Utskottet behandlar i detta betänkande 52
motionsyrkanden, vilka alla avser olika
arbetsrättsliga frågor, väckta under den allmänna
motionstiden hösten 1998.
Motionerna gäller dels frågan om en allmän översyn
av arbetsrätten, dels vissa förslag om ändringar i
centrala arbetsrättsliga lagar, dels vissa enskilda
frågor. En utskottsmajoritet bestående av
företrädare för Moderaterna, Kristdemokraterna,
Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet förordar
att regeringen får i uppdrag att utan dröjsmål
föreslå en ändring i turordningsreglerna i
anställningsskyddslagen så att undantag får göras
för totalt två personer i företag med mindre än tio
anställda. Övriga motioner avstyrks.
Reservationer har lämnats av företrädarna för
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet beträffande
undantaget i turordningsreglerna. I övrigt har
reservationer lämnats av företrädarna för
Moderaterna, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna,
Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet.
Motionerna
1998/99:A202 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om
förutsättningarna för en anpassning av de lagar som
reglerar arbetsmarknadens funktionssätt i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1998/99:A203 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett för små företag
tidsbegränsat undantag från delar av
arbetsmarknadslagstiftningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
arbetsmarknadslagstiftningen.
1998/99:A214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ökad
dispositivitet,
12. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 22 §
lagen om anställningsskydd att undantag från
turordningsreglerna medges för två nyckelpersoner,
13. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 22 §
lagen om anställningsskydd att enbart den
omständigheten att en arbetstagare har sin
arbetsplats förlagd till bostaden inte skall medföra
att arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring av konfliktreglerna i enlighet med vad som i
motionen anförts.
1998/99:A215 av Anne-Katrine Dunker och Patrik
Norinder (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om arbetsrätten.
1998/99:A223 av Annika Nilsson och Kent Härstedt (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
deltidsarbeten.
1998/99:A229 av Marie Granlund och Lars-Erik Lövdén
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
deltidsanställning.
1998/99:A253 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
analysera hur trygghetssystemen skall kunna anpassas
till en flexibel arbetsmarknad.
1998/99:A255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
15. att riksdagen beslutar om förändringar i
arbetsrätten i enlighet med vad i motionen anförts,
16. att riksdagen hos regeringen begär att en
parlamentarisk utredning om arbetsrätten tillsätts i
enlighet med vad i motionen anförts.
1998/99:A258 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
rätten till heltidsarbete.
1998/99:A260 av Lennart Klockare och Birgitta
Ahlqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
heltidstjänster och de deltidsarbetandes situation.
1998/99:A701 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ett förbud mot sympatistrejker och blockad mot
företag av andra parter i enlighet med vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
förändring av arbetsmarknadslagarna i enlighet med
vad i motionen anförts.
1998/99:A702 av Kent Olsson och Tom Heyman (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
rörande reglerna för konfliktvarsel inom sjöfarten i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:A704 av Karin Falkmer och Tomas Högström (m)
vari yrkas att riksdagen beslutar att förbjuda
sympatiåtgärder och blockad mot småföretag i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:A705 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändrade
turordningsregler för småföretag.
1998/99:A707 av Jan Backman (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att konfliktåtgärder bara
skall kunna vidtas inom det kollektivavtalsområde
som konflikten gäller.
1998/99:A708 av Jan Backman (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att ändra den
arbetsrättsliga lagstiftningen så att det s.k.
stuverimonopolet kan avskaffas.
1998/99:A709 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rätt till ledighet
för föreningsuppdrag inom handikappförbund.
1998/99:A710 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillsättande av en
parlamentarisk utredning för att utveckla
arbetsrätten,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
lag som medför skadestånd vid nedläggning av
verksamhet i Sverige enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar återinföra hänvisning
till central arbetstagarorganisation i lagen om
anställningsskydd enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring enligt vad i motionen anförts om
visstidsanställningar,
5. att riksdagen beslutar enligt vad i motionen
anförts att företrädesrätten till återanställning
skall vara tolv månader,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring enligt vad i motionen anförts om
företrädesrätt för deltidsanställda,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring enligt vad i motionen anförts om
turordning och föräldralediga,
8. att riksdagen beslutar enligt vad i motionen
anförts återinföra hänvisning till central facklig
organisation i lagen om anställningsskydd vad gäller
äldre personer än 57,5 år,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring enligt vad i motionen anförts om 39 §
LAS,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
Arbetsdomstolens domförhetsregler.
1998/99:A711 av Margit Gennser (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om intjänandet av
pensionsförmåner enligt kollektivavtal för
projektanställda.
1998/99:A712 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av
en utredning med uppgift att se över 6 b §
anställningsskyddslagen i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1998/99:A714 av Inger Strömbom m.fl. (kd, m, fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en
redovisning av effekterna av lagen om rätt till
ledighet för att bedriva näringsverksamhet.
1998/99:A715 av Ola Karlsson m.fl. (m, kd, c, fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
begränsning av blockadrätten mot småföretagare.
1998/99:A716 av Helena Höij och Amanda Grönlund (kd)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
reformer i arbetsrätten.
1998/99:A717 av Birgitta Ahlqvist och Monica Öhman
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om AD:s
sammansättning i diskrimineringsmål.
1998/99:A718 av Bengt Silfverstrand och Ronny
Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
rätten till politisk information och
opinionsbildning på arbetsplatsen.
1998/99:A719 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att varje
arbetsplats en gång om året skall genomföra en
utbildningsdag i demokrati.
1998/99:A721 av Johan Pehrson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inrättande av en ny
arbetsrättskommission,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om minimilöner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
arbetsbalk för arbetsrättslig lagstiftning.
1998/99:K239 av Tanja Linderborg m.fl. (v) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
till lagstiftning om anställdas integritet på
arbetsplatsen enligt vad som anförts i motionen.
1998/99:Sf255 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rätten till tre års
tjänstledighet i samband med barns födelse.
1998/99:T222 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson (fp)
vari yrkas
14. att riksdagen beslutar att påbörja en
avveckling av stuverimonopolet.
1998/99:T628 av Camilla Dahlin-Andersson och Eva
Flyborg (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör säga
upp ILO-konventionen och avveckla stuverimonopolet.
1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund
(m, kd) vari yrkas
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om semesterlagen.
1998/99:N328 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
yrkas
2. att riksdagen, som ett led i regelförenklingen
för småföretag, hos regeringen begär förslag till
ändring i lagen om anställningsskydd i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1998/99:N333 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att bryta
stuverimonopolet.
1998/99:N334 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att småföretagen
behöver andra regelverk.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet vissa
arbetsrättsliga frågor som väckts i motioner under
den allmänna motionstiden hösten 1998.
Utskottet har också tagit upp vissa frågor av
arbetsrättslig karaktär i samband med att budgeten
för år 1999 behandlades, (se bet.1998/99:AU1).
Utskottet redogör i det följande för vad som då
anfördes om inriktningen av politiken och som har
bäring på arbetsrätten. Frågor om arbetstid har
tagits upp tidigare i vår i betänkande 1998/99:AU5.
Allmänna synpunkter
Som utskottet nämnt inledningsvis har vissa frågor
med arbetsrättslig karaktär redan behandlats i
höstas i utskottets budgetbetänkande 1998/99:AU1.
Utskottet redogör här i korthet för de synpunkter
som förts fram i de motioner som tagits upp i det
sammanhanget.
Moderaternas synpunkter såsom de redovisats i
utskottets budgetbetänkande kan sammanfattas enligt
följande. Det behövs en mer flexibel
arbetsrättslagstiftning. Arbetsmarknaden är uppbyggd
på det gamla industrisamhällets strukturer.
Kollektivavtalsmodellen passar inte på den nya
arbetsmarknaden. En ny syn behövs vad gäller de
ömsesidiga relationerna. Arbetets rättigheter skall
tillkomma den enskilde. De fackliga organisationerna
blir inte obehövliga men den enskilde skall inte
vara beroende av deras välvilja. Nya regler behövs
som möjliggör nyanställningar och stärker den
enskildes ställning. Det grundläggande skyddet, inte
mer, skall lagregleras. Turordningsreglerna bör
avskaffas. Den enskilde skall kunna förfoga över
sina lönevillkor. Sympatiåtgärder och blockader mot
enmansföretag bör förbjudas. Den fackliga vetorätten
vid upphandlingar bör avskaffas.
Vänsterpartiet anser enligt vad som refererats i
budgetbetänkandet att arbetsrätten måste förstärkas
mot bakgrund av de stora förändringar som skett i
arbetslivet. Vänsterpartiet anser också att det
behövs nya övergripande avtal som reglerar
arbetslivet.
Kristdemokraterna har, såsom deras ståndpunkter
sammanfattats i budgetbetänkandet, anfört följande.
Kristdemokraterna förordar en mer flexibel
arbetsrätt som är bättre anpassad till de mindre
företagen. Två personer bör undantas från
turordningsreglerna. Fackets vetorätt vid
entreprenader bör avskaffas och ett förbud införas
mot blockader av enmansföretag.
Provanställningstiden bör förlängas till tolv
månader, tiden för återanställningsrätt bör minskas
till sex månader för bl.a. personer under 55 år och
visstidsanställning vid arbetsanhopning tillåtas upp
till två år.
Centerpartiets syn på arbetsrätten sammanfattades
enligt följande i budgetbetänkandet. Det blir allt
svårare att tillämpa den nu gällande
arbetsrättslagstiftningen på den moderna och
flexibla arbetsmarknaden. Regeringen bör därför
tillsätta en utredning med uppdrag att se över
dagens arbetsrättsliga regelsystem i syfte att
förändra och anpassa det så att det ger långsiktiga
och tydliga villkor, främjar tillväxt samt
tillgodoser företagens krav på flexibilitet och den
enskildes rätt till trygghet.
Folkpartiets synpunkter har beskrivits på följande
sätt i utskottets budgetbetänkande.
Arbetsmarknadslagarna bör omedelbart moderniseras.
Reglerna i lagen om anställningsskydd och
medbestämmandelagen bör återställas till vad som
gällde under den borgerliga regeringsperioden.
Partiet föreslår att turordningsreglerna ändras så
att två personer kan undantas från varje tur-
ordningskrets, att möjligheterna till
provanställning förlängs upp till tolv månader, att
fackets vetorätt vid entreprenader slopas och att
förbud införs mot blockad mot enmansföretag. Vidare
bör konfliktreglerna ses över och fackets
tolkningsföreträde i olika lagar ersättas med medel
för konfliktlösning som regleras i kollektivavtal.
Folkpartiet anser också att staten skall behandla
företagarperspektivet som likvärdigt med
löntagarperspektivet och att reglerna om
uppdragstagare, exempelvis konsulter och personal
från uthyrningsföretag, bör moderniseras så att de
inte kolliderar med regelsystemet i lagen om
anställningsskydd.
Utredningar m.m.
Motioner
Utskottet övergår nu till de motioner som skall
behandlas i detta betänkande.
I flera motioner har synpunkter framförts på att
arbetsrättens regler generellt bör ses över i en
utredning.
Vänsterpartiet (v) föreslår att en parlamentarisk
utredning om arbetsrätten tillsätts och lämnar sina
synpunkter om vad en sådana utredning skall ta upp i
motion A710. En sådan utredning bör behandla bl.a.
frågor om en dialog och ett samarbete i en rad
frågor som traditionellt definierats som
arbetsledningsfrågor. Individens behov av inflytande
över sin egen arbetssituation, arbetsinnehåll och
planering av arbetet bör sättas i fokus i en vad
partiet kallar inflytandelag. En sådan lag måste
också fylla kollektivets behov av inflytande över
budgetbeslut och långsiktig strategisk planering när
det gäller investering, bemanning,
kompetensutveckling, arbetsorganisation m.m.
Partiet anser också att arbetstagarbegreppet måste
utvidgas så att personer med korttidsanställningar,
inhyrd arbetskraft, entreprenörer och konsulter
omfattas, t.ex. vad gäller regler om företrädesrätt
och rättigheter inom
socialförsäkringslagstiftningen. Rätten till
kompetensutveckling för alla anställda måste
regleras i en lagstiftning där arbetsgivarens ansvar
för sådan lyfts fram och där de fackliga
organisationerna ges möjlighet att påverka så att
kompetensutvecklingen fördelas rättvist bland alla
grupper av anställda och mellan könen.
Partiet anför också att det krävs en lagstiftning
som garanterar rätt till yttrandefrihet för
arbetstagare och som inte tillåter att den inskränks
i anställningsavtalet.
Utredningen om arbetsrätten bör enligt vad som sägs
i motionen bedrivas skyndsamt och i samarbete med
arbetsmarknadens parter (yrk. 1).
Enligt Folkpartiet brådskar en reformering av
arbetsrätten, detta inte minst mot bakgrund av att
arbetsmarknaden hela tiden förändras och att nya
anställningsformer tillämpas. För att få till stånd
en modern arbetsrätt bör det, enligt partiet,
tillsättas en parlamentarisk utredning (A255 yrk.
16).
Carl Erik Hedlund (m) anser i motion A202 att
riksdagen hos regeringen bör begära en utredning om
hur en anpassning av lagar som reglerar
arbetsmarknadens funktionssätt till de nya
förutsättningarna som globalisering, större fri
marknad och ny teknik skall kunna genomföras.
Särskilt bör förändringar i skattestruktur i
kombination med förändringar i arbetsmarknadslagar
studeras. Dialogen mellan arbetstagare och
arbetsgivare måste föras nära den egna
arbetsplatsen, menar motionären. I en sådan
utredning bör från arbetsmarknadens parter
fristående personer med god insikt och överblick
över hur arbetsmarknader runt om i världen har
förändrats ingå, sägs det vidare i motionen. Carl
Erik Hedlund begär också i motion A203 en översyn av
arbetsmarknadslagarna (yrk. 2).
Barbro Johansson (mp) anser i motion A253 att det
finns ett behov av en analys av vilka
inlåsningseffekter som förekommer på
arbetsmarknaden, bl.a. vad gäller
arbetsrättslagstiftning. Hon pekar i motionen på att
vissa människor som redan har en anställning inte
vågar prova nya typer av arbeten då
anställningsskyddet är svagare för en nyanställd
(yrk. 4).
Enligt vad Johan Pehrson (fp) anför i motion A721
bör det tillsättas en arbetsrättskommission,
sammansatt av experter och politiker. En sådan
kommission bör ha till uppgift att inventera
gällande arbetsrätt i dess helhet och på ett sådant
sätt att det kan ligga till grund för en
kapitelindelning i en ny arbetsrättsbalk.
Kommissionen bör också överväga frågan om
minimilöner för åtminstone ungdomar (yrk. 1-3).
I detta avsnitt tar utskottet också upp andra frågor
av mer generell karaktär.
Centerpartiet efterlyser i motion A214 en ökad
decentralisering av arbetsrätten. Det bör enligt
partiet i större utsträckning vara möjligt att
förhandla lokalt och att göra undantag från centrala
kollektivavtal (yrk. 11).
I några motioner förordas regelförenklingar för
företagen.
Miljöpartiet efterlyser i kommittémotion N334 ett
förenklat regelverk för småföretag i enlighet med
Småföretagsdelegationens 71 förslag (yrk. 6 delvis).
Carl Erik Hedlund (m) anser i motion A203 att de små
företagen bör undantas från det nuvarande
regelverket i arbetsrätten. Under en prövotid om tre
år skulle det enligt motionären vara möjligt att ha
olika regler på arbetsmarknaden för stora och små
företag (yrk. 1).
Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder (båda m)
anser i motion A215 att företagen har svårt att
överblicka gällande regelverk på arbetsrättens
område. Arbetsrätten bör enligt motionärerna
förenklas bl.a. genom att kompetens skall beaktas i
stället för turordningsreglerna vid arbetsbrist
(yrk. 1).
Utskottets ställningstagande
Utredning
Arbetsrätten har under 1990-talet utretts vid ett
flertal tillfällen. Relativt utförliga redogörelser
för detta och vilka förändringar som genomförts
under denna tid har lämnats i utskottets två senaste
arbetsrättsbetänkanden, 1996/97:AU4 och 1997/98:AU6.
Under 1997 infördes senast mer omfattande
förändringar i central arbetsrättslig lagstiftning.
Ändringarna i anställningsskyddslagen innebar bl.a.
följande. Avvikelser från nämnda lag fick
beträffande vissa regler göras genom kollektivavtal
på lokal nivå, och det tidigare kravet på att sådant
avtal skulle vara träffat eller godkänt av central
arbetstagarorganisation slopades. En ny
anställningsform - överenskommen visstidsanställning
- infördes. Den tid under vilken företrädesrätt till
återanställning gäller förkortades från ett år till
nio månader. En begränsning för
vikariatsanställningar infördes. En arbetstagare med
deltidsanställning gavs också under vissa
förutsättningar företrädesrätt till anställning med
högre sysselsättningsgrad. Utskottet återkommer till
dessa ändringar.
Distansarbetsutredningen avgav i höstas betänkandet
Distansarbete, SOU 1998:115. Under hösten
presenterade även Utredningen om ett förstärkt
förlikningsmannainstitut sitt slutbetänkande SOU
1998:14 - Medling och lönebildning. Betänkandet
innehåller förslag om införandet av ett nytt
medlingsinstitut med större befogenheter än den
nuvarande förlikningsmannaexpeditionen. Vidare
föreslås ändringar i konfliktreglerna, bl.a. vad
gäller rätt till sympatiåtgärder och stridsåtgärder
mot enmans- och familjeföretag. De förslag som
lämnas i dessa två betänkanden bereds för närvarande
inom Regeringskansliet.
Under hösten 1998 fördes samtal mellan de centrala
organisationerna på arbetsmarknaden för att få till
stånd ett samarbete om tillväxt- och
sysselsättningsfrågor. Sedan dessa samtal avslutats
utan att parterna kunnat ena sig om en gemensam syn
på frågorna gav regeringen i januari i år i uppdrag
åt före detta statsminister Ingvar Carlsson och
chefen för Konjunkturinstitutet Svante Öberg, de
s.k. samsynsmännen, att utreda möjligheterna för
arbetsmarknadens parter att komma överens om
spelreglerna kring lönebildningen och andra frågor.
Uppdraget redovisades till regeringen den 15 mars
1999. Av rapporten framgår att det finns betydande
motsättningar mellan arbetsmarknadens parter i synen
på reglerna kring lönebildningen.
En arbetsgrupp med företrädare för arbetsmarknadens
parter och Regeringskansliet lämnade i höstas en
slutrapport med förslag vad gäller
kompetensutveckling i arbetslivet. Regeringen har i
budgetbetänkandet för år 1999 aviserat att den avser
att återkomma till riksdagen med förslag om
kompetensutveckling under år 1999.
Mot bakgrund av vad som här redovisats ser
utskottet inte något behov av att för närvarande
tillsätta ytterligare utredningar om arbetsrätten.
Motionerna A202 (m), A203 yrkande 2 (m), A253
yrkande 4 (mp) A255 yrkande 16 (fp), A710 yrkande 1
(v) och A721 yrkandena 1-3 (fp) avstyrks.
Allmänna synpunkter i övrigt
Med verkan från den 1 juli 1997 genomfördes vissa
ändringar i anställningsskyddslagen som innebar att
lokala överenskommelser, som avviker från vad lagen
föreskriver, kan träffas om tidsbegränsade
anställningar, turordningsregler, regler om
företrädesrätt till återanställning m.m. samt om den
närmare beräkningen av lön och andra förmåner under
uppsägningstid. Tidigare fanns ett krav på att
kollektivavtal skulle ha slutits eller godkänts av
central arbetstagarorganisation för att
anställningsskyddslagen skulle få frångås i dessa
frågor. Utskottet delar i och för sig Centerpartiets
uppfattning att det är viktigt att det finns
förutsättningar på arbetsplatserna att kunna anpassa
anställningsvillkoren efter lokala förhållanden. Å
andra sidan måste hänsyn tas till risken att
anställningsskyddet försvagas med sådana avtal.
Utskottet är inte berett att gå längre och medge
möjlighet att göra avsteg från lagen i lokala avtal
i högre grad än vad som gäller i dag. Motion A214
yrkande 11 (c) avstyrks med det anförda.
Vad gäller krav på förenklingar i arbetsrätten
bl.a. för småföretagen vill utskottet peka på att en
arbetsgrupp för sysselsättningsfrågor bestående av
företrädare för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet har till uppgift att bl.a. överväga
förenklingar i regelverk som framför allt kommer de
mindre företagen till godo. Inom
Näringsdepartementet har också tillsatts en s.k.
SimpLex-grupp vars uppgift bl.a. är att identifiera
områden med behov av regelförenkling, granska
förslag och utredningar ur ett
småföretagarperspektiv, utveckla arbetsmetoder för
analys av regelkonsekvenser m.m. Utskottet
återkommer nedan till förslag om turordningsregler
för företag med mindre än tio anställda. Vad gäller
särskilda regler för småföretag eller
regelförenklingar i övrigt konstaterar utskottet att
det förekommer arbete med sådan inriktning inom
Regeringskansliet. Något tillkännagivande synes
därför inte behövas i denna fråga. Utskottet ställer
sig inte bakom motionerna A203 yrkande 1 (m), A215
yrkande 1 (m) och N334 yrkande 6 delvis (mp) och de
avstyrks därför.
Lagen om anställningsskydd
Anställningsformer
Som huvudregel gäller enligt anställningsskyddslagen
att anställning skall gälla tills vidare.
Tidsbegränsad anställning får dock avtalas för viss
tid, viss säsong eller visst arbete om det föranleds
av arbetets särskilda beskaffenhet.
Visstidsanställning får också användas för vikariat,
praktikarbete eller feriearbete eller vid tillfällig
arbetsanhopning och i vissa andra situationer. Vid
tillfällig arbetsanhopning gäller dock att
visstidsanställningen får avse sammanlagt högst sex
månader under två år. Avtal får träffas om
provanställning i högst sex månader.
Genom en ändring i anställningsskyddslagen som
trädde i kraft den 1 januari 1997 infördes en ny
anställningsform - överenskommen
visstidsanställning. Med bestämmelsen ges en
möjlighet för arbetsgivaren att anställa på viss tid
utan att det krävs några särskilt angivna skäl. För
överenskommen visstidsanställning ställer lagen upp
vissa tidsgränser. Sådan anställning får beträffande
en och samma arbetstagare omfatta sammanlagt högst
tolv månader under tre år, och ingen avtalsperiod
får vara kortare än en månad. I ett företag eller en
verksamhet som tidigare inte har haft någon
arbetstagare får, när arbetstagare anställs för
första gången och under tre år därefter, avtal om
anställning träffas för sammanlagt högst 18 månader
under tre år. En arbetsgivare får vid en och samma
tidpunkt ha högst fem arbetstagare anställda med
överenskommen visstidsanställning.
År 1996 beslutades också en annan ändring av lagen.
Om en arbetstagare har varit anställd hos
arbetsgivaren som vikarie i sammanlagt mer än tre år
under de senaste fem åren övergår anställningen till
en tillsvidareanställning. Denna regel träder i
kraft den 1 januari år 2000.
Motioner
Vänsterpartiet anser i motion A710 att
huvudprincipen för anställning bör vara
tillsvidareanställning. Om arbetsgivaren vill ha
någon annan anställningsform bör det krävas att det
godkänns av en facklig organisation. Partiet anser
också att en visstidsanställning som varat mer än 18
månader automatiskt bör övergå till
tillsvidareanställning. Detta skall gälla också vid
kombinationer av olika visstidsanställningar (yrk.
4).
Helena Höij och Amanda Grönlund (kd) vill enligt vad
som sägs i motion A716 (delvis) förlänga möjligheten
till visstidsanställning vid arbetsanhopning från
sex månader till ett år.
Utskottets ställningstagande
Liksom andra ändringar som gjordes i
anställningsskyddslagen med verkan från år 1997 och
som utskottet tidigare varit inne på syftade
införande av den nya anställningsformen -
överenskommen visstidsanställning - till att
underlätta nyanställningar. På utskottets begäran
har det inom det förutvarande
Arbetsmarknadsdepartementet, nuvarande
Näringsdepartementet, inrättats en särskild
referensgrupp som har till uppgift att utvärdera den
nya anställningsformen. Representanter för
arbetsmarknadens parter ingår i gruppen. I avvaktan
på att regeringen redovisar erfarenheterna som
vunnits i referensgruppen är utskottet inte berett
att ställa sig bakom en sådan ändring vad gäller
visstidsanställning som förordats av Vänsterpartiet.
Utskottet är vidare inte berett att föreslå
ändringar i reglerna om den tid efter vilken en
vikariatsanställning skall övergå till
tillsvidareanställning. Motion A710 yrkande 4 (v)
avstyrks därför.
Utskottet ställer sig inte heller bakom förslaget
att förlänga tiden för visstidsanställning vid
arbetsanhopning. Motion A716 delvis (kd) avstyrks.
Verksamhetsöverlåtelse
I kommittémotion A712 framför Vänsterpartiet den
synpunkten att den bestämmelse i
anställningsskyddslagen som reglerar arbetstagarnas
rättigheter vid övergång av företag, verksamhet
eller del av verksamhet från en arbetsgivare till en
annan bör ändras så att den omfattar också
överföring av förvaltningsuppgifter från en
myndighet till en annan. Enligt vad som begärs i
motionen bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att
utreda denna fråga.
Utskottets ställningstagande
Vid övergång av ett företag, en verksamhet eller en
del av en verksamhet från en arbetsgivare till en
annan övergår enligt 6 b § anställningsskyddslagen
också de rättigheter och skyldigheter på grund av
anställningsavtal och de anställningsförhållanden,
som gäller för tidpunkten för övergången, på den nya
arbetsgivaren. Regeln gäller även arbetstagare i
allmän tjänst. Bestämmelsen är en följd av
implementeringen av ett EG-direktiv om skydd för
arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag
m.m. Vänsterpartiet hänvisar i sin motion till en
dom i Arbetsdomstolen. Målet avsåg överföring av
förvaltningsuppgifter från statlig
lantmäterimyndighet till kommun. Arbetsdomstolen
ansåg inte att någon sådan överlåtelse som avses i
den nyss nämnda bestämmelsen i
anställningsskyddslagen hade skett. Utskottet
konstaterar att domen avser ett enskilt fall. Det är
ovisst i vilken utsträckning domen tillåter
generella slutsatser om regelns tillämplighet vid
överföring av förvaltningsuppgifter mellan två
myndigheter. Det s.k. överlåtelsedirektivet har på
senare tid ändrats. I direktivet finns nu en
definition av begreppet överlåtelse. Ändringarna i
direktivet skall vara införlivade med
medlemsländernas lagstiftning senast i juli 2001.
Huruvida ändringarna kommer att föranleda några
justeringar för svensk del återstår att se, men
utskottet utgår ifrån att regeringen överväger denna
fråga i samband med att den tar ställning till om en
ändring i svensk lag är erforderlig. Utskottet är
inte berett att ställa sig bakom Vänsterpartiets
begäran om en utredning om detta och motion A712
avstyrks därför.
Turordningsreglerna
Vid uppsägning på grund av arbetsbrist är
arbetsgivaren inte fri att välja vem han eller hon
vill säga upp utan måste under skadeståndsansvar
följa viss turordning enligt regler i 22 §
anställningsskyddslagen. Arbetstagarnas plats i
turordningen bestäms efter längden av varje
arbetstagares sammanlagda anställningstid hos
arbetsgivaren. Företräde till fortsatt anställning
ges i huvudsak till den som har längst
anställningstid. En turordningskrets bestäms normalt
för varje driftsenhet och varje
kollektivavtalsområde för sig. Kan en arbetstagare
endast efter omplacering beredas fortsatt arbete hos
arbetsgivaren, gäller som förutsättning för
företräde enligt turordningen att arbetstagaren har
tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta
arbetet.
Den 1 januari 1994 genomfördes under den dåvarande
fyrpartiregeringen en ändring i bestämmelsen som
innebar att arbetsgivaren skulle ha rätt att inom
turordningskretsen undanta två arbetstagare som
arbetsgivaren bedömde var av särskild betydelse för
den fortsatta driften. Sedan Socialdemokraterna
återtagit regeringsmakten hösten 1994 upphävdes
denna undantagsregel den 1 januari 1995.
Turordningsreglerna kan frångås genom
kollektivavtal. Lokala kollektivavtal om turordning
är under vissa förutsättningar tillåtna. Innan det
blev möjligt att träffa sådana lokala avtal fanns
ett krav på att avtal om turordning skulle ha
slutits eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation. Tidigare fanns också en
särskild regel om att medgivande av central
arbetstagarorganisation krävdes i varje enskilt fall
för uppsägning av äldre arbetstagare som innebar en
avvikelse från lagens turordningsregler. Det kravet
togs bort i samband med de övriga ändringarna i
lagen som antogs år 1996.
Motioner
I ett flertal motioner har föreslagits att
turordningsregeln i 22 § anställningsskyddslagen
skall medge undantag för två personer. Förslagen
skiljer sig åt på ett par punkter. I en del motioner
föreslås att förändringen genomförs omedelbart medan
några motionärer vill att regeringen återkommer med
förslag om detta. I vissa fall begränsas förslaget
till att avse enbart mindre företag.
Moderaterna anser i kommittémotion A705 att små
företag med upp till tio anställda omedelbart bör
ges möjlighet att gå ifrån turordningsreglerna för
två anställda. Detta bör enligt motionen ges
regeringen till känna.
Centerpartiet anför i motion A214 att riksdagen
omedelbart bör besluta om att undantag får göras för
två nyckelpersoner (yrk. 12).
Folkpartiet föreslår i motion A255 att riksdagen
snarast fattar beslut om att återinföra den regel i
anställningsskyddslagen från 1994 som medgav att
undantag från turordningsreglerna fick göras för två
personer (yrk. 15 delvis).
Miljöpartiet anser i kommittémotion N328 att
turordningsreglerna bör ändras så att företag med
upp till tio anställda ges möjlighet att gå ifrån
turordningsreglerna för två anställda. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag om en sådan
ändring (yrk. 2). Motsvarande tankegångar framför
partiet i kommittémotion N334 (yrk. 6 delvis).
Helena Höij och Amanda Grönlund (kd) anser i motion
A716 (delvis) att undantag bör medges från
turordningsreglerna för två personer i företag med
högst tio anställda.
En motion behandlar frågor om s.k. avtalsturlistor.
En annan motion tar upp driftsenhetsbegreppet i
bestämmelsen om turordning.
Vänsterpartiet anser i motion A710 att s.k.
avtalsturlistor alltid skall godkännas av en central
arbetstagarorganisation när föräldralediga eller
gravida är berörda. Det har visat sig, menar
partiet, att särskilt föräldralediga kvinnor och
gravida har en svag position när arbetsgivaren
förhandlar med det lokala facket om vilka som skall
sägas upp på grund av arbetsbrist (yrk. 7). Det bör
också krävas att den centrala
arbetstagarorganisationen skall godkänna avsteg från
turordningsreglerna om avsteget innebär att personer
som fyllt 57,5 år sägs upp (yrk. 8).
Centerpartiet anför i motion A214 att en ändring bör
göras i 22 § anställningsskyddslagen så att enbart
den omständigheten att en person har sin arbetsplats
förlagd till bostaden inte skall medföra att
arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet.
Lagändringen bör utformas enligt förslag som lämnats
i utredningen om distansarbete, SOU 1998:115.
Riksdagen bör, enligt Centerpartiet, redan nu kunna
besluta om en sådan ändring (yrk. 13).
Utskottets ställningstagande
Undantag från turordningsreglerna
Reglerna i anställningsskyddslagen om turordning
utgör en avvägning mellan arbetstagarnas intresse av
anställningstrygghet och företagens intresse att för
den fortsatta driften få behålla de anställda som
för företagets överlevnad och utveckling är de
viktigaste. Lagen om anställningsskydd kan dock
sägas vara skriven med ett större företag som
måttstock. Utskottet anser, i likhet med flera
motionärer, att turordningsreglerna för de riktigt
små företagen inte nödvändigtvis behöver vara
desamma som för de stora företagen. För små företag
kan det många gånger vara avgörande för att de skall
kunna drivas vidare att de får behålla viss
kompetens i samband med neddragningar av antalet
anställda. Utskottet ser också ett undantag från
turordningsreglerna som ett av flera sätt att
stimulera såväl småföretagande som små företags
möjlighet att öka kompetensen i företaget genom att
kunna anställa välutbildad och kompetent personal
utan att dessa försätts i en situation där de känner
ett automatiskt hot om att bli de första som sägs
upp vid arbetsbrist. Utskottet har länge hoppats på
att parterna själva skulle kunna lösa denna fråga.
Eftersom parterna uppenbarligen inte har lyckats
komma överens anser utskottet nu att det är
nödvändigt att lösa denna fråga med lagstiftning.
Regeringen bör utan dröjsmål återkomma till
riksdagen med förslag till ändring i 22 § lagen om
anställningsskydd så att undantag medges från
turordningsreglerna vad gäller totalt två personer i
företag med färre än tio anställda. Utskottet
understryker att undantag alltså inte skall få göras
för två personer per turordningskrets. Utskottet
betonar också att en arbetsgivare inte skall kunna
utnyttja möjligheten att undanta anställda från
turordningen på ett sätt som står i strid med
jämställdhetslagens regler mot könsdiskriminering,
förbud mot diskriminering enligt annan lagstiftning,
föreningsrätten eller liknande. Utskottet motsätter
sig en försvagning av arbetsrätten i övrigt.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
Utskottet ansluter sig därför till motionerna N328
yrkande 2 (mp) och N334 yrkande 6 delvis (mp). Detta
innebär att de synpunkter som förts fram i
motionerna A705 (m) och A716 delvis (kd) också är
tillgodosedda med vad utskottet anfört. Övriga i
sammanhanget behandlade motioner, A214 yrkande 12
(c) och A255 yrkande 15 delvis (fp), avstyrks i den
mån de inte är tillgodosedda med vad som anförts.
Driftsenhetsbegreppet
Som Centerpartiet påpekat i sin motion har
Distansarbetsutredningen nyligen presenterat sitt
betänkande Distansarbete, SOU 1998:115. I
betänkandet föreslås bl.a. en ändring av
driftsenhetsbegreppet i 22 §
anställningsskyddslagen. Förslaget bereds för
närvarande i Näringsdepartementet. Utskottet ser
ingen anledning att föregripa det arbetet genom att
nu genomföra en sådan förändring som Centerpartiet
föreslår. Motion A214 yrkande 13 (c) avstyrks.
Avtalsturlistor
Vad gäller Vänsterpartiets begäran om att regeln om
att en central arbetstagarorganisation skall
godkänna avtalsturlistor om föräldralediga eller
gravida är inblandade och att sådant godkännande
också skall krävas vid vissa avsteg från
turordningen beträffande personer som är äldre än
57,5 år vill utskottet hänvisa till vad som anförts
då möjligheterna till lokala avtal utan krav på
centralt godkännande infördes, (bet. 1996/97:AU4).
Syftet med slopandet av detta krav var att anpassa
de arbetsrättsliga reglerna till förändringar som
skett på arbetsmarknaden. De ändringar som gjordes
var resultatet av en avvägning mellan å ena sidan
intresset av att öka möjligheterna till lokal
anpassning och å andra sidan farhågorna för att
svaga lokala arbetstagarorganisationer skulle kunna
känna sig tvingade att acceptera omfattande avsteg
från lagens regler. Utskottet menar att den
avvägning som gjordes år 1996, då ändringen
beslutades, är välgrundad. Motion A710 yrkandena 7
och 8 (v) avstyrks.
Företrädesrätt
Den som har sagts upp på grund av arbetsbrist har
under nio månader från anställningens upphörande
företrädesrätt till återanställning i den verksamhet
han eller hon tidigare har varit sysselsatt. Detta
gäller under förutsättning att han eller hon har
varit anställd hos arbetsgivaren i sammanlagt mer än
tolv månader under de senaste tre åren och att
arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för
den nya anställningen. Andra tidsgränser gäller för
säsongsanställning. Återanställningsregeln ändrades
med verkan från den 1 januari 1997. Dessförinnan var
tiden för återanställningsrätt tolv månader.
Sedan den 1 januari 1997 gäller att en
deltidsanställd arbetstagare, som har anmält till
sin arbetsgivare att han eller hon vill ha
anställning med högre sysselsättningsgrad, har
företrädesrätt till sådan anställning. Som en
förutsättning för företrädesrätten gäller att
arbetsgivarens behov av arbetskraft tillgodoses
genom att den deltidsanställde anställs med högre
sysselsättningsgrad och att den deltidsanställde har
tillräckliga kvalifikationer för de nya
arbetsuppgifterna. Om arbetsgivaren har flera
driftsenheter, gäller företrädesrätten anställning
inom den enhet där arbetstagaren är sysselsatt på
deltid.
Motion
Vänsterpartiet anser i motion A710 att
företrädesrätten bör förlängas från dagens nio
månader till tolv månader. Annars utgör den inte ett
reellt skydd mot godtyckliga uppsägningar, sägs det.
I motionen nämns en dom från Arbetsdomstolen enligt
vilken arbetsgivare kan erbjuda en tjänst till någon
annan om den som har företrädesrätt inte omgående
kan tillträda en tjänst. Detta medför, enligt
Vänsterpartiet, att föräldralediga inte kan utnyttja
sin företrädesrätt med nu gällande tidsfrist (yrk.
5).Vidare anser partiet att företrädesrätten till
anställning med högre sysselsättningsgrad vad gäller
deltidsanställda inte bör vara begränsad till samma
driftsenhet och att det bör vara tillräckligt att en
deltidsanställd efter ett rimligt inskolnings- och
inlärningsskede, inom eller utom företaget, bör
kunna anförtros nya arbetsuppgifter. Partiet menar
att detta är av stor vikt eftersom deltidsanställda
ofta inte får del av kompetensutveckling och allmänt
sett har en svagare ställning på arbetsplatsen än
heltidsanställda (yrk. 6 delvis).
Utskottets ställningstagande
Den ändring i anställningsskyddslagen som gäller
tiden för återanställningsrätt trädde, som sagt, i
kraft den 1 januari 1997. Utskottet har tidigare
varit inne på de överväganden som gjordes i samband
med att denna och andra ändringar i
anställningsskyddslagen beslutades år 1996. En nio
månader lång återanställningsrätt ansågs då vara en
lämplig avvägning mellan å ena sidan skyddet för
arbetstagaren och å andra sidan viljan att
underlätta nyanställningar. Utskottet har inte
ändrat uppfattning. Motion A710 yrkande 5 avstyrks
därför.
Enligt förarbetena till bestämmelsen om
företrädesrätt för deltidsanställda skall begreppet
"tillräckliga kvalifikationer" ha samma innebörd som
i 25 §, dvs. den bestämmelse som reglerar
återanställningsrätten för dem som sagts upp på
grund av arbetsbrist (prop. 1996/97:16 - En
arbetsrätt för ökad tillväxt, bet. 1996/97:AU4).
Enligt Arbetsdomstolen innebär kvalifikationskravet
inte att det kan krävas att arbetstagaren
fullständigt behärskar sina arbetsuppgifter från
början utan endast att han eller hon har möjlighet
att inom rimlig tid lära sig dem. Utskottet är inte
på de skäl som Vänsterpartiet anfört berett att
ställa sig bakom en begäran om ändring av kravet på
tillräckliga kvalifikationer för deltidsanställda.
Motion A710 yrkande 6 i motsvarande del avstyrks.
Dispositivitet i övrigt
Som huvudregel är lagen om anställningsskydd
tvingande till arbetstagarens förmån. Vissa
bestämmelser får frångås genom kollektivavtal på
förbundsnivå. Den 1 juli 1997 trädde en ändring i
lagen i kraft som innebär att de bestämmelser som
avser tidsbegränsad anställning, turordningar och
återanställningsrätt får frångås genom
kollektivavtal utan att det som tidigare krävs att
avtalet slutits eller godkänts på förbundsnivå.
Avsteg kan alltså göras genom lokalt avtal.
Motion
Vänsterpartiet anför i motion A710 att lagen skall
ge ett grundskydd som inte skall kunna avtalas bort
och att branschanpassning enbart skall kunna ske
genom överenskommelser på central nivå. Förbunden
skall sedan kunna delegera förhandlingsrätten till
lokal nivå efter de lokala organisationernas styrka
och önskemål. Tidigare fanns det en regel som
innebar att avvikelser från lagen skulle vara
träffade eller godkända på central nivå. Partiet
vill nu att den tidigare hänvisningen till central
arbetstagarorganisation återinförs (yrk. 3).
Utskottets ställningstagande
Utskottet återkommer till vad som anförts i samband
med den ändring i anställningsskyddslagen som trädde
i kraft vid halvårsskiftet 1997 och som
Vänsterpartiets motion tar sikte på (bet.
1996/97:AU4, rskr. 107). Syftet var att anpassa de
arbetsrättsliga reglerna till förändringar som skett
på arbetsmarknaden och de ändringar som gjordes var
resultatet av en avvägning mellan arbetstagar- och
arbetsgivarintresset. Utskottet har inte ändrat
uppfattning i denna fråga. Motion A710 yrkande 3 (v)
avstyrks.
Deltidsanställning
I några motioner av Vänsterpartiet och av enskilda
socialdemokrater har väckts frågor om åtgärder för
att öka möjligheterna för deltidsanställda att få
heltidsanställning.
Vänsterpartiet anför i motion A710 att incitament
måste skapas för att arbetsgivare skall organisera
sin verksamhet så att möjligheterna till högre
sysselsättningsgrad ökar. Arbetsgivarens fria rätt
att oberoende av reella behov välja
deltidsanställning som anställningsform bör
inskränkas. Undantag skall kunna medges om det finns
sakliga skäl i form av att en påtaglig störning
annars skulle uppkomma i verksamheten (yrk. 6
delvis).
Annika Nilsson och Kent Härstedt (båda s) menar i
motion A223 att ett sätt att nå målet att öka
antalet heltidsanställningar skulle kunna vara att
införa differentierade arbetsgivaravgifter för
deltidstjänster och heltidstjänster. Detta bör
regeringen beakta i sitt fortsatta arbete med
deltidsarbetslösheten.
Marie Granlund och Lars-Erik Lövdén (båda s) anser i
motion A229 att regeringen noga bör följa
utvecklingen beträffande förekomsten av ofrivillig
deltidsanställning. En utvärdering bör göras av hur
arbetsrättens regler om företrädesrätt till utökad
arbetstid verkar i praktiken. Regeringen bör, om
inte situationen förbättras, ta initiativ till
överläggningar mellan berörda fackliga
organisationer och motsvarande
branschorganisationer.
Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (båda s) anför i
motion A258 att den arbetsrättsliga lagstiftningen
måste skärpas. Deltid skall vara tillåtet bara om
särskilda skäl föreligger som t.ex. att arbetet
utförs bara under en kortare period av dygnet, att
det råder arbetsbrist eller på grund av
arbetstagarens särskilda önskemål. En sådan
lagstiftning bör enligt motionärerna vara
dispositiv. Avsteg från lagen skall kunna ske genom
en central överenskommelse mellan arbetsmarknadens
parter.
Lennart Klockare och Birgitta Ahlqvist (båda s)
anser i motion A260 att alla arbetsgivare borde
inrätta alla anställningar på heltid. Den som så
önskar skall dock kunna få arbeta deltid. I den
arbetsrättsliga lagstiftningen bör regleras vad som
skall utgöra särskilda skäl för deltidsanställning.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas uppfattning att
anställningar på heltid bör eftersträvas. Det är
angeläget att det skapas förutsättningar för att den
som så vill skall kunna få en sådan anställning.
Utskottet har tidigare behandlat företrädesrätten
för deltidsanställda till högre sysselsättningsgrad.
Denna möjlighet som infördes från 1997 får ses som
ett sätt att underlätta för deltidsanställda att
erhålla heltidsarbete. Utskottet vill också hänvisa
till den förutnämnda arbetsgruppen om
sysselsättningsfrågor med företrädare för
Regeringskansliet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
som bl.a. skall överväga förslag som syftar till att
underlätta möjligheterna att övergå från
deltidsarbete till heltidsarbete. Den s.k. DELTA-
utredningen kom nyligen med sitt betänkande DELTA -
Utredningen om deltidsarbete, tillfälliga jobb och
arbetslöshetsersättning (SOU 1999:27). I betänkandet
lämnas förslag som bl.a. syftar till att minska
deltidsarbetslösheten. De frågor som väckts i
motionerna är således redan föremål för beredning
inom Regeringskansliet. I avvaktan på resultatet av
det arbetet avstyrker utskottet motionerna A223 (s),
A229 (s), A258 (s), A260 (s) och A710 yrkande 6
delvis (v).
Övriga frågor med anknytning till lagen om
anställningsskydd
Motioner
Vänsterpartiet tar i motion A710 upp vad partiet
kallar utköp enligt 39 § anställningsskyddslagen.
Bestämmelsen bör enligt vad som föreslås ändras så
att sådana utköp förbjuds. Undantag bör dock, enligt
motionärerna, kunna göras om särskilda eller
synnerliga skäl föreligger. Skadeståndet bör i
sådant fall bestämmas till en viss procent av
arbetsgivarens årsomsättning. En del av skadeståndet
bör tillfalla staten (yrk. 9).
Vänsterpartiet föreslår också i samma motion att
företag med verksamhet i fler länder skall vara
skyldiga att enligt lag betala skadestånd till
anställda när de lägger ner sin verksamhet i
Sverige. Skadeståndet bör enligt vad som anförs i
motionen vara i storleksordningen två årslöner.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att senast
under 1999 presentera ett förslag till en lag som
reglerar detta (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har under flera år behandlat yrkanden från
Vänsterpartiet om införandet av ett principförbud
mot "utköp" enligt 39 § anställningsskyddslagen.
Regeln innebär att om en arbetsgivare vägrar att
rätta sig efter en dom, varigenom en domstol har
ogiltigförklarat en uppsägning eller ett avskedande,
skall anställningsförhållandet anses vara upplöst.
Arbetsgivaren skall då betala skadestånd till
arbetstagaren. Skadeståndet bestäms efter
anställningstiden i företaget. Utskottet har, då
frågan tidigare behandlats, anfört att ett sådant
förbud skulle kunna medföra en ny tvist efter domen
som till viss del skulle inrymma samma frågor som i
den föregående processen. Problem skulle också
kvarstå om arbetsgivaren åter vägrade att låta
arbetstagaren komma tillbaka. Även om de nu gällande
reglerna ibland kan leda till mindre tilltalande
situationer skulle Vänsterpartiets yrkande inte lösa
problemen på ett godtagbart sätt, (se bet.
1997/98:AU6, då utskottet senast behandlade
motsvarande yrkande). Motion A710 yrkande 9 (v)
avstyrks.
Vad gäller yrkandet om rätt till skadestånd vid
företagsnedläggelse hänvisar utskottet till vad
utskottet anfört i motsvarande fråga i förra årets
arbetsrättsliga betänkande, 1997/98:AU6. En rätt för
den enskilde arbetstagaren att i händelse av
uppsägning på grund av företagsnedläggelse erhålla
skadestånd av arbetsgivaren vore ett principiellt
främmande inslag i svensk arbetsrätt. Det skulle
innebära ett avsteg från den hävdvunna principen om
arbetsgivarens rätt att besluta i frågor om affärs-
och företagsledning. I vissa andra länder där en
sådan rätt till skadestånd föreligger är den rätten
ofta kombinerad med ett sämre skydd för
anställningen som sådan. En sådan ordning är enligt
utskottet inte önskvärd. Utskottet ställer sig
därför inte bakom att rätt till skadestånd införs
vid nedläggning av verksamhet i Sverige, och motion
A710 yrkande 2 (v) avstyrks därför.
Medbestämmandelagen
Konflikt- och fredspliktsregler
Arbetsmarknadsparter som inte är inbördes bundna av
kollektivavtal är i allmänhet fria att lösa
meningsmotsättningar i fackliga frågor genom sådana
påtryckningsmedel, eller stridsåtgärder, som t.ex.
strejk och blockad. Stridsåtgärderna får tillgripas
under kollektivavtalslöst tillstånd. En fackförening
kan vidta stridsåtgärder för att tvinga en
arbetsgivare att tecknad kollektivavtal, även om
arbetsgivaren inte har någon anställd på
arbetsplatsen som är medlem i föreningen. En part
har också rätt att, utan hinder av att denne är
bunden av kollektivavtal, vidta sympatiåtgärd för
att stödja annan i pågående, laglig arbetskonflikt.
Fyrpartiregeringen genomförde ett förbud mot
fackliga stridsåtgärder mot enmans- och
familjeföretag som hade till syfte att
kollektivavtal skulle träffas med företaget. Detta
gällde under år 1994. Sedan Socialdemokraterna
återkommit i regeringsställning upphävdes den 1
januari 1995 dessa ändringar i lagen.
Enligt medbestämmandelagen är det förbjudet att
vidta stridsåtgärder i syfte att undantränga
existerande kollektivavtal. Förbudet har dock genom
"Lex Britannia" år 1991 inskränkts till att gälla
enbart när en organisation vidtar åtgärder med
anledning av arbetsförhållanden som
medbestämmandelagen är direkt tillämplig på. Syftet
är bl.a. att ge de fackliga organisationerna i
Sverige möjligheter att träffa kollektivavtal med
villkor som motsvarar vad som normalt tillämpas i
fråga om arbetet som utförs här i landet och
därigenom motverka s.k. social dumpning. Saken kan
uttryckas så att fredspliktsregeln inte gäller när
förhållandena har en svag anknytning till Sverige.
Motioner
I flera motioner görs invändningar mot rätten till
bl.a. blockad som riktar sig mot enmans- och
familjeföretag.
Centerpartiet anser i motion A214 att det bör
införas ett förbud mot sympati- och stridsåtgärder
mot enmans- och familjeföretag (yrk. 14 delvis).
Folkpartiet anser i motion A255 att
blockadmöjligheterna enligt medbestämmandelagen bör
tas bort i enlighet med vad som gällde år 1994 (yrk.
15 delvis).
Ola Karlsson m.fl (m, kd, c, fp) menar i motion A715
att fackliga blockader mot enmans- och
familjeföretag i syfte att få dem att teckna
kollektivavtal saknar ett rimligt fackligt syfte.
Fackliga blockader bör därför inte tillåtas i dessa
fall anser motionärerna. Samma förslag lämnas av
Helena Höij och Amanda Grönlund (kd) i motion A716
(delvis).
Karin Falkmer och Tomas Högström (båda m) förordar i
motion A704 ett förbud mot blockad av småföretag.
Carl Erik Hedlund (m) vill i motion A710 att det
införs ett förbud mot sympatistrejker och blockad
(yrk. 1) samt att arbetsmarknadslagarna bör
förändras med syfte att så långt som möjligt
förhindra öppna konflikter (yrk. 2).
Centerpartiet anser i motion A214 att det behövs
förändringar inom lönebildningen som bidrar till en
löneökningstakt som är förenlig med god ekonomisk
utveckling. I motionen föreslås att
medlingsinstitutet förstärks genom att det ges
möjlighet att förbjuda varsel om stridsåtgärder
under medling. En proportionalitetsregel som innebär
att konfliktåtgärdens syfte skall stå i rimlig
proportion till den skada som kan uppstå för företag
och samhälle bör införas, menar partiet vidare (yrk.
14 delv.).
Folkpartiet anser i motion A255 att även de regler
som kallas "Lex Britannia" bör tas bort (yrk. 15
delvis).
Jan Backman (m) anser i motion A707 att
konfliktåtgärder bara skall kunna vidtas inom det
kollektivavtalsområde som konflikten gäller.
Kent Olsson och Tom Heyman (båda m) tar i motion
A702 upp 45 § i medbestämmandelagen enligt vilken
varsel om stridsåtgärd skall lämnas sju dagar i
förväg om inte giltigt hinder möter. Motionärerna
pekar på ett uttalande i förarbetena till
bestämmelsen med innebörd att undantag från regeln
kan göras vid blockad mot lossning av fartyg med
kort liggetid eller när arbetet är av så kort
varaktighet att tid inte finns för en veckas varsel.
Motionärerna anser att det i lagen måste klargöras
att varselskyldigheten i princip skall gälla även
när stridsåtgärden riktas mot ett fartyg och att
undantagsregeln är tillämplig endast när det
verkligen är fråga om ett giltigt hinder.
Facklig vetorätt
Om en arbetsgivare vill lämna ut ett arbete på
entreprenad eller lämna ut ett arbete till någon som
skall utföra arbetet utan att vara anställd hos
arbetsgivaren i stället för att utföra det i egen
regi med hjälp av egna anställda måste arbetsgivaren
enligt 38 § medbestämmandelagen anmäla det och
förhandla om frågan med lokal fackförening, i
förhållande till vilken han är bunden av
kollektivavtal för sådant arbete. Föreningen kan
hänskjuta frågan till central förhandling, och den
centrala arbetstagarorganisationen har då under
vissa förutsättningar möjlighet att inlägga sitt
veto mot den planerade åtgärden.
Bestämmelserna om facklig vetorätt i 38-40 §§
medbestämmandelagen upphävdes 1994 under
fyrpartiregeringen, men återinfördes, med vissa
justeringar, från den 1 januari 1995 sedan
Socialdemokraterna återtagit regeringsmakten.
Folkpartiet yrkar i motion A255 att den fackliga
vetorätten tas bort (yrk. 15 delvis).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om
inskränkning i rätten att vidta fackliga
stridsåtgärder, senast i betänkande 1997/98:AU6. I
det sammanhanget hänvisade utskottet till den då
pågående utredningen om ett förstärkt
förlikningsmannainstitut. I november 1998
presenterade utredningen sitt slutbetänkande Medling
och lönebildning, (SOU 1998:141). Betänkandet
innehåller förslag om att ett nytt och starkare
medlingsinstitut bildas vars uppgift skall vara att
medla och verka för en väl fungerande lönebildning.
I betänkandet lämnas också förslag om
konfliktreglerna, bl.a. vad gäller sympatiåtgärder,
stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag och en
s.k. proportionalitetsregel. Dessa förslag bereds
för närvarande inom Regeringskansliet. Utskottet ser
ingen anledning att föregripa det arbetet genom att
ta ställning till de förslag som nu lämnats.
Motionerna A214 yrkande 14 (c), A255 yrkande 15
delvis (fp), A701 yrkandena 1 och 2 (m), A704 (m),
A707 (m), A715 (m, kd, c, fp) och A716 delvis (kd)
avstyrks därför.
Vad gäller yrkandet om varseltid konstaterar
utskottet att även den frågan har behandlats av
utskottet i nämnda betänkande. Utskottet ansåg då
att reglerna om varsel i medbestämmandelagen inte
kan anses vara i behov av förtydligande. Varsel om
stridsåtgärd skall enligt 45 § medbestämmandelagen
lämnas sju dagar i förväg, om inte giltigt hinder
möter. Denna varselskyldighet gäller även inom
rederinäringen. Som nämnts i motion A702, kan
undantagsregeln enligt lagens förarbeten vara
tillämplig exempelvis när det gäller blockad mot
lossning av fartyg med kort liggetid i hamn eller
när arbetet är av så kort varaktighet att tid inte
finns för en veckas varsel. Undantaget bör också
enligt förarbetena kunna tillämpas i andra
situationer när varselskyldigheten framstår som
meningslös. Utskottet är fortfarande av den
uppfattningen att någon lagändring är inte påkallad.
Motion A702 avstyrks.
När det gäller den fackliga vetorätten hänvisar
utskottet till sitt ställningstagande då
vetoreglerna återinfördes. Vetorätten har en viktig
uppgift att slå vakt om de seriösa företagen, vilket
kan ske genom det fackliga inflytande vid anlitande
av icke anställd arbetskraft som reglerna möjliggör.
Motion A255 yrkande 15 delvis (fp) avstyrks.
Rätt till ledighet
Motioner
I motion Sf255 framför Kristdemokraterna sin
ståndpunkt att en lagstadgad rätt till tre års
tjänstledighet bör införas för den som blir
förälder. Föräldern skall efter tre år ha bibehållen
rätt att återgå till arbetet. Föräldrarna till ett
barn bör kunna dela upp denna rätt till ledighet
mellan sig, om båda föräldrarna förvärvsarbetar
eller studerar (yrk. 4).
Inger Strömbom m.fl. (kd, m, fp) anser i motion A714
att regeringen noggrant bör följa resultatet av
införandet av lagen (1997:1293) om rätt till
ledighet för att bedriva näringsverksamhet och
återkomma till riksdagen med en redovisning av
uppföljningen under år 1999.
Bengt Silfverstrand (s) pekar i motion A709 på den
möjlighet som finns för personer med fackliga eller
politiska uppdrag att få ledigt från arbetet och att
motsvarande rätt inte finns för anställda med
förtroendeuppdrag inom handikappförbund. En sådan
rätt bör enligt motionären finnas.
Per Westerberg (m) och Göran Hägglund (kd) anser i
motion N326 att reglerna i semesterlagen bör
förenklas. En utredning bör därför tillsättas med
uppdrag att lägga fram förslag till en reformering
av semesterlagen (yrk. 27).
Utskottets ställningstagande
Föräldraledighetslagen (1995:584) innebär att en
arbetstagare i egenskap av förälder har rätt till
ledighet från sin anställning för vård av barn till
dess barnet har uppnått en ålder av ett och ett
halvt år eller, under förutsättning att föräldrarna
då har hel föräldrapenning, för tid därefter.
Kristdemokraterna vill att rätten till
föräldraledighet förlängs till tre år. Förslaget har
framställts tidigare och behandlats av utskottet i
betänkande 1997/98:AU4. Utskottet konstaterade då
att det saknas en analys av vad en förlängning av
föräldraledigheten skulle få för konsekvenser för de
mindre företagen, hur vikariatsfrågan skulle lösas
vid upprepade långa ledigheter, vilken inverkan den
skulle ha på lön m.m. I brist på sådan analys ansåg
sig utskottet inte kunna biträda ett förslag till
förlängning av föräldraledighet på det sätt som
yrkats. Utskottet har inte ändrat uppfattning.
Motion Sf255 yrkande 4 (kd) avstyrks.
Från den 1 januari 1998 gäller en rätt för
arbetstagare till ledighet för att bedriva
näringsverksamhet (prop. 1997/98:27, bet.
1997/98:AU4). Rätten till ledighet gäller under sex
månader och under förutsättning att verksamheten
inte konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet.
Utskottet uttalade då frågan om införandet av lagen
behandlades att den bl.a. motiverades av en vilja
att främja tillväxt och sysselsättning. Lagen syftar
till att stimulera till försök till eget
företagande. Regeringen aviserade i nämnda
proposition att den avsåg att följa effekterna av
den nya lagstiftningen. Utskottet anser att det är
för tidigt att dra några slutsatser om effekterna
och ställer sig därför inte bakom att en sådan
redovisning inhämtas redan under innevarande år.
Motion A714 (m, kd, fp) avstyrks därför.
Vad gäller rätt till ledighet från anställning för
personer som har förtroendeuppdrag i
handikappförbund vill utskottet först betona att det
inte ifrågasätter värdet av det arbete som bedrivs
inom handikapprörelsen. Utskottet konstaterar dock
att möjligheterna för en anställd att vara ledig
från arbetet för olika ändamål är ganska omfattande.
Ledighetsreglerna kan innebära problem för både
arbetsgivare och arbetstagare. Rent principiellt bör
det därför finnas vägande skäl för att införa
ytterligare lagregler om ledighet. Även om
handikappförbunden utför ett angeläget arbete anser
utskottet inte att det förhållandet utgör
tillräckliga skäl att införa ytterligare rätt till
ledighet för uppdrag i sådant förbund. Motion A709
(s) avstyrks därför.
Utskottet är inte heller berett att ställa sig
bakom kravet på en utredning om semesterlagen.
Motion N326 yrkande 27 (m, kd) avstyrks.
Arbetsdomstolens sammansättning i
diskrimineringsmål
Motionen
Vänsterpartiet föreslår i motion A710 att
Arbetsdomstolen i mål om diskriminering på grund av
kön skall utökas med två ledamöter som är experter
på diskrimineringsjuridik och jämställdhetsfrågor.
Arbetsmarknadens parter bör i gengäld inte
företrädas av mer än en arbetsgivar- respektive
arbetstagarrepresentant. Dessutom bör det införas
regler som garanterar en jämn könsfördelning i
jämställdhetsmål (yrk. 12).
Liknande tankegångar förs fram av Birgitta Ahlqvist
och Monica Öhman (båda s) i motion A717. De jurister
som dömer i diskrimineringsmål bör ha en särskild
kompetens inom diskrimineringsjuridik och frågor om
mänskliga rättigheter. En särskild domförhetsregel
för denna typ av mål bör införas för att markera att
dessa har en annorlunda karaktär än t.ex.
kollektivavtalstolkningsmål, sägs det i motionen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare uttalat att det är angeläget
med en jämn könsfördelning bland domarna i
Arbetsdomstolen. Detta gäller dock i alla typer av
mål och i alla domstolar. På sikt kommer
utnämningsförfarandet att leda till en jämnare
fördelning bland ledamöterna i Arbetsdomstolen än i
dag. Utskottet delar inte uppfattningen att det är
nödvändigt att föreskriva att jurister med särskilda
kunskaper i diskrimineringsfrågor skall vara
ledamöter i diskrimineringsmål. Motionerna A710
yrkande 12 (v) och A717 (s) avstyrks.
ILO-konvention nr 137
ILO-konvention nr 137 om hamnarbete innehåller
regler vilkas främsta syfte är att åstadkomma
sysselsättning, säkerhet, hälsa, välfärd och
yrkesutbildning för hamnarbetare. Sverige
ratificerade konventionen 1974. Det har gjorts
gällande att konventionen har åberopats som rättslig
grund för det s.k. stuverimonopolet i hamnarna.
Innebörden av ett sådant monopol skulle vara att
andra yrkeskategorier än hamnarbetare och medlemmar
i vissa arbetstagarorganisationer förvägras att
utföra arbetsmoment med anknytning till
godshantering.
Motioner
Folkpartiet vill enligt vad som sägs i två
kommittémotioner, T222 (yrk. 14) och N333 (yrk. 8),
att det s.k. stuverimonopolet avskaffas och att
Sverige säger upp ILO-konventionen om detta. Även
Camilla Dahlin-Andersson och Eva Flyborg (båda fp)
förordar att stuverimonopolet avskaffas i motion
T628 (yrk. 6) liksom Jan Backman (m) i motion A708.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har senast behandlat frågor om denna ILO-
konvention våren 1998 (bet. 1997/98:AU6). Yrkanden
om att bryta det s.k. stuverimonopolet avstyrktes
med hänvisning till att saken behandlats av den
svenska ILO-kommittén under 1996. För att
konventionen inte skulle fortsätta att gälla hade
krävts att den sagts upp av Sverige senast den 24
juli 1996, vilket inte skedde. Sverige kommer att
vara bunden av konventionen ytterligare tio år.
Den svenska ILO-kommittén uttalade sig 1996 om
tolkningen av konventionen. Enligt kommittén
innehåller den inte någon bestämmelse som kan
åberopas som rättsligt stöd för ett stuverimonopol.
Detta delgavs arbetsmarknadens parter. Det har inte
sedan dess framkommit några omständigheter som ger
utskottet anledning att uttala sig som motionärerna
har begärt. Motionerna A708 (m), T222 yrkande 14
(fp), N333 yrkande 8 (fp) och T628 yrkande 6 (fp)
avstyrks därför.
Övrigt
Motioner
Vänsterpartiet pekar i motion K239 på den kraftigt
växande datoranvändningen på arbetsplatser och de
integritetsproblem som är förknippade med det. I
motionen beskrivs det som ett allvarligt problem att
arbetstagarens personliga integritet inte är skyddad
vad gäller t.ex. e-post, dvs. brev som skickas via
datorer. En arbetsgivare kan kontrollera och läsa
den anställdes e-post, elektroniska dokument, när
datorn används, vilka program som används osv. Detta
är särskilt allvarligt för personer som arbetar inom
offentlig sektor och som vill utnyttja sin
meddelarfrihet till att påtala misshälligheter på
arbetsplatser, sägs det i motionen.
Margit Gennser (m) tar i motion A711 upp
kollektivavtal om pensionsförmåner. Motionären pekar
på att kvalifikationstiden för pensionsrättigheter
ofta är tolv månader för varje ny anställning. Dessa
avtalsvillkor leder till att personer som har
projektanställningar kortare än tolv månader går
miste om pensionsförmåner trots att pensionsavgift
betalas för dessa. Ett rättvisekrav vore, menar
motionären, att projektanställda skall kunna avtala
bort anslutningen till kollektivavtalsreglerade
pensionsförmåner och använda motsvarande löneutrymme
för att själva ordna sin pensionsfråga.
Bengt Silfverstrand och Ronny Olander (båda s) anser
i motion A718 att regeringen bör ges i uppdrag att
som ett led i strävandena att förstärka demokratin
tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att
skyndsamt utreda möjligheterna till politisk
information och opinionsbildning på arbetsplatsen.
Yvonne Ruwaida (mp) påtalar i motion A719 att
kunskapen om vad de olika partierna står för är
mycket låg liksom kännedomen om hur Sverige styrs
och hur lagar stiftas. Motionären menar att det
behövs en folkbildningsinsats och föreslår att det
på varje arbetsplats en gång om året skall
genomföras en utbildningsdag i demokrati (yrk. 1).
Utskottets ställningstagande
Vänsterpartiet har en väckt en fråga som gäller
arbetstagarens integritet gentemot arbetsgivaren och
som gäller datoranvändning. Utskottet konstaterar
att användningen av modern informationsteknik har
fått en allt större betydelse på arbetsplatserna.
Olika former av distansarbete blir vanligare, och
anställda utrustas med bärbara datorer med vilkas
hjälp de kan koppla upp sig mot arbetsgivarens
nätverk. Det är nog inte ovanligt att datorprogram
och e-postsystem används också för privat bruk av
den anställde, ofta med arbetsgivarens tillåtelse.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att frågor
om arbetstagarens integritet på arbetsplatsen är
angelägna. Utskottet kan nämna att Statskontoret i
en rapport - E-post i förvaltningen (1999:3) - har
tagit upp saken ur ett annat perspektiv, nämligen
frågan om ett e-postmeddelande är en offentlig
handling. I rapporten sägs beträffande privata
meddelanden att de inte skall förekomma i systemen
och att den anställde omedelbart bör ta bort dem.
Vid underhandskontakter med Näringsdepartementet har
utskottet erfarit att det skall tillsättas en
arbetsgrupp som skall se över frågor om medicinska
kontroller i arbetslivet. Nämnda departement
överväger om denna arbetsgrupp också bör ta upp
integritetsfrågor i ett vidare perspektiv t.ex. vad
gäller användning av e-post eller Internet i
arbetet. Utskottet delar motionärernas synpunkt att
detta är viktiga frågor som måste uppmärksammas och
förutsätter att regeringen behandlar
integritetsfrågan och återkommer till riksdagen.
Eftersom de är aktualiserade i Regeringskansliet
avstår utskottet från ett tillkännagivande om detta.
Motion K239 (v) avstyrks.
De pensionsförmåner som motion A711 avser grundas
på kollektivavtal. I första hand får det anses vara
parternas sak att ta ställning till hur sådana
förmåner skall vara konstruerade. Utskottet har
ingen anledning att göra ett tillkännagivande i
denna fråga. Motion A711 (m) avstyrks.
I två motioner har det väckts frågor som gäller
information och utbildning om demokrati och politik
på arbetsplatserna. Utskottet delar fullt ut
motionärernas synpunkter om vikten av att människor
känner sig delaktiga i och har kunskaper i politiska
frågor. I september 1997 tillsattes en
parlamentariskt sammansatt kommitté för att belysa
de nya förutsättningar, problem och möjligheter som
det svenska folkstyret möter inför 2000-talet (dir.
1997:101), Demokratiutredningen. Utredningen har
senare enligt tilläggsdirektiv (dir. 1998:100) fått
i uppdrag att också utreda orsakerna till det
sjunkande valdeltagandet och att föreslå åtgärder
för att öka medborgarnas delaktighet och engagemang
i det demokratiska systemet. Utredningen skall vara
klar den 31 december 1999. Då demokratifrågorna
redan är föremål för utredning biträder utskottet
inte motionärernas begäran. Motionerna A718 (s) och
A719 yrkande 1 (mp) avstyrks därför.
att riksdagen avslår motion 1998/99:A214 yrkande 11,
res. 4 (m, kd, c, fp)
3. beträffande regelförenklingar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A203
yrkande 1, 1998/99:A215 yrkande 1 och
1998/99:N334 yrkande 6 i motsvarande del,
res. 5 (m, kd, fp)
4. beträffande tillsvidareanställning som
huvudprincip
att riksdagen avslår motion 1998/99:A710
yrkande 4,
res. 6 (v)
5. beträffande förlängd tid för
visstidsanställning
att riksdagen avslår motion 1998/99:A716 i motsvarande del,
res. 7 (m, kd)
6. beträffande verksamhetsöverlåtelse
att riksdagen avslår motion 1998/99:A712,
res. 8 (v)
7. beträffande undantag från
turordningen
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A705,
1998/99:A716 i motsvarande del, 1998/99:N328
yrkande 2 och 1998/99:N334 yrkande 6 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna
1998/99:A214 yrkande 12 och 1998/99:A255 yrkande
15 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts om att
regeringen utan dröjsmål skall lägga fram
förslag om en undantagsregel i fråga om
turordningen,
res. 9 (s, v)
8. beträffande driftsenhetsbegreppet vid
distansarbete
att riksdagen avslår motion 1998/99:A214 yrkande 13,
9. beträffande lokala avtal om
turordningslistor
att riksdagen avslår motion 1998/99:A710 yrkandena 7 och 8,
res. 10 (v)
10. beträffande återanställningsrätt
m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:A710 yrkandena 5 och 6 i
motsvarande del,
res. 11 (v)
11. beträffande lokala avtal
att riksdagen avslår motion 1998/99:A710 yrkande 3,
res. 12 (v)
12. beträffande deltidsanställda
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A223, 1998/99:A229,
1998/99:A258, 1998/99:A260 och 1998/99:A710
yrkande 6 i motsvarande del,
res. 13 (m, kd) - motiv.
res. 14 (v)
13. beträffande skadestånd vid
företagsnedläggelse m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:A710 yrkandena 2 och 9,
res. 15 (v)
14. beträffande förbud mot blockad av
enmansföretag m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A214 yrkande 14 i
motsvarande del, 1998/99:A255 yrkande 15 i
motsvarande del, 1998/99:A701 yrkandena 1 och 2,
1998/99:A704, 1998/99:A707, 1998/99:A715 samt
1998/99:A716 i motsvarande del,
res. 16 (m, kd, c, fp)
15. beträffande Lex Britannia, vetoregler
m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:A255 yrkande 15 i
motsvarande del,
res. 17 (m, fp)
16. beträffande proportionalitetsregel
m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:A214 yrkande 14 i
motsvarande del,
res. 18 (m, kd, c, fp)
17. beträffande varsel om stridsåtgärd
att riksdagen avslår motion 1998/99:A702,
res. 19 (m)
18. beträffande förlängd
föräldraledighet
att riksdagen avslår motion 1998/99:Sf255 yrkande 4,
res. 20 (kd)
19. beträffande ledighet för att bedriva
näringsverksamhet
att riksdagen avslår motion 1998/99:A714,
res. 21 (m)
20. beträffande ledighet för
förtroendeuppdrag i handikappförbund
att riksdagen avslår motion 1998/99:A709,
21. beträffande utredning om
semesterlagen
att riksdagen avslår motion 1998/99:N326 yrkande 27,
res. 22 (m, kd)
22. beträffande arbetsdomstolens
sammansättning i könsdiskrimineringsmål
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A710 yrkande 12 och
1998/99:A717,
res. 23 (v)
23. beträffande ILO-konvention nr 137
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A708, 1998/99:T222
yrkande 14, 1998/99:T628 yrkande 6 och
1998/99:N333 yrkande 8,
res. 24 (m, fp)
24. beträffande arbetstagares integritet
att riksdagen avslår motion 1998/99:K239,
25. beträffande pensionsförmåner
att riksdagen avslår motion 1998/99:A711,
res. 25 (m)
26. beträffande utbildning i demokrati
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A718 och
1998/99:A719 yrkande 1.
Stockholm den 25 mars 1999
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans
Andersson (v), Margareta Andersson (c), Mikael
Odenberg (m), Björn Kaaling (s), Stefan Attefall
(kd), Kent Olsson (m), Laila Bjurling (s), Patrik
Norinder (m), Sonja Fransson (s), Maria Larsson
(kd), Barbro Johansson (mp), Elver Jonsson (fp),
Anders Karlsson (s), Henrik Westman (m), Cinnika
Beiming (s) och Sven-Erik Sjöstrand (v).
Reservationer
1. Utredning om arbetsrätten (mom. 1)
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan
Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),
Maria Larsson (kd), Elver Jonsson (fp) och Henrik
Westman (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Utredningar m.m. under rubriken Utredning bort ha
följande lydelse:
Lagstiftningen på arbetsrättens område är utformad
efter 1970-talets behov och arbetsmarknad.
Arbetsrätten är komplicerad och svår att överblicka.
På arbetsmarknaden i dag råder helt andra
förhållanden, såsom t.ex. en ökad användning av
visstidsanställningar och personal från
uthyrningsföretag. Det är därför nödvändigt att
arbetsrätten moderniseras och reformeras. En ny
arbetsrätt måste ge utrymme för ökad flexibilitet
och göra det möjligt att träffa lokala
överenskommelser anpassade till företagens
individuella förutsättningar. Utskottet återkommer
till möjligheten att träffa kollektivavtal på lokal
nivå i reservation 4.
Utskottet tar i följande avsnitt upp enskilda
förslag till förändringar i anställningsskyddslagen
och medbestämmandelagen. Enligt utskottet bör dock
en mer genomgripande översyn av arbetsrätten göras,
detta inte minst mot bakgrund av förekomsten av nya
anställningsformer.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion A255
yrkande 16 (fp). Motionerna A202 (m), A203 yrkande 2
(m) och A721 yrkandena 1-3 (fp) får anses vara
tillgodosedda med vad utskottet anfört. Utskottet
kan däremot inte ställa sig bakom de utgångspunkter
för en utredning om arbetsrätten som förordats i
motionerna A253 yrkande 4 (mp) och A710 yrkande 1
(v).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande utredning om arbetsrätten
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A202,
1998/99:A203 yrkande 2, 1998/99:A255 yrkande 16
och 1998/99:A721 yrkandena 1-3 samt med avslag
på motionerna 1998/99:A253 yrkande 4 och
1998/99:A710 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Utredning om arbetsrätten (mom. 1)
Hans Andersson och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)
anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Utredningar m.m. under rubriken Utredning bort ha
följande lydelse:
Utskottet är ense med de motionärer som anser att
det bör tillsättas en parlamentarisk utredning om
arbetsrätten. Utgångspunkterna för utredningsarbetet
bör, som Vänsterpartiet förordat, vara frågor om
demokrati, arbetstagarbegrepp, kompetensutveckling
och yttrandefrihet.
Utskottet anser att arbetsrätten är en viktig del
av demokratin. När medbestämmandelagen kom var
tanken att den som ramlag skulle fyllas ut med
lokala utvecklingsavtal eller medbestämmandeavtal
för att fördjupa löntagarnas inflytande. Dessvärre
har det inte blivit så på alla områden. En ny
arbetsrätt bör införas som innebär att det skall
föras en dialog mellan arbetstagare och arbetsgivare
i en rad frågor som traditionellt har betraktats som
arbetsledningsfrågor. Arbetsgivaren skall enligt
utskottet vara skyldig att motivera sina beslut och
samråda med arbetstagaren, och arbetstagaren skall
alltid kunna begära fackligt stöd och förhandling.
Individens behov av inflytande över sin egen
arbetssituation, arbetsinnehåll och planering av
arbetet bör sättas i fokus i en vad som kan kallas
inflytandelag. En sådan lag bör tillgodose
kollektivets behov av inflytande över budgetbeslut
och långsiktigt strategisk planering vad gäller
investeringar, bemanning, kompetensutveckling,
arbetsorganisation m.m. Det bör övervägas om
arbetstagarna skall ges vetorätt på vissa områden.
Olika villkor råder i dag i arbetslivet för kvinnor
och män respektive för infödda svenskar och
invandrare. Dessa olikheter kan inte enbart härledas
till formella meriter och andra objektiva kriterier.
Detta förhållande bör också uppmärksammas av
utredningen.
Dagens arbetstagarbegrepp utformades under en tid
då tillsvidareanställning var den helt dominerande
anställningsformen. I dag utgör
korttidsanställningar, uthyrning av arbetskraft,
entreprenörer samt konsulter som arbetar som inhyrd
arbetskraft i företag och inom offentlig sektor en
växande del av svensk arbetsmarknad. De nya
anställningsformerna regleras inte på samma sätt som
tillsvidareanställningar i de arbetsrättsliga
lagarna. Konsulter och uppdragstagare omfattas
exempelvis inte av kollektivavtal och de betraktas
inte som arbetstagare. En ny lagstiftning krävs som
stärker dessa gruppers rättigheter på arbetsplatsen
och i förhållande till arbetsledningen.
Lagstiftningen bör innefatta bl.a. regler om
företrädesrätt till återanställning.
Ett av de viktigaste redskapen för att öka
tryggheten i ett föränderligt arbetsliv är
kompetensutveckling. Arbetstagare med kunskap och
kompetens får en stark ställning på arbetsmarknaden.
Satsningar på utbildning minskar risken för
arbetslöshet. Konkurrenskraften för företagen stärks
och förutsättningarna för en väl fungerande
offentlig sektor förbättras. Utskottet menar att det
såväl av rättviseskäl som av effektivitetsskäl är
viktigt att alla får del av kompetenshöjande
utbildning. Det är därför nödvändigt att rätten till
kompetensutveckling regleras i lag. Huvudansvaret
för utbildningen bör ligga på arbetsgivaren. De
fackliga organisationerna bör ges möjlighet att
påverka fördelningen av utbildning mellan olika
grupper av anställda.
Yttrandefrihet är en förutsättning för demokrati
och utveckling. Tryckfrihetsförordningen reglerar
dock inte förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare. Enligt utskottet är det rimligt att en
anställd inte kan tillåtas vara illojal mot sin
arbetsgivare genom att röja affärshemligheter eller
sekretessbelagda uppgifter. Däremot måste det finnas
utrymme för en arbetstagare att framföra kritik mot
verksamheten, internt eller externt, och att göra en
anmälan om missförhållanden till en myndighet utan
att detta betraktas som sådan illojalitet som utgör
saklig grund för uppsägning. Enligt utskottet skall
även arbetstagarnas yttrandefrihet på
arbetsplatserna vara föremål för utredningens
överväganden.
Utredningen skall bedrivas skyndsamt och i nära
samarbete med arbetsmarknadens parter. Detta bör ges
regeringen till känna. Utskottet tillstyrker med det
anförda motion A710 yrkande 1. Utskottet ställer sig
däremot inte bakom att en utredning om arbetsrätten
tillsätts med de utgångspunkter som förordas i
motionerna A202 (m), A203 yrkande 2 (m), A253
yrkande 4 (mp), A255 yrkande 16 (fp) och A721
yrkandena 1-3 (fp). Dessa motioner avstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande utredning om arbetsrätten
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A710 yrkande 1
samt med avslag på motionerna 1998/99:A202,
1998/99:A203 yrkande 2, 1998/99:A253 yrkande 4,
1998/99:A255 yrkande 16 och 1998/99:A721
yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Utredning om arbetsrätten (mom. 1)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Utredningar m.m. under rubriken Utredning bort ha
följande lydelse:
En studie gjord vid Arbetslivscentrum visar att så
många som 25 % av alla tillsvidareanställda upplever
att de inte befinner sig i ett yrke som de önskar.
Det handlar ofta om arbetstagare som skulle kunna få
en fast tjänst hos någon annan arbetsgivare men som
inte vågar bryta upp från den anställning de har,
eftersom de riskerar att få ett svagare
anställningsskydd som nyanställda. En stor del av
dessa har tydliga psykosomatiska problem som kan
sättas i relation till en känsla av inlåsthet
(exempelvis stress, huvudvärk m.m.). Tidigare
forskning av Arbetslivscentrum har visat att över 70
% av arbetskraften upplever att fast anställning ger
den största sociala tryggheten och att de därför
föredrar sådan anställningsform framför projekt- och
visstidsanställningar. Utskottet drar liksom
Miljöpartiet slutsatsen att människor kan och vill
ha en sådan ökad frihet och möjlighet till
utveckling som en flexibel arbetsmarknad kan ge.
Detta gäller dock under förutsättning att
trygghetssystemen i större utsträckning utformas så
att tryggheten följer personen och inte
anställningen. De inlåsningseffekter som i dag råder
på arbetsmarknaden på grund av gällande
arbetsrättslagstiftning måste kartläggas och en
analys bör göras av hur trygghetssystemen skall
reformeras så att de kan ge social trygghet också på
en flexibel och rörlig arbetsmarknad. Detta bör ges
regeringen till känna. Utskottet ansluter sig med
det anförda till vad som anförts i motion A253
yrkande 4 (mp) och nämnda motion tillstyrks därför i
berörd del. Motionerna A202 (m), A203 yrkande 2 (m),
A255 yrkande 16 (fp), A710 yrkande 1 (v), och A721
yrkandena 1-3 (fp) avstyrks i den mån de inte
tillgodosetts med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande utredning om arbetsrätten
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A253 yrkande 4
samt med avslag på motionerna 1998/99:A202,
1998/99:A203 yrkande 2, 1998/99:A255 yrkande 16,
1998/99:A710 yrkande 1 och 1998/99:A721
yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
4. Decentralisering av arbetsrätten
(mom. 2)
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan
Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),
Maria Larsson (kd), Elver Jonsson (fp) och Henrik
Westman (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Utredningar m.m. under rubriken Allmänna synpunkter
i övrigt, första stycket, bort ha följande lydelse:
Lokala överenskommelser, som avviker från vad
anställningsskyddslagen föreskriver, kan träffas om
tidsbegränsade anställningar, turordningsregler,
regler om företrädesrätt till återanställning m.m.
samt om den närmare beräkningen av lön och andra
förmåner under uppsägningstid.
Utskottet anser att ytterligare steg bör tas för
att decentralisera arbetsrätten. Möjligheterna att
förhandla lokalt och göra undantag från centrala
kollektivavtal måste därvid öka. Detta bör riksdagen
ge regeringen till känna. Motion A214 yrkande 11(c)
tillstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande decentralisering av
arbetsrätten
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A214 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Regelförenklingar m.m. (mom. 3)
Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent
Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd),
Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Utredningar m.m. under rubriken Allmänna synpunkter
i övrigt, andra stycket, bort ha följande lydelse:
Det regelverk som berör företagare är omfattande
och svårt att överblicka. Små företag har av
naturliga orsaker svårare att anpassa sig till
regelverk som ofta är skrivna för de stora
företagen. Det måste därför vara en prioriterad
uppgift de närmaste åren att förenkla de regler som
styr företagens verksamhet - med särskild inriktning
på de små företagen.
Arbetsrätten bör utformas på ett sätt som är
smidigare för företagen och som underlättar
utvecklingen av nya företag, branscher och
organisationsformer - utan att de anställdas krav på
anställningstrygghet, arbetsmiljö och inflytande
urholkas. Utskottet tar i avsnittet
Anställningsskyddslagen särskilt upp förändringar i
turordningsreglerna för små företag. Regeringen bör
så snart som möjligt återkomma till riksdagen med
förslag till andra regelförändringar bl.a. med
utgångspunkt i de 71 förslag som lagts fram av
Småföretagsdelegationen, SOU 1998:94. Motionerna
A215 yrkande 1 (m) och N334 yrkande 6 delvis (mp)
tillstyrks därför. Motion A203 yrkande 1 (m)
avstyrks i den mån den inte är tillgodosedd med vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande regelförenklingar m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A215 yrkande
1 och 1998/99:N334 yrkande 6 i motsvarande del
samt med avslag på motion 1998/99:A203 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Tillsvidareanställning som huvudprincip
(mom. 4)
Hans Andersson och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)
anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Anställningsformer, första stycket, bort ha följande
lydelse:
I dag kan arbetsgivare visstidsanställa personal i
stor omfattning. Vikariatsanställningar,
provanställningar, projektanställningar, tillfälliga
anställningar vid arbetsanhopning och
säsongsanställningar är vanliga, främst bland
kvinnor. En visstidsanställning innebär flera
nackdelar för arbetstagaren än en
tillsvidareanställning. Detta gäller exempelvis om
varseltid vid uppsägning, saklig grund för
uppsägning och rätt till lön under uppsägningstid.
För den enskilde innebär också en
visstidsanställning svårigheter att planera sin
ekonomi och sitt privatliv. Gravida kvinnor får ofta
inte sin visstidsanställning förnyad. En
visstidsanställd får inte heller del av utbildning i
lika hög grad som en tillsvidareanställd.
Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att
huvudprincipen för anställning bör vara
tillsvidareanställning. Om arbetsgivaren vill
anställa någon med annan anställningsform skall det
krävas att denne motiverar detta i förhandlingar med
en facklig organisation. För personer som varit
visstidsanställda mer än 18 månader skall
anställningen automatiskt övergå till
tillsvidareanställning. Det skall också gälla då
flera visstidsanställningar kombinerats. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag till
ändringar av anställningsskyddslagen enligt vad
utskottet här har anfört. Motion A710 yrkande 4 (v)
tillstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande tillsvidareanställning som
huvudprincip
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A710 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Förlängd tid för visstidsanställning
(mom. 5)
Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent
Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd)
och Henrik Westman (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Anställningsformer, andra stycket, bort ha följande
lydelse:
Visstidsanställning vid tillfällig arbetsanhopning
får enligt anställningsskyddslagen avse sammanlagt
högst sex månader under två år. Denna korta tid kan
enligt utskottet leda till att arbetsgivare ser sig
nödgade att välja att öka övertidsuttaget i stället
för att nyanställa. Det är vidare inte rimligt att
kräva att ett företag som får ett tillfälligt behov
av arbetskraft som varar längre än sex månader skall
tillsvidareanställa den nödvändiga arbetskraften för
att kort tid därefter säga upp den på grund av
arbetsbrist. Med för korta tidsgränser kan det också
bli nödvändigt för arbetsgivaren att byta ut den
visstidsanställda arbetsstyrkan efter sex månader.
Utskottet ansluter sig till den uppfattning som
redovisas i motion A716 (kd) att en tidsgräns på
åtminstone ett år bör prövas. Detta bör ges
regeringen till känna. Utskottet tillstyrker berörd
motion i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande förlängd tid för
visstidsanställning
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A716 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
8. Verksamhetsöverlåtelse (mom. 6)
Hans Andersson och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)
anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Verksamhetsöverlåtelse från det som börjar med
"Utskottet konstaterar" till det som slutar med
"motion A712 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det EG-direktiv som ligger till grund för
bestämmelsen i anställningsskyddslagen om
arbetstagares rättigheter vid verksamhetsöverlåtelse
är inte tillämpligt vid överlåtelse av
förvaltningsuppgifter från en myndighet till en
annan. Den svenska bestämmelsen reglerar dock
förhållandena för alla arbetstagare, även de i
allmän tjänst.
EG-domstolen har vid tillämpning av det s.k.
överlåtelsedirektivet ställt upp sju olika kriterier
som ansetts vara av särskild betydelse vid
bedömningen av om en överlåtelse skett i direktivets
mening. Ett sådant kriterium är att det skall vara
en bestående ekonomisk enhet som överförs.
Övertagande av materiella och immateriella
tillgångar har dock mycket begränsad betydelse för
verksamhetens identitet då förvaltningsverksamhet,
reglerad i författning, förs över mellan
myndigheter.
Regeringen bör tillsätta en utredning med uppgift
att se över 6 b § anställningsskyddslagen så att
övergångsbegreppet vid överföring av
förvaltningsuppgifter ges en från EG-direktivet
fristående innebörd och så att hänsyn kan tas till
de speciella förhållanden som gäller vid sådana
övergångar. Utskottet tillstyrker med det anförda
motion A712 (v).
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande verksamhetsöverlåtelse
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A712 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
9. Undantag från turordningen (mom. 7)
Johnny Ahlqvist (s), Hans Andersson (v), Björn
Kaaling (s), Laila Bjurling (s), Sonja Fransson (s),
Anders Karlsson (s), Cinnika Beiming (s) och Sven-
Erik Sjöstrand (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Turordningsreglerna under rubriken Undantag från
turordningsreglerna bort ha följande lydelse:
Genom 1974 års anställningsskyddslag infördes
lagregeln om att anställningstidens längd skall vara
avgörande för turordningen vid uppsägningar på grund
av arbetsbrist. Motiven till regleringen var dels
att motverka att arbetsgivaren i en
arbetsbristsituation utnyttjade tillfället att göra
sig av med oönskade personer, dels att skydda äldre
arbetstagare och arbetstagare med nedsatt
arbetsförmåga. Enkla och objektiva kriterier för att
fastställa urvalet eftersträvades. Lagregeln gjordes
dispositiv på så sätt att avvikelser tilläts genom
kollektivavtal, träffat eller godkänt av
arbetstagarorganisation på central nivå.
Turordningsreglerna togs åter upp till diskussion
inför införandet av 1982 års anställningsskyddslag.
Enligt kritiska synpunkter som då framfördes tog
reglerna inte i tillräckligt hög grad hänsyn till
företagsekonomiska aspekter. Lagstiftaren avvisade
dock kritiken. En annan huvudregel ansågs utgöra ett
hot mot anställningstryggheten. Möjligheterna till
avsteg genom kollektivavtal ansågs
tillfredsställande (prop. 1981/82:71, AU
1981/82:11). Som framgått av utskottets redogörelse
för gällande rätt inledningsvis i detta avsnitt
genomfördes under den dåvarande fyrpartiregeringen
den 1 januari 1994 bl.a. den ändringen i
anställningsskyddslagen att arbetsgivaren vid
uppsägning på grund av arbetsbrist skulle ha rätt
att inom turordningskretsen undanta två arbetstagare
som arbetsgivaren bedömde var av särskild betydelse
för den fortsatta driften. Sedan Socialdemokraterna
återtagit regeringsmakten hösten 1994 upphävdes den
1 januari 1995 denna ändring i lagen.
Utskottet konstaterar att reglerna om turordning
hör till de mest centrala i anställningsskyddslagen.
Lagen innehåller krav på saklig grund vid
uppsägning. Vid uppsägning på grund av arbetsbrist,
är det arbetsgivaren ensam som bestämmer om det
föreligger arbetsbrist eller inte.
Turordningsreglerna innebär att arbetsgivaren inte
fritt får välja vem som skall sägas upp. De fungerar
härigenom som ett skydd i första hand för de äldre
arbetstagarna som har det svårare än andra att göra
sig gällande på arbetsmarknaden. Reglerna fungerar
också som ett skydd mot att en arbetsgivare försöker
kringgå kravet på saklig grund för uppsägning av
personliga skäl genom att påstå att det föreligger
arbetsbrist. När starka skäl talar för en
undantagslösning är det rimligt att det sker i
samråd mellan arbetsgivaren och arbetstagarnas
organisation. Genom att det, med verkan från den 1
juli 1997, infördes en möjlighet att förhandla om
turordningsreglerna lokalt utan krav på att avtalet
skall ha slutits eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation har möjligheterna att ta
hänsyn till förhållandena på den enskilda
arbetsplatsen ytterligare ökats. En sådan
undantagsregel som föreslagits av flera motionärer
rubbar, enligt utskottets mening, den balans mellan
arbetsgivar- och arbetstagarintresset som
anställningsskyddslagen bör ge uttryck för. Den ger
också utrymme för godtycke. Utskottet avstyrker
därför motionerna A214 yrkande 12 (c), A255 yrkande
15 delvis (fp), A705 (m), A716 delvis (kd), N328
yrkande 2 (mp) och N334 yrkande 6 delvis (mp).
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande undantag från turordningen
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A214 yrkande 12,
1998/99:A255 yrkande 15 i motsvarande del,
1998/99:A705, 1998/99:A716 i motsvarande del,
1998/99:N328 yrkande 2 och 1998/99:N334 yrkande
6 i motsvarande del,
10. Lokala avtal om turordningslistor
(mom. 9)
Hans Andersson och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)
anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Turordningsreglerna under rubriken Avtalsturlistor
bort ha följande lydelse:
Vad gäller Vänsterpartiets begäran om att regeln om
att en central arbetstagarorganisation skall
godkänna avtalsturlistor om föräldralediga eller
gravida är inblandade och att sådant godkännande
skall krävas vid vissa avsteg från turordningen
beträffande personer som är äldre än 57,5 år vill
utskottet anföra följande.
Forskning visar att kvinnor behandlas sämre än män
när avsteg görs från den turordningsregel som gäller
enligt anställningsskyddslagen och s.k.
avtalsturlistor upprättas. Särskilt föräldralediga
kvinnor och gravida har en svag position när
arbetsgivaren förhandlar och träffar avtal med det
lokala facket om vilka som skall sägas upp vid
arbetsbrist. Detta är, menar utskottet, oacceptabelt
och strider mot anställningsskyddslagens grundregel
om icke-diskriminering. Utskottet delar därför
Vänsterpartiets uppfattning att det bör krävas att
avtalsturlistor alltid skall godkännas av central
arbetstagarorganisation när föräldralediga eller
gravida är berörda. Det torde finnas större intresse
och kompetens på central nivå när det gäller att
motverka könsdiskriminering än hos det lokala
facket.
Äldre har betydligt svårare än andra att få nytt
arbete efter uppsägning. För personer som fyllt 57,5
år bör det därför ställas krav på godkännande av
central arbetstagarorganisation vid avsteg från
turordningsregeln i anställningsskyddslagen.
Utskottet tillstyrker därför motion A710 yrkandena
7 och 8 (v).
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande lokala avtal om
turordningslistor
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A710 yrkandena 7
och 8 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
11. Återanställningsrätt m.m. (mom. 10)
Hans Andersson och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)
anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Företrädesrätt bort ha följande lydelse:
Företrädesrätten infördes för att förhindra
arbetsgivare att godtyckligt säga upp icke önskvärda
personer. Utskottet har tidigare nämnt den ändring
som gjordes i anställningsskyddslagen med verkan
från den 1 januari 1997 och som innebar att tiden
för företrädesrätten förkortades från tolv månader
till nio månader. Arbetsdomstolen har i en dom
slagit fast att om den som har företrädesrätt inte
omgående kan tillträda tjänsten så har arbetsgivaren
rätt att erbjuda tjänsten till någon annan. Detta
får det olyckliga resultatet att många
föräldralediga inte kan utnyttja sin företrädesrätt.
Utskottet delar därför Vänsterpartiets uppfattning
att företrädesrätten skall förlängas till tolv
månader, detta för att den skall utgöra ett verkligt
skydd mot godtyckliga uppsägningar.
Deltidsanställda har sedan den 1 januari 1997
företrädesrätt till anställning med högre
sysselsättningsgrad. Denna rätt är begränsad till
den driftsenhet där arbetstagaren är anställd på
deltid. Denna inskränkning är omotiverad och leder
till att den anställde inte kan utnyttja sin rätt
till företräde t.ex. om han eller hon arbetar i en
butik och det finns lediga timmar hos samma
arbetsgivare i en annan butik i kvarteret intill.
Liksom Vänsterpartiet anser utskottet att
begränsningen till driftsenhet skall tas bort.
Deltidsanställda får ofta inte del av
kompetensutveckling på samma sätt som
heltidsanställda och har allmänt sett en svagare
ställning på arbetsplatsen. I dag krävs det att den
anställde har tillräckliga kvalifikationer för de
nya arbetsuppgifterna för att han eller hon skall ha
företrädesrätt. Utskottet anser dock att det för
deltidsanställda skall vara tillräckligt att han
eller hon efter ett rimligt inlärnings- eller
inskolningsskede, inom eller utom företaget, kan
anförtros nya arbetsuppgifter.
Regeringen bör skyndsamt återkomma med förslag till
ändringar i anställningsskyddslagen enligt vad
utskottet anfört. Mot bakgrund av vad utskottet här
har uttalat tillstyrks motion A710 yrkandena 5 och 6
delvis. (v).
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande återanställningsrätt m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A710 yrkandena 5
och 6 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Lokala avtal (mom. 11)
Hans Andersson och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)
anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Dispositivitet i övrigt bort ha följande lydelse:
När anställningsskyddslagen infördes var den
primärt en skyddslagstiftning för arbetstagarna mot
godtycke vid anställningsavtalets ingående och
avslutande. Det är alltjämt viktigt att
möjligheterna att göra avvikelser från lagen är
restriktiva. Den ändring som gjordes med verkan från
den 1 juli 1997, och som utskottet varit inne på i
inledningen av detta avsnitt, innebär att
arbetsrätten inte är lika för alla. Utskottet
befarar att fackliga organisationer som har en svag
ställning på arbetsplatsen kan tvingas gå med på att
avtala bort väsentliga delar av
anställningsskyddslagen. Den lokala
arbetstagarorganisationen kan också hamna i rena
utpressningssituationer om arbetsgivaren ställer
krav på försämringar i anställningsskyddet som
villkor för att nyanställa eller för att fler skall
få behålla sina arbeten. Kvinnor riskerar att bli
sämre behandlade än män när avsteg görs från den
legala turordningen och s.k. avtalsturlistor
upprättas. Även invandrare och funktionshindrade kan
väljas bort på detta sätt. Förbunden på central nivå
kan på ett annat sätt fungera som "grindvakt" mot
diskriminering på grund av t.ex. kön.
Utskottet ansluter sig till Vänsterpartiets
uppfattning att det som en huvudprincip skall gälla
att anställningsskyddslagen inte skall kunna avtalas
bort. Branschanpassning av vissa bestämmelser skall
enbart kunna ske genom överenskommelser på central
nivå. Sedan kan förbunden delegera ned
förhandlingsrätten till lokal nivå efter de lokala
organisationernas styrka och önskemål. Hänvisning
till central arbetstagarorganisation skall därför
åter införas. Detta bör ges regeringen till känna.
Motion A710 yrkande 3 (v) tillstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande lokala avtal
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A710 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
13. Deltidsanställda (mom. 12,
motiveringen)
Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent
Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd)
och Henrik Westman (m) anser att utskottets
ställningstagande i avsnittet Deltidsanställning
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det
är önskvärt att den som så vill skall ha möjlighet
att välja heltidsanställning. Utskottet anser
emellertid att det inte får glömmas bort att det kan
finnas flera skäl - såväl för arbetsgivare som för
arbetstagare - att välja deltidsanställning. För
arbetstagaren kan en deltidsanställning innebära
större utrymme för fritid eller umgänge med barn och
familj. För arbetsgivaren kan det innebära att
personalstyrkan kan varieras efter hur behovet av
arbetskraft växlar.
Nyligen presenterade den s.k. DELTA-utredningen
sitt betänkande - DELTA Utredningen om
deltidsarbete, tillfälliga jobb och
arbetslöshetsersättning (SOU 1999:27). Utredningens
förslag bereds enligt vad utskottet inhämtat för
närvarande i Regeringskansliet. Enligt utskottet bör
en huvuduppgift för den kommande lagstiftningen på
området vara att den enskildes önskemål om
arbetstidens förläggning balanseras mot
verksamhetens behov. Ett gott resultat av en sådan
avvägning kan endast åstadkommas om stor öppenhet
visas för nya arbetstidsmönster. En
arbetstidslagstiftning som möjliggör en ökad
flexibilitet tillsammans med rimliga förutsättningar
för företagande är en nödvändighet för att minska
arbetslösheten och ge en ökad välfärd. Utskottet
avstyrker med det anförda motionerna A710 yrkande 6
delvis (v), A223 (s), A229 (s), A258 (s) och A260
(s).
14. Deltidsanställda (mom. 12)
Hans Andersson och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)
anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Deltidsanställning bort ha följande lydelse:
Arbetsgivaren har rätt att, oberoende av reella
behov, välja deltidsarbete som anställningsform utan
att behöva motivera varför. I dag finns det
dessvärre många arbetsplatser och hela branscher där
man satt i system att endast anställa på deltid.
Detta gäller exempelvis sjukvården och
detaljhandeln. För att komma till rätta med detta
måste incitament skapas för arbetsgivaren att
organisera sin verksamhet så att möjligheterna till
högre sysselsättningsgrad för deltidsanställda ökar.
Utskottet anser att arbetsgivarens fria rätt att
välja deltidsanställning bör inskränkas i lag.
Undantag från huvudprincipen om heltidsanställning
bör dock kunna medges om det finns sakliga skäl,
såsom t.ex. att en påtaglig störning annars
uppkommer i verksamheten. Undantag skall då kunna
medges i förhandlingar mellan parterna. Detta bör
ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker
motion A710 yrkande 6 delvis (v). Motionerna A223
(s), A229 (s), A258 (s) och A260 (s) avstyrks i den
mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande deltidsanställda
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A710 yrkande 6 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna
1998/99:A223, 1998/99:A229, 1998/99:A258 och
1998/99:A260 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
15. Skadestånd vid företagsnedläggelse m.m.
(mom. 13)
Hans Andersson och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)
anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Övriga frågor med anknytning till lagen om
anställningsskydd bort ha följande lydelse:
Enligt 39 § anställningsskyddslagen skall ett
anställningsförhållande anses vara upplöst om
arbetsgivaren vägrar att rätta sig efter en dom
varigenom en domstol har ogiltigförklarat en
uppsägning eller ett avskedande. Arbetsgivaren skall
då betala ett på visst sätt beräknat skadestånd. När
bestämmelsen infördes var den tänkt att tillämpas i
undantagsfall. Så har inte blivit fallet. Tvärtom
har den i stället blivit regel snarare än undantag.
Detta innebär att den arbetstagare som vinner ett
mål i Arbetsdomstolen får ett skadestånd och inte
sin anställning tillbaka trots att uppsägningen är
lagstridig.
Utskottet ansluter sig till Vänsterpartiets
uppfattning att denna möjlighet till vad som kan
kallas "utköp" i princip bör förbjudas. Undantag
skall dock få göras om det föreligger
särskilda/synnerliga skäl.
För att skadeståndet enligt 39 § skall få en
avhållande verkan bör det bestämmas till viss
procent av arbetsgivarens årsomsättning. En viss del
av skadeståndet bör tillfalla staten.
Utskottet tillstyrker motion A710 yrkande 9 (v).
Utskottet övergår nu till Vänsterpartiets förslag
om rätt till skadestånd för arbetstagare vid
företagsnedläggelse. Flera andra EU-länder har en
lagstiftning som innebär att ägare till fabriker får
betala skadestånd om verksamheten flyttar. Någon
motsvarighet till detta finns inte i Sverige. Det är
inte bra om det är billigare att lägga ner
verksamhet i Sverige än i andra länder. Utskottet
delar därför Vänsterpartiets uppfattning att företag
med verksamhet i flera länder skall vara skyldiga
enligt lag att betala skadestånd till anställda när
de lägger ner sin verksamhet i Sverige. Skadeståndet
bör vara i storleksordningen två årslöner och gå
till de anställda som drabbas. Regeringen bör ges i
uppdrag att senast under 1999 presentera ett förslag
till lag om detta. Motion A710 yrkande 2 (v)
tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande skadestånd vid
företagsnedläggelse m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A710 yrkandena 2
och 9 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
16. Förbud mot blockad av enmansföretag
m.m. (mom. 14)
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan
Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),
Maria Larsson (kd), Elver Jonsson (fp) och Henrik
Westman (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Medbestämmandelagen från det som börjar med
"Utskottet har tidigare" till det som slutar med
"A716 delvis (kd) avstyrks därför" bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar de synpunkter som framförts av
flera motionärer att stridsåtgärder mot enmans- och
familjeföretag bör förbjudas. Det är inte rimligt
att en arbetstagarorganisation skall få anordna
stridsåtgärder, såsom blockad, mot ett företag när
syftet är att uppnå ett kollektivavtal som i
praktiken inte direkt kommer att reglera
arbetsvillkoren för någon anställd eller för någon
utanför företagarens egen familj. Stridsåtgärder som
syftar till att träffa kollektivavtal med sådana
företag tillgodoser inte något rimligt fackligt
intresse. Det bör inte heller vara tillåtet att
stödja någon i en konflikt med ett sådant företag,
genom s.k. sympatiåtgärd.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
om förbud mot stridsåtgärder mot enmans- och
familjeföretag. Motionerna A214 yrkande 14 delvis
(c), A255 yrkande 15 delvis (fp), A701 yrkandena 1
och 2 (m), A704 (m), A707 (m), A715 (m, kd, c, fp)
och A716 delvis (kd) tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande förbud mot blockad av
enmansföretag m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A214 yrkande
14 i motsvarande del, 1998/99:A255 yrkande 15 i
motsvarande del, 1998/99:A701 yrkandena 1 och 2,
1998/99:A704, 1998/99:A707, 1998/99:A715 samt
1998/99:A716 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Lex Britannia, vetoregler m.m.
(mom. 15)
Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman
(m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Medbestämmandelagen, första stycket, i den del det
avser de regler som benämns Lex Britannia, och
tredje stycket bort ha följande lydelse:
De regler som brukar benämnas Lex Britannia hör
enligt utskottet inte hemma på en modern
arbetmarknad med en högre grad av
internationalisering och ökade krav på flexibilitet
för företagen och anställda. Därtill kommer att det
är osäkert om dessa regler står i överensstämmelse
med internationella åtaganden som Sverige gjort.
Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att
reglerna bör upphävas.
Den fackliga vetorätten kan kritiseras av flera
olika skäl. Enligt utskottet är det principiellt
felaktigt att de fackliga organisationerna har getts
långtgående befogenheter att vaka över hur lagregler
efterlevs. Vetoreglerna och tillämpningen av dem har
inte heller uppfyllt befogade krav på rättssäkerhet.
Reglerna ger inte den som drabbas av vetot någon
möjlighet att bemöta anklagelserna, och han eller
hon kan inte få en vetoförklaring rättsligt prövad.
Vetorätten hindrar sund konkurrens och försvårar
nyetablering av företag. Reglerna om facklig
vetorätt bör därför upphöra.
Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen
med förslag till sådana förändringar i
medbestämmandelagen som utskottet här har förordat.
Motion A255 yrkande 15 delvis (fp) tillstyrks
därför.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande Lex Britannia, vetoregler m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A255 yrkande 15
i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
18. Proportionalitetsregel m.m. (mom. 16)
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan
Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),
Maria Larsson (kd), Elver Jonsson (fp) och Henrik
Westman (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Medbestämmandelagen, i den del det avser en av
Centerpartiet föreslagen proportionalitetsregel,
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den synpunkt som kommer till
uttryck i motion A214 (c) att det bör införas ett
proportionalitetskrav i lagstiftningen vad gäller
rätten till stridsåtgärder. En sådan regel skulle ge
en bättre balans mellan parterna på arbetsmarknaden
och begränsa möjligheterna till åtgärder som kostar
lite för den egna organisationen men som kan orsaka
stora kostnader för motparten eller tredje man.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
förslag till en sådan regel. Motion A214 yrkande 14
delvis (c) tillstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha
följande lydelse:
16. beträffande proportionalitetsregel m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A214 yrkande 14
i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
19. Varsel om stridsåtgärd (mom. 17)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och
Henrik Westman (alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Medbestämmandelagen, andra stycket, bort ha följande
lydelse:
Enligt 45 § medbestämmandelagen skall varsel om
förestående stridsåtgärd lämnas en vecka innan
åtgärden utlöses. Undantag från denna regel medges
om det finns "giltigt hinder". Motivet för detta
undantag är främst att göra stridsåtgärder möjliga i
de fall ett upprätthållande av varselskyldigheten
skulle medföra att stridsåtgärden blev verkningslös.
Exempel som nämns i förarbetena till lagen är
blockad mot lossning av fartyg med kort liggetid
eller när arbetet är av så kort varaktighet att tid
inte finns för en veckas varsel.
I praktiken har undantagsregeln kommit att
tillämpas även när det gäller fartyg som går i
regelbunden trafik på Sverige, såsom då fartyget
angör svensk hamn mer än en gång under en
sjudagarsperiod. Stridsåtgärden sätts i gång utan
varsel så snart fartyget anlöpt svensk hamn även i
sådana fall då sju dagars varseltid skulle kunna
iakttas.
Varselreglerna syftar till att ge parterna ett
visst rådrum för att överväga läget, faktiskt och
rättsligt, och försöka få till stånd en uppgörelse
utan konflikt. Den part som tar emot varslet får
också en viss tid att förbereda sig och överväga
motåtgärder. Varselreglerna är alltså av stor vikt.
Med nuvarande tillämpning drabbas rederinäringen
hårdare än andra företag. Detta är inte godtagbart.
Utskottet anser att det i lagen måste klargöras att
varselskyldigheten i princip skall gälla även när
stridsåtgärden riktas mot ett fartyg.
Undantagsregeln skall således vara tillämplig endast
när det verkligen är fråga om giltigt hinder.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
till ändring av medbestämmandelagen som innebär ett
klargörande av innebörden av undantaget till nämnda
varselregel. Motion A702 (m) tillstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha
följande lydelse:
17. beträffande varsel om stridsåtgärd
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A702 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
20. Förlängd föräldraledighet (mom. 18)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Rätt till ledighet, första stycket, bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar Kristdemokraternas uppfattning att
det bör finnas en lagstadgad rätt till tre års
tjänstledighet för den som blir förälder. Föräldern
skall ha en bibehållen rätt att återvända till det
arbete han eller hon hade vid tjänstledighetens
inträde. Föräldrarna skall kunna dela upp ledigheten
mellan sig om båda förvärvsarbetar eller studerar.
En sådan förlängning av rätten till tjänstledighet
skulle innebära att barn får en bättre fungerande
vardagskontakt med sina föräldrar. Det är också
angeläget att båda föräldrarna delar på
föräldraledigheten, så att också pappan tidigt får
chans till en nära relation med sitt barn. Detta bör
ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker
därför motion Sf255 yrkande 4 (kd).
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha
följande lydelse:
18. beträffande förlängd föräldraledighet
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Sf255 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
21. Ledighet för att bedriva
näringsverksamhet (mom. 19)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och
Henrik Westman (alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Rätt till ledighet, andra stycket, bort ha följande
lydelse:
Från den 1 januari 1998 gäller lagen (1997:1293) om
rätt till ledighet för att bedriva
näringsverksamhet. Rätten till ledighet gäller under
sex månader hos en och samma arbetsgivare och under
förutsättning att verksamheten inte konkurrerar med
arbetsgivarens verksamhet.
Den nya lagen innebär av flera skäl svårigheter för
företagen, inte minst de mindre. Det finns i dag
flera lagar som ger anställda rätt till ledighet på
olika grunder. Att en arbetstagare är borta från
arbetet kostar arbetsgivaren betydande belopp. Det
ligger nära till hands att den som är ledig väljer
att starta ett eget företag i den bransch han eller
hon tidigare verkat, trots att lagen ställer upp
förbud mot sådan konkurrens. För arbetsgivaren kan
det nog många gånger te sig svårt att komma till
rätta med en konkurrens som står i strid med lagens
bestämmelser.
Enligt utskottet är det angeläget med åtgärder som
stimulerar till företagande. Tanken att underlätta
för anställda att pröva på möjligheten att starta
eget är i och för sig god. Utskottet befarar dock
att lagen, såsom den är utformad, medför en inte
obetydlig risk för stora svårigheter för de redan
befintliga företagen. Utskottet anser därför att
regeringen under år 1999 bör återkomma till
riksdagen med en redovisning av vilka effekter lagen
hittills har fått. Med det anförda tillstyrker
utskottet motion A714 (m, kd, fp).
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha
följande lydelse:
19. beträffande ledighet för att bedriva
näringsverksamhet
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A714 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
22. Utredning om semesterlagen (mom. 21)
Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent
Olsson (m), Patrik Norinder (m), Maria Larsson (kd)
och Henrik Westman (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Rätt till ledighet, fjärde stycket, bort ha följande
lydelse:
Semesterlagen har ett omfattande och detaljerat
regelverk som är svårt att överblicka och som därmed
skapar en rad tillämpningsproblem i framför allt de
mindre företagen. Till svårigheterna hör reglerna om
beräkning av semesterlön och semesterersättning,
administrationen av sparad semester och
semesterlönegrundande frånvaro samt det faktum att
semesteråret inte följer kalenderåret.
Utskottet delar den uppfattning som kommer till
uttryck i motion N326 yrkande 27 (m, kd) att det bör
tillsättas en utredning med uppdrag att lägga fram
förslag till en reformering av semesterlagen. Detta
bör ges regeringen till känna. Motionen i berörd del
tillstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha
följande lydelse:
21. beträffande utredning om semesterlagen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:N326 yrkande 27
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
23. Arbetsdomstolens sammansättning i
könsdiskrimineringsmål (mom. 22)
Hans Andersson (v), Barbro Johansson (mp) och Sven-
Erik Sjöstrand (v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Arbetsdomstolens sammansättning i diskrimineringsmål
bort ha följande lydelse:
Tvister om könsdiskriminering skiljer sig från
andra arbetsrättsliga tvister på det sättet att de
ofta inte är uttryck för en klar motsättning mellan
arbetstagarintresset och arbetsgivarintresset. I
tvister om lönediskriminering är det ofta
kollektivavtalet som sätts i fråga. Båda parterna i
avtalet har en naturlig benägenhet att försvara det
de kommit överens om. I stället står kvinnliga
värderingar mot manliga i dessa mål. Mot den
bakgrunden är det inte godtagbart att det är en
överväldigande majoritet av manliga ledamöter i mål
om könsdiskriminering i Arbetsdomstolen.
Utskottet anser, liksom Vänsterpartiet, att
Arbetsdomstolen i mål om diskriminering på grund av
kön skall utökas med två ledamöter som är experter
på rättsliga frågor om diskriminering och
jämställdhetsfrågor. För att antalet ledamöter inte
skall bli alltför stort bör arbetsmarknadens parter
i dessa mål företrädas av enbart en arbetsgivar- och
en arbetstagarrepresentant. Det bör dessutom införas
regler som garanterar en jämn könsfördelning i
jämställdhetsmål. Detta bör ges regeringen till
känna. Motion A710 yrkande 12 (v) tillstyrks därmed.
Motion A717 (s) avstyrks i den mån den inte
tillgodosetts med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha
följande lydelse:
22. beträffande arbetsdomstolens
sammansättning i könsdiskrimineringsmål
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A710 yrkande 12
och med avslag på motion 1998/99:A717 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
24. ILO-konvention nr 137 (mom. 23)
Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman
(m) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken
ILO-konvention nr 137 bort ha följande lydelse:
Vissa arbetstagarorganisationer stöder sig på ILO-
konvention nr 137 när de hävdar det s.k.
stuverimonopolet i svenska hamnar. Detta monopol på
arbete med anknytning till godshantering i hamnarna
är ett hinder för rationell hantering av godset.
Hamnkostnaden fördyras i onödan. Ytterst innebär
stuverimonopolet att sjöfartens lönsamhet påverkas
till det sämre. Monopolet måste avvecklas eftersom
det verkar hämmande på utveckling och arbetsmetoder
i svenska hamnar.
Det är olyckligt att Sverige inte tog till vara
möjligheterna att 1996 säga upp konventionen.
Regeringen bör emellertid utreda möjligheterna att
nu säga upp konventionen.
Utskottet ställer sig med detta uttalande bakom
motionerna A708 (m), T222 yrkande 14 (fp), T628
yrkande 6 (fp) och N333 yrkande 8 (fp).
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha
följande lydelse:
23. beträffande ILO-konvention nr 137
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A708,
1998/99:T222 yrkande 14, 1998/99:T628 yrkande 6
och 1998/99:N333 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Pensionsförmåner (mom. 25)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Patrik Norinder och
Henrik Westman (alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet
Övrigt, andra stycket, bort ha följande lydelse:
Projektanställningar blir allt vanligare i dag.
Reglerna i anställningsskyddslagen innebär i
praktiken att projektanställningar begränsas till
elva månader.
En projektanställning på elva månader innebär att
den anställde enligt kollektivavtal behandlas mycket
oförmånligt. Kollektivavtalen innehåller som regel
avtal om pensionsförmåner. Avgifter betalas för alla
anställda oberoende av uppdragets längd, även för
anställningstider under tolv månader.
Kvalifikationstiden för pensionsrättigheter är tolv
månader för varje ny anställning även om en eller
flera tidigare anställningar har förelegat inom
samma kollektivavtalsområde. Detta innebär att
personer med projektanställningar går miste om
sammantaget betydande belopp i form av erlagda
pensionsavgifter som inte ger upphov till pension.
Trots att utformningen av kollektivavtal ytterst
ankommer på de avtalsslutande parterna framstår
dessa förhållanden som otillfredsställande. Frågan
bör därför bli föremål för en översyn, vilket
riksdagen bör ge regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker därmed motion A711 (m).
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha
följande lydelse:
25. beträffande pensionsförmåner
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A711 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Särskilda yttranden
1 Regelförenklingar
Barbro Johansson (mp) anför:
De riktigt små företagen med upp till tio anställda
måste ges ett annat regelverk än de stora. Vi i
Miljöpartiet har föreslagit förändringar i
turordningsreglerna för små företag, något som
utskottets majoritet ställt sig bakom. Jag anser att
regeringen så snart som möjligt bör återkomma till
riksdagen med förslag till andra regelförändringar
och regelförenklingar, gärna med utgångspunkt i de
71 förslag som lagts fram av
Småföretagsdelegationen, SOU 1998:94.
2 Undantag från turordningsreglerna
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan
Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m),
Maria Larsson (kd), Elver Jonsson (fp) och Henrik
Westman (m) anför:
Vi har tillsammans med Miljöpartiet bildat en
majoritet i utskottet för en förändring av
anställningsskyddslagens turordningsregler som
innebär att undantag från turordningen får göras för
totalt två personer i företag med färre än tio
anställda. Det är tillfredsställande att utskottets
majoritet kunnat ena sig om detta. Vi för vår del
har i andra sammanhang föreslagit ett undantag från
turordningsreglerna som inte enbart är begränsat
till de minsta företagen. Vi ser utskottets
ställningstagande som ett viktigt steg på vägen mot
en mer flexibel och modern arbetsrätt.
Arbetsrätten bör naturligtvis erbjuda ett gott
skydd åt alla anställda men samtidigt utformas så
att den inte hämmar företagstillväxt och
nyanställningar. Vi vill i detta sammanhang nämna
att vi i reservationer till detta betänkande
förordat en allmän översyn av
arbetsrättslagstiftningen, (se reservationerna 1 och
4). Vi anser också att konfliktreglerna i
medbestämmandelagen bör ses över.