Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse
mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna. Överenskommelsen fullföljs
genom de ställningstaganden finansutskottet gör i
detta betänkande. I betänkandet lägger utskottet
fram förslag om ramar för utgiftsområden och en
beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret
1999 i enlighet med den beslutsordning som riksdagen
fastställt för sin behandling av den statliga
budgeten. När riksdagen behandlat detta betänkande
och fattat beslut om ramarna för de 27
utgiftsområden som budgeten indelas i är dessa
utgiftsramar styrande för riksdagens fortsatta
behandling av budgetförslagen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
beräkning av inkomsterna och fördelning av
utgifterna på utgiftsområden (se appendix 1). Det
innebär att utskottet föreslår att inkomsterna för
1999 beräknas till 696,4 miljarder kronor.
Statsbudgetens utgifter beräknas till 680,4
miljarder kronor. Således visar statsbudgeten för
1999 ett överskott om 16 miljarder kronor.
Konjunkturen och den ekonomiska politiken
Utskottet bedömer att förutsättningarna är goda för
en hög tillväxt i den svenska ekonomin under de
närmaste åren. De offentliga finanserna är sanerade.
Den offentliga budgeten visar nu överskott.
Inflationen är i det närmaste obefintlig och de
svenska räntorna ligger på den lägsta nivån sedan
1950-talet. De samlade affärerna med utlandet, dvs.
bytesbalansen, visar ett relativt stort överskott.
Under första halvåret i år steg BNP med 3 % jämfört
med första halvåret 1997. Investeringarna och den
privata konsumtionen ökar snabbt. Sysselsättningen
fortsätter att stiga och arbetslösheten sjunker.
Utsikterna för den internationella utvecklingen har
dock försvagats under de senaste månaderna.
Osäkerheten om tillväxten i världsekonomin har ökat.
Oron för en djupare nedgång i den ekonomiska
aktiviteten i Japan och övriga länder i Asien har
stigit. Dessutom har krisen i Asien spridit sig till
andra s.k. tillväxtekonomier. Höstens turbulens på
världens finansmarknader har vidare skapat tendenser
till en mer återhållsam långivning i det
internationella kreditsystemet. Banker och
investerare har blivit mer obenägna att ta risker,
vilket i sin förlängning kan leda till att
investeringsverksamheten runt om i världen dämpas.
Detta motverkas till en del av att flera
centralbanker under den senaste tiden sänkt sina
viktigaste styrräntor.
Trots detta blir tillväxten i världsekonomin under
nästa år troligtvis något lägre än den bedömning som
regeringen gör i budgetpropositionen. Därmed ökar
även risken för en lägre svensk tillväxt under
framför allt 1999. Grovt räknat kan tillväxten för
1999 bli omkring en halv procentenhet lägre än de 3
% som regeringen kalkylerar med i
budgetpropositionen. Om så blir fallet innebär det
ändå att den svenska tillväxten under nästa år blir
relativt god. Osäkerheten är dock betydande. Även om
den internationella oron avtagit under de senaste
veckorna är de finansiella marknaderna fortfarande
instabila och risken för bakslag är stor.
Den bild av ekonomins utveckling som tecknas i
budgetpropositionen bedöms emellertid vara relevant
som underlag för riksdagens beslut med anledning av
budgetpropositionen. De förändringar som
utvecklingen hittills kan föranleda är i
prognossammanhang relativt marginella. En sämre
tillväxt innebär också en svagare utveckling av
sysselsättningen och de offentliga finanserna. Det
finns dock vissa motverkande faktorer som lägre
inflation och lägre räntor. Därför förutsätter
utskottet att regeringen noga följer utvecklingen
och återkommer med förslag till åtgärder i
vårpropositionen om utvecklingen hotar de
budgetpolitiska målen eller om utgifterna hotar att
överstiga det fastställda utgiftstaket för 1999.
Den kraftiga saneringen av de offentliga finanserna
innebär att svensk ekonomi i dag står på en
betydligt stabilare grund jämfört med situationen
vid mitten av 1990-talet. Därför är det
tillfredsställande att budgetpropositionen bygger på
en överenskommelse mellan Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det ökar omvärldens
förtroende för en fortsatt stabil svensk ekonomisk
politik och minskar den osäkerhet som uppstod efter
höstens riksdagsval. Samarbetet berör fem viktiga
områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa,
jämställdhet och miljö. Utgångspunkten för
samarbetet är fortsatt sunda statsfinanser och
stabila priser. De fastställda utgiftstaken och
överskottsmålen i de offentliga finanserna ligger
fast. Vidare skärps målet för år 2000 genom att
överskottsmålet höjs från 1,5 % av BNP till 2,0 %.
Ambitionen att öka sysselsättningen skärps genom att
målet om en halvering av den öppna arbetslösheten
till år 2000 kompletteras med ett nytt
sysselsättningsmål. Ytterligare resurser tillförs de
prioriterade områdena skola, vård och omsorg. För
att öka rättvisan förstärks pensionärernas ekonomi
samtidigt som låginkomsttagarna gynnas av en
tillfällig skattereduktion under 1999.
Fastighetsskatten för hyresbostäder sänks
tillfälligt 1999 och en höjning av barnbidraget och
studiebidraget föreslås fr.o.m. år 2000. Biståndet
höjs ytterligare. Steg tas för att ytterligare öka
jämställdheten i det svenska samhället och nya
resurser avsätts för att göra Sverige ekologiskt
hållbart.
Europapolitiken är en mycket central del av
regeringens framtidspolitik. Sverige skall aktivt
arbeta för en utvidgning och fördjupning av det
europeiska samarbetet. Kampen mot arbetslösheten
står i centrum. De politiska förutsättningarna för
gemensamma insatser i Europa är nu bättre än
någonsin.
Politiken skall inriktas på en hög och god tillväxt.
Småföretagsperspektivet skall än mer sättas i fokus
och reglerna förenklas. Företagsklimatet skall vara
gott och skatterna utformas så att företagande och
expansion gynnas. Av bl.a. denna anledning har
regeringen nyligen inbjudit riksdagspartierna till
överläggningar om den framtida skattepolitiken.
Östersjösamarbetet skall utvecklas och Sveriges
position som en ledande IT-nation förstärkas.
Kvaliteten i skolan skall förbättras och utbyggnaden
av högskolor och universitet fortsätta. Sverige
skall fortsätta att vara en drivande kraft för en
ekologiskt hållbar utveckling.
Budgetpolitiken
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
inriktning av budgetpolitiken. Enligt utskottets
mening kan de förslag till alternativ inriktning som
oppositionspartierna för fram inte läggas till grund
för riksdagens beslut.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
de gröna står bakom riktlinjerna för den ekonomiska
politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken,
fördelningen av utgifter på utgiftsområdena för
1999, tilläggsbudgeten för 1998 och de nu föreslagna
skatteförändringarna för 1999. Utskottet noterar med
tillfredsställelse att det alltså finns en bred
enighet i dessa frågor, vilket ger stadga och utgör
en god grund för en fortsatt stabil utveckling.
Utskottet delar regeringens bedömning att det nu
finns ett begränsat reformutrymme som kan tas i
anspråk utan att man ger avkall på överskottskraven.
Utskottet motsätter sig bestämt att man i detta läge
använder överskotten till att finansiera
skattesänkningar för mer välbeställda. I stället bör
utrymmet i första hand avdelas till de grupper som
drabbats hårdast av de tidigare besparingarna. I
budgetpropositionen föreslår regeringen med stöd av
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna just detta.
Stödet till barnfamiljer och pensionärer skall
förbättras och nästa år skall såväl skatten för låg-
och medelinkomsttagare som fastighetsskatten på
hyreshus tillfälligt sänkas. Förslagen i
budgetpropositionen har sammantagna en god
fördelningsprofil.
Finansutskottet anser således att den av regeringen
föreslagna uppläggningen ger budgetpolitiken en
riktig inriktning och därför bör utgöra grund för
budgetpolitiken under såväl 1999 som de båda
efterföljande åren.
Det innebär att utskottet tillstyrker regeringens
förslag att skärpa målet för budgetpolitiken år 2000
från ett överskott på 1,5 till 2,0 % av BNP,
förslaget om teknisk omräkning av utgiftstaket för
staten för åren 1999-2001 med anledning av
ålderspensionsreformen samt förslaget till
fördelning av utgifter på utgiftsområden 1999.
Utskottet anser också att riksdagen skall godkänna
regeringens förslag till preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 2000 och
2001 som riktlinjer för regeringens budgetarbete.
Beräkningen av statens inkomster och
skatteförslag
Utskottet tillstyrker propositionens förslag till
inkomstberäkning. Dessutom tillstyrks tre förslag om
ändrade skatter. Det gäller regeringens förslag om
skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare, om
att den statliga skatten om 200 kr på
förvärvsinkomster skall utgöra en kommunal
inkomstskatt samt om sänkningen av fastighetsskatten
på bostadshyreshus. Alla tre förslag är temporära
och gäller för år 1999.
Ekonomisk styrning
I betänkandet behandlas också regeringens
redovisning i budgetpropositionen om styrning av den
statliga verksamheten (volym 1, avsnitt 9) samt
regeringens skrivelse 1997/98:187 Uppföljning av
budgetåret 1997. Utskottet ställer sig positivt till
det pågående arbetet med att utveckla
resultatstyrningen av statlig verksamhet och
understryker betydelsen av en fortsatt dialog mellan
riksdagen och regeringen i mål- och resultatfrågor.
När det gäller den ekonomiska uppföljningen av
föregående budgetår anser utskottet att regeringens
redovisning till riksdagen gradvis utvecklats under
den tid som budgetlagen varit i kraft. Utskottet
pekar i sammanhanget dock på att arbetet behöver
drivas vidare t.ex. beträffande redovisningen av
statsbudgetens utfall och av garantiverksamheten.
Samtliga motioner som behandlas i betänkandet
avstyrks.
Till betänkandet har fogats 28 reservationer och 5
särskilda yttranden.
Inledning
I detta betänkande behandlar
utskottet proposition 1998/99:1
Budgetpropositionen för 1999, i vad
avser
dels förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkandena 1-15 om
den ekonomiska politiken och
förslag till statsbudget för
budgetåret 1999 samt yrkandena
30-32 om skattefrågor,
dels utgiftsområde 2 såvitt avser
förslag till lag om ändring i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och
stora exponeringar för
kreditinstitut och
värdepappersbolag (yrkande 1),
dels de under allmänna motionstiden
1998 väckta motionerna
1998/99:Fi6 av Lars Tobisson m.fl.
(m),
1998/99:Fi201 av Birger Schlaug
m.fl. (mp),
1998/99:Fi202 av Bertil Persson
(m),
1998/99:Fi203 av Sten Tolgfors (m),
1998/99:Fi204 av Ola Karlsson (m),
1998/99:Fi206 av Inger Strömbom
m.fl. (kd, m, fp),
1998/99:Fi207 av Tuve Skånberg
(kd),
1998/99:Fi208 av Carl Bildt m.fl.
(m) i vad avser yrkandena 1-10,
1998/99:Fi209 av Alf Svensson m.fl.
(kd),
1998/99:Fi210 av Lennart Daléus
m.fl. (c) i vad avser yrkandena
1-3, 26-31, 35 och 36,
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) i vad avser yrkandena
1-6,
1998/99:Fi212 av Marianne
Samuelsson m.fl. (mp),
1998/99:Fi215 av Karl-Göran
Biörsmark m.fl. (fp),
1998/99:Fi216 av Gudrun Schyman
m.fl. (v),
1998/99:Fi501 av Maud Ekendahl (m),
1998/99:Fi507 av Lars Tobisson
m.fl. (m) i vad avser yrkande 11,
1998/99:Fi610 av Nils Fredrik
Aurelius (m),
1998/99:Fi708 av Siv Holma m.fl.
(v) i vad avser yrkande 8,
1998/99:Fi902 av Birgitta Carlsson
och Eskil Erlandsson (c),
1998/99:Fi904 av Göran Norlander
m.fl. (s),
1998/99:Fi905 av Sven Bergström och
Birgitta Sellén (c),
1998/99:Fi908 av Ulla Wester (s),
1998/99:Fi912 av Per Rosengren och
Berit Jóhannesson (v),
1998/99:Sk301 av Göte Jonsson (m),
1998/99:Sk302 av Bo Lundgren m.fl.
(m) i vad avser yrkandena 1-6,
1998/99:Sk303 av Bo Lundgren m.fl.
(m, kd, fp),
1998/99:Sk304 av Tuve Skånberg och
Rolf Åbjörnsson (kd),
1998/99:Sk305 av Sören Lekberg och
Ingemar Josefsson (s),
1998/99:Sk306 av Lennart Daléus
m.fl. (c) i vad avser yrkandena 1,
3-9, 11-20,
1998/99:Sk307 av Holger Gustafsson
m.fl. (kd) i vad avser yrkandena
1-6 och 8,
1998/99:Sk308 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) i vad avser yrkandena
1-7, 9-11 och 15-18,
1998/99:Sk309 av Alf Svensson m.fl.
(kd) i vad avser yrkandena 1-8,
10-20, 22, 24-28, 31, 32,
1998/99:Sk310 av Carl Bildt m.fl.
(m) i vad avser yrkandena 1-6,
1998/99:Sk311 av Carl Bildt m.fl.
(m),
1998/99:Sk609 av Kent Olsson m.fl.
(m, kd),
1998/99:Sk629 av Bo Lundgren m.fl.
(m),
1998/99:Sk647 av Inga Berggren och
Ingvar Eriksson (m) i vad avser
yrkandena 1, 2 och 4,
1998/99:Sk731 av Jeppe Johnsson och
Ingvar Eriksson (m) i vad avser
yrkande 2,
1998/99:U213 av Göran Lennmarker
m.fl. (m) i vad avser yrkande 5,
1998/99:U304 av Göran Lennmarker
m.fl. (m) i vad avser yrkande 5,
1998/99:U504 av Margareta Andersson
och Kenneth Johansson (c) i vad
avser yrkande 3,
1998/99:U507 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) i vad avser yrkande 3,
1998/99:U509 av Holger Gustafsson
m.fl. (kd) i vad avser yrkande 7,
1998/99:U806 av Göran Lennmarker
m.fl. (m) i vad avser yrkande 4,
1998/99:Sf283 av Kerstin Heinemann
m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 1
och 9,
1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl.
(kd) i vad avser yrkandena 4-7, 30
och 36,
1998/99:MJ256 av Göte Jonsson m.fl.
(m) i vad avser yrkande 3,
1998/99:MJ406 av Carl G Nilsson (m)
i vad avser yrkande 2,
1998/99:N230 av Rigmor Ahlstedt (c)
i vad avser yrkande 3,
1998/99:N231 av Dan Ericsson m.fl.
(kd) i vad avser yrkande 4,
1998/99:N274 av Göran Hägglund
m.fl. (kd) i vad avser yrkande 22,
1998/99:N275 av Agne Hansson m.fl.
(c) i vad avser yrkande 3,
1998/99:N330 av Alf Svensson m.fl.
(kd) i vad avser yrkandena 14 och
15,
1998/99:N336 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) i vad avser yrkande 1,
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl.
(kd) i vad avser yrkande 2,
1998/99:A811 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 4
och 9,
1998/99:Bo209 av Knut Billing m.fl.
(m) i vad avser yrkandena 4 och 6,
1998/99:Bo237 av Ulla-Britt
Hagström m.fl. (kd) i vad avser
yrkande 13.
I detta betänkande behandlar
utskottet i avsnitt 5 Ekonomisk
styrning och statlig redovisning
även regeringens skrivelse
1997/98:187 Uppföljning av
budgetåret 1997 samt den med
anledning av skrivelsen väckta
motionen 1998/99:Fi6 av Lars
Tobisson m.fl. (m).
Finansplanens avsnitt 7 Prognos och
tilläggsbudget för 1998 (yrkandena
16-29) behandlas i finansutskottets
betänkande 1998/99:FiU11.
Regeringens lagförslag
De lagförslag som regeringen lägger
fram i budgetpropositionen
återfinns i bilaga 1 till
betänkandet.
Lagrådets yttrande
Finansutskottet har beslutat
inhämta Lagrådets yttrande över de
i budgetpropositionen under
yrkandena 30-32 framlagda förslagen
till
1. lag om skattereduktion på
förvärvsinkomster vid 2000 års
taxering,
2. lag om beräkning av viss
inkomstskatt på förvärvsinkomster
vid 2000 års taxering, m.m.,
3. lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig
fastighetsskatt.
Yttrandet återfinns i bilaga 2 till
betänkandet.
Yttranden från andra utskott
Yttranden över budgetpropositionens
förslag jämte motioner i de delar
som berör respektive utskotts
beredningsområde har inkommit från
- bostadsutskottet
(protokollsutdrag 1998/99:3.3 och
3.4).
Yttrandena återfinns i bilagorna
3-9 i betänkandet.
Utfrågningar
Utskottet anordnade den 13 november
1998 en offentlig utfrågning om
penningpolitiken med
riksbankschefen Urban Bäckström.
Protokoll från utfrågningen
återfinns i bilaga 10 i
betänkandet.
Den 5 november 1998 hade utskottet
en intern utfrågning med
generaldirektör Svante Öberg och
avdelningschef Håkan Frisén,
Konjunkturinstitutet och den 10
november informerade
statssekreterare Peter Lagerblad,
Finansdepartementet, utskottet om
vissa förslag i
budgetpropositionen.
Propositionens förslag
I proposition 1998/99:1
Budgetpropositionen för 1999
föreslår regeringen
dels i Förslag till statsbudget,
finansplan m.m.
såvitt avser den ekonomiska
politiken och förslag till
statsbudget för budgetåret 1999
1. att riksdagen godkänner de
allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som regeringen
förordar (avsnitt 1),
2. att riksdagen fastställer målet
för sysselsättningen till att
andelen sysselsatta av befolkningen
mellan 20 och 64 år skall öka från
74 % år 1997 till 80 % år 2004
(avsnitt 1.5),
3. att riksdagen med anledning av
ålderspensionsreformen fastställer
utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för år 1999 till 753
miljarder kronor, för år 2000 till
761 miljarder kronor och för år
2001 till 786 miljarder kronor
(avsnitt 4.1, tabell 4.1),
4. att riksdagen fastställer målet
för budgetpolitiken om ett
överskott i de offentliga
finanserna till 2 % av
bruttonationalprodukten för år 2000
(avsnitt 4.1),
5. att riksdagen godkänner den
reviderade beräkningen av de
offentliga utgifterna för åren
1999-2001 (avsnitt 4.1, tabell
4.2),
6. att riksdagen bemyndigar
regeringen att under budgetåret
1999 ta upp lån enligt lagen
(1988:1387) om statens upplåning
(avsnitt 4.6.3),
7. att riksdagen godkänner
beräkningen av förändringar av
myndigheters m.fl. in- och utlåning
i Riksgäldskontoret för budgetåret
1999 samt beräkningen av överföring
av medel från AP-fonden för
budgetåret 1999 (avsnitt 4.6.3,
tabell 4.15),
8. att riksdagen godkänner
beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1999
(avsnitt 5.2 samt bilaga 1),
9. att riksdagen beslutar om
fördelning av utgifterna för
budgetåret 1999 på utgiftsområden i
enlighet med vad regeringen
föreslår (avsnitt 6.1.1, tabell
6.1),
10. att riksdagen godkänner
beräkningen av förändringar av
anslagsbehållningarna för
budgetåret 1999 (avsnitt 6.1.1,
tabell 6.1),
11. att riksdagen godkänner den
preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för
budgetåren 2000 och 2001 som
riktlinje för regeringens
budgetarbete (avsnitt 6.1.1, tabell
6.1),
12. att riksdagen bemyndigar
regeringen att för budgetåret 1999
besluta om lån i Riksgäldskontoret
för investeringar i
anläggningstillgångar som används i
statens verksamhet intill ett
sammanlagt belopp av 16 700 000 000
kr (avsnitt 6.4, tabell 6.4),
13. att riksdagen bemyndigar
regeringen att för budgetåret 1999
besluta om krediter för
myndigheters räntekonton i
Riksgäldskontoret intill ett
sammanlagt belopp av 14 500 000 000
kr (avsnitt 6.4, tabell 6.5),
14. att riksdagen bemyndigar
regeringen att för budgetåret 1999
vad avser sjunde AP-fondstyrelsens
verksamhet dels besluta om lån i
Riksgäldskontoret för investeringar
i anläggningstillgångar som används
i verksamheten på högst 19 000 000
kr, dels besluta om kredit på
räntekonto i Riksgäldskontoret på
högst 24 500 000 kr (avsnitt 6.4),
15. att riksdagen bemyndigar
regeringen att under budgetåret
1999, med de begränsningar som
följer av 6 § andra stycket lagen
(1996:1059) om statsbudgeten,
besluta att ett ramanslag, med
undantag för anslag anvisade för
förvaltningsändamål, får
överskridas om ett riksdagsbeslut
om anslag på tilläggsbudget inte
hinner inväntas och om
överskridandet ryms inom utgifts-
taket för staten (avsnitt 6.7),
såvitt avser skattefrågor
30. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om skattereduktion
på förvärvsinkomster vid 2000 års
taxering,
31. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om beräkning av
viss inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 2000 års
taxering, m.m.,
32. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,
dels under utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning
1. att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och
stora exponeringar för
kreditinstitut och
värdepappersbolag,
Motionerna
Motionsyrkandena
Motion väckt med anledning av
skrivelse 187
1998/99:Fi6 av Lars Tobisson m.fl.
(m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
tidpunkten för avlämnandet av
skrivelsen med uppföljning av
föregående budgetårs resultat.
Motioner väckta under allmänna
motionstiden 1998
1998/99:Fi201 av Birger Schlaug
m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att ett beslut om svenskt
inträde i EMU:s tredje fas måste
underställas en folkomröstning.
1998/99:Fi202 av Bertil Persson (m)
vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statliga
projektbidrag.
1998/99:Fi203 av Sten Tolgfors (m)
vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om
förutsättningarna för att skapa ett
växande Sverige genom växande
människor.
1998/99:Fi204 av Ola Karlsson (m)
vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av
att bryta bidragsberoendet.
1998/99:Fi206 av Inger Strömbom
m.fl. (kd, m, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda
möjligheterna att växla
företagsstöd mot sänkta
arbetsgivaravgifter.
1998/99:Fi207 av Tuve Skånberg (kd)
vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder
för att stärka den ekonomiska
etiken.
1998/99:Fi208 av Carl Bildt m.fl.
(m) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner
riktlinjerna för den ekonomiska
politiken i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om mål för
sysselsättningen,
3. att riksdagen med beaktande av
ålderspensionsreformen och det
moderata förslaget om nationell
skolpeng fastställer utgiftstaket
för staten, inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan om
statsbudgeten, till 743 miljarder
kronor för år 1999, 742 miljarder
kronor för år 2000 och 761
miljarder kronor för år 2001 i
enlighet med vad som anförts i
motionen (tabell 7.7),
4. att riksdagen beslutar att målet
för budgetpolitiken skall vara att
bruttoskulden i den konsoliderade
offentliga sektorn skall minska
till högst 60 % av BNP senast år
2002 och till högst 50 % senast
2006 i enlighet med vad som anförts
i motionen,
5. att riksdagen godkänner
beräkningen av de offentliga
utgifterna för åren 1999-2001 och
fastställer utgiftstaket för den
offentliga sektorn till 1 019
miljarder kronor år 1999, 1 014
miljarder kronor år 2000 och 1 029
miljarder kronor år 2001 i enlighet
med vad som anförts i motionen
(tabell 7.3),
6. att riksdagen bemyndigar
regeringen att under budgetåret
1999 ta upp lån i enlighet med
lagen (1998:1387) om statens
upplåning med högst det belopp som
motsvarar ett beräknat lånebehov
med de moderata utgifts- och
skatteförslagen i enlighet med vad
som anförts i motionen (tabellerna
7.6 och 7.7),
7. att riksdagen godkänner
beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1999 av
förändrade skatte- och
avgiftsregler i enlighet med vad
som anförts i motionen (tabell
7.6),
8. att riksdagen beslutar om
fördelning av utgifterna för
budgetåret 1999 på utgiftsområden i
enlighet med vad som anförts i
motionen (tabell 7.7),
9. att riksdagen godkänner
beräkningen av förändringar av
anslagsbehållningar för budgetåret
1999 i enlighet med vad som anförts
i motionen (tabell 7.7),
10. att riksdagen godkänner den
preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för
budgetåren 2000 och 2001 som
riktlinjer för regeringens
budgetarbete i enlighet med vad som
anförts i motionen (tabell 7.7),
1998/99:Fi209 av Alf Svensson m.fl.
(kd) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de
allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som förordas i
motionen (avsnitt 5),
2. att riksdagen fastställer
utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för år 1999 till 736
miljarder kronor, för år 2000 till
743 miljarder kronor och för år
2001 till 762 miljarder kronor,
3. att riksdagen godkänner
beräkningen av de offentliga
utgifterna för åren 1999 till 2001
(avsnitt 8.5),
4. att riksdagen godkänner
beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1999
(avsnitt 9),
5. att riksdagen beslutar om
fördelning av utgifterna för
budgetåret 1999 på utgiftsområden i
enlighet med vad som anförts i
motionen (avsnitt 8, tabell 8.1),
6. att riksdagen godkänner den
preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för
budgetåren 2000 och 2001 som
riktlinjer för regeringens
budgetarbete i enlighet med vad som
anförts i motionen (tabell 8.1),
7. att riksdagen avslår regeringens
förslag till lag om skattereduktion
på förvärvsinkomster vid 2000 års
taxering,
8. att riksdagen avslår regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
om statlig fastighetsskatt,
9. att riksdagen med avslag på
regeringens förslag till
sysselsättningsmål fastställer ett
sysselsättningsmål i enlighet med
vad som anförts i motionen (avsnitt
4.3),
10. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett gott
företagarklimat (avsnitt 4.2),
11. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en
skattepolitik där alla får behålla
mer av sin egen lön (avsnitt 5.2),
12. att riksdagen med avslag på
regeringens förslag till
budgetöverskott i de offentliga
finanserna fastställer
överskottsmålet till 1,5 % av
bruttonationalprodukten för år
2000.
1998/99:Fi210 av Lennart Daléus
m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar godkänna
riktlinjerna för den ekonomiska
politiken i enlighet med vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen godkänner
beräkningen av de offentliga
utgifterna för åren 1999-2001 i
enlighet med vad i motionen
anförts,
3. att riksdagen beslutar om
fördelning av utgifterna för
budgetåret 1999 på utgiftsområden i
enlighet med vad i motionen anförts
(avsnitt 10, tabell 2),
26. att riksdagen godkänner den
preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för
budgetåren 2000 och 2001 som
riktlinjer för regeringens arbete i
enlighet med vad i motionen anförts
(tabell 2),
27. att riksdagen godkänner
beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1999 i
enlighet med vad i motionen anförts
(tabell 1),
28. att riksdagen beslutar om en
höjning av ansökningsavgift i
tvistemål i enlighet med vad i
motionen anförts,
29. att riksdagen beslutar om en
höjning av fortkörningsböter i
enlighet med vad i motionen
anförts,
30. att riksdagen beslutar om en
höjning av egenavgiften till
arbetslöshetsförsäkringen i
enlighet med vad i motionen
anförts,
31. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges
relation till EMU,
35. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om höjd
skrotningspremie,
36. att riksdagen beslutar att
särskilda avdragsmöjligheter för
kärnkraftsinvesteringar successivt
avvecklas i enlighet med vad i
motionen anförts,
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de
allmänna riktlinjerna för den
ekonomiska politiken som
Folkpartiet liberalerna förordar
enligt vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beträffande det av
regeringen föreslagna målet för
sysselsättningen godkänner vad som
i motionen anförts om att målet för
sysselsättningen skall vara 300 000
nya jobb under mandatperioden,
3. att riksdagen med anledning av
ålderspensionsreformen fastställer
utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för budgetåret 1999
till 744 448 miljarder kronor, för
budgetåret 2000 till 745 908
miljarder kronor och för budgetåret
2001 till 771 674 miljarder kronor,
4. att riksdagen godkänner
beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1999
enligt vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar om
fördelning av utgifterna för
budgetåret 1999 på utgiftsområden
enligt vad som anförts i motionen
(bilaga 1),
6. att riksdagen godkänner den
preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för
budgetåren 2000 och 2001 som
riktlinjer för regeringens
budgetarbete (bilaga 1),
1998/99:Fi212 av Marianne
Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
att riksdagen godkänner den
preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för
budgetåren 2000 och 2001 som
riktlinje för regeringens
budgetarbete i enlighet med vad som
anförts i motionen (tabell 1).
1998/99:Fi215 av Karl-Göran
Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det ligger
i Sveriges intresse att delta i
eurosamarbetet så snart som
möjligt,
2. att riksdagen hos regeringen
begär att den förbereder en
folkomröstning om ett svenskt
deltagande i eurosamarbetet senast
under sista halvåret av år 2000.
1998/99:Fi216 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om att
ett svenkt medlemskap i EMU skall
avgöras i en folkomröstning,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om att
folkomröstningen skall genomföras i
samband med valet till EU-
parlamentet 1999,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om opartiskhet och
möjligheter att komma till tals
inför ställningstagandet till EMU,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett
mellanstatligt samarbete för ökad
sysselsättning och om ett
överordnat sysselsättningsmål.
1998/99:Fi501 av Maud Ekendahl (m)
vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att
statliga myndigheter åläggs att
göra en grundlig analys och
redovisning av konsekvenser för
annan myndighet innan de fattar
beslut som påverkar annan statlig
myndighet.
1998/99:Fi507 av Lars Tobisson
m.fl. (m) vari yrkas
11. att riksdagen beslutar att
fastställa ramen för utgiftsområde
2 till 1 548 906 kr för 1999 i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
1998/99:Fi610 av Nils Fredrik
Aurelius (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kyrkans
församlingar och samfälligheter bör
få 2,4 % av i lagförslaget anvisade
1,3 miljarder kronor och kommuner
och landsting motsvarande sänkt
andel.
1998/99:Fi708 av Siv Holma m.fl.
(v) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om att
utförsäljning av statlig egendom
inte får ske utan riksdagens
godkännande,
1998/99:Fi902 av Birgitta Carlsson
och Eskil Erlandsson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om att sprida
utbetalningsdagarna av statliga
ersättningar.
1998/99:Fi904 av Göran Norlander
m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
socialt bokslut.
1998/99:Fi905 av Sven Bergström och
Birgitta Sellén (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stor vikt
bör läggas vid att ge en balanserad
information som på ett objektivt
sätt beskriver för- och nackdelar
om EMU.
1998/99:Fi908 av Ulla Wester (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att
betona miljöhänsyn i styrningen av
myndigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att
betona miljöhänsyn i styrningen av
statliga bolag.
1998/99:Fi912 av Per Rosengren och
Berit Jóhannesson (v) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett operativt
skrattmål i 1999 års vårbudget.
1998/99:Sk301 av Göte Jonsson (m)
vari yrkas att riksdagen beslutar
om det särskilda grundavdraget i
enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:Sk302 av Bo Lundgren m.fl.
(m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om
skattereduktion med 50 % av betald
arbetskostnad i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om permanent avdrag
för underhåll och reparation av
egna bostäder i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att
inkomster av royalty som härrör
från patent skall beskattas som
kapitalinkomst fr.o.m. den 1
januari 1999 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar sänka
kapitalinkomstskatten i enlighet
med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar
återinföra de regler som gällde
före 1995 avseende
dieseloljebeskattningen av
arbetsredskap i enlighet med vad
som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar avskaffa
den särskilda löneskatten på
vinstandelsmedel i enlighet med vad
som anförts i motionen,
1998/99:Sk303 av Bo Lundgren m.fl.
(m, kd, fp) vari yrkas att
riksdagen skyndsamt av regeringen
begär förslag till sänkt skatt på
hushållstjänster i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1998/99:Sk304 av Tuve Skånberg och
Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att
fastighetsskatten endast skall
beräknas på en tredjedel av
markvärdet ovanför ett
taxeringsvärde på 150 000 kr
fr.o.m. den 1 januari 1999,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om att
tabellnivåvärdet för
fastighetsskatten begränsas till 5,
vilket innebär att lägesfaktorns
genomslag på byggnadsvärdet
begränsas,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om att
förmögenhetsskatten på
permanentboende skall avskaffas.
1998/99:Sk305 av Sören Lekberg och
Ingemar Josefsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om att småhus
upplåtna med hyres- och bostadsrätt
också skall omfattas av den
tillfälliga sänkningen av
fastighetsskatten.
1998/99:Sk306 av Lennart Daléus
m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de
allmänna riktlinjerna för den
framtida skattepolitiken som
redovisas i motionen,
3. att riksdagen beslutar om sänkta
arbetsgivaravgifter i enlighet med
vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar om att
fasa ut förmögenhetsskatten i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen beslutar om att
avskaffa den särskilda löneskatten
på avsättning till anställdas
vinstandelar i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen hos regeringen
begär förslag i enlighet med dem
Stoppregelsutredningen föreslår,
7. att riksdagen beslutar om bättre
skattevillkor för fåmansbolag i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
8. att riksdagen beslutar om
skattesubvention för
hushållstjänster i enlighet med vad
som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar om
lindring i beskattningen för
handelsbolag och kommanditbolag i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
11. att riksdagen beslutar om
förbättrade konkurrensvillkor för
jordbrukarna i enlighet med vad som
anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införandet av
ett yrkesfiskeavdrag,
13. att riksdagen beslutar om sänkt
inkomstskatt i enlighet med vad som
anförts i motionen,
14. att riksdagen avslår förslaget
om överförande av det fasta
skattebeloppet på förvärvsinkomst,
15. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om den s.k.
belägenhetsfaktorn,
16. att riksdagen avslår förslaget
om tillfälligt sänkt
fastighetsskatt för
hyresfastigheter,
17. att riksdagen beslutar om höjd
produktionsskatt på el från
kärnkraft i enlighet med vad som
anförts i motionen,
18. att riksdagen beslutar att
införa en kväveoxidskatt i enlighet
med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen beslutar om
återinförd fastighetsskatt på
vattenkraft,
20. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om miljöskatt på
inrikesflyg i enlighet med vad som
anförts i motionen,
1998/99:Sk307 av Holger Gustafsson
m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffad
fastighetsskatt,
2. att riksdagen beslutar sänka
fastighetsskatten till 1,4 % av
taxeringsvärdet fr.o.m. den 1
januari 1999,
3. att riksdagen beslutar att
fastighetsskatten endast skall
beräknas på en tredjedel av
markvärdet ovanför ett
taxeringsvärde på 150 000 kr
fr.o.m. den 1 januari 1999,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om att
tabellnivåvärdet för
fastighetsskatten begränsas till 5,
vilket innebär att lägesfaktorns
genomslag på byggnadsvärdet
begränsas,
5. att riksdagen beslutar att
sambeskattningen av förmögenhet
avskaffas fr.o.m. den 1 januari
1999 och att skattenivån sänks till
0,5 % 1999,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om
förmögenhetsskatten på
permanentboende för år 1999 och att
den fr.o.m. år 2000 skall
avskaffas,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om att flytta fram
inträdet i fastighetsskattesystemet
för de s.k. krisårgångarna för
hyreshus.
1998/99:Sk308 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om
skattepolitikens inriktning,
2. att riksdagen beslutar att
ersättning för tjänster som utförs
i det egna hemmet skall berättiga
till skattereduktion i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar sänka
arbetsgivaravgifterna i enlighet
med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att
statsskatten skall vara högst 20 %,
5. att riksdagen beslutar avskaffa
dubbelskatten på aktier,
6. att riksdagen beslutar om en
sänkning av förmögenhetsskatten i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen beslutar om
ändrade regler för fåmansbolagen i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
9. att riksdagen beslutar ändra
reglerna för momsbetalningar i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
10. att riksdagen beslutar avskaffa
sociala avgifter på vinstandelar i
företagen,
11. att riksdagen beslutar höja
avdragsrätten för sparande i
privata pensionsförsäkringar till
1,5 basbelopp,
15. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om
skattesänkningar för låg- och
medelinkomsttagare,
16. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en återgång
till skattereformens intentioner,
17. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sänkt
fastighetsskatt,
18. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en grön
skatteväxling.
1998/99:Sk309 av Alf Svensson m.fl.
(kd) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner
beräkningen av förändringarna av
statsbudgetens inkomster för år
1999 (tabellerna 1 och 8.1),
2. att riksdagen antar de mål och
riktlinjer för skattepolitiken som
anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om mål och
riktlinjer för skattepolitiken inom
EU,
4. att riksdagen beslutar införa
ett permanent riskkapitalavdrag i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen hos regeringen
beslutar att royalty på patenterade
uppfinningar skall vara
skattebefriade under två år i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen beslutar om
redovisningstidpunkt av
mervärdesskatt i enlighet med vad
som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar om
nedsatta arbetsgivaravgifter i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
8. att riksdagen beslutar att
avskaffa dubbelbeskattningen på
utdelning på aktier i enlighet med
vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att fasa
ut förmögenhetsbeskattningen i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
11. att riksdagen beslutar om höjd
avdragsrätt för pensionssparande i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
12. att riksdagen beslutar slopa
den särskilda löneskatt på bidrag
som en arbetsgivare lämnar till en
vinstandelsstiftelse i enlighet med
vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar att
stimulera tjänstesektorn med en 50-
procentig skattereduktion i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
14. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ett system med
skattebefriade utbildningskonton,
15. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en
skatteväxling för miljön och
jobben,
16. att riksdagen beslutar införa
en avfallsskatt i enlighet med vad
som anförts i motionen,
17. att riksdagen beslutar att
högsta skattesats för statlig
inkomstskatt sänks till 20 %,
18. att riksdagen beslutar sänka
gränsen för avdrag för kostnader
mellan bostaden och arbetsplatsen i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
19. att riksdagen beslutar sänka
fastighetsskatten till 1,4 % av
taxeringsvärdet i enlighet med vad
som anförts i motionen,
20. att riksdagen beslutar att
fastighetsskatten enbart skall
beräknas på en tredjedel av
markvärdet ovanför ett
taxeringsvärde på 150 000 kr,
22. att riksdagen beslutar justera
skatten på maltdrycker i enlighet
med vad som anförts i motionen,
24. att riksdagen beslutar om
slopad mervärdesskatt på barnböcker
i enlighet med vad som anförts i
motionen,
25. att riksdagen beslutar om
reduktion av kulturmomsen i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
26. att riksdagen beslutar om
skatteavdrag för yrkesfiskare i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
27. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en effektivare
skatteindrivning för att öka
skatteintäkterna,
28. att riksdagen beslutar om en ny
trafikförsäkring och sänkt
fordonsskatt i enlighet med vad i
motionen anförts,
31. att riksdagen beslutar om höjt
grundavdrag i enlighet med vad som
anförts i motionen,
32. att riksdagen beslutar skjuta
upp inträdet i fastighetsskatt för
krisårgångarna i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1998/99:Sk310 av Carl Bildt m.fl.
(m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att
dubbelbeskattningen av utdelade och
kvarhållna vinster slopas från den
1 januari 1999 i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar avskaffa
de stoppregler som gäller för
fåmansbolag i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar avveckla
förmögenhetsskatten med början av
1999 i enlighet med vad som anförts
i motionen,
4. att riksdagen beslutar om
skattekonto och
mervärdesskattebetalningar i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen beslutar om
skattereduktion med 50 % av betald
arbetskostnad i enlighet med vad
som anförts i motionen,
6. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om permanent avdrag
för underhåll och reparation av
egna bostäder i enlighet med vad
som anförts i motionen,
1998/99:Sk311 av Carl Bildt m.fl.
(m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av
skattepolitiken,
2. att riksdagen beslutar om ett
förvärvsavdrag på 7 % fr.o.m. den 1
januari 1999 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om höjt
förvärvsavdrag för åren 2000 och
2001 i enlighet med vad som anförts
i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om en växling av
sänkt kommunal utdebitering mot
statligt övertagande av kommunala
kostnader fr.o.m. år 2000 i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen beslutar höja
grundavdraget och det särskilda
grundavdraget med 1 300 kr fr.o.m.
den 1 januari 1999 i enlighet med
vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar
återställa grundavdraget för
förtidspensionärer fr.o.m. den 1
januari 1999 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar avslå
regeringens förslag om tillfällig
skattereduktion för
förvärvsinkomster 1999 i enlighet
med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar införa
ett grundavdrag för barn vid den
kommunala beskattningen fr.o.m.
1999 i enlighet med vad som anförts
i motionen,
9. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om avdrag för styrkta
barnomsorgskostnader fr.o.m. den 1
januari 1999 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att den
statliga inkomstskatten skall vara
20 % fr.o.m. den 1 januari 1999 i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
11. att riksdagen beslutar sänka
fastighetsskatten på bostäder till
1,4 % fr.o.m. den 1 januari 1998 i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
12. att riksdagen beslutar att från
1999 undanta hälften av markvärdet
från uttag av fastighetsskatt i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
13. att riksdagen beslutar sänka
fastighetsskatten på bostäder till
1,3 % år 1999, till 1,2 % år 2000
och till 1,1 % år 2001 i enlighet
med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om reformerad
fastighetsbeskattning i enlighet
med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen beslutar att inte
föra in de s.k. krisårgångarna i
fastighetsbeskattningen 1999 i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
16. att riksdagen beslutar avskaffa
sambeskattningen vid uttag av
förmögenhetsskatt och att höja
gränsen för uttag av
förmögenhetsskatt till 1,2 miljoner
kronor 1999 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
17. att riksdagen beslutar slopa
förmögenhetsskatten fr.o.m. år 2000
i enlighet med vad som anförts i
motionen,
18. att riksdagen beslutar sänka
bensinskatten med 20 öre per liter
från den 1 januari 1999 i enlighet
med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen beslutar höja
avdraget för resor till och från
arbetet till 16 kr per mil fr.o.m.
den 1 januari 1999 i enlighet med
vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om att avdrag för
resor till och från arbetet också
medges för resor till och från
barnomsorg i enlighet med vad som
anförts i motionen,
21. att riksdagen beslutar att
sänka det icke avdragsgilla
beloppet för arbetsresor till 6 000
kr i enlighet med vad som anförts i
motionen,
22. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om höjt
avdragsutrymme för pensionssparande
i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:Sk609 av Kent Olsson m.fl.
(m, kd) vari yrkas att riksdagen
beslutar att fr.o.m. den 1 januari
1999 införa en skattereduktion på
50 % av betald kostnad för
hushållstjänster i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1998/99:Sk629 av Bo Lundgren m.fl.
(m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen
begär förslag till regler för
beskattning av utdelning och
realisationsvinst i fåmansbolag i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen beslutar avskaffa
särbestämmelsen för fåmansbolag
avseende anskaffning av egendom för
delägares privata bruk i enlighet
med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar avskaffa
särbestämmelsen avseende delägares
införsäljning av onyttig egendom i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen beslutar avskaffa
särbestämmelsen för fåmansbolag
avseende delägares försäljning till
bolaget av egendom till överpris i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen beslutar avskaffa
särbestämmelsen för fåmansbolag
avseende delägares utköp av egendom
till underpris i enlighet med vad
som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar avskaffa
särbestämmelserna för fåmansbolag
avseende nedskrivning av delägares
lån i fåmansbolag i enlighet med
vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar avskaffa
särbestämmelsen för fåmansbolag
avseende delägares ränteförmåner i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
8. att riksdagen beslutar avskaffa
särbestämmelsen för fåmansbolag
avseende hyra av lokaler som ägs av
delägare i enlighet med vad som
anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar avskaffa
särbestämmelserna för fåmansbolag
avseende familjemedlemmars
inkomster i enlighet med vad som
anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar avskaffa
särbestämmelsen för fåmansbolag
avseende tantiem i enlighet med vad
som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrade
möjligheter att erhålla F-
skattsedel.
1998/99:Sk647 av Inga Berggren och
Ingvar Eriksson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om
fastighetstaxeringens och
fastighetsskattens effekter,
2. att riksdagen hos regeringen
begär förslag till en sänkning av
fastighetsskatten i enlighet med
vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om en förenklad
fastighetstaxering i enlighet med
vad som anförts i motionen,
1998/99:Sk731 av Jeppe Johnsson och
Ingvar Eriksson (m) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen
begär förslag till långsiktigt
sänkt fastighetsskatt i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1998/99:U213 av Göran Lennmarker
m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen för 1999 beslutar
överföra anslag Fredsfrämjande
insatser från utgiftsområde
Totalförsvar och anslag
Fredsfrämjande verksamhet från
utgiftsområde Utrikesförvaltning
och internationell samverkan till
ett nytt anslag C Fredsfrämjande
verksamhet inom utgiftsområde
Internationellt bistånd till vilket
anslås 538 709 000 kr i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1998/99:U304 av Göran Lennmarker
m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar avveckla
anslag B 4 Fredsfrämjande
verksamhet, som förs över till
utgiftsområde Internationellt
bistånd i enlighet med vad som
anförts i motionen,
1998/99:U504 av Margareta Andersson
och Kenneth Johansson (c) vari
yrkas
3. att riksdagen med följande
ändringar i förhållande till
regeringens förslag beslutar om
ramar för utgiftsområden under
budgetåret 1999: Utrikesförvaltning
och internationell samverkan -21
800 000 kr, Kultur, medier,
trossamfund och fritid +21 800 000
kr.
1998/99:U507 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om att frågan om
ett svenskt medlemskap i EMU skall
avgöras i val eller folkomröstning,
innan Sverige skall vara
ordförandeland, dvs. senast under
2000.
1998/99:U509 av Holger Gustafsson
m.fl. (kd) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sverige och
EMU.
1998/99:U806 av Göran Lennmarker
m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar att
upplösa det särskilda anslaget
Samarbete och utveckling inom
Östersjöregionen och tillföra
medlen till utgiftsområde 7
Internationellt bistånd i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1998/99:Sf283 av Kerstin Heinemann
m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att höja
avdragsrätten för frivilliga
pensionsförsäkringar från nuvarande
0,5 basbelopp till 1,5 basbelopp.
9. att riksdagen till utgiftsområde
25 A 1 Allmänna bidrag till
kommuner för budgetåret 1999
anvisar 800 000 000 kr mindre än
vad regeringen föreslagit samt
därtill 400 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således
78 280 000 000 kr,
1998/99:MJ224 av Alf Svensson m.fl.
(kd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om sänkt
beskattning av eldningsolja inom
jordbruket,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om befrielse från
elskatt inom jordbruket,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om sänkt
dieselskatt inom jordbruket,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om principen att
miljöavgifter i jordbruket skall
återgå till näringen för
miljöinsatser,
30. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en anpassning
av den svenska
koldioxidbeskattningen,
36. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattevillkoren
för svenska fiskare.
1998/99:MJ256 av Göte Jonsson m.fl.
(m) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om slopad elskatt i
enlighet med vad i motionen
anförts,
1998/99:MJ406 av Carl G Nilsson (m)
vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om
fastighetsskatten.
1998/99:N230 av Rigmor Ahlstedt (c)
vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om
belägenhetsfaktorn vid
fastighetsskattebedömning.
1998/99:N231 av Dan Ericsson m.fl.
(kd) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ändrad
fastighetsbeskattning i syfte att
undanröja de orimliga effekterna
för skärgårdsboende.
1998/99:N274 av Göran Hägglund
m.fl. (kd) vari yrkas
22. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ändrad
fastighetsbeskattning i syfte att
undanröja de orimliga effekterna
för skärgårdsboende.
1998/99:N275 av Agne Hansson m.fl.
(c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om en svensk
konsekvensutredning om eurons
regionalpolitiska konsekvenser,
1998/99:N330 av Alf Svensson m.fl.
(kd) vari yrkas
14. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om sänkta skatter och
avgifter i enlighet med vad som
anförts i motionen,
15. att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ändringar i
reglerna för fåmansföretag.
1998/99:N336 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om
konjunkturpolitiken och
Europasamarbetet,
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl.
(kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om målet att
halvera den totala arbetslösheten
till år 2000 och målet om andelen
sysselsatta år 2004.
1998/99:A811 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrade
skatteregler för ett rikt utbud av
hushållstjänster,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionen anförts om sänkta
arbetsgivaravgifter,
1998/99:Bo209 av Knut Billing m.fl.
(m) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar avveckla
fastighetsskatten i enlighet med
vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att
enbart hälften av det taxerade
markvärdet skall räknas in i
underlaget för fastighetsskatt i
enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:Bo237 av Ulla-Britt
Hagström m.fl. (kd) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om
fastighetsskatten.
Budgetpropositionen
Under de senaste åren har en
omfattande budgetsanering
genomförts. På fem år har ett
underskott på 12,3 % av BNP vänts
till ett överskott på 2,1 %.
Saneringen har varit påfrestande,
men nödvändig. Under samma period
har en varaktigt låg inflation
etablerats. Genom denna politik har
framtidstron återvänt och en stabil
grund lagts för en uthållig hög
tillväxt och stigande
sysselsättning. Politiken har också
skapat en större motståndskraft i
tider av finansiell oro. Om
budgetsaneringen och
inflationsbekämpningen inte hade
genomförts framgångsrikt skulle
Sverige nu ha varit i en mycket
prekär situation.
Budgetpropositionen bygger på en
överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet
står bakom riktlinjerna för den
ekonomiska politiken,
budgetpolitiken, utgiftstaken,
fördelningen av utgifter för
utgiftsområden för 1999,
tilläggsbudgeten för 1998 och de
skatteförändringar som föreslås för
1999. Samarbetet berör fem områden
- ekonomi, sysselsättning,
rättvisa, jämställdhet och miljö -
och innefattar både konkreta
förslag och åtaganden för
framtiden. Andra områden som t.ex.
Europapolitiken och
säkerhetspolitiken omfattas däremot
inte av överenskommelsen.
Uppgörelsen mellan de tre partierna
utgår från att respekt visas för
tidigare överenskommelser mellan
andra partikonstellationer. Hit hör
uppgörelserna om den nya
budgetprocessen, pensionsreformen,
Riksbankens ökade självständighet,
energipolitiken och
försvarspolitiken. Dessa
uppgörelser ligger fast. Den nu
träffade överenskommelsen markerar
att det finns en bred uppslutning
kring en stabil och förutsägbar
ekonomisk politik som syftar till
att vidmakthålla och förstärka
förtroendet för den svenska
ekonomin. Det är en politik för
ökad sysselsättning, ökad rättvisa,
förbättrad jämställdhet och
förbättrad miljö.
Ekonomi
Utgångspunkten för samarbetet är
att statsfinanserna skall vara
sunda och priserna stabila. Sverige
skall inte riskera att än en gång
hamna i ett statsfinansiellt moras.
Det innebär bl.a. att de tidigare
fastställda utgiftstaken för 1998,
1999, 2000 och 2001 ligger fast.
För att inte riskera att
utgiftstaken för 1998 och 1999
bryts vidtas ett antal åtgärder som
innebär utgiftsreduceringar och att
statliga utgifter senareläggs.
Vidare ligger överskottsmålen för
de offentliga finanserna fast,
vilket innebär att successiva
amorteringar av statsskulden kan
genomföras. I förhållande till
tidigare fastställda mål sker dock
en skärpning, genom att målet för
år 2000 höjs från 1,5 % till 2,0 %
av BNP. Dessutom skall de
ytterligare åtaganden som föreslås
för perioden efter budgetåret 1999
slutligen avvägas mot den fortsatta
ekonomiska utvecklingen. Politiken
för att vidmakthålla inflationen på
en mycket låg nivå ligger också
fast. Detta innebär bl.a. att
erforderliga riksdagsbeslut kommer
att tas under hösten vad avser att
ge Riksbanken en ökad
självständighet.
Sysselsättning
Arbetslösheten skall huvudsakligen
minskas genom att fler människor
får arbete eller utbildning som ger
arbete. Erfarenheten visar att mål
för den ekonomiska politiken får
stort genomslag. Det har i Sverige
bl.a. gällt målen för
budgetsaneringen och inflationen.
Därför kompletterar regeringen nu
det tidigare målet om att den öppna
arbetslösheten skall nedbringas
till 4 % år 2000 med ett konkret
sysselsättningsmål. Målet innebär
att andelen sysselsatta av
befolkningen mellan 20-64 år skall
öka från 74 % 1997 till 80 % 2004.
Det motsvarar ungefär 375 000 nya
arbetstillfällen under sju år,
eller i genomsnitt närmare 55 000
nya arbetstillfällen per år.
Regeringen avser att i samband med
1999 års ekonomiska vårproposition
återkomma med förslag som
förbättrar möjligheterna att nå
målet. I budgetpropositionen
föreslås också ökade resurser till
skolan, vården och omsorgen genom
successiva höjningar av
statsbidragen 1999, 2000 och 2001.
I enlighet med förslag i
vårpropositionen stärks skolan,
vården och omsorgen med 4 miljarder
kronor 1999 och 4 miljarder kronor
2000. Nu föreslås ytterligare 2
miljarder kronor för 2001. Dessutom
föreslås att de 200 kr som alla
skattskyldiga betalar i statlig
inkomstskatt överförs till kommuner
och landsting. Förutom att de nya
resurserna ger förbättrad kvalitet
och ökad standard inom skolan,
vården och omsorgen möjliggör de
också en förbättrad sysselsättning.
Regeringen anser också att det är
av stor vikt för tillväxt och
sysselsättning att stimulera
kompetensutvecklingen i
arbetslivet. Förslag om hur
kompetensutvecklingen skall stärkas
presenteras i vårpropositionen
1999. Inriktningen skall vara att
förslagen bör kunna träda i kraft
den 1 januari år 2000. Vidare skall
regeringen tillsätta en arbetsgrupp
inom Regeringskansliet för att
fördjupa underlaget i
arbetstidsfrågor. I gruppen skall
bl.a. ingå representanter för
Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Rättvisa
En rad åtgärder vidtas för att öka
rättvisan i samhället.
Pensionärernas ekonomi förbättras
med omkring 4 miljarder kronor 1999
genom att det fulla basbeloppet
återställs och genom att
bostadstillägget för de sämst
ställda pensionärerna höjs. De
förvärvsarbetandes ekonomi stärks
med omkring 3 miljarder kronor
genom en tillfällig skattereduktion
som främst gynnar låginkomsttagare.
Reduktionen utgör som mest 1 320 kr
och trappas ned med 1,2 % av den
del av inkomsten som ligger över
135 000 kr per år. Det gör att
reduktionen försvinner vid en
arbetsinkomst på 245 000 kr per år.
Vidare sänks fastighetsskatten för
hyresbostäder med 0,2
procentenheter tillfälligt under
1999. Barnbidraget och
studiebidraget för
gymnasiestuderande höjs med 100 kr
i månaden från den 1 januari 2000
och med ytterligare 100 kr den 1
januari 2001. Även
flerbarnstillägget höjs. För att
förbättra situationen för de
hemlösa anslår regeringen 30
miljoner kronor under
treårsperioden 1999-2001. I
enlighet med tidigare beslut höjs
biståndet till 0,72 % av BNP 2000
och till 0,73 % av BNP 2001.
Regeringen föreslår nu att
biståndet höjs med ytterligare 100
miljoner kronor 1999.
Jämställdhet
FN har återigen utsett Sverige till
världens mest jämställda land. För
att Sverige skall kunna hålla den
positionen krävs en aktiv
jämställdhetspolitik. Kvinnor och
män skall ha samma möjlighet att
arbeta och försörja sig. Dessutom
bör könsbetingade löneskillnader
mellan män och kvinnor tas bort. I
budgetpropositionen föreslås bl.a.
att Jämställdhetsombudsmannen
tillförs 2 miljoner kronor för att
stärka översynen över de delar av
jämställdhetslagen som rör
löneskillnader mellan kvinnor och
män. Statistiska centralbyrån (SCB)
ges ytterligare resurser för att
förbättra lönestatistiken och för
att ta fram underlag för s.k.
jämställdhetsbokslut. SCB får
dessutom i uppdrag att göra en ny
nationell tidsanvändningsstudie.
Vidare får den sittande utredningen
om jämställdhetslagen i uppdrag att
även analysera frågor som rör
arbetsvärdering. Myndigheterna får
i uppdrag att arbeta mer aktivt med
jämställdhetsfrågor, inklusive
lönefrågor. Fler åtgärder för att
öka jämställdheten kommer att
presenteras och regeringen avser
att under hösten 1999 redovisa hur
jämställdhetspolitiken utvecklats.
Miljö
Sverige och svenskt näringsliv
skall gå i spetsen för en
utveckling mot ekologisk
hållbarhet. I budgetpropositionen
föreslås bl.a. att resurserna för
att skydda naturområden ökar med
600 miljoner kronor perioden
1999-2001. Det handlar bl.a. om
förvärv av värdefulla skogsområden.
Ytterligare resurser om 99 miljoner
kronor under perioden 1999-2001
tillförs för naturvårdsavtal och
biotopskydd i skog. Under samma
tidsperiod anslås 170 miljoner
kronor för marksanering. De s.k.
lokala investeringsprogrammen
utvidgas till att även omfatta stöd
för allergisanering. Regeringen
kommer också att ge
Naturvårdsverket i uppdrag att i
samverkan med Forskningsrådsnämnden
göra en samlad bedömning av dagens
miljöforskning. Dessutom tillsätts
en arbetsgrupp inom
Finansdepartementet för att följa
Konjunkturinstitutets, SCB:s och
Naturvårdsverkets arbete med att
upprätta miljöjusterade
nationalräkenskaper. Regeringen
avser att i 1999 års vårproposition
presentera s.k. gröna nyckeltal.
Den starkare grund som lagts för
svensk ekonomi genom
budgetsaneringen och
låginflationspolitiken skapar
större utrymme för
framtidssatsningar på en rad
områden. Ett viktigt led i en
framtidsinriktad politik är att se
över skattesystemet. Regeringen
kommer därför att inbjuda
riksdagens partier till
överläggningar om skattepolitikens
framtida inriktning.
Ett annat mycket centralt område i
regeringens framtidspolitik är
Europapolitiken. Samarbetet inom EU
på det ekonomiska området har varit
ett viktigt stöd i saneringen av
den svenska ekonomin. Samarbetet är
också en stabiliserande faktor i en
alltmer globaliserad ekonomi och
stärker Europas ställning i den
internationella konkurrensen. Den
finansiella turbulensen i
världsekonomin kräver omfattande
insatser från de europeiska
länderna sida. Därför är det
viktigt att de europeiska länderna
genom att förstärka sin inbördes
samverkan gemensamt kan utöva det
inflytande som motsvarar den
europeiska ekonomins styrka.
Regeringens ambition är att även i
fortsättningen verka för en
inriktning av den ekonomiska
politiken i EU, som gynnar
sysselsättning och välfärd, stärker
konkurrenskraften och utvecklar
frihandeln. EU-samarbetet måste i
ökad utsträckning avsätta resultat
som är av direkt betydelse för
människors trygghet och välstånd.
Det innebär att än mer måste göras
för att öka sysselsättningen och
förbättra miljön, främja
jämställdheten mellan kvinnor och
män och stärka konsumenternas och
löntagarnas ställning på den
gemensamma marknaden.
Under de närmaste åren står EU
inför stora förändringar.
Regeringen avser att aktivt verka
för att unionen utvidgas samtidigt
som samarbetet fördjupas och
vidareutvecklas. EU måste rusta sig
inför utvidgningen genom politiska
och finansiella reformer. Även EU:s
arbetssätt och institutioner måste
reformeras. Inte minst inför och
under det svenska ordförandeskapet
2001 kommer Sverige att verka för
en sådan modernisering av EU att
den kan möta 2000-talets krav.
Sverige kommer vidare att arbeta
för att budgetdisciplinen i EU
upprätthålls och att
medlemsländernas avgifter fördelas
på ett rättvist sätt. Det innebär
bl.a. att EU:s jordbruks- och
strukturpolitik måste reformeras.
Sverige kommer också som EU-medlem
att arbeta för att den ekonomiska
och monetära unionen blir
framgångsrik. Det ligger i vårt
eget intresse. För att bevara
Sveriges handlingsfrihet skall vi
även i fortsättningen uppfylla de
ekonomiska villkoren för fullt
medlemskap i EMU. För att öka
kunskapen och skapa debatt om EMU
påbörjas ett vittomfattande
informations- och
folkbildningsarbete. Ett beslut om
svenskt deltagande skall
underställas det svenska folket för
prövning i val eller i
folkomröstning.
Kampen mot arbetslösheten kommer
även i fortsättningen att stå i
centrum för en aktiv svensk
Europapolitik. De politiska
förutsättningarna för gemensamma
insatser är nu bättre än någonsin.
Regeringen kommer att arbeta för
att riktlinjerna för
sysselsättningspolitiken och dess
övervakning ges samma vikt som
motsvarande instrument på det
ekonomiska och monetära området.
Sverige skall ta steget in i 2000-
talet med tillförsikt och optimism.
Politiken att stärka Sverige skall
prägla regeringens arbete under
mandatperioden. I samband med
vårpropositionen presenterade
regeringen en offensiv för uthållig
tillväxt och ökad sysselsättning.
Sex viktiga områden lyftes fram:
Kunskap och kompetens. Delaktighet
i informationssamhället. Hållbara
Sverige - ett föregångsland.
Företagande. Europeiskt samarbete
och Ett Sverige för alla. Dessa
områden är strategiska delar i en
framtidsinriktad politik.
Intåget i nästa årtusende skall tas
med en politik för full
sysselsättning, hög tillväxt,
bättre utbildning, god välfärd och
god miljö. För sysselsättningen
sätts nu ett konkret mål upp för år
2004. Regeringen överväger dessutom
att sätta upp mål för de andra
områdena.
· Hög tillväxt. Mycket tyder
på att Sverige står inför en period
med god tillväxt. Därmed förskjuts
fokus i den ekonomisk politiken.
Huvuduppgiften blir nu att förena
en kraftig sysselsättningsökning
med fortsatt låg inflation. Målet
för sysselsättningen uppnås med en
genomsnittlig årlig tillväxt på
2,75 %. Samtidigt är det viktigt
att tillväxten är förenlig med en
ekologiskt hållbar utveckling. För
att detta skall vara möjligt måste
den ekonomiska politiken lägga en
stabil grund: Priserna skall vara
stabila. Arbets- och
kompetenslinjen skall stärkas.
Lönebildningen måste fungera väl.
Företagsklimatet skall vara gott
och skatterna utformas så att
företagande och expansion gynnas.
Småföretagsperspektivet måste än
mer sättas i fokus och regler
förenklas. Sverige skall vara ett
land för alla. I en
internationaliserad värld har ett
land med internationell befolkning
en fördel. Alla skall med in i
informationssamhället och Sverige
skall förstärka sin position som en
ledande IT-nation. Sverige skall
spela en aktiv roll i EU och
dessutom vara pådrivande i
Östersjösamarbetet. Vårt närområde
har förutsättningar att bli en av
Europas viktigaste tillväxtregioner
under en lång tid framöver, vilket
skulle få stor betydelse för
sysselsättning och tillväxt i
Sverige.
·
· Välfärd. Den generella
välfärdspolitikens huvuduppgift är
att på samma gång öka rättvisan och
bana väg för en dynamisk utveckling
genom att skapa trygghet i
förändringen. Skolan vården och
omsorgen skall prioriteras. Som
beskrevs ovan ökar också resurserna
till pensionärerna och
barnfamiljerna. Det är också
viktigt att människor känner
trygghet mot brott.
·
· Bättre utbildning.
Förskolan lägger grunden till
lärandet och regeringens
långsiktiga strävan är att
förskolan bör vara en del av det
generella välfärdssystemet.
Grundskolan skall bli ännu bättre.
Antalet utbildade i gymnasiet måste
öka. Den påbörjade utbyggnaden av
högskolor och universitet skall
fortsätta och Sverige skall vara en
ledande forskningsnation.
·
· Sverige - ett ekologiskt
föregångsland. Sverige skall vara
en pådrivande kraft för en
ekologiskt hållbar utveckling.
Genom att ligga steget före kan
Sverige få ökad konkurrenskraft och
bli ett bättre land att leva i. Det
gynnar dagens och framtidens
generationer.
·
Motionerna och inriktningen av den
ekonomiska politiken
Moderata samlingspartiets
partimotion
I motion Fi208 (m) anger Moderata
samlingspartiet att de vill skapa
en grund för en förnyelse av det
svenska samhället baserad på
enskilda människors initiativkraft
och företagande i syfte att värna
och utveckla medborgarnas frihet
och välfärd. En politik för
företagande ger fler jobb och ökat
välstånd. Ett tydligt
ställningstagande för ett
deltagande i den gemensamma valutan
öppnar nya möjligheter för svenskt
näringsliv. En inriktning på de
viktiga offentliga uppgifterna ger
utrymme för skattesänkningar som
ökar tillväxtkraften och hushållens
sociala trygghet.
Motionärerna konstaterar att
behovet av en tillväxtpolitik för
att utveckla välstånd och trygghet
blivit alltmer uppenbart. Efter
valet har även regeringens egna
bedömningar blivit mindre
optimistiska än före valet.
Trots detta värjer sig regeringen
för den ekonomiska verklighet som
präglar Sverige efter fyra år med
socialdemokratisk politik. Under
dessa år har jobben inte blivit
fler.
Socialdemokraternas misslyckande
med jobben skapar en riskfylld
situation för svensk ekonomi. De
offentliga utgifterna har ökat mer
än vad de minskade under
inledningen av perioden. De ökade
skatteintäkterna har inte
åstadkommits genom att Sverige fått
fler skattebetalare utan genom
höjda skatter. De offentliga
finansernas känslighet kvarstår
därför. Likaså kvarstår de sociala
och ekonomiska problemen med
massarbetslösheten, trots att de
gångna åren borde ha kunnat ge
utrymme för nytt företagande och
framväxt av jobb i stor skala.
Enligt motionen krävs en i bred
bemärkelse ny ekonomisk politik där
de övergripande målen skall vara
att skapa förutsättningar för en
snabb tillväxt, en kraftig ökning
av antalet nya arbetstillfällen i
nya och gamla företag, en god
reallöneutveckling och minskat
bidragsberoende. Dagens ekonomiska
problem är strukturella och kan
därför inte lösas utan omfattande
strukturella förändringar.
Jämvikt i de offentliga finanserna
och ett stabilt penningvärde är
grundläggande för företags och
privatpersoners möjligheter att
planera sin framtid. Motionärernas
målsättning är att statsskulden
skall minska till under 60 % senast
2002 och att de offentliga
finanserna skall vara i balans över
konjunkturcykeln. Det stabila
penningvärdet skall säkerställas
genom en oberoende riksbank med
prisstabilitet som mål samt ett
snabbt deltagande i valutaunionen.
Det moderata budgetalternativet
De överordnade målen för det
moderata budgetalternativet är:
· att skapa förutsättningar
för så många nya arbetstillfällen i
företagen att arbetslösheten
avskaffas som samhällsproblem.
·
· att växla lägre skatter på
arbetsinkomster mot mindre bidrag
och subventioner så att det blir
möjligt att kunna leva på sin lön
och bygga upp ett eget sparande.
·
· att återskapa förtroendet
för att stat och kommun klarar sina
grundläggande åtaganden genom en
prioritering av kärnuppgifterna.
·
Det moderata budgetalternativet
innebär ett finansiellt sparande
som överstiger regeringens mål. Det
uppgår till 22 miljarder kronor
1999, drygt 44 miljarder kronor
2000 och till över 52 miljarder
kronor 2001. Moderaterna föreslår
besparingar i de offentliga
utgifterna som uppgår till drygt
30 miljarder kronor 1999, närmare
57 miljarder kronor 2000 och drygt
66 miljarder kronor 2001. Det ger
utrymme för skattesänkningar som
uppgår till drygt 30 miljarder
kronor 1999, närmare 61 miljarder
kronor 2000 och 86 miljarder kronor
2001.
Vid en svagare ekonomisk utveckling
än i regeringens kalkyl får en
justering göras av utgifts- och
skatteförslagen. Det finansiella
sparandet måste utvecklas så att
det moderata målet, att
statsskulden skall ha sjunkit till
60 % av BNP senast år 2002,
uppfylls. Det kan vidare inte
uteslutas, med de stora
strukturella problem som kvarstår i
den svenska ekonomin, att
överhettningstendenser visar sig i
slutet av kalkylperioden. Detta
måste i så fall påverka
utformningen av finanspolitiken.
Företagande och arbete
För att åtgärda strukturproblemen i
ekonomin och på arbetsmarknaden och
göra Sverige mer
utvecklingskraftigt föreslår
motionärerna bl.a. att:
· Skatten på arbete och
företagande sänks.
·
· Förmögenhetsskatten och
dubbelbeskattningen av aktier
avskaffas.
·
· Skatten på hemnära tjänster
sänks kraftigt.
·
· Merparten av
Småföretagsdelegationens 71 förslag
genomförs.
·
· Spärr- och stoppreglerna
för fåmansföretagen slopas och att
det blir lättare att erhålla F-
skattsedel.
·
· De nya bestämmelserna om
skattekonto och momsuppbörd ändras.
·
· De kommunala bolagen säljs
eller avvecklas. Kommunal
verksamhet utsätts för konkurrens.
·
· Den förtida avvecklingen av
kärnkraften stoppas.
·
· Den enskildes ställning på
arbetsmarknaden stärks.
Arbetsmarknadspolitiken reformeras
och arbetslöshetsförsäkringen
tidsbegränsas.
·
· Utbildningen reformeras så
att kunskapssamhällets nya villkor
kan mötas framgångsrikt.
·
Att kunna leva på sin lön - en
social skattepolitik
Motionärerna understryker att en
politik som syftar till att skapa
förutsättningar för att de flesta
skall kunna leva på sin lön måste
stå på två ben. Det ena är en
kraftfull skattesänkningspolitik
som syftar till att växla lägre
skatter mot minskat behov av bidrag
och offentliga subventioner. På
sikt måste målet vara att den som
är i behov av bidrag och offentligt
stöd inte skall betala skatt och
att den som betalar skatt inte
skall behöva bidrag.
Det andra benet är reformer på
bl.a. skatteområdet som syftar till
att stärka tillväxtkraften i
ekonomin så att den höga
arbetslösheten kan pressas tillbaka
och antalet människor som av andra
skäl blivit helt beroende av det
offentliga för sin försörjning
minska.
Motionärerna lägger för de kommande
tre åren fram konkreta förslag om
skattesänkningar på främst arbete,
boende och familjer. Det innebär
bl.a. att skattereformens mål nås.
Förslagen är bl.a att:
· Kommunalskatten sänks med 1
kr år 2000 och ytterligare 1 kr
2001 genom att staten övertar
motsvarande kostnader från
kommunerna.
·
· Det allmänna grundavdraget
och det särskilda grundavdraget för
pensionärer höjs med 1 300 kr
fr.o.m. 1999. Grundavdraget för
förtidspensionärer återställs.
·
· Ett grundavdrag på 10 000
kr per barn vid den kommunala
beskattningen införs fr.o.m. 1999.
Avdraget gäller utöver
barnbidraget.
·
· Förhöjningen av den
statliga skatten för vissa
inkomster undanröjs så att statlig
skatt enbart tas ut med 20 % från
1999.
·
· Ett särskilt avdrag införs
för förvärvsinkomster som
kompensation för uttaget av
egenavgifter. 2001 beräknas
avdraget uppgå till mellan 10 % och
12 %.
·
Fastighetsskatten på bostäder sänks
successivt till 1,1 % år 2000.
Markvärdet tas enbart upp till
hälften vid beräkning av
fastighetsskatt.
En välfärdsreform
Medborgarna i Sverige kan och vill
ta allt större personligt ansvar.
Självständigheten, den värdemässiga
mångfalden och den individuella
frimodigheten ger många människor
nya möjligheter. Det innebär
samtidigt att krav kan ställas på
ett större personligt
ansvarstagande.
Den välfärdsreform vi vill
genomföra syftar till att
medborgarna skall bli mindre
beroende av det offentliga och mer
kunna förlita sig på det egna
arbetet, den egna kompetensen, det
egna sparandet och de egna sociala
nätverken.
Samtidigt som de allra flesta har
goda möjligheter att ta ett stort
ansvar för sin egen trygghet, finns
det andra som har stort och i vissa
fall permanent behov av gemensam
hjälp. De människor som för lång
tid och utan egen förskyllan inte
kan försörja sig själva skall kunna
räkna med hjälp i så generella
former som möjligt. Vår norm är att
staten här skall vara generös. Den
humanitära plikten är stark.
En stor välfärdsreform, som
inkluderar skatterna,
socialförsäkringarna,
socialtjänsten och sjukvården, är
nödvändig. Vi tror att den kommer
att bygga på en kombination av
offentliga och privata försäkringar
och enskilt sparande. Försäkring
passar vid situationer som är
ovanliga eller omöjliga att
förutse.
På kort sikt är det uppenbart att
de resurser som finns i den
offentliga sektorn i dess helhet
och i den kommunala sektorn är
fullt tillräckliga för att utföra
kärnuppgifterna väl. Det som krävs
är politiker som förmår prioritera
och se till att de resurser som
finns utnyttjas effektivt.
På längre sikt är det sannolikt att
den demografiska utvecklingen gör
det nödvändigt med större resurser
till sjukvård och äldreomsorg. Om
inte ännu större skattebördor skall
läggas på de förvärvsarbetande i
framtiden, måste sysselsättningen
öka rejält från dagens rekordlåga
nivå.
En politik för självständiga och
starka kommuner
Genom avregleringar och
konkurrensutsättning i förening med
tydlig prioritering av
kärnuppgifterna finns goda
möjligheter för kommunerna att
genomföra ett förändringsarbete som
innebär att kärnuppgifterna
prioriteras.
Det lokala skatteunderlaget är
kommunernas viktigaste
inkomstkälla. En politik som leder
till att fler företag startas, att
de små vågar anställa och att de
stora inte flyttar utomlands är
således grunden för en god
ekonomisk utveckling.
Dagens grundlagsstridiga och
tillväxtfientliga utjämningssystem
måste förändras i grunden. Kommuner
och landsting med för sina
uppgifter otillräcklig egen
skattekraft skall erhålla
statsbidrag, enligt ett system som
stimulerar till förbättrad egen
skattekraft.
Kristdemokraternas partimotion
I motion Fi209 (kd) konstateras att
inte heller 1999 års
budgetproposition innehåller några
konkreta förslag som skulle kunna
öka tillväxten i den svenska
ekonomin och därmed antalet nya
jobb. Det lilla som föreslås är av
engångskaraktär. Regeringens
strategi tycks vara, precis som den
varit under hela förra
mandatperioden, att bara
statsfinanserna är i balans och
konjunkturen fortsätter att vara
god leder det automatiskt till ökad
sysselsättning. Med en sådan
strategi undviker regeringen att
splittra den egna rörelsen och det
nya samarbetet med
tillväxtskeptikerna i
Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Priset blir att massarbetslösheten
består, liksom grundproblemet bakom
arbetslösheten - de långsiktiga
strukturella problemen i svensk
ekonomi.
Massarbetslösheten kostar det
svenska folkhushållet omkring 150
miljarder kronor per år, vid sidan
av förlorad självkänsla och
framtidstro för dem som drabbas.
Enligt motionen saknar
budgetpropositionen både
trovärdighet och konkretion i den
fråga som är helt avgörande för att
trygga den svenska välfärden,
nämligen hur bästa möjliga
förutsättningar skapas för ökad
sysselsättning och tillväxt, för
hur företag och näringsliv skall
kunna växa och utvecklas.
Kristdemokraterna presenterar i
motionen en ekonomisk politik och
ett budgetalternativ som tar sikte
på att öka sysselsättningen så
kraftfullt att välfärden tryggas
för alla. Sex prioriterade områden
i den ekonomiska politiken pekas
ut. Områdena gäller politiken för
att skapa långsiktigt goda
tillväxtförutsättningar,
skattepolitiken för låg- och
medelinkomsttagare, barnfamiljers
och pensionärers ekonomiska
situation, vården, omsorgen och
skolan inom kommunsektorn samt
vikten av ett återupprättat
rättssamhälle. På samtliga dessa
områden är den socialdemokratiska
regeringens politik utpräglat
bristfällig eller direkt felaktig.
Tillväxtpolitik för nya jobb
Grundbulten i Kristdemokraternas
ekonomiska politik är att ge
stabila och goda villkor för fler
och växande företag och därigenom
minska arbetslösheten och öka
välfärden. Detta åstadkoms genom en
väl balanserad finans- och
penningpolitik i kombination med
strukturella åtgärder som
förbättrar ekonomins funktionssätt
och avlägsnar de seglivade
bromsmekanismer som i 25 år
underminerat den svenska ekonomins
utvecklingskraft. Förslagen är
bl.a. att:
· Tjänstesektorn ges helt nya
möjligheter genom en
skattereduktion på 50 % för de
privata hushållens köp av tjänster
i det egna hemmet.
·
· Arbetsgivaravgifterna sänks
med 10 procentenheter på lönesummor
upp till 900 000 kr per år. För
egenföretagare utökas lönesumman
till 250 000 kr per år. Förslaget
gäller alla företag, men gynnar
främst småföretagen.
·
· Förmögenhetsskatten
avvecklas i två steg. År 1999
minskar den med 1 procentenhet och
från år 2000 avvecklas den helt.
·
· Dubbelbeskattningen på
utdelningsinkomster från
risksparande avskaffas.
·
· Avdragsrätten på
pensionssparande höjs till ett helt
basbelopp per år.
·
· Royaltyinkomster från
patenterade uppfinningar
skattebefrias under två år och
beskattas därefter som inkomst av
kapital.
·
· Den särskilda löneskatten
för vinstandelar för anställda
avskaffas.
·
· En avdragsrätt för
insättningar på individuella
utbildningskonton införs fr.o.m. 1
juli 1999.
·
Till de strukturella åtgärder som
kraftigt kommer att förbättra
lönebildningen hör förslaget om en
allmän och obligatorisk
arbetslöshetskassa med en
egenfinansiering på 33 %. Den nya
försäkringen skapar ett rakare rör
mellan en bra lönebildning, låg
arbetslöshet och låga avgifter för
den enskilde och vice versa.
En skattepolitik där alla får
behålla mer av sin lön
En rad åtgärder föreslås i motionen
som gör att inkomsttagare får
behålla en större del av lönen och
därmed får möjlighet att påverka
och få kontroll över sin egen
ekonomiska situation.
· Grundavdraget i den
kommunala beskattningen höjs. För
låg- och medelinkomsttagare sänks
inkomstskatten med 10 miljarder
kronor nästa år genom att
grundavdraget i normala
inkomstlägen höjs med 8 400 kr.
Fr.o.m. 2000 höjs grundavdraget på
samtliga inkomster med
ytterligare 3 200 kr. Förslaget
innebär bl.a. förutsättningar för
en bättre lönebildning och
förbättringar för sommar- eller
extraarbetande ungdomar.
·
· Avdragsrätten för
pensionssparande höjs och dessutom
införs en avdragsrätt för sparande
på individuella utbildningskonton.
·
· Regeringens nya värnskatt
avskaffas.
·
· Gränsen för reseavdrag för
resor till och från jobbet sänks
från 7 000 till 6 000 kr.
·
· Fastighetsskatten sänks i
ett första steg till 1,4 % samt att
den endast beräknas på en tredjedel
av markvärdet överstigande 150 000
kr. Vidare bör inte de s.k.
krisårgångarna bland
hyresfastigheter träda in i
fastighetsskattesystemet som
planerat 1999.
·
En reformerad familjepolitik
Familjefrågorna har alltid haft en
central ställning i
Kristdemokraternas politik och i
motionen föreslås bl.a. följande
ändringar för barnfamiljerna.
· Garantinivån i
föräldraförsäkringen höjs till 120
kr per dag. Kontaktdagarna
återinförs i föräldraförsäkringen.
·
· Ett vårdnadsbidrag på 10 %
av basbeloppet per månad och barn
mellan 1 och 3 år införs. Detta för
med sig att de 90 garantidagarna i
föräldraförsäkringen försvinner.
·
· En avdragsrätt på maximalt
10 % av basbeloppet för styrkta
barnomsorgskostnader för alla barn
mellan 1 och 3 år införs.
·
· Behovsprövning av
barnbidraget införs genom att det
generella barnbidraget sätts till
700 kr per barn och månad.
Samtidigt höjs det särskilda
bidraget i bostadsbidraget med 100
kr per månad och barn.
·
· Förbehållsbeloppet i
underhållsbidragen höjs till 48 000
kr.
·
Vid sidan av dessa förslag gynnas
barnfamiljerna dessutom av det
höjda grundavdraget i den kommunala
beskattningen.
Trygga pensioner
Regeringens okänsliga
budgetsanering har drabbat många
pensionärer hårt och i motionen
föreslås bl.a. att hela
inkomstprövningen av änkepensionen
slopas. Vidare höjs
pensionstillskottet med 200 kr per
månad 1999 och med ytterligare 110
kr år 2000. Dessutom bör
inkomstprövningen av
bostadstillägget inte innehålla
fritidsfastighet och
omställningspensionen för
efterlevande återställas till 12
månader. I de flesta fall kommer
den höjning av grundavdraget som
Kristdemokraterna föreslår att även
gälla pensionärerna.
Vården, omsorgen och skolan
I Kristdemokraternas
budgetalternativ får kommuner och
landsting 1,8 miljarder kronor i
ytterligare resurser under de
närmaste två åren jämfört med
regeringens förslag i
budgetpropositionen. Motionärerna
vill också förbättra
assistentersättningen och
tandvårdsförsäkringen. På lång sikt
är det enligt motionärerna bara
tillkomsten av nya jobb som kan
säkerställa finansieringen av ökade
behov i offentliga sektorn, bl.a.
till följd av den demografiska
utvecklingen.
Ett återupprättat rättsväsende
För att stärka rättsväsendet vill
motionärerna tillföra sektorn
ytterligare 380 miljoner kronor
1999. T.ex. får polisväsendet
ytterligare 200 miljoner kronor och
åklagarväsendet och domstolarna 50
respektive 60 miljoner kronor.
Motionärerna anser att det i ett
medelfristigt perspektiv är
angeläget med ett överskott i de
offentliga finanserna. Den
svårbedömda konjunkturen i
kombination med en oroväckande stor
statsskuld gör att behovet av en
snabb avbetalning av statsskulden
är stort. Dessutom bör det finnas
en god säkerhetsmarginal för att
klara en kommande konjunkturnedgång
utan att upplåningen ökar.
Överskottsmålen för den offentliga
sektorns finansiella sparande bör
fastställas till 0,5 % av BNP 1999,
1,5 % av BNP år 2000 och 1,5 % av
BNP 2001. Tills statsskulden
understiger 60 % av BNP bör
överskottet i genomsnitt vara 1 %
av BNP över en konjunkturcykel.
Kristdemokraterna föreslår en
snabbare amortering av statsskulden
än vad regeringen gör bl.a. genom
att sälja ut fler statligt hel-
eller delägda företag än vad
regeringen räknar med.
Centerpartiets partimotion
I motion Fi210 (c) betonas att
utgångsläget för den svenska
ekonomin är gott. Budgeten har
genom den viktiga saneringen av
statsfinanserna, i vilken
Centerpartiet tog ansvar, kommit i
balans. Budgetunderskottet har
vänts till ett överskott.
Sverige har dock fortfarande
strukturella svagheter.
Arbetslösheten är hög, samtidigt
som brist på arbetskraft finns på
flera områden. Lönebildningen har
fungerat dåligt under senare år.
Dessutom är det svenska
skattetrycket ett av världens
högsta och statsskulden är
fortfarande stor. Till detta kommer
den ekonomiska och finansiella oron
i vår omvärld.
Arbetslösheten kommer enligt
regeringens prognos att minska
framöver, om än i rätt blygsam
takt, och sysselsättningen öka.
Enligt motionärerna är det viktigt
att riksdagen kraftfullare än
regeringen visat i
budgetpropositionen tar tag i de
strukturella problemen som behöver
lösas för ökad tillväxt och
sysselsättning. Regeringens
konkreta åtgärder för tillväxt är
för få.
Centerpartiet eftersträvar en stark
svensk ekonomi med sunda
statsfinanser, rörlig växelkurs och
tillväxt. Det långsiktiga målet för
den ekonomiska politiken är en
miljömässigt hållbar ekonomi. Detta
innebär bl.a. att det måste ske en
reformering av den svenska
arbetsmarknaden. Tillsammans ger
detta en grund att driva en
trovärdig ekonomisk politik utanför
EMU. Centerpartiet avvisar ett
svenskt medlemskap i EU:s
valutaunion. Nackdelarna med ett
inträde överväger de fördelar som
kan finnas med unionen. Unionen ses
som ett gigantiskt experiment och
motionärernas betänkligheter mot
EMU-projektet är huvudsakligen av
ekonomisk och demokratisk karaktär.
EMU riskerar dessutom att
ytterligare bromsa tempot i
östutvidgningen av EU. För
Centerpartiet är utvidgning österut
mycket viktig. Den kan bilda stomme
i ett alleuropeiskt samarbete. Att
Sverige står utanför EMU minskar
inte behovet av att regeringen
driver en offensiv politik i EU på
andra områden. En eventuell
folkomröstning om EMU bör avhållas
först sedan konsekvenserna av den
gemensamma valutan blivit möjliga
att bedöma. Därmed framstår
valdagen år 2002 som den första
möjliga och lämpliga tidpunkten för
den folkomröstning Centerpartiet
kräver skall föregå ett svenskt
inträde i valutaunionen.
Sverige behöver enligt motionärerna
tillväxt för nya jobb. De förslag
som lyfts fram är bl.a.:
· Sänkta skatter på
företagande. Sverige har
jämförelsevis mycket höga skatter
på arbete. Skatter och avgifter på
arbete måste sänkas för att ge
människor chansen att utveckla sina
idéer i företag, vilket skapar fler
jobb. Centerpartiet har de senaste
åren aktivt medverkat till att
sänka arbetsgivaravgifterna och
föreslår en fortsättning på den
använda modellen. För 1999 föreslås
att gränsen för lönesumman höjs
till 2 miljoner kronor och 300 000
kr för egenföretagare, mot dagens
850 000 respektive 180 000 kr. År
2000 utökas reduktionen med 2
procentenheter från dagens 5
procentenheter. År 2001 höjs den
med ytterligare 1 procentenhet,
till totalt 8 procentenheter.
Dessutom bör förmögenhetsskatten
fasas ut ur skattesystemet. Vidare
bör den särskilda beskattningen av
avsättningar till anställdas vinst-
andelsstiftelser avskaffas.
Avsättningar av detta slag är
positiva och bidrar till ett ökat
engagemang hos de anställda.
Fåmansbolagen samt handelsbolag och
kommanditbolag bör också tillskapas
bättre villkor och lättnader i
beskattningen. I avvaktan på
utredning bör generationsskiften
underlättas genom ett förlängt
undantag vid beräkningen av
underlaget för reavinstskatten.
Jordbrukets konkurrenskraft bör
stärkas. I motionen föreslås slopad
elskatt och sänkt skatt på
eldningsolja för jordbruksföretag i
likhet med de regler som gäller för
tillverkningsindustrin.
Jordbrukarna bör också kompenseras
för att de betalar ett högre pris
på diesel än i andra länder. För
att öka antalet arbetstillfällen i
tjänstesektorn föreslås en
skattesubvention på 50 % på
hushållstjänster som utförs i
hemmet, ett s.k. RUT-avdrag.
·
· Förbättrat företagsklimat.
Den stora chansen att åstadkomma
välstånd och ökad sysselsättning
ligger i fler och växande företag.
Särskilt kvinnors företagande måste
främjas genom ökat stöd och
rådgivning. I varje kommun bör det
finnas en kvinnlig affärsrådgivare.
Det är också hög tid för Sverige
att forma en stark grön
näringspolitik med tydliga mål och
visioner. Det kräver ett
grundläggande samförstånd mellan
stat, näringsliv, forskarsamhälle,
kommuner, intresseorganisationer
och medborgare. Det bör vidare
anslås 90 miljoner kronor under en
treårsperiod för att utveckla den
svenska exporten av miljöanpassad
teknik.
·
· Arbetsliv. Den viktiga
arbetsmarknadspolitiken måste
förbättras. I dag råder den
paradoxala situationen att
arbetslösheten är hög samtidigt som
det finns brist på arbetskraft inom
några sektorer. Dagens kvantitativa
mål i arbetsmarknadspolitiken bör
ersättas av effektmål eller mer
kvalitativa mål.
Arbetsmarknadsutbildningen måste
öka. Dessutom bör
arbetsmarknadspolitiken
decentraliseras bl.a. genom att
större befogenheter läggs på
länsarbetsnämnderna. Den regionala
och lokala nivån kan bättre avgöra
var resurserna används effektivast.
Arbetslöshetsförsäkringen skall
vara en omställningsförsäkring inte
en permanent försörjning. I
motionen föreslås en avtrappning av
ersättningen, i stället för en s.k.
bortre parentes. Vidare bör en
utredning tillsättas om hur olika
ersättningssystem till den
arbetslöse samverkar.
Utgångspunkten är att arbete alltid
måste löna sig och incitamenten att
ta arbete eller utbilda sig ut ur
arbetslösheten måste bli starkare.
·
· Arbetsrätt och
lönebildning. Arbetsrätten bör
decentraliseras och möjligheten att
lokalt förhandla och göra undantag
från centrala avtal bör öka. När
det gäller de mindre företagen bör
undantag för turordningsreglerna
ges för två nyckelpersoner. För att
förbättra lönebildningen bör bl.a.
medlingsinstitutet förstärkas genom
möjlighet att förbjuda varsel om
stridsåtgärder under medling.
Dessutom bör det införas ett förbud
mot sympati- och stridsåtgärder
riktade mot enmans- och
familjeföretag. En
proportionalitetsregel bör införas.
·
Förutom lägre företagsskatter
föreslås sänkta inkomstskatter för
låg- och medelinkomsttagare genom
höjt grundavdrag. Höjningen bör
konstrueras så att den trappas upp
till en viss nivå och därefter
trappas ned så att låg- och
medelinkomsttagare skall omfattas
av höjningen. För 1999 godtar
motionen den tillfälliga sänkning
av skatterna som föreslås i
budgetpropositionen, men nivån på
sänkningen bör höjas.
Skattereduktionen bör uppgå till 1
800 kr för en inkomsttagare med
pensionsgrundande inkomst upp till
135 000 kr. Vidare bör skatten på
boende sänkas på lite längre sikt
och den s.k. belägenhetsfaktorn
slopas. Skattetrycket i Sverige
bör sänkas i den takt ekonomin
tillåter, enligt motionen.
För att skapa utrymme för
skattesänkningarna på arbete
föreslås en skatteväxling genom att
skatterna höjs på verksamheter som
tar i anspråk naturens resurser
utan att automatiskt ersätta de
skador och det slitage som uppstår.
Miljö- och energiskatterna höjs
bl.a. genom att produktionsskatten
på kärnkraftsel höjs stegvis, att
en miljöskatt på inrikes flyg
införs samt att fastighetsskatten
på vattenkraft återinförs.
Utbildning är en annan viktig del i
tillväxtpolitiken. I motionen
föreslås en rad åtgärder för att
förbättra kvaliteten i skolan och
den högre utbildningen. Dessutom
presenteras ett nytt
studiemedelssystem med lika delar
lån och bidrag. Det nya systemet
genomförs i två steg och beräknas
fullt utbyggt kosta staten 2
miljarder kronor. Reformen bör
införas 1999.
Trots att välfärden är väl utbyggd
i Sverige finns stora orättvisor i
fördelningen av välfärden.
Motionärerna förordar en ny
samordnad trygghetsförsäkring som
skall ersätta nuvarande
försäkringar vid sjukdom,
arbetsskada, arbetslöshet och
förtidspension. Förslaget
garanterar en lägsta
ersättningsnivå - en grundpenning -
och därutöver en inkomstrelaterad
del vars storlek är baserad på den
inkomst man har som företagare
eller anställd.
I motionen föreslås också ett
system med hemservicecheckar för
pensionärshushåll för att
tillgodose pensionärernas behov och
utveckla hemservicesektorn för
äldre. Vidare föreslås att kvinnor
med barn under 18 år inte skall
beröras av inkomstprövningen i
änkepensionen. Centerpartiet vill
också förnya familjestödet genom
skapandet av ett s.k. barnkonto.
Barnkontot skall fördelas under
barnets förskoleperiod och
finansieras genom en sammanslagning
av bl.a. barnbidraget i den
aktuella åldersgruppen,
föräldrapenningen och
flerbarnstillägget. Systemet kan
införas fr.o.m. år 2001.
Den statliga fördelningspolitiken
till kommuner och landsting måste
förändras. De parametrar som ligger
till grund för skatteutjämningen
bör justeras för ökad rättvisa. I
motionen avslås också regeringens
förslag om att det fasta belopp om
200 kr som utgår vid beskattning av
förvärvsinkomster skall tillfalla
kommunerna. Förslaget ses som en
engångsåtgärd. I stället föreslås
ökade anslag till kommunerna på 1,3
miljarder kronor.
Folkpartiet liberalernas
partimotion
I motion Fi211 (fp) framhålls att
det för var dag blir allt tydligare
att den bild som regeringen målade
upp i valrörelsen och i
budgetpropositionen av en mycket
gynnsam utveckling för den svenska
ekonomin inte håller. Den
internationella oron innebär att
tillväxten med all sannolikhet blir
betydligt lägre än de 3 % per år
som regeringen räknar med. En
period med 3 % årlig tillväxt har
Sverige inte haft sedan 1960-talet.
Enligt Folkpartiet liberalerna är
de grundläggande förutsättningarna
för produktion, investeringar,
företagande och arbete i Sverige
fortfarande inte tillräckligt goda
för att en uthålligt hög tillväxt
skall vara säkrad. Siffror visar
att nyföretagandet sjunker, att
investeringarna inte är
tillräckligt omfattande för en hög
tillväxt, att den totala
arbetslösheten förblir hög och att
det svenska skattetrycket är högst
i världen.
Trots detta fortsätter regeringen
att utfärda jobblöften. Under förra
mandatperioden uppgick regeringens
samlade jobblöften till över 300
000 jobb. Resultatet för
fyraårsperioden blev 35 000. Nu
fortsätter löftena genom att målet
om en halverad arbetslöshet
kompletteras med ett mål för
sysselsättningen. Enligt
motionärerna är det visserligen hög
tid att regeringen sätter fokus på
sysselsättningen. Målet om halverad
arbetslöshet har enbart lett till
att människor förts bort från
arbetsmarknaden. Men det långa
tidsperspektivet, till år 2004, gör
det mycket svårt att bedöma om en
viss åtgärd är ett steg på vägen
eller inte.
Folkpartiet har sedan tidigare en
högre ambition för
sysselsättningen. Målet är 300 000
nya jobb under mandatperioden. För
att nå dit krävs en ny kurs för den
ekonomiska politiken. Folkpartiets
tillväxtprogram innehåller de
rubriker som återfinns i
framgångsrika länders
tillväxtsatsningar.
· Starka statsfinanser och
låg inflation. Det är positivt att
statens finanser nu kommit i
balans. Men de svenska
statsfinanserna är fortfarande
mycket konjunkturkänsliga och
därför behövs säkerhetsmarginaler.
Eftersom det krävs skattesänkningar
för att skapa förutsättningar för
nya jobb har Folkpartiets
budgetalternativ utformats så att
det ger utrymme för
skattesänkningar och skapar
marginal för de utgiftshöjningar
som kan drivas fram av den sämre
konjunkturen. Utgifterna 1999 är
därför netto drygt 10 miljarder
kronor lägre jämfört med
regeringens alternativ och 18
miljarder lägre år 2000. En sänkt
skatte- och utgiftsnivå gör
ekonomin mer motståndskraftig mot
konjunkturförsämringar. De
offentliga finanserna bör visa ett
överskott motsvarande 2 % av BNP,
åtminstone så länge skuldkvoten
överstiger 60 % av BNP.
·
· Bra företagsklimat. För att
Sverige skall bli ett attraktivt
land att investera i krävs en ny
politik. Vad som måste till är
bl.a. en sänkning av skatter som är
skadliga för företagandet och en
bättre riskkapitalförsörjning. För
att få fart på sysselsättningen i
den privata tjänstesektorn föreslås
en sänkning av
arbetsgivaravgifterna inom sektorn
med 5 procentenheter, från omkring
33 % till omkring 28 %. Därutöver
har Folkpartiet tillsammans med
Kristdemokraterna och Moderaterna
föreslagit en enkel och
obyråkratisk modell för
skattelättnader för
hushållstjänster. Den innebär bl.a.
att priset på hushållstjänster kan
halveras direkt vid betalning.
Vidare bör den s.k. värnskatten
slopas, vilket har betydelse inte
minst för de kunskapsintensiva
delarna av näringslivet. För att
öka tillgången på riskvilligt
kapital slopas dubbelbeskattningen
på aktier. Sverige är så gott som
ensamt i Europa om denna
straffskatt på nya jobb. Dessutom
bör förmögenhetsskatten tas bort
under mandatperioden. Som ett
första steg slopas sambeskattningen
och fribeloppet höjs till 1,2
miljoner kronor. Vidare införs
lättnader i skatten på sparande
genom att t.ex. avdragsrätten för
privat pensionssparande höjs till
ett och ett halvt basbelopp.
Lättnader bör också genomföras för
fåmansbolagen samt att den förtida
momsinbetalningen tas bort.
·
· Avregleringar och
privatiseringar. Regler och
lagstiftning som omgärdar
företagandet måste förenklas. Det
måste t.ex. bli lättare att erhålla
en F-skattsedel. I princip skall
alla som vill få en F-skattsedel,
såvida de inte har näringsförbud.
Det måste också bli enklare att
deklarera i det egna företaget.
Frågor som rör förenklingar och
avregleringar måste ges en hög
politisk prioritet. Det är först då
det får effekt visar
internationella erfarenheter.
Statsministern och finansministern
bör därför leda och politiskt
ansvara för arbetet. Vidare måste
arbetsmarknadslagarna moderniseras.
Ett första steg är en återgång till
de regler i LAS och MBL som
fyrpartiregeringen införde, bl.a.
att två personer skall kunna
undantas från turordningskretsen
vid uppsägningar. Möjligheterna att
provanställa personal bör förlängas
till 12 månader. Konfliktreglerna
bör ses över och fackets vetorätt
vid entreprenader liksom rätten att
sätta enmansföretagare i blockad
bör slopas. För att förbättra
lönebildningen bör bl.a.
medlemsavgifterna till a-kassorna
variera mellan kassor inom olika
verksamhetsområden beroende på
löneläge och arbetslöshetsnivå. För
att bl.a. öka konkurrensen föreslås
omfattande utförsäljningar av
statliga och kommunala företag.
·
· Satsning på forskning.
Högre utbildning och forskning är
av central betydelse om Sverige
skall återvinna förlorade
positioner i den internationella
välståndsligan. Stora satsningar
måste göras på kvaliteten på
forskningen, bl.a. genom
inrättandet av fler
doktorandtjänster.
·
· Satsning på bildning och
kompetens. Den svenska skolan har
tillåtits förfalla. Sverige måste
satsa på skolans viktigaste resurs
- lärarna -, vilket bl.a. handlar
om höjda löner och fler
karriärmöjligheter. Samtidigt måste
gymnasiereformen rivas upp och
gymnasieskolan göras om. Vidare
måste ett lärlingssystem införas.
Dessutom bör en satsning på
kompetensutveckling av
arbetskraften genomföras. Det bör
ske genom personliga
kompetenskonton, vilket liknar en
modell som nyligen genomförts för
de anställda på Skandia. Det
personliga kompetenskontot ges
samma skattebehandling som
pensionssparandet.
·
· Sänkta skatter. Tillsammans
med de skattesänkningar som
beskrivits ovan föreslår
Folkpartiet att de förestående
skattesamtalen mellan partierna
leder fram till en överenskommelse
om en skattereform i fyra steg om
totalt ca 65 miljarder kronor.
Andra skattesänkningar som bör ingå
i reformen är sänkta inkomstskatter
på 3 000 kr per person och år,
vilket betyder mest för lägre
inkomsttagare. Vidare bör reformen
innehålla ett återinförande av
principen 30/50 genom att staten
övertar vissa kommunala kostnader
och en höjning av brytpunkten. I
reformen bör också ingå höjt
barnstöd.
·
Enligt motionärerna bör Sverige så
snart det är möjligt delta i den
ekonomiska och monetära unionen,
EMU. Fördelarna är uppenbara. Den
senaste tidens ränte- och valutaoro
visar på Sveriges sårbarhet vid
internationella finansiella kriser.
Ett Sverige utanför euroområdet
kommer sannolikt även i
fortsättningen att drabbas av en
växelkurs med perioder av
försvagning omväxlande med perioder
av förstärkning. Med tanke på
Sveriges mycket nära ekonomiska
integration med euroområdet kommer
en icke stabil växelkurs att skapa
stora problem för svenska företag,
fack och den ekonomiska politiken.
Den viktigaste aspekten av ett
utanförskap är konsekvensen för
svenska jobb. Valutakursens
svängningar leder till svängningar
i vinster och löner. Näringslivet
riskerar att råka ut för
kostnadskriser det ena året när
kronan stärks och överhettning och
stigande priser det andra året när
kronan försvagas. Parterna på
arbetsmarknaden kan få stora
problem i avtalsrörelserna med att
parera lönsamhetsfluktuationer. År
2001 övertar Sverige
ordförandeskapet i EU. Ett
konstruktivt och framgångsrikt
ordförandeskap är oförenligt med
regeringens passiva hållning till
eurosamarbetet. Sverige bör därför
ansöka om medlemskap före den 1
januari 2001. För en sådan ansökan
krävs folklig förankring. En
folkomröstning bör därför hållas
senast under sista halvåret år
2000, enligt motionen.
Folkpartiet anser vidare att en
nationell vårdgaranti som omfattar
alla diagnoser och behandlingar
skall införas.
Utskottet
1. Den ekonomiska politiken
1.1 Det internationella
konjunkturläget
1.1.1 Svagare tillväxt i
världsekonomin
Den ekonomiska krisen i Asien och
höstens turbulens på
finansmarknaderna har försvagat
världskonjunkturen efter den starka
tillväxten under 1997. Nedgången i
Japan och flera av de övriga
asiatiska ekonomierna har blivit
djupare än vad som förväntades för
ett halvår sedan. Samtidigt har
Asienkrisen i viss mån spridit sig
till andra s.k. tillväxtekonomier,
som t.ex. Ryssland och länder i
Latinamerika. I Förenta staterna
har dessutom signalerna om en
avmattning blivit allt fler, även
om tillväxten fortfarande är hög. I
EU har däremot aktiviteten fortsatt
att stiga under 1998. Låga räntor,
en mindre stram finanspolitik
jämfört med tidigare och en svagt
stigande sysselsättning har ökat
den inhemska efterfrågan. Exporten
från Europa har dock dämpats av den
svaga efterfrågan i stora delar av
Asien.
Tillväxttakten i världsekonomin
sjunker i år från 4,1 % 1997 till
2,2 % 1998, enligt regeringens
bedömning i budgetpropositionen. I
OECD-området avtar tillväxttakten
med drygt en halv procentenhet,
till 2,1 %. Regeringen gör
bedömningen att en försiktig
återhämtning i Asien och hela
världsekonomin inleds mot slutet av
året och under 1999.
Förutsättningarna är bl.a. att
förtroendet för den japanska
ekonomiska politiken ökar och att
länderna i Asien fortsätter att
reformera sina finanssektorer och
genomför de överenskomna IMF-
programmen. Konjunkturen i EU
väntas bli fortsatt god samtidigt
som utvecklingen i Förenta staterna
blir relativt gynnsam, trots en
avmattning till följd av stigande
underskott i handelsbalansen och en
svagare inhemsk efterfrågan.
Diagram 1. BNP-tillväxt i OECD,
Förenta staterna, Japan och EU
*
Källa: Finansdepartementet
1.1.2 Utvecklingen i Japan och
övriga Asien
I Japan har produktionen minskat
under de senaste tre kvartalen och
landet befinner sig i recession.
Den stigande arbetslösheten och
krisen i den finansiella sektorn
har fortsatt att undergräva
hushållens och företagens
förtroende för den ekonomiska
utvecklingen. Det har i sin tur
bidragit till att minska den
inhemska efterfrågan samtidigt som
den svaga konjunkturen i övriga
Asien slagit hårt mot den japanska
exporten. Tydliga tecken finns
också på att krisen i banksektorn
gett tendenser till en
kreditåtstramning, vilket
framförallt drabbar de mindre och
medelstora företagen.
Den japanska regeringen har
aviserat och beslutat om omfattande
finanspolitiska åtgärder under de
närmaste åren för att mildra krisen
och stimulera tillväxten. Nyligen
presenterades också åtgärder för
att sanera finanssektorn. Som
framgår av tabell 1 gör regeringen
bedömningen att den japanska
tillväxten i år sjunker med 2,3 %,
efter en uppgång i fjol på knappt
0,9 %.
Tabell 1. BNP-tillväxt, KPI och
arbetslöshet
*
Om de finanspolitiska åtgärderna
får fullt genomslag i form av bl.a.
kraftigt ökade offentliga
investeringar och under
förutsättning att konjunkturen i
Asien förbättras något stiger
Japans BNP nästa år med 0,6 %. Den
privata konsumtionen väntas dock
bli fortsatt svag även under 1999
till följd av de japanska
hushållens pessimism om framtiden.
Likaså hålls de privata
investeringarna tillbaka av
företagens låga förtroende för den
ekonomiska utvecklingen,
svårigheterna att få krediter och
problemen med överkapacitet i flera
branscher.
En återhämtning i den japanska
konjunkturen är nyckeln till en
bättre utveckling i hela Asien. Den
finansiella kris som startade
sommaren 1997 i framförallt
Thailand, Indonesien, Malaysia,
Filippinerna och Sydkorea har under
det senaste året utvecklats till en
djup lågkonjunktur i hela regionen.
En mycket stram ekonomisk politik
har visserligen stabiliserat
inflationen, räntorna och
valutakurserna, men till priset av
en kraftigt fallande inhemsk
efterfrågan. Importen har minskat
starkt. De höga räntorna,
svårigheterna att få tag på kapital
och höga priser på importerade
insatsvaror har också inneburit att
exporten från regionen utvecklats
relativt svagt. Dessutom har den
svaga efterfrågan i Japan
ytterligare dämpat exporten.
I Thailand, Indonesien, Malaysia,
Filippinerna och Sydkorea sjunker
årets BNP sammantaget med knappt 9
%, efter en uppgång under 1997 på
4,1 %. I Kina, som också drabbats
av den asiatiska krisen, dämpas
tillväxttakten i år för att öka
under 1999, enligt regeringens
bedömning. Regeringen räknar vidare
med att en ökad export ger en
försiktig återhämtning i övriga
Asien mot slutet av 1998 och under
1999. Förbättrade valutareserver
ökar förtroendet för de drabbade
länderna, vilket i sin tur kan bana
väg för lägre räntor och ett ökat
inflöde av internationellt kapital.
Samtidigt finns förutsättningar för
en något mindre stram
finanspolitik, vilket borde
stimulera den inhemska efterfrågan
i länderna. En viktig förutsättning
för en mer gynnsam utveckling är
att finanssektorerna i respektive
länder börjar fungera bättre.
1.1.3 Utvecklingen i Förenta
staterna
Asienkrisen och dess spridning gav
en tydlig tudelning av den
amerikanska ekonomin under första
halvåret i år. Den privata
konsumtionen och investeringarna
fortsatte att öka relativt starkt,
samtidigt som dollarkursens
uppgång, den lägre efterfrågan i
Asien och avmattningen i bl.a.
Brasilien fick det amerikanska
bytesbalansunderskottet att växa
kraftigt. Under andra halvan av
1998 har det negativa
tillväxtbidraget från
utrikeshandeln blivit ännu
tydligare medan den inhemska
konsumtionen har fortsatt att växa.
Nästa år väntas bl.a. nedgången i
exporten sprida sig till den
inhemska ekonomin, med lägre
investeringstillväxt och en
avmattning i den privata
konsumtionen. Hur stor nedgången i
konsumtionen blir avgörs av hur
känslig den amerikanske konsumenten
är för den internationella krisen
och turbulensen i aktiekurserna. De
senaste årens starka
konsumtionstillväxt förklaras av
stigande börskurser vid sidan av en
god inkomstutveckling och en starkt
ökande sysselsättning. De senaste
månaderna har hushållens förtroende
för ekonomins utveckling avtagit,
vilket är en av anledningarna till
att centralbanken, Federal
Reserves, nyligen sänkt den
amerikanska styrräntan för att
stimulera ekonomin. Regeringen
räknar med att BNP i år stiger med
3,3 % för att nästa år öka med 2,3
%. Under år 2000 och år 2001
förväntas en BNP-tillväxt på 2,5
respektive 2,3 %, vilket ungefär
motsvarar den uppskattade
potentiella tillväxten i den
amerikanska ekonomin.
1.1.4 Utvecklingen i EU
En viss tudelning är tydlig även i
EU-konjunkturen, om än inte i lika
stor omfattning som i den
amerikanska ekonomin. Den inhemska
konsumtionen har fortsatt att
stärkas i år till följd av de låga
räntorna och en något lättare
finanspolitik jämfört med under de
senaste åren. Samtidigt har den
sjunkande efterfrågan i Asien
minskat nettoexportens bidrag till
BNP-tillväxten.
EU är också tudelad i den meningen
att EU-länderna befinner sig i
olika stadier av konjunkturen. De
stora länderna - Tyskland,
Frankrike och Italien - är i början
av en uppgång medan Spanien,
Portugal, Nederländerna, Finland
och Irland befinner sig längre fram
i konjunkturcykeln. I
Storbritannien och Danmark kan
däremot en avmattning i
konjunkturen skönjas. Som helhet är
dock utsikterna till en fortsatt
uppgång i EU-konjunkturen ganska
goda. Den relativt lätta
penningpolitiken, en om än svagt
stigande sysselsättning och en
mindre stram finanspolitik talar
för att uppgången i den inhemska
efterfrågan fortsätter. Den privata
konsumtionen stimuleras också av
stigande reallöner och en hög
framtidstro hos hushållen. Vidare
förväntas företagens investeringar
stiga även om företagens optimism
om den framtida utvecklingen
minskar något framöver till följd
av Asienkrisen, enligt regeringens
bedömning.
Ökningen av exporten dämpas under
de närmaste åren av den lägre
världsmarknadstillväxten och en
förväntad appreciering av den nya
europeiska valutan, euron. Euron
införs vid årsskiftet och denna
historiska övergång, då 11 länder i
Europa bildar en valutaunion,
väntas bli relativt smidig till
följd av att skillnaderna i
ländernas inflationstakt minskat
drastiskt de senaste åren,
samtidigt som de offentliga
finanserna förbättrats. Regeringens
bedömning är att euroområdets
styrränta kommer att ligga kring
3,4 % vid starten för att stiga
något under 1999 i takt med att EU-
konjunkturen förbättras
ytterligare. Detta innebär att
styrräntorna i ett flertal länder
kommer att sänkas under de närmaste
månaderna. Den anpassningen har
redan startat.
Regeringen räknar vidare i
budgetpropositionen med att BNP-
tillväxten i EU stannar vid 2,8 % i
år för att gå ned något 1999, till
2,7 %. För euroområdet väntas en
något högre tillväxt, 2,9 % per år
för både 1998 och 1999. Den svagare
utvecklingen för EU som helhet
förklaras framför allt av att den
tidigare höga tillväxten i
Storbritannien avtar ganska
markant. Storbritannien står
utanför införandet av euron från
den 1 januari 1999, tillsammans med
Danmark, Grekland och Sverige. En
stramare ekonomisk politik och en
svag exportutveckling dämpar BNP-
tillväxten i Storbritannien till
2,0 % i år och 1,6 % 1999.
Trots den förväntat goda
konjunkturen sjunker arbetslösheten
i EU-området endast marginellt fram
till år 2000. Som framgår av
diagram 2 låg arbetslösheten i fjol
på 11,3 % av arbetskraften och den
sjunker till omkring 10,9 % i år.
Under 1999 går den ned ytterligare
något för att ligga vid 10,3 % år
2000, enligt regeringens bedömning
i september/oktober. Detta innebär
att arbetslösheten och bristen på
nya jobb kommer att fortsätta att
vara EU:s stora problem under de
kommande åren.
1.1.5 Utvecklingen i Norden,
Ryssland och Östersjöområdet
Som framgår av diagram 3 har Norden
de senaste åren varit en av de
främsta tillväxtregionerna i
Europa. Regeringen räknar med en
fortsatt ganska gynnsam utveckling
i Norden, men de senaste årens höga
tillväxttal kommer att sjunka på
grund av den internationella
avmattningen och en stramare
ekonomisk politik. Den samlade
tillväxten i Norden kommer redan
nästa år att gå ned till
genomsnittet för EU-länderna. Till
följd av bl.a. en åtstramning av
finanspolitiken finns nu tydliga
tecken på en avmattning i den
tidigare så starka inhemska danska
efterfrågan. Regeringen räknar med
att Danmarks BNP-tillväxt blir 2,6
% i år, efter en uppgång i fjol på
3,4 %. Nästa år faller
tillväxttakten ytterligare, till
2,3 %.
I Norge har överhettningen i
ekonomin blivit allt tydligare
under det senaste året. Situationen
på arbetsmarknaden är mycket
ansträngd, vilket bl.a. skapat
problem med lönebildningen. Den
norska penningpolitiken har i
samband med höstens valutaoro och
fallande oljepriser stramats åt
betydligt. Detta kommer att dämpa
tillväxten relativt kraftigt under
de närmaste åren. BNP-tillväxten
faller till 2,5 % 1999 och till 1,7
% år 2000, enligt regeringens
bedömning.
I Finland fortsätter dock den
starka expansionen, men
tillväxttalen faller, bl.a. till
följd av Asienkrisen och den
ekonomiska krisen i Ryssland, som
får negativa effekter på den
finländska exporten. BNP väntas
stiga med 5,1 % i år och med 3,4
respektive 3,1 % under 1999 och år
2000.
Viktigt för svensk del är också hur
produktionen utvecklas i det övriga
Östersjöområdet, dvs. Ryssland,
länderna i Baltikum och Polen.
Diagram 3. Tillväxten i Norden och
EU 1
*
1 Utfall 1994-1997. Regeringens
prognos i budgetpropositionen
1998-2001
Källa: Finansdepartementet
Ryssland, vars ekonomi visade
tydliga tecken på återhämtning
under 1997 och början av i år, fick
under sommaren 1998 med full kraft
känna av Asienkrisens negativa
konsekvenser. Fallande oljepriser,
snabbt växande underskott i
bytesbalansen och den svaga
finanspolitiken minskade snabbt
omvärldens förtroende för den ryska
ekonomin. Spekulationer mot rubeln
tvingade den ryska centralbanken
att i augusti 1998 överge det fasta
växelkursband som bestämde rubelns
värde. Resultatet blev en kraftig
depreciering och en snabbt stigande
inflation. Samtidigt nära nog
kollapsade den ryska finanssektorn.
Stora delar av bank- och
betalningssystemen är i dagsläget
ur funktion. Den finansiella krisen
slår hårt mot den reala ekonomin
och regeringen räknar i
budgetpropositionen med att
Rysslands BNP i år sjunker med
omkring 4 %. Någon större
återhämtning under nästa år är
knappast att räkna med. Den sociala
och politiska oron är mycket stor.
Det råder fortfarande en betydande
osäkerhet om Rysslands fortsatta
ekonomisk-politiska inriktning. Det
gäller inte minst finansieringen av
det ryska budgetunderskottet och
den ryska statsskulden. Effekterna
av den ryska krisen på länderna i
Baltikum och Polen har hittills
varit relativt begränsade. Tvärtom
har tillväxten i området varit
stark under 1998, på grund av hög
inhemsk efterfrågan. Utsikterna för
en fortsatt god tillväxt under
nästa år är också goda, även om
effekter av krisen i Ryssland gör
att uppgången blir mer dämpad. Mest
känsliga för den ryska krisen är
Lettland och Litauen, som båda har
en betydande handel med Ryssland.
Regeringen bedömer att BNP i de
baltiska länderna i år stiger med
drygt 4 % och att den i Polen går
upp med knappt 6 %.
1.1.6 Osäkerheter i den
internationella bedömningen
På grund av Asienkrisen och
utvecklingen i Ryssland och
tillväxtekonomierna i Latinamerika
finns stora osäkerheter i
bedömningen av den internationella
konjunkturen. Det finns risk för
att utvecklingen blir sämre än den
huvudbedömning som görs i
budgetpropositionen. De
allvarligaste riskerna är:
· Försenad återhämtning i
Japan. Bristen på optimism och
förtroende hos de japanska
hushållen och företagen för den
ekonomiska politiken och framtiden
riskerar att förlänga den japanska
lågkonjunkturen. En sådan
utveckling skulle försvåra
återhämtningen i övriga Asien och
ytterligare dämpa den
internationella tillväxten. En ännu
lägre tillväxt i Japan skulle
sannolikt utlösa ny oro på
asiatiska finansmarknaderna och
ytterligare minska de övriga
asiatiska ländernas export till
Japan.
·
· Tillståndet i Kina. En
bredare och djupare lågkonjunktur i
Asien kan tvinga fram en
devalvering av den kinesiska
valutan. Det skulle i sin tur sätta
ytterligare press på Hongkong-
dollarn och andra valutor i
tillväxtekonomierna, med nya
negativa effekter på
världsekonomin.
·
· Den ryska krisen. Fortsatta
och tilltagande problem i den ryska
ekonomin kan förvärra oron på de
internationella finansmarknaderna
och försämra situationen för
tillväxtekonomierna, genom högre
räntor och minskade
kapitalinflöden.
·
· Utvecklingen i
Latinamerika. Om den ekonomiska
situationen förvärras i Brasilien
eller andra länder i Syd- och
Latinamerika är risken stor att de
negativa effekterna på Förenta
staterna förstärks.
·
· Utvidgning av finans- och
börsoron. Hittills har turbulensen
på världens aktiemarknader haft en
relativt liten effekt på
konsumtionen och
investeringsverksamheten i Förenta
staterna och Europa. Ett fortsatt
börsfall kommer sannolikt att dämpa
den inhemska efterfrågan,
framförallt i Förenta staterna men
även i viss mån i Europa. De
amerikanska hushållens känslighet
för aktiepriserna är större än de
europeiska hushållens, eftersom de
amerikanska hushållen har en högre
andel av sparandet i aktier.
·
· Utvecklingen i Nordamerika.
Depreciering av valutorna i Asien
kommer att leda till en kraftig
ökning av de asiatiska ländernas
export. Nordamerika och då framför
allt Förenta staterna väntas suga
upp en stor del av denna ökning. Om
avmattningen i den amerikanska
ekonomin blir större än beräknat
kommer det att försvåra
återhämtningen i både Japan och
övriga Asien.
·
1.1.7 Utvecklingen av svensk export
Asienkrisen har fått genomslag på
den svenska exporten under 1998.
Efter en uppgång under 1997 på
drygt 11 % steg varuexporten under
första halvåret i år med drygt 7,5
% jämfört med samma period i fjol.
Exporten till Asien (exklusive
Mellanöstern) föll med 25 % under
första halvåret i år. Som framgår
av tabell 2 innebär det att de s.k.
dynamiska asiatiska ekonomiernas,
dvs. Sydkoreas, Taiwans, Hongkongs,
Singapores, Thailands och Malaysias
andel av den svenska exporten föll
markant, från 4,4 % under 1997 till
3,5 % under första halvåret 1998.
Till enbart Japan minskade
varuexporten under samma period med
ca 40 %. Men Asien är inte bara
mörker ur svensk exportsynpunkt.
Exporten till både Kina och
Hongkong steg relativt kraftigt
under första halvåret i år.
Hittills i år har nedgången i Asien
kompenserats av en kraftig ökning
av exporten till bl.a. Europa med
12 %. EU-länderna och övriga länder
i Europa är Sveriges absolut
viktigaste avsättningsmarknader och
tillsammans svarar de för ungefär
75 procent av den svenska
varuexporten.
Tabell 2. BNP-tillväxt per region
samt andel av svensk export
*
Asienkrisen, problemen i Ryssland
och Latinamerika gör att det är
svårt att bedöma den svenska
exportens utvecklingen under de
kommande åren. Regeringen räknar
med att världsmarknadstillväxten
för svensk export nära nog halveras
under 1998, men att den stiger
något nästa år i samband med att
det sker en försiktig återhämtning
av konjunkturen i Japan och övriga
Asien. Eftersom den ekonomiska
aktiviteten på Sveriges största
marknad, Europa, väntas fortsätta
stiga i en hygglig takt gör
regeringen bedömningen att den
svenska exporten under både 1998
och 1999 stiger med omkring 6 %.
Tabell 3. Svensk export fördelad på
varugrupper
*
Under första halvåret i år
tillhörde verkstadsprodukter i form
av maskiner, elektroniska varor och
fordon av olika slag de varugrupper
som sålde bäst utomlands. Även
exporten av läkemedel, papper och
järn- och stål utvecklades väl. Som
framgår av tabell 3 svarar
verkstadsprodukterna för knappt
55 % av den totala varuexporten,
vilket är en uppgång under 1990-
talet med ungefär 5 procentenheter.
I gruppen verkstad svarar
teleprodukterna, t.ex.
mobiltelefoner, för 11,5 % av
svensk export. Det är en halv
procentenhet lägre jämfört med i
fjol, men en mycket kraftig uppgång
jämfört med för några år sedan.
1.2 Den ekonomiska utvecklingen i
Sverige
1.2.1 Den svenska konjunkturen åren
1998 och 1999 och utsikterna fram
t.o.m. år 2001
Konjunkturen i den svenska ekonomin
fortsatte att förbättras under
första hälften av 1998.
Sysselsättningen har hittills i år
stigit mer än vad regeringen
räknade med i vårpropositionen. Det
är framför allt i den privata
tjänstesektorn och inom kommunerna
som sysselsättningen ökat. Det
ökade antalet nyanmälda lediga
platser till arbetsförmedlingen
talar dessutom för att
sysselsättningen fortsätter att
stiga under resten av 1998 och
under 1999.
Sveriges BNP steg under första
halvåret 1998 med 3 % jämfört med
samma period i fjol. Drivande i
uppgången var den inhemska svenska
efterfrågan. Den privata
konsumtionen och investeringarna
steg starkt samtidigt som den
offentliga konsumtionen ökade för
första gången på flera år. Effekter
av Asienkrisen syns framförallt i
utrikeshandeln, där nettoexporten
gav ett negativt bidrag till den
sammanlagda tillväxten.
Under förutsättning att den
internationella konjunkturen inte
försämras ytterligare och att
förväntningarna om en försiktig
återhämtning i Asien under 1999
infrias räknar regeringen med att
ekonomin växer med 3 % per år under
såväl 1998 som 1999. Om de totala
löneökningarna i ekonomin under de
kommande åren begränsar sig till
omkring 3 % per år gör regeringen
bedömningen att ekonomin fortsätter
att växa med omkring 3 % även år
2000 och år 2001.
Tabell 4. Bidrag till BNP-
tillväxten
*
Som framgår av tabell 4 kommer den
inhemska efterfrågan att vara den
främsta tillväxtmotorn i svensk
ekonomi under de kommande åren.
Exporten och utrikeshandelns bidrag
till tillväxten sjunker. Uppgången
i sysselsättningen, de låga
räntorna och en stark
förmögenhetsställning hos hushållen
trots den senaste tidens sjunkande
börskurser talar för att det
senaste årets uppgång i den privata
konsumtionen fortsätter.
Utvecklingen förstärks av att
hushållens inkomster stiger
relativt kraftigt efter flera svaga
år. Dessutom finns det ett behov av
att ersätta gamla kapitalvaror. Det
höga kapacitetsutnyttjandet i
industrin, den kraftiga expansionen
i tjänstesektorn, en hög lönsamhet
och de låga räntorna innebär också
att förutsättningarna är goda för
en fortsatt hög
investeringsverksamhet i
näringslivet, enligt regeringens
bedömning. Dessutom talar ett
flertal faktorer för en tillväxt i
bostadsbyggandet under de närmaste
åren. En uppgång som dock sker från
en mycket låg nivå efter de senaste
sju årens mer eller mindre
kontinuerliga nedgång i
bostadsbyggandet.
Trots Asienkrisen och höstens
turbulens på finansmarknaderna är
hushållens optimism om den framtida
ekonomiska utvecklingen fortsatt
hög, vilket framgår av diagram 4.
Företagens optimism har dock
avtagit en del under de senaste
månaderna, visar
Konjunkturinstitutets barometer för
industrin. Detta kan innebära att
investeringarna i exportindustrin
framöver kan bli lägre än väntat.
Inom tjänstesektorerna är dock
optimismen om framtiden mycket
påtaglig, vilket gör att en
starkare investeringstillväxt i
dessa branscher inte kan uteslutas,
enligt regeringens bedömning.
Diagram 4. Hushållens och
företagens framtidstro
*
Källa: Statistiska centralbyrån
1.2.2 Prognosförutsättningar och
nyckeltal
Regeringens prognos bygger på den
information som fanns tillgänglig
t.o.m. den 6 oktober 1998.
Utskottet vill understryka att
beräkningarna för åren 1999-2001 är
en kalkyl av den ekonomiska
utvecklingen under förutsättning
att vissa antaganden är uppfyllda.
De viktigaste förutsättningarna är
att arbetsmarknaden fungerar väl
och att de totala löneökningarna
begränsas till ca 3 % per år.
Antagandet om löneökningar på 3 %
per år bygger på de avtal som
arbetsmarknadens parter slutit
hittills under 1998 och inkluderar
en förväntad löneglidning på 0,5 %
per år.
Tabell 5. Prognosförutsättningar
1998-2001
*
I tabell 5 och 6 redovisas
förutsättningarna för och
nyckeltalen i regeringens
konjunkturprognos.
I punkterna nedan sammanfattas de
viktigaste skillnaderna mot den
bedömning som regeringen gjorde i
vårpropositionen:
· På grund av Asienkrisen och
höstens finanskris har regeringen
skrivit ned tillväxten för OECD-
länderna sammantagna med 0,2
procentenheter för varje år under
perioden 1998-2000.
·
· Höstens försvagning av
kronan gör att regeringen räknar
med en något svagare krona under
1998 och 1999. Regeringen förväntar
sig dock en gradvis förstärkning av
kronkursen och att genomsnittsnivån
år 2000 är densamma som förväntades
i vårpropositionen.
·
· Till följd av den fortsatta
nedgången i både de svenska och
internationella räntorna under
våren och sommaren 1998 väntas de
långa räntorna vara ungefär 0,5
procentenheter lägre perioden
1998-2001. Räntorna bedöms bli som
lägst i slutet av 1998 och början
av 1999 för att sedan stiga svagt i
takt med en starkare inhemsk
efterfrågan i Europa.
·
· Asienkrisen och diverse
engångseffekter innebär att
inflationstrycket i ekonomin antas
bli lägre. I vårpropositionen
räknade regeringen med en inflation
under 1998 och 1999 på 0,6
respektive 1,5 %. Nu har prognosen
justerats ned till 0,1 och 1,1 %
för respektive år. Från år 2000 och
framåt väntas inflationen ligga i
nivå med inflationsmålet.
·
Prognosen för bytesbalansen har
sänkts kraftigt. Anledningen är
bl.a. en stor försämring av
tjänstebalansen och en ändrad
bedömning av export- och
importprisernas utveckling. Trots
nedjusteringarna väntas
bytesbalansen ge ett överskott på
drygt 2 % av BNP de närmaste åren.
Tabell 6. Nyckeltal för 1998-2001
*
1.2.3 Försörjningsbalansen
Under förutsättning att den
internationella konjunkturen inte
allvarligt försämras blir
tillväxten i den svenska ekonomin
under åren 1998-2001 hög sett i ett
historiskt perspektiv. Regeringen
räknar med att BNP stiger med i
genomsnitt 3 % per år. Sammantaget
innebär detta att Sverige under de
närmaste åren kommer att växa
snabbare än det förväntade
genomsnittet i både EU och OECD.
Under åren 1999-2001 väntas
Sveriges tillväxt ligga över den
genomsnittliga tillväxten i våra
grannländer i Norden.
Tabell 7. Försörjningsbalansen
1998-2001
*
De olika delarna av
försörjningsbalansen utvecklar sig
enligt regeringen på följande
sätt:
· Som redovisats ovan och som
även framgår av tabell 4 blir den
inhemska efterfrågan drivkraften i
svensk ekonomi under de närmaste
åren. Det är ett märkbart
trendskifte mot de senaste årens
tudelade utveckling, då exporten
varit motorn och efterfrågan inom
landet varit svag. Den privata
konsumtionen väntas öka med 2,7 % i
år och 2,9 % 1999. Det är en
uppjustering jämfört med
vårpropositionen med 0,4
procentenheter för respektive år.
Bruttoinvesteringarna stiger med
9,8 % 1998 och 8 % nästa år, vilket
innebär en uppjustering med 2,6
respektive 0,4 procentenheter
jämfört med vårpropositionens
bedömningar.
·
· Efter fyra år av minskning
ökar återigen den offentliga
konsumtionen. Den kommunala
konsumtion, som är den största
delen i den offentliga
konsumtionen, stiger i år med 1,7 %
för att nästa år öka med knappt
1 %. Uppgången förklaras bl.a. av
genomförda och planerade höjningar
av de allmänna statsbidragen till
kommunerna.
·
Asienkrisen och den internationella
finanskrisen gör att exporten
utvecklas sämre än väntat. Exporten
väntas ändå stiga med ca 6 % per år
fram till år 2001.
1.2.4 Arbetsmarknaden
Den svenska arbetsmarknaden har
förbättrats sedan mitten av 1997.
Från årsskiftet fram till september
1998 har antalet sysselsatta ökat
med omkring 55 000 personer, rensat
för säsongsvariationer. Sammantaget
ligger sysselsättningen nu på
ungefär samma nivå som i slutet av
1995 och i början av 1996. Framför
allt är det inom den privata
tjänstesektorn och i kommunerna som
sysselsättningen stigit. Den öppna
arbetslösheten sjönk fram till
september i år till drygt 6 % av
arbetskraften, på grund av den
ökade sysselsättningen och en lägre
tillväxt i arbetskraftsutbudet. Den
senaste siffran visar att den öppna
arbetslösheten fortsatt att sjunka,
till 5,6 % i oktober.
Diagram 5. Sysselsättningen
1995-september 1998
*
Källa: Statistiska centralbyrån
Flera faktorer talar för att
sysselsättningen fortsätter att
stiga framöver. Som redovisats ovan
kommer motorn i tillväxten i allt
högre grad att vara den inhemska
efterfrågan. Det innebär sannolikt
att uppgången i ekonomin blir mer
sysselsättningsexpansiv jämfört med
tidigare. Samtidigt har antalet
nyanmälda lediga platser stigit
relativt kraftigt det senaste året.
Erfarenhetsmässigt brukar det
betyda en stigande sysselsättning
om sex-tolv månader.
Givet den bild av konjunkturen som
regeringen skisserar kommer
sysselsättningen att fortsätta att
stiga. Regeringen bedömer att
antalet sysselsatta stiger med i
genomsnitt 1,4 % per år under de
kommande fyra åren. Det i
kombination med att
arbetskraftsutbudet hålls tillbaka
genom att antalet
utbildningsplatser inom högskolan
och inom ramen för Kunskapslyftet
ökar ytterligare, gör att den öppna
arbetslösheten faller till 4 % i
slutet av år 2000. Den största
risken för en sämre utveckling är,
vid sidan av en sämre konjunktur,
att lönerna stiger mer än väntat.
Vidare finns det risk för att
sysselsättningen begränsas av
brister i vissa typer av
arbetskraft. Redan kan en ökning av
bristtal spåras i AMS rapporter och
i Konjunkturinstitutets barometrar.
Dessutom finns en tendens att
nyanmälda lediga platser i större
utsträckning än tidigare inte
besätts. Det tyder på att de s.k.
matchningsproblemen på
arbetsmarknaden har ökat.
Tabell 8. Nyckeltal för
arbetsmarknaden
*
1.2.5 Alternativt scenario för den
ekonomiska utvecklingen
Regeringen presenterar i
budgetpropositionen ett s.k.
sidoalternativ som försöker
beskriva hur den svenska ekonomin
utvecklas om den internationella
konjunkturen under de kommande åren
blir svagare jämfört med de
bedömningar som görs i den s.k.
huvudprognosen. Utskottet vill
erinra om att sidoalternativet inte
är en regelrätt prognos utan att
den mer är att betrakta som en
beskrivning av vad som kan hända om
Asienkrisen fördjupas.
I huvudprognosen väntas en
försiktig exportledd återhämtning i
de asiatiska länderna under 1999.
Asienkrisens effekter på övriga
länder i OECD-området väntas bli
måttliga.
Sämre utveckling i den
internationella konjunkturen
I sidoalternativet görs följande
antaganden om den internationella
konjunkturutvecklingen:
· Lågkonjunkturen i Japan
blir mer långvarig. Problemen i den
japanska banksektorn förblir olösta
och den finanspolitiska stimulans
som beslutats och planerats får
endast ett begränsat genomslag i
ekonomin.
·
· De kvardröjande problemen i
Japan gör att återhämtningen i
Asien dröjer till år 2000.
·
· Fördjupningen av krisen i
Asien innebär att de negativa
återverkningarna på den övriga
världen blir större, inte minst i
de andra s.k. tillväxtekonomierna.
I t.ex. Latinamerika försvagas
efterfrågan ytterligare genom en
stramare ekonomisk politik.
·
· En svagare utveckling i
Latinamerika slår mot exporten och
investeringarna i framför allt
Förenta staterna, men även i
Europa.
·
· Höstens finansiella oro
tilltar. Aktiekurserna faller
ytterligare i Nordamerika och
Europa, vilket i förlängningen
leder till svagare privat
konsumtion och lägre investeringar.
·
· Penningpolitiken blir dock
lättare och räntorna lägre. Detta
dämpar, men förmår inte på kort
sikt eliminera, de negativa
effekter en djupare Asienkris ger.
·
Den djupare Asienkrisen kommer att
dämpa den internationella
tillväxten under framför allt 1999
och 2000.
Effekter på den svenska ekonomin
En tydlig effekt av den sämre
internationella utvecklingen i
sidoalternativet är att
världsmarknadstillväxten för den
svenska exporten försvagas ganska
markant under framför allt 1999,
vilket framgår av diagram 6.
Diagram 6. Världsmarknadstillväxten
för svensk export
*
En svagare svensk export leder till
en sämre industrikonjunktur och
färre investeringar under 1999 och
2000. Den ökade finansiella oron
och avmattningen i konjunkturen gör
att sysselsättningen och den
privata konsumtionen utvecklas
svagare. Hushållens förmögenhet och
inkomster utvecklas sämre, men
regeringen gör bedömningen att
risken för en betydande nedgång i
konsumtionen är relativt liten.
Anledningen är bl.a. att hushållen
byggt upp sin ekonomi under 1990-
talet och att deras
förmögenhetsställning är mycket
god.
Regeringen gör vidare bedömningen
att den lägre sysselsättningen
därvid innebär att målet om en
öppen arbetslöshet år 2000 på 4 %
inte nås. Vidare kommer inte det
föreslagna budgetpolitiska målet om
ett överskott i de offentliga
finanserna år 2000 på 2,0 % av BNP
att uppfyllas.
Som framgår av tabell 9 räknar
regeringen med att de olika delarna
i försörjningsbalansen får följande
utveckling om den internationella
konjunkturen framöver försämras
enligt det mönster som beskrivs
ovan:
BNP växer med 2,8 % i år och 1,8 %
under 1999. Det är 0,2 respektive
1,2 procentenheter sämre jämfört
med huvudprognosen. Åren därefter
blir dock effekterna betydligt
mindre eftersom det sker en
återhämtning i den internationella
konjunkturen under 2000. Samtidigt
får de lättnader i penningpolitiken
som genomförs under 1999 en
stimulerande effekt på både den
internationella och den svenska
ekonomin under 2000 och 2001. År
2001 förväntas BNP stiga med 0,6
procentenheter mer än i
huvudprognosen. Dock antas nivån på
BNP vara lägre 2001 i
sidoalternativet än i
huvudprognosen.
Tabell 9. Försörjningsbalans i
sidoalternativet
· *
·
· Den privata konsumtionen
utvecklas i sidoalternativet
svagare än i huvudprognosen.
Skillnaden är dock relativt
marginell och är störst under 1999.
År 2001 väntas konsumtionen stiga
mer än i huvudprognosen.
·
· Investeringsverksamheten
under 1999 blir kraftigt lägre,
till följd av den sämre
industrikonjunkturen och en större
osäkerhet i hushållssektorn.
·
· Exporten blir lägre, på
grund av den svagare
internationella tillväxten och den
ökade prispressen som följer av att
läget i Asien och andra
tillväxtekonomier försämras. Mot
bakgrund av det höga vinstläget i
industrin och företagens relativt
goda konkurrenskraft räknar
regeringen med att exportindustrin
i dagsläget klarar en
internationell avmattning betydligt
bättre jämfört med i början av
1990-talet. Exporten försämras
framförallt under nästa år, medan
den stiger jämfört med
huvudprognosen under 2001 när
återhämtningen i världsekonomin
blir mer tydlig.
·
1.2.6 Ny information efter att
prognosen slutförts
Sedan regeringen avslutade sitt
prognosarbete har ny information om
både den internationella och den
svenska utvecklingen presenterats.
Flera viktiga internationella
konjunkturbedömare har under den
senaste månaden justerat ned sina
bedömningar av tillväxten i OECD-
området under nästa år. Det handlar
framför allt om en förväntad lägre
tillväxt i Förenta staterna, men
även om en nedjustering av
tillväxten i EU. T.ex. räknar EU-
kommissionen i sin senaste prognos
med att BNP i EU under 1999 stiger
med 2,4 %. Det är en nedrevidering
med 0,6 procentenheter jämfört med
EU-kommissionens prognos från våren
1998. Tyskland tillhör de länder
vars tillväxt reviderats mest. EU-
kommissionen räknar nu med en BNP-
tillväxt i Tyskland under 1999 på
2,2 %, från 2,7 % i våras. Även
BNP-tillväxten i Storbritannien,
Frankrike och Italien under nästa
år har justerats ned. Vidare räknar
OECD i sin senaste preliminära
bedömning av världsekonomin med att
BNP i OECD-området under 1999 växer
med 1,7 %. Det är 0,7
procentenheter lägre jämfört med
den prognos som OECD gjorde i
våras. För EU räknar OECD med en
tillväxttakt under 1999 på 2,2 %,
vilket är 0,6 procentenheter lägre
i förhållande till vårprognosen.
När det gäller tillväxttakten i USA
under nästa år har OECD justerat
ned bedömningen med 0,6
procentenheter, från 2,1 % till 1,5
%. Enligt OECD växer BNP i Sverige
med 2-2,5 % per år 1999-2000.
Tillväxten hålls uppe av en stark
inhemsk efterfrågan och riskerna
för en lägre tillväxt beror på den
osäkra internationella
utvecklingen.
EU-kommissionens senaste barometrar
visar att EU-företagens förtroende
för den ekonomiska utvecklingen
minskat något. Störst nedgång
noteras i Tyskland och
Storbritannien.
De första preliminära beräkningarna
av tillväxten i Förenta staterna
under det tredje kvartalet i år
visar på en fortsatt hög tillväxt.
BNP steg med 3 % uppräknat till
årstakt. En del av uppgången
förklaras dock av en kraftig
lageruppbyggnad.
Statistiska centralbyråns (SCB:s)
senaste uppgifter från slutet av
oktober om orderingången i
industrin visar att industrins
orderingång sjönk under juli och
augusti. Nedgången gäller framför
allt orderingången till
exportindustrin. Den bilden
bekräftas av Konjunkturinstitutets
(KI:s) senaste barometer för det
tredje kvartalet i år.
Orderingången har enligt KI-
barometern mattats påtagligt under
sensommaren och missnöjet med
orderstockarna har ökat. Framför
allt är det situationen för
företagen i insatsvaruindustrin som
försämrats, medan aktiviteten i
konsumtionsvaruindustrin och
tjänstesektorn ökat relativt
markant. SCB:s senaste
detaljhandelsstatistik visar också
att tillväxten i detaljhandeln har
fortsatt att vara hög under de
senaste månaderna.
Inflationen (utvecklingen över de
senaste tolv månaderna) föll under
september och oktober, enligt SCB:s
konsumentprisindex (KPI). I oktober
låg inflationstakten på minus 0,4
%. Riksbanken sänkte i början av
november den s.k. reporäntan med
0,25 procentenheter, från 4,1 %
till 3,85 %. Efter det att
regeringen avslutade sitt
prognosarbete har också
centralbankerna i Förenta staterna
och i flera europeiska länder sänkt
sina respektive styrräntor.
Arbetslösheten har fortsatt att gå
ned under de senaste månaderna. I
oktober låg den öppna
arbetslösheten på 5,6 % av
arbetskraften, enligt SCB:s
arbetskraftsundersökning. Under
samma månad var 3 996 000
sysselsatta, vilket är 102 000 fler
jämfört med samma månad i fjol.
Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens
(AMS) statistik steg dock antalet
varsel om uppsägning kraftigt under
oktober. Antalet varsel hittills i
år ligger dock kraftigt under nivån
samma tid i fjol.
1.2.7 Finansutskottets syn på
budgetpropositionens och
partimotionernas
konjunkturbedömningar
Samtliga partimotioner uttrycker
osäkerhet om den framtida
utvecklingen i världsekonomin. En
sämre utveckling i Asien och oron
på finansmarknaderna betyder
sannolikt att den internationella
tillväxten blir lägre. Det skulle i
sin tur innebära att även den
svenska BNP-tillväxten under de
närmaste åren blir lägre än
förväntat, enligt motionärerna.
Utskottet delar regeringens
bedömning att förutsättningarna är
goda för en hög tillväxt i den
svenska ekonomin under de närmaste
åren. De offentliga finanserna är
sanerade. Den offentliga budgeten
visar nu överskott. Inflationen är
i det närmaste obefintlig och de
svenska räntorna ligger på den
lägsta nivån sedan 1950-talet. De
samlade affärerna med utlandet,
dvs. bytesbalansen, visar ett
relativt stort överskott trots en
stark uppgång i den inhemska
efterfrågan under det senaste året.
Under första halvåret i år steg BNP
med 3 % jämfört med första halvåret
1997, enligt SCB:s statistik.
Investeringarna och den privata
konsumtionen stiger snabbt. Det
historiskt goda vinstläget i
näringslivet, ett högt
kapacitetsutnyttjande, en växande
produktion och en ökande
efterfrågan inom landet talar för
att investeringsverksamheten totalt
sett förblir hög. Stigande
inkomster för hushållen, en stark
förmögenhetsställning trots
nedgången i börskurserna och ett
uppdämt behov av att ersätta
kapitalvaror pekar dessutom på en
fortsatt hög privat konsumtion.
Till detta kommer att hushållens
framtidsförväntningar fortfarande
är höga, även om den senaste tidens
internationella oro dämpat
förväntningarna något. Bilden av en
fortsatt uppgång i den inhemska
efterfrågan bekräftas också av
Konjunkturinstitutets barometrar.
De branscher som är nära knutna
till utvecklingen av den privata
konsumtionen och den totala
inhemska efterfrågan redovisar ett
gott orderläge och höga
förväntningar om fortsatt stigande
försäljning och produktion.
Vidare stiger sysselsättningen
snabbare än vad som förväntades för
bara några månader sedan och
arbetslösheten sjunker. Det ökade
antalet nyanmälda lediga platser
pekar dessutom mot att
sysselsättningen fortsätter att
stiga framöver.
Från de utgångspunkter som
redovisats ovan anser utskottet att
regeringens bedömning om en
tillväxt på omkring 3 % per år
under de närmaste åren i allt
väsentligt är en rimlig bedömning.
Utskottet noterar dock att
utsikterna för den internationella
utvecklingen försvagats sedan
regeringen avslutade sin prognos.
Osäkerheten om tillväxten i
världsekonomin har ökat. Oron för
en djupare nedgång i den ekonomiska
aktiviteten i Japan och övriga
länder i Asien har stigit jämfört
med den situation som rådde
sommaren 1998. Dessutom har krisen
i Asien till vissa delar spridit
sig till andra s.k.
tillväxtekonomier som t.ex.
Ryssland, Brasilien och Argentina.
Den kraftiga turbulensen under
september och oktober på världens
ränte-, valuta- och aktiemarknader
har vidare skapat tendenser till en
mer återhållsam långivning i det
internationella kreditsystemet.
Banker och investerare har blivit
mer obenägna att ta risker. Detta
kan i förlängningen leda till att
investeringsverksamheten runt om i
världen dämpas. Dessa tendenser
förstärks också av att
vinstutsikterna för företagen
skrivits ned, vilket återspeglas i
de sänkta aktiekurserna.
Utskottet konstaterar dessutom att
flera viktiga prognosinstitut under
den senaste månaden har skrivit ned
sina prognoser över tillväxten i
världsekonomin under framför allt
1999. Återhämtningen i Asien har
skjutits fram något i tiden och
tillväxttalen för Förenta staterna
och Europa har sänkts. Som
utskottet redovisat tidigare räknar
EU-kommissionen i sin senaste
prognos med att BNP-tillväxten i EU
under 1999 blir 2,4 %. Det är 0,6
procentenheter lägre än den
bedömning som kommissionen gjorde
för ungefär ett halvår sedan.
Regeringen räknar i
budgetpropositionen med en tillväxt
i EU under 1999 på 2,7 %. Vidare
har OECD i sin senaste preliminära
prognos av världsekonomin justerat
ned sin bedömning av tillväxttakten
i OECD-området under 1999 med 0,7
procentenheter, från 2,5 % till 1,5
%.
De senaste veckorna har flera
centralbanker i bl.a. USA, Europa
inklusive Sverige sänkt sina
styrräntor för att mildra
kreditåtstramningen.
Centralbankernas agerande har
bidragit till att oron på de
internationella finansmarknaderna
avtagit något under de senaste
veckorna. Börskurserna har stigit
och räntorna har fallit i de länder
som drabbats. Räntesänkningar
innebär också en stimulans av
världsekonomin. Dessutom har den
japanska yenens värde på
valutamarknaden stigit. Enligt
utskottets mening visar emellertid
de stora dagliga upp- och
nedgångarna på börs- och
valutamarknaderna att
finansmarknaderna fortfarande är
instabila. Risken för ny oro är
påtaglig.
För Sveriges del har den
internationella osäkerheten
inneburit att industrikonjunkturen
försvagats. Barometrar, statistik
och index av olika slag visar att
industrins orderingång mattats av
väsentligt under de senaste
månaderna samtidigt som företagens
framtidsförväntningar dämpats.
Avmattningen berör framför allt den
exportberoende delen av industrin.
Konjunkturinstitutets senaste
barometer för tredje kvartalet
visar att försämringen är speciellt
tydlig i basnäringarna, där
minskningen i orderingången varit
relativt stor. På arbetsmarknaden
återspeglas detta bl.a. genom att
antalet varsel om uppsägningar
ökade kraftigt under oktober månad.
Varslen är koncentrerade till
tillverkningsindustrin och de
utpräglade industrilänen.
Enligt utskottet tyder däremot det
mesta på att de
hemmamarknadsorienterade delarna av
ekonomin fortfarande växer starkt.
Detaljhandeln ökar och de tjänste-
och industrisektorer som är
beroende av en växande inhemsk
efterfrågan redovisar ett gott
orderläge och en stark optimism om
framtiden. Dessutom är hushållens
optimism om framtiden fortfarande
relativt hög, även om de senaste
månadernas internationella
händelser dämpat optimismen något.
Den lägre inflation som
registrerats de senaste månaderna
talar också för att räntorna
fortsätter att sjunka, vilket
verkar stimulerande på den inhemska
efterfrågan.
Enligt utskottets mening talar de
senaste månadernas utveckling för
att den internationella tillväxten
nästa år blir något lägre än den
bedömning som regeringen gör i
budgetpropositionen. Det innebär
bl.a. att den svenska exporten blir
svagare under 1999 när
världsmarknaden för svenska
exportvaror växer långsammare
jämfört med den utveckling som
förväntas i budgetpropositionen.
Därmed ökar även risken för en
lägre svensk tillväxt under framför
allt 1999. Grovt räknat kan, enligt
utskottets mening, tillväxten för
1999 bli omkring en halv
procentenhet lägre än de 3 % som
regeringen kalkylerar med i
budgetpropositionen. Om så blir
fallet innebär det ändå att den
svenska tillväxten under nästa år
blir relativt god. Utskottet vill
dock fästa uppmärksamheten på att
osäkerheten fortfarande är
betydande. Även om den
internationella oron avtagit under
de senaste veckorna är de
finansiella marknaderna fortfarande
instabila och risken för bakslag är
stor.
Utskottet vill i detta sammanhanget
erinra om att prognoser alltid
innehåller ett mycket stort mått av
osäkerhet. Prognoserna stämmer
sällan överens med utfallet.
Utskottet har undersökt skillnaden
mellan prognos och utfall under
perioden 1986-1996 för de
viktigaste bedömarna av svensk
ekonomi. Jämförelsen gäller den
BNP-prognos som gjordes i
oktober/november året före
prognosåret jämfört med det BNP-
utfall som KI publicerar i sin
novemberrapport året efter
prognosåret. Genomgången visar att
prognosmakarna under den undersökta
perioden i genomsnitt missat det
verkliga utfallet med ungefär 0,9
procentenheter. I tider av stor
ekonomisk osäkerhet, som t.ex.
efter de internationella börsfallen
i oktober 1987 och i samband med
den djupa nedgången i svensk
ekonomi i början av 1990-talet,
blir prognosmissarna i allmänhet
större. I slutet av 1987 räknade
prognosmakarna med en mycket svag
svensk och internationell
utveckling under 1988. Resultatet
blev det omvända, mycket tack vare
den lättnad av penningpolitiken som
då genomfördes runt om i världen
för att öka likviditeten och
stimulera efterfrågan. I början av
1990-talet väntades allmänt en svag
svensk tillväxt under perioden
1991-1993. Utfallet blev ändå sämre
med fallande BNP.
Utskottet gör mot denna bakgrund
bedömningen att den bild av
ekonomins utveckling som tecknas i
budgetpropositionen är relevant som
underlag för riksdagens beslut med
anledning av budgetpropositionen.
De förändringar som utvecklingen
hittills kan föranleda är i
prognossammanhang relativt
marginella.
1.3 Finansutskottets förslag till
inriktning av den allmänna
ekonomiska politiken
Förutsatt att krisen i Asien och
andra tillväxtekonomier inte
förvärras ytterligare och att oron
på de internationella
finansmarknaderna inte tilltar kan
tillväxten i den svenska ekonomin
bli relativt stark under de
närmaste åren. I enlighet med vad
utskottet anfört ovan finns det
däremot anledning att räkna med att
tillväxten under framför allt 1999
kan bli något lägre än vad
regeringen bedömer i
budgetpropositionen. Orsaken är de
allt tydligare signalerna om en
svagare utveckling än väntat i
världsekonomin under nästa år.
En sämre tillväxt innebär också en
svagare utveckling av
sysselsättningen och de offentliga
finanserna. Det finns dock vissa
motverkande faktorer som lägre
inflation och lägre räntor.
Utskottet förutsätter att
regeringen noga följer utvecklingen
och återkommer med förslag till
åtgärder i vårpropositionen om
utvecklingen hotar de
budgetpolitiska målen eller om
utgifterna hotar att överstiga det
fastställda utgiftstaket för 1999.
De senaste årens kraftiga sanering
av de offentliga finanserna innebär
att svensk ekonomi i dag står på en
betydligt stabilare grund jämfört
med situationen vid mitten av 1990-
talet. Därför är det enligt
utskottet mycket tillfredsställande
att budgetpropositionen bygger på
en överenskommelse mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet. Det ökar
omvärldens förtroende för en
fortsatt stabil svensk ekonomisk
politik och minskar den osäkerhet
som uppstod efter höstens
riksdagsval. Samarbetet berör fem
viktiga områden - ekonomi,
sysselsättning, rättvisa,
jämställdhet och miljö.
Utgångspunkten för samarbetet är
fortsatt sunda statsfinanser och
stabila priser. De fastställda
utgiftstaken och överskottsmålen i
de offentliga finanserna ligger
fast. Vidare skärps målet för år
2000 genom att överskottsmålet höjs
från 1,5 % av BNP till 2,0 %.
Ambitionen att öka sysselsättningen
skärps genom att målet om en
halvering av den öppna
arbetslösheten till år 2000
kompletteras med ett nytt
sysselsättningsmål. Andelen
sysselsatta av befolkningen mellan
20 och 64 år skall öka från 74 %
1997 till 80 % 2004. Ytterligare
resurser tillförs de prioriterade
områdena skola, vård och omsorg.
Ett förslag till hur
kompetensutvecklingen i arbetslivet
skall förbättras annonseras. För
att öka rättvisan förstärks
pensionärernas ekonomi samtidigt
som låginkomsttagarna gynnas av en
tillfällig skattereduktion under
1999. Fastighetsskatten för
hyresbostäder sänks tillfälligt
1999 och en höjning av barnbidraget
och studiebidraget föreslås fr.o.m.
år 2000. Biståndet höjs
ytterligare. Steg tas för att
ytterligare öka jämställdheten i
det svenska samhället och nya
resurser avsätts för att göra
Sverige ekologiskt hållbart.
Europapolitiken är en mycket
central del av regeringens
framtidspolitik. Sverige skall
aktivt arbeta för en utvidgning och
fördjupning av det europeiska
samarbetet. Kampen mot
arbetslösheten står i centrum. De
politiska förutsättningarna för
gemensamma insatser i Europa är nu
bättre än någonsin.
Politiken skall inriktas på en hög
och god tillväxt.
Småföretagsperspektivet skall än
mer sättas i fokus och reglerna
förenklas. Företagsklimatet skall
vara gott och skatterna utformas så
att företagande och expansion
gynnas. Av bl.a. denna anledning
har regeringen nyligen inbjudit
riksdagspartierna till
överläggningar om den framtida
skattepolitiken. Östersjösamarbetet
skall utvecklas och Sveriges
position som en ledande IT-nation
förstärkas. Kvaliteten i skolan
skall förbättras och utbyggnaden av
högskolor och universitet
fortsätta. För att Sverige skall
kunna hävda sig i den
internationella konkurrensen är det
av yttersta vikt att Sverige är en
ledande forskningsnation. Sverige
skall fortsätta att vara en
drivande kraft för en ekologiskt
hållbar utveckling.
Finansutskottets ställningstagande
till Moderata samlingspartiets
förslag
I Moderata samlingspartiets motion
Fi208 framhålls att välfärdens och
den offentliga sektorns förnyelse
bl.a. handlar om att utsätta
kommunal och landstingskommunal
verksamhet för konkurrens samt att
kraftigt koncentrera resurserna
till de viktigaste
kärnverksamheterna - vård och
omsorg. Den kommunala sektorn
levererar inte tillräckligt mycket
för varje betalad skattekrona. På
kort sikt är det uppenbart att de
resurser som finns i den offentliga
sektorn är fullt tillräckliga för
att utföra kärnuppgifterna. Vad som
krävs är politiker som förmår
prioritera och se till att de
resurser som finns utnyttjas
effektivt, skriver motionärerna.
Vidare menar motionärerna att den
svenska välfärden har urholkats.
Trots de höga skatterna växer
köerna inom sjukvården. Trots de
höga skatterna finns stora brister
inom äldreomsorgen, och skolan
förmår inte leva upp till de krav
som elever och föräldrar har rätt
att ställa. Vad som behövs är en
stor välfärdsreform som gör
medborgarna mindre beroende av det
offentliga, där medborgarna mer kan
förlita sig på det egna arbetet,
det egna sparandet och de egna
sociala nätverken. Det höga
bidragsberoendet måste brytas genom
lägre skatter. Förslag av liknande
innebörd framförs i motion Fi203 av
Sten Tolgfors (m) och Fi204 av Ola
Karlsson (m).
I motion Fi208 är motionärerna
också kritiska till det långsiktiga
målet om ett överskott i de
offentliga finanserna på 2 % över
en konjunkturcykel. I stället borde
målet vara balans i de offentliga
utgifterna över en konjunkturcykel.
Det ökar utrymmet för privat
sparande i ekonomin. Under de
närmaste åren av god konjunktur bör
dock de offentliga finanserna visa
överskott för att kunna tillåta ett
underskott i nästa lågkonjunktur.
Målet för den offentliga skulden
bör vara att skulden skall minska
till 60 % av BNP senast 2002 och
till 50 % av BNP under den därpå
följande mandatperioden.
Motionärerna kritiserar också
regeringen för att den valt att
förankra sin politik hos
tillväxtfientliga partier som vill
öka offentliga utgifter, höja
skatter och som motsätter sig de
strukturreformer Moderata
samlingspartiet anser som
nödvändiga för att öka tillväxten
och sysselsättningen.
Utskottet vill först kommentera
frågan om regeringsunderlaget.
Efter höstens val fanns en
utpräglad osäkerhet om den
ekonomiska politikens fortsatta
inriktning och möjligheterna att
skapa politiska majoriteter. Oron
tog sig bl.a. uttryck i en stigande
räntemarginal mellan Sverige och
omvärlden och en svagare krona.
Rörelserna på marknaderna
förstärktes av den internationella
finansoron under september och
oktober. För att bevara omvärldens
förtroendet för den ekonomiska
politiken var det av utomordentlig
vikt att budgetpropositionen kunde
bygga på en uppgörelse mellan flera
partier som tillsammans formar en
klar majoritet i den svenska
riksdagen, mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet. Utskottet vill
här upprepa att samarbetet berör
fem viktiga områden - ekonomi,
sysselsättning, rättvisa,
jämställdhet och miljö. Europa- och
säkerhetspolitiken ligger däremot
utanför överenskommelsen. Dessutom
utgår uppgörelsen från att
överenskommelser som gjorts mellan
andra partikonstellationer ligger
fast. Hit hör t.ex. uppgörelserna
om den nya budgetprocessen,
pensionsreformen, energipolitiken,
försvarspolitiken och Riksbankens
ökade självständighet.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet
står bakom den ekonomiska
politikens riktlinjer,
budgetpolitiken, utgiftstaken,
fördelningen av utgifter på
utgiftsområden för 1999,
tilläggsbudgeten för 1998 och de
skatteförändringar som föreslås för
1999. Enligt utskottets mening
visar överenskommelsen att det
finns en politisk stabilitet för en
ekonomisk politik som är inriktad
på sunda statsfinanser med ett
offentligt överskott om 2 % av BNP
över en konjunkturcykel,
prisstabilitet och full
sysselsättning i den svenska
ekonomin. Utskottet vill också
påminna om att de åtaganden som
föreslås för perioden efter
budgetåret 1999 slutligen skall
avvägas mot den fortsatta
ekonomiska och konjunkturella
utvecklingen.
Utskottet konstaterar att sedan
budgetpropositionen presenterades i
mitten av oktober har
räntemarginalen mellan Sverige och
Tyskland sjunkit och marginalen
tycks nu åter vara på väg mot den
historiskt mycket låga nivå som
noterades under våren 1998.
Som utskottet framfört tidigare (i
t.ex. betänkande 1997/98:FiU20 med
anledning av vårpropositionen) är
det skolan, vården och omsorgen som
skall sättas främst i kommunernas
och landstingens verksamhet. Det är
och har varit ledstjärnan i den
ekonomiska politiken sedan den
socialdemokratiska regeringen
tillträdde hösten 1994. När
regeringen då inledde arbetet med
att sanera de offentliga finanserna
var den grundläggande principen att
verksamheter av olika slag skulle
gå före transfereringar.
Statsbidragen till kommuner och
landsting undantogs från
besparingar trots att nästan alla
andra budgetområden fick omfattande
besparingskrav. Trots detta har
kommuner och landsting utsatts för
svåra ekonomiska påfrestningar till
följd av den tidigare svaga
ekonomiska utvecklingen.
I det här sammanhanget måste man
enligt utskottets uppfattning komma
ihåg att alternativet till
saneringen av de offentliga
finanserna hade varit snabbt
växande räntekostnader på
statsskulden, kostnader som efter
hand hade trängt undan både
statliga och kommunala resurser
till välfärden. De senaste årens
omfattande sanering av den
offentliga ekonomin har skapat
utrymme för satsningar på att
förbättra kvaliteten inom skolan,
vården och omsorgen av barn och
gamla. I förhållande till
situationen 1996 har 4 miljarder
kronor tillförts kommunsektorn
under 1997 och 12 miljarder kronor
1998. Nästa år tillförs 16
miljarder kronor. Under år 2000 och
2001 tillförs 20 miljarder kronor
respektive 22 miljarder kronor,
varav 2 av dessa 22 miljarder
föreslås i budgetpropositionen.
Dessutom föreslår regeringen nu att
kommuner och landsting tillförs
ytterligare 1,3 miljarder kronor
1999 genom att de 200 kr som alla
skattskyldiga betalar i
inkomstskatt överförs till kommuner
och landsting. Därmed behöver inte
utrymmet för skola, vård och omsorg
minska till följd av den s.k.
Törlingdomen. Vid sidan av detta
vidtas andra åtgärder för att öka
kvaliteten inom t.ex. skolan.
Till följd av den demografiska
utvecklingen med allt fler äldre i
befolkningen fortsätter behoven av
kommunal verksamhet att öka
framöver. Det ställer stora krav på
en hög tillväxt och en stark
offentlig sektor med starka och
sunda offentliga finanser. Men det
är också viktigt att resurser som
redan finns används mer effektivt.
Den pågående omdaningen och
effektiviseringen av den kommunala
verksamheten måste fortsätta även
om statsbidragen till kommunerna
ökar.
Enligt utskottets mening skulle de
mycket omfattande skattesänkningar
som föreslås i motion Fi208 (m)
leda till stora nedskärningar av
viktig och angelägen offentlig
verksamhet. Dessutom får
skattesänkningar av detta format
helt oacceptabla
fördelningspolitiska konsekvenser,
bl.a. eftersom Moderata
samlingspartiet i sina förslag
tycks sätta likhetstecken mellan
den skatt den enskilde betalar och
de bidrag någon annan uppbär.
Skadorna på den svenska generella
välfärden skulle bli mycket stora.
Utskottets uppfattning är också att
omfattande skattesänkningar kan
leda till instabila statsfinanser
med negativa effekter på både
företagsklimat och den ekonomiska
tillväxten. Resultaten av den
snabba försämringen av
statsfinanserna i början av 1990-
talet avskräcker.
Utskottet vill erinra om att
regeringen nyligen bjöd in samtliga
riksdagspartier till överläggningar
om den framtida skattepolitiken.
Den första överläggningen hålls den
9 december 1998 och syftet är att
undersöka om det finns
förutsättningar för en skattereform
med brett stöd. Utgångspunkten är
att den relativt höga tillväxten i
ekonomin och de påbörjade
amorteringarna av den offentliga
skulden skapar utrymme för vissa
förändringar av skattesystemet
under de kommande åren.
Överläggningarna bör särskilt
undersöka om det via
skattepolitiken finns möjlighet att
förbättra villkoren för hög
tillväxt och hög sysselsättning.
Vidare bör internationaliseringens
effekter på skatterna beaktas.
Förutsättningarna är dock att
eventuella skatteförändringar inte
får äventyra de starka
statsfinanserna eller resurserna
till skolan, vården och omsorgen.
Dessutom måste eventuella åtgärder
utformas på ett
fördelningspolitiskt rättvist sätt.
I motion Fi208 (m) framförs också
kritik mot att regeringen saknar en
politik som tar itu med de
grundläggande strukturproblemen i
svensk ekonomi. De strukturreformer
som borde ha vidtagits för att ge
Sverige en stark tillväxtkraft, ett
bra företagsklimat och goda
förutsättningar för nya jobb har
lyst med sin frånvaro. Tvärtom har
strukturproblemen ökat de senaste
åren, skriver motionärerna.
Budgetpropositionen saknar åtgärder
i syfte att stärka företagandet.
Därmed saknas också de långsiktiga
förutsättningarna för tillväxt och
nya jobb. Enligt motionen måste
skatterna på arbete och företag
sänkas, skattelättnader för s.k.
hemnära tjänster införas,
arbetsmarknaden och
arbetsrättsreglerna förändras.
Dessutom måste företagskrånglet tas
bort.
Utskottet vill till att börja med
konstatera att det grundläggande
klimatet för företagande, expansion
och högre sysselsättning nu är
bättre än något år tidigare under
1990-talet.
De offentliga finanserna har
sanerats, vilket gett en stabil och
hållbar ekonomisk situation.
Räntorna har sjunkit mycket
kraftigt. Räntefallet innebär en
mycket betydelsefull stimulans av
företagens investeringsverksamhet
och den inhemska efterfrågan.
Räntemarginalen mot Tyskland är nu
omkring 0,5 procentenheter, vilket
betyder en nedgång med ungefär 4
procentenheter sedan sommaren 1994.
Det ekonomiska utfallet för första
halvåret 1998 visar också på en
stark investeringsuppgång inom både
industrin och den privata
tjänstesektorn, trots den osäkerhet
som Asienkrisen skapat. Speciellt
kraftig är investeringsexpansionen
i de sektorer som styrs av den
privata konsumtionen och hushållens
efterfrågan. De låga räntorna
bidrar nu också till att öka
aktiviteten på byggmarknaden.
Inflationen har fallit mycket
kraftigt, till en nivå som nu
understiger den i våra viktigaste
konkurrentländer. Resultaten av
1998 års avtalsrörelse tyder också
på att arbetsmarknadens parter
börjar anpassa lönekraven till den
låga inflationen. Det är en
nödvändig utveckling om företagens
konkurrenskraft skall kunna bevaras
och förstärkas. En låg och stabil
inflation innebär samtidigt att
företagens möjligheter att planera
för framtiden förbättras.
Enligt utskottets mening är den
svenska företagsbeskattningen som
helhet konkurrenskraftig i ett
internationellt perspektiv.
Utbildnings- och kunskapsnivån hos
den svenska arbetskraften är hög
och stiger ytterligare genom de
satsningar på kunskap och kompetens
som regeringen gör i alla delar av
utbildningssystemet. Regeringen
aviserar också i
budgetpropositionen att den i
vårpropositionen 1999 avser att
komma med förslag på hur
kompetensutvecklingen i arbetslivet
skall förbättras. En annan mycket
viktig del i näringsklimatet är att
den inhemska svenska efterfrågan nu
stiger relativt starkt efter en
svag utveckling under i stort sett
hela 1990-talet. Det är speciellt
gynnsamt för de mindre och
hemmamarknadsinriktade företagen.
I den offensiv för uthållig
tillväxt och ökad sysselsättning
som regeringen presenterade i
vårpropositionen 1998 och som nu
upprepas i budgetpropositionen
spelar företagsklimat, företagande
och småföretagande en avgörande
roll. Därför har riksdagen under de
senaste åren beslutat om en rad
förbättringar för företagen och då
framför allt för de mindre
företagen. T.ex. har enskilda
näringsidkare och delägare i
handelsbolag fått regler som är mer
likvärdiga dem som gäller för
aktiebolag. För nystartad enskild
näringsverksamhet har möjlighet att
kvitta underskott i aktiv
näringsverksamhet mot
tjänsteinkomster införts. Dessutom
har en lättnad i ägarbeskattningen
för ägare till onoterade aktiebolag
genomförts. Lättnaden utvidgades
nyligen ytterligare efter förslag i
vårpropositionen.
Arbetsgivaravgifterna har
reducerats för att särskilt gynna
de mindre företagen och den
nybildade AP-fonden har fått
möjligheter att investera i
onoterade aktier för 10 miljarder
kronor. Reglerna för s.k. F-
skattesedel har mjukats upp och
skattetillägg vid periodiseringsfel
i momsredovisningen har lindrats.
Vidare har
reserveringsmöjligheterna för
enskilda näringsidkare och
handelsbolag förstärkts
ytterligare. Den särskilda skatten
på vattenkraft har avskaffats.
Avdragsreglerna för
pensionskostnader, beskattning av
personaloptioner och avdraget för
pensionssparande för enskilda
näringsidkare har förenklats etc.
Utskottet vill också erinra om att
regeringen i budgetpropositionen
anger att småföretagsperspektivet
än mer måste sättas i fokus. Enligt
utskottets mening visar dessutom
den organisatoriska
sammanslagningen av Kommunikations-
, Arbetsmarknads-, Närings- och
Handelsdepartementen och vissa
delar av Inrikesdepartementet till
ett sammanhållet Näringsdepartement
på den betydelse som tillväxt,
expansions- och företagsfrågor har
i regeringens politik.
Det som i motion Fi208 (m) anförs
om tjänstebeskattning och
beskattning av hushållsnära
tjänster behandlas i samband med
utskottets genomgång av motion
Fi211 (fp) liksom i avsnittet 3.2
om skatter. För behandling av
överskottsmålet för de offentliga
finanserna hänvisas till utskottets
text i samband med behandlingen av
Fi209 (kd).
Men hänvisning till vad utskottet
anfört ovan avstyrks motion Fi208
(m) yrkande 1, motion Fi203 (m) och
motion Fi204 (m).
Finansutskottets ställningstagande
till Kristdemokraternas förslag
I Kristdemokraternas motion Fi209
kritiseras regeringen för att
budgetpropositionen saknar förslag
som kan öka tillväxten och
sysselsättningen och bryta Sveriges
färd nedåt i OECD:s välfärdsliga.
För att öka tillväxten krävs enligt
motionen en mängd strukturella
förändringar som förbättrar
ekonomins funktionssätt och
avlägsnar de bromsmekanismer som i
25 år underminerat den svenska
ekonomins konkurrenskraft. I
motionen föreslås stora
skattesänkningar bl.a. genom en
skattereduktion på 50 % för
hushållens köp av tjänster i det
egna hemmet, att grundavdraget i
den kommunala beskattningen höjs
och att arbetsgivaravgifterna sänks
för bl.a. mindre företag.
Företagsklimatet måste förbättras
bl.a. genom att reglerna för
företagande förenklas. Även
Kristdemokraterna kallar
regeringens samarbete med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet för
tillväxtskeptiskt. Motionärerna
anser vidare att budgetsaneringen
varit okänslig och misslyckad ur
ett fördelningsperspektiv. Dessutom
kritiseras regeringen för att
minska arbetslösheten och uppnå en
halvering av arbetslösheten till år
2000 genom att sänka utbudet av
arbetskraft. Motionärerna
kritiserar också målet om 2 %
överskott i de offentliga
finanserna över en konjunkturcykel.
Målet ses främst som ett ideologisk
mål som handlar om att sparandet i
samhället skall ske i den
offentliga sektorn och inte i
hushållen.
I motion Fi207 av Tuve Skånberg
(kd) anförs att den ekonomiska
etiken måste stärkas, bl.a. genom
ett återupplivande av den klassiska
kristna etiken och genom att ett
vårdnadsbidrag införs så att
föräldrarna skall kunna välja en
barnomsorgsform som ger dem mer tid
med barnen.
Utskottet vill angående
budgetkonsolideringens effekter
understryka att det inte fanns
något alternativ till saneringen av
de offentliga finanserna. Den var
nödvändig för att återställa
förtroendet för svensk ekonomi och
få ned de höga räntor som
allvarligt dämpade tillväxtkraften,
inte minst i de mindre och
medelstora företagen. Dessutom kan
man konstatera att om inte
budgetsaneringen varit framgångsrik
hade effekterna på svensk ekonomi
av Asienkrisen och höstens
internationella finansoro varit
betydligt större än vad de hittills
varit. Sveriges motståndskraft mot
oro i omvärlden har ökat betydligt
jämfört med situation vid mitten av
1990-talet.
Analysen i budgetpropositionen
visar dessutom att den svaga
ekonomiska utvecklingen under 1990-
talets första hälft inte har gett
någon dramatisk ökning av klyftorna
i samhället. Dock finns en viss
tendens till ökad spridning under
senare år. Sedan mitten av 1980-
talet har andelen hushåll med låg
ekonomisk standard (under halva
medianinkomsten) ökat. Men det
beror främst på att fler personer
har lägre inkomster på grund av
studier. Om de studerande räknas
bort har inte andelen hushåll med
svag ekonomi ökat speciellt mycket.
Enligt utskottets mening är
resultaten ett gott betyg för den
svenska välfärden och det sociala
trygghetssystemet.
Enligt utskottets mening innebär
målet om ett överskott i de
offentliga finanserna på 2 % av BNP
över en konjunkturcykel ett ansvar
för att omvärldens förtroende för
svensk ekonomi bevaras. Dessutom
innebär målet ett långsiktigt
ansvarstagande för välfärden och
sysselsättningen. Utskottet vill
erinra om att regeringen i
budgetpropositionen föreslår en
skärpning av budgetmålet år 2000,
från 1,5 % av BNP till 2,0 % av
BNP. Anledningen är bl.a. att
Asienkrisen och höstens oro på de
internationella finansmarknaderna
visat att det fortfarande finns en
viss misstro mot den svenska
ekonomiska politiken.
När de offentliga finanserna nu
visar överskott går
saneringspolitiken in i en ny fas.
Nu handlar det om att vårda
framgången och hålla ett stadigt
tag i de offentliga finanserna. Det
finns flera orsaker till varför
finanspolitiken måste vara fortsatt
stram och de offentliga finanserna
visa ett överskott. Mycket tyder på
att den svenska ekonomin står inför
en period av hög tillväxt, även om
den internationella utvecklingen
den senaste tiden har ökat den
kortsiktiga osäkerheten. Finans-
och budgetpolitiken bör därför
inriktas på att skapa en
säkerhetsmarginal. Den buffert som
överskotten ger kan användas för
att aktivt motverka nästa
konjunkturnedgång utan att det
offentliga underskottet växer så
kraftigt att t.ex. räntorna stiger
kraftigt. Överskottet gör att den
höga offentliga skulden kan
amorteras av, vilket minskar
Sveriges känslighet för svängningar
på den internationella
finansmarknaden. En amortering
minskar också bördorna på kommande
generationer. Utan överskott
minskar möjligheterna att i nästa
lågkonjunktur upprätthålla det
sociala skyddsnätet på dagens nivå.
Som utskottet tidigare påpekat blir
också kraven på en resursstark
offentlig sektor större i
framtiden, bl.a. genom att
efterfrågan på vård och omsorg
stiger när antalet äldre blir fler.
Vidare har Sverige i stabilitets-
och tillväxtpakten i EU åtagit sig
att ha ett medelfristigt mål för de
offentliga finanserna som ligger
nära balans eller visar ett
överskott.
Avslutningsvis vill utskottet passa
på att kommentera OECD:s s.k.
köpkraftskorrigerade BNP-statistik
per capita, vanligen kallad OECD:s
välfärdsliga. Sverige har i ligan
halkat ned från en fjärdeplats 1970
till 15:e plats 1997, enligt
Kristdemokraterna.
Enligt utskottets mening bör man
vara mycket försiktig med att dra
alltför långtgående slutsatser av
OECD:s statistik. Den revideras
ofta kraftigt och siffrorna över
den köpkraftskorrigerade
bruttonationalprodukten består av
en omfattande mängd statistik från
ett trettiotal länder. Värdena för
de allra senaste åren erhålls genom
en trendframskrivning av tidigare
beräkningar. Den statistiska
osäkerheten är mycket stor. Enligt
OECD:s riktlinjer för statistiken
bör uppgifterna endast användas som
en indikation på den relativa
utvecklingen mellan länderna.
Kvaliteten på statistiken tillåter
inte en strikt rangordning av de
länder som ingår. De slutsatser som
kan dras är att en viss grupp av
länder ligger högre än en annan
grupp länder som i sin tur ligger
högre än en tredje grupp av länder
etc.
Utskottet kan ändå konstatera att
Sverige tappat i relativ position
under de närmare 30 år, från
1970-1997, som OECD beräknat OECD-
ländernas köpkraftskorrigerade
tillväxt. Nedgången har dock inte
varit jämn, utan nedgången var
särskilt kraftig från mitten av
1975 och några år framåt och i
början av 1990-talet. Den största
nedgången kom i början av 1990-
talet då Sveriges BNP föll
samtidigt som flera andra länder
fortsatte att ha en positiv
tillväxt. Utskottet vill erinra om
att en hög ekonomisk tillväxt är en
viktig del av regeringens
ekonomiska politik. Det bör i
sammanhanget också tilläggas att
tillväxten skall vara ekologiskt
hållbar.
Utskottet vill dessutom erinra om
att det finns andra undersökningar
som kan komplettera OECD:s mått. En
sådan undersökning är den rapport
om utvecklingsnivån i världen som
FN:s utvecklings- och
biståndsorgan, UNDP, publicerar
varje år. Även om den statistiska
osäkerheten också är hög i de mått
UNDP tar fram, får Sverige i 1998
års rapport högsta betyg när det
gäller bedömningen av i vilket land
fattigdomen är lägst. Sverige
hamnar även i topp när det handlar
om jämställdheten i samhället. I
UNDP:s generella mått över
utvecklingsnivån i länderna
placerar sig Sverige på en tionde
plats, efter en tredjeplats i
början av 1990-talet.
Utvecklingsnivån mäts genom en
sammanvägning av tre indikatorer -
förväntad livslängd hos nyfödda,
utbildningsnivå i form av
läskunnighet hos vuxna och andelen
inskrivna på grundskole-, gymnasie-
och eftergymnasial nivå samt den
köpkraftskorrigerade
bruttonationalprodukten per capita.
När det gäller skattesänkningar för
hushållstjänster hänvisas till
utskottets ställningstagande i
samband med behandlingen av motion
Fi211 (fp) och till avsnittet 3.2
om skatter. I frågor om
företagsklimat, strukturfrågor och
småföretagsfrågor hänvisas till
ställningstagandena i samband med
behandlingen av motion Fi208 (m).
Med anledning av vad som anförts
ovan avstyrker utskottet motion
Fi209 (kd) yrkandena 1 och 10 och
motion Fi207 (kd).
Finansutskottets ställningstagande
till Centerpartiets förslag
I Centerpartiets motion Fi210
framhålls att utgångsläget för den
svenska ekonomin är gott.
Saneringen av statsfinanserna, i
vilken Centerpartiet deltog, gör
att budgeten nu visar överskott.
Sverige har dock fortfarande
strukturella brister. Trots att
arbetslösheten är hög finns
arbetskraftsbrist på flera områden.
Lönebildningen fungerar dåligt.
Skattetrycket är ett av världens
högsta och statsskulden är
fortfarande hög. Enligt motionen
måste skatter och avgifter på
arbete sänkas och företagsklimatet
måste förbättras för att öka
tillväxten i ekonomin. Dessutom
måste arbetsmarknadspolitiken
förbättras, bl.a. genom att
kvalitet ersätter kvantitet och
genom att resurserna inom
arbetsmarknadspolitiken
decentraliseras. Centerpartiet vill
också att en utredning tillsätts om
hur olika ersättningssystem till
den arbetslöse samverkar.
Utgångspunkten bör vara att arbete
alltid måste löna sig och att
incitamenten att ta arbete eller
utbilda sig ut ur arbetslösheten
måste bli starkare. Vidare bör
lönebildningen förbättras genom att
medlingsinstitutet förstärks.
Motionärerna föreslår också sänkta
inkomstskatter genom ett höjt
grundavdrag. För att öka antalet
arbetstillfällen i tjänstesektorn
föreslås en skattesubvention på 50
% på hushållstjänster som utförs i
hemmet, ett s.k. RUT-avdrag.
Enligt utskottets mening finns det
anledning att i den stigande
konjunkturen begränsa antalet
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för att minska vakanstiderna för
lediga platser och minska riskerna
för flaskhalsar på arbetsmarknaden
genom att öka kvaliteten på t.ex.
de utbildningsåtgärder som vidtas.
Utskottet konstaterar också att
antalet personer som deltar i
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
minskar med ca 20 000 mellan 1997
och 1998, främst till följd av att
antalet platser inom
arbetslivsutveckling och
arbetsplatsintroduktion minskat. I
budgetpropositionen har regeringen
reviderat ned volymen på antalet
personer i åtgärder under 1998,
från 179 000 i vårpropositionen
till 165 000. Utskottet noterar att
regeringen i sina prognoser räknar
med att volymen ligger kvar på 165
000 under 1999 och 2000 för att
sjunka till 150 000 år 2001. I
budgetpropositionen anger
regeringen vidare att den pågående
omställningen från höga volymer av
åtgärder till mer
tillväxtbefrämjande åtgärder
ytterligare bör påskyndas.
Enligt utskottets mening måste det
alltid vara mer lönande att jobba
än att vara arbetslös. Utskottet
delar därför regeringens
uppfattning i budgetpropositionen
att de marginaleffekter som
uppkommer när en person går från
arbetslöshet till jobb bör
reduceras.
När det gäller frågan om ökad
decentralisering av resurserna inom
arbetsmarknadspolitiken vill
utskottet erinra om att det i fjol
bedrevs försöksverksamhet med en
friare användning av
arbetsmarknadspolitiska medel i 29
kommuner och kommundelar. Viss
utvidgning har beslutats för 1998.
Erfarenheterna är hittills relativt
goda, men utskottet anser att det
behövs ytterligare kunskaper om
effekterna innan en utvidgning av
antalet försöksområden kan
genomföras.
Utskottet delar motionärernas
uppfattning att det är av avgörande
vikt ur tillväxt- och
sysselsättningssynpunkt att
lönebildningen fungerar väl och att
den totala svenska
lönekostnadsutvecklingen begränsas
till vad som gäller i våra
viktigaste konkurrentländer. Höga
löneökningar leder framför allt
till ökade rationaliseringar i
företagen, vilket dämpar
sysselsättningen. Klarar inte
företagen av att rationalisera i
samma takt som reallönerna stiger
sjunker vinstmarginalerna, vilket
också påverkar sysselsättningen
negativt.
Enligt utskottets mening tyder de
avtal som slutits under 1998 på att
arbetsmarknadens parter börjat
anpassa löneavtalen till omvärlden
och det låga inflationstryck som
råder i den svenska ekonomin.
Dessutom har det på vissa
avtalsområden skett relativt stora
förändringar i
förhandlingsordningen jämfört med
förra avtalsrörelsen 1995. De
samtal om tillväxtavtal som pågår
mellan arbetsmarknadens parter
måste i detta sammanhang betecknas
som positiva.
Med utgångspunkt från årets
avtalsrörelse räknar regeringen i
budgetpropositionen med att de
totala lönekostnaderna, inklusive
löneglidning, stiger med 3,3 %
1998, 2,9 % 1999, 3,2 % 2000 och
3,0 % år 2001. Det kan jämföras med
en lönekostnadsökning under förra
avtalsperioden 1995-1997 på i
genomsnitt 4,6 % per år. Den
största osäkerheten ligger enligt
utskottets mening i utvecklingen av
löneglidningen. Regeringen anger
den till 0,5 % per år, vilket är
ett sammanvägt genomsnitt av de
bedömningar som parterna eller de
oberoende medlarna gjort. Utskottet
konstaterar att detta historiskt
sett är en mycket låg löneglidning.
Enligt utskottets mening är det
ännu för tidigt att avgöra om de
förändringar som skett är
långsiktigt hållbara. En central
fråga i sammanhanget är om de
framsteg som gjorts även är giltiga
i ett läge där arbetslösheten är
betydligt lägre än vad den är i
dagsläget. Vad gäller åtgärder inom
lönebildningens område vill
utskottet avvakta resultatet av den
utredning som har till uppgift att
se över t.ex. medlingsfunktionen
samt utvärdera andra förslag till
förändringar. Utredningen
presenterade ett delbetänkande i
slutet av november 1997 och ett
slutbetänkande skall presenteras
den sista november 1998.
Med anledning av vad som i motion
Fi210 (c) sägs om företagsklimat
och strukturåtgärder hänvisas till
utskottets behandling av motion
Fi208 (m). När det gäller
tjänstebeskattningen hänvisas till
behandlingen av motion Fi211 (fp)
och till avsnitt 3.2 om skatter.
Med anledning av vad som anförts
ovan avstyrks motion Fi210 (c)
yrkande 1.
Finansutskottets ställningstagande
till Folkpartiet liberalernas
förslag
I motion Fi211 (fp) framhålls att
de grundläggande förutsättningarna
för produktion, investeringar,
företagande och arbete i Sverige
inte är tillräckligt goda för att
en uthållig hög svensk tillväxt
skall vara säkrad. Det behövs
enligt motionärerna en ny kurs för
den ekonomiska politiken, ett
tillväxtprogram som gör Sverige
till ett attraktivt land att
investera i. Skatter som är
skadliga för företagandet måste
sänkas och riskkapitalförsörjningen
bli bättre. Regler och lagstiftning
som omger företagandet måste
förenklas. Arbetsmarknadslagarna
måste moderniseras och
lönebildningen förbättras genom
bl.a. att avgifterna till a-
kassorna tillåts variera inom olika
områden med avseende på löneläge
och arbetslöshet. Motionärerna
föreslår inför skattesamtalen med
regeringen en skattereform i fyra
steg om totalt 65 miljarder kronor.
Därutöver har Folkpartiet
tillsammans med Moderata
samlingspartiet och
Kristdemokraterna föreslagit en
modell för skattelättnader för
hushållstjänster. Vidare kritiseras
målet om en halvering av den öppna
arbetslösheten, som enligt
motionärerna enbart lett till att
människor förts bort från
arbetsmarknaden.
När det gäller målet om en
halvering av den öppna
arbetslösheten vill utskottet till
att börja med konstatera att läget
på den svenska arbetsmarknaden
förbättrats avsevärt under det
senaste året. Under de tre första
kvartalen i år minskade
arbetslösheten med i genomsnitt 71
000 personer jämfört med samma
period i fjol, enligt statistiska
centralbyråns
arbetskraftsundersökningar per
kvartal. Andelen arbetslösa sjönk
med nästan 2 procentenheter från
8,5 % till 6,8 %. Antalet
sysselsatta var under samma period
i genomsnitt 45 000 högre jämfört
med i fjol. Den stigande inhemska
efterfrågan i den svenska ekonomin
och det ökade antalet nyanmälda
lediga platser indikerar också att
sysselsättningen stiger ytterligare
framöver, även om den svagare
internationella konjunkturen ökat
osäkerheten. Utskottet delar dock
uppfattningen i
arbetsmarknadsutskottets yttrande
(bilaga 4 till protokoll 1998/99:4)
att det kraftigt ökade antalet
varsel om uppsägningar under
oktober 1998 är ett oroande tecken.
Men enligt finansutskottets mening
går det inte att dra några
slutsatser av en månads statistik.
Dessutom ligger antalet varsel
hittills i år, inklusive
okotobersiffran, kraftigt under
nivån samma tid i fjol.
Utskottet instämmer i att en del av
nedgången i den öppna
arbetslösheten beror på att
arbetskraftsutbudet minskar genom
t.ex. det höga deltagandet i
Kunskapslyftet. Utskottet vill
däremot bestämt avvisa att det
handlar om en förvrängning av
statistiken. Tvärtom är
satsningarna på utbildning, kunskap
och kompetens mycket viktiga för
att långsiktigt höja den svenska
sysselsättningen. Sveriges framtid
ligger i mångt och mycket i att vi
har en kvalificerad arbetskraft med
god utbildning och hög kompetens.
En hög utbildningsnivå är en
förutsättning för att Sverige som
land skall kunna tillverka
konkurrenskraftiga varor och
tjänster. Dessutom kan konstateras
att det inom vissa branscher, typ
IT-branschen, råder brist på
kvalificerad arbetskraft. Det är
utifrån detta perspektiv som
regeringens stora satsningar på
skola och utbildning under de
senaste åren skall ses. De personer
som deltar i t.ex. Kunskapslyftet
blir bättre rustade för de krav som
dagens arbetsmarknad och
globaliserade värld ställer.
Utskottet vill i detta sammanhang
också nämna att regeringen i
budgetpropositionen kompletterar
målet om en öppen arbetslöshet år
2000 på 4 % med ett
sysselsättningsmål. Målet innebär
att andelen reguljärt sysselsatta
av befolkningen mellan 20 och 64 år
skall öka från 74 % 1997 till 80 %
år 2004. Detta motsvarar ungefär
375 000 nya arbetstillfällen under
sju år, eller i genomsnitt 55 000
nya arbetstillfällen per år.
Utskottet behandlar frågan om
sysselsättningsmål mer utförligt i
avsnitt 1.4.
När det gäller skattesänkningar och
särskilda satsningar inom
tjänstesektorn vill utskottet
avvakta den beredning som pågår i
Regeringskansliet av den s.k.
Tjänstebeskattningsutredningens
betänkande. Utskottet vill också
avvakta med ställningstagande i
frågan med anledning av de
överläggningar om skattepolitikens
framtida inriktning som regeringen
inbjudit samtliga riksdagspartier
till. När det gäller skattesamtalen
vill utskottet på nytt upprepa att
förutsättningarna är att eventuella
skatteförändringar inte får
äventyra de starka statsfinanserna
eller resurserna till skolan,
vården och omsorgen. Samt att
eventuella åtgärder utformas på ett
fördelningspolitiskt rättvist sätt.
I frågor om investeringsklimat och
företagande hänvisar utskottet till
behandlingen av motion Fi208 (m).
Vad gäller lönebildningen hänvisas
till utskottets ställningstagande i
samband med behandlingen av motion
Fi210 (c).
Med anledning av vad som anförts
ovan avstyrker utskottet motion
Fi211 (fp) yrkande 1.
1.4 Sysselsättningsmålet
Motionerna
I motion Fi208 (m) anser
motionärerna att ett
sysselsättningsmål är bättre än ett
arbetslöshetsmål. Det mål som
föreslås i budgetpropositionen är
dock inte problemfritt. Benämningen
antyder att människor till varje
pris skall sättas i arbete.
Dessutom sägs ingenting om var
sysselsättningen skall ske och i
vilken utsträckning. Enligt
motionärerna kan man misstänka att
regeringen avser att uppfylla målet
genom en massiv expansion av den
offentliga sektorn.
I motion Fi209 (kd) framhålls att
mål måste kunna följas upp och
utvärderas. Motionärerna anser att
det är beklagligt att regeringen
återigen väljer att sätta slutåret
för sitt mål till mitten av nästa
mandatperiod. Därmed kan inte målet
utvärderas i samband med ordinarie
riksdagsval. Riksdagen borde i
stället besluta om ett
sysselsättningsmål i enlighet med
det som jobballiansen förslagit -
minst 300 000 nya arbetstillfällen
netto under den innevarande
mandatperioden, dvs. fram till år
2002. Det målet innebär omkring 60
000 nya arbetstillfällen per år och
kan utvärderas i nästa ordinarie
val. Resonemang av liknande
innebörd förekommer i motion A257
(kd). Motionärerna i motion A257
kritiserar också regeringen för
målet om en halvering av den öppna
arbetslösheten till år 2000, som
fokuserar på arbetslösheten i
stället för sysselsättningen.
Dessutom är det ingen oberoende
instans som tror att målet
uppfylls.
I motion Fi211 (fp) anser
motionärerna att det är hög tid att
regeringen sätter fokus på
sysselsättningen. Det långa
tidsperspektivet i
sysselsättningsmålet innebär
emellertid att målet blir svårt att
följa upp och utvärdera. I stället
borde målet för sysselsättningen
vara 300 000 nya jobb under
mandatperioden.
Finansutskottets ställningstagande
I budgetpropositionen föreslår
regeringen att ett
sysselsättningsmål införs. Målet är
formulerat som att andelen
sysselsatta av befolkningen mellan
20 och 64 år skall öka från 74 %
1997 till 80 % 2004. Det betyder
att omkring 375 000 nya
arbetstillfällen behöver tillkomma
netto under de närmaste sju åren,
vilket motsvarar omkring 55 000 nya
arbetstillfällen per år. Regeringen
anger i finansplanen och i bilaga 4
att ökningen av sysselsättningen
skall komma både kvinnor och män
till del samt att huvuddelen av
arbetstillfällena skall komma i den
privata sektorn.
Sysselsättningsmålet föreslås i
överenskommelse med Vänsterpartiet
och Miljöpartiet.
Utskottet välkomnar att
arbetslöshetsmålet om en halverad
öppen arbetslöshet till år 2000 nu
kompletteras med ett konkret
sysselsättningsmål. Enligt
utskottets mening har Sverige under
de senaste åren haft goda
erfarenheter av att precisera och
kvantifiera mål för den ekonomiska
politiken. Målen har fått ett stort
genomslag och har haft en stor
betydelse vid utformningen av den
ekonomiska politiken. Två mål som
starkt bidragit till den snabba och
framgångsrika saneringen av
statsfinanserna och den positiva
ränteutvecklingen är målen för
inflationen och för de offentliga
finanserna. Enligt utskottets
bedömning kommer det
sysselsättningsmål som föreslås i
budgetpropositionen att få samma
positiva betydelse för den
ekonomiska politiken.
Det nya sysselsättningsmålet
innebär en höjning av
ambitionsnivån inom
sysselsättningspolitiken och bidrar
till att den ekonomiska politiken
får en mer långsiktig inriktning.
En hög sysselsättning är på många
sätt avgörande för samhällets
utveckling. Om en så stor del av
befolkningen som möjligt är
sysselsatt i reguljärt arbete ökar
tillväxten, inkomstfördelningen
blir jämnare och samhället mer
jämställt. En hög sysselsättning är
också avgörande för välfärdens
utveckling och finansieringen av de
offentliga verksamheterna. En låg
andel sysselsatta och en hög
arbetslöshet medför stora kostnader
för både samhället och enskilda
personer. Arbetslöshet innebär att
tillgängliga resurser är
outnyttjade. Det är också en
kostnad för den offentliga sektorn
genom att skattebaserna utvecklas
mindre gynnsamt än vid en hög
sysselsättning, samtidigt som
utgifterna för olika typer av
arbetsmarknadsrelaterade bidrag och
transfereringar blir högre.
När fler kan försörja sig genom
reguljärt arbete minskar trycket på
de offentliga försäkringssystemen
och de offentliga finanserna
stärks. Utskottet delar regeringens
uppfattning i budgetpropositionen
att en återgång till den
sysselsättningsgrad som rådde före
den ekonomiska överhettningen i
slutet av 1980-talet är en viktig
förutsättning för att garantera ett
växande och stabilt välfärdssystem.
Utskottet vill därför erinra om att
sysselsättningsmålet är intimt
sammankopplat med ett mål för
utvecklingen av sociala
ersättningar och bidrag. Målet på
denna punkt är att antalet personer
vars försörjning utgörs av
ersättning vid ohälsa,
arbetslöshet, deltagande i
arbetsmarknadsåtgärder och
socialbidrag skall minska från
drygt 1 miljon personer 1997 till
0,8 miljoner personer år 2004 till
följd av en stigande
sysselsättning. Siffrorna är
uttryckta i helår.
Helårsförsörjningen av bidrag och
sociala ersättningar skall alltså
minska med ca 240 000 personer
under perioden 1997-2004, eller med
ca 35 000 personer per år. För att
garantera en uppföljning av
utvecklingen på detta område kommer
regeringen att ge Statistiska
centralbyrån (SCB) i uppgift att
löpande producera statistik över
antalet personer som försörjs genom
sociala ersättningar och bidrag.
De kriterier som används i
budgetpropositionen för att
definiera sysselsättningsmålet
skiljer sig i två avseenden från de
kriterier som normalt används i
definitionen av sysselsatta i SCB:s
arbetskraftsundersökning (AKU). För
det första anges att
sysselsättningsmålet skall omfatta
personer mellan 20 och 64 år. I AKU
omfattas statistiken normalt av
personer mellan 16 och 64 år. För
det andra anger
arbetsmarknadsutskottet i sitt
yttrande till finansutskottet
(protokoll 1998/99:4) att
Regeringskansliet under hand
meddelat att avsikten är att
sysselsättningsmålet skall vara
antalet sysselsatta exklusive
personer som deltar i
konjunkturberoende åtgärder. Detta
framgår också av bilaga 4 i
budgetpropositionen. I AKU
klassificeras personer som deltar i
vissa typer av konjunkturberoende
åtgärder som sysselsatta.
Enligt utskottets mening är det av
stor vikt att mål inom den
ekonomiska politiken formuleras på
ett sådant sätt att de löpande kan
granskas och följas upp. En sådan
genomlysning bidrar i hög grad till
uppfyllelsen av målet. Eftersom
definitionen av
sysselsättningsmålet i
budgetpropositionen skiljer sig
något från den normala AKU-
statistiken utgår utskottet från
att regeringen ger SCB i uppgift
att ta fram och löpande publicera
statistik över utvecklingen av
antalet sysselsatta enligt den
definition som gäller för
sysselsättningsmålet. Förslagsvis
bör en sådan statistik, om det är
möjligt, publiceras med samma
periodicitet som den nuvarande AKU-
statistiken.
I motionerna framförs kritik mot
att slutåret för
sysselsättningsmålet är satt till
år 2004, dvs. vid mitten av nästa
mandatperiod. Det försvårar
uppföljningen av målet och
möjligheterna till utvärdering av
målet i ordinarie riksdagsval,
enligt motionärerna.
Enligt utskottets mening krävs en
relativt lång tidshorisont för att
åtgärder som vidtas under de
närmaste åren skall hinna få
genomslag i ekonomin och på
arbetsmarknaden. Tidpunkten år 2004
är utifrån dessa synpunkter väl
vald.
När det gäller kritik mot målet om
en halvering av den öppna
arbetslösheten till år 2000
hänvisar utskottet till utskottets
ställningstagande i samband med
behandlingen av motion Fi211 (fp) i
avsnitt 1.3.
Med anledning av vad som sagts ovan
avstyrker utskottet motion Fi208
(m) yrkande 2, motion Fi209 (kd)
yrkande 9, motion Fi211 (fp)
yrkande 2 och motion A257 (kd)
yrkande 2.
1.5 Den ekonomiska och monetära
unionen
1.5.1 Formerna för beslutsfattande
om Sveriges framtida deltagande i
valutaunionen
Motionerna
I motion Fi216 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) framhålls att ett beslut
om att Sverige skall vara med i EMU
är så historiskt betydelsefullt att
det måste bygga på en
folkomröstning. Motionärerna ser
helst att en folkomröstning äger
rum i samband med valet till EU-
parlamentet 1999.
I motion U509 av Holger Gustafsson
m.fl. (kd) framhålls att det krävs
en strukturell reformering av den
svenska ekonomin om Sverige utan
skadeverkningar skall kunna ansluta
sig till EMU. Motionärerna stöder
riksdagens beslut att Sverige inte
skall delta i EMU:s tredje fas den
1 januari 1999. Om
riksdagsmajoriteten ändrar
uppfattning i EMU-frågan skall
svenska folket få möjlighet att
säga sin mening. Det bör ske genom
allmänt val eller folkomröstning.
En eventuell folkomröstning bör
utgå från klara alternativ som inte
kan uppfattas som manipulativa.
I motion Fi210 (c) framhålls att
Centerpartiet är tillfreds med
riksdagens beslut att Sverige "...
inte bör införa Europeiska unionens
gemensamma valuta euron då den
tredje etappen av den ekonomiska
och monetära unionen (EMU) inleds".
Om en riksdagsmajoritet avser att
ändra detta beslut skall frågan
avgöras av medborgarna. En
folkomröstning om svenskt
deltagande bör avhållas först sedan
konsekvenserna av EMU blivit
möjliga att bedöma. Därmed framstår
enligt motionärerna valdagen 2002
som första möjliga och lämpliga
tidpunkt för en folkomröstning.
I motion Fi215 av Karl-Göran
Biörsmark m.fl. (fp) menar
motionärerna att Sverige inför
Sveriges ordförandeskap i EU 2001
bör bryta den passiva hållningen i
EMU-frågan. Därför bör Sverige
ansöka om medlemskap före den 1
januari 2001. En sådan ansökan
kräver en folklig förankring. En
folkomröstning bör därför hållas
senast under sista halvåret år
2000. I motion U507 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) framförs
förslag med ungefär samma innebörd
som i motion Fi215.
I motion Fi201 av Birger Schlaug
m.fl. (mp) framhålls att EMU-frågan
är av så stor betydelse att ett
beslut om svenskt inträde i EMU:s
tredje fas måste föregås av en
folkomröstning.
Finansutskottets ställningstagande
I utskottets betänkande
1997/98:FiU9 om Sverige och den
ekonomiska och monetära unionen
fastslog utskottet att Sverige inte
bör införa EU:s gemensamma valuta
euron när den tredje etappen av EMU
inleds den 1 januari 1999.
Utskottet framhöll vidare att
Sverige bör hålla största möjliga
handlingsfrihet och
handlingsberedskap inför ett
eventuellt framtida deltagande i
valutaunionen.
När det gäller frågan om
folkomröstning anförde utskottet
att om det efter den 1 januari 1999
bedöms lämpligt att Sverige deltar
i valutaunionen skall frågan
underställas svenska folket för
prövning. Vidare menade utskottet
att det är önskvärt att en sådan
prövning sker i allmänt val, men
att det inte kan uteslutas att det
i stället kan ske genom ett
extraval eller en folkomröstning.
Därefter ankommer det på riksdagen
att fatta slutligt beslut.
Utskottet har i avgivna yttranden
under förra riksmötet ( FiU1y och
FiU3y) inte sett någon anledning
att ändra uppfattning i frågan.
Inte heller nu ser utskottet någon
anledning till omprövning.
Med det ovan anförda avstyrker
utskottet motionerna Fi201 (mp),
Fi210 (c) yrkande 31, Fi215 (fp),
Fi216 (v) yrkandena 1 och 2, U507
(fp) yrkande 3 och U509 (kd)
yrkande 7.
1.5.2 Analyser av eurons effekter
och information till allmänheten om
konsekvenserna av ett deltagande i
valutaunionen
Motionerna
I motion Fi216 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) menar motionärerna att
ett beslut om Sverige skall vara
med i EMU bör föregås av en bred
informationskampanj som opartiskt
beskriver fakta. I kampanjen bör
anhängare och motståndare till ett
svenskt EMU-medlemskap ges lika
förutsättningar att nå ut med sina
värderingar.
I motion Fi905 av Sven Bergström
och Birgitta Sellén (c) framhåller
motionärerna att det med tanke på
den slagsida som tidigare EU-
information haft är angeläget att
säkra en mer objektiv informations-
och studiekampanj om EMU. Därför
bör riksdagen redan nu slå fast att
anslagen till information även
skall gälla information som tydligt
lyfter fram riskerna med EMU-
projektet.
I motion N275 av Agne Hansson m.fl.
(c) framhålls att
konsekvensanalyserna av euron
hittills mest handlat om effekterna
på länder som helhet. Dessa ger
inga besked om vilka nya krav som
ställs på regionalpolitikens medel
i en situation där euron införts i
vårt närområde eller om den skulle
införas i Sverige. Därför behövs
det enligt motionärerna en analys
av eurons regionalpolitiska
konsekvenser som kan användas i
informationen och folkbildningen
runt EMU och euron.
Finansutskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är det
mycket viktigt att
informationskampanjen om den
ekonomiska och monetära unionen och
dess konsekvenser är bred samt att
den information som distribueras är
allsidig och att den sammantaget är
opartisk.
Folkbildningsorganisationerna bör
få en stor roll i kampanjen.
Regeringen anger också i
budgetpropositionen att
informations- och
folkbildningsarbetet om den
ekonomiska och monetära unionen
skall vara vittomfattande och
opartiskt.
Utskottet vill i anslutning till
detta erinra om att regeringen i
april 1998 beslutade om en ny
förordning (1998:173) om
projektbidrag för informations- och
kunskapshöjande insatser om EU.
Genom förordningen ges ideella
organisationer och stiftelser
möjlighet att söka projektbidrag.
Projekt som kan komma i fråga för
bidrag skall vara av
folkbildningskaraktär och ha god
spridning. Vilken inställning till
EU den organisation som söker
bidrag har är dock inte avgörande
för utdelning av projektbidrag.
Projektbidragen kan även ansökas
för information om den ekonomiska
och monetära unionen.
Valutaunionens konsekvenser på
regioner inom ett land och vilka
krav det kan ställa på
regionalpolitiken och de
regionalpolitiska resurserna i EU
och inom respektive land är enligt
utskottets mening en viktig fråga.
Utskottet utgår därför i från att
regeringen i sin fortsatta
beredning av den ekonomiska
politiken också beaktar eurons
regionala konsekvenser.
Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motion Fi216
(v) yrkande 3, motion Fi905 (c) och
motion N275 (c) yrkande 3.
1.5.3 Mellanstatligt samarbete för
ökad sysselsättning
Motionen
I motion Fi216 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) framhålls att en uthållig
tillväxt i ekonomin förutsätter en
finanspolitisk beredskap för att
möta konjunktursvängningar på både
nationell och mellanstatlig nivå.
Enligt motionärerna finns goda
förutsättningar för ett
mellanstatligt samarbete i Europa
med syfte att skapa fler jobb och
en socialt progressiv politik.
Reglerna för den ekonomiska och
monetära unionen utgör dock ett
hinder för tillväxt och försvårar
möjligheterna till samarbete för
nya arbetstillfällen i Europa. En
samordnad finanspolitisk expansion
motsvarande 1 % av BNP skulle ge
betydande tillväxt- och
sysselsättningseffekter. Fördelen
med ett mellanstatligt samarbete i
Europa är att man undviker de stora
läckage som annars drabbar mindre
och utrikeshandelsberoende länder.
Regeringen bör enligt motionärerna
få i uppdrag att utarbeta förslag
till hur ett mellanstatligt
finanspolitiskt samarbete för att
öka sysselsättningen och motverka
arbetslösheten skulle kunna
genomföras. Det behövs
överenskommelser om att gemensamt
driva en mer expansiv finanspolitik
samt om att penningpolitiken skall
underordnas den samlade ekonomiska
politiken. I de olika staterna
skall då budgetmål - av den typ som
präglar stabilitetspakten eller av
den typ som finns i
budgetpropositionen - vara
underordnade sysselsättningsmålet.
I motion N336 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) framhålls att det också
måste etableras ett mellanstatligt
samarbete i Europa med målet att
upphöra med osund skattekonkurrens,
undvika fientlig
devalveringspolitik och i stället
mobilisera för en finanspolitisk
expansion i syfte att öka
sysselsättningen och minska
arbetslösheten i hela Europa.
Finansutskottets ställningstagande
Europapolitiken är, enligt
utskottets mening, ett mycket
centralt avsnitt i regeringens
framtidspolitik. Utgångspunkten för
politiken är att i samarbete med
övriga EU-länder verka för en
inriktning av EU:s ekonomiska
politik som gynnar sysselsättning
och välfärd, ökar tillväxten och
stärker EU-ländernas
konkurrenskraft och utvecklar
frihandeln. Enligt utskottets
mening är också de politiska
förutsättningarna för gemensamma
insatser nu bättre än någonsin.
Utskottet vill samtidigt erinra om
att EU:s samarbete på det
ekonomiska området har varit ett
viktigt stöd i de senaste årens
sanering av den svenska ekonomin.
Fokuseringen på stabila offentliga
finanser och prisstabilitet har
bidragit till Sveriges starka
offentliga finanser, de låga
räntorna och den låga inflationen.
Därmed har en god grund lagts för
uthållig tillväxt och ökad
sysselsättning under de kommande
åren.
För svensk del innebär också
införandet av en särskild avdelning
om sysselsättningen i
Amsterdamfördraget en mycket
välkommen utveckling. Den innebär
att kampen mot arbetslösheten har
förts upp som högsta politiska
prioritet i EU-samarbetet. Vid
Europeiska rådets möte i Luxemburg
i november 1997 antogs riktlinjer
för sysselsättningen 1998. Dessa
faställdes av rådet i december
samma år och medlemsstaterna
uppmanades att under 1998 lägga
fram en första nationell
handlingsplan för sysselsättningen
i enlighet med riktlinjerna.
Sveriges handlingsplan
presenterades i vårpropositionen
1998, bilaga 4. Riktlinjerna är 19
till antalet och är indelade i fyra
huvudområden: att förbättra
anställbarheten, att förbättra
företagande, att förbättra
företagens och de anställdas
anpassningsförmåga och att stärka
jämställdhetspolitiken. Trots den
mycket korta tidsfristen har
samtliga medlemsstater under våren
1998 utarbetat, antagit och lämnat
in sina nationella handlingsplaner
för sysselsättningen. Enligt
utskottets mening visar detta på
att det finns en stark politisk
vilja att göra framsteg när det
gäller kampen att öka
sysselsättningen och minska
arbetslösheten i Europa.
Enligt utskottets mening bör
Sverige nu verka för att
handlingsplanerna omsätts i
politiskt handlande och att det
införs en verksam uppföljning och
övervakning. Regeringen anger också
i budgetpropositionen att
regeringen avser att arbeta för att
riktlinjerna för
sysselsättningspolitiken och dess
övervakning ges samma vikt som
motsvarande instrument på det
ekonomiska och monetära området.
Utskottet delar bedömningen i
motion N336 av Gudrun Schyman m.fl.
att internationaliseringen ställer
ökade krav på skattepolitiken. Med
en ökad internationalisering blir
det allt svårare att beskatta
skattebaser som är lättrörliga.
Sverige verkar därför inom EU för
att få till stånd minimiregler vid
beskattning av framför allt kapital
och energi. Inget land tjänar på
att alla länder försöker bjuda
under varandra för att locka till
sig skattebaser. En viktig
utgångspunkt för svensk del är dock
att direktiven fortfarande skall ge
varje land möjlighet att besluta om
sina egna ambitioner inom
välfärdspolitiken och därmed vilka
skatter som skall tas ut.
Med anledning av vad som anförts
ovan avstyrker utskottet motionerna
Fi216 (v) yrkande 4 och N336 (v)
yrkande 1.
2 Budgetpolitikens inriktning och
utgiftstak för staten
2.1 Utformningen av utskottets
förslag till rambeslut
Enligt riksdagsordningen (5 kap. 12
§) skall riksdagen i ett och samma
beslut fastställa ramarna för de
olika utgiftsområdena och en
beräkning av statsbudgetens
inkomster. Av detta följer att i
beslutet ingår också att ta
ställning till hur stora
förändringar som kommer att ske av
anslagsbehållningarna under året.
Vidare ingår att ta ställning till
vilka förändringar som skall göras
av olika skatte- och avgiftsregler
och beräkna effekterna av dessa
inkomstförslag. Utifrån de regler
som kommer att gälla under nästa år
görs en beräkning av hur stora
inkomsterna på statsbudgeten blir.
För att kunna beräkna
upplåningsbehovet görs också en
bedömning av hur nettot av
myndigheternas m.fl. in- och
utlåning i Riksgäldskontoret
utvecklas under budgetåret. Genom
att riksdagen tar ställning till
dessa storheter framkommer
budgetsaldot som en restpost, och
detta saldo visar statens
amorteringar/upplåningsbehov under
året.
Beslutsordningen innebär alltså att
riksdagen tar ställning till alla
dessa poster genom ett beslut.
Mot denna bakgrund har utskottet i
en beslutspunkt sammanfört alla
förslag som avser utgiftsramar m.m.
och beräkningen av statsbudgetens
inkomster.
Följande yrkanden i propositionen
behandlas i detta sammanhang:
· yrkande 3 om utgiftstak för
staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för åren 1999-2001,
·
· yrkande 5 om reviderad
beräkning av de offentliga
utgifterna för åren 1999-2001,
·
· yrkande 7 om beräkning av
förändringarna av myndigheternas
m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret samt beräkningen
av överföring av medel från AP-
fonden för 1999,
·
· yrkande 8 om beräkning av
statsbudgetens inkomster 1999,
·
· yrkande 9 om fördelning av
utgifterna på utgiftsområden 1999,
·
· yrkande 10 om beräkningen
av förändringarna av
anslagsbehållningarna 1999 och
·
· yrkandena 30-32 om
lagförslag som avser skattefrågor
med budgeteffekt 1999.
·
Partimotionernas yrkanden avseende
motsvarande punkter behandlas också
i detta sammanhang, och ställning
tas således även till dessa samlat
i ett beslut.
Motiven till utskottets
ställningstagande redovisas på de
efterföljande sidorna under
rubriken 2.4 Budgetpolitikens
inriktning efter det att utskottet
först behandlat 2.2
Budgetutvecklingen och 2.3 Mål för
budgetpolitiken. Utskottet tar i
detta sammanhang ställning till
motionernas olika budgetförslag
parti för parti och bedömer därvid
förslagens samlade effekter under
rubriken 2.4.3 Finansutskottets
sammanfattande bedömning av
budgetförslagen.
I detta avsnitt behandlar utskottet
den samlade nivån för
statsutgifterna som den kommer till
uttryck i utgiftstaket. Utskottet
tar också ställning till vilka
ramar som skall gälla för de olika
utgiftsområdena när riksdagen i
andra steget av budgetprocessen
fördelar utgifterna på anslagen.
I två avsnitt behandlar utskottet
de förslag som gäller 2.9
Anslagsbehållningar och 2.10
Myndigheternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret.
Därefter redovisar utskottet sitt
ställningstagande mer i detalj vad
gäller olika inkomstförslag
(avsnitt 3) och de olika
utgiftsområdena (avsnitt 4.1).
I avsnitt 3 Inkomster behandlar
utskottet olika inkomstförslag.
Avsnittet är disponerat på följande
sätt. Under rubriken 3.1
Skattepolitikens inriktning tar
utskottet först ställning till de
samlade förslagen i kommitté- och
partimotionerna, vilka utgör
oppositionspartiernas samlade
alternativ till inkomstförslaget i
budgetpropositionen. Därefter går
utskottet över till att behandla de
specifika förslagen i propositionen
och de i det sammanhanget väckta
motionerna. Förslag om
inkomstförändringar som tagits upp
i olika motionsyrkanden avseende
inkomståret 1999 behandlas i
huvudsak i den ordning respektive
inkomsttitel redovisas i
statsbudgeten.
I avsnitt 4 Utgifter behandlar
finansutskottet de förslag i
propositionen och motionerna som
gäller utgiftsområden. Det görs
under rubriken 4.1 Fördelning av
utgifter på utgiftsområden år 1999.
I detta sammanhang behandlas bl.a.
yrkanden om att omfördela resurser
från ett utgiftsområde till ett
annat.
Finansutskottets förslag till
beslut beträffande budgetförslagen
för år 1999 återfinns i moment 7 i
hemställan. De lagförslag som
omfattas av beslutet behandlas i
moment 23, men deras materiella
innehåll har dessförinnan godkänts
i moment 7. I moment 7 hänvisas
dessutom till två appendix till
hemställan.
Utskottets och reservanternas
förslag till fördelning av utgifter
på utgiftsområden m.m. redovisas i
appendix 1.
I samma appendix redovisas på
motsvarande sätt också utskottets
och reservanternas förslag till
beräkning av statsbudgetens
inkomster fördelat på inkomsttitlar
i tabellform.
I appendix 2 redovisas samtliga
motionsyrkanden, uppräknade
ämnesområdesvis, som
finansutskottet avstyrker i moment
7.
I bilaga 1 återges de lagförslag i
budgetpropositionen som utskottet
behandlar i detta betänkande. En
hänvisning görs i moment 23 till
denna bilaga.
2.2 Budgetutvecklingen
Staten har i år åter börjat
amortera statsskulden. Mätt som
andel av BNP upphörde statsskulden
att växa redan 1995, men nu minskar
den också i nominella termer.
Regeringen räknar med att kunna
amortera statsskulden med 12
miljarder kronor under 1998. Senast
statsskulden amorterades var
budgetåret 1989/90.
Även andra tecken visar att de
offentliga finanserna nu återhämtar
sig snabbare än väntat. Målet om
balans år 1998 kommer att uppnås
med bred marginal i och med att den
offentliga sektorns finansiella
sparande nu väntas uppgå till 38,1
miljarder kronor. Det motsvarar
2,1 % av BNP. På fem år har statens
finansiella sparande därmed
förbättrats med motsvarande 14,4
procentenheter av BNP.
Till en del är årets väntade
överskott en rent bokföringsmässig
effekt föranledd av att AP-fondens
inhemska fastighetsinnehav
bolagiserats under året. Men även
denna effekt förutan beräknas
sparandet uppgå till 23,1 miljarder
kronor eller 1,3 % av BNP.
Enligt propositionen väntas för
åren 2000 och 2001 överskotten i de
offentliga finanserna uppgå till
2,3 respektive 3,3 % av BNP, vilket
innebär att de budgetpolitiska
målen överskrids även då.
Regeringen framhåller dock att
beräkningen är förhållandevis
osäker och att den betingas av
bl.a. att lönebildningen fungerar
väl och att den internationella
konjunkturen inte avtar alltför
snabbt.
Ålderspensionsreformen kommer under
de närmaste åren att bidra till att
lånebehovet övergångsvis minskar
kraftigt, och främst av denna
anledning väntas staten kunna göra
amorteringar på drygt 200 miljarder
kronor under 2001. Även utan hänsyn
till ålderspensionsreformen kommer
emellertid lånebehovet att minska
successivt under hela perioden,
från 6 miljarder kronor 1997 till
amorteringar på 12 miljarder kronor
1998 och 59 miljarder kronor 2001.
2.3 Mål för budgetpolitiken
Riksdagen har lagt fast ett
långsiktigt mål för budgetpolitiken
som innebär att de offentliga
finanserna skall uppvisa ett
överskott på i genomsnitt 2 % av
BNP sett över en konjunkturcykel.
Gradvis skall man uppnå detta
långsiktiga saldomål. Överskottet
skall sålunda - vid de
prognosförutsättningar som angavs i
1997 års vårproposition - motsvara
0,5 % av BNP år 1999, 1,5 % av BNP
år 2000 och 2 % av BNP år 2001.
De som mål angivna överskotten
skall användas för att amortera av
den offentliga nettoskulden.
Riksdagen lägger varje år också
fast ett utgiftstak för de närmaste
tre åren vilket sätter en gräns för
hur stora utgifter som staten kan
dra på sig. Utgiftstaket omfattar
dels de egentliga utgifterna på
statsbudgeten exklusive
statsskuldsräntor, dels utgifterna
för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten. Dessutom
ingår i utgiftstaket en
ofinansierad budgeteringsmarginal.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår att saldomålet
för år 2000 skall höjas från 1,5
till 2,0 % av BNP. Även detta
tillkommande överskott skall
användas för att amortera
statsskulden.
I propositionen sägs att
justeringen av målet är föranledd
av behovet att ytterligare stärka
förtroendet för den svenska
ekonomin. Den tilltagande oron på
de finansiella marknaderna har
medfört stigande räntor för länder
som inte har marknadernas fulla
förtroende. Trots att Sverige de
senaste åren har genomfört en
mycket omfattande sanering av de
offentliga finanserna finns det,
enligt regeringen, en viss misstro
mot Sverige mot bakgrund av den
svaga ekonomiska utvecklingen i
början av 1990-talet. Denna extra
avbetalning på skulden skall också
ses i ljuset av att vi därmed
lyfter av en bit av den räntebörda
som framtida generationer annars
hade fått bära. Målen för dessa år
gäller vid den tillväxt som
kalkylerades i 1997 års ekonomiska
vårproposition. Om tillväxten av
konjunkturmässiga skäl väsentligt
skulle avvika från denna skall
motsvarande avvikelse från de
angivna målen tolereras.
Som en konsekvens av regeringens
målsatta överskott beräknas den
offentliga nettoskulden minska med
minst 90 miljarder kronor t.o.m. år
2001.
Målet om överskott i
statsfinanserna är enligt
regeringen också viktigt för att
man skall uppnå en rättvis
fördelning mellan generationerna.
Barn och ungdomar hör till de
grupper som drabbats hårdast av den
ekonomiska krisen och av
arbetslösheten. Om inte den stora
statsskulden betalas av kommer
kostnaderna att vältras över på
framtida generationer. Till detta
kommer att resurskraven kommer att
växa ytterligare när antalet äldre
ökar kraftigt under 2000-talet.
Utgiftstaket för 1998 och de tre
närmast efterföljande åren ligger
fast. Regeringen anser dock att det
finns viss risk för att 1998 års
utgiftstak kan komma att
överskridas och avser därför att
senarelägga och reducera vissa
utgifter för att detta inte skall
inträffa.
Redan i årets vårproposition
aviserade regeringen att en teknisk
justering skulle behöva göras av
utgiftstaken för åren 1999-2001
till följd av det nya
ålderspensionssystemet. Detta
träder i kraft 1999 och innebär
bl.a. att en rad statliga förmåner
kommer att ge pensionsrätt och att
staten skall betala ålders-
pensionsavgift för sådana förmåner.
Statsbudgetens utgifter kommer
således att öka till följd av det
reformerade ålderspensionssystemet
och denna ökning beräknas till ca
19 miljarder kronor. Regeringen
föreslår med hänsyn härtill att
utgiftstaket för perioden 1999-2001
revideras upp med 19 miljarder
kronor per år. Med undantag för
denna tekniska justering ligger de
fastställda utgiftstaken fast.
Motionerna
Moderata samlingspartiet erinrar i
motion Fi208 om att partiet
tidigare föreslagit att
budgetarbetet bör inriktas på att
uppnå balans i de offentliga
finanserna sett över en
konjunkturcykel. I nuvarande
konjunkturläge innebär detta att
man under några år bör ha överskott
i budgeten för att därefter kunna
tillåta sig underskott i nästa
lågkonjunktur. Något formellt
förslag om ett sådant balansmål
framförs inte i motionen. Däremot
föreslår motionärerna att målet för
budgetpolitiken skall vara att
minska bruttoskulden i den
konsoliderade offentliga sektorn
till högst 60 % av BNP senast 2002
och till högst 50 % senast 2006 på
det sätt som anges i motionen
(yrkande 4).
Moderata samlingspartiet anser
dessutom att utgiftstaket för
staten bör fastställas till nivåer
som för de tre närmaste åren
understiger regeringens förslag med
10, 19 respektive 25 miljarder
kronor.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi209 att riksdagen skall avslå
regeringens förslag att höja
budgetmålet för 2000 (yrkande 12).
Målet bör detta år vara oförändrat
1,5 % av BNP.
Kristdemokraternas förslag till
utgiftstak för åren 1999-2001
understiger regeringens med 17, 18
respektive 24 miljarder kronor.
Folkpartiet liberalerna ansluter
sig i motion Fi211 till regeringens
förslag att höja överskottsmålet år
2000. Motionärerna accepterar också
tanken på ett överskott i de
offentliga finanserna motsvarande i
genomsnitt 2 % av BNP över en
konjunkturcykel, åtminstone så
länge skuldkvoten överstiger 60 %
av BNP.
Folkpartiet liberalernas förslag
till utgiftstak understiger under
de tre närmast efterföljande åren
regeringens förslag med 9, 15
respektive 14 miljarder kronor.
Finansutskottets ställningstagande
Budgetpolitiken har under senare år
inriktats mot ett antal mål, som
har det gemensamt att de är tydliga
och lätta att i efterhand avläsa.
Hittills uppnådda mål har
överträffats med bred marginal, och
prognoserna för kommande år visar
att de offentliga finanserna även
då kommer att utvecklas mer
gynnsamt än vad som förutsatts i de
budgetpolitiska mål som lagts fast
för perioden 1999-2001.
Målet om ett permanent överskott i
de offentliga finanserna bör enligt
utskottets mening ses mot bakgrund
av att en stor offentlig sektor
kräver i sig starka offentliga
finanser. Som regeringen framhåller
är det också en rättvisefråga att
kostnaderna för statsskulden inte
vältras över på framtida
generationer. Till detta kommer att
resurskraven kommer att växa
ytterligare när antalet äldre ökar
kraftigt under 2000-talet. Skall
välfärden kunna värnas även i ett
sådant läge måste den offentliga
sektorn stå finansiellt stark.
Politiken bör därför ges en sådan
inriktning att den offentliga
nettoskulden kan amorteras av. För
detta krävs överskott i de
offentliga finanserna.
Ett överskott i de offentliga
finanserna under normalår gör det
också lättare att i en
konjunkturnedgång vidta motverkande
åtgärder utan stora underskott som
hotar att driva upp räntorna.
Mot bakgrund av den tilltagande
oron på den finansiella marknaden
föreslår regeringen nu att
budgetmålet för år 2000 skall höjas
till 2,0 % av BNP och att det
tillkommande överskottet skall
användas för att amortera
statsskulden. Enligt
finansutskottets mening ter det sig
motiverat med en sådan skärpning.
Finansutskottet biträder därmed
regeringens förslag och avstyrker
det kristdemokratiska
avslagsyrkandet.
Med en budgetpolitik inriktad mot
permanenta överskott på i
genomsnitt 2 % i de offentliga
finanserna kommer statsskulden att
begränsas i snabbare takt än vad
Moderata samlingspartiet
förespråkar i sitt
budgetalternativ. Mot bakgrund av
vad utskottet nyss sagt finner
utskottet därför ingen anledning
att tillstyrka det moderata
förslaget.
Till frågan om nivån på
utgiftstaket återkommer utskottet
längre fram i betänkandet.
Med det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag till
skärpt budgetpolitiskt mål för år
2000 (yrkande 4) och avstyrker
motionerna Fi208 (m) yrkande 4 och
Fi209 (kd) yrkande 12.
2.4 Budgetpolitikens inriktning
2.4.1 Trepartiöverenskommelse om
budgetpolitiken
Av budgetpropositionen framgår att
regeringen eftersträvar största
möjliga uppslutning kring en
politik för full sysselsättning.
Inför avlämnandet av
budgetpropositionen har
Socialdemokraterna haft
överläggningar med Vänsterpartiet
och Miljöpartiet de gröna.
Överläggningarna har resulterat i
att dessa båda partier står bakom
riktlinjerna för den ekonomiska
politiken, budgetpolitiken,
utgiftstaken, fördelningen av
utgifter på utgiftsområdena för
1999, tilläggsbudgeten för 1998 och
de nu föreslagna
skatteförändringarna för 1999.
Samarbetet mellan regeringspartiet
och de båda andra partierna berör
fem områden, nämligen ekonomi,
sysselsättning, rättvisa,
jämställdhet och miljö. Det
innefattar både konkreta förslag
och åtaganden inför framtiden.
Andra områden - såsom
Europapolitiken och
säkerhetspolitiken - omfattas
däremot inte av överenskommelsen.
I propositionen framhålls också att
uppgörelsen mellan de tre partierna
utgår från att respekt visas för
tidigare överenskommelser inom
andra partikonstellationer. Hit hör
uppgörelserna om den nya
budgetprocessen, pensionsreformen,
Riksbankens ökade självständighet,
energipolitiken och
försvarspolitiken. Dessa
uppgörelser ligger fast.
2.4.2 De politiska alternativen
Budgetpropositionen
Regeringens budgetförslag är
utformat utifrån följande fyra
förutsättningar.
· Utgiftstaken ligger fast.
·
· Överskottsmålet på 2
procent av BNP över en
konjunkturcykel ligger fast.
·
· Den ökade budgetdisciplin
som budgetprocessen skapat är
värdefull och ligger fast.
·
· Politiken inriktad mot
prisstabilitet ligger fast.
·
· De ytterligare åtaganden
som föreslås för perioden efter
budgetåret 1999 får slutligen
avvägas mot den fortsatta
ekonomiska utvecklingen.
·
I budgetpropositionen konkretiseras
den satsning på uthållig tillväxt
och ökad sysselsättning som
aviserades i 1998 års ekonomiska
vårproposition. Sex framtidsområden
lyftes fram i denna proposition :
Kunskap och kompetens, Delaktighet
i informationssamhället, Hållbara
Sverige - ett föregångsland,
Företagande, Europeiskt samarbete
och Ett Sverige för alla.
Satsningen på de sex områdena
uppgår i budgetpropositionen till
följande belopp.
Tabell 10. Regeringens förslag till
satsning på vissa framtidsområden
1999-2001
Belopp i miljarder kronor
Framtidsområde
1999
2000
2001
Kunskap och kompetens
1,0
1,1
1,5
Delaktighet i informationssamhället
0,4
0,6
0,8
Hållbara Sverige - ett
föregångsland
0,2
0,4
2,5
Företagande¹
1,8
2,1
1,8
Europeiskt samarbete
1,0
1,0
1,2
Ett Sverige för alla
0,1
0.3
0,8
Summa
4,5
5,5
8,6
¹ Av angivna belopp är 1,7, 2,0
respektive 1,7 mdkr skattelättnader
Budgetförslaget innefattar dessutom
en rad andra satsningar. Redan i
vårpropositionen anmäldes att
skolan, vården och omsorgen skulle
tillföras ytterligare 4 miljarder
kronor för 1999. Nu föreslår
regeringen att ytterligare 2
miljarder kronor skall tillföras
kommuner och landsting 2001.
Jämfört med 1996 kommer därmed
nivån på statsbidragen till
kommunsektorn att ha höjts med 16
miljarder kronor 1999, med 20
miljarder kronor 2000 och med 22
miljarder kronor 2001. Därutöver
föreslår regeringen att kommuner
och landsting tillförs ytterligare
1,3 miljarder kronor 1999 genom att
det fasta belopp på 200 kr som alla
skattskyldiga betalar i statlig
inkomstskatt tillfälligt omvandlas
till en kommunal skatt.
Pensionärernas ekonomi kommer att
förbättras 1999 genom att
bostadstillägget för de sämst
ställda pensionärerna föreslås bli
höjt och genom att återgången till
ett oreducerat prisbasbelopp
tidigareläggs ett år vilket höjer
nivån på alla basbeloppsanknutna
förmåner.
För att låg- och
medelinkomsttagarna skall tillföras
mer köpkraft redan 1999 föreslår
regeringen en tillfällig
skattereduktion. Reduktionen uppgår
som mest till 1 320 kr och börjar
trappas av vid inkomster över
135 000 kr för att helt upphöra vid
en årsinkomst på 240 000 kr.
Riksdagen beslöt våren 1998 att
sänka fastighetsskatten från 1,7 %
till 1,5 % med verkan från den 1
januari 1998. Någon uppräkning av
taxeringsvärdena skall inte heller
göras varken 1999 eller 2000. Nu
föreslår regeringen att
fastighetsskatten för hyresbostäder
tillfälligt sänks under 1999 med
0,2 procentenheter till 1,3 %.
Barn- och studiebidragen föreslås
bli höjda i två etapper 2000 och
2001, vardera gången med 100 kr per
barn och månad. Förslaget
innefattar också en höjning av
flerbarnstillägget. Av
propositionen framgår att
regeringen dessutom eftersträvar
att införa en maxtaxa för
barnomsorg när det parlamentariska
läget så medger.
I enlighet med tidigare beslut
kommer biståndet att höjas till
0,72 % av BNI år 2000 och 0,73 % av
BNI år 2001. Regeringen föreslår nu
att biståndet höjs med ytterligare
100 miljoner kronor 1999.
Insatser föreslås för att förbättra
situationen för de hemlösa och 30
miljoner kronor anvisas för detta
ändamål under treårsperioden
1999-2001.
Särskilda åtgärder vidtas för att
förbättra jämställdheten. Bl.a.
tillförs Jämställdhetsombudsmannen
ökade resurser, och Statistiska
centralbyrån får medel för att
förbättra lönestatistik och metoder
för jämställdhetsbokslut.
På miljöområdet föreslår regeringen
satsningar för att bevara den
biologiska mångfalden. Mera
resurser tillförs för
naturvårdsavtal och biotopskydd i
skog, och särskilda medel anvisas
för marksanering. I propositionen
anmäler regeringen också att en
arbetsgrupp skall följa det arbete
som bedrivs med att utveckla
miljöjusterade nationalräkenskaper
samt att man kommer att redovisa
ett antal gröna nyckeltal i 1999
års ekonomiska vårproposition.
Vidare kommer de lokala
investeringsprogrammen att vidgas
så att de även kan användas som
stöd för allergisanering.
Satsningen på övriga åtgärder
uppgår i regeringens budgetförslag
till följande belopp.
Tabell 11. Regeringens förslag till
övriga reformer 1999-2001
Belopp i miljarder kronor
1999
2000
2001
Nytt skalsteg i inkomstskatten¹
-2,0
-2,2
-2,2
Tillfällig skattereduktion
3,0
0,3
0,1
Generell sänkning av
fastighetsskatten till 1,5 %
2,3
2,6
2,0
Tillfällig sänkning av
fastighetsskatten för hyreshus till
1,3 %
-
0,6
1,1
Ingen uppräkning av
taxeringsvärdena 1999 och 2000
0,8
1,1
1,8
Bostadspolitisk proposition och
byggstimulanser (ROT)
0,7
0,9
0,1
Tandvårdsförsäkringen
0,5
0,5
0,5
Äldreproposition
0,5
0,3
0,3
Kommuner och landsting
4,0
4,0
6,0
Pensioner
3,0
3,1
3,2
Bostadstillägg för pensionärer
(BTP)
0,7
0,7
0,7
Barnbidrag, flerbarnstillägg och
studiebidrag
-
2,5
4,9
Rättsväsendet
0,4
0,3
0,3
Bistånd
0,1
-
0,2
Övriga åtgärder
0,6
0,4
1,1
Summa
14,6
15,1
20,1
¹ Inkomstökning som redovisas med
negativt tecken
Sammantaget väntas således de
utgiftsökningar och
skatteförändringar som redovisas i
budgetpropositionen leda till att
nettobelastningen på den offentliga
sektorn ökar med 19,1 miljarder
kronor 1999, med 20,6 miljarder
kronor 2000 och med 28,7 miljarder
kronor 2001.
Trots dessa satsningar räknar
regeringen med att den offentliga
sektorns finansiella sparande
kommer att utvecklas på ett sådant
sätt att uppställda budgetpolitiska
mål inte bara uppnås utan
överträffas. Det betonas dock att
beräkningarna är förhållandevis
osäkra och att man i dem har
förutsatt en väl fungerande
lönebildning och en inte alltför
stor nedgång i den internationella
konjunkturen. Av den i
propositionen lämnade redovisningen
framgår att överskotten väntas bli
av följande storlek.
Tabell 12. Den offentliga sektorns
finansiella sparande 1999-2001 i
regeringens budgetalternativ
Belopp i miljarder kronor
1999
2000
2001
Inkomster
+1 163,8
+1 201,9
+1 241,4
Utgifter
-1 142,5
-1 155,5
-1 172,5
Finansiellt sparande
+21,3
+46,4
+68,9
Finansiellt sparande i % av BNP
+1,1
+2,3
+3,3
Målsatt överskott i % av BNP¹
+0,5
+2,0
+2,0
¹ I budgetpropositionen föreslås
att målet för 2000 skall höjas från
1,5 till 2,0 % av BNP.
Den gynnsamma utvecklingen inom den
offentliga sektorn återspeglar sig
också i statens finanser.
Statsbudgetens inkomster väntas
1998 överstiga utgifterna med 12
miljarder kronor. Eftersom
budgetsaldot definitionsmässigt är
liktydigt med statens lånebehov
innebär detta att staten inte
längre behöver nettolåna för att
finansiera sin löpande verksamhet.
Regeringens nu redovisade
inriktning av budgetpolitiken
väntas enligt propositionen få
följande effekt på statsbudgeten
under de närmaste tre åren.
Tabell 13. Lånebehov enligt
regeringens budgetförslag 1998-2001
Belopp i miljarder kronor
1998
1999
2000
2001
Inkomster
+697,3
+696,4
+714,2
+728,2
Utgifter exkl. statsskuldsräntor
-586,5
-613,8
-614,1
-619,1
Statsskuldsräntor m.m.
-107,8
-84,6
-77,0
-72,2
Netto
+3,0
-2,0
+23,1
+36,9
Riksgäldskontorets nettoutlåning
+9,0
-27,0
-4,9
-9,4
Överföring från AP-fonden
-
+45,0
+45,0
+175,6
Amortering av statsskulden
12,0
16,0
63,1
203,1
Regeringen har vid utformningen av
sitt budgetförslag förutsatt att
tidigare beslutade utgiftstak för
1998-2001 skall ligga fast. Det nya
ålderspensionssystemets effekter på
statsbudgeten har dock inte
beaktats i de av riksdagen
fastställda nivåerna, och
regeringen föreslår därför att en
sådan teknisk anpassning görs. Den
innebär att utgiftstaket för staten
höjs med 19 miljarder kronor under
vart och ett av de tre närmast
efterföljande åren. Efter denna
anpassning har utgiftstaket för
staten följande sammansättning i
regeringens budgetförslag.
Tabell 14. Utgiftstak för åren
1999-2001 enligt regeringens
budgetförslag
Belopp i miljarder kronor
1999
2000
2001
Summa utgiftsområden exkl.
statsskuldsräntor
608,8
610,1
616,1
Minskning av anslagsbehållningar
5,0
4,0
3,0
Ålderspensionssystemet utanför
statsbudgeten
135,8
140,4
146,4
Summa takbegränsade utgifter
749,7
754,6
765,6
Budgeteringsmarginal
3,3
6,4
20,4
Utgiftstak
753,0
761,0
786,0
Motionerna
Moderata samlingspartiet redovisar
i motion Fi208 tre överordnade mål
som styrt utformningen av partiets
budgetalternativ.
· Att skapa förutsättningar
för så många nya arbetstillfällen i
företagen att arbetslösheten
avskaffas som samhällsproblem.
·
· Att växla lägre skatter på
arbetsinkomster mot mindre bidrag
och subventioner så att det blir
möjligt att kunna leva på sin lön.
·
· Att återskapa förtroendet
för att stat och kommun klarar sina
grundläggande åtaganden.
·
Motionärerna erinrar om att Sverige
har högst offentliga utgifter och
skatter i den industrialiserade
delen av världen, men att stat och
kommun trots det inte förmår att
klara sina kärnuppgifter. Denna
negativa utveckling beror framför
allt på en felaktig föreställning
om att välstånd kan skapas genom
politiska beslut. Detta synsätt har
medfört att begreppet välfärd i
Sverige har kommit att bli synonymt
med offentlig verksamhet.
Förnyelsen av Sverige måste i
stället utgå från insikten att
välstånd bygger på enskilda
människors arbete, företagande,
sparande och initiativkraft. Till
detta kommer att den stora
omslutningen i de svenska
offentliga finanserna gör dem unikt
känsliga för svängningar i
konjunkturen. För motionärerna är
det därför viktigt med sänkta
skatter och sänkta utgifter för att
man skall kunna främja tillväxten
och skapa reda i de offentliga
finanserna.
Partiets budgetstrategi syftar till
att uppnå balans i de offentliga
finanserna sett över en
konjunkturcykel samt att skapa
utrymme för skattesänkningar på
arbete och företagande. Dessutom
skall stat och kommun inrikta sin
verksamhet på sina egentliga
uppgifter vilka skall prioriteras
och utföras väl.
Ett viktigt inslag i den moderata
strategin är att sänka skatten på
arbetsinkomster för främst låg- och
medelinkomsttagare. En politik som
syftar till att skapa
förutsättningar för att de flesta
skall kunna leva på sin egen lön
måste enligt motionärerna stå på
två ben. Det ena är en kraftfull
skattesänkningspolitik som syftar
till att växla lägre skatter mot
minskat behov av bidrag och
offentliga subventioner. Det andra
benet är reformer på bl.a.
skatteområdet som syftar till att
stärka tillväxtkraften i ekonomin
så att den höga arbetslösheten kan
pressas tillbaka.
Skattesänkningarna som under de tre
närmaste åren uppgår till 31, 61
respektive 86 miljarder kronor
inriktas främst på
inkomstbeskattningen. Med sina
förslag eftersträvar motionärerna
att återställa skattereformens
riktlinjer om högst 30 %
genomsnittlig kommunalskatt och
högst 50 % marginalskatt.
Kommunalskatten skall sålunda
sänkas med en krona år 2000 och med
ytterligare en krona år 2001 genom
att staten övertar motsvarande
kostnader från kommunerna. Den
statliga skatten begränsas till
20 % och ett förvärvsavdrag införs
vid beräkningen av kommunal
inkomstskatt. År 1999 uppgår detta
förvärvsavdrag till 7 % men höjs
därefter successivt till 12 % 2001.
Barnfamiljer skall fr.o.m. 1999 ges
rätt till ett särskilt grundavdrag
vid den kommunala beskattningen.
Avdraget som uppgår till 10 000 kr
per barn kompletterar barnbidraget
på dagens nivå och skall för
familjer som inte kan tillgodogöra
sig det fullt ut kunna utgå i form
av ett bidrag. Motionärerna vill
fr.o.m. 1999 också höja det
allmänna grundavdraget och det
särskilda grundavdraget för
pensionärer med 1 300 kr. Dessutom
skall det särskilda grundavdraget
för förtidspensionärer återställas.
Avdraget för resor till och från
arbetet skall förbättras samtidigt
som bensinskatten sänks. Vidare
skall avdrag för pensionssparande
åter få göras med ett basbelopp.
Med början 1998 skall
fastighetsskatten successivt
trappas ner till 1,1 % 2001 och
markvärdet skall tas upp med enbart
halvt belopp vid beräkning av
skatten.
Dubbelbeskattningen skall avvecklas
samtidigt som förmögenhetsskatten
stegvis slopas.
Kapitalinkomstskatten skall år 2001
ha sänkts i två etapper till 25 %.
Regeringens förslag om en temporär
skattereduktion avvisas av
motionärerna med hänvisning till
att den är tillfällig och för liten
samt till att den höjer
marginalskatten i inkomstskiktet
under brytpunkten för statlig
skatt.
De moderata skattesänkningarna
finansieras genom besparingar som
under de närmaste tre åren uppgår
till 30, 57 respektive 67 miljarder
kronor.
Till en del leder besparingarna
till att kostnaderna för hushållen
ökar. Det sker genom att en ny
läkemedelsförsäkring införs, genom
högre egenavgift till
arbetslöshetsförsäkringen, genom
att kostnaderna för
trafikolycksfall förs över på den
obligatoriska trafikförsäkringen,
genom att ytterligare en karensdag
införs i sjukförsäkringen samt
genom att ersättningsnivån i sjuk-
och föräldraförsäkringen samt
arbetslöshetsförsäkringen åter
sänks till 75 %.
Motionärerna föreslår också
besparingar som inte direkt
påverkar hushållens ekonomi. Det
görs bl.a. i form av minskat
företagsstöd, sänkt partistöd,
slopat presstöd, minskade utgifter
för energiåtgärder samt besparingar
till följd av en effektivare
arbetsmarknadspolitik. Biståndet
bör enligt deras mening minskas
liksom satsningen på åtgärder inom
utsatta bostadsområden. Vidare
motsätter de sig att statsbidraget
till kommuner höjs med åtta
respektive två miljarder kronor
under 2000 och 2001.
Ökade utgifter föreslås bl.a. för
ett återinfört vårdnadsbidrag, för
ökat stöd till handikappade och för
återställd änkepension.
De finansiella effekter som
motionärernas förslag har på den
konsoliderade offentliga sektorn
kan för de kommande tre åren
sammanfattas på följande sätt.
Tabell 15. Finansiella effekter av
Moderata samlingspartiets
budgetförslag
1999-2001
Belopp i miljarder kronor
1999
2000
2001
Utgiftsminskningar, netto
+30,3
+56,7
+66,5
Skattesänkningar, netto
-30,5
-60,8
-86,0
Privatiseringar
+1,0
+2,0
+3,0
Effekt på finansiellt sparande
enligt (m)
+0,8
-2,1
-22,3
Nivån på finansiellt sparande i
offentlig sektor enligt (m)
22,1
44,3
52,4
Finansiellt sparande i % av BNP
enligt (m)
+1,1
+2,2
+2,5
Moderata samlingspartiet avvisar
användningen av en
budgeteringsmarginal. Om man till
de moderata besparingarna på
statsbudgetens utgifter lägger
effekten av detta ställningstagande
får man fram nivån på det av
motionärerna förordade utgiftstaket
för staten.
Tabell 16. Moderata
samlingspartiets förslag till
utgiftstak för staten 1999-2001
Belopp i miljarder kronor
1999
2000
2001
Regeringens förslag till utgiftstak
753,0
761,0
786,0
Föreslagna utgiftsminskningar
-6,5
-12,7
-4,3
Nej till budgeteringsmarginal
-3,3
-6,4
-20,4
Utgiftstak för staten enligt (m)
743,0
742,0
761,0
Moderata samlingspartiet föreslår
att staten skall ta över
kommunernas kostnader för skolan.
Förslaget innebär att kommunerna
fr.o.m. 2000 kommer att avlastas en
utgift på 50 miljarder kronor
samtidigt som belastningen på
statsbudgeten ökar med ett lika
stort belopp. Omfördelningen höjer
nivån på det av Moderata
samlingspartiets föreslagna
utgiftstaket för staten men har
ingen effekt på utgiftstaket för
hela den offentliga sektorn.
Skillnaderna mellan Moderata
samlingspartiets och regeringens
budgetalternativ framkommer därför
tydligare i utgiftstaket för den
offentliga sektorn.
Tabell 17. Moderata
samlingspartiets förslag till
utgiftstak för den offentliga
sektorn 1999-2001
Belopp i miljarder kronor
1999
2000
2001
Regeringens förslag till utgiftstak
1 050,0
1 075,0
1 113,0
M:s lägre nivå på det statliga
utgiftstaket
-10,0
-19,0
-25,0
M:s lägre nivå för kommunsektorn
±0,0
-50,0
-50,0
M:s justering av nivån för interna
transaktioner
-21,4
+8,6
-9,4
Utgiftstak för offentlig sektor
enligt (m)
1 019,0
1 014,0
1 029,0
Avvikelse från regeringen
-31,0
-61,0
-84,0
Kristdemokraterna pekar i motion
Fi209 ut sex områden som partiet
vill prioritera, nämligen en
långsiktigt god tillväxt,
beskattningen av låg- och
medelinkomsttagare, barnfamiljers
respektive pensionärers ekonomiska
situation, vård, omsorg och skola
inom kommunsektorn samt
rättssamhällets återupprättande.
För barnfamiljerna föreslås att ett
beskattat vårdnadsbidrag införs
samt att en del av barnbidraget
används för att höja nivån på de
inkomstprövade bostadsbidragen.
Vidare föreslås avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader.
För pensionärerna föreslås att
inkomstprövningen av änkepensioner
slopas, att pensionstillskottet
höjs med 200 kr per månad samt att
innehav av fritidsfastighet inte
skall beaktas vid inkomstprövningen
av bostadsbidrag.
Regeringsförslaget om höjd
kompensationsgrad i
bostadstillägget för pensionärer
avvisas av Kristdemokraterna.
Motionärerna motsätter sig dessutom
den nya värnskatt som införs vid
årsskiftet samt föreslår att
inkomstskatten i stället sänks för
alla genom att grundavdraget vid
den kommunala inkomstbeskattningen
höjs först med 8 400 kr 1999 och
därefter med ytterligare 3 400 kr
2000.
I övrigt inriktar sig partiets
förslag till skattesänkningar på
sänkt uttag av statlig
fastighetsskatt i kombination med
att endast en mindre del av
markvärdet skall tas upp till
beskattning, sänkta
arbetsgivaravgifter med 10
procentenheter, stegvis slopad
dubbelbeskattning på utdelningar
samt 50 % skattereduktion för
hushållstjänster. Partiet vill
också sänka fordonsskatten
kraftigt, men detta förslag är
direkt kopplat till en av partiet
föreslagen obligatorisk
trafikolycksfallsförsäkring som
väntas bidra till att
sjukförsäkringen kan avlastas 3,8
miljarder kronor. Vidare skall
förmögenhetsskatten avskaffas i två
steg, riskkapitalavdraget
återinföras och den särskilda
löneskatten på vinstandelar slopas.
Motionärerna vill också återgå till
tidigare tidpunkt för
momsinbetalningar, höja
avdragsrätten för pensionssparande
samt sänka den nedre gränsen för
rätt till reseavdrag från dagens
7 000 till 6 000 kr. I motionen
förordas också ett lägre
skatteuttag inom jordbruket.
De nya åtagandena samt
skattesänkningarna avses bli
finansierade genom att ytterligare
en karensdag införs i
sjukförsäkringen, genom att
medlemmarnas egenfinansiering av
arbetslöshetsförsäkringen höjs till
33 % samt genom att utgifterna för
arbetslöshet begränsas med hänsyn
till att motionärerna räknar med
att partiets samlade förslag kommer
att leda till ökad sysselsättning.
Minskat fusk och förbättrad
skatteindrivning förutsätts också
bidra till finansieringen, liksom
en minskning av statsbidragen till
kommunerna. Den senare besparingen
görs bl.a. mot bakgrund av att
motionärerna räknar med att
kommunernas ekonomiska situation
skall förbättras av de förslag som
läggs fram i motionen, däribland
det föreslagna vårdnadsbidraget.
Den finansiella effekten av
Kristdemokraternas förslag kan med
ledning av de uppgifter som lämnas
i motionen sammanfattas på följande
sätt.
Tabell 18. Finansiella effekter av
Kristdemokraternas budgetförslag
1999-2001
Belopp i miljarder kronor
1999
2000
2001
Utgiftsminskningar, netto
+17,6
+19,4
+26,2
Skattesänkningar, netto
-17,2
-29,4
-35,1
Försäljning av statliga företag
+10,0
+15,0
+20,0
Saldopåverkan på statsbudgeten
enligt (kd)
+10,4
+5,0
+11,1
Effekt på finansiellt sparande för
staten enligt (kd)¹
+0,4
-10,0
-8,9
¹ Exklusive försäljning av statliga
företag eftersom sådana
transaktioner inte ingår i det
finansiella sparandet
Kristdemokraternas förslag till
utgiftstak för de tre åren avviker
från regeringens på följande sätt.
Tabell 19. Kristdemokraternas
förslag till utgiftstak för staten
1999-2001
Belopp i miljarder kronor
1999
2000
2001
Regeringens förslag till utgiftstak
753,0
761,0
786,0
Föreslagna utgiftsminskningar¹
-17,2
-18,5
-24,5
Ändrad budgeteringsmarginal
+0,2
+0,5
+0,5
Utgiftstak för staten enligt (kd)
736,0
743,0
762,0
¹ Exklusive förslag om minskad nivå
på statsskuldsräntor
Centerpartiet redovisar i motion
Fi210 ett budgetalternativ som är
inriktat på en grön skatteväxling
och sänkta skatter för låg- och
medelinkomsttagare.
Arbetsgivaravgifterna har under den
gångna mandatperioden sänkts för
framför allt mindre företag.
Motionärerna föreslår nu att man
går vidare på den inslagna vägen
och stegvis sänker
arbetsgivaravgifterna ytterligare.
Sänkningen finansieras genom höjda
energi- och miljöskatter. Så t.ex.
föreslås att produktionsskatten på
el från kärnkraftverk höjs, liksom
kväveoxidskatten. Av samma skäl bör
enligt motionärerna miljöskatten på
inrikes flyg återinföras liksom
fastighetsskatten på vattenkraft.
För låg- och medelinkomsttagare bör
beskattningen lindras genom att
grundavdraget höjs. Denna höjning
bör trappas av med stigande
inkomster så att endast låg- och
medelinkomsttagare omfattas av
skattesänkningen. Övergångsvis
godtar dock Centerpartiet
regeringens förslag till
skattereduktion för dessa grupper
men anser att den föreslagna
skattereduktionen bör uppgå till
1 800 kr.
På försök bör en skattereduktion på
50 % av arbetskostnaden införas för
hushållsnära tjänster som utförs i
hemmet. Vidare bör beskattningen av
fåmansbolag lindras liksom den
nuvarande dubbelbeskattningen för
handelsbolag och kommanditbolag.
Ett yrkesfiskeavdrag enligt dansk
modell skall också införas
samtidigt som beskattningen av
jordbruk lindras bl.a. genom slopad
elskatt samt sänkt skatt på
eldningsolja för jordbruksföretag.
Regeringens förslag om en temporär
sänkning av fastighetsskatten på
hyresfastigheter avvisas av
motionärerna eftersom den är
tillfällig och ger liten effekt på
hyreskostnaderna. Däremot bör
enligt deras mening
fastighetsskatten lindras för
bofasta i attraktiva kustområden.
Centerpartiet motsätter sig också
regeringens förslag att tillfälligt
omvandla det fasta belopp på 200 kr
som alla skattskyldiga betalar i
statlig skatt till en kommunal
skatt. I stället bör en lika stor
överföring göras i form av ökat
statsbidrag.
Förmögenhetsskatten bör avvecklas i
tre steg fram till 2002 och
beskattningen av avsättningar till
anställdas vinstandelsstiftelser
slopas.
I motionen föreslås också att
egenavgiften till
arbetslöshetsförsäkringen höjs i
etapper upp till 80 kr per månad
utöver dagens nivå.
Motionärerna vill fr.o.m. hösten
1999 införa ett nytt
studiemedelssystem med lika delar
bidrag och lån. Dessutom förordar
de att en ny samordnad
trygghetsförsäkring införs vilken
är tänkt att ersätta nuvarande
försäkring vid sjukdom,
arbetsskada, arbetslöshet och
förtidspension. I försäkringen
skall en lägsta ersättningsnivå
garanteras, och utöver denna
grundpenning skall det finnas en
inkomstrelaterad del vars storlek
baseras på den inkomst man har som
företagare eller anställd.
I motionen föreslås också att en
vårdgaranti och en
tillgänglighetsgaranti införs.
Centerpartiet avvisar regeringens
förslag om höjt bostadstillägg för
pensionärer (BTP) men vill
förbättra de sämst ställda
pensionärernas situation genom att
höja pensionstillskottet med 2 500
kr per år. För alla
pensionärshushåll föreslås också
ett system med hemservicecheckar
vilka skall gälla alla normalt
förekommande tjänster i hemmet.
Vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten
(SGI) bör löneanpassningen slopas
och kvalifikationsvillkoren ändras.
Förslaget väntas enligt
motionärerna leda till att
utgifterna för
sjukpenningförsäkringen och
föräldraförsäkringen minskar.
De tillväxtskapande åtgärder som
motionärerna för fram kommer enligt
deras egen bedömning att leda till
att arbetslösheten sjunker och till
att behovet av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
minskar. Anslaget för sådana
insatser kan därför enligt
motionärernas uppfattning
begränsas.
Stödet till bostadsbyggande bör
läggas om varvid nuvarande
räntebidrag bör ersättas av
investeringsbidrag.
För att förbättra kommunikationerna
i landet bör anslagen till drift
och underhåll höjas liksom stödet
till enskilda vägar.
Utifrån de uppgifter som redovisas
i motionen kan den finansiella
effekt som Centerpartiets
budgetförslag har på den offentliga
sektorn sammanfattas på följande
sätt.
Tabell 20. Finansiella effekter av
Centerpartiets budgetförslag
1999-2001
Belopp i miljarder kronor
1999
2000
2001
Utgiftsminskningar, netto
+0,6
+1,1
+2,0
Skattesänkningar
-5,0
-6,6
-8,7
Skattehöjningar m.m.
+5,6
+5,6
+7,3
Netto inkomster
+0,6
-1,0
-1,4
Effekt på finansiellt sparande
enligt (c)
+1,2
+0,1
+0,6
Nivån på finansiellt sparande i
offentlig sektor enligt (c)
22,5
46,5
69,5
Finansiellt sparande i % av BNP
enligt (c)
+1,2
+2,3
+3,3
Nivån på det av motionärerna
föreslagna utgiftstaket för staten
under de tre närmast efterföljande
åren sammanfaller med regeringens
förslag. Centerpartiet föreslår
dock en något högre
budgeteringsmarginal vilket framgår
av följande sammanställning.
Tabell 21. Centerpartiets förslag
till utgiftstak för staten
1999-2001
Belopp i miljarder kronor
1999
2000
2001
Regeringens förslag till utgiftstak
753,0
761,0
786,0
Föreslagna utgiftsminskningar
-0,6
-1,1
-2,0
Ändrad budgeteringsmarginal
+0,6
+1,1
+2,0
Utgiftstak för staten enligt (c)
753,0
761,0
786,0
Folkpartiet liberalerna redovisar i
motion Fi211 ett budgetalternativ i
vilket man vill:
· sänka skatter som hindrar
nya jobb,
·
· sänka utgiftskvoten och
minska de offentliga finansernas
konjunkturkänslighet,
·
· prioritera vård och skola,
·
· låta budgetprofilen präglas
av rättvisa och miljöhänsyn och
·
· uppnå ett överskott om 2 %
av BNP över en konjunkturcykel.
·
I motionen krävs skattesänkningar
för att skapa nya jobb.
Motionärerna uppger att deras
budgetalternativ är så utformat att
det ger utrymme för sådana
skattesänkningar och samtidigt har
en marginal för att kunna möta
utgiftsökningar i en sämre
konjunktur.
I motionen förespråkas en
skattereform i fyra steg med
skattesänkningar på sammanlagt ca
65 miljarder kronor. Reformen skall
finansieras genom besparingar och
ekonomisk tillväxt. Motionärerna
avvisar regeringens förslag om en
tillfällig skattereduktion för låg-
och medelinkomsttagare och föreslår
i stället en bestående
skattereduktion för alla på 3 000
kr. Skattelindringen skall
kombineras med ett ökat stöd till
barnfamiljer på 3 000 kr per barn
och år, ett stöd som i en första
etapp skall finansieras genom det
utrymme som frigörs när
regeringsförslaget inte fullföljs.
Partiets förslag till skattereform
innefattar dessutom en sänkning av
arbetsgivaravgifterna med fem
procentenheter, ett återupprättande
av principerna för 1991 års
skattereform om högst 30 % skatt på
inkomster under brytpunkten och
högst 50 % marginalskatt för
inkomster däröver. I konsekvens
härmed avvisar motionärerna den
värnskatt som skall börja tas ut
nästa år och föreslår att
brytpunkten höjs så att andelen
skattebetalare som betalar
statsskatt begränsas till vad som
ursprungligen avsågs. I ett senare
skede bör staten dessutom överta
kostnader från kommuner och
landsting så att kommunalskatten
kan sänkas ner mot 30 kr.
I övrigt vill Folkpartiet bl.a.
slopa dubbelbeskattningen på aktier
liksom förmögenhetsskatten, vidga
avdragsrätten för privat
pensionssparande, lindra
beskattningen för fåmansbolag samt
införa en skattereduktion på 50 %
för hushållstjänster. Motionärerna
anser också att inbetalningen av
mervärdesskatt bör förskjutas så
att företag inte behöver betala
skatt innan betalningen från kunden
influtit. I kustnära områden med
snabbt stigande fastighetspriser
skall fastighetsskatten lindras för
den bofasta befolkningen.
I motionen beräknas de föreslagna
skattesänkningarna uppgå till
närmare 15 miljarder kronor 1999.
Härav avser drygt 10 miljarder
kronor sänkta egenavgifter och
arbetsgivaravgifter i den privata
tjänstesektorn och 2 miljarder
kronor avskaffad värnskatt.
På utgiftssidan föreslår
motionärerna ökade satsningar vars
samlade värde uppskattas till 8,5
miljarder kronor. Utgiftsökningarna
och skattesänkningarna föreslås bli
finansierade genom besparingar som
motionärerna beräknar till 23,3
miljarder kronor.
Med hjälp av personliga
kompetenskonton vill Folkpartiet få
till stånd en satsning på
kompetensutveckling av
arbetskraften. I motionen föreslås
att barntillägget i Svux och Svuxa
återinförs och att vuxna som
studerar på gymnasienivå med
särskilt vuxenstudiestöd bör till
en del finansiera sina studier med
studielån. På sikt bör den s.k.
fribeloppsgränsen för egna
inkomster i det vanliga
studiestödet avskaffas, anser
motionärerna som också vill anslå
ytterligare medel till
forskningsråden samt inrätta fler
doktorandtjänster.
Vårdköerna skall kortas dels genom
att en nationell vårdgaranti införs
vilken skall omfatta alla diagnoser
och behandlingar, dels genom
finansiell samverkan mellan
sjukförsäkringen samt hälso- och
sjukvården (Finsam) varvid passiva
sjukförsäkringsutbetalningar byts
ut mot utgifter för vård,
operationer och annan behandling.
Genom Finsam räknar motionärerna
med att på sikt kunna frigöra 3
miljarder kronor som de vill
använda för att korta vårdköerna.
Folkpartiet vill även sälja ut
statligt ägda bolag i sådan
omfattning att försäljningen på
några års sikt skall inbringa 100
miljarder kronor. Dessa
försäljningsintäkter skall användas
för att amortera statsskulden och
bidrar på så sätt till att minska
utgifterna för statsskuldsräntor.
I motionen tillförs
skattemyndigheterna ytterligare
resurser som i partiets
budgetförslag väntas ge utdelning i
form av minskat skattefusk. Dessa
och andra insatser avsedda att
motverka fusk och svartjobb uppgår
till sammanlagt 200 miljoner
kronor. Motionärerna räknar med att
vinsterna för Statsverket av detta
samlade program skall uppgå till
2 700 miljoner kronor.
I övrigt skall Folkpartiets
satsningar finansieras genom att
volymen på AMS-åtgärder begränsas
med 4,9 miljarder kronor genom att
olika typer av företagsstöd
begränsas, genom långsammare
utbyggnad av
infrastrukturinvesteringar, genom
lägre volym i Kunskapslyftet och
genom besparingar i
studiefinansieringen. I motionen
avvisas också förslaget om en
kommunal bolagsakut liksom planerna
på en forcerad stängning av ett av
kärnkraftsaggregaten i Barsebäck.
De ökade satsningarna skall också
finansieras genom bättre
rehabilitering varigenom utgifterna
för förtidspension minskar. Partiet
vill också avveckla stödet till de
lokala investeringsprogrammen.
Folkpartiets budgetalternativ
sammanfattas i motionen på följande
sätt:
Tabell 22. Finansiella effekter av
Folkpartiet liberalernas
budgetförslag 1999
Belopp i miljarder kronor
1999
Utgiftsminskningar
+23,3
Utgiftsökningar
-8,5
Skattesänkningar
-14,8
Effekt på finansiellt sparande för
staten enligt (fp)
±0,0
Folkpartiet föreslår för de tre
närmast efterföljande åren ett
utgiftstak som för de båda senare
åren är ca 15 miljarder kronor
lägre än vad regeringen föreslagit.
Utgiftstaket är därvid framräknat
på följande sätt.
Tabell 23. Folkpartiet liberalernas
förslag till utgiftstak 1999-2001
Belopp i miljarder kronor
1999
2000
2001
Regeringens förslag till utgiftstak
753,0
761,0
786,0
Föreslagna utgiftsminskningar¹
-8,6
-15,1
-14,3
Ändrad budgeteringsmarginal
±0,0
±0,0
±0,0
Utgiftstak för staten enligt (fp)
744,5
745,9
771,7
¹ Exklusive förslag om minskad nivå
på statsskuldsräntor
2.4.3 Finansutskottets
sammanfattande bedömning av
budgetförslagen
På fyra år har ett stort underskott
i statsfinanserna vänts till ett
överskott. Snabbheten i
återhämtningen har varit betydande,
och uppnådda resultat överträffar
med bred marginal tidigare
uppställda mål.
I september 1994 beräknades statens
lånebehov till 223 miljarder kronor
(på 12-månadersbasis). Nu räknar
regeringen med att under 1998 kunna
börja amortera av statsskulden med
12 miljarder kronor.
Framgången har uppnåtts genom ett
konsolideringsprogram med
budgetförstärkningar på 126
miljarder kronor Det är självklart
att budgetförstärkningar av denna
omfattning inte kunnat passera
obemärkta. För många medborgare har
de vidtagna åtgärderna ställt krav
på stora uppoffringar. Få områden
har varit fredade från statliga
besparingar, och undantag har
egentligen bara gjorts för sådana
verksamheter som kan karakteriseras
som välfärdens kärna, dvs. vård,
omsorg och utbildning.
Genomförda budgetförstärkningar har
uppnåtts inte bara genom
utgiftsminskningar utan också genom
inkomstförstärkningar, och
därigenom har alla medborgare fått
vara med om att dela på bördorna
efter förmåga. Av
konsolideringsprogrammets drygt 125
miljarder kronor hade drygt 59
miljarder kronor formen av
inkomstförstärkningar, medan drygt
66 miljarder kronor utgjordes av
utgiftsminskningar. Kombinationen
av ökade skatter och minskade
utgifter har medfört att åtgärderna
sammantaget fått en efter
omständigheterna rimlig
fördelningsprofil, vilket
återspeglar sig i att den femtedel
av hushållen som har den högsta
ekonomiska standarden fått bidra
med ca 43 % av
budgetförstärkningen, medan den
femtedel som har den lägsta
standarden bidragit med ca 11 %.
Dessutom har den tiondel av
hushållen med högst standard fått
vidkännas den största minskningen i
förhållande till inkomsten. Värt
att notera är också att
saneringsprogrammets genomsnittliga
nettoeffekter är i stort sett lika
för kvinnor och män, vilket innebär
att även kraven på jämställdhet
kunnat tillgodoses.
När tidigare underskott nu ersätts
av överskott är det viktigt att
budgetpolitiken utformas på ett
sådant sätt att långsiktigt stabila
statsfinanser kan upprätthållas.
Statsskuldsräntorna har länge varit
den största enskilda utgifts-posten
på budgeten men väntas under de
kommande tre åren snabbt minska i
omfattning. I rådande situation med
en minskande statsskuld och en
gynnsam räntenivå kan dessa
utgifter hållas under kontroll. Men
med nuvarande storlek på
statsskulden kan även små höjningar
av räntenivån eller förändringar av
kronkursen få långtgående
återverkningar på ränteutgifterna.
De offentliga finanserna är också
starkt konjunkturkänsliga.
Samhället måste stå rustat för att
på ett bättre sätt än tidigare
kunna möta sådana påfrestningar.
Redan nu står det också klart att
kraven på samhället kommer att växa
ytterligare i början av 2000-talet
då antalet äldre ökar kraftigt. Det
är därför viktigt att statens
finanser har sådan stadga att de
kan klara påfrestningar av detta
slag. Medborgarna har fått betala
ett mycket högt pris för att
Sverige skulle kunna tas ur den
kris som med full kraft slog ut
stora delar av vårt näringsliv i
början av 1990-talet. De misstag
som då begicks får inte upprepas.
Enligt utskottets mening bör
synpunkter som dessa bilda
utgångspunkt för utskottets
prövning av de olika
budgetalternativen.
Utgiftstaken för 1999-2001 uppgår
enligt tidigare riksdagsbeslut till
734, 742 respektive 767 miljarder
kronor. I utgiftstaket ingår
utgifterna för ålders-
pensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten samt en ofinansierad
budgeteringsmarginal. Däremot ingår
inte utgifterna för
statsskuldsräntor.
I propositionen föreslås att de
tidigare beslutade utgiftstaken
skall korrigeras för de
statsbudgeteffekter som den nyligen
beslutade ålderspensionsreformen
ger upphov till men att de i övrigt
skall ligga fast. En sådan
korrigering innebär att
utgiftstaket behöver räknas upp med
19 miljarder kronor under vart och
ett av de tre åren. Bakom
regeringens budgetförslag står även
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna. Med stöd av dessa båda
partier föreslår således regeringen
att utgiftstaken för 1999-2001
fastställs till 753, 761 respektive
786 miljarder kronor.
Centerpartiets förslag till
utgiftstak för treårsperioden
sammanfaller med de nivåer som
regeringen och de båda
samarbetspartnerna förordar.
Kristdemokraternas förslag till
utgiftstak ligger enligt partiets
egna beräkningar ca 20 miljarder
kronor under propositionens
förslag, medan det av Folkpartiet
liberalerna föreslagna utgiftstaket
understiger regeringens nivå med
10-15 miljarder kronor.
Moderata samlingspartiet förordar i
sitt budgetalternativ att
utgiftstaket fastställs till 743,
742 respektive 761 miljarder
kronor, vilket är väsentligt högre
än partiets motsvarande förslag i
anslutning till årets
vårproposition. Förändringen
sammanhänger med att Moderata
samlingspartiet har valt att på
statsbudgetens utgiftssida nu
tydligt redovisa den kompensation
partiet vill ge kommunerna för
budgeteffekten av de moderata
skattesänkningsförslagen. Partiet
föreslår långtgående
skattesänkningar och ungefär tre
fjärdedelar härav påverkar direkt
kommunernas inkomster. I den
moderata motionen kompenseras
kommunerna för detta bortfall genom
höjda statsbidrag, vilket höjer
nivån på de statliga utgifterna och
därmed också nivån på det statliga
utgiftstaket i motsvarande grad.
Nivåhöjningen slår däremot inte
igenom på utgiftstaket för den
samlade offentliga sektorn, vilket
också framgår av tabell 17 där
skillnaden mellan regeringens och
Moderata samlingspartiets förslag
under de tre åren uppgår till 31,
61 respektive 84 miljarder kronor.
Med sina långtgående krav på
utgiftsminskningar intar Moderata
samlingspartiet därmed samma
särställning som tidigare.
De olika alternativen framgår av
följande diagram.
*
Diagram 7. Regeringens och
oppositionspartiernas förslag till
utgiftstak för staten 1999-2001
*
Källa: Finansutskottet.
Moderata samlingspartiet vill
begränsa den offentliga sektorns
storlek och lägger i detta syfte
fram förslag till mycket omfattande
skattesänkningar, vilka förutsätts
bli finansierade med kraftiga
utgiftsnedskärningar. I motionen
beräknas skattesänkningarna under
1999 innebära ett inkomstbortfall
på 30,5 miljarder kronor för den
konsoliderade offentliga sektorn,
medan utgiftsminskningarna anges
till 31,3 miljarder kronor. Mot
periodens slut får
skattesänkningarna fullt genomslag
och uppgår då till 86,0 miljarder
kronor. Utgiftsminskningarna
begränsas emellertid detta år till
69,5 miljarder kronor, och således
tar Moderata samlingspartiet i
anspråk en del av det befintliga
överskottet på statsbudgeten för
att finansiera sina
skattesänkningar.
Moderata samlingspartiets
budgetalternativ skiljer sig
markant från övriga partiers
förslag. Partiet förespråkar en
kraftfull skattesänkningspolitik
som syftar till att växla lägre
skatter, mindre bidrag och
subventioner för att, som det
uttrycks, göra det möjligt att leva
på sin lön. Men med detta synsätt
blundar Moderata samlingspartiet
helt för de omfördelande effekter
som skatter och bidrag har. Med
hjälp av skatter och bidrag sker en
inkomstutjämning mellan individer
till förmån för de sämst ställda i
samhället. Skatter och bidrag har
för den enskilde också en
inkomstutjämnande effekt över
tiden, och genom denna omfördelning
får medborgarna samhällets stöd i
de skeden av livet då de inte
aktivt förvärvsarbetar på grund av
skolgång, sjukdom, arbetslöshet och
åldringsvård osv. Enligt utskottets
mening kan man alltså inte på det
sätt moderaterna gör sätta
likhetstecken mellan skatter och
bidrag. Vad som statsfinansiellt
kan te sig som ett nollsummespel i
det moderata budgetalternativet får
mycket långtgående återverkningar
för de enskilda individerna.
Särskilt påtagligt blir detta då
skattesänkningarna i stor
utsträckning förutsätts bli
finansierade genom minskade
transfereringar och besparingar i
sådana trygghetssystem som a-kassa
samt tandvårds-, sjukvårds- och
läkemedelsförmåner. Av de moderata
besparingsförslagen på drygt 32
miljarder kronor 1999 riktar sig
merparten mot olika typer av
transfereringssystem. Så t.ex. vill
Moderata samlingspartiet inte bara
riva upp beslutet om 80 %
ersättningsnivå i sjukpenning- och
föräldraförsäkringarna samt
arbetslöshetsförsäkringen. Partiet
vill också införa ytterligare en
karensdag i sjukförsäkringen samt
begränsa ersättningen även på så
sätt att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall baseras på de
senaste 24 månadernas
genomsnittliga inkomst. Dessutom
vill man försvaga
arbetslöshetsförsäkringen genom
sänkt lägsta dagpenning, skärpta
arbetsvillkor och ett successivt
införande av en bortre parentes för
ersättningen. Besparingar skall
också göras i sådana
transfereringssystem som
förtidspensioner, underhållsstöd,
räntebidrag och bostadsbidrag.
Skattesänkningar finansierade på
detta sätt ger enligt
finansutskottets mening upphov till
starkt negativa
fördelningspolitiska effekter. De
medborgare som är i störst behov av
samhällets stöd är de som i första
hand tvingas bidra till
finansieringen genom uteblivna
eller försämrade förmåner.
Samtidigt får de själva litet eller
inget utbyte av de sänkta skatterna
på grund av låga inkomster.
Samma skeva fördelningspolitiska
synsätt framkommer i Moderata
samlingspartiets budgetalternativ
när partiet å ena sidan avvisar
regeringens förslag till
skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare och å andra
sidan motsätter sig den mer
begränsade höjningen av den
statliga skatten som vid årsskiftet
träder i kraft för dem med
inkomster överstigande 390 000 kr.
En politik med en sådan inriktning
kan enligt utskottets mening inte
vinna den breda uppslutning som
krävs för att rekonstruktionen av
statsfinanserna skall kunna
fullföljas med bestående kraft.
Genom sänkta skatter och minskade
utgifter skall den offentliga
sektorns storlek minskas. Men några
av de besparingar partiet
tillgodoräknar sig uppnås till
priset av att medborgarna tvingas
betala obligatoriska försäkrings-
premier, som för den enskilde har
stora likheter med en skatt. Så
t.ex. räknar Moderata
samlingspartiet med att kunna spara
4 miljarder kronor genom att från
statsbudgeten lyfta ut kostnader
för sjukskrivningar förorsakade av
trafikolycksfall för att i stället
bekosta dem via en obligatorisk
trafikskadeförsäkring vid sidan av
statsbudgeten. Detta leder
självklart till en minskad
belastning på statsbudgeten, men de
skattesänkningar det ger utrymme
för torde inte uppväga de ökade
försäkringspremier den enskilde
bilisten får betala. På snarlikt
sätt vill Moderata samlingspartiet
göra stora besparingar i
läkemedelsförsäkringen och
arbetslöshetsförsäkringen genom att
i stället låta dessa kostnader
finansieras via försäkringspremier
som den enskilde får betala. Likaså
skall arbetsskadeförsäkringen
avskaffas i sin nuvarande form för
att i stället ersättas av en
obligatorisk arbetsskadeförsäkring
helt utanför statsbudgeten vilken
skall anpassas till företagens
skadeutfall.
Den offentliga sektorns omslutning
skall också minskas genom att
bidrag ersätts med skatteavdrag. Så
t.ex. motsätter sig Moderata
samlingspartiet regeringens förslag
till barnbidragshöjning och
föreslår i stället att man inför
ett kommunalt grundavdrag på 10 000
kr per barn och år vid
inkomstbeskattningen. För att
kompensera kommunerna för det
minskade skatteunderlaget föreslår
moderaterna en motsvarande höjning
av statsbidraget till kommunerna.
Som det föreslagna skatteavdraget
för barnfamiljer är konstruerat
torde den mest påtagliga effekten
av motionärernas förslag vara att
samhällets generella stöd till
barnfamiljerna kommunaliseras.
Värdet härav utvecklar motionärerna
dock inte närmare.
Utskottet noterar också att
Moderata samlingspartiet i sitt
budgetalternativ räknar med att
även tämligen blygsamma satsningar
på rehabilitering snabbt skall ge
mycket riklig utdelning. För
moderaterna skall finansiell
samverkan vara huvudregel vid
rehabilitering och utgöra en
naturlig del av arbetet. För att
möjliggöra detta tillförs
Riksförsäkringsverket 200 miljoner
kronor under såväl 1999 som 2000.
Satsningen väntas leda till att
antalet nybeviljade
förtidspensioner sjunker så
kraftigt att besparingseffekten
redan 2001 skall uppgå till närmare
7 miljarder kronor utöver vad som
är möjligt med dagens insatser. En
så snabbt uppnådd besparingseffekt
framstår enligt utskottets mening
som föga trovärdig.
Av de skäl som här redovisats kan
utskottet inte ställa sig bakom
Moderata samlingspartiets förslag
till inriktning av budgetpolitiken.
I Kristdemokraternas
budgetalternativ föreslås
skattesänkningar som under åren
2000 och 2001 är ca 10 miljarder
kronor större än de besparingar
motionärerna tillgodoräknar sig.
Den budgetförsvagning detta ger
upphov till täcks av
Kristdemokraterna genom en
kontinuerlig utförsäljning av
statliga företag.
Budgetalternativet utmärks även i
övrigt av en svagt underbyggd
finansiering. Regeländringar som
syftar till att öka utgifter och
minska skatter är sålunda tämligen
väl specificerade medan
regeländringar avsedda att minska
utgifter eller öka inkomster är mer
otydliga. Partiet har dessutom stor
tilltro till dynamiska effekter som
förutsätts kunna bidra till
finansieringen av de nya
utgifterna.
Kristdemokraterna anser t.ex. att
statens bidrag till a-kassorna bör
begränsas och att medlemmarnas
egenavgifter till kassorna skall
höjas i motsvarande utsträckning. I
detta syfte föreslår partiet att en
ny, allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring införs med
en egenfinansiering motsvarande en
tredjedel av kostnaderna.
Försäkringen väntas redan 1999 ge
staten en inkomstförstärkning på
7,6 miljarder kronor. Utgifterna
för arbetslöshetsförsäkringen
förutsätts också kunna minskas
kraftigt med hänsyn till de
gynnsamma effekter som
Kristdemokraternas förslag till
tillväxt- och företagsfrämjande
åtgärder sägs ge upphov till.
Sammantaget leder detta till att
Kristdemokraterna räknar med att
redan 1999 kunna minska utgifterna
inom utgiftsområde 13 Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet med drygt
10 miljarder kronor eller cirka en
tredjedel. Av motionen framgår
däremot inte hur ett vagt
formulerat a-kasseförslag skall
kunna omsättas i praktisk
tillämpning redan nästa år, ej
heller vilket eller vilka inslag i
Kristdemokraternas politik som på
så kort tid väntas ge upphov till
dessa mycket betydande dynamiska
effekter. Utskottet anser för egen
del att det inte är möjligt att på
detta sätt och redan nästa år
begränsa utgifterna för
arbetslöshetsersättningen i den
omfattning som motionärerna
föreslår. Däremot är det, räknat
från samma tidpunkt, fullt möjligt
att höja grundavdraget i enlighet
med Kristdemokraternas förslag. I
det kristdemokratiska
budgetalternativet skall alltså en
distinkt formulerad skattesänkning
under nästa år åtminstone delvis
finansieras med en ej genomförbar
besparing.
Genomslagseffekten för några av
förslagen framstår också som
anmärkningsvärt hög. Så t.ex.
kritiserar Kristdemokraterna
regeringen för att ha minskat
anslaget till rehabilitering och
föreslår för egen del att
ytterligare 200 miljoner kronor
skall anvisas för detta ändamål.
Denna satsning ger i
Kristdemokraternas budgetalternativ
upphov till inte bara kraftigt
minskade kostnader för sjukpenning
och förtidspensioner utan leder
också till att statens utgifter för
ålderspensionsavgiften kan
begränsas med 290 miljoner kronor.
Besparingen enbart på denna avgift
förutsätts alltså bli större än
själva satsningen. Till detta
kommer de betydligt större
besparingar i utgifterna för
sjukpenning och förtidspension som
motionärerna tillgodoräknar sig för
enbart denna satsning. Samma
kraftfulla och mycket snabba
genomslag tillgodoräknar sig
Kristdemokraterna för ett förslag
om att avsätta 200 miljoner kronor
för förstärkt skattekontroll. Detta
tillskott till skatteförvaltningen
förutsätts i partiets
budgetalternativ ge 600 miljoner
kronor i utdelning redan första
året och 1 200 miljoner kronor året
därpå. Utskottet frågar sig osökt
varför Kristdemokraterna valt att
begränsa sina satsningar på dessa
båda områden till 200 miljoner
kronor om utbytet nu är så gott.
Därtill kommer att några av de
förslag som Kristdemokraterna för
fram är av samma budgetavlastande
karaktär som återfinns i det
moderata budgetalternativet, dvs.
verksamheter lyfts ut ur
statsbudgeten för att i stället
finansieras vid sidan av den. Det
innebär att flera av de utlovade
skattesänkningarna omedelbart
kommer att ätas upp av ökade
obligatoriska avgifter.
Liksom Moderata samlingspartiet
föreslår Kristdemokraterna att
kostnaderna för trafikolycksfall
inte längre skall finansieras över
sjukförsäkringen utan via den
obligatoriska trafikförsäkringen
vid sidan av statsbudgeten.
Bilisterna skall kompenseras för
merparten av premieökningen genom
sänkt fordonsskatt. I det
kristdemokratiska
budgetalternativet är också detta
förslag tänkt att kunna genomföras
redan 1999 utan några egentliga
förberedelser, och även i detta
fall ställs alltså en osäker
besparing mot en distinkt
formulerad skattesänkning.
Sammanfattningsvis ligger
Kristdemokraternas budgetalternativ
långt ifrån vad som kan anses vara
en ansvarsfull budgetpolitik.
Utskottet avstyrker därför
Kristdemokraternas förslag till
inriktning av budgetpolitiken.
Centerpartiet föreslår för de
kommande tre åren samma utgiftstak
för staten som regeringen. Med
några få undantag är partiets
avvikelser från regeringens förslag
till utgiftsramar också tämligen
begränsade.
Den största ramavvikelsen under
1999 avser en minskning av
utgifterna med 2,3 miljarder kronor
på utgiftsområde UO14 Arbetsmarknad
och arbetsliv och är främst
föranledd av att partiet anser att
dess förslag till tillväxtskapande
åtgärder har så gynnsam effekt att
arbetslösheten sjunker och att
behovet av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder därför kan minskas detta
år. Vilket eller vilka av
motionärernas förslag som ger
upphov till denna dynamiska effekt
framgår inte av motionen, än mindre
vilka närmare omständigheter som
utgör grund för att minska anslaget
i denna omfattning.
En annan större ramjustering gäller
utgiftsområde 15 Studiestöd där
Centerpartiet i sitt
budgetalternativ ökar belastningen
med 1 miljard kronor 1999 mot
bakgrund av att partiet föreslår
att ett nytt studiemedelssystem
skall införas fr.o.m. höstterminen
1999. Förslagets direkta kostnader
uppskattas av motionärerna till 3,8
miljarder kronor per år, men
eftersom lånedelen i det nya
systemet är tänkt att minska kommer
enligt deras mening också nuvarande
räntesubvention på lånedelen att
begränsas vilket minskar statens
kostnader med ca 1 miljard kronor.
Kostnaderna för det nya systemet
förutsätts också minskas genom att
prövningen av studiemedel görs mer
restriktiv för dem som studerat i
mer än tio terminer. Motionärerna
räknar därför med att utgifterna
för reformen på årsbasis skall
begränsas till 2 miljarder kronor.
Enligt utskottets mening
underskattar motionärerna därmed
den kassamässiga effekten av sitt
förslag. Riksdagens budgetkontor
har beräknat den till ca 3,5
miljarder kronor, och
mellanskillnaden förklaras framför
allt av att den kostnad som staten
har för räntesubventionerna faller
ut successivt under ett studielåns
hela återbetalningstid och inte har
någon omedelbar kassamässig effekt
på statsbudgeten. Motionärerna
underskattar i och med det den
belastning förslaget ger upphov
till under 1999 med åtminstone 0,75
miljarder kronor.
I motionen motsätter sig
Centerpartiet den förbättring av
bostadstillägget till pensionärer
(BTP) som regeringen föreslår och
förordar i stället att
pensionstillskottet höjs med 2 500
kr per år. Partiet föreslår också
dels ett antal förändringar i BTP-
systemet, dels att samboende
pensionärer skall likställas med
gifta vid beräkningen av
folkpension. Enligt motionärernas
egen bedömning kommer den
sammantagna effekten av deras
förslag att leda till att
belastningen på utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom kan
minskas med 0,53 miljarder kronor.
Riksdagens budgetkontor har för
utskottets räkning beräknat
budgeteffekten av Centerpartiets
förslag och därvid kommit fram till
att förslagen inte ger någon
besparing utan tvärtom ökar
belastningen på statsbudgeten med
0,41 miljarder kronor. Avvikelsen
från motionärernas egen bedömning
är således närmare 1 miljard
kronor.
Centerpartiet avvisar regeringens
förslag att under 1999 tillfälligt
omvandla den del av den statliga
skatten som utgår med ett fast
belopp på 200 kr till en kommunal
skatt. Den temporära omvandlingen
utgör kompensation till kommunerna
enligt finansieringsprincipen för
den s.k. Törlingdomen, men detta
stöd bör enligt Centerpartiet i
stället betalas ut över
statsbudgetens utgiftssida som ett
förhöjt statsbidrag. Av främst
denna anledning föreslås i motionen
att utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommunerna räknas upp
med 1 450 miljoner kronor under
1999. Däremot erhåller kommunerna i
Centerpartiets budgetalternativ
inte någon kompensation enligt
finansieringsprincipen för det
bortfall av skatteinkomster som
partiets egna förslag ger upphov
till. Detta bortfall har av
riksdagens budgetkontor beräknats
till ca 4,5 miljarder kronor under
såväl 1999 som 2000 samt 1,5
miljarder kronor under 2001.
Centerpartiet föreslår att man
skall genomföra vad som i motionen
kallas en grön skatteväxling. Bl.a.
vill man sänka
arbetsgivaravgifterna för främst
mindre företag liksom skatten för
låg- och medelinkomsttagare medan
däremot en höjning föreslås för
olika typer av energiskatter.
Stegvis vill partiet också höja a-
kasseavgiften med 80 kr per månad
men även fortkörningsböter och
höjda ansökningsavgifter i
tvistemål är tänkta att bidra till
finansieringen av partiets förslag
till varaktiga utgiftsåtaganden.
Utskottet noterar gillande att
Centerpartiet anser att
skattesystemets omfördelande
funktion är mycket viktig, och att
fördelningen av de offentliga
resurserna skall vara rättvis och
omfatta alla. Partiet ser det också
som viktigt att staten använder sig
av skatter för att styra produktion
och konsumtion mot en
kretsloppsanpassning. Denna
inställning avviker markant från
vad t.ex. Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna och Folkpartiet
liberalerna ger uttryck för i sin
respektive motioner.
Såsom skatteutskottet framhåller i
sitt yttrande (SkU1y) pågår
emellertid inom Regeringskansliet
en översyn av energibeskattningens
framtida utformning. Till grund för
översynen ligger bl.a. tidigare
riksdagsbeslut om energipolitikens
inriktning och olika
utredningsbetänkanden, däribland
ett betänkande från
Skatteväxlingskommittén (SOU
1997:11). Skatteutskottet anser för
egen del att det pågående
översynsarbetet bör avvaktas och
avstyrker därför de
centerpartistiska motionsyrkandena
inom detta område.
Finansutskottet delar
skatteutskottets uppfattning. Det
finns enligt finansutskottets
mening inte anledning att nu
föregripa den samlade översyn av
energibeskattningen som pågår inom
Regeringskansliet.
Av de skäl som här redovisats kan
utskottet inte ställa sig bakom
Centerpartiets förslag till
inriktning av budgetpolitiken.
Folkpartiet liberalerna vill genom
skattesänkningar främja tillkomsten
av nya arbeten. I fyra steg skall
skatter sänkas och barnbidrag höjas
med ca 65 miljarder kronor, och
denna reform skall finansieras
genom besparingar och tillväxt.
Skattesänkningarna uppgår första
året till 14,8 miljarder kronor,
och tyngdpunkten i dessa förslag
ligger i en sänkning av
arbetsgivaravgifterna med 5
procentenheter inom den privata
tjänstesektorn samt slopat extra
uttag av statlig skatt för dem med
årsinkomster över 390 000 kr. Till
skattesänkningarna kan läggas vissa
nya utgiftsåtaganden som i
Folkpartiets budgetalternativ
uppgår till 8,5 miljarder kronor
under 1999. Skattesänkningarna och
utgiftsökningarna föreslås bli
finansierade genom
utgiftsminskningar på 23,3
miljarder kronor, dvs.
statsfinansiellt uppges partiets
budgetalternativ för 1999 vara
neutralt. Men enligt utskottets
mening är den föreslagna
finansieringen helt otillräcklig
för att bära upp nya varaktiga
budgetförsvagningar. Dessutom är de
skattesänkningar som partiet
föreslår för efterföljande år inte
fullt ut finansierade.
Ett viktigt tillskott till
finansieringen av Folkpartiets
skattesänkningar och
utgiftsökningar kommer från
åtgärder som begränsar fusk och
påskyndar rehabilitering.
Folkpartiet räknar sålunda med att
snabbt kunna uppnå stora
besparingar i form av minskat fusk
genom ett tämligen begränsat
tillskott till försäkringskassor
och skattemyndigheter på
tillsammans 200 miljoner kronor.
Tillskottet förutsätts redan nästa
år ge utdelning i form av minskade
utgifter och ökade inkomster på
sammanlagt 2 700 miljoner kronor,
dvs. varje satsad krona ger en
besparing på 13,50 kr. Liksom
motionärerna anser utskottet att
det är angeläget att komma till
rätta med fusk och missbruk i alla
dess former. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om att
riksdagen tidigare har avdelat 345
miljoner kronor för treårsperioden
1997-1999 till kontrollfunktionen i
staten och att regeringen nu
föreslår att 85 miljoner kronor
skall anvisas för detta ändamål
under 1999. För egen del finner
utskottet det osannolikt att en
satsning i enlighet med
motionärernas förslag skall kunna
ge ett så stort budgetmässigt
utbyte redan samma år. För att det
skall vara möjligt gäller nämligen
inte bara att fusk skall avslöjas i
stor skala utan också att dessa
medel snabbt kan tillföras
statskassan. Eftersom allmänna
rättssäkerhetskrav måste
upprätthållas kan det dröja både
ett och flera år innan ett uppdagat
skattefusk resulterar i en
betalning till staten. Enligt
utskottets mening är den uppgivna
besparingseffekten under alla
omständigheter så osäker att den
inte kan ligga till grund för att
finansiera varaktiga
budgetförsvagningar i stor skala.
På motsvarande sätt vill
Folkpartiet få till stånd en
utvidgad finansiell samverkan
mellan sjukförsäkringen samt hälso-
och sjukvården (Finsam) för att
effektivisera rehabiliteringen och
på så sätt minska bl.a. utgifterna
för förtidspension. Åtgärderna
förväntas resultera i besparingar
som redan nästa år minskar
statsbudgetens utgifter med 1
miljard kronor. Enligt utskottets
mening ter sig besparingar av denna
omfattning som föga trovärdiga sett
mot bakgrund av att
rehabiliteringsinsatser länge haft
hög prioritet bland
försäkringskassornas insatser.
Folkpartiet föreslår att vuxna som
läser på gymnasienivå med särskilt
vuxenstudiestöd skall erhålla 20 %
av stödet som lån. Partiet anser
också att studerande på de
prioriterade N/T-utbildningarna
inte skall särbehandlas utan få
finansiera sina studier med lån
liksom andra studerande. Genom att
på detta sätt låta bidrag ersättas
av lån ökar den samlade lånedelen i
studiemedelssystemet med 1,9
miljarder kronor, ett belopp som
motionärerna utnyttjar för att
finansiera nya åtaganden. Att
lånedelen i
studiefinansieringssystemet ökar
ger emellertid ingen omedelbar
kassamässig avlastning på
statsbudgeten. Det är först när
lånen börjar betalas tillbaka som
denna effekt uppkommer och då
fördelad på lånens hela
återbetalningstid. Man kan därför
inte som motionärerna gör likställa
den föreslagna omvandlingen av
bidrag till lån med en besparing.
Folkpartiets budgetalternativ sägs
vara så utformat att det ger
utrymme för skattesänkningar som
leder till nya jobb och samtidigt
har en marginal för att kunna möta
utgiftsökningar i en sämre
konjunktur. Utskottet delar inte
denna uppfattning. Mot bakgrund av
de nyss redovisade exemplen finns
det enligt utskottets mening
anledning att ifrågasätta
trovärdigheten i finansieringen av
Folkpartiets förslag till
skattesänkningar och nya
utgiftsåtaganden. Några av
besparingsförslagen har inte den
styrka och varaktighet som krävs
för en ansvarsfull budgetpolitik.
Därtill kommer att partiets förslag
till flerårig skattereform inte är
fullt ut finansierad ens i
motionärernas egen redovisning. Av
en bilaga till motionen framgår att
Folkpartiet i jämförelse med
regeringens förslag vill begränsa
de egentliga statsutgifterna med
19,0 miljarder kronor 2001. Samma
år räknar partiet med att ha
genomfört de tre första stegen i
sin skattereform vilka tillsammans
ger en budgetförsvagning på 47
miljarder kronor. Den föreslagna
skattereformen saknar således då 28
miljarder kronor i finansiering,
och uppenbarligen saknar i detta
läge budgetalternativet helt
marginaler för att kunna möta en
sämre konjunktur.
Med Folkpartiets budgetförslag
skulle vi således snart vara
tillbaka till det förhållande som
rådde i början av 1990-talet då
ofullständigt finansierade
skattesänkningar bidrog till den
snabba försvagningen av
statsfinanserna. Finansutskottet
tar mycket bestämt avstånd från en
politik med en sådan inriktning och
avvisar därför Folkpartiets
budgetalternativ.
Sammanfattningsvis anser utskottet
sålunda att de förslag till
alternativ inriktning av
budgetpolitiken som förs fram av
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet liberalerna inte
kan läggas till grund för
riksdagens beslut i frågan.
Moderata samlingspartiet föreslår
lösningar som innebär att
utgifterna ligger under regeringens
förslag till utgiftstak för
1999-2001, men partiets förslag är
inte fördelningspolitiskt
godtagbart. Folkpartiet liberalerna
och Kristdemokraterna redovisar
visserligen i sina motioner att
utgifterna skulle komma att ligga
under regeringens förslag till
utgiftstak, men som utskottet
redovisat är dessa bedömningar
alltför löst underbyggda för att
kunna ligga till grund för en
statsbudget. Förslagen bygger på en
finansiering som är ofullständig
eller så osäker att stabiliteten i
statsfinanserna återigen skulle
hotas. Centerpartiets förslag till
utgiftstak överensstämmer med
regeringens men innehåller
lösningar som utskottet inte kan
godta.
Under förra mandatperioden
genomförde regeringen ett
omfattande konsolideringsprogram
och kunde med dess hjälp återställa
balansen i den offentliga sektorn.
I konsolideringsprogrammet var
besparingar och skattehöjningar
kombinerade på ett sådant sätt att
åtgärderna sammantagna fick enligt
utskottets mening en efter
omständigheterna rimlig
fördelningsprofil. Utan denna
kombination av skattehöjningar och
besparingar hade saneringen av
statsfinanserna ensidigt kommit att
drabba de sämst ställda i
samhället. Ansträngningarna att
komma till rätta med de stora
budgetunderskotten hade då inte
vunnit den respekt och fått den
breda uppslutning som krävts för
att driva arbetet vidare i den takt
som nu skett. Saneringsarbetet
påskyndades också av att man snabbt
kunde besluta om skattehöjningar,
och att dessa förändringar i
allmänhet också fick ett snabbt
genomslag. Vid utformningen av
besparingarna försökte regeringen
dessutom i möjligaste mån undanta
välfärdens kärna - vård, omsorg och
utbildning - vilket enligt
utskottets mening var angeläget.
Med sitt nu framlagda budgetförslag
fullföljer regeringen denna
politik. Budgetpropositionen stöds
i allt väsentligt av Vänsterpartiet
och Miljöpartiet de gröna som
träffat en överenskommelse med
regeringen. Den innebär att tre
riksdagspartier står bakom
riktlinjerna för den ekonomiska
politiken, budgetpolitiken,
utgiftstaken, fördelningen av
utgifter på utgiftsområdena för
1999, tilläggsbudgeten för 1998 och
de nu föreslagna
skatteförändringarna för 1999.
Utskottet noterar med
tillfredsställelse att det alltså
finns en bred enighet i dessa
frågor vilket ger stadga och utgör
en god grund för en fortsatt stabil
utveckling.
Under de närmast följande åren
väntas de offentliga finanserna
uppvisa så stora överskott att
uppställda saldomål kommer att
överträffas. Beräkningarna är
visserligen osäkra, inte minst mot
bakgrund av den svårbedömda
ekonomiska utvecklingen i vår
omvärld, men marginalerna är
samtidigt så stora att utskottet
inte finner anledning att tro att
uppställda mål för budgetpolitiken
inte skall kunna infrias.
Utskottet delar regeringens
bedömning att det nu finns ett
begränsat reformutrymme som kan tas
i anspråk utan att man ger avkall
på överskottskraven. Vi kan alltså
nu börja skörda frukterna av de
gångna årens ansträngningar. Alla
har under dessa år fått göra stora
uppoffringar, och det är nu viktigt
att det tillgängliga utrymmet
fördelas rättvist. Utskottet
motsätter sig bestämt att man i
detta läge använder överskotten
till att finansiera
skattesänkningar för mer
välbeställda, något som föreslås av
både Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet. I stället bör utrymmet
i första hand avdelas till de
grupper som drabbats hårdast av
besparingarna. I
budgetpropositionen föreslår
regeringen med stöd av
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna just detta. Stödet till
barnfamiljer och pensionärer skall
förbättras, och nästa år skall
såväl skatten för låg- och
medelinkomsttagare som
fastighetsskatten på hyreshus
tillfälligt sänkas. Förslagen i
budgetpropositionen har sammantagna
en god fördelningsprofil, vilket
framgår av en i propositionen
redovisad analys. Den femtedel av
hushållen som har lägst ekonomisk
standard får en ökning av den
disponibla inkomsten med över 1 %,
medan ökningen för den femtedel av
befolkningen som har högst standard
begränsas till ungefär 0,2 %.
Sju utskott har yttrat sig över
förslagen i budgetpropositionen och
de motioner som väckts med
anledning av den. Lika många
utskott har avstått från att yttra
sig. Av de utskott som yttrat sig i
ärendet har samtliga utom
arbetsmarknadsutskottet och
försvarsutskottet tillstyrkt
regeringens förslag till fördelning
av utgifter på utgiftsområden under
1999. Arbetsmarknadsutskottet har
valt att endast yttra sig över
arbetsmarknadsläget och det nya
sysselsättningsmål som föreslås i
budgetpropositionen.
Försvarsutskottet har i sitt
yttrande begränsat sig till frågor
som rör Försvarsmaktens ekonomiska
situation och hur den avses bli
hanterad under 1999.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar
i en protokollsbilaga att
situationen på arbetsmarknaden är
svårtolkad. Arbetsmarknadsutskottet
anser sig dock inte ha underlag för
att i dag avgöra om det finns
anledning att revidera de nyckeltal
över sysselsättning och
arbetslöshet som redovisas i
budgetpropositionen. Läget är dock
sådant att det måste finnas en
beredskap för att situationen kan
komma att utvecklas mer i
överensstämmelse med propositionens
s.k. sidoalternativ, vilket -
påpekar arbetsmarknadsutskottet - i
så fall skulle öka belastningen på
arbetslöshetsförsäkringen och
behovet av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Arbetsmarknadsutskottet
kan därför inte utesluta att de av
regeringen föreslagna ramarna för
utgiftsområdena 13 och 14 kan
behöva justeras upp. Något förslag
av denna innebörd framläggs dock
inte av arbetsmarknadsutskottet.
Som finansutskottet tidigare berört
(se avsnitt 1.2.7) talar de senaste
månadernas utveckling för att den
internationella tillväxten nästa år
blir något lägre än den bedömning
som gjordes i budgetpropositionen.
Utskottet har dock funnit att
budgetpropositionens bild av den
ekonomiska utvecklingen är relevant
för att användas som underlag för
riksdagens beslut med anledning av
denna proposition. De förändringar
som utvecklingen hittills kan
föranleda är i prognossammanhang
relativt marginella.
Enligt finansutskottets mening
finns det alltså inte anledning att
nu ompröva medelsbehovet på vissa
konjunkturkänsliga anslag. Behovet
av eventuella anslagsrevideringar
bör prövas samlat och grundas på en
ny, allomfattande prognos.
Utskottet utgår ifrån att
regeringen kommer att göra en sådan
prövning i anslutning till nästa
års ekonomiska vårproposition och
då även anpassa utgiftsområdenas
ramar till erforderliga
justeringar.
För att förhindra att 1998 års
utgiftstak överskrids har
regeringen beslutat att senarelägga
eller begränsa utgifter på olika
områden. Beslutet berör bl.a.
Försvarsmakten som kommer att få
senarelägga vissa betalningar till
1999. De senarelagda utgifterna
kommer att föras över till 1999 som
ett ökat anslagssparande och blir
då tillgängliga tillsammans med de
ordinarie anslag som kommer att
beviljas för 1999. För att
Försvarsmakten skall klara det
utgiftstryck som väntas uppkomma
under 1999 räknar man med att
därutöver behöva ta i anspråk den
anslagskredit som nästa år kommer
att vara knuten till de båda
ramanslagen A 1 Förbandsverksamhet
och beredskap m.m. samt A 3
Utveckling och investeringar. Av
försvarsutskottets yttrande (FöU1y)
framgår att regeringen har för
avsikt att nästa år medge en
förhöjd anslagskredit på det
sistnämnda anslaget motsvarande 5 %
av anslagets storlek. Den
tillgängliga anslagskrediten på de
båda anslagen kommer därigenom att
uppgå till 1,6 miljarder kronor.
Försvarsutskottet vill med sitt
yttrande uppmärksamma
finansutskottet på nästa års
medelssituation och på att
Försvarsmakten utöver ordinarie
anslag kan behöva ta i anspråk en
omfattande anslagskredit för att
finansiera sin verksamhet.
Finansutskottet vill i anslutning
härtill framhålla följande. När
riksdagen beslutar om utgifternas
fördelning på utgiftsområden för
1999 fastställs också en ram för
respektive utgiftsområde. I
utgiftsramen inräknas de anslag som
finns uppförda på utgiftsområdet,
däremot inte de anslagskrediter som
är knutna till anslagen, inte
heller eventuellt anslagssparande
på dessa anslag. Utan att anslag
överskrids kan alltså ett
eventuellt utnyttjande av
anslagskrediter och anslagssparande
leda till att belastningen på
anslagen inom ett utgiftsområde
blir så stor att utgiftsramen
överskrids.
Regeringen är enligt 42 § lagen
(1996:1059) om statsbudgeten
skyldig att ingripa om det finns
risk för att ett beslutat
utgiftstak för statens eller
använda utgiftsramar kommer att
överskridas. För att undvika detta
skall regeringen vidta sådana
åtgärder som den har befogenhet
till eller föreslå riksdagen
nödvändiga åtgärder.
Finansutskottet har tidigare
framhållit (yttr. 1995/96:FiU3y)
att åtgärder inte skall behöva
vidtas när ett utgiftsområde
överskrids på grund av att
anslagskrediter har tagits i
anspråk. Samma synsätt bör också
gälla i de fall överskridandet av
ett utgiftsområde har sin grund i
att anslagssparande utnyttjas.
Enligt utskottets mening får
däremot undantag av detta slag inte
göras vid uppföljningen av
utgiftstaket för staten, vars
tillämpning alltid måste vara
strikt. I utgiftstaket för staten
ingår nämligen beräkningsposten
Minskning/ökning av
anslagsbehållningar, vilken är
avsedd att fånga upp allt
utnyttjande av anslagssparande och
äldre anslag. Dessutom ingår i
utgiftstaket en
budgeteringsmarginal med vars hjälp
eventuella variationer i
användningen av anslagskrediter bör
kunna fångas upp.
Eftersom tillämpningen av
bestämmelserna i 42 § kan tolkas
olika vill utskottet göra följande
förtydligande. Ramen för ett
utgiftsområde bör kunna överskridas
så länge budgetlagens villkor för
anslagsutnyttjandet är uppfyllda,
däremot inte utgiftstaket för
staten. Överskridanden av detta
slag skall täckas av antingen
beräkningsposten Ökning/minskning
av anslagsbehållningar eller
Budgeteringsmarginalen.
Om ramen för utgiftsområde 6 nästa
år överskrids och detta
överskridande har sin grund i att
anslagssparande och anslagskrediter
utnyttjats bör regeringen således
inte anses vara skyldig att vidta
åtgärder inom utgiftsområdet för
att i enlighet med föreskrifterna i
42 § budgetlagen komma till rätta
med överskridandet. Däremot åligger
det regeringen att vidta åtgärder
om det finns risk för att
utgiftstaket för staten kommer att
överskridas. Sådana åtgärder kan då
riktas mot samtliga utgiftsområden,
även utgiftsområde 6.
I avsnitt 4.1.6 behandlar
finansutskottet de övriga
synpunkter som försvarsutskottet
framfört i sitt yttrande.
Finansutskottet anser att den av
regeringen föreslagna uppläggningen
ger budgetpolitiken en riktig
inriktning. Regeringens förslag är
även i övrigt väl avvägda och bör,
enligt utskottets mening, därför
ligga till grund för
budgetpolitikens inriktning under
såväl 1999 som de båda
efterföljande åren.
I närmast efterföljande avsnitt
återkommer utskottet till de
formella förslag till beslut som
detta ställningstagande föranleder
i fråga om utgiftstak (2.5-2.6),
fördelning av utgifter på
utgiftsområden (2.7), beräkning av
statsbudgetens inkomster m.m.
(3.8), anslagsbehållningar (2.9)
samt Myndigheternas in- och
utlåning i Riksgäldskontoret
(2.10).
2.5 Utgiftstak för staten
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår att riksdagen
med anledning av
ålderspensionsreformen fastställer
utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för år 1999 till 753
miljarder kronor, för år 2000 till
761 miljarder kronor och för år
2001 till 786 miljarder kronor.
Motionerna
Av den tidigare redogörelsen
framgår att Moderata
samlingspartiet (mot. Fi208 yrkande
3), Kristdemokraterna (mot. Fi209
yrkande 2) och Folkpartiet
liberalerna (mot. Fi211 yrkande 3)
förordar andra nivåer för
utgiftstaket. Centerpartiet och
Miljöpartiet de gröna förordar
omfördelningar mellan
utgiftsområden. Dessa
omfördelningar medför dock inte
alternativa förslag till taknivåer.
För Miljöpartiet de grönas del
gäller dessa förslag till
omfördelningar inte år 1999 utan
endast åren 2000 och 2001.
Regeringens och
oppositionspartiernas förslag
framgår av följande
sammanställning.
Tabell 24. Förslag till nytt
utgiftstak för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Belopp i miljarder kronor
År
Regeringens
Oppositionspartiernas förslag till
alternativa nivåer
förslag
Moderata samlings-partiet
Kristdemo-kraterna
Centerpartiet
Folkpartiet liberalerna
1999
753,0
-10,0
-17,0
±0,0
-9,0
2000
761,0
-19,0
-18,0
±0,0
-15,0
2001
786,0
-25,0
-24,0
±0,0
-14,0
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i föregående
avsnitt ställt sig bakom
regeringens förslag till inriktning
av budgetpolitiken. Utskottet har
därvid inte funnit anledning att
ompröva det utgiftstak för staten
som regeringen föreslår. Den
förändring regeringen föreslår
jämfört med de utgiftstak som
riksdagen tidigare har lagt fast
för åren 1999-2001 är en teknisk
anpassning av utgiftsnivåerna till
det nya pensionssystemet som träder
i kraft år 1999. Denna anpassning,
som aviserades i årets
vårpropositionen, medför att
utgiftstaken revideras upp med 19
miljarder kronor per år under
perioden 1999-2001. Det statliga
utgiftstaket omfattar utgifterna på
statsbudgeten exklusive
statsskuldsräntor samt utgifterna
för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten och en
budgeteringsmarginal. Bakom
förslaget till utgiftstak står
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
samt Miljöpartiet de gröna.
Utskottet tillstyrker med det ovan
sagda regeringens förslag till
utgiftstak för staten för åren
1999-2001 (yrkande 3) och avstyrker
därmed motion Fi208 (m) yrkande 3,
motion Fi209 (kd) yrkande 2 samt
motion Fi211 (fp) yrkande 3.
2.6 Utgiftstak för den offentliga
sektorn
Om man till utgiftstaket för staten
lägger en beräkning av de samlade
kommunala utgifterna exklusive
interna transaktioner mellan stat
och kommun får man fram
utgiftstaket för den offentliga
sektorn. Nivån på detta utgiftstak
är således en funktion av det
utgiftstak som gäller för staten.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår i
budgetpropositionen (avsnitt 4.1)
att riksdagen skall godkänna en i
propositionen redovisad reviderad
beräkning av de offentliga
utgifterna för åren 1999-2001
(yrkande 5). Beräkningen framgår av
efterföljande tabell.
Tabell 25. Regeringens förslag till
beräkning av utgiftstak för den
offentliga sektorn
Belopp i miljarder kronor
1999
2000
2001
Staten inklusive
ålderpensionssystemet
753
761
786
Den kommunala sektorn
477
496
512
Interna transaktioner
-180
-182
-185
Summa offentlig sektor
1 050
1 075
1 113
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi208 att riksdagen i
stället skall godkänna detta partis
beräkning av de offentliga
utgifterna (yrkande 5).
Utgiftstaken för den offentliga
sektorn bör därmed fastställas till
1 019, 1 014 respektive 1 029
miljarder kronor åren 1999, 2000
respektive 2001.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi209 att riksdagen skall godkänna
den kristdemokratiska beräkningen
av de offentliga utgifterna
(yrkande 3). Av en tabell i
motionen framgår att partiet
beräknar de offentliga utgifterna
till 1 034, 1 057,8 respektive
1 089 miljarder kronor under
treårsperioden 1999-2001.
Centerpartiet föreslår att
riksdagen skall godkänna den
beräkning av de offentliga
utgifterna som partiet redovisar i
motion Fi210 (yrkande 2). Av
motionen framgår dock varken vilka
beräkningar som åsyftas eller
vilken nivå på taket för de
offentliga utgifterna som
Centerpartiet förordar.
Finansutskottets ställningstagande
Med hänvisning till vad utskottet
tidigare framhållit tillstyrker
utskottet regeringens förslag till
beräkning av de offentliga
utgifterna (yrkande 5) samt
avstyrker de förslag till
alternativ beräkning av de
offentliga utgifterna som framförs
i motionerna Fi208 (m) yrkande 5,
Fi209 (kd) yrkande 3 och Fi210 (c)
yrkande 2.
2.7 Fördelning av utgifter på
utgiftsområden 1999
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen föreslår
regeringen att statsbudgetens
utgifter för 1999 skall fördelas på
utgiftsområden på det sätt som
framgår av efterföljande tabell
(yrkande 9).
Motionerna
Oppositionspartierna, med undantag
av Vänsterpartiet och Miljöpartiet
de gröna, avvisar däremot
regeringsförslaget och förordar i
stället sina respektive förslag
till utgiftsfördelning. Sådana
alternativa förslag till
utgiftsfördelning för 1999 framförs
av
- Moderata samlingspartiet i motion
Fi208 (yrkande 8),
- Kristdemokraterna i motion Fi209
(yrkande 5),
- Centerpartiet i motion Fi210
(yrkande 3) samt av
- Folkpartiet liberalerna i motion
Fi211 (yrkande 5).
Övriga utskotts yttranden
Fyra utskott har yttrat sig över
förslaget till utgiftsramar för
1999. Det gäller justitieutskottet,
socialförsäkringsutskottet,
kulturutskottet samt
bostadsutskottet. De har samtliga
tillstyrkt regeringens förslag om
fördelning av utgifter på
utgiftsområden för år 1999 och
därvid avstyrkt de motioner som går
emot regeringens förslag.
Socialförsäkringsutskottet gör även
ett påpekande angående överföringen
av medel från AP-fonden till
Riksgäldskontoret.
Till yttrandena har
oppositionspartiernas företrädare
fogat avvikande meningar med
alternativa förslag till ramnivåer
eller reserverat sig till förmån
för respektive partis
motionsförslag. Efterföljande
tabell återger regeringens samt
oppositionspartiernas motionsvis
framförda förslag.
Tabell 26. Regeringens och
oppositionspartiernas förslag till
utgiftsramar
för 1999
Belopp i miljoner kronor
*
Anm. Folkpartiets representant i
utskottet har anmält att partiet
haft för avsikt att föreslå
förändringar på ramarna som inte
framgår av motion Fi211. I tabellen
redovisas de korrigerade beloppen
som gäller utgiftsområdena 8, 9, 16
och 25.
Finansutskottets ställningstagande
En konsekvens av utskottets
tidigare ställningstagande till de
olika budgetalternativen är att
utskottet även biträder regeringens
förslag till fördelning av utgifter
på utgiftsområden. Utskottet
tillstyrker således yrkande 9 i
propositionen.
Övriga motionsyrkanden som är
aktuella i detta sammanhang
avstyrks. Det gäller Fi208 (m)
yrkande 8, Fi209 (kd) yrkande 5,
Fi210 (c) yrkande 3 och Fi211 (fp)
yrkande 5.
2.8 Redovisning av statsbudgetens
inkomster för 1999
Utskottet har tidigare ställt sig
bakom regeringens förslag till
inriktning av budgetpolitiken. Till
grund för detta förslag ligger den
inkomstberäkning som regeringen
redovisar för 1999. Finansutskottet
beskriver längre fram i betänkandet
i avsnitt 3.8 regeringens och
oppositionspartiernas olika förslag
till beräkning av statsbudgetens
inkomster år 1999 och tar där
formell ställning till de olika
yrkandena. Utskottet biträder där
regeringens förslag till
inkomstberäkning för 1999 vilken
summerar till 696,4 miljarder
kronor.
I efterföljande sammanställning
redovisas regeringens och
oppositionspartiernas förslag till
beräkning av statsbudgetens
inkomster för 1999.
Tabell 27. Regeringens och
oppositionspartiernas förslag till
totala inkomster för år 1999
Belopp i miljarder kronor
Reg. förslag
m
kd
c
fp
Summa inkomster
696 701
-3 820
-17 370
-195
-11 950
Anm. Redovisningen av
budgeteffekten av
oppositionspartiernas skatte- och
avgiftsförslag grundas på en
sammanställning som utskottet
gjort. Huvudprincipen har varit att
redovisa förslagens rent
statsfinansiella effekter men
undantag från detta förekommer.
Vissa av partiernas förslag till
skatteförändringar påverkar främst
kommunal inkomstskatt. På
statsbudgeten syns dessa
förändringar som
anslagsförändringar på
utgiftsområde 25.
2.9 Anslagsbehållningar
Medel som anvisats på ett
reservationsanslag kan enligt vissa
regler sparas till efterföljande
budgetår. I den mån ett ramanslag
inte förbrukats får på motsvarande
sätt kvarstående behållning föras
över till ett senare år.
Förskjutningar i det samlade
anslagssparandet påverkar
statsbudgetens utgifter och
redovisas på budgetens utgiftssida
som en nettopost, benämnd
Förändring av anslagsbehållningar.
Budgetpropositionen
I årets budgetproposition räknar
regeringen med att de samlade
anslagsbehållningarna skall minska
med netto 5,0 miljarder kronor
under nästa år, dvs. att utgifter
av denna omfattning väntas bli
finansierade av medel som finns
tillgängliga på anslagen vid årets
början. Jämfört med
vårpropositionen har regeringen
räknat upp förbrukningen av
anslagsbehållningarna med 2,0
miljarder kronor. Detta bedöms
kunna rymma den högre förbrukning
av sparade medel som kan förväntas
inom exempelvis utgiftsområde 23.
Regeringen föreslår att riksdagen
skall godkänna den gjorda
beräkningen av förändringarna i
anslagsbehållningarna (yrkande 10).
Motionen
Moderata samlingspartiet begär i
motion Fi208 att riksdagen skall
godkänna beräkningen av
förändringar i
anslagsbehållningarna i enlighet
med vad som redovisas i motionen
(yrkande 9). Av den tabell som
motionärerna hänvisar till framgår
att partiets förslag överensstämmer
med regeringens förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet finner för egen del
inte anledning att göra någon annan
bedömning av förbrukningen av
anslagsbehållningarna än
regeringen. Utskottet tillstyrker
således yrkande 10 i propositionen.
Då förslaget i motion Fi208 (m)
överensstämmer med regeringens
förslag skulle ett tillstyrkande
inte tjäna något syfte. Yrkande 9 i
motion Fi208 (m) avstyrks därmed.
2.10 Myndigheternas in- och
utlåning i Riksgäldskontoret
I sitt förslag till statsbudget för
1999 räknar regeringen med att
myndigheternas m.fl. in- och
utlåning i Riksgäldskontoret skall
uppgå till netto 27 miljarder
kronor under året. Saldot under de
närmast föregående åren har varit
negativt, dvs. inlåningen har
överstigit Riksgäldskontorets
utlåning. Att nettot under år 1999
väntas bli positivt förklaras
främst av en överföring av
premiepensionsmedel under år 1999
från Riksgäldskontoret till
Premiepensionsmyndigheten för
placering i värdepappersfonder
enligt den försäkrades val.
Ålderspensionsreformen medför en
påtaglig belastning på
statsbudgeten, dvs. ett ökat
lånebehov, men även en motsvarande
förstärkning av
ålderspensionssystemets sparande.
Enligt riksdagens beslut, med
anledning av proposition
1997/98:151, skall en kompenserande
överföring av medel från AP-fonden
på 45 miljarder kronor ske vardera
året 1999 och 2000.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår i
budgetpropositionen (avsnitt 4.6.3
och tabell 4.15) att riksdagen
godkänner den gjorda beräkningen av
förändringar av myndigheters m.fl.
in- och utlåning i
Riksgäldskontoret budgetåret 1999
samt beräkningen av överföringen av
medel från AP-fonden för budgetåret
1999 (yrkande 7).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet biträder regeringens
förslag och tillstyrker således
yrkande 7 i propositionen.
2.11 Budgetens sammansättning i
stort
Utskottet har i de närmast
föregående avsnitten tagit
ställning till utgifternas
fördelning på utgiftsområden samt
till förändringar av
anslagsbehållningar och
Riksgäldskontorets in- och utlåning
till myndigheter m.fl. I avsnitt
3.8 nedan redovisar utskottet sitt
ställningstagande till beräkningen
av statsbudgetens inkomster.
Utskottet har därmed övergripande
behandlat de delposter som
statsbudgeten är uppbyggd av.
Skillnaden mellan å ena sidan
statsbudgetens inkomster och å
andra sidan summan av samtliga
utgifter på utgiftsområden
inklusive förändringar av
anslagsbehållningar, nettot av
myndigheters m.fl. in- och utlåning
i Riksgäldskontoret och
överföringen av medel från AP-
fonden utgör budgetsaldot, vilket
definitionsmässigt är liktydigt med
statens lånebehov. Lånebehovet
framkommer alltså som en restpost,
vars nivå riksdagen inte tar
ställning till. Utskottets
ställningstaganden framgår
schematiskt av följande förenklade
budgetuppställning. Det innebär att
statsbudgetens inkomster överstiger
utgifterna och att amorteringen av
statsskulden före
skulddispositioner uppgår till 16
miljarder kronor.
Tabell 28. Utskottets förslag till
statsbudget för budgetåret 1999
Belopp i miljarder kronor
Utskottet övergår därmed till att
behandla sammansättningen av
statsbudgetens inkomster på mer
detaljerad nivå samt olika förslag
och synpunkter med anknytning till
de 27 utgiftsområdena inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten.
3 Inkomster
Finansutskottet har ovan under
rubriken 2.4.3 Finansutskottets
sammanfattande bedömning av
budgetförslagen behandlat förslag
om budgetpolitikens övergripande
delar, bl.a. utgiftstak och
lånebehov. Här behandlar utskottet
förslag om dels skattepolitikens
inriktning, dels ändrade skatter
och avgifter med betydelse för
beräkningen av statsbudgetens
inkomster för år 1999. Avsnittet
mynnar ut i en beräkning av
statsbudgetens inkomster för
budgetåret. Ställningstagandena
görs med beaktande av de
överväganden och bedömningar som
redovisats tidigare i betänkandet.
Det innebär att utskottet redan
tagit ställning till de
övergripande frågorna vad avser
statens budget år 1999.
Avsnittet inleds med att utskottet
behandlar förslag om
skattepolitikens allmänna
inriktning. Därefter tar utskottet
upp förslag till avgifts- och
skatteändringar. Avsnittet avslutas
med att utskottet behandlar och tar
ställning till olika förslag om
beräkningen av statsbudgetens
inkomster.
Dispositionen följer i stort sett
ordningen för inkomsttitlarna i
statsbudgeten. Under respektive
rubrik redovisas
konsekvensberäkningar av de
inkomstförslag som regeringen och
oppositionspartierna har lagt fram.
För regeringen redovisas beräknad
effekt på statsbudgeten för år
1999. I de fall
oppositionspartierna avvisar
regeringens förslag redovisas
motsvarande belopp som regeringen
har beräknat. För övriga
oppositionsförslag redovisas
huvudsakligen de belopp som
partierna redovisat i sina
motioner. Oppositionspartierna har
under sitt förberedelsearbete haft
möjlighet att begära underlag för
sina förslag från budgetkontoret
vid riksdagens utredningstjänst.
Budgetkontoret följer
Finansdepartementets
beräkningskonventioner. Det bör
noteras att vissa beräkningar är
behäftade med stor osäkerhet.
I motionerna har partierna valt
olika redovisningsprinciper för
beräkningarna av effekterna av
inkomstförslagen. Ibland redovisas
den varaktiga effekten av förslaget
när den fått fullt genomslag och i
andra fall effekten för budgetåret
1999 med hänsyn till uppbörd.
Förslagens effekter för staten har
redovisats i vissa fall, i andra
fall har effekterna för den
konsoliderade offentliga sektorn
beräknats. Huvudprincipen för detta
avsnitt är emellertid att redovisa
förslagens kassamässiga
statsbudgeteffekt. Det underlättar
jämförelser mellan regeringens och
oppositionens budgetalternativ för
nästa år. Att föreslå riksdagen en
beräkning av inkomsterna på
statsbudget för år 1999 hör till
utskottets uppgifter. I
beslutsunderlaget har även ingått
den varaktiga effekten när åtgärder
fått fullt genomslag och effekten
för hela den offentliga sektorn.
För att rätt kunna bedöma olika
förslags ekonomiska konsekvenser är
det önskvärt att kunna beakta även
dessa beräkningar. De redovisas
emellertid inte alltid i
betänkandet.
3.1 Skattepolitikens inriktning
Budgetpropositionen
Regeringen bedömer att ytterligare
sänkningar av inkomstskatten för
låg- och medelinkomsttagare bör
genomföras. Utvärderingen av
1990-1991 års skattereform visade
att det behövdes kompletterande
åtgärder för att det åsyftade
fördelningspolitiska utfallet
skulle uppnås. För år 1999 har
därför värnskatten ersatts med en
statlig skatt på 25 % på taxerade
förvärvsinkomster överstigande
389 500 kr. Som en tillfällig
åtgärd under inkomståret 1999
föreslår regeringen nu en särskild
skattereduktion för personer med
pensionsgrundande inkomster under
245 000 kr. För åren därefter bör
enligt vad regeringen anför olika
möjligheter till permanenta system
med en likartad inriktning prövas.
På sikt bör ambitionen vara att
andelen skattskyldiga som erlägger
statlig inkomstskatt nedbringas
från dagens 18 % till 15 %.
Befintliga s.k. skatteförmåner bör
ses över för att utröna i vilken
mån dessa kan minskas.
Hyresgästerna har inte på samma
sätt som villaägarna fått del av
räntefallet de senaste åren.
Regeringen föreslår därför att
fastighetsskatten för hyreshus
temporärt sänks med 0,2
procentenheter från 1,5 till 1,3 %
under 1999. Regeringen förväntar
sig att den lägre skattenivån
omsätts i lägre hyror och avgifter.
En parlamentarisk utredning har
fått i uppdrag att se över
fastighetsbeskattningen och föreslå
en rättvisare utformning av
fastighetsskatten. En särskilt
viktig fråga är hur man skall
åstadkomma en lättnad för permanent
boende i attraktiva kust- och
skärgårdsområden. I avvaktan på att
utredningens analys blir klar avser
regeringen att frysa
taxeringsvärdena på 1997 års nivå
även för år 2000.
Arbetet med förenklade skatteregler
för företagen drivs vidare.
Reglerna för enskilda näringsidkare
och delägare i handelsbolag är
sedan 1994 i princip likvärdiga med
dem som gäller för aktiebolag.
Egenföretagare som startar en ny
verksamhet har fått möjlighet att
kvitta underskott i
näringsverksamhet mot
tjänsteinkomster. För ägare till
onoterade aktiebolag har en
partiell lättnad i
ägarbeskattningen införts.
Socialavgifterna har reducerats på
ett sätt som särskilt för de mindre
företagen gett bättre
förutsättningar för
nyanställningar. Skattereglerna för
de mindre företagen har enligt vad
regeringen anför fått en struktur
som i allt väsentligt bör bestå och
tillåtas verka under en följd av
år. Förenklingsutredningen har
under våren 1998 fått
tilläggsdirektiv om en förenkling
av såväl redovisnings- som
skatteregler med särskild
inriktning på företag i
tjänstesektorn, och ett förslag
kommer att presenteras under hösten
1998. När det gäller stoppreglerna
för fåmansföretag har ett
utredningsförslag lämnats i
dagarna. Regeringen avser att under
det närmaste året föreslå att de
s.k. stoppreglerna för
fåmansföretag med några få undantag
slopas och ersätts med allmänna
regler.
Regeringen bedömer att frågan om
kapitalinkomstskattesatsens nivå
och förmögenhetsskatten bör
övervägas under mandatperioden.
Skattereformen innebar en
effektivisering av beskattningen av
kapitalinkomster. En kombination av
basbreddningar och sänkt
skatteuttag kunde genomföras inom
ramen för ett ökat skatteuttag. Det
bör enligt regeringen noteras att
beskattningen av personliga
kapitalinkomster i en liten öppen
ekonomi i första hand kan ses som
en beskattning av sparande med en
begränsad inverkan på näringslivets
realinvesteringar. Detta innebär
bl.a. att det angelägna kravet på
en likformig beskattning av
sparandet kan upprätthållas utan
nämnvärd inverkan på
investeringarna. För nystartade
företag och för mindre företag utan
tillgång till de internationella
kapitalmarknaderna kan dock
beskattningen av sparande också
vara betydelsefull för real-
investeringar och sysselsättning.
I budgetpropositionen anförs vidare
att internationaliseringen ställer
ökande krav på politikens
utformning och att uppmärksamheten
på potentiellt eroderande
skattebaser behöver förstärkas och
beredskapen höjas för korrigerande
åtgärder. Vid beskattningen av
privat konsumtion genom
mervärdesskatt och olika
punktskatter har Sverige högre
skattesatser än sin omvärld. Den
vanliga gränshandeln utgör i detta
sammanhang ett mindre problem än
den framväxande elektroniska
handeln med dess lägre
transaktionskostnader för konsu-
menterna. Överenskommelser mellan
länderna är enligt regeringen helt
nödvändiga för att effektivisera
kontrollen, men även för att
etablera skyddsnät i form av
minimiskattesatser på olika
områden. Det är därför enligt
regeringens mening av stor vikt att
den överenskommelse om ett
skattepaket mot skadlig
skattekonkurrens på företags- och
kapitalskatteområdena som EU-
ländernas finansministrar beslutat
om den 1 december 1997 genomförs så
snart som möjligt. Förhandlingar
pågår också om ett direktiv om
beskattning av ränteinkomster.
Medlemsländerna skall kunna välja
mellan att införa en källskatt på
minst 20 % och att lämna uppgifter
om inkomsterna till den
skattskyldiges hemland så att be-
skattning i sin helhet kan ske där.
Ett annat område där det enligt
regeringen är angeläget med
minimiskattesatser är
energiområdet. Även här diskuterar
EU:s medlemsländer ett direktiv-
förslag från kommissionen med
inriktningen att införa
minimiskatter för samtliga
energislag, dvs. även på el, kol
och naturgas.
Med den starkare grund som lagts
för Sveriges ekonomi genom
budgetsaneringen och
låginflationspolitiken skapas
enligt vad regeringen anför ett
större utrymme för
framtidssatsningar på en rad
områden. Det handlar om att verka
för en uthålligt hög ekonomisk
tillväxt, en stigande
sysselsättning, en förstärkt
generell välfärd, en bättre
utbildning och en fortsatt
utveckling mot ekologisk
hållbarhet. Det är därför enligt
regeringen viktigt att göra en
översyn av skattesystemet, och
regeringen aviserar i propositionen
att den avser att bjuda in samtliga
riksdagspartier till överläggningar
om skattepolitikens framtida
inriktning.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i
sina partimotioner att det
övergripande målet för den
ekonomiska politiken skall vara att
skapa förutsättningar för snabb
tillväxt, en kraftig höjning av
antalet nya arbetstillfällen, en
god reallöneutveckling och ett
minskat bidragsberoende. Den
politiska sektorns inflytande måste
minska så att utrymme skapas för
privat verksamhet och individuellt
ansvar. Överflyttning av kommunal
verksamhet till den privata
sektorn, avregleringar och
skattesänkningar är enligt
motionärerna förutsättningar för
fler och växande företag och nya
arbetstillfällen.
En social skattepolitik som syftar
till att alla skall kunna leva på
sin lön måste enligt motionärerna
stå på två ben. Det ena är en
kraftfull skattesänkningspolitik
som syftar till att växla lägre
skatter mot minskat behov av bidrag
och offentliga subventioner. På
sikt bör målet vara att den som är
i behov av bidrag och offentligt
stöd inte skall betala skatt, och
att den som betalar skatt inte
skall behöva bidrag. Det andra
benet är reformer på skatteområdet
som syftar till att stärka
tillväxtkraften i ekonomin så att
den höga arbetslösheten kan pressas
tillbaka och antalet människor som
av andra skäl blivit helt beroende
av det offentliga för sin
försörjning minskar. För de
kommande tre åren lägger
motionärerna fram förslag om en
serie skattesänkningar på arbete,
boende och familjer som bl.a.
medför att skattereformens
principer om högst 30 %
marginalskatt för de flesta och en
högsta marginalskatt på 50 % åter
nås.
Moderata samlingspartiet föreslår
att värnskatten slopas helt fr.o.m.
1999 och att ett särskilt avdrag på
7 % vid den kommunala beskattningen
kompenserar för uttaget av
pensionsavgift. År 2001 beräknas
avdraget kunna uppgå till nästan
12 %. Grundavdraget höjs med 1 300
kr fr.o.m. år 1999 och det
särskilda grundavdraget för
förtidspensionärer återställs.
Kommunalskatten sänks generellt med
en krona år 2000 och med
ytterligare en krona 2001 genom att
staten övertar kostnader från
kommunerna. Familjerna får ett
grundavdrag på 10 000 kr per barn
vid den kommunala beskattningen
fr.o.m. 1999. Härtill kommer
förslag om sänkt skatt på bensin,
och förbättringar av bl.a. reglerna
om avdrag för kostnad för resor
till och från arbetet med egen bil
och kollektiva transportmedel.
Utrymmet för avdrag för eget
pensionssparande återställs till
ett basbelopp.
Fastighetsskatten på bostäder sänks
till 1,3 % av taxeringsvärdet
fr.o.m. 1999. Därefter sänks
skatten år 2000 och 2001 med
ytterligare 0,1 procentenheter
vartdera året. De regionala
skillnaderna lindras genom att
markvärdet enbart tas upp till
hälften vid beräkning av
fastighetsskatt.
Vidare föreslår Moderata
samlingspartiet en omläggning av
skattepolitiken i syfte att göra
Sverige mer utvecklingskraftigt och
jobben fler. Förmögenhetsskatten
och dubbelbeskattningen av
riskkapital i företagen avvecklas i
syfte att främja en sund
riskkapitalförsörjning. I syfte att
stimulera en kraftig ökning av
jobben i den privata tjänstesektorn
föreslås sänkta skatter på hemnära
tjänster. Merparten av
Småföretagsdelegationens 71 förslag
genomförs. Det leder också till att
krångel och uppgiftsskyldighet för
företagen begränsas kraftigt och
till att befintliga regler
förenklas. Särskilda
skattelättnader införs för fåmans-
företagen, som enligt motionärerna
drabbas av rigida spärr- och
stoppregler i dagsläget. Den som
vill skall kunna erhålla F-
skattsedel. De nya bestämmelserna
om skattekonto och momsuppbörd
ändras. För att reglerna skall vara
enkla och överskådliga, samt för
att inte försämra likviditeten i
näringslivet, skall alla företag
betala skatter den 12:e i andra
månaden efter uppbördsmånaden. För
att öka rättssäkerheten skall det
räcka att företaget har betalat
skatterna på förfallodagen.
Skattesänkningarna finansieras
genom besparingar i de offentliga
utgifterna.
Yrkanden med angiven inriktning
framställs bl.a. i motion Sk311
yrkande 1 av Carl Bildt m.fl. (m).
Kristdemokraterna anför att det är
en viktig uppgift att skapa en
skattestruktur som gör att fler kan
klara sig på sin egen lön och inte
tvingas vara beroende av bidrag för
att få hushållsekonomin att gå
ihop. Den nya värnskatten slopas
och grundavdraget vid den kommunala
beskattningen höjs till 17 100 kr
år 1999 och till 20 300 kr år 2000.
Kristdemokraterna föreslår också
bättre villkor för hushållens
sparande genom att avdragsrätten
för pensionssparande höjs till ett
basbelopp. En avdragsrätt vid
sparande på individuella
utbildningskonton införs fr.o.m.
den 1 juli 1999. Gränsen för
avdragsgilla kostnader för resor
till och från arbetet sänks från
7 000 kr till 6 000 kr. Den
särskilda löneskatten på
vinstandelar avskaffas.
Tjänstesektorn ges nya möjligheter
att växa genom en halvering av
kostnaden för vita
hushållstjänster. Förslaget innebär
att det nuvarande ROTavdraget
permanentas och utvidgas till att
omfatta hushållens köp av tjänster
i hemmet.
Kristdemokraternas tillväxtpolitik
för nya företag bygger på stabila
och goda villkor för fler och
växande företag.
Grundavdragshöjningen bidrar även
på detta område liksom förslaget om
en halvering av kostnaden för vita
hushållstjänster. Företagandet
gynnas genom att
arbetsgivaravgifterna sänks med 10
procentenheter upp till 900 000 kr.
För egenföretagare utökas
lönesumman till 250 000 kr per år.
Förslaget gäller alla företagare
men gynnar främst småföretagen.
Dubbelbeskattningen på
utdelningsinkomster på risksparande
slopas. Royaltyinkomster från
patent skattebefrias under två år
och beskattas därefter som inkomst
av kapital.
Fastighetsskatten föreslås i ett
första steg sänkt till 1,4 % och
beräknas endast på en tredjedel av
den del av markvärdet som
överstiger 150 000 kr. De s.k.
krisårgångarna bland
hyresfastigheterna skall inte träda
in i skattesystemet som planerat år
1999. Förmögenhetsskatten avvecklas
i två steg. År 1999 minskar den
till 0,5 % och år 2000 avvecklas
den helt.
Det är enligt Kristdemokraterna ett
starkt svenskt intresse att man
inom EU går över till
majoritetsbeslut när det gäller
skatter och avgifter på miljöområ-
det. Härigenom skulle möjligheterna
att få till stånd en gemensam
minimiskattesats på koldioxid
förbättras. Sverige bör fortsätta
att hävda sitt undantag från EU:s
regler om fri införsel av alkohol
och tobak och punktskatterna på
detta område bör värdesäkras. En
skatteväxling bör genomföras där
skatten på arbete sänks och skatten
på energi, miljöfarliga utsläpp och
ändliga naturresurser höjs.
Yrkanden med denna inriktning
framställs av Alf Svensson m.fl.
(kd) i motionerna Fi209 yrkande 11,
Sk309 yrkandena 2, 3 och 15 samt
N330 yrkande 14.
Centerpartiet anför att det är
viktigt att skattepolitiken
utformas för att gagna
företagsamhet i hela landet.
Inkomstskatterna för låg- och
medelinkomsttagare bör sänkas. En
varaktig lösning med höjt
grundavdrag för människor med små
eller medelstora inkomster är här
den bästa lösningen. Centerpartiet
godtar regeringens förslag om en
tillfällig skattereduktion men
anser att den bör höjas till 1 800
kr.
Arbetsgivaravgifterna bör sänkas
och det är enligt motionärerna
angeläget att avgifterna i
Norrlands inland fortsätter att
vara reducerade.
Förmögenhetsskatten bör fasas ut
och den särskilda löneskatten på
vinstandelar tas bort. Fåmansbolag
och andra mindre företag bör få
lättnader i beskattningen.
Centerpartiet har ihärdigt verkat
för lägre skatt på boende och har
genom en överenskommelse med
regeringen fått till stånd en
sänkning av fastighetsskatten från
1,7 % till 1,5 %. Regeringens
förslag om en sänkning av
fastighetsskatten på
hyresfastigheter avslås av
Centerpartiet. Sänkningen är
tillfällig och ger liten effekt.
Det är också osäkert om den kommer
hyresgästerna till godo.
Centerpartiet förespråkar sänkt
skatt på arbete för ökad
sysselsättning. För att skapa
utrymme för detta bör skatterna
höjas på verksamheter som tar
naturens resurser i anspråk.
Fordonsskatten för dieseldrivna
personbilar bör förändras så att
större vikt läggs vid
miljöegenskaperna. För personbilar
bör skrotningspremien höjas till
8 000 kr som en engångsåtgärd för
att skrota ut de äldsta och mest
miljöförorenande bilarna.
Energibeskattningen skall ge goda
förutsättningar för den svenska
industrins internationella
konkurrenskraft. Beskattningen
skall utgöra drivkraft för
hushållning och övergång till
förnybara energislag. Vid
utformningen av beskattningen skall
den elintensiva industrins
särskilda behov beaktas. Utsläpp av
koldioxid vid förbränning av
fossila bränslen påverkar klimatet.
Det är därför angeläget att i
största möjliga utsträckning
undvika förbränning av fossila
bränslen. Detta kan ske genom en
aktiv energihushållning och genom
att utnyttja förnybara energislag.
En ökad användning av alternativa
energislag inom trafiksektorn måste
särskilt eftersträvas. Produktionen
av biobränslebaserade drivmedel i
Sverige måste öka. Detta bör ske
genom en ökad miljörelatering av
energiskatterna i kombination med
en skattebefrielse för biobränslen.
Centerpartiet föreslår en stegvis
höjning av produktionsskatten på
kärnkraftsel som ett led i strävan
mot avvecklad kärnkraft.
Fastighetsskatten på vattenkraft
bör återinföras liksom en
miljöskatt på inrikes flyg.
I motion Sk306 yrkande 1 av Lennart
Daléus m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om att
skattepolitiken bör ges denna
inriktning.
Folkpartiet liberalernas politik
innebär att skatter som är skadliga
för arbete, företagande, sparande
och investeringar sänks, att
tjänstesektorn släpps loss genom
rejäla skattelättnader och
förenklingar och att det blir
lättare att starta och driva
företag. Folkpartiet liberalerna
föreslår skattesänkningar på 10-12
miljarder kronor redan 1999. En
skattereform föreslås i fyra steg,
ett steg för varje år i
mandatperioden. Det är frågan om en
radikal skattesänkning (65
miljarder kronor) som partiet
kommer att driva som sitt förslag i
de kommande överläggningarna med
regeringen.
Folkpartiet liberalerna vill slopa
värnskatten och höja brytpunkten så
att de ursprungliga intentionerna
uppfylls. En skattereduktion på
3 000 kr per år införs.
Arbetsgivaravgifterna sänks med 5
procentenheter och en enkel och
obyråkratisk modell för sänkt skatt
på hushållstjänster ger en
halvering av det vita priset och
gör att den obalans mellan
traditionellt manligt och
traditionellt kvinnligt arbete som
ROT-avdraget ger upphov till
korrigeras.
I princip alla som vill ha F-
skattsedel bör också få en sådan,
såvida de inte har näringsförbud.
Sverige bör också verka för att
EU:s momsdirektiv ändras så att en
sänkt tjänstemoms blir möjlig.
Tillgången till riskvilligt kapital
är ett ständigt problem för många
småföretagare. Den viktigaste
åtgärden är att slopa
dubbelbeskattningen på aktier.
Vidare bör möjligheten att få
uppskov med bolagsskatten så länge
inga utdelningar lämnas nu utredas.
Förmögenhetsskatten bör avskaffas
under mandatperioden. Som ett
första steg bör sambeskattningen
slopas och fribeloppet höjas till
1,2 miljoner kronor. Värderingen av
aktier till 75 % bör återställas.
Företagaren bör kunna lämna en
förenklad företagardeklaration. Den
snabba utvecklingen i arbetslivet
gör det alltmer angeläget att finna
former för finansiering av
återkommande studier under
yrkestiden. Folkpartiet liberalerna
föreslår att det nuvarande
pensionssparandet breddas till ett
kompetenskonto som möjliggör för
individer att göra skattebefriade
avsättningar som sedan kan användas
för kompetenshöjning. Avdragsrätten
för pensions- och kompetenssparande
bör höjas till ett och ett halvt
basbelopp. Regeringens förslag om
en skattereduktion för 1999
föreslås ersatt med en höjning av
barnbidragen redan 1999.
Fastighetsskatten skall lindras i
utsatta områden med snabb stegring
av taxeringsvärdena t.ex. på grund
av efterfrågan från köpstarka
sommargäster. Betalningsfristerna
för mervärdesskatt bör förskjutas
så att företag inte riskerar att
behöva betala skatt innan betalning
influtit.
I motion Sk308 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) framställs yrkanden om
riktlinjer för skattepolitiken i
enlighet med det anförda (yrkande
1) och om en grön skatteväxling
(yrkande 18).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet har i ett yttrande
(SkU1y) till finansutskottet
behandlat de motionsyrkanden som
förväntas få budgeteffekter under
budgetåret 1999. I avsnittet om
skattepolitikens inriktning
konstaterar skatteutskottet att
genom att Sveriges finanser nu åter
är i balans finns det en stabil
grund för en offensiv och
långsiktig politik som skapar
rättvisa genom tillväxt,
sysselsättning och utbildning. Till
grund för denna politik ligger
samarbetet mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet. Politiken är
inriktad på en fortsatt stram
budgetdisciplin för sunda
statsfinanser. Arbetslösheten skall
minskas genom att fler människor
får arbete eller utbildning som ger
arbete.
De förslag om skattelättnader för
låg- och medelinkomsttagare och för
hyresgäster som regeringen lägger
fram utgör enligt skatteutskottets
mening en del i en ansvarsfull
politik för tillväxt,
sysselsättning och rättvisa.
Skatteutskottet ställer sig bakom
en sådan inriktning av
skattepolitiken. Motionerna
avstyrks.
Finansutskottets ställningstagande
Regeringen har, efter att
propositionen lagts, inbjudit
riksdagspartierna till
överläggningar om skattepolitikens
framtida inriktning.
Överläggningarna skall särskilt
gälla frågan om det är möjligt att
förbättra betingelserna för hög
tillväxt och hög sysselsättning
genom att stimulera arbete,
företagande, utbildning och
sparande med skattepolitiska
åtgärder. De ändrade
förutsättningar för skattesystemet
som bl.a. följer av den ökande
internationaliseringen bör beaktas.
Utgångspunkten för överläggningarna
är att åtgärder inom
skattepolitiken inte får äventyra
starka offentliga finanser eller en
sund samhällsekonomi, inte äventyra
en god kvalitet inom skola, vård
och omsorg och inte leda till ökade
klyftor i samhället. Skattesystemet
skall också vara enkelt,
likformigt, ha låga skattesatser
och breda skattebaser.
Enligt finansutskottets mening är
det värdefullt när det går att
finna breda överenskommelser mellan
riksdagspartierna om viktiga delar
av skattesystemet. Sådana
överenskommelser leder till att
stabiliteten i skattesystemet ökar,
vilket förbättrar förutsättningarna
för företagen, hushållen,
kommunerna och landstingen att
planera för sin ekonomi.
Finansutskottet välkomnar därför
regeringens initiativ till
överläggningar.
Utskottet vill erinra om att de
skatteförslag som presenteras i
budgetpropositionen är
tidsbegränsade vilket innebär att
det under de kommande
överläggningarna kommer att vara
möjligt att diskutera i vad mån
förändringarna bör permanentas
eller om andra lösningar med
motsvarande syfte i stället bör
väljas för framtiden. Under
överläggningarna kommer det också
att vara möjligt för
oppositionspartierna att presentera
sina förslag inom skattepolitiken.
Finansutskottet vill inte föregripa
de förestående överläggningarna och
avstår därför från att i detta
sammanhang närmare kommentera
oppositionspartiernas förslag till
inriktning av skattepolitiken. Dock
ser utskottet, i likhet med
skatteutskottet, inga skäl att
föreslå en ändrad inriktning med
anledning av motionerna. Följande
motioner avstyrks således: Sk311
(m) yrkande 1, Fi209 (kd) yrkande
11, Sk309 (kd) yrkandena 2, 3 och
15, N330 (kd) yrkande 14, Sk308
(fp) yrkandena 1 och 18 samt Sk306
(c) yrkande 1.
I det följande går utskottet
närmare in på de skatteförslag som
läggs fram i de olika
budgetalternativen.
3.2 Skatt på inkomst, fysiska
personers inkomstskatt
Tabell 29. Fysiska personers
inkomstskatt
Belopp i 1 000-tal kronor
Regeringen
(m)
(kd)
(c)
(fp)
1111
Fysiska personers inkomstskatt,
netto
39 943 146
+370 000
-9 490 000
-790 000
-470 000
Skattereduktion
-2 980 000
+2 980 000
+2 980 000
-1 080 000
+2 980 000
Omvandling av 200-kronan
-1 330 000
+1 330 000
Sänkt gräns för reseavdrag till 6
000 kr
-50 000
-50 000
Höjt reseavdrag till 16 kr/mil
-40 000
Höjd avdragsrätt för
pensionsförsäkringar
-100 000
-470 000
Höjt grundavdrag o särskilt
grundavdrag för pensionärer med
1 300 kr
-330 000
Permanenta nuvarande ROT
+110 000
Lägre skatt på royaltyinkomster
-20 000
-20 000
Avdragsrätt för individuella
utbildningskonton
-100 000
Höjt grundavdrag
-9 090 000
Inför ett riskkapitalavdrag
-600 000
Effektivare skatteindrivning
+600 000
Yrkesfiskeavdrag
-40 000
-40 000
Skattereduktion för
hushållstjänster
-300 000
-700 000
-1 000 000
-600 000
Avskaffa nya värnskatten
-2 000 000
-2 000 000
-2 000 000
Höjd avdragsrätt för pensions- och
kompetenssparandet
-500 000
Fåmansbolag: beskatta viss del av
vinst som kapitalinkomst
+120 000
-350 000
3.2.1 Skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare (BP)
Budgetpropositionen
I propositionen föreslår regeringen
att en särskild skattereduktion
införs för låg- och
medelinkomsttagarna under
inkomståret 1999. Skattereduktionen
uppgår till 1 320 kr för personer
med pensionsgrundande inkomst upp
till 135 000 kr. Skattereduktionen
skall dock inte uppgå till högre
belopp än den kommunalskatt som
beräknas för året. För personer med
pensionsgrundande inkomst över
135 000 kr reduceras
reduktionsbeloppet med 1,2 % av
överskjutande inkomst. Regeringen
anför att det redan för år 1999
finns ett utrymme för att sänka
skatteuttaget på arbetsinkomster
men att det är för tidigt att
utforma permanenta lösningar.
Eftersom det i första hand är
angeläget att åstadkomma
förbättringar för låg- och
medelinkomsttagarna är förslaget
utformat så att skattelättnaden i
allt väsentligt tillfaller personer
med inkomster under den lägre
brytpunkten i inkomstskatteskalan.
Denna beräknas ligga vid en taxerad
förvärvsinkomst på 245 000 kr år
1999. Skattelättnaden knyts till
storleken på den pensionsgrundande
inkomsten.
Motionerna
Moderata samlingspartiet avvisar i
motion Sk311 yrkande 7 av Carl
Bildt m.fl. (m) förslaget. Enligt
motionärerna är skattesänkningen
för liten, tillfällig och dessutom
felkonstruerad genom att den bidrar
till att ytterligare höja marginal-
skatten för stora inkomstgrupper.
Moderata samlingspartiet har i sitt
budgetalternativ i stället
föreslagit en höjning av
grundavdraget med 1 300 kr för
såväl förvärvsarbetande som
pensionärer.
Kristdemokraterna avvisar i motion
Fi209 yrkande 7 av Alf Svensson
m.fl. (kd) förslaget och föreslår i
stället en höjning av grundavdraget
med 8 400 kr för alla.
Centerpartiet godtar i motion Sk306
yrkande 13 av Lennart Daléus m.fl.
(c) att en skattereduktion införs
som en tillfällig lösning men
föreslår att den bestäms till 1 800
kr i stället för 1 320 kr. När det
gäller behovet av mer permanenta
skattesänkningar för låg- och
medelinkomsttagarna förespråkar
Centerpartiet en höjning av
grundavdraget för dessa grupper.
I Folkpartiet liberalernas motion
Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
ersätts den av regeringen
föreslagna skattereduktionen med en
extra barnbidragshöjning år 1999.
Motionärerna anför vidare att det
finns starka skäl att sänka skatten
för låg- och medelinkomsttagare. En
generell höjning av
grundavdraget av sådan storlek att
den skulle innebära någon verklig
lättnad för låg- och
medelinkomsttagare kan dock enligt
motionärernas bedömning inte rymmas
inom en ansvarsfull finanspolitik.
En riktad höjning av grundavdraget
skulle ge oacceptabla
marginaleffekter. Motionärerna
förespråkar därför i sitt
budgetalternativ för år 2000 och
senare en generell skattereduktion
om 3 000 kr per person.
Skatteutskottets yttrande
Regeringens förslag om en
tillfällig skattereduktion för låg-
och medelinkomsttagarna ingår som
en del i det paket med åtgärder som
regeringen lägger fram i
budgetpropositionen. Förslagen
innebär bl.a. förbättringar för
pensionärer, barnfamiljer och
låginkomsttagare. För
barnfamiljerna föreslås höjda
barnbidrag år 2000 och 2001 och för
pensionärerna återställs
pensionerna genom att fullt
prisbasbelopp tillämpas redan
fr.o.m. år 1999. För en
ensamstående pensionär med
minimipension innebär detta att
pensionen höjs med ca 550 kr per
år.
Enligt skatteutskottets mening
(yttrande SkU1y) finns det skäl att
prioritera en förbättrad köpkraft
för låg- och medelinkomsttagarna
under år 1999. Samtidigt står det
klart att beskattningen av
arbetsinkomster bör ses över. Det
behövs en fördjupad och bred
diskussion kring frågan hur den
framtida beskattningen av
arbetsinkomster skall utformas så
att den på ett tillfredsställande
sätt förenar önskemålen om ett
fördelningspolitiskt rättvist
utfall med det angelägna i att
skatterna ger goda villkor för
arbetsmarknadsdeltagande,
arbetsutbud, utbildning och
kompetensutveckling.
I avvaktan på den fördjupade
bedömning och diskussion som krävs
för en mer omfattande förändring av
arbetsinkomstbeskattningen är det
rimligt att en tillfällig lösning
väljs för inkomståret 1999. Enligt
skatteutskottets mening är det
förslag som regeringen lägger fram
väl avpassat för sitt ändamål.
Skattereduktionen ger maximal
effekt vid löneinkomster upp till
drygt 11 000 kr per månad och har
utformats så att effekten på
marginalskatten i de följande
inkomstskikten blir minimal.
Motionsförslagen om mer
genomgripande förändringar i form
av generella höjningar av
grundavdraget är inte inriktade på
låg- och medelinkomsttagarna och
har därför inte den
fördelningsprofil som är önskvärd.
De påverkar också kommunernas
skatteunderlag och är därför mindre
lämpliga som en tillfällig åtgärd.
Med hänsyn till kravet på
finansiering bör skattereduktionen
bestämmas till det belopp som
regeringen föreslår.
Skatteutskottet tillstyrker med det
anförda regeringens förslag och
avstyrker övriga förslag.
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med skatteutskottet
tillstyrker finansutskottet
propositionens förslag om
skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare (yrkande 30) med
den språkliga ändring Lagrådet
föreslagit av lagförslagets 2 § och
avstyrker motionerna Fi209 (kd)
yrkande 7, Sk306 (c) yrkande 13 i
denna del samt Sk311 (m) yrkande 7.
3.2.2 Det fasta beloppet vid
beskattningen av förvärvsinkomster
(BP)
Budgetpropositionen
I propositionen föreslår regeringen
att kommuner och landsting tillförs
1,3 miljarder kronor genom att den
statliga skatt om 200 kr som utgår
på fysiska personers
förvärvsinkomster skall utgöra
kommunal inkomstskatt vid 2000 års
taxering. Avsikten är att utrymmet
för skola, vård och omsorg inte
skall minskas som en följd av den
s.k. Törlingdomen. 66,5 % av medlen
skall enligt förslaget utgöra skatt
till kommun och 33,5 % skall utgöra
skatt till landsting.
Motionerna
Centerpartiet hemställer i
partimotion Sk306 yrkande 14 om
avslag på regeringens förslag och
föreslår i stället ökade anslag
till kommunerna på samma belopp.
I motion Fi610 av Nils Fredrik
Aurelius (m) hemställs att 2,4 % av
medlen fördelas till de kyrkliga
församlingarna.
Skatteutskottets yttrande
Enligt skatteutskottets yttrande
(SkU1y) kommer den tillfälliga
omdirigeringen av skattemedel inte
att ge upphov till några negativa
effekter när det gäller de regler
som styr de enskildas beskattning.
Skatteutskottet noterar att
omdirigeringen medför att den av
regeringen föreslagna
skattereduktionen på
förvärvsinkomster vid 2000 års
taxering kan erhållas även mot de
200 kr som normalt utgör statlig
inkomstskatt. I övrigt har
skatteutskottet inte någon
kommentar till förslaget eller de
redovisade motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
De senaste årens omfattande
budgetsanering har skapat utrymme
för satsningar för att förbättra
kvaliteten inom skolan, vården och
omsorgen om barn och gamla. Under
år 2000 tillförs kommuner och
landsting 20 miljarder kronor och
under år 2001 tillförs de 22
miljarder kronor. Finansutskottet
välkomnar att regeringen föreslår
att kommuner och landsting tillförs
ytterligare 1,3 miljarder kronor år
1999. Därmed behöver inte utrymmet
för skola, vård och omsorg minska
till följd av de retroaktiva
pensionsutbetalningar kommuner och
landsting måste göra med anledning
av Arbetsdomstolens dom om det
kommunala pensionsavtalet.
Med anledning av motionsförslaget
att föra över medel även till de
kyrkliga församlingarna vill
utskottet anföra följande.
Förutsättningarna för en positiv
utveckling inom de av riksdagen och
regeringen prioriterade
verksamheterna skola, vård och
omsorg har ökat i och med beslutade
och föreslagna tillskott samt ökade
inkomster till kommunerna och
landstingen. Arbetsdomstolens dom
innebar att kommunerna och
landstingen fick kostnader som
kunde leda till att tillskottet
urholkades och att därmed det
ekonomiska utrymmet för skola, vård
och omsorg minskade. I detta
sammanhang kan erinras om det
lagstadgade balanskravet som
innebär att kommuner och landsting
skall uppnå en ekonomi i balans år
2000. Särskilt i kommuner och
landsting som befinner sig i en
kärv ekonomisk situation kan
Arbetsdomstolens dom samt andra
oförutsedda kostnader innebära ett
hot mot den uttalade önskan att
kvaliteten i de för välfärden så
viktiga verksamheterna skola, vård
och omsorg värnas. Dessa
prioriterade områden bedrivs med
kommuner och landsting som
huvudmän. Regeringens förslag om
den s.k. 200-kronan är avsett att
kompensera för ökade kostnader och
för övriga krav som ställts för år
1999 av kommuner och landsting.
Utskottet delar inte uppfattningen
som framförs i motion Sk306 (c) och
vill i detta sammanhang hänvisa
till de överläggningar som
regeringen inbjudit till om
skatternas framtida inriktning.
Med det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag om
det fasta beloppet vid
beskattningen av förvärvsinkomster
(yrk. 31) och avstyrker motionerna
Fi610 (m) och Sk306 (c) yrkande 14.
3.2.3 Inkomstskatteskalan
Motionerna
Moderata samlingspartiet
framställer i motion Sk311 av Carl
Bildt m.fl. (m) yrkanden som tar
sikte på inkomstbeskattningen av
förvärvsinkomster. Det beslutade
andra fasta steget i den statliga
inkomstskatteskalan slopas 1999
(yrkande 10) och ett förvärvsavdrag
på 7 %, 9 % respektive 11-12 % av
den kommunalt beskattningsbara
inkomsten upp till 7,5
prisbasbelopp införs 1999-2001
(yrkandena 2 och 3). Grundavdraget
höjs med 1 300 kr för alla (yrkande
5) och barnfamiljerna får ett extra
grundavdrag på 10 000 kr per barn
vid den kommunala beskattningen
fr.o.m. 1999 (yrkande 8). Avdrag
medges för styrkta
barnomsorgskostnader (yrkande 9).
Kristdemokraternas yrkanden i
motion Sk309 av Alf Svensson m.fl.
(kd) innebär att det beslutade
andra steget i den statliga
inkomstskatteskalan slopas (yrkande
17) och att grundavdraget vid den
kommunala beskattningen höjs
kraftigt. År 1999 höjs
grundavdraget med 8 400 kr till
17 100 kr och år 2000 höjs avdraget
med ytterligare 3 200 kr till 20
300 kr. I inkomstlägen kring
110 000 kr taxerad inkomst kommer
grundavdraget härefter att uppgå
till 29 900 kr (yrkande 31).
Centerpartiet godtar den av
regeringen föreslagna
skattereduktionen men anser att den
bör vara högre. I motion Sk306
yrkande 13 av Lennart Daléus m.fl.
(c) förordas en varaktig lösning
för sänkta inkomstskatter genom
höjt grundavdrag för människor med
små eller medelstora inkomster.
Höjningen bör enligt motionärerna
utformas på samma sätt som dagens
grundavdrag trappas upp till en
viss nivå och därefter trappas ner
så att just låg- och
medelinkomsttagare omfattas av
höjningen.
Även Folkpartiet liberalernas
förslag i motion Sk308 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) innebär att
det beslutade andra steget i den
statliga inkomstskatteskalan slopas
(yrkande 4). Motionärerna anför att
det finns starka skäl att sänka
skatten för låg- och
medelinkomsttagare. En generell
höjning av grundavdraget av sådan
storlek att den skulle innebära
någon verklig lättnad för låg- och
medelinkomsttagare kan dock enligt
motionärernas bedömning inte rymmas
inom en ansvarsfull finanspolitik
och en riktad höjning av grund-
avdraget skulle ge oacceptabla
marginaleffekter. Motionärerna
föreslår därför i stället att en
generell skattereduktion om 3 000
kr per person och år införs fr.o.m.
år 2000 (yrkande 15). Folkpartiet
liberalerna står fast vid
skattereformens intentioner att
endast 15 % av löntagarna skall
betala statsskatt, vilket innebär
att brytpunkten måste höjas. Om
möjligt bör detta enligt
motionärerna genomföras under
mandatperioden, i annat fall så
snart som möjligt därefter (yrkande
16).
Skatteutskottets yttrande
Efter utvärderingen av 1990/91 års
skattereform har kompletterande
åtgärder bedömts som nödvändiga för
att det fördelningspolitiska utfall
som åsyftades i skattereformen
skall uppnås. I anslutning till att
den tillfälliga värnskatten upphör
införs därför ett extra steg i
skatteskalan fr.o.m. inkomståret
1999.
I sitt yttrande (SkU1y) bedömer
skatteutskottet att utrymmet för
skattesänkningar för närvarande är
begränsat och bl.a. bör tas i
anspråk för att tillföra låg- och
medelinkomsttagarna en ökad
köpkraft.
Utrymmet för förbättringar som
trots allt finns är en följd av att
saneringspolitiken har varit
framgångsrik och lett till att
Sverige nu har balans i de
offentliga finanserna och en låg
inflation. Regeringen bedömer att
det med en fortsatt ansvarsfull
politik och en gradvis amortering
av statsskulden kommer att
utvecklas ett stigande överskott
som kan tas i anspråk för bl.a.
skattesänkningar. Skatteutskottet
instämmer i att det på sikt bör
vara ett mål att andelen
skattskyldiga som erlägger statlig
inkomstskatt nedbringas från dagens
18 % till 15 %.
Skatteutskottet avstyrker samtliga
aktuella motionsyrkanden.
Socialförsäkringsutskottets
yttrande
Socialförsäkringsutskottet har i
sitt yttrande (SfU1y) behandlat
motionsförslagen om ett kommunalt
grundavdrag på 10 000 kr per barn
och år i stället för en senare
höjning av barnbidraget liksom
frågan om en rätt till avdrag för
styrkta barnomsorgskostnader
kombinerat med ett återinförande av
vårdnadsbidraget.
Socialförsäkringsutskottet anser
att en höjning av barnbidragen med
dess omfördelande effekter och
stora träffsäkerhet är att föredra
framför de i motionerna förordade
alternativen. De aviserade
höjningarna kommer enligt
socialförsäkringsutskottets mening
att innebära behövliga
förbättringar av det ekonomiska
stödet till barnfamiljerna.
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med skatteutskottet och, i
berörda delar,
socialförsäkringsutskottet
avstyrker finansutskottet förslagen
om inkomstskatteskalan i motionerna
Sk306 (c) yrkande 13 i denna del,
Sk308 (fp) yrkandena 4, 15 och 16,
Sk309 (kd) yrkandena 17 och 31 samt
Sk311 (m) yrkandena 2, 3, 5 och
8-10.
3.2.4 Resor till och från arbetet
m.m.
Bakgrund
Riksdagen har under hösten 1997
beslutat att det avdragsgilla
beloppet för kostnad för resor med
egen bil mellan bostad och
arbetsplats och i tjänsten höjs
från 13 kr till 15 kr fr.o.m.
inkomståret 1998. Samtidigt höjdes
gränsen för avdragsgilla kostnader
för resor mellan bostaden och
arbetsplatsen från 6 000 kr till 7
000 kr per år (prop. 1997/98:1,
bet. 1997/98:FiU1).
Motionerna
Moderata samlingspartiet yrkar i
motion Sk311 av Carl Bildt m.fl.
(m) att avdraget för kostnad för
resor med egen bil höjs till 16 kr
(yrkande 19) och att avdragsrätten
utvidgas till resor till och från
barnomsorg (yrkande 20). Vidare
föreslås att gränsen för
avdragsgilla kostnader för resor
mellan bostaden och arbetsplatsen
sänks till 6 000 kr per år (yrkande
21).
Kristdemokraterna hemställer i
motion Sk309 av Alf Svensson m.fl.
(kd) att avdragsgränsen återställs
till 6 000 kr inkomståret 1999.
Enligt motionärerna missgynnar den
höga gränsen kollektivresenärer och
dem som har relativt korta resor
med egen bil till arbetet (yrkande
18).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet ser i sitt yttrande
(SkU1y) inte någon anledning att nu
överväga någon justering av de
aktuella bestämmelserna om
reseavdrag och avstyrker därför
motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet
med skatteutskottet förslagen om
reseavdrag i motionerna Sk309 (kd)
yrkande 18 och Sk311 (m) yrkandena
19-21.
3.2.5 Pensionssparande
Bakgrund
Möjligheten att göra avdrag för
premie för makes pensionsförsäkring
slopades 1973 som ett led i 1970
års särbeskattningsreform.
Härigenom hindrades ett utnyttjande
av makars skilda
marginalskattesatser.
Som ett led i finansieringen av EU-
medlemskapet begränsades det
allmänna avdragsutrymmet för
privata pensionsförsäkringspremier
och insättningar på
pensionssparkonton till ett halvt
basbelopp fr.o.m. den 8 april 1995.
Avdragsutrymmet för den som har
pensionsrätt i anställning
minskades till 5 % av inkomsten
mellan 10 och 20 basbelopp (prop.
1994/95:203, bet. 1994/95:SkU28).
Motionerna
Moderata samlingspartiet yrkar i
motion Sk311 av Carl Bildt m.fl.
(m) att avdragsutrymmet för eget
pensionssparande återställs till
ett basbelopp och att avdrag medges
för makes förmåner (yrkande 22).
Kristdemokraterna föreslår i motion
Sk309 av Alf Svensson m.fl. (kd)
att sparandet till egen pension
stimuleras genom att avdragsrätten
för eget pensionssparande höjs till
ett basbelopp (yrkande 11).
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motion Sk308 yrkande 11 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) också en
höjning av avdragsrätten för
sparande i privata
pensionsförsäkringar till 1,5
basbelopp. Folkpartiet liberalernas
förslag innefattar också en
utvidgning av ändamålet med
sparandet till utbildningsinsatser.
Även i motion Sf283 yrkande 1 av
Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
föreslås en höjning av
avdragsrätten för eget
pensionssparande till 1,5
basbelopp.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anser i sitt
yttrande (SkU1y) att principen om
särbeskattning av makar bör
upprätthållas även när det gäller
möjligheten att göra avdrag för
eget pensionssparande. Möjligheten
att göra avdrag för makes kostnad
för pensionering bör därför inte
återinföras. De skatteregler som
gäller för eget pensionssparande
lämnar ett utrymme för att skapa
ett efterlevandeskydd för make och
barn genom
förmånstagarförordnanden.
Intresset av att skapa ett
pensionsskydd för bl.a. make bör
kunna tillgodoses inom ramen för
dessa regler.
Förslagen om en ytterligare höjning
av avdraget för eget
pensionssparande kräver
finansiering och avstyrks därför av
skatteutskottet.
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med skatteutskottet
avstyrker finansutskottet förslagen
om höjning av avdraget för
pensionssparande i motionerna Sk308
(fp) yrkande 11 i denna del, Sk309
(kd) yrkande 11, Sk311 (m) yrkande
22 samt Sf283 (fp) yrkande 1 i
denna del.
3.2.6 Kompetenskonton m.m.
Motionerna
Kristdemokraterna anför i motion
Sk309 av Alf Svensson m.fl. (kd)
att skattelagstiftningen bör ge
möjlighet att med avdragsrätt sätta
in medel på ett för arbetsgivaren
och den enskilde gemensamt
utbildningskonto. De belopp som
genom förhandling förs upp på
kontot skall enbart kunna användas
för den enskildes egen
kompetensutveckling. Med denna
lösning skulle det gemensamma
ansvaret och den individuella
drivkraften gynna alla parter. Ett
förslag skulle kunna träda i kraft
den 1 juli 1999 (yrkande 14).
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motionerna Sk308 och Fi211 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) att
avdragsrätten för eget
pensionssparande höjs till 1,5
basbelopp och utvidgas till ett
pensions- och utvecklingssparande
med skattefria avsättningar som
senare kan användas för
kompetenshöjning (Sk308 yrkande 11
delvis). Ett liknande yrkande
framställs i motion Sf283 yrkande 1
av Kerstin Heinemann m.fl. (fp).
Skatteutskottets yttrande
Enligt skatteutskottets mening
(yttrande SkU1y) är det en fördel
om skattesystemet kan bidra till
och underlätta en förstärkning av
kompetensen i näringslivet. De
skattesamtal som regeringen
inbjuder till gäller också särskilt
möjligheterna att förbättra
betingelserna för hög tillväxt och
hög sysselsättning genom att
stimulera arbete, företagande,
utbildning och sparande med
skattepolitiska åtgärder.
De förslag som motionärerna lägger
fram bygger på ett kontosystem där
uttagen beskattas och ger därför en
skattestimulans som främst beror på
att beskattningen av avsättningarna
till kontot skjuts upp en tid. För
höginkomsttagarna tillkommer
möjligheten att göra en skattevinst
genom att beskattningen vid uttaget
är lägre än när avsättningen
gjordes. Tekniken är således inte
invändningsfri ur
fördelningssynpunkt.
Det kan anmärkas att regeringen har
för avsikt att under våren 1999
lägga fram ett förslag om hur
kompetenslinjen i näringslivet kan
stärkas. Förslaget skall träda i
kraft den 1 januari 2000. En
förutsättning för att en statlig
stimulans skall införas är enligt
vad som anförs i propositionen att
arbetsmarknadens parter bidrar med
en ansvarsfull delfinansiering.
Med det anförda avstyrker
skatteutskottet förslagen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet
med skatteutskottet förslagen om
kompetenskonton m.m. i motionerna
Sk308 (fp) yrkande 11 i denna del,
Sk309 (kd) yrkande 14 och Sf283
yrkande 1 i denna del.
3.2.7 Tjänstesektorn och F-
skattsedel
Bakgrund
Frågor om särskilda skatteregler
för tjänstesektorn har behandlats i
Tjänsteutredningens betänkande
Uppskattad sysselsättning (SOU
1994:43) och i
Tjänstebeskattningsutredningens
betänkande Skatter, tjänster och
sysselsättning (SOU 1997:17).
Motionerna
I en gemensam motion från Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna
och Folkpartiet liberalerna
föreslås en permanent
skattereduktion för ROT-arbeten och
hushållstjänster. Skattereduktion
skall medges med 50 % av kostnaden
inklusive moms för arbete som
utförs i hemmet eller på den egna
tomten. Skattereduktionen begränsas
till 25 000 kr per hushåll och år.
För att skattereduktion skall kunna
utgå direkt vid köp är det
företaget som tillhandahåller
tjänsten som medges reduktionen vid
sin månatliga skattedeklaration. Om
tjänsten tillhandahålls av en
privatperson anmäls den
överenskomna ersättningen till
skattemyndigheten som beräknar
totalkostnaden och drar av 50 %
skattereduktion. Överskrider ett
hushåll den maximala
skattereduktionen debiteras
mellanskillnaden som kvarskatt.
Enligt motionärerna är
enmansföretagare i en modern
tjänstebransch ofta i situationen
att de nekas F-skattsedel.
Regelverket kring näringsbegreppet
måste enligt motionärerna ändras så
att det blir möjligt för alla som
så önskar att få en F-skattsedel.
Det gemensamma förslaget läggs fram
i motion Sk303 av Bo Lundgren m.fl.
(m, kd, fp). Yrkanden till stöd för
detta förslag framställs i
motionerna Sk310 yrkandena 5 och 6
av Carl Bildt m.fl. (m), Sk302
yrkandena 1 och 2 av Bo Lundgren
m.fl. (m), Sk629 yrkande 11 av Bo
Lundgren m.fl. (m), Sk609 av Kent
Olsson m.fl. (m, kd), Sk309 yrkande
13 av Alf Svensson m.fl. (kd),-
Sk308 yrkande 2 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) och motion A811 yrkande
4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp).
Centerpartiet föreslår i motion
Sk306 (yrkande 8) av Lennart Daléus
m.fl. (c) att ett RUT-avdrag
införs. Enligt förslaget skall
skattereduktion medges med 50 % av
arbetskostnaden för hushållsnära
tjänster som utförs i hemmet och
med upp till 20 000 kr per hushåll
och år. Begreppet hushållstjänster
omfattar tjänster som utförs i
hemmet som tvätt, städning, omsorg
och trädgårdsskötsel. Avdraget bör
införas den 1 juli 1999 och
verksamheten fortgå under två år.
Skatteutskottets yttrande
Enligt skatteutskottets mening
(yttrande SkU1y) skulle införandet
av en särskild stimulans för
tjänstesektorn i den form
motionärerna föreslår innebära ett
avsteg från de principer om en
likformig och neutral beskattning
som ligger till grund för
skattereformen och som enligt
utskottets mening bör gälla. Det är
också kostsamt att genom
stimulanser försöka skapa en
tjänsteproduktion som kan
konkurrera med hushållens egen
tjänsteproduktion. Risken är att
effekterna på sysselsättningen blir
mycket små eller inga alls
samtidigt som kostnaderna blir
stora. De erfarenheter som man har
gjort i Danmark talar för en sådan
utgång.
När det gäller motionärernas
förslag om F-skattsedel till alla
har riksdagen under hösten 1997
fattat beslut om lättnader i
bestämmelserna om F-skattsedel som
innebär att de skattskyldiga efter
den 1 januari 1998 inte längre
behöver visa att de avser att
bedriva näringsverksamhet. Det
räcker med ett påstående. I en
rapport under år 1998 har
Riksskatteverket föreslagit att
näringsbegreppet utvidgas i syfte
att ytterligare underlätta för de
skattskyldiga att få F-skattsedel.
Remissinstanserna har dock haft
invändningar mot detta förslag,
bl.a. på den grunden att
utredningen snarast visar att det
inte är lagtexten utan
tillämpningen som lägger hinder i
vägen och att en intensifierad
utbildning av handläggarna borde
kunna lösa problemet med att vissa
yrkeskategorier inte bedöms som
näringsidkare. Remissinstanserna
har också varnat för att utan
mycket starka skäl göra ändringar i
ett så centralt begrepp som det
skatterättsliga näringsbegreppet.
Regeringen har mot denna bakgrund
beslutat att inte gå vidare med
förslaget. Regeringen bedömer att
de åtgärder som redan vidtagits och
den utbildning som planeras kan
väntas leda i avsedd riktning.
Skatteutskottet är mot den angivna
bakgrunden inte berett att
tillstyrka förslagen om en särskild
skattereduktion för
hushållstjänster och om ytterligare
lättnader i reglerna om F-
skattsedel.
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med skatteutskottet
avstyrker finansutskottet förslagen
om tjänstesektorn och F-skattsedel
i motionerna Sk302 (m) yrkandena 1
och 2, Sk303 (m, kd, fp), Sk306 (c)
yrkande 8, Sk308 (fp) yrkande 2,
Sk309 (kd) yrkande 13, Sk310 (m)
yrkandena 5 och 6, Sk609 (m, kd),
Sk629 (m) yrkande 11 samt A811 (fp)
yrkande 4.
3.2.8 Yrkesfiskare
Motionerna
Kristdemokraterna tar i motionerna
Sk309 yrkande 26 av Alf Svensson
m.fl. (kd) och MJ224 yrkande 36 av
Alf Svensson m.fl. (kd) upp frågan
om ett särskilt avdrag för ökade
levnadskostnader för yrkesfiskare.
Motionärerna anför att det svenska
fisket verkar på en internationell
marknad, där fiskefartygen lägger
till och säljer fisk i ett flertal
länder med påföljd att konkurrensen
blir hård och att det svenska
fisket därför måste ha likvärdiga
skattevillkor med sina
konkurrentländer. Ett särskilt
skatteavdrag för yrkesfiskare bör
därför införas.
Även Centerpartiet tar i motion
Sk306 yrkande 12 av Lennart Daléus
m.fl. (c) upp denna fråga och
föreslår ett yrkesfiskeavdrag för
de svenska fiskarna. Skatteavdraget
bör vara utformat efter dansk
modell, eftersom denna har godkänts
av EU-kommissionen. Eftersom
riksdagen tidigare enhälligt
beställt ett förslag om
yrkesfiskeavdrag bör regeringen nu
uppmanas att återkomma till
riksdagen med ett förslag om
yrkesfiskeavdrag i likhet med det
som finns i Danmark.
Skatteutskottets yttrande
I sitt yttrande (SkU1y) erinrar
skatteutskottet att det vid
behandlingen av motsvarande
motionsyrkanden hösten 1996
förutsatte (bet. 1996/97:SkU13) att
regeringen så snart som möjligt
skulle slutföra en pågående
beredning av frågan om
yrkesfiskarnas konkurrenssituation
i förhållande till grannländerna
och därefter återkomma till riksda-
gen med förslag som tillgodoser
motionärernas krav på
konkurrensneutralitet.
Skatteutskottet förordade ett
tillkännagivande till regeringen
med detta innehåll. Riksdagen
följde utskottet.
Regeringen har därefter tillkallat
en särskild utredare med uppgift
att kartlägga och analysera det
svenska yrkesfiskets långsiktiga
konkurrensförutsättningar och
konkurrensvillkor i den förändrade
situation som medlemskapet i
Europeiska unionen innebär.
Utredningen skall jämföra
konkurrensförutsättningarna
gentemot våra främsta
konkurrentländer, även i fråga om
skattevillkoren. Den nuvarande
politikens effekter på svensk
fiskenäring och effekter på
statsfinansiella utgifter samt
sysselsättning skall belysas.
Utredningen skulle ursprungligen
vara klar under våren 1998, men har
fått förlängd tid till den 4
december 1998.
Skatteutskottet förutsätter att
regeringen, när den nu pågående
utredningen har avslutat sitt
arbete, påskyndar den fortsatta
beredningen av frågan och därefter
skyndsamt återkommer till riksdagen
med ett förslag i enlighet med vad
riksdagen tidigare har uttalat.
Skatteutskottet anser att
motionerna är tillgodosedda genom
det tidigare tillkännagivandet och
med vad utskottet nu anfört om den
fortsatta beredningen av frågan och
avstyrker dessa.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker liksom
skatteutskottet förslagen om
yrkesfiskeavdrag i motionerna Sk306
(c) yrkande 12, Sk309 (kd) yrkande
26 samt MJ224 (kd) yrkande 36.
3.2.9 Beskattning av royalty
Motionerna
Moderata samlingspartiet yrkar i
motion Sk302 yrkande 3 av Bo
Lundgren m.fl. (m) att riksdagen
fattar beslut om att royalty som
härrör från patent skall beskattas
som kapitalinkomst fr.o.m. den 1
januari 1999.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Sk309 yrkande 5 av Alf Svensson
m.fl. (kd) två års skattefrihet för
royalty på patenterade uppfinningar
och därefter beskattning som
inkomst av kapital.
Skatteutskottets yttrande
Enligt skatteutskottets mening
(yttrande SkU1y) bör det undvikas
att införa särskilda
skattestimulanser för viss typ av
verksamhet. Förslag om skattefrihet
under begränsad tid för
royaltyinkomster har tidigare före-
slagits av Innovationsutredningen
(SOU 1993:84), men har inte ansetts
vara aktuella att genomföra.
Motionsförslag om skattelättnader
för royalty och patenterade
uppfinningar har avslagits av
riksdagen under våren 1998 i
skatteutskottets betänkande om
företagsskatter (bet. 1997/98:Sk16)
och i anslutning till
vårpropositionen (bet.
1997/98:FiU20).
Skatteutskottet avstyrker
motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med skatteutskottet
avstyrker finansutskottet förslagen
om royalty i motionerna Sk302 (m)
yrkande 3 och Sk309 (kd) yrkande 5.
3.2.10 Inkomst av kapital
Motionen
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Sk302 yrkande 4 av Bo
Lundgren m.fl. (m) att
kapitalinkomstskatten sänks till
28 % den 1 januari 2000 och till
25 % den 1 januari 2001.
Skatteutskottets yttrande
Kapitalinkomstbeskattningen utgör
en av de punkter som tas upp i de
överläggningar om skattesystemets
framtida utformning som regeringen
har inbjudit till. I sitt yttrande
(SkU1y) anmärker skatteutskottet
att åtgärder inom skattepolitiken
inte får äventyra starka offentliga
finanser eller en sund
samhällsekonomi och inte heller en
god kvalitet inom skola, vård och
omsorg. De får inte heller leda
till ökade klyftor inom samhället.
Skatteutskottet avstyrker yrkandet
om att nu besluta om kraftiga
sänkningar i kapitalbeskattningen.
Den som under ett beskattningsår
uppburit folkpension med minst
6 000 kr kan vid taxeringen ha rätt
till särskilt grundavdrag för
pensionärer. Maximalt avdrag
motsvarar summan av folkpension och
ett pensionstillskott för ålders-
pensionär.
I budgetpropositionen 1997/98:1
anfördes att en person som uppbär
både arbetsskadelivränta och
förtidspension får hela
inkomstbortfallet täckt genom
livränta samtidigt som
förtidspensionen kan ge en rätt
till särskilt grundavdrag. Detta
leder till en överkompensation där
nettoinkomsten kan bli högre än vid
förvärvsarbete. Regeringen anförde
att ett sådant system är orimligt
eftersom det skapar felaktiga
incitament och motverkar
arbetslinjen och föreslog i
budgetpropositionen att
arbetsskadelivränta som är
samordnad med förtidspension skall
reducera det särskilda
grundavdraget. Förslaget bifölls av
riksdagen (bet. 1997/98:FiU1 s. 131
f.).
Motionerna
Moderata samlingspartiet hemställer
i motion Sk311 yrkande 6 av Carl
Bildt m.fl. (m) att riksdagen
beslutar om en återgång till
tidigare regler när det gäller
förtidspensionärers särskilda
grundavdrag. I motion Sk301 av Göte
Jonsson (m) framställs ett yrkande
med samma inriktning.
Skatteutskottets yttrande
Enligt skatteutskottets mening
(yttrande SkU1y) finns det inte
anledning att ändra riksdagens
beslut om att arbetsskadelivränta
som är samordnad med förtidspension
skall reducera det särskilda
grundavdraget.
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med skatteutskottet
avstyrker finansutskottet
motionerna Sk311 (m) yrkande 6 och
Sk301 (m).
3.3 Inkomst av skatt, juridiska
personers inkomstskatt
Tabell 30. Juridiska personers
inkomstskatt
Belopp i 1 000-tal kronor
Regeringen
(m)
(kd)
(c)
(fp)
1121
Juridiska personers inkomstskatt,
netto
72 868 100
-200 000
Ram för sänkta skatter för åkeri-
och transportnäringen
-200 000
3.3.1 Ägarbeskattning
Motionerna
Moderata samlingspartiet hemställer
i motion Sk310 yrkande 1 av Carl
Bildt m.fl. (m) att
dubbelbeskattningen av utdelade och
kvarhållna vinster slopas fr.o.m.
1999.
Även Kristdemokraterna framställer
yrkanden av denna innebörd. I
motion Sk309 av Alf Svensson m.fl.
(kd) yrkas att dubbelbeskattningen
av avkastning på aktier avvecklas i
två steg med en minskning av
skattenivån till 15 % år 1999 och
till 0 % år 2000 (yrkande 8).
Personer som köper nyemitterade
aktier i onoterade bolag skall
dessutom ha möjlighet till en
skattereduktion
(riskkapitalavdrag). Avdrag skall
få göras mot inkomst av kapital
likaväl som mot inkomst av tjänst.
Reduktionen skall även gälla köp av
aktier i egna och närståendes
fåmansföretag. Avdragsrätten skall
gälla investeringar upp till en
nivå av 100 000 kr. Skattereduktion
skall medges även för indirekta
riskkapitalinvesteringar via ett
företag eller en fond som gör de
direkta investeringarna. Denna form
möjliggör enligt motionärerna en
bättre riskspridning för enskilda
investerare. Riskkapitalavdraget
skall vara permanent. Avdragsrätten
skall ses som en kompensation för
den större risk det innebär att
köpa aktier i små, onoterade
företag (yrkande 4).
Centerpartiet föreslår i motion
Sk306 yrkande 9 av Lennart Daléus
m.fl. (c) att kommanditbolag och
handelsbolag ges en lindring i
beskattningen genom att en större
andel av det egna kapitalet får tas
ut skattefritt. Enligt motionärerna
bör kommanditbolag och handelsbolag
få en motsvarighet till den
lindring i dubbelbeskattningen som
gäller för de onoterade
aktiebolagen. Handels- och
kommanditbolagen används alltmer
som riskkapitalbolag och genererar
därvid indirekt sysselsättning i de
bolag som de satsar kapital i.
Folkpartiet liberalerna hemställer
i motion Sk308 yrkande 5 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) att
dubbelbeskattningen av aktier
slopas.
Skatteutskottets yttrande
Genom lagstiftning under hösten
1996 (prop. 1996/97:45, bet.
1996/97: SkU13), som kompletterades
under våren 1997 (prop.
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20),
har riksdagen genomfört omfattande
lättnader i beskattningen av
utdelning och reavinst på aktier i
onoterade företag fr.o.m. 1998 års
taxering. Lättnaderna ersatte det
riskkapitalavdrag som hade införts
tidigare. Lagstiftningen skall
främja investeringar i små och
medelstora företag och skapa nya
arbetstillfällen i dessa företag.
Ett problem med en mer generellt
utformad lättnad är enligt
skatteutskottets mening (yttrande
SkU1y) att en sådan sannolikt
skulle bidra till att höja
avkastningskravet på investeringar
i små företag och samtidigt få
endast en mycket begränsad
betydelse för de större företagens
investeringar. Härtill kommer den
mycket betydande statsfinansiella
kostnad som en generell
skattelättnad skulle innebära.
Enligt skatteutskottets mening bör
ytterligare ändringar i
ägarbeskattningen inte övervägas
innan tillräckliga erfarenheter har
vunnits av de lättnadsregler som
gäller fr.o.m. 1998 års taxering.
Skatteutskottet avstyrker
följaktligen motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med skatteutskottet
avstyrker finansutskottet
motionerna Sk306 (c) yrkande 9,
Sk308 (fp) yrkande 5, Sk309 (kd)
yrkandena 4 och 8, samt Sk310 (m)
yrkande 1.
3.3.2 Fåmansföretag
Motionerna
Moderata samlingspartiet hemställer
i motionerna Sk310 yrkande 2 av
Carl Bildt m.fl. (m) och Sk629
yrkandena 1-10 av Bo Lundgren m.fl.
(m) om enklare och mer rättvisa
regler för fåmansföretagen.
Motionärerna hemställer att
utdelning till en aktiv delägare i
ett fåmansbolag beskattas som
inkomst av kapital om ägaren har
tagit ut en lön som minst motsvarar
den lön som en anställd kollega i
samma yrke har. Vidare hemställs
att de s.k. stoppreglerna
avskaffas.
Kristdemokraterna hemställer i
motion N330 yrkande 15 av Alf
Svensson m.fl. (kd) att nya enkla
regler som jämställer
fåmansföretagen med andra företag
snarast måste utarbetas. Bl.a. bör
den utdelning som ägaren tar ut
beskattas som inkomst av kapital så
snart en rimlig lön har tagits ut.
I Centerpartiets motion Sk306 av
Lennart Daléus m.fl. (c) instämmer
motionärerna i
Stoppregelutredningens slutsats att
fåmansbolagen i största möjliga
utsträckning bör följa generella
regler men vill avvakta regeringens
förslag i denna del (yrkande 6).
Däremot föreslår motionärerna en
omedelbar förändring när det gäller
beskattningen av utdelning. Enligt
motionärerna bör det lönebaserade
utrymmet för kapitalbeskattning
utvidgas genom att den nuvarande
tröskeln på tio basbelopp sänks
till fem basbelopp (yrkande 7).
Folkpartiet liberalerna anför i
motion Sk308 yrkande 7 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) att det är
positivt att regeringen överväger
att slopa stoppreglerna men att
även det förhållandet att
fåmansbolagen träffas av strängare
skatteregler när det gäller
reavinster och skatt på utdelning
bör åtgärdas. I avvaktan på ett
förslag från regeringen föreslår
motionärerna en temporär lösning
som innebär att utdelning i
fåmansbolag får beskattas som
kapitalinkomst om ägaren tagit ut
en lön som ungefär motsvarar vad en
anställd i branschen tjänar.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet erinrar i sitt
yttrande (SkU1y) om att riksdagen
har beslutat om lättnader i ägarbe-
skattningen i onoterade företag
fr.o.m. 1998 års taxering. Beslutet
innebär att utdelningar och
reavinster på onoterade aktier
delvis har undantagits från
beskattning, men också att den del
av inkomsterna som kapitalbeskattas
hos aktiva delägare i företaget har
utvidgats. Ägarbeskattningen i
onoterade bolag har på detta sätt
sänkts med 4 miljarder kronor.
Vidare har en sänkning av
socialavgifterna på 3 miljarder
kronor med inriktning på små och
medelstora företag genomförts.
Ett annat prioriterat område är att
genomföra förenklingar för de
mindre företagen.
Stoppregelutredningen har i
betänkandet Stoppreglerna (SOU
1998:116) föreslagit att merparten
av de s.k. stoppreglerna avskaffas.
Av budgetpropositionen framgår
också att regeringen avser att
återkomma med ett förslag om att de
särskilda stoppreglerna slopas och
att vanliga principer för
beskattningen skall gälla i dessa
fall.
Förenklingsutredningen, vars arbete
är inriktat på skatteförhållandena
för enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag, fick våren
1998 tilläggs-direktiv som innebär
att en översyn skall göras av såväl
redovisnings- som skatteregler med
särskild inriktning på företag i
tjänstesektorn. Förslag från
utredningen kommer att presenteras
under hösten 1998.
Enligt skatteutskottets mening har
reglerna för de mindre företagen nu
fått en struktur som i allt
väsentligt bör bestå och tillåtas
verka under en följd av år.
Skatteutskottet anser också att de
möjligheter till ytterligare
förenklingar och förbättringar av
reglerna som kan framkomma skall
tas till vara.
Med det anförda avstyrker utskottet
de aktuella motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker likaså
förslagen om fåmansföretag i
motionerna Sk306 (c) yrkandena 6
och 7, Sk308 (fp) yrkande 7, Sk310
(m) yrkande 2, Sk629 (m) yrkandena
1-10 samt N330 (kd) yrkande 15.
3.3.3 Redovisning av moms och annan
skatt
Bakgrund
Riksdagen fattade hösten 1995
beslut om en förkortning av
redovisningsperioderna för moms
från två månader till en månad och
en förkortning av betalningstiderna
från 35 dagar till 20 dagar efter
redovisningsperiodens slut.
Omläggningen motiverades av
statsfinansiella skäl och
konkurrensskäl och utformades med
särskilda undantag för de mindre
företagen (prop. 1995/96:19, bet.
1995/96:SkU11 och prop.
1995/96:198, bet. 1995/96: SkU31).
I samband med skattekontoreformen
ändrades inbetalningsdagarna för
skatt till den 12:e i andra månaden
efter redovisningsperioden (i
januari och i vissa fall augusti
den 17:e) respektive den 26:e i
månaden efter redovisningsperioden
beroende på om
beskattningsunderlaget, exklusive
gemenskapsinterna förvärv och
import, understigit eller
överstigit 40 miljoner kronor.
Ändringen innebar att
betalningstidpunkten för moms
senarelades något samtidigt som
ansvaret för betalningsöverföringen
lades på den enskilde (prop.
1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23).
Motionerna
Moderata samlingspartiet yrkar i
motion Sk310 yrkande 4 av Carl
Bildt m.fl. (m) att alla företag
skall betala in skatt den 12:e i
andra månaden efter uppbörds-
månaden. För att öka
rättssäkerheten bör
förfallodagsbegreppet ändras så att
det räcker att företaget har
betalat skatterna på förfallodagen.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Sk309 yrkande 6 av Alf Svensson
m.fl. (kd) att
inbetalningstidpunkten för moms
skjuts till den sista dagen i
månaden efter redovisningsperiodens
slut för alla företag.
Folkpartiet liberalerna hemställer
i motion Sk308 yrkande 9 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) att äldre
bestämmelser om
inbetalningstidpunkt återinförs.
Skatteutskottets yttrande
Skattekontoreformen innebar att
enhetliga regler infördes för
företagarnas skatteinbetalningar.
Skatter redovisades tidigare var
för sig, i många fall med skilda
förfallodagar och med olika regler
för ansvar för betalnings-
överföringen. De nya redovisnings-
och betalningstidpunkterna har
valts med beaktande av ett flertal
olika faktorer, bl.a. och i hög
grad de statsfinansiella aspekterna
men också den betalningsskyldiges
behov av rimlig tid att åstadkomma
en korrekt redovisning och få fram
nödvändiga medel. Beträffande moms-
inbetalningarna har de nya
tidpunkterna inneburit en viss
senareläggning i förhållande till
tidigare regler. Senareläggningen
har kunnat genomföras utan negativa
konsekvenser för statsinkomsterna
bl.a. därför att innebörden av
begreppet förfallodag ändrats.
Skatteutskottet (yttrande SkU1y) är
mot angiven bakgrund inte berett
att överväga förändringar i dessa
regler och avstyrker därför
motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Även finansutskottet avstyrker
motionerna Sk308 (fp) yrkande 9,
Sk309 (kd) yrkande 6 och Sk310 (m)
yrkande 4.
3.3.4 Investeringar i kärnkraftverk
Bakgrund
Möjligheten att överföra inkomster
mellan bolag genom koncernbidrag
har införts därför att man inte
vill att skattereglerna skall lägga
hinder i vägen för den
näringsidkare som av olika skäl
vill bedriva sin verksamhet
uppdelad på flera juridiska
personer. Koncernbidragen ger en
näringsidkare möjlighet att göra
rena resultatöverföringar inom en
grupp företag. En förutsättning för
att koncernbidrag skall kunna
lämnas är att det är fråga om ett
kvalificerat koncernförhållande,
dvs. moderföretaget skall äga mer
än 90 % av aktierna i
dotterföretaget. En ytterligare
förutsättning i fråga om
koncernbidrag som lämnas från
dotterföretag till moderföretag är
att en motsvarande utdelning hade
varit skattefri.
Reglerna om koncernbidrag
kompletteras med en möjlighet att
få dispens från de krav som
uppställts (Lex ASEA-Atom). För
dispens fordras att bidraget lämnas
för verksamhet som har väsentlig
betydelse från samhällsekonomisk
synpunkt. Syftet är i första hand
att göra det möjligt för två eller
flera företag att gå ihop om ett
projekt som har väsentlig betydelse
för t.ex. energiförsörjning,
kommunikationer eller försvar.
Motionen
Centerpartiet föreslår i motion
Fi210 yrkande 36 av Lennart Daléus
m.fl. (c) att möjligheten att få
dispens från de krav som uppställs
i koncernbidragsreglerna slopas när
det gäller investeringar i
kärnkraftverk.
Skatteutskottets yttrande
Enligt skatteutskottets mening
(yttrande SkU1y) är den
dispensmöjlighet som motionärerna
syftar på generell och används för
att underlätta olika typer av
investeringar av samhällsekonomisk
betydelse. Det ankommer på
regeringen att fatta beslut om
sådana dispenser.
Skatteutskottet ser inte någon
anledning att ändra denna regel och
avstyrker därför motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med skatteutskottet
avstyrker finansutskottet motion
Fi210 (c) yrkande 36.
3.4 Social- och arbetsgivaravgifter
Tabell 31. Social- och
arbetsgivaravgifter
Belopp i 1 000-tal kronor
Regeringen
(m)
(kd)
(c)
(fp)
1291
Särskild löneskatt
13 007 922
-100 000
-100 000
-100 000
-100 000
Slopad särskild löneskatt på
vinstandelar
-100 000
-100 000
-100 000
-100 000
1299
Avräkning av socialavgifter
0
-3 560 000
-1 470 000
-10 250 000
Sänkta arbetsgivar-
avgifter
-3 560 000
-1 470 000
Sänkt arbetsgivaravgift i privat
tjänstesektor
-9 900 000
Sänkt egenavgift för företagare i
privat tjänstesektor
-350 000
3.4.1 Arbetsgivaravgifter
Nuvarande regler om socialavgifter
Socialavgifter betalas enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter (SAL)
i form av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter.
Den totala avgiftssumman för
innevarande år är för arbetsgivare
28,58 % av avgiftsunderlaget, varav
sjukförsäkringsavgiften utgör 7,93
%, tilläggspensionsavgiften 6,40 %
och folkpensionsavgiften 6,83 %.
Sedan den 1 januari 1997 gäller
enligt 2 kap. 5 a § SAL att en
arbetsgivare vid beräkning av
arbetsgivaravgifter varje månad får
göra avdrag med 5 % av
avgiftsunderlaget, dock högst 2 500
kr. Den 1 januari 1998 höjdes det
högsta belopp med vilket avdrag får
göras till 3 550 kr.
En egenföretagare betalar för
närvarande socialavgifter med 26,77
% av avgiftsunderlaget, varav
sjukförsäkringsavgift 8,66 %,
tilläggspensionsavgift 6,40 % och
folkpensionsavgift 6,83 %.
Avgifterna beräknas i princip på
inkomsten av annat förvärvsarbete.
Vid beräkningen av egenavgifter
enligt 3 kap. 5 a § SAL får avdrag
göras med 5 % av avgiftsunderlaget,
dock högst med 9 000 kr per år.
Enligt lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift skall den som har
inkomst av anställning eller annat
förvärvsarbete under år 1998 betala
allmän pensionsavgift med 6,95 % av
avgiftsunderlaget. Avgiften, som
beräknas på inkomster som inte
överstiger 7,5 förhöjda basbelopp,
är avdragsgill vid taxeringen.
Allmän pensionsavgift betalas inte
av den som vid årets ingång fyllt
65 år och inte heller av en
försäkrad vars inkomster för året
understiger 24 % av basbeloppet.
Avgiftsförändringar med anledning
av det nya ålderspensionssystemet
I samband med riksdagens behandling
av förslaget till ett nytt
ålderspensionssystem (prop.
1997/98:151 och 152, bet.
1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:
315-316) gjordes vissa ändringar
avseende såväl uttaget som
storleken på socialavgifterna.
Fr.o.m. år 1999 kommer vissa av
avgifterna att slopas och nya att
införas. Bl.a. slopas arbetsgivar-
och egenavgifterna i form av
tilläggspensionsavgift,
folkpensionsavgift och
delpensionsavgift. Samtidigt införs
arbetsgivar- och egenavgifter i
form av ålderspensionsavgift
(6,40 %), efterlevandeavgift (1,70
%) och föräldraförsäkringsavgift
(2,20 %). Vidare införs från samma
tidpunkt en statlig
ålderspensionsavgift om 6,40 % på
socialförsäkringsersättningar m.m.
som grundar rätt till
ålderspension, t.ex. sjukpenning
och föräldrapenning. Dessutom skall
statlig ålderspensionsavgift
betalas på pensionsgrundande belopp
(fiktiv inkomst som grundar
pensionsrätt bl.a. för föräldrar
till små barn) med 18,5 %.
Eftersom det nya
ålderspensionssystemet inte
innehåller någon övre åldersgräns
för intjänande av pensionsrätt
skall fr.o.m. år 1999 arbetsgivar-
och egenavgift i form av
ålderspensionsavgift (6,40 %)
betalas även på ersättning till
personer som fyllt 65 år. Vad nu
sagts gäller dock inte för den som
är född år 1937 eller tidigare.
Motionerna
Kristdemokraterna anser i motion
Sk309 yrkande 7 bl.a. att
arbetsgivaravgifterna skall sänkas
med 10 procentenheter på lönesummor
upp till 900 000 kr per år. För
egenföretagare bör egenavgiften
sänkas med 10 % på ett underlag som
utökas till 250 000 kr per år.
Enligt motionärerna innebär
förslaget att statens inkomster
minskar med 3,56 miljarder kronor.
Centerpartiet anser att en fortsatt
sänkning av arbetsgivaravgifterna
bör ske. I motion Sk306 yrkande 3
av Lennart Daléus m.fl. (c)
beskrivs förslaget närmare.
Motionärerna anser att sänkningen
bör ske stegvis och inledas med ett
första steg år 1999 genom att
lönesummegränsen höjs till 2
miljoner kronor. För egenföretagare
höjs gränsen till 300 000 kr. År
2000 utökas nedsättningen, som för
närvarande är 5 %, av
arbetsgivaravgifterna med 1
procentenhet och året därefter med
ytterligare 2 procentenheter.
Nedsättningen blir därmed totalt 8
% år 2001. Enligt motionärerna
minskar förslaget statens inkomster
för år 1999 med 1 470 miljoner
kronor.
Folkpartiet liberalerna anser i
motion Sk308 yrkande 3 att de
lagstadgade arbetsgivaravgifterna
skall sänkas med 5 procentenheter
inom den privata tjänstesektorn
fr.o.m. den 1 januari 1999.
Förslaget minskar enligt
motionärerna statens inkomster med
9,9 miljarder kronor. Motsvarande
sänkning genomförs för
egenföretagare och innebär en
minskning med 350 miljoner kronor.
Liknande yrkanden återfinns i
Folkpartiets motion A811 yrkande 9.
I motion Fi206 av Inger Strömbom
m.fl. (kd, m, fp) föreslås att
regeringen bör ges i uppdrag att
utreda möjligheterna att växla
företagsstöd mot sänkta
arbetsgivaravgifter.
Socialförsäkringsutskottets
yttrande
Socialförsäkringsutskottet
konstaterar i sitt yttrande (SfU1y)
dels att riksdagen beslutat om en
ny struktur för socialavgifterna
fr.o.m. år 1999 (bet. 1997/98:FiU1,
rskr. 1997/98:35), dels att
införandet av det nya
ålderspensionssystemet har
inneburit väsentliga förändringar
av avgifterna fr.o.m. samma
tidpunkt. I den förevarande
budgetpropositionen föreslår
regeringen inga ändringar såvitt
avser socialavgifterna.
Vad gäller kraven från
Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet om sänkta
arbetsgivaravgifter konstaterar
socialförsäkringsutskottet att den
nedsättning av socialavgifterna som
redan gäller innebär en nedsättning
med 5 procentenheter på lönesummor
upp till 852 000 kr för
arbetsgivare respektive 180 000 kr
för egna företagare.
Socialförsäkringsutskottet finner
inte skäl att förorda ytterligare
avgiftssänkning, vare sig genom en
höjning av lönesumman eller genom
en generell sänkning av avgifterna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet
med socialförsäkringsutskottet
förslagen om sänkta
arbetsgivaravgifter i motionerna
Sk306 (c) yrkande 3, Sk308 (fp)
yrkande 3, Sk309 (kd) yrkande 7 och
A811 (fp) yrkande 9. Samma argument
som socialförsäkringsutskottet
anför mot dessa motioner kan även
anföras mot motion Fi206 (kd, m,
fp) varför även denna avstyrks.
3.4.2 Särskild löneskatt på
vinstandelsmedel
Bakgrund
Från och med den 1 januari 1997 tas
särskild löneskatt ut på bidrag som
en arbetsgivare lämnar till en
vinstandelsstiftelse (prop.
1996/97:21, bet. 1996/97:FiU1,
rskr. 1996/97:53). I propositionen
framhölls att en av grundtankarna
bakom skattereformen är att alla
typer av förvärvsinkomster skall
behandlas likformigt.
Vad beträffar utbetalning från en
vinstandelsstiftelse gäller sedan
den 1 januari 1993 som en
förutsättning för befrielse från
att betala socialavgifter (i vissa
fall särskild löneskatt) att de
bidrag som arbetsgivaren lämnat
skall ha varit avsedda att vara
bundna under minst tre kalenderår,
tillkomma en betydande del av de
anställda och lämnas till dem på
likartade villkor. Om dessa villkor
inte är uppfyllda eller om
ersättning lämnas till bl.a.
delägare eller företagsledare i ett
fåmansbolag gäller i princip inte
sådan avgiftsfrihet.
Riksdagen har under våren 1998
- med anledning av en v-motion -
givit regeringen till känna att
regeringen bör låta göra en
kartläggning av förekomsten av
vinstandelsstiftelser,
sammansättningen av deras styrelser
samt ekonomin i
vinstandelsstiftelserna. Regeringen
bör därefter återkomma till
riksdagen med en redovisning av
kartläggningen (bet.
1997/98:SfU10).
Motionerna
I motioner från Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet
liberalerna framställs yrkanden om
att den särskilda löneskatten på
avsättningar till
vinstandelsstiftelser slopas.
Sådana yrkanden framställs i
motionerna Sk302 yrkande 6 av Bo
Lundgren m.fl. (m), Sk306 yrkande
5 av Lennart Daléus m.fl. (c),
Sk308 yrkande 10 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) och Sk309 yrkande 12 av
Alf Svensson m.fl. (kd).
Skatteutskottets yttrande
Enligt skatteutskottets yttrande
(SkU1y) är uttaget av särskild
löneskatt på avsättningar till
vinstandelsstiftelser en följd av
principerna om likformig
beskattning. Riksdagen har vid ett
antal tillfällen avslagit yrkanden
om ett slopande av löneskatten på
dessa avsättningar. Det kan finnas
skäl att framhålla att en särskild
stimulans för vinstandels-
stiftelserna har införts genom att
utbetalningarna under vissa villkor
är undantagna från socialavgift.
Riksdagen har under våren som sin
mening givit regeringen till känna
att regeringen bör låta göra en
kartläggning av förekomsten av
vinstandelsstiftelser,
sammansättningen av deras styrelser
samt ekonomin i
vinstandelsstiftelserna och
därefter återkomma med en
redovisning till riksdagen. En
kartläggning av
vinstandelsstiftelserna pågår
således inom Regeringskansliet.
Med det anförda avstyrker
skatteutskottet de aktuella
motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet
med skatteutskottet förslagen i
motionerna Fi309 (kd) yrkande 12,
Sk302 (m) yrkande 6, Sk306 (c)
yrkande 5 och Sk308 (fp) yrkande 10
om att avskaffa den särskilda
löneskatten på vinstandelsmedel.
Regeringen föreslår att
fastighetsskatten på hyreshus
(bostadsdelen) sänks från 1,5 %
till 1,3 % under år 1999. Förslaget
begränsas till att avse
bostadshyreshus, vilket innebär att
såväl hyresgäster som
bostadsrättshavare kan komma att få
reducerade boendekostnader. Till
skillnad från vad som gäller för
villaägarna har dessa grupper
enligt vad som anförs i
propositionen i mindre utsträckning
tillgodogjort sig de senaste årens
räntesänkningar. Regeringen
förväntar sig att den lägre
skattenivån omsätts i lägre hyror
och avgifter. Regeringen avser att
i 1999 års ekonomiska
vårproposition - efter förnyade
bedömningar av den ekonomiska
utvecklingen - överväga att
sänkningen förlängs till att avse
även år 2000.
Motionerna
Moderata samlingspartiet hemställer
i motion Sk311 yrkandena 11 och 13
av Carl Bildt m.fl. (m) att
fastighetsskatten på bostäder sänks
till 1,4 % den 1 januari 1998, till
1,3 % den 1 januari 1999, till
1,2 % den 1 januari 2000 och till
1,1 % den 1 januari 2001. Ett
motsvarande yrkande framställs
också i motion Bo209 yrkande 4 av
Knut Billing m.fl. (m).
Kristdemokraterna hemställer i
motionerna Fi209 yrkande 8 och
Sk309 yrkande 19 av Alf Svensson
m.fl. (kd) att regeringens förslag
avslås och att fastighetsskatten
sänks till 1,4 % den 1 januari
1999. I motionerna Sk307 yrkande 2
av Holger Gustafsson m.fl. (kd) och
Bo237 yrkande 13 av Ulla- Britt
Hagström m.fl. (kd) framställs
liknande yrkanden.
Även Centerpartiet hemställer i
motion Sk306 yrkande 16 av Lennart
Daléus m.fl. (c) om avslag på
regeringens förslag.
I motion Sk305 av Sören Lekberg och
Ingemar Josefsson (båda s) yrkas
att den av regeringen föreslagna
skattesänkningen utvidgas så att
den även omfattar småhus som är
upplåtna med hyres- och
bostadsrätt.
Skatteutskottets yttrande
Regeringen har under våren 1998
tillkallat en parlamentariskt
sammansatt kommitté,
Fastighetsbeskattningskommittén,
som bl.a. har till uppgift att göra
en allmän översyn av
fastighetsskatten. Uppdraget skall
vara avslutat före utgången av år
1999.
Saneringsprogrammet har slutförts
med gott resultat och Sveriges
ekonomi befinner sig åter i balans
och med goda förutsättningar för en
fortsatt tillväxt. För bl.a.
villaägare har övergången från en
inflationsekonomi med höga räntor
till en stabil ekonomi med låga
inflationsförväntningar och låg
ränta i många fall medfört
dramatiska förbättringar. Boende i
hyreshus har i mindre utsträckning
kunnat tillgodogöra sig de senaste
åren räntesänkningar, och det finns
mot denna bakgrund anledning att
som regeringen föreslår söka bidra
till en sänkning av
boendekostnaderna för dessa
grupper. Regeringens förslag är
inriktat på en sådan effekt.
Eftersom det pågår en allmän
översyn av fastighetsbeskattningen
har regeringen valt att föreslå en
tillfällig sänkning av
fastighetsskatten. En förlängning
till år 2000 kan dock bli aktuell
om utrymme finns för en sådan
åtgärd.
Skatteutskottet har i sitt yttrande
(SkU1y) ingen invändning mot
regeringens förslag och förutsätter
i likhet med regeringen att
skattesänkningen får ett genomslag
på hyror och avgifter. När det
gäller frågan om en utvidgning till
hyresvillor bör dessa med hänsyn
till bakgrunden till förslaget inte
omfattas av nedsättningen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i
likhet med skatteutskottet
propositionens förslag om sänkning
av fastighetsskatten på hyreshus
(bostadsdelen) (yrkande 32) och
avstyrker motionerna Fi209 (kd)
yrkande 8, Sk305 (s), Sk306 (c)
yrkande 16, Sk307 (kd) yrkande 2,
Sk309 (kd) yrkande 19, Sk311 (m)
yrkandena 11 och 13, Bo209 (m)
yrkande 4 och Bo237 (kd) yrkande
13.
3.5.2 Fastighetsbeskattningen i
övrigt
Motionerna
I motioner från Moderata
samlingspartiet framställs yrkanden
om en övergång till
schablonbeskattning för småhus och
om att fastighetsskatt skall utgå
på halva markvärdet. Sådana
yrkanden framställs i motionerna
Sk311 yrkandena 12 och 14 av Carl
Bildt m.fl. (m) och Bo209 yrkande 6
av Knut Billing m.fl. (m). Vidare
begärs i flera motioner
tillkännagivanden om de problem som
fastighetsskatten ger upphov till i
bl.a. skärgården och om behovet av
att taxeringsförfarandet förenklas.
Sådana yrkanden finns i motionerna
MJ406 yrkande 2 av Carl G Nilsson
(m), Sk647 yrkandena 1, 2 och 4 av
Inga Berggren och Ingvar Eriksson
(båda m) och Sk731 yrkande 2 av
Jeppe Johnsson och Ingvar Eriksson
(båda m). I motion Sk311 yrkande
15 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs
också ett tillkännagivande om att
de s.k. krisårgångarna inte bör
föras in i fastighetsskattesystemet
1999.
Kristdemokraterna hemställer i
motion Sk309 yrkandena 20 och 32 av
Alf Svensson m.fl. (kd) att
fastighetsskatten beräknas på en
tredjedel av markvärdet till den
del det överstiger 150 000 kr och
att krisårgångarnas inträde i
fastighetsskattesystemet skjuts upp
ett år. I motion Sk307 yrkandena 1,
3, 4 och 8 av Holger Gustafsson
m.fl. (kd) hemställs att den
statliga fastighetsskatten
avvecklas på sikt och att
kommunerna i stället får rätt att
ta ut en avgift för gatuunderhåll
och liknande. Vidare skall
fastighetsskatten fr.o.m. den 1
januari 1999 beräknas på en
tredjedel av den del av markvärdet
som överstiger 150 000 kr.
Lägesfaktorns genomslag på
byggnadsvärdet skall begränsas
genom att tabellnivåvärdet
begränsas till 5. Krisårgångarnas
inträde i fastighetsskattesystemet
bör enligt motionärerna skjutas upp
ett år. I motion N231 yrkande 4 av
Dan Ericsson m.fl. (kd) anförs att
fastighetsskatten snarast måste
sänkas och särskilda regler för
taxering och beskattning av
skärgårdsfastigheter införas. I
motion N274 yrkande 22 av Göran
Hägglund m.fl. (kd) anförs att de
orimliga effekterna för
skärgårdsboende bör undanröjas. I
motion Sk304 yrkandena 1 och 2 av
Tuve Skånberg och Rolf Åbjörnsson
(båda kd) hemställs att fastighets-
skatteuttaget begränsas till en
tredjedel av markvärdet över
150 000 kr och att tabellnivåvärdet
för byggnader begränsas till 5.
Centerpartiet begär i motion Sk306
yrkande 15 av Lennart Daléus m.fl.
(c) att regeringens förslag om
belägenhetsfaktorn nu bereds
ytterligare och med därav följande
kompletteringar föreläggs riksdagen
i en proposition. Det är enligt
motionärerna viktigt att berörda
människor i skärgården får ett
besked i form av ett
riksdagsbeslut. Riksdagen bör hos
regeringen begära ett skyndsamt
förslag härom. I motion N230
yrkande 3 av Rigmor Ahlstedt (c)
begärs ett tillkännagivande om att
regeringens förslag om
belägenhetsfaktorn är oacceptabelt
och om att fastighetsskatten för
den bofasta befolkningen bör vara
likvärdig i hela landet.
Folkpartiet liberalerna begär i
motion Sk308 yrkande 17 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) ett
tillkännagivande om att
fastighetsskatten snabbt måste
sänkas för dem som drabbats hårdast
av de senaste årens höjningar.
Skatteutskottets yttrande
Fastighetsbeskattningen ses för
närvarande över av två utredningar.
Fastighetstaxeringsutredningen (Fi
1997:06) undersöker om de regler
som tillämpas vid allmän och
särskild fastighetstaxering samt
vid den årliga omräkningen på ett
tillfredsställande sätt leder fram
till att taxeringsvärdena
återspeglar marknadsvärdena.
Fastighetsbeskattningsutredningen
gör en översyn som syftar till att
finna en rättvisare utformning av
fastighetsskatten. Översynen gäller
neutraliteten mellan olika
upplåtelseformer, fastighets-
skattens roll som en del av
kapitalinkomstbeskattningen och
möjligheten att använda andra
underlag för beskattningen än ett
marknadsvärdebaserat
taxeringsvärde. Kommittén skall
också ta upp frågan om hur
fastighetsskatten slår i
skärgårdsområdena och i andra
attraktiva områden.
Under våren 1998 har regeringen och
Centerpartiet träffat en
överenskommelse om en sänkning av
fastighetsskatten från 1,7 till 1,5
% och om särskilda lättnader med
sikte på fastboende i attraktiva
kust- och skärgårdsområden.
Sänkningen av fastighetsskatten har
genomförts (bet. 1997/98:FiU20).
Regeringen har under sommaren
beslutat om en lagrådsremiss med
förslag om tillfällig (i avvaktan
på Fastighetsbeskattnings-
utredningens förslag) lättnad för
fastboende i attraktiva
kustområden. Lagrådet avstyrkte
förslaget eftersom det på
föreliggande underlag inte var
möjligt att bedöma om urvalet av
områden hade gjorts på ett sätt som
stod i överensstämmelse med
reglernas syfte.
Enligt skatteutskottets mening
(SkU1y) bör det arbete med en
översyn av fastighetsbeskattningen
som nu pågår avvaktas innan det kan
bli aktuellt med den typ av
långtgående förändringar som
föreslås i flertalet motioner. En
grundläggande förutsättning för
förändringar är även på detta
område att finansieringsfrågan kan
lösas.
När det gäller de s.k.
krisårgångarna har riksdagen
nyligen fattat beslut om en
långsammare avveckling av
räntebidragen för just dessa
årgångar. Skatteutskottet är inte
berett att nu tillstyrka den
ändring som motionärerna begär.
När det gäller frågan om lättnader
för de fastboende i attraktiva
kustområden framgår det av vad som
anförts att regeringen arbetar med
frågan om en tillfällig lösning för
dessa grupper och att frågan om en
permanent lösning ligger hos
Fastighetsbeskattningsutredningen.
Enligt skatteutskottets mening bör
regeringens fortsatta beredning av
denna fråga nu avvaktas.
Moderata samlingspartiet yrkar i
motion Sk311 av Carl Bildt m.fl.
(m) att sambeskattningen avskaffas
och att fribeloppet höjs till 1,2
miljoner kronor fr.o.m. 1999
(yrkande 16) samt att
förmögenhetsskatten slopas fr.o.m.
år 2000 (yrkande 17). Ett
motsvarande yrkande framställs i
motion Sk310 yrkande 3 av Carl
Bildt m.fl. (m).
Kristdemokraterna hemställer i
motion Sk309 yrkande 10 av Alf
Svensson m.fl. (kd) om en sänkning
av förmögenhetsskatten till 0,5 %
år 1999 och om att den sedan
avskaffas helt. Åtgärden
finansieras genom en höjning av
bolagsskatten till 30 %. I motion
Sk307 av Holger Gustafsson m.fl.
(kd) hemställs att sambeskattningen
avskaffas och att skattenivån sänks
till 0,5 % den 1 januari 1999
(yrkande 5). Vidare bör den av
motionärerna föreslagna
begränsningen av underlaget för
fastighetsskatt när det gäller
markvärde gälla även vid
permanentboendes förmögen-
hetsbeskattning 1999 (yrkande 6). I
motion Sk304 yrkande 3 av Tuve
Skånberg och Rolf Åbjörnsson (båda
kd) hemställs att
förmögenhetsskatten på
permanentboende avskaffas.
Centerpartiet hemställer i motion
Sk306 yrkande 4 av Lennart Daléus
m.fl. (c) att förmögenhetsskatten
fasas ut ur det svenska
skattesystemet i tre steg. I ett
första steg år 2000 avskaffas
sambeskattningen. Därefter bör
enligt motionärerna en utfasning
ske i två steg under de följande
åren.
Folkpartiet liberalerna hemställer
i motion Sk308 yrkande 6 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) att
förmögenhetsskatten avskaffas under
mandatperioden. Som ett första steg
föreslås att sambeskattningen
slopas och fribeloppet höjs till
1,2 miljoner kronor.
Skatteutskottets yttrande
Enligt skatteutskottets mening
(yttrande SkU1y) finns det inte
utrymme för den typ av långtgående
förändringar som föreslås i
flertalet motioner. Regeringen har
i propositionen gjort bedömningen
att det kan finnas skäl att göra
överväganden beträffande såväl
kapitalskattesatsen som
förmögenhetsskatten under
mandatperioden. Bakgrunden är den
tilltagande internationella
rörligheten på kapitalområdet och
de effekter som detta ger upphov
till vad gäller kontrollmöjligheter
etc. En diskussion om dessa frågor
bör enligt utskottets mening kunna
föras inom ramen för de
skatteöverläggningar som regeringen
inbjudit till.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser i likhet med
skatteutskottet att förslagen om
förmögenhetsskatten i följande
motioner bör avslås av riksdagen:
Sk304 (kd) yrkande 3, Sk306 (c)
yrkande 4, Sk307 (kd) yrkandena 5
och 6, Sk308 (fp) yrkande 6, Sk309
(kd) yrkande 10, Sk310 (m) yrkande
3 samt Sk311 (m) yrkandena 16 och
17.
3.6 Skatt på varor och tjänster
Tabell 33. Skatt på varor och
tjänster
Belopp i 1 000-tal kronor
Regeringen
(m)
(kd)
(c)
(fp)
1411
Mervärdesskatt, netto
162 624 781
-560 000
-110 000
-350 000
Förlängd skatteinbetalningsperiod
-560 000
Slopad moms på barnböcker
-60 000
Reducerad kulturmoms
-50 000
Ändrade regler för momsbetalning
-350 000
1428
Energiskatt
50 218 998
-1 940 000
-480 000
-1 250 000
Sänkt besinskatt med 20 öre
-1 100 000
Sänkt skatt för eldningsolja för
jordbruket (0,53 kr/l)
-60 000
-60 000
Slopad elskatt för jordbruket
-340 000
-280 000
-280 000
Sänkt dieselskatt inom jord- och
skogsbruket *
-500 000
-130 000
-900 000
Sänkt koldioxidskatt för
växthusnäringen
-10 000
-10 000
1431
Särskild skatt på elektrisk kraft
från kärnkraftverk
1 500 968
+610 000
Höjd produktionsskatt med
1 öre 1999
+610 000
1434
Skatt på viss elektrisk kraft
+1 030 000
Återinförd fastighetsskatt på
vattenkraft
+1 030 000
1436
Skatt på avfall
325 000
+650 000
Inför avfallsskatt enl.
Deponiskatteutr.
+650 000
1438
Miljöskatt på inrikes flyg
+190 000
Inför miljöskatt på inrikes flyg
+190 000
1439
Kväveoxidskatt
+100 000
Inför kväveoxidskatt
+100 000
1461
Fordonsskatt
6 134 567
-3 300 000
Sänkt fordonsskatt
-3 300 000
Anm. * Beräkningen av effekterna
varierar beroende på vilka
avgränsningar man gör, t.ex. vilka
arbetsredskap som skall innefattas
av sänkningen, och beroende på
vilka antaganden man gör.
Centerpartiet har i sitt förslag
inberäknat en kompensation för att
svenska jordbrukare betalar högre
dieselpriser än i konkurrentländer.
Om sänkningen görs enligt förslaget
av Utredningen om
livsmedelssektorns omställning och
expansion (SOU 1997:167) visar
aktuella beräkningar från
Finansdepartementet att kostnaden
på statsbudget 1999 skulle uppgå
till 340 miljoner kronor.
3.6.1 Mervärdesskatt
Motionerna
Kristdemokraterna hemställer i
motion Sk309 av Alf Svensson m.fl.
(kd) om slopad moms på barnböcker
(yrkande 24) och om reducerad moms
på entréavgifter till djurparker
och slopad moms för cirkus-,
teater-, balett- och
operaföreställningar (yrkande 25).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet (yttrande SkU1y)
anser inte att finns något
statsfinansiellt utrymme för dessa
skattesänkningar och avstyrker
därför motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker motion
Sk309 (kd) yrkandena 24 och 25.
3.6.2 Energiskatt
Motionerna
Centerpartiet föreslår i motion
Sk306 yrkandena 17 och 19 av
Lennart Daléus m.fl. (c) att
omställningen till ett energisystem
som bygger på ekologiskt hållbara
energikällor påskyndas genom en
stegvis höjning av
produktionsskatten på el från
kärnkraft med 1 öre per kWh från år
1999 till 3 öre år 2001. Vidare
yrkar motionärerna att
fastighetsskatten på markvärdet av
vattenkraftverk återinförs.
Skatteutskottets yttrande
Inom Regeringskansliet pågår en
översyn av energibeskattningens
framtida utformning. Till grund för
översynen ligger riksdagens beslut
i juni 1997 om energipolitikens
inriktning (prop. 1996/97:84, bet.
1996/97:NU12), de betänkanden som
avlämnats av
Skatteväxlingskommittén (SOU
1997:11) och
Alternativbränsleutredningen
(SOU 1996:184) samt EU-
kommissionens förslag om ett nytt
energibeskattningsdirektiv med
bl.a. en utvidgning av
skatteplikten till alla fossila
bränslen, biobränslen och el,
KOM/97/30.
När det gäller
produktionsbeskattningen av el har
det anförts att denna ger upphov
till problem för den elintensiva
industrin så länge förhållandena på
elmarknaden är sådana att beskatt-
ningen leder till ökade kostnader
för elanvändarna. Detta är också
bakgrunden till beslutet att slopa
den del av fastighetsskatten på
vattenkraftverk som svarar mot den
tidigare produktionsskatten (prop.
1997/98:150 s. 175). Frågan prövas
nu inom ramen för den översyn av
energibeskattningen som pågår inom
Regeringskansliet.
Enligt skatteutskottets mening
(yttrande SkU1y) bör resultatet av
den pågående översynen av den
framtida energibeskattningen
avvaktas. Skatteutskottet avstyrker
motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Även finansutskottet avstyrker
yrkandena 17 och 19 i motion Sk306
(c).
3.6.3 Jordbrukets energiskatter
Motionerna
Från Moderata samlingspartiet
framställs i motion MJ256 yrkande 3
av Göte Jonsson m.fl. (m) ett
yrkande om slopad elskatt för
jordbruket.
Kristdemokraterna hemställer i
motion MJ224 yrkandena 4-7 och 30
av Alf Svensson m.fl. (kd) om
sänkta skatter för jordbruket.
Motionärerna yrkar att skatten på
eldningsolja sänks, att elskatten
slopas, att dieselskatten sänks,
att miljöavgifterna i jordbruket
får återgå till näringen och att
den svenska trädgårdsnäringens
koldioxidskatt sätts ned med 10
miljoner kronor.
Centerpartiet föreslår i motion
Sk306 yrkande 11 av Lennart Daléus
m.fl. (c) slopad elskatt, sänkt
skatt på eldningsolja för
jordbruksföretag i likhet med vad
som gäller inom båda områdena för
tillverkningsindustri och en
kompensation till jordbrukarna för
att de betalar ett högre dieselpris
än kollegerna i konkurrentländerna.
Skatteutskottets yttrande
Jordbrukets beskattning utgör en
viktig del i den översyn av
energibeskattningens framtida
utformning som nu pågår inom
Finansdepartementet.
Utredningen om livsmedelssektorns
omställning och expansion har i
december 1997 lagt fram betänkandet
En livsmedelsstrategi för Sverige
(SOU 1997:167). Utredningen
föreslår bl.a. att jordbruket i
beskattningshänseende får samma
villkor som tillverkningsindustrin
vad gäller el och eldningsolja.
Detta medför enligt utredningen
kostnadsminskningar med sammanlagt
ca 360 miljoner kronor per år. Om
övriga EU-länder inom två år inte
höjer eller förändrar sina
produktionsskatter eller avgifter,
såsom t.ex. beskattningen av
dieselolja och handelsgödsel, bör
enligt utredningen de totala
svenska produktionsskatterna för
jordbruket anpassas till de
beskattningsnivåer som gäller i
Sveriges konkurrentländer.
De energiskatteförslag som lagts
fram av utredningen kommer att
behandlas inom ramen för den
pågående översynen av
energibeskattningens framtida
utformning.
Enligt skatteutskottets mening
(yttrande SkU1y) bör resultatet av
den pågående översynen av den
framtida energibeskattningen nu
avvaktas.
Finansutskottets ställningstagande
Även finansutskottet anser att
motionerna MJ256 (m) yrkande 3,
MJ224 (kd) yrkandena 4-7 och 30
samt Sk306 (c) yrkande 11 bör
avslås.
3.6.4 Trafikområdet
Propositionen
I budgetpropositionen anmäler
regeringen att den höjning av
fordonsskatten på bussar som
riksdagen fattat principbeslut om
(prop. 1997/98:56, bet.
1997/98:TU10) fördröjs något
eftersom reglernas utformning bör
utredas av
Trafikbeskattningsutredningen.
Motionerna
Moderata samlingspartiet yrkar i
motion Sk311 yrkande 18 av Carl
Bildt m.fl. (m) att bensinskatten
sänks med 20 öre plus moms fr.o.m.
den 1 januari 1999. I motion Sk302
yrkande 5 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkas att arbetsredskap befrias
från den förhöjda
bränslebeskattning som gäller för
vägtrafiken.
Kristdemokraterna hemställer i
motion Sk309 yrkande 28 av Alf
Svensson m.fl. (kd) om att
riksdagen fattar beslut om en ny
trafikförsäkring och sänkt
fordonsskatt ner till EU:s
miniminivå.
Centerpartiet föreslår i motion
Sk306 yrkande 20 av Lennart Daléus
m.fl. (c) att riksdagen hos
regeringen begär ett förslag om
miljöskatt på flyg som utgår med
ett belopp per passagerare och
resa.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet är i sitt yttrande
(SkU1y) inte berett att tillstyrka
den av motionärerna föreslagna
bensinskattesänkningen.
De ökade miljökraven på motordrivna
fordon gör att det blir allt
viktigare att inte vissa kategorier
lämnas utanför. Arbetsfordonen hade
tidigare av olika skäl inte kommit
att omfattas av kravet på
användning av miljöklassat
drivmedel, och tillfälliga
lösningar måste tillgripas för att
komma till rätta med detta
förhållande. Beslutet att även
arbetsfordon skall omfattas av
kravet på användning av
högbeskattad miljöklassad
dieselolja löste dessa problem
(prop. 1994/95:203, bet.
1994/95:SkU28). Skatteutskottet ser
inte någon anledning att nu göra
ett särskilt undantag för denna
fordonskategori och avstyrker
därför motionsyrkandena.
När det gäller åkerinäringens
fordonsskatt är frågor kring
beskattningen av trafiken för
närvarande föremål för utredning i
Trafikbeskattningsutredningen.
Skatteutskottet anser att
utredningens arbete bör avvaktas
och avstyrker därför yrkandet om
ändrad fordonsbeskattning.
Förslaget om en skatt på flygresor
avstyrks av skatteutskottet.
Kristdemokraterna hemställer i
motion Sk309 av Alf Svensson m.fl.
(kd) att Deponiskatteutredningens
förslag om avfallsskatt införs
redan den 1 januari 1999.
Motionärerna beräknar inkomsten
till 1 300 miljoner kronor per år
(yrkande 16). Motionärerna räknar
vidare med att skatten på
maltdrycker justeras med
inflationen (yrkande 22).
Centerpartiet föreslår i motion
Sk306 yrkande 18 av Lennart Daléus
m.fl. (c) att en kväveoxidskatt
införs i syfte att få till stånd en
minskning av kväveoxidutsläppen.
Skatten bör enligt motionärerna tas
ut med 10 kr per kg NOx för pannor
med en större effekt än 5 MW och
med en nyttiggjord energiproduktion
större än 20 GWh.
Skatteutskottets yttrande
I regeringens budgetalternativ
beräknas inkomster från
avfallsskatt fr.o.m. den 1 juli
1999. Regeringen har i april 1998
anmält ett förslag till lag om
avfallsskatt till kommissionen i
avsikt att få kommissionens beslut
i frågan om förslaget är förenligt
med EU:s statsstödsregler.
Regeringen beräknar att ett svar
kan erhållas i sådan tid att lagen
kan träda i kraft den 1 juli 1999.
Enligt skatteutskottets mening
(yttrande SkU1y) är det tveksamt om
en avfallsskatt kan införas
tidigare än enligt regeringens
planer.
När det gäller
inflationsuppräkningen av
punktskatter har denna nyligen
upphävts när det gäller tobak och
alkohol. Bakgrunden är att
inflationen i Sverige nu har kommit
ner på en så låg nivå att motiven
för att bibehålla en indexering
försvagats och att förändrade
skatter inom det aktuella området
bör föregås av en politisk
prövning. Skatteutskottet är därför
inte berett att nu återinföra en
indexering på detta område.
Skatteutskottet är inte heller
berett att tillstyrka att en
kväveoxidskatt införs.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet noterar att
Kristdemokraterna i sitt
budgetalternativ tillgodoräknar sig
inkomster från avfallsskatten för
hela nästa år. Det innebär att de
dels inte menar att Sverige bör
invänta ett svar från EU, dels
dubbelräknar inkomster för andra
halvåret eftersom avfallsskatten
finns uppförd i budgetpropositionen
för andra halvåret. Det är av
praktiska skäl inte möjligt att
införa avfallsskatten redan från
januari 1999.
Utskottet avstyrker i likhet med
skatteutskottet motionerna Sk306
(c) yrkande 18 samt Sk309 (kd)
yrkandena 16 och 22.
3.7 Övriga inkomstförslag
Tabell 34. Övriga inkomstförslag
Belopp i 1 000-tal kronor
Reg.
(m)
(kd)
(c)
(fp)
2511
Expeditions- och ansökningsavgifter
646 205
+15 000
Höjd ansökningsavgift tvistemål
+15 000
2525
Finansieringsavgift från
arbetslöshetskassor
2 596 000
+1 450 000
Höjd finansieringsavgift med 40 kr
+1 450 000
2555
Kartavgifter för jordbrukets
blockdatabas
28 000
-20 000
Slopad avgift
-20 000
2556
Djurregisteravgifter
24 100
-10 000
Slopad avgift
-10 000
2712
Bötesmedel
332 100
+50 000
Höjda fortkörningsböter
+50 000
6111
Arealbidrag
3 800 000
+1 350 000
Större ersättning från EU
+1 350 000
Motionerna
Kristdemokraterna föreslår i sin
motion Sk309 att avgifterna till
jordbrukets blockdatabas och
djurregisteravgifter slopas i syfte
att förbättra jordbrukets
konkurrensvillkor och belastar sig
för dessa förslag 20 respektive 10
miljoner kronor i sin
inkomstberäkning (yrkande 1 i denna
del). I inkomstberäkningen beaktas
också att Kristdemokraterna i sitt
budgetalternativ avsätter större
resurser än regeringen på
utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande
näringar för svenska tillskott till
medfinansierade EU-bidrag till
jordbruket. De ökade ersättningarna
beräknas kunna uppgå till knappt
1,4 miljarder kronor.
I Centerpartiets motion Fi210
föreslås att ansökningsavgiften i
tvistemål höjs med 210 kr till 660
kr (yrkande 28), att
fortkörningsböterna höjs (yrkande
29), att finansieringsavgiften till
a-kassorna höjs (yrkande 30) samt
att skrotningspremien höjs (yrkande
35).
Finansutskottets ställningstagande
Kristdemokraterna föreslår att
avgifterna för blockdatabasen och
djurregistret avskaffas. Bakgrunden
till att avgifterna tas ut är i
båda fallen EU-medlemskapet.
Anledningen till att Sverige valt
att införa jordbruksblock i stället
för som tidigare fastigheter är att
man enligt förordningen (EEG) nr
3508/92 om ett integrerat system
för administration och kontroll av
vissa stödsystem inom gemenskapen
är skyldig att ha ett nytt system
för arealidentifikation. Systemet
för arealidentifikation finansieras
fr.o.m. år 1998 genom att avgifter
tas ut för de kartor som framställs
ur ett digitalt kartsystem och som
erfordras vid ansökan om EU-stöd
och nationellt stöd. Avgiften är 10
kr per hektar som enligt ansökan
kan komma att ligga till grund för
stöd. En lägsta avgift att betala
är 200 kr och en högsta är 3 000
kr. Vad beträffar inkomsterna från
avgifter för djurregistret är detta
en avgift som Statens jordbruksverk
tar ut för att täcka kostnader för
registerhållning. Avgiftsuttaget
ligger mellan 4 och 9 kr per
rapporterad händelse. Utskottet
anser att avgifterna är rimliga,
inte minst mot bakgrund av det stöd
som jordbruket får från EU-
bidragen.
Kristdemokraternas beräkning av
ökade intäkter från EU för
arealbidrag är inte särskilt
tillförlitlig och bygger på att
Sverige ändrar jordbrukspolitiken i
riktning mot högre
subventioneringsgrad, vilket enligt
utskottets mening inte är rätt väg.
I stället bör Sverige arbeta för en
reformerad jordbrukspolitik inom
EU. Regeringen driver en
reformlinje inom ramen för de
diskussioner som för närvarande
förs i EU inom ramen för Agenda
2000.
Centerpartiet vill tillföra 65
miljoner kronor ytterligare till
polisen för åren 1999-2001 i
jämförelse med regeringens förslag
(utgiftsområde 4, A 1). Detta
föreslås finansieras genom höjda
tvistemålsavgifter (15 miljoner
kronor) och genom höjda böter för
fortkörning (50 miljoner kronor).
Storleken på ansökningsavgiften i
tvistemål bör emellertid i likhet
med storleken på
fortkörningsböterna i första hand
bedömas inom ramen för
rättssystemet och trafiksäkerheten.
Denna typ av ökade inkomster kan,
enligt utskottets mening, inte
läggas till grund för att varaktigt
öka utgifterna.
Centerpartiet föreslår vidare en
höjd skrotningspremie till 8 000 kr
som en engångsåtgärd för att skrota
de äldsta och mest miljöförorenande
bilarna. Skrotningspremien utgår
enligt bilskrotningslagen
(1975:343) för vissa fordon när
fordonet avregistreras på grund av
skrotning. Kostnaderna för
skrotningspremierna bestrids ur
bilskrotningsfonden som finansieras
av en skrotningsavgift.
Skrotningspremien utgår för
närvarande med 500 kr. Det är med
andra ord en kraftig höjning som
föreslås. Skrotningsavgiften uppgår
till 700 kr, men den föreslås inte
höjas i motionen. Inte heller
föreslås bilskrotningsfonden
tillföras medel på annat sätt som
ersättning för sina ökade
kostnader.
Centerpartiets förslag innebär
således en åderlåtning på ett
system som är avsett att vara
självfinansierat. Hur stor denna
bedöms bli redovisas inte i
motionen. Enligt uppgifter som
utskottet inhämtat skrotas ca 200
000 bilar per år. Med en merkostnad
för fonden på 7 500 kr per bil
skulle de årliga kostnaderna stiga
med 1,5 miljarder kronor.
Behållningen i fonden uppgick den
31 december 1997 till knappt 560
miljoner kronor. Utskottet noterar
att motionärerna i sitt
budgetförslag inte beaktat att
fonden bör tillföras ett belopp på
minst 1 miljard kronor redan år
1999. Utskottet kan inte ställa sig
bakom ett sådant förslag.
Enligt lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor skall en
arbetslöshetskassa för varje medlem
till staten betala en avgift för
finansiering av statens kostnad för
utbetalda
arbetslöshetsersättningar.
Avgiftens storlek är beroende av
genomsnittligt utbetald dagpenning
i kassan. I samband med att
riksdagen beslutade om en allmän
och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring (prop.
1996/97:107, 150, bet.
1996/97:AU13) beslutade riksdagen
också om en höjning av
finansieringsavgiften fr.o.m. den 1
juli 1997. Syftet med höjningen var
bl.a. att finansiera de höjda
ersättningsnivåerna i
arbetslöshetsförsäkringen. Avgiften
utgör i dag 131 % av den
genomsnittligt utbetalda
dagpenningen. Finansutskottet ser
inte skäl att ytterligare höja
avgiften, vilket föreslås i motion
Fi210 (c) yrkande 30.
Utskottet avstyrker motionerna
Sk309 (kd) yrkande 1 i denna del
och Fi210 (c) yrkandena 28-30 och
35.
3.8 Beräkning av statsbudgetens
inkomster
Budgetpropositionen
Regeringen redovisar i
propositionen sin beräkning av
statsbudgetens inkomster budgetåret
1999 och hemställer att
inkomstberäkningen på statsbudgeten
godkänns.
I propositionen finns dels en
periodiserad redovisning av den
offentliga sektorns
skatteinkomster, dels en
kassamässig redovisning av
statsbudgetens inkomster.
Redovisningarna innehåller såväl
resultat från år 1997 som beräknade
inkomster år 1998 och prognoser för
åren 1999-2001. Den offentliga
sektorns skatteintäkter beräknas
för innevarande år komma att uppgå
till 963,3 miljarder kronor och för
år 1999 till 998,9 miljarder. Av
dessa utgör kommunalskatten omkring
30 %, avgifter till
pensionssystemet m.m. 11 % samt
statens periodiserade
skatteintäkter 63 %.
Som framgår av tabell 35 förväntas
de totala kassamässiga inkomsterna
på statsbudget för 1999 vara i
stort sett oförändrade jämfört med
1998. Den kraftiga ökningen av
skatte- och avgiftsinkomsterna 1998
förklaras framför allt av stora
fyllnadsinbetalningar avseende
skatt på inkomst.
Tabell 35. Statsbudgetens inkomster
Miljarder kronor
1997
1998
1999
2000
2001
Skatter m.m.
575,3
617,7
630,6
650,8
676,9
Övriga inkomster
73,6
79,6
65,8
63,4
51,3
Totala inkomster
648,9
697,3
696,4
714,2
728,2
Källa: Prop. 1998/99:1,
Finansplanen, tabell 5.1.
För innevarande år beräknas
skatteinkomsterna bli högre än vad
som beräknades i vårpropositionen
när de bedömdes komma att uppgå
till 607 miljarder kronor. Ökningen
förklaras till största delen av
högre inkomster från fysiska
personers inkomstskatt och
mervärdesskatt. Även inkomster från
juridiska personers inkomstskatt
och från socialavgifter ökar, medan
egendomsskatter och övriga skatter
bedöms bli lägre än tidigare
beräknat.
År 1999 beräknas skatteinkomsterna
uppgå till 631 miljarder kronor,
vilket är oförändrat jämfört med
beräkningen i vårpropositionen.
Inkomster från juridiska personers
inkomstskatt samt inkomster från
socialavgifter och egendomsskatter
ökar mellan åren 1998 och 1999.
Inkomster från mervärdesskatt och
övriga skatter minskar under
motsvarande period. Det senare
förklaras främst av lägre inkomster
från skatt på energi.
I beräkningarna har hänsyn även
tagits till budgeteffekter av
föreslagna åtgärder på
skatteområdet. Dessa effekter
redovisas i tabell 36.
Tabell 36. Budgeteffekter av
åtgärder på skatteområdet i
anslutning till Budgetproposition
för 1999
*
Källa: Prop. 1998/99:1,
Finansplanen, tabell 8.1.
Motionerna
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet liberalerna begär i
sina ekonomiska motioner Fi208
yrkande 7 av Carl Bildt m.fl. (m),
Fi209 yrkande 4 och Sk309 yrkande 1
i denna del av Alf Svensson m.fl.
(kd), Fi210 yrkande 27 av Lennart
Daléus m.fl. (c) och Fi211 yrkande
4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
godkännande av de egna
inkomstberäkningarna.
I motion Sk309 yrkande 27 av Alf
Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om
att Kristdemokraternas förslag om
ytterligare 200 miljoner kronor för
förstärkt skattekontroll medför att
skatteintäkterna kan beräknas öka
med 600 miljoner kronor 1999 och
med 1 200 miljoner kronor därefter.
Skatteutskottets och
socialförsäkringsutskottets
yttranden
Skatteutskottet har i sitt yttrande
(SkU1y) inte funnit någon anledning
till erinran mot den
inkomstberäkning som regeringen
redovisar och tillstyrker att den
godkänns såvitt avser skatter.
Socialförsäkringsutskottet
tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y)
på motsvarande sätt propositionens
inkomstberäkning på de områden som
berör socialförsäkringsutskottets
beredningsområde.
Finansutskottets ställningstagande
I tabell 37 redovisas partiernas
inkomstberäkningar i deras
respektive budgetalternativ.
Utskottet vill inledningsvis göra
några kommentarer med anledning av
den.
Tabell 37. Inkomstberäkningar
enligt respektive partis
budgetförslag
Belopp i 1 000-tal kronor
Inkomsttyp
Reg.
Oppositionspartiernas
inkomstförslag
förslag
m
kd
c
fp
1000
Skatter m.m.
630 560
-3 820
-18 690
-1 710
-11 950
varav
1100
Skatt på inkomst
118 057
+370
-9 490
-790
-470
1200
Socialavgifter och allmänna
egenavgifter
227 183
-100
-3 660
-1 570
-10 350
1300
Skatt på egendom
39 451
-1 590
-2 100
-30
-780
1400
Skatt på varor och tjänster
242 123
-2 500
-3 240
+680
-350
2000
Inkomster av statens verksamhet
32 131
0
-30
1 515
0
3000
Inkomster av försåld egendom
15 001
0
0
0
0
4000
Återbetalning av lån
3 135
0
0
0
0
5000
Kalkylmässiga inkomster
5 300
0
0
0
0
6000
Bidrag m.m. från EU
10 241
0
+1 350
0
0
7000
Extraordinära medel från EU
0
0
0
0
0
Summa inkomster
696 368
-3 820
-17 370
-195
-11 950
Moderata samlingspartiets drastiska
skattesänkningar avser, som
redovisats ovan, i första hand
kommunalskatten. Skillnaden mellan
regeringens och moderaternas
skattepolitik är således större än
vad tabellen ger sken av eftersom
tabellen huvudsakligen utgör en
kassamässig redovisning av
partiernas förslag för
statsbudgetens inkomster. Utöver
kommunalskattesänkningar föreslår
Moderaterna skattesänkningar på
egendom och på vissa varor och
tjänster på sammantaget omkring 4
miljarder kronor nästa år.
Störst reducering av statsbudgetens
inkomster 1999 föreslås av
Kristdemokraterna som i sitt
budgetaternativ räknar med lägre
inkomster på drygt 17 miljarder
kronor. Partiet föreslår kraftiga
skattesänkningar men räknar med
ökade inkomster som bidrag från EU
om knappt 1,4 miljarder kronor.
Centerpartiets budgetalternativ
avviker minst från propositionens
beräkning.
Folkpartiet liberalerna föreslår en
kraftig sänkning av
arbetsgivaravgifterna 1999. På fyra
års sikt föreslår partiet
skattesänkningar om 65 miljarder
kronor.
Finansutskottet har ovan behandlat
skattepolitikens inriktning och
olika skatte- och avgiftsförslag. I
konsekvens härmed tillstyrker
utskottet budgetpropositionens
förslag till inkomstberäkning
(yrkande 8) och avstyrker
motionerna Fi208 (m) yrkande 7,
Fi209 (kd) yrkande 4, Fi210 (c)
yrkande 27, Fi211 (fp) yrkande 4
och Sk309 (kd) yrkandena 1 i denna
del och 27.
Vad avser det kristdemokratiska
förslaget att öka inkomsterna till
staten genom att satsa ytterligare
på skattekontroll vill utskottet
erinra om att det råder stor
osäkerhet om hur mycket inkomsterna
påverkas av en sådan åtgärd.
4 Utgifter
4.1 Fördelning av utgifter på
utgiftsområden år 1999
4.1.1 Utgiftsområde 1 Rikets
styrelse
Utgiftsområdet omfattar utgifter
för verksamheterna riksdagen och
dess ombudsmän (JO), regeringen
samt statschefen. Vidare ingår
vissa centrala myndigheter och
mediefrågor.
För år 1998 beräknas utgifterna
uppgå till 4 380 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.2)
anges att utgiftsområdet har
tillförts medel i syfte att stärka
regeringens ledning och styrning av
statsförvaltningen, öka kvaliteten
i Regeringskansliets beredning av
regeringsärenden samt för att
förbereda och genomföra det svenska
ordförandeskapet i EU år 2001.
Förslag till ram för utgiftsområde
1 Rikets styrelse
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
4 180
-392
0
-250
-100
-380
0
2000
4 263
-634
0
-340
-150
-430
-130
2001
4 554
-634
0
-440
-150
-430
-130
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi208 att partistödet
minskas och stegvis avvecklas.
Vidare bör presstödet avvecklas
successivt. När Presstödsnämndens
huvuduppgift bortfaller år 2000 kan
även nämnden avvecklas.
I motion Fi209 framhåller
Kristdemokraterna att den av
regeringen föreslagna ökningen av
anslaget till Regeringskansliet är
för stor och att den är svår att
motivera med det som regeringen
redovisar. Det går vidare att göra
vissa besparingar på presstödet,
men först måste ett nytt system för
hur presstödet fördelas utredas.
Centerpartiet anser i motion Fi210
att ökningen av Regeringskansliets
resurser är omotiverat hög.
Centerpartiets besparing skall inte
drabba de resurser som behöver
avsättas för Sveriges
ordförandeskap i EU.
I motion Fi211 föreslår Folkpartiet
liberalerna att partistödet och
presstödet minskas.
Miljöpartiet de gröna föreslår i
motion Fi212 att anslaget för
Regeringskansliet inte räknas upp
så snabbt som i regeringens
förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Utskottet
tillstyrker således
budgetpropositionens förslag till
ramnivå för utgiftsområde 1 och
föreslår att utgiftsramen
fastställs till 4 180 miljoner
kronor. Motionerna avstyrks i
berörda delar.
4.1.2 Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar ett antal
myndigheter, bl.a.
Riksrevisionsverket,
Ekonomistyrningsverket,
Statskontoret, Statistiska
cenralbyrån, Konjunkturinstitutet,
Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet,
Statens fastighetsverk,
Finansinspektionen och
Premiepensionsmyndigheten. Vidare
ingår kostnader för statsskuldens
upplåning och låneförvaltning,
vissa särskilda finansierings- och
garantiåtaganden samt Riksdagens
revisorer.
De totala utgifterna för
utgiftsområdet år 1998 beräknas
uppgå till 2 069 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.2)
anförs att minskningen av ramen för
åren 1999-2001 i huvudsak beror på
att regeringen i denna proposition
föreslår ett minskat anslag för
Riksgäldskontorets kostnader för
upplåning och låneförvaltning, ett
minskat anslag för åtgärder för att
stärka det finansiella systemet
samt ett minskat anslag för
avgiften för Stadshypotekskassans
grundfond. Utgiftsområdet har
tillförts resurser för en
kapitalökning i Nordiska
investeringsbanken. Som en följd av
det nya pensionssystemet har
Premiepensionsmyndigheten inrättats
under 1998. Fr.o.m. den 1 januari
1999 skall det inrättas en ny
myndighet för kvalitetsutveckling
och kompetensförsörjning.
I en tablå redovisas föreslagna
utgiftsramar enligt
budgetpropositionen och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde
2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
1 705
-156
±0
-100
-23
-80
±0
2000
1 484
-87
±0
-89
±0
-23
+9
2001
1 581
-87
±0
-95
±0
-10
+9
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi208 en minskning av ramen.
Besparingar görs bl.a. genom att
Riksrevisionsverket slås ihop med
Riksdagens revisorer och ett nytt
revisionsorgan bildas som skall
vara underställt riksdagen. Vidare
föreslås att delar av Statskontoret
läggs ned och att övriga delar
flyttas till
Ekonomistyrningsverket. Statistiska
centralbyrån bör använda sitt stora
anslagssparande för att täcka
förberedelsekostnaderna för nästa
folk- och bostadsräkning. Vidare
bör Nämnden för offentlig
upphandling avvecklas och den nya
myndigheten för kvalitetsutveckling
och kompetensförsörjning bör inte
inrättas. Riksgäldskontorets
förvaltningskostnader bör också
minskas.
Kristdemokraterna förespråkar i
motion Fi209 en generell besparing
på myndigheterna med 6 % vilket gör
att ramen kan minskas.
Centerpartiet anför i motion Fi210
att utgifterna för
statsförvaltningen kan minskas
genom en ökad decentralisering till
regionala och lokala nivåer.
Motionärerna motsätter sig
inrättandet av en ny myndighet för
kvalitetsutveckling och
kompetensförsörjning.
Folkpartiet liberalerna motsätter
sig i motion Fi211 att
förberedelser för folk- och
bostadsräkningen påbörjas under
1999. De motsätter sig också
inrättandet av en ny myndighet för
kvalitetsutveckling och
kompetensförsörjning.
Miljöpartiet de gröna föreslår i
motion Fi212 för åren 2000 och 2001
att Konjunkturinstitutet skall
tilldelas ökade anslag för
miljöräkenskaper och att Riksdagens
revisorer skall få ökade resurser.
I motion Fi507 av Lars Tobisson
m.fl. (m) yrkande 11 hemställer
motionärerna att ramen för år 1999
skall bestämmas till 1 548 906 kr.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens
förslag till ramnivå för
utgiftsområde 2 och föreslår att
utgiftsramen fastställs till 1 705
miljoner kronor. Partimotionerna
avstyrks i berörda delar. Även
motion Fi507 (m) yrkande 11
avstyrks.
4.1.3 Utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd
Utgiftsområdet omfattar
Riksskatteverket och
skattemyndigheterna samt
Tullverket.
För 1998 beräknas de totala
utgifterna uppgå till 5 979
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår i propositionen
att en prioriterad uppgift för
skatteförvaltningen skall vara att
effektivisera verksamheten genom
bl.a. förbättring av IT-stödet,
ändrat arbetssätt och
kompetensutveckling.
Träffsäkerheten i urvalet och
kvaliteten i kontrollen skall
utvecklas. Helhetssynen på kontroll
och service genom hela
beskattningsförfarandet, inklusive
indrivningsarbetet, skall stärkas.
Arbetet med att inrätta
skattebrottsenheter skall slutföras
så att de är i drift vid utgången
av år 1999. Vad gäller Tullverket
skall narkotikakontrollen ges
fortsatt högsta prioritet. Vidare
skall kontrollinsatserna mot
illegal införsel av sprit och tobak
ges hög prioritet.
Regeringen föreslår att Tullverket
tillförs 34 miljoner kronor för
punktskattekontroll från år 1999.
Förslag till ram för utgiftsområde
3 Skatteförvaltning och uppbörd
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlingspartiet
Vänsterpartiet
Kristdemokraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
5 811
±0
±0
+ 300
±0
+ 150
±0
2000
5 838
±0
±0
+ 300
±0
+150
±0
2001
5 925
±0
±0
+ 300
±0
+ 105
±0
Motionerna
Kristdemokraterna anser att den
svarta marknaden har en skadlig
omfattning i Sverige. De föreslår i
motion Fi209 att ramen för
utgiftsområdet bör ökas med 300
miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag för respektive
år. Av denna höjning föreslås att
200 miljoner anslås för ökad
skattekontroll i syfte att hålla
tillbaka den svarta sektorn och 100
miljoner till Tullverket för att
förstärka kontroll och spaning av
illegal införsel av bl.a.
narkotika.
Folkpartiet liberalerna anser att
ökade insatser bör göras för att
hindra skatte- och bidragsfusk. I
motion Fi211 föreslås att ramen för
utgiftsområde 3 ökas med 150
miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag för att
förstärka skattemyndigheternas
verksamhet.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (SkU1y) propositionens
förslag och avstyrker motionerna.
Till yttrandet har
Kristdemokraternas respektive
Folkpartiet liberalernas
företrädare fogat avvikande
meningar till förmån för sina
partiers budgetalternativ på
utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Utskottet
tillstyrker således
budgetpropositionens förslag till
ramnivå för utgiftsområde 3 och
föreslår att utgiftsramen
fastställs till 5 811 miljoner
kronor. Motionerna avstyrks i
berörda delar.
4.1.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak
polisen, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, rättshjälpen, de
allmänna advokatbyråerna,
kriminalvården, exekutionsväsendet,
Brottsförebyggande rådet,
Brottsoffermyndigheten,
Rättsmedicinalverket och
Gentekniknämnden.
De totala utgifterna för
utgiftsområdet år 1998 beräknas
uppgå till 21 493 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.2)
anförs att moderniseringen av
rättsväsendet skall fortsätta och
att brottsoffrens ställning skall
stärkas. Kampen mot våldsbrott,
narkotikabrott och ekonomisk
brottslighet skall prioriteras.
Särskild uppmärksamhet skall ägnas
den grova gränsöverskridande
brottsligheten, den s.k. mc-
relaterade brottsligheten, brott
med rasistiska inslag, våld mot
kvinnor och övergrepp mot barn.
Regeringen föreslår att
utgiftsområdet tillförs 200
miljoner kronor för år 1999, 250
miljoner kronor år 2000 och 300
miljoner kronor år 2001. Därutöver
föreslås att polisorganisationen
tillförs ett engångsbelopp på 200
miljoner kronor för år 1999 för att
möta särskilda behov i
storstäderna.
I en tablå redovisas föreslagna
utgiftsramar enligt
budgetpropositionen och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde
4 Rättsväsendet
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
21 919
+260
±0
+380
+65
+377
±0
2000
22 175
+449
±0
+350
+65
+347
±0
2001
22 567
+409
±0
+260
+65
+407
±0
Motionerna
Moderata samlingspartiet välkomnar
i motion Fi208 regeringens satsning
på polisen men konstaterar
samtidigt att övriga led i
rättskedjan blir utan förstärkning.
Motionärerna föreslår i stället en
permanent förstärkning av
rättsväsendet varför de föreslår en
höjning av ramen. Parallellt härmed
skärper motionärerna kraven på
effektivt resursutnyttjande,
resultatuppföljning och tydligt
ledarskap inom rättsväsendet.
Kristdemokraterna förordar i motion
Fi209 en höjning av ramen. De
föreslår att ytterligare medel bör
tillföras polisen, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, kriminalvården
och det brottsförebyggande arbetet.
Centerpartiet förespråkar i motion
Fi210 att polisen skall tillföras
ytterligare 65 miljoner kronor för
vart och ett av åren 1999-2001.
Detta finansieras genom höjda
tvistemålsavgifter och höjda böter
för fortkörning.
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motion Fi211 en ökning av ramen.
Polisen bör tillföras ytterligare
medel och stödet till
åklagarväsendet och
Brottsoffermyndigheten bör öka.
Vidare bör rättshjälpen
återställas.
Miljöpartiet de gröna anser i
motion Fi212 att den förstärkning
som regeringen tillför området för
år 1999 för att bl.a. säkerställa
närpolisreformen bör finnas kvar
även för åren 2000 och 2001. Medel
kan omfördelas från
Säkerhetspolisen.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet, som har yttrat
sig i form av ett protokollsutdrag,
tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motionerna i berörda
delar.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Miljöpartiet de
gröna har reserverat sig mot
beslutet och biträder sina partiers
respektive förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Justitieutskottet
har för sin del inte haft något att
erinra mot den föreslagna ramen för
utgiftsområde 4. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens
förslag till ramnivå för
utgiftsområde 4 och föreslår att
utgiftsramen fastställs till 21 919
miljoner kronor. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
4.1.5 Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och
internationell samverkan
Utgiftsområdet omfattar
förvaltningskostnader för
utrikesförvaltningen, bidrag till
vissa internationella
organisationer, information om
Sverige i utlandet, nedrustnings-
och säkerhetspolitiska frågor samt
vissa övriga utrikespolitiska
frågor. Inom utgiftsområdet finns
ett anslag för Europainformation.
För år 1998 beräknas utgifterna
uppgå till 2 767 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen anges att
bland de prioriterade
verksamheterna för år 1999 finns
ett utvidgat regionalt samarbete
kring Östersjön liksom ett utvidgat
EU-samarbete och inom FN.
Förslag till ram för utgiftsområde
5 Utrikesförvaltning och
internationell samverkan
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
2 871
-105
0
0
0
0
0
2000
2 895
-107
0
0
0
0
0
2001
2 931
-109
0
0
0
0
0
Motionerna
Moderata samlingspartiet förordar i
motion Fi208 en förstärkning av de
medel som ställs till ambassadernas
förfogande för främjande av svenskt
näringsliv utomlands. Den snabba
globaliseringen fordrar svensk
diplomatisk närvaro också i de
utomeuropeiska industriländerna.
Ett kraftfullt och framgångsrikt
agerande inom ramen för EU fordrar
en gedigen kompetens samt svensk
diplomatisk närvaro i princip i
hela Europa och Medelhavsområdet.
Moderata samlingspartiet föreslår
dock en lägre ramnivå än regeringen
eftersom partiet önskar föra
anslaget B 4 Fredsfrämjande
verksamhet till utgiftsområde 7
Internationellt bistånd.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi209 inte någon annan ram än
regeringen. Partiet förordar dock
vissa omprioriteringar inom ramen.
I motion Fi210 föreslår inte heller
Centerpartiet någon ändring av
ramen, men partiet framhåller att
regeringen bör finna former att
stödja det civila samhällets
europeiska nätverk. Vidare
förutsätts i motionen att Arena
Norden ges ett ekonomiskt stöd som
tryggar den framtida verksamheten.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Utskottet
tillstyrker således
budgetpropositionens förslag till
ramnivå för utgiftsområde 5 och
föreslår att utgiftsramen
fastställs till 2 871 miljoner
kronor. Motionerna avstyrks i
berörda delar.
4.1.6 Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Utgiftsområdet omfattar
totalförsvarsverksamhet, militärt
försvar och civilt försvar. I
utgiftsområdet ingår även den
verksamhet som bedrivs av
Kustbevakningen och av Statens
räddningsverk.
För år 1998 beräknas utgifterna
uppgå till 43 019 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen framhålls att
till grund för den verksamhet som
skall bedrivas inom totalförsvaret
under perioden 1997-2001 ligger
1996 års totalförsvarsbeslut (prop.
1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr.
1996/97:36). För militärt försvar
gäller även de åtgärder som
riksdagen beslutat för att bringa
Försvarsmaktens ekonomi och
verksamhet i balans (prop.
1997/98:84, bet. 1997/98:FöU11,
rskr. 1997/98:268). Den fortsatta
inriktningen av verksamheten inom
utgiftsområdet påverkas av
riksdagens ställningstaganden i
samband med den säkerhetspolitiska
kontrollstationen år 1999.
Med anledning av
ålderspensionsreformen föreslås att
ramen för utgiftsområdet ökas med
3,2 miljoner kronor år 1999, 3,3
miljoner kronor år 2000 och 3,4
miljoner kronor år 2001.
Förslag till ram för utgiftsområde
6 Totalförsvar
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
44 108
+1 757
0
+95
0
0
0
2000
45 441
+1
0
+95
0
0
-2 785
2001
45 227
+244
0
+95
0
0
-5 285
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiets
motion Fi208 bör ett nytt
genomgripande försvarsbeslut fattas
så snart som möjligt. För 1999 bör
nuvarande inriktning gälla i väntan
på ett nytt beslut. För att
säkerställa detta krävs emellertid,
i enlighet med tidigare
riksdagsbeslut, att Försvarsmakten
till fullo kompenseras för
effekterna av tillämpningen av
anslagsförordningens tillämpning. I
utgiftsramarna för 2000 och 2001
förutsätts dessutom
materielanslagen uppräknas med en
s.k. teknikfaktor på 1,5 %.
Anslaget A 2 Fredsfrämjande
truppinsatser överförs till
utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd. För åren 2000 och 2001
finns i Moderata samlingspartiets
budgetalternativ reserverade under
rubriken tillkommande utgiftsbehov
på 2,8 respektive 3,5 miljarder
kronor. Dessa medel är avsedda för
tillkommande behov med anledning av
ett nytt långsiktigt försvarsbeslut
och kan sålunda komma att tas i
anspråk för verksamhet på
utgiftsområdet.
Kristdemokraterna anför i motion
Fi209 att den säkerhetspolitiska
kontrollstationen 1999 bör lägga
fast ett nytt försvarsbeslut
utifrån ett folkförsvar med största
möjliga handlingsfrihet inför
framtida hot. Dagersättningen för
de totalförsvarspliktiga bör höjas
samt kustbevakningens resurser
förstärkas.
Centerpartiet erinrar i motion
Fi210 om att partiet tillsammans
med Socialdemokraterna står bakom
1996 års försvarsbeslut. I samband
med kontrollstationen 1999 har
riksdagen möjlighet att göra de
justeringar som är nödvändiga för
att göra de besparingar som krävs
för att än bättre anpassa
totalförsvaret för dess uppgifter.
I motion Fi212 anser Miljöpartiet
de gröna att ett nytt
försvarsbeslut i anslutning till
kontrollstationen bör utgå från
inriktningen i Överbefälhavarens
förslag om en kraftig bantning inom
armén och övergång till ett system
med frivillig värnplikt. Vidare bör
besparingar göras inom flygvapnet.
Försvarsutskottets yttrande
Försvarsutskottet påpekar i sitt
yttrande (FöU1y) att regeringen den
8 oktober 1998 har uppdragit åt
Försvarsmakten och Försvarets
materielverk att senarelägga
betalningar, främst genom
förskjutningar av
materielleveranser inom anslaget A
1 Försvarsmakten från att betalas
år 1998 till år 1999. Regeringen
beslutar att begränsa utgifterna
under anslaget till att uppgå till
högst 38,5 miljarder kronor under
1998. Skälet är att undvika att
utgiftstaket för statsbudgeten
överskrids. Försvarsutskottet
förutsätter att regeringens beslut
i detta avseende ligger helt i
linje med riksdagens tidigare
försvarspolitiska beslut.
Försvarsmakten har för
försvarsutskottet redovisat de
betydande osäkerheter som - enligt
Försvarsmaktens mening - uppkommer
genom den beslutade övergången till
en full tillämpning av
anslagsförordningen. Försvarsmakten
har för försvarsutskottet redovisat
en brist om ca 7,1 miljarder kronor
under åren 1999 - 2001 om den nu
akuella försvarsplaneringen skall
fullföljas. Regeringskansliet har
till försvarsutskottet redovisat en
bedömning att det berörda anslaget
kommer att behöva överskridas år
1999 med ca 750 miljoner kronor
till följd av redan gjorda
beställningar. För att klara det
utgiftstryck som bedöms föreligga
år 1999 och skapa säkerhet i
Försvarsmaktens planering inom
ramanslaget A 3 Utveckling och
investeringar avser regeringen -
enligt en föredragning av
Regeringskansliet för
försvarsutskottet - att medge en
utökad anslagskredit för anslaget
till 5 %, dvs. till 1 002 600 000
kr för år 1999. Det innebär enligt
Regeringskansliet att det inte
finns kvar något utrymme för
ytterligare beställningar med
leverans under 1999.
För ramanslaget A 1
Förbandsverksamhet och beredskap
m.m. - som föreslås uppgå till
drygt 19 miljarder kronor för år
1999 - disponeras för närvarande en
anslagskredit om 3 %, dvs. 581 543
490 kr.
Försvarsutskottet vill med stöd av
det anförda uppmärksamma
finansutskottet - inför dess
överväganden om statsbudgetens
utgiftstak, krediter m.m. - på att
Försvarsmakten sålunda kommer att
disponera en total anslagskredit
för dessa två ramanslag om drygt 1
584 miljoner kronor.
Om regeringen även under år 1999
behöver begränsa myndigheternas
anslagsutnyttjande för att
förhindra att statens utgiftstak
överskrids, bör förskjutningar av
Försvarsmaktens betalningar till år
2000 inte tillgripas på det sätt
som nyligen beslutats om för
innevarande år. Försvarsutskottet
är vidare principiellt avvisande
till att hantera de upplevda
ekonomiska osäkerheterna i
försvarsplaneringen för år 2000 och
år 2001 med ökande anslagskrediter.
Försvarsutskottet vill som sin
uppfattning framhålla att
anslagskrediter är till för att
motverka variationer mellan
budgetåren och bör inte användas
för att stadigvarande finansiera
utgifter.
Slutligen vill försvarsutskottet
framhålla vikten av att 1996 års
försvarsbeslut - med de ändringar
som följer av riksdagens beslut
våren 1998 (bet. 1997/98:FöU11,
rskr. 287) - fullföljs.
Försvarsmaktens och andra
myndigheters möjlighet att medverka
i genomförandet av försvarsbeslutet
får inte undergrävas av
budgettekniska oklarheter. Beslut
om eventuellt ytterligare
besparingar på totalförsvarets
område måste fattas av riksdagen.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet respektive
Kristdemokraterna har avgivit
avvikande meningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar
försvarsutskottets uppfattning att
anslagskrediter är till för att
hantera variationer i
anslagsbelastningen mellan olika
budgetår. Anslagskrediter skall
inte användas för att stadigvarande
finansiera utgifter.
Finansutskottet vill erinra om
bestämmelsen i budgetlagen (6 §)
att tillgängliga medel på ett
anslag reduceras med ett belopp
motsvarande ianspråktagen
anslagskredit, vilket innebär att
en utnyttjad anslagskredit i
praktiken belastar anslaget
kommande år. Utskottet har tidigare
framhållit att prövningen av
anslagskrediter inte får bli mindre
sträng än vad den är för annan
medelstilldelning (yttr.
1995/96:FiU3y s. 22).
Finansutskottet vill dessutom
anföra följande. Utgiftstaket är
ett allvarligt menat
budgetåtagande. Om det finns risk
för att taket kommer att
överskridas skall regeringen,
enligt 42 § lagen (1996:1059) om
statsbudgeten, för att undvika
detta vidta sådana åtgärder som den
har befogenhet till eller föreslå
riksdagen nödvändiga åtgärder. Det
står sedan riksdagen fritt att göra
sin prövning av regeringens
förslag. Utskottet vill emellertid
inte på förhand utesluta vissa
delar av statens verksamhet från
åtgärder om det visar sig att det
finns risk för att utgiftstaket
överskrids.
Utskottet konstaterar vidare att
anslagsförordningen (1996:1189) i
sin helhet tillämpas på all statlig
verksamhet utan undantag. Utskottet
förutsätter att denna ordning
gäller också fortsättningsvis.
Utskottet har också tagit upp
försvarsutskottets yttrande i
betänkandets avsnitt 2.4.3
Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen. I
avsnitt 2.7 Fördelning av utgifter
på utgiftsområden 1999 har
finansutskottet redovisat sin
bedömning av fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 1999 och därvid
tillstyrkt regeringens förslag till
ramar för utgiftsområdena.
Utskottet tillstyrker således
budgetpropositionens förslag till
ramnivå för utgiftsområde 6 och
föreslår att utgiftsramen
fastställs till 44 108 miljoner
kronor. Motionernas förslag om
alternativa ramnivåer avstyrks.
4.1.7 Utgiftsområde 7
Internationellt bistånd
Utgiftsområdet omfattar
utvecklingssamarbete med u-länder
och samarbete med länder i Central-
och Östeuropa.
För år 1998 beräknas utgifterna
uppgå till 11 521 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen erinras om
att målen för samarbetet med
Central- och Östeuropa är att
främja en säkerhetsgemenskap,
fördjupa demokratins kultur, stödja
en socialt hållbar ekonomisk
omvandling samt att stödja en
miljömässigt hållbar utveckling.
Allt samarbete skall genomsyras av
ett jämställdhetsperspektiv. För
samarbetet med Central- och
Östeuropa har riksdagen beslutat om
ett nytt treårigt samarbetsprogram
för perioden 1999-2001 omfattande
800 miljoner kronor per år.
Regeringen föreslår nu en något
ändrad tidsprofil för
anslagstilldelningen för
programmet.
Regeringen föreslår också en ökning
av biståndsramen med 100 miljoner
kronor för år 1999 vilket innebär
att biståndsramen motsvarar 0,705 %
av bruttonationalinkomsten (BNI). I
enlighet med regeringens
vårproposition ökas biståndsramen
år 2000 till 0,72 % av BNI och år
2001 ökas den ytterligare till att
motsvara 0,73 % av BNI.
Förslag till ram för utgiftsområde
7 Internationellt bistånd
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
11 900
-533
0
+1 700
+102
+1 360
0
2000
12 889
-1 855
0
+2 400
+192
+1 690
+1 000
2001
13 869
-2 580
0
+2 600
+402
+2 200
+1 600
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiets
motion Fi208 visar regeringens
budgetförslag att ett
utbetalningsmål för det svenska
biståndet är irrelevant som
målbeskrivning. Trots att andelen
som avsätts för bistånd i termer av
BNI är högre än i regeringens
vårproposition blir det i reala
termer mindre. Insatser i tredje
världen bör inriktas på att utrota
fattigdomen. Frihandel och fri
företagsamhet är förutsättningar
för fattigdomsutrotningen i
världen. I motionen anförs vidare
att militära och civila insatser
inom FN:s och OSSE:s ram eller i
NATO:s styrka SFOR i Bosnien-
Herzegovina är Sveriges bidrag till
internationell frihet och säkerhet.
Inom utgiftsområde 7 bör det skapas
en samlad post för Sveriges
fredsbevarande verksamhet. Enligt
kommittémotion U213 av Göran
Lennmarker m.fl. (m) komplicerar
uppsplittringen av kostnaderna på
två utgiftsområden (5 och 6) det
fredsfrämjande arbetet. Också i
kommittémotion U304 (m) av samma
motionärer anförs att en samlad
post bör skapas under utgiftsområde
7 för all fredsfrämjande och
konfliktförebyggande verksamhet.
Enligt Moderata samlingspartiets
partimotion försvårar den s. k.
Östersjömiljarden en samordnad
strategi för stödinsatserna till
Central- och Östeuropa. Den bör
därför upplösas och medlen
tillföras det ordinarie Central-
och Östeuropastödet. I
kommittémotion U806 av Göran
Lennmarker m.fl. (m) framförs samma
ståndpunkt.
Enligt Kristdemokraternas motion
Fi209 har frysta biståndsmedel
(reservationer) tillsammans med
övergivandet av enprocentsnivån
minskat biståndsvolymen med ett
antal miljarder kronor.
Reservationsmedlen bör skyndsamt
kanaliseras till behövande och
fattiga medmänniskor i den fattiga
delen av världen. Delar av
reservationerna bör omfördelas till
katastrofanslag och andra akuta
insatser samt till stöd till
enskilda organisationers
biståndsarbete. Samtidigt föreslår
Kristdemokraterna att 6,7 miljarder
kronor utöver regeringens förslag
anslås under treårsperioden med
målsättningen att åter nå
enprocentsnivån.
Centerpartiet anser i motion Fi210
att biståndsmålet på en procent
stegvis skall upprättas.
Biståndsramen för 1999 bör uppgå
till 0,71 % av BNI.
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motion Fi211 att biståndet höjs med
1 360 miljoner kronor år 1999.
I motion Fi212 föreslår
Miljöpartiet de gröna höjningar för
åren 2000 och 2001 så att biståndet
det senare året uppgår till ca 0,79
% av BNI.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Utskottet
tillstyrker således
budgetpropositionens förslag till
ramnivå för utgiftsområde 7 och
föreslår att utgiftsramen
fastställs till 11 900 miljoner
kronor. Motionernas förslag om
alternativa ramnivåer avstyrks.
Utskottet finner ingen anledning
till att förorda en omflyttning av
anslag mellan utgiftsområdena 5, 6
och 7. Utskottet ser inte heller
något skäl till att upplösa den
s.k. Östersjömiljarden.
Således avstyrks även motionerna
U304 (m) yrkande 5, U213 (m)
yrkande 5 samt U806 (m) yrkande 4.
4.1.8 Utgiftsområde 8 Invandrare
och flyktingar
Utgiftsområdet omfattar frågor med
anknytning till statlig migrations-
och integrationspolitik.
För 1998 beräknas de totala
utgifterna uppgå till 4 315
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Regeringen har i
storstadspropositionen (prop.
1997/98:165) föreslagit att
merparten av det treåriga
resurstillskott som avdelades i
1998 års ekonomiska vårproposition
för satsningar på Ett Sverige för
alla skall användas för insatser i
utsatta bostadsområden i
storstadsregionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde
8 Invandrare och flyktingar
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlingspartiet
Vänsterpartiet
Kristdemokraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
4 324
-142
±0
±0
±0
+310
±0
2000
4 234
-260
±0
±0
±0
+427
±0
2001
4 454
-565
±0
-305
±0
+433
±0
Anm. Folkpartiets representant i
utskottet har anmält att under
anslaget B 2 Särskilda insatser i
utsatta bostadsområden föra samman
anslagen A 5 på UO 16 och A 2 på UO
25. Angivna nivåer avser partiets
förslag efter en sådan
omfördelning.
Motionerna
Moderata samlingspartiet avvisar i
motion Fi208 regeringens förslag om
särskilda medel för utsatta
bostadsområden.
Kristdemokraterna godtar i motion
Fi209 regeringens förslag till
beräkning av särskilda medel för
utsatta bostadsområden för 1999 och
2000, men avvisar den höjning på
305 miljoner kronor som föreslås
för 2001.
Socialförsäkringsutskottets
yttrande
Socialförsäkringsutskottet
tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y)
regeringens förslag till ramnivåer
för budgetåren 1999-2001 samt
avstyrker motsvarande förslag i
motionerna.
Moderata samlingspartiet och
Kristdemokraterna biträder i var
sin avvikande mening sina partiers
respektive förslag till ramnivå för
utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet i avsnitten 2.4.3 och
2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena.
Socialförsäkringsutskottet har för
sin del inte haft något att erinra
mot den föreslagna ramen för
utgiftsområde 8.
Finansutskottet tillstyrker således
propositionens förslag till ramnivå
för utgiftsområde 8 och föreslår
att utgiftsramen fastställs till
4 324 miljoner kronor. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
4.1.9 Utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg
Utgiftsområdet omfattar merparten
av statens utgifter för hälso- och
sjukvård och social omsorg. De
största utgiftsposterna inom
utgiftsområdet utgörs av bidrag för
läkemedelsförmånen, kostnader för
statlig assistansersättning samt
tandvårdsstödet. Vidare ingår
utgifter för flertalet myndigheter
under Socialdepartementet, bidrag
till organisationer samt olika slag
av stimulans- och utvecklingsbidrag
inom det sociala området.
För år 1998 beräknas utgifterna
uppgå till 23 087 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår att
utgiftsområdet tillförs medel i
enlighet med riksdagens beslut om
ett reformerat tandvårdsstöd (prop.
1997/98:112, bet. 1997/98:SoU25,
rskr. 1997/98:289) samt för
satsningar på äldrepolitikområdet.
Enligt propositionen bör ett
tillfälligt bidrag inrättas för
äldrebostäder m.m. uppgående till
totalt 400 miljoner kronor, varav
250 miljoner kronor avser år 1998
samt en för år 1999 tillfällig
förstärkning av anslaget Bilstöd
till handikappade genomföras.
Regeringen föreslår vidare att
riksdagen bemyndigar regeringen att
träffa avtal med Apotek AB om
bolagets fortsatta verksamhet i
enlighet med de riktlinjer som
riksdagen tidigare ställt sig
bakom.
Med anledning av
ålderspensionsreformen föreslås att
ramen för utgiftsområdet ökas med
0,5 miljoner kronor år 1999, 0,5
miljoner kronor år 2000 och 0,5
miljoner kronor år 2001.
Förslag till ram för utgiftsområde
9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
24 012
-2 241
0
+500
+420
+1 829
0
2000
24 471
-2 873
0
+500
+250
+1 815
+362
2001
24 765
-3 093
0
+500
+200
+1 815
+362
Anm. Folkpartiets representant i
utskottet har anmält att partiet
haft för avsikt att föreslå en 400
mkr högre ram än vad som framgår av
motion Fi211. Det högre beloppet är
angivet i tabellen.
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi208 en minskad ram för
utgiftsområdet jämfört med
regeringens förslag.
Kostnadsansvaret för
läkemedelsförmånen skall enligt
motionärerna föras över på staten
och en frivillig
läkemedelsförsäkring införas.
Vidare föreslås bl.a. förändringar
vad gäller insatser mot aids,
statlig assistansersättning och
stöd till funktionshindrade.
Receptregistret föreslås avskaffas.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi209 en något vidgad ram för
utgiftsområdet jämfört med
regeringen. Enligt motionärerna bör
satsningar göras på
assistansersättningen och
tandvårdsförsäkringen under de tre
nästkommande åren. Vidare föreslås
att en utredning tillsätts som
skall utreda möjligheterna till en
samordning av sjuk- och
tandvårdsförsäkringen.
Centerpartiet föreslår i motion
Fi210 att ett system med
hemservice-checkar för
pensionärshushåll införs.
Motionärerna motsätter sig att
riksdagen ger regeringen ett
bemyndigande att träffa avtal med
Apotek AB. I stället bör regeringen
återkomma till riksdagen med ett
förslag om konkurrensutsättning och
utförsäljning av enskilda apotek.
Genom att avveckla Apoteksbolagets
monopolställning kan
rationaliseringsvinster göras
enligt motionärerna.
I motion Fi211 föreslår Folkpartiet
liberalerna att en nationell vård-
garanti för alla diagnoser införs
samt att finansiell samverkan
mellan sjukförsäkringen och hälso-
och sjukvården (Finsam) genomförs.
Vidare föreslås ökade medel till
assistansersättningen samt till
insatser mot aids.
Miljöpartiet de gröna ställer sig i
motion Fi212 bakom förslaget till
ram för utgiftsområdet år 1999. För
åren 2000 och 2001 föreslår
motionärerna ytterligare medel för
förbättrat högkostnadsskydd i
tandvårdsförsäkringen. I motionen
föreslås att en utredning tillsätts
för att lägga förslag om hur en
integrering av tandvården inom
ramen för högkostnadsskyddet för
övrig sjukvård kan gå till.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens
förslag till ramnivå för
utgiftsområde 9 och föreslår att
utgiftsramen fastställs till 24 012
miljoner kronor. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
4.1.10 Utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar dels
transfereringar med anknytning till
sjukdom och handikapp, dels
kostnaderna för
socialförsäkringsadministrationen,
dvs. Riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna.
Förmåner ges i form av
dagersättningar såsom sjukpenning,
rehabiliteringsersättning och
närståendepenning. Därutöver ingår
i utgiftsområdet vissa
yrkesskadeersättningar,
handikappersättning samt
folkpension och pensionstillskott i
form av förtidspension.
Den nyligen genomförda
ålderspensionsreformen har
resulterat i att även utgifterna
för ATP i form av förtidspension,
arbetsskadeersättningar m.m. numera
belastar statsbudgeten och
redovisas på detta utgiftsområde.
För utbetalade förtidspensioner och
arbetsskadeersättningar m.m. skall
staten i fortsättningen svara för
ålderspensionsavgiften, och på
utgiftsområdet finns särskilda
anslag för detta ändamål.
För 1998 beräknas de totala
utgifterna uppgå till 38 686
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Regeringens medelsberäkning grundas
bl.a. på förslaget att det
reducerade basbeloppet skall räkna
upp till 100 % vilket får genomslag
på utgifterna för förtidspensioner.
Socialförsäkringens administration
bör enligt propositionen förstärkas
med 225 miljoner kronor genom att
anslaget Sjukpenning och
rehabilitering m.m. tillfälligt får
disponeras för
administrationskostnader.
Socialförsäkringens administration
tillförs också medel från AP-fonden
för att genomförandet av det
reformerade ålderspensionssystemet
skall underlättas.
Som en följd av
ålderspensionsreformen föreslår
regeringen att ramen för
utgiftsområdet ökas med 35 618
miljoner kronor 1999, 35 354
miljoner kronor 2000 och 37 849
miljoner kronor 2001.
Förslag till ram för utgiftsområde
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
80 503
-11 181
±0
-7 940
-685
-900
±0
2000
81 096
-14 495
±0
-8 715
-685
-1 100
-950
2001
83 300
-17 750
±0
-9 935
-685
-1 200
-755
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi208 flera förändringar i
sjukpenningförsäkringen.
Kompensationsnivån skall
återställas till 75 % och
ytterligare en karensdag skall
införas. Kostnader för
sjukskrivningar föranledda av
trafikolyckor skall lyftas ut ur
sjukpenningförsäkringen och i
stället finansieras via den
obligatoriska
trafikskadeförsäkringen. Premien
skall därvid vara densamma oavsett
hur många fordon man äger.
Motionärerna bedömer att dessa
förändringar skall ge besparingar
på ca 6 miljarder kronor.
I motionen föreslås också att
arbetsskadeförsäkringen avskaffas
och ersätts med en obligatorisk
arbetsskadeförsäkring helt utanför
statsbudgeten. Denna försäkring
skall i större utsträckning ta
hänsyn till företagens skadeutfall.
Motionärerna anser att finansiell
samverkan skall vara huvudregel vid
rehabilitering. För att möjliggöra
sådan samverkan anslår de
200 miljoner kronor extra till
Riksförsäkringsverket och räknar
med att detta skall minska antalet
nybeviljade förtidspensioner i
sådan omfattning att man gör en
besparing på närmare 7 miljarder
kronor 2001.
Enligt motionärernas mening bör
också kontrollen av utnyttjandet av
sjukpenningförsäkring och
förtidspension intensifieras.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi209 att man skall införa en andra
karensdag i sjukpenningförsäkringen
med ett högriskskydd på 10 dagar
per år. Vidare skall den
sjukpenninggrundande inkomsten
(SGI) beräknas på snittinkomsten
under de två senaste åren varvid
skattepliktiga förmåner samt
semesterersättning skall vara
sjukpenninggrundande.
Samtliga personskadekostnader som
har samband med trafikolyckor bör
enligt motionärerna lyftas ut ur
statsbudgeten och i stället
finansieras över den obligatoriska
trafikförsäkringen. Det minskar det
offentligas kostnader med ca 3,8
miljarder kronor, och denna
besparing föreslås bli återförd
till trafikanterna genom sänkt
fordonsskatt.
Motionärerna vill avdela
ytterligare 200 miljoner kronor
till rehabilitering och räknar med
att detta skall leda till minskade
utgifter för sjukpenning och
förtidspensioner. De tillför
dessutom socialförsäkringens
administration 300 miljoner kronor,
vilket höjer kvaliteten i besluten
och ger bättre kontroll, något som
i sin tur resulterar i besparingar
för bl.a. sjukpenningen.
Centerpartiet anser i motion Fi210
att den sjukpenninggrundande
inkomsten (SGI) bör beräknas i
enlighet med ett utredningsförslag
som innebär att löneanpassningen
slopas och att
kvalifikationsvillkoren förändras.
Folkpartiet liberalerna förespråkar
i motion Fi211 en finansiell
samverkan mellan sjukförsäkringen
samt hälso- och sjukvården
(Finsam). Genom denna samverkan
skall pengar som i dag går till
passiv sjukskrivning i
sjukförsäkringen aktiveras och i
stället användas för att korta
vårdköerna. Partiet vill också
intensifiera insatserna för
rehabilitering och tillgodoräknar
sig en besparing på detta område.
Miljöpartiet de gröna föreslår i
motion Fi212 att man år 2000 inför
ett nytt ersättningssystem med s.k.
brutet tak inom alla kortvariga
(upp till två år)
socialförsäkringar.
Socialförsäkringsutskottets
yttrande
Socialförsäkringsutskottet
tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y)
regeringens förslag till ramnivåer
för budgetåren 1999-2001 samt
avstyrker motsvarande förslag i
motionerna.
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet,
Folkpartiet liberalerna och
Miljöpartiet de gröna biträder i
var sin avvikande mening sina
partiers respektive förslag till
ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet i avsnitten 2.4.3 och
2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena.
Socialförsäkringsutskottet har för
sin del inte haft något att erinra
mot den föreslagna ramen för
utgiftsområde 10.
Finansutskottet tillstyrker således
propositionens förslag till ramnivå
för utgiftsområde 10 och föreslår
att utgiftsramen fastställs till
80 503 miljoner kronor. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
4.1.11 Utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom
Den omgruppering av utgifter som
föranleds av ålderspensionsreformen
medför att utgifterna på
utgiftsområdet kommer att i det
närmaste halveras fr.o.m. 1999.
Utgifterna på utgiftsområdet
begränsas då till folkpension till
ålderspensionärer som inte har rätt
till tilläggspension, folkpension
och tilläggspension i form av
efterlevandepension till vuxna,
pensionstillskott till såväl
ålderspension som
efterlevandepension, bostadstillägg
till pensionärer samt delpension.
För 1998 beräknas de totala
utgifterna uppgå till 62 658
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Medelsberäkningen för
utgiftsområdet påverkas inte bara
av ålderspensionsreformen utan
också av att regeringen i
budgetpropositionen föreslår att
pensionsförmånerna för 1999 skall
beräknas utifrån ett helt
oreducerat prisbasbelopp, dvs.
denna höjning tidigareläggs ett år.
Regeringen föreslår vidare att
bostadstillägget till pensionärer
höjs från 85 % till 90 %. Dessutom
skall kommunerna även under åren
1999-2000 få möjlighet att betala
ut kommunalt kompletteringsbelopp
till det statliga bostadstillägget.
Med anledning av
ålderspensionsreformen föreslås att
ramen för utgiftsområdet minskas
med 29 420 miljoner kronor 1999, 29
833 miljoner kronor 2000 och 30 593
miljoner kronor 2001.
Förslag till ram för utgiftsområde
11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
34 315
+1 233
±0
+880
-525
+760
±0
2000
33 753
+1 162
±0
+1 330
-515
+710
+50
2001
33 477
+1 109
±0
+1 330
-515
+660
+100
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi208 att änkepensionerna
skall återställas till den nivå som
gällde före den 1 april 1997.
Omställningspensionen skall
förlängas från nuvarande sex till
tolv månader, och dessutom skall
varken fritidsfastighet eller
privat pensionssparande räknas in
vid beräkningen av pensionärernas
bostadstillägg.
Kristdemokraterna anser i motion
Fi209 att omställningspensionen
skall återställas till ett år från
dagens sex månader.
Inkomstprövningen av änkepensioner
skall tas bort och eventuellt
innehav av fritidsfastighet skall
inte påverka pensionärernas
bostadstillägg. Regeringens förslag
om höjd kompensationsgrad i
bostadstillägget avvisas av
motionärerna som i stället vill
höja pensionstillskottet i två steg
med sammanlagt 310 kr per månad.
Även Centerpartiet avvisar i motion
Fi210 regeringens förslag om höjd
kompensationsnivå för
pensionärernas bostadstillägg och
förordar i stället att
pensionstillskottet höjs med 2 500
kr per år. Motionärerna anser också
att man vid beräkningen av
pensionärernas bostadstillägg bör
behandla kapitalinkomster på samma
sätt som i bostadsbidragssystemet.
Vidare bör nuvarande
schabloniserade beräkning av
avkastningen på mindre
förmögenheter slopas. Centerpartiet
föreslår också att
folkpensionssystemet skall ändras
så att samboende pensionärer
likställs med gifta. Även
änkepensionsreformen bör modifieras
så att kvinnor med barn under 18 år
inte omfattas av inkomstprövningen.
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motion Fi211 att innehav av
fritidshus inte skall påverka nivån
på pensionärernas utgående
bostadstillägg. Dessutom skall
änkepensionen återställas till
tidigare nivåer.
Miljöpartiet de gröna har i sin
motion Fi212 reserverat medel för
att år 2000 kunna ändra reglerna
för inkomstprövningen av
änkepensionerna.
Socialförsäkringsutskottets
yttrande
Socialförsäkringsutskottet
tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y)
regeringens förslag till ramnivåer
för budgetåren 1999-2001 samt
avstyrker motsvarande förslag i
motionerna.
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet liberalerna
biträder i var sin avvikande mening
sina partiers respektive förslag
till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet i avsnitten 2.4.3 och
2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena.
Socialförsäkringsutskottet har för
sin del inte haft något att erinra
mot den föreslagna ramen för
utgiftsområde 11.
Finansutskottet tillstyrker således
propositionens förslag till ramnivå
för utgiftsområde 11 och föreslår
att utgiftsramen fastställs till
34 315 miljoner kronor. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
4.1.12 Utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar ekonomiskt
stöd till barnfamiljer (förutom
studiehjälp för gymnasiestuderande
som återfinns under utgiftsområde
15 och bostadsbidragen som
återfinns under utgiftsområde 18).
Stöden utgörs av allmänna
barnbidrag inklusive
flerbarnstillägg och förlängt
barnbidrag, föräldraförsäkring
inklusive havandeskapspenning,
underhållsstöd, bidrag till
kostnader för internationella
adoptioner, folkpension i form av
barnpension och vårdbidrag till
funktionshindrade barn.
För 1998 beräknas de totala
utgifterna uppgå till 35 888
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Regeringen aviserar att
barnbidraget kommer att höjas i två
steg om vardera 100 kr per barn och
månad med början år 2000 förutsatt
att de offentliga finanserna ger
utrymme för en sådan åtgärd.
Flerbarnstilläggen skall därvid
räknas upp i motsvarande mån.
En särskild arbetsgrupp inom
Regeringskansliet har analyserat
regler och ekonomiskt utfall för
underhållsstödet. Regeringen
anmäler att den avser att fortsätta
detta analysarbete och noga följa
underhållsstödets
kostnadsutveckling. I avvaktan på
den slutliga utvärderingen av
systemet föreslår regeringen att
anslaget för underhållsstöd
tillförs 427 miljoner kronor för
1999.
Med anledning av
ålderspensionsreformen föreslås att
ramen för utgiftsområdet ökas med 4
754 miljoner kronor under år 1999,
4 752 miljoner kronor under 2000
och 4 821 miljoner kronor under
2001. Vidare föreslås att man skall
föra upp ett nytt anslag för att
finansiera statliga
ålderspensionsavgifter avseende
pensionsrätt för barnår.
Förslag till ram för utgiftsområde
12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemokraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
39 896
+460
±0
+2 528
-345
+2 740
±0
2000
42 581
-1 740
±0
+434
-345
-260
-170
2001
45 622
-3 710
±0
-1 669
+2 000
-260
-170
Motionerna
Moderata samlingspartiet förordar i
motion Fi208 att kompensationen i
föräldraförsäkringen skall vara
75 % och att havandeskapspenningen
skall samordnas med
sjukpenningförsäkringen. Detta
påverkar anslaget för sjukpenning.
Motionärerna motsätter sig
regeringens förslag till höjning av
barnbidraget och föreslår i stället
att man inför ett kommunalt avdrag
på 10 000 kr per barn och år redan
1999. De accepterar dock höjningen
av flerbarnstilläggen. Såsom
tidigare nämnts vill motionärerna
också införa en ny beräkningsgrund
för sjukpenninggrundande inkomst
(SGI), vilket får effekt på
utgifterna för
föräldraförsäkringen.
Motionärerna vill återinföra
vårdnadsbidraget och ge
barnfamiljerna rätt till avdrag för
styrkta barnomsorgskostnader.
I motionen föreslås att regeringen
snarast skall tillsätta en
utredning med uppgift att
presentera förslag till ett
reformerat underhållsstöd. Målet
skall vara att stärka föräldrarnas
ansvar för de egna barnen,
samtidigt som kostnaderna för
underhållsstödet skall minska.
Kristdemokraterna föreslår i motion
F209 att vårdnadsbidraget skall
återinföras och att kostnaderna för
detta stöd skall finansieras bl.a.
genom slopade garantidagar i
föräldraförsäkringen samt genom en
reglering enligt
finansieringsprincipen till följd
av att kommunerna avlastas vissa
kostnader samt erhåller ökade
skatte- och avgiftsintäkter.
Kontaktdagarna i
föräldraförsäkringen skall
återinföras och en mindre del av
barnbidraget skall omvandlas till
ett inkomstprövat bostadsbidrag.
Kristdemokraterna vill också höja
förbehållsbeloppet i
underhållsbidragen, förbättra
adoptionsbidraget för
internationella adoptioner samt
införa en ny beräkningsgrund för
sjukpenninggrundande inkomst (SGI).
Centerpartiet förespråkar i motion
Fi210 att en ny typ av familjestöd
med barnkonto införs 2001 för att
ge barnfamiljerna ökad valfrihet.
Partiet vill också ändra
beräkningsgrunden för
sjukpenninggrundande inkomst (SGI).
Folkpartiet liberalerna avvisar i
motion Fi211 regeringens förslag om
en tillfällig skattereduktion för
1999 och föreslår i stället att
första steget i den av regeringen
aviserade barnbidragshöjningen
tidigareläggs. Vidare skall
ersättningsnivån under
mamma/pappamånaden inom
föräldraförsäkringen höjas, vilket
delvis finansieras genom att de
s.k. garantidagarna i försäkringen
slopas.
Miljöpartiet de gröna föreslår i
motion Fi212 att ett nytt
ersättningssystem med s.k. brutet
tak och enhetligt övre inkomsttak
införs för föräldraförsäkringen
2000. Samtidigt bör garantinivån i
föräldraförsäkringen höjas till 180
kronor per dag.
Socialförsäkringsutskottets
yttrande
Socialförsäkringsutskottet
tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y)
regeringens förslag till ramnivåer
för budgetåren 1999-2001 samt
avstyrker motsvarande förslag i
motionerna.
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet,
Folkpartiet liberalerna och
Miljöpartiet de gröna biträder i
var sin avvikande mening sina
partiers respektive förslag till
ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet i avsnitten 2.4.3 och
2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena.
Socialförsäkringsutskottet har för
sin del inte haft något att erinra
mot den föreslagna ramen för
utgiftsområde 12.
Finansutskottet tillstyrker således
propositionens förslag till ramnivå
för utgiftsområde 12 och föreslår
att utgiftsramen fastställs till
39 896 miljoner kronor. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
4.1.13 Utgiftsområde 13 Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet
Utgiftsområdet omfattar
verksamheterna bidrag till
arbetslöshetsersättning och bidrag
till lönegarantiersättning. Från
anslaget Bidrag till arbetslöshets-
ersättning täcks utgifter även för
åtgärderna tillfällig
avgångsersättning, offentliga
tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa (OTA), resursarbete
(t.o.m. juni 1998), den s.k.
aktivare användningen av
arbetslöshetsersättningen samt
generationsväxling.
De totala utgifterna för
utgiftsområdet år 1998 beräknas
uppgå till 37 842 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.2)
anförs att prioriterade frågor
under år 1999 är aktivitet och
omställning under arbetslöshet. En
arbetsgrupp har tillsatts inom
Regeringskansliet för att tillse
att kontrollfunktionen inom
arbetslöshetsförsäkringen
effektiviseras. Vidare föreslås ett
system för utfasning av den
tillfälliga åtgärden OTA. Från och
med år 1999 täcks utgifterna för
åtgärden under utgiftsområde 14.
Pågående projekt vid årets slut
inom den s.k. aktivare användningen
av arbetslöshetsersättningen
föreslås få fortsätta som längst
t.o.m. den 30 september 1999.
Utgiftsnivån påverkas primärt av
den öppna arbetslösheten vad gäller
utgifterna för
arbetslöshetsersättningen och av
antalet konkurser vad gäller
utgifterna för
lönegarantiersättningen.
Med anledning av
ålderspensionsreformen föreslås att
ramen för utgiftsområdet ökas med 1
931 miljoner kronor år 1999, 1 507
miljoner kronor år 2000 och 1 362
miljoner kronor år 2001.
I en tablå redovisas föreslagna
utgiftsramar enligt
budgetpropositionen och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde
13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
33 789
+8 512
±0
-10 580
±0
-706
±0
2000
26 484
+1 509
±0
-8 800
±0
-1 206
+1 230
2001
24 063
+15
±0
-8 500
±0
-1 206
+1 330
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi208 att en allmän
arbetslöshetsförsäkring införs
fr.o.m. den 1 januari 1999 med en
högre grad av egenfinansiering som
balanseras av skattesänkningar.
Vidare föreslås förändringar i
syfte att också i realiteten göra
arbetslöshetsförsäkringen till en
omställningsförsäkring. Åtgärderna
innefattar förändring av
arbetsvillkoret, justerad
dagpenning, avindexering, en
kompensationsnivå på 75 % och
successivt införande av den s.k.
bortre parentesen. Motionärerna
avvisar den tillfälliga
avgångsersättningen. Medel under
utgiftsområde 14 som är hänförliga
till direkta transfereringar till
enskilda överförs till
utgiftsområde 13.
Kristdemokraterna bedömer i motion
Fi209 att med partiets samlade
förslag för tillväxt- och
företagsfrämjande åtgärder samt
personalförstärkningar inom
offentliga verksamheter kommer
trycket på
arbetslöshetsersättningen att
minska. Vidare föreslås vissa
strukturella förändringar av
arbetsvillkoret för a-kassan vilket
leder till minskade utgifter för
statskassan. Ytterligare en
strukturreform som föreslås är ökad
finansieringsgrad i en allmän och
obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som för den
enskilde vägs upp av sänkt
inkomstskatt och gör att ramen för
utgiftsområdet kan minskas.
Centerpartiet anser i motion Fi210
att det bör införas en ny
arbetslivs- och ohälsoförsäkring
som bygger på att alla garanteras
en miniminivå och en
inkomstrelaterad del. För dem som
önskar skall det finnas möjlighet
att teckna egna försäkringar.
Motionärerna anser vidare att
egenavgiften till
arbetslöshetsförsäkringen skall
höjas stegvis, med 40 kr per månad
år 1999, med 60 kr per månad år
2000 och med 80 kr per månad år
2001. Ingen förändring av
regeringens ramar föreslås.
Folkpartiet liberalerna förordar i
motion Fi211 en minskning av ramen.
Partiets politik skapar fler
riktiga jobb varför kostnaden för
arbetslöshetsersättningen kan
minska.
Miljöpartiet de gröna föreslår i
motion Fi212 att
arbetslöshetsersättningen fr.o.m.
år 2000 skall ha ett s.k. brutet
tak med ersättning på 85 % upp till
4,2 basbelopp och 40 % upp till 6,5
basbelopp. Arbetslösheten måste
sänkas ytterligare bl.a. genom
förkortad arbetstid. Regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna kommer att i gemensamma
arbetsgrupper utarbeta dels förslag
till ytterligare
sysselsättningsåtgärder som skall
presenteras i vårbudgeten år 1999,
dels förslag till åtgärder som rör
arbetstiden.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet har i ett
protokollsutdrag yttrat sig över
arbetsmarknadsläget och det
föreslagna sysselsättningsmålet.
Vad gäller arbetsmarknadsläget
anförs att utskottet inte anser sig
ha underlag för en bedömning av om
de nyckeltal i fråga om
sysselsättning och arbetslöshet som
redovisas i budgetpropositionen
behöver revideras. Läget är dock
sådant att det måste finnas en
beredskap för en utveckling mer i
överensstämmelse med det s.k.
sidoalternativet (volym 1, bil. 2),
vilket skulle kunna innebära en
ökad belastning på
arbetslöshetsförsäkringen och de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Det kan således inte uteslutas att
den av regeringen föreslagna ramen
för utgiftsområde 13 behöver
justeras uppåt.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Som
finansutskottet där framhållit
anser inte utskottet att det nu
finns anledning att ompröva
medelsbehovet på vissa
konjunkturkänsliga anslag.
Finansutskottet tillstyrker således
propositionens förslag till ramnivå
för utgiftsområde 13 och föreslår
att utgiftsramen fastställs till 33
789 miljoner kronor. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
4.1.14 Utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar
arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
Arbetsmarknadsverket,
Arbetarskyddsstyrelsen och
ytterligare ett antal myndigheters
förvaltning samt forskning och
utveckling på arbetsmarknads- och
arbetslivsområdet. Området omfattar
även merkostnadsersättning till
Samhall AB:s verksamhet, vissa
utgifter för jämställdhetspolitiska
frågor samt statliga
arbetsgivarfrågor.
De totala utgifterna för
utgiftsområdet år 1998 beräknas
uppgå till 47 826 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.2)
anförs att inom utgiftsområdet
under år 1999 prioriteras dels
åtgärder för att förbättra
arbetsmarknadens funktionssätt och
på så sätt bidra till en ökad
sysselsättning, dels åtgärder för
att förbättra effektiviteten och
träffsäkerheten i stödformer som
riktas till arbetshandikappade.
Regeringen har tillsatt en
arbetsgrupp med uppgift att se över
styrning, uppföljning och
utvärdering av
arbetsmarknadspolitiken. Regeringen
avser även att se över volymkravet
för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna och återkomma med
förslag i den ekonomiska
vårpropositionen våren 1999.
Budgetförslaget för utgiftsområdet
bygger på de förslag regeringen
aviserade i årets ekonomiska
vårproposition. Regeringen föreslår
att medel även för år 1999 tillförs
Arbetsmarknadsstyrelsen för
tillfälliga personalförstärkningar
vid arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut. Vidare
föreslår regeringen, som ett led i
sin strävan att förenkla reglerna
för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärdena, ett införande av ett
förstärkt försäkringsskydd för
deltagarna i dessa åtgärder. I
detta sammanhang föreslås även att
arbetsplatsintroduktion och
arbetslivsutveckling ersätts med
ett enhetligt regelverk. Regeringen
föreslår dessutom, som led i en
satsning på insatser för
arbetshandikappade, åtgärder för
att förbättra deras situation på
arbetsmarknaden. Regeringen
föreslår också att det skall
införas ett flyttningsbidrag inom
Norden.
Med anledning av
ålderspensionsreformen föreslås att
ramen för utgiftsområdet ökas med
761 miljoner kronor år 1999, 837
miljoner kronor år 2000 och 767
miljoner kronor år 2001.
I en tablå redovisas föreslagna
utgiftsramar enligt
budgetpropositionen och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde
14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
48 274
-18 268
±0
-3 325
-2 290
-3 950
±0
2000
48 881
-19 240
±0
-3 240
-2 090
-4 950
+250
2001
47 407
-18 034
±0
-3 725
-4 090
-4 950
+250
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i
motion Fi208 att dagens
oöverskådliga system av
arbetsmarknadspolitiska
stödinsatser bör renodlas.
Motionärerna föreslår därför ett
avskaffande av bl.a.
arbetslivsutveckling (ALU),
offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa (OTA),
arbetsplatsintroduktion (API),
rekryteringsstöd och resursarbete.
I stället anvisas medel för ett
modernt lärlingsprogram i företagen
för unga arbetslösa samt en
arbetsmarknadsutbildning fokuserad
på tydliga arbetsmarknadsbehov.
Direkta transfereringar till
enskilda bör överföras till
utgiftsområde 13.
Kristdemokraterna förespråkar i
motion Fi209 en minskning av ramen.
Motionärerna avvisar en del av
regeringens arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och lämnar i stället
förslag om aktiva insatser för
minskad arbetslöshet och ökad
sysselsättning. Även ett antal
strukturförändringar föreslås vad
gäller de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna, bl.a. skall åtgärden
OTA avskaffas. Genom förslagen
väntas trycket på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
minska.
Centerpartiet förordar i motion
Fi210 en minskning av ramen.
Motionärerna anser att den av
regeringen föreslagna utökningen av
anslaget till arbetsförmedlingarna
för år 1999 bör minskas med 400
miljoner kronor. Vidare föreslås
att flyttningsbidraget bör tas bort
i sin helhet, vilket även
inkluderar regeringens förslag om
införande av ett flyttbidrag för
dem som söker arbete i övriga
nordiska länder. I stället bör
medlen användas för
kompetensutveckling, och ett
kompetenskonto bör införas. Vidare
bör det införas ett kvalitetskrav
på de individuella
handlingsplanerna. Ytterligare 500
miljoner kronor bör överföras till
utgiftsområde 19 för
småföretagssatsningar. Vidare
föreslås att 50 miljoner kronor bör
överföras till utgiftsområde 17 för
insatser på kulturområdet.
Folkpartiet liberalerna anför i
motion Fi211 att de vill åstadkomma
ett modellskifte i
sysselsättningspolitiken, från
åtgärder och bidrag till lägre
skatter och riktiga jobb. En
betydande neddragning av
arbetsmarknadspolitiken föreslås.
Motionärerna föreslår en minskad
åtgärdsvolym inom AMS.
Miljöpartiet de gröna förespråkar i
motion Fi212 att anslagen till
lönebidrag hos framför allt
allmännyttiga organisationer
förstärks för åren 2000 och 2001.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet har i ett
protokollsutdrag yttrat sig över
arbetsmarknadsläget och det
föreslagna sysselsättningsmålet.
Vad gäller arbetsmarknadsläget
anförs att utskottet inte anser sig
ha underlag för en bedömning av om
de nyckeltal i fråga om
sysselsättning och arbetslöshet som
redovisas i budgetpropositionen
behöver revideras. Läget är dock
sådant att det måste finnas en
beredskap för en utveckling mer i
överensstämmelse med det s.k.
sidoalternativet (volym 1, bil. 2),
vilket skulle kunna innebära en
ökad belastning på
arbetslöshetsförsäkringen och de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Det kan således inte uteslutas att
den av regeringen föreslagna ramen
för utgiftsområde 14 behöver
justeras uppåt.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Som
finansutskottet där framhållit
anser inte utskottet att det nu
finns anledning att ompröva
medelsbehovet på vissa
konjunkturkänsliga anslag.
Finansutskottet tillstyrker således
propositionens förslag till ramnivå
för utgiftsområde 14 och föreslår
att utgiftsramen fastställs till 48
274 miljoner kronor. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
4.1.15 Utgiftsområde 15 Studiestöd
Utgiftsområdet omfattar utgifter
för studiehjälp till
gymnasiestuderande i form av
studiebidrag, inackorderingstillägg
m.m. och studiemedel samt olika
former av vuxenstudiestöd.
För år 1998 beräknas utgifterna
uppgå till 21 610 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen anges att
under perioden 1999-2001 är en
höjning av studiehjälpen med 100 kr
per månad från år 2000 och
ytterligare 100 kr från år 2001
prioriterad. Höjningen av
studiehjälpen är en följd av att
regeringen avser att föreslå en
höjning av barnbidraget under
förutsättning att de offentliga
finanserna ger utrymme för en sådan
åtgärd. Regeringens förslag för år
1999 utgår vidare från
utbildningssatsningen inom
vuxenutbildningen och den utbyggnad
av högskolan som regeringen
presenterade i budgetpropositionen
för år 1998.
Med anledning av
ålderspensionsreformen föreslås att
ramen för utgiftsområdet ökas med
600 miljoner kronor år 1999, 642
miljoner kronor år 2000 och 660
miljoner kronor år 2001.
Förslag till ram för utgiftsområde
15 Studiestöd
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
22 447
-1 462
0
-748
+1 000
-1 594
0
2000
23 741
-2 835
0
-1 132
+2 000
-1 500
0
2001
25 354
-3 333
0
-1 213
+2 000
-1 547
0
Motionerna
I motion Fi208 räknar Moderata
samlingspartiet med färre platser
inom Kunskapslyftet, vilket ger en
besparing på vuxenstudiestödet. I
motionen anförs också att de som
påbörjat sina studier i
kunskapslyftet måste få rimliga
förutsättningar att fullfölja sina
studier. Teckenspråksutbildningen
för föräldrar och närstående
familjemedlemmar bör förstärkas.
Motionärerna påpekar att antalet
läshandikappade högskolestuderande
ökade kraftigt under 1997. Fler
handikappade studenter kommer att
behöva litteratur.
För att värna utbildningskvaliteten
vill Kristdemokraterna i motion
Fi209 se en något lägre
utbyggnadstakt än regeringen.
Kraven på en viss studietakt för
att få fullt studiemedel bör
förändras. I motionen avvisas att
en mindre grupp vuxenstuderande får
ett särskilt N/T-stöd.
I Centerpartiets motion Fi210
förordas att ett nytt
studiemedelssystem genomförs från
och med hösten 1999.
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motion Fi211 att vuxna som läser på
gymnasienivå med särskilt
vuxenstudiestöd skall finansiera 20
% med studielån. I motionen anförs
också att det är orättvist att
studerande på de prioriterade N/T-
utbildningarna inte skall behöva ta
studielån. Vidare anslås
ytterligare 275 miljoner kronor för
studiemedel.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Utskottet
tillstyrker således
budgetpropositionens förslag till
ramnivå för utgiftsområde 15 och
föreslår att utgiftsramen
fastställs till 22 447 miljoner
kronor. Motionerna avstyrks i
berörda delar.
4.1.16 Utgiftsområde 16 Utbildning
och universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar skola och
barnomsorg, vuxenutbildning,
kvalificerad yrkesutbildning,
högskoleutbildning och forskning
samt centrala myndigheter inom
Utbildningsdepartementets
ansvarsområde.
För år 1998 beräknas utgifterna
uppgå till 27 669 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen anger
regeringen att den fortsätter
prioriteringen av arbetet med att
stärka utbildningens kvalitet och
att säkra likvärdigheten i skolan.
Ett tiopunktsprogram med detta
syfte föreslås genomföras. Ett
program för IT i skolan genomförs
och medel för förstärkning av
utbildningen för barn och ungdomar
samt vuxna i storstadsregionerna
avsätts. Den särskilda
utbildningssatsningen
Kunskapslyftet fortsätter med
ytterligare 10 000 platser. En
ytterligare satsning görs också på
försöksverksamheten med
kvalificerad yrkesutbildning.
Högskolan skall fortsatt byggas ut.
Utbyggnaden sker i hela landet. År
1999 tillförs 15 000 nya platser.
Universitetsdatanätet Sunet
föreslås förstärkas. Satsningen på
forskning och utveckling fortsätter
för att bidra till en hög kunskaps-
och kompetensnivå i samhället.
Med anledning av
ålderspensionsreformen föreslås att
ramen för utgiftsområdet ökas med
28,2 miljoner kronor år 1999, 30,6
miljoner kronor år 2000 och 33,1
miljoner kronor år 2001.
Förslag till ram för utgiftsområde
16 Utbildning och
universitetsforskning
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
29 031
+80
0
-367
+100
-560
0
2000
30 405
+49 259
0
-814
+122
-747
+50
2001
31 869
+48 651
0
-447
+128
-833
0
Anm. Folkpartiets representant i
utskottet har anmält att partiet
haft för avsikt att föreslå en
större minskning av utgiftsområdets
ram än vad som framgår av motionen
Fi211. I tabellen anges den större
minskningen.
Motionerna
Enligt Moderata samlingspartiets
motion Fi208 är en fortsatt
offensiv satsning på kvalificerad
forskning nödvändig. Jämfört med
regeringens förslag förordas en
resursförstärkning till
universiteten i Karlstad, Växjö och
Örebro. Ett fristående institut för
utvärdering av skolornas kvalitet
bör inrättas och en särskild
satsning på kvalitetsutvecklingen
av grund- och gymnasieskolan göras.
Vidare bör 3,5 miljarder satsas
under åren 1999-2001 för att ge
alla skolor tillgång till den
moderna tekniken och höja lärarnas
IT-kompetens. Den kvalificerade
eftergymnasiala yrkesutbildningen
bör byggas ut. Moderata
samlingspartiet föreslår att
nationell skolpeng införs från år
2000. Anslaget har därför räknats
upp med ett belopp som motsvarar
kostnaden för grundskolan.
Kristdemokraterna avsätter i motion
Fi209 ytterligare 10 miljoner
kronor för bidrag till svenska
skolor i utlandet. En något lägre
utbyggnadstakt av antalet platser
för vuxenutbildningen och i
högskolan förordas.
Kristdemokraterna kommer även i
fortsättningen att avvisa
regeringens negativa särbehandling
av icke statliga högskolor när det
gäller fördelningen av nya
högskoleplatser. 50 miljoner kronor
avsätts för att öka antalet
disputerade lärare inom främst
humaniora. 50 miljoner kronor
avsätts också till högskolelärares
pedagogiska utveckling. För att
undvika höjningen av
expeditionsavgiften anslås 20
miljoner kronor ytterligare till
Centrala studiestödsnämnden (CSN).
Centerpartiet anser i motion Fi210
att forskningen kring läs- och
skrivsvårigheter bör förstärkas. En
internationell högskola för
transport och kommunikation vid
Högskolan i Dalarna bör inrättas.
Till vart och ett av de nya
universiteten bör anvisas 25
miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit.
Folkpartiet liberalerna förordar i
motion Fi211 en mindre omfattning
av Kunskapslyftet, även om man
stöder grundtanken. Vidare föreslås
en ökning av anslagen till
Forskningsrådsnämnden och CSN.
Miljöpartiet de gröna anför i
motion Fi212 att en särskild
satsning bör göras för elever med
specifika läs- och skrivsvårigheter
från och med 1999. Vidare föreslås
medel för fortbildning av lärare
och skolledare och för information
till allmänheten om bland annat
genteknikforskning. Satsningarna
finansieras genom en mindre
besparing på särskilda
utbildningsinsatser för vuxna.
Ytterligare medel tillförs CSN år
2000.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Utskottet
tillstyrker således
budgetpropositionens förslag till
ramnivå för utgiftsområde 16 och
föreslår att utgiftsramen
fastställs till 29 031 miljoner
kronor. Motionerna avstyrks i
berörda delar.
4.1.17 Utgiftsområde 17 Kultur,
medier, trossamfund och fritid
Utgiftsområdet omfattar kultur och
medier, stöd till folkbildning,
ungdomsfrågor samt folkrörelse- och
idrottsfrågor.
För år 1998 beräknas utgifterna
uppgå till 7 451 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår att under år
1999 skall bl.a. fortsatta insatser
för att stärka litteraturen och
läsandet prioriteras samt
konstnärers villkor förbättras.
Vidare föreslås en satsning på ett
Sverige för alla samt på
arkitektur, formgivning och design.
Kulturen som utvecklingsfaktor samt
film- och mediefrågorna föreslås
lyftas fram. Besparingsåtgärder
genomförs under år 1999 inom
området för de centrala museerna
och bidraget till allmänna
samlingslokaler föreslås slopas.
Med anledning av
ålderspensionsreformen föreslås att
ramen för utgiftsområdet ökas med
4,9 miljoner kronor per år under
perioden 1999-2001.
Förslag till ram för utgiftsområde
17 Kultur, medier, trossamfund och
fritid Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
7 452
-609
0
+14
+50
+10
0
2000
7 597
-609
0
+13
+50
+10
+75
2001
7 722
-609
0
+13
+50
+10
+75
Motionerna
Moderata samlingspartiet
förespråkar i motion Fi208 att
statens uppgifter på kulturområdet
renodlas. Detta skall ske bl.a.
genom att Kulturrådet minskas, en
ny fond för att mobilisera resurser
till den nydanande kulturen
inrättas samt att, efter
utbyggnaden av de regionala
kulturinstitutionerna, anslagen för
Riksteatern och Rikskonserter
minskas. Vidare avvisar
motionärerna de särskilda medel för
bokinköp och läsfrämjande åtgärder
som inrättades förra året. I
motionen sägs slutligen att
kulturmiljövården skall vara en
prioriterad statlig uppgift.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi209 bl.a. att anslaget till
trossamfundens lokalbidrag ökas
samt att Länsmusiken får 10
miljoner kronor per år utöver
regeringens förslag. Motionärerna
föreslår vidare att ideell
verksamhet tas till vara och
uppmuntras genom att 30 miljoner
kronor anslås under treårsperioden
för utveckling av den ideella
sektorn. Partiet motsätter sig att
anslaget för stöd till allmänna
samlingslokaler m.m. avskaffas.
Även Centerpartiet motsätter sig, i
motion Fi210, att stödet till
allmänna samlingslokaler avskaffas.
Motionärerna föreslår också att ett
nytt anslag för stöd till ungdomars
kultur inrättas samt att anslaget
till ersättningar och bidrag till
konstnärer ökas.
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motion Fi211 bl.a. satsningar på
regional musikverksamhet och ökat
stöd till idrotten. Bidraget till
folkbildning bör minskas.
Miljöpartiet de gröna föreslår i
motion Fi212 att en filmfond
inrättas från och med år 2000 för
att göra det ekonomiskt möjligt för
fria filmare att öka svensk lokal
TV-produktion, även i icke public
servicekanaler. Motionärerna
föreslår även omfördelningar för
satsningar på bl a regional
musikverksamhet och
samlingslokaler.
I motion U504 av Margareta
Andersson och Kenneth Johansson (c)
anser motionärerna att de medel som
regeringen föreslår skall anvisas
för Europainformation på anslaget E
2 Europainformation m.m.under
utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning
och internationell samverkan bör
överföras till utgiftsområde 17
Kultur, medier, trossamfund och
fritid och där anvisas som ett
särskilt anslag.
Kulturutskottets yttrande
I ett protokollsutdrag från
kulturutskottet tillstyrker
representanterna för
Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet regeringens förslag
till ram för utgiftsområdet.
Representanterna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet Folkpartiet
liberalerna och Miljöpartiet de
gröna reserverar sig till förmån
för respektive partis förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Kulturutskottet
har för sin del inte haft något att
erinra mot den föreslagna ramen för
utgiftsområde 17. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens
förslag till ramnivå för
utgiftsområde 17 och föreslår att
utgiftsramen fastställs till 7 452
miljoner kronor. Utskottet finner
alltså ingen anledning att förorda
en omflyttning av anslag mellan
utgiftsområdena 5 och 17.
Motionernas förslag om alternativa
ramnivåer avstyrks. Även motion
U504 (c) yrkande 3 avstyrks.
4.1.18 Utgiftsområde 18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet omfattar
verksamheterna plan-, bygg- och
bostadsväsendet, geotekniska
frågor, länsstyrelserna och
regionala självstyrelseorgan,
lantmäteriverksamhet samt stöd till
ekologisk omställning och
utveckling.
De totala utgifterna för
utgiftsområdet år 1998 beräknas
uppgå till 22 637 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.2)
anförs att prioriteringarna inom
utgiftsområdet under år 1999 är att
Lantmäteriverket skall säkerställa
ekonomisk, verksamhetsmässig och
organisatorisk balans och en
rationell fastighetsbildning.
Vidare skall ett kunskapscentrum
för ekologisk hållbarhet bildas och
lokaliseras till Umeå. En
uppföljning av utvecklingen på det
bostadssociala området skall ske.
Utgifterna för räntebidrag
fortsätter att minska, främst
beroende på att räntenivån varit
lägre än tidigare antaganden.
Utgifterna för kreditgarantier har
däremot ökat dramatiskt under år
1998. Denna utveckling förväntas
även under perioden 1999-2001 och
beror bl.a. på att de ekonomiska
problemen har underskattats i de
bostadsrättsföreningar som inte
ingått i Statens
bostadskreditnämnds tidigare
prognosunderlag. Ramen är justerad
med anledning av detta. En
omprioritering av resurser görs som
innebär att vissa medel överförs
från de lokala
investeringsprogrammen till
utgiftsområde 20 Allmän miljö och
naturvård.
I en tablå redovisas föreslagna
utgiftsramar enligt
budgetpropositionen och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde
18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
20 463
-2 586
±0
-540
-500
-1 895
±0
2000
17 300
-3 976
±0
-490
-740
-3 390
+70
2001
13 702
-3 616
±0
-2 045
-2 000
-2 460
+60
Motionerna
Moderata samlingspartiet
förespråkar i motion Fi208 att
ramen för utgiftsområdet sänks.
Kostnaderna för Boverket kan skäras
ned. Räntebidragen bör minskas och
bidrag till nyproduktion skall inte
utgå. I gengäld skall dessa
fastigheter befrias från skatt.
Bostadsbidraget skall renodlas för
att enbart gå till barnfamiljer.
Ökad kontroll väntas också ge
besparingar. Motionärerna avvisar
regeringens stöd till lokala
investeringsprogram och de avvisar
också regeringens kraftiga
neddragning av byggforskningen.
Kristdemokraterna anser i motion
Fi209 att fastighetsskatten bör
sänkas. Beträffande de s.k.
krisårgångarna föreslår
motionärerna att infasningen i
fastighetsbeskattningen skjuts upp
för de fastigheter som normalt
infasas år 1999. Vidare föreslås
vissa förbättringar i
bostadsbidraget som skall
finansieras genom en minskning av
det generella barnbidraget med 50
kr per månad. Det föreslås också en
omfördelning av medel från vissa
delar av de lokala
investeringsprogrammen till
offensiva satsningar på byggande av
studentbostäder, allergisanering,
byggforskning och
arkitektutbildning. Motionärerna
avvisar den av regeringen
föreslagna extra utökningen på de
lokala investeringsprogrammen år
2001.
Centerpartiet föreslår i motion
Fi210 en övergång från räntebidrag
till investeringsbidrag genom en
avveckling av det s.k.
Danellsystemet. Stödet till
åtgärder mot radon i bostäder och
fukt och mögel i hus bör öka.
Motionärerna avvisar regeringens
förslag om en neddragning av
byggforskningsanslaget och
förslaget om en minskning av
investeringsstödet för
studentbostäder. Beträffande lokala
investeringsprogram anser
motionärerna att regeringen i för
hög grad avsatt medel för utdelning
till projekt. Medlen bör i stället
omfördelas inom utgiftsområdet.
Folkpartiet liberalerna är i motion
Fi211 kritiska till de lokala
investeringsprogrammen och de anser
att satsningarna bör avbrytas.
Motionärerna förespråkar en
snabbare takt för avvecklingen av
byggsubventioner enligt det s.k.
Danellsystemet.
Miljöpartiet de gröna anför i
motion Fi212 att miljötillsynen vid
länsstyrelserna i regeringens
förslag har tillförts ytterligare
medel som ett resultat av
budgetöverenskommelsen mellan
regeringen, Miljöpartiet och
Vänsterpartiet.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet, som har yttrat
sig i form av ett protokollsutdrag,
tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motionerna i berörda
delar.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet, Folkpartiet
liberalerna och Miljöpartiet de
gröna har reserverat sig mot
beslutet och biträder sina partiers
respektive förslag till ram för
utgiftsområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Bostadsutskottet
har för sin del inte haft något att
erinra mot den föreslagna ramen för
utgiftsområde 18. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens
förslag till ramnivå för
utgiftsområde 18 och föreslår att
utgiftsramen fastställs till 20 463
miljoner kronor. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
4.1.19 Utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling
Utgiftsområdet omfattar bl.a. olika
former av regionalpolitiska
företagsstöd och medel som
länsstyrelserna,
självstyrelseorganen och Närings-
och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) förfogar över för regional
projektverksamhet samt en del av
medfinansieringen av EG:s struktur-
fondsprogram. Vidare ingår även
medel för utbetalningar från EG:s
regionalfond samt medel för
Glesbygdsverket (GBV) och Statens
institut för regionalforskning
(SIR).
De totala utgifterna för
utgiftsområdet år 1998 beräknas
uppgå till 3 528 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.2)
anförs att inom utgiftsområdet
prioriteras under år 1999 arbetet
med att öka samordningen av och
effektiviteten i åtgärderna för
utjämning och tillväxt i de
regionalpolitiskt utsatta
regionerna samt att förstärka de
regionalpolitiska insatserna inom
den "stora" regionalpolitiken
(åtgärder med regionalpolitisk
betydelse inom andra
politikområden). Vidare prioriteras
arbetet med en översyn av de
nationella regionalpolitiska
stödområdena, en parlamentarisk
kommitté som skall lämna förslag om
den framtida inriktningen och
utformningen av den svenska
regionalpolitiken samt inriktningen
av EG:s strukturfondspolitik inför
den nya programperioden år
2000-2006. Inom den regionala
näringspolitiken prioriteras under
år 1999 arbetet med de regionala
tillväxtavtalen. Regeringens
program på 500 miljoner kronor för
regional näringspolitik och
särskilda regionalpolitiska
åtgärder skall fullföljas.
Regeringen föreslår också att nya
anslag förs upp på statsbudgeten
för år 1999 för att täcka dels ett
kapitaltillskott till
Norrlandsfonden på 200 miljoner
kronor, dels en del av driften av
ett kommunalt flygplatsbolag i
Ljungbyhed på 3 miljoner kronor och
slutligen åtaganden som ingåtts
före år 1999 för vissa
regionalpolitiska
infrastrukturprojekt m.m. på 70
miljoner kronor.
I en tablå redovisas föreslagna
utgiftsramar enligt
budgetpropositionen och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde
19 Regional utjämning och
utveckling
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
2 743
-250
±0
+100
+500
-500
±0
2000
2 675
-500
±0
+100
+590
-650
+100
2001
3 337
-900
±0
+100
+590
-800
+100
Motionerna
Moderata samlingspartiet
förespråkar i motion Fi208 en
övergång från kostsamma och
ineffektiva bidrag som snedvrider
konkurrensen till generella
förbättringar av de allmänna
villkoren för arbete och
företagande. Företagsstöd och andra
bidrag i form av regionala
utvecklingsbidrag, sysselsättnings-
bidrag m.m. bör trappas ner de
närmaste åren.
Kristdemokraterna motsätter sig i
motion Fi209 regeringens förslag om
att slopa nedsättningen av sociala
avgifter för jord- och skogsbruk,
trädgårdsskötsel, jakt och fiske i
stödområdet. Motionärerna anser att
regionalpolitiska
konsekvensanalyser måste upprättas
innan beslut tas som påtagligt kan
komma att förändra
förutsättningarna i områden som är
beroende av en aktiv
regionalpolitik. Vidare föreslås en
översyn av stödområdesindelningen.
Centerpartiet föreslår i motion
Fi210 att ramen höjs med 500
miljoner kronor genom en
överflyttning från utgiftsområde
14. Dessa medel skall huvudsakligen
fördelas till länsstyrelserna för
näringslivsutveckling. Motionärerna
är tveksamma till det bemyndigande
som regeringen föreslår. I stället
borde medlen anvisas på vanligt
sätt. Motionärerna anser att
systemet med reducerade
arbetsgivaravgifter i Norrlands
inland för jord- och skogsbruk
skall återställas.
Folkpartiet liberalerna är i motion
Fi211 kritiska till den inriktning
som den s.k. lilla
regionalpolitiken fått. Systemet
med lokaliseringsbidrag till
företagsetableringar har ofta
misslyckats. Motionärerna förordar
därför en neddragning av det
anslaget.
Miljöpartiet de gröna avvisar i
motion Fi212 regeringens förslag
att för år 1999 anvisa medel för en
förlängning av landningsbanan m.m.
vid Kallax flygplats. Dessa medel
bör i stället tillföras det
allmänna regionalpolitiska
anslaget, vilket även bör utökas
för åren 2000 och 2001.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens
förslag till ramnivå för
utgiftsområde 19 och föreslår att
utgiftsramen fastställs till 2 743
miljoner kronor. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
4.1.20 Utgiftsområde 20 Allmän
miljö- och naturvård
Utgiftsområdet omfattar frågor
rörande biologisk mångfald och
naturvård, vatten- och luftvård,
avfallsfrågor, bilavgasfrågor,
miljöskydd, miljö- och kretslopps-
forskning, kemikaliekontroll,
strålskydd och säkerhetsfrågor
kopplade till kärnkraften samt
internationellt miljösamarbete.
För år 1998 beräknas utgifterna
uppgå till 1 546 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår en förstärkning
av resurserna för skydd av
naturområden, främst skogsområden.
Vidare föreslår regeringen ett nytt
anslag för sanering och
återställning av förorenade
områden. I enlighet med den
ekonomiska vårpropositionen
föreslås att en förstärkning för
utgiftsområdet görs avseende dels
miljöövervakning, dels den med
näringslivet och staten
samfinansierade forskningen som
bedrivs via Stiftelsen Institutet
för vatten- och luftvårdsforskning
för år 1999. Vidare föreslås
engångsvis för år 1999 två nya
anslag: Åtgärder för att rena
Dalälven och Miljöinsatser i
Östersjöregionen.
Förslag till ram för utgiftsområde
20 Allmän miljö- och naturvård
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
1 549
-22
0
+130
+90
+76
0
2000
1 464
+100
0
+80
+90
+70
0
2001
1 592
+100
0
+70
+90
+70
0
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi208 att Naturvårdsverket
tillförs 80 miljoner kronor utöver
regeringens förslag. Motionärerna
anser att även
kalkningsverksamheten bör tillföras
ytterligare medel. I motionen
föreslås också att 122 miljoner
kronor för år 1999 förs från
utgiftsområdet till utgiftsområde 7
Internationellt bistånd.
Kristdemokraterna anser enligt
motion Fi209 att det är angeläget
att det statliga stödet till
miljöforskningen återupprättas och
föreslår därför att ett nytt anslag
för miljö- och kretsloppsforskning
införs. Motionärerna föreslår att
ytterligare medel anslås till
Naturvårdsverket,
miljöövervakningen och till
länsstyrelserna för att dessa skall
klara arbetet med att få fram
underlag för beslut om skyddsvärd
skog. Motionärerna föreslår även
att medel öronmärks för kalkning
inom det sammanslagna anslaget för
skyddsvärd skog och
kalkningsinsatser.
Centerpartiet föreslår i motion
Fi210 att miljöforskningen tillförs
ytterligare medel redan åren
1999-2001 genom att anslaget till
Naturvårdsverket höjs. Motionärerna
anser, vidare, att anslaget till
kalkningsinsatser bör ökas i jäm-
förelse med regeringens förslag.
Folkpartiet liberalerna föreslår i
motion Fi211 att anslaget Åtgärder
för att bevara den biologiska
mångfalden ges ytterligare resurser
i jämförelse med regeringens
förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifter på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens
förslag till ramnivå för
utgiftsområde 20 och föreslår att
utgiftsramen fastställs till 1 549
miljoner kronor. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
4.1.21 Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsområdet omfattar insatser
för omställning och utveckling av
energisystemet samt insatser för
att främja utvecklingen av
effektiva energimarknader och en
god försörjningsberedskap.
De totala utgifterna för
utgiftsområdet år 1998 beräknas
uppgå till 1 232 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.2)
anförs att inom utgiftsområdet
prioriteras under år 1999
uppföljningen av det
energipolitiska program som
beslutats av riksdagen (prop.
1996/97:84, bet. 1996/97:NU12,
rskr. 1996/97:272). Satsningen
uppgår till totalt drygt 9
miljarder kronor och löper fram
t.o.m. år 2004. Merparten av
åtgärderna avser insatser för att
genom forskning, utveckling och
demonstration kraftigt sänka
kostnaderna för ny och effektivare
teknik. Målet är att under de
närmaste tio till femton åren öka
el- och värmeproduktionen från
förnybara energikällor och utveckla
kommersiellt lönsam teknik för
energieffektivisering. Riksdagens
energipolitiska beslut innebär att
de två kärnkraftsreaktorerna i
Barsebäcksverket skall ställas av.
Bortfallet av el skall kompenseras
genom effektivare energianvändning,
elhushållning, konvertering från el
samt tillförsel av el från andra
energikällor. Under en femårsperiod
lämnas investeringsbidrag till
utbyggnad av el- och
värmeproduktion samt till
effektivisering och minskad
användning av el i bostadssektorn.
Energipolitiska insatser på
klimatområdet genomförs.
I en tablå redovisas föreslagna
utgiftsramar enligt
budgetpropositionen och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde
21 Energi
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
1 681
-773
±0
-60
±0
-790
±0
2000
1 440
-523
±0
±0
±0
-540
+470
2001
1 715
-788
±0
±0
±0
-760
+455
Motionerna
Moderata samlingspartiet motsätter
sig i motion Fi208 den förtida
avvecklingen av kärnkraften och de
kostsamma subventioner till olika
energiåtgärder som är förknippade
med avvecklingen. Resurserna bör
koncentreras till energiforskning
och utvecklande av ny energiteknik.
I övrigt bör stödåtgärderna minskas
till att omfatta
informationsinsatser, utbildning
och stöd till insatser som minskar
risken för klimatförändringar.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi209 en minskning av ramen för
1999 genom minskade kostnader för
den särskilda delegationen för
energiförsörjningen i Sydsverige.
Centerpartiet konstaterar i motion
Fi210 att ramarna är en konsekvens
av energiöverenskommelsen varför
motionärerna ställer sig bakom
regeringens förslag.
Folkpartiet liberalerna är i motion
Fi211 kritiska till
snabbstängningen av Barsebäck och
partiet motsätter sig de
investeringar som är direkt
föranledda av snabbstängningen,
bl.a. en elledning från
Mellansverige till Skåne.
Motionärerna förespråkar också en
neddragning för
investeringsprogrammet på
energisidan. Motionärerna stöder
dock energiomställningsprogrammet.
Vidare föreslås bidrag till
insatser för ökad
kärnkraftssäkerhet i Östeuropa.
Miljöpartiet de gröna anför i
motion Fi212 att för att målet om
en snabb omställning av vårt
energisystem skall nås krävs såväl
en omläggning av skattesystemet som
ett övergångsvis ökat stöd till
forskning och installation av ny
energiteknik. Insatserna bör riktas
till såväl åtgärder för en minskad
och effektivare energianvändning
som utveckling och introduktion av
förnyelsebara energikällor t.ex.
biobränsle, vindkraft och solvärme.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens
förslag till ramnivå för
utgiftsområde 21 och föreslår att
utgiftsramen fastställs till 1 681
miljoner kronor. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
4.1.22 Utgiftsområde 22
Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar väghållning
och banhållning, vägtrafik,
järnvägstrafik, sjöfart, luftfart,
postbefordran, telekommunikationer
och övergripande informations-
teknikfrågor. I utgiftsområdet
ingår också sektorsforskning och
miljöfrågor.
För år 1998 beräknas utgifterna
uppgå till 25 705 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Under 1998 antogs som ett nytt mål
för transportpolitiken att
säkerställa en samhällsekonomiskt
effektiv och långsiktigt hållbar
transportförsörjning för
medborgarna och näringslivet i hela
landet. Det övergripande målet
består av delmålen: ett
tillgängligt transportsystem, en
hög transportkvalitet, en säker
trafik, en god miljö och en positiv
regional utveckling. Därutöver är
målet att enskilda och myndigheter
i landets olika delar skall ha
tillgång till effektiva
telekommunikationer samt att det
skall finnas en posttjänst av god
kvalitet i hela landet så att alla
kan ta emot brev och paket.
Åtgärder för att skapa en god
tillgänglighet till en stabil och
säker IT-infrastruktur, en säker
omställning inför millennieskiftet
och det fortsatta arbetet med en
kraftfull och långsiktig IT-
strategi prioriteras.
Infrastrukturåtgärder genomförs
enligt riktlinjerna i riksdagens
beslut om infrastrukturpolitiken
(prop. 1996/97:53, bet.
1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174).
Regeringen avser att höja bidraget
till sjöfarten om
sjöarbetsmarknadens parter kommer
överens om åtgärder som påtagligt
förbättrar den svenska
handelssjöfartens konkurrenskraft.
Ramen för utgiftsområdet föreslås
år 1999 uppgå till 25 501 miljoner
kronor.
Förslag till ram för utgiftsområde
22 Kommunikationer
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
25 501
-1 352
0
-40
-105
-2 900
0
2000
25 599
-1 517
0
-40
-105
-3 450
+493
2001
25 589
-1 722
0
-40
-245
-3 450
+1 419
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi208 att resurser satsas på
att höja bärigheten på det enskilda
vägnätet samt på att genomföra
insatser för att höja den passiva
säkerheten i vägnätet. Banverket
bör klara sig inom befintlig ram
och besparingar kan genomföras på
banhållningen främst genom ökad
konkurrensutsättning av produktion
och underhåll av banorna. Vidare
föreslås en återgång till det
tidigare banavgiftssystemet för att
uppnå en bättre konkurrenssituation
på området. Det är, enligt
motionärerna, inte längre
nödvändigt att finansiera olönsam
järnvägstrafik och genom att inte
förverkliga myndigheten
Rikstrafiken sparas 10 miljoner
kronor per år.
Motionärerna vill minska stödet
till Gotlandstrafiken och avveckla
sjöfartsstödet. Ersättningen till
Posten AB för rikstäckande
betalningsservice skall avskaffas
och SMHI bör i högre grad än i dag
avgiftsfinansiera sin verksamhet.
Kristdemokraterna anser i motion
F209 att vissa besparingar kan
göras genom ytterligare
rationaliseringar av Ban- och
Vägverken. Ökade satsningar om 20
miljoner kronor görs på ökad
trafiksäkerhet.
Centerpartiet anför i motion Fi210
att åtgärder för drift och
underhåll samt för bärighetshöjande
åtgärder bör ökas med 500 miljoner
kronor för år 1999. Vidare bör
nivån för bidrag till de enskilda
vägarna bör höjas till 670 miljoner
kronor för år 1999. Centerpartiet
anser att Södra länken inte skall
byggas. Den statliga
medfinansieringen om 827 miljoner
kronor för byggande av Södra länken
bör användas för finansiering av
ett tredje spår. Luftfartsverket
måste ha ett regionalpolitiskt
ansvar. De medel, 105 miljoner
kronor, som är för drift av de
kommunala flygplatserna bör tas ut
inom sektorn. Detta gör att
Centerpartiet föreslår att ramen
för utgiftsområde 22 skall minskas
med 105 miljoner kronor.
Av statsfinansiella skäl förordar
Folkpartiet liberalerna i motion F
i211 att takten i
infrastrukturprogrammet dras ner.
En neddragning som gör att det
angivna tioårsprogrammet kan
förverkligas på cirka tolv år.
Miljöpartiet redovisar i motion
Fi212 att man i annat sammanhang
har föreslagit en om- och
utbyggnad av stomjärnvägsnätet för
78 miljarder kronor under åren
1998-2007. Därför föreslås kraftigt
ökade anslag för åren 2000 och
2001, vilka delvis finansieras
genom neddragningar på byggandet av
nya vägar och på Vägverkets
administration, samtidigt som ramen
för utgiftsområdet höjs. Anslagen
för köp av regional persontrafik på
järnväg och för transportstöd till
Gotland föreslås höjda 2000 och
2001.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens
förslag till ramnivå för
utgiftsområde 22 och föreslår att
utgiftsramen fastställs till 25 501
miljoner kronor. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
4.1.23 Utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
Utgiftsområdet omfattar jordbruk
och trädgårdsnäring, fiske,
rennäring, djurskydd och
djurhälsovård, livsmedelskontroll,
viss utbildning och forskning samt
skogsnäring.
För år 1998 beräknas utgifterna
uppgå till 12 702 miljoner kronor.
Huvuddelen av anvisade medel
finansieras från EG-budgeten.
Merparten av EG-stödet avser
obligatoriska åtgärder såsom
arealersättning, djurbidrag,
intervention och exportbidrag.
Därtill kommer delfinansierade
frivilliga stöd och ersättningar
som förutsätter nationell
medfinansiering. Till dessa hör
miljöersättningar, stöd till mindre
gynnade områden och strukturstöd.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår att en ny
myndighet för ekonomiska analyser
av jordbrukspolitiken samt
exportfrämjande åtgärder inrättas
år 1999. Vidare anser regeringen
att en kompletterande utbildning
för utländska veterinärer samt ny
djurskyddsprofessur skall inrättas.
Därutöver bör en resursförstärkning
för Sveriges lantbruksuniversitet
genomföras. Regeringen anser att
även ersättning för viltskador,
arbetet med att förhindra
antibiotikaresistens och EHEC-
smitta, produktions- och
miljörådgivning till skogsägarna,
samt biotopskyddet inom skogsbruket
bör prioriteras.
Minskningen av ramen jämfört med år
1998 föranleds av de stora
anslagsbehållningar som finns inom
utgiftsområdet och återspeglar
således inte några
besparingsåtgärder.
Förslag till ram för utgiftsområde
23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
11 974
0
0
+1 558
+30
-100
0
2000
13 154
0
0
+1 558
+30
-100
+5
2001
13 168
0
0
+1 558
+30
-100
+10
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i
motion Fi208 ett införande av fri
handel med mjölkkvoter samt enklare
regler för EU:s miljöstöd, vilket
enligt motionärerna minskar
Jordbruksverkets
administrationskostnader. Därutöver
föreslås att
skogsvårdsorganisationen tillförs
ytterligare 5 miljoner kronor för
rådgivnings- och
informationsinsatser syftande till
ett mer miljöanpassat skogsbruk.
I den ökning av ramen för
utgiftsområdet som
Kristdemokraterna föreslår i motion
Fi209 ingår bl.a. arealersättningar
och djurbidrag som helt finansieras
av EU. Vidare vill motionärerna
satsa på avbytarverksamheten,
exportfrämjande åtgärder samt
särskilda exportkreditgarantier för
att möjliggöra export till
Ryssland. I motionen föreslås
besparingar genom minskade anslag
till Jordbruksverket och genom
avvisande av förslaget om ett nytt
statistikinstitut.
I motion Fi210 föreslår
Centerpartiet att 30 miljoner
kronor utöver regeringens förslag
satsas på exportfrämjande åtgärder.
Folkpartiet liberalerna vill enligt
motion Fi211 minska anslaget till
Jordbruksverket med 111 miljoner
kronor. Motionärerna föreslår
anslagsökningar i jämförelse med
regeringens förslag för satsningar
på djurskyddstillsyn.
Miljöpartiet de gröna föreslår i
motion Fi212 att ytterligare medel
satsas på miljöförbättrande
åtgärder i jordbruket och för
ekologisk forskning fr.o.m 1999.
Detta finansieras bl.a. genom
omfördelning från anslaget för
exportfrämjande åtgärder.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifter på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens
förslag till ramnivå för
utgiftsområde 23 och föreslår att
utgiftsramen fastställs till 11 974
miljoner kronor. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
4.1.24 Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar
verksamheterna näringspolitik,
teknologisk infrastruktur,
konkurrensfrågor, teknisk forskning
och utveckling, utrikeshandel,
export- och investeringsfrämjande
konsumentfrågor samt övriga
åtaganden.
De totala utgifterna för
utgiftsområdet år 1998 beräknas
uppgå till 2 921 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.2)
anförs att inom utgiftsområdet
prioriteras under år 1999 bl.a.
utökade instatser för att stimulera
entreprenörskap och företagande,
främst för ökad tillgång på s.k.
såddkapital (50 miljoner kronor)
och nya insatser för att stimulera
den elektroniska handelns
utveckling i Norden och för
insatser för att underlätta för små
och medelstora företag att nyttja
IT-tekniken i sina
exportverksamheter (10 miljoner
kronor). Dessutom görs nya
näringslivsinriktade satsningar i
Östersjöregionen (150 miljoner
kronor) och nya insatser för att
öka de små och medelstora
företagens handel med Europa (27
miljoner kronor). Regeringens
satsningar för de kommande tre åren
kommer även att prioritera arbetet
med att skapa förutsättningar för
nyetablering av företag och
möjligheter för främst små och
medelstora företag att växa samt
att främja handeln i
Östersjöregionen.
I en tablå redovisas föreslagna
utgiftsramar enligt
budgetpropositionen och motionerna.
Förslag till ram för utgiftsområde
24 Näringsliv
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
2 898
-123
±0
-222
+144
-209
±0
2000
2 837
-92
±0
-222
+143
-179
-129
2001
2 966
-192
±0
-322
+143
-279
-130
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i
motion Fi208 att de tidigare
genomförda besparingarna på
anslaget för teknisk forskning och
utveckling bör avvisas.
Konkurrensverket och Stiftelsen
Sveriges tekniska attachéer bör få
resursförstärkningar. Även
verksamheten med såddfinansiering
bör få ett tillskott. Motionärerna
anser att 150 miljoner kronor bör
tas från detta utgiftsområde åren
1999 och 2000 att användas för
motsvarande satsningar under
utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd. År 2001 bör 250 miljoner
kronor föras till utgiftsområde 7.
Besparingar bör genomföras på
anslagen för kooperativ utveckling,
omstrukturering av statliga företag
och Konsumentverket.
Kristdemokraterna motsätter sig i
motion Fi209 regeringens satsning
på Östersjöregionen. Motionärerna
ställer sig bakom regeringens
satsning på småföretagsutveckling,
främst förslaget om ökad tillgång
på såddkapital.
Centerpartiet hävdar i motion Fi210
att den svenska jordbruks- och
livsmedelsindustrin är i stort
behov av konkurrenshöjande
insatser. Motionärerna anser att
medel bör tillföras forskning och
utveckling i enlighet med det
förslag som presenteras i
utredningen SOU 1997:67 En
livsmedelsstrategi för Sverige.
Vidare föreslås en satsning på
trädgårdsnäringen, ökade resurser
till exportfrämjande åtgärder för
miljöanpassad teknik samt att
satsningen på kvinnliga
resurscentrum på länsnivå skall
permanentas och vidareutvecklas.
Folkpartiet liberalerna förespråkar
i motion Fi211 en minskning av
ramen. Partiets politik leder till
en kraftig förbättring av
företagspolitiken, vilket medför
att de selektiva företagsstöden kan
dras ned. Konkurrensverket och
konkurrensforskningen bör tillföras
ytterligare medel.
Miljöpartiet de gröna föreslår i
motion Fi212 att stöden till
kooperativ utveckling,
konsumentorganisationer och
konsumentforskning skall höjas
fr.o.m. år 1999 medan bl.a. stödet
till investeringsfrämjande minskas.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens
förslag till ramnivå för
utgiftsområde 24 och föreslår att
utgiftsramen fastställs till 2 898
miljoner kronor. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
4.1.25 Utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner
Utgiftsområdet omfattar merparten
av statens utgifter för bidrag till
kommuner och landsting. Bidragen
lämnas främst i form av ett allmänt
finansiellt stöd till kommuner och
landsting, men även för att, i
kombination med avgifter från
kommuner och landsting, åstadkomma
likvärdiga ekonomiska
förutsättningar mellan kommuner
respektive landsting.
Utgiftsområdet omfattar också ett
bidrag för särskilda insatser i
vissa kommuner och landsting.
För år 1998 beräknas de totala
utgifterna uppgå till 96 829
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen föreslås att
ramen för utgiftsområdet ökas för
år 1999 till 103 565 miljoner
kronor. Därutöver aviserar
regeringen ett ytterligare
tillskott för år 2001 med 2
miljarder kronor. Beslutade och
aviserade tillskott innebär en
höjning av statsbidragen i
förhållande till 1996 års nivå med
22 miljarder kronor år 2001.
Förutom det aviserade tillskottet
påverkas ramen för utgiftsområdet
för år 1999 av vissa regleringar av
statliga åtgärder som har
kommunalekonomiska effekter. Ramen
påverkas också av en engångsvis
ersättning till kommuner och
landsting som uppgår till 2,6
miljarder kronor med anledning av
den slutliga regleringen av 1997
års skatteinkomster.
Förslag till ram för utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
103 565
+ 21 364
±0
- 1 235
+ 1 450
- 1 614
±0
2000
105 087
- 16 636
±0
- 1 820
±0
- 1 800
±0
2001
107 267
- 614
±0
- 2 620
±0
- 1 800
±0
Anm. Folkpartiets representant i
utskottet har anmält att partiet
haft för avsikt att föreslå en
större minskning av utgiftsområdets
ram än vad som framgår av motion
Fi211. I tabellen anges den högre
minskningen.
Motionerna
Moderata samlingspartiet hävdar i
motion Fi208 att ett genomförande
av den politik som partiet förordar
bl.a. skulle innebära ett ökat
skatteunderlag och bättre
produktivitetsutveckling. Detta i
kombination med minskade kostnader
skulle enligt motionärerna
förbättra den kommunala ekonomin
med 2,7 miljarder kronor år 1999,
11,9 miljarder kronor år 2000 och
21,6 miljarder kronor år 2001. För
att möjliggöra sänkt kommunalskatt
i hela landet föreslås vidare att
staten övertar kostnader som i dag
åvilar kommunerna, i första hand
genom att en nationell skolpeng
införs. Enligt motionen innebär
detta att staten övertar
finansieringsansvaret för
grundskolan år 2000, då motsvarande
10 miljarder kronor tillförs
kommunsektorn. År 2001 tillförs på
motsvarande sätt 20 miljarder
kronor. Kommunerna svarar för
mellanskillnaden intill det att
staten genom fortsatta besparingar
kan finansiera grundskolan helt.
Kommunerna avlastas därmed
kostnader för grundskolan som år
2000 motsvarar en sänkning av den
kommunala debiteringen med 1 krona
och år 2001 med ytterligare 1
krona.
I motionen understryks att Moderata
samlingspartiet står bakom
finansieringsprincipen. Det innebär
enligt motionen att kommunernas
ekonomiska ställning inte skall
förändras genom statliga beslut.
Skattesänkningar som påverkar det
kommunala skatteunderlaget och
ökade kostnader genom statliga
beslut skall således kompenseras
fullt ut. Enligt motionen lämnas
därför full kompensation för
förslagen om grundavdrag för barn
vid den kommunala beskattningen,
för den särskilda skattesänkningen
för arbetsinkomster vid den
kommunala beskattningen och för
andra skatteförslag.
På motsvarande sätt får kommunerna
överföra de minskade kostnaderna
till följd av ytterligare en
karensdag i sjukförsäkringen till
staten. De sammantagna effekterna
på ramen för utgiftsområde 25 av de
moderata förslagen om en förändrad
ekonomisk politik, renodling och
effektivisering av den kommunala
verksamheten, ändrade
ansvarsförhållanden mellan stat och
kommun samt regleringar enligt
finansieringsprincipen innebär en
ökning av ramen för år 1999 med
21,4 miljarder kronor och en
minskning på respektive 16,6 och
0,6 miljarder kronor för åren 2000
och 2001.
I sin skattepolitiska motion Sk311
(yrkande 4) begär Moderata
samlingspartiet förslag om en
växling av sänkt kommunal
utdebitering mot ett statligt
övertagande av kommunala kostnader
fr.o.m år 2000 för att garantera
att det utrymme som skapas
verkligen utnyttjas för
skattesänkningar. Det skall enligt
motionen ske genom att ett
kommunalt skattestopp införs liksom
krav på skattesänkningar som
motsvarar den bortfallande
kostnaden.
Kristdemokraternas budgetalternativ
redovisas i motion Fi209.
Motionärerna framhåller att
kommunsektorns samlade resurser
under senare år har skurits ned
kraftigt bl.a. till följd av
successivt ökade allmänna
egenavgifter. Under år 1999 dras
därigenom drygt 18 miljarder kronor
undan de kommunala
skatteintäkterna, heter det i
motionen. Motionärerna pekar också
på att kommunernas kostnader för
socialbidragen ökade under i stort
sett hela den föregående
mandatperioden. Mot denna bakgrund
är det enligt Kristdemokraterna bra
att regeringen genom höjda
statsbidrag återställer en del av
den reala resursindragning som
hittills skett.
Det är därför motiverat med ökade
resurser för den närmaste perioden
så att de människor som nu behöver
och har rätt till en fungerande
service kan få det. På längre sikt
är det emellertid endast en stark
sysselsättningsutveckling som i
kombination med fortsatta
strukturreformer kan trygga
verksamheterna inom kommunsektorn.
Kristdemokraterna anser mot denna
bakgrund att ett tillskott på 1
miljard kronor år 1999 och 800
miljoner kronor år 2000 utöver
regeringens nivå är motiverat för
att återställa tidigare
indragningar. För år 2001 är det
tillskott på 2 miljarder kronor som
regeringen beräknat enligt
motionärernas bedömning
tillräckligt.
Kommunsektorn påverkas samtidigt
indirekt av en rad förändringar
som Kristdemokraterna vill göra på
olika områden. Införandet av en
andra karensdag i sjukförsäkringen
skulle enligt motionen t.ex. minska
de kommunala kostnaderna med 300
miljoner kronor. Ett återinförande
av vårdnadsbidraget skulle vidare
innebära positiva
kommunalekonomiska konsekvenser
liksom det höjda
pensionstillskottet. De sammantagna
förbättringarna för kommuner och
landsting av de kristdemokratiska
förslagen beräknas i motionen till
2 235 miljoner kronor för år 1999
och 2 620 miljoner kronor för
vardera åren 2000 och 2001. I
motionen förordas att dessa
effekter neutraliseras genom att
motsvarande avdrag görs från de
generella statsbidragen.
Centerpartiet understryker i motion
Fi210 att kommunerna bör tillföras
ytterligare medel enligt gällande
generella regler för att möjliggöra
ökade satsningar på vård, skola och
omsorg. Det bör dock inte ske i
enlighet med regeringens förslag.
Centern avvisar därför förslaget
att det fasta beloppet vid
beskattning av förvärvsinkomster
skall tillfalla kommunerna. Enligt
partiet skall kommunerna i stället
kompenseras med 1 300 miljoner
kronor i ökade anslag för
utgiftsområde 25. Centerpartiet
föreslår vidare att de av
regeringen föreslagna 150 miljoner
kronorna för ombyggnad av
äldrebostäder bör ingå i det
generella bidraget till kommunerna.
Anslaget bör därför höjas med
ytterligare 150 miljoner kronor
till en total ökning med 1 450
miljoner kronor för år 1999.
Folkpartiet liberalerna redovisar
sitt budgetalternativ i motion
Fi211. Enligt motionen bör
utgiftsramen för år 1999 minskas
med 1 miljard kronor för år 1999
och med 1,2 miljarder kronor för
vardera åren 2000 och 2001. För år
1999 sker detta genom att
Folkpartiet minskar det generella
statsbidraget med 400 miljoner
kronor och bidraget till Särskilda
insatser i vissa kommuner med 600
miljoner kronor. Minskningarna i
det generella statsbidraget görs
för att finansiera ett bättre
högkostnadsskydd inom sjukvården,
vilket framgår av motion Sf283 av
Kerstin Heineman m.fl. (fp) yrkande
9.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet noterar att den allmänna
ekonomiska utvecklingen och
saneringen av de offentliga
finanserna under de senaste åren
har skapat förutsättningar för
betydande ökningar av statsbidragen
till kommuner och landsting.
Beslutade och aviserade höjningar
innebär således att
statsbidragsnivån successivt kan
höjas med 22 000 miljoner kronor
mellan åren 1996 och 2001. Genom
dessa resurstillskott skapas en bra
grund för en god utveckling av
kvaliteten inom skolan, vården och
omsorgen. Utskottet ställer sig mot
denna bakgrund bakom propositionens
förslag till ramar för åren
1999-2001, vilket innebär ett
ytterligare tillskott på 2 000
miljoner kronor fr.o.m. år 2001 i
förhållande till de beslut som
fattades av vårriksdagen med
anledning av förslagen i den
ekonomiska vårpropositionen.
I motionerna har partierna framfört
alternativa förslag till ramar för
utgiftsområdet. Utskottet kan
konstatera att det finns en hög
grad av samstämmighet i synen på
betydelsen av de centrala
verksamheter som kommuner och
landsting bedriver liksom till
behovet att ge kommunsektorn goda
utvecklingsbetingelser. Utskottet
återkommer inom kort i sitt
betänkande om anslagen inom
utgiftsområde 25 (bet.
1998/99:FiU3) till partiernas
kommunalekonomiska alternativ.
Utskottet vill i samband med
behandlingen av ramförslagen endast
peka på att Moderata
samlingspartiet i sitt senaste
budgetalternativ gjort väsentliga
jämkningar i sitt sätt att redovisa
konsekvenserna på statsbudgeten av
sina förslag för kommunsektorn.
Enligt det nu aktuella förslaget
förutsätts kommuner och landsting
kompenseras för skattesänkningar
som påverkar det kommunala
skatteunderlaget. För år 1999
handlar det om i storleksordningen
24 miljarder kronor, vilket i sin
tur får genomslag i form av en
utvidgning av ramen för
utgiftsområde 25 med över 21
miljarder kronor. Detta skall
jämföras med det moderata förslaget
från våren 1998 då partiets ramnivå
med drygt 8 miljarder kronor
underskred motsvarande nivå i
regeringsförslaget. Fr.o.m. år 2000
redovisas nu en minskning av ramen
till följd av att staten förutsätts
ta över kostnadsansvaret för
grundskolan från kommunerna genom
införande av en s.k. nationell
skolpeng. Även på denna punkt har
Moderaterna ändrat sin
redovisningsmetod. Utskottet har
flera gånger tidigare tagit avstånd
från den kraftiga försvagning av
det kommunala självbestämmandet som
ett sådant systemskifte på
skolområdet skulle innebära.
Utskottet vidhåller givetvis denna
uppfattning.
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7. redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens
förslag till ramnivå för
utgiftsområde 25 och föreslår att
utgiftsramen fastställs till
103 565 miljoner kronor. Motionerna
om alternativa ramnivåer avstyrks
liksom motionerna Sk311(m) yrkande
4 och Sf283 (fp) yrkande 9.
4.1.26 Utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.
Utgiftsområdet omfattar utgifter
för räntorna på statsskulden,
oförutsedda utgifter samt
Riksgäldskontorets
provisionskostnader i samband med
upplåning och skuldförvaltning. De
på utgiftsområdet uppförda anslagen
omfattas inte av utgiftstaket.
För 1998 beräknas de totala
utgifterna uppgå till 107 847
miljoner kronor.
Med anledning av
ålderspensionsreformen föreslås att
ramen för utgiftsområdet minskas
med 3 010 miljoner kronor 1999 och
1 680 miljoner kronor år 2000 samt
att den höjs med 1 050 miljoner
kronor år 2001.
Förslag till ram för utgiftsområde
26 Statsskuldsräntor m.m.
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
84 560
±0
±0
-340
±0
-1 000
±0
2000
77 000
±0
±0
-840
±0
-3 700
±0
2001
72 180
±0
±0
-1 640
±0
-4 700
±0
Motionerna
Kristdemokraterna förespråkar i
motion Fi209 att statliga företag
skall säljas ut i större omfattning
än vad regeringen räknar med.
Statsskulden kan därigenom minskas
ytterligare vilket ger lägre
räntekostnader. Motionärerna
föreslår också en förlängd
momsinbetalningsperiod även för
företag med omsättning över 40
miljoner kronor, vilket innebär en
varaktig räntemässig försämring för
statsbudgeten jämfört med den nu
gällande ordningen.
Även Folkpartiet liberalerna vill
sälja ut företag i stor omfattning.
I motion Fi211 framhåller partiet
att en sådan försäljning bör kunna
inbringa ca 100 miljarder kronor
över ett par års tid. Intäkterna
skall användas till att amortera
statsskulden och därigenom kommer
statens räntekostnad att kunna
begränsas.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet i avsnitten 2.4.3 och
2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Finansutskottet
tillstyrker således propositionens
förslag till ramnivå för
utgiftsområde 26 och föreslår att
utgiftsramen fastställs till 84 560
miljoner kronor. Motionerna
avstyrks i berörda delar.
4.1.27 Utgiftsområde 27 Avgiften
till Europeiska gemenskapen
Utgiftsområdet avser Sveriges
avgift till EG-budgeten.
För år 1998 beräknas utgifterna
uppgå till 21 155 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen anges att
utgifterna för år 1999 beräknas
enligt kommissionens budgetförslag.
Förhandlingar om ett nytt
finansiellt perspektiv, som skall
gälla åren 2000-2006, sker inom
ramen för Agenda 2000. Beslut om
det nya finansiella perspektivet
förväntas fattas senast i mars år
1999.
Förslag till ram för utgiftsområde
27 Avgiften till Europeiska
gemenskapen
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
21 908
0
0
0
0
0
0
2000
21 356
0
0
0
0
0
0
2001
22 101
0
0
0
0
0
0
Som framgår av tabellen har inget
av oppositionspartierna föreslagit
någon annan ram än vad regeringen
har föreslagit.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet under avsnitten 2.4.3
och 2.7 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena. Utskottet
tillstyrker således
budgetpropositionens förslag till
ramnivå för utgiftsområde 27 och
föreslår att utgiftsramen
fastställs till 21 908 miljoner
kronor.
4.1.28 Ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten
Till följd av
ålderspensionsreformen kommer en
rad utgifter att omfördelas mellan
utgiftsområden samt mellan
statsbudgeten och
socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten. Den senare
sektorn omfattar fr.o.m. 1999
endast utgifter för
ålderspensionssystemet och har i
budgetpropositionen därför givits
denna nya benämning. De utgifter
som redovisas i detta sammanhang är
utgifter för dels ålderspension i
form av ATP, dels ålderspension i
form av folkpension till
pensionärer som uppbär ATP.
För 1998 beräknas de totala
utgifterna för förmåner redovisade
vid sidan av statsbudgeten uppgå
till 132 425 miljoner kronor.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår i
budgetpropositionen att pensionerna
för år 1999 skall beräknas utifrån
ett helt oreducerat prisbasbelopp.
Det innebär att man återgår till
att beräkna pensionerna utifrån ett
oreducerat basbelopp ett år
tidigare än aviserat.
Utgifterna på området kommer med
anledning av ålderspensionsreformen
att öka med 4 554 miljoner kronor
1999, 4 443 miljoner kronor 2000
och 4 137 miljoner kronor 2001.
Förslag till ram för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Belopp i miljoner kronor
År
Proposi-
Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Vänsterpartiet
Kristdemo-kraterna
Center-
partiet
Folkpartiet liberalerna
Miljö-
partiet
de gröna
1999
135 849
±0
±0
±0
±0
±0
±0
2000
140 414
±0
±0
±0
±0
±0
±0
2001
146 433
±0
±0
±0
±0
±0
+700
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet
tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y)
regeringens förslag till ramnivåer
för budgetåren 1999-2001 samt
avstyrker motsvarande förslag i
Miljöpartiet de grönas motion.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare i
betänkandet i avsnitten 2.4.3 och
2.6 redovisat sin bedömning av
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
och därvid tillstyrkt regeringens
förslag till ramar för
utgiftsområdena.
Socialförsäkringsutskottet har för
sin del inte haft något att erinra
mot den föreslagna ramen för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten.
Finansutskottet tillstyrker således
propositionens förslag till ramnivå
för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten och föreslår
att utgiftsramen fastställs till
135 849 miljoner kronor.
4.2 Preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för
åren 2000 och 2001
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår att riksdagen
skall godkänna den preliminära
fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för 2000 och 2001
som finns återgiven i propositionen
(yrkande 11). Fördelningen framgår
av efterföljande tabell.
Regeringens förslag till preliminär
fördelning av utgifter på
utgiftsområden för åren 2000 och
2001
Belopp i miljoner kronor
Motionerna
Förslag till alternativ fördelning
på utgiftsområdena för åren 2000
och 2001 framförs enligt följande:
- Moderata samlingspartiet i motion
Fi208 (yrkande 10),
- Kristdemokraterna i motion Fi209
(yrkande 6),
- Centerpartiet i motion Fi210
(yrkande 26),
- Folkpartiet liberalerna i motion
Fi211 (yrkande 6) samt
- Miljöpartiet de gröna i motion
Fi212.
Partiernas alternativ för åren 2000
och 2001 har redovisats i
tabellerna under respektive
utgiftsområde i föregående avsnitt.
Finansutskottets ställningstagande
De i detta sammanhang aktuella
alternativen avseende 2000 och 2001
utgår från 1999 års fördelning.
Utskottet har tidigare ställt sig
bakom regeringens förslag till
fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för 1999. Med hänsyn
härtill biträder utskottet
regeringens förslag till preliminär
fördelning för åren 2000 och 2001
och tillstyrker yrkande 11 i
propositionen.
Lånebehovet är skillnaden mellan
statens utgifter inklusive
Riksgäldskontorets nettoutlåning
och statens inkomster. För åren
1999-2001 påverkas lånebehovet även
av överföringar av medel från AP-
fonden till Riksgäldskontoret. För
budgetåret 1998 beräknas
upplåningsbehovet enligt
propositionen bli -12,0 miljarder
kronor. Negativt lånebehov innebär
ett överskott, dvs. amorteringar på
statsskulden kan göras. Budgetåret
1999 väntas amorteringen på
statsskulden uppgå till 16,0
miljarder kronor.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår att den i
likhet med tidigare år skall
bemyndigas att under budgetåret
1999 ta upp ett lån enligt lagen
(1988:1387) om statens upplåning
(yrkande 6).
Motionen
Moderata samlingspartiet begär i
motion Fi208 att regeringen skall
bemyndigas att ta upp lån med högst
det belopp som motsvarar det
beräknade lånebehovet enligt
motionen (yrkande 6).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet vill framhålla att
upplåningsbehovet bestäms av
riksdagens beslut om inkomster och
utgifter. Det innebär att den
verkliga prövningen av
upplåningsbehovet görs i samband
med riksdagens budgetarbete. Till
utgifterna räknas i detta
sammanhang även statens upplåning
genom Riksgäldskontoret som skall
täcka bl.a. myndigheternas lån för
investeringar i
anläggningstillgångar som används i
statens verksamhet.
Finansutskottet anser bl.a. mot
bakgrund av detta att det inte
föreligger något behov för
riksdagen att årligen fastställa en
beloppsgräns för den statliga
upplåningen. Finansutskottet
tillstyrker det i finansplanen
begärda upplåningsbemyndigandet
(yrkande 6) och avstyrker motion
Fi208 (m) yrkande 6.
4.4 Finansiering av investeringar
och rörelsekapital
4.4.1 Lån för myndigheters
investeringar i
anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål
Regeringen får besluta att
anskaffning av
anläggningstillgångar som används i
statens verksamhet skall
finansieras med lån i
Riksgäldskontoret. Beslut om sådan
finansiering får dock endast göras
inom låneramar som riksdagen
fastställt. Enligt lagen
(1996:1059) om statsbudgeten skall
riksdagen årligen fastställa en
total låneram i Riksgäldskontoret
för myndigheternas investeringar i
anläggningstillgångar som används i
statens verksamhet (20 §).
Systemet med finansiering av
myndigheternas
anläggningstillgångar med lån i
Riksgäldskontoret har nu tillämpats
i några år. Det är investeringar
för förvaltningsändamål, såsom
t.ex. maskiner, inventarier och
ADB-system, som finansierats på
detta sätt. Myndigheternas
kostnader för amorteringar och
räntor finansieras under
avskrivningstiden med anslagsmedel,
avgiftsinkomster eller andra medel
som får disponeras i verksamheten.
Även större objekt med långa
avskrivningstider, t.ex.
fastigheter, som utgör
produktionsfaktorer i myndighetens
verksamhet kan finansieras på detta
sätt.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.4)
föreslås att för 1999 skall
låneramen för myndigheternas
investeringar i
anläggningstillgångar som används i
statens verksamhet uppgå till 16,7
miljarder kronor (yrkande 12).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare
påpekat (senast bet. 1996/97:FiU1
s. 232-234, bet. 1997/98:FiU1 s.
215) att skillnaden mellan
beviljade låneramar för
myndigheternas investeringar och
faktiskt utnyttjade belopp är så
stor att det kan skapa problem för
den finansiella styrningen av
myndigheterna. Utskottet kunde med
tillfredsställelse notera i förra
årets behandling av låneramarna
(bet. 1997/98:FiU1 s. 215) att
regeringen skulle göra en översyn
av beräkningsmetoden för
låneramarna för att därigenom få
ett bättre underlag för bedömning
av den totala låneramen. Utskottet
kan nu konstatera att regeringen
uppger att propositionens förslag
bygger på en jämfört med tidigare
år noggrannare prövning av
myndigheternas låneramar.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag (yrkande 12) beträffande
lån för myndigheternas
investeringar i
anläggningstillgångar.
4.4.2 Myndigheters
räntekontokrediter
Regeringen kan besluta att
rörelsekapital i statens verksamhet
skall finansieras med krediter i
Riksgäldskontoret inom en kreditram
som riksdagen årligen fastställer.
Detta regleras i lagen (1996:1059)
om statsbudgeten (21 §).
Myndigheterna placerar
överskottslikviditet och
finansierar tillfälliga
likviditetsunderskott i
Riksgäldskontoret. Myndigheternas
räntekontokredit ligger normalt i
intervallet 5-10 % av myndighetens
omslutning.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt
6.4) föreslås att för 1999 skall
regeringen bemyndigas att fatta
beslut om krediter för myndigheters
räntekonton i Riksgäldskontoret på
högst 14,5 miljarder kronor
(yrkande 13). Regeringen anger att
propositionens förslag bygger på en
noggrannare prövning av
myndigheternas kreditbehov.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om myndigheters
räntekontokrediter i
Riksgäldskontoret (yrkande 13).
4.4.3 Sjunde AP-fondstyrelsens lån
och räntekontokredit
I det reformerade systemet för
inkomstgrundad ålderspension finns
en nyinrättad sjunde fondstyrelse
inom Allmänna pensionsfonden. Denna
skall förvalta en särskild fond,
Premiesparfonden. I fonden skall
ingå premiepensionsmedel för de
försäkrade inom
premiepensionssystemet som inte gör
ett aktivt val av fondförvaltare.
Kostnaderna för förvaltningen av
Premiesparfonden skall tas ur de
förvaltade medlen.
Budgetpropositionen
Med anledning av att sjunde AP-
fondstyrelsen kommer att få medel
till verksamheten tidigast under
senare delen av 1999 föreslår
regeringen att fondstyrelsen skall
ges möjlighet att erhålla lån och
kredit i Riksgäldskontoret (avsnitt
6.4). Regeringen begär därför att
den bemyndigas att dels besluta om
lån i Riksgäldskontoret på högst 19
miljoner kronor för investeringar i
anläggningstillgångar som används i
fondstyrelsens verksamhet, dels
besluta om kredit på räntekonto i
Riksgäldskontoret för fondstyrelsen
på högst 24,5 miljoner kronor
(yrkande 14).
Enligt regeringsformen 9 kap. 10 §
får regeringen inte utan riksdagens
bemyndigande ta upp lån eller i
övrigt ikläda staten ekonomiska
förpliktelser. I budgetlagen (12-14
§§) finns bestämmelser om
befogenheter för regeringen att
ikläda staten ekonomiska
förpliktelser. I
budgetpropositionen finns
redogörelser för
garantiverksamheten och för
beställningsbemyndiganden.
4.5.1 Garantier
Ett nytt sätt att hantera garantier
i staten infördes 1997. Det nya
förfarandet innebär att risken i
varje garantiengagemang eller grupp
av engagemang beräknas och utifrån
detta bestäms en årlig avgift för
garantin. Till den del avgifter
inte erhålls från garantitagaren är
det fråga om en statlig subvention.
En sådan subvention skall belasta
ett anslag.
För att kunna tillämpa samma
förfarande på äldre garantier har
Riksgäldskontoret inlett ett arbete
med att beräkna subventionsvärden
för de äldre garantierna. Under
1999 kommer detta arbete att
fortsätta. När beräkningen av
subventionsvärden och den
förlustrisk som finns i den gamla
stocken av garantier har slutförts,
bör detta värde sedan föras upp på
anslag inom respektive
utgiftsområde om inte avgiften för
garantin kan höjas i motsvarande
grad. Riksgäldskontoret utreder
också hanteringen av statens lån
till näringslivet för att
möjliggöra en ordning där lånen
behandlas på samma sätt som
garantier, dvs. risken värderas och
prissätts.
I regeringens skrivelse 1997/98:187
Uppföljning av budgetåret 1997
(kapitel 5) finns en redovisning av
garantiverksamhetens omfattning
under 1997. Utskottet behandlar
denna skrivelse i betänkandets
avsnitt 5.2 och kommenterar där
garantiverksamheten närmare.
4.5.2 Beställningsbemyndiganden
Ett beställningsbemyndigande
innebär att riksdagen bemyndigar
regeringen att intill ett visst
belopp och för ett visst ändamål
beställa varor eller tjänster samt
besluta om bidrag, ersättning, lån
eller liknande som medför utgifter
även under senare budgetår än det
år statsbudgeten avser.
Vid de anslag och verksamheter där
beställningsbemyndiganden begärs
finns i årets budgetproposition
tabeller med information om bl.a.
nya och infriade förpliktelser
under år 1999. I tabell 6.7 i
avsnitt 6.6 i budgetpropositionen
ges en sammanfattning per
utgiftsområde av de åtaganden och
utfästelser som kräver
beställningsbemyndiganden.
Utskottet välkomnar propositionens
redovisning av bemyndigandena.
Sammanställningen ger en god
överblick över förpliktelser och
begärda bemyndiganden. Av
redovisningen framgår att
regeringen begär bemyndiganden för
åtaganden om totalt 151 miljarder
kronor. Ett beställnings-
bemyndigande är liktydigt med att
anslag så småningom måste anvisas.
Utskottet vill framhålla att beslut
om omfattningen av och ändamålet
med ett bemyndigande således bör
prövas lika noga som ett
anslagsbeslut.
Av redovisningen framgår vidare att
de begärda bemyndigandena inom de
flesta utgiftsområden
överensstämmer med omfattningen av
de vid 1999 års utgång beräknade
utestående förpliktelserna. I några
fall begär dock regeringen
bemyndiganden på belopp som
överstiger den förväntade summan av
förpliktelser. Eftersom ett
beställningsbemyndigande innebär
att riksdagen åtar sig att anvisa
anslag vid en senare tidpunkt kan
ett bemyndigande som överstiger de
beräknade åtagandena jämföras med
att mer medel än vad som beräknas
bli förbrukade anvisas. Utskottet
noterar därför med
tillfredsställelse att regeringen i
budgetpropositionen anger att det
pågår en dialog med berörda
myndigheter i syfte att uppnå en
ökad överensstämmelse mellan
beräknade utestående förpliktelser
och begärda bemyndiganden.
Utskottet förutsätter att
regeringen i detta arbete tillämpar
principen att begärda bemyndiganden
skall överensstämma med beräknade
utestående förpliktelser.
4.6 Bemyndigande för ramanslag
Budgetpropositionen
Enligt 6 § andra stycket lagen
(1996:1059) om statsbudgeten får
regeringen med riksdagens
bemyndigande besluta att ett
ramanslag får överskridas, om detta
är nödvändigt för att i en
verksamhet täcka särskilda utgifter
som inte var kända då anslaget
anvisades eller för att ett av
riksdagen beslutat ändamål med
anslaget skall kunna uppfyllas.
Regeringen begär i
budgetpropositionen (avsnitt 6.7)
att den bemyndigas att under
budgetåret 1999 få besluta att ett
ramanslag får överskridas om:
1. ett riksdagsbeslut om anslag på
tilläggsbudget inte hinner
inväntas, samt
2. överskridandet ryms inom det
fastställda utgiftstaket för
staten.
Enligt regeringens bedömning bör
oundvikliga utgiftsökningar i
förhållande till anvisat anslag i
de flesta fall kunna rymmas inom
ramen för den högsta tillåtna
anslagskrediten på 10 %. I avvaktan
på riksdagsbeslut om ytterligare
medel kan likviditetsbehovet
undantagsvis behöva klaras genom
att regeringen tillfälligt utökar
myndighetens kredit på räntekontot
inom ramen för den av riksdagen
beslutade samlade kreditramen. I
fråga om ramanslag som används för
förvaltningsändamål är det nästan
aldrig aktuellt med överskridanden
som överstiger den högsta tillåtna
krediten. Något bemyndigande i
detta avseende anser sig regeringen
därför inte behöva inhämta.
När det gäller ramanslag som
anvisats för regelstyrd verksamhet,
icke påverkbara EU-relaterade
utgifter, infriande av garantier
samt oförutsedda utgifter kan så
stora förändringar inträffa att
utgifterna inte ryms inom den
högsta tillåtna anslagskrediten.
Regeringen avser i sådana fall att
i första hand återkomma till
riksdagen med förslag om anslag på
tilläggsbudget. Förändringarna kan
dock inträffa snabbt och
betalningarna kan behöva göras utan
dröjsmål. Om anslag på
tilläggsbudget inte hinner anvisas
bör regeringen bemyndigas att
besluta om överskridande när de
förutsättningar som anges i 6 §
andra stycket budgetlagen är
uppfyllda, dvs. om det är
nödvändigt för att i en verksamhet
täcka särskilda utgifter som inte
var kända då anslaget anvisades
eller för att ett av riksdagen
beslutat ändamål med anslaget skall
kunna uppfyllas. Överskridandet får
inte vara större än att det ryms
inom det fastställda utgiftstaket
för staten.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att det av
propositionen framgår att rätten
att medge överskridanden
utnyttjades tre gånger under 1997.
Under 1998 har regeringen enligt
redovisningen i det avsnitt där
bemyndigandet för 1999 begärs
använt bemyndigandet två gånger.
Därutöver måste regeringen, vilket
framgår av propositionens avsnitt
om tilläggsbudgeten (avsnitt 7.3),
medge överskridanden för två anslag
för vilka regeringen inte hinner
avvakta riksdagens beslut på
tilläggsbudget. De berörda anslagen
är A 2 Mottagande av asylsökande
och B 4 Kommunersättningar vid
flyktingmottagande under
utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar.
Utskottet förutsätter att
bemyndigandet, i enlighet med vad
regeringen anför, utnyttjas endast
i begränsad omfattning och att
regeringen även fortsättningsvis
för riksdagen redovisar hur
bemyndigandet har utnyttjats samt
hur detta har finansierats.
Utskottet tillstyrker med det
anförda regeringens förslag
(yrkande 15).
5 Ekonomisk styrning och statlig
redovisning
5.1 Utvecklingen av
resultatstyrningen
Budgetpropositionen
Finansutskottet har vid ett antal
tillfällen redovisat sin syn på
olika generella frågor som rör
utvecklingen av styrningen och
uppföljningen av statlig verksamhet
sett ur riksdagens synvinkel.
Senast vid sin behandling av 1998
års ekonomiska vårproposition angav
utskottet vissa krav på
återrapporteringen av
resultatinformation i
budgetförslaget för år 1999. I
budgetpropositionen redogör
regeringen nu för de åtgärder den
vidtagit med anledning av
riksdagens begäran om en förbättrad
redovisning av mål och resultat.
I det föreliggande budgetförslaget
har ambitionen - helt i enlighet
med utskottets önskemål - främst
varit en generell förbättring av
resultatredovisningarna, i
synnerhet för utgifts- och
verksamhetsområden där
resursförbrukningen är betydande
eller där förväntade effekter är
särskilt betydelsefulla. I syfte
att åstadkomma detta har arbetet
inriktats på att göra målstrukturen
tydligare, att i ökad utsträckning
använda tidsserier för redovisning
av prestationer och effekter samt
att beräkna anslagen för år 2000
och 2001 i såväl löpande som fasta
priser. Ambitionen har även varit
att göra regeringens egna analyser
och bedömningar av uppnådda
resultat tydligare.
Regeringen pekar på att den i
propositionen Statlig förvaltning i
medborgarnas tjänst (prop.
1997/98:136) har angett vissa
riktlinjer för den fortsatta
utvecklingen av resultatstyrningen.
I budgetpropositionen anmäler
regeringen att den under den
närmaste tvåårsperioden avser att
göra en översyn av mål och
målstrukturer samt vid behov
föreslå riksdagen reviderade mål. I
propositionen understryks att målen
i första hand bör avse effekter i
form av den påverkan som kan uppnås
genom statliga insatser och att
målen skall var uppföljningsbara
och - så lång möjligt - kunna ligga
fast för att underlätta
resultatjämförelser över tiden.
Regeringen understryker vidare att
resultatstyrningen förutsätter att
relevant resultatinformation lämnas
till den som skall utöva
styrningen. Andra viktiga
förutsättningar är en utarbetad
strategi för uppföljning och
utvärdering av den statliga
verksamheten samt en aktiv dialog
från regeringens sida med
myndigheterna och med riksdagen.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet ställer sig för sin del
positiv till det regeringen
redovisar om det pågående arbetet
inom området resultatstyrning.
Utskottet delar det som anförs om
att arbetet med att utveckla
styrformen kräver ett fortlöpande
och långsiktigt utvecklingsarbete.
Det är mot denna bakgrund viktigt
att den dialog som inletts på såväl
politisk nivå som på
tjänstemannaplanet mellan riksdagen
och regeringen om mål- och
resultatfrågor kan fortsätta.
Utskottet kan rent generellt
konstatera att kvaliteten på den
resultatinformation som regeringen
levererat till riksdagen successivt
har förbättrats under senare år.
Inte minst betydelsefullt är det
att arbetet med att utveckla den
områdesspecifika
resultatredovisningen intensifieras
i nära kontakt mellan berörda
utskott och departement.
Finansutskottet pekade i sitt
yttrande (1997/98:FiU2y) över ett
förslag från Riksdagens revisorer
(förs. 1997/98:RR7) på
möjligheterna för utskotten att i
en dialog med regeringen komma fram
till att resultatinformation kan
överlämnas till riksdagen tidigare
än i budgetpropositionen. Med de
åtgärder som regeringen nu aviserar
kan - som också påpekas i
propositionen - möjligheterna att i
separata skrivelser till riksdagen
lämna fördjupad resultatinformation
inom respektive utgiftsområde komma
att förbättras.
I bilaga 6 till finansplanen lämnas
information om utvecklingen inom
statsförvaltningen. Utskottet anser
att formen och tidpunkten för denna
information bör övervägas av
regeringen. Utskottet välkomnar
vidare att arbetet med att
förbättra uppföljningen och
utvärderingen av verksamheten och
ekonomin i kommuner och landsting
kommer att drivas vidare med ökad
kraft.
5.2 Uppföljning av budgetåret 1997
(regeringens skrivelse 1997/98:187)
Skrivelsen
Enligt lagen (1996:1059) om
statsbudgeten (38 §) skall
regeringen så snart som möjligt,
dock senast nio månader efter
budgetåret, se till att en
årsredovisning för staten lämnas
till riksdagen. Årsredovisningen
skall innehålla resultaträkning,
balansräkning och
finansieringsanalys. Den skall även
innehålla det slutliga utfallet på
statsbudgetens inkomsttitlar och
anslag. Regeringen är också
redovisningsskyldig inför riksdagen
för statens medel och de övriga
tillgångar som står till
regeringens disposition (44 §).
I fyra olika avsnitt i skrivelse
1997/98:187 behandlas ett antal
aspekter på det ekonomiska utfallet
under året i ett försök att ge en
sammanfattande bedömning av
resultatet under den aktuella
perioden liksom den ekonomiska
ställningen vid utgången av året.
Förutom årsredovisningen för staten
(avsnitt 2) och statsbudgetens
utfall (avsnitt 3) lämnas en
beskrivning av avgiftsfinansierad
statlig verksamhet (avsnitt 4) och
av den statliga garantiverksamheten
m.m. (avsnitt 5).
Slutligen presenteras (i avsnitt
6) de generella iakttagelser och
slutsatser som RRV gjort i samband
med revisionen under det gångna
året. De verksamhetsspecifika
påpekanden och förslag som RRV
redovisat i sin årliga rapport till
regeringen, liksom regeringens
bedömningar och åtgärder i dessa
fall, behandlas i
budgetpropositionen för år 1999
under respektive utgiftsområde.
För att bl.a. uppfylla budgetlagens
krav på redovisningstidpunkt har
återrapporteringen till riksdagen
denna gång skett i en separat
skrivelse. Motsvarande redogörelse
lämnades föregående år i
budgetpropositionen (prop.
1997/98:1 volym 1 kap. 7).
Motionen
I motion Fi6 av Lars Tobisson m.fl.
(m) välkomnas utvecklingen mot en
separat skrivelse med uppföljning
av föregående års resultat.
Motionärerna anser dock att
skrivelsen bör lämnas betydligt
tidigare på året så att
vårriksdagen ges möjlighet att
behandla den. En lämplig tidpunkt
är i nära anslutning till
vårpropositionen. Motionärerna
avråder dock från att inarbeta
skrivelsen i den ekonomiska
vårpropositionen, eftersom denna i
allt väsentligt handlar om
framåtsyftande riktlinjer för
budgetarbetet. Med en behandling av
skrivelsen på våren förstärks
riksdagsårets delning i en vår med
uppföljning och kontroll blandat
med långsiktig planering och en
höst koncentrerad på nästkommande
års budget.
Finansutskottets ställningstagande
Enligt utskottets uppfattning har
regeringens redovisning till
riksdagen av den ekonomiska
uppföljningen gradvis utvecklas
under den tid som budgetlagen varit
i kraft. Den inledande
sammanfattningen i skrivelsen av
statens ekonomiska situation anser
utskottet dock behöver utvecklas
ytterligare. Med tanke på den
statliga budgetens omfattning och
betydelse för såväl
samhällsekonomin som de enskilda
medborgarna vore det värdefullt om
regeringens övergripande bedömning
av det ekonomiska utfallet kunde
bli mer utförlig till kommande år.
Utskottet vill i övrigt kommentera
regeringens redovisning på ett
antal punkter.
Utskottet konstaterar att
årsredovisningen för staten baseras
på den information som
myndigheterna presenterar i sina
årsredovisningar och som skall
avlämnas senast den 1 mars varje
år. Affärsverken skall lämna sina
årsredovisningar senast den 1
april. Årsredovisningen för staten
sammanställs av
redovisningsmaterial som blivit
föremål för revision.
Revisionsutlåtande skall lämnas
senast en månad efter det att
myndigheten lämnat sin
årsredovisning. I normalfallet
lämnas revisionsberättelsen den 1
april. Underlag till årsredovisning
för staten inklusive slutligt
utfall på statsbudgeten kan enligt
uppgift från Finansdepartementet
med nu gällande bestämmelser och
rutiner lämnas i slutet av april.
För beredningen i Regeringskansliet
åtgår enligt departementet cirka en
månad, vilket innebär att
uppföljningsskrivelsen till
riksdagen kan lämnas först i början
av juni.
Enligt utskottets mening är det i
och för sig önskvärt att skrivelsen
lämnas i slutet av maj så att
motionstid kan löpa och gå ut före
sommaruppehållet. Det skulle
möjliggöra att utskottet kunde
avsätta tid under perioden fram
till den 20 september för att
behandla denna typ av frågor.
Därigenom skulle uppföljningsfrågor
kunna behandlas skilt från
förslagen i vår- och
budgetpropositionerna. Samtidigt
vill utskottet understryka att en
tidigareläggning inte får gå ut
över kvaliteten i skrivelsen.
Utskottet noterar härvid att ett
utvecklingsarbete pågår inom ramen
för det s.k. VESTA-projektet
(Verktyg för Ekonomisk styrning av
STAten) som bl.a. syftar till att
underlätta och påskynda processen
för årsredovisningen för staten.
Utskottet vill peka på att en
parlamentarisk referensgrupp knyts
till arbetet i enlighet med
riksdagens beslut våren 1998 med
anledning av ett förslag från
Riksdagens revisorer (bet.
1997/98:FiU13). I detta sammanhang
är det naturligt att diskutera
såväl skrivelsens omfattning och
struktur som tidpunkt för
avlämnande.
När det gäller statsbudgetens
utfall bör regeringen generellt
överväga behovet av en ytterligare
bearbetning och analys av de
inkomsttitlar och anslag där de
största absoluta och relativa
avvikelserna förelåg. Ett bra
exempel på en sådan redovisning är
vad som i skrivelsen (s. 29) sägs
om utvecklingen och förändringen av
tobaksskatten.
Av uppföljningsskrivelsen framgår
att anslagsbehållningarna ökade
från 42 miljarder till nära 54
miljarder kronor under 1997 eller
med nära 12 miljarder kronor. För
budgetåret 1997 godkände riksdagen
en beräknad förbrukning av
anslagsbehållningarna om 6
miljarder kronor (skrivelsen s.
40). Således avvek utfallet med
nära 18 miljarder kronor från den
av riksdagen godkända beräkningen.
Ökningen av anslagsbehållningarna
förklaras främst av att utgifterna
minskade oväntat mycket under
slutet av 1997. Eftersom den
prognosticerade minskningen av
anslagsbehållningarna ingår bland
de takbegränsade utgifterna innebär
den ovan nämnda avvikelsen att de
takbegränsade utgifterna blev lika
mycket lägre och att
budgeteringsmarginalen inte behövde
tas i anspråk lika mycket för detta
som förutsattes i statsbudgeten.
Budgeteringsmarginalen, dvs.
skillnaden mellan de takbegränsade
utgifterna och utgiftstaket, blev
24 miljarder kronor eller nära 14
miljarder kronor större än
prognosticerat.
Utskottet vill understryka att de
stora anslagsbehållningarna ökar
sannolikheten för att riksdagens
beslut om nivåer på anslag och
utgiftsområdesramar inte kommer att
överensstämma med förbrukade medel.
Det är därför ur riksdagens
perspektiv önskvärt att prognoserna
rörande förbrukningen av
anslagsbehållningar blir bättre.
Utskottet anser därutöver att
information om hur mycket av
anslagsbehållningarna som är
intecknade kan vara värdefull.
Utskottet har uppmärksammat att det
av avsnittet om garantier (s.
47-50) framgår att den garanterade
kapitalskulden vid utgången av år
1997 var 669 miljarder kronor.
Därav svarade
Insättningsgarantinämnden för 407
miljarder, vilket motsvarar ca 60%
av stocken. Sammantaget beräknas
subventionerna motsvara en framtida
budgetutgift över tiden på drygt 15
miljarder kronor i dagens
penningvärde.
Utskottet kan notera att
återrapporteringen till riksdagen
av gjorda utfästelser genom den nya
budgetlagen klart har förbättrats
under senare år. Eftersom den
statliga insättningsgarantin till
enskilda har helt andra syften än
övrig garantiverksamhet är det inte
självklart att de statliga
garantierna skall summeras på det
sätt som gjorts på s. 50 i
skrivelsen. Om man i stället gör en
uppdelning på olika typer av
garantier framkommer också
underskottet i den statliga
kreditgarantiverksamheten på ett
tydligare sätt. Det finns vidare
anledning att se verksamhetens
resultat över en längre tidsperiod
eftersom variationerna kan vara
stora mellan åren.
I skrivelsen nämns också att staten
har åtaganden i form av
kreditgarantier och pensioner m.m.
som redovisas inom linjen i
balansräkningen. Dessa uppges uppgå
till 805 miljarder kronor vid
utgången av år 1997. Utskottet
anser i sammanhanget att det finns
anledning att understryka att det
är fråga om väsentligt skilda typer
av åtaganden. Pensionsåtagandena
kommer i huvudsak att infrias,
medan kreditgarantierna i de flesta
fall inte skall behöva leda till
utbetalningar. Detta återspeglas
också i hur dessa åtaganden
finansieras.
Med det anförda föreslår utskottet
att regeringens skrivelse med
uppföljning av budgetåret 1997
läggs till handlingarna. Till den
del motionen inte är tillgodosedd
med det anförda avstyrker utskottet
motion Fi6 (m).
5.3 Socialt bokslut
Motionen
I motion Fi904 av Göran Norlander
m.fl. (s) redogörs för att det
numera är vanligt att aktiebolag
och enskilda bolag kompletterar
sina årsberättelser och ekonomiska
bokslutsrapporter med ett socialt
bokslut. Ett socialt bokslut är en
rapport som i sammandrag redovisar
företagets personalpolitiska mål
och riktlinjer och hur dessa
överensstämmer med det gångna årets
verksamhet. Vidare framgår hur
ledningen följt upp övertidsuttag,
sjukskrivningar m.m. Motionärerna
anser att detta är viktig
information till bolagens ägare och
till de fackliga organisationerna.
Enligt motionärerna bör det på
samma sätt ligga i statens intresse
att som ägarrepresentanter eller
uppdragsgivare få veta hur
statligt, landstings- respektive
kommunalt ägda bolag, stiftelser
och nämnder hanterar de
personalsociala frågorna.
Finansutskottets ställningstagande
Vad gäller de statliga
myndigheterna har regeringen
nyligen (prop. 1997/98:1, utg. omr.
14, s 78 f.) introducerat ett
centralt uppföljningssystem för att
fortlöpande följa upp
myndigheternas arbetsgivarpolitik.
Myndigheterna skall årligen i
samband med att de lämnar
årsredovisningar redovisa sin
kompetensförsörjning och de mål som
gäller för denna. Redovisningen
baseras på tre övergripande
kompetensnivåer, ledningskompetens,
kärnkompetens och stödkompetens.
Inom dessa nivåer skall
åldersstruktur, könsfördelning,
rörlighet samt lönenivå och
löneutveckling redovisas. De
uppgifter som myndigheterna skall
redovisa ligger till grund för
departementens löpande uppföljning
av de enskilda myndigheterna och
för regeringens övergripande
bedömningar av utvecklingen av den
statliga arbetsgivarpolitiken.
Uppföljningssystemet kommer att
byggas ut steg för steg. Regeringen
meddelade också att den i kommande
budgetpropositioner avsåg att
redovisa en samlad bild av den
statliga arbetsgivarpolitiken och
ett utfall till riksdagen. En
första sådan redovisning ges i den
nu aktuella budgetpropositionen.
Som framgår ovan har
uppföljningssystemet för att
fortlöpande följa upp
myndigheternas arbetsgivarpolitik
nyligen introducerats. Vidare
framgår att systemet kommer att
byggas ut.
Vad ett bolag tar upp i sin
årsredovisning styrs i första hand
av bestämmelserna i
redovisningslagstiftningen, och det
är en sak för varje bolags styrelse
att avgöra om årsredovisningen
skall innehålla mer än vad som
krävs enligt
redovisningslagstiftningen. I
sammanhanget kan nämnas att
Redovisningskommittén, som haft i
uppdrag att göra en översyn av
redovisningslagstiftningen, har
avlämnat sitt slutbetänkande
Översyn av
redovisningslagstiftningen (SOU
1996:157), där de nu aktuella
frågorna behandlas. Betänkandet är
föremål för beredning inom
Regeringskansliet.
Enligt utskottets mening är det
naturligt att de statliga bolagens
redovisningar byggs ut i enlighet
med den information som berörs i
motionen.
Med hänvisning till det anförda
anser utskottet att det inte finns
anledning att vidta några
ytterligare åtgärder och avstyrker
därmed motion Fi904 (s).
5.4 Miljöhänsyn vid statlig
styrning
Motionen
I motion Fi908 av Ulla Wester (s)
anförs att byggandet av det
Hållbara Sverige nu har påbörjats.
För att det nya ekologiska
tänkandet skall få bättre
genomslagkraft anser motionären att
de politiska intentionerna måste
vara mycket tydliga. Regeringen bör
i sin styrning av myndigheter och
statliga bolag ytterligare betona
att miljöhänsyn måste vägas in i
beslutsprocessen.
Finansutskottets ställningstagande
Beträffande de statliga
myndigheterna gäller att
myndighetens chef, enligt 7 §
Verksförordningen (1995:1322),
skall beakta de krav som ställs på
verksamheten när det gäller en
ekologiskt hållbar utveckling.
Vissa myndigheter är dessutom redan
i dag ålagda att lämna en
miljöredovisning. Inom
Miljödepartementet pågår för
närvarande ett arbete med att se
över vilka myndigheter som har en
skyldighet att lämna
miljöredovisning, vilka myndigheter
som bör ha en sådan skyldighet och
vilken form miljöredovisningen
skall ha. Arbetet beräknas vara
avslutat i juni 1999 och en
rapportering planeras att lämnas i
budgetpropositionen för år 2000.
Vad gäller de statliga bolagen är
huvudprincipen att det är varje
bolags styrelse som bestämmer vilka
miljöhänsyn som bolaget skall ta.
Näringsutskottet har dock, vid sin
behandling av regeringens skrivelse
Redogörelse för företag med
statligt ägande (skr. 1998/99:20),
uttalat att utskottet utgår från
att redogörelserna fr.o.m. år 2000
bör omfatta uppgifter om de
statliga företagen med avseende
bl.a. på miljöanpassning (bet.
1998/99:NU5). Betänkandet kommer
enligt nuvarande plan att behandlas
av riksdagen den 25 november 1998.
Av den ovan lämnade redogörelsen
framgår att regeringen på olika
sätt lyfter fram och betonar
miljöfrågan i sin styrning av
myndigheter och statliga bolag.
Utskottet anser det angeläget att
denna utveckling fortsätter och
finner därför inte anledning att
föreslå någon riksdagens åtgärd.
Med hänvisning härtill anser
utskottet att motion Fi908 (s) bör
avslås av riksdagen.
6 Övriga frågor
6.1 Försäljning av statliga
tillgångar
Motionen
I motion Fi708 av Siv Holma m.fl.
(v) om den ekonomiska makten
framhålls att det statliga
ägarengagemanget historiskt sett
har haft en avgörande betydelse för
det svenska näringslivets styrka.
Motionärerna pekar på att dagens
största svenska börsbolag såsom
Ericsson, Astra, ABB, Volvo och
SAAB alla är nära kopplade till den
offentliga sektorn och den statliga
näringspolitiken.
Under 1980-talet lyckades
emellertid den nya högern få
genomslag för tanken att staten
eller kommunerna inte dög som ägare
i näringslivet. Enligt motionärerna
finns det visst fog för kritiken.
Samtidigt understryks att det
främsta felet var att de offentligt
ägda företagen ibland imiterade det
sämsta hos de privata genom
kortsiktiga satsningar och att de
inte vågade formulera en egen
långsiktig ägarstrategi. Den
utförsäljning som inleddes på
allvar under den borgerliga
regeringsperioden har fortsatt
under den socialdemokratiska
regeringen. Motionärerna ställer
mot denna bakgrund krav på ett
tillkännagivande till regeringen om
att utförsäljning av statlig
egendom inte får ske utan
riksdagens godkännande.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet vill understryka att i
lagen (1996:1059) om statsbudgeten
anges de grundläggande
bestämmelserna under vilka
regeringen får sälja statens
egendom. Där framgår att regeringen
får besluta om försäljning av fast
egendom vars värde inte överstiger
50 miljoner kronor. När det gäller
aktier får regeringen besluta att
sälja statens aktier i bolag där
staten har mindre än hälften av
rösterna om inte riksdagen för det
bolaget beslutat om annat.
Regeringen får inte utan riksdagens
bemyndigande genom försäljning
eller på annat sätt minska statens
ägarandel i bolag där staten har
minst hälften av rösterna. Av
bestämmelserna framgår också att
försäljningen skall genomföras
affärsmässigt om inte särskilda
skäl talar mot detta.
Utskottet vill också erinra om att
riksdagen våren 1996 beslöt om
vilka huvudprinciper som skall
gälla för förvaltningen av statens
företagsägande och om en minskning
av statens ägande - med vissa
restriktioner - skulle kunna ske
beträffande några särskilt angivna
företag (prop. 1995/96:141, bet.
1995/96:NU26). Detta bemyndigande
ersatte det bemyndigande som
riksdagen lämnade år 1991 på
förslag av den dåvarande borgerliga
regeringen. Sedan början av 1980-
talet lämnar vidare regeringen
årligen till riksdagen en
redogörelse för företag med
statligt ägande. Ett aktivt arbete
har under senare år pågått med att
successivt utveckla och förbättra
den årliga redogörelsen för
statliga företag.
Utskottet kan således konstatera
att frågor om förfogandet över
statens egendom genom budgetlagens
tillkomst numera är lagreglerade,
att av riksdagen lämnade
bemyndiganden om försäljning är
klart preciserade och att
regeringen årligen till riksdagen
lämnar en redogörelse för företag
med statligt ägande. Med det
anförda avstyrker utskottet motion
Fi708 (v) yrkande 8.
6.2 Utbetalningsdagar för statliga
ersättningar
Motionen
I motion Fi902 av Birgitta Carlsson
och Eskil Erlandsson (c) framhålls
att många företag i dag har problem
på grund av att statliga
utbetalningar i form av bidrag och
pensioner ofta sammanfaller med
löneutbetalningarna i slutet av
månaden. Det innebär bl.a. att
arbetsbelastningen är mycket
intensiv i sista veckan i varje
månad. Effekterna av att
senarelägga alla utbetalningar av
barnbidrag, bidragsförskott och
pensioner med en dag har varit
mycket negativa för detaljhandeln
men även för andra näringsidkare.
Motionärerna pekar på att det kan
uppstå problem med
personalplanering, trängsel i
butikerna, ojämn varuhantering och
svårigheter med parkeringsplatser.
För att få en jämnare fördelning av
inköpen över månaden bör därför
regeringen utreda möjligheten och
kostnaden för att åter förändra
utbetalningsdagarna för statliga
ersättningar så att dessa inte
sammanfaller med de vanliga
löneutbetalningsdagarna i slutet av
månaden.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet vill erinra om att
utbetalningsdagarna för ett antal
statliga ersättningar under den
föregående valperioden senarelades
som en del av saneringen av de
offentliga finanserna. Genom denna
åtgärd kunde staten tillgodogöra
sig en betydande och bestående
räntevinst. Mot bakgrund av att de
offentliga finanserna därefter
utvecklats mer positivt beslutade
riksdagen hösten 1997 efter förslag
i budgetpropositionen för år 1998
att ändra utbetalningstidpunkterna
för pension. Fr.o.m. den 1 januari
1998 utbetalas således folkpension,
tilläggspension och bostadstillägg
den 18 respektive den 19 varje
månad. I propositionen bedömdes de
varaktigt ökade ränteutgifterna
uppgå till ca 150 miljoner kronor
per år. Det bör också noteras att
utbetalningarna av barnbidrag från
mars 1996 har tidigarelagts till
den 20:e i månaden.
Utskottet är givetvis medvetet om
att ansamlingen av utbetalningar
till slutet av månaden kan innebära
problem för bl.a. detaljhandel och
betalningssystem. En eventuell
ytterligare spridning av
utbetalningsdagarna får emellertid
vägas mot andra angelägna behov
inom ramen för en ansvarsfull
finanspolitik. Utskottet utgår från
att regeringen överväger frågan
inom ramen för det ordinarie
budgetarbetet med beaktande bl.a.
av effekterna för affärslivet.
Utskottet är för närvarande inte
berett att ompröva tidigare beslut.
Med vad utskottet här anfört
avstyrks motion Fi902 (c).
6.3 Statliga projektbidrag
Motionen
I motion Fi202 av Bertil Persson
(m) hävdas att ordinarie
verksamheter på såväl riksplanet
som på det kommunala planet
skurits ned ordentligt trots att
kraftiga skattehöjningar har
genomförts. Däremot tycks det
enligt motionären inte ha skett
några begränsningar på alla de
många statliga bidragen till
projekt av olika slag - s.k. funny-
money. Mycket av tidigare ordinarie
(eller närbesläktad) verksamhet
bedrivs nu enligt motionären med
sådana medel. Genom att hitta rätt
nyckelord i ansökningarna om bidrag
kan den kreative verksamhetschefen
ha goda möjligheter att kringgå
besparingarna. Det finns därför all
anledning till en översyn av och en
ökad sparsamhet med de statliga
projektbidragen.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet vill understryka att
grundregeln bör vara att statliga
medel till olika offentliga
verksamheter skall fördelas i
generella former, efter
förutbestämda kriterier och
kanaliseras till den ordinarie
verksamheten. Den helt dominerande
delen av statens bidrag till
kommunsektorn utgår t.ex. som ett
generellt bidrag till kommuner och
landsting. På detta sätt
underlättas i hög grad såväl
styrning som planering av
verksamheterna liksom
uppföljningsverksamhet och
kontroll. Även förutsebarheten för
enskilda och företag som är berörda
blir god med en sådan ordning.
Samtidigt bör enligt utskottets
uppfattning inte uteslutas att det
i vissa fall kan vara befogat med
särskilt statligt stöd i
projektform. Det kan t.ex. vara
fallet när det är angeläget att
påskynda och stimulera en viss
verksamhetsinriktning eller att
bidra till att sektorsövergripande
lösningar kommer till stånd.
Utskottet anser att det i sådana
fall är särskilt angeläget att
målen och kriterierna för
bidragsgivningen är väl
definierade, att en kontinuerlig
uppföljning sker och att en
ordentlig utvärdering görs efteråt.
Utskottet anser att en viss
restriktivitet bör iakttas i
användningen av stöd i projektform
men anser det inte befogat med en
generell översyn av det slag som
motionären förespråkar. Med vad
utskottet här anfört avstyrks
motion F202 (m).
6.4 Ekonomiska konsekvensanalyser
Motionen
I motion Fi501 av Maud Ekendahl (m)
anförs att de statliga
myndigheterna under 1990-talet har
varit utsatta för stora
besparingskrav vilket tillsammans
med mål- och ramstyrningen har lett
till tämligen stora
omorganisationer. Konsekvenserna av
omorganisationerna har i många fall
blivit att en besparing för en
myndighet har lett till kostnader
för en annan myndighet. Detta har
bl.a. belysts i en rapport angående
rättsväsendet i nordvästra Skåne
som gjorts av Kriminalvårdens
internrevisor (L2-9808-0223). I
rapporten pekas bl.a. på bristen på
samordning mellan berörda
myndigheter och avsaknaden av
konsekvensanalyser innan beslut
fattas om en omorganisation.
Motionären anser att statliga
myndigheter bör åläggas att göra en
grundlig analys och redovisning av
konsekvenser innan en myndighet
fattar beslut som påverkar en annan
statlig myndighet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har vid ett flertal
tillfällen behandlat motioner
angående ekonomiska
konsekvensanalyser, senast i
betänkande 1997/98:FiU1. I
betänkandet redovisade
finansutskottet att utskottet i ett
yttrande till justitieutskottet
(1996/97:FiU2y) gjort en bred
genomgång av de frågeställningar
som aktualiseras i sammanhanget och
att finansutskottet där även
redogjort för riksdagens tidigare
ställningstaganden. Yttrandet till
justitieutskottet avgavs med
anledning av Riksdagens revisorers
förslag 1996/97:RR7 angående
ekonomiska konsekvensanalyser.
I yttrandet redovisade
finansutskottet att man delade
revisorernas uppfattning att
ekonomiska konsekvensanalyser kan
vara ett värdefullt hjälpmedel
inför beslut där olika
handlingsalternativ övervägs.
Samtidigt underströk utskottet att
den betydelse som sådana analyser
skall tillmätas i ett ärende avgörs
av beslutsfattarna. Denna typ av
analyser kan inte heller ersätta
annan slags information som
beslutsunderlag men utgör ett
värdefullt komplement. Utskottet
uttalade även att kravet på
beslutsunderlagets innehåll och
omfattning måste ställas i relation
till de effekter ett beslut kan
väntas få. Det innebär, framhöll
utskottet, att den som fattar
beslutet - riksdagen, regeringen
eller någon myndighet - från fall
till fall måste pröva om ekonomiska
konsekvensanalyser skall läggas
till grund för ett beslut. Med
anledning av revisorernas förslag
beslutade riksdagen om ett
tillkännagivande till regeringen om
vissa krav på konsekvensanalyser i
enlighet med förslaget samt en
begäran om en redovisning av
erfarenheterna av den av
revisorerna föreslagna ordningen
med konsekvensanalyser (bet.
1996/97:JuU14, rskr. 1996/97:196).
Enligt uppgift från
Finansdepartementet avser
departementet att presentera en
redovisning i 1999 års ekonomiska
vårproposition.
I yttrandet betonade utskottet
också att det inte är meningsfullt
att ställa generella krav på
ekonomiska konsekvensanalyser. Med
anledning av vad som sägs i motion
Fi501 (m) om behovet av
konsekvensanalyser före större
organisationsförändringar utgår
finansutskottet från att berörda
myndigheter, i enlighet med vad som
ovan anförts, prövar detta från
fall till fall. Något särskilt
uttalande från riksdagen sida är
således inte påkallat. Med det
anförda avstyrks motion Fi501 (m).
6.5 Beräkning av
kapitaltäckningskrav
(budgetpropositionen, utgiftsområde
2)
Bakgrund
Genom EG-direktivet 93/6/EEG av den
15 mars 1993 om kapitalkrav för
värdepappersföretag och
kreditinstitut
(kapitalkravsdirektivet) infördes
regler för kapitaltäckning av
marknadsrisker i EG-rätten. Enligt
kapitalkravsdirektivet skall
värdepappersföretag och
kreditinstitut ha en kapitalbas som
vid varje tidpunkt täcker bl.a.
marknadsrisker i handelslagret och
valutakursrisker i hela
verksamheten. Syftet med
kapitaltäckningskravet är att
säkerställa att instituten har
tillräckligt med kapital för att
klara förluster som kan uppstå till
följd av kursförändringar på de
finansiella marknaderna. De metoder
för beräkning av positionsrisker
och valutakursrisk som föreskrivs i
kapitalkravsdirektivet kallas
allmänt för de standardiserade
metoderna.
Baselkommittén för banktillsyn -
ett samarbetsorgan på bankområdet
för centralbanker och andra
tillsynsmyndigheter från G 10-
länderna - har parallellt med EG
arbetat fram rekommendationer om
kapitalkrav för marknadsrisker.
Enligt Baselkommitténs
rekommendationer kan bankerna, som
ett alternativ till de
standardiserade metoderna, använda
s.k. egna riskberäkningsmodeller
för att beräkna kapitalkrav för
positionsrisker och valutakursrisk.
I avvaktan på att
kapitalkravsdirektivet anpassades
till Baselkommitténs
rekommendationer uttalade
kommissionens rättsenhet efter en
tolkning av direktivet att
tillsynsmyndigheterna i
medlemsländerna kunde tillåta
institut att använda andra metoder
- dvs. egna riskberäkningsmodeller
- än de som anvisats i direktivet
för att beräkna kapitalkraven för
positions- och valutakursrisker. En
förutsättning var emellertid att
institutets kapitalbas alltid
motsvarade eller översteg
kapitalkraven beräknade enligt de
standardiserade metoderna.
Budgetpropositionen
Kapitalkravsdirektivets
bestämmelser genomfördes
huvudsakligen genom lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och
stora exponeringar för
kreditinstitut och
värdepappersföretag
(kapitaltäckningslagen).
Kapitaltäckningslagens bestämmelser
om beräkning av kapitalkrav för
marknadsrisker är generellt hållna.
Bestämmelserna kompletteras av mer
detaljerade regler i Finans-
inspektionens föreskrifter och
allmänna råd.
Efter kommissionens
tolkningsuttalande om
tillåtligheten av egna modeller,
infördes i kapitaltäckningslagen en
möjlighet att använda sådana
modeller för beräkning av
marknadsrisker. Instituten måste
dock vid varje tidpunkt uppfylla
kapitalkraven beräknade enligt de
standardiserade metoderna.
Den 22 juni 1998 antogs direktivet
98/31/EG om ändring av
kapitalkravsdirektivet. Det nya
direktivet innehåller bl.a. en
möjlighet för EU:s medlemsländer
att tillåta värdepappersföretag och
kreditinstitut att beräkna
kapitalkrav för positionsrisker och
valutakursrisker med användning av
s.k. egna riskberäkningsmodeller,
utan att samtidigt behöva uppfylla
kraven beräknade enligt de metoder
som 1993 års direktiv föreskriver.
Regeringen föreslår i propositionen
att kreditinstitut och
värdepappersbolag, efter medgivande
av Finansinspektionen, skall få
använda andra metoder för att
beräkna kapitalkravet för
positionsrisker och
valutakursrisker i stället för dem
som anges i 4 kap. 2-4 och 8 §§
kapitaltäckningslagen. Förslaget
innebär att instituten bör kunna
använda egna riskberäkningsmodeller
för beräkning av kapitalkrav utan
att samtidigt tvingas att använda
de standardiserade metoderna. För
användande av egen
riskberäkningsmodell krävs dock
tillsynsmyndighetens godkännande.
Ändringen föreslås träda i kraft
den 1 januari 1999. Regeringen
avser att återkomma med förslag om
hur övriga bestämmelser i
ändringsdirektivet skall
genomföras. Vad gäller förslagets
ekonomiska konsekvenser avser
regeringen att återkomma till
behovet av ytterligare medel för
Finansinspektionen när underlag
finns för att bedöma verksamhetens
framtida omfattning.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i budgetpropositionen om
beräkning av kapitaltäckningskrav
(utg. omr. 2, yrkande 1).
6.6 Ett operativt skrattmål
Motionen
Enligt motion Fi912 av Per
Rosengren och Berit Jóhannesson (v)
skrattade svenska folket i
genomsnitt 18 minuter per dag under
1960-talet. Denna siffra har nu
fallit till 6 minuter per dag.
Detta är, påpekar motionärerna,
mycket allvarligt. Ett operativt
mål för ökat skrattande måste
ställas upp i vårbudgeten 1999.
Motionärernas preliminära förslag
är ett ökat dagligt skrattande med
en minut per år så att man i slutet
av år 2010 återställt 1960-
talsnivån.
Vad som anförts om ett operativt
skrattmål i 1999 års vårbudget bör
riksdagen enligt motionärerna som
sin mening ge regeringen till
känna.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis
framhålla att målformuleringar i
politiken är viktiga. Också inom
andra verksamheter kan mål vara
viktiga. Inom talekonsten finns
olika mål, t.ex. dalmål. Inom
juridiken kan målet vara att avgöra
mål, medan det inom idrottsvärlden
i själva verket ofta är ett mål att
göra just mål. Vidare kan ett mål
mat vara nödvändigt för att orka
med en arbetsdag i pressande tempo.
Motionärerna påstår att mängden
skratt minskar. Utskottet är för
sin del inte berett att utan vidare
överväganden instämma i
motionärernas
verklighetsbeskrivning. Utskottet
kan konstatera att motionärerna
saknar erfarenhet från
finansutskottets sammanträden.
Dessa kännetecknas av god stämning
och alls icke avsaknad av skratt.
Det är utskottets förhoppning att
denna goda stämning skall kunna
smitta av sig på andra delar av
riksdagen och övriga samhället.
Utskottet kan inte svara för hur
mycket det skrattas i de sammanhang
motionärerna verkar, men utskottet
finner inte att ett operativt
skrattmål är påkallat. Att i
oträngt mål biträda motionärernas
krav vore mindre lämpligt.
Utskottet, som således inte står
mållöst inför motionen, avstyrker,
inte utan antydan till ett leende,
motion Fi912 (v).
Hemställan
Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna
riktlinjer för den ekonomiska
politiken
att riksdagen med bifall till
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 1 samt med avslag på
motionerna 1998/99:Fi203,
1998/99:Fi204, 1998/99:Fi207,
1998/99:Fi208 yrkande 1,
1998/99:Fi209 yrkandena 1 och 10,
1998/99:Fi210 yrkande 1 och
1998/99:Fi211 yrkande 1 godkänner
vad utskottet anfört och som sin
mening ger regeringen detta till
känna,
res. 1 (m, kd, fp)
res. 2 (c)
2. beträffande
sysselsättningsmålet
att riksdagen med bifall till
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 2 samt med avslag på
motionerna 1998/99:Fi208 yrkande 2,
1998/99:Fi209 yrkande 9,
1998/99:Fi211 yrkande 2 och
1998/99:A257 yrkande 2 fastställer
målet för sysselsättningen till att
andelen sysselsatta av befolkningen
mellan 20 och 64 år skall öka från
74 % år 1997 till 80 % år 2004,
res. 3 (m, kd, c, fp)
3. beträffande formerna för
beslutsfattande om Sveriges
framtida deltagande i
valutaunionen
att riksdagen avslår motionerna
1998/99:Fi201, 1998/99:Fi210
yrkande 31, 1998/99:Fi215,
1998/99:Fi216 yrkandena 1 och 2,
1998/99:
U507 yrkande 3 och 1998/99:U509
yrkande 7,
res. 4 (v)
res. 5 (c)
res. 6 (fp)
res. 7 (mp)
res. 8 (m) - motiv.
4. beträffande analyser av
eurons effekter och information
till allmänheten om konsekvenserna
av deltagande i valutaunionen
att riksdagen avslår motionerna
1998/99:Fi216 yrkande 3, 1998/99:
Fi905 och 1998/99:N275 yrkande 3,
res. 9 (m) -
motiv.
5. beträffande mellanstatligt
samarbete för ökad sysselsättning
att riksdagen avslår motionerna
1998/99:Fi216 yrkande 4 och
1998/99:N336 yrkande 1,
res. 10 (v)
res. 11 (m) - motiv.
res. 12 (c) - motiv.
res. 13 (fp) - motiv.
Budgetpolitikens inriktning
6. beträffande mål för
budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget och finansplan m.m.
yrkande 4 samt med avslag på
motionerna 1998/99:Fi208 yrkande 4
och 1998/99:Fi209 yrkande 12
fastställer målet för
budgetpolitiken om ett överskott i
de offentliga finanserna till 2 %
av bruttonationalprodukten för år
2000,
res. 14 (m)
res. 15 (kd)
Inkomster och utgifter
7. beträffande budgetförslagen
för år 1999
att riksdagen
a) med bifall till proposition
1998/99:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 3 med
anledning av ålderspensionsreformen
fastställer utgiftstaket för staten
inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten för år
1999 till 753 miljarder kronor, för
år 2000 till 761 miljarder kronor
och för år 2001 till 786 miljarder
kronor,
b) med bifall till proposition
1998/99:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 5 godkänner
den reviderade beräkningen av de
offentliga utgifterna för åren
1999-2001,
c) med bifall till proposition
1998/99:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 9 beslutar
om fördelning av utgifterna för
budgetåret 1999 på utgiftsområden
enligt utskottets förslag i
appendix 1 till hemställan,
d) med bifall till proposition
1998/99:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 10
godkänner beräkningen av
förändringar av
anslagsbehållningarna för
budgetåret 1999,
e) med bifall till proposition
1998/99:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 7 godkänner
beräkningen av förändringar av
myndigheters m.fl. in- och utlåning
i Riksgäldskontoret för budgetåret
1999 samt beräkningen av överföring
av medel från AP-fonden för
budgetåret 1999,
f) med bifall till proposition
1998/99:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 30 i denna
del godkänner vad utskottet anfört
om skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare,
g) med bifall till proposition
1998/99:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 31 i denna
del godkänner vad utskottet anfört
om det fasta beloppet vid
beskattningen av förvärvsinkomster,
h) med bifall till proposition
1998/99:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 32 i denna
del godkänner vad utskottet anfört
om fastighetsskatten på
bostadshyreshus,
i) med bifall till proposition
1998/99:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 8 godkänner
beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1999
enligt utskottets förslag i
appendix 1 till hemställan,
j) avslår de i appendix 2 till
hemställan upptagna
motionsyrkandena,
res. 16 (m)
res. 17 (kd)
res. 18 (c)
res. 19 (fp)
8. beträffande preliminär
fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2000 och
2001
att riksdagen med bifall till
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 11 samt med avslag på
motionerna 1998/99:Fi208 yrkande
10, 1998/99:Fi209 yrkande 6,
1998/99:Fi210 yrkande 26,
1998/99:Fi211 yrkande 6
och1998/99:Fi212 godkänner den
preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för
budgetåren 2000 och 2001 som
riktlinje för regeringens budget-
arbete,
res. 20 (m)
res. 21 (kd)
res. 22 (c)
res. 23 (fp)
res. 24 (mp)
9. beträffande bemyndigande om
upplåning
att riksdagen med bifall till
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 6 samt med avslag på motion
1998/99:Fi208 yrkande 6 bemyndigar
regeringen att under budgetåret
1999 ta upp lån enligt lagen
(1988:1387) om statens upplåning,
res. 25 (m)
10. beträffande lån för
myndigheters investeringar i
anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål
att riksdagen med bifall till
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 12 bemyndigar regeringen
att för budgetåret 1999 besluta om
lån i Riksgäldskontoret för
investeringar i
anläggningstillgångar som används i
statens verksamhet intill ett
sammanlagt belopp av 16 700 000 000
kr,
11. beträffande myndigheters
räntekontokrediter
att riksdagen med bifall till
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 13 bemyndigar regeringen
att för budgetåret 1999 besluta om
krediter för myndigheters
räntekonton i Riksgäldskontoret
intill ett sammanlagt belopp av
14 500 000 000 kr,
12. beträffande sjunde AP-
fondstyrelsens lån och kredit på
räntekonto
att riksdagen med bifall till
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 14 bemyndigar regeringen
att för budgetåret 1999 vad avser
sjunde AP-fondstyrelsens verksamhet
dels besluta om lån i
Riksgäldskontoret för investeringar
i anläggningstillgångar som används
i verksamheten på högst 19 000 000
kr, dels besluta om kredit på
räntekonto i Riksgäldskontoret på
högst 24 500 000 kr,
13. beträffande bemyndigande
för ramanslag
att riksdagen med bifall till
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 15 bemyndigar regeringen
att under budgetåret 1999, med de
begränsningar som följer av 6 §
andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten, besluta att ett
ramanslag, med undantag för anslag
anvisade för förvaltningsändamål,
får överskridas om ett
riksdagsbeslut om anslag på
tilläggsbudget inte hinner inväntas
och om överskridandet ryms inom
utgiftstaket för staten,
Ekonomisk styrning och statlig
redovisning
14. beträffande uppföljning av
budgetåret 1997
att riksdagen med avslag på
motion 1998/99:Fi6 lägger
regeringens skrivelse 1997/98:187
till handlingarna,
15. beträffande socialt
bokslut
att riksdagen avslår motion
1998/99:Fi904,
16. beträffande miljöhänsyn vid
statlig styrning
att riksdagen avslår motion
1998/99:Fi908,
Övriga frågor
17. beträffande försäljning av
statliga tillgångar
att riksdagen avslår motion
1998/99:Fi708 yrkande 8,
res. 26 (m, fp) - motiv.
18. beträffande
utbetalningsdagar för statliga
ersättningar
att riksdagen avslår motion
1998/99:Fi902,
19. beträffande statliga
projektbidrag
att riksdagen avslår motion
1998/99:Fi202,
res. 27 (m)
20. beträffande ekonomiska
konsekvensanalyser
att riksdagen avslår motion
1998/99:Fi501,
res. 28 (m)
21. beträffande beräkning av
kapitaltäckningskrav
att riksdagen med bifall till
proposition 1998/99:1 i vad avser
utgiftsområde 2 yrkande 1 antar det
av regeringen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och
stora exponeringar för
kreditinstitut och
värdepappersbolag,
22. beträffande operativt
skrattmål
att riksdagen avslår motion
1998/99:Fi912,
Lagförslag i proposition 1998/99:1
(se bilaga 1 till betänkandet)
23. beträffande lagförslagen i
övrigt
att riksdagen till följd av vad
utskotten ovan anfört och hemställt
(mom. 7) antar de i proposition
1998/99:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkandena 30-32,
alla i denna del, framlagda
förslagen till
(1) lag om skattereduktion på
förvärvsinkomster vid 2000 års
taxering med den ändringen att 2 §
erhåller följande som Utskottets
förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag
Utskottets förslag
2 §
Skattereduktionen uppgår till 1 320
kronor när förvärvsinkomsten enligt
1 § uppgår till högst 135 000
kronor. Om inkomsten överstiger
135 000 kronor minskas
skattereduktionen med 1,2 procent
av den överskjutande inkomsten.
Skattereduktionen får varken
överstiga ett belopp motsvarande
förvärvsinkomsten enligt 1 §
multiplicerad med den kommunala
skattesatsen eller den debiterade
kommunala inkomstskatten.
Skattereduktionen uppgår till 1 320
kronor när förvärvsinkomsten enligt
1 § uppgår till högst 135 000
kronor. Om inkomsten överstiger
135 000 kronor minskas
skattereduktionen med 1,2 procent
av den överskjutande inkomsten.
Skattereduktionen får inte
överstiga ett belopp motsvarande
vare sig förvärvsinkomsten enligt
1 § multiplicerad med den kommunala
skattesatsen eller den debiterade
kommunala inkomstskatten.
(2) lag om beräkning av viss
inkomstskatt på förvärvsinkomster
vid 2000 års taxering, m.m.,
(3) lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig
fastighetsskatt.
Stockholm den 19 november 1998
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan
Bergqvist (s), Mats Odell (kd),
Bengt Silfverstrand (s), Lisbet
Calner (s), Johan Lönnroth (v),
Lennart Hedquist (m), Sonia
Karlsson (s), Fredrik Reinfeldt
(m), Carin Lundberg (s), Siv Holma
(v), Per Landgren (kd), Anna
Åkerhielm (m), Peter Eriksson (mp),
Lena Ek (c), Kjell Nordström (s),
Lars Leijonborg (fp) och Bo
Lundgren (m).
Sammandrag av de olika förslagen till statsbudget för 1999
Belopp i miljoner kronor
Förslag till fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden
för 1999
Belopp i 1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till ramar
m.m.
Förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster per inkomsttitel
för år 1999
Belopp i 1 000-tal kronor
Utskottets förslag till beräkning av inkomster överensstämmer med
regeringens förslag.
Vissa av utskottet avstyrkta
motionsyrkanden (mom. 7 i
hemställan)
Motion
Motionärer
Yrkanden
Budgetförslagen för år 1999
Utgifter, inkomster och saldo
Utgiftstaket för staten inkl.
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för åren 1999-2001
(prop. 1998/99:1 yrk. 3) (mom. 7
a)
1998/99:Fi208
Carl Bildt m.fl. (m)
3
1998/99:Fi209
Alf Svensson m.fl. (kd)
2
1998/99:Fi211
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
3
Beräkningen av de offentliga
utgifterna för åren 1999-2001
(prop. 1998/99:1 yrk. 5) (mom. 7
b)
1998/99:Fi208
Carl Bildt m.fl. (m)
5
1998/99:Fi209
Alf Svensson m.fl. (kd)
3
1998/99:Fi210
Lennart Daléus m.fl. (c)
2
Fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1999
(prop. 1998/99: yrk. 9) (mom. 7 c)
1998/99:Fi208
Carl Bildt m.fl. (m)
8
1998/99:Fi209
Alf Svensson m.fl. (kd)
5
1998/99:Fi210
Lennart Daléus m.fl. (c)
3
1998/99:Fi211
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
5
Förändringar av
anslagsbehållningarna för
budgetåret 1999 (prop. 1998/99:1
yrk. 10) (mom. 7 d)
1998/99:Fi208
Carl Bildt m.fl. (m)
9
Motion
Motionärer
Yrkanden
Inkomster
Skattepolitikens inriktning
1998/99:Fi209
Alf Svensson m.fl. (kd)
11
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
1
1998/99:Sk308
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
1, 18
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
2, 3, 15
1998/99:Sk311
Carl Bildt m.fl. (m)
1
1998/99:N330
Alf Svensson m.fl. (kd)
14
Skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare
(prop. 1998/99:1 yrk. 30 delvis)
(mom. 7 f)
1998/99:Fi209
Alf Svensson m.fl. (kd)
7
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
13 delvis
1998/99:Sk311
Carl Bildt m.fl. (m)
7
Det fasta beloppet vid
beskattningen av förvärvsinkomster
(prop. 1998/99:1 yrk. 31 delvis)
(mom. 7 g)
1998/99:Fi610
Nils Fredrik Aurelius (m)
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
14
Inkomstskatteskalan
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
13 delvis
1998/99:Sk308
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
4, 15, 16
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
17, 31
1998/99:Sk311
Carl Bildt m.fl. (m)
2, 3, 5, 8-10
Resor till och från arbetet
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
18
1998/99:Sk311
Carl Bildt m.fl. (m)
19-21
Motion
Motionärer
Yrkanden
Pensionssparande
1998/99:Sk308
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
11 delvis
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
11
1998/99:Sk311
Carl Bildt m.fl. (m)
22
1998/99:Sf283
Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
1 delvis
Kompetenskonton m.m.
1998/99:Sk308
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
11 delvis
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
14
1998/99:Sf283
Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
1 delvis
Tjänstesektorn och F-skattsedel
1998/99:Sk302
Bo Lundgren m.fl. (m)
1, 2
1998/99:Sk303
Bo Lundgren m.fl. (m, kd, fp)
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
8
1998/99:Sk308
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
2
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
13
1998/99:Sk310
Carl Bildt m.fl. (m)
5, 6
1998/99:Sk609
Kent Olsson m.fl. (m, kd)
1998/99:Sk629
Bo Lundgren m.fl. (m)
11
1998/99:A811
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
4
Yrkesfiskare
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
12
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
26
1998/99:MJ224
Alf Svensson m.fl. (kd)
36
Beskattning av royalty
1998/99:Sk302
Bo Lundgren m.fl. (m)
3
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
5
Motion
Motionärer
Yrkanden
Inkomst av kapital
1998/99:Sk302
Bo Lundgren m.fl. (m)
4
Pensionärernas särskilda
grundavdrag
1998/99:Sk301
Göte Jonsson (m)
1998/99:Sk311
Carl Bildt m.fl. (m)
6
Ägarbeskattning
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
9
1998/99:Sk308
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
5
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
4, 8
1998/99:Sk310
Carl Bildt m.fl. (m)
1
Fåmansföretag
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
6, 7
1998/99:Sk308
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
7
1998/99:Sk310
Carl Bildt m.fl. (m)
2
1998/99:Sk629
Bo Lundgren m.fl. (m)
1-10
1998/99:N330
Alf Svensson m.fl. (kd)
15
Redovisning av moms och annan skatt
1998/99:Sk308
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
9
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
6
1998/99:Sk310
Carl Bildt m.fl. (m)
4
Investeringar i kärnkraftverk
1998/99:Fi210
Lennart Daléus m.fl. (c)
36
Arbetsgivaravgifter
1998/99:Fi206
Inger Strömbom m.fl. (kd, m, fp)
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
3
1998/99:Sk308
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
3
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
7
1998/99:A811
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
9
Motion
Motionärer
Yrkanden
Särskild löneskatt på
vinstandelsmedel
1998/99:Sk302
Bo Lundgren m.fl. (m)
6
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
5
1998/99:Sk308
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
10
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
12
Fastighetsskatten på
bostadshyreshus
(prop. 1998/99:1 yrk. 32 delvis)
(mom. 7 h)
1998/99:Fi209
Alf Svensson m.fl. (kd)
8
1998/99:Sk305
Sören Lekberg och Ingemar Josefsson
(s)
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
16
1998/99:Sk307
Holger Gustafsson m.fl. (kd)
2
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
19
1998/99:Sk311
Carl Bildt m.fl. (m)
11, 13
1998/99:Bo209
Knut Billing m.fl. (m)
4
1998/99:Bo237
Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)
13
Fastighetsbeskattningen i övrigt
1998/99:Sk304
Tuve Skånberg och Rolf Åbjörnsson
(kd)
1, 2
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
15
1998/99:Sk307
Holger Gustafsson m.fl. (kd)
1, 3, 4, 8
1998/99:Sk308
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
17
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
20, 32
1998/99:Sk311
Carl Bildt m.fl. (m)
12, 14, 15
1998/99:Sk647
Inga Berggren och Ingvar Eriksson
(m)
1, 2, 4
1998/99:Sk731
Jeppe Johnsson och Ingvar Eriksson
(m)
2
1998/99:MJ406
Carl G Nilsson (m)
2
1998/99:N230
Rigmor Ahlstedt (c)
3
1998/99:N231
Dan Ericsson m.fl. (kd)
4
1998/99:N274
Göran Hägglund m.fl. (kd)
22
1998/99:Bo209
Knut Billing m.fl. (m)
6
Motion
Motionärer
Yrkanden
Förmögenhetsskatten
1998/99:Sk304
Tuve Skånberg och Rolf Åbjörnsson
(kd)
3
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
4
1998/99:Sk307
Holger Gustafsson m.fl. (kd)
5, 6
1998/99:Sk308
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
6
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
10
1998/99:Sk310
Carl Bildt m.fl. (m)
3
1998/99:Sk311
Carl Bildt m.fl. (m)
16, 17
Mervärdesskatt
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
24, 25
Energiskatt
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
17, 19
Jordbrukets energiskatter
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
11
1998/99:MJ224
Alf Svensson m.fl. (kd)
4-7, 30
1998/99:MJ256
Göte Jonsson m.fl. (m)
3
Trafikområdet
1998/99:Sk302
Bo Lundgren m.fl. (m)
5
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
20
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
28
1998/99:Sk311
Carl Bildt m.fl. (m)
18
Övriga punktskatter
1998/99:Sk306
Lennart Daléus m.fl. (c)
18
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
16, 22
Övriga inkomstförslag
1998/99:Fi210
Lennart Daléus m.fl. (c)
28-30, 35
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
1 delvis
Motion
Motionärer
Yrkanden
Beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1999
(prop. 1998/99:1 yrk. 8) (mom. 7
i)
1998/99:Fi208
Carl Bildt m.fl. (m)
7
1998/99:Fi209
Alf Svensson m.fl. (kd)
4
1998/99:Sk309
Alf Svensson m.fl. (kd)
1 delvis, 27
1998/99:Fi210
Lennart Daléus m.fl. (c)
27
1998/99:Fi211
Lars Leijonborg m.fl. (fp)
4
Utgifter
Enskilda utgiftsområden
1998/99:Fi507
Lars Tobisson m.fl. (m)
11
1998/99:Sk311
Carl Bildt m.fl. (m)
4
1998/99:U213
Göran Lennmarker m.fl. (m)
5
1998/99:U304
Göran Lennmarker m.fl. (m)
5
1998/99:U504
Margareta Andersson och Kenneth
Johansson (c)
3
1998/99:U806
Göran Lennmarker m.fl. (m)
4
1998/99:Sf283
Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
9
Reservationer
1. Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken (mom. 1) (m,
kd, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist
(m), Fredrik Reinfeldt (m), Per
Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m),
Lars Leijonborg (fp) och Bo
Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande
i avsnitt 1.2.7 Finansutskottets
syn på budgetpropositionens och
partimotionernas
konjunkturbedömningar bort utgå,
dels att finansutskottets yttrande
i avsnitt 1.3 Finansutskottets
förslag till inriktning av den
allmänna ekonomiska politiken bort
ha följande lydelse:
Jobballiansen
Arbetslösheten, den öppna och den
dolda, är vårt lands största
ekonomiska och sociala problem. Att
skapa radikalt bättre
förutsättningar för nya jobb och
tillväxt måste därför vara det
avgörande politiska uppdraget under
de år då Sverige tar steget in i
2000-talet.
Det skrev ledarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna
och Folkpartiet i en gemensam
debattartikel i våras och enligt
utskottet gäller det i högsta grad
fortfarande.
I denna artikel lanserades ett
sjupunktsprogram för att vända
utvecklingen. Det innefattade 1)
sänkta skatter på arbete och
företagande, 2) särskilda
skattelättnader för hemnära
tjänster, 3) minskat krångel för
företagen, 4) en modernisering av
arbetsmarknadsreglerna, 5)
möjlighet för företagen att använda
euron även vid ett utanförskap från
valutaunionen, 6) en förnuftig
energipolitik samt 7) åtgärder för
att göra Sverige till
spjutspetsland inom IT.
Efter riksdagsvalet bygger enligt
utskottets mening den
socialdemokratiska regeringen på
ett parlamentariskt underlag som
leder till en i ännu högre grad mer
tillväxt- och jobbfientlig politik
än tidigare.
· I den budgetproposition som
regeringen överlämnade till
riksdagen i oktober finns knappt en
enda åtgärd på de sju områdena. Men
enligt utskottet finns det
överensstämmande förslag på dessa
områden i de respektive
budgetalternativ som Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna
och Folkpartiet liberalerna
presenterar med anledning av
budgetpropositionen:
·
· Sänkt inkomstskatt, slopad
skatt på aktieutdelning och
successivt slopad
förmögenhetsskatt.
·
· 50 % skattereduktion för
hemnära tjänster.
·
· Genomförande av flertalet
av Småföretagsdelegationens
förenklingsförslag och införande av
en förenklad deklaration för
småföretag.
·
· Reformerade
arbetsmarknadslagar.
·
· Tillåtelse för företagen
att ange aktiekapital och redovisa
i euro.
·
· Stoppad snabbstängning av
Barsebäck.
·
· Spridande av ägandet av
Telia och förutsättningar för en
snabb utbyggnad av infrastrukturen
för datakommunikation med hög
kapacitet.
·
Den ekonomiska utvecklingen
Regeringens felbedömning
Enligt utskottets mening är det
fullständigt unikt att en svensk
regering ett par veckor efter det
att den lagt fram sitt viktigaste
ekonomisk-politiska dokument under
året - budgeten - måste medge att
de förutsättningar som den är
grundad på inte håller, trots att
varningssignalerna varit många och
tydliga. De betydligt sämre
konjunkturutsikter som kunde
förutses redan i somras borde ha
fått sätta större spår i budgeten
och den ekonomiska politik den är
grundad på. Regeringen har dock
valt att blunda för detta.
Den internationella finansiella
oron har varit fullt märkbar under
drygt ett års tid. Under sommaren
och hösten 1997 blommade krisen i
Sydostasien upp som starkast. Efter
hand har dess återverkningar på
västvärlden framstått som allt
allvarligare. En del av dessa
återverkningar visar sig via en
lägre tillväxttakt i världshandeln.
Både IMF och EU-kommissionen räknar
med en halvering av världshandelns
tillväxt mellan 1997 och 1998.
Detta får direkta återverkningar på
europeiska, och därmed svenska,
företag. De direkta
utrikeshandelseffekterna är dock
förmodligen inte de allvarligaste.
Allvarligare är de återverkningar
som kan komma via de finansiella
marknaderna.
En finansiell oro med sämre
kreditmöjligheter som följd medför
att både hushåll och företag, i
Sverige och andra delar av världen,
kommer att bli försiktigare med
sina utgifter. Då blir konsumtion
och investeringar lägre,
efterfrågan faller eller ökar bara
långsamt. Tillväxt och
sysselsättning blir sämre.
De nedrevideringar av de
internationella prognoserna som
hittills förekommit har mestadels
tagit fast på de direkta,
handelsrelaterade riskerna. Det är
mycket svårbedömt vilka de vidare
riskerna är. I sin nya prognos för
1999 har OECD reviderat ner sin
prognos för tillväxten i OECD-
området från 2,5 % i somras till
1,7 %. OECD-sekretariatet menar att
sannolikheten för en ren recession
har minskat men riskerna för en
sämre utveckling än prognoserna
anger är betydande. Hur djup den
nuvarande krisen blir är också
beroende av vilken politik som
förs, både av regeringar och
centralbanker.
Medvetenheten om riskerna är
tydligen låg inom regeringen eller
också väljer den att medvetet
bortse från dem. Prognoserna
präglas av rosighet och hurtfrisk
optimism. I sitt sidoalternativ gör
regeringen ett halvhjärtat försök
att lägga in konsekvenserna av
lägre tillväxt i omvärlden.
Följderna av detta sidoalternativ,
som alltmera riskerar att bli
huvudalternativet, är ofullständigt
redovisade i regeringens
budgetproposition. I sin nya
prognos räknar OECD med 2,2 %
tillväxt i Sverige år 1999, dvs.
betydligt sämre än regeringens
huvudalternativ på 3 %.
År 1998 riskerar därmed att bli den
svenska konjunkturens höjdpunkt.
Perioden med "de sju feta åren" som
regeringen talat om tycks försvinna
alltmer i fjärran. Samtidigt är
regeringens budget baserad på en
förutsättning om en genomsnittlig
årlig BNP-tillväxt om 3 % eller mer
tre år i rad. Detta har inte
förekommit i Sverige sedan 1960-
talet.
Enligt utskottets mening blir
tecknen på en avmattning allt fler.
Industriproduktionen hade redan i
augusti fallit med 9 % sedan kulmen
under våren-försommaren.
Orderingången till industrin har
sedan i våras fallit med nästan 6
%. Minskningen gäller främst order
från exportmarknaden men sedan i
somras har även orderingången från
hemmamarknaden sjunkit. Enbart i
september var minskningen 2,2 %.
Totalt sett låg orderingången drygt
7 % under nivån vid samma tid för
ett år sedan. Även
Konjunkturinstitutets barometer för
det tredje kvartalet visar på en
avmattning vad gäller industrins
orderingång, produktion och
sysselsättning. Industrin är av
intresse bl.a. därför att den
brukar påverkas först av
förändringar i konjunkturen.
Avmattningen inom industrin kommer
sannolikt att följas av avmattning
också inom andra delar av ekonomin.
Statistiska centralbyråns
sammanfattande aktivitetsindex
försämrades i september.
Regeringens förhoppning har varit
att hemmamarknaden skulle hålla
uppe den ekonomiska utvecklingen
när exporten till omvärlden saktade
av. Som framgick ovan har
orderingången även från
hemmamarknaden börjat sjunka.
Detaljhandelns försäljning sjönk i
september med inte mindre än 2,3 %.
Ett ytterligare tecken på ökad
försiktighet hos hushållen är att
takten i registreringen av nya
bilar har avtagit. Registreringarna
i september var 11 % lägre än i
augusti.
Nedgången i aktiekurserna under
hösten tenderar i sig att dämpa
konsumtionsviljan. Även om
aktiesparande för de flesta är av
långsiktig karaktär medför ändå det
faktum att nästan 5 miljoner
svenskar direkt eller indirekt är
aktieägare att aktiekursernas
utveckling påverkar hushållens
bedömning av det framtida
konsumtionsutrymmet.
En mera direkt påverkan på
konsumtionsbenägenheten anses
huspriserna ha. Stigande husvärden
kan relativt lätt via upplåning
transformeras till
konsumtionsutrymme. Huspriserna har
stigit under ett par års tid. Sedan
i somras har de dock stagnerat och
låg i oktober på samma nivå som i
juli. Därmed uteblir det stöd för
konsumtionen som stadigt stigande
huspriser utgör.
Hushållens egna bedömningar av det
ekonomiska läget som de återspeglar
sig i de månatliga undersökningarna
av inköpsplanerna har blivit allt
dystrare. Som framgår av diagram 1
har bedömningen av Sveriges
ekonomiska läge vänts i alltmer
negativ riktning. Detta kommer
efter hand att också påverka
hushållens konsumtionsbenägenhet.
Enligt utskottets mening är det
inte bara den privata konsumtionen
som troligen blir lägre än
regeringen räknar med. Den
kommunala konsumtionen som
regeringen antar skall öka med
nästan 1 % 1999 väntas enligt
Kommunförbundet bara öka med 0,2 %
i primärkommunerna som utgör den
övervägande delen av den kommunala
sektorn. Det betyder också färre
jobb i kommunernas
kärnverksamheter.
Diagram 1. Hushållens bedömning av
det ekonomiska läget i Sverige
Andel fler hushåll som tror att det
skall bli bättre än de som tror att
det skall bli sämre de kommande 12
månaderna.
* Källa: SCB
När konjunkturen här hemma och i
omvärlden ser ut att bli sämre
påverkar det också företagens
investeringsbenägenhet. Enligt den
senaste investeringsenkäten, från
oktober månad, väntas
industriinvesteringarna öka med 5 %
i år och vara oförändrade nästa år
mot regeringens prognos som innebar
+8 % 1999 och +5 % 1999. Efter hand
som även hemmamarknaden visar
tendenser att stagnera kommer
rimligen även
investeringsbenägenheten bland
tjänsteföretagen att bli mattare.
Enligt investeringsenkäten kommer
minskningen av investeringarna att
bli kraftig i tjänstesektorn nästa
år.
För bostadsbyggandet räknade
regeringen med en ökning i år om
5-6 % upp till över 12 000 nya
lägenheter. Hittills i år har
nybyggandet under de tre första
kvartalen legat 6 % lägre än i
fjol. Bara 6 600 lägenheter har
börjat byggas. Även på detta område
förefaller regeringens prognoser
alltför optimistiska.
Svag ekonomi - sämre sysselsättning
Följden av en svagare ekonomisk
utveckling blir lägre
sysselsättning och högre
arbetslöshet. Arbetsmarknaden
brukar följa produktionen med en
viss tidseftersläpning men det
förefaller nu som om
sysselsättningsförsämringen skulle
komma relativt snabbt. Det första
tecknet är att varslen om
avskedanden inom industrin nu ökar
mycket snabbt.
Tabell 1. Varsel inom industrin
Oktober 1998
Oktober 1997
Proc. förändring
Varsel om uppsägning
5 510
3 496
57,6
Källa: AMS
Sysselsättningen var i snabb
tillväxt när fyrpartiregeringen
avgick hösten 1994. Denna ökning
fortsatte en tid in på 1995.
Därefter stagnerade
sysselsättningen och denna
stagnation höll i sig tills en viss
ökning började under 1998.
Ökningstakten har dock mattats av
sedan våren - sommaren 1998. Facit
för regeringens mandatperiod är att
sedan hösten 1994 har bara ca
37 000 nya jobb tillkommit. Antalet
kvinnor med jobb är drygt 20 000
lägre än när den socialdemokratiska
regeringen tillträdde.
Hade vi haft samma
sysselsättningsutveckling som i de
övriga nordiska länderna hade vi i
dag haft över 300 000 fler jobb.
Finland som drabbades hårdare än
Sverige i början av 90-talet har
sedan 1994 återhämtat hälften av
denna sysselsättningsförlust medan
återhämtningen i Sverige bara är
marginell.
Som en följd av de sämre utsikterna
har t.ex. AMS skrivit ner sin
tidigare optimistiska
sysselsättningsprognos för 1999
från en sysselsättningsökning på
över 60 000 personer till ungefär
30 000. Detta kan jämföras med
regeringens sysselsättningsprognos
i budgeten om 59 000 jobb för 1999.
Detta är inte den första
missbedömningen av
sysselsättningsutvecklingen som
regeringen gjort. Successivt lovade
regeringen ca 250 000 nya jobb
under den förra mandatperioden,
resultatet blir ca 35 000 personer
inklusive årets ökning. Även om
regeringen i första hand valt, inte
ett sysselsättningsmål utan ett mål
för den öppna arbetslösheten för år
2000, tycks det mesta tala för att
inte heller detta kan uppnås trots
de betydande ansträngningar som
regeringen gör för att föra bort
arbetslösa ur statistiken.
Praktiskt taget ingen av dem som
gör prognoser för svensk ekonomi
tror att regeringen kommer att nå
målet om 4 % öppen arbetslöshet år
2000. OECD räknar t.ex. med en
arbetslöshet på 6 %.
Den svaga
sysselsättningsutvecklingen som nu
kan förutses för 1999 innebär att
regeringens andrahandsmål om en
sysselsättningsökning om ca 55 000
personer i genomsnitt per år under
de närmaste åren knappast heller
kommer att infrias. Det första året
i mandatperioden kommer att inledas
med en svag sysselsättning.
Krisens bakgrund och orsaker
Enligt utskottets mening har
Sveriges ekonomiska utveckling
sedan början av 1970-talet varit
svagare än i flertalet jämförbara
länder. I början av 1970-talet var
Sverige en av världens tre fyra
rikaste nationer. Sedan dess har vi
halkat efter andra länder. När
världsekonomin har vuxit har svensk
ekonomi vuxit långsammare. När den
internationella konjunkturen har
fallit, har konjunkturen i Sverige
fallit djupare. Inget av de länder
som i början av 1970-talet
tillsammans med Sverige låg bland
de tre fyra främsta har fallit
tillbaka på samma sätt som Sverige.
Svensk ekonomi har inte lyckats
hålla jämna steg med tillväxten i
övriga världen som lyfts upp av en
snabbt växande världshandel och
integrerade finansiella marknader.
Följaktligen har även
reallöneutvecklingen i Sverige
varit svag jämfört med många andra
länder.
Den grundläggande orsaken till att
Sverige fallit i välståndsligan är
kombinationen av strukturella
problem och ekonomiska störningar.
Efter varje störning har svensk
ekonomi haft allt svårare att komma
igen; den har sackat efter allt
mer. Under andra hälften av 1980-
talet fick vi en överhettad
spekulationsekonomi med dramatiskt
negativa följder. Sedan
kreditmarknaderna avreglerats 1985
ökade utlåningen våldsamt till
följd av hög inflation och
skatteregler som gynnade
låntagande. Till stor del
placerades lånen i fastigheter och
ledde till en ohållbar prisuppgång.
När bubblan brast uppstod ansenliga
kreditförluster. De som kunde
amorterade ned sina lån från 1980-
talet, vilket i sin tur minskade
den inhemska efterfrågan.
Arbetslösheten ökade och
budgetunderskottet växte.
Dessa problem startade under den
dåvarande socialdemokratiska
regeringen. Fyrpartiregeringen
lyckades successivt vända den
ekonomiska utvecklingen rätt.
Budgetunderskottet minskade och
arbetslösheten sjönk hösten 1994.
Växande risk för permanent
massarbetslöshet
Även om sysselsättningen enligt den
senaste arbetskraftsundersökningen
ökade jämfört med förra hösten
fruktar utskottet som redovisats
ovan att detta är en kortfristig
lättnad som snart kommer att
förflyktigas. Sverige kommer då
sannolikt att ha haft en
konjunkturuppgång med en mycket
måttlig sysselsättningsökning. Då
kommer inte heller arbetslösheten
att minska permanent. Hittills har
den kunnat minska främst genom att
människor förts bort ur
statistiken.
Enligt utskottets mening är detta
allvarligt eftersom all
internationell erfarenhet visar att
hög arbetslöshet efter ett tag
tenderar att permanentas. Även i
dagsläget är den totala
arbetslösheten nästan 10 %. Då har
inte beaktats att en del av
Kunskapslyftet inte i tillräcklig
utsträckning utgör en förberedelse
för ett riktigt jobb. Det är inte
fel att ge människor kunskaper men
det vilar ett tungt ansvar på den
som generellt utlovar att
utbildning i sig ger jobb utan att
beakta de förutsättningar i form av
företagande m.m. som måste
föreligga för att det skall bli
några nya jobb att gå till.
Att en stor grupp människor som
egentligen skulle vilja ha jobb
eller jobba mera inte har
tillräcklig anknytning till
arbetsmarknaden framgår av tabell
2.
Tabell 2. Personer helt eller
delvis utanför arbetsmarknaden,
oktober 1998
Antal personer
Procent av arbetskraften
Öppet arbetslösa
239 000
5,6
Undersysselsatta1
311 000
7,4
Latent arbetssökande2
170 000
4,0
Summa
720 000
17,0
1Personer som av arbetsmarknadsskäl
arbetar mindre än de skulle vilja.
2Personer som velat och kunnat ta
arbete vid mättillfället. Här ingår
personer som inte räknas som öppet
arbetslösa, t.ex. vissa studerande
som söker arbete.
Källa: SCB
Enligt utskottets mening är det
anmärkningsvärt att över 700 000
personer, eller 17 % av
arbetskraften helt eller delvis
står utanför arbetsmarknaden vid
konjunkturtoppen när det samtidigt
finns överhettningsproblem. Antalet
som står utanför arbetsmarknaden är
med stor sannolikhet ännu större.
Statistiken medger inte klara
avgränsningar, men till de grupper
som angivits i tabellen kan läggas
huvuddelen av dem som ingår i
konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
dvs. ytterligare 150 000-180 000
personer.
Att den öppna arbetslösheten gått
ned under det senaste året beror
till en del på att utbudet av
arbetskraft hållits tillbaka genom
att antalet heltidsstuderande ökat
och förtidspensioneringarna
tilltagit. Regeringens politik mot
arbetslösheten har fått karaktär av
en kamp mot arbetskraften.
Arbetslinjen är på väg att överges,
arbetslösa förtidspensioneras av
arbetsmarknadsskäl och andra lyfts
ut ur arbetskraften på andra sätt.
Enligt utskottets mening verkar
arbetsmarknadspolitiken i långa
stycken gå ut på att statistiskt
manipulera talen för den öppna
arbetslösheten genom att flytta
bort människor ur arbetskraften. Av
de åtgärder som regeringen
föreslagit under senare år gäller
merparten ökade offentliga
insatser, medan viktiga åtgärder
för att förbättra företagsklimatet
och företagandets villkor nästan
helt lyser med sin frånvaro.
Bara den rent ekonomiska kostnaden
för samhället av dagens
arbetslöshet har av forskare vid
Högskolan i Växjö uppskattats till
ca 150 miljarder kronor, eller 35
000-40 000 kr per hushåll årligen.
Till denna kostnad skall läggas
förlorad självrespekt hos
individen, ökade sociala problem,
förlorad arbetslivserfarenhet och
ökad otrygghet hos enskilda och
familjer inför risken att förlora
jobbet.
Den socialdemokratiska regeringen
övertog 1994 en positiv utveckling
på arbetsmarknaden. Tvåtusen nya
riktiga jobb skapades varje vecka
hösten 1994. Svensk ekonomi var
inne i en tillväxtfas som, om den
hade fullföljts, skulle ha
inneburit att avsevärt flera
människor hade haft riktiga jobb i
dag. Denna positiva trend bröts
dessvärre under första delen av
1995. Även denna gång tycks den
sysselsättningsökning som en
konjunkturåterhämtning skulle kunna
ge vara på väg att kastas bort.
Unikt konjunkturkänsliga offentliga
finanser
Effekterna av en alldeles för
optimistisk prognos för den svenska
ekonomin kommer, förutom vad gäller
sysselsättningen, att visa sig i de
offentliga finanserna. Både svenska
och internationella organ som OECD,
EU-kommissionen och IMF har länge
konstaterat att Sverige har de mest
konjunkturkänsliga offentliga
finanserna bland industriländerna.
Denna känslighet har i och för sig
minskat något under senare år genom
t.ex. skattereformen och sänkningen
av vissa ersättningsnivåer i
socialförsäkringarna. OECD anser
dock att Sverige fortfarande har de
mest konjunkturkänsliga offentliga
finanserna bland medlemsländerna.
Vid en förändring av BNP med 1 %
förändras upplåningsbehovet med
drygt 70 % av BNP-förändringen,
enligt OECD. Regeringen menar för
sin del att de offentliga
finanserna är betydligt mindre
konjunkturkänsliga - vid en BNP-
förändring med 1 % skulle de
offentliga finanserna påverkas
motsvarande ca 50 % därav - men den
beräkningen förefaller grundad på
orealistiska antaganden om
kommuners och landstings ekonomiska
handlingsfrihet. Först när Sverige
befinner sig i nästa
konjunkturbotten kommer man att ha
vunnit den nödvändiga kunskapen om
hur känsliga de offentliga
finanserna faktiskt är. Tills dess
måste finanspolitiken drivas med
stor vaksamhet och försiktighet.
Den bild som regeringen försöker ge
av att de statsfinansiella
problemen nu är lösta är inte sann.
Skulle konjunkturen försvagas,
vilket är sannolikt, kan
statsfinanserna på nytt bli av stor
ekonomisk-politisk vikt. Även om
åtgärder vidtagits dels under
fyrpartiregeringen, dels under den
socialdemokratiska regeringen är
känsligheten för tillväxten hög. Av
vikt i sammanhanget är att en
betydande del av förbättringen av
statsfinanserna är av
engångskaraktär. Inte mindre än 200
miljarder kronor är enligt
RRV/Ekonomistyrningsverket
engångsposter under åren 1995-1998.
Regeringens kalkyl i
sidoalternativet med lägre BNP-
tillväxt anger bara förhållandevis
små följder på de offentliga
finanserna. Detta är en följd av
antagandet om relativt låg
känslighet för variationer i
tillväxten. Skulle man i stället
tillämpa den känslighet för
tillväxten som Konjunkturinstitutet
angivit inför finansutskottet - de
offentliga finanserna förändras
motsvarande ca 75 % av BNP-
förändringen - blir i stället
resultatet följande:
De offentliga finansernas
känslighet är beroende av
tillväxtens sammansättning.
Förändringar i den privata
konsumtionen påverkar det
offentliga saldot mera än
förändringar i exporten. Med den
försvagning av den privata
konsumtionen som nu kan skönjas är
den i tabellen angivna alternativa
beräkningen inte osannolik. Det är
således fullt tänkbart att det
planerade överskottet i de
offentliga finanserna redan nästa
år kommer att raderas ut som en
följd av en svag ekonomi.
Tabell 3. Det konjunkturkänsliga
offentliga finansiella sparandet -
en alternativ kalkyl för 1999
Mdr kr
% av BNP
Regeringens huvudalternativ
21
1,1
Regeringens sidoalternativ med
lägre tillväxt
10
0,5
Regeringens sidoalternativ med KI:s
antagande om känslighet för de
offentliga finanserna (75 %)
0
0
Brister i lönebildningen
Enligt utskottets mening har
lönebildningen under lång tid varit
den svenska ekonomins sorgebarn.
Löneökningarna har nästan
genomgående legat ett par
procentenheter över löneökningarna
i våra viktigaste konkurrentländer.
Men detta har inte givit de svenska
löntagarna en motsvarande högre
standard. Det mesta har ätits upp
av skattehöjningar och inflation.
Medan lönekostnaden i löpande
priser nästan tiofaldigats för en
industriarbetare sedan 1970 har det
reala innehållet efter skatt
stannat vid någon procent per år.
Regeringen gör bedömningen att
löneökningarna skall ligga på ca 3
% de närmaste åren trots att inga
åtgärder föreslås för att få
lönebildningen att fungera bättre,
t.ex. lägre skatt på arbete och
rimligare arbetsmarknadsregler.
Utskottet vill i sammanhanget peka
på att t.ex. företrädare för
Riksbanken och professor Lars
Calmfors, hävdat att Sverige kanske
som t.ex. Nederländerna måste ha
löneökningar under det europeiska
genomsnittet under flera år för att
få en sysselsättningsökning. Det är
nu inte bara nivån på
löneökningarna som måste vara sådan
att konkurrenskraften värnas. Minst
lika viktigt är att de relativa
lönerna successivt anpassas till
förändringar på arbetsmarknaden.
Som påpekades i vårpropositionen
kommer en felaktig lönebildning
inte som förr att leda till högre
inflation. Genom det inflationsmål
som nu styr penningpolitiken kommer
en felaktig löneutveckling att leda
till högre räntor och ökad
arbetslöshet.
Det är glädjande att parterna nu på
olika sätt vill ta ett ökat ansvar
för lönebildningen och dess
konsekvenser. Men regeringen kan
inte komma undan sitt ansvar att se
till att de spelregler som
arbetsmarknadslagarna utgör inte
ensidigt gynnar den ena parten.
Ett avgörande tecken på att
regeringen försummat den
långsiktiga omvandlingen av ekonomi
och arbetsmarknad är att tendenser
till flaskhalsar börjar visa sig
redan nu. Att flaskhalsar på
arbetsmarknaden börjat uppträda vid
en total arbetslöshet på ca 10 %
trots den på papperet stora lediga
kapaciteten och tillgången på
arbetskraft är ett tydligt och
illavarslande tecken på att
arbetsmarknaden fungerar dåligt.
Enligt senast tillgängliga
uppgifter var sålunda inte mindre
än drygt 60 % av de nyanmälda
lediga platserna obesatta. Detta
kan jämföras med läget under 1994
då arbetsmarknaden också
förbättrades, men då andelen
obesatta lediga platser stannade
vid 40 %. Andelen obesatta platser
är nu uppe i närheten av de nivåer
som rådde under
överhettningsperioden i slutet av
1980-talet. Då var den totala
arbetslösheten 2,5-3 %, i dag är
den ca 10 %. Och ändå blir inte
platserna besatta.
Regeringen saknar politik för nya
företag
Enligt utskottets mening handlar
misslyckandet med jobben ytterst om
ett misslyckande med
företagsamheten i Sverige. Utan ett
vitalt nyföretagande kommer vi inte
att klara av att få en god
sysselsättning. På 45 år har det
inte tillkommit ett enda nytt jobb
netto i de privata företagen.
Antalet nya företag har legat
ungefär stilla under de senaste
åren men än mer anmärkningsvärt är
att antalet egenföretagare har
minskat sedan 1995. Bara i år har
antalet företagare minskat med ca 2
000. Var femte företagsledare
bedömer att huvudkontoret kommer
att ha flyttat från Sverige inom
fem år. Redan nu sker en tämligen
obemärkt utflyttning av viktiga
delar av verksamheten som kan få
förödande konsekvenser för vår
förmåga att klara välfärden
framöver. Regeringen har
uppenbarligen förlorat förtroendet
också hos de stora företagen; just
den typ av företag som
Socialdemokraterna traditionellt
helt fokuserar sin politik på.
Diagram 2. Antalet egenföretagare
1994 -1998
*Källa: SCB
Bristen på förtroende för den
socialdemokratiska regeringen bland
storföretagarna leder till att
expansion och nya jobb uteblir.
Inte minst skatterna och den
ekonomiskt oförnuftiga
energipolitiken har sannolikt
medverkat till det låga
förtroendet.
En central uppgift för varje
regering borde vara att förbättra
företagsklimatet. En regering som
misslyckas med att få många företag
att blomstra kommer också att
misslyckas med jobben. Och en
regering som inte klarar jobben
klarar inte heller ekonomins
stabilitet och välfärden.
Diagram 3. Antalet företagare
1994-1998
*
Den svarta ekonomin
Ytterligare ett allvarligt
strukturproblem är den svarta
ekonomins utbredning och
omfattning. Den svarta sektorn
omsätter enligt Riksrevisionsverket
(RRV) mellan 50 och 60 miljarder
kronor om året i Sverige.
Effekterna av den svarta ekonomin
innebär ett årligt skattebortfall
på mellan 20 och 40 miljarder
kronor. RRV:s undersökning visar
också att uppemot 800 000 personer
någon gång under år 1997 jobbade
svart.
Det finns enligt utskottets
uppfattning två huvudförklaringar:
För det första har det moraliska
medvetandet och viljan att handla
rätt urholkats. För det andra
medför dagens skatteuttag och
skattestruktur starka incitament
att inte följa de regler som finns,
dels därför att skatteuttaget
upplevs som orimligt högt, dels
därför att reglerna är orimligt
krångliga.
En ytterligare grogrund för
svartjobb kan vara den misslyckade
sysselsättningspolitiken.
Den svarta sektorn innebär även
betydande problem för de seriösa
företag som redan finns och verkar
på den vita marknaden. Vart femte
företag drabbas av konkurrens från
den svarta sektorn. I en del
branscher är det betydligt mer. Det
leder till att seriösa företagare
inte har en chans att konkurrera om
de inte också fuskar med vissa
regler. I några branscher har detta
blivit en ond cirkel, där företag
upplever att de "tvingas" fuska för
att överleva på marknaden.
.
Tabell 4. Uppfattningar om
skattefusk
"Vårt företag är i stor
utsträckning utsatt för konkurrens
från företag inom branschen som
skattefuskar"
Instämmer helt
Frisör
70 %
Städning
57 %
Taxi
54 %
Åkeri
46 %
Restaurang
46 %
Bygg
39 %
Alla
18 %
Källa: RSV
Dagens skatte- och regeltryck
riskerar att leda till en än mer
urholkad skattemoral. Detta är ett
mycket allvarligt problem. Ett
fungerande rättssamhälle bygger på
att lagstiftningen är förankrad i
människors rättsuppfattning så att
man av egen kraft och vilja lyder
lagarna.
Det är därför en viktig politisk
uppgift att snabbt minska skadliga
skattekilar och allmänt förbättra
incitamenten att köpa och sälja
varor och tjänster vitt och
lagligt. Det är också av största
vikt att företrädare för såväl
näringsliv som offentlig sektor
deltar i opinionsbildningen och i
praktisk handling visar vikten av
att de regler som beslutas
verkligen efterföljs.
Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken
Inledning
Genomgången ovan visar enligt
utskottets mening att den svenska
ekonomin lider av allvarliga
strukturproblem. Det är tydligt att
den närmaste tidens konjunktur inte
leder till den kraftiga
sysselsättningsökning och lägre
arbetslöshet som Sverige behöver
och regeringen hoppas på.
Jobbpolitiken måste läggas om. Den
svenska ekonomin måste göras mer
dynamisk och mer flexibel så att
tillväxten blir högre och betydligt
mer uthållig än den varit under de
senaste 30 åren.
Sverige lider av ett för dåligt
företagarklimat, en för hårt
reglerad och rigid arbetsmarknad,
en illa fungerande lönebildning och
ett för högt skattetryck. En ny
ekonomisk politik måste inriktas på
att skapa förutsättningar för fler
riktiga jobb och växande företag
och på att sänka skadliga skatter.
Sverige måste bli företagsammare
och den privata sektorn måste bli
större och mer livskraftig. Det är
genom arbete, företagande, tillväxt
och fler skattebetalare som
välstånd skapas, inte genom högre
skatter och högre offentliga
utgifter. Det senaste årens "fram
och tillbaka-politik" måste brytas
till förmån för goda*, stabila och
långsiktigt verkande regler och
åtgärder som gynnar inte minst de
mindre företagen.
Enligt utskottets mening visar det
som skedde under främst 1980-talet
på vikten av moral och hög etik.
Bl.a. forskningsresultat av 1993
års nobelpristagare i ekonomi,
Douglass C. North, tyder på att
utformningen av juridiska
ramvillkor och normer är ytterst
viktiga för ett lands ekonomiska
utveckling. Att upprätthålla
allmänt accepterade sociala normer
och spelregler är alltså en billig
metod för samhällsekonomisk
effektivitet jämfört med en växande
rättslig reglering av det
ekonomiska livet. Därför är
samhällets förankring i en god etik
mycket viktig också för en väl
fungerande ekonomi.
Långsiktigt hållbar balans i de
offentliga finanserna
En grundläggande förutsättning för
en tillväxtpolitik är låg inflation
och stabila offentliga finanser.
Det möjliggör bl.a. låga räntor och
förutsebara ekonomiska villkor för
hushåll, företag, investerare och
arbetsmarknadens parter.
Förutsägbarhet är av central
betydelse för att parterna skall
kunna medverka till en lönebildning
som främjar fler riktiga jobb, både
i privat och offentlig sektor.
Insikten om de svenska offentliga
finansernas sårbarhet för
konjunktursvängningar ställer krav
på stor vaksamhet och försiktighet
i finans- och budgetpolitiken inför
en kommande lågkonjunktur. EU:s
stabilitetspakt, med sina regler
för budgetpolitiken, och EU:s
nationella sysselsättningsplan bör
vara centrala måldokument för
regeringen, och ange en lägsta
ambitionsnivå. De offentliga
finanserna skall inte uppvisa
underskott över konjunkturcykeln.
Först när lågkonjunkturen passeras
vet vi med empirisk visshet hur
känsliga för konjunkturändringar
som Sveriges offentliga finanser är
och om t.ex. OECD, EU-kommissionens
och andras beräkningar stämmer med
verkligheten.
Sårbarheten i de offentliga
finanserna bör dock minskas
omgående genom att riksdagen
beslutar om ett batteri av åtgärder
för fler riktiga jobb, bättre
villkor för företagande och därmed
stimulerar stabil tillväxt.
Besparingar och försäljning av
statliga företag ökar också
stabiliteten genom att minska den
offentliga skuldens storlek och
räntekänslighet. Ett första mål är
att minska den offentliga
bruttoskulden så att den exklusive
överföring från AP-fonden motsvarar
högst 60 % av BNP år 2002.
För stabiliteten i svensk ekonomi -
särskilt på ränte- och
valutamarknaderna - innebär
införandet av euron i elva
angränsande EU-länder en delvis ny
miljö för politiken. Det medför
enligt utskottets mening krav på
att Sverige driver en minst lika
förtroendeskapande ekonomisk
politik som den inom det nya
euroområdet. Det gäller särskilt om
den nya centralbanken, ECB, väljer
att styra sin politik efter ett
inflationsmål som ligger under
Sveriges riksbanks inflationsmål,
och om valutamarknaderna i eurons
periferi skulle komma att
karakteriseras av återkommande
svängningar och oro. Den nya
lagstiftningen om Riksbankens
oberoende stärker trovärdigheten
för penningpolitiken i den nya
situationen.
Jobben
Enligt utskottets mening skapas
välstånd och välfärd genom arbete.
I en situation med ca 10 %
arbetslöshet och ökande antal
varsel är därför den viktigaste
uppgiften för den ekonomiska
politiken att snabbt skapa
förutsättningar för fler riktiga
jobb:
· Ett jobb ger ökad
självkänsla och ett meningsfullt
innehåll i livet.
·
· Ett jobb innebär en högre
och mer stadigvarande inkomst än
exempelvis a-kasseersättning,
arbetsmarknadsmedel eller
socialbidrag.
·
· Fler jobb minskar
påfrestningarna på familjelivet och
olika typer av sociala problem.
·
· Fler jobb är en
förutsättning för stabila
offentliga finanser i Sverige.
·
· Fler jobb ökar Sveriges
produktion, minskar behovet av
bidrag och ökar resurserna för
t.ex. vård och skola.
·
Utgångspunkten för en politik som
syftar till att eliminera
massarbetslösheten måste vara att
det är i företagen de nya
arbetstillfällena kan växa fram. De
som avgör om en sådan utveckling
kan realiseras är de människor som
driver dagens företag och överväger
att starta morgondagens. Den
politiska uppgiften är därför att
skapa ett så gott närings- och
företagarklimat att beslut tas om
att expandera, om att starta nya
företag och om att anställa. Då
erhålls en dynamisk arbetsmarknad
där den arbetssökande har
marknadsmakt och där ständig
efterfrågan på nya anställda utgör
den avgörande tryggheten för
människor i arbetsför ålder.
De nya jobben måste enligt
utskottets mening främst komma i
den privata sektorn, i små företag
som växer och nya företag som
startar. Det är genom företagande
och arbete som välstånd skapas,
inte genom färre företagare, fler
bidragstagare och magrare
skattebaser. Målet bör enligt
utskottet vara att under denna
mandatperiod skapa sådana
förutsättningar att det kan
tillkomma åtminstone 300 000 nya
riktiga arbetstillfällen.
Reformera arbetsmarknaden
En reform av lagar och regler på
arbetsmarknaden som förbättrar
möjligheten att få och ta jobb och
ökar rörligheten på arbetsmarknaden
bör genomföras utan dröjsmål. Det
är särskilt viktigt för de mindre
företagens utveckling.
Ett led i arbetet med att skapa
förutsättningar för fler jobb är
att modernisera
arbetslöshetsförsäkringen. A-kassan
skall vara en allmän och
obligatorisk
omställningsförsäkring. Parterna på
arbetsmarknaden bör i större
utsträckning ha ansvaret för
lönebildningen och dess
konsekvenser. Det är rimligt att de
som har jobb bär en större del av
ansvaret för resultatet av sina
handlingar. Fackets makt över
lönebildningen bör motsvaras av ett
ökat ansvar för
arbetslöshetsförsäkringens
finansiering.
För att lönebildningen ska kunna
fungera så att den både ger skälig
ersättning för arbete och flera
jobb måste det råda balans mellan
arbetsmarknadens parter. Staten
skall stå neutral mellan parterna.
Skatter
Skattepolitiken måste enligt
utskottets mening inriktas på att
sänka det totala skattetrycket. De
skattebelastningar på arbete,
sparande och kapitalbildning som
försämrar förutsättningarna för
jobb, företagande och investeringar
måste avskaffas. Utskottet anser
det vara synnerligen riskabelt att
låta skattetrycket överskrida 50 %
av BNP, vilket emellertid är vad
som skett sedan regimskiftet hösten
1994.
Utskottet återkommer nedan till
specifika skattesänkningar för att
förbättra företagsklimatet,
särskilt inom tjänstesektorn, men
vill också betona det önskvärda i
sänkt skatt på arbete med
inriktning på låg- och
medelinkomsttagare. Den exakta
tidpunkten för genomförandet och
omfattningen får bl.a. bestämmas av
den ekonomiska tillväxten och
stabiliteten i de offentliga
finanserna. Det är viktigt att de
skattelättnader som genomförs har
en klar inriktning mot att skapa
förutsättningar för nya jobb.
Utskottet prioriterar därför
skattesänkningar på arbete.
Utskottet anser, till skillnad från
regeringen, att hög skatt på arbete
leder till mindre arbete precis som
hög skatt anses leda till lägre
konsumtion av alkohol.
Välfärdspolitiken
Den svenska välfärdspolitiken
förutsätter en hög tillväxt och hög
sysselsättning. Den nuvarande
utvecklingen urholkar därmed basen
för den offentliga
välfärdspolitiken. Viktiga
kärnområden inom vård och
utbildning måste ges goda
utvecklingsförutsättningar. Det
sker bl.a. vid en god tillväxt som
ökar kommuners och landstings
skattebas. Det är av största vikt
att man i kommuner och landsting
prioriterar kärnområdena vård,
skola och omsorg. Detta innebär att
verksamhet som inte behöver ske i
kommunal eller landstingskommunal
regi prioriteras ned. Utskottet
vill dessutom betona vikten av att
stat, kommun och landsting i högre
grad än för närvarande använder sig
av enskilda entreprenörer för att
skapa en effektivitetsfrämjande
konkurrens och för att ge
medborgare valfrihet. Den
valfrihetsrevolution som inleddes
under den borgerliga
regeringsperioden, men som därefter
förbytts i sin motsats, måste
fullföljas. Utskottet vill också
betona vikten av allmän
avreglering, slopande av offentliga
monopol samt färre kommunala bolag.
De inskränkningar i
handikappreformen som
Socialdemokraterna genomfört bör,
liksom försämringarna av
änkepensionerna, rivas upp.
Dagens socialförsäkringssystem har
brister i flera avseenden.
Avgifterna saknar i stor
utsträckning direkt koppling till
de förmåner som utgår, vilket gör
att de i realiteten får samma
verkan som en skatt. Därmed blir
såväl genomsnitts- som
marginalskatten på arbete högre.
Till detta kommer bl.a. en allmän
misstro mot systemens långsiktiga
hållfasthet. Mot denna bakgrund bör
en socialförsäkringsreform
genomföras med syfte att dels göra
en starkare koppling mellan
avgifter och förmåner och därmed
minska skattekilarna, dels göra
systemen stabila. Det kan övervägas
att frigöra systemen från
statsbudgeten.
Privat äganderätt och ökat
hushållssparande
En viktig princip i en
tillväxtfrämjande politik är att
värna privat ägande och privat
sparande. Utskottet välkomnar
därför pensionsreformen, vars
huvudinriktning är beslutad med
bred parlamentarisk majoritet, och
särskilt utökningen av den privata
premiereserven. Det är en viktig
strukturell förbättring av den
svenska ekonomin. Utskottet vill
betona att premiereserverna är de
blivande pensionärernas tillgångar.
Möjligheten att i
nationalräkenskaperna bokföra
premiereserven som offentligt
sparande, som Eurostat medgivit,
ger varken större eller mindre
utrymme för lägre skatter eller
ökade offentliga utgifter.
Utskottets förslag till riktlinjer
för den ekonomiska politiken
Lägre skatt på arbete och
företagande
Utskottet anser, i likhet med vad
som sedan flera år förordats av
bland annat OECD och
Internationella valutafonden och i
enlighet med de rekommendationer
som givits av EU, att beskattningen
av arbete måste lindras. Ett
viktigt motiv är att hög skatt på
arbete leder till mindre arbete och
färre arbetstillfällen på samma
sätt som hög skatt på alkohol och
tobak leder till lägre konsumtion.
Ett annat skäl för sänkt skatt på
arbete är att göra det möjligt för
fler att leva på sin lön.
Återställd marginalskattereform
Att höga marginaleffekter har
negativa effekter på
arbetsmarknadens funktionssätt var
en allmän insikt som låg bakom
skattereformen. Det är viktigt att
gå tillbaka till de slutsatser som
då drogs. Det måste vara en strävan
att återvända till skattereformens
inriktning: 30, respektive 50 % i
marginalskatt. Det förutsätter att
inkomstskatten sänks och att
värnskatten avskaffas. Värnskatten
var ett brott mot skattereformen
när den infördes, och dess nya
permanenta version är också ett
brott mot skattereformens
intentioner.
Sänkt skatt på hushållstjänster
Det höga svenska skattetrycket
drabbar särskilt de verksamheter
där det finns "gråa" eller "svarta"
alternativ. Tjänster riktade mot
hushållen utgör ett sådant exempel.
Många sådana arbetsuppgifter utförs
i dag i form av "gör-det-själv"
eller svart. Att köpa sådana
tjänster med full skattebörda är
förbehållet de rika, eller de som
kan få någon annan att betala. Den
tredje utvägen är att köpa dessa
tjänster svart.
En aktuell undersökning från
Arbetarskyddsstyrelsen visar att
många är stressade i dagens
arbetsliv. Ändå har svensken en av
industrivärldens kortaste
årsarbetstider. En del av
förklaringen är att skattetrycket
gör det omöjligt att köpa tjänster
som skulle kunna lätta bördan,
t.ex. för småbarnsföräldrar.
Utskottet konstaterar att Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna
och Folkpartiet liberalerna har ett
gemensamt förslag som ändrar på
detta. För tjänster utförda i
hemmet ska en skattelättnad utgå
som halverar det vita priset direkt
vid betalningen. Skattereduktionen
på 50 % för hushållstjänster
utförda i det egna hemmet utgår
ända upp till 25 000 kr per år och
hushåll. Det är ett väsentligt
utvidgat s.k. ROT-avdrag. Förslaget
leder till att svarta jobb blir
vita, till att valfriheten för
hushållen ökar, jämställdheten
ökar: det är inte som hittills bara
"manliga" ROT-jobb som får en
skattelättnad utan även
traditionellt "kvinnliga".
Effektiviteten ökar genom att valet
mellan arbete och fritid inte på
samma sätt som nu snedvrids av
skattekilar. Olika undersökningar
visar att en sådan åtgärd har en
stor jobbpotential. Lågt räknat
borde 50 000-100 000 nya
arbetstillfällen kunna tillkomma på
sikt.
Sänkt skatt på privat
pensionssparande
Nedgången under 1990-talet berodde
till en del på att när det blev
nödvändigt att minska de offentliga
utgifterna hade hushållen ett
alltför litet eget sparande att
falla tillbaka på. Det egna privata
sparandet är en viktig
trygghetsskapande faktor för
hushållen. Därför bör det privata
hushållssparandet uppmuntras.
Utskottets förslag till lägre
skattebelastning innebär i sig att
eget sparande gynnas jämfört med i
dag. Utskottet föreslår därutöver
att avdragsrätten för
pensionssparande höjs till minst
ett basbelopp.
Sänkt skatt på riskkapital
Dubbelbeskattningen av utdelning på
aktier har två nackdelar. Dels
hindrar den anskaffande av
riskkapital, dels hindrar den
expansion av de mindre företagen.
Utan dubbelskatten skulle utbudet
av riskvilligt kapital vara större,
till glädje inte minst för
småföretagen. Dubbelbeskattningen
gynnar utländskt ägande på
bekostnad av svenskt.
Skattebelastningen på att växa med
eget kapital är högre än att växa
med lånat kapital. Det naturliga
för en företagare är att i första
hand expandera med eget kapital.
Detta motverkas nu av
dubbelbeskattningen.
Dubbelbeskattningen är inget som
bara drabbar en handfull rika
personer. Närmare 5 miljoner sparar
i dag i aktier, direkt eller via
fonder. Det finns i dag en kritisk
granskning av avgifterna i
fondsparande. Regeringen föreslår
lagstiftning i frågan. Men minst
lika viktigt är att den belastning
på aktiesparande som
dubbelbeskattningen utgör
försvinner. Avgifters höjd påverkas
av konkurrensen, men skatter kan
bara regering och riksdag avskaffa.
Utskottet föreslår bland annat att
skatten på aktieutdelning
avskaffas.
Successivt avskaffad
förmögenhetsskatt
Sveriges välstånd är byggt på att
Sverige tidigt accepterade och
utnyttjade internationaliseringens
fördelar. Sveriges stora svenska
multinationella företag var en
viktig byggsten när ett
välfärdssamhälle tog form. Detta
hade inte varit möjligt utan att
acceptera och delta i
internationaliseringsprocessen.
I dag gör internationaliseringen
det svårt för ett enskilt land att
driva skattepolitik utan hänsyn
till utvecklingen i omvärlden. Det
gäller inte minst kapitalskatterna
t.ex. förmögenhetsskatten. Den bör
stegvis avskaffas under den
kommande mandatperioden. Att
förmögenhetsskatten inte är rättvis
är uppenbart när vissa miljardärer
får kraftiga skattesänkningar medan
vanliga familjer som kanske bott
länge i och amorterat ner lånen på
sina hus kan drabbas av
förmögenhetsskatt fullt ut.
Utskottet föreslår att
förmögenhetsskatten successivt
avskaffas.
Enklare och mildare beskattning av
fåmansbolag
De små fåmansbolagens situation
måste underlättas genom en bättre
skattesituation. Dagens
skatteregler är särskilt ogynnsamma
för växande mindre företag.
Utskottet föreslår att nuvarande
diskriminerande regler ändras så
att avkastning utöver en rimlig
arbetsinkomst beskattas som
kapitalinkomst.
Rimliga regler för momsinbetalning
Regeringen införde orimliga
momsinbetalningsregler så att
företagen riskerar att tvingas
betala in skatt innan de fått
betalning för sitt arbete. Detta
måste enligt utskottets mening
ändras genom att förfallodagen för
momsinbetalningarna senareläggs.
Lägre skatt på inkomst av patent
Utskottet föreslår att
royaltyinkomster från patent
beskattas som kapitalinkomst. En
tidsbegränsad skattebefrielse för
royaltyinkomster från nya patent
bör övervägas.
Arbetsmarknaden
Moderna regler
Den rättsliga regleringen av
arbetsmarknaden har en stor
betydelse för företagens
möjligheter till smidig anpassning
till ändrade förutsättningar vad
gäller t.ex. teknologi, utländsk
konkurrens och skiftande
efterfrågan. Det påverkar i sin tur
förutsättningarna för företagen att
behålla och skapa arbetstillfällen.
Detta förhållande förstärks i takt
med att arbetets organisation blir
mera varierad och individanpassad
på arbetsmarknaden. Den
lagstiftning som i dag reglerar
villkoren på arbetsmarknaden är i
stora delar skapad för förhållanden
och synsätt som inte längre är för
handen; stora företag med en
schabloniserad bild av medarbetarna
i företaget. Lagstiftningen måste
enligt utskottets mening
följaktligen moderniseras.
Arbetsmarknaden måste bli mer
dynamisk och flexibel. En reform av
lagar och regler på arbetsmarknaden
som tar sikte på att öka
möjligheterna att få och ta nya
jobb, och att öka rörligheten på
arbetsmarknaden måste genomföras så
snabbt som möjligt. Det är av
avgörande betydelse för främst de
små- och medelstora företagens
vilja och möjlighet att ge nya
jobb. Om inte sådana förändringar
genomförs kommer antalet nya jobb
att bli färre och en stor del av
dem bli tillfälliga.
En allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring
En andra åtgärd i arbetet med att
skapa förutsättningar för flera
jobb är att modernisera
arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottet föreslår att en allmän
obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som till
större del än i dag finansieras med
egenavgifter införs. Därigenom får
den enskilde ett verkligt val när
det gäller hur han eller hon vill
ordna sin fackliga tillhörighet och
arbetslöshetsförsäkring.
Försäkringen skall också motverka
att löneavtal som leder till ökad
arbetslöshet träffas. Karaktären av
omställningsförsäkring måste
understrykas.
Lönebildningen reformeras
En reformering av lönebildningen är
inte enbart en fråga för
arbetsmarknadens parter. Utskottet
anser att de institutionella ramar
som satts genom lagstiftning måste
ses över så att balans vad gäller
bland annat konfliktregler uppnås.
Förutsättningarna för en väl
fungerande lönebildning kan också
stärkas genom en ökad
egenfinansiering av
arbetslöshetsförsäkringen.
Kunskap, kompetens och högre
tillväxt
Utbildning med högre kvalitet
Det är av avgörande betydelse att
utbildning på alla nivåer från
grundskola till högskola präglas av
hög kvalitet för att vidmakthålla
och utveckla den kompetens som är
ett viktigt fundament för hög
framtida tillväxt.
Utgångspunkten för en fortsatt
utbyggnad av den högre utbildningen
och fördelningen av platser mellan
lärosäten måste vara utbildningens
kvalitet. Betydelsen av
kvalitetssäkring innebär att själva
takten i utbyggnaden aldrig får bli
det viktigaste. Det bör mot denna
bakgrund övervägas särskilda
insatser för att ge företräde åt
kvalitetsinvesteringar i form av
bl.a. lärarkompetens och
utrustning.
Personliga utbildningskonton
Genom ett system med personliga
utbildningskonton kan bättre
ekonomiska förutsättningar skapas
för alla vuxna att påbörja fort-
och vidareutbildning. Det kan ske
genom att den enskilde medges
skatteavdrag för de medel som
avsätts på samma sätt som nu sker
för avsättning till
pensionsförsäkringar. Beskattningen
sker i stället när den enskilde
använder pengarna för utbildningen.
Även arbetsgivaren kan ges rätt att
avsätta lika mycket som den
enskilde. En form av utfyllnad på
kontot kan övervägas för
låginkomsttagare.
Ett utbyggt lärlingsprogram
Lärlingssystem bör enligt
utskottets mening ingå som en
naturlig del i såväl ungdoms- som
vuxenutbildning. Genom att
yrkesinriktad utbildning integreras
mer målmedvetet i företagen
förbättras effektiviteten.
Lärlingsutbildningen bör expandera
och ersättningarna fastställas till
en nivå som gör lärlingsprogrammen
attraktiva också för företagen.
Tryggad energiförsörjning
Utskottet avvisar den
kapitalförstöring som följer av en
snabbavveckling av Barsebäck.
Utskottet vill värna om den globala
miljön och motarbeta nya
miljöförstörande utsläpp över
Sydsverige. Utskottet värnar om
konkurrenskraftiga elpriser.
Utskottet värnar om äganderätten
och rättsstatens principer. Alltså
motsätter sig utskottet att
Barsebäcksverket snabbavvecklas.
En stor underbudgetering i
budgetpropositionen gäller
nedläggningen av Barsebäcksverket.
Hur än regeringen har tänkt att
notan skall betalas - direkt ur
statskassan, via lägre vinster och
inleveranser från Vattenfall, eller
på annat sätt - blir följden att
medborgarna får bära bördan i form
av högre skatt, högre elpriser,
ökad miljöförstöring och färre
jobb.
Minskat krångel
Ett långsiktigt avregleringsprogram
Ett tydligt tecken på att
regeringen inte förstår företagens
villkor är att antalet regler vuxit
under de senaste åren. Trots allt
tal om att det är i näringslivet
som sysselsättningsökningen skall
komma talar de faktiska
handlingarna ett helt annat språk.
Antalet nya regler,
"regelinflationen", växer med drygt
5 % per år.
Ett antal krångelregler som hindrar
tillväxt och nya jobb bör tas bort.
Företagen kan inte fungera bra om
onödiga regler hindrar deras
expansion. Det gäller särskilt de
mindre företagen. Utskottet delar
den uppfattning som Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna
och Folkpartiet liberalerna ger
uttryck för i sin gemensamma
reservation i näringsutskottet.
Reservationen är ett långsiktigt
program för avreglering med
följande punkter:
· Mål för avregleringen.
Målet är att alla regler som berör
företagare skall ha granskats i
syfte att förenkla och minska
regelmassan under mandatperioden.
·
· Genomför
Småföretagsdelegationens förslag.
Allt i Småföretagsdelegationens
förslag i betänkandet Bättre och
enklare regler (SOU 1997:186) bör
övervägas och i allt väsentligt
genomföras.
·
· Hög politisk prioritet.
Arbetet med regelförenklingar bör
ges en hög politisk prioritet.
Arbetet skall ledas av
statsministern och finansministern.
Företagare och forskare skall ingå
i en referensgrupp.
·
· Obligatorisk
konsekvensanalys. Alla förslag från
regeringen som kan anses påverka
företagens villkor skall föregås av
en noggrann analys av verkningarna.
Även myndigheter och föreskrifter
skall omfattas av kravet att göra
konsekvensanalyser.
·
· Solnedgångsparagraf. En
s.k. solnedgångsparagraf bör
införas, dvs. regler skall
automatiskt omprövas efter fem år.
Om de skall bestå behövs ett aktivt
beslut.
·
Lättare att starta och driva
företag
Utskottet presenterar ett antal
konkreta förslag för att göra det
lättare att starta och driva
företag som bygger på
Småföretagsdelegationens
betänkande.
Ett första hinder för en blivande
företagare är att det är svårt att
starta företag.
Småföretagsdelegationens enklare
modell för registrering av företag,
där bara en myndighet behöver
kontaktas, bör genomföras. Det är i
dag för svårt att få F-skattsedel.
För att få F-skattsedel krävs att
man har ett visst antal kunder, och
för att få kunder krävs att man har
F-skattsedel. Alla som vill starta
företag och inte är belagda med
näringsförbud skall ha rätt att få
F-skattsedel.
Utskottet anser att det måste bli
enklare även att driva befintliga
företag. Nästan ingen av landets ca
halva miljon egenföretagare klarar
av att deklarera på egen hand,
reglerna är för komplicerade. Målet
bör vara att en egenföretagare
skall kunna ha en förenklad
självdeklaration precis som
löntagaren.
Uppgiftslämnandet måste också bli
enklare. En del av
uppgiftslämnandet till
försäkringskassan kan exempelvis
slopas och SCB bör bli noggrannare
i urvalet av företag i sina
undersökningar så att företagen
inte störs onödigt mycket. Den
obligatoriska platsanmälan till
arbetsförmedlingen bör också
slopas. Tullprocedurerna bör vidare
göras så enkla att företagen klarar
dem utan konsulthjälp.
Ett enklare patent för uppfinningar
bör även införas så att företagen
enklare kan skydda de nya produkter
de utvecklar.
Bättre hushållning och större
konkurrens
Förutsättningarna för konkurrens
måste stärkas ytterligare. De
marknader som ännu präglas av
nationella och internationella
regleringar måste så snart som
möjligt avregleras.
Åtgärder för att skapa bättre
förutsättningar för konkurrens
måste inriktas på att införa
neutralitet mellan privata och
offentliga producenter på områden
som domineras av offentlig
verksamhet.
Valuta för skattepengarna
Enligt utskottets mening bör en
kommission snarast tillsättas med
uppgift att förbättra hushållningen
i den offentliga sektorn.
Kommissionen skall bland annat
studera effektiviteten i de
offentliga verksamheterna och
systemen för offentliga
transfereringar och föreslå
förändringar som innebär att
hushållen får bättre valuta för
skatterna.
Neutralitet mellan privat och
offentligt
Trots åtgärder för att åstadkomma
neutralitet mellan offentliga och
privata producenter inom vård,
utbildning och omsorg - inte minst
under den borgerliga
regeringsperioden - kvarstår flera
problem. Arbetet med att åstadkomma
lika förutsättningar måste få hög
prioritet särskilt på
skatteområdet.
Avveckla kommunal affärsverksamhet
Kommunerna bör inte bedriva
affärsverksamhet. Det snedvrider
konkurrensen och försvagar förmågan
att utföra kärnuppgifterna inom
vård och utbildning väl. Staten bör
därför vidta åtgärder som
definierar den kommunala
kompetensen klarare och leder till
att konkurrensutsatt verksamhet på
olika områden - inte minst på
bostadsmarknaden - avvecklas.
Privatisera statens företag
Erfarenheterna av staten som ägare
av företag är negativa - inte bara
inom banksektorn. De statliga
företagen bör därför privatiseras
så snabbt marknadsförhållandena
medger det. För vissa företag som
exempelvis Telia och Vattenfall är
det dessutom en förutsättning för
att deras utvecklingsmöjligheter
skall tas till vara.
Under mandatperioden bör
privatiseringar om minst 100
miljarder kronor genomföras. Det är
viktigt att möjliggöra ett spritt
svenskt ägande av företagen. De
företag som bör privatiseras de
närmaste åren är bl.a.
· Telia
·
· Vasakronan
·
· Assi Domän
·
· SBAB
·
· Pharmacia & Upjohn
·
· Nordbanken Merita AB
·
· SAS Sverige AB
·
· Celsius
·
· Vattenfall
·
Vad utskottet här anfört om
riktlinjerna för den ekonomiska
politiken med anledning av
motionerna Fi203 (m), Fi204 (m),
Fi207 (kd), Fi208 (m) yrkande 1,
Fi209 (kd) yrkandena 1 och 10 och
Fi211 (m) yrkande 1, bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till
känna.
De förslag till inriktning av den
ekonomiska politiken som framförs i
propositionen och i motion Fi210
(c) yrkande 1 avvisas av utskottet.
dels att utskottets hemställan
under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken
att riksdagen med anledning av
motionerna 1998/99:Fi203,
1998/99:Fi204, 1998/99:Fi207,
1998/99:Fi208 yrkande 1,
1998/99:Fi209 yrkandena 1 och 10
samt 1998/99:Fi211 yrkande 1 och
med avslag på proposition 1998/99:1
yrkande 1 samt motion 1998/99:Fi210
yrkande 1 godkänner vad utskottet
anfört och som sin mening ger
regeringen detta till känna,
2. Allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken (mom. 1) (c)
Lena Ek (c) anser
dels att finansutskottets yttrande
i avsnitt 1.3 Finansutskottets
förslag till inriktning av den
allmänna ekonomiska politiken bort
ha följande lydelse:
Utgångsläget för den svenska
ekonomin är gott. Budgeten har
genom den viktiga saneringen av
statsfinanserna, i vilken
Centerpartiet tog ansvar, kommit i
balans. Budgetunderskottet har
vänts till ett överskott.
Enligt utskottets mening har dock
Sverige fortfarande strukturella
svagheter. Arbetslösheten är hög,
samtidigt som det råder brist på
arbetskraft på flera områden.
Lönebildningen har fungerat dåligt
under senare år. Dessutom är det
svenska skattetrycket ett av
världens högsta och statsskulden är
fortfarande stor. Utskottet
konstaterar dessutom att många
konjunkturbedömningar under senare
tid har visat på oroande tecken vad
gäller flera faktorer av stor
betydelse för ekonomins utveckling.
I OECD:s konjunkturbedömning från
november skrivs förväntningarna om
tillväxten ned samtidigt som OECD
påpekar att arbetsmarknaden behöver
reformeras och skatterna sänkas.
Utskottet delar åsikten att det
krävs åtgärder inom dessa områden
om Sverige inte skall drabbas av
sjunkande tillväxt och en alltför
långsamt stigande sysselsättning.
Detta är särskilt viktigt mot
bakgrund av det osäkra
internationella ekonomiska läget.
Arbetslösheten kommer enligt
regeringens prognos att minska
framöver, om än i rätt blygsam
takt. Därför är det enligt
utskottets mening viktigt att
riksdagen kraftfullare än vad
regeringen visat i
budgetpropositionen tar tag i de
strukturella problemen som behöver
lösas för att tillväxten och
sysselsättningen skall öka. De
konkreta åtgärder för tillväxt som
regeringen föreslår är för få.
Enligt utskottets mening skall en
stark svensk ekonomi med sunda
statsfinanser, rörlig växelkurs och
tillväxt vara grunden i den
ekonomiska politiken. Det
långsiktiga målet bör vara en
miljömässigt hållbar ekonomi. Detta
innebär bl.a. att det måste ske en
reformering av den svenska
arbetsmarknaden.
Tillsammans ger detta en grund att
driva en trovärdig ekonomisk
politik utanför EMU. Enligt
utskottets mening bör Sverige inte
gå in i EU:s valutaunion.
Nackdelarna med ett inträde
överväger de fördelar som kan
finnas med unionen. Unionen är ett
gigantiskt experiment.
Betänkligheter mot EMU-projektet är
enligt utskottets mening
huvudsakligen av ekonomisk och
demokratisk karaktär. Dessutom
riskerar EMU att ytterligare bromsa
tempot i östutvidgningen av EU. För
utskottet är utvidgning av EU
österut mycket viktig. Den kan
bilda stomme i ett alleuropeiskt
samarbete. Att Sverige står utanför
EMU minskar emellertid inte behovet
av att regeringen driver en
offensiv politik i EU på andra
områden. Enligt utskottets mening
är det viktigt att Sverige kommande
ordförandeperiod används aktivt för
att påverka EU:s inre och yttre
arbete i den riktning som är
väsentlig för Sverige. Detta kan
enbart ske genom att
ordförandeperioden förbereds genom
en ordentlig offentlig svensk
debatt i Europafrågorna.
Enligt utskottets mening bör en
folkomröstning föregå ett beslut om
svenskt inträde i valutaunionen.
Den bör dock avhållas först sedan
konsekvenserna av den gemensamma
valutan blivit möjliga att bedöma.
Därmed framstår valdagen år 2002
som den första möjliga och lämpliga
tidpunkten för en folkomröstning.
Enligt utskottet behöver Sverige en
tillväxt för nya jobb. En viktig
del av politiken bör vara att riva
hindren genom bättre
förutsättningar för de mindre och
medelstora företagen. De förslag
som bör genomföras är bl.a:
· Sänkta skatter på
företagande. Sverige har
jämförelsevis mycket höga skatter
på arbete. Skatter och avgifter på
arbete måste enligt utskottets
mening sänkas för att ge människor
chansen att utveckla sina idéer i
företag, vilket skapar fler jobb.
De senaste åren har
arbetsgivaravgifterna sänkts tack
vare samarbetet mellan
Centerpartiet och
Socialdemokraterna, och enligt
utskottet bör avgifterna fortsatt
sänkas enligt den använda modellen.
För 1999 bör gränsen för lönesumman
höjas till 2 miljoner kronor och
300 000 kr för egenföretagare, mot
dagens 850 000 respektive 180 000
kr. År 2000 bör reduktionen utökas
med 2 procentenheter från dagens 5
procentenheter. År 2001 bör den
höjas med ytterligare 1
procentenhet, till totalt 8
procentenheter. Dessutom bör
förmögenhetsskatten fasas ut ur
skattesystemet. Vidare bör den
särskilda beskattningen av
avsättningar till anställdas
vinstandelsstiftelser avskaffas.
Enligt utskottets mening är
avsättningar av detta slag
positiva och de bidrar till ett
ökat engagemang hos de anställda.
Fåmansbolagen samt handelsbolag och
kommanditbolag bör ges bättre
villkor och lättnader i
beskattningen. I avvaktan på
utredning bör generationsskiften
underlättas genom ett förlängt
undantag vid beräkningen av
underlaget för reavinstskatten.
Jordbrukets konkurrenskraft bör
stärkas. Dessutom bör
jordbruksföretagen stimuleras med
slopad elskatt och sänkt skatt på
eldningsolja i likhet med de regler
som gäller för
tillverkningsindustrin.
Jordbrukarna bör också kompenseras
för att de betalar ett högre pris
på diesel än i andra länder. För
att öka antalet arbetstillfällen i
tjänstesektorn bör en
skattesubvention införas på 50 % på
hushållstjänster som utförs i
hemmet, ett s.k. RUT-avdrag.
·
· Förbättrat företagsklimat.
Den stora chansen att åstadkomma
välstånd och ökad sysselsättning
ligger i fler och växande företag.
Enligt utskottets mening bör
särskilt kvinnors företagande
främjas genom ökat stöd och
rådgivning. I varje kommun bör det
etableras en kvinnlig
affärsrådgivare. Enligt utskottet
är det också hög tid för Sverige
att forma en stark grön
näringspolitik med tydliga mål och
visioner. Det kräver ett
grundläggande samförstånd mellan
stat, näringsliv, forskarsamhälle,
kommuner, intresseorganisationer
och medborgare. För att utveckla
den svenska exporten av
miljöanpassad teknik bör vidare 90
miljoner kronor anslås under en
treårsperiod.
·
· Arbetsliv. Den viktiga
arbetsmarknadspolitiken måste
förbättras. I dag råder den
paradoxala situationen att
arbetslösheten är hög samtidigt som
det råder brist på arbetskraft inom
några sektorer. Dagens kvantitativa
mål i arbetsmarknadspolitiken bör
ersättas av mer kvalitativa mål.
Arbetsmarknadsutbildningen måste
öka. Dessutom bör
arbetsmarknadspolitiken
decentraliseras bl.a. genom att
större befogenheter läggs på
länsarbetsnämnderna. Den regionala
och lokala nivån kan bättre avgöra
var resurserna används effektivast.
Arbetslöshetsförsäkringen skall
vara en omställningsförsäkring,
inte en permanent försörjning.
Enligt utskottets mening bör
ersättningen i försäkringen byggas
på en avtrappning av ersättningen,
i stället för den s.k. bortre
parentes som diskuterats. Vidare
bör en utredning tillsättas om hur
olika ersättningssystem till den
arbetslöse samverkar.
Utgångspunkten bör vara att arbete
alltid måste löna sig samtidigt som
incitamenten att ta arbete eller
utbilda sig ut ur arbetslösheten
måste bli starkare.
·
· Arbetsrätt och
lönebildning. Arbetsrätten bör
decentraliseras och möjligheten att
lokalt förhandla och göra undantag
från centrala avtal bör öka. När
det gäller de mindre företagen bör
undantag för turordningsreglerna
kunna göras för två nyckelpersoner.
För att förbättra lönebildningen
bör bl.a. medlingsinstitutet
förstärkas genom möjlighet att
förbjuda varsel om stridsåtgärder
under medling. Dessutom bör det
införas ett förbud mot sympati- och
stridsåtgärder riktade mot enmans-
och familjeföretag. En
proportionalitetsregel bör införas.
·
Förutom lägre företagsskatter bör
enligt utskottets meningen
inkomstskatterna för små- och
medelinkomsttagare sänkas genom
höjt grundavdrag. Förändringen bör
utformas så att grundavdraget
successivt höjs upp till en viss
inkomstnivå för att sedan trappas
ned. Det gör att låg och
medelinkomsttagare gynnas.
Utskottet godtar den tillfälliga
sänkning av skatterna som föreslås
i budgetpropositionen, men nivån
på sänkningen bör höjas.
Skattereduktionen bör uppgå till 1
800 kr för en inkomsttagare med
pensionsgrundande inkomst upp till
135 000 kr. Vidare bör skatten på
boende sänkas på lite längre sikt
och den s.k. belägenhetsfaktorn
slopas. Enligt utskottets mening
bör skattetrycket i Sverige sänkas
i den takt ekonomin tillåter.
För att skapa utrymme för
skattesänkningarna på arbete bör
enligt utskottet en skatteväxling
genomföras genom att skatterna höjs
på verksamheter som tar i anspråk
naturens resurser utan att
automatiskt ersätta de skador och
det slitage som uppstår. Miljö- och
energiskatterna bör höjas bl.a.
genom att produktionsskatten på
kärnkraftsel höjs stegvis och att
en miljöskatt på inrikes flyg
införs. Dessutom bör
fastighetsskatten på vattenkraft
återinföras.
Utbildning är enligt utskottet en
annan viktig del i
tillväxtpolitiken. En rad åtgärder
för att förbättra kvaliteten i
skolan och den högre utbildningen
bör genomföras. Dessutom bör ett
nytt studiemedelssystem med lika
delar lån och bidrag presenteras.
Det nya systemet bör genomföras i
två steg och beräknas fullt utbyggt
kosta staten 2 miljarder kronor.
Reformen bör införas 1999.
Trots att välfärden är väl utbyggd
i Sverige finns stora orättvisor i
fördelningen av välfärden. Enligt
utskottets mening bör det införas
en ny samordnad trygghetsförsäkring
som ska ersätta nuvarande
försäkringar vid sjukdom,
arbetsskada, arbetslöshet och
förtidspension. Den nya
försäkringen bör garantera en
lägsta ersättningsnivå - en
grundpenning - och därutöver en
inkomstrelaterad del vars storlek
är baserad på den inkomst man har
som företagare eller anställd.
Vidare bör enligt utskottet ett
system med hemservicecheckar för
pensionärshushåll införas för att
tillgodose pensionärernas behov och
för att utveckla hemservicesektorn
för äldre. Vidare bör inte kvinnor
med barn under 18 år beröras av
inkomstprövningen i änkepensionen.
Dessutom bör enligt utskottet
familjestödet förnyas genom
skapandet av ett s.k. barnkonto.
Barnkontot skall fördelas under
barnets förskoleperiod och
finansieras genom en sammanslagning
av bl.a. barnbidraget i den
aktuella åldersgruppen,
föräldrapenningen och
flerbarnstillägget. Barnkontot kan
användas för att betala ett
vårdnadsbidrag i familjen men också
till avgifter för olika sorters
barnomsorg, vilket innebär att
barnfamiljernas ekonomiska och
tidsmässiga valfrihet ökar.
Systemet bör införas fr.o.m. år
2001.
Den statliga fördelningspolitiken
till kommuner och landsting bör
förändras. De parametrar som ligger
till grund för skatteutjämningen
bör justeras för ökad rättvisa.
Regeringens förslag om att det
fasta belopp om 200 kr som utgår
vid beskattning av
förvärvsinkomster skall tillfalla
kommunerna bör enligt utskottet
avslås. Förslaget är en
engångsåtgärd. I stället bör
anslaget till kommunerna höjas med
1,3 miljarder kronor.
Vad utskottet här anfört om
riktlinjerna för den ekonomiska
politiken med anledning av motion
Fi210 (c) yrkande 1 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till
känna.
De förslag till inriktning av den
ekonomiska politiken som framförs i
propositionen och i motionerna
Fi203 (m), Fi204 (m), Fi207 (kd),
Fi208 (m) yrkande 1, Fi209 (kd)
yrkandena 1 och 10, och Fi211 (fp)
yrkande 1 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan
under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken
att riksdagen med anledning av
motion 1998/99:Fi210 yrkande 1 samt
med avslag på proposition 1998/99:1
yrkande 1 och motionerna
1998/99:Fi203, 1998/99:Fi204,
1998/99:Fi207, 1998/99:Fi208 yrkan-
de 1, 1998/99:Fi209 yrkandena 1 och
10 samt 1998/99:Fi211 yrkande 1
godkänner vad utskottet anfört och
som sin mening ger regeringen detta
till känna,
3. Sysselsättningsmålet (mom. 2)
(m, kd, c, fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist
(m), Fredrik Reinfeldt (m), Per
Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m),
Lena Ek (c), Lars Leijonborg (fp)
och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande
i avsnitt 1.4 Sysselsättningsmålet
bort ha följande lydelse:
Som en följd av långsiktiga
strukturproblem och av
spekulationsekonomin och den
successivt försämrade
konkurrenskraften under 1980-talet
förlorades hundratusentals
arbetstillfällen. Den nuvarande
utvecklingen inger oro. Sveriges
ekonomi är inte tillräckligt
dynamisk och flexibel för att
tillräckligt många nya arbeten
skall växa fram.
De grundläggande villkoren för
företagande måste förbättras så att
Sverige får ett långsiktigt bra
företagsklimat. Lägre skatt på
arbete, slopad överbeskattning av
företagande, investeringar och
kapitalbildning, en flexiblare
arbetsmarknad och bättre ramar för
lönebildningen är några viktiga
inslag i en sådan politik. Endast
på så sätt skapas förutsättningar
för en kraftig
sysselsättningsökning.
Det är i och för sig positivt att
regeringen nu föreslår ett
politiskt mål som avser
sysselsättningen. Enligt förslaget
skall riksdagen fastställa "målet
för sysselsättningen till att
andelen sysselsatta av befolkningen
mellan 20 och 64 år skall öka från
74 % år 1997 till 80 % år 2004".
Det finns emellertid ett antal
problem med den utformning av målet
som regeringen valt.
Det är ännu mera beklagligt att
förslaget inte följs upp av
konkreta åtgärder för att uppnå
målet. Regeringen förefaller tro
att allt nu är gjort. Tvärtom krävs
att den inriktning utskottet ovan
angivit snarast tillåts prägla
utvecklingen.
Regeringen har valt att ange ett
sysselsättningsmål som skall vara
uppfyllt i mitten av en
mandatperiod. Detta försvårar
givetvis den utvärdering av
regeringens politik på området som
naturligen sker just i samband med
en valrörelse. Man tar heller inte
upp vikten av att det nu främst
gäller att skapa förutsättningar
för nya arbetstillfällen i
näringslivet, som i sin tur är
basen för gemensamma insatser i den
offentliga sektorn.
Ett nationellt sysselsättningsmål
som antas av riksdagen bör ges en
entydig utformning och innebörd.
Det är naturligt att främst använda
den statistik som Statistiska
centralbyråns
arbetskraftsundersökningar (AKU)
utgör för att utvärdera i vad mån
målet uppnås eller är på väg att
uppnås. Man kan i sammanhanget
acceptera att åldersgruppen 16-19-
åringar exkluderas från
sysselsättningsmålet och att
sysselsatta i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
exkluderas.
Utskottet vill dock peka på att
AKU-undersökningarnas
(internationellt använda) kriterier
innebär att den som har arbetat en
timme under mätveckan uppfyller
kravet på att vara sysselsatt. I
teorin skulle det därmed vara
möjligt att nå regeringens mål
genom att skapa 375 000 nya
entimmesjobb i stället för 375 000
nya jobb med mera normal arbetstid
och det ter sig inte alldeles lätt
att få en bred folklig förståelse
för en sådan definition. Regeringen
bör ta fram sådan statistik att ett
sysselsättningsmål kan utvärderas
på ett rimligt sätt.
Vad ovan anförts om nödvändigheten
av konkreta åtgärder för att få en
god sysselsättningsutveckling genom
lägre skatt på arbete och
företagande och åtgärder för en
flexiblare arbetsmarknad och bättre
fungerande lönebildning bör
riksdagen med anledning av
motionerna Fi208 (m) yrkande 2,
Fi209 (kd) yrkande 9, Fi211 (fp)
yrkande 2 och A257 (kd) yrkande 2
som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan
under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande sysselsättningsmålet
att riksdagen med anledning av
proposition 1998/99:1 yrkande 2
samt motionerna 1998/99:Fi208
yrkande 2, 1998/99:Fi209 yrkande 9,
1998/99:Fi211 yrkande 2 och
1998/99:A257 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om nöd-
vändigheten av konkreta åtgärder
för att få en god sysselsättnings-
utveckling,
4. Formerna för beslutsfattande om
Sveriges framtida deltagande i
valutaunionen (mom. 3) (v)
Johan Lönnroth och Siv Holma (båda
v) anser
dels att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 1.5.1
Formerna för beslutsfattande om
Sveriges deltagande i valutaunionen
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är ett
eventuellt beslut om att Sverige
skall delta i EU:s valutaunion så
historiskt betydelsefullt att
beslutet måste bygga på en
folkomröstning. Enligt utskottets
mening bör folkomröstningen helst
äga rum i samband med valet till
EU-parlamentet 1999.
Vad utskottet anfört med anledning
av motionen Fi216 (v) yrkandena 1
och 2 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Motionerna Fi201 (mp), Fi210 (c),
Fi215 (fp), U507 (fp) yrkande 3 och
motion U509 (kd) yrkande 7
avstyrks.
dels att utskottets hemställan
under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande formerna för
beslutsfattande om Sveriges
framtida deltagande i valutaunionen
att riksdagen med anledning av
motion 1998/99:Fi216 yrkandena 1
och 2 samt med avslag på
motionerna 1998/99:Fi201,
1998/99:Fi210 yrkande 31,
1998/99:Fi215, 1998/99:U507 yrkande
3 och 1998/99:
U509 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
5. Formerna för beslutsfattande om
Sveriges framtida deltagande i
valutaunionen (mom. 3) (c)
Lena Ek (c) anser
dels att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 1.5.1
Formerna för beslutsfattande om
Sveriges deltagande i valutaunionen
bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar ett svenskt
medlemskap i EU:s valutaunion.
Nackdelarna med ett svenskt inträde
överväger de fördelar som kan
finnas med valutaunionen.
Utskottet stöder därför riksdagens
beslut att Sverige "... inte bör
införa Europeiska unionens
gemensamma valuta euron då den
tredje etappen av den ekonomiska
och monetära unionen inleds". I det
fall en riksdagsmajoritet avser att
ändra detta beslut och förespråka
ett svenskt inträde, skall frågan
avgöras av medborgarna. Enligt
utskottets mening bör en
folkomröstning om svenskt
deltagande avhållas först sedan
konsekvenserna av den gemensamma
valutan blivit möjliga att bedöma.
Därmed framstår valdagen år 2002
som den första möjliga och lämpliga
tidpunkten för den folkomröstning
som utskottet menar måste föregå
ett svenskt inträde i
valutaunionen.
Vad utskottet ovan anfört med
anledning av motion Fi210 (c)
yrkande 31 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Motionerna Fi201 (mp), Fi215 (fp),
Fi216 (v) yrkandena 1 och 2, U507
(fp) yrkande 3 och U509 (kd)
yrkande 7 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan
under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande formerna för
beslutsfattande om Sveriges
framtida deltagande i valutaunionen
att riksdagen med anledning av
motion 1998/99:Fi210 yrkande 31
samt med avslag på motionerna
1998/99:Fi201, 1998/99:Fi215,
1998/99:Fi216 yrkandena 1 och 2,
1998/99:U507 yrkande 3 och
1998/99:U509 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
6. Formerna för beslutsfattande om
Sveriges framtida deltagande i
valutaunionen (mom. 3) (fp)
Lars Leijonborg (fp) anser
dels att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 1.5.1
Formerna för beslutsfattande om
Sveriges deltagande i valutaunionen
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening ligger det
i Sveriges intresse att delta i
eurosamarbetet så snart det är
möjligt. Enligt utskottet är
fördelarna med ett medlemskap
uppenbara:
EU:s djupaste syfte är att
garantera freden, demokratin och
välfärden i vår världsdel.
Eurosamarbetet är ett stort steg i
arbetet med att riva murar mellan
Europas folk och tvinna dem samman
i ett ömsesidigt beroende. Sveriges
inflytande över viktiga
framtidsfrågor inom EU, som också i
hög grad berör oss själva, ökar
avsevärt om Sverige deltar i EU-
samarbetets kärna - den gemensamma
valutan. Sverige behöver också en
lång period av hög tillväxt och
sysselsättning. Det råder bred
enighet om att ett stabilt
penningvärde, varaktigt låga räntor
och goda offentliga finanser är
viktiga förutsättningar för att
uppnå detta. Därför är även de
ekonomiska argumenten för ett
medlemskap starka.
År 2001 övertar Sverige
ordförandeskapet i EU. Enligt
utskottets mening är ett
konstruktivt och framgångsrikt
ordförandeskap svårt att förena med
regeringens nuvarande passiva
hållning till eurosamarbetet.
Enligt utskottets mening bör därför
Sverige ansöka om medlemskap före
den 1 januari 2001. Enligt
utskottet behövs en folklig
förankring av en sådan ansökan. En
folkomröstning bör därför hållas
senast under sista halvåret år
2000.
Vad utskottet ovan anfört med
anledning av motion Fi215 (fp) och
U507 (fp) yrkande 3 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till
känna. Motionerna Fi201 (mp), Fi210
(c) yrkande 31, Fi216 (v) yrkandena
1 och 2 och U509 (kd) yrkande 7
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan
under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande formerna för
beslutsfattande om Sveriges
framtida deltagande i valutaunionen
att riksdagen med anledning av
motionerna 1998/99:Fi215 och
1998/99:U507 yrkande 3 samt med
avslag på motionerna 1998/99:Fi201,
1998/99:Fi210 yrkande 31,
1998/99:Fi216 yrkandena 1 och 2 och
1998/99:U509 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
7. Formerna för beslutsfattande om
Sveriges framtida deltagande i
valutaunionen (mom. 3) (mp)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 1.5.1
Formerna för beslutsfattande om
Sveriges deltagande i valutaunionen
bort ha följande lydelse:
Ett svenskt deltagande i EU:s
valutaunion är ett stort steg som
kommer att ha stor påverkan på
folkstyret, den ekonomiska
politiken och Sveriges framtid.
Enligt utskottet blev riksdagsvalet
en missad chans för svenska folket
att ta ställning till EMU, eftersom
Socialdemokraternas inställning
att "vänta och se" avförde EMU-
frågan från valdebatten. De
närmaste åren kommer trycket att
öka för att Sverige skall ha en mer
långsiktig hållning i EMU-frågan.
Elva av EU:s medlemsländer skall
redan den 1 januari 1999 förenas
med gemensam valuta och
centralbank. Första halvåret 2001
kommer Sverige att ta över
ordförandeskapet i ministerrådet.
Att då inte ha en uttalad åsikt i
EMU-frågan är kanske inte möjligt.
Den nuvarande riksdagen kan inte
sägas ha ett folkligt mandat från
riksdagsvalet 1998 för att fatta
beslut om svenskt deltagande i
valutaunionen. Eftersom beslutet
dessutom är av exceptionell
betydelse bör enligt utskottet ett
eventuellt beslut om svenskt
deltagande i EMU:s tredje fas
fattas genom folkomröstning.
Vad utskottet ovan anfört med
anledning av motion Fi201 (mp) bör
riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna
Fi210 (c) yrkande 31, Fi215 (fp),
Fi216 (v) yrkandena 1 och 2, U507
(fp) yrkande 3 och U509 (kd)
yrkande 7, avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan
under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande formerna för
beslutsfattande om Sveriges
framtida deltagande i valutaunionen
att riksdagen med anledning av
motion 1998/99:Fi201 samt med
avslag på motionerna 1998/99:Fi210
yrkande 31, 1998/99:Fi215,
1998/99:Fi216 yrkandena 1 och 2,
1998/99:U507 yrkande 3 och
1998/99:U509 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
8. Formerna för beslutsfattande om
Sveriges framtida deltagande i
valutaunionen (mom. 3,
motiveringen) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik
Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo
Lundgren (alla m) anser att
finansutskottets ställningstagande
i avsnitt 1.5.1 Formerna för
beslutsfattande om Sveriges
deltagande i valutaunionen bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör
regeringen så snabbt som möjligt ta
ställning till ett svenskt
deltagande i valutaunionen. Ett
ställningstagande måste göras innan
Sverige blir ordförande i EU första
halvåret 2001. Detta är absolut
nödvändigt om Sverige då skall ha
möjlighet att kunna agera med
trovärdighet.
Med det ovan anförda avstyrker
utskottet motionerna Fi201 (mp),
Fi210 (c) yrkande 31, Fi215 (fp),
Fi216 (v) yrkandena 1 och 2, U507
(fp) yrkande 3 och U509 (kd)
yrkande 7.
9. Analyser av eurons effekter och
information till allmänheten om
konsekvenserna av deltagande i
valutaunionen (mom. 4,
motiveringen) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik
Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo
Lundgren (alla m) anser att den del
av finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 1.5.2
Analyser av eurons effekter och
information till allmänheten om
konsekvenserna av deltagande i
valutaunionen som börjar med
"Enligt utskottets mening" och
slutar med "och monetära unionen"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det
viktigt att informationen om den
ekonomiska och monetära unionen är
allsidig och sammantaget opartisk.
10. Mellanstatligt samarbete för
ökad sysselsättning (mom. 5) (v)
Johan Lönnroth och Siv Holma (båda
v) anser
dels att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 1.5.3
Mellanstatligt samarbete för ökad
sysselsättning bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening
förutsätter en uthållig tillväxt i
ekonomin att det finns beredskap
för att finanspolitiskt möta
kommande konjunktursvängningar,
både på nationell och mellanstatlig
nivå.
Utskottet bedömer att det finns
goda förutsättningar för ett
mellanstatligt samarbete i Europa i
syfte att skapa fler jobb och en
socialt progressiv politik. En
samordnad finanspolitisk expansion
motsvarande 1 % av BNP i Europa
skulle enligt utskottets mening ge
betydande tillväxt- och
sysselsättningseffekter. Fördelen
med ett mellanstatligt samarbete är
att man undviker de stora läckage
som annars drabbar mindre och
utrikeshandelsberoende länder som
strävar efter att minska
arbetslösheten med en mer expansiv
finanspolitik. Inom EU:s 15
medlemsländer motsvarar
utrikeshandeln mindre än 15 % av
BNP. En finanspolitisk expansion
skulle alltså enligt utskottets
mening uppnå en mycket hög
effektivitetsgrad.
Enligt beräkningar gjorda av
Arbejderbevægelsens Erhvervsråd i
Köpenhamn skulle en relativt
begränsad finanspolitisk expansion
motsvarande 1 % av BNP i EU:s tio
största medlemsländer kunna skapa
närmare 5 miljoner arbetstillfällen
i Europa under en treårsperiod.
Genom att resursutnyttjandet
förbättras ökar det ekonomiska
utrymmet för insatser mot fattigdom
och social utslagning. Politiken
skulle kunna leda till en ny och
positiv anda i ekonomin med
fördelaktiga återverkningar på
såväl investeringar som konsumtion.
Enligt utskottets mening bör
riksdagen ge regeringen i uppdrag
att snarast möjligt utarbeta
förslag till hur ett mellanstatligt
finanspolitiskt samarbete för att
öka sysselsättningen och motverka
arbetslöshet skulle kunna
genomföras. Den politiska
tyngdpunktsförskjutningen från
höger till vänster som skett i
flera EU-länder under senare tid
innebär enligt utskottet att det
finns goda utsikter till att ett
sådant förslag kan komma att
bemötas positivt. Det finns enligt
utskottets mening inte heller någon
brist på angelägna
investeringsområden.
Enligt utskottets mening utgör dock
reglerna för den monetära unionen
ett hinder för tillväxt och
försvårar möjligheterna till ett
samarbete för nya arbetstillfällen
i Europa. Konvergenspolitiken har
tvingat fram en ensidig
inflationsbekämpning och en
omotiverat stark finanspolitisk
åtstramning i EU:s medlemsländer.
Låg inflation och stabila
offentliga finanser är enligt
utskottet viktiga ingredienser i en
stark ekonomi. Men
inflationsbekämpning som skapas
genom nedmonterade offentliga
trygghetssystem är ingen garanti
för makroekonomisk stabilitet.
Konvergenskraven har under senare
år i stor utsträckning även präglat
den svenska ekonomiska politiken.
Prisstabilitet och stram
budgetpolitik har i praktiken
överordnats en politik för full
sysselsättning. Finanspolitiken har
inriktats på att generera stora
budgetöverskott som i sin tur skall
användas för att snabbt amortera
statsskulden. I själva verket har
den svenska finanspolitiken till
och med varit stramare än vad som
motiveras av EMU:s konvergenskrav.
Sverige uppfyller redan i dag i
praktiken kraven för medlemskap i
EMU. Enligt utskottets mening finns
det nu ett finanspolitiskt utrymme
som bör utnyttjas till att
stimulera sysselsättning och
tillväxt. Detta bör ske i samarbete
med övriga europeiska länder.
Sett på lite längre sikt
förutsätter ett utvecklat
mellanstatligt samarbete för att
bekämpa arbetslösheten att den s.k.
stabilitetspakten och EMU:s
principer revideras. Enligt
utskottets mening bör nya principer
etableras som ökar möjligheterna
att komma överens om att gemensamt
driva en mer expansiv nationell
finanspolitik. Penningpolitiken bör
i detta perspektiv utformas så att
den understödjer en politik för
uthållig tillväxt och ökad
sysselsättning. I de olika staterna
bör budgetmål - av den typ som
präglar stabilitetspakten eller av
den typ som redovisas i
budgetpropositionen - likaledes
utformas så att de stödjer en
uthållig tillväxt och ökad
sysselsättning. En politik där det
övergripande målet är att bekämpa
arbetslöshet, samhälleliga
obalanser och miljöproblem genom en
ekologiskt uthållig tillväxt och
ökad sysselsättning.
Enligt utskottets mening bör ett
mellanstatligt samarbete i Europa
också ha som mål att få stopp för
osund skattekonkurrens och undvika
fientlig devalveringspolitik.
Vad utskottet ovan anfört med
anledning av motionerna Fi216 (v)
yrkande 4 och N336 (v) yrkande 1
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan
under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande mellanstatligt
samarbete för ökad sysselsättning
att riksdagen med anledning av
motionerna 1998/99:Fi216 yrkande 4
och 1998/99:N336 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
11. Mellanstatligt samarbete för
ökad sysselsättning (mom. 5,
motiveringen) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik
Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo
Lundgren (alla m) anser att den del
av finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 1.5.3
Mellanstatligt samarbete för ökad
sysselsättning som börjar med "För
svensk del" och slutar med "skall
ta ut" bort ha följande lydelse:
När det gäller EU-samarbetet om
sysselsättningspolitiken
konstaterar utskottet att Sverige
inte följer flera av de riktlinjer
för sysselsättningen 1998 som
antogs vid Europeiska rådets möte i
Luxemburg i november 1997. T.ex.
har regeringen inte formulerat
några kvantitativa mål för
utvecklingen av det totala
skattetrycket eller för
skattetrycket på arbete. Detta
trots att man ställer sig bakom
rekommendationen att varje land
skall fastställa ett mål för en
gradvis minskning av den totala
skattebördan och skattetrycket på
arbete och lönebikostnader för
särskilt okvalificerat och
lågavlönat arbete. Vidare har
regeringen inte vidtagit några
åtgärder för att uppfylla de
riktlinjer och rekommendationer som
talar om en större flexibilitet på
arbetsmarknaden.
Utskottet delar bedömningen att
internationaliseringen ställer
ökade krav på skattepolitiken. Med
en ökad internationalisering blir
det allt svårare att beskatta
skattebaser som är lättrörliga.
Denna insikt innebär enligt
utskottet att regeringen måste
arbeta för att minska det höga
totala skatteuttaget i samhället.
När det gäller EU bör
skatteharmonisering endast
eftersträvas i de fall en sådan är
nödvändig för att EU:s inre marknad
skall fungera och i de fall
utlandet skattemässigt gynnas eller
missgynnas.
12. Mellanstatligt samarbete för
ökad sysselsättning (mom. 5,
motiveringen) (c)
Lena Ek (c) anser att den del av
finansutskottets ställningstagande
i avsnitt 1.5.3 Mellanstatligt
samarbete för ökad sysselsättning
som börjar med "Enligt utskottets
mening" och slutar med "och
monetära området" bort ha följande
lydelse:
Med anledning av EU-kommissionens
rapport rörande uppföljning av
riktlinjer om sysselsättning från
Amsterdam och Luxemburg anser
utskottet att en utvärdering av hur
Sverige har följt riktlinjerna
skall ske.
13. Mellanstatligt samarbete för
ökad sysselsättning (mom. 5,
motiveringen) (fp)
Lars Leijonborg (fp) anser att den
del av finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 1.5.3
Mellanstatligt samarbete för ökad
sysselsättning som börjar med "För
svensk del" och slutar med "som
skall tas ut" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar bedömningen att
internationaliseringen ställer
ökade krav på skattepolitiken. Med
en ökad internationalisering blir
det svårare att beskatta
skattebaser som är lättrörliga.
Sverige verkar därför inom EU för
att få till stånd minimiregler vid
beskattning av framför allt kapital
och energi. Utskottet vill i
sammanhanget framhålla vikten av
gemensamma skattesatser inom EU på
miljöområdet, inte minst på
koldioxidutsläpp. Det skulle skapa
förutsättningar för en växling mot
lägre skatt på arbete. Inget annat
land tjänar i längden på att alla
länder försöker bjuda under
varandra för att locka till sig
skattebaser, t.ex. miljöstörande
verksamheter.
Utskottet vill vidare i frågan om
mellanstatligt samarbete för ökad
sysselsättning understryka vikten
av att Sverige tar intryck av de
rekommendationer som såväl EU-
kommissionen som det europeiska
Rådet utfärdat beträffande sänkt
skatt på arbete. Uppbromsningen av
världsekonomin kommer av allt att
döma att leda till att såväl
penningpolitiken som
finanspolitiken i Europa blir mer
expansiv, så viktigare än
ytterligare steg i den riktningen -
som motionärerna förordar - är att
åtgärda kvarstående strukturella
brister i ländernas ekonomier. En
sådan brist är den höga
beskattningen av arbete i Sverige.
14. Mål för budgetpolitiken
(mom. 6) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik
Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 2.3 Mål
för budgetpolitiken bort ha
följande lydelse:
I likhet med Moderata
samlingspartiet anser utskottet att
budgetarbetet bör inriktas på att
uppnå balans i de offentliga
finanserna sett över en
konjunkturcykel. I nuvarande
konjunkturläge innebär detta att
man under några år bör ha överskott
i budgeten för att därefter kunna
tillåta sig underskott i nästa
lågkonjunktur.
Riksdagen har som långsiktigt mål
för budgetpolitiken lagt fast ett
krav på överskott i de offentliga
finanserna på i genomsnitt 2 % av
BNP över en konjunkturcykel. Enligt
utskottets mening ger ett sådant
mål sämre förutsättningar för
stabil och hög tillväxt. Målet är
därigenom kontraproduktivt,
eftersom stark tillväxt leder till
att statsskulden minskar snabbare i
förhållande till BNP.
Balans i de offentliga finanserna
leder till att bruttoskulden i den
konsoliderade offentliga sektorn
successivt minskar mätt som andel
av BNP. Målet för budgetpolitiken
bör vara att denna skuld skall ha
minskat till högst 60 % av BNP
senast år 2002 och till högst 50 %
senast år 2006 på det sätt som
Moderata samlingspartiet anger.
Med det anförda tillstyrker
utskottet motion Fi208 (m) yrkande
4 och avstyrker propositionens
förslag samt motion Fi209 (kd)
yrkande 12.
dels att utskottets hemställan
under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande mål för
budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till
motion 1998/99:Fi208 yrkande 4 samt
med avslag på proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget och
finansplan m.m. yrkande 4 och
motion 1998/99:Fi209 yrkande 12
fastställer som mål för
budgetpolitiken att den
konsoliderade offentliga sektorns
bruttoskuld skall ha begränsats
till 60 % av BNP senast år 2002 och
till högst 50 % senast år 2006,
15. Mål för budgetpolitiken
(mom. 6) (kd)
Mats Odell och Per Landgren (båda
kd) anser
dels att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 2.3 Mål
för budgetpolitiken bort ha
följande lydelse:
Riksdagen har som långsiktigt mål
för budgetpolitiken lagt fast ett
krav på överskott i de offentliga
finanserna på i genomsnitt 2 % av
BNP över en konjunkturcykel. Enligt
utskottets mening leder ett sådant
mål till att det offentliga i
orimlig utsträckning försvårar
möjligheterna till hushållssparande
och personligt ansvarstagande samt
försämrar effektiviteten i den
svenska ekonomin.
I ett medelfristigt perspektiv bör
man därför i stället inrikta sig på
ett överskott på i genomsnitt 1 %
av BNP.
För år 2000 har riksdagen tidigare
preciserat överskottsmålet till
1,5 % och nu föreslås att detta mål
höjs till 2,0 %.
Mot bakgrund av vad utskottet här
sagt bör detta förslag avstyrkas.
Målet bör detta år vara oförändrat
1,5 % av BNP.
Vad utskottet här har sagt bör
riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Med det
anförda tillstyrker utskottet
motion Fi209 (kd) yrkande 12.
Samtidigt avstyrker utskottet
propositionens förslag (yrkande 4)
och motion Fi208 (m) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan
under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande mål för
budgetpolitiken
att riksdagen med bifall till
motion 1998/99:Fi209 yrkande 12
samt med avslag på proposition
1998/99:1 Förslag till statsbudget
och finansplan m.m. yrkande 4 och
motion 1998/99:Fi208 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om
oförändrat mål på 1,5 % av BNP för
år 2000,
16. Budgetförslagen för år 1999
(mom. 7) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik
Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets yttrande
som i avsnitt 2.4.3
Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen börjar
med "På fyra år" och som längre
fram i avsnitt 4.1.28
Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten slutar med "135 849
miljoner kronor" bort ha följande
lydelse:
Trots världens högsta skatter och
en gynnsam ekonomisk utveckling
förmår inte det politiska systemet
leva upp till sina löften när det
gäller grundläggande gemensamma
uppgifter som vård, skola och
rättstrygghet. För många familjer
har dessutom marginalerna snävats
in så kraftigt att
arbetsinkomsterna inte längre
räcker till för försörjningen.
Huvudorsaken till denna utveckling
är den felaktiga föreställningen
att välstånd kan skapas genom
politiska beslut och att begreppet
välfärd i Sverige har kommit att
bli synonymt med offentlig
verksamhet. Välstånd skapas
emellertid inte genom politiska
beslut utan genom enskilda
människors arbete, företagande och
initiativkraft. Skall vi åter kunna
bygga upp vårt välstånd måste dessa
krafter frigöras. Det kan bara ske
om den privata sektorn tillåts
växa.
Medborgarna måste ges valfrihet och
rätt att själva bestämma om sin
trygghet. Lägre skatter och lägre
utgifter i stat och kommun betyder
större frihet för enskilda och
familjer att själva välja. Det ger
dem större möjlighet att prioritera
och forma sin framtid, vilket i sig
är en utveckling värd att sträva
efter.
I likhet med Moderata
samlingspartiet anser utskottet att
budgetpolitiken bör ges en sådan
inriktning att man på sikt når
jämvikt mellan privat och offentlig
sektor. De offentliga utgifterna
bör därför tas ned mot 50 % av BNP,
vilket samtidigt medför att
skattetrycket kan sänkas till
genomsnittlig europeisk nivå.
De offentliga finanserna är starkt
konjunkturkänsliga, framför allt
beroende på den offentliga sektorns
storlek. Minskas omfattningen på
denna sektor begränsas också risken
för framtida obalanser.
Ett första steg i denna riktning
tar Moderata samlingspartiet i
motion Fi208, där partiet redovisar
ett budgetalternativ som innebär
att utgifts- och skattekvoten
begränsas med 3 respektive 4
procentenheter fram till år 2000
och 2001.
De överordnade målen för Moderata
samlingspartiets budgetalternativ
är:
· att skapa förutsättningar
för så många nya arbetstillfällen i
företagen att arbetslösheten
avskaffas som samhällsproblem,
·
· att växla lägre skatter på
arbetsinkomster mot bidrag och
subventioner så att det blir
möjligt att leva på sin lön och
bygga upp ett eget sparande,
·
· att återskapa förtroendet
för att stat och kommun klarar sina
grund-läggande åtaganden.
·
I överensstämmelse med dessa mål
föreslår Moderata samlingspartiet
besparingar som för 1999 uppgår
till 30,3 miljarder kronor och för
2000 och 2001 till 56,7 respektive
66,5 miljarder kronor.
I det moderata budgetalternativet
ger besparingarna utrymme för
sänkta skatter med 30,5 miljarder
kronor 1999, 60,8 miljarder kronor
2000 och 86,0 miljarder kronor
2001.
Moderata samlingspartiet föreslår
en långtgående växling från
subventioner och bidrag till
skattesänkningar som särskilt
inriktas på de breda grupperna av
låg- och medelinkomsttagare.
Det är framför allt vanliga
familjer med låga och medelstora
inkomster som har drabbats av de
senaste årens skattechocker. Enligt
finansutskottets mening är det
därför naturligt att man - såsom
Moderata samlingspartiet förordar -
i första hand sänker skatten på
arbetsinkomster för dessa grupper,
men även andra skatter vilka
begränsar vanliga hushålls
marginaler, såsom fastighetsskatt
samt skatt på bensin och resor med
kollektivtrafik. Med de konkreta
förslag som Moderata
samlingspartiet lägger fram sänks
skatten på arbetsinkomster i sådan
omfattning att de mål som låg till
grund för 1991 års skattereform
uppnås, dvs. högst 30 %
genomsnittlig kommunalskatt och
högst 50 % marginalskatt. I det
moderata budgetalternativet
fördelas skattesänkningarna så att
närmare 14 miljarder kronor används
för att minska skatten på
företagande och kapitalbildning,
medan hela 68 miljarder kronor,
eller fyra femtedelar, avser lägre
skatt på arbete, familj och boende.
Skattesänkningar utformade på detta
sätt skapar enligt utskottets
mening större trygghet för enskilda
och familjer.
De skattesänkningar Moderata
samlingspartiet föreslår framgår av
efterföljande tabell där angivna
värden avser förslagens effekt på
den konsoliderade offentliga
sektorn. Utskottet ansluter sig
till Moderata samlingspartiets
förslag och förordar att de
moderata skattesänkningsförslagen
genomförs och får ligga till grund
för beräkningen av statsbudgetens
inkomster för 1999.
Tabell. Moderata samlingspartiets
förslag till skattesänkningar
1999-2001
Finansiell effekt för konsoliderad
offentlig sektor
Belopp i miljoner kronor
*
Skattesänkningarna uppgår 2001 till
totalt 86 miljarder kronor.
Tyngdpunkten ligger i tre förslag
som ensamma svarar för två
tredjedelar av skattesänkningarna
och som har det gemensamt att de är
inriktade på att sänka den
kommunala inkomstskatten, dvs. den
skatt som omfattar praktiskt taget
samtliga inkomsttagare.
Det viktigaste inslaget är ett
successivt ökat förvärvsavdrag som
får göras endast mot den kommunalt
taxerade inkomsten och endast på
inkomster understigande 7,5
basbelopp, dvs. 273 000 kr.
Avdraget, som är en kompensation
för egenavgifterna till
pensionsförsäkringen, omfattar alla
typer av pensionsgrundande
inkomster, således även
sjukpenning- och a-kasseersättning.
Det införs stegvis och trappas
under de närmaste tre åren upp från
7 till närmare 12 % av inkomsten. I
och med att inkomstunderlaget är
maximerat och avdraget görs mot en
proportionell skatt står avdragets
värde i direkt proportion till den
kommunalskatt en inkomsttagare
betalar, men bara för den del av
inkomsten som understiger 273 000
kr. Störst utbyte ger avdraget för
dem som bor i högskattekommuner.
Moderata samlingspartiet föreslår
också att kommunalskatten skall
sänkas med en krona år 2000 och med
ytterligare en krona 2001 genom att
staten övertar kostnader
motsvarande skattebortfallet för
kommunerna.
Dessutom vill man införa ett
grundavdrag på 10 000 kr per barn
vid den kommunala beskattningen
från och med 1999. Avdraget skall
fungera som ett komplement till
dagens barnbidrag. För familjer
vars inkomst inte är tillräckligt
stor för att man skall kunna
tillgodogöra sig avdraget fullt ut
skall ett bidrag utgå.
I övrigt föreslår Moderata
samlingspartiet bl.a. att uttaget
av statlig inkomstskatt begränsas
till 20 % från 1999, att en
permanent skattereduktion införs
för hushållstjänster samt att
fastighetsskatten på bostäder sänks
till 1,3 % av taxeringsvärdet från
och med 1999 och därefter med
ytterligare 0,1 procentenheter
såväl 2000 som 2001. Vid
beräkningen av fastighetsskatt
skall markvärdet dessutom tas upp
med endast halvt belopp för att
lindra de orimliga regionala
skillnaderna.
De besparingsförslag Moderata
samlingspartiet för fram är enligt
finansutskottets mening väl
avvägda. Utskottet noterar särskilt
att de grupper som har svårt att
tillgodogöra sig skattesänkningarna
är undantagna från partiets
besparingar. Tvärtom föreslår man
betydande förbättringar i
förhållande till regeringen för
exempelvis handikappade och
pensionärer. Till detta kommer det
nyss nämnda bidraget som skall utgå
till de barnfamiljer som inte kan
tillgodogöra sig det särskilda
grundavdraget för barn.
Moderata samlingspartiet föreslår
inte heller några besparingar som
berör sjukvård, äldreomsorg eller
undervisningen i grundskola och
gymnasium.
I stället innebär besparingarna att
man skall återgå till den 75-
procentiga ersättningsnivå som
användes fram till och med 1997
inom socialförsäkringssystemen och
arbetslöshetsförsäkringen samt
införa ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen.
Arbetslöshetsförsäkringen bör
dessutom omvandlas till en
omställningsförsäkring med ökad
egenfinansiering för medlemmarna.
Utgiftsminskningar bör också
åstadkommas genom minskat
företagsstöd, minskade bidrag till
organisationer och politiska
partier, en snabbare avveckling av
bostadssubventionerna, slopat stöd
till lokala investeringsprogram,
effektivare rehabilitering och
besparingar inom den statliga
admini- strationen.
I likhet med Moderata
samlingspartiet anser utskottet att
sådana grundläggande
samhällsfunktioner som
rättsväsendet bör tillföras ökade
resurser i förhållande till vad
regeringen föreslagit. Partiet vill
också anslå 1,9 miljarder kronor
mer än regeringen för handikappade.
Likaså bör medel avdelas för att
stärka IT-kompetensen i skolan.
Ytterligare medel bör också
tillföras forskningen samt
universiteten i Karlstad, Växjö och
Örebro.
Enligt utskottets mening kan man
inte på det sätt regeringen
föreslår åstadkomma en nödvändig
förnyelse av kommunsektorn genom
utfästelser om ytterligare
statsbidrag. Erfarenheterna av vad
som skett efter tidigare tillskott
bekräftar detta.
Statens viktigaste uppgift i detta
sammanhang bör i stället vara att
främja sysselsättningen och på så
sätt bredda kommunernas
skatteunderlag. Staten bör också
genomföra omfattande avregleringar
och konkurrensutsätta kommunala
verksamhet, som även i övrigt bör
effektiviseras och rationaliseras
för att medborgarna skall få valuta
för sina skattepengar. I likhet med
Moderata samlingspartiet föreslår
utskottet en omfattande avreglering
och konkurrensutsättning. Utskottet
biträder också det moderata
förslaget om en översyn av vilka
uppgifter en kommun bör få ägna sig
åt.
Den kommunala verksamheten bör
sålunda renodlas och
effektiviseras. Dessutom bör
tidigare tillskott av statsbidrag
utnyttjas. Om man därtill beaktar
att ekonomin torde utvecklas
starkare med den av utskottet här
förordade politiken uppkommer ett
utrymme för att sänka den kommunala
utdebiteringen. I vissa kommuner
kan skattesänkningar genomföras
redan på kort sikt.
Kommunalskatten bör därutöver
sänkas genom att staten övertar
kostnader som åvilar kommunerna.
Utskottet föreslår att man inför en
nationell skolpeng av det slag
Moderata samlingspartiet förordar
för att lyfta över
finansieringsansvaret för skolan
(men inte ansvaret för
undervisningen som sådan) till
staten. För 2000 skapas därmed ett
utrymme som motsvarar en sänkning
av den kommunala utdebiteringen med
1 kr och för 2001 med ytterligare 1
kr.
Utskottet avvisar regeringens
förslag att tillfälligt omvandla
den statliga skatt på 200 kr som
alla skattskyldiga betalar till
kommunal skatt vid 2000 års
taxering eftersom förfarandet
strider mot
bruttoredovisningsprincipen och
dessutom endast är ett sätt att
motverka att man på grund av ökade
utgifter bryter igenom
utgiftstaket. Ett lika stort belopp
bör i stället överföras till
kommunerna i form av ett ökat
statsbidrag.
Finansutskottet har tidigare ställt
sig bakom Moderata samlingspartiets
förslag till besparingar. De
utgiftsminskningar som följer av
dessa förslag innebär att
utgiftstaket för staten under de
kommande tre budgetåren bör
bestämmas till 743 miljarder kronor
1999, 742 miljarder kronor 2000 och
761 miljarder kronor 2001. Det är
en minskning med 10 respektive 19
och 25 miljarder kronor jämfört med
regeringens förslag.
Vid beräkningen av utgiftstaket har
utskottet i likhet med Moderata
samlingspartiet inte inkluderat
någon budgeteringsmarginal eftersom
den påverkar budgetdisciplinen
negativt. Om de föreslagna taken
för statens utgifter under de
närmaste tre åren behöver
överskridas, får regeringen
återkomma till riksdagen med en
förklaring och ett förslag till de
besparingar som krävs för att det
ursprungligen fastställda taket
skall kunna upprätthållas.
Utgiftstaket för den offentliga
sektorn bör på motsvarande sätt
beräknas till 1 019 miljarder
kronor 1999, 1 014 miljarder kronor
2000 och 1 029 miljarder kronor
2001. Det är en minskning med 31
respektive 61 och 84 miljarder
kronor jämfört med regeringens
förslag för samma period. Att
avvikelsen från regeringens förslag
blir större i detta fall än för
utgiftstaket för staten förklaras
främst av att merparten av de
moderata skattesänkningarna leder
till minskade skatteinkomster för
kommunerna, och att dessa
kompenseras fullt ut för detta
bortfall genom ökade statsbidrag.
Den finansiella effekten av
Moderata samlingspartiets
budgetalternativ kan sammanfattas
på det sätt som framgår av
nedanstående tabell. Den visar att
med det moderata budgetalternativet
kommer sparandet att ligga på en
nivå som med bred marginal
överstiger även de av regeringen
använda budgetmålen de kommande tre
åren. Budgetarbetet bör ha en sådan
inriktning att man uppnår balans i
de offentliga finanserna sett över
en konjunkturcykel. I nuvarande
konjunkturläge innebär detta att
man under några år bör ha överskott
i budgeten för att därefter kunna
tillåta sig underskott i nästa
lågkonjunktur. Det moderata
alternativet är utformat i enlighet
med detta synsätt.
Tabell. Finansiellt sparande i den
konsoliderade offentliga sektorn
med utskottets och Moderata
samlingspartiets budgetalternativ
Belopp i miljarder kronor
*
Sammanfattningsvis anser utskottet
således att Moderata
samlingspartiets budgetförslag för
1999 bör ligga till grund för
budgetpolitiken. Det innebär att
utskottet tillstyrker de av detta
parti i motion Fi208 föreslagna
nivåerna för utgiftstaket under
1999-2001 (yrkande 3), liksom
partiets förslag till beräkning av
de offentliga utgifterna för
1999-2001 (yrkande 5) och beräkning
av statsbudgetens inkomster och
förändrade skatte- och
avgiftsregler (yrkande 7) vilket
finns intaget i appendix 1 till
utskottets betänkande som
reservation 16 (m). Vidare
tillstyrker utskottet Moderata
samlingspartiets förslag till
fördelning av utgifter på
utgiftsområden (yrkande 8) som
återfinns dels i efterföljande
tabell, dels i reservation 16 (m) i
det till utskottets betänkande
fogade appendix 1. Slutligen
biträder utskottet även övriga av
Moderata samlingspartiet i detta
sammanhang framförda förslag.
Tabell. Utskottets och Moderata
samlingspartiets förslag till
utgiftstak och utgiftsramar m.m.
för 1999
Belopp i miljoner kronor
Förändring i förhållande till
regeringens förslag
*
Med hänvisning till det anförda
biträder utskottet således
motionerna
- Fi208 (m) yrkandena 3 och 5 samt
7-9,
- Fi507 (m) yrkande 11,
- Sk301 (m),
- Sk302 (m) yrkandena 1-6,
- Sk303 (m, kd, fp),
- Sk306 (c) yrkande 14,
- Sk310 (m) yrkandena 1-6,
- Sk311 (m),
- Sk629 (m),
- Sk647 (m) yrkandena 1, 2 och 4,
- U213 (m) yrkande 5,
- U304 (m) yrkande 5,
- U806 (m) yrkande 4,
- MJ256 (m) yrkande 3 samt
- Bo209 (m) yrkandena 4 och 6.
Regeringens förslag i berörda delar
avstyrks. Vidare avstyrks övriga
motioner som är aktuella i detta
sammanhang.
dels att utskottets hemställan
under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande budgetförslagen
för år 1999
att riksdagen
a) med bifall till motion
1998/99:Fi208 yrkande 3 och med
avslag på proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 3 med
anledning av ålderspensionsreformen
fastställer utgiftstaket för staten
inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten för år
1999 till 743 miljarder kronor, för
år 2000 till 742 miljarder kronor
och för år 2001 till 761 miljarder
kronor,
b) med bifall till motion
1998/99:Fi208 yrkande 5 och med
avslag på proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 5 godkänner
den reviderade beräkningen av de
offentliga utgifterna för åren
1999-2001,
c) med bifall till motion
1998/99:Fi208 yrkande 8 och med
avslag på proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 9 beslutar
om fördelning av utgifterna för
budgetåret 1999 på utgiftsområden
enligt det med reservation 16 (m)
betecknade förslaget i appendix 1
till hemställan,
d) med bifall till motion
1998/99:Fi208 yrkande 9 och
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 10 godkänner beräkningen av
förändringar av
anslagsbehållningarna för
budgetåret 1999,
e) om godkännande av beräkningen av
förändringar av myndigheters m.fl.
in- och utlåning i
Riksgäldskontoret för budgetåret
1999 samt beräkningen av överföring
av medel från AP-fonden för
budgetåret 1999
= utskottet,
f) med bifall till motion
1998/99:Sk311 yrkande 7 avslår
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 30 i denna del om
skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare,
g) med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 14 avslår
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 31 i denna del om det fasta
beloppet vid beskattningen av
förvärvsinkomster,
h) med bifall till motionerna
1998/99:Sk311 yrkandena 11-15,
1998/99:Sk647 yrkandena 1, 2 och 4
samt 1998/99:Bo209 yrkandena 4 och
6 och med avslag på proposition
1998/99:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 32 i denna
del godkänner vad utskottet anfört
om fastighetsbeskattningen,
i) med bifall till motion
1998/99:Fi208 yrkande 7 och med
avslag på proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 8 godkänner
beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1999
enligt det med reservation 16 (m)
betecknade förslaget i appendix 1
till hemställan,
j) dels med bifall till motion
1998/99:Sk311 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om
skattepolitikens inriktning,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk311 yrkandena 2, 3, 5
samt 8-10 som sin mening ger
regeringen till känna vad som
anförs i motionen om
inkomstskatteskalan,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk311 yrkandena 19-21 som
sin mening ger regeringen till
känna vad som anförs i motionen om
resor till och från arbetet,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk311 yrkande 22 som sin
mening ger regeringen till känna
vad som anförs i motionen om
pensionssparande,
dels med bifall till motionerna
1998/99:Sk302 yrkandena 1 och 2,
1998/99:Sk303, 1998/99:Sk310
yrkandena 5 och 6 samt
1998/99:Sk629 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna
vad som anförs i motionerna om
tjänstesektorn och F-skattsedel,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk302 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna
vad som anförs i motionen om
beskattning av royalty,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk302 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna
vad som anförs i motionen om
inkomst av kapital,
dels med bifall till motionerna
1998/99:Sk301 och 1998/99:Sk311
yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad som
anförs i motionerna om
pensionärernas särskilda
grundavdrag,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk310 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna
vad som anförs i motionen om
ägarbeskattning,
dels med bifall till motionerna
1998/99:Sk310 yrkande 2 samt
1998/99:Sk629 yrkandena 1-10 som
sin mening ger regeringen till
känna vad som anförs i motionerna
om fåmansföretag,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk310 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna
vad som anförs i motionen om
redovisning av moms och annan
skatt,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk302 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna
vad som anförs i motionen om
särskild löneskatt på vinstandelar,
dels med bifall till motionerna
1998/99:Sk310 yrkande 3 samt
1998/99:Sk311 yrkandena 16 och 17
som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförs i motionerna
om förmögenhetsskatten,
dels med bifall till motion
1998/99:MJ256 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna
vad som anförs i motionen om
jordbrukets energiskatter,
dels med bifall till motionerna
1998/99:Sk302 yrkande 5 samt
1998/99:Sk311 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna
vad som anförs i motionerna om
trafikområdet,
dels med bifall till motionerna
1998/99:Fi507 yrkande 11,
1998/99:Sk311 yrkande 4,
1998/99:U213 yrkande 5,
1998/99:U304 yrkande 5 samt
1998/99: U806 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna
vad som anförs i motionerna om
enskilda utgiftsområden,
dels avslår övriga i appendix 2
till hemställan upptagna
motionsyrkandena,
17. Budgetförslagen för år 1999
(mom. 7) (kd)
Mats Odell och Per Landgren (båda
kd) anser
dels att utskottets yttrande som i
avsnitt 2.4.3 Finansutskottets
sammanfattande bedömning av
budgetförslagen börjar med orden
"På fyra år" och ca 113 sidor
längre fram i avsnitt 4.1.28
Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten slutar med orden
"till 135 849 miljoner kronor "
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser, i likhet med
vad som sägs i Kristdemokraternas
motion Fi209, att sex områden bör
styra inriktningen av
budgetpolitiken under de närmaste
åren. Det gäller skapande av
långsiktigt goda
tillväxtförutsättningar som kan
bidra till att minska
arbetslösheten och öka välfärden.
För att göra det möjligt att flera
skall kunna leva på sin lön samt
öka rättvisan bör skatterna sänkas
för låg- och medelinkomsttagare
samt barnfamiljers och pensionärers
ekonomiska situation förbättras.
Vidare bör vården, omsorgen och
skolan inom kommunsektorn ges
bättre förutsättningar. Slutligen
bör ett återupprättande av
rättssamhället prioriteras.
För barnfamiljer föreslås ett nytt
beskattat vårdnadsbidrag samt att
en del av medlen för barnbidraget i
stället används för att höja nivån
på de inkomstprövade
bostadsbidragen.
Barnomsorgskostnader upp till 10 %
av basbeloppet föreslås bli
avdragsgilla för barn mellan 1 och
3 år. Vidare bör
föräldraförsäkringen förändras
genom att kontaktdagarna återinförs
samt att garantibeloppet höjs från
60 kr till 120 kr per dag.
Slutligen anser utskottet, i likhet
med Kristdemokraterna, att
fribeloppet för underhållsskyldiga
bör höjas till 48 000 kr.
De sämst ställda pensionärernas
situation bör förbättras genom att
pensionstillskottet höjs. Detta bör
i enlighet med Kristdemokraternas
förslag ske i två steg med en total
höjning efter andra steget år 2000
på 310 kr per månad. Vidare anser
utskottet att inkomstprövningen av
änkepensionen bör slopas samt att
omställningspensionen för
efterlevande skall förlängas till
12 månader.
För att återupprätta rättsväsendet
föreslår utskottet att
Kristdemokraternas förslag
genomförs. Det innebär ökade anslag
till polis- , åklagar- och
domstolsväsendet. Även
kriminalvården bör tillföras
ytterligare medel. Slutligen bör
skattemyndigheternas möjligheter
till uppföljning och bekämpning av
skattefusk förbättras samtidigt som
tullen och kustbevakningen får
utökade resurser.
Satsningar på vården, skolan och
omsorgen bör ges hög prioritet. Det
kristdemokratiska förslaget att
höja statsbidragen till kommunerna
med 1 miljard år 1999 och 800
miljoner kronor år 2000 utöver
regeringens förslag välkomnas
därför av utskottet. I likhet med
vad som sägs i den
kristdemokratiska motionen anser
utskottet att utrymme även kan
skapas genom strukturförändringar
inom kommunsektorn. Det kan gälla
ett väsentligt utvecklande av den
offentliga upphandlingen, minskad
administration genom ökad
användning av informationsteknik,
lokal samordning av
arbetsmarknadsmedel samt
utförsäljningar av kommunala
bostadsbestånd.
Utskottet kan lika litet som
Kristdemokraterna acceptera
nedskärningar på handikappområdet.
Därför bör 300 miljoner utöver
regeringens förslag tillföras
assistansersättningen. Det
kristdemokratiska förslaget om en
utredning som skall se över
möjligheterna att samordna
tandvårds- och sjukförsäkringen
tillstyrks av utskottet. I avvaktan
på denna utredning bör dock
tandvårdsförsäkringen tillföras
ytterligare 200 miljoner kronor.
Enligt utskottets mening är det
angeläget att resurser satsas på
rehabilitering. På så sätt kan
kostnaderna för
långtidssjukskrivning och
förtidspensionering minskas.
Förbättrad administration inom
sjuförsäkringen och en förändrad
beräkning av den
sjukpenninggrundande inkomsten kan
tillsammans med en andra karensdag
i sjukförsäkring ge betydande
besparingar inom sjukförsäkringen.
Därutöver föreslår utskottet i
likhet med kristdemokraterna att
ersättning för personskadekostnader
i samband med trafikolyckor skall
föras över till trafikförsäkringen.
De förslag till strukturella
förändringar av arbetsvillkoret
samt en ökad finansieringsgrad i en
allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som
Kristdemokraterna för fram leder
till markant sänkta kostnader inom
utgiftsområde 13. De samlade
förslagen, som utskottet ställer
sig bakom, för tillväxt- och
företagsfrämjande åtgärder samt
personalförstärkningar inom
offentliga verksamheter, bedöms
också leda till att utgifterna för
arbetslöshetsförsäkringen kommer
att minska i viss mån. Kostnaderna
för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder bedöms minska med
Kristdemokraternas förslag.
Anslagen för lönebidrag och
utbildningsbidrag föreslås utökas,
samtidigt som flyttningsbidragen
slopas och åtgärden offentliga
tillfälliga arbeten (OTA) med
tillhörande stimulansersättning
avskaffas.
Det finns enligt utskottets mening
anledning att införa striktare krav
på en viss studietakt samt en
strängare kontroll av att
studietakten hålls för att
studerande skall beviljas
studiemedel. Fribeloppet bör höjas
rejält samtidigt som möjligheten
att återbetala studiemedlen i
förtid mot en viss rabatt
återinförs. Vidare anser utskottet
att den planerade utbyggnadstakten
av antalet platser för vuxenstudier
och i högskolan bör vara något
lägre för att undvika negativa
konsekvenser för
utbildningskvaliteten.
Utskottet instämmer i
Kristdemokraternas uppfattning att
Sverige fullt ut skall utnyttja de
möjligheter till bidrag som EU-
medlemskapet erbjuder, något som
inte minst påverkar medelsbehovet
för stödet till jordbruket.
Genom den ökade utförsäljning av
statligt ägda företag som
Kristdemokraterna föreslår kan
enligt utskottets mening
räntekostnaderna för statsskulden
minskas.
I nedanstående tabell framgår
utskottets förslag till fördelning
av utgifter på utgiftsområden samt
utgiftstaket för staten budgetåret
1999. Av det ovan sagda följer att
utskottet ställer sig bakom
Kristdemokraternas förslag till
utgiftstak för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten på 736 miljarder
kronor år 1999, 743 miljarder
kronor år 2000 samt 762 miljarder
kronor år 2001. Vidare följer att
utskottet förordar att beräkningen
av de offentliga utgifterna som
presenteras i motion Fi209 (kd)
godkänns av riksdagen.
Utskottet biträder
Kristdemokraternas förslag till
skatteförändringar och förordar att
riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster som
redovisas i motionerna Fi209 (kd)
och Sk309 (kd). Förslaget är väl
sammansatt med syftet att öka
tillväxten och därmed
sysselsättningen. Den föreslagna
skattepolitiken är även ämnad att
bryta många låg- och
medelinkomsttagares
bidragsberoende.
Genom en grundavdragshöjning, som
enligt förslaget skall genomföras i
två steg, får fler möjlighet att
klara sig på sin egen lön. Dessutom
leder detta även till att
lönebildningen underlättas.
Inkomstbeskattningen bör dessutom
förändras genom att gränsen för
reseavdrag sänks till 6 000 kr samt
genom att barnomsorgskostnader till
viss del görs avdragsgilla mot
inkomst av tjänst. Utskottet
avvisar regeringens förslag till
tillfällig skattereduktion samt
anser att den nya värnskatten bör
avskaffas.
Vidare förespråkar utskottet
Kristdemokraternas förslag om ökat
utrymme för pensionssparande samt
en avdragsrätt för insättningar på
individuella utbildningskonton.
När det gäller beskattningen av
egendom förespråkar utskottet
Kristdemokraternas förslag om
ändringar i fastighetskatten och
förmögenhetsbeskattningen.
Fastighetskatten bör sänkas för
bostadshus till 1,4 % av
taxeringsvärdet, och endast en
tredjedel av markvärdet som
överstiger 150 000 kr bör
inkluderas i taxeringsvärdet.
Dessutom bör de s.k.
krisårgångarnas infasning i
fastighetsskatten skjutas fram.
Regeringens förslag om
fastighetsskattesänkning för
hyreshus avvisas av utskottet.
Förmögenhetsskatten bör fasas ut.
Detta kan ske i enlighet med
Kristdemokraternas förslag att
sänka skattesatsen till 0,5 %
inkomståret 1999 och till 0 % år
2000.
Tabell. Utskottets och
Kristdemokraternas förslag till
utgiftsramar m.m. för
budgetåret 1999
Belopp i miljoner kronor
I den offensiva tillväxtpolitik som
Kristdemokraterna föreslår, och som
finansutskottet ställer sig bakom,
ingår förutom de ovan nämnda
skatteförslagen även åtgärder
direkt riktade mot kostnader för
arbetskraften, mot tillgången på
kapital samt mot tjänstesektorn.
Genom att sänka
arbetsgivaravgifterna med 10
procentenheter på lönesummor upp
till 900 000 kr per år får de
mindre företag som i dag tvekar om
de skall våga nyanställa klart
förbättrade möjligheter att våga
satsa på utveckling och
nyanställningar.
Vad gäller kapitaltillgången
föreslår utskottet att
riskkapitalavdraget återinförs samt
att dubbelbeskattningen avskaffas.
Tjänstesektorn ges helt nya
möjligheter att växa genom att en
femtioprocentig skattereduktion för
hushållens köp av tjänster i det
egna hemmet införs. Förslaget som
utskottet ställer sig bakom kan
liknas vid ett permanentande och en
utvidgning av det nuvarande ROT-
systemet.
Regeringens förslag om överföring
av det fasta beloppet vid
inkomstbeskattningen till
kommunerna avvisas av utskottet.
Motsvarande medel bör i stället
föras över till kommunerna på annat
sätt. Det är därvid angeläget att
även de kyrkliga kommunerna får del
av dessa medel.
De förändringar som utskottet
föreslår framgår av nedanstående
tabell.
Budgeteffekter av föreslagna
skatte- och avgiftsförändringar
Miljarder kronor
Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet således
motionerna Fi209 (kd) yrkandena
2-5, 7, 8 och 11, Sk303 (m, kd,
fp), Sk304 (kd) yrkandena 1-3,
Sk306 (c) yrkande 14, Sk307 (kd)
yrkande 1-6 och 8, Sk309 (kd)
yrkandena 1-8, 10-20, 22, 24-28, 31
och 32, Sk609 (m, kd), N231 (kd)
yrkande 4, N330 (kd) yrkandena 14
och 15, N274 (kd) yrkande 22, MJ224
(kd) yrkandena 4-7, 30, och 36 samt
Bo237 (kd) yrkande 13.
Av det sagda följer att utskottet
avstyrker regeringens förslag om
utgiftstak för staten åren
1999-2001, beräkningen av de
offentliga utgifterna, utgifternas
fördelning på utgiftsområden
budgetåret 1999, skattereduktion
för låg- och medelinkomsttagare,
det fasta beloppet vid beskattning
av förvärvsinkomster,
fastighetsskatten på
bostadshyreshus samt beräkningen av
statsbudgetens inkomster för
budgetåret 1999.
Vidare avstyrks de motioner i
betänkandets appendix 2 som ej
tillstyrkts i detta avsnitt.
dels att utskottets hemställan
under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande för år 1999
att riksdagen
a) med bifall till motion
1998/99:Fi209 yrkande 2 och med
avslag på proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 3 med
anledning av ålderspensionsreformen
fastställer utgiftstaket för staten
inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten för år
1999 till 736 miljarder kronor,
för år 2000 till 743 miljarder
kronor och för år 2001 till 762
miljarder kronor,
b) med bifall till motion
1998/99:Fi209 yrkande 3 och med
avslag på proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 5 godkänner
den reviderade beräkningen av de
offentliga utgifterna för åren
1999-2001,
c) med bifall till motion
1998/99:Fi209 yrkande 5 och med
avslag på proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget, finans-
plan m.m. yrkande 9 beslutar om
fördelning av utgifterna för
budgetåret 1999 på utgiftsområden
enligt det med reservation 17 (kd)
betecknade förslaget i appendix 1
till hemställan,
d) om förändringar av
anslagsbehållningarna för
budgetåret 1999,
= utskottet;
e) om myndigheters m.fl. in- och
utlåning i Riksgäldskontoret för
budgetåret 1999 samt beräkningen av
överföring av medel från AP-fonden
för budgetåret 1999,
= utskottet;
f) med bifall till motion
1998/99:Fi209 yrkande 7 avslår
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 30 i denna del och
godkänner vad i motionen anförts om
skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare,
g) med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 14 avslår
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 31 i denna del och
godkänner vad i motionen anförts om
det fasta beloppet vid
beskattningen av förvärvsinkomster,
h) med bifall till motionerna
1998/99:Fi209 yrkande 8,
1998/99:Sk307 yrkande 2,
1998/99:Sk309 yrkande 19 samt
1998/99:Bo237 yrkande 13 avslår
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 32 i denna del och
godkänner vad i motionerna anförts
om fastighetsskatten på
bostadshyreshus,
i) med bifall till motion
1998/99:Fi209 yrkande 4 och
1998/99:Sk309 yrkandena 1 i denna
del och 27 och med avslag på
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 8 godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för
budgetåret 1999 i enlighet med det
med reservation 17 (kd) betecknade
förslaget i appendix 1 till
hemställan,
j) dels med bifall till motionerna
1998/99:Fi209 yrkande 11, 1998/99:
Sk309 yrkandena 2, 3 och 15 samt
1998/99:N330 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionerna anförs om
skattepolitikens inriktning,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk309 yrkandena 17 och 31
som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförs om
inkomstskatteskalan,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk309 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om resor till
och från arbetet,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk309 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om
pensionssparande,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk309 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om
kompetenskonton m.m.,
dels med bifall till motionerna
1998/99:Sk303, 1998/99:Sk309
yrkande 13 samt 1998/99:Sk609 som
sin mening ger regeringen till
känna vad i motionerna anförs om
tjänstesektorn och F-skattsedel,
dels med bifall till motionerna
1998/99:Sk309 yrkande 26 samt
1998/99:MJ224 yrkande 36 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionerna anförs om
yrkesfiskare,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk309 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om
beskattning av royalty,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk309 yrkandena 4 och 8 som
sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförs om
ägarbeskattning,
dels med bifall till motion
1998/99:N330 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om
fåmansföretag,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk309 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om
redovisning av moms och annan
skatt,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk309 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om
arbetsgivaravgifter,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk309 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om särskild
löneskatt på vinstandelar,
dels med bifall till motionerna
1998/99:Sk304 yrkandena 1 och 2,
1998/99:Sk307 yrkandena 1, 3, 4 och
8, 1998/99:Sk309 yrkandena 20 och
32, 1998/99:N231 yrkande 4 samt
1998/99:N274 yrkande 22 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionerna anförs om
fastighetsskatten i övrigt,
dels med bifall till motionerna
1998/99:Sk304 yrkande 3,
1998/99:Sk307 yrkandena 5 och 6
samt 1998/99:Sk309 yrkande 10 som
sin mening ger regeringen till
känna vad i motionerna anförs om
förmögenhetsskatten,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk309 yrkandena 24 och 25
som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförs om
mervärdesskatt,
dels med bifall till motion
1998/99:MJ224 yrkandena 4-7 och 30
som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförs om
jordbrukets energiskatter,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk309 yrkande 28 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om
trafikområdet,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk309 yrkandena 16 och 22
som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförs om
övriga punktskatter,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk309 yrkande 1 i denna del
som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförs om
övriga inkomstförslag,
dels avslår övriga i appendix 2
till hemställan upptagna
motionsyrkanden,
18. Budgetförslagen för år 1999
(mom. 7) (c)
Lena Ek (c) anser
dels att den del av utskottets
yttrande som i avsnitt 2.4.3
Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen börjar
med "På fyra år" och som längre
fram i avsnitt 4.1.28
Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten slutar med "135 849
miljoner kronor" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar Centerpartiets syn
på budgetpolitiken. Beträffande
inkomstsidan vill utskottet
framhålla att det är viktigt att
skattepolitiken utformas för att
gagna företagsamhet i hela landet.
Inkomstskatterna för låg- och
medelinkomsttagare bör sänkas. En
varaktig lösning med höjt
grundavdrag för människor med små
eller medelstora inkomster är här
den bästa lösningen. Utskottet
godtar regeringens förslag om en
tillfällig skattereduktion men
anser, i likhet med Centerpartiet,
att den bör höjas till 1 800 kr.
Arbetsgivaravgifterna bör sänkas.
Förmögenhetsskatten bör fasas ut
och den särskilda löneskatten på
vinstandelar tas bort. Fåmansbolag
och andra mindre företag bör få
lättnader i beskattningen. Skatten
på hushållsnära tjänster bör sänkas
och ett s.k. RUT-avdrag införas.
RUT-avdraget bör innebära en
skattereduktion på 50 % av
arbetskostnaden på hushållsnära
tjänster som utförs i hemmet med
ett belopp upp till 20 000 kr och
år.
Utskottet vill erinra om att
Centerpartiet ihärdigt har verkat
för lägre skatt på boende och genom
en överenskommelse med regeringen
har fått till stånd en sänkning av
fastighetsskatten från 1,7 % till
1,5 %. Regeringens förslag om en
sänkning av fastighetsskatten på
hyresfastigheter avstyrks av
utskottet. Sänkningen är tillfällig
och ger liten effekt. Det är också
osäkert om den kommer hyresgästerna
till godo. Regeringens förslag om
belägenhetsfaktorn bör beredas
ytterligare och med därav följande
kompletteringar föreläggas
riksdagen i en proposition. Det är
viktigt att berörda människor i
skärgården får ett besked i form av
ett riksdagsbeslut.
Utskottet förespråkar sänkt skatt
på arbete för ökad sysselsättning.
För att skapa utrymme för detta bör
skatterna höjas på verksamheter som
tar naturens resurser i anspråk.
Fordonsskatten för dieseldrivna
personbilar bör förändras så att
större vikt läggs vid
miljöegenskaperna. För äldre
dieseldrivna personbilar bör
skrotningspremien höjas till 8 000
kr som en engångsåtgärd för att
skrota ut de äldsta och mest
miljöförorenande bilarna.
Energibeskattningen skall ge goda
förutsättningar för den svenska
industrins internationella
konkurrenskraft. Beskattningen
skall utgöra drivkraft för
hushållning och övergång till
förnybara energislag. Vid
utformningen av beskattningen skall
den elintensiva industrins
särskilda behov beaktas. Utsläpp av
koldioxid vid förbränning av
fossila bränslen påverkar klimatet.
Det är därför angeläget att i
största möjliga utsträckning
undvika förbränning av fossila
bränslen. Detta kan ske genom en
aktiv energihushållning och genom
att utnyttja förnybara energislag.
En ökad användning av alternativa
energislag inom trafiksektorn måste
särskilt eftersträvas. Produktionen
av biobränslebaserade drivmedel i
Sverige måste öka. Detta bör ske
genom en ökad miljörelatering av
energiskatterna i kombination med
en skattebefrielse för biobränslen.
Som ett led i strävan mot avvecklad
kärnkraft bör produktionsskatten på
kärnkraftsel stegvis höjas.
Kärnkraften skall inte ytterligare
subventioneras genom särskilt
gynnsamma avdragsmöjligheter.
Fastighetsskatten på vattenkraft
bör återinföras liksom en
miljöskatt på inrikes flyg. Ett
yrkesfiskaravdrag bör införas.
Utskottet ställer sig också bakom
Centerpartiets förslag till
fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för 1999. Förslaget
återfinns i följande tabell.
De viktigaste förändringarna
jämfört med regeringens förslag är
följande.
Inom utgiftsområde 1 Rikets
styrelse bör 100 miljoner kronor av
tillskottet för 1999 till
Regeringskansliet avslås.
Besparingen skall inte drabba de
resurser som behöver avsättas för
Sveriges ordförandeskap i EU.
En ökad decentralisering till
regionala och lokala nivåer leder
till minskade utgifter för
statsförvaltningen. Någon ny
myndighet för kvalitetsutveckling
och kompetenshöjning inom
förvaltningarna bör inte inrättas.
Utskottet välkomnar den ökning av
polisens resurser som sker de
kommande åren. Utskottet vill, i
likhet med Centerpartiet, tillföra
65 miljoner kronor ytterligare till
polisen. Detta finansieras genom
höjda tvistemålsavgifter och genom
höjda böter för fortkörning. En
effektivisering av polisens
resurser måste till parallellt med
att nya resurser tillförs. Polisens
ledningsorganisation kan förbättras
ytterligare.
Tabell. Utskottets och
Centerpartiets förslag till
utgiftsramar m.m. för budgetåret
1999
Belopp i miljoner kronor
Utgiftsområde
Regeringens Utskottets
förslag
förslag
Avvikelse
1
Rikets styrelse
4 180
4 080
-100
2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning
1 705
1 682
-23
3
Skatteförvaltning och uppbörd
5 811
5 811
±0
4
Rättsväsendet
21 919
21 984
+65
5
Utrikesförvaltning och
internationell samverkan
2 871
2 871
±0
6
Totalförsvar
44 108
44 108
±0
7
Internationellt bistånd
11 900
12 002
+102
8
Invandrare och flyktingar
4 324
4 324
±0
9
Hälsovård, sjukvård och social
omsorg
24 012
24 432
+420
10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
80 503
79 818
-685
11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
34 315
33 790
-525
12
Ekonomisk trygghet för familjer och
barn
39 896
39 551
-345
13
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
33 789
33 789
±0
14
Arbetsmarknad och arbetsliv
48 274
45 984
-2 290
15
Studiestöd
22 447
23 447
+1 000
16
Utbildning och
universitetsforskning
29 031
29 131
+100
17
Kultur, medier, trossamfund och
fritid
7 452
7 502
+50
18
Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
20 463
19 963
-500
19
Regional utjämning och utveckling
2 743
3 243
+500
20
Allmän miljö- och naturvård
1 549
1 639
+90
21
Energi
1 681
1 681
±0
22
Kommunikationer
25 501
25 396
-105
23
Jord- och skogsbruk, fiske med
ansl. näringar
11 974
12 004
+30
24
Näringsliv
2 898
3 042
+144
25
Allmänna bidrag till kommuner
103 565
105 015
+1 450
26
Statsskuldsräntor m.m.
84 560
84 560
±0
27
Avgiften till Europeiska
gemenskapen
21 908
21 908
±0
Summa utgiftsområden
693 379
692 757
-622
Summa utgiftsområden exkl.
Statsskuldsräntor
608 819
608 197
-622
Minskning av anslagsbehållningar
5 000
5 000
±0
Ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
135 849
135 849
±0
Summa takbegränsade utgifter
749 668
749 046
-622
Budgeteringsmarginal
3 331
3 953
+622
Utgiftstak
753 000
753 000
±0
Beträffande utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och
internationell samverkan vill
utskottet framhålla att det är
nödvändigt att ge den svenska
administrationen goda
förutsättningar att kunna axla de
förpliktelser som ordförandeskapet
för EU våren 2001 medför. Det
svenska föreningslivet,
frivilligorganisationerna,
folkrörelserna och de idéburna
organisationerna bör uppmuntras att
fungera som kraftkällor i det
medborgerliga Europasamarbetet.
Regeringen bör finna former att
stödja det civila samhällets
europeiska nätverk. Utskottet
förutsätter vidare att Arena Norden
ges ett ekonomiskt stöd som tryggar
den framtida verksamheten i
enlighet med anslagsframställan
från Föreningen Norden.
Utskottet anser att biståndsmålet
på 1 % av BNI stegvis skall
återupprättas och är kritiskt till
att regeringen och dess
samarbetspartier har så låga
ambitioner för det svenska
biståndet. Biståndsramen för 1999
bör uppgå till 12 942 miljoner
kronor, eller till 0,71 % av BNI.
Utskottet ser med stort allvar på
den ökade segregationen som märks
mest i storstadsområdena. Nyckeln
till att bryta den negativa
spiralen är att ge makt, inflytande
och ansvar till de boende i
området.
För ett system med
hemservicecheckar för
pensionärshushåll bör 700 miljoner
kronor per år avsättas. Anslaget
till Barnombudsmannen bör öka med
5 miljoner kronor. Det finns stora
rationaliseringsvinster att göra
genom att avveckla Apoteksbolagets
monopolställning.
Utskottet vill erinra om att
Centerpartiet tidigare har avvisat
regeringens investeringsbidrag för
byggande av äldrebostäder. Behoven
varierar i landet. Utskottet delar
Centerpartiets uppfattning att
kommunerna själva, med stöd av de
nationella målen, klarar av att
bedöma hur resurserna skall
användas. De av regeringen för år
1999 föreslagna 150 miljoner
kronorna för ombyggnation av
äldrebostäder bör ingå i det
generella bidraget till kommunerna
under utgiftsområde 25.
Företagare bör så långt som möjligt
jämställas med arbetstagare vid
prövning av arbetsförmåga och
rehabiliteringsbehov. I utredningen
Företagare med restarbetsförmåga
föreslås en ändring inom
socialförsäkringen vad gäller
arbetsfrågebedömningen för
företagare. Utredningens förslag
bör göras till föremål för
lagstiftning. Förändringar bör
göras i beräkningar av den
sjukpenninggrundande inkomsten
(SGI), i enligt med de förslag som
presenterats i utredningen Förmån
efter inkomst (SOU 1997:85).
Förslaget innebär att
löneanpassningen slopas och
kvalifikationsvillkoren förändras.
Pensionstillskottet bör höjas med 2
500 kr per år vilket gynnar
pensionärer med låg pension.
Samtidigt avvisas regeringens
förslag om en höjning av
kompensationsgraden i BTP från 85
till 90 %. Endast pensionärens
bidragsberättigade del av
bostadskostnaden bör ligga till
grund för rätt till BTP. En
modernisering av folkpensionen bör
göras så att samboende pensionärer
likställs med gifta.
Vid utvärderingar av
änkepensionsreformen har framkommit
att kvinnor med låg egen inkomst
skyddas och att kvinnor med egen
hög inkomst drabbas. För unga
familjer kan minskningen av
folkpensionen leda till ekonomiska
svårigheter. Utskottet anser att
kvinnor med barn under 18 år ej
skall beröras av inkomstprövningen.
Utskottet delar Centerpartiets
uppfattning att ett förnyat
familjestöd med barnkonto bör
införas från den 1 januari 2001.
I likhet med Centerpartiet anser
utskottet att det bör införas en ny
arbetslivs- och ohälsoförsäkring
som bygger på att alla garanteras
en miniminivå och en
inkomstrelaterad del. För dem som
önskar skall det finnas möjlighet
att utöver detta teckna egna
försäkringar. Modellen innebär en
radikal omfördelning. De som står
utanför dagens ersättningssystem
får med förslaget en ordentlig
förbättring.
Egenavgiften till
arbetslöshetsförsäkringen bör
stegvis höjas med 40 kr per månad
år 1999, 60 kr år 2000 och 80 kr år
2001. Det finns skäl som talar för
att en större del av kostnaden för
arbetslösheten bör internaliseras i
avgiften för försäkringen.
Med tanke på att sysselsättningen
ökar förefaller det märkligt att
regeringen beräknar så höga
utgiftsramar för åren 1999-2001.
Med Centerpartiets förslag på
tillväxtskapande åtgärder, som
utskottet ställer sig bakom, räknar
utskottet med att arbetslösheten
sjunker och behovet av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
minskar.
Ett nytt studiemedelssystem i
enlighet med vad Centerpartiet
föreslagit bör införas. Utskottet
anser vidare att
kommunikationsforskning är
angelägen i en tid då transporter
och kommunikation förändras
hastigt. Riksdagen bör nu besluta
att inrätta en internationell
högskola för transport och
kommunikation vid Högskolan i
Dalarna. Utskottet kan konstatera
att tre högskolor från årsskiftet
blir universitet och att en fjärde
beräknas få universitetsstatus år
2000. Det är dock med ett
beklagande utskottet konstaterar
att regeringens satsningar på de
nya universiteten stannat vid
statusen och inte omfattar
resursförstärkningar för de nya
universiteten. Utskottet föreslår
resursförstärkningar och anser att
regeringen i ljuset av Forskning
2000 i samband med vårbudgeten bör
återkomma med en strategi för
utveckling av forskningsresurserna
vid de nya och blivande
universiteten och vid de mindre och
medelstora högskolorna.
Under utgiftsområde 17 Kultur,
medier, trossamfund och fritid
föreslår utskottet att ett nytt
anslag för stöd till ungdomars
kultur inrättas. Stödet till
samlingslokaler bör bibehållas.
Utskottet föreslår en övergång från
räntebidrag till investeringsbidrag
genom en avveckling av det s.k.
Danellsystemet. Utskottet vill
framhålla att väl genomtänkt
samhällsplanering och
bostadsförsörjning är viktigt för
skapande av ett hållbart boende.
Beträffande de lokala
investeringsprogrammen anser
utskottet att regeringen i för hög
utsträckning avsatt särskilda medel
för utdelning till projekt. Det är
en godtycklig behandling av medel,
och medlen kan göra bättre nytta på
andra sätt. Regeringens minskning
av anslagen till byggforskning,
åtgärder mot mögel och radon samt
investeringsstöd till
studentbostäder bör avslås.
Utskottet delar Centerpartiets
uppfattning att ramen för
utgiftsområde 19 Regional utjämning
och utveckling bör höjas med 500
miljoner genom en överflyttning
från utgiftsområde 14. Medlen skall
huvudsakligen fördelas till
länsstyrelserna för
näringslivsutveckling.
Utskottet välkomnar en översyn av
miljöforskningen men anser att det
redan nu står klart att
miljöforskningen behöver tillföras
ytterligare resurser. En ökning av
anslaget till kalkning bör ske.
Under utgiftsområde 22
Kommunikationer bör anslagen för
åtgärder för drift och underhåll
samt för bärighetshöjande åtgärder
ökas med 500 miljoner kronor för år
1999. Nivån för bidrag till de
enskilda vägarna bör höjas till 670
miljoner kronor. Enskilda vägar bör
återfå möjligheten att få del av
medel avsatta för bärighetshöjande
åtgärder. Södra länken bör inte
byggas. Den statliga
medfinansieringen om 827 miljoner
kronor för byggande av Södra länken
bör användas för finansiering av
ett tredje spår. Luftfartsverket
måste ta ett regionalpolitiskt
ansvar. Medel för drift av de
kommunala flygplatserna bör tas ut
inom sektorn.
Utskottet tvingas tyvärr konstatera
att regeringen i budgetförslaget
för 1999 inte vidtagit några
åtgärder med anledning av förslagen
i landshövding Gunnar Björks
utredning En livsmedelsstrategi för
Sverige (SOU 1997:167). Utredningen
visar bland annat att den svenska
bonden tvingas arbeta med betydligt
högre kostnader i form av skatter
och avgifter än den danske och
finske bonden. Svenska
jordbruksföretagare skall kunna
kompenseras för att de betalar ett
högre dieselpris än kollegerna i
konkurrentländerna. Den svenska
jordbruks- och livsmedelsindustrin
är i stort behov av
konkurrenshöjande insatser.
Utskottet anser att 90 miljoner
kronor per år under fyra år bör
satsas på forskning och utveckling
inom livsmedelssektorn i enlighet
med Björks utredning. Under 1999
bör 2 miljoner kronor anslås till
ett program för gårdsbaserad
livsmedelsförädling. Vidare bör
satsningar på trädgårdsnäringen
göras.
Utskottet anser att regionala
kvinnliga resurscenter har en
viktig roll för att utveckla
kvinnors företagande. De
hittillsvarande satsningarna på
kvinnliga resurscenter på länsnivå
måste nu permanentas och
vidareutvecklas. Ett nytt anslag om
60 miljoner kronor för år 1999 för
stöd till kvinnors företagande bör
anvisas.
Utskottet avvisar, i likhet med
Centerpartiet, regeringens förslag
att det fasta beloppet vid
beskattning av förvärvsinkomster
skall tillfalla kommunerna. Detta
är en åtgärd av engångskaraktär och
en eftergift på krav från den
politiska vänstern. Utskottet anser
att kommunerna bör tillföras
ytterligare medel enligt generella
regler för möjlighet till ökade
satsningar på vård, skola och
omsorg. Det bör dock inte ske i
enlighet med regeringens förslag.
Utskottet väljer att kompensera
kommunerna med 1 300 miljoner
kronor i ökat anslag för
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner. Utskottet anser
vidare att de av regeringen
föreslagna 150 miljoner kronorna år
1999 för ombyggnation av
äldrebostäder bör ingå i det
generella bidraget till kommunerna.
Beträffande utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska
gemenskapen vill utskottet
framhålla att det är angeläget att
Sverige kan minska sin avgift till
EU. I dagsläget betalar Sverige en
mycket hög avgift per invånare. Det
är inte hållbart och försvarbart i
längden. Regeringen bör med kraft
verka i EU med att driva detta krav
på minskad avgift för Sverige.
Utskottet föreslår en något högre
budgeteringsmarginal än regeringen.
Nivån på utgiftstaket
överensstämmer dock med regeringens
förslag.
Utskottet ställer sig således bakom
de förslag som framförs i
Centerpartiets partimotioner Fi210
yrkandena 2, 3, 27-30 och 35 samt
Sk306 yrkandena 1, 3-9 och 11-20.
Motion N230 (c) yrkande 3 får anses
tillgodosedd. Vidare avstyrks de
motioner i betänkandets appendix 2
som ej tillstyrks i detta avsnitt.
dels att utskottets hemställan
under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande budgetförslagen
för år 1999
att riksdagen
a) om utgiftstaket för staten
inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten för åren
1999-2001
= utskottet,
b) med bifall till motion
1998/99:Fi210 yrkande 2 och med
anledning av proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 5 godkänner
den reviderade beräkningen av de
offentliga utgifterna för åren
1999-2001,
c) med bifall till motion
1998/99:Fi210 yrkande 3 och med
avslag på proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget, finans-
plan m.m. yrkande 9 beslutar om
fördelning av utgifterna för
budgetåret 1999 på utgiftsområden
enligt det med reservation 18 (c)
betecknade förslaget i appendix 1
till hemställan,
d) om förändringar av
anslagsbehållningarna för
budgetåret 1999,
= utskottet,
e) om myndigheters m.fl. in- och
utlåning i Riksgäldskontoret för
budgetåret 1999 samt beräkningar av
överföring av medel från AP-fonden
för budgetåret 1999,
= utskottet,
f) med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 13 i denna
del och med anledning av till
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 30 i denna del godkänner
vad utskottet anfört om
skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare,
g) med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 14 avslår
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 31 i denna del om det fasta
beloppet vid beskattningen av
förvärvsinkomster,
h) med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 16 avslår
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 32 i denna del om
fastighetsskatten på
bostadshyreshus,
i) med bifall till motion
1998/99:Fi210 yrkande 27 och med
anledning av proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget, finans-
plan m.m. yrkande 8 godkänner
beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1999
enligt det med reservation 18 (c)
betecknade förslaget i appendix 1
till hemställan,
j) dels med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om
skattepolitikens inriktning,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 13 i denna
del som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförs om
inkomstskatteskalan,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om
tjänstesektorn och F-skattsedel,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om
yrkesfiskare,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om
ägarbeskattning,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkandena 6 och 7 som
sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförs om
fåmansföretag,
dels med bifall till motion
1998/99:Fi210 yrkande 36 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om
investeringar i kärnkraftverk,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om
arbetsgivaravgifter,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om särskild
löneskatt på vinstandelsmedel,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 15 och med
anledning av motion 1998/99:N230
yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad i
motionerna anförs om
fastighetsbeskattningen i övrigt,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om
förmögenhetsskatten,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkandena 17 och 19
som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförs om
energiskatt,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om
jordbrukets energiskatter,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 20 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om
trafikområdet,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk306 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om övriga
punktskatter,
dels med bifall till motion
1998/99:Fi210 yrkandena 28-30 och
35 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförs om
övriga inkomstförslag,
dels avslår övriga i appendix 2
till hemställan upptagna
motionsyrkanden,
19. Budgetförslagen för år 1999
(mom. 7) (fp)
Lars Leijonborg (fp) anser
dels att den del av utskottets
yttrande som i avsnitt 2.4.3
Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen börjar
med "På fyra år" och som i avsnitt
4.1.28 Ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten slutar med
"135 849 miljoner kronor" bort ha
följande lydelse:
Budgetpolitikens inriktning -
inkomsternas och utgifternas
omfattning
Enligt utskottets mening måste
budgetpolitiken inriktas mot
insatser för ökad sysselsättning
och högre tillväxt. Folkpartiet
liberalerna redovisar i motionerna
Fi211 och Sk308 ett
budgetalternativ som skapar
förutsättningar för en tillväxt som
är både större och uthålligare än
regeringens. Ansatsen i motionen
skiljer sig från propositionen
eftersom den inriktas på förslag
till strukturreformer som kan
undanröja Sveriges långsiktiga
tillväxt- och
sysselsättningsproblem. Det gäller
bl.a. lägre skatt på arbete och
riskkapital, förenklingar för
framför allt mindre företag, m.fl.
förslag. Motionärernas förslag gör
att Sverige blir bättre rustat för
global konkurrens, mera företagsamt
och mindre segregerat. Samtidigt
prioriterar motionärerna
utbildningen och vården.
Folkpartiet liberalerna föreslår
således vissa utgiftsökningar,
framför allt vad gäller vård och
omsorg men även för bistånd och
miljö. Utskottet anser att detta är
riktiga prioriteringar och
tillstyrker därför Folkpartiet
liberalernas budgetalternativ som
sammanfattas i tabellen Utskottets
och Folkpartiet liberalernas
förslag till utgiftsramar m.m. för
budgetåret 1999.
De föreslagna skattesänkningarna
beräknas uppgå till närmare 15
miljarder kronor 1999. Härav avser
drygt 10 miljarder kronor sänkta
egenavgifter och
arbetsgivaravgifter i den privata
tjänstesektorn och 2 miljarder
kronor avskaffad värnskatt.
På utgiftssidan görs ökade
satsningar vars samlade värde
uppskattas till 8,5 miljarder
kronor. Utgiftsökningarna och
skattesänkningarna föreslås bli
finansierade genom besparingar som
beräknas till 23,3 miljarder
kronor.
Folkpartiets budgetalternativ
sammanfattas i motionen på följande
sätt:
Tabell. Finansiella effekter av
utskottets budgetförslag 1999
Belopp i miljarder kronor
1999
Utgiftsminskningar
+23,3
Utgiftsökningar
-8,5
Skattesänkningar
-14,8
Effekt på finansiellt sparande för
staten
±0,0
En konsekvens härav är att
utgiftstaket kan sänkas något för
år 1999 och de två följande åren
därefter vara ca 15 miljarder
kronor lägre än vad regeringen
föreslagit. Utgiftstaket är därvid
framräknat på följande sätt:
Tabell. Utskottets förslag till
utgiftstak 1999-2001
Belopp i miljarder kronor
1999
2000
2001
Regeringens förslag till utgiftstak
753,0
761,0
786,0
Föreslagna utgiftsminskningar¹
-8,6
-15,1
-14,3
Ändrad budgeteringsmarginal
±0,0
±0,0
±0,0
Utgiftstak för staten
744,5
745,9
771,7
¹ Exklusive förslag om minskad nivå
på statsskuldsräntor
Skattepolitikens inriktning och
inkomstförslagen
Sverige har världens högsta
skattetryck och världens högsta
skatteuttag på arbete. Ändå får
svenskarna inte "valuta" för
skattepengarna. Bristerna i
skattesystemet är ett av de
allvarligaste strukturproblemen i
svensk ekonomi. Skatternas
utformning bidrar till att dämpa
den ekonomiska tillväxten och
hindra uppkomsten av jobb i
synnerhet i tjänstesektorn.
Massarbetslösheten och den svaga
utvecklingskraften i ekonomin
urholkar basen för välfärden.
Sverige behöver inte högre skatter
utan fler skattebetalare.
Skattepolitiken måste läggas om och
inriktas på att skapa
förutsättningar för ett växande och
dynamiskt näringsliv. Bara så kan
skattebaserna växa.
Utskottet tillstyrker mot denna
bakgrund den av Folkpartiet
liberalerna föreslagna inriktningen
av skattepolitiken som innehåller
en skattereform i fyra steg med
skattesänkningar på sammanlagt ca
65 miljarder kronor. Reformen skall
finansieras genom besparingar och
ekonomisk tillväxt. Utskottet vill
poängtera att detta innebär att den
föreslagna skattereformen skall
finansieras på ett sådant sätt att
den inte äventyrar statsfinanserna.
Utskottet avvisar vidare
regeringens förslag om en
tillfällig skattereduktion för låg-
och medelinkomsttagare och föreslår
i stället en bestående
skattereduktion för alla på 3 000
kr. Skattelindringen skall
kombineras med ett ökat stöd till
barnfamiljer på 3 000 kr per barn
och år, ett stöd som i en första
etapp skall finansieras genom det
utrymme som frigörs när
regeringsförslaget inte fullföljs.
Propositionsförslagen om att
omvandla den s.k. 200-kronan och
att sänka fastighetsskatten på
hyresfastigheter tillstyrks
däremot. Dock bör 2,4 % av 200-
kronan tillfalla kyrkokommunerna
som föreslås i motion Fi610 (m).
Regeringen bör skyndsamt återkomma
till riksdagen med förslag till
ändrad lagstiftning.
Därutöver är följande förändringar
som Folkpartiet liberalerna
föreslår angelägna:
· Sänkta arbetsgivaravgifter.
Det måste bli billigare att
anställa. Eftersom den största
potentialen för nyföretagande och
jobb finns i den privata
tjänstesektorn skall hela
sänkningen riktas mot denna del av
ekonomin. Arbetsgivaravgifterna
sänks från ca 33 % till ca 28 %
redan den 1 januari 1999.
·
· Den nya värnskatten på
inkomster över 360 000 kr slopas.
Alla bör få behålla minst hälften
av en inkomstökning. De inkomster
den högsta marginalskatten
inbringar står inte i rimlig
proportion till de skador den
åsamkar samhällsekonomin.
·
· Avdragsrätten för pensions-
och kompetenssparande bör höjas
till ett och ett halvt basbelopp.
·
· En skattereduktion för
hushållstjänster införs för
privatpersoners betalning av
arbetskostnaden för
hushållstjänster som utförs i det
egna hemmet. Skattereduktionen
uppgår till 50 % av arbetskostnaden
upp till 25 000 kr per år och
hushåll. Förutom att priset behöver
sänkas för att efterfrågan skall ta
fart behöver det bli enklare att
bjuda ut tjänsterna, vare sig man
gör det i företagsform eller som
privatperson.
·
· Fastighetsskatten lindras i
utsatta områden med snabb stegring
av taxeringsvärdena. De förslag som
den parlamentariska utredningen om
fastighetsskatten kommer att lämna
bör avvaktas innan permanenta
förändringar genomförs. Det är
emellertid nödvändigt att snabbt
lindra fastighetsskatten för dem
som drabbats hårdast av de senaste
årens höjningar. För detta ändamål
avsätts ett belopp som är fem
gånger större än det regeringen
föreslagit, vilket skapar utrymme
för de mer rejäla skattelättnader
som behövs.
·
· Skattevillkoren för
fåmansbolagen förbättras. De har i
decennier diskriminerats jämfört
med de börsnoterade företagen.
Reglerna upplevs på goda grunder
som orättvisa och snåriga.
Fåmansbolagens strängare
skatteregler när det gäller
reavinster och skatt på utdelning
bör åtgärdas omedelbart. I avvaktan
på regeringens konkreta förslag
föreslås en temporär lösning,
nämligen att utdelning i
fåmansbolaget beskattas som
kapitalinkomst efter det att ägaren
tagit ut en lön motsvarande ungefär
vad en anställd i branschen tjänar.
Regeringen aviserar i finansplanen
att de s.k. stoppreglerna i de
flesta fall skall slopas och
ersättas med allmänna regler.
Utskottet är positivt till detta,
men avvaktar det konkreta förslag
som skall presenteras "inom det
närmaste året".
·
· Kravet på förtida
momsbetalningar upplevs av många
småföretagare som helt orimligt.
Utskottet delar denna uppfattning.
Det är orimligt att många
företagare tvingas betala in momsen
innan de fått betalt från sina
kunder. De gamla reglerna bör i
princip återinföras.
·
· Dubbelskatten på aktier i
form av skatt på utdelning slopas.
Svårigheter att erhålla riskvilligt
kapital är en ständig källa till
bekymmer för många småföretagare.
Dubbelskatten gör det inte bara
svårare för småföretagen att
anskaffa riskkapital, den hindrar
dessutom de små företagen att växa
med eget kapital.
Skattebelastningen på att växa med
eget kapital är högre än att växa
med lånat kapital. Dessutom är det
en myt att skatten bara drabbar ett
fåtal "rika" personer. Nästan fem
miljoner fondsparande svenskar
betalar denna straffskatt på
riskvilligt kapital.
·
· Brytpunkten höjs. Utskottet
anser att skattereformens
intentioner, dvs. att endast 15 %
av löntagarna ska betala
statsskatt, måste återupprättas. Om
möjligt bör brytpunkten höjas under
mandatperioden.
·
· Förmögenhetsskatten slopas.
I ett första steg bör
sambeskattningen av makar slopas
och fribeloppet höjas till 1,2
miljoner kronor. Att
förmögenhetsskatten inte är rättvis
är uppenbart när vissa miljardärer
får kraftiga skattesänkningar medan
vanliga familjer som kanske bott
länge i och amorterat ner lånen på
sina hus kan drabbas av
förmögenhetsskatt fullt ut.
·
· Löneskatten på vinstandelar
slopas. Utskottet ser positivt på
de system med andel i vinst för de
anställda som många företag
tillämpar. Det ökar arbetsgläjden
och motivationen på
arbetsplatserna. Dessutom kan det
bidra till att öka förståelsen för
företagandets villkor och
möjligheter. Särskild löneskatt bör
därför inte utgå på vinstandelar
som erbjuds anställda i ett
företag.
·
Utskottet ställer sig positivt till
s.k. grön skatteväxling. Ett
viktigt inslag i den stora
skattereformen 1990/91 var just
höjd skatt på energi och
miljöförstörelse samt sänkt skatt
på arbetsinkomster. För att en
skatteväxling skall vara lyckosam
krävs förstås dels att skatten på
arbete verkligen sänks, dels att
viktiga konkurrentländer går fram i
ungefär samma takt med höjda
avgifter på miljöfarlig verksamhet.
I annat fall finns en risk att
miljöfarliga verksamheter flyttar
till det land som har lägst
miljöskatter.
Utskottet vill vidare peka på att
genom förändringar av
skattesystemet av angivet slag i
riktning mot ökad rättvisa finns
det anledning vänta sig att
skattemoralen och därmed också
skatteintäkterna ökar. De insatser
för ökad skattekontroll för vilka
resurser avsatts i motion Fi211
(fp)bör därmed kunna ge bättre
utdelning än med nuvarande
skattesystem.
Utgiftsramarna
Utskottet anser att väl fungerande
utbildning och kompetensutveckling
utgör framtidsinriktade
förutsättningar för såväl tillväxt
som minskad arbetslöshet.
Till de åtgärder som behöver vidtas
hör en satsning på
kompetensutveckling av
arbetskraften. Det bör, som
Folkpartiet liberalerna föreslår i
sitt budgetalternativ, ske genom
personliga kompetenskonton. Den
snabba sociala, tekniska och
ekonomiska utvecklingen gör det
alltmer angeläget att finna former
för finansiering av återkommande
studier under yrkestiden. En bra
vidareutbildning har stora fördelar
både för den enskilde och för
samhället i stort. Det är därför
rimligt att finna former för den
återkommande utbildningen där såväl
det offentliga som den enskilde
bidrar.
Utskottet erinrar om att i de
riktlinjer som antogs vid
sysselsättningstoppmötet i
Luxemburg i november förra året
uppmanas medlemsländerna och
arbetsmarknadens parter i dessa
länder att öka insatserna för
livslångt lärande. I den delrapport
som Arbetsgruppen för
kompetensutveckling i arbetslivet
lämnade till dåvarande
arbetsmarknadsministern den 22
april i år framgick att de svenska
parterna är eniga om behovet av
ytterligare insatser för
kompetensutvecklingen och också
redo att ta ett eget ansvar.
Folkpartiet liberalerna föreslår i
sin motion att det nuvarande
privata pensionssparandet och de
avtalsbestämda pensionerna får
breddas till ett "pensions- och
utvecklingssparande" där individer
(men också deras arbetsgivare) får
göra skattebefriade avsättningar,
som senare kan användas till
kompetenshöjning. Vidare föreslås
att det för samma ändamål blir
tillåtet att "ta ut ett pensionsår
i förväg", dvs. att få ut kapital
motsvarande ungefär en årslön
(maxbeloppet från ATP-systemet blir
60 % av en genomsnittsinkomst de
senaste åren men det kan
kompletteras med medel från andra
pensionsformer, t.ex.
avtalsförsäkringar eller privata
pensionsförsäkringar).
Pensionsrätten minskas därmed med
motsvarande belopp, vilket antingen
kan betalas genom tio elva månader
senare pensionering eller genom
lägre årliga pensioner. Detta
innebär att människor, som så
önskar, vid sidan av eller i
stället för sitt pensionssparkonto
kan upprätta ett kompetenskonto.
Förslaget syftar till att öka
kompetensen och utbildningsnivån i
Sverige, öka möjligheterna för
människor mellan 30 och 55 år att
vidareutbilda sig jämfört med de
stödsystem som redan finns till
studier, öka individens eget
engagemang, ansvar och
beslutanderätt samt ge incitament
till arbetsgivaren att bidra till
den enskildes kompetensutveckling.
Vidare bör utbildningsväsendet
stärkas. Den svenska skolan har
tillåtits förfalla. Den liberala
bildningstraditionen har
förfuskats. Socialdemokratisk
skolpolitik har sedan 1960-talet
handlat mer om utjämning än om
utbildning och har genom denna
inriktning motverkat sitt eget
syfte. Utskottet tillstyrker därför
den av Folkpartiet föreslagna
satsningen på lärarna, att
gymnasiet görs om, att ett
lärlingssystem införs och att
krafttag tas mot de växande
ordningsproblemen. Utskottet menar
att möjligheterna att finansiera
ökade insatser i skolan ökar
avsevärt om de extra statsanslag
som tillförts kommunerna
specialdestineras till kärnområdena
vård och skola.
Vidare föreslås att barntillägget i
Svux och Svuxa återinförs och att
vuxna som studerar på gymnasienivå
med särskilt vuxenstudiestöd bör
till en del finansiera sina studier
med studielån vilket har positiva
effekter på det offentliga
sparandet. På sikt bör den s.k.
fribeloppsgränsen för egna
inkomster i det vanliga
studiestödet avskaffas, anser
motionärerna som också vill anslå
ytterligare medel till
forskningsråden samt inrätta fler
doktorandtjänster.
Vårdköerna skall kortas dels genom
att en nationell vårdgaranti införs
vilken skall omfatta alla diagnoser
och behandlingar, dels genom
finansiell samverkan mellan
sjukförsäkringen samt hälso- och
sjukvården (Finsam) varvid passiva
sjukförsäkringsutbetalningar byts
ut mot utgifter för vård,
operationer och annan behandling.
Genom Finsam kommer på sikt 3
miljarder kronor att frigöras som
kan användas för att korta
vårdköerna.
Om den svarta sektorn i ekonomin
trängs tillbaka innebär det,
förutom andra vinster, att
statsfinanserna förbättras. I
motion Fi211 (fp) anges flera vägar
att nå det målet. Förutom något
ökade resurser för kontroll handlar
det om systemförändringar av olika
slag, t.ex. bättre koppling mellan
avgifter och förmåner i
socialförsäkringarna, större ansvar
genom ökad egenfinansiering i a-
kassorna, lägre skatt på arbete
vilket ökar chansen för fler att få
jobb. Det sistnämnda gäller inte
minst den hushållsnära
tjänstesektorn där mycket
svartarbete utförs.
Vidare bör statligt ägda bolag
säljas ut vilket på relativt kort
sikt bör inbringa 100 miljarder
kronor. Dessa försäljningsintäkter
skall användas för att amortera
statsskulden och bidrar på så sätt
till att minska utgifterna för
statsskuldsräntor.
Skattemyndigheterna bör tillföras
ytterligare resurser. Det ger
utdelning i form av minskat
skattefusk. Dessa och andra
insatser avsedda att motverka fusk
och svartjobb uppgår till
sammanlagt 200 miljoner kronor.
I övrigt skall prioriterade
satsningar finansieras genom att
volymen på AMS åtgärder begränsas
med 4,9 miljarder kronor, genom att
olika typer av företagsstöd
begränsas, genom långsammare
utbyggnad av
infrastrukturinvesteringar, genom
lägre volym i Kunskapslyftet och
genom besparingar i
studiefinansieringen. Förslaget om
en kommunal bolagsakut avvisas
liksom planerna på en forcerad
stängning av kärnkraftsaggregaten i
Barsebäck.
De ökade satsningarna skall också
finansieras genom bättre
rehabilitering varigenom utgifterna
för förtidspension minskar.
Dessutom avvecklas stödet till de
lokala investeringsprogrammen.
Sammantaget innebär det att
utskottet förordar följande
fördelning av utgifterna på
utgiftsområden.
Tabell. Folkpartiets och utskottets
förslag till utgiftsramar m.m. för
budgetåret 1999
Belopp i miljoner kronor
*
I övrigt hänvisar utskottet till
tabellen över förslag till
utgiftsramar för budgetåret 1999
samt tabellen över
skatteförändringar. De förslag som
utskottet ställt sig bakom
återfinns i Folkpartiet
liberalernas partimotioner samt i
de avvikande meningar av
Folkpartiet liberalernas
företrädare som fogats till
utskottens yttranden till
finansutskottet.
Sammantaget innebär detta att
utskottet ställt sig bakom
Folkpartiet liberalernas
budgetförslag för 1999. Utskottet
tillstyrker den beräkning av
inkomster som i appendix 1 till
utskottets hemställan har
beteckningen "Res. 19 (fp)".
Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet motionerna
Fi211 (fp) yrkandena 3-5, Fi610
(m), Sk303 (m), Sk308 (fp)
yrkandena 1-7, 9-11 och 15-18,
Sf283 (fp) yrkande 1 samt A811 (fp)
yrkandena 4 och 9.
Vidare avstyrks de motioner i
betänkandets appendix 2 som ej
tillstyrks i detta avsnitt.
dels att utskottets hemställan
under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande budgetförslagen för
år 1999
att riksdagen
a) med bifall till motion
1998/99:Fi211 yrkande 3 och med
anledning av proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 3
fastställer utgiftstaket för staten
inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten för år
1999 till 744 miljarder kronor, för
år 2000 till 746 miljarder kronor
och för år 2001 till 772 miljarder
kronor,
b) med anledning av proposition
1998/99:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 5
fastställer den reviderade
beräkningen av de offentliga
utgifterna för år 1999 till 1 041
miljarder kronor, för år 2000 till
1 060 miljarder kronor och för år
2001 till 1 099 miljarder kronor,
c) med bifall till motion
1998/99:Fi211 yrkande 5 och med
avslag på proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 9 beslutar
om fördelning av utgifterna för
budgetåret 1999 på utgiftsområden
enligt det med reservation 19 (fp)
betecknade förslaget i appendix 1
till hemställan,
d) om förändringar av
anslagsbehållningarna för
budgetåret 1999,
=utskottet
e) om myndigheters m.fl. in- och
utlåning i Riksgäldskontoret för
budgetåret 1999 samt beräkningen av
överföring av medel från AP-fonden
för budgetåret 1999,
= utskottet
f) avslår förslaget i proposition
1998/99:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 30 i denna
del om skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare,
g) dels med anledning av
proposition 1998/99:1 Förslag till
statsbudget, finansplan m.m.
yrkande 31 i denna del godkänner
vad utskottet anfört om det fasta
beloppet vid beskattningen av
förvärvsinkomster,
dels med anledning av motion
1998/99:Fi610 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört om att kyrkokommunerna bör
få 2,4 % av det fasta beloppet vid
beskattningen av förvärvsinkomster,
h) om fastighetsskatten på
bostadshyreshus,
= utskottet
i) med bifall till motion
1998/99:Fi211 yrkande 4 och med
avslag på proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget, finans-
plan m.m. yrkande 8 godkänner
beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1999
enligt det med reservation 19 (fp)
betecknade förslaget i appendix 1
till hemställan,
j) dels med bifall till motion
1998/99:Sk308 yrkandena 1 och 18
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om
skattepolitikens inriktning,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk308 yrkandena 4, 15 och
16 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om
inkomstskatteskalan,
dels med bifall till motionerna
1998/99:Sk308 yrkande 11 i denna
del och 1998/99:Sf283 yrkande 1 i
denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört om pensionssparande,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk308 yrkande 11 i denna
del och 1998/99:Sf283 yrkande 1 i
denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört om kompetenskonton m.m.,
dels med bifall till motionerna
1998/99:Sk303, 1998/99:Sk308
yrkande 2 och 1998/99:A811 yrkande
4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om
tjänstesektorn och F-skattsedel,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk308 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om
ägarbeskattning,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk308 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om
fåmansföretag,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk308 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om redovisning
av moms och annan skatt,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk308 yrkande 3 och
1998/99:A811 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om
arbetsgivaravgifter,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk308 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om särskild
skatt på vinstandelsmedel,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk308 yrkande 17 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om
fastighetsbeskattningen i övrigt,
dels med bifall till motion
1998/99:Sk308 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om
förmögenhetsskatten,
dels avslår övriga i appendix 2
till hemställan upptagna
motionsyrkandena,
20. Preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för
åren 2000 och 2001 (mom. 8) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik
Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 4.2
Preliminär fördelning av utgifter
på utgiftsområden för åren 2000 och
2001 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Moderata
samlingspartiets uppfattning om den
preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för
åren 2000 och 2001. Budgeten syftar
till att uppnå de politiska mål som
utskottet tidigare angett. Krav bör
ställas på balans såväl i statens
finanser som mellan privat och
offentlig sektor. Därför inriktas
åtgärderna på utgiftsminskningar
och skattesänkningar. Utgiftstaket
för staten bör minskas med netto 19
miljarder kronor för år 2000 och
med 25 miljarder för år 2001
jämfört med regeringens förslag.
Till detta kommer omfattande
skattesänkningar på i första hand
arbete och företagande som netto
under 2000 uppgår till 61 miljarder
kronor och under 2001 till 86
miljarder kronor för den
konsoliderade offentliga sektorn.
Av dessa skattesänkningar hänför
sig 17 respektive 24 miljarder
kronor till den statliga sektorn.
Med det anförda tillstyrker
utskottet förslaget i motion Fi208
(m) yrkande 10 och hänvisar till de
närmare preciseringar som görs där.
Regeringens förslag i denna del
avstyrks (yrkande 11) liksom
motionerna Fi209 (kd) yrkande 6,
Fi210 (c) yrkande 26, Fi211 (fp)
yrkande 6 och Fi212 (mp).
dels att utskottets hemställan
under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande preliminär
fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2000 och
2001
att riksdagen med bifall till
motion 1998/99:Fi208 yrkande 10
samt med avslag på proposition
1998/99:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 11 samt
motionerna 1998/99:Fi209 yrkande 6,
1998/99:Fi210 yrkande 26,
1998/99:Fi211 yrkande 6 och
1998/99: Fi212 godkänner den i
motionen föreslagna preliminära
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 2000
och 2001 som riktlinje för
regeringens budgetarbete,
21. Preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för
åren 2000 och 2001 (mom. 8) (kd)
Mats Odell och Per Landgren (båda
kd) anser
dels att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 4.2
Preliminär fördelning av utgifterna
på utgiftsområden för åren 2000 och
2001 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar
Kristdemokraternas uppfattning i
motion Fi209 (kd) om den
preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för
åren 2000 och 2001.
Utgiftsminskningar bör ske för
vissa utgiftsområden med netto
drygt 19 miljarder kronor år 2000
och med drygt 26 miljarder kronor
år 2001. De beloppsmässigt
viktigaste anslagsminskningarna
sker på utgiftsområdena 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp, 13 Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet och 14
Arbetsmarknad och arbetsliv. Inom
utgiftsområde 10 sker besparingarna
bl.a. genom att ytterligare en
karensdag införs i
sjukförsäkringen, att den
sjukpenninggrundande inkomsten
beräknas på ett nytt sätt samt att
personskadekostnader i samband med
trafikolyckor förs över till
trafikförsäkringen. De förslag till
strukturella förändringar av
arbetsvillkoret samt en ökad
finansieringsgrad i en allmän och
obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som
Kristdemokraterna för fram leder
till markant sänkta kostnader inom
utgiftsområde 13.
Satsningar bör under de kommande
åren göras med inriktningen mot en
rättvis fördelning. Ett nytt
vårdnadsbidrag bör införas,
pensionstillskottet bör öka för de
sämst ställda pensionärerna och en
viss del av barnbidraget bör föras
över till det inkomstprövade
bostadsbidraget. Vidare bör u-
landsbiståndet öka. Slutligen bör
statsbidragen till kommunerna öka
år 2000 för att möjliggöra
satsningar på vården, omsorgen och
skolan.
Med det anförda tillstyrker
utskottet förslaget i motion Fi209
(kd) yrkande 6 och hänvisar till de
närmare preciseringar som görs i
motionen. Regeringens förslag i
denna del avstyrks (yrkande 11)
liksom motionerna Fi208 (m) yrkande
10, Fi210 (c) yrkande 26, Fi211
(fp) yrkande 6 och Fi212 (mp).
dels att utskottets hemställan
under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande preliminär
fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2000 och
2001
att riksdagen med bifall till
motion 1998/99:Fi209 yrkande 6 samt
med avslag på proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 11 och
motionerna 1998/99:Fi208 yrkande
10, 1998/99:Fi210 yrkande 26,
1998/99:Fi211 yrkande 6 och
1998/99: Fi212 godkänner den i
motionen föreslagna preliminära
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 2000
och 2001 som riktlinje för
regeringens budgetarbete,
22. Preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för
åren 2000 och 2001 (mom. 8) (c)
Lena Ek (c) anser
dels att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 4.2
Preliminär fördelning av utgifterna
på utgiftsområden för åren 2000 och
2001 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar
Centerpartiets uppfattning om den
preliminära fördelningen av
utgifter på utgiftsområden för åren
2000 och 2001. Det innebär att
anslagen på statsbudgeten bör vara
drygt en miljard lägre under år
2000 och nära två miljarder lägre
under år 2001. Med en politik i
enlighet med vad Centerpartiet
föreslår räknar utskottet med att
arbetslösheten sjunker och att
behovet av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder minskar. Utskottet
förordar en skatteväxling med sänkt
skatt på arbete för ökad
sysselsätttning och tillväxt och en
höjning av miljö- och
energiskatter.
Med det anförda tillstyrker
utskottet förslaget i motion Fi210
(c) yrkande 26 och hänvisar till de
närmare preciseringar som görs i
motionen. Regeringens förslag i
denna del avstyrks (yrkande 11)
liksom motionerna Fi208 (m) yrkande
10, Fi209 (kd) yrkande 6, Fi211
(fp) yrkande 6 och Fi212 (mp).
dels att utskottets hemställan
under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande preliminär
fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2000 och
2001
att riksdagen med bifall till
motion 1998/99:Fi210 yrkande 26
samt med avslag på proposition
1998/99:1 Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 11 och
motionerna 1998/99:Fi208 yrkande
10, 1998/99:Fi209 yrkande 6,
1998/99:Fi211 yrkande 6 och
1998/99: Fi212 godkänner den i
motionen föreslagna preliminära
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 2000
och 2001 som riktlinje för
regeringens budgetarbete,
23. Preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för
åren 2000 och 2001 (mom. 8) (fp)
Lars Leijonborg (fp) anser
dels att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 4.2
Preliminär fördelning av utgifterna
på utgiftsområden för åren 2000 och
2001 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Folkpartiet
liberalernas uppfattning om den
preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden åren
1999 och 2000. Anslagen på
statsbudgeten inklusive
socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten bör minskas med
netto ca 15 miljarder kronor år
2000 och 2001. Viktiga delar av
besparingarna är minskat
företagsstöd och minskade
statsbidrag till a-kassan.
Prioriterade områden under åren
2000 och 2001 är framför allt vård
och omsorg, utbildning, bistånd och
miljö.
Med det anförda tillstyrker
utskottet förslaget i motion Fi211
(fp) yrkande 6 och hänvisar till de
närmare preciseringar som görs i
motionen. Regeringens förslag i
denna del avstyrks (yrkande 11)
liksom motionerna Fi208 (m) yrkande
10, Fi209 (kd) yrkande 6, Fi210 (c)
yrkande 26 och Fi212 (mp).
dels att utskottets hemställan
under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande preliminär
fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2000 och
2001
att riksdagen med bifall till
motion 1998/99:Fi211 yrkande 6 samt
med avslag på proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 11 och
motionerna 1998/99:Fi208 yrkande
10, 1998/99:Fi209 yrkande 6,
1998/99:Fi210 yrkande 26 och
1998/99: Fi212 godkänner den i
motionen föreslagna preliminära
fördelningen av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 2000
och 2001 som riktlinje för
regeringens budgetarbete,
24. Preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för
åren 2000 och 2001 (mom. 8) (mp)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 4.2
Preliminär fördelning av utgifterna
på utgiftsområden för åren 2000 och
2001 bort ha följande lydelse:
Finansutskottet förordar att
förslagen i motion Fi212 (mp) till
fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 2000
och 2001 skall ligga till grund för
regeringens fortsatta budgetarbete.
Enligt utskottets uppfattning
kommer de kommande budgetförslagen
därigenom att kunna ges en
miljömässigt och fördelningsmässigt
rimligare profil inom ramen för en
fortsatt ansvarsfull finanspolitik
än förslaget i budgetpropositionen.
Utskottet vill särskilt peka på
att denna ändrade inriktning bl.a.
innebär
- att anslagen till
miljöräkenskaper och miljöstatistik
ökar
- att närpolisreformen säkerställs
och att kampen mot ekobrottslighet
får ökade resurser
- att stora besparingar görs i det
militära försvaret och att en
omställning av försvaret till ett
starkt civilt försvar med beredskap
för internationella insatser inleds
- att kraftiga höjningar görs av
biståndet så att det år 2001 uppgår
till ca 0,79 % av BNI
- att ytterligare 250 miljoner
kronor reserveras vardera året till
ett förbättrat högkostnadsskydd i
tandvårdförsäkringen
- att medel reserveras för en
eventuell behövlig justering av
reglerna för inkomstprövning av
änkepensionerna
- att garantinivån i
föräldraförsäkringen höjs till 180
kr per dag
- att en särskild satsning görs för
elever med specifika läs- och
skrivsvårigheter samt att
ytterligare medel tillförs CSN
- att miljötillsynen vid
länsstyrelserna ges ytterligare
medel
- att en översyn av
miljöforskningen skall göras i
syfte att förstärka denna
- att stödet till forskning och
installation av ny energiteknik
ökar
- att en ekologisk omställning av
transportsystemen stimuleras genom
bl.a. ett stöd över statsbudgeten
till utveckling och investeringar i
miljövänliga kommunikationssystem
- att ytterligare medel tas upp för
miljöförbättrande åtgärder i
jordbruket och för ekologisk
forskning samt
- att stödet till kooperativ
utveckling, komsumentorganisationer
och konsumentforskning höjs.
Finansutskottet tillstyrker med det
anförda motion Fi212 (mp) och
avstyrker motionerna Fi208 (m)
yrkande 10, Fi209 (kd) yrkande 6,
Fi210 (c) yrkande 26 samt Fi211
(fp) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan
under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande preliminär
fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för åren 2000 och
2001
att riksdagen med bifall till
motion 1998/99:Fi212 samt med
avslag på proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 11 samt
motionerna 1998/99:Fi208 yrkande
10, 1998/99:Fi209 yrkande 6,
1998/99:Fi210 yrkande 26 och
1998/99:Fi211 yrkande 6 godkänner
den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för
budgetåren 2000 och 2001 som
riktlinje för regeringens
budgetarbete,
25. Bemyndigande om upplåning
(mom. 9) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik
Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 4.3
Bemyndigande om upplåning bort ha
följande lydelse:
Statens upplåningsbehov bestäms av
riksdagens beslut om inkomster och
utgifter. Eftersom regeringen inte
får ta upp lån utan riksdagens
bemyndigande måste regeringen varje
år inhämta ett sådant. Regeringen
delegerar i sin tur till
Riksgäldskontoret att ombesörja
upplåningen. Denna ordning tillkom
i samband med att Riksgäldskontoret
i slutet av 1980-talet blev en
myndighet under regeringen. Då
beslöts att lånebemyndigandet
skulle vara årligt och
beloppsmässigt opreciserat. De
ändamål för vilka upplåning får
göras har angivits i en lag om
statens upplåning.
Moderata samlingspartiet
ifrågasätter i motion Fi208 denna
ordning och föreslår att
lånbemyndigandet skall begränsas
till högst det belopp som motsvarar
det beräknade lånebehovet.
Utskottet delar denna uppfattning.
Den nya budgetprocessen ställer
ökade krav på uppföljning och
kontroll. Ett system med utgiftstak
ger inte några garantier för att
upplåningsbehovet blir det
förväntade, eftersom statens
inkomster kan bli mindre än
förutsett. Ett lånebemyndigande
skulle utöka riksdagens
kontrollmöjligheter, eftersom en
inkomstminskning skulle leda till
ett högre upplåningsbehov trots att
utgiftstaket inte överstigits. Om
detta skulle inträffa skulle
regeringen behöva gå till riksdagen
för ett nytt beslut. Detta skulle
kunna innebära att riksdagen ger
regeringen ett utökat
lånebemyndigande, men det skulle
också väcka frågan om inte det
ökade upplåningsbehovet skulle
kunna mötas med utgiftsminskningar
med motsvarande belopp.
Enligt utskottets mening skulle de
folkvaldas kontrollmöjlighet
väsentligt öka om det givna
lånebemyndigandet var förenat med
en beloppsgräns, eftersom ett
förslag från regeringen om ett nytt
bemyndigande om att höja det
beslutade lånebehovet skulle
föranleda en debatt i riksdagen.
Mot bakgrund härav anser utskottet
att regeringen bör bemyndigas att
för budgetåret 1999 ta upp ett lån
med högst det belopp som motsvarar
det beräknade lånebehovet.
Utskottet tillstyrker med det
anförda motion Fi208 (m) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan
under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande bemyndigande om
upplåning
tt riksdagen med bifall till
motion 1998/99:Fi208 yrkande 6 samt
med avslag på proposition 1998/99:1
Förslag till statsbudget,
finansplan m.m. yrkande 6
bemyndigar regeringen att under
budgetåret 1999 ta upp lån enligt
lagen (1988:1387) om statens
upplåning intill ett belopp
motsvarande högst det belopp som
motsvarar det i motionen beräknade
lånebehovet,
26. Försäljning av statliga
tillgångar (mom. 17, motiveringen)
(m, fp)
Lennart Hedquist (m), Fredrik
Reinfeldt (m), Anna Åkerhielm (m),
Lars Leijonborg (fp) och Bo
Lundgren (m) anser att
finansutskottets ställningstagande
i avsnitt 6.1 Försäljning av
statliga tillgångar bort ha
följande lydelse:
Utskottets syn är att statens
främsta näringspolitiska uppgift är
att ange ramar och regelsystem för
näringslivets verksamhet och bidra
till att skapa betingelser för
långsiktig tillväxt. Om staten
samtidigt uppträder som ägare och
som utformare av de regler som
gäller för näringslivets verksamhet
finns betydande risker för bl.a.
konkurrenssnedvridning och
inoptimala investeringsbeslut.
Grundprincipen måste enligt
utskottets mening vara att
konkurrensutsatt verksamhet skall
bedrivas i privat regi.
Utskottet anser därför att det är
av stor vikt att det arbete som
påbörjades under fyrpartiregeringen
med att minska statens
företagsägande kan fortsätta. Med
en privatisering av statliga
företag uppnås en tydligare
ägarroll, kommersiellt mer
kompetenta företag och en ökad
aktiespridning. Sammanlagt
inbringade de försäljningar som
gjordes under den borgerliga
regeringen ca 23 miljarder kronor
(exkl. försäljning av aktier i
Nordbanken) till statskassan,
vilket minskade statens lånebehov
med motsvarande belopp.
Försäljningen ledde också till en
spridning av aktieägandet till
grupper som inte tidigare innehaft
aktier och därmed till en breddning
av riskkapitalmarknaden. Av vad
utskottet framfört framgår att
utskottet inte delar det synsätt om
att begränsa försäljningarna av
statliga företag som kommer till
uttryck i motion Fi708 (v) yrkande
8, varför motionen avstyrks.
27. Statliga projektbidrag
(mom. 19) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik
Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 6.3
Statliga projektbidrag bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning skall
statliga medel till offentliga
verksamheter i princip fördelas i
generella former, efter
förutbestämda kriterier och
kanaliseras till den ordinarie
verksamheten. Därigenom underlättas
såväl styrning som planering av de
aktuella verksamheterna liksom
uppföljningsverksamhet och
kontroll. Även förutsebarheten för
enskilda och företag som är berörda
blir god med en sådan ordning.
Som utskottet ser det skall
statligt stöd i projektform i
möjligaste mån undvikas. Som
framhålls i motion Fi202 (m) har
emellertid under senare år denna
stödform blivit allt vanligare. Ett
exempel som utskottet vill peka på
är det statliga stödet till lokala
investeringsprogram för en
ekologiskt hållbar utveckling.
Stödet omfattar inte mindre än 5,4
miljarder kronor under perioden
1998-2000. Beslut om stödet fattas
av regeringen efter beredning av
Miljödepartementet. Fördelningen av
medel regleras i en särskild
förordning (1998:23). Utskottet kan
konstatera att kriterierna för
fördelning av dessa medel är
allmänt hållna och ger regeringen
stor frihet till skönsmässiga
bedömningar. Beredningsprocessen är
vidare relativt informell, och de
berörda statliga
sektorsmyndigheternas roll delvis
oklar.
Stödet ges till kommuner efter
ansökan och ökar det statliga
inflytandet över kommunernas egna
prioriteringar. Det kan därmed
anses i viss mån bryta mot
principerna om decentralisering och
ökat kommunalt självbestämmande.
Utskottet vill slutligen peka på
att investeringsprogrammet bl.a.
finansierats genom neddragningar av
de ordinarie miljöanslagen. Enligt
utskottets mening finns det mot
bakgrund av det anförda stor
anledning att ställa sig bakom
motionärens krav på en allmän
översyn av användningen av statligt
stöd i projektform.
Utskottet tillstyrker därmed
motion Fi202 (m).
dels att utskottets hemställan
under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande statliga
projektbidrag
att riksdagen med bifall till
motion 1998/99:Fi202 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
28. Ekonomiska konsekvensanalyser
(mom. 20) (m)
Lennart Hedquist, Fredrik
Reinfeldt, Anna Åkerhielm och Bo
Lundgren (alla m) anser
dels att finansutskottets
ställningstagande i avsnitt 6.4
Ekonomiska konsekvensanalyser bort
ha följande lydelse:
Liksom motionärerna anser utskottet
att besparingskraven som de
statliga myndigheterna har varit
utsatta för tillsammans med mål-
och ramstyrningen har lett till
tämligen stora omorganisationer.
Konsekvenserna av
omorganisationerna har i många fall
blivit att en besparing för en
myndighet har lett till ökade
kostnader för en annan myndighet.
Utskottet delar därför
motionärernas bedömning att
statliga myndigheter bör åläggas
att göra en grundlig analys och
redovisning av konsekvenserna innan
en myndighet fattar beslut som
påverkar en annan statlig
myndighet. Vad utskottet anfört med
bifall till motion Fi501 (m) bör
riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan
under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande ekonomiska
konsekvensanalyser
att riksdagen med bifall till
motion 1998/99:Fi501 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Formerna för beslutsfattande om
Sveriges framtida deltagande i
valutaunionen (mom. 3, såvitt avser
utskottets behandling) (v, mp)
Johan Lönnroth (v), Siv Holma (v)
och Peter Eriksson (mp) anför:
Vi anser att betänkandets tredje
moment om formerna för
beslutsfattande om Sveriges
framtida deltagande i valutaunionen
borde ha delats upp i två delar.
Frågan om huruvida folkomröstning
bör hållas borde ha behandlats för
sig. Därefter borde frågan om
tidpunkten för en eventuell
folkomröstning ha behandlats
separat.
2. Budgetförslagen för är 1999
(mom. 7, såvitt avser skatt på
hushållsnära tjänster) (m, kd, c,
fp)
Mats Odell (kd), Lennart Hedquist
(m), Fredrik Reinfeldt (m), Per
Landgren (kd), Anna Åkerhielm (m),
Lena Ek (c), Lars Leijonborg (fp)
och Bo Lundgren (m) anför:
Den höga beskattningen av arbete i
Sverige har i stort sett gjort det
omöjligt att efterfråga
hushållstjänster på den öppna
marknaden. Detta kan i princip
sägas vara förbehållet den som har
mycket stora inkomster eller i
övrigt mycket goda ekonomiska
förhållanden. Denna situation har
många negativa effekter.
En ökad jämställdhet motverkas
genom att hemarbete i stor
utsträckning utförs av kvinnor. När
de inte har möjlighet att få
avlastning genom att familjen köper
vissa tjänster blir naturligtvis
möjligheterna till egen utveckling
sämre. Ett stort antal möjliga jobb
förnekas personer som i dag är
arbetslösa. Undersökningar visar
att det kan röra sig om
tiotusentals nya arbetstillfällen.
En omfattande svart sektor har växt
fram vilket bl.a. har lett till att
många unga riskerar att få den
första kontakten med
arbetsmarknaden genom ett
svartjobb.
Frågan om särskilda åtgärder för
att öppna marknaden för
hushållstjänster och skapa
förutsättning för ett stort antal
nya arbeten har diskuterats under
lång tid. Den borgerliga regeringen
tillsatte en utredning som våren
1994 (SOU 1994:43) lade fram
förslag om vissa åtgärder på
skatteområdet. Den allmänna
debatten tvingade fram ytterligare
en utredning som lämnade sitt
förslag om åtgärder 1997 (SOU
1997:17).
Kunskaper och erfarenheter finns
dessutom att hämta i en rad andra
EU-länder som öppnat marknaden för
privata hushållstjänster liksom
från försöksverksamheter som
bedrivits i Sverige med mycket gott
resultat. Ett sådant är EU-
projektet "Humlan" i Kungälv. I
samband med detta projekt
genomfördes en marknadsundersökning
som visade att drygt en tredjedel
av hushållen var intresserade av
att köpa servicetjänster till
hemmet.
Denna fråga har enligt vår mening
nu blivit tillräckligt debatterad
och belyst för att kunna resultera
i konkreta åtgärder. Även om det är
svårt att veta exakt hur många
arbeten som kommer att kunna bli
följden rör det sig ändå om
tiotusentals nya arbetstillfällen
som kommer att öka sysselsättningen
i den privata sektorn. Den
statsfinansiella kostnaden för
skattelättnader är mycket begränsad
eftersom den vita sektorn knappast
existerar inom detta område i dag.
En viktig utgångspunkt är att
regler som införs är enkla att
tillämpa såväl för den som utför
tjänsten som för den som köper
tjänsten.
I Centerpartiets partimotion om
skattepolitiken föreslås ett så
kallat RUT-avdrag som innebär en
skattereduktion på 50 % av
arbetskostnaden på hushållsnära
tjänster som utförs i hemmet med
ett belopp upp till 20 000 kr per
hushåll och år. I partimotionerna
från Moderaterna, Kristdemokraterna
och Folkpartiet redovisas det
gemensamma förslag som de tre
partierna lade fram våren 1998. Det
innebär att en skattereduktion på
50 % införs för betalning av
arbetskostnaden för
hushållstjänster i det egna hemmet
upp till 25 000 kr per år.
Den exakta nivån på hur stor
skattereduktion som kan medges för
vart år kan diskuteras, men bör som
föreslås i de nämnda motionerna
ligga på i vart fall 20 000-25 000
kr. Det är vidare viktigt att
definitionen av hushållstjänster i
hemmet blir så tydliga och
avgränsade att existerande företag
inte utsätts för en oacceptabel
konkurrens.
Regeringen bör enligt vår mening så
skyndsamt som möjligt återkomma
till riksdagen med förslag till
skattereduktion för
hushållstjänster i enlighet med vad
som föreslagits i motionerna från
Moderaterna, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet.
3. Budgetförslagen för år 1999
(mom. 7, såvitt avser skatte-
politiken m.m.) (v)
Johan Lönnroth och Siv Holma (båda
v) anför:
Vi instämmer i Per Rosengrens och
Marie Engströms (v) särskilda
yttrande i skatteutskottet (SkU1y).
4. Preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för
åren 2000 och 2001 (mom. 8) (v)
Johan Lönnroth och Siv Holma (båda
v) anför:
Vi utgår ifrån att utgiftsramarna
för år 2000 och 2001 övervägs på
nytt i samband med arbetet med
vårbudgeten 1999. I likhet med
arbetsmarknadsutskottet anser vi
exempelvis att det inte kan
uteslutas att de av regeringen
föreslagna ramarna för
utgiftsområdena 13 och 14 behöver
justeras uppåt. För oss är
uppfyllandet av
sysselsättningsmålet överordnat när
ramarna skall fastställas.
5. Operativt skrattmål (mom. 22)
(v)
Johan Lönnroth och Siv Holma (båda
v) anför:
Vi kan i sak dela uppfattningen i
motion Fi912 (v) att det är mycket
allvarligt att skrattandet minskar.
Detta är inte något att skratta åt.
Vi kan notera att motionärerna har
uppdrag i lagutskottet,
skatteutskottet, försvarsutskottet,
Riksdagens revisorer och
Vänsterpartiets förtroenderåd.
Detta kan möjligen antas leda till
att motionärerna mer än andra lider
av brist på skratt. Vi vill dock
erinra om att den egna erfarenheten
kan vara en viktig
inspirationskälla till motioner.
En ökning av skrattandet i
samhället bör eftersträvas och
skrattandet måste vara jämnt
fördelat mellan kvinnor och män.
Skrattet får inte fastna i halsen
utan måste vara överordnat
utgiftstak, budgetmål och
inflationsmål. Vid konflikt med
sysselsättningsmålet bör dock
skrattet begränsas till ett leende.
Vi tror dock inte att motionärernas
förslag är helt ändamålsenligt. Vi
delar således utskottets
uppfattning att det i oträngt mål
vore mindre lämpligt att biträda
motionärernas krav. Motionen har
dock fått en förhållandevis
välvillig behandling och
motionärerna bör kunna kosta på sig
ett skratt.
Regeringens lagförslag
1. Förslag till lag om
skattereduktion på
förvärvsinkomster vid 2000 års
taxering
2. Förslag till lag om beräkning av
viss inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 2000 års
taxering, m.m.
3. Lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig
fastighetsskatt
Lagrådets yttrande
Skatteutskottets yttrande
1998/99:SkU1y
Budgetpropositionen för 1999
Till finansutskottet
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om en skattereduktion för
låg- och medelinkomsttagare och om
sänkt fastighetsskatt på hyreshus.
Utskottet har inte heller någon
invändning mot att det fasta
beloppet på 200 kr skall utgöra
kommunal inkomstskatt under år
1999. Regeringens beräkning av
statsbudgetens inkomster biträds av
utskottet.
I yttrandet tar utskottet även upp
utgiftsramen för Skatteförvaltning
och uppbörd (Utgiftsområde 3).
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag till utgiftsramar för
området för åren 1999-2001.
Utskottet avstyrker samtliga
motioner.
Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet har i avvikande
meningar ställt sig bakom de egna
budgetalternativen.
Kristdemokraterna och Folkpartiet
har härvid begärt en högre
utgiftsram för Skatteförvaltning
och uppbörd.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har
i särskilda yttranden redovisat den
skattepolitiska inriktning som
partierna verkar för.
Inledning
Finansutskottet har berett
skatteutskottet och
socialförsäkringsutskottet till-
fälle att avge yttrande över
budgetpropositionens beräkning av
statsbudgetens inkomster (yrkandena
8 och 30-32) jämte motioner i de
delar som berör respektive utskotts
beredningsområde.
Budgetpropositionen bygger på en
överenskommelse mellan Socialdemo-
kraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Samarbetet berör fem
områden - ekonomi, sysselsättning,
rättvisa, jämställdhet och miljö -
och innefattar både konkreta
förslag och åtaganden inför
framtiden. Andra områden - såsom
Europapolitiken och
säkerhetspolitiken - omfattas
däremot inte. En utgångspunkt är
att respekt visas för tidigare
överenskommelser inom andra
partikonstellationer. Hit hör
uppgörelserna om den nya
budgetprocessen, pensionsreformen,
Riksbankens ställning,
energipolitiken och försvars-
politiken.
Utskottet tar i det följande upp
dels de förslag på skatteområdet
som ingår i budgetförslagen från
regeringen, Moderata samlings-
partiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet
(rubriken Statsbudgetens
inkomster), dels förslagen om
utgiftsramar för Skatteförvaltning
och uppbörd 1999-2001 (rubriken
Utgiftsområden).
Statsbudgetens inkomster
Skattepolitikens inriktning
Budgetpropositionen
Regeringen bedömer att ytterligare
sänkningar av inkomstskatten för
låg- och medelinkomsttagare bör
genomföras. Utvärderingen av
1990-1991 års skattereform visade
att det behövdes kompletterande
åtgärder för att det åsyftade
fördelningspolitiska utfallet
skulle uppnås. För år 1999 har
därför värnskatten ersatts med en
statlig skatt på 25 % på taxerade
förvärvsinkomster överstigande
389 500 kr. Som en tillfällig
åtgärd under inkomståret 1999
föreslår regeringen nu en särskild
skattereduktion för personer med
pensionsgrundande inkomster under
245 000 kr. För åren därefter bör
enligt vad regeringen anför olika
möjligheter till permanenta system
med en likartad inriktning prövas.
På sikt bör ambitionen vara att
andelen skattskyldiga som erlägger
statlig inkomstskatt nedbringas
från dagens 18 % till 15 %.
Befintliga s.k. skatteförmåner bör
ses över för att utröna i vilken
mån dessa kan minskas.
Hyresgästerna har inte på samma
sätt som villaägarna fått del av
räntefallet de senaste åren.
Regeringen föreslår därför att
fastighetsskatten för hyreshus
temporärt sänks med 0,2
procentenheter från 1,5 till 1,3 %
under 1999. Regeringen förväntar
sig att den lägre skattenivån
omsätts i lägre hyror och avgifter.
En parlamentarisk utredning har
fått i uppdrag att se över
fastighetsbeskattningen och föreslå
en rättvisare utformning av
fastighetsskatten. En särskilt
viktig fråga är hur man skall
åstadkomma en lättnad för permanent
boende i attraktiva kust- och
skärgårdsområden. I avvaktan på att
utredningens analys blir klar avser
regeringen att frysa
taxeringsvärdena på 1997 års nivå
även för år 2000.
Arbetet med förenklade skatteregler
för företagen drivs vidare.
Reglerna för enskilda näringsidkare
och delägare i handelsbolag är
sedan 1994 i princip likvärdiga med
dem som gäller för aktiebolag.
Egenföretagare som startar en ny
verksamhet har fått möjlighet att
kvitta underskott i
näringsverksamhet mot
tjänsteinkomster. För ägare till
onoterade aktiebolag har en
partiell lättnad i
ägarbeskattningen införts.
Socialavgifterna har reducerats på
ett sätt som särskilt för de mindre
företagen gett bättre
förutsättningar för
nyanställningar. Skattereglerna för
de mindre företagen har enligt vad
regeringen anför fått en struktur
som i allt väsentligt bör bestå och
tillåtas verka under en följd av
år. Förenklingsutredningen har
under våren 1998 fått
tilläggsdirektiv om en förenkling
av såväl redovisnings- som
skatteregler med särskild
inriktning på företag i
tjänstesektorn, och ett förslag
kommer att presenteras under hösten
1998. När det gäller stoppreglerna
för fåmansföretag har ett
utredningsförslag lämnats i
dagarna. Regeringen avser att under
det närmaste året föreslå att
stoppreglerna med några få undantag
slopas och ersätts med allmänna
regler.
Regeringen bedömer att frågan om
kapitalinkomstskattesatsens nivå
och förmögenhetsskatten bör
övervägas under mandatperioden.
Skattereformen innebar en
effektivisering av beskattningen av
kapitalinkomster. En kombination av
basbreddningar och sänkt
skatteuttag kunde genomföras inom
ramen för ett ökat skatteuttag. Det
bör enligt regeringen noteras att
beskattningen av personliga
kapitalinkomster i en liten öppen
ekonomi i första hand kan ses som
en beskattning av sparande med en
begränsad inverkan på näringslivets
realinvesteringar. Detta innebär
bl.a. att det angelägna kravet på
en likformig beskattning av
sparandet kan upprätthållas utan
nämnvärd inverkan på
investeringarna. För nystartade
företag och för mindre företag utan
tillgång till de internationella
kapitalmarknaderna kan dock
beskattningen av sparande också
vara betydelsefull för real-
investeringar och sysselsättning.
I budgetpropositionen anförs vidare
att internationaliseringen ställer
ökande krav på politikens
utformning och att uppmärksamheten
på potentiellt eroderande
skattebaser behöver förstärkas och
beredskapen höjas för korrigerande
åtgärder. Vid beskattningen av
privat konsumtion genom
mervärdesskatt och olika
punktskatter har Sverige högre
skattesatser än sin omvärld. Den
vanliga gränshandeln utgör i detta
sammanhang ett mindre problem än
den framväxande elektroniska
handeln med dess lägre
transaktionskostnader för konsu-
menterna. Överenskommelser mellan
länderna är enligt regeringen helt
nödvändiga för att effektivisera
kontrollen, men även för att
etablera skyddsnät i form av
minimiskattesatser på olika
områden. Det är därför enligt
regeringens mening av stor vikt att
den överenskommelse om ett
skattepaket mot skadlig
skattekonkurrens på företags- och
kapitalskatteområdena som EU-
ländernas finansministrar beslutat
om den 1 december 1997 genomförs så
snart som möjligt. Förhandlingar
pågår också om ett direktiv om
beskattning av ränteinkomster.
Medlemsländerna skall kunna välja
mellan att införa en källskatt på
minst 20 % och att lämna uppgifter
om inkomsterna till den
skattskyldiges hemland så att be-
skattning i sin helhet kan ske där.
Ett annat område där det enligt
regeringen är angeläget med
minimiskattesatser är
energiområdet. Även här diskuterar
EU:s medlemsländer ett direktiv-
förslag från kommissionen med
inriktningen att införa
minimiskatter för samtliga
energislag, dvs. även på el, kol
och naturgas.
Med den starkare grund som lagts
för Sveriges ekonomi genom
budgetsaneringen och
låginflationspolitiken skapas
enligt vad regeringen anför ett
större utrymme för
framtidssatsningar på en rad
områden. Det handlar om att verka
för en uthålligt hög ekonomisk
tillväxt, en stigande
sysselsättning, en förstärkt
generell välfärd, en bättre
utbildning och en fortsatt
utveckling mot ekologisk
hållbarhet. Det är därför enligt
regeringen viktigt att göra en
översyn av skattesystemet, och
regeringen har bjudit in samtliga
riksdagspartier till överläggningar
om skattepolitikens framtida
inriktning. Överläggningarna skall
särskilt gälla frågan om det är
möjligt att förbättra betingelserna
för hög tillväxt och hög
sysselsättning genom att stimulera
arbete, företagande, utbildning och
sparande med skattepolitiska
åtgärder. De ändrade
förutsättningar för skattesystemet
som bl.a. följer av den ökande
internationaliseringen bör beaktas.
Vidare sägs att åtgärder inom
skattepolitiken inte får äventyra
starka offentliga finanser eller en
sund samhällsekonomi, inte äventyra
en god kvalitet inom skola, vård
och omsorg och inte leda till ökade
klyftor i samhället. Skattesystemet
skall också vara enkelt,
likformigt, ha låga skattesatser
och breda skattebaser.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i
sina partimotioner att det
övergripande målet för den
ekonomiska politiken skall vara att
skapa förutsättningar för snabb
tillväxt, en kraftig höjning av
antalet nya arbetstillfällen, en
god reallöneutveckling och ett
minskat bidragsberoende. Den
politiska sektorns inflytande måste
minska så att utrymme skapas för
privat verksamhet och individuellt
ansvar. Överflyttning av kommunal
verksamhet till den privata
sektorn, avregleringar och
skattesänkningar är enligt
motionärerna förutsättningar för
fler och växande företag och nya
arbetstillfällen.
En social skattepolitik som syftar
till att alla skall kunna leva på
sin lön måste enligt motionärerna
stå på två ben. Det ena är en
kraftfull skattesänkningspolitik
som syftar till att växla lägre
skatter mot minskat behov av bidrag
och offentliga subventioner. På
sikt bör målet vara att den som är
i behov av bidrag och offentligt
stöd inte skall betala skatt och
att den som betalar skatt inte
skall behöva bidrag. Det andra
benet är reformer på skatteområdet
som syftar till att stärka
tillväxtkraften i ekonomin så att
den höga arbetslösheten kan pressas
tillbaka och antalet människor som
av andra skäl blivit helt beroende
av det offentliga för sin
försörjning minskar. För de
kommande tre åren lägger
motionärerna fram förslag om en
serie skattesänkningar på arbete,
boende och familjer som bl.a.
medför att skattereformens
principer om högst 30 %
marginalskatt för de flesta och en
högsta marginalskatt på 50 % åter
nås.
Värnskatten slopas helt fr.o.m.
1999 och ett särskilt avdrag på 7 %
vid den kommunala beskattningen
kompenserar för uttaget av
pensionsavgift. 2001 beräknas
avdraget kunna uppgå till nästan
12 %. Grundavdraget höjs med 1 300
kr fr.o.m. år 1999 och det
särskilda grundavdraget för
förtidspensionärer återställs.
Kommunalskatten sänks generellt med
en krona år 2000 och med
ytterligare en krona 2001 genom att
staten övertar kostnader från
kommunerna. Familjerna får ett
grundavdrag på 10 000 kr per barn
vid den kommunala beskattningen
fr.o.m. 1999. Härtill kommer
förslag om sänkt skatt på bensin
och förbättringar av bl.a. reglerna
om avdrag för kostnad för resor
till och från arbetet med egen bil
och kollektiva transportmedel.
Utrymmet för avdrag för eget
pensionssparande återställs till
ett basbelopp.
Fastighetsskatten på bostäder sänks
till 1,3 % av taxeringsvärdet
fr.o.m. 1999. Därefter sänks
skatten år 2000 och 2001 med
ytterligare 0,1 procentenheter
vartdera året. De regionala
skillnaderna lindras genom att
markvärdet enbart tas upp till
hälften vid beräkning av
fastighetsskatt.
Vidare föreslår Moderaterna en
omläggning av skattepolitiken i
syfte att göra Sverige mer
utvecklingskraftigt och jobben
fler. Förmögenhetsskatten och
dubbelbeskattningen av riskkapital
i företagen avvecklas i syfte att
främja en sund
riskkapitalförsörjning. I syfte att
stimulera en kraftig ökning av
jobben i den privata tjänstesektorn
föreslås sänkta skatter på hemnära
tjänster. Merparten av
Småföretagsdelegationens 71 förslag
genomförs. Det leder också till att
krångel och uppgiftsskyldighet för
företagen begränsas kraftigt och
till att befintliga regler
förenklas. Särskilda
skattelättnader införs för fåmans-
företagen, som enligt motionärerna
drabbas av rigida spärr- och
stoppregler i dagsläget. Den som
vill skall kunna erhålla F-
skattsedel. De nya bestämmelserna
om skattekonto och momsuppbörd
ändras. För att reglerna skall vara
enkla och överskådliga, samt för
att inte försämra likviditeten i
näringslivet, skall alla företag
betala skatter den 12:e i andra
månaden efter uppbördsmånaden. För
att öka rättssäkerheten skall det
räcka att företaget har betalat
skatterna på förfallodagen.
Skattesänkningarna finansieras
genom besparingar i de offentliga
utgifterna. Besparingarna gäller
transfereringar till hushållen,
förtidspensioner, ny
arbetsskadeförsäkring, egenavgift
till a-kassan etc. Besparingarna
uppgår till drygt 30 miljarder
kronor 1999, närmare 57 miljarder
kronor 2000 och drygt 66 miljarder
kronor 2001, vilket ger utrymme för
skattesänkningar som uppgår till
drygt 30 miljarder kronor 1999,
närmare 61 miljarder kronor 2000
och 86 miljarder kronor 2001.
Yrkanden med angiven inriktning
framställs bl.a. i motion Sk311
yrkandena 1 och 4 av Carl Bildt
m.fl. (m).
Kristdemokraterna anför att det är
en viktig uppgift att skapa en
skattestruktur som gör att fler kan
klara sig på sin egen lön och inte
tvingas vara beroende av bidrag för
att få hushållsekonomin att gå
ihop. Den nya värnskatten slopas
och grundavdraget vid den kommunala
beskattningen höjs till 17 100 kr
år 1999 och till 20 300 kr år 2000.
Kristdemokraterna föreslår också
bättre villkor för hushållens
sparande genom att avdragsrätten
för pensionssparande höjs till ett
basbelopp. En avdragsrätt vid
sparande på individuella
utbildningskonton införs fr.o.m.
den 1 juli 1999. Gränsen för
avdragsgilla kostnader för resor
till och från arbetet sänks från
7 000 kr till 6 000 kr. Den
särskilda löneskatten på
vinstandelar avskaffas.
Tjänstesektorn ges nya möjligheter
att växa genom en halvering av
kostnaden för vita
hushållstjänster. Förslaget innebär
att det nuvarande rotavdraget
permanentas och utvidgas till att
omfatta hushållens köp av tjänster
i hemmet.
Kristdemokraternas tillväxtpolitik
för nya företag bygger på stabila
och goda villkor för fler och
växande företag.
Grundavdragshöjningen bidrar även
på detta område liksom förslaget om
en halvering av kostnaden för vita
hushållstjänster. Företagandet
gynnas genom att
arbetsgivaravgifterna sänks med 10
procentenheter upp till 900 000 kr.
För egenföretagare utökas
lönesumman till 250 000 kr per år.
Förslaget gäller alla företagare
men gynnar främst småföretagen.
Dubbelbeskattningen på
utdelningsinkomster på risksparande
slopas. Royaltyinkomster från
patent skattebefrias under två år
och beskattas därefter som inkomst
av kapital.
Fastighetsskatten föreslås i ett
första steg sänkt till 1,4 % och
beräknas endast på en tredjedel av
den del av markvärdet som
överstiger 150 000 kr. De s.k.
krisårgångarna bland
hyresfastigheterna skall inte träda
in i skattesystemet som planerat år
1999. Förmögenhetsskatten avvecklas
i två steg. 1999 minskar den till
0,5 % och 2000 avvecklas den helt.
Det är enligt Kristdemokraterna ett
starkt svenskt intresse att man
inom EU går över till
majoritetsbeslut när det gäller
skatter och avgifter på miljöområ-
det. Härigenom skulle möjligheterna
att få till stånd en gemensam
minimiskattesats på koldioxid
förbättras. Sverige bör fortsätta
att hävda sitt undantag från EU:s
regler om fri införsel av alkohol
och tobak och punktskatterna på
detta område bör värdesäkras. En
skatteväxling bör genomföras där
skatten på arbete sänks och skatten
på energi, miljöfarliga utsläpp och
ändliga naturresurser höjs.
Yrkanden med i huvudsak denna
inriktning framställs av Alf
Svensson m.fl. (kd) i motionerna
Fi209 yrkande 11, Sk309 yrkandena
2, 3 och 15 samt N330 yrkande 14.
Centerpartiet anför att det är
viktigt att skattepolitiken
utformas för att gagna
företagsamhet i hela landet.
Inkomstskatterna för låg- och
medelinkomsttagare bör sänkas. En
varaktig lösning med höjt
grundavdrag för människor med små
eller medelstora inkomster är här
den bästa lösningen. Centerpartiet
godtar regeringens förslag om en
tillfällig skattereduktion men
anser att den bör höjas till 1 800
kr, vilket finansieras i
Centerpartiets budgetalternativ.
Arbetsgivaravgifterna bör sänkas
och det är enligt motionärerna
angeläget att avgifterna i
Norrlands inland fortsätter att
vara reducerade.
Förmögenhetsskatten bör fasas ut
och den särskilda löneskatten på
vinstandelar tas bort. Fåmansbolag
och andra mindre företag bör få
lättnader i beskattningen.
Centerpartiet har ihärdigt verkat
för lägre skatt på boende och har
genom en överenskommelse med
regeringen fått till stånd en
sänkning av fastighetsskatten från
1,7 % till 1,5 %. Regeringens
förslag om en sänkning av
fastighetsskatten på
hyresfastigheter avslås av
Centerpartiet. Sänkningen är
tillfällig och ger liten effekt.
Det är också osäkert om den kommer
hyresgästerna till godo.
Centerpartiet förespråkar sänkt
skatt på arbete för ökad
sysselsättning. För att skapa
utrymme för detta bör skatterna
höjas på verksamheter som tar
naturens resurser i anspråk.
Fordonsskatten för dieseldrivna
personbilar bör förändras så att
större vikt läggs vid
miljöegenskaperna. För äldre
dieseldrivna personbilar bör
skrotningspremien höjas till 8 000
kr som en engångsåtgärd för att
skrota ut de äldsta och mest
miljöförorenande bilarna.
Energibeskattningen skall ge goda
förutsättningar för den svenska
industrins internationella
konkurrenskraft. Beskattningen ger
drivkrafter för hushållning och
övergång till förnybara energislag.
Vid utformningen av beskattningen
skall den elintensiva industrins
särskilda behov beaktas. Utsläpp av
koldioxid vid förbränning av
fossila bränslen påverkar klimatet.
Det är därför angeläget att i
största möjliga utsträckning
undvika förbränning av fossila
bränslen. Detta kan ske genom en
aktiv energihushållning och genom
att utnyttja förnybara energislag.
En ökad användning av alternativa
energislag inom trafiksektorn måste
särskilt eftersträvas. Produktionen
av biobränslebaserade drivmedel i
Sverige måste öka. Detta bör ske
genom en ökad miljörelatering av
energiskatterna i kombination med
en skattebefrielse för biobränslen.
Centerpartiet föreslår en stegvis
höjning av produktionsskatten på
kärnkraftsel som ett led i strävan
mot avvecklad kärnkraft.
Fastighetsskatten på vattenkraft
bör återinföras liksom en
miljöskatt på inrikes flyg.
I motion Sk306 yrkande 1 av Lennart
Daléus m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om att
skattepolitiken bör ges denna
inriktning.
Folkpartiets politik innebär att
skatter som är skadliga för arbete,
företagande, sparande och
investeringar sänks, att
tjänstesektorn släpps loss genom
rejäla skattelättnader och
förenklingar och att det blir
lättare att starta och driva
företag. Folkpartiet föreslår
skattesänkningar på 10-12 miljarder
redan 1999.
Folkpartiet vill slopa värnskatten
och höja brytpunkten så att de
ursprungliga intentionerna
uppfylls. En skattereduktion på
3 000 kr per år införs.
Arbetsgivaravgifterna sänks med 5
procentenheter och en enkel och
obyråkratisk modell för sänkt skatt
på hushållstjänster ger en
halvering av det vita priset och
gör att den obalans mellan
traditionellt manligt och
traditionellt kvinnligt arbete om
rotavdraget ger upphov till
korrigeras. I princip alla som vill
ha F-skattsedel bör också få en
sådan, såvida de inte har
näringsförbud. Sverige bör också
verka för att EU:s momsdirektiv
ändras så att en sänkt tjänstemoms
blir möjlig.
Tillgången till riskvilligt kapital
är ett ständigt problem för många
småföretagare. Den viktigast
åtgärden är att slopa
dubbelbeskattningen på aktier.
Vidare bör möjligheten att få
uppskov med bolagsskatten så länge
inga utdelningar lämnas nu utredas.
Förmögenhetsskatten bör avskaffas
under mandatperioden. Som ett
första steg bör sambeskattningen
slopas och fribeloppet höjas till
1,2 miljoner kronor. Värderingen av
aktier till 75 % bör återställas.
Företagaren bör kunna lämna en
förenklad företagardeklaration. Den
snabba utvecklingen i arbetslivet
gör det alltmer angeläget att finna
former för finansiering av
återkommande studier under
yrkestiden. Folkpartiet föreslår
att det nuvarande pensionssparandet
breddas till ett kompetenskonto som
möjliggör för individer att göra
skattebefriade avsättningar som
sedan kan användas för
kompetenshöjning. Avdragsrätten för
pensions- och kompetenssparande bör
höjas till ett och ett halvt
basbelopp. Regeringens förslag om
en skattereduktion för 1999
föreslås ersatt med en höjning av
barnbidragen redan 1999.
Fastighetsskatten skall lindras i
utsatta områden med snabb stegring
av taxeringsvärdena t.ex. på grund
av efterfrågan från köpstarka
sommargäster. Betalningsfristerna
för mervärdesskatt bör förskjutas
så att företag inte riskerar att
behöva betala skatt innan betalning
influtit.
I motion Sk308 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) framställs yrkanden om
riktlinjer för skattepolitiken i
enlighet med det anförda (yrkande
1) och om en grön skatteväxling
(yrkande 18).
Utskottet
Genom att Sveriges finanser nu åter
är i balans finns det en stabil
grund för en offensiv och
långsiktig politik som skapar
rättvisa genom tillväxt,
sysselsättning och utbildning. Till
grund för denna politik ligger ett
samarbete mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet. Politiken är
inriktad på en fortsatt stram
budgetdisciplin för sunda
statsfinanser. Arbetslösheten skall
minskas genom att fler människor
får arbete eller utbildning som ger
arbete. Alla skall ha möjlighet att
öka sin kompetens och regeringen
avser att till våren lägga ett
förslag om hur
kompetensutvecklingen i arbetslivet
kan stärkas. Skolan, vården och om-
sorgen tillförs ytterligare
resurser och kommuner och landsting
får extra medel med anledning av
Törlingdomen. Pensionärernas
ekonomi förstärks genom att det
fulla prisbasbeloppet återställs
redan 1999 och genom en höjning av
bostadstillägget. Barnbidraget och
studiebidraget höjs med 100 kr år
2000 och med ytterligare 100 kr år
2001. Resurser satsas för att
förbättra situationen för de
hemlösa. Jämställdhetsarbetet
intensifieras. Inom miljöområdet
sker en kraftig förstärkning på
flera punkter med bl.a. ökade
resurser för skydd av naturområden
samt en ökad användning av gröna
nyckeltal.
De förslag om skattelättnader för
låg- och medelinkomsttagare och för
hyresgäster som regeringen lägger
fram utgör enligt utskottets mening
en del i en ansvarsfull politik för
tillväxt, sysselsättning och
rättvisa. Utskottet ställer sig
bakom dessa förslag.
I det följande går utskottet
närmare in på de skatteförslag som
läggs fram i de olika
budgetalternativen.
Fysiska personers inkomstskatt
Skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare
Budgetpropositionen
I propositionen föreslår regeringen
att en särskild skattereduktion
införs för låg- och
medelinkomsttagarna under
inkomståret 1999. Skattereduktionen
uppgår till 1 320 kr för personer
med pensionsgrundande inkomst upp
till 135 000 kr. Skattereduktionen
skall dock inte uppgå till högre
belopp än den kommunalskatt som
beräknas för året. För personer med
pensionsgrundande inkomst över
135 000 kr reduceras
reduktionsbeloppet med 1,2 % av
överskjutande inkomst. Regeringen
anför att det redan för år 1999
finns ett utrymme för att sänka
skatteuttaget på arbetsinkomster
men att det är för tidigt att
utforma permanenta lösningar.
Eftersom det i första hand är
angeläget att åstadkomma
förbättringar för låg- och
medelinkomsttagarna är förslaget
utformat så att skattelättnaden i
allt väsentligt tillfaller personer
med inkomster under den lägre
brytpunkten i inkomstskatteskalan.
Denna beräknas ligga vid en taxerad
förvärvsinkomst på 245 000 kr år
1999. Skattelättnaden knyts till
storleken på den pensionsgrundande
inkomsten.
Motionerna
Moderaterna avvisar i motion Sk311
yrkande 7 av Carl Bildt m.fl. (m)
förslaget. Enligt motionärerna är
skattesänkningen för liten,
tillfällig och dessutom
felkonstruerad genom att den bidrar
till att ytterligare höja marginal-
skatten för stora inkomstgrupper.
Moderaterna har i sitt budget-
alternativ i stället föreslagit en
höjning av grundavdraget med 1 300
kr för såväl förvärvsarbetande som
pensionärer.
Kristdemokraterna avvisar i motion
Fi209 yrkande 7 av Alf Svensson
m.fl. (kd) förslaget och föreslår i
stället en höjning av grundavdraget
med 8 400 kr för alla.
Centerpartiet godtar i motion Sk306
yrkande 13 delvis av Lennart Daléus
m.fl. (c) att en skattereduktion
införs som en tillfällig lösning
men föreslår att den bestäms till
1800 kr i stället för 1 320 kr. När
det gäller behovet av mer
permanenta skattesänkningar för
låg- och medelinkomsttagarna
förespråkar Centerpartiet en
höjning av grundavdraget för dessa
grupper.
I Folkpartiets motion Fi211 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) ersätts den
av regeringen föreslagna
skattereduktionen med en extra
barnbidragshöjning år 1999.
Motionärerna anför att det finns
starka skäl att sänka skatten för
låg- och medelinkomsttagare. En
generell höjning av grundavdraget
av sådan storlek att den skulle
innebära någon verklig lättnad för
låg- och medelinkomsttagare kan
dock enligt motionärernas bedömning
inte rymmas inom en ansvarsfull
finanspolitik. En riktad höjning
av grundavdraget skulle ge
oacceptabla marginaleffekter.
Motionärerna förespråkar därför i
sitt budgetalternativ för år 2000
och senare en generell
skattereduktion om 3 000 kr per
person.
Utskottet
Regeringens förslag om en
tillfällig skattereduktion för låg-
och medelinkomsttagarna ingår som
en del i det paket med åtgärder som
regeringen lägger fram i
budgetpropositionen. Förslagen
innebär bl.a. förbättringar för
pensionärer, barnfamiljer och
låginkomsttagare. För
barnfamiljerna föreslås höjda
barnbidrag år 2000 och 2001 och för
pensionärerna återställs
pensionerna genom att fullt
prisbasbelopp tillämpas redan
fr.o.m. år 1999. För en
ensamstående pensionär med
minimipension innebär detta att
pensionen höjs med ca 550 kr per
år.
Enligt utskottets mening finns det
skäl att prioritera en förbättrad
köpkraft för låg- och
medelinkomsttagarna under år 1999.
Samtidigt står det klart att be-
skattningen av arbetsinkomster bör
ses över. Det behövs en fördjupad
och bred diskussion kring frågan
hur den framtida beskattningen av
arbetsinkomster skall utformas så
att den på ett tillfredsställande
sätt förenar önskemålen om ett
fördelningspolitiskt rättvist
utfall med det angelägna i att
skatterna ger goda villkor för
arbetsmarknadsdeltagande,
arbetsutbud, utbildning och
kompetensutveckling.
I avvaktan på den fördjupade
bedömning och diskussion som krävs
för en mer omfattande förändring av
arbetsinkomstbeskattningen är det
rimligt att en tillfällig lösning
väljs för inkomståret 1999. Enligt
utskottets mening är det förslag
som regeringen lägger fram väl
avpassat för sitt ändamål.
Skattereduktionen ger maximal
effekt vid löneinkomster upp till
drygt 11 000 kr per månad och har
utformats så att effekten på
marginalskatten i de följande
inkomstskikten blir minimal.
Motionsförslagen om mer
genomgripande förändringar i form
av generella höjningar av
grundavdraget är inte inriktade på
låg- och medelinkomsttagarna och
har därför inte den
fördelningsprofil som är önskvärd.
De påverkar också kommunernas
skatteunderlag och är därför mindre
lämpliga som en tillfällig åtgärd.
Med hänsyn till kravet på
finansiering bör skattereduktionen
bestämmas till det belopp som
regeringen föreslår.
Utskottet tillstyrker med det
anförda regeringens förslag och
avstyrker övriga förslag.
Det fasta beloppet vid den statliga
inkomstbeskattningen
Budgetpropositionen
I propositionen föreslår regeringen
att kommuner och landsting tillförs
1,3 miljarder kronor genom att det
föreskrivs att den statliga skatt
om 200 kr som utgår på fysiska
personers förvärvsinkomster skall
utgöra kommunal inkomstskatt vid
2000 års taxering. Avsikten är att
utrymmet för skola, vård och omsorg
inte skall minskas som en följd av
den s.k. Törlingdomen. 66,5 % av
medlen skall enligt förslaget
utgöra skatt till kommun och 33,5 %
skall utgöra skatt till landsting.
Motionerna
Centerpartiet hemställer i motion
Sk306 yrkande 14 av Lennart Daléus
m.fl. (c) om avslag på regeringens
förslag och föreslår i stället
ökade anslag till kommunerna.
I motion Fi610 av Nils Fredrik
Aurelius (m) hemställs att 2,4 % av
medlen fördelas till de kyrkliga
församlingarna.
Utskottet
Enligt utskottets bedömning kommer
den tillfälliga omdirigeringen av
skattemedel inte att ge upphov till
några negativa effekter när det
gäller de regler som styr de
enskildas beskattning. Utskottet
noterar att omdirigeringen medför
att den av regeringen föreslagna
skattereduktionen på förvärvs-
inkomster vid 2000 års taxering kan
erhållas även mot de 200 kr som
normalt utgör statlig inkomstskatt.
I övrigt har utskottet inte någon
kommentar till förslaget eller de
redovisade motionsyrkandena.
Inkomstskatteskalan
Motionerna
Moderata samlingspartiet
framställer i motion Sk311 av Carl
Bildt m.fl. (m) yrkanden som tar
sikte på inkomstbeskattningen av
förvärvsinkomster. Det beslutade
andra fasta steget i den statliga
inkomstskatteskalan slopas 1999
(yrkande 10) och ett förvärvsavdrag
på 7 %, 9 % respektive 11-12 % av
den kommunalt beskattningsbara
inkomsten upp till 7,5
prisbasbelopp införs 1999-2001
(yrkandena 2 och 3). Grundavdraget
höjs med 1 300 kr för alla (yrkande
5) och barnfamiljerna får ett extra
grundavdrag på 10 000 kr per barn
vid den kommunala beskattningen
fr.o.m. 1999 (yrkande 8). Avdrag
medges för styrkta
barnomsorgskostnader (yrkande 9).
Kristdemokraternas yrkanden i
motion Sk309 av Alf Svensson m.fl.
(kd) innebär att det beslutade
andra steget i den statliga
inkomstskatteskalan slopas (yrkande
17) och att grundavdraget vid den
kommunala beskattningen höjs
kraftigt. År 1999 höjs
grundavdraget med 8 400 kr till
17 100 kr och år 2000 höjs avdraget
med ytterligare 3 200 kr till 20
300 kr. I inkomstlägen kring
110 000 kr taxerad inkomst kommer
grundavdraget härefter att uppgå
till 29 900 kr (yrkande 31).
Centerpartiet godtar den av
regeringen föreslagna
skattereduktionen men anser att den
bör vara högre. I motion Sk306
yrkande 13 delvis av Lennart Daléus
m.fl. (c) förordas en varaktig
lösning för sänkta inkomstskatter
genom höjt grundavdrag för
människor med små eller medelstora
inkomster. Höjningen bör enligt
motionärerna utformas på samma sätt
som dagens grundavdrag och först
trappas upp till en viss nivå och
därefter trappas ner så att just
låg- och medelinkomsttagare
omfattas av höjningen.
Även Folkpartiets förslag i motion
Sk308 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
innebär att det beslutade andra
steget i den statliga inkomst-
skatteskalan slopas (yrkande 4).
Motionärerna anför att det finns
starka skäl att sänka skatten för
låg- och medelinkomsttagare. En
generell höjning av grundavdraget
av sådan storlek att den skulle
innebära någon verklig lättnad för
låg- och medelinkomsttagare kan
dock enligt motionärernas bedömning
inte rymmas inom en ansvarsfull
finanspolitik och en riktad höjning
av grundavdraget skulle ge
oacceptabla marginaleffekter.
Motionärerna föreslår därför i
stället att en generell
skattereduktion om 3 000 kr per
person och år införs fr.o.m. år
2000 (yrkande 15). Folkpartiet står
fast vid skattereformens
intentioner att endast 15 % av
löntagarna skall betala statsskatt,
vilket innebär att brytpunkten
måste höjas. Om möjligt bör detta
enligt motionärerna genomföras
under mandatperioden, i annat fall
så snart som möjligt därefter
(yrkande 16).
Utskottet
Efter utvärderingen av 1990-1991
års skattereform har kompletterande
åtgärder bedömts som nödvändiga för
att det fördelningspolitiska utfall
som åsyftades i skattereformen
skall uppnås. I anslutning till att
den tillfälliga värnskatten upphör
införs därför ett extra steg i
skatteskalan fr.o.m. inkomståret
1999.
Det utrymme för förbättringar som
nu finns är en följd av att
saneringspolitiken varit
framgångsrik och lett till att
Sverige nu har balans i de
offentliga finanserna och en låg
inflation. Utrymmet bör som
utskottet anfört bl.a. tas i
anspråk för att tillföra låg- och
medelinkomsttagarna en ökad
köpkraft.
Regeringen bedömer att det med en
fortsatt ansvarsfull politik och en
gradvis amortering av statsskulden
kommer att utvecklas ett stigande
överskott som kan tas i anspråk för
bl.a. skattesänkningar. Om den
ekonomiska utvecklingen ger utrymme
för ytterligare skattesänkningar
måste prioriteringar göras.
Regeringen eftersträvar här en så
bred uppslutning som möjligt och
har därför föreslagit endast
tillfälliga åtgärder på skattesidan
och inbjudit samtliga
riksdagspartier till
överläggningar. Syftet med
överläggningarna är att undersöka
förutsättningarna för att uppnå en
bred samsyn kring en önskad
skattereform och härigenom skapa en
ökad stabilitet i regelverket.
Möjligheterna att förbättra
betingelserna för hög tillväxt och
hög sysselsättning genom att
stimulera arbete, företagande,
utbildning och sparande med
skattepolitiska åtgärder bör
diskuteras. Vidare anser regeringen
att de ändrade förutsättningar som
följer av den ökade
internationaliseringen bör beaktas.
Enligt utskottets mening visar de
förslag som läggs fram av partierna
att regeringens prioritering av
låg- och medelinkomsttagarna har
ett brett stöd. Som anförs i vissa
motioner har utvecklingen med ett
ökande uttag av allmänna
egenavgifter medfört att det finns
ett behov av att kompensera låg-
och medelinkomsttagarna.
Regeringens förslag om en
skattereduktion visar här på en
tänkbar lösning, och regeringen har
förutsatt att möjligheten att
införa permanenta lösningar av
liknande typ diskuteras i de
kommande skatteöverläggningarna.
Utskottet kan instämma i att det på
sikt bör vara ett mål att andelen
skattskyldiga som erlägger statlig
inkomstskatt nedbringas från dagens
18 % till 15 %.
I övrigt ser utskottet inte någon
anledning att kommentera de förslag
som lagts fram.
Utskottet avstyrker med det anförda
samtliga aktuella motionsyrkanden.
Resor till och från arbetet m.m.
Bakgrund
Riksdagen har under höjt det
avdragsgilla beloppet för kostnad
för resor med egen bil mellan
bostad och arbetsplats och i
tjänsten från 13 kr till 15 kr
fr.o.m. inkomståret 1998. Samtidigt
höjdes gränsen för avdragsgilla
kostnader för resor mellan bostaden
och arbetsplatsen från 6 000 kr
till 7 000 kr per år (prop.
1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1).
Motionerna
Moderata samlingspartiet yrkar i
motion Sk311 av Carl Bildt m.fl.
(m) att avdraget för kostnad för
resor med egen bil höjs till 16 kr
(yrkande 19) och att avdragsrätten
utvidgas till resor till och från
barnomsorg (yrkande 20). Vidare
föreslås att gränsen för
avdragsgilla kostnader för resor
mellan bostaden och arbetsplatsen
sänks till 6 000 kr per år (yrkande
21).
Kristdemokraterna hemställer i
motion Sk309 av Alf Svensson m.fl.
(kd) att avdragsgränsen återställs
till 6 000 kr inkomståret 1999.
Enligt motionärerna missgynnar den
höga gränsen kollektivresenärer och
de som har relativt korta resor med
egen bil till arbetet (yrkande 18).
Utskottet
När riksdagen under hösten 1997
behandlade frågan om en
uppjustering av det avdragsgilla
beloppet för resor med egen bil
hade detta legat på 13 kr sedan
1993. Ökade rörliga kostnader,
bl.a. för bensin, gav då anledning
till en uppjustering av avdraget.
Eftersom den nya nivån borde bestå
under flera år bestämdes
uppjusteringen till 2 kr. Med
hänsyn till statsfinanserna och för
att ge åtgärden en
tillfredsställande
fördelningsprofil höjdes samtidigt
gränsen för avdragsgilla kostnader
för resor till och från arbetet
från 6 000 kr till 7 000 kr.
Konstruktionen innebar att åtgärden
fick en inriktning mot dem med
förhållandevis långa avstånd mellan
bostaden och arbetsplatsen.
Som framgår har avsikten varit att
fastställa avdragsbeloppet för
resor med en viss marginal för att
på det sättet undvika årliga
justeringar. När det gäller
avdragsgränsen för resor har denna
utöver sin fördelningspolitiska
innebörd också en praktisk
betydelse genom att den bidrar till
att förenkla taxeringsarbetet.
Utskottet ser mot denna bakgrund
inte någon anledning att nu
överväga någon justering av de
aktuella beloppen och avstyrker
därför motionsyrkandena.
Pensionssparande
Bakgrund
Möjligheten att göra avdrag för
premie för makes pensionsförsäkring
slopades 1973 som ett led i 1970
års särbeskattningsreform.
Härigenom hindrades ett utnyttjande
av makars skilda
marginalskattesatser.
Som ett led i finansieringen av EU-
medlemskapet begränsades det
allmänna avdragsutrymmet för
privata pensionsförsäkringspremier
och insättningar på
pensionssparkonton till ett halvt
basbelopp fr.o.m. den 8 april 1995.
Avdragsutrymmet för den som har
pensionsrätt i anställning
minskades till 5 % av inkomsten
mellan 10 och 20 basbelopp (prop.
1994/95:
203, bet. 1994/95:SkU28).
Motionerna
Moderaterna yrkar i motion Sk311 av
Carl Bildt m.fl. (m) att
avdragsutrymmet för eget
pensionssparande återställs till
ett basbelopp och att avdrags
medges för makes förmåner (yrkande
22).
Kristdemokraterna föreslår i
motion Sk309 av Alf Svensson m.fl.
(kd) att sparandet till egen
pension stimuleras genom att
avdragsrätten för eget
pensionssparande höjs till ett
basbelopp (yrkande 11).
Folkpartiet föreslår i motion Sk308
yrkande 11 delvis av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) också en
höjning av avdragsrätten för
sparande i privata
pensionsförsäkringar till 1,5
basbelopp. Folkpartiets förslag
innefattar också en utvidgning av
ändamålet med sparandet till
utbildningsinsatser. Även i motion
Sf283 yrkande 1 delvis av Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) föreslås en
höjning av avdragsrätten för eget
pensionssparande till 1,5
basbelopp.
Utskottet
Utskottet anser att principen om
särbeskattning av makar bör
upprätthållas även när det gäller
möjligheten att göra avdrag för
eget pensionssparande. Möjligheten
att göra avdrag för makes kostnad
för pensionering bör därför inte
återinföras. De skatteregler som
gäller för eget pensionssparande
lämnar ett utrymme för att skapa
ett efterlevandeskydd för make och
barn genom förmåns-
tagarförordnanden. Intresset av att
skapa ett pensionsskydd för bl.a.
make bör kunna tillgodoses inom
ramen för dessa regler.
Förslagen om en ytterligare höjning
av avdraget för eget
pensionssparande kräver
finansiering och avstyrks därför av
utskottet.
Kompetenskonton m.m.
Motionerna
Kristdemokraterna anför i motion
Sk309 av Alf Svensson m.fl. (kd)
att skattelagstiftningen bör ge
möjlighet att med avdragsrätt sätta
in medel på ett för arbetsgivaren
och den enskilde gemensamt
utbildningskonto. De belopp som
genom förhandling förs upp på
kontot skall enbart kunna användas
för den enskildes egen
kompetensutveckling. Med denna
lösning skulle det gemensamma
ansvaret och den individuella
drivkraften gynna alla parter. Ett
förslag skulle kunna träda i kraft
den 1 juli 1999 (yrkande 14).
Folkpartiet föreslår i motionerna
Sk308 och Fi211 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) att avdragsrätten för
eget pensionssparande höjs till 1,5
basbelopp och utvidgas till ett
pensions- och utvecklingssparande
med skattefria avsättningar som
senare kan användas för
kompetenshöjning (Sk308 yrkande 11
delvis). Ett liknande yrkande
framställs i motion Sf283 yrkande 1
delvis av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp).
Utskottet
Enligt utskottets mening är det en
fördel om skattesystemet kan bidra
till och underlätta en förstärkning
av kompetensen i näringslivet. De
skattesamtal som regeringen
inbjuder till gäller också särskilt
möjligheterna att förbättra
betingelserna för hög tillväxt och
hög sysselsättning genom att
stimulera arbete, företagande,
utbildning och sparande med
skattepolitiska åtgärder.
De förslag som motionärerna lägger
fram bygger på ett kontosystem där
uttagen beskattas och ger därför en
skattestimulans som främst beror på
att beskattningen av avsättningarna
till kontot skjuts upp en tid. För
höginkomsttagarna tillkommer
möjligheten att göra en skattevinst
genom att beskattningen vid uttaget
är lägre än när avsättningen
gjordes. Tekniken är således inte
invändningsfri ur
fördelningssynpunkt.
Det kan anmärkas att regeringen har
för avsikt att under våren 1999
lägga fram ett förslag om hur
kompetenslinjen i näringslivet kan
stärkas. Förslaget skall träda i
kraft den 1 januari 2000. En
förutsättning för att en statlig
stimulans skall införas är enligt
vad som anförs i propositionen att
arbetsmarknadens parter bidrar med
en ansvarsfull delfinansiering.
Med det anförda avstyrker utskottet
förslagen.
Tjänstesektorn
Bakgrund
Frågor om särskilda skatteregler
för tjänstesektorn har behandlats i
Tjänsteutredningens betänkande
Uppskattad sysselsättning (SOU
1994:43) och i
Tjänstebeskattningsutredningens
betänkande Skatter, tjänster och
sysselsättning (SOU 1997:17).
Motionerna
I en gemensam motion från
Moderaterna, Kristdemokraterna och
Folkpartiet föreslås en permanent
skattereduktion för rotarbeten och
hushållstjänster. Skattereduktion
skall medges med 50 % av kostnaden
inklusive moms för arbete som
utförs i hemmet eller på den egna
tomten. Skattereduktionen begränsas
till 25 000 kr per hushåll och år.
För att skattereduktion skall kunna
utgå direkt vid köp är det
företaget som tillhandahåller
tjänsten som medges reduktionen vid
sin månatliga skattedeklaration. Om
tjänsten tillhandahålls av en
privatperson anmäls den
överenskomna ersättningen till
skattemyndigheten som beräknar
totalkostnaden och drar av 50 %
skattereduktion. Överskrider ett
hushåll den maximala
skattereduktionen debiteras
mellanskillnaden som kvarskatt.
Enligt motionärerna är
enmansföretagare i en modern
tjänstebransch ofta i situationen
att de nekas F-skattsedel.
Regelverket kring näringsbegreppet
måste enligt motionärerna ändras så
att det blir möjligt för alla som
så önskar att få en F-skattsedel.
Det gemensamma förslaget läggs fram
i motion Sk303 av Bo Lundgren m.fl.
(m, kd, fp). Yrkanden till stöd för
detta förslag framställs i
motionerna Sk310 yrkandena 5 och 6
av Carl Bildt m.fl. (m), Sk302
yrkandena 1 och 2 av Bo Lundgren
m.fl. (m), Sk629 yrkande 11 av Bo
Lundgren m.fl. (m), Sk609 av Kent
Olsson m.fl. (m, kd), Sk309 yrkande
13 av Alf Svensson m.fl. (kd),
Sk308 yrkande 2 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) och motion A811 yrkande
4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp).
Centerpartiet föreslår i motion
Sk306 (yrkande 8) av Lennart Daléus
m.fl. (c) att ett RUT-avdrag
införs. Enligt förslaget skall
skattereduktion medges med 50 % av
arbetskostnaden för hushållsnära
tjänster som utförs i hemmet och
med upp till 20 000 kr per hushåll
och år. Begreppet hushållstjänster
omfattar tjänster som utförs i
hemmet som tvätt, städning, omsorg
och trädgårdsskötsel. Avdraget bör
införas den 1 juli 1999 och
verksamheten fortgå under två år.
Utskottet
Enligt utskottets mening skulle
införandet av en särskild stimulans
för tjänstesektorn i den form
motionärerna föreslår innebära ett
avsteg från de principer om en
likformig och neutral beskattning
som ligger till grund för
skattereformen och som enligt
utskottets mening bör gälla. Det är
också kostsamt att genom
stimulanser försöka skapa en
tjänsteproduktion som kan
konkurrera med hushållens egen
tjänsteproduktion. Risken är att
effekterna på sysselsättningen blir
mycket små eller inga alls
samtidigt som kostnaderna blir
stora. De erfarenheter som man har
gjort i Danmark talar för en sådan
utgång.
När det gäller motionärernas
förslag om F-skattsedel till alla
har riksdagen under hösten 1997
fattat beslut om lättnader i
bestämmelserna om F-skattsedel som
innebär att de skattskyldiga efter
den 1 januari 1998 inte längre
behöver visa att de avser att
bedriva näringsverksamhet. Det
räcker med ett påstående. I en
rapport under år 1998 har
Riksskatteverket föreslagit att
näringsbegreppet utvidgas i syfte
att ytterligare underlätta för de
skattskyldiga att få F-skattsedel.
Remissinstanserna har dock haft
invändningar mot detta förslag,
bl.a. på den grunden att
utredningen snarast visar att det
inte är lagtexten utan
tillämpningen som lägger hinder i
vägen och att en intensifierad
utbildning av handläggarna borde
kunna lösa problemet med att vissa
yrkeskategorier inte bedöms som
näringsidkare. Remissinstanserna
har också varnat för att utan
mycket starka skäl göra ändringar i
ett så centralt begrepp som det
skatterättsliga näringsbegreppet.
Regeringen har mot denna bakgrund
beslutat att inte gå vidare med
förslaget. Regeringen bedömer att
de åtgärder som redan vidtagits och
den utbildning som planeras kan
väntas leda i avsedd riktning.
Utskottet är mot den angivna
bakgrunden inte berett att
tillstyrka förslagen om en särskild
skattereduktion för
hushållstjänster och om ytterligare
lättnader i reglerna om F-
skattsedel.
Yrkesfiskare
Motionerna
Kristdemokraterna tar i motionerna
Sk309 yrkande 26 av Alf Svensson
m.fl. (kd) och MJ224 yrkande 36 av
Alf Svensson m.fl. (kd) upp frågan
om ett särskilt avdrag för ökade
levnadskostnader för yrkesfiskare.
Motionärerna anför att det svenska
fisket verkar på en internationell
marknad, där fiskefartygen lägger
till och säljer fisk i ett flertal
länder med påföljd att konkurrensen
blir hård och att det svenska
fisket därför måste ha likvärdiga
skattevillkor med sina
konkurrentländer. Ett särskilt
skatteavdrag för yrkesfiskare bör
därför införas.
Även Centerpartiet tar i motion
Sk306 yrkande 12 av Lennart Daléus
m.fl. (c) upp denna fråga och
föreslår ett yrkesfiskeavdrag för
de svenska fiskarna. Skatteavdraget
bör vara utformat efter dansk
modell, eftersom denna har godkänts
av EU-kommissionen. Eftersom
riksdagen tidigare enhälligt
beställt ett förslag om
yrkesfiskeavdrag bör regeringen nu
uppmanas att återkomma till
riksdagen med ett förslag om
yrkesfiskeavdrag i likhet med det
som finns i Danmark.
Utskottet
Vid behandlingen av motsvarande
motionsyrkanden hösten 1996
förutsatte utskottet (bet.
1996/97:SkU13) att regeringen så
snart som möjligt skulle slutföra
en pågående beredning av frågan om
yrkesfiskarnas konkurrenssituation
i förhållande till grannländerna
och därefter återkomma till riksda-
gen med förslag som tillgodoser
motionärernas krav på
konkurrensneutralitet. Utskottet
förordade ett tillkännagivande till
regeringen med detta innehåll.
Riksdagen följde utskottet.
Regeringen har därefter tillkallat
en särskild utredare med uppgift
att kartlägga och analysera det
svenska yrkesfiskets långsiktiga
konkurrensförutsättningar och
konkurrensvillkor i den förändrade
situation som medlemskapet i
Europeiska unionen innebär.
Utredningen skall jämföra
konkurrensförutsättningarna
gentemot våra främsta
konkurrentländer, även i fråga om
skattevillkoren. Den nuvarande
politikens effekter på svensk
fiskenäring och effekter på
statsfinansiella utgifter samt
sysselsättning skall belysas.
Utredningen skulle ursprungligen
vara klar under våren 1998, men har
fått förlängd tid till den 4
december 1998.
Utskottet förutsätter att
regeringen, när den nu pågående
utredningen har avslutat sitt
arbete, påskyndar den fortsatta
beredningen av frågan och därefter
skyndsamt återkommer till riksdagen
med ett förslag i enlighet med vad
riksdagen tidigare har uttalat.
Utskottet anser att motionerna är
tillgodosedda genom det tidigare
tillkännagivandet och med vad
utskottet nu anfört om den
fortsatta beredningen av frågan och
avstyrker dessa.
Beskattning av royalty
Motionerna
Moderaterna yrkar i motion Sk302
yrkande 3 av Bo Lundgren m.fl. (m)
att riksdagen fattar beslut om att
royalty som härrör från patent
skall beskattas som kapitalinkomst
fr.o.m. den 1 januari 1999.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Sk309 yrkande 5 av Alf Svensson
m.fl. (kd) två års skattefrihet för
royalty på patenterade uppfinningar
och därefter beskattning som
inkomst av kapital.
Utskottet
Enligt utskottets mening bör det
undvikas att införa särskilda
skattestimulanser för viss typ av
verksamhet. Förslag om skattefrihet
under begränsad tid för
royaltyinkomster har tidigare före-
slagits av Innovationsutredningen
(SOU 1993:84), men har inte ansetts
vara aktuella att genomföra.
Motionsförslag om skattelättnader
för royalty och patenterade
uppfinningar har avslagits av
riksdagen under våren 1998 i
skatteutskottets betänkande om
företagsskatter (bet. 1997/98:Sk16)
och i anslutning till
vårpropositionen (yttr.
1997/98:SkU4y).
Utskottet avstyrker
motionsyrkandena.
Inkomst av kapital
Motionen
Moderaterna föreslår i motion
Sk302 yrkande 4 av Bo Lundgren
m.fl. (m) att kapitalinkomstskatten
sänks till 28 % den 1 januari 2000
och till 25 % den 1 januari 2001.
Utskottet
Kapitalinkomstbeskattningen utgör
en av de punkter som tas upp i de
överläggningar om skattesystemets
framtida utformning som regeringen
har inbjudit till. Det bör anmärkas
att åtgärder inom skattepolitiken
inte får äventyra starka offentliga
finanser eller en sund
samhällsekonomi och inte heller en
god kvalitet inom skola, vård och
omsorg. De får inte heller leda
till ökade klyftor inom samhället.
Utskottet avstyrker yrkandena om
att nu besluta om kraftiga
sänkningar i kapitalbeskattningen.
Pensionärernas särskilda
grundavdrag
Bakgrund
Den som under ett beskattningsår
uppburit folkpension med minst
6 000 kr kan vid taxeringen ha rätt
till särskilt grundavdrag för
pensionärer. Maximalt avdrag
motsvarar summan av folkpension och
ett pensionstillskott för
ålderspensionär.
I budgetpropositionen 1997/98:1
anfördes att en person som uppbär
både arbetsskadelivränta och
förtidspension får hela
inkomstbortfallet täckt genom
livränta samtidigt som
förtidspensionen kan ge en rätt
till särskilt grundavdrag. Detta
leder till en överkompensation där
nettoinkomsten kan bli högre än vid
förvärvsarbete. Regeringen anförde
att ett sådant system är orimligt
eftersom det skapar felaktiga
incitament och motverkar
arbetslinjen och föreslog i
budgetpropositionen att
arbetsskadelivränta som är
samordnad med förtidspension skall
reducera det särskilda
grundavdraget. Förslaget bifölls av
riksdagen (bet. 1997/98:FiU1 s. 131
f.).
Motionerna
Moderaterna hemställer i motion
Sk311 yrkande 6 av Carl Bildt m.fl.
(m) att riksdagen beslutar om en
återgång till tidigare regler när
det gäller förtidspensionärers
särskilda grundavdrag. I motion
Sk301 av Göte Jonsson (m)
framställs ett yrkande med samma
inriktning.
Utskottet
Enligt utskottets mening finns det
inte anledning att ändra riksdagens
beslut om att arbetsskadelivränta
som är samordnad med förtidspension
skall reducera det särskilda
grundavdraget. Det kan anmärkas att
ålderspensionsreformen innebär att
det särskilda grundavdraget för
pensionärer inom några år kommer
att ersättas med olika
garantipensioner.
Utskottet avstyrker
motionsyrkandena.
Juridiska personers inkomstskatt
Ägarbeskattning
Motionerna
Moderaterna hemställer i motion
Sk310 yrkande 1 av Carl Bildt m.fl.
(m) att dubbelbeskattningen av
utdelade och kvarhållna vinster
slopas fr.o.m. 1999.
Även Kristdemokraterna framställer
yrkanden av denna innebörd. I
motion Sk309 av Alf Svensson m.fl.
(kd) yrkas att dubbelbeskattningen
av avkastning på aktier avvecklas i
två steg med en minskning av
skattenivån till 15 % år 1999 och
till 0 % år 2000 (yrkande 8).
Personer som köper nyemitterade
aktier i onoterade bolag skall
dessutom ha möjlighet till en
skattereduktion
(riskkapitalavdrag). Avdrag skall
få göras mot inkomst av kapital
likaväl som mot inkomst av tjänst.
Reduktionen skall även gälla köp av
aktier i egna och närståendes
fåmansföretag. Avdragsrätten skall
gälla investeringar upp till en
nivå av 100 000 kr. Skattereduktion
skall medges även för indirekta
riskkapitalinvesteringar via ett
företag eller en fond som gör de
direkta investeringarna. Denna form
möjliggör enligt motionärerna en
bättre riskspridning för enskilda
investerare. Riskkapitalavdraget
skall vara permanent. Avdragsrätten
skall ses som en kompensation för
den större risk det innebär att
köpa aktier i små, onoterade
företag (yrkande 4).
Centerpartiet föreslår i motion
Sk306 yrkande 9 av Lennart Daléus
m.fl. (c) att kommanditbolag och
handelsbolag ges en lindring i
beskattningen genom att en större
andel av det egna kapitalet får tas
ut skattefritt. Enligt motionärerna
bör kommanditbolag och handelsbolag
få en motsvarighet till den
lindring i dubbelbeskattningen som
gäller för de onoterade
aktiebolagen. Handels- och
kommanditbolagen används alltmer
som riskkapitalbolag och genererar
därvid indirekt sysselsättning i de
bolag som de satsar kapital i.
Folkpartiet hemställer i motion
Sk308 yrkande 5 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) att dubbelbeskattningen
av aktier slopas.
Utskottet
Genom lagstiftning under hösten
1996 (prop. 1996/97:45, bet.
1996/97:SkU13), som har
kompletterats under våren 1997
(prop. 1996/97:150, bet.
1996/97:FiU20), har riksdagen
genomfört omfattande lättnader i
beskattningen av utdelning och
reavinst på aktier i onoterade
företag fr.o.m. 1998 års taxering.
Lättnaderna ersatte det
riskkapitalavdrag som införts
tidigare. Lagstiftningen skall
främja investeringar i små och
medelstora företag och skapa nya
arbetstillfällen i dessa företag.
Ett problem med en mer generellt
utformad lättnad är enligt
utskottets mening att en sådan
sannolikt skulle bidra till att
höja avkastningskravet på
investeringar i små företag och
samtidigt få endast en mycket
begränsad betydelse för de större
företagens investeringar. Härtill
kommer den mycket betydande
statsfinansiella kostnad som en
generell skattelättnad skulle
innebära.
Enligt utskottets mening bör
ytterligare ändringar i
ägarbeskattningen inte övervägas
innan tillräckliga erfarenheter har
vunnits av de lättnadsregler som
gäller fr.o.m. 1998 års taxering.
Utskottet avstyrker följaktligen
motionsyrkandena.
Fåmansföretag
Motionerna
Moderata samlingspartiet hemställer
i motionerna Sk310 yrkande 2 av
Carl Bildt m.fl. (m) och Sk629
yrkandena 1-10 av Bo Lundgren m.fl.
(m) om enklare och mer rättvisa
regler för fåmansföretagen.
Motionärerna hemställer att
utdelning till en aktiv delägare i
ett fåmansbolag beskattas som
inkomst av kapital om ägaren har
tagit ut en lön som minst motsvarar
den lön som en anställd kollega i
samma yrke har. Vidare hemställs
att de s.k. stoppreglerna
avskaffas.
Kristdemokraterna hemställer i
motion N330 yrkande 15 av Alf
Svensson m.fl. (kd) att nya enkla
regler som jämställer
fåmansföretagen med andra företag
snarast måste utarbetas. Bl.a. bör
den utdelning som ägaren tar ut
beskattas som inkomst av kapital så
snart en rimlig lön har tagits ut.
I Centerpartiets motion Sk306 av
Lennart Daléus m.fl. (c) instämmer
motionärerna i
Stoppregelutredningens slutsats att
fåmansbolagen i största möjliga
utsträckning bör följa generella
regler men vill avvakta regeringens
förslag i denna del (yrkande 6).
Däremot föreslår motionärerna en
omedelbar förändring när det gäller
beskattningen av utdelning. Enligt
motionärerna bör det lönebaserade
utrymmet för kapitalbeskattning
utvidgas genom att den nuvarande
tröskeln på tio basbelopp sänks
till fem basbelopp (yrkande 7).
Folkpartiet anför i motion Sk308
yrkande 7 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) att det är positivt att
regeringen överväger att slopa
stoppreglerna men att även det
förhållandet att fåmansbolagen
träffas av strängare skatteregler
när det gäller reavinster och skatt
på utdelning bör åtgärdas. I
avvaktan på ett förslag från
regeringen föreslår motionärerna en
temporär lösning som innebär att
utdelning i fåmansbolag får
beskattas som kapitalinkomst om
ägaren tagit ut en lön som ungefär
motsvarar vad en anställd i
branschen tjänar.
Utskottet
Som utskottet nyss nämnt har
riksdagen beslutat om lättnader i
ägarbeskattningen i onoterade
företag fr.o.m. 1998 års taxering.
Beslutet innebär att utdelningar
och reavinster på onoterade aktier
delvis har undantagits från
beskattning, men också att den del
av inkomsterna som kapitalbeskattas
hos aktiva delägare i företaget har
utvidgats. Ägarbeskattningen i
onoterade bolag har på detta sätt
sänkts med 4 miljarder kronor.
Vidare har en sänkning av
socialavgifterna på 3 miljarder
kronor med inriktning på små och
medelstora företag genomförts.
Ett annat prioriterat område är att
genomföra förenklingar för de
mindre företagen.
Stoppregelutredningen har i
betänkandet Stoppreglerna (SOU
1998:116) föreslagit att merparten
av de s.k. stoppreglerna avskaffas.
Av budgetpropositionen framgår
också att regeringen avser att
återkomma med ett förslag om att de
särskilda stoppreglerna slopas och
att vanliga principer för
beskattningen skall gälla i dessa
fall.
Förenklingsutredningen, vars arbete
är inriktat på skatteförhållandena
för enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag, fick våren
1998 tilläggs-direktiv som innebär
att en översyn skall göras av såväl
redovisnings- som skatteregler med
särskild inriktning på företag i
tjänstesektorn. Förslag från
utredningen kommer att presenteras
under hösten 1998.
Enligt utskottets mening har
reglerna för de mindre företagen nu
fått en struktur som i allt
väsentligt bör bestå och tillåtas
verka under en följd av år.
Utskottet anser också att de
möjligheter till ytterligare
förenklingar och förbättringar av
reglerna som kan framkomma skall
tas till vara.
Med det anförda avstyrker utskottet
de aktuella motionsyrkandena.
Redovisning av moms och annan skatt
Bakgrund
Riksdagen fattade hösten 1995
beslut om en förkortning av
redovisningsperioderna för moms
från två månader till en månad och
en förkortning av betalningstiderna
från 35 dagar till 20 dagar efter
redovisningsperiodens slut.
Omläggningen motiverades av
statsfinansiella skäl och
konkurrensskäl och utformades med
särskilda undantag för de mindre
företagen (prop. 1995/96:19, bet.
1995/96:SkU11 och prop.
1995/96:198, bet. 1995/96:
SkU31). I samband med
skattekontoreformen ändrades
inbetalningsdagarna för skatt till
den 12:e i andra månaden efter
redovisningsperioden (i januari och
i vissa fall augusti den 17:e)
respektive den 26:e i månaden efter
redovisningsperioden beroende på om
beskattningsunderlaget, exklusive
gemenskapsinterna förvärv och
import, understigit eller
överstigit 40 miljoner kronor.
Ändringen innebar att
betalningstidpunkten för moms
senarelades något samtidigt som
ansvaret för betalningsöverföringen
lades på den enskilde (prop.
1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23).
Motionerna
Moderaterna yrkar i motion Sk310
yrkande 4 av Carl Bildt m.fl. (m)
att alla företag skall betala in
skatt den 12:e i andra månaden
efter uppbördsmånaden. För att öka
rättssäkerheten bör
förfallodagsbegreppet ändras så att
det räcker att företaget har
betalat skatterna på förfallodagen.
Kristdemokraterna föreslår i motion
Sk309 yrkande 6 av Alf Svensson
m.fl. (kd) att
inbetalningstidpunkten för moms
skjuts till den sista dagen i
månaden efter redovisningsperiodens
slut för alla företag.
Folkpartiet hemställer i motion
Sk308 yrkande 9 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) att äldre bestämmelser
om inbetalningstidpunkt återinförs.
Utskottet
Skattekontoreformen innebar att
enhetliga regler infördes för
företagarnas skatteinbetalningar.
Skatter redovisades tidigare var
för sig, i många fall med skilda
förfallodagar och med olika regler
för ansvar för betalnings-
överföringen. De nya redovisnings-
och betalningstidpunkterna har
valts med beaktande av ett flertal
olika faktorer, bl.a. och i hög
grad de statsfinansiella aspekterna
men också den betalningsskyldiges
behov av rimlig tid att åstadkomma
en korrekt redovisning och få fram
nödvändiga medel. Beträffande moms-
inbetalningarna har de nya
tidpunkterna inneburit en viss
senareläggning i förhållande till
tidigare regler. Senareläggningen
har kunnat genomföras utan negativa
konsekvenser för statsinkomsterna
bl.a. därför att innebörden av
begreppet förfallodag ändrats.
Utskottet är mot angiven bakgrund
inte berett att överväga
förändringar i dessa regler och
avstyrker därför motionsyrkandena.
Investeringar i kärnkraftverk
Bakgrund
Möjligheten att överföra inkomster
mellan bolag genom koncernbidrag
har införts därför att man inte
vill att skattereglerna skall lägga
hinder i vägen för den
näringsidkare som av olika skäl
vill bedriva sin verksamhet
uppdelad på flera juridiska
personer. Koncernbidragen ger en
näringsidkare möjlighet att göra
rena resultatöverföringar inom en
grupp företag. En förutsättning för
att koncernbidrag skall kunna
lämnas är att det är fråga om ett
kvalificerat koncernförhållande,
dvs. moderföretaget skall äga mer
än 90 % av aktierna i
dotterföretaget. En ytterligare
förutsättning i fråga om
koncernbidrag som lämnas från
dotterföretag till moderföretag är
att en motsvarande utdelning hade
varit skattefri.
Reglerna om koncernbidrag
kompletteras med en möjlighet att
få dispens från de krav som
uppställts (Lex ASEA-Atom). För
dispens fordras att bidraget lämnas
för verksamhet som har väsentlig
betydelse från samhällsekonomisk
synpunkt. Syftet är i första hand
att göra det möjligt för två eller
flera företag att gå ihop om ett
projekt som har väsentlig betydelse
för t.ex. energiförsörjning,
kommunikationer eller försvar.
Motionen
Centerpartiet föreslår i motion
Fi210 yrkande 36 av Lennart Daléus
m.fl. (c) att möjligheten att få
dispens från de krav som uppställs
i koncernbidragsreglerna slopas när
det gäller investeringar i
kärnkraftverk.
Utskottet
Enligt utskottets mening är den
dispensmöjlighet som motionärerna
syftar på generell och används för
att underlätta olika typer av
investeringar av samhällsekonomisk
betydelse. Det ankommer på
regeringen att fatta beslut om
sådana dispenser.
Utskottet ser inte någon anledning
att ändra denna regel och avstyrker
därför motionsyrkandet.
Social- och arbetsgivaravgifter
Särskild löneskatt på
vinstandelsmedel
Bakgrund
Från och med den 1 januari 1997 tas
särskild löneskatt ut på bidrag som
en arbetsgivare lämnar till en
vinstandelsstiftelse (prop.
1996/97:21, bet. 1996/97:FiU1,
rskr. 1996/97:53). I propositionen
framhölls att en av grundtankarna
bakom skattereformen är att alla
typer av förvärvsinkomster skall
behandlas likformigt.
Vad beträffar utbetalning från en
vinstandelsstiftelse gäller sedan
den 1 januari 1993 som en
förutsättning för befrielse från
att betala socialavgifter (i vissa
fall särskild löneskatt) att de
bidrag som arbetsgivaren lämnat
skall ha varit avsedda att vara
bundna under minst tre kalenderår,
tillkomma en betydande del av de
anställda och lämnas till dem på
likartade villkor. Om dessa villkor
inte är uppfyllda eller om
ersättning lämnas till bl.a.
delägare eller företagsledare i ett
fåmansbolag gäller i princip inte
sådan avgiftsfrihet.
Riksdagen har under våren 1998
- med anledning av en v-motion -
givit regeringen till känna att
regeringen bör låta göra en
kartläggning av förekomsten av
vinstandelsstiftelser,
sammansättningen av deras styrelser
samt ekonomin i
vinstandelsstiftelserna. Regeringen
bör därefter återkomma till
riksdagen med en redovisning av
kartläggningen (bet.
1997/98:SfU10).
Motionerna
I motioner från Moderaterna,
Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet framställs yrkanden
om att den särskilda löneskatten på
avsättningar till
vinstandelsstiftelser slopas.
Sådana yrkanden framställs i
motionerna Sk302 yrkande 6 av Bo
Lundgren m.fl. (m), Sk309 yrkande
12 av Alf Svensson m.fl. (kd),
Sk306 yrkande 5 av Lennart Daléus
m.fl. (c) och Sk308 yrkande 10 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp).
Utskottet
Enligt utskottets mening är uttaget
av särskild löneskatt på
avsättningar till
vinstandelsstiftelser en följd av
principerna om likformig
beskattning. Utskottet har vid ett
antal tillfällen avstyrkt yrkanden
om ett slopande av löneskatten på
dessa avsättningar. Det kan finnas
skäl att framhålla att en särskild
stimulans för vinstandels-
stiftelserna har införts genom att
utbetalningarna under vissa villkor
är undantagna från socialavgift.
Riksdagen har under våren som sin
mening givit regeringen till känna
att regeringen bör låta göra en
kartläggning av förekomsten av
vinstandelsstiftelser,
sammansättningen av deras styrelser
samt ekonomin i
vinstandelsstiftelserna och
därefter återkomma med en
redovisning till riksdagen. En
kartläggning av
vinstandelsstiftelserna pågår
således inom Regeringskansliet.
Med det anförda avstyrker utskottet
de aktuella motionsyrkandena.
Skatt på egendom
Fastighetsskatten på
bostadshyreshus
(budgetpropositionen)
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår att
fastighetsskatten på hyreshus
(bostadsdelen) sänks från 1,5 %
till 1,3 % under år 1999. Förslaget
begränsas till att avse
bostadshyreshus, vilket innebär att
såväl hyresgäster som
bostadsrättshavare kan komma att få
reducerade boendekostnader. Till
skillnad från vad som gäller för
villaägarna har dessa grupper
enligt vad som anförs i
propositionen i mindre utsträckning
tillgodogjort sig de senaste årens
räntesänkningar. Regeringen
förväntar sig att den lägre
skattenivån omsätts i lägre hyror
och avgifter. Regeringen avser att
i 1999 års ekonomiska
vårproposition - efter förnyade
bedömningar av den ekonomiska
utvecklingen - överväga att
sänkningen förlängs till att avse
även år 2000.
Motionerna
Moderaterna hemställer i motion
Sk311 yrkandena 11 och 13 av Carl
Bildt m.fl. (m) att
fastighetsskatten på bostäder sänks
till 1,4 % den 1 januari 1998, till
1,3 % den 1 januari 1999, till
1,2 % den 1 januari 2000 och till
1,1 % den 1 januari 2001. Ett
motsvarande yrkande framställs
också i motion Bo209 yrkande 4 av
Knut Billing m.fl. (m).
Kristdemokraterna hemställer i
motionerna Fi209 yrkande 8 och
Sk309 yrkande 19 av Alf Svensson
m.fl. (kd) att regeringens förslag
avslås och att fastighetsskatten
sänks till 1,4 % den 1 januari
1999. I motionerna Sk307 yrkande 2
av Holger Gustafsson m.fl. (kd) och
Bo237 yrkande 13 av Ulla- Britt
Hagström (kd) framställs liknande
yrkanden.
Även Centerpartiet hemställer i
motion Sk306 yrkande 16 av Lennart
Daléus m.fl. (c) om avslag på
regeringens förslag.
I motion Sk305 av Sören Lekberg
och Ingemar Josefsson (båda s)
yrkas att den av regeringen
föreslagna skattesänkningen
utvidgas så att den även omfattar
småhus som är upplåtna med hyres-
och bostadsrätt.
Utskottet
Regeringen har under våren 1998
tillkallat en parlamentariskt
sammansatt kommitté,
Fastighetsbeskattningskommittén,
som bl.a. har till uppgift att göra
en allmän översyn av
fastighetsskatten. Uppdraget skall
vara avslutat före utgången av år
1999.
Saneringsprogrammet har slutförts
med gott resultat och Sveriges
ekonomi befinner sig åter i balans
och med goda förutsättningar för en
fortsatt tillväxt. För bl.a.
villaägare har övergången från en
inflationsekonomi med höga räntor
till en stabil ekonomi med låga
inflationsförväntningar och låg
ränta i många fall medfört
dramatiska förbättringar. Boende i
hyreshus har i mindre utsträckning
kunnat tillgodogöra sig de senaste
åren räntesänkningar, och det finns
mot denna bakgrund anledning att
som regeringen föreslår söka bidra
till en sänkning av
boendekostnaderna för dessa
grupper. Regeringens förslag är
inriktat på en sådan effekt.
Eftersom det pågår en allmän
översyn av fastighetsbeskattningen
har regeringen valt att föreslå en
tillfällig sänkning av
fastighetsskatten. En förlängning
till år 2000 kan dock bli aktuell
om utrymme finns för en sådan
åtgärd.
Utskottet har ingen invändning mot
regeringens förslag och förutsätter
i likhet med regeringen att
skattesänkningen får ett genomslag
på hyror och avgifter. När det
gäller frågan om en utvidgning till
hyresvillor bör dessa med hänsyn
till bakgrunden till förslaget inte
omfattas av nedsättningen.
Utskottet tillstyrker med det
anförda regeringens förslag och
avstyrker motionerna.
Fastighetsbeskattningen i övrigt
Motionerna
I motioner från Moderaterna
framställs yrkanden om en övergång
till schablonbeskattning för småhus
och om att fastighetskatt skall
utgå på halva markvärdet. Sådana
yrkanden framställs i motionerna
Sk311 yrkandena 12 och 14 av Carl
Bildt m.fl. (m) och Bo209 yrkande 6
av Knut Billing m.fl. (m). Vidare
begärs i flera motioner
tillkännagivanden om de problem som
fastighetsskatten ger upphov till i
bl.a. skärgården och om behovet av
att taxeringsförfarandet förenklas.
Sådana yrkanden finns i motionerna
MJ406 yrkande 2 av Carl G Nilsson
(m), Sk647 yrkandena 1, 2 och 4 av
Inga Berggren och Ingvar Eriksson
(båda m) och Sk731 yrkande 2 av
Jeppe Johnsson och Ingvar Eriksson
(båda m). I motion Sk311 yrkande
15 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs
också ett tillkännagivande om att
de s.k. krisårgångarna inte bör
föras in i fastighetsskattesystemet
1999.
Kristdemokraterna hemställer i
motion Sk309 yrkandena 20 och 32 av
Alf Svensson m.fl. (kd) att
fastighetsskatten beräknas på en
tredjedel av markvärdet till den
del det överstiger 150 000 kr och
att krisårgångarnas inträde i
fastighetsskattesystemet skjuts upp
ett år. I motion Sk307 yrkandena 1,
3, 4 och 8 av Holger Gustafsson
m.fl. (kd) hemställs att den
statliga fastighetsskatten
avvecklas på sikt och att
kommunerna i stället får rätt att
ta ut en avgift för gatuunderhåll
och liknande. Vidare skall
fastighetsskatten fr.o.m. den 1
januari 1999 beräknas på en
tredjedel av den del av markvärdet
som överstiger 150 000 kr.
Lägesfaktorns genomslag på
byggnadsvärdet skall begränsas
genom att tabellnivåvärdet
begränsas till 5. Krisårgångarnas
inträde i fastighetsskattesystemet
bör enligt motionärerna skjutas upp
ett år. I motion N231 yrkande 4 av
Dan Ericsson m.fl. (kd) anförs att
fastighetsskatten snarast måste
sänkas och särskilda regler för
taxering och beskattning av
skärgårdsfastigheter införas. I
motion N274 yrkande 22 av Göran
Hägglund m.fl. (kd) anförs att de
orimliga effekterna för
skärgårdsboende bör undanröjas. I
motion Sk304 yrkandena 1 och 2 av
Tuve Skånberg och Rolf Åbjörnsson
(båda kd) hemställs att fastighets-
skatteuttaget begränsas till en
tredjedel av markvärdet över
150 000 kr och att tabellnivåvärdet
för byggnader begränsas till 5.
Centerpartiet begär i motion Sk306
yrkande 15 av Lennart Daléus m.fl.
(c) att regeringens förslag om
belägenhetsfaktorn nu bereds
ytterligare och med därav följande
kompletteringar föreläggs riksdagen
i en proposition. Det är enligt
motionärerna viktigt att berörda
människor i skärgården får ett
besked i form av ett
riksdagsbeslut. Riksdagen bör hos
regeringen begära ett skyndsamt
förslag härom. I motion N230
yrkande 3 av Rigmor Ahlstedt (c)
begärs ett tillkännagivande om att
regeringens förslag om
belägenhetsfaktorn är oacceptabelt
och om att fastighetsskatten för
den bofasta befolkningen bör vara
likvärdig i hela landet.
Folkpartiet begär i motion Sk308
yrkande 17 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) ett tillkännagivande om att
fastighetsskatten snabbt måste
sänkas för dem som drabbats hårdast
av de senaste årens höjningar.
Utskottet
Fastighetsbeskattningen ses för
närvarande över av två utredningar.
Fastighetstaxeringsutredningen (Fi
1997:06) undersöker om de regler
som tillämpas vid allmän och
särskild fastighetstaxering samt
vid den årliga omräkningen på ett
tillfredsställande sätt leder fram
till att taxeringsvärdena
återspeglar marknadsvärdena.
Fastighetsbeskattningsutredningen
gör en översyn som syftar till att
finna en rättvisare utformning av
fastighetsskatten. Översynen gäller
neutraliteten mellan olika
upplåtelseformer, fastighets-
skattens roll som en del av
kapitalinkomstbeskattningen och
möjligheten att använda andra
underlag för beskattningen än ett
marknadsvärdebaserat
taxeringsvärde. Kommittén skall
också ta upp frågan om hur
fastighetsskatten slår i
skärgårdsområdena och i andra
attraktiva områden.
Under våren 1998 har regeringen och
Centerpartiet träffat en
överenskommelse om en sänkning av
fastighetsskatten från 1,7 till 1,5
% och om särskilda lättnader med
sikte på fastboende i attraktiva
kust- och skärgårdsområden.
Sänkningen av fastighetsskatten har
genomförts (bet. 1997/98:FiU20).
Regeringen har under sommaren
beslutat om en lagrådsremiss med
förslag om tillfällig (i avvaktan
på Fastighetsbeskattnings-
utredningens förslag) lättnad för
fastboende i attraktiva
kustområden. Lagrådet avstyrkte
förslaget eftersom det på
föreliggande underlag inte var
möjligt att bedöma om urvalet av
områden hade gjorts på ett sätt som
stod i överensstämmelse med
reglernas syfte.
Enligt utskottets mening bör det
arbete med en översyn av
fastighetsbeskattningen som nu
pågår avvaktas innan det kan bli
aktuellt med den typ av långtgående
förändringar som föreslås i
flertalet motioner. En
grundläggande förutsättning för
förändringar är även på detta
område att finansieringsfrågan kan
lösas.
När det gäller de s.k.
krisårgångarna har riksdagen
nyligen fattat beslut om en
långsammare avveckling av
räntebidragen för just dessa
årgångar. Utskottet är inte berett
att nu tillstyrka den ändring som
motionärerna begär.
När det gäller frågan om lättnader
för de fastboende i attraktiva
kustområden framgår det av vad som
anförts att regeringen arbetar med
frågan om en tillfällig lösning för
dessa grupper och att frågan om en
permanent lösning ligger hos
Fastighetsbeskattningsutredningen.
Enligt utskottets mening bör
regeringens fortsatta beredning av
denna fråga nu avvaktas. Utskottet
avstyrker därför även motion Sk306
yrkande 15.
Också i övrigt avstyrker utskottet
nu aktuella yrkanden.
Förmögenhetsskatten
Motionerna
Moderaterna yrkar i motion Sk311 av
Carl Bildt m.fl. (m) att
sambeskattningen avskaffas och att
fribeloppet höjs till 1,2 miljoner
kronor fr.o.m. 1999 (yrkande 16)
samt att förmögenhetsskatten slopas
fr.o.m. år 2000 (yrkande 17). Ett
motsvarande yrkande framställs i
motion Sk310 yrkande 3 av Carl
Bildt m.fl. (m).
Kristdemokraterna hemställer i
motion Sk309 yrkande 10 av Alf
Svensson m.fl. (kd) om en sänkning
av förmögenhetsskatten till 0,5 %
år 1999 och om att den sedan
avskaffas helt. Åtgärden
finansieras genom en höjning av
bolagsskatten till 30 %. I motion
Sk307 av Holger Gustafsson m.fl.
(kd) hemställs att sambeskattningen
avskaffas och att skattenivån sänks
till 0,5 % den 1 januari 1999
(yrkande 5). Vidare bör den av
motionärerna föreslagna
begränsningen av underlaget för
fastighetsskatt när det gäller
markvärde gälla även vid
permanentboendes förmögen-
hetsbeskattning 1999 (yrkande 6). I
motion Sk304 yrkande 3 av Tuve
Skånberg och Rolf Åbjörnsson (båda
kd) hemställs att
förmögenhetsskatten på
permanentboende avskaffas.
Centerpartiet hemställer i motion
Sk306 yrkande 4 av Lennart Daléus
m.fl. (c) att förmögenhetsskatten
fasas ut ur det svenska
skattesystemet i tre steg. I ett
första steg år 2000 avskaffas
sambeskattningen. Därefter bör
enligt motionärerna en utfasning
ske i två steg under de följande
åren.
Folkpartiet hemställer i motion
Sk308 yrkande 6 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) att förmögenhetsskatten
avskaffas under mandatperioden. Som
ett första steg föreslås att
sambeskattningen slopas och
fribeloppet höjs till 1,2 miljoner
kronor.
Utskottet
Enligt utskottets mening finns det
inte utrymme för den typ av
långtgående förändringar som
föreslås i flertalet motioner.
Regeringen har i propositionen
gjort bedömningen att det kan
finnas skäl att göra överväganden
beträffande såväl
kapitalskattesatsen som
förmögenhetsskatten under
mandatperioden. Bakgrunden är den
tilltagande internationella
rörligheten på kapitalområdet och
de effekter som detta ger upphov
till vad gäller kontrollmöjligheter
etc. En diskussion om dessa frågor
bör enligt utskottets mening kunna
föras inom ramen för de
skatteöverläggningar som regeringen
inbjudit till.
Med det anförda avstyrker utskottet
de aktuella motionsyrkandena.
Skatt på varor och tjänster
Mervärdesskatt
Motionerna
Kristdemokraterna hemställer i
motion Sk309 av Alf Svensson m.fl.
(kd) om slopad moms på barnböcker
(yrkande 24) och om reducerad moms
på entréavgifter till djurparker
och slopad moms för cirkus-,
teater-, balett- och
operaföreställningar (yrkande 25).
Utskottet
Utskottet anser inte att finns
något statsfinansiellt utrymme för
dessa skattesänkningar och
avstyrker därför motionsyrkandena.
Energiskatt
Motionerna
Centerpartiet föreslår i motion
Sk306 yrkandena 17 och 19 av
Lennart Daléus m.fl. (c) att
omställningen till ett energisystem
som bygger på ekologiskt hållbara
energikällor påskyndas genom en
stegvis höjning av
produktionsskatten på el från
kärnkraft med 1 öre per kWh från år
1999 till 3 öre år 2001. Vidare
yrkar motionärerna att
fastighetsskatten på markvärdet av
vattenkraftverk återinförs.
Utskottet
Inom Regeringskansliet pågår en
översyn av energibeskattningens
framtida utformning. Till grund för
översynen ligger riksdagens beslut
i juni 1997 om energipolitikens
inriktning (prop. 1996/97:84, bet.
1996/97:NU12), de betänkanden som
avlämnats av
Skatteväxlingskommittén (SOU
1997:11) och
Alternativbränsleutredningen
(SOU 1996:184) samt EU-
kommissionens förslag om ett nytt
energibeskattningsdirektiv med
bl.a. en utvidgning av
skatteplikten till alla fossila
bränslen, biobränslen och el,
KOM/97/30.
När det gäller
produktionsbeskattningen av el har
det anförts att denna ger upphov
till problem för den elintensiva
industrin så länge förhållandena på
elmarknaden är sådana att beskatt-
ningen leder till ökade kostnader
för elanvändarna. Detta är också
bakgrunden till beslutet att slopa
den del av fastighetsskatten på
vattenkraftverk som svarar mot den
tidigare produktionsskatten (prop.
1997/98:150 s. 175). Frågan prövas
nu inom ramen för den översyn av
energibeskattningen som pågår inom
Regeringskansliet.
Enligt utskottets mening bör
resultatet av den pågående
översynen av den framtida
energibeskattningen avvaktas.
Utskottet avstyrker motions-
yrkandena.
Jordbrukets energiskatter
Motionerna
Från Moderaterna framställs i
motion MJ256 yrkande 3 av Göte
Jonsson m.fl. (m) ett yrkande om
slopad elskatt för jordbruket.
Kristdemokraterna hemställer i
motion MJ224 yrkandena 4-7 och 30
av Alf Svensson m.fl. (kd) om
sänkta skatter för jordbruket.
Motionärerna yrkar att skatten på
eldningsolja sänks, att elskatten
slopas, att dieselskatten sänks,
att miljöavgifterna i jordbruket
får återgå till näringen och att
den svenska trädgårdsnäringens
koldioxidskatt sätts ned med 10
miljoner kronor.
Centerpartiet föreslår i motion
Sk306 yrkande 11 av Lennart Daléus
m.fl. (c) slopad elskatt, sänkt
skatt på eldningsolja för
jordbruksföretag i likhet med vad
som gäller för
tillverkningsindustri och en
kompensation till jordbrukarna för
att de betalar ett högre dieselpris
än kollegerna i konkurrentländerna.
Utskottet
Jordbrukets beskattning utgör en
viktig del i den översyn av
energibeskattningens framtida
utformning som nu pågår inom
Finansdepartementet.
Utredningen om livsmedelssektorns
omställning och expansion har i
december 1997 lagt fram betänkandet
En livsmedelsstrategi för Sverige
(SOU 1997:167). Utredningen
föreslår bl.a. att jordbruket i
beskattningshänseende får samma
villkor som tillverkningsindustrin
vad gäller el och eldningsolja.
Detta medför enligt utredningen
kostnadsminskningar med sammanlagt
ca 360 miljoner kronor per år. Om
övriga EU-länder inom två år inte
höjer eller förändrar sina
produktionsskatter eller avgifter,
såsom t.ex. beskattningen av
dieselolja och handelsgödsel, bör
enligt utredningen de totala
svenska produktionsskatterna för
jordbruket anpassas till de
beskattningsnivåer som gäller i
Sveriges konkurrentländer.
De energiskatteförslag som lagts
fram av utredningen behandlas inom
ramen för den pågående översynen av
energibeskattningens framtida
utformning.
Enligt utskottets mening bör
resultatet av den pågående
översynen av den framtida
energibeskattningen nu avvaktas.
Utskottet avstyrker
motionsyrkandena.
Trafikområdet
Propositionen
I budgetpropositionen anmäler
regeringen att den höjning av
fordonsskatten på bussar som
riksdagen fattat principbeslut om
(prop. 1997/98:56, bet.
1997/98:TU10) fördröjs något
eftersom reglernas utformning bör
utredas av
Trafikbeskattningsutredningen.
Motionerna
Moderaterna yrkar i motion Sk311
yrkande 18 av Carl Bildt m.fl. (m)
att bensinskatten sänks med 20 öre
plus moms fr.o.m. den 1 januari
1999. I motion Sk302 yrkande 5 av
Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att
arbetsredskap befrias från den
förhöjda bränslebeskattning som
gäller för vägtrafiken.
Kristdemokraterna hemställer i
motion Sk309 yrkande 28 av Alf
Svensson m.fl. (kd) om att
riksdagen fattar beslut om en ny
trafikförsäkring och sänkt
fordonsskatt ner till EU:s
miniminivå.
Centerpartiet föreslår i motion
Sk306 yrkande 20 av Lennart Daléus
m.fl. (c) att riksdagen hos
regeringen begär ett förslag om
miljöskatt på flyg som utgår med
ett belopp per passagerare och
resa.
Utskottet
Utskottet är inte berett att
tillstyrka den av motionärerna
föreslagna bensinskattesänkningen.
De ökade miljökraven på motordrivna
fordon gör att det blir allt
viktigare att inte vissa kategorier
lämnas utanför. Arbetsfordonen hade
tidigare av olika skäl inte kommit
att omfattas av kravet på
användning av miljöklassat
drivmedel, och tillfälliga
lösningar måste tillgripas för att
komma till rätta med detta
förhållande. Beslutet att även
arbetsfordon skall omfattas av
kravet på användning av
högbeskattad miljöklassad
dieselolja löste dessa problem
(prop. 1994/95:203, bet.
1994/95:SkU28). Utskottet ser inte
någon anledning att nu göra ett
särskilt undantag för denna
fordonskategori och avstyrker
därför motionsyrkandena.
När det gäller åkerinäringens
fordonsskatt är frågor kring
beskattningen av trafiken för
närvarande föremål för utredning i
Trafikbeskattningsutredningen.
Utskottet anser att utredningens
arbete bör avvaktas och avstyrker
därför yrkandet om ändrad
fordonsbeskattning.
Förslaget om en skatt på flygresor
avstyrks av utskottet.
Övriga punkskatter
Motionerna
Kristdemokraterna hemställer i
motion Sk309 av Alf Svensson m.fl.
(kd) att Deponiskatteutredningens
förslag om avfallsskatt införs
redan den 1 januari 1999.
Motionärerna beräknar inkomsten
till 1 300 miljoner kronor per år
(yrkande 16). Motionärerna räknar
vidare med att skatten på
maltdrycker justeras med
inflationen (yrkande 22).
Centerpartiet föreslår i motion
Sk306 yrkande 18 av Lennart Daléus
m.fl. (c) att en kväveoxidskatt
införs i syfte att få till stånd en
minskning av kväveoxidutsläppen.
Skatten bör enligt motionärerna tas
ut med 10 kr per kg NOx för pannor
med en större effekt än 5 MW och
med en nyttiggjord energiproduktion
större än 20 GWh.
Utskottet
I regeringens budgetalternativ
beräknas inkomster från
avfallsskatt fr.o.m. den 1 juli
1999. Regeringen har i april 1998
anmält ett förslag till lag om
avfallsskatt till kommissionen i
avsikt att få kommissionens beslut
i frågan om förslaget är förenligt
med EU:s statsstödsregler.
Regeringen beräknar att ett svar
kan erhållas i sådan tid att lagen
kan träda i kraft den 1 juli 1999.
Enligt utskottets mening är det
tveksamt om en avfallsskatt kan
införas tidigare än enligt
regeringens planer.
När det gäller
inflationsuppräkningen av
punktskatter har denna nyligen
upphävts när det gäller tobak och
alkohol. Bakgrunden är att
inflationen i Sverige nu har kommit
ner på en så låg nivå att motiven
för att bibehålla en indexering
försvagats och att förändrade
skatter inom det aktuella området
bör föregås av en politisk
prövning. Utskottet är därför inte
berett att nu återinföra en
indexering på detta område.
Utskottet är inte heller berett att
tillstyrka att en kväveoxidskatt
införs.
Lagförslagen
Lagrådet har i ett yttrande till
finansutskottet föreslagit en
språklig justering i förslaget till
lag om skattereduktion på
förvärvsinkomster vid 2000 års
taxering.
Utskottet tillstyrker den av
Lagrådet föreslagna justeringen.
Beräkning av statsbudgetens
inkomster
Budgetpropositionen
Regeringen redovisar i
propositionen sin beräkning av
statsbudgetens inkomster budgetåret
1999 och hemställer att
inkomstberäkningen godkänns.
Motionerna
Moderaterna, Kristdemokraterna,
Centerpartiet och Folkpartiet begär
i sina ekonomiska motioner Fi208
yrkande 7 av Carl Bildt m.fl. (m),
Fi209 yrkande 4 och Sk309 yrkande 1
av Alf Svensson m.fl. (kd), Fi210
yrkande 27 av Lennart Daléus m.fl.
(c) och Fi211 yrkande 4 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) godkännande
av de egna inkomstberäkningarna.
I motion Sk309 yrkande 27 av Alf
Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om
att Kristdemokraternas förslag om
ytterligare 200 miljoner kronor för
förstärkt skattekontroll medför att
skatteintäkterna kan beräknas öka
med 600 miljoner kronor 1999 och
med 1 200 miljoner kronor därefter.
Utskottet
Utskottet har inte funnit någon
anledning till erinran mot den
inkomstberäkning som regeringen
redovisar och tillstyrker att den
godkänns såvitt avser skatter.
utgiftsområden
Skatteförvaltning och uppbörd
(utgiftsområde 3)
Riksdagen har för år 1998 till
utgiftsområdet anvisat 5,7
miljarder kronor varav 4,6
miljarder till skatteförvaltningen.
För budgetåret 1999 föreslår
regeringen att riksdagen skall
besluta om en ram för
utgiftsområdet på 5,8 miljarder
kronor. Regeringen föreslår vidare
att riksdagen skall godkänna
preliminära ramar för åren 2000 och
2001 som i förhållande till
budgetåret 1999 innebär ökade
anslag på utgiftsområdet om 27
miljoner kronor respektive 87
miljoner kronor.
Regeringens förslag till
anslagsramar för
skatteförvaltningen och Tullverket
och oppositionspartiernas
alternativa förslag till ramar
enligt de nedan redovisade
motionerna framgår av följande
tabell (miljoner kronor).
År
Propositionen
Oppositionspartiernas avvikelser
Moderata samlingspartiet
Kristdemokraterna
Centerpartiet
Folkpartiet
Miljöpartiet
1999
5 811
..
+ 300
..
+ 150
2000
5 838
..
+ 300
..
+ 150
..
2001
5 925
..
+ 300
..
+ 150
..
Utgiftsområdet omfattar
Riksskatteverket,
skattemyndigheterna och Tullverket.
Regeringen föreslår att
Riksskatteverket beviljas 349 704
000 kr, skattemyndigheterna 4 362
445 000 kr och Tullverket 1 098 710
000 kr för år 1999. Enligt
propositionen skall en prioriterad
uppgift för skatteförvaltningen
vara att effektivisera verksamheten
genom bl.a. förbättring av IT-
stödet, ändrat arbetssätt och
kompetensutveckling.
Träffsäkerheten i urvalet och
kvaliteten i kontrollen skall
utvecklas. Helhetssynen på kontroll
och service genom hela
beskattningsförfarandet, inklusive
indrivningsarbetet, skall stärkas.
Arbetet med att inrätta
skattebrottsenheter skall slutföras
så att de är i drift vid utgången
av år 1999. För Tullverkets del
anser regeringen att
narkotikakontrollen skall ges
fortsatt högsta prioritet.
Kontrollinsatserna mot illegal
införsel av sprit och tobak skall
också ha hög prioritet. I övrigt
lägger regeringen stor vikt vid det
omfattande omstruktureringsarbetet
vilket bl.a. innefattar en ny
organisationsstruktur samt övrigt
förändringsarbete för att få en
bättre kvalitet i arbetet och en
effektivare verksamhet. Från år
1999 tillförs Tullverket 34
miljoner kronor för
punktskattekontroll.
Motionerna
I motion Fi209 yrkandena 5 och 6 av
Alf Svensson m.fl. (kd) begärs för
vart och ett av budgetåren
1999-2001 att utgiftsramen skall
beräknas till ett 300 miljoner
kronor högre belopp än regeringen
föreslagit. Motionärerna anser
sålunda att utgiftsramen för 1999
skall vara 6 111 miljoner kronor
och att den för åren 2000 och 2001
preliminärt skall beräknas till
6 138 miljoner kronor respektive
6 225 miljoner kronor. Enligt
motionen har den svarta marknaden
fått en skadlig omfattning i
Sverige. Extra resurser behövs
därför för ökad skattekontroll. Ett
ökat samarbete mellan EU:s
medlemsländer för att minska
smuggling och annan ekonomisk
brottslighet kräver enligt motionen
ökade resurser till Tullverket.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslår
i motion Fi211 yrkandena 5 och 6
att det för vart och ett av
budgetåren 1999-2001 skall anslås
150 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit. Motionärerna
anser sålunda att utgiftsramen för
1999 skall vara 5 961 miljoner
kronor och att den för 2000 och
2001 preliminärt skall beräknas
till 5 988 miljoner kronor resp.
6 075 miljoner kronor. Enligt
motionen skall fusk i
skattesystemet motverkas med bl.a.
effektivare kontroll.
Skattemyndigheterna bör därför
tillföras ökade resurser.
Utskottet
Skatteutskottet finner att
regeringens förslag i fråga om
ramar för anslagen inom
utgiftsområde 3 i huvudsak ansluter
till de beräkningar som gjordes i
vårpropositionen och godkändes av
riksdagen (prop. 1997/98:150, bet.
1997/98:FiU20). Utskottet
konstaterar att bekämpningen av
smuggling, annan ekonomisk
brottslighet och skattefusk är en
prioriterad verksamhet inom
skatteförvaltningen och Tullverket.
Utskottet delar motionärernas
uppfattning om att det är
nödvändigt att myndigheterna har
tillräckliga resurser för denna
verksamhet. Utskottet bedömer
emellertid att uppgifterna kan
lösas inom de ekonomiska ramar som
föreslås i propositionen och
avstyrker bifall till motionerna.
Riksdagen bör således besluta i
enlighet med regeringens förslag
till ram på utgiftsområdet för
budgetåret 1999 och i övrigt
godkänna propositionens förslag
till preliminära ramar för åren
2000 och 2001.
Stockholm den 12 november 1998
På skatteutskottets vägnar
Arne Kjörnsberg
I beslutet har deltagit: Arne
Kjörnsberg (s), Lisbeth Staaf-
Igelström (s), Per Rosengren (v),
Holger Gustafsson (kd), Carl
Fredrik Graf (m), Carl Erik Hedlund
(m), Ulla Wester (s), Lena Sandlin
(s), Marie Engström (v), Helena
Höij (kd), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Yvonne Ruwaida (mp),
JohanPehrson (fp), Lars U Granberg
(s), Catharina Hagen (m), Per-Olof
Svensson (s) och Agne Hansson (c).
Avvikande meningar
1. Skattepolitiken, m.m. - m
Carl Fredrik Graf, Carl Erik
Hedlund, Marietta de Pourbaix-
Lundin och Catharina Hagen (alla m)
anför:
Moderata samlingspartiet vill skapa
en grund för en förnyelse av det
svenska samhället baserad på
enskilda människors initiativkraft
och företagande i syfte att värna
och utveckla medborgarnas frihet
och välfärd. En politik för
företagande ger fler jobb och ökat
välstånd.
De strukturreformer som borde ha
vidtagits för att ge Sverige en
stark tillväxtkraft, ett bra
företagandeklimat och goda
förutsättningar för nya jobb har
lyst med sin frånvaro. Tvärtom har
strukturproblemen i flera avseenden
förstärkts under de senaste åren.
Skatterna på företagande och
investeringar har skärpts, krånglet
har ökat och arbetsmarknaden
reglerats hårdare.
Regeringen har nu valt att förankra
sin politik hos partier som mer
eller mindre uttalat vill föra en
antitillväxtpolitik, som uttalat
avvisar Europasamarbetet, som vill
öka de offentliga utgifterna och
höja skatter och som motsätter sig
de strukturreformer som är
nödvändiga. Det hotar människornas
välfärd.
Budgeten saknar nästan helt
åtgärder som stärker det svenska
företagandet och därmed de
långsiktiga förutsättningarna för
tillväxt och nya riktiga jobb. De
offentliga utgifterna höjs. De
skattesänkningar som genomförs är
begränsade, tillfälliga och
utformade så att de skärper i
stället för mildrar
marginaleffekterna. De måste också
ses mot bakgrund av de senaste fyra
årens kraftiga skattehöjningar.
Vårt mål är att skapa
förutsättningar för så många nya
arbetstillfällen i företagen att
arbetslösheten avskaffas som
samhällsproblem och att växla lägre
skatter på arbetsinkomster mot
mindre bidrag och subventioner så
att det blir möjligt att kunna leva
på sin lön och bygga upp ett eget
sparande.
Vi lägger fram förslag om
skattesänkningar som gör att
principerna om 30 % inkomstskatt på
normala arbetsinkomster och högst
50 % skatt på inkomstökningar
återställs. Till detta kommer en
sänkning av skatten på bensin i
kombination med en krympning av det
ej avdragsgilla utrymmet för resor
till och från arbetet och en
höjning av det avdragsgilla
beloppet vid arbetsresor. Dessutom
återställs utrymmet för avdrag för
eget pensionssparande. De konkreta
förslagen om sänkt skatt på arbete,
sänkt skatt på boende och sänkt
skatt för familjer är följande.
· Kommunalskatten sänks med
en krona år 2000 och med
ytterligare en krona år 2001 genom
att staten övertar motsvarande
kostnader från kommunerna. Genom
förbättrat skatteunderlag och av
regleringar som möjliggör en
effektivisering skapas utrymme för
att flera kommuner skall kunna
sänka kommunalskatten ytterligare
av egen kraft under den kommande
mandatperioden.
·
· Det allmänna grundavdraget
och det särskilda grundavdraget för
pensionärer höjs med 1 300 kr per
år fr.o.m. 1999.
·
· Det särskilda grundavdraget
för förtidspensionärer återställs.
·
· Ett grundavdrag på 10 000
kr per barn och år vid den
kommunala beskattningen införs
fr.o.m 1999. Avdraget gäller utöver
dagens barnbidrag. För de familjer
vars inkomst inte är tillräckligt
stor för att man skall kunna
tillgodogöra sig avdraget fullt ut
skall en "negativ skatt" utgå.
·
· Statlig skatt tas enbart ut
med 20 % fr.o.m. 1999.
·
· En särskild skattesänkning
för förvärvsinkomster som
kompenserar för uttaget av
egenavgifter införs stegvis under
treårsperioden. För 1999 införs ett
avdrag före beräkning av kommunal
inkomstskatt med 7 % av inkomsten.
Denna andel trappas under kommande
år upp. 2001 beräknas det utrymme
som kan skapas motsvara nästan
12 %.
·
· Regeringens förslag om en
tillfällig sänkning av
fastighetsskatten på hyreshus är
enligt vår mening oacceptabel.
Fastighetsskatten på bostäder sänks
till 1,3 % av taxeringsvärdet
fr.o.m. inkomståret 1998. Därefter
sänks skatten år 2000 och år 2001
med ytterligare 0,1 procentenheter
vartdera året. De orimliga
regionala skillnaderna vid
fastighetsbeskattningen lindras
genom att markvärdet enbart tas upp
till hälften vid beräkning av
fastighetsskatt. Krisårgångarna
förs inte in i fastighets-
skattesystemet år 1999.
·
Vidare föreslås en omläggning av
skattepolitiken i syfte att göra
Sverige mer utvecklingskraftigt och
jobben fler.
· Förmögenhetsskatten och
dubbelbeskattningen av riskkapital
i företagen avvecklas i syfte att
främja en sund
riskkapitalförsörjning.
·
· I syfte att stimulera en
kraftig ökning av jobben i den
privata tjänstesektorn föreslås
sänkta skatter på hemnära tjänster.
·
· Merparten av
Småföretagsdelegationens 71 förslag
genomförs. Det leder också till att
krångel och uppgiftsskyldighet för
företagen begränsas kraftigt och
till att befintliga regler
förenklas.
·
· Skattereglerna för
fåmansbolag förändras. Den delägare
som redovisar en rimlig
arbetsinkomst skall ha rätt att
betrakta övrig avkastning som
utdelning. Det finns få sakliga
skäl för de stoppregler som i dag
gäller för fåmansföretagen. Det är
en slutsats som
Spärregelutredningen till största
delen kom fram till. Spärreglerna i
sin nuvarande form bör därför
avskaffas.
·
· Riksskatteverket har lagt
förslag om att göra det lättare att
erhålla F-skattsedel. Moderaterna
anser att den som vill skall kunna
erhålla F-skattsedel.
·
· De nya bestämmelserna om
skattekonto och momsuppbörd bör
ändras. För att reglerna skall vara
enkla och överskådliga, samt för
att inte försämra likviditeten i
näringslivet, bör alla företag
betala skatter den 12 i andra
månaden efter uppbördsmånaden. För
att öka rättssäkerheten bör
förfallodagsbegreppet ändras. Det
skall räcka att företaget har
betalat skatterna på förfallodagen.
Nuvarande regler, som innebär att
betalningen skall vara
myndigheterna tillhanda på
förfallodagen, bör därför ändras.
·
· Tillsammans med
Kristdemokraterna och Folkpartiet
presenterar vi i motion Sk303 ett
förslag till skattelättnader för
hushållstjänster. Förslaget innebär
en skattereduktion på 50 % för
privatpersoner vid betalning av
arbetskostnaden för
hushållstjänster som utförs i det
egna hemmet. Arbetskostnaden
halveras direkt vid köp.
Möjligheterna att starta små
tjänsteföretag förbättras genom att
F-skattsedel endast skall få vägras
vid bristande tidigare redovisning
och liknande. Vår bedömning är att
stimulansen för hushållstjänster på
lite sikt kan ge upphov till mellan
50 000 och 100 000 nya jobb.
·
Härtill kommer förslag om sänkt
skatt på bensin, sänkning av det ej
avdragsgilla utrymmet för
resekostnader till och från
arbetet, höjning av det
avdragsgilla beloppet vid
arbetsresor och en återställning av
utrymmet för avdrag för eget
pensionssparande till ett
basbelopp.
Vi föreslår att riksdagen fattar
beslut om en inriktning av
skattepolitiken som överensstämmer
med Moderata samlingspartiets
förslag i partimotionerna Fi208,
Sk310 och Sk311.
Med det anförda tillstyrker vi
motionerna Sk301, Sk302 yrkandena
1-6, Sk310 yrkandena 1-6, Sk311
yrkandena 1-12, 14-17, 18-22, Sk629
yrkandena 1-11, Sk647 yrkandena 1,
2 och 4, Sk731 yrkande 2, Bo209
yrkandena 4 och 6, MJ406 yrkande 2
och MJ256 yrkande 3. Vi tillstyrker
även motionerna Sk303 och Sk609.
Vi står bakom den inkomstberäkning
som redovisas i Fi208 yrkande 7.
2. Skattepolitiken m.m. - kd
Holger Gustafsson och Helena Höij
(båda kd) anför:
Skatteförslagen och
inkomstberäkningen
Regeringens politik för att sanera
statsfinanserna har till stora
delar inneburit höjda skatter för
låg- och medelinkomsttagare. Detta
har i kombination med sänkta bidrag
gjort att många som redan tidigare
levde på marginalen tvingats söka
socialbidrag.
Socialbidragskostnaderna ökade
under i stort sett hela den förra
mandatperioden, liksom antalet
socialbidragstagare. Denna
utveckling har i sin tur belastat
kommunerna eftersom det är de som
finansierar socialbidragen.
Låginkomsttagare som tvingas söka
socialbidrag under vissa perioder
av året betalar samtidigt ofta
ansenliga belopp i inkomstskatter.
Denna negativa rundgång måste
brytas.
Kristdemokraterna ser det som en
viktig uppgift att skapa en
skattestruktur som gör att fler kan
klara sig på sin egen lön och inte
tvingas vara beroende av bidrag för
att få hushållsekonomin att gå
ihop. Därför föreslås en rad
åtgärder som gör att inkomsttagare
får behålla en större del av sin
egen lön och därmed får möjlighet
att påverka och få kontroll över
sin egen ekonomiska situation.
· Det beloppsmässigt mest
betydande förslaget är ett kraftigt
höjt grundavdrag i den kommunala
beskattningen. För låg- och medel-
inkomsttagare sänks inkomstskatten
med 10 miljarder kronor nästa år
genom en höjning av grundavdraget
med 8 400 kr i normala
inkomstlägen. Effekten blir en
skattesänkning med ca 220 kr per
månad. År 2000 höjs det kommunala
grundavdraget med ytterligare 3 200
kr, så att den nya grundnivån
totalt uppgår till 20 300 kr. För
deltidsarbetande med en taxerad
inkomst på ca 110 000 kr blir det
nya grundavdraget 29 900 kr. Därmed
blir skillnaden jämfört med
regeringens förslag att alla
inkomsttagare får behålla ca 310 kr
mer per månad av sin egen lön.
Kommunerna kompenseras fullt ut för
skattebortfallet. Förslaget ger
förutsättningar för en bättre
fungerande lönebildning och innebär
dessutom förbättringar för sommar-
eller extraarbetande ungdomar. Med
Kristdemokraternas grundavdrag kan
man tjäna 20 500 kr per år innan
man behöver betala kommunalskatt
jämfört med 8 700 kr i dag.
·
· Kristdemokraterna föreslår
också skattemässiga förbättringar
för hushållen att spara, dels genom
en höjd avdragsrätt för
pensionssparande, dels genom att en
avdragsrätt för sparande på
individuella utbildningskonton
införs fr.o.m. den 1 juli 1999.
·
· Gränsen för reseavdraget
för resor till och från jobbet
sänks från 7 000 kr till 6 000 kr.
Det innebär att resekostnader på
ytterligare 1 000 kr blir
avdragsgilla jämfört med i dag.
·
· Fastighetsskatten har fått
orimliga effekter.
Kristdemokraterna föreslår att
fastighetsskatten på bostadshus
sänks i ett första steg till 1,4 %,
samt att den endast beräknas på en
tredjedel av markvärdet
överstigande 150 000 kr. På så sätt
försvinner de orimliga effekter som
drabbat folk i skärgårdsområden.
När det gäller fastighetsskatten
föreslår Kristdemokraterna också
att de s.k. krisårgångarna bland
hyresfastigheterna inte skall träda
in i fastighetsskattesystemet som
planerat år 1999. Detta skulle
nämligen tvinga fram höjda hyror
för flertalet hyresgäster i dessa
fastigheter. Med Kristdemokraternas
politik kan detta undvikas.
·
· Kristdemokraterna avvisar
också regeringens nya värnskatt.
Den är ett brott mot de principer
Socialdemokraterna själva var med
om att lägga fast i skattereformen
1990/1991 om att ingen skall betala
mer än 50 % av en inkomstökning i
skatt. Den är också ett brott mot
de löften Socialdemokraterna
ställde ut om att värnskatten under
budgetsaneringsåren skulle vara
tillfällig. Viktiga motiv för att
inte ha extra hög statlig skatt på
högre inkomster är också att
utbildning med medföljande
studieskulder måste löna sig. Om
svenska studenter utbildar sig i
Sverige, måste vi också se till att
skattesystemet gör att de inte
flyttar utomlands. Det är en
framtidsinvestering att ha ett
skattesystem som gör att utbildning
lönar sig.
·
· För barnfamiljerna föreslår
Kristdemokraterna en vårdnads-
bidragsreform med bl.a. en
avdragsrätt på maximalt 10 % av
basbeloppet per månad för styrkta
barnomsorgskostnader för alla barn
mellan ett och tre år.
·
Grundbulten i kristdemokratisk
ekonomisk politik är att ge stabila
och goda villkor för fler och
växande företag och därigenom
minska arbetslösheten och öka
välfärden. Detta åstadkoms genom en
väl balanserad finans- och
penningpolitik i kombination med
strukturella åtgärder som
förbättrar ekonomins funktionssätt
och avlägsnar de seglivade
bromsmekanismer som i 25 år
underminerat den svenska ekonomins
utvecklingskraft och bäddat för
dagens massarbetslöshet och brister
i välfärden. De flesta av de
finanspolitiska åtgärder som
föreslås i Kristdemokraternas
ekonomiska motion Fi209 har även
fundamentala strukturella effekter.
· Hundratusentals hushåll
köper i dag svarta tjänster och
tusentals människor utför
svartjobb. Tjänstesektorn kan ges
helt nya möjligheter att växa om
vita hushållstjänster görs
tillgängliga för vanliga människor.
Vi föreslår en 50-procentig
skattereduktion för de privata
hushållens köp av tjänster i det
egna hemmet. Förslaget kan
beskrivas som att det nuvarande
ROT-systemet permanentas och
utvidgas rejält så att det vita
priset halveras direkt vid köpet.
Tjänster för upp till 50 000 kr per
år kan köpas med en 50-procentig
skattereduktion, som då uppgår till
maximalt 25 000 kr per hushåll och
år. Svårigheterna för små
tjänsteföretag att komma igång
undanröjs genom att alla som vill
och som sköter sina
skattebetalningar skall ha rätt att
få en F-skattsedel. Förslaget är
gemensamt för Kristdemokraterna,
Moderaterna och Folkpartiet och
presenteras närmare i motion Sk303.
·
· Arbetsgivaravgifterna sänks
med 10 procentenheter på lönesummor
upp till 900 000 kr per år. För
egenföretagare utökas lönesumman
till 250 000 kr per år. Förslaget
gäller alla företag (arbetsgivare),
men gynnar främst småföretagen. De
mindre företag som i dag tvekar om
de skall våga nyanställa får med
detta förslag klart förbättrade
möjligheter att våga satsa på
utveckling och nyanställningar.
·
· Förmögenhetsskatten
avvecklas i två steg. År 1999
minskar den till 0,5 % och år 2000
avvecklas den helt. Det
fördelningspolitiska motivet för
att ha kvar skatten försvagas när
huvudägare i aktiebolag befrias
från förmögenhetsskatt medan
låginkomsttagare tvingas betala
förmögenhetsskatt om de råkar ha
ett sommarställe i ett attraktivt
område. Idag är 17 av Sveriges 18
aktiemiljardärer befriade från
förmögenhetsskatten på sitt
aktieinnehav. Motivet för detta är
att de annars sannolikt skulle
välja att lämna Sverige med sina
pengar. De som inte har de stora
resurserna får stanna kvar och
finna sig i att betala skatten.
·
· Dubbelbeskattningen på
utdelningsinkomster från
risksparande avskaffas.
·
· Royaltyinkomster från
patenterade uppfinningar
skattebefrias under två år och
beskattas därefter som inkomst av
kapital.
·
· Den särskilda löneskatten
på vinstandelar för anställda
avskaffas.
·
Andra viktiga förändringar för
företagen som finansieras i vårt
budgetalternativ är ett permanent
riskkapitalavdrag vid inköp av
aktier i onoterade bolag upp till
100 000 kr, en återgång till
rimliga betalningsfrister för
skatter genom att redovisning får
ske den sista dagen i månaden efter
redovisningsperiodens slut, ett
avdrag för yrkesfiskarna som gör
att de får likvärdiga
konkurrensvillkor vid jämförelse
med fiskare i andra länder, en
sänkning av jordbrukets
energiskatter till en nivå som
återställer möjligheterna att
konkurrera med jordbruket i övriga
EU-länder, en nödvändig sänkning av
åkerinäringens fordonsskatt så att
svensk och utländsk åkerinäring får
likvärdiga konkurrensvillkor.
I vårt budgetalternativ ryms också
en sänkning av mervärdesskatten på
barnböcker och inom kulturområdet.
En skatteväxling som innebär sänkt
skatt på arbete och höjda skatter
på energi, miljöfarliga utsläpp och
ändliga naturresurser bör
genomföras. För att åstadkomma en
anpassning till kretsloppsprincipen
införs också en avfallsskatt. Det
är enligt Kristdemokraterna ett
starkt svenskt intresse att man
inom EU går över till
majoritetsbeslut när det gäller
skatter och avgifter på miljöområ-
det. Härigenom skulle möjligheterna
att få till stånd en gemensam
minimiskattesats på koldioxid
förbättras. Sverige bör fortsätta
att hävda sitt undantag från EU:s
regler om fri införsel av alkohol
och tobak och punktskatterna på
detta område bör värdesäkras.
Vi föreslår att riksdagen fattar
beslut om en inriktning av
skattepolitiken som överensstämmer
med Kristdemokraternas förslag i
partimotionerna Fi209, Sk309, N330
och MJ224.
Med det anförda tillstyrker vi
motionerna Fi209 yrkandena 4, 6-8
och 11, Sk304 yrkandena 1-3, Sk307
yrkandena 1-6 och 8, Sk309
yrkandena 2-6, 8, 10-22, 24-28, 31
och 32, Bo237 yrkande 13, N231
yrkande 4, N274 yrkande 22, N330
yrkandena 14 och 15 och MJ224
yrkandena 4-7, 30 och 36. Vi
tillstyrker även motionerna Sk303
och Sk609.
Vi står bakom den inkomstberäkning
som redovisas i motionerna Fi209
yrkande 4 och Sk309 yrkande 1. Som
anförs i motion Sk309 yrkande 27
beräknar vi att en avsättning av
ytterligare 200 miljoner kronor
till skattekontroll ger minst sex
gånger pengarna.
Skatteförvaltning och uppbörd
Kristdemokraterna anser att den
svarta marknaden har en skadlig
omfattning i Sverige. Ett flertal
studier och utredningar bekräftar
detta. Den svarta sektorn
snedvrider konkurrensen mellan
företag och försämrar den svenska
affärsmoralen på ett negativt sätt.
I syfte att hålla tillbaka den
svarta sektorn måste
skattekontrollen effektiviseras
ytterligare. Därför vill vi anslå
200 miljoner kronor mer per år än
regeringen för ökad skattekontroll.
Det handlar dels om att öka
beskattningens effektivitet, dvs.
förhållandet mellan debiterad skatt
och rätt skatt, dels
uppbördseffektiviteten, dvs.
förhållandet mellan debiterad skatt
och faktiskt inbetald skatt.
Tidigare erfarenheter visar att
satsningar på detta område ger
minst sex gånger pengarna tillbaka.
EU:s regelverk inom tullens område
är i huvudsak genomfört. Ett ökat
samarbete mellan medlemsländerna
för att minska smuggling och annan
ekonomisk brottslighet kräver ökade
resurser.
Kristdemokraterna anser att
anslaget till Tullverket skall ökas
med 100 miljoner kronor per år,
utöver vad regeringen föreslagit,
för att förstärka kontroll av och
spaning efter illegal införsel av
bl.a. narkotika, vapen, alkohol,
tobak och övriga skattepliktiga
varor.
Ramen för utgiftsområdet bör därför
i enlighet med motion Fi209
yrkandena 5 och 6 sammantaget
utökas med 300 miljoner kronor åren
1999-2001.
3. Skattepolitiken m.m. - c
Agne Hansson (c) anför:
Centerpartiet vill föra en politik
för ett decentraliserat och
ekologiskt samhälle med en stark
ekonomi och uthållig tillväxt. Vi
vill sänka skattetrycket i takt med
vad ekonomin medger och prioriterar
sänkt skatt på arbete, sänkt skatt
för låg- och medelinkomsttagare
samt på företagande och boende.
Skatteväxling med sänkt skatt på
arbete och ökad skatt på
miljöstörande verksamhet är en väg
att gå mot ett hållbart samhälle.
Det är viktigt att staten använder
skatterna som ett instrument att
styra produktion och konsumtion mot
en kretsloppsanpassning.
· Inkomstskatterna för låg-
och medelinkomsttagare bör sänkas.
En varaktig lösning med höjt
grundavdrag för människor med små
eller medelstora inkomster är här
den bästa lösningen. Centerpartiet
godtar regeringens tillfälliga
lösning med en skattereduktion.
Dock bör skattereduktionen uppgå
till 1 800 kr.
·
· För att fler skall kunna ha
möjlighet till livslångt lärande
måste det inrättas ett nytt
finansieringssystem - ett
kompetenskonto - som ger
möjligheter till rimlig ekonomisk
försörjning under en utbildningstid
mitt i livet. Kompetenskontot skall
vara knutet till den enskilde, med
möjlighet att sätta av en del av
sin lön eller avstå från en del av
löneökningen, som den enskilde
själv förfogar över. Arbetsgivaren
svarar för att tillskjuta en del.
Kompetenskontot får störst nytta om
det används tillsammans med
arbetsgivarens avsättning för
kompetensutveckling. Statens insats
blir att skattemässigt gynna
avsättningar till kompetenskontot.
·
· Fastboende i skärgården bör
få klart besked om att
belägenhetsfaktorn skall slopas. Vi
har varit särskilt ihärdiga när det
gäller att hitta lättnader för dem
som drabbats särskilt hårt av höjda
taxeringsvärden vid förra
taxeringstillfället, nämligen
fastboende i attraktiva
skärgårdsområden och andra
fritidshustäta områden. Det måste
betecknas som orimligt att fiskare,
hantverkare, pensionärer m.fl.
tvingas flytta på grund av att
deras hus ligger i ett attraktivt
fritidshusläge. Det skulle leda
till att dessa områden inom kort
skulle bestå enbart av fastigheter
som ägs av fritidsboende, vilka
vistas där enbart någon eller några
månader om året. Det skulle i sin
tur utarma den offentliga servicen,
landskapsbilden och kulturen i
sådana områden av landet. Ett av
oss initierat temporärt förslag om
slopandet av den s.k. belägenhets-
faktorn i dessa områden ingick i
den ovan nämnda överenskommelsen
mellan oss och regeringspartiet.
Lagrådet har som svar på en
lagrådsremiss i ärendet uttalat att
förslaget fått en otillräcklig
beredning och att det mot denna
bakgrund inte kan uteslutas att det
har vissa brister. Centerpartiet
anser att förslaget om
belägenhetsfaktorn bör beredas
ytterligare och med därav följande
kompletteringar föreläggas
riksdagen i proposition. Även om
det tekniskt sett skulle vara
möjligt att senare införa förslaget
retroaktivt för 1998 är det
utomordentligt viktigt för berörda
människor att nu få besked i form
av ett riksdagsbeslut.
·
· Den tillfälliga sänkningen
av fastighetsskatten avvisas.
Centerpartiet har ihärdigt verkat
för lägre skatt på boende och har
genom en överenskommelse med
regeringen fått till stånd en
sänkning från 1,7 % till 1,5 %.
Regeringens förslag om en sänkning
av fastighetsskatten på
hyresfastigheter avslås av
Centerpartiet. Sänkningen är
tillfällig och ger liten effekt.
Det är också osäkert om den kommer
hyresgästerna till godo.
·
· Vi avvisar regeringens
förslag om att den statliga skatten
på 200 kr skall tillfalla
kommunerna år 1999.
·
Centerpartiet vill skapa ett
miljömässigt och ekonomiskt
hållbart samhälle med utveckling
och tillväxt i hela landet. Vi vill
jämna vägen för ett nyföretagande
och utveckling genom enklare regler
och bättre förutsättningar för små
och medelstora företag.
· Dubbelbeskattningen av
företag bör på sikt avskaffas. Vi
har varit pådrivande för att sänka
ägarbeskattningen för de onoterade
bolagen. Dubbelbeskattningen av
dessa bolag har lindrats med ett
skattefritt utrymme. Vidare har
Centerpartiet medverkat till
ytterligare lättnader genom att
bl.a. det positiva
räntefördelningsunderlaget har
höjts.
·
· Förmögenhetsskatten bör
fasas ut ur det svenska
skattesystemet. Det bör ske i tre
steg. Det första steget är
avskaffandet av sambeskattningen
fr.o.m. år 2000. Resterande
utfasning bör ske i två steg under
de följande åren.
Förmögenhetsskattens roll som
fördelningspolitiskt instrument
har under senare år urholkats
väsentligt. Det är otillfreds-
ställande att måttliga
förmögenheter, åstadkomna genom
träget arbete och idogt sparande,
beskattas medan mycket stora
förmögenheter i aktier blir
obeskattade. För att undvika
utflyttning av huvudägare till
framgångsrika svenska företag, har
dessa ägare befriats från
förmögenhetsskatt med hänvisning
till att deras kapital är låst i
företag som fyller en viktig
funktion för svenskt näringsliv och
svensk arbetsmarknad. De skälen är
oantastliga men är en del i
resultatet av att det
fördelningpolitiska syftet alltså
har förbytts till sin motsats.
Förmögenhetsskatten får varken
bidra till att kapital flyr landet
och minskar den svenska
skattebasen, eller upplevas som
orättfärdig av rättviseskäl.
·
· Löneskatten på avsättning
till vinstandelsstiftelser slopas.
Vi ser avsättningar till
vinstandelsstiftelser som något
positivt, som har goda
förutsättningar att bidra till ökat
engagemang och ökad delaktighet för
de anställda. Genom att en del av
företagens vinster går direkt till
de anställda skapas en uppmuntrande
atmosfär.
·
· Fåmansföretagens
kapitalbeskattade utrymme bör
utvidgas. Fåmansföretagen utgör en
stor och betydelsefull andel av
småföretagen och bör få mer
gynnsamma villkor genom att det
kapitalbeskattade utrymmet
utvidgas. Därigenom skapas större
möjligheter för dessa företag att
anställa samt expandera
verksamheten. Centerpartiet
föreslår att den begränsning, som i
dag uppgår till tio basbelopp vid
beräkning av löneunderlaget och som
är en del av underlaget för
beräkning av det totala utrymmet
för kapitalbeskattning, skall
halveras till fem basbelopp. Vi
instämmer i Stoppregelutredningens
förslag om slopade stoppregler för
fåmansföretagen, men avvaktar i
denna del regeringens förslag.
·
· Ett RUT-avdrag bör omgående
införas. Ett sådant avdrag
möjliggör för fler människor med
vanliga inkomster att nyttja
hushållstjänster och ökar
valfriheten för hushållen. Det kan
gälla barnfamiljer och äldre eller
fysiskt svaga personer. Nya
småföretag kan växa fram för att
svara på efterfrågan av tjänsterna
och därmed skapas åtskilliga
arbetstillfällen. Försiktiga
beräkningar visar att förslaget på
sikt kan ge ca 20 000 jobb. Den
"svarta" sektor som finns inom
detta område i dag kan övergå i en
"vit" sektor. Detta ger flera
positiva effekter samt
skatteinkomster till staten.
Centerpartiets förslag om RUT-
avdrag innebär en skattereduktion
på 50 % av arbetskostnaden på
hushållsnära tjänster som utförs i
hemmet med ett belopp upp till
20 000 kr per hushåll och år.
Begreppet hushållstjänster omfattar
tjänster som utförs i hemmet som
tvätt, städning, omsorg och
trädgårdsskötsel. Skattereduktionen
bör införas den 1 juli 1999 och
verksamheten fortgå under två år.
·
· Kommanditbolag som
företagsform kan utvecklas och allt
oftare fungera som en form av
riskkapitalbolag. De onoterade
aktiebolagen har fått en kraftigt
lindrad dubbelbeskattning. Detsamma
gäller inte i samma utsträckning
för kommanditbolag och
handelsbolag. En sådan lindring kan
uppnås genom att den
lönesummeanknutna delen av det
skattefria utrymmet för övriga
bolag ersätts med att en större
andel av det egna kapitalet får tas
ut skattefritt för kommandit- och
handelsbolagens vidkommande,
eftersom dessa indirekt genererar
sysselsättning i de bolag som de
satsar kapital i.
·
· Jordbrukets energiskatter
bör sänkas. Utredningen "En livs-
medelsstrategi för Sverige", visar
bl.a. att den svenske bonden
tvingas arbeta med betydligt högre
kostnader i form av skatter och
avgifter än bönder i grannländerna.
De ekonomiska villkoren måste
förbättras och den extra ryggsäck
som svenska bönder tvingas bära
lyftas av. Centerpartiet arbetar
för att intentionerna i Björks
utredning skall fullföljas och
föreslår slopad elskatt samt sänkt
skatt på eldningsolja för
jordbruksföretag i likhet med vad
som gäller inom båda områdena för
tillverkningsindustri. Jordbrukarna
bör även kompenseras för att de
betalar ett högre dieselpris än
kollegorna i konkurrentländerna.
·
· Ett yrkesfiskeavdrag bör
införas. Centerpartiet har vid
återkommande tillfällen
uppmärksammat det svenska
yrkesfiskets ogynnsamma
konkurrensläge gentemot viktiga
konkurrentländer i vårt närområde
såsom Norge och Danmark. Vi anser
att de licensierade yrkesfiskarna i
Sverige måste få ett skatteavdrag,
vars utformning bör göras efter
dansk modell, eftersom denna har
godkänts av EU-kommissionen.
Regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett förslag om
yrkesfiskeavdrag i likhet med det
som finns i Danmark.
·
Centerpartiet förespråkar sänkt
skatt på arbete för ökad
sysselsättning och tillväxt. Det
bör ske genom sänkta
arbetsgivaravgifter. För att skapa
utrymme för sänkta skatter på
arbete bör skatterna höjas på
verksamheter som tar i anspråk
naturens resurser utan att
automatiskt ersätta de skador och
det slitage som uppstår. Vi
föreslår en höjning av miljö- och
energiskatter. Genom att
skatteväxla på det sätt som vi
föreslår kan skatterna på arbete
sänkas och skatterna på sådant som
är skadligt för miljön höjas.
Därigenom minskar den miljöskadliga
verksamheten i omfattning samtidigt
som fler kan få arbete.
· Produktionsskatten på
kärnkraftsel höjs. Centerpartiet är
pådrivande i arbetet för
omställningen till ett ekologiskt
hållbart energisystem. Bruk av
energi från ekologiskt hållbara
energikällor måste främjas framför
ändliga energikällor. Kärnkraften
orsakar kostnader historiskt, i
nutid och i framtid. Som ett led i
påskyndandet av energiomställningen
bör produktionen beskattas i högre
mån. Vi föreslår en stegvis höjning
av produktionsskatten på el från
kärnkraft med 1 öre per kWh från
år 1999 och därefter lika årlig
ökning till 3 öre år 2001.
·
· Kväveoxidutsläppen har
stadigt ökat. De ger en negativ
miljöpåverkan och bör därför
motarbetas. Delmålen för sänkning
av kväveoxid är alltför lågt satta
och Centerpartiet anser att
delmålen bör uppnå en 40-procentig
minskning till 2005. Ett led i
denna målsättning är att öka
avgifterna för utsläppen av
kväveoxid. En kväveoxidskatt bör
tas ut med 10 kr per kg NOx för
pannor med en större effekt än 5 MW
och med en nyttiggjord
energiproduktion större än 20 GWh.
·
· Sverige har mycket låga
priser på elenergi. Centerpartiet
föreslår att den fastighetsskatt på
äldre vattenkraft som avskaffades
förra året återinförs. Motivet till
sänkningen var att den gynnade den
elintensiva industrin, men det
saknades belägg för att så skulle
vara fallet.
·
· Miljöskatten på inrikes
flyg togs bort den 1 januari 1997.
Vi föreslår att en miljöskatt på
flyg införs med ett belopp per
passagerare och resa, vilket
innebär att de största flygplanen
med flest resenärer får bära de
största kostnaderna. Detta är fullt
rimligt med tanke på att
flygplatserna har dimensionerats
för dessa plan. Det bör ankomma på
regeringen att återkomma till
riksdagen med förslag om miljöskatt
på inrikes flyg i enlighet med vad
som anförts i motionen.
·
Vi föreslår att riksdagen fattar
beslut om en inriktning av
skattepolitiken som överensstämmer
med Centerpartiets förslag i
partimotionerna Fi210 och Sk306.
Med det anförda tillstyrker vi
motionerna Sk306 yrkande 1, 4-9 och
11-20 och Fi210 yrkande 36. Motion
N230 yrkande 3 får anses
tillgodosedd. Vi står bakom den
inkomstberäkning som redovisas i
motion Fi210 yrkande 27.
4. Skattepolitiken m.m. - fp
Johan Pehrson (fp) anför:
Skatteförslagen och
inkomstberäkning
Sverige har världens högsta
skattetryck och världens högsta
skatteuttag på arbete. Ändå får
svenskarna inte "valuta" för
skattepengarna. Bristerna i
skattesystemet är ett av de
allvarligaste strukturproblemen i
svensk ekonomi. Skatternas
utformning bidrar till att dämpa
den ekonomiska tillväxten och
hindra uppkomsten av jobb i
synnerhet i tjänstesektorn.
Massarbetslösheten och den svaga
utvecklingskraften i ekonomin
urholkar basen för välfärden.
Skattepolitiken måste läggas om och
inriktas på att skapa
förutsättningar för ett växande och
dynamiskt näringsliv. Bara så kan
skattebaserna växa. "Sverige
behöver inte högre skatter utan
fler skattebetalare."
· Sänkta arbetsgivaravgifter.
Det måste bli billigare att
anställa. Eftersom vi bedömer att
den största potentialen för
nyföretagande och jobb finns i den
privata tjänstesektorn anser vi att
hela sänkningen bör riktas mot
denna del av ekonomin. Vårt förslag
innebär att arbetsgivaravgifterna
kan sänkas från ca 33 % till ca
28 % redan den 1 januari 1999.
·
· Den nya värnskatten på
inkomster över 360 000 kr slopas.
Alla bör få behålla minst hälften
av en inkomstökning. De inkomster
den högsta marginalskatten
inbringar står inte i rimlig
proportion till de skador den
åsamkar samhällsekonomin och
medborgarnas förtroende för
beskeden de får från politikerna.
Omkring 200 000 personer betalar nu
denna specialskatt för "de rika".
Problemen med höga inkomstskatter,
och höga marginalskatter, ökar i
takt med den svenska ekonomins
internationalisering.
·
· Kompetenskonton införs. Den
snabba utvecklingen i arbetslivet
gör det alltmer angeläget att finna
former för finansiering av
återkommande studier under
yrkestiden. Folkpartiet föreslår
att det nuvarande pensionssparandet
breddas till ett kompetenskonto som
möjliggör för individer att göra
skattebefriade avsättningar som
sedan kan användas för
kompetenshöjning. Avdragsrätten för
pensions- och kompetenssparande bör
höjas till 1,5 basbelopp.
·
· Regeringens förslag om en
tillfällig skattesänkning för år
1999 ersätts med en höjning av
barnbidraget (i princip en
tidigareläggning av den aviserade
höjningen år 2000).
·
· En skattereduktion för
hushållstjänster införs på sikt för
privatpersoners betalning av
arbetskostnaden för
hushållstjänster som utförs i det
egna hemmet. Skattereduktionen
uppgår till 50 % av arbetskostnaden
upp till 25 000 kr per år och
hushåll. Förutom att priset behöver
sänkas för att efterfrågan skall ta
fart behöver det bli enklare att
bjuda ut tjänsterna, vare sig man
gör det i företagsform eller som
privatperson. Sommarlovslediga
ungdomar skall t.ex. inte behöva
registrera firma för att klippa
grannarnas gräsmattor mot vit
ersättning. Vi föreslår därför
också förenklingar i
transaktionerna mellan
privatpersoner. Kriterierna för
avslag på en ansökan om F-
skattsedel verkar nästan som
avpassade för att stoppa en modern
tjänsteföretagare. Den som vill bli
egen företagare bör t.ex. inte ha
färre än fem kunder, ha en liten
ekonomisk risk eller bedriva en
verksamhet av "allmän karaktär".
Krånglet med F-skatten måste
avskaffas. Förutom att ett konkret
hinder för nyföretagandet i Sverige
därmed rivs, så måste en sådan
åtgärd också ses som ett led i
arbetet med att förändra
attityderna till företagandet.
·
· Fastighetsskatten lindras i
utsatta områden med snabb stegring
av taxeringsvärdena t.ex. på grund
av efterfrågan från köpstarka
sommargäster. Folkpartiet tillhör
inte dem som förespråkar en helt
slopad fastighetsskatt, men vi
anser att systemet måste göras om.
Vi avvaktar de förslag som den
parlamentariska utredningen om
fastighetsskatten kommer att lämna.
Det är emellertid nödvändigt att
snabbt lindra fastighetsskatten för
dem som drabbats hårdast av de
senaste årens höjningar. För detta
ändamål avsätter vi ett belopp som
är fem gånger större än det
regeringen föreslagit, vilket
skapar utrymme för de mer rejäla
skattelättnader som behövs.
·
· Skattevillkoren för
fåmansbolagen förbättras. De har i
decennier diskriminerats jämfört
med de börsnoterade företagen.
Reglerna upplevs på goda grunder
som orättvisa och snåriga. Vi menar
att fåmansbolagens strängare
skatteregler när det gäller
reavinster och skatt på utdelning
bör åtgärdas omedelbart. I avvaktan
på regeringens konkreta förslag
föreslår vi en temporär lösning,
nämligen att utdelning i
fåmansbolaget beskattas som
kapitalinkomst efter det att ägaren
tagit ut en lön motsvarande ungefär
vad en anställd i branschen tjänar.
Regeringen aviserar i finansplanen
att de s.k. stoppreglerna i de
flesta fall skall slopas och
ersättas med allmänna regler. Vi är
positiva till detta, men avvaktar
det konkreta förslag som skall
presenteras "inom det närmaste
året".
·
· Kravet på förtida
momsbetalningar upplevs av många
småföretagare som helt orimligt.
Folkpartiet delar denna
uppfattning. Vi anser att det är
orimligt att många företagare
tvingas betala in momsen innan de
fått betalning från sina kunder. Vi
anser att de gamla reglerna i
princip bör återinföras. Dagens
regler vittnar framför allt om en
oförstående attityd gentemot
småföretagarna. Hur många vanliga
löntagare skulle acceptera att få
lönen den 25:e men tvingas betala
in skatten den 20:e?
·
· Dubbelskatten på aktier
slopas. Svårigheter att erhålla
riskvilligt kapital är en ständig
källa till bekymmer för många
småföretagare. Den enskilt
viktigaste åtgärden för att öka
tillgången till riskvilligt kapital
är att slopa dubbelskatten på
aktier. Dubbelskatten gör det inte
bara svårare för småföretagen att
anskaffa riskkapital, den hindrar
dessutom de små företagen att växa
med eget kapital.
Skattebelastningen på att växa med
eget kapital är högre än att växa
med lånat kapital. Dessutom är det
en myt att skatten bara drabbar ett
fåtal "rika" personer. Nästan fem
miljoner fondsparande svenskar
betalar denna straffskatt på
riskvilligt kapital.
·
· En skattereduktion för alla
med 3 000 kr per år införs, vilket
relativt sett betyder mest för dem
med de lägsta inkomsterna.
Samtidigt vill vi höja stödet till
barnfamiljerna med 3 000 kr per
barn och år.
·
· Brytpunkten höjs.
Folkpartiet står självfallet fast
vid skattereformens intentioner,
dvs. att endast 15 % av löntagarna
skall betala statsskatt. Om möjligt
bör brytpunkten höjas under
mandatperioden, i annat fall så
snart som möjligt därefter.
·
· Förmögenhetsskatten slopas.
I ett första steg bör
sambeskattningen av makar slopas
och fribeloppet höjas till 1,2
miljoner kronor. Detta innebär en
lättnad för många vanliga husägare.
Internationaliseringen medför att
det är svårt för ett enskilt land
att driva skattepolitik utan hänsyn
till utvecklingen i omvärlden.
Denna specialskatt för "de rika"
betalas - som en följd av ett antal
osannolika turer under Socialdemo-
kraternas mandatperiod - framför
allt av vanliga familjer som kanske
bott länge i sina hus och amorterat
av lånen. Vissa enstaka miljardärer
får däremot stora skattelättnader.
·
· Löneskatten på vinstandelar
slopas. Vi ser positivt på de
system med andel i vinst för de
anställda som många företag
tillämpar. Vi tror att det ökar
arbetsgläjden och motivationen på
arbetsplatserna. Dessutom kan det
bidra till att öka förståelsen för
företagandets villkor och
möjligheter. Särskild löneskatt bör
därför inte utgå på vinstandelar
som erbjuds anställda i ett
företag.
·
Vi är positiva till s.k. grön
skatteväxling. Ett viktigt inslag i
den stora skattereformen 1990/91
var just höjd skatt på energi och
miljöförstörelse samt sänkt skatt
på arbetsinkomster. För att en
skatteväxling skall vara lyckosam
krävs förstås dels att skatten på
arbete verkligen sänks, dels att
viktiga konkurrentländer går fram i
ungefär samma takt med höjda
avgifter på miljöfarlig verksamhet.
I annat fall finns en risk att
miljöfarliga verksamheter flyttar
till det land som har lägst
miljöskatter.
Vi föreslår att riksdagen fattar
beslut om en inriktning av
skattepolitiken som överensstämmer
med Folkpartiets förslag i
partimotionerna Fi211 och Sk308.
Med det anförda tillstyrker vi
motionerna Sk308 yrkandena 1, 2,
4-7, 9-11 och 15-18, Sf283 yrkande
1 och A811 yrkande 4. Vi
tillstyrker även motion Sk303.
Vi står bakom den inkomstberäkning
som redovisas i Fi211 yrkande 4.
Skatteförvaltning och uppbörd
Som anförs i motion Fi211 yrkandena
5 och 6 vill Folkpartiet motverka
fusk i skattesystemet med bl.a.
effektivare kontroll.
Skattemyndigheterna bör därför
tillföras ökade resurser. För vart
och ett av budgetåren 1999-2001 bör
preliminärt anslås 150 miljoner
kronor mer än vad regeringen
föreslagit.
Särskilda yttranden
1. Skattepolitiken, m.m. - v
Per Rosengren och Marie Engström
(båda v) anför:
I motion Sk671 Skattepolitiken av
Gudrun Schyman m.fl. (v) finns en
utförlig redovisning av
Vänsterpartiets inställning till de
olika skattefrågor som tas upp i
budgetpropositionen. Motionen har
remitterats till skatteutskottet
och kommer att tas upp till
behandling i vår. Vi vill här kort
redovisa Vänsterpartiets
ståndpunkter i dessa frågor.
· Skatterna bör sänkas för
låg- och medelinkomsttagare. Under
90-talet har klassklyftorna ökat
starkt i Sverige. En skattesänkning
för låginkomsttagarna leder till en
ökad konsumtion och kan på detta
sätt stimulera till ökad
sysselsättning.
·
· Sambeskattningen av
förmögenheter bör slopas av
jämställdhetsskäl. Förändringen kan
göras neutral genom att fribeloppet
sänks och skatteskalan ändras.
·
· Vid
förmögenhetsbeskattningen bör
definitionen av arbetande kapital
göras snävare så att
mångmiljardärer inte undgår
förmögenhetsskatt. Likartade
aktieslag bör behandlas på samma
sätt.
·
· Internationell kapitalflykt
bör stoppas genom ökat samarbete
och bättre kontroll. Ett bra
instrument vore en överenskommelse
om minimiskattesatser.
·
· Inkomstskatten bör sänkas
för små företag och höjas för stora
företag. Det är troligtvis de små
företagen som kommer att stå för
den framtida sysselsättningen.
·
· Vi har tidigare föreslagit
reducerade arbetsgivaravgifter för
branscher inom den privata
tjänstesektorn. Vi har då redovisat
att vi vill undanta branscher med
egen växtkraft som t.ex.
databranschen. Vi har också avvisat
alla förslag om
skatteavdrag/pigavdrag för privata
tjänster i hemmet.
·
· Vi har också föreslagit
sänkt moms inom restaurangbranschen
för att öka efterfrågan och få en
likformig beskattning av livsmedel.
Det är viktigt att Sverige inom EU
stödjer förändringar som gör lägre
momssatser på tjänster möjliga.
·
· Skattereglerna för enskilda
firmor och handelsbolag har blivit
mycket krångliga som en följd av
den neutrala beskattningen.
Reglerna bör förenklas. Som grund
för arbetet bör
Småföretagsdelegationens förslag
ligga.
·
· Vi anser att det är viktigt
att merparten av Stoppregel-
utredningens förslag genomförs
snabbt.
·
· Vi förespråkar ett aktivt
användande av skatt på energi och
miljöavgifter för att skapa ett
samhälle i ekologisk balans.
·
· Vänsterpartiet anser att
produktionsskatter endast bör
användas om man vill begränsa eller
helt få bort en viss produktion.
Flera av de produktionsskatter som
finns och har funnits har tyvärr
haft denna effekt. Vi bör överväga
att i större utsträckning gå över
till konsumtionsskatter.
·
· Ett framtida utrymme för
skattesänkningar bör användas i
sysselsättningsfrämjande syfte dvs.
till skattesänkningar med fördel-
ningsprofil. Sådana
skattesänkningar bör i första hand
kompensera för uttaget av allmän
pensionsavgift. Sänkningen kan ges
formen av en skattereduktion, höjt
grundavdrag för låga inkomster,
förvärvsavdrag eller annan form,
t.ex. en statligt finansierad
kommunalskattesänkning.
·
2. Skattepolitiken, m.m. - mp
Yvonne Ruwaida (mp) anför:
Miljöpartiet står bakom budget-
överenskommelsens förslag till
skatteförändringar år 1999 och
kommer att medverka i de aviserade
skattesamtalen. Vi har i motion
Fi212 redovisat de
skatteförändringar som vi anser
mest angelägna att diskutera i de
kommande skattepolitiska samtalen.
Dessa är i korthet följande.
· Energiskatten bör tas ut
med ett enhetligt belopp per kWh
oberoende av energislag och
användare. Beloppet bestäms efter
dagens uttag av skatt på
eldningsolja, 7,5 öre per kWh, och
stiger sedan med 1 öre varje år.
Energiskatten tas ut vid den
slutliga leveransen till
förbrukaren vare sig denne är
företag, hushåll eller offentlig
sektor.
·
· Produktionsskatt införs på
koldioxidutsläpp med 37 öre per kg.
·
· Produktionsskatten på
kärnkraftsel höjs från 2,2 till 4,2
öre per kWh år 2000 och sedan
årligen med 1 öre per kWh.
·
· Skatten på markvärdet hos
vattenkraftverk höjs till 4,1 % år
2000.
·
· Företagen kompenseras genom
att arbetsgivaravgifterna sänks med
0,5 procentenheter årligen från år
2000.
·
· Hushållen kompenseras via
höjt grundavdrag, statlig
skattereduktion, förvärvsavdrag
eller annat. Inriktningen bör vara
att skattesänkningarna har en
fördelningspolitisk profil som är
inriktad mot låg- och medelinkomst-
tagarna. Det är också viktigt att
människor och företag i glesbygd,
där kollektivtrafik i allmänhet
saknas, får en kompensation för
ökade drivmedelskostnader.
·
· Brytpunkten höjs år 2000
som en kompensation för den
uteblivna höjningen år 1997.
Samtidigt återställs statens
inkomster från förmånsbeskattningen
av bilar till nivån före denna
tidpunkt. Reseavdraget görs om till
en skattereduktion på 30 %.
·
· Brytpunkten för de sista
fem procenten i den statliga
inkomstskatteskalan flyttas ner
till taket för
ålderspensionsavgiften år 2000.
·
· Avdraget för representation
slopas år 2000.
·
· Sambeskattningen av
förmögenhet avskaffas år 2000 och
aktier värderas till 75 % av
marknadsvärdet.
·
· Miljöavgiften på kväve höjs
till 5,6 kr per kg kväve i
gödselmedel, om andelen kväve
överstiger 2 %.
·
· En miljöavgift på kadmium i
gödselmedel på 50 kr per gram över
5 gram per ton fosfor införs.
·
Landningsavgifterna på flyg höjs
med motsvarande 150 miljoner
kronor. Justitieutskottets
protokollsutdrag 1998/99:3.3
Justitieutskottets protokollsutdrag
1998/99:3.3
Försvarsutskottets yttrande
1998/99:FöU1y
Anslagskrediter för Försvarsmakten
Till finansutskottet
Bakgrund
Regeringen upphävde 1996
Försvarsmaktens dispens från att
tillämpa bestämmelserna i 16 §
anslagsförordningen (1992:760) vad
avser avräkningen av
förskottsbetalningar till
försvarsindustrin. I anslutning
till riksdagens behandling av de
budgettekniska m.m. konsekvenserna
som följd av regeringens
ställningstagande framhöll
försvarsutskottet i betänkande
1995/96:FöU3 bl.a.:
Utskottet har vidare inhämtat att
regeringen avser att göra en
redovisningsteknisk justering av de
av Försvarsmakten anslagsavräknade
förskottsbetalningarna som syftar
till att få till stånd en
budgettekniskt neutral övergång
till den nya ordningen.
Utskottet är angeläget om att såväl
de justeringar av budgetteknisk
natur som sker under innevarande
budgetår som den kompensation av
tillkommande räntekostnader som
aviserats sker på ett sådant sätt
att Försvarsmaktens köpkraft
förblir oförändrad. Regeringen bör
bemyndigas att vidta de
budgettekniskt motiverade
justeringar som behövs för att den
nya ordningen skall kunna träda i
kraft redan under innevarande
budgetår.
Under våren 1998 behandlade
riksdagen frågor som aktualiserats
genom de allvarliga problem som
uppstått i Försvarsmaktens ekonomi
och verksamhet. I anslutning
härtill framhöll försvarsutskottet
bl.a. (bet. 1997/98:FöU11):
Det hade varit en fördel om
effekterna av anslagsförordningens
tillämpning varit ordentligt
utklarade i samband med dessa
beslut. Utskottet välkomnar den nu
pågående analysen och emotser en
redogörelse från regeringen i
frågan. Det är viktigt för
förtroendet för regelverket att
övergången till den fulla
tillämpningen av
anslagsförordningen inte i sig
framtvingar om-avvägningar.
Utskottet utgår således från att
denna övergång sker på ett
verksamhetsneutralt sätt.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen för år 1999,
utgiftsområde 6 Totalförsvar
redovisar regeringen följande:
Inom Regeringskansliet har under år
1998 pågått en beredning av konse-
kvenserna av övergången till full
tillämpning av anslagsförordningen.
Regeringen konstaterar att
utgångspunkten för omläggningen
till full tillämpning av
anslagsförordningen är att den
skulle ske på ett
verksamhetsneutralt och stats-
finansiellt neutralt sätt. Flera
olika faktorer, t.ex. hanteringen
av förskott samt erhållen ränte-
kompensation, måste vägas in när
man slutligt bedömer frågan om
anslagsförordningens konsekvenser.
Regeringens slutsats av den
beredning som pågått är att en
samlad bedömning och värdering av
dessa olika faktorer inte kan göras
förrän efter
försvarsbeslutsperiodens utgång,
dvs. år 2002. Eventuella
variationer i anslagsbelastning
mellan åren får hanteras inom ramen
för det ekonomiadministrativa
regelverket.
Försvarsutskottet
Regeringen har den 8 oktober 1998
uppdragit åt Försvarsmakten och
Försvarets materielverk att
senarelägga betalningar, främst
genom förskjutningar av
materielleveranser inom anslaget A
1 Försvarsmakten från att betalas
år 1998 till år 1999. Regeringen
beslutar att begränsa utgifterna
under anslaget till att uppgå till
högst 38,5 miljarder kronor under
1998. Skälet är att undvika att
utgiftstaket för staten överskrids.
Utskottet förutsätter att
regeringens beslut i detta avseende
ligger helt i linje med riksdagens
tidigare försvarspolitiska beslut.
Försvarsmakten har för utskottet
redovisat de betydande osäkerheter
som - enligt Försvarsmaktens mening
- uppkommer genom den beslutade
övergången till en full tillämpning
av anslagsförordningen.
Försvarsmakten har för utskottet
redovisat en brist om ca 7,1
miljarder kronor under åren 1999 -
2001 om den nu aktuella
försvarsplaneringen skall
fullföljas. Regeringskan-sliet har
till utskottet redovisat en
bedömning att det berörda anslaget
kommer att behöva överskridas år
1999 med ca 750 miljoner kronor
till följd av redan gjorda
beställningar. För att klara det
utgiftstryck som bedöms föreligga
år 1999 och skapa säkerhet i
Försvarsmaktens planering inom
ramanslaget A 3 Utveckling och
investeringar avser regeringen -
enligt en föredragning av
Regeringskansliet för
försvarsutskottet - att medge en
utökad anslagskredit för anslaget
till 5 %, dvs. till 1 002 600 000
kr för år 1999. Det innebär enligt
Regeringskansliet att det inte
finns kvar något utrymme för
ytterligare beställningar med
leverans under 1999.
För ramanslaget A 1
Förbandsverksamhet och beredskap
m.m. - som föreslås uppgå till
drygt 19 miljarder kronor för år
1999 - disponeras för närvarande en
anslagskredit om 3 %, dvs. 581
543 490 kr.
Försvarsutskottet vill med stöd av
det anförda uppmärksamma
finansutskottet-inför dess
överväganden om statens utgiftstak,
krediter m.m. - på att
Försvarsmakten sålunda kommer att
disponera en total anslagskredit
för dessa två ramanslag om drygt 1
584 miljoner kronor.
Om regeringen även under år 1999
behöver begränsa myndigheternas
anslagsutnyttjande för att
förhindra att statens utgiftstak
överskrids, bör förskjutningar av
Försvarsmaktens betalningar till år
2000 inte tillgripas på det sätt
som nyligen beslutats om för
innevarande år. Försvarsutskottet
är vidare principiellt avvisande
till att hantera de upplevda
ekonomiska osäkerheterna i
försvarsplaneringen för år 2000 och
år 2001 med ökande anslagskrediter.
Utskottet vill som sin uppfattning
framhålla att anslagskrediter är
till för att motverka variationer
mellan budgetåren och bör inte
användas för att stadigvarande
finansiera utgifter.
Slutligen vill utskottet framhålla
vikten av att 1996 års
försvarsbeslut - med de ändringar
som följer av riksdagens beslut
våren 1998 (bet. 1997/98:FöU11,
rskr. 287) - fullföljs.
Försvarsmaktens och andra
myndigheters möjlighet att medverka
i genomförandet av
försvarsbeslutet, får inte
undergrävas av budgettekniska
oklarheter. Beslut om eventuellt
ytterligare besparingar på
totalförsvarets område fattas av
riksdagen.
Stockholm den 10 november 1998
På försvarsutskottets vägnar
Henrik Landerholm
I beslutet har deltagit: Henrik
Landerholm (m), Tone Tingsgård (s),
Christer Skoog (s), Stig Sandström
(v), Åke Carnerö (kd), Olle
Lindström (m), Rolf Gunnarsson (m),
Ola Rask (s), Berit Jóhannesson
(v), Margareta Viklund (kd), Anna
Lilliehöök (m), Lars Ångström (mp),
Erik Arthur Egervärn (c), Laila
Bäck (s) och Berndt Sköldestig (s).
Avvikande meningar
1. Henrik Landerholm, Olle
Lindström, Rolf Gunnarsson och Anna
Lilliehöök (alla m) anser:
Riksdagen har vid flera tillfällen
- på förslag av regeringen -
behandlat frågan om Försvarsmaktens
tillämpning av anslagsförordningen
som gäller för statsförvaltningen
som helhet. Moderata
samlingspartiet har ställt sig
bakom nyordningen med de
bakomliggande motiv som finns för
denna. En enig riksdag har vid
bägge tillfällena ställt som
uttryckliga villkor för övergången
att den skulle vara
verksamhetsneutral och inte
föranleda några omavvägningar eller
förändrad köpkraft för
Försvarsmakten.
Försvarsmakten har för
försvarsutskottet redovisat en
brist om 7,1 miljarder kronor under
perioden 1999-2001 som följd av
denna denna s.k. budgettekniska
omläggning. Regeringen uttrycker i
budgetpropositionen inte någon
uppfattning om vilka effekter den
fulla tillämpningen av
anslagsförordningen kan medföra.
Regeringen avser att vänta till år
2002 för att då utvärdera
effekterna. Det är enligt vår
mening oacceptabelt att "sjösätta"
ett nytt avräkningssystem år 1996
och först sex år senare utvärdera
dess konsekvenser. Såväl riksdagen
som Försvarsmakten kommer således
att hållas i okunnighet härom i
ytterligare fyra år.
I maj 1998 redogjorde
Försvarsmakten för sina
planeringsantaganden och
utgångspunkter för sitt
budgetunderlag för det kommande
året. För-svarsmakten begärde svar
på ett antal frågor för att få en
stabil grund för
försvarsplaneringen. Regeringens
svar 1998-09-24 blev att lägga
skrivelsen till handlingarna.
Beskedet till ÖB var att planera
inom av riksdagen angivna anslag
och utgiftsramar.
Vi anser att regeringen brustit i
handläggningen av frågan om
konsekvenserna av den fulla
tillämpningen av
anslagsförordningen. Den har skapat
nya osäkerheter om hur
försvarsbeslutet skall kunna
fullföljas, även med de
ambitionssänkningar som riksdagen
tvingades besluta våren 1998. Det
är vidare oklart om den verksamhet
som budgetförslaget för år 1999
förutsätter kan förverkligas. Att
överlåta till Försvarsmakten att
hantera den osäkerhet som
regeringens handläggning skapat,
genom att ställa ökade
anslagskrediter till förfogande, är
att dra sig undan det ansvar som
regeringen har. Dessutom skapar det
ingen långsiktig lösning utan
flyttar endast problemen framåt i
tiden.
Riksdagen beslutade i våras att
ompröva den s.k. teknikfaktorn för
kompensation av prisökningar för
försvarsmateriel i samband med
kontrollstationen våren 1999. Den
omprövningen från riksdagens sida
innebär att den kan behållas, ökas,
minskas eller utgå helt. Regeringen
valde emellertid redan i
vårpropositionen att lyfta ut
värdet av denna priskompensation
från de preliminära ramarna för
utgiftsområdet för åren 2000 och
2001. Riksdagen blev enligt vår
mening inte informerad om detta. I
BP 97 angavs dessutom den
preliminära ramen för år 2000
inklusive kompensationen för den
s.k. teknikfaktorn. Rimligtvis
borde de utgiftsramar som
riksdagen skall ta ställning till
för dessa år innehålla även dessa
belopp fram till dess riksdagen
beslutar om något annat.
Moderata samlingspartiet menar att
regeringen därigenom föregripit den
riksdagsprövning som skall ske utan
att redovisa vilka konsekvenser som
uppstår. Riksdagen har blivit
ställd inför fullbordat faktum i
denna centrala fråga. Genom denna
åtgärd har regeringens agerande
bidragit till att skapa ytterligare
osäkerhet om Försvarsmaktens
ekonomi och verksamhet ända fram
till år 2006.
När det gäller att lyfta av medel
från försvarsbudgeten föregriper
regeringen riksdagens beslut. När
det gäller att redovisa en
uppfattning om vilka konsekvenser
"en budgetteknisk omläggning" har -
då får riksdagen vänta i sex år
efter dess införande. Det är inte
rimligt.
Sammantaget bör riksdagen i stället
fatta beslut om att anvisa de medel
som krävs för att Försvarsmaktens
verksamhet inte skall påverkas av
omläggningen som sådan.
Riksdagen bör därför bifalla
yrkande 8 i motion Fi208 såvitt
avser utgiftsområde 6 Totalförsvar.
2. Åke Carnerö och Margareta
Viklund (båda kd) anser:
Den som fullgör sin
plikttjänstgöring får göra
ekonomiska uppoffringar jämfört med
dem som placeras i
utbildningsreserven eller inte blir
uttagna till utbildning. Därför bör
dagersättningen höjas med 5 kr per
dag från nuvarande 40 kr till 45 kr
per dag. Utgiftsramen bör därför
tillföras ytterligare 50 miljoner
kronor för ändamålet.
Utvecklingen i vårt närområde samt
Sveriges medlemskap i EU har för
Kustbevakningens del medfört ett
ökat övervakningsbehov till sjöss.
Kustbevakningen har även
huvudansvaret för miljöräddning
till sjöss. Oljeutsläpp är det
vanligaste problemet, och de mer
omfattande sjötransporterna av olja
och farligt gods ökar behovet av
övervakning. För att kunna möta
kraven bör Kustbevakningen
tillföras 45 miljoner kronor.
Sammantaget bör sålunda
utgiftsområdet ökas med 95 miljoner
kronor varje budgetår.
Socialförsäkringsutskottets
yttrande
1998/99:SfU1y
Statsbudgetens inkomster m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 15 oktober
1998 beslutat att bereda
skatteutskottet och
socialförsäkringsutskottet
tillfälle att avge yttrande över
proposition 1998/99:1
Budgetpropositionen för 1999 (volym
1) i vad avser beräkningen av
statsbudgetens inkomster
(yrkandena 8 och 30-32) jämte
motioner i de delar som berör
respektive utskotts
beredningsområde.
Socialförsäkringsutskottet yttrar
sig över regeringens beräkning av
statsbudgetens inkomster såvitt
avser socialavgifter och allmän
pensionsavgift utom särskild
löneskatt och allmän löneavgift.
Utskottet yttrar sig dessutom över
regeringens förslag till fördelning
av statsbudgetens utgifter på
utgiftsområdena 8, 10, 11 och 12
samt beräkningen av utgifter för
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten.
Utskottet yttrar sig också över
motioner om kommunalt grundavdrag
på 10 000 kr per barn och år
respektive om avdrag för styrkta
barnomsorgskostnader eftersom
förslagen har nära samband med
stödet till barnfamiljer, som hör
till utskottets beredningsområde.
Utskottet yttrar sig således i
motsvarande delar över följande
motioner
Fi208 yrkandena 7-10 av Carl Bildt
m.fl. (m)
Fi209 yrkandena 4-6 av Alf Svensson
m.fl. (kd)
Fi210 yrkandena 3, 26 och 27 av
Lennart Daléus m.fl. (c)
Fi211 yrkandena 4-6 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp)
Fi212 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp)
Sk306 yrkande 3 av Lennart Daléus
m.fl. (c)
Sk308 yrkande 3 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp)
Sk309 yrkande 7 av Alf Svensson
m.fl. (kd)
A811 yrkande 9 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp)
Statsbudgetens inkomster
Nuvarande regler om socialavgifter
Socialavgifter betalas enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter (SAL)
i form av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter.
Den totala avgiftssumman för
innevarande år är för arbetsgivare
28,58 % av avgiftsunderlaget, varav
sjukförsäkringsavgiften utgör 7,93
%, tilläggspensionsavgiften 6,40 %
och folkpensionsavgiften 6,83 %.
Sedan den 1 januari 1997 gäller
enligt 2 kap. 5 a § SAL att en
arbetsgivare vid beräkning av
arbetsgivaravgifter varje månad får
göra avdrag med 5 % av
avgiftsunderlaget, dock högst 2 500
kr. Den 1 januari 1998 höjdes det
högsta belopp med vilket avdrag får
göras till 3 550 kr.
En egenföretagare betalar för
närvarande socialavgifter med 26,77
% av avgiftsunderlaget, varav
sjukförsäkringsavgift 8,66 %,
tilläggspensionsavgift 6,40 % och
folkpensionsavgift 6,83 %.
Avgifterna beräknas i princip på
inkomsten av annat förvärvsarbete.
Vid beräkningen av egenavgifter
enligt 3 kap. 5 a § SAL får avdrag
göras med 5 % av avgiftsunderlaget,
dock högst med 9 000 kr per år.
Enligt lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift skall den som har
inkomst av anställning eller annat
förvärvsarbete under år 1998 betala
allmän pensionsavgift med 6,95 % av
avgiftsunderlaget. Avgiften, som
beräknas på inkomster som inte
överstiger 7,5 förhöjda basbelopp,
är avdragsgill vid taxeringen.
Allmän pensionsavgift betalas inte
av den som vid årets ingång fyllt
65 år och inte heller av en
försäkrad vars inkomster för året
understiger 24 % av basbeloppet.
Avgiftsförändringar med anledning
av det nya ålderspensionssystemet
I samband med riksdagens behandling
av förslaget till ett nytt
ålderspensionssystem (prop.
1997/98:151 och 152, bet.
1997/98:SfU13, rskr.
1997/98:315-316) gjordes vissa
ändringar avseende såväl uttaget
som storleken på socialavgifterna.
Fr.o.m. år 1999 kommer vissa av
avgifterna att slopas och nya att
införas. Bl.a. slopas arbetsgivar-
och egenavgifterna i form av
tilläggspensionsavgift,
folkpensionsavgift och
delpensionsavgift. Samtidigt införs
arbetsgivar- och egenavgifter i
form av ålderspensionsavgift
(6,40 %), efterlevandeavgift (1,70
%) och föräldraförsäkringsavgift
(2,20 %). Vidare införs från samma
tidpunkt en statlig
ålderspensionsavgift om 6,40 % på
socialförsäkringsersättningar m.m.
som grundar rätt till
ålderspension, t.ex. sjukpenning
och föräldrapenning. Dessutom skall
statlig ålderspensionsavgift
betalas på pensionsgrundande belopp
(fiktiv inkomst som grundar
pensionsrätt bl.a. för föräldrar
till små barn) med 18,5 %.
Eftersom det nya
ålderspensionssystemet inte
innehåller någon övre åldersgräns
för intjänande av pensionsrätt
skall fr.o.m. år 1999 arbetsgivar-
och egenavgift i form av
ålderspensionsavgift (6,40 %)
betalas även på ersättning till
personer som fyllt 65 år. Vad nu
sagts gäller dock inte för den som
är född år 1937 eller tidigare.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslås att
riksdagen för budgetåret 1999
godkänner en i särskild bilaga
redovisad beräkning av
statsbudgetens inkomster. I nämnda
bilaga med specifikation av
statsbudgetens inkomster anges att
inkomsten, netto, av socialavgifter
och allmän pensionsavgift beräknas
uppgå till 227 183 miljoner kronor.
En viss del därav avser inkomster
av särskild löneskatt och allmän
löneavgift.
I propositionen anges att
nettoinkomsterna av socialavgifter
och allmän pensionsavgift för
budgetåret 1999 beräknas öka med ca
18 miljarder kronor jämfört med
föregående budgetår. Av ökningen
förklaras 7,5 miljarder kronor av
att delpensions- och
arbetsskadeavgifterna
bruttoredovisas på statsbudgetens
inkomstsida fr.o.m. år 1999.
Resterande ökning förklaras av
lönesummans utveckling.
Motionerna
Moderaterna
Moderaterna föreslår inte några
förändringar avseende
socialavgifterna. Däremot föreslår
de bl.a. att det - i stället för
det av regeringen aviserade
förslaget om höjning av
barnbidraget fr.o.m. år 2000
respektive 2001 - införs ett
kommunalt grundavdrag på 10 000 kr
per barn och år fr.o.m. år 1999. De
accepterar dock den aviserade
höjningen av flerbarnstilläggen.
De vill vidare återinföra
vårdnadsbidraget och samtidigt en
rätt till avdrag för styrkta
barnomsorgskostnader. De beräknar
att förslaget om grundavdrag
minskar statens inkomster år 1999
med 4,97 miljarder kronor och att
förslaget om avdrag för
barnomsorgskostnader ger en
inkomstminskning med 200 miljoner
kronor.
Moderaterna begär i motion Fi208
yrkande 7 att riksdagen godkänner
beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1999 i
enlighet med vad som anförts i
motionen.
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna anser bl.a. att
arbetsgivaravgifterna skall sänkas
med 10 procentenheter på lönesummor
upp till 900 000 kr per år. För
egenföretagare bör egenavgiften
sänkas med 10 % på ett underlag som
utökas till 250 000 kr per år.
Enligt motionärerna innebär
förslaget att statens inkomster
minskar med 3,56 miljarder kronor.
Ett liknande yrkande återfinns i
motion Sk309 yrkande 7.
I övrigt anser Kristdemokraterna
att avdrag skall medges för styrkta
barnomsorgskostnader med maximalt
10 % av basbeloppet per månad för
barn mellan 1 och 3 år samtidigt
som ett skattepliktigt
vårdnadsbidrag införs. De beräknar
att förslaget om avdragsrätt
minskar statens inkomster med 400
miljoner kronor.
I motion Fi209 yrkande 4 begärs att
riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för
budgetåret 1999 i enlighet med vad
som anförts i motionen.
Centerpartiet
Centerpartiet anser att en fortsatt
sänkning av arbetsgivaravgifterna
bör ske. I motion Sk306 yrkande 3
av Lennart Daléus m.fl. (c)
beskrivs förslaget närmare.
Motionärerna anser att sänkningen
bör ske stegvis och inledas med ett
första steg år 1999 genom att
lönesummegränsen höjs till 2
miljoner kronor. För egenföretagare
höjs gränsen till 300 000 kr. År
2000 utökas nedsättningen, som för
närvarande är 5 %, av
arbetsgivaravgifterna med en
procentenhet och året därefter med
ytterligare två procentenheter.
Nedsättningen blir därmed totalt 8
% år 2001. Enligt motionärerna
minskar förslaget statens inkomster
för år 1999 med 1 470 miljoner
kronor.
I motion Fi210 yrkande 27 begärs
att riksdagen godkänner beräkningen
av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 1999 i enlighet med vad
som anförts i motionen.
Folkpartiet liberalerna
Folkpartiet anser att de
lagstadgade arbetsgivaravgifterna
skall sänkas med fem procentenheter
inom den privata tjänstesektorn
fr.o.m. den 1 januari 1999.
Förslaget minskar enligt
motionärerna statens inkomster med
9,9 miljarder kronor. Motsvarande
sänkning genomförs för
egenföretagare och innebär en
minskning med 350 miljoner kronor.
Liknande yrkanden återfinns i
Folkpartiets motioner Sk308 yrkande
3 och A811 yrkande 9.
I motion Fi211 yrkande 4 begärs att
riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för
budgetåret 1999 i enlighet med vad
som anförts i motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar dels att
riksdagen beslutat om en ny
struktur för socialavgifterna
fr.o.m. år 1999 (bet. 1997/98:FiU1,
rskr. 1997/98:35), dels att
införandet av det nya
ålderspensionssystemet har
inneburit väsentliga förändringar
av avgifterna fr.o.m. samma
tidpunkt. I den förevarande
budgetpropositionen föreslår
regeringen inga ändringar såvitt
avser socialavgifterna.
Vad gäller kraven från
Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet om sänkta
arbetsgivaravgifter konstaterar
utskottet att den nedsättning av
socialavgifterna som redan gäller
innebär en nedsättning med fem pro-
centenheter på lönesummor upp till
852 000 kr för arbetsgivare
respektive 180 000 kr för egna
företagare. Utskottet finner inte
skäl att förorda ytterligare
avgiftssänkning, vare sig genom en
höjning av lönesumman eller genom
en generell sänkning av avgifterna.
Utskottet godtar, såvitt avser här
behandlade socialavgifter och
allmän pensionsavgift, regeringens
beräkning av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1999.
Utskottet avstyrker i motsvarande
delar motionerna Fi209 yrkande 4,
Sk309 yrkande 7, Fi210 yrkande 27,
Sk306 yrkande 3, Fi211 yrkande 4,
Sk308 yrkande 3 och A811 yrkande 9.
Vad därefter gäller frågan om ett
kommunalt grundavdrag på 10 000 kr
per barn och år i stället för en
senare höjning av barnbidraget
liksom frågan om en rätt till
avdrag för styrkta
barnomsorgskostnader kombinerat med
ett återinförande av
vårdnadsbidraget anser utskottet
att en höjning av barnbidragen med
dess omfördelande effekter och
stora träffsäkerhet är att föredra
framför de i motionerna förordade
alternativen. De aviserade
höjningarna kommer enligt
utskottets mening att innebära
behövliga förbättringar av det
ekonomiska stödet till
barnfamiljerna.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Fi208 yrkande 7 och
Fi209 yrkande 4 i denna del.
Utgifter på och vid sidan av
statsbudgeten
Ålderspensionsreformen fr.o.m. år
1999 medför betydande
omfördelningar av inkomster och
utgifter mellan bl.a. statsbudgeten
och Allmänna pensionsfonden. AP-
fondens roll ändras till att enbart
finansiera inkomstrelaterade
ålderspensioner (utom
premiepensionsdelen).
Finansieringsansvaret för
tilläggspension i form av förtids-
och efterlevandepension överförs
därför till statsbudgeten. Genom
ålderspensionsreformen har också
införts en statlig
ålderspensionsavgift, som belastar
olika anslag på statsbudgeten.
Dessa förändringar medför en ökad
belastning på statsbudgeten. Mot
den bakgrunden har riksdagen
beslutat att det skall ske en
kompenserande överföring av medel
från AP-fonden till staten med 45
miljarder kronor såväl år 1999 som
år 2000. Inriktningen är att det
därefter skall ske en engångsvis
överföring av ett större belopp.
Storleken på detta belopp har ännu
inte fastställts men i
budgetpropositionen görs ett
beräkningstekniskt antagande om en
överföring på 235 miljarder kronor
per den 1 januari 2001. Detta
antagande är baserat på
förutsättningen att den totala
kompensationen av statsbudgeten
skall uppgå till 350 miljarder
kronor, vilket vid dagens räntenivå
reducerar statens räntebetalningar
med knappt 20 miljarder kronor per
år.
Med anledning av det antagande som
görs i budgetpropositionen om
överföringens storlek år 2001 vill
utskottet hänvisa till att frågan
om den finansiella infasningen av
ålderspensionssystemet behandlats i
utskottets betänkande 1997/98:SfU13
(s. 124-128). Utskottet instämde
där i att effekterna av den nya
strukturen för fördelning av
finansieringsansvaret mellan AP-
fonden och statsbudgeten bör
kompenseras genom en överföring
från AP-fonden. Utskottet instämde
också i att överföringen borde
göras som en engångsvis överföring.
Utskottet angav att en
engångsöverföring på 333 miljarder
kronor hade diskuterats i
departementspromemorian AP-fonden
och det reformerade
ålderspensionssystemet (Ds 1998:7)
samt att beräkningarna i 1998 års
ekonomiska vårproposition utgick,
förutom från en övergångsvis
överföring på sammanlagt 90
miljarder kronor, från en
engångsvis överföring år 2001 om
235 miljarder kronor. Utskottet
ansåg att den närmare storleken av
överföringen bör utredas
ytterligare och samtidigt som
förslag till regler för broms av
indexering utformas. Utskottet
anförde att det är viktigt att
fonden lämnas kvar i sådan storlek
att den kan fylla sin funktion som
buffert i ålderspensionssystemet
utan att en broms för indexering
skall behöva bli för hård. I
betänkandet angavs att enligt
utskottets mening kommer detta att
vara av stor betydelse för
förtroendet för det nya
pensionssystemet.
I övrigt tillstyrker utskottet
regeringens förslag till
utgiftsramar för budgetåret 1999
och förslagen till preliminär
fördelning av utgifterna för
budgetåren 2000 och 2001 vad avser
utgiftsområdena 8 Invandrare och
flyktingar, 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp, 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
samt 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn. Utskottet
avstyrker därmed motionerna Fi208
yrkandena 8-10, Fi209 yrkandena 5
och 6, Fi210 yrkandena 3 och 26,
Fi211 yrkandena 5 och 6 samt Fi212
i dessa delar.
Utskottet har inget att erinra mot
regeringens beräkning av utgifterna
för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten. Utskottet
avstyrker i denna del motion Fi212.
Stockholm den 10 november 1998
På socialförsäkringsutskottets
vägnar
Berit Andnor
I beslutet har deltagit: Berit
Andnor (s), Bo Könberg (fp), Margit
Gennser (m), Maud Björnemalm (s),
Anita Jönsson (s), Ulla Hoffmann
(v), Rose-Marie Frebran (kd), Ulf
Kristersson (m), Mariann Ytterberg
(s), Lennart Klockare (s), Ronny
Olander (s), Carlinge Wisberg (v),
Göran Lindblad (m), Kerstin-Maria
Stalín (mp), Birgitta Carlsson (c)
och Björn Leivik (m).
Avvikande meningar
1. Margit Gennser, Ulf Kristersson,
Göran Lindblad och Björn Leivik
(alla m) anser att utskottets
yttrande i nedan angivna avseenden
bort ha följande lydelse:
Statsbudgetens inkomster
Utskottet, som inte föreslår några
förändringar såvitt avser
socialavgifterna, anser att
regeringens aviserade förslag om
höjningar av barnbidraget fr.o.m.
år 2000 respektive år 2001 bör
avvisas till förmån för ett
kommunalt grund-avdrag på 10 000 kr
per barn och år. Detta grundavdrag
bör införas redan år 1999.
Utskottet accepterar dock den
aviserade höjningen av
flerbarnstilläggen. Vidare anser
utskottet att vårdnadsbidraget
skall återinföras kombinerat med en
rätt till avdrag för styrkta
barnomsorgskostnader.
Enligt utskottet kan förslaget om
grundavdrag beräknas minska statens
inkomster år 1999 med 4,97
miljarder kronor och förslaget om
avdrag för barnomsorgskostnader med
200 miljoner kronor. Med det
anförda tillstyrker utskottet
motion Fi208 yrkande 7.
Utgiftsområdena 8, 10-12 samt
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Utskottet tillstyrker förslagen i
motion Fi208 yrkandena 8-10 rörande
utgiftsområdena 8, 10, 11 och 12.
2. Rose-Marie Frebran (kd) anser
att utskottets yttrande i nedan
angivna avseenden bort ha följande
lydelse:
Statsbudgetens inkomster
Utskottet anser att
arbetsgivaravgifterna bör sänkas
med 10 procentenheter på lönesummor
upp till 900 000 kr per år. För
egenföretagare bör egenavgiften
sänkas med 10 % på ett underlag om
250 000 kr per år. Förslaget gäller
alla företag (arbetsgivare) men
gynnar främst småföretagen. De
mindre företag som i dag tvekar att
nyanställa får med denna åtgärd
klart förbättrade möjligheter att
våga satsa på utveckling och
nyanställningar. Den av utskottet
föreslagna sänkningen innebär att
statens inkomster minskar med 3,56
miljarder kronor. Utskottet anser
att riksdagen, såvitt avser här
behandlade socialavgifter och
allmän pensionsavgift för
budgetåret 1999, skall göra denna
ändring i regeringens beräkning av
statsbudgetens inkomster. Med det
anförda tillstyrker utskottet
motionerna Fi209 yrkande 4 i denna
del och Sk309 yrkande 7.
Utskottet anser vidare att avdrag
skall medges för styrkta
barnomsorgskostnader med maximalt
10 % av basbeloppet per månad för
barn mellan ett och tre år
samtidigt som ett skattepliktigt
vårdnadsbidrag införs. Enligt
utskottet är detta en reform som
innebär ett första steg mot ökad
valfrihet och en jämnare fördelning
av det offentliga stödet till
barnomsorgen. Utskottet, som
beräknar att förslaget om
avdragsrätt minskar statens
inkomster med 400 miljoner kronor,
tillstyrker motion Fi209 yrkande 4
i denna del.
Utgiftsområdena 8, 10-12 samt
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Utskottet tillstyrker förslagen i
motion Fi209 yrkandena 5 och 6
rörande utgiftsområdena 8, 10, 11
och 12.
3. Birgitta Carlsson (c) anser att
utskottets yttrande i nedan angivna
avseenden bort ha följande lydelse:
Statsbudgetens inkomster
Enligt utskottets uppfattning
behöver företagsklimatet i Sverige
bli bättre. Skatter och avgifter på
arbete måste sänkas för att skapa
fler arbetstillfällen. En fortsatt
sänkning av arbetsgivaravgifterna
bör därför ske. Utskottet anser att
sänkningen bör ske stegvis och
inledas med ett första steg år 1999
genom att lönesummegränsen för
nedsättningen med fem
procentenheter höjs till 2 miljoner
kronor. För egenföretagare höjs
gränsen till 300 000 kr. År 2000
utökas nedsättningen av
arbetsgivaravgifterna med en
procentenhet och året därefter med
ytterligare två procentenheter.
Nedsättningen blir därmed totalt 8
% år 2001. Enligt utskottets
beräkningar minskar förslaget
statens inkomster för budgetåret
1999 med 1 470 miljoner kronor.
Utskottet anser att riksdagen,
såvitt avser här behandlade
socialavgifter och allmän
pensionsavgift för budgetåret 1999,
skall göra denna ändring i
regeringens beräkning av
statsbudgetens inkomster. Med det
anförda tillstyrker utskottet
motionerna Fi210 yrkande 27 och
Sk306 yrkande 3.
Utgiftsområdena 8, 10-12 samt
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Utskottet tillstyrker förslagen i
motion Fi210 yrkandena 3 och 26
rörande utgiftsområdena 10, 11 och
12.
4. Bo Könberg (fp) anser att
utskottets yttrande i nedan angivna
avseenden bort ha följande lydelse:
Statsbudgetens inkomster
Eftersom antalet nyanställningar
inom den privata tjänstesektorn
hålls tillbaka av det höga
skatteuttaget på arbete anser
utskottet att de lagstadgade
arbetsgivaravgifterna skall sänkas
med fem procentenheter inom hela
denna sektor fr.o.m. den 1 januari
1999. Förslaget beräknas enligt
utskottet minska statens inkomster
med 9,9 miljarder kronor.
Motsvarande sänkning genomförs för
egenföretagare och innebär en
minskning av statens inkomster med
350 miljoner kronor. Utskottet
anser att riksdagen, såvitt avser
här behandlade socialavgifter och
allmän pensionsavgift för
budgetåret 1999, skall göra denna
ändring i regeringens beräkning av
statsbudgetens inkomster. Med det
anförda tillstyrker utskottet
motionerna Fi211 yrkande 4, Sk308
yrkande 3 och A811 yrkande 9.
Utgiftsområdena 8, 10-12 samt
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Utskottet tillstyrker förslagen i
motion Fi211 yrkandena 5-6 rörande
utgiftsområdena 10, 11 och 12.
5. Kerstin-Maria Stalín (mp) anser
att utskottets yttrande i nedan
angivna avseenden bort ha följande
lydelse:
Utgiftsområdena 8, 10-12 samt
ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
Utskottet tillstyrker förslagen i
motion Fi212 rörande
utgiftsområdena 10, 11 och 12,
liksom beräkningen av utgifterna
för ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten.
Bostadsutskottets protokollsutdrag
1998/99:3.3 och 3.4
Finansutskottets offentliga
utfrågning med riksbankschefen om
penningpolitiken
Tid: Fredagen den 13 november
1998 kl. 11.00-13.00
Lokal: Förstakammarsalen
Inbjuden
Riksbankschefen Urban Bäckström
Deltagande ledamöter
Jan Bergqvist (s), ordförande
Lars Tobisson (m)
Lisbet Calner (s)
Sonia Karlsson (s)
Fredrik Reinfeldt (m)
Sven-Erik Österberg (s)
Siv Holma (v)
Per Landgren (kd)
Peter Eriksson (mp)
Lena Ek (c)
Stefan Attefall (kd)
Camilla Dahlin-Andersson (fp)
Protokoll från finansutskottets
offentliga utfrågning fredagen den
13 november 1998 med
riksbankschefen Urban Bäckström
Ordförande Jan Bergqvist (s): Jag
vill hälsa er alla välkomna till
finansutskottets utfrågning av
riksbankschefen. Jag vänder mig
också till er som följer
utfrågningen via riksdagens
talsvar. -
Jag vill särskilt säga välkommen
till Urban Bäckström. Vi gör som
vanligt, att du inleder med att gå
igenom den ekonomiska situationen.
Urban Bäckström: Tack, herr
ordförande! Ärade ledamöter av
finansutskottet! Senast jag var här
var i mars, och när vi då
diskuterade penningpolitiken och
utsikterna i världsekonomin såg
läget, som vi bedömde det, litet
annorlunda ut. Det har hänt en del
sedan dess. Det är framför allt
krisen i de framväxande marknaderna
i Sydostasien, som till en början
såg ut att vara en regional kris
och ett problem av mindre natur.
Men det som har hänt successivt
under sommaren och hösten är att
det har kommit att drabba
industriländerna via det
finansiella systemet. Det har gjort
att det ekonomiska klimatet i
västvärlden också har påverkats.
Jag tänkte först kort rekapitulera
var vi befinner oss och vad som har
hänt under de senaste åren.
På den första bilden som jag visar
ser vi BNP-utvecklingen sedan
början på 1980-talet. Vi ser hur
ekonomin vänder uppåt under
sommaren 1993. Det har gått ganska
bra för svensk ekonomi. Vi har haft
en tillväxtbana sedan dess på
ungefär 3 % eller något mindre.
Samtidigt har inflationen hållits
på en låg nivå. 3 % tillväxt är
ungefär i takt med uppgången under
loppet av 1980-talet, men det är
väsentligt mer än de 2 % som vi
hade sammantaget under 1970- och
1980-talen i genomsnitt per år. Det
är mer än vad ekonomin långsiktigt
klarar av utan att inflationen
stiger.
På den andra bilden ser vi KPI och
den underliggande inflationen. En
förklaring till att inflationen
ändå har hållit sig nere under den
här perioden är att det har funnits
ledig kapacitet i ekonomin. Det
beror dels på att uppgången
startade från en djup
lågkonjunktur, dels på att
tillväxten i ekonomins kapacitet
har varit stor under perioden. Men
det är också någonting annat som
har hänt, och det är att
inflationsförväntningarna, dvs. vad
allmänheten föreställer sig om den
framtida inflationen - det påverkar
löneförhandlingar och annat - har
växlats ned till inflationsmålet
successivt under den här perioden.
Det har hjälpt till att hålla
inflationen låg. Under vissa
perioder, och speciellt under
senare år, har vi haft en typ av
tillfälliga prisrörelser, som lett
till att den årliga genomsnittliga
förändringen av konsumentprisindex
har hamnat strax under den nedre
bandgränsen för inflationsmålet.
Vad som menas med temporära
priseffekter och hur
penningpolitiken bör reagera på dem
diskuterade jag ganska ingående här
i mars. Låt mig bara repetera att
vår uppfattning är att om inte de
långsiktiga eller medelfristiga
inflationsförväntningarna påverkas
bör de tillfälliga prisrörelserna
spela en underordnad roll i
penningpolitiken. Det spelar ingen
roll om det är nedåt eller uppåt.
Skulle man anlägga ett motsatt
synsätt skulle det kräva rätt
drastiska förändringar av
penningpolitiken som skulle kunna
destabilisera sysselsättningen och
produktionen. Det är självfallet
inte önskvärt.
Bara för att illustrera detta kan
man tänka sig att det teoretiskt
sett skulle vara en enkel sak för
oss att drastiskt höja räntorna för
att få upp KPI till målet. Om vi
från Riksbankens sida drastiskt
höjer räntorna drar det med sig
boenderäntorna upp och ökar
kostnaderna för egnahemsägare, och
KPI går upp. Var och en inser att
det inte är en särskilt klok
penningpolitik, utan att det skulle
leda till stor instabilitet i den
reala ekonomin att dra upp räntorna
på det viset.
Man måste komma ihåg, även om det
här naturligtvis är ett problem,
att det finns stora fördelar med
att formulera målet för
penningpolitiken i termer av
konsumentprisindex. Det är ett mått
som de allra flesta i vårt land
känner till. Samtidigt är det ett
problem - inte minst för
finansutskottets ledamöter - att
utvärdera penningpolitiken i
efterhand. Frågan är då: Har
penningpolitiken varit för stram,
eller har den varit för expansiv?
KPI-måttet gör att utvärderingen
försvåras, eftersom det också
innehåller information om de
temporära effekterna.
Det här är en fråga som blir än
viktigare om det förslag som nu
ligger på riksdagens bord går
igenom och Riksbanken får en mer
självständig ställning. För mig är
det också ett problem att använda
en målvariabel som
konsumentprisindex och ständigt
komma tillbaka till finansutskottet
och peka på tillfälliga faktorer
som har påverkat KPI i oönskad
riktning. Det är naturligtvis inte
idealiskt.
Samtidigt måste vi komma ihåg att
det inte tillhör vanligheterna att
de temporära effekterna är så här
stora. De hänger till övervägande
del samman med den kraftiga
förbättring av förtroendet för
svensk ekonomi i stort som vi har
sett under senare år. När vi växlar
ned från en höginflationsregim till
en låginflationsregim följer en
väldig massa anpassningar i
ekonomin som gör att vi får den här
typen av effekter. Ett exempel på
detta är boenderäntorna, som för
några år sedan låg på 13-14 % och i
dag är nere på 5-6 %. Det är klart
att det ger stora priseffekter. Vi
får hoppas att det inte är så ofta
som vi kommer upp till 14 % och
tvingas ta i ordentligt för att få
en anpassning nedåt till den här
nivån. Jag tycker inte att
problemet med en målformulering i
termer av konsumentprisindex skall
överdrivas. Vi har från Riksbankens
sida bett Statistiska centralbyrån
att samtidigt som de publicerar
konsumentprisindexsiffrorna också
publicera olika mått på den
underliggande inflationen. Därmed
är det lättare att försöka fånga de
temporära effekterna.
Diagrammet på bilden illustrerar
storleksordningarna. Den blå
stapeln är genomsnittet för
konsumentprisindex under respektive
år. För 1998 är det fram t.o.m.
oktober. Den gröna stapeln
symboliserar ett mått på
underliggande inflation där
ränteeffekten är borttagen och där
indirekta skatteförändringar under
den här perioden är borttagna, dvs.
riksdagsbeslut om t.ex.
budgetsanering och annat. Här har
vi en markant effekt 1998, eftersom
riksdagen först beslutade att höja
cigarettskatten och sedan beslutade
att sänka den. Då får man nästan en
dubbel effekt. Vi har motsvarande
när det gäller fastighetsskatten.
Först beslutades det att höja den
och sedan att sänka den. Det här
får stora KPI-effekter.
En annan sak som har påverkat när
vi fått den starka
förtroendeförbättringen är att
kronan stärktes rejält 1995 och
1996. Då får man successivt
effekter på importpriserna som gör
att man får avvikelser mellan den
inhemskt underliggande inflationen
och konsumentprisindex. När det
gäller den inhemska underliggande
inflationen är det inte bara räntor
och indirekta skatter som är borta,
utan det är också
importpriseffekterna.
Min och Riksbankens slutsats är att
vi har haft en god grad av
måluppfyllelse under den här
perioden, även om de temporära
effekterna naturligtvis formellt
sett har lett till att vi har
underskridit målet. Men jag tror
att utskottets ledamöter delar min
bedömning att det inte hade varit
önskvärt att Riksbanken, när vi
sett de här effekterna komma,
kraftigt skulle ha dragit upp
räntorna för att få upp
boenderäntorna och därmed få upp
konsumentprisindex ökningstakt.
Även om tillväxten har varit bra
under de år som har gått sedan
ekonomin vände uppåt sommaren 1993
är det kanske inte den
föreställning som finns utbredd i
landet. Ett skäl till det tror jag
hänger samman med att
arbetslösheten fortfarande är
väldigt hög. Kurvorna på den tredje
bilden - jag ber utskottets
ledamöter notera att det är två
axlar, där sysselsättningen mäts på
den högra och BNP mäts på den
vänstra - tyder på att
sysselsättningen inte i första hand
beror på en för låg efterfrågan
eller en för låg tillväxtpotential.
Jag betonar i första hand; det
finns den typen av problematik
också, men det är inte
efterfrågebilden som är problemet.
En del av sysselsättningsproblemet
under de senare åren är
naturligtvis att det i första hand
är kapitalintensiva industrier
eller företag som har vuxit sedan
ekonomin vände sommaren 1993. Den
mer balanserade utveckling som vi
är på väg mot när även inhemska
sektorer växer kommer naturligtvis
att påverka
sysselsättningsutvecklingen i
positivare riktning. Det är
sannolikt också så att problemet
med den svaga
sysselsättningsutvecklingen ligger
på ett djupare plan. Svenskt
näringsliv i stort, med den
struktur som har kommit att
utvecklas över decennierna, har
under väldigt lång tid valt att
bedriva sin produktion med en
relativt sett större insats av
kapital, dvs. investeringar, än
arbetskraft. Det här är någonting
vi ser sedan lång tid tillbaka i
svenskt näringsliv. Det är
naturligtvis en väldigt positiv
sak, därför att det driver upp ett
utrymme för löneökningar. Men i ett
läge när man har en svag
sysselsättningstillväxt och en stor
arbetslöshet behöver man i en
ekonomi ett större inslag av
sysselsättningsintensiv
produktionsökning.
Det faktum att olika länder skiljer
sig åt när det gäller
sysselsättningsutvecklingen runt om
i världen beror ofta inte på att de
har en väldigt mycket högre
tillväxt eller en väldigt mycket
högre efterfrågeutveckling, utan
det beror ofta på hur
produktionsprocessen som helhet är
upplagd, om den är
sysselsättningsintensiv eller om
den är kapitalintensiv. Om ett land
samtidigt har en god
efterfrågeutveckling och en god
tillväxt, som vi har haft i Sverige
under de senaste åren, och
samtidigt har en svag
sysselsättningsutveckling är det en
indikation på att det finns
strukturella problem med i bilden.
Nu är vi i Sverige inte ensamma om
att ha vad man brukar kalla jobless
growth, utan det finns många länder
ute i Europa - men inte alla - som
har samma fenomen.
Jag har velat peka på det här,
därför att i diskussionen finns det
ibland föreställningar om att
Riksbanken kan påverka
sysselsättningsutvecklingen. Ja,
det kan vi naturligtvis göra när
det gäller produktionen, men om
produktionen inte innehåller någon
sysselsättningstillväxt finns inte
den möjligheten; då är det ett
problem som ligger på ett djupare
plan.
För ett år sedan, när jag var här i
utskottet i oktober, fanns det
många tecken på att svensk ekonomi
skulle fortsätta att växa i snabb
takt. Samtidigt gjorde vi
bedömningen att
kapacitetsutnyttjandet gradvis
skulle öka de närmaste åren, och
det skulle så småningom driva fram
en del flaskhalsproblem och leda
till en acceleration av
inflationstakten. Den bedömning vi
då gjorde var att krisen i Asien i
och för sig förväntades leda till
en viss dämpning av
inflationstrycket, men inte i
tillräcklig utsträckning.
Vi bedömde att varningslamporna
blinkade, och Riksbanken gjorde
därför en omläggning av politiken.
Vi höjde reporäntan i december
förra året från 4,10 till 4,35 %.
När jag beskrev den då planerade
omläggningen av penningpolitiken
här i utskottet talade jag om att
det var en rörelse från en expansiv
till en neutral penningpolitik
snarare än en kontraktiv
åtstramning av penningpolitiken.
Med en del utskottsledamöters hjälp
formulerade vi det tillsammans så
att det handlade om att få ekonomin
att färdas med den hastighet som
ekonomins struktur medger, inte om
att stanna färden. Tanken var att
genom en gradvis omläggning av
politiken skulle tillväxttakten
anpassas till den långsiktigt
hållbara banan. Vi skulle då inte
få kapacitetsproblem och heller
inte någon acceleration av
inflationen. Tanken var att göra en
liten räntehöjning i ett tidigt
skede i stället för att tvingas
till en mer drastisk åtstramning
senare.
När vi sedan kom med
inflationsrapporten i december 1997
hade vi i och för sig ett
riskscenario som talade för en
möjlig lägre inflation än i
huvudscenariot. Vi pekade på
Asienkrisen och en risk för att den
skulle förvärras.
Det som sedan kom att hända vet vi
alla. Effekterna av Asienkrisen
blev större, och vi reviderade våra
prognoser under våren. Jag antar
att andra gjorde det också, liksom
utskottet i sina bedömningar. Det
ledde fram till att vi höll
reporäntan oförändrad under den
perioden. När vi sedan kom fram
till juni reviderade vi ned
inflationsriskerna, och vi
publicerade en inflationsrapport
med en prognos på ett till två års
sikt baserad på oförändrad
reporänta som innebar en
prisstegringstakt under målet på
2 %. I linje med vår handlingsregel
justerade vi ned reporäntan från
4,35 till 4,10 % i början av
sommaren.
När vi sedan kom fram till
september konstaterade vi att den
realekonomiska bilden fortfarande
såg ganska bra ut, men vi pekade
mer och mer på riskerna. Bilden
komplicerades en hel del av att
kronan försvagades markant, vilket
skulle kunna påverka inflationen i
motsatt riktning. Vi har förstås
ingen målsatt nivå för kronans
kurs, men den måste ändå vägas in
som en faktor bland andra i
bedömningen av den framtida
inflationen.
Från penningpolitisk horisont är
det inte importprisutvecklingen som
är den mest intressanta. Om
inflationsförväntningarna är
stabila är ju det en typ av
temporär effekt, som jag pekade på
i diagrammet, fast den går åt andra
hållet. I linje med det
resonemanget är det inte primärt
den effekten som vi är intresserade
av, utan det är inflationseffekten
som en lägre värderad krona ger,
via ökad konkurrenskraft och ökad
export och därmed ökat
resursutnyttjande som är det
centrala.
Det var inte bara en turbulent
miljö på de finansiella
marknaderna. Vi stod också inför
ett riksdagsval. Därmed var det
svårt att bilda sig en uppfattning
om den kommande finanspolitiska
uppläggningen. Det inverkade
självfallet också på vår vilja att
avvakta förloppet något, så att vi
kunde göra en klarare bedömning av
inflationsutsikterna.
Under hösten tilltog den
finansiella oron, som jag nyss var
inne på. Vad som har hänt är den
ryska betalningsinställelsen i
mitten av augusti. Problemen i den
amerikanska hedge-fonden Long Term
Capital Management uppdagades i
slutet av september och bidrog till
en markant ökning av nervositeten
på de finansiella marknaderna. Vi
upplevde också ganska snabba fall
av aktiekurserna. I Sverige föll de
från mitten av juli fram till
oktober med nästan 40 %. Allt det
här, med den finansiella aspekten,
som utlöstes av Asienkrisen slog
successivt in på världsekonomin och
har påverkat exportefterfrågan men
kan också - vi ser vissa tecken på
det - leda till ökad försiktighet
hos konsumenter och företagare i
den industrialiserade västvärlden.
Problemen med hedge-fonden Long
Term Capital Management väckte
farhågor om en betydligt
allvarligare risk, som inte
tidigare diskuterats i någon större
utsträckning. Det är den risk som
innebär att bankerna i västvärlden
skulle bli så försiktiga med sin
kreditgivning att det i sig skulle
förlama världsekonomin. När
bankerna försöker dra ned på sin
exponering och minska sina
balansräkningar - och de har
globalt sett varit inne i en sådan
fas under oktober, för att undvika
kreditförluster - minskar
möjligheterna att få tillgång till
lånekapital. Det kan, om rädslan
blir alltför stor, komma att drabba
även goda låntagare och därmed
påverka den totala aktivitetsnivån
i världsekonomin mer eller mindre
allvarligt. Ett tecken på den
annalkande kreditåtstramningen var
att ränteskillnaderna mellan
låntagare med hög respektive lägre
kreditvärdighet visade sig ha ökat
på marknaden efter sommaren.
Den finansiella krisen bedömdes på
detta sätt få negativa reala
effekter. Prognosmakare världen
runt, inklusive i Sverige, ändrade
sina bedömningar och reviderade ned
tillväxt- och inflationsutsikterna.
Det gjorde också Riksbanken.
Bedömningen att tillväxten i
omvärlden blir svagare än vad vi
tidigare har räknat med ledde oss
till slutsatsen att inflationen
skulle komma att underskrida målet
om reporäntan hölls oförändrad. Den
bakomliggande analysen är då att
resursutnyttjandet blir lägre och
därmed också inflationstrycket. Det
finns flera tecken, som har visat
sig i statistiken, på att svensk
ekonomi svalnar av något. Det är
t.ex. nettoexporten, som har
försvagats. Vi har sett en
lageruppbyggnad, och en del av den
är sannolikt ofrivillig. Dessutom
finns det tendenser att utlåningen
till företagen har ökat i något
långsammare takt. Några tecken
finns också på att den finansiella
oron har påverkat hushållens
framtidstro i en viss negativ
utsträckning, och det kan påverka
privat konsumtion.
De här dämpande effekterna bedömde
vi skulle komma att få större
effekter på inflationsutvecklingen
framöver än den stimulans som
kommer från en svagare kronkurs.
Mot den bakgrunden beslutade
Riksbanken att sänka reporäntan med
25 räntepunkter till 3,85 % den 3
november.
Jag kanske bör påpeka att vår
nedrevidering av efterfrågebilden
och inflationsutsikterna inte
innehåller någon dramatik, men
revideringen är ändå tillräcklig
för att påverka våra
arbetsbetingelser.
För att öka handlingsfriheten i
penningpolitiken beslutade
fullmäktige i går att sänka den
s.k. räntekorridoren. Det är inom
den korridoren som reporäntan
löper. Sänkningen uppgick till en
halv procentenhet, till 3,25 % på
inlåningsräntan och till 4,75 % på
utlåningsräntan.
Oron för en ofrivillig neddragning
av kreditgivningen - och de
allvarliga konsekvenser det skulle
få - har inneburit att
centralbankerna runt om i världen
har skärpt bevakningen av det
finansiella systemet. För vår del
har det inneburit kontakter med de
stora bankerna och en ökad
bevakning av deras
finansieringssituation, framför
allt i utländsk valuta. Det har vi
gjort i samarbete med
Finansinspektionen.
Den slutsats som vi har dragit är
att banksystemet i Sverige
förefaller att i stort vara
stabilt. Det är den slutsats som
fullmäktige också drog i årets
andra finansmarknadsrapport, som vi
publicerade och offentliggjorde i
går. Utlåningen från svenska banker
till de mest drabbade länderna är
relativt liten. För säkerhets skull
har bankerna byggt upp
likviditetsreserver i det fall
situationen på den internationella
marknaden skulle förvärras
framöver. Det verkar som om
kreditgivningen på den svenska
marknaden så här långt inte har
påverkats negativt. Vi har inte
heller fått några indikationer på
att man skulle vilja göra det
framöver.
Vad vi har sett under den senaste
tiden är en viss dämpning av den
globala finansoron. Om det är ett
tecken på det lugn som brukar
inställa sig när man befinner sig
mitt inne i ett lågtryck är svårt
att säga i dag. Det är svårt att
bedöma om den internationella
finansiella oron kommer tillbaka,
eller om lågtrycket har dragit bort
och det lugn som vi nu upplever är
en återgång till det mer normala.
Vad vi gör på Riksbanken är att
fortsätta att analysera och följa
utvecklingen i banksystemet med en
förhöjd beredskap till dess att vi
känner en större trygghet att
situationen har stabiliserats.
Det som har skett på den
internationella arenan har påkallat
åtgärder av kortsiktig natur för
att skapa förutsättningar för det
globala finanssystemet att kunna
fullgöra sin uppgift. På längre
sikt måste arbetet inriktas på att
skapa ett internationellt regelverk
och system som begränsar - och
helst helt förhindrar - risken för
att den här typen av kriser vi har
sett under hösten över huvud taget
kan uppkomma. Det som nu har hänt
ute i världen visar på tydliga
brister i det globala
finanssystemets sätt att fungera.
Nu skall vi i Sverige inte slå oss
för bröstet, därför att vi har
precis gått igenom en mycket svår
bankkris. Men det visar sig att den
typen av problem som vi levde
igenom har uppträtt runt om i
världen och också har påverkat hela
det globala systemet. Men när det
är sagt är det också viktigt att
komma ihåg att frihandel på det
finansiella området med allra
största sannolikhet ger oss
betydande välfärdsvinster, precis
som fallet är när det gäller fri
handel med varor och tjänster när
systemet fungerar som det skall.
För att komma till en avslutning
kan jag säga att det senaste årets
händelser på olika sätt visar på de
villkor som råder för prognoser och
bedömningar om framtiden i största
allmänhet och för penningpolitiken
med inflationsmål i synnerhet; att
utifrån en rad indikatorer försöka
bilda sig en bestämd uppfattning om
den framtida utvecklingen. Tyvärr
kan inte vi i centralbankerna vänta
och avvakta fullständig information
innan vi agerar, eftersom våra
åtgärder då skulle få full effekt
för sent. Vi kan alltså inte vänta
tills alla pusselbitar faller på
plats. Det gör att det kan se ut
som om vi i efterhand har gjort
felbedömningar, vilket man
naturligtvis kan säga att den
räntehöjning som vi gjorde i
december förra året var. Men med
den information vi hade då bedömer
jag det som viktigt att vi gjorde
den räntehöjningen, eftersom vi
kontinuerligt och med stor
tydlighet skall följa den tankeram
som vi arbetar efter. Dessutom är
det så, att om vi väntar tills vi
får full information får vi en
penningpolitik där vi måste ta i
med större åtgärder. Det kan leda
till en instabilitet i ekonomin som
inte är önskvärd.
Asienkrisen med dess förlopp och
spridning till industriländerna är
en händelse som har fått större
effekter än vad vi tidigare räknat
med. Jag kan givetvis inte utesluta
att det kan komma att krävas
ytterligare justeringar av
penningpolitiken i den riktning som
vi nyss har gjort för att vi skall
nå inflationsmålet på ett till två
års sikt. Det är helt enkelt så att
en svagare utveckling i omvärlden
påverkar även förhållandena här
hemma i svensk ekonomi.
Ordföranden: Vi tackar Urban
Bäckström för inledningen och går
över till frågor.
Sonia Karlsson (s): Herr
ordförande! I sin inledning nämnde
riksbankschefen Urban Bäckström att
Riksbanken får en självständigare
ställning om riksdagen så beslutar.
I propositionen om Riksbankens
ställning sägs att Riksbanken utan
att åsidosätta prisstabilitetsmålet
bör stödja målen för den allmänna
ekonomiska politiken i syfte att
uppnå hållbar tillväxt och hög
sysselsättning. Mot den bakgrunden
skulle jag vilja veta lite mer om
hur riksbankschefen ser på hur
stort sambandet kan vara mellan
tillväxt och räntesänkning. Jag
noterar att Urban Bäckström har
nämnt att Riksbanken har sänkt
reporäntan två gånger i år.
Min fråga gäller i vilken
utsträckning en ytterligare
räntesänkning skulle kunna bidra
till ytterligare tillväxt.
Urban Bäckström: Det är riktigt att
det står så i propositionen.
Inflationsmålet beslutades i
januari 1993. Nu är det så väl
ordnat att tanken är att man skall
arbeta symmetriskt. Det vill säga
att det är lika viktigt att undvika
att man får för hög inflation som
att man får för låg inflation. Vi
har kommit till en fas där vi har
ställt in förväntningarna. De allra
flesta i vårt land tror att
inflationen för ganska lång tid
framöver kommer att hålla sig kring
2 %. Då är det i mycket
resursutnyttjandet i ekonomin som
bestämmer inflationstrycket.
Därmed blir efterfrågeutvecklingen
och resursutnyttjandet den andra
sidan av myntet. Det är någonting
som i allra högsta grad återspeglas
av vår analys under just denna
höst. När efterfrågeutvecklingen
utomlands mattas påverkar det
efterfrågeutvecklingen här hemma.
Därmed påverkas
inflationsutsikterna nedåt. När vi
då sänker räntan, eftersom vi
riskerar att komma under målet, är
innebörden att
efterfrågeutvecklingen här hemma
blir bättre än vad den annars
skulle ha varit.
Genom att formulera och arbeta
efter ett symmetriskt inflationsmål
beaktar man den typen av effekter
som Sonia Karlsson tar upp.
Sonia Karlsson (s): Det som Urban
Bäckström svarade var mer en allmän
synpunkt. Jag förstår att det kan
vara svårt att beräkna, men finns
det några exakta siffror? Jag vet
att Riksbanken har skaffat sig
väldigt goda analysmetoder och
också ökade resurser för att kunna
göra sådana ekonomiska beräkningar.
Jag undrar om riksbankschefen
skulle kunna diskutera detta lite
mer utförligt.
Urban Bäckström: Vad vi har talat
om är att det i varje fall inte så
här långt är fråga om några
dramatiska revideringar. Vi har
talat om en revidering nedåt av
OECD-tillväxten med ungefär en halv
procentenhet jämfört med de siffror
som vi hade i inflationsrapporten -
2-2,5 % - till kanske 1,5-2 % i
OECD-området. Det slår in på svensk
ekonomi. Jag är inte beredd att nu
redovisa några mer exakta
prognoser.
Det är naturligtvis avgörande när
man väljer att göra en prognos hur
politiken fram till dess har
bedrivits. Vi talar om effekter
nästa år och året därpå. Men det är
klart att en reporäntesänkning med
25 punkter, som vi har gjort,
kommer att ha en viss effekt på
efterfrågutvecklingen i svensk
ekonomi nästa år.
Lars Tobisson (m): Herr ordförande!
Jag skulle vilja börja med
utgångspunkten att Riksbanken, när
man lade fram sin inflationsrapport
i september, räknade med en
produktionsutveckling i Sverige i
en takt av styvt 3 %. Av den
redogörelse riksbankschefen nu gav
föreföll det i alla fall mig som om
man är inställd på att
aktivitetsnivån 1999 kommer att
behöva dras ned längre än de 2,5 %
som Konjunkturinstitutet och
regeringen nu är inne på. Jag
noterade också att riksbankschefen
inte blåste faran över för de
internationella finansmarknaderna
utan med liknelsen om lågtrycket
föreföll räkna med att det kan bli
lika mycket trassel framöver som
det redan har varit.
Nu är ju Riksbankens mål att värna
penningvärdet. Ett hot kan vara att
finanspolitiken inte är
tillräckligt stram. Det får vi här
i riksdagen se till att den blir.
En annan påverkansfaktor som ligger
riksbankschefens ämbetsområde
närmare är kronkursen. Vi har sett
att den har varit fortsatt svängig
under hösten. Den försvagades
markant vid tiden för valet och
dagarna därefter. Sedan var det en
återhämtning. Nu har den åter gått
ned. Jag vet inte vad dagssiffran
är, men den står i uppemot 130 på
TCW-index. Det skapar en risk inte
bara för en importerad inflation,
utan det berör också vår möjlighet
att införa euron. Man kommer inte
ifrån att det är ett politiskt
faktum att vi underkändes vid
prövningen i våras inte bara därför
att vi inte deltagit i ERM, utan
också därför att kronan i praktiken
inte visat stabilitet.
Jag skulle vilja fråga kring
kronkursen, som jag tycker är
intressant i detta perspektiv. För
det första undrar jag om
riksbankschefen anser att
kronkursen utgör ett problem från
penningvärdessynpunkt. Det fanns
formuleringar här som tydde på att
importpriserna inte spelar så stor
roll under vissa förutsättningar.
För det andra undrar jag om
Riksbanken räknar med att kronan
blir en än mer perifer valuta efter
eurons genomförande vid årsskiftet,
och därmed kanske utsatt för risk
för ännu större volatilitet.
I höst har det förekommit att
Riksbanken har gått in med
interventioner. Är det någonting
som riksbankschefen räknar med kan
bli behövligt i än större
utsträckning i fortsättningen? Det
var den tredje frågan.
Den fjärde gäller vad som skulle
hända med kronkursen om Sverige
politiskt gav klartecken för
införande av euron i landet. Jag
utgår ifrån att det skulle ske en
förstärkning, men jag skulle gärna
vilja höra riksbankschefens
bedömning av detta.
Den femte och sista frågan gäller
vilken nivå riksbankschefen räknar
med att vi måste komma till vad
gäller kronkursen mätt i ecuindex
för att bli insläppta i ERM till en
början och sedan EMU.
Urban Bäckström: Det var många
frågor, Lars Tobisson. Det är klart
att det inte finns någon
centralbank eller centralbankschef
som tycker om att se att valutan
försvagas i snabb takt. Vi har haft
sådana perioder under hösten. Det
är väl helt klart, även om jag inte
vill ge mig in på att ange några
nivåer, att kronkursen nu t.ex.
inte återspeglar fundamentala
faktorer i svensk ekonomi. Men här
kommer brytpunkten. Vad är det för
politik som Riksbanken för? Är det
en politik som syftar till fast
växelkurs, eller är det en politik
som syftar till att hålla nere
inflationen på 2 %? Det är det
senare. Vi har ett inflationsmål.
Det är inte växelkursstabiliteten i
sig som är det viktiga för oss,
även om vi skulle önska att kronan
utvecklades mer stabilt. Det är
inflationen.
Växelkursen och kronans utveckling
kommer in som en komponent i
bedömningen av
inflationsutsikterna. Om
inflationsutsikterna pekar på att
vi överskrider målet går räntan
upp. Pekar de på att vi går under
målet går räntan ned. Detta är
viktigt att säga, så att det inte
finns någon baktanke om att det är
fast växelkurs som vi arbetar
efter.
Sedan är det en helt annan sak att
det kan finnas vissa nervösa lägen
då kronan rör sig väldigt snabbt på
grund av att marknaderna präglas av
stark finansiell turbulens, dvs.
nervositet i marknaden. Då kan det
finnas skäl - vi har gjort det en
gång under hösten - att gå in och
göra en intervention för att
markera att det finns risker åt
båda håll. Det är inte för att
markera att nivåer är viktiga för
oss, utan det är för att markera
att det går väl fort. Har ni
funderat över om kronans värde
skall förändras så snabbt som sker?
Under just den period när vi gjorde
interventioner hade det skett en
mycket snabb rörelse.
Det gäller att vi ser distinktionen
mellan rörlighet och nivåer. Nivåer
spelar ingen roll för oss annat än
när det gäller vår
inflationsbedömning. Det är
rörelsen som under vissa
omständigheter kan påverka oss när
det gäller att intervenera.
Be mig inte, Lars Tobisson, att
göra några kommentarer kring
eventuellt framtida agerande på det
området. Hela mekanismen bygger på
att vi agerar om vi finner det
lämpligt. Be mig inte att ställa
det ena eller det andra i utsikt.
Det är någonting som finansiella
aktörer vaktar väldigt noga på och
försöker tjäna pengar på.
Efter årsskiftet kommer mycket
riktigt euron. Vi har gjort en
bedömning av hur detta kan komma
att påverka kronans ställning. Om
vi bedriver prisstabilitetsinriktad
politik från Riksbankens sida och
om det finns förtroende för
budgetpolitiken kommer det över
tiden också att leda till en stabil
krona. Jag kan naturligtvis inte
utesluta kortsiktiga rörelser. Det
förekommer nu, och det kan
förekomma efter årsskiftet. Men
fundamentala värderingsfaktorer
kommer ändå alltid förr eller
senare in i bilden. Så tror jag att
det blir även då euron existerar.
Vad skulle hända om Sverige
deklarerade att vi skulle gå in i
ERM? Då tror jag att kronan skulle
stärkas betydligt, eftersom man
förväntar sig att de fundamentala
faktorerna kommer att få betydelse
för den centralkurs kronan får. Som
jag nyss sade gör jag bedömningen
att kronan nu helt klart är
värderad på ett sätt som inte
stämmer med fundamentala faktorer.
Inte heller när det gäller en
eventuell nivå för ett ERM-
medlemskap och vad en sådan
eventuell förhandling skulle hamna
på vill jag ange vad jag
personligen tycker. Det saknar
kanske betydelse. Frågan har heller
inte diskuterats i fullmäktige med
tanke på att den är hypotetisk.
Även här vill naturligtvis olika
aktörer på den finansiella
marknaden gärna höra någonting för
att kunna göra affärer. Därför vill
jag gärna avhålla mig från att göra
ens en bedömning i den frågan.
Lars Tobisson (m): Jag skall inte
pressa fram några nivåer eller
preciserade besked beträffande
antalet interventioner i
fortsättningen. Jag förstår att det
inte går att kommentera. Ändå
noterar jag förhållandet att man
från Riksbankens sida jag vet inte
hur länge har talat om att
kronkursen inte svarar mot
fundamentala värden i Sveriges
ekonomi. Det är väl ett sätt att
uttrycka att kronan är mer eller
mindre permanent undervärderad. Jag
kan inte komma fram till annat än
att det enligt allmän ekonomisk
teori bör leda till risker. Det kan
alltså äventyra prisstabiliteten.
Jag tyckte inte att riksbankschefen
svarade riktigt på detta.
Efter den förra sänkningen av
reporäntan har vi sett åtgärder; i
går kom en, och dagens anförande
tyder på att det kan gå vidare.
Kommer en försvagning av kronan på
det sätt som har skett hittills att
motverka benägenheten från
Riksbanken att föra den
penningpolitik som man ändå tycker
att man har anledning att göra med
hänsyn till inflationsutsikterna,
eller ligger det ett spöke i detta
att kronan är fundamentalt
undervärderad som håller nere
möjligheterna att agera på den
penningpolitiska sidan med
räntevapnet?
Jag kan nöja mig med denna
följdfråga, för jag tycker att det
bör belysas mera.
Urban Bäckström: Riksbanken
bedriver inte penningpolitik efter
kortsiktiga fluktuationer på
valutamarknaden. Vi måste bilda oss
en uppfattning om hur dagsläget och
kommande utveckling på ekonomins
olika områden - naturligtvis
inklusive valutamarknaden, men även
inklusive efterfrågebilden -
påverkar inflationen på ett till
två års sikt. Därför är det inte
kortsiktig utveckling som är det
primära intresset för oss. Under
hösten har vi frågat oss vilken
bedömning vi har anledning att göra
när det gäller den internationella
tillväxten, den svenska
utvecklingen och
kapacitetsutvecklingen i svensk
ekonomi. Vilken rimlig långsiktig
bana kan man räkna med för
växelkursen? Man väger ihop allt
detta till en bedömning för
inflationsutvecklingen, och så
agerar vi därefter.
Sedan får vi i en rörlig
växelkursmiljö leva med att valutan
också fluktuerar lite grand. Det
ser vi i andra länder som har
rörlig växelkurs. Vi ser det i
Storbritannien, i Kanada, i Nya
Zeeland och i Australien, som också
arbetar på liknande sätt som vi gör
i Sverige med flytande växelkurs
och inflationsmål.
Man skall också komma ihåg att man
får en större stabilitet i de
inhemska räntorna om man har rörlig
växelkurs. Har man en fast
växelkurs får man en större
stabilitet i växelkursen, men en
större instabilitet i de inhemska
räntorna. Det är inte så att den
volatilitet som ibland kan finnas
på de finansiella marknaderna
försvinner om man t.ex. går in i
ERM. Den kan då i stället ta sig
något annat uttryck. Detta är en
avigsida av ett globaliserat
finansiellt system som vi kan se
klart. Precis som när det gäller
andra faktorer finns det en del
avigsidor, men det finns också
stora fördelar. De får väl anses
överväga, även om vi just nu
identifierar att vi behöver skärpa
reglerna för det globala
finansiella systemet.
Siv Holma (v): Det är fler som har
varit inne på målet för Riksbankens
verksamhet. Det är att upprätthålla
ett fast penningvärde och att stå
oberoende gentemot den demokratiskt
folkvalda riksdagen. Därutöver
skall Riksbanken utan att
åsidosätta prisstabilitetsmålet
stödja målet om hållbar tillväxt
och hög sysselsättning.
Jag skulle vilja ställa följande
frågor. Är det en riktig
iakttagelse att Riksbanken är mer
uppmärksam på att motverka
inflation än deflation? Riksdagen
har definierat låg inflation med en
nivå. Det är alltså ett politiskt
värderat mål. Detta mål är hårdare
än t.ex. Tysklands. Hade man inte
haft ett större handlingsutrymme
när det gäller att sänka räntorna
om inflationsmålet varit mjukare?
Det skulle i sin tur ha gjort att
målet hög sysselsättning hade
kunnat nås på ett mycket bättre
sätt än vad som har skett i dag.
Urban Bäckström: Första frågan
gäller om vi är symmetriska eller
asymmetriska. Den diskussionen har
vi fört många gånger här i
utskottet. Mitt svar är
kategoriskt: Vi är symmetriska.
Den andra frågan gäller om vi har
ett tuffare inflationsmål än
Tyskland. Svaret är nej på den
frågan. Man kan säga att ECB, som
Tyskland nu går upp i, har ett
tuffare mål än vad Riksbanken har.
Jag tycker inte att man skall göra
några stora poänger av detta när
det gäller hur den praktiska
penningpolitiken kommer att
utformas. Vi har ett inflationsmål
på 2 % ± 1 procentenhet. I den
europeiska Centralbanken har man
efter en del klarlägganden visat
sig ha ett mål mellan 0 och 2 %.
Den tredje frågan gällde om det går
att vinna någonting på
sysselsättningsområdet om man
accepterar högre inflation. Mitt
svar är nej. Det tycker jag att vår
historia har visat. Vi försökte att
på 70- och 80-talen acceptera en
hög inflation för att få en bra
tillväxt och en hög sysselsättning.
Vi fick hög sysselsättning under
ett tag, men de obalanser som hade
byggts upp ledde till ett drastiskt
fall i sysselsättningen och en
dramatisk ökning av arbetslösheten
i början på 90-talet. Det visar att
det i längden inte går att välja en
högre inflation för att få högre
sysselsättning.
Jag försökte i min inledning visa
att det inte finns något klart
samband mellan tillväxt och
sysselsättning. Det tycker jag är
en viktig distinktion. Vi talar
ofta i debatten om att vi måste få
bättre fart i ekonomin och höja
tillväxten för att få mer
sysselsättning. Om höjd tillväxt
inte ger någon sysselsättning
därför att företagen är inriktade
på kapitalintensiv produktion blir
det inga jobb. Det antyder att man
måste identifiera de strukturella
problem som sannolikt finns här.
Jag tror i och för sig att en mer
balanserad utveckling av ekonomin
ger något bättre utfall på
sysselsättningsområdet. Vi är på
väg in i en sådan fas. Men det gör
det än svårare att göra en koppling
mellan inflation och arbetslöshet.
Stefan Attefall (kd): Jag skulle
vilja fortsätta resonemanget om
ekonomins tillväxt, efterfrågan och
sysselsättning. Som riksbankschefen
visade har vi haft en tillväxt på
3 % de senaste åren. I regeringens
finansplan hoppas man på en
fortsättning med samma utveckling.
Samtidigt har vi under de senaste
dagarna fått veta att alltfler
prognosmakare pekar på att man får
justera ned dessa prognoser om
tillväxten. Nu har vi också fått
rapporter om att varslen ökar och
att arbetslösheten stiger. Det är
oerhört viktigt att vi kan skapa
vad riksbankschefen kallar mer
sysselsättningsintensiv tillväxt
för att komma ur
massarbetslösheten.
Utifrån detta resonemang, och
utifrån vad du har sagt tidigare,
skulle jag vilja ställa några
frågor. Du talar om strukturella
problem. Jag skulle vilja att du
ytterligare preciserar vad du
åsyftar. Vilka är de strukturella
problem i ekonomin som man måste
angripa? Hur bedömer
riksbankschefen sambandet mellan en
mer sysselsättningsintensiv
tillväxt och möjligheten att
ytterligare justera ned räntorna
och föra en mer expansiv
penningpolitik?
Urban Bäckström: När det gäller
vilka strukturella problem vi har i
ekonomin är det just kopplingen
mellan sysselsättning och tillväxt
som jag vill ta upp här i
utskottet, så att vi klarar ut vad
penningpolitik med inflationsmål
egentligen leder till. Sedan vill
jag säga att det är en svår analys.
Vad skall man göra för att komma
till rätta med dessa frågor? Jag
tycker inte att vi kan tillföra en
analys som är klokare än den som
görs i det svenska samhället i
stort när det gäller att komma till
rätta med dessa saker. Jag vet
också att detta är politiskt mycket
laddade frågor.
Vad vi kan göra från Riksbankens
sida är att peka på detta
förhållande och säga att här
sannolikt ligger en del
strukturella problem. Sedan tror
jag att varken ekonomer, politiker
eller ens utskottets ledamöter vet
exakt vad man bör göra för att
komma till rätta med detta, men det
är viktigt att vi inser att vi med
all sannolikhet har ett problem här
och att diskussionen sedan förs.
Vi har ingen speciell kompetens på
detta område. Jag tror att jag
avhåller mig från att ge några
närmare synpunkter på detta.
När det gäller reporäntans
utveckling är det
inflationsutsikterna som är helt
avgörande. De bestämmer om vi skall
ha en högre ränta eller en lägre
ränta. För att föra diskussionen
vidare skulle man kunna säga
följande. Om vi ökade kapaciteten
och potentialen för tillväxt i
svensk ekonomi är det klart att
också efterfrågan kunde vara högre
utan att inflationen tog fart.
Därmed kan man också föra en något
mer stimulativ penningpolitik utan
att man riskerar att överskrida
målet.
Stefan Attefall (kd): Skall jag
tolka riksbankschefen så, att
räntan skulle kunna sänkas
ytterligare om riksdagen och
regeringen förde en ekonomisk
politik som gjorde att vi kunde
skapa fler arbeten inom befintlig
tillväxtram?
Urban Bäckström: Nej, det var inte
det jag sade. Om
tillväxtpotentialen ökar kan man
hålla en högre
efterfrågeutveckling, och därmed
behöver man inte vara besvärad av
att inflationen går upp. Den kommer
inte att gå upp då. Vad Stefan
Attefall var inne på var om den
tillväxt vi har ger ett större
sysselsättningsinnehåll. Om man
vidtar strukturella åtgärder som
leder till en sådan effekt finns
efterfrågan där för att ta hand om
denna sysselsättningsökning, såvitt
jag kan förstå. Den är nu i stället
riktad mot investeringar och
kapital. Det finns en distinktion
mellan given tillväxt och höjd
tillväxtpotential.
Lisbet Calner (s): Herr ordförande!
Jag har en fråga som är snarlik de
som har ställts, men jag tänkte
vrida till det och fråga hur
viktigt det är med måluppfyllelse
när det gäller penningpolitikens
mål. Vi har nu lärt oss att
inflationsmålet är 2 % ± 1
procentenhet. Det målet har väl
uppfyllts någon gång sedan 1993, då
det antogs. På senare tid har vi
ändå mest missat målet i stället
för att träffa detsamma, skulle jag
vilja påstå. Jag hämtar stöd i
overheadbilderna som
riksbankschefen visade förut. Jag
undrar om riksbankschefen tycker
att detta är bra eller dåligt.
ECB säger numera, som
riksbankschefen också sade, att
inflationen skall vara 2 % och inte
högre. Man har inte angivit någon
undre gräns, som vi har i Sverige.
Man säger i ECB att inflation över
2 % skall bekämpas. Riksbankschefen
har tidigare sagt, och upprepade i
dag, att det är väl så viktigt att
bekämpa en alltför låg som en
alltför hög inflation. Jag undrar
om det är Sveriges riksbank eller
ECB som borde ändra sin
målsättning.
Jag har en annan fråga, som också
Siv Holma var inne på. Jag undrar
om du vill kommentera det lite mer.
Väldigt många debattörer av olika
slag hävdar med emfas uppfattningen
att antalet jobb skulle öka om
finanspolitiken inte var så stram
och inflationen tilläts öka till
t.ex. 3 %. Man håller sig ändå inom
måluppfyllelsen. Jag tyckte att du
gjorde det lite enkelt för dig när
du bara sade att det inte blir fler
jobb om man får högre inflation.
Trots allt vet vi att fler jobb,
ökad konsumtion och ökad
penningmängd påverkar inflationen.
Till slut vill jag bara konstatera
att vi enligt SCB har deflation i
dag.
Urban Bäckström: Jag skall gärna
erkänna - det ligger ju i frågan -
att det inte är roligt att gå runt
och säga att penningpolitiken har
lyckats bra när det finns de som
säger att vi har missat
måluppfyllelsen. Vi kan ändå
försöka tänka lite rationellt. Vi
skulle på nästa
fullmäktigesammanträde kunna höja
reporäntan till 10 % för att klara
måluppfyllelsen. Då får vi upp
boenderäntorna, och vi höjer
kostnaderna för alla villaägare i
landet. Då går prisnivån upp, och
vi får en högre inflation. Men är
det rimligt? Jag vet inte hur
utskottets ledamöter ser på det,
men för mig är det solklart att det
är fel.
Då är det naturligtvis ett fel i
målformuleringen som gör att
utskottets ledamöter kan tycka att
riksbankschefen är som en tvål som
man aldrig får tag på. Om det
existerade ett bättre mått som alla
kände till skulle vi naturligtvis
införa det. Dessa effekter har vi
ju upptäckt de senaste åren. Det är
inte så lätt att hitta ett mått som
herr Karlsson i Borås, fru Nilsson
i Malmö, löneförhandlaren i Umeå
och den finansiella aktören på
någon firma här i staden känner
förtroende för. Vi måste veta hur
det uppför sig och vad det handlar
om.
Det här är ett dilemma. Och då
tycker jag att vi som vuxna
människor skall kunna identifiera
de här problemen utan att säga att
Riksbanken missar här och missar
där. Vi skulle kunna klara det här
hur enkelt som helst. Men det blir
till orimliga kostnader för
ekonomin, och det tror jag inte att
vi skall ge oss in på.
Jag är övertygad om att det här är
en fråga som den direktion som
sannolikt tillträder efter
årsskiftet naturligtvis måste
fundera över. Det är ju viktigt med
pedagogiken kring det här. Det är
viktigt att t.ex. finansutskottets
ledamöter eller andra politiska
företrädare kan säga; riksbanken är
på spåret. Det ser vi här. De
ligger på målet. De bedriver rätt
politik. Jag förstår hur viktigt
det blir efter årsskiftet om
riksdagens förslag går igenom i
kammaren nu den tjugofemte. Så jag
hoppas att vi klarat ut det här med
temporära effekter. Vi ordnar det.
Vi kan t.o.m. ta emot en
instruktion från finansutskottet om
ni vill att vi skall höja räntorna
till 10 %. Men jag tycker att det
är fel.
Nästa fråga var ECB och
målformuleringen. Ja, i början var
ju ECB, den europeiska
centralbanken, lite otydlig. Den
kom ut med, jag minns inte exakt
formuleringen, någonting i stil med
att inflationen bör vara mindre än
2 %. Det antyder ju först, innan
man har funderat lite på det, att
det skulle vara asymmetriskt. Det
är viktigare att man inte kommer
över 2 % än att man ligger
någonstans under - var det nu är.
Men formuleringen var så här:
Inflationen skall ligga under 2 %.
Ligger den under 0 % så är det inte
fråga om inflation längre. Då har,
såvitt jag förstår, den europeiska
centralbankschefen förtydligat det
här och talat om ett intervall
mellan noll och två. Därmed antyder
man också att penningpolitiken
kommer att bedrivas symmetriskt,
precis som vi utgår från i Sverige
och som jag tycker att vi skall
göra vårt allra bästa för att
sträva efter.
Då är frågan: Om vi har 2 % som mål
med toleransintervall på 1-3 % och
ECB har 0-2 % är det då ett
problem? Jag tror inte att man
skall överdriva det problemet. I
Storbritannien har de 2 ½ % som
målvariabel. Jag tror alltså inte
att man skall överdriva
skillnaderna, som trots allt bör
vara ganska små mellan de olika
målformuleringarna. Och jag tror
att det finns en fördel för Sverige
i att hålla sig till det som vi nu
har lagt fast och som har vunnit en
allt större uppslutning.
Om man sedan skulle tänka tanken
att man byter inflationsmål från
2 % till säg 4 % för att bara ta en
siffra - skulle det leda till ökad
sysselsättning? Ja, det är klart
att det skulle, men endast på
mycket kort sikt. För vad skulle
hända i löneförhandlingarna? Ja, om
vi skulle låta inflationen stiga
till 4 % så skulle ju LO,
Arbetsgivareföreningen och alla
andra parter på arbetsmarknaden
säga: Jaha, nu gäller inte 2 % som
målsättning längre. Nu är det 4 %
inflation som gäller. Så i stället
för 3 % löneökningar, eller 3 ½ %
eller vad vi nu får i år, skulle
man höja sina bud så att man i
stället efter ett tag låg på 5 %
löneökningar.
Då får ju inte företagen några
kostnadsminskningar, och
följaktligen anställer man inga
fler heller. Så efter ett tag
återgår arbetslösheten till vad den
var från början. Man får en mycket
kortsiktig effekt via de mekanismer
som nämndes här, men när
förväntningarna ställer om sig så
är man tillbaka till den högre
arbetslösheten igen.
Vi försökte ju under 70- och 80-
talen att göra just det här att
till varje pris stimulera ekonomin
med hjälp av devalveringsvapnet och
även finanspolitiken. Vi byggde
successivt upp obalanser som slog
ut med väldig kraft i början av 90-
talet. Det tycker jag illustrerar
att när förväntningarna ställer in
sig på den nya, högre nivån är man
tillbaka i problemen igen.
Tittar vi på tillväxten under 80-
talet och tar med korrigeringen i
början av 90-talet så var den
utomordentligt låg. Så sannolikt är
det så att bedriver man en
höginflationspolitik så får man
också en lägre tillväxt.
Lisbet Calner (s): Jag tackar
riksbankschefen för svaret. Jag
håller med om att de här frågorna
minsann inte är så lätta. Men
därför är det ju så mycket
viktigare att vi debatterar,
argumenterar och också använder en
god pedagogik för att förklara
varför vi har gjort de olika
ställningstagandena. Såväl
riksbankschefen som jag arbetar för
det svenska folket, och jag tycker
att de skall försöka begripa detta.
Jag har en annan fråga som jag
skulle vilja ställa. Det är en
fråga som väl inte tillhör
penningpolitiken, men som jag
tycker är väl så viktig i dessa
dagar. Skärp beredskapen mot
svindlare! skrev Björn Karlin i en
av våra dagstidningar häromdagen.
Jag håller med honom. Det inträffar
alldeles för mycket finansiellt
bondfångeri som någon uttryckte det
- och då inte minst i Sverige
tvingas jag konstatera.
Vad kan vi då göra? Ja, det är
naturligtvis tillsynen det handlar
om. Den är av stor vikt för att vi
skall klara av det här och för att
vi i all görlig mån skall ta itu
med den här oönskade verksamheten -
eller för att mota Olle i grind för
att uttrycka sig på det viset. Då
undrar jag: Anser riksbankschefen
att tillsynen fungerar tillräckligt
väl i dag? Jag tycker att det är
väldigt viktigt hur vi hanterar de
här frågorna. Följden handlar ju
också om vikten av förtroende för
finansmarknaden och den finansiella
stabiliteten liksom om en av
Riksbankens huvuduppgifter: Att
främja ett säkert och effektivt
betalningsväsende. Därför är min
fråga, och jag tycker att den är
viktig: Fungerar tillsynen väl
enligt riksbankschefen i dag?
Urban Bäckström: Får jag först
konstatera att jag inte fick någon
begäran om att höja reporäntan så
att vi kommer i linje med målet.
Jag tolkar det som att vi nu är
överens om att det är klokt att
bedriva den här penningpolitiken
när det visar sig att denna typ av
temporära effekter inträffar.
När det sedan gäller stabiliteten i
systemet och det här med ny
utveckling, kan vi ju konstatera
att vi har gått igenom en väldigt
svår finansiell kris i Sverige. Det
har varit en mycket allvarlig
finansiell kris. Det finns många
orsaker till det, och alla kanske
inte är klarlagda i dag heller. Man
får komma tillbaka senare när man
bedriver forskning och se vilka
olika mekanismer som var viktiga.
Men en som jag tror att vi alla är
ense om är att tillsynen inte
fungerade riktigt bra. Det var ett
av skälen till att bankerna kunde
bedriva den här typen av
utlåningsverksamhet. Jag kan
konstatera att det inte har gjorts
någon allmän undersökning och
bedömning av hur tillsynen i vårt
land borde förändras i förhållande
till 80-talet så att den blir mer
anpassad till det nya finansiella
system som växer fram och som jag
tror kräver en skärpt tillsyn över
det finansiella systemet.
I frånvaro av en sådan allmän
översyn vet jag ju att
Finansinspektionen själv har gjort
en bedömning och översyn av sin
roll, sina resurser och av vad man
behöver göra. Där har man äskat om
fler tjänster t.ex. Jag tror att
det rör sig om 25 tjänster eller
något sådant. Det är ju ganska lite
när vi talar om ett hemskt
komplicerat finansiellt system och
om de rätt höga kostnader som en
bankkris kan vara förknippad med.
Det har man inte fått. Man har
fått, tror jag, tio tjänster eller
något sådant.
Jag tror att det är väl använda
pengar om man låter
Finansinspektionen, som de själva
vill, förstärka sin verksamhet. Jag
tror att vi i Sverige har en
bedömning kvar att göra här, så att
vi försäkrar oss om att vi har en
tillsyn som fungerar bra. Jag tror
att de gör sitt bästa med de
resurser de har. Men jag tror att
det är väl använda pengar om man
förstärker tillsynen på det här
området, för det är stora skador
förknippade med ett finansiellt
system som inte fungerar bra.
Det här är någonting som man redan
har gjort i en lång rad europeiska
länder - länder som inte har haft
en finanskris av vår karaktär. Det
är lite underligt, tycker jag, att
de här slutsatserna inte har kommit
fram i Sverige efter det allvarliga
som vi ändå har gått igenom. Vi i
Riksbanken har dragit vår slutsats
om detta, för vi har ju en roll
också. Vi skall övervaka den totala
stabiliteten. Vi ger nu två gånger
om året ut en bedömning av hur vi
ser på den övergripande
stabiliteten i det finansiella
systemet. Den senaste rapporten kom
i går. Jag hoppas att den kommer
till utskottets ledamöter också.
Lena Ek (c): Jag har frågor på tre
områden. Det första handlar om
tillväxten, som någon har varit
inne på tidigare. Riksbankschefen
har ju talat om tillväxtens
betydelse, om tillväxten i
förhållande till sysselsättningen
och om problemet med jobless
growth. Nu kan vi se att
prognoserna justeras ned. Jag
håller med om att den tillväxt vi
har haft huvudsakligen har
genererats av kapitalinvesteringar
och inte av investeringar i
människor, om vi skall uttrycka det
så.
Men som det ser ut nu kommer även
jobless growth att minska. Det
finns ju en brist på förslag om hur
man ökar tillväxten både när det
gäller arbetsintensiva sektorer och
när det gäller andra sektorer.
Målet med hållbar tillväxt finns ju
även för Riksbanken. Finns det då
inte ett behov av ganska starka
politiska åtgärder nu för att väga
upp det här när det gäller t.ex.
tjänstesektorn? Jag skulle vilja
höra hur riksbankschefen ser på
det.
Det andra område som jag skulle
vilja ha lite mer diskussion om
gäller kronans värde. Det gäller
framför allt de här slagningarna
som har varit upp och ned och, som
riksbankschefen uttrycker det,
vissa nervösa lägen som har varit
under sista tiden. Det är inte bara
det att kronans läge långsiktigt
påverkar företagande och industri,
utan det är också bekymmersamt när
värdet slår upp och ned som det har
gjort.
Om vi tar ett litet företag som har
95 % av marknaden för hundbäddar,
för att gå ned i detaljer, så
innebar kronans värdeförändring
från juli till augusti ett av tolv
arbetstillfällen i det lilla
företaget. Då är frågan hur man kan
arbeta med de här frågorna,
särskilt i skenet av något som
riksbankschefen bara nämnde som en
bisats. Det handlar om det globala
banksystemets sätt att fungera. Är
internationella överenskommelser på
det här området något som man kan
börja diskutera på en global basis
- alltså inte på europeisk basis
utan global basis?
Det sista som jag skulle vilja höra
lite mer om är den internationella
situationen. Det gäller Asien,
Ryssland, Brasilien osv. Sent i
våras var det en utfrågning här,
och då sade riksbankschefen, jag
citerar: Vi bedömer inte, och det
finns inga tecken på detta, att den
osäkerhet som Asienkrisen har
skapat skulle leda till att
konjunkturen skulle brytas av.
I dagens läge ser vi en annalkande
kreditåtstramning, något som har
ventilerats här. Vi har
exportindustrin som i vissa
branscher säljer sämre och
kommunerna som i går signalerade
att de inte kommer att kunna
anställa särskilt många. Vi ser ett
ökat antal varsel osv. Är det inte
där vi står nu egentligen? Är det
inte faktiskt så att konjunkturen
just i detta läge bryts av - eller
att den kanske redan har brutits
av?
Urban Bäckström: Jag skall gärna
hålla med Lena Ek om att vi gjorde
en annan bedömning i våras. Så är
det med prognosmakare. Jag antar
att regeringen,
Konjunkturinstitutet och
bankekonomerna har samma problem.
Visste vi exakt hur framtiden
kommer att te sig så vore det
väldigt enkelt. Då borde man ha en
enkel formel för hur man bedriver
penningpolitiken. Men vi vet ju att
det inte är så. Bedömningar slår
fel. Då är det viktigt att göra
kontinuerliga bedömningar och att
bedriva penningpolitiken efter det.
Över tiden minimerar vi effekterna
av sådana här felbedömningar. Men
det gäller att vi ständigt
utvärderar ekonomin.
Situationen har förvärrats. Jag
vill inte säga att konjunkturen
bryter av, men det blir en dämpning
internationellt. Vi kan inte
utesluta att den internationella
konjunkturen försvagas om det här
förvärras, om det visar sig att vi
var mitt inne i lågtrycket och att
det snarare tilltar. Det är
beroende av en del olika saker. En
sak är naturligtvis hur problemen
klaras upp i Latinamerika. Lena Ek
nämnde Brasilien. Här är Sverige
med och för diskussioner om vad
västvärlden kan göra för att bidra
till en stabilisering. Jag är
övertygad om att vi kommer att få
veta mer när informationen kommer
på det här området. Tills vidare
vill jag inte gå in ytterligare på
det.
Det här med politiska åtgärder för
att öka sysselsättningen är en
diskussion som får föras av just
det politiska systemet. Jag tycker
inte att jag skall ge mig in i
denna diskussion eftersom det finns
många olika förslag och
diskussioner. Det enda jag tycker
är viktigt för Riksbanken att klara
ut är att visa på hur sambanden ser
ut; vad reporäntan kan och inte kan
bidra till. Det har jag försökt att
göra i min inledande föredragning
här.
Sedan gäller det kronans
volatilitet och vad man kan göra.
Ja, man kan ju gå med i EMU t.ex.
Då blir man ju av med denna
volatilitet visavi de europeiska
valutorna. Vad vi också kan göra är
att envist hålla fast vid en
stabilitetsinriktad politik så att
volatiliteten minimeras. Men vi
kommer nog sannolikt alltid att ha
volatilitet i någon form i en värld
där vi har flytande växelkurs. Har
vi fast växelkurs så minskar vi som
jag sade tidigare definitivt
volatiliteten och rörligheten i
kronans kurs. Men vi får den då
sannolikt någon annanstans. Det
skall man väga in när man funderar
över hur penningpolitiken skall
bedrivas.
Jag tycker att det nuvarande
systemet fungerar bra, och är det
så att det politiska systemet någon
gång i framtiden bestämmer sig för
att vi skall gå in i EMU så kommer
naturligtvis Riksbanken att arbeta
för det.
När det sedan gäller det globala
finansiella systemet är jag beredd,
herr ordförande, men det får
ordföranden bestämma, att göra en
något lite utvidgad utläggning om
detta och visa en bild för att
illustrera problemet. Men jag är
helt i händerna på utskottets
ordförande som får göra den
bedömningen.
Ordföranden: Vi har sex stycken som
redan har antecknat sig för frågor,
men om det går inom en
femminutersperiod så skall vi kunna
klara det.
Urban Bäckström: För det första
tycker jag att det är viktigt att
vi fokuserar på problemen och inte
på symtomen. Symtomen är
rörligheten på marknaden, att
aktiekurser går upp och ned och att
valutakurser går upp och ned. Det
förekommer en debatt om att
begränsa symtomen genom att bl.a.
införa omsättningsskatter. Det har
vi redan prövat i Sverige, och det
gick inte bra. Jag tror att man
snarare skall fokusera på
problemet.
Problemet ligger i banksystemet.
Hade det varit eget kapital som
användes för olika typer av
transaktioner när man lånar ut
pengar, när man bedriver
aktiehandel eller vad det nu kan
vara, då hade det inte spelat så
stor roll. Men banker är inte
uppbyggda så - och de är ju kärnan
i det finansiella systemet. De har
en hög hävstångseffekt.
Soliditeten i vanliga företag kan
ju ligga på 30-50 %. Men
soliditeten i banker ligger på
3-5 %. Det antyder att här
uppkommer det problem eftersom
banker inte har någon buffert.
Förluster i en bank slår snabbt
över på förluster i en annan bank.
Vi får kedje- och dominoeffekter i
det finansiella systemet. Det är
det som är problemet. På vägen blir
man försiktig och slutar att låna
ut pengar. Då uppstår vad man
brukar kalla en credit crunch.
Tidigare, innan vi avreglerade
marknaderna i världen, tog banken
emot inlåning från sina sparare,
och sedan lånade man ut pengarna
till låntagarna. Gjorde man
förluster eller fick problem med
likviditeten kunde man alltid vända
sig till Riksbanken som agerade som
lender of last resort. Riksbanken
kan ju alltid skapa likviditet,
bl.a. genom att låta Tumba trycka
upp nya sedlar. Vi har ju monopol
på detta. Vi kan säkra, om det inte
är fråga om solvensproblem, att det
alltid finns likviditet.
Men så avregleras marknaderna och
plötsligt börjar bankerna låna ut
och låna in i utländsk valuta. Får
de problem med de utländska lånen
så kan ju inte Riksbanken hur långt
som helst tillgodose banken med
utländsk valuta. Man kan ju bara
tillverka inhemsk valuta. Det är
här det har gått fel. Den bild som
jag nu visar illustrerar hur
svenska banker lånade ut väldigt
kraftigt mot slutet av 80-talet.
Det är den blå linjen jag tänker på
då. Den röda linjen illustrerar hur
mycket de får låna upp utomlands
för att klara denna utlåning.
I princip kan man säga att när man
lånar ut 300 miljarder i utländsk
valuta i Sverige så måste man
förstås låna upp ungefär
300 miljarder för att klara detta.
Det här var ju medveten politik.
Det kallades valutalånenormen -
kommer ni ihåg den? Den innebar att
det inte var staten som skulle låna
utomlands utan det var den privata
sektorn. Man vände sig till sin
bank och bad banken ta upp ett lån
utomlands. Sedan köpte man svenska
statspapper.
Men när förtroendet för svensk
ekonomi raseras påverkas ju
bankernas möjlighet att finansiera
sig utomlands när aktiekurser och
fastighetspriser faller i Sverige.
Då begränsas bankernas tillgång
till krediter från utländska
banker. Det var flera banker som
hade problem med det. Riksbanken
hade emellertid möjlighet att
deponera sin valutareserv och
tillhandahålla likviditet i
utländsk valuta under den svenska
bankkrisen, så vi fick ingen
jättestor dramatik. Men i
Sydostasien gick inte det. Då
räckte inte pengarna och länderna
fick därmed vända sig till
Internationella valutafonden.
Stoleken på den svenska
utlandsupplåningen i förhållande
till BNP motsvarar i stort den i
Sydostasien, alltså ungefär 20 % av
BNP. Här antyder vi också
problemets kärna, som vi har sett i
Mexiko, i Sydostasien, i Sverige
och även i övriga nordiska länder.
Hur hanterar vi bankernas
integrering i det globala
finansiella systemet så att de
genom sina balansräkningar inte
bara har den inhemska valutan utan
också den utländska? Skall det vara
en annan kapitaltäckning här? Skall
det vara förbjudet? Skall det vara
en viss gräns? Hur skall man tänka
sig det här så att man försäkrar
sig om att om det händer något på
förtroendesidan så klarar sig
bankerna i alla fall?
En sak vet man, och vi ser
effekterna av detta. Utlåningen i
Sverige har minskat dramatiskt. Ett
av skälen till detta är att vi inte
har fast växelkurs utan rörlig.
Företagen vet att det är en risk
förknippad med att låna utomlands.
Det vet hushållen också. Att
finansiera sin villa med lån i D-
mark är inte populärt i dag, för
man vet att man kan förlora på det.
Men bedriver man en fast växelkurs
så absorberar ju centralbanken
valutarisken. Och så har man en
ränteskillnad mot utlandet. Då kan
den privata sektorn kapitalisera på
detta för att man inte tror att man
har en valutarisk. Det var det vi
upplevde i slutet av 80-talet och
början av 90-talet. Detta var, utan
att vi visste det, en upptakt till
krisen och en delvis medveten
politik - utan att man visste det
heller.
Det här ser vi nu hända runt om i
världen, för vi har inte haft
kunskap om de här sakerna. Nu ser
vi effekterna av det, och det här
måste man ändra på. Det är en del
av problemet. Det finns andra
aspekter också, men det tar för
lång tid att komma in på dem.
Lena Ek (c): Jag tackar för det.
Det var lite grann åt det här
hållet som jag funderade. Jag tror
att vi får anledning att återkomma
till den här frågan.
Camilla Dahlin-Andersson (fp): Jag
skulle vilja höra med
riksbankschefen om hans kommentar
till den debatt som bl.a. har
blossat upp inom EU vad gäller
politikernas roll och de mer
självständiga centralbankernas
roller.
Urban Bäckström: Jag har ju skrivit
om det här. I ljuset av det som har
hänt under hösten, och den dramatik
som vi har haft, är det inte så
konstigt att det här diskuteras på
olika ställen. Det är inte heller
så konstigt att stats- och
regeringscheferna tar upp en sådan
här fråga och att den ingår i
penningpolitiken.
När detta är sagt så har jag också
skrivit att tar man i så hårt mot
centralbanken att man ger sken av
att vilja ändra lagstiftningen så
kommer detta också att fortplanta
sig i förväntningsbilden och därmed
räntorna. Man riskerar att de långa
räntorna går upp. Så upplever jag
inte att statsministern har agerat
när det gäller hans kommentarer om
den svenska räntepolitiken. Han har
ju också markerat att detta är
beslut som Riksbanken självständigt
fattar. Sammanfattningsvis tycker
jag alltså inte att diskussionen är
onaturlig i ett sådant här läge.
Men det finns naturligtvis en gräns
där detta kan ha rakt motsatta
effekter.
Peter Eriksson ( mp): Först vill
jag gärna säga att jag välkomnar
den tillnyktring som inte bara
riksbankschefen utan också många
andra bedömare visar när man säger
att det faktiskt behövs regler för
det globala finansiella systemet.
Det är ju bara några år sedan som
det hade varit att häda om en
riksbankschef i Sverige hade sagt
en sådan sak. Det hade säkerligen
blivit stora rubriker. Nu är det
knappt någon som reagerar på de här
uttalandena. Jag tycker att det är
väldigt bra - även om det är
väldigt sent omsider som de här
uttrycken kommer.
Men jag vill i första hand ta upp
en annan sak. Nu är det så att vi,
som riksbankschefen visade här, har
haft tre år i rad då den svenska
riksbanken har missat sitt
inflationsmål. Man har understigit
det. Nu räknar vi med att det blir
så också 1998. Tendensen är
sjunkande. I dag ser det t.o.m. ut
som att vi har deflation. Även om
räntorna har sjunkit lite, och
Riksbanken har bidragit till det på
slutet, så har vi fortfarande rätt
höga realräntor.
Den metod som nu riksbankschefen
anvisar för att man skulle ha
klarat av det här målet är att man
skulle ha gjort en kraftig
åtstramning av penningpolitiken. Då
hade man lyckats, säger
riksbankschefen. Jag betvivlar i
och för sig att det på längre sikt
är en metod som är bra för att
klara det här målet. Men nu ser vi
ett fjärde år vara på väg där man
eventuellt understiger målet, och
eventuellt också får deflation om
det inte händer någonting. Vilken
är då medicinen? Är det kraftigt
höjda räntor från Riksbanken vi har
att vänta eller finns det en annan
väg? Jag tänkte bara ge
riksbankschefen en möjlighet att
nyansera det här och kanske ge en
lite annan väg ut ur det här
dilemmat än att höja räntorna
kraftigt det närmaste året.
Urban Bäckström: Den första frågan
gällde finanssystemet. Det låg i
frågan att sent skall syndaren
vakna. Jag vet inte om man skall
säga det. Det är ju farligt att åka
tåg och bil och flyg också. Det
finns faror med detta. Men därmed
inte sagt att man inte skall ha
regler för hur man får köra i
trafiken, vilken sida man skall åka
på, vilken hänsyn man skall ta och
hur man skall uppträda i största
allmänhet.
Det är precis samma sak, som jag
ser det, i det finansiella
systemet. Det finns vissa saker som
man måste reglera och som en
finansinspektion, som vi har i
Sverige, måste följa upp så att
det är tydligt och klart vilka
ramar man får arbeta inom i det
finansiella systemet. Här finns det
uppenbarligen vissa saker som
behöver ändras, och det måste vi
göra i samarbete med andra länder.
En sådan process är i gång, men
eftersom det nu har hänt igen så
har man tydligen inte kommit
tillräckligt långt. Arbetet måste
forceras och snabbas upp. Där
deltar Sverige inom ramen för
Internationella valutafonden, G 10-
samarbetet - centralbankscheferna
träffas ju i Basel, och där pågår
sådant arbete i olika
arbetsgrupper. Så det är ingen
brist på aktivitet, men arbetet
måste snabbas upp så att vi kommer
någonstans med de regler som
behöver införas.
Så till frågan om att missa målet.
Jag tog det här exemplet med en
räntehöjning, för det är ju
nämligen på grund av räntenedgången
som vi har fått det här problemet.
Hade inte räntorna gått ned så
kraftigt så hade det här problemet
inte uppstått. Om man tycker att
målet är det viktigaste och inte
ekonomin så är naturligtvis sättet
att klara målet att höja räntorna
kraftigt tillbaka igen. Vi kan ju
gå tillbaka till 9 % reporänta. Nu
tror inte jag att Miljöpartiet vill
det, men det är naturligtvis ett
sätt att klara målet.
Jag har också erkänt att det är ett
pedagogiskt problem. Det måste vara
svårt för utskottets ledamöter att
känna att riksbankschefen värjer
sig i alla lägen. Det blir den här
tvålen. Men får liksom aldrig tag
på det. Det här måste vi
naturligtvis fundera över; om det
är klokt att ha målet formulerat i
termer av KPI så att vi råkar ut
för det här eller om det finns
andra alternativ. Det finns ingen
optimal lösning på det här, det
finns inget jättebra alternativ.
Varje mått har sina begränsningar
och sina svagheter. Det blir en
avvägningsfråga vad det är som är
riktigt.
Sedan tycker jag att man skall vara
väldigt försiktig med ordet
deflation. Det rymmer rätt mycket
spänningar. Jag skall ge tre
exempel på prisfall. Två av dem är
positiva och ett är väldigt dåligt.
Deflation kan ju betyda att
prisnivån faller, därför att
Riksbanken sänker räntan. Alla
villaägare får mer i plånböckerna,
därför att deras finansiering av
huset blir billigare. Det
registreras som ett prisfall. Är
effekten tillräckligt stor, dvs. om
räntesänkningen är tillräckligt
omfattande, kan man t.o.m. få den
effekt som vi ser nu, nämligen att
konsumentprisindex ligger lägre nu
än för ett år sedan. Jag vill inte
kalla det för deflation, därför att
i ordet deflation ligger någonting
negativt, någonting starkt. Det här
är någonting som ändå är positivt
för ekonomin och för
efterfrågeutvecklingen.
Det finns ett annat exempel på
prisfall som är positivt. Om en TV-
apparat kostade 3 000 kr förra året
och i år kostar 1 000 kr, så tjänar
ju de konsumenter som är ute efter
att köpa en TV-apparat på detta. Om
också biltelefoner, CD-spelare och
kanske även bilar faller i pris och
man får den här typen av prisfall
på grund av en positiv teknisk
utveckling, kan det rent av
registrera sig som deflation, ett
prisfall. Men det är också
någonting positivt.
Men sedan kommer vi till det tredje
exemplet, och det är det farliga.
Det är om vi får en utveckling där
efterfrågan faller snabbt i
ekonomin på grund av att det
finansiella systemet i Sverige
eller i världen i stort har svåra
problem. I en sådan situation
faller inte bara prisnivån, utan då
faller också prisökningstakten mot
noll och blir sedan negativ. Det
blir ett kumulativt förlopp. I
början av 20-talet upplevde vi fall
i produktion och priser på ca 15 %
per år så det var dramatiska
effekter. Här kan man tala om
riktigt farlig deflation.
Vi hade naturligtvis den typen av
risker i Sverige i början på 90-
talet, när vårt banksystem höll på
att kollapsa. Vi skall naturligtvis
i fortsättningen vara väldigt
uppmärksamma på hur den finansiella
stabiliteten i Sverige och i
världen utvecklar sig i det fall
turbulens skulle komma tillbaka.
Men om reporäntan sjunker från 9
till 4 % och om statsmakterna får
ett ökat förtroende för den
finanspolitik som har justerats här
i utskottet och det leder till att
vi temporärt hamnar på minustal när
det gäller KPI-siffrorna, tycker
jag inte att vi skall kalla det för
deflation i verklig mening.
Peter Eriksson (mp): Jag vill
börja med att säga att
tillnyktringen i synen på de
globala finansmarknaderna gläder
mig. Det är bra att även
riksbankschefen i Sverige vill ha
bilbältet på när han kör bil, för
det är farligt att köra bil.
Jag vill också ställa en fråga om
inflationen för nästa år. Eftersom
riksbankschefen här redovisar litet
egna, hemsnickrade mått, undrar
jag: Det är väl ändå KPI som gäller
som Riksbankens mål. Vi får väl
förvänta oss att Riksbanken agerar
för att KPI skall förändras i
riktning mot Riksbankens mål för
det fjärde året, som det riskerar
att bli, då inflationen understiger
det mål som är uppsatt. Jag vill
bara ha en bekräftelse på det, för
det verkar litet oklart vad det
egentligen är som skall vara målet.
Vi får väl vänta tills vi ser ett
beslut utifrån innan målet ändras.
Urban Bäckström: Nej, jag kan inte
lova att vi kommer att sätta alla
krafter till för att klara KPI-
målet de närmaste åren om vi hamnar
i en situation där vi tvingas att
sänka räntorna. Om vi sänker
räntorna från den här nivån, kommer
ju de här effekterna tillbaka igen
och vi riskerar att hamna under
målet på grund av temporära
effekter.
Jag kan inte heller tro att
ledamoten tycker att vi borde
avhålla oss från att sänka
räntorna, om det visade sig att vi
fick en kraftig avmattning i den
internationella ekonomin på grund
av att dessa temporära effekter
inte skall uppkomma och vi därmed
tillfälligt lättare skulle klara
målet. I den avvägningen hoppas jag
att utskottets ledamöter delar min
uppfattning, att det måste vara
ekonomins utveckling och den
trendmässiga och underliggande
inflatoriska effekten som är det
viktiga och som vi tillsammans
skall sträva efter och inte att vi
skall avhålla oss från att sänka
räntorna för att vi då kan få en
sådan här temporär effekt igen på
KPI.
Jag skall gladeligen förklara detta
igen i utskottet om vi får en sådan
temporär effekt och en stabil
utveckling i svensk ekonomi som gör
att den underliggande trendmässiga
inflationen ligger fortsatt så
stabil som den har gjort under de
år som inflationsmålet har
fungerat.
Peter Eriksson (mp): Men den
temporära utvecklingen är snart
inne på sitt fjärde år. Jag tycker
att detta är en diskussion som är
väldigt bra, för den visar att det
ensidiga inflationsmålet är ganska
fördummande om man tittar på det
alltför mycket och alltför
ensidigt. Därför finns det nog
anledning att än en gång ta en titt
på förslaget för att se om det
verkligen är så klokt, nämligen att
göra Riksbanken oberoende och bara
använda inflationsmålet för att
styra i framtiden. Jag tackar för
det svaret från riksbankschefen.
Urban Bäckström: Nu måste jag be
att få sortera upp begreppen igen.
Det är inte så att vi bedriver
någon annan politik än att vi
håller tillbaka inflationen och ser
till att den ligger runt målet 2 %,
vare sig lägre eller högre. Det vi
har problem med är måttet på
inflationen. Det är där vi tittar
på underliggande takter för att se
om det är temporära effekter som
verkar eller om det faktiskt är den
inflatoriska processen i svensk
ekonomi som tilltar eller avtar.
Det är alltså ingen annan politik
vi bedriver.
Jag har ganska många gånger försökt
beskriva att vi har problem med
måttet. Skulle vi hitta ett annat
mått som inte hade några negativa
effekter, skulle jag vara väldigt
glad. Problemet är att alla mått på
inflationen har sina problem. Då
hamnar man i en vägningssituation:
Hur gör man när man skall väga vad
som ligger i den ena vågskålen mot
vad som ligger i den andra? Här kom
fullmäktige 1993 till slutsatsen
att KPI nog är bäst eftersom det är
mest känt av allmänheten i vårt
land.
Sedan tycker jag att vi ärligt kan
säga att vi hade 8 % inflation
under 20 år i Sverige. Det har vi
inte längre. Samtidigt har vi en
god ekonomisk tillväxt. Det är väl
ett tecken så gott som något på att
budgetsanering och ibland en viss
stramhet från Riksbankens sida har
givit någon utdelning.
Fredrik Reinfeldt (m): Jag har två
frågor till riksbankschefen som
delvis går på ett annat spår. Den
ena frågan kommer jag senare att
interpellera finansministern om.
Det har ju funnits en tendens, och
det har märkts också här i dag, att
vi placerar alla eventuella problem
som dyker upp i Sverige utomlands.
Det är finansiell oro i olika delar
av världen som på olika sätt kommer
in i den svenska ekonomin. En
väldigt intressant fråga för
beslutsfattare i Sverige måste
vara: Om det nu är väldigt många
problem som importeras, finns det
då mekanismer i Sverige som
förvärrar eller onödigt förstorar
de problem som vi importerar i
Sverige? Då är inte minst de
volatilitetsdiskussioner som vi har
varit inne på i dag intressanta.
Jag hakade upp mig på en
formulering i riksbankschefens
anförande om att det finns en
negativ riktning när det gäller
hushållens framtidstro. Detta har
blivit väldigt viktigt när vi har
växlat över från en exportledd
tillväxt till en mer
konsumtionsledd inhemsk
efterfrågestyrd tillväxt. Detta
skiljer sig litet från när
Konjunkturinstitutet träffade
finansutskottet för bara någon
vecka sedan, då man sade att man
uppfattar att hushållen har goda
och ljusa utsikter för egen del,
men mer negativa när det gäller den
allmänna ekonomiska utvecklingen i
landet. Skall det tolkas som att
det finns en skiljaktighet, eller
har Riksbanken andra siffror?
Den andra frågan återkopplar till
just volatiliteten. Vi har precis
fått en rapport från
Finansinspektionen om sparandet i
Sverige. Det har ju varit en
väldigt snabb trend bl.a. när det
gäller fondsparandet i Sverige.
Siffrorna visar att hushållen från
1996 till i dag har ökat sitt
värdepappersfondsinnehav från 180
miljarder till 460 miljarder -
fantastiska summor.
Det konstateras också att värdet
sedan i juli har minskat med
ungefär 50 miljarder. Till detta
har kommit att vi har haft en
väldig volatilitet på den svenska
börsen den senaste månaden. Här
kommer min fråga: Finns det inte i
Sverige fortfarande regelverk och
styrningar som möjligtvis
förstärker volatiliteten och därmed
påverkar tillväxtförutsättningarna?
Eftersom det nu har blivit en
större och viktigare del av
hushållens sparande att t.o.m.
spara traditionellt i bank, kanske
vi därmed påverkar detta med
hushållens förväntansbild. Det styr
ju väldigt mycket av regeringens
tillväxtprognoser, eftersom man där
laborerar mycket med att
hushållssparandet skall sjunka. Det
vore intressant att få
riksbankschefens syn på detta.
Urban Bäckström: Om frågan var om
det finns några problem kvar i
Sverige, så är svaret: Ja, det
finns det. Det finns säkert gott om
problem för det politiska systemet
att diskutera och hantera. Jag
pekade på arbetsmarknadsproblemen
som en typ av sådana problem.
Det är riktigt att hushållen har
placerat i aktier i större
utsträckning än tidigare och att
väldigt många i Sverige har en
aktieportfölj. Vi måste skilja på
sparande och placeringar, för
sparande är resultaträkningen - vad
man får kvar av sin inkomst. Sedan
kan man placera sin balansräkning,
dvs. avkastningen från det tidigare
sparandet. Man har då flyttat över
till aktier, och aktier har blivit
populära. Det är klart att det gör
att hushållen har en känslighet när
aktierna ökar respektive minskar i
värde. Man upplever efter ett tag,
när aktiekurserna har stigit, att
förmögenhetssituationen har
förbättrats, vilket kanske leder
till att man väljer att köpa någon
varaktig kapitalvara. Omvänt kan
det påverka hushållen när kurserna
faller.
När man tittar på
storleksordningarna visar det sig
att den amerikanska ekonomin är mer
känslig för fluktuationer i
aktiekurserna, eftersom hushållen
har placerat väldigt mycket pengar
i aktiemarknaden och är väldigt
känsliga för fluktuationer i
aktiepriset. Det finns beräkningar
som tyder på att ungefär en
tredjedel av den privata
konsumtionsökningen i USA under de
senaste åren just beror på
aktiekursuppgången.
I Europa är Sverige ett av de
länder som påverkas mer än andra
länder, medan man i
kontinentaleuropa kanske inte
påverkas alls, för där är inte
aktier så populära bland hushållen.
Jag förstår att ledamoten far efter
aktiebeskattning eller relaterade
frågor. Jag har ingenting att
tillföra här från penningpolitisk
horisont. Men det är klart att
hushållen - jag tänker då på frågan
om Konjunkturinstitutet - beroende
på vad man fokuserar på har ganska
ljusa framtidsförväntningar, men de
har brutits av under senare tid.
Olika mekanismer - stämningsläget i
det globala finansiella systemet,
aktiemarknadens utveckling,
diskussioner om sådana här saker -
påverkar naturligtvis hushållens
syn på framtiden. När vi tittar på
det här jämför vi alltid med hur vi
bedömde att det skulle ha varit.
Det är i ljuset av detta som vi
analyserar hushållens syn på
framtiden.
Nu är det inte så att det ligger
någon dramatik i vår analys, i vart
fall inte ännu, men vi har gjort en
nedjustering. Allting är ju
relativt; om man vill se mörkt på
saker och ting eller om man vill se
litet mindre ljust på framtiden.
Vår analys och bedömning av
ekonomin har lett oss till
slutsatsen - även om den inte
innehåller någon dramatik i
omvärderingen - att det är
tillräckligt mycket för att
genomföra lättnader i
penningpolitiken, eftersom vi
annars skulle missa målet. Det
betyder inte att det nödvändigtvis
är något slags domedagsstämning som
vi försöker förmedla.
Fredrik Reinfeldt (m): Det är nog
riktigt, som riksbankschefen säger,
att man inte skall överdriva
dramatiken i detta. Det var inte
heller min avsikt att jaga
riksbankschefen på politiska
lösningar. Det var närmast det jag
tänkte tala med finansministern om.
Det är svårt att hävda att vi har
långa historiska erfarenheter när
det gäller detta, eftersom
sparandeökningen, eller kalla det
balansräkningen, ju har kommit så
snabbt på slutet, dessutom bara
under den tid då börsen har varit
stadd i ökning. Den första
reaktionen på detta är de just
gångna månaderna. Det är
intressant, eftersom vi nu har en
tillväxtpolitik som tungt vilar på
just vad vi tror att hushållen
skall göra, dvs.
efterfrågestimulanser som inte
minst syns i regeringspolitiken.
Därför tycker jag att det har
blivit väldigt intressant hur de
svenska hushållen reagerar. Det
finns uppgifter om att mer än
hälften av vuxna svenskar nu
fondsparar. Det var i det
hänseendet som jag ville tala om
just volatiliteten. Är det inte så
att vi kanske onödigt förstärker
ryckigheten i börsens utveckling
via regelsystem och att detta
faktiskt, utan att det är tanken,
påverkar efterfrågan och därmed
också tillväxten negativt?
Urban Bäckström: Jag tycker att
Fredrik Reinfeldt kommer in på en
väldigt intressant fråga. När man i
efterhand ser på varför det gick
fel med konjunkturbedömarnas
bedömningar, så märker man att det
är den här typen av finansiella
aspekter som de har missat.
Vi kommer väl alla ihåg hur det var
i början på 90-talet, att det hela
tiden skulle vända efter ett
halvår. Men det gjorde det inte.
Det beror på att när man kör den
här typen av förlopp med
konventionella makroekonomiska
modeller, löser det alltid upp sig
på något sätt, och det gjorde det
även då. Men om man beaktar
finansiella aspekter, som är mycket
svårare och mycket subtilare och
som det inte är lätt att
kvantifiera, förstår man i
efterhand att de var mycket
starkare än vad man trodde. Detta
är ett skäl till att vara
uppmärksam på stabiliteten i det
finansiella systemet - hur olika
räntor för bra och dåliga låntagare
utvecklar sig, hur aktiekurser
utvecklar sig, stämningslägen osv.
- just på grund av att vi alla
erfarenhetsmässigt har varit dåliga
på att bedöma detta, naturligtvis
inklusive Riksbanken utgår jag
från, även om jag inte såg några
prognoser publiceras av Riksbanken
i början på 90-talet.
Sven-Erik Österberg (s): Jag vill
ställa en fråga beträffande
avbetalning på statsskulden. Hur
det skall gå till finns det ju en
väl utarbetad plan för. Regeringen
har också ganska tydligt motiverat
sitt handlande för att slå fast vad
man vill och inskränka utrymmet för
spekulation osv. Vi känner ju till
det här med att inte vältra över
skuldbörda på kommande generationer
osv.
Däremot kan man i dagsläget se att
det finns ett antal olika aktörer i
samhället som tycks vilja luckra
upp amorteringsplanen. Man säger
att man mer aktivt vill använda de
tänkta amorteringspengarna för att
stimulera olika åtgärder i
samhället.
Jag skulle gärna vilja att
riksbankschefen kommenterade och
gav sin syn på den debatt som
försiggår.
Urban Bäckström: Det skall jag
gärna göra, för detta är en mycket
central fråga.
Vi har ganska nyligen kommit över
tröskeln och fått ett förtroende
för den statsfinansiella
utvecklingen, men det är ett
förtroende som fortfarande är
bräckligt. Det är bräckligt av det
skälet att statsskulden fortfarande
är så stor. Om statsskulden är
ungefär 1 500 miljarder innebär det
att om vi tappar lite förtroende
och får räntehöjningar på den långa
sidan - vilket vi vet att
Riksbanken inte kontrollerar fullt
ut, utan det beror på
marknadsaktörernas syn på den
ekonomiska politiken - med en
procentenhet motsvarar det 15
miljarder som över tiden slår in i
statsfinanserna och tränger ut
andra saker. Två procentenheter
motsvarar 30 miljarder, tre
procentenheter motsvarar 45
miljarder osv. Det blir väldigt
mycket pengar.
Om man från statsmakternas sida
vill stabilisera
konjunkturutvecklingen, om vi
skulle gå in i en försvagning och
riksdagsledamöterna kanske tycker
att man måste göra någonting åt
försvagningen med finanspolitiska
åtgärder, skall man tänka på att om
förtroendet eroderas och man kommer
tillbaka över tröskeln till den
dåliga sidan så är den effekten
långt mycket starkare än vad varje
litet stimulanspaket kan
åstadkomma.
Vi måste vara oerhört rädda om den
situation som vi har kommit till
och bevara den, för den ger också
Riksbanken en viss handlingsfrihet.
Det har vi inte i ett läge där
förtroendet eroderas. Därför tycker
jag att det är mycket bättre att vi
har den arbetsfördelning som man
har i en växelkursregim med
inflationsmål och flytande krona,
att Riksbanken korrigerar så att vi
successivt når målet 2 % och att vi
därmed tillåter oss en
efterfrågeutveckling i ekonomin som
är förenlig med detta.
Genom att föra en symmetrisk
penningpolitik tar Riksbanken hand
om konjunkturförsvagningen, därför
att den ju skall leda till en lägre
inflationsprognos. Det är mycket
bättre att göra detta i det
uppkomna läget än att ta det här
sista steget med finanspolitiken åt
fel håll som gör att förtroendet
minskar, för då är vi där igen. Det
är svårt att säga var gränserna
går, och det är väldigt subtilt,
men det handlar ju om förtroende.
Vi har ju ingen bra historia på det
här området, så låt oss värna om
det som har uppnåtts under de
gångna åren för att säkra
förtroendet på lång sikt. Då är det
klart att det är bättre att
amortera på statsskulden och få ned
den, så att man får ett större
handlingsutrymme i finanspolitiken
på längre sikt. Men jag tror inte
att man skall ge sig in på att
utmana detta förtroende för tidigt.
Sven-Erik Österberg: Jag tolkar
riksbankschefen så, att
amorteringsplanen och den delen av
finanspolitiken blir en av de
viktigaste länkarna i
finanspolitikens kedja framöver för
att uppnå en fortsatt god ekonomisk
utveckling i Sverige. Är det rätt
uppfattat?
Urban Bäckström: Jag har försökt
förklara att det är viktigt att
amortera på statsskulden. Den
amortering som nu ligger fungerar
uppenbarligen. Om man skulle vilja
amortera mer, så vore det heller
inte fel. Sedan kan ingen säga
exakt var gränsen går. Jag vill
inte lägga mig i den politiska
diskussionen. Jag känner att det
finns en vilja att dra mig åt ett
visst håll här. Det tänker jag inte
tillåta, utan jag vill peka på
problemet och på vilka krafter vi
utmanar om vi hamnar på fel sida om
gränsen.
Siv Holma (v): Jag skulle vilja
återgå till min första fråga om
symmetrin i låg inflation,
ekonomisk tillväxt och hög
sysselsättning. Jag skulle vilja
att riksbankschefen litet grand
utvecklade tankegångarna om
jämviktsarbetslöshet. Var finns den
i det här sammanhanget just nu?
Urban Bäckström: Vi vet inte var
jämviktsarbetslösheten finns.
Jämviktsarbetslöshet låter som om
man skulle vara nöjd med någon
arbetslöshet. Jag brukar kalla den
för strukturell arbetslöshet i
stället. Det är den nivå på
arbetslösheten som det är svårt att
komma under med tanke på att
lönerna sätter i gång att stiga
kraftigt genom löneglidning,
flaskhalsar osv. Ju bättre
arbetsmarknaden fungerar, desto
lättare är det att få ett
arbetskraftssökande företag att
hitta rätt arbetskraft så att det
inte uppstår löneglidning. Fungerar
arbetsmarknaden dåligt får man
svårare att hitta varandra. Då
tenderar företaget att bjuda upp
lönerna och ta folk från något
annat företag i stället. Därmed är
det svårt att minska
arbetslösheten.
Det finns ganska klara tendenser på
att den svenska arbetsmarknaden
inte fungerar ens så bra som den
gjorde tidigare. Trots att antalet
lediga platser har ökat, kvarstår
de arbetssökande. Detta är ett
tecken på att det finns
matchningsproblem på
arbetsmarknaden. Det kan handla om
rörlighet - geografisk och
yrkesmässig - och det kan handla om
att sökbeteenden inte finns fullt
ut. Vad allt detta beror på är
svårt att säga. Men ju bättre
arbetsmarknaden fungerar, desto
mindre är risken för löneglidning
och därmed inflation. Så det finns
egentligen ingen yttersta gräns
från Riksbankens sida för hur låg
arbetslösheten kan bli, utan det
beror på hur det politiska systemet
ser till att arbetsmarknaden
fungerar. Men givet att man har
fattat vissa beslut och har en viss
struktur finns det någonstans en
gräns som man inte kommer under
utan att det blir en stark
inflationsimpuls. Var den gränsen
ligger kan jag inte säga. Det har
gjorts olika uppskattningar, men
uppskattningar är bara
uppskattningar. Vad vi får göra är
att ha fokus på olika typer av
flaskhalsproblem. På det sättet kan
vi bygga en inflationsbedömning,
månad för månad och år för år, för
att se hur expansiv
penningpolitiken kan vara.
Per Landgren (kd): När
riksbankschefen talade om den nya
penningpolitiska regimen med
explicit inflationsmål nämndes
Kanada, Nya Zeeland och ytterligare
några länder. Hur resonerar man i
andra länder som naturligtvis USA
men också länder som är mer
jämförbara med Sverige, vilka inte
har anslutit sig till den regimen?
Urban Bäckström: Det finns en
diskussion om inflationsmål i USA.
I ECB:s penningpolitiska
uppläggning är vi ju väldigt nära
tankarna kring det explicita
inflationsmålet. Det vinner en allt
större uppslutning runt omkring i
världen. Alltfler ser fördelarna
med detta. Det tycker jag är
särskilt roligt för vår skull i
Sverige, inte bara från Riksbankens
sida, eftersom inflationsmålstanken
i grund och botten har svenska
rötter. Den går ju tillbaka till
den svenske nationalekonomen Knut
Wicksell, som för ganska precis
hundra år sedan tog upp denna fråga
här i Stockholm. Det ledde till att
Sverige använde sig av den
politiken under början av 30-talet,
och det var säkert ett av skälen
till att det gick bättre för
Sverige än för många andra länder
på den tiden.
Sedan skall vi vara lite ödmjuka.
Världen har prövat många olika
typer av regimer. Ett tag var det
fast växelkurs som gällde. Vi har
lärt oss att det finns många
problem förknippade med denna. Det
har varit utvecklingar i olika
länder som har inneburit att man
har följt penningmängden, men i
takt med att den finansiella
utvecklingen kom bröts dessa
samband samman och det blev för
smalt att titta på bara ett mått.
Nu är det inflationsmålspolitiken
som är i ropet. Vi vet ju inte om
detta är slutet på allt sökande och
alla försök att förstå
nationalekonomiska svårigheter, men
så här långt fungerar det bra.
Samtidigt tycker jag att vi alla
skall vara uppmärksamma på
bristerna med denna politik.
Utskottets ledamöter kommer gång på
gång tillbaka till problemet med
målet och konsumentprisindex. En av
bristerna är naturligtvis att man
inte kan hitta det optimala måttet
som gör att centralbanken tydligt
styr mot någonting och som sedan i
efterhand tydligt kan utvärderas på
tiondelen när, så allt har sina fel
och brister. Men, som sagt var,
tendensen nu är att alltfler tycker
att inflationsmålspolitiken har
fördelar.
Ordföranden: Nu har jag inte någon
ytterligare antecknad på min
talarlista. Jag vill tacka Urban
Bäckström för hans medverkan i
utfrågningen. Jag vill också passa
på att tacka riksdagspersonalen för
att ni har genomfört och arrangerat
detta. Tack också alla andra för
visat intresse för denna
utfrågning. Därmed är den avslutad.
Innehållsförteckning
Tabeller
Tabell 1. BNP-tillväxt, KPI och
arbetslöshet
40
Tabell 2. BNP-tillväxt per region
samt andel av svensk export
46
Tabell 3. Svensk export fördelad på
varugrupper
47
Tabell 4. Bidrag till BNP-
tillväxten 48
Tabell 5. Prognosförutsättningar
1998-2001
49
Tabell 6. Nyckeltal för 1998-2001
50
Tabell 7. Försörjningsbalansen
1998-2001
51
Tabell 8. Nyckeltal för
arbetsmarknaden 53
Tabell 9. Försörjningsbalans i
sidoalternativet
55
Tabell 10. Regeringens förslag till
satsning på vissa framtidsområden
1999-2001 84
Tabell 11. Regeringens förslag till
övriga reformer 1999-2001
85
Tabell 12. Den offentliga sektorns
finansiella sparande 1999-2001 i
regeringens budgetalternativ 85
Tabell 13. Lånebehov enligt
regeringens budgetförslag 1998-2001
86
Tabell 14. Utgiftstak för åren
1999-2001 enligt regeringens
budget-
förslag 86
Tabell 15. Finansiella effekter av
Moderata samlingspartiets budget-
förslag 1999-2001 88
Tabell 16. Moderata
samlingspartiets förslag till
utgiftstak för staten
1999-2001 88
Tabell 17. Moderata
samlingspartiets förslag till
utgiftstak för den offentliga
sektorn 1999-2001
89
Tabell 18. Finansiella effekter av
Kristdemokraternas budgetförslag
1999-2001 90
Tabell 19. Kristdemokraternas
förslag till utgiftstak för staten
1999-2001 90
Tabell 20. Finansiella effekter av
Centerpartiets budgetförslag
1999-2001 92
Tabell 21. Centerpartiets förslag
till utgiftstak för staten
1999-2001
92
Tabell 22. Finansiella effekter av
Folkpartiet liberalernas budgetför-
slag 1999 94
Tabell 23. Folkpartiet liberalernas
förslag till utgiftstak 1999-2001
94
Tabell 24. Förslag till nytt
utgiftstak för staten inklusive
ålderspen-
sionssystemet vid sidan av
statsbudgeten
107
Tabell 25. Regeringens förslag till
beräkning av utgiftstak för den
offentliga sektorn 108
Tabell 26. Regeringens och
oppositionspartiernas förslag till
utgifts-
ramar för 1999 110
Tabell 27. Regeringens och
oppositionspartiernas förslag till
totala
inkomster för år 1999 111
Tabell 28. Utskottets förslag till
statsbudget för budgetåret 1999
113
Tabell 29. Fysiska personers
inkomstskatt
122
Tabell 30. Juridiska personers
inkomstskatt
135
Tabell 31. Social- och
arbetsgivaravgifter 140
Tabell 32. Skatt på egendom 144
Tabell 33. Skatt på varor och
tjänster 149
Tabell 34. Övriga inkomstförslag
154
Tabell 35. Statsbudgetens inkomster
156
Tabell 36. Budgeteffekter av
åtgärder på skatteområdet i
anslutning
till Budgetproposition för 1999
157
Tabell 37. Inkomstberäkningar
enligt respektive partis
budgetförslag
158
Diagram
Diagram 1. BNP-tillväxt i OECD,
Förenta staterna, Japan och EU
39
Diagram 2. Arbetslösheten i EU,
Norden och OECD
43
Diagram 3. Tillväxten i Norden och
EU 44
Diagram 4. Hushållens och
företagens framtidstro
49