I detta betänkande behandlas proposition 1998/99:38
Staten och trossamfunden - begravningsverksamheten,
kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m.
jämte tio motioner som väckts med anledning av
propositionen och två motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden 1998/99. I propositionen
behandlas en rad frågor som behöver regleras inför
relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan
den 1 januari år 2000.
Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga
samfälligheter föreslås i propositionen vara
huvudmän för den helt övervägande delen av
begravningsverksamheten och tillhandahålla särskilda
gravplatser för dem som inte tillhör något kristet
trossamfund. Verksamheten skall finansieras genom en
obligatorisk begravningsavgift som bestäms av
huvudmannen. Avgift till trossamfund skall kunna tas
in med statlig hjälp och beräknas på den kommunalt
beskattningsbara förvärvsinkomsten.
Svenska kyrkan skall få ersättning av staten för
vissa kulturhistoriskt motiverade kostnader,
kyrkoantikvarisk ersättning. Regeringen anser att
kyrkan bör utnyttja det utrymme för sänkning av
kyrkoavgiften som reformen skapar. Efter en tioårig
övergångsperiod förutsätts de med finansieringen av
reformen sammanhängande frågorna på nytt övervägas
av regeringen efter överläggningar med Svenska
kyrkan. Regeringen kommer att överväga att införa
någon form av skatt eller avgift för att uppnå
statsfinansiell neutralitet.
Den offentligrättsligt reglerade
handlingsoffentligheten inom Svenska kyrkan skall
avse handlingar som rör begravningsverksamheten samt
fördelningen och användningen av den
kyrkoantikvariska ersättningen.
Anställningsavtalen för alla offentliganställda
inom Svenska kyrkan går vid relationsförändringen
automatiskt över till det registrerade trossamfundet
Svenska kyrkan eller dess organisatoriska delar.
Personalen tar med sig rättigheter och skyldigheter
till den nya arbetsgivaren.
Registrerade trossamfund likställs i
skattehänseende med ideella föreningar vilket
innebär att de under vissa förutsättningar blir
begränsat skattskyldiga. Prästlönetillgångar skall
vara befriade från inkomstskatt under en
övergångsperiod.
Avgiften till trossamfund som tas in med statlig
hjälp beräknas på den kommunalt beskattningsbara
förvärvsinkomsten och behandlas i
hanteringshänseende som en skatt.
Utskottet tillstyrker i huvudsak regeringens
förslag. Utskottet föreslår dock med hänsyn till
normgivningsreglerna i regeringsformen att en
statlig myndighet skall föreskriva avgiftssatserna
för begravningsavgifterna för dem som inte tillhör
Svenska kyrkan.
Tretton reservationer och två särskilda yttranden
har fogats till detta betänkande.
Propositionen
1998/99:38, vari yrkas att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om överlämnande av allmänna handlingar till
Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar för
förvaring, m.m.,
2. lag om Svenska kyrkans personal vid
relationsförändringen mellan staten och Svenska
kyrkan den 1 januari 2000,
3. lag om skattefrihet för prästlönetillgångar vid
2001-2010 års taxeringar,
4. lag om avgift till registrerat trossamfund,
5. lag om avveckling av stadgad åborätt och
landgille,
6. lag om ändring i rättegångsbalken,
7. lag om ändring i äktenskapsbalken,
8. lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),
9. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,
10. lag om ändring i kommunala delegationslagen
(1954:130),
11. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt m.m.,
12. lag om ändring i lagen (1979:417) om
utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i
rikets indelning i kommuner, landsting och
församlingar,
13. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152),
14. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
15. lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343),
16. lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivnings-myndigheter,
17. lag om ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen, m.m.,
18. lag om ändring i arkivlagen (1990:782),
19. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),
20. lag om ändring i lagen (1991:482) om införande
av folkbokföringslagen (1991:481),
21. lag om ändring i kommunallagen (1991:900),
22. lag om ändring i lagen (1992:1528) om offentlig
upphandling,
23. lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200),
24. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig
anställning,
25. lag om ändring i lagen (1994:615) om ingripande
mot otillbörligt beteende avseende offentlig
upphandling,
26. lag om ändring i lagen (1994:1221) om införande
av stiftelselagen (1994:1220),
27. lag om ändring i lagen (1994:1383) om
överlämnande av allmänna handlingar till andra organ
än myndigheter för förvaring,
28. lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483),
29. lag om ändring i lagen (1998:624) om ändring i
sekretesslagen (1980:100),
dels godkänner
30. regeringens förslag om kyrkoantikvarisk
ersättning (avsnitt 5.1.2).
Lagarna, som föreslås i huvudsak träda i kraft den 1
januari 2000, är intagna i detta betänkande som
bilaga 1.
Motionerna
Motioner som väckts med anledning av
propositionen
1998/99:K9 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att ej införa
särskild skatt/avgift för kyrkoantikvarisk
ersättning till Svenska kyrkan.
1998/99:K10 av Ingvar Svensson m.fl. (kd), vari
yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget att Svenska
kyrkan skall vara huvudman och tillhandahålla
särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något
kristet samfund och ber regeringen återkomma i denna
fråga,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag vad
gäller den kyrkoantikvariska ersättningens
omfattning,
3. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag
vad gäller den kyrkoantikvariska ersättningens
omfattning i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att en utvärdering och omprövning görs av den
kyrkoantikvariska ersättningen inom en tioårsperiod,
5. att riksdagen avslår förslaget vad gäller
beskattning av kyrkotillgångarna.
1998/99:K11 av Mats Einarsson m.fl. (v), vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslag till ändring i 1
kap. 1 § begravningslagen 1990:1144,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i begravningslagen att kommunerna ges
huvudansvaret för begravningsverksamheten,
3. att riksdagen, om yrkande 1 eller 2 avslås, som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunalt huvudansvar för
begravningsverksamhet för dem som inte tillhör något
kristet trossamfund,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att fastställa
begravningsavgiften på kommunal nivå,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att likställa
kyrklig kulturminnesvård med annan kulturminnesvård
genom årlig prövning i samband med fastställande av
statens budget,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att fördelning av
medel för kyrkliga kulturminnen bör beslutas av
Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en särskild
skatt för kyrkliga kulturminnen inte bör införas,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring i äktenskapsbalken enligt vad i motionen
anförts om s.k. civiläktenskap.
1998/99:K12 av Per Unckel m.fl. (m), vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om
kyrkoantikvarisk ersättning såvitt avser åren
2000-2001 i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att förslag om
kyrkoantikvarisk ersättning för åren 2000-2001 bör
läggas fram i vårpropositionen 1999,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till
lag om ändring i begravningslagen såvitt avser 9
kap. 6 § tredje strecksatsen angående vissa
kostnader för transporter i samband med begravning i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag till
ändring av begravningslagen såvitt avser 10 kap.
angående utseende av ombud med uppgift att granska
hur församlingarna tar till vara de personers
intressen som inte tillhör Svenska kyrkan,
5. att riksdagen antar förslaget till lag om
skattefrihet för prästlönetillgångar vid 2001-2010
års taxering med den ändringen att skattebefrielsen
inte tidsbegränsas utan att orden "vid 2001 - 2010
års taxeringar" utgår ur rubriken och lagtexten,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det inte bör
införas ytterligare någon form av avgift eller
skatt för att uppnå s.k. statsfinansiell
neutralitet.
1998/99:K13 av Lennart Fridén (m) och Erik Arthur
Egervärn (c), vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1998/99:38 i anförd del och som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nytt förslag till utformning av den
kyrkoantikvariska ersättningen.
1998/99:K14 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
begravningslagen (1990:1144) att huvudmannaskapet
för begravningsverksamheten skall vara kommunalt,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
relevant lagstiftning att Svenska kyrkan och andra
trossamfund själva ansvarar för uppbörden av
eventuella avgifter.
1998/99:K15 av Marianne Andersson och Birgitta
Sellén (båda c), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning i syfte att garantera
skyddet av de kyrkliga kulturminnena.
1998/99:K16 av Ewa Larsson (mp), vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kyrkan i större
utsträckning än i dag bör hållas öppen för alla,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kyrkans
tillgänglighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en tydligare
tidsangivelse,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om länsstyrelsernas
arbetssituation.
1998/99:K17 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c),
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
fortsatt utredning.
1998/99:K18 av Helena Bargholtz och Barbro
Westerholm (fp), vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition
1998/99:38 i denna del beslutar att länsstyrelse bör
vara huvudman för begravningsplatser för icke
kristna (1 kap. 1 § begravningslagen),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att vården och
underhållet av kulturhistoriskt värdefull egendom på
sikt får en principiell lösning som är densamma för
samfunden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om reformens effekter
på skattetrycket för den enskilde.
Motioner från den allmänna motionstiden
1998/99:Kr265 av Elver Jonsson (fp), vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kulturskyddet och
stödet för att bevara värdefulla kyrkobyggnader
ekonomiskt och lagtekniskt skall utformas så att
sådana byggnader kan komma i fråga för bevarande och
kulturvård oavsett vilket trossamfund som varit
huvudman.
1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp), vari
yrkas
59. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kyrkorummet.
Yttranden från andra utskott
Konstitutionsutskottet har inhämtat yttranden från
skatteutskottet och kulturutskottet, bilagorna 2 och
3. Utskotten tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motionsyrkandena i de delar som rör
respektive utskotts beredningsområden.
Utskottet
Bakgrund
Under år 1995 fattade riksdagen ett principbeslut om
ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan
(prop. 1995/96:80, bet. 1995/96:KU12, rskr.
1995/96:84). Reformen är förutsatt att träda i kraft
den 1 januari 2000. Under april 1997 redovisades
resultaten av en rad utredningar och uppdrag om
olika frågor som har samband med relationsändringen.
Det gällde den rättsliga regleringen (SOU 1997:41),
begravningsverksamheten (SOU 1997: 42), den
kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och
de kyrkliga arkiven (SOU 1997:43), Svenska kyrkans
personal (SOU 1997:44), stöd, skatter och
finansiering (SOU 1997:45), statlig medverkan vid
avgiftsbetalning (SOU 1997:46) samt den kyrkliga
egendomen (SOU 1997:47).
Riksdagen beslutade den 4 juni och den 18 november
1998 om vissa grundlagsändringar samt införande av
lag om trossamfund, lag om Svenska kyrkan och lag om
införande av lagen om Svenska kyrkan. Den nu
aktuella propositionen behandlar frågor om
begravningsverksamheten, Svenska kyrkans personal,
den kulturhistoriskt värdefulla egendomen, de
kyrkliga arkiven, skatt och finansiering samt
statlig medverkan vid avgiftsbetalning m.m.
Frågorna om statens stöd till trossamfund och om
den kyrkliga beredskapen bereds inom
Regeringskansliet. Förslag läggs fram för riksdagen
senare i vår.
Begravningsverksamheten
Propositionen
Riksdagens principbeslut 1995 innebar beträffande
begravningsverksamheten att följande principer skall
vara vägledande.
- Svenska kyrkans huvudmannaskap för den helt
övervägande delen av begravningsverksamheten
skall bestå. Möjligheterna att anordna enskilda
begravningsplatser skall finnas kvar.
- Finansieringen av begravningsverksamheten skall
vara lokalt förankrad. Den som tillhör Svenska
kyrkan skall betala sina kostnader via
kyrkoavgiften.
- Ett riksomfattande obligatoriskt clearingsystem
bör komma till stånd.
- Olika modeller för att tillgodose de angivna
principerna skall prövas och därvid skall övervägas
om det kan skapas ett flexibelt system som tar
hänsyn till de mycket skiftande förhållanden som
finns i olika delar av landet.
Enligt regeringens förslag avses med
begravningsverksamhet de olika åtgärder som har
direkt samband med förvaltningen av de allmänna
begravningsplatserna. Med denna definition blir det
enligt regeringen klart att det i
begravningsverksamheten ingår att anordna och hålla
tillräckligt antal gravplatser, att ta emot stoft
för förvaring och visning samt att sköta
gravsättning och kremering. Det bör också åligga
huvudmannen att tillhandahålla eller kunna anvisa en
lokal som lämpar sig för en begravningsceremoni.
Vidare ingår att hålla personal, byggnader, maskiner
och andra anordningar som erfordras för att fullgöra
dessa uppgifter samt att ansvara för att ekonomiska
resurser finns för verksamheten. Utanför
begravningsverksamheten faller däremot sådana
tjänster som anskaffande av kista och gravsten,
annonsering, anordnande av begravningsceremoni och
minnesstund samt skötselåtaganden.
Det anses enligt propositionen inte möjligt att
utforma en definition på begravningsverksamhet som i
varje enskilt fall entydigt visar om en åtgärd
innefattas i definitionen. Övriga bestämmelser i
begravningslagen bör enligt propositionen i viss mån
kunna tjäna som ledning för bedömningar i sådana
fall. Det ligger enligt regeringen i sakens natur
att utförandet av de olika uppgifter som ingår i
begravningsverksamheten kan variera något till
omfattning och standard mellan olika huvudmän.
Regeringens förslag avses inte utgöra hinder för
sådana lokalt förankrade lösningar.
Som ovan redovisats innehöll riksdagens
principbeslut att Svenska kyrkan skall behålla
huvudmannaskapet för den helt övervägande delen av
begravningsverksamheten. Regeringen föreslår nu att
med huvudman för begravningsverksamheten skall avses
den församling eller kyrkliga samfällighet inom
Svenska kyrkan eller - efter särskilt beslut av
regeringen - den kommun som är skyldig att anordna
och hålla allmänna begravningsplatser för dem som är
folkbokförda inom ett visst geografiskt avgränsat
förvaltningsområde. Det skall enligt förslaget
endast finnas en huvudman inom varje
förvaltningsområde, vilket framhålls som naturligt
mot bakgrund av att huvudmannen föreslås ha ett
totalansvar för samtliga som är folkbokförda inom
området och måste kunna räkna med dem som underlag
vid finansieringen av verksamheten. Även
samhällsekonomiska skäl talar för att verksamheten
hålls samlad hos en huvudman och att förändringar av
nuvarande organisation som innebär ökade kostnader
undviks.
Regeringens förslag innebär att huvudmannen för
begravningsverksamheten inom det egna
förvaltningsområdet eller ett närbeläget
förvaltningsområde skall tillhandahålla och ansvara
för de särskilda gravplatserna för dem som inte
tillhör något kristet trossamfund. För att ett
kyrkligt huvudmannaskap för de särskilda
gravplatserna skall vara förenligt med
bestämmelserna om religionsfrihet, föreslår
regeringen en förstärkt tillsyn genom ombud som
tillsätts av länsstyrelsen och särskilda regler om
samråd. Vidare föreslås att begravningsavgiften
skall fastställas av huvudmannen på grundval av
särkostnadsredovisning av verksamhetens intäkter och
kostnader för att säkerställa att de medel som
inflyter från dem som inte tillhör Svenska kyrkan
enbart används för begravningsverksamheten och inte
kommer kyrkans religiösa verksamhet till del.
Alla som är folkbokförda i Sverige skall betala en
avgift för att täcka kostnaderna för
begravningverksamheten (begravningsavgift).
Begravningsavgiften skall vara inkomstrelaterad och
betalas till den som är huvudman för
begravningsverksamheten på folkbokföringsorten. De
som tillhör Svenska kyrkan och är folkbokförda inom
området för en församling som är huvudman för
begravningsverksamheten betalar sin
begravningsavgift till församlingen som en del av
kyrkoavgiften. Mot bakgrund av att huvudmannens
totala ansvar för begravningsverksamheten inom ett
geografiskt område också måste omfatta förfogande
över finansieringen måste det enligt regeringens
uppfattning överlåtas till varje huvudman att inom
sitt förvaltningsområde besluta om storleken av
begravningsavgiften.
Begravningsavgiften föreslås omfatta gravplats eller
motsvarande på allmän begravningsplats under 25 år,
gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och
iordningställande av öppnad grav, vissa transporter,
kremering och vissa lokaler. De transportkostnader
som avses innefattas i begravningsavgiften är
transporter från det huvudmannen övertagit ansvaret
för stoftet till dess att gravsättning har skett,
med undantag för transport för gravsättning utanför
huvudmannens förvaltningsområde, om inte transporten
beror på avtal om tillhandahållande av särskilda
gravplatser.
I propositionen framhålls att en enskild har
begränsat inflytande över de olika åtgärder som
krävs med anledning av ett dödsfall. Det enskilda
dödsboet har små möjligheter att påverka behovet av
transporter av den avlidne i samband med en
begravning. Regeringen anser att det därför är
rimligt att samhället tar ansvar för att
finansieringen av kostnaden för transporter ordnas
genom begravningsavgiften.
Det är enligt propositionen naturligt att
huvudmannens kostnadsansvar för transporter inträder
när stoftet efter den avlidne kommit till den
bisättningslokal eller motsvarande som huvudmannen
anvisar eller när huvudmannen på annat sätt
övertagit ansvaret för stoftet. Det är enligt
regeringen inte meningsfullt att söka begränsa
kostnadsansvaret endast till transporter som är
obligatoriska. Utgångspunkten bör i stället vara att
sådana transporter av den avlidne som normalt
förekommer i förvaltningsområdet i samband med en
begravning bör ingå i avgiften. Dit hör t.ex.
transport till en lokal för begravningsceremoni inom
rimligt avstånd samt transport till begravningsplats
som huvudmannen anvisar eller till och från
krematorium. Det är inte möjligt att i lag precisera
alla förutsättningar för att kostnaden för en
transport skall ingå i begravningsavgiften. Det är
enligt regeringen en fråga som får lösas i den
praktiska tillämpningen.
Huvudmannen för det förvaltningsområde där den
avlidne vid dödsfallet var folkbokförd skall enligt
förslaget svara för kostnaderna för de tjänster som
ingår i begravningsavgiften även när dessa tjänster
tillhandahålls av en huvudman för ett annat
förvaltningsområde. Detsamma gäller när tjänsterna
tillhandahålls av en innehavare av en allmän
begravningsplats som inte är huvudman för
begravningsverksamheten eller av innehavare av
enskild begravningsplats. Ersättningen till den som
tillhandahåller tjänsterna skall enligt förslaget
betalas enligt en gemensam rikstaxa som varje år
fastställs av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer (begravningsclearing).
Regeringen föreslår också att länsstyrelserna skall
utse ombud med uppgift att granska hur
församlingarna tar till vara de personers intressen
som inte tillhör Svenska kyrkan. 1998 års kyrkomöte
har avstyrkt en sådan ordning. Regeringen anser dock
att begränsningarna för den som inte tillhör Svenska
kyrkan att direkt påverka hur en församling sköter
begravningsverksamheten gör att det är angeläget att
vidta åtgärder för att öka inflytandet och
möjligheterna till påverkan för dem som inte tillhör
Svenska kyrkan. Det är viktigt att slå fast att
begravningsverksamheten i första hand är en
samhällsangelägenhet som vänder sig till alla
medborgare. Genom relationsändringen upphör de
kyrkliga begravningshuvudmännen att vara
kyrkokommuner och en del av det allmänna. Den
försvagning av inflytandemöjligheterna för dem som
inte tillhör Svenska kyrkan som detta innebär bör
motverkas genom särskilda insatser.
I valet mellan ett särskilt ombud och förbättrad
länsstyrelsetillsyn fäster regeringen vikt vid att
ett särskilt ombud på ett tydligare sätt än
länsstyrelsen kan företräda dem som inte tillhör
Svenska kyrkan i begravningsfrågor. Systemet med
särskilt ombud har också likheter med
ombudsmannainstitutioner, som t.ex.
Diskrimineringsombudsmannen och Barnombudsmannen,
som förekommer i det svenska samhället. Regeringen
föreslår att länsstyrelserna får i uppdrag att utse
särskilda ombud med uppgift att följa
begravningsverksamheten i de församlingar och
kyrkliga samfälligheter som är huvudmän för
begravningsverksamheten.
Regeringen föreslår också att det införs en
skyldighet för församlingarna/samfälligheterna att
samråda med företrädare för andra trossamfund och
andra berörda parter i frågor som gäller anläggning,
utvidgning eller ändring av en befintlig
begravningsplats.
Förvaltningslagen (1986:223) föreslås tillämpas när
församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna
handlägger enskilda ärenden enligt begravningslagen.
Begravningslagens bestämmelser om överklagande av
beslut förtydligas så att det framgår att de endast
avser beslut i enskilda ärenden. Församlingarna
skall även efter relationsändringen vara de
enskildas motpart när ett beslut av församlingen
överklagas.
Länsstyrelsernas tillsynsansvar över
begravningsverksamheten kvarstår oförändrat.
Motionerna
Motionerna K11 (yrkandena 1 och 2) av Mats Einarsson
m.fl. (v) och K14 (yrkande 1) av Per Lager m.fl.
(mp) tar upp frågan om huvudmannaskapet för
begravningsverksamheten. Svenska kyrkan bör av
religionsfrihetsskäl inte ges ansvar för
begravningsverksamheten, utan huvudmannaskapet bör
vara kommunalt. Regeringens förslag i denna del bör
avslås. I motion K11 framhålls också att behovet av
möjligheter att överklaga bl.a. beslut om
avgiftsstorlek talar för att kommunerna bör vara
huvudmän för begravningsverksamheten.
Enligt motion K11 är frågan om huvudmannaskapet för
särskilda begravningsplatser för dem som inte
tillhör något kristet trossamfund särskilt viktig.
Motionärerna anser att religionsfrihetsskäl särdeles
starkt talar för att ansvaret för denna
begravningsverksamhet inte överlämnas till ett
enskilt trossamfund. Även om huvudmannaskapet i
huvudsak skulle överlämnas till Svenska kyrkan bör
ansvaret för dessa begravningsplatser vila på
kommunen (yrkande 3). I motion K10 av Ingvar
Svensson m.fl. (kd) yrkas att regeringens förslag
avslås i den del det avser att Svenska kyrkan skall
vara huvudman också för särskilda gravplatser för
dem som inte tillhör något kristet samfund.
Motionärerna framhåller att förslaget är olämpligt
ur flera aspekter. Bl.a. åsidosätts
religionsfriheten. Den föreslagna ordningen med
ombud som har till uppgift att granska hur
församlingarna tar till vara de personers intressen
som inte tillhör Svenska kyrkan ger enligt
motionärerna inte ett tillräckligt skydd för de
grupper det är frågan om. Ombudet saknar reellt
medinflytande och systemet kan på goda grunder anses
vara odemokratiskt. Ansvaret för de särskilda
begravningsplatserna för dem som inte tillhör något
kristet samfund bör i framtiden inte ligga på ett
kyrkligt organ. Motionärerna framhåller att det inte
bör vara mer svårhanterligt att ha ytterligare en
huvudman för de särskilda begravningsplatserna t.ex.
i varje kommun än vad det är att tillämpa ett
rikstäckande clearingsystem. Regeringen bör
återkomma med ett nytt förslag i denna fråga
(yrkande 1). Också motion K18 av Helena Bargholtz
och Barbro Westerholm (båda fp) vänder sig mot att
de särskilda gravplatserna för icke kristna
trosbekännare skall ha Svenska kyrkan som huvudman
(yrkande 1). Religionsfrihetsskäl talar för en annan
lösning. Motionärerna anser att länsstyrelserna bör
vara lämpliga huvudmän för denna uppgift.
I motion K12 av Per Unckel m.fl. (m) avstyrks
förslaget om ombud med uppgift att granska hur
församlingarna tar till var de personers intressen
som inte tillhör Svenska kyrkan, såsom omständligt
och onödigt (yrkande 4).
Mats Einarsson m.fl. (v) framhåller i motion K11 (
yrkande 4) att vissa invånare i Sverige blir
skyldiga att betala en avgift - i realiteten en
skatt - utan att ha några formella möjligheter att
via det demokratiska systemet påverka denna. Detta
är enligt motionärerna oacceptabelt. Om Svenska
kyrkan utses till huvudman för
begravningsverksamheten bör begravningsavgiftens
storlek bestämmas av kommunen. I motionen
ifrågasätts också statlig medverkan vid betalning av
kyrkoavgift.
Frågan om vad som skall innefattas i
begravningsavgiften tas upp i motion K12 av Per
Unckel m.fl. (m) yrkande 3. I fråga om
transportkostnaderna framhåller motionärerna att det
förefaller opraktiskt att huvudmannen skall överta
en begränsad del av transporterna, särskilt som
regeringen i propositionen konstaterar att det inte
är möjligt att i lag i detalj precisera alla
förutsättningar för att en transport skall ingå i
begravningsavgiften utan hänvisar till att frågan
får lösas i den praktiska tillämpningen. Förslaget
är enligt motionärerna så illa berett att det
knappast kan bli föremål för lagstiftning (yrkande
3). Också motion K17 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m,
kd, c) tar upp transportkostnaderna. Motionärerna
framhåller att den enskildes inflytande över hur
transporterna skall organiseras och utföras i
praktiken minskar genom att huvudmannen skall
upphandla dessa transporter. Frågan rymmer flera
etiska och för den enskilde mycket känsliga
aspekter. Motionärerna anser därför att frågan om
transportkostnader måste beredas ytterligare.
Religionsfriheten
Religionsfriheten definieras i 2 kap. 1 §
regeringsformen som en frihet att ensam eller
tillsammans med andra utöva sin religion. Varje
medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
religionsfrihet och friheten kan inte begränsas.
Grundlagsskyddet innebär bl.a. ett förbud mot
bestämmelser som uttryckligen riktar sig mot någon
viss religionsutövning eller som uppenbart syftar
till att motverka en viss religiös inriktning.
De allmänna begränsningar som gäller för människors
handlande i samhället kan i vissa fall komma att
beröra åtgärder som uppfattas som utövande av
religionsfriheten. En i allmänhet straffbar handling
är t.ex. inte skyddad bara därför att den förekommer
i ett religiöst sammanhang (prop. 1975/76: 209, s.
115).
Europakonventionens artikel 9 behandlar bl.a.
religionsfriheten. Var och en har rätt till
tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller
tro och frihet att ensam eller i gemenskap med
andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion
eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor
och ritualer. Friheten att utöva sin religion får
endast underkastas sådana inskränkningar som är
föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt
samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna
säkerheten eller till skydd för allmän ordning,
hälsa eller moral eller till skydd för andra
personers fri- och rättigheter.
Grundlagsregler om överlämnande av offentlig makt
Regeringsformen anförtror normgivningsmakt åt
riksdagen och regeringen och medger också att
normgivningsmakt överlämnas åt
förvaltningsmyndigheter, kommuner och fram till år
2000 också till kyrkliga organ. Endast dessa
offentliga organ kan utöva normgivningsmakt i
regeringsformens mening.
Regeringsformen innehåller inte några utförligare
bestämmelser om hur myndigheterna kan få behörighet
att fatta beslut i enskilda fall
(förvaltningsbeslut). Enligt 11 kap. 6 §
regeringsformen kan förvaltningsuppgift anförtros
kommun och överlämnas till bolag, förening,
samfällighet, stiftelse, registrerat trossamfund
eller enskild individ. Innefattar uppgiften
myndighetsutövning skall det ske med stöd av lag.
Däremot finns det i 8 kap. regeringsformen en
ingående reglering av normgivningsmakten, dvs.
kompetensen att besluta generella föreskrifter.
Enligt 3 § skall föreskrifter om förhållandet
mellan enskilda och det allmänna, som gäller
åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp
i enskilds personliga och ekonomiska förhållanden,
meddelas genom lag.
I 7 § regleras möjligheterna att bemyndiga
regeringen att meddela föreskrifter inom vissa
ämnesområden.
Enligt 9 § andra stycket kan regeringen eller
kommun efter bemyndigande meddela föreskrifter om
avgifter, som på grund av 3 § annars skall meddelas
av riksdagen.
Enligt 11 § kan riksdagen om den bemyndigar
regeringen att meddela föreskrifter i visst ämne
därvid medge att regeringen överlåter åt
förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela
bestämmelser i ämnet.
Karakteristiskt för ett normbeslut är att det är
fråga om en generell föreskrift som i princip riktar
sig mot myndigheter och enskilda. Den typiska
författningen vänder sig till allmänheten, alltså
ett större antal enskilda medborgare, ofta en
obestämd krets personer. Bestämmelser som allmänt
reglerar människors rättigheter och förmåner måste
räknas till författningar. Föreskrifter som
innehåller påbud eller förbud och som alltså medför
skyldigheter är också föreskrifter till allmän
efterrättelse.
Utmärkande för normgivningsbestämmelser är således
att det i första hand är fråga om rättsregler, som i
princip kännetecknas av att de är bindande för
myndigheter och enskilda. Normgivningsbestämmelser
karakteriseras vidare av att de utgör generella
föreskrifter, varför de inte uttryckligen skall avse
ett konkret fall utan ha generell tillämpbarhet.
Förvaltningsbeslut anses i princip vara beslut som
riktar sig mot en eller flera enskilda.
Skattemyndigheternas beslut om slutlig skatt för den
enskilde är ett typiskt exempel på
förvaltningsbeslut.
När det gäller normbesluten kan konstateras att
innebörden av begreppet generell tillämpbarhet inte
är helt klar. I grundlagspropositionen (1973:90) har
framhållits att kravet torde vara uppfyllt om en
föreskrift exempelvis avser situationer av ett visst
slag eller vissa typer av handlingssätt eller om den
berör en i allmänna termer bestämd krets av
personer. Till författning hör då föreskrifter som
rör allmänheten eller en viss kategori av
allmänheten, t.ex. näringsidkare.
I proposition 1975/76:112 om kungörande av lagar
och andra författningar fördes en ingående
diskussion om vilka beslut som är att hänföra till
normgivningsbeslut. Det framhölls bl.a. att
Bankinspektionens och Försäkringsinspektionens
cirkulärskrivelser med bindande föreskrifter till
rättssubjekten inte är att betrakta som
författningar under förutsättning att skrivelserna
avsåg vissa konkreta rättssubjekt. Om däremot
cirkulärskrivelserna var avsedda att äga tillämpning
också på eventuellt tillkommande rättssubjekt borde
skrivelsen hänföras till författningar. När det
gällde att ta ställning till frågan om lokalt
begränsade beslut skall anses ha karaktären av
författning eller inte, kunde till en början slås
fast att beslutet fick anses vara en författning om
den helt eller delvis riktade sig till medborgarna i
gemen. I propositionen framhölls dock att läget
syntes vara annorlunda när det var fråga om lokalt
begränsade föreskrifter som helt eller främst är
avsedda att begränsa rörelsefriheten för ägarna till
vissa bestämda fastigheter och vissa därmed
jämförliga rättsinnehavare. Sådana föreskrifters
generella natur kunde starkt ifrågasättas även om
föreskrifterna var bindande inte bara för den
aktuella ägaren eller rättsinnehavaren utan även för
framtida sådana. Till författning var också att
hänföra av myndighet beslutade taxor och andra
villkor för utnyttjande av myndighets tjänster. Till
författning hörde däremot inte beslut av typen
naturreservat, bebyggelseplaner, arbetsplaner enligt
väglagen m.m. Föreskrifter som riktar sig till
jordägare eller liknande personkategorier inom ett
större område, t.ex. ett län, fick enligt
propositionen anses ha en så generell karaktär att
de borde bedömas som författningar. Var gränsen
exakt gick mellan denna typ av föreskrifter och
föreskrifter som inte har författningskaraktär var
omöjligt att ange i generella termer. En rättsregel
förlorar dock inte sin generella karaktär endast för
att den gäller inom ett lokalt avgränsat område.
Exempel på sådana generella föreskrifter har ansetts
vara lokala ordningsstadgor och
renhållningsordningar.
Nämnas kan att beslut enligt plan- och bygglagen om
detaljplaner och områdesbestämmelser med åtföljande
förteckning över fastigheterna anses vara
förvaltningsbeslut (jfr yttr. KU 1985/86:12y).
När det gäller att avgöra huruvida en föreskrift är
av generell natur eller ett beslut avseende en viss
konkret situation torde hänsyn få tas bl.a. till den
tid föreskriften gäller. Föreskrifter som avser bara
en kort tidrymd torde ibland kunna ses som beslut i
särskilt fall och därför falla utanför
författningsbegreppet.
Håkan Strömberg har i boken Normgivningsmakten
enligt 1974 års regeringsform (1989) framhållit att
gällande rätt erbjuder flera exempel på privat
rättsbildning som kan ge upphov till regler med
karaktären av ensidiga diktat. Alternativet till
detta konstaterande är enligt Strömberg att man
noterar ett flertal fall av grundlagsstridig
delegation till enskilda subjekt, ett synsätt som
knappast kan förväntas bli allmänt accepterat. Men
inte heller det förstnämnda synsättet är enligt
Strömberg tilltalande. Det betyder att det inte
finns några säkra materiella kännetecken som skiljer
offentlig normgivning och privat rättsbildning från
varandra. Om skillnaden endast är formell, blir
principen att offentlig normgivning endast kan
utövas av offentliga organ tämligen innehållslös.
Strömberg framhåller vidare att generella
handlingsregler riktar sig till en i allmänna termer
bestämd krets av personer. Adressaterna är då alla
som under givna förutsättningar har att företa den i
regeln påbjudna handlingen. Ett individuellt
handlingsimperativ riktar sig däremot till en eller
flera personer. Det väsentliga är att kretsen av
adressater i en generell handlingsregel är abstrakt
angiven. En föreskrift behöver inte förlora sin
generella karaktär endast för att den riktar sig
till en mer begränsad krets adressater, t.ex. en
viss kategori yrkesutövare.
Föreskrifter om kommunalskatten faller i och för sig
under lagkravet i 8 kap. 3 § regeringsformen.
Samtidigt sägs dock i 8 kap. 5 § regeringsformen att
grunderna för den kommunala beskattningen bestäms i
lag. Kommunernas årliga beslut om kommunalskattesats
anses inte ha författningskaraktär. I
grundlagspropositionen (s. 305) framhålls att den
kommunala beskattningsrätten intar en särställning
och behandlas särskilt i regeringsformen.
Befogenheten för kommun att besluta om skatteuttag
sägs ha sin grund direkt i 1 kap. 5 § (nu 1 kap. 7
§) regeringsformen. När det gäller kommunala
avgifter nämns i grundlagspropositionen att
kommunerna i princip inte kan bemyndigas att besluta
rättsnormer inom riksdagens primära lagområde men
att ett undantag är möjligheten för riksdagen att
med stöd av 8 kap. 9 § andra stycket regeringsformen
bemyndiga kommun att bestämma om avgifter.
Alf Bohlin behandlar i boken Kommunala avgifter
(1986) frågan om den kommunala avgiftsmakten från
statsrättslig synvinkel. Han framhåller att det, när
en kommun med stöd av ett rättsligt monopol äger
tvinga den enskilde inte bara att ta en prestation i
anspråk utan också att betala en avgift för
prestationen, rör sig om en sådan betungande eller
tvångsmässig avgift som tillhör riksdagens primära
lagområde men kan delegeras till kommun (s. 75).
Bohlin tar också upp skillnaden mellan ett taxe- och
ett debiteringsbeslut. I fullmäktiges befogenheter
ligger att i taxebeslutet antingen fastställa
grunder eller normer för avgiftsberäkningen eller
ange den avgift som skall betalas. Själva
debiteringen är en förvaltningsåtgärd som åvilar
styrelsen eller en nämnd. Fullmäktige kan
visserligen besluta om indexuppräkning av taxan och
överlämna åt en nämnd att kontinuerligt omräkna
avgifterna. Så snart man fjärmat sig så långt från
taxan att debiteringen inte kan sägas utgöra en
verkställighetsåtgärd - en mekanisk uppräkning av
taxebeloppen - utan blir beroende av nämndens mer
eller mindre diskretionära bedömningar, har taxan
enligt Bohlin förlorat sin karaktär av norm och
ersättas av en ny, vilken då skall beslutas av
fullmäktige.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet framhåller att med hänsyn till
principerna för normgivningen även föreskrifter om
begravningsavgiftens nivå omfattas av de krav som
gäller för normgivningen inom det civilrättsliga
området och skatteområdet (8 kap. 2 och 3 §§
regeringsformen). Skatteutskottet lämnar åt
konstitutionsutskottet att bedöma om de föreslagna
nya reglerna om fastställande av begravningsavgiften
i 9 kap. begravningslagen har getts en sådan
utformning att ett beslut om fastställande av avgift
skall kunna ses som en ren tillämpning av lagens
bestämmelser.
Konstitutionsutskottets bedömning
I två motioner, K11 (v) yrkandena 1 och 2 och K14
(mp) yrkande 1, har begärts att kommunerna skall
vara huvudmän för all begravningsverksamhet. Enligt
utskottets mening talar dock övervägande skäl för
att församlingarna behåller ansvaret för den
verksamhet de historiskt sett haft ansvaret för.
Förslaget att församlingarna skall behålla
huvudmannaskapet för begravningsverksamheten är en
väsentlig del av den samförståndslösning av
stat-kyrka-frågan som eftersträvats sedan länge.
Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag i
denna del och avstyrker motionsyrkandena.
Flera motioner (v, kd, fp) vänder sig mot att
huvudmannaskapet för särskilda begravningsplatser
för dem som inte tillhör Svenska kyrkan skall ligga
hos församlingarna. Enligt utskottets mening talar
starka skäl för att det bara bör finnas en huvudman
inom varje förvaltningsområde. Det finns ett behov
av att en huvudman har ett totalansvar för samtliga
som är folkbokförda inom området och att huvudmannen
kan räkna med dem som underlag vid finansiering av
verksamheten. Som regeringen framhåller finns det
också samhällsekonomiska skäl för att verksamheten
hålls samlad hos en huvudman och att förändringar av
nuvarande organisation som medför ökade kostnader
undviks. Den föreslagna ordningen med huvudmannaskap
innebär enligt regeringen inte någon ändring i hur
verksamheten i praktiken fungerar i dag. Regeringens
förslag om särskilda ombud för att tillvarata de
personers intressen som inte tillhör Svenska kyrkan
innebär enligt utskottets mening att den enskilde
tillförsäkras ett särskilt skydd för att hans
religionsfrihet inte kränks. Mot denna bakgrund
anser utskottet att regeringens förslag såvitt avser
huvudmannaskap bör tillstyrkas. Motionerna K11 (v)
yrkande 3, K10 (kd) yrkande 1 och K18 (fp) yrkande 1
avstyrks följaktligen.
I två motioner, K12 (m) yrkande 3 och K17 (fp, m,
kd, c), anförs att förslaget när det gäller de
transportkostnader som avses ingå i
begravningsavgiften är otillräckligt berett.
Utskottet delar inte denna bedömning. Det är enligt
utskottets mening rimligt att samhället tar ansvar
för att finansieringen av kostnaden för transporter
ordnas genom begravningsavgiften. Sådana transporter
av den avlidne som normalt förekommer i
förvaltningsområdet i samband med begravning bör
ingå i avgiften. Dit hör t.ex. transport till en
lokal för begravningsceremoni inom rimligt avstånd
samt transport till begravningsplats som huvudmannen
anvisar eller till och från krematorium. Utskottet
delar regeringens bedömning att det inte är möjligt
att i lag i detalj precisera alla förutsättningar
för att kostnaden för en transport skall ingå i
begravningsavgiften. Utskottet tillstyrker således
regeringens förslag i denna del och avstyrker
motionsyrkandena.
Utskottet tar härefter upp frågan om den föreslagna
begravningsavgiftens grundlagsenlighet. Som
utskottet vid tidigare tillfällen framhållit är det
mycket angeläget att det inte finns någon tveksamhet
kring tillämpningen av regeringsformen (yttr.
1994/95:KU6y). Utskottet har tidigare också
understrukit att det inte är acceptabelt att det
efter riksdagsbehandlingen kvarstår en osäkerhet om
den ifrågavarande lagstiftningens förenlighet med
grundlagen (yttr. 1985/86:KU8y s. 9).
Regeringens förslag innebär i huvudsak att
församlingen, när en församling är huvudman för
begravningsverksamheten, beslutar om
begravningsavgift för dem som tillhör Svenska kyrkan
- då som en del av kyrkoavgiften - men också för
andra som är folkbokförda i det aktuella området. Då
kommun är huvudman för begravningsverksamheten
beslutar kommunen om begravningsavgift för
kommunmedlemmarna.
En förutsättning för att ett organ som inte är
statligt eller kommunalt skall kunna ges rätt att
meddela beslut om offentligrättsligt tvingande
avgifter är att beslutet kan ses som ett
förvaltningsbeslut och inte som normgivning.
Enligt utskottets mening står det klart att
församlingarnas beslut om avgiftssats för
begravningsavgiften har en generell karaktär och
närmast är att se som ett normbeslut. Det
förhållandet att förslaget innehåller regler som i
viss mån begränsar utrymmet för bestämmandet av
avgiften innebär enligt utskottets mening inte att
beslutet förlorar sin karaktär av normgivning.
Utskottet har övervägt om en jämförelse kan göras
med kommunernas beslut om skattesats men har kommit
fram till att en sådan jämförelse inte är helt
rättvisande. Beslutet om kommunalskattesats anses
visserligen sakna författningskaraktär men detta
torde ha sin grund i en koppling till den
grundlagsskyddade kommunala beskattningsrätten. Det
framstår enligt utskottets mening knappast som
rimligt att beslutet skulle ha kvar denna speciella
karaktär utanför det kommunala området. Närmare till
hands ligger i stället att jämföra med
fastställandet av statliga generella avgifter vilka
allmänt anses falla under regeringsformens
normgivningsregler.
Utskottet har också övervägt att se beslutet om
avgiftssats som sammansatt av en mängd enskilda
förvaltningsbeslut, mot bakgrund av att de
avgiftsskyldiga torde vara kända när beslutet fattas
och en förteckning över dem teoretiskt kan bifogas
beslutet. Utskottet anser dock att en sådan
bedömning skulle föra för långt vid en jämförelse
med normbeslut inom andra områden.
Enligt utskottets mening finns det således
omständigheter som gör att det från
grundlagssynpunkt inte ter sig som helt hållbart att
se församlingarnas beslut om bestämmande av
avgiftssats som ett förvaltningsbeslut. Utskottet
vill understryka att det är av stor betydelse att
inslag i den historiska relationsförändringen som
skall genomföras mellan staten och Svenska kyrkan
inte kan ifrågasättas som grundlagsstridiga. Den nya
ordningen måste stå på en klar och otvetydig
konstitutionell grund, och det är angeläget att
reglerna om begravningsavgiften utformas på ett sätt
som inte kan kritiseras på den grunden att annars
vedertagna synsätt inte upprätthållits.
Utskottet anser mot denna bakgrund att övervägande
skäl talar för att församlingarnas beslut om
avgiftssats i princip skall betraktas som
normbeslut. Regeringsformens regler om normgivning
bör således tillämpas när det gäller fastställandet
av avgiftssats.
Med denna utgångspunkt är det nödvändigt att ett
offentligt organ får en formell beslutanderätt i
fråga om avgiftssatsen för i vart fall dem som inte
tillhör Svenska kyrkan. Avgiften för dem som tillhör
Svenska kyrkan ingår däremot i kyrkoavgiften och
tillhörigheten är frivillig. Visserligen är
begravningsverksamheten ett ansvar för samhället och
det kan därför sägas att det finns skäl att betrakta
avgiften för verksamheten som offentligrättslig även
i den delen den ingår i den frivilliga
kyrkoavgiften. Begravningsavgiftsdelen av
kyrkoavgiften är dessutom endast frivillig i den
meningen att tillhörigheten till Svenska kyrkan är
frivillig. Utskottet anser emellertid att det också
finns starka skäl som talar för en annan bedömning.
Begravningsverksamheten har sedan mycket länge varit
en viktig uppgift inom Svenska kyrkan. För den som
tillhör Svenska kyrkan är det naturligt att se
begravningstjänsterna som inomkyrkliga och som en
del av innebörden av kyrkotillhörigheten. Det är
därför enligt utskottets mening rimligt att komma
till den slutsatsen att begravningsavgiftsdelen av
kyrkoavgiften bör ses som övervägande icke
offentligrättslig. Utskottet anser således att
avgiftssatsen endast för dem som inte tillhör
Svenska kyrkan skall fastställas av en statlig eller
kommunal myndighet.
Regeringsformens normgivningsregler hindrar inte
att en kommun beslutar om begravningsavgift för sina
medlemmar. Enligt utskottets mening saknas bl.a. mot
bakgrund av det kommunala självbestämmandet
anledning att gå ifrån regeringens förslag att en
kommun som är huvudman för begravningsverksamheten
beslutar om avgiftssats. Däremot bör det enligt
utskottets mening vara en statlig myndighet som
beslutar om avgiftssats för dem som inte tillhör
Svenska kyrkan i de fall en församling är huvudman
för begravningsverksamheten. En ordning med statligt
beslutsfattande behöver enligt utskottets mening
inte innebära att församlingarnas utrymme för att i
praktiken bestämma avgiftens storlek inskränks.
Myndighetens beslutsfattande bör i detta syfte
därför förenas med en förslagsrätt för församlingen.
Utskottet vill starkt understryka att församlingens
förslag därvid måste tillmätas avgörande betydelse.
Riksdagens principbeslut 1995 innebär att
finansieringen av begravningsverksamheten skall vara
lokalt förankrad. Församlingarna är med vissa
undantag de organ som enligt regeringens och
utskottets förslag kommer att vara huvudmän för
begravningsverksamheten och ha det finansiella
ansvaret för verksamheten. Om de inte har stor
frihet att - inom ramen för det utrymme
begravningslagen ger - ha ett avgörande inflytande i
fråga om inkomster kan huvudmannaskapet uttunnas på
ett sätt som inte är acceptabelt. Av central
betydelse är också att den avgiftssats som
fastställs för dem som inte tillhör Svenska kyrkan
inte bör skilja sig från den avgiftssats för
begravningsavgiften som skall gälla för dem som
tillhör Svenska kyrkan. Beslutande myndighets
utrymme för att komma fram till en annan avgiftssats
än den föreslagna kan i princip anses vara begränsad
till de fall då avgiftssatsen otvetydigt strider mot
de förutsättningar som ges i begravningslagen.
Utskottet har övervägt vilken myndighet som är bäst
lämpad för den aktuella uppgiften och anser att det
bör vara samma samma myndighet som fastställer
clearingtaxan. Kammarkollegiet skall enligt uppgift
vara denna myndighet och avses även vara den
myndighet som skall föra register över registrerade
trossamfund. Inom Kammarkollegiet finns en särskild
kompetens i kyrkliga frågor. Enligt utskottets
mening talar därför övervägande skäl för att
Kammarkollegiet ges uppgiften att föreskriva
avgiftssatser för begravningsavgiften för dem som
inte tillhör Svenska kyrkan.
Utskottet föreslår att det införs en bestämmelse i
begravningslagen med innebörd att regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer får fastställa
begravningsavgifterna på förslag av de huvudmän för
begravningsverksamheten som inte är kommuner. Då
kommunerna är huvudmän behövs ingen annan ordning än
den regeringen föreslagit.
Utskottet har således stannat för att en statlig
myndighet bör vara den myndighet som fastställer
avgiftssatsen för begravningsavgiften och är således
inte berett att förorda att begravningsavgiftens
storlek, som föreslås i motion K11 (v) yrkande 4,
bestäms av kommunen. Motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet har övervägt om myndighetens normbeslut i
enlighet med bestämmelserna i 35 § verksförordningen
skall kunna överklagas till regeringen. Utskottet
anser emellertid att frågan bör avgöras av
regeringen eftersom bestämmelser i fråga om
överklagande bör tas in i den förordning vari
regeringen överlämnar normgivningskompetensen till
myndigheten.
Om en statlig myndighet skall fastställa
avgiftssatserna för begravningsavgifterna måste
myndigheten ha rimlig tid för åtgärden. Enligt 9
kap. 14 § i regeringens förslag till lag om ändring
i begravningslagen skall Svenska kyrkan på medium
för automatisk databehandling underrätta
Riksskatteverket om de avgiftssatser som skall gälla
för det följande inkomståret. På samma sätt skall
Svenska kyrkan till Riksskatteverket lämna de
ytterligare uppgifter som behövs för att beräkna,
debitera, redovisa och ta in avgifterna. Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om när och hur uppgifterna
lämnas.
Bestämmelser om skyldighet för Svenska kyrkan att
lämna uppgifter också till den myndighet regeringen
bestämmer bör införas i begravningslagen. Enligt
uppgift från Riksskatteverket är det angeläget att
uppgifterna lämnas dit senast den 3 december i
enlighet med vad som föreslås i 6 § förslaget till
lag om avgift till registrerat trossamfund. En sådan
tidsgräns förutsätter att senaste tidpunkt för
församlingarnas ställningstagande i fråga om
avgiftssatsen för begravningsavgift förläggs till i
vart fall inte senare än mitten av november om den
statliga myndigheten skall kunna hinna med att fatta
beslut om avgiftssatserna. Frågan om när uppgifterna
skall lämnas skall enligt 9 kap. 14 § regeringens
förslag till lag om ändring i begravningslagen
regleras i förordning eller myndighetsföreskrifter.
Senaste tidpunkt för fastställande av kyrkoavgift
avses regleras i kyrkoordningen. Enligt utskottets
mening bör det kunna förutsättas att kyrkoordningens
regler i detta avseende anpassas till de nu aktuella
nya förutsättningarna.
Den av utskottet nu föreslagna ordningen för
fastställande av begravningsavgift skulle
visserligen kunna innebära ett minskat behov av
ombud som skall tillvarata de personers intressen
som inte tillhör Svenska kyrkan. Som utskottet
framhållit är avsikten dock att myndighetsbeslutet
skall ha en mer formell karaktär och inte egentligen
påverka huvudmannens handlingsfrihet. Det kommer
fortfarande att finnas anledning att i särskild
ordning tillvarata de personers intressen som inte
tillhör Svenska kyrkan. Utskottet anser därför att
det också med den nu föreslagna ordningen finns ett
behov av ombud och avstyrker följaktligen motion K12
(m) yrkande 4, vari yrkas avslag på förslaget om
ombud.
Kyrkoantikvarisk ersättning
Propositionen
Riksdagens principbeslut år 1995 innebär att
kulturminneslagens skydd för kyrkliga kulturminnen
skall behållas även vid ändrade relationer mellan
staten och Svenska kyrkan. I princippropositionen
(prop. 1995/96:80 s. 38 f.) framhölls att bevarandet
av de kyrkliga kulturvärdena är en angelägenhet för
hela samhället och det svenska folket och att det
inte är rimligt att den totala kostnaden för detta
allmänintresse bärs endast av Svenska kyrkans
medlemmar. De skyddsbestämmelser som finns innebär
inskränkningar och ibland fördyringar vid skötseln
av egendomen. Svenska kyrkan borde därför enligt
principbeslutet kunna få viss ersättning för vård av
kulturhistoriskt värdefull egendom.
Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet
föreslog i betänkandet Den kulturhistoriskt
värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga
arkiven (SOU 1997:43) att den årliga statliga
ersättningen skulle uppgå till ett belopp som
motsvarade 460 miljoner kronor i 1996 års
penningvärde, vilket innebär 0,05 % av det totala
kommunala skatteunderlaget. Enligt kommittén borde
ersättningen finansieras av en särskild skatt som
tas ut proportionellt mot inkomsten av alla
skattskyldiga, både kyrkotillhöriga och icke-
kyrkotillhöriga. Kommittén föreslog vidare att
kyrkan skall åta sig att vidta åtgärder för att
kyrkans sammanlagda uttag av kyrkoavgift minskas i
totalt samma omfattning som den statliga
ersättningen uppgår till.
1998 års kyrkomöte ansåg att det finns behov av en
kyrkoantikvarisk ersättning motsvarande 460 miljoner
kronor i 1996 års penningvärde med årlig
indexuppräkning. Det saknades enligt kyrkomötet
anledning att införa en särskild skatt för att
finansiera den kyrkoantikvariska ersättningen.
Regeringen föreslår nu att Svenska kyrkan fr.o.m.
år 2002 skall ha rätt till viss ersättning från
staten för kulturhistoriskt motiverade kostnader i
samband med vård och underhåll av kyrkliga
kulturminnen (kyrkoantikvarisk ersättning). Den
statliga ersättningen skall betalas med 50 miljoner
kronor för år 2002, 100 miljoner kronor för år 2003,
150 miljoner kronor för år 2004, 200 miljoner kronor
för år 2005, 250 miljoner kronor för år 2006, 300
miljoner kronor för år 2007, 390 miljoner kronor för
år 2008 samt med 460 miljoner kronor för år 2009.
När det gäller frågan om den statliga ersättningens
storlek måste enligt propositionen beaktas att det
är förenat med svårigheter att bedöma omfattningen
av kostnaderna för att upprätthålla de kyrkliga
kulturvärdena. Regeringen vill peka på att det under
senare år i större utsträckning än tidigare har
genomförts kostnadskrävande underhåll och
restaureringar av kyrkobyggnader, vilket
möjliggjorts bl.a. av att det s.k.
kyrkobyggnadsbidraget ur kyrkofonden blivit större
och nu uppgår till 90 miljoner kronor årligen. I
propositionen hänvisas också till att staten och
Svenska kyrkan under åren 1998-2000 genomför ett
gemensamt sysselsättningsprogram, det s.k. miljard-
programmet för kyrkliga jobb, som gör det möjligt
för Svenska kyrkan att exempelvis rusta upp
kyrkobyggnader och andra byggnader samt utföra
nödvändigt underhåll. Det finns goda förutsättningar
för att Svenska kyrkans kyrkobyggnader och de
kyrkliga kulturminnena i övrigt skall vara i ett
allmänt gott skick vid relationsändringen och ett
antal år därefter. Detta gäller enligt regeringen
särskilt åren 2000 och 2001 då
sysselsättningsprogrammet, som i stor utsträckning
avser byggnadsarbeten, just kommer att ha avslutats.
I god tid före tioårsperiodens utgång skall det
enligt propositionen tas fram ett underlag till en
allsidig belysning av de kyrkoantikvariska frågorna.
Utgångspunkten är att staten i enlighet med
principbeslutet om ändrade relationer mellan staten
och Svenska kyrkan långsiktigt skall ge ersättning
för vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena.
Om inte erforderlig finansiering kan ordnas inom
reformens ram eller det aktuella utgiftsområdet,
vilket anges vara regeringens ambition, är statens
utgångspunkt att väsentligt minska det statliga
stödet efter tioårsperioden. Regeringen kommer att
överväga att under perioden och för tiden därefter
införa någon form av avgift eller skatt. Skulle
detta inte visa sig lämpligt kan det enligt
regeringen bli nödvändigt att pröva en sänkning av
ambitionen på området.
Det förhållandet att kyrkan får en statlig
ersättning innebär att Svenska kyrkan delvis
avlastas kostnaderna för att upprätthålla de
kyrkliga kulturvärdena. Den totala ekonomiska
belastningen på kyrkan minskar alltså i samma
utsträckning som ersättning utgår. Med hänsyn till
detta samt till de ekonomiska konsekvenser i övrigt
som uppstår för Svenska kyrkan med anledning av
reformen, anser regeringen att det under
tioårsperioden till följd av stat-kyrka-reformen
finns ett utrymme för en sänkning av kyrkoavgiften
som bör utnyttjas.
Den kyrkoantikvariska ersättningen skall fördelas av
Svenska kyrkan. På nationell nivå skall ersättningen
fördelas mellan stiften, och stiften skall besluta
om ersättningen inom sitt område. Varje beslut om
fördelning skall föregås av samråd med myndigheter
inom kulturmiljöområdet. Riksantikvarieämbetet skall
ges tillfälle att yttra sig över fördelningen mellan
stiften och respektive länsstyrelse skall ges
tillfälle att yttra sig över fördelningen inom
stiftet.
I propositionen aviseras en överenskommelse mellan
staten och Svenska kyrkan i frågor som rör de
kulturhistoriska värdena. Överenskommelsen ligger
vid sidan av frågan om den kyrkoantikvariska
ersättningen. En löpande utvärdering och uppföljning
skall göras vid s.k. kontrollstationer. Den första
kontrollstationen skall infalla under år 2009 och
därefter vart femte år. 1998 års kyrkomöte har
framhållit att en överenskommelse bör sträcka sig
över 25 år med kontrollstationer vart femte år, som
börjar år 2005.
Regeringen anser att överenskommelsen inte bör
tidsbegränsas utan gälla tills vidare. Det är en
annan sak att förslaget om kyrkoantikvarisk
ersättning avser en tioårsperiod. Det är enligt
regeringen lämpligt att lägga in kontrollstationer
vart femte år med början år 2009. Överenskommelsen
bör behandla allmänna frågor som rör de
kulturhistoriska värdena inom Svenska kyrkan. De
närmare villkoren bör formuleras till och med
nästföljande kontrollstation. Inom ramen för
överenskommelsen bör bl.a. behandlas frågan om
justering av den statliga ersättningen för det fall
omfattningen av kyrkans ansvar för de kyrkliga
kulturminnena på ett väsentligt sätt ändras.
Enligt regeringens uppfattning bör det skapas
samrådsgrupper för frågor som rör de kyrkliga
kulturvärdena. Samrådsgrupperna, som bör bestå av
representanter för de antikvariska myndigheterna och
Svenska kyrkan, bör vara ett forum för kunskaps- och
erfarenhetsutbyte. Samarbetet bör kunna bidra till
att öka kunskap om och förståelse för olika krav och
behov och därmed skapa förutsättningar för
samförståndslösningar, exempelvis vid sådana
avvägningar mellan önskningar att förändra
kyrkorummet utifrån församlingens och gudstjänstens
behov och strävan att bevara de kulturhistoriska
värdena.
Relationsändringen innebär att det finns vissa
behov av ändringar i kulturminneslagen. Skyddet för
kyrkobyggnader i 4 kap. kulturminneslagen bör
således gälla oavsett ägare. Med kyrkobyggnad avses
en byggnad som före den 1 januari 2000 invigts för
Svenska kyrkans gudstjänst och den 1 januari 2000
ägdes eller förvaltades av Svenska kyrkan eller
någon av dess organisatoriska delar. Vidare bör
enligt regeringen finnas bestämmelser om den
kyrkoantikvariska ersättningen och dess fördelning
samt en föreskrift som gör det möjligt att ingripa
för att åstadkomma rättelse om bestämmelser och
beslut enligt 4 kap. kulturminneslagen inte följs.
Domkapitlets rätt att överklaga beslut i
tillståndsärenden enligt 4 kap. kulturminneslagen
upphävs och ersätts inte av någon motsvarande rätt
för stiftet.
Regeringen föreslår att varje församling skall utse
två personer som skall föra en förteckning över
kyrkliga inventarier av kulturhistoriskt värde.
Stiftet skall minst vart sjätte år kontrollera att
de föremål som tas upp i förteckningen finns kvar.
Efter varje kontroll skall en kopia av förteckningen
skickas till länsstyrelsen. Bestämmelserna i 4 kap.
kulturminneslagen skall gälla även för kyrkliga
inventarier av kulturhistoriskt värde på
kyrkotomter.
Länsstyrelses beslut att ta upp ett föremål i
förteckningen eller vidta någon åtgärd för att
skydda eller vårda ett föremål får enligt
regeringens förslag överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol i stället för som i dag hos
regeringen, liksom Riksantikvarieämbetets beslut om
att bestämmelserna i 4 kap. kulturminneslagen om
tillståndsprövning skall tillämpas i fråga om en
kulturbyggnad, en kyrkotomt eller en
begravningsplats som tillkommit efter år 1939.
Motionerna
Flera motioner tar upp frågan om storleken av den
kyrkoantikvariska ersättningen under åren 2000-2009.
I motion K12 (yrkandena 1 och 2) av Per Unckel m.fl.
(m) framhålls att den kulturhistoriska överkostnaden
för Svenska kyrkan är en följd av bestämmelserna i
kulturminneslagen. Regeringens nu framlagda förslag
att kyrkoantikvarisk ersättning inte skall lämnas
för åren 2000 och 2001 innebär enligt motionärerna
ett avsteg från riksdagens principbeslut år 1995 som
gäller behovet av ersättning under tiden från
relationsförändringen den 1 januari 2000. Regeringen
bör i konsekvens med principbeslutet i samband med
vårpropositionen återkomma med förslag om
kyrkoantikvarisk ersättning för åren 2000 och 2001.
Ingvar Svensson m.fl. (kd) framhåller i motion K10
(yrkandena 2 och 3) att det, som kyrkomötet angett,
finns ett behov av en årlig ersättning med ett
belopp motsvarande 460 miljoner kronor fr.o.m. år
2000. Regeringen bör återkomma med nytt förslag om
detta. I motion K13 av Lennart Fridén (m) och Erik
Arthur Egervärn (c) begärs att riksdagen avslår det
framlagda förslaget om kyrkoantikvarisk ersättning.
I stället bör regeringen återkomma med ett förslag
som bättre svarar mot behovet och de allmänna
principerna i överenskommelsen mellan Svenska kyrkan
och staten och som ger den nödvändiga stabiliteten
genom en långsiktig lösning.
Mats Einarsson m.fl. (v) motsätter sig i motion K11
att den kyrkoantikvariska ersättningen på förhand
binds på det sätt som föreslås i propositionen. I
stället bör ersättningen prövas årligen i samband
med fastställande av statens budget (yrkande 5).
När det gäller frågan om det fortsatta stödet efter
år 2009 anser motionärerna bakom motion K10 att en
utvärdering och omprövning av den kyrkoantikvariska
ersättningen skall göras inom en tioårsperiod
(yrkande 4). Marianne Andersson och Birgitta Sellén
(båda c) begär i motion K15 en utredning i syfte att
garantera skyddet av de kyrkliga kulturminnena även
efter 2009. Motionärerna hänvisar till att
regeringen i propositionen framhåller att det kan
bli nödvändigt att pröva en sänkning av ambitionen
vad gäller skyddet av kulturminnen om det ekonomiska
stödet inte kan upprätthållas.
I motion K18 av Helena Bargholtz och Barbro
Westerholm (båda fp) framhålls att det årliga stödet
t.o.m. år 2009 måste ses som en övergångslösning.
Särlösningar för ett samfund är inte acceptabla. En
fortsatt finansiering i enlighet med den modell som
avses gälla t.o.m. år 2009 bör därför inte
övervägas. Detta bör enligt motionen ges regeringen
till känna (yrkande 2). Enligt motion Kr265 av Elver
Jonsson (fp) bör stödet för kulturhistoriskt
värdefulla kyrkobyggnader knytas till skyddsvärda
kyrkobyggnader oavsett trossamfund.
Kulturminneslagen bör anpassas så att också
kyrkobyggnader hos de fria trossamfunden omfattas.
I motion K16 av Ewa Larsson (mp) framhålls att det
är rimligt med kontrollstationer vart femte år, den
första i god tid före år 2009, men det behövs en
tydligare tidsangivelse (yrkande 3). Det är vidare
enligt motionen viktigt att länsstyrelserna har
tillräckliga resurser för att svara mot
kulturminneslagens krav (yrkande 4).
I motion K16 (yrkandena 1 och 2) av Ewa Larsson (mp)
och motion Kr274 (yrkande 59) av Birger Schlaug
m.fl. (mp) behandlas frågan om kyrkobyggnadernas
tillgänglighet. Kyrkan bör i större utsträckning än
i dag hållas öppen för alla för gudstjänst men också
som mötesplats mellan människor och mellan den
enskilda människan och hennes tro. Kyrkolokaler
erbjuder också ofta förnämlig akustik och passar
därför utmärkt som konsertlokaler. Samhällets ansvar
att bidra med förvaltning och förädling av vårt
kulturarv får inte minska efter relationsändringen.
Om inte kyrkan uppfattas som allmän kommer inte
samhället heller att framöver vilja avsätta medel
till dess kulturminnesvård.
Rätten att fatta beslut om fördelning och användning
av kyrkoantikvarisk ersättning på central och
regional nivå bör enligt motion K11 (v) inte
överlämnas till Svenska kyrkan. I stället bör
besluten fattas av Riksantikvarieämbetet och
länsstyrelserna på respektive nivå utan att det görs
någon principiell skillnad mellan kyrkliga och andra
kulturminnen (yrkande 6).
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet konstaterar att det finns goda
förutsättningar för att Svenska kyrkans
kyrkobyggnader och de kyrkliga kulturminnena i
övrigt skall vara i ett allmänt gott skick vid
relationsändringen och ett antal år därefter.
Kulturutskottet framhåller att den tid regeringen
garanterar ersättning är en relativt lång tid. I
likhet med regeringen anser utskottet att det inte
bör komma i fråga att binda staten för en längre
tid. Samtidigt erinras om att avsikten är att det
före tioårsperiodens utgång skall förekomma
särskilda överläggningar mellan staten och Svenska
kyrkan om den fortsatta ersättningen efter
tioårsperioden. Kulturutskottet tillstyrker
regeringens förslag att den kyrkoantikvariska
ersättningen bör utgå fr.o.m. år 2002 t.o.m. år 2009
och stegvis höjas från 50 miljoner kronor till 460
miljoner kronor per år. Motionerna K10 (kd)
yrkandena 2 och 3 delvis, K11 (v) yrkande 5 delvis,
K12 (m) yrkandena 1 och 2 samt K13 (m, c) delvis
avstyrks.
Det är enligt kulturutskottets mening nu för tidigt
att säga vilken ambitionsnivå som staten skall hålla
efter den första tioårsperioden; det får kommande
uppföljning och analys och därpå grundade
överväganden utvisa. Kulturutskottet vill dock i
likhet med regeringen betona att utgångspunkten bör
vara att staten i enlighet med principbeslutet om
ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan
långsiktigt skall ge ersättning för vård och
underhåll av de kyrkliga kulturvärdena.
Kulturutskottet understryker vikten av att ett
underlag för kommande överläggningar mellan staten
och Svenska kyrkan tas fram i god tid före
tioårsperiodens utgång så att det kan finnas
tillgängligt senast vid slutet av år 2008.
Kulturutskottet avstyrker motionerna K10 (kd)
yrkandena 3 delvis och 4, K11 (v) yrkande 5 delvis,
K13 (m, c) delvis, K15 (c), K16 (mp) yrkande 3, K18
(fp) yrkande 2 och Kr265 (fp).
När det gäller fördelningen av den kyrkoantikvariska
ersättningen anser kulturutskottet i likhet med
regeringen att Svenska kyrkan bör få ansvaret för
denna. Svenska kyrkan har ansvaret för att de
kyrkliga kulturminnena vårdas och underhålls. Genom
att Svenska kyrkan får ansvaret också för
fördelningen av ersättningen skapas bättre
möjligheter för Svenska kyrkan att göra den
planering och de prioriteringar som är en
förutsättning för att vård och underhåll i enlighet
med kulturminneslagens bestämmelser skall kunna
bedrivas på ett ändamålsenligt och rationellt sätt.
Viktigt är emellertid att fördelningen sker efter
samråd med Riksantikvarieämbetet och
länsstyrelserna. I sammanhanget understryker
kulturutskottet vikten av att det inom Svenska
kyrkans egen organisation finns erforderlig
kompetens när det gäller vård och underhåll av de
kyrkliga kulturvärdena samt att de erfarenheter som
samlats där bevaras och utvecklas. Motion K11 (v)
yrkande 6 avstyrks.
Kulturutskottet betonar vidare vikten av allas
tillgång till de kyrkliga kulturminnena.
Kulturutskottet hänvisar till att regeringen
framhållit att det av den kommande överenskommelsen
mellan staten och Svenska kyrkan om de
kulturhistoriska värdena inom Svenska kyrkan bör
framgå att de kyrkliga kulturminnena i framtiden
skall vara tillgängliga för alla i minst samma
utsträckning som före relationsändringen.
Kulturutskottet anser att något särskilt uttalande
av riksdagen inte torde vara nödvändigt. Motion K16
(mp) yrkande 2 avstyrks därför.
Kulturutskottet tillstyrker regeringens förslag till
ändringar i kulturminneslagen beträffande
kyrkobyggnader, kyrkliga inventarier, överklagande
och vidtagande av rättelse.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet vill i likhet med
kulturutskottet understryka att de kyrkliga
kulturminnena är en betydelsefull del av vårt
nationella kulturarv. Svenska kyrkan förvaltar
sålunda ett oersättligt kulturarv som byggts upp
under århundraden och som avspeglar och utgör en
väsentlig del av vår historia. Bevarandet av de
kyrkliga kulturhistoriska värdena är en angelägenhet
för hela samhället och för Svenska folket.
När det gäller storleken av den kyrkoantikvariska
ersättningen under den närmaste tioårsperioden vill
konstitutionsutskottet i likhet med kulturutskottet
framhålla att det är förenat med stora svårigheter
att bedöma kostnaderna för att upprätthålla de
kyrkliga kulturvärdena och avgöra hur stor del av
kostnaderna som staten respektive Svenska kyrkan bör
svara för.
De kostnader staten bör bidra till är endast de som
är betingade av kulturhistoriska hänsynstaganden. I
bedömningen av hur stora dessa kostnader är kan inte
bortses från att det under senare år i större
utsträckning än tidigare genomförts kostnadskrävande
underhåll och restaureringar av kyrkobyggnader.
Detta har gjorts möjligt bl.a. genom att det s.k.
kyrkobyggnadsbidraget ur kyrkofonden under tiden
från år 1989 ökat från 30 miljoner kronor per år
till ca 90 miljoner kronor årligen. Till detta
kommer det för staten och Svenska kyrkan gemensamma
sysselsättningsprogrammet, det s.k.
miljardprogrammet för kyrkliga jobb, vars syfte
visserligen i första hand är att minska
arbetslösheten genom att det skapas arbetstillfällen
inom Svenska kyrkan. Programmet skall dock även
medverka till att de kyrkliga värdena bevaras och
stärks, och det avser i stor utsträckning
byggnadsarbeten. Detta sysselsättningsprogram gör
det möjligt för Svenska kyrkan att exempelvis rusta
upp kyrkobyggnader och andra byggnader samt att
utföra nödvändigt underhåll.
Konstitutionsutskottet gör liksom regeringen och
kulturutskottet den bedömningen att det mot denna
bakgrund finns goda förutsättningar för att Svenska
kyrkans kyrkobyggnader och de kyrkliga kulturminnena
i övrigt skall vara i ett allmänt sett gott skick
vid relationsändringen och ett antal år därefter.
Detta gäller särskilt åren 2000 och 2001 då
sysselsättningsprogrammet just avslutats. Mot denna
bakgrund och med hänsyn till de för kyrkan positiva
ekonomiska effekterna av reformen anser utskottet
att regeringens förslag om kyrkoantikvarisk
ersättning bör godtas. Den kyrkoantikvariska
ersättningen bör lämnas fr.o.m. år 2002 till och med
år 2009 och stegvis höjas från 50 miljoner kronor
till 460 miljoner kronor per år.
Konstitutionsutskottet förordar sålunda att
riksdagen godkänner regeringens förslag om
kyrkoantikvarisk ersättning och avstyrker motionerna
K12 (m) yrkandena 1 och 2, K10 (kd) yrkandena 2 och
3 delvis samt K13 (m, c) delvis.
När det gäller det i motion K11 (v) framställda
yrkandet om att ersättningen bör prövas årligen i
samband med fastställandet av statens budget
(yrkande 5) konstaterar utskottet att ett
godkännande av riksdagen är att se som ett
principbeslut om kyrkoantikvarisk ersättning under
den aktuella perioden. Frågan kommer således att
behandlas i samband med fastställandet av
statsbudgeterna under denna period. Utskottet har
tidigare uttalat sig för en långsiktig lösning när
det gäller den kyrkoantikvariska ersättningen. Ett
principiellt ställningstagande nu beträffande
perioden 2000-2009 ligger i linje med detta.
Konstitutionsutskottet avstyrker följaktligen motion
K11 (v) yrkande 5.
Flera motioner tar upp frågan om kyrkoantikvarisk
ersättning efter år 2009. Konstitutionsutskottet
delar kulturskottets uppfattning att det nu är för
tidigt att ange den ambitionsnivå som staten skall
hålla efter den första tioårsperioden.
Ambitionsnivån bör läggas fast först efter
uppföljning och analys och därpå följande
överväganden. En utgångspunkt måste därvid, som
kulturutskottet betonar, vara att staten i enlighet
med principbeslutet långsiktigt skall ge ersättning
för vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena.
Överväganden om ersättningens storlek efter
tioårsperiodens utgång bör som regeringen framhåller
ske först efter särskilda överläggningar mellan
staten och Svenska kyrkan. Konstitutionsutskottet är
mot denna bakgrund inte berett att förorda att
riksdagen nu tar ställning i fråga om
kyrkoantikvarisk ersättning efter år 2009 och
avstyrker därför motion K10 (kd) yrkande 3 delvis
och motion K13 (m, c) delvis.
Det kan enligt utskottets mening förutsättas att i
den nämnda analysen och övervägandena också kommer
att ingå jämförelser med den antikvariska ersättning
som utgår i andra fall även om mycket talar för att
kyrkobyggnadernas ålder gör att Svenska kyrkans
antikvariska värden många gånger intar en
särställning. Enligt utskottets mening bör analysen
och övervägandena avvaktas också när det gäller
frågan om en principiell lösning som på sikt är
densamma för alla samfund. Också motionerna K18
yrkande 2 (fp) och Kr265 (fp) avstyrks följaktligen.
Konstitutionsutskottet vill liksom kulturutskottet
understryka vikten av att ett underlag för de
aviserade överläggningarna om ersättningen efter år
2009 tas fram i god tid före tioårsperiodens utgång.
Konstitutionsutskottet förutsätter i likhet med
kulturutskottet att underlaget skall finnas
tillgängligt senast vid slutet av år 2008. Något
tillkännagivande till regeringen om detta är enligt
utskottets mening inte påkallat. Motionerna K16 (mp)
yrkande 3 och K10 (kd) yrkande 4 avstyrks därför.
Konstitutionsutskottet är inte heller berett att
tillstyrka ett tillkännagivande till regeringen om
en utredning i syfte att garantera skyddet av de
kyrkliga kulturminnena. Motion K15 (c) avstyrks
följaktligen.
Våren 1998 behandlade utskottet ett yrkande om
kyrkobyggnadernas ökade tillgänglighet för konserter
o.d. med anledning av motionsyrkanden liknande
motionerna K16 yrkande 1 samt Kr274 yrkande 59 (båda
mp). Utskottet avstyrkte motionsyrkandena med
hänvisning till frågans inomkyrkliga karaktär (bet.
1997/98:KU20). I den nu aktuella propositionen
hänvisas till att frågan om kyrkobyggnadernas
tillgänglighet avses ingå i den kommande
överenskommelsen mellan staten och Svenska kyrkan.
Avsikten är att Svenska kyrkan skall svara för att
de kyrkliga kulturminnena i framtiden är
tillgängliga för var och en i minst samma
utsträckning som före relationsändringen, oberoende
av exempelvis kyrkotillhörighet. Enligt utskottets
mening saknas mot denna bakgrund anledning för
riksdagen att göra ett tillkännagivande om kyrkans
tillgänglighet. Motionerna K16 yrkandena 1 och 2
samt Kr274 yrkande 59 avstyrks följaktligen.
När det gäller frågan om fördelningen av den
kyrkoantikvariska ersättningen anser
konstitutionsutskottet i likhet med kulturutskottet
att övervägande skäl talar för att Svenska kyrkan,
som har ansvaret för att de kyrkliga kulturminnena
vårdas och underhålls, bör få ansvaret också för
fördelningen av ersättningen. Genom att Svenska
kyrkan får detta ansvar skapas bättre möjligheter
för Svenska kyrkan att göra den planering och de
prioriteringar som är en förutsättning för att vård
och underhåll i enlighet med kulturminneslagens
bestämmelser skall kunna bedrivas på ett
ändamålsenligt och rationellt sätt.
Konstitutionsutskottet vill i likhet med
kulturutskottet understryka vikten av att
fördelningen föregås av samråd med
Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna. Motion
K11 (v) yrkande 6 avstyrks.
Utskottet utgår från att frågan om länsstyrelsernas
resurser för att kunna fullgöra sitt ansvar enligt
kulturminneslagen kommer att bevakas inom
Regeringskansliet inom ramen för budgetarbetet.
Något tillkännagivande till regeringen i denna del
är inte påkallat. Motion K16 (mp) yrkande 4
avstyrks.
Offentlighet och insyn samt de kyrkliga
arkiven
Propositionen
Regeringen föreslår att den offentligrättsligt
reglerade handlingsoffentligheten inom Svenska
kyrkan skall avse handlingar som rör
begravningsverksamheten samt fördelningen och
användningen av den kyrkoantikvariska ersättningen.
Regeringen föreslår att allmänna handlingar som före
år 2000 har kommit in till eller upprättats hos
myndigheter med uppgifter som hänför sig till
Svenska kyrkans verksamhet efter beslut av
regeringen skall kunna förvaras hos Svenska kyrkan
eller någon av dess organisatoriska delar efter
relationsändringen utan att därigenom upphöra att
vara allmänna. En särskild lag föreslås stiftas om
detta. Handlingsoffentligheten enligt
tryckfrihetsförordningen skall bestå, och
bestämmelserna i sekretesslagen samt bestämmelserna
i övrigt i arkivlagen skall tillämpas i samma
utsträckning som före relationsändringen.
Allmänna handlingar som före år 2000 har kommit in
till eller upprättats hos Svenska kyrkans beslutande
organ skall överlämnas till arkivmyndighet inom tre
månader från relationsändringen. Handlingarna skall
dock även därefter efter beslut av regeringen kunna
förvaras hos Svenska kyrkan eller någon av dess
organisatoriska delar utan att därigenom upphöra att
vara allmänna.
Svenska kyrkan skall enligt regeringens förslag
lämna uppgifter om indelning och stadgar till det
statliga registret över trossamfund. Därigenom kan
arkivmyndigheternas behov av information kunna
tillgodoses. De statliga arkivmyndigheterna bör ha
tillsyn över de kyrkliga organ som förvarar allmänna
handlingar såvitt avser dessa handlingar samt ha
rätt att överta de aktuella arkiven. Utöver de
generella föreskrifter som finns i
arkivlagstiftningen kan behövas särskilda
bestämmelser om hanteringen av de kyrkliga arkivens
bestånd av allmänna handlingar.
Regeringen gör bedömningen att det inte finns
anledning att reglera frågan om storleken av avgift
för kopia eller avskrift av handling som är
offentlig utan utgår från att Svenska kyrkan tar
ansvar för att möjligheterna att ta del av allmänna
handlingar inte fördyras eller på annat sätt
försvåras jämfört med vad som gäller i dag.
Svenska kyrkan svarar enligt propositionen för
kostnaderna för arkiven fram till dess materialet
har överlämnats till arkivmyndigheterna. Staten
svarar för de kostnader som uppkommer därefter.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till ändringar i sekretesslagen
rörande handlingsoffentlighet beträffande handlingar
som in-kommit till eller upprättats hos Svenska
kyrkans verksamhet efter relationsändringen och som
rör fördelningen och användningen av den
kyrkoantikvariska ersättningen.
Inte heller har kulturutskottet något att invända
mot vad regeringen anfört under avsnittet De
kyrkliga arkiven beträffande handlingar som före år
2000 har kommit in till eller upprättats hos
myndigheter som har uppgift som hänför sig till
Svenska kyrkan. Kulturutskottet påpekar att det
anförs i propositionen att regeringens överväganden
i fråga om kostnader stämmer överens med gällande
principer och att något förslag ej läggs fram för
riksdagen. Kulturutskottet anmärker att regeringen
dock felaktigt i propositionstexten betecknat
övervägandena som ett förslag.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens
förslag till lag om överlämnande av allmänna
handlingar till Svenska kyrkan eller någon av dess
organisatoriska delar för förvaring m.m., förslag
till lag om ändring i arkivlagen (1990:782), förslag
till lag om ändring i lagen (1994:1383) om
överlämnande av allmänna handlingar till andra organ
än myndigheter för förvaring samt förslag till
ändringar i sekretesslagen (1980:100). Mot bakgrund
av att regeringen numera föreskrivit (SFS 1999:77)
att lagen (1998:624) om ändring i sekretesslagen
(1980:100) skall träda i kraft den 1 april 1999 bör
dock den ändring som i den nu aktuella propositionen
föreslås i lagen om ändring i lagen (1998:624) om
ändring i sekretesslagen (1980:100) ersättas av
förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) med ikraftträdande den 1 juni 1999
(bil.5).
Svenska kyrkans personal
Propositionen
Regeringen föreslår att anställningsavtalen för all
offentliganställd personal inom Svenska kyrkan den 1
januari 2000 går över till det registrerade
trossamfundet Svenska kyrkan eller dess
organisatoriska delar. Personalen garanteras de
rättigheter som de har i dag på grund av
anställningsavtal och andra
anställningsförhållanden. Även skyldigheterna
består. Den arbetstagare som inte vill att
anställningsavtalen skall gå över till den nya
arbetsgivaren skall anmäla detta senast den 31
december 1999, och anställningen anses då upphöra
den 1 januari 2000. En särskild lag stiftas om
Svenska kyrkans personal vid relationsändringen.
När det gäller prästerna talar enligt regeringen
övervägande skäl för att kyrkokommunen är den
egentlige arbetsgivaren, medan staten endast agerar
som ställföreträdare för kyrkokommunen. Särskilda
regler på kyrkans område innebär enligt regeringen
att fullmaktshavare på kyrkans område inte har någon
särskild rätt gentemot vare sig staten eller sin
arbetsgivare utöver vad som följer av regleringen i
kyrkolagen. En fullmaktsanställd präst förlorar i
princip fullmakten när han eller hon får en annan
tjänst (jfr 35 kap. 10 § kyrkolagen).
Övergången av rättigheter och skyldigheter skall
även omfatta pensionsrättigheterna. Det stift, den
församling eller den kyrkliga samfällighet som
anställningsavtalen går över till skall svara för de
pensionsåtaganden som gäller för biskoparna,
prästerna respektive anställda med kyrkokommunala
villkor vid tidpunkten för relationsändringen.
Arbetsgivarna inom Svenska kyrkan skall ha fonderat
sina historiska pensionsåtaganden för anställda med
kyrkokommunala villkor senast vid utgången av år
2009. Till dess fondering skett skall arbetsgivaren
kreditförsäkra sina åtaganden. För pensionsåtaganden
som inte är möjliga att kreditförsäkra skall Svenska
kyrkan svara solidariskt med sina organisatoriska
delar.
Regeringen bedömer att ett så stort kapital som vid
tidpunkten för relationsändringen motsvarar hela
pensionsskulden inklusive den särskilda löneskatten
skall avskiljas ur kyrkofonden och användas för att
trygga biskoparnas och prästernas
pensionsfordringar. Vidare är bedömningen att 300
miljoner kronor skall avskiljas ur kyrkofonden och
användas för att underlätta ett samlat tryggande av
pensionsfordringarna för de anställda med
kyrkokommunala villkor.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens
förslag till lag om Svenska kyrkans personal vid
relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan
den 1 januari 2000. Utskottet vill framhålla att det
är angeläget att arbetsgivare inom Svenska kyrkan i
enlighet med 5 § i lagförslaget tryggar sina
åtaganden på ett sådant sätt att bestämmelserna i 6
§ samma lagförslag om solidariskt ansvar för Svenska
kyrkan inte onödigtvis behöver tillämpas.
Beskattning av trossamfunden
Propositionen
Regeringen föreslår att registrerade trossamfund,
däribland Svenska kyrkan och dess organisatoriska
delar, i likhet med ideella föreningar under vissa
förutsättningar skall vara begränsat skattskyldiga
till inkomst- och mervärdesskatt.
Prästlönetillgångarna skall vara befriade från
inkomst- och förmögenhetsskatt under en
övergångsperiod. En förlängning av undantaget
förutsätter ett nytt riksdagsbeslut eller
modifiering av övergångsregeln.
Fastighetsskatt skall inte betalas för byggnad och
tomtmark som ägs av ett registrerat trossamfund
eller någon av dess registrerade organisatoriska
delar och som till övervägande del används i
verksamheten. Inte heller för prästlönetillgångarna
skall fastighetsskatt betalas. Undantag från
skyldigheten att betala stämpelskatt görs för
förvärv av mark för allmän begravningsplats och
byggnader med anknytning till
begravningsverksamheten. Den egendomsöverföring som
har direkt samband med relationsändringen eller med
registrering som trossamfund bör enligt regeringens
bedömning vara befriad från stämpelskatt.
Regeringen anser att stiftelser med ändamål att
främja religiös verksamhet inte skall vara begränsat
skattskyldiga utan som i dag i princip fullt
skattskyldiga. Regeringen hänvisar till att
beskattningen av stiftelser och ideella föreningar
är föremål för översyn på grundval av betänkandet
Översyn av skattereglerna för stiftelser och ideella
föreningar (SOU 1995:63), där en förutsättning
varit att grunderna för skattebefrielse inte fick
utformas mindre restriktivt än i dag. Det är enligt
regeringen olämpligt att under pågående
översynsarbete föreslå ändringar som strider mot en
av de utgångspunkter som gäller för översynen.
Regeringen framhåller också att det inte varit ett
syfte med stat-kyrka-reformen att förändra
beskattningssituationen för samfunden utöver vad som
med nödvändighet följer av själva principbeslutet om
relationsändringen.
Motionerna
Per Unckel m.fl. (m) begär i motion K12 att
prästlönetillgångarna i framtiden får behålla sin
skattefrihet. Relationsförändringen har inte som
syfte att åstadkomma några skattemässiga
förändringar. Egendomen har i alla tider varit
befriad från skatt och har av hävd använts för att
finansiera kyrkans förkunnelse (yrkande 5). Också i
motion K10 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begärs att
prästlönetillgångarna även i framtiden skall vara
befriade från inkomstskatt. Prästlönetillgångarna
har ett unikt ursprung. De har i huvudsak tillkommit
genom gåvor och donationer till enskilda
församlingar från församlingsbor eller andra
privatpersoner och har många gånger medeltida
ursprung. I lagen om Svenska kyrkan föreskrivs att
egendomen skall bidra till de ekonomiska
förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse (9
§). Egendomens identitet och ändamål bör inte
förändras i samband med relationsändringen.
Prästlönetillgångarna är också en viktig komponent i
utjämningssystemet, som är en viktig förutsättning
för att kyrkan skall kunna upprätthålla en
rikstäckande verksamhet (yrkande 5).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet hänvisar till att andra trossamfund
än Svenska kyrkan i regel är organiserade som
ideella föreningar och kan välja att gå över till
den nya associationsformen eller kvarstå i sin
nuvarande form. Mot denna bakgrund och då en ökad
likställighet mellan olika trossamfund enligt
principbeslutet bör eftersträvas är det naturligt
att, som föreslås i propositionen, utgå från att i
princip samma beskattningsregler skall gälla för
Svenska kyrkan och andra registrerade trossamfund
som för ideella föreningar. Skatteutskottet
tillstyrker de lagändringar som innebär att de
registrerade trossamfunden i skattehänseende skall
behandlas som ideella föreningar.
När det gäller prästlönetillgångarna anser
skatteutskottet att det finns skäl som i och för sig
talar för en vidare särbehandling. Ett vägande skäl
mot en mer långtgående skattebefrielse är dock att
reformens inriktning mot en ökad likställighet
mellan Svenska kyrkan och andra trossamfund inte
skulle uppnås i denna del. Skatteutskottet hänvisar
till att regeringen gjort avvägningen att normala
skatteregler skall gälla även för Svenska kyrkan
efter en övergångsperiod. Beskattningen skall senare
ses över för tiden efter den närmaste
tioårsperioden. En förlängning kräver ett nytt
riksdagsbeslut. Skatteutskottet anser att den
avvägning regeringen gjort bör godtas och
tillstyrker regeringens förslag om tidsbegränsad
skattebefrielse för prästlönetillgångarna.
Skatteutskottet tillstyrker vidare regeringens
övriga förslag som gäller principerna för
beskattningen i samband med relationsändringen.
Motionerna K10 (kd) yrkande 5 och K12 (m) yrkande 5
avstyrks.
Skatteutskottet nämner också att frågan om huruvida
bårhus skall tas upp under rubriken
ecklesiastikbyggnad kan förutsättas bli beaktad i
den översyn som nu sker av fastighetstaxeringslagen
samt att registrerade trossamfund berörs av den
översyn av reglerna om skattskyldighet i
mervärdesskattelagen som enligt direktiv av
regeringen (dir. 1999:10) nu skall genomföras.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tillstyrker i likhet med
skatteutskottet de lagändringar som innebär att de
registrerade trossamfunden i skattehänseende skall
behandlas som ideella föreningar.
När det gäller frågan om fortsatt skattefrihet för
prästlönetillgångar efter 2010 års taxeringar delar
konstitutionsutskottet skatteutskottets bedömning
att tillgångarna har en speciell karaktär och även
att de argument som framförts i motionerna i och för
sig kan tala för en särbehandling av tillgångarna
även i fortsättningen. Ett vägande skäl mot en mer
långtgående skattebefrielse är dock reformens
inriktning på ökad likställighet mellan Svenska
kyrkan och andra trossamfund. Det kan också finnas
anledning att väga in det förhållandet att artikel
92 i Romfördraget förbjuder konkurrenssnedvridande
statliga stödåtgärder. Konstitutionsutskottet anser
i likhet med skatteutskottet att den avvägning
regeringen gjort i fråga om beskattningen av
prästlönetillgångar bör godtas. Under tioårsperioden
2000-2009 beskattas inte avkastningen av
prästlönetillgångarna, och dessa tillgångar
förmögenhetsbeskattas inte heller. Den lagtekniska
utformningen innebär i sig inte något
ställningstagande till vilka regler som skall gälla
därefter. En förlängning av undantaget förutsätter
dock ett nytt riksdagsbeslut.
Utskottet, som inte nu är berett att ställa sig
bakom en längre skattebefrielse, tillstyrker
regeringens förslag till lag om skattefrihet för
prästlönetillgångar vid 2001-2010 års taxeringar.
Motionerna K10 (kd) yrkande 5 och K12 (m) yrkande 5
avstyrks.
Skatteutskottet har påpekat att frågan om hur
bårhus skall behandlas i
fastighetstaxeringshänseende kan förutsättas beaktas
i den översyn som nu sker av
fastighetstaxeringslagen (dir. 1997:36) och att
registrerade trossamfund kan komma att beröras av en
nyligen beslutad översyn av reglerna om
skattskyldighet i mervärdesskattelagen m.m.
Konstitutionsutskottet gör inte någon annan
bedömning.
Statlig medverkan vid betalning av
kyrkoavgift/avgift till trossamfund
Propositionen
Regeringens förslag när det gäller statlig medverkan
vid betalning av kyrkoavgift/avgift till trossamfund
avser enbart utformningen av hjälpen men inte
villkoren för att få denna hjälp eller andra former
av statligt stöd. Regeringen föreslås få besluta att
annat registrerat trossamfund än Svenska kyrkan
skall få statlig hjälp med att ta in avgifter.
Regeringen får också enligt förslaget besluta att
ett trossamfund som beviljats sådan hjälp inte
längre skall få den.
Lagrådet har påpekat att förslaget innebär att
regeringen ges en beslutanderätt utan några som
helst riktlinjer från riksdagens sida och har
uttalat att man utgår ifrån att denna beslutanderätt
inte kommer att utnyttjas innan riksdagen har dragit
upp riktlinjer för hur beslutanderätten skall
utövas. Regeringen avser enligt propositionen att
under våren 1999 föreslå vilka förutsättningar som
skall gälla för att trossamfunden skall få statligt
stöd.
Kyrkoavgift/avgift till trossamfund som tas in med
statens hjälp skall tas ut med viss procentsats av
den kommunalt beskattningsbara inkomsten. Avgiften
skall i hanteringshänseende behandlas som en skatt.
För den som tillhör Svenska kyrkan och inte är
folkbokförd i en kommun där kommunen är huvudman för
begravningsverksamheten skall begravningsavgift
räknas in i kyrkoavgiften.
De uppgifter som behövs för debitering av avgift
till trossamfund skall enligt förslaget lämnas till
Riksskatteverket på datamedium av trossamfundet.
Uppgifter om tillhöriga/avgiftsskyldiga skall gälla
för helt inkomstår och avse förhållandena den 1
november året före inkomståret. Trossamfunden lämnar
uppgift om antingen en enhetlig avgiftssats för
samfundet eller den avgiftssats som skall gälla för
varje individ. Församlingsindelning som redan finns
i skatteförvaltningens register kan användas vid
rapportering av avgiftssatser. Uppgift om
avgiftssatser för det följande inkomståret skall
lämnas till Riksskatteverket senast den 3 december.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
får meddela närmare föreskrifter om hur uppgifter
skall lämnas.
Förskott på avgiftsmedlen betalas ut under
inkomståret och slutreglering görs när det slutliga
underlaget är känt. Underlaget för förskott är
avgiftsunderlaget enligt senaste taxering.
Omräkningar av enskildas skatt och avgift efter
ordinarie taxering skall inte påverka beräkningen av
trossamfundens avgiftsmedel. De belopp som betalas
ut till trossamfunden skall motsvara de debiterade
avgifterna. Redovisning och utbetalning av avgifter
till trossamfund sker till trossamfundet centralt.
Uppgift om att en person tillhör Svenska kyrkan
respektive är skyldig att betala avgift till annat
trossamfund skall få registreras i skatteregistret.
Enskilda som skall betala avgift via
skattebetalningssystemet till annat trossamfund än
Svenska kyrkan skall ge sitt samtycke till detta.
Samtycke kan lämnas i form av skriftligt medgivande
från den enskilde eller genom att trossamfundets
stadgar innehåller en klart uttalad skyldighet för
medlemmarna att betala avgift till trossamfundet via
skattebetalningssystemet.
I propositionen diskuteras om bestämmelsen i
skatteregisterlagen (1980:343) om registrering i
centrala skatteregistret av uppgift om
religionstillhörighet är förenlig med EG:s direktiv
om skydd för enskilda personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet
av sådana uppgifter (95/46/EG) och med
personuppgiftslagen (1998:204). Personuppgiftslagen
innehåller i princip bara generella regler, och
behovet av undantag och särregler för mer speciella
områden skall tillgodoses genom andra författningar.
En målsättning sedan länge har varit att
myndighetsregister med ett stort antal registrerade
och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras
särskilt i lag. En sådan lag är skatteregisterlagen,
som sålunda gäller framför personuppgiftslagen.
En utgångspunkt i direktivet och
personuppgiftslagen är att personuppgifter bara får
behandlas om den registrerade lämnat sitt samtycke
till behandlingen eller om den är nödvändig för
vissa angivna ändamål, bl.a. för att en
arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna
utföras. Den statliga hjälpen till trossamfund måste
anses tillgodose ett ändamål av allmänt intresse.
Särskilt begränsande regler gäller dock i fråga om
känsliga uppgifter, bl.a. sådana som avslöjar
religiös övertygelse. Huvudregeln i
personuppgiftslagen är att sådana uppgifter inte får
behandlas (13 §). Vissa undantag medges dock. För
att känsliga personuppgifter skall få behandlas
trots förbudet krävs inte bara att behandlingen
faller under något av dessa undantag. Behandlingen
måste också vara tillåten enligt vad som gäller för
behandling av personuppgifter som inte är känsliga.
För att känsliga uppgifter skall få behandlas krävs
att den registrerade lämnat sitt uttryckliga
samtycke eller att behandlingen är nödvändig av
något av tre angivna skäl (15 och 16 §§). För
ideella organisationer med religiöst syfte gäller
härutöver att organisationen inom ramen för sin
verksamhet får behandla känsliga personuppgifter om
sina medlemmar men uppgifterna får lämnas ut till
tredje man bara om den registrerade uttryckligen
samtyckt till det. Uppgifterna kan dock lämnas ut
till tredje man utan samtycke om behandlingen är
tillåten enligt några av de tre undantagsreglerna.
Ett av dessa undantag gäller de fall då behandlingen
är nödvändig för att rättsliga anspråk skall kunna
fastställas, göras gällande eller försvaras. Enligt
propositionen får behandlingen av uppgift om
samfundstillhörighet för att kunna ta in avgifter
till samfundet från dess medlemmar anses vara ett
sådant fall eftersom behandlingen är en
förutsättning för att samfundet skall få den
statliga hjälp det är berättigat till.
Datalagskommittén har när det gäller beskattningen
av den enskilde hänvisat just till medlemskapet i
Svenska kyrkan som ett exempel på undantagsregeln om
rättsliga anspråk (SOU 1997:39 s. 375).
Motionen
Per Lager m.fl. (mp) vänder sig i motion K14
(yrkande 2) mot att Svenska kyrkan eller annat
trossamfund skall ha särskild uppbördshjälp av
staten. Begravningsavgiften bör behandlas separat
och betalas över skattsedeln. Övriga avgifter för
trossamfundens verksamheter bör de sköta själva.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet konstaterar att principbeslutet år
1995 innebär att staten skall erbjuda Svenska kyrkan
hjälp med att uppbära avgifter från dem som är
medlemmar i eller tillhör trossamfundet. Stödet får
ses mot bakgrund av bl.a. statens krav att Svenska
kyrkan skall upprätthålla en demokratiskt uppbyggd
rikstäckande verksamhet. Av jämställdhetsskäl bör
motsvarande erbjudande kunna riktas även till andra
trossamfund. Skatteutskottet tillstyrker regeringens
förslag till reglering för att
skattebetalningssystemet i enlighet med
principbeslutet skall kunna användas för uppbörd av
begravningsavgift och avgift till trossamfund.
Motion K14 (mp) yrkande 2 avstyrks.
Konstitutionsutskottets bedömning
Principbeslutet år 1995 om ändrade relationer mellan
staten och Svenska kyrkan innebär att staten skall
biträda Svenska kyrkan - eller annat trossamfund
efter beslut av regeringen - med uppbörden av
avgift. Skälen för detta var att det för att Svenska
kyrkan skall upprätthålla en demokratiskt uppbyggd
rikstäckande verksamhet är en förutsättning att
förändringen av relationerna mellan staten och
kyrkan inte innebär någon drastisk försämring av
kyrkans ekonomi. Genom principbeslutet har slagits
fast att kyrkoavgiften kostnadsfritt för Svenska
kyrkan skall tas ut tillsammans med och på samma
sätt som inkomstskatten under förutsättning att
hjälpen kan inordnas i gällande uppbördssystem. Av
jämställdhetsskäl bör enligt principbeslutet
motsvarande erbjudande kunna riktas även till andra
trossamfund.
Konstitutionsutskottet gör inte nu någon annan
bedömning utan tillstyrker regeringens förslag till
lag om avgift till registrerat trossamfund, lag om
ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt m.m., lag om ändring i
skatteregisterlagen (1980:343) och lag om ändring i
skattebetalningslagen (1997:483), såvitt avser 8
kap. 3 § samt 11 kap. 6 - 8, 10 och 12 §§. Inom
skatteutskottet behandlas ett lagförslag som bl.a.
gäller ändring av 1 kap. 1 § skattebetalningslagen
(prop. 1998/99:83). Detta ändringsförslag och den
ändring av 1 kap. 1 § skattebetalningslagen som
föreslås i den nu aktuella propositionen bör
behandlas i ett sammanhang. Regeringens förslag
såvitt avser 1 kap. 1 § skattebetalningslagen
överlämnas därför till skatteutskottet.
Konstitutionsutskottet tillstyrker därvid
regeringens förslag. Motion K14 (mp) yrkande 2
avstyrks.
Skatte- /avgiftsfinansiering, m.m.
Propositionen
Under tioårsperioden efter stat-kyrka-reformens
ikraftträdande uppgår enligt propositionen den
årliga ekonomiska förbättringen för Svenska kyrkan i
förhållande till nuläget till nominellt 580 miljoner
kronor, vilket motsvarar 5,5 % av vad kyrkan år 1996
kostade på lokal och regional nivå, eller 7 öre i
kyrkoavgiftssats. I propositionen (s. 260) aviseras
att regeringen kommer att överväga att under
perioden åren 2000-2009 och för tiden därefter
införa någon form av avgift eller skatt för att
uppnå statsfinansiell neutralitet.
Det framhålls också (s. 141) att en skatte- eller
avgiftsfinansiering av den kyrkoantikvariska
ersättningen skulle innebära att det blir tydligt
för var och en att bevarandet av de kyrkliga
kulturvärdena är en gemensam angelägenhet som
bekostas av alla, både kyrkotillhöriga och icke-
tillhöriga. Vidare skulle det innebära en markering
av de kyrkliga kulturminnenas särskilda värde.
Motionerna
I motion K12 av Per Unckel m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om att det inte bör införas någon
ytterligare form av avgift eller skatt för att uppnå
s.k. statsfinansiell neutralitet (yrkande 6).
Motionärerna framhåller att statens inkomstbortfall
i huvudsak är en konsekvens av att församlingarnas
kommunstatus upphör eftersom den s.k. administrativa
ersättningen från de kyrkliga kommunerna till staten
vid införandet år 1995 motiverades med att de
kyrkliga kommunerna borde lämna sitt bidrag i det
för staten trängda ekonomiska läget. Den
kulturhistoriska överkostnaden är en följd av
kulturminneslagens bestämmelser, som vid införandet
hade sin grund i kyrkans kommunstatus. Hotet om att
staten kan återkomma med nya skatter eller avgifter
bör avvisas om kraven på långsiktighet och enighet
skall kunna uppfyllas och reformarbetet fullföljas
på ett lyckligt sätt.
Motion K11 av Mats Einarsson m.fl. (v) yrkande 7
vänder sig liksom motion K9 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) mot införandet av en särskild öronmärkt
skatt för finansiering av den kyrkoantikvariska
ersättningen. I motion K11 framhålls att Svenska
kyrkans, liksom övriga trossamfunds, verksamheter
måste finansieras av organisationerna själva på
samma sätt som andra ideella föreningar, dvs.
framför allt genom medlemsavgifter. I motion K9
understryks att det finns många andra områden där
det från olika samhällsintressens sida med fog
skulle kunna hävdas att en viss andel av skatten
skall direktdestineras till dessa intressen. De till
Svenska kyrkan i framtiden utgående ersättningarna
för bevarandeändamål bör prövas i sedvanlig ordning
och prioriteras inom ramen för aktuellt
utgiftsområde. Att nu ens överväga att införa en
specialdestinerad skatt/avgift för ett särskilt
ändamål bör därför kraftfullt avvisas.
I motion K18 av Helena Bargholtz och Barbro
Westerholm (båda fp) begärs att den framtida
kyrkoavgiften inte skall ingå i de samlade skatterna
(yrkande 3 delvis). Regeringens resonemang om att
det genom att kyrkoskatten upphör finns utrymme att
höja de statliga skatterna med 7 miljarder kronor
innebär en orimlig form av skatteväxling. Det är en
uppgift för respektive samfund att bestämma
avgiftens storlek.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet hänvisar till att frågan om en
särskild skatt eller avgift för att uppnå
statsfinansiell neutralitet inte nu är föremål för
förslag från regeringens sida. Skatteutskottet anser
att denna fråga får bedömas senare i ett
budgetperspektiv. Om det inte skulle anses lämpligt
med skattefinansiering måste andra alternativ
prövas, men detta får riksdagen ta ställning till i
annat sammanhang. Skatteutskottet avstyrker därför
motion K9 (m), K11 (v) yrkande 7 och K12 (m) yrkande
6. Också frågan om användningen av det utrymme för
förstärkning av den offentliga sektorns finanser som
skapas genom reformen är enligt skatteutskottet en
fråga som måste avgöras i ett budgetperspektiv.
Skatteutskottet som inte finner anledning till ett
tillkännagivande till regeringen i dessa frågor
avstyrker även motion K18 (fp) yrkande 3.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet anser i likhet med
skatteutskottet att frågan om en särskild skatt
eller avgift för att uppnå statsfinansiell
neutralitet får bedömas senare i ett
budgetperspektiv. Konstitutionsutskottet är inte
berett att nu ta ställning i frågan. Motionerna K12
(m) yrkande 6, K9 (m) och K11 (v) yrkande 7 avstyrks
följaktligen.
Som skatteutskottet framhållit är också frågan om
användningen av ett utrymme för en förstärkning av
den offentliga sektorns finanser en fråga som måste
avgöras i ett budgetperspektiv. Inte heller i denna
del finns det enligt konstitutionsutskottets mening
anledning till ett tillkännagivande till regeringen.
Motion K18 yrkande 3 avstyrks.
Stadgad åborätt och landgille
Propositionen
Stadgad åborätt är en ålderdomlig form av ständig
besittningsrätt till hemman och lägenheter (äldre
fastigheter) av krononatur med rötter i 1500-talet.
Uppskattningsvis finns alltjämt ca 500 sådana
fastigheter kvar. Regeringen föreslår att den
stadgade åborätten avvecklas genom att äganderätten
till marken övergår till åborättsinnehavaren. Också
landgille föreslås avvecklas genom att skyldigheten
att betala landgille upphör. I de fall rätten till
landgille är förenad med äganderätt till lokaliserad
mark skall äganderätten övergå till den som har
brukningsrätt. En särskild lag om avvecklingen
föreslås.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens
förslag till lag om avveckling av stadgad åborätt
och landgille. Även om konstitutionsutskottet inte
är det utskott som har att behandla frågor som rör
Lantmäteriverkets anslag vill utskottet understryka
vikten av att de uppgifter som genom avvecklingen
läggs på verket inte går ut över annan angelägen
verksamhet inom verkets ansvarsområde. Utskottet
förutsätter dock att de ytterligare uppgifter som
genom avvecklingen påförs verket beaktas i det
kommande budgetarbetet.
Propositionens övriga frågor
Propositionen
De ändrade relationerna mellan staten och Svenska
kyrkan innebär att det behöver göras följdändringar
i en rad författningar. Regeringen föreslår en
ändring i rättegångsbalken med innebörd att förbudet
att höra en präst inom ett trossamfund eller den som
har en motsvarande ställning i ett sådant samfund
som vittne om något som erfarits under bikt eller
enskild själavård skall bestå.
Bestämmelsen i 4 kap. 4 § äktenskapsbalken om rätt
att välja präst inom Svenska kyrkan m.m. föreslås
upphävas eftersom frågan blir inomkyrklig efter
relationsändringen. Bestämmelsen i 4 kap. 3 §
äktenskapsbalken om att Svenska kyrkans präster är
behöriga att vara vigselförrättare berörs enligt
propositionen inte av förslaget.
Bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100) om
sekretess i ärenden om medlemskap i Svenska kyrkan
och i Svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet
upphävs.
Bestämmelserna i stiftelselagen (1994:1220) föreslås
inte gälla för Lunds domkyrka och dess fastigheter
och fastighetsfond eller för prästlönetillgångarna,
och detta bör enligt regeringen föranleda en ändring
i lagen (1994:1221) om införande av stiftelselagen.
Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling och lagen
(1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende
avseende offentlig upphandling skall enligt
förslaget vara tillämpliga på Svenska kyrkan och
dess organisatoriska delar i fråga om den verksamhet
som bedrivs enligt begravningslagen. I övrigt skall
lagarna inte vara tillämpliga på Svenska kyrkan och
dess organisatoriska delar.
Vidare föreslås lagändringar som innebär att lagen
(1994:260) om offentlig anställning inte skall vara
tillämplig på arbetstagare hos Svenska kyrkan efter
relationsändringen och att kommunala
delegationslagen (1954:130) inte skall vara
tillämplig på Svenska kyrkans organisatoriska delar
efter relationsändringen.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens
lagförslag i den mån de inte behandlats i det
föregående.
Borgerlig vigsel
Motionen
I motion K11 (yrkande 8) av Mats Einarsson m.fl. (v)
begärs att regeringen ges i uppdrag att återkomma
till riksdagen med förslag om obligatorisk borgerlig
vigsel. Det religiöst grundade äktenskapet bör
enligt motionärerna vara en angelägenhet för makarna
och deras trossamfund och de religiösa ceremonierna
bör skiljas från den borgerliga vigseln. I samband
med en sådan reform bör även stadgandet om att
äktenskap endast kan ingås av man och kvinna
avskaffas. Därmed skulle behovet av särskilda regler
för registrerat partnerskap mellan två personer av
samma kön upphöra.
Konstitutionsutskottets bedömning
Behörig att förrätta vigsel är enligt 4 kap. 3 §
äktenskapsbalken präst i Svenska kyrkan, sådan präst
eller annan befattningshavare i ett annat
trossamfund som har förordnande enligt
bestämmelserna i lagen (1993:305) om rätt att
förrätta vigsel inom annat trossamfund än Svenska
kyrkan, lagfaren domare i tingsrätt, eller den som
länsstyrelsen förordnat till vigselförrättare.
Bestämmelserna innebär att det finns stora
möjligheter till borgerlig vigsel. Det finns också
utrymme för att förrätta vigsel inom andra
trossamfund. Relationsändringen mellan staten och
Svenska kyrkan medför inte något behov av att ändra
den bestående ordningen i detta avseende. Enligt
utskottets mening saknas anledning att i detta
sammanhang förorda ett tillkännagivande till
regeringen i frågan om s.k. civiläktenskap. Motion
K11 (v) yrkande 8 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande huvudmannaskapet för
begravningsverksamheten
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:K10 yrkande
1, 1998/99:K11 yrkandena 1-3, 1998/99:K14
yrkande 1 och 1998/99: K18 yrkande 1 antar
regeringens i bilaga 1 intagna förslag till lag
om ändring i begravningslagen (1990:1144),
såvitt avser 1 kap. 1 §,
2. beträffande transportkostnader
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:K12 yrkande 3
och 1998/99:K17 antar regeringens i bilaga 1
intagna förslag till lag om ändring i
begravningslagen (1990:1144), såvitt avser 9
kap. 6 §,
res. 1 (m, fp, kd)
3. beträffande fastställandet att
begravningsavgift
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:K11 yrkande 4 och
regeringens förslag till lag om ändring i
begravningslagen (1990:1144) i denna del antar i
bilaga 4 intagna och som utskottets förslag
betecknade lydelse av 9 kap. 4 och 14 §§,
4. beträffande ombud
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:K12 yrkande 4
antar regeringens i bilaga 1 intagna förslag
till lag om ändring i begravningslagen
(1990:1144), såvitt avser 10 kap.,
5. beträffande begravningslagen i övrigt
att riksdagen antar regeringens i bilaga 1 intagna föreslag
till lag om ändring i begravningslagen
(1990:1144), i den mån det inte omfattas av vad
utskottet hemställt ovan,
6. beträffande den kyrkoantikvariska
ersättningens storlek under åren 2000-2009
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:K10 yrkandena
2 och 3 delvis, 1998/99:K11 yrkande 5,
1998/99:K12 yrkandena 1 och 2 samt 1998/99:K13
delvis godkänner regeringens förslag om
kyrkoantikvarisk ersättning (avsnitt 5.1.2),
res. 2 (m, kd)
res. 3 (v)
7. beträffande den kyrkoantikvariska
ersättningen efter år 2009
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K10 yrkande 3
delvis
och 1998/99:K13 delvis,
res. 4 (m, kd)
8. beträffande utvärdering av den
kyrkoantikvariska ersättningen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K10 yrkande 4,
1998/99: K15, 1998/99:K16 yrkande 3, 1998/99:K18
yrkande 2 och 1998/99: Kr265,
res. 5 (kd, c)
res. 6 (fp)
9. beträffande kyrkobyggnadernas
tillgänglighet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K16 yrkandena 1 och
2 och 1998/99:Kr274 yrkande 59,
10. beträffande fördelningen av den
kyrkoantikvariska ersättningen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K11 yrkande 6 och
1998/99:K16 yrkande 4.
res. 7 (v)
11. beträffande skattefrihet för
prästlönetillgångar
att riksdagen med avslag på motionerna 1998/99:K10 yrkande 5
och 1998/99:K12 yrkande 5 antar regeringens i
bilaga 1 intagna förslag till lag om
skattefrihet för prästlönetillgångar vid
2001-2010 års taxeringar,
res. 8 (m, kd)
12. beträffande statlig medverkan vid
betalning av kyrkoavgift/avgift till
trossamfund
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:K14 yrkande 2
dels antar regeringens i bilaga 1 intagna
förslag till
a) lag om avgift till registrerat trossamfund,
b) lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt m.m.,
c) lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)
dels antar i bilaga 1 intaget förslag till
lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483), såvitt avser 8 kap. 3 § och 11 kap.
6-8, 10 och 12 §§,
res. 9 (v, mp)
13. beträffande skatte-
/avgiftsfinansiering
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K9, 1998/99:K11
yrkande 7 och 1998/99:K12 yrkande 6,
res. 10 (m)
res. 11 (v)
14. beträffande effekter på skattetrycket
för den enskilde
att riksdagen avslår motion 1998/99:K18 yrkande 3,
res. 12 (fp)
15. beträffande regeringens förslag i övrigt
att riksdagen
dels antar regeringens i bilaga 1 intagna
förslag till
a) lag om överlämnande av allmänna handlingar
till Svenska kyrkan och dess organisatoriska
delar för förvaring, m.m.,
b) lag om Svenska kyrkans personal vid
relationsändringen mellan staten och Svenska
kyrkan den 1 januari 2000,
c) lag om avveckling av stadgad åborätt och
landgille,
d) lag om ändring i rättegångsbalken,
e) lag om ändring i äktenskapsbalken,
f) lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),
g) lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt,
h) lag om ändring i kommunala delegationslagen
(1954:130),
i) lag om ändring i lagen (1979:417) om
utdebitering och utbetalning av skatt vid
ändring i rikets indelning i kommuner, landsting
och församling,
j) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
k) lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152),
l) lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,
m) lag om ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.,
n) lag om ändring i arkivlagen (1990:782),
o) lag om ändring i lagen (1991:482) om
införande av folkbokföringslagen (1991:481),
p) lag om ändring i kommunallagen (1991:900),
q) lag om ändring i lagen (1992:1528) om
offentlig upphandling,
r) lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200),
s) lag om ändring i lagen (1994:260) om
offentlig anställning,
t) lag om ändring i lagen (1994:615) om
ingripande mot otillbörligt beteende avseende
offentlig upphandling,
u) lag om ändring i lagen (1994:1221) om
införande av stiftelselagen (1994:1220),
v) lag om ändring i lagen (1994:1383) om
överlämnande av allmänna handlingar till andra
organ än myndigheter för förvaring,
dels antar i bilaga 5 intagna förslag till lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100),
16. beträffande borgerlig vigsel
att riksdagen avslår motion 1998/99:K11 yrkande 8.
res. 13 (v)
Stockholm den 23 mars 1999
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
I beslutet har deltagit: Per Unckel
(m), Göran Magnusson (s), Barbro
Hietala Nordlund (s), Pär Axel
Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v),
Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind
(s), Inger René (m), Kerstin
Kristiansson (s), Tommy Waidelich
(s), Mats Einarsson (v), Björn von
der Esch (kd), Nils Fredrik
Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa
Torstensson (c), Helena Bargholtz
(fp) och Per-Samuel Nisser (m).
Reservationer
1. Transportkostnader (mom. 2)
Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René
(m), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius
(m), Helena Bargholtz (fp) och Per-Samuel Nisser (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "I två motioner" och slutar med
"avstyrker motionsykandena" bort ha följande
lydelse:
Regeringens förslag innebär att vissa
transportkostnader skall inrymmas i de tjänster som
ingår i begravningsavgiften. Förslaget är emellertid
så utformat att endast en del av transporterna
omfattas, närmare bestämt sådana som sker efter det
att stoftet kommit till bisättningslokal eller
liknande. Innebörden av detta är oklar och
regeringen har också konstaterat att det inte är
möjligt att i lag i detalj precisera alla
förutsättningar utan att frågan måste lösas i den
praktiska tillämpningen. Det förefaller vidare
opraktiskt att huvudmannen skall överta ansvaret för
en begränsad del av transporterna. Förslaget måste
mot denna bakgrund anses så illa berett att det inte
kan bli föremål för lagstiftning. Utskottet
tillstyrker således motion K12 (m) yrkande 3 och K17
(fp, m, c, kd).
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande transportkostnader
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K12 yrkande 3
och 1998/99:K17 antar regeringens förslag till
lag om ändring i begravningslagen, såvitt avser
9 kap. 6 § med den ändringen att tredje
strecksatsen utgår.
2. Den kyrkoantikvariska ersättningens
storlek under åren 2000 - 2009 (mom. 6)
Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René
(m), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius
(m) och Per-Samuel Nisser (m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som på s.
23 börjar med "När det gäller storleken" och på s.
24 slutar med "K13 (m, c) delvis" bort ha följande
lydelse:
Redan i 1995 års principproposition framhölls att
bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena är en
angelägenhet för hela samhället och att det inte är
rimligt att den totala kostnaden bärs enbart av
medlemmar i Svenska kyrkan. Relationsändringen
mellan staten och Svenska kyrkan sker år 2000. Det
är därför enligt utskottets mening naturligt att
kyrkoantikvarisk ersättning lämnas från den
tidpunkten. Regeringens förslag att ingen
kyrkoantikvarisk ersättning skall lämnas för åren
2000 och 2001 innebär enligt utskottets mening ett
avsteg från principbeslutet. Utskottet anser inte
att avsteget kan motiveras med att det s.k.
miljardprogrammet för kyrkliga jobb har minskat
behovet av underhåll. Åtgärderna tycks nämligen
endast i ringa omfattning beröra den
kyrkoantikvariskt värdefulla egendomen.
Utskottet anser således att principbeslutet innebär
att kyrkoantikvarisk ersättning skall lämnas också
för de två första åren efter relationsändringen.
Regeringen bör därför senast i samband med
budgetpropositionen för år 2000 återkomma med ett
nytt förslag som omfattar också en kyrkoantikvarisk
ersättning för åren 2000 och 2001. Utskottet
avstyrker således regeringens förslag såvitt avser
kyrkoantikvarisk ersättning för åren 2000 och 2001
och tillstyrker motionerna K12 (m) yrkandena 1 och 2
och K13 (m, c) i denna del.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande den kyrkoantikvariska
ersättningens storlek under åren 2000-2009
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K12 yrkandena 1
och 2, med anledning av motionerna 1998/99:K10
yrkandena 2 och 3 delvis och 1998/99:K13 delvis
samt med avslag på motion 1998/99:K11 yrkande 5
och regeringens förslag om kyrkoantikvarisk
ersättning (avsnitt 5.1.2) som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Den kyrkoantikvariska ersättningens
storlek under åren 2000 - 2009 (mom. 6)
Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som på s.
23 börjar med "När det gäller storleken" och på s.
24 slutar med "K11 (v) yrkande 5" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening saknas anledning att
behandla den kyrkoantikvariska ersättningen på annat
sätt än som gäller vid annan kulturminnesvård.
Svenska kyrkan bör när det gäller ersättning för
vård av kulturminnen behandlas som andra
trossamfund. Ersättningsbeloppet bör således inte
bindas upp på förhand även om storleken på den av
regeringen föreslagna ersättningen kan anses rimlig.
Enligt utskottets mening bör ersättningen i stället
endast prövas i samband med den årliga
fastställelsen av statens budget.
Utskottet avstyrker således regeringens förslag i
denna del och tillstyrker motion K11 (v) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande den kyrkoantikvariska
ersättningens storlek under åren 2000-2009
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K10 yrkande
2, 1998/99:K11 yrkande 5, 1998/99:K12 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1998/99:K10 yrkande
3 delvis, 1998/99:K12 yrkande 2 och 1998/99:K13
delvis avslår regeringens förslag om
kyrkoantikvarisk ersättning (avsnitt 5.1.2).
4. Den kyrkoantikvariska ersättningen efter
år 2009 (mom. 7)
Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René
(m), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius
(m) och Per-Samuel Nisser (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Konstitutionsutskottet delar" och slutar
med "motion K13 (m, c) delvis" bort ha följande
lydelse:
Regeringens förslag om kyrkoantikvarisk ersättning
omfattar tiden fram t.o.m. år 2009. Enligt
utskottets mening är denna period alltför kort. Det
har i det arbete som ligger till grund för
regeringens förslag konstaterats att det finns ett
behov av långsiktighet och stabilitet. Utskottet
delar denna bedömning och anser att den aktuella
perioden bör vara minst 25 år. Detta bör med avslag
på regeringens förslag ges regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker således motion K10 (kd) 3 i
denna del och K13 (m, c) i denna del.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande den kyrkoantikvariska
ersättningen efter år 2009
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K10 yrkande 3
delvis och med anledning av motion 1998/99:K13
delvis som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
5. Utvärdering av den kyrkoantikvariska
ersättningen (mom. 8)
Ingvar Svensson (kd), Björn von der Esch (kd) och
Åsa Torstensson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Konstitutionsutskottet vill" och slutar
med "K15 (c) avstyrks följaktligen" bort ha följande
lydelse:
En fortsatt finansiering bör bygga på en annan
långsiktighet och stabilitet än vad regeringens
förslag ger uttryck för. Konstitutionsutskottet vill
liksom kulturutskottet understryka vikten av att
utvärdering och omprövning av den kyrkoantikvariska
ersättningen görs i god tid före utgången av den nu
aktuella ersättningsperioden. Utskottet anser att
frågan är av stor vikt och att det är angeläget att
utvärderingen och omprövningen görs inom ramen för
en skyndsam utredning. Detta bör med bifall till
motionerna K10 (kd) yrkande 4 och K15 (c) ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande utvärdering av den
kyrkoantikvariska ersättningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K10 yrkande 4
och 1998/99:K15 samt med anledning av
motion 1998/99:K16 yrkande 3 och med avslag på
motionerna 1998/99:K18 yrkande 2 och 1998/99:
Kr265 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
6. Utvärdering av den kyrkoantikvariska
ersättningen (mom. 8)
Helena Bargholtz (fp) anser
dels att utskottets yttrande som på s. 25 börjar med
"Det kan enligt" och slutar med "K15 (c) avstyrks
följaktligen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser emellertid att det nu tillstyrkta
förslaget om ersättning under perioden 2000-2009
måste ses som en övergångslösning. En fortsatt
finansiering enligt den nu föreslagna modellen bör
inte övervägas. Efter den aktuella perioden bör
Svenska kyrkan inte särbehandlas i förhållande till
andra trossamfund. Utskottet vill understryka att
målet måste vara att vården och underhållet av de
kyrkoantikvariska värdena på sikt får en lösning som
är densamma för alla trossamfunden. Kulturskyddet
och stödet för att bevara värdefulla kyrkobyggnader
bör ekonomiskt och lagtekniskt utformas så att
sådana byggnader kan omfattas av stöd för bevarande
och kulturvård oavsett vilket trossamfund
byggnaderna tillhör. Detta bör enligt utskottets
mening ges regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker således motionerna K18 (fp) yrkande 2
och Kr265 (fp) och avstyrker motionerna K10 (kd)
yrkande 4, K15 (c) och K16 (mp) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande utvärdering av den
kyrkoantikvariska ersättningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K18 yrkande 2
och 1998/99:Kr265 samt med avslag på motionerna
1998/99:K10 yrkande 4, 1998/99:K15 och
1998/99:K16 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Fördelningen av den kyrkoantikvariska
ersättningen (mom.10)
Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "När det gäller" och slutar med "yrkande
6 avstyrks" bort ha följande lydelse:
När det gäller fördelningen av den
kyrkoantikvariska ersättningen anser utskottet att
besluten bör fattas av Riksantikvarieämbetet och
länsstyrelse på central respektive regional nivå,
utan att det görs en principiell skillnad mellan
kyrkliga och andra kulturminnen. Fördelningen bör
föregås av ett nära samråd med Svenska kyrkan,
liksom med andra trossamfund som äger eller
förvaltar kulturhistoriskt värdefull egendom. Detta
bör med bifall till motion K11 (v) yrkande 6 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under punkt 10 bort
ha följande lydelse:
10. beträffande fördelningen av den
kyrkoantikvariska ersättningen
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K11 yrkande 6
samt med avslag på motion 1998/99:K16 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
8. Skattefrihet för prästlönetillgångar
(mom. 11)
Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd), Inger René
(m), Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius
(m) och Per-Samuel Nisser (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "När det gäller frågan" och slutar med
"yrkande 5 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Prästlönetillgångarna har i huvudsak tillkommit
genom gåvor och donationer till enskilda
församlingar från församlingsbor eller andra
privatpersoner och har många gånger medeltida
ursprung. I dag förvaltas prästlönetillgångarna
stiftsvis via egendomsnämnderna. I lagen om Svenska
kyrkan ändamålsbestäms egendomen mycket tydligt då
det i 9 § föreskrivs att den skall "bidra till de
ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans
förkunnelse".
De skäl som talar för att prästlönetillgångarna
även i framtiden skall vara skattebefriade är främst
egendomarnas unika ursprung och karaktär samt att
deras identitet och ändamål inte bör förändras i
samband med relationsförändringen.
Prästlönetillgångarna är också en viktig komponent i
det utjämningssystem som är en viktig förutsättning
för att kyrkan skall upprätthålla en rikstäckande
verksamhet.
Mot den angivna bakgrunden bör enligt utskottets
mening inte någon tidsbegränsning införas i den
lagstiftning som nu antas om beskattningen av
prästlönetillgångarna. Motionerna K10 (kd) yrkande 5
och K12 (m) yrkande 5 tillstyrks följaktligen.
dels att utskottets hemställan under punkt 11 bort
ha följande lydelse:
11. beträffande skattefrihet för
prästlönetillgångar
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K10 yrkande 5
och 1998/99:K12 yrkande 5 antar regeringens
förslag till lag om skattefrihet för
prästlönetillgångar vid 2001-2010 års taxeringar
med den ändringen att orden "vid 2001-2010 års
taxeringar" utgår ur rubriken och lagtexten.
9. Statlig medverkan vid betalning av
kyrkoavgift/avgift till trossamfund (mom.
12)
Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33
börjar med "Principbeslutet år 1995" och slutar med
"yrkande 2 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att inget trossamfund, inte heller
Svenska kyrkan, bör få statlig hjälp med att ta in
avgifter. Begravningsavgiften bör behandlas separat
och betalas över skattsedeln, men övriga avgifter
för trossamfundens verksamheter bör enligt
utskottets mening trossamfunden själva ta in.
Regeringens förslag till lag om avgift till
registrerat trossamfund bör således inte antas.
Regeringens förslag i fråga om skattelagstiftningen
bör antas med de ändringarna att bestämmelser som
gäller avgift till trossamfund utgår. Utskottet
tillstyrker således motion K14 (mp) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under punkt 12 bort
ha följande lydelse:
12. beträffande statlig medverkan vid
betalning av kyrkoavgift/avgift till trossamfund
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K14 yrkande 2
dels avslår regeringens förslag till lag om
avgift till registrerat trossamfund,
dels antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt m.m. med de
ändringarna att 1 § första stycket andra
meningen, 3 § tredje stycket första meningen och
4 a § utgår,
b) lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343) med den ändringen att 7 § punkt 33
utgår och
c) lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483), såvitt avser 8 och 11 kap. med de
ändringarna att orden "och avgift som avses i
lagen (1999:000) om avgift till registrerat
trossamfund" utgår ur 8 kap. 3 § 3 och 4, att 11
kap. 6 § 3 utgår liksom orden "om den inte ingår
i avgiftssatsen enligt 3" i 11 kap. 6 § 2 samt
att 11 kap. 10 § 7 och 11 kap. 12 § 4 utgår.
10. Skatte- /avgiftsfinansiering (mom. 13)
Per Unckel, Inger René, Nils Fredrik Aurelius och
Per-Samuel Nisser (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som
börjar med "Konstitutionsutskottet anser" och slutar
med "7 avstyrks följaktligen" bort ha följande
lydelse:
Konstitutionsutskottet vill understryka att det
inte bör införas någon ytterligare avgift eller
skatt i syfte att uppnå s.k. statsfinansiell
neutralitet. Regeringens beräkningar när det gäller
vad som skall anses vara statsfinansiell neutralitet
är enligt utskottets mening inte övertygande.
Statens inkomstbortfall är huvudsakligen en följd
av att församlingarnas kommunstatus upphör. I
regeringens beräkningar ingår bortfall av den
administrativa ersättning kyrkan i dag betalar.
Emellertid infördes denna avgift så sent som 1995
och motiverades med att de kyrkliga kommunerna borde
bistå i statens då mycket trängda ekonomiska läge.
Det fanns då en uppenbar koppling till
församlingarnas kommunstatus, en koppling som
bortfaller när församlingarnas kommunstatus upphör
år 2000. Vidare måste enligt utskottets mening
beaktas att den kulturhistoriska överkostnaden är en
följd av kulturminneslagens bestämmelser.
Självfallet är det angeläget att de
kulturhistoriska värdena, som byggts upp under
århundradenas lopp bevaras för framtiden. Utskottet
vill emellertid med bestämdhet avvisa tanken på en
särskild skatt eller avgift för detta ändamål.
Detta bör med bifall till motionerna 1998/99:K9 och
1998/99:K12 yrkande 6 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under punkt 13 bort
ha följande lydelse:
13. beträffande skatte- /avgiftsfinansiering
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K12 yrkande 6 och
med anledning av motionerna 1998/99:K9 och
1998/99:K11 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Skatte- /avgiftsfinansiering (mom. 13)
Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som
börjar med "Konstitutionsutskottet anser" och slutar
med "7 avstyrks följaktligen" bort ha följande
lydelse:
Enligt konstitutionsutskottets mening måste den
kulturminnesvård, inklusive de kyrkliga
kulturminnena, som samhället finner angelägen och
beslutat om i demokratisk ordning finansieras på
sedvanligt sätt inom skattesystemets ram. Utskottet
anser att någon särskild avgift eller öronmärkt
skatt inte bör införas. Om det behövs för att de
kyrkoantikvariska värdena skall bevaras på ett gott
sätt kan det naturligtvis innebära att
utgiftsområdets utgiftstak justeras och att
skatteintäkterna bör ökas. Ersättningen får således
inte lämnas på bekostnad av annan angelägen
kulturminnesvård eller andra viktiga områden inom
utgiftsområdet. Motion K11 (v) tillstyrks således.
dels att utskottets hemställan under punkt 13 bort
ha följande lydelse:
13. beträffande skatte-
/avgiftsfinansiering
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K11 yrkande 7
och med anledning av motionerna 1998/99:K9 och
1998/99:K12 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Effekter på skattetrycket för den
enskilde (mom. 14)
Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som
börjar med "Som skatteutskottet" och slutar med
"yrkande 3 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte regeringens uppfattning att
det genom att kyrkoskatten upphör finns utrymme att
höja de statliga skatterna med 7 miljarder kronor
för att förstärka den offentliga sektorns finanser.
Utskottet anser inte att regering och riksdag skall
tillhålla Svenska kyrkans församlingar eller några
andra frivilliga samfund eller föreningar att minska
sina medlemsavgifter. Det måste vara respektive
samfunds eller förenings uppgift att självständigt
ta ställning till medlemsavgiften. Till detta kommer
att det enligt utskottets mening är en hart när
omöjlig uppgift att skilja ut reformens ekonomiska
effekter från de skäl en församling kan ha för att
höja eller sänka sin kyrkoavgift. Detta bör enligt
utskottets mening ges regeringen till känna. Motion
K18 yrkande 3 tillstyrks således.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande effekter på skattetrycket för
den enskilde
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K18 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
13. Borgerlig vigsel (mom. 16)
Kenneth Kvist och Mats Einarsson (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36
börjar med "Behörig att" och slutar med "yrkande 8
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att den
vigselform som i dag kallas borgerlig vigsel bör
vara juridiskt bindande och utgöra grund för de
rättigheter och skyldigheter som äktenskapet för med
sig. Det religiöst grundade äktenskapet bör, oavsett
religion, vara en angelägenhet endast för makarna
och deras trossamfund. De religiösa ceremonierna bör
således skiljas från den borgerliga vigseln. I
samband med en sådan reform bör även stadgandet om
att äktenskap endast kan ingås mellan man och kvinna
avskaffas och behovet av särskilda regler för
registrerat partnerskap upphöra. Regeringen bör
återkomma med ett förslag om s.k. civiläktenskap.
Detta bör med bifall till motion K11 (v) yrkande 8
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under punkt 16 bort
ha följande lydelse:
16. beträffande borgerlig vigsel
att riksdagen med bifall till motion
1998/99:K11 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Huvudmannaskapet för
begravningsverksamheten (mom. 1)
Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson (v) och Per Lager
(mp) anför:
Vi har ställt oss bakom utskottets förslag att
avgiftssatsen för dem som inte tillhör Svenska
kyrkan skall fastställas av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer i stället för av den
församling som är huvudman för
begravningsverksamheten. Därigenom undanröjs
eventuella tveksamheter vad gäller
grundlagsenligheten. Men för att bättre möta de krav
religionsfriheten ställer och skapa en principiellt
hållbar ordning för en verksamhet som så påtagligt
är en uppgift för samhället, anser vi att
övervägande skäl talar för att kommunerna tar över
huvudmannaskapet. Enligt vår mening borde regeringen
mer aktivt ha sökt en sådan lösning.
2. Huvudmannaskapet för
begravningsverksamheten (mom. 1)
Ingvar Svensson (kd), Björn von der Esch (kd) och
Helena Bargholtz (fp) anför:
Vi har ställt oss bakom utskottets förslag att
avgiftssatserna för dem som inte tillhör Svenska
kyrkan inte skall fastställas av församlingarna. Vi
anser dock att religionsfrihetsskäl särskilt starkt
talar för att huvudmannaskapet för särskilda
begravningsplatser för dem som inte tillhör något
kristet trossamfund inte bör ligga hos ett
trossamfund utan bör förbehållas det allmänna. I
längden är den ordning utskottet nu ställt sig bakom
när det gäller dessa begravningsplatser inte hållbar
eftersom allt större grupper kommer att stå utanför
församlingarna och vilja ha sina egna
begravningsplatser.
Propositionens lagförslag
1. Förslag till lag om överlämnande av
allmänna handlingar till Svenska kyrkan
eller någon av dess organisatoriska delar
för förvaring, m.m.
2. Förslag till lag om Svenska kyrkans
personal vid relationsändringen mellan
staten och Svenska kyrkan den
1 januari 2000
3. Förslag till lag om skattefrihet för
prästlönetillgångar vid 2001-2010 års
taxeringar
4. Förslag till lag om avgift till
registrerat trossamfund
5. Förslag till lag om avveckling av
stadgad åborätt och landgille
6. Förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken
7. Förslag till lag om ändring i
äktenskapsbalken
8. Förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)
9. Förslag till lag om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
10. Förslag till lag om ändring i kommunala
delegationslagen (1954:130)
11. Förslag till lag om ändring i lagen
(1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m.
12. Förslag till lag om ändring i lagen
(1979:417) om utdebitering och utbetalning
av skatt vid ändring i rikets indelning i
kommuner, landsting och församlingar
13 Förslag till lag om ändring i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § och 3 kap. 4 §
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha
följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse
2 kap.
2 § [1]1
-----------------------------------------------------
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges
i det följande.
Småhus Byggnad som är inrättad till bostad åt en
eller två familjer.
Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom
garage,
förråd och annan mindre byggnad.
Byggnad som är inrättad till bostad åt
minst tre och högst tio
familjer skall tillhöra byggnadstypen småhus, om
byggnaden
ligger på fastighet med åkermark, betesmark,
skogsmark eller
skogsimpediment.
Hyreshus Byggnad som är inrättad till bostad åt
minst tre familjer eller
till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande.
Byggnad
med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till
hyreshus
och som behövs för verksamheten, skall utgöra
hyreshus.
Till hyreshus skall dock inte räknas
byggnad som är inrättad
till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om
den ingår i
lantbruksenhet.
Ekonomi- Byggnad som är inrättad för jordbruk eller
skogsbruk och som byggnad
inte är inrättad för bostadsändamål, såsom
djurstall, loge, lada,
maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.
Växthus och djurstall som inte har
anknytning till jordbruk
eller skogsbruk.
Industri- Byggnad som är inrättad för industriell
verksamhet.
byggnad
Special- Med specialbyggnad avses
byggnad
Försvars- Byggnad som används för
försvarsändamål
byggnad
eller ekonomisk försvarsberedskap, om
byggnaden inte är en fristående industriell
anläggning. Även mässbyggnad
skall utgöra
försvarsbyggnad.
Kommunika- Garage, hangar, lokstall,
terminal, stations-
tionsbyggnad
byggnad, expeditionsbyggnad, vänthall,
godsmagasin, reparationsverkstad och lik-
nande, om byggnaden används för allmänna
kommunikationsändamål.
Byggnad som används i Statens
järnvägars,
Luftfartsverkets, Banverkets,
Svensk Rund-
radio Aktiebolags, Sveriges Radio Aktiebo-
lags, Sveriges Television Aktiebolags och
Sveriges Utbildningsradio Aktiebolags
verksamhet.
Distributions-Byggnad som ingår i
överförings- eller
byggnad distributionsnätet för gas,
värme, elektricitet
eller vatten.
Värme- Byggnad för produktion och
distribution av
central
varmvatten för uppvärmning, dock ej sådan
anläggning som även är inrättad för produk-
tion av elektrisk starkström för yrkesmässig
distribution.
Renings- Vattenverk, avloppsreningsverk,
anläggning
anläggning
för förvaring av radioaktivt avfall, sopstation
och liknande samt pumpstation som hör till
sådan anläggning.
Vård- Byggnad som används för
sjukvård, nykter-
byggnad
hetsvård, narkomanvård, barnavård, krimi-
nalvård, arbetsvård, åldringsvård eller om-
sorg om psykiskt utvecklingsstörda. Annan
byggnad än som nu har nämnts skall utgöra
vårdbyggnad, om den används som hem åtpersoner som
behöver institutionell vård eller
tillsyn.
Bad-, sport-Byggnad som används fär bad,
sport, idrott
och idrotts-
och liknande, om allmänheten har tillträde till
anläggning
anläggningen.
Skol- Byggnad som används för
undervisning eller
byggnad
forskning vid
skola som anordnas av staten
skola som anordnas med
statsbidrag
och
skola vars undervisning står
under statlig
tillsyn.
Byggnad som används som elevhem
eller
skolhem för elever vid sådana skolor.
Kultur- Byggnad som används för
kulturellt ändamål
byggnad
såsom teater, biograf, museum och liknande.
Ecklesiastik-Kyrka eller annan byggnad som
används för
byggnad
religiös verksamhet.
Prästgård som avses i 41 kap.
kyrkolagen
(1992:300).
Bårhus, krematorium och byggnad
som
används för skötsel av begravningsplats.
Allmän Byggnad som tillhör staten,
kommun eller
byggnad
annan menighet och som används för allmän
styrelse, förvaltning,
rättsvård, ordning eller
säkerhet samt fritidsgård och
byggnad med
likartad användning. Som allmän byggnad
skall inte anses byggnad som används för
statens affärsdrivande verksamhet.
Övrig Byggnad som inte skall utgöra någon av de
tidigare nämnda byggnad
byggnadstyperna.
Föreslagen lydelse
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det
följande.
Småhus Byggnad som är inrättad till bostad åt en
eller två familjer.
Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom
garage,
förråd och annan mindre byggnad.
Byggnad som är inrättad till bostad åt
minst tre och högst tio
familjer skall tillhöra byggnadstypen
småhus, om byggnaden
ligger på fastighet med åkermark,
betesmark, skogsmark
eller skogsimpediment.
Hyreshus Byggnad som är inrättad till bostad åt
minst tre familjer eller
till kontor, butik, hotell, restaurang och
liknande. Byggnad
med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till
hyreshus och
som behövs för verksamheten, skall utgöra hyreshus.
Till hyreshus skall dock inte räknas
byggnad som är inrättad
till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om
den ingår i
lantbruksenhet.
Ekonomi- Byggnad som är inrättad för jordbruk eller
skogsbruk och som byggnad
inte är inrättad för bostadsändamål, såsom
djurstall, loge, lada,
maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.
Växthus och djurstall som inte har
anknytning till jordbruk
eller skogsbruk.
Industri- Byggnad som är inrättad för industriell
verksamhet.
byggnad
Special- Med specialbyggnad avses
byggnad
Försvars- Byggnad som används för
försvarsändamål
byggnad
eller ekonomisk försvarsberedskap, om
byggnaden inte är en fristående industriell
anläggning. Även mässbyggnad
skall utgöra
försvarsbyggnad.
tionsbyggnadbyggnad, expeditionsbyggnad,
vänthall,
godsmagasin, reparationsverkstad och
liknande, om byggnaden används för allmän-
na kommunikationsändamål.
Byggnad som används i Statens
järnvägars,
Luftfartsverkets, Banverkets, Svensk Rund-
radio Aktiebolags, Sveriges
Radio Aktie-
bolags, Sveriges Television Aktiebolags och
Sveriges Utbildningsradio
Aktiebolags verk-
samhet.
Distributions-Byggnad som ingår i
överförings- eller distri-
byggnad butionsnätet för gas, värme,
elektricitet eller
vatten.
Värme- Byggnad för produktion och
distribution av
central
varmvatten för uppvärmning, dock ej sådan
anläggning som även är inrättad för produk-
tion av elektrisk starkström för yrkesmässig
distribution.
Renings- Vattenverk, avloppsreningsverk,
anläggning
anläggning
för förvaring av radioaktivt avfall, sopstation
och liknande samt pumpstation
som hör till
sådan anläggning.
Vård- Byggnad som används för
sjukvård, nykter-
byggnad
hetsvård, narkomanvård, barnavård, krimi-
nalvård, arbetsvård, åldringsvård eller om-
sorg om psykiskt utvecklingsstörda. Annan
byggnad än som nu har nämnts skall utgöra
vårdbyggnad, om den används som
hem åt
personer som behöver
institutionell vård
eller tillsyn.
Bad-, sport-Byggnad som används för bad,
sport, idrott
och idrotts-och liknande, om allmänheten
har tillträde till
anläggning anläggningen.
Skol- Byggnad som används för
undervisning eller
byggnad forskning vid
skola som anordnas av
staten
skola som anordnas med
statsbidrag
och
skola vars undervisning
står under statlig
tillsyn.
Byggnad som används som elevhem
eller
skolhem för elever vid sådana
skolor.
Kultur- Byggnad som används för
kulturellt ändamål
byggnad
såsom teater, biograf, museum och liknande.
Ecklesiastik-Kyrka eller annan byggnad som
används för
byggnad
religiös verksamhet.
Bårhus, krematorium och byggnad
som
används för skötsel av
begravningsplats.
Allmän Byggnad som tillhör staten,
kommun eller
byggnad annan menighet och som används
för allmän
styrelse, förvaltning,
rättsvård, ordning eller
säkerhet samt fritidsgård och
byggnad med
likartad användning. Som allmän byggnad
skall inte anses byggnad som används för
statens affärsdrivande
verksamhet.
Övrig Byggnad som inte skall utgöra någon av de
tidigare nämnda byggnad
byggnadstyperna.
**FOOTNOTES**
[1]:1 Senaste lydelse 1994:1909
14. Förslag till lag om ändring i
sekretesslagen
(1980:100)
15. Förslag till lag om ändring i
skatteregisterlagen
(1980:343)
16. Förslag till lag om ändring i lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter
17. Förslag till lag om ändring i lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m.
18. Förslag till lag om ändring i
arkivlagen (1990:782)
19. Förslag till lag om ändring i
begravningslagen
(1990:1144)
20. Förslag till lag om ändring i lagen
(1991:482) om
införande av folkbokföringslagen (1991:481)
21. Förslag till lag om ändring i
kommunallagen (1991:900)
22. Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1528) om
offentlig upphandling
23. Förslag till lag om ändring i
mervärdesskattelagen (1994:200)
24. Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:260) om
offentlig anställning
25. Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:615) om ingripande mot otillbörligt
beteende avseende offentlig upphandling
26. Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1221) om införande av stiftelselagen
(1994:1220)
27. Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1383) om överlämnande av allmänna
handlingar till andra organ än myndigheter
för förvaring
28. Förslag till lag om ändring i
skattebetalningslagen (1997:483)
29. Förslag till lag om ändring i lagen
(1998:624) om
ändring i sekretesslagen (1980:100)
Skatteutskottets yttrande
1998/99:SkU4y
Staten och trossamfunden
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har berett skatteutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1998/99:38
Staten och trossamfunden - begravningsverksamheten,
kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m.
jämte motioner. Med anledning härav får
skatteutskottet anföra följande.
Principerna för beskattningen
Propositionen
Vid stat-kyrkareformens ikraftträdande den 1 januari
2000 lämnar Svenska kyrkan den offentliga sektorn.
Kommunstatusen för kyrkans församlingar och kyrkliga
samfälligheter upphör och därmed rätten för dem att
ta ut församlingsskatt. Efter reformens
ikraftträdande kommer kyrkan inte heller att
omfattas av de särskilda beskattningsregler som
gäller för kommuner och som bl.a. innebär att de är
befriade från att betala skatt på alla sina
inkomster.
En av utgångspunkterna i riksdagens tidigare
principbeslut om ändrade relationer mellan staten
och Svenska kyrkan (prop. 1995/96:80, bet.
1995/96:KU12, rskr. 1995/96:84) är att reformen
skall ge olika trossamfund så likartade villkor som
möjligt. Genom lagstiftning våren 1998 (prop.
1997/98:116, bet. 1997/98:KU20, rskr. 1997/98:284)
infördes en särskild associationsform för
trossamfund, s.k. registrerat trossamfund. Svenska
kyrkan blir genom reformen ett registrerat
trossamfund medan dess församlingar och kyrkliga
samfälligheter blir registrerade organisatoriska
delar av detta trossamfund.
De förslag rörande beskattningen som läggs fram i
propositionen innebär i huvudsak följande.
Svenska kyrkan och andra registrerade trossamfund
skall omfattas av de skatteregler som gäller för
ideella föreningar. De blir alltså begränsat skatt-
skyldiga under samma förutsättningar som gäller för
ideella föreningar. Kyrkans prästlönetillgångar
skall emellertid vara befriade från inkomst- och
förmögenhetsskatt enligt en särskild lag om
skattebefrielse för prästlönetillgångarna vid
2001-2010 års taxeringar.
Pastorsexpeditioner, andra förvaltningsbyggnader
och prästgårdar blir efter relationsändringen
hyreshus eller småhus för vilka skall utgå
fastighetsskatt. En undantagsregel i
fastighetstaxeringslagen för fastigheter som ägs av
"kyrkor, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser och
ideella föreningar" utvidgas till de registrerade
trossamfunden. Dessa kommer därmed inte att
beskattas för fastigheter som till övervägande del
används i verksamheten. Detta innebär för
prästgårdarna att de blir befriade från
fastighetsskatt om de till övervägande del används
i den kyrkliga verksamheten, och alltså bostadsdelen
utgör en mindre del.
Den egendomsöverföring som har direkt samband med
relationsändringen eller med registrering som
trossamfund skall enligt förslaget vara befriad från
stämpelskatt.
Motionerna
I två motioner har väckts yrkanden som gäller
skattefriheten för prästlönetillgångarna.
Ingvar Svensson m.fl. (kd) hemställer i motion K10
yrkande 5 att propositionen skall avslås såvitt
gäller en tidsbegränsning av skattefriheten. Skäl
som talar för att prästlönetillgångarna även i
framtiden skall vara befriade från inkomstskatt är,
enligt motionärerna, främst egendomarnas unika
ursprung och karaktär samt att deras identitet och
ändamål inte bör förändras i samband med
relationsförändringen. Prästlönetillgångarna är,
enligt motionen, också en viktig komponent i det
utjämningssystem som är en viktig förutsättning för
att kyrkan skall kunna upprätthålla en rikstäckande
verksamhet. Motionärerna anser att en översyn bör
göras efter tio år, men att de nuvarande reglerna
ska fortsätta att gälla utan tidsbegränsning.
Också Per Unckel m.fl. (m) vänder sig i motion K12
yrkande 5 mot att skattefriheten tidsbegränsas.
Motionärerna anför att relationsändringen mellan
staten och kyrkan inte syftar till att åstadkomma
några skattemässiga förändringar, och att egendomen
i alla tider varit befriad från skatt och av hävd
använts till att finansiera kyrkans förkunnelse. De
yrkar att lagförslaget om skattefrihet för
prästlönetillgångarna antas med den ändringen att
tidsbegränsningen för skattebefrielsen utgår ur
lagtexten.
Utskottets ställningstagande
Andra trossamfund än Svenska kyrkan är i regel
organiserade som ideella föreningar och de kan välja
att gå över till den nya associationsformen eller
att kvarstå i sin nuvarande form. Mot denna
bakgrund, och då en ökad likställighet mellan olika
trossamfund enligt principbeslutet bör eftersträvas,
är det naturligt att, som föreslås i propositionen,
utgå från att i princip samma beskattningsregler
skall gälla för Svenska kyrkan och andra
registrerade trossamfund som för ideella föreningar.
I sammanhanget vill utskottet nämna att en
registrering i sig inte är tänkt att innebära en
bedömning av om trossamfundet i
beskattningshänseende kan anses främja ett religiöst
ändamål (se prop.1997/98:116 s. 26), utan detta
måste prövas vid taxeringen.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet de lagändringar som innebär att de
registrerade trossamfunden i skattehänseende skall
behandlas som ideella föreningar.
Som framhålls i motionerna har
prästlönetillgångarna en speciell karaktär. De
argument som motionärerna har fört fram kan i och
för sig tala för en vidare särbehandling av dessa
tillgångar. Ett vägande skäl mot en mer långtgående
skattebefrielse är emellertid att reformens
inriktning på ökad likställighet mellan Svenska
kyrkan och andra trossamfund inte kommer att uppnås
i denna del. Även om det inte är uppenbart att en
skattebefrielse skulle strida mot förbudet mot
konkurrenssnedvridande statliga stödåtgärder enligt
artikel 92 i Romfördraget finns det ändå anledning
att också väga in konkurrensaspekten vid en samlad
bedömning av hur den egendom som Svenska kyrkan
disponerar skall beskattas.
Avvägningen mellan de olika argumenten har
föranlett regeringen att göra bedömningen att de
normala skattereglerna skall gälla även för Svenska
kyrkan efter en övergångsperiod. Under
tioårsperioden 2000-2009 inkomstbeskattas inte
avkastningen på prästlönetillgångarna, och inte
heller förmögenhetsbeskattas dessa. För tiden
därefter skall beskattningen enligt propositionen
ses över med utgångspunkt i principbeslutet om
stat-kyrkareformen. Den lagtekniska utformningen
innebär i sig inte något ställningstagande till
vilka regler som skall gälla för följande år. En
förlängning av undantaget förutsätter dock ett nytt
riksdagsbeslut om förlängning eller modifiering av
övergångsregeln.
Utskottet anser att den avvägning som regeringen
har gjort i fråga om beskattningen av
prästlönetillgångarna bör godtas. Utskottet
tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget
om en tidsbegränsad skattebefrielse för
prästlönetillgångarna och avstyrker motionerna K10
yrkande 5 och K12 yrkande 5.
Utskottet har inte funnit anledning till någon
särskild kommentar i fråga om de övriga förslagen i
propositionen som gäller principerna för beskattning
i samband med relationsändringen. Utskottet
tillstyrker följaktligen propositionen i dessa
delar.
Lagrådet har i sin granskning av lagförslaget
aktualiserat frågan huruvida bårhus över huvud taget
skall användas under rubriken ecklesiastikbyggnad i
fastighetstaxeringslagen. I den diskussion som äger
rum i anslutning till relationsändringen avses med
bårhus, enligt Lagrådet, uppenbarligen sådana
lokaler för förvaring av döda som finns i anslutning
till sjukhus och inte, som antagligen var fallet när
fastighetstaxeringslagen kom till, kyrkogårdsbygg-
nader. Utskottet instämmer i vad Lagrådet har anfört
och utgår från att frågan beaktas i den översyn som
nu sker av fastighetstaxeringslagen (dir. 1997:36).
Utskottet vill upplysningsvis nämna att regeringen
nyligen har beslutat om kommittédirektiv (dir.
1999:10) för en översyn av reglerna om skattskyldig-
het i mervärdesskattelagen m.m. Utredaren skall
analysera bl.a. de särskilda skattepliktsregler som
gäller för ideella föreningars verksamhet. Eftersom
registrerade trossamfund fr.o.m. den 1 januari 2000
omfattas av samma mervärdesskatteregler som ideella
föreningar berörs de av denna översyn.
Begravningsavgift och avgift till
trossamfund
Propositionen
Svenska kyrkan kommer också efter ikraftträdandet av
stat-kyrkareformen att ha kvar huvudmannaskapet för
den helt övervägande delen av begrav-
ningsverksamheten. Efter särskilt beslut av
regeringen skall också kommun kunna vara huvudman.
Den del av församlingsskatten som har finansierat
begravningsverksamheten omformas i förslaget till en
begravningsavgift, som skall tillfalla den huvudman
inom vars förvaltningsområde den avgiftsskyldige är
folkbokförd.
Begravningsavgiften skall uppbäras och i övrigt
hanteras som en skatt. Detsamma gäller kyrkoavgiften
och, efter regeringens medgivande, medlemsavgifter
till andra registrerade trossamfund än Svenska
kyrkan, under förutsättning att de enskilda som
skall betala avgiften har gett sitt samtycke till
detta eller att trossamfundets stadgar förutsätter
en sådan avgiftsbetalning. För medlemmar i Svenska
kyrkan skall begravningsavgiften ingå i kyrkoav-
giften. Personer som inte tillhör Svenska kyrkan
eller som är folkbokförda i en kommun som är
huvudman för begravningsverksamheten skall påföras
begravningsavgift i en särskild post på beskedet om
slutlig skatt, som redovisas och betalas ut till
huvudmannen på folkbokföringsorten.
Både begravningsavgiften och medlemsavgifterna
skall tas ut med viss procentsats av den kommunalt
beskattningsbara förvärvsinkomsten. De uppgifter som
behövs för debiteringen av kyrkoavgift och
medlemsavgifter i andra registrerade trossamfund
skall lämnas till Riksskatteverket på datamedium av
trossamfundet. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer skall meddela närmare
föreskrifter om uppgiftslämnandet. Uppgift om att en
person tillhör Svenska kyrkan respektive är skyldig
att betala avgift till annat trossamfund skall få
registreras i skatteregistret. Trossamfundet skall
ersätta staten för skadestånd som har betalats på
grund av en oriktig uppgift som har lämnats av
trossamfundet.
Motionen
Enligt motion K14 yrkande 2 av Per Lager m.fl. (mp)
bör inte något trossamfund, inte heller Svenska
kyrkan, ha särskild uppbördshjälp av staten. Motio-
närerna anför att begravningsavgiften skall
behandlas separat och betalas över skattsedeln och
att trossamfunden själva skall hantera övriga
avgifter för sina verksamheter. I motionen yrkas att
riksdagen beslutar om sådan ändring i relevant
lagstiftning att Svenska kyrkan och andra
trossamfund själva ansvarar för uppbörden av
eventuella avgifter.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att principbeslutet år 1995
innebär att staten skall erbjuda Svenska kyrkan
hjälp med att uppbära avgifter från dem som är
medlemmar i eller tillhör trossamfundet. Detta
statliga stöd får ses mot bakgrund av bl.a. statens
krav att Svenska kyrkan skall upprätthålla en
demokratiskt uppbyggd rikstäckande verksamhet. Av
jämställdhetsskäl bör enligt beslutet motsvarande
erbjudande kunna riktas även till andra trossamfund.
När det gäller andra trossamfund än Svenska kyrkan
skall staten, enligt beslutet, i varje enskilt fall
ta ställning till frågan om statlig hjälp med att ta
in avgifter skall ges.
Utskottet har inte funnit anledning till någon
erinran mot den reglering som regeringen har
föreslagit för att skattebetalningssystemet i
enlighet med principbeslutet skall kunna användas
för uppbörd av begravningsavgift och avgift till
trossamfund. Utskottet tillstyrker propositionen i
denna del och avstyrker motionsyrkandet.
Med hänsyn till principerna för normgivningen torde
även föreskrifter om begravningsavgiftens nivå
omfattas av de krav som gäller för normgivningen
inom det civilrättsliga området och skatteområdet (8
kap. 2 och 3 §§ regeringsformen). Skatteutskottet
lämnar åt konstitutionsutskottet att bedöma om de
föreslagna nya reglerna om fastställande av
begravningsavgiften i 9 kap. begravningslagen har
getts en sådan utformning att ett beslut om
fastställande av begravningsavgift skall kunna ses
som en ren tillämpning av lagens bestämmelser.
Ekonomiska effekter, m.m.
Propositionen
Stat-kyrkareformen får positiva effekter för Svenska
kyrkan, främst genom att de ekonomiska regleringarna
mellan staten och kyrkokommunerna, inklusive
skatteadministrationsersättningen, bortfaller och
genom att staten börjar betala kyrkoantikvarisk
ersättning till Svenska kyrkan.
I propositionen har regeringen tagit ställning till
kostnads- och finansieringsfrågan för åren
2000-2009. För tiden därefter skall de med finansie-
ringen av reformen sammanhängande frågorna övervägas
på nytt.
Under hela tioårsperioden efter stat-kyrkareformens
ikraftträdande uppgår enligt propositionen den
årliga förbättringen för Svenska kyrkan i jämförelse
med nuläget till i genomsnitt nominellt 580 miljoner
kronor. Kravet på statsfinansiell neutralitet är
enligt propositionen en av de viktigaste förutsätt-
ningarna för reformen. Eftersom den föreslagna
lösningen för åren 2000-2009 inte är
statsfinansiellt neutral kommer regeringen att
överväga att under perioden och för tiden därefter
införa någon form av avgift eller skatt för att
uppnå statsfinansiell neutralitet. Det framhålls i
propositionen (s. 141) att en sådan finansiering av
den kyrkoantikvariska ersättning som skall utgå
skulle innebära att det blir tydligt för var och en
att bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena är en
gemensam angelägenhet som bekostas av alla, både
kyrkotillhöriga och icke-tillhöriga.
Skattetrycket beräknas i propositionen sjunka med
78 öre per skattekrona eller totalt 7 miljarder
kronor genom reformen. Detta motsvarar församlings-
skatten med undantag för den del (ca 25 %) som
motsvarar kostnaderna för begravningsverksamheten.
Därmed skapas enligt propositionen ett motsvarande
utrymme för en förstärkning av den offentliga
sektorns finanser.
Eftersom reformen innebär positiva ekonomiska
effekter för Svenska kyrkan skapas ett utrymme för
en sänkning av kyrkoavgiften som regeringen i
propositionen anser att kyrkan bör utnyttja. En
avgiftssänkning med 7 öre beräknas i propositionen
motsvara det ekonomiska tillskott som kyrkan i
genomsnitt får under perioden 2000-2009.
Motionerna
Enligt motion K9 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
bör riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen
avvisa tankarna på att införa någon form av avgift
eller skatt som finansiering av den
kyrkoantikvariska ersättningen. Enligt motionen bör
det, inom ramen för statlig eller kommunal
inkomstbeskattning, inte skapas ett i förväg bestämt
skatteutrymme på en viss nivå. Motionären anför
också bl.a. att utvecklingen under senare år i en
rad andra sammanhang varit att minska andelen
specialdestinerade skattemedel och att inom ramen
för tydliga mål och en aktiv målstyrning öka
friutrymmet för medelsanvändningen. Ersättningarna
för bevarandeändamål skall enligt motionen i
sedvanlig ordning i stället prövas och prioriteras
inom ramen för aktuellt utgiftsområde.
Enligt motion K11 yrkande 7 av Mats Einarsson m.fl.
(v) skall kultur-minnesvård, inklusive vården av
kyrkliga kulturminnen, som samhället finner
angelägen finansieras på sedvanligt sätt inom
skattesystemets ram. I motionen hemställs att
riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen
uttalar att någon särskild avgift eller "öronmärkt"
skatt inte bör införas.
Per Unckel m.fl. (m) förordar i motion K12 yrkande
6 att riksdagen i ett tillkännagivande till
regeringen skall uttala att det inte bör införas
ytterligare någon form av avgift eller skatt för att
uppnå s.k. statsfinansiell neutralitet. Motionärerna
anför bl.a. att långsiktigheten är viktig för att
kyrkan så långt som möjligt skall kunna arbeta under
kända och förutsebara ekonomiska förhållanden.
I motion K18 yrkande 3 av Helena Bargholtz och
Barbro Westerholm (fp) hemställs att riksdagen skall
avvisa uttalandet i propositionen om att det genom
att kyrkoskatten upphör skapas ett motsvarande
utrymme för en förstärkning av den offentliga
sektorns finanser. Motionärerna anför också att det
inte är rimligt att regering och riksdag skall
tillhålla Svenska kyrkans församlingar eller några
andra frivilliga samfund eller föreningar att minska
sina medlemsavgifter. Detta måste enligt motionen
vara en uppgift för respektive samfund eller
förening att ta ställning till.
Utskottets ställningstagande
När det gäller frågan om en särskild skatt eller
avgift för att uppnå statsfinansiell neutralitet i
reformen finns det för närvarande inte något förslag
från regeringen. Det framgår av propositionen att
frågan kommer att övervägas närmare. Utskottet anser
att denna fråga får bedömas senare i ett budgetper-
spektiv. Om det inte skulle anses lämpligt med en
skattefinansiering måste andra alternativ prövas.
Detta får riksdagen emellertid ta ställning till i
ett annat sammanhang.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna K9, K11 yrkande 7 och K12 yrkande 6.
Regeringens uttalande i propositionen att kyrkan
bör utnyttja det utrymme för sänkning av
kyrkoavgiften som reformen skapar förefaller helt
rimligt mot bakgrund av de positiva ekonomiska
effekter som reformen, enligt vad som anförts ovan,
får för kyrkan. Hur det utrymme för en förstärkning
av den offentliga sektorns finanser som skapas genom
reformen skall beaktas är också en fråga som måste
avgöras i ett budgetperspektiv. Utskottet finner
inte anledning till ett tillkännagivande till
regeringen i dessa frågor och avstyrker därför även
motion K18 yrkande 3.
Stockholm den 16 februari 1999
På skatteutskottets vägnar
Arne Kjörnsberg
I beslutet har deltagit: Arne Kjörnsberg (s), Bo
Lundgren (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Per
Rosengren (v), Holger Gustafsson (kd), Carl Fredrik
Graf (m), Per Erik Granström (s), Carl Erik Hedlund
(m), Lena Sandlin (s), Marie Engström (v), Helena
Höij (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Yvonne
Ruwaida (mp), Rolf Kenneryd (c), Lars U Granberg (s)
och Per-Olof Svensson (s).
Avvikande meningar
1. Principerna för beskattningen
Bo Lundgren (m), Holger Gustafsson (kd), Carl
Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund (m), Helena Höij
(kd) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m) anför:
Prästlönetillgångarna har i huvudsak tillkommit
genom gåvor och donationer till enskilda
församlingar från församlingsbor eller andra privat-
personer och har många gånger medeltida ursprung. I
dag förvaltas prästlönetillgångarna stiftsvis via
egendomsnämnderna. I lagen om Svenska kyrkan
ändamålsbestäms egendomen mycket tydligt då det i 9
§ föreskrivs att den skall "bidra till de ekonomiska
förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse".
Skälen som talar för att prästlönetillgångarna även
i framtiden skall vara skattebefriade är främst
egendomarnas unika ursprung och karaktär samt att
deras identitet och ändamål inte bör förändras i
samband med relationsförändringen.
Prästlönetillgångarna är också en viktig komponent i
det utjämningssystem som är en viktig förutsättning
för att kyrkan skall kunna upprätthålla en
rikstäckande verksamhet.
Mot den angivna bakgrunden bör någon
tidsbegränsning inte införas i den lagstiftning som
nu antas om beskattningen av prästlönetillgångarna.
Vi tillstyrker därför motionerna K10 yrkande 5 och
K12 yrkande 5.
2. Begravningsavgift och avgift till
trossamfund
Yvonne Ruwaida (mp) anför:
Enligt motion K14 yrkande 2 bör inte något
trossamfund, inte heller Svenska kyrkan, få särskild
uppbördshjälp av staten. Begravningsavgiften bör
behandlas separat och betalas över skattsedeln.
Övriga avgifter för trossamfundens verksamheter bör
de själva sköta. Jag instämmer i detta och anser att
propositionen bör omarbetas i nämnda hänseenden.
3. Ekonomiska effekter, m.m.
Bo Lundgren, Carl Fredrik Graf, Carl Erik Hedlund
och Marietta de Pourbaix-Lundin (alla m) anför:
Enligt vår mening bör det inte införas någon
ytterligare avgift eller skatt för att uppnå s.k.
statsfinansiell neutralitet i stat-kyrka-reformen.
De uttalanden med en sådan inriktning som görs i
propositionen bör avvisas av riksdagen i ett
tillkännagivande till regeringen. Någon
specialdestinerad skatt eller avgift bör ej införas
för att finansiera den kyrkoantikvariska
ersättningen.
4. Ekonomiska effekter, m.m.
Per Rosengren och Marie Engström (båda v) anför:
Den kulturminnesvård, inklusive vård av kyrkliga
kulturminnen, som samhället finner angelägen och i
demokratisk ordning har beslutat om skall enligt vår
mening finansieras på sedvanligt sätt inom
skattesystemets ram. Någon särskild avgift eller
"öronmärkt" skatt bör inte införas. Vi tillstyrker
yrkande 7 i motion K11 om ett tillkännagivande till
regeringen med detta innehåll.
Kulturutskottets yttrande
1998/99:KrU3y
Staten och trossamfunden -
kulturminnena, m.m.
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 19 januari 1999
beslutat att bereda kulturutskottet tillfälle att
avge yttrande över proposition 1998/99:38 Staten och
trossamfunden, begravningsverksamheten,
kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m.
jämte eventuella motioner.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över
propositionen i vad avser avsnitten 5. De kyrkliga
kulturminnena, 6. Offentlighet och insyn och 7. De
kyrkliga arkiven samt motionerna 1998/99:K10-K13,
K15, K16 och K18.
Kulturutskottet har beslutat att i detta yttrande
behandla även motion 1998/99:Kr265 som väckts under
allmänna motionstiden år 1998 och som hänvisats till
kulturutskottet. Kulturutskottet har - under
förutsättning av konstitutionsutskottets medgivande
- beslutat att överlämna denna motion till
konstitutionsutskottet.
Utskottet
De kyrkliga kulturminnena (prop. avsnitt 5)
Den kyrkoantikvariska ersättningens omfattning
Bakgrund
I 1 kap. 1 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
(kulturminneslagen) föreskrivs att det är en
nationell angelägenhet att skydda och bevara vår
kulturmiljö samt att ansvaret för detta delas av
alla. Vidare framgår det att såväl enskilda som stat
och kommun skall visa hänsyn och aktsamhet mot
kulturmiljön.
När det gäller vissa kategorier av den kyrkliga
egendomen ställer staten speciella krav i fråga om
förvaltningen. I 4 kap. kulturminneslagen finns det
särskilda bestämmelser om skydd för kyrkobyggnader,
kyrkotomter, kyrkliga inventarier och
begravningsplatser. Skyddet för dessa s.k. kyrkliga
kulturminnen är generellt, dvs. oberoende av någon
myndighets beslut. De generella skyddsbestämmelserna
i 4 kap. kulturminneslagen innebär i korthet att de
kyrkliga kulturminnena skall vårdas och underhållas
så att deras kulturhistoriska värde inte minskas.
Rätten att förfoga över och utnyttja egendomen är
inskränkt. Vidare kan bestämmelserna medföra att
förvaltningen fördyras. Det kan t.ex. röra sig om
kostnader som följer av att det ställs krav på att
ett visst material eller en viss teknik skall
användas vid en renovering eller att arbetet skall
genomföras under antikvarisk kontroll.
Svenska kyrkan är ansvarig för att de kyrkliga
kulturminnena vårdas och underhålls enligt
bestämmelserna i 4 kap. kulturminneslagen.
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har överinseende över
kulturminnesvården i landet, bl.a. i fråga om de
kyrkliga kulturminnena, medan länsstyrelserna
ansvarar för tillsynen i länen (1 kap. 2 §
kulturminneslagen). Förutom myndigheterna inom
kulturmiljöområdet (de antikvariska myndigheterna)
har de regionala museerna, länsmuseerna, en viktig
roll i kulturmiljöarbetet. Det finns också enstaka
kommunala museer som deltar i detta arbete.
Riksdagens principbeslut år 1995
I december 1995 fattade riksdagen ett principbeslut
om de framtida relationerna mellan staten och
Svenska kyrkan (prop. 1995/96:80, bet. 1995/96:
KU12, rskr. 1995/96:84).
Principbeslutet innebär att kulturminneslagens
skydd för kyrkliga kulturminnen skall behållas även
vid ändrade relationer mellan staten och Svenska
kyrkan och att relationsändringen inte bör leda till
försämrade förutsättningar för vård och underhåll av
de kulturhistoriska värdena inom kyrkan. I
konstitutionsutskottets betänkande framhölls att
bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena är en
angelägenhet för hela samhället och svenska folket
samt att det inte är rimligt att den totala
kostnaden för detta allmänintresse bärs endast av
Svenska kyrkans medlemmar. Skyddsbestämmelserna
innebär inskränkningar och ibland fördyringar vid
skötseln av egendomen. Svenska kyrkan bör därför
enligt principbeslutet kunna få viss ersättning för
vård av kulturhistoriskt värdefull egendom, och
detta skall komma till uttryck i en långsiktig
överenskommelse mellan staten och kyrkan.
Ersättningen skall ses som en kompensation för
begränsningar i möjligheterna att förfoga över
egendomen och för extrakostnader som uppstår till
följd av de generella skyddsbestämmelserna.
Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet
År 1996 tillsattes en kommitté med uppdrag att lägga
fram ett förslag om vården av kulturhistoriskt
värdefull kyrklig egendom och kyrkoarkiven.
Utredningen, som antog namnet Kommittén angående det
kyrkliga kulturarvet, överlämnade i april 1997
betänkandet Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga
egendomen och de kyrkliga arkiven (SOU 1997:43). I
betänkandet föreslogs bl.a. att Svenska kyrkan
skulle erhålla en årlig statlig ersättning för vård
och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena med ett
belopp som motsvarar ca 460 miljoner kronor i 1996
års penningvärde (kyrkoantikvarisk ersättning).
Ersättningen skulle vara ett led i ett ömsesidigt
åtagande av staten och Svenska kyrkan att bevara
kyrkans kulturhistoriska värden. Åtagandet skulle
komma till uttryck i en långsiktig överenskommelse.
Denna överenskommelse borde enligt kommittén sträcka
sig över 25 år med s.k. kontrollstationer vart femte
år.
Kyrkoantikvarisk ersättning åren 2000-2009
Regeringens förslag
Regeringen anser beträffande den s.k.
kyrkoantikvariska ersättningen att det inte bör
komma i fråga att nu binda staten för betydande
utgifter under längre tid än tio år, dvs. inte
längre än t.o.m. år 2009. Regeringen framhåller att
1995 års principbeslut inte innehöll någon mer
preciserad ståndpunkt beträffande långsiktigheten av
statens engagemang.
När det gäller den statliga ersättningens storlek
anser regeringen att det måste beaktas att det är
förenat med svårigheter att bedöma omfattningen av
kostnaderna för att upprätthålla de kyrkliga
kulturvärdena. Hänsyn måste enligt regeringen
dessutom tas till ytterligare omständigheter. Bland
annat pekar regeringen på att det under senare år i
större utsträckning än tidigare har genomförts
kostnadskrävande underhåll och restaureringar av
kyrkobyggnader. En faktor som har medverkat till att
göra detta möjligt är att omfattningen av det s.k.
kyrkobyggnadsbidraget ur kyrkofonden har blivit allt
större. Sedan starten år 1989 och fram till
dagsläget har beloppet höjts från drygt 30 miljoner
kronor per år till att utgöra ca 90 miljoner kronor
per år.
Under åren 1998-2000 genomför staten och Svenska
kyrkan ett gemensamt sysselsättningsprogram, det
s.k. miljardprogrammet för kyrkliga jobb. Syftet med
programmet är i första hand att minska
arbetslösheten genom att det skapas arbetstillfällen
inom Svenska kyrkan. Programmet skall dock även
medverka till att bevara och stärka de kyrkliga
kulturvärdena. Sysselsättningsprogrammet gör det
möjligt för Svenska kyrkan att exempelvis rusta upp
kyrkobyggnader och andra byggnader samt att utföra
nödvändigt underhåll. En redovisning av fördelningen
av de anslagna medlen till programmet för år 1998
skall lämnas till regeringen senast den 31 mars
1999.
Möjligheterna för Svenska kyrkan att genomföra
angelägna projekt, exempelvis större arbeten på
kyrkliga byggnader, och därmed stärka kyrkan inför
framtiden har alltså enligt regeringen ökat. Under
de senaste åren har det gjorts stora investeringar
och det planeras ytterligare insatser inom ramen för
miljardprogrammet. Det finns därför enligt
regeringen goda förutsättningar för att Svenska
kyrkans kyrkobyggnader och de kyrkliga kulturminnena
i övrigt skall vara i ett allmänt sett gott skick
vid relationsändringen och ett antal år därefter.
Detta gäller särskilt åren 2000 och 2001 då
sysselsättningsprogrammet, som i stor utsträckning
avser byggarbeten, precis kommer att ha avslutats.
Regeringen uttalar att Svenska kyrkan i dag
förvaltar de kyrkliga kulturminnena på ett
förtjänstfullt sätt. Med hänsyn till de ekonomiska
effekter som reformen innebär för Svenska kyrkan
finns det enligt regeringens uppfattning goda
förutsättningar att kyrkan även fortsättningsvis
skall kunna vårda och underhålla de kyrkliga
kulturminnena och därmed leva upp till de krav som
följer av kulturminneslagens bestämmelser.
Med hänsyn till vad som anförts finner regeringen
att den statliga kyrkoantikvariska ersättningen
under åren 2000-2009 bör uppgå till följande belopp:
0 kr år 2000 och år 2001, 50 miljoner kronor år
2002, 100 miljoner kronor år 2003, 150 miljoner
kronor år 2004, 200 miljoner kronor år 2005, 250
miljoner kronor år 2006, 300 miljoner kronor år
2007, 390 miljoner kronor år 2008 och 460 miljoner
kronor år 2009.
Regeringens förslag innebär att staten efter
relationsändringen skjuter till medel för vård och
underhåll av de kyrkliga kulturvärdena och att
samtliga skattebetalare är med och finansierar
detta.
Motionsförslag
I motion K12 (m) yrkar motionärerna avslag på
regeringens förslag att inte utge en
kyrkoantikvarisk ersättning såvitt avser åren
2000-2001 (yrkande 1). Motionärerna anser att
regeringen i samband med vårpropositionen år 1999
bör återkomma med förslag om en kyrkoantikvarisk
ersättning för dessa år (yrkande 2).
Motionärerna bakom motion K11 (v) anser att
regeringens förslag beträffande ersättningens
storlek kan vara rimligt, men anser att kostnaderna
bör behandlas på i princip samma sätt som andra
kostnader för kulturminnesvård. Beloppets storlek
bör därför enligt motionärerna inte på förhand
bindas på sätt som föreslås utan kunna prövas
årligen i samband med fastställande av statens
budget (yrkande 5 delvis).
Kristdemokraterna yrkar i motion K10 avslag på
regeringens förslag vad gäller den kyrkoantikvariska
ersättningens omfattning (yrkande 2).
Kristdemokraterna begär ett nytt förslag, liknande
det förslag som Kommittén angående det kyrkliga
kulturarvet har lagt fram, som innebär att en
överenskommelse träffas om en årlig ersättning med
ett belopp motsvarande 460 miljoner kronor i 1996
års penningvärde. Denna ersättning skall enligt
motionärerna utbetalas fr.o.m. år 2000 och omfatta
minst 25 år (yrkande 3 delvis).
I motion K13 (m, c) yrkar motionärerna avslag på
regeringens förslag såvitt avser den
kyrkoantikvariska ersättningens omfattning.
Motionärerna begär ett nytt förslag som bättre
svarar mot behovet och stämmer överens med de
allmänna principerna i överenskommelsen mellan
Svenska kyrkan och staten och som ger den nödvändiga
stabiliteten genom en långsiktig lösning. Ett nytt
förslag skall enligt motionärerna lämnas senast i
samband med budgetpropositionen för år 2000
(delvis).
Utskottets bedömning
Utskottet vill börja med att understryka att Svenska
kyrkan förvaltar ett oersättligt kulturarv som har
byggts upp under århundraden och som avspeglar och
utgör en väsentlig del av Sveriges historia. Det är
fråga om ett levande kulturarv som genom århundraden
kontinuerligt har använts och alltjämt används för
samma ändamål. De kyrkliga kulturminnena är en
betydelsefull del av vårt nationella kulturarv och
bevarandet av de kyrkliga kulturhistoriska värdena
är en angelägenhet för hela samhället och svenska
folket.
Att bedöma kostnaderna för att upprätthålla de
kyrkliga kulturvärdena och avgöra hur stor del av
kostnaderna staten respektive Svenska kyrkan bör
svara för är förenat med stora svårigheter. Som
framgår av propositionen föreslås staten bidra
endast till kostnader som kan vara betingade av
kulturhistoriska hänsynstaganden.
Som regeringen framhåller i propositionen innebär
reformen positiva ekonomiska effekter för kyrkan.
Dessutom finns det, som regeringen påpekar under
avsnittet kyrkoantikvarisk ersättning, goda
förutsättningar för att Svenska kyrkans
kyrkobyggnader och de kyrkliga kulturminnena i
övrigt skall vara i ett allmänt sett gott skick vid
relationsändringen och ett antal år därefter.
Utskottet vill vidare framhålla att den tid inom
vilken regeringen nu garanterar ersättning, tio år,
är en relativt lång tid. I likhet med regeringen
anser utskottet att det inte bör komma i fråga att
binda staten för en längre tid. Samtidigt bör
erinras om att avsikten är att det före
tioårsperiodens utgång skall förekomma särskilda
överläggningar mellan staten och Svenska kyrkan om
den fortsatta ersättningen efter tioårsperioden.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att den
kyrkoantikvariska ersättningen, i enlighet med
regeringens förslag, bör utgå fr.o.m. år 2002 t.o.m.
år 2009 och stegvis höjas från 50 miljoner kronor
till 460 miljoner kronor per år. Utskottet avstyrker
därmed motionerna K10 (kd) yrkandena 2 och 3 delvis,
K11 (v) yrkande 5 delvis, K12 (m) yrkandena 1 och 2
samt K13 (m, c) delvis.
Kyrkoantikvarisk ersättning efter år 2009
Regeringens överväganden
För tiden efter år 2009 lägger regeringen inte fram
något förslag. Regeringen uttalar dock att
överväganden om ersättningens storlek efter
tioårsperiodens utgång bör ske efter särskilda
överläggningar mellan staten och Svenska kyrkan.
I god tid före tioårsperiodens utgång skall enligt
regeringen ett underlag tas fram till en allsidig
belysning av de kyrkoantikvariska frågorna.
Härigenom ges möjlighet att inom lämplig tid efter
relationsändringen följa upp och analysera dessa
frågor i belysning av såväl de ekonomiska
förutsättningarna som de krav som ställs på Svenska
kyrkan till följd av bestämmelserna i 4 kap.
kulturminneslagen. Utgångspunkten är att staten, i
enlighet med principbeslutet om ändrade relationer
mellan staten och Svenska kyrkan, långsiktigt skall
ge ersättning för vård och underhåll av de kyrkliga
kulturvärdena. Om inte erforderlig finansiering kan
ordnas inom reformens ram eller det aktuella
utgiftsområdet, vilket är regeringens ambition, är
det regeringens utgångspunkt att det statliga stödet
efter tioårsperioden skall minska väsentligt.
Regeringen kommer också att överväga att under
perioden och för tiden därefter införa någon form av
avgift eller skatt. Något förslag om en särskild
skatte- eller avgiftsfinansiering finns dock inte
för närvarande.
Motionsförslag
Motionärerna bakom motion K15 (c) begär att
regeringen skyndsamt skall utreda hur skyddet av
kulturminnena skall kunna garanteras även efter år
2009. Det bör enligt motionärerna råda
överensstämmelse mellan stöd, avtalets omfattning
och kulturminneslagens bestämmelser. Motionärerna
påpekar att en sänkning av ambitionsnivån skulle
vara mycket olycklig.
I motion K16 anser Miljöpartiet att en tydligare
tidsangivelse bör lämnas när en utvärdering av det
ekonomiska utfallet av det nu föreslagna stödet
under åren 2002-2009 skall göras (yrkande 3).
Folkpartiet motsätter sig i motionerna K18 (yrkande
2) och Kr265 en särlösning för Svenska kyrkan.
Motionärerna anser att målet bör vara att vården och
underhållet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader
får en principiell lösning som är densamma för alla
samfund.
Motionärerna bakom motion K11 (v) anser att
ersättningens storlek skall prövas årligen i samband
med fastställandet av statens budget (yrkande 5
delvis).
I motion K10 begär Kristdemokraterna att en
överenskommelse träffas som sträcker sig minst
t.o.m. år 2025 och där ersättningens storlek årligen
skall uppgå till ett belopp motsvarande 460 miljoner
kronor i 1996 års penningvärde (yrkande 3 delvis).
En utvärdering och omprövning av den
kyrkoantikvariska ersättningen bör enligt
motionärerna göras inom den första tioårsperioden
(yrkande 4).
I motion K13 (m, c) begär motionärerna ett förslag
till ersättning från regeringen som bättre svarar
mot behovet på cirka en halv miljard kronor per år
och som säkrar stabiliteten genom en långsiktig
lösning (delvis).
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att en
allsidig belysning bör göras av de kyrkoantikvariska
frågorna inför beslut om en framtida ersättning m.m.
Det är enligt utskottets mening nu för tidigt att
säga vilken ambitionsnivå som staten skall hålla
efter den första tioårsperioden; det får kommande
uppföljning och analys och därpå grundade
överväganden utvisa. Utskottet vill dock i likhet
med regeringen betona att utgångspunkten bör vara
att staten, i enlighet med principbeslutet om
ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan,
långsiktigt skall ge ersättning för vård och
underhåll av de kyrkliga kulturvärdena.
Regeringen har uppgett att ett underlag för
kommande överläggningar mellan staten och Svenska
kyrkan skall tas fram i god tid före tioårsperiodens
utgång. Utskottet vill understryka vikten av att så
sker och förutsätter att underlaget skall finnas
tillgängligt senast vid slutet av år 2008.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet
motionerna K10 (kd) yrkandena 3 delvis och 4, K11
(v) yrkande 5 delvis, K13 (m, c) delvis, K15 (c) och
K16 (mp) yrkande 3, K18 (fp) yrkande 2 och Kr265
(fp).
Fördelning och villkor för den kyrkoantikvariska
ersättningen
Regeringens förslag
Svenska kyrkan har i dag ansvaret för att de
kyrkliga kulturminnena vårdas och underhålls enligt
bestämmelserna i 4 kap. kulturminneslagen, dvs. så
att deras kulturhistoriska värde bevaras. Regeringen
föreslår att Svenska kyrkan skall få ansvaret för
att fördela den kyrkoantikvariska ersättningen.
Förslaget innebär att Svenska kyrkan på nationell
nivå fördelar ersättningen mellan stiften och att
sedan stiften beslutar om fördelningen inom
respektive område.
Beslut om fördelning bör enligt regeringen föregås
av samråd med myndigheter inom kulturmiljöområdet.
När det gäller beslut på nationell nivå, dvs. beslut
om ramfördelning mellan stiften, bör det inhämtas
yttrande från RAÄ. I fråga om beslut på regional
nivå, inom stiften, bör enligt regeringen respektive
länsstyrelse ges tillfälle att yttra sig.
Motionsförslag
I motion K11 anser Vänsterpartiet att beslut om
fördelning och användning av den kyrkoantikvariska
ersättningen bör fattas av RAÄ och länsstyrelserna
på respektive nivå. Enligt motionärerna bör ingen
principiell skillnad göras mellan kyrkliga och andra
kulturminnen. Fördelningen av ersättningen bör
enligt motionärerna föregås av ett nära samråd med
Svenska kyrkan liksom med andra trossamfund som äger
eller förvaltar kulturhistoriskt värdefull egendom
(yrkande 6).
Utskottets bedömning
I likhet med motionärerna kan utskottet se vissa
fördelar med att den kyrkoantikvariska ersättningen
fördelas av RAÄ och länsstyrelserna. Dessa
myndigheter har den särskilda kompetens som krävs i
frågor som rör förvaltning av kulturvärden och har
vidare en överblick över förhållandena i landet
respektive länen som behövs för att göra de
prioriteringar som är nödvändiga.
Utskottet anser dock i likhet med regeringen att
övervägande skäl talar för att Svenska kyrkan bör få
ansvaret för att fördela den kyrkoantikvariska
ersättningen. Svenska kyrkan har ansvaret för att de
kyrkliga kulturminnena vårdas och underhålls. Genom
att Svenska kyrkan får ansvaret också för
fördelningen av ersättningen skapas bättre
möjligheter för Svenska kyrkan att göra den
planering och de prioriteringar som är en
förutsättning för att vård och underhåll i enlighet
med kulturminneslagens bestämmelser skall kunna
bedrivas på ett ändamålsenligt och rationellt sätt.
Viktigt är emellertid att fördelningen sker efter
samråd med RAÄ och länsstyrelserna. En sådan ordning
är naturlig med hänsyn till RAÄ:s uppgift att ha
överinseende över kulturminnesvården i landet och
länsstyrelsernas tillsynsskyldighet beträffande
kulturminnesvården i länen.
I sammanhanget vill utskottet understryka vikten av
att det inom Svenska kyrkans egen organisation finns
erforderlig kompetens när det gäller vård och
underhåll av de kyrkliga kulturvärdena samt att de
erfarenheter som samlats där bevaras och utvecklas.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet
motion K11 (v) yrkande 6 och tillstyrker regeringens
förslag.
Överenskommelsen
Regeringens bedömning
Enligt riksdagens principbeslut skall det träffas en
långsiktig överenskommelse mellan staten och Svenska
kyrkan avseende de kulturhistoriska värdena inom
Svenska kyrkan.
Det kyrkliga kulturarvets betydelse och det
gemensamma intresset av att detta kulturarv bevaras
motiverar att överenskommelsen inte tidsbegränsas
utan löper tills vidare. Under överenskommelsens
löptid är det enligt regeringen lämpligt att lägga
in s.k. kontrollstationer. Vid dessa bör det bl.a.
göras en analys av frågor som rör de kyrkliga
kulturvärdena och en uppföljning och utvärdering av
de resultat som har uppnåtts. Den första
kontrollstationen bör enligt regeringen infalla
under år 2009 och därefter vart femte år.
Överenskommelsen bör enligt regeringen behandla
allmänna frågor som rör de kulturhistoriska värdena
inom Svenska kyrkan, som t.ex. de kyrkliga
kulturminnenas tillgänglighet för alla, kyrkans
ansvar för kompetensfrågor samt frågor om samverkan
mellan de antikvariska myndigheterna och Svenska
kyrkan.
Motionsförslag
I motion K16 (mp) framhålls att tillgängligheten
till de kyrkliga kulturminnena bör bli mycket större
än vad som är fallet i dag. Bland annat kan enligt
motionärerna tillgängligheten öka genom ett ökat
samarbete mellan kyrkan, länsmuseer och skolor
(yrkande 2).
Utskottets bedömning
I likhet med motionären vill utskottet betona vikten
av allas tillgång till de kyrkliga kulturminnena.
Det bör som motionären framhåller vara möjligt att
t.ex. genom ökat samarbete mellan berörda
intressenter öka tillgängligheten för envar. Som
uttalas i propositionen bör det av överenskommelsen
bl.a. framgå att Svenska kyrkan svarar för att de
kyrkliga kulturminnena i framtiden är tillgängliga
för var och en i minst samma utsträckning som före
relationsändringen, oberoende av exempelvis
kyrkotillhörighet. Något särskilt uttalande av
riksdagen torde med hänsyn till det anförda inte
vara nödvändigt, varför utskottet avstyrker motion
K16 (mp) yrkande 2.
Övrigt
Utskottet tillstyrker övriga föreslagna ändringar i
kulturminneslagen beträffande kyrkobyggnader,
kyrkliga inventarier, överklagande och vidtagande av
rättelse.
Offentlighet och insyn samt de kyrkliga
arkiven (prop. avsnitten 6 och 7)
Utskottet har inte något att erinra mot regeringens
förslag till ändringar i sekretesslagen rörande
handlingsoffentlighet beträffande handlingar som
inkommit till eller upprättats hos Svenska kyrkans
verksamhet efter relationsändringen och som rör
fördelningen och användningen av den
kyrkoantikvariska ersättningen.
Inte heller har utskottet något att invända mot
regeringens olika förslag under avsnittet De
kyrkliga arkiven beträffande handlingar som före år
2000 har kommit in till eller upprättats hos
myndigheter som har uppgift som hänför sig till
Svenska kyrkan. I fråga om kostnader för arkiven
anförs det i propositionen att regeringens
överväganden stämmer överens med gällande principer.
I linje härmed framläggs det inte något förslag för
riksdagen i den delen. Utskottet påpekar att
regeringen dock felaktigt i propositionstexten har
betecknat övervägandena som ett förslag.
Stockholm den 16 februari 1999
På kulturutskottets vägnar
Inger Davidson
I beslutet har deltagit: Inger Davidson (kd), Åke
Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Agneta
Ringman (s), Annika Nilsson (s), Charlotta L
Bjälkebring (v), Lennart Fridén (m), Eva Arvidsson
(s), Jan Backman (m), Paavo Vallius (s), Lars
Wegendal (s), Peter Pedersen (v), Gunnar Hökmark
(m), Ewa Larsson (mp), Birgitta Sellén (c), Lennart
Kollmats (fp) och Gunilla Tjernberg (kd).
Avvikande meningar
1. Den kyrkoantikvariska ersättningens
omfattning
Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan Backman och
Gunnar Hökmark (alla m) anför:
Utskottet vill inledningsvis påminna om att en rad
beräkningar har gjorts från olika utgångspunkter att
användas som underlag vid bedömning av den lämpliga
storleken av den kyrkoantikvariska ersättningen. Det
medelsbehov som man kommit fram till, och som
Kommittén angående det kyrkliga kulturarvet baserat
sitt ersättningsförslag på, uppgick till cirka en
halv miljard kronor per år.
Utskottet vill vidare framhålla att riksdagen i
sitt principbeslut om de framtida relationerna
mellan staten och Svenska kyrkan anfört att Svenska
kyrkan bör kunna få viss ersättning för vård av
kulturhistoriskt värdefull egendom och att detta
skall komma till uttryck i en långsiktig
överenskommelse mellan staten och kyrkan.
Mot denna bakgrund anser utskottet att regeringens
förslag såvitt avser den kyrkoantikvariska
ersättningen bör avslås av riksdagen. Regeringen bör
senast i samband med budgetpropositionen för år 2000
återkomma med ett nytt förslag som bättre svarar mot
behovet och stämmer överens med de allmänna
principerna i överenskommelsen mellan Svenska kyrkan
och staten. Det nya förslaget skall också ge den
nödvändiga stabiliteten genom en långsiktig lösning.
Detta nya förslag bör enligt utskottets mening även
omfatta en kyrkoantikvarisk ersättning för åren 2000
och 2001.
Regeringens förslag beträffande den
kyrkoantikvariska ersättningens omfattning bör
således avstyrkas av konstitutionsutskottet och
förslagen i motionerna K12 (m) yrkandena 1 och 2 och
K13 (m, c) tillstyrkas.
2. Den kyrkoantikvariska ersättningens
omfattning
Charlotta L Bjälkebring och Peter Pedersen (båda v)
anför:
I likhet med motionärerna bakom motion K11 (v) anser
utskottet att man bör se på kostnaderna för att
vårda och underhålla de kyrkliga kulturminnena på i
princip samma sätt som på andra kostnader för
kulturminnesvård. Svenska kyrkan bör därvid
jämställas med andra trossamfund.
Ersättningsbeloppets storlek bör inte på förhand
bindas på det sätt som föreslås av regeringen, även
om regeringens förslag om ersättningens storlek kan
vara rimlig. Ersättningen bör i stället kunna prövas
årligen i samband med fastställande av statens
budget.
Utskottet avstyrker således regeringens förslag och
tillstyrker motion K11 (v) yrkande 5.
3. Den kyrkoantikvariska ersättningens
omfattning
Inger Davidson och Gunilla Tjernberg (båda kd)
anför:
Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom
motion K10 (kd) att regeringens förslag beträffande
den kyrkoantikvariska ersättningen bör avslås av
riksdagen. I stället bör enligt utskottets mening
riksdagen begära att regeringen lägger fram ett nytt
förslag liknande det förslag som Kommittén angående
det kyrkliga kulturarvet har lagt fram. Detta
förslag innebär att en överenskommelse träffas om en
årlig kyrkoantikvarisk ersättning med ett belopp som
motsvarar 460 miljoner kronor i 1996 års
penningvärde. Ersättningen bör utbetalas fr.o.m. år
2000 och utgå under minst 25 år. En utvärdering och
omprövning bör enligt utskottets mening göras inom
den första tioårsperioden.
Utskottet avstyrker således regeringens förslag
såvitt avser den kyrkoantikvariska ersättningens
omfattning och tillstyrker motion K10 (kd) yrkandena
2, 3 och 4.
4. Den kyrkoantikvariska ersättningens
omfattning
Birgitta Sellén (c) anför:
I likhet med motionärerna bakom motion K15 (c) anser
utskottet att regeringen skyndsamt bör utreda hur
skyddet av kulturminnena skall kunna garanteras även
efter år 2009.
Med hänvisning härtill bör motion K15 (c)
tillstyrkas.
5. Den kyrkoantikvariska ersättningens
omfattning
Lennart Kollmats (fp) anför:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i
motioner från Folkpartiet att Svenska kyrkan inte
skall särbehandlas i förhållande till andra samfund
när det gäller ersättning för kulturminnesvård.
Enligt utskottets mening bör det statliga bidraget
knytas till skyddsvärda objekt oavsett vilket
trossamfund objektet tillhör.
Utskottet ser regeringens nu framlagda förslag, som
avser tiden fram t.o.m. år 2009, som en
övergångslösning som bör accepteras inför ett
fullständigt skiljande mellan staten och kyrkan.
Därefter bör enligt utskottets mening Svenska kyrkan
inte särbehandlas.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet
motionerna K18 (fp) yrkande 2 och Kr265 (fp).
6. Fördelning och villkor för den
kyrkoantikvariska ersättningen
Charlotta L Bjälkebring och Peter Pedersen (båda v)
anför:
I linje med vad som anförs i motion K11 (v) om årlig
prövning av ersättningens storlek och Svenska
kyrkans jämställande med andra trossamfund bör det
enligt utskottets mening ankomma på RAÄ och
länsstyrelserna att fatta beslut om fördelning och
användning av den kyrkoantikvariska ersättningen.
Fördelningen bör dock föregås av ett nära samråd med
Svenska kyrkan liksom med andra trossamfund som äger
eller förvaltar kulturhistoriskt värdefull egendom.
Utskottet föreslår således att regeringens förslag
om rätten att fördela den kyrkoantikvariska
ersättningen avstyrks och att motion K11 (v) yrkande
6 tillstyrks.
Av utskottet framlagt förslag till ändring i
regeringens förslag till lag om ändring i
begravningslagen (1990:1144)
Fastställande av begravningsavgift
-----------------------------------------------------
9 kap.
4 §
-----------------------------------------------------
Den avgiftssats enligt Regeringen eller den
vilken myndighet som regeringen
begravningsavgiften skall bestämmer föreskriver på
betalas fastställs av förslag av huvudmannen
huvudmannen och skall den avgiftssats enligt
grundas på en vilken de som inte
särredovisning av tillhör Svenska kyrkan
verksamhetens intäkter skall betala
och kostnader. begravningsavgift.
Huvudmannen fastställer
avgiftssats för dem som
tillhör Svenska kyrkan. I
de fall en kommun är
huvudman fastställer
kommunen dock alltid
avgiftssatsen.
Avgiftssatsen skall
grundas på en
särredovisning av
verksamhetens intäkter
och kostnader.
-----------------------------------------------------
Avgiftssatsen skall bestämmas på grundval av antalet
skattekronor och skatteören för de avgiftsskyldiga
på det sätt som anges i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m. I den lagen
finns också bestämmelser om beräkning och
utbetalning av begravningsavgiften till huvudmännen.
Skyldighet att lämna uppgifter
14 §
-----------------------------------------------------
Svenska kyrkan skall på Svenska kyrkan skall på
medium för automatisk medium för automatisk
databehandling underrätta databehandling underrätta
Riksskatteverket om de regeringen eller den
avgiftssatser som skall myndighet som regeringen
gälla för det följande bestämmer om de
inkomståret. På samma avgiftssatser som
sätt skall Svenska kyrkan föreslås gälla för det
till Riksskatteverket följande inkomståret.
lämna de ytterligare Sedan regeringen eller
uppgifter som behövs för den myndighet regeringen
att beräkna, debitera, bestämmer fastställt
redovisa och ta in avgiftssatserna för dem
avgifterna. som inte tillhör Svenska
kyrkan skall Svenska
kyrkan på samma sätt
underrätta
Riksskatteverket om de
avgiftssatser som skall
gälla för det följande
inkomståret. På samma
sätt skall Svenska kyrkan
till Riksskatteverket
lämna de ytterligare
uppgifter som behövs för
att beräkna, debitera,
redovisa och ta in
avgifterna. Svenska
kyrkan skall till
regeringen eller den
myndighet regeringen
bestämmer lämna de
ytterligare uppgifter som
behövs för att fastställa
en avgiftssats.
-----------------------------------------------------
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela närmare föreskrifter om när
och hur uppgifterna skall lämnas.
Bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter när
kommun är huvudman finns i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m.
-----------------------------------------------------
Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)
skall ha följande lydelse:
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
16 kap.
1 §[2]1
-----------------------------------------------------
Att friheten enligt 1 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och
offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad
framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 §
1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av
5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första stycket 1
och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av
uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka
nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och
5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 §
första stycket och 3 § första stycket 3
yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är
de där tystnadsplikten följer av