I detta betänkande behandlar finansutskottet
regeringens skrivelse 1998/99:97 Utvecklingen inom
den kommunala sektorn. Utskottet noterar med
tillfredsställelse de insatser som regeringen gör
för att bygga upp och utveckla den nationella
uppföljningen av kommunsektorn. Den årliga
skrivelsen om utvecklingen inom den kommunala
sektorn utgör enligt utskottet ett betydelsefullt
inslag i återrapporteringen av resultatinformation
till riksdagen. Ett fortsatt arbete med att utveckla
skrivelsen är enligt utskottet av vikt. Utskottet
föreslår riksdagen att lägga regeringens skrivelse
till handlingarna.
Utskottet behandlar i betänkandet också en motion
som väckts med anledning av skrivelsen. Samtliga
yrkanden i motionen avstyrks av utskottet.
Till betänkandet har 7 reservationer fogats.
Regeringens skrivelse
I skrivelse 1998/99:97 lämnar regeringen
(Finansdepartementet) en översiktlig redovisning av
hur ekonomin och verksamheten i kommuner och
landsting har utvecklats de senaste åren.
Motionen
1998/99:Fi43 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bakgrunden till
kommuners avancerade skatteplanering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en mer korrekt
redovisning av den kommunala sektorns storlek,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
redovisning av det tillväxtfientliga utjämningssy-
stemets konsekvenser för kommuner med växande
skattekraft,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
omedelbart återinföra en vårdgaranti inom hälso- och
sjukvården,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av
prioritering av kommunala kärnuppgifter som
äldreomsorgen och handikappomsorgen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om valfrihet och
utveckling av nya verksamhetsformer inom barnomsorg
och förskola,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kvalitets- och
uppföljningsåtgärder inom grundskolan och gymnasiet.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet beslöt den 15 april 1999 att bereda
socialutskottet och utbildningsutskottet tillfälle
att yttra sig över regeringens skrivelse jämte
eventuella motioner i de delar som berör respektive
utskotts verksamhetsområde.
Socialutskottets yttrande (1998/99:SoU5y) och
utbildningsutskottets yttrande (1997/98:UbU4y)
återfinns som bilagorna 1 och 2 till detta
betänkande.
Utskottet
Utskottet redovisar inledningsvis sin syn på behovet
av en nationell uppföljning av ekonomin och
verksamheten i kommuner och landsting samt allmänna
synpunkter på regeringens skrivelse 1998/99:97
Utvecklingen inom den kommunala sektorn. Därefter
övergår utskottet till att behandla de yrkanden
avseende olika delar av redovisningen i skrivelsen
som tagits upp i den motion som väckts med anledning
av skrivelsen.
Allmänt om skrivelsen och inriktningen av
den statliga uppföljningen av den kommunala
sektorn
Inledning
Riksdagen har vid flera tillfällen på förslag av
finansutskottet uttalat sig om betydelsen för staten
av en väl fungerande uppföljning av kommuner och
landsting. Det skedde senast i samband med att
utskottet hösten 1997 behandlade förslagen i
budgetpropositionen till anslag för budgetåret 1998
inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
(bet. 1997/98:FiU3). Utskottet ansåg att ett
fortsatt utvecklingsarbete i syfte att förbättra
återföringen till nationell nivå av kunskaper om
verksamheternas kostnader, kvalitet och effekter i
förhållande till de nationella målen var mycket
angeläget.
Bland annat mot denna bakgrund aviserade regeringen
i 1998 års ekonomiska vårproposition att arbetet med
att förbättra och utveckla uppföljningen och
utvärderingen av verksamheten och ekonomin skulle
intensifieras. Som ett led i detta arbete tillsatte
regeringen i maj 1998 en interdepartemental
arbetsgrupp med uppgift att utveckla uppföljningen
av verksamhet och ekonomi i kommuner och landsting.
Gruppen skall bl.a. lämna förslag till åtgärder för
att på längre sikt åstadkomma en bättre uppföljning
av måluppfyllelse och resursanvändning i den
kommunala verksamheten. Gruppen har också medverkat
till att förbättra redovisningen av prestationer och
kostnader för skola och omsorg i den nu aktuella
skrivelsen om utvecklingen inom den kommunala
sektorn.
Regeringen rapporterar nu i 1999 års ekonomiska
vårproposition (avsnitt 9) om det pågående
utvecklingsarbetet. Bland annat pekas på behovet av
att vidareutveckla och förtydliga befintliga mål för
skola, vård och omsorg och förbättra det statistiska
underlaget för att tydligare kunna följa
måluppfyllelsen. Regeringen avser att kontinuerligt
presentera resultatet av det fortsatta arbetet i
kommande års skrivelser om utvecklingen inom den
kommunala sektorn.
Regeringen anmäler i vårpropositionen också ett
pågående arbete med att upprätta en kommunal databas
för att skapa förutsättningar för en bättre samlad
uppföljning och aktiva jämförelser. Det är enligt
regeringen såväl ett nationellt intresse som ett
intresse för kommuner och landsting att ha tillgång
till jämförande statistik. En uppföljning som
baseras på aktiva jämförelser inom kommunsektorn bör
också kunna stödja de statliga sektorsmyndigheternas
arbete med utvärdering av verksamheten inom
respektive sektor. Arbetet med att bygga upp en
kommunal databas sker i samarbete med kommunernas
och landstingens företrädare och berörda statliga
myndigheter.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet noterar med tillfredsställelse den
satsning som från regeringens sida görs på att
successivt bygga upp och utveckla den nationella
uppföljningen av kommunsektorn. I vårpropositionen
understryks att uppföljningen och utvärderingen av
den kommunala verksamheten bl.a. skall utgöra ett
underlag för statsmakternas beslut om såväl
dimensioneringen av resurser till kommuner och
landsting som för ställningstaganden till de ramar
och regler som i övrigt styr verksamheten. Detta
accentuerar enligt utskottet betydelsen av ett
fortsatt arbete med att förbättra kvaliteten på
underlaget. Utskottet ser också positivt på
uppbyggnaden av en för statsmakterna och
kommunsektorn gemensam kommunal databas, något som
bl.a. kan underlätta för kommunerna och landstingen
att göra jämförelser och därigenom ge impulser till
att effektivisera den egna verksamheten.
Den årliga skrivelsen med sin övergripande
redovisning av läget i kommunsektorn utgör enligt
utskottet ett betydelsefullt inslag i
återrapporteringen av resultatinformation till
riksdagen. Utskottet kan för sin del konstatera att
uppföljningsskrivelsen fortlöpande har blivit
bättre, men att ytterligare åtgärder krävs i
enlighet med vad regeringen framhåller i
vårpropositionen. Utskottet ställer sig bakom den
allmänna inriktning av arbetet som redovisas i
vårpropositionen.
Utskottet föreslår riksdagen att lägga regeringens
skrivelse till handlingarna.
Redovisningen av den kommunala sektorns
storlek
Motionen
I motion Fi43 av Lars Tobisson m.fl. (m) framhålls
att kommunalt ägda företag inte ingår i den
statistiska redovisningen av kommunsektorns
verksamhet och omfattning. Enligt motionärerna finns
samtidigt en tydlig tendens hos många kommuner att
lägga betydande delar av sin verksamhet i just
bolag. I motionen begärs mot bakgrund därav en
korrekt redovisning av kommunsektorn som inkluderar
de kommunala företagen. De kommunala företagen bör
inte räknas till den vanliga företagssektorn, och en
omläggning av den officiella statistiken bör således
ske.
Finansutskottets ställningstagande
När det gäller kraven i motion Fi43 (m) på en mer
fullständig redovisning av den kommunala sektorns
storlek vill utskottet betona att redovisningen av
omfattningen av den kommunala verksamheten bl.a.
påverkas av hur nationalräkenskaperna är upplagda.
Enligt de internationella reglerna för
nationalräkenskaperna (SNA) styrs redovisningen av
de kommunala företagen av den associationsrättsliga
form som de drivs i. Samtidigt måste betonas att
skrivelsen innehåller ett separat avsnitt om de
kommunala företagen. Enligt vad utskottet erfarit är
det regeringens avsikt att till kommande år
ytterligare bygga ut denna redovisning för att
bättre belysa den kommunala verksamhetens totala
omfattning. Någon omläggning av den officiella
statistiken kan utskottet däremot inte ställa sig
bakom.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi43 (m)
yrkande 2.
Kommunala skattetvister
Motionen
I motion Fi43 (m) hävdas att kommunerna och de
kommunala företagen i dag på många håll bedriver en
avancerad skatteplanering. En rad skattetvister
pågår för närvarande mellan kommuner och
skatteförvaltningar, något som i sig enligt
motionärerna är märkligt eftersom kommunal
verksamhet i förvaltningsform är skattebefriad.
Samtidigt belyser förhållandet behovet av en
tydligare lagstiftning beträffande kommunerna och de
kommunala företagen. I regeringens skrivelse saknas
en redovisning av denna fråga trots att den är
mycket aktuell. I motionen påpekas att regeringen
inte heller anger att de extraordinära intäkter som
många kommuner redovisar i sina resultaträkningar
helt är hänförliga till "artificiella" reavinster i
samband med kommunintern försäljning av tillgångar
när "koncernholdingbolag" bildats.
Finansutskottets ställningstagande
I motionen ställs krav på att transaktioner mellan
kommunen och dess olika bolag borde beskrivas i
skrivelsen. Utskottet vill understryka att
skrivelsen innehåller ett särskilt avsnitt som
avhandlar kommunal koncernredovisning där även
ekonomiska effekter av försäljningar av företag till
moderbolag beskrivs. När det gäller de kommunala
bolagens förhållande till skattelagstiftningen vill
utskottet endast framhålla att kommunala bolag
givetvis skall behandlas på samma sätt som privata
bolag.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi43 (m)
yrkande 1.
Utjämningssystemet
Motionen
I motion Fi43 av Lars Tobisson m.fl. (m) framförs
att regeringen i sin skrivelse bör redovisa det
tillväxtfientliga utjämningssystemets konsekvenser
för kommuner med växande skattekraft. I stället
försöker sig regeringen enligt motionärerna på att
förneka de pomperipossaliknande effekter som alla
sakkunniga ekonomer som granskat systemet är varse.
Cirka 35 kommuner ökade, anför motionärerna, sin
relativa skattekraft per invånare med mer än en
procentenhet mellan åren 1997 och 1998. All denna
tillväxt konfiskerades av utjämningssystemet, något
som inte berörs i regeringsskrivelsen. Motionärerna
anser att detta är en orimlig signal i ett land som
önskar ekonomisk tillväxt och lägre arbetslöshet.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet behandlar effekterna av inkomstutjämningen
i sitt betänkande 1998/99:FiU25 med anledning av
regeringens förslag i proposition 1998/99:89
Förändringar i utjämningssystemet för kommuner och
landsting. I avsnittet Inkomstutjämningen anför
utskottet bl.a. följande (s. 16-17).
En fråga som fått stor uppmärksamhet i debatten om
inkomstutjämningen är i vad mån det kan uppstå
negativa marginaleffekter i form av att kommunernas
skatteinkomster efter inkomstutjämning minskar när
deras skatteunderlag ökar - populärt kallad
pomperipossaeffekt. Rent teoretiskt kan en sådan
effekt uppstå under två bestämda förutsättningar.
För det första måste kommunen ha en skattesats som
är betydligt lägre än genomsnittet. För det andra
måste kommunens eget skatteunderlag öka mycket
kraftigt i förhållande till utvecklingen av
skatteunderlaget i riket. Erfarenheterna under det
nuvarande utjämningssystemet visar att ingen kommun
ännu har uppfyllt detta andra villkor och att det
således inte förekommit någon s.k.
pomperipossaeffekt.
Utskottet understryker också i sitt betänkande om
utjämningssystemet att det inte har kunnat visas att
det finns något egentligt samband mellan
utjämningsgraden i systemet och hur en kommun
faktiskt agerar för att påverka sitt skatteunderlag.
När det gäller den nu aktuella skrivelsen
konstaterar utskottet att den innehåller en
redogörelse för de faktiska effekter som uppstått
för enskilda kommuner. Utskottet vill också
understryka att en av hörnstenarna i
utjämningssystemet är att sprida den ekonomiska
tillväxten och fördela ökade skatteinkomster mellan
kommunerna för att skapa likvärdiga ekonomiska
förutsättningar. Med vad utskottet här anfört
avstyrks motion Fi43 (m) yrkande 3.
Hälso- och sjukvård
Motionen
I motion Fi43 av Lars Tobisson m.fl. (m) ställs krav
på att omedelbart återinföra en vårdgaranti inom
hälso- och sjukvården. Motionärerna anför att sedan
1994 har köerna till vård och behandling vuxit i
jämn takt. Erfarenheten under de tre borgerliga
regeringsåren 1991-1994 visar att en vårdgaranti är
en förutsättning för att kunna komma till rätta med
bristerna i hälso- och sjukvården. Mot den
bakgrunden anser motionärerna att en vårdgaranti
omedelbart bör återinföras på nationell nivå. En
vårdgaranti bör, som motionärerna uttrycker det,
inte bara vara dem förunnade som bor i borgerligt
styrda landsting. Utgångspunkten för en sådan
garanti skall vara den som infördes den 1 januari
1992 och som då på tre år tog bort de dåvarande
långa vårdköerna. Självklart bör man se över om de
behandlingar/insatser som fanns på vårdgarantins
prioriteringslista bör justeras, men eftersom den
gamla vårdgarantin visade så goda resultat är det
viktigt, enligt motionärerna, att regeringen
återkommer till riksdagen med ett förslag snarast
möjligt.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet delar i sitt yttrande (SoU5y)
motionärernas bedömning att det är angeläget att
väntetiderna till vård och behandling minskar.
Utskottet anser emellertid dels att vårdgarantin i
sin ursprungliga form på många sätt spelat ut sin
roll, dels att tidsfrister i vården inte bör
lagfästas utan att det i stället är lämpligare att
bygga vidare på systemet med överenskommelser mellan
staten och landstingen.
Av den senaste Dagmaröverenskommelsen mellan staten
och Landstingsförbundet framgår, enligt
socialutskottet, att parterna är ense om att
landstingen påtagligt skall minska väntetiderna för
både besök och behandling samt att särskilda medel
avsatts för att följa hur tillgängligheten i
sjukvården utvecklas. De ökade resurser som tillförs
kommuner och landsting via det generella
statsbidraget skall, understryker socialutskottet,
tillföras vård- och omsorgssektorn. Dessa tillskott
förväntas ge påtagliga effekter på vårdens
tillgänglighet för alla patienter och ger
landstingen ökade möjligheter att minska
väntetiderna.
Socialutskottet pekar vidare på att
Socialstyrelsen, som på regeringens uppdrag
beskrivit och analyserat förutsättningarna för och
konsekvenserna av en behandlingsgaranti inom svensk
hälso- och sjukvård, i sin rapport En
behandlingsgaranti i hälso- och sjukvården -
förutsättningar och konsekvenser (mars 1999) menat
att köproblemen i vården inte heller löses med en
generell sådan garanti. Därmed föreslår
socialutskottet att motion Fi43 (m) yrkande 4
avstyrks.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet ställer sig bakom det som
socialutskottet anför i sitt yttrande och avstyrker
motion Fi43 (m) yrkande 4.
Äldre- och handikappomsorg
Motionen
I motion Fi43 av Lars Tobisson m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vikten av
prioritering av kommunala kärnuppgifter som äldre-
och handikappomsorgen. Motionärerna anför vad gäller
äldreomsorgen att även om delar av de problem som
finns där har administrativa orsaker, exempelvis
föråldrade bemanningsplaner bland hemtjänstpersonal,
är det ett faktum att kommunerna under flera år
prioriterat andra verksamheter än den kärnuppgift
äldreomsorgen är. Detta måste tydligt observeras och
diskuteras mot bakgrund av att behoven av äldrevård
kommer att öka i takt med att vi får alltfler mycket
gamla, dvs. personer över 80 år. Det ställer än
större krav på kommunernas prioriteringar. Enligt
motionärernas utgångspunkt bör kommunerna
koncentrera sin verksamhet till ett antal begränsade
kärnområden, bland vilka äldreomsorg är ett. Det
ställer nya krav på kommunerna, men det innebär
också att vi möjliggör för våra äldre att få en
värdig ålderdom, när de egna krafterna inte längre
räcker till.
Beträffande handikappomsorgen hävdar motionärerna
bl.a. att regeringen de senaste fyra åren konsekvent
försämrat situationen för landets funktionshindrade.
Det är främst lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) samt lagen om
assistansersättning (LASS) som försämrats. Aktuell
statistik visar att runt om i landet drabbas barn
och ungdomar som har funktionshinder av att det nu
finns två olika huvudmän för LSS. Besparingar i den
offentliga sektorn är nödvändiga. Samtidigt
framhåller motionärerna att besparingar inte skall
drabba utsatta grupper. Därför är regeringens
politik mot just de funktionshindrade enligt
motionen inte acceptabel.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet hänvisar i sitt yttrande (SoU5y)
till ett tidigare betänkande där utskottet
konstaterade att ädelreformen noga följs av såväl
myndigheter som politiker och att de olika insatser
regeringen vidtagit på området, som t.ex.
Äldreprojektet, gemensamt skapar förutsättningar för
en positiv utveckling av äldreomsorgen framöver
(bet. 1998/99:SoU7 Äldrepolitik). Genom
ädelreformen, som genomfördes den 1 januari 1992,
har kommunerna fått ett sammanhållet ansvar för
äldreomsorgen och skall fördela resurserna efter
behov. Socialutskottet pekar även på de av
regeringen i 1999 års ekonomiska vårproposition
föreslagna och aviserade höjningarna av det
generella statsbidraget till kommunerna som bl.a.
syftar till att utveckla kvaliteten i de kommunala
kärnverksamheterna genom att t.ex. vidta
förbättringar inom äldreomsorgen samt till förslagen
i vårpropositionen om ytterligare medel till
handikappområdet för de närmaste budgetåren, dels
för kompetensutveckling, forskning och ytterligare
medel till handikapporganisationerna m.m., dels för
engångsvisa tillskott till bilstödet för
handikappade. Resurser prioriteras även för ett
införande av personliga ombud för psykiskt
funktionshindrade. Slutligen hänvisar
socialutskottet till sitt betänkande 1998/99:SoU11
Handikappolitik m.m. där utskottet konstaterade att
ett omfattande arbete pågår med syfte att förbättra
tillgängligheten i samhället och att implementera
FN:s standardregler om delaktighet och jämlikhet för
människor med funktionshinder. Socialutskottet ansåg
det angeläget att detta arbete bereds skyndsamt.
Regeringen borde därför återkomma till riksdagen och
redovisa sin tidsplan för det fortsatta arbetet med
tillgänglighetsfrågorna. Därmed föreslås att motion
Fi43 (m) yrkande 5 avstyrks.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar det som socialutskottet anfört
i sitt yttrande och avstyrker motion Fi43 (m)
yrkande 5.
Barnomsorg
Motionen
I motion Fi43 av Lars Tobisson m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om valfrihet och
utveckling av nya verksamhetsformer inom barnomsorg
och förskola. Motionärerna menar att den aviserade
allmänna förskolan för fyra- och femåringar riskerar
att minska alternativen inom och utanför den
offentliga barnomsorgen. Vidare anser de att behovet
av ett mer aktivt kvalitetsarbete är uppenbart.
Regeringen har enligt motionärerna inte i något
avseende stimulerat den mest effektiva formen av
utvärdering, nämligen föräldrarnas valfrihet vad
avser barnomsorg.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande (UbU4y)
att riksdagen helt nyligen har behandlat regeringens
förslag om fristående förskoleklass (prop.
1998/99:45, bet. UbU9, rskr. 203). De nya
bestämmelserna om godkännande och bidrag till
fristående förskoleklass som anordnas av en
fristående skola, som träder i kraft den 1 juli i
år, är i huvudsak utformade på ett sätt som
överensstämmer med motsvarande bestämmelser för
fristående skolor. Huvudregeln är enligt
utbildningsutskottet att bidrag skall lämnas av
kommunen till en fristående skola som godkänts för
att anordna förskoleklass.
Vidare anför utbildningsutskottet att även frågan
om valfrihet och alternativa former för
förskoleverksamhet har behandlats tidigare i vår av
utskottet (bet. 1998/99:UbU10). Utskottet erinrade
då om de bestämmelser som reglerar möjligheten för
enskilda att driva förskola samt pekade på att
kommunen kan lämna bidrag till sådan verksamhet (2 a
kap. 13 och 17 §§ skollagen).
Slutligen pekar utbildningsutskottet på att
regeringen i regleringsbrevet för år 1999
föreskriver att Skolverket - utifrån förskolans och
fritidshemmets pedagogiska roll - skall prioritera
frågor som berör verksamheternas tillgänglighet och
kvalitet. I sin återrapportering skall Skolverket
särskilt uppmärksamma kvaliteten i verksamheterna
för de yngsta barnen i förskolan, barn i behov av
särskilt stöd och arbetet i mångkulturella grupper.
Utbildningsutskottet föreslår därmed att
finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi43
(m) yrkande 6.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet ansluter sig till vad
utbildningsutskottet anfört i sitt yttrande och
avstyrker motion Fi43 (m) yrkande 6.
Skolan
Motionen
I motion Fi43 av Lars Tobisson m.fl. (m) anförs en
rad synpunkter på situationen i skolan, och
motionärerna efterlyser uppföljning och andra
åtgärder för att främja kvaliteten. Skolverkets och
utbildningsinspektörernas nyligen genomförda
granskningar visar enligt motionärerna att det
behövs ett fristående nationellt kvalitetsinstitut.
Rapporter visar att skillnaden i satsningar på
undervisning per elev i skolan varierar avsevärt
mellan olika kommuner. Skolorna måste göras mer
självständiga och rektor ges ökat ansvar och
inflytande. Motionärerna pekar vidare bl.a. på den
minskade andelen elever som inom fyra år lyckats
fullfölja sina gymnasiestudier på ett nationellt
program. Detta förhållande borde föranleda
kraftfulla åtgärder i linje med vad de borgerliga
partierna tidigare föreslagit.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande (UbU4y)
att utskottet under föregående riksmöte utförligt
redovisade vilka åtgärder som vidtagits i syfte att
fördjupa arbetet med att bedöma, värdera och
utveckla kvaliteten i skolan (bet. 1997/98:UbU9 s.
9-13). Där erinrades om skyldigheten för varje
kommun och skola att skriftligen göra en
kvalitetsredovisning som ett led i den kontinuerliga
uppföljningen av skolplanen och arbetsplanen. Vidare
hänvisar utbildningsutskottet till ett nyligen
avgivet betänkande då frågan om tillsyn och
utvärdering behandlades av utskottet (bet.
1998/99:UbU11 s. 18). I det nu aktuella sammanhanget
nöjer sig utbildningsutskottet med att peka på att
tillsynsarbetet - i enlighet med bestämmelserna i nu
gällande regleringsbrev - skall utformas så att alla
kommuner, räknat fr.o.m. år 1998, inom loppet av en
sexårsperiod blir föremål för tillsyn. Denna skall
särskilt ta sikte på situationen för elever med
behov av särskilt stöd. Skolverket skall redovisa
sin tillsynsverksamhet för regeringen och därvid
uppge antal kommuner och huvudmän som varit föremål
för tillsyn, generella slutsatser av tillsynen och i
vilken utsträckning verkets kritik och övriga
insatser har lett till tillfredsställande åtgärder.
Utbildningsutskottet anför slutligen att utskottet
vid sin behandling av propositionen Gymnasieskola i
utveckling - kvalitet och likvärdighet (prop.
1997/98:169) i början av innevarande riksmöte
utförligt behandlade situationen i gymnasieskolan
(bet. 1998/99:UbU3). Utskottet tillstyrkte där
regeringens förslag om ändrade bestämmelser för det
individuella programmet (rskr. 1998/99:160). Vikten
av kvalitet på programmet betonades, och generellt
för gymnasieskolan betonades statens särskilda
ansvar för att bl.a. underlätta arbetet med
kvalitetssäkring lokalt, t.ex. genom att
tillhandahålla prov i syfte att på likvärdiga
grunder kunna bedöma elevernas kunskaper. Motion
Fi43 (m) yrkande 7 bör därmed enligt
utbildningsutskottet avstyrkas.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet instämmer för sin del i
utbildningsutskottets bedömning och
avstyrker motion Fi43 (m) yrkande 7.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande allmänt om skrivelsen och
inriktningen av den statliga uppföljningen av
den kommunala sektorn
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1998/99:97 till
handlingarna,
2. beträffande redovisningen av den
kommunala sektorns storlek
att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi43 yrkande
2,
res. 1 (m, kd, fp)
3. beträffande kommunala skattetvister
att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi43 yrkande 1,
res. 2 (m, kd, fp)
4. beträffande utjämningssystemet
att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi43 yrkande 3,
res. 3 (m)
5. beträffande hälso- och sjukvård
att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi43 yrkande 4,
res. 4 (m, kd, c, fp)
6. beträffande äldre- och
handikappomsorg
att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi43 yrkande 5,
res. 5 (m)
7. beträffande barnomsorg
att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi43 yrkande 6,
res. 6 (m, kd, c, fp)
8. beträffande skolan
att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi43 yrkande 7.
res. 7 (m, kd, fp)
Stockholm den 1 juni 1999
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Mats
Odell (kd), Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner
(s), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson (s),
Fredrik Reinfeldt (m), Sven-Erik Österberg (s), Siv
Holma (v), Anna Åkerhielm (m), Matz Hammarström
(mp), Karin Pilsäter (fp), Jörgen Andersson (s),
Lars Bäckström (v), Agne Hansson (c), Bo Lundgren
(m) och Stefan Attefall (kd).
Reservationer
1. Redovisningen av den kommunala sektorns
storlek (mom. 2) (m, kd, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik
Reinfeldt (m), Anna Åkerhielm (m), Karin Pilsäter
(fp), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken Redovisningen av den kommunala sektorns
storlek bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det finns en tydlig
tendens i många kommuner att lägga betydande delar
av sin verksamhet i bolag. I likhet med vad som
anförs i motion Fi43 (m) anser utskottet att den
statistiska redovisningen av kommunsektorns
verksamhet och omfattning bör anpassas till rådande
förhållanden i kommunerna. Det är
otillfredsställande att kommunalt ägda företag inte
inkluderas i redovisningen av kommunsektorn.
Utskottet vill i sammanhanget också peka på de
förslag som i reservation (m, kd och fp) till
betänkandet om förstärkt kommunal revision (bet.
1998/99:KU30) lagts fram om att se över
förutsättningarna för en särskild företagsform för
kommunala företag som ett alternativ till
aktiebolagsformen. Under alla förhållanden bör
relevant officiell statistik i Sverige ge en korrekt
och rättvisande bild av kommunsektorns storlek och
därmed också inkludera de kommunala företagen. De
närmare formerna för detta bör övervägas av
regeringen.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi43
(m) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande redovisningen av den kommunala
sektorns storlek
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi43 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Kommunala skattetvister (mom. 3) (m, kd,
fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik
Reinfeldt (m), Anna Åkerhielm (m), Karin Pilsäter
(fp), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken Kommunala skattetvister bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom motionärernas
krav på en tydligare lagstiftning beträffande
kommunerna och de kommunala företagen. Behovet av en
tydligare lagstiftning belyses bl.a. av att en rad
av skattetvister mellan kommuner och
skatteförvaltningar pågår för närvarande. Utskottet
anser också i likhet med motionärerna att effekterna
av den skatteplanering som sker inom kommunerna
skall redovisas på ett adekvat sätt i skrivelsen.
Utskottet vill erinra om att regeringen genom
statsrådet Östros i ett interpellationssvar den 6
december 1996 kritiserade den skatteplanering som
bedrivs i många kommuner och därvid angav att
"innebörden av arrangemanget är att
bolagsbeskattningen sätts ur spel". Östros höll
vidare med interpellanten och uttalade att
förfaringssättet "är oacceptabelt". Statsrådet
fortsatte bl.a.: "Vilka åtgärder som bör vidtas för
att stävja förfarandet är jag för dagen inte beredd
att lämna besked om. Svaret kräver först en närmare
analys." Utskottet noterar med beklagande att
regeringen fortfarande, trots att kommunernas
skatteplanering därefter tilltagit, ännu inte
presenterat sin analys eller förelagt riksdagen
några förslag.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi43
(m) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande kommunala skattetvister
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi43 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Utjämningssystemet (mom. 4) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm
och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken Utjämningssystemet bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som sägs i
motion Fi43 (m) att en skrivelse om utvecklingen
inom den kommunala sektorn bör innehålla en korrekt
redogörelse för de tillväxtfientliga konsekvenser
som följer av det nuvarande utjämningssystemets
konstruktion. Konstruktionen leder till att om en
kommun - oberoende av skattekraftens nivå - lyckas
öka sin relativa skattekraft, t.ex. genom åtgärder
som leder till lägre arbetslöshet eller höjd
förvärvsfrekvens, förlorar den nästan hela ökningen
(och ibland mer) till utjämningssystemet. Ett antal
kommuner har under åren 1997 och 1998 haft en sådan
utveckling. Som exempel kan nämnas Aneby, Markaryd,
Norberg och Bjurholm. Utskottet konstaterar att ca
35 kommuner ökade sin relativa skattekraft per
innevånare med mer än 1 procentenhet mellan 1997 och
1998. All denna tillväxt konfiskerades av
utjämningssystemet. Utskottet anser det
otillfredsställande att detta faktum, som - om
systemet fortlever - torde få långsiktigt negativa
verkningar, inte berörs i skrivelsen.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker
finansutskottet motion Fi43 (m) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande utjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi43 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Hälso- och sjukvård (mom. 5) (m, kd, c,
fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik
Reinfeldt (m), Anna Åkerhielm (m), Karin Pilsäter
(fp), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och Stefan
Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken Hälso- och sjukvård bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet oroar sig i likhet med motionärerna
bakom motion Fi43 (m) över att köerna till vård och
behandling har vuxit i jämn takt sedan vårdgarantin
avskaffades 1994. Bara mellan mars och oktober 1998
ökade andelen patienter med klar diagnos som fått
vänta mer än tre månader för behandling från 22 %
till 31 %. Erfarenheten har visat att en vårdgaranti
är en av förutsättningarna för att komma till rätta
med bristerna i hälso- och sjukvården. Mot denna
bakgrund anser utskottet att en vårdgaranti
omedelbart bör återinföras på nationell nivå.
Utgångspunkten för en sådan garanti skall som
utskottet ser det vara den som infördes den 1
januari 1992 och som då på tre år tog bort de
dåvarande långa vårdköerna. Samtidigt bör man
självklart se över de behandlingar/insatser som
tidigare fanns på vårdgarantins prioriteringslista.
De allmänt omfattade slutsatserna från
prioriteringsutredningen skall kunna vara en
utgångspunkt när man utformar den vårdgaranti som
behövs inför 2000-talet. Eftersom den tidigare
vårdgarantin visade så goda resultat är det enligt
utskottet viktigt att regeringen snarast möjligt
återkommer till riksdagen med ett förslag.
Utskottet anser att riksdagen med anledning av
motion Fi43 (m) yrkande 4 bör ge regeringen detta
till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande hälso- och sjukvård
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi43 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Äldre- och handikappomsorg (mom. 6) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Anna Åkerhielm
och Bo Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken Äldre- och handikappomsorg bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet konstaterar vad gäller
äldreomsorgen att även om delar av de problem som
finns där har administrativa orsaker, är det även
ett faktum att kommunerna under flera år prioriterat
andra verksamheter än den kärnuppgift
äldreomsorgen är. Detta måste tydligt observeras och
diskuteras mot bakgrund av att behoven av äldrevård
kommer att öka i takt med att vi får alltfler mycket
gamla, dvs. personer över 80 år. Det ställer än
större krav på kommunernas prioriteringar. Under de
senaste fyra åren har situationen för de
funktionshindrade försämrats, framför allt genom att
LSS- och LASS-reformerna har urholkats. Utskottet
finner inte regeringens handikappolitik acceptabel.
Enligt utskottets utgångspunkt bör kommunerna
koncentrera sin verksamhet till ett antal begränsade
kärnområden, bland vilka äldreomsorgen är ett och
handikappomsorgen ett annat.
Utskottet anser att riksdagen med bifall till
motion Fi43 (m) yrkande 5 som sin mening bör ge
regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande äldre- och handikappomsorg
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Fi43 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Barnomsorg (mom. 7) (m, kd, c, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik
Reinfeldt (m), Anna Åkerhielm (m), Karin Pilsäter
(fp), Agne Hansson (c), Bo Lundgren (m) och Stefan
Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken Barnomsorg bort ha följande lydelse:
Valfrihet och mångfald inom barnomsorgen måste
värnas. Sålunda får inte införandet av en läroplan
för förskolan hota mångfalden. Förskolan måste vara
öppen för olika barnomsorgsalternativ och inte
ensidigt framhålla en speciell form. Det är
finansutskottets övertygelse att en mångfald av
driftformer och reella valmöjligheter bidrar till
att höja kvalitetstänkandet inom barnomsorgssektorn.
Såväl kommunala som privata alternativ skall
bedrivas under kvalitetskontroll. Det är särskilt
viktigt att den mest effektiva formen av
utvärdering, dvs. föräldrarnas valfrihet,
stimuleras. Det ankommer på regeringen att föreslå
sådana förändringar i regelsystemet och vidta sådana
andra åtgärder som underlättar vad utskottet här
anfört om ökad valfrihet och mångfald inom
barnomsorgen.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi43
(m) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande barnomsorg
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi43 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Skolan (mom. 8) (m, kd, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Fredrik
Reinfeldt (m), Anna Åkerhielm (m), Karin Pilsäter
(fp), Bo Lundgren (m) och Stefan Attefall (kd) anser
dels att finansutskottets ställningstagande under
rubriken Skolan bort ha följande lydelse:
Självklart bör alla få lika stora möjligheter och
chanser till utbildning av hög kvalitet.
Finansutskottet anser att det är nödvändigt att
regeringen tillsammans med kommunerna ser till att
åtgärder kommer till stånd för att skapa bättre
förutsättningar för de ansvariga inom skolan, inte
minst rektorerna, att hjälpa alla elever att nå
bästa tänkbara resultat under sin skolgång. Att
detta är nödvändigt görs tydligt i de rapporter som
Riksdagens revisorers, Skolverkets och
utbildningsinspektörernas granskningar av kommunerna
resulterat i. Även de uppgifter som återfinns i
regeringens nu aktuella skrivelse samt de signaler i
övrigt som når oss om situationen i kommunerna visar
på vikten av åtgärder.
Beträffande gymnasieskolan visar de tillgängliga
statistiska uppgifterna att situationen i flera
avseenden är allvarlig och att en rad problem måste
lösas. Enligt finansutskottets uppfattning måste
valfriheten i gymnasieskolan öka. Det är orimligt
med en ordning som medför att tur eller elevens
bostadsadress är avgörande för antagning till
gymnasieskolan. En mångfald av skolor med olika
inriktningar och huvudmän ökar valfriheten och
bidrar till den pedagogiska utvecklingen.
Riksdagen bör av regeringen begära att den vidtar
de åtgärder som är nödvändiga för att dels avhjälpa
det allvarliga läget i kommunerna beträffande
likvärdiga villkor för grundskolans elever, dels
hejda den oroande utvecklingen i gymnasieskolan.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi43
(m) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande skolan
att riksdagen med anledning av motion
1998/99:Fi43 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
Socialutskottets yttrande
1998/99:SoU5y
Utvecklingen inom den kommunala
sektorn
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 15 april 1999 beslutat
bereda bl.a. socialutskottet tillfälle att yttra sig
över regeringens skrivelse 1998/99:97 om
utvecklingen i den kommunala sektorn jämte de
motioner som kan komma att väckas med anledning av
skrivelsen och som berör utskottets
beredningsområde.
Socialutskottet begränsar yttrandet till avsnitt 3
Hälso- och sjukvård, 4 Äldreomsorg och 5
Handikappomsorg i skrivelsen samt till motion Fi43
(m) yrkandena 4 och 5.
I skrivelsen lämnar regeringen en översiktlig
redovisning av hur ekonomin och verksamheten i
kommuner och landsting har utvecklats de senaste
åren. Redovisningen av den kommunala verksamheten
avser i huvudsak förhållandena t.o.m.
verksamhetsåret 1997. Positiva effekter av
statsbidragshöjningen på såväl ekonomin som
sysselsättningen kan därvid noteras, enligt
skrivelsen.
Hälso- och sjukvård
I regeringens skrivelse anförs om vårdköer bl.a. att
den s.k. Dagmaröverenskommelsen mellan staten och
Landstingsförbundet för år 1997 tog sikte på att öka
tillgängligheten till hälso- och sjukvården för alla
patienter. I överenskommelsen mellan staten och
Landstingsförbundet om ersättningar under år 1999
för insatser för att stärka patientens ställning
m.m. enades staten och landstingen om att bibehålla
vårdgarantin och att under åren 1998-99 koncentrera
insatserna på att förbättra tillgängligheten i
vården.
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett
frågan om hur en behandlingsgaranti förhåller sig
till besluten om prioriteringar i hälso- och
sjukvården och dragit slutsatsen att köproblemen i
vården inte löses med en behandlingsgaranti. I
rapporten "En behandlingsgaranti i hälso- och
sjukvården - förutsättningar och konsekvenser"
betonas att väntetidsgarantier kan leda till att
vårdinsatser för redan diagnostiserade patienter och
patienter under långtidsbehandling trängs undan.
Under hösten 1998 uppskattades att mer än 100 000
patienter fanns på väntelista för operation och
annan icke akut behandling.
Som ett led i att följa upp Dagmaröverenskommelsen
vad gäller patientens väntetid med remiss från
primärvården till specialist på sjukhus har Lands-
tingsförbundet genomfört en uppföljning av
väntetiderna vid ett 25-tal sjukhus i hela landet
under en vecka i mars och oktober 1998.
Oktoberundersökningen visar att drygt hälften av
patienterna med oklar diagnos fick träffa en
specialist inom en månad vilket i stort är
oförändrat jämfört med året innan. Cirka 69 % av
patienterna med en fastställd diagnos fick träffa en
specialist inom vårdgarantins tre månader vilket kan
jämföras med 90 % i oktober 1997. Av samtliga
patienter hade 25 % en väntetid på mer än tre
månader. Jämfört med undersökningen i mars 1998 hade
andelen patienter med en klar diagnos, och som
väntat mer än tre månader ökat, från 22 % till 31 %.
Andelen som fått komma till specialist inom en månad
har minskat från 36 % till 30 %.
I motion Fi43 av Lars Tobisson m.fl.(m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om behovet av att omedelbart återinföra en
vårdgaranti inom hälso- och sjukvården (yrkande 4).
Motionärerna anför att sedan 1994 har köerna till
vård och behandling vuxit i jämn takt. Detta kan
regeringen heller inte dölja i skrivelsen. Bara
mellan mars och oktober 1998 ökade andelen patienter
med klar diagnos som fått vänta mer än tre månader
för behandling från 22 % till 31 %. Erfarenheten
under de tre borgerliga regeringsåren 1991-1994
visar att en vårdgaranti är en förutsättning för att
kunna komma till rätta med bristerna i hälso- och
sjukvården. Mot den bakgrunden anser motionärerna
att en vårdgaranti omedelbart bör återinföras på
nationell nivå. En vårdgaranti bör inte bara vara
dem förunnade som bor i borgerligt styrda landsting.
Utgångspunkten för en sådan garanti skall vara den
som infördes den 1 januari 1992 och som då på tre år
tog bort de dåvarande långa vårdköerna. Självklart
bör man se över om de behandlingar/insatser som
fanns på vårdgarantins prioriteringslista bör
justeras, men eftersom den gamla vårdgarantin visade
så goda resultat är det viktigt, enligt
motionärerna, att regeringen återkommer till
riksdagen med ett förslag snarast möjligt.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas bedömning att det är
angeläget att väntetiderna till vård och behandling
minskar. Utskottet vidhåller emellertid dels att
vårdgarantin i sin ursprungliga form på många sätt
spelat ut sin roll, dels att tidsfrister i vården
inte bör lagfästas utan att det i stället är
lämpligare att bygga vidare på systemet med
överenskommelser mellan staten och landstingen.
Av den senaste Dagmaröverenskommelsen mellan staten
och Landstingsförbundet framgår att parterna är ense
om att landstingen påtagligt skall minska
väntetiderna för både besök och behandling samt att
särskilda medel avsatts för att följa hur
tillgängligheten i sjukvården utvecklas. De ökade
resurser som tillförs kommuner och landsting via det
generella statsbidraget skall tillföras vård- och
omsorgssektorn. Dessa tillskott förväntas ge
påtagliga effekter på vårdens tillgänglighet för
alla patienter och ger landstingen ökade möjligheter
att minska väntetiderna.
Utskottet vill vidare i sammanhanget peka på att
Socialstyrelsen, som på regeringens uppdrag
beskrivit och analyserat förutsättningarna för och
konsekvenserna av en behandlingsgaranti inom svensk
hälso- och sjukvård, i sin rapport "En
behandlingsgaranti i hälso- och sjukvården -
förutsättningar och konsekvenser" (mars 1999) menat
att köproblemen i vården inte heller löses med en
generell sådan garanti.
Mot bakgrund av det anförda bör motion Fi43 (m)
yrkande 4 avstyrkas.
Äldre- och handikappomsorg
I regeringens skrivelse konstateras i de
sammanfattande slutsatserna avseende avsnitt 4
Äldreomsorg följande. Ökade åtaganden i samband med
Ädel-reformen samt en betydande minskning av antalet
vårdplatser inom den slutna sjukvården har skapat
ett kraftigt ökat tryck på kommunernas äldreomsorg
samt på den öppna vården. Kommunerna har i allt
högre utsträckning prioriterat sina insatser till de
allra äldsta med de största hjälpbehoven. En följd
av denna utveckling är att en ökad andel vård- och
omsorgsuppgifter har förts över på anhöriga och
andra närstående. Den minskade täckningsgraden för
äldreomsorgens tjänster innebär en försämrad
måluppfyllelse med avseende på socialtjänstlagens
bestämmelser om äldres rätt till hjälp i hemmet,
till ett anpassat boende samt till ett självständigt
och oberoende liv.
Fortfarande finns vissa kvalitetsbrister i vården
och omsorgen om äldre. Bl.a. finns problem med
läkartillgången i det ordinära och särskilda
boendet. Vissa diagnosgrupper får inte den vård och
omsorg de behöver. Det gäller bl.a. psykiskt sjuka,
personer med stroke och frakturer samt reumatiker.
Även vården i livets slutskede är bristfällig. Dock
förekommer mycket få fall av vanvård och grövre
underlåtelser. Kommunerna har också överlag blivit
bättre på att bedriva försöks- och utvecklingsarbete
i syfte att komma till rätta med kvalitetsbristerna.
Regeringen sammanfattar i skrivelsen vidare sina
slutsatser vad gäller handikappomsorg i avsnitt 5
och anför följande. Målet för handikappolitiken är
att personer med funktionshinder skall kunna delta i
samhällslivet och få tillgång till stöd, service och
omvårdnad av god kvalitet som bygger på den
enskildes delaktighet.
Införandet av lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade, LSS, har medfört
förbättringar inom handikappomsorgen. Situationen
för barn med särskilda behov har uppmärksammats.
Trots detta finns det fortfarande brister som
behöver åtgärdas. Det förekommer t.ex. fortfarande
icke verkställda domar och beslut.
Handikappombudsmannen har också konstaterat att
Sverige inte helt uppfyller FN:s standardregler.
Standardreglerna har tillkommit för att tillförsäkra
människor med funktionsnedsättning delaktighet och
jämlikhet. Det finns brister i bl.a. den yttre
miljön.
Generellt sett har den fysiska bostadsstandarden
förbättrats för personer med funktionshinder men
kvaliteten i det individuella stödet i bostaden har
utvecklats på ett negativt sätt.
Med personer med funktionshinder avses i de delar
som gäller socialtjänstlagen (1980:620), SoL, och i
vissa delar rörande personlig assistans enligt LSS
och assistansersättning enligt lagen (1993:389) om
assistansersättning, LASS, personer med fysiska
och/eller psykiska funktionshinder i åldern 0-64 år.
Andelen personer med funktionshinder som får social
hemhjälp har minskat. Störst har minskningen varit
bland de personer som hade hemhjälp under längre tid
än 3 timmar om dagen. En del av dessa personer kan
dock ha fått personlig assistans enligt LSS samt
assistansersättning enligt LASS då antalet personer
med dessa insatser ökar.
Innan LSS trädde i kraft 1994 hade de personer som
i dag ingår i lagens personkrets grupp 1 och 2 (ca
37 000 personer) rätt till stöd enligt omsorgslagen
(1985:568). Statistik den 1 januari 1998 över
antalet beslut enligt LSS visar att antalet personer
i grupp 1 och 2 har varit i stort sett oförändrat
sedan lagens tillkomst. I den grupp som tidigare ej
hade stöd enligt omsorgslagen (grupp 3) hade ca 8
000 personer beslut om insats i kommunerna
respektive knappt 1 400 i landstingen jämfört med de
60 000 som beräknades ingå i gruppen.
När det gäller personer med psykiska
funktionshinder har nu ett stort antal
projektverksamheter startat i kommuner och
landsting.
I motion Fi43 av Lars Tobisson m.fl.(m) begärs
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om vikten av prioritering av kommunala
kärnuppgifter som äldre- och handikappomsorgen
(yrkande 5). Motionärerna anför vad gäller
äldreomsorgen att även om delar av de problem som
där finns har administrativa orsaker, exempelvis
föråldrade bemanningsplaner bland hemtjänstpersonal,
är det även här ett faktum att kommunerna under
flera år prioriterat andra verksamheter än den
kärnuppgift äldreomsorgen är. Detta måste tydligt
observeras och diskuteras mot bakgrund av att
behoven av äldrevård kommer att öka i takt med att
vi får alltfler mycket gamla, dvs. personer över 80
år. Det ställer än större krav på kommunernas
prioriteringar. Enligt motionärernas utgångspunkt
bör kommunerna koncentrera sin verksamhet till ett
antal begränsade kärnområden, bland vilka
äldreomsorg är ett. Det ställer nya krav på
kommunerna, men det innebär också att vi möjliggör
för våra äldre att få en värdig ålderdom, när de
egna krafterna inte längre räcker till.
Beträffande handikappomsorgen har motionärerna även
anfört bl.a. att regeringen de senaste fyra åren
konsekvent försämrat situationen för landets
funktionshindrade. Det är främst Lagen om Stöd och
Service till vissa funktionshindrade (LSS) samt
Lagen om assistansersättning (LASS) som försämrats.
Aktuell statistik visar att runt om i landet drabbas
barn och ungdomar som har funktionshinder av att det
nu finns två olika huvudmän för LSS-lagen.
Besparingar i den offentliga sektorn är nödvändiga,
vilket motionärerna alltid hävdat. Samtidigt har
motionärerna med kraft framhållit att besparingar
inte skall drabba utsatta grupper. Därför är
regeringens politik mot just de funktionshindrade
inte acceptabel.
Utskottets bedömning
Genom Ädelreformen, som genomfördes den 1 januari
1992, har kommunerna fått ett sammanhållet ansvar
för äldreomsorgen och skall fördela resurserna efter
behov. Utskottet har vad gäller utvärderingen av
reformen nyligen konstaterat bl.a. att reformen noga
följs av såväl myndigheter som politiker och att de
olika insatser regeringen vidtagit på området, som
t.ex. Äldreprojektet, gemensamt skapar
förutsättningar för en positiv utveckling av
äldreomsorgen framöver (betänkande 1998/99:SoU7
Äldrepolitik). De av regeringen i 1999 år ekonomiska
vårproposition föreslagna och aviserade höjningarna
av det generella statsbidraget till kommunerna
syftar bl.a. till att utveckla kvaliteten i de
kommunala kärnverksamheterna genom att t.ex. vidta
förbättringar inom äldreomsorgen.
Regeringen har i vårpropositionen också föreslagit
ytterligare medel till handikappområdet för de
närmaste budgetåren, dels för kompetensutveckling,
forskning och ytterligare medel till
handikapporganisationerna m.m., dels för engångsvisa
tillskott till bilstödet för handikappade. Resurser
prioriteras även för ett införande av personliga
ombud för psykiskt funktionshindrade. I betänkande
1998/99:SoU11 Handikappolitik m.m. konstaterade
utskottet nyligen att ett omfattande arbete pågår
med syfte att förbättra tillgängligheten i samhället
och att implementera FN:s standardregler om
delaktighet och jämlikhet för människor med
funktionshinder. Utskottet ansåg det angeläget att
detta arbete bereds skyndsamt. Regeringen borde
därför återkomma till riksdagen och redovisa sin
tidsplan för det fortsatta arbetet med
tillgänglighetsfrågorna.
Enligt utskottets mening bör även motion Fi43 (m)
yrkande 5 avstyrkas.
Stockholm den 11 maj 1999
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris
Heister (m), Margareta Israelsson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson
(m), Hans Karlsson (s), Conny Öhman (s), Elisebeht
Markström (s), Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson
(kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Thomas Julin
(mp), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp),
Catherine Persson (s) och Göran Lindblad (m).
Avvikande meningar
1. Hälso- och sjukvård
Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heine-
mann (fp) och Göran Lindblad (m) anser att
utskottets bedömning under rubriken Hälso- och
sjukvård bort ha följande lydelse:
Utskottet är oroat över att köerna till vård och
behandling har vuxit i jämn takt sedan vårdgarantin
avskaffades 1994. Bara mellan mars och oktober 1998
ökade andelen patienter med klar diagnos som fått
vänta mer än tre månader för behandling från 22 %
till 31 %. Erfarenheten har visat att en vårdgaranti
är en av förutsättningarna för att komma till rätta
med bristerna i hälso- och sjukvården. Mot den
bakgrunden anser utskottet att en vårdgaranti
omedelbart bör återinföras på nationell nivå.
Utgångspunkten för en sådan garanti skall vara den
som infördes den 1 januari 1992 och som då på tre år
tog bort de dåvarande långa vårdköerna. Självklart
bör man se över de behandlingar/insatser som
tidigare fanns på vårdgarantins prioriteringslista.
Eftersom den gamla vårdgarantin visade så goda
resultat är det viktigt, enligt utskottet, att
regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag
snarast möjligt.
Utskottet anser att riksdagen med anledning av
motion Fi43 (m) yrkande 4 bör ge regeringen detta
till känna.
2. Äldre- och handikappomsorg
Chris Heister, Leif Carlson, Cristina Husmark
Pehrsson och Göran Lindblad (alla m) anser att
utskottets bedömning under rubriken Äldre- och
handikappomsorg bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar vad gäller äldreomsorgen att
även om delar av de problem som där finns har
administrativa orsaker, är det även ett faktum att
kommunerna under flera år prioriterat andra
verksamheter än den kärnuppgift äldreomsorgen är.
Detta måste tydligt observeras och diskuteras mot
bakgrund av att behoven av äldrevård kommer att öka
i takt med att vi får alltfler mycket gamla, dvs.
personer över 80 år. Det ställer än större krav på
kommunernas prioriteringar. Under de senaste fyra
åren har situationen för de funktionshindrade
försämrats, framför allt genom att LSS- och LASS-
reformerna har urholkats. Utskottet finner inte
regeringens handikappolitik acceptabel. Enligt
utskottets utgångspunkt bör kommunerna koncentrera
sin verksamhet till ett antal begränsade
kärnområden, bland vilka äldreomsorgen är ett och
handikappomsorgen ett annat.
Utskottet anser att riksdagen med anledning av
motion Fi43 (m) yrkande 5 bör ge regeringen detta
till känna.
Utbildningsutskottets yttrande
1998/99:UbU4y
Utvecklingen inom den kommunala
sektorn
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 15 april 1999 beslutat
bereda utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig
över regeringens skrivelse 1998/99:97 om
utvecklingen inom den kommunala sektorn jämte
motioner i de delar som berör utskottets
beredningsområde.
Utbildningsutskottet beslutade den 22 april 1999
att yttra sig över de motioner som kunde komma att
väckas med anledning av skrivelsen och som berörde
utskottets beredningsområde. Motionstiden gick ut
den 29 april. En motion väcktes, 1998/99:Fi43 (m).
Yrkandena 6 och 7 i motionen rör
utbildningsutskottets beredningsområde och behandlas
sålunda i detta yttrande.
Barnomsorgen
Moderaterna begär i motionen att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om valfrihet och utveckling av nya
verksamhetsformer inom barnomsorg och förskola (yrk.
6). De menar att den aviserade allmänna förskolan
för fyra- och femåringar riskerar att minska
alternativen inom och utanför den offentliga
barnomsorgen. Vidare anser de att behovet av ett mer
aktivt kvalitetsarbete är uppenbart. Regeringen har
enligt motionärerna inte i något avseende stimulerat
den mest effektiva formen av utvärdering, nämligen
föräldrarnas valfrihet vad avser barnomsorg.
U t s k o t t e t anser att finansutskottet bör
avstyrka bifall till yrkandet.
Riksdagen har helt nyligen behandlat regeringens
förslag om fristående förskoleklass (prop.
1998/99:45, bet. UbU9, rskr. 203). Förslaget
utarbetades på initiativ av utskottet och riksdagen
(bet. 1997/98:UbU5, rskr. 107). De nya
bestämmelserna om godkännande och bidrag till
fristående förskoleklass som anordnas av en
fristående skola, som träder i kraft den 1 juli i
år, är i huvudsak utformade på ett sätt som
överensstämmer med motsvarande bestämmelser för
fristående skolor. Huvudregeln är att bidrag skall
lämnas av kommunen till en fristående skola som
godkänts för att anordna förskoleklass.
Frågan om valfrihet och alternativa former för
förskoleverksamhet har också tidigare i vår
behandlats av utskottet (bet. 1998/99:UbU10).
Utskottet erinrade om de bestämmelser som reglerar
möjligheten för enskilda att driva förskola samt
pekade på att kommunen kan lämna bidrag till sådan
verksamhet (2 a kap. 13 och 17 §§ skollagen).
Mot bakgrund av vad i motionen anförs om behov av
kvalitetsarbete vill utskottet erinra om att
regeringen i regleringsbrevet för år 1999
föreskriver att Skolverket - utifrån förskolans och
fritidshemmets pedagogiska roll - skall prioritera
frågor som berör verksamheternas tillgänglighet och
kvalitet. I sin återrapportering skall Skolverket
särskilt uppmärksamma kvaliteten i verksamheterna
för de yngsta barnen i förskolan, barn i behov av
särskilt stöd och arbetet i mångkulturella grupper.
Skolan
I motionen anförs en rad synpunkter på situationen i
skolan, och motionärerna efterlyser uppföljning och
andra åtgärder för att främja kvaliteten (yrk. 7).
Skolverkets och utbildningsinspektörernas nyligen
genomförda granskningar visar enligt motionärerna
att det behövs ett fristående nationellt
kvalitetsinstitut. Rapporter visar att skillnaden i
satsningar på undervisning per elev i skolan
varierar avsevärt mellan olika kommuner. Skolorna
måste göras mer självständiga och rektor ges ökat
ansvar och inflytande. Motionärerna pekar vidare
bl.a. på den minskade andelen elever som inom fyra
år lyckats fullfölja sina gymnasiestudier på ett
nationellt program. Detta förhållande borde
föranleda kraftfulla åtgärder i linje med vad de
borgerliga partierna tidigare föreslagit.
U t s k o t t e t föreslår att finansutskottet
avstyrker yrkandet.
Under föregående riksmöte redovisade utskottet
utförligt vilka åtgärder som vidtagits i syfte att
fördjupa arbetet med att bedöma, värdera och
utveckla kvaliteten i skolan (bet. 1997/98:UbU9 s.
9-13). Där erinrades om skyldigheten för varje
kommun och skola att skriftligen göra en
kvalitetsredovisning som ett led i den kontinuerliga
uppföljningen av skolplanen och arbetsplanen. Frågan
om tillsyn och utvärdering behandlades återigen av
utskottet sistlidna april månad, varvid utskottet
erinrade om ytterligare åtgärder på nu berört område
som vidtagits efter föregående riksmöte (bet.
1998/99:UbU11 s. 18). Utskottet hänvisar
finansutskottet till vad som sägs i frågan i de
åberopade betänkandena och nöjer sig i detta
sammanhang med att peka på att tillsynsarbetet - i
enlighet med bestämmelserna i nu gällande
regleringsbrev - skall utformas så att alla
kommuner, räknat fr.o.m. år 1998, inom loppet av en
sexårsperiod blir föremål för tillsyn. Denna skall
särskilt ta sikte på situationen för elever med
behov av särskilt stöd. Skolverket skall redovisa
sin tillsynsverksamhet för regeringen och därvid
uppge antal kommuner och huvudmän som varit föremål
för tillsyn, generella slutsatser av tillsynen och i
vilken utsträckning verkets kritik och övriga
insatser har lett till tillfredsställande åtgärder.
I det sistnämnda betänkandet redovisades också en
färsk rapport från Skolverket om erfarenheterna
hittills av första årets ökade bidrag till
kommunerna.
Vid sin behandling av propositionen Gymnasieskola i
utveckling - kvalitet och likvärdighet (prop.
1997/98:169) i början av innevarande riksmöte
behandlade utskottet utförligt situationen i
gymnasieskolan (bet. 1998/99: UbU3). Utskottet
tillstyrkte och riksdagen biföll regeringens förslag
om ändrade bestämmelser för det individuella
programmet (rskr. 1998/99:160). Utskottet betonade
vikten av kvalitet på programmet. Generellt för
gymnasieskolan framhöll utskottet statens särskilda
ansvar för att bl.a. underlätta arbetet med
kvalitetssäkring lokalt, t.ex. genom att
tillhandahålla prov i syfte att på likvärdiga
grunder kunna bedöma elevernas kunskaper.
Stockholm den 11 maj 1999
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice
Ask (m), Eva Johansson (s), Yvonne Andersson (kd),
Lars Hjertén (m), Tomas Högström (m), Torgny
Danielsson (s), Erling Wälivaara (kd), Gunnar Goude
(mp), Sofia Jonsson (c), Barbro Westerholm (fp),
Nalin Pekgul (s), Nils-Erik Söderqvist (s), Kalle
Larsson (v), Camilla Sköld (v) och RosMarie Jönsson
Neckö (s).
Avvikande meningar
1. Barnomsorgen
Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Lars
Hjertén (m), Tomas Högström (m), Erling Wälivaara
(kd), Sofia Jonsson (c) och Barbro Westerholm (fp)
anför:
Vi hänvisar till vad vi tidigare framfört i frågan
om valfrihet och mångfald inom barnomsorgen i den
gemensamma borgerliga fyrpartireservationen som
finns fogad till utskottets betänkande 1997/98:16,
där vi bl.a. framhöll att införandet av en läroplan
för förskolan inte får hota mångfalden (res. 14).
Förskolan måste vara öppen för olika
barnomsorgsalternativ och inte ensidigt framhålla en
speciell form. Det är vår övertygelse att en
mångfald av driftformer och reella valmöjligheter
bidrar till att höja kvalitetstänkandet inom
barnomsorgssektorn. Såväl kommunala som privata
alternativ skall bedrivas under kvalitetskontroll.
Det ankommer på regeringen att föreslå sådana
förändringar i regelsystemet och vidta sådana andra
åtgärder som underlättar vad vi här anfört om ökad
valfrihet och mångfald inom barnomsorgen.
Finansutskottet bör föreslå riksdagen att med
anledning av yrkande 6 i förevarande motion som sin
mening ge regeringen detta till känna.
2. Skolan
Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Lars
Hjertén (m), Tomas Högström (m), Erling Wälivaara
(kd) och Barbro Westerholm (fp) anför:
De rapporter som Skolverkets och
utbildningsinspektörernas granskningar av kommunerna
resulterat i samt de uppgifter som återfinns i
regeringens nu aktuella skrivelse jämte de signaler
i övrigt som når oss om situationen i kommunerna
visar att det är nödvändigt att regeringen
tillsammans med kommunerna föranstaltar om åtgärder
för att skapa bättre förutsättningar för de
ansvariga inom skolan, inte minst rektorerna, att
hjälpa alla elever att nå bästa tänkbara resultat
under sin skolgång. Alla bör få lika stora
möjligheter och chanser till utbildning av hög
kvalitet.
Beträffande gymnasieskolan visar de tillgängliga
statistiska uppgifterna att situationen i flera
avseenden är allvarlig och att en rad problem måste
lösas. Vi har i vår gemensamma reservation till
Gymnasieskolkommitténs slutbetänkande hösten 1997
anvisat olika vägar för detta. En del av dessa
förslag till åtgärder återkom vi till vid
riksdagsbehandlingen av gymnasiepropositionen
tidigare i vår. Vi hänvisar i den delen till vår
gemensamma reservation som finns fogad till
utskottets betänkande 1998/99:UbU3 (res. 5).
Riksdagen bör av regeringen begära att den vidtar
de åtgärder som är nödvändiga för att dels avhjälpa
det allvarliga läget i kommunerna beträffande
likvärdiga villkor för grundskolans elever, dels
hejda den oroande utvecklingen i gymnasieskolan,
varvid regeringen bör iaktta vad som förordats om
åtgärder i de i det föregående nämna
reservationerna. Detta bör finansutskottet med
anledning av yrkande 7 i förevarande motion som sin
mening ge regeringen till känna.
Särskilt yttrande
Skolan
Sofia Jonsson (c) anför:
Jag instämmer i stora delar av den beskrivning av
tillståndet i skolan som görs i avvikande mening 2
(m, kd, fp). En utveckling av gymnasieskolan måste
emellertid, enligt min mening, ta fasta på att
huvuddragen i gymnasiereformen skall bestå.
Centerpartiet har i riksdagen fört fram sådana
förslag i andra sammanhang varför jag nu avstår från
att avge en avvikande mening.