I detta betänkande behandlar utskottet ett
regeringsförslag om en ny lag om skiljeförfarande
och viss följdlagstiftning till denna. Den nya lagen
om skiljeförfarande skall tillämpas på
skiljeförfaranden som äger rum i Sverige, även om
tvisten har internationell anknytning. Lagen vilar
på samma grundprinciper som gällande rätt men är
avsedd att skapa ett modernare och mera
ändamålsenligt skiljeförfarande. I flera avseenden
innehåller lagen därför viktiga processuella nyheter
i syfte att säkerställa en snabb och säker
handläggning. Här kan nämnas regler om mellandom och
genkäromål och om rätt för en part att få motparts
återkallade yrkanden prövade. Även reglerna om
verkställighet av en svensk skiljedom förändras,
bl.a. för att underlätta en snabbare handläggning.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Härutöver föreslår utskottet, med anledning av ett
motionsyrkande, konsekvensändringar i viss
associationsrättslig lagstiftning.
I ärendet föreligger en reservation (kd).
Propositionen
I proposition 1998/99:35 har regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om skiljeförfarande,
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i utsökningsbalken,
4. lag om ändring i jordabalken,
5. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
7. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
8. lag om ändring i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning.
Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, har
fogats till betänkandet som bilaga 1.
Motionerna
Motion väckt med anledning av propositionen
1998/99:Ju8 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
yrkas
1. att riksdagen beslutar att 21 § i regeringens
förslag till lag om skiljeförfarande skall
kompletteras med att skiljedom skall meddelas inom
ett år om inte synnerliga skäl föreligger eller om
parterna enats om längre tid för skiljeförfarandet,
2. att riksdagen beslutar att göra de med
införandet av ny lag om skiljeförfarande förenade
nödvändiga författningsmässiga följdändringarna i 11
kap. bankaktiebolagslagen och i 14 kap.
aktiebolagslagen.
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1998/99
1998/99:Ju406 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om inrättande av
särskilda handelsrätter i Stockholm, Jönköping,
Malmö, Göteborg, Sundsvall och Umeå.
1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om inrättandet av
handelsrätter för att handlägga större
näringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål samt
ekobrottmål av större betydelse,
Propositionens huvudsakliga
innehåll
I propositionen föreslås en ny lag om
skiljeförfarande som ersätter lagen (1929:145) om
skiljemän och lagen (1929:147) om utländska
skiljeavtal och skiljedomar. Lagen är tillämplig på
skiljeförfaranden som äger rum i Sverige, även om
förfarandet har internationell anknytning.
Den föreslagna lagen vilar på samma grundprinciper
som gällande rätt och betonar grundsatsen om
parternas rätt till självbestämmande. Lagens
bestämmelser, som på många punkter är dispositiva,
är utformade så att handläggningen av skiljetvister
skall kunna ske ändamålsenligt, säkert och snabbt
och för att i möjligaste mån förhindra obstruktion
under skiljeförfarandet.
Lagen om skiljeförfarande föreslås bli tillämplig
på tvister som parterna kan träffa förlikning om.
Förbudet mot skiljeavtal i konsumenttvister
utvidgas. I lagen föreslås också en uttrycklig regel
om att skiljemännen skall få pröva konkurrensrättens
civilrättsliga verkningar mellan parterna.
Några formella krav på vilka personer som kan utses
till skiljemän, utöver att de skall råda över sig
själva och sin egendom, ställs inte upp. De
egentliga jävsreglerna föreslås få en utformning som
gör bestämmelserna självständiga i förhållande till
rättegångsbalkens jävsregler. Själva begreppet jäv
utmönstras ur lagen. Förslaget innehåller vidare
särskilda regler för prövning av jäv under
skiljeförfarandet. Tingsrätten föreslås få en allmän
skyldighet att utse skiljeman om parterna har
träffat ett avtal om det.
I propositionen föreslås regler för hur en begäran
om skiljedom skall gå till och vad den skall
innehålla. Parterna föreslås få vidsträckta
möjligheter att ändra och komplettera sin talan inom
ramen för skiljeavtalet. Möjligheterna till vad som
vid domstol betecknas som genkäromål regleras.
Enligt förslaget skall en part ha rätt till en
muntlig förhandling, om han begär det. Parterna
skall vidare bestämma platsen för förfarandet och
svara för bevisningen. I anslutning till reglerna om
bevisupptagning inför tingsrätt föreslås ett
förstärkt sekretesskydd för uppgifter som framkommer
i sådana sammanhang.
Den legala tidsfristen om sex månader, inom vilken
en skiljedom skall meddelas, slopas. Skiljemännen
ges möjlighet att rätta, tolka och komplettera en
skiljedom.
Den nuvarande uppdelningen mellan fel som, utan att
särskild talan behöver föras, innebär att en
skiljedom är helt eller delvis ogiltig och sådana
fel som innebär att skiljedomen kan upphävas på
talan av part behålls i den nya lagen. En skiljedom
skall vara ogiltig om den omfattar en fråga som
enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän, om
den inte uppfyller kraven på skriftlighet och
undertecknande eller om den är uppenbart oförenlig
med grunderna för rättsordningen i Sverige. De
föreslagna klandergrunderna motsvarar i stort
klandergrunderna i skiljemannalagen. Det föreslås
dock att brister i skiljeavtalets giltighet skall
hänföras till klandergrunderna.
Domstol ges möjlighet att vilandeförklara ett mål
vid rätten för att ge skiljemännen tillfälle att
återuppta förfarandet eller vidta någon annan åtgärd
som enligt deras mening undanröjer grunden för
ogiltighet eller upphävande. Vidare föreslås en
möjlighet för parterna att utesluta eller begränsa
tillämpligheten av den svenska lagens grunder för
upphävande av en skiljedom, s.k. undantagsavtal. En
förutsättning härför är att båda parterna saknar
anknytning till Sverige.
I propositionen föreslås nya forum- och
instansordningsregler. En talan om ogiltighet eller
klander av en skiljedom skall enligt förslaget tas
upp av hovrätten inom vars domkrets
skiljeförfarandet har ägt rum. Hovrättens avgörande
skall inte kunna överklagas. Hovrätten skall dock i
fall av prejudikat-intresse kunna tillåta att
avgörandet överklagas, s.k. ventil.
Reglerna om verkställighet av en svensk skiljedom
renodlas. Kronofogdemyndigheten skall inte längre
pröva om en skiljedom kan hävas efter klander. Om
kronofogdemyndigheten finner anledning att anta att
en skiljedom är ogiltig skall myndigheten förelägga
sökanden att väcka talan vid domstol om skiljedomens
giltighet. Kronofogdemyndigheten skall i dessa fall
verkställa skiljedomen enligt de regler som gäller
för underrättsdomar som inte vunnit laga kraft.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 april
1999.
Utskottet
Ärendet och dess beredning
Genom beslut den 27 februari 1992 tillsatte
regeringen en särskild utredare för att se över
skiljemannalagstiftningen, främst lagen (1929:145)
om skiljemän. Enligt sina direktiv skulle utredaren
även undersöka om förekomsten av skiljeklausuler i
vissa avtal - på grund av de kostnader som är
förenade med skiljeförfarandet - medför att vissa
anspråk inte görs gällande eller att enskilda parter
inte har ekonomiska möjligheter att göra sina
anspråk gällande. Utredaren skulle även överväga om
förfarandereglerna i allmän domstol kunde ändras så
att rättegång i domstol blev ett mera slagkraftigt
alternativ till skiljeförfarande när det gäller
slitande av förmögenhetsrättsliga tvister på
näringslivets område. Utredningen antog namnet
Skiljedomsutredningen (dir. 1992:22).
I juni 1994 överlämnade utredningen delbetänkandet
Ny lag om skiljeförfarande (SOU 1994:81). I
betänkandet framlades förslag till en ny lag om
skiljeförfarande. Utredningen överlämnade i augusti
1995 slutbetänkandet Näringslivets tvistlösning (SOU
1995:65). Betänkandena har remissbehandlats.
Till grund för förslagen i den förevarande
propositionen ligger förslagen i SOU 1994:81 och
vissa förslag från betänkandet SOU 1995:65 samt
remissbehandlingen av dessa.
Gällande ordning
Sedan gammalt råder i svensk rätt uppfattningen att
staten inte har något självständigt intresse av att
alla tvister mellan enskilda prövas av statens
domstolar. Statens intresse av domstolsprövning
hänför sig i första hand till sådana tvister, i
vilka ett offentligt intresse gör sig gällande.
Staten medger därför att enskilda parter till
prövning av skiljemän hänskjuter sådana frågor som
de kan träffa förlikning om.
Flera skäl brukar anföras som förklaring till
varför parter kan vilja föredra skiljeförfaranden
framför rättegång i domstol. Genom att
skiljeförfarandet och skiljedomen inte är offentliga
kan motsättningarna mellan parterna mildras, vilket
kan vara av betydelse inte minst i
affärsförhållanden. Vidare kan parterna genom valet
av skiljemän försäkra sig om ett i särskilt grad
sakkunnigt bedömande av tvistefrågan. Slutligen, och
kanske framför allt, brukar framhållas att
skiljeförfarande i regel leder till ett snabbt
avgörande av tvisten.
I den processrättsliga doktrinen skiljer man mellan
konventionella och legala skiljeförfaranden. Med
konventionella skiljeförfaranden avses sådana som
grundas på avtal mellan parterna, under det att
legala skiljeförfaranden är sådana som i lag är
anvisade som tvistlösningsmetod. Ett exempel på
legalt skiljeförfarande är bestämmelserna i 14 kap.
aktiebolagslagen (1975:1385) om inlösen av
minoritetsaktier.
Nu gällande bestämmelser om konventionella
skiljeförfaranden återfinns dels i lagen (1929:145)
om skiljemän (skiljemannalagen), dels i lagen
(1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar
(LUSK). Skiljemannalagen har dock betydelse även för
legala skiljeförfaranden, eftersom bestämmelserna om
sådana förfaranden ofta hänvisar till
skiljemannalagens regler.
Av motiven till skiljemannalagen framgår att
lagstiftningen i främst tre hänseenden tillerkänner
ett skiljeavtal rättsverkan. Skiljeavtalet har för
det första verkan som processhinder. Om en av
parterna i ett skiljeavtal väcker talan om tvisten
vid domstol, kan den andra parten invända att
tvisten skall avgöras av skiljemän och domstolen
skall då avvisa den väckta talan. För det andra ger
lagstiftningen möjlighet för en part att framtvinga
fullgörelse av ett skiljeavtal och lagstiftningen
söker också motverka obstruktion av
skiljeförfarandet. Slutligen har en på giltigt
skiljeavtal grundad skiljedom samma rättsverkningar
som domstols dom. Den kan verkställas genom de
exekutiva myndigheternas försorg och den utgör
hinder mot ny rättegång om samma sak.
Av dessa allmänna grundsatser anses följa att
staten inte har något direkt ansvar för skiljedomars
riktighet, lika litet som staten har något ansvar
för klokheten i att frivilligt träffa avtal rörande
privaträttsliga förhållanden. Däremot är det,
framhålls det i motiven, rimligt och riktigt att
staten, för att över huvud taget tillerkänna
skiljeavtal och skiljedomar rättsverkan, dels
uppställer vissa formella krav, dels söker bereda
möjligheter för materiellt riktiga avgöranden (NJA
II 1929 s. 5 f).
Skiljemannalagens bestämmelser är tvingande för
parter och skiljemän, om inte annat anges.
Lagbestämmelserna är indelade i grupper under
rubrikerna skiljeavtalet, skiljemännen och huru de
utses, förfarandet, skiljedoms ogiltighet och
klander av skiljedom, skiljedomskostnaderna samt
särskilda bestämmelser.
LUSK innehåller bestämmelser om vad som avses med
utländska skiljeavtal och skiljedomar. Vidare
reglerar lagen bl.a. under vilka förutsättningar ett
på utländskt avtal grundat skiljeförfarande får äga
rum här i riket samt förutsättningarna för
erkännande och verkställighet av utländsk skiljedom.
Förslaget till lag om skiljeförfarande
I det följande lämnar utskottet en kort
sammanfattning av regeringens förslag till lag om
skiljeförfarande.
Enligt vad regeringen anför i propositionen bör den
nya lagen om skiljeförfarande vila på samma
grundprinciper som gällande rätt. Lagstiftningen
skall också vara modern och uppfylla kraven på
snabbhet, säkerhet och smidighet i förfarandet
samtidigt som grundläggande krav på rättssäkerhet
skall beaktas.
Som anmärkts ovan, är skiljemannalagen tvingande
för parter och skiljemän i de delar inte annat
anges. Den nya lagen är inte konstruerad på det
sättet. Att det i lagen på åtskilliga ställen görs
förbehåll för avvikelser, som parterna kan ha
överenskommit, skall alltså inte motsatsvis tolkas
så att övriga bestämmelser är tvingande i den
meningen att parterna saknar möjlighet att disponera
över förfarandet. Hur långt deras dispositionsrätt
sträcker sig får bli beroende av flera
omständigheter, såsom bestämmelsens art, avvikelsens
innebörd och den tidpunkt vid vilken avvikelsen
tillkommit.
Den nya lagen ersätter såväl skiljemannalagen som
LUSK och omfattar alltså både nationella och
internationella skiljeförfaranden.
Grundregeln att parterna kan träffa skiljeavtal
beträffande sådana tvister som de kan ingå
förlikning om upprätthålls i den nya lagen. När det
gäller förhållanden mellan näringsidkare och
konsument blir dock huvudregeln att ett skiljeavtal
inte får göras gällande, om det ingåtts innan
tvisten uppkom.
I lagen fastslås att skiljemännen får pröva
konkurrensrättens civilrättsliga verkningar mellan
parterna. Vidare klargörs att skiljemännen får pröva
en tvist som avser förekomsten av en viss
omständighet. Skiljemännen tilläggs vidare rätt att
med parternas tillåtelse komplettera avtal utöver
vad som följer av tolkning av avtal.
Att skiljeavtalet har verkan som dispositivt
rättegångshinder lagfästs. En invändning om att en
tvist omfattas av ett skiljeavtal skall beaktas även
om den part som framställt invändningen låtit en
fråga som omfattas av skiljeavtalet prövas av
kronofogdemyndigheten i mål om
betalningsföreläggande eller handräckning. I lagen
föreskrivs vidare att en part förlorar sin rätt att
åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder bl.a. om
han har bestritt en begäran om skiljedom eller låtit
bli att i rätt tid utse skiljeman.
När det gäller kvarstad och andra verkställbara
säkerhetsåtgärder i anledning av ett
skiljeförfarande, skall sådana beslut liksom enligt
gällande rätt endast kunna fattas av domstol. Om
parterna inte överenskommit annat, får dock
skiljemännen på begäran av en part bestämma att
motparten skall vidta viss åtgärd för att
säkerställa det anspråk som prövas av skiljemännen.
Uppkommer tvist om skiljemännens behörighet att
pröva tvisten, får de själva avgöra denna fråga. Det
hindrar inte en domstol från att på begäran av part
pröva frågan. Även om skiljemännen i ett beslut
under förfarandet funnit att de är behöriga att
pröva tvisten, är deras beslut inte bindande.
Avgörandet kan angripas av part genom att denne
väcker klandertalan vid domstol om inte rätten
härtill har prekluderats.
Skall giltigheten av ett skiljeavtal som utgör en
del av ett annat avtal bedömas vid prövningen av
skiljemännens behörighet, skall skiljeavtalet anses
som ett särskilt avtal. Härigenom kan skiljemännen
pröva avtalets materiella delar utan att riskera att
rycka undan grunden för sin egen behörighet.
När det gäller kraven på skiljemäns behörighet,
föreskriver den nya lagen att var och en som råder
över sig själv och sin egendom skall kunna vara
skiljeman. En skiljeman skall vara opartisk.
Skiljemannen skall på yrkande av part skiljas från
sitt uppdrag, om det finns omständigheter som kan
rubba förtroendet för hans opartiskhet. Sådana
omständigheter skall i vissa fall alltid anses
föreligga, t. ex. då skiljemannen själv eller någon
honom närstående är part eller annars kan vänta
beaktansvärd skada eller nytta av tvistens utgång.
Ett yrkande om att en skiljeman skall skiljas från
uppdraget på grund av jäv prövas av skiljemännen, om
inte parterna bestämt något annat. Bifalls ett
sådant yrkande, får beslutet inte angripas. Ogillas
eller avvisas yrkandet, får part hos tingsrätten
ansöka om att skiljemannen skall skiljas från sitt
uppdrag. En sådan ansökan hindrar inte skiljemännen
från att fortsätta förfarandet. Tingsrättens
avgörande får inte överklagas.
I fråga om antalet skiljemän står det parterna
fritt att bestämma. Har de inte överenskommit annat,
skall antalet skiljemän vara tre. Vardera parten
skall utse en skiljeman. Dessa utser den tredje
skiljemannen. Underlåter en part att utse skiljeman,
skall domstol på motpartens begäran utse skiljeman.
Kan en skiljeman inte fullgöra sitt uppdrag på
grund av omständigheter som uppkommit efter valet av
honom, skall en ny skiljeman utses på samma sätt som
den ursprunglige. Är en skiljeman av annan anledning
förhindrad att fullgöra sitt uppdrag, skall
tingsrätten på ansökan av part utse en ersättare.
Har en skiljeman försenat förfarandet, skall
tingsrätten på ansökan av part skilja honom från
uppdraget och utse en ny skiljeman.
Skiljemännens uppdrag skall normalt anses slutfört
när de meddelat slutlig skiljedom.
Vad gäller skiljeförfarandets inledande sker detta,
liksom enligt gällande rätt, när en part tar emot en
begäran om skiljedom. Parterna kan dock bestämma
annat. En begäran om skiljedom skall vara skriftlig
och innehålla en uttrycklig och villkorslös begäran
om skiljedom, uppgift om tvistefrågan samt om den
påkallande partens val av skiljeman.
Den påkallande parten skall inom den tid som
skiljemännen bestämmer ange sina yrkanden och
grunderna härför. Motparten skall på motsvarande
sätt ange sin inställning och de omständigheter som
åberopas till stöd för denna. Genom den nya lagen
införs också, som en betydelsefull nyhet, regler om
genkäromål, kvittning och ändring av talan i
skiljeförfarande. Reglerna är i huvudsak utformade
som motsvarande bestämmelser i rättegångsbalken.
Skiljemännen skall handlägga tvisten opartiskt,
ändamålsenligt och snabbt. De skall i sin
handläggning iaktta vad parterna bestämt, om det
inte finns något hinder mot det. En part skall
beredas tillfälle att i behövlig omfattning utföra
sin talan samt att ta del av alla handlingar och
allt övrigt material som gäller själva tvisten och
som tillförts skiljenämnden.
Som allmän regel gäller att parterna skall svara
för bevisningen. Skiljemännen skall dock kunna utse
sakkunnig, om inte båda parterna motsätter sig
detta. Skiljemännen skall kunna avvisa erbjuden
bevisning, om den uppenbart saknar betydelse eller
åberopats för sent.
Enligt den nya lagen får skiljemännen inte ta upp
ed eller sanningsförsäkran eller förelägga vite
eller annars använda tvångsmedel för att skaffa in
begärd bevisning. De skall däremot kunna lämna
tillstånd till en ansökan om en sådan åtgärd inför
tingsrätten. Härvid skall rättegångsbalkens regler
om bevisupptagning utom huvudförhandling tillämpas
beträffande förhör. Vid bevisupptagningen skall
skiljemännen beredas tillfälle att ställa frågor.
I lagen definieras begreppen skiljedom och beslut.
Varje avgörande av tvistefrågan - helt eller delvis
- betecknas skiljedom. Även andra avgöranden som
avslutar förfarandet - således motsvarigheter till
domstols beslut om avvisande eller avskrivning -
skall kallas skiljedom. Övriga avgöranden under
skiljeförfarandet bör betecknas som beslut.
Om en part återkallar ett yrkande, skall
skiljemännen avskriva tvisten i denna del om inte
motparten begär att skiljemännen skall pröva
yrkandet. Motparten tillerkänns alltså en oavvislig
rätt att få yrkandet prövat.
I den nya lagen föreskrivs att en del av tvisten
eller en viss fråga av betydelse för tvistens
bedömning får avgöras genom särskild skiljedom,
såvida inte båda parterna motsätter sig det. En
fordran som åberopas till kvittning skall dock
prövas i samma skiljedom som huvudfordringen. Vidare
gäller att om en part helt eller delvis medgivit ett
yrkande får särskild skiljedom meddelas över vad som
medgivits. Genom dessa bestämmelser får således
skiljemännen möjlighet att meddela såväl deldom som
mellandom i skiljeförfarande.
Till skillnad från gällande lag föreskriver den nya
lagen inte någon särskild tidsfrist inom vilken
skiljedom skall meddelas.
I den nya lagen införs dispositiva
omröstningsregler för skiljemännen i syfte att
säkerställa att tvisten alltid avgörs. Vid lika
röstetal har ordföranden utslagsröst. Underlåter en
skiljeman utan giltigt skäl att delta i
skiljenämndens prövning av en fråga, kan frågan ändå
avgöras av de övriga skiljemännen.
Den nya lagen upptar bestämmelser om skiljedoms
form. Skiljemännen ges vidare rätt att under närmare
angivna förutsättningar rätta eller komplettera en
skiljedom. Även tolkning av domslutet kan
ifrågakomma.
På motsvarande sätt som gällande lag skiljer den
nya lagen mellan sådana brister i en skiljedom som
innebär att denna utan vidare är ogiltig, och sådana
brister som inom viss tid måste angripas vid domstol
för att skiljedomen inte skall bli gällande. Vad
gäller skiljedoms ogiltighet märks först det fall
att domen innefattar prövning av en fråga som enligt
svensk lag inte får prövas av skiljemän (t.ex.
därför att tvisten inte är dispositiv). Vidare kan
en skiljedom vara ogiltig om den eller dess
tillkomst är uppenbart oförenlig med grunderna för
rättsordningen i Sverige. Slutligen kan skiljedomen
vara ogiltig därför att den inte uppfyller lagens
krav på skriftlig form och undertecknande.
När det gäller vissa andra brister i en skiljedom,
medför dessa att skiljedomen helt eller delvis skall
upphävas på talan av part. Sådan s.k. klandertalan
kan föras i följande fall
1. om skiljedomen inte omfattas av ett giltigt
skiljeavtal mellan parterna,
2. om skiljemännen inte har meddelat dom inom den
tid som parterna bestämt eller om de annars har
överskridit sitt uppdrag,
3. om skiljeförfarandet på grund av lagens
bestämmelser inte bort äga rum i Sverige,
4. om en skiljeman har utsetts i strid med
parternas överenskommelse eller denna lag,
5. om en skiljeman på grund av vissa i lagen
angivna omständigheter varit obehörig, eller
6. om det annars, utan partens vållande, i
handläggningen har förekommit något fel som
sannolikt har inverkat på utgången.
En part har dock inte rätt att åberopa en
omständighet som han genom att delta i förfarandet
utan invändning eller på annat sätt får anses ha
avstått från att göra gällande. Talan skall väckas
inom tre månader från den dag då parten fick del av
skiljedomen eller, om rättelse, komplettering eller
tolkning har ägt rum, inom tre månader från den dag
då parten fick del av skiljedomen i dess slutliga
lydelse. När fristen för talans väckande gått ut får
parten inte åberopa en ny klandergrund till stöd för
sin talan.
Har talan om ogiltighet eller upphävande av
skiljedom anhängiggjorts, får en domstol under vissa
närmare angivna förutsättningar skjuta upp
handläggningen av målet för att ge skiljemännen
tillfälle att återuppta skiljeförfarandet eller
vidta någon annan åtgärd som enligt skiljemännens
mening undanröjer grunden för ogiltighet eller
upphävande. Härför krävs dock antingen att domstolen
funnit att talan i målet skall bifallas och att ena
parten har begärt uppskov eller att båda parter har
begärt uppskov. Meddelar skiljemännen en ny
skiljedom, får en part inom den tid som domstolen
bestämmer utan stämningsansökan klandra skiljedomen
i den mån det föranleds av det återupptagna
förfarandet eller av en ändring av den första
skiljedomen.
Även en skiljedom, som innebär att skiljemännen
avslutat förfarandet utan att pröva de frågor som
lämnats till avgörande av dem, får helt eller delvis
ändras på talan av part.
I den nya lagen ges vidare utförliga bestämmelser
om parternas skyldighet att utge ersättning till
skiljemännen, om hur denna ersättning skall fördelas
mellan parterna samt om talan vid domstol i fråga om
ersättningen.
När det gäller talan om ogiltighet, upphävande
eller ändring av en skiljedom innebär den nya
regleringen en betydelsefull nyhet i förhållande
till gällande lag. Talan av ifrågavarande slag skall
nämligen tas upp av den hovrätt inom vars domkrets
skiljeförfarandet har ägt rum. Är platsen för
skiljeförfarandet inte angiven, får talan väckas i
Svea hovrätt. Hovrättens avgörande får inte
överklagas. Hovrätten får dock tillåta att
avgörandet överklagas, om det är av vikt för ledning
av rättstillämpningen att talan prövas av Högsta
domstolen.
Talan i fråga om ersättningen åt skiljemännen skall
dock föras vid tingsrätt. Detsamma gäller
ansökningar om att skiljeman skall utses eller
skiljas från sitt uppdrag samt ansökningar om
bevisupptagning. Beslut, varigenom tingsrätten
utsett skiljeman eller skilt en skiljeman från hans
uppdrag, får inte överklagas.
Lagen om skiljeförfarande tillämpas på
skiljeförfaranden, som äger rum i Sverige, även om
tvisten har internationell anknytning. Ett
skiljeförfarande enligt den nya lagen får inledas i
Sverige om skiljeavtalet innebär att
skiljeförfarandet skall äga rum här eller
skiljemännen eller ett skiljedomsinstitut har
bestämt att förfarandet skall äga rum i Sverige
eller motparten annars har samtyckt till det. Ett
skiljeförfarande får också inledas i Sverige mot en
person som har hemvist här eller annars skulle kunna
sökas i tvisten vid svensk domstol, om inte
skiljeavtalet innebär att förfarandet skall äga rum
utomlands. I andra fall får skiljeförfaranden enligt
den nya lagen inte inledas i Sverige.
För internationella förhållanden ger den nya lagen
vidare bestämmelser om bl.a. lagval avseende själva
skiljeavtalet och bevisupptagning. Slutligen
meddelas bestämmelser om under vilka förutsättningar
utländska skiljedomar får erkännas och verkställas
här i riket.
Överväganden
Allmänt
Skiljeförfarande är sedan lång tid en betydelsefull
form för lösning av framför allt större kommersiella
tvister. För Sveriges del gäller detta inte bara
tvister inom riket; Sverige intar också en
framskjuten plats bland de länder dit parter
förlägger kommersiella tvister med internationell
anknytning. Det är därför angeläget att
lagregleringen i fråga om skiljeförfarande är
ändamålsenligt utformad. Skiljemannalagen, som nu
varit i kraft i nära sjuttio år, har efter hand
kommit att i olika avseenden framstå som föråldrad.
Det är därför ägnat att inge tillfredsställelse att
en modern lagstiftning om skiljeförfarande nu läggs
fram för riksdagen.
Lagförslaget upprätthåller den grundläggande
principen om partsautonomi, dvs. parternas frihet
att i stor utsträckning bestämma förfarandets
utformning. Genom att den av Förenta nationernas
handelsrättskommission, UNCITRAL, utformade
modellagen fått tjäna till ledning vid utarbetandet
av åtskilliga bestämmelser torde också lagens
användning i internationella sammanhang underlättas.
Lagförslaget innebär en mera uttömmande reglering
av skiljeförfarandet än som är fallet i
skiljemannalagen. Flera betydelsefulla frågor blir
lösta genom den nya lagen. Utskottet vill här som
exempel peka på regleringen i fråga om parts rätt
att få motparts återkallade yrkanden prövade och om
jäv under förfarandet samt bestämmelserna om
genkäromål och mellandom. Att talan om ogiltighet
eller upphävande av skiljedom skall föras direkt i
hovrätt torde bidra till en snabbare handläggning av
sådana tvister. Utskottet vill instämma i Lagrådets
bedömning att den föreslagna lagen bör kunna utgöra
en god grund för ett skiljedomsväsende som även kan
tillvinna sig internationella parters förtroende.
Utskottet tillstyrker alltså i princip regeringens
förslag. Till ett par detaljfrågor återkommer
utskottet nedan.
Motionerna
Tidsfrist för meddelande av skiljedom
I motion Ju8 (m) yrkas att i 21 § i förslaget till
lag om skiljeförfarande skall tas in en föreskrift
av innebörd att skiljedom skall meddelas inom ett år
från förfarandets inledande, om inte synnerliga skäl
föreligger eller parterna enas om en längre
tidsfrist. Motionären menar att risken för att
skiljeförfaranden drar ut på tiden ökar med den nya
regleringen.
Enligt 18 § skiljemannalagen kan parterna bestämma
en viss tid, inom vilken en skiljedomen skall
meddelas. Har parterna inte avtalat någon tid, skall
skiljedom som huvudregel meddelas inom sex månader
från det att skiljeförfarande påkallades. Om någon
skiljedom inte meddelas inom gällande tidsfrist,
förfaller skiljeavtalet såvida inte parterna kommer
överens om att förlänga tiden. Tingsrätten kan på
ansökan av part förlänga den legala tidsfristen med
som regel sex månader. Endast om synnerlig anledning
föreligger får tingsrätten bestämma längre tid.
Reglerna om vad som skall gälla om parterna inte
avtalat någon tid för skiljedomens meddelande gäller
dock inte om någon av dem har hemvist utom riket.
I förslaget finns ingen bestämmelse om tidsfrist
för meddelande av skiljedom. I 21 § förslaget
föreskrivs i stället att skiljemännen skall
handlägga tvisten opartiskt, ändamålsenligt och
snabbt.
Såvitt gäller motiven för den föreslagna
regleringen anförs i huvudsak följande i
propositionen. Det kan ifrågasättas om en i lag
bestämd tidsfrist för meddelande av skiljedom har så
stor betydelse som den i vissa fall tillmäts. Praxis
när det gäller att förlänga fristen torde nämligen
vara generös. Vidare framstår det som en trubbig
reglering att ha samma frist oberoende av tvistens
omfattning och karaktär. Det är ganska givet att en
realistisk frist måste bestämmas med utgångspunkt i
den aktuella tvisten. Fristen kunde visserligen,
vilket också framförts under remissomgången, ha
betydelse för att motverka långsamhet från parter
och skiljemän samt obstruktion från framför allt
partsutsedda skiljemän. Denna betydelse borde
emellertid i så fall vara minst lika stor i
internationella tvister. Dessa tvister är sedan
ganska många år undantagna från fristregeln i
skiljemannalagen. Detta har emellertid veterligen
inte lett till några problem i form av utdragna
förfaranden, trots att de internationella tvisterna
torde vara mer svårbemästrade än de inhemska. Det
finns, enligt regeringens mening, inte anledning att
tro att något annat skulle inträffa, om den
lagstipulerade tiden avskaffades även för inhemska
skiljeförfaranden. För övrigt står det parterna
fritt att komma överens om en tidsfrist, om de anser
att en sådan skulle vara till nytta. Oberoende av en
tidsfrist har skiljemännen genom s.k.
stupstocksförelägganden instrument som kan användas
mot en trilskande eller försumlig part.
Regeringen framhåller vidare att en tidsfrist kan
få rent negativa verkningar. En frist sätter ett
extra vapen i händerna på en svarandepart som genom
att dra ut på förfarandet tills slutdagen är nära
kan hota att omintetgöra skiljeförfarandet. Vidare
skulle en obligatorisk frist bli en
komplikationsfaktor i lagregleringen. Eftersom
lagförslaget innebär generösa möjligheter att efter
en begäran om skiljedom få till stånd prövning av
nya yrkanden inom ramen för samma förfarande, synes
en ordning där man beräknar skilda frister för olika
yrkanden mindre lämplig.
Regeringen understryker samtidigt att, om
fristregeln tas bort, kommer en parts bundenhet vid
skiljeavtalet inte att upphöra även om förfarandet
drar ut på tiden. Däremot får en part enligt
förslaget rätt att få en skiljeman utbytt, om denne
försenar förfarandet. En part får vidare rätt att
begära skiljedom även om motparten återkallar sin
talan. Genom att använda sig av den föreslagna
regleringen kommer alltså varje part att kunna
framtvinga en skiljedom. Regeringen anser mot
bakgrund av det anförda att den nya lagen om
skiljeförfarande inte bör innehålla någon dispositiv
regel om tidsfrist för skiljedoms meddelande.
Vidare har regeringen övervägt om en part bör ha
möjlighet att vända sig till domstol för att
domstolen skall kunna bestämma en tidsfrist för
skiljedomens meddelande. En sådan ordning skulle
emellertid kunna medföra att förfarandet drog ut på
tiden, eftersom domstolen inte skulle kunna fatta
beslut utan att ha gjort en noggrann prövning av
tvisten. Någon möjlighet av nu angivet slag bör
alltså, enligt regeringens mening, inte införas
(prop. s. 125 f).
Utskottet anser för sin del att de av regeringen
angivna skälen mot en i lag angiven tidsfrist är
övertygande. Skiljemännen är enligt förslagets 21 §
skyldiga att avgöra skiljetvisten snabbt. Av 23 och
25 §§ i förslaget följer att skiljemännen kan
underlåta att pröva av part framställda yrkanden
eller åberopad bevisning bl.a. om det är olämpligt
med hänsyn till den tidpunkt då processhandlingen
företas. Om en part utan giltigt skäl uteblir från
en förhandling eller underlåter att i något annat
hänseende iaktta ett föreläggande av skiljemännen,
kan dessa, enligt 24 § tredje stycket förslaget,
ändå fortsätta handläggningen och avgöra tvisten på
befintligt material. Enligt utskottets mening ger de
nu nämnda reglerna skiljemännen goda möjligheter att
förhindra att en part genom obstruktion föranleder
att skiljeförfarandet drar ut på tiden. Till ett
snabbt avgörande av skiljeförfarande bidrar också,
som regeringen framhållit, 17 § förslaget om parts
rätt att få en försumlig skiljeman utbytt liksom
bestämmelsen i 28 § om parts rätt till dom vid
motparts återkallelse av sin talan.
Sammanfattningsvis anser utskottet att de regler i
förslaget som syftar till ett snabbt avgörande av
skiljetvister är tillräckliga. Utskottet avstyrker
motion Ju8 i nu behandlad del.
Konsekvensändring i aktiebolagslagen
I motion Ju8 (m) begärs att riksdagen skall göra
sådana följdändringar i 14 kap. aktiebolagslagen
(1975:1385) och 11 kap. bankaktiebolagslagen
(1987:618) som föranleds av förslaget till lag om
skiljeförfarande. Motionären framhåller att bl.a. 14
kap. 31 § aktiebolagslagen innehåller en föreskrift
att bestämmelsen i 18 § andra stycket
skiljemannalagen om legal tidsfrist för skiljedomens
meddelande inte skall gälla i mål om inlösen av
minoritetsaktier. Denna hänvisning blir, enligt
motionären, missvisande när lagen om
skiljeförfarande införs.
Utskottet vill först anmärka att
bankaktiebolagslagen upphörde att gälla den 1
januari 1999 ( prop. 1998/99:166, bet. 1998/99:LU4,
rskr. 1998/99:23, SFS 1998:1500). När det gäller
skiljeförfaranden, avseende inlösen av
minoritetsaktier, gäller enligt 14 kap. 31
aktiebolagslagen att skiljemannalagen skall
tillämpas i fråga om skiljemännen och förfarandet
inför dem, i den mån inte annat föreskrivs i 14 kap.
aktiebolagslagen. En sådan avvikande föreskrift har
alltså meddelats i fråga om tiden för skiljedomens
meddelande.
Av punkt 5 i förslagets övergångsbestämmelser
följer att hänvisningen i 14 kap. 31 § till
skiljemannalagen skall avse lagen om
skiljeförfarande när denna trätt i kraft. Regeringen
framhåller i propositionen att bl.a. undantaget från
fristregeln i 14 kap. 31 § aktiebolagslagen blir
överflödigt när lagen om skiljeförfarande trätt i
kraft. Regeringen föreslår dock inte någon konse-
kvensändring i förevarande lagstiftningsärende
(prop. s. 209).
Det kan nämnas att Aktiebolagskommittén i sitt
delbetänkande Aktiebolagets kapital (1997:22)
föreslagit nya regler om inlösen av
minoritetsaktier. Betänkandet har remissbehandlats
och bereds i Justitiedepartementet.
Utskottet delar motionärens uppfattning att den
ifrågavarande hänvisningen i aktiebolagslagen kommer
att bli missvisande och bör tas bort. Utskottet
tillstyrker motion Ju8 i denna del.
Utskottet har noterat att motsvarande hänvisning
till 18 § andra stycket skiljemannalagen även
återfinns i 15 kap. 8 § försäkringsrörelselagen
(1982: 713), 7 kap. 9 § sparbankslagen (1987:619),
12 kap. 9 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar samt 10 kap. 9 § lagen (1995:1570) om
medlemsbanker. Utskottet föreslår att hänvisningen
tas bort även i dessa paragrafer.
Handelsrätter
I motionerna Ju406 och Ju910, båda (kd), begärs att
regeringen skall utreda frågan om inrättandet av sex
nya domstolar, s.k. handelsrätter. Enligt
motionärerna bör dessa domstolar handlägga bl.a.
större näringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål
samt mål om ekonomisk brottslighet av större
betydelse. Genom specialiseringen på vissa måltyper
skulle de föreslagna domstolarna kunna upprätthålla
en hög kompetens på dessa områden samt kunna erbjuda
ett konkurrenskraftigt alternativ till
skiljeförfarande.
Frågan om att föra över bl.a. en del av de tvister
som i dag avgörs av skiljenämnd till de allmänna
domstolarna behandlas inte i den nu förevarande
propositionen. Spörsmålet har dock behandlats av
Skiljedomsutredningen i dess slutbetänkande. I
betänkandet framhöll utredningen att en av dess
huvuduppgifter varit att öka de allmänna
domstolarnas konkurrenskraft såvitt avsåg
näringslivets tvister. Utredningen - som underströk
att dess direktiv inte gav utrymme för att föreslå
inrättandet av handelsdomstolar - föreslog vissa
åtgärder för att stärka domstolarnas kompetens att
avgöra näringslivstvister. Enligt utredningen borde
särskilda avdelningar för sådana tvister inrättas
vid tingsrätterna i Stockholm, Göteborg, Malmö,
Norrköping, Sundsvall och Umeå. Vid dessa
avdelningar borde finnas åtminstone två på
avdelningen särskilt utsedda domare. Utredningens
förslag innebar dock ingen begränsning i andra
tingsrätters behörighet att handlägga
näringslivstvister. Även i hovrätterna borde en viss
specialisering ske så att mål om näringslivstvister
alltid handlades av hovrättsråd som var vice
ordförande. Härutöver föreslog utredningen i denna
del vissa nya bestämmelser i syfte att åstadkomma
ett snabbare förfarande i domstolarna. Utredningen
föreslog också utbildningsinsatser i syfte att öka
domarnas förtrogenhet med näringslivstvister.
Skiljedomsutredningens slutbetänkande har
remissbehandlats och bereds för närvarande i
Justitiedepartementet.
Utskottet behandlade liknande motionsyrkanden i
betänkande 1997/98: JuU24. Efter att ha redogjort
för tidigare lagstiftningsåtgärder, gällande rätt
och vissa utländska förhållanden anförde utskottet
inledningsvis att en viss försiktighet borde iakttas
i fråga om att inrätta nya specialdomstolar.
Vad härefter gällde frågan huruvida handläggningen
av stora mål om ekonomisk brottslighet motiverade
inrättandet av särskilda domstolar, ansåg utskottet
att de erfarenheter som gjordes under 1980-talet av
att koncentrera sådana mål till vissa tingsrätter
med styrka talade emot den av motionärerna förordade
ordningen. Den nuvarande regleringen, som gjorde det
möjligt för varje tingsrätt att vid behov handlägga
brottmål med särskilda ledamöter, var enligt
utskottets mening bättre ägnad att åstadkomma en
effektiv bekämpning av den ekonomiska
brottsligheten. Härtill kom att åtgärder i syfte att
åstadkomma en snabbare handläggning av mål om
ekonomisk brottslighet kunde förväntas bli
presenterade inom kort.
Såvitt gällde frågan om huruvida flera
näringslivstvister borde handläggas av allmän
domstol, framhöll utskottet att åtgärder för att
föra över tvister från skiljenämnd till allmän
domstol övervägts under större delen av 1900-talet.
Att det med hänsyn till prejudikatbildningen på
förmögenhetsrättens område vore önskvärt att en
sådan överföring kom till stånd var, enligt
utskottets mening, tydligt. Att realisera detta
önskemål var emellertid, som erfarenheten visat,
inte lätt och vilka åtgärder som kunde erfordras
måste noga övervägas. Utskottet utgick från att
detta skedde i samband med beredningen av
Skiljedomsutredningens slutbetänkande och ansåg att
denna beredning inte borde föregripas.
Motionsyrkandena avstyrktes (1997/98:JuU24 s. 9 f).
Domstolsverket och Riksåklagaren överlämnade i
april 1998 till regeringen en rapport med förslag
till åtgärder för snabbare handläggning av stora
ekobrottsmål. Rapporten bereds för närvarande i
Justitiedepartementet.
Utskottet står fast vid sina uttalanden i
betänkande 1997/98:JuU24. Några åtgärder av
riksdagen synes inte påkallade så länge beredningen
av Skiljedomsutredningens slutbetänkande och den av
Domstolsverket och Riksåklagaren avgivna rapporten
ännu pågår. Utskottet avstyrker såväl motion Ju406
som motion Ju910 i nu behandlad del.
Övrigt
Utskottet har ovan förordat vissa
konsekvensändringar i associationsrättslig
lagstiftning med anledning av den nya lagen om
skiljeförfarande. När det gäller övriga
författningar som hänvisar till skiljemannalagen,
har utskottet vid en översiktlig genomgång funnit
att bestämmelsen i punkt 5 i de föreslagna
övergångsbestämmelserna till lagen om
skiljeförfarande får anses tillräcklig för att
undvika problem för rättstillämpningen. Att
regeringen nu inte lägger fram något fullständigt
förslag till följdändringar med anledning av
införandet av lagen om skiljeförfarande får därför
godtas.
I övrigt har utskottet ingenting att anföra med
anledning av propositionen eller motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande tidsfrist för meddelande av
skiljedom
att riksdagen med avslag på motion 1998/99:Ju8 yrkande 1
antar regeringens förslag till lag om
skiljeförfarande såvitt avser 21 §,
2. beträffande konsekvensändring i
aktiebolagslagen
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Ju8 yrkande 2
beslutar att 14 kap. 31 § aktiebolagslagen
(1975:1385) skall ges den lydelse utskottet
föreslår i bilaga 2,
3. beträffande övriga
konsekvensändringar
att riksdagen beslutar att
a) 15 kap. 8 § försäkringsrörelselagen
(1982:713),
b) 7 kap. 9 § sparbankslagen (1987:619),
c) 12 kap. 9 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar,
d) 10 kap. 9 § lagen (1995:1570) om
medlemsbanker
skall ges den lydelse utskottet föreslår i
bilaga 2,
4. beträffande handelsrätter
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju406 och
1998/99:Ju910 yrkande 14,
res. 1 (kd)
5. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om skiljeförfarande i den mån det inte
omfattas av utskottets hemställan ovan,
b) lag om ändring i rättegångsbalken.
c) lag om ändring i utsökningsbalken,
d) lag om ändring i jordabalken,
e) lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385),
f) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
g) lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
h) lag om ändring i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning.
Stockholm den 18 februari 1999
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar
Johnsson (s), Märta Johansson (s), Margareta
Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv
(kd), Anders G Högmark (m), Ann-Marie Fagerström
(s), Maud Ekendahl (m), Helena Frisk (s), Morgan
Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v), Ragnwi
Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson
(mp), Gunnel Wallin (c) och Siw Persson (fp).
Regeringens lagförslag
Utskottets lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 31 §
aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha följande
lydelse.
-----------------------------------------------------
Äger moderbolag självt eller tillsammans med
dotterföretag mer än nio tiondelar av aktierna med
mer än nio tiondelar av röstetalet för samtliga
aktier i dotterbolag, har moderbolaget rätt att av
de övriga aktieägarna i sistnämnda bolag lösa in
återstående aktier. Den vars aktier kan lösas in har
rätt att få sina aktier inlösta av moderbolaget.
-----------------------------------------------------
En tvist om huruvida rätt En tvist om huruvida
eller skyldighet till rätt eller skyldighet
inlösen föreligger eller till inlösen föreligger
om lösenbeloppet prövas eller om lösenbeloppet
av tre skiljemän. Om inte prövas av tre skiljemän.
något annat följer av Om inte något annat
bestämmelserna i detta följer av bestämmelserna
kapitel, gäller i fråga i detta kapitel, gäller i
om skiljemännen och fråga om skiljemännen och
förfarandet inför dem i förfarandet inför dem i
tillämpliga delar vad som tillämpliga delar vad som
är föreskrivet i lagen är föreskrivet i lagen
(1929:145) om skiljemän. (1999:000) om
Bestämmelserna i 18 § skiljeförfarande.
andra stycket nämnda lag Kostnaderna för
om tid inom vilken skiljemannaförfarandet
skiljedomen skall skall bäras av
meddelas gäller dock moderbolaget, om inte
inte. Kostnaderna för skiljemännen på särskilda
skiljemannaförfarandet skäl ålägger någon annan
skall bäras av aktieägare att helt eller
moderbolaget, om inte delvis svara för dessa
skiljemännen på särskilda kostnader. Part som är
skäl ålägger någon annan missnöjd med skiljedomen
aktieägare att helt eller har rätt att väcka talan
delvis svara för dessa vid domstol inom sextio
kostnader. Part som är dagar från det han fick
missnöjd med skiljedomen del av skiljedomen i
har rätt att väcka talan huvudskrift eller
vid domstol inom sextio bestyrkt avskrift. Rätt
dagar från det han fick domstol är tingsrätten i
del av skiljedomen i den ort där
huvudskrift eller dotterbolagets styrelse
bestyrkt avskrift. Rätt har sitt säte.
domstol är tingsrätten i
den ort där
dotterbolagets styrelse
har sitt säte.
-----------------------------------------------------
Har moderbolaget förvärvat större delen av sina
aktier i dotterbolaget på grund av inbjudan till en
vidare krets att till moderbolaget överlåta sådana
aktier mot visst vederlag, skall lösenbeloppet
motsvara vederlaget, om ej särskilda skäl föranleder
annat.
-----------------------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1984:342.
2. Förslag till lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (1982:713)
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 8 §
försäkringsrörelselagen (1982:713) skall ha följande
lydelse.
-----------------------------------------------------
Äger ett moderbolag självt eller tillsammans med ett
dotterföretag mer än nio tiondelar av aktierna med
mer än nio tiondelar av röstetalet för samtliga
aktier i ett dotterbolag, har moderbolaget rätt att
av de övriga aktieägarna i det sistnämnda bolaget
lösa in de återstående aktierna. Den som har aktier
som kan lösas in har också rätt att få dessa inlösta
av moderbolaget.
-----------------------------------------------------
En tvist om huruvida rätt En tvist om huruvida
eller skyldighet till rätt eller skyldighet
inlösen föreligger eller till inlösen föreligger
om lösenbeloppet skall eller om lösenbeloppet
prövas av tre skiljemän. skall prövas av tre
Om inte något annat skiljemän. Om inte något
följer av bestämmelserna annat följer av
i detta kapitel, gäller i bestämmelserna i detta
fråga om skiljemännen och kapitel, gäller i fråga
förfarandet inför dem i om skiljemännen och
tillämpliga delar vad som förfarandet inför dem i
är föreskrivet i lagen tillämpliga delar vad som
(1929:145) om skiljemän. är föreskrivet i lagen
Bestämmelserna i 18 § (1999:000) om
andra stycket nämnda lag skiljeförfarande.
om den tid inom vilken Kostnaderna för
skiljedomen skall skiljemannaförfarandet
meddelas gäller dock skall bäras av
inte. Kostnaderna för moderbolaget, om inte
skiljemannaförfarandet skiljemännen på särskilda
skall bäras av skäl ålägger någon annan
moderbolaget, om inte aktieägare att helt eller
skiljemännen på särskilda delvis svara för dessa
skäl ålägger någon annan kostnader. Part som är
aktieägare att helt eller missnöjd med skiljedomen
delvis svara för dessa har rätt att väcka talan
kostnader. Part som är vid domstol inom sextio
missnöjd med skiljedomen dagar från det han fick
har rätt att väcka talan del av skiljedomen i
vid domstol inom sextio huvudskrift eller
dagar från det han fick bestyrkt avskrift. Rätt
del av skiljedomen i domstol är tingsrätten i
huvudskrift eller den ort där
bestyrkt avskrift. Rätt dotterbolagets styrelse
domstol är tingsrätten i har sitt säte.
den ort där
dotterbolagets styrelse
har sitt säte.
-----------------------------------------------------
Har moderbolaget förvärvat större delen av sina
aktier i dotterbolaget på grund av att en vidare
krets inbjudits att till moderbolaget överlåta
sådana aktier mot en viss ersättning, skall
lösenbeloppet motsvara ersättningen, om det inte
finns särskilda skäl för något annat.
-----------------------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
**FOOTNOTES**
2 Senaste lydelse 1984:343.
3. Förslag till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 § sparbankslagen
(1987:619)3 skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Om en sparbank själv eller tillsammans med ett eller
flera dotterföretag äger mer än nio tiondelar av
aktierna med mer än nio tiondelar av röstetalet för
samtliga aktier i ett dotterbolag, har sparbanken
rätt att av de övriga aktieägarna i dotterbolaget
lösa in de återstående aktierna. Den som har aktier
som kan lösas in har också rätt att få dessa inlösta
av sparbanken.
-----------------------------------------------------
En tvist huruvida rätt En tvist huruvida rätt
eller skyldighet till eller skyldighet till
inlösen föreligger eller inlösen föreligger eller
om lösenbeloppet prövas om lösenbeloppet prövas
av tre skiljemän. Om inte av tre skiljemän. Om inte
annat följer av annat följer av
bestämmelserna i detta bestämmelserna i detta
kapitel, gäller i fråga kapitel, gäller i fråga
om skiljemännen och om skiljemännen och
förfarandet inför dem i förfarandet inför dem i
tillämpliga delar vad som tillämpliga delar vad som
är föreskrivet i lagen är föreskrivet i lagen
(1929:145) om skiljemän. (1999:000) om
Bestämmelserna i 18 § skiljeförfarande.
andra stycket nämnda lag Kostnaderna för
om den tid inom vilken skiljemannaförfarandet
skiljedomen skall skall bäras av
meddelas gäller dock sparbanken, om inte
inte. Kostnaderna för skiljemännen av särskilda
skiljemannaförfarandet skäl ålägger en annan
skall bäras av aktieägare att helt eller
sparbanken, om inte delvis svara för dessa
skiljemännen av särskilda kostnader. Part som är
skäl ålägger en annan missnöjd med skiljedomen
aktieägare att helt eller har rätt att väcka talan
delvis svara för dessa vid domstol inom sextio
kostnader. Part som är dagar från det han fick
missnöjd med skiljedomen del av skiljedomen i
har rätt att väcka talan huvudskrift eller
vid domstol inom sextio bestyrkt avskrift. Rätt
dagar från det han fick domstol är tingsrätten i
del av skiljedomen i den ort där bolagets
huvudskrift eller styrelse har sitt säte.
bestyrkt avskrift. Rätt
domstol är tingsrätten i
den ort där bolagets
styrelse har sitt säte.
-----------------------------------------------------
Har sparbanken förvärvat större delen av sina aktier
i dotterbolaget på grund av att en vidare krets
inbjudits att till sparbanken överlåta sådana aktier
mot viss ersättning, skall lösenbeloppet motsvara
ersättningen, om det inte finns särskilda skäl för
annat.
-----------------------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
**FOOTNOTES**
3 Lagen omtryckt 1996:1005.
4. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 9 § lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha
följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Om en ekonomisk förening själv eller tillsammans med
ett eller flera dotterföretag äger mer än nio
tiondelar av aktierna med mer än nio tiondelar av
röstetalet för samtliga aktier i ett
dotteraktiebolag, har föreningen rätt att av de
övriga aktieägarna i bolaget lösa in de återstående
aktierna. Den som har aktier som kan lösas in har
också rätt att få dessa inlösta av föreningen.
-----------------------------------------------------
En tvist huruvida rätt En tvist huruvida rätt
eller skyldighet till eller skyldighet till
inlösen föreligger eller inlösen föreligger eller
om lösenbeloppet prövas om lösenbeloppet prövas
av tre skiljemän. Om inte av tre skiljemän. Om inte
annat följer av annat följer av
bestämmelserna i detta bestämmelserna i detta
kapitel, gäller i fråga kapitel, gäller i fråga
om skiljemännen och om skiljemännen och
förfarandet inför dem i förfarandet inför dem i
tillämpliga delar vad som tillämpliga delar vad som
är föreskrivet i lagen är föreskrivet i lagen
(1929:145) om skiljemän. (1999:000) om
Bestämmelserna i 18 § skiljeförfarande.
andra stycket nämnda lag Kostnaderna för
om den tid inom vilken skiljemannaförfarandet
skiljedomen skall skall bäras av
meddelas gäller dock föreningen, om inte
inte. Kostnaderna för skiljemännen på särskilda
skiljemannaförfarandet skäl ålägger någon annan
skall bäras av aktieägare att helt eller
föreningen, om inte delvis svara för dessa
skiljemännen på särskilda kostnader. Part som är
skäl ålägger någon annan missnöjd med skiljedomen
aktieägare att helt eller har rätt att väcka talan
delvis svara för dessa vid domstol inom sextio
kostnader. Part som är dagar från det att han
missnöjd med skiljedomen fick del av skiljedomen i
har rätt att väcka talan huvudskrift eller
vid domstol inom sextio bestyrkt avskrift. Rätt
dagar från det att han domstol är tingsrätten i
fick del av skiljedomen i den ort där bolagets
huvudskrift eller styrelse har sitt säte.
bestyrkt avskrift. Rätt
domstol är tingsrätten i
den ort där bolagets
styrelse har sitt säte.
-----------------------------------------------------
Har föreningen förvärvat större delen av sina aktier
i bolaget på grund av att en vidare krets inbjudits
att till föreningen överlåta sådana aktier mot viss
ersättning, skall lösenbeloppet motsvara
ersättningen, om det inte finns särskilda skäl för
annat.
-----------------------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
5. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570)
om medlemsbanker
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 9 § lagen
(1995:1570) om medlemsbanker skall ha följande
lydelse.
-----------------------------------------------------
Om en medlemsbank själv eller tillsammans med ett
eller flera dotterföretag äger mer än nio tiondelar
av aktierna med mer än nio tiondelar av röstetalet
för samtliga aktier i ett dotterbolag, har
medlemsbanken rätt att av de övriga aktieägarna i
bolaget lösa in de återstående aktierna. Den som har
aktier som kan lösas in har också rätt att få dessa
inlösta av medlemsbanken.
-----------------------------------------------------
En tvist huruvida rätt En tvist huruvida rätt
eller skyldighet till eller skyldighet till
inlösen föreligger eller inlösen föreligger eller
om lösenbeloppet prövas om lösenbeloppet prövas
av tre skiljemän. Om inte av tre skiljemän. Om inte
annat följer av annat följer av
bestämmelserna i detta bestämmelserna i detta
kapitel, gäller i fråga kapitel, gäller i fråga
om skiljemännen och om skiljemännen och
förfarandet inför dem i förfarandet inför dem i
tillämpliga delar vad som tillämpliga delar vad som
är föreskrivet i lagen är föreskrivet i lagen
(1929:145) om skiljemän. (1999:000) om
Bestämmelserna i 18 § skiljeförfarande.
andra stycket nämnda lag Kostnaderna för
om den tid inom vilken skiljemannaförfarandet
skiljedomen skall skall bäras av
meddelas gäller dock medlemsbanken, om inte
inte. Kostnaderna för skiljemännen av särskilda
skiljemannaförfarandet skäl ålägger en annan
skall bäras av aktieägare att helt eller
medlemsbanken, om inte delvis svara för dessa
skiljemännen av särskilda kostnader. En part som är
skäl ålägger en annan missnöjd med skiljedomen
aktieägare att helt eller har rätt att väcka talan
delvis svara för dessa vid domstol inom sextio
kostnader. En part som är dagar från det att han
missnöjd med skiljedomen fick del av skiljedomen i
har rätt att väcka talan original eller bestyrkt
vid domstol inom sextio kopia. Rätt domstol är
dagar från det att han tingsrätten i den ort där
fick del av skiljedomen i bolagets styrelse har
original eller bestyrkt sitt säte.
kopia. Rätt domstol är
tingsrätten i den ort där
bolagets styrelse har
sitt säte.
-----------------------------------------------------
Har medlemsbanken förvärvat större delen av sina
aktier i bolaget på grund av att en vidare krets
inbjudits att till banken överlåta sådana aktier mot
viss ersättning, skall lösenbeloppet motsvara
ersättningen, om det inte finns särskilda skäl för
annat.
-----------------------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.
Reservation
Handelsrätter (mom. 4)
Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd) anför:
Enligt vår mening bör det övervägas om de allmänna domstolarna bör
kompletteras med särskilda handelsrätter efter danskt mönster. Dessa
handelsrätter skulle finnas i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping, Sundsvall
och Umeå och handlägga större näringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål
samt mål om ekobrott av större betydelse. Genom att inrätta specialiserade
handelsdomstolar skulle man också motverka den utarmning av domstolarnas
civilrättsliga kompetens som följer av att näringslivstvister ofta avgörs
genom skiljeförfarande. Regeringen bör få i uppdrag att tillsätta en utredning
med den inriktning vi nu förordat.
Vad vi nu med anledning av motionerna Ju406 och Ju910 anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande handelsrätter
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju406 och 1998/99:Ju910
yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
reservationen.