I betänkandet anmäls för slutligt beslut de vilande
förslagen om ändring i regeringsformen och i
riksdagsordningen som rör Riksbankens ställning.
Förslagen innebär att Riksbanken får ansvaret för
penningpolitiken. I regeringsformen tas in ett
uttryckligt förbud för myndigheter att bestämma hur
Riksbanken skall besluta i frågor som rör
penningpolitiken. Riksbankens ledningsstruktur
förändras. Riksdagen väljer elva fullmäktige som i
sin tur utser en direktion. Den utgör Riksbankens
ledning. Fullmäktige har i övrigt en kontrollerande
funktion. Ansvaret för övergripande valutapolitiska
frågor överförs från Riksbanken till regeringen.
Utskottet föreslår riksdagen att slutligt anta
förslagen.
Utskottet behandlar vidare i betänkandet
regeringens förslag till följdlagstiftning i bl.a.
riksbankslagen. Det föreslås att målet för
Riksbankens verksamhet enligt riksbankslagen skall
vara att upprätthålla ett fast penningvärde. Såsom
myndighet under riksdagen skall Riksbanken
därutöver, utan att åsidosätta prisstabilitetsmålet,
stödja målen för den allmänna ekonomiska politiken i
syfte att uppnå hållbar tillväxt och hög
sysselsättnning. Direktionen föreslås bestå av sex
ledamöter som utses för en tid av sex år.
Ordföranden i direktionen skall vara chef för
Riksbanken. För att säkerställa kontroll och insyn i
Riksbankens verksamhet föreslås att banken inför
alla viktiga penningpolitiska beslut skall informera
det statsråd som regeringen utser. Vidare skall
fullmäktiges ordförande och vice ordförande ha rätt
att närvara vid direktionens sammanträden med
yttranderätt, men utan förslags- och rösträtt.
Riksbanken föreslås dessutom minst två gånger om
året lämna en skriftlig redogörelse till riksdagen
om penningpolitiken.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag med
följande ändringar. Den nyssnämnda redogörelsen
skall lämnas till riksdagens finansutskott, inte
till riksdagen. Någon motionsrätt och
riksdagsbehandling av redogörelserna blir därmed
inte aktuell. Vidare anser utskottet att andra
direktionsledamöter än riksbankschefen skall kunna
föra talan mot ett beslut att skilja vederbörande
från uppdraget hos Högsta domstolen i stället för
Arbetsdomstolen som föreslås i propositionen.
I grundlagsfrågan reserverar sig (v) och (mp) och
vill förkasta det vilande förslaget. I anslutning
till behandlingen av riksbankslagen och lagen om
valutapolitik finns tre reservationer (m), två
reservationer (mp) och en reservation (v).
Vilande förslag till ändring i
regeringsformen och
riksdagsordningen
Riksdagen beslutade den 4 mars 1998 (bet.
1997/98:KU15, rskr. 1997/98:
147) att anta som vilande de i proposition
1997/98:40 framlagda förslagen till
1. lag om ändring i regeringsformen,
2. lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt avser
huvudbestämmelserna.
Lagförslagen är intagna i bilaga 1..
Förslag om följdlagstiftning
Propositionen
I proposition 1997/98:40 yrkas att riksdagen antar
regeringens förslag till
2. lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt avser
tilläggsbestämmelserna,
3. lag om valutapolitik,
4. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank,
5. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta-
och kreditreglering,
6. lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden
m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter
och organ,
7. lag om ändring i lagen (1986:765) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän,
8. lag om ändring i lagen (1957:684) om
betalningsväsendet under krigsförhållanden,
9. lag om ändring i lagen (1988:46) om revision av
riksdagsförvaltningen m.m.,
10. lag om ändring i lagen (1989:186) om
överklagande av administrativa beslut av riksdagens
förvaltningskontor och myndigheter.
Lagförslaget under punkt 2 är intaget i bilaga 1,
övriga lagförslag i bilaga 2
Motionerna
1997/98:K2 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning angående utskottsutfrågningar av
riksbanksledningen i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen beslutar ändra 33 b § lagen om
ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kraven på
direktionsledamöter och fullmäktiges ordförande och
vice ordförande att offentliggöra sina ekonomiska
förhållanden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om karensperioden innan
en direktionsledamot får inneha nya uppdrag eller
befattningar utanför Riksbanken,
1997/98:K3 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att de högst prioriterade målen
för Riksbanken skall vara full sysselsättning och
finansiering av omställningen till ett
kretsloppssamhälle.
1997/98:K5 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts under rubriken
Valutapolitiken om att riksdagen, eller
riksdagspartierna, måste ges inflytande över
valutapolitiska beslut.
1997/98:Fi219 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
lagstiftade övergripande mål för Riksbanken i
enlighet med vad som anförts i motionen,
1998/99:K321 av Sven Bergström (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar ändra i 1 kap. 2 § i den
föreslagna riksbankslagen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Utskottet
De vilande förslagen
Förslagens innebörd
Det vilande förslaget till en ny bestämmelse i 9 kap. 11 §
regeringsformen innebär att det är regeringen som
skall ha ansvaret för övergripande valutapolitiska
frågor. Genom bestämmelsen överförs detta ansvar
från Riksbanken till regeringen.
Riksdagen har som vilande också antagit en ny
lydelse av 9 kap. 12 § regeringsformen. I
bestämmelsen fastslås att det är Riksbanken som
skall ha ansvaret för penningpolitiken. Ingen
myndighet skall få bestämma hur Riksbanken skall
besluta i frågor som rör penningpolitik. Genom den
nya lydelsen av paragrafen ändras också Riksbankens
ledningsstruktur. Riksbanken skall ha elva
fullmäktige som väljs av riksdagen. Fullmäktige
skall utse en direktion som skall leda Riksbanken.
Riksdagen prövar om ledamöterna i fullmäktige och
direktionen skall beviljas ansvarsfrihet.
Bestämmelser om val av fullmäktige och om
Riksbankens ledning och verksamhet skall meddelas i
lag. Riksdagen har också som vilande antagit
följdändringar i 3 kap. 8 §, 8 kap. 6 § och 9 kap.
8 § riksdagsordningen.
Ändringarna i regeringsformen och riksdagsordningen
föreslås träda i kraft den 1 januari 1999. De är
intagna i bilaga 1 till betänkandet.
Utskottets anmälan och yttrande
Utskottet behandlade under föregående riksmöte regeringens
förslag om Riksbankens ställning (1997/98:KU15).
Finansutskottet yttrade sig över förslaget
(1997/98:FiU1y). Riksdagen har som vilande antagit
de förslag om ändringar i regeringsformen och
riksdagsordningen som angetts ovan. Genom detta
betänkande anmäls nu de vilande förslagen till
kammaren för slutligt beslut.
Med hänvisning till vad utskottet anförde vid detta
ärendes första behandling (se 1997/98:KU15 s. 8 och
11-14) tillstyrker utskottet att riksdagen slutligt
antar förslaget.
Följdlagstiftningen
Valutalagen
I propositionen föreslås en ny lag om valutapolitik. Enligt
förslaget skall regeringen besluta om
växelkurssystem, dvs. välja mellan fast och flytande
växelkurs och, i det fall fast växelkurs väljs,
fastställa utformningen av det arrangemang till
vilket kronan skall knytas. Regeringen skall samråda
med Riksbanken innan den beslutar om
växelkurssystem.
Enligt motion 1997/98:K5 av Marianne Samuelsson (mp)
måste riksdagen eller riksdagspartierna ges
inflytande över valutapolitiska beslut. Detta kan
lämpligen ske genom informella konsultationer på
motsvarande sätt som i säkerhetspolitiska frågor.
Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 2).
Utskottet ansåg i våras (se 1997/98:KU15 s. 8) att
förslaget till lag om valutapolitik, i vilket
regeringens ansvar för valutapolitiken preciseras,
bör antas av riksdagen. Utskottet delade vidare
finansutskottets bedömning i yttrandet till
konstitutionsutskottet att förändringen av ansvaret
för valutapolitiken inte ger riksdagen anledning att
särskilt besluta om samråd av det slag som föreslås
i motionen.
Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och föreslår
att riksdagen bifaller regeringens förslag och
avslår motion K5 (mp) yrkande 2.
Riksbankslagen
Målet för penningpolitiken
Enligt propositionen bör Riksbanken ha ett otvetydigt mål för
penningpolitiken. Målet bör betona
inflationsbekämpningen och vara offentligt och
lagfäst. Ett lagstadgat mål för penningpolitiken är
enligt propositionen en viktig del av förslaget att
ge Riksbanken en självständig ställning och
penningpolitiken en större trovärdighet.
I propositionen föreslås att målet för Riksbankens
verksamhet skall vara att upprätthålla ett fast
penningvärde (4 §). Orden fast penningvärde anger
enligt propositionen att det är den allmänna
prisnivån som avses. Målet skall inte tolkas så att
alla enskilda priser skall vara stabila. Målet skall
vidare tolkas i förändringstermer, inte i absoluta
termer, dvs. målet bör uttryckas som ett mål för
inflationstakten snarare än ett mål för den absoluta
prisnivån.
Riksbanken bör härutöver, som en myndighet under
riksdagen, ha skyldighet att stödja de allmänna
ekonomisk-politiska målen, i syfte att uppehålla
hållbar tillväxt och hög sysselsättning, i den mån
dessa inte strider mot prisstabilitetsmålet. Denna
skyldighet bör enligt regeringens mening inte
lagfästas.
I motion 1997/98:K3 av Birgitta Hambraeus (c) begärs
att riksdagen beslutar att de högst prioriterade
målen för Riksbanken enligt riksbankslagen skall
vara full sysselsättning och finansiering av
omställningen till ett kretsloppssamhälle.
Motionären anser att målet ett fast penningvärde är
för snävt.
I motion 1997/98:Fi219 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) begärs förslag om lagstiftade övergripande mål
för Riksbanken i enlighet med vad som anförts i
motionen (yrkande 8). Miljöpartiet anser att
Riksbanken i högre grad än hittills skall stödja den
långsiktiga ekonomiska politik som riksdagen
beslutat och att riksdagen bör fastställa detta mål
i lag. Övergripande krav att minska miljöskulden och
arbetslösheten skall vara centrala. Även det
penningpolitiska målet för Riksbanken bör
fastställas av riksdagen. Detta mål bör enligt
Miljöpartiet vara att bibehålla prisstabilitet på
god europeisk nivå.
Enligt motion 1998/99:K321 av Sven Bergström (c) riskerar
Riksbanken att bli ett hinder för sysselsättning och
välfärd genom en allsidig fokusering på
prisstabiliteten. Målen för Riksbanken bör
kompletteras med mål om full sysselsättning och
ekonomisk utveckling.
Vid vårens behandling konstaterade utskottet (se
1997/98:KU15 s.19-20) att riksdagen inte kan
lagstifta för Riksbankens del om att målet ett fast
penningvärde skall vara underordnat målet full
sysselsättning eller något annat mål, eftersom detta
skulle strida mot EG-fördraget. Utskottet delade
regeringens uppfattning att Riksbanken, som en
myndighet under riksdagen, bör ha skyldighet att
stödja de allmänna ekonomisk-politiska målen, i den
mån dessa inte strider mot prisstabilitetsmålet, och
att denna skyldighet inte behöver lagfästas.
Utskottet har samma uppfattning nu som i våras och
föreslår därför att riksdagen antar propositionens
förslag. Motionerna K3 (c) och Fi219 (mp) yrkande 8
från 1997/98 års riksmöte liksom motion K321 (c)
från innevarande riksmöte avstyrks av utskottet.
Karenstid för ledamot som lämnat sitt uppdrag
I propositionen anförs att ledamöter i direktionen genom sin
ställning får kunskap i frågor som är av
utomordentligt stor betydelse för vissa verksamheter
i framför allt det privata näringslivet, t.ex.
banksektorn. När en ledamot lämnar sin anställning
besitter ledamoten en kunskap som, om den utnyttjas,
skulle kunna vara till skada för Riksbanken.
Regeringen anser därför att en ledamot av
direktionen under en tid av högst ett år efter
avslutad tjänstgöring i Riksbanken inte får inneha
ett uppdrag eller anställning där hans eller hennes
kunskaper kan missbrukas. För att undvika en alltför
stel bestämmelse bör fullmäktige dock kunna förkorta
denna tid.
Enligt motion 1997/98:K2 av Lars Tobisson m.fl. (m)
bör riksdagen uttala att det saknas anledning att
tillämpa en så sträng karensregel som den föreslagna
(yrkande 5). Motionärerna hänvisar till att
riksbanksfullmäktige i sitt remissyttrande
ifrågasatt om den föreslagna karenstiden på ett år
är nödvändig och ansett att det borde räcka med
bestämmelserna i 1 kap. 6 § sekretesslagen om förbud
att röja eller utnyttja sekretessbelagd uppgift om
vilken kännedom erhållits genom anställning eller
uppdrag hos myndighet.
Vid vårens behandling framhöll utskottet
(1997/98:KU15 s. 24) att den ettåriga karensregeln
inte är definitiv, eftersom fullmäktige föreslås
kunna förkorta denna tid och med hänsyn till arten
av uppdraget avgöra hur lång karensperioden bör vara
för att inte riskera att kunskaper från tiden som
direktionsledamot skall kunna missbrukas.
Utskottet gör samma bedömning nu som vid vårens
behandling och föreslår att riksdagen antar
propositionens förslag. Motionen K2 (m) yrkande 5
bör avslås av riksdagen.
Prövning av ett beslut att skilja en
direktionsledamot från hans uppdrag
I propositionen erinras om att ett beslut att skilja
riksbankschefen från hans anställning enligt artikel
14 i ECBS-stadgan kan överklagas till EG-domstolen.
Motsvarande rätt har inte övriga medlemmar av
direktionen, men enligt EMI:s konvergensrapport i
november 1996 bör även dessa omfattas av ett
liknande skydd. Regeringen anser att ett sådant
skydd därför bör åstadkommas genom en möjlighet att
väcka talan vid svensk domstol.
Regeringen föreslår att en annan ledamot av
direktionen än riksbankschefen skall kunna få sin
sak prövad vid Arbetsdomstolen enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister. Enligt
regeringen är Arbetsdomstolen den domstol som har
störst erfarenhet av den typ av ärenden som här är
aktuella.
Regeringen frångick därmed förslaget i
departementspromemorian Riksbankens ställning (Ds
1997:50) enligt vilket ett beslut om att skilja en
direktionsledamot från hans uppdrag skulle få
överklagas till Stockholms tingsrätt. Bakom
promemorieförslaget stod fem partier, (s), (m), (c),
(fp) och (kd). Förslaget blev emellertid föremål för
stark kritik under remissbehandlingen.
Enligt motion 1997/98:K2 av Lars Tobisson m.fl. (m)
är Arbetsdomstolen som partssammansatt domstol
olämplig att pröva besvär från en direktionsledamot
som av fullmäktige blivit skild från sitt uppdrag.
En sådan prövning bör i stället göras i en nationell
instans med högsta tänkbara juridiska kompetens. I
valet mellan Högsta domstolen och Regeringsrätten
har motionärerna stannat för Regeringsrätten
(yrkande 3).
Utskottet gjorde vid vårens behandling följande
bedömning (se 1997/98:
KU15 s. 23).
Regeringen har i propositionen frångått
fempartiöverenskommelsen när det gäller valet av
domstol och i stället för vid Stockholms tingsrätt
funnit det lämpligare att talan väcks vid
Arbetsdomstolen, som därvid skall vara första och
enda instans. Utskottet delar regeringens bedömning
att Stockholms tingsrätt är mindre lämplig som
överprövningsinstans i mål om skiljande av
direktionsledamot från anställning. Ett beslut att
skilja riksbankschefen från hans tjänst får
överprövas av EG-domstolen. Enligt EMI:s
konvergensrapport från 1996 bör ett likvärdigt skydd
gälla även för direktionens ledamöter. För att
direktionsledamöternas skydd skall vara likvärdigt
med riksbankschefens anser utskottet i likhet med
motionärerna att prövningen bör göras i högsta
instans. Enligt utskottets uppfattning är därvid
Högsta domstolen det lämpligare valet, med hänsyn
till att de mål det här är fråga om rör
civilrättsliga förhållanden och bör handläggas som
tvistemål.
En ledamot av direktionen kan skiljas från sin
anställning endast i enlighet med de kriterier som
anges i artikel 14.2 i ECBS-stadgan. Högsta
domstolen kan i dessa ärenden i förekommande fall
inhämta EG-domstolens förhandsavgörande enligt
artikel 177 i EG-fördraget.
Utskottet vidhåller sin bedömning att Högsta
domstolen är en lämpligare instans än
Arbetsdomstolen i de nu aktuella målen. Förändringen
får till följd att 57 kap. rättegångsbalken skall
tillämpas och inte lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av
propositionen och motion K2 (m) yrkande 3 antar
utskottets förslag till lydelse av 33 b § i
riksbankslagen (se bilaga 3).
Riksbanksledningens skyldighet att anmäla ekonomiska
förhållanden
Regeringen anför i propositionen att det med tanke på den
ställning Riksbanken och direktionen föreslås få är
av betydelse att det finns ett stort förtroende för
ledamöterna i direktionen och för ordföranden och
vice ordföranden i fullmäktige. I propositionen
föreslås sålunda att dessa personer till riksdagen
skriftligen skall anmäla sitt innehav av vissa
tillgångar och skulder, liksom vilka ekonomiska
avtal av visst slag som de ingått. Den föreslagna
anmälningsplikten omfattar finansiella instrument,
krediter och andra skulder samt villkoren för dessa,
avtal av ekonomisk karaktär med tidigare
arbetsgivare såsom avtal om löne- eller
pensionsförmån, innehav av andel i handelsbolag
eller annan ekonomisk förening än
bostadsrättsförening samt ägande av
näringsfastighet. Anmälan behöver dock inte göras om
värdet av avtalen och tillgångarna exklusive
finansiella instrument sammantaget understiger 0,5
miljoner kronor. Någon anmälningsplikt föreligger
inte heller för skulder och krediter som tillsammans
understiger 0,5 miljoner kronor.
Enligt motion 1997/98:K2 av Lars Tobisson m.fl. (m)
är det angeläget att det finns en anmälningsplikt om
ekonomiska förhållanden för de främsta
beslutsfattarna i Riksbanken. De krav som föreslås
bli inskrivna i riksbankslagen är emellertid alltför
långtgående och riskerar enligt motionärerna att
negativt påverka rekryteringen till dessa uppdrag.
Detta gäller särskilt ordföranden och vice
ordföranden och vice ordföranden i fullmäktige,
vilkas uppdrag långtifrån förutsätter
heltidsengagemang. Det finns enligt motionärerna
särskilt skäl att ompröva bestämmelsens utformning
vad avser skulder och andra tillgångar än
finansiella instrument. Riksdagen bör göra ett
tillkännagivande till regeringen av denna innebörd
(yrkande 4).
Utskottet gjorde i våras (se 1997/98:KU15 s. 21)
samma bedömning som finansutskottet i yttrandet till
konstitutionsutskottet, nämligen att Riksbanken och
direktionen med propositionens förslag kommer att få
en mer självständig ställning och att det därför är
viktigt att det finns ett stort förtroende inte bara
för ledamöterna i direktionen, utan också för
fullmäktiges ordförande och vice ordförande.
Utskottet står fast vid denna bedömning och
föreslår riksdagen att anta propositionens förslag.
Utskottet avstyrker motion K2 (m) yrkande 4.
Riksbankens redogörelse till riksdagen för
penningpolitiken
Enligt propositionen skall Riksbanken minst två gånger om året
lämna en skriftlig redogörelse till riksdagen om
penningpolitiken. Härigenom kan riksdagen som
Riksbankens huvudman och allmänheten löpande ges en
insyn i den penningpolitiska verksamheten.
Redogörelsen bör vara offentlig för att kunna bli
föremål för diskussion i vidare kretsar.
I sitt yttrande till konstitutionsutskottet tog
finansutskottet på eget initiativ upp frågan om
riksdagsbehandlingen av Riksbankens rapporter och
den konflikt med instruktionsförbudet som därvid kan
uppkomma.
Utskottet konstaterade vid vårens behandling (se
1997/98:KU15 s. 14) att en skriftlig redogörelse av
det föreslagna slaget kommer att medföra
motionsrätt, utskottsbehandling och kammarbeslut. En
ordning som föreskriver formell riksdagsbehandling
inbjuder då till överträdelser av
instruktionsförbudet och riskerar att skapa oklarhet
om Riksbankens faktiska självständighet och därmed
dess trovärdighet när det gäller inflationsmålet.
Problemet med motionsrätt och riksdagsbehandling bör
undvikas genom att riksdagens finansutskott görs
till mottagare av redogörelserna. Dessa kan sedan
läggas till grund för utfrågningar inför
finansutskottet.
Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och föreslår
att riksdagen antar propositionens förslag till
lydelse av 50 § riksbankslagen med den ändringen att
"riksdagen" utbyts mot "riksdagens finansutskott"
(se bilaga 3). Samtidigt föreslås en redaktionell
ändring i 47 §.
Utskottsutfrågningar av riksbankschefen
I propositionen understryks vikten av att riksbanksledningen
har möjlighet att regelbundet informera såväl
riksdagen som fullmäktige om den förda politiken.
Regeringen påpekar att finansutskottet, såsom sker
redan i dag, härutöver kan kalla riksbankschefen
eller någon annan representant för ledningen till
riksdagen för diskussion och informationsutbyte.
Sådan information kan ske i form av offentliga
utfrågningar, s.k. hearings, heter det i
propositionen.
I motion 1997/98:K2 av Lars Tobisson m.fl. (m)
begärs att möjligheten till offentliga
utskottsutfrågningar med riksbankschefen skall
regleras i lag (yrkande 1). I motionen hänvisas till
att det i artikel 109b punkt 3 i Maastrichtfördraget
slås fast att ECB:s ordförande och övriga ledamöter
i direktionen på begäran av Europaparlamentet eller
på eget initiativ kan höras av Europaparlamentets
behöriga kommittéer. En motsvarande reglering i
svensk lag skulle stärka möjligheten till
demokratisk insyn och kontroll, anför motionärerna.
Finansutskottet erinrar i sitt yttrande om att
riksbankschefen under senare år återkommande
framträtt inför finansutskottet vid offentliga
utfrågningar och då redogjort för den förda
penningpolitiken. Liksom andra offentliga
utskottssammanträden regleras dessa sammankomster av
föreskrifterna i 4 kap. 12 § riksdagsordningen med
tillhörande tilläggsbestämmelser. Någon särskild
reglering av de offentliga utskottsutfrågningarna
med riksbankschefen är enligt finansutskottets
mening inte erforderlig.
Utskottet delade vid vårens behandling (se
1997/98:KU15 s. 28) finansutskottets bedömning att
någon särskild reglering av de offentliga
utfrågningarna med riksbankschefen inte är
erforderlig.
Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och avstyrker
motion K2 yrkande 1.
Ändringarna i riksbankslagen
Utskottet tillstyrker propositionens förslag till ändringar i
riksbankslagen utom vad avser 33 b, 47 och 50 §§ (se
ovan). Lagförslagen är intagna i bilaga 2 och bilaga
3.
Övrig följdlagstiftning
I propositionen föreslås även ändringar i riksdagsordningens
tilläggsbestämmelser, ny lag om valutapolitik,
ändringar i lagen (1992:1602) om valuta- och
kreditreglering, i lagen (1989:185) om arvoden m.m.
för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och
organ, i lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän, i lagen (1957:684) om
betalningsväsendet under krigsförhållanden, i lagen
(1988:46) om revision av riksdagsförvaltningen m.m.
samt i lagen (1989:186) om överklagande av
administrativa beslut av riksdagens
förvaltningskontor och myndigheter. Det rör sig i
dessa fall om rena konsekvensändringar.
Utskottet tillstyrker propositionens ovannämnda
lagförslag. Lagförslagen är intagna i bilaga 2.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ändringar i regeringsformen
och riksdagsordningen
att riksdagen
dels slutligt antar de i bilaga 1 intagna
förslagen till
a) lag om ändring i regeringsformen,
b) lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt
avser huvudbestämmelserna,
dels antar det i bilaga 1 intagna förslaget till
lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt avser
tilläggsbestämmelserna,
res. 1 (v, mp)
2. beträffande samråd om valutapolitiken
att riksdagen avslår motion 1997/98:K5 yrkande 2,
res. 2 (mp)
3. beträffande målet för
penningpolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K3, 1997/98:Fi219
yrkande 8 och 1998/99:K321,
res. 3 (v)
res. 4 (mp)
4. beträffande karenstid för ledamot som
lämnat sitt uppdrag
att riksdagen avslår motion 1997/98:K2 yrkande 5,
res. 5 (m)
5. beträffande prövning av beslut att
skilja en direktionsledamot från hans uppdrag
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:40 och
motion 1997/98:K2 yrkande 3 antar utskottets i
bilaga 3 intagna förslag till lydelse av 33 b §
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
6. beträffande riksbanksledningens
skyldighet att anmäla ekonomiska förhållanden
att riksdagen avslår motion 1997/98:K2 yrkande 4,
res. 6 (m)
7. beträffande Riksbankens redogörelse för
penningpolitiken
att riksdagen antar utskottets i bilaga 3
intagna förslag till lydelse av 47 och 50 §§
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
8. beträffande utskottsutfrågningar av
riksbankschefen
att riksdagen avslår motion 1997/98:K2 yrkande 1,
res. 7 (m)
9. beträffande ändringar i
riksbankslagen
att riksdagen antar propositionens i bilaga 2 intagna förslag
till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank i den mån det inte omfattas av
vad utskottet hemställt under mom. 5 och 7,
10. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar propositionens i bilaga 2 intagna förslag
till
a) lag om valutapolitik,
b) lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta-
och kreditreglering,
c) lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden
m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess
myndigheter och organ,
d) lag om ändring i lagen (1986:765) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän,
e) lag om ändring i lagen (1957:684) om
betalningsväsendet under krigsförhållanden,
f) lag om ändring i lagen (1988:46) om revision
av riksdagsförvaltningen,
g) lag om ändring i lagen (1989:186) om
överklagande av administrativa beslut av
riksdagens förvaltningskontor och myndigheter.
Stockholm den 10 november 1998
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran Magnusson (s),
Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v),
Ingvar Svensson (kd), Jerry Martinger (m), Mats
Berglind (s), Inger René (m), Kerstin Kristiansson
(s), Tommy Waidelich (s), Mats Einarsson (v), Nils
Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Helena
Bargholtz (fp), Inger Strömbom (kd), Marianne
Andersson (c) och Pär-Axel Sahlberg (s).
Reservationer
1. Ändringar i regeringsformen och
riksdagsordningen (mom. 1)
Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "antar
förslaget" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning kan de förändringar i
Riksbankens ställning som de vilande förslagen till
ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen
innebär inte uppfattas som annat än förberedelser
för ett inträde i valutaunionen (EMU). Så länge ett
beslut om svenskt deltagande inte finns, måste
utgångspunkten vara att situationen med en svensk
självständig penningpolitik består och att någon
grundlagsändring för att anpassa lagstiftningen till
Maastrichtfördraget inte heller är nödvändig.
Förändringarna behövs inte i sak. De ekonomisk-
politiska motiv som angivits som motiv för
förändringarna är inte särskilt tydliga och framför
allt inte övertygande.
Enligt utskottets uppfattning bör de vilande
förslagen förkastas.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande ändringar i regeringsformen och
riksdagsordningen
att riksdagen
dels avslår de i bilaga 1 intagna förslagen till
a) lag om ändring i regeringsformen,
b) lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt
avser huvudbestämmelserna,
dels avslår det i bilaga 1 intagna förslaget
till lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt
avser tilläggsbestämmelserna,
2. Samråd om valutapolitiken (mom. 2)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4
börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste riksdagen eller
riksdagspartierna ges inflytande över de
valutapolitiska besluten. Det kan lämpligen ske
genom informella konsultationer på motsvarande sätt
som i säkerhetspolitiska frågor. Utskottet
tillstyrker således motion K5 (mp) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande samråd om valutapolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K5 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Målet för penningpolitiken (mom. 3)
Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5
börjar med "Utskottet har" och slutar med "av
utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att full sysselsättning skall vara
det överordnade målet för den ekonomiska politiken.
Ett alltför ensidigt prioriterande av
inflationsmålet kan leda till stora problem och en
hög och bestående arbetslöshet. Det har framför allt
utvecklingen i Europa visat. Arbetslösheten leder
till stora brister i resursutnyttjandet och ett
enormt bortfall i produktion och inkomster. Den
ekonomiska ineffektiviteten har också ett socialt
och politiskt pris i form av växande klassklyftor
och en maktförskjutning till de resursstarka.
Massarbetslösheten och de sociala förhållandena i
dess fotspår är en huvudförklaring till växande
rasism och högerextremism i både Sverige och Europa
i övrigt.
Som utskottet tidigare konstaterat är det
emellertid inte möjligt för riksdagen att lagstifta
om att målet fast penningvärde skall vara
underordnat målet full sysselsättning eller något
annat mål för Riksbanken utan att begå
fördragsbrott. Utskottet bör därför föreslå
riksdagen att i ett uttalande till regeringen ge
till känna sin uppfattning och uppmana regeringen
att verka för en förändring av fördragen i detta
avseende.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande målet för penningpolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K3,
1997/98:
Fi219 yrkande 8 och 1998/99:K321 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Målet för penningpolitiken (mom. 3)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5
börjar med "Utskottet har" och slutar med "av
utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Riksbanken i högre grad än
hittills skall stödja den allmänna och långsiktiga
ekonomiska politik som riksdagen beslutat och att
riksdagen bör fastställa detta mål i lag. Detta mål
bör likställas med inflationsmålet. Att låta
inflationsmålet vara överordnat den övriga
ekonomiska politiken är olyckligt och leder lätt
till allvarliga konflikter mellan å ena sidan
riksdag och regering och å andra sidan Riksbanken.
Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör
begära förslag till lagstiftning om Riksbankens mål
i enlighet med vad utskottet förordat.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande målet för penningpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi 219 yrkande 8
och med avslag på motionerna 1997/98:K3 och
1998/99:K321 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
5. Karenstid för ledamot som lämnat sitt
uppdrag (mom. 4)
Per Unckel, Jerry Martinger, Inger René och Nils
Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5
börjar med "Utskottet gör" och slutar med "av
riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det saknas anledning att
tillämpa en så sträng karensregel som den som
föreslås i propositionen. Enligt utskottet borde det
- som riksbanksfullmäktige framhållit - räcka med
föreskrifterna i 1 kap. 6 § sekretesslagen om förbud
för person att röja eller utnyttja sekretessbelagd
uppgift som han fått kännedom om på grund av
anställning eller uppdrag hos en myndighet. Detta
bör riksdagen i ett uttalande till regeringen ge
till känna som sin uppfattning. Därmed tillstyrks
motion K2 (m) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande karenstid för ledamot som
lämnat sitt uppdrag
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K2 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Riksbanksledningens skyldighet att
anmäla ekonomiska förhållanden (mom. 6)
Per Unckel, Jerry Martinger, Inger René och Nils
Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7
börjar med "Utskottet står" och slutar med "yrkande
4" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser det som angeläget att de främsta
beslutsfattarna i Riksbanken åläggs att anmäla vissa
ekonomiska förhållanden. De krav som föreslås bli
intagna i riksbankslagen är emellertid så
långtgående att de riskerar att negativt påverka
rekryteringen till dessa uppdrag. Detta gäller
särskilt posterna som ordförande och vice ordförande
i fullmäktige, vilka ju långt ifrån förutsätter
heltidsengagemang i Riksbanken. Riksbanksfullmäktige
har i sitt remissyttrande framhållit att det finns
skäl att särskilt ompröva bestämmelsens utformning
vad avser skulder och andra tillgångar än
finansiella instrument. Detta bör riksdagen med
bifall till motion K2 (m) yrkande 4 ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande riksbanksledningens skyldighet
att anmäla ekonomiska förhållanden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K2 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Utskottsutfrågningar av riksbankschefen
(mom. 8)
Per Unckel, Jerry Martinger, Inger René och Nils
Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8
börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Enligt Maastrichtfördragets artikel 109b punkt 3
kan ECB:s ordförande och övriga ledamöter i
direktionen på begäran av Europaparlamentet eller på
eget initiativ höras av Europaparlamentets behöriga
kommittéer. Utskottet anser att man i riksbankslagen
bör ta in en motsvarande föreskrift. Särskilt
värdefullt vore att få fastslaget att rätten att
föranstalta om utskottsutfrågningar är ömsesidig.
Med bifall till motion K2 (m) yrkande 1 bör
riksdagen begära förslag från regeringen till
lagstiftning angående utskottsutfrågningar av
riksbanksledningen.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande utskottsutfrågningar av
riksbankschefen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K2 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4
Vilande lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i
regeringsformen
5
6
2. Förslag till lag om ändring i
riksdagsordningen
7
Följdlagstiftning
3. Förslag till lag om valutapolitik
4. Förslag till lag om ändring i lagen
(1988:1385) om Sveriges
riksbank
5. Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1602) om valuta- och kreditreglering
6. Förslag till lag om ändring i lagen
(1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom
riksdagen, dess myndigheter och organ
7. Förslag till lag om ändring i lagen
(1986:765) med instruktion för Riksdagens
ombudsmän
8. Förslag till lag om ändring i lagen
(1957:684) om betalningsväsendet under
krigsförhållanden
9. Förslag till lag om ändring i lagen
(1988:46) om revision av
riksdagsförvaltningen m.m.
10. Förslag till lag om ändring i lagen
(1989:186) om överklagande av
administrativa beslut av riksdagens
förvaltningskontor och myndigheter
Utskottets förslag till ändring i
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank
Fullmäktiges rätt att skilja en ledamot av
direktionen från hans anställning följer av 9 kap.
12 § regeringsformen.
-----------------------------------------------------
Talan mot beslut om Talan mot beslut om
skiljande från skiljande från
anställning skall ske anställning skall ske
inom två månader från inom två månader från
delgivning av beslutet. delgivning av beslutet.
Riks-bankschefen får föra Riks- bankschefen får
talan vid EG-domstolen. föra talan vid EG-
Övriga ledamöter får domstolen. Övriga
väcka talan vid ledamöter får väcka talan
Arbetsdomstolen enligt i Högsta domstolen.
lagen (1974:371) om
rättegången i
arbetstvister. Högsta domstolen får
Arbetsdomstolen kan förklara ett beslut om
förklara ett beslut om skiljande från
skiljande från anställning ogiltigt.
anställning ogiltigt.
-----------------------------------------------------
Väcks inte talan inom den tid som föreskrivs i andra
stycket har parten förlorat sin talan.
-----------------------------------------------------
47 §
-----------------------------------------------------
Riksbankens räkenskapsår är kalenderår.
-----------------------------------------------------
Varje år före utgången av Varje år före utgången
december månad skall av december månad skall
direktionen fastställa en direktionen fastställa en
budget för Riksbankens budget för Riksbankens
förvaltningsverksamhet förvaltningsverksamhet
under det följande under det följande
räkenskapsåret. räkenskapsåret.
Direktionen skall lämna Direktionen skall lämna
budgeten till Riksdagens budgeten till riksdagens
finansutskott, Riksdagens finansutskott, Riksdagens
revisorer och fullmäktige revisorer och fullmäktige
för kännedom. för kännedom.
-----------------------------------------------------
50 §
-----------------------------------------------------
Riksbanken skall minst Riksbanken skall minst
två gånger om året lämna två gånger om året lämna
en skriftlig redogörelse en skriftlig redogörelse
till riksdagen om till riksdagens
penningpolitiken. finansutskott om
penningpolitiken.
-----------------------------------------------------
Riksbanken skall löpande offentliggöra statistiska
uppgifter om valuta- och kreditförhållanden.
Riksbanken skall även offentliggöra beslut om
diskontoförändringar.
-----------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Sammanfattning...................................1
Vilande förslag till ändring i regeringsformen och
riksdagsordningen 2
Förslag om följdlagstiftning.....................2
Propositionen..................................2
Motionerna.....................................2
Utskottet........................................3
De vilande förslagen...........................3
Förslagens innebörd..........................3
Utskottets anmälan och yttrande..............3
Följdlagstiftningen............................4
Valutalagen..................................4
Riksbankslagen...............................4
Målet för penningpolitiken.................4
Karenstid för ledamot som lämnat sitt uppdrag5
Riksbanksledningens skyldighet att anmäla ekonomiska
förhållanden
7
Riksbankens redogörelse till riksdagen för
penningpolitiken 8
Utskottsutfrågningar av riksbankschefen....8
Ändringarna i riksbankslagen...............9
Övrig följdlagstiftning......................9
Hemställan.....................................9
Reservationer...................................11
1. Ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen
(mom. 1)......................................11
2. Samråd om valutapolitiken (mom. 2).........12
3. Målet för penningpolitiken (mom. 3)........12
4. Målet för penningpolitiken (mom. 3)........13
5. Karenstid för ledamot som lämnat sitt uppdrag
(mom. 4)......................................13
6. Riksbanksledningens skyldighet att anmäla ekonomiska
förhållanden (mom. 6)
13
7. Utskottsutfrågningar av riksbankschefen (mom. 8)14
Vilande lagförslag..............................15
1. Förslag till lag om ändring i regeringsformen15
2. Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen17
Följdlagstiftning...............................19
3. Förslag till lag om valutapolitik..........19
4. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges......................................20
riksbank......................................20
5. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om
valuta- och kreditreglering
32
6. Förslag till lag om ändring i lagen (1989:185) om
arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess
myndigheter och organ
33
7. Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän
35
8. Förslag till lag om ändring i lagen (1957:684) om
betalningsväsendet under krigsförhållanden
36
9. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:46) om
revision av riksdagsförvaltningen m.m.
38
10. Förslag till lag om ändring i lagen (1989:186) om
överklagande av administrativa beslut av riksdagens
förvaltningskontor och myndigheter
39
Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
(bilaga 3)
40