I detta betänkande behandlas 22 motioner med
yrkanden som rör arbetslöshetsförsäkringen och som
har väckts under den allmänna motionstiden hösten
1998. Det som behandlas i betänkandet är bl.a.
frågan om tidsmässig begränsning av
ersättningsrätten, den s.k. bortre parentesen,
försäkringens finansiering, arbetsvillkoret,
avstängningsregler och ersättning vid
deltidsarbetslöshet. Samtliga motioner avstyrks av
utskottet, bl.a. med hänvisning till den
projektgrupp som nyligen tillsatts av
Näringsdepartementet med uppgift att utreda en
framtida arbetslöshetsförsäkring.
Reservationer har avgivits av företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet
liberalerna och Miljöpartiet.
Motionerna
1998/99:A209 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
arbetslöshetsersättning och deltidsarbetslöshet.
1998/99:A210 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om a-kasseersättning
för enmansföretagare.
1998/99:A214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om generell
utbildningsgaranti,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
åtgärder avseende arbetslöshetsförsäkringen som
omställningsförsäkring i enlighet med vad som i
motionen anförts.
1998/99:A221 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utvärdering av
arbetsvillkoret för utsatta grupper m.m.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om deltidsarbetslöshet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en bortre parentes,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stärkandet av
arbetslinjen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om semester för
arbetslösa,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rättssäkerhet.
1998/99:A222 av Annika Nilsson och Kent Härstedt (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
nyföretagande.
1998/99:A226 av Britt-Marie Lindkvist och Laila Bäck
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
reglerna för överhoppningsbar tid i a-kassan.
1998/99:A227 av Britt-Marie Lindkvist (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att tid med
vårdbidrag skall räknas som överhoppningsbar tid i
arbetslöshetsförsäkringens regelverk.
1998/99:A228 av Christina Axelsson och Anita
Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att se över a-kassereglerna så att de
gynnar dem som studerar och feriearbetar.
1998/99:A244 av Rune Berglund (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda frågan om
bättre övergångsregler i den sociala
skyddslagstiftningen för den som går från att vara
löntagare till företagare.
1998/99:A245 av Ann-Kristine Johansson och Lisbeth
Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet i
arbetslöshetsförsäkringen.
1998/99:A251 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att aktivt använda
kooperativa företag som ett medel att minska
arbetslösheten.
1998/99:A253 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
utreda eventuella samband mellan uppsägning på egen
begäran och behov av ersättning från a-kassa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts angående behovet av att
utreda inlåsningseffekter på arbetsmarknaden i
stort,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet att utreda
vilka specifika inlåsningseffekter som den förlängda
avstängningsperioden från a-kassa har på
arbetsmarknaden.
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
utbildning/kompetensutveckling för personal inom
kommunernas och landstingens vård- och
omsorgsverksamhet.
1998/99:A261 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag
om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk
utredning om branschvisa avgifter till
arbetslöshetsförsäkringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om arbetsvillkor för
arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med ARBOM-
utredningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om flexibilitet i
arbetsvillkoret,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om komplettering av de
allmänna villkoren för rätt till ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
arbetslöshetsförsäkringens finansiering,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att säkerställa
familjehemsförälders rätt till a-kassa,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att säkerställa
biståndsarbetares rätt till a-kassa.
1998/99:A266 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att bygga Sverige
tillgängligt.
1998/99:A270 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet att se över
arbetslöshetsförsäkringen.
1998/99:A271 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att reglerna i
arbetslöshetsförsäkringen ses över så att de
underlättar för de försäkrade att göra satsningar på
studier och företagande.
1998/99:A285 av Carin Lundberg och Hans Stenberg (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet att ändra i reglerna för lönegarantin.
1998/99:Ub453 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
17. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 16 §
lagen om arbetslöshetsförsäkring (1997:238) att
studenter som annars uppfyller kraven för
arbetslöshetsersättning också skall ha rätt till
sådan under ferier.
1998/99:Ub716 av Maria Larsson och Gunilla Tjernberg
(kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av
att få till stånd ett regelverk som inte missgynnar
utbildning och kompetenshöjning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring av regelverket att studerande kan
klara sin försörjning under sommaren utan att behöva
begära socialbidrag.
1998/99:N229 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om a-kasseersättning.
1998/99:N238 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om företagarnas
sociala trygghet.
Utskottet
Inledning
Under förra mandatperioden fattade riksdagen beslut
om en ny och allmän arbetslöshetsförsäkring (prop.
1996/97:107, AU13, rskr. 236). Den nya försäkringen,
som började gälla den 1 januari 1998, består av en
grundförsäkring och en frivillig
inkomstbortfallsförsäkring. Försäkringen regleras i
två lagar, lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring (ALF) som innehåller de
materiella reglerna och lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor som innehåller de
organisatoriska reglerna. Genom dessa lagar har den
tidigare lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
(KAS) sammanförts och omarbetats. Grundförsäkringen
motsvarar det tidigare kontanta
arbetsmarknadsstödet. Hela försäkringen
administreras av arbetslöshetskassor. Vid sidan av
de tidigare erkända arbetslöshetskassorna har det
bildats en från organisationer fristående kassa,
ALFA.
I samband med beslutet om införandet av en ny
lagstiftning beslutades även om vissa förändringar i
de då gällande lagarna. Dessa förändringar rörde
bl.a. ersättningsnivåer, arbetsvillkorets
utformning, reglerna som rör s.k. överhoppningsbar
tid och företagares ersättningsrätt. Dessa regler
har förts över till den nya lagen om
arbetslöshetsförsäkring.
Under den allmänna motionstiden hösten 1998 har det
väckts ett antal motioner som behandlar frågor
rörande arbetslöshetsförsäkringen. Till den del
dessa synpunkter på arbetslöshetsförsäkringen ingick
i ett ställningstagande till arbetsmarknads- och
sysselsättningspolitiken eller hade omedelbara
budgetpåverkande effekter har motionerna behandlats
i anslutning till beredningen av budgetpropositionen
för budgetåret 1999 (bet. 1998/99:AU1). Övriga
motioner från den allmänna motionstiden som rör
arbetslöshetsförsäkringen behandlas i detta
betänkande. Som framgår av den inledande
redogörelsen över vilka motioner som skall behandlas
återfinns inte yrkanden från samtliga partier.
Utskottet har därför valt att i avsnittet som rör
allmänna frågor m.m. även redovisa de motioner i
denna fråga som behandlades samtidigt med
budgetpropositionen.
De motioner som behandlas i detta betänkande avser
olika konkreta frågeställningar.
Allmänna frågor m.m.
Synpunkter rörande arbetslöshetsförsäkringen
Moderaternas synpunkter som de har beskrivits i
utskottets budgetbetänkande (1998/99:AU1) kan
sammanfattas enligt följande.
Moderaterna anser att ersättningen vid arbetslöshet
genom en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring skall ses som ett
grundläggande skydd som omfattar alla. Försäkringen
skall vara en omställningsförsäkring som träder in
för att klara övergången från ett arbete till ett
annat och inte vara en permanent försörjning. För
att åstadkomma detta krävs att det införs en s.k.
bortre parentes. Det bör också införas ett
efterskydd under en övergångsperiod för dem som
riskerar att utförsäkras. Skyddet skall vara längre
för den äldre arbetskraften. Det grundläggande
försäkringsskyddet bör kunna kompletteras med
tilläggsskydd genom avtal. Kvalifikationskraven bör
höjas och ersättningsnivån sänkas till 75 %. Vidare
bör den indexering som sker genom anknytning till
löneökningstakten inom det berörda avtalsområdet tas
bort. Den lägsta ersättningsnivån bör sänkas till
210 kr per dag. Moderaterna föreslår också att
försäkringen till en större del skall finansieras
genom premier från de enskilda. De högre premierna
bör kompenseras genom lägre fackliga avgifter.
Vänsterpartiets synpunkter som de har beskrivits i
utskottets budgetbetänkande kan sammanfattas enligt
följande.
Partiet anser att arbetslöshetsförsäkringen skall
vara en omställningsförsäkring för den som av
konjunkturella eller strukturella skäl blir
arbetslös. Ersättningsnivåerna bör successivt höjas
till 90 % av den tidigare inkomsten. Vidare bör
dagpenningnivåerna höjas. De bör även följa den
allmänna löneutvecklingen.
Centerpartiets synpunkter som de har beskrivits i
ovannämnda budgetbetänkande kan sammanfattas enligt
följande.
Partiet påpekar att det under förra mandatperioden
medverkade till att en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring infördes. Genom inrättandet
av en från de enskilda fackförbunden fristående
arbetslöshetskassa har valfriheten för de enskilda
ökat. Även möjligheten för företagare att erhålla
arbetslöshetsersättning har ökat avsevärt. Enligt
partiet återstår en del problem med grupper som har
svag anknytning till arbetsmarknaden. Dessa har
svårt att kvalificera sig. Detta gäller inte minst
ungdomar. Partiet anser att det bör införas en ny
arbetslivs- och ohälsoförsäkring som bygger på att
alla garanteras en miniminivå och en
inkomstrelaterad del. Även egenfinansieringen bör
höjas så att den genomsnittliga medlemsavgiften
höjs.
Folkpartiets synpunkter som de har beskrivits i
utskottets budgetbetänkande kan sammanfattas enligt
följande.
Partiet anser att det bör införas en allmän och
obligatorisk försäkring. Försäkringen skall ge den
enskilde ekonomiskt skydd när han eller hon söker ny
sysselsättning. För att betona försäkringens
karaktär av omställningsförsäkring anser partiet att
ersättningsrätten bör tidsbegränsas. Vidare bör
egenfinansieringen via avgifter för de enskilda öka.
För att förbättra lönebildningen anser partiet att
medlemsavgifterna bör variera mellan kassor inom
olika verksamhetsområden beroende på löneläge och
arbetslöshetsnivå.
Miljöpartiets ståndpunkter som de har beskrivits i
ovannämnda budgetbetänkande kan sammanfattas enligt
följande.
Partiet anser att de olika ersättningssystemen vid
arbetslöshet, ohälsa och utbildning bör samordnas
och delvis slås samman. Ett enhetligt tak bör
införas i sjuk-, föräldra- och
arbetslöshetsförsäkringarna. Taket bör motsvara en
inkomstnivå på 6,5 basbelopp. För
arbetslöshetsförsäkringens del innebär detta ett
höjt tak jämfört med dagens högsta ersättningsnivå
på 580 kr per dag, vilket motsvarar en inkomst på ca
5,3 basbelopp. Ersättningsnivån bör höjas till 85 %
av inkomster upp till 4,2 basbelopp och till 40 % av
inkomster därutöver. Även grundbeloppet bör höjas
till 246 kr per dag. Kvalifikationskravet för att
erhålla arbetslöshetsersättning bör sänkas till fyra
månaders arbete. Enligt partiet är det acceptabelt
att införa en s.k. bortre parentes endast om det är
klarlagt vad som skall följa därefter.
Motioner
I partimotion A221 framställer Vänsterpartiet
yrkanden som behandlas i detta betänkande. Partiet
framhåller att arbetsvillkoret har skärpts trots att
arbetsmarknaden fått större inslag av korttids- och
deltidsarbeten. Detta drabbar ungdomar, invandrare
och kvinnor. Partiet anser därför att det bör göras
en utvärdering av det nya arbetsvillkorets effekter
för olika utsatta grupper på arbetsmarknaden och för
försäkringens täckningsgrad. Vidare bör
kvalifikationsreglerna ändras så att även
anställningar med offentliga subventioner
kvalificerar (yrk. 1). Partiet påpekar också att det
under senare år har skett en skärpning av
arbetsvillkor och avstängningsregler. Detta innebär
att kraven på den arbetslöse har ökat. För den
enskilde kan t.ex. en informationsmiss få förödande
konsekvenser. De ökade kraven på arbetslösa måste
balanseras mot ökad möjlighet att få sin sak prövad.
Många arbetslösa är missnöjda med
arbetsförmedlingens agerande vilket innebär att det
kan vara svårt för dem att acceptera att
överprövningen av deras ärende sker i samma
organisation. Partiet föreslår därför att regeringen
ges i uppdrag att återkomma med förslag som syftar
till att förbättra de arbetslösas rättssäkerhet
(yrk. 7). Partiet motsätter sig införandet av en
s.k. bortre parentes. I stället för att angripa
arbetslöshetsförsäkringens regler för
återkvalifikation anser partiet att man bör studera
alternativa sysselsättningsprogram,
arbetstidsförkortningar och övergångslösningar till
pension (yrk. 3). Det bör också göras en översyn av
reglerna i syfte att stärka arbetslinjen (yrk. 4).
Regler som bör ses över är bl.a. ersättningsreglerna
för studerande, detta i syfte att öka
förutsättningarna för personer med svag ställning på
arbetsmarknaden att förbättra sin position via
utbildning. Vidare bör man analysera försäkringens
incitamentsstruktur. De nuvarande reglerna innebär
att fast anställda på deltid tvingas säga upp sin
anställning. Företagarnas ersättningsrätt bör också
studeras. Många arbetslösa bär på goda företagsidéer
men vågar inte satsa på grund av risken att förlora
sin rätt till ersättning. Slutligen bör man studera
hur försäkringsreglerna står i samklang med den nya
arbetsmarknaden. I vissa fall kan det vara
lönsammare att uppbära arbetslöshetsersättning än ta
korta anställningar.
Kristdemokraterna anser i partimotion A261 att det
bör införas en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Alla som står till
arbetsmarknadens förfogande skall finnas inom
försäkringssystemet. Det bör också införas en från
parterna fristående kassa som skall administreras av
staten (yrk. 1). Partiet anser också att
arbetslöshetsförsäkringen i högre grad bör
avgiftsfinansieras. På det sättet uppnås ett bättre
samband mellan lönebildning och arbetslöshet. Den
ökade kostnaden för den enskilde skall kompenseras
med en generell höjning av grundavdraget. Det bör
också tillsättas en utredning som ser över frågan om
branschvisa avgifter (yrk. 2 och 6). Vidare anser
partiet att arbetsvillkoret bör utformas i enlighet
med ARBOM-utredningens förslag, dvs. det bör vara
nio månaders kvalifikationstid (yrk. 3).
Arbetsvillkoret måste bli flexiblare. Allt arbete
såsom säsongs-, projekt- och deltidsarbete bör
kvalificera för arbetslöshetsersättning. För att
åstadkomma detta krävs att man slopar kravet på
minsta antal arbetade timmar per månad. I stället
bör den totala mängden utfört arbete över en
tidsperiod vara ersättningsgrundande (yrk. 4). Det
bör också införas en lägre tröskel för
nytillträdande på arbetsmarknaden. De allmänna
villkoren bör preciseras så att det framgår att den
arbetslöse själv aktivt måste söka arbete (yrk. 5).
I partimotion A257 (yrk. 22) anser Kristdemokraterna
att det krävs åtgärder för att förhindra
uppsägningar inom vård och omsorg. Sådana åtgärder
kan vara särskilda utbildnings- och kompetenshöjande
insatser. Partiet föreslår därför att
länsarbetsnämnderna ges möjlighet att skriva avtal
med kommuner och landsting om
utbildning/kompetensutveckling där alternativet
annars är öppen arbetslöshet.
I partimotion A214 framför Centerpartiet att
arbetslöshetsförsäkringen skall vara en
omställningsförsäkring och inte en permanent
försörjning (yrk. 16). En tidsbegränsad
ersättningsrätt får dock inte leda till att den
enskilde står utan försörjning. Partiet anser därför
att det är viktigt att utreda alternativ och
analysera för- och nackdelar med dessa.
Miljöpartiet genom Barbro Johansson tar i motion
A253 upp frågor som rör avstängningsreglerna.
Partiet anser att de långa avstängningstiderna
motverkar sitt syfte. De nuvarande
avstängningstiderna grundar sig på ett ogrundat
antagande om att den som säger upp sig själv från en
anställning utan att kunna gå direkt till en annan
anställning hamnar i långvarigt beroende av
arbetslöshetsersättning. Det finns enligt partiet
inget belägg för detta antagande. Partiet föreslår
därför att man utreder eventuella samband mellan
uppsägning på egen begäran och behov av
arbetslöshetsersättning. Vidare föreslår partiet att
det utreds vilka specifika inlåsningseffekter som
avstängningsperioden har på arbetsmarknaden (yrk. 1
och 2). Partiet anser också att det bör genomföras
en utredning om inlåsningseffekter på
arbetsmarknaden i stort (yrk. 3).
Britt-Marie Lindkvist (s) tar i motion A227 upp en
fråga som rör försäkrade som uppbär vårdbidrag. Hon
påpekar att det nuvarande regelverket som rör
överhoppningsbar tid för vård av eget barn ibland
medför problem. Enligt nuvarande reglering är den
överhoppningsbara tiden i dessa fall begränsad till
två år. Detta innebär att personer med ett
handikappat eller svårt sjukt barn som erhåller
vårdbidrag under längre tid än två år inte får någon
arbetslöshetsersättning om de bli arbetslösa.
Motionären föreslår därför att all tid med
vårdbidrag skall räknas som överhoppningsbar tid.
Hans Karlsson m.fl. (s) anser i motion A266 att man
bör använda arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att
förbättra tillgängligheten för funktionshindrade
samtidigt som det skapas arbete för arbetslösa i
bygg- och anläggningsbranschen. Vidare anser samma
motionärer i motion A270 att det bör göras en
översyn av arbetslöshetsförsäkringen i syfte att
undanröja regelfällor och möjliggöra för ungdomar
och invandrare att kvalificera för
arbetslöshetsersättning utan heltid och fast
anställning.
Utskottets ställningstagande
Genom införandet av den allmänna och sammanhållna
arbetslöshetsförsäkringen från år 1998 har
ersättningssystemet i viss mån anpassats till
förändringar på arbetsmarknaden. Alla som har en
förankring på arbetsmarknaden kan erhålla en
inkomstrelaterad ersättning. Det har även blivit
lättare för företagare att erhålla
arbetslöshetsersättning. På arbetsmarknadsområdet
sker dock kontinuerliga förändringar. Det finns
därför enligt utskottets mening ett behov av att
följa dessa förändringar för att kunna vidta
nödvändiga åtgärder. Givetvis är det viktigt att man
med jämna mellanrum ser över reglerna i
arbetslöshetsersättningen, särskilt med hänsyn till
att denna reglering har en stor betydelse för
människors ekonomiska situation. I dagarna har
Näringsdepartementet tillsatt en arbetsgrupp med
uppgift att utreda en framtida
arbetslöshetsförsäkring. Avsikten med arbetsgruppen
är att förbättra den nuvarande försäkringens
funktionssätt. Gruppen skall bl.a. se över
regelverket i syfte att stärka arbetslinjen. Vidare
skall gruppen se över tillsynen av
arbetslöshetsförsäkringen. Gruppen skall redovisa
sitt resultat senast den 15 september 1999.
Utskottet välkomnar detta arbete.
En vanlig kritik som framförs mot dagens
ersättningssystem är att ersättningsrätten skulle
vara obegränsad i tiden. Kritikerna anser att det
därför bör införas en s.k. bortre parentes.
Utskottet kan konstatera att syftet med
arbetslöshetsförsäkringen har varit och fortfarande
är att ersätta den enskilde för inkomstförlust vid
arbetslöshet under en omställningsperiod fram till
ett nytt arbete. Att det är en
omställningsförsäkring behöver enligt utskottets
mening i första hand inte betyda att det är
nödvändigt att det finns en tidsmässig gräns för
ersättning. Omställning kan i stället betyda att man
hjälper den enskilde att byta yrke m.m. Det är också
viktigt att stärka arbetslinjen, dvs. att se till
att arbete och åtgärder som kan leda till nytt
arbete prioriteras framför passiv ersättning. I
detta arbete är det viktigt att klara ut vilka krav
som bör ställas på den enskilde, t.ex. vilken
aktivitet som skall krävas, vilka arbeten som måste
accepteras osv. Utskottet kan därför med
tillfredsställelse konstatera att den inriktning
regeringen valt genom uppdraget till arbetsgruppen
innebär att arbetslinjen skall sättas i centrum.
Utskottet föreställer sig att gruppen i sitt
kommande arbete med att föreslå åtgärder för att
stärka arbetslinjen även måste fundera över vilka
effekter avstängningsreglerna har. Är de
kontraproduktiva? Krävs det några förändringar för
att stärka arbetslinjen? Enligt vad utskottet har
erfarit kommer gruppen även att se över dessa
regler.
I detta sammanhang vill utskottet särskilt
uppmärksamma en fråga som rör risken att bli
utförsäkrad. Utskottet har fått kännedom om att
flera arbetsförmedlingar uppfattat att
förändringarna vad gäller vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som genomfördes i
samband med behandlingen av budgetpropositionen,
innebar att förmedlingarna har ett minskat ansvar
för arbetslösa som håller på att bli utförsäkrade.
Förändringen innebar att det infördes en ny åtgärd
benämnd arbetspraktik. Samtidigt beslutades att
åtgärderna arbetsplatsintroduktion (API) och
arbetslivsutveckling (ALU) skulle avvecklas. Syftet
var bl.a. att minska antalet åtgärder och förenkla
regelverket. Utskottet vill betona att avsikten med
beslutet inte har varit att fler personer skall bli
utförsäkrade, utan att hävda arbetslinjen. Givetvis
skall arbetsförmedlingarna även i fortsättningen
prioritera långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna.
Det finns också många skäl som talar för att dessa
grupper bör kunna erbjudas
arbetsmarknadsutbildningar. Följden av förändringen
kan bli att incitamentet för arbetslösa att studera
ökar.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna A214 yrkande 16 (c), A221 yrkandena 3 och
4 (v), A261 yrkandena 1 och 5 (kd) och A270 (s).
Även motion A253 yrkandena 1-3 (mp) bör avslås.
Utskottet kan till viss del instämma i de
synpunkter Vänsterpartiet för fram i motion A221 när
det gäller den enskildes krav på rättssäkerhet. Den
nuvarande ordningen innebär att förmedlingen skall
"pröva" om den enskilde verkligen står till
arbetsmarknadens förfogande. Om förmedlingen gör
bedömningen att så inte är fallet skall berörd
arbetslöshetskassa meddelas. Det är sedan kassan som
skall pröva om den försäkrade skall avstängas.
Utskottet har förståelse för att denna ordning kan
verka förbryllande för den enskilde.
Arbetsförmedlaren skall biträda och hjälpa den
arbetssökande samtidigt som han eller hon skall vara
kontrollant. Även om arbetsförmedlaren inte skall
fatta det avgörande beslutet kan det lätt uppfattas
som en intressekonflikt. Det bör noteras att
kassorna är obundna och självständigt skall fatta
ett beslut på grundval av vad förmedlingen anmält.
Att så är fallet framgår bl.a. av det förhållandet
att kassorna i flera fall bedömer att det inte finns
grund för avstängning. Utskottet är i nuläget inte
berett att ställa sig bakom Vänsterpartiets förslag.
Det bör noteras att arbetsgruppen bl.a. skall se
över tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen. Det kan
i detta sammanhang vara lämpligt att även belysa den
nu beskrivna frågan. Med hänsyn till det anförda
avstyrker utskottet motion A221 yrkande 7 (v).
Den fråga Britt-Marie Lindkvist behandlar i motion
A227 bör enligt utskottets mening tas upp i ett
vidare sammanhang. Utskottet utgår från att man inom
ramen för arbetsgruppens arbete även kommer att
överväga denna fråga. Utskottet avstyrker därför
motion A227 (s).
En fråga som tagits upp av både Vänsterpartiet och
Kristdemokraterna är utformningen av
arbetsvillkoret. I samband med införandet av en ny
arbetslöshetsförsäkring beslutades att
arbetsvillkoret skulle skärpas. Ändringen trädde i
kraft redan den 1 juli 1997. För rätt till
arbetslöshetsersättning krävs sex månaders arbete
med minst 70 arbetade timmar per månad, alternativt
ett s.k. timvillkor med arbete minst 450 timmar inom
en sammanhängande tid av sex kalendermånader med
arbete under minst 45 timmar under var och en av
dessa månader.
Även när det gäller arbetsvillkoret utgår utskottet
från att arbetsgruppen kommer att behandla det i
sitt arbete för att se om villkoret kan utformas så
att det bidrar till att förbättra arbetslinjen.
Utskottet syftar då främst på frågan om utformningen
av villkoret f.n. är sådan att det motverkar att
personer accepterar vissa former av arbeten.
Utskottet vill dock framhålla att de nuvarande
reglerna bygger på en godtagbar avvägning samtidigt
som det medger en viss flexibilitet. Det
arbetsvillkor som Kristdemokraterna förespråkar
skulle innebära att stora grupper inte skulle
kvalificera sig för den inkomstrelaterade delen av
arbetslöshetsförsäkringen. Detta skulle leda till
att många vid arbetslöshet skulle ställas utan
ekonomiskt skydd. Med hänsyn till vad som anförts är
utskottet inte berett att biträda motionerna A221
yrkande 1 (v) och A261 yrkandena 3 och 4 (kd).
Ett annat krav som framställts av Kristdemokraterna
är att finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen
ändras. Partiet förordar att den i högre grad blir
avgiftsfinansierad. Därigenom skulle
arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. Frågor om
finansiering har som framgått av redogörelsen ovan
även tagits upp av andra partier. Dessa yrkanden har
behandlats av utskottet i samband med behandlingen
av budgetpropositionen (se bet. 1998/99:AU1 s. 39
f.).
Det nuvarande finansieringssystemet innebär att
kostnaderna för arbetslöshetsersättningen fördelas
på alla arbetstagare, både på dem som är försäkrade
och på dem som inte är det. Genom denna konstruktion
uppnår man en hög anslutningsgrad. Om man höjde
egenfinansieringen så att den motsvarar en tredjedel
av den totala kostnaden för
arbetslöshetsförsäkringen, vilket Kristdemokraterna
föreslår i sin motion, skulle kostnaderna för den
enskilde öka markant.
Uppfattningen om att differentierade egenavgifter
skulle påverka lönebildningen utgår från att de
fackliga organisationernas lönekrav på branschnivå
skulle anpassas mer till arbetslösheten bland de
egna medlemmarna om avgiften till kassan bättre
speglade kostnaden för arbetslöshetsersättningen.
Utskottet ansåg dock i sitt budgetbetänkande hösten
1998 (1998/99:AU1) att det fanns flera skäl som
talar mot ett sådant system. För att systemen skall
fungera i praktiken skulle det i princip krävas att
varje avtalsområde motsvarade en arbetslöshetskassas
verksamhetsområde, vilket inte är fallet. Ett rent
statligt system för arbetslöshetsersättningen skulle
vara uteslutet, eftersom samtliga försäkrade då
skulle tillhöra en och samma arbetslöshetskassa.
Alternativet skulle vara en ordning med
differentierade ersättningar som grundade sig på
yrkestillhörighet. En sådan ordning skulle kräva en
omfattande byråkrati. Till detta kommer att den nya
arbetslöshetskassan (ALFA) kan ansluta alla
yrkesgrupper.
Ett differentierat avgiftssystem skulle innebära
att man i vissa arbetslöshetskassor med hög
arbetslöshet hos medlemmarna skulle vara tvungen att
höja avgifterna mycket kraftigt. Fler personer
skulle då överväga att stå utanför försäkringen
eftersom de inte skulle anse sig ha råd att betala
dessa högre medlemsavgifter. Andra skulle välja att
teckna egna försäkringar. Detta skulle framför allt
gälla yrkesgrupper med låg arbetslöshet. Som nämnts
innebär det nuvarande systemet med höga statsbidrag,
som finansieras av arbetsgivaravgifter, och
medlemsinsats i form av finansierings- och
utjämningsavgift, att kostnaderna för arbetslösheten
fördelas på alla arbetstagare. Genom denna
konstruktion uppnår man således en hög
anslutningsgrad. Systemet har dessutom stora
fördelar ur administrativ synpunkt.
Utskottet har ingen annan ståndpunkt i dag. Med
hänsyn till detta avstyrker utskottet motion A261
yrkandena 2 och 6 (kd).
Utskottet behandlar avslutningsvis två
motionsyrkanden som i egentlig mening inte har
bäring på arbetslöshetsförsäkringen.
Vad gäller det synpunkter som Kristdemokraterna
framför i motion A257 om behovet av insatser för att
förhindra uppsägningar inom vård och omsorg kan
utskottet konstatera att detta behov måste ställas
mot andra, prioriterade krav på
arbetsmarknadsutbildningen. Det bör framhållas att
det i dag även är möjligt att anordna
arbetsmarknadsutbildning för personer som riskerar
att bli arbetslösa. Utskottet avstyrker därför
motion A257 yrkande 22 (kd).
När det sedan gäller motion A266 som förordar
satsningar för att förbättra tillgängligheten för
funktionshindrade har utskottet viss sympati för de
synpunkter som framförs i motionen. Enligt
utskottets mening är det dock viktigt att resurserna
i första hand används till att stärka den enskildes
möjlighet att få ett reguljärt arbete. För
närvarande är arbetslösheten hög inom
byggnadssektorn samtidigt som byggföretag har svårt
att rekrytera tillräckligt kvalificerad personal.
Detta tyder på att det behövs insatser i form av
arbetsmarknadsutbildning. En sådan satsning bör i
första hand prioriteras. Mot denna bakgrund är
utskottet inte berett att ställa sig bakom yrkandet.
Motion A266 (s) bör följaktligen avslås.
Deltidsarbetslöshet
Motioner
I partimotion A221 (yrk. 2) förklarar Vänsterpartiet
att arbetslöshetsersättningen inte får vara en
inkomstutfyllnad när arbetsgivare väljer att
anställa personal med begränsad arbetstid. Partiet
anser att lösningen är att ytterligare
arbetsrättsligt förstärka rätten till heltidsarbete
och att se till att arbetsförmedlingarna prioriterar
denna grupp. De nuvarande reglerna innebär att
framför allt kvinnor drabbas eftersom vissa
arbetsgivare inom kommuner, landsting, handel,
hotell och restaurang planerar sin verksamhet med
deltidsarbete. För att inte förlora sin
ersättningsrätt har många arbetstagare valt att
lämna sina deltidsarbeten. De nuvarande reglerna
diskriminerar kvinnor. Vänsterpartiet - som anser
att den speciella deltidsregeln bör slopas -
föreslår att den pågående utredningen bör lämna
förslag som undanröjer problemen för
deltidsarbetslösa.
Erik Arthur Egervärn (c) påpekar i motion A209 att
reglerna om deltidsbegränsning medför problem på
gles- och landsbygd eftersom många av
deltidsarbetena finns inom servicenäringen. Enligt
motionären är det svårt att höja
sysselsättningsgraden inom dessa företag. Han anser
därför att deltidsarbetslösa bör ges möjlighet att
"fyllnadsmarkera" mer än en period.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill först nämna att arbetsrättsliga
aspekter på deltidsarbete kommer att behandlas i
betänkande AU8.
Regeringen har den 6 juni 1998 tillsatt en
utredning som skall behandla frågor som rör
deltidsarbetslösa. Av direktiven till utredningen
(dir. 1998:27) framgår att utredaren dels skall
beskriva och analysera hur förekomsten av
deltidsarbeten och tillfälliga arbeten har
utvecklats sedan början av 1980-talet, dels bedöma
hur förekomsten av dessa anställningsformer skulle
kunna tänkas utvecklas under de närmaste fem till
tio åren.
Utifrån analysen skall utredaren överväga om det
bör göras förändringar i de nuvarande reglerna om
rätt till arbetslöshetsersättning för
deltidsarbetande och personer med tillfälliga
arbeten. Syftet skall vara att stärka dessa gruppers
ställning. Arbetslöshetsförsäkringens karaktär av
omställningsförsäkring skall också bevaras.
Utredningen har nyligen lämnat sitt betänkande
1999:27 DELTA - Utredningen om deltidsarbete,
tillfälliga jobb och arbetslöshetsersättning.
Utredningens förslag kan sammanfattas på följande
sätt.
Den som är deltidsarbetslös och vill ha
"fyllnadsersättning" måste i samband med att han
eller hon ansöker om ersättning till
arbetslöshetskassan uppvisa ett intyg från
arbetsgivaren där det framgår att denne inte kan
erbjuda mer arbetstid. Även arbetsförmedlingen skall
få del av intyget. Intyget skall användas som
underlag i diskussionerna om den enskildes
handlingsplan. Efter sex månader skall ett nytt
intyg uppvisas. Den enskildes problem skall i första
hand lösas tillsammans med arbetsgivaren.
Arbetsförmedlingen kan också stödja arbetsgivaren
med beaktande av hur krävande omstruktureringar som
behöver genomföras för att den anställde skall få
önskad arbetstid. Det kan vara anställningsstöd och
företagsutbildning. Parallellt med att den anställde
söker lösningar hos arbetsgivaren kan andra
aktiviteter i samråd med arbetsförmedlingen pågå.
Ersättning skall kunna utgå i högst 52 veckor. Är
den deltidsanställde då fortfarande partiellt
arbetslös kan han eller hon inte längre erhålla
någon fyllnadsersättning. Den enskilde kan då välja
att antingen delta i ett anpassat
arbetsmarknadsprogram eller stanna kvar på
deltidsarbetet utan att erhålla
arbetslöshetsersättning.
Vidare föreslås att deltidsarbete för den som söker
heltidsarbete inte längre skall anses vara lämpligt
i arbetslöshetsförsäkringens mening.
Slutligen föreslår utredningen att ett det
genomförs ett tvåårigt projekt lett av AMS i
samarbete med arbetsmarknadens parter för att
utveckla och stödja etablering av branschanknutna
bemanningsföretag, DELTA-modeller.
Med hänsyn till att förslaget skall beredas inom
regeringskansliet är utskottet inte berett att göra
några ställningstagande med anledning av motionerna
A209 (c) och A221 yrkande 2 (v). Utskottet avstyrker
därför motionerna.
Företagare
I samband med införandet av den nuvarande lagen om
arbetslöshetsförsäkring genomfördes förbättringar
för företagare. En förändring som genomfördes rörde
kriteriet för när en företagare skall anses som
arbetslös. Den innebar att en företagare skall anses
som arbetslös när den personliga verksamheten i
rörelsen vid en samlad bedömning kan anses ha
upphört annat än tillfälligt. Detta innebär att
prövningen av om företagaren har upphört med
verksamheten skall göras mot bakgrund av samtliga
omständigheter i ärendet. Enstaka omständigheter,
såsom en kvarvarande skyldighet att vara registrerad
för mervärdesskatt eller innehav av F-skattesedel,
får inte vara avgörande för om en företagare skall
anses vara arbetslös. Inte heller det förhållandet
att en företagare, som har sin privatbostad på samma
fastighet som rörelsen eller i anslutning till
denna, bor kvar på näringsfastigheten efter den
definitiva nedläggningen av rörelsen bör i sig
innebära att arbetslöshetsersättning inte kan utgå.
Det är även möjligt för en företagare som blivit
arbetslös att under vissa förhållandena hyra ut
lokaler eller arrendera mark. Begreppet "samlad
bedömning" innebär också att man kan beakta en
medlems roll i ett kooperativ eller en ekonomisk
förening. Endast innehavet av ett förtroendeuppdrag
eller tillhörigheten till ett kooperativ eller en
förening bör inte vara avgörande för den enskildes
möjlighet att erhålla ersättning. Det väsentliga vid
bedömningen är medlemmens funktion och inflytande
samt ekonomiska engagemang i och beroende av
kooperativet eller föreningen och om detta hindrar
personen i fråga från att stå till arbetsmarknadens
förfogande.
Vidare infördes en möjlighet för företagare att
betraktas som arbetslös vid ett tillfälligt uppehåll
i en och samma verksamhet. Uppehållet får dock inte
till någon del vara av säsongskaraktär.
Ersättningsrätten är begränsad till ett avbrott.
Under uppehållet får det inte bedrivas någon
verksamhet. Den försäkrade måste anmäla sig som
arbetslös och stå till arbetsmarknadens förfogande.
I likhet med när verksamheten avvecklas definitivt
skall företagaren i dessa situationer kunna hyra ut
lokaler eller arrendera ut mark.
Vid bestämmande av företagarnas dagpenning är
huvudregeln att den skall beräknas på ett genomsnitt
av inkomsterna från rörelsen under de senaste tre
åren, exklusive avvecklingsåret, före
arbetslöshetens inträde.
Om företagaren har bedrivit verksamhet kortare tid
än tolv månader och innan dess varaktigt haft
anställning som arbetstagare kan dagsförtjänsten, om
det är till fördel för henne eller honom, beräknas
på grundval av inkomsten som anställd.
Motioner
Centerpartiet påpekar i partimotion N238 (yrk. 18)
att det, för att fler företagare skall starta och
driva företag, är viktigt att företagare i likhet
med löntagare har ett trygghetssystem att falla
tillbaka på. Partiet anser att det genomförts en del
förbättringar för företagare att kunna erhålla
arbetslöshetsersättning och syftar då på de
förändringar som genomfördes när den nya lagen
infördes. Partiet konstaterar dock att det inte
finns någon tillfredsställande möjlighet att erhålla
arbetslöshetsersättning för deltidsföretagare.
Vidare anser partiet att eftersom arbetsmarknaden
förändras i snabb takt bör hela trygghetssystemet
ses över för att anpassas till den nya situationen.
Flera motioner rör reglerna om bestämmandet av
företagares dagpenning.
Annika Nilsson och Kent Härstedt (båda s) framhåller
i motion A222 att det är ett stort steg att starta
eget företag. Det krävs insatser i form av tid,
kraft och resurser. För många är starta-eget-
bidraget en bra grund att stå på. Enligt
motionärerna uppstår huvudproblemet för många
nystartade företag på grund av ersättningsreglerna
efter cirka tio månader. Vid denna tidpunkt skall
företagaren bestämma sig för om han eller hon skall
fortsätta med verksamheten eller inte, eftersom det
tar cirka två månader att avveckla en rörelse. På
grund av den osäkerhet många känner och då det är
ett stort risktagande att fortsätta att driva
företaget efter de tolv månaderna väljer många att
lägga ned verksamheten och bli arbetslösa i stället.
Motionärerna föreslår därför att regeringen ser över
problematiken med den ekonomiska ersättningen vid
arbetslöshet.
Rune Berglund (s) anser i motion A244 att det bör
skapas övergångsregler som innebär att företagaren
bör ha kvar de förmåner som han eller hon har
uppnått som löntagare enligt den sociala
skyddslagstiftningen.
Inger Lundberg (s) påpekar i motion A271, delvis,
att det finns en risk för att företagare som väljer
att driva ett osäkert företag under för lång tid
förlorar sin tidigare ersättningsnivå.
Vidare tar olika motioner upp frågor som rör bl.a.
säsongsföretagare och kooperativ.
I syfte att stimulera företag i glesbygd anser Ann-
Kristine Johansson och Lisbeth Staaf-Igelström (båda
s) i motion A245 att det bör genomföras en
försöksverksamhet som innebär att säsongsföretagare
skall kunna få arbetslöshetsersättning under månader
som de har små eller inga intäkter.
Erik Arthur Egervärn (c) framför i motion A210
förslag som innebär att företagare bör få rätt att
erhålla arbetslöshetsersättning under en tillfällig
svacka i företaget på grund av säsong eller annan ej
påverkbar situation. Rätten skall gälla under
begränsad tid och det skall vara möjligt för
företagaren att aktivt arbeta i företaget under
ersättningsperioden. Han anser också att
enmansföretagare bör få en möjlighet att studera
samtidigt som han eller hon erhåller
arbetslöshetsersättning.
Anita Johansson m.fl. (s) anser i motion A251 att
man bör utreda ett svenskt system för omvandling av
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen till
insats i nystartade kooperativa företag.
Enligt Kenneth Johansson (c) i motion N229 (yrk. 1)
är många arbetslöshetskassors tolkning av
företagarbegreppet när det gäller små arbets- eller
personalkooperativ felaktig. Detta får till följd
att många arbetslösa avstår från att starta
kooperativ.
Utskottets ställningstagande
För att minska arbetslösheten krävs att
nyföretagandet ökar. Under de senaste åren har man
vidtagit olika åtgärder för att underlätta
företagande. Detta arbete har nu intensifierats. En
åtgärd som syftat till att underlätta för företagare
är förbättringen av företagares möjligheter att
erhålla arbetslöshetsersättning. Som framgår av den
inledande redogörelsen gjordes flera principiellt
viktiga ändringar av deras rätt till ersättning
under år 1997.
Företagarnas ersättningsrätt har alltid varit
omdiskuterad. Skäl som anförts emot sådan
ersättningsrätt är att det är svårt att kontrollera
om företagare verkligen står till arbetsmarknadens
förfogande. Vidare kan en alltför generös
ersättningsrätt bli ett slags subvention och
indirekt leda till att andra företag drabbas. Mot
detta har anförts att denna grupp i likhet med andra
grupper behöver ekonomisk trygghet.
De förändringar som genomfördes 1997 var enligt
utskottets mening en bra avvägning mellan de olika
ståndpunkterna. Genom införandet av kriteriet
"samlad bedömning" har en mer nyanserad bedömning av
ersättningsrätten möjliggjorts. Vidare innebär
möjligheten att ha ett tillfälligt uppehåll i
rörelsen att risken för kapitalförstöring minskar
samtidigt som det är lättare att återuppta
verksamheten. Den nya beräkningen av dagpenningens
storlek innebär att fler personer törs starta nya
företag.
Utskottet avvisar tanken att man skall tillåta
säsongsföretagare att erhålla
arbetslöshetsersättning under lågsäsong. En sådan
ersättningsrätt skulle innebära att det införs en
form av företagssubvention. Utskottet kan däremot ha
viss förståelse för de synpunkter som framförts om
att övergångstiden borde förlängas när det gäller
dagpenning för personer som får sin ersättning
beräknad efter inkomst i tidigare anställning. En
del personer som startar nya företag kan känna viss
oro när de närmar sig tolvmånadersgränsen. Men en
förlängning av denna tid kräver ytterligare
övervägande.
Som framgår ovan har lagändringarna varit i kraft
under knappt ett och ett halvt år. Enligt utskottets
mening bör man låta regeländringarna få verka ett
tag innan ändringar övervägs. Utskottet utgår från
att regeringen i sitt fortsatta arbete med att hitta
åtgärder som kan stimulera företagandet även väger
in arbetslöshetsförsäkringens roll och om så krävs
föreslår förändringar. I detta arbete är det viktigt
att man även väger in det kooperativa företagandet.
Enligt vad utskottet erfarit kommer den förutnämnda
arbetsgruppen bl.a. se över frågan bestämmandet av
dagpenningen för företagare.
Utskottet är därför inte berett att göra några
uttalanden med anledning av motionerna A210 (c),
A222 (s), A244 (s), A245 (s), A251 (s), A271 delvis
(s) och N238 yrkande 18 (c). Samtliga dessa motioner
bör avslås.
Avslutningsvis vill utskottet beröra den
frågeställning som tas upp i motion N229. I samband
med behandlingen av förslaget i propositionen om en
ny arbetslöshetsförsäkring som rörde företagares
ersättningsrätt övervägdes särskilt hur man skulle
se på personer som var verksamma inom kooperativ
eller föreningar (se bet. 1996/97:AU13 s. 36).
Ersättningsrätten för dem skulle bestämmas utifrån
en samlad bedömning. De förut återgivna uttalandena
i propositionen är alltså vägledande för kassorna.
Samtidigt bör understrykas att det finns många
faktorer som kassorna har att väga in när de skall
bedöma ersättningsrätten i det enskilda fallet. Det
är lätt att bortse från detta, och vid ett hastigt
påseende kan det verka som om kassorna inte följer
lagens intentioner. Utskottet vill erinra om att
försäkrade alltid har rätt att överklaga beslut som
de anser vara felaktiga. Utskottet avstyrker därför
motion N229 yrkande 1 (c).
Studier
Motioner
Centerpartiet påpekar i partimotion A214 att ca 2
miljoner personer saknar gymnasiekompetens
motsvarande treårig gymnasieutbildning i svenska,
engelska och matematik. Partiet anser att det bör
övervägas att ge arbetslösa möjlighet att läsa in
gymnasiekompetens som en första åtgärd före andra
insatser. I detta sammanhang bör det också övervägas
att införa en generell utbildningsgaranti som ger
fler personer möjlighet att läsa in gymnasieskolans
kärnämnen eller komplettera tidigare utbildning
samtidigt som de erhåller arbetslöshetsersättning
(yrk. 2).
Flera motioner rör frågor om studerandes rätt till
arbetslöshetsersättning under sommarferier.
I partimotion Ub453 framställer Centerpartiet krav
på att reglerna för vad som skall anses som
överhoppningsbar tid ändras så att studenter i
framtiden skall ha rätt till arbetslöshetsersättning
om de inte får något sommararbete (yrk. 17).
Även Britt-Marie Lindqvist och Laila Bäck (båda s)
anser i motion A226 att reglerna för
överhoppningsbar tid vid studier bör ändras så att
det blir lättare för studerande att erhålla
arbetslöshetsersättning.
Liknande synpunkter framförs av Christina Axelsson
och Anita Johansson (båda s) i motion A228 och av
Inger Lundberg (s) i motion A271, delvis. En översyn
av reglerna bör ske med syftet att studier skall
stimuleras.
Maria Larsson och Gunilla Tjernberg (båda kd)
framför i motion Ub716 också kritik mot de nya
reglerna om överhoppningsbar tid. Motionärerna anser
att dessa ger felaktiga signaler som inte är
förenliga med ambitionen att höja utbildningsnivån.
Det är olyckligt att studerande hänvisas till
socialbidrag. Motionärerna föreslår därför att det
skapas ett regelverk som inte missgynnar utbildning
och kompetenshöjning (yrk. 1). Vidare anser de att
reglerna bör ändras så att studerande kan klara sin
försörjning under sommaren utan att behöva begära
socialbidrag (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknaden ställer allt större krav på utbildad
arbetskraft. Många människor har i dag inte
tillräcklig utbildning för att kunna möta de krav
arbetsmarknaden ställer. Kraven kommer att öka
ytterligare i framtiden. På sikt finns en risk att
tillväxten kommer att hämmas. Det är därför viktigt
att det görs rejäla satsningar på utbildning på alla
nivåer. Det krävs satsningar på den reguljära
utbildningen för att möta framtidens krav. Även inom
arbetslivet behövs omfattade kompetensutveckling så
att arbetstagarna förbereds för de framtida
förändringarna. Här är det enligt utskottets
uppfattning viktigt att arbetsgivaren tar ett större
ansvar. Regeringen har i samband med
budgetpropositionen aviserat att den under år 1999
kommer att återkomma med förslag om hur
kompetensutvecklingen skall förstärkas. Det krävs
också stora utbildningssatsningar för de personer
som nu är arbetslösa. Många av dem saknar
gymnasiekompetens. För att möta detta behov görs
sedan några år tillbaka en särskild
vuxenutbildningssatsning, det s.k. Kunskapslyftet,
som skall bidra till förnyelse och omställning i
arbetslivet. Målgruppen är i första hand arbetslösa
vuxna som helt eller delvis saknar treårig gymnasial
kompetens. Även arbetsmarknadsutbildningen är av
stor betydelse för att arbetslösa skall kunna
förbättra sina möjligheter att få ett arbete. Dessa
utbildningar är framför allt viktiga för att
motverka s.k. flaskhalsar. Utskottet har vid flera
tillfällen påpekat betydelsen av att denna åtgärd
prioriteras.
Utskottet har ingen annan åsikt än den
Centerpartiet för fram i motion A214 att det är
viktigt att så många som möjligt förvärvar
gymnasiekompetens i svenska, engelska och matematik,
vilket politiken också syftar till. Utskottet delar
dock inte partiets synpunkt att sådan utbildning
generellt skall vara ett slags första åtgärd eller
att det skall införas en form av garanti. Givetvis
är det bra om man har som målsättning att så många
som möjligt får gymnasiekompetens. Som i alla
situationer måste man dock göra en avvägning från
fall till fall av vad som är den lämpligaste
åtgärden för den enskilde. För många arbetslösa kan
det tänkas att en adekvat arbetsmarknadsutbildning
är en bättre väg till ett reguljärt arbete. Med
hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion
A214 yrkande 2 (c).
Utskottet övergår nu till att behandla den
frågeställning som har tagits upp i flera motioner
och som rör studerandes ersättningsrätt under
ferierna. Frågan är föranledd av de ändrade reglerna
om s.k. överhoppningsbar tid i den nya lagen om
arbetslöshetsförsäkring. För att erhålla
arbetslöshetsersättning krävs att man uppfyller ett
arbetsvillkor. I de flesta fall har sökande som
heltidsstuderar inte arbetat under studietiden i
sådan omfattning att de uppfyller dessa villkor.
Tidigare kunde heltidsstuderande ändå erhålla
arbetslöshetsersättning eftersom de kunde
tillgodoräkna sig arbete som utförts före
studietiden. Detta berodde på att studerande under
vissa förutsättningar fick räkna studietiden som
överhoppningsbar tid. Sistnämnda framgick av 8 § i
den tidigare lagen om arbetslöshetsförsäkring som
bl.a. stadgade följande.
"Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte
tid då försäkrad varit hindrad att arbeta på grund
av
- - - - -
2. heltidsutbildning som den försäkrade har
avslutat efter fyllda 25 år eller som har föregåtts
av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst
fem månader, - - - -"
Den andra punkten tolkades av vissa
arbetslöshetskassor så att om heltidsutbildning
föregåtts av minst fem månaders sammanhängande
förvärvsarbete på heltid var den studerande
berättigad till ersättning under ferierna. Ett krav
var dock att ferieuppehållet skulle överstiga 45
kalenderdagar. Det ställdes således inte något krav
på att utbildningen skulle vara avslutad.
I den nya lagens motsvarande bestämmelse, 16 §
punkt 2, har det gjorts ett tillägg till andra
punkten. Bestämmelsen har följande lydelse.
"2. avslutad heltidsutbildning som den sökande har
avslutat efter fyllda 25 år eller som har föregåtts
av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst
5 månader,"
Av författningskommentaren till denna bestämmelse
(prop. 1996/97:107 s. 151) framgår att det var en
förändring i sak som innebar att det skall vara
fråga om avslutad heltidsutbildning. Det krävs
alltså numera att utbildningen är avslutad innan
tiden i studier kan räknas som överhoppningsbar. Det
finns ingen gräns för den tid som är
överhoppningsbar.
Nu var det inte alla grupper av studerande som
berördes av förändringen. För det första gällde den
inte personer som deltar i arbetsmarknadsutbildning
och utbildning enligt förordningen (1996:1654) om
särskilt utbildningsbidrag. Tid under vilken man
deltar i dessa utbildningar räknas alltid som
överhoppningsbar om den inte är att betrakta som
s.k. tillgodoräkningsbar tid. Detta framgår av 17 §
4 punkten i den nya lagen.
För de studenter som erhållit
arbetslöshetsersättning redan sommaren före var det
inte heller något problem. Eftersom dessa redan hade
påbörjat en ersättningsperiod hade de rätt att
utnyttja hela perioden, förutsatt att det inte
förflutit tolv månader sedan de senast erhöll
arbetslöshetsersättning. Detta följer av 23 § ALF.
De personer som kunde få problem var de som inte
hade erhållit någon arbetslöshetsersättning sommaren
före. För dessa personer hade mer än tolv månader
förflutit sedan de senast fick ersättning. Det
krävdes därmed att de slutade sin heltidsutbildning
för att de skulle kunna få arbetslöshetsersättning.
Regeringen uppmärksammade problemet och gav inför
sommaren 1998 AMS i uppdrag att prioritera de
personer som inte hade rätt till
arbetslöshetsersättning så att de kunde erbjudas
feriearbete eller någon form av åtgärd. Vidare
ändrades förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd
så att de personer som deltog i en åtgärd med
utbildningsbidrag skulle erhålla samma ersättning
som de skulle haft om de varit berättigade till
arbetslöshetsersättning.
Utskottet kan konstatera att de ovan beskrivna
förhållandena även kommer att gälla sommaren 1999.
Utskottet har inhämtat att några särskilda åtgärder
inte har planerats inom Regeringskansliet för den
kommande sommaren.
Utskottet delar inte den synpunkt som framställs av
vissa motionärer att reglerna bör återställas.
Enligt utskottets mening bör saken övervägas vidare.
Man kan bl.a. fråga sig om denna kategori studerande
i stället bör erhålla någon annan form av bidrag.
Det bör betonas att det grundläggande kravet för
rätt till ersättning, nämligen att stå till
arbetsmarknadens förfogande och att vara aktivt
arbetssökande, även gäller för denna grupp.
Försäkringen får inte bli en rätt till ersättning
under studieuppehåll. Skall reglerna om
överhoppningsbar tid ändras måste man beakta att
ersättningen inte blir eller uppfattas som en
möjlighet till betald ledighet. Eftersom saken har
beröring med frågan om hur arbetslinjen skall kunna
stärkas utgår utskottet från att den kommer att
övervägas i den arbetsgrupp som tillsatts av
regeringen.
Utskottet utgår från att arbetsgruppen, som skall
redovisa sitt uppdrag efter sommaren, kommer att
behandla samtliga nu berörda frågor i ett sammanhang
så att en enhetlig lösning kan åstadkommas. Detta
får till följd att det ovan beskrivna problemet kan
uppstå även i sommar. Utskottet bedömer dock att
möjligheten att få semestervikariat ökat t.ex. inom
vård och omsorg runt om i landet liksom inom andra
sektorer av arbetsmarknaden. Utskottet utgår från
att regeringen noggrant kommer att följa frågan och
om så krävs vidta nödvändiga åtgärder.
Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker
utskottet motionerna A226 (s), A228 (s), A271 delvis
(s), Ub453 yrkande 17 (c) och Ub716 yrkandena 1 och
2 (kd).
Rätt till "semester"
Vänsterpartiet påpekar i partimotion A221 (yrk. 6)
att förutsättningen för att arbetslösa skall kunna
erhålla arbetslöshetsersättning är att han eller hon
står till arbetsmarknadens förfogande. Detta innebär
att en arbetslös bara kan fara på semester om
ersättningen kan undvaras. Många arbetslösa och då
speciellt långtidsarbetslösa har inte det ekonomiska
utrymmet att avstå från ersättningen. Partiet
föreslår därför att det införs ett system som
innebär att arbetslösa, utan att förlora sin
arbetslöshetsersättning, skall kunna få vara
"semesterlediga".
Utskottets ställningstagande
Utskottet har senast våren 1998 tagit ställning till
en liknande motion (1997/98:AU5). Vid utskottets
behandling hänvisades till att en förutsättning för
ersättningsrätt är att den arbetslöse står till
arbetsmarknadens förfogande. Utskottet uttryckte en
viss förståelse för en sådan möjlighet till
"ledighet" men var ändå inte berett att föreslå en
ordning som innebar att man skulle göra undantag
från de grundläggande principerna i försäkringen.
Vidare påpekades att en möjlighet till "ledighet"
under skollov och semestrar skulle innebära att den
arbetslöse inte stod till förfogande under perioder
då möjligheten till vikariatsanställningar allmänt
sett bör vara som störst. Utskottet står fast vid
detta ställningstagande varför motion A221 yrkande 6
(v) avstyrks.
Familjehem
I partimotion A261 påtalar Kristdemokraterna att
familjehemsföräldrar som regel inte kan erhålla
arbetslöshetsersättning. Partiet anser att
arbetstagarbegreppet bör ändras så att även denna
grupp kan erhålla ersättning (yrk. 7).
Utskottets ställningstagande
Även frågan om familjehemsföräldrars rätt till
arbetslöshetsersättning har behandlats i flera
tidigare betänkanden (1996/97:AU13 och 1997/98:AU5).
Senaste gången var våren 1998. I betänkandet
lämnades en kort redogörelse för vilka regler som
gäller i dessa fall enligt följande. Med familjehem
avses ett enskilt hem som på uppdrag av
socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård
och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad.
Enligt hittillsvarande praxis kan en person i
egenskap av familjehemsförälder eller
fosterhemsförälder inte erhålla medlemskap i en
arbetslöshetskassa. Inte heller har det arbete som
han eller hon utför ansetts tillgodoräkningsbart i
arbetsvillkoret. Tiden i arbetet har inte heller
ansetts vara s.k. överhoppningsbar tid.
Utskottet har inte varit berett att föreslå någon
förändring. Detta gäller alltjämt. Utskottet
avstyrker därför motion A261 yrkande 7 (kd).
Biståndsarbetare m.m.
I partimotion A261 påpekar Kristdemokraterna att ett
lagförslag aviserats som innebär att anställda i
enskilda organisationer, exempelvis biståndsarbetare
och missionärer, inte skall ha rätt att vara
anslutna till en arbetslöshetskassa om deras
utlandsvistelse överstiger ett år. Partiet anser att
det bör göras ett tillkännagivande med innebörden
att biståndsarbetare och missionärer även i
framtiden skall ha rätt att vara anslutna till
arbetslöshetsförsäkringen (yrk. 8).
Utskottets ställningstagande
Det som Kristdemokraterna syftar på är ett förslag
om en ny lag om socialförsäkringar som Utredningen
om socialförsäkringens personkrets lade fram i april
1997 (SOU 1997:72). Utredningen föreslog att den
svenska sociallagstiftningen skall delas i två
delar, vilka i princip skall vara oberoende av
varandra. Den ena delen skall innehålla förmåner som
grundas på bosättning i Sverige och den andra
förmåner som är beroende av förvärvsarbete här i
landet. Vidare föreslogs att det tudelade
socialförsäkringssystemet skulle regleras i en ny
gemensam ramlag (socialförsäkringslagen), som bl.a.
skulle innehålla bestämmelser om bosättning och
arbete i Sverige, omfattningen av de båda
försäkringsdelarna, försäkringstider, utbetalningar
utomlands samt vissa handläggningsregler. Enligt
förslaget skulle arbetslöshetsförsäkringen inordnas
under den arbetsbaserade delen. Förslaget innebar
också att bl.a. biståndsarbetare som var utsända mer
än ett år skulle förlora sin rätt att tillgodoräkna
sig det arbetet vid bestämmande av
arbetslöshetsförsäkring.
Lagförslaget bereds för närvarande i
Regeringskansliet, och enligt uppgift från
Socialdepartementet skall en proposition överlämnas
till riksdagen denna vår. Vid remissbehandling har
det framförts omfattande kritik mot att
arbetslöshetsförsäkringen skall omfattas av den
föreslagna lagen. Enligt vad utskottet erfarit
kommer propositionen inte heller att innehålla något
sådant förslag. Med hänsyn till det anförda
avstyrker utskottet motion A261 yrkande 8 (kd).
Lönegaranti
I motion A285 tar Carin Lundberg och Hans Stenberg
(båda s) upp en fråga som rör rätten till
lönegarantiersättning. Enligt motionärerna innebär
de nuvarande reglerna att en arbetstagare som
arbetar i ett företag som försätts i konkurs bara
får lönegarantiersättning under den uppsägningstid
han eller hon har rätt till enligt
anställningsskyddslagen. Om det i kollektivavtal
finns regler om uppsägningstider som är
fördelaktigare än anställningsskyddslagen får
arbetstagaren ändå bara ersättning motsvarande den
tid som föreskrivs i sistnämnda lag. Därefter kan
den arbetslöse erhålla arbetslöshetsersättning.
Detta får till följd att avtalen sätts ur spel och
den enskilde drabbas av ekonomisk otrygghet.
Utskottets ställningstagande
Om en arbetsgivare har försatts i konkurs kan
arbetstagaren erhålla statlig lönegaranti för bl.a.
fordran på lön och uppsägningslön enligt vad som
följer av 12 § förmånsrättslagen. I de fall en
arbetstagare har en fordran på grund av
uppsägningslön beräknas ersättningen efter den
uppsägningstid som framgår av 11 §
anställningsskyddslagen. Enligt nämnda bestämmelse
är ersättningen begränsad till att omfatta de sista
sex månaderna av arbetstagarens anställningstid.
Regeln innebär att den längsta möjliga
uppsägningstiden enligt anställningsskyddslagen,
nämligen sex månader om den sammanlagda
anställningstiden överstiger 10 år, omfattas av
lönegarantin. Är uppsägningstiden kortare, t.ex.
fyra månader, kan man även beakta lönefordringar som
avser de två sista månaderna före uppsägningen.
Enskilda anställningsavtal eller kollektivavtal som
innehåller andra för arbetstagaren förmånligare
uppsägningstider skall inte beaktas vid bestämmande
av lönegarantin. Garantin för lönefordran är
begränsad till 100 000 kr per arbetstagare.
Regeringen har den 21 december 1995 tillsatt en
kommitté (Förmånsrättskommittén) med uppdrag att
utreda frågor om bl.a. förmånsrätt i konkurs och
lönegaranti (dir. 1995:163). Förmånsrättskommittén
har nyligen lämnat sitt huvudbetänkande (SOU
1999:1). Kommittén har föreslagit en del
förändringar som avser 12 § förmånsrättslagen. Dessa
förslag berör inte frågan om man skall beakta
enskilda avtal eller kollektivavtal vid bestämmandet
av i vilken utsträckning fordran på uppsägningslön
skall omfattas av garantin. Förslagen kommer nu att
beredas inom Regeringskansliet.
Med hänsyn till att dessa bestämmelser för
närvarande är under översyn är utskottet inte berett
att göra något ställningstagande med anledning av
motion A285 (s). Motionen bör därför avslås.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande allmän inriktning och
bortre parentes m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A214 yrkande 16,
1998/99:A221 yrkandena 3 och 4, 1998/99:A261
yrkandena 1 och 5 samt 1998/99:A270,
res. 1 (m, kd, fp)
res. 2 (v)
res. 3 (c)
2. beträffande avstängningsregler
att riksdagen avslår motion 1998/99:A253 yrkandena 1-3,
res. 4 (mp)
3. beträffande tillsyn
att riksdagen avslår motion 1998/99:A221 yrkande 7,
res. 5 (v)
4. beträffande överhoppningsbar tid
att riksdagen avslår motion 1998/99:A227,
res. 6 (kd)
5. beträffande arbetsvillkor
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A221 yrkande 1 samt
1998/99:A261 yrkandena 3 och 4,
att riksdagen avslår motion 1998/99:A261 yrkandena 2 och 6,
res. 10 (m, kd, fp)
7. beträffande arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkande 22,
res. 11 (kd)
8. beträffande arbetslösa
byggnadsarbetare
att riksdagen avslår motion 1998/99:A266,
9. beträffande deltidsarbetslöshet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A209 och
1998/99:A221 yrkande 2,
res. 12 (v)
res. 13 (c)
10. beträffande företagares
ersättningsrätt
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A210, 1998/99:A222,
1998/99:A244, 1998/99:A245, 1998/99:A251,
1998/99:A271 i motsvarande del och 1998/99:N238
yrkande 18,
res. 14 (v)
res. 15 (c)
11. beträffande kooperativ
att riksdagen avslår motion 1998/99:N229 yrkande 1,
res. 16 (c)
12. beträffande utbildningsgaranti m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:A214 yrkande 2,
res. 17 (c)
13. beträffande arbetslöshetsersättning
under ferierna
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A226, 1998/99:A228,
1998/99:A271 i motsvarande del, 1998/99:Ub453
yrkande 17 samt 1998/99:Ub716 yrkandena 1 och 2,
res. 18 (v, kd, c)
14. beträffande rätt till semester
att riksdagen avslår motion 1998/99:A221 yrkande 6,
res. 19 (v)
15. beträffande familjehem
att riksdagen avslår motion 1998/99:A261 yrkande 7,
res. 20 (kd)
16. beträffande biståndsarbetare m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:A261 yrkande 8,
17. beträffande lönegaranti
att riksdagen avslår motion 1998/99:A285.
Stockholm den 2 mars 1999
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans Andersson
(v), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling (s), Martin
Nilsson (s), Stefan Attefall (kd), Laila Bjurling
(s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s),
Kristina Zakrisson (s), Camilla Sköld (v), Maria
Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Barbro
Johansson (mp), Elver Jonsson (fp), Henrik Westman
(m) och Agne Hansson (c).
Reservationer
1. Allmän inriktning och bortre parentes
m.m. (mom. 1)
Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Patrik
Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg
(m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman (m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med
"Genom införandet" och slutar med "A270 (s)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att det i samband med att
den nuvarande lagstiftningen infördes påstods att
den innebar en anpassning av
arbetslöshetsförsäkringen till den framtida
arbetsmarknaden. Enligt utskottets mening är detta
påstående felaktigt. Förändringarna som genomfördes
var inte tillräckliga. Att även regeringen är av den
uppfattningen framgår med all önskvärd tydlighet av
det förhållandet att det nu tillsätts en arbetsgrupp
- drygt ett år efter det att lagen trätt i kraft -
som skall "utreda en framtida
arbetslöshetsförsäkring". Utskottet anser att det är
viktigt att försäkringen utformas på ett sådant sätt
att incitamenten ökar för den enskilde att ta ett
reguljärt arbete, dvs. att den skall vara en
omställningsförsäkring. Det bör införas en allmän
och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Förutom
att den skall bidra till att öka incitamenten för
den enskilde att hitta ett nytt arbete skall den
bygga på en rimlig inkomstrelaterad ersättningsnivå
som innebär att den arbetslöse inte skall behöva
komplettera med socialbidrag. Vidare skall
försäkringen bidra till att ge den enskilde trygghet
att pröva något nytt. Administrationen av
försäkringen bör utformas så att alla kan vara
försäkrade, dvs. att personer som av ett eller annat
skäl inte vill tillhöra de fackliga
arbetslöshetskassorna ges möjlighet att ansluta sig.
Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till
känna. Med hänsyn till det anförda tillstyrker
utskottet motion A261 yrkandena 1 och 5 (kd) samt
avstyrker motionerna A214 yrkande 16 (c), A221
yrkandena 3 och 4 (v) och A270 (s).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande allmän inriktning och bortre
parentes m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A261 yrkandena 1
och 5 samt med avslag på motionerna 1998/99:A214
yrkande 16, 1998/99:A221 yrkandena 3 och 4 samt
1998/99:A270 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Allmän inriktning och bortre parentes
m.m. (mom. 1)
Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med
"En vanlig" och slutar med "A270 (s)" bort ha
följande lydelse:
En stor del av arbetslöshetsproblemet är av
strukturell art. Det handlar om kompetensproblem och
regionala svårigheter på arbetsmarknaden men också
om effekter av den könssegregerade arbetsmarknaden.
I början av 90-talet rådde den fulla
sysselsättningen samtidigt som
arbetslöshetsförsäkringen hade som mest förmånliga
villkor. De senaste årens försämringar av
arbetslöshetsförsäkringen har inte bidragit till att
arbetslösheten minskat. Ersättningsperioderna är
tidsbegränsade och relativt korta. Den grundläggande
tanken är att en aktiv arbetsmarknadspolitik som
bygger på arbetslinjen medför att det är möjligt att
återkvalificera sig. Så länge detta är meningsfullt
skall det inte hindras av godtyckliga tidsregler.
Misslyckanden på arbetsmarknad och i det politiska
systemet får inte innebära att den enskilde
straffas. I stället för att angripa reglerna i
arbetslöshetsförsäkringen bör alternativa
sysselsättningsprogram, arbetstidsförkortningar och
övergångslösningar till pension studeras. Utskottet
anser därför i likhet med Vänsterpartiet att frågan
om införandet av en s.k. bortre parentes bör avföras
från diskussionen.
Vidare anser utskottet att det bör göras en översyn
av reglerna i syfte att stärka arbetslinjen. Det bör
göras en översyn av ersättningsreglerna för
studerande. De nuvarande reglerna som bl.a. innebär
att många studerande inte kan erhålla någon
arbetslöshetsersättning under ferierna ger felaktiga
incitament. Reglerna bör i stället vara utformade så
de stimulerar till aktivitet då den enskilde står
till arbetsmarknadens förfogande. Härigenom
förbättras förutsättningarna för personer med svag
ställning på arbetsmarknaden att förstärka sin
position via utbildning. Det bör också göras en
analys av försäkringens incitamentsstruktur. De
nuvarande reglerna innebär att fast anställda på
deltid tvingas säga upp sin anställning.
Företagarnas ersättningsrätt bör också studeras.
Många arbetslösa bär på goda företagsidéer men vågar
inte satsa på grund av risken att förlora sin rätt
till ersättning. Slutligen bör man studera hur
försäkringsreglerna står i samklang med den nya
arbetsmarknaden. I vissa fall kan det vara
lönsammare att uppbära arbetslöshetsersättning än
att ta korta anställningar.
Vad utskottet anfört ovan bör ges regeringen till
känna. Med hänsyn till detta biträder utskottet
motionerna A221 yrkandena 3 och 4 samt avstyrker
motionerna A214 yrkande 16 (c), A261 yrkandena 1 och
5 (kd) och A270 (s).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande allmän inriktning och bortre
parentes m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A221 yrkandena 3
och 4 samt med avslag på motionerna 1998/99:A214
yrkande 16, 1998/99:A261 yrkandena 1 och 5 samt
1998/99:A270 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Allmän inriktning och bortre parentes
m.m. (mom. 1)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med
"Genom införandet" och slutar med "A270 (s)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att arbetslöshetsförsäkringen skall
vara en omställningsförsäkring och inte en permanent
försörjning. En tidsbegränsad ersättningsrätt får
dock inte leda till att den enskilde står utan
försörjning. Utskottet anser därför i likhet med
Centerpartiet att det är viktigt att utreda
alternativ och analysera för- och nackdelar med
dessa.
De långtidsarbetslösas situation på arbetsmarknaden
måste stärkas bl.a. genom individuella åtgärder som
syftar till att öka deras möjligheter att få
sysselsättning. Vidare bör man se över hur de
grupper som har svag anknytning till arbetsmarknaden
skall kunna kvalificera sig till
arbetslöshetsförsäkringen. Detta gäller inte minst
ungdomar. Vad utskottet har anfört bör ges
regeringen till känna. Med tillstyrkande av motion
A214 yrkande 16 (c) avstyrker utskottet motionerna
A221 yrkandena 3 och 4 (v), A261 yrkandena 1 och 5
(kd) och A270 (s).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande allmän inriktning och bortre
parentes m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A214 yrkande 16
samt med avslag på motionerna 1998/99:A221
yrkandena 3 och 4, 1998/99:A261 yrkandena 1 och
5 samt 1998/99:A270 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Avstängningsregler (mom. 2)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med
"Utskottet föreställer" och slutar med "dessa
regler", fortsätter med "Även motion" och slutar med
"bör avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera att
arbetsgruppen bl.a. skall se över
avstängningsreglerna. De nuvarande reglerna grundar
sig på den föreställningen att den som säger upp sig
utan att kunna gå direkt till en annan tjänst hamnar
i långvarigt beroende av arbetslöshetsersättning.
Det finns inget belägg för detta antagande. Enligt
utskottets mening är det viktigt att klarlägga dessa
förhållanden. Arbetsgruppen bör därför även se över
denna fråga. Det är viktigt att gruppen i denna del
särskilt ser över reglerna som rör de fall när en
försäkrad säger upp sig på egen begäran. De
nuvarande reglerna innebär med största sannolikhet
att det har skapats inlåsningseffekter på
arbetsmarknaden. En översyn är därför viktig.
Arbetsgruppen bör i sitt arbete i möjligaste mån se
till att dessa regler lindras. Utskottet anser också
att det är viktigt att det sker en utredning av
vilka specifika inlåsningseffekter det finns på
arbetsmarknaden i stort. En undersökning som
genomförts av Arbetslivscentrum visar att 25 % av
alla tillsvidareanställda inte befinner sig i det
yrke som de önskar. Många av dessa personer skulle
kunna få en annan fast tjänst men vågar inte ta
chansen eftersom de riskerar ett svagare
anställningsskydd som nyanställda. Många av dem har
tydliga psykosomatiska problem. Enligt
undersökningen mår dessa personer rentav sämre än
den referensgrupp av tillfälligt anställda som
ingick i studien. En annan undersökning som
genomförts av samma institut visar att 70 % av
arbetskraften upplever att fast anställning ger den
största sociala tryggheten. Enligt utskottet visar
undersökningarna att många människor kan och vill ta
till sig den ökade frihet och möjlighet till
utveckling som den s.k. flexibla arbetsmarknaden
ger. Trygghetssystemen måste i betydligt större
utsträckning utformas så att tryggheten följer
personen och inte anställningen. Vad utskottet
anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande avstängningsregler
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A253 yrkandena
1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Tillsyn (mom. 3)
Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "A221 yrkande 7 (v)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att
rättssäkerheten för de arbetslösa måste stärkas.
Flera regelförändringar har inneburit att kraven på
den försäkrade ökat. De ökade kraven på de
arbetslösa måste balanseras. En del arbetslösa är
missnöjda med arbetsförmedlingens agerande.
Arbetslösa, som blivit avstängda från ersättning,
har litet förtroende för arbetsmarknadsverket bl.a.
på grund av den omständigheten att överprövning av
deras ärende sker i samma organisation som i deras
ögon orsakat problemet. Detta bör åtgärdas.
Utskottet vill i sammanhanget poängtera vikten av
att utbetalningar från kassorna sker i tid. De
förseningar som uppkom i somras vad gäller
utbetalningarna och som drabbade många arbetslösa
hårt får inte upprepas. Vad utskottet anfört med
anledning av motion A221 yrkande 7 (v) bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande tillsyn
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A221 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Överhoppningsbar tid (mom. 4)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med
"Den fråga" och slutar med "A227 (s)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det problem som Britt-Marie
Lindkvist tar upp i motion A227 och som rör reglerna
om överhoppningsbar tid för personer som uppbär
vårdbidrag är mycket angelägna att lösa. Som
motionären mycket riktigt påpekar innebär den
nuvarande regleringen att den överhoppningsbara
tiden i dessa fall begränsas till två år. Detta
innebär att personer som får ett handikappat eller
svårt sjukt barn och som erhåller vårdbidrag under
längre tid än två år inte får någon
arbetslöshetsersättning om de blir arbetslösa.
Utskottet utgår därför från att man inom ramen för
arbetsgruppens arbete även kommer att överväga denna
fråga. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen
till känna. Utskottet tillstyrker därmed motionen.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande överhoppningsbar tid
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A227 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
7. Arbetsvillkor (mom. 5, motiveringen)
Mikael Odenberg, Patrik Norinder, Christel Anderberg
och Henrik Westman (alla m) anser
att den del av utskottets ställningstagande under
rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med "Även
när" och slutar med "ekonomiskt skydd" bort ha
följande lydelse:
Utformningen av arbetsvillkoret ger besked, inte
minst till unga, om samhällets syn på arbete. Ett
ringa krav på arbete för att bli
ersättningsberättigad skulle kunna ge det felaktiga
intrycket att bidragsberoende är normalt. Enligt
utskottets mening ger det nuvarande arbetsvillkoret
felaktiga signaler och bör därför förändras.
Utskottet förordar att arbetsvillkoret ändras så att
sökanden under en ramtid av 18 månader måste ha
förvärvsarbetat minst 12 månader. Som alternativ
till denna huvudregel bör det vara möjligt att
fullgöra arbetsvillkoret i minst 900 timmar med viss
kontinuitet under en sammanhängande tid om 360
dagar. Ett särskilt lägre arbetsvillkor för unga
nytillträdande bör införas.
8. Arbetsvillkor (mom. 5)
Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Allmänna frågor som börjar med "Även
när" och slutar med "A261 yrkandena 3 och 4 (kd)"
bort ha följande lydelse:
Förändringen av arbetsvillkoret har inneburit att
ungdomar, invandrare och kvinnor har drabbats. Detta
är oroande. Ett särskilt oroande tecken är ungdomars
allt mer ökande beroende av socialbidrag. Utskottet
delar därför Vänsterpartiets uppfattning att det bör
genomföras en utvärdering av arbetsvillkorets
effekter för olika utsatta grupper på
arbetsmarknaden och för försäkringens täckningsgrad.
Vidare anser utskottet att kvalifikationsreglerna
bör ändras så att även anställningar med offentliga
subventioner kvalificerar för ersättningsrätt.
Försäkringen bör stimulera övergångar till den
ordinarie arbetsmarknaden. Även om den sker med
offentligt stöd måste en övergång uppmuntras.
Utformningen av kvalifikationsreglerna motverkar
också en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vad utskottet
anfört med anledning av motion A221 yrkande 1 (v)
bör ges regeringen till känna. Motionen A261
yrkandena 3 och 4 bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande arbetsvillkor
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A221 yrkande 1
och med avslag på motion 1998/99:A261 yrkandena
3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
9. Arbetsvillkor (mom. 5)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med
"Även när" och slutar med "A261 yrkandena 3 och 4
(kd)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Kristdemokraternas uppfattning att
arbetsvillkoret bör förändras och att det bör
utformas i enlighet med ARBOM-utredningens förslag,
dvs. att det skall krävas minst nio månaders
förvärvsarbete. Det är dock angeläget att öka
flexibiliteten vid beräkningen av arbetstiden så att
det blir möjligt att räkna allt utfört arbete. Detta
skulle få till följd att allt arbete såsom säsongs-,
projekt- och deltidsarbete skulle kvalificera för
arbetslöshetsersättning. För att åstadkomma detta
bör kravet på minsta antal arbetade timmar per månad
slopas. Utskottet anser att det skall vara den
totala mängden arbete över en tidsperiod som är
ersättningsgrundande. Vidare bör det införas en
lägre tröskel för nytillträdande på arbetsmarknaden.
Detta bör ges regeringen till känna. Vad utskottet
anfört med anledning av motion A261 (kd) innebär att
den är tillgodosedd i berörd del. Motion A221
yrkande 1 (v) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande arbetsvillkor
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A261 yrkandena 3
och 4 samt med avslag på motion 1998/99:A221
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Patrik
Norinder (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg
(m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman (m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med
"Det nuvarande" och slutar med "A261 yrkandena 2 och
6 (kd)" bort ha följande lydelse:
Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen är tänkt
att vara en omställningsförsäkring som skall
finansieras genom avgifter som betalas både av
arbetsgivare och arbetstagare. Den höga
arbetslöshetsnivån har lett till att försäkringen
sedan flera år tillbaka är kraftigt underfinansierad
och att bristen täcks över statsbudgeten.
Arbetstagarnas andel är mycket blygsam. Sambandet
mellan inbetalda avgifter och utbetalningar är
därmed i det närmaste obefintligt. Utskottet anser
att den enskildes insatser bör ökas genom att
egenfinansieringen höjs. Vidare uppnås ett bättre
samband mellan lönebildning och arbetslöshet. På så
sätt förbättras arbetsmarknadens funktionssätt.
Kostnaderna kommer också att jämnas ut över en
konjunkturcykel. De högre premierna skall
kompenseras genom skattesänkningar. Utskottet anser
också att det bör tillsättas en utredning som ser
över möjligheten att införa branschvisa avgifter.
Detta bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till
det anförda biträder utskottet motion A261 yrkandena
2 och 6 (kd).
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha
följande lydelse:
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A261 yrkandena 2
och 6 som sin mening ge regeringen till känna
vad utskottet anfört,
11. Arbetsmarknadsutbildning (mom. 7)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Allmänna frågor m.m. som börjar med
"Vad gäller" och slutar med "A257 yrkande 22 (kd)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Kristdemokraternas uppfattning att
ett redskap för att förhindra uppsägningar inom vård
och omsorg är att satsa på utbildnings- och
kompetenshöjande insatser. En lösning är att
länsarbetsnämnderna skall tillåtas skriva avtal med
kommuner och landsting om sådana insatser om
alternativet är öppen arbetslöshet. Vad utskottet
anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet
biträder därför motion A257 yrkande 22 (kd).
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A257 yrkande 22
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. Deltidsarbetslöshet (mom. 9)
Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Deltidsarbetslöshet som börjar med
"Med hänsyn" och slutar med "därför motionerna."
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Vänsterpartiets ståndpunkt att den
negativa särbehandlingen av deltidsarbetslösa måste
upphöra. Därför bör den speciella deltidsregeln när
det gäller rätten att "fyllnadsmarkera" slopas.
Visserligen skall arbetslöshetsersättningen inte
vara en inkomstutfyllnad när arbetsgivare väljer att
anställa personal med begränsad arbetstid, men
lösningen måste vara att dels förstärka rätten till
heltidsarbete, dels se till att arbetsförmedlingarna
inte prioriterar bort denna grupp. Den nuvarande
begränsningsregeln innebär att i första hand kvinnor
bestraffas för att arbetsgivare inom kommuner,
landsting, handel, hotell och restaurang planerar
sin verksamhet med deltider. För att inte förlora
sin ersättningsrätt har många arbetstagare valt att
lämna sina deltidsarbeten. De nuvarande reglerna
diskriminerar kvinnor. Utskottet kan konstatera att
de förändringar DELTA-utredningen föreslagit inte
kommer att lösa dessa problem. Vad utskottet anfört
bör ges regeringen till känna. Utskottet biträder
därför motion A221 yrkande 2 (v). Motion A209 (c)
avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd
genom vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande deltidsarbetslöshet
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A221 yrkande 2
och med avslag på motion 1998/99:A209 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
13. Deltidsarbetslöshet (mom. 9)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Deltidsarbetslöshet som börjar med
"Med hänsyn" och slutar med "därför motionerna" bort
ha följande lydelse:
Den nuvarande begränsningen i ersättningsrätten för
deltidsarbetslösa innebär problem framför allt på
gles- och landsbygd. Inom dessa områden är många
arbeten säsongsbundna eller deltidsanställningar
inom servicenäringen. Det kan också vara svårt att
höja sysselsättningsgraden inom dessa företag.
Utskottet anser därför att ersättningsreglerna bör
utformas så att det blir möjligt att erhålla
fyllnadsersättning utan att denna rätt begränsas i
tiden. Under ersättningsperioden bör den försäkrade
ges möjlighet till studier eller till att aktivt
arbeta för att hitta ytterligare sysselsättning. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
Utskottet biträder därför motion A209 (c). Motion
A221 yrkande 2 (v) bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande deltidsarbetslöshet
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A209 och med
avslag på motion 1998/99:A221 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
14. Företagares ersättningsrätt (mom. 10)
Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Företagare som börjar med "Utskottet
är" och slutar med "bör avslås" bort ha följande
lydelse:
En metod som används i flera europeiska länder är
att omvandla hela eller delar av
arbetslöshetsersättningen till insatser i
kooperativa företag. Syftet är att stimulera
bildandet av nya företag och därigenom minska
arbetslösheten. Utskottet anser att regeringen bör
utreda ett svenskt system som innebär att det skall
vara möjligt att omvandla arbetslöshetsersättning
till insats i ett nystartat kooperativt företag. Vad
utskottet anfört med anledning av motion A251 (s)
bör ges regeringen till känna. Motionerna A210 (c),
A222 (s), A244 (s), A245 (s), A271, delvis, (s) och
N238 yrkande 18 (c) bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande företagares ersättningsrätt
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A251 samt med
avslag på motionerna 1998/99:A210, 1998/99:A222,
1998/99:A244, 1998/99:A245, 1998/99:A271 i
motsvarande del och 1998/99:N238 yrkande 18 som
sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
15. Företagares ersättningsrätt (mom. 10)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Företagare som börjar med "De
förändringar" och slutar med "bör avslås" bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att det genomförts en del
förbättringar av företagarnas ersättningsrätt som
bl.a. innebär att det är möjligt att göra ett
tillfälligt uppehåll i rörelsen samtidigt som
arbetslöshetsersättning utgår. Utskottet anser dock
att det krävs ytterligare förbättringar. För
närvarande finns det ingen tillfredsställande
möjlighet för deltidsföretagare att erhålla
arbetslöshetsersättning. Vidare anser utskottet att
eftersom arbetsmarknaden förändras i snabb takt bör
hela trygghetssystemet ses över för att anpassas
till den nya situationen.
Det bör också genomföras åtgärder för att
underlätta för enmansföretag. En möjlighet bör
införas för företagare att erhålla
arbetslöshetsersättning under en tillfällig svacka i
företaget på grund av säsong eller annan ej
påverkbar situation. Rätten skall gälla under en
begränsad tid och det skall vara möjligt för
företagaren att aktivt arbeta för att hitta nya
kunder till företaget, utbilda sig eller
marknadsföra företaget. Det bör också införas en
möjlighet för företagare att studera samtidigt som
han eller hon erhåller arbetslöshetsersättning.
Med hänvisning till vad som anförts biträder
utskottet motion A210 (c) och N238 yrkande 18 (c).
Det anförda bör ges regeringen till känna.
Motionerna A222 (s), A244 (s), A245 (s), A251 (s)
och A271, delvis, (s) bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande företagares ersättningsrätt
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A210 och
1998/99:N238 yrkande 18 samt med avslag på
motionerna 1998/99:A222, 1998/99:A244,
1998/99:A245, 19998/99:A251 och 1998/99:A271 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
16. Kooperativ (mom. 11)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Företagare som börjar med
"Avslutningsvis vill" och slutar med "N229 yrkande 1
(c)" bort ha följande lydelse:
Enligt vad utskottet har erfarit gör
arbetslöshetskassorna fortfarande tolkningen att
medlemmar som sitter i styrelser eller tecknar firma
är företagare som därmed skall vara avstängda från
arbetslöshetsersättning. Detta leder till att många
arbetslösa tvekar att starta kooperativ som i sin
tur leder till att det skapas färre nya arbeten. Med
hänvisning till vad som anförts biträder utskottet
motion N229 yrkande 1 (c). Det anförda bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande kooperativ
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:N229 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
17. Utbildningsgaranti m.m. (mom. 12)
Agne Hansson (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Studier som börjar med "Utskottet
delar dock" och slutar med "A214 yrkande 2 (c)" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det därför viktigt att
Kunskapslyftet får en fortsättning. Vidare är det
viktigt att studiefinansieringen för studerande i
vuxenutbildningen ses över. Det bör även övervägas
om inte arbetslösa skall ges en möjlighet att läsa
in en gymnasiekompetens som en första åtgärd innan
andra åtgärder sätts in. I detta sammanhang bör
övervägas att införa en generell utbildningsgaranti
som innebär att det skall vara möjligt att läsa in
gymnasieskolans kärnämnen samtidigt som
arbetslöshetsersättning utgår. Vad utskottet anfört
med anledning av motion A214 yrkande 2 (c) bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande utbildningsgaranti m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A214 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
18. Arbetslöshetsersättning under ferierna
(mom. 13)
Hans Andersson (v), Stefan Attefall (kd), Camilla
Sköld (v), Maria Larsson (kd) och Agne Hansson (c)
anser
dels att den del av utskottets ställningstagande
under rubriken Studier som börjar med "Utskottet
delar inte" och slutar med "Ub716 yrkande 1 och 2
(kd)" bort ha följande lydelse:
Som utskottet konstaterat ovan kommer den framtida
arbetsmarknaden att ställa allt större krav på
utbildad arbetskraft. Förutom de åtgärder utskottet
redan har pekat på har arbetslöshetsförsäkringen en
viktig betydelse för att stimulera arbetslösa att
studera. Utskottet avser då inte bara reglerna om
vad som skall anses som överhoppningsbar tid utan
även andra frågor i regelverket som berör studerande
är viktiga att se över.
Vad sedan gäller frågan om studerandes rätt till
ersättning under ferierna delar utskottet de
synpunkter som framförts av flera motionärer.
Regelförändringarna innebär att många studenter
riskerar att bli hänvisade till socialbidrag för att
klara sin försörjning under somrarna. Det finns
därför en överhängande risk för att många studerande
kommer att välja att avsluta sina studier för att
inte förlora sin ersättningsrätt. Vidare bidrar
regelförändringarna till att många blir mycket
tveksamma till att börja studera reguljärt. Enligt
utskottets mening är det viktigt att detta problem
blir löst i god tid före sommaruppehållet. Reglerna
för överhoppningsbar tid bör återställas till vad
som gällde före den 1 januari 1998. Regeringen bör
skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i
enlighet med det anförda.
Vad utskottet har anfört med anledning av
motionerna A226 (s), A228 (s), A271 delvis (s),
Ub453 yrkande 17 (c) och Ub716 yrkandena 1 och 2
(kd) innebär att dessa är tillgodosedda i nu berörda
delar.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande arbetslöshetsersättning under
ferierna
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A226,
1998/99:A228, 1998/99:A271 i motsvarande del,
1998/99:Ub453 yrkande 17 samt 1998/99:Ub716
yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
19. Rätt till semester (mom. 14)
Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken
Semester bort ha följande lydelse:
För att arbetslösa skall kunna erhålla
arbetslöshetsersättning krävs att den arbetslöse
står till arbetsmarknadens förfogande. Detta innebär
att en arbetslös bara kan fara på "semester" om
ersättningen kan undvaras. Många arbetslösa och då
speciellt långtidsarbetslösa har inte det ekonomiska
utrymmet att avstå från ersättningen. Utskottet
delar därför Vänsterpartiets åsikt att det bör
införas ett system som innebär att arbetslösa, utan
att förlora sin arbetslöshetsersättning, skall kunna
få vara "semesterlediga". Vad utskottet anfört med
anledning av motion A221 yrkande 6 (v) bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande rätt till semester
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A221 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
20. Familjehem (mom. 15)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att utskottets ställningstagande under rubriken
Familjehem bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i Kristdemokraternas
uppfattning att familjehemsföräldrars rätt till
ersättning från arbetslöshetskassa bör säkerställas.
Arbetstagarbegreppet bör innefatta även
familjehemsföräldrar och ersättning från
arbetslöshetskassa bör möjliggöras. Utskottet anser
i enlighet med motion A261 att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om att
säkerställa familjehemsföräldrars rätt till
arbetslöshetsersättning. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet
motion A261 yrkande 7 (kd).
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande familjehem
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A261 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Särskilda yttranden
Biståndsarbetare m.m.
Stefan Attefall (kd), Maria Larsson (kd) och Elver
Jonsson (fp) anför:
Det arbete som personal från ideella organisationer
utför utomlands är mycket angeläget. Detta gäller
särskilt biståndsarbetare och missionärer. Enligt
vår uppfattning är det viktigt att dessa
personalgrupper ges möjlighet att erhålla
arbetslöshetsersättning i de fall de blir arbetslösa
efter fullgjord tjänstgöring. Vi har därför ställt
oss avvisande till det förslag som utredningen om
socialförsäkringens personkrets (SOU 1997:72) lagt
fram och betonat vikten av att den rätten skall
finnas kvar även i framtiden. Vi kan därför med
tillfredsställelse konstatera att regeringen tagit
intryck av de synpunkter som framförts och att det
inte längre är aktuellt med något lagförslag i
enlighet med vad utredningen föreslagit.
Allmän inriktning och bortre parentes m.m.
Barbro Johansson (mp) anför:
Miljöpartiet anser att de olika ersättningssystemen
vid arbetslöshet, ohälsa och utbildning bör
samordnas och delvis slås samman. Det bör införas
ett enhetligt tak i sjuk-, föräldra- och
arbetslöshetsförsäkringarna. Taket bör motsvara en
inkomstnivå på 6,5 basbelopp. Detta innebär för
arbetslöshetsförsäkringens del att taket höjs
jämfört med dagens högsta ersättningsnivå på 580 kr
per dag. Sistnämnda ersättningsnivå motsvarar en
inkomst på ca 5,3 basbelopp. Ersättningsnivån bör
höjas till 85 % av inkomster upp till 4,2 basbelopp
och till 40 % av inkomster därutöver Även
grundbeloppet bör höjas till 246 kr per dag.
Kvalifikationskravet för att erhålla
arbetslöshetsersättning bör sänkas till fyra
månaders arbete. När det gäller frågan om införandet
av en s.k. bortre parentes anser Miljöpartiet att
det endast är acceptabelt att införa en sådan
tidsbegränsning av ersättningsrätten om det är
klarlagt vad som skall följa därefter. För att
försäkringen skall bli så heltäckande som möjligt är
det viktigt att kvalificeringsreglerna ändras.
Enligt Miljöpartiets mening bör därför
arbetsvillkoret sänkas till fyra månaders arbete.