Justitieutskottets betänkande
1998/99:JUU21

Polisfrågor

Innehåll

1998/99


JuU21


Sammanfattning
I  detta  betänkande  behandlar  utskottet ett antal
motionsyrkanden  som  i  huvudsak väckts  under  den
allmänna motionstiden år 1998.  Yrkandena  rör bl.a.
den s.k. New York-modellen, polisens arbetstider och
arbetsuppgifter samt olika frågor om ordningsvakter.


Utskottet avstyrker samtliga motioner.


Till  betänkandet  har fogats 12 reservationer  och
två särskilda yttranden.




Motionerna
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1998




1998/99:Ju204 av Ingvar  Eriksson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger  regeringen  till känna
vad  i  motionen anförts om granskning av polis  och
åklagarväsendets    funktion   och   effekterna   på
rättssystemet.




1998/99:Ju205 av Per  Erik  Granström m.fl. (s) vari
yrkas  att riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna  vad i motionen anförts om angelägenheten
av fortlöpande  uppföljning  och  utvärdering av det
pågående reformarbetet inom polisen.




1998/99:Ju210 av Göran Lindblad (m)  vari  yrkas att
riksdagen  som sin mening ger regeringen till  känna
vad i motionen  anförts om eftersökning av försvunna
personer.




1998/99:Ju212 av  Göran Magnusson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening  ger  regeringen till känna
vad   i   motionen   anförts  om  en  utredning   av
kostnadsansvaret  för  djurhållning  i  samband  med
brott.




1998/99:Ju215 av Monica  Öhman  och  Lars U Granberg
(s)  vari  yrkas  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen  anförts  om
översyn av lagstiftningen  i  syfte  att  möjliggöra
polissamverkan över riksgräns.




1998/99:Ju216  av Birgitta Sellén och Sven Bergström
(c) vari yrkas att  riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen  till känna vad i motionen anförts om att
samordna räddningstjänst och närpolis.




1998/99:Ju221  av  Krister  Örnfjäder (s) vari yrkas
att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen  till
känna  vad  i  motionen  anförts om att en ändring i
ordningslagen  görs  så  att  generellt  förbud  mot
alkoholförtäring på offentlig  plats  kan  införas i
den lokala ordningsstadgan.




1998/99:Ju301 av Lars Elinderson (m) vari yrkas  att
riksdagen  som  sin mening ger regeringen till känna
vad  i  motionen  anförts   om   åklagarmyndighetens
organisation.




1998/99:Ju901 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas


12.  att  riksdagen som sin mening  ger  regeringen
till känna vad  i  motionen anförts om att New York-
modellens utgångspunkter bör tillämpas i den svenska
polisens arbete.


1998/99:Ju902 av Siw Persson (fp) vari yrkas


1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  införande  av  en
säkerhetskontroll av ordningsvakter,


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  att  införa en
gedigen utbildning av ordningsvakter,


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts om att vidta åtgärder
för   att   möjliggöra    korrekt   beskattning   av
ordningsvaktens inkomst.


1998/99:Ju907 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas


17.  att riksdagen som sin  mening  ger  regeringen
till känna  vad  i motionen anförts om administrativ
personal inom polisen.


1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  att  tillsätta en
utredning   som  gör  en  total  översyn  av  vilken
verksamhet polisen  enligt  lag bör vara skyldig att
utföra,


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts  om  att  tillsätta  en
utredning som ser över polisens arbetstider.


1998/99:Ju911 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas


3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i   motionen  anförts  om  en  radikal
omläggning  av polisarbetet  med  Eskilstunamodellen
som förebild,


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts   om   en  radikal
utrensning  av  icke-polisiära arbetsuppgifter  inom
polis-verksamheten,


7. att riksdagen  hos regeringen begär förslag till
sådan ändring av ord-ningslagen  att  också  ideella
föreningar   -   exempelvis  fotbollsklubbar  -  kan
åläggas betala del  av  polismyndighetens  kostnader
vid   anordnandet   av   offentlig  tillställning  i
vinstsyfte  i  enlighet  med   vad   som  anförts  i
motionen.


1998/99:Ju913 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas


3.  att riksdagen hos regeringen begär  förslag  om
hur polisväsendet  kan  förstärkas  genom  kommunala
ordningsvakter och beredskapspoliser i enlighet  med
vad som anförts i motionen,


4.   att   riksdagen   hos   regeringen   begär  en
kartläggning  av  polisförsörjningen i enlighet  med
vad som anförts i motionen,


5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om polisutbildningen,


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen  anförts  om  betydelsen  av
uniformerade poliser,


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen  anförts  om  åtgärder  mot den
kvalificerade brottsligheten.


1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas


4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen anförts om öppethållande  på
polisstationer,


6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om evenemangskostnader,


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i  motionen   anförts  om  administrativ
personal,


9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Registernämnden.


1998/99:K297  av  tredje  vice   talman   Rose-Marie
Frebran m.fl. (kd) vari yrkas


2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
personalkontrollen   samt   medborgarskapskraven   i
enlighet med vad i motionen anförts.


1998/99:So462 av Helena Bargholtz  m.fl.  (fp)  vari
yrkas


8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om en svensk New York-
modell.


1998/99:Ub206 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad  i  motionen anförts om att matkrav ej får
utgöra grund för  registrering  eller  misstanke  om
brott.


1998/99:N326  av  Per  Westerberg och Göran Hägglund
(m, kd) vari yrkas


20. att riksdagen hos regeringen  begär  förslag om
avreglering  av  förordnandet  av  ordningsvakter  i
enlighet med vad som anförts i motionen.




Motion som väckts med anledning av
proposition 1998/99:19 Ändringar i lagen
(1993:768) om åtgärder mot penningtvätt




1998/99:Ju3 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas


2.  att  riksdagen  begär  att regeringen  tar  ett
samlat grepp om integritetsfrågorna kontra kraven på
effektivitet i brottsbekämpningen i enlighet med vad
som anförts i motionen.


Utskottet
I  detta betänkande behandlar  utskottet  ett  antal
motionsyrkanden som rör polisen och som väckts under
den   allmänna   motionstiden   år  1998.  Utskottet
behandlar också ett yrkande som väckts med anledning
av   regeringens  proposition  Ändringar   i   lagen
(1993:768)   om  åtgärder  mot  penningtvätt  (prop.
1998/99:19).




Polisens arbetsuppgifter




I ett par motioner berörs frågan om vad som bör vara
uppgifter för  polisen.  I  motion Ju911 (fp) hävdas
att bl.a. parkeringsfrågor och passärenden bör kunna
föras över till andra myndigheter.  I  motion  Ju910
(kd) begärs en utredning i ämnet.


Enligt   passlagen   (1978:302)  utfärdas  pass  av
passmyndighet. Polismyndighet  är passmyndighet inom
riket. Passansökan görs hos passmyndighet,  och  den
som  ansöker om pass skall inställa sig personligen.
Sökanden är skyldig att i samband med passansökan ge
in fotografier  samt  styrka  sina  personuppgifter,
sitt svenska medborgarskap och sin identitet.


Passmyndigheten skall pröva om det enligt passlagen
föreligger hinder att utfärda pass för  sökanden. En
passansökan  skall  avslås  bl.a.  om  sökanden   är
underkastad   vissa   tvångsmedel  (t.ex.  anhållen,
häktad eller belagd med reseförbud), efterlyst eller
dömd  till  frihetsberövande  påföljd  och  särskilt
angivna  förutsättningar   föreligger,  om  sökanden
enligt konkurslagen (1987:672)  är  ålagd  att lämna
ifrån sig sitt pass eller om förbud att utfärda pass
för   sökanden   har   meddelats  enligt  lagen.  Om
passansökan inte avslås  men  sökanden  är  skäligen
misstänkt   för   vissa   allvarligare  brott  skall
passmyndigheten underrätta  förundersökningsledaren.
Pass får då inte utfärdas innan  en  vecka förflutit
från underrättelsen, om inte förundersökningsledaren
medger det.


Frågan  om att låta andra myndigheter  ta  hand  om
passansökningar     behandlades     i    regeringens
proposition om medborgarkontor (prop. 1996/97:90). I
propositionen   anslöt   sig  regeringen  till   den
bedömning som både JO och  Rikspolisstyrelsen  gjort
under   ärendets   handläggning,   nämligen  att  en
polismyndighets arbetsuppgifter inte  bör handläggas
vid medborgarkontor.


Vid    riksdagsbehandlingen    framställdes     ett
motionsyrkande  om  att  det  i  försöksverksamheten
också  borde  ingå  att  analysera  på  vilket  sätt
administrativa  tjänster  inom  polisområdet,  t.ex.
passärenden,  kan komma att ingå i  ett  inte-grerat
medborgarkontors   service.   I  ett  yttrande  till
konstitutionsutskottet instämde  justitieutskottet i
regeringens  bedömning  att  polisärenden  inte  bör
omfattas  av den möjlighet till  samtjänstavtal  som
föreslogs   i   propositionen.   I   stället   ville
justitieutskottet    peka    på    möjligheten   att
samlokalisera närpoliskontor med medborgarkontor för
att  härigenom ändå uppnå målet med en  god  service
till medborgarna.  Konstitutionsutskottet  hade inte
någon  annan  uppfattning och avstyrkte bifall  till
motionsyrkandet (bet. 1996/97:KU9 s. 20 f).


När  utskottet   senast   behandlade  frågan  (bet.
1997/98:JuU18 s. 11 f) hade  utskottet  ingen  annan
uppfattning än den som kom till uttryck i det nämnda
yttrandet.  Inte  heller  ansåg  utskottet  - vilket
föreslagits   i  motionen  -  att  polisärenden  bör
handläggas av Posten.


Även  frågan  om  en  utredning  avseende  polisens
arbetsuppgifter har behandlats tidigare i utskottet.
I  samband  med att  utskottet  tog  ställning  till
budgetpropositionen  för  år 1998 (bet. 1997/98:JuU1
s. 33 f) noterade utskottet  att regeringen aviserat
ett uppdrag till Rikspolisstyrelsen  som innebar att
styrelsen   skulle  utreda  frågan  om  en  utvidgad
möjlighet att  ta  icke  polisutbildade  personer  i
anspråk,  bl.a.  för  att utföra vissa uppgifter som
normalt utförs av polisen.  Den då aktuella motionen
fick enligt utskottet anses tillgodosedd.


I årets regleringsbrev för polisväsendet  anges att
Rikspolisstyrelsen  skall beskriva förutsättningarna
för   att   ta   andra   myndigheter    eller   icke
polisutbildade personer i anspråk för uppgifter  som
normalt  utförs  av polisen. Redovisningen kan också
omfatta förslag om andra åtgärder som kan vidtas för
att komplettera polisens verksamhet med att övervaka
allmän  ordning  och   säkerhet.   Uppdraget   skall
redovisas senast den 1 juni 1999.


Inom  Polismyndigheten  i  Stockholms  län  har det
under  år  1998  gjorts  en  översyn av de polisiära
arbetsuppgifterna   i   syfte   att    effektivisera
verksamheten inom myndigheten. Den s.k. ROPA-gruppen
har  i  en  rapport hösten 1998 analyserat  polisens
arbetsuppgifter. När det gäller sådana uppgifter som
följer  av  lag   eller   förordning   -  exempelvis
utfärdande     av     pass    och    hantering    av
parkeringsärenden - har  gruppen  föreslagit att man
skall  vända  sig  till  regeringen och  föreslå  en
statlig  utredning som ges  uppdraget  att  göra  en
totalöversyn av vad polisen skall syssla med.


Utskottet  kan  konstatera  att  frågan  om vad som
skall  vara uppgifter för polisen uppmärksammats  på
olika håll,  och  att  syftet  är  att åstadkomma en
effektiv  resursanvändning inom polisen.  Resultatet
av det inledda  arbetet  bör  avvaktas. Utskottet är
alltså inte berett att nu göra en annan bedömning av
hur t.ex. frågor om pass bör hanteras  i  framtiden.
Utskottet avstyrker motionerna Ju910 och Ju911 i här
aktuella delar.




Åtgärder mot den kvalificerade
brottsligheten




I   motion   Ju913   (m)  begärs  åtgärder  mot  den
organiserade brottsligheten,  bl.a.  efterfrågas  en
utökad användning av kriminalunderrättelseverksamhet
i syfte att komma åt internationella smugglarligor.


Den organiserade brottsligheten hör till de områden
som  polisen skall prioritera i sin brottsbekämpande
verksamhet.


I regeringens skrivelse Lägesrapport i fråga om den
ekonomiska    brottsligheten    (skr.    1998/99:25)
redovisas bl.a. att det inom ramen för EU-samarbetet
har  inrättats en s.k. högnivågrupp vars uppgift  är
utarbeta  en  särskild  handlingsplan  med särskilda
rekommendationer  för  åtgärder mot den organiserade
brottsligheten.   Handlingsplanen    innehåller   15
politiska     riktlinjer     och     30    särskilda
rekommendationer  med  uppmaningar  till  rådet  att
vidta en rad konkreta åtgärder som spänner  över ett
vitt fält. Stor vikt läggs vid hur det rättsliga och
polisiära  samarbetet  är  organiserat.  Ett flertal
rekommendationer   handlar  om  att  skapa  nätverk,
centrala kontaktpunkter  och  andra  kontaktytor för
att   befrämja   informationsutbyte   och  samarbete
myndigheter och länder emellan. I enlighet med en av
riktlinjerna har en sektorsövergripande  arbetsgrupp
för frågor om organiserad brottslighet inrättats.


I  skrivelsen  redovisas  även  inrättandet  av  en
aktionsgrupp    mot   organiserad   brottslighet   i
Östersjöområdet.   Inom   ramen  för  den  operativa
verksamheten genomfördes under  år  1997  gemensamma
åtgärder såvitt avser bl.a. penningtvätt, handel med
narkotika  och stulna bilar, illegal migration  samt
smuggling av vapen och punktskattepliktiga varor.


I fråga om  tullsamarbete  anförs  i skrivelsen att
mellanstatligt administrativt bistånd  är  en  metod
att  bekämpa  brottsligheten  i  fråga.  Sverige har
ingått   bilaterala   och  multilaterala  avtal   om
tullsamarbete med en lång  rad  stater, däribland de
baltiska  staterna,  Ryssland  och  Polen.  För  EU-
länderna gäller EG-förordningar på området.


I  november  1998 beslutade regeringen  att  ge  en
kommitté med parlamentariskt  inslag  i  uppdrag att
utreda  polisens  organisation  för att bekämpa  den
grova   och   organiserade   brottsligheten    (dir.
1998:101). Kommittén skall särskilt undersöka om  de
centrala polisresursernas befogenheter i förhållande
till    övrig    polis,    särskilt    vad    gäller
kriminalunderrättelseverksamheten,           behöver
förstärkas  i  syfte att nå nationell samordning  av
och  ett  kraftfullt   agerande   mot   den   grövre
brottsligheten,   särskilt   säkerhetshotande  eller
organiserad    sådan    eller    brottslighet    med
internationell anknytning.


Utskottet ser i likhet med motionärerna  med oro på
den  brottslighet som innebär smuggling in i  landet
av exempelvis  alkohol  och tobak. Samtidigt noterar
utskottet att en rad åtgärder  vidtagits  på området
och att den ifrågavarande typen av brott hör till de
brott   vars  bekämpning  skall  prioriteras.  Något
uttalande  från  riksdagen  behövs enligt utskottets
mening  inte.  Motion  Ju913  i  här   aktuell   del
avstyrks.




Effektiviteten i brottsbekämpningen




I  motion  Ju3  (m) hävdas att regeringen bör ta ett
samlat  grepp  om  frågorna   om  integritet  kontra
effektivitet i brottsbekämpningen.


Utskottet  konstaterar  att  utvecklingen   av   ny
teknik,  bl.a. inom IT- och teleområdena, har skapat
nya och effektivare  verktyg för brottsbekämpningen.
Detta  har samtidigt inneburit  att  frågor  om  den
personliga   integriteten   kommit   i  fokus.  Inom
Justitiedepartementet  pågår  arbete  i ett  flertal
olika hänseenden med bäring på dessa problem.


Till  att  börja  med kan erinras om att  det  inom
departementet för närvarande  bereds frågor om såväl
hemlig   avlyssning,   s.k.  buggning,   som   andra
straffprocessuella tvångsmedel, bl.a. sådana som rör
IT. I dessa ärenden kommer  naturligtvis  frågan  om
förhållandet  mellan  effektivitet  och integritet i
brottsbekämpningen att analyseras särskilt noggrant.


Utskottet har vidare inhämtat att regeringen  anser
att det från integritetssynpunkt är viktigt att  den
nya  polisregisterlagstiftningen  noga följs upp och
utvärderas. Regeringen avser därför  att  inom  kort
tillsätta  en  utredning  som  bl.a.  skall  få till
uppgift      att      följa     genomförandet     av
polisregisterlagstiftningen   och   analysera  vilka
konsekvenser    polisens   samlade   hantering    av
personuppgifter enligt  den  nya  lagstiftningen får
för den personliga integriteten.


Slutligen kan nämnas att regeringen  överväger  att
initiera  en  samlad analys från integritetssynpunkt
av tvångsmedelslagstiftningen.  Frågan  om  formerna
för  en sådan analys bör dock anstå tills resultaten
av de ovan redovisade övervägandena föreligger.


Utskottet  noterar  att  det  inte  synes föreligga
någon egentlig oenighet när det gäller vikten av att
integritetsfrågorna          uppmärksammas         i
lagstiftningsarbetet.  Motionsönskemålet  får  anses
vara  tillgodosett med de  åtgärder  som  regeringen
aviserat. Motion Ju3 i här aktuell del avstyrks.




New York-modellen




I motionerna  Ju901  (m) och So462 (fp) förordas att
polisens arbetsmetoder  förändras med utgångspunkt i
en reform som genomförts  i New York. I motion Ju911
(fp) anförs att ett projekt  i  Eskilstuna  med  New
York-modellen  som  förebild varit framgångsrikt och
bör ges ökad spridning.


På senare tid har en  av  New  York-polisen  använd
arbetsmetod    -    den    s.k.   nolltoleransen   -
uppmärksammats  i  Sverige. Nolltolerans  innebär  i
korthet att polisen  med  kraft bekämpar alla brott,
hur bagatellartade de än är,  liksom  allt  som  kan
betraktas  som  ordningsproblem.  Grundtanken är att
det   finns   ett   samband   mellan  oordning   och
brottslighet  samt  att  mindre brott  föder  grövre
brott.


Vidare betonas resultatuppföljning  starkt inom New
York-polisen.  Chefen för New York-polisen  har  två
gånger i veckan genomgång med polischeferna, och vid
dessa möten granskas  brottsutvecklingen  i de olika
polisområdena  med  hjälp  av  färsk brottsstatistik
från det s.k. Compstat-brottsdatasystemet.


Hösten  1997  besökte utskottet New  York  för  att
studera  polisens   arbetsmetoder   där.  En  första
reflexion var att förhållandena i New York och de vi
har i Sverige givetvis skiljer sig åt markant. Detta
gäller såväl beträffande brottslighetens  omfattning
som  beträffande  polisens  arbetsförhållanden   och
myndighetskultur.  Detta hindrar emellertid inte att
det finns inslag i New  York-polisens  arbetsmetoder
som är intressanta att studera.


Utskottet    har    tidigare   behandlat   liknande
motionsyrkanden.  I  samband   med   att   utskottet
behandlade regeringens budgetproposition för år 1998
anförde utskottet att det närmast är självklart  att
erfarenheterna  från  New  York  inte går att direkt
överföra till Sverige. Där fanns emellertid  en  del
intressanta  tankegångar som säkerligen skulle komma
att påverka polisarbetet  också här. Utskottet ansåg
vidare att frågan knappast lämpade sig för generella
uttalanden i den ena eller  andra  riktningen  (bet.
1997/98:JuU1 s. 31).


Utskottet   hänvisade   till  detta  uttalande  när
utskottet senast hade frågan  uppe  till  behandling
(bet. 1997/98:JuU13 s. 43).


Här kan även nämnas att det av motionärerna  nämnda
projektet  i  Eskilstuna  utvärderats. Utvärderingen
redovisas i rapporten Att förebygga oordning och öka
tryggheten  i  stadskärnan,  som   utarbetats   inom
Polishögskolans  forskningsenhet.  I  rapporten sägs
bl.a.   att  inga  nya  större  resurser  tillfördes
polismyndigheten  och  att projektet pågick under en
relativt kort tid. Några  dramatiska  effekter kunde
därför  inte  förväntas. Resultatet av projektet  är
enligt rapporten  ändå  förenligt  med ett antagande
att   projektet   haft  effekt  på  förekomsten   av
ordningsstörningar   och   våldsbrott  i  Eskilstuna
centrum. Det har också lett till att fler av dem som
ofta  vistas där på kvällar och  nätter  känner  sig
trygga.  Vidare  sägs  i  rapporten  att  den lokala
opinionen var övervägande positiv till det  slag  av
åtgärder   som   ingick   i  projektet.  Bland  s.k.
höganvändare   av   centrum   förändrades   dessutom
attityden  till  polisens  arbetsinsats   i  positiv
riktning.   I   rapporten   tas   också   upp  några
metodfrågor.


I årets budgetproposition anför regeringen  att det
problemorienterade arbetssättet har utvecklats under
de  senaste  åren.  Det  är  emellertid önskvärt att
utvecklingen  går fortare. Problemorientering  måste
vara en grundläggande strategi i all polisverksamhet
och ligga till  grund  för  allt polisarbete på alla
nivåer. Att arbeta problemorienterat  innebär  bl.a.
att  systematiskt  definiera  vilka förhållanden som
orsakar      och      underlättar      brott     och
ordningsstörningar. Utifrån en sådan analys planerar
och  vidtar  polisen de åtgärder som är bäst  ägnade
att     minska    riskerna     för     brott     och
ordningsstörningar. Därefter följs vidtagna åtgärder
upp och utvärderas.


Utskottet  kan i och för sig hålla med motionärerna
om att de förändrade  arbetsmetoder  som kommit till
användning   i  bl.a.  Eskilstuna  synes  ha   varit
framgångsrika; utvärderingen talar i den riktningen.
Utskottet anser  emellertid  - i likhet med tidigare
ställningstaganden - att frågan  inte lämpar sig för
några generella uttalanden. Motionerna  Ju901, Ju911
och So462 i här aktuella delar avstyrks.




Uniformerad polis




I  motion Ju913 (m) hävdas att uniformerade  poliser
är en viktig brottsförebyggande resurs.


Enligt   de   föreskrifter  som  Rikspolisstyrelsen
meddelat om tilldelning  och bärande av polisuniform
sägs att uniform skall bäras  av  polisman i tjänst,
om inte civil klädsel är lämpligare  med hänsyn till
tjänstens   eller   uppdragets   art   eller   andra
omständigheter (RPS FS 1996:8, FAP 798-1). Utskottet
har   inhämtat   att   föreskrifterna   fått   denna
utformning    i    syfte    att    möjliggöra    för
kriminalpoliser  och  spaningspersonal  att uppträda
civilklädda när det är lämpligare.


Utskottet har tidigare behandlat yrkanden  i  detta
ämne.   Senast   skedde   det   hösten   1998  (bet.
1997/98:JuU1  s.  30).  Utskottet  vidhöll  då   sin
tidigare  intagna ståndpunkt, nämligen att de regler
som finns syftar  till  att  poliser  normalt  skall
använda  uniform  i tjänsten, och att det inte finns
anledning för riksdagen att uttala sig i frågan.


Utskottet kan inte  se att det framkommit något som
motiverar en annan bedömning än den utskottet gjorde
förra våren, och utskottet  avstyrker motion Ju913 i
här aktuell del.




Säkerhetsskyddsfrågor




Placering i säkerhetsklass




I motion K297 (kd) begärs en  översyn av reglerna om
placering i säkerhetsklass och  av kravet på svenskt
medborgarskap för vissa anställningar.


Bestämmelser som är av intresse  i detta sammanhang
finns   i   säkerhetsskyddslagen   (1996:627)    och
säkerhetsskyddsförordningen   (1996:633),   och   de
innebär i huvudsak följande.


Säkerhetsprövning  skall  göras  innan  en  person,
genom  anställning eller på något annat sätt, deltar
i verksamhet  som  har betydelse för rikets säkerhet
eller anlitas för sysslor som är viktiga för skyddet
mot  terrorism.  Säkerhetsprövningen  skall  omfatta
registerkontroll   och   särskild   personutredning.
Prövningen skall göras  av  den  myndighet som avser
att  anställa  personen  i  fråga.  Till  grund  för
prövningen     skall     läggas     resultatet    av
registerkontrollen       och      den      särskilda
personutredningen.


Registerkontroll   skall  således   göras   om   en
anställning  eller  deltagande  i  någon  verksamhet
placerats  i  säkerhetsklass.  Registerkontroll  får
även göras i andra  fall,  om det behövs för skyddet
mot terrorism och det finns särskilda skäl.


I  fråga  om  placering  i  säkerhetsklass  innebär
reglerna   att  -  utöver  anställningar   -   bl.a.
tjänstgöring    enligt    lagen    (1994:1809)    om
totalförsvarsplikt  kan placeras i säkerhetsklass. I
säkerhetsklass  1 placeras  anställningar  m.m.  där
vederbörande i stor  omfattning får del av uppgifter
som omfattas av sekretess  och  som  är av synnerlig
betydelse  för  rikets säkerhet. I säkerhetsklass  2
placeras anställningar  m.m.  där  vederbörande i en
omfattning som inte är obetydlig får  del  av sådana
uppgifter  som kan grunda placering i säkerhetsklass
1. I säkerhetsklass  3  slutligen placeras den som i
övrigt  får  del  av  uppgifter   som   omfattas  av
sekretess   och  som  är  av  betydelse  för  rikets
säkerhet, om  ett  röjande  av uppgifterna kan antas
medföra men för rikets säkerhet  som  inte endast är
ringa.


Beslut om placering i säkerhetsklass 2  och  3  får
fattas  av  ett  stort antal myndigheter, kommunerna
och    landstingen.   Beslut    om    placering    i
säkerhetsklass 1 får bara fattas av regeringen.


När det  gäller  antalet  anställningar m.m. som är
placerade   i   säkerhetsklass  finns   inga   säkra
uppgifter. Enligt en enkät som SÄPO-kommittén gjorde
under våren 1989  fanns  det ca 1 000 tjänster i det
som då benämndes skyddsklass  1  A,  cirka  10 000 i
skyddsklass  1 B och cirka 400 000 i skyddsklass  2.
Av tjänsterna  i  klass  2  var den helt övervägande
delen hänförliga till försvaret och krigsplaceringen
av värnpliktiga. Det bör dock  noteras  att  när den
nya     säkerhetsskyddslagen    infördes    ändrades
kriterierna    för    placering    i    den   lägsta
säkerhetsklassen   i   syfte   att   minska  antalet
kontrollerade (prop. 1995/96:129 s. 41).


I detta sammanhang bör dock nämnas att  det  i  den
proposition     som     låg     till    grund    för
säkerhetsskyddslagen    angavs    att   det    under
verksamhetsåret 1993/94 gjordes 126 479 kontroller i
det  som då kallades skyddsklass 2,  som  kan  sägas
motsvara   säkerhetsklass   3.  Av  Registernämndens
verksamhetsberättelse  för  år   1997   framgår  att
registerkontroll    för   anställningar   m.m.   som
placerats i säkerhetsklass 3 begärdes i 63 662 fall.


När det gäller krav  på  medborgarskap föreskrivs i
29  § säkerhetsskyddslagen att  en  säkerhetsklassad
anställning   vid   staten,   en  kommun  eller  ett
landsting endast får innehas av  den  som  är svensk
medborgare.


I januari 1999 beslutade regeringen att en särskild
utredare  skulle  tillkallas för att göra en översyn
av krav på medborgarskap  och  andra krav relaterade
till medborgarskap i lagstiftningen  (dir.  1999:4).
Utredaren  skall  bl.a.  analysera  de  argument med
vilka   förekommande   krav   tidigare   motiverats.
Utredaren skall också pröva relevansen av befintliga
krav  samt  vid  behov föreslå författningsändringar
eller andra åtgärder.  I direktiven anges vidare att
den ledande principen i  arbetet skall vara att lika
rättigheter och skyldigheter oavsett medborgarskap i
största möjliga utsträckning skall gälla för landets
invånare.  Bland skälen för  en  översyn  nämns  att
Säkerhetsskyddsutredningen  -  vars  arbete låg till
grund  för  säkerhetsskyddslagen  - ansett  att  det
kunde finnas anledning att återkomma  till frågan om
medborgarskapskravet,  eventuellt i samband  med  en
mera genomgripande översyn  av utländska medborgares
ställning. Utredaren skall slutredovisa sitt uppdrag
senast den 1 maj 2000.


Utskottet kan inledningsvis konstatera att reglerna
i  säkerhetsskyddslagen  syftar   till   att  minska
antalet anställningar m.m. som placeras i den lägsta
säkerhetsklassen. En avsevärd minskning synes  också
ha  skett.  Frågan  om  en  anställning  m.m.  skall
placeras  i  säkerhetsklass är dessutom en fråga som
respektive  myndighet   har   att   avgöra   utifrån
myndighetens  eget  behov. Utskottet utgår från  att
placering i säkerhetsklass inte sker i onödan. Något
uttalande från riksdagen  i  frågan  bör alltså inte
göras.


När  det  så  gäller  frågan  om kravet på  svenskt
medborgarskap    kan   utskottet   konstatera    att
motionsönskemålet,  som  i  och för sig inte tillhör
utskottets beredningsområde,  är  tillgodosett genom
den nyligen tillsatta utredningen.


Utskottet avstyrker motion K297 i här aktuell del.




Registernämnden




I motion Ju918 (mp) hävdas att alla  riksdagspartier
bör vara företrädda i Registernämnden.


I  samband  med att säkerhetsskyddslagen  trädde  i
kraft inrättades  Registernämnden. Nämnden har bl.a.
till  uppgift  att pröva  frågor  om  utlämnande  av
uppgifter    i   polisregister    i    ärenden    om
registerkontroll        enligt        den        nya
säkerhetsskyddslagen.   I   och   med   att  nämnden
inrättades upphörde Rikspolisstyrelsens styrelse att
vara det organ som tar ställning till dessa  frågor.
I   propositionen   uttalade   regeringen   att   en
fristående  registernämnd  i hög grad kan stärka den
parlamentariska   och   medborgerliga    insynen   i
Säkerhetspolisens verksamhet.


Enligt  förordning  (1996:730) med instruktion  för
Registernämnden skall  nämnden  bestå  av högst åtta
ledamöter,   varav   en   ordförande   och  en  vice
ordförande.  Ledamöterna  utses  av  regeringen   på
bestämd  tid.  Regeringen  utser ordförande och vice
ordförande.


Utskottet har behandlat liknande yrkanden tidigare.
Våren 1997 (bet. 1996/97:JuU10  s.  6)  konstaterade
utskottet att det i förordningen med instruktion för
Registernämnden   inte   sägs   något   om  huruvida
politiska   partier  skall  vara  representerade   i
nämnden. Utskottet  fann  inte  heller anledning att
föreslå  regeringen  en sådan ordning.  Det  fick  i
stället överlåtas åt regeringen  att  utse  personer
som är lämpliga för uppdraget.


När utskottet våren 1998 (bet. 1997/98:JuU20  s. 16
f) återigen behandlade frågan anförde utskottet  att
det   förhållandet   att   endast   två  partier  är
företrädda  i  nämnden inte innebär att  behovet  av
parlamentarisk insyn inte skulle vara tillgodosett.


Som anförts ovan  har regeringen beslutat att ge en
kommitté med parlamentariskt  inslag  i  uppdrag att
utreda  polisens  organisation  för att bekämpa  den
grova  och  organiserade  brottsligheten.  Kommittén
skall   bl.a.   belysa   Rikskriminalpolisens    och
Säkerhetspolisens roller i sammanhanget och pröva om
gränsdragningen  mellan  dessa  båda  polisorgan bör
förändras.   Därvid   skall  också  frågan  om   den
demokratiska  insynen  i   och   kontrollen  av  den
centrala   polisverksamheten  behandlas.   Kommittén
skall redovisa  sitt  uppdrag senast den 31 december
1999.


Utskottet har inhämtat att tanken med direktiven är
att Registernämndens uppgifter  och därmed även dess
sammansättning        skall        omfattas       av
utredningsuppdraget.     Utredningen    bör     inte
föregripas. Motion Ju918 i denna del avstyrks.




Ordningsvakter




I  några  motioner  tas olika  frågor  upp  som  rör
ordningsvakter. I motion Ju902 (fp) föreslås sålunda
att  polisen  omedelbart  skall  underrättas  om  en
ordningsvakt  döms  för  brott.  Vidare  efterfrågas
ökade utbildningsinsatser  och möjligheter för andra
än polisen att bedriva utbildning av ordningsvakter.
Motionären förordar också en ordning innebärande att
ordningsvakter  alltid  skall   vara   knutna   till
bevakningsföretagen,  något  som syftar till att öka
möjligheterna  att  kontrollera  ordningsvakterna  i
skattehänseende. I motion  N326  (m,  kd) hävdas att
det  bör  bli  lättare  att erhålla förordnande  som
ordningsvakt.


De   grundläggande  bestämmelserna   i   fråga   om
ordningsvakter   finns   i   lagen   (1980:578)   om
ordningsvakter.  De  innebär  i  huvudsak  följande.
Ordningsvakter  får  förordnas att tjänstgöra  bl.a.
vid  allmänna sammankomster,  cirkusföreställningar,
offentliga  tillställningar, bad- och campingplatser
samt lokaler  där  alkoholdrycker  serveras.  Om det
finns  ett  särskilt  behov  och det är av väsentlig
betydelse  från allmän synpunkt  får  ordningsvakter
förordnas även  i  andra fall än de som uttryckligen
anges  i lagen. Till  ordningsvakt  får  endast  den
förordnas  som  med hänsyn till laglydnad och övriga
omständigheter är  lämplig  för  uppdraget  och  har
fyllt   20   men   inte   65  år.  Det  ankommer  på
Rikspolisstyrelsen   eller  polismyndigheterna   att
fatta beslut om att förordna ordningsvakter.


I  samband med att polismyndigheten  prövar  om  en
person  uppfyller  kravet på laglydnad görs - enligt
vad utskottet inhämtat - en kontroll i bl.a. person-
och belastningsregistret,  som  innehåller uppgifter
om ådömda påföljder. Sådana kontroller  görs också i
samband med att ett förordnande förnyas samt  om det
av tips eller andra skäl framgår att en ordningsvakt
kan misstänkas för brott.


Motionsönskemålet   avseende   underrättelse   till
polisen  om  fällande  domar i brottmål tar sikte på
vad som i registerkontrollsammanhang brukar benämnas
spontanutlämning.   En   registerkontroll   kan   av
naturliga skäl bara avse de  uppgifter  som  just då
finns  registrerade.  Det  kan  emellertid hända att
uppgifter  tillförs registret efter  kontrollen  och
efter det att  den kontrollerade fått anställningen.
En sådan situation  är  när  vederbörande  dömts för
brott.     Enligt     29     §     andra     stycket
säkerhetsskyddsförordningen       skall       därför
Rikspolisstyrelsen     göra    framställning    till
Registernämnden  om  utlämning   av   uppgifter   ur
polisregister efter det att registerkontroll gjorts.
Regleringen   tar  sikte  på  sådana  fall  där  den
kontrollerade har  en  säkerhetskänslig anställning.
Framställningar     om     spontanutlämning     görs
kontinuerligt. Den nu beskrivna ordningen gäller för
anställningar  som  föregås   av   registerkontroll,
exempelvis    anställning    i    bevakningsföretag.
Ordningsvakter som har en sådan anställning omfattas
alltså av systemet med spontanutlämning.


Vad  gäller  utbildningen  av ordningsvakter  finns
bestämmelser i Rikspolisstyrelsens  föreskrifter och
allmänna   råd  angående  ordningsvakter   (RPS   FS
1986:58, FAP  692-1).  Utbildningens  målsättning är
att   en   ordningsvakt  skall  bibringas  så   goda
kunskaper att förekommande arbetsuppgifter kan lösas
på ett korrekt  och  smidigt  sätt. I föreskrifterna
finns  också  bestämmelser  bl.a.   om  polischefens
ansvar   för   utbildningen,   om   hur   den  skall
genomföras, kurs-innehåll och omfattning.


Rikspolisstyrelsen kan medge dispens från  kraven i
föreskrifterna.      I     dagsläget     har     två
bevakningsföretag  beviljats  tillstånd  att  själva
bedriva utbildning av ordningsvakter, nämligen Falck
Security och Securitas.  Nyligen gav regeringen även
ett utbildningsföretag - Väktarskolan  -  ett sådant
tillstånd (beslut den 18 mars 1999, Ju98/2875).


Trygghetsutredningen   har  i  sitt  slutbetänkande
Trygghet mot brott (SOU 1995:146)  behandlat  frågan
om  ordningsvakternas  utbildning  och  bl.a. kommit
fram  till  att  den lärarledda undervisningen  inte
behöver utökas. Utredningen har i stället föreslagit
att kravet på självstudier skall öka.


Justitieministern  har  i ett interpellationssvar i
riksdagen våren 1998 (protokoll 1997/98:92) sagt att
hon anser att det förslaget  inte  är  tillräckligt.
Även den lärarledda undervisningen måste utökas. Hon
anförde vidare att det inte räcker att man  en  gång
fått  en  basutbildning,  utan  man måste hela tiden
under  sin  yrkesverksamma period ha  möjlighet  att
återkomma.


Trygghetsutredningen  har  även behandlat frågan om
en sammanslagning av ordningsvakterna  och väktarna,
dvs.    personal   anställd   i   bevakningsföretag.
Utredningen  ansåg  att  systemet  -  med  en  sådan
ordning  -  inte  minst  för  allmänheten skulle bli
lättare  att  tillgodogöra  sig. Men  bl.a.  av  den
anledningen  att ordningsvakterna  har  befogenheter
som  annars i princip  endast  tillkommer  polismän,
exempelvis  omhändertagande  av  berusade  personer,
ansåg utredningen att det var svårt att tänka sig en
sammanslagning.  Trygghetsutredningen tog också  upp
frågan    om    att    -    såsom    förordats    av
Bevakningsföretagens riksförbund - till ordningsvakt
endast förordna den som är anställd  som  väktare  i
ett  bevakningsföretag.  Utredningen  ansåg  att ett
sådant  system  skulle innebära ett drastiskt avsteg
från de principer  som  ligger  till  grund  för den
nuvarande  lagstiftningen,  samtidigt som det skulle
innebära uppenbara praktiska  svårigheter exempelvis
i glesbygdsområdena. Utredningen  kom  fram till att
skillnaden  mellan ordningsvakter och väktare  borde
upprätthållas även i fortsättningen.


Frågor  om  ordningsvakternas  utbildning  och  den
framtida användningen av dem bereds för närvarande i
Regeringskansliet.


Utskottet noterar att det i Regeringskansliet pågår
beredning av flera  frågor som tas upp i motionerna,
och  utskottet anser att  resultatet  bör  avvaktas.
Frågan  om  hur den polismyndighet som har att fatta
beslut  om återkallelse  skall  få  reda  på  om  en
ordningsvakt   dömts   för   brott  eller  inte  har
emellertid inte berörts av Trygghetsutredningen, men
utskottet utgår från att regeringen  - i den mån det
behövs - vidtar erforderliga åtgärder.  Utskottet är
alltså  i  nuvarande beredningsläge inte berett  att
ställa sig bakom önskemålen i motion Ju902.


Vad härefter  gäller förslaget att göra det lättare
att få förordnande  som ordningsvakt anser utskottet
att  ordningsvakternas   särställning   i  fråga  om
exempelvis  våldsanvändning  gör  det motiverat  att
låta   polisen   avgöra   om  det  finns  behov   av
ordningsvakter  eller inte.  En  annan  sak  är  att
möjligheterna  att  anordna  utbildning  kan  behöva
vidgas, vilket för  övrigt  redan  skett  genom  ett
nyligen fattat regeringsbeslut. Utskottet kan alltså
inte  tillstyrka förslaget i motion N326 som innebär
att frågan  om  hur  många  ordningsvakter som skall
finnas  i  praktiken  kommer  att   överlämnas  till
marknadskrafterna.


Utskottet avstyrker motion Ju902 och  motion N326 i
här aktuell del.




Antalet poliser




I  motion  Ju913  (m)  förordas  en förstärkning  av
polisen,     bl.a.     med    kommunalt    anställda
ordningsvakter. Vidare begärs en översyn i syfte att
kartlägga  det  framtida  behovet   av   poliser.  I
motionen föreslås också att polisutbildningen utreds
såvitt  gäller bl.a. dess geografiska placering  och
huvudmannaskap.


I   juli   1995    fick    en    arbetsgrupp   inom
Justitiedepartementet   i   uppdrag  att   se   över
rekryteringen och utbildningen  av  poliser.  I mars
1996   presenterades   promemorian  Rekrytering  och
grundutbildning av poliser  (Ds 1996:11). Regeringen
uppdrog    därefter   åt   Rikspolisstyrelsen    att
detaljplanera en ny grundutbildning för poliser.


Den nya grundutbildningen  för poliser påbörjades i
januari  1998.  Den  är  särskilt  inriktad  på  det
problemorienterade,  förebyggande,   brottsutredande
och kontaktskapande polisarbete som närpolisreformen
utgår  från  och  som  är en grund för allt  modernt
polisarbete.  I den första  kursomgången  antogs  68
elever och under  hösten  har ytterligare 185 elever
påbörjat    utbildningen.   Regeringen    anför    i
budgetpropositionen   för  innevarande  år  att  den
förutsätter att antalet  aspiranter  kommer  att öka
under  året.  En  sådan  ökning är enligt regeringen
nödvändig   för  att  långsiktigt   säkerställa   en
godtagbar       personalförsörjning,       förbättra
åldersstrukturen och höja kompetensen.


Här bör även nämnas att Trygghetsutredningen i sitt
ovan nämnda betänkande  föreslagit  en  mer generell
utformning  av förutsättningarna för förordnande  av
ordningsvakter. Avsikten är att ordningsvakter skall
kunna förordnas  i  fler  fall än som är möjligt med
dagens lagstiftning. Enligt  utredningen bör polisen
samråda   med   respektive   kommun    och   meddela
förordnanden  i  den omfattning som polismyndigheten
anser vara nödvändig för en acceptabel service genom
ordningsvakter. Förordnanden  kan  då  ges  till  en
eller  flera  personer,  anställda  inom  kommunen -
personal    inom   räddningstjänsten   eller   andra
kommunalt anställda - eller andra lämpliga personer.


Utredningen  nämner  även som en konsekvens av sitt
förslag   om   en   mer   generell    reglering   av
ordningsvakterna att det bör bli möjligt att ge viss
personal  inom  räddningstjänsten  förordnande   som
ordningsvakt,  dock  endast  i  syfte  att  dirigera
trafik vid olycksplatser.


Utskottet  har  behandlat  liknande motionsyrkanden
tidigare  (bet.  1997/98:JuU1  s.   34).   Utskottet
avstyrkte  de  då  aktuella yrkandena med hänvisning
till att polisutbildningens utformning nyligen varit
föremål för översyn,  och  utskottet utgick från att
utbildningen skulle få det innehåll  som  krävs  för
att  förse  alla  verksamhetsgrenar inom polisen med
kompetent      polispersonal.       Vad       gällde
polisförsörjningen   utgick   utskottet   från   att
regeringen  noga  skulle  följa  Rikspolisstyrelsens
arbete  med att bevaka att det finns  tillgång  till
det antal poliser som behövs för verksamheten. Något
särskilt uppdrag för detta ansåg utskottet inte vara
nödvändigt.


Utskottet  har  inhämtat att frågan om att förlägga
en   polisutbildning    till    Umeå   bereds   inom
Rikspolisstyrelsen.   Kontakter   har   tagits   med
företrädare för Umeå universitet. Syftet är att göra
det möjligt att utbilda fler poliser  och  samtidigt
säkra   polisförsörjningen  avseende  landets  norra
delar. Det  finns  emellertid  ett  antal  frågor av
såväl praktisk som principiell natur som först måste
lösas.


I årets regleringsbrev för polisen anges bl.a.  att
Rikspolisstyrelsen   skall  vidta  de  åtgärder  som
behövs  för  att  långsiktigt   säkerställa  en  god
personalförsörjning, en rimlig åldersstruktur och en
hög kompetens.


Av polisväsendets budgetunderlag för åren 2000-2002
framgår att Rikspolisstyrelsen räknar  med  att  400
studerande  kommer  att  påbörja  sin utbildning vid
Polishögskolan  under  år 1999. För att  säkerställa
behovet av polispersonal  behöver  enligt  styrelsen
antalet  nyutbildade  poliser  öka  under början  av
2000-talet. En rekrytering på 600-650 studerande per
år behövs, om antalet poliser inte skall  minska  på
sikt.


Utskottet   anser  -  såvitt  gäller  förslaget  om
kommunala  ordningsvakter   -   att   resultatet  av
beredningen av Trygghetsutredningens betänkande  bör
avvaktas.


Vad härefter gäller den framtida polisförsörjningen
konstaterar  utskottet att Rikspolisstyrelsen ålagts
att vidta åtgärder  i  den av motionärerna förordade
riktningen. Härtill kommer  att det arbete som pågår
inom   Rikspolisstyrelsen   när   det    gäller   en
polisutbildning  i  Umeå syftar till att säkerställa
en god tillgång på utbildade  poliser  i  framtiden.
Något  initiativ  från  riksdagen  i  frågan  behövs
alltså inte.


Vad   slutligen   gäller  polisutbildningen  håller
utskottet med motionärerna om att det finns skäl som
talar för att överväga  dess  geografiska placering.
Detta  sker  också som framgår ovan.  I  övrigt  ser
utskottet inget  skäl att förorda att en ny generell
översyn av polisutbildningen påbörjas.


Det anförda innebär  att utskottet avstyrker motion
Ju913 i här aktuella delar.




Organisationsfrågor




Arbetstider




I   motion   Ju910  (kd)  begärs   en   översyn   av
schemaläggningen  av polisens arbete. I motion Ju918
(mp)  riktas  kritik   mot   det   sätt   på  vilket
utryckningsverksamheten       organiserats,      och
motionärerna  hävdar att utryckningstiderna  är  för
långa i glesbygden.


Riksrevisionsverket   har  på  regeringens  uppdrag
granskat  förläggningen  av  arbetstid,  särskilt  i
fråga om utryckningsberedskap,  i polismyndigheterna
i Stockholms län, Kalmar län och  Hallands  län (RRV
1998:53).  RRV konstaterar att verksamheten i  fråga
skulle behöva  planeras  mer  utifrån  variationer i
verksamhetsbehovet  än vad som sker i dag.  Även  om
utryckningsverksamheten  är förknippad med händelser
som oftast inte kan förutses,  vare  sig i tid eller
rum,  är  det  enligt  verket  ändå  möjligt  att  i
betydligt   större   utsträckning   än  i  dag   dra
slutsatser   av   statistik  över  ingripanden   och
brottsanmälningar m.m.  och  utifrån  detta  planera
bemanningen  efter  variationer i behov. RRV noterar
att  närpolisen  har  ett  system  -  periodplanerad
arbetstid - för att beakta  både kända variationer i
behov  och  de  insatser  som  planeras  utifrån  en
problemorienterad  strategi. Utryckningsstyrkor  och
trafikpolis tjänstgör  statiskt i tiden enligt fasta
tjänstgöringslistor.


RRV  har  utifrån sin granskning  identifierat  fem
viktiga hinder  för  att polisen skall kunna använda
sina resurser effektivt.  Bland  dem  kan nämnas att
resurserna för utryckning inte anpassas till löpande
variationer  i  behov. Bland annat försvårar  dagens
förhandlingsordning  för  ledningen  att förändra de
statiska tjänstgöringslistorna.


I årets budgetproposition har regeringen anfört att
det är av avgörande betydelse för att  åstadkomma en
effektivare  polisverksamhet  att  arbetstiderna  är
verksamhetsanpassade. Polisen måste  se till att det
finns tillräckligt med personal i tjänst på de tider
och  på de platser där de bäst behövs.  Det  är  ett
grundläggande   element   i  det  problemorienterade
arbetssättet     och    ett    sätt    att     sätta
medborgarperspektivet i fokus.


I årets regleringsbrev  för  polisen  anges som ett
verksamhetsmål att polismyndigheterna skall  anpassa
utryckningsresurserna  till  normala  variationer  i
behovet, använda dem problemorienterat  och  planera
utryckningsverksamheten   så   att   den  inte  stör
utvecklingen av närpolisverksamheten.


Myndigheterna  har  vidare  ålagts  att  vidta   de
åtgärder  som  erfordras  för  att råda bot på sådan
brister  i  planeringen inom utryckningsverksamheten
som påvisats  i  rapporten. Rikspolisstyrelsen skall
senast den 1 augusti  1999  redovisa  vilka åtgärder
som har vidtagits och i samband med årsredovisningen
vilka resultat som har uppnåtts.


Utskottet har tidigare (bet. 1997/98:JuU1  s. 31 f)
behandlat  frågan  om  en  verksamhetsanpassning  av
arbetstiderna inom polisen.  Utskottet  noterade  då
bl.a.  att  verksamhetsanpassning  av  arbetstiderna
angavs bland Rikspolisstyrelsens verksamhetsmål  och
att återrapporteringskrav knutits till det.


Utskottet vill inledningsvis understryka betydelsen
av     att    arbetstiderna    inom    polisen    är
verksamhetsanpassade.    Detta   är   en   avgörande
förutsättning  för att polisverksamheten  skall  bli
effektivare. Att det finns poliser i tjänst på tider
och platser där de bäst behövs är själva grundbulten
i   det   problemorienterade    arbetssättet,    ett
arbetssätt som bör genomsyra hela polisverksamheten.
En  verksamhetsanpassning  av  arbetstiderna innebär
också  att  tillgängligheten  och  därigenom   också
medborgarperspektivet sätts i fokus.


Utskottet   har  alltså  ingen  annan  grundsyn  än
motionärerna i  den  aktuella  frågan. Samtidigt kan
utskottet konstatera att regeringen vidtagit de mått
och  steg  som  kan  krävas.  Här  tänker  utskottet
särskilt  på det ovan beskrivna uppdraget  till  RRV
och  det  uppdrag   som   sedermera   lämnats   till
Rikspolisstyrelsen.  Mot  den  nu angivna bakgrunden
ser utskottet inte någon anledning  att  förorda  en
separat  översyn  av  schemaläggningen inom polisen.
Motionsönskemålet får anses  vara  tillgodosett  med
det   uppdrag   som   Rikspolisstyrelsen  fått,  och
utskottet avstyrker motion Ju910 i denna del.


När det sedan gäller utryckningsverksamheten kan
utskottet i och för sig hålla med om att
utryckningstiderna i vissa fall kan bli långa. Hur
verksamheten skall organiseras är emellertid en
fråga som måste besvaras utifrån bl.a. regionala och
lokala förhållanden. Frågan lämpar sig inte för
några generella uttalanden. I sammanhanget kan
noteras att det är ett verksamhetsmål för
polismyndigheterna att använda utryckningsresurserna
problemorienterat och att planera
utryckningsverksamheten så att den inte stör
utvecklingen av närpolisverksamheten. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Ju918 i här
aktuell del.




Effekterna av omorganisationen




I  motion  Ju204  (m)  begärs   en   granskning   av
effekterna  av  de  senaste  årens omorganisation av
polisen  och  åklagarväsendet. I  motion  Ju205  (s)
understryks vikten av att reformarbetet inom polisen
följs  upp  och  utvärderas.   I  motion  Ju301  (m)
kritiseras omorganisationen av åklagarväsendet,  och
motionären  anser att åklagarorganisationen så långt
som möjligt bör  sammanfalla  med polisens operativa
organisation och domstolsorganisationen.


I  samband med behandlingen av  budgetpropositionen
för  år   1998  tog  utskottet  ställning  till  ett
liknande motionsyrkande (bet. 1997/98:JuU1 s. 33 f).
Utskottet ansåg  att det då aktuella motionsyrkandet
fick anses vara tillgodosett  genom  den  då nyligen
tillsatta  Polisledningskommittén  (dir.  1997:121).
Utskottet  hänvisade  också  till en utredning  inom
Rikspolisstyrelsen  om  en  regional   struktur  för
polisen  i  vilken  frågan  om det länsöverskridande
samarbetet skulle analyseras.


Från och med den 1 januari 1999 gäller nya regler i
fråga  om  styrningen  av polisen  (prop.  1998/99:1
utg.omr. 4 avsnitt 4.7, JuU5). Förändringarna är ett
resultat  av  Polisledningskommitténs   arbete   som
redovisats  i  betänkande Styrningen av polisen (SOU
1998:74).   Förändringarna    innebär   i   huvudsak
följande.    En   polismyndighet   styrs    av    en
polisstyrelse.  Länsstyrelsen  har inte längre något
ansvar  för  polisverksamheten  i länet.  Varje  län
utgör  ett  polisdistrikt.  Rikspolisstyrelsen   har
tagit  över  länsstyrelsens  ansvar för tillsynen av
polisverksamheten.


I     regleringsbrevet     för     polisen      har
Rikspolisstyrelsen      ålagts      att     utveckla
polisväsendets   förmåga   att  analysera   uppnådda
resultat så att de på ett bättre  sätt  än i dag kan
ligga till grund för polisens egen planering och för
statsmakternas styrning av polisen.


Justitieministern  har  i  ett  interpellationssvar
nyligen (snabbprotokoll 1998/99:59)  konstaterat att
åklagarväsendet återtagit sin arbetskapacitet  efter
den    tillfälliga    nedgången    i   samband   med
åklagarreformen. Hon anförde också att  det  för att
ytterligare  höja  kvaliteten  och effektiviteten  i
verksamheten pågår en vidareutveckling  av samverkan
mellan  polis  och  åklagare.  När  det  gäller  IT-
användningen  pågår  flera  intressanta projekt  som
avser elektronisk överföring av data mellan åklagare
och polis. Enligt justitieministern  är  det viktigt
att  möjligheterna  till  s.k. avståndskommunikation
hela  tiden  förbättras,  bl.a.   för  att  reducera
antalet tidsödande resor.


Frågan   om   effekterna   av   de  senaste   årens
organisatoriska förändringar inom  rättsväsendet  är
på  utskottets  initiativ föremål för granskning hos
Riksdagens revisorer.  En  rapport  i ämnet beräknas
vara  klar i maj månad. Utskottet finner  inte  skäl
att   föregripa    den   av   utskottet   initierade
granskningen,  och  utskottet  avstyrker  motionerna
Ju204, Ju205 och Ju301.




Återanställning av civil personal




I motionerna Ju907 (v) och Ju918 (mp) hävdas att den
administrativa personal  som  sagts upp inom polisen
bör återanställas.


I  samband med behandlingen av  budgetpropositionen
för år  1998  behandlade utskottet liknande yrkanden
(bet. 1997/98:JuU1  s.  32  f). Utskottet anförde då
att  minskningen av antalet civilanställda  var  ett
ofrånkomligt  resultat  av  arbetet  med att anpassa
verksamheten  till  medelstilldelningen.   Utskottet
ville också erinra om att utskottet i inledningen av
besparingsarbetet  uttalat att besparingar i  första
hand skulle göras på  administrationen  och  inte på
den  operativa  polisverksamheten. Utskottet anförde
vidare att det var  en  viktig uppgift i bedömningen
av det framtida personalbehovet  att  finna  en  väl
avvägd  sammansättning  av  personal  inom  polisen,
bestående   av   såväl   poliser  som  administrativ
personal  och  experter av olika  slag.  Detta  hade
regeringen  också  understrukit  i  regleringsbrevet
till polisväsendet.  Vidare  noterade  utskottet att
vissa  åtgärder  hade  vidtagits  för  att  möta  de
konsekvenser  som uppstått. Som exempel nämndes  ett
ökat IT-stöd och  kompetenshöjande  åtgärder för den
civila   personalen.   Mot   den  bakgrunden   ansåg
utskottet att det inte fanns anledning för riksdagen
att göra något uttalande  i frågan.


Som angetts ovan i avsnittet om arbetstider anges i
årets  regleringsbrev  bl.a. att  Rikspolisstyrelsen
skall  vidta   de   åtgärder   som  behövs  för  att
långsiktigt  säkerställa en god personalförsörjning,
en rimlig åldersstruktur och en hög kompetens.


Utskottet har  inhämtat  att antalet civilanställda
under åren 1997 och 1998 minskat  med  totalt  1 622
personer.  Enligt  uppgift  från  Rikspolisstyrelsen
lämnade drygt 800 civilanställda polisväsendet efter
uppsägningarna åren 1997 och 1998.  Differensen är i
huvudsak hänförlig till tidiga pensionsavgångar  och
en   återhållsam  nyrekrytering.  Några  heltäckande
uppgifter om hur många som återanställts finns inte.
Såvitt  gäller  Polismyndigheten  i  Stockholm,  där
närmare  500  personer  sades  upp under de aktuella
åren, har ca 15 personer återanställts.


Utskottets uppfattning är alltjämt  att  det  är en
uppgift  för  polismyndigheterna  att  finna  en väl
avvägd fördelning mellan polisutbildad personal  och
civilanställda.  Utskottet  utgår  vidare  från  att
regeringen  följer utvecklingen. Utskottet anser att
det i dagsläget  inte  finns anledning för riksdagen
att  uttala sig i frågan,  och  utskottet  avstyrker
motionerna Ju907 och Ju918 här aktuella delar.




Samordning med räddningstjänsten




I  motion   Ju216   (c)   föreslås  att  närpolisens
verksamhet förs över till kommunerna  och integreras
med räddningstjänsten.


Utskottet   har  tidigare  behandlat  ett  liknande
yrkande  (bet.   1994/95:JuU14   s.   7).  Utskottet
förklarade  att  det  inte  var  berett  att  frångå
principen   att  polis-verksamheten  är  en  statlig
angelägenhet.   Utskottet   hänvisade   till   detta
uttalande   när   frågan  behandlades  senast  (bet.
1997/98:JuU18 s. 4).


Utskottet  håller fast  vid  sin  tidigare  intagna
ståndpunkt, och utskottet avstyrker motion Ju216.




Eftersökning av försvunna personer




I motion Ju210 (m) hävdas att polisens arbetsmetoder
i  fråga  om  eftersökande   av  försvunna  personer
behöver förändras, och motionären  föreslår  en  rad
förändringar, bl.a. bättre tränade hundar.


I       rapporten       Efterforskning       enligt
räddningstjänstlagen   av  försvunna  personer  (RPS
Rapport 1997:1) redovisas  förslag  om  hur polisens
efterforskning  av  försvunna  personer skall  kunna
effektiviseras. Särskild tonvikt  läggs på planering
- bl.a. upprättande av en s.k. efterforskningsplan -
och  utnyttjande  av  samhällets  totala   resurser,
inklusive  frivilliga.  Uppföljning av insatser  och
förebyggande  arbete  berörs  också.  Avslutningsvis
rekommenderas  i  rapporten  att  Rikspolisstyrelsen
vidtar ett antal åtgärder  i syfte att höja polisens
kompetens vid personefterforskning.  Häribland nämns
bl.a. att Rikspolisstyrelsen i egenskap av nationell
samordnare  bör  bevaka utvecklingen inom  och  utom
landet  när det gäller  teknik,  taktik  och  övriga
erfarenheter    som    görs    inom    området   för
personefterforskning.


Rikspolisstyrelsen   har   funnit   att   rapporten
innehåller  flera intressanta förslag och påpekanden
som   bör   bearbetas    vidare;   i   avvaktan   på
Rikspolisstyrelsens vidare  åtgärder  bör  rapporten
enligt styrelsen kunna utgöra en del av det material
som   ingår   i   polismyndigheternas  planering  av
insatser för per-
sonefterforskning.


Utskottet behandlade  ett  liknande  yrkande  våren
1998   (bet.   1997/98:JuU18   s.  5  f).  Utskottet
konstaterade att ett omfattande  arbete lagts ned på
att   förbättra   kunskapen   och  rutinerna   kring
efterforskning  av  försvunna personer.  De  förslag
till förbättringar som  lagts fram höll också på att
genomföras. Motionen fick anses tillgodosedd.


Utskottet  har  inhämtat  att   utbildningsinsatser
kommit igång på området. Hittills  har 40 polisbefäl
genomgått utbildningen Managing Search Operations på
Polishögskolan. Fyra av eleverna har  sedan  arbetat
fram en svensk variant på denna, och tanken är att i
nio   omgångar  med  30  elever  i  varje  fortsätta
utbildningen.     Ytterligare    utbildningsinsatser
planeras    också.   Härtill    kommer    att    ett
informationsmaterial   håller  på  att  tas  fram  i
samarbete   med   Sveriges  Civilförsvarsförbud.   I
materialet kommer bl.a.  användningen  av hundar att
tas upp.


Utskottet  kan  alltså  konstatera  att ytterligare
åtgärder vidtagits sedan förra våren.  När det sedan
gäller frågan om vilka metoder som bör användas  vid
eftersökningen  saknar  utskottet  underlag  för att
prioritera  vissa  metoder framför andra. Den frågan
bör i stället avgöras  av  dem  som  har  att utföra
själva arbetet, nämligen polismyndigheterna. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Ju210.




Kostnader för djurhållning




I  motion  Ju212 (s) begärs en utredning av reglerna
om polisens ansvar för vanvårdade djur som tagits om
hand  efter  beslut   av  länsstyrelsen.  Motionären
hävdar att kostnaderna  för  djurhållningen inte bör
belasta polisens anslag.


Enligt   31   §   djurskyddslagen  (1988:534)   får
länsstyrelsen besluta att ett djur skall tas om hand
genom  polismyndighetens  försorg  bl.a.  om  djuret
otillbörligt  utsatts  för  lidande  och  detta inte
rättas  efter  tillsägelse  av  tillsynsmyndigheten.
Kostnaden  skall  enligt  35  § samma  lag  slutligt
betalas av den mot vilken åtgärden  har  riktats, om
det   inte   finns  särskilda  skäl.  Kostnaden  kan
förskotteras av allmänna medel.


Hösten 1997 föreslog  regeringen bl.a. att ansvaret
för att verkställa beslut  om omhändertagande skulle
flyttas   från   polisen   till  länsstyrelsen   (se
lagrådsremiss  den 9 oktober  1997  Djurskyddet  och
tillsynen över hundar  och katter). Vidare föreslogs
att kostnaden skulle förskotteras  av länsstyrelsen.
Bakgrunden    till    förslaget   var   bl.a.    att
polismyndigheterna   sällan    kan    förutse    när
länsstyrelsen  fattar  ett beslut om omhändertagande
eller omfattningen av det. Detta hade i sin tur lett
till  att verkställandet  av  länsstyrelsens  beslut
blivit  fördröjt  i  en  utsträckning som inte varit
försvarbart   från   djurskyddssynpunkt.   Med   den
föreslagna ordningen skulle  länsstyrelsen  ges  ett
total-ansvar för djurskyddsfrågorna.


Lagrådsremissens  förslag i denna del togs inte upp
i  den  proposition  som   sedermera  lämnades  till
riksdagen (prop. 1997/98:28). Utskottet har inhämtat
att dessa frågor bereds i Regeringskansliet.


Utskottet kan till att börja med inte se något skäl
till att föreslå att kostnaden  skall  drabba  någon
annan  myndighet,  så länge uppgiften i fråga ligger
på polisen. Utskottet  anser  emellertid att det kan
finnas  anledning  att se mo-tionsönskemålet  i  ett
vidare perspektiv. Frågan  om  vad  som  bör vara en
uppgift för polisen är, som framgår ovan i avsnittet
om    polisens    arbetsuppgifter,    föremål    för
överväganden.   I  avvaktan  på  resultatet  av  det
pågående beredningsarbetet bör riksdagen inte uttala
sig i frågan. Motion Ju212 avstyrks.




Internationellt samarbete




I motion Ju215 (s)  efterfrågas regler som möjliggör
för polisen att samverka över riksgränser.


Våren 1998 godkände riksdagen på utskottets förslag
att  Sverige  skall  ansluta   sig   till  det  s.k.
Schengensamarbetet (bet. 1997/98:JuU15,  rskr. 181).
För en beskrivning av bakgrunden till samarbetet och
dess närmare innebörd kan därför hänvisas  till  det
ärendet. Sammanfattningsvis utgör Schengensamarbetet
ett  led i strävandena inom EU att förverkliga målet
om    den    fria    rörligheten    för    personer.
Personkontrollerna  vid  gränserna  mellan de länder
som deltar i samarbetet skall avvecklas  successivt.
För  att  den  fria rörligheten inte skall bli  till
hjälp   för   den   internationella   brottsligheten
innefattar   Schengensamarbetet    en    rad    s.k.
kompensatoriska  åtgärder,  exempelvis polisiärt och
rättsligt  samarbete.  Det polisiära  samarbetet  är
inriktat  på att förebygga  och  utreda  brott.  Det
avser   såväl    informationsutbyte   som   operativ
samverkan.


De  flesta  EU-stater   har   anslutit   sig   till
Schengensamarbetet,  bland  dem Danmark och Finland.
Norge har i likhet med Island  träffat  ett särskilt
samarbetsavtal med Schengenländerna.


I den proposition (prop. 1997/98:42) som  låg  till
grund    för    riksdagsbehandlingen    av   ärendet
förutskickades - i den del som är aktuell  här - att
vissa  ändringar  kunde  komma  att  behöva göras  i
vapenlagen.    Vidare   anfördes   att   de   övriga
lagbestämmelser   som   föranleds   av   reglerna  i
Schengenkonventionen  om  s.k.  fortsatt övervakning
och fortsatt förföljande borde tas  in i en särskild
lag  (prop. s. 81). Några förslag till  lagändringar
lades emellertid inte fram i ärendet.


Frågan  om lagändringar till följd av en anslutning
till   Schengensamarbetet    bereds    alltjämt    i
Regeringskansliet.


Utskottet  konstaterar att motionsönskemålet kommer
att bli tillgodosett  med  de  lagstiftningsåtgärder
som  kommer  att bli följden av Sveriges  anslutning
till Schengensamarbetet. Motion Ju215 avstyrks.




Alkoholförbud




I motion Ju221  (s) efterfrågas en lagändring så att
kommunerna får möjlighet att införa generella förbud
att dricka alkohol på offentliga platser. Bakgrunden
till yrkandet är en dom i Regeringsrätten.


Bestämmelserna i  ordningslagen (1993:1617) innebär
såvitt nu är aktuellt i huvudsak följande. En kommun
får - efter att ha fått bemyndigande av regeringen -
meddela de föreskrifter  för kommunen som behövs för
att upprätthålla den allmänna ordningen på offentlig
plats.  Sådana  föreskrifter  får  dock  inte  lägga
onödigt  tvång  på  allmänheten  eller  annars  göra
obefogade inskränkningar i den enskildes frihet.


Ordningslagen  antogs   av  riksdagen  hösten  1993
(prop. 1992/93:210, bet. 1993/94:JuU1,  rskr.  1). I
motiven  betonades vikten av att kommunerna meddelar
endast sådana  föreskrifter  som  verkligen  behövs.
Alltför  långtgående föreskrifter som saknar stöd  i
allmänhetens  rättsmedvetande  leder  lätt  till att
respekten  för  bestämmelserna  undergrävs.  Det  är
således  angeläget  att kommunerna noga prövar vilka
bestämmelser  som  behövs   liksom   bestämmelsernas
geografiska    tillämpningsområde   inom   kommunen.
Sålunda bör förbud  eller  påbud  begränsas till att
gälla  endast  för sådana områden där  ett  verkligt
behov  föreligger.   När   det   gäller  förbud  mot
förtäring  av  alkoholdrycker  anfördes  att  sådana
föreskrifter  -  i  linje  med regeringens  tidigare
praxis   i   ämnet  -  inte  bör  omfatta   samtliga
offentliga platser  inom  en  kommun  utan endast de
platser där ett sådant förbud är särskilt  motiverat
från ordningssynpunkt, t.ex. området kring ett  torg
eller  någon  annan  offentlig  plats som är livligt
trafikerad (prop. s. 142 och 144).


I det inledningsvis nämnda målet  i Regeringsrätten
(rättsfallet  RÅ  1997  ref.  41) var det  fråga  om
huruvida en föreskrift i en lokal ordningsstadga var
förenlig   med   bestämmelserna   i   ordningslagen.
Regeringsrätten  anslöt  sig  till underinstansernas
bedömningar som gick ut på att  det  stred mot lagen
att  förordna  om  ett  allmänt  förbud att  förtära
spritdrycker, vin eller starköl på  offentlig  plats
utan en geografisk begränsning.


Utskottet  kan  inte  finna  annat  än  att  det av
motionären    åberopade    rättsfallet   visar   att
lagstiftarens   intentioner   fått    genomslag    i
rättstillämpningen.  Utskottet  håller  fast vid att
förbud  mot  förtäring av alkoholdrycker endast  bör
omfatta de platser där ett sådant förbud är särskilt
motiverat  från   ordningssynpunkt.   Motion   Ju221
avstyrks.




Veganer




I motion Ub206 (mp) hävdas att det förhållandet  att
en skolelev äter veganmat inte skall få utgöra grund
för registrering i polisregister eller för misstanke
om brott.


I  Sverige  finns inga regler om att vissa typer av
omständigheter  inte  får utgöra grund för misstanke
om brott.


Den  1 april i år trädde  nya  regler  om  polisens
register i kraft. För en mer utförlig redovisning av
innehållet  i  de  nya  reglerna  kan  hänvisas till
utskottets   betänkande   Polisens  register   (bet.
1997/98:JuU20). Sammanfattningsvis  innebär reglerna
-    såvitt    nu    är    aktuellt    -   följande.
Belastningsregistret   skall  i  huvudsak  innehålla
uppgifter  om  personer  som   ådömts  påföljder.  I
misstankeregistret kommer huvudsakligen  att  finnas
uppgifter  om  skäligen  misstänkta  för  brott  mot
brottsbalken  och  andra  brott  som  kan ge svårare
straff   än   böter.   Registret  innehåller  alltså
uppgifter om personer där misstanken är så stark att
förundersökning kan inledas  och  vissa  tvångsmedel
användas.


Polisens  arbete är emellertid inte begränsat  till
att  utreda  redan   begångna  brott.  Kontinuerligt
samlas  in och bearbetas  olika  uppgifter  för  att
klarlägga  om brottslig verksamhet utövats eller kan
komma    att    utövas.     Detta     kallas     för
underrättelseverksamhet.


Såvitt gäller kriminalunderrättelseverksamhet finns
särskilda  förutsättningar  angivna i polisdatalagen
för att man inom sådan verksamhet  skall få behandla
personuppgifter.  Sålunda  krävs  att  en   särskild
undersökning har inletts och att det finns anledning
att  anta  att  allvarlig  brottslighet  har utövats
eller kan komma att utövas. Med allvarlig  brottslig
verksamhet  förstås verksamhet som innefattar  brott
för vilket är  föreskrivet  fängelse  i två år eller
däröver. En särskild undersökning kan ha  till syfte
bl.a.  att  ge  underlag  för  beslut  i  frågan  om
förundersökning  skall  inledas. Den kan också syfta
till att förebygga brott.  Inom  ramen  för en sådan
undersökning  kan uppgifter behandlas automatiserat.
Det  innebär  bl.a.   att  löpande  anteckningar  om
iakttagelser  som  görs  under  spaningsarbetet  får
behandlas automatiserat. Undersökningens  syfte  kan
medföra   att   det  finns  anledning  att  behandla
uppgifter även om  personer  som  inte misstänks för
brott. Uppgifter om sådana personer skall förses med
anteckning om att de inte är misstänkta.


Från  automatiserad  behandling  av personuppgifter
inom  ramen  för  en särskild undersökning  får  man
skilja                kriminalunderrättelseregister.
Kriminalunderrättelseverksamhet  bedrivs  inte  bara
genom särskilda undersökningar. Genom bl.a. tips och
upplysningar samlar polisen oavbrutet in information
som  ger anledning att anta att brottslig verksamhet
förekommer, även om något konkret brott inte är känt
och  någon   grund  att  inleda  en  förundersökning
således inte föreligger.  Personuppgifter kommer att
förekomma i ett sådant register.  Av hänsyn till den
personliga  integriteten krävs skälig  misstanke  om
att en person  utövat  eller  kan  komma  att  utöva
allvarlig  brottslig  verksamhet, dvs. brott som kan
föranleda två års fängelse  eller  mer.  Vidare  får
uppgifter  om  transportmedel,  varor och hjälpmedel
registreras  även om uppgifterna kan  hänföras  till
personer  som inte  är  misstänkta,  s.k.  indirekta
personuppgifter.  Uppgiften  skall  i så fall förses
med  anteckning  om  att  personen i fråga  inte  är
misstänkt. Vidare krävs att  uppgiften  är nödvändig
för registrets ändamål.


För all behandling av personuppgifter hos  polisen,
alltså  både  uppgifter  i en förundersökning, i  en
särskild              undersökning              inom
kriminalunderrättelseverksamheten                och
kriminalunderrättelseregister,   gäller  reglerna  i
polisdatalagen. De ovan behandlade  belastnings- och
misstankeregistren har dock undantagits  från lagens
tillämpningsområde.  Polisdatalagen - som innehåller
en      särreglering     i     förhållande      till
personuppgiftslagen    -    medger    att   känsliga
personuppgifter  behandlas i större utsträckning  än
vad som tillåts enligt  personuppgiftslagen.  Av 5 §
polisdatalagen  följer  att  uppgifter  om en person
inte  får  behandlas enbart på grund av vad  som  är
känt  om  personens   ras  eller  etniska  ursprung,
politiska  åsikter,  religiösa   eller   filosofiska
övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa  eller
sexuella   läggning.   Om  uppgifter  om  en  person
behandlas  på  annan  grund,  får  dock  uppgifterna
kompletteras med sådana känsliga personuppgifter, om
det  är  oundgängligen  nödvändigt  för  syftet  med
behandlingen.   Vid  riksdagsbehandlingen   av   den
proposition som ligger till grund för lagen noterade
utskottet att paragrafen inte lämnar utrymme för att
självständigt behandla känsliga uppgifter. Utskottet
kunde  därför  inte   finna  att  det  -  som  några
motionärer befarat - skulle  vara  möjligt  att  med
stöd  av  bestämmelsen ta fram listor över särskilda
kategorier  av  personer (bet. s. 23). Frågan om det
faktum att en person är vegan utgör en sådan känslig
personuppgift  som   avses   i  5  §  polisdatalagen
berördes     inte     i     propositionen      eller
utskottsbetänkandet.


Utskottet  vill inledningsvis påpeka att frågan  om
vilka slags omständigheter  som  bör få utgöra grund
för  att  misstänka  en person inte är  lagreglerad.
Utskottet  anser  inte  heller   att   någon   sådan
reglering bör införas.


Från den nu nämnda frågan måste man skilja vad  som
kan   utgöra   grund   för  registrering.  Utskottet
uppfattar motionsönskemålet  i  denna del så att det
avser  att  vissa  personuppgifter  inte   skall  få
förekomma  vare  sig  i  ett register i traditionell
mening   eller   i   något  annat   sammanhang   där
personuppgifter behandlas automatiserat och det inte
är fråga om en förundersökning.


Vad gäller frågan om  vad  som  får  noteras  i ett
register  är  förutsättningarna  olika  beroende  på
vilket  register  det  är  fråga  om.  Såvitt gäller
belastningsregistret krävs att personen  i  fråga är
dömd  eller  på  annat  sätt är lagförd för brottet,
exempelvis     genom     ett     godkännande      av
strafföreläggande.  Såvitt gäller misstankeregistret
krävs att det finns skälig  misstanke mot personen i
fråga. Enbart det faktum att en person äter veganmat
kan inte utgöra grund för skälig misstanke om brott.


När   det  gäller  andra  register   hos   polisen,
exempelvis  ett  kriminalunderrättelseregister,  kan
det  -  som  framgått ovan - innehålla uppgifter som
kan   hänföras   till    en   enskild   person.   En
förutsättning för detta är dock dels att uppgifterna
ger   anledning   anta   att   allvarlig   brottslig
verksamhet  utövats,  dels  att den  som  avses  med
uppgifterna skäligen kan misstänkas.  Härutöver  kan
s.k.  indirekta  personuppgifter  förekomma  även om
uppgifterna  kan  hänföras  till  någon  som inte är
misstänkt  för  brott. Med stöd av denna bestämmelse
kan  exempelvis  ett  bilnummer  registreras  om  en
misstänkt person färdas  i bilen, trots att bilen är
registrerad   på  någon  som  inte   är   misstänkt.
Uppgifter om personer  som  inte är misstänkta skall
förses med anteckning om det.


Vad slutligen gäller personuppgifter som förekommer
i  automatiserad form i en särskild  undersökning  i
kriminalunderrättelseverksamhet är förutsättningarna
för det - som framgått av det föregående - bl.a. att
det  finns  anledning  anta  att allvarlig brottslig
verksamhet utövats eller kan komma att utövas. I den
mån uppgiften avser en person  som inte är misstänkt
skall detta antecknas i undersökningen.  Inte heller
beträffande  särskilda  undersökningar kan utskottet
komma till någon annan slutsats  än  att reglerna är
ändamålsenligt avfattade.


Utskottet avstyrker motion Ub206 i denna del.




Evenemangskostnader




I  motionerna Ju911 (fp) och Ju918 (mp)  hävdas  att
polisen  bör  kunna  ta  betalt för sina insatser av
arrangörer av exempelvis idrottsevenemang.


Enligt 2 kap. 26 § ordningslagen  skall  den  som i
vinstsyfte  anordnar  en offentlig tillställning som
huvudregel ersätta polismyndighetens  kostnader  för
att     hålla     ordning    vid    tillställningen.
Ersättningsskyldigheten   gäller  dock  inte  sådana
ideella  föreningar  som  är  skattebefriade  enligt
lagen om statlig inkomstskatt.


Under riksdagsbehandlingen av  regeringens  förslag
till  den nuvarande ordningslagen (bet. 1993/94:JuU1
s. 14 f)  anförde kulturutskottet i ett yttrande att
det  fanns  skäl   som  med  tyngd  talade  för  att
ersättningsskyldigheten  skulle utvidgas så att även
ideella     föreningar    skall    kunna     åläggas
ersättningsskyldighet  när  det finns särskilda skäl
till  det.  Kulturutskottet  förutsatte   också  att
utvecklingen   av   praxis   vid   tillämpningen  av
ersättningsbestämmelserna   skulle  följas,   liksom
förekomsten av ordningsproblem  i samband med större
arrangemang, något som syftade till  att  frågan  om
ytterligare  utsträckning av kostnadsansvaret skulle
kunna  aktualiseras   i  framtiden  utan  att  någon
särskild utredning skulle behöva göras.


Även konstitutionsutskottet  yttrade  sig i ärendet
och utgick från att ersättningsfrågan skulle  följas
i  Regeringskansliet  och  att  behövliga  initiativ
skulle    tas    om    orimliga   konsekvenser   för
mötesfriheten skulle uppstå.


Justitieutskottet   delade    de   synpunkter   som
konstitutionsutskottet   och  kulturutskottet   fört
fram, och utskottet utgick  således  från  att man i
Regeringskansliet  skulle  följa  tillämpningen   av
ersättningsfrågorna  ur  båda  de aspekter som lyfts
fram  i yttrandena. På det sättet  skulle  samtidigt
skaffas  fram  det  underlag som kunde krävas för en
eventuell        framtida       utvidgning        av
ersättningsskyldigheten.


Våren  1997  behandlade  utskottet  motionsyrkanden
liknande de nu  aktuella   (bet.  1996/97:JuU10 s.13
f).  Utskottet  utgick  då - i likhet  med  tidigare
ställningstagande - från att man i Regeringskansliet
skulle följa rättstillämpningen i ämnet.


I  proposition 1998/99:107  En  idrottspolitik  för
2000-talet    gör    regeringen    bedömningen   att
underhållningsidrotten      bör      fungera      på
marknadsmässiga  villkor.  Det innebär bl.a. att den
inte bör subventioneras med  offentliga bidrag eller
andra    subventioner.   I   sammanhanget    noterar
regeringen   att   gällande   regler   innebär   att
vinstdrivande      aktiebolag      som      bedriver
idrottsverksamhet    skall   betala   för   polisens
ordningshållning vid offentliga tillställningar.


Utskottet  kan  konstatera   att   utvecklingen  av
underhållningsidrotten    torde    ha    en    stark
tillväxtpotential.  I  den  mån  sådan  verksamhet i
framtiden  kommer  att bedrivas i bolagsform  kommer
polisens möjligheter att ta betalt för sina insatser
i praktiken att öka.  Till  detta  skall  läggas att
frågan om evenemangskostnader till en del handlar om
vilka  uppgifter polisen skall ha. Som framgår  ovan
pågår ett  arbete i denna fråga. I avvaktan på detta
bör riksdagen  inte uttala sig. Motionerna Ju911 och
Ju918 avstyrks.


Hemställan
Utskottet hemställer


1. beträffande polisens arbetsuppgifter


att riksdagen  avslår motionerna 1998/99:Ju910 yrkande 3 och
1998/99:Ju911 yrkande 6,


res. 1 (kd, fp)


2.   beträffande    åtgärder    mot    den
kvalificerade brottsligheten


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju913 yrkande 8,


res. 2 (m)


3.     beträffande     effektiviteten    i
brottsbekämpningen


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju3 yrkande 2,


res. 3 (m)


4. beträffande New York-modellen


att riksdagen avslår motionerna  1998/99:Ju901  yrkande  12,
1998/99:   Ju911  yrkande  3  och  1998/99:So462
yrkande 8,


res. 4 (m, kd, fp)


5. beträffande uniformerad polis


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju913 yrkande 6,


res. 5 (m)


6.      beträffande       placering      i
säkerhetsklass


att riksdagen avslår motion 1998/99:K297 yrkande 2,


res. 6 (kd)


7. beträffande Registernämnden


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju918 yrkande 9,


8.   beträffande   utbildning   m.m.   för
ordningsvakter


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju902,


res. 7 (fp)


9.   beträffande   avreglering    avseende
ordningsvakter


att riksdagen avslår motion 1998/99:N326 yrkande 20,


res. 8 (m, kd, fp)


10. beträffande antalet poliser


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju913 yrkandena 3-5,


res. 9 (m)


11. beträffande arbetstider


att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju910  yrkande 4 och
1998/99:Ju918 yrkande 4,


res. 10 ( mp)


12.      beträffande     effekterna     av
omorganisationen


att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju204, 1998/99:Ju205
och 1998/99:Ju301,


13. beträffande  återanställning  av civil
personal


att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju907 yrkande 17 och
1998/99:Ju918 yrkande 8,


14.     beträffande     samordning     med
räddningstjänsten


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju216,


15.  beträffande eftersökning av försvunna
personer


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju210,


16.     beträffande      kostnader     för
djurhållning


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju212,


res. 11 (m, fp)


17.       beträffande      internationellt
samarbete


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju215,


18. beträffande alkoholförbud


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju221,


19. beträffande veganer


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ub206 yrkande 2,


20. beträffande evenemangskostnader


att riksdagen  avslår motionerna 1998/99:Ju911 yrkande 7 och
1998/99:Ju918 yrkande 6.


res. 12 ( fp, mp)


Stockholm den 6 maj 1999




På justitieutskottets vägnar




Gun Hellsvik




I beslutet har deltagit: Gun
Hellsvik (m), Ingvar Johnsson (s),
Märta Johansson (s), Margareta
Sandgren (s), Alice Åström (v),
Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G
Högmark (m), Ann-Marie Fagerström
(s), Maud Ekendahl (m), Helena
Frisk (s), Morgan Johansson (s),
Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson (m), Kia Andreasson (mp),
Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp)
och Sven-Erik Sjöstrand (v).


Reservationer
1. Polisens arbetsuppgifter (mom. 1)




Ingemar Vänerlöv (kd), Ragnwi Marcelind (kd) och Siw
Persson (fp) anför:




Vi anser att det kan ifrågasättas  om polisen bör ha
en  rad  ansvarsområden  vid  sidan  av de  centrala
polisiära   uppgifterna   att   utreda   brott   och
upprätthålla  allmän  ordning.  Flera uppgifter  som
polisen har i dag bör kunna föras  över  till  andra
myndigheter.  Här  tänker vi bl.a. på handläggningen
av passärenden och parkeringsfrågor.


Verksamheten  bör  kunna   effektiviseras   så  att
civilanställd  personal  i högre utsträckning tas  i
anspråk  för  sådana arbetsuppgifter.  Det  är  inte
rimligt  att  polisutbildad   personal  skall  sköta
sådana saker.


Det  bör  ankomma på regeringen  att  snarast  låta
utreda frågan om polisens arbetsuppgifter.


Vi anser att  utskottets  hemställan  under moment 1
bort ha följande lydelse:


1. beträffande polisens arbetsuppgifter


att  riksdagen  med  anledning  av motionerna  1998/99:Ju910
yrkande 3 och 1998/99:Ju911 yrkande  6  som  sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservation 1.




2. Åtgärder mot den kvalificerade
brottsligheten (mom. 2)




Gun   Hellsvik  (m),  Anders  G  Högmark  (m),  Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:




Vi anser  att det faktum att de svenska skatterna på
alkohol och  tobak  är  högre  än  i omvärlden måste
beaktas  i  brottsbekämpningen.  Skattetrycket   här
leder  till  att smugglare kan göra stora vinster på
att föra in sådana varor. Det behövs alltså krafttag
mot den organiserade  brottsligheten.  Vi  menar att
kriminalunderrättelseverksamheten              måste
intensifieras  för  att  undvika  att internationell
organiserad brottslighet får fotfäste här i landet.


Regeringen bör få i uppdrag att driva  dessa frågor
mer  intensivt i det internationella samarbetet  och
samtidigt   se   till   att   en  satsning  görs  på
kriminalunderrättelseverksamheten.


Vi anser att utskottets hemställan  under  moment  2
bort ha följande lydelse:


2.    beträffande    åtgärder    mot   den
kvalificerade brottsligheten


att riksdagen med anledning av motion  1998/99:Ju913 yrkande
8  som sin mening ger regeringen till känna  vad
som anförts i reservation 2.




3. Effektiviteten i brottsbekämpningen
(mom. 3)




Gun  Hellsvik   (m),  Anders  G  Högmark  (m),  Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:




Under senare år har  flera  lagändringar  genomförts
som  motiverats  av intresset att effektivisera  den
brottsbekämpande verksamheten.  Här  tänker vi bl.a.
på den nya lagstiftningen om polisens register.


Vi  anser emellertid att det aldrig kan  accepteras
att    bristande     utredningsresurser    hos    de
brottsbekämpande   myndigheterna   kompenseras   med
lagstiftning    som   kan    ifrågasättas    utifrån
grundläggande rättsstatliga principer. Behovet av en
effektiv brottsbekämpning kan inte utan mycket tungt
vägande skäl överordnas  den  enskildes  intresse om
ett  starkt  skydd  för den personliga integriteten.
Att    nya    brottstyper   tillkommer    och    att
brottsligheten blir alltmer komplicerad innebär inte
att vi kan göra  avkall  på  integritetsskyddet  och
högt ställda krav på bevisning.


Mot den nu angivna bakgrunden anser vi att tiden nu
är    mogen   för   en   samlad   översyn   av   hur
integritetsintresset  tagits till vara i förhållande
till kravet på effektivitet.


Vi  kan visserligen konstatera  att  regeringen  nu
aviserat  en  utredning  vars  huvudsakliga  uppgift
kommer      att      bli      att      följa     upp
polisregisterlagstiftningen. Vi anser emellertid att
utredningen bör ha en bredare uppläggning. Det finns
redan nu skäl att ta upp frågor om tvångsmedlen.  De
problem  som  är  förknippade  med  en användning av
buggning illustrerar väl de problem som  vi  ser  på
området.  Här  tänker vi särskilt på att förslaget -
om det genomförs  - kan leda till att många personer
oavsiktligt kommer  att  avlyssnas.  Handhavandet av
denna   överskottsinformation   kräver   ytterligare
överväganden.  Man  kan också fråga sig om det  över
huvud  taget  är  möjligt   att  bortse  från  sådan
information.


Av det anförda har framgått  att användningen av ny
teknik är en fråga som måste analyseras vidare.


Även   om  frågan  om  skydd  för  den   personliga
integriteten  har  diskuterats  i Sverige så har det
knappast förekommit någon generell diskussion av mer
ingående slag om grunderna för detta skydd eller var
tyngdpunkten   skall   ligga   när  två   motstående
intressen väger i stort sett jämt.  En  viktig orsak
till    att    integritetsskyddet    inte    ansetts
tillräckligt  starkt är att det i Sverige saknas  en
generell             personrätts-              eller
integritetsskyddslagstiftning.


Vad  som  nu krävs är att regeringen inom ramen för
den aviserade  utredningen  tar  ett samlat grepp om
integritetsfrågorna och väger dessa  mot  kraven  på
effektivitet i brottsbekämpningen.


Det  bör  ankomma  på  regeringen att beakta det nu
anförda  vid  utformningen  av  direktiven  för  den
planerade utredningen.


Vi anser att utskottets  hemställan  under  moment 3
bort ha följande lydelse:


3.     beträffande     effektiviteten    i
brottsbekämpningen


att riksdagen med anledning  av motion 1998/99:Ju3 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 3.




4. New York-modellen (mom. 4)




Gun  Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd),  Anders  G
Högmark  (m),  Maud  Ekendahl  (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson (fp) anför:




Vi   anser   att   polisen   måste   förändra   sina
arbetsmetoder, och att det nya sättet att arbeta bör
ha  New  York-polisens  nya  metoder  som  förebild.
Principen   om   att  ingripa  mot  alla  brott  och
ordningsstörningar, tidigt och tydligt, anser vi bör
gälla även här.


Även om New York-polisens  metoder  inte direkt kan
överföras till svenska förhållanden anser  vi att de
förtjänar stor uppmärksamhet från polisens sida. Den
utvärdering som gjorts av Eskilstunaprojektet  visar
också  på  ett  positivt  resultat.  Samtidigt måste
samarbetet mellan polis och socialtjänst förbättras.


Det  bör  ankomma på regeringen att verka  för  att
arbetsmetoderna förändras inom polisen.


Vi anser att  utskottets  hemställan  under moment 4
bort ha följande lydelse:


4. beträffande New York-modellen


att  riksdagen  med  anledning  av motionerna  1998/99:Ju901
yrkande   12,   1998/99:Ju911   yrkande  3   och
1998/99:So462  yrkande  8  som  sin  mening  ger
regeringen   till   känna  vad  som  anförts   i
reservation 4.




5. Uniformerad polis (mom. 5)




Gun  Hellsvik  (m),  Anders   G  Högmark  (m),  Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:




En av närpolisens huvuduppgifter  är  att  förebygga
vardagsbrottsligheten. Det bör delvis ske genom  att
polisen  finns tillgänglig på gator och torg. Det är
viktigt att  alla  åtgärder  som  kan  vidtas  också
vidtas    för    att    åstadkomma    en    så   hög
brottsförebyggande  effekt  som  möjligt.  En  sådan
åtgärd  skulle  kunna vara att fler poliser i tjänst
bär uniform. Detta  skulle nämligen innebära att man
uppnår att ordningsmakten blir mera synlig.


Det ankommer på regeringen  att  vidta åtgärder med
anledning av det anförda.


Vi anser att utskottets hemställan  under  moment  5
bort ha följande lydelse:


5. beträffande uniformerad polis


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju913  yrkande
6  som  sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i reservation 5.




6. Placering i säkerhetsklass (mom. 6)




Ingemar Vänerlöv  (kd)  och  Ragnwi  Marcelind  (kd)
anför:




Vi anser att det nuvarande antalet anställningar som
placerats   i   säkerhetsklass   kan   ifrågasättas.
Eftersom det saknas säkra uppgifter om antalet anser
vi   att   frågan  bör  utredas.  Det  ankommer   på
regeringen att vidta åtgärder.




Vi anser att  utskottets  hemställan  under moment 6
bort ha följande lydelse:


6.       beträffande      placering      i
säkerhetsklass


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:K297 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 6.




7. Utbildning m.m. för ordningsvakter (mom.
8)




Siw Persson (fp) anför:




Jag anser att det  är  viktigt  att ordningsvakterna
åtnjuter allmänhetens förtroende  och  respekt.  För
att  säkerställa  detta  anser  jag  att det behöver
vidtas en rad åtgärder.


Något   heltäckande   system   för   kontroll    av
ordningsvakternas  laglydnad  finns  inte i dag. Som
jag  ser  det räcker det inte med de kontroller  som
polisen gör.  Härtill  kommer  att de regler som gör
det  möjligt att följa upp dem som  är  anställda  i
bevakningsföretag  bara  träffar  en  liten  del  av
ordningsvakterna.


Vidare    behövs    det   en   längre   utbildning.
Kursinnehållet bör dessutom  utö-kas så att det även
omfattar brandförebyggande åtgärder samt släcknings-
och utrymningsteknik.


För  att minska möjligheterna  för  de  frilansande
ordningsvakterna   att   undandra   inkomster   från
beskattning   bör   dessa   på   sikt   inordnas   i
bevakningsföretagen.  Här  kan  man  tänka sig olika
lösningar; en skulle kunna vara att ordningsvakterna
vore anställda i bevakningsföretagen.  På detta sätt
skulle möjligheterna till skattekontroll bli desamma
som gäller för andra anställda.


Trygghetsutredningen  har visserligen berört  dessa
frågor, men dess förslag  har beretts under lång tid
i Regeringskansliet. Jag anser därför att regeringen
bör ges i uppdrag att skynda  på  arbetet  och  i de
delar  där  det  behövs återkomma till riksdagen med
ett  lagförslag.


Jag anser att utskottets  hemställan  under moment 8
bort ha följande lydelse:


8.   beträffande   utbildning   m.m.   för
ordningsvakter


att riksdagen med anledning av motion  1998/99:Ju902 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservation 7.




8. Avreglering avseende ordningsvakter
(mom. 9)




Gun  Hellsvik  (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders  G
Högmark (m), Maud  Ekendahl  (m),  Ragnwi  Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson (fp) anför:




Vi  anser  att  det  inte  bör  vara  en uppgift för
polisen  att  avgöra  hur  många ordningsvakter  som
skall finnas. Den frågan bör i stället få avgöras av
efterfrågan på marknaden. Genom  en sådan förenkling
vill    vi   skapa   bättre   förutsättningar    för
bevakningsföretagen   att  erbjuda  olika  typer  av
tjänster.


Regeringen  bör ges i uppdrag  att  återkomma  till
riksdagen med  ett lagförslag som tillgodoser vad vi
nu anfört.


Vi anser att utskottets  hemställan  under  moment 9
bort ha följande lydelse:


9.    beträffande   avreglering   avseende
ordningsvakter


att riksdagen  med  anledning av motion 1998/99:N326 yrkande
20 som sin mening ger regeringen  till känna vad
som anförts i reservation 8.




9. Antalet poliser (mom. 10)




Gun  Hellsvik  (m),  Anders  G  Högmark  (m),   Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:




Vi  anser  att  det behövs fler poliser på gator och
torg. Vi kan tänka  oss  flera  sätt  att åstadkomma
detta.


Ett  sådant  vore  att stimulera enmanstjänstgöring
inom  polisen.  De  flesta   närpoliser   bör  kunna
tjänstgöra  på  det  sättet, om de utrustas väl  med
tekniska hjälpmedel. I  detta  sammanhang  bör också
frågan om arbetsskyddsaspekten lösas.


Ett  annat sätt att förstärka polisen skulle  kunna
vara  att   inrätta   ett   system   med   kommunalt
anställda, gediget utbildade, ordningsvakter.  Dessa
skulle  röra  sig ute i samhället; syftet med sådana
väl synliga vakter  skulle  vara  att öka människors
trygghet.


På längre sikt kan dock polisen bara förstärkas med
fler  poliser.  Antagningen  till  polisutbildningen
måste alltså ökas och hållas på en stabil  nivå över
tiden.


I detta sammanhang vill vi även påpeka att  det kan
finnas    skäl   att   förändra   polisutbildningen.
Utbildningens   geografiska   placering  kan  behöva
övervägas på nytt, bl.a. som ett  led  i arbetet att
öka   utbildningens  attraktionskraft.  Vidare   bör
utbildningens  innehåll  och  huvudmannaansvaret för
den övervägas.


Det bör ankomma på regeringen  att  vidta  åtgärder
med  anledning  av  vad  vi  nu anfört och vid behov
återkomma till riksdagen med förslag.


Vi anser att utskottets hemställan  under  moment 10
bort ha följande lydelse:


10. beträffande antalet poliser


att   riksdagen   med  anledning  av  motion   1998/99:Ju913
yrkandena 3-5 som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i reservation 9.




10. Arbetstider (mom. 11)




Kia Andreasson (mp) anför:




Jag  är  kritisk  till  att  utryckningsverksamheten
organiserats  med stora kommunikationscentraler  med
stora upptagningsområden.  Detta  har  lett till att
det särskilt i glesbygden dröjer alltför länge innan
polisen  kommer  på  plats.  En lösning på problemet
skulle  kunna  vara  att fler stationer  hade  öppet
dygnet  runt.  På  så  sätt   skulle  avstånden  vid
utryckningarna kunna minskas.


Det bör ankomma på regeringen  att  vidta  åtgärder
med anledning av vad jag nu anfört. Jag ställer  mig
alltså  bakom motion Ju918 i här aktuell del. Motion
Ju910 i denna  del  bör  emellertid  inte  föranleda
någon åtgärd.


Jag anser att utskottets hemställan under moment  11
bort ha följande lydelse:


11. beträffande arbetstider


att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju918  yrkande
4 och med avslag på motion 1998/99:Ju910 yrkande
4  som  sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i reservation 10.




11. Kostnader för djurhållning (mom. 16)




Gun  Hellsvik   (m),  Anders  G  Högmark  (m),  Maud
Ekendahl (m), Jeppe  Johnsson  (m)  och  Siw Persson
(fp) anför:




Vi   anser   att   kostnaderna   för   att   förvara
omhändertagna  djur  inte  bör  drabba  polisen. Att
ansvara för sådan förvaring bör inte heller  vara en
uppgift  för  polisväsendet.  Riksdagen  bör uppmana
regeringen att skynda på beredningen av frågan.




Vi  anser att utskottets hemställan under moment  16
bort ha följande lydelse:


16.      beträffande     kostnader     för
djurhållning


att riksdagen  med anledning av motion 1998/99:Ju212 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservation 11.




12. Evenemangskostnader (mom. 20)




Kia Andreasson (mp) och Siw Persson (fp) anför:




Större idrottsevenemang  leder  i  dag ofta till att
polisens     resurser     tas    i    anspråk    för
bevakningsuppgifter både på  arenorna  och  utanför.
Detta    drabbar    i    praktiken   den   ordinarie
polisverksamheten.  Vi  anser   att  detta  inte  är
rimligt.


Vi noterar att det finns vissa möjligheter  att  ta
betalt  av  vissa arrangörer, samtidigt som det inte
är  känt  i  vilken   utsträckning   det  sker.  Vår
utgångspunkt   är   att   polisen   bör  ges  större
möjligheter  att  ta betalt. Regeringen  bör  ges  i
uppdrag  att  se  över  frågan  och  återkomma  till
riksdagen med ett lagförslag  som tillgodoser vad vi
nu anfört.


Vi anser att utskottets hemställan  under  moment 20
bort ha följande lydelse:


20. beträffande evenemangskostnader


att  riksdagen  med  anledning  av motionerna  1998/99:Ju911
yrkande 7 och  1998/99:Ju918 yrkande  6  som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservation 12.


Särskilda yttranden




1. Arbetstider (mom. 11)




Gun  Hellsvik  (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders  G
Högmark (m), Maud  Ekendahl  (m),  Ragnwi  Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c)  och Siw
Persson (fp) anför:




Vi   vill  understryka  vikten  av  att  polisen  är
tillgänglig  för  allmänheten i så stor utsträckning
som   möjligt.   Med  våra   budgetalternativ   hade
förutsättningarna  för  en  hög tillgänglighet varit
bättre.




2. Återanställning av civil personal (mom.
13)




Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv  (kd),  Anders  G
Högmark  (m),  Maud  Ekendahl  (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel  Wallin (c) och Siw
Persson (fp) anför:




Vi  delar uppfattningen att det måste  vara  en  väl
avvägd  fördelning mellan polisutbildad personal och
civilanställda.  Detta  är  en förutsättning för att
den    polisutbildade   personalen    skall    kunna
koncentrera  sig  på  polisens  huvuduppgifter.  Som
läget  är  i  dag  måste polispersonal utföra sådana
arbetsuppgifter som  den  civilanställda  personalen
utförde  tidigare.  Skälet till detta är enligt  vår
bedömning att polisväsendet fått för lite resurser.