I detta betänkande behandlar utskottet ett knappt
fyrtiotal yrkanden i motioner som väcktes under
allmänna motionstiden år 1998 och som tar upp frågor
som rör unga lagöverträdare. Två sakfrågor får
därvid en utförlig behandling. Den ena handlar om
förebyggande åtgärder. Där understryker utskottet
familjens betydelse, särskilt när det gäller
införlivandet av normer och värderingar. Utskottet
betonar samtidigt vikten av att andra vuxna, t.ex.
personal i förskolan och skolan, engagerar sig i
dessa frågor och att de är uppmärksamma på barn som
är i behov av särskilt stöd. Utskottet avstyrker
samtliga motioner i denna del. Den andra frågan rör
påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Här
hänvisar utskottet till det beslut om ändringar på
området som trädde i kraft den 1 januari i år.
Ändringarna innebär bl.a. att en ny av domstolen
tidsbestämd påföljd, sluten ungdomsvård, införs och
att det blir möjligt att förena överlämnande till
vård inom socialtjänsten med ungdoms-tjänst, som har
stora likheter med samhällstjänst. Förändringarna
innebär att reaktionssystemet vid brott av unga blir
tydligare samtidigt som åtgärderna har en utpräglat
social inriktning. Utskottet avstyrker samtliga här
aktuella motionsyrkanden med hänvisning till de nya
reglerna. Även övriga i ärendet behandlade
motionsyrkanden avstyrks.
I ärendet föreligger tio reservationer och ett
särskilt yttrande.
Motionerna
1998/99:Ju219 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om det
brottsförebyggande arbetet.
1998/99:Ju507 av Christina Axelsson och Cinnika
Beiming (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av andra
strafformer för unga förstagångsförbrytare.
1998/99:Ju901 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att föräldrarnas
ansvar för barnen bör understrykas genom information
om föräldrarnas skadeståndsansvar,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som
ger föräldrar rätt att begära hjälp av polis eller
socialtjänsten att få hem sina barn, som utan lov
vistas på stan eller i andra olämpliga miljöer
nattetid i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag som
möjliggör för polisen att registrera
brottsmisstänkta ungdomar under 15 år, i enlighet
med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag som
ger polisen möjlighet att drogtesta också ungdomar
under 15 år vid misstanke om drogpåverkan, i
enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ungdomar under
18 år som begått allvarliga brott skall kunna dömas
till ett särskilt frihetsberövande ungdomsstraff, på
kriminalvårdshem för unga,
10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
av möjligheten att införa ett villkorat
frihetsberövande straff, i enlighet med vad som
anförts i motionen,
11. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
av möjligheten att kunna döma unga brottslingar till
ett s.k. weekendfängelsestraff, i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1998/99:Ju903 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
drogtester i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär en
kartläggning av hur lagstiftningen kan förbättras i
syfte att förtydliga vårdnadshavares ansvar i rollen
som normöverförare och brottsförebyggare i enlighet
med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om föräldrars rätt till
polisstöd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skolans roll som
brottsförebyggare,
7. att riksdagen begär förslag till nytt
påföljdssystem för unga brottslingar i enlighet med
vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen begär förslag som möjliggör
registrering av minderåriga lagöverträdare i
enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen begär förslag som möjliggör för
polisen att ta blod- och urinprov även på personer
under 15 år i enlighet med vad som anförts i
motionen,
30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
alternativa påföljder som samhällstjänst och
villkorligt fängelse i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1998/99:Ju907 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring enligt vad i motionen anförts om att
häktade ungdomar skall kunna vara på låsta s.k.
§ 12-hem.
1998/99:Ju911 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förebyggande
insatser från skola och sociala myndigheter för att
minska risken att barn kommer snett i livet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att samarbetet
mellan socialtjänst och polis behöver förbättras.
1998/99:Ju917 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en
kartläggning av hur lagstiftningen kan förbättras i
syfte att förtydliga föräldrars och andra
vårdnadshavares ansvar i rollen som normöverförare i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om föräldrars rätt till
polisstöd,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagändring som möjliggör för polisen att ta blod-
och urinprov även på personer under 15 år i enlighet
med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar ändra lagen om unga
lagöverträdare så att föräldrars roll under
utredning och domstolsprocess stärks i enlighet med
vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar ändra lagen om unga
lagöverträdare så att rätten till ersättning för
inställelse vid domstol slopas för föräldrar i
enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
registrering av minderåriga lagöverträdare i
enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
familjegruppskonferenser och medlingsverksamhet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om betydelsen av
att avskaffa påföljden överlämnande till vård enligt
socialtjänsten,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en ny påföljd
benämnd ungdomsstraff för ungdomar i åldern
15-17 år,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att inrätta
särskilda kriminalvårdshem,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om särskilda
regler för verkställighet av ungdomsstraff,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om särbehandling
av unga lagöverträdare,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
villkorligt fängelse i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1998/99:So372 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om drogtestning av
barn.
1998/99:Ub205 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag som
möjliggör för polisen att registrera
brottsmisstänkta ungdomar under 15 år i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1998/99:N329 av Gunnar Hökmark (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts under avsnittet
Trygghet och normer.
1998/99:A291 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
frihetsberövande i de nya ungdomsfängelserna för
unga lagöverträdare,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av en
förändrad inriktning inom ungdomsvården.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet ett antal
motioner från allmänna motionstiden år 1998 om unga
lagöverträdare. Senast utskottet behandlade hit-
hörande frågor var våren 1998 i sitt betänkande
Påföljdssystemet (1997/98:
JuU21). I det ärendet tillstyrkte utskottet ett
regeringsförslag som i fråga om unga lagöverträdare
bl.a. innebar införandet av den nya påföljden sluten
ungdomsvård och möjligheten att förena överlämnande
till vård inom socialtjänsten med ungdomstjänst. De
nya reglerna som trädde i kraft den 1 januari 1999
kommer att utvärderas när de varit i kraft en tid.
År 1995 gjordes omfattande ändringar i lagen
(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare (LUL). Ändringarna syftade till att
förbättra samarbetet mellan myndigheterna i
ungdomsmål och snabba upp förfarandet. Ändringarna
utvärderas av en särskild utredare som skall ha
avslutat sitt uppdrag före den 1 oktober 1999 (dir.
1998:29).
Avslutningsvis bör här också nämnas att det pågår
en försöksverksamhet med medling som riktar in sig
på unga lagöverträdare. Försöksverksamheten leds av
Brottsförebyggande rådet, och Kommittén för
brottsförebyggande arbete fick i uppdrag att bl.a.
sprida information om de typer av projekt som
försöksverksamheten skall omfatta (dir. 1998:31).
Brottsförebyggande rådet har numera övertagit
kommitténs uppgifter. Försöksverksamheten skall
utvärderas av en särskild utredare som skall ha
avslutat sitt uppdrag före den 1 oktober 2000 (dir.
1998:30).
Brottsförebyggande åtgärder
Familjens och skolans betydelse, m.m.
Motionerna
I motionerna Ju904 (m), Ju911 (fp), Ju917 (m) och
N329 (m) betonas föräldrarnas och skolans betydelse
i det brottsförebyggande arbetet. I motion Ju219
(kd) begärs en brottsförebyggande strategi som vilar
på samma grund. I motion Ju901 (m) förespråkas en
informationskampanj om föräldrarnas
skadeståndsansvar i samband med barns brottslighet.
I motion Ju911 understryks också vikten av att
samarbetet mellan skolan, socialtjänsten och polisen
fungerar.
Bakgrund
Ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna
eller en av dem om inte rätten har anförtrott
vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade
vårdnadshavare. Den som har vårdnaden om ett barn
har ansvaret för barnets personliga förhållanden och
för att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en
god fostran blir tillgodosedda. Vårdnadshavaren
svarar också för att barnet får den tillsyn det
behöver med hänsyn till dess ålder, utveckling och
övriga omständigheter. Vårdnadshavaren skall också
bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning
och utbildning. I syfte att hindra att barnet
orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren
svara för att barnet står under uppsikt eller att
andra lämpliga åtgärder vidtas (se 6 kap. 2 §
föräldrabalken).
Det led i paragrafen som behandlar vårdnadshavarens
skyldighet att förebygga skada infördes genom
lagstiftning år 1994 (prop. 1993/94:57, LU9). Av
lagmotiven framgår att vårdnadshavaren, om han
uppsåtligen eller av vårdslöshet försummar sitt
tillsynsansvar, kan bli skadeståndsskyldig enligt
skadeståndslagens bestämmelser.
Regeringen har i promemorian Allas vårt ansvar med
undertiteln Ett nationellt brottsförebyggande
program (Ds 1996:59) behandlat föräldrarnas roll i
det brottsförebyggande arbetet. I promemorian anförs
att föräldrarna har det primära ansvaret för sina
barn och att de troligen är samhällets bästa
brottsförebyggande resurs. Att stödja och hjälpa
föräldrarna i deras fostrande roll bör därför ingå
bland de olika åtgärderna i brottsförebyggande
strategier. I promemorian uttalas vidare att skolan
är en ofta outnyttjad resurs vars betydelsefulla
roll i det brottsförebyggande arbetet inte nog kan
understrykas. Regeringen tillsatte därför en
arbetsgrupp som kommit med förslag till åtgärder i
rapporten En värdegrundad skola - idéer om samverkan
och möjligheter (Ds 1997:57).
Polisen bedriver sedan länge undervisning i lag och
rätt i skolan. Det lokala samarbetet regleras i
cirkuläret (1970:513) om intensifierat samarbete
mellan polis, socialtjänst och skola.
Rikspolisstyrelsen utarbetade också för ett par år
sedan en ny handbok för polisens undervisning i lag
och rätt i skolan. Undervisningen bedrivs inom ramen
för närpolisverksamheten. Den har emellertid efter
närpolisreformen förändrats och bygger inte längre
på schemalagda aktiviteter. I stället arbetar
närpolisen också på skolans område problemorienterat
vilket kan ta sig uttryck i t.ex. riktade insatser
mot eleverna, mot lärarna eller mot föräldrarna. I
praktiken har detta inneburit att den nyssnämnda
handboken som bygger på schemalagda aktiviteter
numera är mindre aktuell.
Brottsförebyggande rådet har i regleringsbrevet för
år 1999 fått i uppdrag att granska närpolisreformen.
Formerna för samverkan mellan polis, skola och
socialtjänst kommer att specialstuderas i det
sammanhanget. Uppdraget skall vara avslutat före den
30 juni 2001.
Också enheten för brottsförebyggande arbete inom
Brottsförebyggande rådet arbetar med hithörande
frågor. Syftet är att genom att tydliggöra skolans
roll i det brottsförebyggande arbetet utveckla och
intensifiera skolans engagemang mot brott. Inom
Brottsförebyggande rådet planeras t.ex. ett projekt
där eleverna skall undersöka lokalområdets
brottsproblem samt diskutera och föreslå åtgärder.
I sammanhanget bör också nämnas att frågan om
myndighetssekretessen lägger hinder i vägen för
samarbetet mellan skolan, socialtjänsten och polisen
är aktuell i den pågående översynen av
sekretesslagen (dir. 1998:32) som skall vara
avslutad senast den 1 maj 2001.
Utskottet har under en följd av år, senast i
betänkandet 1997/98:JuU21, behandlat motioner om
familjens och skolans betydelse i det
brottsförebyggande arbetet. År 1991 gjorde utskottet
bedömningen att familjens betydelse knappast kan
överskattas när det gäller att ge barn och ungdom en
trygg uppväxt. Utskottet konstaterade att det inte
råder någon oenighet om att goda uppväxtförhållanden
är en brottsförebyggande faktor av mycket stor
betydelse (se 1990/91:JuU19 s. 10 f). Detta
uttalande har utskottet härefter hänvisat till.
Även när det gäller skolans betydelse i det
brottsförebyggande arbetet har utskottet uttalat sig
vid flera tillfällen. Utskottet påpekade i ett
betänkande år 1995 att forskning visar att ett
kriminellt beteende inte sällan grundläggs tidigt i
livet. Tidiga insatser från bl.a. skolan för att
uppmärksamma och stödja barn med särskilda behov
kunde därför vara av avgörande betydelse för att
förhindra att ungdomar hamnar i ett kriminellt
livsmönster. Skolan hade således en mycket viktig
roll i det brottsförebyggande arbetet. Utskottet
erinrade också om den undervisning i lag och rätt
som polisen bedriver i skolorna (1994/95:JuU17 s. 13
f).
Överväganden
Utskottet konstaterar först att utskottet alltjämt
har samma inställning som tidigare när det gäller
familjens brottsförebyggande betydelse. Enligt
utskottets mening kan familjens betydelse alltså
knappast överskattas när det gäller att ge barn och
ungdom en trygg uppväxt. Goda uppväxtförhållanden är
som utskottet tidigare anfört en brottsförebyggande
faktor av mycket stor betydelse. Härom råder ingen
oenighet. Samtidigt måste hänsyn tas till de stora
samhällsförändringar som skett under den senare
delen av 1900-talet. Man måste alltså konstatera att
det numera kring barnen finns många fler vuxna som
inte tillhör familjen, eller hushållet, än i
tidigare generationer; detta gäller särskilt
småbarnstiden där personal inom barnomsorgen i många
fall spelar en framträdande roll vid sidan av
föräldrarna. Barnomsorgspersonalen kommer på så sätt
att ha samma betydelse för de små barnen som
skolans, fritidshemmens och fritidsgårdarnas
personal har för de äldre. I samtliga fall öppnas
möjligheterna att på ett tidigt stadium uppmärksamma
och stödja barn med särskilda behov. En uppgift är
därvid att hjälpa barnen att ta till sig det
demokratiska samhällets grundläggande värderingar
och bidra till det nödvändiga införlivandet av
övergripande normer som tas upp i flera av de här
aktuella motionerna. Särskilt för de barn som växer
upp under mindre goda förhållanden har insatser från
andra vuxna stor betydelse. Med dessa ord avstyrker
utskottet bifall till motionerna Ju219, Ju904, Ju917
och N329 i här behandlade delar.
I likhet med vad som anförs i motion Ju911 (fp)
anser utskottet det eftersträvansvärt att samarbetet
kring barn med svårigheter fungerar och att onödiga
hinder undanröjs. Sekretessbestämmelserna mellan
olika myndigheter som socialtjänst, skola och polis
kan vara ett sådant hinder. Här pågår som framgått
ovan en översyn av sekretesslagen. Likaså pågår som
framgått ett arbete inom skolan som inte minst tar
sikte på att genom att överföra värderingar och
normer förebygga brott. Detta är emellertid inte
tillräckligt utan det är också, som framhålls i
motionen, av stor vikt att socialtjänsten på ett
tidigt stadium kan ingripa när ett barn visar tecken
på svårigheter och bistå familjen med hjälp och
stöd. Någon åtgärd med anledning av motion Ju911 i
aktuella delar behövs emellertid inte, och utskottet
avstyrker bifall till den.
I fråga om önskemålet i motion Ju901 (m) om en
upplysningskampanj om föräldrars skadeståndsansvar
vill utskottet för sin del endast konstatera att det
torde vara ett välkänt faktum att
skadeståndsskyldighet i vissa fall föreligger för
skador som barn orsakat. Några åtgärder behövs inte,
och utskottet avstyrker bifall till motionen i denna
del.
Polisstöd åt föräldrar
Motionerna
I motionerna Ju901, Ju904 och Ju917 (alla m)
föreslås att föräldrarna skall kunna begära hjälp av
polisen för att föra hem sina barn.
Bakgrund
Enligt 12 § polislagen (1984:387) finns en möjlighet
för polisen att omhänderta barn under 18 år om
barnet påträffas i en olämplig miljö. Polisen skall
skyndsamt överlämna barnet till dess föräldrar.
Någon sådan mer allmän möjlighet till bistånd av
polisen som efterfrågas i nu aktuella motioner finns
däremot inte. Utskottet har tidigare tagit avstånd
från tanken och hänvisat till att en sådan ordning
riskerade att innebära en alltför stor belastning på
polisens resurser. Utskottet har därvid också
hänvisat till de möjligheter att ingripa som finns
enligt de sociala vårdlagarna (se senast
1997/98:JuU21 s. 23).
Överväganden
Genom möjligheten att omhänderta och t.ex. köra hem
barn under 18 år som påträffas i olämpliga
ungdomsmiljöer och möjligheten till ingripanden
enligt den sociala vårdlagstiftningen i vissa fall
är enligt utskottets mening här aktuella
motionsyrkanden i stort tillgodosedda. I övrigt
konstaterar utskottet liksom tidigare att polisens
resurser kan användas på ett mer effektivt sätt.
Ingenting har framkommit som motsäger denna
uppfattning. Utskottet avstyrker motionerna Ju901,
Ju904 och Ju917 (alla m) i här aktuella delar.
Påföljdsfrågor
Motionerna
I motionerna Ju904 och Ju917 (båda m) föreslås att
påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten
skall avskaffas. I motion A291 (v) intas den
motsatta positionen; motionärerna efterfrågar
behandling och inte straff.
I en rad motioner föreslås att påföljdssystemet för
de unga lagöverträdarna vidareutvecklas.
I motionerna Ju901, Ju904 och Ju917 (alla m)
föreslås att en ny påföljd, ungdomsstraff, införs.
Ungdomsstraff skall verkställas på särskilda
kriminalvårdshem i kriminalvårdens regi och
särskilda regler för verkställigheten behövs som
avviker från vad som normalt gäller verkställighet
av fängelsestraff, bl.a. på det sättet att det blir
plikt för den unge att delta i vård och behandling.
I motionerna Ju901, Ju904 och Ju917 (alla m)
föreslås att en ordning med villkorligt fängelse
införs. Tanken i motionerna är att verkställigheten
av ett utdömt fängelsestraff helt eller delvis
skulle få anstå och verkställigheten i den delen ske
endast om den unge döms för nya brott.
I motion Ju917 (m) föreslås att unga lagöverträdare
som dömts till fängelse skall kunna friges när
halva, i stället för två tredjedelar av, straffet
avtjänats.
I motion Ju917 föreslås familjegruppskonferenser
efter nyzeeländsk modell. I motionen kritiseras
också regeringens hantering av ett tillkännagivande
från riksdagen i april 1997 där riksdagen uttalade
att regeringen genast borde utarbeta en samordnad
och rikstäckande fortsatt försöksverksamhet med
medling.
I motion Ju901 (m) föreslås att weekendfängelse
införs. Motionärens tanke är att ett kort
fängelsestraff skulle övertyga den unge om att i
fortsättningen avstå från brott.
I motionerna Ju507 (s) och Ju904 (m) föreslås att
samhällstjänst införs. Motionärerna anser att
förutsättningarna för samhällstjänst bör luckras upp
så att samhällstjänst i praktiken kan ifrågakomma
också för unga lagöverträdare.
Bakgrund
Som inledningsvis framgått beslutade riksdagen förra
våren om nya påföljder för unga lagöverträdare
(prop. 1997/98:96, JuU21). De nya reglerna trädde i
kraft den 1 januari 1999.
Regleringen innebär en uppstramning av åtgärderna
när ungdomar begår brott. Möjligheten att överlämna
den unge till vård enligt socialtjänsten finns kvar
men en förutsättning för denna påföljd är att
socialnämnden lämnat in en vårdplan till rätten och
att de planerade åtgärderna kan anses tillräckligt
ingripande med hänsyn till brottslighetens
straffvärde och art och den unges tidigare
brottslighet. Ett överlämnande till socialtjänsten
kan förenas med böter eller en föreskrift om
ungdomstjänst. Den sistnämnda påföljden liknar
samhällstjänst och skall fullgöras i socialtjänstens
regi. Den kan också liksom böter utgöra den enda
påföljden. Vid allvarlig brottslighet där påföljden
annars måste bli fängelse kan den unge i stället
överlämnas till sluten ungdomsvård. Detta är en
tidsbestämd påföljd med ett maximum på fyra år som
verkställs på institutioner som drivs av Statens
institutionsstyrelse. Verkställigheten regleras i en
särskild lag om verkställighet av sluten
ungdomsvård. I samma ärende gjordes en generell
förändring beträffande villkorlig frigivning som
innebar att särregleringen för långtidsdömda
avskaffades. Alla måste således i fortsättningen
avtjäna minst två tredjedelar av det utdömda
straffet.
Flertalet av nu aktuella frågor var föremål för
behandling också i detta ärende.
Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända
betänkande 1997/98:
JuU21 yrkanden om avskaffande av påföljden
överlämnande till socialtjänsten liksom ett yrkande
om ett behållande av de regler som då gällde och som
hade en mer behandlingsorienterad inriktning.
Utskottet avstyrkte också med hänvisning till
förslaget yrkanden om ungdomsstraff.
I fråga om villkorligt fängelse uttalade utskottet,
samtidigt som yrkanden i saken avstyrktes, att
utskottet med tillfredsställelse såg att regeringen
avsåg att ta initiativ till en djupare analys av
frågan. - Formerna för det fortsatta arbetet
övervägs nu i Justitiedepartementet.
När det gäller en särreglering av villkorlig
frigivning för unga lagöverträdare ansåg utskottet
(1997/98:JuU21 s. 12) att det också utan en sådan
regel fanns tillräckliga möjligheter att särbehandla
de unga. Utskottet hänvisade därvid till
begränsningarna i 30 kap. 5 § brottsbalken när det
gäller att döma unga till fängelse och till
möjligheten i 29 kap. 7 § brottsbalken att beakta
den unges ålder vid straffmätningen. Utskottet ansåg
också att behovet av en sådan regel, mot bakgrund av
att utskottet tillstyrkte förslaget om sluten
ungdomsvård, var i det närmaste försumbart när det
gällde ungdomar under 18 år.
I fråga om medling och familjegruppskonferenser
lämnade utskottet först en utförlig redovisning (se
1997/98:JuU21 s. 18 f) för pågående arbete och
regeringens åtgärder med anledning av 1997 års
riksdagsuttalande. I fråga om de då aktuella
motionsönskemålen anförde utskottet
sammanfattningsvis att utskottet har en positiv
grundinställning till åtgärder som syftar till att
åstadkomma alternativ till fängelse, bl.a.
medlingsverksamhet. Det fanns emellertid en rad skäl
att inte gå för fort fram. Särskilt viktigt var att
försöksverksamheten planerades noga så att
förutsättningarna för en omsorgsfull utvärdering
blir så goda som möjligt.
Under medverkan av Brottsförebyggande rådet drivs
nu 32 medlingsprojekt som fördelar sig över hela
landet med en viss tyngdpunkt i storstäderna.
Projekten går ut på att medla mellan brottsoffret
och den unge gärningsmannen. Socialtjänsten är som
regel huvudman för projekten.
Svenska Kommunförbundet har en bred
försöksverksamhet med familjerådslag. Projekt pågår
i elva kommuner, och de leds av socialtjänsten.
Familjerådslagen liknar den nyzeeländska
familjegruppskonferensen. Grundtanken är liksom vid
medling att den unge skall konfronteras med
brottsoffret, be om ursäkt och komma överens om
gottgörelse. Härefter skall familjen göra upp en
plan för den unge i syfte att komma till rätta med
problemen. Till sin hjälp har familjen en fristående
samordnare och andra professionella personer, t.ex.
socialtjänsten, polisen och skolan.
Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag
att analysera medlingens roll i rättssystemet och
att utvärdera försöksverksamheten; häri ingår även
att belysa frågan om familjerådslag (dir. 1998:30).
Uppdraget skall redovisas före den 1 oktober 2000.
Frågan om weekendfängelse eller, som det kallades
då, veckoslutsfängelse, behandlades i utskottet
senast år 1993 (1992/93:JuU25 s. 19). Utskottet
uttalade då stor tveksamhet till tanken med hänsyn
till att de praktiska svårigheterna framstod som
svårlösta. Kort därpå tog Ungdomsbrottskommittén i
sitt betänkande Reaktion mot ungdomsbrott avstånd
från tanken på veckoslutsfängelse. Kommittén förde
ett resonemang i två led. I det ena avhandlades
frågan om verkställighet av ett utdömt
fängelsestraff under veckoslut. Detta avvisades av
kommittén främst därför att en sådan verkställighet
bara borde kunna bli aktuell vid mindre allvarliga
brott och korta strafftider medan ungdomar som döms
till fängelse som regel har begått svåra brott med
jämförelsevis lång strafftid. Det andra ledet avsåg
veckoslutsstraff som en särskild påföljdsform för
unga som skulle kunna dömas ut på mindre stränga
kriterier än som gäller allmänt för fängelsestraff
för ungdomar. Kommittén ansåg emellertid att en
sådan ordning skulle medföra att påföljdssystemet
blev mer komplicerat och svåröverskådligt. Vidare
skulle påföljdernas inbördes stränghet bli svårare
att ange, och risken fanns att domstolarnas
påföljdsval skulle bli ojämnare och orättvisare.
Dessutom fanns risken för en allmän upptrappning av
påföljdsvalet. Även den tanken avvisades således av
kommittén (SOU 1993:35 del A s. 454 f).
Överväganden
Som redan framgått gjordes stora förändringar i
påföljdssystemet för unga lagöverträdare förra våren
(prop. 1997/98:96, JuU21), och de nya reglerna har
just trätt i kraft. I det sammanhanget prövade
utskottet yrkanden liknande de här aktuella och
avstyrkte dem. Ingenting har framkommit som gör
utskottet berett att nu ändra detta
ställningstagande. Detta vore heller inte att
förvänta sig med hänsyn till att de nya reglerna
nätt och jämnt hunnit börja tillämpas och att det
alltså är mycket för tidigt att dra slutsatser om de
nya reglernas effekt och behovet av eventuella
ytterligare åtgärder.
Utskottet är således inte berett att nu ompröva
principerna för socialtjänstens respektive
kriminalvårdens ansvar för ungdomarna. Utskottet
avstyrker alltså bifall till motionerna Ju904 och
Ju917 (båda m) samt A291 (v) i dessa delar.
Detsamma gäller den nya påföljden sluten
ungdomsvård. Utskottet kan dock inte undgå att
framhålla att den nya påföljden i mycket motsvarar
de krav som framförs i motionerna Ju901, Ju904 och
Ju917 (alla m) om ungdomsstraff och
kriminalvårdshem, låt vara att påföljden kommer att
verkställas på institutioner som drivs av Statens
institutionsstyrelse och inte av kriminalvården.
Även dessa yrkanden avstyrks.
Utskottet finner inte heller anledning att nu
aktualisera frågan om halvtidsfrigivning för unga.
Som utskottet anförde redan i våras är ett syfte med
de nya reglerna att mycket få ungdomar i
fortsättningen skall dömas till fängelse. Behovet av
en särreglering är alltså i stort försumbart
särskilt som samma effekt kan åstadkommas genom att
utnyttja möjligheterna till strafflindring för unga
lagöverträdare. Utskottet avstyrker motion Ju917 i
denna del.
Utskottet är inte heller berett att nu aktualisera
frågan om weekendfängelse för ungdomar. Motion Ju901
(m) i denna del avstyrks.
Yrkandena om samhällstjänst för unga i motionerna
Ju507 (s) och Ju904 (m) bygger uppenbarligen på de
begränsade förutsättningar som finns att döma
ungdomar till samhällstjänst. Genom vårens ärende
infördes emellertid en möjlighet att förena
överlämnande till vård inom socialtjänsten med
ungdomstjänst. Härigenom anser utskottet aktuella
yrkanden tillgodosedda redan genom gällande rätt,
och de avstyrks.
När det gäller yrkandet om familjegruppskonferenser
i motion Ju917 (m) pågår som utskottet ovan
redogjort för försöksverksamhet som kommer att
utvärderas. Utskottet anser att den pågående
försöksverksamheten bör avvaktas och ser inte heller
någon anledning att rikta kritik mot regeringen för
det sätt på vilket frågan handlagts. Utskottet fann
för övrigt kritiken mot regeringen i denna del
obefogad redan i förra vårens betänkande. Motion
Ju917 i aktuell del avstyrks.
Avslutningsvis vill utskottet understryka att
utskottet alltjämt ser positivt på att frågan om
villkorligt fängelse kommer att utredas ytterligare,
men utskottet vill samtidigt understryka att
riksdagen inte bör göra några uttalanden i saken i
det nuvarande beredningsläget. Motionerna Ju901,
Ju904 och Ju917 (alla m) i aktuella delar avstyrks.
Övriga frågor
Registrering av barn under 15 år
Motionerna
I motionerna Ju901, Ju904, Ju917 och Ub205 (alla m)
efterfrågas en möjlighet att centralt registrera
barn under 15 år som begått brott. Motionärerna
anser att det skulle ha stor betydelse för polisens
brottsbekämpande och brottsförebyggande arbete om
misstankeregistret omfattade barn under 15 år som är
skäligen misstänkta för brott. Dessutom skulle
möjligheten till tidigt ingripande mot barn som
begår brott öka.
Bakgrund
Frågan om registrering av minderåriga lagöverträdare
har varit aktuell i utskottet under en följd av år.
Senast behandlades frågan förra året, dels i samband
med att utskottet tog ställning till ett
regeringsförslag om polisregisterlagstiftning (prop.
1997/98:97, JuU20), dels i ärendet om
påföljdssystemet. I båda ärendena konstaterade
utskottet att frågan om registrering av minderåriga
lagöverträdare övervägdes inom ramen för
Brottsförebyggande rådets program Tidiga åtgärder
och avstyrkte motionerna då resultatet av det
arbetet borde avvaktas. Projektet har nu avslutats,
och några förslag har inte lagts fram.
Som tidigare framgått pågår också en utvärdering av
handläggningsreglerna i LUL (dir. 1998:29). Enligt
direktiven bör utredaren i den omfattning han finner
befogat undersöka och analysera hur reglerna för
utredning av brott av den som inte fyllt 15 år
förhåller sig till de regler som gäller för
straffmyndiga ungdomar. Utredaren kan även i övrigt
ta upp frågor som han bedömer har ett samband med
handläggningen av ungdomsmål. Utredningsarbetet
skall vara avslutat före den 1 oktober 1999.
Direktiven täcker således också den här aktuella
frågan. Enligt vad utskottet erfarit är det dock
tveksamt om utredaren kommer att ta upp frågan.
Enligt den nya polisregisterlagstiftningen, som
förväntas träda i kraft den 1 april 1999, finns
flera olika polisregister. De register som här kan
bli aktuella är i första hand misstankeregistret och
belastningsregistret.
Misstankeregistret innehåller uppgifter om den som
fyllt 15 år och som enligt förundersökningsledarens
bedömning är skäligen misstänkt för brott bl.a.
brott mot brottsbalken eller andra brott för vilket
svårare straff än böter är föreskrivet [se 3 § lagen
(1998:621) om misstankeregister].
Belastningsregistret innehåller bl.a. uppgifter om
den som ålagts påföljd för brott eller meddelats
åtalsunderlåtelse t.ex. med stöd av LUL [se 3 §
lagen (1998:620) om belastningsregister]. - Det
ligger i sakens natur att det för registrering krävs
att den det rör fyllt 15 år ( se 1 kap. 6 §
brottsbalken jämfört med 20 kap. 7 §
rättegångsbalken).
I anslutning till en diskussion om innehållet i
belastningsregistret anför regeringen (prop.
1997/98:97 s. 80), efter att ha redogjort för
hittills gällande regler som på denna punkt
överensstämmer med den nya regleringen, att det
däremot inte finns hinder mot att registrera barn i
de arbetsregister som kan finnas hos polisen medan
en utredning pågår. Det finns, anför regeringen
vidare, inte heller något som hindrar att i sökbar
form spara de sista utredningshandlingarna om
barnet. Regeringen tar vidare upp
integritetsaspekten som, enligt regeringen, väger
tungt särskilt i fråga om barn under 15 år och
hänvisar härutöver till den nedan omnämnda
skyldigheten för polisen att anmäla brott av barn
till socialnämnden. Regeringens slutsats är att det
i vart fall för närvarande inte bör införas någon
möjlighet att registrera minderåriga.
Utskottet avslog såväl i sitt betänkande om
polisregisterlagstiftningen som om påföljdssystemet
(1997/98:JuU20 och JuU21) yrkanden som gick ut på
att införa en möjlighet att registrera barn under 15
år.
I anslutning härtill bör också nämnas att frågan om
registrering av barn också har aktualiserats hos
Rikspolisstyrelsen under det senaste året. Det har
dock inte handlat om registrering i ett register som
faller under polisregisterlagstiftningen utan om
registrering i polisens datasystem för
brottsanmälningar på lokal nivå (RAR). Polisbyrån
har, efter det att några polismyndigheter förhört
sig om saken och med hänvisning till nyssnämnda
propositionsuttalanden, i en skrivelse den 3 juni
1998 uttalat att Datainspektionens tillstånd för
RAR-systemet torde medge registrering av misstänkta
personer under 15 år och att inte heller den nya
polisregisterlagstiftningen förhindrar detta. - Det
sagda innebär att det, enligt Rikspolisstyrelsens
uppfattning, är möjligt att på varje polismyndighet,
det vill säga i princip i varje län, registrera barn
under 15 år som misstänks för brott. I vilken
utsträckning detta i praktiken förekommer är dock
inte känt.
I detta sammanhang bör också nämnas att polisen har
skyldighet att anmäla till socialnämnden om någon
som inte fyllt 18 år skäligen kan misstänkas för
brott på vilket fängelse kan följa (se 6 § LUL).
Anmälningsplikten omfattar alltså även barn under 15
år, och den föreligger så snart det inte är fråga om
rena bötesbrott. Anmälningsplikten omfattar t.ex.
snatteri. Det åligger sedan socialtjänsten att
bedöma vilka åtgärder som behövs för att
tillrättaföra barnet. Hos socialtjänsten kommer
alltså information om barnets brottslighet att
samlas även när barnet begår brott inom olika
polismyndigheters områden.
Överväganden
Utskottet avslog så sent som förra våren yrkanden
liknande de som nu är aktuella i motionerna Ju901,
Ju904, Ju917 och Ub205 (alla m). I detta ärende har
ingenting framkommit som pekar på ett behov att
ompröva detta ställningstagande. Utskottet avstyrker
bifall till här aktuella yrkanden.
Drogtest av barn under 15 år
Motionerna
I motionerna Ju901, Ju903, Ju904 och Ju917 (alla m)
och So372 (mp) efterfrågas möjligheter för polisen
att ta blodprov och urinprov från barn under 15 år i
syfte att klarlägga om barnet använt narkotika.
Bakgrund
Också denna fråga har återkommande behandlats av
utskottet, senast i betänkandet om påföljdssystemet
(1997/98:JuU21 s. 21 f). En utförlig hänvisning för
gällande rätt finns i betänkandet 1996/97:JuU12 s.
11 f). Sammanfattningsvis innebär reglerna att en
provtagning av aktuellt slag betraktas som
kroppsbesiktning enligt 28 kap. rättegångsbalken.
Detta tvångsmedel får inte användas mot någon som
inte fyllt 15 år. Däremot finns en, låt vara
begränsad, möjlighet att företa läkarundersökning
med stöd av lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga.
Som nyss framgått pågår en utvärdering av
handläggningsreglerna i LUL.
I förra årets ärende ansåg utskottet att frågan om
provtagning fick anses falla inom ramen för den
särskilde utredarens uppdrag. Utskottet såg ingen
anledning att ta initiativ i frågan och avstyrkte då
aktuella motionsyrkanden.
Här bör också nämnas Narkotikakommissionens uppdrag
(dir. 1998:18). Kommissionen skall bl.a. utvärdera
och föreslå åtgärder för att förstärka och
effektivisera det drogförebyggande arbetet. Den
skall också analysera behovet av förändringar av
rättsväsendets arbetsmetoder samt av straffrättslig
och straffprocessuell lagstiftning samt lägga fram
förslag till sådana förändringar. Kommissionens
arbete skall avslutas före utgången av år 2000.
Överväganden
Utskottet anser alltjämt att det inte finns någon
anledning för utskottet att nu ta initiativ
beträffande drogtester av barn under 15 år. I
stället bör det pågående arbetet avvaktas. Här
aktuella yrkanden i motionerna Ju901, Ju903, Ju904,
Ju917 (alla m) och So372 (mp) avstyrks.
Häktade ungdomar
Motionen
I motion Ju907 (v) efterlyses en möjlighet att
placera häktade ungdomar på §12-hem i stället för i
häkte.
Bakgrund
Enligt 24 kap. 22 § rättegångsbalken skall den som
häktats utan dröjsmål överföras till häkte. Några
särskilda bestämmelser om behandlingen av häktade
ungdomar finns inte. Däremot får, enligt 23 § LUL
den som inte fyllt 18 år häktas endast om det finns
synnerliga skäl.
Även denna fråga var aktuell förra året
(1997/98:JuU21 s. 25) då utskottet avstyrkte ett
liknande yrkande. Utskottet konstaterade att antalet
häktade ungdomar under 18 år inte var försumbart men
att dessa ändå var så få att placering på §12-hem
skulle kunna leda till att de hamnade långt från
hemorten. Vidare kunde utredningen av brottsligheten
försvåras; detsamma gällde den unges kontakter med
socialtjänsten. Det kunde också vara svårt att på
ett §12-hem tillgodose det behov av begränsningar i
kommunikationerna med omvärlden som av
utredningsskäl kan föreligga. Utskottet utgick dock
från att de ungas särskilda behov tillgodosågs inom
kriminalvården.
Överväganden
Utskottet kan instämma i att ungdomar kan behöva
särbehandlas också i häktningshänseende. Att så
skall ske har också framgått ovan - det krävs
synnerliga skäl för att ungdomar under 18 år skall
få häktas. Det sagda hindrar inte att det också
finns berättigade önskemål när det rör behandlingen
av ungdomar som måste häktas. Som utskottet anförde
förra året finns här motstridiga önskemål att
beakta. Det går inte att komma ifrån att häktning är
ett straffprocessuellt tvångsmedel som används för
att hindra att utredningen försvåras eller för att
hindra att den misstänkte avviker eller återfaller i
brott. Utskottet förutser också en rad svårlösta
problem vid ett bifall till motionen samtidigt som
utskottet instämmer i att det kan behövas särskilda
insatser av olika slag för ungdomar under 18 år som
häktas. Som utskottet anförde förra året bör detta
dock även i fortsättningen vara en fråga för
kriminalvården. Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motion Ju907 (v) i denna del.
Föräldrarnas roll i domstolsprocessen
Motionen
I motion Ju917 (m) förespråkas en ordning som går ut
på att föräldrarna till den unge skall kallas till
förhör respektive huvudförhandlingen mot den unge i
stället för att endast underrättas. Motionärerna
vill också avskaffa föräldrarnas rätt till
ersättning av allmänna medel för det fall de hörs i
en rättegång mot den unge.
Bakgrund
Reglerna för vårdnadshavarens och socialtjänstens
medverkan vid brottsutredning och
domstolsförhandling återfinns i LUL. Reglerna
innebär sammanfattningsvis följande.
När någon som är under 18 år misstänks för brott
skall vårdnadshavaren kallas till förhör med den
unge hos polisen om det inte är till men för
utredningen eller särskilda skäl talar däremot.
Företrädare för socialtjänsten skall också närvara
om det är möjligt och det kan ske utan men för
utredningen. I fråga om barn som misstänks ha begått
brott före 15 års ålder skall både vårdnadshavaren
och socialtjänsten underrättas om en utredning har
inletts. Vårdnadshavaren behöver dock inte
underrättas om det finns särskilda skäl mot det. Vid
utredning i dessa fall skall socialtjänsten närvara
om inte hinder möter.
Om det väcks åtal skall vårdnadshavaren underrättas
om tidpunkten för förhandlingen. Avser åtalet ett
brott på vilket det kan följa fängelse skall
vårdnadshavaren höras om det kan ske och det inte
finns särskilda skäl mot det.
Om vårdnadshavaren hörs i en huvudförhandling mot
barnet har han rätt till ersättning enligt samma
regler som gäller för vittnen.
Förra året (1997/98:JuU21 s. 22 f och 25) anförde
utskottet efter att ha redogjort för den
lagstiftning som föranledde motionärernas synpunkter
att här aktuella frågor föll inom ramen för det
utvärderingsuppdrag som föreligger beträffande LUL
och avstyrkte bifall till då aktuella yrkanden.
Överväganden
Utskottet anser alltjämt att den pågående
utvärderingen av LUL bör avvaktas. Utskottet
avstyrker motion Ju917 i aktuella delar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande familjens och skolans
brottsförebyggande betydelse
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju219, 1998/99:Ju904
yrkandena 2 och 4, 1998/99:Ju917 yrkande 1 och
1998/99:N329 yrkande 5,
res. 1 (m, kd)
2. beträffande samarbetet mellan myndigheter
m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju911 yrkandena 1 och 2,
res. 2 (c, fp)
3. beträffande föräldrars
skadeståndsansvar
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju901 yrkande 1,
res. 3 (m)
4. beträffande polisstöd åt föräldrar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju901 yrkande 2,
1998/99: Ju904 yrkande 3 och 1998/99:Ju917
yrkande 2,
res. 4 (m)
5. beträffande påföljdsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju507 yrkande 2,
1998/99: Ju901 yrkandena 9-11, 1998/99:Ju904
yrkandena 7 och 30, 1998/99: Ju917 yrkandena
12-15 och 17-19 samt 1998/99:A291 yrkandena 11
och 12,
res. 5 (m)
res. 6 (v)
6. beträffande registrering av barn under
15 år
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju901 yrkande 7,
1998/99: Ju904 yrkande 8, 1998/99:Ju917 yrkande
11 och 1998/99:Ub205 yrkande 4,
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju907 yrkande 5,
res. 9 (v)
9. beträffande föräldrarnas roll i
domstolsprocessen
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju917 yrkandena 9 och
10.
res. 10 (m)
Stockholm den 9 mars 1999
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar
Johnsson (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström
(v), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G Högmark (m),
Ann-Marie Fagerström (s), Helena Frisk (s), Morgan
Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson
(mp), Gunnel Wallin (c), Siw Persson (fp), Anita
Sidén (m) och Yilmaz Kerimo (s).
Reservationer
1. Familjens och skolans brottsförebyggande
betydelse (mom. 1)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G
Högmark (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson
(m) och Anita Sidén (m) anför:
Vi anser att en fungerande normbildning är en
förutsättning för det brottsförebyggande arbetet.
Lagstiftningen är i och för sig normskapande men den
är inte tillräcklig. Grundläggande normer för
mänskligt uppförande måste förmedlas direkt till
barnen. Det största ansvaret för denna normbildning
ligger hos familjen som är samhällets bästa
brottsförebyggande resurs. Att barnen får
handlingsmönster och uppfostras till ansvarstagande
för sig själva och sina medmänniskor är av största
vikt när det gäller att förebygga brott. Genom den
uppfostran och omsorg som barn får i en väl
fungerande familj kan de bibringas en kontroll av
det egna beteendet som gör att de avhåller sig från
brott. Familjepolitiken kan alltså få en
brottsförebyggande effekt om den så långt möjligt
underlättar för föräldrar och andra vårdnadshavare i
deras fostrande roll.
Efter familjen har skolan det största ansvaret när
det gäller att bibringa unga människor de normer som
behövs för att de inte skall begå brott. I detta
sammanhang är det emellertid inte enbart en fråga om
att skolan skall undervisa i grundläggande normer
för mänskligt beteende. Från brottsförebyggande
synpunkt är det också av betydelse att skolan
verkligen förmår förmedla grundläggande kunskaper i
t.ex. svenska så att eleverna inte stängs ute från
arbetsmarknaden när de lämnar skolan. Det bör åligga
skolan att informera barnets föräldrar om allt
väsentligt som rör barnet.
Enligt vår uppfattning leder det anförda till
slutsatsen att regeringen bör genomföra en översyn
av hur den nuvarande lagstiftningen kan förbättras i
syfte att tydliggöra och stärka föräldrars och andra
vårdnadshavares ansvar i rollen som goda fostrare,
normöverförare och brottsförebyggare. Med en sådan
kartläggning som grund bör en brottsförebyggande
strategi kunna utarbetas. Det nationella
brottsförebyggande programmet är enligt vår mening
otillräckligt i detta avseende.
Det ankommer på regeringen att vidta åtgärder med
anledning av vad vi nu anfört och återkomma till
riksdagen med erforderliga lagförslag.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande familjens och skolans
brottsförebyggande betydelse
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju219,
1998/99: Ju904 yrkandena 2 och 4, 1998/99:Ju917
yrkande 1 och 1998/99: N329 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservation 1.
2. Samarbetet mellan myndigheter m.m. (mom.
2)
Gunnel Wallin (c) och Siw Persson (fp) anför:
Föräldrarnas personliga ansvar för att ge barnen en
god uppväxt kan aldrig ersättas med offentlig
service. Föräldrarna har ett stort ansvar för att ge
barnen de grundläggande värderingar som gäller i
vårt samhälle. Även skolan har ett ansvar när det
gäller t.ex. att påvisa konsekvenserna av våld och
annan kriminalitet. Allmänt sett gäller att
förebyggande insatser från skolans och de sociala
myndigheternas sida har stor betydelse för att
hindra att barn kommer snett i livet. Detta
förutsätter att det finns goda förutsättningar för
samarbete mellan dessa myndigheter. Även polisen
måste självklart ta aktiv del i detta arbete. Det är
därför av stor vikt att hinder av olika slag som
minskar möjligheterna till samarbete kring barn med
svårigheter undanröjs. Detta gäller t.ex.
sekretessbestämmelserna men det kan också handla om
att t.ex. de praktiska förutsättningarna behöver
förbättras. Enligt vår mening bör ett
utredningsarbete inledas som tar sikte dels på en
utveckling av skolans och socialtjänstens
förebyggande arbete bland barn och unga, dels på att
undanröja de hinder som finns för samarbete mellan
berörda myndigheter. Det ankommer på regeringen att
låta utreda dessa spörsmål och sedan återkomma till
riksdagen med erforderliga förslag.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande samarbetet mellan
myndigheter m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju911
yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförts i reservation 2.
3. Föräldrars skadeståndsansvar (mom. 3)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe
Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anför:
Många föräldrar tror att de inte kan bli
skadeståndsskyldiga för skador som deras barn
orsakar genom brott. Det kan heller inte anses
allmänt känt bland personer som utsatts för brott av
barn att de kan ha rätt till skadestånd av barnets
föräldrar. Enligt vår mening behövs alltså en
informationskampanj om föräldrars
skadeståndsskyldighet. En positiv bieffekt av en
sådan kampanj är att den med säkerhet skulle ha viss
brottsförebyggande effekt. Det får ankomma på
regeringen att se till att kampanjen kommer till
stånd.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande föräldrars
skadeståndsansvar
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju901 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i reservation 3.
4. Polisstöd åt föräldrar (mom. 4)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe
Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anför:
Enligt vår mening är det inte tillräckligt att
polisen har möjlighet att köra hem ett barn som
vistas i en olämplig miljö. Det finns andra
situationer, t.ex. när föräldrarna beslutat att
barnet skall vara hemma en viss tid, då föräldrar
kan behöva myndigheternas bistånd. Införandet av en
rätt till polisstöd i sådana situationer bör ses som
ett komplement till det skadeståndsansvar som åvilar
föräldrar som brister i tillsynen. Den förbättrade
föräldrakontroll som ett polisstöd skulle medföra
skulle också verka brottsförebyggande. Enligt vår
mening bör regeringen ge Brottsförebyggande rådet i
uppdrag att närmare utreda förutsättningarna för
polisstöd till föräldrar.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande polisstöd åt föräldrar
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju901
yrkande 2, 1998/99:Ju904 yrkande 3 och
1998/99:Ju917 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i
reservation 4.
5. Påföljdsfrågor (mom. 5)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe
Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anför:
Enligt vår mening byggde 1998 års beslut om
påföljder för unga lagöverträdare på den felaktiga
utgångspunkten att det är lämpligt att det överlåts
åt socialtjänsten att ha hand om verkställighet av
ungdomspåföljderna. Detta skall naturligtvis vara en
uppgift för kriminalvården. Dagens ordning medför
att ungdomarna lätt kan inbilla sig att samhället
ser mildare på deras lagöverträdelser än på vuxnas.
Detta i sin tur leder alltför ofta till att den unge
inte i fortsättningen avstår från brott. Vi anser
således att påföljdssystemet för unga lagöverträdare
behöver en genomgripande översyn där utgångspunkten
skall vara att verkställighet av påföljder också för
unga skall ske inom kriminalvården. Detta innebär
bl.a. att påföljden överlämnande till vård inom
socialtjänsten avskaffas, att den slutna
ungdomsvården skall verkställas på särskilda
kriminalvårdshem enligt särskilda för ungdomar
anpassade regler och att samhällstjänst för ungdomar
blir en självständig påföljd. Vidare bör nya
påföljder som villkorligt fängelse, weekendfängelse
och familjegruppskonferenser övervägas. Detsamma
gäller frågan om halvtidsfrigivning vid
fängelsestraff. Detta är ett omfattande
lagstiftningsarbete som regeringen genast bör ta itu
med. Med hänsyn till regeringens senfärdighet i
fråga om försöksverksamheten med medling bör
riksdagen besluta om tidpunkten för när arbetet
skall vara klart. Regeringen bör alltså återkomma
till riksdagen med ett förslag före utgången av år
2000.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande påföljdsfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju507
yrkande 2, 1998/99:Ju901 yrkandena 9-11,
1998/99:Ju904 yrkandena 7 och 30, 1998/99:Ju917
yrkandena 12-15 och 17-19 samt med avslag på
motion 1998/99:A291 yrkandena 11 och 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservation 5.
6. Påföljdsfrågor (mom. 5)
Alice Åström (v) och Yvonne Oscarsson (v) anför:
Enligt vår mening fick 1998 års beslut om påföljder
för unga lagöverträdare en olycklig inriktning med
en större betoning av straff på bekostnad av vård-
aspekten. Ungdomarna behöver emellertid i första
hand vård och behandling som bör ske i
socialtjänstens regi. Vid påföljdsbestämningen måste
den individrelaterade behovsbedömningen vara
avgörande. Samhället måste alltså i större
utsträckning inrikta sina insatser på vård och
behandling och mindre på ökad repression. Regeringen
bör få i uppdrag att se över de nya reglerna och
snarast återkomma till riksdagen med förslag med den
inriktning vi här anvisat.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande påföljdsfrågor
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A291 yrkandena
11 och 12 samt med avslag på motionerna
1998/99:Ju507 yrkande 2, 1998/99:Ju901 yrkandena
9-11, 1998/99:Ju904 yrkandena 7 och 30 och
1998/99:Ju917 yrkandena 12-15 och 17-19 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservation 6.
7. Registrering av barn under 15 år (mom.
6)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe
Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anför:
Det är inte tillfredsställande att en fjortonåring
som grips av polisen kan synas ha ett fläckfritt
förflutet trots att han gjort sig skyldig till
omfattande brottslighet. Den möjlighet polisen har
till registrering är otillräcklig bl.a. då den
endast omfattar händelser inom den enskilda
polismyndigheten. Det handlar inte heller om
registrering av brottsmisstanke i egentlig
bemärkelse utan om en brottsanmälan där en misstänkt
gärningsman kan anges. Enligt vår mening bör
minderåriga som misstänks för brott registreras i
misstankeregistret så snart de övriga
förutsättningarna för registrering i detta register
är uppfyllda. Det ankommer på regeringen att lägga
fram ett lagförslag i saken.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande registrering av barn under
15 år
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju901
yrkande 7, 1998/99:Ju904 yrkande 8,
1998/99:Ju917 yrkande 11 och 1998/99: Ub205
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i reservation 7.
8. Drogtest av barn under 15 år (mom. 7)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe
Johnsson (m), Kia Andreasson (mp) och Anita Sidén
(m) anför:
Vi anser att verkningsfulla åtgärder måste till för
att stävja narkotikamissbruket som kryper allt
längre ned i åldrarna. En sådan åtgärd skulle vara
att införa en möjlighet till provtagning - blodprov
och urinprov - också från barn under 15 år när
narkotikamissbruk misstänks. Denna lagfästa
möjlighet skulle komma till användning när barnet,
eller dess föräldrar, inte vill medverka till
provtagning. Syftet med provtagningen skulle vara
att ge socialtjänsten underlag för en bedömning av
vilka stödåtgärder som behövs i det enskilda fallet.
Det är således inte fråga om en provtagning i
bevissyfte av den typ som är möjlig att genomföra på
straffmyndiga personer med stöd av rättegångsbalkens
regler. Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram
ett lagförslag för riksdagen med den inriktning vi
här angett.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande drogtest av barn under 15
år
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju901
yrkande 8, 1998/99:Ju903 yrkande 2,
1998/99:Ju904 yrkande 13, 1998/99:Ju917 yrkande
3 och 1998/99:So372 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i
reservation 8.
9. Häktade ungdomar på §12-hem (mom. 8)
Alice Åström (v) och Yvonne Oscarsson (v) anför:
Det är inte ovanligt att ungdomar under 18 år
häktas. Samtidigt är häktesmiljön inte lämplig för
denna grupp, och personalen har inte tillräcklig
kunskap och kompetens för att bemöta ungdomarna på
ett bra sätt. Den kompetensen finns däremot på §12-
hemmen som också har resurser för och vana vid
tvångsvis inlåsning. Det bör alltså vara möjligt att
förvara häktade ungdomar på §12-hemmen. Enligt vår
mening bör regeringen få i uppdrag att återkomma med
ett förslag om särskilda häktesavdelningar på ett
eller flera §12-hem.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande häktade ungdomar på §12-
hem
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju907 yrkande
5 som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i reservation 9.
10. Föräldrarnas roll i domstolsprocessen
(mom. 9)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Jeppe
Johnsson (m) och Anita Sidén (m) anser:
Reglerna om föräldrarnas närvaro vid förundersökning
och rättegång lider av flera brister. Reglerna
beaktar inte tillräckligt föräldrarnas betydelse och
ger socialtjänstens företrädare en alltför
framskjuten roll. Föräldrar borde alltid, oavsett om
de är vårdnadshavare, kallas till förhör som hålls
med barnet under förundersökningen. Detsamma borde
gälla vid rättegång. Det bör vara närvaroplikt för
föräldrarna (eller annan vårdnadshavare) och någon
ersättning för inställelsen bör då inte utgå.
Närvaroplikten är enligt vår mening ett utflöde av
rollen som förälder eller vårdnadshavare. Anledning
saknas att avvakta det pågående utredningsarbetet.
Regeringen bör alltså få i uppdrag att snarast
återkomma till riksdagen med ett förslag.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande föräldrarnas roll i
domstolsprocessen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju917
yrkandena 9 och 10 som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförts i reservation 10.
Särskilt yttrande
Kia Andreasson (mp) anför:
Enligt min mening är familjen som institution ingen
garant för att ge barn och ungdom en trygg uppväxt.
Det förekommer tyvärr diverse övergrepp även inom
familjen, vilka kan vara svåra att upptäcka. För
utsatta barn är det av absolut nödvändighet att det
inom kommunerna finns vuxna stödpersoner som i detta
sammanhang har en stor brottsförebyggande
betydelse. Det är därför av största vikt att det
finns tillräckligt antal vuxna inom barnomsorgen,
skolan, fritidsverksamheten och socialtjänsten som
kan upptäcka barn som behöver stöd och hjälp och som
har skyldighet att slå larm om de ser att barn inte
mår bra.
Den slutsats jag drar är att familjen i normala
fall har den brottsförebyggande funktion som
utskottet hävdar, men många av de barn och ungdomar
som hamnar inom rättsväsendet har inte haft familjer
med förmåga att överföra normer och värderingar till
sina barn. Det är därför livsviktigt för barnen att
vi inte enbart litar till familjen utan också i det
brottsförebyggande och normskapande arbetet lägger
stor vikt vid andra vuxna i barnens närhet.