Justitieutskottets betänkande
1998/99:JUU16

EU-bedrägerier och korruption

Innehåll

1998/99


JuU16


Sammanfattning
I    detta    ärende    behandlar    utskottet   ett
regeringsförslag  som  avser  godkännande  av  vissa
internationella    konventioner,    protokoll    och
rekommendationer rörande bedrägerier  mot Europeiska
gemenskapernas ekonomiska intressen och  korruption.
Regeringen  föreslår  också vissa lagändringar  till
följd    av   åtagandena   i   konventionerna    och
protokollen.  Bl.a.  föreslås att det i brottsbalken
införs ett nytt brott,  subventionsmissbruk. Den nya
straffbestämmelsen innebär  att  det blir straffbart
att  använda  ett  bidrag från EU på  ett  sätt  som
avviker från det ändamål  för  vilket det beviljats.
Vidare  föreslås en utvidgning av  mutansvaret  till
situationer  där  förmånen tillfaller någon annan än
den vars tjänsteutövning kan påverkas av mutan.


Utskottet  tillstyrker   regeringens   förslag  och
avstyrker  en  motion  som  väckts med anledning  av
propositionen.


Till betänkandet har fogats  en reservation och två
särskilda yttranden.


Propositionen
I proposition 1998/99:32 (Justitiedepartementet) har
regeringen föreslagit


1. att riksdagen godkänner konventionen om skydd av
Europeiska gemenskapernas finansiella  intressen med
den  förklaring beträffande artikel 7 i konventionen
som regeringen förordat,


2.  att   riksdagen   godkänner   protokollet  till
konventionen  om skydd av Europeiska  gemenskapernas
finansiella intressen med den förklaring beträffande
artikel 6 i protokollet som regeringen förordat,


3.   att   riksdagen   godkänner   protokollet   om
förhandsavgörande   av   Europeiska   gemenskapernas
domstol angående tolkningen av konventionen om skydd
av  Europeiska gemenskapernas finansiella  intressen
med  den   förklaring   beträffande   artikel   2  i
protokollet som regeringen förordat,


4. att riksdagen godkänner konventionen om kamp mot
korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna
eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga
i, med de förklaringar beträffande artiklarna 7, 10,
12 och 13 i konventionen som regeringen förordat,


5.  att  riksdagen  godkänner  OECD-konventionen om
bekämpande  av  bestickning av utländska  offentliga
tjänstemän i internationella  affärsförbindelser med
den förklaring beträffande artikel 15 i konventionen
som regeringen förordat,


6. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i brottsbalken,


7. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).


Lagförslagen, som granskats av  Lagrådet, har jämte
konventionstexterna  och  protokollen   fogats  till
betänkandet, se bilagorna 1-6.


Motionen




1998/99:Ju14  av Gunnel Wallin m.fl. (c) vari  yrkas
att riksdagen som  sin  mening  ger  regeringen till
känna vad i motionen anförts om enklare regler.




Utskottet
Ärendet




I    detta    ärende    behandlar    utskottet   ett
regeringsförslag   om   att   godkänna   ett   antal
internationella   instrument  som  syftar  till  att
motverka  bedrägerier   som   riktar  sig  mot  EG:s
finansiella intressen och mot korruption.


Förslagen       grundar       sig       på      två
departementspromemorior.   I   den  ena  -  Sveriges
tillträde till bedrägerikonventionen  (Ds  1998:1) -
behandlas en konvention om skydd av EG:s finansiella
intressen samt behovet av lagändringar.


I  den  andra  promemorian,  benämnd  Korruption  -
svenskt   tillträde   till   vissa   internationella
konventioner m.m. (Ds 1998:29), behandlas  dels  två
protokoll   med  anknytning  till  den  nyss  nämnda
konventionen,  dels två konventioner mot korruption,
dels en OECD-rekommendation  om  skattebehandling av
mutor, dels behovet av lagändringar.


Promemoriorna har remissbehandlats.


Regeringen har inhämtat yttrande från Lagrådet över
de  lagförslag som läggs fram i ärendet.  Regeringen
har anslutit sig till Lagrådets bedömningar.




Propositionens huvudsakliga innehåll




I  propositionen   behandlas   frågan   om  Sveriges
tillträde    till    och    efterlevnad   av   vissa
internationella    konventioner,    protokoll    och
rekommendationer rörande  bedrägerier mot Europeiska
gemenskapernas   (EG)  finansiella   intressen   och
korruption. De internationella  instrument som avses
är


1  konventionen om skydd av  EG:s  finansiella
intressen,
2
3 det första protokollet, som rör korruption,
4
5 det  s.k. domstolsprotokollet, som behandlar
EG-domstolens roll vid tolkning av konventionen
och det första protokollet,
6
7 den inom  Europeiska unionen (EU) utarbetade
konventionen om korruption,
8
9  den  inom  den  ekonomiska  samarbets-  och
utvecklingsorganisationen    OECD    utarbetade
konventionen  om  bestickning i internationella
affärsförhållanden,
10
11  den inom OECD utarbetade  rekommendationen
om skattebehandling av mutor.
12


I propositionen  föreslås  att  riksdagen  godkänner
konventionerna  och  protokollen.  Vidare innehåller
den förslag till ändringar i brottsbalken till följd
av   dessa  åtaganden.  Det  föreslås  att   det   i
brottsbalken      införs     ett     nytt     brott,
subventionsmissbruk.  Denna straffbeläggning innebär
att  användning av ett EU-bidrag  på  ett  sätt  som
avviker  från  det  ändamål för vilket det beviljats
straffbeläggs. Vidare föreslås bl.a. att bestickning
av  utländska  ministrar   och  parlamentsledamöter,
liksom    utövare    av    offentliga    funktioner,
straffbeläggs. Det föreslås  också  en utvidgning av
mutansvaret till situationer där förmånen tillfaller
någon annan än den vars tjänsteutövning kan påverkas
av  mutan, samt justeringar i reglerna  om  utländsk
brottmålsdoms hinderverkan.


Vissa rent nationellt betingade lagstiftningsfrågor
tas också  upp.  Det rör sig om en teknisk justering
av den personkrets  som  kan  göra  sig skyldig till
mutbrott,    föranledd    av    lagstiftningen    om
totalförsvaret,   samt   en  utvidgning   av   samma
personkrets   till   att   omfatta    personer   med
vetenskapligt uppdrag.


Slutligen  föreslås att det införs ett  uttryckligt
avdragsförbud   för  mutor  och  andra  otillbörliga
belöningar.


Lagändringarna föreslås  träda  i  kraft den 1 juli
1999.




Närmare om regeringens förslag




Bedrägerikonventionen




Bakgrund och innehåll




EU-kommissionen   avger  varje  år  en  rapport   om
åtgärder som vidtagits för att skydda gemenskapernas
finansiella intressen.  I 1997 års rapport anges att
upptäckta  bedrägerier  och   andra   oegentligheter
avseende budgetarnas utgiftssida (bl.a.  bidrag till
jordbruket)  uppgick  till  395  miljoner ecu,  dvs.
drygt  3,3 miljarder kronor. På inkomstsidan  (bl.a.
avgifter  från  handeln  med  tredje  land)  uppgick
motsvarande   belopp   till  en  miljard  ecu,  dvs.
omkring 8,5 miljarder  kronor.  Som  jämförelse  kan
nämnas  att  gemenskapernas  budgetar  för  år  1997
uppgick till över 82 miljarder ecu, vilket motsvarar
omkring   700   miljarder  kronor.  De  rapporterade
bedrägerierna och  oegentligheterna  uppgick således
till omkring 1,7 % av budgeten.


Inom ramen för EU:s inrikes och rättsliga samarbete
(tredje  pelaren)  har  utarbetats en konvention  om
skydd  för  Europeiska  gemenskapernas   finansiella
intressen,     den    s.k.    bedrägerikonventionen.
Konventionen syftar  till  att säkerställa en bättre
överensstämmelse       mellan       medlemsstaternas
bestämmelser  genom  att  fastställa straffrättsliga
miniminormer. Konventionen skall också leda till att
det      straffrättsliga      samarbetet      mellan
medlemsstaterna förstärks.


Bedrägerikonventionen innehåller till att börja med
regler om vad som skall vara straffbart (artikel 1).
När   det   gäller   bedrägerier   mot   budgetarnas
utgiftssida  ankommer  det  på  medlemsstaterna  att
kriminalisera   gärningar   som   innefattar   bl.a.
användande av falska, felaktiga eller  ofullständiga
uppgifter  eller  dokument  eller  undanhållande  av
information   som   skall  lämnas  i  enlighet   med
särskilda bestämmelser.  För  ansvar  krävs  att EG-
medel  otillbörligen uppbärs eller innehålls. Vidare
ankommer  det  på  medlemsstaterna att kriminalisera
användande av gemenskapsmedel  för  andra  syften än
dem som medlen ursprungligen har beviljats för.


När   det   gäller   bedrägerier   mot  budgetarnas
inkomstsida   är  de  förfaranden  som  skall   vara
straffbara i stort  sett  desamma som när det gäller
bedrägerier mot budgetarnas  utgiftssida. Skillnaden
ligger i att de gemensamma medlen  skall ha minskats
på ett olagligt sätt.


Konventionen kräver endast att uppsåtliga gärningar
kriminaliseras.   I  konventionen  finns   därutöver
regler  bl.a. om vilka  påföljder  som  skall  kunna
komma i fråga  (artikel  2), om jurisdiktion, dvs. i
vilken utsträckning länderna  skall  åta  sig ansvar
för  att  döma  för  brott  som avses i konventionen
(artikel 4),  och  om  hinderverkan   av   utländska
brottmålsdomar, ne bis in idem (inte två gånger  för
samma sak), (artikel 7).




Regeringens förslag




Regeringen    föreslår   att   riksdagen   godkänner
bedrägerikonventionen. Vidare föreslås att riksdagen
godkänner att Sverige  avger  en förklaring om att i
Sverige kunna lagföra den som har  dömts  för  samma
gärning  i  en annan EU-stat om gärningen helt eller
delvis begåtts  inom  svenskt  territorium  eller om
gärningen riktats mot Sveriges säkerhet eller  andra
för Sverige lika viktiga intressen. Förklaringen bör
enligt  regeringen  omfatta  även  de  gärningar som
avses  i det nedan beskrivna korruptionsprotokollet.
I denna  del innebär regeringens förslag att Sverige
utnyttjar  en  möjlighet till undantag (artikel 7.2)
från  huvudregeln  i  konventionen.  Detta  undantag
medför att Sverige kan behålla sin jurisdiktion i de
angivna fallen.


Vad härefter  gäller  behovet av lagändringar anför
regeringen att de gärningar som skall kriminaliseras
-  oavsett  om de avser budgetarnas  inkomst-  eller
utgiftssida  -   i   huvudsak   redan   torde   vara
straffbelagda  i  den  svenska  straffrätten.  Vissa
lagändringar behövs dock. Sålunda föreslås att det i
9    kap.   brottsbalken   skall   införas   en   ny
straffbestämmelse  -  subventionsmissbruk.  För  att
straffrättsligt ansvar enligt den bestämmelsen skall
kunna  utkrävas  förutsätts  att ett bidrag eller en
förmån  beviljats  enligt  gällande  regelverk,  att
bidraget  eller  förmånen  finansieras   över  eller
påverkar   EG:s  budgetar  och  att  bidraget  eller
förmånen  används  eller  utnyttjas  för  ett  annat
ändamål än det som bidraget eller förmånen beviljats
för.  Straffrättsligt   ansvar   skall   bara  kunna
utkrävas  för uppsåtliga gärningar. Påföljden  skall
vara böter  eller fängelse i högst två år. För ringa
fall skall ansvar  inte  utkrävas.  Vidare  föreslås
vissa  justeringar  i  reglerna  om hinderverkan  av
utländska brottmålsdomar. De sistnämnda  ändringarna
innebär inskränkningar av svensk jurisdiktion.




Korruption




Inledning




I en rad internationella organisationer pågår arbete
för  att  motverka  korruption  i  form av muta  och
bestickning.  Det  anses  allmänt  att korruptionens
skadeverkningar är stora, både nationellt och på ett
internationellt plan.


Tyngdpunkten  i  det  internationella  arbetet  mot
korruption  kan  sägas  ligga   på   utarbetande  av
åtaganden   att   straffbelägga   olika   korruptiva
förfaranden.


I   denna   del   behandlas   tre   internationella
instrument,  nämligen  ett protokoll till  den  ovan
nämnda  bedrägerikonventionen  med  bestämmelser  om
korruption  (korruptionsprotokollet),  en fristående
konvention  om  korruption (korruptionskonventionen)
samt en konvention  upprättad  inom  OECD som syftar
till   att   bekämpa  korruption  i  internationella
affärstransaktioner (OECD-konventionen).




Korruptionsprotokollet




Syftet  med  protokollet   är   att   bekämpa  sådan
korruption   som   skadar   eller   kan  skada  EG:s
finansiella    intressen.   Protokollet   innehåller
åtaganden att straffbelägga mutbrott (artikel 2) och
bestickning (artikel  3)  av  nationella  offentliga
tjänstemän   och   EG-tjänstemän,  liksom  även  EG-
kommissionärer och ledamöter  av  Europaparlamentet,
EG-domstolen  och  Revisionsrätten.  Brotten   skall
beläggas   med   proportionerliga  och  avskräckande
påföljder (artikel 5).  Vidare finns bestämmelser om
bl.a.  jurisdiktion  (artikel   6)  och  lösning  av
tvister om tolkning av protokollet  (artikel 8). Här
bör även nämnas att bedrägerikonventionens regler om
bl.a.   hinderverkan   av  utländska  brottmålsdomar
gäller även på protokollets område (artikel 7).




Korruptionskonventionen




Konventionens bestämmelser  överensstämmer  i  stora
delar  med  vad  medlemsstaterna  redan åtagit sig i
bedrägerikonventionen  och i korruptionsprotokollet.
Korruptionskonventionen   går  emellertid  ett  steg
längre på det sättet att det  inte  finns något krav
på skada för EG:s finanser.


Konventionen innehåller regler om mutbrott (artikel
2)  och  bestickning  (artikel  3) samt jurisdiktion
(artikel      7)      som     överensstämmer     med
korruptionsprotokollet.     Vidare     finns     det
bestämmelser  om utländsk brottmålsdoms hinderverkan
(artikel 10), som  har sin huvudsakliga motsvarighet
i bedrägerikonventionen.  Medlemsstaterna  ges också
möjlighet att låta de nationella domstolarna inhämta
förhandsbesked   om   tolkningen   av   konventionen
(artikel 12).




OECD-konventionen




Syftet med konventionen är att bekämpa korruption  i
internationella  affärsrelationer. Bekämpandet skall
ske främst genom att  ländernas  lagstiftning närmar
sig varandra. Konventionen innehåller  åtaganden att
straffbelägga  bestickning  av  utländska offentliga
tjänstemän i internationella affärstransaktioner.  I
definitionen  av  offentlig  tjänsteman  ingår  även
t.ex.  utländska  ministrar och parlamentsledamöter.
Vidare  finns  bestämmelser   om  bl.a.  förverkande
(artikel   3.3),   jurisdiktion  (artikel   4)   och
bokföringsregler (artikel 8).




Regeringens förslag




Regeringen   föreslår    att   riksdagen   godkänner
korruptionsprotokollet, korruptionskonventionen  och
OECD-konventionen.  Vidare  föreslår  regeringen att
riksdagen  godkänner  ett  antal  förklaringar   med
anledning av protokollet och konventionerna. Sålunda
föreslås  med anledning av korruptionsprotokollet en
förklaring  dels att vi inte ämnar utöva domsrätt på
den  grunden  att   brottet   begåtts   gentemot  en
gemenskapstjänsteman      eller      vissa     andra
befattningshavare  i  EU-administrationen   (artikel
6.1.c), dels att vi inte ämnar utöva domsrätt på den
grunden  att  gärningsmannen är gemenskapstjänsteman
vid  en institution  eller  ett  organ  med  säte  i
Sverige   (artikel   6.1.d).   Förklaringen   tar  i
praktiken   sikte  på  bestickningsbrott  som  begås
utomlands av personer som inte är medborgare i någon
medlemsstat och  på  fall  där en överträdelse begås
utanför  medlemsstaterna av en  gemenskapstjänsteman
som  inte  är   medborgare   i   någon  medlemsstat.
Regeringen  anser sammanfattningsvis  att  det  inte
behövs någon jurisdiktion i Sverige i dessa fall.


Som en följd  av  korruptionskonventionen  föreslår
regeringen     att    riksdagen    godkänner    fyra
förklaringar.


Den första förklaringen  innebär  att vi inte ämnar
utöva  domsrätt  på den grunden att brottet  begåtts
gentemot en gemenskapstjänsteman  eller  vissa andra
befattningshavare i EU-administrationen (artikel 7.1
c),  eller  på  den  grunden  att gärningsmannen  är
gemenskapstjänsteman  vid en institution  eller  ett
organ  med säte i Sverige  (artikel  7.1  d).  Denna
förklaring  motiveras  av  att  det inte finns något
praktiskt behov av svensk domsrätt i dessa fall.


Den  andra  förklaringen går ut på  att  vi  här  i
landet skall kunna  lagföra  den  som  har dömts för
samma  gärning i en annan EU-stat om gärningen  helt
eller delvis  har  begåtts  inom svenskt territorium
(artikel  10.2  a)  eller om gärningen  riktats  mot
Sveriges  säkerhet  eller  andra  för  Sverige  lika
viktiga intressen (artikel 10.2 b). Denna förklaring
motiverar regeringen med att Sverige bör behålla sin
domsrätt i dessa fall,  något  som  annars inte vore
möjligt.


Den   tredje   förklaringen  innebär  att   svenska
domstolar     ges     möjlighet      att     inhämta
förhandsavgöranden  från EG-domstolen om  tolkningen
av  konventionen  (artikel  12.3).  Denna  möjlighet
skall inte begränsas till domstolar i sista instans.


Slutligen  föreslås  att  riksdagen  godkänner  att
Sverige avger  en  förklaring  om  sin  avsikt att -
gentemot   de   EU-medlemsstater   som  avgivit   en
motsvarande     förklaring     -    tillämpa    EU:s
korruptionskonvention  innan  den   trätt   i  kraft
(artikel  13.4).  Annars  gäller enligt konventionen
att den träder i kraft 90 dagar  efter  det  att den
sista       medlemsstaten       deponerat       sitt
ratifikationsinstrument.


Som   en   följd   av   OECD-konventionen  föreslår
regeringen att riksdagen godkänner  en förklaring om
att konventionen - om situationen medger  det  - för
svensk  del  skall  träda i kraft i förhållande till
länder som avgivit motsvarande förklaring.


Vad härefter gäller  behovet  av  lagändringar  gör
regeringen  bedömningen  att  svensk  rätt  redan  i
huvudsak    uppfyller   de   krav   som   ställs   i
korruptionsprotokollet,  korruptionskonventionen och
OECD-konventionen. Vissa ändringar  behövs  dock. De
går   i   huvudsak   ut   på   följande.   Mut-  och
bestickningsansvaret  skall  omfatta  också förmåner
som  är  avsedda att tillfalla - eller tillfaller  -
annan än den  vars  tjänsteutövning gärningen avser.
På denna punkt finns det enligt regeringen ett behov
av  klargörande i den  svenska  lagstiftningen.  Med
anledning      av     korruptionsprotokollet     och
korruptionskonventionen   föreslås   att   mut-  och
bestickningsansvaret  skall  omfatta  också förmåner
till   EG-kommissionärer,  EU-parlamentariker   samt
domare i  EG-domstolen  och  Revisionsrätten. Som en
följd  av OECD-konventionen föreslås  att  det  blir
straffbart   i  Sverige  att  besticka  en  utländsk
parlamentsledamot  eller  minister  och  vissa andra
utövare  av  offentliga  funktioner. Vidare föreslås
ändringar  i reglerna om hinderverkan  av  utländska
brottmålsdomar.  De sistnämnda ändringarna motsvarar
dem som föreslås på  grund av bedrägerikonventionen.
Slutligen föreslås i denna  del  att  det inte skall
krävas  åtalsangivelse  eller  att  åtal skall  vara
påkallat från allmän synpunkt för att  åtal skall få
väckas  för  bestickning gentemot eller mutbrott  av
vissa   befattningshavare   i   EU-administrationen.
Sådana krav  skall  inte heller ställas för åtal för
bestickning  av  utländska  parlamentsledamöter  och
ministrar. Enligt  regeringen  framstår det inte som
motiverat att kräva åtalsangivelse i dessa fall.




Skattefrågor




I   en   OECD-rekommendation   från   år   1996   om
skattebehandling  av  mutor åtar sig medlemsstaterna
bl.a. att vägra avdrag  vid  taxeringen  för  mutor.
Enligt  rekommendationen skall de medlemsländer  som
inte redan vägrar avdrag för sådana utgifter se över
sin  skattelagstiftning   i  syfte  att  införa  ett
avdragsförbud     för    mutor    till     utländska
statstjänstemän.


Regeringen föreslår  att det i skattelagstiftningen
införs ett uttryckligt  avdragsförbud  för mutor och
andra   otillbörliga  belöningar.  Skattemyndigheten
skall göra  anmälan till åklagare så snart det finns
anledning  anta  att  den  skattskyldige  gjort  sig
skyldig till  bestickning.  Enligt regeringen är det
tveksamt  om  avdrag är uteslutet  redan  enligt  nu
gällande  regler.  Det  föreslagna  avdragsförbudets
räckvidd är inte begränsad enbart till kostnader för
bestickning av utländska tjänstemän utan gäller hela
den personkrets  som avses i 17 kap. 7 § och 20 kap.
2 § brottsbalken.




Domstolsprotokollet




Enligt  protokollet   kan   medlemsstaterna   begära
förhandsavgörande av EG-domstolen rörande tolkningen
av bedrägerikonventionen och korruptionsprotokollet.
Protokollet  är uppbyggt så att medlemsstaterna  kan
välja om de vill  ge  EG-domstolen  denna  roll. Det
krävs en förklaring från respektive medlemsstat  för
att  göra detta möjligt. Staterna kan också välja om
de    vill     låta    möjligheten    att    inhämta
förhandsavgöranden omfatta alla domstolar eller bara
dem vars avgöranden inte kan överklagas.


Regeringen   föreslår   att   riksdagen   godkänner
protokollet. Vidare föreslås att riksdagen godkänner
att Sverige avger  en  förklaring  som  innebär  att
svenska   domstolar   ges   möjlighet   att  inhämta
förhandsavgöranden  från  EG-domstolen (artikel  2).
Denna möjlighet skall inte  begränsas till domstolar
i sista instans.


Någon lagstiftningsåtgärd är  inte påkallad i denna
del. I lagen (1997:895) om rätt  för  svensk domstol
att  begära  förhandsavgörande  från EG-domstolen  i
vissa fall finns nämligen redan generellt  utformade
bestämmelser i ämnet.




Överväganden




Utskottet  konstaterar inledningsvis att bedrägerier
och  andra  oegentligheter   som   riktar   sig  mot
Europeiska   gemenskapernas   finansiella  intressen
utgör  ett  allvarligt  problem.  Som  framgår  ovan
uppgick dessa bara under år 1997 till  12  miljarder
kronor.   En  oförmåga  att  bekämpa  denna  -  ofta
organiserade    -    brottslighet    får   betydande
återverkningar på såväl gemenskapernas  som Sveriges
ekonomi.  Om  inte medlemsstaterna vidtar gemensamma
och kraftfulla  åtgärder  mot denna brottslighet kan
det  också få till följd att  unionens  trovärdighet
förringas.  Som  regeringen  konstaterar  är det ett
starkt  svenskt  intresse  att oegentligheterna  med
gemenskapernas medel bringas  till  ett  minimum och
att de som i sådant sammanhang begår brott  upptäcks
och  lagförs.  Finansutskottet  har  också vid flera
tillfällen  framhållit  att  det  är  angeläget  för
Sverige att gemenskapsmedel används på  ett  korrekt
sätt   (se   bl.a.   bet.   1997/98:FiU20  s.  212).
Justitieutskottet delar även regeringens uppfattning
att konventionsbestämmelserna bör kunna tillämpas så
snart som möjligt mellan medlemsstaterna.  Utskottet
tillstyrker således regeringens förslag att godkänna
bedrägerikonventionen   och  den  till  konventionen
kopplade  förklaringen. Utskottet  tillstyrker  även
hithörande lagförslag.


Vad härefter gäller de förslag som tar sikte på att
bekämpa korruption  noterar  utskottet att frågan om
ändrade regler för mutor och bestickning  i utlandet
behandlades   i   utskottet  våren  1997.  Utskottet
noterade då att det  på  det  internationella planet
pågår samarbete bl.a. inom EU som  syftar  till  att
samordna  ländernas  lagstiftning  för  att  bekämpa
korruption  (1996/97:JuU7  s. 9 f).  Utskottet  fann
inte  skäl  att  frångå  den  gällande ordningen och
avstyrkte det då aktuella motionsyrkandet.


Utskottet kan nu konstatera att det internationella
samarbetet  - som har stor betydelse  i  kampen  mot
korruptionens   skadeverkningar   -   burit   frukt.
Utskottet   välkomnar   därför  regeringens  förslag
såvitt gäller godkännande av korruptionsprotokollet,
korruptionskonventionen och  OECD-konventionen,  och
utskottet  tillstyrker  förslagen  om godkännande av
dessa    instrument    samt    därtill    anslutande
förklaringar och lagändringar. Utskottet tillstyrker
även        regeringens       förslag       avseende
domstolsprotokollet       och       ändringen      i
kommunalskattelagen (1928:370).




Enklare regler




I motion Ju14 (c) hävdas att de svenska reglerna som
rör stöd från EU är för krångliga, och  motionärerna
befarar  att detta ökar risken för att enskilda  och
organisationer  utan avsikt utnyttjar EU-stöd på ett
otillåtet sätt.


I propositionen  gör  regeringen, som framgår ovan,
den bedömningen att de flesta  av  de  åtaganden  om
kriminalisering   med  anknytning  till  budgetarnas
utgiftssida som görs  i  bedrägerikonventionen redan
täcks av svensk strafflagstiftning.  Som  exempel på
vilka  brott som kan komma i fråga nämner regeringen
bedrägeri,  oredligt förfarande, osann försäkran och
brukande av osann urkund. För ansvar för dessa brott
krävs uppsåt, vilket följer av bestämmelsen i 1 kap.
2  §  första stycket  brottsbalken.  På  samma  sätt
förhåller  det  sig med den av regeringen föreslagna
och av utskottet  ovan  tillstyrkta  bestämmelsen om
subventionsmissbruk.    Gärningsmannen   skall    ha
kännedom om de föreskrifter eller villkor som gäller
för  bidraget  eller  förmånen.   Likaså  krävs  att
gärningsmannen  inser  att  bidraget eller  förmånen
används eller utnyttjas felaktigt. Hans uppsåt skall
också  omfatta  att det som missbrukats  helt  eller
delvis utgjorts av EG-medel.


I samband med att utskottet behandlade en skrivelse
från    regeringen   om    ett    nytt    offentligt
rättsinformationssystem     (bet.     1998/99:JuU11)
uttalade  utskottet  att  det alltid måste  vara  en
strävan  att  göra  språket  i   t.ex.   lagar   och
förordningar  så  enkelt  och klart som möjligt. Ett
språkvårdande  arbete pågår  också  sedan  länge  på
många  håll inom  den  offentliga  förvaltningen.  I
Regeringskansliet  finns t.ex. en särskild enhet med
uppgift bl.a. att granska  -  och  förbättra  -  den
språkliga utformningen av lagar och förordningar.


Utskottet  vill  inledningsvis framhålla att frågan
om  reglerna  rörande   EG-stöd   är  ändamålsenligt
utformade      eller     inte     faller     utanför
justitieutskottets beredningsområde.


När det gäller farhågorna för att regelverken är så
krångliga att de  riskerar att leda till oavsiktligt
utnyttjande på ett  otillåtet  sätt  vill  utskottet
framhålla att straffansvar i sådana fall inte  synes
kunna  komma  i fråga. Oavsett om någon kan straffas
eller inte är det dock enligt utskottets uppfattning
ett krav att reglerna är lätta att förstå. För denna
ståndpunkt  talar   inte   minst  intresset  av  att
gemenskapsmedel inte skall förslösas bara för att de
bidragssökande   inte  inser  att   de   gör   något
otillåtet.  Utskottet  håller  dessutom  självfallet
fast vid den  uppfattning som kom till uttryck i det
nyss nämnda betänkandet.  Med  det anförda avstyrker
utskottet motion Ju14.




Övrigt




Utskottet    noterar   att   ett   godkännande    av
korruptionskonventionen,  domstolsprotokollet  jämte
de  förklaringar som tar sikte på förhandsavgöranden
från   EG-domstolen   innebär  att  beslutskompetens
överlåts  till  EG  eftersom  sådana  avgöranden  är
bindande.  Beträffande   moment   2   i   utskottets
hemställan (punkterna 3 och 4 i regeringens  förslag
till  beslut)  skall  beslut  därför  fattas  i  den
ordning  som föreskrivs i 10 kap. 5 § första stycket
regeringsformen.


Utskottet  har  uppmärksammat  att  de  lydelser av
bedrägerikonventionen,       korruptionsprotokollet,
korruptionskonventionen och domstolsprotokollet  som
återges  i  propositionen  i  vissa  avseenden  inte
överensstämmer med originaltexterna. Rätt lydelse av
de  nämnda  dokumenten  framgår  av  de  bilagor som
fogats    till    betänkandet.    Avvikelser    från
propositionen har markerats med noter.


I  övrigt  har  utskottet  ingenting att anföra med
anledning av propositionen eller motionen.


Hemställan
Utskottet hemställer


1.    beträffande    bedrägerikonventionen
m.m.


att riksdagen godkänner


dels   konventionen  om  skydd   av   Europeiska
gemenskapernas  finansiella  intressen  med  den
förklaring  beträffande artikel 7 i konventionen
som regeringen förordat,


dels protokollet  till  konventionen om skydd av
Europeiska gemenskapernas  finansiella intressen
med  den  förklaring  beträffande  artikel  6  i
protokollet som regeringen förordat,


dels   OECD-konventionen    om   bekämpande   av
bestickning av utländska offentliga tjänstemän i
internationella   affärsförbindelser   med   den
förklaring beträffande artikel 15 i konventionen
som regeringen förordat,


2.   beträffande   korruptionskonventionen
m.m.


att riksdagen godkänner


dels konventionen  om  kamp  mot  korruption som
tjänstemän  i  Europeiska  gemenskaperna   eller
Europeiska  unionens  medlemsstater är delaktiga
i, med de förklaringar beträffande artiklarna 7,
10,  12  och  13 i konventionen  som  regeringen
förordat,


dels   protokollet   om   förhandsavgörande   av
Europeiska   gemenskapernas   domstol   angående
tolkningen   av   konventionen   om   skydd   av
Europeiska  gemenskapernas finansiella intressen
med  den  förklaring  beträffande  artikel  2  i
protokollet som regeringen förordat,


3. beträffande regeringens lagförslag


att riksdagen antar regeringens förslag till


a) lag om ändring i brottsbalken,


b)   lag   om  ändring   i   kommunalskattelagen
(1928:370).


4. beträffande enklare regler


att riksdagen avslår motion 1998/99:Ju14.


res. (c)


Stockholm den 9 mars 1999




På justitieutskottets vägnar




Gun Hellsvik






I beslutet har deltagit:  Gun  Hellsvik  (m), Ingvar
Johnsson   (s),   Märta   Johansson  (s),  Margareta
Sandgren  (s), Alice Åström  (v),  Ingemar  Vänerlöv
(kd), Anders  G  Högmark  (m),  Ann-Marie Fagerström
(s),  Maud  Ekendahl (m), Helena Frisk  (s),  Morgan
Johansson  (s),   Yvonne   Oscarsson   (v),   Ragnwi
Marcelind  (kd),  Jeppe Johnsson (m), Kia Andreasson
(mp), Gunnel Wallin (c) och Siw Persson (fp).


Reservation
Enklare regler (mom. 4)




Gunnel Wallin (c) anför:




Jag anser att det finns  en  risk  att  de krångliga
reglerna  kring stödet från EG ökar risken  för  att
enskilda medborgare, organisationer och företag utan
avsikt överutnyttjar  möjligheterna  till  stöd från
EG.  Regelverken måste utformas så att de inte  ökar
risken  för  att  brott  begås.  Det  bör ankomma på
regeringen  att  se  över gällande bestämmelser  och
vidta åtgärder med anledning av vad jag nu anfört.




Jag anser att utskottets  hemställan  under moment 4
bort ha följande lydelse:


4. beträffande enklare regler


att riksdagen med anledning av motion  1998/99:Ju14  som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts
i reservationen.


Särskilda yttranden




1. Regeringens förslag (mom. 1, 2 och 3)




Kia Andreasson (mp) anför:




Miljöpartiet   delar  regeringens  ståndpunkter  att
bedrägerier och  andra oegentligheter som riktar sig
mot Europeiska gemenskapernas  finansiella intressen
utgör ett allvarligt problem, och  vi  välkomnar  de
förslag   som   förs  fram  i  propositionen.  Andra
strukturella fel  inom  unionen som bör åtgärdas, är
den  stora  byråkratin  samt  bidragskarusellen  som
utgör   grogrund   för   bedrägerier    och    andra
oegentligheter. Dock är det inte i första hand genom
att    vidtaga   åtgärder   mot   brottslighet   som
bedrägerier och korruption inom EU kan bekämpas; den
viktigaste  åtgärden  för att komma åt EU-korruption
är  ökad  insyn  och  öppenhet   i  EU-kommissionen.
Sverige    måste   med   ökad   kraft   verka    för
offentlighetsprincipen  och  meddelarskydd  på  alla
nivåer inom EU.




2. Enklare regler (mom. 4)




Gun   Hellsvik  (m),  Anders  G  Högmark  (m),  Maud
Ekendahl  (m),  Jeppe  Johnsson  (m) och Siw Persson
(fp) anför:




Varje  reglerings-  och subventionspolitik  riskerar
att leda till missbruk och oegentligheter.


Den viktigaste åtgärden för att minska olika former
av missbruk och bedrägerier  är därför en långsiktig
avreglering,    regelförenklingar    och    minskade
subventioner. Sveriges  regering  bör därför agera i
denna riktning.


Regeringens lagförslag




Bedrägerikonventionen




RÅDETS AKT




av den 26 juli 1995
om utarbetandet av konventionen om skydd av
Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen


(95/C 316/03)




EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA AKT




med  beaktande  av Fördraget om Europeiska  unionen,
särskilt artikel K.3.2c i detta, och




med beaktande av följande:




För   att   förverkliga   unionens   mål   betraktar
medlemsstaterna  kampen mot bedrägeri som riktar sig
mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
som en fråga av gemensamt  intresse  som ingår i det
samarbete som inrättats med stöd av avdelning  VI  i
fördraget.




För  att  med full kraft bekämpa sådant bedrägeri är
det nödvändigt  att träffa en första överenskommelse
som snarast skall kompletteras med en annan juridisk
akt  i  syfte  att  förstärka   det  straffrättsliga
skyddet  för  Europeiska gemenskapernas  finansiella
intressen.




RÅDET




BESLUTAR  att  upprätta  den  konvention  vars  text
återfinns  i  bilagan   och   som   denna   dag  har
undertecknats  av  företrädare  för  regeringarna  i
unionens medlemsstater,




REKOMMENDERAR     att    konventionen    antas    av
medlemsstaterna     i     enlighet     med     deras
konstitutionella bestämmelser.




Utfärdad i Bryssel den 26 juli 1995.




På rådets vägnar


J.    A.   BELLOCH
JULBE


Ordförande




KONVENTION




som utarbetats på grundval av artikel K.3 i
fördraget om Europeiska
unionen om skydd av Europeiska gemenskapernas
finansiella
intressen




DE   HÖGA   FÖRDRAGSSLUTANDE   PARTERNA  till  denna
konvention, Europeiska unionens medlemsstater,




SOM HÄNVISAR till Europeiska unionens  råds  akt  av
den 26 juli 1995[1]*,




SOM  ÖNSKAR  säkerställa  att  deras straffrättsliga
bestämmelser  på  effektivt  sätt  bidrar  till  att
skydda    Europeiska    gemenskapernas   finansiella
intressen,




SOM UPPMÄRKSAMMAR att bedrägerier som riktar sig mot
gemenskapernas inkomster  och  utgifter i många fall
inte är begränsade till ett enda  land  och  att  de
ofta genomförs i form av organiserad brottslighet,




SOM  ÄR  ÖVERTYGADE  om  att  skyddet för Europeiska
gemenskapernas  finansiella  intressen   skall  vara
sådant  att  alla bedrägliga förfaranden som  riktar
sig   mot   dessa   intressen   blir   föremål   för
straffrättslig  lagföring  och  att det krävs att en
gemensam definition införs i detta syfte,




SOM ÄR ÖVERTYGADE om behovet av att  belägga  sådana
förfaranden   med   effektiva,   proportionella  och
avskräckande  straffrättsliga  påföljder,  utan  att
detta   påverkar   möjligheten  att  använda   andra
påföljder när så är  lämpligt  liksom  om behovet av
att, åtminstone när det är fråga om allvarliga fall,
införa  frihetsberövande  påföljder som kan  medföra
utlämning,




SOM INSER att företag spelar  en  viktig  roll på de
områden    som    finansieras    genom    Europeiska
gemenskapernas   budget   och   att,   under   vissa
omständigheter,  personer  med  befogenhet att fatta
beslut   i   företagen   inte   skall  kunna   undgå
straffrättsligt ansvar,




SOM   ÄR  FAST  BESLUTNA  att  tillsammans   bekämpa
bedrägeri    som    riktar    sig   mot   Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen  genom  att åta
sig  förpliktelser  som  rör jurisdiktion, utlämning
och ömsesidigt samarbete,




HAR ENATS om följande bestämmelser[2]*:




Artikel 1




Allmänna bestämmelser




1.  I  denna konvention förstås  med  bedrägeri  som
riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella
intressen:




a) i fråga  om  utgifter,  varje  uppsåtlig handling
eller  uppsåtlig  underlåtenhet som är  att  hänföra
till




- användning eller presentation av falska, felaktiga
eller ofullständiga  uppgifter  eller  dokument,  om
detta   leder   till   att   medel  från  Europeiska
gemenskapernas  allmänna  budget   eller   från   de
budgetar  som  förvaltas av Europeiska gemenskaperna
eller för deras  räkning otillbörligen uppbärs eller
innehålls,




- undanhållande av  information  som  skall lämnas i
enlighet  med  särskilda föreskrifter, om  gärningen
har samma effekt,




- användning av  sådana medel för andra syften än de
som medlen ursprungligen har beviljats för,




b) i fråga om inkomster,  varje  uppsåtlig  handling
eller  uppsåtlig  underlåtenhet  som  är att hänföra
till




- användning eller presentation av falska, felaktiga
eller  ofullständiga  uppgifter  eller dokument,  om
detta   leder   till   att   medel  från  Europeiska
gemenskapernas  allmänna  budget   eller   från   de
budgetar  som  förvaltas av Europeiska gemenskaperna
eller för deras  räkning  minskas  på  ett  olagligt
sätt,




-  undanhållande  av information som skall lämnas  i
enlighet med särskilda  föreskrifter,  om  gärningen
har samma effekt,




-  missbruk av en förmån som lagligen erhållits,  om
gärningen har samma effekt.




2. Om  inte  annat följer av artikel 2.2 skall varje
medlemsstat vidta  nödvändiga  och lämpliga åtgärder
för att överföra bestämmelserna  i  punkt 1 till den
nationella  straffrätten  så att de förfaranden  som
avses där beläggs med straff.




3. Om inte annat följer av  artikel  2.2 skall varje
medlemsstat också vidta nödvändiga åtgärder  för att
uppsåtligt      upprättande     eller     uppsåtligt
tillhandahållande   av   falska,   felaktiga   eller
ofullständiga  uppgifter  eller dokument som har den
effekt som anges i punkt 1,  beläggs  med  straff om
gärningarna  inte  redan  är straffbelagda, antingen
som gärningsmannaskap eller  som medhjälp, anstiftan
eller  försök till bedrägeri enligt  definitionen  i
punkt 1.




4. Bedömningen av om en handling eller underlåtenhet
enligt punkterna  1  och 3 varit uppsåtlig får göras
mot bakgrund av yttre faktiska omständigheter.




Artikel 2




Straffrättsliga påföljder




1. Varje medlemsstat skall  vidta de åtgärder som är
nödvändiga för att sådana förfaranden  som  avses  i
artikel  l,  liksom medhjälp, anstiftan eller försök
till de gärningar  som  avses i artikel 1.1, beläggs
med  effektiva,  proportionella   och   avskräckande
straffrättsliga  påföljder, däribland, åtminstone  i
allvarliga fall, frihetsberövande  påföljder som kan
medföra  utlämning,  varvid det står klart  att  med
allvarliga fall[3]* menas  de  bedrägerier  som  rör
minst   det   minimibelopp   som  varje  medlemsstat
fastställt. Detta minimibelopp får inte överstiga 50
000 ecu.




2. När det är fråga om mindre allvarliga bedrägerier
som avser värden understigande 4 000 ecu och när det
inte  föreligger  några  försvårande  omständigheter
enligt statens lagstiftning  kan en medlemsstat dock
föreskriva andra påföljder än  de  som anges i punkt
1.




3. Europeiska unionens råd kan enhälligt  ändra  den
värdegräns som anges i punkt 2.




Artikel 3




Straffrättsligt ansvar för företagsledare




Varje  medlemsstat  skall  vidta nödvändiga åtgärder
för  att  företagsledare eller  andra  personer  med
befogenhet  att  fatta  beslut  eller utöva kontroll
inom  företaget  skall kunna hållas  straffrättsligt
ansvariga  enligt  de  principer  som  anges  i  den
nationella rätten, i fråga om bedrägerier som riktar
sig   mot   Europeiska  gemenskapernas   finansiella
intressen och  som  avses  i artikel 1, om gärningen
har begåtts för företagets räkning  av en person som
är underställd dem.




Artikel 4




Jurisdiktion




l. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder
för att kunna utöva jurisdiktion över  de  gärningar
som  staten  har  belagt  med straff i enlighet  med
artikel 1 och artikel 2.1 när[4]*




-  bedrägeri,  delaktighet  i   eller   försök  till
bedrägeri  mot Europeiska gemenskapernas finansiella
intressen  helt   eller   delvis   begås  inom  dess
territorium liksom bedrägeri där vinningen uppkommer
inom det territoriet,




- en person inom dess territorium medvetet medverkar
till eller anstiftar sådant bedrägeri  inom en annan
medlemsstats territorium,




-   gärningsmannen   är  medborgare  i  den  berörda
medlemsstaten varvid dock  den  statens lagstiftning
får ställa som villkor att gärningen  är  belagd med
straff i den stat där den begicks.




2.  Varje  medlemsstat  får,  i  samband med anmälan
enligt artikel 11.2, förklara att den inte avser att
tillämpa  tredje  strecksatsen  i punkt  1  i  denna
artikel.




Artikel 5




Utlämning och åtal




1.  Varje  medlemsstat  som  enligt  sin  nationella
lagstiftning  inte  utlämnar  sina  egna  medborgare
skall vidta nödvändiga åtgärder för att kunna  utöva
jurisdiktion  i  fråga  om  gärningar som staten har
belagt  med  straff i enlighet  med  artikel  1  och
artikel  2.1[5]*   och  som  begåtts  av  dess  egna
medborgare utanför dess territorium.




2. När en medborgare  i  en medlemsstat anklagas för
att i en annan medlemsstat  ha  begått  en straffbar
gärning   som  beskrivs  i  artikel  1  och  artikel
2.1[6]*,  och   medlemsstaten  inte  utlämnar  denna
person till den andra  medlemsstaten enbart på grund
av dennes medborgarskap, skall den överlämna ärendet
till  sina behöriga myndigheter  för  åtal,  om  det
finns anledning  till  detta. För att göra lagföring
möjlig skall akter, upplysningar och föremål som rör
gärningen överlämnas i enlighet med bestämmelserna i
artikel   6   i  den  europeiska   konventionen   om
utlämning.   Den   ansökande   medlemsstaten   skall
underrättas om  vilka  rättsliga  åtgärder  som  har
vidtagits och resultatet av dessa.




3.  I  fråga  om  bedrägeri  som  har riktat sig mot
Europeiska gemenskapernas finansiella  intressen får
en  medlemsstat inte vägra utlämning enbart  på  den
grunden  att  det rör sig om skattebrott eller brott
mot tullbestämmelser.




4. Vad som avses  med "medlemsstats egna medborgare"
skall i denna artikel  tolkas  i  enlighet med varje
förklaring som den staten har lämnat  enligt artikel
6.1  b)  och  c)  i  den europeiska konventionen  om
utlämning.




Artikel 6




Samarbete




1. Om ett bedrägeri enligt  definitionen i artikel 1
är   belagt   med   straff   och   rör   minst   två
medlemsstater,    skall   dessa   stater   samarbeta
effektivt   vid   förundersökning,   lagföring   och
straffverkställighet,     t.ex.    genom    inbördes
rättshjälp,  utlämning,  överförande   av  lagföring
eller verkställighet av domar som har meddelats i en
annan medlemsstat.




2.  När fler än en medlemsstat har jurisdiktion  och
har möjlighet  att  väcka  åtal  för  samma gärning,
skall de berörda medlemsstaterna samarbeta  för  att
avgöra  vem  av dem som skall lagföra gärningsmannen
eller gärningsmännen  så att lagföringen, där det är
möjligt, kan ske i en och samma medlemsstat.




Artikel 7




Ne bis in idem




1.   Medlemsstaterna   skall    i   sin   nationella
straffrättsliga lagstiftning tillämpa  principen att
en  person som slutligt dömts i en medlemsstat  inte
får  lagföras   för   samma   gärning   i  en  annan
medlemsstat ("ne bis in idem"), om påföljden  -  vid
fällande  dom  -  har  verkställts,  håller  på  att
verkställas eller inte längre kan verkställas enligt
det dömande landets lag.




2.  Varje  medlemsstat  får,  i  samband med anmälan
enligt  artikel 11.2, förklara att  den  inte  skall
vara bunden  av  punkt 1 i denna artikel i ett eller
flera av följande fall:




a) om den gärning  som  har legat till grund för den
dom som har meddelats i en  annan  stat begåtts inom
medlemsstatens territorium, helt eller delvis; i det
senare  fallet  skall detta undantag inte  gälla  om
gärningen delvis  har  begåtts inom den medlemsstats
territorium där domen har meddelats,




b) om den gärning som har  legat  till grund för den
dom  som har meddelats i en annan stat  har  riktats
mot den  medlemsstatens säkerhet eller andra för den
staten lika viktiga intressen,




c) om den  gärning  som har legat till grund för den
dom som har meddelats i en annan stat har begåtts av
en offentlig tjänsteman  i  medlemsstaten  i fråga i
strid med dennes tjänsteåligganden.




3.  De  undantag  som  gjorts  till  föremål  för en
förklaring   enligt   punkt   2   skall   inte  vara
tillämpliga,  om den berörda medlemsstaten på  grund
av samma gärning har begärt att en annan medlemsstat
skall lagföra personen  i  fråga  eller har beviljat
utlämning av denne.




4.   Tillämpliga   bilaterala   eller  multilaterala
överenskommelser    som    har    ingåtts     mellan
medlemsstater   och   därtill  hörande  förklaringar
påverkas inte av denna artikel.




Artikel 8




Domstolen




1. Alla tvister mellan  medlemsstater  om tolkningen
eller tillämpningen av denna konvention  skall först
behandlas   i   rådet,  enligt  det  förfarande  som
föreskrivs i avdelning  VI i Fördraget om Europeiska
unionen, i avsikt att uppnå en lösning.




Om ingen lösning har uppnåtts  inom  sex månader kan
en  av  parterna  i  tvisten  överlämna frågan  till
Europeiska gemenskapernas domstol.




2. Alla tvister mellan en eller  flera medlemsstater
och   Europeiska   gemenskapernas   kommission    om
tillämpningen  av  artikel  1  och  10  i[7]*  denna
konvention  som  inte kunnat lösas genom förhandling
kan hänskjutas till domstolen.




Artikel 9




Nationella föreskrifter




Bestämmelserna  i  denna   konvention  hindrar  inte
medlemsstaterna  från  att  besluta   om  nationella
föreskrifter  som  går  utöver  de skyldigheter  som
följer av denna konvention.




Artikel 10




Överlämnande av information




1.    Medlemsstaterna    skall    till    Europeiska
gemenskapernas  kommission  överlämna texterna  till
den   nationella   lagstiftning  som   genomför   de
skyldigheter som följer  av  bestämmelserna  i denna
konvention.




2.  För  tillämpningen av denna konvention skall  de
höga fördragsslutande parterna i Europeiska unionens
råd fastställa  vilka uppgifter som skall överlämnas
eller utväxlas mellan  medlemsstaterna, eller mellan
dem och kommissionen samt hur detta skall ske.




Artikel 11




Ikraftträdande




l. Denna konvention skall antas av medlemsstaterna i
enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.




2.  Medlemsstaterna skall  till  generalsekreteraren
för  Europeiska  unionens  råd  anmäla  att  de  har
genomfört  de förfaranden som deras konstitutionella
bestämmelser  kräver  för att denna konvention skall
kunna antas.




3.  Denna konvention träder  i  kraft  nittio  dagar
efter  det  att den sista medlemsstaten har gjort en
sådan anmälan som avses i punkt 2.




Artikel 12




Anslutning




1. Denna konvention  står  öppen  för anslutning för
varje stat som blir medlem i Europeiska unionen.




2.  Texten  till denna konvention, avfattad  på  den
anslutande statens språk och utarbetad av Europeiska
unionens råd, skall vara giltig.




3.  Anslutningsinstrumenten   skall   deponeras  hos
depositarien.




4.  För  en  stat som ansluter sig till konventionen
träder denna i kraft nittio dagar efter depositionen
av anslutningsinstrumentet,  eller, om den ännu inte
har trätt i kraft då denna period  löper ut, den dag
då konventionen träder i kraft.




Artikel 13




Depositarien




1. Generalsekreteraren för Europeiska  unionens  råd
är depositarie för denna konvention.




2. Depositarien skall i
Europeiska gemenskapernas
officiella tidning
offentliggöra antaganden och
anslutningar, förklaringar
och reservationer liksom alla
andra anmälningar som rör
denna konvention.




**FOOTNOTES**


[1]:* Avvikande lydelse i prop. 1998/99:32.


[2]:


[3]:* Avvikande lydelse i prop. 1998/99:32.


[4]:


[5]:* Avvikande lydelse i prop. 1998/99:32.


[6]:


[7]:* Avvikande lydelse i prop. 1998/99:32.
Protokollet till bedrägerikonventionen


(Rättsakter som antagits med tillämpning av
avdelning VI i Fördraget om Europeiska
unionen)


RÅDETS AKT


av den 27 september 1996
om upprättande av ett protokoll till konventionen
om skydd av
Europeiska gemenskapernas finansiella intressen




(96/C 313/01)






EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA AKT




med  beaktande  av  Fördraget om Europeiska unionen,
särskilt artikel
K 3.2 c i detta, och




med beaktande av följande:




Vid  förverkligandet  av   unionens   mål  betraktar
medlemsstaterna kampen mot brottslighet,  som riktar
sig   mot   Europeiska   gemenskapernas  finansiella
intressen, som en fråga av  gemensamt  intresse  som
ingår  i  det  samarbete  som  inrättats med stöd av
avdelning VI i fördraget,




Rådet upprättade genom sin akt den 26 juli 1995, som
en   första   åtgärd,  konventionen  om   skydd   av
Europeiska  gemenskapernas   finansiella  intressen,
vilken  särskilt  avser kampen mot  bedrägerier  som
riktar sig mot dessa intressen.




Som en andra etapp är det nödvändigt att komplettera
denna konvention med  ett protokoll som särskilt har
till syfte att bekämpa  sådan  korruption  i  vilken
tjänstemän,    såväl   nationella   tjänstemän   som
gemenskapstjänstemän,  är  inblandade och som skadar
eller    kan    skada    Europeiska   gemenskapernas
finansiella intressen.




RÅDET




FASTSTÄLLER att det protokoll, vars text återfinns i
bilagan  och  som  denna dag  har  undertecknats  av
företrädarna    för    regeringarna    i    unionens
medlemsstater, härmed har upprättats,




REKOMMENDERAR att medlemsstaterna  antar protokollet
i  enlighet  med  deras  respektive konstitutionella
bestämmelser.




Utfärdad i Bryssel den 27 september 1996.


På rådets vägnar


M.          LOWRY,
ordförande




PROTOKOLL




som upprättats på grundval av artikel K 3 i
Fördraget om
Europeiska unionen, till konventionen
om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella
intressen




DE   HÖGA   FÖRDRAGSSLUTANDE   PARTERNA  till  detta
protokoll, medlemsstater i Europeiska unionen,




SOM HÄNVISAR TILL Europeiska unionens  råds  akt  av
den tjugosjunde september nittonhundranittiosex[8]*,




SOM ÖNSKAR uppnå att deras strafflagstiftning på ett
effektivt  sätt bidrar till att skydda de Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen,




SOM KONSTATERAR  hur viktig konventionen om skydd av
Europeiska gemenskapernas  finansiella  intressen av
den 26 juli 1995 är för att bekämpa bedrägerier  som
riktar sig mot gemenskapens inkomster och utgifter,




SOM   ÄR  MEDVETNA  om  det  faktum  att  Europeiska
gemenskapernas   finansiella  intressen  kan  skadas
eller hotas av andra  straffrättsliga överträdelser,
bland  annat  korruption  som  begås  mot  eller  av
tjänstemän,       såväl        nationella        som
gemenskapstjänstemän,  som  har  ansvar för uppbörd,
förvaltning eller utbetalning av gemenskapsmedel som
de kontrollerar,




SOM BEAKTAR att personer av olika  nationalitet  som
är anställda av olika offentliga institutioner eller
organ  kan  vara  inblandade i sådan korruption. För
att  få  till  stånd effektiva  åtgärder  mot  sådan
verksamhet med internationella  förgreningar  är det
viktigt  att  det  finns  en samstämmig bedömning av
dessas  straffvärda  karaktär   i   medlemsstaternas
straffrättsliga lagstiftning,




SOM    KONSTATERAR    att    flera    medlemsstaters
straffrättsliga       lagstiftning       beträffande
lagöverträdelser  som begåtts vid tjänsteutövning  i
allmänhet och som rör  korruption i synnerhet endast
avser handlingar som begåtts av eller mot nationella
tjänstemän och inte, eller  endast  i undantagsfall,
omfattar    sådana    gärningar    som    inbegriper
gemenskapstjänstemän  eller  tjänstemän  från  andra
medlemsstater,




SOM  ÄR  ÖVERTYGADE  om  att  det är nödvändigt  att
anpassa den nationella lagstiftningen  i den mån den
inte straffbelägger korruption som skadar  eller som
kan   skada  Europeiska  gemenskapernas  finansiella
intressen,   och   där   gemenskapstjänstemän  eller
tjänstemän från andra medlemsstater är inblandade,




SOM LIKASÅ ÄR ÖVERTYGADE om  att en sådan anpassning
av de nationella lagstiftningarna,  när  det  gäller
gemenskapstjänstemän anställda av gemenskapen,  inte
bör begränsas till bestickning och mutbrott utan bör
utsträckas  till att omfatta andra brott som drabbar
eller kan drabba Europeiska gemenskapernas inkomster
eller  utgifter,   däribland   lagöverträdelser  som
begåtts av eller mot de personer som har det största
ansvaret,




SOM BEAKTAR att det likaså är lämpligt  att upprätta
ändamålsenliga  bestämmelser  beträffande behörighet
och  ömsesidigt  samarbete  utan  att   detta  skall
påverka    de   juridiska   villkoren   för   dessas
tillämpning  i  konkreta  fall, vilket vid behov kan
inbegripa hävande av immunitet,




SOM SLUTLIGEN BEAKTAR att det  är  lämpligt att göra
de relevanta bestämmelserna i konventionen  om skydd
av  Europeiska  gemenskapernas finansiella intressen
av   den   26   juli   1995    tillämpliga   på   de
lagöverträdelser som avses i detta protokoll,




HAR ENATS OM FÖLJANDE BESTÄMMELSER.




Artikel 1




Definitioner




I detta protokoll förstås med:[9]*




1. a) tjänsteman: alla tjänstemän,  såväl nationella
som gemenskapstjänstemän, inklusive alla  nationella
tjänstemän från en annan medlemsstat.




b) gemenskapstjänsteman:




-    varje    person   som   är   tjänsteman   eller
kontraktsanställd   i   den   mening   som  avses  i
tjänsteföreskrifterna  för  tjänstemän  i Europeiska
gemenskaperna  eller  i  anställningsvillkoren   för
övriga anställda i Europeiska gemenskaperna,




-   varje   person   som   ställts  till  Europeiska
gemenskapernas förfogande av  medlemsstaterna  eller
av  något  offentligt  eller  privat organ som utför
uppgifter   som   motsvarar   dem   som   Europeiska
gemenskapernas  tjänstemän  eller  övriga  anställda
utför.




Medlemmar i de organ som bildats enligt fördragen om
upprättandet av Europeiska gemenskaperna  samt dessa
organs  personal likställs med gemenskapstjänstemän,
om de inte  omfattas  av  tjänsteföreskrifterna  för
tjänstemän    i   Europeiska   gemenskaperna   eller
anställningsvillkoren   för   övriga   anställda   i
Europeiska gemenskaperna,




c)  nationell tjänsteman: tolkas med hänvisning till
den definition  tjänsteman eller ämbetsman har i den
nationella rätten  i  den medlemsstat där personen i
fråga  innehar  denna egenskap  vid  tillämpning  av
straffrätten i den staten.




När  det gäller rättsliga  åtgärder  beträffande  en
tjänsteman  från  en medlemsstat, vilka vidtas av en
annan medlemsstat,  behöver  den  sistnämnda  staten
tillämpa definitionen av tjänsteman endast i den mån
definitionen   överensstämmer  med  dess  nationella
lagstiftning.




2.  konvention: den  konvention  som  utarbetats  på
grundval  av  artikel  K 3 i Fördraget om Europeiska
unionen,  om  skydd  av  Europeiska   gemenskapernas
finansiella intressen den 26 juli 1995 ([10]1).




Artikel 2




Mutbrott




1.  I  detta  protokoll  avses  med  mutbrott  varje
avsiktlig  handling som utförs av en tjänsteman  för
att, direkt eller genom tredje man, för egen räkning
eller för tredje  mans räkning, begära eller ta emot
förmåner, oavsett art,  eller  att  acceptera löften
härom  för  att  på  ett sätt som strider  mot  hans
officiella förpliktelser utföra eller inte utföra en
handling i tjänsten eller vid utövandet av tjänsten,
och   som   skadar   eller  kan   skada   Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen.




2. Varje medlemsstat skall  vidta  de  åtgärder  som
behövs  för att säkra att en sådan gärning som avses
i punkt 1 straffbeläggs.




Artikel 3




Bestickning




l. I detta  protokoll  avses  med  bestickning varje
avsiktlig handling som utförs av en  person  för att
direkt  eller  genom tredje man utlova eller bevilja
en förmån, oavsett art, till en tjänsteman, för egen
räkning eller för tredje mans räkning, för att denne
på  ett  sätt  som   strider   mot  hans  officiella
förpliktelser  skall  utföra  eller   underlåta  att
utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av
tjänsten  och som skadar eller kan skada  Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen.




2. Varje medlemsstat  skall  vidta  de  åtgärder som
behövs för att säkra att en sådan gärning  som avses
i punkt 1 straffbeläggs.




Artikel 4




Likabehandling




1.  Varje  medlemsstat  skall vidta de åtgärder  som
behövs  för  att säkra att  beskrivningarna  i  dess
strafflagstiftning  av  överträdelser  som  utgör en
sådan  gärning  som avses i artikel 1 i konventionen
när  de  begås  av dess  nationella  tjänstemän  vid
tjänsteutövning  tillämpas   på   samma   sätt   när
överträdelserna  begås  av  gemenskapstjänstemän vid
tjänsteutövning.




2.  Varje medlemsstat skall vidta  de  åtgärder  som
behövs  för  att  säkra  att  beskrivningarna i dess
strafflagstiftning av de överträdelser  som  avses i
punkt  1  i denna artikel samt i artiklarna 2 och  3
när de begås  av  eller  gentemot ministrarna i dess
regering,  de  valda ledamöterna  i  parlamentariska
församlingar,   ledamöterna    av   landets   högsta
domstolar eller revisionsdomstol vid tjänsteutövning
tillämpas på samma sätt när överträdelserna begås av
eller    gentemot    ledamöterna    av    Europeiska
gemenskapernas   kommission,  av  Europaparlamentet,
domarna i Europeiska  gemenskapernas  domstol  eller
ledamöterna     av     Europeiska     gemenskapernas
revisionsrätt vid tjänsteutövning.




3. Om en medlemsstat har antagit speciella  lagar om
handlingar eller underlåtenhet för vilka ministrarna
i  regeringen  bör  stå till svars, på grund av  den
särskilda politiska ställning  de  har i den staten,
behöver  punkt 2 i denna artikel inte  tillämpas  på
dessa lagar,  under  förutsättning att medlemsstaten
garanterar att den strafflagstiftning  som  genomför
artiklarna  2[11]*,  3  samt punkt 1 i denna artikel
även    omfattar    ledamöterna     av    Europeiska
gemenskapernas kommission.




4.   Punkterna   1,  2  och  3  skall  inte  påverka
tillämpningen     av     de      bestämmelser     om
straffprocessrätt  och  om  fastställande   av  laga
domstol, som är tillämpliga i varje medlemsstat.




5.   Detta   protokoll   skall   tillämpas   i  full
överensstämmelse  med de relevanta bestämmelserna  i
Fördragen    om    upprättandet     av    Europeiska
gemenskaperna,   protokollet   om   immunitet    och
privilegier för Europeiska gemenskaperna, domstolens
stadga  samt  med  de  texter  som  antagits för att
tillämpa dem vad beträffar hävande av immunitet.




Artikel 5




Påföljder




1.  Varje  medlemsstat  skall vidta de åtgärder  som
behövs för att säkra att  de  gärningar  som avses i
artiklarna 2 och 3 samt medverkan till och anstiftan
av    dessa   gärningar   kan   medföra   effektiva,
proportionella och avskräckande påföljder däribland,
åtminstone   i   allvarliga  fall,  frihetsberövande
påföljder vilka kan leda till utlämning.




2. Punkt 1 skall inte  påverka behöriga myndigheters
utövande   av  sina  disciplinära   befogenheter   i
förhållande        till       nationella       eller
gemenskapstjänstemän.  Vid  bestämmandet  av  vilken
straffrättslig  påföljd  som  skall  ådömas  kan  de
nationella domstolarna, i enlighet med principerna i
deras    egen    lagstiftning,   beakta   eventuella
disciplinpåföljder  som  redan  drabbat samma person
för samma uppträdande.




Artikel 6




Behörighet




1. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder
för  att  etablera  sin  behörighet  vad  gäller  de
straffbelagda överträdelser som den har fastställt i
enlighet med artiklarna 2, 3 och 4 när




a) överträdelsen helt eller delvis begåtts  på  dess
territorium,




b)  gärningsmannen är medborgare eller tjänsteman  i
den berörda staten,




c) överträdelsen  har  begåtts  gentemot någon av de
personer  som  avses  i  artikel  1  eller  gentemot
ledamöter  av de institutioner som avses  i  artikel
4.2 och som är medborgare i den berörda staten,




d)  gärningsmannen   är   gemenskapstjänsteman   som
tjänstgör  vid  någon  av  Europeiska gemenskapernas
institutioner eller vid ett organ som bildats enligt
fördragen    om    upprättandet    av     Europeiska
gemenskaperna  och  har  sitt  säte  i  den  berörda
medlemsstaten.




2.  Varje medlemsstat kan vid anmälan enligt artikel
9.2 förklara att den inte kommer att tillämpa, eller
endast   i  särskilda  fall  eller  under  särskilda
omständigheter  kommer  att tillämpa, en eller flera
av bestämmelserna om behörighet i punkt 1 b), c) och
d).




Artikel 7




Samband med konventionen




1. Bestämmelserna i artiklarna  3,  5.1, 5.2 och 5.4
samt  6 i konventionen skall tillämpas  som  om  det
fanns en  hänvisning  till  de gärningar som avses i
artiklarna 2, 3 och 4 i detta protokoll.




2.   Följande  bestämmelser  i  konventionen   skall
tillämpas även på detta protokoll:




- Artikel  7  under  förutsättning  att, om ej annat
uppges  vid  den anmälan som avses i artikel  9.2  i
detta protokoll,  förklaringar  enligt artikel 7.2 i
konventionen även gäller för detta protokoll.




- Artikel 9.




- Artikel 10.




Artikel 8




Domstolen




1. Alla tvister mellan medlemsstater  om  tolkningen
eller  tillämpningen av detta protokoll skall  först
behandlas   i   rådet,  enligt  det  förfarande  som
föreskrivs i avdelning  VI i Fördraget om Europeiska
unionen, i avsikt att nå en lösning.




Om ingen lösning har uppnåtts  inom  sex månader kan
någon  av parterna i tvisten överlämna  frågan  till
Europeiska gemenskapernas domstol.




2. Alla  tvister  som gäller artikel 1, med undantag
av punkt 1 c) artiklarna 2, 3 och 4 samt artikel 7.2
tredje strecksatsen  i  detta  protokoll,  mellan en
eller    flera    medlemsstater    och    Europeiska
gemenskapernas kommission, som inte har kunnat lösas
genom  förhandlingar, kan hänskjutas till Europeiska
gemenskapernas domstol.




Artikel 9




Ikraftträdande




1. Detta  protokoll skall antas av medlemsstaterna i
enlighet  med   deras   respektive  konstitutionella
bestämmelser.




2.  Medlemsstaterna skall  till  generalsekreteraren
för  Europeiska  unionens  råd  anmäla  att  de  har
avslutat  de  förfaranden  som  krävs  enligt  deras
respektive  konstitutionella  bestämmelser  för  att
detta protokoll skall kunna antas.




3. Detta protokoll träder i kraft nittio dagar efter
det  att  den  anmälan som avses i punkt 2 gjorts av
den stat - som vid  tidpunkten  för rådets antagande
av  den  akt  som upprättar det här  protokollet  är
medlem av Europeiska  unionen  -  som  sist  fullgör
denna  formalitet. Om konventionen inte har trätt  i
kraft vid  den tidpunkten träder protokollet i kraft
samtidigt som konventionen.




Artikel 10




Anslutning av nya medlemsstater




1. Detta protokoll  står  öppet  för  anslutning  av
varje stat som blir medlem i Europeiska unionen.




2.  Texten  till  detta  protokoll,  avfattad på den
anslutande  medlemsstatens  språk  och upprättad  av
Europeiska unionens råd, skall vara giltig.




3.   Anslutningsinstrumenten  skall  deponeras   hos
depositarien.




4. För  varje stat som ansluter sig till protokollet
träder detta  i kraft nittio dagar efter det att den
staten  har  deponerat   sitt  anslutningsinstrument
eller, om det ännu inte trätt  i  kraft när perioden
om  nittio  dagar  löpt  ut,  samma  dag  som  detta
protokoll träder i kraft.




Artikel 11




Reservationer




1. Reservationer är inte tillåtna, med  undantag för
sådana som avses i artikel 6.2.




2.  Varje  medlemsstat som gjort en reservation  får
när som helst,  helt  eller delvis, dra tillbaka den
genom      en     anmälan     till     depositarien.
Tillbakadragandet  får  verkan  den dag depositarien
tar emot anmälan.




Artikel 12




Depositarie




1. Generalsekreteraren för Europeiska  unionens  råd
skall vara depositarie för detta protokoll.




2.  Depositarien  skall  i Europeiska gemenskapernas
officiella  tidning  offentliggöra   antaganden  och
anslutningar, förklaringar och reservationer  liksom
alla övriga underrättelser som rör denna konvention.




TILL BEVIS HÄRPÅ har de befullmäktigade undertecknat
detta protokoll.




Som   skedde  i  Dublin  den  tjugosjunde  september
nittonhundranittiosex i ett enda original på danska,
engelska,   finska,  franska,  grekiska,  irländska,
italienska,  nederländska,   portugisiska,  spanska,
svenska  och tyska[12]*, vilka  samtliga  texter  är
lika giltiga.  Originalet  skall deponeras i arkiven
hos  generalsekretariatet  för  Europeiska  unionens
råd.






**FOOTNOTES**


[8]:* Avvikande lydelse i prop. 1998/99:32.


[9]:* Avvikande lydelse i prop. 1998/99:32.




[10]:(1) EGT nr C 316, 27.11.1995, s. 49.


[11]:* Avvikande lydelse i prop. 1998/99:32.


[12]:* Avvikande lydelse i prop.1998/99:32.
Medlemsstaternas uttalanden vid antagandet av
rättsakten om
upprättande av protokollet




1. Uttalande från den tyska delegationen:




"Förbundsrepubliken Tysklands  regering  förklarar att den har
för   avsikt   att,   beträffande  protokollet  till
konventionen  om  skydd  av   finansiella  intressen
(tjänstemän),   genom  förhandlingar   uppnå   samma
enighet    om    behörigheten     för     Europeiska
gemenskapernas       domstol       att       meddela
förhandsavgöranden, som den som eftersträvas när det
gäller   konventionen   om   skydd   av   Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen, och att  detta
sker samma dag."




2.    Gemensamt   uttalande   från   den   belgiska,
luxemburgska och nederländska delegationen:




"Konungariket   Belgiens,   Konungariket   Nederländernas  och
Storhertigdömet Luxemburgs regeringar anser att det,
för   att   möjliggöra   ikraftträdandet   av  detta
protokoll,  är  nödvändigt  att  senast i slutet  av
november  1996  finna en tillfredsställande  lösning
beträffande   Europeiska   gemenskapernas   domstols
behörighet  när   det  gäller  tolkningen  av  detta
protokoll,  helst  inom   ramen   för   de  pågående
diskussionerna  om  att ge Europeiska gemenskapernas
domstol behörighet när det gäller förhandsavgöranden
angående  tolkningen av  konventionen  om  skydd  av
Europeiska gemenskapernas finansiella intressen."




3. Uttalande från den österrikiska delegationen:




"Österrike  utgår  från  principen  att  frågan  om Europeiska
gemenskapernas  domstols  behörighet  när det gäller
förhandsavgöranden  kommer  att  regleras   på   ett
positivt sätt i en nära framtid och kommer också att
arbeta i den riktningen i framtiden."




Korruptionskonventionen


(Rättsakter som antagits med tillämpning av
avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen)




RÅDETS AKT




av den 26 maj 1997




Om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i
Fördraget om Europeiska unionen av konventionen om
kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska
gemenskaperna eller
Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i




(97/C 195/01)






EUROPEISKA UNIONENS RÅD




som   beaktar   Fördraget   om  Europeiska  unionen,
särskilt artikel K 3.2 c i detta,




som beaktar att medlemsstaterna  anser förbättringen
av  det  rättsliga  samarbetet  som  en   fråga   av
gemensamt  intresse som omfattas av det samarbete om
vilket  föreskrifter   meddelas  i  avdelning  VI  i
fördraget, och




som  beaktar att det för  att  uppnå  det  målet  är
nödvändigt  att  utarbeta  en konvention om kamp mot
korruption som Europeiska gemenskapernas  tjänstemän
eller  Europeiska unionens medlemsstaters tjänstemän
är delaktiga  i,  mot  bakgrund  av bestämmelserna i
protokollet till konventionen om skydd av Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen([13]1),




BESLUTAR  att den konvention vars text  bifogas  och
som denna dag  har undertecknats av företrädarna för
regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, är
utarbetad,




REKOMMENDERAR    att     konventionen    antas    av
medlemsstaterna  i  enlighet  med  deras  respektive
konstitutionella bestämmelser.




Utfärdad i Bryssel den 26 maj 1997.




På rådets vägnar




W. SORGDRAGER




Ordförande




**FOOTNOTES**


[13]:(1) EGT nr C 313, 23.10.1996, s. 2.
KONVENTION




utarbetad på grundval av artikel K 3.2 c i Fördraget
om Europeiska unionen om kamp mot korruption som
tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller
Europeiska unionens medlemssta-
ter är delaktiga i




DE   HÖGA   FÖRDRAGSSLUTANDE    PARTERNA   i   denna
konvention,  som  är  medlemsstater   i   Europeiska
unionen,




SOM  HÄNVISAR till Europeiska unionens råds  akt  av
den 26 maj 1997,




SOM   BEAKTAR    ATT   medlemsstaterna   anser   att
förbättringen av det  rättsliga  samarbetet i kampen
mot  korruptionen är en fråga av gemensamt  intresse
som omfattas av det samarbete om vilket föreskrifter
meddelas i avdelning VI i fördraget,




SOM BEAKTAR  ATT  rådet i en akt av den 27 september
1996 har utarbetat  ett protokoll som särskilt avser
korruptiva   handlingar    som    såväl   nationella
tjänstemän som gemenskapstjänstemän  är  delaktiga i
och  som  skadar eller skulle kunna skada Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen,




SOM BEAKTAR  nödvändigheten av att för att förbättra
det      straffrättsliga      samarbetet      mellan
medlemsstaterna gå längre än enligt nämnda protokoll
och utarbeta  en  konvention  som  avser  korruptiva
handlingar   i   vilka   Europeiska   gemenskapernas
tjänstemän  eller  tjänstemän  i  medlemsstaterna  i
allmänhet är delaktiga, och




SOM ÄR ANGELÄGNA om att säkerställa  en enhetlig och
effektiv tillämpning av denna konvention  inom  hela
Europeiska unionen,




HAR ENATS OM FÖLJANDE BESTÄMMELSER.




Artikel 1




Definitioner




I denna konvention avses med




a)  tjänsteman:  alla  gemenskapstjänstemän och alla
nationella  tjänstemän,  inklusive  alla  nationella
tjänstemän från en annan medlemsstat,




b) gemenskapstjänsteman:




-    varje   person   som   är   tjänsteman    eller
kontraktsanställd   i   den   mening   som  avses  i
tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska
gemenskaperna  eller  i  anställningsvillkoren   för
övriga anställda i Europeiska gemenskaperna,




-  varje  person  som  har  ställts  till Europeiska
gemenskapernas  förfogande av medlemsstaterna  eller
av något offentligt  eller  privat  organ  som utför
uppgifter   som   motsvarar   dem   som   Europeiska
gemenskapernas  tjänstemän  eller  övriga  anställda
utför.




Medlemmar i de organ som bildats enligt fördragen om
upprättandet av Europeiska gemenskaperna samt  dessa
organs  personal likställs med gemenskapstjänstemän,
om de inte  omfattas  av  tjänsteföreskrifterna  för
tjänstemän    i   Europeiska   gemenskaperna   eller
anställningsvillkoren   för   övriga   anställda   i
Europeiska gemenskaperna,




c)  nationell  tjänsteman:  ett  begrepp  som  skall
tolkas med hänvisning till den definition tjänsteman
eller  ämbetsman  har  i den nationella rätten i den
medlemsstat  där  personen  i  fråga  innehar  denna
egenskap vid tillämpning av dess straffrätt.




När  det gäller rättsliga  åtgärder  beträffande  en
tjänsteman  från  en medlemsstat, vilka vidtas av en
annan medlemsstat,  behöver  den  sistnämnda  staten
tillämpa definitionen på nationell tjänsteman endast
i  den  mån den definitionen överensstämmer med dess
nationella lagstiftning.




Artikel 2




Mutbrott




1.  I denna  konvention  avses  med  mutbrott  varje
avsiktlig  handling  som utförs av en tjänsteman för
att, direkt eller genom tredje man, för egen räkning
eller för tredje mans  räkning, begära eller ta emot
förmåner, oavsett art, eller  att  acceptera  löften
härom  för  att  på  ett  sätt  som strider mot hans
officiella förpliktelser utföra eller  underlåta att
utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av
tjänsten.




2.  Varje  medlemsstat  skall vidta de åtgärder  som
behövs för att säkra att  en sådan gärning som avses
i punkt 1 straffbeläggs.




Artikel 3




Bestickning




1. I denna konvention avses  med  bestickning  varje
avsiktlig  handling  som utförs av en person för att
direkt eller genom tredje  man  utlova eller bevilja
en förmån, oavsett art, till en tjänsteman, för egen
räkning eller för tredje mans räkning, för att denne
på   ett  sätt  som  strider  mot  hans   officiella
förpliktelser   skall  utföra  eller  underlåta  att
utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av
tjänsten.




2. Varje medlemsstat  skall  vidta  de  åtgärder som
behövs för att säkra att en sådan gärning  som avses
i stycke 1 straffbeläggs.




Artikel 4




Likabehandling




l.  Varje  medlemsstat  skall vidta de åtgärder  som
behövs  för  att  säkra att  bestämmelserna  i  dess
strafflagstiftning   som   är   tillämpliga   på  de
gärningar  som  avses  i  artiklarna  2 och 3 när de
begås av eller gentemot ministrarna i dess regering,
de   valda   ledamöterna   i   dess  parlamentariska
församlingar  eller  ledamöterna av  landets  högsta
domstolar      eller      revisionsdomstol       vid
tjänsteutövning,   tillämpas   på   samma  sätt  när
gärningarna  begås av eller gentemot ledamöterna  av
Europeiska     gemenskapernas     kommission,     av
Europaparlamentet,      domarna     i     Europeiska
gemenskapernas   domstol   eller    ledamöterna   av
Europeiska    gemenskapernas    revisionsrätt    vid
tjänsteutövning.




2. Om en medlemsstat har antagit  speciella lagar om
handlingar eller underlåtenhet för vilka ministrarna
i dess regering bör stå till svars,  på grund av den
särskilda politiska ställning de har i  den  staten,
behöver  punkt  1 i denna artikel inte tillämpas  på
dessa lagar, under  förutsättning  att medlemsstaten
garanterar att den strafflagstiftning  som  genomför
artiklarna  2  och  3  även  omfattar ledamöterna  i
Europeiska gemenskapernas kommission.




3.   Punkterna   1   och   2   skall  inte   påverka
tillämpningen     av     de     bestämmelser      om
straffprocessrätt   och  om  fastställande  av  laga
domstol som är tillämpliga i varje medlemsstat.




4.   Denna  konvention  skall   tillämpas   i   full
överensstämmelse  med  de relevanta bestämmelserna i
fördragen    om    upprättandet     av    Europeiska
gemenskaperna,   protokollet   om   immunitet    och
privilegier för Europeiska gemenskaperna, domstolens
stadga  samt  med de texter som har antagits för att
tillämpa dem vad beträffar upphävande av immunitet.




Artikel 5




Påföljder




1. Varje medlemsstat  skall  vidta  de  åtgärder som
behövs  för att säkra att de gärningar som  avses  i
artiklarna 2 och 3 samt medverkan till och anstiftan
av   dessa    gärningar   kan   medföra   effektiva,
proportionella     och    avskräckande    påföljder,
däribland,    åtminstone    i    allvarliga    fall,
frihetsberövande   påföljder  vilka  kan  leda  till
utlämning.




2. Punkt 1 skall inte  påverka behöriga myndigheters
utövande   av  sina  disciplinära   befogenheter   i
förhållande   till   nationella   tjänstemän   eller
gemenskaps-tjänstemän.  Vid  bestämmandet  av vilken
straffrättslig  påföljd  som  skall  ådömas  kan  de
nationella domstolarna, i enlighet med principerna i
sin    egen    lagstiftning,    beakta    eventuella
disciplinpåföljder   som  redan  har  drabbat  samma
person för samma uppträdande.




Artikel 6




Straffrättsligt ansvar för företagsledare




Varje medlemsstat skall  vidta  nödvändiga  åtgärder
för  att  företagsledare  eller  andra  personer med
befogenhet  att  fatta  beslut  eller utöva kontroll
inom ett företag skall kunna hållas  straffrättsligt
ansvariga  enligt  de  principer  som  anges  i  den
nationella  rätten,  i  fråga  om korruption  enligt
artikel 3, om gärningen har begåtts  för  företagets
räkning av en person som är underställd dem.




Artikel 7




Behörighet




1. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder
för  att  etablera  sin  behörighet  vad  gäller  de
gärningar som den har straffbelagt i enlighet med de
skyldigheter som följer av artiklarna 2, 3 och 4 när




a)  gärningen  helt  eller  delvis  begåtts  på dess
territorium,




b)  gärningsmannen är medborgare eller tjänsteman  i
den berörda staten,




c)  gärningen  har  begåtts  gentemot  någon  av  de
personer  som  avses  i  artikel  1  eller  gentemot
ledamöter   av   de  institutioner  inom  Europeiska
gemenskapen som avses i artikel 4.1 och som dessutom
är medborgare i den berörda staten,




d)  gärningsmannen   är   gemenskapstjänsteman   som
tjänstgör  vid  någon  av  Europeiska gemenskapernas
institutioner eller vid ett  organ  som  har bildats
enligt   fördragen  om  upprättandet  av  Europeiska
gemenskaperna  och  har  sitt  säte  i  den  berörda
medlemsstaten.




2.  Varje medlemsstat kan vid anmälan enligt artikel
13.2,  förklara  att  den  inte kommer att tillämpa,
eller endast i särskilda fall  eller under särskilda
omständigheter kommer att tillämpa,  en  eller flera
av bestämmelserna om behörighet i punkt 1  b,  c och
d.




Artikel 8




Utlämning och åtal




l.  Varje  medlemsstat  som  enligt  sin  nationella
lagstiftning  inte  utlämnar  sina  egna  medborgare
skall vidta nödvändiga åtgärder för att kunna  utöva
jurisdiktion  i  fråga  om  gärningar som staten har
straffbelagt  i  enlighet  med de  skyldigheter  som
följer av artiklarna 2, 3 och  4  och som begåtts av
dess egna medborgare utanför dess territorium.




2. När en medborgare i en medlemsstat  anklagas  för
att  i en annan medlemsstat ha begått en gärning som
har straffbelagts i enlighet med de skyldigheter som
följer  av  artiklarna 2, 3 och 4, och medlemsstaten
inte  utlämnar   denna   person   till   den   andra
medlemsstaten    enbart    på    grund   av   dennes
medborgarskap, skall den överlämna ärendet till sina
behöriga   myndigheter  för  åtal,  om   det   finns
anledning till  detta.  För att möjliggöra lagföring
skall  akter,  upplysningar   och  föremål  som  rör
gärningen överlämnas i enlighet med bestämmelserna i
artikel 6 i Europeiska utlämningskonventionen av den
13 december 1957. Den ansökande  medlemsstaten skall
underrättas  om  vilka  rättsliga åtgärder  som  har
vidtagits och resultatet av dessa.




3.   Vad   som   avses  med  en  medlemsstats   egna
"medborgare" skall i denna artikel tolkas i enlighet
med  varje förklaring  som  den  staten  har  lämnat
enligt   artikel  6.1  b  och  6.1  c  i  Europeiska
utlämningskonventionen.




Artikel 9




Samarbete




1. Om ett  förfarande, som gäller en gärning som har
straffbelagts  i  enlighet  med  de skyldigheter som
följer  av  artiklarna  2,  3 och 4, rör  minst  två
medlemsstater,   skall   dessa   stater    samarbeta
effektivt   vid   förundersökning,   lagföring   och
straffverkställighet,     t.ex.    genom    inbördes
rättshjälp,  utlämning,  överförande   av  lagföring
eller verkställighet av domar som har meddelats i en
annan medlemsstat.




2.  När fler än en medlemsstat har jurisdiktion  och
möjlighet att väcka åtal för samma gärning, skall de
berörda medlemsstaterna samarbeta för att avgöra vem
av  dem   som  skall  lagföra  gärningsmannen  eller
gärningsmännen   så  att  lagföringen,  där  det  är
möjligt, kan ske i en och samma medlemsstat.




Artikel 10




Ne bis in idem




1. Medlemsstaterna skall i sin nationella straffrätt
tillämpa principen  att en person som slutligt dömts
i en medlemsstat inte får lagföras för samma gärning
i  en  annan medlemsstat  ("ne  bis  in  idem"),  om
påföljden  vid  fällande dom har verkställts, håller
på att verkställas eller inte längre kan verkställas
enligt det dömande landets lag.




2. Varje medlemsstat  får,  i  samband  med  anmälan
enligt  artikel  13.2,  förklara  att den inte skall
vara bunden av punkt 1 i denna artikel  i  ett eller
flera av följande fall




a)  om den gärning som har legat till grund för  den
dom som  har  meddelats i en annan stat begåtts inom
medlemsstatens territorium, helt eller delvis; i det
senare fallet skall  detta  undantag  inte  gälla om
gärningen  delvis  har begåtts inom den medlemsstats
territorium där domen har meddelats,




b) om den gärning som  har  legat till grund för den
dom som har meddelats i en annan  stat  har  riktats
mot den medlemsstatens säkerhet eller andra för  den
staten lika viktiga intressen,




c)  om  den gärning som har legat till grund för den
dom som har meddelats i en annan stat har begåtts av
en tjänsteman  i  medlemsstaten  i fråga i strid med
dennes tjänsteåligganden.




3. Om ytterligare lagföring inleds  i en medlemsstat
mot  en person som slutgiltigt har dömts  för  samma
gärningar  i en annan medlemsstat skall varje sådant
frihetsberövande  som  avtjänats  i  den  sistnämnda
staten  på  grund av dessa gärningar räknas av  från
den påföljd som  eventuellt  ådöms.  I  den  mån  de
nationella   lagstiftningarna  medger  detta,  skall
hänsyn   också   tas   till   andra   påföljder   än
frihetsberövande   påföljder    vilka    redan   har
verkställts.




4.  De undantag som har gjorts till föremål  för  en
förklaring   enligt   punkt   2   skall   inte  vara
tillämpliga,  om den berörda medlemsstaten på  grund
av samma gärning har begärt att en annan medlemsstat
skall lagföra personen  i  fråga  eller har beviljat
utlämning av denne.




5.   Tillämpliga   bilaterala   eller  multilaterala
överenskommelser    som    har    ingåtts     mellan
medlemsstater   och   därtill  hörande  förklaringar
påverkas inte av denna artikel.




Artikel 11




Nationella bestämmelser




Bestämmelserna  i  denna   konvention  hindrar  inte
medlemsstaterna  från  att  besluta   om  nationella
föreskrifter  som  går  utöver  de skyldigheter  som
följer av denna konvention.




Artikel 12




Domstolen




1. Alla tvister mellan medlemsstater  om  tolkningen
eller tillämpningen av denna konvention som inte har
kunnat  lösas bilateralt skall först behandlas  inom
rådet  enligt   det   förfarande  som  föreskrivs  i
avdelning VI i Fördraget  om  Europeiska  unionen, i
avsikt  att  uppnå en lösning. Om ingen lösning  har
uppnåtts inom  sex  månader  kan  en  av  parterna i
tvisten    hänskjuta    tvisten    till   Europeiska
gemenskapernas domstol.




2. Alla tvister mellan en eller flera  medlemsstater
och   Europeiska   gemenskapernas   kommission    om
tillämpningen  av  artikel l, med undantag för punkt
c),  och  artiklarna  2,   3   och  4,  kan,  i  den
utsträckning som de avser gemenskapsrättsliga frågor
eller frågor om gemenskapernas finansiella intressen
eller    rör    medlemmar    eller   tjänstemän    i
gemenskapernas institutioner eller  i  organ som har
inrättats    med   tillämpning   av   fördragen   om
upprättandet av  Europeiska  gemenskaperna  och  som
inte  har  kunnat  lösas genom förhandlingar, kan av
någon  av  parterna  i   tvisten   hänskjutas   till
domstolen.




3.  Alla  domstolar  i en medlemsstat kan begära att
domstolen skall meddela  förhandsavgörande  i frågor
som avser tolkningen av artiklarna 1-4 och 12-16 och
som uppkommer i mål som är anhängiga vid dem och rör
personer,   som  är  medlemmar  eller  tjänstemän  i
gemenskapsinstitutioner  eller  i med tillämpning av
fördragen     om    upprättandet    av    Europeiska
gemenskaperna  inrättade  gemenskapsorgan,  och  som
handlar i tjänsten,  så  snart domstolarna anser att
ett beslut i frågan är nödvändigt  för  att de skall
kunna döma i målet.




4.    Domstolens   behörighet   enligt   artikel   3
förutsätter att den berörda med-lemsstaten i samband
med den  anmälan  som  avses  i  artikel  13.2 eller
senare förklarar att den godkänner denna behörighet.




5.  En  medlemsstat  som  avger en förklaring enligt
punkt  4  får begränsa möjligheten  att  begära  ett
förhandsavgörande  från  domstolen  till att avse de
domstolar  i  medlemsstaten vilkas beslut  inte  kan
överklagas enligt statens egen lagstiftning.




6. Europeiska gemenskapens  domstols stadga och dess
rättegångsregler skall gälla.  I  enlighet  med  den
stadgan  har  alla  medlemsstater  och kommissionen,
oavsett om de har avgivit en förklaring enligt punkt
4 eller inte, rätt att till domstolen  överlämna ett
yttrande  eller skriftliga iakttagelser som  rör  de
mål som är anhängiga vid den till följd av punkt 3.




Artikel 13




Ikraftträdande




1. Denna konvention skall antas av medlemsstaterna i
enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.




2. Medlemsstaterna  skall  till  generalsekreteraren
för  Europeiska  unionens  råd  anmäla  att  de  har
genomfört de förfaranden som deras  konstitutionella
bestämmelser  kräver för att denna konvention  skall
kunna antas.




3. Denna konvention  träder  i  kraft  nittio  dagar
efter  det att den sista medlemsstaten har gjort  en
sådan anmälan som avses i punkt 2.




4. Till  och  med  den  tidpunkt då denna konvention
träder i kraft kan varje  medlemsstat  i samband med
en sådan anmälan som avses i punkt 2 eller  när  som
helst  därefter  förklara  att  denna konvention med
undantag av sin artikel 12 skall  vara tillämplig på
den i dess förbindelser med de medlemsstater som har
gjort samma förklaring. För en medlemsstat  som  har
gjort  en  sådan  förklaring  skall denna konvention
tillämpas från och med den första  dagen i den månad
som följer efter det att nittio dagar  har gått från
det att dess förklaring deponerades.




5. En medlemsstat som inte har avgivit en förklaring
i enlighet med punkt 4 får tillämpa denna konvention
mot andra fördragsslutande medlemsstater på grundval
av bilaterala överenskommelser.




Artikel 14




Anslutning av nya medlemsstater




l.  Denna  konvention står öppen för anslutning  för
varje stat som blir medlem i Europeiska unionen.




2. Den på den  anslutande  statens  språk  avfattade
texten till denna konvention, som skall utarbetas av
Europeiska unionens råd, skall ha giltighet.




3.   Anslutningsinstrumenten   skall  deponeras  hos
depositarien.




4.  För en stat som ansluter sig  till  konventionen
träder denna i kraft nittio dagar efter depositionen
av dess  anslutningsinstrument,  eller,  om den ännu
inte  har  trätt  i kraft då denna period av  nittio
dagar löper ut, den  dag  då  konventionen  träder i
kraft.




5.  Om denna konvention ännu inte har trätt i  kraft
när   anslutningsinstrumentet    deponeras,    skall
bestämmelserna i artikel 13.4 vara tillämpliga på de
stater som ansluter sig till denna.




Artikel 15




Reservationer




1. Med undantag för sådana reservationer som avses i
artikel 7.2 och i artikel 10.2 är reservationer inte
tillåtna.




2.  Varje  medlemsstat  som har gjort en reservation
får när som helst, helt eller  delvis,  dra tillbaka
den    genom    en    anmälan   till   depositarien.
Tillbakadragandet får verkan  den  dag  depositarien
tar emot anmälan.




Artikel 16




Depositarie




1.  Generalsekreteraren för Europeiska unionens  råd
är depositarie för denna konvention.




2. Depositarien  skall  i  Europeiska gemenskapernas
officiella  tidning  offentliggöra   antaganden  och
anslutningar,  förklaringar  och reservationer  samt
alla andra anmälningar som rör denna konvention.




OECD-konventionen


KONVENTION OM BEKÄMPANDE AV BESTICKNING AV UTLÄNDSKA
OFFENTLIGA TJÄNSTEMÄN I
INTERNATIONELLA AFFÄRSFÖRBINDELSER




Ingress


Parterna,


som   beaktar   att  bestickning  är   en   utbredd
företeelse  i  internationella   affärsförbindelser,
bland annat i fråga om handel och investeringar, som
förorsakar allvarlig oro i moraliskt  och  politiskt
hänseende,   undergräver   gott   styrelsesätt   och
ekonomisk utveckling samt snedvrider internationella
konkurrensförhållanden,


som  beaktar att alla länder har sin del i ansvaret
för  att   bekämpa   bestickning  i  internationella
affärsförbindelser,


som  beaktar  den  reviderade   rekommendation   om
bekämpande    av   bestickning   i   internationella
affärsförbindelser  som antogs av Organisationen för
ekonomiskt samarbete  och utvecklings (OECD) råd den
23  maj  1997,  C(97)123/FINAL,   vari  bland  annat
efterlystes  effektiva  åtgärder för  att  avskräcka
från, förebygga och bekämpa bestickning av utländska
offentliga tjänstemän i samband  med internationella
affärsförbindelser,   särskilt   genom   att   sådan
bestickning   snabbt   och  på  ett  effektivt   och
samordnat sätt straffbeläggs  i överensstämmelse med
de  överenskomna  gemensamma  punkter  som  anges  i
rekommendationen     och     med     varje     lands
jurisdiktionsprinciper   och   andra   grundläggande
rättsprinciper,


som  välkomnar  andra  nyligen tagna initiativ  som
ytterligare främjar förståelsen  och  samarbetet  på
det   internationella   planet   i   bekämpande   av
bestickning  av  offentliga  tjänstemän,  inbegripet
åtgärder    vidtagna    av    Förenta    nationerna,
Världsbanken,      Internationella     valutafonden,
Världshandelsorganisationen,             Amerikanska
samarbetsorganisationen,  Europarådet och Europeiska
unionen,


som              välkomnar              företagens,
näringslivsorganisationernas, fackföreningsrörelsens
och andra frivilligorganisationers ansträngningar  i
kampen mot bestickning,


som  erkänner  regeringarnas  roll  i  att motverka
förledande till bestickning från enskilda  personers
och      företags     sida     i     internationella
affärsförbindelser,


som erkänner  att  framsteg  på detta område kräver
insatser   på  det  nationella  planet   såväl   som
samarbete,  övervakning   och   uppföljning  på  det
multilaterala planet,


som erkänner att uppnåendet av likvärdighet i fråga
om   de  åtgärder  som  parterna  skall   vidta   är
konventionens huvudsakliga syfte och ändamål, vilket
kräver   att  den  ratificeras  utan  förbehåll  som
påverkar denna likvärdighet,


har kommit överens om följande




Artikel 1




Brottet bestickning av utländska offentliga
tjänstemän




1.  Varje  part  skall  vidta  de  åtgärder  som  är
nödvändiga för  att i sin lagstiftning straffbelägga
att någon uppsåtligen erbjuder, utlovar eller lämnar
otillbörliga penningförmåner  eller  andra förmåner,
vare  sig direkt eller genom mellanhänder,  till  en
utländsk  offentlig  tjänsteman,  för dennes räkning
eller  för tredje mans räkning, för  att  han  skall
vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i tjänsten
i avsikt  att  vinna eller bibehålla en affärsmässig
fördel  eller  en   annan   otillbörlig   fördel   i
internationella affärsförbindelser.




2.  Varje  part  skall  vidta  de  åtgärder  som  är
nödvändiga  för  att  straffbelägga  medverkan  till
bestickning av utländska offentliga tjänstemän, däri
inbegripet  anstiftan,  medhjälp  och  bemyndigande.
Försök  och stämpling till bestickning av  utländska
offentliga  tjänstemän skall vara straffbart i samma
mån som försök  och stämpling till bestickning av en
parts egna offentliga tjänstemän.




3. De brott som avses  i  punkterna  1  och  2  ovan
benämns  härnedan "bestickning av utländsk offentlig
tjänsteman".




4. I denna konvention




a) - avses med utländsk offentlig tjänsteman den som
innehar   en   lagstiftande,   administrativ   eller
rättslig tjänst  i  ett främmande land, vare sig han
är anställd eller vald,  den som utövar en offentlig
funktion för ett främmande  land,  inklusive för ett
offentligt  organ eller för ett offentligt  företag,
samt  en tjänsteman  eller  en  företrädare  för  en
offentlig internationell organisation,




b)  -  omfattar   främmande  land  alla  nivåer  och
underavdelningar  i   såväl   nationell   som  lokal
förvaltning,




c) - avser uttrycket vidta eller underlåta att vidta
en  åtgärd  i  tjänsten  utövning  av  en  offentlig
tjänstemans  officiella  position, oavsett om  denna
utövning faller inom tjänstemannens befogenheter.




Artikel 2




Ansvar för juridiska personer




Varje  part  skall  i  överensstämmelse   med   sina
rättsprinciper  vidta  de åtgärder som är nödvändiga
för  att införa ansvar för  juridiska  personer  för
bestickning av utländska offentliga tjänstemän.




Artikel 3




Påföljder




1. Bestickning  av  utländska  offentliga tjänstemän
skall    kunna    bli    föremål    för   effektiva,
proportionerliga  och  avskräckande  straffrättsliga
påföljder.   De   möjliga  påföljderna  skall   vara
jämförbara med de påföljder som tillämpas i fråga om
bestickning av partens  egna  offentliga  tjänstemän
och  skall,  beträffande fysiska personer, inbegripa
sådant frihetsberövande  som är tillräckligt för att
möjliggöra   effektiv   inbördes    rättshjälp   och
utlämning.




2.   Om  straffrättsligt  ansvar  enligt  en   parts
rättssystem  inte  är tillämpligt avseende juridiska
personer, skall parten tillse att juridiska personer
skall    kunna    bli   föremål    för    effektiva,
proportionerliga     och      avskräckande      icke
straffrättsliga         påföljder,         däribland
penningsanktioner,   för  bestickning  av  utländska
offentliga tjänstemän.




3.  Varje  part  skall  vidta  de  åtgärder  som  är
nödvändiga för att säkerställa att mutan och vinsten
av bestickning av en utländsk  offentlig tjänsteman,
eller  egendom  av  ett  värde  som motsvarar  sådan
vinst,  kan  beslagtas  och  förverkas   eller   att
penningsanktioner   med   motsvarande   verkan   kan
tillämpas.




4.  Varje part skall överväga möjligheten att införa
andra civilrättsliga eller administrativa sanktioner
för bestickning av utländska offentliga tjänstemän.




Artikel 4




Jurisdiktion




1.  Varje  part  skall  vidta  de  åtgärder  som  är
nödvändiga   för   att  åta  sig  jurisdiktion  över
bestickning av utländska  offentliga  tjänstemän  om
brottet   helt   eller   delvis   begås   inom  dess
territorium.




2.  En  part  som har jurisdiktion att lagföra  sina
medborgare för  brott  som  begåtts  utomlands skall
vidta de åtgärder som är nödvändiga för  att åta sig
jurisdiktion    för    sådan    lagföring   avseende
bestickning av utländsk offentlig  tjänsteman enligt
samma principer.




3.  Om  mer  än  en part har jurisdiktion  över  ett
påstått  brott som  omfattas  av  denna  konvention,
skall de berörda  parterna  på  begäran av en av dem
samråda i syfte att fastställa var  brottet bäst bör
lagföras.




4.  Varje  part  skall  pröva  om  dess nu  gällande
jurisdiktionsregler   är  ändamålsenliga   för   att
bekämpa   bestickning   av    utländska   offentliga
tjänstemän och, om så inte anses  vara fallet, vidta
åtgärder för att komma till rätta med förhållandet.




Artikel 5




Genomförande




Förundersökning   och   åtal   för  bestickning   av
utländska offentliga tjänstemän skall ske i enlighet
med varje parts tillämpliga regler och principer. De
skall  inte påverkas av överväganden  om  nationellt
ekonomiskt     intresse,    möjlig    inverkan    på
förbindelserna med  en  annan  stat eller de berörda
fysiska eller juridiska personernas identitet.




Artikel 6




Preskription




Preskriptionsreglerna  gällande brottet  bestickning
av   utländsk  offentlig  tjänsteman   skall   medge
tillräcklig  tid  för  förundersökning och lagföring
avseende detta brott.




Artikel 7




Penningtvätt




Varje  part  som  har  gjort   bestickning  av  egna
offentliga   tjänstemän   till   ett  förbrott   för
tillämpning  av  dess  lagstiftning om  penningtvätt
skall  göra  detsamma  i  fråga  om  bestickning  av
utländska   offentliga   tjänstemän,   oavsett   var
bestickningsbrottet har begåtts.




Artikel 8




Redovisningsnormer




1.   För  att  effektivt  bekämpa   bestickning   av
utländska  offentliga  tjänstemän  skall varje part,
inom ramen för sina lagar och regelverk om bokföring
och  bokföringsmaterial, årsredovisningens  innehåll
samt normer  för  redovisning och revision, vidta de
åtgärder som är nödvändiga  för  att för företag som
är  underkastade dessa lagar och regelverk  förbjuda
upprättande  av  icke  bokförda konton, utförande av
transaktioner  som  inte  bokförs   eller  inte  kan
tillräckligt  identifieras,  bokföring   av  fiktiva
utgifter  och  skulder  med  felaktigt angivande  av
skuldernas  uppkomst,  liksom användning  av  falska
handlingar,  allt  i syfte  att  besticka  utländska
offentliga tjänstemän eller dölja sådan bestickning.




2.  Varje  part  skall   tillhandahålla   effektiva,
proportionerliga  och  avskräck-ande  civilrättsliga
administrativa  eller straffrättsliga påföljder  för
sådana  underlåtenheter   och   förfalskningar   med
avseende  på företags bokföring, räkenskaper, konton
och affärsredovisning.




Artikel 9




Inbördes rättshjälp




1. Varje part  skall  så  långt  som  det är möjligt
enligt   dess   lagar  och  relevanta  fördrag   och
arrangemang ge en  annan  part  snabb  och  effektiv
rättshjälp vid straffrättsliga förundersökningar och
förfaranden som en part inlett i fråga om brott  som
faller   under   denna   konvention   och  vid  icke
straffrättsliga förfaranden som faller  under  denna
konvention  som  en  part har inlett mot en juridisk
person.  Den  anmodade parten  skall  utan  dröjsmål
underrätta  den   begärande   parten   om  eventuell
ytterligare information eller handlingar  som behövs
för att styrka framställningen om rättshjälp och, på
förfrågan,    om    vad   som   gjorts   beträffande
framställningen och resultatet av den.




2. Om en part gör inbördes rättshjälp beroende av om
det  föreligger  dubbel  straffbarhet,  skall  sådan
anses föreligga om  det  brott för vilket rättshjälp
söks faller under denna konvention.




3.  En  part  skall inte vägra  att  lämna  inbördes
rättshjälp i brottmål  som  faller  inom  ramen  för
denna konvention med hänvisning till banksekretess.




Artikel 10




Utlämning




1.  Bestickning  av  utländska offentliga tjänstemän
skall  vara  ett utlämningsbart  brott  i  parternas
lagstiftning och i utlämningsavtal mellan dem.




2. Om en part  som  gör utlämning beroende av om det
finns ett utlämningsavtal mottar en framställning om
utlämning från en annan part med vilken den inte har
ett  utlämningsavtal,   får  parten  betrakta  denna
konvention som det rättsliga  stödet för utlämningen
med  avseende  på  brottet bestickning  av  utländsk
offentlig tjänsteman.




3.  Varje  part  skall  vidta  de  åtgärder  som  är
nödvändiga för att  säkerställa att den antingen kan
utlämna sina egna medborgare  eller  lagföra dem för
brottet    bestickning    av    utländsk   offentlig
tjänsteman. En part som vägrar att utlämna någon för
bestickning av utländsk offentlig  tjänsteman endast
därför  att  vederbörande är dess medborgare,  skall
lämna över ärendet  till  sina  behöriga myndigheter
för lagföring.




4.  Utlämning för bestickning av utländsk  offentlig
tjänsteman skall ske på de villkor som anges i varje
parts   nationella   lagstiftning   och  tillämpliga
fördrag  och  arrangemang. Om en part gör  utlämning
beroende av om  det  föreligger dubbel straffbarhet,
skall detta krav anses  vara  uppfyllt  om det brott
för vilket utlämning begärs faller under artikel 1 i
denna konvention.




Artikel 11




Behöriga myndigheter




Med  avseende  på  samråd  som avses i artikel  4.3,
inbördes  rättshjälp  som  avses  i  artikel  9  och
utlämning som avses i artikel  10  skall  varje part
underrätta OECD:s generalsekreterare om vilken eller
vilka myndigheter som skall vara behöriga att  sända
och  motta  framställningar och tjäna som förmedlare
för dessa ärenden  för parten i fråga utan att detta
skall påverka andra arrangemang mellan parterna.




Artikel 12




Övervakning och uppföljning




Parterna skall samarbeta i att genomföra ett program
för systematisk uppföljning  för  att  övervaka  och
främja att denna konvention till fullo genomförs. Om
inte  annat  enhälligt  beslutas  av parterna, skall
detta  ske  inom  ramen  för  OECD:s arbetsgrupp  om
bestickning i internationella affärsförbindelser och
enligt denna arbetsgrupps mandat  eller  inom  ramen
och  enligt  mandatet  för  det  organ  som  kan  ha
övertagit   dess  funktioner;  parterna  skall  bära
kostnaderna för  programmet i enlighet med de regler
som skall gälla för organet i fråga.




Artikel 13




Undertecknande och anslutning




1. Till dess att konventionen  träder  i kraft skall
den   stå   öppen   för   undertecknande  av  OECD:s
medlemsstater och de utanförstående  stater  som har
inbjudits  att  bli  fullständiga deltagare i OECD:s
arbetsgrupp   om   bestickning   i   internationella
affärsförbindelser.




2. När konventionen  har trätt i kraft skall den stå
öppen för anslutning av icke signatärer som är OECD-
medlemmar eller har blivit  fullständiga deltagare i
OECD:s arbetsgrupp om bestickning  i internationella
affärsförbindelser  eller  det  organ  som   kan  ha
övertagit  dess  funktioner.  För  varje  sådan icke
signatärstat  skall  konventionen träda i kraft  den
sextionde dagen efter  den  dag då staten deponerade
sitt anslutningsinstrument.




Artikel 14




Ratificering och depositarie




1.  Denna konvention skall godtas,  godkännas  eller
ratificeras  av  signatärerna  i  enlighet med deras
respektive lagstiftning.




2.  Godtagande-,  godkännande-,  ratifikations-  och
anslutningsinstrument  skall  deponeras  hos  OECD:s
generalsekreterare, som skall tjäna  som depositarie
för denna konvention.




Artikel 15




Ikraftträdande




1.  Denna  konvention  träder i kraft den  sextionde
dagen efter den dag då fem  av de tio länder som har
den största exportandelen enligt  bifogade  dokument
och  som tillsammans svarar för minst 60 procent  av
dessa   tio   länders  sammanlagda  exportvolym  har
deponerat  sina   godtagande-,   godkännande-  eller
ratifikationsinstrument.  För  varje   signatär  som
deponerar sitt instrument efter detta ikraftträdande
skall konventionen träda i kraft den sextionde dagen
efter deponeringen av dess instrument.




2.  Om  konventionen  inte har trätt i kraft  enligt
punkt 1 i denna artikel  den  31  december 1998, får
varje  signatär som har deponerat sitt  godtagande-,
godkännande-   eller   ratifiktionsinstrument   till
depositarien  skriftligen förklara att den är beredd
att godta konventionens  ikraftträdande enligt denna
punkt 2. Konventionen skall  träda  i  kraft  för en
sådan signatär den sextionde dagen efter den dag  då
sådana  förklaringar  har  deponerats  av  minst två
signatärer.  För  varje  signatär som deponerar  sin
förklaring  efter ett sådant  ikraftträdande,  skall
konventionen träda i kraft den sextionde dagen efter
dagen för deponeringen.




Artikel 16




Ändringar




En part får föreslå  ändringar  i  denna konvention.
Ett  ändringsförslag skall föreläggas  depositarien,
som skall  översända  det  till  de  övriga parterna
minst   60  dagar  innan  depositarien  sammankallar
parterna  till  ett  möte  för att ta ställning till
ändringsförslaget. En ändring som enhälligt antagits
av  parterna,  eller på ett sådant  annat  sätt  som
parterna enhälligt  beslutar, skall träda i kraft 60
dagar efter det att alla  parter  har deponerat sina
ratifikations-,           godtagande-          eller
godkännandeinstrument eller  på sådana andra villkor
som kan bestämmas av parterna när ändringen antas.




Artikel 17




Frånträdande




En   part  kan  frånträda  denna  konvention   genom
skriftligt  meddelande till depositarien. Ett sådant
frånträdande  får  verkan  ett  år  efter den dag då
meddelandet därom mottogs. Efter frånträdandet skall
samarbetet fortsätta mellan parterna  och  den  part
som  har frånträtt konventionen med avseende på alla
utestående   framställningar   om  rättshjälp  eller
utlämning som gjorts före den dag  då  frånträdandet
trädde i kraft.




Upprättad  i Paris den 17 december 1997 på  engelska
och franska  språken,  vilka  båda  texter  har lika
giltighet.




Bilaga




DAFFE/IME/BR(97)18/FINAL


Statistik över exporten från OECD-länderna




----------------------------------------------------------
|OECD-EXPORT       |1990-1996  |1990-1996  |1990-1996    |
----------------------------------------------------------
|                  |Milj. US-  |% av tot.  |%  av  de  10|
|                  |dollar     |OECD       |största OECD-|
|                  |           |           |länderna     |
----------------------------------------------------------
|Förenta staterna  |   287118  |     15,9  |         19,7|
----------------------------------------------------------
|Tyskland          |   254746  |     14,1  |         17,5|
----------------------------------------------------------
|Japan             |   212665  |     11,8  |         14,6|
----------------------------------------------------------
|Frankrike         |   138471  |      7,7  |          9,5|
----------------------------------------------------------
|Förenade          |   121258  |      6,7  |          8,3|
|kungariket        |           |           |             |
----------------------------------------------------------
|Italien           |   112449  |      6,2  |          7,7|
----------------------------------------------------------
|Kanada            |    91215  |      5,1  |          6,3|
----------------------------------------------------------
|Korea (1)         |    81364  |      4,5  |          5,6|
----------------------------------------------------------
|Nederländerna     |    81264  |      4,5  |          5,6|
----------------------------------------------------------
|Belgien-Luxemburg |    78598  |      4,4  |          5,4|
----------------------------------------------------------
|De   10  största  |  1459148  |     81,0  |          100|
|totalt            |           |           |             |
----------------------------------------------------------
|                  |           |           |             |
----------------------------------------------------------
|Spanien           |    42469  |      2,4  |             |
----------------------------------------------------------
|Schweiz           |    40395  |      2,2  |             |
----------------------------------------------------------
|Sverige           |    36710  |      2,0  |             |
----------------------------------------------------------
|Mexiko (1)        |    34233  |      1,9  |             |
----------------------------------------------------------
|Australien        |    27194  |      1,5  |             |
----------------------------------------------------------
|Danmark           |    24145  |      1,3  |             |
----------------------------------------------------------
|Österrike*        |    22432  |      1,2  |             |
----------------------------------------------------------
|Norge             |    21666  |      1,2  |             |
----------------------------------------------------------
|Irland            |    19217  |      1,1  |             |
----------------------------------------------------------
|Finland           |    17296  |      1,0  |             |
----------------------------------------------------------
|Polen (1)**       |    12652  |      0,7  |             |
----------------------------------------------------------
|Portugal          |    10801  |      0,6  |             |
----------------------------------------------------------
|Turkiet*          |     8027  |      0,4  |             |
----------------------------------------------------------
|Ungern**          |     6795  |      0,4  |             |
----------------------------------------------------------
|Nya Zeeland       |     6663  |      0,4  |             |
----------------------------------------------------------
|Tjeckiska         |     6263  |      0,3  |             |
|republiken***     |           |           |             |
----------------------------------------------------------
|Grekland*         |     4606  |      0,3  |             |
----------------------------------------------------------
|Island            |      949  |      0,1  |             |
----------------------------------------------------------
|Totalt OECD       |  1801661  |     100%  |             |
----------------------------------------------------------


Anm. * 1990-1995; ** 1991-1996; *** 1993-1996.


Källa: OECD, (1) IMF.


Beträffande   Belgien-Luxemburg:  handelsstatistiken
för Belgien och  Luxemburg är endast tillgänglig för
de två länderna sammanslaget.  Avseende artikel 15.1
i konventionen gäller att, om endera  Belgien  eller
Luxemburg  deponerar  sitt godtagande-, godkännande-
eller ratifikationsinstrument  eller om både Belgien
och    Luxemburg    deponerar    sina   godtagande-,
godkännande eller ratifikationsinstrument,  så skall
det  anses  att ett av de länder som tillhör de  tio
största exportländerna har deponerat sitt instrument
och  de  båda  ländernas  sammanlagda  export  skall
räknas såsom utgörande  en  del  av de 60 procent av
den gemensamma totala exporten för de tio länder som
fordras för ikraftträdande enligt denna bestämmelse.




Domstolsprotokollet


(Rättsakter som antagits med tillämpning av
avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen)




RÅDETS AKT




av den 29 november 1996




om upprättande på grundval av artikel K 3 i
Fördraget om
Europeiska unionen av protokollet om
förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas
domstol angående tolkningen av konventionen om skydd
av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen




(97/C 151/01)






EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR DENNA AKT




med  beaktande  av Fördraget om Europeiska  unionen,
särskilt artikel K 3.2 c i detta, och




med beaktande av följande:




Enligt  artikel K  3.2  c  kan  i  konventioner  som
utarbetas  på grundval av artikel K 3 i Fördraget om
Europeiska unionen  föreskrivas  att domstolen skall
vara behörig att tolka konventionsbestämmelserna och
avgöra alla tvister om deras tillämpning.




RÅDET




BESLUTAR  att  upprätta  det protokoll  till  vilket
texten återfinns i bilagan  och  som  denna  dag har
undertecknats  av  företrädare  för  regeringarna  i
Europeiska unionens medlemsstater.




RÅDET




REKOMMENDERAR     att     protokollet    antas    av
medlemsstaterna  i  enlighet  med  deras  respektive
konstitutionella bestämmelser.




Utfärdad i Bryssel den 29 november 1996




På rådets vägnar




N. OWEN




Ordförande




PROTOKOLL




upprättat på grundval av artikel K 3 i Fördraget om
Europeiska unionen om förhandsavgörande av
Europeiska gemenskapernas
domstol angående tolkningen av konventionen om skydd
av
Europeiska gemenskapernas finansiella intressen




DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,




HAR ENATS om följande  bestämmelser  som skall fogas
till konventionen.




Artikel 1




Europeiska gemenskapernas domstol skall vara behörig
att  på de villkor som fastställs i detta  protokoll
meddela    förhandsavgöranden   om   tolkningen   av
konventionen  om  skydd av Europeiska gemenskapernas
finansiella intressen  och  protokollet  av  den  27
september  1996  ([14]1),  nedan  kallat "det första
protokollet".




Artikel 2




1.  Varje medlemsstat kan, genom en  förklaring  som
avges  vid  undertecknandet av detta protokoll eller
vid  varje annat  tillfälle  efter  undertecknandet,
godkänna    Europeiska    gemenskapernas    domstols
behörighet   att   meddela   förhandsavgöranden   om
tolkningen  av  konventionen  om skydd av Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen  och det första
protokollet till den konventionen på de  villkor som
anges i punkt 2 a) eller punkt 2 b).




2. Varje medlemsstat som avger en förklaring  enligt
punkt 1 kan ange antingen att




a)  varje  domstol i den staten, mot vars avgöranden
det inte finns  något  rättsmedel  enligt  nationell
lagstiftning,     får    begära    att    Europeiska
gemenskapernas      domstol       meddelar       ett
förhandsavgörande  i  ett  ärende  som uppkommit vid
denna domstol och som rör tolkningen av konventionen
om  skydd  av Europeiska gemenskapernas  finansiella
intressen  och   det  första  protokollet  till  den
konventionen, när  domstolen  anser att ett beslut i
frågan är nödvändigt för att döma i saken, eller att




b)  varje  domstol  i  den  staten  får  begära  att
Europeiska   gemenskapernas  domstol  meddelar   ett
förhandsavgörande  i  ett  ärende  som uppkommit vid
denna domstol och som rör tolkningen av konventionen
om  skydd  av Europeiska gemenskapernas  finansiella
intressen  och   det  första  protokollet  till  den
konventionen, när  domstolen  anser att ett beslut i
frågan är nödvändigt för att döma i saken.




Artikel 3




1. Protokollet om Europeiska gemenskapernas domstols
stadga och dess rättegångsregler skall tillämpas.




2.  I enlighet med Europeiska gemenskapens  domstols
stadga  skall  varje medlemsstat, oavsett om den har
avgivit en förklaring  enligt artikel 2, ha rätt att
till  Europeiska gemenskapens  domstol  inkomma  med
inlagor  och  skriftliga  yttranden  i  ärenden  som
anhängiggjorts vid domstolen enligt artikel 1.




Artikel 4




1. Detta protokoll skall antas av medlemsstaterna  i
enlighet   med   deras  respektive  konstitutionella
bestämmelser.




2. Medlemsstaterna skall underrätta depositarien när
de    förfaranden   som    deras    konstitutionella
bestämmelser  föreskriver  för  antagande  av  detta
protokoll  har  genomförts liksom vilka förklaringar
som har avgivits enligt artikel 2.




3. Detta protokoll  skall  träda i kraft nittio[15]*
dagar efter den underrättelse  som  avses  i punkt 2
från  den  stat,  som är medlem i Europeiska unionen
när  rådet  antar  den   akt   som  upprättar  detta
protokoll  och som sist genomför  denna  formalitet.
Protokollet  skall emellertid träda i kraft tidigast
samtidigt som  konventionen  om  skydd av Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen.




Artikel 5




1.  Detta protokoll skall stå öppet  för  anslutning
för varje stat som blir medlem i Europeiska unionen.




2.  Anslutningsinstrumenten   skall   deponeras  hos
depositarien.




3. Den av Europeiska unionens råd på den  anslutande
medlemsstatens  språk fastställda texten till  detta
protokoll skall vara giltig.




4. I förhållande  till  en  medlemsstat som ansluter
sig  till  detta  protokoll, träder  detta  i  kraft
nittio[16]* dagar efter  dagen  för  deponeringen av
dess  anslutningsinstrument,  eller  på  dagen   för
ikraftträdandet  av  detta  protokoll, om detta ännu
inte  hunnit träda i kraft vid  utgången  av  nämnda
period om nittio[17]* dagar.




Artikel 6




Varje stat  som blir medlem i Europeiska unionen och
som ansluter  sig  till  konventionen  om  skydd  av
Europeiska  gemenskapernas  finansiella  intressen i
enlighet    med    artikel    12    måste   godkänna
bestämmelserna i detta protokoll.




Artikel 7




1.  Varje  medlemsstat som är fördragsslutande  part
får föreslå  ändringar  av  detta  protokoll.  Varje
förslag   till   ändring   skall   överlämnas   till
depositarien, som skall underrätta rådet om detta.




2.  Ändringar  skall  beslutas  av  rådet  som skall
rekommendera   att   medlemsstaterna   antar  dem  i
enlighet   med   sina   respektive  konstitutionella
bestämmelser.




3. De på detta sätt beslutade  ändringarna  träder i
kraft i enlighet med bestämmelserna i artikel 4.




Artikel 8




1.  Generalsekreteraren för Europeiska unionens  råd
skall vara depositarie för detta protokoll.




2. Depositarien  skall  i  Europeiska gemenskapernas
officiella  tidning  offentliggöra   underrättelser,
instrument och meddelanden som rör detta protokoll.






**FOOTNOTES**


[14]:(1) EGT nr C 313, 23.10.1996, s. 1.


[15]:* Avvikande lydelse i prop. 1998/99:32.


[16]:


[17]:
FÖRKLARING




om att samtidigt anta konventionen om skydd av
Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och
protokollet om förhandsavgörande av Europeiska
gemenskapernas domstol
angående tolkningen av denna konvention




Företrädarna för regeringarna i Europeiska  unionens
medlemsstater, för-samlade i rådet,




vid  undertecknandet  av  akten  om  upprättande  av
protokollet   om   förhandsavgörande  av  Europeiska
gemenskapernas  domstol   angående   tolkningen   av
konventionen  om  skydd av Europeiska gemenskapernas
finansiella intressen,




som  önskar  säkra  en   så  effektiv  och  enhetlig
tolkning som möjligt av nämnda  konvention  från och
med dess ikraftträdande,


förklarar  sig  beredda att vidta lämpliga åtgärder
för  att de nationella  förfarandena  för  att  anta
konventionen  om  skydd av Europeiska gemenskapernas
finansiella intressen  och  av  protokollet  om dess
tolkning  skall  kunna  genomföras samtidigt och  så
snart som möjligt.