Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande
förslag i budgetpropositionen (prop. 1998/99:1)
avseende utgiftsområde 18 - Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande - samt motioner
väckta under årets allmänna motionstid i anknytande
frågor.
Förslaget i budgetpropositionen avseende
anslagsfördelning budgetåret 1999 för utgiftsområde
18 tillstyrks av utskottet vad gäller
anslagsbeloppen. Samtidigt har förslaget i denna del
föranlett utskottet att föreslå riksdagen att göra
tillkännagivanden i två avseenden.
Regeringen föreslår att anslaget för byggforskning
år 1999 skall minskas med 100 miljoner kronor i
förhållande till den anslagsnivå som gäller för
innevarande budgetår. Bostadsutskottet förordar att
den forskningsverksamhet som stöds av
Byggforskningsrådet kompenseras för denna
anslagsminskning genom att 50 miljoner kronor från
anslaget för lokala investeringspro-gram för
ekologisk hållbarhet får disponeras för detta
ändamål. Medlen skall i första hand disponeras för
forskning med sådan inriktning att den står i
överensstämmelse med syftet med stödet till lokala
investeringsprogram. Utskottet anför att denna
ordning ger möjlighet att överväga statens fortsatta
insatser när det gäller byggforskningen i ett större
forskningspolitiskt sammanhang.
Vad gäller stödet till lokala investeringsprogram
föreslår utskottet vidare att det bemyndigande som
ger regeringen möjlighet att besluta om bidrag som
innebär utgifter för staten under åren 2000-2002
begränsas i förhållande till vad regeringen
föreslagit. Bemyndigandet föreslås avse åtaganden
som innebär utgifter på högst 2,5 miljarder kronor i
stället för det av regeringen förordade beloppet på
3,0 miljarder kronor.
Regeringen föreslår vidare att det stöd som kan
utgå för anordnande av bostäder för studenter m.fl.
skall avvecklas genom att endast de ansökningar som
kommit in till länsstyrelserna senast den 12 oktober
1998 skall kunna prövas. Bostadsutskottet
konstaterar emellertid att det anslag som regeringen
föreslagit för den aktuella verksamheten budgetåret
1999 inte är tillräckligt. Utskottet framhåller att
de ansökningar som kommit in senast den 12 oktober
skall kunna prövas och beviljas stöd i enlighet med
gällande förordning. Det medelstillskott som krävs
för att möjliggöra en sådan ordning bör enligt
utskottets förslag tillföras anslaget på
tilläggsbudget för år 1999.
Regeringens övriga förslag i budgetpropositionen
tillstyrks av utskottet. Motstående motionsförslag
avstyrks.
Bostadsutskottet föreslår med anledning av motioner
tillkännagivanden till regeringen i ytterligare två
frågor. Tillkännagivandena avser allmännyttiga
bostadsföretag samt stödet till fukt- och
mögelskadade småhus.
Utskottet anser att det är väsentligt att det blir
klarlagt efter vilka kriterier det skall bedömas om
ett bostadsföretag skall inta den särställning det
innebär att vara ett allmännyttigt företag. Dessa
företag bör enligt utskottet också ges ett särskilt
skydd mot att de omdanas till andra typer av företag
och att deras egendom avyttras i strid med
målsättningen för företagens verksamhet.
I betänkandet konstaterar bostadsutskottet att det
föreligger vissa problem med den nuvarande ordningen
för stöd till fukt- och mögelskadade småhus.
Utskottet anser att regeringen bör överväga frågan
om vilka regeländringar som är möjliga att genomföra
inom tillgängliga ekonomiska ramar och därefter
underställa riksdagen eventuella förslag i frågan.
När det gäller anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18 för budgetåret 1999 - utskottets
hemställan under moment 1 - har reservation avgivits
av representanten för Centerpartiet.
Representanterna för Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna och Folkpartiet har avstått från
att delta i utskottets beslut i denna del. I
särskilda yttranden har de redovisat grunderna för
sina ställningstaganden.
Till betänkandet har totalt fogats 30 reservationer
och 14 särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1998/99:1 volym 10
föreslagit att riksdagen
1. antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1993:737) om bostadsbidrag,
2. godkänner regeringens förslag dels om ändrade
regler för utbetalning av små bidragsbelopp, dels om
sänkt bidragsandel i fråga om räntestöd för
reparation och underhåll av hyres- och
bostadsrättshus i enlighet med vad som förordas
(anslagsavsnitt A 2 Räntebidrag m.m.),
3. godkänner regeringens förslag i fråga om ram för
bidrag till åtgärder mot radon i bostäder i enlighet
med vad som förordas (anslagsavsnitt A 9 Bidrag till
åtgärder mot radon i bostäder),
4. godkänner regeringens förslag om ändrade regler
för beviljande av bidrag till bostäder för studenter
m.fl. i enlighet med vad som förordas
(anslagsavsnitt A 12 Investeringsbidrag för
anordnande av bostäder för studenter m.fl.),
5. bemyndigar regeringen att, i fråga om
ramanslaget E 1 Stöd till lokala investeringsprogram
för ekologisk hållbarhet, besluta om bidrag som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 3 000 000 000 kr under perioden åren
2000-2002.
6. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under
utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande enligt följande
uppställning.
(tusental
kronor)
----------------------------------------------------
A 1 Boverket: ramanslag 122 424
Förvaltningskostnader
----------------------------------------------------
A 2 Räntebidrag m.m. ramanslag 7 537 000
----------------------------------------------------
A 3 Vissa äldre låne- och
bidragsstöd för
ramanslag 1
bostadsändamål m.m. 000
----------------------------------------------------
A 4 Statens
bostadskreditnämnd:
ramanslag 12 763
Förvaltningskostnader
----------------------------------------------------
A 5 Statens
bostadskreditnämnd:
ramanslag 3 000 000
Garantiverksamhet
----------------------------------------------------
A 6 Byggforskningsrådet:
Förvaltningskostnader ramanslag 23 229
----------------------------------------------------
A 7 Byggforskning ramanslag 64 356
----------------------------------------------------
A 8 Bidrag till Fonden för
fukt och
ramanslag 40 000
mögelskador
----------------------------------------------------
A 9 Bidrag till åtgärder mot
radon i
ramanslag 7
bostäder 000
----------------------------------------------------
A 10 Bostadsbidrag ramanslag 5 864 600
----------------------------------------------------
A 11 Bonusränta för ramanslag 6
ungdomsbosparande 000
----------------------------------------------------
A 12 Investeringsbidrag för
anordnande av
ramanslag 30 000
bostäder för
studenter m.fl.
----------------------------------------------------
A 13 Internationellt ramanslag 20 000
samarbete
----------------------------------------------------
B 1 Geoteknik ramanslag 23 012
----------------------------------------------------
C 1 Länsstyrelserna m.m. ramanslag 1 757 893
----------------------------------------------------
C 2 Regionala obetecknat
självstyrelseorgan anslag
20 466
----------------------------------------------------
D 1 Lantmäteriverket ramanslag 427 890
----------------------------------------------------
D 2 Statens va-nämnd ramanslag 5
447
----------------------------------------------------
E 1 Stöd till lokala
investeringsprogram
ramanslag 1 495 000
för ekologisk
hållbarhet
----------------------------------------------------
E 2 Kunskapscentrum för
ekologisk
ramanslag 5
hållbarhet 000
----------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 20 463 080
----------------------------------------------------
Motionerna
I betänkandet behandlas de under allmänna
motionstiden 1998 väckta motionerna
1998/99:Bo201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
försäljning av kommunala bostadsföretag utan
ekonomiska sanktioner från staten som en långsiktigt
hållbar lösning för kommuner med ekonomiska problem.
1998/99:Bo202 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avveckla bostadsbidragen
till ungdomar under 29 år,
2. att riksdagen beslutar om familjeinkomst som
inkomstgräns i bostadsbidragen i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar om ett avskaffande av
ytbegränsningen och garantinivån i bostadsbidragen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar avskaffa reglerna där
barnpension räknas in som bidragsgrundande inkomst i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar sänka grundbidraget i
enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
förändring av bostadsbidragen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1998/99:Bo203 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av att
i investeringsprogrammet för en ekologiskt hållbar
utveckling mera betona sysselsättningsaspekten.
1998/99:Bo204 av Yvonne Ångström och Kerstin
Heinemann (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ett individuellt
bostads- och pensionssparande i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1998/99:Bo205 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokala
investeringsprogram.
1998/99:Bo206 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
koloniträdgårdsverksamhet som en tillgång i arbetet
med att öka kontakterna mellan invandrade och
svenskar i samhället.
1998/99:Bo207 av Elizabeth Nyström och Tom Heyman
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
lantmäteriets effektivitet och ansvar.
1998/99:Bo208 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rättvisa i boendet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en
boendekostnadsdelegation,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lagstiftning som
reglerar begreppet allmännyttigt bostadsföretag,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om bostadsbidrag.
1998/99:Bo209 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bostadspolitikens
inriktning,
2. att riksdagen beslutar om en snabbare avveckling
av de äldre räntesubventionerna parallellt med en
sänkning av fastighetsskatten i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att nyproduktionen
av bostäder bör ske utan subventioner och
fastighetsskatt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om neutralitet mellan
boendeformerna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om bostadsbidragen,
8. att riksdagen beslutar att avskaffa
bostadsbidraget till ungdomar under 29 år i enlighet
med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
samordning av bostadsbidragen och andra
socialpolitiskt motiverade insatser i enlighet med
vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ett bosparsystem i enlighet med vad som anförts i
motionen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kommunala
bostadsbolag.
1998/99:Bo210 av Kerstin-Maria Stalín och Helena
Hillar Rosenqvist (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de nuvarande bestämmelserna ändras så
att hushåll med enbart umgängesrättsbarn får
bostadsbidrag utifrån förälderns ekonomiska
situation, inte utifrån bostadens storlek.
1998/99:Bo211 av Lennart Kollmats (fp) vari yrkas
att riksdagen avslår regeringens förslag att
reglerna för beviljande av bidrag till anordnande av
studentbostäder till studenter m.m. ändras så att en
förutsättning för bidrag är att ansökan skall ha
kommit in till länsstyrelserna senast den 12 oktober
1998.
1998/99:Bo212 av Anita Jönsson och Karin Wegestål
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
uppföljning av de nya reglerna om åldersgräns för
att få bostadsbidrag.
1998/99:Bo213 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om investeringsbidrag
till ungdoms-/studentbostäder.
1998/99:Bo214 av Yvonne Ångström och Kerstin
Heinemann (fp) vari yrkas att riksdagen till
anslaget A 9 inom utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
för budgetåret 1999 anvisar 20 miljoner kronor
utöver vad regeringen föreslagit eller således 27
miljoner kronor.
1998/99:Bo215 av Ulla-Britt Hagström och Birgitta
Carlsson (kd, c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnoforskning om bostäders utformning.
1998/99:Bo216 av Harald Nordlund (fp) vari yrkas
1. att riksdagen till A 7 Byggforskning för
budgetåret 1999 anvisar 100 miljoner kronor utöver
vad regeringen föreslagit eller således 164 356 000
kr,
2. att riksdagen till E 1 Stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet för
budgetåret 1999 anvisar 100 miljoner kronor mindre
än vad regeringen föreslagit,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring så att frysningen av BFR:s
bemyndiganderamar upphävs och att en återgång sker
till den nivå och de principer som gällde före
frysningen.
1998/99:Bo217 av Cinnika Beiming och Tomas Eneroth
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd
till byggande av ungdomsbostäder.
1998/99:Bo218 av Lena Sandlin och Morgan Johansson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
jämlik bostadspolitik.
1998/99:Bo219 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett åtgärdsprogram
för en harmonisering av boendekostnaderna till samma
nivå som i övriga OECD-länder.
1998/99:Bo220 av Claes-Göran Brandin och Ronny
Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
stödet till ungdoms- och studentbostäder.
1998/99:Bo221 av Sören Lekberg m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förbättrade villkor
för målsparande inom bostadssektorn.
1998/99:Bo222 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att under anslag A 2
Räntebidrag inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande anslå
6 961 000 000 kr för 1999 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att under anslag A 7
Byggforskning inom utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
anslå 139 356 000 kr för 1999 i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
utfasning av bidrag till Fonden för fukt- och
mögelskador i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen beslutar att under anslag A 8
Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador inom
utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande anslå 55 000 000 kr
för 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar avskaffa bidrag till
åtgärder mot radon i bostäder i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att under anslag A 10
Bostadsbidrag inom utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
anslå 5 264 600 000 kr för 1999 i enlighet med vad
som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar höja
avgiftsfinansieringen under anslaget D 1
Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket inom
utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande, i enlighet med vad
som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar att anslag E 1 Stöd till
lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande, utgår i enlighet
med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar att anslag E 2
Kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet inom
utgiftsområde 18, Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande, utgår i enlighet
med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen ej bemyndigar regeringen att, i
fråga om ramanslag E 1 Stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet,
besluta om bidrag i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1998/99:Bo223 av Lars U Granberg och Birgitta
Ahlqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
de ungas bostadssituation.
1998/99:Bo224 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att utöka
direktiven till den europeiska bostadsmässan till
att även innefatta social förnyelse och helhetssyn
enligt Habitat II.
1998/99:Bo225 av Lars Gustafsson och Ulla-Britt
Hagström (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsbidrag för anordnande av
bostäder för studenter m.fl.
1998/99:Bo226 av Lennart Klockare och Lars U
Granberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en översyn av reglerna för avstämning av
bostadsbidragen.
1998/99:Bo227 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den sociala
bostadspolitikens framtida inriktning.
1998/99:Bo229 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den framtida
inriktningen av byggandet av det ekologiska
samhället.
1998/99:Bo230 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en förändring i
lagen om bostadsbidrag.
1998/99:Bo231 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om KTH-institutionen
för byggd miljö i Gävle.
1998/99:Bo232 av Sinikka Bohlin och Helena Frisk (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
bostadspolitik för alla.
1998/99:Bo233 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om stödet till
ekologisk omställning och utveckling.
1998/99:Bo234 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd, m, c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
digital Sverigekarta och hos regeringen begär att
den återkommer med förslag till finansiering i nästa
års budget.
1998/99:Bo235 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förlusterna i
kreditgarantisystemet och rekonstruktioner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om byggforskningen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag som
gör nyproduktion av både hyresrätt och
studentbostäder möjlig enligt vad i motionen
anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om länsstyrelserna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Lantmäteriverket.
1998/99:Bo236 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen
(förslaget behandlas i vad avser ansvaret för de
hemlösa, i övrigt kommer motionen att behandlas i
betänkande 1998/99:BoU3),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att bidraget för
ekologisk hållbarhet också skall omfatta nya
lösningar i egnahemsområden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om estetiska
kvaliteter,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag i fråga
om ram för bidrag till åtgärder mot radon i
bostäder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om radonproblemet i
bostäder,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
genomförande och finansiering av
Byggkvalitetsutredningens förslag om bidrag till
reparation av fukt- och mögelskadade småhus i
enlighet med vad i motionen anförts,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om regelförändringar
för de statliga kreditgarantierna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning
på anslag inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande för åren 2000 och
2001 enligt tabell.
1998/99:Bo237 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kristdemokratisk
familje- och boendepolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om de hemlösas
situation,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om boendesegregationen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utbildning av
arkitekter i handikappkunskap,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en ökad
satsning på allergisanering,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om planeringen och
genomförandet av projekt för ungdomsbostäder,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om räntebidragen,
14. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen
om bostadsbidrag (SFS 1993:737) att den samlade
familjeinkomsten utgör grund för bostadsbidraget,
15. att riksdagen beslutar att den bidragsgrundande
bostadsytan bestäms enligt regeringens
ursprungsförslag i proposition 1996/97:186, vilket
innebär en utökning med 10 m2 per boendekategori
jämfört med dagens regler,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en höjning av
bostadsbidragen,
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ett nytt bosparsystem,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
studentbostäder,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om de kommunala
bostadsföretagen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om byggforskning,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kvinnoforskning
om bostäders utformning,
23. att riksdagen med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande enligt följande
uppställning
----------------------------------------------------
Anslag Regeringens
Anslagsförändring
förslag
(tusental
kronor)
----------------------------------------------------
A 2 Räntebidrag m.m. 7 537 000 -1 590 000
----------------------------------------------------
A 7 Byggforskning 64 356 +50 000
----------------------------------------------------
A 10 Bostadsbidrag 5 864 600 +1 050 000
----------------------------------------------------
A 12
Investeringsbidrag
för 30 000 +45 000
anordnande av
bostäder för
studenter m.fl.
----------------------------------------------------
E 1 Stöd till lokala
investeringsprogram
för ekologisk 1 495 000 -320 000
hållbarhet
----------------------------------------------------
Nytt anslag - +200 000
allergisanering
----------------------------------------------------
Nytt anslag -
handikappkunskap för
arkitekter +25 000
----------------------------------------------------
Summa för 20 463 080 -540 000
utgiftsområdet
----------------------------------------------------
1998/99:Bo301 av Liselotte Wågö m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
omfördelning av länsstyrelseanslaget.
1998/99:Bo407 av Sylvia Lindgren och Anita Johansson
(s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
allmännyttiga bostadsföretag,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
en ändring av reglerna för att garantera att
medborgarnas tillgångar inte realiseras bort vid
försäljning av allmännyttiga bostadsföretag,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
en ändring av reglerna för att garantera
medborgarnas insatskapital vid försäljning av
allmännyttiga bostadsföretag,
6. att riksdagen hos regeringen begär om en översyn
av konsekvenserna av en ökad utförsäljning av
allmännyttan.
1998/99:Bo507 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari
yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om sanering av
förorenade områden.
1998/99:A291 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nackdelarna med s.k.
ungdomslägenheter,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om allmännyttans
ansvar för boendesituationen för unga.
1998/99:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
19. att riksdagen beslutar om fördelning av anslag
inom utgiftsområde 18 i enlighet med vad i motionen
anförts,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om överläggningar
om bostadssituationen för studenter.
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
17. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar
anslagen under utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande enligt
uppställningen i bilaga 2 Statsbudgetens utgifter
budgetåret 1999 Folkpartiets ändringsförslag
(tusental
kronor)
------------------------------------------
A 2 Räntebidrag m.m. -800
000
------------------------------------------
A 9 Bidrag till åtgärder mot
radon i bostä-
20
der 000
------------------------------------------
A 10 Bostadsbidrag m.m. -310
000
------------------------------------------
E 1 Stöd till lokala
investeringsprogram
-800
för ekologisk 000
hållbarhet
------------------------------------------
E 2 Kunskapscentrum för
ekologisk
-5
hållbarhet 000
------------------------------------------
Summa utgiftsområde 18 - 1 895 000
------------------------------------------
1998/99:N329 av Gunnar Hökmark (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts under avsnittet Boende
med valfrihet och möjligheter.
1998/99:Sf608 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om grundservice i
utsatta områden.
1998/99:So373 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ungdomars situation
på bostadsmarknaden.
1998/99:So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari
yrkas
16. att riksdagen beslutar att till 8 § lagen
(1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag göra
följande tillägg: "Särskilt skäl kan vara att den
funktionshindrade lagt ned rimligt arbete på att
finna en för honom och hans familj lämplig bostad
och kommunen inte inom en för den funktionshindrade
rimlig tid kan anvisa en bostad som den
funktionshindrade skäligen bör godta".
1998/99:So465 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av att
behålla bostadsanpassningsbidragen,
1998/99:Ub453 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om överläggningar
om hur bostadssituationen skall hanteras framgent.
1998/99:Ub483 av Helena Höij m.fl. (kd) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
investeringsstöd för studentbostäder.
1998/99:Ub803 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att det
specifika lokala investeringsbidraget åter skall
begränsas till att enbart gälla för byggandet av
bostäder till studenter.
Skrivelser m.m.
I ärendet har skrivelser inkommit från SCANVAC,
Byggentreprenörerna, Gösta Blücher, MKB Fastighets
AB samt BFR:s referensgrupp för
forskningsutbildningen inom avdelningen för
Installationsteknik. Härutöver har tjugonio
företrädare för universitet och högskolor samt bygg-
och fastighetssektorn inkommit med en gemensam
skrivelse om byggforskningen.
Inför utskottet har upplysningar vad avser
byggforskningen lämnats av statssekreterare Lars
Rekke, företrädare för Byggforskningsrådet samt
företrädare för universitet och högskolor samt bygg-
och fastighetssektorn. Vidare har upplysningar om
bosparande lämnats av företrädare för Bofrämjandet
och om Småhusskadenämndens verksamhet av kanslichef
Johan Hedström.
Utskottet
Inledning
Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande
förslag i budgetpropositionen för år 1999 vad
gäller utgiftsområde 18 samt motionsförslag från
årets allmänna motionstid. Förslagen avser dels
anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18, dels
vissa övriga frågor om bostadsförsörjningen m.m.
Den ordning för budgetberedningen inom riksdagen
som tillämpades första gången under riksmötet
1996/97 innebär bl.a. att riksdagen först tar
ställning till fördelningen av utgifterna i
statsbudgeten på utgiftsområden. Därefter tas
ställning till anslagsfördelningen inom respektive
utgiftsområde. Årets budgetberedning har i vissa
avseenden fått anpassas till den begränsade tidsram
för höstens arbete som blivit följden av
riksdagsvalet i september. Riksdagen har således vid
justeringen av detta betänkande ännu inte fastställt
ramen för det utgiftsområde som bostadsutskottets
beredningsansvar omfattar, dvs. utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande.
Däremot har finansutskottet den 19 november lämnat
förslag till riksdagen om att denna utgiftsram skall
fastställas till 20 463 080 000 kr för budgetåret
1999 (1998/99:FiU1), dvs. till samma belopp som
regeringen föreslår i budgetpropositionen.
Bostadsutskottets ställningstagande till
anslagsfördelningen för budgetåret 1999 bygger på
förutsättningen att riksdagen fastställer ramen för
utgiftsområde 18 i enlighet med finansutskottets
förslag.
Betänkandet har disponerats så att först behandlas
frågor om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18
och därefter olika förslag om bostadsförsörjningen
m.m. som inte direkt innebär anslagsanspråk
budgetåret 1999.
Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18
budgetåret 1999
A 2 Räntebidrag
Från anslaget till räntebidrag bekostas statliga
räntesubventioner för ny- och ombyggnad av bostäder
och vissa andra bidrag bl.a. till underhålls- och
förbättringsåtgärder.
I budgetpropositionen (punkt 6 i motsvarande del)
föreslås att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar
ett ramanslag om 7 537 000 000 kr på anslaget
Räntebidrag m.m. Regeringens beräkning av
anslagsbehovet utgår från vissa förutsättningar
avseende bl.a. ränteutvecklingen. Vidare förutsätter
anslags-beräkningen att riksdagen godkänner två
förslag om åtgärder avseende anslagets utnyttjande
(punkt 2).
Det första av dessa förslag gäller vissa regler för
utbetalning av små bidragsbelopp. Regeringen
föreslår att de nuvarande reglerna för småärenden
ändras så att bidragsgivningen helt upphör när den
aktuella bidragsutbetalningen för första gången
understiger ett belopp som motsvarar 2 000 kr per
år. Förslaget innebär vidare att vissa särregler som
gäller i de fall när flera ärenden avser samma
fastighet tas bort. Möjligheten att i efterhand
ansöka om utbetalning av innehållna bidrag som
sammanlagt för en fastighet eller lägenhet
överstiger 2 000 kr per år föreslås upphöra fr.o.m.
år 1999.
Det andra förslaget om åtgärder som påverkar
anslagsbelastningen avser sänkt bidragsandel i fråga
om räntestöd för reparation och underhåll av hyres-
och bostadsrättshus, dvs. det s.k. RBF-stödet.
Förslaget om en ändring av bidragsvillkoren för RBF-
stödet innebär att stödnivån sänks med 5
procentenheter från 15 % till 10 %. Den lägre
bidragsandelen föreslås gälla bidrag som avser tiden
efter den 1 januari 1999. Åtgärden bedöms leda till
en utgiftsminskning för räntebidraget med ca 75
miljoner kronor år 1999.
De två förslagen om åtgärder avseende anslagets
utnyttjande har inte i motioner eller vid utskottets
beredning av ärendet mött några invändningar.
Utskottet tillstyrker således punkt 2 i
budgetpropositionen.
Däremot har invändningar redovisats i tre motioner
avseende regeringens beräkning av anslagsbehovet för
räntebidragen m.m. I motion 1998/99: Bo222 (m)
yrkande 1 föreslås att anslaget skall minskas med
576 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag. På motsvarande sätt föreslås i motion
1998/99:Bo237 (kd) yrkande 23 minskat anslag med 1
590 miljoner kronor samt med 800 miljoner kronor i
motion 1998/99:Fi211 (fp) yrkande 17, båda yrkandena
i motsvarande del. I alla tre motionerna hänvisas
till att besparingen skall uppnås genom en snabbare
avveckling av räntebidragen. Enligt motionerna
möjliggörs detta bl.a. genom sänkt fastighetsskatt.
Vad gäller motionsförslagen om besparingar på 576,
800 respektive 1 590 miljoner kronor kan utskottet
konstatera att motionärerna inte redovisar några
egentliga förslag om hur besparingen skall tas ut.
När utskottet behandlade motsvarande förslag i
samband med budgetberedningen hösten 1997
konstaterade utskottet att besparingar i denna
storleksordning under kommande budgetår endast kan
uppnås genom snabba och kraftiga extra
nedtrappningar av räntebidragen. Utskottet erinrade
också om att huvuddelen av de räntebidrag som för
närvarande utgår avser fastigheter i de s.k.
krisårgångarna producerade kring år 1990. Kraftigt
minskade bidrag till denna grupp av fastigheter
riskerar givetvis att ytterligare förvärra läget för
många bostadsföretag, bostadsrättsföreningar och
enskilda hushåll som redan i dag har stora
ekonomiska problem. Utskottets bedömning från hösten
1997 kvarstår. Besparingar av denna omfattning
riskerar att leda till ett ökat behov av
bostadsbidrag samt till ett ökat antal konkurser
inom bostadssektorn. Ett bifall till motionärernas
förslag skulle därigenom även medföra en ökad
belastning på anslagen för bostadsbidrag respektive
för garantiverksamheten vid Statens
bostadskreditnämnd.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag om att det under
anslagsposten Räntebidrag m.m. skall föras upp ett
ramanslag om 7 537 miljoner kronor och avstyrker
motstående förslag i motionerna 1998/99:Bo222 (m)
yrkande 1, 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 23 samt
1998/99:Fi211 (fp) yrkande 17, de två sistnämnda
yrkandena i motsvarande del.
A 5 Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamheten
Statens bostadskreditnämnds (BKN) huvudsakliga
uppgift är att lämna statliga kreditgarantier för
ny- och ombyggnad av bostäder. Garantiverksamheten
som administreras av BKN har delats in i två
resultatområden, äldre garantier och nya garantier.
Med äldre garantier avses garantier utfärdade t.o.m.
år 1996. Anslaget A 5 får användas för att täcka
förluster avseende dessa garantier.
Under innevarande budgetår beräknas
garantiförlusterna överstiga det anvisade beloppet
med 1 015 miljoner kronor. Detta har medfört ett
behov av att tillföra anslaget ytterligare medel på
tilläggsbudget. Anslagsöverskridandet kommer att
medföra besparingar på andra anslag inom
utgiftsområde 18 för budgetåret 1998.
Bostadsutskottet har behandlat denna fråga i sitt
yttrande 1998/99:BoU1y till finansutskottet.
Även under budgetåren 1999-2001 beräknas nu
garantiförlusterna bli betydligt större än vad som
tidigare antagits. För budgetåret 1999 innebär detta
enligt regeringen att anslagsbehovet uppgår till 3
000 miljoner kronor. Anslaget föreslås fastställas
till denna nivå (punkt 6 i motsvarande del).
De av staten utställda garantierna måste
självfallet infrias. Utskottet tillstyrker därför
regeringens anslagsförslag. Utvecklingen av anslaget
för garantiverksamheten är emellertid sådan att
flera frågor om garantiverksamheten och prognoserna
över anslagsbelastningen bör leda till vidare
överväganden. Utskottet återkommer senare i detta
betänkande till dessa frågor som även tas upp i
budgetpropositionen och i motioner från årets
allmänna motionstid (se s. 42).
A 6 Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader samt
A 7 Byggforskning
Regeringen uttalar i budgetpropositionen att en ny
struktur bör skapas för finansiering och beställning
av plan-, bygg- och bostadsforskning. Statens
medverkan bör koncentreras till långsiktiga
forsknings- och utvecklingsinsatser inom områden av
samhällsintresse. Ansvaret för finansieringen av
sådan forskning som ligger inom byggbranschens
intresseområden bör enligt förslaget främst åvila
branschens egna beställarorgan. Samtidigt aviserar
regeringen sin avsikt att senare under år 1998
redovisa förslag till riktlinjer för det framtida
stödet till byggforskningen och de organisatoriska
effekterna härav i en proposition om olika frågor
som rör byggandet. De av regeringen aviserade
förändringarna i byggforskningens organisation har
inte påverkat förslaget till anslag till
Byggforskning: Förvaltningskostnader för år 1999.
Det har i budgetpropositionen förts upp med 23 229
000 kr, vilket motsvarar 1998 års anslag efter pris-
och löneomräkning och med en teknisk justering med
anledning av ett nytt sätt att betala
avtalsförsäkringar på det statliga området.
Regeringen bedömer att aktörerna inom plan-, bygg-
och bostadssektorn i högre grad än tidigare tar
ansvar för sin egen kunskapsförsörjning. BFR:s
arbete med samfinansiering visar enligt
budgetpropositionen att så är fallet. Med hänsyn
härtill och för att tillgodose behovet av
omprioriteringar föreslås att statens bidrag till
byggforskning skall minskas med 100 miljoner kronor
per år fr.o.m. budgetåret 1999. Anslaget till
Byggforskning föreslås sålunda uppfört med 64 356
000 kr.
Regeringens förslag om anslag till
Byggforskningsrådets förvaltningskostnader har inte
satts i fråga i motioner. Däremot förordas i fyra
motioner att anslaget till byggforskning skall ökas
i förhållande till regeringens förslag.
I förhållande till regeringens förslag föreslås
anslaget ökat med 100 miljoner kronor i motion
1998/99:Bo216 (fp) yrkande 1, med 75 miljoner kronor
i motion 1998/99:Bo222 (m) yrkande 2, med 50
miljoner kronor i motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande
23, i motsvarande del, och med 100 miljoner kronor i
partimotion 1998/99:Fi210 (c) yrkande 19, i
motsvarande del.
Gemensamt för motionerna är att de hävdar att det
inte är möjligt att göra neddragningar av anslaget i
den storleksordning som regeringen föreslår utan att
kompetens och kunskap går förlorad. I flera av
motionerna framhålls särskilt effekterna för den
långsiktiga forskning som med stöd av
byggforskningsmedel bedrivs vid landets universitet
och högskolor. Kritik riktas också mot att
väsentliga forskningsområden kan komma att bli
eftersatta. Även beslutsunderlaget liksom
beslutsordningen sätts i fråga. Enligt flera av
motionerna är det inte rimligt att som regeringen
föreslår först ta ställning till medelstilldelningen
och sedan till riktlinjerna för den framtida
forskningen. Den av regeringen aviserade
propositionen där frågan om den statligt stödda
byggforskningens framtida inriktning skall tas upp
bör enligt motionerna föreligga innan ställning tas
till anslagsbehovet.
Även i Vänsterpartiets partimotion 1998/99:Bo235
yrkande 3 riktas kritik mot beslutsunderlaget i
budgetpropositionen. Enligt motionen är det
anmärkningsvärt att föreslå en så omfattande
minskning av stödet till byggforskningen utan att på
ett bättre sätt informera om följderna. Riksdagen
föreslås ge regeringen detta till känna.
Förutom de årliga anslagen till byggforskning har
regeringen tidigare bemyndigats av riksdagen att
låta staten ta på sig förpliktelser i samband med
stöd till byggforskning som inneburit åtaganden för
flera budgetår framåt. Riksdagen gav 1996 ett sådant
bemyndigande för budgetåren 1998-2001. Dessa
bemyndiganden har sedan dess inte utvidgats.
I motion 1998/99:Bo216 (fp) yrkande 3 förordas att
en ny bemyndiganderam skall fastställas för
byggforskningen. Enligt förslaget skall ramen
utformas enligt de principer och ligga på en nivå
som motsvarar vad som tidigare gällt.
Förslag som avser inriktningen av byggforskningen
m.m. förs fram i fyra motioner.
Byggforskningen har enligt motion 1998/99:Bo229 (s)
en viktig roll i strävandena att skapa ett
ekologiskt hållbart samhälle. Det är enligt motionen
mot bakgrund härav beklagligt att nedskärningar nu
måste göras i anslagen till byggforskningen. Den
aviserade byggpolitiska propositionen bör därför
innehålla en tillfredsställande lösning på dilemmat
med minskad byggforskning.
Institutionen för byggd miljö vid Tekniska
högskolan i Stockholm är lokaliserad till Gävle. För
att verksamheten vid institutionen skall kunna
fortsätta krävs enligt motion 1998/99:Bo231 (s) en
stabil basfinansiering. Även om motionärerna gärna
ser att ett nytt byggforskningsorgan med en klar
forskningsprofil inrättas förutsätter det enligt
deras mening att detta nya organ får möjlighet att
stödja sådan forskning.
I motionerna 1998/99: Bo215 (kd, c) samt
1998/99:Bo237 (kd) yrkande 21 uttrycks farhågor för
att en neddragning av anslaget till byggforskning
särskilt skall drabba kvinnors forskning om bostäder
och boende. Det finns enligt motionerna därför
anledning att vid den fortsatta medelstilldelningen
särskilt beakta behovet av sådan forskning. Enligt
motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 22 bör därför 25
miljoner kronor av anslaget till byggforskning
avsättas för kvinnoforskning om boendemiljöer.
Med anledning av vad som i budgetproposition och
motioner föreslagits om byggforskning vill utskottet
anföra följande.
Regeringens förslag i budgetpropositionen har, som
utskottet ser det, två utgångspunkter. Den ena är
att omfattande besparingar måste göras inom ut-
giftsområde 18 som en följd av icke förutsedda
förluster i kreditgaranti-systemet. Den andra är att
statens stöd till byggforskningen i framtiden bör
koncentreras till långsiktiga forsknings- och
utvecklingsinsatser inom områden av
samhällsintresse. Även om kravet på besparingar
synes vara det huvudsakliga skälet till de
förändringar som regeringen föreslår kan det enligt
utskottets mening finnas anledning att från mer
principiella utgångspunkter närmare överväga statens
engagemang i den framtida byggforskningen.
Utskottet vill i och för sig inte sätta i fråga att
inriktningen och omfattningen av statens stöd till
byggforskningen kan behöva omprövas. Det finns
tvärtom flera skäl som talar för att en sådan
omprövning bör komma till stånd. Ett omfattande
underlag för ett ställningstagande i frågan finns
också tillgängligt. Kommittén för översyn av den
svenska forskningspolitiken (Forskning 2000) avgav
nyligen sitt slutbetänkande Forskningspolitik (SOU
1998:128). I betänkandet redovisar kommittén sina
bedömningar och förslag bl.a. beträffande de
statliga forskningsinsatserna, forskarutbildningen,
samverkan mellan universitet och högskolor och
samhälle samt organisation och arbetsformer. I fråga
om forskningsfinansieringen föreslår kommittén en
helt ny organisation. Enligt förslaget skall dagens
forskningsråd och statliga sektorsforskningsorgan
ersättas av fyra nya forskningsråd. För
Byggforskningsrådet innebär förslaget att det läggs
ned och att de forskningsresurser som rådet fördelar
förs över till de nya forskningsråden.
Förslagen från Forskning 2000 avser den samlade
svenska forskningspolitiken. Det betyder att
byggforskningen här har satts in i ett större
forskningspolitiskt sammanhang. Därutöver har
byggforskningen också utretts mera utifrån ett
sektorsperspektiv. År 1997 avgav Utredningen för en
översyn av plan-, bygg- och bostadsväsendet
betänkandet En ny plan-, bygg- och bostadsforskning
(SOU 1997:182). I betänkandet för utredningen fram
förslag som bl.a. syftar till att minska statens
anslagsbehov för den byggforskning som stöds genom
Byggforskningsrådet. Förslaget har dessutom som
utgångspunkt att slå vakt om samhällets intresse-
och ansvarsområden vid en minskad anslagsnivå.
Utredningen innefattar även förslag om hur den
framtida organisationen av statens forskning på
området skall se ut.
Utan att här ta ställning till de utredningsförslag
som i korthet redovisats ovan vill utskottet peka på
möjligheten att utifrån förslagen göra en mera
genomgripande analys av förutsättningarna för och
behovet av statliga insatser inom byggforskningen.
Ett sådant förfaringssätt innebär också att
byggforskningen placeras in i ett bredare
forskningspolitiskt sammanhang. Frågan kan då
bedömas med utgångspunkt i såväl nationella som
sektoriella forskningspolitiska mål. Enligt
utskottets mening skulle detta skapa förutsättningar
för en långsiktighet i statens åtaganden inom
byggforskningen som kommer såväl forskningsvärlden
som bygg- och bostadssektorn till godo. Genom att på
detta sätt lägga fast inriktningen och utformningen
av samhällets insatser skulle dessutom sektorns
ansvar inom byggforskningen göras tydligare. Det
finns anledning att anta att detta på sikt kan leda
till ett ökat ansvarstagande och engagemang från
sektorn.
Sammantaget talar enligt utskottets mening starka
skäl för att statens fortsatta insatser när det
gäller byggforskningen bör bedömas i ett större
forskningspolitiskt sammanhang. Som anförts ovan är
en sådan ordning nödvändig för att erforderliga
avvägningar skall kunna göras med utgångspunkt i
samhällets samlade behov av forskningsinsatser inom
olika sektorer. Byggforskningen bör sålunda lika
lite som någon annan sektorsforskning bedömas
enskilt utan att hänsyn tas till sambandet med annan
forskning. Inte minst viktigt är detta med avseende
på det tvärvetenskapliga angreppssätt som ofta
fordras i dagens alltmer komplexa samhälle.
För att den nu förordade avvägningen av statens
insatser skall kunna göras på ett mera obundet sätt
fordras enligt utskottets mening att pågående och
planerade byggforskningsinsatser kan genomföras i en
större omfattning än vad regeringens anslagsförslag
skulle medge. Även om det kunde vara önskvärt, för
att göra omprövningen helt förutsättningslös, har
utskottet inte funnit det möjligt att fullt ut
återställa anslaget till den nivå det i dag har. Ett
utrymme bör däremot skapas för att i viss
utsträckning kunna stödja nya projekt och för att
säkra pågående projekt som annars kunde riskera en
förtida avveckling. För att säkerställa detta bör 50
miljoner kronor tillföras byggforskningen utöver vad
regeringen föreslagit.
Av redovisningen i budgetpropositionen framgår att
forsknings- och utvecklingsprojekt med inriktning
mot hållbar utveckling och där miljöhänsyn särskilt
har beaktats har ökat. Även av de redovisningar som
gjorts inför utskottet under beredningen av ärendet
har det framgått att en betydande del av pågående
och planerade forskningsprojekt har denna
inriktning. Det är en enligt utskottets mening
positiv utveckling. För att byggforskningen skall
kunna bidra till framväxten av ett långsiktigt
hållbart samhälle fordras att dessa
forskningsinsatser kan genomföras som planerat. Den
ytterligare medelstilldelning som utskottet nu
föreslagit bör därför primärt komma forskning och
utveckling med denna inriktning till godo.
Den nu förordade prioriteringen av de medel som
föreslås tillföras byggforskningen motiverar enligt
utskottets mening att finansieringen sker inom ramen
för stödet till lokala investeringsprogram. Av
anslaget Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet bör därför 50 miljoner kronor
disponeras år 1999 för stöd till byggforskning.
Medlen bör förmedlas i den ordning och på de villkor
m.m. som gäller för de ordinarie medel som utgår
från anslaget A 7 Byggforskning.
Utskottets förslag om att tillföra byggforskningen
ytterligare medel aktualiserar också frågan om
behovet för staten att kunna göra åtaganden avseende
stöd till byggforskning också efter år 1999 - detta
utöver de bemyndiganden som i dag finns. I den
utsträckning det bedöms erforderligt med sådana
bemyndiganden för att trygga de forskningsinsatser
som utskottet nu uttalat sig för bör det ankomma på
regeringen att återkomma till riksdagen i frågan.
Vad utskottet nu med anledning av förslaget i
budgetpropositionen anfört om medelstilldelningen
till byggforskning och om formerna för de fortsatta
övervägandena om statens insatser inom
byggforskningen bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottets ställningstagande
innebär att partimotionerna 1998/99:Bo235 (v)
yrkande 3 och 1998/99:Fi210 (c) yrkande 19, i
motsvarande del samt motionerna 1998/99:Bo215 (kd,
c), 1998/99: Bo216 (fp) yrkandena 1 och 3,
1998/99:Bo222 (m) yrkande 2, 1998/99:
Bo229 (s), 1998/99:Bo231 (s) och 1998/99:Bo237 (kd)
yrkandena 21-22 och 23, detta yrkande i motsvarande
del, avstyrks. Regeringens förslag i övrigt
tillstyrks av utskottet.
A 8 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador
De utgifter som belastar detta anslag avser bidrag
till kostnader för att avhjälpa fukt- och
mögelskador i egnahem. Bidrag lämnas i mån av
tillgång på medel enligt förordningen (1993:712) om
den statliga fonden för fukt- och mögelskador i
småhus, m.m.
Regeringen anför i budgetpropositionen att
omprioriteringar inom utgiftsområde 18 är nödvändiga
för att finansiera beräknade utgiftsökningar inom
kreditgarantisystemet. Anslaget för bidrag till
fonden för fukt- och mögelskador under budgetåret
1999 föreslås därför minska i förhållande till
innevarande år. Regeringen föreslår (punkt 6 i
motsvarande del) att 40 miljoner kronor anvisas
anslaget för år 1999.
I två motioner har föreslagits att anslaget för
bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador bestäms
till ett högre belopp än vad regeringen förordat.
Centerpartiet föreslår i sin partimotion
1998/99:Fi210 yrkande 19 i motsvarande del att
anslaget bestäms till 50 miljoner kronor. Enligt
motion 1998/99:Bo222 (m) yrkande 4 bör anslaget för
budgetåret 1999 bestämmas till 55 miljoner kronor. I
denna motion liksom i ytterligare en motion lämnas
också förslag om överväganden om förändrade
bidragsregler. Även regeringen tar upp denna fråga i
budgetpropositionen. De förordade övervägandena
torde inte kunna leda till ändrade anslagsanspråk
för budgetåret 1999. Utskottet återkommer därför
nedan (s. 45) till frågan om överväganden avseende
villkoren för det fortsatta stödet till fukt- och
mögelskadade småhus.
Vad gäller den nu aktuella frågan, dvs. anslaget
för budgetåret 1999, hade det enligt utskottets
mening givetvis varit önskvärt att stödets
ekonomiska omfattning kunnat hållas oförändrat eller
utvidgas. Behovet av omprioriteringar inom
utgiftsområdet gör emellertid att den av regeringen
föreslagna anslagsnivån bör vinna riksdagens bifall.
Motionsförslagen om ökat anslag avstyrks.
A 9 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder
De utgifter som belastar anslaget avser bidrag till
radon i småhus. Bidragsbestämmelserna finns i
förordningen (1988:372) om bidrag till åtgärder mot
radon i egnahem.
Enligt den utgiftsprognos som redovisas i
budgetpropositionen kommer 8,7 miljoner kronor att
betalas ut i bidrag under år 1998. Vad gäller
budgetåret 1999 föreslår regeringen att anslaget
bestäms till 7 miljoner kronor (punkt 6 i
motsvarande del). Regeringen föreslår vidare att
bidragsgivningen i fortsättningen skall begränsas
genom en årlig ram, och att denna ram för budgetåret
1999 bestäms till 7 miljoner kronor (punkt 3).
Förslaget om en begränsning av bidragsverksamheten
för åtgärder mot radon läggs fram med hänvisning
till behovet av omprioriteringar till följd av
utgiftsökningen inom kreditgarantisystemet.
I fem motioner förs fram förslag som i olika
avseenden avviker från regeringens förslag om den
aktuella bidragsverksamheten. I tre av dessa
motioner föreslås att anslaget för år 1999 skall
bestämmas till en högre nivå än vad regeringen
förordat. Folkpartiet föreslår i sin partimotion
1998/99:Fi211 yrkande 17 i motsvarande del att
anslaget bestäms till 27 miljoner kronor. Även i
motion 1998/99:Bo214 (fp) föreslås att anslaget
bestäms till denna nivå. I den sistnämnda motionen
anförs att den höjda anslagsnivån skall användas
till förbättringar av bidragsvillkoren. Motionärerna
föreslår att det maximala bidraget skall höjas från
dagens nivå på 15 000 kr till 25 000 kr. En höjning
av anslagsnivån föreslås även av Centerpartiet i
partimotion Fi210 (c) yrkande 19 i motsvarande del.
Enligt denna motion bör anslaget fastställas till 12
miljoner kronor för år 1999.
Innebörden i motionsförslagen om ökade anslag för
den aktuella stödformen torde också få förstås så
att regeringens förslag om rambegränsning av stödet
avstyrks. Ett direkt uttalat avslagsförslag i frågan
om rambegränsning av stödet finns i Miljöpartiets
partimotion 1998/99:Bo236 yrkande 5. I denna motion
finns även förslag om ökade anslag för åtgärder mot
radon budgetåren 2000 och 2001. Den senare frågan
återkommer utskottet till nedan.
Slutligen vad gäller anslaget för bidrag till
åtgärder mot radon i bostäder finns ett förslag i
motion 1998/99:Bo222 (m) yrkande 5. I motionen
föreslås att bidragsverksamheten avvecklas och att
anslaget i fortsättningen endast används för
informationsinsatser avseende radonsanering.
Motionärerna gör bedömningen att denna åtgärd
sannolikt leder till att antalet sanerade bostäder
kommer att öka.
I frågan om radonsanering i bostadsbeståndet har
utskottet vid ett flertal tillfällen framhållit att
detta bör vara en högt prioriterad verksamhet. En
erfarenhet av de senaste årens insatser för att öka
åtgärderna mot radon är emellertid att bidraget inte
ensamt kan stimulera till att alla nödvändiga
åtgärder vidtas. Informationsinsatser som leder till
att berörda fastighetsägare i högre grad
uppmärksammar och prioriterar problemet kan ha väl
så stor betydelse. Utskottet förutsätter att de
myndigheter som har ett ansvar inom området, bl.a.
Statens strålskyddsinstitut och Boverket, fortsätter
sin verksamhet med att informera om riskerna med
radon och om möjligheterna att få bidrag till
saneringsåtgärder.
Möjligheterna att förbättra villkoren för det
statliga stödet på området har under flera år
begränsats av de budgetrestriktioner som följt av
kravet på återhållsamhet med ökade utgifter på alla
områden. I år har, som framgått ovan, tillkommit de
krav på besparingar inom utgiftsområde 18 som blivit
följden av utgiftsökningen inom
kreditgarantisystemet. Även om utskottet delar
motionärernas syn på vikten av att erforderliga
åtgärder mot radon vidtas gör det ekonomiska läget
inom utgiftsområdet att regeringens förslag om
rambegränsning och anslagsnivå bör godkännas av
riksdagen. Utskottet avstyrker således motionerna
1998/99:Bo214 (fp), 1998/99:Bo222 (m) yrkande 5,
1998/99:Bo236 (mp) yrkande 5, 1998/99:Fi210 (c)
yrkande 19 och 1998/99:Fi211 (fp) yrkande 17, de
båda sistnämnda yrkandena i motsvarande del.
A 10 Bostadsbidrag
Under 1990-talets första hälft steg kostnaderna för
bostadsbidragen kraftigt. Med anledning av denna
utveckling fattade riksdagen våren 1996 beslut om
vissa förändringar av bostadsbidragen som trätt i
kraft den 1 januari 1997. Förändringarna innebär
bl.a. att
ett nytt system för inkomstprövning tillämpas med preliminärt
bostadsbidrag som sedan fastställts slutligt på grundval av
taxeringen,
individuella inkomstgränser tillämpas,
den bidragsgrundande bostadsytan begränsas,
det särskilda bidraget höjs för familjer med fyra eller flera
barn i takt med att flerbarnstilläggen fasas ut.
Mot bakgrund av att de beslutade förändringarna var
så pass genomgripande initierade bostadsutskottet en
skyndsam utvärdering av effekterna av de nya
reglerna. Som ett resultat av utvärderingen
förordade bostadsutskottet och riksdagen
förändringar i bostadsbidragen för att mildra
effekterna för de hushåll som fått vidkännas
väsentliga förändringar. Med anledning härav lade
regeringen i 1997 års ekonomiska vårproposition fram
ett förslag till vissa ändrade regler för
bostadsbidragen. Ändringarna, som utskottet och
riksdagen ställt sig bakom, innebär att
en lägsta nivå tillämpas under vilken boendekostnaden inte
skall reduceras på grund av bostadsytans storlek,
räntebidrag exkluderas från bidragsgrundande inkomst.
Bestämmelsen om ytnorm med garantinivå har trätt i
kraft den 1 november 1997 och ändringen i fråga om
räntebidragen den 1 januari 1998.
Regeringen anför i budgetpropositionen att de
ändringar i bostadsbidragen som genomförts fr.o.m.
år 1997 inneburit att kostnaderna för
bostadsbidragen minskat successivt och att de nu
börjat stabiliseras. Även antalet bidragstagare har
enligt propositionen på samma sätt stabiliserats på
en lägre nivå än tidigare. När det gäller
måluppfyllelsen för bidragen redovisar regeringen
bedömningen att den har försämrats i 1997 års system
vad gäller utrymmesstandarden samtidigt som
bidragens fördelningspolitiska profil har stärkts.
De effekter som följer av inkomstprövningssystemet
med preliminära och slutliga bostadsbidrag kan dock
bedömas fullt ut först våren 1999.
Sammantaget förordar regeringen att anslaget till
bostadsbidrag skall föras upp med 5 835 800 000 kr
för budgetåret 1999.
Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till
ett i budgetpropositionen framlagt förslag till lag
om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag.
Förslaget innebär i korthet att den bidragsgrundande
inkomsten skall ökas med skattepliktiga inkomster
enligt 5 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta. De skäl till förändringen som
redovisas är i korthet följande. En person som
uppbär svensk pension i utlandet är i vissa fall
berättigad till den del av bostadsbidraget som
utgörs av det särskilda bidraget, som lämnas
oberoende av bostadens storlek. Det system med
preliminära och slutliga bostadsbidrag som nu
tillämpas ger i dessa fall upphov till betydande
problem. Det är sålunda svårt både att utreda
inkomst- och förmögenhetsförhållanden och att göra
en avstämning av det preliminära bostadsbidraget mot
den taxerade inkomsten för berörda hushåll. Genom
den föreslagna ändringen i bostadsbidragslagen
kommer beräkningen av den bidragsgrundande inkomsten
att regleras på ett bättre sätt än i dag. De ändrade
bestämmelserna skall enligt förslaget träda i kraft
den 1 januari 1999.
Anslaget till bostadsbidrag föreslås i motion
1998/99:Bo222 (m) yrkande 6 minskat med drygt 600
miljoner kronor till 5 264 000 000 kr. Den förordade
anslagsnivån följer av de förslag till förändringar
i bostadsbidragen som förs fram i motionerna
1998/99:Bo202 (m) yrkandena 1-5 samt 1998/99:Bo209
(m) yrkandena 7 och 8. Förslagen innebär att
bostadsbidragen till ungdomar under 29 år avvecklas,
ytgränserna och därmed också den s.k. garantinivån i
bostadsbidragen tas bort,
barnpension inte räknas in i den bostadsbidragsgrundande
inkomsten,
grundbidraget sänks.
I motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 23, i
motsvarande del, förordas att anslaget till
bostadsbidrag skall höjas med 1 050 miljoner kronor.
Enligt motionen bör anslaget höjas för att
bostadsbidragen till barnfamiljer skall kunna
förbättras. Genom yrkandena 14-16 i motionen
föreläggs riksdagen därför förslag om att
hushållets samlade inkomst skall grunda bostadsbidraget,
ytgränserna skall höjas med 10 m2 för alla hushållstyper samt
bostadsbidraget skall höjas med 100 kr per barn.
Av motivtexten i motionen framgår dessutom att
motionärerna är beredda att avveckla
bostadsbidragen till ungdomar under 29 år.
Slutligen föreslås i Folkpartiets partimotion
1998/99:Fi211 yrkande 17, i motsvarande del, att
anslaget till bostadsbidrag skall minskas med 310
miljoner kronor.
Med anledning av vad som i budgetproposition och
motioner föreslagits beträffande anslaget till
bostadsbidrag för år 1999 vill utskottet anföra
följande.
Som framgår ovan föranleddes de förändringar i
bostadsbidragen som beslutades våren 1996 i första
hand av den kraftiga ökning av utgifterna för
bidragen som skedde i början av 1990-talet. Det är
sålunda i första hand statsfinansiella skäl som
föranlett en reformering av bostadsbidragen.
Samtidigt får naturligtvis inte förändringarna leda
till oacceptabla konsekvenser för de hushåll som är
i behov av stöd för sitt boende. Det är också mot
denna bakgrund som bostadsutskottet agerat så att
effekterna av de nya reglerna utvärderats och så att
vissa ändringar i reglerna för bostadsbidragen
gjordes redan under det första bidragsåret.
De nya reglerna har varit i kraft mindre än två år.
Det finns därför anledning att även fortsättningsvis
noggrant följa effekterna av dem. Vissa förhållanden
är dock kända redan nu. Av regeringens bedömning i
budgetpropositionen framgår sålunda, som redovisats
ovan, att måluppfyllelsen för bidragen har
försämrats i 1997 års system vad gäller
utrymmesstandarden samtidigt som den
fördelningspolitiska profilen har stärkts. Någon
total bild av utfallet av de nya reglerna finns dock
ännu inte att tillgå. En mera samlad utvärdering kan
göras tidigast när de slutliga bostadsbidragen för
första gången fastställs i början av år 1999.
Riksförsäkringsverket har också regeringens uppdrag
att redovisa effekter och resultat av det nya
systemet senast den 1 september 1999.
Den av regeringen framlagda anslagsberäkningen för
bostadsbidragen utgår från att de regler som nu
gäller tillämpas också under budgetåret 1999. Även
den anslagsram för utgiftsområde 18 som utskottet
ställt sig bakom bygger på denna förutsättning. Till
den del motionsförslagen innebär att ramen för
utgiftsområde 18 överskrids bör de sålunda avvisas.
En annan möjlighet är att göra en motsvarande
besparing inom utgiftsområdet i övrigt. Utskottet är
inte berett att förorda att en sådan omfördelning
mellan anslagen inom utgiftsområdet görs. Inte
heller i övrigt är utskottet berett att ställa sig
bakom de i motionerna framlagda förslagen till
ändringar av bostadsbidragen.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu
anförda motionerna 1998/99:Bo202 (m) yrkandena 1-5,
1998/99:Bo209 (m) yrkandena 7 och 8, 1998/99:Bo222
(m) yrkande 6, 1998/99:Bo237 (kd) yrkandena 14-16
och 23, detta yrkande i motsvarande del, samt
Folkpartiets partimotion 1998/99: Fi211 yrkande 17 i
motsvarande del.
Regeringens förslag tillstyrks även i vad avser
förslaget till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag. Lagförslaget har som bilaga 2 fogats
till betänkandet.
A 12 Investeringsbidrag för anordnande av bostäder
för studenter m.fl.
De utgifter som belastar anslaget avser
investeringsbidrag enligt förordningen (1996:1371)
om statligt investeringsbidrag för anordnande av
bostäder för studenter m.fl. Bidrag lämnas enligt
gällande förordning i mån av tillgång på medel för
projekt som påbörjas under perioden den 1 oktober
1996-den 31 december 1999. Bidrag för verksamheten
lämnas under år 1998 från tionde huvudtitelns
reservationsanslag 1995/96 A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Bidragen var enligt riksdagens ursprungliga beslut
(yttr. 1996/97:BoU2y, bet. 1996/97:FiU11) inriktade
mot studentbostäder. Efter förslag från regeringen
beslutade riksdagen våren 1998 (yttr. 1997/98:BoU7y,
bet. 1997/98: FiU27) att vidga bidragskretsen till
att även omfatta ungdomsbostäder. Bidrag kan utgå
med högst 25 000 kr för varje rum i lägenheter för
en eller två studerande ungdomar.
Med hänvisning bl.a. till behovet av
omprioriteringar inom utgiftsområdet föreslår
regeringen att riksdagen godkänner att
bidragsgivningen för det aktuella ändamålet
avvecklas (punkt 4). Förslaget innebär att reglerna
för beviljande av bidrag till anordnande av bostäder
för studenter m.fl. ändras så att en förutsättning
för bidrag är att ansökan har kommit in till
länsstyrelsen senast den 12 oktober 1998. Regeringen
bedömer att 30 miljoner kronor behöver anvisas på
anslaget år 1999 för återstående utbetalningar av
beviljade bidrag. Anslaget föreslås därför bestämmas
till 30 miljoner kronor (punkt 6 i motsvarande del).
Regeringens förslag om avveckling av stödet till
bostäder för studenter m.fl. har mött invändningar i
flera motioner. Andra frågor om ungdomars och
studenters boende har också tagits upp i motioner. I
detta avsnitt behandlas endast de förslag som vid
ett bifall bedöms kunna påverka medelsbehovet för
det aktuella anslaget under budgetåret 1999.
Utskottets ställningstagande till övriga
motionsförslag om ungdomars boende m.m. redovisas
längre fram i detta betänkande (s. 48).
I flera av de nu aktuella motionsförslagen förordas
att riksdagen inte skall godkänna regeringens
förslag om att avveckla stödet till studentbostäder.
Frågan om en eventuell avveckling föreslås i stället
övervägas i samband med behandlingen av budgeten för
år 2001. Förslag med denna innebörd läggs fram i
motionerna 1998/99:Bo225 (kd), 1998/99:Bo237 (kd)
yrkande 18 och 1998/99:Ub483 (kd) yrkande 11. I
motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 27 i motsvarande
del föreslås att anslaget för investeringsbidraget
för budgetåret 1999 bestäms till 75 miljoner kronor,
dvs. en ökning av anslaget med 45 miljoner kronor i
förhållande till regeringsförslaget. Motsvarande
förslag om anslagsnivån för år 1999 finns i
Centerpartiets partimotion 1998/99:Fi210 yrkande 19
i motsvarande del. Även detta förslag torde få
förstås så att regeringens förslag om en avveckling
av investeringsbidraget avstyrks.
Ytterligare tre motionsförslag om
investeringsbidraget till bostäder för studenter
m.fl. bör behandlas i detta avsnitt. I motion
1998/99:Bo211 (fp) föreslås att stöd skall utgå
under den period som ursprungligen avsågs, dvs. för
projekt som påbörjas senast den 31 december 1999.
Även i motion Bo220 (s) förordas att stödet skall
behållas efter det datum som regeringen föreslagit
som sista dag för inkomna ansökningar. Motionärerna
menar att rimlig hänsyn måste tas till de projekt
som påbörjats och där redan betydande kostnader
uppstått. I Folkpartiets partimotion 1998/99:Ub803
yrkande 17 föreslås att reglerna för det aktuella
stödet ändras så att bidrag endast skall kunna
beviljas för studentbostäder. Förslaget innebär en
återgång till vad som gällde innan riksdagen
beslutade om förändringar av bidragskretsen våren
1998.
Bostadsutskottet vill med anledning av regeringens
förslag om ändrade regler anföra följande om den
aktuella stödformen.
Beslutet att inrätta ett stöd för anordnande av
studentbostäder fattades mot bakgrund av en starkt
tilltagande efterfrågan på bostäder på framför allt
högskoleorterna. Behovet av ett bostadstillskott
accentuerades även genom riksdagens beslut sommaren
1996 att öka antalet utbildningsplatser inom
högskolan med sammanlagt 30 000 nya årsstudieplatser
under åren 1997-1999. Sedan stödet för
studentbostäder inrättats kom även de problem som
ungdomar har att etablera sig på bostadsmarknaden
att alltmer uppmärksammas. Riksdagens beslut att
utvidga stödets ändamål fattades mot denna bakgrund.
Det är givetvis inte så att bostadssituationen för
studenter och ungdomar under den begränsade tid som
investeringsbidrag hittills kunnat utgå på något
avgörande sätt hunnit förändras eller förbättras.
Regeringens förslag om att i förtid avbryta
stödverksamheten får i stället ses mot bakgrund av
de budgetrestriktioner som nödvändiggör
omprioriteringar när anslagsöverskridanden kan
förutses. De ökade kostnader som uppstått inom
kreditgarantisystemet har således, som framgått
ovan, föranlett förslag om besparingar på flera
verksamheter inom utgiftsområde 18.
Mot bakgrund av det uppkomna läget delar
bostadsutskottet regeringens bedömning att
bidragsverksamheten för studentbostäder m.fl. inte
kan fullföljas i enlighet med de ursprungliga
intentionerna. Utskottet vill emellertid framhålla
att en omprövning av stödverksamheten dels måste ske
på ett sådant sätt att redan gjorda utfästelser kan
infrias, dels bör föranleda förnyade överväganden om
bostadssituationen för studenter och ungdomar.
Vad gäller den förstnämnda förutsättningen har
utskottet erfarit att ny information om den
beräknade belastningen på det aktuella anslaget
tillkommit sedan regeringen förelade riksdagen årets
budgetproposition. Denna information visar att det
av regeringen föreslagna anslaget inte fullt ut
täcker de anspråk på utbetalningar som kan uppkomma
till följd av redan beviljade bidrag. Än mindre
tillgodoser förslaget till anslag det medelsbehov
som uppkommer om också övriga ansökningar som kommit
in senast den 12 oktober skall kunna prövas och
beviljas om de i övrigt uppfyller villkoren för
stöd. Som utskottet uppfattat regeringsförslaget har
avsikten varit att samtliga ansökningar som inkommit
senast detta datum skall kunna prövas och beviljas i
enlighet med de regler och förutsättningar som
gällde vid tiden för ansökan. En sådan ordning
svarar enligt utskottets mening mot rimliga krav som
kan ställas på staten om förutsebarhet vad gäller
bidragsgivning. För att bidrag skall kunna meddelas
i enlighet med denna ståndpunkt bör därför
ytterligare medel tillföras studentbostadsstödet för
år 1999.
Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört bör
utgångspunkten vid beräkningen av detta ytterligare
anslagsbehov vara att de ansökningar om bidrag som
inkommit senast den 12 oktober 1998 skall kunna
beviljas om bidragsvillkoren i övrigt är uppfyllda.
Det bör enligt utskottets mening ankomma på
regeringen att på nytt överväga frågan om vilka
medel som behöver tillföras det aktuella anslaget
för budgetåret 1999 för att redan beviljade och
tillkommande bidragsanspråk skall kunna tillgodoses.
Regeringen bör därefter på tilläggsbudget
underställa riksdagen förslag i frågan.
Den uppkomna situationen beträffande den aktuella
stödverksamheten aktualiserar enligt utskottets
uppfattning behovet av att överväga frågan om
ungdomars boende ur ett bredare perspektiv.
Utskottet återkommer till denna fråga i samband med
behandlingen av motionsförslag om ungdomsbostäder
m.m. (s. 48).
Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag om anslag för
investeringsbidrag till bostäder för studenter m.fl.
för budgetåret 1999. Vad gäller anslagsbehovet och
frågan om ändrade regler för beviljande av bidrag
bör riksdagen med anledning av regeringens förslag
som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet ovan förordat. Motionerna 1998/99:Bo211
(fp), 1998/99:Bo220 (s), 1998/99:Bo225 (kd),
1998/99:
Bo237 (kd) yrkandena 18 och 23, det sistnämnda
yrkandet i motsvarande del, 1998/99:Fi210 (c)
yrkande 19 i motsvarande del samt 1998/99:Ub483 (kd)
yrkande 11 avstyrks.
C 1 Länsstyrelserna m.m.
I budgetpropositionen föreslås att det till
länsstyrelsernas verksamhet skall anvisas 1 757 893
000 kr. Vid anslagsberäkningen har hänsyn tagits
dels till att minskade kostnader kan beräknas
uppkomma vid Länsstyrelsen i Västra Götalands län,
dels till att ökade kostnader kan förutses vid
länsstyrelserna genom vissa tillkommande uppgifter.
Vid Länsstyrelsen i Västra Götalands län beräknas
kostnaderna minska som en följd av sammanslagningen
av de tre ingående tidigare länen och genom att
vissa uppgifter tas över av det nybildade
landstinget. Den ökade belastningen på anslaget
uppkommer genom att länsstyrelserna tillförs medel
bl.a. för förstärkt tillsyn över vården av äldre och
funktionshindrade, förstärkt miljötillsyn samt för
nytillkommande uppgifter i anslutning till ny
miljöbalk.
Förslaget till anslag till länsstyrelsernas
verksamhet har inte mött invändningar i motioner
eller under utskottsbehandlingen. Regeringens
förslag tillstyrks.
I motion 1998/99:Bo301 (m) riktas däremot kritik
mot hur det totala anslaget har fördelats på de
enskilda länsstyrelserna. Enligt motionen missgynnas
snabbt växande län som Hallands län och Uppsala län
av den fördelning som regeringen förordar. Räknat
per invånare får dessa län enligt motionen ett lägre
belopp än övriga län.
Frågan om den närmare fördelningen av
länsstyrelseanslaget mellan olika länsstyrelser har
behandlats av utskottet vid flera tidigare
tillfällen. Våren 1995 uttalade sålunda
bostadsutskottet och riksdagen (bet. 1994/95:BoU12)
att det vid fördelningen av länsstyrelseanslaget
mellan olika länsstyrelser kunde finnas anledning
att ta hänsyn till länets befolkningsstorlek. I
förra årets budgetproposition redovisade också
regeringen att den fr.o.m. innevarande budgetår har
beslutat att omfördela anslaget mellan
länsstyrelserna varvid bl.a. befolkningsstorlek fått
genomslag. En omfördelning i den riktning som
utskottet tidigare uttalat sig för och som även
motionärerna förordar har alltså kommit till stånd.
Trots detta kan det naturligtvis hävdas att
omfördelningen av anslaget mellan länsstyrelserna
inte är tillräckligt långtgående eller att
fördelningen inte blir rättvisande ur andra
aspekter. Utskottet är dock inte berett att på de i
motionen angivna grunderna nu förorda att
fördelningen mellan länsstyrelserna ges en annan
utformning än den som regeringen redovisar i
budgetpropositionen. Motion 1998/99:Bo301 (m)
avstyrks sålunda.
I Vänsterpartiets partimotion 1998/99:Bo235 yrkande
5 hävdas att regeringens arbete med uppföljning och
utvärdering av länsstyrelsernas verksamhet måste
förbättras. Även regeringens information till
riksdagen i frågan är enligt motionen bristfällig.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten
av att ett arbete med uppföljning och utvärdering av
verksamheten vid länsstyrelserna kommer till stånd.
Verksamheten vid länsstyrelserna måste naturligtvis
följas upp bl.a. med avseende på måluppfyllelse och
effektivitet. Att så sker är en förutsättning för
att verksamheten skall kunna utvecklas och anpassas
till förändringar i samhället. Som framgår av
budgetpropositionen pågår också inom
Regeringskansliet ett utvecklingsarbete som syftar
till att förbättra regeringens styrning och
uppföljning av länsstyrelsernas verksamhet. Det
gäller bl.a. en kartläggning av den samlade
styrningen av länsstyrelserna, främst från de
centrala verken inom de olika verksamhetsgrenarna. I
arbetet är en utveckling av resultatinformationen
från länsstyrelserna en prioriterad uppgift. Inom
Regeringskansliet har dessutom samverkan och
samordning när det gäller styrning och uppföljning
av länsstyrelsernas verksamhet utvecklats
ytterligare. Det har bl.a. lett till en utveckling
av regleringsbrevet och till en förbättrad
resultatanalys och resultatbedömning.
Som framgår av redovisningen ovan pågår inom
Regeringskansliet ett arbete som syftar till att
förbättra uppföljningen av länsstyrelsernas
verksamhet. Det finns enligt utskottets mening
anledning att anta att detta arbete också kommer att
återspeglas i regeringens redovisning till riksdagen
av dessa frågor. Utskottet är mot denna bakgrund
inte nu berett att förorda ytterligare insatser i
enlighet med förslaget i motion 1998/99:Bo235 (v)
yrkande 5. Motionen avstyrks.
D 1 Lantmäteriverket
Lantmäteriverket bildades den 1 januari 1996 genom
en sammanslagning av dåvarande Statens
lantmäteriverk och Centralnämnden för
fastighetsdata. Samtidigt inrättades i varje län
statliga lantmäterimyndigheter genom sammanslagning
av tidigare fastighetsbildnings-,
fastighetsregister- och överlantmätarmyndigheter.
Sammanslagningen har inneburit betydande
rationaliseringar inom lantmäteriområdet. I
budgetpropositionen konstaterar regeringen att
verket har stora strukturella problem och att det
ekonomiska resultatet för år 1997 är
otillfredsställande. Samtidigt noteras att den
delårsrapport som Lantmäteriverket redovisade den 1
augusti 1998 för första gången sedan den nya
organisationen trädde i kraft visar ett positivt
halvårsresultat. Enligt budgetpropositionen är det
en huvuduppgift för Lantmäteriverket att under år
1999 säkerställa ekonomisk, verksamhetsmässig och
organisatorisk balans inom myndigheten. En annan
uppgift anges vara att fortsätta arbetet med att
rationalisera fastighetsbildningsverksamheten i
syfte att uppnå uppställda mål om kortare
handläggningstider och minskade kostnader. Mot
bakgrund härav beräknar regeringen anslaget för
Lantmäteriverket till 427 890 000 kr för budgetåret
1999.
Anslaget till Lantmäteriverket sätts inte i fråga
i motionerna. Däremot riktas i Vänsterpartiets
partimotion 1998/99:Bo235 yrkande 6 kritik mot det
beslutsunderlag som riksdagen föreläggs i
budgetpropositionen beträffande Lantmäteriverket.
Enligt motionen är regeringens information om läget
när det gäller pågående förändringar inom verket
bristfällig.
Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionärerna när det gäller vikten av att utskottets
och riksdagens beslut grundas på ett fullgott
beslutsunderlag. Utskottet har också i andra
sammanhang riktat kritik mot det beslutsunderlag som
tillställts riksdagen. Senast i sitt yttrande
1998/99:BoU1y till finansutskottet över förslaget
till tilläggsbudget för 1998 uttalar utskottet att
förslaget vad gäller utgiftsområde 18 uppvisar
påtagliga brister. Samtidigt är det naturligtvis så
att riksdagen inte bör eller kan ta ställning till
alla detaljer i verksamheten vid en myndighet.
Redovisningen till riksdagen måste i första hand
avse övergripande frågor om mål och medel för
verksamheten och inte enskildheter i
förvaltningsprocessen.
I fråga om verksamheten vid Lantmäteriverket
bedömer regeringen att målen i huvudsak har
uppnåtts, trots de rationaliseringar och
organisatoriska förändringar som genomförts. Den
ekonomiska situationen anges dock kräva fortsatt
uppmärksamhet. Utskottet har också hösten 1997 av
verkets generaldirektör orienterats om det pågående
förändringsarbetet vid verket och de ekonomiska
påfrestningar detta medfört. I början av år 1999
avser utskottet dessutom att göra ett studiebesök
vid Lantmäteriverket i Gävle för att ånyo informera
sig om verksamheten m.m.
I budgetpropositionen redovisas Lantmäteriverkets
bedömning att finansiell balans i verksamheten kan
uppnås vid utgången av år 1999. Med finansiell
balans avses därvid att de ackumulerade underskotten
inom den avgiftsfinansierade verksamheten elimineras
och att beviljad anslagskredit i huvudsak är
amorterad. Utskottet är med hänvisning till det nu
anförda inte berett att ställa sig bakom förslaget i
Vänsterpartiets partimotion 1998/99:Bo235 yrkande 6.
Det är enligt motion 1998/99:Bo222 (m) yrkande 7
möjligt att öka avgiftsfinansieringen av
Lantmäteriverkets verksamhet för att härigenom
nedbringa den andel som behöver finansieras med
anslag. Med tanke på verkets nuvarande situation bör
dock inte den förordade avgiftsfinansieringen
påverka anslaget för år 1999 - detta eftersom en
omstrukturering pågår inom verket.
Med hänvisning till de i vissa fall höga
förrättningskostnaderna förordas i motion
1998/99:Bo207 (m) att regeringen snarast bör vidta
åtgärder för att förbättra effektiviteten m.m. vid
Lantmäteriverket. Enligt motionen är det
otillständigt att lönsamhetsmålet är överordnat alla
andra mål utan att kvalitet eller effektivitet
kontrolleras.
Verksamheten vid Lantmäteriverket finansieras både
genom anslag och avgifter. Den avgiftsfinansierade
verksamheten skall, med undantag för grundläggande
fastighets- och landskapsinformation, bedrivas med
full kostnadstäckning. De finansieringsprinciper som
riksdagen fastställt innebär dessutom att användarna
i ökad utsträckning skall bidra till finansieringen
av kostnaderna för drift och utveckling av
informationssystemen. Den avgiftsbelagda
verksamhetens andel av den totala budgetomslutningen
har också ökat under senare år. För år 1998 beräknas
andelen uppgå till knappt 70 %. Som framgår av
budgetpropositionen har dessutom
Ekonomistyrningsverket haft regeringens uppdrag att
redovisa förslag till avgiftssystem och
finansieringslösning för den statliga
lantmäteriverksamheten i framtiden. Redovisningen
har den 15 oktober 1998 överlämnats till regeringen,
och den bereds för närvarande i Regeringskansliet.
En utgångspunkt för beslutet om en ny organisation
för lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten var
att uppdrag som kan skada förtroendet för
myndighetsutövningen skulle skiljas från det
statliga lantmäteriet. Som ett resultat härav har
den fastighetsekonomiska uppdragsverksamheten redan
bolagiserats. Avsikten är dessutom att en
bolagisering skall ske av den fristående
förlagsverksamheten och den kartografiska
uppdragsverksamheten när förutsättningar för detta
föreligger. På sikt innebär detta att verket kommer
att få än mer renodlade myndighetsuppgifter jämfört
med i dag.
De finansieringsprinciper som i dag gäller för
verksamheten har lett till att den
avgiftsfinansierade delen har ökat. Dessutom pågår
överväganden om avgiftssystemet. Till detta kommer
att det, som redovisats ovan, under år 1999 är en
huvuduppgift för Lantmäteriverket att fortsätta
arbetet med att rationalisera
fastighetsbildningsverksamheten så att
handläggningstiderna kan kortas och kostnaderna
minskas. Sammantaget har sålunda en rad insatser
initierats som kan komma att påverka det framtida
avgiftsuttaget. Utskottet är mot bakgrund härav inte
berett att ställa sig bakom förslagen i motionerna
1998/99:Bo222 (m) yrkande 7 och 1998/99:Bo207 (m).
Sverige har enligt motion 1998/99:Bo234 (kd, m, c)
goda förutsättningar att kunna bygga upp digitala
kartdatabaser. Dessa förutsättningar har enligt
motionen dock inte tagits till vara eftersom
tillräckliga resurser inte ställts till förfogande
för verksamheten. Genom en snabbare uppbyggnad av en
digital Sverigekarta skulle viktiga användares behov
bättre kunna tillgodoses samtidigt som
förutsättningar för nya företag skapas. Enligt
förslaget bör därför regeringen i budgeten för år
2000 återkomma med förslag till finansiering av en
digital Sverigekarta.
Produktionen och användningen av
landskapsinformation i digital form har ökat under
en rad av år. Det är en enligt utskottets mening
mycket positiv utveckling. En förutsättning för att
den skall fortgå är att användarna får ökad kunskap
om de möjligheter som geografiska data i digital
form erbjuder. Flera satsningar har också gjorts för
att stimulera till en ökad användning. Det gäller
bl.a. inom den offentliga sektorn där en
utbildningssatsning riktas till kommuner och
länsstyrelser. Information i digital form används
också redan bl.a. inom samhällsplanering,
räddningstjänst, miljöövervakning,
transportplanering och försvaret. Ett ytterligare
exempel är att länsstyrelserna nyligen har fått
tillgång till den ekonomiska kartan i digital form.
För en bredare allmänhet finns Sveriges
nationalatlas i en digital version. I
budgetpropositionen uttalar regeringen att denna
version av atlasen är en betydande tillgång för
kunskapsspridningen om Sverige och att den nu bör
vidareutvecklas med sikte på att förmedla
information via Internet. Regeringen har i
budgetpropositionen därför föreslagit att anslaget
till Lantmäteriverket skall tillföras 2,5 miljoner
kronor för detta ändamål för vart och ett av åren
1999 och 2000. Även om nationalatlasen inte fullt ut
torde motsvara den digitala Sverigekarta som
förordas i motionen visar den enligt utskottets
mening på en positiv utveckling i den riktning som
motionärerna synes eftersträva. Utskottet är mot
bakgrund härav inte nu berett att tillstyrka
förslaget i motion 1998/99:Bo234 (kd, m, c).
E 1 Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet
Stödet till lokala investeringsprogram beslutades av
riksdagen i enlighet med ett förslag i
budgetpropositionen för 1998. Regeringen erhöll
därmed ett bemyndigande av riksdagen att fatta
beslut som tar i anspråk 1 000 miljoner kronor per
år av de beräknade anslagen för år 1999 respektive
år 2000. Regeringen beräknade omfattningen av
stödverksamheten till 5 400 miljoner kronor under
perioden 1998-2000. I 1998 års vårproposition angav
regeringen att ytterligare 2 000 miljoner kronor
beräknades tillföras satsningen på lokala
investeringsprogram för år 2001. Regeringen anger i
budgetpropositionen att den nu gör en omprövning av
vissa medel till andra områden inom utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård. Medlen skall användas
för sanering av mark och vatten. Dessutom föreslås
att anslaget skall reduceras med anledning av att
ett nytt kunskapscentrum föreslås bli inrättat (se
nedan).
Fördelningen av medel till de lokala
investeringsprogrammen regleras i förordningen
(1998:23) om statliga bidrag till lokala
investeringsprogram som ökar den ekologiska
hållbarheten i samhället. En kommun kan enligt denna
förordning erhålla bidrag till lokala
investeringsprogram som främjar en ekologiskt
hållbar utveckling genom åtgärder som syftar till
att
minska belastningen på miljön,
öka effektiviteten i användningen av energi och andra
naturresurser,
gynna användningen av förnybara råvaror,
öka återbruk, återanvändning och återvinning,
bidra till att bevara och förstärka den biologiska mångfalden
samt tillvarata kulturmiljövärden, eller
bidra till att förbättra cirkulationen av växtnäringsämnen i
ett kretslopp.
Vidare anges i förordningen att bidrag kan lämnas
till vissa näringslivsfrämjande åtgärder, lokala
folkbildningsinsatser, till åtgärder som främjar
arkitektoniska kvaliteter eller ökar jämställdheten
mellan könen och till åtgärder inom
bostadsbebyggelsen. Dessa bidrag kräver dock bl.a.
att det ovan angivna syftet med bidragen kan
uppfyllas. I budgetpropositionen anges att
regeringen har för avsikt att genomföra förändringar
i förordningen så att även allergisanerande åtgärder
i bebyggelsen skall kunna omfattas av stödet till
lokala investeringsprogram.
Bostadsutskottet har som ett led i sitt
uppföljningsarbete låtit genomföra en uppföljning av
den hittillsvarande fördelningen av medel till
lokala investeringsprogram. Syftet med denna
uppföljning var att erhålla ett bättre underlag för
kommande beredningar av frågor om den aktuella
verksamheten. Studien var i första hand inriktad på
frågor om fördelningsprocessen och det kvantitativa
utfallet av den hittillsvarande medelsfördelningen.
Resultatet av uppföljningen finns redovisat i
rapport 1998/99:URD1 i serien Utredningar från
riksdagen. Vad gäller frågan om stödets effekter har
Riksrevisionsverket fått regeringens uppdrag att
under år 1999 göra en första uppföljning.
Regeringen föreslår att anslaget för stöd till
lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
bestäms till 1 495 miljoner kronor för budgetåret
1999 (punkt 6 i motsvarande del). Dessutom föreslås
att riksdagen skall ge regeringen bemyndigande att
besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden
innebär utgifter på högst 3 000 miljoner kronor
under perioden 2000-2002 (punkt 5).
Förslag om avveckling av stödet till lokala
investeringsprogram eller en begränsning av stödets
omfattning läggs fram i flera motioner.
Förslagen i Folkpartiets partimotion 1998/99:Fi211
yrkande 17 i motsvarande del om att minska anslaget
för år 1999 med 800 miljoner kronor respektive i
motion 1998/99:Bo222 (m) yrkande 8 om att inte anslå
några medel alls under år 1999 har båda innebörden
att verksamheten bör avvecklas. I m-motionens
yrkande 10 föreslås i enlighet med denna inställning
att riksdagen inte skall ge regeringen det begärda
bemyndigandet att besluta om ytterligare bidrag.
I motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 23 i
motsvarande del föreslås att anslaget minskas med
320 miljoner kronor i förhållande till
regeringsförslaget. Motionärerna anför att
investeringsprogrammen utgör en viktig satsning, men
att stödet är tilltaget i överkant och att
tillräcklig hänsyn inte tas i medelsfördelningen
till behoven av miljöförbättringar av bostäder och
skolor.
Centerpartiet gör i sin partimotion 1998/99:Fi210
bedömningen att handläggningen av stödet till lokala
investeringsprogram hittills skett på ett
godtyckligt sätt och att medlen kan göra bättre
nytta i andra sammanhang. Centerpartiet hänvisar
till föreslagna satsningar på anslagen för fukt- och
mögelskador, radonsanering, byggforskning och
studentbostäder. I motionens yrkande 19 i
motsvarande del föreslås att anslaget minskas med
660 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag.
I motion 1998/99:Bo216 (fp) yrkande 2 föreslås att
anslaget till investeringsprogrammen minskas med 100
miljoner kronor i förhållande till
regeringsförslaget. Motionärens förslag utgår från
att dessa medel skall användas till en motsvarande
förstärkning av anslaget för byggforskning.
Den hittillsvarande hanteringen av medlen för de
lokala investerings-programmen ifrågasätts i flera
avseenden i motion 1998/99:Bo233 (v). Motionärerna
tar bl.a. upp frågor om stödet fördelats på ett
kostnadseffektivt sätt, om det utgått till rätt
projekt och om fördelningen över landet varit
rättvis. I motionen föreslås att inga ytterligare
medel skall anslås till stödet innan en ordentlig
utvärdering genomförts.
Tre av de motioner som behandlar frågor om lokala
investeringsprogram innehåller förslag om att
inriktningen av stödet bör ändras.
I motion 1998/99:Bo203 (s) hänvisas till att det i
förordningen för stödet anges att bidrag endast
skall lämnas om åtgärderna kan antas öka
sysselsättningen. Motionärerna anser emellertid att
sysselsättningsaspekten inte beaktats tillräckligt i
stödgivningen och förordar därför ett
tillkännagivande i frågan.
Enligt förslaget i motion 1998/99:Bo206 (v) bör
medel för investeringsprogrammen användas för stöd
till koloniträdgårdsverksamheten. Motionärerna
framhåller att denna verksamhet aktivt bidrar till
att öka kontakterna mellan svenskar och invandrare.
I motion 1998/99:Bo507 (c) yrkande 10 föreslås att
riksdagen i ett tillkännagivande skall förorda att
ytterligare medel omfördelas från
investeringsprogrammen till anslag för sanering av
förorenade områden.
Slutligen behandlas i detta avsnitt ett förslag i
motion 1998/99:Bo205 (c) om att medlen för de lokala
investeringsprogrammen bör hanteras av
länsstyrelserna tillsammans med de regionala
tillväxtavtalen i stället för av regeringen. Enligt
vad motionärerna anför skulle detta leda till en
bättre helhetssyn.
Bostadsutskottet vill anföra följande vad gäller
förslagen om stödet till lokala investeringsprogram
för ekologisk hållbarhet.
Av redovisningen i budgetpropositionen och
bostadsutskottets uppföljning framgår att
kommunernas intresse för stödet till lokala
investeringsprogram varit mycket omfattande. Nästan
alla kommuner har utarbetat förslag till
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Inom
ramen för den hittillsvarande stödverksamheten har
42 kommuner kunnat beviljas stöd. Utskottet anser
att det omfattande intresset från kommunerna att
utveckla metoder för en hållbar ekologisk utveckling
anpassad till förutsättningarna på det lokala planet
även fortsättningsvis bör tas till vara. Den
omställning av olika samhällssektorer i en
långsiktigt hållbar riktning som såväl riksdag som
regering ställt sig bakom förutsätter också att
tillräckliga resurser kan avsättas för detta
ändamål. Redan på denna grund avstyrker utskottet de
motionsförslag som innebär att stödet till lokala
investeringsprogram skall avvecklas. Utskottet
noterar för övrigt i detta sammanhang att det
avvecklingsförslag som förs fram i motion
1998/99:Bo222 (m) innebär att redan beviljade bidrag
inte skulle kunna betalas ut. Även de motionsförslag
som skulle medföra en kraftig begränsning av
anslaget för verksamheten avstyrks.
Som utskottet ovan anfört i fråga om stödet till
byggforskningen sammanfaller inriktningen av denna
verksamhet till betydande del med syftet med stödet
till lokala investeringsprogram. Utskottet har av
detta skäl föreslagit att anslaget för stöd till
lokala investeringsprogram även skall få disponeras
för stöd till forskning med denna inriktning.
Förslaget innebär att 50 miljoner kronor av anslaget
för budgetåret 1999 får disponeras för
forskningsändamål.
Vad gäller de frågor om fördelningsprocessen och
den närmare inriktningen av stödet som tas upp i
vissa motioner kan utskottet instämma i att det
föreligger ett behov av uppföljning och utvärdering
av verksamheten. Även bostadsutskottets uppföljning
visar att flera frågor kan behöva bli föremål för
överväganden och eventuella klarlägganden. Detta har
också redan från början varit regeringens avsikt.
Under år 1999 kommer således Riksrevisionsverket att
genomföra en första uppföljning av stödets effekter.
Härutöver kan nämnas att Riksdagens revisorer
genomfört en förstudie av de lokala
investeringsprogrammen i syfte att utröna
förutsättningarna för en närmare granskning av
dessa. Beslut i denna fråga avses fattas inom kort.
Det får förutsättas att regeringen löpande anpassar
stödgivningen till den information om måluppfyllelse
och medelsanvändning som finns tillgänglig och vid
behov underställer riksdagen förslag i frågan. Vad
som i övrigt förordats i de aktuella motionerna ger
inte utskottet anledning till vidare överväganden.
Med hänvisning till det anförda och till vad som
förordats under anslaget A 7 Byggforskning
tillstyrker utskottet regeringens förslag om anslag
för stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet under budgetåret 1999.
Vad gäller det i budgetpropositionen föreslagna
bemyndigandet för regeringen att fatta beslut om
bidrag som innebär utgifter under åren 2000-2002
finns det enligt utskottets mening skäl att något
begränsa omfattningen av detta. Bemyndigandet bör
således avse åtaganden som innebär utgifter under
denna period på högst 2 500 miljoner kronor i
stället för den av regeringen föreslagna nivån på 3
000 miljoner kronor. Den av utskottet förordade
nivån innebär att ett större handlingsutrymme
bibehålls. Detta ger också möjlighet att anpassa
stödverksamheten till de synpunkter som kan komma
fram i bl.a. den uppföljning av stödets effekter som
Riksrevisionsverket skall genomföra under år 1999.
Utskottet avstyrker samtliga i detta avsnitt
behandlade motionsyrkanden.
E 2 Kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar ett nytt
ramanslag för inrättandet av ett kunskapscentrum för
ekologisk hållbarhet. Anslaget föreslås uppgå till 5
miljoner kronor under budgetåret 1999 (punkt 6 i
motsvarande del). Centrumet skall ha formen av en
egen myndighet och lokaliseras till Umeå. Den
viktigaste uppgiften för centrumet skall vara att på
ett aktivt sätt stödja kommunerna i arbetet med att
ta fram och genomföra lokala investeringsprogram
samt att sprida erfarenheter från dessa program.
I två motioner, 1998/99:Bo222 (m) yrkande 9 och
1998/99:Fi211 (fp) yrkande 17 i motsvarande del,
föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag om
att inrätta ett anslag för ändamålet.
Avslagsförslagen är en följd av förslag i respektive
motion om att verksamheten med lokala
investeringspro- gram skall avvecklas.
Bostadsutskottet tillstyrker regeringens
anslagsförslag och avstyrker de aktuella
motionsyrkandena. Det är givetvis angeläget att
erfarenheterna från satsningarna inom ramen för
lokala investeringsprogram genom centrumets
verksamhet får en så stor spridning som möjligt. Det
nyinrättade centrumet kan också få en viktig uppgift
när det gäller att ge stöd till framför allt de
kommuner som själva har begränsade resurser för
metodutveckling och till arbetet med att utforma
lokalt anpassade investeringsprogram.
Övriga anslag i budgetpropositionen
Utskottet tar i detta avsnitt upp förslag till
anslag m.m. i budgetpropositionen som inte mött
invändningar i motioner eller vid utskottets
behandling.
I fråga om de anslag som inte behandlats av
utskottet ovan föreslås i budgetpropositionen (punkt
6, i motsvarande del) att det för budgetåret 1999
under utgiftsområde 18 skall anvisas till
A 1 Boverket: Förvaltningskostnader ett ramanslag om
122 424 000 kr,
A 3 Vissa äldre låne- och bidragsstöd för
bostadsändamål m.m. ett ramanslag om 1 000 000 kr,
A 4 Statens bostadskreditnämnd:
Förvaltningskostnader ett ramanslag om
12 763 000 kr,
A 11 Bonusränta för ungdomsbosparande ett ramanslag
om 6 000 000 kr,
A 13 Internationellt samarbete ett ramanslag om 20
000 000 kr,
B 1 Geoteknik ett ramanslag om 23 012 000 kr,
C 2 Regionala självstyrelseorgan ett obetecknat
anslag om 20 466 000 kr,
D 2 Statens va-nämnd ett ramanslag om 5 447 000 kr.
Den av regeringen förordade anslagstilldelningen
avseende de nu aktuella anslagen tillstyrks av
utskottet.
Motionsförslag om nya anslag inom utgiftsområde 18
Utskottet har ovan tagit ställning till förslag som
avser de anslag som finns upptagna i
budgetpropositionen inom utgiftsområde 18. I motion
1998/99:Bo237 (kd) förs dessutom fram förslag om att
ytterligare anslagsposter skall inrättas inom
utgiftsområdet.
Enligt motionens yrkande 6 finns det i dag
uppenbara brister när det gäller utbildningen av
arkitekter m.fl. i handikappkunskap. En följd av
detta anges vara att tillgängligheten i samhället
därmed riskerar att försämras. Det finns enligt
motionen därför anledning att vidta särskilda
insatser för att förbättra utbildningen på området
genom att 25 miljoner kronor tillförs ett nytt
anslag för handikapputbildning av arkitekter.
I motionens yrkande 8 förordas att ett nytt anslag
för allergisanering om 200 miljoner kronor skall
föras upp på statsbudgeten. De problem som i dag
finns med allergiframkallande miljöer är enligt
motionen så stora att snara åtgärder måste vidtas.
De ökade medelsbehov som uppkommer för de i
motionen förordade nya anslagen finansieras enligt
motionens yrkande 23, i motsvarande del, genom att
medel förs över från stödet till lokala
investeringsprogram.
Utskottets hittills redovisade ställningstaganden
till de förslag om anslag inom utgiftsområde 18 som
finns upptagna i budgetpropositionen innebär att
hela den föreslagna ramen för utgiftsområdet under
budgetåret 1999 redan är ianspråktagen. Beslut om
att inrätta nya anslag förutsätter därför en
omfördelning inom utgiftsområdet, vilket utskottet
inte ser tillräckliga skäl att föreslå. De aktuella
motionsyrkandena kan således avstyrkas redan på
denna grund. Utskottet delar dock i stor
utsträckning motionärernas syn på vikten av att
åtgärder vidtas inom de områden som förslagen avser.
Det bör mot bakgrund härav understrykas att staten
på olika sätt verkat och verkar i den riktning som
motionärerna eftersträvar. När det gäller att
åstadkomma en god tillgänglighet har såväl tvingande
åtgärder som stimulansåtgärder av olika slag använts
för att bl.a. förbättra tillgängligheten i
samhället. Även när det gäller inomhusmiljön har
statsmakterna aktivt verkat för att åstadkomma goda
miljöer som inte ger upphov till problem av olika
slag, t.ex. allergier. Utskottet vill här erinra om
de initiativ som bostadsutskottet tagit på området.
Under senare år har också stöd i betydande
omfattning kunnat utgå till att sanera dåliga
inomhusmiljöer i framför allt offentliga lokaler som
daghem och skolor, liksom till bostäder. Av
budgetpropositionen framgår dessutom att regeringen
avser att utvidga stödet till lokala
investeringsprogram så att det under vissa
förutsättningar skall kunna användas till
allergisanerande åtgärder.
Med hänvisning till det nu anförda avstyrker
utskottet motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkandena 6, 8
samt 23, det sistnämnda yrkandet i motsvarande
delar.
Anslagsförslag som avser tiden efter
budgetåret 1999
Regeringen lägger i budgetpropositionen endast fram
förslag som avser anslagsfördelningen för budgetåret
1999. Samtidigt redovisas den beräknade
anslagsbelastningen för de två därpå följande
budgetåren. Regeringens redovisning i denna del
underställs dock inte riksdagen för beslut. I motion
1998/99:Bo236 (mp) yrkande 9 begärs däremot ett
riksdagens tillkännagivande om anslagsfördelningen
även för budgetåren 2000 och 2001. Förslaget i denna
del är bl.a. knutet till ett förslag i samma motions
yrkande 6 om att det är angeläget att problemen med
radon åtgärdas. Det bör enligt motionen ske genom
att anslagen till radonsanering ökas för budgetåren
2000 och 2001. I övrigt innebär motionens förslag
att också anslagen till byggforskning och till
Fonden för fukt- och mögelskador skall ökas i
förhållande till de beräkningar regeringen
redovisat.
Den hittillsvarande ordningen för
budgetbehandlingen har inneburit att regeringen
endast förelägger riksdagen förslag till
fördelningen på anslag inom ett utgiftsområde för
det kommande budgetåret. De förslag som riksdagen
behandlar för budgetåren därefter har enbart avsett
de preliminära ramarna för respektive utgiftsområde.
Som framgår ovan är så fallet också när det gäller
årets budgetproposition. Enligt bostadsutskottets
mening bör denna ordning bestå. Även om det i och
för sig kan förefalla önskvärt att i olika avseenden
lägga fast anslagsfördelningen för flera budgetår
framåt är detta enligt utskottets mening inte
lämpligt. De prioriteringar mellan olika
anslagsändmål som detta förutsätter bör enligt
utskottets mening göras i ett sammanhang och vid en
sådan tidpunkt att den ekonomiska utvecklingen kan
överblickas på ett bättre sätt. Förslaget i motion
1998/99.Bo236 (mp) yrkandena 6 och 9 om
anslagsfördelningen för budgetåren 2000 och 2001
avstyrks sålunda.
Bostadsförsörjningen
Bostadspolitikens utformning och inriktning
I den bostadspolitiska proposition som lades fram
våren 1998 redovisade regeringen sin bedömning av
hur det övergripande målet för bostadspolitiken
borde formuleras. Denna bedömning underställdes inte
riksdagen. I sin behandling av propositionen
konstaterade dock utskottet att målsättningen, sådan
den formuleras i propositionen, hade i stort sett
samma lydelse som den som återfanns i den
bostadspolitiska utredningen. Bakom utredningens
förslag i denna del stod företrädare för samtliga
riksdagspartier med undantag av Moderata
samlingspartiet. Det fanns enligt utskottets mening
mot bakgrund härav goda skäl för riksdagen att genom
ett tillkännagivande till regeringen ge sin
anslutning till den målformulering som förts fram i
propositionen. Enligt utskottet var det en styrka
med en bred uppslutning kring dessa mål. Riksdagen
fastställde också de bostadspolitiska målen i
enlighet med vad bostadsutskottet föreslagit. Det
innebär att de bostadspolitiska målen i dag
formuleras på följande sätt.
Bostaden är en social rättighet och
bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för
alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader
och i en stimulerande och trygg miljö inom
ekologiskt hållbara ramar. Boendemiljön skall bidra
till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och
särskilt främja en god uppväxt för barn och
ungdomar.
Förslag som avser bostadspolitikens inriktning förs
fram i fyra motioner.
I motion 1998/99:Bo209 (m) yrkande 1 föreslås att
riksdagen skall göra ett tillkännagivande till
regeringen om principerna för bostadspolitiken.
Enligt motionen skall bostadsmarknaden styras av
människors efterfrågan och inte av detaljreglering,
politiker och byråkrater. Bostadspolitiken skall
underlätta ett personligt ägande av bostaden. En
öppen och fungerande bostadsmarknad anges vara
nödvändig för att medborgarna skall kunna välja en
bostad som passar deras önskemål.
Sammanfattningsvis anför motionärerna att
bostadspolitiken skall inriktas på att skapa
förutsättningar för alla att leva i goda bostäder
till rimliga kostnader i en stimulerande och trygg
miljö. Boendemiljön skall bidra till värdiga
levnadsförhållanden och särskilt främja en god
uppväxt för barn och ungdomar. För att dessa mål
skall uppnås måste, enligt motionen skatterna
sänkas, avregleringen fortsätta och eget ägande
underlättas. Som en del i ett förslag för att komma
till rätta med den sociala segregationen förs ett
motsvarande förslag fram även i motion 1998/99:N329
(m) yrkande 3.
Också i motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 1
föreslås ett tillkännagivande om den framtida
bostadspolitiken. En utgångspunkt för
bostadspolitiken skall enligt motionen vara att
människor känner trygghet i sitt boende. Den skall
dessutom präglas av valfrihet där familjer ges
möjlighet att välja den boendeform som passar dem
bäst. Härigenom skapas också en boendemiljö som kan
bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden
för alla människor och som särskilt främjar en god
uppväxtmiljö för barn och ungdomar. Enligt förslaget
skall boendepolitiken dessutom utgöra en del av en
kristdemokratisk familjepolitik.
Det är enligt motion 1998/99:Bo227 (s) viktigt att
fortsätta den sociala bostadspolitiken. Det innebär
att bostaden inte skall vara en handelsvara utan en
social rättighet. Bostadspolitiken bör enligt
motionen därför ges en inriktning så att den
skapar förutsättningar för en bostadsproduktion som motsvarar
behoven,
leder till förbättringar av såväl inom- som utomhusmiljön,
bidrar till att fastighetskapitalet underhålls,
minskar segregationen mellan olika befolkningsgrupper samt
minskar boendekostnaderna.
Med anledning av vad som i motionerna förordats
beträffande inriktningen av bostadspolitiken vill
utskottet anföra följande.
Riksdagens ställningstagande våren 1998 innebär,
som redovisats ovan, att en bred riksdagsmajoritet
nu står bakom de övergripande bostadspolitiska
målen. Målen som sådana bör enligt utskottets mening
därför kunna ligga till grund för de
bostadspolitiska övervägandena under åren framöver.
Det frågan närmast får anses gälla med denna
utgångspunkt är hur de övergripande målen skall
preciseras och konkretiseras samt vilken vikt som
bör fästas vid de olika delmomenten i dem. Utskottet
ser mot bakgrund härav de nu aktuella motionerna
närmast som ett uttryck för hur motionärerna vill
prioritera sina insatser på det bostadspolitiska
området.
Mot bakgrund av vad som förordats i motionerna vill
utskottet erinra om att de bostadspolitiska målen
har preciserats på flera områden i den
bostadspolitiska propositionen (prop. 1997/98:119).
Det gällde bl.a. beträffande
bostaden som en social rättighet,
bostadspolitikens inriktning för att skapa förutsättningar för
alla att växa upp och leva i en stimulerande och trygg miljö,
de boendes inflytande över den egna bostaden m.m.,
en bostadspolitik som utvecklas inom ekologiskt hållbara
ramar,
utformning av boendemiljön för att bidra till att skapa
jämlika och värdiga bostadsförhållanden samt
utformning av bostadspolitiken så att social, ekonomisk och
etnisk integration främjas.
Det är utskottets uppfattning att även de
preciseringar som här redovisats ligger väl i linje
med vad som har förordats i motionerna. Även om det
naturligtvis finns enskildheter som skiljer dem
såväl sinsemellan som från vad som i propositionen
redovisats är dessa skiljaktigheter inte sådana att
de nu bör föranleda något nytt riksdagens
ställningstagande i frågan. Motionerna 1998/99:Bo209
(m) yrkande 1, 1998/99:Bo227 (s), 1998/99:Bo237 (kd)
yrkande 1 samt motion 1998/99:N329 (m) yrkande 3
avstyrks sålunda.
Förslag som syftar till att sänka boendekostnaderna
förs fram i två motioner.
Med hänvisning till att boendekostnaderna i
hyresrätt har ökat mer än i andra upplåtelseformer
föreslås i Vänsterpartiets partimotion 1998/99:Bo208
yrkande 1 att en utredning skall tillsättas som
syftar till att visa hur rättvisa kan uppnås i
boendet. Utredningen skall enligt förslaget bl.a.
överväga hur förutsättningar skall kunna skapas så
att alla kan efterfråga en rimlig boendestandard
till rimliga kostnader. Enligt motionens yrkande 2
bör den nuvarande byggkostnadsdelegationen mot
bakgrund härav omvandlas till en
boendekostnadsdelegation. För att delegationen skall
kunna fylla denna nya uppgift förordas dessutom att
sammansättningen av den skall breddas så att också
stat, kommun, byggentreprenörer, bostadsföretag och
boendeorganisa-tioner tar del i arbetet.
Det kan naturligtvis finnas anledning att från tid
till annan se över de förhållanden som påverkar
boendekostnaderna. Samtidigt måste det anses vara
väl känt vilka faktorer som ligger bakom dagens
boendekostnader. På flera områden pågår också
utredningsinsatser - bl.a. vad gäller
fastighetsskatten och fastighetstaxeringen - som ser
över faktorer av betydelse för kostnaderna i
boendet. Utskottet delar mot bakgrund härav inte
motionärernas uppfattning om behovet av att nu
tillsätta en boendekostnadsdelegation med den
inriktning och utformning som föreslås i motion
1998/99:Bo208 (v). Motionens yrkanden 1 och 2
avstyrks.
De extremt höga boendekostnaderna gör enligt
motion 1998/99:Bo219 (kd) att människor inte har råd
att bo i nyproducerade bostäder. Bakom denna
utveckling ligger enligt motionen framför allt höjda
skatter och avgifter. Åtgärder för att sänka
boendekostnaderna i Sverige till samma nivå som i
övriga OECD-länder bör därför sättas in.
Utskottet är inte på de i motionen angivna
grunderna berett att ställa sig bakom förslaget i
motion 1998/99:Bo219 (kd). De exempel på faktorer
som i motionen anges ligga till grund för
boendekostnaderna är, som framgår ovan, i väsentliga
delar föremål för utredning. Utskottet vill i
anslutning härtill också peka på de sänkningar av
fastighetsskatten som dels redan gjorts, dels
föreslagits för hyres- och bostadsrättshus. Motionen
avstyrks med hänvisning härtill.
Den europeiska bostadsmässa som skall genomföras i
Sverige år 2001 är enligt motion 1998/99:Bo224 (s)
ett utmärkt tillfälle att föra samman teknik och
människa. Det innebär enligt motionen att
samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
skall utgå från en helhetssyn där människan sätts i
centrum, något som också bör prägla bostadsmässan.
Samtidigt måste enligt förslaget ungdomar och
ungdomars boende ges en plats inom ramen för mässan.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare med
uppgift att aktivt och i samarbete med byggsektorns
aktörer arbeta för ett genomförande av en europeisk
bostadsmässa i Malmö. Av direktiven framgår att
syftet med bostadsmässan bl.a. är att visa goda
exempel på hur byggnader och byggda miljöer kan
anpassas till kretsloppssamhällets krav på sund
inomhusmiljö, god tillgänglighet för alla och god
kvalitet i utformningen. Direktiven i denna del ger
enligt utskottets mening i mångt och mycket uttryck
för den helhetssyn på byggande och boende som
förespråkas i motionen. Det finns enligt utskottets
mening mot bakgrund härav förutsättningar för att
bostadsmässan kommer att få en inriktning och
utformning som i väsentliga delar svarar mot vad som
föreslås i motion 1998/99:Bo224 (s). Motionen bör
därför inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd.
De kommunala bostadsföretagen
Frågor om de kommunala eller allmännyttiga
bostadsföretagens roll på bostadsmarknaden tas upp i
ett antal motioner. De frågor som aktualiserats
gäller dels vilka krav som bör ställas på
allmännyttiga bostadsföretag, dels vad som bör gälla
vid försäljning av bostäder ägda av dessa företag.
Tre motionsförslag tar upp frågan om de kommunala
bostadsföretagens roll på bostadsmarknaden och vilka
krav som bör ställas på de bolag som skall betecknas
som allmännyttiga.
I motion 1998/99:Bo407 (s) yrkande 1 föreslås
riksdagen göra ett tillkännagivande om behovet av
allmännyttiga bostadsföretag. Motionärerna
framhåller att dessa företag sedan lång tid svarat
för en viktig del av bostadsförsörjningen i Sverige
och att de fortfarande fyller en viktig funktion för
bruksvärdessystemet och hela den sociala
bostadspolitiken. Allmännyttan skall enligt vad som
anförs i motionen drivas utan enskilt vinstsyfte,
hyrorna skall vara baserade på självkostnaden och
ett demokratiskt inflytande skall erbjudas.
Även i Vänsterpartiets partimotion 1998/99:Bo208
framhålls att de allmännyttiga bostadsföretagen haft
en avgörande roll för utvecklingen av den sociala
bostadspolitiken. I motionen anförs att staten måste
klargöra gränserna för hur kommunerna skall kunna
utnyttja sitt ägande. Enligt vad som föreslås i
motionens yrkande 5 bör en tydlig definition som
reglerar begreppet allmännyttigt bostadsföretag
införas i kommunallagen och avse företag där
kommunerna äger minst 50 % av aktierna. Motionärerna
föreslår vidare att självkostnadsprincipen skall
gälla vid hyressättning i företagens bostadsbestånd
och att avkastningen från företagen inte får
överstiga vad som motsvarar räntan på långfristiga
lån.
Motsvarande förslag om att staten skall sätta
gränser för hur kommunen skall kunna utnyttja sina
bostadsföretag läggs fram i motion 1998/99:Bo232
(s). Även i denna motion föreslås att begreppet
allmännyttigt bostadsföretag ges en klar definition
i kommunallagen. Motionärerna anser vidare att dessa
företag skall ges ett tydligt uppdrag att erbjuda
unga människor bostäder och att de skall ge
hyresgästerna inflytande över förvaltningen.
Förslag med innebörden att utförsäljning av
kommunala bostadsföretag bör underlättas läggs fram
i tre motioner.
I motion 1998/99:Bo209 (m) yrkande 21 föreslås
riksdagen göra ett tillkännagivande med denna
inriktning. Motionärerna framhåller att det inte är
nödvändigt för en kommun att äga stora delar av det
lokala fastighetsbeståndet för att kunna uppfylla
sitt bostadspolitiska ansvar. Tvärtom kan ett
sådant innehav leda till snedvriden konkurrens och
till omfattande ekonomiska problem för kommunen. För
att komma till rätta med de svårigheter som det
kommunala bostadsinnehavet förorsakat föreslår
motionärerna att de statliga restriktionerna mot en
utförsäljning bör avskaffas. I motionen föreslås
dessutom att statligt bistånd till en kommun med
dålig finansiell ställning på grund av ett
bostadsbolag skall förutsätta att kommunen redovisar
en plan för avyttringen av bostadsbolaget. Även i
motion 1998/99:Bo201 (m) lämnas förslag om att
kommunerna skall kunna försälja sina bostadsföretag
utan ekonomiska sanktioner från staten. Motsvarande
ståndpunkt intas i motion 1998/99:Bo237 (kd). I
motionens yrkande 20 föreslås att riksdagen med
hänvisning till den kommunala självbestämmanderätten
i ett tillkännagivande ifrågasätter varje regel som
hindrar kommunerna att sälja sina bostadsföretag.
Motion 1998/99:Bo407 (s) har en annan utgångspunkt
när det gäller försäljningen av allmännyttiga
företags fastigheter. I yrkande 6 föreslås att en
översyn av konsekvenserna av en ökad utförsäljning
av allmännyttiga bostadsföretag skall göras. I
yrkandena 3 och 5 föreslås att riksdagen skall
begära förslag till regler som garanterar att
medborgarnas tillgångar eller insatskapital inte
realiseras bort vid försäljning av allmännyttiga
bostadsföretag. Motionärerna menar att när en
försäljning av ett kommunalt bostadsinnehav ändå
kommer till stånd bör marknadsvärdet vara avgörande
för prisnivån. Innebörden i yrkandena 3 och 5 är att
vid försäljning av kommunalt ägda bostadsfastigheter
till en bostadsrättsförening bör priset fastställas
med ledning av lägenheternas samlade värde som
bostadsrätter.
Kommunernas bostadspolitiska ansvar har behandlats
av riksdagen senast i våras med anledning av
propositionen Bostadspolitik för hållbar utveckling
(prop, 1997/98:119, bet. 1997/98:BoU10). Kommunernas
fortsatta och betydelsefulla ansvar för
bostadsförsörjningen slogs då fast liksom de
kommunala bostadsföretagens roll i denna verksamhet.
Utan att upprepa allt vad som sades då vill
utskottet anföra följande.
Kommunernas roll när det gäller
bostadsförsörjningen förutsätter att de kan agera
aktivt på bostadsmarknaden. En viktig del är att
kommunerna i egenskap av fastighetsägare dels kan
utgöra ett alternativ till övriga aktörer på
marknaden, dels kan påverka dessa aktörers agerande
genom att utsätta dem för konkurrens. Kommunernas
ansvar för de på marknaden utsatta grupperna är
särskilt stort. Enligt utskottets mening talar
mycket starka skäl för att värna de ekonomiska
resurser som finns nedlagda i de kommunala
bostadsföretagen och som utgör en väsentlig grund
för kommunernas bostadspolitiska ansvar och kraft.
Stat och kommun har under en mycket lång tidsperiod
lagt ned ett stort kapital för att bygga upp
företagen. I den verksamhet dessa företag bedriver
har dessutom kunskaper och processer utvecklats som
är en viktig förutsättning för att det allmänna
skall kunna bibehålla och utveckla en social
bostadspolitik med en målsättning om en
bostadsmarknad för alla.
Såsom redovisats i den bostadspolitiska
propositionen bereds inom Regeringskansliet frågor
som gäller utförsäljningar av kommunala
bostadsföretag. Beredningen omfattar också frågan om
en legal definition av begreppet allmännyttigt
bostadsföretag. Utskottet konstaterar att
utgångspunkter för det beredningsarbete som bedrivs,
enligt vad som redovisades i den bostadspolitiska
propositionen, är att de kommunala bostadsföretagen
skall ges förutsättningar att konsolidera sig. Detta
måste kunna ske också genom försäljningar som
tillför företagen nya likvida medel eller förebygger
fortsatta förluster, men att utförsäljningar i strid
med detta syfte även framdeles bör motverkas. Olika
vägar för hur detta kan åstadkommas kommer att
prövas under beredningsarbetet. En annan
utgångspunkt vid beredningen är att möjligheterna
att bredda ägandet skall bibehållas.
Utskottet anser det väsentligt att det blir
klarlagt efter vilka kriterier det skall bedömas om
ett bostadsföretag skall inta den särställning det
innebär att vara ett allmännyttigt företag. Dessa
företag bör ges ett särskilt skydd mot att de
omdanas till andra typer av företag och att deras
egendom avyttras i strid med målsättningen för
företagens verksamhet. I detta sammanhang vill
utskottet uppmärksamma den situationen att kommunala
bolag säljer fastigheter för ombildning till
bostadsrätter till priser som innebär att enskilda
hyresgäster tillförs betydande
förmögenhetstillgångar, vilka bolaget och dess
ägare, kommuninnevånarna, går miste om. Utskottet
anser det angeläget att överlåtelser av denna typ
sker på sådana villkor att en
förmögenhetsomfördelning inte kommer till stånd.
Det är angeläget att särskilda överväganden kommer
till stånd avseende de av utskottet berörda
frågeställningarna. Regeringen bör i samband med det
beredningsarbete som nu äger rum i fråga om
utförsäljningar av kommunala bolag uppmärksamma
frågeställningarna och återkomma till riksdagen med
de förslag övervägandena ger anledning till. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna 1998/99:Bo407 (s) yrkandena 1, 3, 5 och
6, 1998/99:Bo232 (s) samt 1998/99:Bo208 (v) yrkande
5 och med avslag på motionerna 1998/99:Bo201 (m),
1998/99:Bo209 (m) yrkande 21 samt 1998/99:Bo237 (kd)
yrkande 20 som sin mening ge regeringen till känna.
Bostadsfinansieringens utformning på längre sikt
m.m.
En långsiktigt hållbar bostadspolitik utan
subventioner och politisk intervention måste enligt
motion 1998/99:Bo209 (m) skapas för
bostadsmarknaden. Genom att låta bostadsmarknaden
fungera som andra marknader anges den mycket väl
kunna klara sig utan subventioner. Utrymme för
boendekostnaderna bör i stället skapas genom sänkta
skatter på arbete, företagande och sparande. Den
viktigaste bostadspolitiska åtgärden är enligt
motionen därför att för beståndet stegvis helt
avveckla subventionssystemen samtidigt som
fastighetsskatten tas bort - yrkande 2. För
nyproduktionen bör denna ordning införas omedelbart
- yrkande 3. Dessutom bör neutraliteten mellan
upplåtelseformerna återställas - yrkande 5.
Även i motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 12
förordas att räntebidragen på sikt bör avvecklas
samtidigt som fastighetsskatten tas bort. Det stöd
till bostadsproduktionen som kan behövas i framtiden
bör i stället användas för att slutföra byggandet av
äldrebostäder och för att öka tillgängligheten för
personer med funktionshinder.
Med anledning av vad som i motionerna föreslagits
beträffande bostadsfinansieringens utformning på
längre sikt vill utskottet anföra följande.
Dagens räntebidragssystem infördes år 1993.
Riksdagen fattade så sent som våren 1998 beslut
(bet. 1997/98:BoU10) om att i vissa avseenden
reformera systemet. I korthet bygger systemet på att
staten vid nyproduktion lämnar ett räntebidrag med
en procentuell andel av en schablonberäknad
räntekostnad för investeringen. För ett enskilt
projekt till vilket bidrag har beviljats minskar
bidragets storlek varje år med i förväg fastställda
procentsatser. Dessutom är systemet så konstruerat
att för varje ny årgång som produceras minskar det
statliga bidraget. År 2000 kommer stödet till
nyproducerade småhus att vara helt avvecklat och
stödet till hyres- och bostadsrättshus att uppgå
till 30 %. Denna stödnivå är avsedd att utgöra en
kompensation för egnahemsägarnas avdragsrätt.
Av det ovan i korthet beskrivna
räntebidragssystemet kommer år 2000 endast att
kvarstå det 30-procentiga stödet till hyres- och
bostadsrättshus. Den avveckling av dagens
subventionssystem som förespråkas i motionerna
kommer därmed att till stora delar vara genomförd
inom några få år. Det finns enligt utskottets mening
mot bakgrund härav inte nu tillräcklig anledning att
ytterligare överväga bostadsfinansieringens framtida
utformning. I fråga om de förslag rörande
fastighetsbeskattningen som i motionerna kopplats
till förslagen om en avveckling av
subventionssystemet vill utskottet ånyo erinra om de
sänkningar av fastighetsskatten som dels har
beslutats, dels föreslagits i budgetpropositionen.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu
anförda motionerna 1998/99:Bo209 (m) yrkandena 2, 3
och 5 samt 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 12.
Riksdagen har beslutat (bet. 1997/98:BoU10) att ett
statligt stöd skall införas fr.o.m. år 2000 till
merkostnader för att införa och tillämpa ekologiskt
hållbar teknik vid ny- och ombyggnader av hyres- och
bostadsrättshus i sammanhållna bostadsområden.
Bidraget skall kunna användas för att införa
kvaliteter som inte direkt kan förräntas av
fastighetens ägare. Stödet förutsätts i första hand
riktas till åtgärder som minskar den fortlöpande
belastningen på miljön. Det lämnas i form av bidrag
för kostnader som inte ryms inom de schablonbelopp
som bestämmer underlaget för räntebidrag och
kreditgarantier. Bidrag skall kunna uppgå med högst
2 000 kr/m2 bruksarea för bostadsändamål ovan mark
upp t.o.m. 35 m2 per lägenhet.
I Miljöpartiets partimotion 1998/99:Bo236 (mp)
yrkande 3 föreslås att stödet inte enbart skall vara
förbehållet hyres- och bostadsrättshus i
sammanhållna bostadsområden utan att det också skall
kunna utgå till nya lösningar i egnahemsområden.
Vid sin behandling av ett motsvarande förslag om
investeringsbidrag för ekologiska åtgärder våren
1998 anförde utskottet att den förordade inrikt-
ningen av stödet talade för att bidrag endast lämnas
till sammanhållna bostadsområden med flerbostadshus.
De tillämpningar av en ekologiskt hållbar teknik som
i första hand bör kunna komma i fråga för stöd borde
enligt utskottet vara lösningar som omfattar så
många hushåll som möjligt. Även den rambegränsning
som föreslås gälla för stödet ansågs tala för att
bidragskretsen avgränsades. Utskottet vidhåller sin
nyligen uttryckta uppfattning. Motion 1998/99:Bo236
(mp) yrkande 3 avstyrks.
Slutligen behandlas i detta avsnitt ett förslag i
Miljöpartiets partimotion 1998/99:Bo236 (mp) yrkande
4 som innebär att som krav för alla former av
statligt stöd vid större ny- och ombyggnader skall
gälla att minst 1 % av byggkostnaden skall användas
för konstnärlig utsmyckning.
I den bostadspolitiska utredningens slutrapport
(SOU 1996:156) diskuteras möjligheten att som
motionärerna föreslår införa krav på att en viss
andel av produktionskostnaden används för
konstnärlig utsmyckning. Av flera skäl ansåg
utredningen emellertid att ett sådant krav inte var
motiverat. Utredningen hänvisade bl.a. till de
kraftigt varierande behoven och möjligheterna till
konstnärlig utsmyckning mellan olika projekt samt
till de kontrollproblem som ett krav skulle kunna
leda till.
Bostadsutskottet delar utredningens bedömning att
ett direkt krav på att en viss andel av
produktionskostnaden skall avsättas för konstnärlig
utsmyckning inte bör införas som villkor för
statligt räntebidrag till ny- och ombyggnad.
Motionsförslaget avstyrks således. Däremot finns
skäl för staten att på andra sätt framhålla vikten
av att de estetiska frågorna ges tillräcklig
uppmärksamhet vid utformning av bostadsområden och
enskilda byggnader. Dessa frågor har också
uppmärksammats i olika sammanhang under de senaste
åren. Riksdagen har nyligen antagit regeringens
förslag om ett handlingsprogram för arkitektur,
formgivning och design (prop. 1997/98:117, yttr.
1997/98:BoU6y, bet. 1997/98:KrU14).
Förlusterna i kreditgarantisystemet
Bostadsutskottet har ovan i avsnittet om
anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 tillstyrkt
regeringens förslag om anslag för
garantiverksamheten vid Statens bostadskreditnämnd
för budgetåret 1999. Som utskottet anförde i detta
avsnitt bör emellertid utvecklingen av anslaget till
följd av ett tilltagande antal skadeärenden
föranleda vissa överväganden. I budgetpropositionen
anges att garantiförlusterna under budgetåren
1999-2001 nu beräknas bli ca 7 000 miljoner kronor.
Det är betydligt mer än vad tidigare redovisade
beräkningar indikerat. Som framgått av utskottets
behandling av anslagsfördelningen inom utgiftsområde
18 har det beräknade anslagsbehovet för
garantiverksamheten för budgetåret 1999 lett till
förslag om besparingar inom flera verksamheter inom
utgiftsområdet.
Regeringen framhåller i budgetpropositionen att det
är nödvändigt att kvaliteten i prognoserna avseende
utgifterna för infriande av kreditgarantier
förbättras avsevärt. Vidare framhålls att regeringen
avser att noga följa utgiftsutvecklingen och ta de
initiativ till regelförändringar och andra
förändringar av verksamheten som kan behövas.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i
samband med 1999 års vårproposition med en
redovisning av vidtagna åtgärder och med eventuella
förslag till förändringar som är av sådant slag att
de behöver underställas riksdagen.
Frågan om förlusterna i kreditgarantisystemet tas
upp i två motioner.
I Vänsterpartiets partimotion 1998/99:Bo235 anförs
att regeringen i budgetpropositionen ger en
undermålig beskrivning av orsakerna till de oväntat
stora förlusterna i garantiverksamheten.
Motionärerna framhåller att problemen framför allt
gäller de s.k. krisårgångarna för vilka infasningen
i fastighetsskattesystemet och minskade räntebidrag
påverkat antalet konkurser och rekonstruktioner. I
motionens yrkande 2 förordas att riksdagen i ett
tillkännagivande skall begära förslag som kan hejda
den pågående utvecklingen.
Även i Miljöpartiets partimotion 1998/99:Bo236
uttrycks oro för de tilltagande förlusterna för
garantiverksamheten. Motionärerna anser att
regeringen bör redovisa vilka åtgärder som bör
vidtas om inte heller den nuvarande prognosen över
förlusterna visar sig vara tillförlitlig. I motionen
föreslås (yrkande 8) att riksdagen i ett
tillkännagivande bör förorda dels att regeländringar
bör genomföras i syfte att minska statens
garantiförluster, dels att kreditgarantier i
fortsättningen endast lämnas till miljö- och
hälsoriktigt byggande.
Bostadsutskottet delar regeringens och
motionärernas oro över de tilltagande förlusterna i
kreditgarantisystemet. Det är naturligtvis inte
tillfredsställande att de prognoser som tidigare
legat till grund för beräkningen av anslagsbehov och
ramar för utgiftsområdet visat sig vara
bristfälliga. Förlusterna har lett till krav på
besparingar inom ett flertal verksamheter inom
bostadsutskottets beredningsområde såväl under
innevarande som kommande budgetår. Den
hittillsvarande utvecklingen och risken för
fortsatta förluster bör enligt utskottets mening
leda till överväganden om de prognosmodeller som
tillämpas, det beslutsunderlag som tillställs
riksdagen samt vilka åtgärder som kan vidtas i syfte
att begränsa förlusterna.
Tillförlitligheten i de prognoser som ligger till
grund för beräkningen av anslagsbehov m.m. är
givetvis av avgörande betydelse för riksdagens
ställningstaganden i samband med budgetberedningen.
Detta gäller särskilt sedan en ny modell för
budgetarbetet började tillämpas år 1996. Om besluten
om anslagsnivåer eller storleken på ramen för ett
utgiftsområde i efterhand visar sig ha grundats på
felaktiga förutsättningar kan detta leda till att
besparingar måste genomföras utan att rimliga krav
på en god framförhållning alltid kan tillgodoses.
Vissa av förslagen i årets budgetproposition om
besparingar inom utgiftsområde 18 är således
föranledda av utvecklingen av
kreditgarantiverksamheten.
Ökade krav bör mot denna bakgrund ställas på att
tillförlitligheten i prognoserna prövas genom
exempelvis känslighetsanalyser. Utskottet kan också
instämma i vad som i motionerna anförs om kraven på
redovisning till riksdagen om orsakerna till
anslagsöverskridande och vilken beredskap som finns
för missbedömningar av anslagsbehov m.m. Utskottet
har även tagit upp dessa frågor i ett yttrande till
finansutskottet över tilläggsbudgeten för budgetåret
1998 (yttr. 1998/99:BoU1y).
Vad gäller frågan om vilka åtgärder som kan vidtas
i syfte att minska de framtida förlusterna i
kreditgarantisystemet finns givetvis starka
begränsningar i fråga om redan utfärdade
kreditgarantier och de fall där en
obeståndssituation redan inträffat. Som framhålls i
en av motionerna finns det ett samband mellan
åtgärderna inom kreditgarantisystemets ram och andra
åtgärder som kan påverka den ekonomiska situationen
för det bostadsbestånd som riskerar att komma på
obestånd. Det får förutsättas att regeringen ägnar
även denna fråga uppmärksamhet i samband med de
överväganden om utgiftsutvecklingen i
kreditgarantisystemet som aviserats i
budgetpropositionen.
Bostadsutskottet kan konstatera att regeringen i
budgetpropositionen anför att åtgärder för att
avsevärt höja kvaliteten i prognoserna över
utgiftsutvecklingen kommer att prioriteras. Vidare
har regeringen för avsikt att noga följa
utgiftsutvecklingen och ta initiativ till
regelförändringar och andra förändringar av
kreditgarantiverksamheten. Något tillkännagivande
från riksdagen i frågan i enlighet med förslagen i
motionerna 1998/99:Bo235 (v) yrkande 2 samt
1998/99:Bo236 (mp) yrkande 8 i motsvarande del synes
därför i dagsläget inte vara erforderligt. Den
redovisning som aviseras i budgetpropositionen av
insatser från regeringen och eventuella förslag till
ytterligare åtgärder som behöver underställas
riksdagen bör i stället avvaktas.
Förslag motsvarande vad som förs fram i motion
1998/99:Bo236 (mp) om att krav på ett miljö- och
hälsoriktigt byggande bör ställas som villkor för
att bevilja kreditgarantier behandlade utskottet
våren 1998 i betänkande 1997/98:BoU10. Utskottet
instämde då i motionärernas syn på vikten av att
byggnader uppförs på ett ekologiskt hållbart och
hälsoriktigt sätt. Utskottet ifrågasatte emellertid
om krav med denna inriktning som går utöver vad som
kan hävdas med stöd av byggnadslagstiftningen eller
de villkor som gäller för statlig
bostadsbyggnadssubvention bör införas i
kreditgarantisystemet. I betänkandet erinrade
utskottet om att dagens administration av
kreditgarantisystemet inte är anpassad för en
prövning och kontroll i detta avseende.
Bostadsutskottet vidhåller sin uppfattning i frågan
och avstyrker således motion 1998/99:Bo236 (mp)
yrkande 8 i motsvarande del.
Bosparande
I fyra motioner förs fram förslag om förbättrade
villkor och nya former för bosparande.
De senaste årens i och för sig nödvändiga minskning
av bostadssubventionerna har enligt motion
1998/99:Bo204 (fp) ökat behovet av ett svenskt
bosparsystem. Ett individuellt bostads- och
pensionssparande bör därför införas. Sparformen
skall enligt förslaget tillskapas genom att det
individuella pensionssparandet modifieras till att
också bli ett bosparande. På detta sätt sparade
medel skall bara kunna disponeras för förvärv av
egen bostad. Till sparandet skall också knytas en
lånemöjlighet. Lånade medel skall löpa med
förmånsränta och vara återbetalade innan pensionen
enligt avtal skall börja utgå.
Det finns enligt motion 1998/99:Bo209 (m) yrkande
20 såväl privatekonomiska som samhällsekonomiska
skäl att åstadkomma ett ökat bosparande. Ett
statligt stöd till bosparande bör därför införas i
enlighet med det förslag som lagts fram i
utredningsbetänkandet Bosparande (SOU 1994:121).
Förslaget innebär att lånemöjligheterna förbättras
för den enskilde genom att ett system med statlig
kreditgaranti införs. Garantin, i form av
fyllnadsborgen till kreditgivaren, föreslås gälla
för förvärv av eget hem eller bostadsrätt för
permanentboende.
Ett ökat bosparande är enligt motion 1998/99:Bo221
(s) angeläget för såväl den enskilde som samhället.
Genom bosparandet minskar skuldsättningen för den
som förvärvar en bostadsrätt eller ett eget hem. Det
anges därför finnas starka skäl att stimulera till
ett ökat bosparande. Enligt motionen bör därför ett
målinriktat bosparande gynnas på minst samma sätt
som pensionssparandet.
Det är enligt motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 17
viktigt att lära ungdomar bospara. Enligt motionen
bör det därför övervägas om ungdomsbosparandet kan
utvecklas för att bli mera attraktivt och kanske
övergå till ett allmänt bosparande utan åldersgräns.
Ett i detta sammanhang intressant alternativ anges
vara det förslag till bosparsystem som lagts fram av
Bofrämjandet och som bygger på den tyska ordningen
med särskilda bosparkassor.
Bostadsutskottet och riksdagen behandlade så sent
som våren 1998 förslag om bosparande motsvarande de
nu aktuella (bet. 1997/98:BoU10 s. 21). Utskottet
pekade härvid på att det har blivit allt viktigare
med ett eget kapital för den som vill skaffa en
bostad. Det innebär naturligtvis att betydelsen av
ett långsiktigt bosparande har ökat. Vi har i
Sverige under en lång tid haft en situation där
bostadsinvesteringar till helt övervägande del
finansierats med lånat kapital. Inte minst
utvecklingen under det sena 1980-talet och det
tidiga 1990-talet har visat att den egna insatsen
måste öka vid bostadsförvärv - något som förutsätter
ett sparande. Frågan är mot bakgrund härav hur en
erforderlig ökning av bosparandet skall komma till
stånd. I samtliga motioner hävdas uppfattningen att
ett ökat sparande förutsätter statliga insatser i
form av sparpremier, kreditgarantier eller särskilda
bosparkassor m.m. Utskottet delar inte denna
uppfattning.
Det finns redan i dag banker, försäkringsbolag och
bosparinstitut av olika slag som erbjuder bosparande
med olika utformning och villkor. Det finns inte
heller något i dagens finansiella lagstiftning som
hindrar tillkomsten av slutna bosparkassor där både
sparande och utlåning sker till låg ränta. Det finns
också sparinstitut med i princip denna utformning
som är verksamma på den svenska marknaden. Den som
bestämmer sig för att bospara torde sålunda ha goda
möjligheter att finna en sparform som passar den
egna situa- tionen.
När det gäller möjligheterna att öka bosparandet
genom någon form av sparpremier har bl.a. den
bostadspolitiska kommittén redovisat uppfattningen
att det inte har kunnat visas att sådana premier
leder till ett ökat nysparande. Samtidigt bör det
framhållas att sparpremier inte heller är
fördelningspolitiskt effektiva, eftersom de
ekonomiskt svaga hushållen har svårt att
tillgodogöra sig premierna. Utskottet vidhåller sin
tidigare uppfattning att bosparande i första hand
bör stimuleras genom information och
opinionsbildning. Till detta kommer att den i dag
låga inflationen och den relativt höga realräntan i
sig utgör stimulanser till ett ökat sparande.
Utskottet avstyrker med det nu anförda förslagen i
motionerna 1998/99: Bo204 (fp), 1998/99:Bo209 (m)
yrkande 20, 1998/99:Bo221 (s) samt 1998/99:Bo237
(kd) yrkande 17.
Villkoren för stöd till fukt- och mögelskadade
småhus
Utskottet har tidigare i detta betänkande behandlat
förslag om anslagsnivån under budgetåret 1999 för
det statliga stödet till fukt- och mögelskador i
småhus. I såväl budgetpropositionen som i två
motioner diskuteras möjligheterna att genom ändrade
bidragsregler förbättra villkoren för stödet. Denna
fråga har även behandlats av
Byggkvalitetsutredningen som i sitt slutbetänkande
(SOU 1997:177) föreslagit ändrade bidragsregler.
Innebörden i utredningens förslag är att förbättrade
villkor för stödet bör tillämpas under en period av
fyra år och att stödet därefter bör upphöra.
I motionerna 1998/99:Bo222 (m) yrkande 3 och
1998/99:Bo236 (mp) yrkande 7 anförs att regeringen
bör överväga möjligheterna att genomföra
Byggkvalitetsutredningens förslag. Motionärerna
föreslår att regeringen ges i uppdrag att
komplettera utredningens förslag med en
kostnadskalkyl och därefter återkomma till riksdagen
med ett förslag om genomförande och finansiering.
Utskottet vill med anledning av vad som redovisats
under beredningen av detta ärende och i de aktuella
motionerna anföra följande om villkoren för stödet
till fukt- och mögelskadade hus.
Stödet från den statliga fonden för fukt- och
mögelskador har under lång tid medfört att ett stort
antal mögelskadade småhus kunnat åtgärdas. Detta har
också inneburit att hjälp har kunnat erbjudas många
familjer som drabbats av ekonomiska, sociala och
medicinska problem till följd av skadorna. Enligt
den information som utskottet inhämtat i anslutning
till beredningen av detta ärende finns det
emellertid i dag betydande problem med tillämpningen
av gällande villkor för stödet till fukt- och
mögelskadade småhus. Problemen med nuvarande ordning
avser bl.a. nivån på den självrisk som betalas av
fastighetsägaren och vars storlek är beroende av
husets ålder samt bestämmelserna om hur låneutrymmet
för den enskilda fastigheten påverkar stödnivån.
Utfallet av dessa bestämmelser blir inte sällan att
stöd inte kan beviljas eller att fastighetsägaren
avstår från att utnyttja erbjudet stöd för att
avhjälpa skadan eftersom kraven på egna ekonomiska
insatser inte kan uppfyllas. En annan följd av
gällande bestämmelser är att kostnaderna för att ta
ställning till inkomna ansökningar och förbereda
stödbesluten blir mycket höga i förhållande till de
bidragsbelopp som faktiskt utgår.
Av redovisningen i propositionen framgår att
regeringen är väl medveten om de problem som följer
av de nuvarande bidragsreglerna. Regeringen gör
bedömningen att det för närvarande inte finns
ekonomiska förutsättningar att genomföra
regeländringar som innebär ökade kostnader för
staten. Utan att ifrågasätta denna bedömning anser
utskottet att det finns skäl att överväga ändrade
villkor för stödverksamheten. En naturlig
utgångspunkt för dessa överväganden är, som
framhålls i motionerna, det förslag som lagts fram
av Byggkvalitetsutredningen. Även vad som framkommit
under remissbehandlingen av utredningens förslag bör
givetvis beaktas.
Bostadsutskottet föreslår att regeringen överväger
frågan om vilka regelförändringar som är möjliga att
genomföra inom tillgängliga ekonomiska ramar och
underställer riksdagen eventuella förslag i frågan.
Detta kan ske i den proposition som aviserats i
vissa byggfrågor eller i annat lämpligt sammanhang.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna
1998/99:Bo222 (m) yrkande 3 och 1998/99:Bo236 (mp)
yrkande 7 anfört om överväganden avseende ändrade
villkor för stöd till fukt- och mögelskador bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Bostadsbidragen på längre sikt
Utskottet har ovan behandlat förslag som avser
reglerna för bostadsbidragen för budgetåret 1999 och
det anslagsbehov som mot bakgrund härav kan beräknas
för detta år. I flera motioner läggs förslag fram
som avser utformningen av bostadsbidragen på något
längre sikt, och som därigenom inte påverkar
anslagen för nästkommande år. Förslagen avser såväl
en mera genomgripande reformering av bostadsbidragen
som enskildheter i dagens bidragssystem.
I motion 1998/99:Bo209 (m) yrkande 9 förordas att
bostadsbidragen skall samordnas med övriga
socialpolitiska åtgärder. Enligt motionen bör
strävan dessutom vara att på sikt växla dagens
bidrag mot sänkta skatter. Även i motion
1998/99:Bo202 (m) yrkande 6 förs ett förslag med
denna inriktning fram. Enligt denna motion bör
bostadsbidragen ersättas med ett system med avdrag
på skatten.
I Vänsterpartiets partimotion 1998/99:Bo208 yrkande
10 begärs en över-syn av reglerna för
bostadsbidragen. Enligt motionärerna bör översynen
avse förbättringar avseende
bostadsbidragen till familjer med fyra eller flera barn,
reglerna för beräkningen av den bostadsbidragsgrundande
inkomsten för hushåll där någon av föräldrarna studerar,
bostadsbidragen till studerande under 29 år samt
bostadsbidragen till ungdomar.
Även i motion 1998/99:Bo212 (s) föreslås att
bostadsbidragsreglerna skall ses över för de
studerande som är 29 år eller äldre. Enligt motionen
bör reglerna följs upp så att de inte motverkar de
utbildningssatsningar som görs av samhället, bl.a.
inom ramen för kunskapslyftet.
Med anledning av vad som i motionerna föreslagits
om utformningen av bostadsbidragen på längre sikt
vill utskottet anföra följande.
I och med ingången av år 1997 har, som framgår
ovan, betydande ändringar gjorts i reglerna för
bostadsbidragen. Även om förändringarna delvis har
vidtagits av statsfinansiella skäl medför de i
väsentliga avseenden att utgående bostadsbidrag blir
mera rättvisande. Till en betydande del uppkommer
den beräknade besparingen genom att ett nytt system
för inkomstprövning införs. Systemet innebär att ett
preliminärt bidrag betalas ut som sedan justeras med
hänsyn till den taxerade inkomsten för bidragsåret.
I denna del innebär sålunda de nya reglerna
ingenting annat än att bidragen anpassas till
hushållets verkliga inkomst som den kommer till
uttryck vid taxeringen. Samtidigt är de fulla
effekterna av det nya inkomstprövningssystemet ännu
inte kända. Som utskottet anfört ovan finns det
därför anledning att även fortsättningsvis noggrant
följa effekterna av de nya reglerna. Frågan får ny
aktualitet när de slutliga bostadsbidragen för
första gången fastställs i början av år 1999. Först
vid denna tidpunkt blir det möjligt att på ett mera
heltäckande sätt överblicka utfallet för
bidragshushållen av de nya reglerna för
bostadsbidragen.
För att bostadsbidragen skall få en riktig
utformning med avseende på de mål de är avsedda att
uppfylla fordras att de fortlöpande ses över så att
de kan anpassas till samhällsutvecklingen. Varje
sådan översyn bör enligt utskottets mening grundas
på att bostadsbidragen skall svara mot
bostadspolitiska mål, dvs. de skall ge möjlighet för
resurssvaga hushåll att efterfråga goda och
tillräckligt rymliga bostäder. Utformningen av
bostadsbidragen bör sålunda även fortsättningsvis
vägledas av bostadspolitiska hänsyn.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu
anförda förslagen i motionerna 1998/99:Bo202 (m)
yrkande 6, 1998/99:Bo208 (v), 1998/99:Bo209 (m)
yrkande 9 och 1998/99:Bo212 (s).
Förslag som avser olika ändringar i dagens
bostadsbidragssystem förs fram i två motioner.
För att bostadsbidrag skall kunna utgå till hushåll
med enbart s.k. umgängesrättsbarn krävs att bostaden
är på minst två rum och kök eller kokvrå och att
bostadsytan är minst 40 m2. Dessa regler missgynnar
enligt motion 1998/99:Bo210 (mp) dem med det absolut
minsta utrymmet. De aktuella reglerna bör tas bort.
Enligt motionen bör det vara förälderns ekonomi och
inte bostadens storlek som avgör om bostadsbidrag
skall utgå eller ej.
Bostadsbidragen till hushåll med enbart s.k.
umgängesrättsbarn har två uttalade syften. Bidragen
skall dels göra det möjligt för umgängesrätts-
föräldern att ge barnet en god bostad de dagar
barnet vistas hos denne, dels ge ett stöd till den
del av bostadskostnaden som ligger över de basbehov
som en vuxen normalt har. Det är enligt utskottets
mening mot bakgrund härav rimligt att det ställs
krav på en viss minsta bostadsstorlek för hushåll
med enbart umgängesrättsbarn. Motion 1998/99:Bo210
(mp) avstyrks sålunda.
Systemet med preliminära och slutliga bostadsbidrag
kan enligt motion 1998/99:Bo226 (s) komma att orsaka
problem. Framför allt anges detta gälla för hushåll
som under en del av året varit berättigade till
bostadsbidrag eftersom deras inkomst då varit låg på
grund av studier. Dessa hushåll kan komma att krävas
tillbaka på hela sitt bostadsbidrag när den som
studerat får ett arbete efter det att studierna
avslutats. Det är en enligt motionen orimlig
ordning. Reglerna föreslås därför ses över i syfte
att införa en möjlighet att efterge återbetalning av
bostadsbidrag i bl.a. dessa fall.
Som framgår ovan genomfördes i och med ingången av
år 1997 betydande ändringar i reglerna för
bostadsbidragen. Dagens regler har sålunda
tillämpats i mindre än två år. En följd av detta är
att utfallet av de nya reglerna inte är kända i alla
avseenden. Även om vissa utvärderingar, bl.a. på
bostadsutskottets initiativ, har genomförts avseende
reformeringen av bostadsbidragen omfattar dessa inte
alla de aspekter som måste beaktas.
Riksförsäkringsverket har regeringens uppdrag att
utvärdera effekter och resultat av de nya
bestämmelserna. Systemet med preliminärt och
slutligt bostadsbidrag skall härvid belysas
särskilt. Verket skall slutredovisa uppdraget i
denna del senast den 1 september 1999. Det är enligt
utskottets mening viktigt att en utvärdering av
systemet med preliminärt och slutligt bostadsbidrag
nu kommer till stånd. I den mån utvärderingen visar
att det finns problem med det nya systemet får det
förutsättas att regeringen snarast återkommer till
riksdagen med förslag till ändringar. En fråga som
särskilt bör uppmärksammas är kraven på
återbetalning i bl.a. den situation där en
bostadsbidragstagare går från arbetslöshet eller
studier till arbete. Enligt utskottets mening bör
överväganden om förändringar i regelsystemet sålunda
anstå i avvaktan på att en mera fullständig
utvärdering, med den nu förordade inriktningen, av
effekterna av de nya reglerna för bostadsbidragen
föreligger. Utskottet är med hänvisning till det
anförda inte berett att nu ställa sig bakom
förslaget i motion 1998/99:Bo226 (s).
I motion 1998/99:Bo230 (s) begärs ett riksdagens
tillkännagivande om att bostadsbidrag skall kunna
utgå för sambor enligt samma förutsättningar som för
gifta.
De regler som i dag gäller för bostadsbidragen gör
i princip inte någon åtskillnad mellan gifta och dem
som bor tillsammans utan att vara gifta. Det får
enligt utskottets mening mot bakgrund härav
förutsättas att detta också återspeglas i den
praktiska hanteringen av bostadsbidragen. Ett
tillkännagivande om bostadsbidragen för sambor i
enlighet med förslaget i motionen kan därför inte
anses fylla något syfte. Motion 1998/99:Bo230 (s)
avstyrks.
Ungdomars boende
Utskottet har i avsnittet om anslagsfördelningen för
utgiftsområde 18 tagit ställning till förslag om
stöd till anordnande av bostäder för studenter m.fl.
till den del förslagen bedömts kunna påverka
anslagsbehovet för budgetåret 1999. I detta avsnitt
behandlas återstående förslag om ungdomsbostäder och
ungas boende i motioner väckta under 1998 års
allmänna motionstid.
Centerpartiet förordar i sin partimotion
1998/99:Fi210 (c) yrkande 38 att enklare regler i
fortsättningen skall tillämpas vid stöd till
byggande av studentbostäder. I motionen föreslås att
regeringen skall ta initiativ till överläggningar
med berörda kommuner, högskolor och studentkårer om
hur bostadssituationen för studenter skall hanteras
framgent. Användningen av resurser för nybyggnation
av studentbostäder föreslås avgöras i detta
sammanhang. Motsvarande förslag finns även i
motionerna 1998/99:Bo213 (c) yrkande 2 och
1998/99:Ub453 (c) yrkande 20.
I två motioner (s) föreslås med hänvisning till den
brist på lämpliga ungdomsbostäder som finns i stora
delar av landet att frågan om ungdomars
bostadssituation skall ägnas särskild uppmärksamhet.
Enligt vad som förordas i motion 1998/99:Bo217 (s)
bör den bostadssociala beredningen ges i uppdrag att
se över behovet av stöd till anordnande av bostäder
för ungdomar och komma med förslag till lämpliga
åtgärder. Även i motion Bo223 (s) hänvisas till den
bostadssociala beredningens arbete. Motionärerna
anser att regeringen på olika sätt noga bör följa
ungdomarnas situation på bostadsmarknaden och
undersöka möjligheterna till stöd för ombyggnad av
äldre, tomma lägenheter.
Vänsterpartiet tar upp frågor om bostäder för
studenter och ungdomar i två partimotioner. Enligt
vad som föreslås i motion 1998/99:Bo235 (v) yrkande
4 bör regeringen uppmanas att i vårpropositionen
återkomma med förslag som gör nyproduktion av både
hyresrätt och studentbostäder möjlig. I den andra
partimotionen, 1998/99:A291 (v), föreslås i yrkande
9 att riksdagen gör ett tillkännagivande om
nackdelarna med s.k. ungdomsbostäder. Motionärerna
menar att det är fel att producera små lägenheter
med låg standard speciellt för vissa grupper i
samhället. Lösningen på bostadsbristen för unga
anses i stället vara att bygga billiga bra
hyresrätter som kan efterfrågas av alla. Vidare
föreslås i samma motion yrkande 10 ett
tillkännagivande om att allmännyttan har ett
särskilt ansvar för att tillgodose bl.a. ungdomars
behov av bra och billiga bostäder.
I motion 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 11 föreslås att
riksdagen i ett tillkännagivande skall understryka
behovet av att utveckla formerna för planering av
ungdomsbostäder. Motionärerna anser att Boverket och
Ungdomsstyrelsen bör få i uppdrag att utveckla en
modell där ungdomar ges ökade möjligheter att aktivt
kunna delta i planering, byggande och förvaltning av
bostäder.
Förslag om ökat inflytande för ungdomar över sitt
boende förs även fram i motion 1998/99:So373 (mp)
yrkande 3. Motionärerna föreslår att riksdagen i ett
tillkännagivande skall förorda självbyggeri, ökat
brukarinflytande och billigare lösningar som metoder
att förbättra ungdomarnas situation på
bostadsmarknaden.
Som bostadsutskott redan framhållit i samband med
behandlingen av anslagsfördelningen för budgetåret
1999 (se s. 24) finns skäl att ägna frågorna om
bostadssituationen för ungdomar och studenter stor
uppmärksamhet. Utskottet har också tidigare i olika
sammanhang framhållit de problem som många ungdomar
har att finna lämpliga bostäder. Utskottet anförde
bl.a. följande i denna fråga i samband med
behandlingen av tilläggsbudgeten våren 1998 (yttr.
1997/98:BoU7y s. 3).
En omfattande ungdomsarbetslöshet har gjort att
många ungdomar saknar de ekonomiska
förutsättningarna för en egen bostad. En annan
viktig förklaring är att bostadsutbudet inte är
anpassat till ungdomars behov och önskemål. Många
ungdomar efterfrågar i första hand små och billiga
bostäder medan utbudet av lediga bostäder inte
sällan ser annorlunda ut. Situationen varierar också
starkt över landet. Speciellt i storstadsområdena
och vissa högskoleorter har ånyo en mer allmän brist
på bostäder uppkommit.
Utskottet kan instämma i den bakgrundsbeskrivning
som ligger till grund för förslagen i flertalet av
de ovan återgivna motionerna. Även vad gäller de i
motionerna förordade åtgärderna kan konstateras att
de i flera fall ligger väl i linje med utskottets
uppfattning i frågan. Utskottet instämmer således i
förslagen i motionerna 1998/99:Bo217 (s) och
1998/99:Bo223 (s) om att regeringen respektive den
bostadssociala beredningen noga bör följa
ungdomarnas situation på bostadsmarknaden. Enligt de
direktiv som gäller för den bostadssociala
beredningens arbete (dir. 1998:56) skall frågan om
ungdomars möjligheter att etablera sig på
bostadsmarknaden särskilt uppmärksammas. Utskottet
anser att det efter den uppkomna situationen vad
gäller stödverksamheten för student- och
ungdomsbostäder finns skäl att ge frågor om
ungdomars och studenters bostadssituation särskild
prioritet i beredningens arbete. Mot bakgrund av
beredningens parlamentariska sammansättning får det
förutsättas att så också blir fallet utan ett
riksdagens tillkännagivande i frågan. Även flera
förslag i övriga aktuella motioner om överläggningar
mellan de berörda parterna, allmännyttans ansvar på
området, behovet av att utveckla formerna för
planering och byggande av ungdomsbostäder m.m. bör
kunna beaktas i samband med dessa överväganden.
Med hänvisning till det anförda och till
förestående överväganden inom ramen för den
bostadssociala beredningens arbete avstyrks de i
detta avsnitt behandlade motionsyrkandena.
Boende för utsatta grupper
Tre motioner tar upp frågor om de bostadslösas och
hemlösas situation.
I motion 1998/99:Bo218 (s) framhålls att det är en
angelägen politisk uppgift att garantera alla
människor ett värdigt boende. Motionärerna anser att
riksdagen hos regeringen skall begära ett förslag om
hur bostadslösheten skall kunna elimineras samt hur
en jämlik bostadspolitik skall kunna utformas.
Motion 1998/99:Bo237 (kd) tar framför allt upp de
hemlösas situation. Motionärerna föreslår i yrkande
2 att riksdagen bör understryka vikten av att den
bostadssociala beredningen snabbt kan komma med
förslag till åtgärder på detta område.
Även i partimotion 1998/99:Bo236 (mp) yrkande 1 i
motsvarande del framhålls vikten av att den
bostadssociala beredningen återkommer med förslag
som kan förbättra situationen för de hemlösa och
socialt utslagna. I motionen pekas bl.a. på
möjligheten att bygga om nedlagda institutioner och
sjukhus till enskilt boende eller gruppbostäder för
dessa grupper.
Regeringen har tidigare under innevarande år
tillsatt en bostadssocial beredning med
parlamentarisk sammansättning. Beredningen har
enligt sina direktiv (dir. 1998:56) till uppgift att
följa utvecklingen på det bostadssociala området och
föreslå åtgärder för att stödja särskilt utsatta
grupper på bostadsmarknaden. Som underlag för sina
bedömningar och förslag skall beredningen bl.a. göra
en bostadssocial kartläggning av situationen på
bostadsmarknaden. Bland de bostadssociala frågor
som särskilt uppmärksammas i direktiven för
beredningen är de hemlösas situation.
Bostadsutskottet instämmer i vad som i motionerna
anförs om behovet av att uppmärksamma situationen
för bostadslösa och hemlösa. Utskottet kan
emellertid konstatera att den bostadssociala
beredning som nyligen tillsatts enligt sina direktiv
har uppgifter som ligger väl i linje med vad som
förordats av motionärerna. Det finns därför skäl att
avvakta resultaten av den bostadssociala
kartläggningen och eventuella förslag från
beredningen om åtgärder på området. I sammanhanget
bör även framhållas att situationen för de hemlösa
har uppmärksammats i budgetpropositionen för 1999.
Regeringen föreslår i propositionen att
utvecklingsmedel anvisas till åtgärder för hemlösa
(utgiftsområde 9, anslag B 20) . Förslaget innebär
att en treårig försöksperiod med stöd till
nyskapande projekt för hemlösa kommer att
genomföras. Det handlar om att utveckla och pröva
olika stödformer, finna metoder för lokala
inventeringar och uppsökande verksamhet. I samband
med förslaget om utvecklingsmedel till åtgärder för
hemlösa aviserar regeringen även sin avsikt att ge
Socialstyrelsen i uppdrag att göra en uppföljning av
en tidigare genomförd utredning om de bostadslösas
situation i Sverige.
Med hänvisning till vad som anförts om pågående och
planerade åtgärder vad gäller situationen för
bostadslösa och hemlösa anser utskottet att
motionsförslagen om tillkännagivande i den aktuella
frågan kan avstyrkas.
I motion 1998/99:Bo237 (kd) tas även upp frågan om
vilka åtgärder som kan vidtas för att motverka en
tilltagande boendesegregation. Enligt motionens
yrkande 3 bör riksdagen i ett tillkännagivande
framhålla behovet av statushöjande åtgärder i
segregerade bostadsområden. Incitament bör enligt
motionärerna skapas för att företag, institutioner
och myndigheter skall etablera sig i dessa områden.
Vidare föreslås att satsningar skall göras bl.a. på
positiva skol- och fritidsmiljöer. Ett motsvarande
tillkännagivande om behovet av lokalt
utvecklingsarbete och förbättrad service i s.k.
utsatta bostadsområden föreslås även i
Centerpartiets partimotion 1998/99:Sf608 yrkande 19.
I den bostadssociala beredningens arbete ingår även
att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att
motverka segregationen i boendet och de negativa
konsekvenserna av denna. Problemen med
boendesegregation har även behandlats i den
storstadspolitiska propositionen (1997/98:165) som
regeringen förelade riksdagen i maj 1998. I
propositionen tas en rad frågor upp med anknytning
till problemen med boendesegregation och vilka
insatser som krävs för att bryta en negativ
utveckling i vissa bostadsområden. Propositionen
jämte de motioner som väckts med anledning av denna
har under hösten beretts av arbetsmarknadsutskottet.
Utskottet har redovisat sina ställningstaganden i
betänkande 1998/99:AU2.
Bostadsutskottet kan även vad gäller
motionsförslagen om segregationen i boendet
konstatera att det motionärerna förordat i allt
väsentligt redan är eller kommer att bli föremål för
överväganden. Ett riksdagens tillkännagivande i
frågan skulle mot denna bakgrund inte anses tjäna
något reellt syfte. Motionerna 1998/99:Bo237 (kd)
yrkande 3 och 1998/99:Sf608 (c) yrkande 19 avstyrks
således.
Bostadsanpassningsbidrag
Ett kommunalt bidrag kan utgå till anpassning av
bostäder i syfte att ge personer med funktionshinder
ett självständigt liv i ett eget boende. Kommunerna
är skyldiga att lämna bidrag i enlighet med
bestämmelserna i lagen (1992:1574) om
bostadsanpassningsbidrag m.m.
Folkpartiet framhåller i sin partimotion
1998/99:So465 (fp) vikten av att nyproducerade hus
byggs så att de redan från början är anpassade för
människor med funktionshinder. Därigenom kan behovet
av bostadsanpassningsbidrag minska. Enligt motionens
yrkande 16 finns det emellertid anledning för
riksdagen att i ett tillkännagivande till regeringen
framhålla att bostadsanpassningsbidragen även i
fortsättningen kommer att behövas i olika
situationer.
I motion 1998/99:So376 (kd) yrkande 16 föreslås att
ett tillägg görs till 8 § i lagen om
bostadsanpassningsbidrag. Enligt den nuvarande
lydelsen av denna paragraf lämnas bidrag i samband
med nybyggnad, köp eller byte av bostad endast om
det finns särskilda skäl för att välja en bostad som
kräver anpassningsåtgärd. Motionärerna föreslår ett
tillägg med följande lydelse: "Särskilt skäl kan
vara att den funktionshindrade lagt ned rimligt
arbete på att finna en för honom och hans familj
lämplig bostad och kommunen inte inom en för den
funktionshindrade rimlig tid kan anvisa en bostad
som den funktionshindrade skäligen bör godta."
Bostadsutskottet anför följande med anledning av
motionsförslagen om bostadsanpassningsbidrag.
För den funktionshindrade kan möjligheten till
bidrag för anpassning av bostaden ha en avgörande
betydelse för möjligheten att bo kvar i en invand
miljö eller att skaffa sig ett självständigt boende.
Det torde också råda en bred politisk enighet om
denna ståndpunkt. Mot denna bakgrund förefaller det
i fp-motionen förordade tillkännagivandet inte
erforderligt.
Vad gäller den aktualiserade frågan om 8 § lagen om
bostadsanpassningsbidrag behandlas det där använda
begreppet "särskilda skäl" i den handbok som
Boverket utformat till stöd för kommunernas
bidragsgivning. Boverket hänvisar i handboken bl.a.
till att det i förarbetena till lagen anges att
särskilda skäl till bidrag kan föreligga när den
funktionshindrade trots omfattande försök inte
lyckats få tag på någon annan lämplig bostad.
Utskottet vill dock inte ifrågasätta att situationer
kan uppkomma då oklarhet kan föreligga om vad lagen
föreskriver om möjligheten till stöd i samband med
exempelvis bostadsbyte. Frågan har uppmärksammats av
Boverket som i skrivelser till regeringen föreslagit
överväganden vad gäller bostadsanpassningslagens
utformning i vissa avseenden. Utskottet har också
erfarit att frågor om reglerna för
bostadsanpassningsbidrag kommer att uppmärksammas i
samband med att en nationell handlingsplan för
handikappområdet utarbetas inom Regeringskansliet.
Handlingsplanen avses behandlas av regeringen i
september 1999 för att därefter föreläggas
riksdagen. Det får förutsättas att eventuella
problem med den aktuella bestämmelsen eller med
lagen i övrigt kan övervägas i detta sammanhang.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1998/99:So376 (kd) yrkande 16 och
1998/99:So465 (fp) yrkande 16.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18
budgetåret 1999
att riksdagen med anledning av proposition 1998/99:1
utgiftsområde 18 och med avslag på de i bilaga 1 upptagna
motionerna
dels antar det i bilaga 3 till betänkandet fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
dels godkänner vad i propositionen föreslagits om ändrade
regler för utbetalning av små bidragsbelopp och om sänkt
bidragsandel i fråga om räntestöd för reparation och underhåll
av hyres- och bostadsrätts-hus,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om medelstilldelningen till byggforskning och om
formerna för de fortsatta övervägandena om statens insatser
inom byggforskningen,
dels godkänner vad i propositionen föreslagits om ram för
bidrag till åtgärder mot radon i bostäder,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om ändrade regler för beviljande av bidrag till
bostäder för studenter m.fl.,
dels bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget E 1
Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet,
besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst
2 500 000 000 kr under perioden 2000-2002,
dels för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt
vad som i bilaga 2 angivits som utskottets förslag,
res. 1 (c)
2. beträffande anslagsfördelningen för budgetåren 2000
och 2001
att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo236 yrkandena 6 och 9,
res. 2 (mp)
3. beträffande inriktningen av bostadspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo209 yrkande 1,
1998/99: Bo227, 1998/99:Bo237 yrkande 1 och 1998/99:N329
yrkande 3,
res. 3 (m)
res. 4 (kd)
4. beträffande en boendekostnadsdelegation
att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo208 yrkandena 1 och
2,
res. 5 (v)
5. beträffande boendekostnaderna
att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo219,
6. beträffande en europeisk bostadsmässa i Malmö
att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo224,
7. beträffande de kommunala bostadsföretagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo208
yrkande 5, 1998/99:Bo232 och 1998/99:Bo407 yrkandena 1, 3, 5
och 6 samt med avslag på motionerna 1998/99:Bo201,
1998/99:Bo209 yrkande 21 och 1998/99:Bo237 yrkande 20 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 6 (m)
res. 7 (kd, c, fp)
8. beträffande bostadsfinansieringens utformning på
längre sikt
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo209 yrkandena 2, 3
och 5 samt 1998/99:Bo237 yrkande 12,
res. 8 (m)
res. 9 (kd)
9. beträffande investeringsbidrag för ekologiska
åtgärder
att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo236 yrkande 3,
res. 10 (m) - motiv.
res. 11 (kd, mp)
10. beträffande konstnärlig utsmyckning
att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo236 yrkande 4,
res. 12 (mp)
11. beträffande förlusterna i kreditgarantisystemet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo235 yrkande 2 samt
1998/99:Bo236 yrkande 8, detta yrkande i motsvarande del,
res. 13 (mp)
12. beträffande krav på ett miljö- och hälsoriktigt
byggande
att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo236 yrkande 8 i
motsvarande del,
res. 14 (mp)
13. beträffande bosparande
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo204, 1998/99:Bo209
yrkande 20, 1998/99: Bo221 samt 1998/99:Bo237 yrkande 17,
res. 15 (m)
res. 16 (kd, c)
res. 17 (fp)
14. beträffande villkoren för stödet till fukt- och
mögelskadade hus
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo222
yrkande 3 samt 1998/99:Bo236 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. beträffande bostadsbidragen på längre sikt
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo202 yrkande 6,
1998/99: Bo208 yrkande 10, 1998/99:Bo209 yrkande 9 samt
1998/99:Bo212,
res. 18 (m)
res. 19 (v)
16. beträffande krav på en viss minsta bostadsstorlek för
hushåll med enbart umgängesrättsbarn
att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo210,
res. 20 (mp)
17. beträffande systemet med preliminärt och slutligt
bostadsbidrag
att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo226,
18. beträffande bostadsbidragen för sambor
att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo230,
19. beträffande bostadssituationen för ungdomar och
studenter
20. beträffande situationen för bostadslösa och hemlösa
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo218, 1998/99:Bo236
yrkande 1, detta yrkande i motsvarande del, samt 1998/99:Bo237
yrkande 2,
res. 26 (kd)
res. 27 (mp)
21. beträffande segregationen i boendet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Bo237 yrkande 3 samt
1998/99:Sf608 yrkande 19,
res. 28 (kd, c)
22. beträffande bostadsanpassningsbidrag
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:So376 yrkande 16
samt 1998/99:So465 yrkande 16.
res. 29 (kd)
res. 30 (fp)
Stockholm den 26 november 1998
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut
Billing1 (m), Lennart Nilsson (s),
Lilian Virgin (s), Owe Hellberg
(v), Ulf Björklund1 (kd), Sten
Andersson1 (m), Carina Moberg (s),
Inga Berggren1 (m), Anders Ygeman
(s), Siw Wittgren-Ahl (s), Sten
Lundström (v), Ulla-Britt
Hagström1(kd), Carl-Erik Skårman1
(m), Helena Hillar Rosenqvist (mp),
Rigmor Ahlstedt (c), Yvonne
Ångström1 (fp) och Carina Adolfsson
(s).
1Ledamoten har ej deltagit i
beslutet under moment 1.
Reservationer
1. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde
18 budgetåret 1999 (mom. 1)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att utskottets yttrande vad gäller de nedan
angivna avsnitten bort ha följande lydelse:
A 6 Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader samt
A 7 Byggforskning
vad gäller den del av utskottets yttrande som på s.
16 börjar med "Regeringens förslag" och på s. 18
slutar med "av utskottet":
En betydande del av dagens byggforskningsanslag går
till universitet och högskolor. Det är en enligt
utskottets mening riktig ordning. Vid universitet
och högskolor bedrivs den grundforskning som annars
kan riskera att få stå tillbaka för sådan forskning
och utveckling som ligger nära ren
produktutveckling. Statens insatser bör i första
hand syfta till att stödja fri och obunden forskning
som kan komma alla till godo.
Statens stöd utgör i många fall en förutsättning
för att forskningsmiljöer skall kunna byggas upp och
behållas. Samhällets långsiktiga satsningar inom
byggforskningen har också bidragit till att ge
förutsättningar för forskningsinsatser som annars
kanske inte skulle ha kommit till stånd. Inte minst
gäller detta tvärvetenskapliga projekt av olika
slag. En så drastisk nedskärning av anslaget till
byggforskning som den regeringen föreslår skulle
riskera att allvarligt skada eller slå sönder flera
av dagens forskningsmiljöer. Det skulle sedan vara
mycket svårt för att inte säga omöjligt att
återskapa dem. Den föreslagna nedskärningen av
anslaget bör därför inte komma till stånd.
I enlighet med förslaget i Centerpartiets
partimotion 1998/99:Fi210 yrkande 19 i motsvarande
del bör anslaget i stället återställas till sin
ursprungliga nivå genom att det tillförs 100
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Den nu förordade anslagsökningen gör det möjligt
att i ökad utsträckning satsa på byggforskning ur
ett kvinnoperspektiv i enlighet med förslaget i
motion 1998/99:Bo215 (kd, c). Det gäller bl.a.
forskning med kvinnliga förtecken om planering,
byggande och boende.
Utskottet tillstyrker med det nu anförda förslagen i
Centerpartiets partimotion 1998/99:Fi210 yrkande 19
i motsvarande del samt motion 1998/99: Bo215 (kd,
c). I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses
vara tillgodosedda genom utskottets
ställningstagande avstyrks de av utskottet.
Regeringens motstående förslag till anslag avstyrks.
A 8 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador
vad gäller den del av utskottets yttrande som på s.
18 börjar med "Vad gäller" och slutar med "anslag
avstyrks":
Utskottet har under lång tid ägnat stor
uppmärksamhet åt frågor om hur en hälsosam
boendemiljö skall kunna uppnås i hela
bostadsbeståndet. En självklar utgångspunkt är att
nytillkommande bostäder skall planeras och byggas på
ett sådant sätt att framtida problem undviks. Det är
emellertid också ett samhälleligt ansvar att på
olika sätt ge stöd åt dem som drabbats av de
felaktiga byggmetoder som tidigare använts och som i
många fall lett till omfattande skador. Det stöd som
kan ges från Fonden för fukt- och mögelskador har i
detta sammanhang en viktig uppgift. Bidraget från
fonden kan tillsammans med den tekniska sakkunskap
som erbjuds ha en avgörande betydelse för att många
hårt drabbade familjer skall kunna sanera sitt
mögelskadade hus.
Bostadsutskottet anser mot denna bakgrund att
regeringens förslag om att minska anslaget till
Fonden för fukt- och mögelskador inte bör vinna
riksdagens bifall. Utskottet tillstyrker i stället
förslaget i Centerpartiets partimotion 1998/99:Fi210
om en anslagsnivå som ligger 10 miljoner kronor över
vad regeringen förordat.
A 9 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder
vad gäller den del av utskottets yttrande som på s.
19 börjar med "I frågan" och på s. 20 slutar med
"motsvarande del":
Radon i bostadsmiljöerna anses vara orsaken till
ett stort antal lungcancerfall varje år. Det krävs
därför en fortsatt satsning på information om
riskerna så att berörda fastighetsägare vidtar de
saneringsåtgärder som är nödvändiga. Det statliga
stöd som kan utgå till åtgärder mot radon har i
detta sammanhang haft stor betydelse. Det vore att
sända ut helt felaktiga signaler om detta stöd nu
togs bort eller om stödmöjligheten starkt
begränsades.
Utskottet avstyrker av detta skäl regeringens
förslag till anslagsnivå för budgetåret 1999. Även
förslaget om att stödet i fortsättningen skall vara
rambegränsat avstyrks. Anslaget bör i stället
fastställas till den nivå som föreslås av
Centerpartiet i motion 1998/99:Fi210. Utskottets
ställningstagande innebär också ett tillstyrkande av
förslaget i motion 1998/99:Bo236 (mp) yrkande 5.
Övriga motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt
avstyrks.
A 12 Investeringsbidrag för anordnande av bostäder
för studenter m.fl.
vad gäller den del av utskottets yttrande som på s.
23 börjar med "Beslutet att" och på s. 25 slutar med
"yrkande 11 avstyrks":
Det är angeläget att samhället kan erbjuda trygga
studiebetingelser för den enskilde studenten.
Bristen på studentbostäder har emellertid skapat
stora problem på många universitets- och
högskoleorter. Här har kommunerna ett stort ansvar
för att tillgången på bostäder står i
överensstämmelse med antalet studieplatser på orten.
Staten bör å sin sida fullfölja de åtaganden som
gjordes när stödet till studentbostäder nyligen
inrättades. Investeringsbidraget till bostäder för
studenter kan bidra till att påskynda ett nödvändigt
bostadsbyggande.
Enligt utskottets mening förefaller regeringens
förslag att avbryta den aktuella stödverksamheten
som mindre väl underbyggt. De uppgifter som
framkommit under beredningen av detta ärende visar
att det, tvärtemot vad regeringen hävdat, finns en
stor efterfrågan på stödet. Även det sätt som
regeringen föreslår att avvecklingen av stödet skall
genomföras på kan på goda grunder ifrågasättas.
Förslaget innebär att stöd inte kan beviljas i ett
stort antal ärenden där redan omfattande
investeringar är gjorda med förutsättningen att
statligt stöd skall kunna utgå. En sådan ordning
strider mot de krav som byggsektorn bör kunna ställa
på att staten skall fullfölja sina åtaganden.
Utskottet avstyrker på de anförda grunderna
regeringens förslag om ändrade bidragsregler och
anslag för budgetåret 1999. Anslaget bör som
föreslås i Centerpartiets partimotion fastställas
till den ursprungligen avsedda nivån, dvs. 75
miljoner kronor. I Centerpartiets partimotion finns
också förslag om att överläggningar bör komma till
stånd i syfte att lösa de problem som finns på
högskoleorterna med en omfattande brist på
studentlägenheter. I detta sammanhang finns också
skäl att överväga hur de nuvarande reglerna som styr
bidragsgivningen till studentbostäder kan förenklas.
Utskottet återkommer nedan till denna fråga i
avsnittet om bostadssituationen för ungdomar och
studenter.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av partimotion 1998/99:Fi210 yrkande 19 i
motsvarande del som sin mening ge regeringen till
känna. I den mån övriga motioner som behandlats i
detta sammanhang inte är tillgodosedda genom
utskottets förslag avstyrks de.
C 1 Länsstyrelserna
vad gäller den del av utskottets yttrande som på s.
25 börjar med "Frågan om" och slutar med "avstyrks
sålunda":
Sedan år 1998 gör regeringen en fördelning av det
totala länsstyrelseanslaget på de enskilda
länssstyrelserna där bl.a. befolkningsstorleken får
bättre genomslag. Någon mer detaljerad redovisning
av hur fördelningen gjorts och vilka kriterier i
övrigt som tillämpats vid denna har dock inte
regeringen lämnat. Det är enligt utskottets mening
en brist. Som redovisas i motion 1998/99:Bo301 (m)
är det fortfarande stora skillnader i anslagets
storlek mellan olika län räknat per länsinvånare.
Det finns enligt utskottets mening mot bakgrund
härav skäl att låta befolkningsstorleken få om inte
fullt så större genomslag än vad som nu är fallet.
Enligt utskottets mening bör det uppdras åt
regeringen att göra en ny fördelning mellan länen
med denna utgångspunkt. I anslutning härtill bör
regeringen dessutom redovisa vilka förhållanden
utöver befokningsstorleken som har beaktats och
vilken tyngd dessa faktoret getts.
Vad utskottet nu med anledning av motion
1998/99:Bo301 (m) anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
E 1 Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet
vad gäller den del av utskottets yttrande som på s.
31 börjar med "Av redovisningen" och på s. 32 slutar
med "behandlade motionsyrkanden":
Under den tid som stöd till lokala
investeringsprogram kunnat utgå har en tilltagande
kritik riktats mot bidragsverksamheten. Kritiken har
både gällt inriktningen på stödet och den
fördelningsmodell som tillämpas. Bostadsutskottets
egen uppföljning av stödverksamheten bekräftar till
stor del de invändningar som har riktats mot
regeringens sätt att handha stödet. Fördelningen av
medel tycks ha skett på ett delvis godtyckligt sätt
och enskilda projekt har beviljats stöd i en
omfattning som inte synes stå i överensstämmelse med
stödverksamhetens syfte.
Mot den redovisade bakgrunden anser utskottet att
det nu finns starka skäl som talar för att de medel
som tidigare beräknats för stödet till lokala inve-
steringsprogram delvis används för andra
verksamheter som syftar till att stärka en ekologisk
utveckling av samhället. Utskottet har vad gäller
anslagsområde 18 ställt sig bakom förslag från
Centerpartiet om att dessa medel i stället tillförs
bl.a. stödet till radonsanering och åtgärder mot
fukt- och mögelskador samt byggforskning med denna
inriktning. Vidare bör medel tillföras åtgärder för
miljö- och naturvård inom utgiftsområde 20.
Utskottet ansluter sig således till den bedömning i
frågan som redovisas i Centerpartiets partimotion
1998/99:Fi210 samt i motion 1998/99:Bo507 (c)
yrkande 10. Anslaget för verksamheten budgetåret
1999 bör minskas med 660 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag. Utskottet
ansluter sig också till förslaget i motion
1998/99:Bo222 (m) yrkande 8 med innebörden att
riksdagen inte skall lämna något bemyndigande till
regeringen att besluta om nya åtaganden på området
för åren 2000-2002. Den fortsatta fördelningen av
stödet till lokala investeringsprogram bör i stället
ske på regional nivå. Utskottet tillstyrker i denna
fråga förslaget i motion 1998/99:Bo205 (c) om att ge
länsstyrelserna en viktig roll i detta sammanhang.
Vad utskottet ovan förordat bör riksdagen med
anledning av de aktuella motionerna som sin mening
ge regeringen till känna. Regeringens förslag om
stödet till lokala investeringsprogram avstyrks
liksom de motionsförslag som inte kan anses
tillgodosedda genom utskottets förslag i frågan.
E 2 Kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet
vad gäller den del av utskottets yttrande som på s.
32 börjar med "Bostadsutskottet tillstyrker" och
slutar med "anpassade investeringsprogram":
Enligt utskottets uppfattning föreligger det inget
behov av att inrätta den föreslagna myndigheten. Som
utskottet ovan förordat bör i stället den fortsatta
stödverksamheten ske med en decentraliserad
inriktning där länsstyrelserna ges en central roll.
Vad utskottet anfört i denna fråga innebär en
anslutning till förslaget i motion 1998/99:Bo222
yrkande 9.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18
budgetåret 1999
att riksdagen med anledning av proposition 1998/99:1
utgiftsområde 18 samt motionerna 1998/99:Bo205, 1998/99:Bo215,
1998/99:Bo222 yrkandena 9 och 10, 1998/99:Bo236 yrkande 5,
1998/99:Bo301, 1998/99:Bo507 yrkande 10 samt 1998/99:Fi210
yrkande 19 och med avslag på övriga i bilaga 1 upptagna
motioner
dels antar det i bilaga 3 till betänkandet fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
dels godkänner vad i propositionen föreslagits om ändrade
regler för utbetalning av små bidragsbelopp och om sänkt
bidragsandel i fråga om räntestöd för reparation och underhåll
av hyres- och bostadsrätts-hus,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om medelstilldelningen till byggforskning och om
inriktningen av byggforskningen,
dels avslår förslaget i propositionen om ram för bidrag till
åtgärder mot radon i bostäder,
dels avslår förslaget i propositionen om ändrade regler för
beviljande av bidrag till bostäder för studenter m.fl.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om fördelningen av länsstyrelseanslaget,
dels inte lämnar regeringen det begärda bemyndigandet i fråga
om ramanslaget E 1 Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om medelstilldelningen till lokala investeringsprogram,
dels för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt
vad som i bilaga 2 angivits som förslaget i reservation 1,
2. Anslagsfördelningen för budgetåren 2000
och 2001 (mom. 2)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34
börjar med "Den hittillsvarande" och slutar med
"avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Det finns i dag stora brister i inomhusmiljön i
många byggnader. Det gäller såväl skolor och daghem
som våra bostäder. Det är därför viktigt att
åtgärder vidtas för att komma till rätta med dessa
problem. En angelägen åtgärd är naturligtvis att
skapa regler för planering och byggande som ger
förutsättningar för ett långsiktigt hållbart och
sunt byggande och boende. Åtgärder med denna
inriktning ger också god effekt på lång sikt.
Däremot kan insatser av annat slag behövas för att
komma till rätta med bristerna i dagens byggnader.
Exempel på för framtiden nödvändiga satsningar är,
som framhålls i Miljöpartiets partimotion
1998/99:Bo236, stöd till fukt- och mögelskadade hus,
stöd till radonsanering samt ökade
byggforskningsinsatser. Mot bakgrund härav bör
riksdagen därför redan nu ta preliminär ställning
till motsvarande anslag för budgetåren 2000-2001. I
enlighet med förslaget från Miljöpartiet bör därför
de aktuella anslagen ökas med följande belopp i
förhållande till vad regeringen preliminärt
redovisat:
A 7 Byggforskning med 50 miljoner kronor för år 2000 och med
40 miljoner kronor för år 2001,
A 8 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador med 5
miljoner kronor för vart och ett av åren 2000 och 2001,
A 9 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder med 10 miljoner
kronor för vart och ett av åren 2000 och 2001.
Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i
Miljöpartiets partimotion 1998/99:Bo236 yrkande 9
förordat bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande anslagsfördelningen för budgetåren 2000 och
2001
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo236 yrkandena
6 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. Inriktningen av bostadspolitiken
(mom. 3)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren
(m) och Carl-Erik Skårman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35
börjar med "Riksdagens ställningstagande" och på s.
36 slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:
Den svenska bostadsmarknaden har under lång tid
utmärkts av omfattande regleringar, långtgående
subventionssystem och en uttalad politisk styrning.
Effekterna av denna politik framträder i dag också
med all önskvärd tydlighet i form av höga
boendekostnader, ett extremt lågt nybyggande,
obalanser på bostadsmarknaden, en växande illegal
marknad för hyreskontrakt och en tilltagande
segregation. Det är därför nu hög tid att dra lärdom
av de gångna årens bostadspolitiska misstag och
forma en ny och långsiktigt hållbar bostadspolitik
där den boende ställs i centrum.
Den framtida bostadspolitiken bör, som framhålls i
de båda m-motionerna, i stället grundas på valfrihet
och syfta till ett bra boende till en så låg kostnad
som möjligt. Det innebär att boendet bör utvecklas
utifrån människors egna önskemål och vilja i stället
för politiska planer. Utvecklingen måste gå i
riktning mot fasta och stabila spelregler och en
bostadsmarknad där den enskildes önskemål är
styrande i stället för politiska regleringar.
Som ett led i strävandena att nå de nu i korthet
relaterade bostadspolitiska målen bör bl.a.
bostadssubventionerna avvecklas i takt med att
fastighetsskatten tas bort,
ett bosparsystem införas,
tomträttsinstitutet avskaffas,
bostadsrättens ställning stärkas,
ägarlägenheter införas,
det ursprungliga bruksvärdessystemet återupprättas,
kommunernas roll begränsas samt
det kommunala ägandet av bostadsföretag avvecklas.
Vad utskottet nu med anslutning till motionerna
1998/99:Bo209 (m) yrkande 1 och 1998/99:N329 (m)
yrkande 3 anfört om bostadspolitikens utformning och
inriktning bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande inriktningen av bostadspolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo209
yrkande 1 samt 1998/99:N329 yrkande 3 och med avslag på
motionerna 1998/99:Bo227 samt 1998/99:Bo237 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Inriktningen av bostadspolitiken
(mom. 3)
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35
börjar med "Riksdagens ställningstagande" och på s.
36 slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:
De senaste årens bostadspolitik och därmed också
familjepolitiken har framför allt påverkats av två
mot varandra stående politiska strömningar. Den ena
av dessa präglas av ett socialistiskt,
kollektivistiskt och den andra av ett liberalt,
individualistiskt synsätt. Inget av dessa synsätt
leder till en bostadspolitik som fyller det av
riksdagen fastlagda målet: "Boendemiljön skall bidra
till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och
särskilt främja en god uppväxt för barn och
ungdomar". Vad som nu erfordras är därför en
bostadspolitik som bygger på en gemenskap där
familjens roll och betydelse lyfts fram.
Som framhålls i motion 1998/99:Bo237 (kd) bör
ytterligare en utgångs-punkt för bostadspolitiken
vara att människor skall kunna känna trygghet i sitt
boende. En förutsättning för att detta skall bli
möjligt är att de boende ges stor frihet i valet av
bostad. Så är i dag inte fallet. Genom att öka
valfriheten ökar också förutsättningarna för en god
boendemiljö för alla. Detta är inte minst viktigt
med tanke på barnens bästa.
Vad utskottet nu med anslutning till motion
1998/99:Bo237 (kd) yrkande 1 anfört om inriktningen
av bostadspolitiken bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande inriktningen av bostadspolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo237 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1998/99:Bo209 yrkande 1,
1998/99:Bo227 samt 1998/99:N329 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. En boendekostnadsdelegation (mom. 4)
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36
börjar med "Det kan" och slutar med "2 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utvecklingen på 1990-talet har kommit att alltmer
hota den sociala bostadspolitiken. Flera av de
politiska beslut som fattats har lett till ökade
kostnader i boendet för alla grupper. Det mest
påtagliga exemplet på ett sådant beslut är den
underfinansierade skattereformen. Även de
nedskärningar av stödet till boende och byggande som
följt i spåren av budgetsaneringen har hårt drabbat
de boende.
En följd av minskningarna i bostadsstödet och
förändringarna i beskattningen är att villkoren för
olika upplåtelseformer drastiskt har förändrats. Det
finns i dag en uppenbar orättvisa mellan framför
allt hyresrätt och andra upplåtelseformer.
Kostnaderna för att bo i hyresrätt har sedan slutet
av 1980-talet ökat i snabbare takt än i någon annan
boendeform. Någon tendens till att denna trend är på
väg att brytas finns inte heller. Den förefaller
snarare att ha förstärkts under senare år.
För att komma till rätta med den uppkomna
situationen måste en allsidig bedömning av
utvecklingen inom bostadssektorn nu komma till
stånd. På grundval av denna bedömning måste sedan
förslag utarbetas om hur rättvisa i boendet skall
åstadkommas. Förslagen måste också avse hur
förutsättningar för alla att kunna efterfråga en
rimlig boendestandard till rimlig kostnad skall
skapas.
Det nu förordade arbetet bör genomföras av en
särskild utredning. Denna utredning bör bildas genom
att dagens byggkostnadsdelegation omvandlas till en
boendekostnadsdelegation. I enlighet med förslaget i
Vänsterpartiets partimotion 1998/99:Bo208 bör
sålunda den nuvarande delegationen ges nya direktiv
och samtidigt breddas till sin sammansättning. Den
bör sedan skyndsamt göra sin bedömning och lämna
förslag med den inriktning som utskottet förordat
ovan.
Vad utskottet nu med anslutning till
Vänsterpartiets partimotion 1998/99: Bo209 yrkandena
1 och 2 förordat om en boendekostnadsdelegation m.m.
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande en boendekostnadsdelegation
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo219 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. De kommunala bostadsföretagen (mom. 7)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren
(m) och Carl-Erik Skårman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39
börjar med "Kommunernas bostadspolitiska" och på s.
40 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
På kommunen ligger ett oavvisligt krav att
praktiskt lösa bostadsproblemen för människor som
har sociala problem. Kommunen ansvarar också för att
handikappade, äldre och andra med behov av särskilda
boendeformer blir tillgodosedda. Socialtjänstlagen
lägger det yttersta ansvaret för människors
nödvändiga uppehälle på kommunen. Ansvaret påverkas
inte av om bostäderna ägs och förvaltas direkt av
kommunen eller det sker genom ett bolag eller av om
bostäderna hyrs av kommunen. Genom plan- och
bygglagens bestämmelser har kommunen ett
planmonopol. Detta verktyg skall kommunen använda
för att bidra till att det finns ett tillräckligt
antal bostäder och till att goda boendemiljöer
skapas.
Det är enligt utskottets mening således inte
nödvändigt för kommunerna att äga stora delar av
fastighetsbeståndet på den lokala bostadsmarknaden
för att klara sina bostadspolitiska uppgifter. De
kommunala bostadsbolagens fastighetsinnehav kan inte
ens ses som en fördel ur detta perspektiv. I många
fall har deras fastighetsinnehav vänts till en klar
nackdel då detta innehav kommit att äventyra
kommunernas kärnverksamhet såsom omsorg och skola.
Felinvesteringar och förlustverksamhet - som inte
längre döljs av stora statliga subventioner - har
fått betalas av kommuninnevånarna i form av ökad
skatt eller genom neddragningar av den kommunala
verksamheten.
Det kommunala ägandet av företag som konkurrerar
med privata företag leder ofelbart till problem.
Kommunala företag har en konkurrensfördel framför
privata. Genom att t.ex. använda beskattningsmakten
kan en kommun garantera ett bolag
aktieägartillskott. Banker och kreditinstitut kan
erbjuda kommunala företag med kommunal borgen lägre
räntor eftersom riskerna är mindre. Samtidigt
behöver kommunen som ägare inte ställa ett
avkastningskrav på bolaget. Kommunala bolag medför
risker för att kommunerna i strid med kommunallagen
ägnar sig åt affärsverksamhet som snedvrider
konkurrensen på en marknad där lokala företag skulle
kunna utvecklas. Bl.a. Konkurrensverket har pekat på
detta problem. På senare tid har många kommuner
bildat koncerner. Det främsta syftet är ofta
avancerad skatteplanering, bl.a. för att uppnå den
skattebefrielse som kommunen ändå skulle ha haft om
man bedrev verksamheten som kommunal förvaltning.
En försäljning av de kommunala bostadsbolagen måste
till. När det offentliga träder tillbaka ökar
konkurrensen. En ökad konkurrens kan skapa
förutsättningar för billigare, effektivare och
bättre lösningar för de boende.
Kommuner med finansiella problem måste göra allt
som står i deras makt för att komma till rätta med
de problem de har. En viktig del i detta arbete är
att kommunerna har möjlighet att avyttra sina
bostadsbolag eller att minska det antal fastigheter
dessa äger. Det kan inte komma i fråga att på något
sätt ställa upp hinder för försäljningar. Förslaget
i motion 1998/99:Bo407 (s) bör således avstyrkas.
Detta förslag är också oacceptabelt ur den
synvinkeln att det hindrar ett breddat ägande av
bostäderna. Motionsförslaget innebär nämligen att
hyresgästerna skulle förbjudas att för ombildning
till bostadsrätter förvärva det hus de bebor till
gängse marknadspris, samtidigt som bostadsföretaget
till samma pris skulle kunna sälja huset till vilken
annan spekulant som helst.
Staten har redan satt upp hinder för försäljning av
kommunala hyreshus i form av den s.k. lex Nacka. De
uppsatta hindren bör mot den nu givna bakgrunden
snarast avskaffas.
Av utskottets ställningstagande framgår att både
bostadspolitiska och kommunekonomiska skäl talar mot
att staten ställer upp hinder för kommunen att vidta
dispositioner beträffande de kommunala
bostadsbolagen eller deras fastigheter. Samma
slutsats kan härledas ur principen om kommunal
självbestämmanderätt. De regler som brukar kallas
lex Nacka, vilka utskottet önskar se avskaffade,
innebär att staten i praktiken övertagit vissa
ägarfunktioner från kommunerna. Initiativ till och
genomförande av ägarförändringar i dessa företag
skall beslutas på kommunal nivå och inte som nu i
realiteten av regeringen. Detta är ett faktiskt
intrång i det kommunala självstyret. Att regeringen
och flertalet kommuner har helt olika syn på vem som
skall ha beslutanderätten om en omstrukturering av
de kommunala bostadsföretagen torde dessutom stå
helt klart. Utskottet finner det naturligt att
besluten fattas av ägarna till dessa företag,
nämligen kommunerna. Regeringen är inte bättre
skickad än företagens ägare att fatta dessa beslut.
Ett synsätt som bygger på ett "centralt
beslutsfattande" i dessa frågor går på tvärs mot den
ordning som statsmakterna i andra sammanhang hävdar
och som innebär att besluten skall fattas så nära
dem som är berörda därav som möjligt. Det borde inte
råda någon tvekan om att ärenden som rör de
kommunala bostadsföretagens ägarprofil bäst kan
bedömas i ett kommunalpolitiskt perspektiv och inte
mot bakgrund av någon mer eller mindre "ideologisk
centralistisk doktrin".
Ett statligt stöd utgår till kommuner i kris som
bl.a. beror på övermäktiga åtaganden för boendet.
Den s.k. bostadsakuten innebär att utöver
kommuninnevånarna nu också alla Sveriges innevånare
måste bidra till en del av de kommunala företagen.
Det är inte motiverat att staten lämnar stöd för att
bostadsbolagens problem skall kunna klaras. Beror en
kommuns finansiella problem på dess bostadsbolag
skall kommunen redovisa en plan för avyttringen av
bostadsbolagen för att kommunen skall vara
berättigad att erhålla stöd. Sådant stöd skall
således kunna ges endast för att en kommun skall
klara sina grundläggande uppgifter. I princip bör
stöd kunna medges endast till sådana kommuner där
vården, skolan och omsorgen hotas och där
utförsäljning av kommunala bolag inte är realistiska
handlingsalternativ.
Det är angeläget att särskilda överväganden kommer
till stånd avseende de av utskottet berörda
frågeställningarna. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med nödvändiga förslag i enlighet med vad
utskottet uttalat. Det finns skäl att detta sker
skyndsamt. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motionerna 1998/99:Bo201 (m),
1998/99:Bo209 (m) yrkande 21 och 1998/99:Bo237 (kd)
yrkande 20 samt med avslag på motionerna
1998/99:Bo407 (s) yrkandena 1, 3, 5 och 6,
1998/99:Bo232 (s), samt 1998/99:Bo208 (v) yrkande 5
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande de kommunala bostadsföretagen
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo201,
1998/99:
Bo209 yrkande 21 samt 1998/99:Bo237 yrkande 20 och med avslag
på motionerna 1998/99:Bo407 yrkandena 1, 3, 5 och 6, 1998/99:
Bo232 samt 1998/99:Bo208 (v) yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39
börjar med "Kommunernas bostadspolitiska" och på s.
40 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Den s.k. lex Nacka innebär starka inskränkningar i
kommunernas möjligheter att försälja hela eller
delar av sina bostadsbolag liksom för dessa bolag
att sälja sina fastigheter. Lex Nacka inskränker
valfriheten för de boende eftersom hyresgästerna
hindras att ombilda sina hyresrätter till
bostadsrätter.
Staten har genom de nämnda reglerna övertagit vissa
ägarfunktioner från kommunerna. Initiativ till och
genomförande av ägarförändringar i dessa företag
måste beslutas av dem själva och inte som nu i
realiteten av regeringen. Detta är ett faktiskt
intrång i det kommunala självstyret. Att regeringen
och flertalet kommuner har helt olika syn på var och
av vem besluten om en eventuell omstrukturering av
de allmännyttiga bostadsföretagen skall fattas torde
stå helt klart. Utskottet finner det liksom
motionärerna naturligt att besluten fattas av ägarna
till dessa företag, nämligen kommunerna, medan
regeringen tydligen anser sig bättre skickad än
företagens ägare att fatta dessa beslut. Ett synsätt
som bygger på ett "centralt beslutsfattande" går på
tvärs mot den ordning som statsmakterna i andra
sammanhang hävdar och som innebär att besluten skall
fattas så nära dem som är berörda därav som möjligt.
Det borde inte råda någon tvekan om att ärenden som
rör de allmännyttiga bostadsföretagens ägarprofil
bäst kan bedömas i ett kommunalpolitiskt perspektiv.
Vissa frågor om de allmännyttiga företagen är nu
föremål för överväganden inom Regeringskansliet.
Utskottet anser att det är viktigt att de
överväganden som görs sker mot bakgrund av kommunens
ansvar för bostadsförsörjningen. Detta ansvar
innebär inte nödvändigtvis att kommunen själv
behöver äga och förvalta ett bostadsföretag för att
t.ex. kunna tillgodose sociala behov. Varje förbud
eller regel som hindrar kommunerna att sälja sina
bostadsföretag bör därför ifrågasätts. En stor brist
med kommunala bolag är avsaknaden av demokratisk
insyn. Regeringens överväganden bör även avse denna
fråga.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med
nödvändiga förslag i enlighet med vad utskottet
uttalat och i övrigt beakta utskottets
ställningstaganden. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo237 (kd)
yrkande 20 samt med avslag på motionerna 1998/99:
Bo407 (s) yrkandena 1, 3, 5 och 6, 1998/99:Bo232
(s), 1998/99:Bo208 (v) yrkande 5, 1998/99:Bo201 (m)
och 1998/99:Bo209 (m) yrkande 21 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande de kommunala bostadsföretagen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo237 yrkande 20
och med avslag på motionerna 1998/99:Bo407 yrkandena 1, 3, 5
och 6, 1998/99:Bo232, 1998/99:Bo208 yrkande 5, 1998/99:Bo201
samt 1998/99:Bo209 yrkande 21 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
8. Bostadsfinansieringens utformning på
längre sikt (mom. 8)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren
(m) och Carl-Erik Skårman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40
börjar med "Dagens räntebidragssystem" och på s. 41
slutar med "yrkande 12" bort ha följande lydelse:
Sedan räntebidragen infördes år 1975 har
produktionskostnaderna för bostäder ökat dubbelt så
mycket som kostnaderna för andra varor och tjänster.
Räntebidragssystemet medförde därför under en rad av
år dels en orimlig belastning på statsbudgeten, dels
att bostadsmarknaden inte fungerade på önskvärt
sätt. Bostadskonsumenterna saknade incitament att
hålla nere kostnaderna, och en obalans uppstod
mellan utbud och efterfrågan. Genom det s.k.
Danellsystemet inledde den dåvarande borgerliga
regeringen år 1993 en successiv avveckling av
räntebidragssystemet. Regler infördes som sänkte
lånekostnaderna och fördelade kreditriskerna på ett
mer rimligt sätt mellan staten och låntagaren. Även
den nuvarande regeringen har insett fördelarna med
Danellsystemet. Trots att regeringen på olika sätt
försenat avvecklingen av subventionerna kommer dessa
att vara nästan helt borta inom några få år. Om inte
något görs kommer dock den 30-procentiga
räntebidragsandelen att finnas kvar för nyare hyres-
och bostadsrättshus.
Det är enligt utskottets mening mot bakgrund härav
nödvändigt att nu gå vidare i reformarbetet och
utforma en långsiktigt hållbar bostadspolitik utan
subventioner och politisk intervention. I stället
bör utrymme för boendekostnaderna skapas genom
sänkta skatter på arbete, företagande och sparande.
Möjligheter bör även skapas för en större egen
kapitalinsats genom ett nytt system för bosparande.
Avvecklingen av de statliga subventionerna till
bostadsfinansiering bör genomföras enligt följande
riktlinjer. För de fastigheter som har stöd enligt
det räntebidragssystem som tillämpades före år 1993
bör minskningen fortgå som nu, men med ökad
hastighet. Detta möjliggörs genom samtidigt sänkt
fastighetsskatt. De fastigheter som får stöd enligt
Danellsystemet bör, när bidragsnivån nått ned till
30 %, befrias från fastighetsskatt samtidigt som den
kvarvarande subventionen avvecklas. För
nyproducerade fastigheter bör fastighetsskatten
avskaffas och inga subventioner utgå. Denna reform
bör kunna träda i kraft fr.o.m. år 1999.
Vad utskottet nu med anslutning till motion
1998/99:Bo209 (m) yrkandena 2, 3 och 5 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I
den mån övriga motionsförslag inte kan anses vara
tillgodosedda med det anförda avstyrks de.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande bostadsfinansieringens utformning på längre
sikt
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo209 yrkandena
2, 3 och 5 och med avslag på motion 1998/99:Bo237 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Bostadsfinansieringens utformning på
längre sikt (mom. 8)
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40
börjar med "Dagens räntebidragssystem" och på s. 41
slutar med "yrkande 12" bort ha följande lydelse:
Det räntebidragssystem som tillämpades före år 1993
kom att leda till en helt oacceptabel belastning på
statens finanser. Systemet innehöll så gott som inga
incitament för att hålla ner produktionskostnaderna.
De kom också att stiga i snabbare takt än
kostnaderna för andra produkter. En effekt av denna
utveckling var naturligtvis att inte heller
boendekostnaderna kunde hållas på en rimlig nivå.
Ett påtagligt bevis för de svårigheter som detta
gett upphov till är de många konkurser som drabbat
de s.k. krisårgångarna, dvs. bostäder byggda i
slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet.
Det är mot den nu skisserade bakgrunden som
finansieringssystemet lades om av den dåvarande
borgerliga regeringen genom att det s.k. Danell-
systemet infördes. Denna åtgärd har lett till att
förutsättningar nu finns att avveckla det generella
stödet till bostadsbyggandet. Med den utformning
stödet har i dag innebär det i praktiken att staten
subventionerar boendet för betalningsstarka hushåll
i attraktiva lägen på orter med tillväxt. Det är
sannolikt att bostäder i dessa lägen kan byggas även
utan statliga subventioner. Ur fördelningspolitisk
synvinkel är det mycket tveksamt att med ett
generellt produktionsstöd subventionera boendet för
betalningsstarka hushåll i tillväxt- regionerna.
Räntebidragssystemet bör därför på sikt avvecklas. I
takt med att det sker bör fastighetsskatten
samtidigt trappas ned. Det stöd som i fortsättningen
bör utgå till bostadsbyggande bör avse äldrebostäder
och åtgärder för att förbättra tillgängligheten.
Vad utskottet nu med anslutning till motion
1998/99:Bo237 (kd) yrkande 12 anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. I den mån
övriga motionsförslag inte kan anses vara
tillgodosedda avstyrks de.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande bostadsfinansieringens utformning på längre
sikt
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo237 yrkande
12 och med avslag på motion 1998/99:Bo209 yrkandena 2, 3 och 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Investeringsbidrag för ekologiska
åtgärder (mom. 9, motiveringen)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren
(m) och Carl-Erik Skårman (m) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 41 börjar med "Vid
sin" och slutar med "3 avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Beslutet om att fr.o.m. år 2000 införa ett
investeringsbidrag för ekologiska åtgärder
vid bostadsbyggande bör enligt utskottets
mening rivas upp. Skäl saknas mot bakgrund
härav att diskutera enskildheter i detta
stöd. Motion 1998/99:Bo236 (mp) yrkande 3
avstyrks sålunda.
11. Investeringsbidrag för ekologiska
åtgärder (mom. 9)
Ulf Björklund (kd), Ulla-Britt Hagström (kd) och
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41
börjar med "Vid sin" och slutar med "3 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Det ligger enligt utskottets mening ett stort värde
i att ett bidrag för ekologiskt hållbart byggande
införs fr.o.m. år 2000. Genom ett stöd med denna
inriktning bör det bli möjligt att introducera nya,
ekologiskt riktiga lösningar som annars kanske inte
skulle ha kommit till stånd. Exempel på åtgärder som
enligt utskottets mening bör kunna få stöd är
energi-, vatten- och avloppslösningar som i dag är
dyrare än konventionella alternativ. Som stödet nu
är utformat är det förbehållet hyres- och
bostadsrättshus i sammanhållna bostadsområden. Det
är en enligt utskottets mening onödig begränsning. I
enlighet med förslaget i Miljöpartiets partimotion
1998/99:Bo236 bör därför stödet utvidgas till att
också omfatta nya och ekologiskt riktiga lösningar i
områden med småhus.
Vad utskottet nu med anslutning till Miljöpartiets
partimotion 1998/99: Bo236 yrkande 3 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande investeringsbidrag för ekologiska åtgärder
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo236 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Konstnärlig utsmyckning (mom. 10)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41
börjar med "I den" och slutar med "bet.
1997/98:KrU14)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar vad som i Miljöpartiets partimotion
1998/99:Bo236 anförts om värdet av att våra
boendemiljöer är estetiskt tilltalande. Även enligt
utskottets mening bör därför krav ställas på att
minst 1 % av byggkostnaden i de större byggprojekt
som ges statligt produktionsstöd skall användas för
konstnärlig utsmyckning. Som anförs i motionen måste
större vikt i fortsättningen läggas vid att alla ny-
och ombyggnader genomförs på ett sådant sätt att
behovet av estetiska kvaliteter tillgodoses.
Erfarenheten visar att vackra hus med omsorgsfullt
utformade gemensamhetsutrymmen och en närmiljö med
skönhetsvärden starkt bidrar till trivseln i ett
område. Detta kan i sin tur bidra till bl.a. minskad
skadegörelse och ett ökat engagemang i
bostadsområdets skötsel. Ett krav på konstnärlig
utsmyckning kan därigenom även i ekonomiska termer
anses vara befogat.
Vad utskottet nu anfört med anledning av
Miljöpartiets partimotion 1998/99:Bo236 yrkande 4
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande konstnärlig utsmyckning
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo236 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Förlusterna i kreditgarantisystemet
(mom. 11)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42
börjar med "Bostads-utskottet delar" och på s. 43
slutar med "stället avvaktas" bort ha följande
lydelse:
Det beslutsunderlag som tidigare redovisats för
riksdagen om förlustutvecklingen inom
kreditgarantisystemet har visat sig vara
otillförlitligt. Enligt den nya förlustprognosen
kommer anslagsbehovet att väsentligt överstiga vad
som tidigare beräknats. Förlusterna i
kreditgarantisystemet har medfört behov av
omprioriteringar av andra verksamheter inom
utgiftsområde 18 för budgetåret 1999. Det är nu
väsentligt att regeringen vidtar kraftfulla åtgärder
i syfte att minska förlusterna och underställer
riksdagen en redovisning av orsakerna till
förlustutvecklingen.
Enligt utskottets mening bör de överväganden som
måste komma till stånd ta sikte på att klarlägga
sambanden mellan alla de åtgärder som lett fram till
de konkurser och rekonstruktioner som orsakat
kreditgarantiförlusterna. Särskilt bör analyseras
hur besparingarna inom räntebidragssystemet och
infasningen av nyare fastigheter i
fastighetsskattesystemet påverkat den ekonomiska
situationen för de aktuella fastigheterna.
Regeringen bör i vårpropositionen återkomma till
riksdagen med den redovisning som utskottet förordat
tillsammans med förslag till åtgärder som kan minska
statens garantiförluster.
Vad utskottet nu föreslagit bör riksdagen med
anledning av motion 1998/99:Bo236 (mp) yrkande 8 i
motsvarande del som sin mening ge regeringen till
känna. Förslaget i motion 1998/99:Bo235 (v) yrkande
2 får därmed anses tillgodosett. Motionen avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande förlusterna i kreditgarantisystemet
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo236 yrkande 8,
detta yrkande i motsvarande del, och med avslag på motion
1998/99:Bo235 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
14. Krav på ett miljö- och hälsoriktigt
byggande (mom. 12)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43
börjar med "Förslag motsvarande" och på s. 44 slutar
med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
De statliga kreditgarantierna har i dag en stor
betydelse för att ett bostadsbyggnadsprojekt skall
kunna komma till stånd. Det måste anses vara rimligt
att staten kan ställa krav på att de projekt som
erhåller kreditgaranti är utförda så att byggnaden
långsiktigt kan fylla sin funktion och därmed
behålla sitt värde. Om denna förutsättning skall
kunna uppfyllas måste krav ställas på att byggnaden
uppförs på ett miljö- och hälsoriktigt sätt.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion
1998/99:Bo236 (mp) yrkande 8 i motsvarande del om
att ett sådant krav skall införas.
Vad utskottet anfört med anledning av den aktuella
motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Det bör ankomma på regeringen att
utforma de närmare villkor som bör gälla för att
kravet på miljö- och hälsoriktigt byggande skall
kunna hävdas.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande krav på ett miljö- och hälsoriktigt byggande
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo236 yrkande 8
i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
15. Bosparande (mom. 13)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren
(m) och Carl-Erik Skårman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44
börjar med "Bostadsutskottet och" och på s. 45
slutar med "yrkande 17" bort ha följande lydelse:
I de flesta länder spelar det egna sparandet en
avgörande roll för den som skall förvärva en bostad.
Däremot har det i Sverige under en lång rad av år
bara krävts en mycket liten egen insats av
förvärvaren. Även om detta naturligtvis har gjort
det lättare att skaffa en bostad har de senaste
årens utveckling visat att det lett till svårigheter
för många människor att behålla bostaden. Den stora
lånebörda som följer av en låg kontantinsats gör den
boende mycket utsatt för räntehöjningar. Det har
också visat sig att många som förvärvat en bostad
fått ekonomiska svårigheter när räntorna stigit. En
ökad egen insats motverkar detta och bidrar därmed
till en bättre ekonomisk stabilitet för den enskilde
och en stabilare bostadsmarknad för samhället. Det
finns enligt utskottets mening starka skäl som talar
för att förutsättningarna för ett långsiktigt
bosparande måste förbättras.
I betänkandet Bosparande (SOU 1994:121) läggs fram
ett förslag till bosparande. Förslaget innebär att
sparandet skall stimuleras genom en statlig
kreditgaranti. Sparare som regelbundet bosparar i
någon av de sparformer som erbjuds på marknaden,
således även sparande i särskilda bosparkassor,
skall kunna kvalificera sig för en statlig
kreditgaranti i samband med köp av eget hem eller
bostadsrätt. Enligt utskottets mening skulle en
sådan garanti kunna ge den stimulans som nu
erfordras för att få till stånd ett erforderligt
bosparande. Utskottet delar sålunda vad som i motion
1998/99:Bo209 (m) anförts om att utredningsförslaget
nu bör genomföras. Det bör ankomma på regeringen att
snarast vidta de åtgärder som erfordras för ett
genomförande.
Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i
motion 1998/99:Bo209 (m) yrkande 20 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I
den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses
tillgodosedda med det anförda avstyrks de av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande bosparande
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo209 yrkande 20
och med avslag på motionerna 1998/99:Bo204, 1998/99:Bo221 samt
1998/99:Bo237 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44
börjar med "Bostads-utskottet och" och på s. 45
slutar med "yrkande 17" bort ha följande lydelse:
I den bostadspolitiska propositionen våren 1998
hävdade regeringen uppfattningen att bosparandet
inte behöver stimuleras. Även riksdagsmajoritetens
ställningstagande kom att vägledas av denna enligt
utskottets mening felaktiga bedömning. Det finns
tvärtom starka skäl att närmare överväga frågan om
hur sparandet i allmänhet och bosparandet i
synnerhet skall kunna ökas. Värdet av ett
tillräckligt sparande kan enligt utskottets mening
inte överskattas. Inte minst på bostadsområdet
bidrar ett eget sparande till att skapa stabilitet
såväl för samhället som för den enskilde. Det är
därför angeläget att ungdomar lär sig att bospara så
att de i vuxen ålder har bättre förutsättningar att
skaffa sig en egen bostad. Även om vi i dag har ett
särskilt ungdomsbosparande är detta enligt
utskottets mening inte tillräckligt eftersom det är
alltför begränsat till sin inriktning och
omfattning. För att ungdomsbosparandet skall få en
tillräcklig omfattning måste det därför utvecklas
och förbättras. Ett alternativ som då bör övervägas
är det sparlånesystem som Bofrämjandet föreslagit.
Systemet bygger på det tyska systemet med s.k.
bosparkassor. Bofrämjandets förslag innebär i
korthet att den som sparar kontinuerligt till låg
ränta kvalificerar sig för ett lån som också det
löper med låg ränta. Till sparandet är knutet en
statlig sparpremie om 10 %, som betalas ut vid
investeringstillfället.
Vad utskottet nu med anslutning till motion
1998/99:Bo237 (kd) yrkande 17 anfört om bosparande
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan
anses tillgodosedda avstyrks de av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande bosparande
att riksdagen med anledning av motion
1998/99:Bo237 yrkande 17 och med avslag på
motionerna 1998/99:Bo204, 1998/99:Bo209
yrkande 20 samt 1998/99:Bo221 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
17. Bosparande (mom. 13)
Yvonne Ångström (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44
börjar med "Bostadsutskottet och" och på s. 45
slutar med "yrkande 17" bort ha följande lydelse:
Utvecklingen på bostadsmarknaden under senare år
med minskade subventioner och ökade bostadskostnader
har tydligt illustrerat nackdelarna med en alltför
låg egen insats vid bostadsförvärv. Den som
finansierar en stor del av sitt bostadsförvärv med
lån blir naturligtvis mera känslig för förändringar
i ränteläget och andra ekonomiska faktorer som
påverkar boendekostnaderna. Krav måste därför i
framtiden ställas på en ökad egen insats. En sådan
ökning förutsätter naturligtvis att bosparandet
ökar. Det finns anledning att överväga på vilket
sätt den avsedda ökningen kan komma till stånd.
I motion 1998/99:Bo204 (fp) förordas att det
individuella pensionssparandet skall modifieras så
att det också kan fungera som ett bosparande.
Utskottet delar denna uppfattning. I enlighet med
förslaget i motionen bör sålunda reglerna för det
individuella pensionssparandet justeras så att
sparade medel även kan användas för förvärv av
bostad. Det kan ske genom att spararen får låna från
det egna kontot till en förmånsränta som i princip
motsvarar avkastningen på medel placerade i
bostadsobligationer. Till sparandet skall också
knytas en lånemöjlighet. Lånade medel skall sedan
vara återbetalade innan pensionen enligt avtal skall
börja utgå.
Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i
motion 1998/99:Bo204 (fp) anfört om ett individuellt
bostads- och pensionssparande bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. I den mån övriga
motionsförslag inte kan anses tillgodosedda med det
nu anförda avstyrks de av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande bosparande
att riksdagen med anledning av motion
1998/99:Bo204 och med avslag på motionerna
1998/99:Bo209 yrkande 20, 1998/99:Bo221
samt 1998/99:Bo237 yrkande 17 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
18. Bostadsbidragen på längre sikt
(mom. 15)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren
(m) och Carl-Erik Skårman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47
börjar med "I och" och slutar med "1998/99:Bo212
(s)" bort ha följande lydelse:
Den utformning som det individuella bostadsstödet,
dvs. bostadsbidragen, i dag har illustrerar tydligt
den rundgång som präglar statens agerande gent- emot
familjer och enskilda. Ett högt skattetryck på
boendet har drivit upp bostadskostnaderna samtidigt
som inkomstbeskattningen lämnar alltför lite kvar av
lönen för den enskilde att leva på. Bostadsbidragen
har därför blivit ett nödvändigt instrument för att
motverka de effekter som de höga skatterna orsakar.
Åtgärder måste enligt utskottets mening därför
vidtas för att växla dagens bidrag mot sänkt skatt.
Målet bör självfallet vara att den enskilde skall
kunna leva på sin lön utan att vara beroende av
bidrag. Som ett led i denna utveckling bör en
samordning av bostadsbidragen och övriga
socialpolitiska åtgärder komma till stånd. Den
helhetssyn som detta ger över den ekonomiska
situationen för de berörda hushållen är en nödvändig
förutsättning för att den nu förordade växlingen av
bidrag mot sänkt skatt skall kunna inledas.
Vad utskottet nu med anslutning till motionerna
1998/99:Bo202 (m) yrkande 6 och 1998/99:Bo209 (m)
yrkande 9 anfört om samordning av bostadsbidragen
och övrigt socialpolitiskt stöd bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande bostadsbidragen på längre sikt
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo202
yrkande 6, 1998/99:Bo209 yrkande 9 och med avslag på
motionerna 1998/99: Bo208 yrkande 10 samt 1998/99:Bo212 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Bostadsbidragen på längre sikt
(mom. 15)
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47
börjar med "I och" och slutar med "1998/99:Bo212
(s)" bort ha följande lydelse:
Statens utgifter för bostadsbidragen ökade kraftigt
under 1990-talets första hälft. Den största
anledningen till detta är att bostadsbidragen skulle
kompensera de resurssvaga hushållen för effekterna
av skattereformen. Därefter har dock bidragsreglerna
förändrats i flera steg, så att utgifterna nu
beräknas till mindre än 6 miljarder kronor. Denna
besparing har dock tillkommit på bekostnad av att
många redan utsatta hushåll fått kraftigt reducerade
bidrag eller helt mist sina bidrag. Detta är
naturligtvis helt oacceptabelt. Vad som erfordras är
därför en översyn av reglerna för bostadsbidragen
med utgångspunkt i effekterna på bostadskostnaderna
av skattereformen och av budgetsaneringen. Den nu
förordade översynen bör i första hand avse
bostadsbidragen till familjer med fyra eller flera barn,
reglerna för beräkning av bostadsbidragsgrundande inkomst för
hushåll där någon av föräldrarna studerar,
bostadsbidragen till studerande över 28 år samt
bostadsbidragen till ungdomar.
Översynen bör genomföras skyndsamt så att förslag
till förbättringar kan föreläggas riksdagen i den
ekonomiska vårpropositionen.
Vad utskottet nu med anslutning till
Vänsterpartiets partimotion 1998/99:Bo208 yrkande 10
anfört om en förstärkning och förbättring av
bostadsbidragen bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande bostadsbidragen på längre sikt
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo208 yrkande 10
och med avslag på motionerna 1998/99:Bo202 yrkande 6, 1998/99:
Bo209 yrkande 9 samt 1998/99:Bo212 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Krav på en viss minsta bostadsstorlek
för hushåll med enbart umgängesrättsbarn
(mom. 16)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47
börjar med "Bostads-bidragen till" och på s. 48
slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:
Trots att det är en självklarhet måste det
uppenbarligen gång på gång upprepas: Barn behöver
båda sina föräldrar. Samhällets stöd till boendet
måste därför utformas så att det inte försvårar
kontakten mellan barn och föräldrar vid en
skilsmässa. Rätten till bostadsbidrag för s.k.
umgängesrättsbarn är ett viktigt inslag i dessa
strävanden. De krav som nu ställs på en minsta
storlek på bostaden som villkor för bostadsbidrag
till umgängesrättsföräldern verkar däremot i rakt
motsatt riktning. För de föräldrar som nekas bidrag
med hänsyn till kravet kan de ekonomiska effekterna
av detta komma att styra kontakten mellan förälder
och barn på ett oacceptabelt sätt. Som framhålls i
motion 1998/99:Bo210 (mp) bör en förälders ekonomi
och inte bostadens storlek vara avgörande för om
bostadsbidrag skall kunna utgå i dessa fall eller
ej. Kravet på en minsta storlek på bostaden bör
sålunda snarast upphä- vas. Utskottets
ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande krav på en viss minsta bostadsstorlek för
hushåll med enbart umgängesrättsbarn
att riksdagen med anledning av motion
1998/99:Bo210 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
21. Bostadssituationen för ungdomar och
studenter (mom. 19, motiveringen)
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren
(m) och Carl-Erik Skårman (m) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "Som
bostadsutskottet" och på s. 50 slutar med
"behandlade motionsyrkandena" bort ha följande
lydelse:
Bostadsutskottet har inget att invända mot att, som
föreslås i vissa motioner, den bostadssociala
beredningen ägnar stor uppmärksamhet åt de problem
som många ungdomar har att etablera sig på
bostadsmarknaden. Det bör emellertid i detta
sammanhang understrykas att det inte finns skäl att
utforma en särskild bostadspolitik för unga. Målet
bör i stället vara att ge förutsättningar för en väl
fungerande bostadsmarknad för alla. Generella
åtgärder med denna inriktning kan dock förväntas ge
resultat som särskilt kommer att gynna unga som
söker sin första bostad. Bostadspolitiken bör bl.a.
inriktas på att ge förutsättningar för en ökad
rörlighet på bostadsmarknaden och ett mer varierat
bostadsutbud med allt från billiga smålägenheter
till mer påkostade bostäder. Vidare skulle ett
bosparande kopplat till en statlig kreditgaranti
stimulera ungdomar till regelbundet sparande och
underlätta köp av bostad. Förslag med den förordade
inriktningen har under årets allmänna motionstid
förts fram i motioner från Moderata samlingspartiet.
De motioner som behandlats i detta avsnitt
med förslag om tillkännagivande om olika
åtgärder för att skapa ett särskilt
ungdomsboende m.m. avstyrks av utskottet.
22. Bostadssituationen för ungdomar och
studenter (mom. 19)
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49
börjar med "Som bostadsutskottet" och på s. 50
slutar med "behandlade motionsyrkandena" bort ha
följande lydelse:
Den låga nivån på nyproduktionen har bidragit till
att det åter uppstått en bostadsbrist på många orter
i landet. Bostadsbristen drabbar först dem som ännu
inte hunnit skaffa sig en bostad och dem som måste
byta bostadsort för att bedriva studier. Den
tilltagande bristen på studentbostäder på
högskoleorterna har lett till omfattande problem för
många studerande. Ungdomar tvingas bo kvar i
föräldrabostaden eftersom utbudet på lämpliga
bostäder är mycket begränsat.
Enligt utskottets mening bör utvecklingen på
bostadsmarknaden för bl.a. studenter och ungdomar
leda till att regeringen nu tar initiativ till
åtgärder som kan begränsa problemen.
Utgångspunkterna för de överväganden som bör komma
till stånd kan hämtas från motionerna som behandlas
i detta avsnitt. Utskottet vill särskilt framhålla
vad som föreslagits i de aktuella motionerna (v) och
(s). För att tillgodose ungdomarnas bostadsbehov bör
således inriktningen vara att ge möjlighet till
produktion av billiga och bra bostäder med
hyresrätt. Något kategoriboende för ungdomar bör
däremot inte skapas. De bostäder som produceras bör
kunna efterfrågas av alla ålderskategorier. De
allmännyttiga bostadsföretagen har givetvis en
nyckelroll i detta sammanhang. Regeringen bör redan
i vårpropositionen återkomma med förslag som kan
stimulera till ett ökat bostadsbyggande med den
inriktning som utskottet förordat.
Vad utskottet ovan förordat med anledning av
motionerna 1998/99:Bo217 (s), 1998/99:Bo223 (s),
1998/99:Bo235 (v) yrkande 4 samt 1998/99:A291 (v)
yrkandena 9 och 10 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Detta innebär att även övriga
i detta avsnitt behandlade motioner i huvudsak får
anses vara tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande bostadssituationen för ungdomar och studenter
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo217,
1998/99: Bo223, 1998/99:Bo235 yrkande 4 samt 1998/99:A291
yrkandena 9 och 10 och med avslag på motionerna 1998/99:Bo213
yrkande 2, 1998/99:Bo237 yrkande 11, 1998/99:Fi210 yrkande
38, 1998/99: So373 yrkande 3 samt 1998/99:Ub453 yrkande 20
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Bostadssituationen för ungdomar och
studenter (mom. 19)
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49
börjar med "Som bostadsutskottet" och på s. 50
slutar med "behandlade motionsyrkandena" bort ha
följande lydelse:
I flera av de motioner som behandlas i detta
avsnitt förs fram bra förslag som det finns skäl att
noga överväga. Bristen på student- och
ungdomsbostäder på många orter gör att olika vägar
nu bör prövas i syfte att öka bostadsutbudet.
Utskottet vill i detta sammanhang särskilt lyfta
fram förslaget i motion 1998/99:Bo237 (kd) om
genomförande av ungdomsbostadsprojekt. Det är
således angeläget att kommunerna tillsammans med
ungdomarna själva försöker öka utbudet av särskilda
ungdoms- och genomgångsbostäder. Ungdomarna bör
också ges möjlighet att aktivt delta i såväl
planering och byggande som förvaltning. Som anförs i
kd-motionen kan det vara lämpligt att
Ungdomsstyrelsen och Boverket tillsammans får
regeringens uppdrag att vidareutveckla projekt med
denna inriktning.
Vad utskottet ovan med anledning av motion
1998/99:Bo237 (kd) yrkande 11 anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande bostadssituationen för ungdomar och studenter
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo237 yrkande 11
och med avslag på motionerna 1998/99:Bo213 yrkande 2, 1998/99:
Bo217, 1998/99:Bo223, 1998/99:Bo235 yrkande 4, 1998/99:A291
yrkandena 9 och 10, 1998/99:Fi210 yrkande 38, 1998/99:So373
yrkande 3 samt 1998/99:Ub453 yrkande 20 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Bostadssituationen för ungdomar och
studenter (mom. 19)
Rigmor Ahlstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49
börjar med "Som bostadsutskottet" och på s. 50
slutar med "behandlade motionsyrkandena" bort ha
följande lydelse:
Som utskottet redan framhållit i samband med
beredningen av regeringens förslag om att avveckla
stödet till studentbostäder är behovet av ett
fortsatt stöd mycket stort. Det är angeläget att
samhället kan erbjuda trygga studiebetingelser för
den enskilde studenten. Kommuner med universitet
eller högskolor måste därför ta ett särskilt ansvar
för studenternas bostadssituation.
Utskottet vill i detta sammanhang särskilt
framhålla vad som anförs i de aktuella motionerna
från Centerpartiet. Det är angeläget att alla
berörda parter ges möjlighet att bidra med förslag
om hur bostadsbristen skall kunna motverkas.
Regeringen bör ta initiativ till att överläggningar
kommer till stånd mellan kommunerna, högskolorna och
representanter för studenterna. Användningen av de
resurser som kan avsättas för att stimulera
nybyggnation av studentbostäder bör avgöras i detta
sammanhang. En viktig fråga som särskilt bör
övervägas är hur de regelverk som påverkar
studentbostädernas utförande kan förenklas.
Vad utskottet nu anfört med anledning av
Centerpartiets partimotioner 1998/99:Fi210 yrkande
38 och 1998/99:Ub453 (c) yrkande 20 samt motion
1998/99:Bo213 (c) yrkande 2 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. I fråga om övriga
motionsförslag om ungdomars boende får det
förutsättas att dessa kan beaktas i den
bostadssociala beredningens arbete.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande bostadssituationen för ungdomar och studenter
att riksdagen med anledning av motionerna
1998/99:Bo213 yrkande 2, 1998/99:Fi210
yrkande 38 och 1998/99:Ub453 yrkande 20
samt med avslag på motionerna
1998/99:Bo217, 1998/99:Bo223, 1998/99:
Bo235 yrkande 4, 1998/99:Bo237 yrkande 11,
1998/99:A291 yrkandena 9 och 10 och
1998/99:So373 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Bostadssituationen för ungdomar och
studenter (mom. 19)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49
börjar med "Som bostadsutskottet" och på s. 50
slutar med "behandlade motionsyrkandena" bort ha
följande lydelse:
Problemen för ungdomar att skaffa sig en egen
bostad handlar till stor del om att
boendekostnaderna blir för höga i nyproduktionen.
Även på de orter där lediga bostäder finns att
tillgå kan hyresnivån utgöra ett hinder för ungdomar
med begränsade ekonomiska resurser. Utskottet anser
mot denna bakgrund att förslagen i motion
1998/99:So373 (mp) bör ägnas särskild uppmärksamhet
i arbetet med att minska bristen på bostäder
lämpliga för ungdomar.
Det är således angeläget att ungdomarna själva ges
ett större inflytande över den del av nyproduktionen
som avser bostäder lämpliga för unga. Kostnaderna i
denna produktion bör hållas tillbaka genom att
billiga och bra lösningar kommer till användning.
Detta kan exempelvis ske genom återbruk av
rivningsmaterial och användning av naturmaterial som
ger låga undehålls- kostnader. Möjligheten att
begränsa byggkostnaderna genom självbyggeri bör
också tas till vara.
Vad utskottet ovan förordat med anledning av motion
1998/99:So373 (mp) yrkande 3 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande bostadssituationen för ungdomar och studenter
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So373 yrkande 3
och med avslag på motionerna 1998/99:Bo213 yrkande 2, 1998/99:
Bo217, 1998/99:Bo223, 1998/99:Bo235 yrkande 4, 1998/99:Bo237
yrkande 11, 1998/99:A291 yrkandena 9 och 10, 1998/99:Fi210
yrkande 38 samt 1998/99:Ub453 yrkande 20 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Situationen för bostadslösa och hemlösa
(mom. 20)
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51
börjar med "Regeringen har" och slutar med "kan
avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet instämmer i den beskrivning av
problemen för de bostadslösa och hemlösa som finns
i motion 1998/99:Bo237 (kd). Det är ovärdigt att i
ett välfärdsland acceptera att denna grupp blir allt
större för var dag. Uteliggare börjar bli en vanlig
syn, även utanför storstäderna. En ökande andel av
denna grupp är dessutom kvinnor, ofta med psykiska
funktionshinder. Dessa kvinnor utgör givetvis en
särskilt utsatt grupp som har mycket svårt att
upprätthålla ett värdigt liv.
Bostadsutskottet anser att situationen nu är sådan
att regeringen snarast måste ta initiativ till
överväganden om vilka åtgärder som bör vidtas för
att vända utvecklingen. Dessa överväganden kan
lämpligen ske inom ramen för den bostadssociala
beredningens arbete. Regeringen bör därefter
skyndsamt underställa riksdagen förslag i de frågor
som förutsätter ett riksdagsbeslut.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motion
1998/99:Bo237 (kd) yrkande 2 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Det anförda innebär
att även vad som i motion 1998/99:Bo236 (mp)
förordats i den aktuella frågan torde få anses vara
tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande situationen för bostadslösa och hemlösa
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo237 yrkande 2
och med avslag på motionerna 1998/99:Bo218 samt 1998/99:Bo236
yrkande 1, detta yrkande i motsvarande del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Situationen för bostadslösa och hemlösa
(mom. 20)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51
börjar med "Regeringen har" och slutar med "kan
avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1998/99:Bo236 (mp) omfattar
kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen särskilt
de grupper som av sociala eller ekonomiska skäl inte
har möjlighet att klara av ett normalt boende. Det
är emellertid uppenbart att det växande antalet
hemlösa människor i dagsläget inte får tillräcklig
hjälp från samhället. Det borde vara en självklarhet
i dagens välfärdssamhälle att ingen skall behöva
ligga utomhus, i portar, under broar eller i
kulvertar.
Enligt bostadsutskottets mening bör det övervägas
att införa ett särskilt statligt stöd för ombyggnad
av fastigheter med syfte att skapa bostäder för
hemlösa. Det kan exempelvis vara lämpligt att bygga
om nedlagda sjukhus, institutioner, skolor eller
gamla ungkarlshotell och skapa lägenheter för
enskilt boende eller olika former av gruppboende.
Det bör ankomma på den bostadssociala beredningen
att vidareutveckla ett förslag med den förordade
inriktningen. Detta bör riksdagen med anledning av
motion 1998/99:Bo236 (mp) yrkande 1 i motsvarande
del som sin mening ge regeringen till känna. Även
förslaget i motion 1998/99:Bo237 (kd) blir därigenom
tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha
följande lydelse:
20. beträffande situationen för bostadslösa och hemlösa
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Bo236 yrkande 1
i motsvarande del och med avslag på motionerna 1998/99:Bo218
samt 1998/99:Bo237 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51
börjar med "I den" och på s. 52 slutar med "avstyrks
således" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet instämmer i vad som i motionerna
1998/99:Bo237 (kd) och 1998/99:Sf608 (c) förordats
om åtgärder för att motverka de problem som blir
följden av boendesegregation. Åtgärder bör således
vidtas inom en rad områden i syfte att höja statusen
för de bostadsområden där segregationsproblemen är
omfattande. Incitament bör skapas för att företag,
institutioner och myndigheter skall etablera sig i
dessa områden. Servicen måste förbättras. Inte minst
de statliga bolagen, som posten, har ett särskilt
ansvar för att grundservicen i utsatta
bostadsområden kan hållas på en hög nivå. Satsningar
måste också göras på att förbättra boendeinflytandet
och på att tillskapa ett varierat utbud av bostäder
med olika upplåtelseformer.
Det bör ankomma på regeringen att föreslå åtgärder
som kan underlätta en utveckling i den riktning som
utskottet nu förordat.
Vad utskottet anfört ovan med anledning av
motionerna 1998/99:Bo237 (kd) yrkande 3 och
1998/99:Sf608 (c) yrkande 19 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha
följande lydelse:
21. beträffande segregationen i boendet
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Bo237
yrkande 3 och 1998/99:Sf608 yrkande 19 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Bostadsanpassningsbidrag (mom. 22)
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52
börjar med "För den" och på s. 53 slutar med
"yrkande 16" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet instämmer i förslaget i motion
1998/99:So376 (kd) om att en översyn bör komma till
stånd av bostadsanpassningslagen. Tillämpningen av
lagen leder i dag till att funktionshindrade inte
får samma stöd i alla kommuner. Detta beror på att
lagen i flera avseenden är oklar. Ett särskilt
problem gäller 8 § i lagen som reglerar under vilka
förutsättningar som stöd skall beviljas i samband
med köp eller byte av bostad. Denna paragraf bör
kompletteras med ett klarläggande med den innebörd
som motionärerna förordat. Syftet med den förordade
regeländringen är att ge de funktionshindrade samma
möjlighet som övriga människor att välja bostad och
bostadsort. Det bör ankomma på regeringen att för
riksdagen lägga fram ett lagförslag med den
förordade innebörden samt att även i övrigt överväga
behovet av regeländringar i bostadsanpassningslagen.
Vad utskottet nu med anledning av motion
1998/99:So376 (kd) yrkande 16 anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande bostadsanpassningsbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So376 yrkande 16
och med avslag på motion 1998/99:So465 yrkande 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
30. Bostadsanpassningsbidrag (mom. 22)
Yvonne Ångström (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52
börjar med "För den" och på s. 53 slutar med
"yrkande 16" bort ha följande lydelse:
Som anförs i Folkpartiets partimotion 1998/99:So465
bör inriktningen på samhällets insatser vara att
bostadsmiljöerna och bostäderna i största möjliga
utsträckning skall vara så utformade att de fungerar
även för människor med funktionshinder utan att
några ytterligare anpassningsåtgärder behöver
vidtas. Det kommer emellertid alltid att finnas
situationer som kräver anpassning till enskilda
människor med särskilda behov. Det är mot denna
bakgrund nödvändigt att möjligheten att bevilja
bostadsanpassningsbidrag bibehålls. Som anförs i
motion 1998/99:So465 kan det också finnas anledning
att se över reglerna i bostadsanpassningslagen och
att överväga de problem med regeltillämpningen som
kan föreligga. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande bostadsanpassningsbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So465 yrkande 16
och med avslag på motion 1998/99:So376 yrkande 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde
18 budgetåret 1999
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren
(m) och Carl-Erik Skårman (m) anför:
I riksdagen finns en majoritet bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister för förslagen i budgetpropositionen
(prop. 1998/99:1) beträffande ekonomiska ramar för
de olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster avseende 1999 i den statliga budgeten.
Samma majoritet har också uttalat sitt stöd gällande
beräkningen av det offentliga utgiftstaket samt
förslagen om preliminära utgiftstak för åren 2000
och 2001.
Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra
förslag syftar till att skapa förutsättningar för
ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande
Sverige. Genom en större enskild sektor och ett
starkare civilt samhälle kan både företag och
människor växa. Massarbetslösheten kan steg för steg
pressas tillbaka samtidigt som den sociala
tryggheten också i andra bemärkelser kan öka genom
att hushållen får en större ekonomisk
självständighet.
Vi har föreslagit en långtgående växling från
subventioner och bidrag till omfattande
skattesänkningar för alla, främst låg- och
medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor
som är i störst behov av gemensamma insatser och som
har små eller inga möjligheter att påverka sin egen
situation. Vi slår också fast att det allmänna skall
tillföras resurser för att på ett tillfredsställande
sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara
gemensamma.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av
politiken deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning inom utgiftsområde18.
I korthet innebär våra förslag avseende
utgiftsområde 18 följande.
A 2 Räntebidrag m.m.
I Moderata samlingspartiets motion föreslås att
besparingar på räntebidragen genomförs kombinerat
med en fastighetsskattesänkning. En sådan
omställning kan påbörjas omedelbart och ligger väl i
linje med den långsiktiga omläggning av
bostadspolitiken som även i övrigt måste genomföras.
Besparingen på 576 miljoner kronor uppnås genom att
nya räntebidrag inte beviljas fr.o.m. år 1999, genom
att avtrappningstakten ökar för räntebidraget till
fastigheter som uppbär stöd samt genom att den
långsammare avtrappningen av räntebidragen för de
s.k. krisårgångarna inte fullföljs. I motioner från
Moderata samlingspartiet som behandlas i
finansutskottet förs fram förslag om
fastighetsskattesänkningar som kompenserar berörda
fastigheter för avtrappningen av räntebidragen.
A 6 Byggforskning: Förvaltningskostnader samt A 7
Byggforskning
I yttrandet till finansutskottet (yttr.
1998/99:BoU1y) över tilläggsbudgeten för 1998
kritiserade ett enigt bostadsutskott det
underlagsmaterial som regeringen tillställt
riksdagen. Samma kritik kan och bör riktas mot
förslaget till minskat anslag till
byggforskningsverksamheten. Regeringen lämnar inte
någon som helst redovisning av vilka effekter den
föreslagna neddragningen av anslaget med hela 100
miljoner kronor skulle få.
I budgetpropositionen uttalar regeringen sin avsikt
att senare i höst redovisa sin syn på
byggforskningens framtid. Denna redovisning borde
naturligtvis ha lämnats först och därefter ha följts
av ett förslag till medelsanvisning grundat på denna
syn. Vi vill i och för sig inte ifrågasätta behovet
av en översyn av byggforskningen. Denna översyn bör
dock göras i ett större forskningspolitiskt
sammanhang. Även utskottets majoritet ger ju uttryck
för denna ståndpunkt.
Den undermåliga eller rättare sagt obefintliga
redovisningen av konsekvenserna av regeringens
förslag gör det i det närmaste omöjligt för oss att
ta ställning till förslaget. Det står dock klart att
en så stor neddragning av anslaget som regeringen
föreslagit kraftigt skulle minska byggforskningens
omfattning, åtminstone på kort sikt. Under
beredningen av ärendet har flertalet av dem som
inför utskottet lämnat upplysningar i frågan pekat
på de negativa konsekvenserna av drastiskt minskade
anslag.
Det är vår bedömning att anslaget till
byggforskning bör ökas med 75 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag. Även om detta
är en minskning med omkring 25 miljoner kronor i
förhållande till dagens anslag innebär vårt förslag
att stöd kan utgå till nya och pågående projekt i
rimlig omfattning i avvaktan på att slutlig
ställning kan tas till statens framtida roll inom
byggforskningen.
A 8 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador
Regeringen föreslår att anslaget för denna
verksamhet skall minska med en tredjedel utan att
samtidigt föreslå några regeländringar som skulle
kunna möjliggöra en sådan besparing. Vi anser att en
omprövning av bidragsvillkoren måste komma till
stånd. Enligt de uppgifter som lämnats till
utskottet under beredningen av detta ärende leder de
nuvarande villkoren till orimliga konsekvenser,
bl.a. vad gäller relationen mellan det stöd som
utgår och de administrativa kostnaderna för
bidragsgivningen. I avvaktan på att verksamheten kan
omprövas föreslår vi att fonden för år 1999 tillförs
15 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
A 9 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder
Bidraget till åtgärder mot radon i bostäder föreslås
av regeringen skäras ned och rambegränsas. Detta
skulle innebära att bidragsgivningen får en så
begränsad omfattning att den i realiteten inte
kommer att få någon betydelse i arbetet med att
påskynda nödvändiga radonsaneringar. Vi anser att
anslaget i stället helt bör användas för att genom
informationsinsatser söka öka antalet sanerade
bostäder. En sådan inriktning av statens insatser på
området, som även ligger i linje med vad bl.a.
Boverket tidigare föreslagit, kommer sannolikt att
få betydligt större effekt än den begränsade
bidragsverksamhet som regeringen förordat.
A 10 Bostadsbidrag
Den självklara utgångspunkten är naturligtvis att
varje människa som har heltidsarbete skall kunna
leva på sin inkomst. Det innebär bl.a. att den som
betalar skatt inte skall behöva vara beroende av
bidrag och att den som behöver bidrag inte heller
skall betala skatt. På sikt bör alltså
bostadsbidragen avskaffas och ersättas med avdrag på
skatten. I avvaktan på att en sådan mera rationell
ordning kan införas finns det enligt vår mening
anledning att justera de regler som i dag gäller för
bidragen.
Moderata samlingspartiet har under en rad av år
föreslagit att ungdomsbostadsbidragen skall
avvecklas. Vi vidhåller denna uppfattning. Det
innebär att en besparing på 600 miljoner kronor kan
göras på anslaget till bostadsbidrag.
De ändringar i reglerna för bostadsbidragen som
trädde i kraft den 1 januari 1997 har tyvärr visat
sig få exakt de negativa konsekvenser för många
hushåll som vi tidigare varnat för. Redan förra
hösten föreslog vi också i en motion att reglerna
skulle ses över i vissa väsentliga avseenden. På en
enda av dessa punkter har regeringen gått oss till
mötes. Det gäller dubbelräkningen av räntebidragen
som upphör fr.o.m. år 1998. Detta är dock inte
tillräckligt. Som föreslås i motioner från Moderata
samlingspartiet bör följande ändringar träda i kraft
redan år 1999:
hushållsinkomsten skall ligga till grund för bostadsbidraget,
ytnormen skall avskaffas samt
barnpension skall inte ingå i den bidragsgrundande inkomsten
om den inte kan användas för att täcka del av
bostadskostnaden.
För att inte ytterligare söka statens utgifter bör
de regeländringar vi föreslår finansieras inom
bostadsbidragssystemet.
E 1 Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet
Vi avvisade redan vid införandet detta stöd och
varnade för att det skulle leda till en rad oönskade
effekter. Den hittillsvarande bidragsgivningen har
besannat våra farhågor. Stöd har i vissa fall utgått
på till synes godtyckliga grunder och till ändamål
som i ett flertal fall starkt kan ifrågasättas.
Investeringsprogrammen är ett uttryck för
traditionell socialdemokratisk bidragspolitik som
riskerar att snedvrida konkurrensen och leda till
dyra felinvesteringar. Moderata samlingspartiet
anser att stödet snarast skall avvecklas. Därigenom
kan betydande besparingar uppnås redan år 1999.
E 2 Kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet
Regeringen anser att det behöver inrättas en ny
myndighet för att hjälpa till i bidragsverksamheten
för lokala investeringsprogram. Vi delar inte denna
uppfattning. När stödet till investeringsprogrammen
avvecklas finns det inget skäl att inrätta denna
myndighet.
2. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde
18 budgetåret 1999
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd),
anför:
En riksdagsmajoritet bestående av
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
står bakom förslagen i budgetpropositionen (prop.
1998/99:1) vad gäller ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena. Samma gäller för beräkningen av
statens inkomster år 1999 i den statliga budgeten.
Stödet gällande beräkningen av det offentliga
utgiftstaket samt förslagen om preliminära
utgiftstak för åren 2000 och 2001 är också uttalat
av riksdagens majoritetspartier.
Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar
till tillväxt, valfrihet, en marknadsekonomi som är
byggd på en god etisk och ekologisk grund och som
tar hänsyn till varje människas unika värde. Vi vill
minimera arbetslösheten samtidigt som hushållen
skall få större ekonomisk självständighet. Vi har
föreslagit långtgående skattesänkningar för låg- och
medelinkomsttagare.
Kristdemokraterna anser att bostaden spelar en
central roll i människors liv. En boendemiljö med
hög kvalitet är viktig för människors livsvillkor.
Alla måste få uppleva tillfredsställelsen av att ha
ett eget hem. Boendepolitiken är en viktig del i
kristdemokratisk familjepolitik. Valfrihet i boendet
är en välfärdsfråga. Människors skiftande önskemål
och behov av bostäder i olika skeenden under livet
måste tillgodoses till rimliga kostnader. Då
riksdagens majoritet har en annan inriktning av
politiken deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning inom utgiftsområde 18.
Vi redovisar här vår inriktning för anslagsområde
18 nedan.
A 2 Räntebidrag
Som vi framhåller i vår motion 1998/99:Bo237 (kd)
kan en avveckling av de nuvarande räntebidragen
inledas genom att anslaget för detta ändamål under
budgetåret 1999 minskas med sammanlagt 1 590
miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag. Besparingen blir möjlig genom en något
snabbare avtrappning av räntebidragen. Åtgärderna i
räntebidragssystemet bör kompenseras genom samtidiga
minskningar av fastighetsskatten och genom att de
s.k. krisårgångarnas inträde i
fastighetsskattesystemet skjuts upp. Vi har också
lagt fram motionsförslag med denna innebörd. Dessa
förslag bereds av finansutskottet.
Enligt vår mening bör således för budgetåret 1999
anslaget till räntebidrag fastställas till ett
belopp som är 1 590 miljoner kronor lägre än vad
regeringen förordat.
A 6 Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader samt
A 7 Byggforskning
Det är uppenbart att regeringens förslag till
minskning av byggforskningsanslaget endast har
föranletts av besparingsskäl. Även om regeringen
uttalar att statens stöd till byggforskningen i
framtiden bör koncentreras till långsiktiga
forsknings- och utvecklingsinsatser inom områden av
samhällsintresse förefaller inte några djupare
forskningspolitiska överväganden ha väglett
beslutet. Det är en enligt vår mening helt felaktig
beslutsordning. Det naturliga är givetvis att först
ta ställning till inriktningen och utformningen av
statens framtida engagemang på byggforskningsområdet
och utifrån detta ställningstagande överväga
omfattningen av och formerna för statens insatser.
Som framhålls i vår motion 1998/99:Bo237 (kd) finns
det skäl som talar för att statens medverkan i den
framtida byggforskningen bör koncentreras till
långsiktiga forsknings- och utvecklingsinsatser inom
områden av samhällsintresse. För att forskningen
skall kunna ges denna inriktning fordras dock
närmare överväganden om vilka forskningsområden som
bör prioriteras och vilka insatser som detta
erfordrar. Det framstår därför som helt olämpligt
att drastiskt minska anslaget till byggforskning på
det sätt som regeringen föreslagit. Ytterligare
medel bör därför tillföras byggforskningen. I
enlighet med förslaget i vår motion 1998/99:Bo237
(kd) bör därför anslaget A 7 Byggforskning räknas
upp med 50 miljoner kronor för budgetåret 1999.
Anslagsökningen finansieras genom att anslaget till
lokala investeringspro- gram minskas med
motsvarande belopp.
Genom den nu föreslagna ökningen av anslaget skapas
det rådrum som vi menar behövs för att övervägandena
om byggforskningens framtid skall kunna ske mera
förutsättningslöst än vad som annars skulle ha
blivit fallet. Medelstillskottet gör det möjligt att
i viss utsträckning satsa på nya angelägna projekt
samtidigt som pågående projekt inte riskerar att
behöva avbrytas i förtid.
Övervägandena om byggforskningens framtid bör utgå
från de behov som finns av forskning på ett antal ur
samhällets synpunkt särskilt angelägna områden, och
där forskningen i dag är eftersatt. Det gäller bl.a.
forskning som sker ur ett kvinnoperspektiv om
planering, byggande och boende. Särskilt viktiga är
frågor om bostäders utformning. Om inte forskningen
på detta område hålls uppe riskerar vi att få
bostäder med sämre funktioner i en rad avseenden.
Inte minst gäller detta kök och badrum.
Informationstekniken i boendet sett ur ett
genusperspektiv måste också lyftas fram. För att den
nu förordade forskningen skall kunna öka i
omfattning bör redan nu hälften av det
medelstillskott som utskottet föreslagit, dvs. 25
miljoner kronor, sättas av för detta ändamål.
A 10 Bostadsbidrag
Vi vidhåller vår tidigare ståndpunkt att
bostadsbidragen är fördelningspolitiskt sett det
mest effektiva sättet att tillförsäkra också
lågavlönade, barnfamiljer och studenter en rimlig
bostadsstandard. Den målsättning som satts upp för
bostadsbidragen - att hushåll med barn skall kunna
efterfråga en bostad där varje barn har ett eget rum
- ligger därför i princip fast. De besparingar som
gjorts i bostadsbidragen under senare år har
emellertid inneburit ett trendbrott när det gäller
stödet till barnfamiljerna. Besparingarna på
bostadsbidragen har särskilt drabbat barnfamiljerna
hårt.
Framför allt är det två av de ändringar i
bidragsreglerna som trätt i kraft fr.o.m. 1997 som
träffar barnfamiljerna. Det gäller dels införandet
av individuella inkomstgränser, dels begränsningen
av den bidragsgrundande bostadsytan. I enlighet med
förslaget i vår motion 1998/99:Bo237 (kd) bör därför
den samlade familjeinkomsten ånyo läggas till grund
för bostadsbidraget. Dessutom bör de ytgränser som i
dag gäller för oreducerat bidrag höjas med 10 m2 för
alla hushållstyper. För att ytterligare förstärka
bostadsbidragen bör dessutom det särskilda bidraget
höjas med 100 kr per barn.
De förbättringar i bostadsbidragen vi nu föreslår
bör finansieras genom de 1 050 miljoner kronor
Kristdemokraterna tillför bostadsbidragsanslaget
utöver vad regeringen föreslagit.
A 12 Investeringsbidrag för anordnande av bostäder
för studenter m.fl.
Bristen på studentbostäder är mycket omfattande på
ett flertal orter i landet. Detta försvårar en
nödvändig satsning på högskolor och universitet.
Svårigheterna att skaffa en bostad kan också leda
till att många studenter får problem med studierna.
Även för ungdomsgruppen i övrigt saknas på många
håll lämpliga bostäder. Mot denna bakgrund är det
inte rimligt att i förtid avveckla stödet till denna
typ av bostäder. Det har dessutom från såväl
byggsektorn som från olika partier i riksdagen
hävdats att de statliga reglerna som påverkar
sektorn i möjligaste mån måste vara stabila. Ett
sådant krav är särskilt motiverat inom en sektor där
tiden mellan ett investeringsbeslut och
genomförandet av investeringen sträcker sig över
lång tid. Inte heller mot denna bakgrund kan
regeringens förslag anses vara rimligt. Vi vill här
erinra om att riksdagen så sent som i juni i år
fattade beslut om att utvidga ändamålet för stödet.
Ett genomförande av regeringens förslag skulle
innebära att ett stort antal projekt som
projekterats, upphandlats och i många fall även
påbörjats med förutsättningen att stöd skulle
beviljas inte kommer att kunna beviljas statligt
stöd. Enligt de uppgifter som kommit fram under
beredningen har dessutom efterfrågan på det aktuella
stödet, tvärtemot vad regeringen uppgivit i
budgetpropositionen, varit mycket stort.
Mot den redovisade bakgrunden anser vi att såväl
regeringens anslagsförslag för budgetåret 1999 som
förslaget att avveckla stödverksamheten bör avslås
av riksdagen. De förslag om fortsatt stöd till
utbyggnaden av studentlägenheter och bostäder för
ungdomar som finns framför allt i motioner från
Kristdemokraterna bör i stället genomföras. Detta
innebär även att förslag i motioner från andra
partier helt eller delvis blir tillgodosedda. Enligt
vår mening bör en eventuell avveckling av stödet
till studentbostäder kunna övervägas först vid
behandlingen av budgeten för år 2001.
E 1 Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet
En fortsatt satsning på stöd till lokala
investeringsprogram för att främja en ekologiskt
hållbar utveckling är enligt vår mening angelägen.
Det intresse som nästan samtliga landets kommuner
visat för att delta i ett utvecklingsarbete med
denna inriktning bör tas till vara. Många kommuner
har i sina förslag till investeringsprogram
redovisat åtgärder med hög angelägenhetsgrad. Denna
typ av projekt bör ges hög prioritet i den fortsatta
stödgivningen, inte minst vad gäller inriktning mot
vatten och naturvård.
Mot bakgrund av de besparingar som föreslås i
budgetpropositionen på en rad angelägna områden
finns det emellertid skäl att ifrågasätta
omfattningen av stödet till investeringsprogrammen.
För att möjliggöra de omprioriteringar som
Kristdemokraterna föreslår inom utgiftsområde 18 bör
anslaget för verksamheten budgetåret 1999 begränsas
på det sätt som förordas i vår motion 1998/99:Bo237
(kd) yrkande 23. Anslaget till lokala
investeringspro- gram bör sålunda minskas med
320 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag.
De medel som på detta sätt frigörs bör användas för
andra angelägna verksamheter inom utgiftsområde 18.
Samtidigt vill vi framhålla att även denna
anslagsnivå ger utrymme för att bevilja ett
omfattande stöd till kommunernas utvecklingsarbete.
Motionsförslag om nya anslag inom utgiftsområde 18
I dag uppger en tredjedel av befolkningen i åldern
16-84 år att de lider av någon form av allergi eller
annan överkänslighet. Det är naturligtvis mycket
oroväckande. Inte minst gäller detta med tanke på
att besvären till stor del är miljöbetingade. Det är
därför uppenbart att åtgärder nu måste vidtas. Dessa
åtgärder måste avse såväl tvingande åtgärder i form
av lagstiftning som stimulansåtgärder. Det är därför
i och för sig bra att regeringen i årets
budgetproposition aviserar sin avsikt att vidga
stödet till lokala investeringsprogram så att det
också skall kunna omfatta allergisanerande åtgärder.
Denna insats är dock inte tillräckligt långtgående,
eftersom den endast avser allergisanering som är
direkt knuten till andra byggnadsåtgärder inom
programmet. För att allergisanering skall få en
större omfattning och en direkt inriktning mot
allergisanerande åtgärder som sådana bör i stället
ett särskilt stöd till allergisanerande åtgärder i
bostäder, skolor och daghem införas. I enlighet med
vad vi i vår motion 1998/99:Bo237 (kd) föreslagit
bör därför 200 miljoner kronor föras över från
anslaget till lokala investeringsprogram till ett
nytt anslag för allergisanering.
Bristerna när det gäller utbildningen av
arkitekter, planerare m.fl. i handikappkunskap är i
dag påtagliga. Utbildningen på detta område är helt
enkelt eftersatt. Tillsammans med de försämringar
som följt i spåren av de nya byggreglerna har detta
lett till en försämrad tillgänglighet i samhället.
Det är en mycket olycklig utveckling som nu måste
brytas. Vi föreslår därför att 25 miljoner kronor
skall tillföras ett nytt anslag för utbildning i
handikappkunskap av personer verksamma i byggandets
alla led. Det nya anslaget bör finansieras genom att
medel tas från anslaget för stöd till lokala
investeringsprogram.
3. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde
18 budgetåret 1999
Yvonne Ångström (fp) anför:
Folkpartiet liberalernas förslag till budget för år
1999 innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för
fler jobb genom ökat företagande och höjd tillväxt
med utgiftsökningar framför allt när det gäller vård
och omsorg, men även för utbildning, bistånd, miljö
och rättssäkerhet (för en utförligare redovisning se
reservationerna 1, 29 och 34 i betänkande
1998/99:FiU1). Vårt förslag till utgiftsram för
utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande (som var 1 895
miljoner kronor lägre än Socialdemokraternas,
Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag) har
emellertid avvisats av finansutskottet i
budgetprocessens första steg. Då Folkpartiets
budgetförslag är en helhet är det i detta andra steg
i budgetprocessen inte meningsfullt att fullfölja
våra anslagsyrkanden. Jag har därför avstått från
att delta i beslutet i denna del.
I korthet innebär de förslag vi lagt fram avseende
utgiftsområde 18 följande.
A 2 Räntebidrag
Det är min och Folkpartiets mening att besparingar
kan göras på räntebidragsanslaget. Denna besparing
bör främst tas ut i den del av bostadsbeståndet som
gynnas av den sänkning av fastighetsskatten som
snabbt bör komma till stånd. Anslaget till
Räntebidrag m.m. bör sålunda fastställas till ett
belopp som är 800 miljoner lägre än vad regeringen
förordat.
A 6 Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader samt
A 7 Byggforskning
Den svenska byggforskningen har under senare år fått
vidkännas kraftiga neddragningar och stora
organisatoriska förändringar. Trots detta har
Byggforskningsrådet vidareutvecklat det sedan
tidigare nära samarbetet med aktörerna inom bygg-
och fastighetssektorn. Genom samarbetet har
samfinansiering av forskningsprojekt mellan staten
och sektorn kommit till stånd i en större
utsträckning än tidigare. En följd av detta har
varit att byggforskningen kunnat disponera större
samlade resurser än vad som annars skulle ha varit
fallet. En neddragning av statens stöd till
byggforskningen med 100 miljoner kronor som
regeringen föreslår skulle allvarligt försvåra
framtida samfinansiering av projekt. Det skulle i
sin tur innebära att forskningen drabbas av att
också bygg- och fastighetssektorn minskar sitt
engagemang, dvs. en utveckling rakt motsatt den
regeringen förutser. Förutom det bortfall av ny
kunskap och av nya rön inom byggande och boende som
en neddragning skulle medföra, leder den också till
att 200-300 forskare riskerar sin forskarutbildning.
Det kan naturligtvis finnas anledning att se över
den framtida inriktningen och omfattningen av
statens stöd till byggforskningen. Denna översyn bör
då ske i ett forskningspolitiskt sammanhang. Jag
vill här bara peka på att Kommittén för översyn av
den svenska forskningspolitiken (Forskning 2000)
nyligen avgivit sitt slutbetänkande
Forskningspolitik (SOU 1998:128). Förslaget avser
den samlade svenska forskningspolitiken. Det betyder
att byggforskningen här har satts in i ett större
forskningspolitiskt sammanhang. Ställning till
statens engagemang inom byggforskningen bör tas som
en del i ett ställningstagande till den framtida
forskningspolitiken som sådan. Byggforskningen bör
sålunda lika lite som någon annan forskning bedömas
enskilt utan att hänsyn tas till sambandet med annan
forskning.
För att ställningstagandet skall kunna ske
förutsättningslöst bör anslaget till byggforskningen
återställas till den nivå det tidigare haft. Det
betyder att anslaget måste tillföras 100 miljoner
kronor utöver regeringens förslag. Ökningen av
anslaget finansieras genom att anslaget till lokala
investeringsprogram minskas med samma belopp.
För att staten också fortsättningsvis skall kunna
göra långsiktiga åtaganden avseende byggforskningen
har regeringen riksdagens bemyndigande att göra
sådana åtaganden. Dessa bemyndiganden har dock inte
förnyats och de är i dag frysta på 1997 års nivå.
För att inte viktig forskning skall riskeras bör
dessa bemyndiganden återställas till en nivå och
omfatta en sådan tidsperiod som tidigare varit
normalt.
A 9 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder
Bostadsutskottet avstyrker regeringens förslag om
att rambegränsa stödet till åtgärder mot radon och
minska anslaget för denna verksamhet. Tvärtemot vad
regeringen förordar bör en ökad satsning på
radonsanering komma till stånd. Radonförekomsten i
bostadsbeståndet utgör ett betydande hälsoproblem
som inte staten kan undandra sig ansvaret för. Det
finns därför all anledning att genom olika åtgärder
öka aktiviteten på området. En sådan åtgärd som
enligt min mening bör prövas är att införa ett
system med intyg från kommunerna om att ett hus inte
ligger i ett riskområde och inte är uppfört med ett
radonavgivande material. Det bör vidare krävas att
kommunerna mer strikt tillämpar de gränser för
sanitär olägenhet som Socialstyrelsen fastställt.
Av största vikt är givetvis att de bostäder där
höga radonhalter uppmätts snarast åtgärdas. Det
statliga bidraget utgör en viktig och nödvändig
stimulans för att påverka de berörda
fastighetsägarna att vidta nödvändiga åtgärder. De
förbättrade bidragsvillkor som gällde under den
borgerliga regeringstiden resulterade i att antalet
åtgärdade bostäder påtagligt ökade. För att åter öka
saneringstakten bör bidragsvillkoren ändras i
enlighet med förslaget i fp-motionen. Det maximala
bidraget bör återställas från 15 000 kr till den
nivå som tidigare gällde, dvs. 25 000 kr.
A 10 Bostadsbidrag
Den minskning av anslaget till bostadsbidrag med 310
miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag som förordas i Folkpartiets partimotion
1998/99:Fi211 bör genomföras. Det är min och
Folkpartiets uppfattning att besparingen kan
åstadkommas genom effektiviseringar i
bidragsgivningen.
E 1 Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet
Det är min uppfattning att regeringens
stödverksamhet vad gäller lokala investeringsprogram
bör avvecklas. Redan vid beslutet att tillskapa
detta stöd riktades från flera håll, och då även
från Folkpartiet, starka invändningar mot de oklara
formerna för bidragsgivningen och syftet med
verksamheten. Under den tid som stöd har kunnat utgå
har dessa farhågor besannats. I bostadsutskottets
uppföljning av den hittillsvarande bidragsgivningen
tas ett flertal frågor upp som bör föranleda en
omprövning av verksamheten.
Riksdagen bör sålunda inte ge regeringen något
bemyndigande att fatta några fler bidragsbeslut om
investeringsprogram. Vad gäller det anslagsbehov som
kan uppkomma för att staten skall kunna fullgöra
redan gjorda åtaganden delar jag den bedömning som
bl.a. görs i de båda fp-motionerna 1998/99:Fi211 och
1998/99:Bo216 att anslaget för budgetåret 1999 kan
minskas med 900 miljoner kronor i förhållande till
regeringsförslaget. Den anslagsnivå detta innebär
ger bl.a. utrymme för den fortsatta satsning på
byggforskningen samt det anslagstillskott till
åtgärder mot radon som jag föreslagit ovan.
E 2 Kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet
Verksamheten med stöd till lokala
investeringsprogram bör enligt min mening snarast
avvecklas. Något behov att inrätta den föreslagna
myndigheten föreligger därmed inte.
4. Uppföljning och utvärdering av
länsstyrelsernas verksamhet
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anför:
Vi delar helt den kritik mor regeringens arbete med
uppföljning och utvärdering av länsstyrelsernas
verksamhet som förs fram i Vänsterpartiets
partimotion 1998/99:Bo235. Som redovisas i motionen
har Statskontoret pekat på att flera länsstyrelser
inte följer upp utvecklingen i länet gentemot de
nationella mål som ställts upp. Det är naturligtvis
en uppgift för regeringen att i sitt arbete se till
att länen gör uppföljningar av detta slag.
Tillsammans med de övriga uppföljnings- och
utvärderingsinsatser som regeringen bör initiera
utgör de ett nödvändigt underlag för
ställningstaganden om medelstilldelning m.m. till
länen. En årlig rapportering bör ske till riksdagen,
när det gäller länsstyrelsernas arbete med att följa
upp statliga mål och riktlinjer.
Det är enligt vår mening beklagligt att utskottet
inte ställt sig bakom förslaget i vår motion om att
förbättra uppföljnings- och utvärderingsinsatserna
avseende landets länsstyrelser. Frågan är dock
föremål för uppmärksamhet i olika sammanhang. Det är
vår förhopppning att detta skall leda till en
utveckling och förbättring av insatserna på området.
I den mån så inte blir fallet är det vår avsikt att
återkomma till riksdagen i frågan.
5. Bidrag till åtgärder mot radon i
bostäder
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:
Miljöpartiet har i partimotion 1998/99:Bo236
föreslagit att stödet till åtgärder mot radon skall
öka kraftigt åren 2000 och 2001. Detta
motionsförslag har jag följt upp genom en
reservation till detta betänkande. I vår partimotion
har vi också yrkat avslag på regeringens förslag om
att anslaget för radonsanering under budgetåret 1999
skall rambegränsas. Eftersom utskottet tar ställning
till hela anslagsfördelningen för budgetåret 1999
genom ett beslut har jag inte kunnat reservera mig
till förmån för mp-motionen även i denna fråga. En
sådan reservation hade inneburit att den samsyn i
övriga budgetfrågor som uppnåtts mellan (mp), (s)
och (v) inte kunnat komma till uttryck i en gemensam
majoritetstext avseende anslagsfördelningen för
utgiftsområde 18. Jag har emellertid för avsikt att
i kommande beredningar av frågor om stödet till
radonsanering återkomma med förslaget att
rambegränsningen skall tas bort.
Boendekostnaderna har tveklöst utvecklats på ett
oroväckande sätt under senare år. Bakom denna
utveckling ligger i huvudsak de faktorer som lyfts
fram i motion 1998/99:Bo219 (kd). Det finns därför
även enligt vår mening skäl att göra förändringar i
såväl beskattningen som avgiftsuttaget när det
gäller byggande och boende. Flera konkreta förslag
med denna innebörd har också lagts fram i motioner
från våra respektive partier. Naturligtvis står vi
bakom dessa förslag. Vi har mot denna bakgrund nu
avstått från att föra vidare det mera allmänt hållna
förslaget i motion 1998/99:Bo219 (kd).
7. Bostadsfinansieringen på längre sikt
Rigmor Ahlstedt (c) anför:
Det är min och Centerpartiets uppfattning att det
nuvarande räntebidragssy- stemet bör avvecklas och
ersättas med ett system som bygger på
investeringsbidrag. Vi är inte heller ensamma om
denna uppfattning. I den parlamentariskt sammansatta
Bostadspolitiska utredningen fick ett förslag med
denna innebörd en bred politisk anslutning. Det
finns flera skäl till att ett investeringbidrag är
att föredra framför dagens system. Ett
investeringsbidrag skapar stabilitet genom att
bidraget utbetalas direkt vid
investeringstillfället. Staten kan därmed inte i
efterhand ändra finansieringsförutsättningarna på
det sätt som skett med räntebidragen. En övergång
till investeringsbidrag innebär dessutom att dagens
orimliga ordning med "eviga räntebidrag" för
flerbostadshus kan avvecklas.
Frågan om det framtida finansieringssystemet och då
också frågan om införande av investeringsbidrag
behandlades av riksdagen så sent som i juni månad.
Med tanke på den korta tid som gått sedan dess har
vi nu avstått från att på nytt förelägga riksdagen
vårt förslag. Centerpartiet står dock kvar vid sin
grundläggande uppfattning att dagens
finansieringssystem bör utmönstras och ersättas med
en ordning med investeringsbidrag. Det är därför vår
avsikt att senare under mandatperioden aktualisera
frågan i riksdagen.
8. Förlusterna i kreditgarantisystemet
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anför:
Statens utgifter för kreditgarantisystemet har visat
sig bli större än vad som ursprungligen förutsetts.
De prognoser som tidigare gjorts har uppenbarligen
inte varit tillförlitliga. Enligt den nya
förlustprognosen som nu presenterats kommer
anslagsbehovet att väsentligt överstiga vad som
tidigare beräknats. Förlusterna i
kreditgarantisystemet har tvingat fram
omprioriteringar av andra verksamheter inom
utgiftsområde 18 för budgetåret 1999. Det är en
enligt vår mening olycklig situation. En första
åtgärd från regeringens sida bör därför vara att
tillse att säkra prognosmodeller med god
träffsäkerhet tas fram. Det är en bedömning som
också utskottet gör i sitt ställningstagande.
I den uppkomna situationen är det väsentligt att
regeringen nu vidtar kraftfulla åtgärder i syfte att
minska förlusterna och underställer riksdagen en
redovisning av orsakerna till förlustutvecklingen. I
budgetpropositionen aviserar också regeringen sin
avsikt att noga följa utvecklingen och ta initiativ
till förändringar. Vi har i vårt ställningstagande
utgått från att de överväganden som detta
förutsätter görs från ett brett bostadspolitiskt
perspektiv, Det innebär att de bör ta sikte på att
klarlägga sambanden mellan alla de åtgärder som lett
fram till de konkurser och rekonstruktioner som
orsakat kreditgarantiförlusterna. Särskilt bör
analyseras hur besparingarna inom
räntebidragssystemet och infasningen av nyare
fastigheter i fastighetsskattesystemet påverkat den
ekonomiska situationen för de aktuella
fastigheterna.
En ytterligare fråga som enligt vår mening måste
uppmärksammas är de problem som i många fall
uppstår genom att de kommunala bostadsföretagen inte
omfattas av kreditgarantisystemet. Dessa problem
åtgärdas i dag i huvudsak genom den s.k.
kommunakuten. Det är naturligtvis bra att drabbade
kommuner på detta sätt kan få hjälp. Samtidigt bör
inte problem av denna typ och omfattning lösas genom
olika punktinsatser från tid till annan. Det kan
enligt utskottets mening också riktas kritik mot att
statens insatser endast riktas till kommunen. Det
naturliga vore i stället att de åtgärder som måste
vidtas riktas direkt till det berörda kommunala
bostadsföretaget. Den ordning som nu tillämpas
innebär att många kommuner tvingas till
nedskärningar i andra angelägna verksamheter innan
det kan bli aktuellt med stöd. En uppenbar effekt av
detta kan bli att vården, omsorgen och skolan
drabbas av försämringar. En sådan ordning är enligt
vår mening helt orimlig. Vänsterpartiet har också i
en motion lagt fram förslag till förändringar i
bostadsakutens verksamhet som skall förhindra att
detta blir fallet.
Sammanfattningsvis bör målet vara att genom
generella åtgärder skapa förutsättningar för de
kommunala bostadsföretagen att fylla sin avsedda
uppgift. Det innebär bl.a. att företagen bör
inlemmas i kreditgarantisystemet så att deras
eventuella ekonomiska problem kan lösas på samma
villkor och i samma former som gäller för andra
bostadsföretag liksom för bostdsrättsföreningar.
I den mån regeringens överväganden inte ges den
breda utgångspunkt och den inriktning i övrigt som
vi menar att de bör ha är det vår avsikt att på nytt
aktualisera frågan i riksdagen.
9. Villkoren för stödet till fukt- och
mögelskadade hus
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Inga Berggren
(m) och Carl-Erik Skårman (m) anför:
Vi ser givetvis positivt på att ett enigt utskott
anslutit sig till vårt motionsförslag om en översyn
av villkoren för stödet till fukt- och mögelskadade
hus. Det har en längre tid stått klart att de
nuvarande reglerna inte fungerar tillfredsställande.
Byggkvalitetsutredningen föreslog redan år 1997 en
modell för hur stödet under en övergångsperiod
skulle kunna förbättras för att sedan avvecklas.
Enligt vår mening talar mycket för att utredningens
förslag skall genomföras. Detta förutsätter på kort
sikt att ytterligare medel tillförs Fonden för fukt-
och mögelskador. Vi har i vårt budgetalternativ
beräknat utrymme för en sådan anslagsökning.
10. Villkoren för stödet till fukt- och
mögelskadade hus
Ulf Björklund (kd) och Ulla-Britt Hagström (kd)
anför:
Kristdemokraterna har inte under årets allmänna
motionstid lagt fram förslag om ökat anslag för
Fonden för fukt- och mögelskador eller tagit upp
frågan om vilka regeländringar för stödet som kan
behöva genomföras. Vi vill dock understryka att de
åtgärder som kan ges stöd genom fonden bör ha
fortsatt mycket hög prioritet. Samhällets insatser
för att åtgärda fuktskadade hus bör enligt vår
mening öka. Särskilt stort är samhällets ansvar för
att de miljöer där barn och ungdomar vistas inte kan
leda till hälsoproblem.
Den modell vi föreslagit för ett ökat stöd på det
aktuella området innebär att ett särskilt anslag på
200 miljoner kronor inrättas för stöd till
allergisanering i bostäder, skolor och daghem. Om
detta förslag får riksdagens bifall kan det givetvis
finnas skäl att överväga om någon form av samordning
bör komma till stånd med det stöd som kan utgå från
fonden för stöd till fukt- och mögelskador.
11. Villkoren för stödet till fukt- och
mögelskadade hus
Yvonne Ångström (fp) anför:
Ett enigt bostadsutskott har i betänkandet
föreslagit att regeringen skall överväga vilka
regeländringar som erfordras för att komma till
rätta med de nuvarande problemen med stödet till
fukt- och mögelskadade hus. Regeringen anför i
budgetpropositionen att några ytterligare medel inte
kan tillskjutas denna verksamhet. Jag vill
emellertid understryka att Folkpartiet inte
utesluter att ett medelstillskott kan bli
nödvändigt. Bostadsutskottet får ta ställning i den
frågan när regeringen förelagt riksdagen det
efterfrågade beslutsunderlaget.
12. Bostadsbidragen
Rigmor Ahlstedt (c) anför:
Det bostadsfinansieringsssystem som infördes år 1997
har nu varit i kraft närmare två år. Under denna tid
har det blivit uppenbart att systemet är behäftat
med vissa brister. Det finns enligt min och
Centerpartiets mening mot bakgrund härav all
anledning att nu snabbt få en utvärdering av
bostadsbidragen till stånd. Det finns flera skäl
till detta. För det första är det viktigt att
orsakerna till de ofullkomligheter som redan nu är
kända dokumenteras och sätts in i sitt sammanhang.
För det andra utgör en utvärdering av det slutliga
utfallet av det första årets bostadsbidrag en
nödvändig förutsättning för att en allsidig analys
av systemets effekter skall kunna göras. På grundval
av analysen bör systemet reformeras så att det
fyller de mål som ursprungligen avsetts.
Utskottet pekar i sitt ställningstagande på att
Riksförsäkringsverket har i uppdrag att se över de
nya bostadsbidragen och då särskilt systemet med
preliminärt och slutligt bostadsbidrag. Det är
naturligtvis bra att regeringen initierat denna
utvärdering. Enligt min mening bör det dock finnas
förutsättningar att genomföra den betydligt snabbare
än vad som nu är avsikten. Målet måste vara att de
problem som kommer fram skall kunna lösas så snart
som möjligt. Inte minst gäller det med tanke på de
svårigheter många bidragstagare kan komma att få när
det slutliga bostadsbidraget inom kort fastställs
för första gången.
Jag och Centerpartiet kommer att noga följa det
utvärderingsarbete som pågår. Om det visar sig att
det inte sker med den snabbhet och i den omfattning
som det finns anledning att förutsätta är vår avsikt
att ånyo aktualisera frågan i riksdagen.
Det finns redan nu tecken på att systemet med
preliminärt och slutligt bostadsbidrag kan komma att
orsaka problem i vissa fall. Det gäller särskilt för
de bidragstagare som under bidragsåret alternerar
mellan studier eller arbetslöshet och arbete.
Utskottet pekar i sitt ställningstagande på att
Riksförsäkringsverket har i uppdrag att särskilt se
över systemet med preliminärt och slutligt
bostadsbidrag. Det är naturligtvis nödvändigt att en
utvärdering kommer till stånd. Samtidigt menar vi
att översynen måste ske så snart som möjligt.
Strävan bör vara att avsluta översynen i god tid
före den sista tidpunkt som regeringen satt upp. Det
är också viktigt att regeringen därefter snabbt
återkommer till riksdagen med ett förslag till
lösning. En lösning som vi menar bör övervägas är
att bostadsbidraget prövas vid fler tillfällen än en
gång per år.
Det är vår avsikt att noga följa utvecklingen på
området och om inte snabba och effektiva åtgärder
vidtas på nytt aktualisera frågan i riksdagen.
14. Boende för utsatta grupper
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anför:
Vänsterpartiet anser att kraftfulla åtgärder måste
vidtas för att komma till rätta med de problem som
tas upp i betänkandets avsnitt Boende för utsatta
grupper. Vi har också lagt fram ett flertal förslag
om åtgärder som aktivt kan bidra till att förbättra
situationen i s.k. utsatta bostadsområden samt för
hemlösa och bostadslösa. Dessa förslag behandlas
emellertid av utskottet i annat sammanhang.
Vi instämmer givetvis i vad som förordas i de
motioner som behandlas i det aktuella avsnittet om
att regeringen och den bostadssociala beredningen
skall ägna stor uppmärksamhet åt de utsatta
gruppernas problem. För att komma till rätta med en
akut situation kan också vissa riktade åtgärder
behövas, exempelvis för att ge uteliggare tak över
huvudet. På sikt är det emellertid ännu mer
angeläget att den generella inriktningen av alla
politiska överväganden och beslut sker med
utgångspunkt från hur situationen för dem som har
det sämst ställt i olika avseenden kan förbättras.
Flertalet av de förslag som Vänsterpartiet för fram
på det bostadspolitiska området har också denna
inriktning. Vi hänvisar här till partiets förslag
från årets allmänna motionstid om att bl.a.:
införa krav på kommunala boendeplaneringsprogram,
återinföra lagar om bostadsförsörjning och bostadsanvisning,
inrätta en boendekostnadsdelegation,
införa ett statligt stöd för nyproduktion och ombyggnad av
hyresrätter.
Härutöver har Vänsterpartiet inom andra
politikområden lagt fram motsvarande förslag om
generella åtgärder som även de är inriktade på att
förbättra villkoren för de mest utsatta grupperna i
samhället.
Förteckning över de motioner som i hemställan mom. 1
åberopas i utskottets förslag respektive i reserva-
tion 1 (c)
-----------------------------------------------------
Bidragsgrundande inkomst utgörs av summan av inkomst
av näringsverk-samhet och inkomst av tjänst enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och in-komst av
kapital enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, med de till-lägg och avdrag som anges
i andra och tredje styckena samt 5 och 7 §§.
Beloppet enligt första stycket skall ökas med
1. inkomst som på grund av bestämmelserna i 54 §
första stycket f) kom-munalskattelagen eller avtal
om undvikande av dubbelbeskattning inte ingår i
inkomst av näringsverksamhet, tjänst eller kapital,
2. studiemedel i form av studiebidrag,
3. icke skattepliktiga stipendier över 3 000 kronor
per månad,
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
4. belopp varmed inkomst 4. belopp varmed inkomst
av nä-ringsverksamhet har av nä-ringsverksamhet har
minskats ge-nom avdrag minskats ge-nom avdrag
för för
- avsättning till - avsättning till
periodiseringsfond periodiseringsfond
- ökning av - ökning av
expansionsmedel expansionsmedel
- utgift för egen - utgift för egen
pension intill ett belopp pension intill ett belopp
motsvarande ett halvt motsvarande ett halvt
basbe-lopp enligt 1 kap. pris-basbelopp enligt 1
6 § lagen (1962:381) om kap. 6 § lagen (1962:381)
allmän försäkring om allmän försäkring
- underskott från - underskott från
tidigare beskatt-ningsår, tidigare beskatt-ningsår,
och
5. belopp varmed inkomst
5. belopp varmed inkomst av ka-pital har minskats
av ka-pital har minskats genom avdrag, utom där
genom avdrag, utom där
- realisationsvinst har
- realisationsvinst har minskats med
minskats med realisationsförlust
realisationsförlust uppkommen under
uppkommen under beskattningsåret,
beskattningsåret,
- avdrag har gjorts
- avdrag har gjorts enligt lagen (1993:1469)
enligt lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid
om uppskovsavdrag vid byte av bostad, eller
byte av bostad, eller
- avdrag har gjorts för
- avdrag har gjorts för negativ räntefördelning,
negativ räntefördelning. och
6. skattepliktiga
inkomster enligt 5 §
lagen (1991:586) om
särskild in-komstskatt
för utomlands bosatta.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Beloppet enligt första stycket skall minskas med
1. belopp varmed inkomst av kapital har ökats på
grund av statligt räntebidrag för den bostad för
vilken bostadsbidrag söks, och
2. belopp varmed inkomst av näringsverksamhet har
ökats genom
- återföring till beskattning av avdrag för
avsättning till periodiseringsfond
-----------------------------------------------------
Om ett eller flera barn som avses i 10 § med
undantag av första stycket 2 och 3 samt tredje
stycket har inkomst av kapital, skall till sökandens
bidrags-grundande inkomst läggas varje barns inkomst
av kapital till den del in-komsten överstiger 1 000
kr.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Vid beräkning av inkomst Vid beräkning av inkomst
av ka-pital tillämpas 4 § av ka-pital tillämpas 4 §
andra stycket 6. andra stycket 5.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Tillägg enligt denna paragraf skall fördelas lika
mellan makar.
-----------------------------------------------------
_________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Den nya bestämmelsen i 4 § andra stycket 6
skall dock inte tillämpas i fråga om
bostadsbidrag som avser tid före
ikraftträdandet.