Utskottet behandlar i detta betänkande förslag i
motioner från den allmänna motionstiden 1998 rörande
naturresursfrågor och vattenrätt. Samtliga
motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
Till betänkandet har fogats sju reservationer och
ett särskilt yttrande.
Motionerna
1998/99:Bo501 av Bertil Persson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagreglerat skydd mot
vindkraftverk vid känsliga kustavsnitt.
1998/99:Bo504 av Bertil Persson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att göra
Ribersborgsstranden till nationalstadspark.
1998/99:Bo505 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ingen
ytterligare utbyggnad av vattenkraft skall ske i
Sverige utan att de rinnande vattendrag, oavsett
storlek, som finns kvar skall bevaras.
1998/99:Bo507 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari
yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
nationalstadsparker.
1998/99:Bo510 av Willy Söderdahl (v) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen ålägger kommuner och
länsstyrelser att prioritera arbetet med att få fram
platser där vindkraftverk kan lokaliseras.
1998/99:Bo520 av Hans Hjortzberg-Nordlund (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en
utredning om ny lagstiftning så att alla kraftverk
som saknar vattendom skall ha tillstånd för sin
verksamhet.
1998/99:Bo521 av Per Lager (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillsätta en utredning
med uppgift att komma med förslag till en ny
bestämmelse om kommunalt veto som skall gälla även
för kärntekniska anläggningar.
1998/99:MJ747 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ingen
ytterligare utbyggnad av vattenkraft skall ske i
Sverige utan att de rinnande vattendrag, oavsett
storlek, som finns kvar skall bevaras.
1998/99:MJ776 av Agne Hansson (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om klassning av
vindkraften som riksintresse.
1998/99:MJ782 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vattendragen.
1998/99:MJ802 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de rinnande
vattendrag, oavsett storlek, som finns kvar skall
bevaras.
1998/99:MJ803 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att skärpa
älvskyddet enligt tre punkter.
1998/99:N228 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om skyddet för
vattendrag mot exploatering för energiändamål.
Utskottet
Naturresurser
Älvskydd
I motionerna 1998/99:MJ803 (fp) yrkande 1,
1998/99:Bo505 (mp) yrkande 1, 1998/99:MJ747 (mp)
yrkande 3 samt 1998/99:MJ802 (mp) yrkande 1
föreslås ett utökat älvskydd. Enligt motionerna
1998/99:MJ782 (m) yrkande 9 och 1998/99:N228 (m)
yrkande 25 är det nuvarande älvskyddet väl avvägt,
och de orörda vattendragen bör skyddas från
nyutbyggnad.
Enligt 4 kap. 6 § miljöbalken (MB) råder förbud mot
utbyggnad i vissa älvar m.m. Skyddsobjekt är de fyra
nationalälvarna, vissa andra vattenområden samt
vissa älvsträckor. Antalet skyddade älvar har
utökats ett flertal gånger, senast 1993
(prop.1992/93:80, bet. 1992/93:BoU7). Förbudet
omfattar vattenkraftverk samt vattenreglering eller
vattenöverledning för kraftändamål. Från förbudet
görs i samma kapitel 6 § sista stycket undantag för
vattenverksamhet som förorsakar endast obetydlig
miljöpåverkan. Vidare anges i 4 kap. 1 § andra
stycket första meningen att 6 § inte utgör hinder
för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det
lokala näringslivet eller för utförandet av
anläggningar som behövs för totalförsvaret. Även
anläggningar för utvinning av vissa ämnen eller
material kan, om det föreligger särskilda skäl, vara
undantagna. Detta motsvarar den tidigare regleringen
i 3 kap. 6 § naturresurslagen (NRL).
Vattendragsutredningen lämnade två betänkanden (SOU
1994:59 och SOU 1996:155) angående skyddet för
vattendrag. I slutbetänkandet föreslog utredningen
att i avvaktan på en allmän översyn av dåvarande NRL
skulle vissa nya vattenområden föras till 3 kap. 6 §
NRL. Bestämmelsen kom dock att utan sakliga
ändringar överföras till 4 kap. 6 § MB. Det av
utredningen lämnade förslaget förespråkar i korthet
att vattendrag som på nationell nivå speglar ett
representativt urval av biologisk mångfald skall
skyddas. Skyddet skall gälla inte bara en
exploateringstyp utan det skall utgå från de
skyddsvärden som bör beaktas.
Vattendragsutredningens förslag är under övervägande
inom Regeringskansliet.
Motion 1998/99:MJ803 (fp) yrkande 1 innehåller
förslag till skärpning av älvskyddet i tre
avseenden. Motionärerna önskar för det första att
det skall vara det för ett vattendrag redovisade
skyddsbehovet som skall bedömas och detta oberoende
av vilket syfte ett planerat ingrepp skulle tjäna. I
förslagets andra punkt förespråkar de att åtgärder
för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det
lokala näringslivet eller för utförandet av
anläggningar som behövs för totalförsvaret inte
generellt skall undantas från skyddet. I den tredje
punkten framförs önskemål om att kraven på åtgärder,
som ofta kallas mindre ombyggnader, beträffande
sådana vattenområden och älvsträckor som omfattas av
älvskyddet skall skärpas så att de med säkerhet
utesluter en faktisk utbyggnad.
I motionerna 1998/99:Bo505 (mp) yrkande 1,
1998/99:MJ747 (mp) yrkande 3 samt 1998/99:MJ802 (mp)
yrkande 1 förespråkar motionärerna att ingen
ytterligare utbyggnad av vattenkraft skall ske i
Sverige utan att de orörda vattendragen, oavsett
storlek, skall bevaras.
Den första punkten i fp-motionen motsvarar ett
tidigare förslag som utskottet avstyrkte i sitt
yttrande 1997/98:BoU3y. Utskottet förstår förslaget
enligt fp-motionens tredje punkt som ett önskemål om
att undantaget i 4 kap. 6 § MB, för vattenverksamhet
som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan, skall
inskränkas eller tas bort. Ett motsvarande förslag
avstyrkte utskottet i samma yttrande. Utskottet
anmärkte i samband med detta bl.a. att de regler
m.m. som hittills hade tillämpats även efter
miljöbalkens ikraftträdande i allt väsentligt skulle
komma att ligga till grund för bedömningen samt fann
att detta var tillfredsställande. Förslagets andra
punkt kräver modifieringar eller borttagande av
undantaget i 4 kap. 1 § MB för utvecklingen av
befintliga tätorter m.m. Angående undantagets
tillämpningsområde sägs i proposition 1997/98:45
följande:
Med utveckling av befintliga tätorter avses
förändringar av bebyggelse och anläggningar som
behövs med hänsyn till en normal
befolkningsutveckling, förändringar i
bostadsstandarden, behovet av trafikleder,
grönområden, service, sysselsättning etc. Med
utveckling av lokalt näringsliv avses en tillväxt i
befintliga näringsgrenar eller tillkomst av nya
verksamheter i en omfattning som innebär att det
finns tillräckliga sysselsättningstillfällen för
befolkningen. Vid de bedömningar som görs när
bestämmelsen tillämpas bör man också ta i beaktande
den befintliga näringslivsstrukturen,
tätortsstorleken etc. Beträffande anläggningar som
behövs för totalförsvaret avses nödvändiga
anläggningar för vårt lands gränsförsvar samt annan
försvarsverksamhet där alternativ lokalisering inte
kan väljas.
Förslagen i mp-motionerna får enligt utskottets
mening uppfattas som ett krav på ett absolut stopp
för utbyggnad av vattenkraft i rinnande vattendrag.
Detta skulle kräva mycket långtgående förändringar
av gällande älvskydd. Bl.a. skulle det, med en i
övrigt oförändrad lagstiftning, krävas att ett
mycket stort antal vattendrag lades till i den
uppräkning som görs i 4 kap. 6 § MB. Det skulle även
kräva att de undantag som för närvarande finns i
älvskyddet exempelvis i 4 kap. 1 § andra stycket
första meningen och som har berörts i den nyss
redovisade fp-motionen modifierades eller togs bort.
Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen
efter 1993, då antalet älvar som omfattas av
älvskyddet senast förändrades, behandlat frågor om
älvskyddets omfattning. Här kan nämnas betänkandena
1996/97:BoU10 och 1997/98:BoU3. Utskottet behandlade
i det sistnämnda betänkandet flera förslag rörande
utökat skydd för vissa älvar. Utskottet avstyrkte
motionerna.
Mot denna bakgrund och då Vattendragsutredningens
betänkanden, som behandlar bl.a. älvskyddets
konstruktion och frågor om vilka vattendrag som
skall åtnjuta ett starkare skydd, för närvarande
övervägs inom Regeringskansliet finner utskottet
inte skäl att nu tillstyrka någon förändring av
älvskyddet. Utskottet avstyrker därför motionerna
1998/99:MJ803 (fp) yrkande 1 samt 1998/99:Bo505 (mp)
yrkande 1, 1998/99:MJ747 (mp) yrkande 3 och
1998/99:MJ802 (mp) yrkande 1 om utökat älvskydd.
Motionerna 1998/99:MJ782 (m) yrkande 9 och
1998/99:N228 (m) yrkande 25 förespråkar att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de orörda vattendragen bör skyddas från
nyutbyggnad samt att dagens älvskydd är väl avvägt
och motsvarar i väsentliga delar motioner som
utskottet behandlade våren 1998 i anledning av
förslaget till miljöbalk (bet. 1997/98:BoU3).
Utskottet avstyrkte motionerna. Detta skedde med
hänvisning bl.a. till att riksdagens anslutning
till miljöbalksförslaget skulle innebära att dagens
älvskydd även framgent skulle komma att utgöra
grunden för bevarande av vissa vattenområden och
älvsträckor.
I likhet med de nyss behandlade motionerna
angående utökat älvskydd rör de nu aktuella
motionerna frågor som för närvarande övervägs inom
Regeringskansliet i anledning av
Vattendragsutredningens betänkanden. Utskottet
finner inte skäl att nu föregripa kommande
överväganden. Utskottet avstyrker därför motionerna
1998/99:MJ782 (m) yrkande 9 och 1998/99:N228 (m)
yrkande 25 om älvskyddets omfattning.
Vindkraftverk
Enligt motion 1998/99:MJ776 (c) yrkande 3 skall
vindkraften klassas som riksintresse. Motionären
önskar härigenom underlätta utbyggnaden av vindkraft
inom vissa områden, bl.a. på Öland och Gotland. I
motion 1998/99:Bo501 (m) förespråkas att en sittande
utredning (dir. 1998:35) angående förutsättningarna
för lokalisering av vindkraftverk skall erhålla
tilläggsdirektiv om ett lagreglerat skydd mot
vindkraftverk vid känsliga kustavsnitt. Förslaget i
motion 1998/99:Bo510 (v) innebär att riksdagen skall
begära att regeringen ålägger kommuner och
länsstyrelser att prioritera arbetet med att få fram
platser där vindkraftverk kan lokaliseras.
Det är förbjudet att utan tillstånd enligt
miljöbalken anlägga eller driva gruppstation med
vindkraftverk eller vindkraftverk med enstaka
aggregat för en sammanlagd uteffekt av mer än 1 MW.
Om uteffekten är mer än 125 kW men högst 1 MW
föreligger skyldighet att göra anmälan till kommunen
(9 kap. 6 § MB; jfr 5 § förordningen [1998:899] om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd).
Regeringen skall pröva tillåtligheten av
gruppstationer för vindkraft med tre eller flera
vindkraftsaggregat med en sammanlagd uteffekt av
minst tio MW. Regeringen har viss möjlighet att
tillåta verksamheten trots att kommunfullmäktige
inte har tillstyrkt detta. Härför krävs bl.a. att
det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget
att verksamheten kommer till stånd (17 kap. 1 §
första stycket 8 och 6 § MB). Anläggningar för
vindkraft som är så stora att de kräver
regeringstillstånd får dock under inga förhållanden
komma till stånd inom vissa områden. Det gäller
bl.a. några kust- och skärgårdsområden samt Öland (4
kap. 3 §; jfr 17 kap. 1 § första stycket 8 MB).
Enligt 8 kap. 2 § första stycket 6 plan- och
bygglagen (PBL) krävs det bygglov för att uppföra
vindkraftverk i vissa fall. Om frågan om uppförande
av vindkraftverk har prövats i detaljplan får dock
kommunen enligt 8 kap. 5 § första stycket besluta
att bygglov inte krävs under vissa förutsättningar.
Förhållandet mellan PBL och MB kan beskrivas så att
planenligheten är en nödvändig men inte tillräcklig
förutsättning för att få bedriva en verksamhet
(prop. 1997/98:90).
Enligt 3 kap. 8 § MB skall mark- och vattenområden
som är särskilt lämpliga för anläggningar för bl.a.
energiproduktion så långt möjligt skyddas mot
åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten
eller utnyttjandet av sådana anläggningar. Områden
som är av riksintresse för sådana anläggningar skall
skyddas (utan inskränkningen "så långt möjligt" )
mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten
eller utnyttjandet av anläggningen. NUTEK startade
under våren 1996 ett arbete som avsågs resultera i
att områden av riksintresse för vindkraftsutbyggnad
skulle pekas ut. I april 1998 beslutade regeringen
om direktiv för en utredning angående
förutsättningar för lokalisering av vindkraftverk
(dir. 1998:35). I utredningsuppdraget ingår att
analysera intresset av att bygga ut vindkraften och
konflikter med andra mark- och
vattenanvändningsintressen. Vidare skall
utredningen, mot bakgrund av bl.a. skyddsbehoven vad
gäller miljöeffekter, landskapsbild m.m., föreslå
kriterier för lokalisering av vindkraft. Utredningen
har redan lämnat ett delbetänkande (SOU 1998:152).
Slutbetänkandet skall avges senast den 1 juni 1999.
Enligt uppgift avvaktar NUTEK att utredningen
slutför sitt arbete, och något område av
riksintresse har därför ännu inte pekats ut.
Utskottet anser att utredningens resultat bör
avvaktas och avstyrker därför motionerna
1998/99:Bo501 (m) och 1998/99:Bo510 (v) om
förutsättningarna för lokalisering av vindkraftverk.
En motion angående vindkraftens klassning som ett
riksintresse avstyrktes av utskottet senast i
betänkande 1997/98:BoU6. Liksom vid den senaste
behandlingen konstaterar utskottet att vindkraften
redan i dag anses vara ett riksintresse. Genom detta
förhållande och med hänsyn till de pågående
överväganden som har betydelse för klassningen av
områden av riksintresse för vindkraft finner
utskottet inte skäl att nu göra annan bedömning,
varför utskottet avstyrker motion 1998/99:MJ776 (c)
yrkande 3 om klassning av vindkraften som
riksintresse.
Nationalstadsparker
Motionerna 1998/99:Bo507 (c) yrkande 13 samt
1998/99:Bo504 (m) förespråkar inrättande av flera
nationalstadsparker. I den förstnämnda motionen
hemställer motionärerna att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna att det är önskvärt
att nationalstadsparker kan inrättas i flera städer.
I den andra motionen anser motionären att det finns
starka skäl för att Ribergsborgsstranden i Malmö
skall bli nationalstadspark och att detta bör ges
regeringen till känna.
Enligt 4 kap. 7 § första stycket MB är området
Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården en
nationalstadspark. Inom en nationalstadspark får ny
bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och
andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan
intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att
det historiska landskapets natur- och kulturvärden i
övrigt skadas. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 7 §
NRL. Lagförslaget behandlades av utskottet i
betänkande 1994/95:BoU6. Skyddet för
nationalstadsparker är väsentligt större än vad som
i allmänhet gäller för områden som enligt 4 kap. är
av riksintresse (t.ex. de vattenområden som omfattas
av älvskyddet). Detta beror bl.a. på att undantaget
i 1 § andra stycket samma kapitel (för utvecklings-
och totalförsvarsändamål m.m.) inte är tillämpligt.
I utredningsbetänkandet Nationalstadsparker (SOU
1996:38) har behandlats frågor om inrättande av
ytterligare nationalstadsparker. Utredningen har
remissbehandlats och bereds inom Regeringskansliet.
I betänkandena 1996/97:BoU10 och 1997/98:BoU3
avstyrkte utskottet motioner angående inrättande av
nya nationalstadsparker med hänvisning bl.a. till
att överväganden om att bilda ytterligare en eller
två nya parker pågick. Beredningsarbetet inom
Regeringskansliet är ännu inte avslutat. Utskottet
anser att detta bör avvaktas och finner inte skäl
att nu föreslå nya nationalstadsparker. Utskottet
avstyrker därför motionerna 1998/99:Bo507 (c)
yrkande 13 och 1998/99:Bo504 (m) om inrättande av
ytterligare nationalstadsparker.
Det kommunala vetot
I motion 1998/99:Bo521 (mp) föreslås att regeringen
skall tillsätta en utredning med uppgift att komma
med förslag till en ny bestämmelse om kommunalt veto
som skall gälla även för kärntekniska anläggningar.
Motionären förordar att regeringen inte skall ha
möjlighet att fatta beslut om lokalisering av
kärntekniska anläggningar utan tillstyrkan av berörd
kommuns fullmäktige.
Regeringen skall pröva tillåtligheten av vissa
anläggningar för kärnteknisk verksamhet. Som
huvudregel får regeringen tillåta sådan verksamhet
endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt det.
Regeringen får emellertid ändå tillåta verksamheten
om det är fråga om mellanlagring eller slutlig
förvaring av kärnämne eller kärnavfall och det från
nationell synpunkt är synnerligen angeläget att
verksamheten kommer till stånd. Detta gäller dock
inte om en annan plats bedöms vara lämpligare för
verksamheten eller om en lämplig plats har anvisats
för verksamheten inom en annan kommun som kan antas
godta en placering där (17 kap. 1 och 6 § MB).
Det kommunala vetot behandlades av utskottet senast
i yttrande 1997/98:BoU3y (angående miljöbalken).
Utskottet avstyrkte härvid motioner om att det
kommunala vetot skulle gälla oinskränkt. Som skäl
härtill anförde utskottet bl.a. följande:
Motioner med liknande förslag har utskottet
avstyrkt och riksdagen avslagit praktiskt taget
varje år sedan det kommunala vetot fick sin
nuvarande utformning år 1990 (bet. 1989/90:BoU20).
Då anförde utskottet att det kommunala vetot i NRL
är ett uttryck för grundtanken att kommunerna skall
utöva ett starkt inflytande på den lokala miljön.
Det kommunala vetot är också ett uttryck för den
kommunala självbestämmanderätten i de markpolitiska
frågorna liksom även i frågan om en industri på
grund av sin verksamhet borde tillåtas etableras i
kommunen. Utskottet ansåg emellertid att det även
mot en kommuns vilja i speciella
undantagssituationer måste finnas möjlighet att
fatta beslut om lokalisering av vissa anläggningar
av stor nationell betydelse. Utskottet betonade
vikten av att stor restriktivitet iakttas vid
regeringens prövning av om en viss anläggning skall
undantas från vetorätten och att
samförståndslösningar i första hand bör
eftersträvas. De motiv som hittills väglett
lagstiftningen föreslås i nu refererad del inte
förändras när NRL-reglerna om det kommunala vetot
föreslås arbetas in i MB.
Vad utskottet anförde år 1990 vid sin bedömning av
undantagen från kommunala vetot bör även
fortsättningsvis vägleda tillämpningen när reglerna
nu föreslås ingå i MB. Denna uppfattning delas
uppenbarligen av regeringen. I propositionen
föreslås nämligen ingen ändring härvidlag.
Utskottet, som vidhåller sin tidigare uppfattning,
har heller ingen erinran mot den utformning av vetot
som föreslås i propositionen.
Utskottet finner inte skäl att göra en annan
bedömning i dag. Utskottet avstyrker motion
1998/99:Bo521 (mp) om det kommunala vetot.
Vattenrätt
I motion 1998/99:Bo520 (m) berörs frågor om
tillsynsmyndigheters möjligheter att ingripa mot
vattenkraftverk som saknar tillstånd för den
bedrivna verksamheten. Motionen föreslår att
regeringen skall tillsätta en utredning om ny
lagstiftning så att alla kraftverk som saknar
vattendom skall ha tillstånd för sin verksamhet.
För vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt
miljöbalken. Undantag gäller bl.a. för vissa
vattentäkter för husbehovsförbrukning eller
värmeförsörjning. Det krävs inte heller tillstånd om
det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda
intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan
på vattenförhållandena (11 kap. 11 och 12 §§ första
stycket MB).
Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) eller
motsvarande bestämmelser i äldre lag gäller
fortfarande. Besluten skall anses meddelade med stöd
av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (5 § lag
[1998:811] om införande av miljöbalken, MP).
Om en vattenanläggning har tillkommit utan
tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) eller
motsvarande äldre lagstiftning eller om
tillståndsfrågan beträffande en sådan anläggning är
oklar, får den som äger anläggningen eller avser att
utnyttja den för vattenverksamhet begära prövning av
anläggningens laglighet hos miljödomstolen. Frågan
om lagligheten av en vatten-anläggning bedöms enligt
de bestämmelser som gällde vid anläggningens
tillkomst ( 17 och 18 §§ MP).
Den som i strid med tillståndsplikten påbörjar
eller bedriver en verksamhet kan dömas till böter
eller fängelse i högst två år (29 kap. 4 § MB).
Tillsynsmyndigheten skall anmäla överträdelser av
bestämmelser i balken till polis- eller
åklagarmyndigheten, om det finns misstanke om brott
(26 kap. 2 § MB). Tillsynsmyndigheten får meddela de
förelägganden och förbud som behövs för att
miljöbalken skall efterlevas. Om ett föreläggande
eller förbud inte blir åtlytt skall
kronofogdemyndigheten efter ansökan av
tillsynsmyndigheten verkställa dennas beslut (26
kap. 9 och 17 §§).
I likhet med motionären anser utskottet
naturligtvis det vara grundläggande att det inte
bedrivs vattenverksamhet i strid med gällande
tillståndsplikt. Utskottet delar även uppfattningen
att tillståndsplikten bör ha en väl avvägd
utformning. Av stor betydelse är vidare, vilket
motionären också har pekat på, att
tillsynsmyndigheten har legala möjligheter att på
ett effektivt sätt agera i de fall som
tillståndsplikten inte efterlevs. Enligt utskottets
mening saknas det dock skäl att kunna konstatera att
nu gällande regler skulle vara bristfälliga i nämnda
avseenden. Mot denna bakgrund anser utskottet det
inte finnas något behov av den av motionären
efterlysta utredningen. Utskottet avstyrker därför
motion 1998/99:Bo520 (m) om tillstånd för
vattenverksamhet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utökat älvskydd
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo505 yrkande 1,
1998/99: MJ747 yrkande 3, 1998/99:MJ802 yrkande
1 och 1998/99:MJ803 yrkande 1,
res. 1 (kd)
res. 2 (mp)
2. beträffande älvskyddets omfattning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:MJ782 yrkande 9 och
1998/99:N228 yrkande 25,
res. 3 (m)
3. beträffande förutsättningarna för
lokalisering av vindkraftverk
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo501 och
1998/99:Bo510,
res. 4 (m)
4. beträffande klassning av vindkraften
som riksintresse
att riksdagen avslår motion 1998/99:MJ776 yrkande 3,
res. 5 (c)
5. beträffande inrättande av ytterligare
nationalstadsparker
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo504 och
1998/99:Bo507 yrkande 13,
res. 6 ( c)
6. beträffande det kommunala vetot
att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo521,
res. 7 (c,mp)
7. beträffande tillstånd för
vattenverksamhet
att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo520.
Stockholm den 11 mars 1999
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Bengt-Ola
Ryttar (s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulf
Björklund (kd), Sten Andersson (m), Carina Moberg
(s), Inga Berggren (m), Anders Ygeman (s), Sten
Lundström (v), Ulla-Britt Hagström (kd), Carl-Erik
Skårman (m), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor
Ahlstedt (c), Carina Adolfsson (s), Ewa Thalén Finné
(m) och Leif Jakobsson (s).
Reservationer
1. Utökat älvskydd (mom. 1)
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3
börjar med "Den första" och på s. 4 slutar med
"utökat älvskydd" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i Folkpartiets
partimotion 1998/99:MJ803 yrkande 1 att älvskyddet
bör utformas så att skyddsbehovet skall bedömas
oberoende av vilket syfte ett planerat ingrepp
skulle tjäna. Kraven på ytterligare utbyggnad av
vattendragen kan förväntas öka i samband med den
planerade avvecklingen av kärnkraftsreaktorer.
Härtill kommer att det legala älvskyddet är svagt.
Enligt utskottets mening bör dock
vattenkraftsutbyggnaden i vårt land vara ett
avslutat kapitel. Detta måste återspeglas i
älvskyddets utformning. I ett första steg bör
undantagen i 4 kap. 1 § andra stycket första
meningen MB och 4 kap. 6 § sista stycket MB tas
bort. Vad utskottet nu med anledning av motion
1998/99:MJ803 yrkande 1 anfört om ett utökat
älvskydd bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motionerna 1998/99:Bo505 yrkande 1,
1998/99:MJ747 yrkande 3 och 1998/99:MJ802 yrkande 1
är därmed i allt väsentligt tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande utökat älvskydd
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ803 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt avslår motionerna
1998/99:Bo505 yrkande 1, 1998/99:MJ747 yrkande 3
och 1998/99:MJ802 yrkande 1,
2. Utökat älvskydd (mom. 1)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3
börjar med "Den första" och på s. 4 slutar med
"utökat älvskydd " bort ha följande lydelse:
Den absoluta merparten av våra älvar är
exploaterade. I dag återstår endast ett fåtal
outbyggda stora älvar. Även många mindre vattendrag
har exploaterats. Ett utbyggt vattendrag drabbas av
miljöskador och kan inte återställas. Många av de
mindre vattendragen har ett så omfattande
näringsutbyte med omgivningen och så god
syresättning att de uppvisar en biologisk
produktivitet i nivå med korallrev. Arter som
behöver strömmande vatten kan inte klara sig på
andra ställen. De mindre vattendragen är således
mycket värdefulla, framför allt för den biologiska
mångfalden. Det är därför av stor betydelse för
naturvården att dessa bevaras. Nyttan vid utbyggnad
av elkraft i de mindre vattendragen är mycket
begränsad. En förbättring eller modernisering av
befintliga stora anläggningar skulle, utan någon
nyutbyggnad, ge ett långt större energiutbyte till
en väsentligt lägre kostnad. Trots detta finns det
många exempel på exploateringar som avser just de
mindre vattendragen. Dessutom utgår statliga bidrag
till så kallad småskalig vattenkraftsutbyggnad.
Kraven på ytterligare utbyggnad av vattendragen kan
också förväntas öka i samband med den planerade
avvecklingen av kärnkraftsreaktorer. Härtill kommer
att det legala älvskyddet är svagt. Enligt
utskottets mening bör vattenkraftsutbyggnaden i vårt
land vara ett avslutat kapitel. Därför skall ingen
ytterligare utbyggnad av vattenkraft ske i Sverige
utan de vattendrag, oavsett storlek, som finns kvar
skall bevaras. Vad utskottet nu med anslutning till
motionerna 1998/99:Bo505 (mp) yrkande 1,
1998/99:MJ747 (mp) yrkande 3 och 1998/99:MJ802 (mp)
yrkande 1 anfört om ett utökat älvskydd bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motion 1998/99:MJ803 yrkande 1 bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande utökat älvskydd
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo505
yrkande 1, 1998/99:MJ747 yrkande 3 och
1998/99:MJ802 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt
avslår motion 1998/99:MJ803 yrkande 1,
3. Älvskyddets omfattning (mom. 2)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren
(m), Carl-Erik Skårman (m) och Ewa Thalén Finné (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4
börjar med "I likhet" och slutar med "älvskyddets
omfattning" bort ha följande lydelse:
Det råder enligt utskottets mening ingen tvekan om
att vattenkraften på många sätt är bra från
miljösynpunkt. Samtidigt är det ofrånkomligt att
exploateringen av vattendrag för elproduktion har en
mycket stor lokal miljöpåverkan. Detta gäller även
de koncept för en mer skonsam exploatering som på
senare tid har utarbetats av kraftindustrin och det
gäller också vid utbyggnad av små vattenkraftverk.
En mer betydande potential för ny vattenkraft finns
i de älvsträckor som i dag är skyddade i
miljöbalken, framför allt de fyra orörda
Norrlandsälvarna. Det bör dock inte komma i fråga
att någon exploatering får komma till stånd i dessa
områden. Dessa unika naturmiljöer bör i stället
bevaras till kommande generationer. Enligt
utskottets mening är dagens älvskydd väl avvägt. Det
är angeläget att detta ges regeringen till känna
eftersom Vattendragsutredningens betänkanden, som
för närvarande bereds inom Regeringskansliet,
innehåller förslag som innebär ett försvagat skydd.
Härigenom får även motion 1998/99:MJ782 (m) yrkande
9 anses tillgodosedd. Riksdagen bör med anledning av
motionerna 1998/99:MJ782 (m) yrkande 9 och
1998/99:N228 (m) yrkande 25 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande älvskyddets omfattning
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:MJ782
yrkande 9 och 1998/99:N228 yrkande 25 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. Förutsättningar för lokalisering av
vindkraftverk (mom. 3)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren
(m), Carl-Erik Skårman (m) och Ewa Thalén Finné (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "av
vindkraftverk" bort ha följande lydelse:
Vindkraftverk producerar miljövänlig el, om än i
små kvantiteter. Men de utgör samtidigt ett
allvarligt miljöhot, om de tillåts att förfula och
skräpa ned de fria vyerna vid landets värdefullaste
rekreationsområden. Här kan särskilt nämnas kusterna
längs Fårö, Gotland, Österlen, Falsterbonäset,
Kullen och Bjäre. Det brådskar därför att ge den
sittande utredningen tilläggsdirektiv om att snabbt
lägga fram lagförslag om vilka kustavsnitt som av
miljöhänsyn måste hållas fria från vindkraftverk för
framtiden. Riksdagen bör med anledning av motion
1998/99:Bo501 (m) som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om lagreglerat skydd
mot vindkraftverk vid känsliga kustavsnitt. Vidare
bör med hänvisning till pågående utredning motion
1998/99:Bo510 (v) avslås.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande förutsättningarna för
lokalisering av vindkraftverk
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo501 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt avslår motion 1998/99:Bo510,
5. Klassning av vindkraften som
riksintresse (mom. 4)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5
börjar med "En motion" och på s. 6 slutar med "som
riksintresse" bort ha följande lydelse:
En mot natur och miljö väl avvägd
vindkraftsutbyggnad är till gagn för såväl ekologi
som samhällsekonomi. Utbyggnaden av vindkraft i vårt
land går dock betydligt långsammare än i många andra
länder. Planer på ett stort antal kraftverk finns nu
i olika skeden av tillståndsprocessen. Tyvärr väntas
alltför många av dessa inte få tillstånd på grund av
olika tolkningar av miljölagstiftningen. Dessa
hinder måste undanröjas. Vindkraften bör mer
generellt tillåtas på eljest strandskyddat område,
där det inte föreligger risk för att värdefulla
biotoper skadas. För att utbyggnaden av
vindkraftverk på Öland, Gotland och andra lämpliga
platser skall kunna ske, måste det finnas ett
starkare stöd för detta i lagstiftningen.
Vindkraften bör därför enligt utskottets mening på
ett tydligt sätt klassas som riksintresse och
områden som tillgodoser detta intresse bör utpekas.
Detta bör göras skyndsamt. Det är därför av stor
vikt att detta ges regeringen till känna inför
regeringens beredning av den sittande utredningens
förslag. Riksdagen bör med anledning av motion
1998/99:MJ776 (c) yrkande 3 som sin mening ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om
klassning av vindkraften som riksintresse.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande klassning av vindkraften som
riksintresse
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:MJ776 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om klassning av vindkraften som
riksintresse,
6. Inrättande av ytterligare
nationalstadsparker (mom. 5)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6
börjar med "I utredningsbetänkandet" och slutar med
"ytterligare nationalstadsparker " bort ha följande
lydelse:
Det är mycket viktigt att skydda grönområden,
parker och grönytor i städerna. Djur och växtliv är
mycket sårbara i stadsregioner. Stadens grönstruktur
måste därför ha goda samband med omgivande
naturområden, annars stryps den. Växtligheten har
också en stor social betydelse för människors
välbefinnande i ett stadslandskap. Genom inrättande
av nationalstadsparker ges ett stort område skydd
och status som helhet, vilket gör det möjligt att
förvalta dessa naturtillgångar. Därför är det
önskvärt att nationalstadsparker inrättas i flera
städer. Det är dock viktigt att framhålla att planer
på inrättande av nya nationalstadsparker skall vara
lokalt förankrade. Enligt utskottets mening bör
detta, framför allt mot bakgrund av de överväganden
som görs inom Regeringskansliet, ges regeringen till
känna. Riksdagen bör därför med anledning av motion
1998/99:Bo507 (c) yrkande 13 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört. Motion
1998/99:Bo504 (m) bör med hänvisning till pågående
beredningsarbete avslås.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande inrättande av ytterligare
nationalstadsparker
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo507 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt avslår motion
1998/99:Bo504,
7. Det kommunala vetot (mom. 6)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Rigmor Ahlstedt
(c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7
börjar med "Det kommunala" och slutar med "kommunala
vetot" bort ha följande lydelse:
Den kommunala vetorätten, som innebär att en kommun
har rätt att säga nej till etablering av
miljöstörande anläggningar i den egna kommunen, är
en av hörnstenarna i den kommunala bestämmanderätten
och en förutsättning för en reell demokrati.
Kommunerna har ett övergripande ansvar för
människors hälsa och för miljön i kommunen. För att
kommunerna skall kunna ta detta ansvar måste de
naturligtvis ges ett helt avgörande inflytande över
vilka verksamheter som skall få lokaliseras till
kommunen.
Det har visat sig att det inte går att garantera
ett säkert förvar av kärnavfall. Kommuninvånarnas
representanter måste därför ges rätt att bestämma om
och i så fall vilka typer av miljöfarliga
anläggningar och verksamheter som skall finnas i
kommunen. Av den anledningen bör riksdagens tidigare
ställningstaganden omprövas. Det bör tillsättas en
utredning som skall se över gällande bestämmelser om
kommunalt veto för kärntekniska anläggningar. I
enlighet med förslaget i motion 1998/99:Bo521 (mp)
bör utredningen ha till uppgift att komma med
förslag till en ny bestämmelse om kommunalt veto som
skall gälla även för kärntekniska anläggningar. Vad
utskottet nu med anledning av motion 1998/98:Bo521
(mp) anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande det kommunala vetot
att riksdagen med anledning av motion
1998/99:Bo521 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Särskilt yttrande
Förutsättningarna för lokalisering av
vindkraftverk
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anför:
I motion 1998/99:Bo510 (v) framförs argument för att
påskynda arbetet med att få fram lämpliga platser
för lokalisering. I utskottets betänkande hänvisas
till att en utredning pågår. I utredningsuppdraget
ingår att analysera intresset av att bygga ut
vindkraftverken och konflikter med andra mark- och
vatten-användningsintressen. Den skall också föreslå
kriterier för lokalisering av vindkraft.
NUTEK hade redan före den ovan nämnda utredningen
startat en undersökning för att finna lämpliga
platser för lokalisering av vindkraft. Nu valde man
att vänta med detta tills utredningen blir klar.
Under tiden har i stället ett antal kommersiella
bolag börjat göra egna undersökningar för
lokalisering.
Andemeningen i motionen är just att samhället i sin
planering skall vara så långt framme att man inte
utgör ett hinder när det finns intresse för
anläggning av såväl stora som små vindkraftsbyggen.
Vi förutsätter att regeringen inser problemet och
ser till att arbetet med att ta fram lämpliga
platser för lokalisering tar fart.