Konstitutionsutskottets betänkande
1998/99:KU13

Ändringar i radio- och TV-lagen (1996:844), m.m. (förnyad behandling, delvis)

Innehåll

1998/99


KU13


Ärendet


I  betänkandet  1998/99:KU6   behandlade   utskottet
proposition  1997/98:184 Ändringar i radio- och  TV-
lagen  (1996:844),   m.m.  jämte  följdmotioner  och
motioner från allmänna motionstiden 1998.


Under  kammarbehandlingen   den   3  december  1998
yrkades   att   ärendet  skulle  återförvisas   till
konstitutionsutskottet  för  ytterligare  beredning.
Riksdagen  beslutade  samma  dag  att ärendet skulle
återförvisas.  Det  återförvisade  ärendet  omfattar
samtliga  de  frågor  som  behandlades i  betänkande
1998/99:KU6.


Sammanfattning
I detta betänkande behandlas  samtliga de frågor som
behandlades  i betänkande 1998/99:KU6  med  följande
undantag. Regeringens förslag till lagtext vad avser
möjligheterna  att  upprätta  en svensk TV-lista och
därtill hörande motion 1998/99:Kr519 yrkande 11 samt
motionerna  1998/99:K1  och  1998/99:K252   angående
frågan om en svensk TV-lista skall upprättas  kommer
att  behandlas  av utskottet under våren 1999. Något
ställningstagande   vad   avser  dessa  frågor  görs
således  inte  i  detta betänkande.  Vad  gäller  de
frågor som behandlas  i  betänkandet  gör  utskottet
samma   bedömningar   som   gjordes   i   betänkande
1998/99:KU6.




I    betänkandet   behandlas   således   regeringens
proposition  1997/98:184  Ändringar i radio- och TV-
lagen (1996:844), m.m. med  det  undantag  som anges
ovan  jämte följdmotioner och motioner från allmänna
motionstiden 1998.


I propositionen  föreslås,  såvitt  nu är aktuellt,
vissa  ändringar  i radio- och TV-lagen  för  att  i
svensk rätt genomföra  Europaparlamentets och rådets
direktiv  97/36/EG  om  ändring  i  rådets  direktiv
89/552/EEG om samordning  av  vissa bestämmelser som
fastställts  i  medlemsstaternas   lagar  och  andra
författningar  om  utförandet av sändningsverksamhet
för  television.  Bland  annat  införs  en  helt  ny
bestämmelse för att  möjliggöra att TV-sändningar av
viktiga evenemang blir tillgängliga för en väsentlig
del av allmänheten i en  EES-stat.  I samband härmed
föreslås  också  regler  om tillsyn och  sanktioner.
Därutöver föreslås bl.a. att TV-program med ingående
våldsskildringar  eller  med   pornografiska  bilder
skall  föregås  av en varningssignal  i  ljud  eller
innehålla en varning som anges löpande i bild.


Propositionen innehåller  också  förslag  om  vissa
ändringar i radio- och TV-lagen som har samband  med
införandet  av  digitala  TV-sändningar. Bland annat
föreslås    bestämmelserna   om    skyldighet    att
vidarebefordra  TV-sändningar  i kabelnät att ändras
till   att   avse   högst   tre  program   från   de
tillståndshavare vars verksamhet finansieras med TV-
avgiftsmedel  samt  högst  ett  program  från  andra
tillståndshavare. En förutsättning  skall  vara  att
programmen  sänds  med  stöd  av  ett tillstånd från
regeringen   som  är  förenat  med  dels   krav   på
opartiskhet  och  saklighet,  dels  ett  villkor  om
mångsidigt programutbud  där det skall ingå nyheter.
Det föreslås också bl.a. att  teknisk  samverkan med
andra  tillståndshavare  skall kunna utgöra  villkor
för sändningstillstånd.


Regeringen föreslår att lagändringarna  skall träda
i kraft den 1 januari 1999.


I propositionen föreslås  också att tillståndet för
Sveriges Utbildningsradio AB att sända ljudradio och
TV    skall    förlängas   till   dess   frågan   om
Utbildningsradions  framtida  verksamhet  är bestämd
och eventuella förslag har genomförts.


Utskottet   tillstyrker,  såvitt  nu  är  i  fråga,
propositionens  lagförslag  med en mindre ändring av
regeringens förslag till  ny  lydelse  av 6 kap. 2 §
radio-  och TV-lagen.  Därutöver föreslår  utskottet
att  lagändringarna   skall  träda  i  kraft  den  1
februari 1999. Vidare föreslår utskottet, med bifall
till två motionsyrkanden,  ett tillkännagivande till
regeringen  med innebörd att  Utbildningsradion  bör
ges ett förlängt  sändningstillstånd  avseende tiden
den  1  januari  1999-den  31 december 2001.  Övriga
motioner avstyrks.


Till betänkandet har fogats 5 reservationer.


Propositionen
1997/98:184 vari yrkas att riksdagen


1. antar regeringens förslag  till lag om ändring i
radio- och TV-lagen (1996:844) såvitt nu är i fråga,


2.     godkänner     regeringens     förslag     om
Utbildningsradions sändningstillstånd.


Lagförslaget framgår av bilaga 1.


Motioner med anledning av propositionen




1998/99:K2 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om en tidigareläggning
av översynen av direktivets bestämmelser,


2. att  riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring  i  radio-  och TV-lagen att begreppet
"fri TV" ges en legaldefinition,


3. att riksdagen avslår förslaget  till  ändring  i
radio-  och  TV-lagen  vad  gäller förslaget till ny
lydelse av 6 kap. 2 §.


1998/99:K3 av Helena Bargholtz och Barbro Westerholm
(fp)  vari  yrkas  att  riksdagen   med   avslag  på
propositionen i motsvarande del, beslutar om  sådana
ändringar i 8 kap. 1 § förslaget till lag om ändring
i  radio-  och  TV-lagen  (1996:844) att plikten för
kabel-TV-företag att utan ersättning  vidarebefordra
vissa TV-program begränsas.




Motioner från allmänna motionstiden




1998/99:Kr253  av  Birgitta  Sellén m.fl.  (c)  vari
yrkas


1. att riksdagen bemyndigar regeringen att förlänga
Utbildningsradions nuvarande sändningstillstånd  med
tre år, 1999 t.o.m. 2001.


1998/99:Kr274  av  Birger  Schlaug  m.fl.  (mp) vari
yrkas


51.  att  riksdagen  som  sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts  om  att likställa
UR:s sändningstillstånd med SVT:s.


1998/99:K323 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas


7. att riksdagen avslår förslaget till  ändring  av
radio-   och   TV-lagen   vad   gäller  villkor  för
samverkan,


13. att riksdagen beslutar att begränsa must carry-
skyldigheten  i  enlighet  med  vad  som  anförts  i
motionen.


Yttrande från kulturutskottet




På      konstitutionsutskottets      begäran     har
kulturutskottet  yttrat  sig  i  ärendet  vad  avser
Utbildningsradions               sändningstillstånd.
Kulturutskottet  har  i  samband  härmed  överlämnat
motionsyrkandena   1998/99:Kr253   yrkande   1   och
1998/99:Kr274 yrkande 51 från allmänna  motionstiden
1998. Yttrandet har fogats till betänkandet i bilaga
3.




Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll




Regeringen föreslår vissa ändringar i radio- och TV-
lagen    för    att    i   svensk   rätt   genomföra
Europaparlamentets och rådets  direktiv  97/36/EG om
ändring  i  rådets direktiv 89/552/EEG om samordning
av   vissa   bestämmelser    som    fastställts    i
medlemsstaternas  lagar  och  andra författningar om
utförandet av sändningsverksamhet för television.


Enligt      regeringens     förslag     förtydligas
bestämmelserna om i vilka fall Sverige skall ansvara
för en TV-sändning.  Vidare  föreslås att en helt ny
bestämmelse  införs  för  att  möjliggöra   att  TV-
sändningar  av  viktiga  evenemang blir tillgängliga
för en väsentlig del av allmänheten  i  en EES-stat.
Det föreslås också regler om tillsyn och sanktioner.


Regeringen   föreslår  därutöver  ett  förbud   mot
försäljningsprogram   för  läkemedel  och  medicinsk
behandling  i televisionen  liksom  ett  förbud  mot
sponsringsmeddelanden i TV-program för receptbelagda
läkemedel och  sådan medicinsk behandling som endast
är  tillgänglig  efter  ordination.  Dessutom  skall
enligt    förslaget    TV-program    med    ingående
våldsskildringar  eller  med   pornografiska  bilder
föregås av en varningssignal i ljud eller en varning
som anges löpande i bild.


Vidare föreslår regeringen vissa ändringar i radio-
och  TV-lagen i samband med införandet  av  digitala
TV-sändningar.   Bestämmelserna  om  skyldighet  att
vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät skall enligt
regeringens förslag  ändras  till att avse högst tre
program  från  de tillståndshavare  vars  verksamhet
finansieras  med   TV-avgiftsmedel  samt  högst  ett
program  från  andra tillståndshavare.  Ett  villkor
skall vara att programmen  sänds  med  stöd  av  ett
tillstånd  från  regeringen  som är förenat med dels
krav på opartiskhet och saklighet,  dels ett villkor
om  mångsidigt  programutbud  där  det  skall   ingå
nyheter.


Regeringen  föreslår  också  att ett programföretag
skall kunna få mer än ett sändningstillstånd och att
teknisk  samverkan med andra tillståndshavare  skall
kunna utgöra villkor för sändningstillstånd.


Enligt   regeringens    förslag    skall   de   nya
bestämmelserna träda i kraft den 1 januari 1999.


I propositionen föreslår regeringen  därutöver  att
tillståndet  för  Sveriges  Utbildningsradio  AB att
sända  ljudradio  och  TV  skall förlängas till dess
frågan om Utbildningsradions  framtida verksamhet är
bestämd och eventuella förslag har genomförts.




Ärendet och dess beredning




Genomförande av EG:s TV-direktiv




Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning
av    vissa    bestämmelser   som   fastställts    i
medlemsstaternas  lagar  och  andra författningar om
utförandet  av  sändningsverksamhet  för  television
(TV-direktivet) trädde  i  kraft år 1989. Direktivet
innehåller minimiregler för  TV-sändningar  inom EG.
Det började för Sveriges del att gälla den 1 januari
1994,  då EES-avtalet trädde i kraft och genomfördes
i   svensk   rätt   genom   lagen   (1992:1356)   om
satellitsändningar    av   televisionsprogram   till
allmänheten  (prop. 1992/93:75,  bet.  1992/93:KU12,
rskr. 1992/93:117).


TV-direktivet  har  setts  över av EG-kommissionen.
Den   30  juni  1997  antog  Europaparlamentet   och
Europeiska  unionens  råd ett nytt direktiv 97/36/EG
om   ändring  av  rådets  direktiv   89/552/EEG   om
samordning  av  vissa bestämmelser som fastställts i
medlemsstaternas  lagar  och  andra författningar om
utförandet av sändningsverksamhet för television.


I promemorian Genomförande av  EG:s TV-direktiv (Ds
1998:21),  som  upprättats inom Kulturdepartementet,
har det lämnats förslag  till ändringar i radio- och
TV-lagen (1996:844) som behövs för att genomföra det
nya direktivet. Promemorian har remissbehandlats.




Digital marksänd TV




Riksdagens beslut om digitala  TV-sändningar  (prop.
1996/97:67,  bet.  1996/97:KU17,  rskr. 1996/97:178)
innebär  att  digital  marksänd TV skall  införas  i
flera  steg. Regeringen har  den  13  november  1997
beslutat  att  sändningar  av  digital  TV  skall få
inledas i följande områden: Stockholm med Mälardalen
och Uppsala, norra Östergötland, södra och nordöstra
Skåne,   Göteborg  med  omnejd  samt  Sundsvall  och
Östersund med omnejd.


Inom Kulturdepartementet har upprättats promemorian
Digital marksänd  TV  - lagändringar (Ds 1998:5) med
anledning av införandet  av  digitala TV-sändningar.
Promemorian har remissbehandlats.




Utbildningsradions sändningstillstånd




Distansutbildningskommittén (U 1995:7) överlämnade i
november 1997 delbetänkandet Utbildningskanalen (SOU
1997:148).  Betänkandet  har  remissbehandlats   och
förslagen     bereds     för     närvarande     inom
Regeringskansliet. Sändningstillståndet för Sveriges
Utbildningsradio AB löper ut den 31 december 1998. I
avvaktan    på    den    pågående   beredningen   av
Distansutbildningskommitténs      förslag     lämnar
regeringen i förevarande proposition ett förslag som
avser Utbildningsradions sändningstillstånd.




TV-direktivets bestämmelse om europeiska
programkvoter




Propositionen




Regeringen konstaterar att det nya direktivet endast
innebär små förändringar av reglerna  om  europeiska
programkvoter  i artiklarna 4, 5 och 6. Skyldigheten
att se till att  en  viss  andel  av  sändningstiden
upptas   av   europeiska   produktioner,  respektive
produktioner av oberoende producenter, gäller alltså
fortfarande där så är praktiskt  möjligt. De angivna
andelarna skall uppnås gradvis och  med beaktande av
programföretagens  ansvar gentemot sin  publik.  Vid
beräkningen skall vissa programkategorier  undantas,
nämligen nyheter, sportevenemang, tävlingar, reklam,
teletjänster och köp-TV. Den sistnämnda kategorin är
ny i det nya direktivet.  Vidare  har artikel 6, som
innehåller definitionen av europeiska  produktioner,
fått några tillägg.


Därutöver  konstaterar  regeringen att kommissionen
före den 30 juni 2002 skall granska tillämpningen av
reglerna om europeiska programkvoter.  Därvid  skall
hänsyn   tas   till  en  oberoende  undersökning  av
effekterna  av  de   aktuella   åtgärderna  både  på
gemenskapsnivå och nationell nivå (artikel 25a).




Motionen




I  motion  1998/99:K2  av  Kenneth Kvist  m.fl.  (v)
anförs att Vänsterpartiet anser  det  nödvändigt att
stärka   den   europeiska  audiovisuella  industrins
konkurrenskraft  i förhållande till den amerikanska.
Partiet  har  dock avvisat  metoden  med  kvotering.
Kvotering innebär  enligt  motionärerna överstatliga
ingrepp  i medlemsländernas suveränitet  på  området
och  kan  även  riskera  att  det  byggs  murar  mot
produktioner  från andra länder vid sidan av USA och
EU.  Vänsterpartiet   föreslår   att   den   svenska
regeringen  på  europeisk nivå begär en ny utredning
om   andra  sätt  att   motverka   den   amerikanska
dominansen  på  TV-området  och  att frågan omgående
aktualiseras i kontaktkommittén. Att  vänta  till år
2002  med  en  översyn  av direktivet innebär enligt
motionärerna  en  för lång  väntan.  Detta  bör  ges
regeringen till känna (yrkande 1).




Utskottets bedömning




Utskottet vill inledningsvis erinra om att de regler
om vissa andelar för  europeiska program som finns i
TV-direktivet   ger   utrymme   för   en   betydande
flexibilitet. Skyldigheten att uppnå angivna andelar
gäller  endast  där  det är  praktiskt  möjligt  och
anpassningen    skall    ske     successivt    under
hänsynstagande    till   programföretagens    ansvar
gentemot  publiken.   Som  regeringen  anfört  skall
kommissionen   före  den  30   juni   2002   granska
tillämpningen    av     reglerna    om    europeiska
programkvoter. Enligt utskottets  mening  är  det av
vikt att denna granskning bl.a. har som utgångspunkt
att  kvotreglerna  inte  skall ha en diskriminerande
verkan,  utan  att de skall  ge  möjlighet  för  att
kulturpolitiska   målsättningar  om  ett  mångsidigt
programutbud uppfylls. Utskottet ser dock inget skäl
till att, såsom  begärs  i motion 1998/99:K2 yrkande
1,  regeringen omgående inom  EU  skall  aktualisera
frågan om en översyn av direktivet i detta avseende.
Motionen avstyrks därför i denna del.




Radio- och TV-lagens tillämpningsområde




Propositionen




Regeringen  föreslår  att  den som sänder TV-program
och som är etablerad i Sverige enligt definitionen i
artikel 2.3 i TV-direktivet  skall höra under svensk
jurisdiktion.  Är  den  som sänder  TV-program  inte
etablerad i Sverige skall  svensk  jurisdiktion ändå
gälla om den som sänder använder sig  av en frekvens
som är upplåten i Sverige eller en satellitkapacitet
som tillhör Sverige eller en satellitupplänk  som är
belägen  i  Sverige. Detta gäller enligt regeringens
förslag dock  inte  om  någon  annan  EES-stat skall
ansvara för sändningen enligt motsvarande kriterier.
Där jurisdiktionsfrågan inte kan avgöras med stöd av
etableringskriteriet eller med hjälp av  de tekniska
kriterier som nyss nämnts, bedöms jurisdiktionen med
hjälp av bestämmelsen om etablering i artikel 52 och
följande  i  EG-fördraget.  Har  den som sänder  TV-
program och som varit etablerad i  Sverige etablerat
sig  i  en  annan EES-stat i syfte att  kringgå  den
svenska lagstiftningen  och  riktar verksamheten sig
huvudsakligen till Sverige, skall enligt regeringens
förslag den som sänder likväl anses stå under svensk
jurisdiktion.




Utskottets bedömning




Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.




Allmänhetens tillgång till viktiga
evenemang




EG-direktivets bestämmelse om allmänhetens tillgång
till viktiga evenemang




I artikel 3a.1 sägs bl.a. att  varje medlemsstat får
vidta åtgärder som är förenliga med gemenskapsrätten
för  att  säkerställa att programföretag  inom  dess
jurisdiktion  inte,  med  utnyttjande  av  exklusiva
rättigheter,    sänder    evenemang   som   av   den
medlemsstaten  anses  vara  av   särskild  vikt  för
samhället på ett sådant sätt att en väsentlig del av
allmänheten  i  den  medlemsstaten  utestängs   från
möjligheten   att   följa   sådana  evenemang  genom
direktsändning eller tidsförskjuten  sändning  i fri
TV.  I  sådana  fall skall medlemsstaten upprätta en
förteckning  över  de  evenemang,  nationella  eller
icke-nationella, som den anser vara av särskild vikt
för samhället.


Vidare sägs i  artikel 3a.2 att kommissionen, efter
att ha hört den kontaktkommitté  som  skall inrättas
enligt  artikel  23a,  skall  bedöma om listan  samt
andra  åtgärder  som  kan  vidtas  enligt   punkt  1
överensstämmer  med  EG-rättten.  I  så  fall  skall
listan   publiceras   i   Europeiska  gemenskapernas
officiella tidning (EGT).


Enligt  3a.3  skall  medlemsstaterna  se  till  att
programföretag under dess  jurisdiktion  respekterar
listorna.


Artikel  3a  gäller för rättighetsförvärv som  skett
efter offentliggörandet  av det nya direktivet, dvs.
efter den 30 juli 1997.




Bestämmelsens förhållande till
yttrandefrihetsgrundlagen och äganderättsskyddet
enligt regeringsformen




Grundlagsbestämmelser




Enligt     3     kap.    1    §    första    stycket
yttrandefrihetsgrundlagen  (YGL)  har  varje  svensk
medborgare och svensk juridisk person rätt att sända
radioprogram genom tråd.


Av  andra  stycket  samma paragraf framgår dock att
vissa föreskrifter kan  meddelas  i  lag,  bl.a.  om
skyldighet  för  nätinnehavare  att  ge  utrymme för
vissa  program  i  den  utsträckning det behövs  med
hänsyn till allmänhetens  intresse  av tillgång till
allsidiga upplysningar.


Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom
tråd  får  enligt  3  kap.  2 §  första stycket  YGL
regleras  genom lag som innehåller  föreskrifter  om
tillstånd och villkor för att sända.




Vidare sägs  i  3  kap.  3  §  YGL  att  i  fråga om
begränsningarna  i  sändningsrätten  gäller vad  som
föreskrivs  om  begränsningar av grundläggande  fri-
och rättigheter i  2  kap. 12 § andra-femte styckena
och 13 § regeringsformen (RF).




Propositionen




Regeringen  konstaterar   att   artikel   3a  i  EG-
direktivet  innebär  att  ett  svenskt  företag  som
förvärvar  en exklusiv sändningsrättighet  till  ett
evenemang som  har  tagits  upp  på  en medlemsstats
lista  inte  får  beröva  en  väsentlig del  av  den
statens befolkning möjligheten att se evenemanget på
det sätt som anges i listan. När  det  gäller frågan
om  artikeln  är  förenlig med reglerna i YGL  anför
regeringen följande.


Direktivet innehåller  inga särskilda riktlinjer om
hur programföretagen skall  gå  till  väga  för  att
uppnå  det resultat som föreskrivs i artikel 3a. Det
innehåller   inte   heller  några  regler  om  vilka
åtgärder som från det  allmännas  sida  skall vidtas
när  någon  handlar  i  strid med direktivet,  eller
vilka  sanktioner  staterna  skall  införa  för  att
säkerställa  efterlevnaden   av   det.   Regeringens
förslag innebär att  den som bryter mot bestämmelsen
om  utnyttjande  av  exklusiva  sändningsrättigheter
skall kunna drabbas av en särskild avgift.


Av  det  anförda  framgår  enligt  regeringen   att
artikel  3a  inte  reglerar rätten i och för sig att
sända  de  aktuella  evenemangen   och  inte  heller
innehållet i sändningarna. Artikeln  reglerar endast
sättet    för   sändningarnas   genomförande.    Den
sändningsrätt  som  enligt YGL gäller för sändningar
av  radioprogram  genom   tråd   kan  därför  enligt
regeringens uppfattning inte anses ligga i vägen för
genomförande av TV-direktivet i denna  del (jfr bet.
Värna yttrandefriheten, SOU 1983:70 s. 113 och prop.
1990/91:64 s. 117). Enligt regeringens mening  utgör
YGL  inte heller när det gäller etersändningar något
hinder mot genomförandet.


Lagrådet    har   påpekat   att   inskränkningar  i
programföretagets    möjligheter    att   ekonomiskt
utnyttja  sina  rättigheter  kan  väcka frågor  från
äganderättssynpunkt.  Att  märka är enligt  Lagrådet
emellertid att bestämmelsen  grundar  sig på ett EG-
direktiv och att Sverige är skyldigt att  införa  en
bestämmelse   av   motsvarande   innehåll.  Lagrådet
hänvisar    härvid    till   konstitutionsutskottets
ståndpunkt inför anslutningen  till EU att RF även i
sitt då ändrade skick inte öppnade  möjligheten  att
överlåta  beslutanderätten beträffande grunderna för
vårt statsskick  eller andra grundläggande principer
i     vårt    konstitutionella     system,     såsom
offentlighetsprincipen     och     olika     viktiga
tryckfrihetsrättsliga  principer,  utan  ändring  av
grundlag   (bet.   1993/94:KU21   s.   27  f.,  bet.
1994/95:KU17    s.    15   f.).   När   det   gäller
bestämmelserna om äganderätten  i 2 kap. 18 § RF kan
enligt Lagrådet motsvarande betänkligheter inte göra
sig gällande. Här finns för Europarätten  gemensamma
principer  i  första  tilläggsprotokollet  till  den
europeiska  konventionen  om  skydd för de mänskliga
rättigheterna   och  de  grundläggande   friheterna.
Konventionens  principer   tillämpas  också  av  EG-
domstolen. Äganderättsskyddet enligt 2 kap. 18 §  RF
kan enligt Lagrådet inte anses  vara så unikt att vi
inte   lika   gärna   kan   godta   skyddet   enligt
Europakonventionen. Lagrådet anför att  det inte kan
antas  att  en  prövning  enligt  Europakonventionen
skulle  leda  till att en avvägning som  gjorts  med
tillämpning av  EG-direktivets principer inte skulle
godtas av den europeiska  domstolen för de mänskliga
rättigheterna eller av EG-domstolen.


Regeringen delar Lagrådets bedömning.




Utskottets bedömning




Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.




Regeringens förslag för att säkerställa tillgången
till viktiga evenemang för allmänheten i andra EES-
stater




Propositionen




Regeringen föreslår att det  i  radio-  och TV-lagen
införs en bestämmelse som innebär att om  Europeiska
kommissionen   genom  en  underrättelse  i  EGT  har
förklarat att ett  evenemang är av särskild vikt för
samhället i en annan EES-stat får den som sänder TV-
program och som innehar  den  exklusiva  rätten  att
sända från evenemanget till den staten inte utnyttja
rättigheten  på ett sådant sätt att en väsentlig del
av  allmänheten   i   den   staten   utestängs  från
möjligheten att se evenemanget i fri TV  på det sätt
som närmare anges i underrättelsen. Om någon för att
uppfylla sina skyldigheter erbjuder någon  annan att
sända evenemanget skall det ske på skäliga villkor.


I  skälen  för  sitt förslag konstaterar regeringen
när  det gäller begreppet  fri  TV  att  det  enligt
direktivet   skall   förstås   som  program  som  är
tillgängliga  för allmänheten utan  extra  betalning
utöver  de finansieringskällor  för  sändningar  som
förekommer   allmänt   i  varje  medlemsstat  (såsom
licensavgift  och/eller grundanslutningsavgift  till
ett kabelnät).  Enligt  regeringens  bedömning avses
med  fri  TV i vart fall de kanaler som  finansieras
genom TV-avgiften  och  de  kanaler  som omfattas av
kabelföretagens  must  carry-skyldighet.  Regeringen
påpekar dock att vad som  utgör  fri  TV  enligt TV-
direktivets  krav även kan vara uppfyllt beträffande
andra TV-kanaler.




Motionen




I  motion 1998/99:K2  av  Kenneth  Kvist  m.fl.  (v)
anförs  att  begreppet  fri  TV  inte  preciseras  i
lagtexten.  Detta  kan enligt motionärerna leda till
tillämpningsproblem. Motionärerna påpekar att det på
s. 43 i propositionen  framgår  att begreppet skulle
kunna  tolkas  på ett annat sätt än  vad  regeringen
avsett. Vänsterpartiet föreslår därför att riksdagen
bör  besluta  att   ge   regeringen  i  uppdrag  att
återkomma  med  förslag  på  en  legaldefinition  av
begreppet fri TV (yrkande 2).




Utskottets bedömning




Utskottet   konstaterar   att  regeringens   förslag
innebär att det i radio- och TV-lagen införs en helt
ny bestämmelse för att möjliggöra  att TV-sändningar
från viktiga evenemang blir tillgängliga  i  fri  TV
för en väsentlig del av allmänheten i en EES-stat. I
motion  1998/99:K2  yrkande  2 efterfrågas att det i
lagtexten tas in en legaldefinition av begreppet fri
TV.  Utskottet  vill härvid peka  på  att  begreppet
enligt punkt 22 i ingressen till TV-direktivet skall
förstås  som  program   som   är   tillgängliga  för
allmänheten   utan   extra   betalning   utöver   de
finansieringskällor  för  sändningar  som förekommer
allmänt i varje medlemsstat. Som exempel  på  sådana
finansieringskällor   nämns  licensavgift  och/eller
grundanslutning   till   ett    kabelnät.   Eftersom
begreppet tar sikte på förhållanden  såväl i Sverige
som i andra EES-stater och skall ha en  EES-gemensam
innebörd anser utskottet att begreppet bör  anges på
samma   sätt   i  radio-  och  TV-lagen  som  i  TV-
direktivet. Motionen avstyrks därför i denna del.


Vidare   konstaterar    utskottet   att   den   nya
bestämmelsen   i   TV-direktivet   om   allmänhetens
tillgång till vissa  viktiga  evenemang  innebär att
Sverige  är skyldigt att införa en lagstiftning  som
gör det möjligt  att säkerställa att TV-företag inom
svensk jurisdiktion,  som  förvärvat  den  exklusiva
sändningsrätten   till   ett  evenemang  som  är  av
särskild vikt för samhället  i en annan medlemsstat,
inte utnyttjar rättigheten på ett sådant sätt att en
väsentlig del av allmänheten i  den staten utestängs
från möjligheten att se evenemanget  i fri TV. Genom
EES-avtalet utsträcks skyldigheten till  att omfatta
även  EES-staterna.  Regeringen  föreslår  att   det
därför  förs in en bestämmelse i radio- och TV-lagen
som  innebär   att   svenska   programföretag  skall
respektera att vissa evenemang är  av  särskild vikt
för   samhället   i   andra   EES-stater.  Utskottet
tillstyrker regeringens förslag.




Övervakning och sanktioner




Propositionen




Regeringen föreslår att Granskningsnämnden för radio
och   TV   skall   övervaka   att  bestämmelsen   om
utnyttjande av exklusiva rättigheter  följs. Den som
förvärvat  exklusiva rättigheter till evenemang  som
omfattas  av   den   föreslagna  bestämmelsen  skall
omedelbart underrätta nämnden om förvärvet.


Därutöver föreslår regeringen  att  den  som bryter
mot   bestämmelsen   om   utnyttjande  av  exklusiva
rättigheter  skall  betala  en   särskild  avgift  i
enlighet med de bestämmelser som finns  i radio- och
TV-lagen.




Utskottets bedömning




Utskottet tillstyrker regeringens förslag.




Regler för TV-reklam och köp-TV




Propositionen




Regeringen    föreslår    att    ett    förbud   mot
försäljningsprogram i TV för läkemedel och medicinsk
behandling införs. Enligt regeringens förslag  skall
vidare  införas ett förbud mot sponsringsmeddelanden
i TV-program  för  receptbelagda läkemedel och sådan
medicinsk behandling som endast är tillgänglig efter
ordination.




Utskottets bedömning




Utskottet tillstyrker regeringens förslag.




Varningssignaler vid sändningar av vissa
TV-program




Propositionen




Regeringen föreslår  att ett TV-program med ingående
våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller
med  pornografiska bilder,  som  får  sändas,  skall
föregås  av  antingen  en  varning  i  ljud eller en
varning som anges löpande i bild.


Därutöver       föreslår       regeringen       att
Granskningsnämnden  får förelägga den som bryter mot
bestämmelsen att följa  den.  Föreläggandet skall få
förenas med vite.


I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att
den tidigare bestämmelsen i TV-direktivet  om förbud
mot  vissa  program  som  på  olika  sätt  kan skada
underåriga  nu  har  förtydligats.  Av  bestämmelsen
framgår numera att program som allvarligt  kan skada
den fysiska, mentala och moraliska utvecklingen  hos
barn   är   totalförbjudna  (artikel  22.1).  Vidare
framgår att program som kan bedömas som skadliga men
inte "allvarligt"  skadliga  får  sändas under vissa
villkor   (artikel  22.2).  Regeringen   konstaterar
vidare att en nyhet har tillkommit. Program som inte
är totalförbjudna  och  som  sänds okrypterade skall
antingen föregås av en akustisk  varning eller också
markeras   med   en   visuell   symbol  under   hela
sändningstiden (artikel 22.3).


Regeringen anför att sändningar  av  sådana program
som avses i artikel 22.1, dvs. sändningar av program
som     innefattar     barnpornografibrott,    olaga
våldsskildring    m.m.,    är    förbjudna    enligt
brottsbalken och yttrandefrihetsgrundlagen.  Artikel
22.2  (tidgare  artikel 22 andra meningen) har förts
in i radio- och TV-lagen genom bestämmelsen i 6 kap.
2 §. Denna bestämmelse   förbjuder sändningar av TV-
program  som innehåller våld  och  pornografi  under
sådan tid  och  på  sådant  sätt  att  det  finns en
betydande  risk för att barn kan se programmen.  Med
"på sådant sätt" avses program som sänds okrypterat.
Vidare föreskrivs  i  bestämmelsen  att  om  det  av
särskilda  skäl  är försvarligt kan dock program med
våld eller pornografi  få  sändas  även om det sänds
okrypterat   och   under   tidig   kvällstid.    Ett
nyhetsprogram  som visar krigsskildringar torde vara
tillåtet att sända (6 kap. 2 §).


För att införliva  artikel  22.3  i  radio- och TV-
lagen  skulle  det enligt regeringen i och  för  sig
vara tillräckligt med en bestämmelse att program som
sänds okrypterat i TV, med ingående våldsskildringar
av    verklighetstrogen     karaktär    eller    med
pornografiska bilder, antingen  skall  föregås av en
varning  eller  en  varning  som  anges  under  hela
sändningstiden.   Med  hänsyn  till  att  krypterade
programkanaler kan  innehålla  såväl program som kan
vara  skadliga för barn som andra  program  uppfylls
emellertid   bestämmelsens   syfte   bättre   enligt
regeringens   uppfattning   om  varningsskyldigheten
gäller   även   om   programmet   sänds   krypterat.
Regeringen    anför    att    detta   innebär    att
varningsskyldigheten   omfattar   kodade    program,
oavsett när de sänds, och okodade program som  sänds
när det inte finns en betydande risk att barn kan se
programmen.  Bestämmelsen bör enligt regeringen även
omfatta sådana  program som det av särskilda skäl är
försvarligt att sända, t.ex. nyhetsprogram.


Regeringen anför  vidare  att bestämmelsen bör vara
vitessanktionerad.  Ett  föreläggande  om  vite  bör
meddelas av Granskningsnämnden  för radio och TV och
bör kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Finner Granskningsnämnden att en sändning innehåller
våldsskildringar eller pornografiska  bilder i strid
med  bestämmelsen skall nämnden göra en  anmälan  om
förhållandet till Justitiekanslern (9 kap. 2 § sista
stycket).




Motionen




I motion  1997/98:K2  av  Kenneth  Kvist  m.fl.  (v)
anförs  att  ett system med varningssignaler inte är
ett godtagbart  sätt  att  komma  till  rätta med de
problem   som   våld  och  pornografi  utgör  i  det
europeiska   TV-utbudet.   Motionärerna   vill   här
framhålla att barns rättigheter och skydd i enlighet
med  FN:s  barnkonvention   måste   få  genomslag  i
regelverket  för  radio och TV. Enligt  motionärerna
ger  varningssignalerna   i   bild   och   ljud  ett
ofullständigt skydd för tittande barn och kan  också
på  sikt  riskera  att leda till en större acceptans
för  pornografi  och våldsskildringar.  Motionärerna
anför att propositionens  förslag till en ny lydelse
av  6  kap.  2  § innebär att program  med  ingående
våldsskildringar   eller  pornografiska  bilder  får
sändas även under tid  när barn vanligtvis tittar på
TV, under förutsättning att programmen sänds kodade.
Motionärerna ser detta som en oacceptabel försämring
och anser att riksdagen  bör  avslå  förslaget  till
ändring i 6 kap. 2 § (yrkande 3).




Utskottets bedömning




Utskottet  konstaterar  att  en  ny  bestämmelse har
tillkommit i TV-direktivet som gäller program som på
olika  sätt  kan  skada  underåriga,  men  som  inte
innehåller skadliga inslag av sådant allvarligt slag
att de är totalförbjudna. Sådana program får  enligt
direktivet  sändas under vissa villkor som tar sikte
på  val  av sändningstid  och  det  sätt  på  vilket
sändningen  sker.  Den  nya bestämmelsen innebär att
program av detta slag som sänds okrypterade antingen
skall  föregås av en akustisk  varning  eller  också
markeras   med   en   visuell   symbol   under  hela
sändningstiden.  Regeringen anför att det,  för  att
införliva TV-direktivet  i  denna del, i och för sig
skulle vara tillräckligt att  införa  en bestämmelse
om  att  program  av  nu  aktuellt  slag  som  sänds
okrypterade  antingen  skall  föregås  av en varning
eller  innehålla  en  varning  som anges under  hela
sändningstiden.  Med  hänsyn  till   att  krypterade
programkanaler kan innehålla såväl program  som  kan
vara  skadliga  för  barn som andra program uppfylls
enligt regeringens uppfattning  bestämmelsens  syfte
bättre   om   varningsskyldigheten  gäller  även  om
programmet sänds  krypterat.  Utskottet  delar denna
uppfattning  och tillstyrker regeringens förslag.  I
enlighet  med  detta   avstyrks   motion  1998/99:K2
yrkande 3 i denna del.


I motion 1998/99:K2 yrkande 3 påpekas  vidare  att
regeringens  förslag till ny lydelse av den aktuella
bestämmelsen,  6  kap.  2  §  radio-  och  TV-lagen,
innebär  att program med skadliga inslag får  sändas
även under  tid  när  barn  vanligtvis tittar på TV,
under  förutsättning  att programmen  sänds  kodade.
Utskottet delar motionärernas  uppfattning  att  den
föreslagna  lagtexten  kan  uppfattas på detta sätt.
Dock har utskottet erfarit att  någon saklig ändring
av lagtextens innehåll i denna del  inte  är avsedd.
Avsikten  är att det även fortsättningsvis,  vid  en
prövning av  huruvida  ett  inslag  strider  mot den
aktuella   bestämmelsen,   skall   göras  en  samlad
bedömning  av det skadliga innehåll sändningen  har,
vid  vilken  tidpunkt   sändningen  skett  samt  den
allmänna tillgängligheten av sändningen, dvs. om den
är   krypterad  (jfr  prop.  1995/96:160   s.   96).
Utskottet  föreslår  med  anledning  av  den  nämnda
motionen  att en ändring av den föreslagna lagtexten
görs i enlighet  med  vad  som  nu sagts. Utskottets
förslag till lagtext framgår av bilaga 2.




Nya produktioner




Propositionen




Regeringen  föreslår  att den som sänder  TV-program
över  satellit  eller  med   stöd  av  tillstånd  av
regeringen skall eftersträva att  de program som har
framställts av självständiga producenter  skall avse
en så stor andel nya produktioner som möjligt. Denna
bestämmelse, som enligt regeringen får uppfattas som
ett målsättningsstadgande, bör kompletteras  med  en
skyldighet    för   programföretagen   att   årligen
rapportera andelen  nya  program till Radio- och TV-
verket.




Utskottets bedömning




Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.




Skyldighet att vidarebefordra TV-sändningar
i kabelnät




Propositionen




Regeringen föreslår att skyldigheten  för innehavare
av kabelnät att se till att marksända TV-program kan
tas emot i anslutna fastigheter skall omfatta  högst
tre program från de tillståndshavare vars verksamhet
finansieras  genom  TV-avgiftsmedel  samt  högst ett
program  från  andra  tillståndshavare.  Ett villkor
skall  vara  att  programmen  sänds med stöd av  ett
tillstånd från regeringen som är  förenat  med  dels
krav  på opartiskhet och saklighet, dels ett villkor
om  mångsidigt   programutbud  där  det  skall  ingå
nyheter.   Vidare   föreslår   regeringen   att   en
ytterligare  förutsättning  för  att  sändningsplikt
skall gälla är  att  sändningarna är avsedda att tas
emot i området utan villkor  om  särskild betalning.
Regeringen   föreslår   att   sändningsplikt   skall
fortsätta att gälla för program  som  omfattades  av
sändningsplikt den 1 januari 1998 så länge de nämnda
kraven uppfylls. Program som har sänts ut med endast
digital  teknik  behöver  endast  sändas  vidare med
samma  teknik i kabelnäten. Skyldigheten skall  inte
gälla för  en anläggning där ett begränsat antal TV-
program  förs   fram  till  abonnenterna  genom  ett
kopplat telenät med hjälp av digital teknik.




I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att
nätinnehavarna skulle  bli  skyldiga att vidaresända
samtliga  program  om  de  nuvarande   reglerna   om
sändningsplikt  lämnas  oförändrade när digitala TV-
sändningar från marksändare inleds.


Regeringen  anför  att vad  först  gäller  YGL  kan
konstateras  att denna  bl.a.  har  till  syfte  att
skydda en fri  och allsidig upplysning. Friheten att
yttra sig med hjälp  av  de  tekniska  medel som YGL
gäller  för  kan  inte  ses som oberoende av  andras
möjligheter att ta del av  yttranden  av olika slag.
Regeringen konstaterar att när det gäller trådmediet
får friheten att sända radioprogram bl.a.  begränsas
i  den  utsträckning  det  behövs  med  hänsyn  till
allmänhetens  intresse  av  tillgång  till  allsidig
upplysning (3 kap. 1 § andra stycket YGL).


När  det gäller förhållandet till äganderätten  bör
det enligt  regeringen  betonas att statens rätt att
föreskriva  en  skyldighet  för  kabelföretagen  att
vidaresända vissa  TV-program är grundlagsfäst genom
bestämmelsen  i  3  kap.  1  §  andra  stycket  YGL.
Regeringen   anför   att    den    begränsning    av
nätinnehavarnas handlingsfrihet som skyldigheten att
sända ut vissa TV-program innebär har varit utformad
på  i  huvudsak samma sätt ända sedan kabel-TV-nät i
stor skala  börjat  anläggas.  Denna begränsning har
därmed  kunnat  beaktas  vid utformningen  av  avtal
mellan fastighetsägare och kabel-TV-företag.


Regeringen framhåller vidare  att  det  endast är i
kabelnät  där  det vidaresänds andra TV-program  med
digital  teknik som  digitalt  utsända  program  som
omfattas  av  sändningsplikt  behöver  vidaresändas.
Vidaresändningen  behöver  endast  ske  med  digital
teknik.


Enligt regeringens uppfattning är marksändningar en
mycket  effektiv  metod  för  att på ett enkelt sätt
samtidigt   nå   många   människor   med    nyheter,
information  eller  underhållning.  Marksändningarna
når  alla inom täckningsområdet utan krav  på  fasta
installationer    eller    dyr    och    komplicerad
utrustning.    Emellertid    är    frekvenser    för
marksändning  av TV och radio en värdefull och knapp
resurs,  som  även  kan  användas  för andra viktiga
tjänster.  Regeringen  anför  att  den som  använder
radiofrekvenser   för   marksändning  därför   måste
uppfylla   särskilda  krav.   För   såväl   Sveriges
Television som  TV 4  gäller  därför  krav  på bl.a.
opartiskhet,    saklighet    och    ett   mångsidigt
programutbud där det skall ingå nyheter.  Regeringen
framhåller att syftet med dessa bestämmelser  är att
alla som bor i Sverige skall ha rimlig tillgång till
ett omväxlande programutbud.


Regeringen  anför  vidare att kabel-TV-näten fyller
två klart skilda funktioner  för  de  boende. De ger
den som så önskar tillgång till ett stort  antal TV-
program  och  andra  tjänster  utöver  de  marksända
programmen.  Kabel-TV-näten  förmedlar  dessutom  de
marksända   TV-program  som  alla  skall  kunna   ha
tillgång  till   om   de   har  lämplig  utrustning.
Regeringen påpekar att de som  bor  i  kabelanslutna
fastigheter i allmänhet inte har möjlighet att t.ex.
sätta upp egna TV-antenner utan är hänvisade till de
kabeldistribuerade programmen. Enligt regeringen  är
det därför rimligt att kabel-TV-företagen inte skall
kunna   vägra   att  distribuera  de  marksända  TV-
programmen  till  samtliga   boende   eller   förena
distributionen med villkor av olika slag.


När  det  gäller  omfattningen  av sändningsplikten
anser  regeringen att skyldigheten  att  vidaresända
analogt   utsända   TV-program  inte  bör  ändras  i
förhållande till den omfattning som denna skyldighet
i  praktiken  har  i  dag.   Kabel-TV-företagen  bör
sålunda även i fortsättningen  vara  skyldiga att se
till att samtliga boende i anslutna fastigheter  kan
ta  emot  marksända  TV-program som har sänts ut med
analog teknik. Det förhållandet  att  för närvarande
ett av dessa finansieras med reklam påverkar  enligt
regeringen inte denna bedömning.


Regeringen anför vidare att sändningsplikten liksom
för  närvarande  bör omfatta även satellitsändningar
om dessa sänds ut för att uppfylla en skyldighet att
sända till hela landet eller en del av landet.


För  att  en framtida  övergång  från  analog  till
digital  teknik   i   marksändningarna  skall  kunna
genomföras krävs enligt  regeringen att allmänhetens
tillgång till i varje fall  ett  visst grundutbud av
TV-program  kan säkerställas. Därför  bör  kabel-TV-
företagens  skyldighet  att  vidaresända  vissa  TV-
program principiellt  omfatta  även digitalt utsända
program. Regeringen påpekar vidare  att bestämmelsen
om sändningsplikt i radio- och TV-lagen  är avfattad
så att nätinnehavaren är skyldig att se till  att de
boende  kan ta emot de program som omfattas. Om  det
säkert kan fastställas att alla boende har möjlighet
att ta emot  de  digitalt  marksända  programmen med
enkla   inomhus-antenner  eller  motsvarande   torde
enligt  regeringen   syftet  med  bestämmelsen  vara
uppfyllt   utan   att   kabel-TV-företaget   behöver
vidaresända  programmen. Regeringen  framhåller  att
förhållandena  dock kan variera på så sätt att det i
vissa områden krävs utomhusantenn för att ta emot de
digitala programmen.   I  sådana områden blir kabel-
TV-företagen givetvis skyldiga  att  vidaresända  de
program som omfattas av sändningsplikt.


Enligt   regeringens  mening  bör  sändningsplikten
knytas  till   att   det  dels  föreligger  krav  på
opartiskhet och saklighet samt ett tillståndsvillkor
om  mångsidigt  programutbud   där  det  skall  ingå
nyheter, dels fastställs ett högsta  antal samtidigt
sända   program   som   skall   kunna  omfattas   av
sändningsplikt.  Regeringen  anser   att  sammanlagt
högst   tre   program   från  TV-avgiftsfinansierade
programföretag    skall    kunna     omfattas     av
sändningsplikt.  Det innebär att utöver de nuvarande
programkanalerna SVT  1 och SVT 2 högst ett digitalt
utsänt program av sådant slag kommer att omfattas.


Med hänsyn till de invändningar  som har redovisats
i  fråga  om  konkurrensneutralitet  och   urval  av
program    bör   enligt   regeringen   förslagen   i
promemorian om sändningsplikt för program från andra
TV-företag än  de  som  finansieras  med TV-avgifter
inte läggas till grund för lagstiftning  i  de delar
de  avser  program  utöver  vad  som  gäller  enligt
nuvarande bestämmelser.


Regeringens  förslag  innebär  alltså att kabel-TV-
företagens sändningsplikt begränsas till tre program
från  TV-avgiftsfinansierade  TV-företag   och   ett
program från övriga TV-företag. En förutsättning för
sändningsplikt  skall  vara att programmen sänds med
tillstånd av regeringen  och att det föreligger krav
på  opartiskhet  och  saklighet   samt   villkor  om
mångsidigt programutbud där det skall ingå  nyheter.
Enligt  regeringen  kan  ett mångsidigt programutbud
även  innefatta ett programutbud  som  huvudsakligen
består av nyheter. Regeringen anför att det inte bör
komma i  fråga  att  publiken förlorar tillgång till
ett  program  som  har omfattats  av  sändningsplikt
enligt  nuvarande regler,  under  förutsättning  att
tillståndsvillkoren  inte förändras så att kraven på
opartiskhet, saklighet  och  skyldighet  att meddela
nyheter upphör.




Motionen




I motion 1998/99:K3 av  Helena Bargholtz och  Barbro
Westerholm  (båda fp) anförs att regeringens förslag
att i praktiken  utvidga  det  antal  TV-program som
kabel-TV-företagen   är   skyldiga  att  distribuera
vidare   utan   kostnad  för  hushållen   snedvrider
konkurrensen   och    motverkar    nya   TV-kanaler.
Motionärerna föreslår att plikten att  vidarebeforda
TV-program  endast  skall  omfatta de två etablerade
programkanaler som finansieras  med TV-avgifter: SVT
1  och  SVT  2.  Motionärerna anser att  regeringens
förslag motverkar  mångfalden  genom  att  ett visst
reklamfinansierat    TV-företag   ges   mer   gynnad
ställning än dess konkurrenter.  Regeringens förslag
motverkar också mångfalden genom att  ytterligare en
avgiftsfinansierad   programkanal   ges  en   gynnad
ställning genom vidarebefordringsplikten. Mångfalden
kan   också  motverkas  genom  att  kabel-TV-företag
tvingas  att fritt distribuera vissa TV-program till
hushåll som  redan  kan  ta  emot samma utbud med en
enkel  inomhusantenn.  Enligt  motionärerna  är  det
oklart vad som avses i propositionen  med  att "alla
boende"  skall ha möjlighet att ta emot de marksända
programmen  för  att  kabel-TV-företaget  inte skall
vara   skyldigt   att   vidarebefordra  dem  gratis.
Motionärerna anser vidare  att  det  är omöjligt för
allmänhet    och   berörda   företag   att   förutse
konsekvenserna av regeringens förslag. Propositionen
innebär att regeringen  i  praktiken  har  rätt  att
avgöra vilka TV-kanaler som skall ha fördelen av att
vara  behäftade med vidarebefordringsplikt. Det står
regeringen  fritt  att bestämma vilka krav som skall
ingå  i  tillstånden  för   att   sända  digital-TV.
Motionärerna  påpekar  att  en  kanal  kan   ha  ett
innehåll      som      väl     motsvarar     statens
kvalitetsambitioner, utan att kanalens tillstånd har
formulerats på det sätt som kvalificerar till status
som vidaresändningspliktigt. Motionärerna hemställer
att  riksdagen  med  avslag   på   propositionen   i
motsvarande  del  beslutar  om  sådana ändringar i 8
kap. 1 § förslag till lag om ändring  i  radio-  och
TV-lagen  i  enlighet  med  vad  som  anförts så att
plikten  för  kabel-TV-företag  att  utan ersättning
vidarebefordra vissa TV-program begränsas.




I motion 1998/99:K323 av Per Unckel m.fl.  (m)  från
allmänna   motionstiden   anförs   att   det  saknas
anledning  att  ålägga  kabelägare att kostnadsfritt
distribuera kommersiella  program.  Det  kan  enligt
motionärerna    vidare    ifrågasättas   om   dagens
omfattande  must carry-skyldighet  är  förenlig  med
YGL. Motionärerna  anser  att kravet på allmänhetens
tillgång  till allsidig information  rimligen  måste
anses  tillgodosett   genom   att  de  licensbetalda
servicekanalerna SVT 1 och SVT  2  omfattas  av must
carry-skyldigheten.  Must  carry-regeln  bör  därför
begränsas till dessa kanaler. Motionärerna yrkar att
riksdagen   beslutar   att   begränsa   must  carry-
skyldigheten  i  enlighet  med  vad  som  anförts  i
motionen (yrkande 13).




Utskottets bedömning




Utskottet  konstaterar  att det i  3 kap. 1 §  andra
stycket  YGL  stadgas  att  friheten  enligt  första
stycket att sända program genom  tråd  inte  hindrar
att  det  i  lag  meddelas  föreskrifter  i fråga om
skyldighet  för  nätinnehavare  att  ge utrymme  för
vissa  program  i  den  utsträckning det behövs  med
hänsyn till allmänhetens  intresse  av tillgång till
allsidig   upplysning.   Det   finns   således   ett
uttryckligt   grundlagsstöd   för  bestämmelsen   om
sändningsplikt  i  8 kap. 1 § radio-  och  TV-lagen.
Grundlagsstödet      förutsätter       dock      att
vidaresändningar behövs med hänsyn till allmänhetens
tillgång till allsidig uplysning.


När   digitala  TV-sändningar  inleds  i  marknätet
kommer den  nuvarande bestämmelsen om sändningsplikt
i 8 kap. 1 §  radio-  och  TV-lagen att innebära att
nätinnehavarna   blir   skyldiga   att   vidaresända
samtliga program. Utskottet delar därför regeringens
uppfattning att bestämmelsen om sändningsplikt måste
ändras så att den får en  mer  begränsad omfattning.
Enligt  regeringens förslag skall  en  förutsättning
för sändningsplikt  vara  att  programmen  sänds med
stöd   av   tillstånd  av  regeringen  och  att  det
föreligger krav  på  opartiskhet  och saklighet samt
villkor  om mångsidigt programutbud  där  det  skall
ingå  nyheter.  Därutöver  föreslår  regeringen  att
sammanlagt    högst    tre    program    från    TV-
avgiftsfinansierade  TV-företag och ett program från
övriga  programföretag   skall   kunna  omfattas  av
sändningsplikt.  Enligt  utskottets  mening  innebär
regeringens    förslag    att    skyldigheten    att
vidarebefordra  TV-sändningar  i  kabelnät   får  en
rimlig  omfattning  när  de digitala sändningarna  i
marknätet inleds. Utskottet  har  inte  heller något
att    invända    mot    regeringens   förslag   att
sändningsplikt skall fortsätta att gälla för program
som omfattades av sändningsplikt  den 1 januari 1998
så länge de nämnda kraven uppfylls.  Med det anförda
tillstyrker  utskottet regeringens förslag  i  denna
del   och  avstyrker   motionerna   1998/99:K3   och
1998/99:K323 yrkande 13.




Ett programföretag skall kunna få mer än
ett sändningstillstånd




Propositionen




Regeringen  föreslår  att radio- och TV-lagen ändras
så att det blir möjligt  för  regeringen  att ge ett
och     samma     programföretag    mer    än    ett
sändningstillstånd.




Utskottets bedömning




Utskottet tillstyrker regeringens förslag.




Villkor om samverkan




Propositionen




Regeringen föreslår  att  radio- och TV-lagen ändras
så att det framgår att teknisk  samverkan  med andra
tillståndshavare  skall  kunna  utgöra  villkor  för
sändningstillstånd.




I skälen för sina förslag påpekar regeringen att den
digitala  sändningstekniken innebär att flera  olika
programbärande signaler förs samman till en gemensam
digital   signal.    Vid    mottagningen    sorterar
mottagarens  avkodare  ut  de delar av signalen  som
motsvarar det valda programmet. I samband med att de
olika programmen förs samman  (multiplexeras) avgörs
också  hur  stor  överföringskapacitet   som   varje
program skall tilldelas. Regeringen anför att i  och
med  att  de  olika  programföretagens  material  är
förenade  till  en  gemensam  signal  så måste denna
signal  givetvis  också  sändas  ut  gemensamt.   De
programföretag  som  delar på en sådan signal kommer
därmed    också    att   behöva    utnyttja    samma
sändarföretag.


Regeringen   konstaterar    vidare    att   det   i
förordningen (1997:894) om marksänd digital TV anges
att den sökande i ansökan skall redovisa sina planer
på  att ingå överenskommelser med övriga  sökande  i
fråga   om   multiplexering,   åtkomstkontroll   och
elektroniska  programguider (6 § tredje stycket). Av
Radio- och TV-verkets  förslag till regeringen skall
framgå om den sökande kan delta i sådan samverkan (9
§ första stycket 2).


Enligt 3 kap. 2 § 7 radio-  och  TV-lagen  får  ett
villkor i ett sändningstillstånd avse skyldighet att
använda   en  viss  sändningsteknik.  Villkoret  kan
enligt  regeringens   uppfattning  innebära  att  en
skyldighet  att  sända  med   digital   teknik  även
innefattar  en skyldighet att delta i sådan  teknisk
samverkan med andra tillståndhavare som är nödvändig
för att tekniken skall fungera. Regeringen anför att
ett tillägg emellertid bör göras så att det av lagen
uttryckligen   framgår   att   villkoret   om   viss
sändningsteknik  får  förenas  med krav på samverkan
med  andra tillståndshavare i tekniska  frågor.  Det
anges sedan närmare i sändningstillståndet med vilka
andra  tillståndshavare  samverkan  skall  ske och i
vilka tekniska frågor.


Regeringen påpekar vidare att program som sänds  ut
i digital ljudradio multiplexeras på i princip samma
sätt  som  digitalt  utsända TV-program. Motsvarande
villkor kommer därför att kunna tillämpas på digital
ljudradio.




Motionen




I motion 1998/99:K323  av  Per Unckel m.fl. (m) från
allmänna motionstiden anförs  att teknisk samordning
mellan de program som delar på en frekvens är möjlig
redan med dagens formulering av radio- och TV-lagen.
Regeringen  vill  nu enligt motionärerna  öppna  för
styrning inte bara av sändningstekniken utan också i
samverkan vad gäller  val  av mux-operatör, sändare,
SMS-operatör  och EPG-operatör.  Motionärerna  anför
att en sådan kommenderad samverkan försvårar för den
enskilda kanalen  och kan motverka konkurrens och ny
utveckling. Man kan  heller  inte bortse från risken
att  avsikten  är  att  ytterligare   cementera   de
statliga  monopolbolagens,  Senda AB och TERACOM AB,
ställning.   Motionärerna  anser   att   regeringens
förslag till ändring  i radio- och TV-lagen på denna
punkt därför bör avvisas (yrkande 7).




Utskottets bedömning




Utskottet   delar   regeringens    uppfattning   att
bestämmelsen  i  3  kap.  2  § radio- och  TV-lagen,
enligt  vilken ett villkor i ett  sändningstillstånd
kan   avse    skyldighet   att   använda   en   viss
sändningsteknik,  även  kan  innefatta en skyldighet
att  delta  i en sådan teknisk samverkan  med  andra
tillståndshavare  som  är nödvändig för att tekniken
skall  fungera.  I  likhet   med   regeringen  anser
utskottet att det dock är mer tillfredsställande att
det uttryckligen framgår av lagen att  villkoret  om
viss   sändningsteknik   får  förenas  med  krav  på
samverkan  med  andra  tillståndshavare  i  tekniska
frågor.  Utskottet  tillstyrker  därför  regeringens
förslag att ett tillägg  med  denna  innebörd görs i
den aktuella bestämmelsen. Med det anförda  avstyrks
motion 1998/99:K323 yrkande 7.




Ikraftträdandet av ändringar i radio- och
TV-lagen




Propositionen




Regeringen föreslår att ändringarna i radio- och TV-
lagen träder i kraft den 1 januari 1999.




Utskottets bedömnig




Utskottet  anser,  med  hänsyn till den försening  i
riksdagens     behandling     av     ärendet     som
återförvisningen  har  medfört,  att  de  föreslagna
ändringarna i radio- och TV-lagen  bör träda i kraft
först den 1 februari 1999.




Utbildningsradions sändningstillstånd




Propositionen




Regeringen  föreslår  att tillståndet  för  Sveriges
Utbildningsradio AB att sända ljudradio och TV skall
förlängas   tills   frågan   om   Utbildningsradions
framtida  verksamhet  är   bestämd   och  eventuella
förslag genomförts. Det är regeringens  uppgift  att
förlänga      sändningstillståndet     och      ange
tillståndstiden.




I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att
det i propositionen  En  radio och TV i allmänhetens
tjänst  1997-2001  (prop.  1995/96:161   s.  68  f.)
föreslogs   att  sändningstillståndet  för  Sveriges
Utbildningsradio  AB  skulle  omfatta perioden den 1
januari    1997    -    den   31   december    1998.
Sändningstillståndet föreslogs  vara  begränsat till
två      år      med     hänvisning     till     att
Distansutbildningskommittén   (U   1995:7)   fått  i
uppdrag att före utgången av oktober 1997 lägga fram
förslag  om  vilken  roll  Utbildningsradion  skulle
spela  inom  utbildnings-  och folkbildningsområdet.
Riksdagen  godkände förslaget  (bet.  1995/96:KrU12,
rskr. 1995/96:297). Kommittén överlämande i november
1997    delbetänkandet    Utbildningskanalen    (SOU
1997:148). I betänkandet föreslås att det bildas två
nya företag,  dels  ett företag (Utbildningskanalen)
som bör vara anslagsfinansierat och få i uppdrag att
sända utbildningsprogram  i  radio  och TV, dels ett
produktionsföretag  för produktion av  bl.a.  radio-
och TV-program för Utbildningskanalens räkning. Till
de   senare   företaget   skall   enligt   förslaget
Utbildningsradions  nuvarande   resurser  överföras.
Kommitténs  betänkande  bereds för  närvarande  inom
Regeringskansliet.


Regeringen   konstaterar   att   Utbildningsradions
sändningstillstånd upphör att  gälla vid utgången av
december     1998.    Enligt    regeringen     skall
Utbildningsradion dock - i avvaktan på detta - kunna
fortsätta med  sin  programverksamhet  tills vidare.
Den    parlamentariska   digital-TV-kommittén    (Ku
1997:06)  konstaterade  i  sitt yttrande till Radio-
och      TV-verket     att     folkbildning      och
kunskapsförmedling är och bör också fortsättningsvis
vara en viktig del i den radio och TV i allmänhetens
tjänst  som   erbjuds   av   Utbildningsradions  via
Sveriges  Televisions  kanaler  SVT  1  och  SVT  2.
Kommittén har föreslagit att Utbildningsradion skall
beredas  utrymme för digitala sändingar  inom  ramen
för SVT 1  och SVT 2. Enligt kommittén är det vidare
angeläget att  Utbildningsradion erbjuds möjligheter
att utveckla  även  nya  former  av  produktion  och
samarbete  inom  ramen  för dessa sändningar och att
detta   kan   ske  i  minst  nuvarande   omfattning.
Regeringen avser  att  återkomma  till  riksdagen  i
denna fråga. Det ankommer på regeringen att förlänga
sändningstillståndet  och  bestämma  tillståndstiden
till  en viss tid tills frågan om Utbildningsradions
framtida   verksamhet   är  bestämd  och  eventuella
förslag har genomförts. Regeringen  har  för  avsikt
att förlänga tillståndstiden med minst ett år.




Motionerna




I motion 1998/99:Kr253 av Birgitta Sellén m.fl.  (c,
v, kd, mp) anförs att medier och utbildning befinner
sig   i   en  snabb  och  dynamisk  utveckling.  Det
fortsatta beredningsarbetet om Utbildningsradion kan
enligt motionärerna  inte bedömas vara avslutat inom
en nära framtid. Motionärerna  framhåller vidare att
den   parlamentariska   digital-TV-kommittén   klart
uttalat att Utbildningsradion  även i fortsättningen
bör vara en viktig del i radio och TV i allmänhetens
tjänst.  Mot  denna  bakgrund  ter  det  sig  enligt
motionärerna  följdriktigt  att sändningstillståndet
för Utbildningsradion förlängs med tre år för att ge
nödvändiga långsiktiga planeringsförutsättningar och
för  att  komma  i fas med avtalsperioderna  för  de
övriga två sändningsbolagen  i  allmänhetens tjänst,
SVT och  SR. Motionärerna anför att  detta möjliggör
en   samlad   bedömning   av  hela  public  service-
verksamhetens framtida utveckling  vid  en och samma
tidpunkt.   Riksdagen   bör  besluta  att  bemyndiga
regeringen att förlänga Utbildningsradions nuvarande
sändningstillstånd med minst tre år (yrkande 1).




I motion 1998/99:Kr274 av  Birger Schlaug m.fl. (mp)
anförs  att det vore bäst att  ge  Utbildningsradion
sändningstillstånd t.o.m. 2001. Motionärerna påpekar
att  det  inte  medför  någon  god  arbetsmiljö  att
förlänga  sändningstillståndet   årligen   så  länge
utredning  pågår.  Att  likställa Utbildningsradions
sändningstillstånd med SVT:s  verkar  därför  enligt
motionärerna  rimligt  i  dagsläget.  Detta  bör ges
regeringen till känna (yrkande 51).




Kulturutskottets yttrande




I  sitt  yttrande  konstaterar  kulturutskottet  att
regeringens förslag innebär att riksdagen inte skall
-  som  hittills  varit  fallet  för samtliga public
service-företag - besluta om någon  bortre tidsgräns
för  sändningstillstånd  som  skall  gälla  för  UR.
Utskottet har vid sina överväganden funnit  att  det
inte  är  lämpligt  att riksdagen beslutar om ett så
oprecist bemyndigande  då det gäller UR:s framtid. I
likhet  med  vad  som  framförts   i   motioner  har
utskottet   stannat  för  att  det  bör  finnas   en
tidsmässig      överensstämmelse      mellan      de
sändningstillstånd  som gäller för SVT och  SR å ena
sidan  och  UR  å  andra   sidan.   UR:s   fortsatta
sändningstillstånd bör enligt utskottet således avse
perioden  den  1 januari 1999-den 31 december  2001.
Härigenom   bör  UR   kunna   tillförsäkras   bättre
möjligheter  till   en   långsiktig   planering   av
programverksamheten.     Även     i    övrigt    bör
planeringsförutsättningarna  för  verksamheten  inom
företaget   kunna   förbättras   genom   en    sådan
förlängning  av  tillståndsperioden.  Utskottet vill
betona att vissa önskvärda förändringar av företaget
-   t.ex.  med  anledning  av den pågående  digitala
utvecklingen - bör kunna genomföras  under  den  med
tre år förlängda tillståndsperioden och inte skjutas
upp i avvaktan på kommande beslut om UR:s framtid.


Enligt  kulturutskottet  bör konstitutionsutskottet
föreslå riksdagen att med anledning av propositionen
och med bifall till motionerna  Kr253  yrkande 1 och
Kr274  yrkande 51 som sin mening ge regeringen  till
känna  vad   utskottet   anfört   om   en   förlängd
sändningstillståndsperiod    avseende    tiden   den
1januari 1999-den 31 december 2001 för UR.




Utskottets bedömning




Utskottet   konstaterar   att   regeringens  förslag
innebär  att  riksdagen  inte  som hitintills  skall
besluta   om   någon   bortre  tidsgräns   för   det
sändningstillstånd    som    skall     gälla     för
Utbildningsradion.   Kulturutskottet  har  vid  sina
överväganden funnit att  det  inte  är  lämpligt att
riksdagen  beslutar  om så oprecisa anvisningar  när
det   gäller  Utbildningsradions   framtid.   Enligt
kulturutskottets   uppfattning  bör  det  finnas  en
tidsmässig      överensstämmelse      mellan      de
sändningstillstånd    som    gäller   för   Sveriges
Television och Sveriges Radio  å  ena  sidan och för
Utbildningsradion  å  andra  sidan.  Kulturutskottet
anser  att  riksdagen därför bör bifalla  motionerna
1998/99:Kr253 yrkande 1 och 1998/99:Kr274 yrkande 51
med yrkanden  om att regeringen skall ges till känna
att   Utbildningsradion    bör   ges   en   förlängd
sändningstillståndsperiod  avseende   tiden   den  1
januari    1999    -    den    31   december   2001.
Konstitutionsutskottet  har inget  att  invända  mot
denna  uppfattning. Med anledning  av  propositionen
och med  bifall  till de nämnda motionsyrkandena bör
riksdagen  därför  ge   regeringen  till  känna  vad
utskottet anfört om ett förlängt  sändningstillstånd
för Utbildningsradion.




Övriga frågor




Skrivelse från Sveriges Television




Med anledning konstitutionsutskottets  behandling av
proposition 1997/98:44 om ändringar i radio- och TV-
lagen har Sveriges Television AB (SVT) kommit in med
en  skrivelse  till  utskottet.  I skrivelsen  anför
bolaget att en viktig fråga är att  åtgärder  vidtas
för  att  tillförsäkra  TV-företag  som når alla TV-
tittare  en  rätt  till  nyhetsbevakning   av  olika
evenemang, i detta sammanhang idrotts-evenemang.  En
rätt  till  90  sekunders nyhetsbevakning bör enligt
SVT alltid föreligga,  oavsett vem som har förvärvat
rätten att sända evenemanget i sin helhet.


SVT anför att frågan har diskuterats under lång tid
utan att någon lösning nåtts. Enligt bolagets mening
följer  av  grundläggande   yttrandefrihetsrättsliga
principer   att   TV-företag  av  SVT:s   slag   bör
tillförsäkras  en  rätt   att   i   nyhetssändningar
rapportera från idrottsevenemang. Kan  så  inte  ske
anser  bolaget  att det inte kan uppfylla sin public
service-roll.


Vidare anför SVT  att sändning av nyhetsinslag från
idrottsevenemang vid  en del tillfällen inte kan ske
till följd av att arrangören av eller innehavaren av
TV-rättigheterna  till evenemanget  sålt  inte  bara
rätten till sändning  av  evenemanget  i  sin helhet
utan  också  möjligheten  att bevaka det i ett  kort
nyhetsinslag. Enligt SVT kan möjligheterna att sända
nyhetsinslag    i   många   fall   regleras    genom
överenskommelser     mellan     olika    TV-företag.
Upphovsrättslagens  stadganden om  citaträtt  ger  i
princip  vissa  möjligheter  för  ett  TV-bolag  att
citera från annan  sändning.  Citaträtten som den är
utformad  är  enligt  SVT  emellertid  inte  så  väl
anpassad  till  det  behov  som  nu  föreligger  för
nyhetsbevakning.


I sin skrivelse hemställer SVT  avslutningsvis  att
konstitutionsutskottet     i     anslutning     till
behandlingen  av  de föreslagna ändringarna i radio-
och TV-lagen även tar  upp  frågan  om  rätten  till
nyhetsbevakning.   Bolaget   önskar   att  utskottet
uttalar att åtgärder bör vidtas, sannolikt i form av
lagstiftning, för att en sådan rätt skall föreligga.
SVT   hemställer   också   att   utskottet  föreslår
riksdagen att av regeringen begära  att ett underlag
tas  fram  och  att förslag till åtgärder  föreläggs
riksdagen.




Utskottets bedömning




Utskottet konstaterar  att  skrivelsen från Sveriges
Television AB behandlar frågan  om rätt till kortare
nyhetsbevakning     av     idrottsevenemang      för
programföretag  vars  sändningar  når i princip hela
befolkningen,     oavsett     vem     som    innehar
sändningsrätten för evenemanget. Sveriges Television
påpekar  i sin skrivelse att frågan har  diskuterats
under lång  tid  utan  att  någon  lösning nåtts. Av
skrivelsen    framgår   också   att   bolaget    har
aktualiserat frågan  hos Kulturdepartementet. Enligt
utskottets   mening   är   frågan   om   rätt   till
nyhetsbevakning av idrottsevenemang  en  viktig  men
också komplicerad fråga. Utskottet är för närvarande
inte  berett  att  ta  ställning  till  denna fråga.
Utskottet    förutsätter    dock    att   regeringen
uppmärksammar  frågan inom ramen för sin  behandling
av mediepolitiska frågor.








Utskottet hemställer  att  ärendet  avgörs  efter en
bordläggning.


Hemställan
Utskottet hemställer


1. beträffande europeiska programkvoter


att riksdagen avslår motion 1998/99:K2 yrkande 1,


res. 1 (v)


2. beträffande begreppet fri TV


att riksdagen avslår motion 1998/99:K2 yrkande 2,


res. 2 (v)


3.  beträffande  bestämmelse om tillgången
till viktiga evenemang  för  allmänheten i andra
EES-stater


att riksdagen med anledning  av regeringens förslag till lag
om  ändring  i  radio-  och TV-lagen  (1996:844)
såvitt  avser  6 kap. 10 §  i  denna  del  antar
utskottets förslag  till  lydelse som framgår av
bilaga 2,


4.   beträffande   varningssignaler    vid
sändning av vissa TV-program


att riksdagen avslår motion 1998/99:K2 yrkande  3  såvitt nu
är i fråga,


5.  beträffande  lydelsen  av  6  kap. 2 §
radio- och TV-lagen


att  riksdagen  med  anledning  av  propositionen   och  med
anledning  av motion 1998/99:K2 yrkande 3 såvitt
nu är i fråga antar regeringens förslag till lag
om  ändring i  radio-  och  TV-lagen  (1996:844)
såvitt  avser  6  kap. 2 § med den ändringen att
paragrafen erhåller  i  bilaga  2 som utskottets
förslag betecknade lydelse,


6.   beträffande  vidaresändningsplikt   i
kabelnät


att  riksdagen  med  avslag  på  motionerna  1998/99:K3  och
1998/99:K323   yrkande   13   antar  regeringens
förslag  till  lag om ändring i radio-  och  TV-
lagen (1996:844) såvitt avser


dels  8 kap. 1 §,


dels punkt 3 i övergångsbestämmelserna,


res. 3  (m, fp)


7. beträffande villkor om samverkan


att riksdagen  med  avslag  på motion 1998/99:K323 yrkande 7
antar regeringens förslag till  ändring i radio-
och TV-lagen (1996:844) såvitt avser 3 kap. 2 §,


res. 4  (m)


8.  beträffande  förslaget  om  ändring  i
radio- och TV-lagen i övrigt


att riksdagen antar regeringens förslag  till lag om ändring
i radio- och TV-lagen (1996:844) i vad förslaget
inte berörts ovan under momenten 3 och 5-7, dock
med den ändringen att lagen träder i kraft den 1
februari 1999,


9.      beträffande     Utbildningsradions
sändningstillstånd


att riksdagen  med anledning av propositionen och med bifall
till  motionerna  1998/99:Kr253  yrkande  1  och
1998/99:Kr274 yrkande  51  som  sin  mening  ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.


res. 5  (m)


Stockholm den 10 december 1998




På konstitutionsutskottets vägnar




Per Unckel




I beslutet har deltagit: Per Unckel
(m), Göran Magnusson (s), Barbro
Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Mats
Berglind (s), Inger René (m),
Kerstin Kristiansson (s), Mats
Einarsson (v), Björn von der Esch
(kd), Nils Fredrik Aurelius (m),
Per Lager (mp), Åsa Torstensson
(c), Helena Bargholtz (fp), Per-
Samuel Nisser (m), Britt-Marie
Lindkvist (s) och Pär-Axel Sahlberg
(s).


Reservationer
1. Europeiska programkvoter (mom. 1)




Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s.  6
börjar  med  "Utskottet  vill" och slutar med "denna
del" bort ha följande lydelse:


Utskottet anser att det visserligen  är  nödvändigt
att     stärka    den    europeiska    audiovisuella
konkurrenskraften    i    förhållande    till    den
amerikanska.  Dock  delar  utskottet uppfattningen i
motion  1998/99:K2  yrkande  2   att  TV-direktivets
bestämmelse  om  europeiska  programkvoter   innebär
överstatliga  ingrepp i medlemsstaternas suveränitet
på området. Dessa  kvoter kan också innebära en risk
för att murar byggs upp mot produktioner från länder
vid sidan av USA och  EU.  Enligt  utskottets mening
bör regeringen därför på europeisk nivå begära en ny
utredning  om  andra  sätt  än  kvotering   för  att
motverka  den  amerikanska dominansen på TV-området.
Frågan bör omgående aktualiseras i kontaktkommittén.
Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motionen
i nämnda del ges regeringen till känna.


dels  att utskottets  hemställan  under  1  bort  ha
följande lydelse:


1. beträffande europeiska programkvoter


att  riksdagen med bifall till motion 1998/99:K2 yrkande 1 som
sin  mening   ger  regeringen  till  känna   vad
utskottet anfört,




2. Begreppet fri TV (mom. 2)




Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v) anser




dels att den del av  utskottets yttrande som på s. 9
börjar med "Utskottet  konstaterar  " och slutar med
"denna del " bort ha följande lydelse:


Utskottet  konstaterar att begreppet  fri  TV  inte
preciseras  i   lagtexten.  Såsom  anförs  i  motion
1998/99:K2 yrkande  2  kan  detta  enligt utskottets
mening  leda  till  tillämpningsproblem.   Utskottet
anser  därför  att regeringen bör ges i uppdrag  att
återkomma  till riksdagen  med  ett  förslag  på  en
legaldefinition  av  begreppet fri TV. Detta bör med
bifall till motionen ges regeringen till känna.


dels  att  utskottets hemställan  under  2  bort  ha
följande lydelse:


2. beträffande begreppet fri TV


att riksdagen  med bifall till motion 1998/99:K2 yrkande 2 som
sin  mening  ger  regeringen   till   känna  vad
utskottet anfört,




3. Vidaresändningsplikt i kabelnät (mom. 6)




Per   Unckel  (m),  Inger  René  (m),  Nils  Fredrik
Aurelius  (m),  Per-Samuel  Nisser  (m)  och  Helena
Bargholtz (fp) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar  med  "När  digitala" och på s. 17 slutar med
"yrkande 13" bort ha följande lydelse:


När  digitala  TV-sändningar   inleds  i  marknätet
kommer den nuvarande bestämmelsen  om sändningsplikt
i  8 kap. 1 § radio- och TV-lagen att  innebära  att
nätinnehavarna   blir   skyldiga   att   vidaresända
samtliga  program.  Utskottet anser att bestämmelsen
därför   måste   få  en  betydligt   mer   begränsad
omfattning.  Enligt   utskottets   mening   kan  det
dessutom  ifrågasättas  om  den vidaresändningsplikt
som  bestämmelsen  innebär  i dag  är  förenlig  med
regleringen i YGL. Regeringens  förslag  innebär att
den  skyldighet  kabel-TV-företagen  har  i dag  att
vidaresända  program  utan kostnad för de mottagande
hushållen  kommer  att utvidgas.  Enligt  utskottets
mening kommer detta  att  snedvrida konkurrensen och
motverka tillkomsten av nya TV-kanaler. I likhet med
vad   som   anförs  i  motionerna   1998/99:K3   och
1998/99:K323  yrkande  13 bör vidaresändningsplikten
begränsas  till de TV-avgiftsfinansierade  kanalerna
SVT  1  och  SVT  2.  Utskottet  tillstyrker  därför
motionerna  i  berörd  del  och  avslår  regeringens
förslag.


dels  att utskottets  hemställan  under  6  bort  ha
följande lydelse:


6. beträffande vidaresändningsplikt i kabelnät


att  riksdagen  med  anledning av propositionen och med bifall
till  motionerna  1998/99:K3   och  1998/99:K323
yrkande   13  antar  regeringens  förslag   till
ändring i radio- och TV-lagen (1996:844)


dels såvitt  avser 8 kap. 10 § med den ändringen
i fjärde stycket  att  ordet  "tre"  byts ut mot
"två"  och  orden "och högst ett TV-program  som
sänds av en annan tillståndshavare" utgår,


dels     såvitt     avser      punkt     3     i
övergångsbestämmelserna  med den  ändringen  att
orden  "från  tillståndshavare  vars  verksamhet
finansieras genom anslag från TV-avgiften enligt
lagen (1989:41)  om  TV-avgift"  inskjuts  efter
ordet "sändningar",




4. Villkor om samverkan (mom. 7)




Per   Unckel  (m),  Inger  René  (m),  Nils  Fredrik
Aurelius (m) och Per-Samuel Nisser (m) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande
7" bort ha följande lydelse:


Utskottet konstaterar att teknisk samordning mellan
de program  som delar på en frekvens är möjlig redan
med dagens reglering  i  radio- och TV-lagen. Enligt
utskottets mening innebär regeringens förslag, såsom
anförs i motion 1998/99:K323 yrkande 7, att styrning
blir    möjlig    inte   bara   när    det    gäller
sändningstekniken utan  också  i  fråga  om valet av
mux-operatör,   sändare,   SMS-operatör   och   EPG-
operatör.  Utskottet delar motionärernas uppfattning
att  en sådan  styrd  samverkan  försvårar  för  den
enskilda  kanalen och kan motverka konkurrens och ny
utveckling.  Mot  denna bakgrund anser utskottet att
motionen i berörd del  bör  bifallas och regeringens
förslag avslås.


dels  att  utskottets hemställan  under  7  bort  ha
följande lydelse:


7. beträffande villkor om samverkan




att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K323
yrkande 7 avslår regeringens förslag till
lag om ändring i radio- och TV-lagen såvitt
avser 3 kap. 2 §,






5. Utbildningsradions sändningstillstånd
(mom. 9)




Per  Unckel  (m),   Inger  René  (m),  Nils  Fredrik
Aurelius (m) och Per-Samuel Nisser (m) anser




dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Utskottet  konstaterar"  och  slutar med
"för Utbildningsradion" bort ha följande lydelse:




Utskottet delar regeringens uppfattning att  det  är
lämpligt      att      sändningstillståndet      för
Utbildningsradion    förlängs    tills   frågan   om
Utbildningsradions  framtida verksamhet  är  bestämd
och eventuella förslag  har  genomförts.  Till  dess
skall  det  enligt  regeringens  förslag  ankomma på
regeringen  att  förlänga  sändningstillståndet  och
bestämma  tillståndsperioden   till   en  viss  tid.
Regeringen anger att den har för avsikt att förlänga
tillståndstiden  till  minst  ett år. Utskottet  har
inget  att  invända  mot  regeringens   förslag  och
avstyrker därför motionerna 1998/99:Kr253  yrkande 1
och 1998/99:Kr274 yrkande 51.




dels  att  utskottets  hemställan  under  9 bort  ha
följande lydelse:


9.        beträffande       Utbildningsradions
sändningstillstånd


att riksdagen med avslag  på motionerna 1998/99:K253 yrkande 1
och 1998/99:Kr274  yrkande  51 godkänner regeringens
förslag       om       Utbildningsradion        AB:s
sändningstillstånd.








Propositionens lagförslag




Förslag till lag om ändring i radio- och
TV-lagen (1996:844)




Utskottets förslag till lydelse av 6 kap. 2
och 10 §§ radio- och TV-lagen (1996:844)




-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Utskottets förslag
------------------------------------------------------


6 kap.


2  §


-----------------------------------------------------
Program    med   ingående   Program   med   ingående
våldsskildringar       av  våldsskildringar       av
verklighetstrogen          verklighetstrogen
karaktär     eller    med  karaktär     eller    med
pornografiska  bilder får  pornografiska  bilder som
inte   sändas  okodade  i  sänds    i   televisionen
televisionen  under sådan  skall antingen föregås av
tid  att  det  finns   en  en  varning  i ljud eller
betydande  risk  för  att  innehålla  en varning som
barn  kan  se programmen,  anges   löpande   i  bild
om  det inte av särskilda  under                hela
skäl ändå är försvarligt.  sändningstiden.    Sådana
Program   som   har   ett  program  får  inte sändas
sådant  innehåll  och som  under  sådan  tid  och på
får sändas skall antingen  sådant sätt att det finns
föregås  av  en varning i  en betydande risk för att
ljud  eller innehålla  en  barn  kan  se programmen,
varning som anges löpande  om  det inte av särskilda
i    bild    under   hela  skäl ändå är försvarligt.
sändningstiden.
------------------------------------------------------


10  §


-----------------------------------------------------
Den som sänder TV-program
och   som   innehar   den
exklusiva rätten  till en
TV-sändning    från   ett
svenskt  eller  utländskt
evenemang   som   är   av
särskild   vikt  för  det
svenska   samhället   får
inte,   om   han   sänder
evenemanget,     utnyttja
rättigheten på ett sådant
sätt att en väsentlig del
av  allmänheten i Sverige
utestängs            från
möjligheten att i fri  TV
se      evenemanget     i
direktsändning  eller, om
det  finns  saklig  grund
till det, med  en  mindre
tidsförskjutning.      De
evenemang  som  avses  är
sådana    som   inträffar
högst en gång om året och
som intresserar  en  bred
allmänhet i Sverige.
------------------------------------------------------
Om  Europeiska  kommissionen genom en underrättelse i
Europeiska  gemenskapernas   officiella  tidning  har
förklarat att ett evenemang är  av  särskild vikt för
samhället i en annan EES-stat, får den som sänder TV-
program  och  som  innehar den exklusiva  rätten  att
sända evenemanget till den staten inte, om han sänder
evenemanget, utnyttja  rättigheten på ett sådant sätt
att  en väsentlig del av  allmänheten  i  den  staten
utestängs  från  möjligheten att se evenemanget i fri
TV på ett sätt som närmare anges i underrättelsen.
------------------------------------------------------








-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag        Utskottets förslag
-----------------------------------------------------


-----------------------------------------------------
Om någon för att uppfylla   Om    någon    för   att
skyldigheten       enligt  uppfylla     skyldigheten
första     eller    andra  enligt   första   stycket
stycket   erbjuder  någon  erbjuder  någon annan att
annan      att      sända  sända  evenemanget  i  TV
evenemanget  i  TV  skall  skall   detta   göras  på
detta  göras  på  skäliga  skäliga villkor.
villkor. Föreskrifter  om
verkställigheten       av
första  stycket  meddelas
av regeringen.
-----------------------------------------------------












Kulturutskottets yttrande


1998/99:KrU2y




Ändringar i radio- och TV-lagen
(1996:844), m.m.




Till konstitutionsutskottet




Konstitutionsutskottet   har  den  29  oktober  1998
beslutat  att bereda kulturutskottet  tillfälle  att
avge yttrande över proposition 1997/98:184 Ändringar
i  radio-  och   TV-lagen   (1996:844),  m.m.  jämte
motionerna 1998/99:K1-K3, väckta  med  anledning  av
propositionen,    samt    motionerna   1998/99:K252,
1998/99:K323 yrkandena 7 och  13  samt 1998/99:Kr519
yrkande 11 från allmänna motionstiden.


Kulturutskottet  yttrar  sig  i  det följande  över
propositionen  i vad avser sändningstillståndet  för
Sveriges  Utbildningsradio   AB   jämte   motionerna
1998/99:Kr253 yrkande 1 och 1998/99:Kr274 yrkande 51
samt över den i motionerna 1998/99:Kr519 yrkande 11,
1998/99:K1,   och  1998/99:K252  väckta  frågan   om
regeringen skall utnyttja möjligheten att framställa
en lista över viktiga TV-sända evenemang.


Kulturutskottet   har   -  under  förutsättning  av
konstitutionsutskottets   medgivande    -   beslutat
överlämna  motionerna  1998/99:Kr253 yrkande  1  och
1998/99:Kr274         yrkande        51         till
konstitutionsutskottet.


Utskottet




Utbildningsradions sändningstillstånd




Riksdagen beslutade våren 1996 om sändningstillstånd
och  sändningsvillkor för  de  tre  public  service-
företagen,  Sveriges  Television  AB (SVT), Sveriges
Radio AB (SR) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR).
För  SVT  och SR  beslutades att tillståndet  skulle
vara femårigt och avse perioden den 1 januari 1997 -
den  31  december   2001.   För  UR  beslutades  att
sändningstillståndet   -med  hänvisning   till   att
Distansutbildningskommittén  (U1995:07)  fått i upp-
drag  att  lägga fram förslag om UR:s framtida  roll
inom utbildnings- och folk-bildningsområdet - skulle
vara tvåårigt  och  gälla för perioden den 1 januari
1997-den 31 december  1998  (prop. 1995/96:161, bet.
1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297).


Distansutbildningskommitténs             betänkande
Utbildningskanalen  (1997:148) bereds för närvarande
inom   Regeringskansliet.   Av   den   nu   aktuella
propositionen   framgår  att  regeringen  avser  att
återkomma till riksdagen med anledning av kommitténs
förslag.


Den   parlamentariska    Digital-TV-kommittén   (KU
1997:06) har enligt propositionen  föreslagit att UR
skall  beredas utrymme för digitala sändningar  inom
ramen för programkanalerna SVT 1 och SVT 2. UR bör -
menar kommittén  -  erbjudas  möjligheter  att  inom
ramen  för  dessa  sändningar utveckla nya former av
produktion och samarbete.  Enligt  vad utskottet har
inhämtat  har regeringen den 25 juni  1998  beslutat
att komplettera UR:s tidigare sändningstillstånd med
rätt att sända television med digital teknik.


Regeringen  föreslår  att  tillståndet  för  UR att
sända ljudradio och TV skall förlängas till dess att
frågan  om  UR:s framtida verksamhet är bestämd och,
enligt vad som  anförs  i  propositionen, eventuella
förslag  har genomförts. Det  är  -   anförs  det  -
regeringens        uppgift        att       förlänga
sändningstillståndet   och   ange   tillståndstiden.
Regeringen  avser  att förlänga tillståndstiden  med
minst ett år (prop. s. 71-72).


Frågan   om  längden  på   UR:s   sändningstillstånd
behandlas i två motioner.


Enligt den bedömning som görs av motionärerna bakom
motion Kr253  (c,  v,  kd,  mp) kommer den fortsatta
beredningen      inom      Regeringskansliet      av
Distansutbildningskommitténs  förslag  inte att vara
avslutad  inom  en  nära framtid. Motionärerna,  som
erinrar om att Digital-TV-kommittén  uttalat  att UR
även  i  fortsättningen  bör  vara  en viktig del av
radio  och  TV  i allmänhetens tjänst, föreslår  att
UR:s sändningstillstånd  skall förlängas med tre år,
dvs.  för tiden den 1 januari  1999  t.o.m.  den  31
december   2001.   Härigenom  skulle  en  tidsmässig
parallellitet med tillstånden  för SVT och SR uppnås
(yrkande 1). Liknande förslag framförs  i yrkande 51
i motion Kr274 (mp).


Utskottet   konstaterar   att  regeringens  förslag
innebär  att  riksdagen inte skall  -  som  hittills
varit fallet för  samtliga  public service-företag -
besluta   om   någon   bortre  tidsgräns   för   det
sändningstillstånd som skall gälla för UR. Utskottet
har vid sina överväganden  funnit  att  det  inte är
lämpligt   att   riksdagen   beslutar   om   ett  så
opreciserat bemyndigande då det gäller UR:s framtid.
I  likhet  med  vad  som  framförts motionsvägen har
utskottet  stannat  för  att  det   bör   finnas  en
tidsmässig      överensstämmelse      mellan      de
sändningstillstånd  som  gäller för SVT och SR å ena
sidan   och  UR  å  andra  sidan.   UR:s   fortsatta
sändningstillstånd  bör  således avse perioden den 1
januari 1999-den 31 december  2001. Härigenom bör UR
kunna  tillförsäkras  bättre  möjligheter   till  en
långsiktig planering av programverksamheten.  Även i
övrigt     bör    planeringsförutsättningarna    för
verksamheten  inom  företaget kunna förbättras genom
en   sådan   förlängning    av   tillståndsperioden.
Utskottet   vill   betona   att   vissa    önskvärda
förändringar  av företaget - t.ex. med anledning  av
den  pågående  digitala  utvecklingen  -  bör  kunna
genomföras  under   den   med   tre   år   förlängda
tillståndsperioden  och  inte skjutas upp i avvaktan
på kommande beslut om UR:s framtid.


Konstitutionsutskottet    bör    således    föreslå
riksdagen att med anledning av propositionen och med
bifall till motionerna Kr253  (c, v, kd, mp) yrkande
1  och  Kr274  (mp)  yrkande 51 som  sin  mening  ge
regeringen till känna  vad  utskottet  anfört  om en
förlängd  sändningstillståndsperiod  avseende  tiden
den 1 januari 1999 - den 31 december 2001 för UR.




Allmänhetens tillgång till viktiga TV-sända
evenemang




I  propositionen  föreslås vissa ändringar av radio-
och  TV-lagen  (1996:844)  för  att  i  svensk  rätt
genomföra  Europaparlamentets  och  rådets  direktiv
97/36/EG, det  s.k. TV-direktivet. Bl.a. föreslås en
lagändring  som  möjliggör   att   TV-sändningar  av
viktiga evenemang blir tillgängliga för en väsentlig
del av allmänheten i en EES-stat.


-          Bakgrunden till den aktuella bestämmelsen
i  TV-direktivet, artikel 3 a, är en  ökad  tendens
att   företag   köper   sändningsrättigheter   till
intressanta  evenemang, särskilt inom sportområdet,
vilket har lett  till farhågor att evenemangen till
stor del kommer att  sändas  i krypterade betal-TV-
sändningar   och  på  så  sätt  kommer   att   vara
tillgängliga  endast   för   en  begränsad  del  av
befolkningen    (prop.   s.   23).   Förslaget    i
propositionen  i  denna   del  innebär  i  huvudsak
följande.
-
-          En bestämmelse skall  tas in i radio- och
TV-lagen  som gör det möjligt att  säkerställa  att
TV-företag  inom svensk jurisdiktion, som förvärvat
den exklusiva  sändningsrätten  till  ett evenemang
som  är av särskild vikt för samhället i  en  annan
medlemsstat,  inte  får utnyttja rättigheten på ett
sådant sätt att en väsentlig  del  av allmänheten i
den  staten  utestängs  från  möjligheten   att  se
evenemanget  i  fri  TV  (prop.  37-38). (Begreppen
"väsentlig  del  av  allmänheten"  och   "fri   TV"
definieras i propositionen på s. 42-43).
-
-          För  att  säkerställa  att programföretag
inom svensk jurisdiktion och programföretag i andra
stater som är bundna av EES-avtalet inte utestänger
en  väsentlig  del  av allmänheten i  Sverige  från
möjligheten att se evenemang  i  fri  TV  införs en
bestämmelse  i  radio-  och  TV-lagen  som  gör det
möjligt  för Sverige att upprätta en lista över  de
evenemang,  nationella  eller  icke-nationella, som
Sverige anser vara av särskild vikt  för samhället.
Det   finns   inte  någon  skyldighet  enligt   TV-
direktivet för  Sverige att ha en egen lista (prop.
s. 38).
-
-          Om   någon    för   att   uppfylla   sina
skyldigheter  erbjuder  någon   annan   att   sända
evenemanget  i  TV skall det ske på skäliga villkor
(prop. s. 37). För  en  bedömning  av  vad  som kan
anses vara skälig ersättning hänvisas till s. 43-44
i propositionen.
-


Regeringen   anför   i  propositionen  att  det  för
närvarande inte finns behov av att upprätta en lista
vare sig över sportevenemang  eller  andra  typer av
evenemang.   Regeringen   avser   att   noga   följa
utvecklingen och är beredd att upprätta en lista  om
förutsättningarna  skulle ändras och ett behov av en
lista skulle uppstå (prop. s. 39).




Kulturutskottet tar  i  det följande inte upp frågan
om förslaget till lagändring  i detta hänseende utan
inskränker sig till att behandla  den i tre motioner
väckta  frågan  om regeringen skall använda  sig  av
möjligheten  att  upprätta   en  svensk  lista  över
angelägna evenemang.


Förslaget i motion K1 (c) syftar till att en svensk
lista  skall upprättas och att  riksdagen  skall  ha
möjlighet  att uttrycka vilka evenemang som bör vara
aktuella att föra upp på listan. I motionen nämns en
rad sportevenemang,  bl.a.  OS, VM och EM i fotboll,
VM  i  ishockey  och  VM  i  friidrott   som  enligt
motionärerna  bakom motionen torde komma i  fråga  i
sammanhanget.


Två motionsförslag  syftar till att riksdagen skall
uttala att regeringen  inte  skall upprätta en lista
av  angivet slag. Enligt motionärerna  bakom  motion
Kr519 (m) skulle upprättandet av en sådan lista vara
principiellt  förkastligt  eftersom  det innebär att
man   tar   ifrån  idrotten  förfoganderätten   över
idrottsrörelsens  egna arrangemang. Införandet av en
lista skulle även medföra  sämre  ekonomiskt  utbyte
för berörda förbund och föreningar, vilket i sin tur
försämrar   förutsättningarna  för  den  idrottsliga
kvaliteten (yrkande 11).


Motionärerna  bakom  motion K252 (m) framhåller att
försäljning  av  TV-rättigheter   utgör  en  central
intäktskälla för vissa idrotter. Det  finns  - anför
motionärerna  -  inte  något  i EU:s TV-direktiv som
tvingar  den  svenska  regeringen  att  upprätta  en
svensk lista. Regeringen  bör  -  anförs  det  -  av
hänsyn  till idrottens intäktsmöjligheter avstå från
att upprätta en svensk lista.


Utskottet   konstaterar  att  tillgången  till  TV-
program alltjämt  varierar kraftigt i Sverige. Många
hushåll har endast  tillgång  till de tre markbundna
kanalerna,  SVT  1,  SVT  2  och  TV  4.  Vidare  är
utskottet  medvetet om att det inom  idrottsrörelsen
på sina håll  finns  ett  motstånd till att en lista
upprättas  över  idrottsevenemang.   Utskottet   har
emellertid vid sin bedömning av propositionen och de
olika   motionsförslagen   kommit   fram   till  att
allmänhetens   tillgång   till  program  av  den  nu
aktuella   programtypen   inte   får   riskera   att
begränsas.  Utskottet  vill  framhålla   att  sådana
program    inte    endast    avser    sändning    av
idrottsevenemang.   Lika   viktigt  är  allmänhetens
tillgång till andra angelägna  evenemang, t.ex. inom
kultursektorn. Således talar främst rättviseskäl för
att  det är angeläget att regeringen  ges  möjlighet
att  upprätta   en  lista  över  viktiga  evenemang,
däribland  sportevenemang,  som  bör  kunna  ses  av
praktiskt   taget   hela   befolkningen.   Utskottet
konstaterar  vidare   att  kulturministern  -  sedan
propositionen  lämnades   till   riksdagen  -  i  en
frågestund i riksdagen uttalat att regeringen kommer
att  upprätta  en  lista över sportevenemang  (prot.
1998/99:6).


Kulturutskottet   föreslår    att   riksdagen   med
anledning  av  motion  K1  (c)  och  med  avslag  på
motionerna  Kr519  (m)  yrkande  11  och  K252   (m)
godkänner vad kulturutskottet har anfört.


Stockholm den 5 november 1998




På kulturutskottets vägnar




Inger Davidson






I  beslutet  har  deltagit: Inger Davidson (kd), Åke
Gustavsson (s), Björn  Kaaling  (s),  Agneta Ringman
(s),  Charlotta  L  Bjälkebring (v), Lennart  Fridén
(m),  Jan  Backman (m),  Eva  Arvidsson  (s),  Paavo
Vallius (s), Peter Pedersen (v), Dan Kihlström (kd),
Gunnar  Hökmark  (m),  Ewa  Larsson  (mp),  Birgitta
Sellén (c),  Lars  Wegendal (s), Roy Hansson (m) och
Kenth Skårvik (fp).






Avvikande meningar




1. Utbildningsradions sändningstillstånd




Lennart Fridén, Jan  Backman, Gunnar Hökmark och Roy
Hansson (alla m) anser  att avsnittet som börjar med
"Utskottet konstaterar att  regeringens"  och slutar
med "för UR" bort ha följande lydelse:


Utskottet  har  vid  sina överväganden kommit  fram
till att det inte är lämpligt  att  - som föreslås i
de  aktuella  motionsyrkandena  -  riksdagen   skall
besluta  att UR:s sändningstillstånd skall fortsätta
att gälla för de kommande tre åren 1999 - 2001.


Utskottet anser i stället - i likhet med regeringen
- att det  är  lämpligare  att  regeringen  får  ett
tidsmässigt opreciserat bemyndigande som innebär att
programföretagets  sändningstillstånd  kan förlängas
till   dess  frågan  om  programföretagets  framtida
verksamhet  är  bestämd.  Utskottet  konstaterar att
regeringen i propositionen anger att den  avser  att
förlänga  tillståndstiden  med  minst  ett år. Detta
utskottets  ställningstagande innebär att  riksdagen
inte binder regeringen i denna fråga. Frågan om UR:s
framtid torde  inom  överskådlig framtid på nytt bli
föremål för riksdagens överväganden.


Konstitutionsutskottet    bör    således    föreslå
riksdagen  att  med  bifall till propositionen avslå
motionerna Kr253 (c, kd,  mp, v) yrkande 1 och Kr274
(mp) yrkande 51.


2. Allmänhetens tillgång till viktiga TV-
sända evenemang




Lennart Fridén, Jan Backman,  Gunnar Hökmark och Roy
Hansson (alla m) anser att avsnittet  som börjar med
"Utskottet  konstaterar att tillgången"  och  slutar
med "har anfört" bort ha följande lydelse:


Enligt utskottets  uppfattning  skulle upprättandet
av en svensk lista över angelägna  TV-sända  program
framför   allt   innebära  ett  skadligt  ingrepp  i
idrottsrörelsens förfoganderätt  över rörelsens egna
arrangemang.  En lista skulle vidare  troligen  även
försämra      enskilda      idrottsförbunds      och
idrottsföreningars  möjligheter till intäkter då det
gäller försäljningen  av  TV-rättigheter.  Utskottet
konstaterar   att  någon  analys  av  de  ekonomiska
konsekvenserna  för  idrottsrörelsens  del  inte har
gjorts.  Vidare  är  risken  för  att stora idrotts-
evenemang förläggs till andra länder  i  stället för
till  Sverige  inte  analyserad.  Mot denna bakgrund
anser  utskottet  att  riksdagen  skall  uttala  att
regeringen   inte   bör   upprätta  en  lista   över
idrottsevenemang.


Det  anförda  innebär  att  riksdagen  bör  bifalla
motionerna Kr519 (m) yrkande 11  och  K252  (m) samt
avslå motion K1 (c).


Särskilt yttrande




Lennart Fridén, Jan Backman, Gunnar Hökmark och  Roy
Hansson (alla m) anför:




Vi  erinrar  om att UR producerar program för public
service-verksamheten,  vilket innebär att SVT och SR
använder  licensmedel  för  verksamheter  som  andra
medie-  och utbildningsföretag  skulle  kunna  bidra
till. Mot  denna  bakgrund  har vi i motion K323 (m)
föreslagit att UR skall utbjudas  till  försäljning.
Denna  motion behandlas av utskottet vid ett  senare
tillfälle.