Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1998/99:AU09

Utstationering av arbetstagare


Innehåll

1998/99

AU9

Sammanfattning

Utskottet  föreslår i detta betänkande att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om utstationering
av arbetstagare. Med utstationering avses vissa fall
av  gränsöverskridande  anställningsförhållanden.  I
detta  sammanhang  har utskottet behandlat en motion
som  inte  tar  sikte  på  lagförslaget  i  sig  och
avstyrkt   denna   med  hänvisning   till   pågående
beredningsarbete  inom  Regeringskansliet.  Särskilt
yttrande har avgetts av företrädarna för Moderaterna
och Folkpartiet.

Propositionen

I   proposition   1998/99:90   föreslår   regeringen
(Näringsdepartementet)     att    riksdagen    antar
regeringens förslag till lag  om  utstationering  av
arbetstagare (1999:000).

Motionen

1998/99:A11  av  Kenth  Skårvik  (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen  till  känna
vad  i  motionen  anförts  om ett avskaffande av den
s.k. Lex Britannia.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag

Regeringen har i propositionen  föreslagit  att  det
skall   införas   en   lag   om   utstationering  av
arbetstagare. Bifall till lagförslaget  innebär  att
Sverige   genomför   Europaparlamentets  och  rådets
direktiv  96/71/EG  av  den   16  december  1996  om
utstationering  av  arbetstagare   i   samband   med
tillhandahållande     av    tjänster    (det    s.k.
utstationeringsdirektivet).
Syftet  med  direktivet  är  att  fastställa  vilka
regler som skall  tillämpas  då  företag  låter egen
personal  från  hemlandet tillfälligt arbeta  i  ett
annat  land där företaget  utför  entreprenaduppdrag
eller tillhandahåller  tjänster i övrigt. Ett sådant
anställningsförhållande  över  gränserna  ger upphov
till  frågan om vilket lands lag som skall tillämpas
på anställningsförhållandet.  Direktivet  innebär  i
korthet  att  arbetstagare,  som av sin arbetsgivare
skickas till ett annat land för  att där tillfälligt
utföra arbete, skall vara tillförsäkrad  det sociala
skydd som värdlandets lagstiftning föreskriver om en
rad    i    direktivet    uppräknade   arbets-   och
anställningsvillkor, t.ex.  arbetsmiljö,  arbetstid,
semester  och  minimilön.  Förutom att arbetstagaren
skall      tillförsäkras     de     arbets-      och
anställningsvillkor  som är fastställda i lag, skall
arbetstagare  som  arbetar  inom  byggnadsverksamhet
även   garanteras   de  villkor   som   framgår   av
kollektivavtal som förklarats ha allmän giltighet. I
direktivet lämnas en definition av vad som menas med
allmängiltigförklarade avtal (se direktivets artikel
3 punkt 8). Av definitionen  framgår  att  det skall
vara fråga om sådana kollektivavtal som skall följas
av alla företag inom den aktuella sektorn eller  det
aktuella  arbetet  och inom det aktuella geografiska
området. Om medlemsstaten  inte har något system för
allmängiltigförklaring av avtal, kan den - om den så
beslutar  -  utgå  från  kollektivavtal  som  gäller
allmänt för alla likartade företag inom den aktuella
sektorn  eller  det  aktuella   arbetet   inom   det
geografiska  området.  Medlemsstaten  kan också utgå
från  kollektivavtal  som  har  ingåtts av  de  mest
representativa   arbetsmarknadsorganisationerna   på
nationell  nivå  och   som   gäller  inom  hela  det
nationella  territoriet.  Förutsättningen   för  att
tillämpa  den  här  typen  av  kollektivavtal är att
staten  "garanterar"  att  utstationerande   företag
behandlas  på samma sätt som nationella företag  som
befinner sig i en likartad situation.
Lagförslaget innebär i korthet följande.
Lagen skall gälla för arbetsgivare som är etablerad
i  ett  annat   land   än   Sverige  och  som  skall
utstationera arbetstagare här i landet i samband med
att  arbetsgivaren  tillhandahåller   tjänster  över
gränserna.  Till skillnad från direktivet  som  bara
gäller EU:s medlemsstater  skall  enligt regeringens
förslag    lagen    gälla    alla    utstationerande
arbetsgivare  oavsett  vilket land arbetsgivaren  är
etablerad  i.  Den skall inte  vara  tillämplig  för
arbetsgivare  inom   handelsflottan   såvitt   avser
besättningen ombord.
Tre  fall  av gränsöverskridande åtgärder betraktas
enligt  lagförslaget  som  utstationering.  Samtliga
fall  har   sin  motsvarighet  i  direktivet.  Dessa
åtgärder är följande.
För det första när en arbetsgivare för egen räkning
och  under egen  ledning  sänder  arbetstagare  till
Sverige    enligt    avtal    som   ingåtts   mellan
arbetsgivaren och den i Sverige verksamma mottagaren
av tjänsterna.
För  det  andra  när  en  arbetsgivare   sänder  en
anställd till Sverige till en arbetsplats eller till
ett företag som tillhör samma koncern.
För  det  tredje  när  en  arbetsgivare som hyr  ut
arbetskraft    eller   ställer   arbetskraft    till
förfogande    sänder     arbetstagare    till    ett
användarföretag i Sverige.
För att lagen skall vara  tillämplig  krävs att det
råder  ett  anställningsförhållande.  Vidare   skall
arbetet  utföras  under en begränsad tid. Är arbetet
stadigvarande förlagt  till Sverige och anknytningen
hit    dominerar    skall   svensk    arbetsrättslig
lagstiftning tillämpas i sin helhet.
Arbetsgivare som utstationerar  arbetstagare  skall
tillämpa  de  svenska  bestämmelserna om semesterlön
och    semesterersättning   enligt    semesterlagen,
mammaledighet,    rätt    till    omplacering    och
anställningsskydd   i   föräldraledighetslagen  samt
diskriminineringsförbuden    i   jämställdhetslagen,
lagen  om  åtgärder  mot  etnisk  diskriminering   i
arbetslivet,  lagen mot diskriminering i arbetslivet
på  grund  av  sexuell   läggning   samt  lagen  mot
diskriminering   i   arbetslivet  av  personer   med
funktionshinder.  Vidare  skall  vid  utstationering
reglerna  i  arbetsmiljölagen   och  arbetstidslagen
gälla. Beträffande utstationering som sker i form av
personaluthyrning  skall  vissa regler  i  lagen  om
privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft
gälla.
Arbetsgivaren   är   oförhindrad    att    tillämpa
bestämmelser  eller villkor som är förmånligare  för
arbetstagare än  vad  ovan  angivna bestämmelser är.
Eftersom  Sverige  inte  har några  regler  för  att
allmängiltigförklara kollektivavtal anser regeringen
att    arbets-    och    anställningsvillkor    inom
byggnadsverksamhet   och  som   är   fastställda   i
kollektivavtal inte bör omfattas av lagen.
Vid   utstationering   skall   medbestämmandelagens
regler om förenings- och  förhandlingsrätt gälla. Om
kollektivavtal     träffas     med     en     svensk
arbetstagarorganisation  gäller  även   reglerna  om
fredsplikt.
Arbetsgivare med hemvist eller säte i Sverige skall
vid utstationering till annat land inom EES tillämpa
de    nationella   bestämmelser   varigenom   landet
genomfört utstationeringsdirektivet.
Lagen föreslås träda i kraft den 16 december 1999.
Av direktivet  framgår  också att varje medlemsland
skall  tillse  att  det  utses   ett   eller   flera
förbindelsekontor  eller  en  eller  flera  behöriga
instanser   i   syfte   att   genomföra  direktivet.
Regeringen föreslår att Arbetarskyddsstyrelsen utses
till förbindelsekontor. Förbindelsekontoret skall ge
information om vilka arbets- och anställningsvillkor
som  kan  bli  tillämpliga vid en  utstationering  i
Sverige. Det skall  också  samverka  med motsvarande
myndigheter  inom  EES.  Regeringen  anser  att  med
hänsyn   till   Arbetarskyddsstyrelsens   ansträngda
arbetsbörda  bör  myndigheten  för  fullgörande   av
uppdraget som förbindelsekontor förstärkas med medel
motsvarande  en  anställning.  Regeringen kommer att
återkomma i budgetpropositionen för år 2000 angående
finansieringen,  som avses ske inom  ramen  för  det
aktuella utgiftsområdet.

Utskottet

Som konstaterats inledningvis  har det endast väckts
en motion i detta ärende. Innehållet  i motionen tar
dock inte sikte på lagförslaget i sig.
Det  är  enligt utskottets mening viktigt  att  det
tillskapas   internationella   regler   som  bringar
klarhet  i  vad  som skall gälla när en arbetstagare
utstationeras utomlands.  Härigenom  underlättas den
fria rörligheten av tjänster. Vidare innebär den nya
lagen  att  s.k.  social  dumpning motverkas.  Genom
regleringen  motverkas alltså  att  företagare  från
länder med sämre  arbets- och anställningsvillkor än
Sverige   utnyttjar  detta   förhållande   för   att
tillskansa  sig konkurrensfördelar, vilket i sin tur
missgynnar både  inhemska  företag och arbetstagare.
Utskottet ställer sig därför  bakom lagförslaget och
anser  att  det  är  viktigt  att  detta  genomförs.
Propositionen bör alltså bifallas.
De  ovan angivna diskrimineringslagarna  är  numera
utfärdade av regeringen. Lagarnas SFS-nummer framgår
av bilagan  till  utskottets  hemställan.  Utskottet
föreslår  även vissa justeringar i lagförslaget  för
att åstadkomma  överensstämmelse  mellan lagtext och
motivtext   samt   därutöver   vissa   redaktionella
ändringar.
Vad sedan gäller den motion A11 som väckts av Kenth
Skårvik (fp) kan utskottet konstatera att  den,  som
nämnts,  inte  avser  lagförslaget i sig. Motionären
vill att de regler som  brukar  kallas Lex Britannia
avskaffas. Dessa regler har berörts  i propositionen
bl.a.   med   anledning  av  vissa  remissynpunkter.
Regeringen  hänvisar   till  att  dessa  frågor  har
analyserats av utredningsmannen  Sven-Hugo  Ryman  i
promemorian  (Ds  1994:13)  "Lex  Britannia" och att
hans  slutsats var att dessa regler  sannolikt  inte
strider   mot  Sveriges  internationella  åtaganden.
Utskottet  har  nyligen  tagit  ställning  till  ett
liknande yrkande  (se  betänkande  1998/99:AU8 s. 20
f.).  Utskottet  hänvisade  där till att  frågor  om
inskränkning av rätten till fackliga  stridsåtgärder
för  närvarande  bereds  inom Regeringskansliet  och
ansåg därför att det inte  fanns någon anledning att
föregripa detta arbete. Utskottet  har  ingen  annan
ståndpunkt  i  dag.  Med hänvisning till det anförda
avstyrks motion A11 (fp).

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande antagande av lagförslaget
att riksdagen med bifall till propositionen antar det enligt
bilaga   framlagda   förslaget   till   lag   om
utstationering av arbetstagare,
2. beträffande Lex Britannia
att riksdagen avslår motion 1998/99:A11.
Stockholm den 22 april 1999

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist


I beslutet har deltagit: Johnny  Ahlqvist  (s), Hans
Andersson  (v),  Mikael  Odenberg (m), Björn Kaaling
(s), Martin Nilsson (s), Laila  Bjurling (s), Patrik
Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson
(s), Camilla Sköld (v), Maria Larsson (kd), Christel
Anderberg (m), Barbro Johansson (mp),  Elver Jonsson
(fp), Henrik Westman (m), Rosita Runegrund  (kd) och
Agne Hansson (c).

Särskilt yttrande

"Lex Britannia"

Mikael  Odenberg  (m), Patrik Norinder (m), Christel
Anderberg (m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman
(m) anför:

Som utskottets majoritet  mycket riktigt påpekat har
utskottet   nyligen   i   betänkandet    1998/99:AU8
behandlat  ett  liknande  yrkande  om Lex Britannia.
Utskottets   slutsats   var   att  yrkandet   skulle
avstyrkas.  Moderaterna och Folkpartiet  reserverade
sig mot detta  ställningstagande.  Då frågan sålunda
nyligen varit föremål för utskottets  och  sedermera
för riksdagens ställningstagande avstår vi från  att
upprepa vår reservation. I sak vidhåller vi dock vår
ståndpunkt  att  de  regler som kallas Lex Britannia
bör upphävas. Dessa regler  hör  inte  hemma  på  en
modern     arbetsmarknad     med    en    kraftigare
internationalisering och ökade  krav på flexibilitet
för företagen och anställda. Vi anser  också att det
är  tveksamt om dessa regler står i överensstämmelse
med de internationella åtaganden som Sverige gjort.

Förslag till lag om utstationering av
arbetstagare

Härigenom föreskrivs[1] följande

Tillämpningsområde

1 § Denna  lag  gäller  när  en  arbetsgivare som är
etablerad i ett annat land än Sverige  utstationerar
arbetstagare   här  i  landet  i  samband  med   att
arbetsgivaren    tillhandahåller    tjänster    över
gränserna.
Dessutom finns i  8  § bestämmelser om arbetsgivare
som  har  sitt  hemvist eller  säte  i  Sverige  och
utstationerar   arbetstagare    till    ett    annat
medlemsland      inom      Europeiska     ekonomiska
samarbetsområdet (EES).
2   §  Lagen  gäller  inte  för  arbetsgivare   inom
handelsflottan såvitt avser besättning ombord.

Definitioner

3  § Med  utstationering  avses  någon  av  följande
gränsöverskridande åtgärder:
1.  när  en arbetsgivare för egen räkning och under
egen ledning sänder arbetstagare till Sverige enligt
avtal som arbetsgivaren har ingått med den i Sverige
verksamma mottagaren av tjänsterna,
2. när en  arbetsgivare  sänder  arbetstagare  till
Sverige  till  en arbetsplats eller till ett företag
som tillhör koncernen eller
3. när en arbetsgivare som hyr ut arbetskraft eller
ställer   arbetskraft    till    förfogande   sänder
arbetstagare   till  ett  användarföretag   som   är
etablerat i Sverige  eller  som  bedriver verksamhet
här.
Ett  anställningsförhållande  skall   råda   mellan
arbetsgivaren      och      arbetstagaren      under
utstationeringstiden.
4  §  Med  utstationerad  arbetstagare  avses  varje
arbetstagare  som  vanligen arbetar i ett annat land
men som under en begränsad  tid  utför arbete enligt
3 § i Sverige.

Arbets- och anställningsvillkor

5 § En arbetsgivare skall, oavsett  vilken  lag  som
annars gäller för anställningsförhållandet, tillämpa
följande     bestämmelser     för     utstationerade
arbetstagare:
- 2 §, 5 § andra och tredje stycket, 7 § första och
andra stycket, 16, 17, 24, 27-29, 31 och 32 §§
semesterlagen (1977:480),
- 2 §, 4 § första stycket och 16-22  §§
föräldraledighetslagen (1995:584),
- 15 §, 16 och 17 §§ när det gäller befordran eller
utbildning    för    befordran,    samt   18-28   §§
jämställdhetslagen (1991:433),
- 3, 8 och 9 §§, 10 § 2-5 samt 11-20 §§ lagen
(1999:130) om åtgärder mot etnisk diskriminering i
arbetslivet,
- 2-4 §§, 5 § 2-5 och 6-16 §§ lagen  (1999:132)  om
förbud  mot diskriminering i arbetslivet av personer
med funktionshinder samt
- 2-4 §§,  5  § 2-5 och 6-15 §§ lagen (1999:133) om
förbud mot diskriminering  i arbetslivet på grund av
sexuell läggning.
Vid utstationering gäller även bestämmelserna i
arbetstidslagen (1982:673) och arbetsmiljölagen
(1977:1160) samt, när det gäller arbetsgivare som
bedriver uthyrning av arbetskraft, 4, 6 och 7 §§
lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft.
Vad  som  sägs i första och andra  stycket  hindrar
inte att arbetsgivaren  tillämpar bestämmelser eller
villkor som är förmånligare för arbetstagaren.
6 § För arbete som utförs  av en yrkesutbildad eller
specialiserad   arbetstagare   skall   arbetsgivaren
tillämpa   de   i   5  §  nämnda  bestämmelserna   i
semesterlagen endast om utstationeringen pågår i mer
än åtta dagar och om arbetet
1. utförs i samband  med  en första montering eller
installation som ingår i leveranskontraktet  för  en
vara, och
2. är nödvändigt för att varan skall tas i bruk.
Detta  undantag  gäller  dock inte om arbetet avser
byggverksamhet där byggnader uppförs, sätts i stånd,
underhålls, byggs om eller rivs.
Vid beräkningen av om utstationeringen  pågår i mer
än  åtta dagar skall hänsyn tas till om någon  annan
arbetstagare   under  det  senaste  året  har  varit
utstationerad för samma arbete.
7   §  Vid  utstationering   gäller   i   fråga   om
föreningsrätt   och  förhandlingsrätt  7  och  8  §§
respektive 10 § lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet.
När   kollektivavtal   träffats   med   en   svensk
arbetstagarorganisation  gäller  även  41  § i samma
lag.
Vid  brott mot bestämmelserna i första eller  andra
stycket  gäller  54  och  55 §§ samt 60 § första och
tredje    stycket   lagen   om   medbestämmande    i
arbetslivet.

Utstationeringar till andra länder inom EES

8  §  När arbetsgivare  med  hemvist  eller  säte  i
Sverige  utstationerar  arbetstagare till annat land
inom EES, skall arbetsgivaren tillämpa de nationella
bestämmelser   varigenom   det    landet   genomfört
Europaparlamentets och rådets direktiv  96/71/EG  av
den   16   december   1996   om   utstationering  av
arbetstagare  i  samband  med  tillhandahållande  av
tjänster.
Första  stycket  hindrar  inte  att   arbetsgivaren
tillämpar   bestämmelser   eller   villkor  som   är
förmånligare för arbetstagaren.

Information

9     §     Arbetarskyddsstyrelsen     skall    vara
förbindelsekontor och tillhandahålla information  om
de  arbets-  och  anställningsvillkor  som  kan  bli
tillämpliga vid en utstationering i Sverige.
För information om kollektivavtal som kan komma att
bli tillämpliga skall Arbetarskyddsstyrelsen hänvisa
till berörda kollektivavtalsparter.
Arbetarskyddsstyrelsen  skall  även  samarbeta  med
motsvarande  förbindelsekontor  i  andra länder inom
EES.

Talans väckande

10 § Mål om tillämpningen av 5 § första stycket samt
7 § handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången
i arbetstvister. Därvid gäller
- 33 § semesterlagen (1977:480) om preskription,
- 23 § andra stycket föräldraledighetslagen
(1995:584) om rättegången,
-  46-56 §§ jämställdhetslagen (1991:433)  om  rätt
att  föra   talan,   gemensam  handläggning  och  om
preskription m.m.,
- 37, 38, 40, 41 och 43 §§ lagen (1999:130) om
åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet om
rätt att föra talan och om preskription m.m.,
- 25, 26, 28, 29 och 31 §§ lagen (1999:132) om
förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer
med funktionshinder om rätt att föra talan och om
preskription m.m. samt
- 24, 25, 27, 28 och 30 §§ lagen (1999:133) om
förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av
sexuell läggning om rätt att föra talan och om
preskription m.m.
Talan får föras vid tingsrätten i ort där
arbetstagaren är eller har varit utstationerad.
________________
Denna lag träder i kraft den 16 december 1999.
Elanders Gotab, Stockholm  1999


**FOOTNOTES**
[1]: Jfr Europaparlamentets  och  rådets direktiv
96/71/EG    av    den   16   december   1996   om
utstationering  av  arbetstagare  i  samband  med
tillhandahållande  av   tjänster   (EGT   L  018,
21.1.1997, s. 1, Celex 396L0071).