I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
förslag till anslag under utgiftsområde 4
Rättsväsendet samt ett antal motioner som väckts
under den allmänna motionstiden i år.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
anslag för utgiftsområdet som uppgår till totalt
knappt 22 miljarder kronor. De tyngsta
anslagsposterna är polisväsendet (11 974 miljoner
kronor), domstolsväsendet (3 057 miljoner kronor)
och kriminalvården (3 639 miljoner kronor).
Utskottet tillstyrker också några lagförslag som
läggs fram i propositionen. Här föreslås ändringar i
rättegångsbalken och i lagen om allmänna förvalt-
ningsdomstolar som innebär att tingsrätterna,
hovrätterna, länsrätterna och kammarrätterna i
fortsättningen i större utsträckning själva får
bestämma om sin organisation. Vidare föreslås
ändringar i lagen om omhändertagande av berusade
personer m.m. som gör det möjligt att förvara den
omhändertagne inom kriminalvården, t.ex. i häkte,
och inte endast i polisens lokaler.
Slutligen tillstyrker utskottet regeringens förslag
att avveckla de allmänna advokatbyråerna. Bakgrunden
är att målet med en god juristtillgång i hela landet
är uppfyllt oberoende av om det finns statliga
advokatbyråer eller ej samtidigt som den statliga
advokatverksamheten går med förlust sedan ett antal
år. Verksamheten strider också mot principen att
konkurrensutsatt verksamhet inte bör bedrivas i
myndighetsform om det inte finns särskilda skäl för
det.
Med anledning av några motionsyrkanden föreslår en
majoritet i utskottet ett tillkännagivande om
ersättningen till nämndemän. Utskottet anser att det
bör göras en samlad översyn av nämndemäns och
jurymäns ekonomiska villkor. Vidare gör utskottet
ett tillkännagivande som innebär att regeringen
uppmanas att snarast återkomma till riksdagen med
riktlinjer för chefsförsörjningen inom polisen.
I ärendet har samtliga partier avlämnat
reservationer. Samtliga utom Socialdemokraterna och
Miljöpartiet de gröna har dessutom avlämnat
särskilda yttranden. Sammanlagt föreligger 14
reservationer och 7 särskilda yttranden.
Propositionen
I propositionen 1998/99:1 utgiftsområde 4
Rättsväsendet har regeringen föreslagit att
riksdagen
dels antar regeringens förslag till
5. lag om ändring i lagen (1976:511) om
omhändertagande av berusade personer m.m.,
6. lag om ändring i rättegångsbalken,
7. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar,
dels
8. bemyndigar regeringen att avveckla de allmänna
advokatbyråerna (avsnitt 10),
9. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt följande
uppställning:
----------------------------------------------------
brott
----------------------------------------------------
F6 Rättshjälpskostnader
m.m. ramanslag 781 149 000
----------------------------------------------------
F7 Diverse kostnader för
rättsväsendet ramanslag 19 974 000
----------------------------------------------------
F8 Avgifter till vissa
internationella ramanslag 8 356 000
sammanslutningar
----------------------------------------------------
F9 Bidrag till
brottsförebyggande arbete ramanslag 7 200 000
----------------------------------------------------
Summa
21 919 269
000
----------------------------------------------------
Punkterna 1-4 i regeringens förslag har behandlats i
utskottets betänkande 1998/99:JuU5.
Lagförslagen har fogats till betänkandet, se bilaga
1.
Motionerna
För en förteckning över motionerna i nummerföljd, se
bilaga 2.
Inledning
1998/99:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utgångspunkter för
kriminalpolitiken,
Utgiftsramen och anslagen
1998/99:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen beslutar om fördelning av anslag
inom utgiftsområde 4 i enlighet med vad i motionen
anförts,
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
10. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar
anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt
uppställningen i bilaga 2,
1998/99:Ju202 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade anslag till
polisväsendet.
1998/99:Ju206 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att polisens och det
rättsvårdande systemets resurser i landet och därmed
i Örebro län bör stärkas.
1998/99:Ju207 av Olle Lindström (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade resurser till
polisen.
1998/99:Ju211 av Tomas Högström och Karin Falkmer
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
ytterligare resurser till polisen.
1998/99:Ju901 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att polisens och det rättsvårdande
systemets resurser bör stärkas, i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1998/99:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
närpolisverksamhetens betydelse,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om polisväsendet,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
åklagarväsendet,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
domstolsväsendet,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kriminalvården,
1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
ytterligare 500 civilanställda och 200 poliser
anställs under åren 1999-2001,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av
att höja statusen på och utveckla närpolisverk-
samheten för att lyckas med bekämpningen av
vardagsbrottsligheten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om särskilda
ungdomsrotlar inom åklagarväsendet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
fortbildning och kompetensutveckling inom åklagar-
väsendet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om hovrätternas
samt läns- och kammarrätternas behov av ökade medel,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att anpassa
kriminalvården så att barn inte ofrivilligt fråntas
rätten att hålla en kontinuerlig kontakt och
gemenskap med sina föräldrar då dessa vistas på
anstalt,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behov av ökade
medel till stöd för en förbättrad frigivning,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att kampanjen
Föräldrarna är samhällets viktigaste brottsföre-
byggande resurs genomförs,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att BRÅ skall
få i uppgift att i direkt samarbete med kommunerna
ta fram förslag på konkreta brottsförebyggande
åtgärder,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att det till
kommunerna anslås medel för brottsförebyggande
åtgärder,
22. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt
uppställning:
1998/99:Ju911 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lokal anpassning av
närpolisverksamheten och vikten av ökad status för
närpoliserna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kriminella mc-gäng,
12. (delvis) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning,
14. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt
uppställning:
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utgångspunkter för
svenskt polisväsende,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av poliser,
9. att riksdagen till anslaget A2 Säkerhetspolisen
för 1999 anvisar ett i förhållande till regeringens
förslag med 10 000 000 kr ökat anslag eller
524 134 000 kr,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om åklagarnas roll
i brottsutredningsarbetet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om bekämpningen av
ekonomisk brottslighet,
12. att riksdagen till anslaget B2
Ekobrottsmyndigheten för 1999 anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med
10 000 000 kr lägre anslag eller 189 197 000 kr,
15. att riksdagen till anslaget C1 Domstolsväsendet
för 1999 anvisar ett i förhållande till regeringens
förslag med 50 000 000 kr ökat anslag eller
3 106 983 000 kr,
19. att riksdagen till anslaget D1 Kriminalvården
för 1999 anvisar ett i förhållande till regeringens
förslag med 200 000 000 kr ökat anslag eller
3 839 055 000 kr,
20. att riksdagen till anslaget F2
Rättsmedicinalverket för 1999 anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med
10 000 000 kr ökat anslag eller 179 305 000 kr.
1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en
omorganisation av Säkerhetspolisen,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om fördelning på
anslag inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet för åren
2000 och 2001 enligt tabell.
1998/99:So462 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari
yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om direkt
statsstöd till brottsofferjourerna,
Polisväsendet
1998/99:Ju201 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare resurser till
polisen i Dalarna.
1998/99:Ju203 av Ingvar Eriksson och Olle Lindström
(m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att spåra och
effektivt beivra all kriminell hantering av vapen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att kontrollen vid
våra gränser förstärks i syfte att förhindra illegal
vapeninförsel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökning av polisens
personella och materiella resurser.
1998/99:Ju209 av Anders Sjölund och Åke Sandström
(m, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
ökade anslag till Polismyndigheten i Västerbotten.
1998/99:Ju223 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att tillföra mer
resurser till polisen och tullväsendet för att
motverka inströmning av illegala vapen över landets
gränser.
1998/99:Ju907 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om glesbygdsfaktor
vid fördelning av resurser.
1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om glesbygdsstöd,
1998/99:Sf612 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att rättsväsendet
bör prioritera arbetet mot rasistiska brott,
1998/99:So459 av Ingrid Näslund (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skattesänkningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillräckliga
resurser till tull och polis,
1998/99:So461 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari
yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skärpt kamp mot
spritkriminaliteten,
1998/99:N338 av Camilla Dahlin-Andersson m.fl. (fp)
vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om större andel av
polisresurserna till Stockholms län,
Domstolsväsendet
1998/99:Ju401 av Gunnel Wallin och Kenneth Johansson
(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
antalet tingsrätter.
1998/99:Ju405 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om överflyttning av
registreringen av företagshypotek till Patent- och
registreringsverket (PRV).
1998/99:Ju407 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att se över
möjligheten att höja ersättningen för nämndemän,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Domstolsverket
skall initiera grundläggande utbildning för
nämndemän.
1998/99:Ju409 av Per Erik Granström och Carin
Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inskrivningsverksamheten.
1998/99:Ju410 av Birgitta Carlsson och Eskil
Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjd ersättning till nämndemän.
1998/99:Ju411 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om nämndemännens
utbildning och ersättning.
1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om nämndemännens
och jurymännens arvoden,
1998/99:Ju913 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot
inställda huvudförhandlingar i domstol,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
"smygnedläggning" av mindre tingsrätter,
1998/99:Ju916 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inställda
huvudförhandlingar i brottmål,
1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ett effektivare
och mer flexibelt domstolsväsende,
Kriminalvården
1998/99:Ju503 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
som första steg skapa minst en drogfri anstalt inom
varje kriminalvårdsregion.
1998/99:Ju506 av Elisebeht Markström m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om drogfria
avdelningar på våra fångvårdsanstalter.
1998/99:Ju507 av Christina Axelsson och Cinnika
Beiming (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av drogfria
anstalter för drogfria interner,
1998/99:Ju509 av Inger Davidson m.fl. (kd, s, m, v,
c, fp, mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att fängelserna för
både barns och föräldrars bästa görs helt drogfria,
1998/99:Ju903 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om narkotikafria
fängelser och att det inom varje kriminalvårdsregion
skapas minst en drogfri anstalt i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om bekämpning av
narkotika på kriminalvårdsanstalterna,
1998/99:Ju918 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ändring i lagen
om omhändertagande av berusade personer,
Brottsoffermyndigheten
1998/99:Ju907 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om brottsofferjourerna,
1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att beloppsnivån på
de medel som den dömde avsätter till
Brottsofferfonden måste höjas och att medel från
fonden skall användas för att skapa nätverk till
stöd för brottsoffren,
1998/99:Ju916 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar återställa den
ursprungliga ordningen avseende finansieringen av
brottsofferfonden i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en höjning av
brottsofferavgiften från 300 till 500 kr i syfte att
förbättra förutsättningarna för bidrag till ideella
brottsofferorganisationer,
Bidrag till brottsförebyggande arbete
1998/99:Ju217 av Raimo Pärssinen (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om brottsförebyggande arbete.
1998/99:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den offentliga
miljöns inverkan på brottsligheten,
1998/99:Ju910 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att kommunernas
ansvar i det brottsförebyggande arbetet utreds och
klargörs,
1998/99:Ju911 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om uppmuntran av Farsor
och morsor på stan, grannsamverkan och liknande
medborgarengagemang,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att bygga bort
brott,
1998/99:So466 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
10. att riksdagen begär att regeringen verkar för
att kommunerna påbörjar ett arbete för ökad
utomhustrygghet i enlighet med vad i motionen
anförts,
1998/99:Bo507 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari
yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stimulans till
kommunala trygghetsplaner.
Utskottet
Inledning
Allmänt
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet omfattar anslag till
bl.a. polisväsendet, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, kriminalvården, kronofogdemyndig-
heterna, Brottsförebyggande rådet,
Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden,
Brottsoffermyndigheten och rättshjälpskostnader. För
år 1998 beräknas utgifterna för rättsväsendet uppgå
till 21 493 miljoner kronor. De tyngsta posterna är
polisen med beräknade 10 796 miljoner kronor,
domstolsväsendet med beräknade 3 027,4 miljoner
kronor och kriminalvården med beräknade
3 885 miljoner kronor.
För år 1999 har riksdagen bestämt utgiftsramen för
rättsväsendet till 21 919 269 000 kr.
Inom rättsväsendets verksamhet kan urskiljas två
huvudsakliga områden. Det ena området rör
kriminalpolitiken, sammanfattningsvis frågor om
brott och straff och, inte minst, frågor som rör
brottsförebyggande verksamhet. Det andra området rör
rättskipningen och organisationen av rättsväsendet.
Den centrala uppgiften för rättsväsendets
myndigheter är att värna den enskildes rättssäkerhet
och rättstrygghet. Detta ger verksamheten inom
rättsväsendet en särställning i den statliga
verksamheten, och den är en förutsättning för ett
fritt och demokratiskt samhälle. Uppgiften fullgörs
bl.a. genom att myndigheterna inom rättsväsendet
förebygger och beivrar brott och sörjer för
verkställighet av utdömda straff. Inom rättsväsendet
löses också tvister, såväl mellan enskilda som
mellan enskilda och det allmänna. Vidare verkställs
rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig väg.
Verksamheten inom rättsväsendet är i princip av den
karaktären att den är och också fortsättningsvis
skall vara en statlig angelägenhet. Detta ställer
särskilda krav på verksamheten. Sådana krav är t.ex.
att polisen har resurser att förebygga och bekämpa
brott, att enskilda som vänder sig till domstolarna
kan få sin sak prövad på ett rättssäkert sätt och
inom rimlig tid och att verkställigheten av straff
präglas av säkerhet och humanitet.
Enligt regeringens bedömning har myndigheterna inom
rättsväsendet i stort kunnat uppfylla uppställda
mål. Utskottet kommer nedan i anslutning till
respektive anslag att göra en närmare bedömning.
Även om det är förenat med vissa svårigheter att
mäta myndigheternas resultat och göra jämförelser
över tiden bör det dock redan här konstateras att
det mesta tyder på att regeringens bedömningar är
välgrundade. Samtidigt bör det nämnas att det sedan
åtskilliga år pågår ett intensivt arbete för att
modernisera rättsväsendet och att de omedelbara
effekterna av t.ex. omorganisationer inte alltid
varit positiva. Här måste man emellertid anlägga ett
något längre tidsperspektiv, och då kan det noteras
t.ex. att utvecklingen inom både polis- och
åklagarverksamheten nu går i rätt riktning.
Kriminalpolitikens inriktning
Den kriminalpolitiska inriktningen bör enligt
utskottets mening bygga på en helhetssyn och på en
inriktning av den allmänna politiken som leder till
social trygghet, en rättvis fördelning och ett
samhälle som vilar på solidaritet mellan människor.
Hänsynen till brottsoffren är en del av den
helhetssyn som utskottet här gör sig till tolk för.
En utgångspunkt för prioriteringarna inom
rättsväsendet är kraven på rättstrygghet,
rättssäkerhet, rationalitet och effektivitet.
Kompetent personal och ledning, rationella
arbetsmetoder och modern teknik är nödvändiga
förutsättningar såväl i brottsbekämpningen som i
rättsväsendets övriga verksamheter.
Ett centralt inslag är, som regeringen framhåller,
att medborgarperspektivet präglar kriminalpolitiken.
I det brottsförebyggande arbetet är detta perspektiv
och kravet på samverkan mellan myndigheter och andra
berörda tydligare än på många andra områden. En
grundtanke med det nationella brottsförebyggande
programmet Allas vårt ansvar (Ds 1996:59) och med
det brottsförebyggande arbete som bedrivs inom
kommunerna, bl.a. med stöd av Kommittén för
brottsförebyggande arbete, är just att
brottsligheten måste angripas i samverkan med dem
som berörs av den. Detta gör sig naturligtvis
särskilt starkt gällande i fråga om den s.k.
vardagsbrottsligheten, som utgör majoriteten av
antalet anmälda brott. Här har närpolisverksamheten
och närpolisens samarbete med t.ex. skolan,
brottsofferjourer, föreningslivet och andra
frivilligorganisationer en särskild betydelse.
När det gäller den grova, i många fall organiserade
och gränsöverskridande, brottsligheten är det
internationella samarbetet särskilt viktigt. Av
stort värde för insatserna mot den internationella
brottsligheten i Europa är inrättandet av den
europeiska polisbyrån Europol. Inom EU pågår också i
övrigt ett omfattande arbete med att förbättra såväl
det polisiära samarbetet som samarbetet på den
internationella straffprocessrättens område. Bl.a.
har en handlingsplan mot organiserad brottslighet
antagits. Anslutningen till Schengensamarbetet
kommer också att stärka det polisiära och rättsliga
samarbetet, och i Östersjöområdet spelar
aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i
Östersjöområdet en nyckelroll. Också inom ramen för
FN:s narkotikaprogram och FN:s brottsförebyggande
och straffrättsliga kommission pågår ett viktigt
utvecklingsarbete. Arbetet på internationell nivå
leder till ständigt förbättrade möjligheter att
effektivt ingripa mot den grova brottsligheten med
internationell anknytning.
Ett självklart krav på rättsväsendet är att brott
utreds och att lagföring sker inom rimlig tid. En
sådan ordning underlättar utredningsarbetet och
innebär en säkrare bedömning av brottet eftersom
tilltalade, målsägande och vittnen har händelsen i
färskt minne. Den har också, inte minst när det
gäller unga lagöverträdare, pedagogisk betydelse -
det ligger enligt utskottets mening ett stort värde
i att det på en brottslig gärning snabbt följer en
reaktion från samhällets sida. Här föreligger som
regeringen påpekar för närvarande en hel del
svårigheter, och regeringen avser att initiera olika
projekt för att komma till rätta med dem.
Det kan i sammanhanget också nämnas att riksdagen
strax före sommaren fattade beslut om nya
påföljdsformer för unga lagöverträdare. De nya
reglerna innebär bl.a. att två nya påföljder införs.
Ungdomstjänst kan närmast beskrivas som en form av
samhällstjänst för unga i socialtjänstens regi.
Sluten ungdomsvård kommer i fortsättningen i de
allra flesta fall att ersätta fängelse för de yngsta
lagöverträdarna, som begått svåra brott innan de
fyllt 18 år. Den slutna ungdomsvården, som är en
tidsbestämd påföljd, skall äga rum på särskilda
ungdomshem som drivs av Statens
institutionsstyrelse. Utskottet har stora
förhoppningar på att dessa tydliga reaktionsformer
som samtidigt har en utpräglad social inriktning
skall visa sig verksamma.
Utskottet vill dock inte förneka att det också
finns problem i olika verksamheter. Särskilt inom
polisväsendet finns svårigheter som har sin grund i
de senaste årens omorganisationer och
besparingsambitioner. Resultatredovisningen för det
första halvåret 1998 indikerar dock att utvecklingen
på flera områden vänt till det bättre. Förslagen i
budgetpropositionen om förstärkningar till polisen
kommer också att bidra till den positiva
utvecklingen.
I budgetpropositionen anlägger regeringen just ett
sådant brett perspektiv på brottsbekämpningen som
utskottet förordar. Här beskrivs också föränd-
ringsarbetet som inte bara omfattar sådana faktorer
som utskottet nu nämnt utan också t.ex.
organisatoriska förändringar som inrättandet av
Ekobrottsmyndigheten och det pågående arbetet med en
reformering av domstolsväsendet. En utveckling av
verkställighetsinnehållet i det straffrättsliga
påföljdssystemet är en annan väsentlig del liksom
olika åtgärder som, inom ramen för en human
kriminalvård, ökar säkerheten inom anstalterna och
förhindrar att intagna avviker därifrån.
Utskottet vill för sin del understryka vikten av
att bakomliggande orsaker till kriminalitet
undanröjs och att tidiga åtgärder sätts in.
Missbruk, arbetslöshet och andra omständigheter av
social karaktär har stor betydelse för
brottslighetens utveckling men det bör också nämnas
att även andra faktorer som också ligger utanför det
kriminalpolitiska området, t.ex. bostadsområdenas
utformning, spelar en väsentlig roll.
Den slutsats som bör dras är enligt utskottets
mening att brottsligheten måste angripas på bred
front. Utskottet kan således inte ansluta sig till
den betydligt mer inskränkta formulering av de
kriminalpolitiska målen som återfinns i motion Ju904
(m) och som i princip uppehåller sig vid frågor om
brott, straff och brottsoffer. Särskilt vill
utskottet understryka att det visserligen, som
anförs i motionen, är viktigt att brott beivras och
att straffsystemet upplevs som rättvist. De
kriminalpolitiska insatserna kan dock inte begränsas
till dessa områden. Betydelsen av
samhällsutvecklingen i stort får enligt utskottets
mening inte underskattas. Utskottet avstyrker bifall
till motion Ju904 i här aktuell del.
Vad utskottet nu anfört hindrar naturligtvis inte
att också brottsbekämpningen har stor betydelse, och
utskottet delar regeringens uppfattning att
våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk
brottslighet inklusive miljöbrott bör prioriteras.
Särskild uppmärksamhet måste också ägnas den grova
och gränsöverskridande brottsligheten, den mc-
relaterade brottsligheten, brott med rasistiska
inslag, våld mot kvinnor och övergrepp mot barn. Den
prioriterade brottsligheten består alltså av brott
som, om de inte bekämpas, skulle kunna komma att
rubba grunderna för samhällsordningen och leda till
att demokrati- och frihetsidealen direkt eller
indirekt sätts i fara. Utskottet vill dock
understryka att merparten av de brott som kommer
till polisens kännedom inte har denna allvarliga
karaktär. Från trygghetssynpunkt är det också väl så
viktigt att den s.k. vardagsbrottsligheten
förhindras och, när den ändå inträffar, beivras. Det
stora flertalet brott tillhör den kategorin, och de
medför betydande skador för enskilda och för
samhället samtidigt som de skapar en allmän känsla
av obehag och otrygghet.
Utgiftsramen och anslagen
Inledning
I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens
budgetförslag och de motioner som väckts med
anledning av budgetpropositionen och som avser
fördelningen på anslag inom rättsväsendet. Yrkandena
framgår av tabell, se bilaga 3. Vidare behandlar
utskottet en del motionsyrkanden som mer allmänt rör
resursfrågor eller verksamheten och prioriteringar
m.m. och som utskottet ansett bör behandlas i detta
sammanhang.
Budgetåret 1999
Utgiftsramen
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en
utgiftsram för rättsväsendet för år 1999 på
21 919 269 000 kr. Riksdagen har nyligen beslutat i
enlighet med regeringens förslag.
Beslutet innebär att rättsväsendets ram i enlighet
med beslutet i våras (prop. 1997/98:150, FiU20) höjs
med 200 miljoner kronor och att de engångsvisa
förslag beträffande polisen och kriminalvården som
tidigare aviserats fullföljs. Härutöver tillförs
utgiftsområdet ytterligare 200 miljoner kronor
engångsvis till polisen som är avsedda för särskilda
satsningar i de mest belastade storstadsområdena.
Beslutet innebär vidare vissa omfördelningar mellan
utgiftsområdena som medfört en minskning av ramen
för rättsväsendet med 8 miljoner kronor samt
uppräkning för pris- och lönekompensation och vissa
tekniska justeringar, sammanlagt drygt 100 miljoner
kronor.
För åren 2000 och 2001 beräknas utgiftsområdets ram
till preliminärt 22 175 respektive 22 567 miljoner
kronor. Beloppen skall tjäna som riktlinjer för
regeringens budgetarbete. Utgiftsområdet tillförs
alltså 250 miljoner kronor för år 2000 och 300
miljoner kronor för år 2001, i båda fallen som
ramhöjning och i överensstämmelse med det beslut
riksdagen fattade med anledning av förslagen i
vårpropositionen (prop. 1997/98:150, FiU20). Detta
innebär att utgiftsramen för rättsväsendet höjs med
sammanlagt 300 miljoner kronor och att det totalt
tillförs 750 miljoner kronor under den kommande
treårsperioden.
Av redovisningen i budgetpropositionen framgår att
flera av rättsväsendets myndigheter har svårigheter
att klara sig på de anslag riksdagen beslutat om. I
viss utsträckning har detta varit avsiktligt; vissa
anslag har satts lågt för att en del av
anslagssparandet skulle tas i anspråk. Förbrukningen
inom anslagen har varit ojämn - vissa anslag har
haft stora överskott samtidigt som andra haft
underskott - och i enlighet med 1998 års
budgetproposition har en stor del av
anslagssparandet omfördelats inom utgiftsområdet.
Vid ingången av innevarande budgetår uppgick
anslagssparandet till omkring 1,1 miljarder kronor.
Regeringen räknar nu med att merparten av
anslagssparandet kommer att förbrukas under de
kommande tre åren.
Det sagda innebär att regeringen räknar med att
förbrukningen inom rättsväsendet kommer att
överstiga tilldelade medel med omkring 1 miljard
kronor de närmaste tre åren trots den betydande
förstärkning som riksdagen just beslutat om. Mot den
bakgrunden är det, enligt utskottets mening, en
förutsättning för framtida budgetbalans att det
pågående reformarbetet som nämnts ovan blir
framgångsrikt. Ett orosmoment (i budgethänseende)
som kan skönjas är att förstärkningen av polisens
resurser kan komma att leda till en sådan ökning av
ärendemängden inom åklagarväsendet, domstolsväsendet
och kriminalvården att berörda myndigheter får
svårigheter att klara av den trots ett framgångsrikt
reformarbete.
Anslagen
Regeringen har lagt fram ett förslag till fördelning
av utgiftsramen på anslagen inom rättsväsendet för
år 1999, se bilaga 3, där även övriga partiers
förslag sammanfattas.
Förslaget innebär att regeringen föreslår att
ramökningen på 200 miljoner kronor för år 1999 skall
fördelas på polisorganisationen (178 miljoner
kronor), Ekobrottsmyndigheten (10 miljoner kronor)
och Brottsoffermyndigheten (3 miljoner kronor).
Resterande medel (9 miljoner kronor) tillförs anslag
utanför rättsväsendet. Regeringen föreslår också en
omfördelning engångsvis på 10 miljoner kronor från
Säkerhetspolisen till åklagarorganisationen.
Härutöver tillkommer en engångsvis satsning på
polisen med 200 miljoner kronor samt uppräkning av
respektive anslag för pris- och lönekompensation
samt vissa andra justeringar.
I motion Ju913 (m) föreslås anslagsförändringar som
innebär en ökning av den fastställda utgiftsramen
med 260 miljoner kronor. Motionsönskemålen innebär
förstärkningar till Säkerhetspolisen (10 miljoner
kronor), domstolsväsendet (50 miljoner kronor),
kriminalvården (200 miljoner kronor) och
Rättsmedicinalverket (10 miljoner kronor) samtidigt
som anslaget till Ekobrottsmyndigheten föreslås
sänkas (10 miljoner kronor). Motionärerna anser att
regeringen inte i budgetpropositionen tagit
tillräcklig hänsyn till att satsningarna på polis-
och åklagarverksamheten kommer att leda till ökad
belastning på domstolar och fängelser och anser
härutöver att den ökade efterfrågan på
rättspsykiatriska undersökningar inte beaktats och
att någon satsning på Ekobrottsmyndigheten i dess
nuvarande organisation inte bör göras. Däremot bör
polisväsendet - inte minst närpolisverksamheten - i
olika avseenden förstärkas. I motion Ju904 (m) förs
fram liknande yrkanden i mer allmänna ordalag. I
båda motionerna förs också fram kritik mot att stora
delar av regeringens föreslagna satsningar för år
1999 sker engångsvis. I motionerna Ju202, Ju206,
Ju207, Ju211 och Ju901 (samtliga m) framförs allmänt
hållna yrkanden om behovet av resursförstärkningar i
första hand till polisen.
Under ärendets handläggning i utskottet har
företrädarna för Moderata samlingspartiet justerat
ovannämnda yrkanden så att åklagarorganisationen bör
tillföras 22 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit för år 1999. Detta finansieras genom en
motsvarande sänkning av yrkandet i motion Ju913
beträffande kriminalvården. 20 miljoner kronor är
avsedda att användas för antagning av
åklagaraspiranter och 2 miljoner kronor för att man
inom åklagarväsendet skall kunna anlita externa
experter då sådana behövs, något som också berörs i
motion Ju913.
I motion Ju910 (kd) föreslås anslagsökningar som
innebär en ökning av den fastställda utgiftsramen
med 380 miljoner kronor. Motionsönskemålet innebär
förstärkningar till polisorganisationen (200
miljoner kronor), åklagarorganisationen (50 miljoner
kronor), domstolsväsendet (60 miljoner kronor),
kriminalvården (30 miljoner kronor) och bidrag till
brottsförebyggande arbete (40 miljoner kronor).
Satsningar bör enligt motionärerna göras på att
utöka polisorganisationen och förbättra
närpolisverksamheten. Vidare behövs
kompetensförstärkning och särskilda ungdomsrotlar
inom åklagarverksamheten, och domstolsväsendet
behöver extra resurser för att få ned
handläggningstiderna till en acceptabel nivå. Inom
kriminalvården bör särskilda satsningar göras för
att bygga om besöksutrymmena på anstalterna så att
dessa anpassas till barns behov och för att
förstärka frigivningsförberedelserna. Slutligen
framställs önskemål om en kraftfull satsning på
brottsförebyggande arbete.
I motion Fi210 (c) föreslås att anslaget till
polisorganisationen bestäms till ett 65 miljoner
kronor högre belopp än regeringen föreslagit.
Yrkandet innebär en ökning av den fastställda
utgiftsramen på motsvarande belopp.
I motionerna Ju911 och Fi211 (båda fp) föreslås
anslagsökningar som innebär en ökning av den
fastställda utgiftsramen med 377 miljoner kronor.
Motionsönskemålet innebär anslagsförstärkningar till
polisorganisationen (170 miljoner kronor),
åklagarorganisationen (6 miljoner kronor), Brotts-
offermyndigheten (6 miljoner kronor) och
rättshjälpskostnader (195 miljoner kronor).
Motionärerna vill satsa på en ökad antagning till
Polishögskolan och fler civilanställda inom polisen.
Man vill också höja närpolisens status m.m. och
satsa på bekämpning av mc-brottsligheten. Vidare
anser motionärerna att fler åklagaraspiranter bör
anställas och att det bör tillskapas
halvtidstjänster för brottsofferassistenter. Ett
liknande yrkande framförs i motion So462 (fp).
Slutligen framförs i motionerna Ju911 och Fi211
önskemål om att riva upp rättshjälpsreformen (se
prop. 1996/97:9, JuU3, rskr. 55) och återgå till
tidigare regler. Här kan nämnas att utskottet inom
kort kommer att få tillfälle att återkomma till
rättshjälpsreformen i samband med att utskottet
behandlar regeringens proposition 1998/99:10.
Samtliga partier (m, kd, c och fp) fullföljer sina
här nämnda förslag avseende år 1999 med yrkanden
avseende utgiftsramen för rättsväsendet för åren
2000 och 2001. Dessa yrkanden har behandlats av
finansutskottet (se 1998/99:FiU1).
Överväganden
Som framgått har riksdagen just beslutat om
utgiftsramen för rättsväsendet för år 1999, ett
beslut som utskottet i sitt yttrande till
finansutskottet tillstyrkte. Ett bifall till här
aktuella yrkanden skulle innebära att utgiftsramen
överskrids. Motionerna Ju202, Ju206, Ju207, Ju211,
Ju901, Ju904, Ju910, Ju911, Ju913, Fi210, Fi211 och
So462 i ifrågavarande delar avstyrks. Utskottet
tillstyrker alltså regeringens förslag till
fördelning på anslag inom utgiftsområde 4.
I detta sammanhang vill utskottet också ta upp
problemet med anslaget till diverse kostnader för
rättsväsendet. För år 1997 anslogs i statsbudgeten
10 222 000 kr och på tilläggsbudget 14 000 000 kr
eller sammanlagt 24 222 000 kr. Utfallet blev 26 820
000 kr. För år 1998 har anslagits 19 560 000 kr
medan utfallet bedöms komma att uppgå till 34 560
000 kr. Riksdagen har också nyligen på
tilläggsbudget beslutat om en förstärkning av
anslaget för år 1998 med 15 000 000 kr. Anslaget
disponeras av Regeringskansliet som efter
rekvisition kan betala ut medel till en rad
myndigheter utanför utgiftsområde 4.
Utskottet har tagit del av ett underlag som visar
vilka utbetalningar som gjorts från anslaget under
perioden april-juli 1998. Utskottet konstaterar att
det förekommer enstaka mycket stora poster som
enligt vad som uppgetts från Regeringskansliet avser
t.ex. skadestånd enligt lagen (1974:515) om
ersättning vid frihetsinskränkning som beslutats av
Justitiekanslern. Sådana utbetalningar är
naturligtvis mycket svåra att beräkna i förväg.
Utskottet har därför - om än med viss tvekan -
anslutit sig till regeringens bedömning att det inte
kan uteslutas att utgiftsökningen för år 1998 är
tillfällig. Utskottets tveksamhet härvidlag
sammanhänger med att en oförutsedd utgiftsökning
ägde rum också år 1997. Det finns en risk att
regeringens, av utskottet tillstyrkta, förslag
innebär en underbudgetering även för år 1999 som,
med hänsyn till utgifternas karaktär, i sådana fall
måste leda till att ytterligare medel fördelas på
tilläggsbudget. Regeringen har inlett en översyn av
anslaget. I det sammanhanget bör enligt utskottets
mening övervägas om inte anslagets konstruktion
borde ändras.
Riktlinjer för kommande budgetarbete
I samband med att riksdagen fattade beslut om
utgiftsramar för år 1999 beslutades också om en
preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområ-
den för åren 2000 och 2001. För utgiftsområde 4
innebär beslutet att 22 175 respektive 22 567
miljoner kronor skall utgöra riktlinjer för
regeringens budgetarbete för åren 2000 och 2001.
I motion Ju904 (m) föreslås att riksdagen skall
uttala att vissa anslag inom utgiftsområdet bör
höjas åren 2000 och 2001.
I motion Ju918 (mp) föreslås en omfördelning från
Säkerhetspolisen till polisorganisationen med 100
miljoner kronor för åren 2000 och 2001. En utredning
om fördelningen av ärenden mellan myndigheterna
föreslås i motionen. Syftet är att få till stånd en
bantning av Säkerhetspolisen.
Här kan nämnas att regeringen nyligen tillsatt en
kommitté med parlamentariskt inslag för att utreda
polisens organisation för att bekämpa den grova och
organiserade brottsligheten (dir. 1998:101).
Kommittén skall bl.a. belysa Rikskriminalpolisens
och Säkerhetspolisens roller när det gäller polisens
organisation för att bekämpa den grova och
organiserade brottsligheten. Kommittén skall i denna
del pröva om gränsdragningen mellan de båda
polisorganen bör förändras. Arbetet skall vara
avslutat den 31 december 1999.
Enligt utskottets mening saknas det anledning för
utskottet att ta ett initiativ som skulle innebära
att riksdagens nyligen fattade beslut om preliminära
utgiftsramar för de aktuella åren frångås. Utskottet
avstyrker alltså bifall till motion Ju904 i här
aktuella delar.
Utskottet vill vidare erinra om att
riksdagsbeslutet avser preliminära ramar för hela
rättsväsendet för respektive år. Utskottet ser ingen
anledning att nu göra uttalanden om fördelningen på
anslag av de preliminära ramarna. När det gäller
frågan om utredning av Säkerhetspolisens roll får
motionsönskemålet anses tillgodosett. Utskottet
avstyrker motion Ju918 i här aktuella delar.
Polisväsendet
Inledning
Polisens verksamhet syftar till att upprätthålla
allmän ordning och säkerhet och i övrigt
tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. Det
övergripande målet för polisverksamheten är att
minska brottsligheten och öka människors trygghet.
Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet
för polisväsendet. Till Rikspolisstyrelsen hör
Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och Polishög-
skolan. Till polisväsendet hör också Statens
kriminaltekniska laboratorium, som är en myndighet
under Rikspolisstyrelsen.
Den 31 december 1997 fanns det 22 755 anställda
inom polisen. Av dem var 16 783 poliser. Jämfört med
utgången av år 1996 hade antalet civilanställda
minskat med 1 172 medan antalet poliser ökat med 60.
Inom polisväsendet har omfattande organisatoriska
förändringar genomförts under de senaste åren.
Målsättningen att varje län skall utgöra en polis-
myndighet har uppfyllts under år 1998. Det finns i
dag således 21 polismyndigheter, att jämföra med
113 myndigheter i december 1993. Denna utveckling
har medfört ett behov av förändringar i styrningen
av polisen. Frågor härom har utskottet nyligen
behandlat (prop. 1998/99:1 i denna del, JuU5,
rskr. 36). Riksdagens beslut innebär bl.a. att varje
län skall utgöra ett polisdistrikt samt att
polisstyrelsen skall vara styrelse för en
polismyndighet och att länsstyrelsens ansvar och
tillsyn för polisverksamheten skall upphöra.
Regeringen föreslår i propositionen att polisen
under år 1999 skall prioritera kampen mot
våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk
brottslighet. En större uppmärksamhet skall ägnas
miljöbrotten. Särskild uppmärksamhet skall enligt
regeringen ägnas den grova och gränsöverskridande
brottsligheten, den s.k. mc-brottsligheten, brott
med rasistiska inslag, våld mot kvinnor samt
övergrepp mot barn. Slutligen föreslås att
insatserna mot vardagsbrottsligheten skall öka.
Resultatuppföljning
Som nämnts inledningsvis är målet för
polisverksamheten att minska brottsligheten och öka
tryggheten i samhället. Till polisens uppgifter hör
bl.a. att förebygga brott, övervaka den allmänna
ordningen och säkerheten samt bedriva spaning och
utredning i fråga om brott. Polisen skall arbeta
problemorienterat.
Såvitt gäller det ekonomiska utfallet redogjorde
utskottet vid behandlingen av förra årets
budgetproposition utförligt för anslagsutvecklingen
och de besparingar som ålagts polisen under de
senaste åren (1997/98:JuU1 s. 22 f). Av
budgetpropositionen för år 1999 kan nu konstateras
att överförbrukningen för år 1997 uppgick till
389 miljoner kronor. Härtill kommer den löneskuld på
109 miljoner kronor som förelåg vid utgången av
året.
Regeringen anför i propositionen att polisen
successivt anpassat sin förbrukning till anslagen
och att polisens ekonomiska situation generellt är
god. Fortfarande har dock vissa myndigheter, framför
allt de två största - Polismyndigheten i Stockholms
län och Polismyndigheten i Västra Götalands län -
stora skulder som måste återbetalas.
Företrädare för Rikspolisstyrelsen har vid en
utfrågning inför utskottet meddelat att
anslagskrediten, enligt prognos, kommer att minska
till ca 100 miljoner kronor vid utgången av år 1998.
Vid 1999 års utgång beräknar man vara nere inom
anslagets ram för polisväsendet som helhet. Från
Rikspolisstyrelsens sida känner man dock en oro
inför åren 2000 och 2001 då de engångsvisa medlen
för effektivisering och rationalisering minskar.
Utskottet konstaterar att förbrukningen har
anpassats till löpande anslag och att det nu
återstår att betala tillbaka den ackumulerade
skulden. Av Rikspolisstyrelsens slutredovisning av
de åtgärder som vidtagits med anledning av
Riksrevisionsverkets, RRV:s, granskning av
polisväsendet år 1996 (RRV 1996:64) framgår att det
fortfarande finns en betydande
rationaliseringspotential. Ett omfattande arbete
pågår också inom polisväsendet för att så långt som
möjligt undanröja de hinder för effektivt
resursutnyttjande som bl.a. Riksrevisionsverket
påtalat.
Utskottet har tidigare framfört att det ser med
allvar på de synpunkter som RRV framfört när det
gäller polisväsendets förmåga att få till stånd
prioriteringar i verksamheten i enlighet med
statsmakternas intentioner (se 1997/98:JuU1 s. 24).
Utskottet välkomnar särskilt att regeringen nu
aviserar att den inom kort kommer att uppdra åt RRV
att utvärdera rationaliseringsarbetet.
Såvitt gäller polisens verksamhetsresultat bör
följande anföras. Enligt vad regeringen anför i
propositionen ger polisens nya resultatmodell, som
användes första gången år 1997, ännu inte ett helt
tillfredsställande underlag för bedömning av
verksamhetsresultatet. Det är inte heller möjligt
att på alla områden göra jämförelser med tidigare
års prestationer. I propositionen gör regeringen
dock en mer allmän bedömning av olika
verksamhetsområden (s. 43 f). Regeringen beskriver i
det sammanhanget de olika svårigheter och problem
som föreligger inom verksamheten men också de
framsteg som gjorts.
Utskottet betonade vid behandlingen av fjolårets
budgetproposition vikten av en förbättrad kvalitet i
polisväsendets resultatredovisning (1997/98:JuU1
s. 24). Den nya modellen för redovisning skulle
efter hand bidra till en förbättrad
resultatredovisning.
Utskottet konstaterar att den nya resultatmodellen
ännu inte gett ett tillfredsställande underlag för
en bedömning av om polisväsendet uppfyller de mål
som statsmakterna ställt upp för verksamheten.
Utskottet utgår från att denna fråga uppmärksammas
särskilt och att regeringen noga följer
utvecklingen.
Såvitt gäller de verksamhetsresultat som tagits upp
i budgetpropositionen vill utskottet här särskilt
fästa uppmärksamheten på utredningsverksamheten. I
förra årets budgetproposition ansåg utskottet det
vara otillfredsställande att produktiviteten vad
avsåg utredningsverksamheten inom polisväsendet hade
sjunkit. Utskottet ansåg att polisen skulle vidta
kraftfulla åtgärder vad avsåg såväl metodutveckling
som andra åtgärder för att öka produktiviteten och
utgick från att regeringen noga skulle följa ett
sådant arbete.
Utredningsverksamheten fortsatte att uppvisa en
negativ utveckling under år 1997. Såväl balanserna
som genomströmningstiden ökade. En förklaring till
sistnämnda ökning är enligt Rikspolisstyrelsen den
intensifierade avarbetningen av gamla ärenden.
Under första halvåret 1998 minskade dock balanserna
totalt sett trots att fler ärenden anmäldes under
första halvåret 1998 än under motsvarande period år
1997. Det finns emellertid stora skillnader mellan
olika brottstyper såvitt avser balansutvecklingen.
Antalet ekobrottsutredningar har minskat betydligt,
antalet utredningar avseende våldsbrott endast
marginellt - i denna del anser regeringen att
resultatet är oacceptabelt - medan antalet
narkotikaärenden i balans har ökat från
halvårsskiftet 1997.
Utskottet vill återigen understryka vikten av att
genomströmningstiderna kortas och att balanserna
minskas, givetvis med bibehållande av en hög
kvalitet i utredningsarbetet. Inom polisväsendet
pågår också ett intensivt utvecklingsarbete för att
komma till rätta med situationen inom utrednings-
verksamheten. Ett nära samarbete med åklagarväsendet
på såväl central som lokal nivå är ägnat att
åstadkomma högre effektivitet och kvalitet i
utredningsarbetet. Enligt vad utskottet erfarit vid
utfrågningar med såväl Rikspolisstyrelsen som
Riksåklagaren fungerar också samarbetet mellan
myndigheterna mycket bra. Utskottet förutsätter att
regeringen noga följer utvecklingen.
Anslagen
Polisorganisationen
Från anslaget till polisorganisationen betalas
kostnaderna för verksamheten vid polismyndigheterna,
Rikspolisstyrelsen (med undantag av Säkerhets-
polisen), Rikskriminalpolisen, Polishögskolan och
Statens kriminaltekniska laboratorium.
Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett anslag
till polisorganisationen på 11 460 196 000 kr.
Enligt regeringens förslag höjs anslagsramen med
178 miljoner kronor. Dessa medel skall enligt
regeringen användas för att effektivisera och
modernisera verksamheten. Höjningen av anslagsramen
skall framför allt användas till ökade resurser för
att bekämpa vardagsbrottsligheten, effektivisera
utredningsverksamheten och förstärka
gränskontrollen. Regeringen föreslår vidare att
polisen engångsvis tilldelas ytterligare
200 miljoner kronor för särskilda förstärkningar i
de mest belastade storstadsområdena. Härutöver
föreslås ramhöjningar med 20 miljoner kronor till
följd av att det nya passet, som infördes den
1 januari 1998, blivit dyrare än beräknat och med
7 miljoner kronor för insatser mot köp av sexuella
tjänster som kriminaliseras den 1 januari 1999.
Vidare överförs från polisens anslag 15,5 miljoner
kronor till kriminalvården med anledning av
regeringens förslag i budgetpropositionen om
ändringar i lagen (1976:511) om omhändertagande av
berusade personer m.m., 2 miljoner kronor till
Statens invandrarverk med anledning av propositionen
Verkställighet och återvändande - en del av
asylprocessen (prop. 1997/98:173, SfU15),
2,1 miljoner kronor till Ekobrottsmyndigheten för
hyreskostnader och drygt 1,9 miljoner kronor till
anslaget F8 avgifter till vissa internationella
sammanslutningar för avgifter för
Schengensamarbetet. Slutligen har vissa justeringar
gjorts av anslaget vilka motsvaras av ändrade
utgifter.
I ett antal motioner yrkas att anslaget till
polisorganisationen skall ökas i förhållande till
regeringens förslag.
Sålunda innehåller motionerna Ju202, Ju206, Ju207,
Ju211, Ju901 och Ju904 (samtliga m) mer allmänt
hållna yrkanden om ökade resurser till polis-
väsendet, bl.a. för att garantera en effektiv och
brottsförebyggande närpolis. I motion Ju910 (kd)
yrkas en höjning av anslaget med 200 miljoner kronor
bl.a. för att ytterligare 500 civilanställda och 200
poliser skall kunna anställas under den kommande
treårsperioden. Vidare anser motionärerna att det är
nödvändigt att höja statusen på och utveckla
närpolisverksamheten för att lyckas med bekämpningen
av vardagsbrottsligheten. Frågan om ökad status för
närpolisverksamheten behandlas även i motion Ju911
(fp). I denna motion och motion Fi211 (också den fp)
yrkas en höjning med 170 miljoner kronor att
användas för antagning av 300 aspiranter till
Polishögskolan under år 1999, 600 åren 2000 och
2001, för anställning av 400 civila år 1999 samt för
en intensifiering av polisens insatser mot de
kriminella mc-gängen. Också i motion Fi210 (c) yrkas
en höjning av anslaget, närmare bestämt med
65 miljoner kronor.
Utskottet behandlar anslagsyrkandena ovan i
avsnittet Utgiftsramen och anslagen.
Säkerhetspolisen
Regeringen föreslår ett anslag till Säkerhetspolisen
på 514 134 000 kr.
I motion Ju913 (m) yrkas att anslaget höjs med 10
miljoner kronor så att Säkerhetspolisen skall kunna
möta utvecklingen beträffande brottslighet kopplad
till rikets inre säkerhet.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen.
Prioritering av olika slag av brottslighet
I motionerna Ju203 (m) och Ju223 (kd) yrkas att
polisen skall prioritera åtgärder som syftar till
att begränsa tillgången på vapen i samhället i stort
för att förebygga våldsbrott. I motion Sf612 (v)
begärs en prioritering av rasistisk brottslighet och
i motionerna So459 (kd) och So461 (fp) begärs
särskilda åtgärder mot olovlig tillverkning och
smuggling av alkoholhaltiga drycker.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att det är
en uppgift för polisen att utifrån statsmakternas
uttalanden om de prioriteringar som bör göras,
tillämpliga straffskalor, lokala förhållanden m.m.,
fatta beslut om insatser mot olika slag av
brottslighet. Utskottet anser i likhet med
regeringen att polisen skall prioritera kampen mot
våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk
brottslighet, att större uppmärksamhet skall ägnas
miljöbrotten, att särskild uppmärksamhet skall ägnas
den grova och gränsöverskridande brottsligheten, den
s.k. mc-brottsligheten, brott med rasistiska inslag,
våld mot kvinnor och övergrepp mot barn samt att
insatserna mot vardagsbrottsligheten skall öka.
Utskottet utgår därför från att polisen avsätter
tillräckliga resurser för att bekämpa dessa typer av
brottslighet. Redan av denna anledning behöver inte
motionerna Ju203, Ju223, Sf612, So459 och So461
föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens
sida. Utskottet avstyrker bifall till samtliga
motioner.
Resursfördelningen inom polisen
Inom anslaget till polisorganisationen skall
Rikspolisstyrelsen tilldela polismyndigheterna
länsramar. Enligt regleringsbrevet för innevarande
budgetår skall Rikspolisstyrelsen vid fördelningen
av medel mellan polismyndigheterna ta hänsyn till
myndigheternas arbetsbelastning och medborgarnas
behov. Utgångspunkten för fördelningen mellan länen
är enligt vad utskottet inhämtat den resultatdialog
som rikspolischefen håller med samtliga
länspolismästare.
I några motioner yrkas ökade resurser till ett
särskilt angivet län för, i vissa fall, särskilt
angivna ändamål. I motion Ju201 (m) yrkas sålunda
att ytterligare resurser skall tillföras Dalarna, i
motion Ju209 (m, c) Västerbotten och i motion N338
(fp) Stockholm. Motionärerna bakom Ju907 (v) och
Ju918 (mp) anser för sin del att hänsyn skall tas
till glesbygdernas särskilda behov vid fördelningen
av medel till polismyndigheterna.
Utskottet har vid tidigare budgetbehandlingar
avstyrkt motionsyrkanden liknande de nu aktuella,
senast i betänkandet 1997/98:JuU1 (s. 28). Utskottet
utgick då från att Rikspolisstyrelsen vid
fördelningen av medel mellan olika län gör en
avvägning av länens behov av polisiära insatser i
enlighet med de anvisningar som regeringen lämnat.
Det fanns enligt utskottet inte skäl för riksdagen
att göra något uttalande i frågan.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker
bifall till motionerna Ju201, Ju209, Ju907, Ju918
och N338. Såvitt angår sistnämnda motion med yrkande
om ytterligare resurser till Stockholms län bör här
erinras om att regeringen i budgetpropositionen
föreslagit att 200 miljoner kronor skall tilldelas
polisen år 1999 för särskilda förstärkningar i de
mest belastade storstadsområdena.
Polischefsförsörjningen
Riksdagen ställde sig år 1981 bakom att det då
gällande kravet på fullständig juristutbildning för
tillträde till polischefsbanan borde behållas (prop.
1980/81:13, JuU24). Kravet på juris kandidatexamen
föreligger alltjämt men med tiden har frågan om
vilka formella krav som skall ställas blivit föremål
för olika överväganden. Senast har regeringen i mars
1998 givit Rikspolisstyrelsen i uppdrag att lämna
förslag till ett nytt system för rekrytering och
utbildning av chefer inom polisen. I september i år
avlämnade Rikspolisstyrelsen rapporten
Chefsförsörjningen inom polisen (VKL-709-3916/98).
I sitt förslag betonar Rikspolisstyrelsen att
strukturförändringarna inom polisen ställer nya krav
på dem som skall vara chefer. Även om det
fortfarande är nödvändigt att det hos
polismyndigheterna finns lika god juridisk kompetens
som på andra håll inom rättsväsendet behövs inte
sådan kompetens hos alla som har chefsbefattningar
inom polisväsendet. I stället får frågor om t.ex.
ekonomi, teknikutveckling och personalledning allt
större betydelse. Rikspolisstyrelsen föreslår därför
att den nuvarande polischefsutbildningen avskaffas
liksom kravet på juridisk examen. Rekrytering och
utbildning skall ske med utgångspunkt från den
kompetens som behövs för de chefsuppgifter som är
aktuella. Personer i polismanskarriären liksom
personer utanför polisväsendet skall kunna
rekryteras till chefsbefattningar inom polisen.
Enligt regeringens mening står förslaget i
överensstämmelse med de principer som bör gälla för
den framtida polischefsutbildningen. Förslaget
bereds vidare inom Regeringskansliet.
Utskottet delar regeringens uppfattning såvitt
avser inriktningen på arbetet med att bredda
rekryteringsbasen för chefer inom polisväsendet. Det
är enligt utskottets mening viktigt att understryka
att detta ställningstagande inte innebär att avkall
får göras på de höga krav på juridisk kompetens som
måste ställas på en modern och rättssäker
polisorganisation.
Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma
till riksdagen med förslag till riktlinjer för
rekrytering och utbildning av chefer inom
polisväsendet. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Åklagarväsendet
Inledning
Målet för åklagarverksamheten är att se till att den
som begått brott lagförs. Åklagarverksamheten skall
bedrivas rättssäkert, effektivt och i nära samarbete
med polisen.
Åklagaren har en central roll inom rättsväsendet
när det gäller att bekämpa brottslighet. Till
åklagarens uppgifter hör att leda förundersökningar,
fatta beslut i åtalsfrågor och föra talan om ansvar
för brott vid domstol. Inom ramen för
förundersökningsledningen beslutar åklagaren om
personella och reella tvångsmedel av
integritetskränkande natur såsom anhållande, kropps-
besiktning, reseförbud och husrannsakan. Åklagaren
kan också begränsa eller lägga ned en
förundersökning. Andra viktiga uppgifter som
ankommer på åklagaren är att under vissa
förutsättningar utfärda strafföreläggande och
besluta om åtalsunderlåtelse.
Regeringen föreslår att åklagarväsendet under år
1999 skall prioritera beivrandet av våldsbrott,
narkotikabrott och ekonomisk brottslighet (inklusive
miljöbrott). Särskild uppmärksamhet skall ägnas grov
och gränsöverskridande brottslighet, s.k. mc-
relaterad brottslighet, brott med rasistiska inslag,
våld mot kvinnor samt övergrepp mot barn. Samverkan
med polisen för att förbättra den brottsutredande
verksamheten - vilken enligt utskottets mening
påbörjats på ett positivt sätt - skall utvecklas
ytterligare.
Den nya Ekobrottsmyndigheten, med uppgift att
bekämpa ekonomisk brottslighet, inrättades
den 1 januari 1998. Sedan den 1 juni i år är
verksamheten i gång i den nya organisationen.
Resultatuppföljning
Som framgår av budgetpropositionen skedde under år
1997 flera förändringar i positiv riktning. Bland
annat ökade antalet avslutade ärenden och balanserna
minskade; den positiva utvecklingen fortsatte under
första halvåret 1998. Även andelen lagföringar - som
utskottet uppmärksammade i samband med behandlingen
av förra årets budgetproposition - har nu ökat
något.
Av propositionen framgår vidare att
arbetsproduktiviteten förbättrades under år 1997,
att ett antal åtgärder har vidtagits när det gäller
användningen av informationstekniken och att en
omfattande utvecklingsverksamhet har bedrivits i
samverkan med polisen på såväl central som lokal
nivå. Slutligen har åklagarorganisationen under
första halvåret 1998 väsentligt förbättrat sin
ekonomiska situation. Prognoser tyder på att
utnyttjandet av anslagskrediten, som vid ingången av
budgetåret uppgick till 40,2 miljoner kronor, vid
årets utgång kommer att ha minskats till
ca 6 miljoner kronor.
Regeringen konstaterar i propositionen att
åklagarväsendet nu, efter en nedgång i samband med
omorganisationen år 1996, har återtagit sin
arbetskapacitet från tiden strax före reformen.
Detta har skett samtidigt som antalet anställda
minskat och ekonomin varit ansträngd. Regeringens
bedömning är att det nu finns förutsättningar för
att ytterligare förbättra verksamhetsresultatet och
förverkliga syftet med reformen.
Riksåklagaren har dock vid en utfrågning inför
utskottet uttryckt en påtaglig oro inför framtiden.
Bortfallet av nu ca 60 åklagare har lett till ett
enligt Riksåklagaren utomordentligt ansträngt
arbetsläge. Arbetsmiljön har försämrats och det
finns på flera håll en tendens till utmattning.
Utskottet ser med tillfredsställelse på den
positiva utvecklingen under år 1997.
Verksamhetsresultatet från första halvåret 1998
tyder också på att denna utveckling fortsätter.
Först efter år 1998 kan dock en mer säker bedömning
göras av organisationsförändringarna på helårsbasis.
Mot bakgrund av den oro som uttryckts från
Riksåklagarens sida anser utskottet - i likhet med
regeringen - att personalresurserna här är av
särskilt intresse, främst när det gäller den
operativa verksamheten.
Såvitt gäller Ekobrottsmyndigheten har denna som
tidigare nämnts endast varit verksam i några
månader. Det är ännu för tidigt att säga hur den nya
organisationen och arbetsformerna i detalj kommer
att påverka ekobrottsbekämpningen. Enligt utskottets
mening står det emellertid klart att det genom
myndighetens inrättande skapats helt andra
förutsättningar för en mer effektiv
ekobrottsbekämpning.
Sammantaget har ingenting framkommit som motsäger
regeringens bedömning att åklagarväsendet i stort
får anses ha uppfyllt de mål som ställts för
verksamheten under år 1997.
Anslagen
Åklagarorganisationen
Regeringen föreslår ett anslag till
åklagarorganisationen på 620 140 000 kr.
För budgetåret 1998 tilldelades
åklagarorganisationen 33 miljoner kronor engångsvis
för att det fortsatta reformarbetet inte skulle
riskeras. Enligt regeringen bör anslaget även för år
1999 engångsvis tillföras 10 miljoner kronor som
överförs från anslaget A2 Säkerhetspolisen.
Resurstillskottet skall bl.a. användas till att
ytterligare utveckla samverkan med polisen och till
en satsning på kompetensutveckling.
Anslaget har också räknats upp med knappt
13 miljoner kronor som kompensation för beräknade
utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. Vidare har
anslaget minskats med 3,6 miljoner kronor som förs
över till anslaget B2 Ekobrottsmyndigheten till
följd av övertagna hyreskontrakt. Slutligen har
bl.a. vissa tekniska justeringar gjorts av anslaget.
I motion Ju910 (kd) begärs en ökning av anslaget
med 50 miljoner kronor. Anslagsökningen behövs
enligt motionärerna för att ge åklagarorganisationen
beredskap för ett ökat antal inkommande ärenden till
följd av att fler poliser kommer i tjänst. Vidare
behövs enligt motionärerna kompetensförstärkning och
särskilda ungdomsrotlar inom åklagarväsendet.
I motionerna Ju911 och Fi211 (båda fp) yrkas att
anslaget ökas med 6 miljoner kronor för att
ytterligare 18 åklagaraspiranter skall kunna antas.
Motionärerna bakom motion Ju904 (m) motsätter sig
att låta Säkerhetspolisen bekosta resursökningen
till åklagarorganisationen om 10 miljoner kronor och
anser att nya medel skall avsättas till den av
regeringen föreslagna höjningen av anslaget. Vidare
har företrädarna för Moderata samlingspartiet under
budgetbehandlingen i utskottet yrkat att åklagar-
väsendet skall tilldelas ytterligare 22 miljoner
kronor, varav 20 miljoner kronor bör användas för
antagning av åklagaraspiranter och 2 miljoner kronor
för att man inom åklagarväsendet skall kunna anlita
externa experter då sådana behövs. Detta finansieras
genom en motsvarande sänkning av partiets yrkande i
motion Ju913 beträffande kriminalvården.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen.
Ekobrottsmyndigheten
Regeringen föreslår ett anslag till
Ekobrottsmyndigheten på 199 197 000 kr. Vidare
kommer 30 miljoner kronor av andra huvudtitelns
anslag A20 Kontrollfunktionen i staten att
disponeras av Ekobrottsmyndigheten under år 1999.
Ekobrottsmyndigheten måste enligt regeringen ges de
resurser som behövs för den omfattande
kompetensutveckling de alltmer kvalificerade
ekobrottmålen kräver, och regeringen föreslår att
myndigheten tillförs 10 miljoner kronor år 1999 samt
ytterligare 40 miljoner kronor vardera åren 2000 och
2001.
Vidare höjs anslaget för att täcka kostnader för
övertagande av hyreskontrakt med 5,7 miljoner kronor
samt för beräknade utgiftsökningar för löner,
lokaler m.m. med drygt 3 miljoner kronor.
I motion Ju913 (m) yrkas ett i förhållande till
regeringens förslag 10 miljoner kronor lägre anslag
till Ekobrottsmyndigheten. Enligt motionärerna borde
anslaget avse en annan organisationsform för
ekobrottsbekämpning med tonvikt på polis- och
åklagarväsendet, varför man motsätter sig att
Ekobrottsmyndigheten tillförs ytterligare medel
under den kommande treårsperioden.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen.
Domstolsväsendet m.m.
Inledning
Domstolsväsendets uppgift är att utöva rättskipning.
Härtill kommer ett antal avgränsade uppgifter av
mera rättsvårdande natur. Ett övergripande mål för
verksamheten är att domstolarna på ett rättssäkert
och effektivt sätt skall avgöra de mål och ärenden
som de har att handlägga.
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för
de allmänna domstolarna, de allmänna
förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna,
hyresnämnderna, Rättshjälpsmyndigheten och de
allmänna advokatbyråerna. Verket har vidare till
uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot
beslut i rättshjälpsfrågor.
Resultatuppföljning
Som inledningsvis nämnts är målet för
domstolsväsendet att avgöra mål och ärenden på ett
rättssäkert och effektivt sätt. Enligt vad
regeringen anför i propositionen påverkas
rättssäkerheten och effektiviteten av ett stort
antal faktorer som inte är mätbara. Vissa
indikatorer finns dock, som kan ge ett mått på
rättssäkerheten och effektiviteten. Hit hör antalet
inkomna, avgjorda och balanserade mål samt
omloppstid och balansernas åldersstruktur. Vidare är
tillgången på personal och personalsammansättningen
sådana faktorer.
Av regeringens redogörelse för arbetsläget i
domstolarna framgår, att måltillströmningen under år
1997 minskat i tingsrätterna, hovrätterna,
kammarrätterna, Högsta domstolen och
Regeringsrätten, under det att den ökat något i
länsrätterna. Den minskade måltillströmningen i
flertalet domstolar har emellertid inte lett till
någon minskning av arbetsbelastningen, eftersom det
i huvudsak är de enklare målen som försvunnit.
Tingsrätternas arbetsbörda har dock totalt sett
minskat. Enligt regeringens uppfattning är
arbetsläget i tingsrätterna och Högsta domstolen
tillfredsställande; det är däremot besvärligt i
hovrätterna, länsrätterna, kammarrätterna och
Regeringsrätten.
Vad gäller målens omloppstider, anför regeringen
att dessa är alldeles för långa i länsrätterna och
kammarrätterna. Antalet äldre mål om skatter och
socialförsäkringar är alltjämt otillfredsställande
högt i både länsrätter och kammarrätter. Regeringen
understryker vidare att det är oacceptabelt att en
mycket stor andel av de balanserade målen i
länsrätterna, hovrätterna och kammarrätterna inte
hade avgjorts vid 1997 års utgång trots att skrift-
växlingen och övriga beredningsåtgärder redan
tidigare var avslutade.
Såvitt gäller de allmänna domstolarna går det,
enligt regeringen, att dra slutsatsen att målen
avgörs inom rimlig tid, medan motsatt slutsats kan
dras beträffande förvaltningsdomstolarna när det
gäller skatte- och socialförsäkringsmål. Även om
underlaget för att bedöma domstolarnas resultat har
förbättrats är det alltjämt inte tillräckligt för en
säker bedömning av om domstolarna klarat av att i
övrigt på ett rättssäkert och effektivt sätt avgöra
de mål och ärenden de har att handlägga.
Regeringen framhåller dock att underlaget för en
sådan bedömning kan förväntas bli bättre under
kommande år. Inom Domstolsverket pågår nämligen dels
ett arbete med att ta fram s.k. nyckeltal för
domstolsväsendet, dels projekt för att utveckla
verksamhets- och personalstatistiken. Domstolsverket
har också ändrat sin interna organisation i syfte
att kunna stödja domstolarna i deras
verksamhetsuppföljning och verksamhetsanalys.
Regeringen framhåller i propositionen att det är
svårt att bedöma hur domstolarnas arbetsbelastning
kommer att förändras under de närmaste åren. Enligt
Domstolsverkets bedömning finns det totalt sett
anledning att räkna med en viss ökning av antalet
inkomna brottmål under åren 1999-2001 medan
tvistemålen tros ligga kvar på en relativt
oförändrad nivå. Vad gäller länsrätterna kan
måltillströmningen även i fortsättningen antas öka
något till följd av instansordningsreformen. De nya
regler om socialbidrag som trädde i kraft den
1 januari 1998 har å andra sidan lett till en så
kraftig reducering av antalet biståndsmål att de
förmodligen totalt sett kommer att leda till en viss
minskning av måltillströmningen (prop. 1996/97:124,
1996/97:SoU18, rskr. 1996/97:264).
Regeringen anser sammanfattningsvis att
resultatredovisningen tyder på att åtgärder snarast
måste vidtas i syfte att korta domstolarnas
handläggningstider och att skapa en effektivare
domstolsorganisation.
Rättshjälpsmyndighetens uppgift är att hantera
rättshjälpsfrågor snabbt och korrekt samt att i
övrigt lämna god service i frågor rörande
rättshjälp. Enligt regeringen har målet för
myndighetens verksamhet uppnåtts under budgetåret
1997. Ett nytt ADB-system som är anpassat till den
nya rättshjälpslagen har nyligen tagits i drift. De
ADB-problem som stört myndighetens verksamhet under
flera år kommer därmed att kunna lösas. I
regeringens proposition med förslag till ny
rättshjälpslag förutskickades att Rättshjälps-
myndigheten i och med den nya lagens ikraftträdande
endast skulle ha underlag för sin verksamhet under
ytterligare tre till fyra år (prop. 1996/97:9
s. 196 f). Regeringen har inlett förberedelser för
en avveckling av Rättshjälpsmyndigheten under år
2001.
Utskottet kan konstatera att regeringen i årets
budgetproposition, i likhet med budgetpropositionen
för år 1998, givit en avsevärt fylligare redogörelse
för måltillströmning, målavverkning och målbalanser
i domstolarna än som skett i tidigare års
budgetpropositioner. Av propositionen framgår vidare
att också Domstolsverkets mål- och resultatstyrning
och verkets redovisning kan förväntas bli utvecklad
och förbättrad under kommande år. Utskottet, som
välkomnar denna utveckling, vill framhålla
betydelsen för riksdagens arbete av en utförlig mål-
och resultatredovisning från såväl regeringen som
förvaltningsmyndigheterna.
Av regeringens redovisning framgår att
handläggningstiderna i hovrätterna, länsrätterna och
kammarrätterna alltjämt är otillfredsställande
långa. Utskottet vill instämma i regeringens
bedömning att åtgärder måste vidtas för att komma
till rätta med detta förhållande.
Utskottet har vid sin granskning av mål- och
resultatredovisningen avseende domstolsväsendet inte
funnit något som gör att regeringens slutsatser i
fråga om måluppfyllnad bör ifrågasättas.
Anslaget
Från anslaget betalas kostnaderna för de allmänna
domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna,
hyresnämnderna, arrendenämnderna och Domstolsverket.
Dessutom betalas kostnader för vissa uppdrag som
juristerna vid de allmänna advokatbyråerna enligt
författningsbestämmelser bör utföra, exempelvis som
likvidator, förmyndare eller god man samt vissa
domstolskostnader. Härutöver betalas från anslaget
kostnaderna för Rättshjälpsmyndigheten.
Enligt vad regeringen anför i budgetpropositionen
beräknas domstolsväsendets anslagsförbrukning under
år 1998 överstiga anvisade medel med 48 miljoner
kronor. Trots det, framhåller regeringen, kommer
domstolarna att ha ett relativt stort
anslagssparande i behåll vid utgången av budgetåret.
Vidare är tingsrätternas arbetsläge sådant att det
bör vara möjligt att frigöra och omfördela resurser
från tingsrättsorganisationen till övriga domstolar.
Domstolsverkets behov av resursförstärkningar kommer
under år 1999 att kunna tillgodoses genom att
anslagssparandet tas i anspråk. Det anförda innebär,
enligt regeringen, att domstolsväsendet inte kommer
att behöva något resurstillskott för att klara
verksamheten under år 1999.
I fråga om anslaget för domstolsväsendet anför
regeringen vidare i huvudsak följande. Anslaget
tillförs under år 1999 28 miljoner kronor.
Tillskottet är en följd av införandet av miljöbalken
och av att miljödomstolarna fr.o.m. den 1 januari
1999 övertar bl.a. den verksamhet som bedrivits av
Koncessionsnämnden för miljöskydd. Av beloppet utgör
omkring 19 miljoner kronor en överföring från
utgiftsområde 20 allmän miljö- och naturvård, under
det att omkring 9 miljoner kronor utgör ökade
avgiftsintäkter som förväntas följa av miljöbalkens
införande. Vidare förs 12 miljoner kronor från
anslaget för domstolsväsendet till utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner till följd av att
kommunerna i ökad utsträckning skall hjälpa
föräldrar att träffa avtal om vårdnad, boende och
umgänge. Denna reform väntas medföra ökade kostnader
för kommunerna samtidigt som domstolarnas kostnader
minskar. Härutöver överförs 9,8 miljoner kronor från
anslaget för domstolsväsendet till utgiftsområde
24 Näringsliv. Denna överföring motiveras dels av
att Patent- och registreringsverket fr.o.m. år 1999
kommer att sköta utbetalningar till vissa
likvidatorer, dels av att Marknadsdomstolen övertar
vissa arbetsuppgifter från Stockholms tingsrätt.
Som kompensation för beräknade utgiftsökningar för
löner, lokaler m.m. räknas anslaget upp med drygt
60 miljoner kronor.
Slutligen har en teknisk justering gjorts vid
beräkningen av anslaget. Justeringen innebär att
anslaget ökas med 11 miljoner kronor med anledning
av att metoden för finansiering av
avtalsförsäkringar på det statliga området
förändrades under år 1998.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
Domstolsväsendet m.m. för år 1999 anvisar ett
ramanslag om 3 056 983 000 kr.
I motion Ju913 (m) yrkas en höjning av anslaget med
50 miljoner kronor och i motion Ju910 (kd) yrkas en
höjning med 60 miljoner kronor som i första hand är
avsedd att förstärka hovrätterna och de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Härutöver yrkas i motion
Ju904 (m) ett tillkännagivande av innebörd att
anslaget skall höjas med 50 miljoner kronor.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen.
Domstolarnas avdelningsindelning
Av 11 kap. 4 § regeringsformen (RF) framgår bl.a.
att föreskrifter om huvuddragen av domstolarnas
organisation meddelas i lag.
I lagstiftningen finns för närvarande regler om
avdelningsindelning av såväl hovrätter och
tingsrätter som kammarrätter och länsrätter. Sålunda
gäller enligt 1 kap. 2 § andra stycket
rättegångsbalken (RB) att tingsrätt må vara indelad
i avdelningar medan det i 2 kap. 3 § andra stycket
samma balk föreskrivs att hovrätt skall vara indelad
i avdelningar. På motsvarande sätt gäller enligt
11 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar att kammarrätt är indelad i
avdelningar och enligt 16 § samma lag att länsrätt,
efter regeringens beslut, får vara indelad i
avdelningar. De nämnda lagarna innehåller dessutom
närmare föreskrifter om avdelningarnas
sammansättning i vissa avseenden. Antalet
avdelningar fastställs för såväl underrätterna som
överrätterna för närmast följande budgetår genom
regeringens regleringsbrev för domstolsväsendet.
Inom Justitiedepartementet har upprättats en
promemoria med förslag till ändringar i såväl RB som
lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Innebörden
av förslagen är sammanfattningsvis att överrätterna
inte med nödvändighet behöver vara indelade i
avdelningar samt att avdelningarnas närmare
sammansättning inte skall regleras i lag.
Promemorian har remissbehandlats.
Regeringen lägger nu fram förslag med motsvarande
innebörd som i promemorian.
Med anledning av kritik från vissa remissinstanser
framhåller regeringen inledningsvis att den inte
anser att förslagen strider mot 11 kap. 4 § RF.
Enligt regeringens mening innebär förslagen endast
att bestämmelserna ges en ändrad innebörd.
I sina motiv anför regeringen vidare att den
nuvarande regleringen innebär dels att hovrätt eller
kammarrätt aldrig kan bestå av färre än två
avdelningar, dels att överrätternas och
länsrätternas möjligheter att pröva olika organisa-
tionslösningar begränsas. Regleringen har lett till
att överrätterna i dag är organiserade på ett
likartat sätt utan hänsyn till t.ex. målunderlag
eller behov av specialisering.
Enligt regeringen bör därför nuvarande lagreglering
ändras så att det blir möjligt för domstolarna att
pröva olika organisationsmodeller och att själva
bestämma antalet avdelningar samt dessas närmare
sammansättning och storlek. Om riksdagen antar
förslagen kommer instruktionerna för de olika
domstolarna att ändras så att såväl överrätter som
underrätter själva beslutar om indelning i
avdelningar samt om avdelningarnas närmare samman-
sättning. Även om domstolarnas frihet i praktiken
begränsas av att det är Domstolsverket som tilldelar
medel och regeringen som beslutar om domar-
utnämningar, kommer de föreslagna regeländringarna
att ge domstolarna ökat utrymme för att själva ta
initiativ till och genomföra organisations-
förändringar. Vilka organisationsförändringar som är
möjliga från arbetsrättslig synpunkt blir, enligt
regeringen, närmast en uppgift för den enskilda
domstolens ledning att avgöra från fall till fall.
Utskottet vill för sin del instämma i regeringens
bedömning att de förevarande förslagen inte strider
mot 11 kap. 4 § RF. Att domstolarna själva ges
möjlighet att bestämma om sin indelning i
avdelningar kan inte anses oförenligt med regeln att
huvuddragen av domstolarnas organisation skall
bestämmas i lag. Vad gäller förslagen i sak anser
utskottet att de bör kunna bidra till en mera
ändamålsenlig utformning av de enskilda domstolarnas
organisation. Härigenom kan förslaget främja ett
effektivare domstolsväsende. Med det anförda
tillstyrker utskottet propositionen i nu behandlad
del.
Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar
I motionerna Ju913 och Ju916 (båda m) begärs
åtgärder för att komma till rätta med problemet med
inställda huvudförhandlingar i brottmål.
När det gäller de nu framställda motionsyrkandena
har utskottet tidigare haft att ta ställning till
yrkanden av motsvarande innebörd. Senast skedde
detta i betänkandet 1997/98:JuU1 s. 46 f. Såvitt
gällde inställda huvudförhandlingar hänvisade
utskottet inledningsvis till betänkandet
1996/97:JuU1 s. 49 f. I det betänkandet framhöll
utskottet att antalet inställda huvudförhandlingar i
brottmål utgör ett allvarligt problem som vållar
domstolsväsendet stora effektivitetsförluster och
innebär en fara för rättssäkerheten. Utskottet
välkomnade därför olika initiativ och insatser för
att åstadkomma en bättre resursanvändning i
ifrågavarande hänseende. Utskottet underströk att
orsakerna till inställda huvudförhandlingar till
stor del hade att göra med förhållanden och rutiner
inom rättsväsendets myndigheter samt med samord-
ningen mellan myndigheter. Utskottet anförde att
Riksrevisionsverket pekat på hur en förbättrad
samordning och samverkan mellan de rättsvårdande
myndigheterna samt bättre rutiner hos tingsrätterna
kunde minska de sammanlagda kostnaderna för
inställda huvudförhandlingar. Mycket stod således
att vinna genom att myndigheterna själva vidtog
åtgärder för att komma till rätta med problemet, och
utskottet utgick från att så skedde. Utskottet
förutsatte också att regeringen noga följde
utvecklingen på myndighetsnivå och tog erforderliga
initiativ om förhållandena påkallade det.
Härutöver framhöll utskottet i betänkandet
1997/98:JuU1 att Riksrevisionsverket i en då nyligen
framlagd rapport, Domstolsväsendet (RRV 1997:48), på
nytt granskat problemen kring delgivning och
inställda huvudförhandlingar i brottmål. Enligt
verket var de kostnader som dessa problem vållade
betydande, och den olägenhet som vållades
målsäganden var ofta stor. Verket menade därför att
en ökad användning av ett förenklat delgivnings-
förfarande, polishämtning och häktning av personer
som uteblir borde övervägas.
Stämningsmannadelgivning borde, enligt vad som
uttalas i rapporten, få utföras även av annan än
polis. Riksrevisionsverkets rapport hade överlämnats
till regeringen.
Utskottet underströk på nytt starkt den oro för
problemen med inställda huvudförhandlingar och
delgivning i brottmål som utskottet givit uttryck åt
i betänkandet 1996/97:JuU1. Utskottet förutsatte att
regeringen noga beaktade de förslag som lämnats i
Riksrevisionsverkets nyssnämnda rapport och att
regeringen tog erforderliga initiativ. Utskottet
avstyrkte de då aktuella motionsyrkandena.
I regleringsbrevet för år 1998 gav regeringen
Domstolsverket i uppdrag att före den 1 september
1998 redovisa bl.a. andelen huvudförhandlingar i
brottmål som ställts in samma dag som förhandlingen
skulle ha hållits på grund av bristande delgivning
samt av vilka orsaker huvudförhandlingar annars
ställts in. Av redovisningen, som omfattar
20 tingsrätter med sammanlagt 2 378 utsatta
huvudförhandlingar och avsett månaderna april och
maj 1998, framgår att antalet inställda
huvudförhandlingar minskat något under
jämförelseperioden år 1998 jämfört med motsvarande
perioder åren 1996 och 1997. Någon säker trend går
dock inte att utläsa och i de fall antalet inställda
huvudförhandlingar förändrats ligger förändringarna
inom den statistiska felmarginalen.
Enligt vad utskottet inhämtat är frågan om
inställda huvudförhandlingar i brottmål föremål för
överväganden i Justitiedepartementet. Utskottet
vidhåller alltjämt vad det anförde i betänkandet
1997/98:JuU1 och understryker särskilt vikten av att
regeringen tar erforderliga initiativ.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Ju913 och Ju916 i nu ifrågavarande delar.
Frågor om nämndemän
Utbildning för nämndemän
I motion Ju407 (kd) begärs att Domstolsverket skall
initiera en grundläggande utbildning för nämndemän.
En bra utbildning för nämndemän efterfrågas i motion
Ju411 (s).
Utskottet behandlade senast frågan om utbildning
för nämndemän i betänkandet 1997/98:JuU1 s. 48 f.
Utskottet underströk att nämndemän deltar i domstol
i egenskap av lekmän. Utskottet uttalade vidare att
en mera omfattande utbildning av nämndemän knappast
var förenlig med lekmannarollen. Utskottet ville
ändå framhålla att nämndemän måste få en sådan
grundläggande utbildning att de kunde utföra sitt
uppdrag på det sätt lagstiftaren avsett. Denna
grundläggande utbildning borde ha samma innehåll för
nämndemän i hela landet. Härutöver var det
nödvändigt att nämndemän erhöll fortlöpande
information om mera omfattande förändringar inom de
rättsområden som de kom i kontakt med. Enligt
utskottets mening måste denna utbildning och
information äga rum i reglerade former. För nyvalda
nämndemän borde det alltså ordnas en introducerande
utbildning som skulle ha samma innehåll för
nämndemän i hela riket. Nämndemännen skulle vidare
erhålla fortlöpande information. Ansvaret för denna
utbildning och information borde åvila
Domstolsverket. Det ankom på regeringen att utfärda
erforderliga föreskrifter. Vad utskottet sålunda
anfört gav riksdagen regeringen som sin mening till
känna (rskr. 1997/98:87).
Domstolsverket har på regeringens uppdrag redovisat
dels i vilken utsträckning utbildning och
information i dag erbjuds nämndemän, dels en plan
för introduktionsutbildning och fortbildning av
nämndemän. Enligt planen bör utbildning och
information ombesörjas av domstolarna. Introduk-
tionsutbildning bör erbjudas nytillträdda nämndemän,
medan fortlöpande information bör lämnas vid årliga
sammanträffanden mellan företrädare för domstolen
och nämndemännen. Frågan om utbildning av nämndemän
bereds för närvarande i Justitiedepartementet.
Utskottet, som konstaterar att riksdagen redan
uttalat sig på ett sätt som tillgodoser
motionärernas önskemål, avstyrker såväl motion Ju407
i nu ifrågavarande del som motion Ju411.
Ersättning åt nämndemän
I motionerna Ju407 (kd) och Ju410 (c) yrkas att
nämndemännens arvode skall höjas. I motion Ju411 (s)
efterlyses en bra ersättning åt nämndemän och i
motion Ju910 (kd) yrkas att reglerna om ersättning
till nämndemän och jurymän ses över. Motionärerna
anför bl.a. att nuvarande ersättningsregler leder
till att uppdragen som nämndemän i stor utsträckning
går till pensionärer. Vidare framförs synpunkten att
såväl arvodesbeloppen som det högsta beloppet för
förlorad arbetsförtjänst är för låga. I motionerna
Ju407 och Ju910 understryks att ersättningsbeloppen
bör ligga i nivå med vad som gäller för
förtroendevalda i kommuner och landsting.
Utskottet har tidigare vid åtskilliga tillfällen
behandlat frågor om ersättning till nämndemännen (se
senast 1997/98:JuU1 s. 49 f). I sistnämnda
betänkande uttalade utskottet på nytt att en höjning
av nämndemännens arvode vore önskvärd. Utskottet
avstyrkte dock då föreliggande motioner om höjning
av arvodena under hänvisning till det
statsfinansiella läget.
Nämndemän medverkar i handläggningen av olika
måltyper i såväl allmänna domstolar som allmänna
förvaltningsdomstolar. I tingsrätt och hovrätt
deltar sålunda nämndemän i avgörandet av flertalet
brottmål (se 1 kap. 3 § och 2 kap. 4 §
rättegångsbalken). Vidare ingår nämndemän i rätten
när sådana domstolar avgör familjerättsliga
tvistemål med fullsutten rätt (se 14 kap. 17 och
18 §§ äktenskapsbalken samt 20 kap. 1 §
föräldrabalken). För de allmänna
förvaltningsdomstolarnas del gäller att nämndemän
som huvudregel deltar när länsrätt företar mål till
avgörande (se 17 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar). I kammarrätt däremot
medverkar nämndemän endast om det är särskilt
föreskrivet (se 12 § nämnda lag). Jurymän deltar i
tryckfrihetsmål i vilka talan förs om ansvar för
brott, se 12 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen (TF).
Motsvarande reglering gäller i yttrandefrihetsmål,
se 9 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).
Bestämmelser om ersättning till nämndemän och
jurymän har meddelats i förordningen (1982:814) om
ersättning till nämndemän och vissa andra
uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. Av 2 § i
förordningen framgår att nämndemän i tingsrätter,
länsrätter, hovrätter och kammarrätter samt jurymän
i tryckfrihetsmål erhåller ett arvode för
sammanträde om 300 kr per dag. Härutöver gäller
enligt 2 a § i förordningen att en nämndeman eller
juryman, som förlorar inkomst på grund av sitt
uppdrag, kan erhålla ett tilläggsbelopp som
tillsammans med sammanträdesarvodet får uppgå till
högst 1 000 kr per dag.
Enligt vad utskottet inhämtat är frågan om ett
avskaffande av den nämnda beloppsgränsen föremål för
överväganden i Justitiedepartementet.
Av 4 kap. 12 § kommunallagen (1991:900) följer att
förtroendevalda i kommuner och landsting har rätt
till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt de
pensions- och semesterförmåner som de förlorar, när
de fullgör sina uppdrag. Enligt 4 kap. 13 § samma
lag beslutar fullmäktige enligt vilka grunder
ersättningen skall betalas. Fullmäktige kan
härutöver, enligt 4 kap. 14 § kommunallagen, besluta
att förtroendevalda i skälig omfattning skall få
bl.a. arvode för det arbete som är förenat med
uppdraget.
Utskottet konstaterar först att ersättning enligt
kommunallagen för förtroendeuppdrag således bestäms
enligt regler som medger en generösare ersättning än
vad som gäller för nämndemän och jurymän.
Enligt 4 kap. 7 § fjärde stycket rättegångsbalken
skall vid val av nämndemän eftersträvas att
nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med
hänsyn till ålder, kön och yrke. Utskottet anser att
det kan ifrågasättas om inte nuvarande regler om
ersättning åt nämndemän och jurymän motverkar att
denna målsättning uppfylls. Särskilt kan det
diskuteras om reglerna om ersättning för förlorad
arbetsförtjänst medför att yrkesverksamma personer
avstår från att åta sig uppdrag som nämndeman eller
juryman. Även om denna fråga för närvarande övervägs
i Justitiedepartementet anser utskottet, som vill
understryka betydelsen av lekmäns medverkan i
rättskipningen, att tiden nu är mogen för en samlad
översyn av nämndemäns och jurymäns ekonomiska
villkor. Vid en sådan översyn bör inte bara frågan
om ersättning för förlorad arbetsförtjänst övervägas
utan också spörsmålet om arvodets storlek bör
bestämmas med hänsyn till sammanträdestiden. Det får
ankomma på regeringen att vidta erforderliga
åtgärder. Vad utskottet nu med anledning av
motionerna Ju410 samt Ju407, Ju411 och Ju910 i
ifrågavarande delar anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Domstolsorganisationen
Allmänna synpunkter
I motion Ju918 (mp) förordas ett effektivare och
mera flexibelt domstolsväsende. Enligt motionärerna
bör bl.a. domstolsväsendets inre organisation
reformeras. Notarietjänstgöringen bör avskaffas och
ersättas med ett praktiksystem.
Genom beslut den 29 juni 1995 tillkallade
regeringen en kommitté med uppgift att göra en
översyn av domstolsväsendet (dir. 1995:102).
Kommittén, som antog namnet 1995 års
domstolskommitté, skulle i en första etapp lämna
förslag till en ny organisation för domstolsväsendet
som helhet. I uppdraget låg även att lämna förslag
beträffande domstolarnas inre organisation.
Kommittén erhöll kompletterande direktiv år 1997
(dir. 1997:50). Genom tilläggsdirektiv av den
26 mars 1998 (dir. 1998:22) bestämdes att kommitténs
uppdrag inte längre skulle omfatta domstolarnas
yttre organisation. Uppdraget begränsades till att
avse frågor om domstolarnas beredningsorganisation
samt notarie- och domarutbildningen. Samtidigt
uppdrogs åt kommitténs ordförande att sammanställa
det grundmaterial som Domstolskommittén tagit fram
rörande domstolsorganisationen. Domstolskommittén
överlämnade i juni 1998 betänkandet Domaren och
beredningsorganisationen - utbildning och
arbetsfördelning (SOU 1998:88). Grundmaterialet har
i november 1998 presenterats i betänkande
SOU 1998:135.
I betänkandet föreslår Domstolskommittén bl.a. att
notarieutbildningen förlängs till två år och sex
månader, att domarutbildningen förlängs och skall
omfatta utbildning i brottmål, tvistemål och
förvaltningsmål samt att aspirantutbildningen i
överrätterna ersätts med en ettårig anställning som
notarie i hovrätt eller kammarrätt. I betänkandet
föreslår kommittén vidare att domstolarna själva
skall kunna utforma sin beredningsorganisation genom
att t.ex. inrätta anställningar som beredningsjurist
eller att anställa något fler notarier.
Domstolskommitténs förslag remissbehandlas för
närvarande och kommer därefter att beredas vidare i
Regeringskansliet.
Regeringen har den 17 september 1998 utfärdat
förordningen (1998:1238) om försöksverksamhet vid
hovrätterna och kammarrätterna. Enligt förordningen
skall försöksverksamhet bedrivas för att pröva en ny
beredningsorganisation i hovrätterna och
kammarrätterna. Försöksverksamheten innebär att
aspiranttjänstgöringen ersätts med en ettårig
tidsbegränsad anställning som överrättsnotarie
(1 §). Överrättsnotarier skall ha förvärvat
notariemeritering. Hovrätterna och kammarrätterna
får för beredning av mål och ärenden anställa sådana
notarier för en sammanlagd tid av ett år (2 §). Som
hovrätts- eller kammarrättsfiskal får endast den
anställas som under ett år har tjänstgjort som
överrättsnotarie. Vid anställning av fiskaler skall
domstolarna i samråd med Domstolsverket särskilt ta
hänsyn till behovet av domarutbildad personal inom
överrätterna och domstolsväsendet i övrigt (3 §).
Förordningen, som träder i kraft den 1 december
1998, skall upphöra att gälla den 31 december 2000.
När det gäller notarietjänstgöringen har riksdagen,
på utskottets initiativ, i ett tillkännagivande
uttalat att det är angeläget att, med bibehållande
av kvalitetskraven, så många jurister som möjligt
bereds tillfälle till notarietjänstgöring. Enligt
tillkännagivandet får det anses ha ett betydande
värde att praktiskt verksamma jurister bereds
tillfälle till notarietjänstgöring (1996/97:JuU8
s. 9 f, rskr. 1996/97:160). Regeringen framhåller i
budgetpropositionen att ställningstagandet till
Domstolskommitténs förslag har avgörande betydelse
för hur många personer som i framtiden kommer att
kunna erbjudas notariemeritering. Regeringen avser
därför att återkomma i frågan till riksdagen sedan
beredningen av Domstolskommitténs förslag avslutats.
Utskottet vill till en början slå fast att det står
fast vid uttalandena i riksdagens tillkännagivande
om värdet av notariemeritering. När det gäller
domstolarnas inre organisation anser utskottet att
såväl beredningen av Domstolskommitténs förslag som
utfallet av försöksverksamheten med
överrättsnotarier bör avvaktas innan riksdagen tar
ställning i dessa frågor. Utskottet avstyrker motion
Ju918 i nu behandlad del.
Antalet tingsrätter
I motion Ju401 (c) begärs att det nuvarande antalet
tingsrätter skall behållas oförändrat. I motion
Ju913 (m) yrkas ett tillkännagivande av innebörd att
antalet tingsrätter skall bestämmas genom beslut av
riksdagen.
Som ovan nämnts hade Domstolskommittén enligt sina
ursprungliga direktiv att lägga fram förslag till en
helt ny domstolsorganisation. I direktiven uttalades
bl.a. att det var ofrånkomligt att antalet
tingsrätter skulle komma att minska. Sedan
Domstolskommittén meddelat regeringen att en så
långtgående förändring av tingsrättsorganisationen
som de ursprungliga direktiven förutsatte inte kunde
vinna ledamöternas stöd, begränsades kommitténs
uppdrag till att avse domstolsväsendets inre
organisation (dir. 1998:22).
I budgetpropositionen anför regeringen som sin
uppfattning att moderniseringen och reformeringen av
domstolsväsendet måste fortsätta. Regeringen
hänvisar till att Riksrevisionsverkets rapport
Domstolsväsendet - Resursfördelningssystem och
hinder för ett effektivt resursutnyttjande
(RRV 1997:48) ger vid handen att domstolsväsendets
organisation är både omodern och ineffektiv.
Regeringen understryker att RRV bl.a. hävdat att små
domstolar är sårbara, brister i administrativ
effektivitet, saknar arbetsunderlag för en effektiv
beredningsorganisation, har dåliga förutsättningar
för professionell utveckling och har höga kostnader.
Enligt regeringens uppfattning inrymmer frågan om
att reformera domstolsväsendets yttre organisation
sådana svårigheter att det traditionella sättet att
utreda verksamheten inte är en framkomlig väg. Andra
metoder måste därför prövas. Svårigheterna beror
bl.a. på att kunskap saknas om vad som händer om
domstolar läggs samman eller om domstolsslagen
integreras. Vissa försöksverksamheter som syftar
till att öka samverkan inom och mellan
domstolsslagen har därför inletts i syfte att skapa
ett bättre underlag för vilken inriktning det
fortsatta förändringsarbetet bör ha.
Regeringen anför vidare att den fortlöpande kommer
att ta initiativ till nödvändiga
organisationsförändringar. Sålunda utreder
Domstolsverket för närvarande frågan att överföra
verksamheten vid Åmåls tingsrätt till någon
närliggande tingsrätt; det kan nämligen ifrågasättas
om verksamheten vid Åmåls tingsrätt är bärkraftig.
Vidare avser regeringen att ge Domstolsverket i
uppdrag att tillsammans med Hovrätten för Övre
Norrland, Hovrätten för Nedre Norrland och
Kammarrätten i Sundsvall utreda förutsättningarna
för en organisatorisk samverkan under gemensam
ledning mellan kammarrätten och endera eller båda
hovrätterna. Syftet är att undersöka om en organisa-
torisk samverkan kan leda till en effektivare och
mer bärkraftig organisation, anför regeringen.
Härutöver pekar regeringen på vikten av kompetens-
utveckling för domstolarnas personal och på
betydelsen av ett modernt IT-stöd åt domstolarna
(prop. s. 75 f).
Vid en utfrågning inför utskottet har företrädare
för Domstolsverket redogjort för det arbete verket
bedriver och avser att bedriva med utveckling och
rationalisering av domstolsväsendet. Härvid
framhölls från verkets sida särskilt vikten av att
man skaffade sig erfarenhet av olika organisations-
förändringar.
Enligt 11 kap. 4 § regeringsformen (RF) gäller, som
tidigare nämnts, bl.a. att föreskrifter om
huvuddragen av domstolarnas organisation meddelas i
lag. I 1 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) stadgas
inledningsvis att tingsrätt är allmän underrätt och,
om ej annat är föreskrivet, första domstol. Av
paragrafens andra stycke framgår att domsaga är
tingsrättens domkrets och att regeringen förordnar
om indelningen i domsagor.
Tingsrätternas domkretsar bestäms genom
förordningen (1982:996) om rikets indelning i
domsagor. Även om det sålunda är regeringen som
bestämmer om indelningen i domsagor och därmed om
antalet tingsrätter får, med hänsyn till de
ändringar i anslagsbehov och personaluppsättning som
en domsagoreglering kan föranleda, riksdagen ofta
ett avgörande inflytande på frågan, se betänkandet
Ny domkretsindelning för underrätterna (SOU 1967:4)
s. 32. Ett exempel härpå utgör riksdagsbehandlingen
av frågan om nedläggning av nuvarande Ljusdals
tingsrätt, JuU 1973:44. Det bör också anmärkas att
regeringen under senare år i budgetpropositionen för
riksdagen anmält planerade organisationsförändringar
när dessa inneburit att någon tingsrätt skulle
läggas ned.
Såsom framgår av budgetpropositionen och de
upplysningar som lämnats utskottet av företrädare
för Domstolsverket bedrivs ett omfattande arbete för
att skapa effektivare och slagkraftigare domstolar.
Utskottet har förståelse för att detta arbete också
kan omfatta vissa organisationsförändringar.
Utskottet vill samtidigt understryka vikten av att
större organisationsförändringar har en bred
politisk förankring. Regeringen bör alltså även i
fortsättningen - och som skett i detta ärende -
anmäla organisationsförändringar som innebär att
domstolar läggs ned. I övrigt har utskottet inga
invändningar mot det nödvändiga utvecklingsarbete
som nu bedrivs. Det saknas anledning för riksdagen
att nu uttala sig om antalet tingsrätter. Utskottet
avstyrker såväl motion Ju401 som motion Ju913 i nu
behandlad del.
Sidoverksamheter
I motion Ju409 (s) anförs att frågan om att flytta
inskrivningsverksamheten från tingsrätterna bör
övervägas noggrant. I motion Ju405 (s) begärs att
inregistreringen av företagshypotek flyttas från
Malmö tingsrätt till Patent- och
registreringsverket.
Domstolsverket har på regeringens uppdrag i
samarbete med Lantmäteriverket utarbetat rapporten
Inskrivningsverksamhetens framtida organisation
(DV rapport 1997:5). I rapporten föreslås att
inskrivningsverksamheten den 1 januari 2001 flyttas
från de allmänna domstolarna och knyts till
lantmäterimyndigheterna.
Domstolsverket har vidare på regeringens uppdrag
utarbetat rapporten Inskrivningsmyndighetens för
företagsinteckning framtida organisation
(DV rapport 1997:7). Verket föreslår i rapporten att
företagsintecknings-verksamheten överförs till
Patent- och registreringsverket.
Båda rapporterna har remissbehandlats och bereds nu
i Justitiedepartementet.
Utskottet anser att det pågående beredningsarbetet
beträffande de frågor som avses med motionerna inte
bör föregripas och avstyrker såväl motion Ju405 som
motion Ju409.
Kriminalvården
Inledning
Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa
påföljderna fängelse och skyddstillsyn, att ansvara
för övervakningen av villkorligt frigivna och för
verksamheten vid häktena samt att utföra
personutredningar i brottmål. Från och med den
1 januari 1999 ansvarar kriminalvården också för
verkställighet av samhällstjänst när en villkorlig
dom har kombinerats med en föreskrift om
samhällstjänst. Kriminalvården ombesörjer vidare
transporter av personer som skall avvisas eller
utvisas från Sverige.
Kriminalvårdens organisation m.m.
Kriminalvårdsstyrelsen är central
förvaltningsmyndighet för all kriminal-
vårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för sex
regionmyndigheter och 37 lokala
kriminalvårdsmyndigheter samt för Transporttjänsten.
I administrativt hänseende är styrelsen
chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och för
de 30 övervakningsnämnderna.
Regeringen har nyligen beslutat att Örebroregionen
skall delas mellan Stockholms-, Norrköpings- och
Göteborgsregionerna. Från och med den 1 januari 1999
kommer den regionala organisationen således att
bestå av fem regioner med kansliorterna Stockholm,
Malmö, Göteborg, Norrköping och Härnösand.
Den lokala organisationen fick sin nuvarande form
den 1 januari 1998. Då ersattes de drygt 140 lokala
myndigheterna med 37 kriminalvårdsmyndigheter. Av
dessa innehåller 22 samtliga verksamhetsgrenar medan
9 innehåller två grenar. Ett häkte (Stockholm) och
fem anstalter (Hall, Kumla, Norrtälje, Malmö och
Tidaholm) är egna myndigheter.
Syftet med den nya organisationen är bl.a. att
skapa verksamhetsmässiga fördelar både i
kriminalvårdens inre organisation och i samarbetet
med andra myndigheter och organ.
En annan nyhet i fråga om organisationen inom
kriminalvården är att en ny beslutsordning har
införts. Regeringen har överlämnat till
Kriminalvårdsstyrelsen att fatta beslut om anstalts-
och häktesorganisationens närmare utformning. Beslut
om landets indelning i regionala och lokala
myndigheter fattas dock även i fortsättningen av
regeringen.
Övervakningsnämndernas verksamhetsområden får
fr.o.m. den 1 januari 1999 en delvis ny indelning.
Huvudsyftet med förändringen är att nämnderna skall
ha samma verksamhetsområden som de lokala
kriminalvårdsmyndigheterna.
Resultatuppföljning
Det övergripande målet för rättsväsendet och därmed
också för kriminalvården är att tillgodose den
enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet.
Kriminalvården skall i sin verksamhet upprätthålla
en human människosyn, god omvårdnad och ett aktivt
påverkansarbete. Därvid skall iakttas en hög grad av
säkerhet samt respekt för den enskildes integritet
och säkerhet. Verksamheten skall inriktas på att
motverka återfall i brott.
Regeringen anför i budgetpropositionen att vissa av
verksamhetsmålen är av särskilt intresse för
bedömningen av kriminalvårdens resultat. Dessa mål
är att innehållet i frivårdspåföljderna skall bli
mer tydligt och konsekvent, att omfattningen av de
brotts- och missbruksrelaterade programmen skall öka
liksom antalet intagna som får del av dessa, att
omhändertagandet av de psykiskt störda skall
förbättras, att bekämpningen av narkotikamissbruket
skall ske med fortsatt intensitet, att ökade
insatser skall göras vad gäller
frigivningsförberedelser, att förhållandena i
häktena skall bli humanare samt att säkerheten i
anstalterna och häktena skall vara hög.
Såvitt gäller frivården har ett antal föreskrifter
och allmänna råd tagits fram. Härigenom har enligt
regeringen förutsättningarna för ett mer tydligt och
konsekvent innehåll i frivårdspåföljderna
förbättrats. Regeringens bedömning av frivårdens
verksamhet försvåras emellertid av att kriminal-
vårdens redovisning inte är tillräckligt
klargörande.
När det gäller verkställighetsinnehållet
konstaterar regeringen att den totala
sysselsättningsgraden för de intagna var 82,6 %,
vilket är något högre än föregående år. Enligt
Kriminalvårdsstyrelsen kan siffran troligen inte bli
högre eftersom den outnyttjade tiden bl.a. utgörs av
permissioner och andra former av vistelse utanför
anstalt. Inslaget av brotts- och missbruksrelaterade
program har dock inte ökat. Skälet till detta är
enligt Kriminalvårdsstyrelsen att särskilda program
för rattfylleridömda, som tidigare var av relativt
stor omfattning, har minskat. Minskningen är en
följd av att de rattfylleridömda i allt större
utsträckning avtjänar sina straff genom intensiv-
övervakning med elektronisk kontroll och därmed
deltar i programverksamheten inom frivården.
I denna del anför regeringen vidare att arbetet med
att kvalitetssäkra programverksamheten fortsätter.
Under budgetåret har kriminalvården bl.a. börjat
tillämpa riktlinjerna i handboken Krav & Råd, som
ett stöd och en hjälp vid bl.a. utvecklingen av
programmen samt för uppföljning och
kvalitetssäkring.
Vad beträffar målet att förbättra omhändertagandet
av intagna med psykiska störningar anför regeringen
att dessa intagna enligt Kriminalvårdsstyrelsen i
stort sett får sina behov av psykiatrisk vård täckta
av sjukvårdshuvudmännen. Vidare har kriminalvården
tecknat skriftliga överenskommelser om vård och
bedömning av intagna med vissa regionala
sjukvårdsenheter. Stödavdelningar har öppnats, och i
utbildningen för kriminalvårdspersonalen ingår en
introduktion i psykiatri och psykologi. Enligt
regeringen står det dock helt klart att
kriminalvården måste utveckla metoder för att bättre
följa upp hur behoven tillgodoses. Det är dessutom
enligt regeringen för tidigt att dra några
slutsatser av verksamheten på stödavdelningarna.
När det gäller målet att frigivningsförberedelserna
skall förbättras konstaterar regeringen att det inte
av Kriminalvårdsstyrelsens redovisning framgår vilka
åtgärder som har vidtagits för att öka insatserna
för att den intagne skall få bostad, sysselsättning
och försörjning vid frigivningen. Därför är det
förenat med svårigheter att göra uttalanden om
måluppfyllelsen. I denna del bör även nämnas att BRÅ
på regeringens uppdrag kartlagt
frigivningssituationen för personer som avtjänar
fängelsestraff. Regeringen kommer också att överväga
ytterligare uppdrag till BRÅ och berörda myndigheter
i syfte att förbättra de intagnas situation.
Målet om en humanare häktesverksamhet får enligt
regeringen anses uppfyllt. Här nämner regeringen det
fortsatta arbetet med att öka möjligheterna till
gemensamma aktiviteter för häktade som inte har
restriktioner. Även för häktade med restriktioner
har förhållandena generellt sett förbättrats. Genom
en lagändring i våras (prop. 1997/98:104, JuU22,
rskr. 227) kommer intagna i häkte som huvudregel att
ges tillfälle att vistas tillsammans med andra
intagna. Även antalet häktade med restriktioner
beräknas minska.
Vad härefter gäller målet om en hög grad av
säkerhet anför regeringen att Kriminalvårdsstyrelsen
ålagts återrapporteringskrav avseende dels antalet
fall av våld eller hot om våld från intagna mot
personal och allvarligt våld mellan intagna, dels
vilka åtgärder som vidtagits för att förbättra
säkerheten och förebygga våld och hot om våld.
Regeringen anför att den följer kriminalvårdens
arbete i ämnet. När det gäller rymningar och
misskötta permissioner anser regeringen att
verksamhetsmålen i denna del är uppfyllda.
Såvitt gäller regeringens prioriteringar bör nämnas
insatserna för att förbättra situationen för de
långtidsdömda. Regeringen anför att möjligheterna
till besök har utökats och att det på flera
anstalter finns besökslägenheter där den intagne kan
ta emot besök av sin familj.
Regeringens sammanfattande bedömning är att
flertalet av verksamhetsmålen för kriminalvården
anses uppfyllda. Kriminalvårdsstyrelsens underlag
för en bedömning av verksamheten måste emellertid
förbättras, likaså metoderna för resultatanalysen.
I samband med att utskottet tog ställning till
fjolårets budgetproposition ansåg utskottet att det
hade varit av intresse om regeringen också redovisat
sina slutsatser beträffande frågan om i vilken
utsträckning verksamhetsmålen uppfyllts
(1997/98:JuU1 s. 54). Vidare underströk utskottet
vikten av att de brotts- och missbruksrelaterade
programmen kvalitetssäkras och att effekterna av
programmen följs upp.
Utskottet konstaterar inledningsvis att regeringen
i årets budgetproposition på ett betydligt mer
konkret sätt än tidigare redovisar sin bedömning av
i vilken utsträckning de olika verksamhetsmålen
uppfyllts. För flera av de ovan redovisade målen
gäller emellertid att det är svårt att bilda sig en
uppfattning i fråga om måluppfyllelsen. Som
regeringen framhåller måste Kriminalvårdsstyrelsens
underlag förbättras i detta avseende.
När det gäller de enskilda verksamhetsmålen vill
utskottet framföra följande.
Utskottet ser det som glädjande att metoder har
tagits fram för att kvalitetssäkra de brotts- och
missbruksrelaterade programmen. Som regeringen anför
måste stor vikt bl.a. läggas vid att utvärdera
effekterna av verksamheten. Ett viktigt led i
arbetet är att redovisa återfallsfrekvenser för
olika kategorier intagna och att utifrån detta
analysera vilka åtgärder som bäst kan bidra till en
ökad måluppfyllelse. Metoder som möjliggör en sådan
redovisning och analys måste alltså utvecklas.
I likhet med regeringen konstaterar utskottet att
satsningarna på de psykiskt störda intagna måste
förbättras, och att regeringen fortlöpande bör
överväga vilka åtgärder som är nödvändiga för att
ytterligare förbättra situationen för denna grupp av
intagna.
När det gäller frigivningsförberedelserna står det
helt klart att kriminalvården även i framtiden under
hela verkställigheten måste prioritera insatser som
medverkar till att underlätta den dömdes övergång
från kriminalvård i anstalt till ett liv i frihet.
Särskilt gäller detta de långtidsdömda. Detta är en
av de viktigaste uppgifterna för kriminalvården i
framtiden och ett väsentligt led i det
brottsförebyggande arbetet.
I detta sammanhang vill utskottet också framhålla
att den intagnes möjligheter till kontakt med
exempelvis familjen är av mycket stor betydelse. Här
ser utskottet också ett samband med möjligheterna
att ta emot besök.
Sammanfattningsvis anser utskottet att ingenting
framkommit som motsäger regeringens bedömning i
fråga om de mål där underlaget medger att
bedömningar görs av måluppfyllelsen. När det gäller
verksamhetsmålet om bekämpning av narkotika i
anstalterna återkommer utskottet i det följande.
Anslaget
Under senare år har kriminalvårdens
anslagsförbrukning varit lägre än anvisade anslag.
Detta har inneburit att ett betydande
anslagssparande har byggts upp. Vid ingången av
budgetåret 1997 uppgick det till sammanlagt
ca 720 miljoner kronor. Under år 1998 har dock -
liksom under år 1997 - en del av anslagssparandet
tagits i anspråk. Enligt prognosen kommer anslags-
sparandet vid budgetårets slut att uppgå till
207 miljoner kronor. De främsta orsakerna till det
höga anslagssparandet är en lägre beläggning vid
anstalter och häkten. Behovet av häktes- och
anstaltsplatser har alltså minskat. Minskningen
beror främst på att verkställighetsreformen
intensivövervakning med elektronisk kontroll har
utvidgats men också på att antalet fängelsedomar har
minskat. För budgetåret 1998 har med hänvisning till
det anförda ett sparkrav om 448 miljoner kronor
ålagts kriminalvården.
Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett
ramanslag på 3 639 055 000 kr. I förhållande till
anslaget för innevarande år är detta visserligen en
ökning, men förslaget innebär ändå att
anslagssparandet kommer att behöva tas i anspråk.
Detta är också meningen med förslaget. I övrigt har
anslaget räknats upp med drygt 67 miljoner kronor
som kompensation för beräknade utgiftsökningar för
löner, lokaler m.m. Viss uppräkning har även skett
på grund av ett ändrat sätt att finansiera
avtalsförsäkringar på det statliga området. Vidare
tillförs kriminalvården 15,5 miljoner kronor från
anslaget avseende Polisorganisationen, en överföring
som hänger samman med förslaget till ändring i lagen
(1976:511) om omhändertagande av berusade personer
m.m. Lagförslaget behandlas nedan. Slutligen förs
15,6 miljoner kronor från kriminalvårdens anslag
till utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg, anslaget avseende Statens
institutionsstyrelse. Den överföringen är ett
resultat av att Statens institutionsstyrelse fr.o.m.
den 1 januari 1999 ansvarar för verkställigheten av
den nya påföljden sluten ungdomsvård.
I motion Ju913 (m) begärs, efter justering av
yrkandet i utskottet, en höjning av anslaget med
178 miljoner kronor. Motionärerna gör den bedöm-
ningen att regeringens satsning på polisen kommer
att leda till ett ökat behov av anstaltsplatser i
framtiden. Samma uppfattning förs fram i motion
Ju904 (m). I motion Ju910 (kd) begärs en höjning av
anslaget med 30 miljoner kronor. Beloppet skall
bekosta besökslägenheter på anstalterna och samord-
nade frigivningsförberedelser.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen.
Omhändertagande av berusade personer
Rikspolisstyrelsen har i en framställning till
regeringen föreslagit vissa författningsändringar
för att möjliggöra kriminalvårdens medverkan vid
omhändertaganden bl.a. enligt lagen (1976:511) om
omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB).
Framställningen har remissbehandlats. Regeringen har
inhämtat yttrande från Lagrådet, som har lämnat
förslaget utan erinran.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen vissa
ändringar i LOB. Ändringarna går i korthet ut på
följande. Det skall inte finnas några hinder mot att
en person som omhändertagits enligt LOB förvaras hos
en kriminalvårdsmyndighet. I fall där den
omhändertagne förvaras hos en kriminalvårdsmyndighet
skall myndigheten utöva tillsyn av den omhänder-
tagne. Kriminalvårdsmyndigheten skall också
underrätta den omhändertagne om anledningen till
omhändertagandet samt i förekommande fall ge den
omhändertagne råd och upplysningar innan
omhändertagandet upphör, om dessa uppgifter inte har
fullgjorts av polisen. Kriminalvårdsmyndigheten
skall underrätta den polismyndighet som beslutat om
omhändertagandet så snart det finns skäl att ompröva
beslutet.
I motion Ju918 (mp) påpekas att lagändringarna inte
får medföra att polisens arrestlokaler läggs ner,
eftersom det i sin tur kan leda till att polisens
resurser går åt till transporter. De nya reglerna
får inte heller medföra att fler polisstationer
hålls stängda efter kontorstid.
Regeringen anför att utnyttjandet av polisens
arrestceller är mycket lågt. Det gäller särskilt de
celler där personer som omhändertagits med stöd av
LOB förvaras. Tendensen inom polisen är att
resurserna, bl.a. arresterna, koncentreras till ett
fåtal platser i varje län. Åtskilliga polisstationer
är också stängda nattetid. Under senare år har även
utnyttjandet av häktena varit lågt.
Utskottet noterar att syftet med förslagen är att
göra det möjligt för polisen och kriminalvården att
samverka i högre utsträckning än som för närvarande
sker i de s.k. samordnade häktena. Utskottet anser
att ett utökat samarbete vad gäller förvaringen av
omhändertagna personer skulle innebära ett mer
rationellt utnyttjande av resurserna förutsatt att
hänsyn vid placeringen tas till att personer som
omhändertagits enligt LOB inte är misstänkta för
brott. Utskottet vill också erinra om att
resursutnyttjandet och samordningen bör ses i ett
helhetsperspektiv. Intresset av samverkan får inte
drivas så långt att kostnaderna för transporter av
de omhändertagna äter upp vinsterna av en ökad
samverkan. Inte heller bör kostnaderna vältras över
på andra områden. Utskottet vill i sammanhanget
understryka vikten av att polisstyrelserna har ett
så fullständigt underlag för sina beslut som
möjligt. Utskottet utgår från att polisstyrelserna
gör rimliga avvägningar både när det gäller
transportkostnader och polisstationernas
öppethållande. Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag. Motion Ju918 i denna del
avstyrks.
Drogfria anstalter
Flera motioner tar upp frågan om
narkotikasituationen i anstalterna. I motionerna
Ju503 (m) och Ju506 (s) förordas inrättandet av en
drogfri anstalt i varje kriminalvårdsregion. I
motion Ju507 (s) framförs liknande tankar och
motionärerna efterlyser särskilda anstalter för
intagna som inte har drogproblem. I motion Ju509
(kd, s, m, v, c, fp, mp) understryks vikten av att
anstalterna är fria från narkotika, särskilt med
tanke på de intagna som har barn som besöker dem i
anstalten. I motion Ju903 (m) liksom i motion
Ju910 (kd) förespråkas ökade kontrollinsatser.
Kriminalvården bekämpar narkotikamissbruket i
anstalterna genom att differentiera de intagna,
tillhandahålla missbruksrelaterad programverksamhet,
genomföra kontroller, dvs. urinprovstagningar och
visitationer, samt driva särskilda projekt. Även i
häktena erbjuds de intagna missbruksrelaterad
programverksamhet och genomförs visitationer.
Regeringen anför i budgetpropositionen att arbetet
med att bekämpa narkotikamissbruket också
fortsättningsvis skall bedrivas med ökad intensitet.
En rad åtgärder har vidtagits i detta syfte. Antalet
deltagare i narkotikarelaterade program i
anstalterna har ökat liksom antalet särskilda
platser för intagna narkotikamissbrukare. Även
omfattningen av visitationerna har ökat. I häktena
arbetar kriminalvården med att motivera missbrukare
att påbörja behandling mot missbruket.
Kontrollåtgärder vidtas även i häktena. Regeringen
anför vidare att möjligheterna att bekämpa
narkotikamissbruk i häktena kommer att förbättras
genom en ändring i lagen (1976:371) om behandlingen
av häktade och anhållna m.fl. som träder i kraft den
1 januari 1999. Det blir då möjligt att i vissa fall
ta blod-, urin- eller utandningsprov på en häktad
för kontroll av drogpåverkan (prop. 1997/98:104,
JuU22, rskr. 227). Sammantaget gör regeringen den
bedömningen att kriminalvården ökat sina insatser på
området.
Inom Kriminalvårdsstyrelsen har det arbetats fram
en rapport om orsakerna till våld mellan intagna,
den s.k. RSS-rapporten. I den anförs att
narkotikahantering inom anstaltssystemet alltjämt
utgör ett stort problem - inte minst ur ett hot- och
våldsperspektiv. Rapporten, som färdigställdes i
mars i år, innehåller en rad förslag på åtgärder för
en effektiviserad narkotikabekämpning inom
anstalterna. I rapporten föreslås bl.a. att möjlig-
heterna att ta emot obevakade besök begränsas för de
intagna som använt narkotika i anstalten. Det
föreslås också att narkotikahundar skall inför-
skaffas i verksamheten i de fall hundar inte kan
rekvireras externt. Kriminalvården arbetar nu enligt
regeringen med att ta ställning till dessa och andra
förslag.
I syfte att utveckla bl.a. statistik har
kriminalvården under år 1997 påbörjat det s.k.
KARTNARK-projektet. Utskottet har inhämtat att
förslag till åtgärder och strategier för en
effektivare narkotikabekämpning kommer att
presenteras före årsskiftet.
Nyligen publicerades den första utgåvan av
kriminalvårdens redovisning om drogsituationen.
Redovisningen avser att sammanfatta de uppgifter
kriminalvården har tillgång till vad gäller antalet
missbrukande klienter, drogmissbrukets omfattning,
förekomst av droger vid kriminalvårdens anstalter
och häkten, omfattning av kontroll- och
behandlingsinsatser m.m. Redovisningen avses bli en
årlig publikation.
Här bör även nämnas att den av regeringen
tillkallade Narkotikakommissionen (dir. 1998:18)
bl.a. skall utvärdera de narkotikarelaterade
programmen inom kriminalvården.
Utskottet har tidigare vid en rad tillfällen tagit
ställning till motionsyrkanden rörande narkotikan i
anstalterna. Senast skedde det i samband med att
utskottet behandlade ett regeringsförslag om
ändringar i kriminalvårdslagstiftningen,
huvudsakligen rörande behandlingen av de
långtidsdömda (bet. 1997/98:JuU19). Utskottet
föreslog då i sitt av riksdagen godkända betänkande
ett tillkännagivande om att regeringen skulle
påskynda det arbete som pågick i frågan. Utskottet
var emellertid inte berett att tillstyrka förslag
som i huvudsak gick ut på att kontrollen på
anstalterna borde bli hårdare.
Utskottet vill i likhet med tidigare uttalanden
inledningsvis betona vikten av att fängelserna är
och skall vara drogfria. Denna målsättning har
betydelse inte bara för de intagna som har
missbruksproblem utan även för dem som inte är
missbrukare. Vidare måste beaktas att fängelsemiljön
måste vara drogfri av hänsyn till de barn som
besöker en förälder som sitter i fängelse. Behovet
av åtgärder mot narkotikan i anstalterna accentueras
dessutom av att en allt större andel av de intagna
är narkotikamissbrukare.
Mot den nu angivna bakgrunden är det enligt
utskottets mening positivt att kriminalvårdens
insatser mot narkotikan ökat; visitationerna har
blivit fler och andelen av de intagna med
missbruksproblem som deltar i olika
behandlingsåtgärder har ökat. Utskottet noterar
också med tillfredsställelse att det numera
föreligger en redovisning av drogsituationen i
anstalterna.
När det så gäller motionsönskemålen om åtgärder mot
narkotikan kan utskottet konstatera att det pågår
ett arbete inom kriminalvården som syftar till att
åstadkomma förslag på åtgärder för att bekämpa
narkotikan i anstalterna. Vissa förslag som syftar
till att öka kontrollen finns redan i RSS-rapporten,
och ytterligare förslag kan förväntas inom kort som
ett resultat av KARTNARK-projektet. Vilka åtgärder
som kan vara lämpliga bör emellertid den bearbetning
som pågår få utvisa. Utskottet vill, i linje med
sitt uttalande i våras, understryka vikten av att
redan befintliga och kommande förslag bearbetas med
erforderlig skyndsamhet. Utskottet utgår från att
regeringen följer arbetet noga och fortlöpande
överväger vilka ytterligare åtgärder som krävs för
att effektivisera bekämpningen av
narkotikamissbruket på anstalterna.
Utskottet vill i detta sammanhang till sist
understryka att det krävs stora insatser av
kriminalvården på detta område. Det kan t.ex. inte
accepteras att en person börjar missbruka narkotika
under en anstaltsvistelse. Av särskild vikt dessutom
är att personalen inom kriminalvården har den
kompetens som behövs för att upptäcka tendenser till
missbruk och för att ge de intagna det stöd som
krävs för att hejda en sådan utveckling.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Ju503, Ju506, Ju507, Ju509, Ju903 och Ju910 i här
aktuella delar.
Kronofogdemyndigheterna
Inledning
Kronofogdemyndigheterna utgör tillsammans med
Riksskatteverket (RSV) landets exekutionsväsende.
RSV har den övergripande ledningen och ansvaret för
verksamheten.
Sedan den 1 januari 1997 finns det 10 regionala
kronofogdemyndigheter med för närvarande 84 lokala
kontor. Kronofogdemyndigheterna är regionala
myndigheter för frågor om verkställighet enligt
utsökningsbalken (UB) och andra författningar. Som
verkställande myndighet enligt förordningen
(1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet
skall kronofogdemyndigheterna verka för att
betalningsförpliktelser och andra förpliktelser, som
kan bli föremål för verkställighet, fullgörs i rätt
tid och ordning.
Riksdagen har godkänt ett övergripande mål för
exekutionsväsendet. Enligt detta är
kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande
myndighet att på uppdrag av borgenärer och andra
sökande verkställa rättsanspråk som inte reglerats
på frivillig väg. Ansökningar skall handläggas
snabbt och med hög kvalitet. Kronofogdemyndigheterna
skall även i övrigt, genom information och liknande
förebyggande åtgärder, verka för att
betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som
kan verkställas i stället fullgörs frivilligt i rätt
tid och ordning.
Till frågor om verkställighet enligt UB hör i
första hand verkställighet av domar och andra
exekutionstitlar. Kronofogdemyndigheterna
verkställer också beslut om avhysning och annan
handräckning. Till deras uppgifter hör även att
svara för exekutiv försäljning av bl.a. fast
egendom. Utöver de exekutiva uppgifterna enligt UB
har kronofogdemyndigheterna att handlägga
verkställighetsärenden enligt vissa andra
författningar, t.ex. lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter
samt mål om återtagande av gods som köpts på kredit
enligt konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen
(1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare
m.fl. Kronofogdemyndigheterna är också med ett fåtal
undantag tillsynsmyndigheter i konkurs. Sedan den
1 januari 1992 handlägger kronofogdemyndigheterna
vidare den summariska processen, dvs. mål enligt
lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning.
Genom skuldsaneringslagen (1994:334) har
kronofogdemyndigheterna fått nya uppgifter. Lagen
innebär att kronofogdemyndigheterna skall svara för
huvuddelen av utredningen i skuldsaneringsärenden
och också fatta beslut om frivillig skuldsanering.
Resultatuppföljning
Enligt vad regeringen anför i budgetpropositionen
har måluppfyllelsen under år 1997 förbättrats
jämfört med år 1996. Regeringen understryker att mål
som gäller förkortning av handläggningstiderna
givits en framträdande roll i regleringsbrevet för
kronofogdemyndigheterna. Dessa mål har inte till
alla delar uppnåtts, men utvecklingen vad gäller
handläggningstiderna är ändå, enligt vad regeringen
anför, som helhet positiv. Regeringen konstaterar
vidare att det direkta beloppsmässiga utfallet av
indrivningsverksamheten har förbättrats något.
Regeringen uppehåller sig i propositionen särskilt
vid hur produktiviteten utvecklats.
Produktivitetsutvecklingen skiftar för de olika
verksamhetsgrenarna. Utvecklingen styrs i hög grad
av fluktuationer i mål- och ärendetillströmningen
och av kronofogdemyndigheternas förmåga att snabbt
anpassa resurserna inom en viss arbetsgren till
arbetssituationen. Det kan därför ses som naturligt
att utvecklingen är negativ i fråga om de verksam-
hetsgrenar där antalet inkomna mål eller ärenden har
minskat under åren. Statskontoret har på regeringens
uppdrag mätt produktiviteten vid krono-
fogdemyndigheterna. Av mätningen framgår att den
totala produktiviteten utvecklats positivt under år
1997 efter en nedgång under år 1996, liksom för
perioden 1990-1997 som helhet. Nedgången under år
1996 förklaras av de nya handläggningsrutinerna för
enskilda mål som lett till en kraftig minskning av
antalet avslutade mål.
Regeringen framhåller vidare de uppgifter om
kvaliteten i arbetet som lämnas i RSV:s
årsredovisning. I denna anförs att produkterna har
tillhandahållits på genomsnittligt kortare tid och
att den rättsliga kvaliteten, mätt som andel
överklaganden och hur kronofogdemyndigheternas
beslut står sig i högre instans, får anses vara god.
Regeringen bedömer resultatet av
kronofogdemyndigheternas verksamhet som helhet som
tillfredsställande. Regeringen grundar sin bedömning
på att handläggningstiderna har förkortats inom
flertalet områden och att det beloppsmässiga
utfallet förbättrats något. Samtidigt framhåller
regeringen att det ännu återstår att föra en
grundlig diskussion om vilka resultatmått som är
mest relevanta. Regeringen pekar på att det kan
hävdas att handläggningstiderna blivit alltför
framträdande bland verksamhetsmålen på bekostnad av
mål som hänför sig till ambitionsnivån i främst
indrivningsarbetet.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att
kronofogdemyndigheternas produktivitet förbättrats
under år 1997; det är också glädjande att den
rättsliga kvaliteten på kronofogdemyndigheternas
avgöranden synes vara god. Utskottet vill samtidigt
instämma i regeringens bedömning att det är
angeläget att bestämma vilka mått på uppnådda
resultat som är relevanta för
kronofogdemyndigheternas verksamhet. Här kan bl.a.
en avvägning av de olika verksamhetsmålens inbördes
vikt behöva göras.
Utskottet har inte funnit något som motsäger
regeringens bedömning att resultatet av
kronofogdemyndigheternas verksamhet under år 1997 är
fullt tillfredsställande.
Anslaget
Över anslaget till kronofogdemyndigheterna
finansieras all verksamhet som bedrivs av dessa,
liksom även det teknikstöd för verksamheten som
tillhandahålls av eller genom den
användarfinansierade resultatenheten Dataservice vid
RSV. Visst utvecklingsarbete på det tekniska området
och RSV:s uppgifter som central
förvaltningsmyndighet inom kronofogdemyndigheternas
verksamhetsområde finansieras dock över anslaget
till RSV.
Vad gäller kronofogdemyndigheternas regionindelning
upplyser regeringen i budgetpropositionen att
Hallands län fr.o.m. den 1 januari 1999 förs till
verksamhetsområdet för Kronofogdemyndigheten i
Kalmar för att överensstämmelse skall uppnås med de
förändringar i skatteförvaltningens regionala
indelning som då genomförs.
I budgetpropositionen konstaterar regeringen att
det byggdes upp ett avsevärt anslagssparande hos
kronofogdemyndigheterna under budgetåren 1993/94,
1994/95 och 1995/96. Under år 1997 ökade
anslagssparandet marginellt. Regeringen har vid tre
tillfällen, senast våren 1997, beslutat om
bortföring av medel från anslaget som en besparing.
Sammanlagt har i enlighet med regeringens beslut
62,8 miljoner kronor förts bort från anslaget.
Regeringen konstaterar vidare att det för perioden
1995/96-1998 lagts fast ett besparingskrav på 11 %.
Därutöver har ett tillfälligt resurstillskott som
lämnades under budgetåret 1994/95 dragits bort i två
omgångar.
Regeringen anför i budgetpropositionen att det
avsevärda överskottet i kronofogdemyndigheternas
verksamhet har flera förklaringar. En viktig
förklaring är att det är svårt att på förhand ange i
vilken takt medel som har avsatts för investeringar
i utrustning och systemutveckling m.m. på IT-området
kommer att förbrukas. Så har t.ex. ett stort projekt
som avsett nytt teknikstöd för
indrivningsverksamheten varit avbrutet under en stor
del av år 1996 och år 1997 men numera återupptagits.
Andra förklaringar är ett minskat antal mål av vissa
slag samt återhållsamhet med rekrytering av nya
medarbetare. Ett inte obetydligt belopp är också
avsatt för pensionsersättningar i samband med
personalminskningar.
Enligt regeringen tyder RSV:s prognos för
medelsförbrukningen på att kronofogdemyndigheternas
anslagssparande kommer att avvecklas helt och ha
vänts till ett visst underskott vid utgången av år
2000 och ett inte obetydligt underskott vid utgången
av år 2001. Medelsförbrukningen är dock starkt
beroende av mängden inkommande mål och ärenden.
Enligt regeringen är det möjligt att den starka
minskningen av vissa slag av inkommande ärenden nu
har brutits; det är dock för tidigt att dra någon
bestämd slutsats om den saken. Enligt regeringens
mening bör det vara en prioriterad uppgift att genom
förbättringar av IT-stödet och andra rationali-
seringsåtgärder se till att verksamheten kan klara
en eventuell uppgång i arbetsbelastningen utan
allvarliga störningar eller betydande
resurstillskott.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1999 anvisar
ett ramanslag om 1 309 986 000 kr.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen.
Brottsförebyggande rådet
Inledning
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett stabsorgan
under regeringen och ett expertorgan inom
rättsväsendet. Rådets övergripande mål är att främja
brottsförebyggande insatser genom utveckling,
utvärdering, tillämpad forskning och information
inom det kriminalpolitiska området. Härigenom skall
rådet bidra till att minska brottsligheten och öka
människors trygghet. Viktiga inslag i verksamheten
är att ta fram underlag till regeringen och
rättsväsendets myndigheter för åtgärder och
prioriteringar i det kriminalpolitiska arbetet,
utvärdering av vidtagna åtgärder samt stöd till
lokalt brottsförebyggande arbete. BRÅ:s
arbetsuppgifter finns närmare reglerade i dess
instruktion (1997:1056).
Brottsförebyggande rådets organisation m.m.
Under innevarande budgetår har verksamheten vid BRÅ
slagits samman med Rikspolisstyrelsens
forskningsenhet. Bakgrunden till sammanslagningen är
att kraven på kriminalpolitiken och myndigheterna
inom rättsväsendet ökar. Syftet med sammanslagningen
var att åstadkomma en effektivare användning av de
samlade resurserna för forskning, utveckling och
därmed sammanhängande verksamhet inom rättsväsendet.
Regeringen anförde i budgetpropositionen för år
1998 att BRÅ mer än tidigare skulle fungera som ett
centrum för forsknings- och utvecklingsverksamheten
inom hela rättsväsendet. Rådet skulle enligt
regeringen prioritera samma områden som prioriteras
inom kriminalpolitiken i stort. BRÅ skulle också
delta i undervisningen vid Polishögskolan och i
kompetensutveckling för de anställda inom
rättsväsendet. Regeringen framhöll att det är
viktigt att BRÅ med kort varsel kan ta hand om
uppdrag som regeringen eller rättsväsendets
myndigheter har behov av att få utförda.
För att stödja den delvis nya inriktningen har BRÅ
genomfört en omorganisation. Från och med mars 1998
har BRÅ organiserats i enheter utifrån målsättningen
med verksamheten. BRÅ:s kärnverksamhet utförs inom
fem enheter: enheten för lokalt brottsförebyggande
arbete, enheten för reformutvärdering, enheten för
individinriktade åtgärder, enheten för studier av
brottsligheten och enheten för statistik. Enheten
för metod och utveckling skall ge expertstöd till
övriga enheter. Enheten för information och förlag
svarar, i samarbete med respektive enhet, för
spridningen av resultaten av BRÅ:s forsknings- och
utvecklingsverksamhet.
Två rådgivande organ är knutna till myndigheten.
Dels en referensgrupp för rättsväsendet, som skall
ge förslag till prioriteringar av rådets forsknings-
och utvecklingsarbete och skapa ökade kontakter
mellan praktiskt och vetenskapligt verksamma inom
rättsväsendet, dels en vetenskaplig nämnd med
ledamöter från olika ämnesområden som har betydelse
för BRÅ:s verksamhet (kriminologi, sociologi,
ekonomi, m.fl.).
Avslutningsvis bör här även nämnas att BRÅ fr.o.m.
den 1 januari 1999 skall överta de uppgifter som
Kommittén för brottsförebyggande arbete ansvarar för
i dag.
Resultatuppföljning
I budgetpropositionen redovisar regeringen BRÅ:s
resultat med en uppdelning på verksamhetsområdena
stöd till lokalt brottsförebyggande arbete,
forsknings- och utvecklingsverksamhet, informations-
och förlagsverksamhet samt officiell statistik för
rättsväsendet.
Regeringen anför att BRÅ stärkt sina insatser inom
det lokala brottsförebyggande arbetet och att det
under året har vidtagits förberedelser inför
övertagandet av de arbetsuppgifter Kommittén för
brottsförebyggande arbete har i dag. Regeringen
anför vidare att de områden som rådet prioriterat
inom forsknings- och utvecklingsverksamheten
överensstämmer med de av regeringen prioriterade
områdena. BRÅ har också ökat och förbättrat
informationsutbudet till de rättsvårdande
myndigheterna och till allmänheten. När det gäller
rättsstatistiken anför regeringen att ett omfattande
arbete har lagts ned på att förbättra kvaliteten
samt att förseningarna i publikationstakten minskat.
Emellertid har kostnaderna ökat kraftigt och
förseningarna i publikationstakten är fortfarande
för stora. Enligt regeringens mening är det därför
angeläget att de upphandlingar av
statistikproduktion som nu pågår utmynnar i att
kostnaderna minskar och att BRÅ kommer i kapp med
utgivningen av statistikpublikationer.
Utskottet noterar att BRÅ:s verksamhet bedrivs med
en hög ambitionsnivå och med högt ställda krav på
kvalitet, och regeringen bedömer att resultatet av
verksamheten också på de flesta verksamhetsområden
är gott. När det gäller rättsstatistiken finns det
dock anledning till viss oro för både
kostnadsutvecklingen och förseningarna när det
gäller publikationstakten. Utskottet utgår från att
regeringen följer utvecklingen på detta område noga.
Sammantaget har ingenting framkommit som motsäger
regeringens bedömning av resultatet.
Anslaget
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att
riksdagen till Brottsföre-byggande rådet anvisar ett
ramanslag på 43 674 000 kr. Förslaget innebär en
viss minskning i förhållande till innevarande
budgetår. Skillnaden beror på att de engångsvisa
ökningar av anslaget som skedde förra året totalt
sett är lägre nu.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen.
Rättsmedicinalverket
Rättsmedicinalverket är central
förvaltningsmyndighet för rättspsykiatrisk,
rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk
verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte
handläggs av någon annan statlig myndighet. I
praktiken går verksamheten ut på att sörja för att
domstolarna har teknisk (medicinsk) bevisning i
brottmål och faderskapsmål och ett fullgott underlag
för påföljdsbestämningen i brottmål i form av t.ex.
rättspsykiatriska undersökningar.
Rättsmedicinalverket skall genom sin verksamhet
medverka till att skapa goda förutsättningar för
rättssäkerhet och effektivitet inom rättsväsendet.
Inom Rättsmedicinalverkets område förekommer såväl
anslagsfinansierad som uppdragsfinansierad
verksamhet.
Regeringen gör bedömningen att de mål som
statsmakterna uppställt för budgetåret 1997 i allt
väsentligt har kunnat infrias. Utskottet konstaterar
att det inte framkommit något som talar mot
regeringens bedömning.
En jämförelse mellan budget och utfall för
budgetåret 1997 visar att Rättsmedicinalverkets
utgifter inom den anslagsfinansierade verksamheten
överstigit anslaget med 9,8 miljoner kronor.
Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande
budgetår visar enligt regeringen att verkets
utgifter kommer att överstiga anslaget med drygt
10 miljoner kronor. Det ackumulerade
anslagssparandet som vid utgången av år 1997 uppgick
till 13,4 miljoner kronor kommer till största delen
att användas under innevarande år för att möta de
utgifter som inte täcks av anslaget.
I propositionen anför regeringen att antalet
rättspsykiatriska undersökningar under år 1997 har
varit osedvanligt högt och överstigit ett normalår
med drygt 10 %. Prognosen för år 1998 innebär enligt
regeringen att antalet undersökningar kommer att
stiga ytterligare.
Rättsmedicinalverket har i sitt budgetunderlag till
regeringen redovisat ett behov av ökade
anslagsbelopp inför kommande år. Regeringen anser i
budgetpropositionen att det i dagsläget inte med
säkerhet kan fastställas att den ökning av antalet
rättspsykiatriska undersökningar som främst föran-
leder behovet av ytterligare anslag är bestående.
Regeringen föreslår ett för Rättsmedicinalverket i
princip oförändrat anslag jämfört med år 1998, eller
169 305 000 kr. Regeringen avser dock att följa
utvecklingen noga och att vid behov vidta nödvändiga
åtgärder.
I motion Ju913 (m) begärs en anslagshöjning med
10 miljoner kronor för att täcka kostnaderna för det
ökande antalet rättspsykiatriska undersökningar.
Rättsmedicinalverket bör enligt motionärerna också
få vissa nya arbetsuppgifter såvitt gäller frågan om
innehav av vapenlicens.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen.
Gentekniknämnden
Gentekniknämndens övergripande mål är att främja en
etiskt försvarbar och säker användning av
gentekniken så att människors och djurs hälsa samt
miljön skyddas. Nämnden har vidare till uppgift att
sprida kunskap om den gentekniska utvecklingen.
En parlamentarisk kommitté utreder för närvarande
frågor om biotekniken i samhället (dir. 1997:120).
Ett delbetänkande avseende Gentekniknämndens
uppgifter, sammansättning och arbetsformer skall
avlämnas senast den 1 juni 1999.
Av verksamhetsredogörelsen för budgetåret 1997
framgår att nämnden har verkat för att
verksamhetsmålet skall uppnås genom att bl.a. avge
yttranden, utarbeta informationsskrifter och anordna
konferenser.
Regeringen uttalar sig inte i budgetpropositionen
om huruvida nämnden uppfyllt uppställda mål. Dock
anser regeringen att omfattningen av Gentek-
niknämndens verksamhet är väl avvägd. Det har enligt
utskottets mening inte framkommit något som talar
mot regeringens bedömning.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
1999 till Gentekniknämnden anvisar ett ramanslag på
2 258 000 kr.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen.
Brottsoffermyndigheten
Inledning
Brottsoffermyndighetens övergripande mål och
uppgifter är att främja brottsoffers rättigheter
samt bevaka deras behov och intressen. Myndigheten
skall särskilt pröva ärenden om
brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen
(1978:413) och ärenden om bidrag från
brottsofferfonden. Myndigheten skall också genom
information verka för att berörda får kännedom om
möjligheterna till brottsskadeersättning och till
bidrag från brottsofferfonden. Vid myndigheten finns
en särskild nämnd för prövning av vissa ärenden om
brottsskadeersättning samt ett råd för prövning av
frågor om bidrag ur brottsofferfonden.
Resultatuppföljning
För Brottsoffermyndigheten gäller följande
verksamhetsmål. Minst 70 % av brottsskadeärendena
skall med bibehållen kvalitet handläggas inom tre
månader. Vidare skall ärendebalansen i fråga om
brottsskadeersättning minska. Brottsoffermyndigheten
skall också prioritera informationsinsatser som
bidrar till att sprida kunskap om brottsoffers
rättigheter samt vidta de åtgärder som behövs för
att uppnå en för rättsväsendet samordnad
informationsförsörjning.
Såvitt gäller målet att handlägga 70 % av ärendena
inom tre månader anför regeringen att målet inte
uppnåtts. Målet att minska ärendebalansen har dock
nåtts; antalet balanserade ärenden minskade med 15 %
för att vid årets slut uppgå till 1 477. Vidare
ökade antalet avgjorda ärenden till 5 265, vilket är
en ökning med 3,7 %. Här bör även nämnas att antalet
inkomna brottsskadeärenden ökade till 5 002, en
ökning med 5,6 %.
Regeringen anför vidare att de medel som influtit
genom regressverksamheten mer än fördubblats under
första halvåret 1998. Under samma period har
utredningsarbetet fördjupats när det gäller den
skadelidandes försäkringsförhållanden och den
skadeståndsskyldiges betalningsförmåga. Till följd
härav har summan av utbetalda
brottsskadeersättningar minskat betydligt.
Regeringen bedömer att Brottsoffermyndighetens
resultat är mycket tillfredsställande. Verksamheten
bedrivs med jämförelsevis begränsade resurser.
Informationsverksamheten har varit god. Antalet
inkomna brottsskadeärenden har ökat samtidigt som
ärendebalansen har minskat. Regeringen anför vidare
att resultaten av insatserna för att utveckla
regressverksamheten och fördjupa utredningen i
brottsskadeärendena hittills är mycket positiva.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att
utskottet ser mycket positivt på att ärendebalansen
minskat under år 1997 trots att antalet ansökningar
om brottsskadeersättning ökat. Vidare utgår
utskottet från att myndighetens ansträngningar för
att förkorta handläggningstiderna kommer att
fortsätta.
När det gäller regressverksamheten och den
fördjupade utredningen i brottsskadeärendena avser
de redovisade uppgifterna än så länge bara första
halvåret 1998. Någon säker slutsats i frågan om
kostnadsminskningen blir bestående går ännu inte att
dra. De vidtagna åtgärderna synes dock vara steg i
rätt riktning.
Sammantaget innebär det anförda att ingenting
motsäger regeringens bedömning att resultatet av
Brottsoffermyndighetens verksamhet är mycket
tillfredsställande.
Anslaget
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att
riksdagen till Brottsoffermyndigheten anvisar ett
ramanslag på 12 588 000 kr. I förhållande till
anslaget för innevarande år är detta en höjning med
3 miljoner kronor. Under år 1998 har 2,6 miljoner
kronor av anslagssparandet tagits i bruk för i
första hand personalkostnader, och regeringen anser
att ökade resurser behövs för att dels utveckla
regressverksamheten, dels fördjupa utredningen av
försäkringsskydd och skadevållarens
betalningsförmåga. Regeringen anför att det är
nödvändigt att myndighetens verksamhet upprätthålls
och angeläget att den utvecklas.
I motionerna Ju911 och So462 (båda fp) begärs en
höjning av anslaget med ytterligare 6 miljoner
kronor, huvudsakligen för att göra det möjligt att
anställa 50 brottsofferassistenter.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen.
Finansiering av brottsofferfonden
Brottsofferfonden inrättades den 1 juli 1994.
Fondens medel skall användas för verksamhet som
gagnar brottsoffer. Bidrag från fonden får lämnas
för att stödja ideella organisationer som verkar på
brottsofferområdet samt för privat och offentlig
verksamhet som gäller brottsoffer. Bidrag ur fonden
kan även lämnas för forskning, utbildning och
information i brottsofferfrågor. Brottsofferfonden
administreras av Brottsoffermyndigheten.
Brottsofferfonden finansieras genom att den som
döms för brott som har fängelse i straffskalan skall
åläggas att betala en avgift på 300 kr. Vidare skall
den som verkställer fängelsestraff genom
intensivövervakning med elektronisk kontroll
vanligen betala en avgift om 50 kr per dag, dock
högst 3 000 kr.
När fonden inrättades tillfördes den även en viss
del av de medel som frigjordes genom att
ersättningen till intagna i kriminalvårdsanstalt för
arbete och annan sysselsättning sänktes med 20 %.
Sänkningen innebar att medel motsvarande
12,4 miljoner kronor frigjordes. Genom ett
regeringsbeslut tillfördes fonden drygt 3,3 miljoner
kronor av detta belopp. Resten av de medel som
motsvarades av den sänkta ersättningen användes till
annan brottsofferrelaterad verksamhet. Numera har
ersättningarna till de intagna sänkts permanent till
den nivå som kom att gälla efter det att det nämnda
avdraget gjorts.
I motionerna Ju910 (kd) och Ju916 (m) begärs att
avgiften till brottsofferfonden höjs. I den
sistnämnda motionen förespråkas dessutom en ordning
innebärande att de intagna i
kriminalvårdsanstalterna skall vara med och
finansiera brottsofferfonden.
Utskottet tog ställning till liknande yrkanden i
samband med behandlingen av budgetpropositionen för
innevarande år (1997/98:JuU1 s. 76 f). Utskottet
avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande
motionskraven huvudsakligen med hänvisning till att
resultatet av den av riksdagen initierade
Brottsofferutredningens (dir. 1995:94) arbete borde
avvaktas. I sammanhanget kan också noteras att
utskottet föreslog ett tillkännagivande som gick ut
på att möjligheterna till en effektivare indrivning
av avgifter till brottsofferfonden borde utredas.
Bakgrunden till ställningstagandet var att personer
som dömts till fängelsestraff i praktiken kan komma
att slippa betala avgiften eftersom möjligheterna
till indrivning från dem är begränsade.
Brottsofferutredningen har nu avlämnat betänkandet
Brottsoffer - Vad har gjorts? Vad bör göras?
(SOU 1998:40). Utredningen har föreslagit att
avgiften till brottsofferfonden höjs till 500 kr.
Vidare har utredningen gjort bedömningen att
reglerna om indrivning från intagna i
kriminalvårdsanstalt inte bör ändras. I den delen
har utredningen bl.a. anfört att det är svårt att
motivera att brottsofferavgiften skulle ha företräde
framför fordringar avseende underhållsbidrag. Frågan
om en återgång till den ursprungliga finansieringen
av fonden tas inte upp av utredningen.
Brottsofferutredningen redovisar också en del
siffror om brottsofferfondens ekonomi. Under år 1997
inkom totalt ca 10,6 miljoner kronor i avgifter till
Rikspolisstyrelsen, som fungerar som
uppbördsmyndighet. Vidare kan nämnas att intäkterna
till fonden från dem som betalar avgifter för att
verkställa fängelsestraff genom intensivövervakning
med elektronisk kontroll uppgick till ca
3,2 miljoner kronor samma år.
Enligt vad utskottet inhämtat har det per den
31 oktober i år på dessa sätt inkommit 13,3 miljoner
kronor. Under samma period har utbetalningar om ca
7 miljoner kronor belastat fonden. Enligt
preliminära uppgifter från Brottsoffermyndigheten
kommer ytterligare 5 miljoner kronor att belasta
fonden under resten av året.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det
är angeläget att brottsofferfonden har tillgång till
erforderliga medel för sin verksamhet.
Brottsofferutredningens förslag om en höjning av
avgiften ser utskottet följaktligen som ett steg i
rätt riktning.
När det gäller motionsönskemålen om en högre avgift
till brottsofferfonden vill utskottet emellertid
inte föregripa beredningen av utredningsförslaget,
och utskottet avstyrker motionerna Ju910 och Ju916 i
nu aktuella delar.
Utskottet går så över till att behandla frågan om
att förstärka brottsofferfonden med medel som
motsvaras av lägre ersättningar till de intagna.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att beslutet
om användning av en del av de medel som frigjordes
genom sänkningen av ersättningen till de intagna får
betraktas som en engångssatsning vid uppbyggnaden av
fonden. Den pedagogiska kopplingen mellan avgift och
ändamål anser utskottet vara viktig, och den bör
beaktas. Vidare måste man hålla i minnet att
genomförandet av Brottsofferutredningens förslag
innebär att ett betydande tillskott kommer fonden
till del. Utskottet vill emellertid inte nu
föregripa de förslag som Brottsofferutredningens
förslag föranleder, och utskottet avstyrker motion
Ju916 i denna del.
Resurser till brottsofferjourerna
Som framgår ovan får bidrag ur brottsofferfonden
lämnas för att stödja ideella organisationer som
verkar på brottsområdet samt för privat och
offentlig verksamhet som gäller brottsoffer. Bidrag
ur fonden kan även lämnas för forskning, utbildning
och information i brottsofferfrågor. Bidrag ur
fonden får dock inte lämnas för löpande verksamhet
om inte särskilda skäl talar för det. De lokala
jourerna är således i praktiken hänvisade till andra
finansieringsformer och då främst kommunala bidrag
och frivilligt arbete.
I motion Ju907 (v) understryks vikten av att
brottsofferjourerna har tillräckligt med resurser.
Brottsofferutredningen har i det ovan nämnda
betänkandet föreslagit att inskränkningen när det
gäller bidrag till löpande verksamhet skall tas
bort. Enligt utredningen bör den höjning av avgiften
som utredningen föreslagit reserveras för ideella
organisationer, främst deras löpande verksamhet.
Den 3 september i år beslutade regeringen att
Brottsoffermyndigheten och Brottsofferjourernas
riksförbund skulle få disponera 930 000 kr för två
försöksprojekt. Inom ramen för det ena projektet
skall en samordnare anställas av
Brottsoffermyndigheten. Samordnaren skall verka för
ett ökat samarbete mellan samtliga ideella
organisationer verksamma inom ett geografiskt
område. Inledningsvis skall samordnaren inventera
regionen med avseende på brottsofferinriktad
verksamhet inom såväl offentlig som ideell
verksamhet. I den framställning som låg till grund
för regeringens beslut betonades att samordnaren
skall fungera som en resurs för såväl brottsoffer
som för ideella organisationer. Samordnaren skall
initiera att nätverk upprättas, i första hand mellan
de ideella krafterna men även offentlig verksamhet
som rättsväsendet, socialtjänsten samt hälso- och
sjukvården bör omfattas. Slutligen skall samordnaren
verka för att utvecklingsarbete avseende
brottsofferfrågor kommer igång i regionen.
I det andra försöksprojektet skall en länsassistent
arbeta för brottsofferjourerna i två län som inte
har egen brottsofferassistent. Länsassistenten skall
- till skillnad från samordnaren - delta i det
operativa arbetet med stöd till brottsoffer.
Enligt vad utskottet inhämtat håller
Brottsoffermyndigheten och Brottsofferjourernas
riksförbund på att anställa de personer som behövs
för försöksverksamheterna.
Försöksverksamheterna skall utvärderas.
Utskottet vill inledningsvis - i likhet med vad
utskottet vid flera tidigare tillfällen uttalat -
framhålla att ett av huvudsyftena med att inrätta en
brottsofferfond var att skapa ökade möjligheter till
ekonomiskt stöd till olika former av
brottsofferinriktad verksamhet, bl.a. genom bidrag
till ideella organisationer. Det finns visserligen
tendenser till att det ekonomiska läget i kommunerna
leder till att brottsofferjourerna får allt mindre
bidrag. Brottsofferutredningens förslag om
verksamhetsstöd m.m. är emellertid ägnade att väga
upp dessa problem. Utskottet utgår också från att
nya åtgärder ständigt prövas för att förbättra
situationen för brottsoffren. De två
försöksverksamheterna är steg i den riktningen. Med
det anförda avstyrker utskottet motion Ju907 i här
aktuell del.
Ersättning för skador på grund av brott
Under budgetåret 1997 utbetalades drygt 61 miljoner
kronor i brottsskadeersättning. Merparten avsåg
ersättning för personskador; endast 0,5 miljoner
kronor utgick som ersättning för sak- och
förmögenhetsskada.
Under första halvåret 1998 har summan av utbetalda
ersättningar sjunkit med ca 30 %, huvudsakligen till
följd av det fördjupade utredningsarbete som nämnts
ovan i avsnittet om Brottsoffermyndigheten.
Regeringen anför att det för närvarande inte är
möjligt att bedöma om förändringen är varaktig.
Utskottet ser som framgått tidigare positivt på det
fördjupade utredningsarbetet. Som regeringen anfört
är det dock i dagsläget inte möjligt att bedöma om
förändringen när det gäller kostnaderna på anslaget
är varaktig. Utskottet utgår från att regeringen
följer utvecklingen noga.
Från anslaget betalas ersättning av statsmedel
enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på
grund av brott. Utgifterna på anslaget är
huvudsakligen beroende av antalet beviljade
ansökningar om brottsskadeersättning och
ersättningarnas storlek. Anslaget disponeras av
Brottsoffermyndigheten.
Regeringen anför i budgetpropositionen att antalet
ansökningar om brottsskadeersättning ökat under
budgetåret och regeringen räknar med att ökningen
kommer att hålla i sig även de närmaste åren.
Regeringen föreslår att riksdagen för år 1999
anvisar ett ramanslag på 75 074 000 kr till
Ersättning för skador på grund av brott.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen.
Rättshjälpskostnader m.m.
Inledning
Den 1 december 1997 trädde en ny rättshjälpslag
(1996:1619) i kraft. Lagen beslöts av riksdagen år
1996 (prop. 1996/97:9, bet. 1996/97:JuU3,
rskr. 1996/97:55). Den nya lagen har till
grundläggande syfte att ge rättsskydd åt dem som
inte kan få bistånd på annat sätt. Den skall
dessutom såväl förenkla förfarandet som åstadkomma
stora besparingar i statens utgifter för rättshjälp.
Enligt lagen är rättshjälpen subsidiär till
rättsskyddet, dvs. den som har en
rättsskyddsförsäkring eller liknande rättsskydd, som
täcker den aktuella rättsliga angelägenheten, får
inte beviljas rättshjälp. Vidare innebär lagen att
den som inte har rättsskydd av ifrågavarande slag
men som borde ha haft det med hänsyn till sitt
försäkringsskydd i övrigt eller sina personliga och
ekonomiska förhållanden får beviljas rättshjälp
endast om det finns särskilda skäl. Som en allmän
förutsättning för att rättshjälp skall beviljas
gäller att det, med hänsyn till angelägenhetens art
och betydelse samt tvisteföremålets värde och
omständigheterna i övrigt, är rimligt att staten
bidrar till kostnaderna.
Enligt rättshjälpslagen är inkomstgränsen för
rättshjälp 210 000 kr i årsinkomst. Lagen
föreskriver också att rådgivning om högst två timmar
som huvudregel är en förutsättning för att
rättshjälp skall beviljas. Vidare innebär lagen
bl.a. att biträdesbehovet är avgörande för om
rättshjälp skall beviljas och att biträde enligt
rättshjälpslagen normalt skall få ersättning för
högst 100 timmars arbete. På det familjerättsliga
området medför den nya lagen inskränkningar i
möjligheterna att få rättshjälp i vissa
äktenskapsskillnadsmål och att en ny form av bistånd
benämnd ersättningsgaranti införts vid bodelning.
Regeringen har i propositionen 1998/99:10 Ändringar
i rättshjälpslagen föreslagit att inkomstgränsen för
rätt till rättshjälp höjs från 210 000 kr till
260 000 kr per år. I propositionen föreslås dessutom
bl.a. att en underårigs avgifter enligt
rättshjälpslagen skall grundas på hans egna
ekonomiska förhållanden.
Anslaget
Från anslaget betalas de kostnader som enligt
21 kap. 10 § rättegångsbalken, lagen (1988:609) om
målsägandebiträde och rättshjälpslagen (1996:1619)
skall utgå av allmänna medel. Därutöver skall från
anslaget betalas de kostnader som enligt lagen
(1996:1620) om offentligt biträde skall betalas av
allmänna medel, dock med undantag för vissa ärenden
enligt utlänningslagen (1989:529) och lagen
(1991:572) om särskild utlänningskontroll. De
faktorer som styr kostnaderna är framför allt
antalet ärenden, ärendenas omfattning och
svårighetsgrad, ersättningsnivån till biträden och
offentliga försvarare samt den andel av
rättshjälpskostnaderna som betalas av den
rättssökande.
Regeringen bestämmer den timkostnadsnorm som ligger
till grund för ersättning för arbete på
rättshjälpsområdet. Ersättningen till offentliga
försvarare regleras också i viss utsträckning med
hjälp av taxor. För närvarande finns en taxa för
ersättning till offentliga försvarare i vissa
brottmål i tingsrätt och hovrätt. Taxan är
fastställd i DVFS 1997:16, B 32. Taxor beslutas av
Domstolsverket på grundval av timkostnadsnormen.
Regeringen har fastställt timkostnadsnormen för år
1998 till 833 kr exklusive mervärdesskatt (1 041 kr
inklusive mervärdesskatt).
Regeringen anför i budgetpropositionen att
förslagen i propositionen 1998/99:10 inte medför att
anslaget behöver tillföras några ytterligare
resurser.
Regeringen föreslår att riksdagen till
Rättshjälpskostnader m.m. för budgetåret 1999
anvisar ett ramanslag om 781 149 000 kr.
I motion Ju911 (fp) yrkas att anslaget skall höjas
med 195 miljoner kronor. Beloppet motsvarar
kostnaderna för att återställa de
rättshjälpsförmåner som utgick före den nuvarande
rättshjälpslagens införande.
Yrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen
och anslagen.
De allmänna advokatbyråerna
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att avveckla de allmänna advokatbyråerna.
Av 2 § förordningen (1980:548) med instruktion för
de allmänna advokatbyråerna framgår att de allmänna
advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna
biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om
det kan ske utan hinder för den verksamhet som
bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även
lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter.
Jurist vid allmän advokatbyrå bör också åta sig
uppdrag som god man, likvidator eller liknande i de
fall uppdragen annars skulle vara svåra att utföra
därför att ersättning inte kan påräknas (3 § samma
förordning). Byråerna får täckning för sina
kostnader i dessa ärenden från ett
driftbidragsanslag. Antalet allmänna advokatbyråer
uppgår till 25.
Det ekonomiska målet för budgetåren 1998 och 1999
är att varje byrå skall generera intäkter exklusive
finansiella intäkter som motsvarar minst
verksamhetens kostnader exklusive finansiella
kostnader, dvs. full kostnadstäckning i enlighet med
avgiftsförordningen (1992:191). Under år 1997
uppfyllde, enligt vad regeringen upplyser i
propositionen, endast tio av de allmänna
advokatbyråerna målet. Under det första halvåret
1998 var det endast tre byråer som uppfyllde det
ekonomiska målet.
Regeringen upplyser i budgetpropositionen att
verksamhetsutfallet för de allmänna advokatbyråerna
under år 1997 innebar ett underskott om 5,6 miljoner
kronor. En jämförelse med uppgifterna i 1998 års
budgetproposition visar att resultatet sedan
budgetåret 1992/93 blivit allt sämre för varje år.
Huvudförklaringen till det försämrade resultatet är,
anför regeringen, förändrade regler om
underhållsbidrag och en allt hårdare konkurrens i
branschen. Domstolsverkets prognos för de närmaste
åren pekar på en fortsatt minskning av antalet
ärenden vid de allmänna advokatbyråerna. Härtill
torde, enligt regeringen, framför allt bidra den nya
rättshjälpslagen och att de allmänna advokatbyråerna
kommer att mista sin exklusiva rätt till ersättning
av staten i vissa likvidationsärenden.
I budgetpropositionen understryker regeringen den
sedan flera år gällande principen att
konkurrensutsatt verksamhet inte bör bedrivas i
myndighetsform om det inte finns särskilda skäl för
det. Enligt regeringens uppfattning är de
ursprungliga motiven för inrättandet av de allmänna
advokatbyråerna inte längre bärkraftiga. Det finns i
dag - även utan statligt ägda advokatbyråer - en god
tillgång på advokater i hela landet.
Resultatutvecklingen är sådan att en fortsatt drift
av byråerna måste finansieras med medel från det
övriga rättsväsendet. Enligt regeringens mening är
det inte rimligt att ta medel från andra delar av
rättsväsendet för att subventionera en
konkurrensutsatt verksamhet. Mot bakgrund av
resultatutvecklingen och då det inte längre finns
några skäl att driva advokatverksamhet i statlig
regi bör, anför regeringen, de allmänna
advokatbyråerna avvecklas.
Enligt regeringen har Domstolsverket beräknat
kostnaderna för en avveckling av byråerna till
mellan 50 och 60 miljoner kronor. I detta belopp
ligger kostnader för en avvecklingsorganisation. För
närvarande finns det omkring 40 miljoner kronor i
tillgångar att användas vid en avveckling av
byråerna.
Regeringen kommer, anför den i propositionen, att
ge Domstolsverket i uppdrag att svara för
avvecklingen av de allmänna advokatbyråerna. I upp-
draget kommer också att ingå att se över hur taxorna
inom rättshjälpsområdet bör fastställas i framtiden.
Regeringen understryker samtidigt att det är
angeläget att medborgarnas behov av juridiska
tjänster tillgodoses. Regeringen har därför för
avsikt att ge en särskild utredare i uppdrag att se
över den frågan.
Utskottet, som delar regeringens uppfattning att
det inte längre finns skäl att driva
advokatverksamhet i statlig regi, tillstyrker att
riksdagen bemyndigar regeringen att avveckla de
allmänna advokatbyråerna.
Diverse kostnader för rättsväsendet
Från anslaget betalas en rad kostnader för
rättsväsendet, bl.a. ersättningar till vittnen,
parter och rättegångsbiträden samt kostnader för
statens rättegångar. Anslaget disponeras av
Regeringskansliet. Länsstyrelserna samt ett
fyrtiotal andra statliga myndigheter har rätt att
rekvirera medel från anslaget. Exempel på sådana
myndigheter är Justitiekanslern, Försvarsmakten,
Kammarkollegiet och Statens invandrarverk.
För budgetåret 1997 anvisade riksdagen i enlighet
med regeringens förslag ett anslag om 10 222 000 kr.
Av regeringens redovisning av anslagsutvecklingen
framgår dock att kostnaderna för det budgetåret kom
att uppgå till 26 820 000 kr. För budgetåret 1998
anvisade riksdagen i enlighet med regeringens
förslag ett anslag om 19 560 000 kr. I
budgetpropositionen bedömer regeringen emellertid
att utgifterna för innevarande budgetår kommer att
belöpa sig till 34 560 000 kr. Regeringen föreslår
därför i tilläggsbudgeten för år 1998 att
ytterligare 15 000 000 kr tillförs anslaget.
I budgetpropositionen upplyser regeringen att en
översyn av rutinerna på anslaget gjordes under år
1997. Översynen resulterade i att dispositionsrätten
på anslaget flyttades från de berörda myndigheterna
till Regeringskansliet som fick samordningsansvaret
för anslaget. Regeringen förklarar vidare att den
har inlett en ny översyn av anslaget och att den i
budgetpropositionen för år 2000 kommer att återkomma
till vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas.
Regeringen föreslår för budgetåret 1999 ett
ramanslag på 19 974 000 kr.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen.
Avgifter till vissa internationella
sammanslutningar
Större delen av anslaget utgörs av det svenska
bidraget till Schengensamarbetet. Från anslaget
betalas även årsavgifter till Haagkonferensen för
internationell privaträtt, Internationella
institutet i Rom för unifiering av privaträtten
(UNIDROIT), Association Internationale des Hautes
Jurisdictions Administratives samt Bernunionen (WIPO
= World Intellectual Property Organization).
Från anslaget betalas också bidrag till Helsingfors
Kriminalpolitiska institut och till Nordiska
samarbetsrådet för Kriminologi. Även bidrag till
vissa andra internationella sammanslutningar med
anknytning till Justitiedepartementet betalas från
anslaget.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
1999 till anslaget Avgifter till vissa
internationella sammanslutningar anvisar ett
ramanslag på 8 356 000 kr.
Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen.
Bidrag till brottsförebyggande arbete
Inledning
Från anslaget ges bidrag till brottsförebyggande
arbete. Medlen disponeras av Regeringskansliet.
Fördelningen av medel sker genom särskilda
regeringsbeslut. Kommittén för brottsförebyggande
arbete, KBA, har anförtrotts att fördela de medel
som anslagits för budgetåret 1995/96 samt delar av
de medel som anslagits för budgetåren 1997 och 1998.
Från den 1 januari 1999 skall Brottsförebyggande
rådet ta över de arbetsuppgifter som hittills legat
på KBA. Utskottet har inhämtat att regeringen
överväger att låta BRÅ disponera medlen på anslaget.
Resultatuppföljning
Regeringen anför i budgetpropositionen att
utgångspunkten för det lokala brottsförebyggande
arbetet är att inte endast offentliga organ utan
också företag, organisationer och enskilda skall
engageras. Det är genom samverkan mellan olika
aktörer i samhället som positiva effekter kan
uppnås. Vid genomförandet av det brottsförebyggande
programmet har därför det första steget varit att
initiera en sådan bred samverkan och att visa vilka
möjligheter det finns att förebygga brott. Det har
medfört att det inledningsvis funnits relativt få
brottsförebyggande projekt som har uppfyllt de krav
som ställts för att kunna tilldelas bidrag från
kommittén. Antalet sådana projekt har emellertid
ökat efter hand. Kommittén har nu beslutat om bidrag
till brottsförebyggande arbete motsvarande de
10,2 miljoner kronor som kommittén ursprungligen
tilldelades.
Vid ingången av budgetåret 1998 fanns ett
anslagssparande om 7,2 miljoner kronor. För
innevarande år har riksdagen anvisat 22,2 miljoner
kronor. Av utgiftsprognosen i budgetpropositionen
framgår att regeringen räknar med att använda ca
14 miljoner kronor under detta år. Av dessa har KBA
erhållit 6,5 miljoner kronor för att driva en
försöksverksamhet med medling. 4 miljoner kronor
kommer att tilldelas KBA för stöd till lokalt
brottsförebyggande arbete. Enligt vad utskottet
inhämtat beräknas den i budgetpropositionen
aviserade och av KBA organiserade
satellitkonferensen kosta 2,5 miljoner kronor. Från
anslaget betalas också kostnaderna för två
försöksverksamheter som bedrivs av
Brottsoffermyndigheten och Brottsofferjourernas
riksförbund.
I den s.k. storstadspropositionen
(prop. 1997/98:165 s. 56 f), som lämnades till
riksdagen i våras, angav regeringen att KBA skulle
få disponera 10 miljoner kronor för satsningar på
brottsförebyggande arbete i storstäderna. I
budgetpropositionen gör regeringen nu en annan
bedömning i fråga om vem som bör få disponera dessa
medel. Regeringen anför att det inte torde bli
aktuellt för KBA att fördela något bidrag under den
tid som återstår fram till årsskiftet. De särskilda
insatserna i storstadsområdena har aktualiserats
relativt sent under KBA:s verksamhetstid. Bl.a. mot
denna bakgrund bör medlen enligt regeringens
bedömning i stället få disponeras av BRÅ för att
under kommande budgetår användas till bidrag till
brottsförebyggande arbete i storstäderna.
Utskottet konstaterar att antalet projekt som är
förtjänta av stöd från KBA har ökat med tiden, och
utskottet ser detta som positivt. Det ökade antalet
projekt kommer också att leda till att det relativt
stora anslagssparande som byggts upp de senaste åren
till stora delar kommer att utnyttjas framöver.
Anslaget
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att
riksdagen för budgetåret 1999 till anslaget Bidrag
till brottsförebyggande arbete anvisar ett ramanslag
på 7 200 000 kr.
I motion Ju910 (kd) begärs en höjning av anslaget
med 40 miljoner kronor. Med höjningen vill
motionärerna finansiera dels en kampanj om
föräldrars betydelse i det brottsförebyggande
arbetet, dels ett arbete med att ta fram konkreta
brottsförebyggande åtgärder, dels brottsförebyggande
projekt i kommunerna.
Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen.
Lokalt brottsförebyggande arbete
Flera motioner tar upp frågor som berör det lokala
brottsförebyggande arbetet. I motionerna Ju904 (m),
So466 (v) och Ju911 (fp) anförs sålunda att tryggare
och trevligare stadsmiljöer har en
brottsförebyggande betydelse. I den sistnämnda
motionen understryks också vikten av samverkan med
t.ex. frivilligorganisationerna. I motionerna Ju910
(kd) och Bo507 (c) betonas kommunernas ansvar i det
brottsförebyggande arbetet. Slutligen påpekas i
motion Ju217 (s) att polisen bör vara aktiv i det
lokala brottsförebyggande arbetet.
År 1996 beslutade regeringen om ett nationellt
brottsförebyggande program (Allas vårt ansvar,
Ds 1996:59). Samtidigt tillsattes KBA för att
genomföra programmet. En grundtanke i programmet är
att regeringen skall främja det lokala
brottsförebyggande arbetet. Programmet skall ligga
till grund för ett rådslag med bl.a. kommunerna, och
avsikten är att få del av kommunernas erfarenheter
av lokalt arbete och deras syn på uppläggningen och
inriktningen av den brottsförebyggande verksamheten.
Frågor om organisation och arbetsuppgifter på lokal
nivå skall ägnas särskild uppmärksamhet.
I KBA:s direktiv pekas särskilt på att den skall
verka för att det lokala brottsförebyggande arbetet
organiseras på lämpligt sätt och för att lokala
brottsförebyggande program antas. Som framgår av det
ovan sagda har KBA också fått disponera medel från
det nu aktuella anslaget, och KBA skall enligt
direktiven fördela ekonomiskt stöd till
brottsförebyggande verksamhet på lokal nivå.
I regleringsbrevet för år 1997 fick Boverket i
uppdrag att - med utgångspunkt i regeringens
brottsförebyggande program - inventera de kunskaper
som finns om hur planering och utformning av
bebyggelseområden och av enskilda byggnader påverkar
brottsligheten. Erfarenheterna skall fortlöpande
förmedlas till kommuner, bygg- och bostadsbolag samt
andra berörda myndigheter och organisationer.
Boverket har redovisat uppdraget i rapporten Brott,
bebyggelse och planering. I rapporten ges exempel på
hur man kan arbeta brottsförebyggande med olika
fysiska miljöer. Bl.a. anförs att detaljplanen i
kommunen kan användas för att skapa fysiska miljöer
som förebygger brott. Boverket anför vidare att
kommunerna har en viktig roll eftersom de förfogar
över instrument inom den fysiska planeringen. I
rapporten sägs också att samverkan i olika avseenden
är viktig för långsiktigt goda resultat.
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden
som tagit sikte på kommunala trygghetsplaner. Senast
skedde det i samband med att utskottet behandlade
budgetpropositionen för innevarande år (1997/98:JuU1
s. 85 f). Utskottet hänvisade då till tidigare
uttalanden där utskottet pekat på statsmakternas
ansvar för att skapa goda förutsättningar för det
brottsförebyggande arbetet och att utskottet
tidigare uttalat att regeringen väl levt upp till
det ansvaret. I övrigt går utskottets tidigare
ställningstaganden ut på att de brottsförebyggande
insatserna på lokal nivå bör organiseras så att det
går att ta till vara enskilda medborgares, ideella
organisationers och andra privata initiativ samt
åstadkomma en effektiv samverkan mellan detta
frivilliga arbete och de olika myndigheternas
åtgärder. Utskottet har samtidigt delat den
uppfattning som kom till uttryck i det nationella
brottsförebyggande programmet att såväl innehållet i
som formerna för det lokala arbetet kommer att
variera beroende på lokala förhållanden och
förutsättningar. Någon gemensam mall för det lokala
arbetet går alltså inte att skapa. I stället handlar
det om att på bästa sätt förvalta och utveckla
lokala kunskaper och lokalt engagemang för att finna
den bästa formen för det brottsförebyggande arbetet.
Basen för detta kunde enligt utskottets mening vara
ett lokalt brottsförebyggande råd eller en
trygghetsplan. Utskottet har emellertid ansett att
det saknas anledning för riksdagen att uttala sig om
hur det lokala brottsförebyggande arbetet skall
organiseras. Sådana beslut bör enligt den
uppfattning utskottet tidigare gett uttryck för
fattas på lokal nivå.
Såvitt gäller stadsmiljöns betydelse för
brottsligheten är det enligt utskottets mening
självklart att exempelvis väl upplysta gångvägar och
parkeringsplatser är ägnade att förebygga brott. Den
rapport som Boverket på regeringens uppdrag
sammanställt ger också många goda exempel på vad som
kan göras i detta avseende. Som framgår ovan
ankommer det också på Boverket att förmedla de
kunskaper som finns på området. Utskottet noterar
att det inte enbart är kommunerna som skall få del
av de kunskaper Boverket samlat in. Något initiativ
från riksdagen är således inte erforderligt.
När det gäller motionsönskemålet om kommunala
trygghetsplaner ser utskottet ingen anledning att nu
inta någon annan ståndpunkt i frågan om hur det
lokala brottsförebyggande arbetet bör planeras. Inte
heller kan utskottet se något behov av en utredning
av kommunernas ansvar.
Vad slutligen gäller polisens roll i det
brottsförebyggande arbetet konstaterar utskottet att
det redan i dag är ett verksamhetsmål för polisen
att polisens samverkan med dem som kan förebygga
brott skall utvecklas. Något uttalande från
riksdagen är således inte erforderligt.
Det anförda innebär att utskottet avstyrker
motionerna Ju217, Ju904, Ju910, Ju911, So466 och
Bo507 i här aktuella delar.
Hemställan
Utskottet hemställer
Inledning
1. beträffande utgångspunkter för
kriminalpolitiken
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju904 yrkande 1,
res. 1 (m)
Utgiftsramen och anslagen
2. beträffande anslag under utgiftsområde
4 Rättsväsendet
att riksdagen
dels med bifall till proposition 1998/99:1 i
denna del anvisar anslag till verksamheten inom
Rättsväsendet för budgetåret 1999 enligt
utskottets förslag i bilaga 4,
dels avslår de i bilaga 5 angivna
motionsyrkandena,
3. beträffande riktlinjer för budgetåren
2000 och 2001 m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju904 yrkandena
19-22 i berörda delar samt 1998/99:Ju918
yrkandena 10 och 22,
res. 2 (mp)
Polisväsendet
4. beträffande prioritering av olika slag
av brottslighet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju203, 1998/99:Ju223
yrkande 5, 1998/99:Sf612 yrkande 2,
1998/99:So459 yrkandena 3 och 4 samt
1998/99:So461 yrkande 8,
5. beträffande resursfördelningen mellan
länen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju201, 1998/99:Ju209
och 1998/99:N338 yrkande 7,
6. beträffande särskilt glesbygdsstöd
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju907 yrkande 18 och
1998/99:Ju918 yrkande 5,
res. 3 (v, mp, c)
7. beträffande polischefsförsörjningen
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Åklagarväsendet
8. beträffande resultatuppföljning för
åklagarväsendet
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,
res. 4 (m) - motiv.
Domstolsväsendet
9. beträffande åtgärder mot inställda
huvudförhandlingar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju913 yrkande 13 och
1998/99:Ju916 yrkande 4,
res. 5 (m)
10. beträffande utbildning för nämndemän
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju407 yrkande 2 och
1998/99:Ju411 (delvis),
*11. beträffande *ersättning till
nämndemän*
*att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju407
yrkande 1, 1998/99:Ju410, 1998/99:Ju411 (delvis)
och 1998/99:Ju910 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
*res. 6 (s, v)
*12. beträffande *domstolsorganisationen i
allmänhet*
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju401 och
1998/99:Ju913 yrkande 14,
res. 8 (m, kd, c, fp)
14. beträffande domstolarnas
sidoverksamheter
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju405 och
1998/99:Ju409,
15. beträffande domstolarnas
avdelningsindelning
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i rättegångsbalken,
b) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar,
Kriminalvården
16. beträffande lagen om omhändertagande
av berusade personer m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1998/99:Ju918 yrkande 21 antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1976:511) om omhändertagande av berusade
personer m.m.,
17. beträffande drogfria anstalter
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju503,
1998/99:Ju506, 1998/99:Ju507 yrkande 1,
1998/99:Ju509 yrkande 2, 1998/99:Ju903 yrkande 9
och 1998/99:Ju910 yrkande 15,
*19. beträffande *avdraget på de intagnas
ersättning*
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju916 yrkande 2,
res. 11 (m, kd, c, fp)
20. beträffande resurser till
brottsofferjourerna
att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju907 yrkande 1,
Rättshjälpskostnader m.m.
21. beträffande de allmänna
advokatbyråerna
att riksdagen bemyndigar regeringen att avveckla de allmänna
advokatbyråerna,
Bidrag till brottsförebyggande arbete
22. beträffande lokalt brottsförebyggande
arbete*
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Ju217, 1998/99:Ju904
yrkande 6, 1998/99:Ju910 yrkande 20,
1998/99:Ju911 yrkandena 9 och 11, 1998/99:So466
yrkande 10 och 1998/99:Bo507 yrkande 24.
res. 12 (m, fp)
res. 13 (kd, c)
res. 14 (v)
Stockholm den 3 december 1998
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m)¹, Märta
Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Alice Åström
(v), Ingemar Vänerlöv (kd)¹, Anders G Högmark (m)¹,
Ann-Marie Fagerström (s), Maud Ekendahl (m)¹, Helena
Frisk (s), Morgan Johansson (s), Yvonne Oscarsson
(v), Ragnwi Marcelind (kd)¹, Jeppe Johnsson (m)¹,
Kia Andreasson (mp), Gunnel Wallin (c)¹, Siw Persson
(fp)¹ och Göran Norlander (s).
¹ dock ej i beslutet under moment 2
Reservationer
1. Utgångspunkter för kriminalpolitiken
(mom. 1)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:
Enligt vår mening bör riksdagen besluta om följande
utgångspunkter för kriminalpolitiken.
Utgångspunkten skall vara att varje människa har
både rätt och skyldighet att ta ansvar för sina egna
handlingar. Detta var tidigare närmast en själv-
klarhet men gäller inte längre fullt ut. Numera är
uppgiften alltså att återupprätta ett samhälle som
är grundat på fasta moraliska och rättsliga
värderingar. Detta kräver ett angreppssätt som
bygger på en helhetssyn. Familjens och skolans
betydelse kan inte överskattas när det gäller att
överföra normer och levnadsregler till nästa
generation men de behöver kompletteras med ett
straffsystem som är anpassat till unga brottslingars
behov.
För att kriminalpolitiken skall uppfattas som
trovärdig fordras att straffsystemet och de
påföljder som döms ut uppfattas som rättvisa och att
de står i proportion till brottets svårhet. Utdömda
straff måste alltså stå i samklang med vad som
populärt kallas det allmänna rättsmedvetandet.
Hänsynen till brottsoffren måste genomsyra hela det
rättsliga systemet.
En av statens viktigaste uppgifter på det
kriminalpolitiska området är att skydda människor
från brott och att se till att brott som ändå begås
beivras oavsett brottets svårhet. Här spelar
närpolisen en betydande roll som brottsbekämpare och
brottsbeivrare. Det är enligt vår mening lika
viktigt att stävja en begynnande kriminell bana
genom en adekvat påföljd i början av en
brottskarriär som att döma ut stränga straff vid
allvarliga brott. I den meningen är
samhällsreaktionen en brottsförebyggande åtgärd.
En förutsättning är naturligtvis att polisen,
åklagarna och domstolarna har tillräckliga resurser
och att arbetet är organiserat på ett sådant sätt
att myndigheterna kan uppfylla de höga krav som
ställs. Också kriminalvården måste ha tillräckliga
resurser så att de dömdas rehabiliteringsbehov kan
tillgodoses och nya brott därigenom förhindras.
Vi anser att regeringen bör få i uppdrag att
utforma de praktiska åtgärderna inom ramen för
kriminalpolitiken i linje med vad vi här med
anledning av motion Ju904 i berörda delar anfört.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande utgångspunkter för
kriminalpolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju904 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 1.
2. Riktlinjer för budgetåren 2000 och 2001
m.m. (mom. 3)
Kia Andreasson (mp) anför:
Enligt min mening bör Säkerhetspolisen bantas och så
mycket som möjligt av dess verksamhet föras över
till polisorganisationen. Det är därför
tillfredsställande att regeringen nu tillsatt den
aviserade utredningen om arbetsfördelningen mellan
myndigheterna, m.m. Den skall ha avslutat sitt
arbete vid utgången av år 1999. Riksdagen bör
således redan nu uttala att regeringen skall ge
budgetarbetet för år 2001 en sådan inriktning att en
omfördelning på 100 miljoner kronor sker från
Säkerhetspolisen till polisorganisationen. Riksdagen
bör med anledning av motion Ju918 i berörda delar
som sin mening ge regeringen till känna att så skall
vara fallet.
Däremot bör yrkandena i motion Ju904 inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande riktlinjer för budgetåren 2000
och 2001 m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju918 yrkandena
10 och 22 och med avslag på motion 1998/99:Ju904
yrkandena 19-22 i berörda delar som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i
reservation 2.
3. Särskilt glesbygdsstöd (mom. 6)
Alice Åström (v), Yvonne Oscarsson (v), Kia
Andreasson (mp) och Gunnel Wallin (c) anför:
På samma sätt som det finns särskilda faktorer i
storstadslänen som medför ökade kostnader för
polisverksamheten finns det omständigheter i
glesbygden som gör verksamheten särskilt
resurskrävande. Enligt vår mening måste de särskilda
förhållanden som föreligger i glesbygden beaktas vid
fördelningen av medel mellan polismyndigheterna. Det
får ankomma på regeringen att ta upp denna fråga i
regleringsbrevet för polisväsendet. Detta bör
riksdagen med anledning av motionerna Ju907 och
Ju918 som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande särskilt glesbygdsstöd
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju907
yrkande 18 och 1998/99:Ju918 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservation 3.
4. Resultatuppföljning för åklagarväsendet
(mom. 8, motiveringen)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med
"Såvitt gäller" och slutar med "effektiv
ekobrottsbekämpning" bort ha följande lydelse:
Såvitt gäller Ekobrottsmyndigheten har denna som
tidigare nämnts endast varit verksam i några
månader. De svårigheter man haft med att starta upp
verksamheten visar enligt utskottets mening att det
hade varit bättre att bygga ut den samverkan mellan
berörda myndigheter som fanns sedan tidigare.
Härigenom skulle det ha skapats bättre
förutsättningar för en mer effektiv
ekobrottsbekämpning.
5. Åtgärder mot inställda
huvudförhandlingar (mom. 9)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:
Antalet inställda huvudförhandlingar i brottmål har
blivit ett växande problem som vållar
domstolsväsendet stora kostnader och innebär en fara
för rättssäkerheten. Vi anser det mycket angeläget
att komma till rätta med detta problem. För att
åstadkomma detta anser vi att vissa lagändringar bör
genomföras. Sålunda bör en ordning som motsvarar det
civilprocessuella systemet med tredskodom vid
utevaro införas även i vissa brottmål. Vidare bör
polisens möjligheter att hämta personer till en
huvudförhandling utökas. Delvis liknande förslag
lämnas för övrigt i Riksrevisionsverkets rapport
Domstolsväsendet (RRV 1997:48). Vi vill utöver
erforderliga lagändringar också framhålla de
överväganden och rekommendationer som framförs i
Riksrevisionsverkets rapport Inställda förhandlingar
i brottmål (RRV 1994:16). Riksrevisionsverket
föreslår i den rapporten bl.a. vissa åtgärder i
syfte att effektivisera delgivningsverksamheten och
pekar på hur samordningen mellan de rättsvårdande
myndigheterna kan förbättras och tingsrätternas
rutiner skärpas i olika avseenden.
Vi anser att riksdagen hos regeringen skall begära
sådana lagförslag som vi nu förordat i syfte att
minska antalet inställda huvudförhandlingar. Vidare
förutsätter vi att regeringen aktivt verkar för att
Riksrevisionsverkets överväganden och
rekommendationer beaktas och leder till åtgärder.
Vad vi nu med anledning av motionerna Ju913 och
Ju916 i ifrågavarande delar anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande åtgärder mot inställda
huvudförhandlingar
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Ju913
yrkande 13 och 1998/99:Ju916 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservation 5.
6. Ersättning till nämndemän (mom. 11)
Märta Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Alice
Åström (v), Ann-Marie Fagerström (s), Helena Frisk
(s), Morgan Johansson (s), Yvonne Oscarsson (v) och
Göran Norlander (s) anför:
Enligt vår mening är en höjning av nämndemännens
ersättning i och för sig önskvärd. Detsamma gäller
beträffande ersättningen åt jurymän. Enligt vår
mening är det därför glädjande att frågan om ett
borttagande av det s.k. taket för ersättning för
förlorad arbetsförtjänst nu är föremål för översyn
inom Justitiedepartementet. Det statsfinansiella
utrymmet för andra mera genomgripande förändringar
är emellertid alltjämt begränsat. Vi avstyrker
därför såväl motion Ju410 som motionerna Ju407,
Ju411 och Ju910 i nu ifrågavarande delar.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 11
bort ha följande lydelse:
Som regeringen redovisar i budgetpropositionen pågår
ett omfattande arbete med att rationalisera och
effektivisera domstolsorganisationen. Miljöpartiet
vill framhålla vikten av att domstolarnas inre
organisation reformeras. Det är också betydelsefullt
att domstolsväsendet ges en lokal och folklig
förankring. Särskilt angeläget är det att avskaffa
domarutbildningen. Sålunda bör notarietjänstgöringen
ersättas av en praktiktjänstgöring som bör erbjudas
alla som genomgått juristutbildningen. Genom en
sådan praktiktjänstgöring kan fler jurister få
möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och
möjligheterna till specialisering inom olika
verksamhetsgrenar ökar. Vidare bör fasta tjänster
som beredningsjurist och biträdande domare inrättas
och ersätta domarutbildningen. Regeringen bör beakta
det nu anförda i sitt arbete med att reformera
domstolsorganisation och domarutbildning. Vad jag nu
med anledning av motion Ju918 i denna del anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande domstolsorganisationen i
allmänhet
*att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju918
yrkande 16 som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i reservation 7.
8. Tingsrätterna (mom. 13)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G
Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c) och Siw
Persson (fp) anför:
I budgetpropositionen förs ingående resonemang om
behovet av att reformera domstolsorganisationen.
Bl.a. skall försök med ökad samverkan inom och
mellan domstolsslagen inledas. Regeringen avser
också att ta initiativ till fortlöpande förändringar
av organisationen. Enligt vår mening antyder
skrivningarna i propositionen att regeringen avser
att minska antalet tingsrätter. Härför talar
särskilt att regeringen pekar ut en tingsrätt,
nämligen den i Åmål, som särskilt lämplig att lägga
ned. Vi vill för vår del understryka att vi inte
delar regeringens uppfattning att det är angeläget
att slå samman eller lägga ned tingsrätter. Lokalt
förankrade tingsrätter torde tvärtom ha ett
betydande värde för rättskipningen. Vidare har
arbetet i Domstolskommittén visat att det inte finns
något stöd i riksdagen för en nedläggning av
tingsrätter. Enligt vår mening måste regeringen utgå
från detta förhållande i arbetet med reformeringen
av domstolsorganisationen och inte fatta beslut om
sådana nedläggningar. Vad vi nu med anledning av
motionerna Ju401 och Ju913 i nu berörda delar anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 13
bort ha följande lydelse:
*13. beträffande *tingsrätterna*
*att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju401 och
1998/99:Ju913 yrkande 14 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i
reservation 8.
9. Drogfria anstalter (mom. 17)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G
Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c) och Siw
Persson (fp) anför:
Vi delar majoritetens uppfattning i frågan om att
målsättningen självklart både är och skall vara att
anstalterna skall vara drogfria. Vi vill också
understryka att förekomsten av narkotika i
anstalterna riskerar att omintetgöra alla satsningar
på verkställighetsinnehållet.
Det är därför i och för sig positivt att det på
flera håll pågår ett arbete för att hitta förslag på
åtgärder. Arbetet har dock pågått länge och
resultatet har hittills låtit vänta på sig. Läget är
nu som vi ser det så akut att det är påkallat med
ett ingripande från riksdagens sida för att komma
till rätta med problemen.
Vi vill därför visa på ytterligare vägar att pröva
på detta område.
Enligt vår mening har kriminalvården hittills i
alltför liten utsträckning arbetat med
differentiering som en väg att bekämpa narkotikan.
Kriminalvården bör i högre utsträckning låta
personer utan missbruksproblem avtjäna straffet på
en särskild anstalt där enbart sådana personer
placeras. I denna del vill vi särskilt betona att
det är helt oacceptabelt att en person börjar ett
missbruk under anstaltstiden. De intagna som inte
sköter sig bör flyttas till en annan anstalt.
I fråga om de besök en intagen får ta emot behövs
ändrade regler i syfte att stärka kontrollen och
hindra insmuggling av narkotika. Ett sätt vore att
den intagne och besökaren skiljs åt, genom att
besöksrum inrättas med en glasruta mellan den
intagne och besökaren.
Vidare måste antalet provtagningar öka ända fram
till dess att narkotikasituationen är
tillfredsställande. Detsamma gäller i fråga om
visitationer. Vi vill också se en ökad användning av
narkotikahundar inom kriminalvården.
Trots att RSS-rapporten färdigställdes redan i
våras har något förslag från regeringen ännu inte
kommit. Skäl finns alltså att än en gång skynda på
arbetet med bekämpningen av narkotikan i
anstalterna.
Vi anser således att regeringen snarast bör vidta
åtgärder i den av oss förordade riktningen och vid
behov återkomma till riksdagen med förslag till
lagändringar.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 17
bort ha följande lydelse:
*17. beträffande *drogfria anstalter*
*att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju503,
1998/99:Ju506, 1998/99:Ju507 yrkande 1,
1998/99:Ju509 yrkande 2, 1998/99:Ju903 yrkande 9
och 1998/99:Ju910 yrkande 15 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i
reservation 9.
10. Avgiften till brottsofferfonden (mom.
18)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G
Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c) och Siw
Persson (fp) anför:
De medel som flyter in till brottsofferfonden
används för verksamhet som gagnar brottsoffren. Vi
anser att avgiften till fonden är för låg i dag, och
fonden behöver förstärkas genom en avgiftshöjning.
Särskilt mot bakgrund av att avgiften inte ändrats
sedan den infördes år 1994 anser vi det angeläget
att en höjning sker med det snaraste. Beredningen av
Brottsofferutredningens betänkande bör mot den
bakgrunden skyndas på. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett lagförslag som tillgodoser det
anförda under innevarande år.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 18
bort ha följande lydelse:
*18. beträffande *avgiften till
brottsofferfonden*
*att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju910
yrkande 8 och 1998/99:Ju916 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservation 10.
11. Avdraget på de intagnas ersättning
(mom. 19)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G
Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Gunnel Wallin (c) och Siw
Persson (fp) anför:
Vad gäller frågan om att förstärka brottsofferfonden
med medel som motsvaras av lägre ersättningar till
de intagna har utskottsmajoriteten tidigare snarast
sett den finansieringen som ett led i uppbyggnaden
av fonden. Mot bakgrund av den vikt som vi fäster
vid att brottsofferfonden har erforderliga medel
till sitt förfogande anser vi att tiden nu kan vara
mogen för att ompröva den ståndpunkten. Flera
omständigheter talar i den riktningen. Trots att
betydande avgifter från dem som verkställer
fängelsestraff genom intensivövervakning med
elektronisk kontroll numera kommer in till fonden är
det ändå långt kvar till det belopp om 19 miljoner
kronor om året som den ursprungliga prognosen löd
på. Brottsofferutredningens förslag om en höjning av
avgiften till fonden kan visserligen förväntas
innebära värdefulla tillskott. Förslaget skall dock
ses i ljuset av att utredningen också föreslår
ändrade regler för utbetalning av bidrag. Härtill
kommer att en effektivare indrivning av avgifter
synes vara förenad med vissa svårigheter. Vi anser
vidare att det ligger en betydelsefull pedagogisk
poäng i den ordning som gällde när fonden inrättades
eftersom den dömde regelbundet påminns om att han
betalar till brottsofferfonden. En sådan koppling
innebär också en värdefull markering till förmån för
brottsoffret.
Sammanfattningsvis innebär det anförda att vi
förordar en ordning som går ut på att de intagna får
vara med och finansiera brottsofferfonden. Regerin-
gen får överväga vilka åtgärder som krävs och vid
behov återkomma till riksdagen med ett förslag under
innevarande år.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 19
bort ha följande lydelse:
*19. beträffande *avdraget på de intagnas
ersättning*
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Ju916
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i reservation 11.
12. Lokalt brottsförebyggande arbete (mom.
22)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m) och Siw Persson
(fp) anför:
Vi kan i stort ställa oss bakom vad utskottets
majoritet anför om det lokala brottsförebyggande
arbetet. Vi anser dock att den offentliga miljöns
påverkan på brottsligheten hittills underskattats
och att åtgärder från riksdagens sida krävs på detta
område.
Åtgärder för att åstadkomma en bättre offentlig
miljö har haft stora framgångar som
brottsförebyggande metod i New York. I grund och
botten handlar det om att återskapa trivseln i de
offentliga miljöerna. Det är alltså viktigt att
hålla rent och snyggt i stadens parker m.m., ta bort
klotter omgående och se till att gatubelysningen
alltid fungerar. Vi anser att åtgärder i denna
riktning skapar ett incitament för människor att
uppföra sig väl och ta ansvar för sin omgivning.
De goda resultaten i New York är följden av privata
initiativ. Sådana bör prövas också i Sverige. Vi
anser att näringslivet här bör uppmuntras att vidta
åtgärder för en bättre offentlig miljö. Vi vill
särskilt framhålla att affärsinnehavare och
fastighetsägare har en viktig funktion att fylla och
att det ligger i näringslivets intresse att kunderna
upplever omgivningen som trygg och angenäm. Även
grannsamverkan bör uppmuntras.
Regeringen bör vidta åtgärder för att stimulera
privata och kommunala initiativ i denna riktning.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 22
bort ha följande lydelse:
22. beträffande lokalt brottsförebyggande
arbete
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju904
yrkande 6 och 1998/99:Ju911 yrkandena 9 och 11
samt med avslag på motionerna 1998/99:Ju217,
1998/99:Ju910 yrkande 20, 1998/99:So466 yrkan-
de 10 och 1998/99:Bo507 yrkande 24 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservation 12.
Vi kan i stort ställa oss bakom vad utskottets
majoritet anför om det lokala brottsförebyggande
arbetet. Vi anser dock att kommunerna har en viktig
uppgift att fylla i det brottsförebyggande arbetet
och att åtgärder från riksdagens sida krävs på detta
område.
I den kommunala planeringen tas i dag alltför liten
hänsyn till brottsförebyggande aspekter. Boverkets
rapport kan möjligen medföra en kursändring. Som vi
ser det är emellertid problemet att det är oklart
vilket ansvar kommunerna har. Regeringen bör därför
ges i uppdrag att utreda frågan.
I avvaktan på resultatet av en utredning bör
kommunerna uppmuntras att inrätta en gemensam
policy, en trygghetsplan. I en sådan plan bör bl.a.
anges hur man kan skapa ökad trygghet på gator och
torg och hur kollektivtrafiken kan utformas så att
de resande kan känna sig trygga.
Syftet med en sådan plan skulle vara att motverka
våldsbrott. Planen bör även inriktas på åtgärder mot
gängbildning och drogmissbruk för att på så sätt
minska den form av brottslighet som exempelvis
missbruk tenderar att leda till. Den kompetens som
finns i ungdoms- och kvinnoorganisationerna bör tas
till vara när planerna utarbetas.
Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder
med anledning av vad vi nu anfört.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 22
bort ha följande lydelse:
22. beträffande lokalt brottsförebyggande
arbete
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Ju910
yrkande 20 och 1998/99:Bo507 yrkande 24 och med
avslag på motionerna 1998/99:Ju217,
1998/99:Ju904 yrkande 6, 1998/99:Ju911
yrkandena 9 och 11 samt 1998/99:So466 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 13.
14. Lokalt brottsförebyggande arbete (mom.
22)
Alice Åström (v) och Yvonne Oscarsson (v) anför:
Vi kan i stort ställa oss bakom vad utskottets
majoritet anför om det lokala brottsförebyggande
arbetet. Vi anser dock att lokala satsningar bör
göras för att åstadkomma tryggare utomhusmiljöer och
att åtgärder från riksdagens sida krävs på detta
område.
Bakgrunden till vår uppfattning är att många
kvinnor upplever det som riskabelt att passera
parker och andra offentliga platser.
Tänkbara åtgärder för att komma till rätta med
problemen är att överväga ytterligare belysning.
Vidare bör tryggheten i utomhusmiljön uppmärksammas
i samband med planering av nya bostadsområden. Vi
kan också tänka oss att lokaltrafiken organiseras så
att bussar efter en viss tid på kvällen stannar och
låter passagerarna gå av där de själva önskar,
oavsett hållplatsernas placering.
Huvudansvaret för att åtgärder vidtas på detta
område ligger som vi ser det på kommunerna.
Det bör ankomma på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder med anledning av vad vi nu
anfört.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 22
bort ha följande lydelse:
22. beträffande lokalt brottsförebyggande
arbete
att riksdagen med bifall till motion
1998/99:So466 yrkande 10 och med
avslag på motionerna 1998/99:Ju217,
1998/99:Ju904 yrkande 6,
1998/99:Ju910 yrkande 20,
1998/99:Ju911 yrkandena 9 och 11
samt 1998/99:Bo507 yrkande 24 som
sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i reservation
14.
Särskilda yttranden
1. Anslag under utgiftsområde 4
Rättsväsendet samt riktlinjer för
budgetåren 2000 och 2001 m.m. (mom. 2 och
3)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:
Enligt vår mening är rättsväsendet i dag i stort
behov av både personalförstärkning och
kvalitetshöjande åtgärder inom de olika
rättsvårdande myndigheternas verksamhetsområden. För
att kunna göra mer än att tillse att myndigheterna
förblir intakta efter tidigare års nedskärningar
krävs betydligt högre anslag än de som regeringen
föreslår. Regeringens förslag är otillräckligt om vi
förutom en allmän myndighetsupprustning även
påtagligt skall kunna öka människors vardagstrygghet
och samtidigt ligga i frontlinjen i kampen mot den
grova och gränsöverskridande brottsligheten.
Vårt förslag innebar därför en ekonomisk ram som
med knappt 1,2 miljarder kronor (fördelat på tre år)
överstiger riksdagens beslut om ram för
rättsväsendet. Parallellt med ökade anslag bör
kraven skärpas på effektivt resursutnyttjande,
resultatuppföljning och tydligt ledarskap inom
rättsväsendet.
Utgångspunkten för våra förslag när det gäller
polisen är att all brottslighet skall beivras.
Polisens resurser måste räcka både till detta och
till ett aktivt brottsförebyggande arbete framför
allt inom ramen för närpolisverksamheten. Regeringen
har anammat våra tidigare krav på förstärkning av
rättsväsendet och särskilt av polisen. En följd
härav är att polisen i år föreslås få en
anslagsförstärkning på omkring 400 miljoner kronor.
200 miljoner kronor är emellertid ett engångsbelopp,
vilket bl.a. innebär att polisen inte fritt kan
disponera dessa medel; hänsyn måste ju tas till att
den delen av anslaget försvinner redan år 2000.
Enligt vår mening hade hela anslagshöjningen bort
utgöra en höjning av polisens ram. Regeringen har
inte heller beaktat att en resursförstärkning hos
polisen bör komma att medföra att fler brott
upptäcks, anmäls och utreds. Detta kommer i sin tur
att medföra en ökad belastning på
åklagarorganisationen, domstolsväsendet och
kriminalvården, vilket innebär att det verkliga
resursbehovet hos dessa myndigheter kommer att bli
synligt. I vårt förslag tar vi hänsyn till vad som
nu anförts och föreslår förstärkningar till nu
nämnda myndigheter. Särskilt bör nämnas att vi, på
grund av uppgifter som lämnats under ärendets
beredning, dragit slutsatsen att
åklagarorganisationen redan nästa år måste
förstärkas, vilket får ske genom en överföring från
kriminalvården. Härigenom skapas utrymme för en
utökad åklagarorganisation och möjlighet att anlita
externa experter vid behov, dvs. i situationer då
enbart den juridiska kompetensen inte är
tillräcklig. I det sammanhanget vill vi också
framhålla åklagarens roll som
förundersökningsledare. Också Rättsmedicinalverket
har behov av förstärkningar. Myndigheten har blivit
utsatt för ett allt större tryck genom att antalet
rättspsykiatriska undersökningar ökar. Den bör
dessutom få nya arbetsuppgifter när det gäller
kontrollen av vapeninnehav; vi tänker närmast på att
myndighetens kompetens bör utnyttjas när det gäller
att bedöma om en person är olämplig att inneha
vapen. Slutligen ser vi den tilltagande
brottsligheten av s.k. veganer som mycket oroande.
Denna oro delas uppenbarligen även av polisväsendet;
det är Säkerhetspolisen som handlägger sådana
ärenden. Det är enligt vår mening olämpligt att ens
tillfälligt minska anslaget till Säkerhetspolisen
som regeringen föreslår. Vi föreslår alltså en
motsvarande förstärkning för att neutralisera
regeringens förslag. Slutligen anser vi att
organisationen mot ekobrott borde byggt på ett nära
samarbete mellan åklagare och polis i andra former
än vad som nu är fallet. Ekobrottsmyndigheten borde
alltså upphöra. Vi anser det föga meningsfullt att
satsa ytterligare på den nuvarande organisationen.
Sammantaget hade vi föreslagit att utgiftsramen för
rättsväsendet för nästa budgetår skulle tillföras
260 miljoner kronor mer än vad riksdagen nu beslutat
om. Detta hade givit utrymme för de anslagshöjningar
vi i detta ärende föreslagit i motionerna Ju904 och
Ju913. I linje härmed hade även rättsväsendets
preliminära ram för åren 2000 och 2001 bort höjas
med 449 miljoner kronor respektive 409 miljoner
kronor, allt i förhållande till regeringens förslag.
2. Anslag under utgiftsområde 4
Rättsväsendet (mom. 2)
Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)
anför:
Enligt vår mening bygger varje bärande system i ett
rättssamhälle på en process där värden, värderingar
och normer införlivas och lägger en gemensam grund
för samhällslivet. All brottslighet, inklusive
vardagsbrottsligheten, måste bekämpas, och den ökade
brottsligheten måste mötas med åtgärder på både kort
och lång sikt. På kort sikt handlar det främst om
resurser till polisen och samarbete mellan olika
myndigheter. På lång sikt handlar det om att
förebygga brott och att se till att barn och ungdom
tar till sig de grundläggande värderingar som
samhället bygger på. Här spelar familjen en
synnerligen betydelsefull roll som fostrare och
överförare av dessa värderingar, men det finns också
andra viktiga inslag i ett brottspreventivt arbete.
Vi tänker här på att höjd upptäcktsrisk, fasthet och
konsekvens är viktiga signaler i synnerhet i arbetet
med barn och ungdom. En fungerande rättsstat
förutsätter att myndigheterna tilldelas tillräckliga
resurser och att de har tillräcklig kompetens.
Rättssäkerheten och rättstryggheten kräver ett
kvalificerat och effektivt rättsväsende som präglas
av ett medborgarperspektiv. Stora insatser behövs i
det brottsförebyggande arbetet.
Det sagda innebär att vi anser att
polisorganisationen under den närmaste
treårsperioden bör utökas med 200 poliser och 500
civilanställda. Detta möjliggör bl.a. att
intentionerna med närpolisverksamheten kan
realiseras. Åklagarverksamheten behöver en allmän
förstärkning för att möta de ökade kraven som
föranleds av att polisen nu får ökade resurser. Inom
åklagarverksamheten bör vidare särskilda
ungdomsrotlar inrättas och kompetensutvecklingen
utvidgas. Det är viktigt t.ex. att det finns
kompetent personal, både åklagare och poliser, som
kan ta hand om barn som blivit utsatta för brott. På
kriminalvårdsanstalterna bör det finnas särskilda
utrymmen som är anpassade till barns behov för att
umgänge med en intagen förälder skall kunna äga rum
i acceptabla former. Det behövs alltså särskilda
medel till ombyggnationer för att möjliggöra
upprätthållandet av relationen mellan intagen
förälder och barn. Också frigivningsförberedelserna
behöver förbättras. Arbetsbelastningen och
målbalanserna på vissa domstolar är också sådana att
ett resurstillskott är nödvändigt. I det
brottsförebyggande arbetet krävs en stor satsning,
bl.a. på en kampanj "Föräldrarna är samhällets
viktigaste brottsförebyggande resurs" och på
särskilda brottsförebyggande satsningar i t.ex.
storstäderna. Särskilda statliga medel bör anslås
för kommunernas åtgärder på det brottsförebyggande
området.
Sammantaget hade vi föreslagit att utgiftsramen för
rättsväsendet för nästa budgetår skulle tillföras
380 miljoner kronor mer än vad riksdagen nu beslutat
om. Detta hade givit utrymme för de anslagshöjningar
vi i detta ärende föreslagit i motion Ju910.
3. Anslag under utgiftsområde 4
Rättsväsendet (mom. 2)
Gunnel Wallin (c) anför:
Den viktigaste kriminalpolitiska uppgiften för
samhället är att minska brottsligheten och därigenom
öka människors trygghet. Det brottsförebyggande
arbetet måste prioriteras och förstärkas, och
engagemanget från allmänheten och ideella
organisationer tas till vara. Brottsligheten kan
alltså inte enbart stävjas genom traditionella
åtgärder inom rättsväsendets ram. Detta hindrar inte
att en mycket viktig komponent i det
brottsförebyggande arbetet är en tillräckligt stor
och effektiv polisorganisation. Detsamma gäller
naturligtvis i fråga om beivrandet av brott där
polisarbetet är själva grundförutsättningen för ett
lyckat resultat.
Jag hade föreslagit att utgiftsramen för
rättsväsendet för nästa budgetår skulle tillföras 65
miljoner kronor mer än vad riksdagen nu beslutat om.
Detta hade givit utrymme för den anslagshöjning till
polisen jag i detta ärende föreslagit i motion
Fi210.
4. Anslag under utgiftsområde 4
Rättsväsendet (mom. 2)
Siw Persson (fp) anför:
Enligt min mening är det nödvändigt att vara lika
hård mot brottsligheten som mot brottslighetens
orsaker. Denna ståndpunkt har betydelse för de
åtgärder som krävs för att bekämpa brott.
Brottslighetens orsaker kan sökas i otrygga
uppväxtförhållanden, oklar normbildning från
vuxensamhället, dåliga skolor och för lite resurser
till barn med problem. Brottsligheten har alltså i
stor utsträckning sociala orsaker och många av de
åtgärder som krävs bör göras inom andra
samhällsområden än rättsväsendets.
Mycket bör emellertid göras även inom
rättsväsendet. En hel del görs också men det finns
områden som behöver förstärkas. Till att börja med
måste polisorganisationen effektiviseras och nya
arbetsmetoder införas. Närpolisens verksamhet måste
anpassas till lokala behov och dess status höjas. En
närvarande, synlig polis skapar trygghet och
förebygger brott. Det behövs en ökad antagning till
polishögskolan - redan nästa år bör antagningen ökas
med 300 aspiranter - och 400 fler civilanställda för
kontors- och utredningsarbete. Polisens insatser mot
de kriminella mc-gängen måste intensifieras. Inom
åklagarorganisationen är bristen på åklagare
kännbar, och det är vidare nödvändigt att
säkerställa satsningen på Ekobrottsmyndigheten och
bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.
Härför krävs fler åklagare. Redan nästa år bör
budgetutrymme skapas för ytterligare 18 aspiranter.
Brottsoffrens ställning måste stärkas. De många
människor som varje år blir utsatta för brott
behöver särskilt stöd. Därför bör 50
halvtidstjänster som brottsofferassistenter
tillskapas. Det måste avsättas särskilda medel för
stöd till målsägande och vittnen i samband med
rättegång. Förra året ändrades reglerna för allmän
rättshjälp. I praktiken utesluter de nya reglerna
tillgång till rättsligt bistånd för många som skulle
behöva det. Beslutet om nya regler bör ändras och en
återgång ske till de tidigare reglerna.
Jag hade föreslagit att utgiftsramen för
rättsväsendet för nästa budgetår skulle tillföras
377 miljoner kronor mer än vad riksdagen nu beslutat
om. Detta hade givit utrymme för de åtgärder jag i
detta ärende föreslagit i motionerna Ju911, Fi211
och So462.
5. Prioritering av olika slag av
brottslighet (mom. 4)
Gun Hellsvik (m), Ingemar Vänerlöv (kd), Anders G
Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Ragnwi Marcelind
(kd) och Jeppe Johnsson (m) anför:
Enligt vår mening bör en intensiv kamp föras mot
alla former av illegal vapenhantering. Samtidigt
tvingas vi konstatera att de senaste årens bespa-
ringar som genomförts inom polisen under senare år
medfört att det inte finns resurser för att polisen
tillräckligt skall kunna bekämpa sådan allvarlig
brottslighet. En stor del av de av regeringen nu
föreslagna resurstillskotten till polisen är
dessutom engångsvisa. Det är väl känt att det efter
senare års kraftiga neddragningar finns ett stort
behov inom polisen av en permanent
resursförstärkning. Vidare kan regeringens knappa
resurstillskott för åren 2000 och 2001 redan nu
förutses vara otillräckliga.
Med de av oss föreslagna budgetalternativen skulle
bättre förutsättningar ha skapats för att sätta in
ytterligare resurser mot den illegala hanteringen
med vapen.
6. Prioritering av olika slag av
brottslighet (mom. 4)
Alice Åström (v) och Yvonne Oscarsson (v) anför:
Polis och domstolar blundar ofta för de rasistiska
motiv som ligger bakom en hel del brottslighet.
Alltför ofta underlåter polisen att ingripa mot
rasistiska gruppers organiserade brott. Enligt vår
mening måste polisen och andra myndigheter inom
rättsväsendet prioritera brott med rasistiska
förtecken. Vi vill på detta sätt ytterligare
understryka vikten av att så sker.
7. Resursfördelningen mellan länen (mom. 5)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud
Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m) anför:
Det åligger Rikspolisstyrelsen att vid fördelningen
av medel mellan olika län göra en avvägning av
länens behov av polisiära insatser i enlighet med de
anvisningar som regeringen lämnar i sitt
regleringsbrev. Vi menar att de motionsyrkanden som
behandlas i denna del av utskottets betänkande inte
skall ses som kritik mot Rikspolisstyrelsens
fördelning av medel mellan länen, utan som en följd
av de omfattande besparingar som genomförts inom
polisen under senare år. Med ett större anslag för
polisverksamheten också i framtiden kommer inte
problemen med resursfördelningen att bli så
omfattande och den nu förda diskussionen onödig. Med
de förslag vi lagt fram beträffande anslag för åren
2000 och 2001 skulle dessa problem lätt kunna
undanröjas.
Regeringens lagförslag
Motionsyrkanden
I det följande redovisas de i betänkandet ingående
motionsyrkandena i nummerföljd.
1 Yrkandet har väckts under ärendets beredning i utskottet.
2 Yrkandet har justerats under ärendets beredning i utskottet.
Förslag till beslut om anslag inom
utgiftsområde 4
Rättsväsendet
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens
förslag till anslags-fördelning.
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna redovisar
sina ställningstaganden i särskilda yttranden som
fogats till betänkandet.
-------------------------------------------------------------------------------
F Övrig verksamhet inom rättsväsendet
-------------------------------------------------------------------------------
1 Brottsförebyggande rådet 43 674
(ram)
-------------------------------------------------------------------------------
2 Rättsmedicinalverket (ram) 169 305
-------------------------------------------------------------------------------
3 Gentekniknämnden (ram) 2 258
-------------------------------------------------------------------------------
4 Brottsoffermyndigheten 12 588
(ram)
-------------------------------------------------------------------------------
5 Ersättning för skador på 75 074
grund av brott (ram)
-------------------------------------------------------------------------------
6 Rättshjälpskostnader m.m. 781 149
(ram)
-------------------------------------------------------------------------------
7 Diverse kostnader för 19 974
rättsväsendet (ram)
-------------------------------------------------------------------------------
8 Avgifter till vissa 8 356
internationella
sammanslutningar (ram)
-------------------------------------------------------------------------------
9 Bidrag till 7 200
brottsförebyggande arbete
(ram)
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 21 919 269
-------------------------------------------------------------------------------