Utskottet tillstyrker förslaget i proposition
1997/98:162 om en höjning av Sveriges insats eller
kvot i Internationella valutafonden (IMF). Höjningen
är en följd av en allmän översyn av medlemsländernas
insatser. Utskottet föreslår att riksdagen
bemyndigar Riksbanken att betala insatsbeloppet.
Utskottet tillstyrker också den ändring av IMF:s
stadgar som beskrivs i propositionen. Ändringen gör
det möjligt att genomföra en riktad
engångstilldelning till samtliga medlemsländer av
s.k. särskilda dragningsrätter, IMF:s egen reserv-
valuta som vanligtvis förkortas SDR. Möjligheten
till engångstilldelning innebär bl.a. att
fördelningen av SDR mellan medlemsländerna blir mer
rättvis.
Ingen motion har väckts med anledning av
propositionen.
Propositionen
I proposition 1997/98:162 föreslår regeringen att
riksdagen
1. bemyndigar regeringen att öka Sveriges
kapitalinsats (kvot) i Internationella valutafonden
med 781,5 miljoner SDR till 2 395,5 miljoner SDR,
2. bemyndigar Sveriges riksbank att betala
nödvändiga insatsbelopp,
3. bemyndigar regeringen att godkänna den
föreslagna fjärde ändringen av Internationella
valutafondens stadga avseende en extraordinär
tilldelning av särskilda dragningsrätter (SDR).
Utskottet
Höjning av Sveriges kapitalinsats i
Internationella valutafonden
Regeringen föreslår i proposition 1997/98:162 att
regeringen bemyndigas att öka den svenska insatsen
eller kvoten i Internationella valutafonden (IMF)
med 781,5 miljoner SDR, från 1 614 miljoner SDR till
2 395,5 miljoner SDR. Den föreslagna höjningen är
resultatet av en allmän översyn av medlemsländernas
kapitalinsatser.
En av IMF:s främsta uppgifter är att ge finansiellt
stöd till medlemsländer som fått
betalningsbalansproblem eller är i behov av
genomgripande strukturella reformer. Stödet
finansieras i första hand av IMF:s permanenta
resurser, som utgörs av de insatser medlemsländerna
gjort.
Enligt IMF:s stadgar skall fonden minst vart femte
år göra en översyn av medlemsländernas insatser.
Syftet är att anpassa fondens resurser till de krav
som ställs på verksamheten. Ett annat syfte är att
korrigera de enskilda medlemsländernas insatser så
att de speglar ländernas aktuella ekonomiska styrka.
Den nu genomförda översynen är den elfte i
ordningen sedan IMF:s tillkomst 1945. Senast en
översyn resulterade i en kvothöjning var i samband
med den nionde översynen 1990 (prop. 1990/91:9, bet.
1990/91:FiU3, rskr. 1990/91:36). Den höjning av
insatserna som nu föreslås innebär att IMF:s
permanenta resurser ökar från 146 miljarder SDR till
212 miljarder SDR. För svensk del innebär förslaget
en ökning av insatsen med drygt 48 % eller med cirka
8,7 miljarder svenska kronor (räknat utifrån
valutanoteringen den 19 oktober 1998 då 1 SDR var
värd 11,12 kr).
Enligt utskottets mening bör Sverige medverka i den
aktuella höjningen av medlemsländernas
kapitalinsatser. IMF har en mycket central roll i
det internationella betalningssystemet. För att
kunna fylla den rollen måste fonden förses med
nödvändiga finansiella resurser. Flera medlemsländer
har stora problem med betalningsbalanserna, vilket
tydligt visar på behovet av att förstärka IMF:s
permanenta resurser. Behovet av att tillskjuta medel
understryks ytterligare av den pågående finansiella
krisen i Asien och andra s.k. tillväxtekonomier.
Under 1997 steg summan av IMF:s utlånade och
utlovade medel kraftigt och den trenden har fortsatt
under 1998. Enligt utskottets bedömning talar den
snabba ökningen av finansiella transaktioner i
världsekonomin för att behovet av finansiering från
IMF fortsätter att vara högt även framöver. Det är
därför utomordentligt viktigt att IMF är
välkapitaliserat så att organisationen kan möta
framtida störningar i det internationella
betalningssystemet.
Med anledning av det som sagts ovan tillstyrker
utskottet den föreslagna kvothöjningen på 781,5
miljoner SDR. Vidare föreslår utskottet att
riksdagen bemyndigar Sveriges riksbank att betala
det nödvändiga insatsbeloppet.
Ändring av valutafondens stadga
I propositionen föreslås också att regeringen
bemyndigas att godkänna en ändring av IMF:s stadga.
Ändringen innebär att det blir möjligt att göra en
extraordinär och selektiv tilldelning av s.k.
särskilda dragningsrätter (SDR) till
medlemsländerna.
Systemet med SDR inom IMF:s ram inrättades 1969.
Syftet var att tillgodose ländernas samlade behov av
valutatillgångar i den omfattning och takt som
krävdes för en stabil tillväxt i världsekonomin.
Till följd av att de internationella
valutamarknaderna öppnades under 1970- och 1980-
talen har emellertid SDR-systemet inte kommit att
spela den roll som från början var tänkt.
Tilldelningar av SDR till medlemsländerna har därför
endast förekommit i två omgångar, under åren
1970-1972 och under åren 1979-1981. Det innebär att
de länder som blivit medlemmar sedan 1981 inte har
fått någon tilldelning av SDR.
Enligt IMF:s gällande stadgar krävs att det finns
ett globalt behov av tillskott av reserver för att
en tilldelning skall kunna genomföras. Vidare krävs
att samtliga medlemsländer vid en tilldelning
erhåller lika mycket, räknat som andel av insatsen.
Den ändring i stadgan som nu föreslås gör det
möjligt att genomföra en riktad engångstilldelning
av SDR till medlemsländerna. Engångstilldelningen
innebär i korthet att nya medlemmar tilldelas SDR
till samma nivå i relation till medlemslandets
insats eller kvot i IMF som de tidigare medlemmarna
redan uppnått. Dessutom utjämnas smärre skillnader i
tilldelning mellan tidigare medlemmar. Vidare
innebär ändringen av stadgan att framtida
medlemsländer i IMF, om de så önskar, tilldelas SDR
upp till den gemensamma nivån på 29,3 % av
medlemsinsatsen.
Totalt föreslås en engångstilldelning på 21,4
miljarder SDR. Det är ungefär en fördubbling av den
befintliga mängden SDR. För svensk del innebär
förslaget att Riksbanken tilldelas 226,6 miljoner
SDR (sedan starten av SDR-systemet har Sverige
hittills tilldelats cirka 246,6 miljoner SDR).
Utskottet delar propositionens bedömning att Sverige
bör biträda den aktuella ändringen av IMF:s stadga.
Ändringen innebär enligt utskottets mening en större
rättvisa i tilldelningen av SDR. Dessutom erhålls en
långsiktig lösning på det länge diskuterade
rättviseproblemet genom att framtida medlemsländer
får möjlighet att erhålla en särskild tilldelning av
SDR. Tilldelningen av SDR kan enligt utskottets
mening också innebära ett välbehövligt tillskott av
kapital till de fattiga utvecklingsländer i IMF-
kretsen som i dagsläget är mer eller mindre
utestängda från de internationella
kapitalmarknaderna.
Utskottet tillstyrker regeringens begäran om ett
bemyndigande att godkänna den aktuella ändringen av
Internationella valutafondens stadga gällande en
extraordinär tilldelning av särskilda
dragningsrätter.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande höjning av Sveriges
kapitalinsats i Internationella valutafonden
att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:162
yrkandena 1 och 2
dels bemyndigar regeringen att öka Sveriges
kapitalinsats (kvot) i Internationella
valutafonden med 781,5 miljoner SDR till 2 395,5
miljoner SDR,
dels bemyndigar Sveriges riksbank att betala
nödvändiga belopp,
2. beträffande ändring av valutafondens
stadga
att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:162
yrkande 3 bemyndigar regeringen att godkänna den
föreslagna fjärde ändringen av Internationella
valutafondens stadga avseende en extraordinär
tilldelning av särskilda dragningsrätter (SDR).
Stockholm den 5 november 1998
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan
Bergqvist (s), Mats Odell (kd),
Lars Tobisson (m), Bengt
Silfverstrand (s), Lisbet Calner
(s), Johan Lönnroth (v), Lennart
Hedquist (m), Sonia Karlsson (s),
Fredrik Reinfeldt (m), Carin
Lundberg (s), Sven-Erik Österberg
(s), Siv Holma (v), Per Landgren
(kd), Anna Åkerhielm (m), Peter
Eriksson (mp), Lena Ek (c) och Lars
Leijonborg (fp).
Innehållsförteckning
Sammanfattning...................................
1
Propositionen....................................
1
Utskottet........................................
1
Höjning av Sveriges kapitalinsats i
Internationella valutafonden...................
1
Ändring av valutafondens stadga 2
Hemställan 3