I detta betänkande behandlar utskottet ett
regeringsförslag om en lag om försöksverksamhet med
videokonferens vid handläggning av mål och ärenden i
allmänna domstolar. Enligt förslaget skall parter i
brottmål och tvistemål kunna delta i sammanträden
inför rätten genom videokonferens. Användning av
videokonferens förutsätter dock antingen att det är
lämpligt med hänsyn till ändamålet med partens
inställelse eller att sammanträdet annars skulle
medföra kostnader eller olägenheter som inte står i
rimligt förhållande till betydelsen av att parten
inställer sig i rättssalen. Under likartade
förutsättningar skall också vittnesförhör och annan
muntlig bevisning kunna tas upp genom
videokonferens.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari år 2000
och gälla till utgången av år 2001.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Till betänkandet har fogats fyra reservationer.
Propositionen
I proposition 1998/99:65 (Justitiedepartementet) har
regeringen föreslagit att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om försöksverksamhet
med videokonferens i rättegång.
Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet, har
fogats till betänkandet, se bilaga.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av
propositionen
1998/99:Ju20 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen återkommer
med förslag om användning av videokonferens vid
omhäktningsförhandling i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att åklagare inte
skall ha möjlighet att delta i förhandlingar genom
videokonferens,
3. att riksdagen begär att regeringen återkommer
med förslag som tydligare inskärper att unga
lagöverträdare inte bör delta i förhandlingar genom
videokonferens i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om användning av
videokonferens vid edgångssammanträden.
1998/99:Ju21 av Carin Lundberg och Per Erik
Granström (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkan om videokonferensutrustning
mellan t.ex. domstolar, statliga myndigheter och
kommuner.
1998/99:Ju22 av Ragnwi Marcelind och Ingemar
Vänerlöv (kd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1998/99:65
Videokonferens i rättegång,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på
åtgärder som kan vidtas för att förbättra vittnenas
situation.
Motion väckt under allmänna motionstiden
1998
1998/99:Ju404 av Johan Pehrson (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
lagändringar så att vittnesförhör kan genomföras med
hjälp av ny teknik.
Utskottet
Inledning
Ärendet och dess beredning
I Justitiedepartementet samlades under några år ett
antal ändringsförslag som domstolar och domare fört
fram i olika sammanhang. Den 29 september 1995 fick
en utredare i uppgift att gå igenom detta material
och bl.a. lämna förslag till nödvändig rättslig
reglering för att videoteknik skulle kunna utnyttjas
i domstolarna. Utredaren redovisade sitt arbete i
departementspromemorian Domstolsförfarandet -
Förslag till förbättringar (Ds 1997:7).
Regeringen beslutade den 15 juni 1995 att tillkalla
en särskild utredare med uppgift att utvärdera de
åtgärder som under den senaste tioårsperioden
vidtagits på brottsofferområdet (dir. 1995:94).
Utredningen antog namnet Brottsofferutredningen.
Utredningen överlämnade i mars 1998 sitt betänkande
Brottsoffer -Vad har gjorts? Vad bör göras? (SOU
1998:40). I betänkandet behandlas bl.a. frågan om
användning av videoteknik i domstol, då
förhörspersoner är utsatta för hot eller
påtryckningar.
Till grund för förslagen i propositionen ligger
departementspromemorian och - i nu aktuell del -
betänkandet samt remissbehandlingen av dessa.
Gällande rätt
För de allmänna domstolarnas del finns i
rättegångsbalken (RB) ett flertal bestämmelser om
hur part skall inställa sig i rättegång. När det
gäller tvistemål föreskrivs i 11 kap. 5 § RB
följande. En part skall infinna sig personligen vid
huvudförhandling i tingsrätt och hovrätt, om inte
hans närvaro kan antas vara utan betydelse för
utredningen. Vid huvudförhandling i Högsta domstolen
är part skyldig att infinna sig personligen, om
domstolen finner att hans närvaro är nödvändig för
utredningen. I fråga om sammanträde för förberedelse
och vid annan förhandling är en part skyldig att
infinna sig personligen, om hans närvaro kan antas
främja syftet med sammanträdet. Bestämmelserna om
part gäller enligt paragrafen också i fråga om parts
ställföreträdare.
Vad gäller brottmål följer av 20 kap. 14 § RB att
reglerna i 11 kap. 5 § RB skall tillämpas på
målsägande, även om han inte för talan. Också i
fråga om den som är misstänkt i brottmål råder
enligt 21 kap. 2 § RB i huvudsak samma ordning som
för part i tvistemål. En misstänkt är dock inte
skyldig att inställa sig personligen vid
huvudförhandling i tingsrätt eller hovrätt om målet
kan avgöras i hans utevaro och hans närvaro kan
antas vara utan betydelse för utredningen.
Part, målsägande som inte för talan, vittne eller
sakkunnig som skall höras i bevissyfte skall
inställa sig personligen inför rätten.
Sedan år 1987 finns det emellertid regler som gör
det möjligt att, utan hinder av de ovan redovisade
bestämmelserna, hålla sammanträden och förhör per
telefon. Sammanfattningsvis innebär dessa regler
följande. Part i tvistemål kan under vissa
förutsättningar utföra sin talan per telefon vid
sammanträde för muntlig förberedelse (42 kap. 10 §
RB). Har rätten hållit muntlig förberedelse per
telefon, kan den även hålla huvudförhandling i
förenklad form per telefon, under förutsättning att
huvudförhandlingen hålls i omedelbart samband med
sammanträdet för förberedelse (42 kap. 20 § tredje
stycket RB). I brottmål finns motsvarande möjlighet
att hålla sammanträde vid telefonförberedelse som i
tvistemål (se 45 kap. 13 § tredje stycket och 47
kap. 10 § RB).
Som förutsättningar för att det skall vara möjligt
för part att utföra sin talan per telefon gäller att
det antingen är lämpligt med hänsyn till
sammanträdets ändamål och övriga omständigheter
eller att ett sammanträde inför rätten skulle
medföra kostnader eller olägenheter som inte står i
rimligt förhållande till betydelsen av att ett
sammanträde hålls inför rätten. Reglerna i RB om
kallelser och förelägganden och om påföljder för
utevaro gäller inte i fråga om sammanträden som
hålls per telefon.
Under nu angivna betingelser är det även möjligt
att använda telefon vid handläggning av
domstolsärenden, se 19 § lagen (1996:242) om
domstols-ärenden (ärendelagen).
Såväl RB som ärendelagen innehåller bestämmelser
som gör det möjligt att i vissa fall ta upp muntlig
bevisning per telefon. Ett vittne eller en måls-
ägande som skall höras kan alltså höras per telefon
i stället för att inställa sig inför rätten.
Förutsättningarna härför är att bevisupptagning per
telefon är lämplig med hänsyn till bevisningens art
och övriga omständigheter eller att bevisupptagning
enligt vanliga regler skulle medföra kostnader som
inte står i rimligt förhållande till betydelsen av
att bevisningen tas upp på sådant sätt. Vid
bevisupptagning per telefon gäller inte vanliga
regler om kallelser, förelägganden och påföljder för
utevaro.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att det på försök införs en
möjlighet att använda videokonferens vid
handläggningen av mål och ärenden i de allmänna
domstolarna.
Förslaget innebär att parter i brottmål och
tvistemål under vissa förutsättningar skall kunna
delta i ett sammanträde inför rätten genom
videokonferens. Vidare föreslås att bevisning, t.ex.
vittnesförhör, skall kunna tas upp genom
videokonferens. Enligt förslaget skall det även vara
möjligt att använda videokonferens vid
handläggningen av konkurs- och domstolsärenden.
Syftet med försöksverksamheten är att ge
domstolarna ett redskap som möjliggör en mer
flexibel handläggning av mål och ärenden och att
erbjuda medborgarna ökad tillgänglighet till
domstolarna.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2000 och
gälla till utgången av år 2001.
Överväganden
Avslag på propositionen
I motion Ju22 (kd) yrkas avslag på propositionen.
Motionärerna anser att användning av videokonferens
i rättegång är oförenlig med rättssäkerhetens krav.
Enligt 2 § förslaget får en part delta i ett
sammanträde inför rätten enligt rättegångsbalken
genom videokonferens om det är lämpligt med hänsyn
till ändamålet med partens inställelse och övriga
omständigheter eller om sammanträdet annars skulle
medföra kostnader eller olägenheter som inte står i
rimligt förhållande till betydelsen av att parten
inställer sig i rättssalen. En tilltalad i tingsrätt
får dock inte delta genom videokonferens om det
finns anledning att döma till annan påföljd än
böter, fängelse i högst tre månader, villkorlig dom
eller skyddstillsyn eller sådana påföljder i
förening. Med nämnda påföljder likställs förordnande
enligt 34 kap. 1 § 1 brottsbalken att tidigare ådömd
påföljd skall avse även annat brott, om det inte i
samband med förordnandet blir aktuellt att förklara
villkorligt medgiven frihet förverkad i fråga om en
strafftid som överstiger tre månader. Denna
begränsning för den tilltalade att kunna delta i
förhandlingen genom videokonferens anknyter till vad
som är föreskrivet i 46 kap. 15 § andra stycket RB i
fråga om möjligheten att avgöra mål i den
tilltalades utevaro.
Enligt 3 och 4 §§ förslaget får också den som skall
kallas till sammanträde enligt konkurslagen
(1987:672) liksom part i domstolsärende delta i
sammanträde genom videokonferens. Förutsättningarna
härför är utformade på i princip samma sätt som de
som gäller vid sammanträde enligt RB.
Vidare föreskrivs i 5 § förslaget att bevisning får
tas upp genom videokonferens om det är lämpligt med
hänsyn till bevisningens art och övriga
omständigheter eller om bevisupptagning enligt
reglerna i RB skulle medföra kostnader eller
olägenheter som inte står i rimligt förhållande till
betydelsen av att bevisningen tas upp på sådant
sätt.
I 6 § andra stycket förslaget föreskrivs att den
som har kallats att delta i en förhandling genom
videokonferens men som motsätter sig att delta på
detta sätt har rätt att inställa sig i rättssalen.
I fråga om de allmänna motiven för förslaget har
regeringen anfört bl.a. följande.
Det är viktigt att domstolsväsendet är modernt och
anpassat till samhället i övrigt. Den
informationstekniska utvecklingen går framåt med
stora steg. Det gäller inte minst utvecklingen på
telekommunikationsområdet. Sedan flera år tillbaka
är det möjligt att kommunicera med bild- och
ljudöverföringsteknik, så kallad videokonferens.
Videokonferens innebär att både ljud och bild
direktöverförs med hjälp av
telekommunikationsteknik. Det bör noteras att det i
en videokonferens enbart är fråga om överföring av
bild och ljud och inte fråga om bevarande av
överförd information, såvida inte en
videobandspelare ansluts. Vid användning av telefon
överförs endast ljud. Vid användning av
videokonferens överförs både ljud och bild. Med
användning av sådan teknik kan människor således
kommunicera med varandra genom att både se och höra
varandra samtidigt utan att behöva befinna sig på
samma plats. Allteftersom tekniken har utvecklats
och förfinats har videokonferens kommit att börja
användas i allt större omfattning såväl inom den
offentliga sektorn som inom näringslivet.
Den ökande internationaliseringen ställer också nya
krav på våra domstolar. Det blir allt vanligare med
gränsöverskridande brottslighet. Som en följd härav
har behovet ökat av att kunna förhöra personer som
befinner sig i andra länder än det där rättegången
äger rum. År 1995 inrättades inom EU en
rådsarbetsgrupp för att behandla frågan om
effektivisering av det internationella samarbetet i
brottmål. Arbetet syftar till att en konvention
skall färdig-ställas som skall komplettera 1959 års
europeiska konvention om inbördes rättshjälp i
brottmål. Konventionen är i princip
färdigförhandlad. I det utkast till konvention som
föreligger finns bestämmelser om användande av
videoteknik vid förhör med vittnen som befinner sig
i en annan medlemsstat än domstolen. Även inom
Europarådet har frågan om användande av videoteknik
vid förhör i domstol diskuterats inom ramen för
utarbetande av ett andra tilläggsprotokoll till 1959
års konvention.
Erfarenheterna av användning av telefon i rättegång
är, framhåller regeringen, mycket positiva.
Telefonen har visat sig vara ett mycket användbart
hjälpmedel, exempelvis i situationer då rättegångar
riskerat att bli inställda på grund av att vittnen
befunnit sig på annan ort.
Vid en jämförelse måste, understryker regeringen,
möjligheten att kunna använda videokonferens i
allmänhet anses ha fördelar framför möjligheten att
använda telefon. Vid en videokonferens har
deltagarna i konferensen inte bara möjlighet att
höra varandra utan även att se varandra. Kvaliteten
på kommunikationen är därmed betydligt förbättrad.
Regeringen anser alltså att starka skäl talar för
att det bör införas en möjlighet att använda
videokonferensteknik i rättegång. En given
utgångspunkt är att videokonferens måste kunna
användas i samma utsträckning som det är möjligt att
använda telefon. Med hänsyn till att videokonferens
generellt måste anses vara ett bättre
kommunikationsmedel än telefon bör emellertid,
enligt regeringens mening, tillämpningsområdet kunna
vara större.
I likhet med vissa remissinstanser anser regeringen
att införandet av video-teknik i domstol bör inledas
med en försöksverksamhet. Syftet med en
försöksverksamhet är att få underlag för att kunna
ta ställning till i vilken utsträckning
videokonferensteknik skall kunna användas i
rättegång i framtiden. Tillämpningsområdet för
videokonferens föreslås därför bli tämligen
omfattande under försöksperioden. Resultatet av
försöksverksamheten skall följas fortlöpande och
utvärderas. Utvärderingen kommer sedan att kunna
ligga till grund för ett slutligt ställningstagande
i frågan (prop. s. 9 f).
Regeringen understryker samtidigt att fysisk
närvaro i rättssalen bör vara huvudregel även i
fortsättningen (prop. s. 11).
Utskottet vill för sin del instämma i regeringens
bedömning att det är viktigt att domstolsväsendet är
modernt och anpassat till samhället i övrigt. Att
domstolarna därvid utnyttjar sig av
informationsteknikens landvinningar i den
utsträckning detta är förenligt med rättssäkerhetens
krav finner utskottet vara naturligt. Erfarenheterna
av att använda telefon i rättegång har också, som
regeringen framhåller, varit goda. Utskottet delar
regeringens uppfattning att det nu är naturligt att
gå vidare och utnyttja tekniken med videokonferens i
domstolarna. Som regeringen understrukit måste
videokonferens anses överlägsen telefonsammanträde
som kommunikationsteknik, och det är därför
naturligt att de föreslagna reglerna ges ett vidare
tillämpningsområde än bestämmelserna om användning
av telefon i rättegång. Genom användningen av
videokonferens kan domstolarna undvika inställda
förhandlingar samtidigt som parter och andra
besparas kostnader och tidsutdräkt för inställelse
inför rätten. Utskottet vill i sammanhanget
understryka att förslaget innebär att den som vill
inställa sig personligen i stället för genom
videokonferens alltid har rätt att göra detta. Med
hänsyn till det anförda anser utskottet att det nu
bör införas en försöksverksamhet med videokonferens
i rättegång. Utskottet avstyrker motion Ju22 i nu
ifrågavarande del.
Det nu anförda innebär att utskottet i princip
ställer sig bakom regeringens förslag. Till vissa
enskildheter i detta återkommer utskottet nedan.
Omhäktningsförhandlingar
I motion Ju20 (m) begärs att inställelse genom
videokonferens skall kunna ske även vid s.k.
omhäktningsförhandlingar.
Då rätten beslutar om häktning skall, om åtal inte
redan har väckts, rätten sätta ut den tid inom
vilken åtal skall väckas. Tiden får inte bestämmas
längre än vad som är oundgängligen nödvändigt. Är
den utsatta tiden otillräcklig, får rätten medge
förlängning av tiden, om detta begärs före tidens
utgång. Den misstänkte och hans försvarare skall om
möjligt beredas tillfälle att yttra sig. Väcks inte
åtal skall rätten som huvudregel, så länge den
misstänkte är häktad och till dess att åtal har
väckts, med högst två veckors mellanrum hålla ny
förhandling i häktningsfrågan och därvid särskilt se
till att utredningen bedrivs så skyndsamt som
möjligt (24 kap. 18 § RB). Det är en sådan ny
förhandling i häktningsfrågan som brukar kallas
omhäktningsförhandling.
I propositionen framhåller regeringen att en
omhäktningsförhandling syftar till att pröva om
skälen för häktning fortfarande är hållbara och om
förundersökningen bedrivs med tillbörlig
skyndsamhet. En sådan prövning kan med stor
sannolikhet i de flesta fall göras med lika stor
säkerhet vare sig den häktade inställer sig i
rättssalen eller deltar i förhandlingen genom
videokonferens. Regeringen anser därför att
videokonferens bör kunna användas också vid den här
typen av förhandlingar (prop. s. 18 f).
Utskottet, som anmärker att förslagets 2 § omfattar
även häktningsförhandlingar, konstaterar att
motionsyrkandet är tillgodosett och avstyrker motion
Ju20 i denna del.
Åklagares deltagande genom videokonferens
I motion Ju20 (m) begärs att åklagare inte skall
kunna inställa sig till rätten genom videokonferens.
Enligt motionärernas mening måste statens
företrädare alltid inställa sig i rättssalen.
Enligt gällande rätt skall åklagaren kallas till
huvudförhandling i brottmål. Åklagaren är skyldig
att komma personligen men föreläggs inte någon
påföljd för utevaro. Om åklagaren inte infinner sig,
skall huvudförhandlingen ställas in och sättas ut
till en annan dag (45 kap. 15 § och 46 kap. 2 §
första stycket 1 RB). I fråga om andra slag av
förhandlingar saknas bestämmelser om följden av att
åklagaren uteblir; en förhandling kan dock inte
genomföras om inte åklagaren är närvarande.
I propositionen förklarar regeringen att den anser
att åklagare skall ges samma möjligheter som andra
parter att delta i processen. Åklagaren bör alltså
kunna delta i en förhandling genom videokonferens
under de förutsättningar som anges i förslagets 2 §
(prop. s. 20). Liksom beträffande andra parter
gäller dock huvudregeln om närvaro i rättssalen.
Utskottet instämmer i regeringens uppfattning och
avstyrker motion Ju20 i nu behandlad del.
Unga lagöverträdares deltagande genom videokonferens
I motion Ju20 (m) begärs att det i lagstiftningen
skall anges att unga lagöverträdare inte bör delta i
förhandling genom videokonferens.
Regeringen har i denna fråga anfört följande.
Principen att unga lagöverträdare skall särbehandlas
i vissa avseenden har en lång tradition och en bred
förankring i vårt samhälle. Exempelvis är
påföljdssystemet för unga lagöverträdare utformat
med beaktande av ungas bristande mognad och
särskilda behov. Genom 1995 års ungdomsmålsreform
(prop. 1994/95:12, bet. 1994/95:JuU1, rskr.
1994/95:39) infördes ett antal lagändringar som
syftade till att anpassa förfarandet vid lagföring
av ungdomar som misstänks för brott till de
speciella krav som ställs i just ungdomsmål.
Bakgrunden till denna reform var att lagföring av
ungdomar ställer särskilda krav på förfarandet och
dem som hanterar det. I linje härmed anser
regeringen att utgångspunkten bör vara att unga
lagöverträdare inte bör delta i förhandlingar genom
videokonferens. Något absolut förbud bör dock inte
införas i försökslagen (prop. s. 16 f).
Utskottet delar det principiella synsätt som såväl
regeringen och motionärerna givit uttryck för,
nämligen att unga lagöverträdare inte bör delta i
sammanträde inför rätten genom videokonferens.
Utskottet anser dock att det inte kan uteslutas att
det kan förekomma situationer där ett sådant
deltagande är motiverat även för en ung
lagöverträdare. Något absolut förbud av det slag
motionärerna efterfrågar bör därför inte införas.
Motion Ju20 i nu berörd del avstyrks.
Videokonferens i konkursärenden
I motion Ju20 (m) efterfrågas ett tillkännagivande
av innebörd att användning av videokonferens i
konkursärenden inte får begränsa borgenärernas
möjligheter att ställa frågor till konkursgäldenären
vid edgångssammanträden. Motionärerna motsätter sig
dock inte den föreslagna regleringen.
Av 16 kap. 2 § första stycket konkurslagen
(1987:672) framgår att rättegångsbalkens
bestämmelser om tvistemål i tillämpliga delar gäller
i konkurs-ärenden, om inte annat föreskrivs i
konkurslagen. Sker handläggningen vid förhandling,
tillämpas bestämmelserna om huvudförhandling i
tvistemål, om inte sakens beskaffenhet motiverar
avsteg därifrån.
Enligt paragrafens andra stycke gäller att om den
som kallats till förhandling uteblir, hindrar det
inte att den fråga som förhandlingen gäller prövas
och avgörs.
I propositionen anför regeringen att det i
försökslagen bör införas en möjlighet att kunna
använda videokonferens även i konkursärenden.
Förutsättningarna för att det skall vara möjligt att
använda sådan teknik bör vara desamma som
föreslagits i fråga om tvistemål. I likhet med
förslaget i övrigt bör huvudregeln vara fysisk
inställelse i rättssalen, och möjligheten att
använda videokonferens bör utgöra undantag från
huvudregeln (prop. s. 22).
Videokonferens bör, framhåller regeringen,
exempelvis kunna komma till användning för
konkursborgenären vid konkursförhandlingar då
konkursgäldenären med stor sannolikhet kommer att
utebli. Denna bestämmelse innebär att det kommer att
finnas möjlighet att delta i edgångssammanträde
genom videokonferens. Möjligheten att låta
gäldenärer delta i edgångssammanträden genom
videokonferens bör dock användas med försiktighet.
Ett exempel där det kan tänkas vara lämpligt är då
en likvidator skall avlägga ed. Men det kan även
tänkas att det finns andra situationer då det kan
vara lämpligt eller då kostnaderna för en
inställelse inte står i rimligt förhållande till
betydelsen av att den som skall kallas kommer till
domstolen, anför regeringen (prop. s. 30).
Utskottet vill till en början erinra om att fysisk
inställelse alltjämt skall vara huvudregel även i de
fall där förslaget ger utrymme för att använda
videokonferens. Det är naturligtvis viktigt att
formen för konkursgäldenärens inställelse inte
påverkar konkursborgenärernas möjligheter att ställa
frågor till honom. Regeringen har emellertid
understrukit att möjligheten att låta
konkursgäldenärer delta i edgångssammanträden genom
videokonferens bör användas med försiktighet, och
utskottet instämmer i detta uttalande. Med dessa
restriktiva motivuttalanden anser utskottet yrkandet
tillgodosett. Utskottet kan inte heller i övrigt
inse att det finns anledning att begära några
åtgärder av regeringen. Utskottet avstyrker motion
Ju20 i denna del.
Vittnesskydd
I motion Ju22 (kd) begärs förslag på åtgärder som
kan vidtas för att förbättra vittnens situation. En
försöksverksamhet med vittnesförhör genom
videokonferens efterfrågas i motion Ju404 (fp).
När det gäller bevisupptagning genom videokonferens
anför regeringen i propositionen bl.a. följande.
Huvudregeln skall vara fysisk inställelse i
rättssalen. Det bör gälla även dem som skall höras i
bevissyfte i en rättegång. Skälet för det är att
beslutsunderlaget för domstolen i många fall måste
anses vara bättre vid fysisk närvaro i rättssalen.
Något som bör framhållas i detta sammanhang är,
anför regeringen, att en målsägande eller ett vittne
många gånger måste anses ha ett eget intresse av att
få lämna sin berättelse direkt inför åhörarna. Det
är inte givet att en möjlighet för ett vittne eller
en målsägande att få delta i en förhandling genom
videokonferens alltid ligger i dennes intresse. Det
finns i dag också ett önskemål om att öka
målsägandens delaktighet i processen. Som exempel på
detta kan nämnas att Brottsofferutredningen i sitt
betänkande har föreslagit att även en målsägande som
inte för talan ges en frågerätt beträffande
tilltalade, vittnen och sakkunniga. Detta förslag
bereds för närvarande i Regeringskansliet. Närvaro
genom videokonferens måste typiskt sett anses minska
målsägandens inflytande i processen.
Enligt regeringens mening bör det dock inte finnas
några hinder mot att använda videokonferens i sådana
fall då målsägande eller vittnen på grund av rädsla
eller fruktan för sin säkerhet inte anser sig kunna
inställa sig i rättssalen. Möjligheten bör
emellertid av ovan angivna skäl användas med viss
återhållsamhet, och det får naturligtvis inte ske på
bekostnad av den tilltalades rättssäkerhet (prop. s.
24).
Brottsofferutredningen har i sitt betänkande SOU
1998:40 understrukit vikten av att målsägande och
vittnen som kallas till domstol får skriftlig
information om hur rättegången går till. Vidare
föreslår utredningen att det vid domstolarna utses
någon eller några personer som ansvariga för att
besvara frågor från målsägande och vittnen.
Utredningen föreslår också att domstolslokalerna
utformas så att målsägande och vittnen inte behöver
konfronteras med den tilltalade. Domstolarna bör se
till att det finns expeditionsvakter eller annan
personal i eller i anslutning till allmänhetens
utrymmen. Expeditionsvakterna bör i större
utsträckning ges arbetsuppgifter som rör bemötande
av målsägande och vittnen. Domstolscheferna och
lokala brottsofferjourer bör verka för att ideellt
anordnad vittnesstödsverksamhet kommer i gång.
Brottsofferutredningens betänkande bereds, som
framgått ovan, för närvarande i Regeringskansliet.
Utskottet vill understryka att det är av
grundläggande betydelse för rättsstatens
upprätthållande att målsägande och vittnen inte av
fruktan eller rädsla för sin egen säkerhet avhåller
sig från att lämna sina berättelser. Som regeringen
påpekat kan användning av videokonferens bidra till
att sådana situationer inte uppkommer. Emellertid är
det, som regeringen också framhållit, alltid
nödvändigt att göra en avvägning mellan
förhörspersonens rädsla eller obehag å ena sidan
och den tilltalades berättigade krav på
rättssäkerhet å den andra. Huruvida bevisupptagning
skall ske genom videokonferens måste följaktligen
alltid vara något som domstolen får ta ställning
till i det enskilda fallet.
Beträffande de övriga frågor om vittnesskydd som
tas upp i motion Ju22 konstaterar utskottet att
Brottsofferutredningens förslag i betydande
utsträckning motsvarar de krav som ställs i
motionen. Utskottet anser emellertid att den
pågående beredningen av utredningsförslaget inte bör
föregripas. Med det anförda avstyrker utskottet
motion Ju22.
När det gäller yrkandet i motion Ju404 är detta
tillgodosett genom regeringens förslag, och
utskottet avstyrker motionen i denna del.
Samordnad användning av videoutrustning
I motion Ju21 (s) begärs ett tillkännagivande av
innebörd att t.ex. domstolar, kommuner och statliga
myndigheter av kostnadsskäl bör samverka vid
användning av videokonferensutrustning.
I propositionen anför regeringen att det, för att
en verksamhet med användning av videokonferens skall
fungera effektivt och ändamålsenligt, krävs
samverkan mellan flera myndigheter inom
rättsväsendet. Sådan samverkan kräver ytterligare
förberedelser och överväganden, bl.a. av frågan hos
vilka andra myndigheter - utöver domstolarna -
videokonferensutrustning bör finnas. Regeringen
avser att uppdra åt Domstolsverket att i samråd med
myndigheter inom rättsväsendet utreda denna fråga
(prop. s. 26 f).
Utskottet delar såväl regeringens som motionärernas
bedömning att användning av videokonferens i domstol
fordrar samverkan mellan myndigheter. Härför talar
inte minst kostnadsskäl. Som framgår av
propositionen avser regeringen att uppdra åt
Domstolsverket att utreda denna fråga, och utskottet
kan inte finna att några ytterligare åtgärder nu är
påkallade. Med det anförda får motion Ju21 anses
tillgodosedd, och den avstyrks.
Övrigt
I övrigt har utskottet ingenting att anföra med
anledning av propositionen eller motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju22 yrkande 1,
res. 1 (kd)
2. beträffande videokonferens vid
omhäktningsförhandling
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju20 yrkande 1,
3. beträffande åklagares deltagande genom
videokonferens
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju20 yrkande 2,
res. 2 (m)
4. beträffande unga lagöverträdares
deltagande genom videokonferens
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju20 yrkande 3,
res. 3 (m)
5. beträffande videokonferens i
konkursärenden
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju20 yrkande 4,
6. beträffande vittnesförhör genom
videokonferens
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju404 yrkande 6,
7. beträffande vittnesskydd
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju22 yrkande 2,
res. 4 (kd)
8. beträffande samordnad användning av
videoutrustning
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju21,
9. beträffande lagförslaget
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
försöksverksamhet med videokonferens i rättegång.
Stockholm den 4 maj 1999
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun
Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s),
Märta Johansson (s), Margareta
Sandgren (s), Alice Åström (v),
Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G
Högmark (m), Ann-Marie Fagerström
(s), Maud Ekendahl (m), Helena
Frisk (s), Yvonne Oscarsson (v),
Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Kia Andreasson (mp),
Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp)
och Göran Norlander (s).
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)
anför:
Den svenska rättstraditionen innebär att parterna
skall mötas under en förhandling i rätten.
Regeringens förslag innebär att videokonferens skall
kunna användas bl.a. i den situationen att
förhandlingen annars skulle medföra kostnader eller
olägenheter som inte står i rimligt förhållande till
betydelsen av att parten eller den som skall höras
inställer sig i rättssalen. Enligt vår mening
innebär regleringen en risk för att
kostnadseffektivitetsskäl får väga tyngre än
omsorgen om rättssäkerheten. Även om videokonferens
kan vara en användbar teknik i många sammanhang
medför hänsynen till rättssäkerhetens krav att den
inte kan användas i rättegång. Regeringens förslag
bör därför avslås.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ju22 yrkande 1
avslår regeringens förslag till lag om
försöksverksamhet med videokonferens i
rättegång.
2. Åklagares deltagande genom
videokonferens (mom. 3)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:
Enligt förslaget skall åklagare kunna delta i
förhandling i brottmål under samma förutsättningar
som andra parter. Vi anser emellertid att åklagaren,
som företräder staten, inte skall kunna delta i en
förhandling genom videokonferens på grund av t.ex.
kostnadsskäl. Av rättssäkerhetsskäl måste staten
tillskjuta de resurser som krävs för att statens
företrädare skall kunna fullgöra sin uppgift på
plats i rättssalen. Regeringen bör således få i
uppdrag att till riksdagen återkomma med förslag som
innebär att åklagare inte får delta i sammanträde
inför rätten genom videokonferens. I avvaktan härpå
godtar vi lagförslaget i denna del.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande åklagares deltagande genom
videokonferens
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ju20 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 2.
3. Unga lagöverträdares deltagande genom
videokonferens (mom. 4)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:
Enligt vad som uttalas i propositionen bör unga
lagöverträdare som huvudregel inte delta i
förhandlingar genom videokonferens. Inte minst
pedagogiska skäl talar emellertid för att unga
lagöverträdare över huvud taget inte bör inställa
sig inför rätten på detta sätt. Regeringen bör få i
uppdrag att utarbeta förslag som innebär att det i
lagtexten anges att unga lagöverträdare inte skall
delta i sammanträden inför rätten genom
videokonferens. I avvaktan på ett sådant förslag
godtar vi det framlagda förslaget i denna del.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande unga lagöverträdares deltagande
genom videokonferens
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ju20 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 3.
4. Vittnesskydd (mom.7)
Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)
anför:
Vi anser att riksdagen måste vidta åtgärder för att
förbättra vittnenas situation. Vittnena måste kunna
inställa sig inför rätten utan att riskera att bli
utsatta för hot eller påtryckningar. Vittnen i
brottmål måste också få bättre ersättning för sin
inställelse.
Vi noterar med tillfredsställelse att
Brottsofferutredningen lagt fram förslag som ligger
i linje med våra önskemål. Regeringen bör få i
uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med
förslag dels om vittnesskydd i enlighet med vad
Brottsofferutredningen framfört, dels om förbättrad
ersättning till vittnen.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande vittnesskydd
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ju22 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 4.