Utskottet behandlar i betänkandet vad regeringen i
skrivelse 1998/99:33 anfört om beredskapen mot svåra
påfrestningar på samhället i fred. Utskottet har
inget att erinra mot vad regeringen anfört i denna
fråga.
Utskottet föreslår att regeringens skrivelse läggs
till handlingarna.
I betänkandet behandlas nio motioner, som bl.a. rör
ledningsprinciper vid svåra påfrestningar, psyskiskt
omhändertagande av offer i samband med katastrofer
och inrättandet av en katastroffond.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga
motionsyrkanden. Till utskottets förslag har fogats
en reservation.
Skrivelsen
I skrivelsen (skr. 1998/99:33) lämnas den årliga
redovisningen avseende beredskapen mot svåra
påfrestningar på samhället i fred (prop. 1996/97:11,
bet. FöU5, rskr. 203).
Tyngdpunkten i redogörelsen ligger på svåra
påfrestningar inom områden där det enligt
proposition 1996/97:11 skall finnas en särskilt god
beredskap. Elberedskapsfrågorna redovisas särskilt
utförligt. Frågor om ledning och
informationsberedskap kommer att redovisas i
propositionen våren 1999 om 1999 års
säkerhetspolitiska kontrollstation.
Motionerna
Motion väckt med anledning av skrivelsen
1998/99:Fö1 av Anna Lilliehöök (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av förslag till
åtgärder för IT-säkerhet och beredskap för svåra
påfrestningar på samhället.
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1998
1998/99:Fö401 av Björn Leivik och Elizabeth Nyström
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att den med förtur vidtar
erforderliga åtgärder för att författningsmässigt
reglera ansvarsförhållanden avseende styrning,
planering och samordning vid kriser och olyckor i
det civila samhället vilka berör flera myndigheter,
organ och en eller flera kommuner i enlighet med vad
i motionen anförts.
1998/99:Fö403 av Torgny Danielsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att
inrätta en nationell expertorganisation för
psykologiskt omhändertagande av offer för
katastrofer.
1998/99:Fö701 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
nödvändigheten av att alla medborgare kan nås av
larm i olika krissituationer.
1998/99:Fö702 av Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att
inrätta en nationell expertorganisation för
psykologiskt omhändertagande av offer för
katastrofer.
1998/99:Fö703 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
utredning om att inrätta en nationell
expertorganisation för psykologiskt omhändertagande
av offer för katastrofer enligt vad i motionen
anförts.
1998/99:Fö704 av Elizabeth Nyström och Björn Leivik
(m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen
låter utreda frågan om att inrätta en katastroffond
i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:Fö705 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att se över formerna för att
upprätta en katastroffond.
1998/99:Fö706 av Ann-Kristine Johansson och Jarl
Lander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ersättning för skador i samband med översvämningar
efter reglerade vattendrag.
Utskottet
Svåra påfrestningar på samhället i fred
Regeringen
Regeringen anför bl.a. att det i propositionen
(prop. 1996/97:11) Beredskapen mot svåra
påfrestningar på samhället i fred uttalades en
ambition för en sådan beredskap. Bl.a. angavs att
det på vissa områden borde finnas en särskilt god
beredskap. Dessa områden var nedfall av radioaktiva
ämnen, svåra störningar i viktiga
infrastruktursystem (elförsörjning,
telekommunikationer, hälso- och sjukvårdens el- och
vattenförsörjning, radio och TV, försörjning med
vatten), översvämningar och dammbrott, massflykt av
asyl- och hjälpsökande till Sverige, allvarlig
smitta, terrorism, kemikalieolyckor och utsläpp av
farliga ämnen till sjöss m.m. samt störningar i
samhällsviktiga datasystem.
Enligt vad regeringen anförde i propositionen kunde
urvalet av områden komma att förändras. I skrivelsen
föreslår regeringen att två förändringar görs.
Området hälso- och sjukvårdens el- och
vattenförsörjning täcks in av områdena elförsörjning
och försörjning med vatten och bör därför utgå.
Vidare bör benämningen störningar i samhällsviktiga
datasystem ändras till IT-säkerhet.
Genom 1996 års totalförsvarsbeslut fastställdes att
totalförsvarets resurser skall utformas så att de
kan stärka samhällets samlade förmåga att förebygga
och hantera svåra påfrestningar i fred. I skrivelsen
redovisas att det i rapporten (Ds 1998:32)
Skyldigheter och befogenheter vid svåra
påfrestningar på samhället i fred diskuteras vad som
avses med en svår påfrestning på samhället i fred.
Enligt arbetsgruppen utgör en svår påfrestning inte
en enskild händelse i sig, exempelvis en olycka ett
sabotage osv., utan det är ett tillstånd som kan
uppstå när en eller flera händelser utvecklar sig
eller eskalerar till att omfatta flera delar av
samhället. Tillståndet är alltså av en sådan
omfattning att det uppstår allvarliga störningar i
viktiga samhällsfunktioner eller att det hotar
grundläggande värden av olika slag i samhället och
kräver att insatser från flera olika myndigheter och
organ samordnas för att kunna hantera situationen
och därmed begränsa konsekvenserna.
Regeringen har i allt väsentligt inget att invända
mot vad som här redovisats om arbetsgruppens
överväganden och förslag. Enligt regeringens
uppfattning finns det i dag inte något behov av en
mer preciserad definition av begreppet svår
påfrestning på samhället i fred.
När det talas om begreppet svåra påfrestningar på
samhället i fred i det följande skall det tolkas på
det allmänna sätt som här redovisats och omfatta de
områden för vilka det bör finnas en särskilt god
beredskap.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anfört om svåra påfrestningar på
samhället i fred.
Utskottet anser att regeringens årliga redovisning
av beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället
i fred ger riksdagen en värdefull information om
beredskapen på området.
Utskottet föreslår att regeringens skrivelse läggs
till handlingarna.
Allmänt om åtgärder
Regeringen
Regeringen anför bl.a. att beredskapen mot svåra
påfrestningar på samhället i fred grundas dels på
förebyggande åtgärder för att minimera riskerna för
att sådana händelser och tillstånd inträffar eller
för att begränsa konsekvenserna om de inträffar,
dels på åtgärder för att kunna hantera dem om de
inträffar.
Regeringen betonar i skrivelsen att åtgärderna inte
syftar till att enbart tillgodose de krav som ställs
på samhället i en så extrem situation som en svår
påfrestning. I stället är det i många fall fråga om
åtgärder som bidrar till en grundläggande robusthet
och flexibilitet inför olyckor och störningar i
samhället samt om en beredskap inför mer vardagliga
händelser.
Regeringen framhåller att viktiga åtgärder vidtas
också inom ramen för planeringen mot ännu extremare
situationer än en svår påfrestning på samhället i
fred, nämligen det civila försvarets planering mot
ett väpnat angrepp. Det är särskilt två områden,
enligt regeringen, som bör nämnas i detta
sammanhang. Det ena området avser den omfattande
verksamhet som bedrivs på områdena elförsörjning och
telekommunikationer och som medför att förmågan att
motstå även fredstida hot kraftigt förbättras. Det
andra området är ledning. De beredskapsförberedelser
i form av bl.a. övningar som vidtas inför ett väpnat
angrepp får positiva effekter för ledningförmågan
både vid väpnat angrepp och i fred. Regeringen
understryker här att det primära syftet med
planeringen avseende civila försvarsresurser är att
åstadkomma en tillräcklig förmåga inom det civila
området vid ett väpnat angrepp.
Beredskapen mot svåra fredstida påfrestningar kan
alltså på ett allmänt sätt sägas vara sammansatt av
åtgärder inför mer eller mindre vardagliga olyckor
och störningar, åtgärder som specifikt vidtas mot
svåra påfrestningar på samhället i fred och åtgärder
mot ett väpnat angrepp.
Generella förebyggande åtgärder
I skrivelsen redovisas vidare generella förebyggande
åtgärder för att minimera riskerna för att någonting
inträffar eller för att begränsa konsekvenserna.
Regeringen anför här bl.a. att förebyggande åtgärder
vidtas i stor utsträckning inom ramen för den
reguljära verksamhet som bedrivs inom olika
samhällssektorer. Vidare har civila försvarsresurser
i många fall stor betydelse för möjligheterna att
begränsa konsekvenserna av störningar. Detta gäller
särskilt på infrastrukturområdet. Frågor om
utvecklingen av de civila försvarsresurserna kommer
att behandlas i 1999 års säkerhetspolitiska
kontrollstation våren 1999.
Vissa slag av åtgärder är emellertid inte av någon
sektoriell natur. Detta gäller främst de aktiviteter
som syftar till att åstadkomma ett samhälle som
generellt sett är mindre sårbart mot störningar. I
det sammanhanget har inriktningen av
samhällsplaneringen i kommunerna särskilt stor
betydelse.
Boverket är den centrala förvaltningsmyndigheten
för frågor om byggd miljö och hushållning med
naturresurser, fysisk planering, byggande och
boende.
I enlighet med ett i juni 1997 lämnat
regeringsuppdrag har Boverket i samråd med Statens
räddningsverk m.fl. utarbetat rapporten Användningen
av riskanalyser och skyddsavstånd i den fysiska
planeringen. Rapporten är en sammanställning och
utvärdering av erfarenheter som gjorts beträffande
kommunernas och länsstyrelsernas användning av
riskanalyser och skyddsavstånd i den fysiska
planeringen.
Boverket har i enlighet med ett uppdrag i
regleringsbrevet för innevarande år lämnat en
redovisning av verkets förmåga att inom sitt
verksamhetsområde bidra till att begränsa riskerna
för och konsekvenserna av en svår påfrestning för
samhället i fred. Redovisningen tar upp en rad
pågående och avslutade projekt i ämnet, bl.a. ovan
nämnda rapport om riskanalyser och skyddsavstånd.
Boverket anser att beredskapen och förmågan att
bidra till att begränsa riskerna för och
konsekvenserna av en svår påfrestning för samhället
i fred inom verkets verksamhetsområde är mycket god.
Statens räddningsverk har under år 1998 på uppdrag
av regeringen redovisat en rapport med förslag till
inriktning av ett samlat handlingsprogram för ett
säkrare samhälle. Handlingsprogrammet avser primärt
olika slag av olyckor. Räddningsverket föreslår
bl.a. att arbetet med ett handlingsprogram skall
inledas med en kartläggning och utvärdering av
pågående samarbeten, tvärsektoriell
försöksverksamhet på lokal nivå samt utbildning för
den förebyggande verksamheten. Regeringen anser
bl.a. att det är lämpligt att inleda arbetet med ett
handlingsprogram för ett säkrare samhälle med de
typer av kartläggningar och utvärderingar som
Räddningsverket har föreslagit. Arbetet på central
nivå med ett handlingsprogram för ett säkrare
samhälle förutsätter en nära samverkan mellan de
centrala sektorsmyndigheterna.
Åtgärder för att kunna hantera händelser som
inträffar
I skrivelsen anför regeringen om åtgärder för att
kunna hantera händelser som inträffar bl.a. att
ledningsansvaret vid en svår påfrestning åvilar de
myndigheter som har ansvar för de sektorer som
drabbats. Den sektoriella ledningen stöds,
kompletteras och inriktas av de organ som har ett
områdesvist ansvar, dvs. regeringen som en del av
sitt totalansvar, länsstyrelserna/landstingen och
kommunerna. Kommuner och landsting har härutöver ett
självständigt ansvar på sina respektive områden.
I rapporten (Ds 1998:32) Skyldigheter och
befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället i
fred har lämnats förslag på olika åtgärder för att
förbättra samhällets förmåga att hantera svåra
påfrestningar i fred. I rapporten föreslås att
skyldigheter och ansvar för myndigheter, kommuner
och landsting vid svåra påfrestningar
författningsregleras. Arbetsgruppen pekar på att det
i speciella fall - för att främst skydda och rädda
liv, egendom och miljö - kan bli aktuellt att även
ge regeringen eller berörd länsstyrelse rätt att
göra ingrepp i enskilds rätt, varför arbetsgruppen
föreslagit en sektorvis genomgång av varje
verksamhetsområde.
Enligt regeringens uppfattning har frågorna om
ledning avgörande betydelse för möjligheterna att
hantera en svår påfrestning på samhället i fred.
Regeringen kommer att redovisa sina överväganden i
dessa frågor i samband med behandlingen av
arbetsgruppens rapport i propositionen om den
säkerhetspolitiska kontrollstationen våren 1999.
Regeringen överväger att besluta om ändring av
länsstyrelseinstruktionen (1997:1258) som innebär
att länsstyrelserna blir skyldiga att ha en
beredskap och förmåga att hantera svåra
påfrestningar på samhället i fred.
En kategori av åtgärder riktar in sig på den
enskilda människans förmåga att förebygga och
begränsa konsekvenserna av olyckor. En bra förmåga i
detta avseende förbättrar självfallet även
människors möjligheter att klara olika slag av
störningar i samhällsfunktioner. Statens
räddningsverk har på regeringens uppdrag och i
samverkan med andra myndigheter och olika
organisationer tagit fram ett handlingsprogram som
syftar till att förbättra den enskilda människans
förmåga att agera på rätt sätt vid olyckor,
katastrofer och störningar i viktiga
infrastruktursystem. Programmet omfattar ett stort
antal utbildnings- och informationsåtgärder inom
områdena säkerhetsmedvetande, första hjälpen, hjärt-
och lungräddning, vattensäkerhet, brandskydd,
överlevnad och krisstöd. De grundläggande kunskaper
och färdigheter som behövs för en ökad säkerhet
skall ges i skolan och kompletteras och repeteras i
vuxen ålder. Regeringen anser att konkreta
utbildnings- och informationsaktiviteter av den typ
som programmet innehåller har stor betydelse för att
förbättra samhällets robusthet.
Regeringen framhåller också att
frivilligorganisationerna bör kunna ha en viktig
roll när det gäller att förbättra människors förmåga
att hantera olyckor och störningar i viktiga
samhällsfunktioner.
Motionen
I motion Fö401 (m) av Björn Leivik och Elizabeth
Nyström tas frågan upp om ansvar vid kriser och
olyckor. Motionärerna föreslår att regeringen med
förtur vidtar erforderliga åtgärder för att
författningsmässigt reglera ansvarsförhållanden
avseende styrning, planering och samordning vid
kriser och olyckor i det civila samhället vilka
berör flera myndigheter, organ och en eller flera
kommuner.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anfört om generella förebyggande åtgärder
eller åtgärder för att kunna hantera händelser som
inträffar. Utskottet vill dock i sammanhanget
påminna om utskottets tidigare uttalanden om
länsstyrelsens grundläggande uppgifter i
beredskapsplaneringen (bet. 1996/97:FöU1 s. 171 och
bet. 1997/98:FöU1 s. 117). Utskottet har därvid
uttalat att det funnits anledning att befara att
dessa uppgifter inte kunnat fullföljas på grund av
kraftiga besparingsåtgärder inom statsförvaltningen.
Utskottet avsåg att noga följa utvecklingen på
området och var inte främmande för att initiera en
översyn av finansieringsformerna om länsstyrelsernas
viktiga uppgifter inom totalförsvaret inte kunde
fullföljas. Utskottet utgick också ifrån att
regeringen återkommer till riksdagen med förslag
till åtgärder om allvarliga brister i
länsstyrelsernas förmåga att fullfölja sin uppgifter
inom beredskapsplaneringen uppdagas. Utskottet
vidhåller sin uppfattning i denna fråga.
Utskottet ser positivt på de informations- och
utbildningsinsatser som nu genomförs för att
utveckla den enskilda människans förmåga att
förebygga och agera vid olyckor. Utskottet delar
därvid regeringens uppfattning att sådana insatser
har stor betydelse för att förbättra samhällets
robusthet.
Med anledning av vad som yrkas i motion Fö401 (m) om
ansvar vid kriser och olyckor vill utskottet anföra
följande.
Utskottet har behandlat frågan om ledningsprinciper
i samband med en svår påfrestning på samhället i
fred vid två tidigare tillfällen, våren 1997 (bet.
1996/97:FöU5 s. 13) och hösten 1997 (bet.
1997/98:FöU1 s. 109). Våren 1997 pekade utskottet på
oklarheter i ledningskedjans ansvarsförhållanden vid
hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i
fred och ansåg det mycket angeläget att skyndsamt
åtgärda dessa oklarheter. Utskottet bedömde att
detta krävde en författningsmässig reglering och
ansåg att regeringen med förtur borde se över dessa
frågor och återkomma till riksdagen med förslag till
erforderliga författningsändringar. Hösten 1997
tillsatte regeringen en särskild arbetsgrupp med
uppgift att analysera och lämna förslag i fråga om
bl.a. roller för de olika myndigheterna i
ledningskedjan.
Utskottet kan i dag konstatera att arbetsgruppen i
maj 1998 överlämnat en rapport till regeringen (Ds
1998:32) Skyldigheter och befogenheter vid svåra
påfrestningar på samhället i fred. Av regeringens
skrivelse framgår att det i rapporten lämnats
förslag på olika åtgärder för att förbättra
samhällets förmåga att hantera svåra påfrestningar i
fred. Det framgår vidare av skrivelsen att det i
rapporten förslås att skyldigheter och ansvar för
myndigheter, kommuner och landsting vid svåra
påfrestningar författningsregleras.
Utskottet vill med anledning av vad som redovisas i
skrivelsen framhålla att förmågan till en tydlig och
effektiv ledning har avgörande betydelse för
möjligheterna att hantera en svår påfrestning på
samhället i fred. Utskottet kan notera att
regeringen kommer att redovisa sina överväganden i
dessa frågor i samband med behandlingen av
arbetsgruppens rapport i propositionen om den
säkerhetspolitiska kontrollstationen våren 1999.
Utskottet får i det sammanhanget ta ställning till
regeringens överväganden i dessa frågor. Mot
bakgrund av vad utskottet nu anfört torde yrkandet i
motion Fö401 (m) bli tillgodosett genom de av
regeringen aviserade åtgärderna i propositionen om
den säkerhetspolitiska kontrollstationen våren 1999.
Motion Fö401 (m) bör därför inte bifallas av
riksdagen.
Räddningstjänst
Regeringen
Regeringen anför bl.a. att svåra påfrestningar på
samhället i fred i många fall fordrar
skadebegränsande insatser inom den kommunala eller
statliga räddningstjänstens ram. Det gäller framför
allt översvämningar och dammbrott, kemikalieolyckor,
utsläpp av farliga ämnen till sjöss och nedfall av
radioaktiva ämnen.
Räddningstjänsten har inom dessa områden ansvaret
för alla åtgärder i samhällets regi som syftar till
att hindra eller begränsa skador på människor eller
egendom eller i miljön. Det bör särskilt påpekas att
det inte finns någon övre gräns för hur stora
olyckshändelser som omfattas av räddningstjänstens
ansvar. De ansvariga myndigheterna har en beredskap
för att snabbt kunna ingripa med personal och
materiel. Det innebär vidare att de skall kunna leda
verksamheten och att en samordning skall kunna ske
av de olika åtgärder som andra myndigheter och
ibland företag, organisationer eller enskilda
vidtar.
Som framgår av de redogörelser som Räddningsverket
lämnat till regeringen inom ramen för myndigheternas
överväganden om åtgärder mot svåra påfrestningar på
samhället i fred, har den kommunala och statliga
räddningstjänsten en god beredskap för att kunna
genomföra effektiva insatser mot olyckor av olika
slag.
Genom samverkan i regioner och län kan den
kommunala räddningstjänsten vid behov kraftsamla
sina resurser. Länsstyrelsen är skyldig att överta
ansvaret för ledning av räddningstjänsten om det
fordras en samordning mellan kommuner. En liknande
samordning, som skall göra det möjligt att effektivt
utnyttja resurserna, organiseras vid behov även inom
den statliga räddningstjänsten.
Både inom den kommunala och statliga
räddningstjänsten har en räddningsledare med stöd av
räddningstjänstlagen (1986:1102) befogenheter att
begära bistånd från myndigheter inom andra
verksamhetsområden i samhället. Försvarsmakten är
ett exempel på en myndighet med stora resurser som
kan användas i det här sammanhanget.
De militära förbanden och skolorna i olika delar av
landet har genom planering och viss utbildning
förberett sig för att kunna förstärka
räddningstjänstens ordinarie resurser. Den
utrustning inom det civila försvaret som är avsedd
för räddningstjänsten under höjd beredskap kan
givetvis användas även i fred. Räddningstjänsten kan
vidare i samband med alla slag av räddningsinsatser
ta i anspråk enskilda personer med tjänsteplikt och
genom ingrepp i annans rätt utnyttja utrustning
eller annan egendom som enskilda förfogar över. I
fråga om räddningsinsatser som är omfattande får
regeringen föreskriva eller i särskilda fall
bestämma att en länsstyrelse eller någon annan
statlig myndighet skall ta över ansvaret för
räddningstjänsten inom en eller flera kommuner.
Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att den
kommunala och statliga räddningstjänsten har
allsidiga och omfattande resurser som utgör en
viktig komponent för samhällets beredskap på lokal,
regional eller central nivå mot olika slag av svåra
påfrestningar på samhället i fred.
Motionen
I motion Fö701 (m) av Marietta de Pourbaix-Lundin
anförs att det i dagsläget är oklart vem som skall
ansvara för att ett larm i en krissituation når döva
medborgare. Såväl Statens räddningsverk som
Socialstyrelsens beredskapsenhet har enligt uppgift
aktualiserat frågan. Ett exempel på problemet är
olyckan i Stockholm när en tankbil välte och giftig
gas spreds. Flera hörselskadade och döva personer
hade ingen aning om vad som hände och kunde än
mindre företa den evakuering som behövdes.
Motionären pekar på nödvändigheten av att
ansvarsfrågan snarast klaras ut och att det skapas
ett fungerande system för hur hörselskadade och döva
skall nås av larm i denna typ av krissituationer.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anfört om räddningstjänst.
Med anledning av yrkandet i motion Fö701 (m) vill
utskottet framhålla att det är viktigt att alla
berörda kan nås av larm i en krissituation. Om det,
som motionären pekar på, föreligger oklarheter i
ansvarsfrågan är det enligt utskottets mening
angeläget att detta klaras ut av berörda
myndigheter. Utskottet har i sammanhanget
uppmärksammat att det av regleringsbrev för Statens
räddningsverk för år 1999 framgår att effektmålet
för den enskilda människans förmåga bl.a. är att
hela befolkningen skall kunna varnas genom radio
eller television. I områden med farlig verksamhet
eller i riskområden med högsta eller hög prioritet
enligt regionala målanalyser skall varning utomhus
kunna ske.
Något uttalande i övrigt av riksdagen anser
utskottet inte vara påkallat. Motion Fö701
(m) bör därför inte bifallas av riksdagen.
Hälso- och sjukvården
Regeringen
Regeringen anför bl.a. att den svenska
akutsjukvården har betydande resurser och hög
grundberedskap. Centralt hos varje landsting samt
vid varje akutsjukhus och primärvårdsdistrikt finns
katastrofplaner som kontinuerligt revideras. Enligt
regeringens uppfattning måste landstingens
beredskapsåtgärder innehålla stora mått av
flexibilitet för att kunna möta extraordinära
situationer. Detta innebär bl.a. att avbrott i
försörjningen med el och vatten inte skall innebära
väsentliga risker för att verksamheten skall störas
eller i väsentliga delar upphöra. Regeringen
framhöll i propositionen (prop. 1996/97:11)
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i
fred att Socialstyrelsen inom ramen för sitt ansvar
inom det civila försvarets funktion Hälso- och
sjukvård m.m. även fortsättningsvis borde stödja
landstingen i deras strävan att säkra den tekniska
försörjningen.
Socialstyrelsen har redovisat regeringsuppdrag som
behandlar dels den centrala ledningen av hälso- och
sjukvården under kris och i krig, dels den
nationella medicinska beredskapen vid incidenter med
radioaktiva, biologiska eller kemiska ämnen. Båda
uppdragen har legat till grund för de överväganden
som redovisats i den tidigare nämnda rapporten (Ds
1998:32) Skyldigheter och befogenheter vid svåra
påfrestningar på samhället i fred. Den senare
rapporten kommer att behandlas av den särskilda
utredaren som skall göra en översyn av Sveriges
förmåga att hantera skyddet mot nukleära, biologiska
eller kemiska vapen.
Socialstyrelsen och Statens räddningsverk
redovisade i december 1997 ett uppdrag om psykiskt
och socialt omhändertagande vid svåra olyckor och
katastrofer, s.k. POSOM-verksamhet. Av redovisningen
framgår att det är såväl Socialstyrelsens som
Räddningsverkets uppfattning att
katastrofberedskapen skall ses som en helhet där det
psykiska och sociala omhändertagandet ingår som en
viktig del. Det övergripande ansvaret för dessa
frågor ligger inom Socialstyrelsens ansvarsområde
medan Räddningsverket skall svara för vissa
utbildningsinsatser. Myndigheterna har ett nära
samarbete inom området genom en särskild
samarbetsgrupp.
Myndigheterna har som mål för utbildningen bl.a.
att deltagarna skall kunna vara stödperson till
individer och familjer, upprätta informations- och
stödcentrum samt stödja krigsräddningstjänsten vid
psykologiska genomgångar. Denna statligt initierade
utbildning har haft stor genomslagskraft på
kommunnivå. POSOM-grupperna har gjort många viktiga
insatser. Vid diskotekbranden i Göteborg den 30
oktober 1998 aktiverades POSOM-grupper snabbt och
som exempel kan nämnas att samtliga sjukhus som
tagit emot skadade hade kristeam i arbete. Även
stadsdelsnämndernas krisgrupper aktiverades snabbt
efter det att olyckan blivit känd.
Socialstyrelsen har i enlighet med 1998 års
regleringsbrev redovisat förmågan att minska risken
för svåra påfrestningar i hälso- och sjukvårdens el-
och vattenförsörjning samt hur konsekvenserna kan
begränsas. Socialstyrelsen har bl.a. framhållit i
detta sammanhang att krigsorganisationens resurser
inte lämpar sig i sin helhet för de nya uppgifterna
inom hälso- och sjukvården som en svår påfrestning
innebär för samhället i fred.
Socialstyrelsen har sedan år 1988 kontinuerligt
arbetat med att bistå landstingen bl.a. genom
riskanalyser och ekonomiska bidrag för att förbättra
den tekniska och byggnadstekniska säkerheten vid
landstingens akutsjukhus. Enligt regeringen är det
angeläget att åtgärder även i fortsättningen vidtas
för att säkra den tekniska försörjningen inom hälso-
och sjukvården. Främst bör detta kunna åstadkommas
inom ramen för beredskapsplaneringen för väpnat
angrepp inom det civila försvaret.
Vad gäller hälso- och sjukvården i övrigt har
Socialstyrelsen framhållit att den fredstida
katastrofberedskapens möjligheter att möta mera
omfattande påfrestningar har reducerats. Den
kraftiga neddragningen under de senaste åren inom
t.ex. trauma- och akutsjukvården gör hälso- och
sjukvården ytterst sårbar för
överbelastningssituationer. Samtliga de exempel på
svåra påfrestningar som anges i propositionen (prop.
1996/97:11) Beredskapen mot svåra påfrestningar på
samhället i fred kräver, enligt Socialstyrelsen,
särskild beredskap och ställer generellt stora krav
på hälso- och sjukvården.
Vad som enligt Socialstyrelsen också erfordras för
att begränsa konse-kvenserna av svåra påfrestningar
på samhället i fred är en fungerande
sjuktransportverksamhet. En sådan krävs vid stora
omdisponeringar av sjuka och skadade.
Socialstyrelsen har här regeringens uppdrag att i
samverkan med Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet och SOS Alarm Sverige AB utreda
de medicinska, organisatoriska och finansiella
förutsättningarna för ett sammanhängande nationellt
system med ambulanshelikoptrar. Uppdraget skall
redovisas senast den 30 april 1999.
Motionerna
I motionerna Fö403 (s) av Torgny Danielsson, Fö702
(kd) av Chatrine Pålsson och Fö703 (v) av Ingrid
Burman m.fl. tas frågan upp om vikten av att inrätta
en nationell expertorganisation för psykologiskt
omhändertagande av offer för katastrofer. Behovet av
att snabbt ha tillgång till psykologisk expertis som
kan hantera traumatiska kriser är överhängande för
att lindra påfrestningarna för dem som drabbats och
förhindra att psykiska symtom utvecklas hos den
enskilde.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anfört om hälso- och sjukvården.
Utskottet uppmärksammar dock att Socialstyrelsen
till regeringen framhållit att den fredstida
katastrofberedskapens möjligheter att möta mera
omfattande påfrestningar har reducerats. Enligt
Socialstyrelsen har den kraftiga neddragningen under
de senaste åren inom t.ex. trauma- och
akutsjukvården gjort hälso- och sjukvården ytterst
sårbar för överbelastningssituationer.
Med anledning av vad som anförs i motionerna Fö 403
(s), Fö702 (kd) och Fö703 (v) kan utskottet notera
att regeringen i skrivelsen redogör för att
Socialstyrelsen och Statens räddningsverk i december
1997 redovisade ett uppdrag om psykiskt och socialt
omhändertagande vid svåra olyckor och katastrofer,
s.k. POSOM-verksamhet. Av redovisningen framgår att
det är såväl Socialstyrelsens som Räddningsverkets
uppfattning att katastrofberedskapen skall ses som
en helhet där det psykiska omhändertagandet ingår
som en viktig del. Det övergripande ansvaret för
dessa frågor ligger inom Socialstyrelsens
ansvarsområde medan Räddningsverket skall svara för
vissa utbildningsinsatser. Myndigheterna har ett
nära samarbete inom området genom en särskild
samarbetsgrupp.
Utskottet har också erfarit att Svenska kyrkans
kriscentrum på Vårsta i Härnösand samordnar ett
nätverk - Nätverket Enar - bestående av ett
femtontal myndigheter och organisationer, bl.a.
Försvarsmakten, Landstingsförbundet, Statens
räddningsverk, Rädda Barnen, Rikspolisstyrelsen,
Socialstyrelsen, Skolverket, Svenska Kommunförbundet
och Överstyrelsen för civil beredskap. Nätverket
bildades hösten 1997 och är ett informellt nätverk
mellan olika nationella aktörer inom området
psykiskt och socialt kris- och katastrofarbete. Vid
en svår händelse skall medlemmarna i nätverket
omedelbart kunna samverka och stå till förfogande
för bl.a. regering, riksdag, myndigheter,
organisationer och enskilda.
Utskottets uppfattning är - i likhet med
Socialstyrelsens och Statens räddningsverks - att
katastrofberedskapen skall ses som en helhet där det
psykiska och sociala omhändertagandet ingår som en
viktig del. För närvarande bedrivs olika aktiviteter
med detta syfte. Som utskottet ser det torde till
huvudsaklig del därför yrkandena i motionerna Fö403
(s), Fö702 (kd) och Fö703 (v) vara tillgodosedda.
Motionerna Fö403 (s), Fö702 (kd) och Fö703 (v) bör
därför inte bifallas av riksdagen.
Polisen
Regeringen
Regeringen anför bl.a. att den principorganisation
som i huvudsak tillämpas för planering, ledning och
samordning av en särskild händelse är välkänd inom
polisorganisationen. En särskild händelse är en
befarad eller inträffad händelse, som innefattar
brott eller annan störning av den allmänna ordningen
eller säkerheten och som är så omfattande eller
allvarlig att polisen för att kunna lösa uppgiften
måste organisera, leda och använda sina resurser i
särskild ordning.
Polisen besitter totalt sett en god förmåga att
leda och i övrigt hantera särskilda händelser. Inom
polisorganisationen har det under de senaste åren
skett stora organisatoriska förändringar. Dessa
förändringar har bl.a. syftat till att förstärka den
organisatoriska ledningsstrukturen och därmed skapa
bättre förutsättningar för en operativ ledning vid
t.ex. särskilda händelser.
För uppföljning av särskilda händelser vid större
olyckor såväl inom landet som utomlands finns sedan
1993 en observatörsorganisation inom polisen. Det
finns en överenskommelse om samordning och samverkan
vid observatörsinsatser mellan Statens
räddningsverk, Socialstyrelsen och
Rikspolisstyrelsen. Polisiära observatörsinsatser
har ägt rum vid flera tillfällen under senare år. Av
speciellt intresse ur polisiär synpunkt var
tågolyckorna i Kävlinge 1996 och i Kälarne 1997
eftersom det vid dessa olyckor genomfördes utrymning
i stor skala.
Slutligen nämner regeringen att Länsstyrelsen i
Blekinge län vid sin redovisning av beredskapen vid
svåra påfrestningar på samhället i fred har
föreslagit att beredskapspolis snabbt skall kunna
kallas in i händelse av en terroristattack.
Rikspolisstyrelsen har i annat sammanhang framfört
att dagens möjligheter att ta beredskapspolisen i
anspråk är för snäva. Med hänsyn till den ökade
tonvikt som lagts vid förmågan att hantera svåra
påfrestningar på samhället i fred och med beaktande
av beredskapspolisens uppgifter med avseende på
befolkningsskydd, räddningstjänst och
bevakningsuppgifter borde beredskapspolisen enligt
Rikspolisstyrelsen kunna tas i anspråk före skedet
höjd beredskap.
Frågan om huruvida totalförsvarsplikten kan
användas för tjänstgöring i fred vid tillfällen då
samhället drabbats av exempelvis en omfattande
katastrofhändelse är föremål för utredning i den
parlamentariska Plikt-utredningen (dir. 1997:106)
som till den 1 februari år 2000 skall redovisa en
översyn av tillämpningen av systemet med
totalförsvarsplikt.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anfört om polisen.
Militärt försvar
Regeringen
Regeringen anför bl.a. att två författningar som har
betydelse när det gäller Försvarsmaktens stöd till
civil verksamhet är räddningstjänstlagen (1986:1102)
och förordningen (1986:1111) om militär medverkan i
civil verksamhet.
I budgetpropositionen för år 1999 har regeringen,
när det gäller uppgiften att stödja samhället vid
svåra påfrestningar i fred, föreslagit inriktningen
att Försvarsmakten skall bedriva sin verksamhet så
att samhället kan stödjas vid svåra påfrestningar i
fred och att resurser kan ställas till förfogande då
sådana påkallas enligt räddningstjänstlagen.
På regeringens uppdrag har Försvarsmakten redovisat
myndighetens roll och verksamhet för att kunna
stödja samhället vid svåra påfrestningar på
samhället i fred. Enligt Försvarsmaktens mening
innebär begreppet helhetssyn på hanteringen av hot
och risker i fred och i krig att myndigheten i högre
grad än tidigare skall vara beredd att stödja
samhället i hela skalan fred-kris-krig.
Försvarsmakten har i sin operativa planering
innefattat hur myndigheten skall planera för
beredskapen att stödja samhället vid räddningstjänst
och svåra påfrestningar i fred. Försvarsmakten anser
vidare att stödet till räddningstjänsten, polisen
och sjukvården bör utvecklas.
Försvarsmakten konstaterar att dess förmåga kan
komma att utnyttjas för bl.a. ledning, samband,
bevakning, stöd till polisen, transporter, bärgning,
förläggning, förplägnad, sjukvård, indikering och
sanering av radioaktiva ämnen, el- och
vattenförsörjning, räddning och röjning, större
miljöolyckor, infrastrukturarbete som väg- och
brobyggen, övervakning till lands, sjöss och i
luften samt trafikdirigering. Utöver detta kan
Försvarsmaktens nätverk för krisstöd utnyttjas för
genomförande av debriefing, vilket exempelvis
gjordes i samband med branden i Göteborg.
Försvarsmakten konstaterar vidare att dess stöd i
vissa situationer kan vara av särskild betydelse.
Det gäller bl.a. stöd till delar av
krigsorganisationen, militär medverkan vid bevakning
av samhällsviktiga anläggningar, militär medverkan
vid flyktingsituationer, militärt stöd till polisen,
militärt stöd enligt räddningstjänstlagen samt
indikering och sanering. För att klargöra
möjligheterna att lämna stöd, bör dessa frågor ses
över. Det gäller särskilt möjligheten att i fred
utnyttja Försvarsmaktens krigsförband.
Enligt Försvarsmaktens uppfattning bör myndighetens
stöd till samhället lämnas i sådana situationer där
den ansvariga myndighetens ordinarie resurser inte
räcker till eller över huvud taget inte finns att
tillgå. Försvarsmakten anser också att den s.k.
ansvarsprincipen skall gälla vid svåra
påfrestningar. Militär enhet skall dock alltid ledas
av militär chef, som i sin tur är underställd
ansvarig civil myndighet. I enlighet med
resonemanget om ansvarsprincipen anser
Försvarsmakten slutligen att myndigheten skall
ersättas ekonomiskt för insatser vid svåra
påfrestningar.
Sammanfattningsvis konstaterar Försvarsmakten att
dess förmåga och kapacitet - främst vad avser
ledning, personal och utrustning - i betydande
utsträckning används redan i dag för stöd till
samhället. Utgående från helhetssynen skulle
emellertid myndighetens förmåga och kapacitet kunna
tas till vara i ännu högre grad.
Regeringen anser att Försvarsmaktens redovisning i
väsentliga delar kan ligga till grund för
myndighetens fortsatta planering och arbete. I vissa
delar, t.ex. frågor om lagstiftning och kostnader
för insatser, fordras dock fortsatta överväganden
inom Regeringskansliet. Regeringen vill
avslutningsvis understryka vikten av ett fortsatt
nära samarbete mellan Försvarsmakten och ansvariga
civila myndigheter. Detta förutsätter dock att
ansvarig civil myndighet vid kontakter med
Försvarsmaktens ledning uttryckligen anger att ett
behov av ett sådant stöd från Försvarsmaktens sida
föreligger.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anfört om militärt försvar.
Civilt försvar
Regeringen
Regeringen anför bl.a. att i budgetpropositionen för
år 1999 anges målet för det civila försvaret vid ett
väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld.
Regeringen anger vidare att resurserna som skapas
mot bakgrund av detta mål även skall kunna användas
för att stärka samhällets samlade förmåga att möta
svåra påfrestningar i fred.
Regeringen har uppdragit åt Överstyrelsen för civil
beredskap att lämna ett samlat underlag avseende
möjligheterna att använda de särskilda resurser som
byggts upp inom det civila försvaret vid svåra
påfrestningar på samhället i fred. Överstyrelsen har
i en rapport i mars 1998 redogjort för de resurser
som kan utnyttjas för detta ändamål. Redovisningen
har gjorts i de tre kategorierna personal, materiel
och ledning.
Vad gäller det civila försvaret är det viktigt att
framhålla att beredskapsåtgärder som vidtas för höjd
beredskap ofta har stor direkt betydelse för
förmågan att möta svåra fredstida påfrestningar.
Detta är särskilt uppenbart när det gäller
infrastruktursystem som elförsörjning och
telekommunikationer som är högt prioriterade i
planering och resurstilldelning. I själva verket är
de åtgärder som behöver vidtas för svåra
påfrestningar i fred respektive för krig på dessa
områden ofta identiska.
Regeringen har i 1999 års budgetproposition angett
att myndigheter med uppgifter inom det civila
försvaret skall prioritera anskaffning av
reservkraft. Detta är en inriktning som har stor
betydelse för samhällets förmåga att möta många
olika slag av fredstida påfrestningar.
Den utbildnings- och övningsverksamhet som bedrivs
inom det civila försvaret ger enligt regeringens
mening viktiga positiva effekter för möjligheterna
att hantera svåra påfrestningar på samhället i fred.
Detta gäller inte minst den områdesvisa ledningen
hos länsstyrelse/landsting samt kommuner.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anfört om civilt försvar.
Redovisning av särskilt prioriterade
områden
Regeringen
I propositionen (prop. 1996/97:11) Beredskapen mot
svåra påfrestningar på samhället i fred angavs på
vilka områden det skall finnas en särskilt god
beredskap. Regeringen anför i skrivelsens inledande
avsnitt att redovisningen av de särskilt
prioriterade områdena i stor utsträckning grundas på
de rapporter som lämnats under år 1998 av
myndigheter med särskilt ansvar för beredskapen på
de prioriterade områdena.
Utskottet
Utskottet har tagit del av regeringens redovisning
av läget inom de elva områden för vilka det är
särskilt viktigt att beredskapen är god. Utskottet
anser att denna redovisning är ett grundläggande
dokument som ger utskottet en värdefull information
om läget inom dessa områden.
Utskottet redovisar i det följande i huvudsak
regeringens sammanfattning av läget för de
prioriterade områdena.
Nedfall av radioaktiva ämnen
Regeringen
Regeringen har i propositionen (prop. 1996/97:11)
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i
fred dragit slutsatsen att beredskapen mot olyckor i
svenska och utländska kärntekniska anläggningar är,
mot bakgrund av tidigare utförda åtgärder,
tillfredsställande. Regeringen gör inte nu någon
annan bedömning men anser att ytterligare åtgärder
kan behöva vidtas på framför allt områdena mätning
av luftburna radioaktiva ämnen, rådgivning för
sanering samt beredskapen i Central- och Östeuropa.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen
anfört om nedfall av radioaktiva ämnen.
Elförsörjning
Regeringen
Fredstida störningar i elförsörjningen sammanhänger
huvudsakligen med fel i elnäten, särskilt i lokala
nät på landsbygden. Det finns en beredskap att
hantera sådana störningar. Utvecklingen på området
följs upp mot bakgrund av bl.a. elmarknadsreformen.
Insatser för att förbättra förmågan att avhjälpa
störningar bör övervägas, bl.a. beträffande
samordning av reparationsresurser.
Det allvarligaste hotet mot elförsörjningen i
fredstid är sabotage mot vitala delar av elsystemet.
Det kan leda till stora konsekvenser i samhället
genom omfattande elavbrott. De åtgärder som på
statsmakternas initiativ vidtas för att
elförsörjningen skall kunna upprätthållas och
återupprättas i krig har en positiv effekt på den
fredstida beredskapen, särskilt när det gäller skydd
mot sabotage.
Det är dock inte möjligt att säkerställa en helt
störningsfri elförsörjning. Samtidigt ökar
elberoendet i samhället, bl.a. till följd av ett
ökat beroende av fungerande telekommunikationer och
IT-system. Samhällsviktig verksamhet som
oundgängligen måste fungera måste därför
tillförsäkras tillgång till el för situationer då
den ordinarie elförsörjningen inte fungerar.
Ytterligare insatser för att säkerställa detta bör
övervägas.
Det finns inga av statsmakterna fastställda mål för
elsystemets leveranssäkerhet vad avser avbrottstider
eller avbrottsfrekvenser. Nätets leveranssäkerhet är
ett avtalsvillkor vars skälighet ställs i relation
till andra villkor i samband med prövning av
skäligheten i nättariffer. Leveranssäkerheten är
även i övrigt en faktor som beaktas vid tillsyn av
nätverksamhet. Elsäkerhetsverkets föreskrifter om
vad som skall iakttas när det gäller bl.a.
ledningsgator är av betydelse för att minska
sårbarheten vid väderrelaterade störningar i nät på
lägre spänningsnivåer.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anfört om elförsörjning, men vill dock i
sammanhanget anföra följande.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen framhållit
samhällets stora beroende av sårbara tekniska system
inom viktiga infrastrukturområden. Utskottet har
bl.a. betonat att det är samhällets grundstrukturs
robusthet och flexibilitet i olika avseenden som är
avgörande för förmågan att klara extrema
påfrestningar, varvid uthålligheten inom områdena
elförsörjning, telekommunikationer,
informationsförsörjning (IT-säkerhet) och
ledningssystem är av särskilt vital betydelse. Svåra
störningar inom bl.a. elförsörjningen kan snabbt
medföra allvarliga konsekvenser för samhällets
funktionsförmåga.
Hösten 1998 kunde utskottet konstatera att det
alltjämt från totalförsvarssynpunkt förelåg
avgörande brister inom bl.a. elförsörjningen (prop.
1998/99:1 utg.omr. 6, bet. FöU1 s. 72). Utskottet
såg då mot bakgrund av sina upprepade uttalanden i
fråga om den vitala betydelsen av uthållighet inom
bl.a. elförsörjningen med stor oro på att det
alltjämt förelåg avgörande brister i förmågan inom
detta område. Utskottet förutsatte att regeringen
noga skulle följa utvecklingen vad avser förmågan
inom delfunktionen Elförsörjning och återkomma till
riksdagen med en utförlig redovisning av frågan i
samband med 1999 års kontrollstation.
I ett yttrande till trafikutskottet i januari 1999
rörande lägesrapport om IT-omställningen i samhället
inför år 2000 bedömde utskottet att det alltjämt
fanns all anledning att med största uppmärksamhet
följa utvecklingen inom elförsörjningen (yttr.
1998/99:FöU2y). Som utskottet såg det torde brister
i förmågan inom området ha en negativ effekt på den
fredstida beredskapen. Utskottet ansåg att om
brister i förmågan inom delfunktionen Elförsörjning
alltjämt kan komma att konstateras i samband med
1999 års kontrollstation förutsatte utskottet att
regeringen också redovisar de åtgärder som den avser
att vidta för att avhjälpa dessa brister.
Utskottet vidhåller alltjämt denna uppfattning.
Utskottet har erfarit att Elsäkerhetsverket, norra
distriktet, under år 1998 genomfört ett
tillsynsprojekt i syfte att få en samlad uppfattning
av hur nätägare utför och sköter sina
luftledningsgator i skogsterräng. Bakgrunden var de
omfattande störningar i eltillförseln som inträffade
utefter Norrlandskusten i början av år 1998. Av
projektresultatet framkom att vissa brister förelåg
när det gällde röjning av ledningsgator.
Elsäkerhetsverket har därför i december 1998
tillskrivit samtliga nätägare i landet. Nätägarna
har uppmanats att kontrollera tillståndet i sina
ledningsgator samt vidta de åtgärder som erfordras
för att ledningsgatorna skall uppfylla de krav som
anges i Elsäkerhetsverkets föreskrifter.
Utskottet bedömer att Elsäkerhetsverkets tillsyn av
nätägarnas luftledningsgator är ett angeläget arbete
för att stärka elsystemets leveranssäkerhet.
Telekommunikationer
Regeringen
Teknikutvecklingen och den starka kommersiella
utvecklingen bidrar till en ökad tillgång på nya
kommunikationsmöjligheter. Detta bidrar till
möjligheterna att öka telekommunikationernas
robusthet om de positiva effekterna tillvaratas på
ett framsynt sätt. Teknikutvecklingen med nya
tjänster medför dock även en ökad sårbarhet. Det är
av största vikt att skydda telekommunikationerna mot
både fysiska angrepp och attacker. Den fortsatta
inriktningen av planeringen bör vara att kompetens
avseende förebyggande och hantering av svåra
telestörningar skall finnas inom Post- och
telestyrelsen och hos de viktigaste operatörerna.
Regeringens bedömning är att telekommunikationernas
säkerhet inför både allvarliga störningar i fred och
höjd beredskap kommer att vara i huvudsak godtagbar
inom några år med nuvarande ekonomiska
förutsättningar. Bedömningen är dock osäker eftersom
utvecklingen inom området går mycket fort och
skyddet kan behöva anpassas därefter.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anfört om telekommunikationer, men vill
dock i sammanhanget anföra följande - i likhet med
vad utskottet ovan anför om elförsörjningen.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen framhållit
samhällets stora beroende av sårbara tekniska system
inom viktiga infrastrukturområden. Utskottet har
bl.a. betonat att det är samhällets grundstrukturs
robusthet och flexibilitet i olika avseenden som är
avgörande för förmågan att klara extrema
påfrestningar, varvid uthålligheten inom områdena
elförsörjning, telekommunikationer,
informationsförsörjning (IT-säkerhet) och
ledningssystem är av särskilt vital betydelse. Svåra
störningar inom bl.a. telekommunikationsområdet kan
snabbt medföra allvarliga konsekvenser för
samhällets funktionsförmåga.
Hösten 1998 kunde utskottet konstatera att det
alltjämt från totalförsvarssynpunkt förelåg
avgörande brister inom bl.a.
telekommunikationsområdet (prop. 1998/99:1 utg.omr.
6, bet. FöU1 s. 72). Utskottet såg då mot bakgrund
av sina upprepade uttalanden i fråga om den vitala
betydelsen av uthållighet inom bl.a.
telekommunikationsområdet med stor oro på att det
alltjämt förelåg avgörande brister i förmågan inom
detta område. Utskottet förutsatte att regeringen
noga skulle följa utvecklingen vad avser förmågan
inom funktionen Telekommunikationer och återkomma
till riksdagen med en utförlig redovisning av frågan
i samband med 1999 års kontrollstation.
I ett yttrande till trafikutskottet i januari 1999
rörande lägesrapport om IT-omställningen i samhället
inför år 2000 bedömde utskottet att det alltjämt
fanns all anledning att med största uppmärksamhet
följa utvecklingen inom telekommunikationsområdet
(yttr. 1998/99:FöU2y). Som utskottet såg det torde
brister i förmågan inom detta område ha en negativ
effekt på den fredstida beredskapen. Utskottet ansåg
att om brister i förmågan inom funktionen
Telekommunikationer alltjämt kan komma att
konstateras i samband med 1999 års kontrollstation
förutsatte utskottet att regeringen också redovisar
de åtgärder som den avser att vidta för att avhjälpa
dessa brister.
Utskottet vidhåller alltjämt denna uppfattning.
Försörjning med vatten
Regeringen
Regeringen bedömer att dricksvattenförsörjningen i
fredstid fungerar bra med hög leveranssäkerhet,
såväl kvantitets- som kvalitetsmässigt. Sårbarheten
är dock hög och beredskapen för avbrott är ojämn.
Regeringen anser att beredskapen mot svåra
påfrestningar på dricksvattenförsörjningen
ytterligare kan stärkas genom fortsatt
kunskapsstyrning, ytterligare utbildnings- och
informationsinsatser samt genom insatser inom ramen
för respektive myndighets ordinarie normerings- och
tillsynsverksamhet. Regeringen avser att som ett
första steg ge de berörda myndigheterna i uppdrag
att utvärdera om målsättningarna för
reservvattenförsörjning och täktskydd kan anses vara
uppfyllda.
Vad avser beredskapsläget i övrigt gör regeringen
inte någon annan bedömning än den som myndigheterna
gjort.
Regeringen har i propositionen (prop. 1996/97:11)
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i
fred uttalat att frågorna om huvudmannaskap för
vattenförsörjningen och ansvarsfördelningen för
beredskapsförberedelser borde klargöras och att ett
ställningstagande i denna fråga är av avgörande
betydelse för hur övriga frågor avseende beredskapen
på området skall kunna lösas. Regeringen vidhåller
denna bedömning men anser att frågan är avhängig av
vad som sker med anledning av rapporterna från dels
Utredningen om avrinningsområden, dels
Tunnelkommissionen.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anfört om försörjning med vatten.
Utskottet gör samma bedömning som regeringen,
nämligen att frågorna om huvudmannaskap för
vattenförsörjningen och ansvarsfördelningen för
beredskapsförberedelser borde klargöras och att ett
ställningstagande i denna fråga är av avgörande
betydelse för hur övriga frågor avseende beredskapen
på området skall kunna lösas.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla sitt
tidigare uttalande från maj 1997 (bet. 1996/97:FöU5
s. 26) om vattenförsörjningens centrala betydelse i
framför allt storstadsområdena.
Radio och TV
Regeringen
Regeringen har i propositionen (prop. 1996/97:4)
Totalförsvar i förnyelse gjort bedömningen att
Sveriges Radio, Sveriges Television och Teracom AB
har god förmåga att distribuera program under störda
förhållanden. Riksdagens beslut med anledning av
regeringens proposition Radio och TV under höjd
beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i
fred (prop. 1996/97:158, bet. KU3, rskr. 18) innebär
bl.a. att regeringens beredskapskrav på Sveriges
Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges
Utbildningsradio AB och Teracom AB har setts över
och förtydligats samt att Styrelsen för psykologiskt
försvar har fått nya uppgifter som samrådsorgan i
frågor om beredskap på medieområdet. Regeringen
anser att radions och televisionens stora betydelse
för samhället motiverar en fortsatt hög beredskap.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anfört om radio och TV.
Översvämningar och dammbrott m.m.
Regeringen
Enligt regeringens bedömning är dammsäkerheten och
beredskapen för höga flöden godtagbar. Regeringen
bedömer att de vidtagna och planerade åtgärderna är
viktiga för att beredskapen mot dammbrott och
översvämningar skall kunna vidmakthållas på en hög
nivå och höjas ytterligare. Åtgärder bör bl.a.
vidtas beträffande älvvis samordning,
incidentuppföljning, forskning, kunskapsuppbyggnad
hos berörda myndigheter och företag samt riktlinjer
för den fysiska planeringen.
Motionerna
Två motioner behandlar frågan om ekonomisk
ersättning i samband med inträffade naturkatastrofer
och en motion frågan om ekonomisk ersättning för
skador i samband med översvämningar efter reglerade
vattendrag.
I motionerna Fö704 (m) av Elizabeth Nyström och
Björn Leivik och Fö705 (v) av Stig Sandström m.fl.
pekar motionärerna på att det under senare tid har
inträffat flera naturkatastrofer som drabbat den
enskilde mycket hårt, inte minst ekonomiskt. I
motion Fö704 (m) anförs att olika myndigheter
tvistar om vem som har betalningsansvaret eller om
någon över huvud taget har något betalningsansvar
för skador som uppkommer till följd av
naturkatastrofer när en naturkatastrof inträffat. I
motion Fö705 (v) föreslås att en fond byggs upp med
ett kapital om 400-500 miljoner kronor - gärna i
Överstyrelsen för civil beredskaps regi. En del av
fondens medel bör också kunna disponeras i
förebyggande syfte.
I motion Fö706 (s) av Ann-Kristine Johansson och
Jarl Lander anförs att privatpersoner, som drabbats
i samband med översvämningar efter reglerade
vattendrag, har ytterst små möjligheter att få
rimlig ersättning för skadad eller förlorad egendom.
Ett förslag att lösa problemet, enligt motionärerna,
är att avsätta en liten del av kraftindustrins
vinster, genom att konstruera en fond som täcker
denna typ av skador. Fonden bör finansieras och
eventuellt förvaltas av kraftindustrin.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anfört om översvämningar och dammbrott.
I motionerna Fö704 (m) och Fö705 (v) tas frågan upp
om ekonomisk ersättning i samband med inträffade
naturkatastrofer. Utskottet behandlade likalydande
motionsyrkanden våren 1998 (bet. 1997/98:FöU5 s. 4).
Utskottet hänvisade då till att regeringen avsåg att
göra en utvärdering av bl.a. de ekonomiska
konsekvenserna med anledning av främst jordskredet i
Vagnhärad. Utskottet har erfarit att denna fråga nu
bereds inom Regeringskansliet. Utskottet har också
erfarit att regeringen - med anledning av
Räddningsverksutredningens förslag i betänkandet
(SOU 1998:59) Räddningstjänsten i Sverige, Rädda och
skydda - kommer att föreslår en översyn av
räddningstjänstlagen med följdförfattningar i vårens
proposition om den säkerhetspolitiska
kontrollstationen.
Utskottet utgår från att frågan om ekonomisk
ersättning vid inträffade naturkatastrofer övervägs
i det sammanhanget. Utskottet bedömer att frågan om
inrättande av en statlig katastroffond bör prövas
först när resultatet av denna översyn föreligger.
Något särskilt uttalande från riksdagens sida behövs
därför inte nu. Motionerna Fö704 (m) och Fö705 (v)
bör därför inte bifallas av riksdagen.
Frågan om en översvämningsfond väcks i motion Fö706
(s). Utskottet vill med anledning av yrkandet i
motionen bl.a. erinra om vad utskottet våren 1998
anförde i betänkandet (bet. 1997/98:FöU5 s. 4-5).
I februari 1997 beslutade riksdagen om en ny
bestämmelse i vattenlagen (1983:291) rörande
skadeståndsansvar vid dammhaveri. Den nya
bestämmelsen, som trädde i kraft den 1 juli 1997,
innebär att den som är skyldig att underhålla en
dammanläggning för vattenreglering skall vara strikt
ansvarig för skador som orsakas av dammhaveri.
Utskottet har erfarit att regeringen, med anledning
av förslag i Utredningen om dammsäkerhet och höga
flöden (SOU 1995:40) Älvsäkerhet, vidtagit olika
åtgärder som syftar till att förbättra
dammsäkerheten i landet. Således har Affärsverket
Svenska kraftnät fr.o.m. den 1 januari 1998
samordningsansvaret för dammsäkerhetsfrågor och
skall följa utvecklingen inom området. Svenska
kraftnät skall regelbundet rapportera till
regeringen om utvecklingen, och när det är påkallat,
lämna förslag till åtgärder för att förbättra
dammsäkerheten och säkerställa att dammar kan
regleras på ett sådant sätt att höga flöden i
största möjliga utsträckning undviks.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet
erinra om att det i samband med riksdagsbehandlingen
i februari 1997 (bet. 1996/97:LU7) framkom att
dammsäkerheten i Sverige i olika sammanhang bedömts
som god och att risken för dammbrott anses vara låg.
Mot bakgrund av det anförda bedömer utskottet att
frågan om ekonomisk ersättning för skador i samband
med översvämningar efter reglerade vattendrag inte
nu behöver aktualiseras av riksdagen. Motion Fö706
(s) bör därför inte bifallas av riksdagen.
Massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige
Regeringen
Regeringen har i propositionen (prop. 1996/97:11)
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i
fred gjort bedömningen att Statens invandrarverk i
fredstid har en organisation med betydande kapacitet
och flexibilitet för mottagande av flyktingar och
asylsökande. Regeringen gör inte nu någon annan
bedömning utom såvitt gäller en omfattande
tillströmning av flyktingar. Invandrarverkets
möjligheter att snabbt kunna anpassa sin
mottagningsvolym är nämligen begränsad genom att
verkets resurser minskat de senaste åren på grund av
att antalet asylsökande kraftigt minskat.
I syfte att initialt kunna tillgodose flyktingarnas
behov av omhänder-tagande vid en omfattande
tillströmning bereds för närvarande ett förslag inom
Regeringskansliet som innebär att staten i efterhand
skulle kunna ersätta kommuner för de kostnader som
normalt åvilar verket och som uppstår i avvaktan på
att Invandrarverket tar över mottagningsarbetet.
Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen
i denna fråga.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anfört om massflykt av asyl- och
hjälpsökande till Sverige.
Allvarlig smitta
Regeringen
Som skydd för befolkningen finns det en tämligen väl
avvägd organisation för att klara av vanliga
epidemiologiska situationer men också tillfälliga
toppbelastningar av smittsamma sjukdomar.
Ambitionen är att det skall finnas en fullgod
beredskap för alla typer av särskilt farliga
smittämnen. Genom tillkomsten av ett
säkerhetslaboratorium på den högsta säkerhetsnivån
vid Smittskyddsinstitutet, s.k. BSL 4-nivå, kommer
möjlighet att finnas att säkerställa en komplett
diagnostisk beredskap för alla typer av särskilt
farliga smittämnen.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anfört om allvarlig smitta.
Terrorism
Regeringen
Regeringen har i propositionen (prop. 1996/97:11)
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i
fred dragit slutsatsen att nivån för beredskapen mot
terrorism kan betecknas som god. Regeringen gör inte
nu någon annan bedömning.
Av skrivelsen framgår bl.a. att Sverige enligt
regeringens mening står förhållandevis väl rustat i
kampen mot terrorism. En särskild fråga är hur
beredskapen vid en terroristattack med nukleära,
biologiska eller kemiska vapen (N-, B- eller C-
vapen) fungerar. Om en attack med N-, B- eller C-
vapen väl utförts ställer det särskilda krav på
polisen och en rad andra myndigheter. Det kan i
detta sammanhang nämnas att regeringen i maj 1998
lämnade uppdrag till en särskild utredare att göra
en översyn av Sveriges förmåga att hantera skyddet
mot sådana vapen. Utredaren har lämnat en första
redovisning till regeringen i november 1998.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anför om terrorism.
Utskottet vill i detta sammanhang anföra följande
med anledning av vad regeringen redovisar om
beredskapen vid en terroristattack med nukleära,
biologiska eller kemiska vapen (N-, B- eller C-
vapen). Utskottet välkomnar regeringens initiativ om
en översyn av Sveriges förmåga att hantera skyddet
mot nukleära, biologiska och kemiska vapen mot
bakgrund av den internationella utvecklingen. Som
framgår av uppdraget skall utredaren lämna förslag
till regeringens krav på berörda myndigheter när det
gäller kunskap, skydd och beredskap inom N-, B- och
C-områdena och om hur forskningen inom området bör
bedrivas och styras. Utskottet emotser utredarens
slutliga rapport och regeringens bedömning och
slutliga ställningstagande i denna fråga. Utskottet
skulle också välkomna att få en regelbunden
redovisning av läget när det gäller att hantera
skyddet mot N-, B- eller C-vapen.
Kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till
sjöss
Regeringen
Arbetet med att förebygga och minska konsekvenserna
av kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen
till sjöss berör flera samhällsområden och
myndigheter. Reglerna inom respektive område är i
hög grad internationella och utarbetas inom olika
organ i FN och EU. Ett kontinuerligt
regelutvecklingsarbete pågår. Regeringen avser mot
denna bakgrund återkomma till riksdagen med förslag
till lagstiftning med anledning av EG-direktiven om
säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods och
om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna
av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen
ingår (Seveso II-direktivet).
Under 1998 har regeringen givit Statens
räddningsverk i uppdrag att inrätta sju regionala
resursbaser mot kemikalieolyckor. Resursbaserna
skall förstärka samhällets grundberedskap mot
olyckor med farligt gods men också vid olyckor med
kemikaliehantering i stationära anläggningar.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anfört om kemikalieolyckor och utsläpp av
farliga ämnen till sjöss.
Utskottet kan i samband med behandling av
regeringens proposition (prop. 1998/99:49)
Säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods
m.m. respektive proposition (1998/99:64) Säkrare
kemikaliehantering under våren 1999 få tillfälle att
återkomma i denna fråga.
IT-säkerhet
Regeringen
Den breddade användningen av informationsteknik
leder till nya typer av sårbarhet. Konsekvenserna av
tekniska fel, dataintrång m.m. blir större när
alltfler system kopplas samman. Regeringen
prioriterar därför åtgärder som syftar till att
förbättra IT-säkerheten samt skyddet mot
informationskrigföring.
Regeringens arbete syftar till att skapa förtroende
för den nya tekniken och att säkerställa att
samhällsviktiga funktioner skyddas. För säkerhet på
längre sikt arbetas en strategi för samhällets IT-
säkerhet fram. I ett kortare perspektiv är insatser
för att säkra omställningen till år 2000
högprioriterade.
Av skrivelsen framgår att regeringen den 25
september 1997 uppdrog åt Statskontoret att ta fram
ett förslag till en strategi för samhällets IT-
säkerhet. Statskontoret har överlämnat en rapport
till regeringen med förslag som preciserar statens
ansvar och visar hur säkerhetsarbetet kan inordnas i
det nationella IT-handlingsprogrammet.
Statskontorets rapport ger också förslag till hur
arbetet skall fördelas mellan olika statliga
myndigheter. Rapporten har remissbehandlats.
Regeringen avser återkomma till riksdagen med
förslag till en nationell IT-strategi.
Motionen
I motion Fö1 (m) av Anna Lilliehöök anförs att
Moderata samlingspartiet lagt fram många förslag och
motioner med krav på ett samlat ansvar och klart
anvisade resurser för att hantera IT-
säkerhetsfrågorna på ett tillfredsställande sätt.
Motionären anser bl.a. att regeringen omgående bör
tillmötesgå de moderata kraven och tillsätta en
kraftfull ledning med ordentliga resurser för att
utveckla säkerhetsarbetet inom IT-området.
Regeringen måste göra det tydligt att
säkerhetsfrågorna prioriteras och föreslå åtgärder
för hantering och förbättrat säkerhetsarbete inför
svåra påfrestningar på samhället i den kommande
propositionen om 1999 års kontrollstation.
Utskottet
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen i
skrivelsen anfört om IT-säkerhet, men vill dock i
sammanhanget anföra följande.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen under de
senaste fyra riksmötena behandlat frågan om IT-
säkerhet. I ett yttrande till trafikutskottet (yttr.
1995/96:FöU4y s. 6) förordade utskottet med hänsyn
till ämnets särskilda betydelse att riksdagen ger
regeringen i uppdrag att organisera ett mer samlande
och samordnande ansvar för IT-säkerhetsfrågorna.
Utskottet ansåg vidare att regeringen borde
återkomma till riksdagen med en utvecklad strategi
på IT-säkerhetsområdet, där regeringen preciserar
statens ansvar och anger hur säkerhetsarbetet
inordnas i det nationella handlingsprogrammet för IT
samt hur säkerhetsarbetet bör organiseras. Utskottet
återkom till frågan i den andra etappen av
försvarsbeslutet (bet. 1996/97:FöU1 s. 51) och
påpekade nödvändigheten av ett helhetsgrepp i
frågan, där IT-säkerheten utgör en del. Ett aktivt
och tydligt ansvarstagande från regeringen ansågs ha
avgörande betydelse för det fortsatta arbetet.
Våren 1997 kunde utskottet konstatera att
regeringen tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att
bl.a. följa utvecklingen av hot och risker inom
informationskrigföring och lämna förslag till hur
ansvar inom området skall preciseras och hur
riktlinjerna för en strategi bör se ut (bet.
1996/97:FöU5 s. 39). Utskottet framhöll det
angelägna i att regeringens pågående arbete inom
området leder fram till en utvecklad strategi på IT-
säkerhetsområdet i enlighet med vad utskottet
tidigare efterfrågat.
I samband med budgetbehandlingarna hösten 1997
(bet. 1997/98:FöU1 s. 35-38) respektive hösten 1998
(bet. 1998/99:FöU1 s. 14-15) samt i ett yttrande
till trafikutskottet i januari 1999 (yttr.
1998/99:FöU2y) har utskottet också behandlat frågan
om IT-säkerhet, då med tonvikten lagd på
omställningen av datorsystem m.m. inför år 2000.
Utskottet noterar nu att regeringen i skrivelsen
framhåller att insatser för att säkra omställningen
till år 2000 är högprioriterade.
Med anledning av yrkandet i motion Fö1 (m) vill
utskottet erinra om sina tidigare uttalanden om
samhällets stora beroende av sårbara tekniska system
inom viktiga infrastrukturområden, såsom bl.a. IT-
säkerheten. Utskottet är alltjämt av den
uppfattningen att det är samhällets grundstrukturs
robusthet och flexibilitet i olika avseenden som är
avgörande för förmågan att klara extrema
påfrestningar. Uthålligheten inom områdena
elförsörjning, telekommunikationer, ledningssystem
och inte minst IT-säkerhet är då av särskilt vital
betydelse. Svåra störningar inom dessa områden kan
snabbt medföra allvarliga konsekvenser för
samhällets funktionsförmåga. Utskottet utgår från
att de förslag som regeringen nu aviserar om en
nationell IT-strategi kommer att ge en
tillfredsställande lösning på frågan om ett mer
samlat och samordnat ansvar för IT-
säkerhetsfrågorna. Utskottet vill därför avvakta
regeringens ställningstagande och förslag till
riksdagen i denna fråga innan utskottet tar
ställning till yrkandet i motion Fö1 (m). Motion Fö1
(m) bör därför nu inte bifallas av riksdagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ansvar vid kriser och
olyckor
att riksdagen avslår motion 1998/99:Fö401,
2. beträffande döva och larm
att riksdagen avslår motion 1998/99:Fö701,
3. beträffande psykologiskt
omhändertagande av offer för katastrofer
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fö403, 1998/99:Fö702
och 1998/99:Fö703,
res. (v)
4. beträffande katastroffond
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Fö704, 1998/99:Fö705
och 1998/99:Fö706,
5. beträffande IT-säkerhet
att riksdagen avslår motion 1998/99:Fö1,
6. beträffande skrivelsen
att riksdagen lägger skrivelse 1998/99:33 Beredskapen mot
svåra påfrestningar på samhället i fred till
handlingarna.
Stockholm den 9 mars 1999
På försvarsutskottets vägnar
Henrik Landerholm
I beslutet har deltagit: Henrik Landerholm (m),
Christer Skoog (s), Karin Wegestål (s), Stig
Sandström (v), Åke Carnerö (kd), Olle Lindström (m),
Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s), Håkan Juholt (s),
Berit Jóhannesson (v), Margareta Viklund (kd), Anna
Lilliehöök (m), Lars Ångström (mp), Erik Arthur
Egervärn (c), Runar Patriksson (fp), Laila Bäck (s)
och Berndt Sköldestig (s).
Reservation
Psykologiskt omhändertagande av offer för
katastrofer
(mom. 3)
Stig Sandström och Berit Jóhannesson båda (v) anför:
dels att den del av utskottets anförande som på s.
11 börjar med "Med anledning av" och slutar med "av
riksdagen" bort ha förljande lydelse:
Nationell samverkan kring psykiskt och socialt kris-
och katastrofarbete är mycket viktigt. Samhällets
ansvar i detta avseende måste vara klart och
entydigt. Det finns resurser runt om i vårt land som
måste tas till vara på ett bra sätt för att
åstadkomma en stark resurs som är effektiv och snabb
och som kan vara en resurs oavsett var i landet
behovet uppkommer.
Nätverket Enar bildades hösten 1997 och är ett
informellt nätverk mellan nationella aktörer inom
området psykiskt och socialt kris- och
katastrofarbete. Deltagarna representerar både
statliga myndigheter och andra organisationer inom
området. Anledningen till att nätverket Enar
bildades var dels brist på samverkan mellan olika
myndigheter och organisationer vid större olyckor
och katastrofer, dels insikten om att det är viktigt
med utveckling av psykiska och sociala insatser vid
kriser och katastrofer.
Nätverket Enar har som syfte att vara en
kontaktpunkt för frågor om utveckling och samverkan
inom området psykiskt och socialt kris- och
katastrofarbete i Sverige. Enars syfte är att vara
en träffpunkt där deltagarna skall förmedla
kunskaper och skapa medvetenhet i samhället kring
insatser vid psykiskt och socialt kris- och
katastrofarbete ur alla dess aspekter.
En av uppgifterna i Enar är att knyta kontakter
mellan representanter för de skilda aktörer som
finns inom området psykiskt och socialt kris- och
katastrofarbete. Tanken är att de olika ordinarie
verksamheterna skall kunna samverka på ett bättre
sätt, bl.a. genom att öka förståelsen för varandras
respektive områden. Erfarenhetsutbyte inom området
är också en viktig fråga. En ytterligare uppgift är
att identifiera problemområden och söka efter
forskning inom området psykiskt och socialt kris-
och katastrofarbete.
I nätverket skall var och en inom sin organisation
verka för att arbetet kring psykiska och sociala
insatser vid kriser och katastrofer utvecklas och
samordnas. En viktigt uppgift i Enar är att öka
insikten inom de respektive organisationer som ingår
i nätverket om hur viktigt det är att utveckla dessa
frågor. Inom Enar informerar deltagarna varandra om
olika händelser, insatser och projekt. Nätverket
skall kunna arbeta både på kort och lång sikt. I
vissa frågor som berör den egna eller flera
organisationers verksamhet kan samråd ske. Ett
vidare steg i utvecklingen är att satsa på
utbildning och kompetenshöjning för nätverket.
Vid en svår händelse skall medlemmar i nätverket
Enar, som finner det lämpligt, omedelbart kunna
samverka och stå till förfogande för t.ex.
Regeringskansliet, berörda myndigheter och
organisationer. Det finns alltså en
grundorganisation som har resurser. Men det saknas
en legitimitet för denna grupp.
I och med att det inom gruppen finns både
frivilliga organisationer och myndigheter kan
kulturkrockar uppstå. Vissa organisationer kan
arbeta snabbt och flexibelt medan andra är mer
reglerade och har myndighetsutövning. Det finns inga
regler för hur och när resurserna skall sättas in.
Det finns i dagsläget ingen som har huvudansvaret
för verksamheten och det finns ingen egen budget för
åtgärderna. Därför behövs en utredning om den
framtida organisationen av verksamheten.
Utskottet anser att frågan är av stor vikt.
Regeringen bör därför snarast till riksdagen inkomma
med förslag om hur denna verksamhet i framtiden
skall vara organiserad och vem som skall vara
huvudman för verksamheten. Mot bakgrund av vad
utskottet nu anfört om psykologiskt omhändertagande
av offer för katastrofer bör motion Fö703 (v)
bifallas av riksdagen. Motionerna Fö403 (s) och
Fö702 (kd) avslås av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande psykologiskt
omhändertagande av offer för katastrofer
att riksdagen bifaller motion 1998/99:Fö703 och avslår
motionerna 1998/99:Fö403 och 1998/99:Fö702 samt
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.