I betänkandet behandlar utskottet 24 motioner från
den allmänna motionstiden 1998 som gäller frågor
kring valen. Motionerna rör bl.a. frågor om
personval, dubbelvalsavveckling, kommunala
utjämningsmandat, utlandssvenskars röstning,
utländska medborgares rösträtt och val till
Europaparlamentet.
Utskottet avstyrker samtliga motioner. Fyra
reservationer har fogats till betänkandet; dessutom
finns ett särskilt yttrande.
Motionerna
1998/99:K204 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till hur
möjligheten till personval skall kunna förbättras
med utgångspunkt i de erfarenheter som hittills
vunnits i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:K211 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sådan ändring i vallagen
att namnvalsedlar får läggas ut på särskilda
röstmottagningsställen inom landet.
1998/99:K212 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
justering av systemet med personvalsinslag.
1998/99:K214 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av att
införa utjämningsmandat vid kommunfullmäktigeval.
1998/99:K232 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att valsedlar med
punktskrift bör tas fram till nästkommande val.
1998/99:K241 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att i motionen upptagna frågor om personval
skall tas upp i utvärderingen av 1998 års val i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:K244 av Sten Andersson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av ändringar i
vallagen för utländska medborgare vars identitet
inte är säkerställd samt i de fall utvisningsbeslut
föreligger.
1998/99:K250 av Sten Tolgfors och Per Bill (m) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den möjlighet till
vitalisering av demokratin som personvalsinslag ger,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att översynen av
personvalsinslaget bör omfatta frågan om en delning
av de största riksdagsvalkretsarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bristerna i
Riksskatteverkets information till hushållen om
personvalsinslaget i 1998 års val,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att översynen av
personvalsinslaget bör innefatta frågan om att
valsedlar som inte kryssas skall räknas
listordningen till godo som personröst.
1998/99:K251 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
om gemensamma valsedlar för de olika partierna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att gemensamma
valsedlar bör delas ut inne i vallokalen.
1998/99:K265 av Mats Einarsson m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utjämningsmandat vid
val till kommunfullmäktige.
1998/99:K267 av Ingvar Svensson (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rutiner för
utlandssvenskars möjlighet att utnyttja sin
rösträtt.
1998/99:K269 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning om
utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner.
1998/99:K286 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av förändringar i
personvalssystemet.
1998/99:K290 av Bengt Silfverstrand och Ingvar
Johnsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
översyn av personval.
1998/99:K306 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att flytta valdagen
från söndag till lördag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att sambandet mellan
boende och vallokal undanröjs.
1998/99:K316 av Ingvar Svensson (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för
dubbelvalsavveckling.
1998/99:K328 av Helena Bargholtz och Barbro
Westerholm (fp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett stärkande
av personvalsinslaget i valen,
1998/99:K339 av Jan Backman (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en digital valkrets för
utlandssvenskar.
1998/99:K343 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utredning av att
återinföra möjligheterna att stryka enskilda namn på
valsedlar i allmänna val.
1998/99:K344 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om analys av statens
och kommunernas insatser i samband med de allmänna
valen.
1998/99:K345 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av översyn
av vallagens regler om dubbelavveckling i syfte att
säkra proportionaliteten i valsystemet.
1998/99:K351 av Erling Wälivaara (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att göra det praktiskt
möjligt för svenskar utomlands att rösta vid
allmänna val.
1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari
yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att de svenska
EU-valen skall företas på grundval av strikt
proportionalitet och utan spärr.
1998/99:Sf635 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas
11. att riksdagen beslutar om
ändring i lagen om rösträtt för
invandrare så att alla invandrare
behandlas lika.
Utskottet
Personval, m.m.
Motionerna
I motion 1998/99:K204 av Lars Hjertén (m) begärs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till hur
möjligheten till personval skall kunna förbättras
med utgångspunkt i de erfarenheter som hittills
vunnits i enlighet med vad som anförts i motionen.
Det finns enligt motionären vissa förhållanden kring
personvalet som kan diskuteras. Varför skall t.ex.
den nedre gränsen för personval i kommun- och
landstingsval vara fem procent medan den är åtta
procent i riksdagsval? Ett förhållande som starkt
försvårar personvalet till riksdagen för kandidater
som är bosatta inom en valkrets är när partier,
utöver en lista som upptar deras namn, går fram med
ytterligare en lista med samma namn i samtliga
valkretsar i riket. Om t.ex. partiledaren står som
första namn på en sådan rikslista och övriga
personer på platserna inte har någon förankring
utanför den egna valkretsen kan de ändå bli valda
eftersom så många personröstar på förstanamnet. Det
händer då att kandidaterna från den lista som
representerar den egna valkretsen ställs utanför
riksdagen. Det bör enligt motionären utredas om det
går att ändra lagstiftningen så att hänsyn tas till
kandidaters bostadsort när det finns flera listor
för samma parti i en valkrets. En vanlig
missuppfattning med årets val var att många inte
personröstade, om de accepterade turordningen på
valsedeln. Detta fick i flera fall konsekvenser som
ingen räknat med och kanske heller inte önskat. Om
vi skall ha ett system med personval bör det vara
obligatoriskt att alla som röstar också röstar på
person. Om man inte utnyttjar möjligheten till
personval bör rösten tillfalla partiet utan hänsyn
till den inbördes ordningen på valsedeln.
I motion 1998/99:K212 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) begärs att riksdagen ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av justering
av systemet med personvalsinslag. Riksskatteverkets
information till väljarna gav intryck av att man, om
man var nöjd med listan, inte behövde kryssa för
någon av kandidaterna. Det kan inte uteslutas att
denna något missvisande information på flera sätt
har inverkat negativt på medborgarnas benägenhet att
kryssa för en kandidat. Förmodligen har detta också
bidragit till att en del av de kandidater som stått
högt på listorna förlorat på att så stor andel av
väljarna av olika skäl valt att inte kryssa för
någon. När det inte är obligatoriskt att kryssa kan
konsekvenserna bli att en minoritet på åtta
respektive fem procent faktiskt får mer inflytande
än en betydligt större majoritet av partiernas
väljare. En förestående utvärdering av årets
personval måste ta fasta på dessa förhållanden. Ett
sätt att för framtiden lösa bekymret vore enligt
motionären att att göra det obligatoriskt att kryssa
för en kandidat. Ett annat vore att införa en ruta
där man fick kryssa om man var nöjd med partiets
rangordning på listan. Ett tredje sätt vore att
differentiera personvalsspärren utifrån partiets
storlek. Det är enligt motionären angeläget att en
utvärdering kommer till stånd.
I motion 1998/99:K241 av Lennart Daléus m.fl. (c)
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att i motionen upptagna frågor om
personval skall tas upp i utvärderingen av 1998 års
val i enlighet med vad som anförts i motionen
(yrkande 2). En fråga som bör tas upp på nytt är om
det är lämpligt att bibehålla den höga spärrgränsen
på åtta procent som gäller vid riksdagsval.
Centerpartiet förordade att spärrgränsen borde
sättas vid fem procent. Tillämpning av vallagens
öppenhet för s.k. rikslistor har i samband med
personröstningen lett till såväl förvirring som
stark irritation, exempelvis när ett riksdagsparti i
många valkretsar haft en valsedel med partiledaren
som första namn, utöver den regionala valsedeln.
Denna riksvalsedel har fått många röster och har,
trots att partiledaren själv givetvis inte kan få
mandat i mer än en valkrets, bidragit till att
lokala kandidater med höga personliga röstetal inte
fått mandat. Mandaten har i stället gått till
kandidater i andra landsändar som funnits med på
riksvalsedeln. Ett sätt att förhindra ett förfarande
av detta slag är att återinföra bostadsband. Det
innebär således att en kandidat måste vara bosatt i
den valkrets där vederbörande kandiderar. Det finns
andra tänkbara åtgärder för att ge den enskilde
väljaren tillräckligt tydliga förutsättningar för
att kunna bedöma konsekvenserna av sitt val, t.ex.
kan det införas en begränsning som innebär att en
kandidat endast kan kandidera inom en valkrets.
Dessa frågor bör enligt motionärerna övervägas
närmare i samband med den ovan nämnda utvärderingen
av det senaste valet. Ett tredje område som bör tas
upp är finansieringen av valkampanjen, redovisning
av använda medel och skatteeffekterna för
kandidaterna.
I motion 1998/99:K250 av Sten Tolgfors och Per Bill
(m) begärs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om den
möjlighet till vitalisering av demokratin som
personvalsinslag ger (yrkande 1), att översynen av
personvalsinslaget bör omfatta frågan om en delning
av de största riksdagsvalkretsarna (yrkande 2),
bristerna i Riksskatteverkets information till
hushållen om personvalsinslaget i 1998 års val
(yrkande 3), att översynen av personvalsinslaget bör
innefatta frågan om att valsedlar som inte kryssas
skall räknas listordningen till godo som personröst
(yrkande 4). Personvalssystemet kommer enligt
motionärerna inför de kommande valen att tvinga både
partierna och deras kandidater att bli betydligt mer
externt inriktade. Från och med nu är väljarnas
uppfattning om vilka politiker de vill se valda och
känner förtroende för avgörande. Det behövs en
debatt om vilken typ av personval vi vill ha och om
hur demokratin kan och skall vitaliseras. I detta
ligger att kandidater, partier och media har ett
ansvar att tala om personvalets möjligheter, men
också om det ansvar det kräver att alla kandidater
tar. Möjligheterna som personvalsinslaget ger är
tydliga: väljarna kan ge politiker direkta
förtroendeuppdrag och utkräva ansvar. Banden mellan
väljare och valda stärks. Systemet fungerar inte i
de största valkretsarna där tiotusentals kryss krävs
för att bli personvald och där personvalet kräver
dyra kampanjer. Ingenting tyder på att spärren varit
för hög. Storstadsregionerna är särfall som inte är
representativa för landet i övrigt. Där är problemet
snarare att valkretsarnas storlek förhindrar
möjligheterna till relationsbyggande mellan väljare
och valda. En delning av dessa valkretsar bör
utredas.
Ett allvarligt problem var att informationen inför
personvalet i bästa fall kan kallas bristfällig.
Riksskatteverket hävdade i informationsbroschyren
till alla hushåll att den som var nöjd med en listas
utseende inte behövde kryssa någon kandidat, utan
kunde lämna listan som den var. Ställt på sin spets
innebar detta att listornas förstakandidater inte
kunde bli personvalda, om väljarna följde
Riksskatteverkets råd. Eftersom mandaten i första
hand fördelas bland kandidater som klarat spärren
och endast i andra hand fördelas efter listordning
kunde detta mycket väl leda till att partiernas
toppkandidater slogs ut på grund av felaktig
information. Personvalet skall nu utvärderas. Det är
viktigt att erfarenheterna från personvalet i
landets samtliga valkretsar tas till vara.
I motion 1998/99:K286 av Martin Nilsson (s) begärs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
förändringar i personvalssystemet. Det finns enligt
motionären anledning att göra en del ändringar vad
gäller konkreta problem som uppmärksammades under
valrörelsens gång. Ett sådant är risken att den
lista som över 90 % av väljarna kan vara till freds
med kan kullkastas genom att drygt åtta procent kan
rösta fram en kandidat i riksdagsvalet. Denna
minoritets seger över majoriteten är naturligtvis
inte värdig ett valsystem. Principen borde enligt
motionären vara att ge de väljare som vill möjlighet
att uttrycka sitt stöd för den av partiet uppsatta
listan. Lämpligtvis kan detta ske genom en därför
avsedd ruta. Om mer än hälften av ett partis väljare
inom en valkrets väljer att använda sig av denna
möjlighet skulle därmed naturligen personkryssen
falla. Mer än hälften av partiets väljare har ju då
sagt sig vilja ha just den ordning som partiet själv
satt upp. Om däremot färre än hälften skulle använda
sig av denna möjlighet bör kryssen räknas på samma
sätt som i 1998 års val.
I motion 1998/99:K290 av Bengt Silfverstrand och
Ingvar Johnsson (s) begärs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av personval. Med ledning av
årets val kan redan nu vissa slutsatser dras av det
ökade personvalsinslaget i svensk demokrati.
Ytlighet och personliga företräden utan anknytning
till den politiska arenan vinner terräng på det
idépolitiska samtalets och folkrörelsearbetets
bekostnad. Den representativa demokratin tunnas ut.
Ekonomiska och andra kampanjmässiga resurser ökar i
betydelse och skapar ojämlika förhållanden mellan
kandidaterna. Privatekonomin kan få en avgörande
betydelse för enskilda kandidaters framgångar.
Jämställdheten kommer i kläm. Geografisk obalans
inom valkretsarna skapar motsättningar inom
partierna. Systemet är så förutsägbart att det i
fortsättningen torde bli praktiskt taget omöjligt
för mindre kommuner att få in representanter i
riksdagen. Mot denna bakgrund och med hänvisning
till regeringsförklaringen är det väsentligt att
såväl Rådet för utvärdering av 1998 års val som
Demokratiutredningen i sitt arbete noggrant
analyserar personvalets konsekvenser. Dessa
utredningars direktiv bör vidgas så att de inrymmer
uppdraget att framlägga förslag till åtgärder
innebärande en skyldighet för såväl enskilda
kandidater som partier och intresseorganisationer
att öppet redovisa finansiella bidrag till
personvalskampanjer i den händelse personval skall
vara ett bestående inslag i framtida val.
I motion 1998/99:K328 av Helena Bargholtz och
Barbro Westerholm (fp) begärs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett stärkande av personvalsinslaget i
valen (yrkande 10). Det valsystem som vi länge haft
i vårt land, där det i praktiken varit omöjligt för
väljarna att påverka ordningen för inval på de av
partierna fastställda listorna, är en bidragande
orsak till klyftan mellan väjare och valda.
Folkpartiet liberalerna har länge arbetat för att de
svenska valen skall få ett inslag av personval.
Många förutspådde att personvalet skulle bli ett
fiasko. Det kan redan konstateras att de fick fel.
Trots de informationsproblem som följer med varje
nyordning visade det sig att flera kandidater genom
de avlämnade kryssen lyckades komma in i de olika
församlingarna trots sina placeringar på listorna.
De farhågor som yppats om att personvalet skulle
missgynna kvinnliga kandidater har inte besannats.
Motionärerna anser att det vid genomgången av
erfarenheterna av personvalsinslaget vid årets val
bör prövas hur inslaget skall kunna förstärkas,
bl.a. genom en sänkt spärr vid nästa riksdagsval.
I motion 1998/99:K343 av Inger Lundberg m.fl. (s)
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en utredning av
att återinföra möjligheterna att stryka enskilda
namn på valsedlar i allmänna val. Erfarenheterna
från årets valrörelse visar att det finns många
väljare som fortfarande vill ha möjligheten att göra
den markering som strykningarna innebar. När
personvalet skall följas upp anser motionären att
det är angeläget att utredaren ges direktiv att
också studera förutsättningarna för att återinföra
möjligheterna att stryka enskilda namn på
valsedlarna.
I motion 1998/99:K211 av Kenneth Johansson (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
sådan ändring i vallagen att namnvalsedlar får
läggas ut på särskilda röstmottagningsställen inom
landet. Enligt vallagen får partierna bara lägga ut
partimarkerade valsedlar på särskilda
röstmottagningsställen inom landet och
röstmottagningsställen som inrättats av
utlandsmyndigheter. Enligt motionären finns det inga
rationella skäl till varför namnvalsedlar inte skall
få läggas ut på de särskilda röstmottagningsställena
inom landet. Alla väljare borde ha samma möjlighet
att personrösta oavsett var man går och röstar -
vallokal eller särskilt röstmottagningsställe.
Beträffande utlandsmyndighet har motionären
emellertid förståelse för att det blir en enklare
hantering om det bara förekommer partimarkerade
valsedlar på dessa röstmottagningsställen.
Bakgrund
Personval
Enligt 3 kap. 1 § regeringsformen utses riksdagen
genom fria, hemliga och direkta val. Vid sådant val
sker röstning på parti med möjlighet för väljarna
att avge särskild personröst.
En ny vallag (1997:157) trädde i kraft den 1 juni
1997. Enligt 1 kap. 1 § första stycket vallagen
gäller lagen för val till riksdagen, val till
landstings- och kommunfullmäktige samt för val till
Europaparlamentet. Vid sådana val röstar väljarna,
enligt andra stycket, på ett parti och har möjlighet
att avge en särskild personröst.
Enligt 5 kap. 1 § vallagen kan en partibeteckning
skyddas vid val. För att få ett sådant skydd skall
partiet registrera partibeteckningen och anmäla
kandidater till valet. Skyddet för en registrerad
partibeteckning består i att sådana namn som
skrivits till eller som inte avser någon av de
kandidater som partiet anmält till valet skall anses
obefintliga om de förekommer på valsedlar för
partiet.
För att avge sin röst skall väljarna, enligt 9 kap.
2 § vallagen, för varje slag av val ta en valsedel
för det parti de vill rösta på. Om de vill avge en
särskild personröst skall de göra en markering för
den kandidat som de helst vill se vald. Enligt 18
kap. 11 § tredje stycket vallagen skall namn inte
anses som obefintliga på grund av att de strukits
från en valsedel som upptar namn. I 6 kap. 5 § andra
stycket erinras om att det av 18 kap. 11 § tredje
stycket framgår att strykningar av namn på en
valsedel som upptar namn inte beaktas.
För varje mandat som ett parti fått i riksdagen
skall en ledamot utses. Ordningen mellan
kandidaterna skall enligt 18 kap. 38 § i första hand
bestämmas på grundval av storleken på varje
kandidats personliga röstetal. Personligt röstetal
skall fastställas bara för en kandidat som fått
särskilda personröster till ett antal av minst 8 %
av partiets röstetal i valkretsen. Kan inte ett
tillräckligt stort antal ledamöter utses enligt 38
§, skall ordningsföljden mellan kandidatnamnen inom
varje parti bestämmas genom att ett jämförelsetal
beräknas för dem med tillämpning av heltalsmetoden.
Vid val till landstingsfullmäktige skall, enligt 18
kap. 41 § vallagen, personligt röstetal bara
fastställas för en kandidat som fått särskilda
personröster till ett antal av minst 5 % av partiets
röstetal i valkretsen, dock lägst 100 röster.
Vid val till kommunfullmäktige skall, enligt 44 §,
personligt röstetal fastställas bara för en kandidat
som fått särskilda personröster till ett antal av
minst 5 % av partiets röstetal i valkretsen, dock
lägst 50 röster.
I proposition 1996/97:70 s. 119 anförs följande om
den modell för personvalssystem som regeringen
föreslog.
Ett valsystem med ökat personvalsinslag enligt
modellen utgår således alltjämt från ett val mellan
partier. Det nya i förslaget är att väljarna också
har möjlighet att markera en kandidat, inte flera,
på valsedeln. Genom markeringen har väljarna avgett
en särskild personröst. Systemet med personröstning
är inte tvingande. Det står alltså väljarna fritt
att inte markera någon kandidat och i stället godta
partiets ordning av kandidaterna eller enbart rösta
med en partimarkerad valsedel.
När det gäller kandidaturvalet anförde regeringen i
propositionen (s. 123) att ledamöter i första hand
skall utses på personliga röster. Om inte
tillräckligt många ledamöter kan utses enligt det
sagda skall kandidaterna ordnas genom beräkning av
ett jämförelsetal enligt den i dag tillämpade
heltalsmetoden. Därvid bortses från kandidater som
utsetts på personröster och beräkningen skall ske
efter ett oreducerat röstvärde.
Konstitutionsutskottet underströk vid sin behandling
av regeringens förslag till ny vallag behovet av en
utvärdering av 1998 års val och anförde följande
(bet. 1996/97:KU16 s. 11):
Den centrala valmyndigheten, dvs. Riksskatteverket,
gör efter varje val en utvärdering. Enligt
utskottets mening bör emellertid de första allmänna
valen med personvalsinslag i full skala utvärderas
särskilt noga. Detta bör ske i en form där det finns
parlamentarisk representation. Ett viktigt moment i
utvärderingen är att undersöka om personvalsinslaget
i valsystemet fyllt sitt tänkta syfte att ge
väljarna bättre möjligheter att påverka vilka som
skall representera dem. Dessutom bör konstateras om
personvalsmomenten haft effekter på urvalet av
kandidater vad beträffar bl.a. kön eller ålder. 8-
procentsspärrens inverkan på personvalsgenomslaget
och frågan om huruvida ovidkommande ekonomiska
faktorer påverkat utfallet av valet var, enligt
utskottet, ytterligare skäl för en fördjupad
uppföljning av 1998 års val. Vad utskottet här
anfört om en utvärdering av 1998 års allmänna val
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag (rskr. 1996/97:177).
Rådet för utvärdering av 1998 års val
Regeringen beslutade den 19 juni 1997 att tillkalla
ett parlamentariskt sammansatt råd med uppgift att
utvärdera reformen av det svenska valsystemet (dir.
1997:87). Rådet fick i uppdrag att utvärdera de
tekniska, ekonomiska, organisatoriska och praktiska
effekterna av det nya valsystemet. Rådet skall ägna
särskild uppmärksamhet åt konsekvenserna av systemet
ur ett demokratiskt perspektiv. De delar av
valsystemet som i detta sammanhang skall undersökas
är de som är nya i förhållande till äldre rätt.
Särskilt gäller detta enligt direktivet bl.a.
följande frågor. Den övergripande frågan och den som
har störst betydelse för valsystemets
funktionsduglighet i demokratin är om
personvalssystemet leder till ökade kontakter mellan
väljare och valda. Tanken med personvalsreformen är
att väljarna skall ges bättre möjligheter att
påverka vilka personer som skall representera dem.
Ett viktigt moment i samband härmed är vilka
effekter det nya systemet med personval har på
frågan om vilka kandidater som besätter mandaten
jämfört med det äldre där partiernas listor i
princip avgjorde vem som utsågs.
Det som avgör väljarnas möjlighet att påverka
vilken kandidat som utses i förhållande till
partiernas nominering är, enligt direktiven, i
första hand den spärr som gäller för att
personrösterna skall räknas för kandidaterna. I
vallagen infördes en spärr för att hindra att små
grupper skulle styra urvalet av de kandidater som
blir valda på bekostnad av de väljare som kanske
överlåter valet till partiernas interna
nomineringsförfaranden. Utvärderingen bör, enligt
direktiven, ta sin utgångspunkt i om dessa nivåer är
de lämpligaste med hänsyn till syftet med spärrarna.
Den metod för personröstning, dvs. den modifierade
danska modellen, som vallagen utgår från medför en
möjlighet för väljarna att mer aktivt påverka
personvalet. Det är, enligt direktiven, angeläget
att reglerna om personval på valdagen står helt
klara för väljarna. Det är därför viktigt att
lagstiftningen är så enkel som möjligt. Ett led i
dessa strävanden är att personröstningen skall vara
det enda sättet att påverka valet av person.
Strykningar av namn och tillskrivna namn påverkar
därför, enligt direktiven, i princip inte vem som
utses till ledamot eller ersättare.
I uppdraget ligger enligt direktiven givetvis också
en utvärdering av andra nya delar av valsystemet som
t.ex. det nya förfarandet för framställning av
röstlängder och röstkort samt utfallet av
informationsinsatserna inför valet.
Utvärderingen innefattar också överväganden om det
finns behov av ytterligare förenklingar av
lagstiftningen. Det står enligt direktivet rådet
fritt att ta upp också andra närliggande frågor som
har anknytning till rådets utvärderingsuppdrag. Mot
bakgrund av utvärderingen skall frågan om behovet av
förändringar i valsystemet övervägas. Det står rådet
fritt att inom de nu angivna ramarna lägga fram de
författningsförslag som föranleds av utvärderingens
resultat. Arbetet med utvärderingen skall vara
avslutat senast den 1 juli 1999.
Rådet fick den 19 november 1998 tilläggsdirektiv
(dir. 1998:99). Enligt dessa har rådet fått i
särskilt uppdrag att bl.a. utvärdera om, och i så
fall på vilket sätt, reformen av det svenska
valsystemet påverkade valdeltagandet i 1998 års val.
Demokratiutredningen
Den 11 september 1997 beslutade regeringen att
tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté för
att belysa de nya förutsättningar, problem och
möjligheter som det svenska folkstyret möter inför
2000-talet (dir. 1997:101). Kommittén har antagit
namnet Demokratiutredningen. Kommitténs arbete skall
enligt direktiven koncentreras till följande
områden:
- Internationaliseringen av ekonomin. Ekonomi och
demokrati i samspel.
- Sverige i Europeiska unionen.
- Nya informations- och kommunikationsmönster,
informationstekniken.
Det nya medielandskapet.
- Förändringar i den offentliga sektorn. Utveckling
inom folkrörelserna.
Regeringen beslutade den 19 november 1998 om
tilläggsdirektiv till Demokratiutredningen.
Demokratiutredningen fick i särskilt uppdrag att
utreda orsakerna till det sjunkande valdeltagandet
och att föreslå åtgärder för ett ökat demokratiskt
engagemang. Demokratiutredningen skall samråda med
Rådet för utvärdering av 1998 års val samt med
Integrationsverket, som av regeringen fått i uppdrag
att påbörja en undersökning kring det låga
valdeltagandet bland invandrare och utvecklingen
under åren efter den kommunala rösträttsreformen.
Namnvalsedlar
Röstning kan enligt 9 kap. 3 § vallagen anordnas i
följande röstningslokaler: vallokaler, Posten AB:s
postkontor inom landet, särskilda
röstmottagningsställen inom landet och
röstmottagningsställen som utlandsmyndigheter har
inrättat.
I anslutning till varje röstningslokal skall det
enligt 9 kap. 12 § ordnas en lämplig plats där
valsedlar skall läggas ut. På denna plats skall
väljarna för det val som avses ha tillgång till
bl.a. valsedlar till riksdagen samt landstings- och
kommunfullmäktige med parti- och valbeteckning
(partimarkerade valsedlar) för varje parti som vid
något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer
än en procent av rösterna i hela landet.
Valförrättarna och röstmottagarna skall se till att
valsedlar enligt första stycket finns utlagda. De
partier som deltar i valen skall enligt 12 § tredje
stycket också kunna lägga ut sina valsedlar på denna
plats. På särskilda röstmottagningsställen inom
landet och röstmottagningsställen som inrättas av
utlandsmyndigheter får partierna bara lägga ut
partimarkerade valsedlar.
Riksskatteverket (RSV) genomför en utvärdering efter
varje val. Enligt vad utskottet inhämtat från RSV
kommer verket vid utvärderingen av 1998 års val att
bl.a. ta upp frågan om möjligheten för partierna att
lägga ut namnvalsedlar även på särskilda
röstmottagningsställen.
Utskottets bedömning
Rådet för utvärdering av 1998 års val har enligt
direktiven i uppdrag att utvärdera reformen av det
svenska valsystemet. Enligt direktiven står det
rådet fritt att ta upp även andra närliggande
frågor. De frågor som tas upp i motionerna utgör
enligt vad utskottet inhämtat sådana frågor som
rådet kommer att belysa. När det gäller frågan om
möjlighet för partierna att lägga ut namnvalsedlar
på särskilda röstmottagningsställen kommer denna
fråga att tas upp i Riksskatteverkets utvärdering av
1998 års val. Enligt utskottet bör resultaten av
dessa arbeten avvaktas. Utskottet avstyrker därför
motionerna.
Dubbelvalsavveckling
Motionerna
I motion 1998/99:K316 av Ingvar Svensson (kd) begärs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om en översyn av
reglerna för dubbelvalsavveckling. I 1998 års
riksdagsval uppstod en del märkliga effekter för
Kristdemokraterna i tre riksdagsvalkretsar (Skånes
norra och östra, Malmö kommun och i Västmanlands
län). I valkretsarna användes två listtyper - dels
en lista som registrerats för hela riket, dels en
lokal lista. Den s.k. rikslistan toppades av Alf
Svensson. I alla tre kretsar blev Alf Svensson
personkryssad över 8-procentsspärren, men i alla tre
valkretsarna var den lokala listan den röstmässigt
största. Enligt vallagen går dubbelvalsavvecklingen
till så att kandidat som blivit vald i flera
valkretsar ändå betraktas som vald i alla
valkretsarna. Vederbörandes ersättare utses utifrån
listordning i alla kretsarna. När
dubbelvalsavvecklingen sker - och kandidaten är
avförd från en valkrets - är det ändå hans/hennes
ersättare som erhåller mandatet. Slutsatsen är att
en sådan kandidats personröster i praktiken överförs
på ersättare enligt listordningen, trots att de inte
erhållit personkryss över spärren. Det rimliga hade
enligt motionären varit att när
dubbelvalsavvecklingen skett borde man betraktat den
avvecklade som obefintlig, dvs. vanlig fördelning
enligt listordningen skulle ha fått ske när
valkretsarnas mandat skulle fördelas på person.
Enligt motionären bör regeringen få i uppdrag att
göra en översyn på denna punkt för att granska om
vallagens effekter för dubbelvalsavvecklingen står i
överensstämmelse med den grundläggande synen på
personvalssystemet.
I motion 1998/99:K345 av Inger Lundberg m.fl. (s)
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om behovet av
översyn av vallagens regler om dubbelvalsavveckling
i syfte att säkra proportionaliteten i valsystemet.
Proportionalitetsprinciperna frångås i vissa fall
när ett parti har flera valsedlar i samma
valkretsar. Detta gäller ersättare men ibland också
ledamöter till riksdag eller
fullmäktigeförsamlingar. En lista som bara får
marginellt fler röster än en annan kan komma att
besätta alla eller merparten av de platser ett parti
har i t.ex. en kommunfullmäktigeförsamling. Det
beror på att samma personer kan erhålla mandat i
flera valkretsar. När dessa personer utses används
jämförelsetal som skall säkra proportionaliteten
mellan olika listor. Eftersom var och en bara kan
tillträda en plats utses ersättare
(dubbelvalsavveckling). När dessa ersättare utses
till ordinarie platser används inte jämförelsetal
utan röstetal. Därmed sätts proportionaliteten ur
spel. En väg att åtgärda problemet skulle enligt
motionärerna kunna vara att genomföra en enkel
ändring i vallagen (20:5) och i stället för röstetal
använda jämförelsetal när ersättare skall utses.
Bakgrund
För varje mandat som ett parti fått i riksdagen
skall en ledamot utses. Riksskatteverket skall
enligt 18 kap. 37 § vallagen utse ledamöterna på
grundval av länsstyrelsens sammanräkning så som den
slutligen registrerats.
I första hand skall ordningen mellan kandidaterna
bestämmas på grundval av storleken på varje
kandidats personliga röstetal. Personligt röstetal
skall enligt 18 kap. 38 § fastställas bara för en
kandidat som fått särskilda personröster till ett
antal av minst 8 % av partiets röstetal i
valkretsen.
Kan inte ett tillräckligt stort antal ledamöter
utses på detta sätt skall, enligt 39 §, ordningen
mellan kandidatnamnen inom varje parti bestämmas
genom att ett jämförelsetal beräknas för dem med
tillämpning av heltalsmetoden enligt 20 kap. 4 §
vallagen.
Kandidater som har fått mandat i fler än en valkrets
eller för mer än ett parti skall, enligt 18 kap. 40
§ första stycket, tillträda det mandat för vilket
deras personliga röstetal är störst i förhållande
till antalet röster för partiet. Har kandidaterna
inte tagit plats i ordningen på grundval av sina
personliga röstetal, skall de tillträda det mandat
för vilket deras jämförelsetal är störst.
Det mandat som kandidaten inte tillträder skall,
enligt andra stycket, tillfalla den som kommer först
i ersättarordningen enligt 52 §. Vid denna beräkning
skall man bortse från den som redan valts till
ledamot.
Enligt 18 kap. 52 § vallagen skall, om det behövs
för att utse ersättare för kandidater,
Riksskatteverket bestämma en särskild ordning mellan
kandidaterna på partiets valsedlar. Detta skall
göras enligt 20 kap. 5 §. Enligt denna bestämmelse
ordnas namnen på grundval av beräkningen av deras
personliga röstetal. Kan inte tillräckligt många
namn ordnas på detta sätt skall de ordnas på
grundval av de valsedlar som gällde för namnet, när
de fick plats i ordningen. Vid denna uträkning
gäller varje valsedel som hel röst. Med iakttagande
av att namnet på den som redan fått plats i den
särskilda ordningen anses obefintligt, skall
röstvärdet tillgodoräknas det namn som står främst
på sedeln.
Utskottets bedömning
Rådet för utvärdering av 1998 års val har enligt
direktiven i uppdrag att utvärdera reformen av det
svenska valsystemet. Enligt direktiven står det
rådet fritt att ta upp även andra närliggande
frågor. Frågan om dubbelvalsavveckling som tas upp i
motionerna utgör, enligt vad utskottet inhämtat, en
sådan fråga som rådet kommer att ta upp. Enligt
utskottet bör resultaten av uppdraget avvaktas.
Utskottet avstyrker därför motionerna.
Kommunala utjämningsmandat
Motionerna
I motion 1998/99:K214 av Marietta de Pourbaix-Lundin
(m) begärs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av att införa utjämningsmandat vid
kommunfullmäktigeval. Många av Sveriges kommuner
består av flera valkretsar. Mandatfördelningen efter
ett val kan enligt motionären ge ett parti
"otillbörligt" bra utdelning om antalet röster
fördelat på samtliga partier fallit på ett visst
sätt i en valkrets, medan ett annat parti kan
förlora mycket genom att i båda valkretsarna ligga
precis under för att få ytterligare ett mandat. Hade
det i kommunerna funnits utjämningsmandat hade detta
inte kunnat ske. Det totala kommunala valresultatet,
dvs. ett partis totala antal röster i en kommun,
hade fått genomslag. I kommuner med två eller flera
valkretsar bör därför enligt motionären
utjämningsmandat införas.
I motion 1998/99:K265 av Mats Einarsson m.fl. (v)
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om
utjämningsmandat vid val till kommunfullmäktige.
Enligt vallagen kan kommunfullmäktige besluta om
valkretsindelning när en kommun har fler än 6
000 röstberättigade. Om det finns fler än 24 000
röstberättigade skall kommunen delas in i två eller
fler valkretsar. Bestämmelsen innebär att de flesta
kommuner i dag har valkretsindelning.
Kommunfullmäktiges platser fördelas sedan utifrån
fasta valkretsmandat. Det innebär att ett parti,
trots ett relativt starkt stöd i kommunen i sin
helhet, kan hamna utanför kommunfullmäktige i de
fall röstetalet är jämnt fördelat över hela
kommunen. Detta är enligt motionärerna ett
demokratiproblem. Väljarnas röster får inte
genomslag i kommunfullmäktiges sammansättning.
Enligt motionärerna bör vallagen ändras så att det
införs en bestämmelse om utjämningsmandat vid val
till kommunfullmäktige.
I motion 1998/99:K269 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om en
utredning om utjämningsmandat i valkretsindelade
kommuner. Nuvarande system i de större kommunerna
inbjuder enligt motionärerna gärna till manipulation
med valkretsindelningar och/eller antalet mandat i
kommunfullmäktige. Ett alternativ till den nuvarande
situationen är att införa utjämningsmandat i
valkretsindelade kommuner. Frågeställningen bör
enligt motionärerna analyseras.
Bakgrund
Vid val till kommunfullmäktige är kommunen enligt 2
kap. 6 § första stycket vallagen en valkrets, om
inte något följer av andra stycket. Om en kommun har
fler än 6 000 personer som har rösträtt, får
kommunen enligt andra stycket delas in i två eller
flera valkretsar. Om det finns fler än 24 000 som
har rösträtt i en kommun, eller om det för kommunen
skall utses minst 51 fullmäktige, skall kommunen
delas in i två eller flera valkretsar. En kommun som
har färre än 6 000 personer som har rösträtt får
delas in i två eller flera valkretsar bara om det
finns synnerliga skäl därför att kommunen sträcker
sig över ett betydande geografiskt område eller har
andra geografiska förhållanden som motiverar en
sådan indelning.
Indelningen i valkretsar för val till
kommunfullmäktige skall enligt 2 kap. 9 § vallagen
beslutas av fullmäktige. För att gälla skall
beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.
Kommunfullmäktige skall, enligt 3 kap. 7 §
vallagen, besluta hur många mandat som fullmäktige
skall ha. Detta regleras i 5 kap. 1 § kommunallagen
(1991:900). Samtliga mandat i fullmäktige är fasta
mandat. Om en kommun är indelad i flera valkretsar
skall länsstyrelsen besluta hur många mandat som
varje valkrets skall ha.
I betänkande 1996/97:KU16 s. 24 och 25 redogör
konstitutionsutskottet för frågans tidigare
behandling.
Frågan om att införa ett mer proportionellt system
också för val till kommunfullmäktige har utretts
flera gånger utan att det lett till lagstiftning.
Senast övervägdes frågan av 1993 års
vallagskommitté. Kommittén kunde inte enas i frågan
och detta hade sin orsak i olika synsätt på behovet
av att komplettera ett kommunproportionellt system
med småpartispärr och delade meningar om det
angelägna i att ha likartade system för val till
landstings- och kommunfullmäktige. Kommittén valde
därför att avstå från att lägga fram ett förslag.
Regeringen gjorde bedömningen att det inte borde
införas utjämningsmandat för val till
kommunfullmäktige. Inte heller föreslog regeringen
införande av någon småpartispärr (prop. 1996/97:70
s. 161). Konstitutionsutskottet delade regeringens
uppfattning (bet. 1996/97:KU16 s. 25) och avstyrkte
en motion (fp) med yrkande om ett tillkännagivande
till regeringen om bl.a. att införande av
utjämningsmandat i kommunfullmäktigevalen borde bli
föremål för förnyad beredning.
Utskottets bedömning
Frågan om att införa ett mer proportionellt system
för val till kommunfullmäktige genom införande av
utjämningsmandat har utretts flera gånger utan att
det lett till lagstiftning. Mot bakgrund av att 1993
års vallagskommitté inte hade kunnat enas i denna
fråga gjorde regeringen i propositionen med förslag
till ny vallag bedömningen att det inte borde
införas utjämningsmandat för val till
kommunfullmäktige. Regeringen föreslog inte heller
införande av någon småpartispärr.
Konstitutionsutskottet delade regeringens
uppfattning. Utskottet gör i dag ingen annan
bedömning. Utskottet anser att man bör hålla fast
vid det system som gäller i dag. Någon ny utredning
som skall utreda frågan på nytt behövs enligt
utskottet inte heller. Utskottet avstyrker därför
samtliga motioner.
Utlandssvenskars röstning
Motionerna
I motion 1998/99:K267 av Ingvar Svensson (kd) begärs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om rutiner för
utlandssvenskars möjlighet att utnyttja sin
rösträtt. Genom den nya vallagen förändrades några
rutiner till det bättre för utlandssvenskarnas
möjlighet att utnyttja sin rösträtt. Samtidigt har
det kommit en del indikationer som tyder på att
information och röstkort nått ut så sent att
rösträtten av praktiska skäl inte kunnat utnyttjas.
Rutinerna för ett effektivt röstningsförfarande även
för utlandssvenskar bör enligt motionären ses över.
I motion 1998/99:K339 av Jan Backman (m) begärs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om en digital valkrets
för utlandssvenskar. Under många år har
röstberättigade utlandssvenskar efterlyst en egen
valkrets, där de skulle kunna utöva sin rösträtt och
välja mellan kandidater som företräder deras
intressen. Vid det tyska förbundsvalet nyligen
inrättades en digital valkrets. 17 000 tyskar deltog
i valet över Internet, varav en tredjedel ute i
världen. Det största tekniska problemet var
valhemligheten. Även detta problem förväntas enligt
motionären kunna lösas inom det närmaste året.
Regeringen bör använda tiden fram till nästa val för
att utreda de formella och tekniska möjligheterna
att skapa en digital valkrets för utlandssvenskar,
med egen mandattilldelning och egna kandidater.
I motion 1998/99:K351 av Erling Wälivaara (kd)
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om att göra
det praktiskt möjligt för svenskar utomlands att
rösta vid allmänna val. Vid valet den 20 september
gick många svenskar som tillfälligt vistades
utomlands miste om att utöva sin medborgerliga
rättighet att rösta. Röstkorten skickades ut den 2
september, drygt två veckor före den allmänna
valdagen. För många svenskar som vistades utomlands
vid tiden före och under valdagen innebar det sena
utsändandet att de aldrig hann få röstkortet innan
tiden för röstning hade gått ut. På många konsulat
var dessutom sista datum för röstning den 14
september. Inte heller gick någon information ut
från Riksskatteverket om att röstning kunde ske vid
ambassad eller konsulat utan röstkort mot uppvisande
av legitimation. Ett utsändande av röstkorten minst
en månad före valdagen och en klar information från
Riksskatteverket skulle enligt motionären lösa
problemet.
Bakgrund
Röstlängderna för val till riksdagen skall enligt 7
kap. 1 § vallagen innehålla uppgifter om alla
svenska medborgare som fyller 18 år senast på
valdagen och som är eller har varit folkbokförda i
landet. Svenska medborgare som inte varit
folkbokförda i landet någon gång under de senaste 10
åren skall tas upp i en röstlängd bara om de senast
30 dagar före valdagen skriftligen anmäler sig. Den
som gjort en sådan anmälan skall tas upp i röstlängd
i 10 år från dagen för anmälan.
För var och en som finns i en röstlängd skall
skattemyndigheten enligt 7 kap. 7 § upprätta ett
röstkort. För väljare som inte har någon känd adress
skall det upprättas röstkort bara om de begär det.
Röstkortet skall innehålla uppgift om väljarens namn
och nummer i röstlängden och vilka val som väljaren
får delta i. Röstkorten bör också innehålla annan
information om valet. Röstkorten skall enligt 7 kap.
8 § skickas ut så snart som möjligt, dock senast i
så god tid att de kan beräknas vara väljare som är
folkbokförda i landet till handa senast 18 dagar
före valdagen.
En anmälan om adress från svenska medborgare som
inte är folkbokförda i landet skall anses också som
en anmälan om att tas upp i röstlängd, om anmälan
görs skriftligen till en skattemyndighet.
Enligt 13 kap. 1 § vallagen skall Riksskatteverket,
när val skall hållas, efter samråd med
Utrikesdepartementet bestämma hos vilka svenska
utlandsmyndigheter som röstmottagning skall
anordnas. Vid ordinarie val till riksdagen och
ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige
samt vid val till Europaparlamentet får, enligt 2 §,
röstmottagningen hos en utlandsmyndighet börja
tidigast den tjugofjärde dagen före valdagen.
Röstmottagningen får pågå så länge att de valkuvert
som myndigheten har tagit emot kan vara hos
Riksskatteverket senast klockan 12.00 dagen före
valdagen.
Röstmottagaren skall, enligt 13 kap. 11 §, ta emot
väljarens valkuvert, i väljarens närvaro lägga in
valkuverten och väljarens röstkort eller adresskort
i ett fönsterkuvert och klistra igen det.
Röstmottagaren skall ta hand om de fönsterkuvert som
gjorts i ordning och på en särskild förteckning
anteckna varje väljares namn. Röstmottagaren skall
skicka fönsterkuverten och förteckningen till
Riksskatteverket. Riksskatteverket skall, enligt 13
kap. 21 §, allteftersom fönsterkuverten kommer in
från utlandsmyndigheterna fortlöpande anteckna hur
många fönsterkuvert som kommer in till myndigheten
och därefter skicka fönsterkuverten till valnämnden
i den kommun där väljaren finns i röstlängden.
Konstitutionsutskottet gjorde i betänkande
1996/97:KU16 vari propositionen om ny vallag
behandlades följande bedömning när det gällde de
föreslagna röstlängdsreglerna för utlandssvenskar
(s. 36 och 37).
Genom de föreslagna röstlängdsreglerna kommer
deltagandet i val att underlättas betydligt för de
flesta utlandssvenskar jämfört med i dag. Enligt nu
gällande regler måste en utlandssvensk inför varje
ordinarie val ansöka om att bli upptagen i den
särskilda röstlängden för utlandssvenskar. De nya
reglerna innebär att den som varit folkbokförd i
Sverige någon gång under de senaste tio åren med
automatik tas upp i röstlängden. Den som flyttar
utomlands står kvar i röstlängden i tio år och kan
förlänga den tiden med tio år i sänder genom en
anmälan eller genom en avgiven röst. Enligt
utskottets mening innebär förslaget att avskaffa den
särskilda röstlängden ett stort steg i riktning mot
ökad likställdhet mellan svenskar boende utom och
inom landet vad gäller möjligheten att rösta.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Enligt uppgift från Svenska ambassaden i Bonn, som
varit i kontakt med tyska valmyndigheten, förekom
det inte någon s.k. digital valkrets i det tyska
valet för utomlands bosatta tyskar. Dessa personer
röstade i den valkrets där de senast var bosatta. I
Köln förekom det emellertid att de personer som
skulle rösta gjorde detta på vanligt sätt men också
deltog i ett försök att rösta via Internet. Denna
röst räknades inte utan ingick endast i testet.
Riksskatteverket (RSV) genomför efter varje val en
utvärdering. Dessa utvärderingar ligger sedan till
grund för en analys av hur reglerna fungerar. Enligt
vad utskottet inhämtat kommer RSV bl.a. att ta upp
hur reglerna för utlandssvenskars röstning fungerat.
Utskottets bedömning
Riksskatteverket kommer i sin utvärdering efter 1998
års val att ta upp frågan hur svenskars möjlighet
att rösta utomlands fungerat. Resultatet av
Riksskatteverkets utvärdering bör enligt utskottet
avvaktas. Utskottet som i och för sig anser att det
vore intressant med en möjlighet att utnyttja den
nya tekniken även i valsammanhang finner emellertid
att tiden ännu inte är mogen för ett sådant
initiativ. Utskottet avstyrker motionerna.
Utländska medborgares rösträtt
Motionerna
I motion 1998/99:K244 av Sten Andersson (m) begärs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om behov av
ändringar i vallagen för utländska medborgare vars
identitet inte är säkerställd samt i de fall
utvisningsbeslut föreligger. I Sverige äger
utländska medborgare rätt att rösta vid kommunalval
under förutsättning att de varit kyrkoskrivna i tre
år före den 1 november året innan valåret. De
svenska kommunala rösträttsreglerna för utländska
medborgare har inte varit framgångsrika.
Valdeltagandet bland nämnda kategorier har varit
lågt, och det finns inget som pekar på att den
situationen skall förändras. Personer med oklar
identitet tillåts rösta i kommunalval. Samma gäller
för personer beträffande vilka det föreligger
utvisningsbeslut som ännu icke verkställts och de
som avtjänar fängelsestraff dömt i kombination med
utvisning. Lagen borde enligt motionären ändras så
att rösträtt för utländska medborgare vid
kommunalval inte medges i de fall identiteten inte
är fastställd eller beslut om utvisning föreligger.
I motion 1998/99:Sf635 av Yvonne Ruwaida (mp)
begärs att riksdagen beslutar om ändring i lagen om
rösträtt för invandrare så att alla invandrare
behandlas lika (yrkande 11). Det finns en EU-
förordning om att EU-invandrare skall få rösträtt
efter en månads bosättning, medan andra invandrare
skall vara tvungna att ha varit bosatta i Sverige i
tre år i enlighet med nationell lagstiftning. Denna
åtskillnad utgör en ren diskriminering och bör inte
accepteras i svensk lagstiftning. Enligt motionären
bör man anta en lag om att man skall behandla alla
invandrare lika.
Bakgrund
Enligt 3 kap. 2 § regeringsformen tillkommer
rösträtt vid val till riksdagen svensk medborgare
som är eller någon gång har varit bosatt i riket.
Den som icke har uppnått 18 års ålder senast på
valdagen har ej rösträtt.
Enligt 1 kap. 2 § vallagen har svenska medborgare
som fyller 18 år senast på valdagen och som är
bosatta i landet eller någon gång har varit
folkbokförda här rösträtt vid val till riksdagen.
Rösträtt vid val till landstingsfullmäktige har,
enligt 1 kap. 3 § första stycket vallagen, den som
fyller 18 år senast på valdagen och är folkbokförd
inom landstinget. Rösträtt vid val till
kommunfullmäktige har den som fyller 18 år senast på
valdagen och är folkbokförd i kommunen.
Medborgare i någon av Europeiska unionens
medlemsstater (unionsmedborgare) samt medborgare i
Island eller Norge som fyller 18 år senast på
valdagen och är folkbokförda i landet har, enligt 3
§ andra stycket, rösträtt vid val till landstings-
och kommunfullmäktige.
Enligt 3 § tredje stycket har andra utlänningar som
fyller 18 år senast på valdagen och är folkbokförda
i landet rösträtt vid val till landstings- och
kommunfullmäktige om de har varit folkbokförda i
landet tre år i följd före valdagen.
Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande
1996/97:KU16 motioner (mp) vari yrkades bl.a. att
vallagen skulle ändras så att alla, oavsett
nationalitet, som fyller 18 år senast på valdagen
och är folkbokförda i landet skall ha rösträtt vid
val till landstings- och kommunfullmäktige. Enligt
motionären fanns det inga sakliga skäl att göra
skillnad mellan olika grupper av invandrare när det
gäller rösträtten. Utskottet gjorde följande
bedömning.
Genom förslaget till 1 kap. 3 § genomförs det EG-
direktiv som ger vidgad rätt för unionsmedborgare
bosatta i Sverige att rösta i landstings- och
kommunfullmäktigeval. EG-direktivet ger också
svenska medborgare bosatta i ett EU-land rätt att
rösta i kommunalval på samma villkor som den statens
egna medborgare. Reglerna är ett exempel på
tillämpningen av principen om jämlikhet mellan och
lika behandling av en medlemsstats medborgare och
medborgare i andra medlemsstater och en följd av den
rätt att röra sig fritt och uppehålla sig som
föreskrivs i artikel 8 a Romfördraget. Utskottet
delar inte uppfattningen i motionerna att reglerna
borde omfatta alla i Sverige bosatta invandrare,
oavsett om de omfattas av direktivet eller inte.
Utskottets bedömning
Rätt att rösta i landstings- och
kommunfullmäktigeval tillkommer unionsmedborgare som
är bosatta i Sverige. I motsvarande mån har även
svenska medborgare som är bosatta i ett annat EU-
land rätt att rösta i det landet. Reglerna är
exempel på tillämpningen av principen om jämlikhet
mellan och lika behandling av en medlemsstats
medborgare och medborgare i andra medlemsstater.
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att
reglerna inte bör omfatta alla i Sverige bosatta
invandrare oavsett om de är unionsmedborgare eller
ej. Utskottet avstyrker motion Sf635 yrkande 11.
För svenska medborgare och medborgare i någon av
Europeiska unionens medlemsstater samt medborgare i
Island eller Norge krävs för rösträtt vid val till
landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige att
vederbörande senast på valdagen fyller 18 år samt är
folkbokförd inom landstinget respektive i kommunen.
För andra utländska medborgare finns dessutom ett
krav på folkbokföring i landet i tre år i följd före
valdagen. Enligt utskottet bör därutöver inte
uppställas andra villkor för utländska medborgares
rösträtt än för svenska medborgare. Utskottet
avstyrker motion K244.
Statens och kommunernas insatser vid val,
m.m.
Motionerna
I motion 1998/99:K344 av Inger Lundberg m.fl. (s)
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om analys av
statens och kommunernas insatser i samband med de
allmänna valen. Valdeltagandet i årets val liksom
det låga deltagandet i 1995 års val till EU-
parlamentet inger kraftig oro för demokratins
utveckling i Sverige. En stor del av ansvaret för
det låga valdeltagandet måste enligt motionärerna
tas av dem som representerar de politiska partierna,
men vårt gemensamma samhälliga ansvar är inte
oviktigt. Det finns anledning att överväga om det är
försvarbart att de svenska röstkorten utformas och
distribueras så att det skall bli så billigt som
möjligt och att staten själv inte använder särskilt
stora resurser för att informera om de medborgerliga
rättigheterna i samband med de allmänna valen och
att den som får rösträtt till kommuner och landsting
eller blir svensk medborgare inte får någon särskild
information om sin rätt att rösta i Sverige liksom
om själva valsystemet. Motionärerna anser att
Riksskatteverkets beslut att blanka valsedlar inte
längre skall särredovisas utan behandlas som
ogiltiga sedlar är oacceptabelt. För den enskilde är
en blank valsedel en viktig signal till det
politiska systemet. Om rösten behandlas som ogiltig
och inte ens räknas är risken stor att väljaren i
stället väljer att avstå i valet. Motionärerna tror
att det är en stor risk för demokratins ställning på
sikt om valsystemet innehåller element som gör att
enskilda väljare väljer att helt avstå från att
delta i valen.
I motion 1998/99:K306 av Rigmor Ahlstedt (c) begärs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts dels om att flytta
valdagen från söndag till lördag (yrkande 1), dels
om att sambandet mellan boende och vallokal
undanröjs (yrkande 2). Det är angeläget att på olika
sätt stimulera medborgarna att aktivt delta i
allmänna val. Motionären framför i motionen krav på
att flytta valdagen från söndag till lördag som ett
led i den översyn som kommer att göras för att
stimulera medborgarna att använda sin rösträtt. Det
bör enligt motionären även ges möjligheter för
väljarna att avge sin röst i en vallokal var helst
man befinner sig i Sverige på valdagen. Sambandet
mellan boendeplats och vallokal bör undanröjas.
Bakgrund
Enligt 1 kap. 9 § vallagen skall val hållas på en
söndag. Enligt 10 § skall valdagen vara tredje
söndagen i september.
Enligt 9 kap. 3 § vallagen kan röstning anordnas i
följande röstningslokaler: vallokaler, Posten AB:s
postkontor inom landet, särskilda
röstmottagningsställen inom landet och
röstmottagningsställen som utlandsmyndigheter har
inrättat.
På valdagen skall väljarna enligt 9 kap. 5 § rösta
i vallokalen i det valdi-strikt där de finns i
röstlängden. Väljare som vistats utomlands eller av
någon annan anledning inte kan rösta på valdagen i
sin vallokal kan rösta i en annan röstningslokal.
Enlig 11 kap. 4 § vallagen skall på valdagen t.ex.
de postkontor där röstmottagning anordnas vara öppna
för röstning under minst en timme före klockan 11.00
och minst en timme efter klockan 15.00.
Demokratiutredningen, m.m.
Den 11 september 1997 beslutade regeringen att
tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté för
att belysa de nya förutsättningar, problem och
möjligheter som det svenska folkstyret möter inför
2000-talet (dir. 1997:101). Kommittén har antagit
namnet Demokratiutredningen. Kommitténs arbete skall
enligt direktiven koncentreras till följande
områden:
- Internationaliseringen av ekonomin. Ekonomi och
demokrati i samspel.
- Sverige i Europeiska unionen.
- Nya informations- och kommunikationsmönster,
informationstekniken.
Det nya medielandskapet.
- Förändringar i den offentliga sektorn. Utveckling
inom folkrörelserna.
Det anges i direktiven att utgångspunkten för
kommitténs arbete bör vara varje medborgares rätt
till full delaktighet i samhället. Kommittén skall
summera och värdera de senaste årens
demokratiutredningar och demokratiforskning och
bedöma om ytterligare undersökningar och forskning
bör initieras. Kommittén skall vidare utöver
analyser och beskrivningar lämna konkreta förslag
inom de områden där den anser det vara behövligt.
Arbetet skall bedrivas så att det offentliga
samtalet kring demokrati och folkstyre stimuleras
och utvecklas. Utredningsarbetet skall enligt
direktiven vara avslutat senast den 31 december
1999.
Regeringen beslutade den 19 november 1998 om
tilläggsdirektiv till Demokratiutredningen.
Demokratiutredningen fick i särskilt uppdrag att
utreda orsakerna till det sjunkande valdeltagandet
och att föreslå åtgärder för att öka medborgarnas
delaktighet och engagemang i det demokratiska
systemet. Demokratiutredningen skall samråda med
Rådet för utvärdering av 1998 års val samt med
Integrationsverket, som av regeringen fått i uppdrag
att påbörja en undersökning kring det låga
valdeltagandet bland invandrare och utvecklingen
under åren sedan den kommunala rösträttsreformen år
1976.
Rådet för utvärdering av 1998 års val fick enligt
tilläggsdirektiv (dir. 1998:99) i uppdrag att bl.a.
utvärdera om, och i så fall på vilket sätt, reformen
av det svenska valsystemet påverkade valdeltagandet
i 1998 års val.
Utskottets bedömning
Rådet för utvärdering av 1998 års val har fått i
uppdrag att utvärdera reformen av det svenska
valsystemet. Rådets uppdrag omfattar de tekniska,
ekonomiska, organisatoriska och praktiska effekterna
av det nya valsystemet. Rådet skall ägna särskild
uppmärksamhet åt konsekvenserna av systemet ur ett
demokratiskt perspektiv. Rådet har i
tilläggsdirektiv fått i uppdrag att bl.a. utvärdera
om, och i så fall på vilket sätt, reformen av det
svenska valsystemet påverkade valdeltagandet i 1998
års val.
Vidare har Demokratiutredningen bl.a. fått i
uppdrag att utreda orsakerna till det sjunkande
valdeltagandet samt att föreslå åtgärder för ett
ökat demokratiskt engagemang. Integrationsverket,
slutligen, har fått i uppdrag att påbörja en
undersökning kring det låga valdeltagandet bland
invandrare och utvecklingen under åren sedan den
kommunala rösträttsreformen år 1976.
I motionerna tas, enligt utskottet, viktiga
demokratifrågor upp som gäller t.ex. det sjunkande
valdeltagandet i Sverige. Frågorna hör enligt
utskottet till det område som utredningarna enligt
ovan fått i uppdrag att utreda. Utskottet som anser
att resultaten av dessa uppdrag bör avvaktas
avstyrker motionerna.
Val till Europaparlamentet
Motionen
I motion 1998/99:U509 av Holger Gustafsson m.fl.
(kd) begärs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om
att de svenska EU-valen skall företas på grundval av
strikt proportionalitet och utan spärr (yrkande 20).
Enligt motionärerna måste Europaparlamentet även i
framtiden ha en sådan utformning att även de mindre
ländernas politiska "landskap" får fullgod
representation. Det är därför beklagligt att antalet
ledamöter permanent begränsas till maximalt 700,
oavsett utvidgningar av medlemskretsen. I fördraget
påpekas dock att antalet ledamöter från ett land
måste "säkerställa skälig representation". De
svenska EU-valen skall enligt motionärerna företas
på grundval av strikt proportionalitet och utan
spärr.
Bakgrund
Enligt 18 kap. 33 § vallagen skall Riksskatteverket
i valet till Europaparlamentet fördela mandaten
mellan partierna på grundval av länsstyrelsernas
sammanräkning. Bara partier som fått minst 4 % av
rösterna i hela landet får enligt 34 § delta i
fördelningen av mandaten. Mandaten skall enligt 35 §
fördelas proportionellt mellan de partier som får
delta i fördelningen. Fördelningen görs genom att
jämförelsetal beräknas för partierna med
utgångspunkt i valresultatet i hela landet. Det
parti som vid varje beräkning får det största
jämförelsetalet tilldelas ett mandat.
Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande
1997/98:KU26 två motioner (kd) vari föreslogs att
spärren vid de svenska EU-valen slopas och att
mandatfördelningen till Europaparlamentet skall
företas på grundval av strikt proportionalitet.
Utskottet gjorde följande bedömning.
Utskottet ställde sig i det av riksdagen godkända
betänkandet 1996/97:KU16 bakom lydelsen av 18 kap.
34 § vallagen när utskottet våren 1997 beredde
regeringens förslag till ny vallag. Den nya vallagen
ersatte den lag om val till Europaparlamentet som
tillämpades vid Sveriges första val till
Europaparlamentet år 1995 och innebar ingen
förändring beträffande 4-procentspärren. Utskottet
vidhåller sin tidigare ståndpunkt och avstyrker
motionerna.
Utskottets bedömning
Utskottet som vidhåller sin tidigare bedömning
avstyrker motion U509 yrkande 20.
Gemensamma valsedlar
Motionen
I motion 1998/99:K251 av Barbro Johansson (mp)
begärs att riksdagen hos regeringen begär en
utredning om gemensamma valsedlar för de olika
partierna (yrkande 1) och att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att gemensamma valsedlar bör delas ut
inne i vallokalen (yrkande 2). Vid varje val sker
ett enormt slöseri med valsedlar. Före valet sker
också en mängd transporter för att distribuera
valsedlarna i vårt lands olika delar. Dessa
transporter bör också minska. För att bringa ned
antalet valsedlar bör det därför utformas gemensamma
valsedlar på vilka samtliga riksdagspartiers namn
och partikandidatlistor finns angivna. Övriga nya
partier, som söker komma in i riksdagen, bör finnas
på en gemensam valsedel. Samma bör gälla för kommun-
och landstingsval. Dessa gemensamma valsedlar skall
enligt motionären tillhandahållas och finnas inne i
vallokalen och delas ut där. En utredning bör enligt
motionären tillsättas som ser över valsedlarnas
utformning enligt intentionerna i motionen och hur
systemet med valsedelsutdelning går till.
Bakgrund
I 6 kap. vallagen behandlas bl.a. valsedlars
utformning och innehåll samt hur valsedlar skall
beställas och hur de hålls till handa.
Riksskatteverket skall enligt 1 § tillhandahålla de
valsedlar som skall användas vid val. På en valsedel
skall det enligt 3 § finnas en partibeteckning. En
valsedel bör dessutom innehålla namn på en eller
flera kandidater, en valkretsbeteckning som visar
för vilken valkrets valsedeln är avsedd, en
valbeteckning som visar för vilket val valsedeln
gäller och uppgift på om det parti som valsedeln
gäller för har registrerat sin partibeteckning och
anmält kandidater.
Enligt 7 § förser Riksskatteverket på beställning
varje parti med valsedlar till det antal partiet
önskar. Staten ansvarar enligt 8 § för kostnaden för
valsedlar till ett antal som motsvarar tre gånger
antalet personer som har rösträtt i valkretsen för
ett parti som deltar i riksdagsvalet, om partiet vid
detta val får eller vid något av de två senaste
riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna
i hela landet. Detta gäller också ett parti som,
utan att ha uppnått den angivna röstandelen, är
eller genom valet blir representerat i riksdagen.
Enligt 9 § svarar staten för kostnaden för
valsedlar till ett antal som motsvarar tre gånger
antalet personer som har rösträtt i valet för ett
parti som deltar i val till landstings- eller
kommunfullmäktige, om partiet är eller genom valet
blir representerat i fullmäktige.
Utskottets bedömning
Enligt utskottet kan även små förändringar av
bestämmelserna om röstning och val skapa osäkerhet
bland väljarna med risk för minskat valdeltagande
som följd. Valsedlarna är också den valinformation
som lär läsas flitigast av väljarna. Utskottet anser
att gemensamma valsedlar skulle kunna bli
svåröverskådliga och kanske också medföra vissa
praktiska problem. Några vinster i praktiskt
hänseende skulle inte heller gemensamma valsedlar
ge. Utskottet som inte vill föreslå att gemensamma
valsedlar införs avstyrker motion K251.
Punktskrift på valsedel
Motionen
I motion 1998/99:K232 av Barbro Johansson (mp)
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om att
valsedlar med punktskrift bör tas fram till
nästkommande val. Integritet är viktigt att slå fast
om. Ett funktionshinder, som en synskada, innebär
att en synskadad måste ha hjälp vid olika
situationer av en seende person. För att ge
synskadade möjlighet att kunna vara ensamma i
valbåset under tiden de går till val i en vallokal,
bör valsedlar med de olika partiernas namn tas fram
i punktskrift.
Bakgrund
Riksskatteverket (RSV) upprättar inför varje val
information för synskadade. Informationen består i
dels kassettband med samma information som RSV:s
broschyrer, dels material i punktskrift. Detta
material innehåller bl.a. kuvert med lösa valsedlar.
Kuverten har text i punktskrift som anger vad
kuvertet innehåller, t.ex. valsedlar för ett visst
parti i riksdagsvalet. Valsedlarna är däremot inte i
punktskrift eftersom det enligt RSV skulle äventyra
valhemligheten.
Utskottets bedömning
I dag finns information till synskadade väljare dels
på kassettband, dels med punktskrift. Dessutom
distribueras kuvert med text i punktskrift som
innehåller valsedlar utan punktskrift. Denna ordning
har utformats med tanke på valhemligheten. Utskottet
är med hänsyn till valhemligheten inte berett att
föreslå att även valsedlarna skall utformas med
punktskrift och avstyrker därför motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande personval, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K204, 1998/99:K212,
1998/99:K241 yrkande 2, 1998/99:K250,
1998/99:K286, 1998/99:
K290, 1998/99:K328 yrkande 10, 1998/99:K343 och
1998/99:K211,
2. beträffande dubbelvalsavveckling
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K316 och
1998/99:K345,
3. beträffande kommunala
utjämningsmandat
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K214, 1998/99:K265
och 1998/99:K269 yrkande 4,
res. 1 (v, kd, c, fp, mp)
4. beträffande utlandssvenskars röstning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K267, 1998/99:K339
och 1998/99:K351,
5. beträffande utländska medborgares
rösträtt
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K244 och
1998/99:Sf635 yrkande 11,
res. 2 (mp)
6. beträffande statens och kommunernas
insatser vid val, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K344 och
1998/99:K306 yrkandena 1 och 2,
7. beträffande val till
Europaparlamentet
att riksdagen avslår motion 1998/99:U509 yrkande 20,
res. 3 (v, kd, mp)
8. beträffande gemensamma valsedlar
att riksdagen avslår motion 1998/99:K251,
res. 4 (mp)
9. beträffande punktskrift på valsedel
att riksdagen avslår motion 1998/99:K232.
Stockholm den 28 januari 1999
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Pär Axel
Sahlberg (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth
Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Jerry Martinger
(m), Mats Berglind (s), Inger René (m), Kerstin
Kristiansson (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Per
Lager (mp), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz
(fp), Kenth Högström (s), Britt-Marie Lindkvist (s)
och Inger Strömbom (kd).
Reservationer
1. Kommunala utjämningsmandat (mom. 3)
Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Per Lager
(mp), Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp) och
Inger Strömbom (kd) anser
dels att utskottets yttrande som på s. 14 börjar med
"Frågan om att" och slutar med "samtliga motioner."
bort ha följande lydelse:
Enligt vallagen kan kommunfullmäktige besluta om
valkretsindelning när kommunen har fler än 6 000
röstberättigade. De flesta kommuner har
valkretsindelning. Kommunfullmäktiges platser
fördelas utifrån fasta valkretsmandat vilket innebär
att ett parti trots ett relativt starkt stöd i
kommunen i sin helhet kan hamna utanför
kommunfullmäktige i de fall röstetalet är jämnt
fördelat över hela kommunen. Detta utgör enligt
utskottet ett demokratiproblem. Väljarnas röster får
inte genomslag i kommunfullmäktiges sammansättning.
Enligt utskottet bör en analys göras av möjligheten
att ändra vallagen, så att det införs en bestämmelse
om utjämningsmandat vid val till kommunfullmäktige.
Därför bör en utredning tillsättas. Detta bör med
bifall till motionerna K214, K265 och K269 ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande kommunala utjämningsmandat
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:K214,
1998/99:K265 och 1998/99:K269 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Utländska medborgares rösträtt (mom. 5)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som
börjar med "Rätt att rösta" och slutar med "yrkande
11." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet bör alla invandrare behandlas lika
i valsammanhang. Invandrare som är medborgare i ett
EU-land samt Norge och Island och som är
folkbokförda i Sverige har rösträtt i Sverige vid
valen till kommunfullmäktige och
landstingsfullmäktige. Dessa regler bör enligt
utskottet gälla alla utländska medborgare som är
folkbokförda i Sverige. Annars utsätter Sverige
vissa utländska medborgare för diskriminering vilket
enligt utskottet inte kan accepteras. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till lagändring
i enlighet med vad utskottet framfört. Detta bör
riksdagen, med bifall till motion Sf635 yrkande 11,
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande utländska medborgares rösträtt
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:K244 samt med
bifall till motion 1998/99:Sf635 yrkande 11 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Val till Europaparlamentet (mom. 7)
Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson (kd), Per Lager
(mp) och Inger Strömbom (kd) anser
dels att utskottets yttrande på s. 22 bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottet måste Europaparlamentet även i
fortsättningen väljas på ett sådant sätt att även de
mindre partierna får fullgod representation. Därför
måste de svenska EU-valen företas på grundval av
strikt proportionalitet och utan spärr. Detta bör
riksdagen, med bifall till motion U509 yrkande 20,
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande val till Europaparlamentet
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:U509 yrkande 20
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Gemensamma valsedlar (mom. 8)
Per Lager (mp) anser
dels att utskottets yttrande på s. 23 som börjar med
"Enligt utskottet kan" och slutar med "motion K251."
bort ha följande lydelse:
Kostnaderna för val till riksdag och kommuner är
omfattande och det borde enligt utskottet vara ett
allmänt intresse att minimera dessa. Inte minst
handlar det om ett stort slöseri med papper för alla
olika vallistor, något som också ökat med
personvalsinslaget. En åtgärd, som skulle kunna
effektivisera informationen, kraftigt minska
pappersanvändningen och minska transportvolymen,
vore att ha gemensamma valsedlar för de partier som
deltar i respektive val. Andra länder har genomfört
detta med bra resultat. Enligt utskottet bör frågan
aktualiseras i någon av de pågående utredningarna om
valfrågor. Detta bör riksdagen, med bifall till
motion K251, som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande gemensamma valsedlar
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K251 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Särskilt yttrande
Personval, m.m.
Åsa Torstensson (c) anför:
Centerpartiet förutsätter att de förslag med
koppling till personvalet som tas upp i motion
1998/99:K241 yrkande 2 av Lennart Daléus m.fl.
kommer att tas upp och ges en positiv behandling av
Rådet för utvärdering av 1998 års val. Om, mot
förmodan, så inte sker avser Centerpartiet att
snarast återkomma med dessa förslag.