Enligt 12 kap. 1 § regeringsformen skall
konstitutionsutskottet granska statsrådens
tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.
Utskottet har rätt att för detta ändamål få ut
protokollen över besluten i regeringsärenden och de
handlingar som hör till ärendena.
Det åligger konstitutionsutskottet att när skäl
föreligger till det, dock minst en gång om året,
meddela riksdagen vad utskottet vid sin granskning
har funnit förtjäna uppmärksamhet. I det betänkande
som nu läggs fram behandlas vissa administrativt
inriktade granskningsuppgifter angående
regeringsarbetet.
Utöver konselj-, regerings- och
statsministerprotokoll har vid granskningen funnits
att tillgå material som tagits fram av utskottets
kansli och, på begäran av utskottet, av
Regeringskansliet. Ett stort antal akter i
regeringsärenden har varit tillgängliga. Väsentliga
delar av det material som funnits att tillgå återges
i bilaga 1.1-7.4.2.2.
Sammanfattning
Sedan den 1 januari 1997 är Regeringskansliet en enda
myndighet. Eftersom det enligt utskottets mening är
viktigt att Regeringskansliet fungerar väl oavsett
vilken den sittande regeringen är, finns det
anledning för konstitutionsutskottet att följa
Regeringskansliets verksamhet. Som ett led i sin
granskning har utskottet nu från Regeringskansliet
inhämtat upplysningar om den nya organisationens
verkningssätt. Någon analys eller allmän bedömning
av vad reformen hittills resulterat i har emellertid
inte tillförts ärendet på detta sätt. Utskottet
utgår från att det skall bli möjligt för
Regeringskansliet att senare lämna en mera
preciserad redovisning.
Utskottet har granskat om det finns risker för jäv
när departementstjänstemän har uppdrag som ledamöter
av styrelserna för statliga bolag och affärsverk.
Granskningen ger vid handen att frågan om risker för
jäv måste ges ytterligare uppmärksamhet inom
Regeringskansliet. Enligt utskottets åsikt kan det
finnas anledning att lägga ett principiellt annat
synsätt på frågor som enbart har med det statliga
ägandet att göra än på frågor som rör
myndighetsutövning mot ifrågavarande bolag eller
affärsverk. Vidare anser utskottet att det finns ett
särskilt behov av en mer tydlig och enhetlig
handlingslinje när det gäller jävsfrågorna på
chefstjänstemannanivå. En diskussion av jävsfrågan
bör utmynna i en avvägning mellan olika intressen
som är av betydelse i sammanhanget.
Regeringskansliets organisation för handläggningen
av EU-frågor har undersökts i skilda hänseenden. Den
bild som har framkommit genom utskottets
undersökning har givit vid handen att hanteringen av
EU-frågorna blivit bättre ju längre tid som Sverige
varit medlem i EU. Detta hindrar inte att
hanteringen enligt utskottets bedömning kan
förbättras. Ett exempel är att mer uppmärksamhet kan
ägnas kommissionens verksamhet. Utskottet avser att
återkomma till Regeringskansliets hantering av EU-
frågorna.
I fråga om hanteringen hos regeringen och
Regeringskansliet av allmänna handlingar som berör
Sveriges förhållande till Europeiska unionen har
utskottet fullföljt en granskning som togs upp under
1995/96 års riksmöte. Såvitt framgår av
redogörelser som lämnats från departementen fungerar
hanteringen av EU-handlingar i Regeringskansliet
väl. Utskottet konstaterar vidare att utvecklingen
inneburit en avsevärd minskning av antalet
regeringsbeslut om avslag på framställningar om att
få ta del av allmänna handlingar som berör Sveriges
förhållande till EU.
Utskottet har gått igenom regeringens behandling av
riksdagens beslut på grundval av den skrivelse från
regeringen som lämnats till riksdagen avseende i
huvudsak tiden den 1 juli 1996-den 31 december 1997.
I fråga om vissa ärenden anser utskottet det
otillfredsställande att de ännu inte redovisats som
slutbehandlade. Utskottet framhåller också det
anmärkningsvärda i ett felaktigt utfärdande av
bibliotekslagen (1996:1596).
Om det i den tillsynsverksamhet som bedrivs av
Riksdagens ombudsmän uppkommer anledning att väcka
fråga om författningsändring eller annan åtgärd från
statens sida, får ombudsmännen enligt 4 § lagen
(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän
göra en framställning i ämnet till riksdagen eller
regeringen. Utskottet har begärt ett yttrande från
Regeringskansliet över en sammanställning av sådana
framställningar samt beslut av Riksdagens ombudsmän
som överlämnats till departement inom
Regeringskansliet för kännedom. Det yttrande som
inkommit innehåller en tillfredsställande
redogörelse som är av värde för såväl Riksdagens
ombudsmän som utskottet.
Utskottet har granskat regeringens regleringsbrev.
Granskningen har genomförts från formella
utgångspunkter. I betänkandet redovisar utskottet
vissa iakttagelser som gäller grunderna för att
avgöra när föreskrifter skall ha formen av
författning eller kan meddelas i regleringsbrev.
Regeringen har betydande uppgifter som
förvaltningsmyndighet. Utskottet redovisar i detta
betänkande en granskning med inriktning på denna
sida av regeringens verksamhet. I ett inledande
avsnitt beskrivs utvecklingen av regeringens
uppgifter på förvaltningens område, såvitt gäller
avgörande av enskilda förvaltningsärenden. Därefter
följer redogörelser för den granskning som
genomförts. Denna har riktats in på allmänt
förvaltningsrättsliga aspekter på regeringens
handläggning av förvaltningsärenden. Utskottet har
från sådana utgångspunkter granskat
regeringsprotokollen från vissa departement och
akterna i vissa grupper av regeringsärenden från
skilda departement. En särskild ärendegrupp som
handlagts inom flera departement har också
granskats, nämligen permutationsärenden.
Under den förvaltningsrättsligt inriktade
granskningen har i några fall iakttagits att det
gått längre tid än som varit önskvärt innan
regeringen avgjort enskilda förvaltningsärenden. I
andra fall har iakttagits mindre brister i fråga om
motiveringen av regeringsbeslut samt dokumentation
av handläggningen m.m. Särskilt i fråga om vissa
permutationsärenden har utskottet lagt märke till
att det gått åt lång tid innan ärendena avgjorts.
Utskottet har inte på grundval av den granskning som
nu har genomförts uttalat några mera allmänna
synpunkter på regeringens roll som förvaltnings-
myndighet.
1 Regeringens sammansättning och
regeringsarbetets organisation
I tidigare granskningsbetänkanden har utskottet
beskrivit viktigare förändringar i regeringens
sammansättning och regeringsarbetets organisation.
Den senaste beskrivningen avsåg i huvudsak år 1996
(1996/97:KU25). I det följande redogör utskottet för
vad som ägt rum i dessa hänseenden under år 1997 och
fram till december månad 1998. Den organisatoriska
förändring som trädde i kraft den 1 januari 1997 och
som innebär att Regeringskansliet ombildats till en
myndighet tas upp i ett annat avsnitt av detta
granskningsbetänkande (avsnitt 2.1).
Den 22 januari 1997 entledigade statsministern
statsrådet Thage G Peterson från uppdraget att vara
chef för Försvarsdepartementet fr.o.m. utgången av
januari 1997. Thage G Peterson skulle efter
entledigandet vara statsråd i Statsrådsberedningen.
Samma dag förordnades statsrådet Björn von Sydow att
fr.o.m. den 1 februari 1997 vara chef för
Försvarsdepartementet. Vissa förordnanden enligt 7
kap. 5 § regeringsformen för von Sydow upphävdes
samtidigt av statsministern med verkan från utgången
av januari 1997. Vidare förordnades statsrådet Leif
Pagrotsky enligt 7 kap. 5 § regeringsformen samma
dag att fr.o.m. den 1 februari 1997 i stället för
chefen för Utrikesdepartementet föredra vissa
ärenden. Statsministern beslutade därtill att
Inspektionen för strategiska produkter skulle höra
till statsrådet Pagrotskys ansvarsområde.
Statsrådet Leif Blomberg avled den 2 mars 1998. Den
24 mars 1998 förordnades Lars Engqvist att vara
statsråd fr.o.m. den 1 april 1998. Samma dag
förordnade statsministern med stöd av 7 kap. 5 §
regeringsformen Engqvist att i stället för chefen
för Inrikesdepartementet föredra vissa ärenden.
Avsikten var att Engqvist skulle ha samma
ansvarsområde som Leif Blomberg hade haft.
I den regeringsförklaring som avgavs vid
riksdagsöppnandet den 6 oktober 1998 förutskickade
statsministern en omorganisation av regeringens
arbete.
Omorganisationen kommer till uttryck genom ändring
av förordningen (1996:1515) med instruktion för
Regeringskansliet, beslutad den 10 december 1998.
Ändringen innebär att fyra departement avvecklas,
Kommunikationsdepartementet,
Arbetsmarknadsdepartementet, Närings- och
handelsdepartementet samt Inrikesdepartementet. Ett
nytt departement, Näringsdepartementet, tillskapas
fr.o.m. den 1 januari 1999.
Vid riksdagsöppnandet den 6 oktober 1998
tillkännagav statsministern en ombildning av
regeringen. Fr.o.m. den 7 oktober 1998 bestod
regeringen således av 20 statsråd, nämligen
statsministern, en vice statsminister, tio
departementschefer och åtta andra statsråd.
Regeringens sammansättning efter
regeringsombildningen framgår av bilaga 1.1.
Den 6 oktober 1998 yrkade Moderata samlingspartiet i
kammaren att riksdagen enligt 12 kap. 4 §
regeringsformen skulle förklara att statsminister
Göran Persson icke åtnjöt riksdagens förtroende.
Med stöd av 7 kap. 5 § regeringsformen förordnade
statsministern den 7 oktober 1998 genom 15 särskilda
beslut att ärenden som hör till vissa departement
skall föredras av annat statsråd än
departementschefen. Den 20 oktober 1998 fattade
statsministern ytterligare fyra sådana beslut.
Besluten återfinns i bilaga 1.2.
Yrkandet om misstroendeförklaring mot statsministern
avslogs av riksdagen den 8 oktober 1998.
Socialminister Anders Sundström avgick ur regeringen
den 26 oktober 1998. Den 12 november 1998 utsåg
statsministern statsrådet Lars Engqvist att med
verkan fr.o.m. den 16 november 1998 vara chef för
Socialdepartementet och Lars-Erik Lövdén att med
verkan fr.o.m. den 23 november 1998 vara statsråd
och chef för Inrikesdepartementet. Statsrådet Maj-
Inger Klingvall, som sedan Anders Sundströms avgång
varit chef för Socialdepartementet, entledigades
samtidigt från det uppdraget.
Den nya förordningen med instruktion för
Regeringskansliet ändrades den 1 april 1997 (SFS
1997:80), den 1 juni 1997 (SFS 1997:174), den 1
augusti 1997 (SFS 1997:613), den 1 april 1998 (SFS
1998:50), den 1 oktober 1998 (SFS 1998:1031) och den
1 november 1998 (1998:1217).
Ändringen den 1 april 1997 innebar att rättschefen i
Utrikesdepartementet gavs i uppgift att vaka över
lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet även i
utrikesrepresentationens verksamhet samt att också
en grupp tjänstemän i Regeringskansliet gavs
möjlighet avgöra ärenden som inte behöver avgöras av
Regeringskansliets chef. Vidare infördes i
förordningen en bestämmelse om att Regeringskansliet
utövar arbetsgivarens befogenheter enligt centrala
kollektivavtal. Ändringen den 1 juni 1997 var av
redaktionell art medan ändringen den 1 augusti 1997
bl.a. innebar att Regeringskansliet i stället för
chefen för Regeringskansliet skall besluta om
revisionsplan för internrevisionen och
Statsrådsberedningen skall bereda
lagstiftningsärenden som gäller revision av
Regeringskansliet. Ändringarna den 1 april 1998
gällde bl.a. reglerna om anställning av enhetschef i
Regeringskansliets förvaltningskontor samt
förvaltningskontorets och förvaltningschefens
uppgifter. Ändringen den 1 oktober 1998 innebar att
det är Regeringskansliets beslut i administrativa
ärenden som får överklagas bara om det är särskilt
föreskrivet. Ändringen den 1 november 1998 innebär
att Svenska institutet i Alexandria ingår i
utrikesrepresentationen.
Ändringen den 1 augusti 1997 innebar - bortsett från
förändringar i förteckningarna över myndigheter
under resp. departement - att vissa lagar om
årsredovisning fördes in under
Justitiedepartementets förvaltningsärenden, att
klagomål mot Sverige inför vissa internationella
organ fördes till Utrikesdepartementets
förvaltningsärenden, att lagen (1991:649) om straff
för vissa trafikbrott i sin helhet hör till
Justitiedepartementets område samt att revisorer och
revisionsbolag utgår ur förteckningen över Närings-
och handelsdepartementets förvaltningsärenden.
2 Regeringskansliet
2.1 Regeringskansliet en myndighet
Allmän bakgrund
Sedan den 1 januari 1997 utgör Regeringskansliet en
myndighet bestående av Statsrådsberedningen, 13
departement samt Regeringskansliets
förvaltningsavdelning. Utrikesförvaltningen består
av Utrikesdepartementet och utrikesrepresentationen.
Utrikesrepresentationen, i vilken ingår bl.a.
beskickningar, delegationer vid internationella
organisationer och karriärkonsulat
(utlandsmyndigheter), lyder under Regeringskansliet.
Statsministern är chef för Regeringskansliet. Chef
för ett departement är det statsråd som
statsministern utser enligt 7 kap. 1 §
regeringsformen. Bestämmelser om Regeringskansliets
organisation m.m. finns i förordningen (1996:1515)
med instruktion för Regeringskansliet. Arbetsordning
för Regeringskansliet återfinns i Regeringskansliets
föreskrifter (RFK 1998:1).
Konstitutionsutskottet har i samband med sin
behandling av proposition 1996/97:1, vari regeringen
aviserade omorganisationen av Regeringskansliet till
en enda myndighet, uttalat att den ändring av
Regeringskansliets organisation som då förbereddes
gav ytterligare anledning för utskottet att vid
kommande granskningar uppmärksamma de
organisatoriska förutsättningarnas betydelse för
regeringsarbetet (1996/97:KU1 s. 16). Utskottet
erinrade i sitt granskningsbetänkande våren 1997 om
detta uttalande (1996/97:KU25 s. 12).
Ärendets initiering hösten 1996
I budgetpropositionen för 1997 (prop. 1996/97:1)
anfördes att det inom Regeringskansliet pågick ett
arbete syftande till att från den 1 januari 1997
föra samman Regeringskansliets dåvarande 15
myndigheter till en sammanhållen myndighet. Skälet
till förändringen var enligt budgetpropositionen att
det var nödvändigt att anpassa Regeringskansliets
organisation och arbetsformer till de stora krav som
ställdes på statsförvaltningens högsta ledning, inte
minst mot bakgrund av den ökade
internationaliseringen och de pågående stora
omställningarna inom den offentliga sektorn.
Regeringen ansåg att regeringsformens krav på en
indelning av Regeringskansliet i departement kunde
tillgodoses inom ramen för den tilltänkta
konstruktionen samtidigt som ökad flexibilitet
skulle kunna vinnas.
Konstitutionsutskottet fann sig föranlåtet att som
ett led i behandlingen av budgetpropositionen i det
aktuella avsnittet genomföra en utfrågning av
statssekreterare Hans Dahlgren och rättschefen
Bengt-Åke Nilsson i Statsrådsberedningen. De frågor
beträffande den aviserade nyordningens konse-kvenser
som därvid avhandlades gällde främst
departementschefernas förhållande till
statsministern, omfördelning av medel mellan
departementen, departementens personal,
Utrikesdepartementets ställning samt
konstitutionsutskottets möjligheter till granskning
av Regeringskansliet. Svaren på utskottets frågor
har dokumenterats i form av sammanfattande
minnesanteckningar, bilaga 2.1.1.
Utskottet erinrade i sitt betänkande med anledning
av budgetpropositionen (1996/97:KU1) om att
bestämmelserna i 7 kap. 1 § regeringsformen angående
Regeringskansliet avser att ge statsministern och
regeringen en mycket vidsträckt möjlighet att
bestämma regeringens sammansättning och formerna för
fördelningen av uppgifterna inom regeringskretsen.
Av förarbetena till regeringsformen framgår att det
inte ansetts motiverat att i regeringsformen eller
annan lag ange ramar för antalet statsråd eller
antalet departement. I den proposition genom vilken
förslaget till ny regeringsform lades fram för
riksdagen anförde föredragande statsråd emellertid
att han ansåg det självklart att riksdagen skulle
vara tillförsäkrad ett inflytande i dessa frågor.
Detta ansågs uppnås på ett tillfredsställande sätt
genom reglerna för riksdagens anslagsmakt (prop.
1973:90 s. 181).
I betänkande 1996/97:KU1 erinrade utskottet vidare
om att riksdagen sedan budgetåret 1994/95 anvisade
medel för hela Regeringskansliet utom UD i form av
ett samlat anslag. Denna ordning hade vid sin
tillkomst ansetts stämma väl överens med den syn på
regeringens rätt att bestämma över sin egen
organisation som kommit till uttryck i
regeringsformen. De skäl som anförts för den
aviserade förändringen av Regeringskansliets
organisation låg enligt utskottets mening i linje
med detta synsätt.
Förändrings- och förnyelsearbete inom
Regeringskansliet
Regeringen fattade i september 1997 beslut om
grunderna för det fortsatta arbetet med att förändra
och förnya Regeringskansliets arbetssätt och
organisation (SB96/3633). I ett bakgrundsavsnitt i
beslutshandlingen redovisas bl.a. att, sedan
regeringen i december 1996 fattat beslut om den nya
organisationen, arbetet med att förändra och förnya
Regeringskansliets arbetssätt och organisation
fortsatt under det första halvåret 1997. Därvid hade
en särskild översyn gjorts beträffande vissa
administrativa stödfunktioner, och en särskild
arbetsgrupp hade arbetat med att formulera principer
som borde vara vägledande för styrning och ledning
av departementen.
Av beslutet framgår att det övergripande målet är
att Regeringskansliet skall vara ett effektivt och
kompetent instrument för regeringen i dess uppgift
att styra riket och förverkliga sin politik. Vidare
anförs att den interna styrningsprocessen,
departementens lednings- och styrningsfunktioner och
kvalitetssäkringen inom Regeringskansliet skall
utvecklas. Möjligheten att föra samman de juridiska
funktionerna inom respektive departement bör prövas.
Förvaltningschefen skall vidare föreslå åtgärder som
främjar effektivisering och rationalisering.
Kompetensförsörjningen i Regeringskansliet skall ses
över. En kartläggning skall göras av konsekvenserna
för dimensioneringen av Regeringskansliet av Sverige
medlemskap i EU. Ansvarig för ledningen av detta
arbete är förvaltningschefen, som fortlöpande skall
samråda med departementen samt med företrädare för
de fackliga organisationerna i Regeringskansliet. De
överväganden som ligger till grund för regeringens
beslut redovisas i en till beslutet bifogad
promemoria.
I budgetpropositionen för 1999 (prop. 1998/99:1)
redovisas bl.a. följande.
Inom ramen för arbetet med att utveckla ledning och
styrning har ett ledarskapsprogram för
statssekreterarna genomförts. En del av arbetet med
att stärka mål- och resultatstyrningen syftar till
att höja analys- och beställarkompetensen inom
Regeringskansliet. En översyn av kommittéväsendet
pågår syftande till att skapa bättre förutsättningar
för kommittéernas arbete. En närmare redogörelse för
detta kommer att lämnas i kommittéberättelsen i
början av 1999. Arbetet med en ny, gemensam IT-
plattform har slutförts under 1998. Arbetet med
förberedelser av de svenska insatserna under det
första halvåret år 2001, då Sverige skall utöva
ordförandeskapet i EU, har inletts.
Under 1999 kommer enligt propositionen bl.a.
följande åtgärder att vidtas inom ramen för
förändrings- och förnyelsearbetet. Ett
chefsutvecklingsprogram kommer att genomföras.
Verksamheten bör tillföras och utveckla angelägen
kompetens. Tonvikten vad gäller IT-utvecklingen
skall läggas på utbildning och kommunikation
avseende möjligheterna för en effektiv
verksamhetsutveckling.
Promemoria från Statsrådsberedningen
Utskottet har i en skrivelse till
Statsrådsberedningen den 29 oktober 1998 ställt fyra
frågor om Regeringskansliets nya organisation m.m.,
bilaga 2.1.2.
Frågorna gällde vilka praktiska åtgärder som
vidtagits inom Regeringskansliet med anledning av
den nya ordning som infördes den 1 januari 1997,
vidare vilken roll det pågående förändrings- och
förnyelsearbetet spelar i detta sammanhang, i vilken
omfattning det uppgivna syftet med förändringen
uppnåtts samt vilken utvecklingen har varit inom
Regeringskansliet sedan den 1 januari 1997 på vissa
områden som togs upp i utskottets utfrågning hösten
1996. Statsrådsberedningen har besvarat frågorna i
en promemoria den 16 november 1998, bilaga 2.1.3.
I promemorian anförs att sammanslagningen av
departementen till en myndighet kom till uttryck i
den nya instruktionen för Regeringskansliet och en
arbetsordning för myndigheten. Samtidigt upphävdes
departementsförordningen och instruktionerna för
Utrikesdepartementet och Regeringskan-sliets
förvaltningskontor. I promemorian redovisas de
viktigare författningsmässiga och praktiska inslagen
enligt den gamla och nya ordningen inom
Regeringskansliet.
När det gäller frågan om vilken roll det pågående
förändrings- och förnyelsearbetet spelar i det
aktuella sammanhanget, anförs i promemorian att
Regeringskansliets uppgift är att vara ett effektivt
och kompetent instrument för regeringen i dess
uppgift att styra riket och förverkliga sitt
politiska program, vilket var utgångspunkten för
bildandet av den sammanhållna myndigheten
Regeringskansliet. Den nya organisationsstrukturen
skapade enligt promemorian förutsättningar för att
utveckla verksamhet och arbetsformer i
Regeringskansliet, men för att fullfölja den vision
som låg bakom bildandet av myndigheten
Regeringskansliet krävs ett långsiktigt
förändringsarbete. Därefter lämnas en redogörelse
för det pågående förändrings- och förnyelsearbetet i
huvudsaklig överensstämmelse med utskottets referat
i det föregående.
En fråga som utskottet ställde till
Statsrådsberedningen gällde i vilken utsträckning
det uppgivna syftet med förändringen uppfyllts.
Syftet var att anpassa organisation och arbetsformer
till kraven på regeringsarbetet med anledning av den
ökade internationaliseringen och den offentliga
sektorns omställning samt strävan efter ökad
flexibilitet. I promemorian redovisas vissa åtgärder
som vidtagits på olika områden med sikte på att
uppnå det nämnda syftet. Ett exempel är att EU-
frågor har integrerats med sakfrågor och
huvudmannaområden och att EU-politiken kommer att
samordnas i Statsrådsberedningen. Ett annat exempel
är att det tvärsektoriella arbetet mellan olika
politikområden har ökat. I arbetet med den
offentliga sektorns omställning har särskilt mål-
och resultatstyrningen inom statsförvaltningen lyfts
fram. Regeringskansliet avser också att utarbeta en
strategi för uppföljning och utvärdering av statliga
insatser.
I promemorian redovisas också hur utvecklingen har
varit på vissa områden, som togs upp i KU:s
utfrågning hösten 1996 beträffande
departementschefernas förhållande till
statsministern, omfördelning av medel mellan
departementen, departementschefernas befogenheter i
fråga om departementens personal samt UD:s
ställning.
Av promemorian framgår att departementscheferna
väsentligen har samma reella beslutanderätt som de
hade före organisationsförändringen. Viss
omfördelning av medel har skett mellan
departementen, varvid departementens anslagssparande
inlemmats i beredningen och hela det disponibla
beloppet avseende anslaget för Regeringskansliet
blivit föremål för omprövning med hänsyn till de
prioriterade målen. Departementschefen beslutar i
allmänhet om anställning av personal i
departementet. Departementschefen har också rätt att
besluta om indelningen av departementet i
sakområden, chefstjänstemännens uppgifter och om
fördelningen av arbetet mellan dem samt formerna i
övrigt för verksamheten. Beträffande UD:s ställning
gäller bl.a. att utrikesministern och departementet
efter statsministerns bemyndigande utövar ett
bestämmande inflytande över utrikesrepresentationen
och i detta sammanhang spelar rollen av en central
förvaltningsmyndighet. I flera avseenden är UD en
integrerad myndighet på samma sätt som övriga
departement. UD:s anslag bereds skilt från de övriga
departementens anslag. Utrikesdepartementet har en
särpräglad personalpolitik och UD:s personal har i
motsats till övrig personal i Regeringskansliet en
förflyttningsskyldighet inom utrikesförvaltningen.
Utskottets bedömning
Som framgått av det det föregående har
konstitutionsutskottet redan inför genomförandet av
reformen genom vilken Regeringskansliet blev en
myndighet intresserat sig för reformen och dess
genomförande. Ett skäl till utskottets intresse för
Regeringskansliets fortsatta utveckling är att
riksdagen med den ordning för anslagstilldelningen
som numera råder inte har något direkt inflytande
över Regeringskansliets organisation och verksamhet.
Eftersom det enligt utskottets mening är viktigt att
Regeringskansliet fungerar väl oavsett vilken den
sittande regeringen är, finns det anledning för
konstitutionsutskottet att följa Regeringskansliets
verksamhet även framgent.
När det gäller den redogörelse som
Statsrådsberedningen lämnat till utskottet som svar
på vissa frågor som utskottet ställt, finner
utskottet att någon analys eller allmän bedömning av
vad reformen hittills resulterat i inte har lämnats.
Detta kan möjligen ha sin förklaring i att relativt
kort tid förflutit sedan den organisatoriska
förändringen genomfördes och att det är svårt att
mera precist mäta vilka framsteg som gjorts.
Utskottet utgår från att det skall bli möjligt för
Regeringskansliet att senare lämna en mera
preciserad redovisning till utskottet. Den nu
aktuella redovisningen föranleder i övrigt inget
uttalande från utskottet.
2.2 Jävsfrågor när departementstjänstemän
har styrelseuppdrag
Inledning
Konstitutionsutskottet har under en följd av år i
sina granskningsbetänkanden redogjort för
personalutvecklingen i Regeringskansliet. Under
senare tid har uppmärksamheten därvid bl.a. riktats
mot inslaget av politiskt tillsatta tjänstemän och
på jämställdhetsfrågor. Redogörelserna har grundats
på statistiska uppgifter som inhämtats från
Regeringskansliet. Inom ramen för behandlingen av
jämställdhetsfrågor lämnade utskottet i föregående
års administrativa granskningsbetänkande (bet.
1997/98:10, avsnitt 1) en redovisning av antalet
styrelseuppdrag i statliga företag och
affärsdrivande verk och av hur arvodena för
uppdragen fördelade sig mellan kvinnor och män m.m.
I sin bedömning uttalade utskottet bl.a. att det
avsåg att vid kommande granskning ta upp frågan om
det finns risker för jäv när tjänstemän i
Regeringskansliet har uppdrag som ledamöter av
styrelser för statliga företag och affärsverk.
Utskottet har nu företagit en granskning av frågan
om jäv för departe-mentstjänstemän som har
styrelseuppdrag i statliga företag eller affärsverk.
Till grund för granskningen har bl.a. legat en
promemoria från Statsrådsberedningen, bilaga 2.2.
Gällande bestämmelser om jäv
Förvaltningslagen
Bestämmelser om jäv finns för
förvaltningsmyndigheterna i 11 och 12 §§
förvaltningslagen (1986:223). Inom Regeringskansliet
gäller lagen vid handläggningen av
regeringskansliärenden, dvs. sådana ärenden som
beslutas av Regeringskansliets chef, en
departementschef eller ett annat statsråd eller av
en departementstjänsteman. Däremot gäller
förvaltningslagen inte vid handläggning av
regeringsärenden, dvs. sådana ärenden som beslutas
vid ett regeringssammanträde. I förarbetena till
förvaltningslagen uttalade departementschefen (prop.
1985/86:80 s. 57) att, i regeringens praxis,
förvalt-ningsärenden i möjligaste mån brukade
handläggas enligt samma regler som gäller för
underordnade myndigheter och att någon ändring av
denna praxis inte var avsedd.
Enligt 11 § förvaltningslagen är den som skall
handlägga ett ärende jävig
1. om saken angår honom själv eller någon
närstående eller om ärendets utgång kan väntas
medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv
eller någon närstående,
2. om han eller någon närstående är
ställföreträdare för den som saken angår eller för
någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av
ärendets utgång,
3. om ärendet har väckts hos myndigheten genom
överklagande eller underställning av en annan
myndighets beslut eller på grund av tillsyn över
annan myndighet och han tidigare hos den andra
myndigheten har deltagit i den slutliga
handläggningen av ett ärende som rör saken,
4. om han har fört talan som ombud eller mot
ersättning biträtt någon i saken, eller
5. om det i övrigt finns någon särskild
omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till
hans opartiskhet i ärendet.
I 11 § andra stycket anges att från jäv bortses när
frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar
betydelse.
Enligt 12 § får den som är jävig inte handlägga
ärendet. Han får dock vidta åtgärder som inte någon
annan kan vidta utan olägligt uppskov. Vidare anges
att den som känner till en omständighet som kan
antas utgöra jäv mot honom självmant skall ge det
till känna.
Statsrådsberedningens allmänna råd om
förvaltningslagens tillämpning hos regeringen
Förvaltningslagen gäller formellt inte för ärenden
hos regeringen. Statsrådsberedningen har nyligen
kommit ut med en reviderad version av Gula boken -
handbok för handläggningen av ärenden i
Regeringskansliet (Ds 1998:39). I denna anges att
det är viktigt att man även i regeringsärenden
följer de principer som förvaltningslagen ger
uttryck för, trots att regeringen inte är en
förvaltningsmyndighet i förvaltningslagens mening. I
regeringskansliärendena är förvaltningslagen dock
direkt tillämplig.
Statsrådsberedningen utkom år 1987 med en särskild
handbok med allmänna råd om förvaltningslagens
tillämpning hos regeringen (Bruna boken). Enligt
uppgift från Statsrådsberedningen har man inte för
avsikt att revidera denna bok, men vad som sägs i
den äger alltjämt giltighet vid regeringsärendenas
handläggning.
När det gäller förvaltningslagens jävsbestämmelser
anges i Bruna boken att det kan finnas skäl att
skilja mellan jäv vid å ena sidan föredragningen och
avgörandet vid regeringssammanträdet och å andra
sidan beredningen i departementen.
I fråga om jäv vid regeringssammanträdet anges att
det i princip bör undvikas att ett statsråd som är
jävigt i ett ärende enligt någon av de jävsgrunder
som anges i 11 § föredrar ärendet eller annars
deltar i avgörandet av det vid
regeringssammanträdet. Också i tveksamma fall bör
statsrådet avstå från att delta i avgörandet.
Vad gäller jäv vid beredningen av regeringsärenden
i departementen anges i Bruna boken att det i
princip bör undvikas att någon som är jävig deltar.
Också i detta fall bör jävsreglerna i
förvaltningslagen följas. När tjänstemannens
möjlighet att påverka utgången i ett ärende är liten
eller när han inte har någon valmöjlighet kan man
enligt Bruna boken ofta med tillämpning av 11 §
andra stycket bortse från jäv. En
departementstjänsteman som känner tvekan om hans
opartiskhet kan ifrågasättas bör anmäla det till sin
överordnade.
I Bruna boken tas därutöver bl.a. upp den
situationen att en departements-tjänsteman är
styrelseledamot i ett statligt bolag. Enligt vad som
anförs kan den särskilda jävsgrunden i 11 § första
stycket 2 då bli aktuell, om en tjänsteman är
behörig att företräda bolaget (s.k.
ställföreträdarjäv). Är detta inte fallet kan
tjänstemannen komma att anses som jävig enligt
generalklausulen i punkt 5. Vidare hänvisas till
konstitutionsutskottets granskningsbetänkande KU
1985/86:25 s. 37 f. där det förhållandet
diskuterades att en departe-mentstjänsteman var
ledamot av flygbolaget Swedairs styrelse vid det
tillfälle då regeringen fattade vissa beslut om
tillstånd till flygtrafik. Hänvisning görs också
till utskottets granskningsbetänkande KU 1986/87:33
s. 72, där utskottet återkom till jävsfrågan.
Tidigare granskning i konstitutionsutskottet av
frågor om jäv för departementstjänstemän m.fl.
Under riksmötet 1985/86 granskade
konstitutionsutskottet vissa regeringsbeslut med
anledning av ansökningar om tillstånd till viss
flygtrafik (bet. KU 1985/86:25 s. 37 f.). I ärendet
hade bl.a. tagits upp frågan om i vilken
utsträckning jäv kan anses ha förelegat beträffande
vissa tjänstemän i departementen.
Konstitutionsutskottet erinrade om att
förvaltningslagen formellt inte gäller för ärenden
hos regeringen. Utskottet konstaterade att
föredragande departementschefen då lagen infördes
emellertid anförde att lagens regler borde följas så
långt som möjligt även hos regeringen. Vidare
redogjorde utskottet för innehållet i Bruna boken
angående frågan om jäv.
Utskottet fann att granskningen inte gav vid handen
annat än att de aktuella koncessionsärendena
handlagts i enlighet med gällande regler och praxis.
Ärendet föranledde utskottet att därutöver framhålla
vikten av att förvaltningslagens jävsregler iakttas
vid ärendeberedningen i Regeringskansliet. I ärenden
med två- eller flerpartsintressen borde således,
enligt utskottets mening, en departementstjänsteman
som är styrelseledamot i ett hel- eller halvstatligt
bolag inte delta i beredningen av ett ärende som rör
bolaget.
Under riksmötet 1986/87 tog konstitutionsutskottet
till granskning upp frågan i vilken utsträckning det
förekommer att departementstjänstemän innehar poster
i styrelserna för olika statliga myndigheter och
andra organ, frågan om jäv för dessa tjänstemän m.m.
(KU 1986/87:33 s. 71 f.). När det gällde jävsfrågan
hänvisade utskottet till vad det uttalat under
föregående års granskning. Utskottet ville också
tillägga att det, enligt utskottets mening, var
önskvärt att, vid handläggningen inom
Regeringskansliet av ett ärende som rörde ett
statligt bolag där en departementstjänsteman var
styrelseledamot, oavsett ärendets beskaffenhet, låta
en annan tjänsteman i departementet i första hand
svara för handläggningen - bl.a. med hänsyn till
intresset av att ärendet skall bli allsidigt belyst.
Utskottet konstaterade att en sådan rekommendation
var intagen i den särskilda handbok med anvisningar
om förvaltningslagens tillämpning i
Regeringskansliet som getts ut av
Statsrådsberedningen. I övrigt fann utskottet inte
anledning till något särskilt uttalande.
Under föregående riksmöte behandlade
konstitutionsutskottet ett granskningsärende om
näringsminister Anders Sundströms handläggning av
frågan om tillstånd för anläggande av likströmskabel
mellan Sverige och Polen (bet. 1997/98:KU25 s. 69
f.). I granskningen aktualiserades frågan om jäv
hade förelegat för vissa tjänstemän i Närings- och
handelsdepartementet vid beredningen och avgörandet
av koncessionsärendet. Enligt utskottets mening hade
vid granskningen inte kommit fram annat än att det
aktuella regeringsärendet i detta avseende hade
handlagts i enlighet med gällande regler. Utskottet
fann dock anledning att ånyo framhålla vikten av att
förvaltningslagens jävsregler iakttas vid
beredningen av ärenden i Regeringskansliet. Härvid
hänvisade utskottet till sitt tidigare uttalande om
att en departementstjänsteman, som är
styrelseledamot i ett hel- eller halvstatligt bolag,
inte bör delta i ett ärende som rör bolaget, oavsett
ärendets beskaffenhet. I sådant fall bör en annan
tjänsteman i första hand svara för handläggningen. I
en reservation fann ledamöterna från (fp) och (mp)
att jäv förelegat.
Riktlinjer för förvaltningen av statens
företagsägande
Allmänt
Efter beslut i riksdagen i februari 1981 (prop.
1980/81:22, bet. 1980/81: NU29, rskr. 1980/81:147)
lämnar regeringen årligen en redogörelse för företag
med statligt ägande, dvs. för affärsverken och de
statligt ägda bolagen. I skrivelse 1998/99:20 med
1998 års redogörelse ingår 59 företag, jämfört med
74 i 1997 års redogörelse. Av företagen utgör 4
stycken affärsverk. Övriga är bolag, med undantag
för Svenska skeppshypotekskassan. Drygt 40 av
företagen hade den 31 december 1996 en statlig
ägarandel om 100 %. Huvudmän för företagen har varit
riksdagen (Sveriges riksbank) och Utrikes-, Social-,
Kommunikations-, Finans-, Arbetsmarknads-, Kultur-,
Närings- och handelsdepartementen samt Inrikes- och
Miljödepartementen. Närings- och
handelsdepartementet har varit huvudman för flest
företag (22 stycken), följt av Finansdepartementet
som ansvarat för 12 företag.
Riksdagens beslut om riktlinjer för förvaltningen av
statens företagsägande
Riksdagen beslutade våren 1996 om riktlinjer för
förvaltningen av statens företagsägande (prop.
1995/96:141, bet. 1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302).
Beslutet innebar att riksdagen godkände de av
regeringen föreslagna riktlinjerna för förvaltningen
av statens företagsägande. Riktlinjerna innebär i
korthet att kommersiella och fullt konkurrensutsatta
företag skall förvaltas med krav på effektivitet,
avkastning på det kapital företaget representerar
och strukturanpassning. Den som förvaltar skall med
utgångspunkt i uppsatt verksamhetsmål aktivt följa
företagens utveckling och vidta de åtgärder som
behövs för att företagen skall uppfylla ovannämnda
krav. Ägarens uppgift är att medverka till
företagens långsiktiga utveckling och inriktning.
Som bakgrund till regeringens förslag angavs bl.a.
(prop. 1995/96:141 s. 8) att regeringen inte ämnade
fortsätta med de ideologiskt motiverade
utförsäljningarna av statligt ägda företag som
genomförts av den föregående regeringen. I stället
ansåg regeringen att staten borde spela en mer aktiv
ägarroll för att främja utvecklingen av företag med
statligt ägande. Riksdagens försäljningsbemyndigande
från år 1991 var enligt regeringen därför inte
ändamålsenligt utformat för att möjliggöra och
underlätta regeringens ägarpolitik. Regeringen
anförde vidare att ett väsentligt medel för staten
att utöva en aktiv ägarroll hade försvunnit genom
att riksdagen år 1991 beslutade att avveckla
Förvaltningsaktiebolaget Fortia. Detta var
huvudmotiven till att regeringen i
budgetpropositionen 1995 föreslog ett bemyndigande
för ägarförvaltningen som skulle ersätta det
gällande försäljningsbemyndigandet.
Regeringen anförde därutöver att det inom
Regeringskansliet sedan hösten 1994 hade pågått ett
arbete som syftade till att åstadkomma en mer
samordnad och professionell ägarförvaltning.
Förutsättningarna för att utöva en mer aktiv
ägarroll skulle enligt regeringen studeras vidare.
När det gällde innebörden av kraven på ett aktivt
och professionellt ägarskap konstaterade regeringen
att den formella rollfördelningen mellan ägare,
styrelse och företagsledning i aktiebolag finns
reglerad i aktiebolagslagen. Staten hade enligt
regeringen i flertalet fall utövat ägarrollen
relativt passivt, särskilt när det gällde företagens
yttre omstrukturering. Statens ägande jämfördes
därvidlag ofta med institutionellt ägarskap, såsom
det hade utövats av t.ex. försäkringsbolag och
aktiefonder. En skillnad var dock att de senare i
allmänhet endast är minoritetsdelägare i större
företag med sammansatta ägarstrukturer, medan staten
ofta är den ende eller dominerande ägaren.
Regeringen anförde vidare att det, för att den
statligt ägda företagssektorn skulle kunna utvecklas
och behålla sin ställning inför framtiden, krävdes
ett större engagemang, bl.a. för att skapa en bättre
balans gentemot styrelser och företagsledningar. Det
var enligt regeringen ägarens uppgift och ansvar att
medverka till företagens utveckling. Det kunde bl.a.
ske genom tillförsel av kompetens och kapital, men
vid behov även medverkan till verksamhetsanpassning,
omstrukturering och i vissa fall ägarförändring, för
att utveckla enskilda företag och företagsgruppen
som helhet samt statens kapital i denna. Regeringen
anförde att det även är en viktig uppgift för staten
som ägare att se till att företags verksamhet
bedrivs på ett sätt som motsvarar högt ställda krav
på etik och moral.
Riksdagens revisorers förslag angående statens roll
som ägare av bolag
Riksdagens revisorer har granskat statens roll som
ägare av majoritetsägda bolag. Resultatet
redovisades i en rapport (1997/98:2), som därefter
remissbehandlades. Under remissbehandlingen av
rapporten lämnade bl.a. Regeringskansliet ett
remissyttrande. Med utgångspunkt från rapporten och
remissyttrandet, redovisade revisorerna sina
överväganden i förslag 1997/98:RR9 till riksdagen.
När det gällde styrelserna i de statliga bolagen
ville revisorerna bl.a. framhålla det principiella
synsätt som redovisats i deras rapport, nämligen att
personer inom ett departement som arbetar med
ärenden rörande mål och måluppföljning för bolaget i
fråga inte skall sitta i styrelsen för bolaget.
Revisorerna konstaterade att det inte föreligger en
sådan rollkonflikt i de flesta fall, men att
regeringen hittills inte varit helt konsekvent på
denna punkt. Särskilt viktigt är det enligt
revisorerna att skilja på dessa roller när bolaget i
fråga är beroende av årliga anslag från staten.
Revisorernas förslag har behandlats av riksdagen
(bet. 1997/98:NU15, rskr. 1997/98:283).
Näringsutskottet avstyrkte revisorernas förslag med
hänsyn till det omfattande utvecklingsarbete som
pågår inom Regeringskansliet. Utskottet ansåg att
den granskning som revisorerna gjort var
förtjänstfull och väl ägnad att ligga till grund för
ytterligare arbete i frågan.
Regeringskansliets ägarhandbok
En arbetsgrupp i Regeringskansliet har utarbetat en
handbok (Regeringskansliets ägarhandbok) som syftar
till att utveckla en för departementen gemensam
policy i ägarstyrningsfrågor och som förnyas
fortlöpande (jfr bet. 1997/98:NU15 s. 7 f.). I
handboken finns ett avsnitt som behandlar frågor om
styrelsens sammansättning i statliga bolag. Härvid
anförs bl.a. att det i bolag som har tydliga ansvar
för samhällspolitiska mål, eller för bolag som
påverkas väsentligt av politiska beslut, kan vara av
värde att ha med personer med politisk förankring
och kompetens i styrelsen. Det bör enligt handboken
däremot inte förekomma att politiker sitter i
styrelser samtidigt som de har ett direkt inflytande
på de sektorspolitiska beslut som bolaget är berört
av. Denna restriktion gäller i lika hög grad
tjänstemän inom Regeringskansliet. Sektors- och
ägarpolitik bör enligt handboken därmed hållas
åtskilda.
Konstitutionsutskottets granskning
Konstitutionsutskottet har vid några tillfällen
granskat frågor rörande den statliga
affärsverksamheten.
Vid riksmötet 1982/83 granskade utskottet
regeringens befattning med frågor rörande ledningen
för ett antal statliga bolag (bet. KU 1982/83:30). I
samband med denna granskning gjorde utskottet några
principiella uttalanden (s. 30 f.) Bland annat
konstaterade utskottet att den formella styrningen
av de bolag där staten helt eller delvis äger
aktierna endast kan utövas på bolagsstämman. Genom
bl.a. valet av styrelse och möjligheten att i
bolagsordningen föra in särskilda bestämmelser om
exempelvis bolagets målsättning kan statens
representanter på bolagsstämman påverka inriktningen
av bolagets verksamhet. Vidare, i den mån ekonomiska
anslag beslutats för bolagets verksamhet, kan
styrning utövas genom att särskilda villkor
föreskrivs för anslagets användande. Utskottet
konstaterade att några andra formella styrmedel än
de angivna inte fanns. Utskottet erinrade dock om
att staten kan sluta avtal med bolaget, varigenom
bolaget frivilligt går med på att inskränka sin
handlingsfrihet på det sätt som staten önskar. Ett
bolag kan också gå med på att skriva in bestämmelser
i bolagsordningen om att vissa av bolagets beslut
skall underställas regeringen eller annan statlig
myndighet. Utskottet konstaterade härefter att nu
återgivna regelsystem självfallet inte betydde att
underhandskontakter mellan ägare och den direkta
bolagsledningen inte fick förekomma.
Även under riksmötet 1991/92 granskade
konstitutionsutskottet vissa bolagsfrågor (bet.
1991/92:KU30). Bland annat framhöll utskottet (s.
70) att det var önskvärt med mera uttryckliga
direktiv och dokumentation i frågor som avsåg
statens företrädare på bolagsstämmor eller i andra
sammanhang. Detta var enligt utskottet av vikt inte
minst för utskottets granskningsverksamhet.
Under riksmötet 1994/95 granskade
konstitutionsutskottet vissa frågor som hade
anknytning till den s.k. bankkrisen (bet.
1994/95:KU30 s. 84 f.). En fråga som därvid
behandlades var utövandet av statens ägande i
Nordbanken. I sin bedömning uttalade utskottet att
det ansåg det angeläget att en tydlig policy
utvecklades för hur ägandet skulle utövas i statligt
ägda företag. Från de utgångspunkter som utskottet i
detta sammanhang hade att beakta var det enligt
utskottet av betydelse att skriftliga riktlinjer
utformades för hur ägandet skulle utövas av
statsråden och övriga företrädare för
Regeringskansliet. Rutiner borde utvecklas som
gjorde det möjligt att följa viktigare
händelseförlopp och att granska vilka kontakter som
förevarit mellan bolagsledningar och berörda
departement i frågor av större betydelse. Utskottet
ville understryka vikten av att ställningstaganden i
ärenden som behandlas på bolagsstämmor och i andra
viktiga frågor dokumenterades. Härvid erinrade
utskottet om sitt tidigare uttalande från riksmötet
1991/92:KU30. Utskottet uttalade vidare att det inom
ramen för ägarpolicyn borde ingå att staten skulle
ha en aktiv och initierad roll i fråga om val av
styrelseledamöter.
Utövandet av statens ägande i Apoteksbolaget AB var
föremål för utskottets granskning under riksmötet
1995/96 (bet. 1995/96:KU30, avsnitt 13.3). I sin
bedömning hänvisade utskottet till sina tidigare
uttalanden i samband med granskningen av statens
ägande i Nordbanken. Vidare konstaterade utskottet
bl.a. att när det gällde kontakterna mellan bolaget
och Socialdepartementet hade den föregående
borgerliga och den nuvarande socialdemokratiska
regeringen agerat olika beträffande sättet att låta
sig representeras i styrelsen. Enligt utskottets
mening var den viktiga frågan att regeringen
skaffade sig tillräcklig insyn i verksamheten
snarare än sättet på vilket detta sker. Utskottet
hade inga erinringar mot departementets faktiska
agerande härvidlag under den granskade perioden.
Utskottets nu aktuella granskning
Utskottets frågor till Statsrådsberedningen
Till grund för sin nu aktuella granskning har
utskottet från Statsrådsberedningen begärt en
redovisning från samtliga departement där tjänstemän
är styrelseledamöter i statliga företag eller
affärsverk. Utskottet framhöll att det av
redovisningen borde framgå vilken befattning
respektive tjänsteman har i departementet och vilket
styrelseuppdrag denne innehar. Vidare ville
utskottet ha en redovisning av styrelsearvodenas
storlek. Utskottet önskade också få en redovisning
av om den ifrågavarande tjänstemannen tjänstgör på
den enhet där ärenden angående det aktuella bolaget
eller affärsverket handläggs. Därutöver ställde
utskottet frågan om det inom respektive departement
finns någon särskild ordning för hur jävsfrågor
skall hanteras. Utskottet ville också veta vilka
överväganden som ligger bakom att ett departement är
representerat i ett bolags eller affärsverks
styrelse. Utskottet undrade om det finns en allmän
policy i Regeringskansliet i denna fråga eller om
detta avgörs särskilt i varje departement.
Promemoria från Statsrådsberedningen
I en promemoria till utskottet den 9 november 1998
har Statsrådsberedningen lämnat redogörelser från de
departement som har styrelseuppdrag att redovisa.
Statsrådsberedningen anför för egen del att det
allmänt gäller att departementen tillämpar
förvaltningslagens regler om jäv, också i ärenden
angående statliga bolag och affärsverk. Därutöver
hänvisar Statsrådsberedningen till den inom
Regeringskansliet utarbetade handboken som syftar
till att utveckla en för departementen gemensam
policy i ägarstyrningsfrågor och som förnyas
fortlöpande. Den gemensamma policy som finns i dag
när det gäller departementstjänstemän i styrelserna
framgår enligt Statsrådsberedningen av den text i
handboken som behandlar frågor om styrelsens
sammansättning.
De aktuella departementens redogörelser kan
sammanfattas enligt följande.
Av de tretton departementen i Regeringskansliet har
nio departement tjänstemän som också är
styrelseledamöter i statliga företag eller
affärsverk. Dessa utgörs av Utrikes-, Social-,
Kommunikations-, Finans-, Utbildnings-,
Arbetsmarknads-, Närings- och handels-, Inrikes- och
Miljödepartementen. Sammanlagt har 49
departementstjänstemän styrelseuppdrag av aktuellt
slag. Av dessa är fem departementssekreterare, fem
kansliråd, tre sakkunniga, 17 departementsråd, åtta
finansråd, en budgetchef, en expeditions- och
rättschef samt nio statssekreterare.
Styrelsearvodena varierar kraftigt mellan de olika
uppdragen. Som exempel kan nämnas att två tjänstemän
från Utbildningsdepartementet, som är ledamot
respektive ordförande i styrelsen för Svenska
Statens Språkresor AB, inte uppbär några arvoden för
sina uppdrag. Det högsta arvodet, som uppgår till
125 000 kr, uppbärs av två tjänstemän i Närings- och
handelsdepartementet som är ledamöter av Celsius
AB:s styrelse.
Av redogörelserna framgår att 23 av de 49
departementstjänstemän som också innehar
styrelseuppdrag arbetar på den enhet inom
departementet som handlägger frågor som berör det
aktuella bolaget. Vidare framgår att det inom
departementen, med ett undantag, inte har utarbetats
någon särskild ordning för hur jävsfrågor skall
hanteras. Flera departement hänvisar till Bruna
boken. Arbetsmarknadsdepartementet anför att
departementet numera allmänt följer principen att en
tjänsteman som har ansvar för frågor som rör ett
visst bolag inom departementets ansvarsområde inte
skall ingå i bolagsstyrelsen. Enligt
Inrikesdepartementet tjänstgör de tjänstemän som
företräder staten i aktuella bolags styrelser på
samma enhet. Ärenden om förvaltningen av respektive
bolag handläggs dock enligt de rutiner som nu gäller
av annan tjänsteman än den som innehar
styrelseuppdrag. Närings- och handelsdepartementet
konstaterar i sin redogörelse att ärenden angående
respektive bolag kan ha principiellt olika
inriktning. I vissa fall har bolaget anslag för
vissa uppgifter eller på annat sätt särskilda
uppgifter reglerade i lag, författning eller genom
avtal. I andra fall förekommer att statens
ägarförvaltning av det berörda bolaget handläggs på
den enhet där tjänstemannen tjänstgör. Detta är ett
vanligt förhållande på departementet. I redogörelsen
framhålls att i båda fallen handläggs ärenden som
berör respektive bolag dock regelmässigt av en annan
tjänsteman än den som innehar styrelseuppdrag i det
ifrågavarande bolaget.
Inom Finansdepartementet finns sedan 1990 särskilda
riktlinjer angående styrelseuppdrag i kreditinstitut
för anställda i departementet. Enligt riktlinjerna
bör statssekreterarna samt avdelningscheferna på
budget-, finansmarknads- och skatteavdelningarna
samt ekonomiska avdelningen inte inneha
styrelseuppdrag i kreditinstitut. Detsamma gäller
för planeringschefen och informationssekreteraren
samt för rättschefen, enhetschefer och handläggare
på finansmarknadsavdelningen. När det gäller
expeditions- och rättschefen samt avdelningschefen
på internationella avdelningen samt enhetschefer och
huvudmän som inte hör till de kategorier som nu
nämnts bör det prövas från fall till fall om den
anställde lämpligen kan inneha ett visst
styrelseuppdrag. Avdelningscheferna och
enhetscheferna på den administrativa avdelningen
samt övriga anställda på Finansdepartementet bör
enligt riktlinjerna vara oförhindrade att inneha
styrelseuppdrag i kreditinsititut.
När det gäller frågan om vilka överväganden som
ligger bakom att ett departement är representerat i
ett bolags eller affärsverks styrelse hänvisar
flertalet av departementen i första hand till
Regeringskansliets ägarhandbok. Utrikesdepartementet
anför att det av tradition har ansetts viktigt att
den särskilda kompetensen som departementet besitter
i frågor som rör utvecklingssamarbete kommer det
aktuella bolaget - Swedfund International AB - till
del. Ett annat skäl är att departementet ansett det
angeläget att de övergripande utvecklingsmålen
beaktas vid styrelsens beredning av bl.a. enskilda
investeringsfrågor. Närings- och
handelsdepartementet, som i första hand hänvisar
till Regeringskansliets ägarhandbok, anför att
uppfattningen inom departementet är att det som ett
led i ägarförvaltning av bolagen är nödvändigt att
medverka i styrelsearbete i de bolag och affärsverk
som lyder under departementet för att uppnå en
effektiv förvaltning av bolagen och affärsverken.
Utskottets bedömning
Utskottet har företagit den under föregående
riksmöte aviserade granskningen av frågan om det
finns risk för jäv när departementstjänstemän har
uppdrag som styrelseledamöter för statliga bolag
och affärsverk.
Inledningsvis vill utskottet erinra om vad som sägs
i 12 § förvaltningslagen, nämligen att den som
känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv
mot honom självmant skall ge det till känna.
Förvaltningslagens bestämmer lägger således ett
visst ansvar på den enskilde tjänstemannen när det
gäller frågan om jäv.
Granskningen utvisar att 49 departementstjänstemän
har styrelseuppdrag i statliga bolag eller
affärsverk. Utskottet vill härvid framhålla att
frågan om risk för jäv framför allt torde bli
aktuell i de situationer där departementstjänstemän
med styrelseuppdrag också i sin ordinarie
departementsbefattning möter frågor som rör det
aktuella bolaget eller affärsverket. Departementens
redogörelser visar att 23 departementstjänstemän
tjänstgör på eller har befattning med den enhet inom
departementet som handlägger frågor som berör de
bolag där de själva sitter i styrelsen. I
redogörelserna anges vidare att departementen i
huvudsak tillämpar den ordningen att ärenden som
berör respektive bolag eller affärsverk handläggs av
annan departementstjänsteman än den som innehar
styrelseuppdraget. Förutom i ett fall har
departementen, vid sidan av de allmänna riktlinjer
som gäller, inte utarbetat någon särskild ordning
för hur jävsfrågor skall hanteras. Av departementens
redogörelser framgår vidare att 12 av de 23
departementstjänstemän med styrelseuppdrag som
tjänstgör på eller har befattning med den enhet där
frågor om det aktuella bolaget eller affärsverket
handläggs innehar chefsposter, dvs. är
departementsråd, finansråd eller statssekreterare.
Enligt utskottets mening är det framför allt i de
situationer där staten uppträder i dubbla roller -
både som ägare och myndighetsutövare - som frågan om
jäv torde bli aktuell. Utskottet anser att det är av
stor vikt att arbetet i Regeringskansliet och de
särskilda departementen sköts på ett sådant sätt att
jäv inte uppstår. Det är också betydelsefullt att
möjligheterna för den enskilde tjänstemannen att
identifiera och undvika jävssituationer underlättas.
Den företagna granskningen ger vid handen att frågan
om risk för jäv när departementstjänstemän har
styrelseuppdrag i statliga bolag eller affärsverk
måste ges ytterligare uppmärksamhet inom
Regeringskansliet.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla, vilket
också understryks i redogörelsen från Närings- och
handelsdepartementet, att ärenden inom departementen
angående de statliga bolagen eller affärsverken kan
ha principiellt olika inriktning. Någon skillnad i
den ordning - beroende på vilken fråga som är
aktuell - som departementen tillämpar för att
undvika jävssituationer tycks dock inte göras.
Utskottet anser härvid att det kan finnas anledning
att anlägga ett principiellt annat synsätt på frågor
som enbart har med det statliga ägandet att göra än
på frågor som rör myndighetsutövning mot
ifrågavarande bolag eller affärsverk. Vidare anser
utskottet att granskningen har utvisat att det finns
ett särskilt behov av en mer tydlig och enhetlig
handlingslinje när det gäller jävsfrågorna på
chefstjänstemannanivå. Därutöver efterlyser
utskottet, när det gäller det enskilda bolaget eller
affärsverket, en mer ingående diskussion än vad
lämnade redogörelser ger intryck av i fråga om
jävsfrågans känslighet och behovet av att
departementets särskilda kompetens kommer bolaget
eller verket till godo. Enligt utskottets mening bör
en sådan diskussion utmynna i att en avvägning görs
mellan de intressen som nämnda frågor avser.
Granskningen föranleder i övrigt inget uttalande
från utskottets sida.
2.3 Organisationen för handläggning av EU-
frågor
Konstitutionsutskottet redogjorde i
granskningsbetänkandet år 1996 för regeringens
organisation för handläggning av EU-frågor under år
1995 (bet. 1995/96:KU30, s. 26-27). Utskottet
uttalade att det avsåg att även framdeles följa
regeringens organisation för hantering av EU-frågor.
Utskottet återkommer nu till detta ärende. I det
följande ges först en översiktlig redogörelse för
Regeringskansliets organisation för arbetet med EU-
frågor. Därefter berörs vissa särskilda aspekter av
EU-frågornas hantering i Regeringskansliet.
Redovisningen bygger på uppgifter som framkommit vid
intervjuer med företrädare för Regeringskansliet.
Uppgifterna rör framtagandet av ståndpunkts-
promemorior, användningen av kommittéväsendet och
kontakter med intresseorganisationer, kontakter med
riksdagen, urvalsprinciper för faktapromemorior samt
instruktionsgivningen till dem som företräder
Sverige i EU. Beskrivningen avser i denna del
arbetet i fyra departement: Justitiedepartementet,
Utrikesdepartementet, Miljödepartementet samt
Närings- och handelsdepartementet. Inom
Utrikesdepartementet avser redovisningen följande
tre enheter: enheten för migration och asylpolitik,
enheten för internationellt utvecklingssamarbete
samt enheten för internationell handelspolitik.
Efter genomgången av de valda departementens
organisation för hantering av EU-frågor redovisas
Utrikesdepartementets beredning av mötena i Allmänna
rådet. De departement och enheter som har valts ut
täcker EU:s tre pelare.
Granskningen har genomförts under hösten 1998.
Enligt ett pressmeddelande från Regeringskansliet
den 6 oktober 1998 med anledning av
regeringsförklaringen samma dag ges
Statsrådsberedningen ett uttryckligt lednings- och
samordningsansvar för den svenska EU-politiken och
kommer att tillföras särskilda resurser för detta.
EU-sekretariatet ligger kvar i Utrikesdepartementet.
Vad dessa förändringar kan innebära berörs inte i
denna granskning.
I bilaga 2.3.1 redovisas de intervjufrågor som
ställts till departementen och vilka personer som
intervjuats. I bilaga 2.3.2 återges
Justitiedepartementets underlag för besvarande av
konstitutionsutskottets frågor och i bilaga 2.3.3
finns en promemoria från Utrikesdepartementet om
beredningen inför EU:s utrikesministermöten
(Allmänna rådet).
Redogörelse för Regeringskansliets organisation för
handläggning av EU-frågor
Denna redogörelse bygger huvudsakligen på EU-
sekretariatets cirkulär, framför allt cirkulär 1 EU-
samordningen i Regeringskansliet och cirkulär 3
Riktlinjer för beredningen i Regeringskansliet av
svenska ståndpunkter i EU-frågor, en rapport om
översyn av Sveriges ständiga representation vid
Europeiska unionen (Utrikesdepartementet) samt
Riksdagens revisorers förstudie 1997/98:4
Regeringskansliets arbete med EU-frågor.
I regeringen har statsministern det övergripande
politiska samordningsansvaret för EU-frågorna. Varje
departementschef ansvarar för att departementets EU-
frågor bereds på ett ändamålsenligt sätt och att
organisationen utformas för att tillgodose dessa
behov. Utrikesministern svarar för beredningen av
ärenden inom den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken.
EU-ärenden som berör flera departement skall göras
till föremål för gemensam beredning. EU-frågor skall
alltid beredas gemensamt med Statsrådsberedningen,
EU-sekretariatet i Utrikesdepartementet och
Finansdepartementets budgetavdelning. Systemet för
beredning av EU-frågor inom Regeringskansliet har
stora likheter med den sedvanliga beredningen av
regeringsärenden.
Statssekreterargruppen för EU-frågor består av
samtliga statssekreterare och möts för att utbyta
information och diskutera större EU-frågor. EU-
beredningen (beredningsgruppen för EU-frågor) är ett
organ för löpande diskussion och samordning av EU-
frågor av övergripande politisk art. Gruppen består
bl.a. av statssekreterare i Statsrådsberedningen,
Utrikesdepartementet och Finansdepartementet.
Justitiedepartementet är företrätt. Till denna grupp
kallas också särskilt de andra statssekreterare vars
departement direkt berörs av de ärenden som skall
behandlas vid mötet. EU-beredningen sammanträder
varannan vecka.
EU-sekretariatet i Utrikesdepartementet biträder
Statsrådsberedningen och svarar för
sekretariatsfunktioner vid samordningen av EU-frågor
i Regeringskansliet. EU-sekretariatet skall genom
riktlinjer och överblick verka för ett samordnat
svenskt agerande i beslutsprocesserna i EU:s
institutioner. Sekretariatet skall verka för att
svenska intressen drivs aktivt så tidigt som möjligt
och för att gemensamt beredda svenska ståndpunkter
finns senast när beslutsförfarandet inleds.
Sekretariatet skall ha en god överblick över EU-
arbetet i Regeringskansliet och hos de centrala
myndigheterna. Kontaktnätet består bl.a. av
departementens EU-samordnare. Sekretariatet skall ha
ett nära samarbete med Sveriges ständiga
representation vid Europeiska unionen och med EU-
nämndens kansli.
En gång i veckan hålls ett EU-samråd under ledning
av EU-sekretariatet. Till mötena kallas
departementens EU-samordnare och andra tjänstemän
vid departementen. Representanter för
representationen i Bryssel deltar i regel (genom
videokonferens). Vid EU-samrådet behandlas
instruktioner för veckans möte i Coreper.
Erfarenheter från fyra departement
I syfte att erhålla ytterligare kunskap om
Regeringskansliets organisation för hantering av EU-
frågorna har intervjuer gjorts med företrädare för
fyra departement. Intervjuerna har utförts på
tjänstemannanivå. Den nedanstående redogörelsen
bygger på dessa intervjuer och material som
överlämnats i samband med dessa. De frågor som har
legat till grund för intervjuerna och vilka personer
som intervjuats redovisas i bilaga 2.3.1.
Ståndpunktspromemorior
Enligt EU-sekretariatets cirkulär 3 Riktlinjer för
beredningen i Regeringskansliet av svenska
ståndpunkter i EU-frågor ansvarar varje departement
inom sitt sakområde för att en gemensamt beredd,
svensk ståndpunkt beträffande förslag och initiativ
från kommissionen tas fram på ett så tidigt stadium
som möjligt. Informationen skall finnas i en
ståndpunktspromemoria.
Departementen har tillfrågats i vilken utsträckning
de tar fram ståndpunktspromemorior.
Miljödepartementet tar fram ståndpunktspromemorior
för alla lagstiftningsförslag och för i princip alla
grön- och vitböcker med undantag för mycket små
frågor. Framtagandet av promemorior fungerar väl och
sker under gemensam beredning. Promemoriorna kan
vara väldigt detaljerade och förhållandevis långa.
De förankras hos ministern. Ståndpunktspromemoriorna
kan revideras efter hand som arbetet pågår i rådet
och dess arbetsgrupper. Väsentliga förändringar
förankras hos ministern.
Närings- och handelsdepartementet tar fram
ståndpunktspromemorior på i stort sett alla frågor
där ett svenskt ställningstagande krävs.
Ståndpunktspromemoriorna, som bygger på
faktapromemorior, bör innehålla en
andrahandsposition och vara flexibla.
Inom Justitiedepartementet tas
ståndpunktspromemorior så gott som alltid fram för
förslag till rättsakter i första pelaren. Många
förslag inom tredje pelaren saknar den konkretion
som gör det meningsfullt att ta fram en särskild
ståndpunktspromemoria. Det kan förekomma att förslag
delas vid bordet på ett rådsmöte. Det kan ibland
råda tveksamhet t.o.m. huruvida ett förslag har
lagts fram eller inte.
Huvuddelen av den EU-relaterade verksamheten vid
Utrikesdepartementets enhet för migration och
asylpolitik faller inom tredje pelaren. Kommissionen
har initiativrätt när det gäller dessa frågor, men
utnyttjar den sällan. Det kan röra sig om fem till
sex förslag som kommissionen har lagt fram på detta
område under Sveriges tid som medlem i EU. De flesta
förslagen kommer från det land som för tillfället
innehar ordförandeskapet i EU. Förslagen har ofta
teknisk karaktär och då görs inte alltid någon
ståndpunktspromemoria.
Enheten för internationell handelspolitik inom
Utrikesdepartementet ansvarar för arbetet inom den
gemensamma handelspolitiken. Kommissionen lägger
fram få förslag till normgivning inom detta område.
Dokumenthanteringen är mindre formell än vad som är
vanligt inom första pelaren men i praktiken är det
inte svårt att följa beslutsprocesserna. Den
viktigaste rådsarbetsgruppen på det handelspolitiska
området är den s.k. 113-kommittén som har det
övergripande samordningsansvaret för
handelspolitiska policyfrågor. 113-kommittén möts
varje vecka. En gång i månaden möts kommitténs
ordinarie ledamöter och tre gånger i månaden deras
ställföreträdare. På ställföreträdarnivå behandlas
vanligen 10-15 dagordningspunkter, på ordinarie
ledamotsnivå knappt hälften så många. Arbetet i
kommittén sker löpande och varje vecka möts enheten
för internationell handelspolitik och företrädare
för andra enheter inom UD, andra berörda
departement, ofta Jordbruksdepartementet, samt
Kommerskollegium för att gå igenom de svenska
ståndpunkterna. Man kan skilja på de löpande
promemoriorna inför olika möten och de
sammanhållande ståndpunktspromemorior som skickas ut
till berörda ett par gånger om året och som kan
omfatta mer än 200 sidor.
Inom utvecklingssamarbetets område har en strategi
för Sveriges agerande i EU tagits fram. Inom
Utrikesdepartementets enhet för internationellt
utvecklingsarbete används riktlinjerna i denna
strategi för att utarbeta instruktioner vilket gör
att ståndpunktspromemorior inte utarbetas i samma
omfattning som inom andra områden. Inför varje
ordförandeskap görs en halvårsvis aktivitetsplan där
Sveriges syn på de frågor som står på dagordningen
redovisas. Aktivitetsplanerna föredras för den
politiska ledningen.
Kommittéväsendet och kontakter med
intresseorganisationer
Av EU-sekretariatets cirkulär 1 EU-samordningen i
Regeringskansliet och cirkulär 3 Riktlinjer för
beredningen i Regeringskansliet av svenska
ståndpunkter i EU-frågor framgår att det inom
Regeringskansliet finns en eller flera berednings-
och referensgrupper för EU-frågor.
Beredningsgrupperna, som består av
departementsföreträdare och ofta även företrädare
för centrala förvaltningsmyndigheter, har till
uppgift att effektivisera den gemensamma beredningen
av EU-frågorna. I referensgrupperna ingår
företrädare för olika intresseorganisationer. Varje
departement skall enligt cirkuläret samråda med och
informera intresseorganisationerna inom sitt
sakområde. Detta kan ske t.ex. genom
referensgrupperna eller traditionellt
remissförfarande.
I en kartläggning av statsförvaltningens arbete med
EU-frågorna rekommenderas en ökad användning av
kommittéväsendet (Statskontoret 1996:7 EU-
medlemskapets effekter på svensk statsförvaltning).
Riksdagens revisorer har därefter konstaterat att
kommittéer används i mycket liten utsträckning för
att förbereda svenska ståndpunkter i EU. Revisorerna
anser att kommittéer i högre grad kan användas som
stöd i EU-arbetet (förs. 1997/98:RR3
Kommittéväsendet).
Till de aktuella departementen har följande fråga
ställts i denna granskning: Hur använder
departementet kommittéväsendet för framtagande av
svenska ståndpunkter? Vidare har frågats om vilka
kontakter departementet har med svenska
intresseorganisationer i EU-frågor och om
remissförfarandet beträffande kommissionens grön-
och vitböcker.
Miljödepartementet har bl.a. genom remisser av
utredningar om det svenska miljöarbetet i EU (Ds
1994:126 och Ds 1997:68) förankrat den övergripande
strategin hos intresseorganisationerna.
Kommittéväsendet har inte utnyttjats för att ta fram
svenska ståndpunkter till enskilda direktivförslag.
Däremot sker ett remissförfarande bland de mest
berörda organisationerna för direktivförslag och
viktigare grön- och vitböcker. Inför varje rådsmöte
möter också departementet en referensgrupp, som
består av bland andra myndigheter,
miljöorganisationer, LO och TCO. Men det har
inträffat att det inte har varit så lätt för
remissinstanserna att säga något eftersom förslagen
har varit komplicerade och det har varit svårt att
förutse konsekvenserna för svenska förhållanden.
Dessutom finns i vissa fall särskilda
beredningsgrupper.
Närings- och handelsdepartementet använder sällan
kommittéväsendet för att ta fram en svensk
ståndpunkt. Ofta krävs förhållandevis snabba beslut
och kommittéväsendet kan då spelas över. Däremot kan
tidigare utredningar tjäna som underlag i arbetet.
Närings- och handelsdepartementet är ett brett
departement och har mycket både formella och
informella kontakter med intresseorganisationer. Det
finns således väl upparbetade kanaler som kan
utnyttjas också för EU-frågor. Grön- och vitböcker
sänds alltid på remiss. Inför vissa möten i
ministerrådet kallas intresseorganisationer till
departementet.
Justitiedepartementet har inte i något fall använt det
traditionella kommittéväsendet för att ta fram
svenska förhandlingsståndpunkter. Det förekommer
dock att den sakkunskap som finns hos en person som
deltar i en viss utredning utnyttjas när en svensk
ståndpunkt tas fram, men detta sker då inte för att
personen i fråga deltar i utredningen utan att för
personens kunskap inom området kan vara till nytta.
I det nationella genomförandearbetet begagnas
kommittéer, bland annat på bolagsrättens,
immaterialrättens och dataskyddets områden.
Förslag till rättsakter i första pelaren och
förslag till konventioner i tredje pelaren - i den
mån sådan numera förekommer - remitterar
Justitiedepartementet vanligen till inte bara
berörda myndigheter utan även till berörda
intresseorganisationer (om det finns sådana, vilket
särskilt på tredje pelarens område inte alltid är
fallet). Efter möten i vissa rådsarbetsgrupper på
civilrättsområdet skickas mötesrapporter för
kännedom och eventuell synpunkt till åtminstone de
organisationer som svarat på den ursprungliga
remissen. Intresseorganisationerna är dessutom ofta
företrädda i särskilda referensgrupper som
fortlöpande eller när behov uppkommer möts under
departementets ledning för att diskutera svenska
ställningstaganden i EU-arbetet. I vissa fall
förekommer fortlöpande underhandskontakter med
intresseorganisationer.
Inom det område där Utrikesdepartementets enhet för
migration och asylpolitik är ansvarigt förekommer
det inga grön- eller vitböcker. Det kan dock i
sammanhanget påpekas att enheten har kontakt på
tjänstemannanivå med intresseorganisationerna på
området tre fyra gånger per år (t.ex. Amnesty och
Caritas). Kontakterna är uppskattade av
intresseorganisationerna och fungerar väl. Vidare
har enheten löpande kontakter med berörda
myndigheter.
Enheten för internationell handelspolitik inom
Utrikesdepartementet har ett antal beredningsgrupper
med representanter för departementet, myndigheter
och intresseorganisationer, bland dem
arbetsmarknadens parter. Verksamheten i EU inom det
område enheten ansvarar för är endast undantagsvis
föremål för arbete inom det svenska
kommittéväsendet. I praktiken är Kommerskollegium
det organ som gör utredningar åt enheten.
Kommerskollegium har kontakt med berörda intressen
under arbetets gång. Det är ovanligt med grön- och
vitböcker inom enhetens område.
Det har inte varit aktuellt för
Utrikesdepartementets enhet för internationellt
utvecklingsarbete att utnyttja kommittéväsendet.
Inom enhetens område har endast en grönbok - om
Lomékonventionen - förekommit. Den remitterades till
enskilda organisationer. Före rådsmötena, som äger
rum en gång i halvåret, hålls ett möte med enskilda
organisationer under ledning av statsrådet eller
statssekreteraren. Inför varje ordförandeskap
skickas dagordningen ut till enskilda organisationer
som har möjlighet att beställa underlag och komma
med synpunkter i de frågor de önskar.
Kontakter med riksdagen
Konstitutionsutskottet har uttalat att riksdagen bör
utöva ett aktivt och reellt inflytande som gör det
möjligt att på förhand påverka de ståndpunkter
Sverige skall inta i förhandlingar och
beslutsfattande inom EU (bet. 1994/95: KU22, bet.
1996/97:KU2). I frågorna till departementen erinras
om att konstitutionsutskottet i
granskningsbetänkande 1996/97:KU25 anförde att de
synpunkter utskotten framför till regeringen under
ett tidigare skede i beslutsprocessen naturligtvis
borde vara ett stöd vid utarbetandet av regeringens
förslag till förhandlingspositioner.
Departementet har tillfrågats om hur de beaktar
riksdagens roll vid utarbetandet av ståndpunkter.
Miljödepartementet har avgivit skrivelser till
riksdagen om utvecklingen inom EU på departementets
ansvarsområde. Departementet har regelbundna
genomgångar i miljö- och jordbruksutskottet inför
ministerrådsmötena. Vidare gör departementet
föredragningar i utskottet under tidigare skeden i
processen, och en ambition är att redovisa viktigare
kommissionsförslag för utskottet. För
Miljödepartementet har det rent allmänt väldigt stor
betydelse vilka frågor som riksdagen har
uppmärksammat, och departementet försöker snarast
föregripa EU-nämndens och miljö- och
jordbruksutskottets synpunkter.
Inom Närings- och handelsdepartementet är
erfarenheten den att enheterna uppskattar
kontakterna med näringsutskottet och EU-nämnden.
Inför rådsmöten om den inre marknaden sker
föredragningar i näringsutskottet, utöver samrådet i
EU-nämnden. Statsråden har ansett att det är viktigt
vad utskotten anser.
Justitiedepartementet beaktar alltid synpunkter som
kommer till uttryck i av riksdagen godkända
betänkanden. Men också de synpunkter som informellt
framförs vid möten mellan departementet och
utskotten bedöms ofta vara av värde. Departementet
har regelbundet möten med justitie- och lagutskotten
i syfte att informera om aktuella EU-frågor och att
ha meningsutbyte om dessa. Vid vissa tillfällen har
liknande möten förekommit även med
konstitutionsutskottet. Normalt är departementet vid
dessa tillfällen företrätt av statssekreteraren och
ansvariga chefstjänstemän. Det kan nämnas att
rapporterna från möten i rådsarbetsgrupper i många
fall skickas till utskottens kanslier för kännedom.
När det gäller EU-nämnden har Justitiedepartementet
hitintills alltid beaktat de uppfattningar som av
ordföranden sammanfattats såsom varandes nämndens.
Många gånger händer det också att enskilda ledamöter
framför uppfattningar som är av värde och som
departementet kan tillgodogöra sig i
förhandlingsarbetet.
För Utrikesdepartementets enhet för migration och
asylpolitik är riksdagens synpunkter inom det egna
området väl kända. Kontakterna med
socialförsäkringsutskottet har under det senaste
året ökat i omfång. Föredragningarna hos
socialförsäkringsutskottet har blivit fler och i
samband med varje nytt ordförandeskap kommer enheten
till socialförsäkringsutskottet. På torsdagen före
rådsmötena besöks socialförsäkringsutskottet.
Traditionellt har det inte varit särskilt mycket debatt i
riksdagen om handelsfrågorna men det har blivit mer
under senare år. Enheten för internationell
handelspolitik svarade för en skrivelse till
riksdagen om Sverige, EU och handelspolitiken inför
2000-talet (skr. 1996/97:71, bet. 1996/97:NU8, rskr.
249). Berört statsråd och statssekreterare
informerar näringsutskottet emellanåt; eventuellt
kan man förvänta sig att det blir fler besök hos
näringsutskottet i framtiden.
Utrikesdepartementets enhet för internationellt
utvecklingsarbete inhämtar synpunkter inför de
halvårsvisa mötena i utvecklingsrådet hos
utrikesutskottet och EU-nämnden. En grönbok om
Lomékonventionen har tagits upp i utrikesutskottet
och EU-nämnden. Utrikesutskottet informeras om
viktigare biståndsfrågor inom EU vid behov och efter
önskemål från utskottet.
Urvalsprinciper för faktapromemorior
Ett sätt för regeringen att informera riksdagen om
olika EU-frågor är att överlämna faktapromemorior.
Enligt riktlinjerna skall huvudansvarigt departement
skriva en redogörelse för innebörden av
kommissionens förslag till viktigare rättsakter och
hur svenska bestämmelser påverkas. Grönböcker,
vitböcker och meddelanden med förslag till viktigare
nya regelsystem eller principiellt viktiga ändringar
i gällande lagstiftning skall också presenteras i
faktapromemorior (EU-sekretariatets cirkulär 2
Samråd och information mellan regering och riksdag i
EU-frågor).
Departementen har ombetts besvara frågan om vilka
urvalsprinciper som används för att avgöra vilka
frågor som skall bli föremål för faktapromemorior.
Inom Miljödepartementet görs faktapromemorior på
alla nya lagstiftningsförslag och ofta på
meddelanden samt på grön- och vitböcker. Frågorna
inom miljöområdet är ofta av politiskt intresse
vilket förklarar att det görs förhållandevis många
faktapromemorior inom departementet. Det kan dröja
en till två månader innan ett förslag är officiellt
översatt och inkommer formellt.
För Närings- och handelsdepartementet är en riktlinje att det
skall vara för riksdagen nyttig och relevant
information. Om ett meddelande från kommissionen
anses föra utvecklingen framåt görs en
faktapromemoria om meddelandet. I diskutabla fall
väljer man oftast att göra en faktapromemoria.
Självfallet följs EU-sekretariatets riktlinjer.
Under medlemskapets första år upprättade Justitiedepartementet
inte alltid faktapromemorior beträffande förslag
till rättsakter i första pelaren. Efterhand har en
rutin etablerats och alla förslag till rättsakter i
första pelaren blir föremål för faktapromemorior. I
den mån konventionsarbeten inleds inom tredje
pelaren upprättas också faktapromemorior. Detta har
dock inte varit aktuellt på länge inom
departementets område. Övriga förslag i tredje
pelaren föranleder faktapromemorior i den mån sådana
bedöms som betydelsefulla och i den mån riksdagen
kan antas ha något intresse av att få information om
förslaget i just denna form. Från senare tid finns
det endast ett mindre antal exempel på att en
faktapromemoria ansetts behövlig i ett sådant fall.
De få förslag som kommissionen lägger fram inom
området för Utrikesdepartementets enhet för
migration och asylpolitik blir föremål för
faktapromemorior. Ordförandelandets förslag är ofta
mer tekniska och blir inte särskilt ofta föremål för
faktapromemorior.
På enheten för internationell handelspolitik inom
Utrikesdepartementet hänvisas till riktlinjernas
kriterium att en fråga skall vara "viktig" för att
den skall bli föremål för en faktapromemoria;
bedömningen av frågans vikt avgörs inom enheten från
fall till fall. I tveksamma fall gör man hellre en
faktapromemoria för mycket än för lite.
Inom Utrikesdepartementets enhet för internationellt
utvecklingsarbete görs faktapromemorior på förslag
till förordningar samt viktigare eller nya frågor, i
synnerhet om de inte behandlas i strategin. Det
finns dock ingen klar grund för att närmare avgöra
vad som skall göras faktapromemorior på.
Instruktionsgivning
Enligt EU-sekretariatets cirkulär 3 Riktlinjer för
beredningen i Regeringskansliet av svenska
ståndpunkter i EU-frågor ansvarar varje departement
för instruktioner som skall framföras i
ministerrådets förberedande instanser. Frågan om
instruktionen skall ha skriftlig form får avgöras
från fall till fall. Instruktionen skall vara
skriftlig om den avser frågor som inte behandlats i
ståndpunktspromemorian eller ståndpunkter som
ändrats i förhållande till vad som ursprungligen
angivits. Instruktionerna inför möten i Coreper
skall ha skriftlig form.
Frågor har ställts till departementen om
instruktionsgivningen.
Miljödepartementet ger alltid instruktioner till
rådsarbetsgrupperna. För möten inom kommittologin
kan raminstruktioner som täcker flera möten
utfärdas. Instruktionerna kan vara förhållandevis
detaljerade och innehåller också
andrahandsinstruktioner. En erfarenhet är att den
svenska representationen i Bryssel önskar mer
flexibla instruktioner.
En ståndpunktspromemoria upprättas innan
behandlingen i rådet påbörjas. Om något nytt och
viktigt inträffar uppmärksammar sakenheten den
politiska ledningen på detta. Man kan uttrycka det
som att ståndpunkten beslutas av den politiska
ledningen, medan de förhandlingstaktiska
övervägandena i huvudsak görs av tjänstemän (när
taktiken blir politik kopplas dock den politiska
ledningen in).
Myndighetstjänstemännen är väl medvetna om att de
företräder Sverige på regeringens uppdrag i
kommissionens grupper. Typen av möte avgör vilken
slags instruktion som ges. Ibland räcker det med ett
muntligt samtal. På viktigare områden finns det
ståndpunktspromemorior och en genomdiskuterad
strategi.
Inom Närings- och handelsdepartementet är
instruktionerna inför möten i rådets arbetsgrupper
skriftliga. Inför möten i kommittologin kan det dock
förekomma muntliga instruktioner även om huvudregeln
också här är att instruktionerna skall vara
skriftliga. Det har skett en utveckling över tid som
har inneburit att instruktionerna har blivit mer
flexibla. I början av det svenska medlemskapet band
instruktionerna de svenska representanterna alltför
mycket. Också styrningen av myndigheternas
representanter på olika möten har blivit bättre.
Närings- och handelsdepartementet anser att
kontakterna med kommissionen borde öka och har också
denna ambition. Närings- och handelsdepartementet
har inom EU tagit upp frågan om s.k.
parallellimport. Frågan aktualiserades efter ett
utslag från EG-domstolen där möjligheten till
parallellimport inskränktes. Det har varit centralt
för regeringen att driva Sveriges linje om
frihandel, och det har lagts ner ett stort arbete
gentemot kommissionen i denna fråga.
Den normala gången i Justitiedepartementet är att
det vid beredning för justitieministern bestäms en
allmän instruktion som gäller tills annat bestäms
vid ny beredning. Ofta hålls denna beredning först
när situationen har klarnat efter det att ett första
arbetsgruppsmöte har ägt rum. Denna allmänna
instruktion ges skriftlig form och bör normalt stå i
överensstämmelse med ståndpunktspromemorian, om
sådan har upprättats. Särskild instruktion ges sedan
inför arbetsgruppsmötena. Om frågorna inte kommit i
annorlunda läge sedan föregående
instruktionstillfälle behöver inte ny särskild
instruktion ges. De särskilda instruktionerna, som i
regel är muntliga, avser ofta bara de viktigaste
frågorna. Handläggaren förutsetts hantera
lagtekniska frågor, detaljspörsmål och mindre frågor
i övrigt efter eget huvud (men med
rapporteringsskyldighet). Instruktionerna skall
baseras på gemensam beredning med berörda enheter
inom Justitiedepartementet och med andra berörda
departement. Det sker ofta i form av förmöten. Om
det behövs förankras instruktionen hos berörd
rättschef och, om nödvändigt, hos justitieministern.
Som en kompletterande möjlighet att bestämma
instruktioner inför rådsgruppsmötena begagnas ett
veckovis återkommande forum ("EU-beredning") med
medverkan av den politiska ledningen utom
justitieministern.
Det som nu beskrivits utgör normalfallet. Frågans
karaktär, handläggarens erfarenhet och
förhandlingsläget föranleder ibland att
instruktionen ges i skriftlig form även till
arbetsgruppsmöten och att de görs mer preciserade än
vad som vanligen behövs. Å andra sidan brukar det
över huvud taget inte ges någon särskild instruktion
till den svenska representanten när det gäller
mindre frågor och inför vissa beslut av
rutinkaraktär.
Justitiedepartementet deltar i liten utsträckning i
kommissionsarbetet. Instruktionsgivningen inför det
arbetet följer i huvudsak samma modell som
beskrivits för rådsarbetet.
Utrikesdepartementets enhet för migration och
asylpolitik har en muntlig beredning med
statssekreteraren en gång per vecka och tar då upp
aktuella EU-frågor. Eftersom en och samma
handläggare följer en viss grupps arbete i EU anses
inte skriftliga instruktioner normalt sett behövas.
Det är nästan alltid någon från departementet
närvarande på mötena inom EU. På grund av vakanser
på departementet har det dock någon gång hänt att
det endast har varit myndighetsrepresentanter
närvarande vid ett möte. Det kan ha förekommit att
det har rått oklarhet huruvida
myndighetstjänstemannen har representerat något
annat än Sverige.
Inom Utrikesdepartementets enhet för internationell
handelspolitik har man beredningsgrupper där
företrädare för enheten och myndigheter möts. Inom
enheten tar man varje vecka fram en omfattande
skriftlig instruktion inför möten i 113-kommittén
(från 10 sidor upp till som mest 38 sidor). I
allmänhet är någon från enheten med vid det möte där
instruktionerna skall användas. Det finns också
specialkommittéer rörande t.ex. textilvaror och
tjänster där tjänstemän från berörd myndighet (ofta
Kommerskollegium) får instruktioner från
departementet. När det rör informella konsultationer
i tekniska frågor förekommer det att någon
instruktion inte utfärdas.
Inom Utrikesdepartementets enhet för internationellt
utvecklingsarbete ges nästan alltid skriftliga
instruktioner inför rådsmötena. Tidsfaktorn kan vara
ett problem eftersom det ofta bara är ett par dagar
mellan att dagordningen för mötet slutligen kommer
och själva mötet. Underlaget till instruktionen
måste ofta hämtas från flera olika enheter på
Utrikesdepartementet och Sida, vilket innebär att
instruktionerna skrivs under stor tidspress.
Beträffande kommittologin skall skriftliga
synpunkter på de ärenden som står på dagordningen
vara enheten till handa tio dagar före mötet.
Synpunkterna ställs samman av de regionala enheterna
på Utrikesdepartementet och Sida, som deltar i
mötena.
Återrapportering från möten i EU
Enligt EU-sekretariatets cirkulär 3 Riktlinjer för
beredningen i Regeringskansliet av svenska
ståndpunkter i EU-frågor skall en skriftlig rapport
ställas samman efter varje möte där Sverige varit
företrätt som medlemsstat. Varje möte skall
avrapporteras snarast, normalt ett dygn efter det
att mötet har avslutats. Om en fullständig rapport
inte hinns med skall en kortfattad rapportering ändå
ges inom denna frist. När rapporten kommer in skall
ansvarigt departement vidta de åtgärder som
föranleds av rapporteringen.
Frågor om återrapporteringen har ställts till
departementen.
Miljödepartementets erfarenhet är att när ett
miljöråd vid den svenska representationen i Bryssel
svarar för återrapporteringen är grundregeln att
systemet fungerar; rapporterna lämnas inom 24 timmar
och håller god kvalitet. Sveriges och andra länders
agerande redovisas och det finns förslag på hur
Sverige kan gå vidare. När departements- eller
myndighetstjänstemän svarar för återrapporteringen
fungerar det dock inte alltid lika väl. Information
om t.ex. andra länders agerande kan då saknas.
I Närings- och handelsdepartementet inkommer
rapporterna från möten i rådets arbetsgrupper inom
24 timmar. När det gäller möten i kommissionen kan
det dock dröja upp till 48 timmar innan rapporterna
kommer in till departementet.
De rapporteringsansvariga vid Justitiedepartementet
är väl medvetna om 24-timmarsregeln och tillämpar
den också, men inte på ett slaviskt vis. Det finns
situationer då det är försvarligt att överskrida
tidsgränsen. Ibland framstår det som uppenbart att
rapporteringen inte brådskar - så är det ofta i ett
stort förhandlingsarbetes inledningsskede -
samtidigt som det för det fortsatta
beredningsarbetets behov är viktigt att få en
gedigen och genomarbetad rapport. I de fall då en
tjänsteman från den svenska representationen i
Bryssel svarar för rapportskrivandet har det visat
sig att 24-timmarsregeln hålls praktiskt taget
undantagslöst. Rapporternas kvalitet är genomgående
hög. Ett problem är dock att rapporterna skall läsas
av flera olika personer, varvid några är väl insatta
i ämnet och intresserade av detaljerna, medan andra
har behov av att få en översiktlig bild av de
viktigaste frågorna. Departementet försöker hitta
former som gör att rapporterna kan läsas med
behållning av alla.
Det händer inom Utrikesdepartementets enhet för
migration och asylpolitik att det tummas på kravet
att återrapporten skall inkomma inom 24 timmar efter
mötets avslutande, men eftersom det inte är så att
ärendena skall behandlas på Coreper omedelbart efter
rådsarbetsgruppsmötet så är detta inte något problem
i praktiken. Återrapporterna bedöms innehålla det
som behövs för frågornas vidare hantering i
departementet. Vidare har återrapporterna blivit
bättre ju längre tid Sverige har varit medlem i EU.
Inom enheten för internationell handelspolitik i
Utrikesdepartementet fungerar återrapporteringen väl
och rapporterna innehåller mycket information.
Erfarenheten inom Utrikesdepartementets enhet för
internationellt utvecklingsarbete är att
återrapporteringen fungerar väl. Oftast sker den i
godtagbar tid efter mötet, om än inte alltid inom 24
timmar. Kvaliteten är bra. Det är representationen i
Bryssel som svarar för återrapporteringen.
Beredningen inom Utrikesdepartementet av EU:s
utrikesministermöten (Allmänna rådet)
De aspekter som har tagits upp ovan är huvudsakligen
inte tillämpliga på EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiska samarbete (GUSP) inom den andra
pelaren. I detta avsnitt ges en beskrivning av
Utrikesdepartementets arbete med EU:s
utrikesministermöten. Redovisningen grundar sig på
en intervju med Europakorrespondenten vid
Utrikesdepartementet samt en promemoria som
överlämnats av Europakorrespondenten. Promemorian
återfinns som bilaga 2.3.3.
Utrikesministrarna i EU:s medlemsstater
sammanträder en gång i månaden i Allmänna rådet
(General Affairs Council, GAC). Mötena hålls året om
utom i augusti. Utrikesministrarna sammanträder
alltid måndag-tisdag. En gång per ordförandeskap
inbjuder ordförandelandets utrikesminister till ett
informellt möte under en helg.
Inför mötena med allmänna rådet samråder
utrikesministern föregående fredag med EU-nämnden.
EU-nämnden erhåller inför detta möte i början av
veckan ett skriftligt underlag om samtliga B-
punkter, diskussionspunkter, på dagordningen. I
början av sammanträdet med EU-nämnden överlämnas
dessutom en skriftlig förteckning över de frågor som
troligen kommer att tas upp som A-punkter vid
Allmänna rådets möten. Inför de informella mötena
sker normalt inget samråd med EU-nämnden.
Beredningen inom Utrikesdepartementet inför ett
möte i Allmänna rådet sker enligt följande. Sexton
dagar före Allmänna rådets möte inkommer
dagordningen. Tio dagar före mötet med Allmänna
rådet överlämnas ett skriftligt underlag till EU-
nämnden om samtliga ärenden på dagordningen. Fyra
dagar före mötet i Allmänna rådet, dvs. på torsdag
eftermiddag, hålls en föredragning för
utrikesministern på Utrikesdepartementet. Vid denna
deltar en i förväg fastställd och begränsad krets.
Tidigare under torsdagen har ett förberedande samråd
hållits under ledning av utrikesrådet för politiska
frågor med samtliga berörda enhetschefer och
handläggare. Senare under torsdag förmiddag gör
utrikesrådet på utrikesutskottets begäran en
föredragning i utskottet av de utrikespolitiska
frågorna på Allmänna rådets dagordning. På fredag
förmiddag samråder utrikesministern med EU-nämnden.
Efter sammanträdet med EU-nämnden hålls på
Utrikesdepartementet en briefing för EU-ländernas
ambassader i Stockholm om den svenska ståndpunkten i
de ärenden som finns på Allmänna rådets dagordning.
På söndagen, dvs. dagen före allmänna rådets möte,
gör den medresande delegationen en uppdaterad
föredragning för utrikesministern på planet. På
måndag morgon hålls en avslutande genomgång med
representationen i Bryssel.
Vid utrikesministerns samråd med EU-nämnden förs
stenografiska uppteckningar som några dagar senare
skickas till Utrikesdepartementet för granskning.
Efter Allmänna rådets möte gör representationen i
Bryssel en kort och sammanfattande rapport om
samtliga ärenden som har behandlats. Rapporten
inkommer inom 24 timmar. De enheter på
Utrikesdepartementet som har haft ärenden på
dagordningen delges rapporten av
Europakorrespondenten. Därutöver skriver
representationen i Bryssel mer detaljerade rapporter
om de enskilda frågorna på dagordningen. Dessa
inkommer kort efter mötet. EU-nämnden får en
översiktsrapport om diskussionerna vid allmänna
rådet inom fem arbetsdagar efter mötet.
EU-ländernas polchefer sammanträder tre gånger per
månad i Politiska kommittén (POCO). Polcheferna har
till uppgift att regelbundet diskutera olika
aktuella utrikespolitiska frågor och lämna
rekommendationer för utrikesministrarnas agerande.
Förutom två ordinarie heldagsmöten varje månad har
polcheferna även överläggningar på förmiddagen under
allmänna rådets första dag. Inför mötena med
Politiska kommittén anordnas en förberedande
föredragning på Utrikesdepartementet med
utrikesrådet för politiska frågor. Vid
föredragningen deltar samtliga de enheter som har
ärenden på Politiska kommitténs dagordning. På basis
av denna genomgång utarbetar respektive enhet
talepunkter för deltagandet i Politiska kommittén.
Talepunkterna samlas därefter i en pärm som
sammanställs hos Europakorrespondenten. Detta
underlag kan sägas utgöra instruktionen för
deltagandet i Politiska kommittén. Rapporteringen
från mötena i Politiska kommittén sker inom 24
timmar.
Under Politiska kommittén finns ett trettiotal
arbetsgrupper (GUSP-arbetsgrupper), såväl
funktionella som geografiska. Frekvensen på
arbetsgruppernas möten varierar men de brukar
vanligtvis sammanträda varje eller varannan månad.
Vid dessa möten deltar representanter från berörda
enheter på Utrikesdepartementet. Inför deltagandet i
GUSP-arbetsgrupperna skall enheterna utarbeta en
enkel skriftlig instruktion. Principen är att
deltagarna i GUSP-arbetsgrupperna skall sammanställa
en kort skriftlig rapport. Denna bör inkomma inom 24
timmar och inledningsvis ange vad som är operativt
inför nästkommande möte i Politiska kommittén. En
särskild arbetsgrupp är de så kallade GUSP-
rådgivarna. Dessa är stationerade på
representationen i Bryssel och har till uppgift att
från finansiella, rättsliga och administrativa
synpunkter få ihop de beslut (gemensam ståndpunkt
respektive gemensam åtgärd) som polcheferna och
sedermera utrikesministrarna tagit om olika
utrikespolitiska frågor. Den skriftliga
instruktionsgivningen till denna grupp sköts av
Europakorrespondenten. Rapportering inkommer inom 24
timmar efter mötet.
Instruktionsgivningen inför Coreper ombesörjs av
EU-sekretariatet. Instruktionsgivningen inför
rådsarbetsgruppernas möten (som i första hand
inriktar sig på samarbetet inom första pelaren) i
Bryssel görs av respektive enhet på
Utrikesdepartementet.
Sammanfattning av intervjuerna
Sammanfattningsvis har följande beskrivning givits
vid intervjuerna.
Departementen uppger att ståndpunktspromemorior i
stort sett görs i den utsträckning som
Regeringskansliets egna riktlinjer kräver. Inom
tredje pelaren saknar många förslag den konkretion
som gör det meningsfullt att ta fram en särskild
ståndpunktspromemoria.
Kommittéväsendet har i huvudsak inte utnyttjats för
att ta fram svenska ståndpunkter i EU-frågor. Andra
former som referensgrupper och remissförfarande har
befunnits vara mer ändamålsenliga än
kommittéväsendet.
Departementen redovisar att de har regelbundna
kontakter med EU-nämnden och utskotten och att
riksdagens åsikter beaktas i arbetet. Regeringen har
avgivit skrivelser om sin syn på utvecklingen inom
EU inom vissa områden till riksdagen.
Faktapromemorior skall enligt riktlinjerna göras på
"viktigare" kommissionsförslag. Det finns dock ingen
enhetlig uppfattning om vad som skall anses vara
viktigare förslag. I praktiken avgörs vilka
kommissionsförslag som skall bli föremål för
faktapromemorior på sakenheterna, och det skrivs
snarare en extra faktapromemoria än en för lite.
Huvuddelen av instruktionerna ges skriftligt. I
början av medlemskapet kunde det finnas oklarheter i
relationen mellan Regeringskansliet och
myndigheterna när myndighetstjänstemän deltog i
möten i EU, men dessa problem har enligt vad som
uppges minskat eller nästan helt försvunnit.
Återrapporteringen fungerar enligt departementen i
stort sett enligt riktlinjerna. Det kan dock
inträffa att återrapporterna inkommer efter den
utsatta 24-timmarsgränsen, bl.a. efter möten i
kommissionens regi.
Rapport om översyn av Brysselrepresentationen
I början av november överlämnade en arbetsgrupp inom
Utrikesdepartementet sin rapport till
utrikesministern om Sveriges ständiga representation
i Bryssel (Brysselrepresentationen). Arbetsgruppens
samlade intryck är att den svenska representationen
i det stora hela är en väl fungerande organisation.
Rapportens fokus ligger på Brysselrepresentationen
och inte på det som denna granskning avser. Några
iakttagelser i rapporten som berör de aspekter som
utskottet tar upp i denna granskning kan dock
nämnas. I flera av de intervjuer som gjorts under
arbetet med rapporten pekas på att
återrapporteringen från mötena i
verkställighetskommittéerna måste bli bättre och
utvecklas. Vissa tjänstemän vid representationen i
Bryssel har påtalat brister i dialogen mellan
Bryssel och Stockholm. Alltför ofta är
instruktionerna sena eller otydliga. Tjänstemännen
klagar också över att kunskapen om EU:s
beslutsstrukturer inte är tillräcklig i Stockholm.
Några har emellertid påpekat att kunskaperna om
instruktionsgivning ökar stadigt. När det gäller
verksamheten i rådsarbetsgrupper löser vissa
tjänstemän problemen med bristande instruktioner
genom att skriva förslag till instruktioner själva
och sedan kräva att de godkänns av Stockholm.
Arbetsgruppen anser sig ha funnit vissa brister i
Regeringskansliet beträffande såväl kvaliteten på
instruktionsgivningen som den horisontella
samordningen och bevakningen av EU-frågor. För att
stärka den politiska styrningen och effektiviteten i
det svenska förhandlingsarbetet föreslår
arbetsgruppen att regeringen överväger ett
formaliserat, regelbundet återkommande mötesforum
mellan den politiska ledningen i Regeringskansliet
och ledningen för Brysselrepresentationen.
Utskottets bedömning
Utskottet har ovan redovisat de uppgifter som
inhämtats vid kontakterna med Regeringskansliet. Den
bild som framkommit på detta sätt ger vid handen att
hanteringen av EU-frågorna har blivit bättre ju
längre tid som Sverige varit medlem i EU. Detta
hindrar emellertid inte att hanteringen kan
förbättras. Ett exempel är att mer uppmärksamhet kan
ägnas kommissionens verksamhet.
Utskottet avser att återkomma till
Regeringskansliets hantering av EU-frågorna. Utan
att nu gå in i detalj på hur den vidare granskningen
skall utformas kan några möjligheter nämnas.
Regeringskansliets hantering av enskilda frågor
genom EU:s hela beslutsprocess kan studeras.
Frågorna kan följas från de informella processer där
frågorna initieras, genom EU:s beslutsprocess där
kommissionen, rådet och parlamentet spelar avgörande
roller, tills det formella beslutet är fattat.
Därefter kan Regeringskansliets hantering av
beslutet följas, t.ex. hur ett beslutat direktiv
införlivas i svensk lagstiftning. Ärenden som
Sverige initierar kan vara av särskilt intresse att
följa.
I granskningen kan flera av de aspekter som tagits
upp ovan i redovisningen av uppgifter från
departementen behandlas. Granskningen kan omfatta
hur Regeringskansliet beaktar riksdagens roll, vid
vilket skede i processen Sverige intar en
ståndpunkt, hur Regeringskansliet arbetar gentemot
andra länder och EU:s olika institutioner. En annan
aspekt som kan vara aktuell att följa är regeringens
förhållande till myndigheterna och hur den svenska
förvaltningstraditionen med avseende på
myndigheternas ställning fungerar när EU-frågor
behandlas.
Redovisningen av uppgifterna från Regeringskansliet
föranleder i övrigt ingen kommentar från utskottet.
3 Regeringens och
Regeringskansliets hantering av
allmänna handlingar som berör
Sveriges förhållande till EU
Bakgrund
Sedan den 1 januari 1995 gäller, enligt 2 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100), sekretess för uppgift som
angår Sveriges förbindelser med annan stat eller i
övrigt rör annan stat, mellanfolklig organisation,
myndighet, medborgare eller juridisk person i annan
stat eller statslös, om det kan antas att det stör
Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat
sätt skadar landet om uppgiften röjs.
Utgångspunkten är sedan den 1 januari 1995 att alla
uppgifter som rör Sveriges förbindelser med andra
stater och mellanfolkliga organisationer är
offentliga. Förslaget var enligt proposition
1994/95:112 motiverat i första hand av en strävan
att även inom ramen för ett svenskt deltagande i EU-
samarbetet säkerställa rätten till insyn i allmänna
angelägenheter.
EU-Dia
I Regeringskansliet infördes den 1 april 1995
dokumentregistreringssystemet EU-Dia. Systemet är
konstruerat för att ta hand om det omfattande flödet
av allmänna handlingar, "dokument", som emanerar
från EU:s olika organ eller som upprättats inom
Regeringskansliet och som relateras till EU-frågor.
EU-Dia används på likartat sätt av alla departement
med undantag för UD. Registreringen uppfyller de
krav som ställs på registrering av allmänna
handlingar enligt sekretesslagens 15 kap.
I EU-Dia har varje departement ansvar för sina
"egna" dokument. Registreringsuppgifterna bildar
tillsammans en databas som är uppbyggd per
kalenderår. Det är möjligt att öppna samtliga
departements databaser samtidigt och därigenom få en
överblick över vilka handlingar som kommit in eller
upprättats oavsett departementstillhörighet.
Utrikesdepartementet har två dokumentregister, ett
för officiella rådsdokument och ett för andra
handlingar.
Konstitutionsutskottets tidigare granskning
Konstitutionsutskottet behandlade våren 1996 en
anmälan i vilken begärdes att utskottet skulle
granska regeringens och Regeringskansliets prövning
av utlämnande av handlingar i ärenden som berör
Sveriges förhållande till EU (bet. 1995/96:KU30).
Enligt anmälaren hade bl.a. från journalisthåll
framförts kritik mot att det sedan Sverige blivit
medlem av EU blivit svårare att få ut inkomna
handlingar som t.ex. berör Sveriges förhållande till
EU på olika områden.
När konstitutionsutskottet behandlade den ovan
nämnda granskningsanmälan begärde utskottet, från
varje departement inom Regeringskansliet, svar på
fyra frågor med anledning av anmälan. Frågorna
gällde bl.a. tillämpningen av offentlighetsprincipen
avseende EU-handlingar inom Regeringskansliet.
Departementens svar sammanfattades enligt följande
(bet. 1995/96:KU30 s. 29).
Det är svårt att avgöra om den från den 1 januari
1995 gällande lydelsen av 2 kap. 1 § sekretesslagen
angående utrikessekretessen lett till någon
förändring i antalet utlämnade dokument. Underlaget
är för litet för att en jämförelse skall kunna göras
med vad som gällde tidigare. En presumtion för
offentlighet finns numera i motsats till vad som
gällde tidigare. Detta leder till att den i viss mån
mer "schablonmässiga" sekretessbedömningen som
tidigare kanske skedde ersatts av en mer ingående
bedömning.
När det gäller diarieföringen av EU-handlingar är
departementens erfarenheter att det inte föreligger
några svårigheter att avgöra vilka EU-handlingar som
är allmänna. Eventuellt kan det någon gång vara
problem för enskilda tjänstemän att avgöra vad som
skall diarieföras och betraktas som allmänna
handlingar speciellt när det är fråga om handlingar
som tjänstemännen erhållit i samband med möten i
EU:s arbetsgrupper. Rutinerna för diarieföringen av
EU-handlingar följer de generella principer som
antagits för regeringskansliet (EU-Dia).
När det gäller hanteringen av de handlingar som
upprättats inom regeringskansliet (t.ex. bakgrunds-,
analys- och diskussionsmaterial) har inte
departementen funnit några större svårigheter att
avgöra vilka handligar som är att anse som allmänna
och vid vilken tidpunkt de är att anse som allmänna.
När det gäller överlämnande av handlingar till
riksdagens EU-nämnd har detta inte berett några
större problem. EU-nämnden har fått de handlingar
som nämnden skall ha eller som nämnden begärt att
få. Handlingar som lämnas över till riksdagens EU-
nämnd har upprättats utifrån det faktum att de blir
allmänna handlingar genom överlämnandet.
Konstitutionsutskottet gjorde följande bedömning i
betänkandet (bet. 1996/97:KU30 s. 29 f.).
Regeringskansliet synes ha ett väl fungerande system
för hantering av EU-handlingar.
Dokumentregistreringssystemet EU-Dia som infördes
den 1 april 1995 har av vad som framgår av
departementens svar fungerat väl under den relativt
korta period som det varit i bruk.
Vissa svårigheter vid hanteringen/registreringen
gäller dock de handlingar som enskilda tjänstemän
erhåller på t.ex. arbetsgruppsmöten inom EU
utomlands. Dessa handlingar är allmänna handlingar
och bör registreras i regeringskansliet liksom alla
allmänna handlingar. Rutinerna för hanteringen av
dessa handlingar bör följas inom Regeringskansliet.
Det har enligt utskottets mening gått för kort tid
för att en mer ingående utvärdering av
Regeringskansliets hantering av EU-handlingar skall
kunna göras. Frågan bör bli föremål för granskning
sedan en längre tid förflutit.
Årets granskning
Utskottets enkät
Utskottet har under årets granskning hos
Regeringskansliet begärt en promemoria med svar på
följande frågor:
1) Vad har den fr.o.m. den 1 januari 1995 gällande
lydelsen av 2 kap. 1 § sekretesslagen angående
utrikessekretessen inneburit i praktiken för
utlämnandet av handlingar/uppgifter som har beröring
med EU? Kan man t.ex. göra den bedömningen att fler
handlingar/uppgifter numera lämnas ut än vad som
tidigare varit fallet? Om så är fallet, är det
möjligt att ange vilken typ av handlingar/uppgifter
som lämnas ut nu men inte tidigare?
2) Vilka erfarenheter har departementet gjort i
fråga om diarieföringen av inkomna handlingar från
EU? Föreligger t.ex. svårigheter att avgöra vilka
handlingar som är att betrakta som allmänna,
särskilt vad gäller de handlingar som överlämnas
till departementets tjänstemän vid deras deltagande
i beredningsprocesser i de olika EU-organen? Har
inom departementet upprättats rutiner för
diarieföringen av inkomna EU-handlingar och i så
fall vilka rutiner?
3) Mot bakgrund av att en del av
lagstiftningsprocessen numera utgörs av den
gemensamma beslutsprocessen inom EU anser utskottet
det vara av vikt att även få belyst vilka
erfarenheter som har gjorts i fråga om hanteringen
av de handlingar som härvid upprättats inom
Regeringskansliet (t.ex. bakgrunds-, analys- och
diskussionsmaterial). Föreligger vad gäller dessa
handlingar t.ex. svårigheter att avgöra vilka
handlingar som är att anse som allmänna och när de
är att anse som allmänna?
4) Utskottet önskar vidare få del av de beslut som
under år 1998 har fattats av statsråd eller
regeringen (och som hör till departementets
beredningsområde) som utgör helt eller delvis avslag
på begäran om utlämnande av handlingar som berör
EU.
Regeringskansliets redogörelse
Regeringskansliet har överlämnat redogörelser från
departementen som svar på utskottets frågor, bilaga
3.1.
Departementens svar kan sammanfattas enligt
följande.
Sedan Sverige blev medlem i EU har departementens
tillgång till EU-handlingar ökat. Departementen
lämnar i allmänhet ut fler handlingar i dag jämfört
med tidigare. Om det beror på ökningen av antalet
handlingar eller på den ändrade lydelsen när det
gäller utrikessekretess synes svårt att avgöra.
Enligt Justitiedepartementet är intrycket emellertid
att den ändrade lydelsen när det gäller
utrikessekretess gör att departementet oftare än
förr lämnar ut handlingar där delar "maskats över"
på grund av sekretess, i stället för att som
tidigare inte lämna ut någonting. Enligt
Jordbruksdepartementet är det troligt att fler
handlingar lämnas ut än före lagändringen.
Pappersflödet har emellertid ökat så markant att det
möjligen inte är någon reell ökning. Allt efter det
att tiden gått och vanan att hantera EU-handlingar
ökat har själva frågan om utlämnande avdramatiserats
enligt Jordbruksdepartementet och hanteringen blivit
en vana på samma sätt som utlämnandet var före
medlemskapet. Handlingar/uppgifter lämnas i
Arbetsmarknadsdepartementet ut i samma omfattning
som år 1996. Inom Kulturdepartementets område har
ändringen av sekretessbestämmelsen inte haft någon
praktisk betydelse. EU-medlemskapet har enligt
Miljödepartementet inneburit en mycket stor ökning
av antalet handlingar av sådan karaktär att
utrikessekretess kan vara aktuell. Med hänsyn till
att sådana handlingar knappast fanns i departementet
för medlemskapet är det svårt att yttra sig om
ändringen i utrikessekretessregeln haft någon
praktisk betydelse. Rutinerna i Miljödepartementet
innebär att hemligstämpling av EU-handlingar sker i
ett begränsat fall då det är klart att handlingen
innehåller uppgifter som inte kan lämnas ut.
Regeringskansliet tillämpar sedan flera år
dokumentregistret EU-Dia. Det föreligger inga
svårigheter att avgöra vilka EU-handlingar som är
allmänna när det gäller handlingar inkomna från EU.
Enligt Justitiedepartementet kan allmänt sägas att
åtskilliga EU-handlingar blir föremål för
registrering trots att detta strängt taget inte är
nödvändigt enligt en strikt tillämpning av
sekretesslagen. Enligt Utbildningsdepartementet
finns det emellertid fortfarande behov av att
kontrollera att handlingar som överlämnas till
departementets tjänstemän vid EU-möten registreras i
de fall de skall registreras. Rutinerna fungerar
enligt Jordbruksdepartementet bra; ibland kan det
emellertid vara viss eftersläpning på grund av det
stora antalet dokument. När det gäller vissa
arbetspapper i utkast kan det enligt
Inrikesdepartementets svar ibland vara svårt för
enskilda tjänstemän att avgöra om handlingar som
överlämnats t.ex. i samband med möten i olika EU-
organ skall diarieföras och betraktas som allmänna
handlingar.
När det gäller hanteringen av de handlingar som
upprättats inom Regeringskansliet (t.ex. bakgrunds-,
analys- och diskussionsmaterial) är uppfattningen
att det inte är svårt att avgöra om det är fråga om
allmänna handlingar. Gränsdragningen för vad som är
allmän handling uppfattas enligt Finansdepartementet
inte generellt som svårare när det gäller EU-
handlingar än när det gäller andra handlingar.
Enligt Kommunikationsdepartementet har rutinerna
blivit mer etablerade och kända, varför arbetet
flyter bättre. Enligt Miljödepartementet innebär
medlemskapet inte någon ändring när det gäller
frågan om vilka handlingar som skall diarieföras och
när det skall ske.
För den tid under år 1998 som redogörelsen avser,
har endast fem beslut fattats som innebär avslag på
begäran om utlämnande av handlingar som berör EU.
Samtliga dessa var regeringsbeslut.
Kommittén med uppgift att göra en översyn av
bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet
Regeringen beslutade den 16 april 1998 att tillkalla
en kommitté med uppgift att göra en översyn av
bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet
i syfte att vidga möjligheterna för
offentlighetsprincipens tillämpning i IT-samhället
(dir. 1998:32). Enligt direktiven skall kommittén
göra en allmän översyn av sekretesslagen. Kommittén
skall också göra en uppföljning av utvecklingen i
frågor om utrikessekretess mot bakgrund av bl.a.
Sveriges inträde i EU och en utvärdering av
tillämpningen av bestämmelsen om utrikessekretess.
Utredningsarbetet skall vara avslutat, såvitt avser
uppdraget som gäller offentlighetsprincipen och IT,
senast den 1 september 2000 och i övrigt senast den
1 maj 2001.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att såvitt framgår av departementens
redogörelser fungerar hanteringen av EU-handlingar i
Regeringskansliet väl. Utskottet kan konstatera att
det vid hanteringen av EU-handlingar som
departementens tjänstemän erhåller vid
arbetsgruppsmöten eller andra EU-möten ibland kan
vara svårt för enskilda tjänstemän att avgöra
huruvida dokumentet skall diarieföras och betraktas
som en allmän handling. Utskottet utgår emellertid
från att Regeringskansliet följer upp att
hanteringen av dessa handlingar sker i enlighet med
gällande bestämmelser.
Regeringskansliet synes lämna ut fler handlingar i
dag jämfört med tidigare. De beslut som regeringen
enligt redogörelsen dittintills hade fattat under år
1998 och som innebar avslag eller delvis avslag på
en begäran att få ta del av en handling som berör EU
uppgick till fem. Utskottet, som inte granskat de
aktuella avslagsbesluten i sak, konstaterar att
utvecklingen inneburit en avsevärd minskning av
antalet avslagsbeslut jämfört med år 1995 - den
tidigare granskade perioden, då regeringen fattade
23 beslut som innebar avslag eller delvis avslag.
Granskningen föranleder inte något annat uttalande
från konstitutionsutskottet.
4 Regeringens behandling av
riksdagens skrivelser
Inledning
Sedan år 1961 lämnar regeringen redogörelser till
riksdagen för vilka åtgärder regeringen har vidtagit
med anledning av riksdagens olika beslut.
Redogörelsen är knuten till de skrivelser i vilka
riksdagen meddelar regeringen sina beslut.
Redovisningsperioden har omfattat tiden den 1
juli-den 30 juni, dvs. sammanfallande med det
tidigare brutna budgetåret.
Utöver själva redogörelsen för
riksdagsskrivelsernas behandling har i de senaste
årens skrivelser lämnats redovisningar av
regelbeståndet och regelregistreringen. 1995
utökades dessutom skrivelsen med en redogörelse för
det pågående reformarbetet avseende reglers
kvalitet, språkvård och information om regelverket.
Årets redogörelse
Inom Regeringskansliet har upprättats en ny
redogörelse för behandlingen av riksdagens
skrivelser till regeringen, regeringens skrivelse
1997/98:75. Den nu aktuella redogörelsen avser
huvudsakligen sådana åtgärder som vidtagits under
tiden den 1 juli 1996-den 31 december 1997.
Periodens omfattning - övergångsvis 18 månader - har
bestämts i samråd med konstitutionsutskottets kansli
för att bättre stämma övererens med de
granskningsrutiner utskottet numera tillämpar och
det statliga budgetårets nuvarande förläggning. För
att underlätta riksdagsutskottens möjligheter att
vid sitt utvärderings- och uppföljningsarbete få en
så aktuell bild som möjligt har redovisningen fått
omfatta även vissa regeringsbeslut från tiden efter
den egentliga redovis-ningsperiodens utgång. Detta
förfarande har använts om riksdagsskrivelserna
därigenom har kunnat rapporteras som slutbehandlade.
Skrivelsen tar upp 544 riksdagsskrivelser, varav
130 har avgetts under riksmötet 1997/98, 257 under
riksmötet 1996/97, 48 under riksmötet 1995/96 och
109 under tidigare riksmöten. Skrivelserna redovisas
i regeringens redogörelse departementsvis.
Utskottets granskning
Utskottet har berett övriga utskott tillfälle att
yttra sig över de delar av skrivelsen som har
samband med respektive utskotts beredningsområde.
Finansutskottet, skatteutskottet och kulturutskottet
har yttrat sig, se bilagorna 4.1-4.3. Övriga
utskott har beslutat att avstå från att avge
yttrande.
Konstitutionsutskottet får inledningsvis för egen
del anföra följande. Redogörelsen omfattar 50
riksdagskrivelser om beslut på grundval av
betänkanden av konstitutionsutskottet. Sex av dessa
skrivelser var inte slutbehandlade när redogörelsen
avlämnades; av dem är två äldre än två år och en
härrör från 1995/96.
Den äldsta inte slutbehandlade skrivelsen,
1992/93:5, gäller skyldighet för kommuner och
landsting att publicera sina författningar.
Beträffande föreskrifter på det kommunala området
hade utskottet i sitt betänkande 1992/93:KU1 bl.a.
anfört att regeringen borde låta frågan om
publicering av kommunernas och landstingens
författningar bli föremål för närmare överväganden i
något lämpligt sammanhang, vilket gavs regeringen
till känna. Regeringen uppger i redogörelsen att
ärendet bereds samt att en promemoria, Kommunala
författningssamlingar (Ds 1995:7), har
remissbehandlats.
I promemorian föreslogs bl.a. att det skall finnas
en författningssamling för varje kommun och
landsting. Utskottet kan konstatera att regeringen
ännu inte lagt fram något förslag till riksdagen med
anledning av departementspromemorian. I november
1996 tillsatte regeringen en arbetsgrupp med uppgift
att lämna förslag till ett moderniserat
rättsdatasystem. Arbetsgruppen redovisar i
departementspromemorian Ett offentligt
rättsinformationssystem (Ds 1998:10) sina förslag.
Bland annat skall kommunala föreskrifter av
betydelse för allmänheten på frivillig basis vara
med i det föreslagna rättsinformationssystemet. De
enskilda kommunerna skall ha informationsansvaret
för sina föreskrifter.
I ett interpellationssvar (interpellation
1996/97:233) som lämnades i riksdagen den 17 april
1997 anförde inrikesminister Jörgen Andersson bl.a.
att det i dagens ansträngda ekonomiska läge inte
fanns tillräckligt starka skäl att vidta åtgärder i
fråga om kommunala författningssamlingar. Ett krav
på kommunala författningssamlingar skulle enligt
inrikesministern nämligen innebära ett nytt
åliggande för kommunerna som staten på grund av
finansieringsprincipen måste kompensera kommunerna
för. Regeringen har valt att ge andra angelägna
kommunala åtaganden och åligganden högre prioritet.
Det arbete som pågår inom Regeringskansliet med ett
moderniserat rättsdatasystem skulle dock enligt
inrikesministern kunna vara ett led i att få de
kommunala författningarna mer överblickbara och
lättillgängliga.
I regeringens skrivelse 1998/99:17 Ett nytt
rättsinformationssystem presenterar regeringen sin
syn på ett nytt offentligt rättsinformationssystem.
Kommunerna har för närvarande ingen skyldighet att
kungöra sina föreskrifter i en författningssamling.
Det är enligt regeringen ändå av intresse för var
och en att även de kommunala föreskrifterna finns
tillgängliga. Rättsinformationssystemet bör därför
hållas öppet för kommunala föreskrifter.
Riksdagsskrivelse 1994/95:243 handlar om åtgärder
mot våldsskildringar m.m. Enligt regeringen
behandlas frågan i proposition 1997/98:43
Tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden -
barnpornografifrågan m.m. Frågan om filmcensur och
Statens biografbyrås framtida inriktning bereds
enligt regeringen i Regeringskansliet.
Riksdagsskrivelse 1995/96:84 handlar om ändrade
relationer mellan staten och Svenska kyrkan. Mom. 2
om propositionens huvudsakliga riktlinjer, mom. 4 om
vård av kulturhistoriskt värdefull egendom och mom.
5 om regeringens förslag i övrigt behandlas enligt
regeringen delvis i propositionen Staten och
trossamfunden - grundlagsfrågor (prop. 1997/98:49).
Frågorna behandlas enligt regeringen också i
proposition 1997/98:116 Staten och trossamfunden -
bestämmelser om Svenska kyrkan och andra
trossamfund. De återstående frågorna kommer enligt
regeringen att behandlas i en proposition som skall
avlämnas till riksdagen hösten 1998.
Finansutskottets, bilaga 4.1, allmänna bedömning är
att riksdagens beslut inom utskottets ansvarsområde
i allt väsentligt fullföljts på det sätt som
riksdagen avsåg vid beslutstillfället. Utskottet
kommenterar därutöver regeringens redovisning på
några punkter.
Riksdagsskrivelse 1993/94:79 Redogörelse för
bankstödet och förslag om bidrag till Stiftelsen
Konsumenternas Bankbyrå, mom. 4 om allmänhetens
bankombudsman, är ett tillkännagivande som
initierades av näringsutskottet. Regeringen anger i
skrivelsen att frågan om en ombudsman för bankfrågor
kommer att behandlas i samband med en översyn av
konsumentfrågor på det finansiella området.
Utskottet konstaterar att riksdagens beställning
ännu efter fem år inte är tillgodosedd. Enligt
uppgift från Finansdepartementet kommer en intern
promemoria i ärendet att upprättas under hösten
1998.
Riksdagsskrivelse 1994/95:145 Vissa ekonomisk-
politiska åtgärder, m.m., mom. 44 om begränsad
uppräkning av basbeloppet, avser ett
tillkännagivande efter initiativ från
socialförsäkringsutskottet. Finansutskottet ansåg
därvid att regeringen borde göra en djupare analys
av effekterna för olika samhällsområden av
förändringarna av basbeloppsberäkningen. Regeringen
anmäler i sin redogörelse - som är daterad den 29
april 1998 - att ett uppdrag att genomföra en
undersökning av vilka effekter den begränsade
basbeloppsuppräkningen har i olika privaträttsliga
sammanhang beräknas kunna redovisas för riksdagen
under riksmötet 1997/98. Finansutskottet kan
konstatera att någon sådan redovisning ännu inte har
gjorts. Utskottet har emellertid erfarit att
diskussioner pågår mellan socialförsäkringsutskottet
och Socialdepartementet om former och tidpunkt för
en återrapportering till riksdagen.
Riksdagsskrivelse 1995/96:248 Sammanslagning av
Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst, m.m.
mom. 2 om lokalisering av det nya bolaget, gäller
ett tillkännagivande om lokaliseringen av det nya
bolaget liksom om fördelningen av uppgifter i det
nya bolaget mellan Visby och Sundbyberg. I
regeringens föregående redogörelse redovisades denna
punkt som slutbehandlad med hänvisning till att det
nya bolaget enligt bolagsordningen skall ha sitt
säte i Visby. Finansutskottet yttrade sig över
redogörelsen och anförde att det inte framgick hur
regeringen i övrigt skulle efterkomma riksdagens
uttalande. Finansutskottet utgick från att en sådan
redovisning skulle komma att lämnas i nästkommande
redogörelse från regeringen. Utskottet noterar att
regeringen i den nu aktuella redogörelsen framhåller
att den numera för en systematisk dialog i viktiga
frågor med företrädare för AB Svenska Spel. Ett
väsentligt syfte med denna dialog är att säkerställa
att de uttalanden efterlevs som riksdagen gjort
avseende Svenska Spel.
Riksdagsskrivelse 1996/97:17 Utvecklingen inom den
kommunala sektorn mom. 1 om regeringens skrivelse
1995/96:194: Av redogörelsen framgår att regeringen
den 27 november 1997 beslutade att lägga riksdagens
skrivelse till handlingarna. Utskottet vill påpeka
att den här aktuella riksdagsskrivelsen gällde
betänkande 1996/97:FiU7. I detta betänkande
behandlade utskottet regeringens skrivelse
1995/96:194 om utvecklingen inom den kommunala
sektorn samt ett antal motioner med anledning av
denna. Utskottet konstaterar att riksdagen den 23
oktober 1996 beslöt att lägga regeringens skrivelse
till handlingarna. Det får enligt utskottet anses
mindre tillfredsställande att det tog ett drygt år
att effektuera ett beslut av denna karaktär.
Skatteutskottet, bilaga 4.2, anför med anledning av
riksdagsskrivelse 1988/89:158: Finansdepartementets
ärende nr 1 gäller ett tillkännagivande till
regeringen om införande av en avdragsrätt vid
arvsbeskattningen för kostnader för vård och skötsel
av gravplats. Med anledning av detta ärende påpekade
utskottet redan förra året att detta
tillkännagivande beslutades av riksdagen redan år
1989 efter förslag av skatteutskottet. Med tanke på
den långa tid som förflutit sedan det ifrågavarande
tillkännagivandet gjordes och att skatteutskottet
enigt stod bakom uttalandet när det beslutades av
riksdagen anser utskottet att det är
anmärkningsvärt att ingen av de regeringar som
regerat landet sedan dess har vidtagit någon som
helst åtgärd med avseende på denna fråga. Utskottet
utgår ifrån att regeringen presenterar en lösning
senast i samband med kommande förslag till ny arvs-
och gåvoskattelagstiftning som enligt redogörelsen
kommer att läggas fram för riksdagen under år 1999.
I övrigt föranleder regeringens redogörelse inga
vidare kommentarer från skatteutskottets sida.
Kulturutskottet, bilaga 4.3, anför bl.a. följande:
Vid behandlingen av regeringens förslag i
kulturpropositionen (prop. 1996/97:3, bet.
1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129) rörande en
bibliotekslag beslutade kulturutskottet att - med
vissa ändringar - föreslå riksdagen att anta lagen.
Utskottet har vid sin genomgång granskat
bibliotekslagen och funnit att lagens 7 § i ett
avseende skiljer sig från lydelsen av den av
kulturutskottet föreslagna och av riksdagen antagna
lagen. En jämförande undersökning visar att orden
"ansvarar för" i 7 § första, andra och tredje
stycket ändrats till "svarar för" i den av
regeringen utfärdade lagen. Då förhållandet
påpekades för Kulturdepartementet framkom att frågan
under våren 1998 aktualiserades av studerande vid
Bibliotekshögskolan. Dessa hade av en tjänsteman vid
departementet i ett brevsvar fått förklaringen att
de båda "uttrycken ansvara för och svara för är
synonymer vilket innebär att lagparagrafens innehåll
inte förändrats". Vidare anfördes i brevsvaret att
Regeringskansliet har en ambition att skriva
propositioner, lagar och förordningar m.m. på enkel
svenska samt att Regeringskansliet - då regeringen
slutligen skulle utfärda lagen - bedömde att
uttrycket svarar för var den lämpligaste
formuleringen språkligt sett.
I sin bedömning i denna del av granskningen har
kulturutskottet funnit att redan det förhållandet
att den aktuella lagparagrafen fick en annan
formulering i den av regeringen utfärdade lagen än
riksdagen beslutat om är beklagligt. Då det gäller
den förklaring av det inträffade som lämnats av
Kulturdepartementet, är den anmärkningsvärd och
tyder på vissa bristande kunskaper om grundläggande
konstitutionella regler. Utöver denna principiella
invändning vill Kulturutskottet även tillägga att
utskottet inte är av den uppfattningen att uttrycken
"svara för " och "ansvara för" är synonyma.
Kulturutskottet har under sin granskning funnit att
konstitutionsutskottet redan har uppmärksammats på
denna fråga. Det ankommer på konstitutionsutskottet
att närmare överväga om hanteringen av ärendet inom
Regeringskansliet är av sådan art att den bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.
I sitt yttrande anför kulturutskottet vidare att
den nya budgetprocessen, som tillämpades första
gången hösten 1996, innebär att riksdagen fattar ett
samlat beslut för samtliga anslag inom ett
utgiftsområde. I bugetpropositionen för budgetåret
1997 fanns 52 anslag inom utgiftsområde 17, kultur,
medier, trossamfund och fritid, och i
budgetpropositionen för budgetåret 1998 53 anslag. I
de två utskottsbetänkandena som avsåg
anslagsbesluten inom utgiftsområde 17 behandlades
även andra frågor som hade anknytning till
anslagsbesluten, vilka bl.a. avsåg tillkännagivanden
och bemyndiganden. Riksdagen meddelade regeringen
sina beslut med anledning av anslagsbetänkanden i
skilda riksdagsskrivelser till de berörda
departementen. Regeringen lämnar en samlad
redovisning av sina beslut med anledning av varje
sådan riksdagsskrivelse. I redovisningen av
regeringsbesluten med anledning av de två
riksdagsskrivelserna om anslag m.m. inom
Kulturdepartementets verksamhetsområde för
budgetåren 1997 och 1998 anger regeringen att dessa
två skrivelser ännu inte var slutbehandlade den 31
december 1997. Det redovisas däremot inte om - och i
så fall i vilka avseenden eller delmoment - de två
skrivelsernas samlade och omfattande anslagsmoment
ännu inte är slutbehandlade. Det kan förutsättas att
större delen av delmomenten i anslagsmomenten är
slutbehandlade, men det går inte att enbart med
regeringens skrivelse som grund avgöra i vilka
avseenden eller delmoment det eventuellt återstår
att fatta beslut som rör anslagsmomenten. Det skulle
enligt kulturutskottet vara av värde för
granskningen av regeringens beslut om det även i
fråga om de omfattande anslagsbesluten redovisades i
vilka avseenden och delmoment riksdagsskrivelserna
ännu inte var slutbehandlade vid
redovisningsperiodens slut.
Utskottets bedömning
Den äldsta inte slutbehandlade skrivelsen på
konstitutionsutskottets område, rskr. 1992/93:5,
gäller ett tillkännagivande till regeringen från den
4 november 1992 om att regeringen borde låta frågan
om publicering av kommunernas och landstingens
författningar bli föremål för närmare överväganden i
något lämpligt sammanhang. Enligt regeringens
redogörelse bereds ärendet. Regeringen har inte
redovisat orsakerna till att den inte vidtagit någon
åtgärd, inte heller när någon åtgärd beräknas
vidtas.
Finansutskottet har i sitt yttrande till
konstitutionsutskottet bl.a. kommenterat
riksdagsskrivelse 1993/94:79 med anledning av
riksdagens tillkännagivande till regeringen om en
allmänhetens bankombudsman. Finansutskottet
konstaterar att riksdagens beställning ännu efter
fem år inte är tillgodosedd. Enligt uppgift från
Finansdepartementet skall en intern promemoria i
ärendet upprättas under hösten 1998.
Skatteutskottet anför med anledning av
riksdagsskrivelse 1988/89:158 som gäller ett
tillkännagivande till regeringen om införande av en
avdragsrätt vid arvsbeskattningen för kostnader för
vård och skötsel av gravplats, att utskottet utgår
från att regeringen presenterar en lösning senast i
samband med kommande förslag till ny arvs- och
gåvoskattelagstiftning som enligt regeringen kommer
att läggas fram för riksdagen under år 1999.
Kulturutskottet har bl.a. med anledning av
riksdagsskrivelse 1996/97:129 framfört synpunkter
dels på regeringens utfärdande av den enligt
riksdagens beslut antagna bibliotekslagen, dels på
den förklaring från Kulturdepartementet som
framförts med anledning av det inträffade.
Regeringens årliga skrivelse med en redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen ger information om vilka åtgärder som
regeringen vidtagit med anledning av riksdagens
beslut. I redogörelsen lämnas uppgifter om t.ex. att
en författning utfärdats eller en utredning
tillsatts. Det kan också framgå att beredning och
överväganden alltjämt pågår i frågor som riksdagen
beslutat om. Som utskottet vid tidigare års
granskningar har framhållit fyller skrivelsen en
viktig funktion i riksdagens uppföljnings- och
utvärderingsarbete. För den som vill följa den
politiska beslutsprocessen är den också av stort
intresse. Den nu aktuella skrivelsen omfattar mer än
500 riksdagsbeslut.
När det gäller regeringens åtgärder med anledning
av tillkännagivanden underströk utskottet i
betänkande 1994/95:KU30 att utgångspunkten måste
vara att det önskemål som tillkännagivandet avser
bör tillgodoses. Om det visar sig föreligga
omständigheter som hindrar ett genomförande eller om
regeringen gör en annan bedömning än riksdagen måste
regeringen dock kunna underlåta att vidta de
åtgärder tillkännagivandet avser. En förutsättning
borde då enligt utskottet vara att regeringens
bedömningar i detta avseende redovisas för
riksdagen.
När det gäller mer än ett år gamla
riksdagsskrivelser som inte har slutbehandlats har
utskottet tidigare anfört att orsakerna till att
regeringen inte vidtagit någon åtgärd borde
redovisas för riksdagen med uppgift om när
åtgärderna beräknas vidtas. I årets redogörelse
redovisas 52 skrivelser från riksmötet 1994/95 eller
tidigare som inte slutbehandlade. Tidpunkter för när
åtgärder beräknas vidtas redovisas i de flesta fall,
men saknas i vissa fall. Utskottet anser att en
redovisning av planerade åtgärder fyller ett
angeläget behov i utskottens uppföljnings- och
utvärderingsarbete och vill därför återigen
understryka att uppgift om när åtgärder beräknas
vidtas bör redovisas för de äldre skrivelserna.
När det gäller de ovan i utskottets bedömning
särskilt återgivna ärendena anser utskottet att det
är otillfredsställande att dessa ännu inte
redovisats som slutbehandlade. Med anledning av vad
kulturutskottet påpekat om den felaktigt utfärdade
bibliotekslagen vill konstitutionsutskottet instämma
i att det inträffade är anmärkningsvärt. Utskottet
utgår från att Kulturdepartementet har vidtagit
erforderliga åtgärder för att komma till rätta med
vad som brustit i detta fall. Vad i övrigt gäller de
ej slutbehandlade ärenden som kommenterats i
utskottens yttranden finner konstitutionsutskottet -
som inte företagit någon närmare granskning av dessa
ärenden för egen del - inte skäl till annan
bedömning än den som respektive utskott gjort.
Granskningen i denna del föranleder inte något
annat uttalande från konstitutionsutskottets sida.
Regeringens skrivelse 1997/98:75 bör läggas till
handlingarna.
5 Regeringens behandling av
skrivelser från Riksdagens
ombudsmän
Bakgrund
Enligt regeringsformen (RF) väljer riksdagen en
eller flera ombudsmän att i enlighet med den
instruktion som riksdagen beslutar utöva tillsyn
över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar
och andra författningar (12:6 RF).
Riksdagens ombudsmän (justitieombudsmännen, JO)
har, enligt lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän, tillsyn över att de som utövar
offentlig verskamhet efterlever lagar och andra
författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden.
Ombudsmännen skall verka för att brister i
lagstiftningen avhjälps. Om det vid
tillsynsverksamheten uppkommer anledning att väcka
fråga om författningsändring eller annan åtgärd från
statens sida, får Riksdagens ombudsmän göra en
framställning i ämnet till riksdagen eller
regeringen, 4 § i instruktionen. Riksdagens
ombudsmän bedriver sin verksamhet genom prövning av
klagomål från allmänheten samt genom inspektioner
och andra undersökningar som de finner påkallade.
Vid justititeombudsmännens besök hos
konstitutionsutskottet i november 1997
aktualiserades frågan om Regeringskansliets
hantering av framställningar i lagstiftningsfrågor
och JO-beslut som för kännedom överlämnats till
Regeringskansliet - i vissa fall även till
riksdagsutskott. En överenskommelse träffades om att
Riksdagens ombudsmän skulle tillställa utskottets
kansli en sammanställning över framställningar och
överlämnade beslut, baserade på vad som rapporterats
i JO:s ämbetsberättelse under de tre senaste åren.
Riksdagens ombudsmäns sammanställning 1998-03-11
I mars 1998 överlämnade Riksdagens ombudsmän en
sådan sammanställning till utskottet, bilaga 5.1.
Av redogörelsen framgår att Riksdagens ombudsmän
under verksamhetsåren 1995/96, 1996/97 och 1997/98
gjort fyra framställningar till regeringen enligt 4
§ lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens
ombudsmän samt i 38 fall för kännedom överlämnat
beslut till departement i Regeringskansliet.
Konstitutionsutskottet överlämnade Riksdagens
ombudsmäns sammanställning till Regeringskansliet
för yttrande.
Regeringskansliets yttrande 1998-11-09
Som svar överlämnade Regeringskansliet de
upplysningar och kommentarer som respektive
departement upprättat, bilaga 5.2. Av upplysningarna
och kommentarerna framgår vilka åtgärder som
vidtagits. Det lämnas t.ex. uppgifter om att en viss
fråga behandlas i en proposition, att ett ärende har
lett till en ny bestämmelse i en lag, att en
departementspromemoria med förslag till lagstiftning
i frågan har upprättats samt att ett ärende har
överlämnats till en pågående utredning.
Utskottets bedömning
Regeringens sammanställning över vidtagna åtgärder
med anledning av Riksdagens ombudsmäns beslut och
framställningar enligt 4 § lagen med instruktion för
Riksdagens ombudsmän ger en bra information till
såväl utskottet som till Riksdagens ombudsmän.
Utskottet finner redogörelsen tillfredsställande.
Granskningen i denna del föranleder inte något
annat uttalande från utskottets sida.
6 Regleringsbreven
Inledning
Utskottet har granskat en del av regeringens
regleringsbrev för budgetåret 1998 främst i syfte
att undersöka om det förekommer villkor och
bemyndiganden som hellre borde ges i
förordningsform. Granskningen har begränsats till
utgiftsområdena 1-5 och 7-14 enligt
riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 5.12.1 och
har i huvudsak begränsats till den finansiella
delen. Granskningen har genomförts på grundval av
innehållet i statsliggaren. En sammanställning
redovisas i bilaga 6.
Gällande regler
Regeringsformen innebär inte att alla av riksdagen
fattade beslut skall benämnas lagar. Det förutsätts
att besluten om utgiftsanslag skall fattas helt
enkelt såsom godkännande av regeringens förslag
eller annars som anvisning av medel för angivna
ändamål. Ett anslagsbeslut är principiellt bara en
fullmakt för regeringen. Besluten skall som sådana
inte kungöras för allmänheten eller officiellt
bringas till myndigheternas kännedom för
efterrättelse. De har sin betydelse bl.a. som
underlag för regeringens regleringsbrev till
myndigheterna.
Rätten att bestämma om statens inkomster och
utgifter samt om annat förfogande över statens
tillgångar än utgifter brukar betecknas som
finansmakten. Finansmakten behandlas i 9 kap.
regeringsformen. I 9 kap. 2 § stadgas att statens
medel inte får användas på annat sätt än riksdagen
bestämt. Riksdagen företar enligt 9 kap. 3 §
budgetreglering för närmast följande budgetår och,
om särskilda skäl föranleder det, för annan
budgetperiod. Riksdagen anvisar därvid anslag till
angivna ändamål.
Enligt 9 kap. 8 § regeringsformen står statens medel
och övriga tillgångar till regeringens disposition,
bortsett från de tillgångar som är avsedda för
riksdagen och dess myndigheter eller som i lag
avsatts till särskild förvaltning. Bestämmelsen är
grunden för regeringens befogenhet att utfärda
regleringsbrev. Genom regleringsbreven ställer
regeringen de medel som riksdagen anvisat genom
budgetregleringen till de berörda myndigheternas
förfogande. I budgetprocessen är regleringsbrevet
ett av regeringens viktigaste styrdokument i
förhållande till myndigheterna. Regleringsbrev
utfärdas för alla myndigheter (såväl anslags- som
avgiftsfinansierade) och avser myndighetens hela
verksamhet. I regleringsbreven specificerar
regeringen riksdagens budgetbeslut.
I regleringsbrevet ställer regeringen krav på vad
myndigheten skall utföra under året och anger de
ekonomiska förutsättningarna för verksamheten.
Innehållet i regleringsbrevet skall ligga inom ramen
för de beslut som har fattats av riksdagen i fråga
om ekonomiska ramar och krav på verksamheten. I
regleringsbreven begär regeringen vidare ofta
underlag för en fördjupad prövning av hela eller
viss del av verksamheten. Bemyndiganden, villkor
eller dylikt som anges i myndighetens instruktion, i
lagar och förordningar bör enligt Regeringskansliets
handledning Regleringsbrev för år 1998 inte upprepas
i regleringsbrevet.
Regleringsbrevens form
Före budgetåret 1991/92 angavs i regleringsbreven de
författningar och bestämmelser som reglerade
myndighetens verksamhet. Regleringsbreven var i
första hand ett dokument för finansiell styrning.
Budgetåret 1991/92 infördes en verksamhetsdel där
resultatmål och resultatkrav anges samt krav på
återrapportering i årsredovisningen av viss
information. Påföljande budgetår ersattes begreppet
resultatmål med begreppen övergripande mål och
verksamhetsmål. Dessutom infördes avsnittet Uppdrag,
som avsåg större engångsinsatser medan
återrapporteringskraven avsåg löpande
resultatinformation kopplad till målen. Budgetåret
1993/94 infördes räntekontomodellen och
låneramsmodellen. Under de följande budgetåren
fortsatte arbetet med att förbättra målsättningarna.
Budgetåret 1997 försvann förvaltningsanslagen och
ersattes i de flesta fall med ramanslag, vilket
innebär att ramanslagen inte bara finansierar
förvaltningsuppgifter utan även s.k. sakanslag. För
budgetåret 1998 ersattes de övergripande målen med
effektmål, vilka regeringen presenterat i
budgetpropositionen som de viktigaste målen inom ett
utgiftsområde. I regleringsbreven infördes en ny
målnivå i form av myndigheternas del av effektmålen.
Regleringsbreven för år 1998 består av olika delar.
Som grundregel gäller att en verksamhetsdel skall
upprättas per myndighet. När det gäller
finansieringsdelen är grundregeln att endast en
finansieringsdel upprättas per departement.
Finansieringsdelen är indelad i fyra avsnitt
nämligen Översikt, Anslag, Avgifter och andra
inkomster samt Övriga Bemyndiganden och ekonomiska
villkor.
Alla villkor m.m. för avgiftsbelagd verksamhet som
inte framgår av lag, förordning eller andra
regeringsbeslut behandlas i regleringsbreven under
rubriken Avgifter och andra inkomster. Exempel på
sådana villkor är myndighetens rätt att ut avgifter,
rätt att besluta om avgiftsnivå och dispositionsrätt
till inkomsterna (såvida inte sådana bemyndiganden
lämnas i författning). Också eventuella villkor för
redovisningen som inte framgår av
ekonomiadministrativa förordningar tas upp under
denna rubrik. I regleringsbreven ges ofta undantag
från de ekonomiadministrativa reglerna. Enligt
Finansdepartementets handledning för regleringsbrev
1999 skall undantag ges med stor restriktivitet.
Undantag bör endast medges för myndigheter som är
små, har en liten omsättning och som tidigare inte
haft några problem med EA-området.
Under rubriken Övriga bemyndiganden och ekonomiska
villkor anges bemyndiganden av finansiell art som
lämnas till myndigheten och som inte är knutna till
något specifikt anslag, liksom övriga ekonomiska
bestämmelser under det aktuella budgetåret.
Bemyndiganden som är knutna till ett anslag tas i
stället upp under rubriken Anslag. I avsnittet
Övriga bemyndiganden och ekonomiska villkor tas upp
bemyndigande att ha en låneram i Riksgäldskontoret
för finansiering av investeringar i
anläggningstillgångar som används i verksamheten och
bemyndigande i fråga om kredit på räntekonto i
Riksgäldskontoret.
Låneramen avser enligt handledningen för
regleringsbrev den totala skuld som myndigheten vid
varje given tidpunkt får ha till Riksgäldskontoret.
Om myndigheten medges undantag från lånemodellen
anges detta i regleringsbrevet.
De flesta myndigheter har tillgång till ett
räntekonto i Riksgäldskontoret. Räntekontot skall
användas för de medel myndigheten disponerar i den
egna verksamheten. Anslagsmedlen för budgetåret
överförs enligt anslagsförordningen till räntekontot
med en tolftedel varje månad. Till räntekontot
kopplas ett kreditutrymme, vilket utgör gränsen för
de medel myndigheten medges "låna" om likvida medel
saknas på kontot. Storleken på kreditutrymmet anges
med totalbelopp för myndigheten och skall normalt
uppgå till högst 10 % av räntebelagda anslag jämte
eventuellt utrymme för avgifts- och
bidragsfinansierad verksamhet.
Regleringsbreven och normgivningen
I 8 kap. regeringsformen finns bestämmelser om
normgivning genom lagar och andra föreskrifter.
Utmärkande för de föreskrifter som omfattas av dessa
bestämmelser är att det är fråga om rättsregler, som
kännetecknas av att de är bindande för myndigheter
och enskilda. Rättsreglerna karakteriseras av att de
utgör generella föreskrifter. Kravet på generell
tillämpning anses uppfyllt om en föreskrift avser
situationer av ett visst slag eller vissa typer av
handlingssätt eller om den berör en i allmänna
termer bestämd krets av personer (prop. 1973:90, s.
204). Till föreskrifter som omfattas av 8 kap.
regeringsformen hänförs inte bara generella
föreskrifter som reglerar enskildas rättigheter och
skyldigheter eller i övrigt skall tjäna till allmän
efterrättelse utan också sådana generella
föreskrifter som reglerar olika beslutande organs
och myndigheters organisation och verksamhet.
Bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen omfattar
således bl.a. instruktioner för myndigheter. Enligt
den begreppsbildning som ligger till grund för
regeringsformen kan dock även andra beslut än
normbeslut innefatta föreskrifter (jfr. prop.
1975/76:209 s. 160). De beslut varigenom regeringen
på angivna villkor ställer de anslag riksdagen har
beviljat till underordnade myndigheters förfogande
är att betrakta som föreskrifter som inte omfattas
av 8 kap. regeringsformen.
Kungörandet av författningar regleras i lagen
(1976:633) om kungörande av lagar och andra
författningar. Enligt 1 § förstås med författning
lagar, förordningar och andra rättsregler som i 8
kap. regeringsformen betecknas som föreskrifter.
Författningar skall kungöras, dock bl.a. inte om
föreskriften bara reglerar statlig myndighets inre
förhållanden eller förhållandet mellan myndigheterna
inbördes förutsatt att författningen inte innehåller
något som kan vara av väsentligt intresse för
utomstående eller för berörda arbetstagares eller
uppdragstagares rättsställning.
Det ankommer på regeringen att verkställa riksdagens
beslut. Direktiv för myndigheternas användning av
anslagen finns förutom i regleringsbreven ofta i
lagar och förordningar. Principerna för vilken form
som skall användas är inte helt klar. En
utgångspunkt är dock att regleringsbreven i princip
gäller för ett budgetår medan lag eller förordning i
princip gäller tills vidare. En annan är
regleringsbrev bör innehålla direktiv riktade endast
till myndigheterna medan en författning riktar sig
också till allmänheten. Föreskrifter som har
betydelse för allmänheten bör med dessa
utgångspunkter ges författningsform liksom i
huvudsak också direktiv av mer permanent karaktär.
Vissa direktiv i regleringsbreven är dock av sådan
karaktär att de måste upprepas år från år eftersom
de naturligen hör till anslagsbeslutet. Även om de
kan sägas vara av permanent karaktär torde det inte
vara rimligt att besluta sådana direktiv genom
förordning. Detta hindrar dock inte att
huvudprincipen bör kunna sägas vara att regler av
permanent karaktär skall ges genom författning.
Myndigheternas rätt att ta ut avgifter
En statlig myndighet har bara rätt att ta ut
avgifter om det finns ett bemyndigande från
regeringen. Om det rör sig om tvingande
offentligrättsliga avgifter skall riksdagen
dessförinnan ha beslutat att verksamheten skall
bedrivas och att den skall vara avgiftsbelagd. En
avgift betraktas som offentligrättslig om den
innebär ett tvingande ingrepp i enskildas ekonomiska
förhållanden. Sådana avgifter liksom frivilliga
avgifter som syftar till att generera intäkter som
klart överstiger statens kostnader inom
verksamhetsområdet hör till riksdagens
kompetensområde.
Enligt 8 kap. 3 § regeringsformen skall
föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det
allmänna som gäller åligganden för enskilda eller i
övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller
ekonomiska förhållanden meddeleas genom lag. Enligt
8 kap. 9 § andra stycket regeringsformen kan
regeringen efter riksdagens bemyndigande meddela
sådana föreskrifter om avgifter, som på grund av 3 §
annars skall meddelas av riksdagen.
Sådana bemyndiganden har getts i flera fall.
Riksdagen har bl.a. bemyndigat regeringen att i
överensstämmelse med vissa riktlinjer meddela
föreskrifter om ansöknings- och expeditionsavgifter
vid statliga myndigheter (prop. 1989/90:138, bet.
1989/90:FiU38, rskr. 289).
Enligt 19 § lagen om statsbudgeten (1996:1059) får
regeringen besluta om dispositionen av
avgiftsinkomster från frivilligt efterfrågade varor
och tjänster som staten tillhandahåller, om
inkomsterna helt eller delvis skall täcka statens
kostnader för verksamheten.
Generella bestämmelser om statliga myndigheters
avgiftsbelagda verksamhet finns bl.a. i
avgiftsförordningen (1992:191) och i
kapitalförsörjningsförordningen (1996:1188). Enligt
3 § avgiftsförordningen får en myndighet ta ut
betalning för de varor och tjänster den
tillhandahåller bara om det framgår av lag,
förordning eller särskilt beslut av regeringen.
I 4 § avgiftsförordningen finns vidare ett
generellt bemyndigande som innebär att myndigheten
själv får bestämma att ta ut avgifter för sådana
varor och tjänster som räknas upp i paragrafen. Det
rör sig här bl.a. om publikationer, konferenser,
kurser, uthyrning av lokaler och utrustning,
offentlig inköps- och resurssamordning, ADB-
information i annan form än utskrift, tjänsteexport
m.m. Avgifterna skall beräknas så att full
kostnadstäckning uppnås. Av 6 § avgiftsförordningen
framgår att myndigheten får bestämma dessa avgifters
storlek. I 15 § avgiftsförordningen finns
bestämmelser om avgifter för kopior av allmänna
handlingar. Regleringsbreven innehåller ofta
bemyndiganden att bestämma avgifter.
Några iakttagelser ifråga om regleringsbreven för år
1998
Regleringsbreven ger ofta myndigheterna rätt att
använda anslag för fördelning av ekonomiskt stöd
till enskilda, och då ofta till organisationer.
Inom vissa departements ansvarsområden är
stödverksamheten inte alltid författningsreglerad.
Det gäller bl.a. utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv, där det finns ett par anslag som omfattar
medel för bl.a. icke-traditionella insatser (A 2, A
3). Det är enligt regleringsbrevet fråga om insatser
som inte ryms inom ordinarie regelverk. Enligt
villkoren i regleringsbrevet skall speciell
uppmärksamhet ägnas vissa angivna grupper. Vidare
skall 100 miljoner kronor användas för ersättning
till kommuner i samband med insatser för att skapa
feriearbeten för gymnasieungdomar och 30 miljoner
kronor för att bl.a. stärka förutsättningarna för
svenskar att studera språk i andra Östersjöländer
och ge studenter från Östersjöländer möjlighet att
studera i Sverige. En mer övergripande reglering
finns i förordningen (1987:405) om den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten som bl.a.
föreskriver att arbetsmarknadsmyndigheterna genom
arbetsförberedande åtgärder skall underlätta för dem
som vill arbeta att få ett lämpligt arbete och genom
sysselsättningsfrämjande åtgärder påverka
efterfrågan på arbetskraft så att arbete kan
erbjudas även dem för vilka platsförmedlande och
arbetsförberedande åtgärder inte är tillräckliga.
För flertalet stödformer finns särskilda
förordningar.
Det finns inom andra områden enligt statsliggaren
också exempel på villkor i frågor om stöd som inte
tycks uttryckas i författning.
Under utgiftsområde 8 anslaget A 2 Mottagande av
asylsökande föreskrivs att från anslaget finansieras
ersättningar och skolgång m.m. för annan utlänning
än den som omfattas av lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl. under förutsättning
att utlänningen väntar på beslut om
uppehållstillstånd och uppehåller sig i Sverige.
Under B 3 Integrationsåtgärder ställs medel till
förfogande att lämnas bl.a. till sådana
riksorganisationer som enligt regeringens beslut
skall få statsbidrag i särskild ordning samt till
samverkansorgan mellan sådana riksorganisationer som
regeringen beslutat skall få statsbidrag vid sidan
av sådant bidrag som utgår enligt förordningen om
bidrag till invandrarnas riksorganisationer.
När det gäller utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg kan nämnas anslaget C 2,
anslagspost 1, Bidrag till organisationer på det
sociala området som fördelas enligt förordningen om
statsbidrag till organisationer för stöd till
missbrukare m.m., men även kan lämnas till
organisationer som bedriver opinionsbildning och
kunskapsutveckling inom missbruksområdet, till
organisationer som svarar för opinionsbildning, egna
insatser och metodutveckling när det gäller utsatta
barn och familjer och till kvinnojourernas
riksorganisationer och invandrarorganisationer som
stöder misshandlade kvinnor. Medlen, som avser att
utveckla kvinnojourernas lokala arbete, bör enligt
regleringsbrevet fördelas av riksorganisationerna i
enlighet med riktlinjer som Socialstyrelsen
meddelar. Medel bör vidare även kunna lämnas till
stödorganisationer för män.
I detta sammanhang kan också nämnas utgiftsområde 7
där det finns anslaget medel för biståndsverksamhet
(A 1) och samarbete med Central- och Östeuropa (B
1), vilka enligt villkoren i regleringsbrevet får
lämnas genom eller till bl.a. svenska
organisationer. Förordningen (1995:869) med
instruktion för Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete (Sida) föreskriver (3 §) att
Sida inom ramen för sin verksamhet skall främja
medverkan av svenska organisationer, institutioner
och företag i utvecklingssamarbetet. Av årsboken
1998 Sveriges internationella utvecklingssamarbete
utgiven av Regeringskansliet, Utrikesdepartementet,
framgår att en femtedel av det svenska biståndet, ca
1,9 miljarder kronor år 1997 förmedlades av
folkrörelser.
När det gäller frågan om regleringen av stöd till
enskilda organisationer m.fl. kan inte uteslutas att
sådana stöd också förekommer under anslag som
regeringen disponerar för åtgärder, projekt eller
insatser i vissa syften, t.ex. utgiftsområde 5
anslaget E 2 Europainformation som får användas till
projektbidrag eller utgiftsområde 14 anslaget C 2
Jämställdhetsåtgärder.
I några fall är anslag förenade med villkor som på
ett mer direkt sätt som får återverkningar för
enskilda bidragssökande. Inom utgiftsområde 8 har
medel ställts till förfogande under A 3
Migrationspolitiska åtgärder, anslagspost 8, att
användas enligt förordningen (1984:890) om bidrag
till flyktingars resor från Sverige för bosättning i
annat land. Som villkor för användandet av anslaget
föreskrivs att den sökande skall kunna styrka de
uppgifter som lämnas i ansökan och att bidragen
skall utbetalas i samband med utresan, efter
kontroll av att den sökande uppfyller kraven i
förordningen och sedan kontroll skett av att den
sökande anmält utflyttning till
folkbokföringsmyndigheten. Villkoren skulle kunna
ses som komplement till förordningen. Inom
utgiftsområde 9 finns under anslaget E 1
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel
angivet ett villkor att medlen inte får användas
till stipendier som är avsedda som alternativ till
lön eller annan form av studiefinansiering för
doktorander.
En rad direktiv till myndigheterna i
regleringsbreven är av sådan karaktär att de torde
upprepas år från år. Så är fallet beträffande en rad
undantag från ekonomiadministrativa föreskrifter, i
flera fall gäller det undantag från
avgiftsförordningen. Ett annat sådant direktiv torde
en föreskrift under utgiftsområde 5 A 1
Utrikesförvaltningen vara. UD befrias där från
skyldigheten enligt passförordningen (1979:644) att
erlägga avgift för tjänstepass och diplomatpass som
utfärdas för den egna personalen. I sammanhanget kan
dock noteras att tjänstepass för UD- och
Sidaanställda eller diplomatpass inte finns med i
förteckningen i 30 § passförordningen över avgifter
vid passansökningar.
Frågan om viss ersättning till tjänstemän för skada
i tjänsten är en fråga som i flera fall reglerats
förordningsvägen. Utgiftsområdet 3 innehåller under
anslaget A 3 Tullverket ett villkor som gäller
ersättning till tulltjänstemän där det emellertid i
stället hänvisas till att förordningen (1965:59) om
ersättning till polismän m.fl. för skada på egendom
skall äga motsvarande tillämpning.
Utskottets bedömning
Föreskrifter som har betydelse för allmänheten bör i
princip meddelas i författning.
I regleringsbreven förekommer att det ställs medel
till förfogande som stöd till verksamheter som
bedrivs av en mer obestämd krets enskilda -
organisationer eller andra, eller annars avses att
användas av sådana enskilda för vissa ändamål. Det
kan antas att stödet lämnas först efter någon form
av ansökning eller förslag från mottagaren och att
det finns vissa kriterier för urvalet av dem som
skall komma i åtnjutande av stödet. Regler i sådana
avseenden kan vara av stor betydelse för i vart fall
begränsade delar av allmänheten och bör därför i
princip ges genom författning. Utan att ta ställning
till i vilken ordning de stöd som redovisas i det
föregående avsnittet bör regleras i varje särskilt
fall vill utskottet framhålla vikten av att sådana
föreskrifter som mer direkt har betydelse för
allmänheten regleras i författning i så stor
utsträckning som möjligt, liksom föreskrifter som
upprepas år för år och inte nödvändigtvis bör höra
samman med anslagsregleringen.
Det kan enligt utskottets mening finnas anledning
att i Regeringskansliets fortsatta arbete med
utformningen av regleringsbreven närmare överväga
och klarlägga de gränsdragningsproblem som finns när
det gäller frågan huruvida föreskrifter skall
meddelas i regleringsbrev eller författning.
7 Förvaltningsfrågor
7.1 Inledning
Regeringen har sedan gammalt omfattande
uppgifter på förvaltningens område. Ett
stort antal förvaltningsärenden avgörs
varje år genom beslut av regeringen.
Handhavandet av regeringens
myndighetsuppgifter på förvaltningsområdet
är av stor betydelse för enskilda som
berörs av regeringens beslut, men också i
skilda hänseenden för själva
regeringsarbetet. För
konstitutionsutskottet är det en given
uppgift att från de utgångspunkter som
framgår av 12 kap. 1 § regeringsformen
granska utövandet av regeringsmakten på
förvaltningens område. Under den granskning
som nu redovisas har utskottet särskilt
uppmärksammat förvaltningsmässiga aspekter
på regeringsarbetet. I det följande lämnas
en redogörelse för denna del av
granskningen. Utskottet har inte
eftersträvat att på grundval av den
genomgång som nu har utförts göra några
mera allmänna uttalanden om regeringens
roll på förvaltningens område.
7.2 Regeringens myndighetsuppgifter på
förvaltningsområdet
Bakgrund
I äldre tid skilde man inte mellan rättskipning och
förvaltning. Kungen var högsta förvaltningsmyndighet
samtidigt som han hade domsrätt över alla domare.
1634 organiserades den svenska statsverksamheten i
fem kollegier med domsrätt. Ett av kollegierna var
Svea hovrätt. Samtidigt byggdes det upp en fast
statlig länsförvaltningsorganisation med
landshövdingar och underlydande tjänstemän. Under
1600-talet bröts kammarrätten ut från
kammarkollegiet. Kammarrätten prövade ärenden om
beskattning och vissa brottmål. Konungen utövade
fortfarande den högsta domsmakten. Omkring 1670
uppdelades Riksrådet i en avdelning som sysslade med
regeringsärenden och en avdelning som medverkade i
dömandet, benämnd justitierevisionen. Riksrådet
avskaffades 1789 av Gustav III, och
Justitierevisionen omvandlades då till Högsta
domstolen med uppdrag att utöva Konungens domsrätt.
Redan då fanns ett utbyggt system av underinstanser.
Genom 1809 års regeringsform stärktes domstolarnas
oberoende under intryck av starka internationella
stämningar, bl.a. om att straffrättskipningen skulle
vara lagbunden och oberoende av kungamakten.
Domsmakten började alltmer uppfattas som en
självständig och oberoende makt även om
regeringsmaktens och den högsta domarmaktens enhet
bestod utåt sett.
Frågan om gränsdragningen mellan domstolar och
administrativa myndigheter fick genom åren ökad
betydelse, vilket fick till följd att åtskilliga
grupper av mål flyttades från de administrativa
verken till domstolarna. Många administrativa
klagomål avgjordes dock av kungen i statsrådet. I
syfte att öka rättssäkerheten och underlätta
regeringens arbetsbörda inrättades år 1909 en ny
domstol, Regeringsrätten. Samtidigt upphörde kungens
möjlighet att ta säte i Högsta domstolen. Även om
både Högsta domstolen och Regeringsrätten formellt
dömde i konungens namn framträdde de båda
domstolarna som helt fristående och oberoende från
regeringsmakten.
Gällande regler
När den nu gällande regeringsformen trädde i kraft
hade Sverige en organisation av självständiga
domstolar, endast underställda lagen.
Regeringsformen bygger dock inte på
maktfördelningsläran. Enligt 1 kap. 1 § utgår all
offentlig makt i Sverige från folket. I 1 kap. 8 §
regeringsformen stadgas det att det för rättskipning
finns domstolar och för den offentliga förvaltningen
statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.
Någon definition av begreppen rättskipning och
förvaltning finns inte i regeringsformen.
Enligt 11 kap. 3 § regeringsformen får rättstvist
mellan enskilda inte utan stöd i lag avgöras av
annan myndighet än domstol. Enligt 2 kap. 9 §
tillförsäkras den som berövats friheten på grund av
misstanke om brott eller som av annan anledning
blivit omhändertagen tvångsvis en rätt till
domstolsprövning.
Sverige har också genom Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna, som inkorporerats i svensk rätt,
förbundit sig att garantera medborgarna tillgång
till domstolsprövning i avsevärt vidare mån än
regeringsformen ger uttryck för. I konventionens
artikel 5 föreskrivs att alla som berövats friheten
- vare sig det är fråga om misstanke om brott eller
administrativt frihetsberövande - har rätt till
domstolsprövning. I artikel 6 föreskrivs en rätt för
envar till domstolsprövning när det gäller att pröva
hans civila rättigheter och skyldigheter eller
anklagelse mot honom för brott.
De centrala verksamhetsområdena för de allmänna
domstolarna är rättskipning i brottmål och
tvistemål. När det gäller de allmänna
förvaltningsdomstolarna är frågan ofta den om ett
beslut av en myndighet är sådant att det skall
prövas av domstol i högre instans eller om frågan är
av sådan beskaffenhet att en överprövning enbart
inom förvaltningen är lämpligare. I de fall en
förvaltningsdomstol inte skall pröva ett ärende, är
regeringen eller någon förvaltningsmyndighet
slutinstans. Reglerna om vilken väg ärendena skall
gå bygger på principer som lades fast vid
Regeringsrättens tillkomst 1909. Grundprincipen var
då att ärenden där prövningen i huvudsak går ut på
att tillämpa rättsregler skulle överklagas till
Regeringsrätten. Ärenden där prövningen gällde
lämplighet eller annan mer skönsmässig bedömning
skulle överklagas i administrativ ordning. Principen
gav inte klar vägledning eftersom lagstiftningen på
många områden har inslag av både rättsfrågor och
lämplighetsfrågor. En annan princip som tillämpats
är den enskildes rättsskydd. Det har ansetts att
frågor som är av stor betydelse för den enskilde
skall handläggas och avgöras av kvalificerade organ
med iakttagande av ett noga reglerat förfarande,
utformat med tanke på den enskildes rätt. I många
ärenden är lämplighetsfrågor och rättsfrågor så
sammanflätade att de inte kan delas upp utan måste
prövas i samma instans. Som en följd av detta prövar
allmän förvaltningsdomstol ibland även
lämplighetsfrågor, t.ex. i hälsoskydds- och
byggnadsmål, och regeringen prövar även rättsfrågor
i vissa överklagandeärenden.
Det har under många år pågått en utveckling mot att
förvaltningsärenden i allt större utsträckning skall
kunna överprövas av domstolar. Den offentliga
sektorns expansion drev på denna utveckling. Förutom
de nationella strävandena att bygga ut rättsskyddet
för den enskilde har Europakonventionen haft
betydelse i sammanhanget. Mot bakgrund av att
Europadomstolens praxis skapat oklarhet om den
svenska lagstiftningen i alla avseenden är
tillräcklig för att uppfylla de åtaganden Sverige
gjort stiftades 1988 en tillfällig lag - lagen
(1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut - för att möjliggöra
domstolsprövning i ett antal förvaltningsärenden där
regeringen eller förvaltningsmyndighet var sista
instans. Lagen, som permanentades den 1 juli 1996,
har följts upp genom översyner av lagstiftningen på
vissa sakområden i syfte att tillförsäkra den
enskilde rätt till domstolsprövning av
förvaltningsbeslut.
Frågan om överklagande till regeringen
Det har sedan länge varit en strävan att regeringen
skall befrias från ärenden av mera löpande karaktär
för att få mera tid över till större och mer
övergripande frågor. Redan på 1950- och 1960-talen
arbetade ett par utredningar med dessa frågor.
Författningsutredningen berörde i sitt betänkande
Regeringsarbetet (SOU 1958:14) frågan om
decentralisering av regeringsärenden. Mot ett
intresse att söka nedbringa antalet regeringsärenden
stod enligt utredningen värdet av att ärendet blir
föremål för behandling i högsta instans. Emellertid
talade starka skäl för en omfattande
decentralisering. Även i sitt slutbetänkande
Sveriges statsskick, del 2 (SOU 1963:17) fastslog
Författningsutredningen att det var av fundamental
betydelse för en rationell organisation av
regeringsarbetet att antalet regeringsärenden
begränsades, dvs. att man beaktade varje möjlighet
att där så lämpligen kunde ske decentralisera
avgörandet av ärenden som var av förvaltningsnatur.
I propositionen (prop. 1965:65) om
statsdepartementens organisation m.m. uttalade det
föredragande statsrådet att det var angeläget att
befria departementen från en stor mängd ärenden av
löpande natur.
Även i grundlagspropositionen (prop. 1973:90)
behandlades frågan om hanteringen av
regeringsärenden av löpande art. Enligt
regeringsformen skall i princip alla
regeringsärenden avgöras av regeringen som
kollektiv. Enligt departementschefen var en
förutsättning för denna regel att regeringens arbete
kunde begränsas till sådana angelägenheter som
typiskt kräver ställningstagande från
regeringsorganet. Det var därför angeläget att
arbetsmängden i regeringen ytterligare reducerades
genom decentralisering av ärendegrupper.
Eftersom besvärsärendena hos regeringen fortsatte
att öka i antal uppställdes vissa riktlinjer för en
systematisk översyn av möjligheterna att överklaga
myndighetsbeslut till regeringen (prop.
1983/84:120). Syftet med översynen var att denna
skulle leda till kortare handläggningstider,
enhetligare instans-ordning och färre besvärsärenden
hos regeringen utan att rättssäkerheten eller
effektiviteten i förvaltningen minskade. Tanken med
riktlinjerna var att regeringen skulle befrias från
att vara besvärsinstans i ärenden där en politisk
styrning av praxis inte var nödvändig eller
önskvärd.
Ärenden som kan prövas i två eller flera instanser
under regeringsnivå bör enligt riktlinjerna normalt
inte få överklagas till regeringen. Undantag kan
enligt riktlinjerna göras om särskilda skäl talar
för det, exempelvis då det behövs en politisk
styrning av praxis. I ärenden som regeringen prövade
i andra instans och som av hänsyn till
rättssäkerheten borde kunna överklagas också i
fortsättningen skulle beslutanderätten i första
instans om möjligt flyttas ned så att det skapades
utrymme för en tvåinstansprövning under
regeringsnivå, samtidigt som man borde skära av
möjligheterna att klaga vidare till regeringen.
Enligt riktlinjerna bör man, på de områden där det
är önskvärt att regeringen som politiskt organ styr
utvecklingen i praxis, låta föreskrifter om
överlämnande av vissa ärenden till regeringen
ersätta rätten att överklaga till regeringen.
Ytterligare ett sätt att befria regeringen från
besvärsärenden var enligt 1984 års riktlinjer att
flytta prövningen av dessa från regeringen till
förvaltningsdomstolarna i fall då det var
ändamålsenligt. I riktlinjerna sades att man borde
hålla fast vid principen att besvärsärenden där
rättsfrågan är huvudsak skall gå till domstol, medan
ärenden där lämplighetsbedömningar dominerar skall
prövas i administrativ ordning. Riksdagen ställde
sig bakom riktlinjerna.
Vid flera tillfällen under 1990-talet har motioner
väckts angående frågan om domstolsprövning av
förvaltningsbeslut. I betänkandet 1990/91:KU7
behandlades tre motioner (m, c resp. fp) i frågan.
Utskottet hänvisade till pågående översynsarbete
inom Regeringskansliet vilket lett till att en rad
ärendegrupper överflyttats till domstolar samt till
en pågående översyn av rättsprövningslagen, och
ansåg att någon åtgärd inte borde vidtas med
anledning av motionerna. I betänkandet 1991/92:KU12
behandlades fyra motioner om rätten till
domstolsprövning (m, c, resp. fp), och utskottet
hänvisade till att arbetet med att befria
regeringen från ärenden av löpande art fortsatte
enligt 1991 års budgetproposition. Under år 1990
hade 20 grupper av tillståndsärenden överflyttats
till kammarrätterna. I ytterligare fall hade
instans-ordningen ändrats så att slutinstans var en
central förvaltningsmyndighet. Utskottet hänvisade
till det pågående delegeringsarbetet samt
tillsättandet av Fri- och rättighetskommittén, och
avstyrkte motionerna.
Fri- och rättighetskommitténs genomgång
Fri- och rättighetskommittén överlämnade i augusti
1994 slutbetänkandet Domstolsprövning av
förvaltningsärenden (SOU 1994:117).
Kommittén hade till uppgift bl.a. att överväga
frågan om utökade möjligheter till domstolsprövning
av normbeslut och förvaltningsbeslut. Kommittén
redovisade att det framkommit drygt 400
författningar som innehöll föreskrifter om rätt att
överklaga hos regeringen.
En stor mängd författningar som innehåller
föreskrifter om överklagande till regeringen är
instruktioner för olika myndigheter. I dessa
instruktioner föreskrivs som regel att
verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på
myndigheten. I verksförordningen finns bestämmelser
om överklagande till regeringen av myndighets
beslut.
I så gott som alla myndighetsinstruktioner finns
regler om att beslut i personalärenden får
överklagas hos regeringen.
Förvaltningsdomstolarnas behörighet att pröva
överklagade förvaltningsbeslut framgick tidigare av
uttryckliga bestämmelser i författning. I avsaknad
av sådana bestämmelser gällde som en allmän oskriven
regel att statliga myndigheters beslut fick
överklagas hos närmast högre myndighet. Principen
att beslut i sista hand fick överklagas till
regeringen om inte annat är föreskrivet kom till
uttryck i verksförordningen.
Utredningen gjorde en genomgång av de
författningar som innehöll regler om överklagande
till regeringen. För Justitiedepartementets del
gällde det ca 40 författningar. Under
Utrikesdepartementet föll 15-20 författningar. För
Försvarsdepartementets del fanns ungefär 20
författningar som innehöll regler om överklagande
hos regeringen. Ungefär 35 författningar innehöll
regler om överklagande hos regeringen i ärenden som
föll under Socialdepartementets ansvarsområde. För
Kommunikationsdepartementets del var det fråga om
ungefär 55 författningar, och omkring lika många
författningar innehöll regler om överklagande till
regeringen i ärenden som föll inom
Finansdepartementets ansvarsområde.
Utbildningsdepartementet prövade ytterst få
förvaltningsärenden.
Ett tiotal författningar innehöll regler om
överklagande till regeringen i ärenden som föll inom
departementets ansvarsområde.
Uppskattningsvis fanns det ca 30 författningar som
innehöll regler om överklagande till regeringen i
ärenden som föll inom Jordbruksdepartementets
ansvarsområde. Ett tjugotal författningar inom
Arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde innehöll
regler om överklagande till regeringen och för
Kulturdepartementets del gällde det ett trettiotal
författningar. För Näringsdepartementets del gällde
att ungefär 55 författningar innehöll regler om
överklagande till regeringen och Civildepartements
ansvarsområde omfattade överklagande till regeringen
enligt omkring 25 författningar. Slutligen gällde
beträffande Miljö- och naturresursdepartementet att
det fanns omkring 50 författningar med regler om
överklagande till regeringen.
Införandet av en huvudregel om domstolsprövning av
förvaltningsbeslut
Fri- och rättighetskommittén ansåg att regeringen
borde vara den instans som prövar överklaganden
endast i de fall det är för att utöva politisk
styrning av praxis eller i de fall ärenden berör
områden som inte lämpar sig för domstols-prövning.
Kommittén föreslog därför att det skulle införas en
ny princip i förvaltningsrätten innebärande att
beslut i förvaltningsärenden som regel får
överklagas hos de allmänna förvaltningsdomstolarna
såvida inte något annat är särskilt föreskrivet.
I Justitiedepartementet upprättades år 1997
promemorian Fortsatt översyn av
förvaltningsprocessen (Ds 1997:29), vari föreslogs
en princip om domstolsprövning som byggde på Fri-
och rättighetskommitténs förslag. I promemorian
redovisades ca 75 författningar -
myndighetsinstruktioner oräknade - som saknade
överklagandebestämmelser. Det föreslogs att
prövningen enligt vissa av dem skulle flyttas från
regeringen till allmän förvaltningsdomstol.
I propositionen 1997/98:101 Översyn av
förvaltningsprocesslagen, en allmän regel om
domstolsprövning av förvaltningsbeslut m.m.,
föreslog regeringen införandet av den angivna
huvudregeln. Regeringen anförde därvid att det med
fog kan göras gällande att det redan var en
huvudregel att förvaltningsbeslut överklagades till
förvaltningsdomstol, vilket ensamt kunde utgöra
tillräckliga skäl för att i lag slå fast denna
huvudregel. Ett annat skäl för en sådan huvudregel
var Europarättens krav på domstolsprövning. Det
fanns enligt regeringen en inte obetydlig risk för
att Europakonventionens krav på domstolsprövning
inte kunde tillgodoses fullt ut när det är fråga om
gynnande beslut och det enligt föreskrift föreligger
förbud mot överklagande till domstol. Detta hade på
senare tid blivit belyst i olika avgöranden av
Högsta domstolen och Regeringsrätten. Slutligen
anfördes som skäl för införande av en allmän regel
om domstolsprövning att 11 kap. 4 § regeringsformen
innebär att bestämmelser om överklagande till
domstol bör stå i lag, medan förhållandet var att en
stor mängd överklagandebestämmelser fanns i
förordningar. Riksdagen godtog propositionens
förslag i denna del (1997/98:JuU17).
Den 1 oktober 1998 infördes således i
förvaltningslagen (1986:223) en allmän och
kompletterande regel om att beslut av
förvaltningsmyndigheter, dock ej beslut i
administrativa ärenden och i fråga om föreskrifter,
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol om
något annat inte är särskilt föreskrivet (22 a §).
Därmed har den tidigare huvudregeln om att statliga
myndigheters beslut i avsaknad av bestämmelser om
överklagande får överklagas hos närmast högre
myndighet och i sista hand hos regeringen övergetts.
35 § verksförordningen föreskriver dock att andra
beslut av myndigheten än beslut som enligt 22 a §
förvaltningslagen skall överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol skall överklagas hos regeringen,
om något annat inte följer av lagen (1987:439) om
inskränkning i rätten att överklaga eller andra
föreskrifter.
Rättsprövningslagen
Lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut trädde i kraft den 1 juni 1988.
Lagen tillkom efter det att Europadomstolen för de
mänskliga rättigheterna funnit att Sverige i flera
fall kränkt artikel 6 i Europakonventionen genom att
klaganden inte hade möjlighet att få sitt ärende
prövat i rätten.
Enligt rättsprövningslagen kan rättsprövning ske i
fråga om sådana beslut som gäller myndighetsutövning
mot enskild och som annars endast kan prövas av
domstol efter ansökan om resning. Dessutom skall
beslutet inte vara möjligt att överklaga i annan
ordning. Rättsprövning kan gälla endast de
förhållanden som regleras i 8 kap. 2 eller 3 §
regeringsformen. Dessa paragrafer omfattar dels
föreskrifter om enskildas personliga ställning samt
om deras personliga och ekonomiska förhållanden
inbördes, dels förhållandet mellan enskilda och det
allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i
övrigt avser ingrepp i enskildas personliga och
ekonomiska förhållanden.
Enligt rättsprövningslagen har domstolarna att
pröva om ett förvaltningsbeslut strider mot någon
rättsregel. I förarbetena (prop. 1987/88:69)
uttalades att prövningen bör inriktas på frågor om
rättsenlighet och att detta innebär att
Regeringsrätten även bör kunna överpröva den
faktabedömning som ligger till grund för tillämpning
av föreskrifter. Vidare anfördes att Regeringsrätten
även borde kunna pröva om det förekommit något fel i
förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet
samt om beslutet uppfyller regeringsformens krav på
saklighet och opartiskhet och allas likhet inför
lagen. Mål enligt rättsprövningslagen omfattar
beslut fattade av regeringen eller någon
förvaltningsmyndighet som sista instans.
Ursprungligen var det bara Regeringsrätten som hade
kompetens att pröva mål enligt lagen, men till följd
av måltillströmningen förändrades lagen fr.o.m. den
1 januari 1995 så att kammarrätt prövar beslut
meddelade av förvaltningsmyndighet medan
Regeringsrätten prövar beslut meddelade av
regeringen.
Den 1 juli 1996 permanentades rättsprövningslagen,
som dittills varit tidsbegränsad.
Den fortsatta utvecklingen när det gäller
regeringens överprövning av förvaltningsbeslut
Enligt uppgift från Regeringskansliet har, alltsedan
1984 års riktlinjer fastställdes, i allt
lagstiftningsarbete legat en strävan att från
regeringen att föra bort den överprövning av
förvaltningsbeslut som enligt riktlinjerna inte bör
ligga hos regeringen till myndigheter eller domstol.
En genomgång av de författningar Fri- och
rättighetskommittén särskilt tog upp ger vid handen
att i en rad författningar har möjligheten att klaga
till regeringen tagits bort. Efter det att Fri- och
rättighetskommittén lagt fram sitt betänkande Dom-
stolsprövning av förvaltningsärenden fördes t.ex.,
när det gäller Justitiedepartementets ansvarsområde,
överprövningen av vissa beslut enligt
kreditupplysningslagen, inkassolagen och lagen om
automatisk databehandling vid taxeringsrevision den
1 januari 1995 över till allmän förvaltningsdomstol
(bet. 1994/95:KU20).
För Försvarsdepartementets del redovisade Fri- och
rättighetskommittén särskilt fyra lagar eller
förordningar som innehöll föreskrifter om
överklagande till regeringen. Den 1 juli 1995
upphävdes civilförsvarslagen (1960:74) och ersattes
av lagen (1994:1720) om civilt försvar.
Överklagandereglerna förändrades så att regeringen
endast skall pröva överklaganden av beslut där
regeringens prövning kan sägas vara av särskild vikt
såsom när ett politiskt ställningstagande från
regeringen framstår som nödvändigt (prop. 1994/95:7,
s. 92). Förordningen (1980:1024) om militär
grundutbildning för kvinnor ersattes den 1 juli 1995
av förordningen (1995:240) om möjlighet för kvinnor
att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre
grundutbildning. Genom den nya förordningen bortföll
möjligheten att överklaga till regeringen.
Fri- och rättighetskommittén redovisade särskilt
tio lagar och förordningar som innehöll bestämmelser
om överklagande till regeringen inom
Socialdepartementets ansvarsområde. Genom lagen
(1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården
bortföll möjligheten enligt stadgan (1970:88) om
enskilda vårdhem att överklaga vissa beslut av
Socialstyrelsen till regeringen. Genom lagen
(1997:192) om internationell adoptionsförmedling
bortföll möjligheten enligt förordningen (1979:552)
om internationell adoptionshjälp att överklaga vissa
beslut till regeringen. Genom införandet av
alkohollagen (1994:1738) den 1 januari 1995 bortföll
möjligheten att till regeringen överklaga vissa
beslut enligt lagen (1977:292) om tillverkning av
drycker m.m. och lagen om handel (1977:293) med
drycker. Förordningen (1963:654) om försäljning från
apotek av alkoholhaltiga läkemedel och teknisk sprit
m.m. upphörde att gälla genom införandet av
ändringar i lagen (1961:181) om försäljning av
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, som
föreskriver att Läkemedelsverkets beslut enligt
lagen kan överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.
För Kommunikationsdepartementets del redovisade
Fri- och rättighetskommittén särskilt 14 lagar och
förordningar med föreskrifter om överklagande till
regeringen. Förordningen (1997:401) med instruktion
för Post- och telestyrelsen innehåller inte som den
tidigare instruktionen någon rätt att överklaga
andra beslut än beslut i vissa personalärenden till
regeringen. Den nya körkortsförordningen (1998:980)
innehåller inte som den gamla körkortsförordningen
(1977:722) möjlighet att överklaga till regeringen.
För Finansdepartementets del redovisades särskilt
ett tiotal författningar med föreskrifter om
överklagande till regeringen. Förordningen
(1987:317) om bidrag till handikappanpassning av
folkparksteatrar har upphävts. Förordningen
(1996:1593) om bidrag till allmänna samlingslokaler
har ersatt förordningen (1989:288) om stöd till
allmänna samlingslokaler. I den nya förordningen
begränsas rätten att överklaga till regeringen till
Boverkets beslut om återbetalning av stöd. Lagen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam
innehåller inte längre bestämmelser om överklagande
till regeringen. Förordningen (1984:934) om
kompensation till vissa skogsägare har upphävts.
Förordningen (1986:80) om bidrag till
idrottsföreningar för betalning av vissa
arbetsgivaravgifter har upphävts i samband med
införandet av ett nytt system för skattebetalningar
m.m.
För Utbildningsdepartementets del gäller att
förordningen (1988:740) om statsbidrag till
fristående särskolor upphört att gälla.
Också inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde
har förändringar skett. Förordningen (1976:430) om
ersättning vid vissa skador av rovdjur har upphört
att gälla. Förordningen (1975:542) om tillämpning av
konventionen den 3 mars 1973 om internationell
handel med utrotningshotade arter av vilda djur och
växter har upphävts. Lagen (1993:649) om
marknadsreglering på fiskets område och förordningen
(1984:53) om import- och exportreglering har ersatts
av författningar som inte innehåller regler om
överklagande till regeringen. Den 1 januari 1997
begränsades möjligheterna att överklaga vissa beslut
enligt rennäringslagen (1971:437) till regeringen.
I Fri- och rättighetskommitténs betänkande
redovisades särskilt inom
Arbetsmarknadsdepartementets område sju lagar eller
förordningar som innehöll föreskrifter om
överklagande till regeringen. Sjöarbetstidslagen
(1970:105) och sjöarbetstidskungörelsen (1970:550)
har upphävts genom lagen (1998:958) om vilotid för
sjömän resp. förordningen (1998:962) om vilotid för
sjömän, vilka inte innehåller egna regler om
överklagande till regeringen.
För Näringsdepartementets del redovisade Fri- och
rättighetskommittén särskilt fjorton lagar eller
förordningar som innehöll regler om överklagande
till regeringen. Förordningen (1976:241) om
tillämpningen av lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggningar har upphävts med
utgången av april 1998. Förordningen (1991:1273) om
funktionskontroll av vissa ventilationssystem
innehåller numera inte någon bestämmelse om
överklagande till regeringen. Lagen (1949:722) om
pantlånerörelse har ersatts av pantbankslagen
(1995:1000). Den nya lagen innehåller inte någon
bestämmelse om överklagande till regeringen. Också i
förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt
företagsstöd har möjligheten att överklaga till
regeringen tagits bort.
Fri- och rättighetskommittén redovisade särskilt sex
lagar inom Civildepartementets ansvarsområde som
innehöll bestämmelser om överklagande till
regeringen. Lotterilagen (1982:1011) har ersatts av
en ny lotterilag (1994:1000) som anger att beslut av
kommunalnämnd, en länsstyrelse eller
lotteriinspektionen får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Lagen (1928:281) om allmänna
arvsfonden har ersatts av en ny lag (1994:243) om
Allmänna arvsfonden som föreskriver att vissa
beslut av Kammarkollegiet kan överklagas till
länsrätten medan andra beslut inte kan överklagas.
Slutligen redovisade Fri- och rättighetskommittén
ett tjugotal lagar och förordningar inom Miljö- och
naturresursdepartementets område som innehöll
bestämmelser om överklagande till regeringen.
Naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen
(1969:387), lagen (1985:426) om kemiska produkter
och lagen (1983:428) om spridning av
bekämpningsmedel över skogsmark ersätts den 1
januari 1999 av miljöbalken, vari möjligheterna att
överklaga till regeringen har begränsats.
Miljöskyddsförordningen (1989:364) ersätts den 1
januari 1999 av förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, som hänvisar
till miljöbalkens bestämmelser om överklagande,
liksom den nya förordningen (1998:941) om kemiska
produkter och biotekniska organismer, som ersatt
förordningen (1985:835) om kemiska produkter. I
förordningen (1985:837) om PCB m.m och i
förordningen (1985:838) om motorbensin hänvisas fr.
o. m. den 1 januari 1999 till överklaganderegler i
miljöbalken.
Förordningen (1985:839) om kadmium, förordningen
(1985:840) om vissa hälso- och miljöfarliga
produkter m.m. och förordningen (1991:1290) om vissa
kvicksilverhaltiga varor ersätts den 1 januari 1999
av förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa
fall i samband hantering, införsel och utförsel av
kemiska produkter, som i fråga om överklagande
hänvisar till miljöbalken, liksom förordningen
(1996:971) om farligt avfall som ersatt förordningen
(1985:841) om miljöfarligt avfall och förordningen
(1997:645) om batterier som tidigare ersatt
förordningen (1989:974) om miljöfarliga batterier.
Förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt bränsle
ersätts den 1 januari 1999 av en ny förordning
(1998:946) om svavelhaltigt bränsle, som hänvisar
till miljöbalkens bestämmelser om överklagande.
Prövningen av överklaganden enligt lagen (1961:181)
om försäljning av teknisk sprit m.m., lagen
(1992:1119) om teknisk kontroll och lagen (1993:931)
om individuellt pensionssparande flyttades den 1
oktober 1998 från regeringen till allmän
förvaltningsdomstol. Prövningen av överklaganden av
vissa beslut enligt lagen (1971:1037) om
äganderättsutredning och legalisering flyttades
samtidigt från regeringen till fastighetsdomstol
liksom överklaganden av vissa beslut enligt lagen
(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (prop.
1997/98:101, bet. 1997/98:JuU17).
Samtidigt trädde ändringar i ett hundrafemtiotal
förordningar i kraft (SFS 1998:1031-1189), varigenom
överklagandevägarna tydliggjordes. Ett tiotal av
förordningsändringarna innebar att
överklagandeprövningen flyttades från regeringen.
Nämnas kan också att införandet av miljöbalken den
1 januari 1999 innebär att flera ärendegrupper när
det gäller överklaganden till regeringen faller
bort; framför allt gäller detta överklaganden av
Koncessionsnämndens beslut enligt miljöskyddslagen
och länsstyrelses beslut i fråga om dispenser m.m.
enligt naturvårdslagen.
Enligt 18 kap. 1 § miljöbalken prövar regeringen
efter överklagande dels beslut av statliga
myndigheter i frågor som rör bildande, ändring eller
upphävande av nationalparker, naturreservat,
kulturreservat, naturminnen, strandskyddsområden,
miljöskyddsområden eller vattenskyddsområden, utom
frågor om ersättning, dels vissa beslut av
generalläkaren enligt balken. Enligt proposition
(1997/98:45) Miljöbalk rör besluten frågor som
lämpligen inte bör överprövas av
förvaltningsmyndighet eller domstol.
Författningar som fortfarande innehåller regler om
överklagande till regeringen
I bilaga 7.2 finns - utan anspråk på fullständighet
- redovisat 147 författningar som innehåller
bestämmelser om överklagande till regeringen.
Förteckningen har upprättats med utgångspunkt från
redovisningen i Fri- och rättighetskommitténs
betänkande (SOU 1994:117) av förekommande
föreskrifter om överklagande till regeringen. Viss
sökning i Rixlex författningsregister har också
gjorts.
Härutöver gäller att en lång rad
myndighetsinstruktioner innehåller bestämmelser om
överklagande till regeringen. Vidare innehåller 35 §
verksförordningen övergripande bestämmelser om
överklagande av myndighetsbeslut i vissa fall till
regeringen. Genom de förordningsändringar som trädde
i kraft den 1 oktober 1998 som ett resultat av
arbetet inom Regeringskansliet med att förtydliga
överklagandevägarna klargjordes i 40
myndighetsinstruktioner vilka beslut som kan
överklagas till regeringen. I vissa fall anges
uttryckligt att det är fråga om personalärenden.
Antalet av regeringen avgjorda överklagandeärenden
År 1993 bereddes över hälften av de 1987 avgjorda
överklagandeärendena, eller 1065 ärenden, hos Miljö-
och naturresursdepartementet och gällde till
övervägande del plan- och byggfrågor. År 1994 sjönk
antalet överklagande-ärenden till 1 753 och nästan
hälften eller 810 bereddes inom Miljö- och
naturresursdepartementet. År 1996 hade andelen
överklagandeärenden sjunkit till 1 197 och hos
Miljödepartementet hade ärendena sjunkit till
närmare en tredjedel eller 432. Inom
Inrikesdepartementet bereddes 217
överklagandeärenden, inom
Kommunikationsdepartementet 177 och inom
Arbetsmarknadsdepartementet 111 överklagandeärenden.
I övriga departement bereddes betydligt färre
överklagandeärenden. Minskningen hos
Miljödepartementet berodde i stor utsträckning på
att överprövningen av planärenden den 1 juli 1996
fördes över till Inrikesdepartementet. Under 1997
minskade antalet avgjorda överklagande-ärenden
ytterligare något, nu till 1 145. Det högsta antalet
bereddes hos Inrikesdepartementet (401), medan
Miljödepartementets överklagandeärenden sjönk till
155. Inom Kommunikationsdepartementet bereddes 176
överklagandeärenden. Det kan i sammanhanget - som
framgår av en skrivelse den 19 februari 1998 från
rättschefen vid Statsrådsberedningen - emellertid
inte bortses ifrån att en del av minskningen kan
motsvaras av ökade ärendebalanser.
7.3 Regeringsprotokollen
7.3.1 Statistik
I bilaga 7.3.1 lämnas en redovisning i tabellform
av antalet avgjorda regeringsärenden och deras
fördelning på ärendegrupper och departement under år
1997. Antalet ärenden under år 1997 och de närmast
föregående åren framgår av följande uppställning:
År Antal
1990 20 650
1991 21 394
1992 13 990
1993 13 992
1994 12 981
1995 11 691
1996 10 241
1997 9 373
Av tabellen framgår att antalet ärenden som varje år
avgjorts genom regeringsbeslut sedan år 1993 efter
hand minskat med mer än 4 600. En sammanställning
över ärendeutvecklingen sedan år 1987 finns i bilaga
7.3.2.
De största ärendegrupperna var under år 1997
dispens- och övriga partsärenden (2 365),
anställningsärenden (1 826), regleringsbrev samt
anslags- och bidragsärenden (1 787) och
överklaganden (1 145). Det innebär i fråga om
dispens- och övriga partsärenden en minskning sedan
föregående år med 604, i fråga om
anställningsärenden (tidigare tjänsteärenden) en
minskning med 93, i fråga om regleringsbrev m.m. en
ökning med 352 och i fråga om överklaganden en
minskning med 54.
Justitiedepartementet handlade under året det
största antalet ärenden, 1524, varav 779
nådeärenden. Det innebär att antalet ärenden som
avgjorts genom regeringsbeslut efter beredning i
Justitiedepartementet minskat med 494 sedan
föregående år. Det näst största antalet ärenden
handlades av Inrikesdepartementet. Det var 997
ärenden, en ökning med 236. För Finansdepartementets
del minskade antalet ärenden från 1 133 år 1996 till
762 år 1997.
Redovisningen i denna del föranleder inte något
särskilt uttalande av utskottet
7.3.2 Granskning av regeringsprotokollen
I likhet med tidigare år har protokollen över
samtliga regeringsbeslut under föregående år
infordrats från departementen. Protokollen har
fortlöpande levererats till utskottet under år 1997
och början av 1998. Sedan de gåtts igenom av
utskottets kansli har de återställts till
departementen.
Vid genomgången av protokollen har i första hand
uppmärksammats beslut som innefattat
myndighetsutövning mot enskilda i ärenden som
fullföljts genom överklagande till regeringen.
Genomgången har koncentrerats till vissa
departement, nämligen Socialdepartementet,
Utbildningsdepartementet,
Arbetsmarknadsdepartementet och Miljödepartementet.
I övrigt har protokollen vid årets granskning mera
stickprovsvis tjänat som underlag för kontroller av
enstaka ärenden som behandlats av regeringen efter
beredning i skilda departement. Utskottets
granskning har riktats in på allmänt
förvaltningsrättsliga aspekter på regeringsärendenas
handläggning.
Antalet ärenden som innefattar myndighetsutövning
mot enskilda och prövas efter överklagande till
regeringen varierar i tämligen hög grad mellan
departementen. Bland de departement som
undersökningen har koncentrerats till uppvisar
Miljödepartementet ett särskilt stort inslag av
sådana ärenden. Det har här rört sig bl.a. om
ärenden om strandskydd och andra ärenden enligt
naturvårdslagen (1964:822) och om ärenden enligt
miljöskyddslagen (1969:387). Särskilt få beslut av
det ifrågavarande slaget uppvisar
Utbildningsdepartementet.
Utskottets bedömning
Såvitt har framgått av den granskning som nu
företagits företer regeringsbesluten från formella
synpunkter allmänt sett knappast några sådana
brister att det finns anledning till en mera
generell kritik. Endast i enstaka fall har formella
ofullkomligheter kunnat konstateras. I några fall
har brister i protokollen påpekats under hand till
vederbörande departement. I andra fall omtalas
gjorda iakttagelser i det följande.
I några fall från Socialdepartementet har
regeringsbeslut utformats så att beslutsmotiveringen
hänvisar till en myndighetsförfattning, vars
innehåll inte kan utläsas av regeringsbeslutet eller
någon bilaga till det (t.ex. beslut den 3 april 1997
nr 3). Från Socialdepartementets område noteras
också att skälen till några regeringsbeslut hänvisar
till myndighetsyttranden, vilkas innehåll inte
återgivits och som inte heller fogats till beslutet
som bilagor (t.ex. beslut den 27 februari 1997 nr 4-
5). I dessa fall skulle besluten ha vunnit i
formellt hänseende på en utformning som låtit skälen
för regeringens ställningstaganden framträda
klarare.
Från Arbetsmarknadsdepartementets område har
noterats att expeditionerna i tre regeringsärenden
som avgjorts vid regeringssammanträdet den 11
september 1997 undertecknats av statsrådet Margareta
Winberg, trots att hon inte deltog i sammanträdet.
Sedan detta uppmärksammats inom departementet har
expeditionschefen på protokollsexemplaren av
regeringsbesluten tecknat en upplysning om
förhållandet.
Enligt 7 kap. 7 § regeringsformen skall expeditioner
av regeringens beslut för att bli gällande skrivas
under av statsministern eller annat statsråd på
regeringens vägnar. Av 13 § förordningen (1975:1) om
protokoll och expeditioner i regeringsärenden m.m.
framgår att expedition i regeringsärenden som inte
skall undertecknas av statsministern och
kontrasigneras av föredragande statsråd skrivs under
av föredragande statsrådet och kontrasigneras av en
tjänsteman i Regeringskansliet. Uppkommer hinder för
föredragande statsråd att kontrasignera eller skriva
under expedition av beslut vid regeringssammanträde,
fullgörs uppgiften enligt 15 § förordningen efter
vad ordföranden bestämmer av annat statsråd som har
deltagit i sammanträdet.
Även om det inte framgår omedelbart av
regeringsformens lydelse får det anses underförstått
att det statsråd som skriver under ett
regeringsbeslut skall ha varit närvarande vid det
regeringssammanträde då beslutet fattades. Detta
bekräftas också av föreskrifterna i förordningen om
protokoll och expeditioner i regeringsärenden m.m.
Tydligt är att vad som gäller i detta hänseende inte
har iakttagits i de tre fall som nu har berörts.
Enligt vad som inhämtats från
Arbetsmarknadsdepartementet berodde det inträffade
på ett förbiseende. Utskottet finner inte anledning
till något annat uttalande än att det inträffade
givetvis pekar på behovet av skärpt uppmärksamhet på
att expeditioner i regeringsärenden undertecknas på
ett korrekt sätt.
Som förut omtalats har ett stort antal
regeringsärenden som innefattar myndighetsutövning
mot enskilda handlagts inom Miljödepartementet.
Uppenbart är att de ärenden det här rört sig om i
allmänhet är både omfattande och betydelsefulla.
Regeringens beslut i ärendena är också regelmässigt
utförligt motiverade. En iakttagelse är att det
många gånger förflutit ganska lång tid mellan
underinstansens beslut och regeringens slutliga
avgörande. Omkring två år tycks vara vanligt.
Utskottet anser sig inte ha grund för att uttala
någon kritik med anledning av tidsåtgången i de
granskade ärendena men anser att den fortsatta
utvecklingen i fråga om tidsåtgången i
förvaltningsärenden hos Miljödepartementet bör
bevakas noga, i första hand inom departementet
självt. Utskottet är medvetet om att miljöbalkens
ikraftträdande den 1 januari 1999 kommer att föra
med sig att vissa ärendegrupper som beretts i
Miljödepartementet inte längre skall avgöras av
regeringen.
Några andra frågor av sådan principiell vikt att de
bör tas upp i granskningsbetänkandet har inte
uppmärksammats under denna granskning.
7.4 Vissa förvaltningsärenden
7.4.1 Ärendegrupper från vissa departement
Inom utskottets kansli har gjorts en genomgång av
akterna i fyra slag av regeringsärenden som kommit
in till Regeringskansliet år 1997. Det gäller vissa
vägärenden och ärenden om tillstånd till
luftfartsverksamhet, som handlagts inom
Kommunikationsdepartementet, ärenden enligt
kulturminneslagen (1988:950), som handlagts inom
Kulturdepartementet och vissa ärenden enligt plan-
och bygglagen (1987:10), som handlagts inom
Inrikesdepartementet. Slutligen har en del av
akterna i de ärenden om permutation av stiftelser
som lagts upp under åren 1995-1997 gåtts igenom.
Dessa ärenden har handlagts inom skilda departement.
Förvaltningslagen
Trots att regeringen inte är en
förvaltningsmyndighet i förvaltningslagens mening
har det ansetts viktigt att man även i
regeringsärenden följer de principer som
förvaltningslagen ger uttryck för. Viktiga sådana
principer är offentlighetsprincipen och
kommunikationsprincipen. I förvaltningslagen
behandlas kommunikationsprincipen i 16 och 17 §§ om
parts rätt att få del av uppgifter. Enligt 17 § får
ett ärende inte avgöras utan att den som är sökande,
klagande eller annan part har underrättats om en
uppgift som tillförts ärendet genom någon annan än
honom själv och han fått tillfälle att yttra sig
över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot
enskild. Ärendet får emellertid avgöras utan att så
skett, bl.a. om avgörandet inte går parten emot, om
uppgiften saknar betydelse eller om åtgärderna av
någon annan anledning är uppenbart obehövliga. Andra
skäl för att underlåta kommunikation med part är att
det annars skulle bli avsevärt svårare att genomföra
beslutet i ärendet eller om ärendet inte kan
uppskjutas. Myndigheten bestämmer om underrättelsen
skall ske muntligt, genom vanligt brev, delgivning
eller på annat sätt.
Enligt 15 § skall uppgifter som myndighet får på
annat sätt än genom en handling och som kan ha
betydelse för utgången i ärendet antecknas av
myndigheten, om ärendet avser myndighetsutövning mot
enskild.
Bestämmelser om motivering av beslut finns i 20 §.
Ett beslut som innebär att ett ärende avgörs skall
innehålla de skäl som bestämt utgången, om ärendet
gäller myndighetsutövning mot enskild. Skälen får
dock helt eller delvis utelämnas bl.a. om beslutet
inte går någon part emot eller det är uppenbart
obehövligt att upplysa om skälen eller om ärendet är
brådskande.
Enligt 22 § förvaltningslagen får ett beslut
överklagas av den som beslutet angår, om det har
gått honom emot och beslutet kan överklagas.
Förvaltningslagen uppställer som allmänt krav att
varje ärende där någon enskild är part skall
handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt
utan att säkerheten eftersätts. Vid handläggningen
skall beaktas möjligheten att själv inhämta
upplysningar och yttranden från andra myndigheter om
så behövs. Myndigheten skall sträva efter att
uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt
skall myndigheten underlätta för den enskilde att ha
med den att göra.
Resultatet av genomgången av ärendena
Vägärendena
En genomgång har gjorts av 28 av de ärenden angående
vägfrågor som under 1997 har kommit in till
Kommunikationsdepartementet. Ärendena gäller frågor
om indragning eller omläggning av väg eller
indragning från allmänt underhåll av väg. Därutöver
har ärenden granskats som gäller arbetsplaner för
omläggning eller dylika åtgärder i fråga om vägar.
Ärendena har i flertalet fall avsett överklaganden
av Vägverkets beslut. Vägverket har i dessa fall
lämnat över överklagandena till regeringen med eget
yttrande. Dessa yttranden har regelmässigt
kommunicerats med klaganden. Ett par ärenden avser
överklaganden av länsstyrelses beslut.
Under granskningen har några iakttagelser gjorts. I
ett antal fall har kunnat konstateras att relativt
lång tid har förflutit mellan det att överklagandet
har kommit in till departementet och det att
klaganden kommunicerats Vägverkets yttrande. I andra
fall har konstaterats en viss tidsutdräkt mellan det
att skriftväxlingen har avslutats och att regeringen
har fattat beslut i ärendet. I några ärenden har
vidare observerats att klagandena inte har fått ta
del av tjänsteanteckningar som tillförts ärendet.
Därutöver har i ett par fall noterats att
regeringens beslut saknar motivering.
Kommunikationsdepartementet har beretts tillfälle
att lämna synpunkter på de gjorda iakttagelserna,
bilaga 7.4.1.1. Departementet påpekar inledningsvis
att handläggningen av vägärenden är juridiskt och
sakligt komplicerad. Sedan 1997 tillämpas följande
ordning. Ärendet granskas av juristerna på
rättssekretariatet för att kontrollera att inga
formella fel i handläggningen förekommit och att
ärendet skall prövas i sak. Sakprövningen sker sedan
av handläggare med teknisk kunskap på
infrastrukturenheten. Under denna tid sker gemensam
beredning. Sakenheten lägger sedan ett förslag till
beslut som granskas av rättssekretariatet. Därefter
sker föredragning först för expeditionschefen och
statssekreteraren och sedan för föredragande
statsråd. Enligt departementet är det klart att
denna handläggningsordning medför tidsutdräkt.
Som en bakgrundsbeskrivning anges vidare bl.a. att
man erfarit att man ofta behöver kommunicera fler
handlingar än Vägverkets yttrande över
överklagandet. Därför har man från departementets
sida medvetet valt att vänta med kommuniceringen
tills man hunnit bereda ärendet lite längre. På
detta sätt slipper man kommunicera handlingar i
flera omgångar. Departementet påpekar dock att även
om man kommunicerar Vägverkets yttrande så snart
ärendet kommit in och det inte behövs fler
kommuniceringar, erfordras ändå en hel del tid för
att bereda ärendena.
När det gäller iakttagelsen att det har förflutit
relativt lång tid mellan det att ett överklagande
kommit in och det att Vägverkets yttrande har
kommunicerats med den klagande förklarar
departementet det i det flesta fall med att ärendet
inte varit av sådant slag att det prioriteras då hög
arbetsbelastning råder.
Iakttagelser om tidsutdräkt mellan avslutad
skriftväxling och regeringens beslut förklaras i ett
fall med ärendets innehåll i sak, som hade
anknytning till frågan om tunneln genom
Hallandsåsen. I ett par fall har tidsutdräkten
berott på att handläggarna varit sysselsatta med den
vart tionde år återkommande transportpolitiska
propositionen, vilken hade högst prioritet inom
departementet under hösten. Ett fall av tidsutdräkt
förklaras med att ärenden av aktuell art inte har
högsta prioritet vid hög arbetsbelastning. Enligt
departementet har det också visat sig svårt att ta
upp ärenden för regeringsbeslut under semestertid
(juni-september), eftersom ärendena ofta är komplexa
och kräver stora arbetsinsatser av huvudmän,
rättssekretariat och expeditionschefer.
De fall som iakttagits angående att klaganden inte
har fått ta del av tjänsteanteckningar som tillförts
berörda ärenden förklaras i huvudsak med att
anteckningarna inte innehåller nya uppgifter i sak
och därför varit överflödiga.
När det gäller de regeringsbeslut som har noterats
sakna motivering, anför departementet att regeringen
vid sin prövning i sak i aktuella ärenden, som gällt
frågan om avvisning av talan, har gjort samma
bedömning som länsstyrelsen och därvid funnit
länsstyrelsens beslut tillfredsställande motiverat.
Mot denna bakgrund har regeringen funnit det
obehövligt att upplysa om att skälen för regeringens
beslut är desamma som för länsstyrelsens beslut.
Ärendena om luftfartstillstånd
Genomgången har avsett 17 ärenden om tillstånd
enligt luftfartslagen (1957:297) till
luftfartsverksamhet. Akternas innehåll har inte
givit anledning till någon vidare granskning från
formella utgångspunkter.
Kulturminnesärendena
En genomgång har gjorts av 13 avgjorda ärenden i
kulturminnesfrågor. Det är i huvudsak fråga om
överklaganden. Ärendena gäller till övervägande del
fornlämningar. Två ärenden avser överklagande från
ett arkeologiskt konsultföretag angående utseende av
undersökare respektive ersättning för
konserveringskostnader. Fyra av ärendena har
avgjorts med att länsstyrelsens beslut upphävts och
ärendet överlämnats till länsstyrelsen för ny
behandling, vilket innebär att endast
regeringsbeslut och det överklagade beslutet finns
kvar i akterna hos Regeringskansliet.
I samtliga ärenden utom ett har överklagandet
remitterats till Riksantikvarieämbetet. Genomgående
har regeringen gjort samma bedömning som ämbetet.
Dokumentationen när det gäller ärendehanteringen
har i vissa fall inte varit fullt
tillfredsställande. Den dokumentation som finns
visar inte alltid vilken kommunikation som
förekommit i ärendet. Det gäller ärendena Ku97/1312
där det inte finns dokumentation om att yttrande
från länsstyrelsen tillställdes parten, samt
Ku97/51, Ku97/2847 och Ku97/3001, där det inte
dokumenterats att länsstyrelsens yttrande
tillställdes klaganden. I detta sammanhang kan
nämnas att diariet inte tycks innehålla andra
uppgifter om utgående handlingar under
skriftväxlingen än remisser till
Riksantikvarieämbetet.
I ett par ärenden har samtliga klagande inte
behandlats som part. Detta gäller Ku97/63, där fyra
familjemedlemmar var för sig överklagat ett
länsstyrelsebeslut, men endast en av dem tillställts
handlingar som tillförts ärendet. I det fallet
upptogs samtliga familjemedlemmar som klagande i
regeringsbeslutet, vilket inte är fallet med en av
klagandena i ärendet Ku97/51. Denne klagande
tillställdes inte heller genom departementets
försorg handlingarna i ärendet.
När det gäller motiveringarna i regeringsbesluten
visar genomgången inte annat än att skälen utformats
på ett tydligt och lättillgängligt sätt.
Synpunkter på iakttagelserna har inhämtats från
Kulturdepartementet, bilaga 7.4.1.2. Från
departementets sida har framhållits att
kommunikation regelmässigt sker i de aktuella
ärendena. Det medges dock att rutinerna inte varit
helt tillfredsställande när det gäller
dokumentationen av kommuniceringen. Beträffande
frågan om partsställning har från
Kulturdepartementets sida framhållits att samtliga
klagande torde ha fått del av handlingarna i
ärendena, men att det förekommit vissa brister, som
gällde omnämnandet av part i regeringsbeslutet (
Ku97/51) resp. kommuniceringen med samtliga parter i
ärendet (Ku97/63). Från Kulturdepartementets sida
har understrukits att handläggningsrutinerna med
anledning av iakttagelserna omedelbart ändrats.
Plan- och byggärendena
Genomgången har avsett ett slumpmässigt urval om 30
akter i ärenden som gällt överklaganden till
regeringen enligt plan- och bygglagen. Ärendena
gäller frågor om detaljplaner, bygglov,
förhandsbesked och rivningslov.
Under granskningen har några iakttagelser gjorts, i
första hand angående tidsåtgången för handläggningen
i departementet. De iakttagelser som gjorts har
delgivits Inrikesdepartementet, och departementet
har lämnat synpunkter med anledning av dem, bilaga
7.4.1.3.
Såvitt gäller tidsåtgången har departementet
inledningsvis anfört att det inom dess planenhet
handläggs ca 450 förvaltningsärenden per år.
Ärendena bereds normalt av respektive handläggare i
ordning efter när de kommit in. Samtidigt sker en
viss prioritering så att brådskande ärenden tas upp
med förtur. Bl.a. prioriteras detaljplaneärenden och
bland dem sådana som vid genomförandet kan ha
positiva effekter på sysselsättningen.
Beträffande ärendet In97/614/PL, som avsåg bygglov
för ett stall med förråd, har departementet anfört
följande. Ärendet kom in till departementet i
februari 1997. Efter medgivet anstånd kom en
komplettering från klaganden in i april 1997.
Ärendet avgjordes genom regeringsbeslut den 11 juni
1998. Under senare tid har frågan om hästhållning i
anslutning till bostadsbebyggelse varit aktuell i
ett flertal ärenden, varav många också remitterats
till Boverket. Beredningen av dessa ärenden blir
mera omfattande bl.a. med hänsyn till intresset av
att det trots ärendenas olika beskaffenhet ändå sker
en enhetlig behandling av likartade frågor. När det
gäller det aktuella ärendet hade regeringen i ett
tidigare beslut prövat frågan om bygglov på samma
fastighet för en byggnad avsedd för bl.a. tre
hästar. En noggrann analys behövde därför göras av
bl.a. likheter och skillnader mellan de båda
ärendena.
I fråga om ärendet In97/1455/PL, som avsåg en ny
infart till hamnen i Åhus, Kristianstads kommun, har
följande anförts från departementet. Ärendet kom in
till departementet i juni månad 1997. En av de
klagande hade anstånd för komplettering av
överklagandet till den 1 september 1997. Ärendet
avgjordes genom regeringsbeslut den 20 maj 1998
sedan kommunicering skett av en skrivelse från
kommunen. Ärendet tillhör den grupp av ärenden som
normalt prioriteras. De olägenheter som förorsakas
enskilda av ändrad trafikföring är ofta av sådant
slag att de är svårbedömda, vilket kräver en mer
omfattande beredning. I det aktuella ärendet, där
det var flera klagande som berördes på olika sätt av
planen, påverkades handläggningstiden också av att
den handläggare som ursprungligen hade ärendet
lottat på sig slutade på departementet.
Utskottets bedömning
När det gäller granskningen av vägärenden har
utskottet i ett par fall noterat att regeringens
beslut saknar motivering.
Kommunikationsdepartementet har anfört att
regeringen vid sin prövning i sak i aktuella
ärenden, som gällt frågan om avvisning av talan, har
gjort samma bedömning som länsstyrelsen och därvid
funnit länsstyrelsens beslut tillfredsställande
motiverat. Mot denna bakgrund har regeringen funnit
det obehövligt att upplysa om att skälen för
regeringens beslut är desamma som för länsstyrelsens
beslut. Utskottet vill härvid framhålla vikten av
att de krav på motivering av beslut som har kommit
till uttryck i 20 § förvaltningslagen uppfylls också
i regeringsärenden. I enlighet med detta anser
utskottet att det i förevarande fall hade varit mer
tillfredsställande om det av regeringens beslut hade
framgått att regeringen delade länsstyrelsens
bedömning. Granskningen av vägärenden föranleder i
övrigt inget uttalande från utskottets sida.
När det gäller handläggningen av ärendena enligt
kulturminneslagen kan utskottet konstatera att de
smärre brister som förekommit inte inneburit någon
egentlig nackdel för den enskilde klaganden. Från
Kulturdepartementets sida har framhållits att
rutinerna numera förbättrats. Något särskilt
uttalande från utskottets sida är inte påkallat.
I fråga om ärendena enligt plan- och bygglagen
konstaterar utskottet att i vart fall handläggningen
av ärendet om en ny infart till hamnen i Åhus tagit
längre tid än vad som synes ha varit önskvärt,
delvis på grund av organisatoriska förhållanden inom
Inrikesdepartementet. Utskottet finner detta icke
fullt tillfredsställande och utgår från att
departementet vakar över att liknande fall
förebyggs.
7.4.2 Permutationsärenden
Stiftelselagen
Stiftelselagen (1994:1220), som innehåller en
utförlig civilrättslig reglering av
stiftelseinstitutet, trädde i kraft den 1 januari
1996. Bestämmelserna i 6 kap. stiftelselagen, som
gäller ändring m.m. av föreskrifter i ett
stiftelseförordnande, tillämpas dock först från och
med den 1 januari 1997 på stiftelser som har bildats
av eller tillsammans med staten, en kommun, ett
landsting eller en kyrklig kommun.
Enligt stiftelselagen bildas en stiftelse genom att
stiftaren förordnar att han för ett bestämt ändamål
vill skapa en varaktigt bestående, självständig
förmögenhet av egendom som han i enlighet med
förordnandet tillskjuter själv. Stiftelsens
förordnande skall som regel vara skriftligt och
undertecknat av stiftaren eller stiftarna. För att
det skall uppkomma en stiftelse krävs att den för
stiftelsen avsedda egendomen är avskild, vilket
anses vara fallet först om den har tagits om hand av
någon som har åtagit sig att förvalta den i enlighet
med stiftelseförordnandet.
Med stiftelselagens definition av begreppet
stiftelse omfattar den nya lagen i regel inte
stiftelser som för sin verksamhet är beroende av
fortlöpande ekonomiskt stöd. I sådana fall kan man
nämligen inte anse att den avskilda egendomen
varaktigt skall förvaltas av stiftelsen. I en
övergångsbestämmelse till lagen föreskrivs att
anslagsberoende stiftelser som har tillkommit före
lagens ikraftträdande skall omfattas av lagen. Några
nya sådana stiftelser har dock inte kunnat bildas
sedan stiftelselagen trätt i kraft.
Enligt stiftelselagen måste styrelsen eller
förvaltaren ha tillstånd av Kammarkollegiet för att
ändra eller upphäva eller i särskilt fall åsidosätta
föreskrifter i stiftelseförordnandet som avser bl.a.
stiftelsens ändamål och hur stiftelsens förmögenhet
skall vara placerad. Föreskrifterna får ändras,
upphävas eller i särskilt fall åsidosättas endast om
de på grund av ändrade förhållanden inte längre kan
följas eller om de har blivit uppenbart onyttiga
eller uppenbart stridande mot stiftarens avsikter
eller om det finns andra särskilda skäl. Vid ändring
av föreskrifter om stiftelsens ändamål skall så
långt möjligt beaktas vad som kan antas ha varit
stiftarens avsikter.
Om stiftaren i stiftelseförordnandet uttryckligen
har föreskrivit att styrelsen eller förvaltaren utan
tillstånd av myndighet skall få ändra, upphäva eller
åsidosätta särskilt angivna föreskrifter i
stiftelseförordnandet som angår något annat än
stiftelsens ändamål är styrelsen eller förvaltaren
oförhindrad att besluta om ändringen, men
tillsynsmyndigheten måste ges tillfälle att
kontrollera att föreskrifterna inte strider mot en
tvingande bestämmelse i stiftelselagen.
Är det fråga om en stiftelse som bildats av staten,
får regeringen även utan styrelsens eller
förvaltarens samtycke ändra eller upphäva andra
föreskrifter än som avser stiftelsens ändamål.
Permutationslagen
Före ikraftträdandet av stiftelselagen fanns inte
någon civilrättslig lagstiftning om stiftelser i
Sverige. Stiftelsernas förhållanden var emellertid i
vissa avseenden reglerade i lagstiftningen, bl.a.
genom lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser
och permutationslagen (1972:205).
Permutationslagen reglerar förutsättningarna för
ändring, upphävande och undantag i fråga om
stiftelseförordnanden som meddelats av enskilda.
Enligt 1 § permutationslagen kan efter ansökan
bestämmelse ändras eller upphävas eller undantag
medges om bestämmelse som meddelats i gåvobrev,
testamente eller stiftelseförordnande eller liknande
handling inte kan iakttas eller om bestämmelsen
blivit uppenbart onyttig eller uppenbart stridande
mot stiftarens avsikter (permutation). Avser
permutation ändring av ändamålet skall det nya
ändamålet så nära som möjligt motsvara det
ursprungliga. Frågan om permutation prövas i
huvudsak av Kammarkollegiet. Om permutationsärendet
gäller ändrad ändamålsbestämning för egendom av mera
betydande värde eller om det i ärendet uppkommer
fråga av särskild vikt från allmän synpunkt skall
kollegiet med eget yttrande överlämna ärendet till
Konungen för avgörande.
Permutationslagen gäller inte ärenden för vilka 6
kap. stiftelselagen är tillämplig, vilket innebär
att permutationslagen numera i mycket begränsad
utsträckning är tillämplig på stiftelseförordnanden.
Om det brister i någon av förutsättningarna för vad
som enligt stiftelselagen konstituerar en stiftelse,
skall permutation däremot ske enligt
permutationslagens bestämmelser. Det kan t.ex. vara
fråga om villkor i gåvobrev eller testamente.
Före permutationslagens tillkomst prövades alla
ärenden om permutation av regeringen. Fram till den
1 januari 1997 ankom det på regeringen att pröva
permutationer i fråga om stiftelser som bildats av
staten, en kommun eller annat offentligrättsligt
subjekt.
När det gällde frågan om vilka krav som ställdes i
formellt hänseende var rättsläget oklart. Så mycket
var dock klart att frågan om permutation kunde tas
upp på ansökan. Behöriga att ansöka om permutation
torde i vart fall ha varit styrelsen och stiftaren.
Om ärendet aktualiserades av annan än stiftelsens
styrelse torde ha funnits en skyldighet att bereda
styrelsen tillfälle att yttra sig i ärendet.
Stiftelser bildade av staten eller en kommun med
allmänna medel torde i åtskilliga hänseenden ha
varit underkastade andra regler än sådana som
bildats av enskilda personer. Frågor kring dessa
stiftelser har dessutom en stark anknytning till den
offentliga rättens principer. Den rättsliga grunden
för regeringens permutationsrätt har betecknats som
en konstitutionell sedvanerätt med anknytning till
området för allmän civillag. När det gäller
kommunaliserade ändamål hade i åtskilliga
permutationsfall uttalats den principen att ett
stiftelseförordnande som fullföljer ett visst
ändamål bör ändras sedan det blivit ett åliggande
för kommun (landsting, församling) att med
skattemedel tillgodose ändamålet.
Offentligrättsligt bildade stiftelser
Riksdagen godkände hösten 1995 ett förslag från
regeringen om formerna för verksamhet som är
beroende av statligt stöd (prop. 1995/96:61).
Beslutet innebär att när staten tillsammans med
annan part engagerar sig i en verksamhet som är
beroende av statligt stöd, skall det ske genom
aktiebolag eller en ideell förening. Enligt
regeringens uppfattning fyllde dessa
verksamhetsformer även de behov som kommuner och
landsting har av privaträttsliga former för denna
typ av verksamhet. Under riksdagsbehandlingen av
förslaget till stiftelselag uttalade lagutskottets
majoritet (1993/94:LU12 s. 21 f) att det inte fanns
något principiellt skäl för att möjligheten till
godtyckliga ändringar m.m. av stiftelseförordnanden
borde vara mindre restriktiv i fråga om stiftelser
som är bildade av kommun än för andra stiftelser. I
prop. 1996/97:22 Statliga stiftelser (s. 42)
framhöll regeringen att behovet av särskilda
permutationsbestämmelser som rör
förvaltningsföreskrifter för kommunala stiftelser
inte var särskilt trängande. Regeringen hänvisade
också till den kritik Lagrådet framfört mot en
särbehandling av offentligrättsligt bildade
stiftelser.
Under en övergångstid från stiftelselagens
ikraftträdande den 1 januari 1996 fram till den 1
januari 1997 gällde inte stiftelselagens
bestämmelser om ändring av föreskrifter i
stiftelseförordnanden eller permutationslagen för
stiftelser som bildats av eller tillsammans med
staten, en kommun, ett landsting eller en kyrklig
kommun. Under år 1996 avgjordes inom
Regeringskansliet ett stort antal ärenden om
upplösning av kommunala bostadsstiftelser, vars
verksamhet i stor utsträckning tycks ha övertagits
av kommunala bolag. De ansökningar som regeringen
inte hann ta ställning till före årsskiftet 1996/97
överlämnades till Kammarkollegiet.
Tidigare granskning
Våren 1998 granskade utskottet regeringens beslut i
fråga om permutation av Stiftelsen
Bostadskooperationens Garantifond (bet.1997/98:KU25,
s.55 f.). Utskottet redovisade därvid bl.a. vissa
uttalanden i förarbetena till permutationslagen och
viss statistik över permutationsärenden. Utskottet
framhöll att den granskning som ankommer på
utskottet i första hand borde inriktas mot ärendenas
formella sidor och mot handläggningsfrågor.
Materiella frågor borde endast tas upp om ett
relevant fel uppmärksammas eller om regeringen
handlat i strid mot riksdagens beslut eller
önskemål. Utifrån dessa förutsättningar fann
utskottet inte anledning att rikta kritik mot
handläggningen av ärendet. Ärendet hade handlagts
enligt rådande bestämmelser och regeringen hade inte
överskridit sina befogenheter. Utskottet bedömde att
det fanns anledning att vid framtida granskningar
återkomma till en generell granskning av regeringens
handläggning av permutationsärenden.
Utskottets genomgång
Inom utskottets kansli har gjorts en genomgång av
större delen av de permutationsärenden som
regeringen avgjort under åren 1995-1998, bilaga
7.4.2.1. Syftet med genomgången har varit att
undersöka handläggningen av ärendena från formellt
förvaltningsmässiga utgångspunkter.
Den största mängden permutationsärenden gällde
upplösning av kommunala bostadsstiftelser. Dessa
handlades först i Näringsdepartementet och efter den
1 juli 1996 hos Inrikesdepartementet. Endast en
mindre del av akterna i dessa
bostadsstiftelseärenden har kunnat gås igenom. När
det gäller övriga permutationsärenden har flertalet
akter gåtts igenom.
Inom flertalet departement handlades få eller inga
permutationsärenden. Förutom inom
Näringsdepartementet och senare Inrikesdepartementet
handlades en större mängd permutationsärenden inom
Socialdepartementet, Utbildningsdepartementet och
Kulturdepartementet.
Genomgången har visat att handläggningstiden många
gånger, särskilt inom Utbildningsdepartementet,
varit förhållandevis lång. Det kan dock konstateras
att denna typ av ärende ofta är av komplicerad
beskaffenhet. Till detta kommer att ärendena
handläggs inom flera skilda departement vilket
innebär att man i de flesta departement
förhållandevis sällan kommer i kontakt med
stiftelserättsliga frågor.
Genomgången visar vidare att tillämpningen av
stiftelselagen också på offentligrättsligt bildade
stiftelser efter den 1 januari 1997 förde med sig
att regeringen - i motsats till tidigare - inte
längre ansåg sig kunna besluta om upplösning av
stiftelse.
Rutinerna när det gäller att inhämta yttrande från
Kammarkollegiet, där det finns stiftelserättslig
expertis, har inte varit enhetlig. Bakgrunden till
att sådana yttranden tidigare inte inhämtats är det
förhållandet att regeringens prövning i många fall
gällde permutationer av offentligrättsligt bildade
stiftelser. I fråga om dessa gällde under en stor
del av den aktuella tiden inte permutationslagens
eller stiftelselagens regler. Stiftelser bildade av
staten eller en kommun med allmänna medel torde i
åtskilliga hänseenden ha varit underkastade andra
regler än sådana som bildats av enskilda personer.
Med anledning av de iakttagelser som gjorts under
genomgången av ärendena ställde utskottet vissa
frågor till Regeringskansliet. Utskottet begärde
uppgifter om orsakerna till handläggningstidens
längd i vissa ärenden, övervägandena bakom att
yttranden från Kammarkollegiet inte inhämtats samt
inställningen till prövning av andrahandsyrkanden
som inte först prövats i underinstans.
Regeringskansliets svar framgår av bilaga 7.4.2.2.
När det gäller frågan om handläggningstidernas längd
har hänvisats till ärendenas komplicerade
beskaffenhet och beträffande ärendena om kommunala
bostadsstiftelser att ansökningarna behövde
kompletteras.
När det gäller frågan om inhämtande av yttrande
från Kammarkollegiet har hänvisats till att det i
Finans-, Närings- och handels- respektive
Inrikesdepartementet inte fanns rutinen att
regelmässigt inhämta sådana yttranden och till att
Kammarkollegiet före stiftelselagens tillkomst inte
hanterade frågor om övergång från kommunala
stiftelser till annan organisationsform.
Beträffande frågan om prövning av
andrahandsyrkanden har framhållits att yrkandena kan
sägas ha inrymts inom eller utgjort en begränsning
av det ursprungliga yrkandet. Eftersom det i dessa
ärenden bedömdes som klart att grund förelåg för en
mer begränsad permutation i överensstämmelse med den
praxis Kammarkollegiet självt redovisat, fann
regeringen det onödigt att återförvisa ärendena i
denna del. En sådan åtgärd skulle ha inneburit
ytterligare tidsutdräkt.
Utskottets bedömning
Utskottet kan konstatera att handläggningstiderna i
permutationsärendena många gånger varit ganska
långa. Det rör sig ofta om handläggningstider på
bortåt ett år. Det kan emellertid inte bortses från
att ärendena ofta är av komplicerad beskaffenhet.
När det gäller ärenden om kommunala
bostadsstiftelser har det dessutom varit nödvändigt
att avvakta kompletteringar. Emellertid kan det
knappast anses rimligt att vissa ärenden hos
Utbildningsdepartementet, som efter ikraftträdandet
av vissa bestämmelser den 1 januari 1997 skulle
handläggas av Kammarkollegiet, inte överlämnades dit
förrän i november 1997. Anmärkas kan att sådana
överlämnanden skett mycket tidigare inom andra
departement. Över huvud taget kan beträffande
Utbildningsdepartementets ärenden konstateras att
handläggningstiden med få undantag förefaller ha
varit alltför lång. Det gäller framför allt de
ärenden som kom in under 1996 och ännu inte
avgjorts, nämligen U96/2424, U96/3275 och U96/3929,
men också U96/2484 som inte avgjordes förrän den 22
oktober 1998 trots att det kom in i juli 1996 och
förefaller ha varit färdigkommunicerat i maj 1997.
Anmärkas kan att ärendet U96/3275 förkommit. När det
gäller ärendet U96/4041, som avgjordes i september
1998, tycks ingen åtgärd enligt vad som framgår av
diariet ha förekommit i ärendet mellan den 2
december 1996 och den 14 november 1997, då en
förfrågan inkom från Kammarkollegiet, vars beslut
överklagats. Också i andra ärenden tycks enligt vad
som framgår av diariet lång tid ha förflutit utan
att åtgärd vidtagits i ärendena.
Från Utbildningsdepartementets sida har framhållits
att departementet avser att i möjligaste mån korta
handläggningstiderna. Utskottet vill understryka
behovet av att så sker. Det är allmänt sett
angeläget att handläggningstiderna i
permutationsärenden inte blir alltför långa.
Ärendenas karaktär kan många gånger vara sådan att
ett avgörande har stor betydelse för den enskilde.
Av ett ärende från Socialdepartementet (S96/1494)
framgår att en väntetid på närmare åtta månader
upplevts som alltför lång. Sedan klaganden yttrat
sig över en handling i juni 1996 och andra åtgärder
inte förefaller ha vidtagits i ärendet, begärde
klaganden i slutet av februari 1997 ett
ställningstagande. Ärendet avgjordes den 7 maj 1997.
Enligt 7 kap. 2 § regeringsformen skall vid
behandlingen av regeringsärenden behövliga
upplysningar och yttranden inhämtas från berörda
myndigheter. Från Inrikesdepartementets sida har
framhållits att bedömningen av behovet av att
inhämta yttrande i ett förvaltningsärende normalt
görs från fall till fall. När det gäller
permutationsärenden som handlades i Finans-,
Närings- och handels- respektive
Inrikesdepartementet fanns inte någon rutin som
innebar att yttrande från Kammarkollegiet
regelmässigt skulle inhämtas. Kammarkollegiet hade
inte före stiftelselagens tillkomst att hantera
sådana frågor om övergång till annan
organisationsform som var aktuella i de berörda
ärendena.
I efterhand kan konstateras att Kammarkollegiets
bedömning av stiftelserättsliga principer skulle ha
kunnat tillföra ärendena om kommunala stiftelser ett
värdefullt beslutsunderlag. Som framhållits från
Inrikesdepartementets sida låg dock permutationer i
fråga om offentligrättsligt bildade stiftelser och
frågan om deras övergång till annan
organisationsform utanför ramen för de
permutationsärenden som Kammarkollegiet då
hanterade. Regeringens permutationsbeslut i fråga om
sådana stiftelser var inte författningsreglerade och
således i flera avseenden underkastade andra regler
än de som gällde för stiftelser bildade av enskilda
personer. Utskottet vill rent allmänt framhålla
vikten av att behövliga upplysningar och yttranden
från berörda myndigheter inhämtas.
Ramen för en prövning av ett överklagande bestäms i
princip av det överklagade beslutet och i
överklagandet får inte väckas nya frågor som inte
varit föremål för den beslutandet myndighetens
behandling. Klaganden får i princip i överklagandet
inte framställa yrkanden som han inte redan har
framfört hos den beslutande myndigheten. Om en fråga
väckts i fel ordning skall det inte tas upp till
prövning. Från Inrikesdepartementets sida har dock
framhållits att de andrahandsyrkanden som regeringen
prövat i några ärenden om kommunala stiftelser kan
sägas ha inrymts i eller utgjort en begränsning av
det ursprungliga yrkandet och att det i enlighet med
den praxis som Kammarkollegiet självt redovisat
fanns en klar grund för permutation. Granskningen i
denna ger inte anledning till något särskilt
uttalande från utskottets sida.
I detta sammanhang kan slutligen nämnas att det
under genomgången av regeringsprotokollen för år
1997 har uppmärksammats att regeringen fattat beslut
i ett ärende om ändring av stiftelseförordnande,
bl.a. beträffande stiftelsens ändamål. Det kan
finnas anledning för utskottet att återkomma till
detta ärende vid ett senare granskningstillfälle.
Utskottet
Hemställan
Utskottets anmälan
Resultatet av den i det föregående redovisade
granskningen av statsrådens tjänsteutövning och
regeringsärendenas handläggning samt av regeringens
skrivelse 1997/98:75 med redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen m.m. får utskottet härmed för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 15 december 1998
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
I beslutet har deltagit: Per Unckel (m), Göran
Magnusson (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson
(kd), Jerry Martinger (m), Mats Berglind (s), Inger
René (m), Kerstin Kristiansson (s), Tommy Waidelich
(s), Mats Einarsson (v), Björn von der Esch (kd),
Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa
Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp), Kenth
Högström (s) och Pär-Axel Sahlberg (s).
Särskilt yttrande
Jävsfrågor när departementstjänstemän har
styrelseuppdrag
Per Unckel (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m),
Nils Fredrik Aurelius (m) och Helena Bargholtz (fp)
anför:
I sin granskning av huruvida jäv kan sägas föreligga
när departementstjänstemän samtidigt innehar
styrelseuppdrag i statliga bolag framhåller
utskottet behovet av en klarare ordning än den som
för närvarande tillämpas. Vi välkomnar detta
uttalande.
Vi vill härutöver framhålla följande:
Varje lösning där staten uppträder i olika roller -
myndighetsutövare och ägare - riskerar att skapa
oklarhet. Risk föreligger alltid att statens bolag
gynnas på andras bekostnad eller i vart fall att
misstankar om att så sker väcks.
Detta illustrerar enligt vår mening det olämpliga i
att staten äger företag. Eget ägande gör det svårare
att med oväld utöva den statliga huvudrollen,
nämligen myndighetsutövningen.
Svårigheterna blir än större om staten i de egna
bolagen låter sig företrädas av departementens
tjänstemän snarare än av personer som står fria från
Regeringskansliets myndighetsutövning.
Regeringens sammansättning
Fr.o.m. den 7 oktober hade regeringen således
följande sammansättning:
Statsminister Göran Persson
Vice statsminister Lena Hjelm-Wallén
Justitieminister Laila Freivalds
Statsråd Britta Lejon
Utrikesminister Anna Lindh
Statsråd Pierre Schori
Statsråd Leif Pagrotsky
Försvarsminister Björn von Sydow
Socialminister Anders Sundström
Statsråd Maj-Inger Klingvall
Finansminister Erik Åsbrink
Statsråd Lars Engqvist (t.o.m. 981231
även chef för
Inrikesdepartementet)
Utbildningsminister Thomas Östros
Statsråd Ingegerd Wärnersson
Jordbruksminister Margareta Winberg
Kulturminister Marita Ulvskog
Statsråd Ulrica Messing
Miljöminister Kjell Larsson
Näringsminister Björn Rosengren (t.o.m. 981231
även chef
för Kommunikations-, Arbetsmarknads-
samt Närings- och handels-departementen)
Statsråd Mona Sahlin
Finansutskottets yttrande
1998/99:FiU1y
Regeringens behandling av
riksdagens skrivelser (skr.
1997/98:75)
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 9 juni 1998 beslutat
att bereda samtliga utskott tillfälle att - i de
delar som har samband med respektive utskotts
beredningsområde - yttra sig över regeringens
skrivelse 1997/98:75 med redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen.
Utskottet
1998 års redogörelse omfattar regeringsbeslut under
tiden den 1 juli 1996- 31 december 1997. Närmast
föregående redogörelse lämnades hösten 1996 och
avsåg tiden den 1 juli 1995-30 juni 1996. Periodens
omfattning är bl.a. en anpassning till att det
statliga budgetåret numera avser kalenderåret.
Sammanlagt 39 skrivelser redovisas i årets
redogörelse inom finansutskottets ansvarsområde.
Åren 1994, 1995 och 1996 behandlades respektive 43,
43 och 31 skrivelser i motsvarande redogörelser som
vid dessa tillfällen omfattade tolv månader. Det bör
samtidigt noteras att finansutskottet i sina
betänkanden enligt den nya budgetordningen numera
t.ex. behandlar samtliga ärenden som ingår i
tilläggsbudgeten. Vissa skrivelser omfattar bl.a. av
detta skäl ett stort antal moment. Av skrivelserna
är åtta äldre än två år och fyra äldre än tre år. Av
dessa senare fyra redovisas tre som slutbehandlade.
Det äldsta icke slutbehandlade ärendet härrör därmed
från riksmötet 1994/95.
Finansutskottets granskning har i första hand
avsett tillkännagivandena till regeringen samt
regleringsbreven för budgetåret 1998. Utskottets
allmänna bedömning är att riksdagens beslut inom
utskottets ansvarsområde i allt väsentligt
fullföljts på det sätt som riksdagen avsåg vid
beslutstillfället. Utskottet vill därutöver
kommentera regeringens redovisning på några
punkter.
Allmänhetens bankombudsman (punkt Fi 5. mom. 4)
Detta tillkännagivande från hösten 1993 initierades
av näringsutskottet. Regeringen anger i skrivelsen
att frågan om en ombudsman för bankfrågor kommer att
behandlas i samband med en översyn av
konsumentfrågor på det finansiella området.
Finansutskottet konstaterar för sin del att
riksdagens beställning ännu efter fem år inte är
tillgodosedd. Enligt uppgift från
Finansdepartementet kommer en intern promemoria i
ärendet att upprättas under hösten 1998.
Begränsad uppräkning av basbeloppet (punkt Fi 9.
mom. 44)
Efter initiativ av socialförsäkringsutskottet beslöt
riksdagen hösten 1994 om ett tillkännagivande när
det gäller en begränsad uppräkning av basbeloppet.
Det skedde i samband med behandlingen av proposition
1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder
(bet 1994/95:FiU1, rskr 1994/95:145).
Finansutskottet ansåg därvid att regeringen borde
göra en djupare analys av effekterna för olika
samhällsområden av förändringarna av
basbeloppsberäkningen.
Regeringen anmäler i sin redogörelse - som är
daterad den 29 april 1998 - att ett uppdrag att
genomföra en undersökning av vilka effekter den
begränsade basbeloppsuppräkningen har i olika
privaträttsliga sammanhang beräknas kunna redovisas
för riksdagen under riksmötet 1997/98.
Finansutskottet kan konstatera att någon sådan
redovisning ännu inte har gjorts. Utskottet har
emellertid erfarit att diskussioner pågår mellan
socialförsäkringsutskottet och Socialdepartementet
om former och tidpunkt för en återrapportering till
riksdagen.
Lokaliseringen av AB Svenska Spel (punkt Fi 17. mom.
2)
I samband med beredningen av frågan om
sammanslagning av Svenska Penninglotteriet AB och AB
Tipstjänst våren 1996 gjordes ett tillkännagivande
om lokaliseringen av det nya bolaget liksom om
fördelningen av uppgifter i det nya bolaget mellan
Visby och Sundbyberg.
I regeringens föregående redogörelse (1996/97:15)
redovisades denna punkt som slutbehandlad med
hänvisning till att det nya bolaget enligt
bolagsordningen skall ha sitt säte i Visby. I
finansutskottets yttrande (1996/97:FiU1y) till
konstitutionsutskottet över redogörelsen anförde
utskottet att det inte framgick hur regeringen i
övrigt skall efterkomma riksdagens uttalande.
Finansutskottet utgick från att en sådan redovisning
skulle komma att redovisas i nästkommande
redogörelse från regeringen.
Utskottet noterar att regeringen i den nu aktuella
redogörelsen framhåller att den numera för en
systematisk dialog i viktiga frågor med företrädare
för AB Svenska Spel. Ett väsentligt syfte med denna
dialog är, heter det, att säkerställa att de
uttalanden som riksdagen gjort avseende Svenska Spel
efterlevs.
Utvecklingen inom den kommunala sektorn (punkt Fi
25. mom. 1)
Av redogörelsen framgår att regeringen den 27
november 1997 beslutade att lägga riksdagens
skrivelse 1996/97:17 till handlingarna.
Utskottet vill påpeka att den här aktuella
riksdagsskrivelsen gällde betänkande 1996/97:FiU7. I
detta betänkande behandlade utskottet regeringens
skrivelse 1995/96:194 om utvecklingen inom den
kommunala sektorn samt ett antal motioner med
anledning av denna. Utskottet konstaterar att
riksdagen den 23 oktober 1996 beslöt att lägga
regeringens skrivelse till handlingarna. Det får
enligt utskottet anses mindre tillfredsställande att
det tog drygt ett år att effektuera ett beslut av
denna karaktär.
Stockholm den 12 november 1998
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan
Bergqvist (s), Bengt Silfverstrand
(s), Lisbet Calner (s), Johan
Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m),
Sonia Karlsson (s), Fredrik
Reinfeldt (m), Carin Lundberg (s),
Sven-Erik Österberg (s), Siv Holma
(v), Per Landgren (kd), Anna
Åkerhielm (m), Peter Eriksson (mp),
Lena Ek (c), Lars Leijonborg (fp),
Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall
(kd).
Skatteutskottets yttrande
1998/99:SkU3y
Behandlingen av riksdagens
skrivelser till regeringen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har berett övriga utskott
tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse
1997/98:75 med redogörelse för behandlingen av riks-
dagens skrivelser till regeringen. Med anledning
härav får skatteutskottet anföra följande.
Finansdepartementets ärende 1 (s. 92) gäller ett
tillkännagivande till regeringen om införande av en
avdragsrätt vid arvsbeskattningen för kostnader för
vård och skötsel av gravplats. Med anledning av
detta ärende påpekade utskottet redan förra året att
detta tillkännagivande beslutades av riksdagen redan
år 1989 efter förslag av skatteutskottet (rskr.
1988/89:158; bet. 1988/89:SkU22 mom. 22). Med tanke
på den långa tid som förflutit sedan det
ifrågavarande tillkännagivandet gjordes och att
skatteutskottet enigt stod bakom uttalandet när det
beslutades av riksdagen anser utskottet att det är
anmärkningsvärt att ingen av de regeringar som
regerat landet sedan dess har vidtagit någon som
helst åtgärd med avseende på denna fråga. Utskottet
utgår ifrån att regeringen presenterar en lösning
senast i samband med kommande förslag till ny arvs-
och gåvoskattelagstiftning som enligt redogörelsen
kommer att läggas fram för riksdagen under år 1999.
I övrigt föranleder regeringens redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen - såvitt avser de ärenden som har beretts
av skatteutskottet - inga vidare kommentarer från
utskottets sida.
Stockholm den 10 november 1998
På skatteutskottets vägnar
Arne Kjörnsberg
I beslutet har deltagit: Arne Kjörnsberg (s),
Lisbeth Staaf-Igelström (s), Per Rosengren (v),
Holger Gustafsson (kd), Carl Erik Hedlund (m), Ulla
Wester (s), Lena Sandlin (s), Marie Engström (v),
Helena Höij (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),
Yvonne Ruwaida (mp), Johan Pehrson (fp), Lars U
Granberg (s), Catharina Hagen (m), Per-Olof Svensson
(s) och Agne Hansson (c).
Avvikande mening
Carl Erik Hedlund (m), Marietta de Pourbaix-Lundin
(m), Catharina Hagen (m), Holger Gustafsson (kd),
Helena Höij (kd), Agne Hansson (c) och Johan Pehrson
(fp) anför följande:
Upprinnelsen till ärende Fi 51 om yrkesfiskare (s.
106) var en rad motioner som hade väckts under den
allmänna motionstiden 1996 om yrkesfiskarnas
ekonomiska villkor i förhållande till yrkesfiskarna
i våra konkurrentländer och möjligheten att införa
ett s.k. yrkesfiskaravdrag efter förebild från
Danmark. På förslag av skatteutskottet, som var
enigt, beslutade riksdagen i december 1996 att göra
ett tillkännagivande om att regeringen borde
återkomma till riksdagen med förslag som tillgodosåg
motionärernas krav på konkurrensneutralitet (bet.
1996/97:SkU13 mom. 11). Till saken hör att
skatteutskottet redan tidigare uttalat att de
speciella problem som råder för yrkesfiskarna borde
uppmärksammas i lämpligt sammanhang.
Mot den bakgrunden är vi förvånade
över att regeringen inte direkt
lade fram ett förslag om
yrkesfiskaravdrag eftersom en
förebild finns och en sådan lösning
inte torde vålla några nämnvärda
tekniska svårigheter. Att
regeringen i stället valde att
tillsätta en utredning - och dröjde
ända till december 1997, alltså
nästan ett år, med att utfärda
direktiv och tillkalla utredare -
är enligt vår mening
anmärkningsvärt och tyder på att
regeringen har alltför mycket
underskattat vikten av att ta bort
den rådande konkurrensnackdelen för
våra svenska yrkesfiskare. Vi anser
att regeringen nu skyndsamt bör
lägga fram ett förslag, åtminstone
som en provisorisk åtgärd. Vi anser
också att konstitutionsutskottet
bör påtala regeringens oskickliga
hantering av detta ärende.
Kulturutskottets yttrande
1998/99:KrU1y
Redogörelse för behandlingen av
riksdagens skrivelser till
regeringen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har beslutat att bereda
kulturutskottet tillfälle att yttra sig över
regeringens skrivelse 1997/98:75 Redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen i de delar som har samband med
kulturutskottets beredningsområde.
Utskottet
Regeringens nu aktuella redovisning av beslut med
anledning av riksdagens skrivelser till regeringen
omfattar regeringsbeslut under en 18-månaders-
period, nämligen den 1 juli 1996-den 31 december
1997. Detta innebär att regeringsbesluten under
perioden bl.a. rör riksdagsskrivelser om riksdagens
beslut om medelsanvisning m.m. för två budgetår,
nämligen åren 1997 och 1998.
Regeringens redovisning inom kulturutskottets
verksamhetsområde avser 21 riksdagsskrivelser. Den
äldsta skrivelsen, från riksmötet 1986/87, redovisas
som ännu ej slutbehandlad den 31 december 1997 och
avser vissa frågor om fritidsbåtar. Sådana frågor
handläggs numera av trafikutskottet. Regeringen
anger att av övriga 20 riksdagsskrivelser var sex
skrivelser ännu inte slutbehandlade den 31 december
1997.
Riksdagens skrivelse 1996/97:129 handlar om
kulturpolitiken och om anslag m.m. inom
utgiftsområde 17 för budgetåret 1997 (prop.
1996/97:1 och prop. 1996/97:3, bet. 1996/97:KrU1).
Riksdagen beslutade den 19 december 1996 att 1974
års kulturpolitiska mål skulle ersättas med sju nya
mål för den nationella kulturpolitiken. Regeringen
redovisar att de nya målen ställdes upp i
regleringsbrev för berörda myndigheter inom
kulturområdet redan den 20 december 1996. Regeringen
redovisar vidare att Statens kulturråd ett halvår
senare, den 19 juni 1997, fick i uppdrag att sprida
information om de nya kulturpolitiska målen till
övriga statliga myndigheter och statliga
institutioner som inte har direkta kulturpolitiska
uppgifter samt till Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet. Utskottet har uppmärksammat att
Kungl. Maj:ts cirkulär (1974:450) som avsåg de gamla
kulturpolitiska målen upphävdes efter ytterligare
två månader, nämligen den 15 augusti 1997. Om mål
för den statliga politiken inom en samhällssektor,
såsom kultursektorn, skall få den genomslagskraft
som avsetts och, i detta fall, kunna bidra till att
ge kulturpolitiken styrka inom hela den statliga
förvaltningen och i samhället i övrigt är det
angeläget att informationen om målen går ut i så
nära anslutning som möjligt till riksdagsbeslutet i
frågan och att äldre bestämmelser skyndsamt upphävs.
Riksdagen beslutade den 19 december 1996 även att
utvidga regeringens allmänna bemyndigande att lämna
statliga utställningsgarantier. Förslaget innebar i
huvudsak
- att garantierna inte längre enbart skulle avse lån
av föremål i utländsk ägo till de statliga
museerna,
-
- att kretsen av utställningsarrangörer som kan
erhålla garanti skulle utvidgas till att gälla
samtliga icke kommersiella utställningsarrangörer
och
-
- att garantierna även skulle kunna omfatta föremål
i svensk ägo.
-
Förordningen (1998:200) om statliga
utställningsgarantier utfärdades av regeringen den
23 april 1998, dvs. cirka ett år och fyra månader
efter riksdagens beslut i frågan.
Kulturutskottet är medvetet om att det kan finnas
omständigheter som motiverar det förhållandevis
långa dröjsmålet innan regeringen utfärdade den
aktuella förordningen. Det bör emellertid framhållas
att tidsutdräkten kan ha vållat problem för vissa
utställningsanordnare som haft anledning att för-
vänta sig en snabbare beredning av ärendet inom
Regeringskansliet och att det därför är önskvärt att
regeringen har som en allmän princip att skyndsamt
promulgera riksdagens beslut.
Utskottet anser emellertid inte att det finns någon
anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd i
dessa två frågor.
Vid behandlingen av regeringens förslag i
kulturpropositionen (prop. 1996/97:3, bet.
1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129) rörande en
bibliotekslag beslutade kulturutskottet att - med
vissa ändringar - föreslå riksdagen att anta lagen.
Utskottet har vid sin genomgång av regeringens
behandling av riksdagsskrivelse 1996/97:129 granskat
bibliotekslagen (1996:1596) och därvid funnit att
lagens 7 § i ett avseende skiljer sig från lydelsen
av den av kulturutskottet föreslagna och av
riksdagen antagna lagen. En jämförande undersökning
av den aktuella paragrafen så som den formulerats i
kulturutskottets betänkande 1996/97:KrU1 bil. 3 och
den i Svensk författningssamling utgivna lagen visar
att orden "ansvarar för" i 7 § första, andra och
tredje stycket i kulturutskottets betänkande ändrats
till "svarar för" i den av regeringen utfärdade
lagen.
Då förhållandet påpekades för Kulturdepartementet
framkom det att frågan under våren 1998
aktualiserats av studerande vid Bibliotekshögskolan
i Borås. Dessa hade av en tjänsteman vid
departementet i ett brevsvar fått förklaringen att
de båda "uttrycken ansvara för och svara för är
synonymer vilket innebär att lagparagrafens innehåll
inte förändrats". Vidare anfördes i brevsvaret att
Regeringskansliet har en ambition att skriva
propositioner, lagar och förordningar m.m. på enkel
svenska samt att Regeringskansliet - då regeringen
slutligen skulle utfärda lagen - bedömde att
uttrycket svarar för var den lämpligaste
formuleringen språkligt sett.
Utskottet har därefter inhämtat att ovan nämnda
studerande i en skrivelse till
konstitutionsutskottet frågat "om det är möjligt att
departementet kan göra en sådan ändring efter det
att riksdagen hade stiftat formuleringen
´ansvarar´". Konstitutionsutskottets kansli har i en
skrivelse meddelat att svaret på deras fråga är
otvetydigt nej samt att det enligt 1 kap. 4 §
regeringsformen (RF) är riksdagen som stiftar lag.
Vidare anförs i kansliets skrivelse:
Vidare framgår av 8 kap. 19 § RF att beslutad lag
skall utfärdas (genom beslut om promulgation) av
regeringen utan dröjsmål. Inom ramen för den
lagprövningsrätt, som tillkommer regeringen och
andra myndigheter, har regeringen rätt och
skyldighet att vägra utfärda en lag som tillkommit i
uppenbart grundlagsstridig ordning. Detsamma gäller
lag som till sitt innehåll uppenbart strider mot
grundlag. Någon annan möjlighet för regeringen att
vägra utfärda den av riksdagen stiftade lagen, genom
att t.ex. ändra en formulering, finns inte. Om
regeringen vill göra ändringar i den beslutade lagen
får regeringen lämna förslag om detta i en
proposition till riksdagen.
Det kan tilläggas att Statsrådsberedningen i PM
1988:5 angett hur rättelse av fel i Svensk
författningssamling (SFS) efter tryckningen skall
göras. Bl.a. framgår av PM:n att alla mindre fel,
även obetydliga, skall rättas i den bundna upplagan.
Detta gäller självklart inte om felet finns i
riksdagens beslut. Sådana fel kan Regeringskansliet
inte rätta till.
- - -
I den bundna upplagan av SFS korrigeras de genom
rättelseblad rättade felen samt vissa smärre
korrekturfel som förekommit i lösnummerupplagan
direkt i författningarna. Några rättelseblad
förekommer därför inte i den bundna upplagan.
Tryckningen av den bundna upplagan påbörjas
tidigast i maj månad utgivningsåret och pågår t.o.m.
februari månad året därefter. Fram t.o.m. maj månad
är det således möjligt att rätta de författningar
som kommit ut under månaderna januari-april. För de
författningar som kommer ut efter de nämnda
månaderna har man tre månader från utkomstdagen av
den löpande upplagan på sig att göra en rättelse.
Sedan tryckningen av den bundna upplagan påbörjats
är det således inte möjligt att rätta genom
rättelseblad.
I sin bedömning i denna del av granskningen har
kulturutskottet funnit att redan det förhållandet
att den aktuella lagparagrafen fick en annan
formulering i den av regeringen utfärdade lagen än
riksdagen beslutat om är beklagligt. Då det gäller
den förklaring av det inträffade som lämnats av
Kulturdepartementet, är den enligt utskottets
uppfattning anmärkningsvärd och tyder på vissa
bristande kunskaper om grundläggande
konstitutionella regler.
Utöver denna principiella invändning vill utskottet
i sammanhanget även tillägga att utskottet inte är
av den uppfattningen att uttrycken "svara för" och
"ansvara för" är synonyma. Av
författningskommentaren i kulturpropositionen
framgår att paragrafen är avsedd att fastslå an-
svarsfördelningen mellan stat, landsting och
kommuner (prop. 1996/97:3 s. 208). Med det synsätt
som kulturutskottet har då det gäller innebörden i
de olika uttrycken anser utskottet att det finns en
stor risk att den som enbart läser den tryckta lagen
och inte går till riksdagens beslut kan dra
slutsatsen att kommunernas, landstingens och statens
ansvar för biblioteksverksamhet är svagare än vad
riksdagen avsett.
Kulturutskottet har, som nämnts, under sin
granskning funnit att konstitutionsutskottet redan
har uppmärksammats på denna fråga. Det ankommer på
konstitutionsutskottet att närmare överväga om
hanteringen av ärendet inom Regeringskansliet är av
sådan art att den bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.
I anslutning till frågan om den inträffade
publiceringen av en felaktig lydelse av
bibliotekslagen (1996:1596) vill utskottet
uppmärksamma frågan om det kan garanteras att de
tryckta versionerna av lagtext i propositioner och
författningar stämmer överens med elektroniskt
tillgängliga versioner av samma dokument. Om en
sådan garanti inte kan ges skulle det t.ex. kunna
inträffa att en av riksdagen antagen lagtext i en
tryckt proposition skulle kunna utfärdas av
regeringen i tryckt form på grundval av en felaktig,
elektroniskt tillgänglig version av lagförslaget i
propositionen. Frågan om de elektroniskt
tillgängliga propositions- och författnings-
versionernas riktighet borde analyseras och vid
behov bli föremål för åtgärder inom
Regeringskansliet.
Den nya budgetprocessen som tillämpades första
gången hösten 1996 innebär att riksdagen fattar ett
samlat beslut för samtliga anslag inom ett
utgiftsområde. I budgetpropositionen för budgetåret
1997 fanns 52 anslag inom utgiftsområde 17, Kultur,
medier, trossamfund och fritid, och i
budgetpropositionen för budgetåret 1998 53 anslag. I
de två utskottsbetänkanden som avsåg anslagsbesluten
inom utgiftsområde 17 för budgetåren 1997 respektive
1998 behandlades även andra frågor som hade
anknytning till anslagsbesluten, vilka bl.a. avsåg
tillkännagivanden och bemyndiganden. Riksdagen
meddelade regeringen sina beslut med anledning av
anslagsbetänkandena i skilda riksdagsskrivelser till
de berörda departementen. Regeringen lämnar en
samlad redovisning av sina beslut med anledning av
varje sådan riksdagsskrivelse. I redovisningen av
regeringsbesluten med anledning av de två
riksdagsskrivelserna om anslag m.m. inom
Kulturdepartementets verksamhetsområde för
budgetåren 1997 och 1998 anger regeringen att dessa
två skrivelser ännu inte var slutbehandlade den 31
december 1997. För vissa moment i de två
skrivelserna redovisas planerade åtgärder efter den
31 december 1997. Det redovisas däremot inte om -
och i så fall i vilka avseenden eller delmoment - de
två skrivelsernas samlade och omfattande
anslagsmoment ännu inte är slutbehandlade. Det kan
förutsättas att större delen av delmomenten i
anslagsmomenten är slutbehandlade, men det går inte
att enbart med regeringens skrivelse 1997/98:75 som
grund avgöra i vilka avseenden eller delmoment det
eventuellt återstår att fatta beslut som rör
anslagsmomenten. Det skulle vara av värde för
granskningen av regeringens beslut om det även i
fråga om de omfattande anslagsbesluten redovisades i
vilka avseenden och delmoment riksdagsskrivelserna
ännu inte var slutbehandlade vid redo-
visningsperiodens slut.
Stockholm den 29 oktober 1998
På kulturutskottets vägnar
Inger Davidson
I beslutet har deltagit: Inger Davidson (kd), Åke
Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Björn
Kaaling (s), Agneta Ringman (s), Charlotta L
Bjälkebring (v), Lennart Fridén (m), Annika Nilsson
(s), Jan Backman (m), Eva Arvidsson (s), Dan
Kihlström (kd), Ewa Larsson (mp), Birgitta Sellén
(c), Lennart Kollmats (fp), Lars Wegendal (s), Roy
Hansson (m) och Willy Söderdahl (v).
-----------------------------------
Förteckning över författningar som
innehåller bestämmelser om
överklagande till regeringen
Förordning (1908:74 s.1) angående
jordregister
Lag (1919:426) om flottning i
allmän flottled
Kungörelse (1954:555) angående
mätbrev för fart genom Suezkanalen
Kungörelse (1954:556) angående
mätbrev för fart genom
Panamakanalen
Lag (1956:245) om
uppgiftsskyldighet rörande pris-
och konkurrensförhållanden
Luftfartslag (1957:297)
Lag (1959:73) med vissa
bestämmelser om inländsk
försäkringsrörelse vid krig m.m.
Förordning (1959:369) om statligt
stöd åt landsbygdens elförsörjning
Förordning (1962:652) om Sveriges
författarfond
Lag (1963:583) om avveckling av
fideikommiss
Exportvagnskungörelse (1964:39)
Lag (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns eller
annan menighets utdebitering av
skatt m.m.
Lag (1966:314) om
kontinentalsockeln
Lag (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
KK (1968:379) om uppläggande av
nytt fastighetsregister m.m.
Lag (1970:244) om allmänna vatten-
och avloppsanläggningar
Fastighetsbildningslag (1970:988)
Rennäringslag (1971:437)
Livsmedelslag (1971:511)
Livsmedelsförordning (1971:807)
Väglag (1971:948)
Vägkungörelse (1971:954)
Stadsregisterkungörelse
(1971:1010)
Lag (1971:1078) om
försvarsuppfinningar
Resegarantilag (1972:204)
Permutationslag (1972:205)
Lag (1972:260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet
av brottmålsdom
Lag (1972:262) om
understödsföreningar
Kungörelse (1972:463) med vissa
bestämmelser om elektriska
svagströmsledningar
Terrängtrafikkungörelse (1972:594)
Fordonskungörelse (1972:595)
Bilregisterkungörelse (1972:599)
Turistvagnskungörelse (1972:601)
Vägtrafikkungörelse (1972:603),
som upphör att gälla den 1 oktober
1999
Kungörelse (1972:605) om införande
av ny vägtrafiklagstiftning
Förordning (1972:648) med taxa för
Vägverket
Expropriationslag (1972:719)
Kungörelse (1973:766) om
interimslicens för fordon
Ledningsrättslag (1973:1144)
Anläggningslag (1973:1149)
Lag (1974:13) om vissa
anställningsfrämjande åtgärder
Militär vägtrafikkungörelse
(1974:97)
Förordning (1974:235) om tillstånd
till sjöfart i inrikes trafik med
utländskt fartyg m.m.
Förordning (1975:49) om gemensam
kontrollstämpel m.m. för arbeten
av guld, silver eller platina
Lag (1975:490) om beslutanderätt
för Sveriges exportråd beträffande
handelssekreterare m.m.
Aktiebolagslag (1975:1385)
Bokföringslag (1976:125)
Lagen (1976:295) om skyldighet för
näringsidkare att medverka vid
lagring för försörjningsberedskap
Lag (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl.
Naturvårdsförordning (1976:484)
Förordning (1977:486) om
statsbidrag till organisationer
som bedriver nykterhetsarbete
Förordning (1978:834) om prövning
av utländskt beslut om adoption
Förordning om tilläggsavgift i
kollektiv persontrafik
Förordning (1977:178) med vissa
bestämmelser om internationellt
samarbete rörande verkställighet
av brottmålsdom
Förordning (1977:994) om
försäljning och förvaring av vissa
flyktiga lösningsmedel
Arbetsmiljölag (1977:1160)
Förordning (1978:164) om vissa
rörledningar
Förfogandelag (1978:262)
Ransoneringslag (1978:268)
Förordning (1978:313) om taxa för
yrkesmässig bostadsförmedling
Lag (1978:401) om exportkreditstöd
-----------------------------------
Förordning (1978:387) om prövning
av fråga om ersättning av
statsmedel för förlust vid
förvaltning av bostadshus i vissa
fall
Lag (1978:801) om internationellt
samarbete rörande kriminalvård i
frihet
Förordning (1979:38) om läkarintyg
för sjöfolk
Jordbruksbokföringslag (1979:141)
Lag (1979:411) om ändringar i
Sveriges indelning i kommuner och
landsting
Sekretesslag (1980:100)
Epizootilagen (1980:369)
Lag (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg
Förordning (1980:803) om
regionalpolitiskt stöd
Lag (1980:1097) om Svenska
skeppshypotekskassan
Lag (1980:1102) om handelsbolag
och enkla bolag
Lag (1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa företag
Förordning (1981:671) om
finansiering av framtida utgifter
för använt kärnbränsle m.m.
Lag (1981:1354) om allmänna
värmesystem
Förordning (1982:219) om allmänna
värmesystem
Arbetstidslag (1982:673)
Försäkringsrörelselag (1982:713)
Förordning (1982:923) om transport
av farligt gods
Lag (1982:1004) om skyldighet för
näringsidkare,
arbetsmarknadsorganisationer m.fl.
att delta i totalförsvarsplanering
Förordning (1983:140) om
statsbidrag för omhändertagande av
oljeavfall m.m. från fartyg
Lag (1983:293) om inrättande,
utvidgning och avlysning av allmän
farled och allmän hamn
Lag (1983:294) om inrättande,
utvidgning och avlysning av allmän
flottled
Mönstringslag (1983:929)
Förordning (1983:1025) om
statsbidrag för hissinstallationer
i bostadshus m.m.
Lag (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet
Förordning (1984:14) om
kärnteknisk verksamhet
Förordning (1984:554) om
statsbidrag under viss tid till
anordnande av daghem och
fritidshem
Lag (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol
Lag (1985:620) om vissa
torvfyndigheter
Förordning (1985:626) om vissa
torvfyndigheter
Lag (1985:635) om
försörjningsberedskap på
naturgasområdet
Lag (1985:1089) om
fösöksverksamhet inom hälso- och
sjukvårdens område
Utsökningsregisterlag (1986:617)
Förordning (1986:683) om förbud
mot asbesthaltiga friktionsbelägg
i fordon
Förordning (1986:777) om
byggnadstillstånd
Plan- och bygglag (1987:10)
Förordning (1987:409) om bidrag
till arbetshjälpmedel m.m.
Bankrörelselag (1987:617)
Lag (1987:667) om ekonomiska
föreningar
Fartygssäkerhetslag (1988:49)
Strålskyddsförordning (1988:293)
Djurskyddslag (1988:534)
Lag (1988:950) om kulturminnen
m.m.
Förordning (1988:1108) om
direktregistrering i bilregistret
Förordning (1988:1378) om avgifter
för trafik på statens
spåranläggningar
Lag (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m.
Handelskammarförordning (1990:733)
Förordning (1990:818) om bidrag
för experimentbyggande m.m.
Förordning (1990:916) om vissa lån
till forskningsinriktat
experimentbyggande
Förordning (1990:927) om statlig
ersättning för flyktingmottagande
m.m.
Förordning (1990:928) om statlig
ersättning för ekonomisk hjälp
till flyktingar som beviljats
uppehållstillstånd under åren
1988-1990.
Begravningslag (1990:1144)
Järnvägssäkerhetslag (1990:1157)
Minerallag (1991:45)
Förordning (1991:338) om vissa
dryckesförpackningar
Lag (1991:876) om register för
betalningsföreläggande och
handräckning
Lag (1991:1136) om
försöksverksamhet med kommunal
primärvård
Tillträdesförordning (1992:118)
-----------------------------------
Mineralförordning (1992:285)
Kyrkolag (1992:300)
Förordning (1992:308) om utländska
filialer
Förordning (1993:185) om
arbetsförhållanden vid vissa
internationella vägtransporter
Rennäringsförordning (1993:384)
Fordonsskatteförordning
(1993:1028)
Förordning (1994:519) om
statsbidrag till utbildning av
utlandssvenska barn och ungdomar
Förordning (1994:536) om
folkrättslig granskning av
vapenprojekt
Förordning (1994:1162) om
skeppsmätning
Stiftelselag (1994:1220)
Lag (1994:1720) om civilt försvar
Elförordningen (1994:1250)
Förordning (1994:1933) om register
över europeiska ekonomiska
intressegrupperingar
Förordning (1995:521) om behöriga
myndigheter, m.m. i fråga om kör-
och vilotider samt färdskrivare
vid vägtransporter
Förordning (1995:701) om
gränsöverskridande transporter av
avfall
Årsredovisningslag (1995:1554)
Lag (1995:1560) om årsredovisning
för försäkringsföretag
Lag (1995:1649) om byggande av
järnväg
Vapenförordning (1996:70)
Förordning (1996:734) om statens
spåranläggningar
Förordning (1996:1378) om statligt
investeringsbidrag för ekologiskt
hållbar samhällsutveckling
Förordning (1996:1593) om bidrag
till allmänna samlingslokaler
Skattebetalningslag (1997:483)
Förordning (1998:23) om statligt
bidrag till lokala
investeringsprogram som ökar den
ekologiska hållbarheten i
samhället
Lag (1998:293) om utländska
försäkringsgivares verksamhet i
Sverige
Yrkestrafiklag (1998:490)
Förordning (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd
Förordning (1998:947) om
bekämpningsmedel
Miljöbalk
-----------------------------------
Permutationsärenden
Justitiedepartementet
Under år 1995 inkom en ansökan om
permutation och ett överklagande av
beslut av Kammarkollegiet. Den ena
bifölls och den andra avslogs under
perioden. Under år 1996 inkom en
ansökan om permutation och två
överklaganden av beslut av
Kammarkollegiet som avgjorts under
perioden. Ansökan tillstyrktes i
huvudsak av Kammarkollegiet och
bifölls delvis av regeringen.
Överklagandena avslogs sedan
Kammarkollegiet avstyrkt.
Beträffande ärendet Ju95/1965 kan
anmärkas att regeringsbeslutet
meddelades först den 1 februari
1996 trots att ärendet tycks ha
varit färdigt för avgörande redan
den 10 maj 1995.
Försvarsdepartementet
Endast ett permutationsärende har
förekommit i Försvarsdepartementet
under den aktuella perioden. En
ansökan kom in från Kammarkollegiet
i februari 1996 och återkallades i
februari 1997.
Socialdepartementet
I Socialdepartementet har ett
tjugotal permutationsärenden
inkommit och prövats i sak under
tiden 1995-1997. Fem ärenden från
1996 överlämnades genom
departementsbeslut den 9 januari
1997 till Kammarkollegiet. I tre
andra fall var det fråga om
ansökningar om permutation medan
resten var överklaganden av beslut
av Kammarkollegiet. Ansökningarna
bifölls, i vart fall delvis, i
enlighet med yttranden från
Kammarkollegiet. Ett par av
överklagandena bifölls delvis,
medan övriga avslogs, allt i
enlighet med yttranden från
Kammarkollegiet. Beträffande
ärendena S95/2681 och S96/1494 kan
anmärkas att ganska lång tid
förflutit utan att någon åtgärd
tycks ha vidtagits i ärendena. I
det förstnämnda ärendet skickades
den 24 maj 1995 ett yttrande till
klaganden för eventuella
synpunkter, men ärendet avgjordes
först den 14 mars 1996. I ärendet
S96/1494 inkom ett svar från
klaganden den 11 juni 1996. Åtta
månader senare begärde klaganden
ett ställningstagande av
regeringen. Efter viss
komplettering från Kammarkollegiet
avgjordes ärendet därefter den 7
maj 1997.
Kommunikationsdepartementet
Under den aktuella perioden inkom
till Kommunikationsdepartementet en
ansökan som återkallades efter fem
månader och ett överklagande av ett
beslut av Kammarkollegiet.
Överklagandet registrerades den 14
maj 1996 efter att Kammarkollegiet,
som överlämnade överklagandet, inte
funnit anledning ompröva sitt
beslut. Åtta månader senare avslog
regeringen överklagandet utan att
särskilda åtgärder tycks ha
vidtagits.
Finansdepartementet
Sju ansökningar om permutation
inkom till Finansdepartementet
under perioden. En ansökan under
1995 överlämnades till
Näringsdepartementet och fyra
ansökningar 1996 överlämnades under
andra halvåret 1996 till
Inrikesdepartementet.
Det ena av de övriga två ärendena,
en ansökan om permutation av
Stiftelsen för idrottsanläggningen
Drivan i Båstad, Fi95/6798, hade
den 13 december 1995 överlämnats
från Justitiedepartementet och ett
bifallsbeslut meddelades den 8
februari 1996. Sökanden hade
understrukit att den aktuella
stiftelsen var i en mycket prekär
ekonomisk situation och hemställt
om förtur så att stiftelsen kunde
upplösas före den 31 december 1995.
Det andra ärendet gällde ansökan
om permutation för Stiftelsen
Södertälje Företagscenter i syfte
att upplösa stiftelsen. Ansökan kom
in den 3 juni 1996 och
komplettering kom in den 6 juni.
Regeringen biföll ansökan i beslut
den 19 juni 1996.
Utbildningsdepartementet
Under åren 1995-1997 registrerades
ett tjugotal permutationsärenden
hos Utbildningsdepartementet. Ett
par ansökningar återkallades och
några ansökningar överlämnades till
Kammarkollegiet respektive
Inrikesdepartementet. En stor andel
av ärendena har ännu ej avgjorts.
Det gäller U96/2424, där
överklagande kom in den 17 juli
1996. Den i diariet sist antecknade
åtgärden är från den 9 april 1997,
då en handling översändes till
klaganden. Ärendet U96/2484
avgjordes den 22 oktober 1998 medan
den senaste anteckningen i diariet
gäller ett inkommet yttrande från
parten den 11 april 1997. U96/3275
har förkommit. Ärendet U96/3929 kom
in den 26 november 1996 och i
diariet finns inte antecknat någon
åtgärd.
Över huvud taget kan anmärkas att
handläggningen av flertalet ärenden
dröjt förhållandevis länge. Även i
de ärenden som återkallats har det
dröjt länge innan ad acta-beslut
registrerats. Ansökan i ärendet
U95/4356 återkallades således den
25 oktober 1996 och handlingarna
lades ad acta först den 29 december
1997. En återkallelse i ärendet
U96/1143 kom in den 13 februari
1997 och slutligt beslut i ärendet
meddelades den 26 september 1997.
Lång handläggningstid har vidare
förekommit i ärenden som senare
överlämnats till Kammarkollegiet. I
ärendena U95/4002, U96/3345 och
U96/3406 kom den sist antecknade
handlingen in den 9 oktober 1996,
den 8 oktober 1996 respektive den
15 oktober 1996 och ärendena
överlämnades först 13 månader
senare, den 13 november 1997, till
Kammarkollegiet med hänsyn till
regler i stiftelselagen som trädde
i kraft redan den 1 januari 1997.
Endast ett par ärenden från
perioden 1995-1997 tycks ha prövats
i sak. Det gäller ärendet U97/1057
där överklagande av
Kammarkollegiets beslut inkom den
14 mars 1997. Regeringen avslog den
9 oktober 1997 överklagandet sedan
Kammarkollegiet avstyrkt och
klaganden yttrat sig däröver. Också
i ärendet U97/4036, som avgjordes
efter ett halvt år, meddelade
regeringen beslut i enlighet med
yttrande från Kammarkollegiet,
vilket kommunicerats med klaganden.
Arbetsmarknadsdepartementet
Under den aktuella perioden har
Arbetsmarknadsdepartementet endast
handlagt ett permutationsärende.
Ärendet A95/1021, som avgjordes
under 1995, gällde Stiftelsen
Finlands Hus som överklagade ett
beslut av Kammarkollegiet.
Kollegiet avstyrkte bifall till
överklagande och anförde att det
inte fanns någon kvalificerad grund
för permutation av stiftelsens
ändamålsbestämmelse "verka för
finska medborgare i Sverige och
bland dem främja den kulturella
samhörigheten samt främja
samarbetet mellan Finland och
Sverige" till ändamålet "sprida
kännedom om Finlands kultur i
Sverige, att främja den sverige-
finländska kulturen i Sverige samt
den kulturella växelverkan mellan
Finland och Sverige".
Gemensam beredning med
Kulturdepartementet och
Utrikesdepartementets
handelsavdelning förekom.
Regeringen biföll överklagandet med
motiveringen att antalet finska
medborgare i Sverige minskat
kraftigt - från ca 181 000 till ca
109 000 under de senaste 24 åren,
och begränsningen till endast
finska medborgare hade kommit att
uppenbart strida mot stiftarens
avsikter.
Kulturdepartementet
Under den aktuella perioden kom det
enligt de från departementet
inhämtade uppgifterna in ett tiotal
ansökningar och överklaganden i
permutationsfrågor till
Kulturdepartementet. Sex av dessa
ärenden överlämnades till
Kammarkollegiet den 7 januari 1997,
eftersom kollegiet enligt
stiftelselagen skulle besluta i
dessa ärenden efter den 1 januari
1997. En ansökan under 1995 om
permutation återkallades. I ett
ärende, Ku95/497, fann regeringen
att det inte ankom på regeringen
att besluta om ändring i stadgarna.
Ansökan gällde inte ändring av
stiftelsens ändamål.
Ansökan om permutation bifölls i
ärende Ku95/2414. Permutation
behövdes sedan ytterligare
tillgångar donerats till Stiftelsen
Furudals Bruks Kulturhus. Också den
andra ansökan som prövades i sak
bifölls. Förvaltningsstiftelserna
för Sveriges Radio AB, Sveriges
Television AB och Sveriges
Utbildningsradio AB ansökte om
permutation för att sammanföras
till en förvaltningsstiftelse som
ägare till de tre rörelsedrivande
programföretagen (Ku96/881). Efter
gemensam beredning beslutade
regeringen den 12 december 1996 att
de tre stiftelserna skulle upphöra
senast den 31 december 1996.
Regeringen beslutade vidare bl.a.
att en förvaltningsstiftelse för
de tre bolagen skulle bildas och
att tillgångarna i de upplösta
stiftelserna skulle tillföras den
nya stiftelsen.
Näringsdepartementet
Under perioden 1995-1997 inkom ett
hundratal ansökningar eller
överklaganden i fråga om
permutation till
Näringsdepartementet. Ett ärende,
N95/18, som gällde Stiftelsen
Bostadskooperationens Garantifond,
har tidigare granskats av
konstitutionsutskottet (bet.
1997/98:KU25 s. 55). Ett sjuttiotal
av ärendena gällde ansökningar om
tillstånd att upphäva föreskrifter
för kommunala bostadsstiftelser.
Ett femtiotal ansökningar, som kom
in under perioden 1995-första
halvåret 1996, bifölls vid några
beslutstillfällen under perioden
maj 1995-juni 1996. Regeringen
motiverade i huvudsak besluten med
att stiftelsen i fråga var ett av
kommunen bildat bostadsföretag med
ändamål att inom kommunen förvärva
fastigheter m.m. för att uppföra
och förvärva bostadshus med
tillhörande affärslägenheter och
kollektiva anordningar. Enligt av
kommunen godkänt överlåtelseavtal
mellan stiftelsen och ett
aktiebolag har bolaget övertagit
samtliga stiftelsens tillgångar och
skulder.
Ett tiotal ärenden gällde
permutation avseende andra
kommunala stiftelser; 16 ärenden
som gällde upphävande av
föreskrifter för kommunala
bostadsstiftelser överlämnades
genom departementsbeslut den 1 juli
1996 till Inrikesdepartementet som
då övertagit frågorna.
En ansökan från Skogsstyrelsen,
Jönköping, om permutation avseende
Rundvirkesfonden kom in den 3 juli
1996 och regeringsbeslut meddelades
den 10 oktober samma år (N96/2261).
En ansökan från Kyllinge Kvarn-
och fattigkassa (N95/2295) kom in
den 30 oktober 1995 och
överlämnades den 6 november 1995
till Justitiedepartementet. Den 8
december återlämnades ansökan från
Justitiedepartementet (N96/2638).
Regeringsbeslut meddelades den 1
februari 1996.
Inrikesdepartementet
Från Inrikesdepartementet har
redovisats ett femtiotal
regeringsbeslut med anledning i
huvudsak av ansökningar från åren
1996 och 1997 om medgivande att
upplösa stiftelser. Ett ärende
överlämnades till
Finansdepartementet och ett till
Näringsdepartementet. Ett tjugotal
av ärendena hade överlämnats från
Näringsdepartementet eller
Finansdepartementet och gällde
kommunala bostadsstiftelser. Under
perioden den 5 september 1996-den
19 december 1996 meddelade
regeringen 24 beslut som motsvarar
de tidigare regeringsbesluten i de
bostadsstiftelseärenden som
bereddes hos Näringsdepartementet.
Ett tjugotal ansökningar från i
huvudsak kommunala
bostadsstiftelser överlämnades
genom regeringsbeslut den 16
januari 1997 till Kammarkollegiet
som enligt stiftelselagen hade att
avgöra saken fr.o.m. den 1 januari
1997. De aktuella ansökningarna
hade med ett par undantag kommit in
under perioden november-december
1996.
Den 19 december 1996 biföll
regeringen i ett utförligt
motiverat beslut en ansökan från
Stiftelsen Kungsberget om tillstånd
att upplösa stiftelsen som bildats
av två kommuner,
Friluftsfrämjandets lokalavdelning
i Sandviken och Järbro
Idrottsförening (In96/1395).
Ett ärende, In96/1453, gäller en
ansökan från Södertälje kommun om
att få ändra stiftelsens namn genom
att ytterligare ett personnamn
lades till före ordet minnesfond.
Regeringen biföll ansökan.
Den 19 december 1996 biföll
regeringen en ansökan från
Södertälje kommun om upplösning av
Stiftelsen Tom Tits Experiment
(In96/2419).
De 12 permutationsärenden som
registrerades 1997 gällde i
huvudsak överklaganden av
Kammarkollegiets beslut. Ett ärende
avskrevs efter återkallelse.
I fyra av ärendena år 1997,
nämligen In97/1812, In97/1929,
In97/2043 och In97/2729, har
regeringen ändrat Kammarkollegiets
beslut med likalydande
motiveringar. Det är i dessa fall
fråga om sådana tillstånd att
upplösa kommunala bostadsstiftelser
som departementet tidigare
överlämnat till Kammarkollegiet. I
skälen har regeringen framhållit
att det i gällande lagstiftning
inte finns generella regler om
medgivande till upplösning av
stiftelser, utan en stiftelse anses
upplöst först när förmögenheten
definitivt förbrukats. Stiftelserna
hade dock i andra hand begärt att
stadgarna skulle få ändras på så
sätt att stiftelsekapitalet fick
förbrukas för de ändamål som var
angivet i stadgarna. De ekonomiska
förutsättningarna hade enligt
regeringen ändrats så att det fanns
skäl för permutation så att
ändamålet fick avse främjande av
bostadsförsörjningen i kommunen och
att föreskrift om grundfond fick
upphävas. I ärendena In97/2004 och
In97/2128 har överklagandena
avslagits med motiveringen att det
inte finns generella regler om
upplösning av stiftelser, utan
stiftelsen anses ha upplösts först
när förmögenheten definitivt
förbrukats.
Miljödepartementet
Under perioden har hos
Miljödepartementet registrerats ett
permutationsärende (M97/566).
Ansökan om permutation inkom den 12
februari 1997 och överlämnades
genom departementsbeslut först den
17 mars 1998 till Kammarkollegiet.
Civildepartementet
Under den aktuella perioden har tre
permutationsärenden registrerats
hos Civildepartementet, alla från
1995. Ett av dessa ärenden avskrevs
efter återkallelse och ett annat
överlämnades till
Finansdepartementet. Ett ärende
prövades i sak av regeringen.
Regeringen avslog då ett
överklagande av ett beslut av
Kammarkollegiet med samma bedömning
som Kammarkollegiet gjort.
SAKREGISTER
till konstitutionsutskottets
granskningsbetänkande 1971-1997/98
AB Volvo och Procordia AB, affären
mellan..............................
1990/91:30 s. 94
Adoption, utredning om kostnaderna
kring...............................
1985/86:33 s. 69
Affärsbankernas stöd till forskning.
1986/87:33 s. 69
Aidsdelegationen, formen för
reglering av verksamhet i...........
1991/92:30 s. 22
Akademiska sjukhuset - vissa
anslagsfrågor.......................
1981/82:35 s. 41
Aktievinstbeskattning, befrielse
från....................................
1973:20 s. 6
....................................................
....................................................
1974:22 s. 27
Algeriet, viss kreditutfästelse
avseende............................
1984/85:35 s. 38
Allmänna arvsfonden, utdelning ur...
1989/90:30 s. 94
Allmänna förlaget......................
1975:12 s. 29
Allmänna handlingar, principer för
registrering av.....................
1988/89:30 s. 14
Amalgamsanering....................
1996/97:25 s. 177
Angola, bistånd till................
1975/76:50 s. 37
Anslagsfrågor, vissa................
1991/92:30 s. 76
....................................................
................................................
1992/93:30 s. 115
....................................................
.................................................
1996/97:25 s. 12
Anställningsförordningen, ändring i.
1985/86:25 s. 45
Apartheid, bistånd till............
1997/98:25 s. 159
Apoteksbolaget AB...................
1995/96:20 s. 42
Arbetskraft till biståndsprojektet
Bai Bang............................
1982/83:30 s. 43
....................................................
.................................................
1983/84:30 s. 44
Arbetsmarknadskonflikten
................................................
1980.............................................
1980/81:25 s. 23
................................................
1986.............................................
1986/87:33 s. 53
ARE-bolagen, upphandling av
konsulttjänster från i
samband med oljebesparingskampanjen....
1974:22 s. 41
Arlandabanan, beredningen av
regeringsärende....................
1994/95:30 s. 171
Arvode för utredningsuppdrag (vissa
TV-kassettfrågor)......................
1974:22 s. 39
ASSI i Karlsborg, avveckling av en
pappersmaskin vid...................
1991/92:30 s. 70
AssiDomän AB
....arbetsgrupp för granskning av
aktietilldelningen..............................
1994/95:30 s. 164
.................försäljning av
statligt ägda aktier............................
1994/95:30 s. 144
Asylärenden, se Utlänningsärenden
Atle Förvaltnings AB:s köp av
aktier i vissa
riskkapitalbolag...................
1995/96:30 s. 134
Automat- och roulettspel, tillsyn
och kontroll av........................
1973:20 s. 15
Avgångsvederlag till vissa
direktörer i Nordbanken.............
1994/95:30 s. 88
Avlyssning med anledning av mordet
på Olof Palme.......................
1990/91:30 s. 42
Avtalsförhandlingarna på
lärarområdet........................
1989/90:30 s. 63
B3LA-projektet......................
1978/79:30 s. 27
Bai Bang, biståndsprojektet.........
1982/83:30 s. 43
....................................................
.................................................
1983/84:30 s. 44
Bankkrisen, vissa frågor
.................
Fondkommissionärsfirman Alfred Berg..............
1994/95:30 s. 98
.....................................
Nordbanksfrågor..................................
1994/95:30 s. 84
.............Gota-koncernen, Trygg-
Hansa SPP Holding................................
1994/95:30 s. 96
...........................
ordförande i bankrörelsen........................
1994/95:30 s. 98
Barn- och ungdomsdelegationen,
medelsutdelning
genom...............................
1991/92:30 s. 78
Basbeloppet, ändrade regler för.....
1980/81:25 s. 52
Bastionen...........................
1981/82:35 s. 35
Begravningsplats, lagskydd av
invigd..............................
1975/76:50 s. 49
Belöning, utfästelse av.............
1987/88:40 s. 65
Bemyndigande
..........inrättande av Stiftelsen
framtidens kultur...............................
1994/95:30 s. 216
.......................................
privatisering....................................
1993/94:30 s. 79
Bemyndiganden i
normgivningshänseende från
riksdagen...........................
1975/76:50 s. 39
....................................................
..................................................
1983/84:30 s. 5
....................................................
.................................................
1985/86:25 s. 10
....................................................
.................................................
1986/87:33 s. 12
....................................................
.................................................
1987/88:40 s. 10
....................................................
.................................................
1989/90:30 s. 17
....................................................
.................................................
1990/91:30 s. 28
....................................................
.................................................
1991/92:30 s. 21
....................................................
.................................................
1992/93:30 s. 24
Bengbulan, särskilda s.k.
jämställdhetspengar
till filmen........................
1995/96:30 s. 143
Bensinransoneringen 1973...............
1974:22 s. 20
Beredningen av regeringsärenden......
1977/78:35 s. 3
....................................................
..................................................
1984/85:35 s. 8
....................................................
..................................................
1985/86:25 s. 7
....................................................
..................................................
1989/90:30 s. 9
........................................
Arlandabanan....................................
1994/95:30 s. 171
............ett tredje järvägsspår
över Riddarholmen...............................
1995/96:30 s. 147
...........................
högskolor i stiftelseform.......................
1993/94:30 s. 173
.............................
kärnkraftspropositionen..........................
1997/98:25 s. 89
.....................................
skogsavverkning..................................
1997/98:25 s. 98
.......................................
tandvårdstaxa....................................
1997/98:25 s. 94
Berglingfallet, regeringens
befattning med......................
1987/88:40 s. 43
Beskattning av aktievinster,
befrielse från..........................
1973:20 s. 6
....................................................
....................................................
1974:22 s. 27
Beslutsbefogenhet för
överdirektören vid
Statens invandrarverk..............
1994/95:30 s. 221
Beslutsform vid medelsutdelning
till
särskilda jämställdhetsåtgärder.....
1991/92:30 s. 78
Beslutsformer i regeringen...........
1980/81:25 s. 4
Beslutsmotiveringar, allmänt hållna.
1990/91:30 s. 17
....................................................
.................................................
1991/92:30 s. 24
Besvärsrätt för organisationer..........
1972:26 s. 9
Besvärsärenden, regeringens
handläggning av........................
1974:22 s. 31
....................................................
....................................................
1975:12 s. 33
....................................................
..................................................
1975/76:50 s. 5
....................................................
.................................................
1979/80:50 s. 14
Besvärsärendenas omfattning och
utvecklingen
av antalet ärenden..................
1975/76:50 s. 74
Betygssystemet för grundskola och
gymnasium..............................
1972:26 s. 15
Bevakningstjänster i Stockholms
tunnelbana,
upphandling av.....................
1987/88:40 s. 65
Bibelkommissionen, flyttning av
från
Utbildningsdepartementet till
Civildepartementet..................
1983/84:30 s. 44
Bibliotekspersonal, utbildningen av....
1972:26 s. 15
Bildtaffären (Carl Bildts resa till
USA våren 1983).....................
1983/84:30 s. 29
Bilindustrin, regeringens kontakter
med................................
1994/95:30 s. 137
Bistånd till
..............................................
Angola...........................................
1975/76:50 s. 37
.............................................
Estland..........................................
1991/92:30 s. 49
..........................................
Indonesien.......................................
1987/88:40 s. 64
................................
kampen mot apartheid............................
1997/98:25 s. 159
....................................
Kuba och Vietnam.................................
1996/97:25 s. 81
........................Sri Lanka
(Kotmaleprojektet)...............................
1981/82:35 s. 25
...........................vissa
radarinstallationer.............................
1996/97:25 s. 111
...............Zimbabwe-Rhodesia,
befrielserörelse i...............................
1979/80:50 s. 34
Biståndsavtal, befogenhet att
underteckna vissa..................
1994/95:30 s. 255
Biståndsfrågor......................
1991/92:30 s. 77
Biståndskontorschef, utseende av...
1993/94:30 s. 149
Biståndsprojektet Bai Bang..........
1982/83:30 s. 43
....................................................
.................................................
1983/84:30 s. 44
Biståndsverksamheten, planer för.......
1975:12 s. 10
BITS, svensk hjälp till
skogsindustrin m.m. i Polen.........
1992/93:30 s. 56
Blekingen AB, direktiv till statens
företrädare.........................
1991/92:30 s. 69
Blockbetygen........................
1982/83:30 s. 39
Bodströmaffären, UD:s rutiner vid
kontakter
med massmedia.......................
1984/85:35 s. 29
Bofors export av Robot 70...........
1985/86:25 s. 31
Bofors medverkan vid uppförandet av
fabrik i Iran.......................
1985/86:25 s. 32
Boforskomponenter till Indien......
1997/98:25 s. 132
Bolagsfrågor, vissa.................
1991/92:30 s. 69
....................................................
.................................................
1995/96:30 s. 42
Bomullsföretag - avtal mellan
staten och
svenska bomullsföretag..............
1978/79:30 s. 40
Bostadsarrende, översyn av
bestämmelserna.....................
1993/94:30 s. 172
Bostadsdepartementet,
handläggningstider i................
1990/91:30 s. 40
Bostadsdepartementets handläggning
av vissa
förvaltningsärenden.................
1989/90:30 s. 85
BPA och algeriska staten, tvist
mellan..............................
1984/85:35 s. 38
Brev till Rysslands president om
utbåtskränkningar..................
1994/95:30 s. 107
Brofjordenfrågan (byggandet av
oljeraffinaderi).......................
1971:34 s. 19
Bromma, regeringens handläggning av
fråga om
jetdrivna flygplan på..............
1993/94:30 s. 162
Brottmål, nåd i.........................
1972:26 s. 7
....................................................
.................................................
1989/90:30 s. 34
....................................................
.................................................
1993/94:30 s. 55
Budgetpropositionen
........................1982/83,
ändring av belopp i..............................
1982/83:30 s. 44
..........................1990/91,
utbildningsanslag................................
1990/91:30 s. 25
......................................
avlämnandet av...................................
1989/90:30 s. 21
Bulltofta..............................
1973:20 s. 16
Burma
............................
krigsmaterielexport till.........................
1990/91:30 s. 54
....................................................
.................................................
1991/92:30 s. 59
....................................
vapenexport till.................................
1983/84:30 s. 40
....................................................
.................................................
1991/92:30 s. 59
Byggnadslagstiftningen, tillämpning
och
handläggningstider..................
1977/78:35 s. 18
....................................................
.................................................
1978/79:30 s. 19
....................................................
.................................................
1980/81:25 s. 28
....................................................
.................................................
1982/83:30 s. 41
....................................................
.................................................
1989/90:30 s. 83
Cancun, internationell konferens i..
1981/82:35 s. 40
Carnegie fondkommission AB, PK-
bankens förvärv av..................
1988/89:30 s. 88
Cavefors, Bo, Klassiker och Förlag
AB, kreditgaranti till..............
1980/81:25 s. 71
Celsius Industrier AB,
privatisering av....................
1993/94:30 s. 93
Cementmonopolet - fusionen mellan
Cementa AB
och AB Gullhögens bruk.................
1974:22 s. 41
Chilensk familj, utvisning av.......
1981/82:35 s. 41
Citytunneln i Malmö................
1997/98:25 s. 109
Clearingfonden, bidrag från för
oljeprodukter.......................
1975/76:50 s. 40
Cogéma och Svensk
Kärnbränsleförsörjning
(SKBF), avtal mellan................
1980/81:25 s. 68
Crownair AB, skyldighet för
statliga myndigheter
att anlita.............................
1974:22 s. 40
Cuba - viss skriftväxling mellan
Cubas premiärminister
Fidel Castro och statsminister Olof
Palme..................................
1975:12 s. 17
Danmark och vissa
gränsdragningsförhandlingar.........
1983/84:30 s. 31
Datafrågor
...registrering av handlingar inom
Regeringskansliet................................
1997/98:10 s. 49
.........................
regeringens handläggning av......................
1975/76:50 s. 38
....................................................
.................................................
1983/84:30 s. 21
....................................................
.................................................
1985/86:25 s. 22
Datainspektionens styrelse,
sammansättningen av.................
1985/86:25 s. 25
Dataregister i regeringskansliet....
1989/90:30 s. 17
Datasaab - Tercasaffären............
1981/82:35 s. 21
Datorer för försvaret, upphandling
av.....................................
1973:20 s. 19
Datorlingvistik, utnämning av
professor i vid
Universitetet i Uppsala.............
1989/90:30 s. 82
Decentralisering av beslutanderätt......
1972:26 s. 6
....................................................
.....................................................
1973:20 s. 5
Dentala material, kontroll och
tillsyn över........................
1990/91:30 s. 87
Departementen, organisation och
arbetsformer............................
1974:22 s. 3
....................................................
.....................................................
1975:12 s. 4
....................................................
..................................................
1976/77:44 s. 8
....................................................
..................................................
1978/79:30 s. 5
....................................................
..................................................
1982/83:30 s. 5
....................................................
..................................................
1984/85:35 s. 5
....................................................
..................................................
1986/87:33 s. 4
....................................................
..................................................
1987/88:40 s. 4
....................................................
..................................................
1988/89:30 s. 5
....................................................
..................................................
1989/90:30 s. 6
....................................................
..................................................
1991/92:30 s. 7
Departementstjänstemän i statliga
företag, utseende av...................
1971:34 s. 19
Devalveringen
................................................
1977.............................................
1977/78:35 s. 28
................................................
1982.............................................
1982/83:30 s. 33
Diarieföringen i departementen.........
1974:22 s. 29
....................................................
....................................................
1975:12 s. 17
....................................................
.............................................
1975/76:50 s. 36, 49
....................................................
.................................................
1978/79:30 s. 38
....................................................
.................................................
1984/85:35 s. 15
....................................................
.................................................
1988/89:30 s. 17
Diarieföringen i regeringskansliet
1983/84:30 s. 9, 30
Direktavvisningar till Polen under
1990................................
1990/91:30 s. 71
Dispens från
......................................
Sydafrikalagen...................................
1980/81:25 s. 60
.................................
tätbebyggelseförbud.............................
1982/83:30 s. 321
Dispensfrågor, allmänt..................
1971:34 s. 9
DIVAD (vapenexport till USA)........
1982/83:30 s. 24
Domartjänst, tjänstledighet från
viss................................
1984/85:35 s. 54
Domartjänster, tillsättning av
ordinarie...........................
1990/91:30 s. 78
Domstolsverket -
tjänsteförslagsnämnden,.............
1975/76:50 s. 48
............................se
Tjänstetillsättningar............................
1987/88:40 s. 59
Domänverkets s.k. Italienaffärer....
1982/83:30 s. 26
Drivmedelsransonering, beslut om
införande av...........................
1974:22 s. 20
EES, information till riksdagen....
1994/95:30 s. 116
EG-frågor
............................ansökan
om EG-medlemskap.................................
1991/92:30 s. 46
...beredningen av det europeiska
integrationsarbetet..............................
1989/90:30 s. 96
.............................................
insyn i..........................................
1990/91:30 s. 32
.....regeringens förberedelser för
rekrytering till
tjänster inom EG/EU-institutioner..
1993/94:30 s. 148
Elavbrottet december 1983,
kraftledningar i östra Svealand.....
1983/84:30 s. 42
EMU:s tredje fras, olika
regeringars uttalanden.............
1995/96:30 s. 127
Energipolitiken.....................
1976/77:44 s. 32
....................................................
.................................................
1977/78:35 s. 26
....................................................
.................................................
1978/79:30 s. 26
....................................................
.................................................
1980/81:25 s. 68
....................................................
.................................................
1986/87:33 s. 78
Entledigande av högre tjänsteman i
regeringskansliet...................
1984/85:35 s. 57
Entledigande av landshövdingen i
Kopparbergs län........................
1974:22 s. 39
Entledigande av ledamot i
Utrikesdepartementets
antagningsnämnd (Hugo Lindgren).....
1984/85:35 s. 31
Ersättning, enskilt fall
........................................
Tony Bodmark.....................................
1976/77:44 s. 38
.......................................
Evald Hallisk...................................
1994/95:30 s. 100
......................................
Halvar Alvgard...................................
1991/92:30 s. 85
Ersättning för personskada på grund
av brott...............................
1974:22 s. 25
Ersättningssystemet för
vuxentandvård, proposition om.......
1994/95:30 s. 34
Estland, oljebistånd till...........
1991/92:30 s. 49
Etablering för tillverkning av
oljeutvinningsplattformar..............
1975:12 s. 32
Etableringsrätt för läkare, besvär
angående............................
1979/80:50 s. 37
....................................................
.................................................
1979/80:52 s. 13
Etnografiskt centralmuseum i
Göteborg...........................
1996/97:25 s. 140
EU-avtalet, Broschyren.............
1994/95:30 s. 133
EU-frågor
.................................
allmänna handlingar..............................
1995/96:30 s. 27
..........miljöminister Anna Lindhs
agerande i EU i
en fråga om växthusgaser............
1997/98:25 s. 48
...............regeringens
användning av medel till
Europainformation...................
1997/98:25 s. 51
regeringens beslut om sekretess
beträffande en studie
.........om Sveriges genomförande
av vissa direktiv
.....................................
på miljöområdet..................................
1997/98:25 s. 40
............................
regeringens organisation.........................
1995/96:30 s. 26
statsrådet Leif Pagrotskys
handläggning av en fråga i
...............EU om samarbetet
inom turismpolitiken.............................
1997/98:25 s. 33
...........................vissa
regeringsuttalanden.............................
1995/96:30 s. 122
EU-handlingar, utlämnande av.......
1994/95:30 s. 135
EU-medlemskap
.........................
konsekvensutredningar inför.....................
1994/95:30 s. 121
....................information
till hushållen inför............................
1994/95:30 s. 128
......................medel för
informationsinsatser............................
1992/93:30 s. 129
medel för informationsinsatser
inför folkomröstningen..........................
1994/95:30 s. 131
medel för informationsinsatser
inför folkomröstningen..........................
1994/95:30 s. 131
EU-nämnden, justitieministerns
samråd med.........................
1996/97:25 s. 129
EU:s institutioner, nomineringen av
svenska
befattningshavare vid..............
1994/95:30 s. 236
Europakommissionen - sekretessen i
förlikningsförhandlingar............
1986/87:33 s. 69
Expeditionsministärs befogenheter
och
sammansättning......................
1989/90:30 s. 10
Export av Viggenplanet, viss
garantiutfästelse...................
1976/77:44 s. 39
Export av örlogsfartyget Göta Lejon
till Chile.............................
1973:20 s. 19
Exportfrämjande åtgärder............
1984/85:35 s. 34
Exportkontrollrådet, tillsättning
av ledamöter........................
1995/96:30 s. 61
Exportkreditgarantier (Algeriet,
Nicaragua,
Vietnam m.fl. länder).........
1973:20 s. 19, 25, 193
....................................................
...................................................
1974:12 s. 196
....................................................
.........................................
1984/85:35 s. 33, 35, 38
Falsterbo - Fotevikens
våtmarksområde, bevarande av........
1989/90:30 s. 84
Familjepolitiken, vissa frågor......
1975/76:50 s. 49
Fastighetsstrukturen i skogsmark,
viss försöksverksamhet.................
1975:12 s. 29
Fermaffären
........se även Handhavandet av
viss hemlig handling.............................
1983/84:30 s. 30
FFV, se Förenade fabriksverken
Finansinspektionen, byte av chef...
1993/94:30 s. 139
Fjällnära skogar....................
1986/87:33 s. 84
Flygplanskapningen på Bulltofta........
1973:20 s. 16
Flygplats, regeringens beslut att
medge polismyndighet rätt
att mot ersättning utföra
säkerhetskontroll på...............
1993/94:30 s. 173
Flygtrafik, koncession för..........
1985/86:25 s. 37
Flyguppvisningar,
försvarsministerns och
Försvarsdepartementets roll i......
1993/94:30 s. 118
Flyktingar via Tyska demokratiska
republiken (DDR)....................
1985/86:25 s. 28
Flyktingpolitiken...................
1992/93:30 s. 93
FN-alliansen, krigsmateriel till
länder som deltog i.................
1990/91:30 s. 59
FN:s konvention om barnets
rättigheter.........................
1995/96:30 s. 94
Fond för stöd till industriellt
utvecklingsarbete......................
1974:22 s. 29
Forskarutbildningens meritvärde -
regeringens
åtgärder med anledning av
riksdagens beslut...................
1984/85:35 s. 24
Forskningsstiftelser,
utbildningsministerns åtgärder.....
1994/95:30 s. 233
Frågor och interpellationer.........
1977/78:35 s. 16
....................................................
.................................................
1979/80:50 s. 13
....................................................
.................................................
1980/81:25 s. 19
Främmande fartyg, avvisande av på
svenskt territorialvatten..............
1975:12 s. 32
Fyren Märket - gränsdragning mellan
Sverige och Finland.................
1982/83:30 s. 23
Fållan, arbetsplan för Nynäsvägen......
1973:20 s. 18
Fältsjukhus, det svenska............
1990/91:30 s. 60
Förenade fabriksverken (FFV)
.....................................
export av vapen..................................
1983/84:30 s. 40
.................................
krigsmaterielexport..............................
1990/91:30 s. 49
...................................
uppgifter rörande...................................
1972:26 s. 14
.........................................
viss export......................................
1991/92:30 s. 52
Föreningsverksamhet i myndighets
lokal..................................
1974:22 s. 38
Företagsdemokrati vid
organisationsförändringar
i statsförvaltningen...................
1973:20 s. 12
Förmögenhetsinnehav, statsråds......
1983/84:30 s. 36
....................................................
.................................................
1992/93:30 s. 42
....................................................
................................................
1993/94:30 s. 157
....................................................
................................................
1994/95:30 s. 202
....................................................
.............................................
1996/97:25 s. 28, 30
Förordning om rätt för vissa
asylsökande att få stanna i Sverige
1994/95:30 s. 209
Förordning, utfärdande av i visst
fall (behörighet att utöva
yrke inom hälso- och sjukvård).....
1986/87:33 s. 13
Försvarsbeslut, utlämnande av
underlag rörande kommande..........
1994/95:30 s. 245
Försvarsfrågor, vissa...............
1991/92:30 s. 59
Försvarsministern och
Försvarsmaktens ekonomiska problem..
1997/98:25 s. 18
Försvarsväsendet, krediter för
investeringar i
rationaliseringssyfte inom.............
1976:12 s. 30
Förvaltningsbeslut, normgivning
genom...............................
1990/91:30 s. 29
Förvaltningsbyggnaden Bastionen.....
1981/82:35 s. 35
Förvaltningsmyndigheterna,
internationella
överenskommelser....................
1992/93:30 s. 29
Förvaltningsärende, återtagande av
återkallelse i......................
1987/88:40 s. 60
Förvar av barn, asylsökande.........
1990/91:30 s. 70
Garantiutfästelse (export av
Viggenplanet).......................
1976/77:44 s. 39
GATT - notifiering till om
jordbrukspolitiken.................
1989/90:30 s. 102
GATT-rapport om Sveriges
handelspolitik.....................
1996/97:25 s. 137
Gemensamma EES-kommittén,
information till riksdagens
EES/EFTA-delegation och utskott
före beslut i......................
1994/95:30 s. 116
Generaldirektörer - utnämningar av
åren 1976-1986......................
1986/87:33 s. 66
Gota-koncernen, statsrådets
kontakter med Trygg-Hansa
SPP Holding.........................
1994/95:30 s. 96
Gramma AB,
Utbildningsdepartementets anlitande
av..................................
1994/95:30 s. 80
Granskningsexemplar av tryckt
skrift till
Universitetsbiblioteket i Umeå.........
1974:22 s. 37
....................................................
....................................................
1975:12 s. 33
Gryt, sambandscentralen i...........
1986/87:33 s. 81
Gränsdragningsförhandlingar med
Danmark.............................
1983/84:30 s. 31
Gränsvärdet för radon i
dricksvatten
statsråden Winbergs och Åhnbergs
hantering av frågan
om fastställande....................
1997/98:25 s. 30
Guldmynt, prägling av..................
1973:20 s. 19
Gulfkriget, Sverige och.............
1990/91:30 s. 57
Gåvor och förmåner
...........gåvor till
försvarsminister Anders Björck..................
1997/98:25 s. 156
................statsministerns lån
av hus i Spanien................................
1997/98:25 s. 153
Göta Lejon, försäljning till Chile.....
1973:20 s. 19
Hallandsåsen, tunnelprojektet genom
1997/98:25 s. 120
Hallisk, Evald, ersättningsanpråk..
1994/95:30 s. 100
Handelsförbudet mot Sydafrika,
undantag från......................
1992/93:30 s. 118
Handhavandet av viss hemlig
handling (Fermaffären)..............
1984/85:35 s. 14
Handläggningsfrågor,
utlänningslagen.....................
1990/91:30 s. 74
Handläggningstider
..............................i
Bostadsdepartementet.............................
1990/91:30 s. 40
.........i regeringskansliet, viss
ansökan förfallen................................
1990/91:30 s. 17
.................................i
utlänningsärenden................................
1990/91:30 s. 64
Hastighetsbegränsningar, beslut om
vissa..............................
1989/90:30 s. 106
Herbicidresistent raps, utlämnande
av EU-handlingar om................
1994/95:30 s. 135
Hornborgasjön, restaurering av......
1987/88:40 s. 62
Hus i Spanien, statsministerns lån
av.................................
1997/98:25 s. 153
Hylte Bruk, utbyggnaden av.............
1972:26 s. 15
Hälso- och miljöfarliga varor,
tillämpning av lagen om.............
1981/82:35 s. 39
Hälso- och sjukvårdsfrågor..........
1990/91:30 s. 85
.....................................
sjukvård i krig..................................
1986/87:33 s. 76
Högskolan för lärarutbildning,
lokalisering av.....................
1992/93:30 s. 39
Högskoleplatser, utökning av
antalet............................
1992/93:30 s. 115
Högskolor i stiftelseform,
regeringens beredning..............
1993/94:30 s. 173
Hörnefors massafabrik, utvärdering..
1981/82:35 s. 11
IB-affären..............................
1974:22 s. 6
Idrottshögskolan i Stockholm,
anslag till........................
1992/93:30 s. 117
Inbjudan till Kinas president......
1996/97:25 s. 123
Indien, krigsmaterielexport till....
1991/92:30 s. 59
Indonesien, bistånd till............
1987/88:40 s. 64
Indonesien, krigsmaterielexport
till...............................
1993/94:30 s. 130
Industridepartementet och Statens
industriverk........................
1979/80:30 s. 37
Industridepartementet - särskilda
delegationer inom...................
1978/79:30 s. 37
Information till riksdagen i EES-
frågor.............................
1994/95:30 s. 116
Informationsinsatser inför
folkomröstningen om
svenskt EU-medlemskap..............
1994/95:30 s. 128
Informationsinsatser om europeisk
integration, medel för.............
1992/93:30 s. 129
Injektionslagen, ändring i..........
1985/86:25 s. 45
Inlandsbanan, beslut om.............
1991/92:30 s. 72
Internationell konferens i Cancun...
1981/82:35 s. 40
Internationella studentfonden i
Genève..............................
1980/81:25 s. 66
Internationella överenskommelser
....................................................
.................................................
1988/89:30 s. 19
....................................................
.................................................
1991/92:30 s. 33
................
förvaltningsmyndigheternas
1992-1993........................................
1992/93:30 s. 29
.................................
genomgång 1985-1986..............................
1988/89:30 s. 19
.................................
genomgång 1987-1990..............................
1991/92:30 s. 33
.........................................
publicering......................................
1991/92:30 s. 36
..................regler och praxis
vid ingåendet av.....................................
1975:12 s. 7
Interpellationer och frågor.........
1977/78:35 s. 16
....................................................
.................................................
1979/80:50 s. 13
....................................................
.................................................
1980/81:25 s. 19
Interpol, utseende av rådgivare vid
(Holmér)............................
1989/90:30 s. 81
Invandrarverket, beslutsbefogenhet
för överdirektören.................
1994/95:30 s. 221
Investeringsavgift, befrielse från
för oprioriterade byggen...............
1971:34 s. 19
Irak, krigsmaterielexport till......
1990/91:30 s. 55
Irak, sanktionerna mot..............
1991/92:30 s. 50
Iraks president, statsministerns
brev till...........................
1990/91:30 s. 60
Iran, krigsmaterielexport till......
1991/92:30 s. 58
Iranier, utbildning av i Sverige....
1984/85:35 s. 47
Japanska bilar, import av...........
1988/89:30 s. 90
JAS-projektet
politiskt sammansatt kommission
efter haveriet år 1989..........................
1993/94:30 s. 110
........redovisning till riksdagen
1986-1988 av den
...............................
tekniska utvecklingen...........................
1993/94:30 s. 111
....................vissa frågor
med anknytning till.............................
1993/94:30 s. 109
Jordbrukspolitiska frågor,
stråförkortningsmedel
och spannmålsbeslut.............
1987/88:40 s. 63, 64
Jordförvärvslagens tillämpning i
visst fall..........................
1985/86:25 s. 35
....................................................
.................................................
1989/90:30 s. 89
Journalistmiddagen med
utrikesminister Lennart Bodström,
UD:s rutiner vid kontakter med
massmedia...........................
1984/85:35 s. 29
Jugoslavien, krigsmaterielexport
till................................
1991/92:30 s. 57
Justitiedepartementet, information
från angående
ny vårdnadslagstiftning 1976........
1977/78:35 s. 32
Justitiekanslern, förordning med
instruktion för.....................
1984/85:35 s. 56
Jämställdhetsfrågor,
regeringskansliet m.m...............
1983/84:30 s. 20
....................................................
.................................................
1984/85:35 s. 19
....................................................
.................................................
1985/86:25 s. 20
....................................................
.................................................
1986/87:33 s. 56
....................................................
.................................................
1988/89:30 s. 69
....................................................
.................................................
1994/95:30 s. 19
Jämställdhetsombudsmannen,
förordning med instruktion för......
1984/85:35 s. 56
Jämställdhetsåtgärder, beslutsform
vid medelsutdelning.................
1991/92:30 s. 78
Järnförädling AB i Hälleforsnäs,
stöd till...........................
1978/79:30 s. 32
Jäv för statsråd....................
1978/79:30 s. 36
....................................................
.................................................
1981/82:35 s. 38
....................................................
.................................................
1992/93:30 s. 42
....................................................
.................................................
1995/96:30 s. 30
....................................................
.............................................
1996/97:25 s. 28, 30
Kalmar Varv AB, statligt stöd till..
1980/81:25 s. 64
Kapitalbeskattningen, förslag till
höstriksdagen 1975
om ändring i........................
1975/76:50 s. 49
Kapningen av ett svenskt flygplan
på Bulltofta...........................
1973:20 s. 16
Karolinska sjukhuset, fråga om
remiss av utredningen om
överförande av huvudmannaskapet för
sjukhuset till
Stockholms läns landsting...........
1979/80:50 s. 34
Kashmir, regeringens åtgärder med
anledning av kidnappning............
1991/92:30 s. 48
Kockum Construction AB, bidrag till.
1981/82:35 s. 37
Kockums AB, anslag till.............
1986/87:33 s. 83
Kollektiva försäkringar,
regeringsbeslut om..................
1984/85:35 s. 52
Kollektivanslutning till politiskt
parti...............................
1975/76:50 s. 31
Kommittédirektiv, visst............
1996/97:25 s. 186
Kommittésekreterare, tillsättning
av.................................
1992/93:30 s. 108
Kommittéväsendet.......................
1972:26 s. 11
....................................................
....................................................
1975:12 s. 20
....................................................
.................................................
1975/76:50 s. 18
....................................................
.................................................
1976/77:44 s. 11
....................................................
.................................................
1992/93:30 s. 10
....................................................
.................................................
1993/94:30 s. 11
....................................................
.................................................
1994/95:30 s. 22
....................................................
.............................................
1995/96:30 s. 12, 21
....................................................
.................................................
1996/97:25 s. 32
Kommundelningar (Botkyrka, Vaxholm,
Vara, Norsjö,
Vännäs)............................
1981/82:35 s. 32
Kommunikationsdepartementets
handläggning av ett
överklagat beslut av Vägverket.......
1993/94:30 s. 8
Kommunministern - vissa uttalanden
ang. delning
av kommuner.........................
1977/78:35 s. 31
Koncessioner för vissa
kraftledningar i östra Svealand.....
1983/84:30 s. 42
Konjunkturstimulerande åtgärder,
förslag till...........................
1974:22 s. 23
Konsekvensanalyser i propositioner..
1990/91:30 s. 23
....................................................
.................................................
1993/94:30 s. 41
Konsekvensutredningarna inför ett
svenskt EU-medlemskap..............
1994/95:30 s. 121
Konseljbeslut
.......................................
motivering av.......................................
1972:26 s. 10
.................................
offentliggörande av..................................
1971:34 s. 5
....................................................
.....................................................
1972:26 s. 2
....................................................
.....................................................
1973:20 s. 3
Konsulttjänster
......................
regeringskansliets upphandling...................
1994/95:30 s. 43
....................................
upphandling 1992..................................
1992/93:30 s. 8
..........................
upphandling åren 1990-1993.......................
1994/95:30 s. 66
upphandling i samband med
energibesparingskampanjen 1973......................
1974:22 s. 41
Utbildningsdepartementets
upphandling åren 1992-1994.......................
1994/95:30 s. 79
Konsumentombudsmannen, förordning
med instruktion för.................
1984/85:35 s. 56
Kooperativa rådet, formen för
reglering av verksamhet i...........
1991/92:30 s. 22
Kotmaleprojektet i Sri Lanka,
bistånd till........................
1981/82:35 s. 25
Kraftledningar i östra Svealand,
koncession för......................
1983/84:30 s. 42
Kreditgaranti till Bo Cavefors
Klassiker och Förlag AB.............
1980/81:25 s. 71
Kreditupplysningslagen,
tillämpningen av....................
1984/85:35 s. 57
Krigsmateriel till länder som
deltog i FN-alliansen...............
1990/91:30 s. 59
Krigsmaterielexport
........................AB Bofors
export av Robot 70...............................
1985/86:25 s. 31
.AB Bofors medverkan vid
uppförandet och driften av
....................................
en fabrik i Iran.................................
1985/86:25 s. 32
......................................
bakgrund, m.m....................................
1987/88:40 s. 14
....................................................
.................................................
1988/89:30 s. 23
....................................................
.................................................
1989/90:30 s. 38
....................................................
.................................................
1990/91:30 s. 48
....................................................
.................................................
1991/92:30 s. 52
.....befogenhet att underteckna
vissa samarbetsavtal............................
1994/95:30 s. 225
.......................
Boforskomponenter till Indien...................
1997/98:25 s. 132
den rådgivande nämndens roll i
krigsmaterielexportfrågor........................
1985/86:40 s. 31
den rådgivande nämndens roll i
krigsmaterielexportfrågor........................
1995/96:30 s. 57
.......................................
FFV:s affärer....................................
1990/91:30 s. 49
....................................................
.................................................
1991/92:30 s. 52
............................FFV:s
s.k. Englandsavtal...............................
1987/88:40 s. 24
....................................................
.................................................
1991/92:30 s. 55
.....................................
följdleveranser..................................
1996/97:25 s. 39
godkännande av
licenstillverkningsavtal,
samarbetsavtal
.............................och
komponentleveranser..............................
1995/96:30 s. 65
..............................
krigsmaterielbegreppet.......................
1987/88:40 s. 34, 42
......................
medborgarkommissionens rapport...................
1989/90:30 s. 38
.....................................
meddelade domar..................................
1991/92:30 s. 54
...........................................
Nobelkrut........................................
1990/91:30 s. 48
........................
organisationen för tillstånd.....................
1995/96:30 s. 56
..................................
praxisutvecklingen...............................
1996/97:25 s. 39
..........................................
till Burma.......................................
1983/84:30 s. 40
....................................................
.................................................
1990/91:30 s. 54
....................................................
.................................................
1991/92:30 s. 59
..............till Chile -
örlogsfartyget Göta Lejon...........................
1973:20 s. 19
...................................
till Gulfstaterna................................
1996/97:25 s. 78
.........................................
till Indien..................................
1987/88:40 s. 27, 37
....................................................
.................................................
1989/90:30 s. 53
....................................................
.................................................
1991/92:30 s. 59
.....................................
till Indonesien..................................
1980/81:25 s. 71
....................................................
.................................................
1986/87:33 s. 40
....................................................
.............................................
1987/88:40 s. 33, 41
....................................................
................................................
1993/94:30 s. 130
.....................................
till Indonesien..................................
1996/97:25 s. 63
...........................................
till Irak........................................
1990/91:30 s. 55
...........................................
till Iran........................................
1986/87:33 s. 50
....................................................
.................................................
1991/92:30 s. 58
............................till
Iran - patrullbåtar..............................
1987/88:40 s. 35
....................................
till Jugoslavien.................................
1991/92:30 s. 57
...........................................
till Oman........................................
1995/96:30 s. 74
.......................................
till Pakistan....................................
1975/76:50 s. 45
......................................
till Singapore...................................
1986/87:33 s. 32
.......till Storbritannien (de s.k.
Englandsavtalen).............................
1987/88:40 s. 24, 36
.......................................
till Thailand....................................
1990/91:30 s. 50
....................................................
................................................
1993/94:30 s. 136
.................till USA -
luftvärnssystemet DIVAD
..............................
(Division Air Defence)...........................
1982/83:30 s. 24
...............................till
USA - lyftkranar.................................
1987/88:40 s. 35
............................till
Västra Gulfstaterna.............................
1993/94:30 s. 133
............................till
Västra Gulfstaterna.............................
1993/94:30 s. 133
......................tillstånds-
och kontrollfrågor...........................
1987/88:40 s. 20, 40
....................................................
.................................................
1989/90:30 s. 41
Krigspropaganda, lagstiftning mot......
1971:34 s. 19
Krisuppgörelserna i september 1992.
1993/94:30 s. 172
Kronförsvaret......................
1996/97:25 s. 173
Kronförsvaret 1992.................
1997/98:25 s. 168
Kränkning av svenskt farvatten.........
1975:12 s. 32
Kränkning av svenskt luftrum den 9
augusti 1984........................
1984/85:35 s. 27
Kvinnliga präster - fråga om
prästvigning av kvinnor...............
1972:26 s. 143
Kärnbränsle, utförsel av använt.....
1982/83:30 s. 25
Kärnenergi - import och export av
klyvbara
...............................
radioaktiva produkter............................
1986/87:33 s. 79
....................................................
.................................................
1988/89:30 s. 86
Kärnkraftens avveckling, behandling
av propositionen....................
1997/98:25 s. 89
Kärnkraftsfrågan....................
1976/77:44 s. 32
....................................................
.................................................
1977/78:35 s. 25
....................................................
.................................................
1978/79:30 s. 26
....................................................
.................................................
1980/81:25 s. 68
....................................................
.............................................
1982/83:30 s. 14, 25
....................................................
.................................................
1984/85:35 s. 51
....................................................
.................................................
1986/87:33 s. 79
Kärnkraftsreaktorer, laddning av....
1984/85:35 s. 51
Kärnvapenfri zon i Europa...........
1982/83:30 s. 14
Körkort, dispens rörande indragning
av......................................
1971:34 s. 9
Lagrådet, remisser till.................
1972:26 s. 6
....................................................
....................................................
1973:20 s. 10
....................................................
....................................................
1974:22 s. 28
....................................................
....................................................
1975:12 s. 21
....................................................
.................................................
1975/76:50 s. 19
....................................................
.................................................
1976/77:44 s. 15
....................................................
..................................................
1977/78:35 s. 8
....................................................
..................................................
1978/79:30 s. 7
....................................................
..................................................
1979/80:50 s. 7
....................................................
..................................................
1980/81:25 s. 6
....................................................
..................................................
1981/82:35 s. 6
....................................................
..................................................
1982/83:30 s. 8
....................................................
..................................................
1983/84:30 s. 6
....................................................
.................................................
1984/85:35 s. 10
....................................................
..................................................
1985/86:25 s. 5
....................................................
..................................................
1986/87:33 s. 6
....................................................
..................................................
1987/88:40 s. 7
....................................................
..................................................
1988/89:30 s. 8
....................................................
.................................................
1989/90:30 s. 18
....................................................
.................................................
1990/91:30 s. 18
....................................................
.................................................
1991/92:30 s. 12
....................................................
.................................................
1992/93:30 s. 12
....................................................
.................................................
1993/94:30 s. 12
....................................................
.................................................
1994/95:30 s. 25
Lagrådet, underhandsföredragning i...
1982/83:30 s. 8
....................................................
..................................................
1983/84:30 s. 6
....................................................
.................................................
1984/85:35 s. 11
....................................................
.................................................
1991/92:30 s. 16
....................................................
.................................................
1992/93:30 s. 18
....................................................
.................................................
1993/94:30 s. 24
....................................................
.................................................
1994/95:30 s. 31
Lagrådet, utskottsremiss om
ersättningssystemet
för vuxentandvård...................
1994/95:30 s. 34
Lagrådet, utskottsremisser till.....
1984/85:35 s. 11
....................................................
.................................................
1991/92:30 s. 17
....................................................
.................................................
1992/93:30 s. 18
....................................................
.................................................
1993/94:30 s. 24
....................................................
.................................................
1994/95:30 s. 32
....................................................
.................................................
1997/98:10 s. 28
Lagrådets synpunkter, regeringens
beaktande av........................
1993/94:30 s. 22
Landshövding i Norrbottens län,
utnämning av.......................
1992/93:30 s. 112
Leander vs Sverige.................
1997/98:25 s. 148
Ledamotskap i UD:s antagningsnämnd
(Hugo Lindgren).....................
1984/85:35 s. 31
Lekmannainslaget i länsstyrelserna.....
1972:26 s. 15
Likströmskabel mellan Sverige och
Polen...............................
1997/98:25 s. 69
LKAB-aktier
.........................................
försäljning......................................
1991/92:30 s. 69
..........................till
teknikbrostiftelserna...........................
1993/94:30 s. 172
Lokalisering av det nya Plan- och
bostadsverket.......................
1987/88:40 s. 55
Lottförsäljningsautomat,
regeringens beslut om tillstånd....
1995/96:30 s. 139
Läkemedelsindustridelegationen,
direktiv till.......................
1975/76:50 s. 48
Länsbostadsdirektör i Blekinge län,
utnämning av........................
1989/90:30 s. 81
Länsläkarorganisationens avveckling.
1981/82:35 s. 38
Länsstyrelses styrelse, val av
ledamöter till......................
1976/77:44 s. 41
Lärarkonflikten hösten 1989.........
1989/90:30 s. 63
Löner och arvoden till ledningarna
i de statliga bolagen..............
1994/95:30 s. 168
Löntagarfondernas styrelser, val
till................................
1984/85:35 s. 56
Löntagarfondsmedel, upprättande av
stiftelser....................
1994/95:30 s. 217, 229
Massmedierna, departementens
uppgiftslämnande till...............
1983/84:30 s. 45
Massmedierna, rådet för mångfald...
1994/95:30 s. 250
Materielbeställningar 1990 och 1991
till militära försvaret.............
1991/92:30 s. 59
Medbestämmandelagen (MBL)
..........förberedelser för
tillämpningen av på den
..................................
offentliga sektorn...............................
1976/77:44 s. 25
....tillämpningen av vid högre
tjänstetillsättningar............................
1979/80:50 s. 25
.................vid beredningen av
regeringsärenden.................................
1978/79:30 s. 13
....................................................
.................................................
1983/84:30 s. 14
..vid organisationsförändringar i
statsförvaltningen..................................
1973:20 s. 12
Medborgarskapsärenden..................
1972:26 s. 15
....................................................
.....................................................
1973:20 s. 8
Militära flygplan, regleringen av
luftvärdighet m.m..................
1993/94:30 s. 114
Militära försvaret,
materielbeställningar 1990 och 1991.
1991/92:30 s. 59
Militära underrättelsetjänsten,
regeringens kontroll................
1990/91:30 s. 34
Mordet på statsminister Olof Palme
.............................
kontakter med åklagarna..........................
1988/89:30 s. 57
.kontakterna mellan regeringen och
spaningsledningen................................
1986/87:33 s. 17
....................................................
.................................................
1988/89:30 s. 55
..................ny organisation
av mordutredningen...............................
1986/87:33 s. 20
..................................
olovlig avlyssning...............................
1990/91:30 s. 42
regeringens kontakter med den s.k.
Ebbe Carlsson-affären............................
1988/89:30 s. 47
................................
regeringens åtgärder.............................
1986/87:33 s. 14
....................................................
.................................................
1987/88:40 s. 10
....................................................
.............................................
1988/89:30 s. 24, 34
...........telefonavlyssning på
kriminalvårdsanstalt.............................
1988/89:30 s. 39
Motorvägsbygget mellan Stenungsund
och Ljungskile......................
1988/89:30 s. 80
Musikaliska akademiens bibliotek,
tillsättning av vikariat
som överbibliotekarie...........
1980/81:25 s. 15, 18
Myndighets anslagsanvändning,
begränsning i..........................
1971:34 s. 19
Myndighets rätt att meddela
föreskrifter, begränsningar i..........
1971:34 s. 19
Myndighets skyldighet att vid
trycksaksframställning
samråda med Allmänna förlaget..........
1975:12 s. 29
Myndighetsutövning i tillfälliga
organ under regeringen..............
1992/93:30 s. 27
Märket, Fyren - gränsdragning
mellan Sverige och Finland..........
1982/83:30 s. 23
Naturvården inom de svenska
fjällområdena.......................
1986/87:33 s. 84
NCB, stöd till......................
1980/81:25 s. 54
....................................................
.................................................
1982/83:30 s. 26
NJA, regeringens åtgärder...........
1977/78:35 s. 23
Nobelkrut, krigsmaterielexport......
1990/91:30 s. 48
Nominering av svenska
befattningshavare vid
EU:s institutioner.................
1994/95:30 s. 236
Non-grata-förklaring av utländsk
diplomatisk personal................
1986/87:33 s. 64
....................................................
.................................................
1989/90:30 s. 17
..........se även Rysk
regeringsdelegation, besök av
Nordbanken
............................avtal
om avgångsvederlag...............................
1994/95:30 s. 88
...........................
grundläggande information........................
1994/95:30 s. 84
....................................
ledningsfrågor i.................................
1990/91:30 s. 93
..................................
nyemission i, m.m................................
1991/92:30 s. 61
........................................
statens stöd.....................................
1994/95:30 s. 85
..........................utövande
av statens ägande................................
1994/95:30 s. 90
Nordisk passkontrollöverenskommelse.
1979/80:50 s. 24
....................................................
..................................................
1979/80:52 s. 1
Nordiska bataljonens uppgifter i
Bosnien,
ÖB:s pressmeddelande om den........
1995/96:30 s. 112
Nordiskt musikkonservatorium........
1979/80:50 s. 36
Normgivning genom
förvaltningsbeslut..................
1990/91:30 s. 29
Normgivningsmakten, regeringens
utövning av ........................
1979/80:50 s. 11
....................................................
.................................................
1980/81:25 s. 13
....................................................
..................................................
1983/84:30 s. 5
....................................................
.................................................
1987/88:40 s. 10
....................................................
.................................................
1988/89:30 s. 13
....................................................
.................................................
1990/91:30 s. 28
....................................................
.................................................
1991/92:30 s. 21
....................................................
.................................................
1992/93:30 s. 24
....................................................
.................................................
1993/94:30 s. 33
Norra Länken.......................
1996/97:25 s. 160
Norrbottens järnverk - regeringens
åtgärder............................
1977/78:35 s. 23
Norrländska Skogsägares Cellulosa
AB (NCB), stöd till.................
1980/81:25 s. 54
....................................................
.................................................
1982/83:30 s. 26
Norrmalmstorgsdramat, augusti 1973.....
1974:22 s. 17
Notifieringen till GATT om
jordbrukspolitiken.................
1989/90:30 s. 102
Nyemission i Nordbanken m.m.........
1991/92:30 s. 61
..................................
se även Nordbanken
Nyemission i UV Shipping............
1988/89:30 s. 91
Nynäsvägen, arbetsplan för.............
1973:20 s. 18
Nåd i brottmål.......................
1981/82:35 s. 8
....................................................
.................................................
1989/90:30 s. 34
....................................................
.................................................
1993/94:30 s. 55
Näringsfrihetsombudsmannen,
instruktion för.....................
1984/85:35 s. 56
Näringshjälp,
Arbetsmarknadsstyrelsens
handläggning av visst ärende...........
1974:22 s. 40
Närradioverksamhet,
kulturministerns uttalanden om.....
1992/93:30 s. 127
Nödsituationer, regler för
regeringens handlande i................
1973:20 s. 16
....................................................
.................................................
1975/76:50 s. 32
Ockupationen av västtyska
ambassaden i Stockholm..............
1975/76:50 s. 32
Offentliga utredningar.................
1972:26 s. 11
....................................................
....................................................
1975:12 s. 20
....................................................
.................................................
1975/76:50 s. 18
....................................................
.................................................
1976/77:44 s. 11
Offentlighet och sekretess,
tillämpning av reglerna.............
1990/91:30 s. 30
Oljebistånd till Estland m.m........
1991/92:30 s. 49
Oljekrisen 1973-1974...................
1974:22 s. 20
Oljetransit AB, försäljning av
statens aktier i....................
1986/87:33 s. 84
Oljeupphandling i Iran..............
1984/85:35 s. 45
Oljeutvinningsplattformar,
etablering för tillverkning av.........
1975:12 s. 32
Ombudsmannainstitutioner under
regeringen..........................
1984/85:35 s. 56
Onkologi, radiologisk, beslut om....
1984/85:35 s. 24
Pakistan, vapenexport till..........
1975/76:50 s. 45
Parlamentarismen och regeringens
beslutsformer........................
1980/81:25 s. 4
Partiledaröverläggningar.............
1990/91:30 s. 8
Partnerskap för fred (PFF), svensk
medverkan i
samarbetet inom....................
1995/96:30 s. 101
Pensionsarbetsgruppen, statsrådet
Bo Könbergs ledning av.............
1994/95:30 s. 207
Permutation av Stiftelsen
Bostadskooperationens Garantifond...
1997/98:25 s. 55
Personalkontroll, vid kommendering
av värnpliktiga.....................
1991/92:30 s. 60