I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
budgetproposition för år 1999 med förslag till
anslag på utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Ramen för utgiftsområde 13 uppgår till 33,8
miljarder kronor och ramen för utgiftsområde 14 till
48,3 miljarder kronor.
Anslagen på utgiftsområde 13 hänför sig främst till
kontantstödet vid arbetslöshet, medan anslagen på
utgiftsområde 14 hänför sig till
arbetsmarknadspolitiken, arbetslivet,
jämställdhetsområdet och statliga arbetsgivarfrågor.
I betänkandet behandlas också ett stort antal
motionsförslag, ca 180, som väckts under den
allmänna motionstiden.
I ett inledande avsnitt om den allmänna
inriktningen av politiken konstateras att det
nuvarande arbetsmarknadsläget är svårtolkat. Ett
oroande inslag är att de regionala skillnaderna i
sysselsättning och arbetslöshet väntas tillta liksom
polariseringen på arbetsmarknaden. Samtidigt som
efterfrågan ökar på främst välutbildad arbetskraft
stiger efterfrågan på korttidsutbildade knappt alls.
Utskottet ser med tillfredsställelse på att
regeringen avser att skapa största möjliga
uppslutning för en politik för full sysselsättning.
På utgiftsområde 13 tillstyrks regeringens förslag
att försöksverksamheten med den s.k. aktivare
användningen av arbetslöshetsersättningen förlängs
t.o.m. utgången av september månad 1999.
På utgiftsområde 14 föreslås att
arbetsförmedlingarna får resurser för tillfällig
personalförstärkning.
I fråga om det s.k. volymmålet är regeringens
beräkning att 165 000 personer i genomsnitt per
månad kommer att omfattas av någon
arbetsmarknadspolitisk åtgärd under 1999. Utskottet
konstaterar att volymmålet är omdiskuterat.
Regeringens översyn av målet bör avvaktas.
De nuvarande åtgärderna arbetsplatsintroduktion
(API) och Arbetslivsutveckling (ALU) ersätts av en
ny åtgärd, arbetspraktik. Syftet är detsamma,
nämligen att deltagaren skall få kontakt med
arbetslivet och öka kompetensen. Enligt
propositionen skall den som anordnar praktiken
betala ett finansieringsbidrag till staten på 3 000
kr per månad och deltagare med undantag för vissa
grupper deltagare och för anordnare som är ideella
organisationer. Utskottet föreslår den ändringen att
ett lägre finansieringsbidrag, 1 000 kr, skall gälla
för deltagare som varit långtidsinskrivna när
anordnaren är staten, en kommun eller ett landsting.
Finansieringsbidraget bör i övriga fall vara 3 000
kr. Den lägre nivån för långtidsinskrivna bör enligt
utskottet kunna finansieras genom att möjligheterna
till kringkostnadsersättning begränsas till att
enbart omfatta ideella organisationer.
Åtgärden offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa (OTA) kommer att fasas ut. Med hänsyn
till de äldres svåra situation på arbetsmarknaden
föreslår utskottet ett tillkännagivande om att
arbetsmarknadsåtgärderna skall kunna anpassas
särskilt för denna grupp, t.ex. genom längre
anvisningstider eller genom att en åtgärd avlöses av
en annan.
Utskottet tillstyrker ett förslag om
flyttningsbidrag för en arbetslös som söker arbete i
övriga nordiska länder. Detsamma gäller regeringens
förslag om förstärkt försäkringsskydd för deltagare
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
På arbetslivsområdet tillstyrks ett bidrag till
egenföretagare med stora kommunikationssvårigheter.
På området jämställdhet mellan kvinnor och män
tillstyrks en förstärkning av anslaget för JämO med
2 miljoner kronor med hänsyn till de ökade resurser
som krävs för tillsynen av jämställdhetslagens
regler om löneskillnader.
Reservationer och särskilda yttranden
Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet
kritiserar i en gemensam reservation inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken. De förordar en politik för
att skapa bättre förutsättningar för nya jobb och
tillväxt med utgångspunkt i de tre partiernas
gemensamma sjupunktsprogram, benämnt Jobballiansen.
Åtgärder måste till för att förhindra att
massarbetslösheten permanentas. Sysselsättningen
måste öka. Förutsättningar måste skapas för fler
riktiga arbeten och växande företag. Reservanterna
pekar bl.a. på vikten av en bättre lönebildning och
en ny arbetsrätt som ger utrymme för flexibilitet.
Innan en genomgripande reformering skett av
arbetsrätten bör en återgång ske till de regler som
gällde 1994. En allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring bör införas.
Egenfinansieringen bör höjas. De tre partierna
förespråkar system med personliga utbildningskonton
respektive lärlingsutbildning. Vid utformningen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste kvalitet
sättas före kvantitet.
När det gäller inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken anser Vänsterpartiet i en
reservation att ansvaret i första hand bör åvila
staten. Möjligheterna till friare medelsanvändning
måste öka och en systematisk decentralisering
genomföras. Volymkraven bör avskaffas.
Arbetsmarknadspolitiken bör i första hand
koncentreras på förmedlingsverksamhet, på att
minimera långtidsarbetslöshet, att motverka s.k.
rundgång och att bryta könssegregeringen på
arbetsmarknaden. Kvalitet måste gå före kvantitet
och utbildningsalternativen göras attraktivare.
Arbetsgivarna bör ta ett väsentligt större ansvar
för arbetskraften än i dag. Obligatoriska
praktikplatser och framtidsfonder bör införas.
Arbetsrätten bör förstärkas.
Centerpartiet poängterar i en reservation om
inriktningen av arbetsmarknadspolitiken att goda
villkor för företagen ger förutsättningar för ökad
sysselsättning och minskad arbetslöshet.
Arbetsrätten bör decentraliseras ytterligare. Det
gäller också arbetsmarknadspolitiken som även bör
göras mer flexibel. De centrala regleringarna och
antalet åtgärder måste minska. En översyn bör göras
av AMV:s roll och funktion. Volymmålet bör ersättas
av effektmål eller mer kvalitativa mål.
Arbetslöshetsförsäkringen bör vara en
omställningsförsäkring och inte en permanent
försörjning. Arbete måste alltid löna sig.
Miljöpartiet framför synpunkter på
arbetsmarknadspolitikens inriktning i ett särskilt
yttrande. Partiet betonar vikten av en
arbetstidsförkortning och anser att en samordning
bör prövas av statsbidrag till landsting och
kommuner med statsbidrag till
arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadsåtgärder.
Totalt har 35 reservationer och ett flertal
särskilda yttranden avgetts i ärendet. Flera av
reservationerna är gemensamma, däribland en av
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet om
vikten av att utvärdera den nya åtgärden
arbetspraktik.
Yrkandena
Regeringens respektive motionärernas förslag, se
bilaga 4.
Samtliga yrkanden är väckta under 1998/99 års
riksmöte.
Ärendets beredning
Vid tidpunkten för utskottets behandling av ärendet
har riksdagen ännu inte fattat beslut om
utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna m.m.
för budgetåret 1999. Beslut i ärendet fattas under
förutsättning att riksdagen bifaller vad
finansutskottet hemställt i sitt betänkande
1998/99:FiU1 med anledning av budgetpropositionen
1998/99:1.
Under ärendets beredning har utskottet mottagit
skrivelser från bl.a. Svenska kommunförbundet och
länsarbetsnämnden i Norrbottens län. Synpunkter har
även framförts i skrifter från enskilda personer.
Utskottet
1. ALLMÄNNA FRÅGOR
1.1 Allmän inriktning av politiken
Regeringen
Under rubriken redovisas dels propositionens
bedömning av huvudinriktningen för
arbetsmarknadspolitiken, dels vissa delar av
propositionens bilaga 4 Avstämning av målet om en
halverad öppen arbetslöshet till år 2000.
Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse
mellan den socialdemokratiska regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Samarbetet berör
fem områden: ekonomi, sysselsättning, rättvisa,
jämställdhet och miljö.
Enligt regeringen är den svenska ekonomin i grunden
stark. Investeringarna stiger snabbt, de offentliga
finanserna är sanerade, inflationen obefintlig,
bytesbalansen uppvisar överskott, sysselsättningen
stiger och arbetslösheten faller. Mycket tyder på
att Sverige står inför en period med uthålligt hög
tillväxt. Det finns dock hot mot en sådan
utveckling, framför allt genom den osäkerhet som
råder om den internationella ekonomiska
utvecklingen. Ett annat hot är risken för att pris-
och löneökningarna i Sverige tar fart i och med att
sysselsättningen stiger.
Sysselsättningen har stigit snabbare än väntat
under år 1998. Under året väntas ökningen uppgå till
1,3 %. Åren 1999 respektive 2000 beräknas ökningen
uppgå till 1,5 % respektive 1,8 %.
Arbetslösheten faller dock inte lika mycket som
sysselsättningen stiger. Det beror på att
arbetskraften ökar till följd av att många söker sig
ut på arbetsmarknaden när sannolikheten att få ett
arbete blir större. Den öppna arbetslösheten antas i
budgetpropositionen bli i genomsnitt 6,6 % under år
1998. För år 1999 beräknas den till 5,7 %. För åren
2000 och 2001 kalkylerar regeringen med att
lönebildningen fungerar väl och den internationella
ekonomiska utvecklingen är förhållandevis stark.
Därmed beräknas den öppna arbetslösheten falla till
4 % mot slutet av år 2000. Årsgenomsnittet år 2000
beräknas till 4,4 %.
De offentliga finanserna är sanerade och uppvisar
överskott redan under år 1998. Det är enligt
regeringen en anmärkningsvärd förändring i
förhållande till det läge som rådde för ett par år
sedan. Saneringspolitiken går nu in i en ny fas.
Framgången måste vårdas samtidigt som
finanspolitiken måste vara fortsatt stram.
Enligt regeringen konkretiseras i
budgetpropositionen den offensiv för uthållig
tillväxt och ökad sysselsättning som regeringen
föreslog i 1998 års ekonomiska vårproposition. Sex
framtidsområden lyftes fram: Kunskap och kompetens,
Delaktighet i informationssamhället, Hållbara
Sverige - ett föregångsland, Företagande, Europeiskt
samarbete och Ett Sverige för alla. I budgeten ingår
en rad åtgärder som föreslogs i den ekonomiska
vårpropositionen, däribland 4 miljarder kronor mer
än tidigare beslutat till skolan, vården och
omsorgen samt insatser inom bl.a.
tandvårdsförsäkringen, äldrevården,
bostadspolitiken, rättsväsendet och biståndet.
Eftersom de offentliga finanserna fortsätter att
utvecklas mer positivt än vad som tidigare antagits
finns det, utöver vad som beräknades i
vårpropositionen, ett begränsat ytterligare utrymme
för åtgärder som ökar sysselsättningen, rättvisan,
jämställdheten och omställningen till ekologisk
hållbarhet.
Överskotten i de offentliga finanserna beräknas
uppgå till 2,3 respektive 3,3 % av BNP för åren 2000
respektive 2001. Även dessa år överskrids enligt
regeringen de budgetpolitiska målen och BNP-
överskottet beräknas till 2,0 %. Här spelar dock
lönebildningen en avgörande roll. Om takten i
löneökningarna blir snabbare än vad arbetsmarknadens
parter har kommit överens om, inklusive den av
parterna angivna löneglidningen, kommer tillväxten
med all sannolikhet att bli lägre än beräknat. Detta
skulle leda till högre arbetslöshet och lägre
sysselsättning. Enligt budgetpropositionen skulle
det också kunna medföra skattehöjningar och
utgiftsnedskärningar.
Som nämnts innefattar samarbetet mellan den
socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet fem områden. När det gäller området
sysselsättning anger budgetpropositionen att
arbetslösheten huvudsakligen skall minskas genom att
fler människor får arbete eller utbildning som ger
arbete. Arbets- och kompetenslinjen gäller.
Arbetslinjen innebär att arbete och aktiva åtgärder
skall komma i första hand och att det skall löna sig
att arbeta. Inom samarbetsområdet sysselsättning
redovisar budgetpropositionen följande punkter.
Fortsatt starka offentliga finanser och låg inflation
medverkar till låga räntor, framtidstro och därmed ökade
investeringar och sysselsättning.
Ett konkret sysselsättningsmål införs. Andelen sysselsatta av
befolkningen mellan 20 och 64 år skall öka till 80 % år 2004.
I samband med 1999 års vårproposition skall regeringen
presentera förslag som ökar möjligheterna att uppnå målet.
Kompetensutveckling i arbetslivet skall stimuleras. Regeringen
skall i vårpropositionen 1999 återkomma med förslag som skall
kunna träda i kraft den 1 januari 2000. En förutsättning för
statlig stimulans är att arbetsmarknadens parter bidrar med en
ansvarsfull delfinansiering.
Utöver förstärkningarna till skolan, vården och omsorgen i
vårpropositionen 1998 med 4 miljarder kronor för år 1999 och 4
miljarder kronor år 2000 föreslås att kommuner och landsting
tillförs ytterligare 2 miljarder kronor år 2001.
En arbetsgrupp tillsätts i Regeringskansliet för att fördjupa
underlaget i arbetstidsfrågor. I arbetsgruppen skall ingå
bl.a. representanter för Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Arbetsgruppen skall presentera bedömningar av konsekvenserna
av olika arbetstidsförändringar samt lämna förslag till hur
arbetet med arbetstidsfrågan bör bedrivas vidare.
När det gäller jämställdhet, ett annat av
samarbetsområdena, redovisas följande i
budgetpropositionen.
Jämställdhetsombudsmannen tillförs 2 miljoner kronor för
utökad tillsyn enligt jämställdhetslagen.
Statistiska centralbyrån (SCB) tillförs resurser för att bl.a.
vidareutveckla lönestatistik och ta fram underlag för
jämställdhetsbokslut.
Den pågående utredningen om jämställdhetslagen får
tilläggsdirektiv när det gäller frågor om arbetsvärdering.
Regeringen skall uppdra åt myndigheterna att arbeta mer aktivt
med jämställdhetsfrågor, inklusive frågor om lika lön.
En rad andra åtgärder skall vidtas av regeringen för att öka
jämställdheten. Regeringen skall hösten 1999 redovisa hur
jämställdhetspolitiken utvecklats.
Regeringen har tidigare satt upp som mål att den
öppna arbetslösheten skall halveras till 4 % år
2000. Därefter är målet full sysselsättning. Som
framgått ovan bör ett konkret sysselsättningsmål
införas.
Den positiva arbetsmarknadsutvecklingen under det
senaste året måste fortsätta.
Sysselsättningstillväxten måste framför allt ske i
den privata sektorn. Mindre utgifter för
arbetslöshet och högre inkomster från sysselsättning
leder till att de offentliga utgifterna i högre grad
kan användas till välfärdens kärna, däribland skola,
vård och omsorg. Det sysselsättningsmål som föreslås
i budgetpropositionen motsvarar ca 375 000 nya
arbetstillfällen under sju år, eller närmare 55 000
arbetstillfällen per år. Genom ökad sysselsättning,
utbildning, rehabilitering och andra aktiva insatser
kommer personer som i dag försörjs genom sociala
bidrag och ersättningar att kunna återgå till
arbete. Regeringen avser som nämnts att i
vårpropositionen 1999 återkomma med förslag om hur
sysselsättningsmålet skall uppnås.
Avstämning av halveringsmålet
I propositionens bilaga 4 Avstämning av målet om en
halverad öppen arbetslöshet till år 2000 redovisas
bl.a. följande.
Att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten
är regeringens främsta uppgift. Politiken för ökad
sysselsättning bygger på fem grundstenar.
De offentliga finanserna skall vara sunda och priserna
stabila.
Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att
arbetslösheten skall kunna halveras.
Huvuddelen av sysselsättningsökningen de kommande åren bör ske
i den privata sektorn.
I den offentliga sektorn skall verksamheter prioriteras
framför transfereringar. Skolan, vården och omsorgen utgör
kärnan i välfärden.
Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen genom att fler
människor får arbete eller utbildning som ger ökade
möjligheter till arbete.
Den sistnämnda grundstenen i regeringens
sysselsättningsstrategi innebär en flerårig satsning
på utbildning och kompetensutveckling på alla nivåer
i samhället. Förutsättningarna för att varaktigt
höja sysselsättningen och förbättra möjligheterna
till arbete för de arbetslösa skall förbättras genom
utbildning.
Antalet studerande i gymnasial vuxenutbildning
inklusive Kunskapslyftet uppgick under hösten 1997
till drygt 200 000 personer. Antalet studerande inom
Kunskapslyftet har fortsatt att öka under år 1998.
Under våren 1998 uppbar drygt 80 000 personer
särskilt utbildningsbidrag varav 80 % var arbetslösa
och 20 % anställda. Till och med september 1998 hade
ca 32 000 arbetslösa sökt särskilt utbildningsbidrag
för ett andra år.
Intresset är stort för försöksverksamheten med
eftergymnasial kvalificerad yrkesutbildning där
drygt 3 500 elever antogs under 1997.
Försöksverksamheten byggs ut till 12 000 platser år
1999 och förlängs till år 2001. Utbildningen skall
koncentreras till bristyrkesområden.
Det förbättrade arbetsmarknadsläget medför ökad
risk för inflationsdrivande flaskhalsar till följd
av brist på viss yrkeskompetens. Regeringen har
därför vidtagit en rad åtgärder för att anpassa de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna till den ökade
efterfrågan på arbetskraft. Således har exempelvis
arbetsmarknadsutbildningen i större utsträckning
inriktats på dyrare yrkesinriktade utbildningar. Ett
nationellt program för IT-utbildning har inletts.
Konjunkturförbättringen har också medfört att de
aktiverande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
minskar i omfattning till förmån för
kompetenshöjande åtgärder.
Oppositionspartiernas alternativ m.m.
I parti- och kommittémotioner har
oppositionspartierna utvecklat sina mer övergripande
synpunkter på arbetsmarknadspolitiken. Partiernas
politik i denna del kan sammanfattas på följande
sätt. I avsnittet behandlas också fyra enskilda
motioner.
Moderaterna
Enligt Moderaterna i motion Sk310 (yrk. 17-19) är
arbetsmarknaden uppbyggd på det gamla
industrisamhällets strukturer. Även om det är svårt
att ange exakt vilken betydelse arbetsrätten har för
sysselsättningen upplevs t.ex.
rehabiliteringsansvaret som en börda av många
småföretagare, vilket kan leda till att riskerna
upplevs som större än den möjliga vinsten. Om
sysselsättningen skall öka måste man förstå hur
politiska och fackliga beteenden påverkar
företagarnas engagemang och vilja att expandera. Den
låga flexibiliteten hänger samman med
kollektivavtalssystemet som överfört den anställdes
rätt till de fackliga organisationerna.
Kollektivavtalsmodellen passar inte på den nya
arbetsmarknaden. Enligt Moderaterna behövs det en ny
syn på de ömsesidiga relationerna. Arbetets
rättigheter skall tillkomma den enskilde. De
fackliga organisationerna blir inte obehövliga, men
den enskilde skall inte vara beroende av deras
välvilja.
Nya regler behövs, som möjliggör nyanställningar
och stärker den enskildes ställning. Det
grundläggande skyddet, inte mer, skall lagregleras.
I lagen om anställningsskydd bör turordningsreglerna
avskaffas. Den enskilde skall kunna förfoga bl.a.
över lönevillkoren. Sympatiåtgärder och blockader
mot enmansföretag bör förbjudas. Medlemmarna bör
tillfrågas innan en konflikt utlöses. Den fackliga
vetorätten vid upphandlingar bör avskaffas (yrk.
17).
En modern arbetsmarknadspolitik måste utformas så
att förvärvsarbete blir möjligt och attraktivt. Den
bör ha fyra huvudelement och vara åtskild från
förmedlingsverksamheten (yrk. 19). Ersättning vid
arbetslöshet genom en allmän och obligatorisk
försäkring som ger grundläggande skydd för alla med
möjlighet till avtalsgrundat tilläggsskydd,
ersättning med 75 % av tidigare lön, en bortre
parentes och finansiering genom avgifter från den
försäkrade som kompenseras genom lägre skatt (yrk.
18). Insatser för ungdomars inträde på
arbetsmarknaden genom att ett system med
lärlingsutbildning för ungdomar mellan 20 och 25 år
byggs upp tillsammans med företagen. Utbildning
riktad mot specifika yrkesområden samt
kompletteringar av arbetslösas kompetens,
inkluderande stöd till arbetshandikappade.
Säkerställande av att äldre och arbetshandikappade
finner en plats på arbetsmarknaden.
Moderaterna understryker att en reformering av
detta slag skall ske parallellt med att
förutsättningar skapas för fler riktiga arbeten.
Förändringarna måste kompletteras med
övergångsregler.
Också i kommittémotion A276 (yrk. 1 och 2) för
Moderaterna fram förslag om en allmän
arbetslöshetsförsäkring som skall vara en
omställningsförsäkring. Förändringarna bör
genomföras från den 1 januari 1999. I samma motion
förordar partiet en omfattande reformering av
arbetsmarknadspolitiken enligt de riktlinjer som
redovisas i motion Sk310.
I kommittémotion Sk670 (yrk. 2) framhåller
Moderaterna att den bästa kunskapsspridningen sker
genom rörlighet på arbetsmarknaden. Vad som behövs
är en mer flexibel arbetsrättslagstiftning,
stimulans för rörlighet och större möjligheter till
enskilda "fallskärmar" genom ökade möjligheter till
enskilt pensionssparande.
Lönebildningen fungerar dåligt.
Förhandlingssystemet med dess olika nivåer driver
fram för höga generella löneökningar. Det är
angeläget med en individualisering, men den
motverkas av förhandlingssystemet som bygger på att
alla skall betalas lika. Resultatet blir
internationellt sett rekordhöga ingångslöner som gör
det svårt för ungdomar att komma in på
arbetsmarknaden. Det mest avgörande är dock att allt
högre skatter tar i anspråk det utrymme som en
produktivitetsökning skapar.
Löneökningsutrymmet blir än mindre om det skall
urholkas av en generell arbetstidsförkortning. En
arbetsdelning skulle undergräva landets möjligheter
att växa och innebära en kapitulation inför
massarbetslösheten. Det är dessutom orimligt att
enskilda löntagare genom kollektiv
arbetstidsförkortning fråntas rätten till bättre
ersättning för sitt arbete.
Det kollektivavtalssystem som finns i Sverige leder
till låg flexibilitet och färre nyanställningar.
Alternativet är att nyanställningar visserligen
kommer till stånd men utanför alla regler, vilket
skulle skapa en uppdelning av arbetsmarknaden.
Vänsterpartiet
Vänsterpartiet konstaterar i motion N336 (yrk. 5)
att det nya sysselsättningsmålet är en viktig
komplettering till målet att halvera arbetslösheten.
Målet måste också omfatta nyckeltal om den
könssegregerade arbetsmarknaden, arbetstidsmönster
(heltid/deltid), kontraktstyper (fast/tillfällig)
liksom om nationella och regionala
sysselsättningsmönster för personer med
funktionshinder, invandrare samt olika ålders- och
utbildningsgrupper.
Enligt Vänsterpartiet i motion A804 (yrk. 1) bör de
övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken och
AMV:s verksamhet kompletteras med ett fjärde mål:
att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden såväl
horisontellt som vertikalt och såväl vad gäller
yrkestillhörighet och befattningskategori som när
det gäller löner och andra arbetsvillkor.
Vänsterpartiet noterar i motion N336 att regeringen
i någon mån är beredd att ompröva politiken i den
riktning som partiet förordat. Men ytterligare
förändringar behövs. Arbetsmarknadspolitiken bör
koncentreras på förmedlingsverksamhet, på att
minimera långtidsarbetslöshet och s.k. rundgång och
på att bryta könssegregeringen. Den enskilda
individen skall stå i fokus och meningsfulla
individuella handlingsplaner skall styra insatserna.
Kvalitet bör gå före kvantitet. Inflationsdrivande
flaskhalsar skall motverkas och insatser för
utbildning och yrkesmässig rörlighet prioriteras.
Åtgärder med låg kvalitet, exempelvis ALU, API och
OTA, skall successivt avvecklas och ersättas av
kombinationer av utbildning och praktik i olika
former.
Utbildning bör göras mer attraktiv genom höjning av
den lägsta nivån på utbildningsbidraget.
Stimulansbidrag bör införas för bristyrkesutbildning
liksom merkostnadsersättning för studier utanför
hemorten. Vänsterpartiet förespråkar åtgärder som
kombinerar utbildning och praktik. Obligatoriska
praktikplatser bör införas på stora och medelstora
arbetsplatser. Framtidsfonder är en metod att
förverkliga kompetensutveckling i arbetslivet.
Arbetsmarknadspolitiken måste integreras i närings-
och regionalpolitiska strategier för att få god
effekt.
Mer behöver göras för att stödja särskilt utsatta
grupper, t.ex. funktionshindrade, invandrare, äldre
och lågutbildade. Diskrimineringen i arbetslivet
måste bekämpas. Sysselsättningssubventioner bör utgå
selektivt; exempelvis bör ideella föreningar
behandlas annorlunda än andra arbetsgivare i fråga
om lönebidrag. Lokala erfarenheter bör tas till
vara. Passiviteten bland långtidsarbetslösa kan
brytas i samspel med folkrörelser och lokalt
näringsliv. Det är särskilt viktigt med samverkan
mellan arbetsmarknadspolitiken och socialpolitiken.
Arbetsgivarna bör ta ett väsentligt större ansvar
för arbetskraften. I dag lastas stora delar av
kostnaderna för bl.a. rekrytering, introduktion,
praktik, kompetensutveckling och rehabilitering över
på stat, kommunsektor, socialförsäkringar och
individ. Kostnadsansvaret bör omfördelas. Till grund
för central avtalsreglering bör det finnas
lagstiftning som föreskriver ett betydande
kostnadsansvar för arbetsgivarna och som
kompletteras med ett system för vinstdispositioner
med löntagarinflytande.
Arbetsrätten bör förstärkas mot bakgrund av de
stora förändringar som skett i arbetslivet. Det
behövs också nya övergripande centrala avtal som
reglerar arbetslivet.
Lönebildningen bör vara stabil och garantera
parternas integritet. Partiet motsätter sig i motion
A291 (yrk. 4) lägre ungdomslöner.
I motion N335 (yrk. 16) hävdar Vänsterpartiet att
det för närvarande finns en uppsjö av
försöksverksamheter och frizoner som måste ersättas
av en systematisk reform där volymkraven tas bort,
regelverket liberaliseras och beslutsfattandet
decentraliseras. Frågan bör behandlas i en
sysselsättningspolitisk arbetsgrupp mellan
regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
IT och en positiv strukturomvandling måste gå hand
i hand med en successiv arbetstidsförkortning via
lagstiftning, anser Vänsterpartiet i motion T803
(yrk. 10).
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna ser den fulla sysselsättningen som
ett djupt ideologiskt mål. I motion A257 (yrk. 1, 3,
4, 13, 30 och 31) betonar partiet att
företagsklimatet och småföretagen är centrala för de
nya arbeten som måste skapas för att flera skall
kunna försörja sig själva och få mer makt över sina
liv. En långsiktig och stabil ekonomisk politik bör
samspela med en reformerad, aktiv
arbetsmarknadspolitik. Detaljregleringen och floran
av åtgärder är alltjämt för stor och måste ersättas
med mer generella och enkla system (yrk. 1).
Politiken måste utgå från subsidiaritetsprincipen.
Nedflyttning av ansvar och resurser måste ske från
högre till lägre nivå. Kommun, arbetsförmedling och
försäkringskassa bör svara för det praktiska och
ekonomiska genomförandet. De statliga resurserna för
åtgärderna bör följa med i en sådan decentralisering
och företag, fackföreningar m.fl. bör involveras
(yrk. 3). Också i motion N330 (yrk. 17) framförs
förslag av likartad innebörd.
Med en mer flexibel och lokalt tillämpad
arbetsmarknadspolitik är det inte möjligt att i ett
fixt tal bestämma hur många personer som skall
finnas i åtgärder. Kristdemokraterna anser att nivån
i stället bör uttryckas i intervall, som kombineras
med ett utvärderingssystem. Intervallet bör för
nästa budgetår ligga mellan 140 000 och 160 000
åtgärdsplatser, anser Kristdemokraterna i motion
A257 (yrk. 13).
S.k. rundgång måste förhindras, men utan att
tryggheten rycks undan för redan hårt drabbade.
Insatserna för långtidsarbetslösa måste inriktas på
sådan kompetenshöjning som kan underlätta arbete i
de branscher som har de bästa framtidsutsikterna.
Projekt som motverkar passivisering bör stöttas.
Ansvariga myndigheter måste vara mera aktiva, t.ex.
genom riktade informationsinsatser. Regeringen bör
tillsätta en särskild delegation med uppdrag att ta
fram förslag som kan stärka den arbetslöse i dennes
sociala situation (yrk. 4).
Lönebildningen måste förbättras. I dag är
lönestrukturen extremt sammanpressad. Större hänsyn
bör tas till kompetens, kunnande, prestation och
ansvar. Det medför att lönebildningen i större
utsträckning bör ske på det lokala planet, vilket
förutsätter observans i fråga om situationen mellan
arbetsgivaren och den enskilde. Bra former för
arbetsvärdering kan vara ett instrument för en mer
objektiv lönesättning. Lönerna för ungdomar bör vara
mer flexibla. Med lägre ingångslöner skulle fler
unga kunna få arbete. Andra delar i en bättre
fungerande lönebildning är enligt Kristdemokraterna
högre avgifter i arbetslöshetsförsäkringen från de
försäkrade och ett vinstdelningssystem för de
anställda (yrk. 30).
Partiet förordar en mer flexibel arbetsrätt som är
bättre anpassad till de mindre företagen. Två
personer bör kunna undantas från
turordningsreglerna, fackets vetorätt vid
entreprenader bör avskaffas och ett förbud införas
mot blockader av enmansföretag,
provanställningstiden bör förlängas till tolv
månader, återanställningsrätten minskas till sex
månader för bl.a. personer under 55 år och
visstidsanställning vid arbetsanhopning tillåtas upp
till två år (yrk. 31).
Centerpartiet
Enligt Centerpartiet i motion A214 (yrk. 10, 15, 17
och 18) måste en politik för ökad sysselsättning ge
möjlighet för allt fler att komma in på
arbetsmarknaden och också underlätta för människor
att klara den allt snabbare omställningstakten på
arbetsmarknaden. Ett antal åtgärder krävs.
Problemen med flaskhalsar på arbetsmarknaden måste
motverkas genom ökad satsning på kvalificerad
arbetsmarknadsutbildning och mer decentraliserad
arbetsmarknadspolitik. Genom sänkta
arbetsgivaravgifter minskar arbetskraftskostnaderna
och nya arbeten tillkommer.
Det blir allt svårare att tillämpa nu gällande
arbetsrättslagstiftning på den moderna och flexibla
arbetsmarknaden. Regeringen bör tillsätta en
utredning med uppdrag att se över dagens
arbetsrättsliga regelsystem i syfte att förändra och
anpassa det så att det ger långsiktiga och tydliga
villkor, främjar tillväxt samt tillgodoser
företagens krav på flexibilitet och den enskildes
rätt till trygghet (yrk. 10). En anpassning måste
ske till det nya arbetsliv som växer fram och kraven
på livslångt lärande.
Arbetsmarknadspolitiken måste decentraliseras och
göras mer flexibel (yrk. 17). Även på detta område
behöver regelverket ses över. De centrala
regleringarna och antalet åtgärder måste minska. De
lokala arbetsförmedlingsnämnderna bör ges mer
befogenheter. Större andel av resurserna bör kunna
hanteras lokalt och länkas ihop med andra åtgärder.
Också i partiets motion Fi210 (yrk. 32 och 33)
poängteras behovet av decentralisering och
regelförenklingar. Dagens volymmål inom
arbetsmarknadspolitiken bör ersättas av effektmål
eller mer kvalitativa mål. Centerpartiet anser att
möjligheterna, inom ramen för de nationella målen
för arbetsmarknadspolitiken, bör öka att lokalt
hantera de medel som står till
arbetsmarknadspolitikens förfogande. Enligt motion
N337 (yrk. 17) är det ett minimikrav att en friare
användning av arbetsmarknadspolitiska medel
omedelbart bör omfatta regionalpolitiskt
prioriterade områden.
Arbetsmarknadsverkets organisation och funktion bör
ses över. Ett centralt ämbetsverk hindrar den
önskvärda flexibiliteten. För att öka effektiviteten
bör länsarbetsnämndernas handlingsutrymme utvidgas.
Arbetsmarknadspolitiska insatser måste kunna
samverka med den regionala och lokala närings- och
utbildningspolitiken. AMV:s ställning och funktion
bör analyseras utifrån dessa utgångspunkter, anser
Centerpartiet i motion A214 (yrk. 18).
I samma motion konstateras att arbete alltid måste
löna sig. Regeringen bör tillsätta en utredning med
uppdrag att se över hur olika bidrag samverkar.
Incitamenten att ta arbete eller utbilda sig bort
från arbetslöshet måste stärkas (yrk. 15).
Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en
omställningsförsäkring och inte en permanent
försörjningskälla, enligt Centerpartiet i motion
Fi210 (yrk. 34). Eftersom det är flera problem
förknippade med en tidsbegränsad ersättningsrätt bör
det i stället införas en avtrappning av ersättningen
inom arbetslöshetsförsäkringen.
Folkpartiet
Folkpartiet betonar i motion A255 (yrk. 1-5 och 19)
att arbetsmarknadspolitiken vilar på tre ben: en
aktiv arbetsmarknadspolitik, ett gynnsamt
näringslivsklimat och sunda statsfinanser. De tre
benen är beroende av varandra och utgör alla
förutsättningar för att man skall kunna bekämpa
arbetslösheten.
Målet för arbetsmarknadspolitiken måste vara att
pressa ner den totala arbetslösheten och att öka
antalet sysselsatta. Partiet konstaterar med
tillfredsställelse att regeringen har som mål att
pressa ner den totala arbetslösheten till år 2004.
Politiken måste inriktas på att få fram riktiga
arbetstillfällen. Målet måste vara färre arbetslösa
och fler i arbete (yrk. 1).
Folkpartiet poängterar arbetets sociala värde. Att
ha arbete är inte bara en ekonomisk fråga. För de
flesta människor innebär det att man har en uppgift
som andra efterfrågar och att man har ett socialt
umgänge. Detta gäller inte minst arbetshandikappade
(yrk. 2).
Inget volymmål bör anges för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Ett sådant mål
leder till att kvantitet riskerar att gå ut över
kvalitet. Det bör vara möjligt att genomföra
besparingar inom arbetsmarknadspolitiken genom
kraftfull decentralisering och minskad byråkrati,
samverkan med andra aktörer som kommuner och
näringslivsorganisationer, konkurrensutsatt
upphandling av fler verksamhetsdelar än i dag och
genom att när det är lämpligt välja billigare
åtgärder framför dyrare. Det får dock inte innebära
att man prioriterar bort något dyrare
arbetsmarknadsutbildningar som nästan säkert leder
till arbete (yrk. 3).
Satsningar bör göras på arbete inom tjänstesektorn.
Detta ställer krav på arbetsmarknadspolitiken. Den
skall underlätta snabb rekrytering av arbetskraft.
Den skall hjälpa arbetssökande att hitta nya vägar
till arbete eller kompetenshöjning och underlätta
rörlighet på arbetsmarknaden. De många nya former av
kontrakt eller anställningar som växer fram ställer
krav på förnyelse av arbetsförmedlingar,
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetsrätt
(yrk. 4). Arbetsmarknadspolitiken måste vidare
anpassas till att kompetensutveckling och social
kompetens blir allt viktigare i arbetslivet (yrk.
5). De privata arbetsförmedlingarna måste få finnas
kvar. Det är bra med mångfald på
arbetsförmedlingsområdet (yrk. 19).
I kommittémotion A254 (yrk. 1 och 2) betonar
Folkpartiet i likhet med i motion A255 att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste utformas så
att de leder till riktiga nya arbeten.
Arbetsmarknadsstatistiken mäts på olika sätt av SCB
och AMS. Ett mer enhetligt mått borde tillämpas för
att ge en mer rättvisande bild av arbetslöshetens
omfattning. Detta är önskvärt för att undvika
manipulation och missförstånd.
Arbetsmarknadslagarna bör enligt motion N332 (yrk.
19) omedelbart moderniseras. Reglerna i lagen om
anställningsskydd och medbestämmandelagen bör
återställas till vad som gällde under den borgerliga
regeringsperioden. Folkpartiet föreslår att
turordningsreglerna ändras så att två personer kan
undantas i varje turordningskrets, att möjligheterna
till provanställning förlängs upp till tolv månader,
fackets vetorätt vid entreprenader slopas och förbud
införs mot blockad av enmansföretag,
konfliktreglerna ses över och att fackets
tolkningsföreträde i olika lagar ersätts av medel
för konfliktlösning som regleras i kollektivavtal.
Vidare anser Folkpartiet att staten skall behandla
företagarperspektivet som likvärdigt med
löntagarperspektivet och att reglerna för
uppdragstagare, exempelvis konsulter och personal
från uthyrningsföretag, bör moderniseras så att de
inte kolliderar med regelsystemet i lagen om
anställningsskydd.
Miljöpartiet
Miljöpartiet tar i två motioner upp frågan om en
arbetstidsförkortning. Enligt motion So309 (yrk. 5)
är det viktigt att sänka normalarbetstiden, i ett
första steg till 35 timmar i veckan på väg mot 30-
timmarsvecka. Kraven på flexibilitet i näringslivet
kommer enligt kommittémotion N334 (yrk. 10) att öka.
Detta får inte leda till att människors sociala
situation blir sämre. Genom att normalarbetstiden
sänks till i första hand 35 timmar i veckan går det
att acceptera ökad flexibilitet.
Enligt kommittémotion So460 (yrk. 3) bör man pröva
en samordning av statsbidrag till landsting och
kommuner med statsbidrag till
arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadsåtgärder.
Förslaget skall ses mot bakgrund av att kommuner och
landsting de senaste åren tappat stora inkomster
genom minskat skatteunderlag och reducerade
statsbidrag. Det har bl.a. medfört
personalinskränkningar som i sin tur inneburit att
välutbildad personal får ersättning från staten via
arbetslöshetskassan och då går sysslolös i stället
för att bidra till högre kvalitet i
omvårdnadsarbetet inom hälso- och sjukvården och
därmed erhålla lön från landstinget. Enligt
Miljöpartiet har en rapport från AMS visat att de
budgetmässiga effekterna för staten av att friställa
personal är begränsade.
I motion Kr274 (yrk. 10) anser Miljöpartiet att de
arbetsmarknadspolitiska målen bör underställas de
kulturpolitiska.
Övriga motioner
Per Westerberg och Göran Hägglund (m, kd) anser i
motion N326 (yrk. 17) att den obligatoriska
platsanmälan skall slopas som ett led i förenklingar
för företagen.
Inger Segelström m.fl. (s) pläderar i motion A230
för ett utvecklande och jämställt arbetsliv och tar
därvid upp frågor som rör bl.a. deltidsarbete,
kompetensutveckling, IT, löneskillnader och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Sofia Jonsson (c) förespråkar i motion A218 en
decentraliserad arbetsmarknadspolitik.
Arbetsmarknadspolitiska medel från staten bör i
huvudsak fördelas till landsting/regioner som sedan
beslutar om fördelning till kommunerna. De lokala
arbetsförmedlingsnämnderna bör därefter besluta om
medelsfördelningen utan att länsarbetsnämnden har
överprövningsrätt.
Arbetsmarknadsutskottets syn på
inriktningen av arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadsläget
Som framgått ovan tecknas i budgetpropositionen en
positiv bild av den ekonomiska utvecklingen och av
läget på arbetsmarknaden. Den öppna arbetslösheten
fortsätter att minska, sysselsättningen stiger och
antalet lediga platser som anmäls till
arbetsförmedlingen är fler än under föregående år.
Finansutskottet drar i sitt ställningstagande den
19 november 1998 om förslag till ramar för 1999 års
statsbudget (bet. 1998/99:FiU1) slutsatsen att
förutsättningarna är goda för en hög tillväxt i
svensk ekonomi under de närmaste åren. Det finns
dock en ökad risk för en något lägre tillväxt under
framför allt 1999 än den bedömning som regeringen
gjorde i budgetpropositionen. En sämre tillväxt
innebär en svagare utveckling av sysselsättningen
och de offentliga finanserna. Det finns dock enligt
finansutskottet vissa motverkande faktorer som lägre
inflation och lägre räntor. Därför förutsätter
finansutskottet att regeringen vid behov återkommer
med förslag till åtgärder i vårpropositionen.
Enligt AMS prognos om utvecklingen av
arbetsmarknaden under 1999 som publicerades den 23
november 1998 kan den pågående återhämtningen på
arbetsmarknaden bromsas upp något.
Industrikonjunkturen har dämpats under det senaste
halvåret och väntas förbli dämpad även under nästa
år samtidigt som den totala inhemska efterfrågan
endast väntas mattas marginellt. Enligt AMS har den
starka inhemska efterfrågan medfört många nya
arbetstillfällen inom den privata tjänstesektorn och
att den kommunala sysselsättningen har ökat. Ett
oroande inslag i AMS prognos är enligt utskottet att
de regionala skillnaderna i sysselsättning och
arbetslöshet väntas tillta. Likaså tilltar enligt
AMS polariseringen på arbetsmarknaden. Efterfrågan
ökar främst på välutbildad arbetskraft medan
efterfrågan på korttidsutbildad arbetskraft knappt
stiger.
Arbetsmarknadsutskottet har den 10 november 1998 i
ett yttrande till finansutskottet (bilaga 4 till
protokoll 1998/99:4) framhållit att
arbetsmarknadsläget är svårtolkat men utskottet
ansåg sig inte ha underlag för en bedömning av om de
nyckeltal i fråga om sysselsättning och arbetslöshet
som redovisas i budgetpropositionen behöver
revideras. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Som framhålls i budgetpropositionen är svensk
ekonomi i grunden stark. Arbetsmarknadsutskottet ser
med tillfredsställelse på att regeringen under
mandatperioden avser att söka skapa största möjliga
uppslutning för en politik för full sysselsättning.
Det samarbete mellan Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet som inledningsvis
redovisats inbegriper fem områden. Inom två av
områdena - sysselsättning respektive jämställdhet -
berörs som framgått mer direkt ett antal frågor som
ligger inom arbetsmarknadsutskottets ansvarsområde.
Mål inom sysselsättnings- och
arbetsmarknadspolitiken m.m.
Utskottet övergår nu till att behandla mål inom
sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken och
därmed sammanhängande frågor. Som framgått ovan
anser regeringen att det nuvarande s.k.
arbetslöshetsmålet, alltså det mål som innebär att
den öppna arbetslösheten skall nedbringas till 4 %
år 2000, bör kompletteras med ett
sysselsättningsmål. Arbetsmarknadsutskottet har i
sitt tidigare nämnda yttrande till finansutskottet
framhållit att det av flera skäl är bra att
arbetslöshetsmålet kompletteras med ett
sysselsättningsmål. Som sägs i propositionen är det
önskvärt att en så stor del av befolkningen som
möjligt är sysselsatt i reguljärt arbete eftersom
det bidrar till högre tillväxt, ökad välfärd, en
jämnare inkomstfördelning och ett mer jämställt
samhälle. I sammanhanget underströk utskottet att
målet måste vara att den ökade sysselsättningen
skall komma både kvinnor och män till del. I
betänkande 1998/99:FiU1 framhåller finansutskottet
att ambitionen att öka sysselsättningen skärps genom
att målet om en halvering av den öppna
arbetslösheten till år 2000 kompletteras med ett
nytt sysselsättningsmål. Arbetsmarknadsutskottet
vill framhålla att det slutliga målet måste vara att
uppnå full sysselsättning.
Vänsterpartiet anser som nämnts att det nya
sysselsättningsmålet måste omfatta nyckeltal som
belyser bl.a. den könssegregerade arbetsmarknaden,
arbetstidsmönster, anställningsformer och
sysselsättningsmönster och att uppgifter bör tas
fram såväl för riket som för regioner. Utskottet
delar uppfattningen att det är viktigt med ett bra
statistiskt underlag för att belysa utvecklingen på
arbetsmarknaden.
Behovet av statistiska mått rörande
arbetsmarknaden, däribland s.k. resultatindikatorer,
behandlas för närvarande i en arbetsgrupp som
tillsatts av regeringen. Arbetsgruppens uppdrag
omfattar styrning, uppföljning och utvärdering av
arbetsmarknadspolitiken. Den skall bl.a. se över de
nuvarande verksamhetsmålen för Arbetsmarknadsverket.
I budgetpropositionen sägs att det är viktigt att få
till stånd en effektiv uppföljning av målen liksom
att få ett underlag för omprövning. Utskottet delar
denna uppfattning.
Behovet av att få fram bättre
sysselsättningsstatistik på regional nivå har
uppmärksammats bl.a. i anslutning till den
försöksverksamhet med friare användning av
arbetsmarknadspolitiska medel som pågår i vissa län.
I fyra av försökslänen; Värmland, Dalarna, Gävleborg
och Jämtland kommer SCB:s arbetskraftsundersökningar
(AKU) att utvidgas under år 1999 i detta syfte.
Utskottet anser att det är önskvärt att man kan
följa arbetsmarknadsutvecklingen på regional nivå.
En rad regioner och kommuner/kommundelar deltar för
närvarande i försöksverksamhet med friare användning
av medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det
finns därmed ett intresse för att mäta och jämföra
arbetsmarknadsutvecklingen i försöksområdena med
motsvarande utveckling i andra delar av landet.
Utskottet utgår från att man i det tidigare nämnda
översynsarbetet behandlar behovet av könsuppdelad
och regional sysselsättningsstatistik.
Med anledning av ett motionsyrkande från
Folkpartiet vill utskottet i detta sammanhang
poängtera betydelsen av att
arbetsmarknadsstatistiken görs så enhetlig och
lättöverskådlig som möjligt. Det gäller såväl i
fråga om SCB:s arbetskraftsundersökningar som i
fråga om den statistik som tas fram inom
Arbetsmarknadsverket. Utskottet vill också betona
att Sverige bör medverka till internationellt
jämförbar arbetsmarknadsstatistik.
Det finns i detta sammanhang anledning att peka på
att regeringen i budgetpropositionen föreslår att
SCB skall tillföras mer resurser för att
vidareutveckla lönestatistiken och för att ta fram
statistiskt underlag för jämställdhetsbokslut.
Utskottet ser positivt på detta.
Miljöpartiet ställer i en motion krav på att de
arbetsmarknadspolitiska målen bör underställas de
kulturpolitiska. I sitt yttrande 1997/98:AU8y till
kulturutskottet tog utskottet ställning till
liknande motionsyrkanden och framhöll då att de
arbetsmarknadspolitiska och kulturpolitiska målen
inte skall behöva ställas mot varandra. En rätt
tillämpad arbetsmarknadspolitik bör motverka
överetablering av konstnärer och därmed ett
kulturutbud som inte svarar mot vad som är
kulturpolitiskt motiverat.
Kompletterande mål
Som redovisats ovan anser Vänsterpartiet att de
övergripande målen för arbetsmarknadspolitiken och
AMV:s verksamhet bör kompletteras med ett fjärde
mål: att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden.
Utskottet kan till att börja med konstatera att
arbetsmarknadsmyndigheterna har ett uppdrag att
verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika
villkor och att motverka en könsuppdelad
arbetsmarknad. Detta slås fast i förordningen
(1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten. Det finns tre övergripande effektmål
för AMV under 1998: att hålla vakanstiderna nere för
lediga platser, att minska långtidsarbetslösheten
och att motverka långa tider utan arbete. I
budgetpropositionen föreslås att målen skall kvarstå
oförändrade under 1999. Till effektmålen finns för
innevarande budgetår fem verksamhetsmål knutna. I
ett av dessa anges att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna skall användas så att de tillsammans med
förmedlingsinsatserna medverkar till att bryta
könsuppdelningen på arbetsmarknaden.
Utskottet instämmer i Vänsterpartiets uppfattning
att det är viktigt att bryta könsuppdelningen på
arbetsmarknaden och anser att detta även
fortsättningsvis måste komma till uttryck i målen
för Arbetsmarknadsverket. Som nyss nämnts har en
arbetsgrupp tillsatts med uppgift att bl.a. göra en
översyn av de nuvarande verksamhetsmålen för
Arbetsmarknadsverket. Utskottet anser att den
aktuella frågan lämpligen kan övervägas i denna
översyn. Utskottet återkommer i avsnittet 3.2 till
frågor som rör verksamheten vid
Arbetsmarknadsverket.
Frågor om volymmål
När det gäller det krav som ställts på
Arbetsmarknadsverket i fråga om antal personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, det s.k.
volymmålet, vill utskottet i likhet med flera
motioner poängtera att kvantitet inte får ställas
mot kvalitet. Som framhålls i budgetpropositionen
skall arbetsmarknadspolitiken ges en tydligare
tillväxtfrämjande inriktning. Det skall bl.a. finnas
ett fortsatt stort utrymme för yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning som komplement till det
reguljära utbildningsväsendet. Samtidigt skall
praktikåtgärderna minska i omfattning. När
konjunkturen förbättras och fler får arbete, skiftar
behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser från
aktiverande åtgärder med höga volymer till
kompetenshöjande åtgärder. Som framhålls i
budgetpropositionen har arbetsmarknadsutbildningen i
ett gynnsamt konjunkturläge stor betydelse för att
öka de arbetslösas anställbarhet. Det är angeläget
att snabbt kunna tillsätta lediga platser och att
undvika flaskhalsproblem. Utskottet återkommer i
avsnittet 3.3 till frågor rörande volymmålet.
Lokal samverkan
Utskottet vill i enlighet med tidigare
ställningstaganden, bl.a. i betänkande 1997/98:AU1,
betona att arbetsmarknadspolitiken i första hand är
en statlig angelägenhet. Detta utesluter inte att
det samtidigt skall finnas förutsättningar för en
stark lokal förankring av verksamheten, något som
betonas i flera motioner. Genom en sådan förankring
ökas träffsäkerheten och kvaliteten i åtgärderna och
man kan undvika detaljstyrning från central nivå.
När det gäller formerna för lokal samverkan i
arbetsmarknadspolitiken noterar utskottet att det
ingår i uppgifterna för den tidigare nämnda
arbetsgruppen att se över dessa i syfte att
säkerställa hög kvalitet.
I avsnittet 3.2 och 3.3 kommer utskottet att
närmare behandla frågor om försöksverksamhet med
lokal samverkan och friare användning av medel för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det finns dock
anledning att redan här erinra om utskottets
ställningstagande våren 1998 i betänkande
1997/98:AU11 om regionalpolitik. Utskottet ansåg där
att försöksverksamheten borde begränsas till
pågående försök i 19 kommuner och kommundelar samt
Skåne, Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands
län. Någon utvidgning borde inte komma till stånd
förrän erfarenheterna hade analyserats. Utskottet
vidhåller denna uppfattning.
Samverkan med andra politikområden
I anslutning till dessa överväganden om lokal
förankring och friare användning av
arbetsmarknadspolitiska medel vill utskottet något
beröra betydelsen av ökad samverkan mellan
arbetsmarknadspolitiken och andra politikområden
såsom exempelvis regional- och näringspolitik. I
flera motioner återfinns yrkanden med innebörden att
sådan samverkan mellan olika politikområden bör öka.
Utskottet instämmer i denna uppfattning och menar
att samverkan är en förutsättning för ökad tillväxt
och sysselsättning. För att bli verkningsfull räcker
det inte med att samverkan sker horisontellt, alltså
mellan olika poli- tikområden. Den måste också i
större utsträckning ske vertikalt och således
innebära utökat samarbete mellan central, regional
och lokal nivå.
Arbetsmarknadsutskottets ställningstaganden bl.a.
om regional näringspolitik våren 1998 och
storstadspolitik hösten 1998 medför enligt
utskottets uppfattning väsentligt bättre möjligheter
till sådan horisontell och vertikal samverkan. Efter
förslag från arbetsmarknadsutskottet beslutade
riksdagen våren 1998 om en ny regional
näringspolitik och om ett program för utarbetande av
regionala tillväxtavtal (prop. 1997/98:62, bet.
AU11, rskr. 204, 205). Avtalen skall bl.a. kunna
innefatta arbetsmarknadspolitiska insatser. Efter
förslag från utskottet väntas riksdagen besluta om
mål och inriktning av storstadspolitiken (prop.
1997/98:65, bet. 1998/99:AU2). Genom beslutet kommer
lokala utvecklingsavtal att kunna träffas mellan
staten och kommunerna avseende de mest utsatta
bostadsområdena i Stockholm, Göteborg och Malmö. De
berörda kommunerna skall kunna träffa avtal med
länsarbetsnämnd och länets försäkringskassa om lokal
samverkan med utvecklingsprogram för arbetslösa i
utsatta stadsdelar.
Den sistnämnda formen av avtal är särskilt inriktad
på insatser för långtidsarbetslösa och
långtidsinskrivna personer. Att minska
långtidsarbetslösheten och att motverka långa tider
utan reguljärt arbete är två av de tre övergripande
målen för AMV. Insatser för att undanröja hindren
för dessa personer att få arbete har således
utomordentligt hög prioritet inom
arbetsmarknadspolitiken. Insatserna skall utgå från
arbets- och kompetenslinjen. Aktiva insatser skall
prioriteras före passivt understöd.
Lönebildning
En intensiv debatt förs om hur man får till stånd en
bättre lönebildning. Flera motioner tar också upp
frågan. Även lönebildningen beträffande ungdomslöner
behandlas i motioner. Motionsförslagen om
lönebildning utgår enligt utskottets uppfattning
ibland från en alltför enkel verklighetsbeskrivning.
En rad faktorer har betydelse för lönebildningen,
vilket också konstateras i direktiven till den
särskilde utredare som den 30 november 1998 skall
lägga fram förslag om hur denna skall kunna
förbättras. I utredningsdirektiven sägs att viktiga
förutsättningar anges genom regeringens och
riksdagens beslut om den samlade ekonomiska
politiken, dvs. skatte- och transfereringssystemen,
arbetsmarknads- och utbildningspolitiken samt
arbetsrätten inklusive lagstiftningen om konflikter
och medling. Men, konstaterar direktiven, det helt
avgörande direkta inflytandet över lönebildningen
ligger hos arbetsmarknadens parter, som bestämmer de
regler som styr avtalsförhandlingar och
avtalsinnehåll.
Finansutskottet har i betänkande 1998/99:FiU1
dragit vissa slutsatser rörande lönebildningen under
1998. Enligt finansutskottet tyder de avtal som
slutits under 1998 på att arbetsmarknadens parter
börjat anpassa löneavtalen till omvärlden och det
låga inflationstryck som råder i den svenska
ekonomin. Dessutom har det på vissa avtalsområden
skett relativt stora förändringar i
förhandlingsordningen jämfört med förra
avtalsrörelsen 1995. De samtal om tillväxtavtal som
pågår mellan arbetsmarknadens parter måste i detta
sammanhang betecknas som positiva, anför
finansutskottet. Enligt finansutskottets mening är
det ännu för tidigt att avgöra om de förändringar
som skett är långsiktigt hållbara. En central fråga
i sammanhanget är om de framsteg som gjorts även är
giltiga i ett läge där arbetslösheten är betydligt
lägre än vad den är i dagsläget.
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i den bedömning
som gjorts i betänkande FiU1.
Arbetsrätt och arbetslöshetsförsäkring
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet föreslår i motioner förändringar av
arbetsrätten. Motionärerna hävdar att gällande
arbetsrätt är illa anpassad till en modern och
flexibel arbetsmarknad och anser att förändringar
skulle kunna leda till bättre lönebildning samt ökad
sysselsättning och tillväxt. Vänsterpartiet pekar
också på den flexiblare arbetsmarknaden men drar en
helt annan slutsats än de nyss nämnda partierna och
menar att utvecklingen motiverar en förstärkning av
arbetsrätten. Utskottet gör bedömningen att det är
angeläget att samla erfarenheter av de nya
arbetsrättsliga reglerna rörande bl.a. överenskommen
visstidsanställning innan några ytterligare
regeländringar övervägs.
Inte heller anser utskottet att det i nuläget finns
skäl att förändra arbetslöshetsförsäkringen, vilket
krävs i flera motioner. En ny
arbetslöshetsförsäkring infördes från den 1 januari
i år. Samtidigt förändrades villkoren för
ersättningsrätt och ersättningsnivåer. Vissa frågor
rörande försäkringen utreds för närvarande. En
arbetsgrupp belyser frågan om indexering av högsta
och lägsta dagpenningnivå i
arbetslöshetsförsäkringen (A97/1987/A) medan en
särskild utredare behandlar frågan om
arbetslöshetsersättning och deltidsarbete (dir.
1998:27). Enligt utskottets uppfattning finns det
skäl att avvakta resultatet av det pågående
utredningsarbetet innan några förändringar av
försäkringen övervägs. I avsnittet 2.1 återkommer
utskottet till motionsyrkanden rörande ersättning
vid arbetslöshet.
Kompetensutveckling
Centerpartiet poängterar i en motion att
incitamenten att ta arbete eller att utbilda sig
bort från arbetslöshet måste stärkas och ställer
krav på att en utredning bör se över hur olika
bidrag samverkar. Utskottet vill här peka på att det
i budgetpropositionen sägs att marginaleffekterna
bör minskas för den som går från arbetslöshet till
arbete. Arbets- och kompetenslinjen skall stärkas.
Arbete, aktiva åtgärder och utbildning skall
prioriteras. Detta ligger helt i linje med såväl
utskottets uppfattning som med flera motionsförslag.
Som en konsekvens av ökad sysselsättning m.m. räknar
regeringen i budgetpropositionens bilaga 4 med att
antalet personer som försörjs genom sociala bidrag
och ersättningar skall minska med 240 000 personer
under sju år, eller i genomsnitt 35 000 personer per
år.
Mot denna bakgrund ser utskottet positivt på att
regeringen under år 1999 skall återkomma med förslag
om hur kompetensutveckling i arbetslivet skall
stärkas. Utskottet delar regeringens bedömning att
en förutsättning för att en statlig stimulans skall
införas måste vara att arbetsmarknadens parter
bidrar med en ansvarsfull finansiering. Det är, som
också framhålls i en motion från Vänsterpartiet,
viktigt att arbetsgivarna tar ett större ansvar för
arbetskraftens kompetensutveckling.
Åtgärder för kompetensutveckling är inte bara
motiverade ur fördelningspolitisk synvinkel. Som
framhålls i budgetpropositionen har de också
betydelse för att öka den långsiktiga ekonomiska
tillväxten. I finansutskottets tidigare nämnda
betänkande FiU1 sägs att politiken skall inriktas på
en hög och god tillväxt. Företagsklimatet skall vara
gott och skatterna utformas så att företagande och
expansion gynnas. Småföretagarperspektivet skall än
mer sättas i fokus och reglerna förenklas.
Övriga frågor
Även på arbetsmarknadspolitikens område behövs
ytterligare regelförenklingar, vilket bl.a. påtalas
i en motion från Centerpartiet. Även om utskottet
välkomnar de förenklingar som föreslås i
budgetpropositionen måste ytterligare ansträngningar
göras för att tillskapa ett regelverk som är lätt
att överblicka och tillämpa samtidigt som det ger
god effektivitet i insatserna. Utskottet återkommer
i avsnitt 3.3 till frågan om färre och enklare
regler för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Satsningarna på arbete inom tjänstesektorn ställer
krav på arbetsmarknadspolitiken, enligt en motion
från Folkpartiet. Utskottet instämmer i detta. Den
pågående förnyelsen av arbetsförmedlingens
verksamhet med bl.a. utökad förmedling av
tillfälliga och tidsbegränsade anställningar,
kraftig utbyggnad av IT-stödet m.m. måste fortsätta.
Likaså måste exempelvis arbetsmarknadsutbildningen
anpassas till satsningarna på arbete inom
tjänstesektorn.
När det gäller Folkpartiets motionsyrkande om att
de privata arbetsförmedlingarna måste få finnas kvar
kan utskottet konstatera att det inte föreligger
några planer på att återinföra ett offentligt
arbetsförmedlingsmonopol. På uppdrag av AMS
verksledning arbetar för närvarande en arbetsgrupp
som skall utforma en gemensam policy för hur AMV
skall förhålla sig till uthyrningsföretag och
privata arbetsförmedlingar. Enligt en enkät från
arbetsgruppen anser över 80 % av de tillfrågade
uthyrnings- och rekryteringsföretagen att det finns
områden där de kan samarbeta med arbetsförmedlingen.
Utskottet anser att det är angeläget att eftersträva
ett gott samarbete mellan den offentliga
arbetsförmedlingen och alternativa
förmedlingsformer. Detta kan bidra till ökad
effektivitet i förmedlingsverksamheten och därmed
underlätta arbetsmarknadens funktionssätt.
I en gemensam motion från företrädare för
Moderaterna och Kristdemokraterna föreslås att den
obligatoriska platsanmälan skall slopas. Utskottet
anser att den offentliga arbetsförmedlingen även i
fortsättningen skall vara heltäckande. Den skall
liksom hittills också vara anslagsfinansierad och
avgiftsfri. Om arbetsmarknaden skall fungera väl
krävs en effektiv spridning av information om lediga
platser över hela landet. Genom allmän platsanmälan
ges möjlighet till sådan informationsspridning. Den
kan därigenom sägas befrämja rörlighet på
arbetsmarknaden. Vidare kan den enskilde
arbetssökanden få bättre överblick över lediga
arbeten. Troligen är det fler grupper av sökande som
anser att det kan finnas skäl att vända sig till
förmedlingen om det finns krav på obligatorisk
platsanmälan. Arbetsgivarna har i regel en fördel av
att få ett större antal sökande att välja mellan.
Till detta kommer att uppgifter om flödena av
nyanmälda platser används som underlag för bl.a.
konjunkturbedömningar och för dimensionering av
yrkesutbildningar inklusive bristyrkesutbildning.
Utskottet kan därför inte dela uppfattningen att den
obligatoriska platsanmälan bör slopas.
Frågan om en arbetstidsförkortning tas upp i ett
par motioner från Miljöpartiet men också i en motion
från Vänsterpartiet. I denna fråga vill utskottet
erinra om att det samarbete mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
som redovisats inledningsvis innebär att en
arbetsgrupp skall tillsättas inom Regeringskansliet
för att fördjupa underlaget i arbetstidsfrågor. I
gruppen skall ingå bl.a. representanter för
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Enligt vad
utskottet har erfarit är gruppens arbete ännu inte
påbörjat. Arbetsgruppen skall presentera bedömningar
av konsekvenserna av olika arbetstidsförändringar
samt lämna förslag om hur arbetet med
arbetstidsfrågan bör bedrivas vidare. Utskottet är
inte berett att föregripa detta arbete.
Avslutningsvis vill utskottet i likhet med motioner
från Kristdemokraterna och Folkpartiet betona
arbetets värde. Det finns enligt utskottet anledning
att poängtera att den långsiktiga målsättningen om
full sysselsättning utgår bl.a. från insikten om
arbetets sociala värde för många människor och då
inte minst de arbetshandikappade.
Med hänsyn till det anförda finner utskottet inte
anledning till något uttalande från riksdagens sida
med anledning av de behandlade motionerna. Utskottet
avstyrker motionerna A214 (c) yrkandena 10, 15, 17
och 18, A218 (c), A230 (s), A254 (fp) yrkandena 1
och 2, A255 (fp) yrkandena 1-5 och 19, A257 (kd)
yrkandena 1, 3, 4, 13, 30 och 31, A276 (m) yrkandena
1 och 2, A291 (v) yrkande 4, A804 (v) yrkande 1,
Fi210 (c) yrkandena 32-34, Sk310 (m) yrkandena
17-19, Sk670 (m) yrkande 2, So309 (mp) yrkande 5,
So460 (mp) yrkande 3, Kr274 (mp) yrkande 10, T803
(v) yrkande 10, N326 (m, kd) yrkande 17, N330 (kd)
yrkande 17, N332 (fp) yrkande 19, N334 (mp) yrkande
10, N335 (v) yrkande 16, N336 (v) yrkande 5 och N337
(c) yrkande 17.
1.2 EU-frågor och nordisk
arbetsmarknad
Propositionen
EU:s sysselsättningsriktlinjer är indelade i fyra
huvudområden: att förbättra anställbarheten, att
utveckla företagarandan, att uppmuntra företagens
och de anställdas anpassningsförmåga och att stärka
jämställdhetspolitiken. Enligt regeringen ligger den
svenska handlingsplanen för sysselsättningspolitiken
väl i linje med riktlinjernas rekommendationer.
Regeringen säger sig särskilt välkomna att
jämställdheten är ett eget huvudområde i EU:s
sysselsättningspolitik. Regeringen delar den
uppfattning som kommer till uttryck i
sysselsättningsriktlinjerna att arbetskraftens
anställbarhet måste främjas genom aktiva åtgärder,
med betoning på utbildning och kompetensutveckling,
och att aktiva åtgärder prioriteras framför passivt
kontantstöd. I propositionen sägs det att Sverige i
de flesta fall uppfyller de mål och intentioner som
riktlinjerna ger uttryck för.
I våra nordiska grannländer är efterfrågan på vissa
yrkeskategorier mycket stor. Möjligheterna för de
arbetslösa i Sverige att ta dessa arbeten begränsas
dock då de inte kan få flyttbidrag när de söker
eller får dessa arbeten. Regeringen föreslår därför
att flyttbidrag skall kunna ges för flyttning till
övriga nordiska länder. Regeringens förslag om
flyttbidrag behandlas nedan i avsnitt 3.3
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Motioner
Kristdemokraterna anför i motion A257 följande.
Några huvudpunkter i EU:s gemensamma program mot
arbetslösheten är ökad flexibilitet inom
arbetsmarknadsområdet (exempelvis arbetsrätten),
lägre löneskatter och satsning på tjänstesektorn. På
dessa punkter har Sverige haft svårt att ta till sig
de förslag som medlemsländerna enats om. Riksdagen
bör begära ett handlingsprogram av regeringen för
att omsätta de gemensamma ståndpunkter som EU-
länderna enats om vad gäller bekämpningen av
arbetslösheten (yrk. 32).
Torgny Danielsson m.fl. (s) tar i motion A243 liksom
Kent Olsson och Inger René (båda m) i motion A204
upp olika problem som kan uppkomma för s.k.
gränspendlare i de nordiska länderna. Motionärerna
anser att regelverket bör ses över så att bättre
förutsättningar skapas för dem som gränspendlar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inhämtat att kommissionen i oktober
lämnat förslag till medlemsländerna om riktlinjer
för sysselsättningspolitiken för år 1999. Beslut om
nya riktlinjer fattas i december i år av
ministerrådet. De fyra pelarna, anställbarhet,
företagaranda, anpassningsbarhet och jämställdhet
föreslås kvarstå. Kommissionen betonar vikten av
aktiva åtgärder för att öka anställbarheten, av
kompetensutveckling, en arbetsmarknad som också är
öppen för svagare grupper såsom invandrare och
arbetshandikappade, satsningar på tjänstesektorn
samt att möjligheten att kombinera familjeliv och
arbetsliv underlättas. Kommissionen betonar också
särskilt vikten av jämställdhetsarbete mellan
kvinnor och män. Liksom föregående år skall
medlemsländerna sedan riktlinjerna lagts fast
upprätta en handlingsplan om hur dessa kommer att
omsättas i nationell sysselsättningspolitik.
Utskottet delar regeringens uppfattning att den
svenska sysselsättningspolitiken i huvudsak har
legat i linje med EU:s riktlinjer för år 1998.
Särskilt viktigt är här, som regeringen också
påpekat, de satsningar som gjorts i Sverige för att
öka anställbarheten genom kompetensutveckling och
utbildning. Liksom regeringen är utskottet av den
uppfattningen att det är välkommet att
jämställdheten är ett eget huvudområde i EU:s
sysselsättningspolitik och att jämställdhetsaspekter
enligt förslaget till nya riktlinjer också skall
beaktas i arbetet inom de övriga tre pelarna.
Det kan finnas olika uppfattningar om hur
sysselsättningsriktlinjerna skall beaktas i
politiken. I grunden bestäms dessa skillnader av
skilda synsätt på den ekonomiska politiken i stort.
Utan att gå in på enskilda frågor anser utskottet
att regeringens inriktning på
sysselsättningspolitiken överensstämmer med
utskottets värderingar. Utskottet hänvisar till vad
som närmare anförts om detta i avsnitt 1.1 Allmän
inriktning av politiken.
Vad beträffar Kristdemokraternas yrkande om att
regeringen till riksdagen skall lägga fram en
handlingsplan för hur EU:s sysselsättningsriktlinjer
skall omsättas i nationell politik, återkommer
utskottet här till vad som sagts inledningsvis att
regeringen efter att riktlinjerna lagts fast skall
avge en nationell handlingsplan för
sysselsättningspolitiken för år 1999. Utskottet
utgår från att riksdagen ges möjlighet att lämna
synpunkter på innehållet i handlingsplanen innan den
levereras till kommissionen och rådet. Av de skäl
utskottet nu anfört avstyrks motion A257 (kd)
yrkande 32.
Utskottet övergår nu till att behandla de motioner
som tar upp frågor om s.k. gränspendlare i Norden.
I EG-förordningen nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen finns bl.a. regler om vad som skall
gälla beträffande arbetslöshetsförsäkringen för s.k.
gränsarbetare. EG-förordningen gäller genom EES-
avtalet även mellan länder inom gemenskapen och EES-
länderna Norge och Island. I förordningen finns
bestämmelser om i vilket land en gränsarbetare skall
vara ansluten till a-kassa och i vilket land ansökan
om arbetslöshetsersättning skall göras. Därtill
kommer bestämmelser i förordningen (1993:1529) om
tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni
1992 om social trygghet som bl.a. reglerar
förhållandena för dem som inte omfattas av EES-
avtalet, t.ex. medborgare från tredje land.
Utskottet är medvetet om att det kan behövas
kompletterande förändringar för att ytterligare
förenkla för gränsarbetarna. Enligt vad utskottet
har inhämtat från Arbetsmarknadsdepartementet
sysslar en arbetsgrupp med företrädare för flera
departement i Regeringskansliet med en kartläggning
av vitt skilda frågor, såsom t.ex. skattefrågor,
kommunikationsfrågor, sociala frågor m.m. - allt för
att underlätta för boende i Öresundsregionen.
Samarbete mellan företrädare för de nordiska
länderna förekommer också för att underlätta för
gränspendlare i andra geografiska gränsområden i
Norden. Bl.a. de nya regler för flyttningsbidrag som
regeringen nu föreslår och som utskottet behandlar
nedan i avsnittet 3.3 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder är resultatet av ett sådant samarbete.
Enligt vad utskottet inhämtat från
Utrikesdepartementet har Nordiska ministerrådet i
samarbete med Föreningen Norden inrättat en
servicetelefon som fått namnet "Hallå Norden". Dit
kan nordbor ringa och anmäla problem eller ställa
frågor, bl.a. rörande den gemensamma nordiska
arbetsmarknaden. Telefonen finns hos Föreningen
Norden i Stockholm och verksamheten har pågått i
några månader. En utvärdering skall ske och
Utrikesdepartementet hoppas att därigenom få en
bättre bild av olika hinder som finns för den som
vill förflytta sig mellan de nordiska länderna.
Utskottet konstaterar att det pågår arbete med att
försöka underlätta situationen för gränspendlare i
Norden. Detta arbete har dock pågått under en längre
tid och utskottet anser att arbetet nu bör slutföras
snarast. Då de frågeställningar som väckts i
motionerna är väl kända sedan tidigare anser
utskottet inte att det är behövligt med något
tillkännagivande. Motionerna A204 (m) och A243 (s)
avstyrks därför.
1.3 Arbetsmarknaden för olika
grupper
Arbetsmarknaden för arbetshandikappade
I avsnittet 3.4 Övriga A och B anslag, anslagen A 3
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade och B 6
Bidrag till Samhall AB, behandlas förslag om
särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
arbetshandikappade. I detta avsnitt behandlas övriga
motioner som rör arbetsmarknaden för
arbetshandikappade.
Motioner
Folkpartiet anför i motion A255 att statliga
insatser för att stärka de handikappades ställning
är viktiga och bör prioriteras. Partiet som särskilt
betonar betydelsen av anställningar med lönebidrag
och anställningar i Samhall menar vidare att
arbetslinjen måste gälla även för de
arbetshandikappade (yrk. 14).
Kristdemokraterna framhåller i kommittémotion So376
att IT-sektorn kan ge nya arbetstillfällen för
personer med funktionshinder. Partiet anser att
inskolning med hjälp av mentorer vid sidan om
lönebidrag kan vara ett sätt att skapa möjligheter
för funktionshindrade att få arbete inom denna
sektor (yrk. 12).
Miljöpartiet påtalar i kommittémotion So310 att det
blir allt svårare för funktionshindrade att komma in
på arbetsmarknaden. Partiet påpekar att de
funktionshindrade besitter både kompetens och
resurser som behövs på arbetsmarknaden och att vårt
samhälle tjänar på att behålla och vidareutveckla de
stöd vi har i systemet. Partiet menar att det måste
tas ett helhetsgrepp på välfärds- och
arbetsmarknadspolitiken och alla människor måste ses
som en resurs för vårt samhälle och inte bara i
termer av ekonomi (yrk. 9).
Utskottets ställningstagande
Enligt AMS kvartalsrapport för tredje kvartalet 1998
(Kvartalsrapport 1998:3) fanns i genomsnitt under
första halvåret 1998, 109 000 arbetssökande
(arbetslösa eller åtgärdsplacerade) med
arbetshandikapp anmälda vid arbetsförmedlingarna.
Det var 6 000 färre än föregående år. 49 % av dessa
fanns i arbete med lönebidrag eller i offentligt
skyddat arbete (OSA). Enligt AMS prognos om
utvecklingen på arbetsmarknaden under 1999 bedöms
antalet anmälda arbetshandikappade vid
arbetsförmedlingen öka.
Sökande med arbetshandikapp utgjorde det tredje
kvartalet 1998 ca 12 % av samtliga arbetssökande och
drygt 15 % av samtliga deltagare i
konjunkturberoende åtgärder. Det innebär att sökande
med arbetshandikapp har getts något högre prioritet
till dessa åtgärder än övriga grupper. I genomsnitt
har under de första tre kvartalen i år 54 500
personer haft anställning i de särskilda icke
konjunkturberoende åtgärderna för
arbetshandikappade, vilket innebär att målet 53 000
kommer att överträffas.
Utskottet kan konstatera att de arbetshandikappade
har en besvärlig situation på arbetsmarknaden, detta
oavsett konjunkturläge. Det förhållandet att
utbildningsnivån hos de arbetshandikappade i
allmänhet är låg är en bidragande orsak till
svårigheterna. Enligt AMS rapport
Arbetsmarknadsutsikter för 1998 och 1999 (Ura
1998:4) saknar över hälften gymnasieutbildning och
ytterligare nästan en tredjedel har bara tvåårig
gymnasiekompetens. Arbetsmarknadssituationen bland
de arbetshandikappade kännetecknas också enligt AMS
av att andelen som varit inskrivna vid
arbetsförmedlingen längre än två år är dubbelt så
hög i denna grupp jämfört med icke
arbetshandikappade. Andelen "avaktualiserade" därför
att de fått arbete är bara en fjärdedel så stor
bland arbetshandikappade som bland övriga. Utskottet
delar därför den uppfattning som kommer till uttryck
i motionerna att det är nödvändigt med särskilda
insatser för att förhindra passivitet i form att
arbetslöshet och förtidspensioneringar. Behovet av
subventionerade arbetsplatser för arbetshandikappade
liksom av andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder är
stort. Utskottet ser positivt på att de
arbetshandikappade under det gångna året utgjort en
prioriterad grupp för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna och att de kommer att vara det även nästa
år. Något tillkännagivande i enlighet med vad som
yrkats i motionerna A255 (fp) yrkande 14 och So310
(mp) yrkande 9 förefaller inte vara nödvändigt och
de avstyrks därför.
Den framväxande IT-sektorn kan säkert såsom
Kristdemokraterna anfört öppna möjligheter för
arbetshandikappade att delta i arbetslivet på ett
annat sätt än tidigare. Funktionshinder som tidigare
utgjort arbetshandikapp behöver inte nödvändigtvis
vara det längre. Samtidigt efterfrågas inom IT-
sektorn ofta personer med särskild spetsutbildning.
Under hösten 1997 beslutade riksdagen om en särskild
satsning på IT-utbildning, (SwIT Yrkesutbildning). I
samband med utskottets beredning av regeringens
förslag om denna satsning uttalade utskottet att det
var angeläget att utbildningsinsatserna också kom de
arbetshandikappade till del. Av AMS kvartalsrapport
för tredje kvartalet 1998 framgår att av de
arbetssökande som påbörjat en SwIT kurs har 5 %
någon form av funktionshinder. Utskottet återkommer
till SwIT Yrkesutbildning nedan i avsnittet 3.3
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Beträffande
arbetshandikappade har regeringen i årets
budgetproposition också föreslagit en särskild
satsning på s.k. Kulturarvs-IT. Målgruppen för
satsningen är personer med mycket nedsatt
arbetsförmåga. Satsningen beräknas medföra nya
anställningar med lönebidrag. Utskottet återkommer
till Kulturarvs-IT nedan i avsnittet 3.4 Övriga A
och B anslag, Anslaget A 3 Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade. Något sådant tillkännagivande
som Kristdemokraterna begärt beträffande IT-sektorn
och arbetshandikappade är inte behövligt. Motion
So376 (kd) yrkande 12 avstyrks därför.
Arbetsmarknaden för invandrare
Propositionen
Regeringen betonar i propositionen att det är av
yttersta vikt att de arbetsmarknadspolitiska
insatserna för invandrare används på ett bra och
effektivt sätt för att underlätta integreringen i
det svenska samhället och arbetslivet utifrån
individen och de lokala förutsättningarna.
AMV har tilldelats medel för tillfälliga
personalförstärkningar för att kvaliteten i
förmedlingsarbetet skall upprätthållas. Utsatta
bostadsområden har prioriterats vid fördelningen av
dessa medel. Regeringen har också låtit belysa de
somaliska och irakiska kvinnornas situation i en
särskild studie. Dessa grupper tillhör de som har
det svårast att komma in på arbetsmarknaden.
Regeringen avser att använda undersökningens
resultat i bl.a. seminarier för att belysa
invandrarkvinnornas situation.
Regeringen hänvisar vidare till sina förslag i
proposition 1997/98:165 Utveckling och rättvisa - en
politik för storstaden på 2000-talet, att s.k.
lokala utvecklingsavtal tas fram för de mest utsatta
stadsdelarna i storstadsregionerna för att bryta den
sociala, ekonomiska och etniska segregationen där.
För att öka möjligheterna till samverkan bör, enligt
regeringen, medel för otraditionella insatser inom
arbetsmarknadspolitiken kunna disponeras för
användning inom ramen för lokala utvecklingsavtal.
Kommuner som omfattas av lokala utvecklingsavtal bör
kunna sluta avtal med länsarbetsnämnd och
försäkringskassa i länet om lokal samverkan med
utvecklingsprogram för arbetslösa i de utsatta
stadsdelarna.
Motioner
Folkpartiet framhåller i motion A255 att
arbetsförmedlingar och arbetsgivare gemensamt, t.ex.
genom informationskampanjer, bör försöka förmå fler
att anställa invandrare. Generella åtgärder bör
vidtas som är lika över hela landet för att få fler
arbeten och företag. Partiet tror däremot inte på
selektiva åtgärder såsom skattefria zoner, eller
medel specialinriktade till invandrartäta områden.
Det är däremot, menar partiet, viktigt att
invandrare får tillgång till riskkapital. Den höga
arbetslösheten bland invandrarkvinnor måste
uppmärksammas ytterligare och bekämpas med alla
medel (yrk. 12).
Ulla Wester (s) tar i motion A240 upp de svårigheter
på arbetsmarknaden som möter personer som både har
utländsk bakgrund och är över femtio år. Motionären
anser att kriterierna ålder och invandrarbakgrund
bör kunna utgöra en särskild kvalifikation för
arbeten t.ex. som rastvakter och vaktmästare i
skolor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har i ett flertal år kunnat konstatera en
mycket hög arbetslöshet och ett lågt
arbetskraftsdeltagande bland invandrare. Problemen
har tyvärr inte blivit mindre med åren. Utskottet
har tidigare utvecklat sina tankar om invandrarnas
svårigheter på arbetsmarknaden, senast i betänkandet
1997/98:AU1 och i ett yttrande avgivet till
socialförsäkringsutskottet om propositionen Sverige,
framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik
till integrationspolitik, 1997/98:AU4y.
Av invandrarna i arbetskraften (sysselsatta och
arbetslösa) var över en tredjedel arbetslösa andra
halvåret 1997. Därefter har arbetslösheten sjunkit
till 28 % som genomsnitt det första halvåret 1998.
Utomnordiska medborgare började få en mer utsatt
ställning på arbetsmarknaden redan under 1980-talet.
År 1980 deltog 77 % av de utomnordiska medborgarna i
arbetskraften. Den andelen har sjunkit till lite
över 50 % i år. Trots att antalet utomnordiska
medborgare i Sverige mer än fördubblats är antalet
sysselsatta inte fler än år 1980. AMS bedömer i sin
prognos om utvecklingen på arbetsmarknaden under
1999 att arbetslösheten bland utomnordiska
medborgare riskerar att öka något.
Efterfrågan på utbildad arbetskraft har ökat och
kraven på goda grundkunskaper i matematik, svenska,
engelska och IT har kommit i förgrunden. Ca 40 % av
de utomnordiska medborgare som är inskrivna vid
arbetsförmedlingen har högst grundskoleutbildning.
Variationerna i utbildningsgrad är dock stora
beroende på vilket geografiskt område man kommit
från. Av dem som söker arbete vid arbetsförmedlingen
har invandrare från Afrika och Asien störst andel
med högst grundskoleutbildning (omkring hälften).
Det är därför en angelägen uppgift att förbereda
invandrare för arbetslivet genom olika
utbildningsinsatser. Utskottet har i flera
sammanhang tidigare betonat arbetsförmedlarnas
viktiga roll i sammanhanget och ser därför positivt
på att de tillfälliga personalförstärkningarna vid
arbetsförmedlingarna i utsatta bostadsområden skall
gälla även fortsättningsvis.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i
Folkpartiets motion att invandrarkvinnornas
situation behöver uppmärksammas särskilt. Invandrar-
kvinnorna deltar i liten utsträckning i arbetslivet.
Studier är den vanligaste sysselsättningen för
invandrarkvinnor utanför arbetskraften.
Arbetslöshetsnivån är hög. Det finns dock skillnader
mellan grupper av invandrarkvinnor beroende på
födelseland. Kvinnor födda i Östeuropa och Iran
förvärvsarbetar betydligt oftare än kvinnor från
Afrika och större delen av Asien. Den studie om
irakiska och somaliska kvinnor som regeringen nu
låtit utföra kan utgöra ett medel att öka
kunskaperna om dessa gruppers situation på
arbetsmarknaden.
De utomnordiska medborgarna utgör ca 11 % av det
totala antalet arbetslösa, och de får del av 12 % av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Enligt
uppgift i propositionen finns det en tendens att
utomnordiska medborgare prioriteras till åtgärder i
allt mindre utsträckning. Detta är enligt utskottet
inte tillfredsställande.
Utskottet delar till fullo det som sägs i
Folkpartiets motion att det bör betonas att många
invandrare är en stor tillgång som företagare. I
detta sammanhang kan nämnas att en utredare för
närvarande har regeringens uppdrag att kartlägga
särskilda hinder för personer med utländsk bakgrund
att starta och utveckla företag (dir. 1998:1).
Utskottet delar däremot inte uppfattningen att
generella åtgärder för att få fler arbeten och
företag skulle vara mer effektiva för denna grupp än
selektiva åtgärder. Tvärtom har utskottet nyligen i
samband med behandlingen av den s.k.
storstadspropositionen (prop. 1997/98:165, bet.
1998/99:AU2) uttryckt tillfredsställelse över att
det nu skall tas fram särskilda utvecklingsprogram
för arbetslösa i utsatta bostadsområden i
storstadsregionerna. Som utskottet anfört i det
betänkandet skall det genom avtalen om lokal
samverkan bli möjligt att sammanlänka åtgärder inom
olika aktörers ansvarsområden till ett individuellt
handlingsprogram.
Utskottet avstyrker motion A255 (fp) yrkande 12 i
den mån den inte tillgodoses med vad utskottet
anfört.
Utskottet ansluter sig självfallet till den
uppfattning som kommer till uttryck i motion A240
att såväl en annan kulturell bakgrund än den svenska
som ålder, och därmed större livs- och
arbetslivserfarenhet, utgör värdefulla meriter som
bör kunna utnyttjas vid allehanda arbetsuppgifter.
Något tillkännagivande om detta anser utskottet inte
är nödvändigt. Utskottet avstyrker därför motion
A240 (s).
Arbetsmarknaden för kvinnor
Motioner
Kristdemokraterna anför i kommittémotion A810 att
det behövs en arbetsmarknadspolitik som särskilt
stimulerar kvinnors arbete på landsbygden. Partiet
anser att det är angeläget att insatser görs för att
bevara och komplettera jordbruket med andra näringar
för att bättre stimulera både samhället och
situationen för kvinnor på landsbygden (yrk. 15).
Folkpartiet anser i motion A255 att fler kvinnor
måste ges möjligheten att starta företag. Stöd för
detta bör lämnas till alla kvinnor som är
långtidsarbetslösa och inte bara främst till dem som
tidigare arbetat i offentlig sektor. Kvinnor med
bakgrund i näringslivet har en utmärkt kompetens som
måste tas till vara. Åtgärder och stöd som lämnas
till kvinnor som vill bli företagare bör utformas
efter kvinnors förutsättningar och krav (yrk. 13).
Ulla-Britt Hagström (kd) påpekar i motion A208 att
IT-utvecklingen bör kunna bidra till en minskning av
diskrimineringen av unga kvinnor på arbetsmarknaden.
Hon menar att stimulansåtgärder måste sättas in för
att göra IT-sektorn till en jämställd arbetsmarknad.
Ragnwi Marcelind och Maria Larsson (kd) tar i motion
So378 upp "ensamföräldrarnas" särskilda förhållanden
på arbetsmarknaden. Enligt motionärerna står många
av dessa utanför den ordinarie arbetsmarknaden. De
menar att det behövs direkta insatser som syftar
till att överbrygga känslan av utanförskap,
isolering och fattigdom. Det måste finnas reella
möjligheter att skapa en tillvaro med arbete och
egen inkomst. Rundvandring i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder skapar inte självförtroende. Det har i
stället blivit ett nödvändigt ont för att få nya
stämplingsdagar. Regeringen bör ta fram en plan för
att åtgärda de ensamma föräldrarnas situation (yrk.
3).
Utskottets ställningstagande
Alltsedan i början av 1990-talet har fler män än
kvinnor stått utanför den ordinarie arbetsmarknaden.
Enligt AMS var under 1997 i genomsnitt 287 000 män
och 246 000 kvinnor arbetslösa eller i åtgärder.
Arbetslösheten har minskat för såväl kvinnor som
män. Kvinnor har i större utsträckning lämnat
arbetsmarknaden för Kunskapslyftet medan männen fått
den större delen av den ökade sysselsättningen. Den
ökade sysselsättningen inom den kommunala sektorn
har dock påverkat kvinnornas arbetsmarknad gynnsamt
och utsikterna för år 1999 är, enligt AMS, att
sysselsättningen ökar ungefär lika mycket för
kvinnor som för män.
I Kristdemokraternas motion tas frågor om
förhållanden för kvinnor på landsbygden upp.
Utskottet konstaterar att frågor om
sysselsättningsfrämjande åtgärder för landsbygden
behandlats inom regionalpolitikens ram, senast i det
av riksdagen godkända betänkande 1997/98:AU11. I den
proposition, 1997/98:62 Regional tillväxt - för
arbete och välfärd, som föregick betänkandet
aviserade regeringen bl.a. att den avsåg att ge
Glesbygdsverket i uppdrag att i samarbete med NUTEK
ta fram ett konkret åtgärdsprogram för att utveckla
den kunskapsintensiva produktionen i glesbygds- och
prioriterade landsbygdsområden. Utskottet vill också
påpeka att förlängt starta-eget-bidrag kan ges om
näringsverksamhet bedrivs i glesbygd. Motion A810
(kd) yrkande 15 avstyrks i den mån den inte
tillgodoses med vad som anförts.
Folkpartiets förslag om stöd till fler kvinnor som
vill starta företag tar sikte på det av riksdagen
beslutade starta-eget-bidraget/aktivitetsstödet för
att öka kvinnors företagande (1995/96:FiU15, AU6y,
rskr. 307). Stödet infördes för att minska
arbetslösheten för kvinnor som varit anställda inom
offentlig sektor samt för att öka kvinnors
företagande. Arbetsmarknadsutskottet har flera
gånger uttalat, senast i betänkande 1997/98:AU1, att
det var särskilt angeläget att stödet riktades till
kvinnor som tidigare arbetat i offentlig sektor. Då
liksom nu kan dock starta-eget-bidrag ges till alla
kvinnor oavsett tidigare anställning. Regeringen har
föreslagit en förenkling av reglerna om förlängt
starta-eget-bidrag. Enligt vad som sägs i
propositionen är det dock tänkt att kvinnor även i
fortsättningen skall kunna få förlängt bidrag.
Utskottet återkommer till frågor om starta-eget-
bidrag nedan i avsnittet 3.3 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Utskottet avstyrker med det anförda motion
A255 (fp) yrkande 13.
Utskottet instämmer i det som anförts i motion A208
om att det är en viktig jämställdhetsfråga att
kvinnor i högre grad än hittills ges förutsättningar
att ta arbeten inom den växande IT-sektorn. Det är
därför positivt att regeringen nu avser att initiera
IT-utbildning för anställda inom offentlig sektor
och att utbildningen främst skall riktas till
kvinnor. (Utskottet hänvisar till vad som närmare
anförs om förslaget nedan i avsnittet 3.3
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.) Däremot behöver
ytterligare ansträngningar göras för att öka andelen
kvinnor som deltagare i den särskilda IT-utbildning
som riksdagen beslutade om förra året. Enligt AMS
kvartalsrapport för tredje kvartalet i år har
nämligen hela 70 % av dem som påbörjat kurser inom
denna satsning varit män. Den låga andelen kvinnor
kan inte anses vara tillfredsställande. Regeringen
har också inrättat ett särskilt råd för
jämställdhetsfrågor inom kommunikationssektorn (dir.
1998:68). Rådet skall knytas till regeringen med
huvuduppgift att belysa olika jämställdhetsfrågor
inom kommunikationssektorn. Det skall verka bl.a.
genom att bedriva opinionsbildande verksamhet i form
av seminarier och informationsaktiviteter. Rådet bör
vidare enligt kommittédirektiven behandla frågor om
tillgänglighet till teknik och tjänster samt
utbildningsaspekter, bl.a. vad gäller
informationsteknik. Rådet skall också behandla
frågor om rekrytering och kompetens inom
kommunikationssektorn. Slutbetänkande skall lämnas
till regeringen senast den 1 maj 2000.
Sammanfattningsvis kan sägas att en rad åtgärder
vidtas för att öppna IT-sektorn för kvinnor, och mot
bakgrund av det menar utskottet att det inte är
nödvändigt med ett sådant tillkännagivande som
föreslagits i motion A208 (kd). Den avstyrks därför.
Inte minst ur jämställdhetssynpunkt är det viktigt
att föräldrar med hemmavarande barn ges goda
möjligheter att kombinera sitt föräldraskap med
arbete. Möjligheterna i detta avseende är större i
Sverige än på många andra håll. Trots detta kan
utskottet hålla med om det som sägs i motion So378
att det för ensamstående arbetslösa föräldrar kan
vara särskilt svårt att få tillträde till
arbetsmarknaden och på så sätt bryta sin isolering.
Bristande självförtroende hos den som befinner sig
länge i arbetslöshet utan att komma ut på den
reguljära arbetsmarknaden är nog dessvärre ett
problem för många grupper. Att bryta
långtidsarbetslösheten och att motverka långa tider
utan reguljärt arbete är också övergripande mål för
arbetsmarknadspolitiken. Motion So378 (kd) yrkande 3
avstyrks i den mån den inte tillgodoses med vad
utskottet anfört.
Arbetsmarknaden för ungdomar
I avsnittet 3.3 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
behandlas förslag om feriearbeten och kommunal
utvecklingsgaranti. I detta avsnitt tas övriga
motioner upp som särskilt rör arbetsmarknaden för
ungdomar.
Motioner
Vänsterpartiet anför i motion A291 att de viktigaste
åtgärderna mot ungdomsarbetslösheten är
nyanställningar i offentlig sektor, sex timmars
arbetsdag och satsningar på miljöomställning och
andra vad partiet kallar framåtsyftande arbeten. De
problem som finns för ungdomar på arbetsmarknaden
motverkas, menar partiet, i första hand av minskning
av arbetslösheten som sådan. Att experimentera med
kortsiktiga särlösningar är däremot inte ett sätt
att komma till rätta med arbetslösheten. Sådana
särlösningar drabbar tvärtom ungdomar hårt genom att
de får nöja sig med låga ersättningsnivåer eller
genom att de utnyttjas som gratis arbetskraft (yrk.
2).
Kristdemokraterna pekar i motion A257 på de negativa
effekter en hög ungdomsarbetslöshet kan medföra,
t.ex. ökad rasism, våld och utanförskap. Satsningar
på att lösa ungdomsarbetslösheten är inte bara en
fråga om ekonomi, menar partiet, utan det handlar
också om ungdomars möjligheter att komma in i och
etablera sig i vuxenlivet. Partiet anser att lägre
ingångslöner kan vara ett verksamt sätt att få flera
unga i arbete och säger sig hellre se satsningar på
lärlingsutbildning, skattelättnader inom
tjänstesektorn, flexiblare lönesättning och ny
arbetsrättslagstiftning framför åtgärder som den
kommunala utvecklingsgarantin (yrk. 5).
Folkpartiet menar i motion A255 att ungdomars
möjligheter att få arbete underlättas med partiets
politik som stimulerar till fler företag, t.ex.
genom en reformerad arbetsrätt och lönebildning. Det
bör dock även i fortsättningen finnas en viss
arsenal av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är
anpassade till ungdomar och deras särskilda behov
anser partiet (yrk. 10).
Agne Hansson (c) föreslår i motion A212 ett
fullskaleförsök i Kalmar län där
arbetsgivaravgifterna tas bort helt för dem som
anställer ungdomar.
Utskottets ställningstagande
Arbetslösheten bland ungdomar har minskat sedan
föregående år. Trots detta var den under det första
kvartalet 1998 fortfarande jämförelsevis hög,
13,7 %. Enligt AMS prognos om utvecklingen på
arbetsmarknaden under 1999 finns det signaler om att
antalet ungdomar som inte genomgått gymnasieskola
med godkända betyg ökar och att fler ungdomar väljer
det individuella programmet. Det innebär enligt AMS
att relativt många unga riskerar att få det svårt
att etablera sig på arbetsmarknaden. Utskottet ser
därför fortfarande ungdomsarbetslösheten som ett
stort problem.
Välutbildade ungdomar är i och för sig en
efterfrågad grupp på arbetsmarknaden, och det är i
första hand de som rekryteras i en
konjunkturuppgång. Utskottet kan därför ansluta sig
till det som Vänsterpartiet anför i sin motion om
att ungdomars problem på arbetsmarknaden motverkas
av en minskning av arbetslösheten som sådan. Liksom
Folkpartiet anser dock utskottet att det är
motiverat med vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som är anpassade till ungdomar och deras särskilda
behov. I föregående års budgetbetänkande behandlade
arbetsmarknadsutskottet ett förslag om införande av
den s.k. kommunala utvecklingsgarantin (bet.
1997/98:AU1). I och med denna satsning har ett stort
antal ungdomar kunnat erbjudas utbildning, praktik
eller annan sysselsättning. En annan viktig
arbetsmarknadspolitisk åtgärd för ungdomar är
arbetsmarknadsutbildning.
Såväl Vänsterpartiet som Kristdemokraterna och
Folkpartiet föreslår i sina motioner åtgärder mot
ungdomsarbetslösheten som ligger i linje med den
allmänna inriktning av politiken som respektive
parti förordar. Utskottet behandlar i avsnittet 1.1
Allmän inriktning av politiken några av de förslag
som tas upp i motionerna här, t.ex.
lönebildningsfrågor. Mot bakgrund av vad som i det
sammanhanget anförts och vad utskottet här tillagt
avstyrker utskottet motionerna A255 (fp) yrkande 10,
A257 (kd) yrkande 5 och A291 (v) yrkande 2.
Utskottet är för närvarande inte berett att ställa
sig bakom vad som föreslagits i motion A212 (c) om
ett försök med nedsättning av arbetsgivaravgifter i
Kalmar län. Motionen avstyrks därför.
Arbetsmarknaden för äldre
Utskottet behandlar i avsnitten 2.1 Ersättning vid
arbetslöshet m.m., Anslaget A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning, och 3.3
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, förslag om
generationsväxling respektive offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa. I detta avsnitt
behandlas övriga motioner som rör äldre på
arbetsmarknaden.
Propositionen
Regeringen påpekar i propositionen att
arbetslösheten för äldre är lägre än för
genomsnittet men att de äldre som förlorat sitt
arbete har mycket svårt att komma in på
arbetsmarknaden igen. Regeringen anser därför att
det är viktigt att under rådande konjunkturuppgång
uppmärksamma de äldres situation på arbetsmarknaden.
Finland kommer att som ordförandeland i EU det andra
halvåret 1999 sätta arbetsmarknadsfrågor för de
äldre i fokus. Den svenska regeringen avser också
att särskilt uppmärksamma de äldres situation på
arbetsmarknaden under FN:s äldreår 1999.
Motioner
Folkpartiet befarar i motion A255 att många
arbetsgivare drar sig för att anställa äldre
arbetslösa. Partiet menar att det glöms bort att
dessa personer har stor kompetens och erfarenhet. De
äldre arbetstagarna är ofta trogna sina arbetsgivare
och stannar i högre grad än unga kvar på sin
arbetsplats. Partiet påminner därför om att det kan
vara mycket lönsamt för en arbetsgivare att anställa
en 55-åring som ju har åtminstone tio år kvar till
pensionering (yrk. 8).
Arne Kjörnsberg och Jan Bergqvist (s) anser i motion
A213 att det bör utredas hur villkoren för den äldre
arbetskraften kan förbättras genom utbildning och
kompetensutveckling samt genom ökade insatser för
hälsa och miljö.
Utskottets ställningstagande
Enligt uppgifter i AMS prognos för utvecklingen på
arbetsmarknaden 1999 har arbetslösheten bland de
äldre minskat kraftigt, vilket bl.a. beror på
åtgärder som begränsar utbudet av arbetskraft, t.ex.
tillfällig avgångsersättning. Äldre har också
prioriterats i arbetsmarknadspolitiken. I AMS
arbetsmarknadsutsikter för 1998 och 1999 (Ura
1998:4) sägs det dock att den demografiska
utvecklingen kommer att medföra en dramatisk ökning
av antalet äldre i arbetslivet under de kommande
åren. Redan till sekelskiftet beräknas befolkningen
i åldern mellan 55 och 64 år - vilken just nu uppgår
till 940 000 - att öka med nära 100 000 personer. I
april 1998 saknade 66 % av 60-64-åringarna någon
form av gymnasieutbildning. Arbetskraftsdeltagandet
i denna åldersgrupp är dock ganska lågt beroende på
förtidspensioneringar.
Regeringen har föreslagit att den
arbetsmarknadspolitiska åtgärden offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) fasas
ut, vilket utskottet återkommer till senare i
avsnittet 3.3 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Detta förslag ligger i linje med viljan att begränsa
antalet åtgärder och att förenkla regelverket kring
dem. Erfarenheterna visar dock att de äldre som en
gång förlorat sitt arbete har mycket svårt att finna
ett nytt arbete trots den kompetens som personen
besitter. Enligt AMS har hälften av de arbetslösa
eller långtidsinskrivna över 55 år stått till
arbetsmarknadens förfogande i över två år. Utskottet
anser därför att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna bör anpassas till denna grupps särskilda
svårigheter. I det individuella fallet kan det t.ex.
gälla förlängd anvisningstid eller att man låter en
åtgärd avlösas av en annan. Vad som anförts om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för äldre bör ges
regeringen till känna.
Utskottet instämmer helt i vad Folkpartiet anfört
om att en anställning av en 55-åring kan vara lönsam
och det på många olika sätt. Utskottet anser dock
inte att det är påkallat att göra något
tillkännagivande om det. Motion A255 (s) yrkande 8
avstyrks därför. Utskottet anser inte heller att det
är påkallat att tillsätta en utredning om den äldre
arbetskraftens villkor på arbetsmarknaden varför
även motion A213 (s) avstyrks.
2. UTGIFTSOMRÅDE 13 - Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet
2.1 Ersättning vid arbetslöshet
m.m.
Inledning
Propositionen
Utgiftsområde 13 omfattar två anslag, A 1 Bidrag
till arbetslöshetsersättning och A 2 Bidrag till
lönegarantiersättning.
Målet för utgiftsområdet är att det skall medverka
till att underlätta och stimulera omställning och
därigenom öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.
Regeringens slutsatser vad gäller prioriteringar är
att det under en konjunkturuppgång är av största
vikt att det är stor rörlighet på arbetsmarknaden
och att matchningen mellan lediga platser och
arbetssökande fungerar snabbt och effektivt. Enligt
regeringen har arbetslöshetsförsäkringen i detta
sammanhang stor betydelse som
omställningsförsäkring. I ett förbättrat
konjunkturläge är det också viktigt att kontrollen
av att de arbetslösa är aktiva och står till
arbetsmarknadens förfogande fungerar. Regeringen har
därför tillsatt en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet som skall tillse att
kontrollfunktionen inom arbetslöshetsförsäkringen
effektiviseras. Arbetet skall i huvudsak bedrivas
under hösten 1998. Vidare kommer regeringen att
tillsätta en utredning som skall se över
organisationen för tillsynen av
arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen har också
tillsatt en arbetsgrupp inom Regeringskansliet som
skall se över frågan om indexering av lägsta och
högsta dagpenningbelopp. Uppdraget skall redovisas
senast den 15 januari 1999. Slutligen har regeringen
tillsatt en särskild utredare som skall undersöka
förekomsten av deltidsarbeten och tillfälliga
arbeten och bedöma hur dessa anställningsformer kan
komma att utvecklas under de närmaste fem till tio
åren. Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars
1999.
I detta sammanhang kan påpekas att regeringen anser
att det är viktigt att AMS intensifierar insatserna
för att skärpa tillsynen över arbetslöshetskassorna.
Den nuvarande tillsynen finansieras genom
arbetsmarknadsavgifter. Regeringen föreslår för
budgetåret 1999 att 14,5 miljoner kronor av anslaget
A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader på
utgiftsområde 14 får användas för tillsynen.
Utskottet återkommer till detta förslag vid
behandlingen av detta anslag.
Anslaget A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning
Propositionen
Tusental kronor
------------------------------------------------------
1997 Utfall 38 927 Anslagssparande 2 301
3771 957
------------------------------------------------------
1998 Anslag 36 443 Utgiftsprognos 35 800
0001 000
------------------------------------------------------
1999 Förslag 32 796
0001
------------------------------------------------------
2000 Beräknat 25 607
0001
------------------------------------------------------
2001 Beräknat 23 145
0001
------------------------------------------------------
1 Varav - 4 238 334 tkr på tilläggsbudget
i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 1998
Anslaget har under innevarande budgetår omfattat
bidrag till arbetslöshetsersättning, grundbelopp och
utjämningsbidrag till arbetslöshetskassor,
ersättning till deltagare i offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa (OTA), tillfällig
avgångsersättning, ersättning vid generationsväxling
och aktivare användning av arbetslöshetsersättning.
Fram t.o.m. den 1 juli 1998 omfattade anslaget även
resursarbete. Utgifterna för denna åtgärd beräknas
numera under A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på
utgiftsområde 14. För budgetåret 1999 kommer även
OTA att beräknas under sistnämnda anslag. I övrigt
föreslås inga förändringar vad gäller de slag av
utgifter som skall finansieras från anslaget förutom
att det fr.o.m. år 1999 kommer att belastas med
statlig ålderspensionsavgift.
Avgörande för anslagets storlek är hur
arbetslösheten utvecklas. Utgifterna under anslaget
påverkas förutom av konjunkturen även av hur
reglerna för arbetslöshetsersättningen utformas. I
budgetpropositionen för budgetåret 1998 föreslogs
att anslaget skulle bestämmas till 40 681 miljoner
kronor (se prop. 1997/98:1 utg.omr. 13). I
tilläggsbudget för budgetåret 1998 beräknades
anslaget till 36 443 miljoner kronor, dvs. 4,2
miljarder kronor lägre. Riksdagen beslutade i
anslutning till detta att dra in motsvarande belopp
från anslaget. Regeringen beräknar att kostnaderna
för bidrag till arbetslöshetsersättning för år 1998
kommer att uppgå till 35 800 miljoner kronor. För
budgetåret 1999 föreslår regeringen att anslaget
skall bestämmas till 32 796 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att försöksverksamheten med en
aktivare användning av arbetslöshetsersättning får
förlängas t.o.m. den 30 september 1999. Möjligheten
till förlängning avser projekt som pågår den 31
december 1998. Behovet av förlängning skall prövas
av AMS. För att finansiera denna förlängning
föreslår regeringen att verksamheten under
budgetåret får omfatta högst 150 miljoner kronor.
Förslaget föranleder en ändring i lagen (1997:238)
om arbetslöshetsförsäkring (ALF).
Vidare föreslår regeringen en ändring av ALF som
innebär att grundbelopp kan lämnas tidigast den dag
den arbetslöse fyller 20 år. Nuvarande reglering
innebär att ersättning lämnas tidigast den 1 juli
det år den arbetslöse fyller 20 år. Denna förändring
är en konsekvens av den ändrade åldersgräns vad
gäller vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
trädde i kraft den 1 juli i år (prop. 1997/98:150,
bet. 1997/98:FiU27, rskr. 1997/98:317). Förutom
dessa ändringar vad gäller ALF föreslår regeringen
ytterligare regeländringar. De avser den nya
arbetsmarknadspolitiska åtgärden arbetspraktik och
starta-eget-bidraget. Utskottet återkommer till
dessa förslag i sak i avsnitt 3.3.
Motioner
Av de motionsyrkanden som rör
arbetslöshetsförsäkringen och som utskottet
behandlar i detta betänkande rör huvuddelen
anslagsfrågor. Övriga yrkanden rör den s.k.
generationsväxlingen. Utskottet kommer att under
våren 1999 i ett särskilt betänkande behandla övriga
motioner som väckts under den allmänna motionstiden
och som tar upp frågor om arbetslöshetsersättningen.
När det gäller generationsväxlingen har både
Kristdemokraterna och Folkpartiet framställt krav på
att åtgärden skall upphöra.
I motion A261 (yrk. 9) motiverar Kristdemokraterna
sitt ställningstagande med att åtgärden är ett
exempel på regeringens strategi att genom minskat
arbetskraftsutbud komma till rätta med den
besvärande arbetslöshetsstatistiken.
En liknande ståndpunkt för Folkpartiet fram i motion
A255 (yrk. 9). Partiet anser att politiken måste
inriktas på att få fram flera arbeten i stället för
att genom åtgärder som generationsväxling "fasa ut"
människor från arbetsmarknaden i syfte att
åstadkomma nedgångar i arbetslöshetstalen.
Laila Bäck m.fl. (s) anser i motion A207 att
åtgärden är bra men vill att åldersgränsen på 63 år
sänks. Motionärerna föreslår att en utredning
tillsätts för att klara ut vad en sådan sänkning
skulle kosta.
När det sedan gäller anslagsfrågan har samtliga
partier framställt yrkanden. Moderaterna,
Kristdemokraterna och Folkpartiet har föreslagit
belopp som avviker från regeringens förslag. De
övriga partiernas yrkanden innebär inga förändringar
av anslaget för år 1999 men är förslag som rör andra
budgetrelaterade frågor.
I kommittémotion A276 (yrk. 3) föreslår Moderaterna
att anslaget fastställs till 41,3 miljarder kronor.
Partiet föreslår att de medel som finns på anslaget
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på
utgiftsområde 14 och som är att hänföra till direkta
transfereringar överförs till detta anslag. Som
framgår av utskottets inledande behandling av den
allmänna inriktningen av politiken förordar partiet
att det fr.o.m. den 1 januari 1999 införs en allmän
och sammanhållen försäkring.
Moderaterna föreslår att det införs en s.k. bortre
parentes. Det bör också införas ett efterskydd under
en övergångsperiod för dem som riskerar att
utförsäkras. Skyddet skall vara längre för den äldre
arbetskraften. Det grundläggande försäkringsskyddet
bör kunna kompletteras med ett tilläggsskydd genom
avtal. Dessa förslag påverkar inte budgeten för år
1999. Däremot innebär det enligt motionen att
statsbudgeten kommer att avlastas med 1,7 miljarder
kronor netto budgetåret 2000. Partiet anser också
att kvalifikationskraven bör höjas och att
ersättningsnivån skall sänkas till 75 %. Vidare bör
den indexering som sker genom anknytning till
löneökningstakten inom det berörda avtalsområdet tas
bort. Den lägsta ersättningsnivån bör sänkas till
210 kr fr.o.m. den 1 januari 1999. De föreslagna
förändringarna motsvarar sammantaget en
budgetförstärkning med 7 miljarder kronor år 2001.
När det sedan gäller finansieringen av
arbetslöshetsförsäkringen anser partiet att
kopplingen mellan inbetalda avgifter och
utbetalningar bör göras tydligare. Partiet föreslår
därför att finansieringen till en större del skall
ske genom premier från den enskilde. De högre
premierna bör kompenseras genom lägre fackliga
avgifter. Den höjda egenfinansieringen innebär
enligt partiet en inkomstökning motsvarande 2,4
miljarder kronor år 1999. Från och med år 2000
kommer det att inflyta premier från
försäkringstagarna motsvarande ca 10 miljarder
kronor.
I motion A221 (yrk. 5) föreslår Vänsterpartiet att
det införs ett anslag för omställningskostnader inom
ramen för utgiftsområde 14 och som inkluderar det
nuvarande anslaget A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning. Utskottet kommer att
behandla detta yrkande i avsnitt 3.3.
Kristdemokraterna föreslår i motion A261 att
riksdagen för budgetåret 1999 reducerar anslaget med
10,6 miljarder kronor (yrk. 10). Enligt partiet är
det angeläget att arbetslöshetsförsäkringen åter
blir en omställningsförsäkring som finansieras genom
avgifter. Genom en högre avgiftsfinansiering uppnås
ett bättre samband mellan lönebildning och
arbetslöshet. Partiet förordar att
egenfinansieringen höjs till en tredjedel av vad som
utges i arbetslöshetsersättningen. Den enskilde
skall kompenseras genom en generell höjning av
grundavdraget. Inkomstförstärkningen för
arbetslöshetsförsäkringen blir för år 1999 ca 7,6
miljarder kronor.
Kristdemokraterna påpekar att deras förslag på
näringlivs- och arbetsmarknadsområdet leder till att
arbetslösheten sjunker och därigenom minskar
utgifterna för arbetslöshetsersättning. Vidare
innebär partiets förslag om sänkt skatt inom
tjänstesektorn och förstärkning av kommunernas och
landstingens ekonomiska resurser att det blir
möjligt med personalförstärkningar ute i
verksamheterna. Till detta kommer en rad
företagsfrämjande och tillväxtorienterade åtgärder
som bidrar till att ytterligare sänka
arbetslösheten. Sammantaget innebär dessa
sysselsättningsåtgärder att kostnaderna för
arbetslöshetsförsäkringen minskar med 1,2 miljarder
kronor. Vidare anser partiet att arbetsvillkoret bör
skärpas i enlighet med det förslag som ARBOM-
utredningen förordade, dvs. att kvalificeringstiden
skall vara nio månader. En förändring av
arbetsvillkoret skulle innebära en besparing med 900
miljoner kronor. Genom att avveckla den s.k.
generationsväxlingen sparas 880 miljoner kronor.
Centerpartiet påpekar i motion Fi210 att partiet
medverkat till att en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring införts. Genom inrättandet
av en från de enskilda fackförbunden fristående
arbetslöshetskassa har valfriheten för de enskilda
ökat. Även möjligheten för företagare att kunna
erhålla arbetslöshetsersättning har ökat avsevärt.
Enligt partiet återstår en del problem med grupper
som har svag anknytning till arbetsmarknaden. Dessa
har svårt att kvalificera sig för arbetslös-
hetsersättning. Det gäller inte minst ungdomar.
Partiet anser därför att det bör införas en ny
arbetslivs- och ohälsoförsäkring som bygger på att
alla garanteras en miniminivå och en
inkomstrelaterad del. Det skall även vara möjligt
att teckna egna försäkringar. Centerpartiet anser
också att egenfinansieringen av
arbetslöshetsförsäkringen bör höjas så att den
genomsnittliga medlemsavgiften höjs med 40 kr per
månad år 1999, 60 kr år 2000 och 80 kr år 2001.
Partiet föreslår inga förändringar vad gäller
anslagen (yrk. 13).
Folkpartiet anser i motion Fi211 att det krävs
tillväxtfrämjande åtgärder för att öka
sysselsättningen och därmed minska arbetslösheten.
Som exempel på sådana åtgärder anges att
företagsklimatet förbättras genom lägre
arbetsgivaravgifter, bättre riskkapitalförsörjning
och förenklingar av de regelverk som påverkar
företagen. Vidare bör det göras en satsning på
utbildning och kompetensutveckling. Genom dessa
åtgärder anser partiet att kostnaderna för
arbetslöshetsersättning minskar med 706 miljoner
kronor (yrk. 14 delvis).
Miljöpartiet föreslår i motion A275 inte någon
förändring av anslaget för budgetåret 1999. Däremot
anser partiet att utgiftsbehovet ökar för åren 2000
och 2001 med 1,2 och 1,3 miljarder kronor jämfört
med regeringens förslag (yrk. 1). Partiet anser att
ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen bör
ändras. Det bör införas ett tak motsvarande en
inkomstnivå på 6,5 basbelopp, vilket motsvarar 619
kr/dag i 1998 års nivå. Den högsta ersättningsnivå
som gäller i dag, 580 kr/dag, uppnås redan vid
inkomster på ca 5,3 basbelopp. Vidare anser partiet
att kvalifikationskravet för att erhålla
arbetslöshetsersättning bör sänkas till fyra
månaders arbete. Genom en sänkning blir
arbetslöshetsförsäkringen mer heltäckande.
Utskottets ställningstagande
Innan utskottet går in på anslagsfrågorna kommer
utskottet att behandla de motionsyrkanden som gäller
generationsväxling.
Generationsväxling är en tillfällig åtgärd som
infördes den 1 januari 1998. Åtgärden innebär att
anställda som fyllt 63 år efter överenskommelse med
arbetsgivaren kan lämna arbetsmarknaden i förtid.
Villkoret är att en arbetslös som uppfyller vissa
villkor erhåller anställning hos arbetsgivaren. När
åtgärden infördes var den tidsbegränsad såtillvida
att ansökan om generationsväxling skulle göras under
perioden den 1 januari till den 31 augusti 1998.
Efter förslag från regeringen beslöt riksdagen i
samband med behandlingen av vårpropositionen våren
1998 att ansökningstiden skulle förlängas till den
31 december 1998.
Som framgår av redogörelsen ovan är åtgärden en
tillfällig åtgärd som kommer att avvecklas efter
årsskiftet. Utskottet anser därför att
Kristdemokraternas och Folkpartiets krav är
obehövliga. Det finns enligt utskottet inte heller
skäl till varför en utredning skulle tillsättas med
uppdrag att se över åldersgränsen. Utskottet kan
därför inte ställa sig bakom förslagen i motionerna
A207 (s), A255 (fp) yrkande 9 och A261 (kd) yrkande
9 som bör avslås. De två sistnämnda yrkandena är
budgetrelaterade.
Utskottet övergår nu till att behandla yrkanden som
rör anslagsfrågor. I flera motioner förs det fram
förslag om att arbetslöshetsförsäkringen bör
förändras och att en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring bör införas. Enligt vissa
partier måste försäkringens roll som
omställningsförsäkring särskilt betonas.
Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna
betonar att egenfinansieringen bör öka. När det
gäller utformningen av finansieringen överensstämmer
i huvudsak Moderaternas och Kristdemokraternas
förslag. Centerpartiet förordar däremot en annan
lösning. Förslagen från de förstnämnda partierna
bygger på att en höjd egenfinansiering minskar
statens utgifter för nu aktuellt anslag.
Centerpartiets förslag utgår i stället från den
finansieringsmodell som gäller i dag. Centerpartiet
anser att den s.k. finansieringsavgiften, dvs. den
avgift som arbetslöshetskassorna betalar till staten
för att delfinansiera statens kostnader för
försäkringen, skall höjas. En sådan höjning
förutsätter att arbetslöshetskassorna höjer
medlemsavgifterna. Det kan erinras om att
förändringarna våren 1997 i fråga om
arbetslöshetsförsäkringen bl.a. innebar att
kompensationsnivån för de ersättningsberättigade
höjdes. Detta finansierades genom en höjning av
finansieringsavgiften som innebar att den
genomsnittliga medlemsavgiften ökade från ca 40 kr
till ca 64 kr/månad. Centerpartiets förslag om höjd
medlemsavgift med ca 40 kr/månad innebär en
förstärkning av statsbudgetens inkomstsida, men inga
ändringar på utgiftssidan.
Enligt Moderaterna skulle en ökning av
egenavgifterna påverka lönebildningen. Denna
ståndpunkt utgår från att de fackliga
organisationernas lönekrav på branschnivå skulle
anpassas mer till arbetslösheten bland de egna
medlemmarna om avgiften till kassan bättre speglade
kostnaden för arbetslöshetsersättningen i kassan.
Kristdemokraterna framför liknande ståndpunkter som
Moderaterna men påpekar att det finns en rad
övergångsproblem som bör utredas innan branschvisa
avgifter införs.
Det finns enligt utskottets mening flera skäl som
talar mot ett sådant system. För att systemet skulle
fungera i praktiken skulle det i princip krävas att
varje avtalsområde motsvarade en arbetslöshetskassas
verksamhetsområde, vilket inte är fallet i dag. På
t.ex. SACO-området finns en gemensam kassa för
samtliga akademikerförbund. Ett rent statligt system
för arbetslöshetsförsäkringen skulle vara uteslutet,
eftersom samtliga försäkrade då skulle tillhöra en
och samma arbetslöshetskassa. Alternativet skulle i
så fall vara en ordning med differentierade
ersättningar som grundade sig på yrkestillhörighet.
En sådan ordning skulle kräva en omfattande
byråkrati. Till detta kommer att den nya
arbetslöshetskassan (ALFA) som inrättats från
årsskiftet kan ansluta alla yrkesgrupper.
Införandet av ett differentierat avgiftssystem
skulle innebära att man i vissa arbetslöshetskassor
med hög arbetslöshet hos medlemmarna skulle vara
tvungen att höja avgifterna mycket kraftigt. Fler
personer skulle då överväga att stå utanför
försäkringen eftersom de inte skulle anse sig ha råd
att betala dessa högre medlemsavgifter. Andra skulle
välja att teckna egna försäkringar. Detta skulle
framför allt gälla yrkesgrupper med låg
arbetslöshet. Det nuvarande systemet med höga
statsbidrag, som finansieras av arbetsgivaravgifter,
och medlemsinsats i form av finansierings- och
utjämningsavgift, innebär att kostnaderna för
arbetslösheten fördelas på alla arbetstagare, både
på dem som är försäkrade och på dem som inte är det.
Genom denna konstruktion uppnår man en hög
anslutningsgrad. Systemet har dessutom stora
fördelar från administrativ synpunkt.
Även Centerpartiets förslag skulle innebära att
medlemsavgifterna höjdes kraftigt. Utskottet kan
inte se att det i dag finns någon anledning att öka
de enskildas insatser.
När det sedan gäller de motionärer som
tillgodoräknar sig besparingar genom att avveckla
generationsväxlingen anser utskottet att den tänkta
besparingen grundar sig på ett felaktigt antagande.
Motionärerna beaktar inte det faktum att de personer
som berörs i stället skulle vara berättigade till
arbetslöshetsersättning. Besparingarna skulle därför
bli mycket blygsamma.
Utskottet tillstyrker regeringsförslaget om
förlängning av försöksverksamheten med aktivare
användning av arbetslöshetsersättning (yrk. 2).
Sammanfattningsvis biträder utskottet regeringens
förslag till medelstilldelning och avstyrker
motionerna A261 (kd) yrkande 10, A276 (m) yrkande 3
och Fi211 (fp) yrkande 14 delvis. I avsnitt 2.2
nedan finns en sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen och motionerna
på utgiftsområde 13 Utskottet avstyrker motionerna
A275 (mp) yrkande 1 och Fi210 (c) yrkande 13 som
inte avser 1999 års budgetår.
När det slutligen gäller regeringens förslag om en
förändring av åldersgränsen för dem som ansöker om
grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen - dvs. att
ersättning lämnas tidigast den dag då den arbetslöse
fyller 20 år - har inte utskottet någon invändning
mot förslaget. Utskottet biträder även övriga
förslag till ändring av ALF till följd av förslaget
om arbetspraktik m.m. (prop. yrk. 1), dock med vissa
smärre redaktionella ändringar. Förslaget om
arbetspraktik sakbehandlas under utgiftsområde 14.
prognos
-----------------------------------------------------------
1999 Förslag 993 000
-----------------------------------------------------------
2000 Beräknat 877 000
-----------------------------------------------------------
2001 Beräknat 918 000
-----------------------------------------------------------
Från anslaget finansieras utbetalning av
ersättningar till arbetstagare för lönefordringar i
konkurs i enlighet med lönegarantilagen (1992:497).
Vidare finansieras amorteringar till
Riksgäldskontoret för den skuld som kvarstår från
lönegarantifonden. Slutligen betalas från anslaget
ersättningar till länsstyrelser för deras arbete med
utbetalning av lönegarantimedel.
Från och med utgången av budgetåret 1998 kommer
regeringen att besluta om en avveckling av den
återstående skulden till lönegarantifonden i
Riksgäldskontoret. Kostnader för räntor och
amorteringar på skulden lyfts av anslaget för
lönegarantiersättningar. Anslaget kommer fr.o.m.
budgetåret 1999 att endast belastas med utgifter för
lönegarantiersättningar och vissa
administrationskostnader.
Det finns inga motionsyrkanden i denna del.
Utskottet har inte något att invända mot regeringens
förslag. I avsnitt 2.2 nedan finns en
sammanställning av utskottets ställningstagande i
fråga om anslagen på utgiftsområde 13.
2.2 Sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om
anslagen m.m. på utgiftsområde 13
Av nedanstående tabell framgår regeringens och
oppositionspartiernas förslag om fördelning på
anslag av utgifterna på utgiftsområde 13.
Belopp i tusental kronor
-------------------------------------------------
Anslag Regeringens m kd fp
förslag
-------------------------------------------------
A 1 Bidrag till 32 796 +8 512 -10 -706
arbetslöshesersättning000 000 580
-------------------------------------------------
A 2 Bidrag till 993 000
lönegarantiersättning
-------------------------------------------------
Summa 33 789 +8 512 -10 -706
000 000 580
-------------------------------------------------
Som framgår av avsnittet 2:1 har utskottets
anslutit sig till regeringens förslag. Detta
innebär att propositionen tillstyrkts i
motsvarande del (prop. yrk. 3) samtidigt som
motionerna A261 (kd) yrkande 10, A276 (m) yrkande
3 och Fi211 (fp) yrkande 14, delvis, avstyrkts.
Utskottets förslag framgår av bilaga 1 till
utskottets hemställan.
3 UTGIFTSOMRÅDE 14 -
Arbetsmarknad och arbetsliv
3.1 Mål för utgiftsområdet m.m.
Propositionens avsnitt 3 samt
inledningen till avsnitten 4 och
5
Utgiftsområde 14 - Arbetsmarknad och arbetsliv
har i propositionen delats in i fyra
huvudområden, nämligen A Arbetsmarknad, B
Arbetsliv, C Jämställdhet mellan kvinnor och män
och D Staten som arbetsgivare. Utgiftsområdet
omfattar utgifter för Arbetsmarknadsverkets
(AMV), Arbetarskyddsverkets,
Arbetslivsinstitutets, Rådets för
arbetslivsforskning, Institutets för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.fl.
myndigheters förvaltning. Vidare omfattas
utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
särskilda åtgärder för arbetshandikappade,
Europeiska socialfonden m.m., Samhall AB:s
verksamhet, jämställdhetspolitiska frågor och
statliga arbetsgivarfrågor. Inom utgiftsområdet
finns också avgiftsfinansierad verksamhet bl.a.
inom AMV rörande yrkesinriktad rehabilitering.
Regeringens övergripande mål är att halvera den
öppna arbetslösheten fram till slutet av år 2000.
Därefter är målet full sysselsättning. Regeringen
föreslår att det gamla arbetslöshetsmålet
kompletteras med ett nytt mål för
sysselsättningen i takt med att arbetslösheten
sjunker. Andelen sysselsatta av befolkningen
skall öka från 74 % år 1997 till 80 % år 2004.
Arbetsmarknadspolitikens uppgift är främst att
öka anpassningsförmågan på arbetsmarknaden. Det
skall ske genom ett effektivt
platsförmedlingsarbete som tillsammans med främst
kompetenshöjande insatser och övriga åtgärder
leder till en hög rörlighet på arbetsmarknaden.
Arbetslivspolitiken skall verka för en god
arbetsmiljö och ett utvecklande arbetsliv som är
ett viktigt bidrag för skapande av nya arbeten
och för att människor inte skall förslitas,
skadas och slås ut i arbetslivet. En central del
i arbetslivet och dess utveckling och därmed för
samhällets utveckling är jämställdhet mellan
kvinnor och män.
Målen för utgiftsområdet Arbetsmarknad och
arbetsliv kan sammanfattas i att
- hålla vakanstiderna nere för lediga platser,
- minska långtidsarbetslösheten,
- motverka långa tider utan reguljärt arbete,
- skapa ett säkert och utvecklande arbetsliv och
- uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbets- och samhällsliv.
Den omställning av arbetsmarknadspolitiken som
påbörjades i slutet av år 1997 och genomförts
under år 1998 i syfte att höja effektiviteten
måste enligt regeringen fortsätta även under år
1999. Den yrkesinriktade
arbetsmarknadsutbildningen måste prioriteras i
ökad utsträckning.
Arbetet med att motverka långa tider utan
reguljärt arbete samt att förhindra att individer
med svag ställning på arbetsmarknaden, däribland
många invandrare och funktionshindrade, slås ut
från arbetsmarknaden måste prioriteras, liksom
arbetet med att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden. Arbetsmarknads- och
arbetslivspolitiken är viktiga instrument för att
förbättra jämställdheten mellan kvinnor och män i
arbetslivet och därmed samhället i övrigt.
Regeringen anser också att det är viktigt att de
som ofrivilligt arbetar deltid skall få möjlighet
att arbeta den tid de önskar. Detta gäller, menar
regeringen, inte minst inom vård- och
omsorgssektorn. Regeringen anser också att det är
viktigt att de personer som deltar i arbetslivet
får tillgång till kompetensutveckling. Det gäller
även äldre.
Österrike har som ordförandeland i EU, i arbetet
med 1999 års sysselsättningsriktlinjer, valt att
särskilt lyfta fram jämställdhetspolitiken. Det
är en prioritet som ligger väl i linje med den
svenska politiken.
Såvitt avser området Arbetsmarknad (anslagen A
1-A 6; propositionens avsnitt 4) anges i korthet
följande i fråga om Prioriteringar och Slutsatser
och övergripande mål år 1999.
Omläggningen av arbetsmarknadspolitiken mot mer
tillväxtinriktad politik skall fortsätta. Antalet
personer i olika yrkesinriktade utbildningar
skall hållas på en hög nivå samtidigt som
praktikåtgärderna skall fortsätta att minska.
Under år 1999 skall målen för
arbetsmarknadspolitiken och AMV vara att
- hålla vakanstiderna nere för lediga platser,
- minska långtidsarbetslösheten,
- motverka långa tider utan reguljärt arbete.
Åtgärder som prioriteras under år 1999 är dels
att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt,
dels att öka effektiviteten och träffsäkerheten i
stödformer som riktas till arbetshandikappade.
Regeringen skall se över volymkravet för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och återkomma
i vårpropositionen 1999.
På området Arbetsliv (anslagen B 1-B 13;
propositionens avsnitt 5) anges följande om
Prioriteringar och Slutsatser.
Insatser för att motverka utslagningen från
arbetslivet med systematiskt förebyggande
insatser skall ha fortsatt hög prioritet. Målet
skall vara att arbetslivet skall vara säkert och
utvecklande med en arbetsorganisation som
kännetecknas av möjligheter till
kompetensutveckling och jämställdhet. Möjligheten
för funktionshindrade att få och behålla ett
arbete skall underlättas. Forskning och
utveckling liksom tillsyn bör i ökad utsträckning
bedrivas i samverkan med regionala och lokala
aktörer. De nya arbeten som skapas skall präglas
av goda utvecklingsmöjligheter och ekologisk
hållbarhet.
Arbetslivspolitiken skall inriktas på
- ett säkert och utvecklande arbetsliv, en
förutsättning för nya jobb
- åtgärder för att få till stånd en god
arbetsorganisation kännetecknad av delaktighet,
jämställdhet, kompetensutveckling samt
förebyggande av belastningssjukdomar, allvarliga
olycksfall, allergier och psykiska belastningar,
- åtgärder för att påskynda omställningen till
ett ekologiskt hållbart Sverige,
- åtgärder som leder till att hälso- och
säkerhetsfrågorna säkras genom en kontinuerlig
och systematisk styrning i företagen och
förvaltningarna.
3.2 Arbetsmarknadsverket
Arbetsförmedlingsverksamhet
Propositionen
AMS har under de senaste åren inlett en satsning
på öppna kundsystem via Internet för både
arbetssökande och arbetsgivare. Regeringen gör
bedömningen att ett effektivt självservicesystem
innebär att arbetsförmedlingarna kan använda sina
personalresurser mer effektivt. Därför avser
regeringen att föreskriva att medel under
anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får
användas för att under en treårsperiod genomföra
en satsning på systemutveckling och
marknadsbearbetning.
Regeringen har också för avsikt att under en
försöksperiod på ett och ett halvt år fr.o.m. den
1 januari 1999 avsätta 10 miljoner kronor till
ett nytt statligt stöd till arbetsförmedlande
insatser vid de s.k. centrumbildningarna för
olika konstnärer, studieförbunden och
folkparkerna. Syftet är att dessa institutioner
under försöksperioden skall ges ekonomiskt
utrymme att anställa arbetsförmedlare.
Arbetsmarknadspolitiken skall enligt regeringens
intentioner ges en tydligare tillväxtfrämjande
inriktning. Exempel på den nya inriktningen är
den ökade decentraliseringen av
arbetsmarknadspolitiken i form av ökat lokalt
inflytande via arbetsförmedlingsnämnderna,
försöksverksamhet med en friare användning av de
arbetsmarknadspolitiska medlen i Skåne,
Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands län
samt försöksverksamheten i 19 kommuner.
Motionerna
I ett antal parti- och kommittémotioner framförs
synpunkter med anknytning till
arbetsförmedlingsverksamhet.
Kristdemokraterna anser i kommittémotion Kr272
(yrk. 6 delvis) vad gäller försök med
arbetsförmedling vid centrumbildningar att den
föreslagna försöksperioden på ett och ett halvt
år är för kort. Den bör utökas till tre år för
att det skall gå att dra säkra slutsatser av
värdet av verksamheten.
I motion Sf608 (yrk. 11) anser Centerpartiet att
arbetsmarknadspolitiken i ökad utsträckning bör
präglas av individualisering och flexibilitet och
att förutsättningarna för det är att hjälp med
introduktion och praktik ges på lokal nivå och
inte genom centrala direktiv. På vissa orter i
landet finns internationella arbetsförmedlingar
som hjälper företag att få kontakt med personer
som, förutom akademisk utbildning, har
flerkulturell kompetens. Partiet anser att dessa
arbetsförmedlingar bör få efterföljare på fler
orter i landet.
Miljöpartiet anser i motion Kr274 (yrk. 9) att de
medel som Arbetsmarknadsverket disponerar för
kulturutövare och kulturändamål skall föras över
till Kulturdepartementet. Vidare ifrågasätter
partiet varför så kort tid givits åt
försöksverksamheten med arbetsförmedlare vid
centrumbildningarna och varför
försöksverksamhetens budget föreslås omfatta även
studieförbunden och folkparkerna utan att
ytterligare medel tillförs (yrk. 13). Partiet
anser vidare att även Riksföreningen för
Folkmusik och Dans bör ges i uppdrag att bedriva
försöksverksamhet med kulturförmedling på
motsvarande sätt (yrk. 14).
Synpunkter på arbetsförmedlingsverksamheten
framförs även i enskilda motioner.
Catherine Persson (s) pekar i motion A232 på att
erfarenheterna från olika
arbetsförmedlingsnämnder är varierande. Bl.a.
saknas erforderliga beslutsmöjligheter, och
därigenom försvåras arbetet med att nå
intentionerna för arbetsmarknadspolitiken.
Regeringen bör därför utvärdera de lokala
arbetsförmedlingsnämndernas sammansättning,
ansvar och befogenheter för att kunna överväga
eventuella förändringar (yrk. 1). Motionären
anser vidare att regeringen bör verka för att
goda exempel på väl fungerande
arbetsförmedlingsnämnders arbete sprids i landet
(yrk. 2).
Tomas Eneroth m.fl. (s) anser i motion A237 att
riksdagen bör markera vikten av att kommunerna
får ett reellt inflytande över de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och vikten av
fortsatt försöksverksamhet med lokal samverkan.
Hans Karlsson m.fl. (s) anser i motion A272 (yrk.
1) att handlingsutrymmet för
arbetsförmedlingsnämnderna måste vidgas.
Byråkratiska regler utgör hinder för att styra
åtgärderna efter de behov och möjligheter som
råder i respektive kommun. Motionärerna anser
därför att arbetsförmedlingsnämnderna bör ges
utrymme att utifrån lokala förutsättningar och
behov styra och prioritera åtgärdernas inriktning
och fördelning.
Sven-Erik Sjöstrand och Camilla Sköld (v) pekar i
motion A265 på att s.k. språkskolor i regel tar
ut en avgift för att förmedla au pairarbete.
Motionärerna anser att eftersom au
pairverksamheten är ett viktigt inslag i
ungdomars sysselsättning som ger erfarenheter för
ett fortsatt yrkesliv bör en utredning granska au
pairförmedlingsverksamheten.
Åsa Torstensson och Margareta Andersson (c) anser
i motion A206 att större frihet bör ges till
arbetsförmedlingar och de lokala
arbetsförmedlingsnämnderna att hantera
arbetsmarknadspolitiska medel.
Yvonne Ruwaida (mp) anser i motion A719 (yrk. 2)
att kurser i demokrati bör anordnas av
arbetsförmedlingen för att ge alla arbetslösa
möjlighet att få kunskaper om de demokratiska
möjligheter som finns att påverka
samhällsutvecklingen.
Utskottets ställningstagande
Flertalet av motionerna under detta avsnitt berör
möjligheterna för aktörerna på den lokala nivån
att samverka i större utsträckning.
I utskottets betänkande 1997/98:AU1 med
anledning av budgetpropositionen för år 1998
refererades en studie som utförts inom utskottets
kansli. I studien redovisades att man på
förmedlingarna genomgående gav uttryck för en
tudelad syn på möjligheten att göra lokala
anpassningar. Å ena sidan ger budgetprocessen
inom AMV i princip goda möjligheter att lokalt
besluta om vilken typ av åtgärder som medlen
skall användas till, å andra sidan anser man att
volymkraven är starkt styrande. För att uppnå
volymkravet måste man använda billigare åtgärder
i vad som anses vara en alltför stor omfattning.
Utskottet kan i anslutning till detta konstatera
att regeringen i årets budgetproposition aviserar
att man avser att se över volymkravet för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och återkomma
med förslag i den ekonomiska vårpropositionen
1999.
Också verksamheten vid
arbetsförmedlingsnämnderna behandlades i ovan
nämnda betänkande. Utskottets uppfattning var då
att arbetsförmedlingsnämnderna bör ha så få
restriktioner som möjligt. Utskottet vidhåller
denna uppfattning. Genom decentralisering och
lokal förankring kan träffsäkerheten och
kvaliteten i åtgärderna öka. Samtidigt ansvarar
nämnderna för att målen för den nationella
arbetsmarknadspolitiken efterlevs. De lokala
möjligheterna är begränsade av de resurser som
kan ställas till förfogande. Skall ett
tillräckligt antal personer kunna omfattas av
insatserna måste det finnas restriktioner t.ex. i
fråga om tid i åtgärd och ersättningsnivå.
I propositionen gör regeringen, mot bakgrund av
de utvärderingar som gjorts av RRV och av
Högskolan i Växjö, bedömningen att
försöksverksamheten med lokal samverkan
förefaller ha haft förtjänster för ansvariga
aktörer, men att det också finns nackdelar som
måste beaktas. Regeringen har därför givit
Högskolan i Växjö ett nytt uppdrag att utvärdera
den förlängda försöksverksamheten med lokal
samverkan. Regeringen avser också att fortsätta
arbetet med att vidareutveckla styrningen och
uppföljningen av den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten samt att stärka den lokala
samverkan. För att stärka utvärderingen av de
arbetsmarknadspolitiskt motiverade åtgärderna
föreslår regeringen att ytterligare resurser
skall tillföras Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Utskottet
återkommer till detta i en senare del av
betänkandet.
Utskottet konstaterade i det regionalpolitiska
betänkande 1997/98:AU11 att erfarenheterna från
den hittillsvarande försöksverksamheten med
friare användning av arbetsmarknadspolitiska
medel var goda på många håll. Utskottet ansåg
dock att det var viktigt att mer systematiska
kunskaper inhämtades om effekterna av
försöksverksamheten innan en ytterligare
utvidgning kunde övervägas. Utskottet vidhåller
denna uppfattning.
Vad gäller Centerpartiets förslag att de
internationella arbetsförmedlingarna bör få
efterföljare på fler orter i landet ser utskottet
positivt på denna typ av arbetsförmedlingar men
anser inte att det ankommer på riksdagen att
närmare ange några förutsättningar för detta.
I fråga om motion A265 rörande au
pairförmedlingsverksamhet kan utskottet
konstatera att det råder ett straffsanktionerat
förbud mot att begära ersättning av den
arbetssökande vid arbetsförmedling. En misstanke
om överträdelse blir därför ett ärende för
polismyndighet och åklagare att utreda. I samband
med avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet
upphörde också AMS tillsynsfunktion när det
gäller privat arbetsförmedlingsverksamhet. Någon
utredning av det slag som föreslås i motionen är
enligt utskottets bedömning inte nödvändig.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet
motionerna A206 (c), A232 (s) yrkandena 1 och 2,
A237 (s), A265 (v), A272 (s) yrkande 1, A719 (mp)
yrkande 2 samt Sf608 (c) yrkande 11.
Försöksverksamhet med ett statligt stöd till
arbetsförmedlande insatser vid centrumbildningar
skall, i enlighet med riksdagens
ställningstagande till propositionen om
konstnärernas villkor (prop. 1997/98:87), pågå
under ett och ett halvt år. Försöksverksamheten
har på förslag av kulturutskottet, betänkande
1997/98:KrU13, utvidgats till att omfatta även
studieförbunden och folkparkerna.
Försöksverksamheten skall utvärderas av AMS i
samråd med Statens kulturråd och
Konstnärsnämnden.
Utskottet anser att utvärderingen av
försöksverksamheten bör avvaktas innan
ytterligare utvidgning eller förlängning övervägs
och kan därför inte instämma i Kristdemokraternas
och Miljöpartiets förslag. Utskottet instämmer
inte heller i Miljöpartiets förslag att de medel
som Arbetsmarknadsverket disponerar för
kulturändamål skall föras över till
Kulturdepartementet. I denna fråga anser
utskottet att de arbetsmarknadspolitiska
resurserna skall fördelas efter de mål som styr
arbetsmarknadspolitiken. Utskottet avstyrker
därmed motionerna Kr272 (kd) yrkande 6 delvis och
Kr274 (mp) yrkandena 9, 13 och 14.
Anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
prognos
-----------------------------------------------------------
1999 Förslag 4 189 814
-----------------------------------------------------------
2000 Beräknat 3 613 964
-----------------------------------------------------------
2001 Beräknat 3 656 960
-----------------------------------------------------------
1 Obetecknad del av anslagssparande 5,4
miljoner kronor har förts bort från
anslaget. Resterande anslagssparande
beräknas att förbrukas under
innevarande budgetår.
Från anslaget finansieras kostnader för personal
och lokaler samt andra förvaltningskostnader vid
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
länsarbetsnämnderna, arbetsförmedlingarna samt
arbetsmarknadsinstituten (AMI). Under anslaget
redovisas också den avgiftsfinansierade
verksamheten vid Arbetslivstjänster, Aske
kursgård och IAESTE-praktik.
Under innevarande budgetår finansieras
tillfälliga personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut med
600 miljoner kronor från anslaget. Även från
anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder har
250 miljoner kronor avsatts för detta ändamål.
Regeringen bedömer att det även under år 1999
finns ett stort behov av personalförstärkningar.
Det är viktigt enligt regeringen att kvaliteten i
förmedlingsarbetet kan öka via t.ex. förbättrad
individuell vägledning, ökade företagskontakter,
effektivare matchning av lediga platser och
arbetssökande och via åtgärder som bryter den
könsuppdelade arbetsmarknaden. Regeringen har
därför även för år 1999 beräknat 600 miljoner
kronor under anslaget för tillfälliga
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och
arbetsmarknadsinstitut.
Vidare anser regeringen att det är angeläget att
skärpa tillsynen över arbetslöshetskassorna och
föreslår därför att 14,5 miljoner kronor från
arbetsmarknadsavgiften får användas för denna
tillsyn (prop. yrk. 3).
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion A276
(yrk. 4) att anslaget för år 1999 minskas med 50
miljoner kronor. Till följd av de reformer
partiet föreslår i fråga om de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minskar
utgiftsbehovet.
Kristdemokraterna förordar i motion A257 (yrk.
10) en besparing genom att AMS får mer av
stabskaraktär och att länsarbetsnämnderna
antingen regionaliseras eller samordnas med
länsstyrelsernas verksamhet. Partiet anser att
anslaget för år 1999 skall minskas med 100
miljoner kronor (yrk. 34 delvis) Det extra
tillskottet för arbetsförmedlingsverksamhet anser
partiet är riktigt men Kristdemokraterna är
tveksamma till att den traditionella metoden
används. I stället bör en del av
resurstillskottet användas för att stimulera
egenföretagarverksamhet inom denna sektor (yrk.
11).
I kommittémotion So376 (yrk. 4) anser
Kristdemokraterna att reglerna för
arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser för
hörselskadade bör ändras så att vägledningsstöd
även kan ges till hörselskadade som är anställda.
Centerpartiet anser, utan att framställa något
särskilt yrkande, i motion Fi210 att de medel som
regeringen anvisar för tillfälliga
personalförstärkningar bör minskas med 400
miljoner kronor.
Folkpartiet anser i motion A255 (yrk. 18 delvis)
att riksdagen skall avslå regeringens förslag om
medel till tillfälliga personalförstärkningar på
arbetsförmedlingarna med motiveringen att inga
ordentliga analyser görs av hur medlen används.
Vidare anser partiet att anslaget för budgetåret
1999 bör minskas med 603 miljoner kronor (yrk. 20
delvis).
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att
det finns ett fortsatt stort behov av de medel
för tillfälliga personalförstärkningar som AMV
kunnat använda under flera år. De besparingar på
AMS och länsarbetsnämndernas
förvaltningskostnader, som riksdagen har beslutat
om, har inneburit att antalet årsarbetare har
minskat från budgetåret 1994/95 till första
halvåret 1998 med 799 personer. AMV gör, i
årsredovisningen för 1997, bedömningen att de
besparingar verket ålagts och kravet att på
besparingarna inte får beröra förmedlingen kommer
att uppfyllas.
Två av AMV:s tre övergripande mål är att minska
långtidsarbetslösheten och motverka långa tider
utan arbete. Utskottet instämmer i regeringens
bedömning att de individuella handlingsplanerna
har stor betydelse för möjligheten att snabbt
hitta lämpliga åtgärder som innebär att de
arbetssökande får ett reguljärt arbete. I en
rapport från AMS daterad 1998-08-04 redovisas att
77 % av de arbetssökande som var eller riskerade
att bli långtidsarbetslösa hade en aktuell
handlingsplan. I det rådande arbetsmarknadsläget
är det enligt utskottet angeläget att
arbetsförmedlingarna får tillräckliga resurser
för att kunna klara det stora antalet
arbetssökande på ett tillfredsställande sätt.
Utskottet kan därför inte ansluta sig till
Kristdemokraternas förslag om ytterligare
besparingar (motion A257 yrk. 10 och 34 delvis)
eller Folkpartiets förslag att inga medel skall
avsättas till personalförstärkningar (motion A255
yrk. 18 delvis och 20 delvis).
Utskottet kan inte heller godta Moderaternas
förslag till besparingar i motion A276 yrkande 4
eftersom de bygger på att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna reformeras på
ett sätt som utskottet inte kan ansluta sig till.
Enligt Kristdemokraternas uppfattning bör som
nämnts en del av det extra tillskottet för
arbetsförmedlingsverksamhet användas för att
stimulera egenföretagsverksamhet i form av s.k.
jobbcenter. Utskottet har i tidigare
ställningstaganden, bl.a. i betänkande
1997/98:AU1, ansett att
arbetsförmedlingsverksamheten i första hand är en
statlig uppgift. Utskottet vidhåller denna
ståndpunkt och avstyrker därför motion A257 (kd)
yrkande 11.
Med anledning av motionsförslaget om ändrade
regler för arbetsmarknadsinstituten kan utskottet
hänvisa till vad som sägs i propositionen om att
de senaste årens arbetsmarknadsläge inneburit
stora påfrestningar på servicen vid både
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut.
Yrkesinriktad rehabilitering har efterfrågats av
nya grupper, som har stora problem att komma in
på arbetsmarknaden. Resurserna skall därmed räcka
till fler och även till grupper med svårare
problem. Regeringen anser därför att instituten
bör effektivisera arbetsmetoderna för att uppnå
ett ökat resursutnyttjande och kommer att uppdra
åt AMS att analysera och beskriva hur den
yrkesinriktade rehabiliteringen vid AMI skall
bedrivas i framtiden.
Utskottet, som anser att resultatet av detta bör
avvaktas, avstyrker Kristdemokraternas förslag i
motion So376 yrkande 4 om ändrade regler för
arbetsmarknadsinstituten.
Utskottet ställer sig bakom förslaget att 14,5
miljoner kronor av inflytande
arbetsmarknadsavgifter får användas för tillsynen
av arbetslöshetsförsäkringen (prop. yrk. 3).
3.3 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
Omfattning och inriktning
Bakgrund
De s.k. arbetsmarknadspolitiska åtgärderna brukar
delas in i konjunkturberoende åtgärder och icke
konjunkturberoende åtgärder. För närvarande finns
ett tjugotal arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Huvuddelen av dessa finansieras över anslaget A
2. Av nedanstående tabell framgår de viktigaste
åtgärderna och finansieringskällan under 1998.
------------------------------------------------
Konjunkturberoende åtgärder Anslag
------------------------------------------------
Arbetslivsutveckling (ALU) A 2, UO
14
------------------------------------------------
Arbetsmarknadsutbildning A 2, UO
14
------------------------------------------------
Arbetsplatsintroduktion (API) A 2, UO
14
------------------------------------------------
Datortek/aktivitetscenter A 2, UO
14
------------------------------------------------
Individuellt anställningsstöd A 2, UO
14
------------------------------------------------
Generationsväxling A 1, UO
13
------------------------------------------------
Kommunalt ungdomsprogram A 2, UO
14
------------------------------------------------
Offentliga tillfälliga arbeten för A 1, UO
äldre arbetslösa (OTA) 13
------------------------------------------------
Projektarbeten A 1, UO
13
------------------------------------------------
Resursarbete A 2, UO
14
------------------------------------------------
Starta-eget-bidrag A 2, UO
14
------------------------------------------------
SwIT yrkesutbildning A 2, UO
14
------------------------------------------------
Utvecklingsgaranti för ungdomar A 2, UO
14
------------------------------------------------
Yrkesinriktad rehabilitering (AMI) A 1, UO
14
------------------------------------------------
Ej konjunkturberoende åtgärder Anslag
------------------------------------------------
Offentligt skyddat arbete (OSA) A 3, UO
14
------------------------------------------------
Samhall B 6, UO
14
------------------------------------------------
Lönebidrag A 3, UO
14
------------------------------------------------
Som framgår av framställningen nedan föreslår
regeringen en del förändringar när det gäller de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Regeringen
föreslår bl.a. att åtgärderna
arbetslivsutveckling (ALU) och
arbetsplatsintroduktion (API) skall ersättas av
en ny åtgärd, arbetspraktik. Vidare aviserar
regeringen att åtgärden offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa (OTA) fr.o.m. den 1
januari 1999 skall finansieras med medel från A
2-anslaget på utgiftsområde 14.
Utöver de åtgärder som beskrivits ovan
finansieras från anslaget kostnader för
interpraktikstipendier, utgifter för viss
medfinansiering som svarar mot utbetalningar från
anslaget A 4 Europeiska socialfonden m.m.
avseende mål 3, flyttningsbidrag,
utredningskostnader, informationsinsatser,
försäkringskostnader, arbetshjälpmedel,
otraditionella insatser, försöksverksamhet med
sysselsättningsskapande åtgärder samt s.k.
särskilda medel. Vidare får vissa medel användas
för tillfälliga personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingar.
Huvuddelen av anslaget utgör ersättning för
försörjning till de personer som deltar i olika
former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Utgifterna under anslaget påverkas därför till
största delen av omfattningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, av hur stor
del av deltagarna i åtgärderna som har rätt till
arbetslöshetsersättning samt av regler kring
bidragsnivåer.
Regeringen bedömer att antalet deltagare i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller
yrkesinriktad rehabilitering kommer att bli lägre
än vad som beräknades i samband med statsbudgeten
1998. Arbetsmarknadsverket (AMV) beräknar att
antalet personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder kommer att uppgå till i genomsnitt 169
000 per månad. Regeringen har därför föreslagit
på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1998 att anslaget A 2 minskas med 800
miljoner kronor. Regeringen beräknar att
omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna under budgetåret 1999 kommer att uppgå
till 165 000 i genomsnitt per månad, inklusive
det nationella programmet för IT-utbildning.
Därutöver beräknas 12 000 personer delta i den
yrkesinriktade rehabiliteringen. Regeringen avser
att se över volymkravet för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och återkomma
med förslag i den ekonomiska vårpropositionen år
1999.
Under år 1998 har det startats
försöksverksamheter vid flera län som innebär
friare användning av medel inom
arbetsmarknadspolitikens ram, s.k. frilän. Dessa
län är Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands, Skåne och
Värmlands län. Försöksverksamheten innebär bl.a.
att länen inte behöver uppfylla något volymmål.
Vidare får en större del av åtgärdsmedlen
användas otraditionellt än vad som gäller för
övriga län.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering (IFAU) har fått i uppdrag att
utvärdera försöksverksamheten med avseende på
kostnadseffektivitet, påverkan på tillväxten,
fördelningseffekter, undanträngnings- och
inlåsningseffekter samt övervältringseffekter.
Vidare har Statskontoret fått i uppdrag att
löpande följa verksamheten i Skåne län.
Utskottet kommer i det följande att endast
behandla de arbetsmarknadspolitiska åtgärder där
regeringen lägger fram förslag eller där det
framställs motionsyrkanden.
Motioner
I motion A291 framför Vänsterpartiet olika
förslag som rör ungdomar. Partiet anser att
kortsiktiga särlösningar inte löser
arbetslösheten bland dem. Det kan vara nödvändigt
att i vissa fall ge anställningsstöd till
ungdomar och långstidsarbetslösa under de första
sex månaderna och därigenom underlätta
nyanställningar (yrk. 3).
Som framgår av redogörelsen för motionerna under
utgiftsområde 13 anser Vänsterpartiet i motion
A221 att det bör införas ett anslag för
omställningskostnader inom ramen för
utgiftsområde 14 som inkluderar det nuvarande
anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning.
Genom en sådan förändring skulle en mer flexibel
lösning åstadkommas som medger ett aktivare
förhållningssätt i syfte att minimera det passiva
bidragsberoendet (yrk. 5).
Kristdemokraterna anser i motion A257 att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste ändras
till enklare och mer generella system med ökad
flexibilitet (yrk. 12). Uppföljning av
åtgärdernas effektivitet bör ske genom att
kostnader per åtgärd sätts i relation till hur
många som får reguljärt arbete (yrk. 33).
Enligt vad Kristdemokraterna anför i
kommittémotion A810 finns det skillnader mellan
de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som män
erbjuds och de som kvinnor erbjuds. Kvinnor är
underrepresenterade i åtgärder som riktas mot
arbetslivet. Männen får mer påkostade
arbetsmarknadsutbildningar, sägs det i motionen
(yrk. 14).
Michael Hagberg m.fl. (s) anser i motion A231 att
reglerna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör
förenklas så att varje län utifrån egna och
nationella förutsättningar kan bedriva den mest
effektiva arbetsmarknadspolitiken utan att det
krävs försöksverksamheter.
I motion A268 framför Inger Lundberg m.fl. (s)
synpunkten att arbetssökande enskilt eller i
grupp bör ges möjlighet att tillföra synpunkter
på utformningen av olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
Thomas Julin och Kerstin-Maria Stalin (båda mp)
anser i motion A262 att en stor del av de medel
som används till arbetsmarknadsåtgärder skulle
komma till bättre användning om de fördes över
till kommuner och landsting för att där skapa
riktiga arbeten.
I flera motioner framförs olika förslag som rör
s.k. frilän m.m.
Jan Björkman och Karin Olsson (båda s) anser i
motion A250 att regelverket bör ändras så att
länen ges större möjlighet att disponera över de
arbetsmarknadspolitiska medlen.
Dan Ericsson (kd) anser i motion Sk648 (yrk. 2)
att Östergötland bör bli ett s.k. frilän.
Åsa Torstensson (c) förespråkar i motion A219 att
Strömstad bör bli ett försöksområde med sänkt
arbetsgivaravgift.
I motion T325 framför Birgitta Carlsson m.fl. (c)
att man i regionen Västra Götaland fritt bör få
disponera de arbetsmarknadspolitiska medlen (yrk.
4).
Runar Patriksson och Yvonne Ångström (båda fp)
föreslår i motion N237 att alla län som vill
skall kunna bli frilän (yrk. 14).
Utskottets ställningstagande
När det gäller de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna är det framför allt två frågor som är
omdiskuterade. Den första frågan rör om det bör
finnas ett s.k. volymmål för åtgärderna. Den
andra frågan rör vilka regelförenklingar som bör
genomföras. Som framgår av utskottets behandling
av den allmänna inriktningen av politiken har ett
flertal partier kommit in på dessa frågor.
Utskottet har berört volymmålet i avsnittet 1.1
ovan. Enligt utskottet har volymmålet ett starkt
samband med utformningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Som framgår
ovan har regeringen de senaste åren angivit ett
bestämt volymmål, uttryckt som det antal personer
i genomsnitt per månad som skall delta i någon
arbetsmarknadspolitisk åtgärd finansierad på
anslaget. Utskottet har vid flera tillfällen
ifrågasatt om det varit möjligt att uppnå de
föreslagna målen. Utskottets ifrågasättande har
gällt dels om det skulle bli möjligt att uppnå så
stora volymer på de åtgärder som regeringen
föreslagit, dels om de höga volymerna inte skulle
komma att innebära att kvaliteten på åtgärderna
sjunker. Utskottet har särskilt befarat att
arbetsmarknadsutbildningen inte skulle kunna få
tillräcklig volym.
En hörnsten i arbetsmarknadspolitiken är att så
många arbetslösa som möjligt skall kunna delta i
åtgärder av olika slag. Genom att arbetslösa
deltar i åtgärder ökar deras möjligheter att få
anställning samtidigt som risken för
passivisering och utanförskap minskar. Den
omfattande arbetslösheten har därför krävt
relativt omfattande volymer på
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det finns även
andra skäl till de stora volymerna, nämligen
arbetslöshetsförsäkringens konstruktion som
omställningsförsäkring. Försäkringen bygger på
att de försäkrades ersättningsrätt sträcker sig
över ersättningsperioder om sammanlagt 300 dagar.
För att ha rätt till ytterligare ersättning måste
den försäkrade uppfylla vissa krav, vilka bl.a.
innebär att han eller hon måste ha arbetat eller
deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd under
en viss tid.
I samband med utskottets behandling av
budgetpropositionen för 1998 års budget gjorde
utskottet vissa uttalanden om volymmålet (bet.
1997/98:AU1). I sitt ställningstagande påpekade
utskottet att det fanns en risk för att AMV inte
skulle klara av att uppfylla målet. Utskottet
påpekade också att det fanns risk för s.k.
flaskhalseffekter. Detta fenomen skulle enligt
utskottet bero på att när efterfrågan stiger inom
näringslivet stiger även behovet av välutbildad
arbetskraft. I den förväntade konjunkturuppgången
skulle det vara en överhängande risk för
flaskhalseffekter. Ett sätt att komma till rätta
med detta problem var enligt utskottet att
prioritera utbildningsinsatser så att efterfrågan
på utbildad arbetskraft tillgodosågs. I annat
fall skulle det finnas en risk för ökad
inflation. För att motverka detta krävdes enligt
utskottet att man utökade antalet korta
yrkesinriktade specialistutbildningar. För det
fall regeringen skulle finna att volymmålet
innebar en faktisk begränsning vad gällde de
ekonomiska möjligheterna att anordna utbildningar
borde volymmålet stå tillbaka enligt utskottet.
Utskottet föreslog ett tillkännagivande om att
regeringen i dessa fall skulle vara oförhindrad
att ändra det uppsatta målet.
Utskottet kan konstatera att AMV trots den
rådande arbetsmarknadssituationen inte har
uppnått det av regeringen uppsatta målet för
budgetåret 1998. Däremot är det enligt utskottet
glädjande att regeringen prioriterat arbetet med
att höja kvaliten på åtgärderna. Utskottet anser
att det är viktigt att fortsätta med detta
arbete.
Även om det kan finnas starka skäl som talar för
att volymmålet bör tas bort till förmån för andra
mål anser utskottet att man bör avvakta
regeringens översyn av volymmålet innan några
förändringar genomförs. Det blir då också möjligt
att ta del av de erfarenheter som de s.k.
frilänen har. Även med tanke på att
konjunkturuppgången håller på att mattas kan det
finnas skäl att avvakta med ett avgörande i
frågan.
Det kan i detta sammanhang påpekas att
regeringen tillsatt en arbetsgrupp som har till
uppgift att se över styrning, uppföljning och
utvärdering av arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsgruppen skall bl.a. se över de nuvarande
verksamhetsmålen för AMV.
Med hänsyn till det utvärderingsarbete som pågår
finns det inte skäl att ställa sig bakom
Kristdemokraternas begäran om en ändrad metod för
uppföljningen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Utskottet avstyrker därför motion
A257 (kd) yrkande 33.
När det sedan gäller frågorna om
regelförenklingar vill utskottet anföra följande.
Vid utskottets behandling av förslaget om
innevarande års budget konstaterade utskottet att
det fanns ca 20 arbetsmarknadspolitiska åtgärder
inom de båda utgiftsområdena 13 och 14. Utskottet
ansåg att regelsystemet var omfattande och att
det kunde vara svårt att få överblick över
åtgärderna och av vad som gäller för en viss
enskild åtgärd. Utskottet ansåg att
förenklingsarbetet var mycket viktigt och att det
borde intensifieras. Utskottet förutsatte att
regeringen i sitt fortsatta arbete särskilt
skulle beakta möjligheterna att genomföra
förenklingar.
Utskottet har ingen annan uppfattning i dag. Det
är därför tillfredsställande att regeringen
fortsatt förenklingsarbetet genom bl.a. förslaget
att vissa åtgärder skall slås samman och
regelverket ändras. Utskottet vill också påpeka
att regeringen föreslagit att vissa åtgärder
såsom OTA och resursarbete skall avvecklas.
Förenklingsarbetet bör enligt utskottets mening
fortsätta. En lösning som kan övervägas är att
minska antalet åtgärder och samtidigt öka
flexibiliteten i dem. Något tillkännagivande kan
inte erfordras i denna del. Motionerna A231 (s)
och A257 (kd) yrkande 12 bör avslås i den mån de
inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet
anfört.
Utskottet har ingen annan uppfattningen än
Vänsterpartiet om att det i vissa fall är
nödvändigt med anställningsstöd, vilket även
medges enligt regelverket. Det finns därför
enligt utskottets mening inte skäl att göra något
särskilt tillkännagivande med anledning av motion
A291 (v) yrkande 3. Motionen avstyrks därför.
När det gäller förslaget i motion A268 (s) om att
arbetssökande eller enskilda i grupp bör ges
möjlighet att tillföra synpunkter på utformningen
av olika åtgärder vill utskottet hänvisa till att
detta kan vara en betydelsefull del i
utarbetandet av de individuella
handlingsplanerna. Utskottet avstyrker därför
motion A268 (s).
Den fråga Kristdemokraterna aktualiserat och som
rör vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder
kvinnor respektive män erbjuds har varit föremål
för översyn av RRV. Regeringen gav i slutet av
november 1996 verket i uppdrag att göra en
översyn av de konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett
jämställdhetsperspektiv. Uppdraget redovisades i
november 1997. Rapporten visade att kvinnor och
män får del av åtgärderna i förhållande till
deras respektive andel av de arbetslösa. Däremot
verkade det som om kvinnor och män genom
åtgärderna får placeringar i, för könet,
traditionella yrken och sektorer. Även om antalet
platser för kvinnor och män var jämnt fördelade
följde utbildningsriktningarna inom
arbetsmarknadsutbildningen ett traditionellt
mönster på så sätt att det framför allt var män
som fick utbildning inom tillverkningsindustrin
och kvinnor inom vårdsektorn. Männen var också
kraftigt överrepresenterade i de åtgärder som
främst ledde till arbete. RRV föreslog att
regeringen i regleringsbreven skulle uppdra åt
den lokala nivån att utforma mål för att bryta
den könsuppdelade arbetsmarknaden. Vidare ansåg
verket att regleringsbreven borde innehålla krav
på återrapportering.
I regleringsbrevet för AMV budgetåret 1998
hänvisas till förordningen (1987:405) om den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten som anger
att AMV skall arbeta utifrån ett
jämställdhetsperspektiv. Vidare finns ett
verksamhetsmål som anger att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall användas
på ett sådant sätt att de, tillsammans med
anvisningen av lämpliga sökande till de lediga
platserna, medverkar till att bryta
könsuppdelningen på arbetsmarknaden. AMV
utvecklar även ett datasystem som bättre skall
kunna registrera om åtgärder används "brytande"
eller "konserverande".
Enligt utskottets mening är det bra att det
kommit i gång ett arbete som både syftar till att
fördela de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på
ett bättre sätt mellan kvinnor och män än vad som
hittills varit fallet och underlättar att bryta
könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Det är
viktigt att arbetet förbättras och
vidareutvecklas. Utskottet är inte berett att
göra något tillkännagivande med anledning av
motion A810 (kd) yrkande 14. Motionen får anses
tillgodosedd genom vad utskottet anfört, varför
den bör avslås.
Utskottet delar inte den uppfattning som kommer
till uttryck i motion A262 och som innebär att en
stor del av de medel som används för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder skulle komma
till bättre användning om de fördes över till
kommuner och landsting. En hörnsten i
arbetsmarknadspolitiken är att det är de som bäst
behöver stöd som skall få det. Resurserna är
begränsade och måste därför i första hand riktas
in på att förbättra villkoren för dem med de
sämsta förutsättningarna. En allmän överföring av
medel skulle vara svår att förena med
ambitionerna att minska långtidsarbetslösheten
och motverka långa tider utan arbete. Med hänsyn
till det anförda avstyrker utskottet motionen.
I flera motioner föreslås att försöksverksamheten
med frilän bör utvidgas, såväl geografiskt som
innehållsmässigt. Som framgår av ovanstående
redogörelse för propositionen pågår en
utvärdering av försöksverksamheten. Eftersom
försöken pågått under endast begränsad tid anser
utskottet att det är för tidigt att dra några
slutsatser om dem. Utskottet är därför inte
berett att tillstyrka något av de förslag som rör
de s.k. frilänen. Motionerna A219 (s), A250 (s),
Sk648 (kd) yrkande 2, T325 (c) yrkande 4 och N237
(fp) yrkande 14 avstyrks därför.
När det slutligen gäller frågan om införandet av
ett särskilt anslag under utgiftsområde 14 som
även skall inkludera arbetslöshetsersättningen på
utgiftsområde 13 kan utskottet notera att den
ursprungliga tanken när indelningen gjordes i
utgiftsområden var att aktiva åtgärder och
passiva ersättningar i form av transfereringar
skulle hållas åtskilda. Utskottet anser att det
finns goda skäl för att det bör vara så. Under de
senaste åren har emellertid gränsen i detta
hänseende mellan utgiftsområdena suddats ut.
Detta beror bl.a. på att åtgärderna resursarbete
och aktivare användning av arbetslöshets-
ersättning som är att betrakta som
arbetsmarknadspolitiska åtgärder finansierats
över anslaget A 1 på utgiftsområde 13. Även
åtgärden, OTA har delvis finansierats över
sistnämnda anslag. En ändring sker nu. Åtgärden
resursarbete finansieras numera under anslaget A
2 utgiftsområde 14. Från och med årsskiftet
1998/99 kommer även OTA att helt finansieras från
detta anslag. Vad gäller Aktivare användning av
arbetslöshetsersättning föreslår regeringen att
denna åtgärd endast skall förlängas t.o.m. den 30
september 1999. På lite sikt kommer alltså
indelningen i utgiftsområden att åter renodlas,
dvs. anslaget A 1 inom utgiftsområde 13 kommer
huvudsakligen att finansiera passiva
ersättningar. Utskottet anser därför inte att det
finns skäl att bifalla motion A221 (v) yrkande 5.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa (OTA)
Propositionen
Regeringen föreslår att de som anvisats OTA och
som fyller 62 år senast den 31 december 1998 får
möjlighet att åter anvisas åtgärden fram till
pensionsåldern. För personer som inte fyllt 62 år
och som redan deltar i OTA skall åtgärden kunna
förlängas till utgången av december 1999.
Det är angeläget att äldre personer även i
fortsättningen får det stöd de behöver för att
kunna delta i aktiv yrkesvägledning eller
utbildning. Regeringen föreslår därför att lagen
(1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för
äldre arbetslösa förlängs till utgången av
december 2001 (prop. yrk. 2).
Motioner
Både Moderaterna i motion A276 (yrk. 14) och
Kristdemokraterna i motion A257 (yrk. 20)
hemställer att regeringens förslag om förlängning
av lagstiftningen om OTA avslås.
Barbro Johansson (mp) yrkar i motion A239 att
lagen som reglerar OTA förtydligas så att det
klart framgår vem som är arbetsgivare och därmed
ansvarig för tillämpningen och efterlevnaden av
arbetsmiljölagen (yrk. 1).
Utskottets ställningstagande
Som framgår av propositionen är det regeringens
avsikt att avveckla åtgärden. Avvecklingen kommer
att ske successivt och innebär som nämnts bl.a.
att arbetslösa som fyllt 62 år senast den 31
december 1998 får fortsätta att delta i åtgärden
till dess de har uppnått pensionsåldern.
Enligt utskottets mening är det bra att antalet
arbetsmarknadspolitiska åtgärder reduceras.
Därför anser utskottet i likhet med regeringen
att OTA bör avvecklas. Enligt utskottets mening
är det dock viktigt att åtgärden avvecklas på ett
genomtänkt sätt. För att förhindra icke önskvärda
konsekvenser av att åtgärden upphör bör, som
utskottet påpekat under avsnittet Arbetsmarknaden
för äldre, de övriga arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna anpassas till äldre arbetslösas
situation. En lösning utskottet anvisar är att
förlänga anvisningstider eller låta en åtgärd
avlösa en annan. Utskottet ställer sig bakom
förslagen i denna del (prop. yrk. 2). Som en
följd av detta ställningstagande avstyrker
utskottet motionerna A257 (kd) yrkande 20 och
A276 (m) yrkande 14. Regeringsförslaget och
motionerna är budgetrelaterade.
Utskottet övergår härefter till den motion som
rör påstådda oklarheter kring arbetsgivaransvaret
enligt arbetsmiljölagen. Motionären vill
framhålla att detta är ett problem inte bara i
fråga om OTA utan även för andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Gemensamt för dessa åtgärder är att det inte
föreligger något anställningsförhållande mellan
den som deltar i åtgärden och anordnaren av den.
Däremot anses vid tillämpning av vissa
bestämmelser i arbetsmiljölagen den som deltar i
åtgärden som arbetstagare och den som anordnar
åtgärden som arbetsgivare. Detta framgår av de
regelverk som reglerar åtgärderna. Det problem
som motionären tar upp har enligt utskottets
mening inte sin grund i lagstiftningen utan beror
snarare på brister i informationen kring
reglerna. Det får ankomma på berörda myndigheter
att undanröja dessa brister. Utskottet anser
därför att motion A239 (mp) yrkande 1 bör avslås.
Arbetspraktik
Propositionen
Det finns för närvarande flera
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som har det
gemensamt att de kan innefatta praktik. Syftet
med åtgärderna är att deltagaren skall få den
nödvändiga kontakt med arbetslivet som ökar
kompetensen så att han eller hon kan få ett
reguljärt arbete. Exempel på sådana åtgärder är
arbetsplatsintroduktion och arbetslivsutveckling.
Det kommer även i framtiden att finnas behov av
åtgärder av detta slag. Som ett led i regeringens
förenklingsarbete föreslås att dessa åtgärder
ersätts av en ny form av praktikåtgärd,
arbetspraktik.
Praktikplatserna måste hålla hög kvalitet.
Arbetspraktiken får inte tränga undan ordinarie
arbetstillfällen. Den bör kunna användas som ett
led i yrkesvägledning och även för att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden. När det är
motiverat bör arbetspraktiken kunna kombineras
med utbildning.
Arbetspraktik skall kunna användas av alla som
är anmälda som arbetslösa arbetssökande hos
arbetsförmedlingen och som av arbetsförmedlingen
bedöms vara i behov av praktik. Anvisning till
arbetspraktik bör kunna ske fr.o.m. den dag
personen i fråga fyller 20 år. Undantag från
denna åldersregel bör kunna göras för unga
handikappade, för arbetslösa som får
inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning och för
ungdomar i de kommuner som inte tecknat avtal
enligt lagen (1995:706) om kommuners ansvar för
ungdomar. I sistnämnda fall bör dock inte
utbildningsbidrag kunna lämnas. Innehållet i och
längden av arbetspraktiken bestäms av
arbetsförmedlingen med utgångspunkt i individens
behov. Praktikperioden bör emellertid vara längst
sex månader. Denna tid bör dock kunna förlängas
med ytterligare sex månader för utrikes födda och
för arbetshandikappade.
En arbetsgivare som anordnar arbetspraktik skall
som regel bidra till finansieringen av åtgärden
genom att betala ett finansieringsbidrag på 3 000
kr i månaden. I vissa fall bör den som anordnar
arbetspraktik undantas från skyldigheten att
betala finansieringsbidrag. Detta gäller ideella
organisationer. Det gäller också den som anordnar
arbetspraktik för utrikes födda, unga
handikappade och arbetshandikappade eller för
personer som deltar i arbetspraktik i
vägledningssyfte i högst åtta veckor.
För att undvika undanträngningseffekter skall
länsarbetsnämnden samråda med berörda fackliga
organisationer innan beslut om arbetspraktik
fattas. Under praktikperioden får deltagarna
utbildningsbidrag i form av dagpenning enligt
samma försäkringsvillkor som för andra grupper
som får utbildningsbidrag. Deltagaren skall inte
anses som arbetstagare utom när det gäller
tillämpning av arbetsmiljölagen.
Som ett ytterligare led i förenklingsarbetet
avser regeringen att föra samman de bestämmelser
som styr arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad
rehabilitering och bidrag till start av
näringsverksamhet till en och samma förordning,
förordningen om arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
i vilken även den nya åtgärden arbetspraktik
skall regleras.
När det gäller den nya åtgärden arbetspraktik
bör på samma sätt som gällt för exempelvis
åtgärden arbetsplatsintroduktion i lag anges att
deltagaren inte skall anses som arbetstagare. Det
bör också anges att vissa bestämmelser i
arbetsmiljölagen ändå skall gälla. Vidare bör
regeringen ges befogenhet att föreskriva att
anordnare i vissa fall skall betala
finansieringsbidrag. För att uppnå större
enhetlighet bör lagen reglera alla de åtgärder
som faller under begreppet
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter. Den nya
lagen om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter bör
träda i kraft den 1 januari 1999. Samtidigt bör
lagen (1995:705) om arbetsplatsintroduktion och
lagen (1997:1266) om arbetslivsutveckling upphöra
att gälla.
Förslaget medför vissa förändringar i lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Ett annat
förslag är att begreppet egen näringsverksamhet
slopas så att bidrag till den arbetslöse kan
lämnas även om han eller hon väljer att driva
näringsverksamhet genom en juridisk person.
Motioner
Kristdemokraterna begär i motion A257 att
statliga myndigheter också skall undantas från
skyldigheten att betala finansieringsbidrag (yrk.
19). I kommittémotion MJ308 framställs
motsvarande yrkande beträffande
skogsvårdsstyrelsen (yrk. 7).
Folkpartiet hemställer i motion A255 att
regeringen skall göra en uppföljning av den nya
åtgärden för att utröna om den leder till
reguljära arbeten (yrk. 7).
I motion A225 anför Lisbet Calner m.fl. (s) att
det även i framtiden bör vara möjligt att använda
arbetsmarknadspolitiska medel för att städa
stränder.
Jan Björkman och Karin Olsson (båda s) anser i
motion A249 i likhet med Kristdemokraterna att
skogsvårdsstyrelsen bör undantas från
skyldigheten att betala finansieringsbidrag.
Motionärerna anser vidare att inte heller
anordnare av oegennyttiga projekt eller anordnare
av starta-eget-projekt inom ramen för ALU bör
vara skyldiga att betala finansieringsavgift.
Barbro Johansson (mp) anför i motion A239 att det
är viktigt att en stödform inte införs förrän den
har utvärderats med utgångspunkt i
arbetsmiljölagens bestämmelser (yrk. 3).
Motionären begär också att författningstexterna
beträffande arbetslivsutveckling och
arbetsplatsintroduktion skärps när det gäller
arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön och
innebörden av detta enligt arbetsmiljölagen (yrk.
4). Motionären begär också att
arbetsförmedlingarna skall åläggas att informera
om arbetsmiljöansvaret och sända placeringsbeslut
till Yrkesinspektionen (yrk. 5). I motion A263
anser samma motionär att anordnare av
arbetsmarknadsprojekt inom natur- och kulturvård
bör undantas från att betala finansieringsbidrag.
Utskottets ställningstagande
Regeringen aviserar i propositionen att den avser
att införa en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd,
benämnd arbetspraktik. Den skall ersätta de båda
åtgärderna arbetslivsutveckling (ALU) och
arbetsplatsintroduktion (API). Utskottet kan
notera att den tilltänkta åtgärden som sådan inte
har underställts riksdagens prövning. Däremot
läggs det i propositionen fram ett antal
lagförslag som har anknytning till
förändringarna. Det är fråga dels under
utgiftsområde 14 om en lag om
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter, dels under
utgiftsområde 13 om vissa ändringar i lagen om
arbetslöshetsförsäkring som hänvisar till en ny
förordning. Enligt propositionen är avsikten att
föra samman de bestämmelser som styr
arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad
rehabilitering och bidrag till start av
näringsverksamhet till en och samma förordning,
den nyssnämnda förordningen om
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter, där även den
nya åtgärden arbetspraktik skall ingå. Genom
kopplingen till lagen om
arbetslöshetsförsäkringen klargörs i vilken
utsträckning deltagaren i åtgärden kan
kvalificera sig för arbetslöshetsersättning.
Enligt utskottets mening är det positivt att
antalet åtgärder reduceras. Åtgärdssystemet blir
därigenom mer överskådligt. Det är också bra att
regler förs samman i en och samma förordning.
Utformningen av åtgärden som den beskrivs i
propositionen framstår som i huvudsak bra.
Utskottet har dock vissa invändningar. Det gäller
det finansieringsbidrag som regeringen tänker sig
att anordnaren av åtgärden skall betala till
staten. Sådana invändningar har även framförts i
flera motioner.
De nuvarande åtgärderna ALU och API skiljer sig
åt på det sättet att anordnaren av ALU inte
behöver betala något finansieringsbidrag. Vid API
däremot skall anordnaren erlägga
finansieringsbidrag i vissa fall. Bidragets
storlek är för tre kategorier deltagare, personer
över 60 år, invandrare eller arbetshandikappade,
1 000 kr per månad. För övriga deltagare uppgår
bidraget till 3 000 kr per månad. I vissa fall
behöver arbetsgivaren inte betala något
finansieringsbidrag alls. Det gäller bl.a. för
unga handikappade.
Som åtgärden beskrivs i propositionen är tanken
att alla anordnare skall betala
finansieringsbidrag vid arbetspraktiken. Vissa
undantag skall kunna göras, nämligen för personer
med svagare ställning på arbetsmarknaden såsom
utrikes födda och arbetshandikappade. Likaså
skall anordnare som är ideella organisationer
kunna undantas liksom anordnare av arbetspraktik
för personer som deltar i praktiken i
vägledningssyfte under viss kortare tid.
Utskottet anser att det finns ytterligare fall
där finansieringsbidraget bör kunna reduceras. En
grupp som är särskilt utsatt är de s.k.
långtidsinskrivna. Dessa personer har trots de
senaste årens sysselsättningsökning haft svårt
att få fotfäste på arbetsmarknaden. Det är därför
angeläget att möjligheterna att erbjuda dem en
åtgärd inte minskar. Utskottet anser att
finansieringsbidraget för denna grupp bör sättas
lägre än det nu aviserade beloppet om 3 000 kr
per månad. En lämplig nivå är enligt utskottets
mening 1 000 kr per månad. Denna lägre nivå bör
enligt utskottets mening bara gälla i de fall
stat, kommun eller landsting är anordnare. I
övriga fall skall finansieringsbidraget således
vara 3 000 kr per månad. Utskottet anser vidare
att den lägre nivån på finansieringsbidraget för
långtidsinskrivna som finns vid praktik i stat,
kommun och landsting bör kunna finansieras genom
att möjligheterna till kringkostnadsersättning
begränsas till att enbart omfatta ideella
organisationer.
Enligt utskottets mening bör den nya åtgärden
arbetspraktik betraktas som en form av
arbetsmarknadsutbildning enligt den nya
förordning som beskrevs ovan. Därigenom kommer
åtgärden att kopplas till ersättningsreglerna i
lagen om arbetslöshetsförsäkring på motsvarande
sätt som i dag gäller för
arbetsmarknadsutbildningen.
Utskottet anser som framgått av avsnitt 2.1 att
riksdagen bör anta regeringens förslag dels till
ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Vidare avser utskottet att riksdagen bör anta
regeringens förslag till lag om
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter (prop. yrk.
1).
Vad som anförts om finansieringsbidraget vid
arbetspraktik bör ges regeringen till känna.
Motionerna A249 (s), A257 (kd) yrkande 19, A263
(mp) och MJ308 (kd) yrkande 7 avstyrks i den mån
de inte kan anses tillgodosedda genom vad
utskottet anfört. Regeringens förslag och
motionsyrkandena är budgetrelaterade.
När det sedan gäller förslagen som framförs i
motion A225 (s) om vilka projekt som bör omfattas
av arbetspraktiken anser utskottet att det bör
ankomma på beslutande myndighet att avgöra vad
som är en lämplig anvisning. Utskottet är därför
inte berett att göra något uttalande med
anledning av motionen och avstyrker därför denna.
Utskottet delar inte den uppfattning som kommer
till uttryck i motion A239 och som innebär att
man bör göra en utvärdering av hur
arbetsmiljölagen förhåller sig till
arbetspraktiken redan innan den införs. Av den
föreslagna lagen om arbetsmarknadspolitiska
aktiviteter framgår att arbetsmiljölagen i vissa
hänseenden skall gälla både för
arbetsgivaren/anordnaren och den anvisade. Det
får förutsättas att den som anvisar någon till en
sådan åtgärd lämnar adekvat information om de
regler som gäller för åtgärden i fråga. Utskottet
avstyrker därför A239 (mp) yrkandena 3-5.
När det slutligen gäller det förslag om
uppföljning som förs fram av Folkpartiet
förutsätter utskottet att regeringen liksom vid
andra åtgärder kommer att följa utvecklingen av
arbetspraktiken. Utskottet kan därför inte ställa
sig bakom motion A255 (fp) yrkande 7, som
avstyrks.
Kommunal utvecklingsgaranti m.m.
Propositionen
Den 1 januari 1998 infördes en möjlighet för
kommunerna att genom avtal med
länsarbetsnämnderna åta sig att erbjuda ungdomar
mellan 20 och 24 år som står till
arbetsmarknadens förfogande en aktiverande och
utvecklande åtgärd. I början av juni 1998 hade
204 av landets 288 kommuner tecknat avtal. I
ytterligare 42 kommuner pågick förhandlingar.
Under första halvåret 1998 deltog i genomsnitt
1 356 ungdomar per månad. Statskontoret har i
augusti 1998 redovisat en delrapport i ett
regeringsuppdrag avseende en utvärdering av
åtgärden. Av rapporten framgår att majoriteten av
ungdomarna, 60 %, var sysselsatta med någon form
av utbildning varvad med praktik. En fjärdedel
praktiserade inom näringslivet.
Motioner
Kristdemokraterna yrkar i motion A257 att nivån
på det skattefria bidraget till dem inom den
kommunala utvecklingsgarantin som står utanför
arbetslöshetsförsäkringen höjs (yrk. 6-7).
I motion A255 anför Folkpartiet att regeringen
bör utvärdera den kommunala utvecklingsgarantin
för att undersöka om det finns tendenser till
rundgång (yrk. 11).
Peter Pedersen och Ulla Hoffmann (v) begär i
motion A273 att regeringen skyndsamt utreder om
de kommuner som vill införa en generell
ersättning utan biståndsprövning för de ungdomar
som omfattas av den kommunala utvecklingsgarantin
kan göra detta utan att förlora det statliga
stödet.
I motion A239 framför Barbro Johansson (mp) att
det av lagstiftningen tydligt bör framgå vem som
enligt arbetsmiljölagen är att anse som
arbetsgivare för den som deltar i praktik eller
annan kompetenshöjande verksamhet enligt 6 c §
socialtjänstlagen (yrk. 2).
Utskottets ställningstagande
När det gäller Folkpartiets yrkande om en
utvärdering av åtgärden kan utskottet konstatera
att regeringen den 29 januari 1998 har gett
Statskontoret i uppdrag att se över den kommunala
utvecklingsgarantin. Av uppdraget framgår att
Statskontoret skall ge en allsidig belysning av
utvecklingsgarantin. Studien skall bl.a. belysa
undanträngningseffekter, eventuella
inlåsningseffekter och effekter för konkurrensen.
En delrapport har lämnats den 15 augusti i år och
en slutrapport kommer att lämnas senast den 12
februari 1999. Med hänsyn till detta uppdrag
finns det enligt utskottet inte skäl att bifalla
Folkpartiets begäran om en utvärdering. Utskottet
avstyrker därför motion A255 (fp) yrkande 11.
Enligt 6 c § socialtjänstlagen (1980:620) kan den
som uppbär försörjningsstöd under vissa
förhållanden anvisas praktik eller annan
kompetenshöjande verksamhet om den enskilde inte
har kunnat beredas någon lämplig
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Enligt 6 e § samma
lag skall den som deltar i sådan verksamhet
därvid inte anses som arbetstagare. I den
utsträckning som den enskilde utför uppgifter som
stämmer överens med eller till sin art liknar
sådant som vanligen utförs vid förvärvsarbete
skall han eller hon dock likställas med
arbetstagare vid tillämpning av vissa
bestämmelser i arbetsmiljölagen och av lagen om
arbetsskadeförsäkring.
Utskottet har i det föregående i anslutning till
ett motsvarande yrkande vad gäller den
arbetsmarknadspolitiska åtgärden OTA utgått från
att de problem som motionären tar upp inte har
sin grund i brister i lagstiftningen utan snarare
i informationen kring lagstiftningen. Utskottet
anser att det finns skäl att anta att motsvarande
gäller beträffande den praktik eller annan
verksamhet som avses i de nu beskrivna reglerna.
Även i fråga om detta slag av verksamhet måste
det ankomma på berörda myndigheter att lämna
erforderlig information. Den nu behandlade motion
A239 (mp) yrkande 2 bör avslås av riksdagen.
Utskottet övergår nu till att behandla de
motioner som rör deltagarnas ersättningsrätt.
För ungdomar som deltar i kommunala
utvecklingsinsatser finns det tre olika
ersättningsmöjligheter:
*Den som har rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen,
antingen i form av grundbelopp eller inkomstrelaterad ersättning, får
utbildningsbidrag av staten. Bidraget motsvarar
arbetslöshetsersättningen.
*Den som har rätt till
socialbidrag får en ersättning, kallad utvecklingsersättning, av kommunen.
Denna ersättning motsvarar socialbidraget.
· Den som varken har rätt till socialbidrag eller
arbetslöshetsersättning får ett skattefritt bidrag, kallat
utvecklingsersättning, av kommunen på 1 967 kr per månad, vilket motsvarar
ett beskattat utbildningsbidrag. Staten ersätter kommunen för denna extra
kostnad.
Som framgår av Kristdemokraternas motion kritiserar partiet den s.k.
utvecklingsersättningen, som anses för låg. Motsvarande kritik framförde
partiet i samband med att åtgärden skulle införas. Utskottet som vid
behandlingen av förslaget (se bet. 1997/98:AU1 s. 61) avstyrkte
Kristdemokraternas yrkande, konstaterade att ungdomar som endast har rätt
till denna ersättning normalt inte har någon ersättning alls innan de
påbörjar verksamheten. Utskottet har ingen annan uppfattning i dag.
När det sedan gäller den i motion A273 väckta frågan om villkoren för
statsbidragen anser utskottet att man bör avvakta Statskontorets utredning
innan några förändringar övervägs.
Utskottet avstyrker med hänvisning till vad som anförts i motionerna A257 (
kd) yrkandena 6-7 och A273 (v). De förstnämnda motionsyrkandena är
budgetrelaterade.
Arbetsmarknadsutbildning
Propositionen
Arbetsmarknadsutbildning är en vuxenutbildning för arbetslösa. Kostnaden
för den uppgick under budgetåret 1997 till 6,1 miljarder kronor inklusive
utbildningsbidrag. Under samma budgetår påbörjade 94 832 personer
arbetsmarknadsutbildning, av vilka knappt hälften var kvinnor.
Under år 1997 har arbetsmarknadsutbildningens betydelse för att främja
tillväxt och motverka s.k. flaskhalsar och bristyrken betonats alltmer mot
bakgrund av den ökade efterfrågan på arbetskraft och den stora satsningen
på vuxenutbildning inom ramen för Kunskapslyftet.
I slutet av 1980-talet fick merparten arbete efter avslutad yrkesinriktad
utbildning. Högsta andelen uppmättes år 1989 då 74 % hade arbete sex
månader efter det att utbildningen avslutats. Därefter sjönk andelen och
botten nåddes år 1993. En viss återhämtning har skett därefter och år 1997
hade 41 % av deltagarna arbete sex månader efter avslutad utbildning.
Träffsäkerheten i utbildningen, dvs. i vilken utsträckning deltagarna får
arbete inom eller nära det yrkesområde de utbildats för, har ökat och
uppgick budgetåret 1997 till 79 %.
Arbetsmarknadsutbildningen är den arbetsmarknadspolitiska åtgärd som har
den jämnaste könsfördelningen, men valet av utbildningsinriktning är
fortfarande könsbundet.
För att höja kvaliteten i utbildningen och för att motverka risken för
flaskhalsar och bristyrken har regeringen beslutat att skapa ett extra
utrymme på 2 miljarder kronor till arbetsmarknadsutbildning. Enligt
regeringens mening skall arbetsmarknadsutbildningen även fortsättningsvis
ha en klar yrkesinriktning som syftar till att leda till arbete. I takt med
att efterfrågan på yrkesutbildad personal ökar skall dock även
yrkesförberedande utbildningar tillåtas.
Motioner
Kristdemokraterna föreslår i motion A257 i fråga om utbildningsbidraget att
de som saknar arbetslöshetsersättning skall kunna få utnyttja en lånedel
för att uppnå med andra studerande likvärdiga villkor (yrk. 14). Partiet
anser också att arbetsmarknadsutbildningen bör knytas närmare till det
reguljära utbildningsväsendet (yrk. 15).
Även Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet har, utan att framställa
några särskilda yrkanden, framfört synpunkter på arbetsmarknadsutbildningen
. Moderaterna anser att arbetsmarknadsutbildningen bör sörja för
utbildningsinsatser som är fokuserade på specifika yrkesområden.
Centerpartiet anser att problemen med flaskhalsar måste motverkas genom bl.
a. kvalificerad arbetsmarknadsutbildning. Folkpartiet anser att det är
viktigt att arbetsmarknadsutbildningen inriktas på mindre volymer med högre
kvalitet.
Tullia von Sydow (s) anser i motion A234 att möjligheten att låta redan
anställda få del av arbetsmarknadsutbildning som anordnats som s.k.
bristyrkesutbildning bör återinföras.
Karin Olsson och Jan Björkman (s) begär i motion A252 att det s.k.
bristyrkesutbildningsbegreppet återinförs. Motionärerna anser också att den
lägsta nivån på utbildningsbidraget bör höjas och att införandet av ett
stimulansbidrag för personer som deltar i yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning bör övervägas.
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknadsutbildningen är enligt utskottets mening en av de viktigaste
åtgärderna. För att de arbetslösa skall kunna förbättra sina möjligheter
att få ett arbete är det viktigt att de erhåller sådan utbildning att de
kan möta de nya krav som ställs på dem. Som framgår av AMS kvartalsrapport
den 29 oktober 1998 för tredje kvartalet i år har åtgärdssammansättningen
ändrats. Arbetsmarknadsutbildningen har ökat sin andel av den totala
åtgärdsvolymen. I september i år uppgick antalet utbildningsdeltagare till
47 200, vilket motsvarar 29 % av den totala åtgärdsvolymen. Året innan var
antalet kursdeltagare 36 800, vilket utgjorde 20 % av samtliga deltagare i
åtgärder. Med hänsyn bl.a. till de farhågor som utskottet uttryckt för att
ett för högt volymmål kan leda till för låg kvalitet på åtgärderna är det
glädjande att notera att den yrkesinriktade upphandlade
arbetsmarknadsutbildningen ökat jämfört med förra året. Antalet deltagare i
dessa utbildningar uppgår till i genomsnitt 30 000 personer per månad. Det
är en ökning med 23 % jämfört med samma period förra året. Av deltagarna i
yrkesinriktade utbildningar fanns i genomsnitt 19 % i tekniska och 36 % i
industritekniska utbildningar, 13 % i övriga högre utbildningar och 5 % i
vårdyrkesutbildningar. Ökningen har varit störst inom tekniska/datatekniska
och övriga högskoleutbildningar.
Med hänsyn till önskemålet att så många som möjligt som är i behov av det
skall kunna få en kvalificerad arbetsmarknadsutbildning är det glädjande
att notera att utvecklingen går åt rätt håll.
Utskottet delar inte Kristdemokraternas uppfattning att
arbetsmarknadsutbildningen på sikt bör bli en del av den reguljära
utbildningen. Enligt utskottet kommer det att under överskådlig tid finnas
ett behov av sådan utbildning som bäst anordnas inom ramen för
arbetsmarknadsutbildning, exempelvis korta yrkesinriktade kurser för att
undvika akuta flaskhalsproblem. Utskottet avstyrker därför motion A257 (kd)
yrkande 15.
Utskottet kan visserligen instämma i de synpunkter som framförs i
motionerna A234 (s) och A252 (s) om behov av bristyrkesutbildning. Detta
behov måste dock ställas mot andra, prioriterade krav på
arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet vill framhålla att det i dag är
möjligt att anordna arbetsmarknadsutbildning för personer som riskerar att
bli arbetslösa. Mot denna bakgrund är utskottet för närvarande inte berett
att ställa sig bakom yrkandena. Motionerna A234 (s) och A252 (s) delvis,
bör följaktligen avslås.
Vad sedan gäller de olika motionsyrkandena som rör ändrade
ersättningsregler för deltagare i arbetsmarknadsutbildning är utskottet i
nuläget inte berett att göra de omprioriteringar i anslaget som krävs för
att finansiera förändringarna. Utskottet avstyrker därför motionerna A252 (
s) delvis, och A257 (kd) yrkande 14. Motionsyrkandena är budgetrelaterade.
Resursarbete
Propositionen
Åtgärden resursarbete har inte fått den omfattning som förväntats även om
antalet deltagare ökar stadigt. Åtgärden innebär att den arbetslöse kan
upprätthålla sin kompetens under arbetslösheten. Regeringen anser att
åtgärden bör avvecklas vid utgången av december 1999 eftersom
konjunkturutvecklingen och de ökade statsbidragen till kommunerna då antas
ge väsentligt ökad efterfrågan på arbetskraft inom berörda sektorer.
Motioner
I motion A257 kräver Kristdemokraterna att åtgärden resursarbete avvecklas
omedelbart (yrk. 21).
Uskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att man bör avveckla åtgärden. Det
är rimligt att avvecklingen sker över en längre tidsperiod. Den tidpunkt
regeringen valt för att avveckla åtgärden är enligt utskottet väl avvägd.
Utskottet avstyrker därför motion A257 (kd) yrkande 21. Yrkandet är
budgetrelaterat.
Förstärkt försäkringsskydd
Propositionen
De som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder där utbildningsbidrag
lämnas har tillförsäkrats ett visst försäkringsskydd i form av
arbetsskadeförsäkring, ersättning för ideell skada och grupplivförsäkring.
Vidare utges ersättning till arbetsgivare eller anordnare som orsakats
skada av en person som deltar i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Kostnaderna för de tre sistnämnda försäkringarna, som belastar anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, uppgick år 1997 till ca 151 miljoner
kronor.
Eftersom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna alltmer har kommit att
likna ordinarie arbeten har risken för arbetsskador ökat. Regeringen anser
därför att försäkringsskyddet bör kompletteras avseende skador och
olycksfall i arbetet. Hittills har ersättning från arbetsskadeförsäkringen
och ersättning för ideell skada kunnat lämnas. Kostnaderna för ersättning
för ideell skada uppgick år 1997 till 7 754 000 kr. Regeringen anser
emellertid att försäkringsskyddet vid personskada för deltagare i vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder där utbildningsbidrag lämnas bör vara
detsamma som för statstjänstemän. Det förstärkta skyddet bör gälla för
skador som inträffat den 1 januari 1999 eller senare. Kostnaderna för det
beräknas uppgå till 200 000 kr det första året. När systemet är fullt
utnyttjat, vilket det beräknas vara det sjätte året, bedöms kostnaderna
uppgå till 2 900 000 kr om året. Den totalajoner kronor om året.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser i likhet med regeringen att det är viktigt att personer som
deltar i arbetsmarknadsåtgärder har ett fullgott försäkringsskydd.
Utskottet har därför ingen erinran mot förslaget (prop. yrk. 5) utan
tillstyrker detta.
IT-satsningar
Propositionen
I samband med behandlingen av 1998 års budget hösten 1997 biföll riksdagen
ett förslag från regeringen om att det skulle avsättas särskilda medel för
införandet av en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, ett nationellt program
för IT-utbildning. Detta förslag byggde på en överenskommelse mellan staten
och Industriförbundet samt företrädare för IT-företagen. Syftet med
överenskommelsen är att 10 000 personer skall ha yrkesutbildats i modern
informationsteknik innan budgetåret 1999 är slut. Av dessa personer skall
75 % ha rekryterats från gruppen arbetslösa och vara inskrivna vid
arbetsförmedlingen. Resterande kan vara anställda under förutsättning att
arbetsgivaren betalar lön och andra förmåner under utbildningstiden.
Den 16 december 1997 träffades ett avtal mellan staten och SwIT-
yrkesutbildning (Sweden Information Technology) om att SwIT-yrkesutbildning
skulle genomföra ett nationellt program för IT-utbildning. SwIT-
yrkesutbildning har sedan avtalets tillkomst byggt upp en rikstäckande
organisation. I organisationen ingår drygt femtio lokala projektledare.
Projektledarna kartlägger företagens rekryteringsbehov inom de yrkesområden
där projektet skall verka. SwIT-yrkesutbildnings centrala kansli handlar
sedan upp utbildningar.
Regeringen aviserade i den ekonomiska vårpropositionen för budgetåret 1998
(prop. 1997/98:150) att den övervägde att föreslå riksdagen en satsning på
IT-utbildning inom den offentliga sektorn. Statskontoret har därefter på
uppdrag av regeringen kartlagt behovet av IT-utbildning inom den offentliga
sektorn. I kartläggningen ingick att inventera pågående insatser och ge
förslag till ytterligare åtgärder. Statskontoret har i en rapport, IT-
kompetens för offentlig sektor (1998:21), föreslagit att en särskild
satsning görs på främst breddutbildning inom IT-området som bör sträcka sig
över en tidsperiod om två till tre år fr.o.m. år 1999.
Regeringen anser att det finns flera skäl varför det är viktigt att höja
IT-kompetensen inom den offentliga sektorn. Som exempel anges att det kan
ge en möjlighet att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden eftersom
flertalet av de anställda som arbetar med IT är män. Regeringen har dock
gjort den bedömningen att det inte finns skäl för en särskild satsning
motsvarande den som genomförs i samarbete med Industriförbundet. I stället
avser regeringen att i regleringsbrevet för AMV inför budgetåret 1999 ge
AMS i uppdrag att inom ramen för befintliga åtgärder och anslag initiera IT
-utbildning för anställda inom den offentliga sektorn och då framför allt
för kvinnor. Regeringen betonar att det är särskilt viktigt att rikta
insatser till grupper av arbetslösa som tidigare varit verksamma inom
sektorer där arbetsuppgifter försvunnit genom den snabba tekniska
utvecklingen, exempelvis kontorister.
Motion
Kristdemokraterna anser i motion A257 (yrk. 28) att det är angeläget att
den särskilda satsningen på IT-utbildning inom den offentliga sektorn även
blir tillgänglig för handikappade. Därför måste det tillses att nödvändiga
hjälpmedel för att funktionshindrade skall kunna delta i IT-satsningen
räknas in i kostnaderna för denna satsning.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning, som kommer till uttryck i
propositionen, om behovet av IT-satsning inom offentliga sektorn.
Kristdemokraternas uppfattning är att det är viktigt att funktionshindrade
ges möjlighet att delta i den satsning som föreslås nu. Det kan noteras att
arbetshandikappade är en prioriterad grupp i AMV:s verksamhetsmål. Vidare
kan noteras att åtgärder som kan förbättra effektiviteten och
träffsäkerheten i stödformer som riktas till arbetshandikappade för
budgetåret 1999 kommer att prioriteras. Man bör därför kunna utgå från att
AMS kommer att beakta de funktionshindrades särskilda behov vid
utformningen av åtgärden. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att
motion A257 (kd) yrkande 28 bör avslås i den mån motionen inte kan anses
tillgodosedd genom vad utskottet anfört.
Datortek/aktivitetscenter
Bakgrund
Datortek/aktivitetscenter infördes den 1 juli 1995. Syftet var att ungdomar
skulle få lära sig informationshantering och datorer samtidigt som de
deltog i olika arbetsmarknadspolitiska aktiviteter såsom yrkesvägledning
och jobbsökaraktiviteter. Den 1 juli 1996 förändrades reglerna så till vida
att det även blev möjligt för personer över 25 år att delta i datortek/
aktivitetscenter.
Huvudmän för datorteken är kommunerna som svarar för drift och
lokalkostnader. Verksamheten regleras i avtal mellan berörd länsarbetsnämnd
och kommun. Länsarbetsnämnderna svarar för huvuddelen av investeringarna i
utrustning, utbildningsmaterial, service och underhåll av hård- respektive
mjukvara. De svarar också vanligen för lönekostnaderna för de program-
ansvariga på datorteken. Länsarbetsnämnderna anvisar också handledare.
AMS har i en skrivelse den 18 juni 1998 till Arbetsmarknadsdepartementet
föreslagit en vidareutveckling av datortekverksamheten. Förslaget bygger på
en rapport som utarbetats tillsammans med Kommunförbundet. Förslaget
innebär i huvudsak att kommunerna övertar verksamheten vid datorteken.
Detta innebär att en kommun efter en överenskommelse med länsarbetsnämnden
får åta sig att vid kommunens datortek bedriva verksamhet för personer som
anvisats av arbetsförmedlingen. Kommunens kostnader för beställda platser
ersätts av länsarbetsnämnden. Grundbemanningen på ett datortek blir en
programansvarig och 1-3 anställda handledare. Datorer och annan datateknisk
utrustning upphandlas och underhålls av kommunen. Befintlig
datorteksutrustning övergår i kommunernas ägo. Den förvaltas och underhålls
av kommunen utan särskild ekonomisk ersättning.
Förslaget har inte behandlats i propositionen.
Propositionen
Under första halvåret 1998 har i genomsnitt 13 000 personer deltagit i
datortek/aktivitetscenter varje månad. Andelen som fått arbete har ökat
under första halvåret 1998 trots att andelen ungdomar i åtgärden har
minskat. Ökningen förklaras av det förbättrade arbetsmarknadsläget. Statens
kostnad för åtgärderna uppgick under budgetåret 1997 till 1 218 miljoner
kronor varav 60 miljoner kronor användes till investeringar och resterande
till utbildningsbidrag. Vidare har otraditionella medel använts för
ersättning till de program-ansvariga.
Motioner
Kristdemokraterna påpekar i motion A257 att kvaliteten och effektiviteten i
datortekverksamheten har ifrågasatts på många håll. Partiet anser att
Statskontoret bör få i uppdrag att genomföra en studie för att undersöka
kvaliteten i datorteken och jobbsökaraktiviteterna och också om
verksamheten bedrivs effektivt (yrk. 16 och 17).
I två motioner hänvisas till det förslag till förändring av
datortekverksamhet som lämnats av AMS.
I motion A264 anser Claes-Göran Brandin och Christina Nenes (båda s) att
det hade varit bra om regeringen hade behandlat AMS förslag i
budgetpropositionen. I bästa fall kan förslaget behandlas i den ekonomiska
vårpropositionen, sägs det i motionen. Risken enligt motionärerna är att
eventuella förändringar kan träda i kraft först vid ingången av år 2000.
Hans Karlsson m.fl. (s) befarar i motion A267 att regeringens hantering av
frågan fördröjer en nödvändig utveckling av datortekverksamheten.
Utskottets ställningstagande
Utskottet som konstaterar att det inte framlagts några förslag i
propositionen, anser att det är viktigt att datorteken hela tiden
vidareutvecklas. För att åtgärden skall vara effektiv måste inte bara den
maskinella utrustningen vara uppgraderad utan även kunskaperna hos dem som
utbildar vara uppdaterad. Det krävs därför kontinuerliga insatser både
ekonomiskt och utbildningsmässigt för att tillförsäkra att kvaliteten
bibehålls. Det förslag som AMS har lämnat kan utgöra en utgångspunkt för
förnyelsearbetet med datorteken. Utskottet vill dock inte föregripa
regeringens ställningstagande till förslaget. Mot bakgrund av vad som
anförts anser utskottet att motionerna A264 (s) och A267 (s) bör avslås.
Kristdemokraterna anser som nämnts att det bör göras en utredning som skall
undersöka kvaliteten och effektiviteten i datorteken och
jobbsökaraktiviteterna. Utskottet är inte övertygat om behovet av en sådan
utredning. Skulle emellertid åtgärderna i framtiden visa tecken på att vara
ineffektiva förutsätter utskottet att regeringen tar initiativ till en
utredning eller vidtar andra åtgärder. Utskottet anser därför att motion
A257 (kd) yrkandena 16 och 17 bör avslås.
Starta-eget-bidrag
Propositionen
Under budgetåret 1997 har bidraget omfattat 12 280 personer i genomsnitt
per månad. Detta är den största omfattningen sedan stödet infördes år 1984.
Kostnaden för bidraget var under budgetåret 1997 ca 1,4 miljarder kronor.
Starta-eget-bidrag utgår i form av utbildningsbidrag. Enligt huvudregeln
utgår sådan ersättning under högst sex månader. Bidragstiden får dock
förlängas till högst tolv månader om det finns särskilda skäl. Detta gäller
om verksamheten bedrivs i glesbygd, av arbetslösa kvinnor eller av
arbetslösa invandrare. Som ett led i det pågående förenklingsarbetet anser
regeringen att förlängningsreglerna skall samordnas. I den kommande
regleringen av starta-eget-bidraget kommer därför endast en
undantagssituation att anges, nämligen särskilda skäl. I detta begrepp
skall de nämnda situationerna innefattas.
Motioner
Folkpartiet påpekar i motion Sf634 att många invandrare är hänvisade till
socialbidrag för sin försörjning. Partiet anser att man måste öka
möjligheten för personer som inte är a-kasseberättigade att erhålla starta-
eget-bidrag (yrk. 9).
En liknande ståndpunkt framför Elisabeth Fleetwood och Carl Erik Hedlund (m
) i motion A277. De anser att det nuvarande regelverket för starta-eget-
bidrag bör ses över så att möjligheterna att starta yrkesmässiga
verksamheter blir bättre även för socialbidragstagare.
Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder (m) anser i motion A215 att
åtgärden starta-eget-bidrag bör omvandlas till starta-eget-lån (yrk. 8).
Utskottets ställningstagande
Det nuvarande systemet med starta-eget-bidraget bygger på att den som är
arbetslös eller riskerar att bli arbetslös under vissa förutsättningar ges
en möjlighet att erhålla bidrag för att starta egen näringsverksamhet.
Ersättningstiden är begränsad. Det belopp som utges motsvarar den
ekonomiska ersättning personen skulle ha som arbetslös. Avsikten är att
ersättningen skall vara ett försörjningsstöd. Kapital för eventuella
investeringar ingår inte i bidraget. Genom åtgärdens utformning som ett
bidrag och inte som ett lån stimuleras arbetslösa att starta eget därigenom
att de får den egna försörjningen tryggad under den tid som verksamheten
byggs upp. Den enskilde riskerar inte att få hela sin ekonomi raserad för
det fall verksamheten visar sig vara olönsam. Åtgärden skulle inte bli lika
effektiv om den var utformad som ett lån. Utskottet kan mot denna bakgrund
inte biträda motion A215 (m) yrkande 8, varför den bör avslås.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena rörande
socialbidragstagare påpeka att det i dag inte föreligger något hinder för
dessa att erhålla starta-eget-bidrag. Det ställs inte något krav på att den
som beviljas bidrag skall vara berättigad till arbetslöshetsersättning.
Däremot finns det problem vad gäller rätten till försörjningsstöd för den
som har en rörelse. Denna fråga bör enligt utskottets mening inte lösas
inom ramen för starta-eget-bidraget. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om att det har tillsatts en utredare som bl.a. skall utreda vilka
hinder en person med utländsk bakgrund kan möta när han eller hon skall
starta ett företag (dir. 1998:1). Med hänvisning till vad som anförts
avstyrker utskottet motionerna A277 (m) och Sf634 (fp) yrkande 9.
Sabbatsår - friår
Motioner
Kristdemokraterna begär i motion A257 att en möjlighet till sabbatsår eller
friår för personer mellan 45 och 55 år införs (yrk. 24). Sabbatsåret bör
kunna finansieras med arbetsmarknadspolitiska medel eller av den enskilde
genom förtida pensionsuttag.
I motion A205 begär Miljöpartiet att en möjlighet till friår införs
nationellt (yrk. 1). Alla skall ha en sådan rätt, och staten skall inte
kunna bestämma vad ledigheten skall användas till. En enhetlig ersättning
som motsvarar 85 % av arbetslöshetsersättningen skall utgå. Partiet
föreslår också att kommuner ges en generell rätt att införa kommunala friår
(yrk. 2). En "friårsplats" skall räknas som fullvärdigt arbete (yrk. 3).
Enligt partiet skulle införandet av friår kunna leda till en kraftig ökning
av kvinnligt företagande (yrk. 4). Även i motion So309 begär Miljöpartiet
att friår införs (yrk. 6).
Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (kd) yrkar i motion A220 att en
utredning om friår tillsätts skyndsamt.
Catherine Persson (s) anför i motion A280 att den s.k. Trelleborgsmodellen
bör övervägas som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
I motion So373 yrkar Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) att friår införs (yrk. 1).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har behandlat olika motionsförslag om friår/sabbatsår vid ett
flertal tillfällen. Senast togs dessa frågor upp vid behandlingen av
budgetpropositionen för budgetåret 1998 (bet. 1997/98:AU1). Utskottet
uttalade som sin mening att de arbetsmarknadspolitiska medlen i första hand
bör går till grupper som inte har något arbete eller riskerar att bli
arbetslösa. Utskottet ansåg dock att det inte var uteslutet att överväga
någon form av friår/sabbatsår i den mån det fanns ekonomiskt utrymme. I
sådana fall borde denna möjlighet i första hand riktas mot arbetstagare som
har arbetat en längre period och som har för avsikt att under ledigheten
studera eller på annat sätt öka sin kompetens. Utskottet har ingen annan
uppfattning i dag. Av detta följer att utskottet avstyrker motionerna A205
(mp) yrkandena 1-4, A220 (kd), A257 (kd) yrkande 24, A280 (s), So309 (mp)
yrkande 6 och So373 (mp) yrkande 1.
Insatser för konstnärer
Propositionen
Riksdagen har våren 1998 beslutat om (prop. 1997/98:87, yttr. 1997:98:AU8y,
bet. 1997/98:KrU13, rskr. 1997/98:303) att lämna bidrag till den
försöksverksamhet som kallats "en tredje anställningsform inom teatern".
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att 10 miljoner kronor avsätts för
ändamålet. Syftet med försöksverksamheten, som skall pågå under ett och ett
halvt år, är att minska utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen samt öka
frilansande skådespelares trygghet och den konstnärliga friheten. En
förutsättning är att arbetsmarknadens parter kommer överens om förändringar
i de avtal som reglerar anställningsform och anställningsskydd. Insatsen
skall utvärderas efter ett år av AMS i samråd med Statens kulturråd,
Konstnärsnämnden och arbetsmarknadens parter på teaterområdet.
Motioner
I kommittémotion Kr272 yrkar Kristdemokraterna att försöksperioden förlängs
till tre år (yrk. 6 delvis).
I motion Kr274 anför Miljöpartiet att Dramaten bör tilldelas
arbetsmarknadspolitiska medel för att ta emot lärlingar (yrk. 27).
Utskottets ställningstagande
I samband med att kulturutskottet behandlade regeringens proposition
Konstnärernas villkor (prop. 1997/98:87) yttrade sig
arbetsmarknadsutskottet bl.a. över förslaget om införandet av ett försök
med en tredje anställningsform inom teatern (se bet. 1997/98:AU8y s. 4). I
yttrandet påpekade utskottet att det är välbekant att
arbetslöshetsförsäkringen på teaterområdet i hög grad fungerat som en
yrkesförsäkring som ger inkomstutfyllnad för de frilansande. Vidare
påpekade utskottet att Utredningen om ersättning vid arbetslöshet och
omställning (SOU 1996:150), den s.k. ARBOM-utredningen, hade konstaterat
att arbetslöshetsförsäkringen finansierar inte bara kostnader för
stillestånd utan även för förberedelsearbete och träning. Även
repetitionsarbete i fria grupper bekostas av arbetslöshetsförsäkring.
Arbetsmarknadsutskottet såg mot denna bakgrund positivt på att man sökte
finna former för att förbättra de strukturella problemen. Utskottet
konstaterade dock att försöksverksamheten verkade förutsätta ett inte
obetydligt statligt stöd. Utskottet konstaterade vidare att det på sikt
inte kunde vara arbetsmarknadspolitiken som skulle belastas av branschens
problem. Om man av kulturpolitiska skäl ville stötta verksamheten vid
teatrarna borde det snarare vara ett ansvar för kulturpolitiken. Även om
ett och ett halvt år kunde vara en för kort tid för att man skulle kunna
dra några säkra slutsatser ansåg utskottet - med hänsyn till den ganska
stora insatsen från statens sida - att det inte var rimligt med ekonomiska
utfästelser under längre tid än så.
Utskottet har ingen annan uppfattning i dag och är därför inte berett att
föreslå någon förändring i förhållande till regeringens förslag. Motion
Kr272 (kd) yrkande 6 delvis avslås därför.
Utskottet övergår nu till frågan om arbetsmarknadspolitiska medel till
lärlingar på Dramaten. Enligt utskottets mening bör det inte ankomma på
riksdagen att ange vilka enskilda arbetsgivare som skall ges resurser av
det slag som avses i motionen. Det bör vara de berörda myndigheterna som
fattar beslut i dessa frågor. Utskottet anser därför att motion Kr274 (mp)
yrkande 27 bör avslås. Motionsyrkandet är budgetpåverkande.
Tillfälliga personalförstärkningar
Propositionen
AMV får under innevarande budgetår använda sammanlagt 850 miljoner kronor
för tillfälliga personalförstärkningar, 250 miljoner kronor från
ifrågavarande anslag A 2 och 600 miljoner kronor från anslaget A 1
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Regeringen föreslår att det
för budgetåret 1999 avsätts 250 miljoner kronor under detta anslag för
samma ändamål (prop. yrk. 4).
Motion
Folkpartiet anser i motion A255 att riksdagen skall avslå regeringens
förslag om medel till tillfälliga personalförstärkningar på
arbetsförmedlingarna med motiveringen att inga ordentliga analyser har
utförts (yrk. 18 delvis).
Utan att framställa något särskilt yrkande anser Centerpartiet i motion
Fi210 att denna utgift bör halveras.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har under avsnittet A 1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader behandlat frågor om tillfälliga
personalförstärkningar. Av samma skäl som anförts där biträder utskottet
regeringens förslag och avstyrker motion A255 (fp) yrkande 18 delvis.
Förslaget och motionen är budgetrelaterade.
Feriearbeten
Propositionen
Riksdagen beslutade våren 1998 att 100 miljoner kronor av medlen under
detta anslag fick användas för att ersätta kommunerna för att dessa skulle
stimulera det lokala näringslivet att anordna fler feriearbeten för
gymnasieungdomar. Medlen kunde också användas för insatser inom kommunen.
Det skulle även vara möjligt att anordna kombinationer av utbildning och
praktik eller ren utbildning. Enligt preliminära beräkningar som AMS gjort
har satsningen lett till att knappt 34 000 sommararbeten tillkommit för år
1998.
Motion
Kristdemokraterna anser i motion A257 (yrk. 18) att åtgärden strider mot
konkurrensreglerna och kommer att ge tydliga undanträngningseffekter.
Därför avvisade partiet förslaget när det lades fram. Partiet, som är
positivt till att ungdomar får feriearbete men kritiskt till det sätt på
vilket det skett, utgår från att regeringen återkommer med ett konkret
förslag om avsikten är att feriearbeten skall förekomma även i
fortsättningen.
Utskottets ställningstagande
I samband med utskottets behandling av regeringens förslag om införande av
bidrag till feriearbete uttalade utskottet att de positiva effekterna av
feriearbete inte bör underskattas. Enligt utskottet ger feriearbetet
ungdomarna inte bara värdefull arbetslivserfarenhet utan det ökar även
deras möjligheter att komma in på arbetsmarknaden.
Som Kristdemokraterna påpekat redovisas inte om regeringen har för avsikt
att genomföra en liknande satsning kommande budgetår. Vid kontakter med
Regeringskansliet har framkommit att tanken är att det skall genomföras
någon form av sådan satsning även budgetåret 1999. Utskottet utgår från att
regeringen i så fall återkommer till riksdagen. Utskottet anser att
motionärerna får anses vara tillgodosedda med vad som anförts. Utskottet
avstyrker därför motion A257 (kd) yrkande 18.
Flyttningsbidrag
Propositionen
I dag kan den som är eller riskerar att bli arbetslös och söker arbete på
annan ort inom Sverige erhålla flyttningsstöd. Efter initiativ från Sverige
har AMS och berörda myndigheter i övriga nordiska länder kommit med ett
gemensamt förslag om att flyttningsstödet geografiskt skall utsträckas till
att gälla hela Norden. Miniminivån på flyttstödet skall vara ersättning för
resekostnader i samband med sökande och tillträdande av anställning i annat
berört land med undantag för Danmark, som inte ersätter kostnader för
tillträdesresa. Utöver ersättning för resa kan ett land även ge annat
flyttstöd till arbetssökande som tillträder anställning i något av de
berörda länderna. Regeringen har tillstyrkt förslaget och hemställer att
riksdagen, när resultatet av de fortsatta överläggningarna med de övriga
nordiska länderna är klart, godkänner att ett flyttningsbidrag införs till
den som är eller riskerar att bli arbetslös och söker arbete i annat
nordiskt land (prop. yrk. 6).
Motioner
Kristdemokraterna yrkar i motion A257 att det nuvarande flyttningsbidraget
avskaffas och att regeringens förslag om flyttningsbidrag inom Norden
avslås (yrk. 23). Även i kommittémotion N274 framställer partiet yrkande om
att det nuvarande flyttningsbidraget bör avskaffas (yrk. 14).
Utan att framställa något särskilt yrkande om det framför Centerpartiet i
motion Fi210 motsvarande uppfattning som Kristdemokraterna. Partiet anser
att dessa medel i stället skall användas för kompetensutveckling.
Utskottets ställningstagande
En viktig uppgift för arbetsmarknadspolitiken är att stimulera rörlighet på
arbetsmarknaden. Man kan inte alltid utgå från att den som är arbetslös kan
erhålla ett lämpligt arbete på hemorten. Därför bör man underlätta för
arbetslösa att söka arbete på annan ort. Ett sätt att göra detta är att ge
flyttningsbidrag.
Dagens arbetsmarknad kännetecknas av en allt större rörlighet. Detta
gäller inte bara inom Sverige utan även mellan Sverige och övriga länder i
Norden. Behovet av arbetskraft varierar mellan de nordiska länderna. I
vissa länder finns det en stor efterfrågan på arbetskraft inom exempelvis
vård- och bygg-sektorn. Det är positivt om denna efterfrågan kan
tillgodoses genom att arbetslösa från andra länder flyttar dit. För att
stimulera rörligheten även på den nordiska arbetsmarknaden är det enligt
utskottets mening bra om det införs flyttningsbidrag inom Norden.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag (prop. yrk. 6
) och avslår motionerna A257 (kd) yrkande 23 och N274 (kd) yrkande 14.
Förslaget och motionsyrkandena är budgetrelaterade.
Bemyndigande om ekonomiska förpliktelser
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att under
budgetåret 1999 i fråga om anslaget A 2 besluta om bidrag som inklusive
tidigare åtagande innebär utgifter på högst 55 miljoner kronor efter år
1999 (prop. yrk. 7). Skälet för begäran är att de anslagsbelopp regeringen
disponerar för försöksverksamhet med särskilda sysselsättningsskapande
åtgärder och särskilda medel innebär utgifter för kommande budgetår.
Motion
Kristdemokraterna motsätter sig i motion A257 (yrk. 25) regeringens begäran
och anser att den bör avslås. Det finns enligt partiet ingen uttömmande
redovisning hur medlen används eller kommer att användas. Vidare anser
Kristdemokraterna att det i första hand skall vara AMV som skall bedriva
verksamheten.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingen anledning att ifrågasätta behovet av ett sådant
bemyndigande som regeringen begärt. Det är fråga om projekt som löper över
längre tid. Utskottet tillstyrker därför regeringens begäran och avstyrker
motion A257 (kd) yrkande 25.
Övriga åtgärder
Motioner
Ronny Olander m.fl. (s) anser i motion A278 att det bör införas en
möjlighet till frivilligarbete i utlandet, s.k. volontärtjänst.
Finansieringen skulle kunna ske exempelvis med arbetslöshetsersättning.
I motion A287 konstaterar Sven-Erik Österberg och Ann-Kristine Johansson (
båda s) att röjningsaktiviteten i skogen har sjunkit till en alldeles för
låg nivå. Motionärerna anser därför att det finns starka skäl att använda
arbetsmarknadsmedel för denna verksamhet.
Utskottets ställningstagande
Vid utskottets behandling av budgetpropositionen för budgetåret 1998 tog
utskottet upp ett likadant yrkande som det som framställs i motion A278.
Utskottet konstaterade då att volontärtjänst i utlandet i och för sig var
vällovligt men att det snarast framstod som en form av biståndsverksamhet.
Även om så inte var fallet skulle det kunna ske inom ramen för de s.k.
interpraktikstipendierna. Utskottet som inte fann skäl att göra några
generella uttalanden om användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen i
detta fall avstyrkte därför motionen. Utskottet har sedan dess inte ändrat
uppfattning. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A278 (s
).
I fråga om skogsröjning vill utskottet framhålla att sådan verksamhet kan
förekomma inom ramen för de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Utskottet vill dock poängtera att det är länsarbetsnämnderna som skall göra
prioriteringarna och bedömningen av vad som kan anses vara en adekvat
åtgärd. Utskottet avstyrker därför motion A287 (s).
Anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 21 511 275 Anslagssparande 1 977 400
1998 Anslag 21 649 793 Utgiftsprognos 20 700 000
1999 Förslag 21 961 114
2000 Beräknat 23 183 894
2001 Beräknat 21 616 323
I beloppen ingår ej utgifter från det äldre anslaget 1995/96 X A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder där utfallet för år 1997 var 3,1 miljarder
kronor och där utgiftsprognosen för år 1998 beräknas till 619,2 miljoner
kronor. Av anslagssparandet från budgetåret 1997 har 268 miljoner kronor
förts från anslaget. Därutöver beräknas 1,3 miljarder kronor förbrukas
under åren 1998 och 1999 i den pågående IT-utbildningen. Resterande
anslagssparande som inte beräknas att förbrukas under år 1998 kommer att
föras bort från anslaget.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar ett ramanslag om ca 22 miljarder
kronor. Regeringen har då förutom de förslag som har behandlats ovan
minskat anslaget med 235 miljoner kronor för att finansiera det beräknade
bortfallet under budgetåret 1998 av finansieringsbidrag avseende
arbetsplatsintroduktion. Vidare har hänsyn tagits till att anslaget minskas
med 3,5 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1999 för att finansiera de ökade
kostnaderna för bl.a. visst spanings- och utredningsarbete i samband med
kriminalisering av köp av sexuella tjänster.
Motioner
Moderaterna yrkar i kommittémotion A276 att anslaget fastställs till ca 4,
4 miljarder kronor (yrk. 5). Partiet vill föra över de medel under
utgiftsområde 14, vilket framgått ovan, anslag A 2, som hänför sig till
direkta transfereringar till enskilda till utgiftsområde 13. Moderaterna
föreslår att ett modernt lärlingsprogram för arbetslösa ungdomar i åldern
20-25 år introduceras. Programmet skulle belasta budgeten med 250 miljoner
kronor. Partiet föreslår också en satsning på äldre arbetslösa. Företag som
anställer en person som är över 55 år och har varit arbetslös i minst nio
månader får tillbaka halva arbetsgivaravgiften. Åtgärden beräknas vara
fullt genomförd år 2001 och belastar då statsbudgeten med 1 miljard kr.
Moderaterna vill också ha en mer fokuserad arbetsmarknadsutbildning, vilket
motsvarar en besparing med 1 500 miljoner kronor. Partiet motsätter sig,
som framgått ovan, en förlängning av OTA. Detta innebär en besparing med
630 miljoner kronor.
Kristdemokraterna begär i motion A257 att anslaget minskas med ca 3, 2
miljarder kronor i förhållande till regeringens förslag (yrk. 34 delvis).
Partiet bedömer att ett genomförande av partiets tillväxtförslag minskar
behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket medför en besparing på
1 400 miljoner kronor. Kristdemokraterna avsätter 300 miljoner kronor för
att finansiera förslaget att de som saknar arbetslöshetsersättning bör
kunna få utnyttja en lånedel i utbildningsbidraget för att få med andra
studerande likvärdiga villkor. Partiet vill, som framgått ovan, avskaffa
OTA och resursarbete, vilket medför en besparing med 1 155 miljoner kronor.
Partiet vill också avskaffa flyttningsbidrag, vilket innebär en besparing
med 200 miljoner kronor. De riktade insatser mot tjänstesektorn som partiet
föreslår medför en besparing på 700 miljoner kronor.
Centerpartiet yrkar i motion Fi210 att anslaget minskas med ca 2,3
miljarder kronor i förhållande till regeringens förslag (yrk. 14). Partiet
anser att de medel som regeringen anvisar för tillfälliga förstärkningar
hos arbetsförmedlingarna och som rör båda anslagen A 1 och A 2 bör minskas
med 400 miljoner kronor. Vidare anser partiet att 500 miljoner kronor bör
föras över till utgiftsområde 19 för att användas till satsningar på
småföretagen och att 50 miljoner kronor bör föras över till utgiftsområde
17 för att öka insatserna på kulturområdet. Partiet räknar med att dess
förslag om tillväxtskapande åtgärder leder till att arbetslösheten sjunker
och behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar. Detta innebär i
sin tur att anslaget kan minskas med 2 290 miljoner kronor. Centerpartiet
anser att flyttningsbidraget bör tas bort. Medlen bör i stället användas
för kompetensutveckling. Partiet anser att 1 miljard kronor bör avsättas
för att genomföra partiets förslag om kompetenskonton.
I motionerna A255 och Fi211 yrkar Folkpartiet att anslaget minskas med 3,6
miljarder kronor i förhållande till regeringens förslag (yrk. 20 delvis
respektive yrk. 14 delvis). Enligt partiet leder generella förbättringar av
villkoren för företagande till lägre arbetslöshet. Partiet anser att
åtgärdsvolymen skall minskas och att kvaliteten på
arbetsmarknadsutbildningen skall höjas. Partiet vill avskaffa OTA.
Utskottets ställningstagande
Oppositionspartiernas förslag till medelsanvisning följer av varje partis
huvudförslag när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Eftersom utskottet
inte kan instämma i deras politik kan det inte heller biträda förslagen
till medelsanvisning i motionerna. Utskottet anser dock att det finns skäl
att särskilt beröra några av yrkandena. I flera motioner framställs krav
som innebär att arbetsmarknadspolitiska åtgärder som resursarbete och OTA
skall avvecklas. Till följd av detta tillgodoräknar sig motionärerna
besparingar utan att beakta det förhållandet att de personer som berörs av
åtgärderna i sådana fall som regel i stället skulle vara berättigade till
arbetslöshetsersättning. Besparingarna skulle i dessa fall bli tämligen
blygsamma. En annan reflexion är att vissa partier vill minska utgifterna
för arbetsmarknadsutbildningen. Detta är enligt utskottet en helt felaktig
åtgärd i det arbetsmarknadsläge som nu råder. Genom att minska denna åtgärd
försämras människors möjlighet att erhålla ett reguljärt arbete. Vidare
motverkas möjligheterna att höja kvaliteten på utbildningen vilket kan öka
risken för flaskhalseffekter.
Sammanfattningsvis biträder utskottet regeringens förslag till
medelsanvisning (prop. yrk. 13 delvis) och avstyrker motionerna A255 (fp)
yrkande 20 delvis, A257 (kd) yrkande 34 delvis, A276 (m) yrkande 5, Fi210 (
c) yrkande 14, och Fi211 (fp) yrkande 14 delvis. I avsnittet 3.7 nedan
finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om
anslagen på utgiftsområde 14.
3.4 Övriga A och B anslag
Anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Från anslaget bekostas lönebidrag, statsbidrag till skyddat arbete hos
offentliga arbetsgivare (OSA), kostnader för vissa otraditionella insatser
för arbetshandikappade, bidrag till arbetshjälpmedel m.m. till
arbetshandikappade, utveckling av ny teknik och datorbaserade
arbetshjälpmedel för arbetshandikappade samt särskild expertmedverkan i
sådana ärenden, särskilt introduktions- och uppföljningsstöd (SIUS) samt
viss nationell medfinansiering som svarar mot utbetalningar från
utgiftsområde 14 anslaget A 4 Europeiska socialfonden m.m.
Regeringen anser att det i det relativt goda konjunkturläge som nu råder
är angeläget att försöka få ut personer med funktionshinder på den öppna
arbetsmarknaden, eventuellt med hjälp av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Övergångarna från anställningar med lönebidrag till anställningar på den
öppna arbetsmarknaden bör öka. I detta arbete är det särskilt viktigt,
menar regeringen, att prioritera kvinnorna.
I propositionen refererar regeringen resultatet av en studie som RRV gjort
- Det flexibla lönebidraget, RRV (1998:37). RRV:s studie tyder bl.a. på att
det kan finnas allvarliga brister i träffsäkerheten i lönebidragssystemet,
sägs det i propositionen. Regeringen ser allvarligt på detta problem och
avser att föreskriva att AMS skall beakta kritiken i det lönebidragsprojekt
som AMS påbörjat på uppdrag av regeringen. Regeringen avser att utreda
konkreta förslag till hur effektiviteten och träffsäkerheten kan öka i de
arbetsmarknadsstöd som riktas till de arbetshandikappade. Översynen skall
även omfatta Samhall och ske i samråd med Handikappdelegationen.
Det är, menar regeringen, också angeläget att de personer som har ett
funktionshinder som medför svåra kommunikationssvårigheter ges bättre
möjligheter att starta och behålla ett eget företag. I propositionen
föreslås därför att bidrag till arbetsbiträde bör kunna lämnas med högst
100 000 kr per år för egenföretagare med sådana kommunikationssvårigheter.
Förslaget ökar utgifterna under anslaget med 3 miljoner kronor. Förslaget
föreslås träda i kraft den 1 januari 1999 (prop. yrk. 8).
Regeringen uppger att det nu skall genomföras en försöksverksamhet -
Kulturarvs-IT. Satsningen skall avse samlingarna i framför allt centrala
kulturarvsinstitutioner och regionala museer. Förutom att ge
arbetshandikappade arbete är syftet med verksamheten att öka möjligheterna
för t.ex. skolor och andra utbildningsinstitutioner, forskningen och
allmänheten att ta del av museernas samlingar. För de regionala museernas
del skall detta ske genom att en arbetsenhet vid varje museum inrättas som
kan registrera och göra t.ex. fotografier och arkivmaterial men även andra
föremålssamlingar tillgängliga genom digital registrering, inläsning och
bearbetning. I försöksverksamheten ingår också en särskild regionalpolitisk
satsning förlagd till i första hand Kiruna, men även Ulriksfors och
Grängesberg. Målgruppen för försöket utgörs av personer med mycket nedsatt
arbetsförmåga, dvs. av personer som har sådant arbetshandikapp att en
anställning av dem kan berättiga arbetsgivaren till lönebidrag med 100 % av
lönekostnaden. Verksamheten beräknas omfatta 130 personer med lönebidrag
vid de regionala museerna och 110 personer med lönebidrag i Kiruna,
Ulriksfors och Grängesberg. Därtill beräknas att ett antal arbetsledare
kommer att anställas. Verksamheten ökar utgifterna under anslaget med 14
miljoner kronor. Den bör genomföras från den 1 januari 1999. Satsningen är
en försöksverksamhet under tre år och en första utvärdering skall göras
efter två år.
En funktionshindrad kan i dag få bidrag till arbetshjälpmedel om han eller
hon deltar i vissa av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Regeringen
anser dock att ett sådant bidrag bör kunna lämnas vid deltagande i samtliga
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utom vid arbetsmarknadsutbildning i det
reguljära utbildningsväsendet. Bidraget bör dessutom, som tidigare, kunna
lämnas till funktionshindrade ungdomar vid praktisk arbetslivsorientering.
Ändringen medför att utgifterna under anslaget ökar med 1 miljon kr.
De ökade utgifterna under anslaget avser regeringen att finansiera genom
att anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med motsvarande
belopp.
Motioner
Kristdemokraterna tar i motion A257 upp frågor om nivåerna på lönebidragen.
Partiet vill bl.a. att en regel på nytt införs som innebär att en sänkning
av lönebidraget inte får genomföras om risk för uppsägning föreligger vid
omförhandling (yrk. 26). Vidare föreslår partiet att rätten till bidrag på
90 % vid anställning i ideella organisationer skall gälla såväl för dem som
nyanställs som för dem som hade anställningar efter den 1 juli 1995 (yrk.
27). Partiet avsätter ytterligare 20 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit för anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade under
kommande år (yrk. 34 delvis). De två senare yrkandena återfinns också i
Kristdemokraternas kommittémotion Kr518 (yrk. 9).
I Centerpartiets kommittémotion Kr273 (yrk. 8) liksom i motion A286 av
Agneta Brendt och Sinikka Bohlin (s) och i motion A211 av Elisabeth
Fleetwood (m), föreslås att hembygdsrörelsen skall omfattas av
försöksverksamheten med Kulturarvs-IT.
Folkpartiet, som förespråkar arbetslinjen för arbetshandikappade, föreslår
i motion A255 att anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
tillförs ytterligare 200 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit (
yrk. 20 delvis, som justerats under hand av partiets företrädare i
utskottet). Folkpartiet har framställt motsvarande yrkande i Fi211 (yrk. 14
delvis).
Miljöpartiet anför i motion A275 att anslaget A 3 bör tillföras ytterligare
200 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit fr.o.m. år 2000 bl.a.
för att platsantalet hos allmännyttiga organisationer skall kunna
bibehållas (yrk. 2 delvis).
Rinaldo Karlsson (s) begär i motion A259 en ändring i lönebidragsreglerna
som innebär att lönebidraget följer löneutvecklingen på arbetsmarknaden.
Hans Karlsson m.fl. (s) menar i motion A269 att det gynnsamma
arbetsmarknadsläget bör tas till vara så att så många personer med
arbetshandikapp som möjligt får ett arbete på den öppna arbetsmarknaden.
Lönebidraget är enligt motionärerna en mycket bra kompletterande åtgärd.
Det är nödvändigt att regeringen ser över möjligheterna att föra över mer
resurser till denna åtgärd.
Utskottets ställningstagande
Den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden har bidragit till att
arbetslösheten för arbetshandikappade har minskat. Antalet anställningar
med lönebidrag har ökat kraftigt. Enligt AMS veckostatistik för vecka 47
fanns 56 450 arbetshandikappade i lönebidragsanställningar eller offentligt
skyddat arbete. Det betyder att AMV överträffat innevarande års
resultatkrav vad gäller särskilda åtgärder för arbetshandikappade under A 3
-anslaget med drygt 3 400 per månad. Det i sig innebär att AMV inför nästa
år ligger på en nivå med drygt 1 400 fler lönebidragsanställningar per
månad än vad anslaget för budgetåret 1999 är beräknat för. Utskottet
ansluter sig till det som anförts i motion A269 om att det nu är viktigt
att ta vara på marknadens efterfrågan på arbetskraft också för dem som har
ett arbetshandikapp. Vid den samlade översynen av åtgärder för
arbetshandikappade bör regeringen därför beakta detta, så att en fortsatt
gynnsam utveckling på arbetsmarknaden kan tas till vara för
arbetshandikappade också under år 1999. Motion A269 avstyrks i den mån den
inte tillgodoses med vad utskottet anfört.
Utskottet delar till fullo regeringens uppfattning att det är angeläget att
personer med funktionshinder som medför svåra kommunikationssvårigheter ges
bättre möjligheter att starta och behålla ett företag. Förslaget att bidrag
till arbetsbiträde skall kunna lämnas med högst 100 000 kr för detta
ändamål tillstyrks därför (prop. yrk. 8).
Utskottet är positivt till att regeringen genom satsningen på Kulturarvs-IT
skapar möjlighet för dem som har de svåraste arbetshandikappen att få
arbete. Verksamheten beräknas enligt uppgift i propositionen omfatta 130
personer med lönebidrag vid de regionala museerna och 110 personer med
lönebidrag i Kiruna, Ulriksfors och Grängesberg. Därutöver kommer ett antal
arbetsledare att anställas. Utskottet är angeläget om att framhålla att
satsningen på Kulturarvs-IT skall förbehållas personer med mycket grava
funktionshinder, dvs. sådana arbetshandikapp som kan berättiga till
lönebidrag till 100 % av lönekostnaden. I den mån platserna i Kiruna,
Grängesberg och Ulriksfors inte kan besättas med personer som har sådant
gravt funktionshinder som avses med satsningen bör resurserna enligt
utskottets mening överföras till den del av satsningen som avser
länsmuseerna. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Kulturarvs-IT skall vara en försöksverksamhet som utvärderas efter två år.
Utskottet är med hänsyn till detta inte berett att ställa sig bakom
förslaget om att hembygdsrörelsen bör omfattas av satsningen. Motionerna
A211 (m), A286 (s) och Kr273 (c) yrkande 8 avstyrks därför.
Utskottet övergår nu till att behandla de yrkanden som avser nivån på
lönebidragen.
Den 1 juli 1993 infördes en bestämmelse i lönebidragsförordningen som
innebar att det, vid en omprövning av beslut om lönebidrag som fattats före
den 1 juli 1991, skulle beaktas om en minskning av lönebidraget skulle
kunna medföra påtaglig risk för att den anställde inte fick behålla
anställningen. Bakgrunden till den bestämmelsen var att lönebidragsnivåerna
fram till den 1 juli 1991 hade varit fasta och beroende av
arbetsgivarkategori. För allmännyttiga organisationer var t.ex.
lönebidragsnivån alltid 90 %. Den 1 juli 1991 gjordes lönebidraget
flexibelt. Den förutvarande regeln i 17 a § lönebidragsförordningen, som
åsyftas i motion A257, gällde enbart omprövning av beslut om lönebidrag som
fattas före den 1 juli 1991. Enligt nu gällande regler är alltså
lönebidraget flexibelt och skall fastställas efter den arbetssökandes behov
och förutsättningar med hänsyn till graden av funktionsnedsättning. För det
flexibla lönebidraget gäller som mål bl.a. att det skall utgöra ett stöd
för rehabilitering. Lönebidraget skall därmed enligt intentionerna planeras
så att bidraget successivt kan reduceras och på sikt upphöra. Den av
Kristdemokraterna föreslagna förändringen av lönebidragsbestämmelserna vad
gäller nivån vid omförhandling kan därför anses strida mot de mål som
sattes upp då bidraget gjordes flexibelt. Med hänsyn härtill och den av
regeringen aviserade översynen av bl.a. lönebidragen avstyrker utskottet
motion A257 (kd) yrkande 26.
Taket för den bidragsgrundande inkomsten är enligt lönebidragsförordningen
13 700 kr i månaden. Denna nivå har legat fast sedan länge. Sverige har
under några år haft en svår ekonomisk situation. Utskottet har därför inte,
då frågan tidigare väckts, varit berett att förorda en höjning av taket på
den bidragsgrundande inkomsten eller en anpassning av det till
löneutvecklingen. Utskottet utgår från att regeringen i den övergripande
översyn av stödet till arbetshandikappade som aviserats också överväger
nivån för det tak som gäller för den lönebidragsgrundande inkomsten. Motion
A259 (s) avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med vad utskottet anfört
.
Kristdemokraterna har begärt att en ändring görs i lönebidragsförordningen
så att lönebidrag skall kunna utges med 90 % också för den grupp som
anställdes i allmännyttiga organisationer efter den 1 juli 1995. Den 1 juli
1995 infördes en ny regel som innebar att lönebidrag kunde lämnas med ett
belopp som motsvarade högst 80 % av lönekostnaden för den anställde,
oavsett vem som var arbetsgivare. Senare infördes dock ett undantag från
huvudregeln om en högsta bidragsnivå på 80 % för den som efter den 1 juli
1997 anställs i allmännyttiga organisationer (undantag kan också göras för
anställningar av personer med mycket grava funktionshinder där lönebidrag
kan ges med upp till 100 % av lönekostnaden). För dem som anställts under
tiden den 1 juli 1995 till den 1 juli 1997 hade alltså redan från början
bidraget bestämts till högst 80 %. Detta är bakgrunden till att
lönebidragsförordningen inte heller nu medger en 90-procentig bidragsnivå
för denna grupp. Motionerna A257 (kd) yrkande 27 och Kr518 (kd) yrkande 9
delvis avstyrks.
Utskottet, som hänvisar till vad som sagts inledningsvis om att regeringen
vid den aviserade översynen av handikappåtgärder beaktar effekterna av ett
gynnsammare arbetsmarknadspolitiskt läge, anser inte att det i nuläget
finns skäl att avsätta medel för anslaget med högre belopp än vad
regeringen föreslagit. Utskottet ställer sig därför inte bakom motionerna
A255 (fp) yrkande 20 delvis, A257 (kd) yrkande 34 delvis, A275 (mp) yrkande
2 delvis, Fi211 (fp) yrkande 14 delvis och Kr518 (kd) yrkande 9 delvis.
Anslaget A 4 Europeiska socialfonden
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 1 169 504 Anslagssparande 811 761
1998 Anslag 2 100 600 Utgiftsprognos 1 800 000
1999 Förslag 1 840 484
2000 Beräknat 1 754 563
2001 Beräknat 1 640 344
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att för anslaget
under budgetåret 1999 fatta beslut om åtaganden som exklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter om högst 1 600 miljoner kronor under åren 2000
och 2001 (prop. yrk. 9).
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens begäran om bemyndigande. Utskottet
biträder vidare regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. I
avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget A 5 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 715 Anslagssparande 5 368
1998 Anslag 11 274 Utgiftsprognos 16 642
1999 Förslag 13 525
2000 Beräknat 13 771
2001 Beräknat 13 977
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) inrättades den 1
januari 1997 och har varit under uppbyggnad under hela år 1997. IFAUs
uppgift är att främja, stödja och genomföra främst utvärderingsstudier av
arbetsmarknadspolitiskt motiverade åtgärder och studier av arbetsmarknadens
funktionssätt. Regeringen konstaterar att det arbete inom
arbetsmarknadspolitisk utvärdering som IFAU har inlett under 1997 ligger i
linje med de behov som riksdagen har påvisat för att öka kunskapen om
arbetsmarknadspolitikens effekter. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder innebär
en stor offentlig utgift och därför är det mycket betydelsefullt att
utvärdera åtgärdernas effektivitet.
Regeringen bedömer att det finns anledning att förstärka IFAU med 2
miljoner kronor budgetåret 1999. De ytterligare resurser som institutet
tilldelas skall användas för olika utvärderingar av de
arbetsmarknadspolitiskt motiverade åtgärderna. Förslaget finansieras genom
att anslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m. minskas med
motsvarande belopp.
Utskottets ställningstagande
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget.
I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget A 6 Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 7 500 Anslagssparande 0
1998 Anslag 51 500 Utgiftsprognos 51 500
1999 Förslag 61 183
2000 Beräknat 65 924
2001 Beräknat 66 917
Från anslaget finansieras bl. a. förvaltningskostnader för den nya
kompletterande arbetslöshetskassan, ALFA.
Motion
I enlighet med sin inställning att det bör införas en ny allmän
arbetslöshetsförsäkring anser Moderaterna att den nya arbetslöshetskassan
ALFA bör avvecklas. Partiet föreslår därför i sin kommittémotion A276 (yrk.
6) att anslaget A 6 upphör.
Utskottets ställningstagande
Utskottet som inte delar Moderaternas uppfattning om en ny försäkring
biträder regeringens förslag i denna del. Utskottet avstyrker därför motion
A276 (m) yrkande 6.
I avsnitt 3.7 nedan finns en sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget B 1 Arbetarskyddsverket
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 376 5371 Anslagssparande 47 171
1998 Anslag 365 3431 Utgiftsprognos 375 049
1999 Förslag 376 1331
2000 Beräknat 382 6881
2001 Beräknat 388 3461
1Varav 147 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 1998. (Utskottets anmärkning: Det skall rätteligen vara
147 000 kr.)
Arbetarskyddsverket (AV) består av Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) och Yrkes-
inspektionen (YI).
AV har till uppgift att se till att arbetsmiljölagstiftningen samt, inom
arbetsmiljöområdet, lagstiftningen om kemikaliekontroll och om tobak
efterlevs. Verket skall också utarbeta och sprida information i syfte att
förbättra arbetsmiljön.
Regeringen har föreslagit en förstärkning av anslaget med 4 miljoner
kronor i förhållande till föregående år, detta särskilt med hänsyn till de
ökade krav som ställs på verket med anledning av samarbetet inom EU.
Anslagsökningen bör, enligt regeringen, finansieras genom att anslagen B 2
Arbetslivsinstitutet, B 3 Forskning, utveckling och utbildning m.m. samt B
11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten minskas med 0,5 miljoner
kronor, 2,5 miljoner kronor respektive 1 miljon kronor. Vid beräkningen av
anslaget har justering för pris- och löneomräkning m.m. gjorts i
förhållande till föregående år.
Motion
Moderaterna föreslår i motion A276 en besparing på anslagen B 1-B 5 om
sammanlagt 610 miljoner kronor. Besparingen bör fördelas så att anslaget B
1 Arbetarskyddsverket fastställs till 185 miljoner kronor för budgetåret
1999 (yrk. 7).
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknadsutskottet avvisar Moderaternas förslag (motion A276 yrkande 7
) till besparing under anslaget, som skulle innebära en halvering i
förhållande till regeringens förslag. Utskottet biträder regeringens
förslag till medelsanvisning. I avsnittet 3.7 nedan finns en
sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
Anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet
För budgetåren 1997 och 1998 avser anslaget Arbetslivsinstitutets
förvaltnings- och verksamhetskostnader.
Arbetslivsinstitutet är en FoU-myndighet med uppgift att bedriva och
främja forskning, utbildning och utveckling som rör arbetsliv, arbetsmiljö,
arbetsorganisation och relationerna på arbetsmarknaden. Institutet skall
samverka med andra myndigheter, vetenskapliga institutioner, universitet
och högskolor i och utanför Sverige.
Institutet skall också bedriva och främja en långsiktig kunskaps- och
kompetensuppbyggnad samt bidra till informations- och kunskapsspridning
inom arbetslivsområdet.
Regeringen bedömer att kravet på institutet att styra om inriktningen mot
en ökad andel forsknings- och utvecklingsinsatser inom områdena
arbetsorganisation, arbetsmarknad och arbetsrätt har fått genomslag i
verksamheten. Omfattande organisatoriska förändringar är genomförda i syfte
att stärka mångvetenskaplighet och inriktning mot relevanta
forskningsområden.
Regeringen gör också bedömningen att en tydligare uppdelning av
institutets förvaltningskostnader och forsknings-, utbildnings- och
utvecklingskostnader skulle underlätta uppföljningen av de utgifter staten
har för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet. Därför föreslår
regeringen att anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet fortsättningsvis skall
avse institutets förvaltningskostnader. Till anslaget B 3 Forskning,
utveckling och utbildning m.m. förs samtliga kostnader som rör forskning,
utveckling och utbildning.
Motioner
Moderata samlingspartiet anser i kommittémotion A276 (yrk. 8) att anslaget
bör fastställas till 90 miljoner kronor.
Utskottets ställningstagande
Arbetslivsinstitutets övergripande mål enligt regleringsbrevet är att genom
sin forskning bidra till en minskad risk för ohälsa och olycksfall i
arbetslivet samt en förnyelse av arbetslivet med hänsyn till
arbetsorganisation och utveckling på arbetsmarknaden. Vidare skall
institutet bedriva och främja en långsiktig kunskaps- och
kompetensuppbyggnad inom arbetslivsområdet samt bedriva forskning som är
mångvetenskaplig och äger relevans för problem och utvecklingstendenser i
arbetslivet.
Utskottet har i betänkande 1997/98:AU1 betonat vikten av att
förändringsarbetet i den riktning som angavs i proposition 1996/97:5
Forskning och samhälle drivs vidare. Utskottet noterar därför med
tillfredsställelse att regeringen bedömer att det krav på omstyrning av
inriktningen mot en ökad andel insatser inom området arbetsorganisation har
fått genomslag i verksamheten.
Utskottet instämmer i betydelsen av att underlätta uppföljningen av de
utgifter staten har för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet.
Den nya fördelning av kostnaderna på anslagen B 2 och B 3 som föreslås bör
kunna innebära att möjligheterna till uppföljning ökas. Mot bakgrund av den
stora mängd olika forskningsaktiviteter som pågår inom
arbetsmarknadsområdet vill utskottet också med kraft understryka vikten av
att relevanta forskningsområden prioriteras.
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget
och avstyrker därmed Moderaternas motion A276 yrkande 8. I avsnittet 3.7
nedan finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om
anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget B 3 Forskning, utveckling och utbildning m.m.
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 229 176 Anslagssparande 192 554
1998 Anslag 261 485 Utgiftsprognos 257 553
1999 Förslag 295 780
2000 Beräknat 331 045
2001 Beräknat 337 203
Anslaget avser medel för bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet.
Anslaget disponeras av Arbetslivsinstitutet.
Den större delen av anslaget har använts till samverkan med
arbetsmarknadens parter och stöd till den utbildnings- och
informationsverksamhet som bedrivs av t.ex. fackliga funktionärer.
Arbetslivsinstitutet har under året initierat en rad samarbetsaktiviteter
med arbetsmarknadens parter vilket gett utrymme för en minskning av de
direkta bidragen till parterna.
Ett antal regionala samarbetsavtal om forsknings- och
utvecklingsverksamhet har initierats och upprättats. Samarbetet avser att
leda till uppbyggandet av regionala forskningsorganisationer som skall
medverka till att förstärka forsknings- och utvecklingsinsatserna för
arbetslivet i ett antal regioner. Samarbetsavtalen bedöms också bidra till
bättre förutsättningar för mångvetenskaplighet och för förmågan att fånga
in och bedöma vilka som är de relevanta framtidsfrågorna.
I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att under
budgetåret 1999, i fråga om ramanslaget B 3 Forskning, utveckling och
utbildning m.m., besluta om åtaganden, som inklusive tidigare åtaganden
medför utgifter under perioden 2000-2003, som uppgår till högst 250
miljoner kronor (prop. yrk. 10).
Motioner
Moderata samlingspartiet anser i kommittémotion A276 (yrk. 9) att anslaget
bör fastställas till 15 miljoner kronor.
Kristdemokraterna vill i motion A257 (yrk. 29) poängtera vikten av att
forskningen inom arbetslivsområdet verkligen kommer de som berörs till del
och att implementeringen av forskningsresultat måste prioriteras. Vidare
föreslår partiet att anslaget reduceras med 90 miljoner kronor (yrk. 34
delvis).
Utskottets ställningstagande
Som framgår av propositionen har ett antal regionala och lokala
samarbetsavtal om forsknings- och utvecklingsverksamhet initierats och
upprättats under åren 1997 och 1998. Avsikten är enligt propositionen att
koncentrera insatserna till ett urval av regioner och att bedriva
verksamheten i samverkan med berörda högskolor, forskningsprogram samt
statliga och kommunala organisationer. Samarbetet avses leda till
uppbyggandet av regionala forskningsorganisationer.
I budgetpropositionen för år 1998 framförde regeringen att anslaget under
budgetåret 1998 i begränsad omfattning även skulle kunna finansiera
verksamhet i institutets regi för att stödja samarbetsaktiviteterna. I
samband med beredningen av propositionen inhämtade utskottet att regeringen
ansåg att högst 27 miljoner kronor av anslaget borde få användas till att
finansiera tillfälliga personalförstärkningar vid samarbetsprojekt- och
regionala utvecklingsprojekt. Utskottet förutsatte då (1997/98:AU1) att
regeringen för riksdagen skulle redovisa användningen av de tillfälliga
medlen för personalförstärkningar. Utskottet förutsatte också att
regeringen vid lämpligt tillfälle skulle redovisa omfattning, inriktning
och resultat av institutets olika samarbetsprojekt- och regionala projekt.
Utskottet vill upprepa detta och förutsätter att regeringen återkommer i
frågan i lämpligt sammanhang.
Utskottet instämmer i Kristdemokraternas uppfattning om vikten av att
forskningen kommer de berörda till del liksom i att implementeringen av
forskningsresultat måste prioriteras. Utskottet vill här nämna att den
nyligen tillsatta Arbetslivsdelegationen (dir. 1998:62) har till uppgift
att ta till vara resultat från forskningen inom arbetslivsområdet samt den
kunskap och erfarenhet som finns hos de olika aktörerna inom området. Något
tillkännagivande till regeringen med anledning av motion A257 (kd) yrkande
29 kan inte anses nödvändigt.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om
beställningsbemyndigande rörande anslaget B 3 (prop. yrk. 10).
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget
och avstyrker Moderaternas förslag till minskning av anslaget i motion A276
yrkande 9 och Kristdemokraternas förslag till minskat anslag i motion A257
yrkande 34 delvis. I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av
utskottets ställningstaganden i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Rådet för arbetslivsforskning har som övergripande mål för verksamheten
att initiera och finansiera forskning och utveckling samt anslutande
kunskapsförmedling och därigenom bidra till utvecklingen av en god
arbetsmiljö, en effektiv arbetsorganisation och en arbetsmarknad
tillgänglig för alla.
Rådet har byggt upp sin interna organisation kring tre olika program:
arbetsmiljö, arbetsorganisation och arbetsmarknad.
I propositionen påpekas att en viktig förutsättning för att myndigheten
skall bidra till uppfyllandet av det övergripande målet är att den
forskning som beviljas stöd är relevant utifrån målet samt att resultaten
kommer till praktisk nytta. I detta syfte har det införts tydligare
instruktioner till forskarna avseende krav på relevans och
kunskapsspridning.
Motioner
Moderata samlingspartiet anser i kommittémotion A276 (yrk. 10) att anslaget
bör fastställas till 19 miljoner kronor.
Miljöpartiet anser i motion A275 (yrk. 2 delvis) att anslaget bör tillföras
50 miljoner kronor årligen för åren 2000 och 2001. Partiet vill ha en ökad
forskning med betoning på arbetsmiljö.
Utskottets ställningstagande
Utskottet välkomnar det arbete som pågår inom rådet för att utveckla och
förbättra myndighetens förmåga att hantera information om de olika projekt
som får stöd. Den ökade satsningen på forskning inom områdena
arbetsorganisation och arbetsmarknad bör genomföras.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning, vilket
innebär att motion A276 (m) yrkande 10 avstyrks. Utskottet avstyrker också
motion A275 (mp) yrkande 2 delvis som inte avser 1999 års budgetår. I
avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget B 5 Finansiering av forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 187 427 Anslagssparande 49 983
1998 Anslag 212 217 Utgiftsprognos 234 900
1999 Förslag 216 831
2000 Beräknat 220 579
2001 Beräknat 224 793
Anslaget avser medel för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet.
Anslaget disponeras av Rådet för arbetslivsforskning som beviljar medlen.
Under år 1997 har bidrag beviljats till forsknings- och utvecklingsprojekt
inom områdena arbetsmiljö, arbetsorganisation, arbetsmarknad och
programövergripande projekt. I allt större utsträckning beviljas medel till
områdena arbetsorganisation och arbetsmarknad. De största mottagarna av
bidrag från rådet är universitet och högskolor.
I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att under
budgetåret 1999, i fråga om ramanslaget B 5 Finansiering av forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet, besluta om åtaganden, som inklusive
tidigare åtaganden medför utgifter under perioden 2000-2004, som uppgår
till högst 420 miljoner kronor (prop. yrk. 11).
Motioner
Moderata samlingspartiet anser i kommittémotion A276 (yrk. 11) att anslaget
bör fastställas till 142 miljoner kronor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ser liksom regeringen positivt på rådets pågående omprioritering
av forsknings- och utvecklingsmedel, vilken innebär att en ökad andel av
medlen skall användas inom områdena arbetsorganisation och arbetsmarknad.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om
beställningsbemyndigande rörande anslaget B 5 (prop. yrk. 11).
Utskottet biträder även regeringens förslag till medelsanvisning under
anslaget och avstyrker därmed Moderaternas förslag till minskning av
anslaget i motion A276 yrkande 11. I avsnittet 3.7 nedan finns en
sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
Anslaget B 6 Bidrag till Samhall AB
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 4 424 4191
1998 Anslag 4 456 4191 Utgiftsprognos 4 456 419
1999 Förslag 4 262 4191
2000 Beräknat 4 262 4191
2001 Beräknat 4 262 4191
1Varav 100 000 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 1998.
Samhall AB:s uppgift är att anordna, leda och samordna verksamhet som
bedrivs inom koncernen för att ge meningsfullt och utvecklande arbete åt
arbetshandikappade där behoven finns. De utgifter som belastar anslaget
avser bidrag till kostnader för anordnande och drift av verksamheten med
att ge arbete åt arbetshandikappade som anvisats arbete hos
Samhallkoncernen och hos andra huvudmän som anordnar arbete åt
arbetshandikappade med bidrag från Samhall.
De krav som statsmakterna ställt på Samhall AB att gälla för budgetåret
1997 är följande.
- Samhall skall erbjuda en minsta sysselsättningsvolym för
arbetshandikappade anställda om minst 31,9 miljoner arbetstimmar.
- Rekryteringen skall till minst 40 % ske från de s.k. prioriterade
grupperna dvs. utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och flerhandikappade,
enligt en definition som AMS och Samhall har enats om.
- Andelen övergångar för arbetshandikappade anställda från företagsgruppen
till arbete på den reguljära arbetsmarknaden skall uppgå till minst 3 % (
brutto) på årsbasis av det totala antalet arbetshandikappade anställda.
- Verksamheten skall bedrivas med ökad effektivitet och ett bättre
resursutnyttjande inom koncernen och med inriktning på att en successiv
nedtrappning av statens ersättning kan ske.
Enligt regeringen har Samhall AB i en koncernplanering för år 1999
skisserat ett scenario som innebär fortsatta och snabbt ökande underskott i
verksamheten och ett direkt konkurshot något år in på 2000-talet. Scenariot
bygger på att Samhall inte heller i fortsättningen kompenseras för
lönekostnadsökningar, samtidigt som mål och resultatkrav kvarstår
oförändrade.
Regeringen har därför gett revisionsbyrån Öhrlings, Coopers & Lybrand AB i
uppdrag att göra en översyn av Samhalls ekonomiska situation och
förutsättningar såväl företagsekonomiskt som organisatoriskt. Uppdraget har
bl.a. gällt att klarlägga möjligheterna att kunna effektivisera Samhalls
verksamhet och att värdera Samhalls konkursscenario. En slutlig rapport
lämnades till Arbetsmarknadsdepartementet den 22 september 1998.
I propositionen lämnas ett referat av rapporten, av vilket bl.a. följande
framgår.
Konsulterna bedömer att Samhall av egen kraft kan vidta nödvändiga
åtgärder för att undvika konkurs. Som en förutsättning för bedömningen
gäller att den statliga merkostnadsersättningen inte understiger 85 % av
lönekostnaden för de arbetshandikappade. I rapporten sägs vidare att
Samhall befinner sig i finansiell balans trots att resultaten belastats med
stora kostnader för omfattande strukturella åtgärder främst under åren 1996
och 1997. Samhalls balansräkning är stark. Det egna kapitalet kan därför,
enligt konsulterna, användas för att absorbera kostnader när Samhall vidtar
egna åtgärder för att säkerställa ekonomisk balans i resultatutvecklingen i
syfte att förhindra konkurs. Beträffande statens merkostnadsersättning till
Samhall AB konstateras i rapporten att en långsiktig prognos med antagande
om nominellt oförändrad ersättning och ökande lönekostnader kommer - med
hänsyn till Samhalls intäkts- och kostnadsstruktur - alltid att visa att
Samhalls ekonomi urholkas successivt. Det innebär att merkostnads-ersätt-
ningen alltid måste vara kopplad till de förändringar som gäller för den
underliggande kostnadsmassa som merkostnadsersättningen är avsedd att täcka
. Som en långsiktig prognosförutsättning kan det för närvarande inte vara
rimligt att anta att merkostnadsersättningen skall understiga en nivå av 85
% av denna lönekostnad. Revisionsbyrån anser att ägaren bör styra Samhall
tydligare. Konsulterna har beräknat potentialen för besparing och
effektiviseringar och bedömer att Samhall kan undvika konkurs förutsatt att
koncernen kan generera ytterligare ca 300 miljoner kronor under en period
av två och ett halvt år, utöver det grundscenario som Samhall presenterade
i sin koncernplanering. För att det skall kunna realiseras krävs ökad
försäljning.
Regeringen anser att Samhall bör fortsätta pågående resultatförbättringar
så att statens merkostnadsersättning som andel av lönekostnaden för de
funktionshindrade anställda kan minska ytterligare. Det krävs dock, enligt
regeringen, ytterligare analyser innan den konkreta utformningen och
beräkningen av merkostnadsersättningen kan anges. En arbetsgrupp med
företrädare för Finans- och Arbetsmarknadsdepartementen arbetar bl.a. med
vissa frågor om mål och resultatkrav avseende Samhalls verksamhet och
analyserar de iakttagelser och synpunkter som förts fram i revisionsbyråns
expert-rapport. Regeringen drar också den slutsatsen av rapporten att
staten som ägare av Samhall AB på ett tydligare sätt bör ange ekonomiska
mål och verksamhetsmål. Regeringen avser därför att vidta åtgärder för att
få till stånd en sådan tydligare styrning av bolaget från ägarens sida.
I propositionen kommenterar regeringen också kort några punkter i den så
kallade LOSAM-utredningens slutbetänkande Samhall - En arbetsmarknads-
politisk åtgärd (SOU 1997:64). Utredarna förordade bl.a. att kravet på
övergångar från Samhall till annat arbete skulle höjas från dagens 3 % till
på sikt ca 10 %. Regeringen gör dock den bedömningen att det för närvarande
inte finns skäl att ändra de krav som staten ställer på Samhall. Regeringen
avser att i avtal med Samhall ta upp frågan om ytterligare insatser för att
öka kvinnornas andel av övergångarna. LOSAM-utredningen föreslog också att
merkostnadsersättningen till Samhall skulle delas upp i en lönerelaterad
del och en del som varierar med övergångarna och som bestäms utifrån de
merkostnader, jämfört med andra företag, som Samhall har för
rehabiliteringsinsatser och övergångar.
Motioner
Folkpartiet refererar i motion A255 till revisionsbyråns rapport och
påpekar att det är nödvändigt att Samhall själv vidtar åtgärder för att
klara av de ekonomiska problemen. Företaget utgör, enligt partiet, en
mycket stor möjlighet för många handikappade att få ett arbete och därmed
ett värdigare liv. Staten får därför inte försämra sitt stöd till Samhall
AB, menar man. Folkpartiet föreslår att anslaget B 6 - Bidrag till Samhall
tillförs ytterligare 50 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit (
yrk. 20 delvis). Motsvarande yrkande om anslaget finns också i partiets
motion Fi211 (yrk. 14 delvis).
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar Folkpartiets uppfattning att Samhall erbjuder
betydelsefulla möjligheter för många arbetshandikappade att få arbete. Som
regeringen påpekar i propositionen innebär det för många med omfattande
funktionshinder en hög grad av rehabilitering att klara ett arbete hos
Samhall. Det är viktigt att de arbetshandikappade anställda kan känna
trygghet i anställningen och inte pressas med krav på rehabilitering och
övergång till annan arbetsgivare. Under en följd av år har det dock
förekommit diskussioner i utskottet om nivån på den s.k.
merkostnadsersättning som Samhall får från staten. Senast i våras beslutade
riksdagen vid behandlingen av vårpropositionen om ett tillskott till
Samhall på 100 miljoner kronor, detta då Samhall beräknades gå med förlust
med motsvarande belopp (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU27, yttr. 1997/
98:AU9y, rskr. 1997/98:317). Utskottet välkomnar därför att regeringen
låtit utföra en oberoende analys av Samhalls ekonomiska förutsättningar och
att ytterligare analyser är initierade för att bestämma den konkreta
utformningen och beräkningen av ersättningen. Enligt vad utskottet inhämtat
från Arbetsmarknadsdepartementet utför också RRV en studie av Samhall, som
en del av en arbetsmarknadspolitisk uppföljning. Studien skall vara klar
vid årsskiftet.
Utskottet är mot bakgrund av innehållet i revisionsbyråns rapport och att
ytterligare analysarbete pågår beträffande merkostnadsersättningen inte för
närvarande berett att ställa sig bakom Folkpartiets förslag om ytterligare
medelstillskott till anslaget. Motionerna A255 (fp) yrkande 20 delvis och
Fi211 (fp) yrkande 14 delvis avstyrks därför. Regeringens förslag till
medelsanvisning under anslaget tillstyrks. I avsnittet 3.7 nedan finns en
sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
Anslaget B 7 AmuGruppen AB
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 23 705 Anslagssparande 5
1998 Anslag 9 514 Utgiftsprognos 9 514
1999 Förslag 6 513
2000 Beräknat 4 329
2001 Beräknat 845
De utgifter som belastar anslaget är avvecklingen av outhyrda lokaler,
gällande de kontrakt som övertogs av AmuGruppen AB från myndigheten AMU-
gruppen. Vad avser avvecklingskostnader skall, enligt ramavtalet som skrevs
då bolaget bildades den 1 juli 1993 mellan staten och AmuGruppen AB, staten
stå för två tredjedelar av hyreskostnaderna.
Motion
Folkpartiet anser i motion A255 att regeringen bör undersöka
förutsättningarna för en privatisering av hela eller delar av AmuGruppen AB
(yrk. 6).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om privatisering av AmuGruppen AB
(bet. 1997/98:AU1, 1996/97:AU10). Utskottet vill inte heller nu, liksom
tidigare, förneka att det statliga ägandet av AmuGruppen AB kan innebära
problem eftersom det kan ligga en risk för konflikt i att staten har dubbla
roller som ytterst ansvarig både köpare och säljare av
arbetsmarknadsutbildning. Enligt uppgift i propositionen har verksamheten
genomgått ett omfattande omstrukturerings- och förändringsarbete. Det bör
leda till en ökad kvalitet i arbetsmarknadsutbildningen liksom till en ökad
flexibilitet och därmed minskad affärsrisk. Utskottet anser mot bakgrund av
det anförda att det för närvarande inte är aktuellt med en privatisering av
bolaget. Motion A255 (fp) yrkande 6 avstyrks.
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning. I avsnittet 3
.7 nedan finns en sammanställning i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget B 8 Arbetsdomstolen
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 15 161 Anslagssparande 1 512
1998 Anslag 15 849 Utgiftsprognos 16 351
1999 Förslag 16 061
2000 Beräknat 16 355
2001 Beräknat 16 592
Arbetsdomstolen prövar mål rörande kollektivavtal och andra arbetstvister
enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
De övergripande målen för Arbetsdomstolen är att snabbt och effektivt,
samt med iakttagande av höga krav på rättssäkerhet, avgöra arbetstvister
som förs till domstolen samt leda rättsutvecklingen och främja en enhetlig
rättstillämpning. Arbetsdomstolens verksamhetsmål för budgetåret 1997 var
att fortsätta att minska handläggningstiderna samt att eftersträva en
målbalans på högst 150-200 mål.
Regeringen avser att i anslutning till regleringsbrevet för år 1999 göra
en översyn av verksamhetsmålen.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av
utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget B 9 Statens förlikningsmannaexpedition
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 1 933 Anslagssparande 384
1998 Anslag 2 339 Utgiftsprognos 2 340
1999 Förslag 2 402
2000 Beräknat 2 431
2001 Beräknat 2 465
Statens förlikningsmannaexpedition är central myndighet för det statliga
förlikningsväsendet. Myndigheten förordnar förlikningsmän vid medlingar i
arbetstvister mellan arbetsgivare och arbetstagare enligt lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet. Expeditionen ansvarar också för
statistiken över arbetsinställelser i riket.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av
utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget B 10 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 44 Anslagssparande 13
1998 Anslag 55 Utgiftsprognos 55
1999 Förslag 56
2000 Beräknat 56
2001 Beräknat 58
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar avger utlåtanden i frågor som
avser tillämpningen av lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares
uppfinningar. I tvist mellan arbetstagare och arbetsgivare kan någon av
parterna inhämta utlåtande från nämnden.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av
utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 4 0001
1998 Anslag 4 0001 Utgiftsprognos 4 000
1999 Förslag 3 2291
2000 Beräknat 3 2831
2001 Beräknat 3 3491
1Till följd av förslag på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska
vårpropositionen 1998 minskades anslaget med 147 000 kr.
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten är en gemensam institution för Sverige,
Norge och Finland med uppgift att anordna och utveckla
arbetsmarknadsutbildning för i första hand de nordligaste delarna av de tre
länderna.
En överenskommelse har träffats mellan de berörda länderna den 17 juni
1998. I överenskommelsen åtog sig svenska staten att bidra till stiftelsens
verksamhet med ett årligt belopp om 4 miljoner kronor för år 1997, 4
miljoner kronor för år 1998 och 3 miljoner kronor för år 1999. Frågan om
huruvida Sverige därefter skall lämna ytterligare bidrag skall behandlas i
samband med den uppföljning av verksamheten som skall göras vart tredje år
av de departement som har ansvar för arbetsmarknadsfrågor i de tre länderna
. Regeringen anser att en ny överenskommelse bör träffas mellan de tre
länderna. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att träffa en sådan
överenskommelse (prop. yrk. 12). Överenskommelsen bör längst avse åren 2000
fram till 2003 (prop. yrk. 12). En översyn av verksamheten är, enligt
regeringen, initierad och kommer att genomföras senast under våren 1999.
Motion
Moderaterna anser i motion A276 att anslaget B 11 Bidrag till Stiftelsen
Utbildning Nordkalotten bör utgå (yrk. 12).
Utskottets ställningstagande
Utskottet, som konstaterar att partiet inte anfört några skäl för sin
inställning, ställer sig inte bakom Moderaternas förslag i motion A276
yrkande 12 att anslaget upphör fr.o.m. år 1999. Tvärtom finner utskottet
regeringens förslag till medelsanvisning väl avvägt och biträder därför
detta.
Utskottet biträder också förslaget att riksdagen bemyndigar regeringen att
träffa överenskommelse med Finland och Norge om verksamheten vid stiftelsen
under åren 2000-2002 (prop. yrk. 12). I avsnittet 3.7 nedan finns en
sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
Anslaget B 12 Internationella avgifter
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utgift 20 529
1998 Anslag 24 195 Utgiftsprognos 24 195
1999 Förslag 24 195
2000 Beräknat 24 195
2001 Beräknat 24 195
Från anslaget betalas Sveriges andel av kostnaderna för ILO:s verksamhet.
Sveriges andel utgör 1,07 % av ILO:s budget år 1999.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av
utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget B 13 Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning
Propositionen
Tusental kronor
1999 Förslag1 1 000
2000 Beräknat 1 018
2001 Beräknat 1 033
1Myndigheten skall, under förutsättning att riksdagen godkänner proposition
1997/98:180, inrättas den 1 april 1999.
Regeringen har i proposition 1997/98:180 föreslagit att riksdagen antar ett
förslag till lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av
sexuell läggning. Lagen föreslås träda i kraft den 1 april 1999. Riksdagen
har ännu inte behandlat propositionen. I propositionen föreslås att ett
nytt ombudsmannainstitut inrättas, Ombudsmannen mot diskriminering på grund
av sexuell läggning. Ombudsmannens förvaltningskostnader är beräknade till
1 miljon kronor för år 1999. För att minimera kostnaderna skall
ombudsmannen samordna sin verksamhet med Diskrimineringsombudsmannen i
fråga om lokaler etc.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. Detta gäller under förutsättning att riksdagen godkänner
regeringens förslag i proposition 1997/98:180 att en ombudsman mot
diskriminering på grund av sexuell läggning inrättas. I avsnittet 3.7 nedan
finns en sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om
anslagen på utgiftsområde 14.
3.5 Jämställdhet mellan kvinnor och män
Inledning
Propositionen
Målet för jämställdhetspolitiken ligger fast. Det innebär att kvinnor och
män skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla
väsentliga områden i livet. Det skall vara en jämn fördelning av makt och
inflytande mellan kvinnor och män. De skall ha samma möjligheter till
ekonomiskt oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om
företagande, arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet.
Kvinnor och män skall också ha lika tillgång till utbildning och
möjligheter till utveckling av personliga ambitioner, intressen och
talanger, delat ansvar för hem och barn samt frihet från könsrelaterat våld
.
Enligt regeringen kommer även fortsättningsvis frågor om metoder m.m. för
att införliva ett jämställdhetsperspektiv på alla samhällsområden (s.k.
mainstreaming) att prioriteras. En uppföljning kommer att ske av de förslag
som lämnats av Utredningen om fördelning av ekonomisk makt och ekonomiska
resurser mellan kvinnor och män (SOU 1998:6 med 13 delrapporter).
SCB kommer att ges i uppdrag att göra en ny nationell
tidsanvändningsstudie. SCB föreslås tillföras 1 miljon kronor för att
vidareutveckla lönestatistiken så att den kan ligga till grund för analyser
av löneskillnader mellan kvinnor och män. Utredningen med uppdrag att göra
en översyn av vissa delar av jämställdhetslagen kommer att få
tilläggsdirektiv som rör frågor om arbetsvärdering.
Regeringen kommer att uppdra åt statliga myndigheter att arbeta mer aktivt
med frågor som rör jämställdhet mellan kvinnor och män, inklusive frågor om
lika lön för lika och likvärdigt arbete.
En redovisning av hur jämställdhetspolitiken utvecklats kommer att
överlämnas till riksdagen hösten 1999.
Anslaget C 1 Jämställdhetsombudsmannen
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 13 263 Anslagssparande 2 046
1998 Anslag 13 943 Utgiftsprognos 14 853
1999 Förslag 16 235
2000 Beräknat 16 472
2001 Beräknat 16 723
Från anslaget betalas kostnader för Jämställdhetsombudsmannen (JämO) med
kansli och för Jämställdhetsnämnden.
Jämställdhetsombudsmannen har enligt regeringen en central roll i arbetet
för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet och för
att se till att jämställdhetslagen följs. Myndighetens anslag ökades med 5
miljoner kronor budgetåret 1997. De ökade medlen har, menar regeringen,
gjort att JämO kunnat intensifiera sin verksamhet. Det är dock för tidigt
att bedöma effekterna av resursförstärkningen. JämO skall enligt uppgift i
propositionen senast den 1 mars 1999 redovisa hur det ökade anslaget har
påverkat myndighetens verksamhet. Först därefter avser regeringen att göra
en djupare bedömning av verksamhetens inriktning och omfattning.
Regeringen konstaterar dock redan nu att arbetet med att utöva tillsyn
över de delar av jämställdhetslagen som rör löneskillnader mellan kvinnor
och män kräver ökade resurser. Regeringen föreslår därför att anslaget för
JämO ökar med 2 miljoner kronor för detta ändamål.
Motioner
Moderaterna har i motion A276 begärt att anslagen C 1-C 3 fastställs till
ett visst sammanlagt belopp. Partiets företrädare i utskottet har under
hand justerat yrkandet så att anslaget C 1 Jämställdhetsombudsmannen för
budgetåret 1999 bör fastställas till 12 262 000 kr (yrk. 13 efter justering
).
Vänsterpartiet anför i motion N335 följande. Länsstyrelsernas
jämställdhetsexperter bör ges utökade befogenheter och resurser genom att
de tilldelas en tillsynsfunktion. Tillsynsfunktionen bör bl.a. innefatta
kontroll av att alla företag som får regionalt företagsstöd har en
jämställdhetsplan. På sikt bör en sådan tillsyn också kunna medverka till
att jämställdhetsmärka företag, universitet, kommuner och andra offentliga
institutioner i länet. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna redan
inför arbetet med budgetpropositionen år 2000 (yrk. 11).
Kristdemokraterna tar i kommittémotion A810 upp frågor om löneskillnader
mellan kvinnor och män för likvärdigt arbete. Partiet menar att ett sätt
att undanröja osakliga skillnader är att använda sig av könsneutral
arbetsvärdering. Kristdemokraterna säger sig vara positiva till att JämO
får ett ökat anslag på 2 miljoner kronor förutsatt att medlen används till
att konstruktivt arbeta med att utjämna löneskillnaderna. Det är inte
tillräckligt att statliga myndigheter skall arbeta mer aktivt med
jämställdhetsfrågor och lönefrågor som regeringen anför i propositionen.
Enligt vad som sägs i motionen motsvarar det inte kvinnors förväntningar.
Framgång i detta arbete, menar partiet, nås endast om JämO börjar använda
den jämställdhetslagstiftning som redan finns (yrk. 8).
Utskottets ställningstagande
Utskottet inleder med den fråga som Vänsterpartiet väckt om att ge
länsstyrelsernas jämställdhetsexperter ett tillsynsansvar. JämO har till
uppgift bl.a. att utöva tillsyn över att arbetsgivare följer
jämställdhetslagens krav på aktiva åtgärder och upprättande av
jämställdhetsplaner. Utskottet har tidigare då motsvarande fråga behandlats
(1997/98:AU10) sett det som en fördel om JämO som ett centralt organ, med
juridisk expertis, även fortsättningsvis har den samlade överblicken över
efterlevnaden av jämställdhetslagen. Utskottet ser för närvarande ingen
anledning att vid sidan om JämO lägga en tillsynsfunktion också på
länsstyrelserna. Arbetsmarknadsdepartementet har nyligen presenterat en
förstudie, Jämställdhetsmärkning - konsumentmakt för ett jämställt samhälle
(Ds 1998:49). Regeringen kommer enligt vad som sägs i propositionen inom
kort att tillsätta en utredning som skall utarbeta konkreta förslag bl.a.
vad gäller kriterier för jämställdhetsmärkning. Utskottet anser sig inte
vara berett att ställa sig bakom vad Vänsterpartiet anfört om
jämställdhetsexperternas roll vid en eventuell jämställdhetsmärkning i
avvaktan på utredningens resultat. Motion N335 (v) yrkande 11 avstyrks
därför.
Som Kristdemokraterna påpekat kan arbetsvärdering vara ett sätt att
ådagalägga löneskillnader mellan kvinnor och män som inte är sakligt
motiverade. Utskottet välkomnar därför att regeringen avser att ge den
särskilde utredare som tillsatts för att se över vissa delar av
jämställdhetslagen (dir. 1998:60) tilläggsdirektiv att göra en analys av
frågor som hänger samman med arbetsvärdering och bedöma om ytterligare
åtgärder behövs för att arbetet med att bestämma lika lön för lika och
likvärdigt arbete skall underlättas i praktiken. Även om en sådan analys nu
förbereds delar utskottet regeringens uppfattning att det är viktigt att
JämO tillförs ytterligare resurser för att bättre kunna utöva tillsyn över
den del av jämställdhetslagen som avser löneskillnader. JämO skall enligt
uppgift i propositionen lämna in uppgifter om hur senare års ökade anslag
påverkat verksamheten. Utskottet ser ingen anledning att i avvaktan på det
ställa sig bakom Moderaternas förslag till besparing på anslaget i motion
A276 (m) yrkande 13. Utskottet ställer sig inte heller bakom motion A810 (
kd) yrkande 8 i den mån den inte tillgodoses med vad utskottet anfört.
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget.
I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 2 879 Reservation 10 827
1998 Anslag 13 706 Utgiftsprognos 17 000
1999 Förslag 13 706
2000 Beräknat 13 706
2001 Beräknat 13 706
Från anslaget betalas kostnader för särskilda jämställdhetsåtgärder som
syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.
Inom ramen för anslaget genomförs projektverksamhet och samlade satsningar
m.m. för att främja utvecklingen mot jämställdhet på särskilt angelägna
områden. Vidare prövas nya metoder och modeller i jämställdhetsarbetet.
Detta styr huvudsakligen utgifterna under anslaget.
Folkpartiet yrkar, enligt vad som framgår av motion Fi211 (yrk. 14) bilaga
2, att anslaget fastställs till ett belopp som är tre miljoner kronor högre
än vad regeringen har föreslagit.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av
utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verk-samhet
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 3 432 Anslagssparande 0
1998 Anslag 3 432 Utgiftsprognos 3 432
1999 Förslag 3 432
2000 Beräknat 3 432
2001 Beräknat 3 432
Bidraget skall användas till kostnader för kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet samt även för förnyelse och utveckling av verksamheten.
Regeringen anser att det är av vikt att reglerna medger att bidrag lämnas
också till nya organisationsformer och nyskapande verksamhet. Mot den
bakgrunden har regeringen för avsikt att göra en utvärdering av stödet samt
en översyn av bidragsreglerna under år 1999.
Motion
I motion A803 av Lennart Hedquist och Beatrice Ask (m) anförs att de
politiska partiernas kvinnoorganisationer bör undantas från rätt till
bidrag från anslaget. Dessa organisationer bör i stället, menar
motionärerna, få bidrag via partistödet.
Utskottets ställningstagande
Det avgörande för om bidrag skall lämnas till en organisation under
anslaget bör vara om organisationen arbetar för kvinnans ställning i
samhället och aktivt arbetar för jämställdhet mellan kvinnor och män - och
inte om organisationen är knuten till ett politiskt parti eller inte.
Därtill kommer att regeringen enligt uppgift i propositionen har för avsikt
göra en utvärdering av stödet samt en översyn av bidragsreglerna under år
1999. Med hänsyn till vad som anförts avstyrks motion A803 (m).
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av
utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
3.6 Staten som arbetsgivare
Inledning
Propositionen
Området omfattar myndigheterna Arbetsgivarverket (AgV) och Statens
pensionsverk (SPV). AgV är den statliga arbetsgivarorganisationen till
vilken alla statliga myndigheter är anslutna. Även vissa icke-statliga
arbetsgivare är anslutna. SPV är central förvaltningsmyndighet för frågor
som rör den statliga tjänstepensioneringen och statens
tjänstegrupplivförsäkring, allt i den mån dessa frågor inte hör till någon
annan myndighet. Både AgV och SPV är avgiftsfinansierade.
Från och med innevarande år har en omläggning skett av finansieringen av
avtalsförsäkringarna på det statliga området. Omläggningarna är ett led i
att myndigheterna skall ha det fulla kostnadsansvaret för förändringar i
anställningsvillkoren. I stället för att betala en för alla myndigheter
lika stor avgift, lönekostnadspålägg, skall myndigheterna betala
myndighetsvisa, försäkringsmässigt beräknade premier. Regeringen anser att
det bör tillsättas en utredning som på grundval av erfarenheterna av det
första året med det nya systemet skall pröva den nu tillämpade modellen för
premieberäkning.
Det statliga Ekonomistyrningsverket (ESV) inrättades den 1 juli 1998. I
och med det har den statliga produktionen av ekonomi- och
personaladministrativa system och stödtjänster samordnats och integrerats i
den nybildade myndigheten. För SPVs del innebär detta att löne- och PA-
verksamheten avskildes från verket och inordnades i ESV.
Statens förnyelsefonder lägger ner och en särskild myndighet för
kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom statsförvaltningen
inrättas fr.o.m. den 1 januari 1999.
Anslaget D 1 Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 1 050 Anslagssparande 3 018
1998 Anslag 3 000 Utgiftsprognos 2 000
1999 Förslag 3 000
2000 Beräknat 3 000
2001 Beräknat 3 000
Anslaget är avsett för sådana stabsuppgifter som regeringen kan komma att
efterfråga hos Arbetsgivarverket och som normalt inte ingår i AgV:s arbete.
De utgifter som belastar anslaget är bl.a. medlemsavgifter för de
samnordiska institutionerna, särskilda beställningar/uppdrag från
regeringen, utgivning av författningssamling (AgVFS), överklagandeärenden
och AgV:s funktion enligt beredskapsförordningen.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. I avsnittet 3.7 nedan finns en sammanställning av
utskottets ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
Anslaget D 2 Statliga tjänstepensioner m.m.
Propositionen
Tusental kronor
1997 Utfall 8 144 196 Anslagssparande -117 196
1998 Anslag 8 042 900 Utgiftsprognos 7 993 000
1999 Förslag 8 140 000
2000 Beräknat 8 080 100
2001 Beräknat 8 172 000
Anslaget avser utgifter för personalpensionsförmåner, särskild löneskatt på
pensionskostnader m.m. Personalpensionsförmånerna styrs av kollektivavtal.
Motsvarande inkomster utgörs främst av de försäkringsmässigt beräknade
premier som statliga arbetsgivare från den 1 januari 1998 skall betala och
som redovisas under inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter.
Statens pensionsverk (SPV) är central förvaltningsmyndighet för frågor som
rör den statliga tjänstepensioneringen, statens tjänstegrupplivförsäkring
och fram till den 1 juli 1998, bl.a. det centrala löne-/
personaladministrativa systemet SLÖR. Enligt regeringens beslut överfördes
SPV:s löne-/personaladministrativa verksamhet till det nybildade
Ekonomistyrningsverket fr.o.m. den 1 juli 1998. SPV svarar vidare för att
myndigheter och andra arbetsgivare som är anslutna till de statliga
avtalsförsäkringarna påförs premieavgifter samt för att värdet av statens
åtaganden i fråga om dessa försäkringar kan redovisas. SPV får utföra
uppdrag åt myndigheter och andra uppdragsgivare under förutsättning att det
är fråga om uppgifter som ligger nära verkets huvuduppgifter.
Verksamheten är helt avgiftsfinansierad och bedrivs inom tre olika
resultatområden. Inom resultatområdet Pension Statlig administreras
tjänstepensioner för statstjänstemän. Inom denna verksamhetsgren har SPV
monopolställning. Inom resultatområdet Pension Försäkring erbjuder SPV
pensions-administrativa tjänster till statliga och privata bolag samt
kommuner. Syftet är att SPV genom ökade volymer bättre skall kunna utnyttja
sina resurser och sin kompetens och därmed hålla nere kostnaderna för hela
SPV:s verksamhet. Verksamheten bedrivs i konkurrens med andra
pensionsadministratörer. Inom resultatområdet PA erbjöd SPV t.o.m. den 30
juni 1998 statliga myndigheter olika löne- och personalinformationssystem.
Verksamheten överfördes från halvårsskiftet till det nybildade ESV.
Motion
Lars Elinderson (m) anser i motion A601 dels att marknaden för
administration av statliga tjänstepensioner skall utsättas för konkurrens (
yrk. 1), dels att Statens pensionsverk skall ges i uppdrag att organisera
sin verksamhet så, att myndighetsuppgifter och konkurrensutsatta
servicefunktioner särredovisas (yrk. 2). Som argument för det första
yrkandet har motionären bl.a. anfört att statens kostnader för
pensionsadministrationen är mycket höga. Enligt regeringsbeslut skall
avgiften uppgå till 0,1 % av den utbetalade bruttolönen per år, sägs det.
Vidare refereras i motionen en skrivelse från Konkurrensverket till
regeringen i vilken Konkurrensverket föreslår att marknaden för
administration av statliga tjänstepensioner bör utsättas för konkurrens.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis påpeka att de statliga arbetsgivarna fr.o.m.
den 1 januari 1998 inte längre betalar avgifter till SPV som ett
lönekostnadspålägg. Avgifterna betalas nu i stället i form av
försäkringstekniskt beräknade premier. Enligt SPV:s årsredovisning för år
1997 har SPV efter samråd med RRV lämnat förslag till avgifter för
pensionsadministrationen 1998. Beslut om avgift för 1998 fattas sedan,
enligt årsredovisningen, av NSA, Nämnden för statens avtalsförsäkringar.
Den skrivelse till regeringen från Konkurrensverket som motionären
hänvisar till är daterad den 17 april 1997 och innehåller i korthet
följande. Marknaden för administration av statliga tjänstepensioner bör
utsättas för konkurrens. Det skulle på sikt, menar Konkurrensverket,
innebära kostnadsbesparingar för staten. Det skulle också innebära att
förutsättningarna för en effektiv konkurrens även inom den del av marknaden
som riktar sig till den kommunala sektorn skulle förbättras. Upphandlingen
av de aktuella tjänsterna borde delas upp i mindre poster, t.ex. genom att
varje myndighet sköter sin egen upphandling av administrationstjänsterna.
Utskottet hänvisar i detta sammanhang till vad finansutskottet uttalade då
motsvarande yrkande som i motion A601 yrkande 1 behandlades i det av
riksdagen godkända betänkandet 1997/98:FiU7, rskr. 61, nämligen i huvudsak
följande. Reglerna för tjänstepensionen bestäms i centrala kollektivavtal
mellan Arbetsgivarverket och arbetstagarnas huvud-organisationer på det
statliga området. Tillsammans med motparterna förfogar myndigheterna, som
arbetsgivare genom sin centrala företrädare Arbetsgivarverket, över
tjänstepensionsförmånerna. Parterna förfogar också över den avgiftsbaserade
kompletterande ålderspensionen, vilken i konkurrens administreras av SPV.
Finansutskottet ansåg att den särskilda nämnd som skulle komma att bestämma
grunderna för försäkring, premier och ersättning till SPV borde ge
tillräckliga garantier för att de avgifter som kommer att erläggas till SPV
kontrolleras och prövas i syfte att hålla kostnaderna nere. Till skillnad
från Konkurrensverket ansåg finansutskottet inte att myndigheterna kan vara
försäkringsgivare i egen regi då utfästelserna automatiskt tryggas i den
juridiska personen, staten. Sammanfattningsvis ansåg finansutskottet inte
att förslaget att enskilda myndigheter skulle upphandla administrationen av
pensionsförmåner för statliga arbetsgivare var förenligt med det sätt varpå
tjänstepensionsavtalet på det statliga området är konstruerat.
Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig helt till den bedömning som
finansutskottet tidigare gjort i frågan. Motion A601 (m) yrkande 1 avstyrks
därför.
Av SPV:s årsredovisning för år 1997 framgår att de olika resultatområdena
Pension statlig, dvs. SPV:s icke konkurrensutsatta verksamhet, och Pension
Försäkring, dvs. den del av verksamheten som är konkurrensutsatt,
särredovisas. Motion A601 (m) yrkande 2 avstyrks därför.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. I avsnitt 3.7 nedan finns en sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på utgiftsområde 14.
3.7 Sammanställning av utskottets ställningstagande i fråga om anslagen m.
m. på utgiftsområde 14.
Av nedanstående tabell framgår regeringens och oppositionspartiernas
förslag om fördelning på anslag av utgifterna på utgiftsområde 14
Belopp i 1000-tal kronor
Anslag Regeringens förslag m kd c fp
A 1 Arbetsmarknadsverkets
handikappade 6 655 092 +20 000 +200 000
A 4 Europeiska socialfonden m.m. 1 840 484
A 5 Institutet för arbetsmarknads-
politisk utvärdering 13 525
A 6 Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring 61 183 -61 183
B 1 Arbetarskyddsverket 376 133 -191 100
B 2 Arbetslivsinstitutet 145 733 -55 700
B 3 Forskning, utveckling och utbildning m.m. 295 780 -280 800
-90 000
B 4 Rådet för arbetslivsforskning 26 463 -7 500
B 5 Finansiering av forskning och utveckling inom arbetslivs-
området 216 831 -74 800
B 6 Bidrag till Samhall AB 4 262 419 +50
000
B 7 AmuGruppen AB 6 513
B 8 Arbetsdomstolen 16 061
B 9 Statens förlikningsmanna-
expedition 2 402
B 10 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar 56
B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten 3 229 -3 200
B 12 Internationella avgifter 24 195
B 13 Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning 1
000
C 1 Jämställdhetsom-
budsmannen 16 235 -3 973
C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder 13 706 +3
000
C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet 3 432
D 1 Stabsuppgifter vid
Arbetsgivarverket 3 000
D 2 Statliga tjänstepensioner m.m. 8 140 000
TOTAL 48 274 400 -18 268 256 -3 325 000 -2 290 000
-3 950 000
Av avsnitten 3.2, 3.3, 3.4, 3.5 och 3.6 framgår att utskottet har anslutit
sig till regeringens förslag om fördelning på anslag av utgifterna på
utgiftsområde 14. Detta innebär att propositionen tillstyrkts i motsvarande
del (prop. yrk. 13) samtidigt som motionerna A255 (fp) yrkande 20, A257 (kd
) yrkande 34, A276 (m) yrkande 5, Fi210 (c) yrkande 14, och Fi211 (fp)
yrkande 14 avstyrkts.
Utskottets samt Centerpartiets och Folkpartiets förslag framgår av bilaga 1
.
2. beträffande handlingsplan om sysselsättningspolitik
att riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkande 32,
res. 4 (m, kd, fp)
3. beträffande gränspendlare i Norden
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A204 och 1998/99:A243,
4. beträffande arbetsmarknaden för handikappade
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A255 yrkande 14, 1998/99:
So310 yrkande 9 och 1998/99:So376 yrkande 12,
res. 5 (m) - motiv.
res. 6 (fp)
5. beträffande arbetsmarknaden för invandrare
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A240 och 1998/99:A255
yrkande 12,
res. 7 (m) - motiv.
6. beträffande kvinnors förutsättningar att starta eget
företag
att riksdagen avslår motion 1998/99:A255 yrkande 13,
res. 8 (kd, c, fp)
7. beträffande arbetsmarknaden för kvinnor i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A208, 1998/99:A810
yrkande 15 och 1998/99:So378 yrkande 3,
res. 9 (kd)
8. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A212, 1998/99:A255
yrkande 10, 1998/99:A257 yrkande 5 och 1998/99:A291 yrkande 2,
res. 10 (m, kd, fp)
9. beträffande arbetsmarknaden för äldre
att riksdagen dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för äldre, dels avslår
motionerna 1998/99:A213 och 1998/99:A255 yrkande 8,
10. beträffande utredning om generationsväxling
att riksdagen avslår motion 1998/99:A207,
11. beträffande beräkning av anslag A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning på utgiftsområde 13 för 2000 och 2001
att riksdagen avslår motion 1998/99:A275 yrkande 1,
12. beträffande införande av en arbetslivs- och
ohälsoförsäkring m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:Fi210 yrkande 13,
res. 11 (c)
13. beträffande anslag på utgiftsområde 13 för 1999
att riksdagen
a) med bifall till propositionen yrkande 1 antar det enligt bilaga
2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring,
b) med bifall till propositionen yrkande 2 godkänner att högst
150 000 000 kr av ramanslaget A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning får användas under budgetåret 1999 fram till och
med den 30 september 1999 för försöksverksamhet med friare användning av
arbetslöshetsersättning,
c) med bifall till propositionen yrkande 3 anvisar anslagen under
utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt vad som framgår
av bilaga 1,
d) avslår de i bilaga 3 upptagna motionsyrkandena som avser
utgiftsområde 13,
res. 12 (fp)
14. beträffande arbetsförmedlingsverksamhet och lokal
samverkan
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A206, 1998/99:A232
yrkandena 1 och 2, 1998/99:A237, 1998/99:A265, 1998/99:A272 yrkande 1, 1998
/99:A719 yrkande 2 samt 1998/99:Sf608 yrkande 11,
res. 13 (c)
15. beträffande försöksverksamhet vid centrumbildningar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr272 yrkande 6 i
motsvarande del samt 1998/99:Kr274 yrkandena 9, 13 och 14,
res. 14 (kd)
16. beträffande uppföljning av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
att riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkande 33,
res. 15 (m, kd)
17. beträffande regelförenklingar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A231 och 1998/99:A257
yrkande 12,
res. 16 (m, kd)
18. beträffande anställningsstöd för ungdomar
att riksdagen avslår motion 1998/99:A291 yrkande 3,
19. beträffande utformning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen avslår motion 1998/99:A268,
20. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder ur ett
jämställdhetsperspektiv
att riksdagen avslår motion 1998/99:A810 yrkande 14,
21. beträffande överförande av medel till kommuner och
landsting
att riksdagen avslår motion 1998/99:A262,
22. beträffande frilän
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A219, 1998/99:A250, 1998/
99:Sk648 yrkande 2, 1998/99:T325 yrkande 4 och 1998/99:N237 yrkande 14,
res. 17 (fp)
23. beträffande överförande av anslag
att riksdagen avslår motion 1998/99:A221 yrkande 5,
res. 18 (v)
24. beträffande arbetsgivaransvar vid OTA
att riksdagen avslår motion 1998/99:A239 yrkande 1,
res. 19 (mp)
25. beträffande projekt inom arbetspraktik m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:A225,
26. beträffande arbetsmiljö vid arbetspraktik
att riksdagen avslår motion 1998/99:A239 yrkandena 3-5,
27. beträffande uppföljning av arbetspraktik
att riksdagen avslår motion 1998/99:A255 yrkande 7,
res. 20 (kd, c, fp)
28. beträffande utredningen om kommunala utvecklingsgarantin
att riksdagen avslår motion 1998/99:A255 yrkande 11,
29. beträffande arbetsgivaransvar vid praktik enligt
socialtjänstlagen
att riksdagen avslår motion 1998/99:A239 yrkande 2,
res. 21 (mp)
30. beträffande utredning om det statliga stödet vid kommunal
utvecklingsgaranti
att riksdagen avslår motion 1998/99:A273,
res. 22 (v)
31. beträffande arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet
att riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkande 15,
res. 23 (kd)
32. beträffande bristyrkesutbildningar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A234 och 1998/99:A252 i
motsvarande del,
33. beträffande arbetshandikappade och IT
att riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkande 28,
34. beträffande förnyelse av datorteken
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A264 och 1998/99:A267,
35. beträffande utredning om datorteken m.m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkandena 16 och 17,
res. 24 (m, kd)
36. beträffande starta-eget-lån
att riksdagen avslår motion 1998/99:A215 yrkande 8,
37. beträffande förbättringar av starta-eget-bidraget
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A277 och 1998/99:Sf634
yrkande 9,
res. 25 (fp)
38. beträffande friår m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A205, 1998/99:A220, 1998/
99:A257 yrkande 24, 1998/99:A280, 1998/99:So309 yrkande 6 och 1998/99:So373
yrkande 1,
res. 26 (m) - motiv.
res. 27 (kd)
res. 28 (mp)
39. beträffande en tredje anställningsform
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr272 yrkande 6 i motsvarande
del,
res. 29 (kd)
40. beträffande feriearbete
att riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkande 18,
41. beträffande beräkning av anslagen A 3 Särskilda åtgärder
för arbetshandikappade och B 4 Rådet för arbetslivsforskning på
utgiftsområde 14 för 2000 och 2001
att riksdagen avslår motion 1998/99:A275 yrkande 2,
42. beträffande volontärtjänst m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A278 och 1998/99:A287,
43. beträffande implementering av forskningsresultat
att riksdagen avslår motion 1998/99:A257 yrkande 29,
44. beträffande privatisering av AmuGruppen AB
att riksdagen avslår motion 1998/99:A255 yrkande 6,
res. 30 (m, kd, fp)
45. beträffande jämställdhetsexperter
att riksdagen avslår motion 1998/99:N335 yrkande 11,
res. 31 (v)
46. beträffande JämO:s arbete mot löneskillnader
att riksdagen avslår motion 1998/99:A810 yrkande 8,
47. beträffande de politiska kvinnoorganisationerna
att riksdagen avslår motion 1998/99:A803,
res. 32 (m)
48. beträffande administration av statliga tjänstepensioner m.
m.
att riksdagen avslår motion 1998/99:A601 yrkandena 1 och 2,
res. 33 (m)
49. beträffande anslag på utgiftsområde 14 för 1999
att riksdagen
a) med bifall till propositionen yrkande 1 antar det enligt bilaga
2 framlagda förslaget till lag om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter,
b) med bifall till propositionen yrkande 2 antar det enligt bilaga
2 framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1996:870) om
offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa,
c) med bifall till propositionen yrkande 3 godkänner att 14 500 000
kr av inflytande arbetsmarknadsavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter får användas för tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen (
ramanslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader),
d) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
finansieringsbidrag i vissa fall vid arbetspraktik,
e) med bifall till propositionen yrkande 4 godkänner att högst
250 000 000 kr av medlen under ramanslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfälliga
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut
under budgetåret 1999,
f) med bifall till propositionen yrkande 5 godkänner förslaget om
utökat personskadeskydd för deltagare i vissa arbetsmarknadspolitiska
åtgärder där utbildningsbidrag lämnas (ramanslag A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
g) med bifall till propositionen yrkande 6 godkänner att
flyttningsbidrag till de övriga nordiska länderna för dem som är eller
riskerar att bli arbetslösa införs i enlighet med vad regeringen anför (
anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
h) med bifall till propositionen yrkande 7 bemyndigar regeringen
att under år 1999, i fråga om ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden innebär
utgifter på högst 55 000 000 kr efter år 1999,
i) med bifall till propositionen yrkande 8 godkänner höjning av
bidrag till arbetsbiträde för egenföretagare med stora
kommunikationssvårigheter (ramanslaget A 3 Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade),
j) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
att Kulturarvs-IT alternativt skall förbehållas personer med grava
funktionshinder vid länsmuseerna,
k) med bifall till propositionen yrkande 9 bemyndigar regeringen
att under år 1999, i fråga om ramanslaget A 4 Europeiska socialfonden m.m.,
besluta om åtaganden som exklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 1 600 000 000 kr under åren 2000 och 2001,
l) med bifall till propositionen yrkande 10 bemyndigar regeringen
att under år 1999, i fråga om ramanslaget B 3 Forskning, utveckling och
utbildning m.m., besluta om åtaganden, som inklusive tidigare åtaganden
medför utgifter under perioden 2000-2003, som uppgår till högst 250 000 000
kr,
m) med bifall till propositionen yrkande 11 bemyndigar regeringen
att under år 1999, i fråga om ramanslaget B 5 Finansiering av forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet besluta om åtaganden, som inklusive
tidigare åtaganden medför utgifter under perioden 2000-2004, som uppgår
till högst 420 000 000 kr,
n) med bifall till propositionen yrkande 12 bemyndigar regeringen
att träffa överenskommelse med Finland och Norge om verksamheten vid
Stiftelsen Utbildningen Nordkalotten under åren 2000-2002 (anslaget B 11
Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten),
o) med bifall till propositionen yrkande 13 anvisar anslagen under
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt vad som framgår av
bilaga 1,
p) avslår de i bilaga 3 upptagna motionsyrkandena som avser
utgiftsområde 14.
res. 34 (c)
res. 35 (fp)
Stockholm den 26 november 1998
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans Andersson (v), Margareta
Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Martin Nilsson (s), Stefan Attefall (kd
), Kent Olsson (m), Laila Bjurling (s), Sonja Fransson (s), Kristina
Zakrisson (s), Camilla Sköld (v), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m
), Barbro Johansson (mp), Elver Jonsson (fp), Anders Karlsson (s) och
Henrik Westman (m).
Reservationer
1. Allmän inriktning av politiken (mom. 1)
Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Maria Larsson (
kd), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman (m)
anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 1.1 Allmän inriktning av
politiken under rubriken Arbetsmarknadsutskottets syn på inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken bort ha följande lydelse:
Inledning
Ledarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet
konstaterade våren 1998 i ett gemensamt program benämnt Jobballiansen att
den öppna och dolda arbetslösheten är vårt lands största ekonomiska och
sociala problem. De betonade att det avgörande politiska uppdraget under de
år då Sverige tar steget in i 2000-talet därför måste vara att skapa
radikalt bättre förutsättningar för nya jobb och tillväxt. I en
debattartikel presenterades ett sjupunktsprogram för att vända utvecklingen
: 1) sänkta skatter på arbete och företagande, 2) särskilda skattelättnader
för hemnära tjänster, 3) minskat krångel för företagen, 4) en modernisering
av arbetsmarknadsreglerna, 5) möjlighet för företagen att använda euron
även vid ett utanförskap från valutaunionen, 6) en förnuftig energipolitik
samt 7) åtgärder för att göra Sverige till ett spjutspetsland inom IT.
Programmet följs upp och preciseras i ett budgetalternativ som de tre
partierna presenterat med anledning av budgetpropositionen.
Arbetsmarknadsläget
Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning har regeringen i
budgetpropositionen gjort en allvarlig felbedömning av den ekonomiska
utvecklingen och av utvecklingen på arbetsmarknaden. De betydligt sämre
konjunkturutsikter som kunde förutses redan i somras borde ha fått sätta
större spår i budgeten och den ekonomiska politik den är grundad på.
Regeringen har dock valt att blunda för detta.
Enligt den prognos som nyligen publicerats av AMS om utvecklingen på
arbetsmarknaden under 1999 dämpas tillväxten i den svenska ekonomin. Det är
framför allt exportindustrin som drabbas. Följden blir att återhämtningen
på arbetsmarknaden bromsas upp.
AMS delar i prognosen inte regeringens optimistiska bedömning om en
arbetslöshet under 1999 på 5,7 %. AMS räknar i stället med en arbetslöshet
på 6,3 %. Också när det gäller utvecklingen av BNP-tillväxt och antal
sysselsatta under 1999 har regeringen genomgående gjort överoptimistiska
beräkningar, visar prognosen. Medan regeringen beräknat att BNP-tillväxten
skall uppgå till 3,0 % under 1999 bedömer AMS att den skall stiga med 2,4 %
. Sysselsättningen kan enligt budgetpropositionen väntas öka med 59 000
personer mellan 1998 och 1999 medan ökningen enligt AMS-prognosen endast
väntas uppgå till 33 000 personer.
Också Konjunkturinstitutet (KI) bedömer i sin novemberprognos att
tillväxten i ekonomin dämpas. Industrikonjunkturen försvagas och
exporttillväxten mattas av, samtidigt som vissa spridningseffekter till
inhemska delar av ekonomin uppstår. KI bedömer att regeringen inte kommer
att klara det sysselsättningsmål som innebär att 80 % av antalet personer i
åldern 20-64 år skall vara sysselsatta år 2004. Enligt KI kommer drygt 100
000 personer färre än vad regeringen räknar med att vara sysselsatta år
2004. När det gäller målet om 4 % öppen arbetslöshet år 2000 är det
praktiskt taget inte någon av dem som gör prognoser för svensk ekonomi som
tror att regeringen kommer att uppnå detta.
Följden av en svagare ekonomisk utveckling blir lägre sysselsättning och
högre arbetslöshet. Enligt utskottet finns en växande risk för permanent
massarbetslöshet. Dagens höga arbetslöshetsnivåer riskerar att permanentas
om det inte blir en konjunkturuppgång med en ordentlig
sysselsättningsökning.
Enligt utskottets mening är det anmärkningsvärt att över 700 000 personer
eller 17 % av arbetskraften står helt eller delvis utanför arbetsmarknaden
vid konjunkturtoppen när det samtidigt finns överhettningsproblem. Antalet
som står utanför arbetsmarknaden är med stor sannolikhet ännu större.
Exempelvis kan huvuddelen av dem som deltar i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 150 000-180 000 personer, också anses stå
helt eller delvis utanför arbetsmarknaden.
Den öppna arbetslösheten har minskat under det senaste året. Detta beror
till en del på att utbudet av arbetskraft har hållits tillbaka genom att
antalet heltidsstuderande ökat och förtidspensioneringarna tilltagit.
Arbetslinjen är enligt utskottets uppfattning på väg att överges,
arbetslösa förtidspensioneras av arbetsmarknadsskäl och andra lyfts ur
arbetskraften på andra sätt. Arbetsmarknadspolitiken tycks i långa stycken
gå ut på att statistiskt manipulera talen för den öppna arbetslösheten
genom att flytta bort människor ur arbetskraften. Av de åtgärder som
regeringen föreslagit under senare år gäller merparten ökade offentliga
insatser, medan viktiga åtgärder för att förbättra företagsklimatet och
företagandets villkor nästan helt lyser med sin frånvaro.
Förutsättningar för sysselsättning
Kraftfulla åtgärder måste till för att förhindra att massarbetslösheten
permanentas. Sysselsättningen måste öka. Enligt utskottets uppfattning
måste politiken inriktas på att skapa förutsättningar för fler riktiga
arbeten och växande företag. Skatter på arbete och företagande måste sänkas
. Den privata sektorn och inte minst tjänstesektorn måste få bättre
möjligheter att växa.
Många nya företag måste tillkomma, små och medelstora företag måste få
förutsättningar att expandera. Enligt utskottets uppfattning är det framför
allt i tjänste- och servicesektorn som antalet arbeten måste öka. Det
gäller exempelvis moderna former av service och tjänster riktade mot
industri, byggverksamhet respektive hushållen. Andra exempel är tjänster
och service inom IT-sektorn och turismen. Om tjänste- och servicesektorn
skall kunna expandera ställs krav på arbetsmarknadspolitiken, något som
utskottet återkommer till nedan.
Genom att vidta särskilda åtgärder för att öppna marknaden för hushålls-
tjänster kan förutsättningar skapas för ett stort antal nya arbeten. Även
om det är svårt att veta exakt hur många arbeten som kan bli följden rör
det sig om tiotusentals nya arbetstillfällen i den privata sektorn. Ett
gemensamt förslag om 50 % skattereduktion för hemnära tjänster har nyligen
lagts fram gemensamt av Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet (bet. 1998/99:FiU1).
Lönebildning, arbetsrätt och arbetslöshetsförsäkring
Arbetsmarknaden är alltför hårt reglerad. Den kan bli mer dynamisk genom
att dagens regelsystem omgående reformeras och moderniseras i syfte att öka
rörligheten på arbetsmarknaden. Framför allt är detta viktigt för de mindre
företagen och för fler arbeten i små och medelstora företag. Genom
avreglering på arbetsmarknaden förbättras vidare förutsättningarna för en
bättre lönebildning.
En ny arbetsrätt måste utformas. Den bör erbjuda ett gott skydd åt alla
anställda men utformas så att den inte hämmar företagstillväxt och
nyanställningar. En ny arbetsrättslig lagstiftning måste ge utrymme för
flexibilitet och göra det möjligt att träffa överenskommelser på alla
arbetsplatser. Innan en mer genomgripande reformering skett av
arbetsrättslagstiftningen anser utskottet att det är möjligt att återinföra
de arbetsrättsregler som infördes av fyrpartiregeringen och som gällde
under 1994. Turordningsreglerna bör ändras så att två personer kan undantas
i varje turordningskrets, möjligheterna till provanställning bör förlängas
upp till tolv månader, den fackliga vetorätten vid entreprenader slopas och
förbud bör införas mot blockad av enmansföretag. Utskottet anser vidare att
konfliktreglerna bör ses över och fackets tolkningsföreträde i olika lagar
ersättas av medel för konfliktlösning som regleras i kollektivavtal.
Modernisering av arbetslöshetsförsäkringen är en annan viktig åtgärd för
att skapa förutsättningar för fler arbeten och bättre lönebildning.
Utskottet förordar att en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
införs. Försäkringen bör i större utsträckning än i dag finansieras genom
egenavgifter. En högre egenfinansiering motverkar att det träffas avtal som
medför ökad arbetslöshet. Den bidrar alltså till bättre lönebildning.
Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring och inte en
permanent försörjningskälla.
Utbildning och kompetens
En modern arbetsmarknad ställer höga krav på arbetstagarnas kompetens. I
det framväxande kunskapssamhället ställs allt högre krav på kunskaper och
personliga färdigheter. Efterfrågan ökar på välutbildad arbetskraft medan
efterfrågan på korttidsutbildad arbetskraft knappast stiger. Detta framgår
bl.a. av AMS-rapporten Arbetsmarknadsutsikterna för 1999.
Utskottet förespråkar ett system med personliga utbildningskonton. Genom
ett sådant system förbättras förutsättningarna för alla vuxna att påbörja
fort- och vidareutbildning. Det kan ske genom att den enskilde medges
skatteavdrag för de medel som avsätts på samma sätt som nu sker för
avsättning till pensionsförsäkringar. Beskattningen sker i stället när den
enskilde använder pengarna för utbildning. Även arbetsgivaren kan ges rätt
att avsätta lika mycket som den enskilde. En form av utfyllnad på kontot
kan övervägas för låginkomsttagare.
Utskottet anser att ett system med lärlingsutbildning bör byggas upp i
syfte att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Ungdomslönerna
bör vidare vara mer flexibla än i dag, vilket skulle öka arbetsgivares
intresse för att anställa ungdomar och leda till minskad
ungdomsarbetslöshet.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder och AMV:s verksamhet
Utskottet är starkt kritiskt mot arbetsmarknadspolitikens nuvarande
utformning. Att arbetslöshetsförsäkringen behöver bli föremål för en
genomgripande förändring har utskottet redan konstaterat. Också de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna behöver reformeras. Åtgärderna måste i
ökad utsträckning styras mot yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning som
leder till arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Till skillnad från i
dag bör kvalitet sättas framför kvantitet. Det s.k. volymmålet har stor
betydelse i regeringens arbetsmarknadspolitik och har lett till att
åtgärderna i första hand inriktats på kvantitet i stället för kvalitet.
Flera av åtgärderna upplevs också som meningslösa och innebär att
arbetslösa hamnar i en rundgång mellan arbetslöshet och åtgärder. En stor
mängd olika åtgärder har införts och regeländringarna varit frekventa.
Följden har blivit att det är svårt att överblicka regelsystemet. De
förenklingsförslag som läggs fram i årets budgetproposition är enligt
utskottets uppfattning otillräckliga.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) och resursarbete
är exempel på åtgärder som tränger ut ordinarie arbetstillfällen och som
enligt utskottets uppfattning bör avvecklas. Utskottet anser att det är
bättre om man skapar förutsättningar för ordinarie arbetstillfällen i stat
och kommun. Också åtgärden generationsväxling anser utskottet bör avvisas.
Det är exempel på en åtgärd som har som syfte att minska
arbetskraftsutbudet för att arbetslöshetsstatistiken skall bli bättre.
Utskottet anser att den äldre arbetskraftens erfarenhet och kompetens måste
tas till vara. Utgångspunkten för arbetsmarknadspolitiska insatser måste
vara att denna grupp utgör en resurs på arbetsmarknaden.
Den angelägna expansionen av service- och tjänstesektorn ställer krav på
AMV och arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedlingen skall underlätta
rörlighet på arbetsmarknaden och snabb rekrytering av arbetskraft. Den
skall medverka till att arbetssökande finner vägar till arbete eller
kompetenshöjning.
Utskottet vill slutligen betona att AMV:s verksamhet bör ses över och
effektiviseras. De förändringar av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
som utskottet förordar kommer att minska behovet av insatser från AMV.
Vad utskottet här anfört om inriktningen av arbetsmarknadspolitiken med
anledning av motionerna A254 (fp) yrkandena 1 och 2, A255 (fp) yrkandena 1-
5 och 19, A257 (kd) yrkandena 1, 3, 4, 13, 30 och 31, A276 (m) yrkandena 1
och 2, Sk310 (m) yrkandena 17-19, Sk670 (m) yrkande 2, N330 (kd) yrkande 17
och N332 (fp) yrkande 19 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. De inriktningsförslag som framförs i övriga i sammanhanget
behandlade motioner avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med
vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmän inriktning av politiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A254 yrkandena 1
och 2, 1998/99:A255 yrkandena 1-5 och 19, 1998/99:A257 yrkandena 1, 3, 4,
13, 30 och 31, 1998/99:A276 yrkandena 1 och 2, 1998/99:Sk310 yrkandena 17-
19, 1998/99:Sk670 yrkande 2, 1998/99:N330 yrkande 17 och 1998/99:N332
yrkande 19 samt med avslag på motionerna 1998/99:A214 yrkandena 10, 15, 17
och 18, 1998/99:A218, 1998/99:A230, 1998/99:A291 yrkande 4, 1998/99: A804
yrkande 1, 1998/99:Fi210 yrkandena 32-34, 1998/99:So309 yrkande 5, 1998/99:
So460 yrkande 3, 1998/99:Kr274 yrkande 10, 1998/99:T803 yrkande 10, 1998/99
:N326 yrkande 17, 1998/99:N334 yrkande 10, 1998/99:N335 yrkande 16, 1998/99
:N336 yrkande 5 samt 1998/99:N337 yrkande 17 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
2. Allmän inriktning av politiken (mom. 1)
Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 1.1 Allmän inriktning av
politiken under rubriken Arbetsmarknadsutskottets syn på inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken, underrubriken Lokal samverkan, andra stycket, bort
ha följande lydelse:
När det sedan gäller frågor som rör friare användning av medel för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder delar utskottet Vänsterpartiets ståndpunkt
att det bör genomföras en reform som innebär att samtliga län ges möjlighet
att mer fritt disponera över de arbetsmarknadspolitiska medlen. En sådan
reform bör enligt utskottets mening innebära att volymkravet tas bort och
att regelverket liberaliseras. Vidare bör besluten fattas regionalt och
lokalt. En förutsättning för en decentralisering är dock att de nationellt
definierade målen för arbetsmarknadspolitiken kan tillgodoses. Vidare är
det viktigt att det klargörs vilka ramar som skall gälla för hur medel för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslöshetsersättning får användas.
Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna.
dels att det ovannämnda avsnittet fr. o. m. underrubriken Lönebildning bort
ha följande lydelse:
Reformera arbetsmarknadspolitiken
Som utskottet anfört ovan är det viktigt att det nuvarande
arbetslöshetsmålet kompletteras med ett sysselsättningsmål. Genom detta mål
måste den framtida arbetsmarknadspolitiken förändras så att alltfler
människor får möjlighet att erhålla ett reguljärt arbete. Utskottet delar
Vänsterpartiets uppfattning att arbetsmarknadspolitiken under 1990-talet
har blivit "överlastad" och tappat i effektivitet och trovärdighet. Den bör
därför reformeras inom ramen för en tillväxtorienterad politik. Ansvaret
för arbetsmarknadspolitiken bör i första hand vara en statlig angelägenhet.
Det är dock nödvändigt med en systematiskt genomförd decentralisering för
att effektivt kunna genomföra den. Det nuvarande traditionella rigida
systemet med olika försöksverksamheter och frizoner bör som utskottet
tidigare påpekat successivt ersättas av en förenklad nationell
arbetsmarknadspolitik utan volymkrav och som tillåter ett starkt lokalt
inflytande över den konkreta utformningen.
Arbetsmarknadspolitiken bör i första hand koncentreras på
förmedlingsverksamhet, på att minimera långtidsarbetslöshet, att motverka s
.k. rundgång och att verka för att bryta könssegregeringen på
arbetsmarknaden.
Den enskilde personen måste stå i fokus. Meningsfulla individuella
handlingsplaner skall styra insatserna. Som utskottet påpekat ovan måste
kvalitet få gå före kvantitet. Lågkvalitativa åtgärder som ALU, API och OTA
bör avvecklas. Dessa bör ersättas av kombinationer av utbildning och
praktik i olika former. Utskottet anser dock att det är viktigt att
arbetslinjen upprätthålls. Förändringarna får inte innebära att arbetslösa
i högre grad än i dag blir hänvisade till passiv ersättning i stället för
att få delta i åtgärder. De får inte heller leda till att arbetslösa blir
utförsäkrade.
De olika utbildningsalternativen måste göras attraktivare. Genom att höja
lägsta nivån på utbildningsbidragen och att införa ett stimulansbidrag för
dem som går olika bristyrkesutbildningar kan människor stimuleras att
vidareutbilda sig. Vidare bör man pröva att införa ett system med
jobbrotation, dvs. att arbetslösa utbildas till vikarier och den ordinarie
personalen i sin tur vidareutbildas.
För att uppnå en balanserad arbetsmarknad är arbetsvillkor och
kompetensförsörjning centrala ingredienser. Vidare krävs långsiktighet. Det
är också viktigt att arbetsmarknadspolitiken integreras i närings- och
regionalpolitiska strategier.
Betydande delar av den strukturella arbetslösheten är betingad av bransch-
problem, regionala obalanser och otillräckliga utbildningsnivåer. Man kan
dock inte lösa dessa problem inom arbetsmarknadspolitiken. Enligt
utskottets mening är det näringspolitikens roll att bidra till en
strukturell omvandling i företagssektorn så att framtidsjobben skapas.
Arbetsmarknad för alla
Arbetsmarknaden måste göras tillgänglig för alla. Att alltfler inte anses
som "gångbara på arbetsmarknaden" handlar till stor del om utbildningskrav
men lika ofta om fördomar mot äldre och funktionshindrade och även
rasistiska attityder. Denna diskriminering måste bekämpas. Vidare bör man
bli mer selektiv när det gäller olika former av sysselsättningssubventioner
. Subventionerna bör anpassas efter eventuella arbetsgivares olika
förutsättningar och betalningsförmåga.
För att bryta utvecklingen krävs att lokala erfarenheter tas till vara. I
samspel med folkrörelser och lokalt näringsliv kan den långtidsarbetslösas
passivitet brytas. Individernas aktivitet bör anpassas till vars och ens
förmåga och behov. Enligt utskottet kan man i detta utvecklingsarbete ta
lärdom av de erfarenheter som man uppnått i de kommuner i Skaraborgs län
som startat ett projekt benämnt "Det finns bruk för alla". Det bör även
göras en översyn av arbetsförmedlingarnas organisation i förhållande till
alternativa lokala organisationsformer för arbetslöshetsbekämpning.
Vidare är det viktigt att man åstadkommer samverkan för att avskaffa
hinder när det gäller den del av arbetsmarknadspolitiken som gränsar till
socialpolitiken. Frågor kring rehabilitering, tillskapande av anpassade
arbetsplatser och meningsfulla aktiveringsinsatser kräver lokalt samarbete
mellan myndigheter, företag och frivilliga organisationer.
Arbetsgivarens ansvar
Som Vänsterpartiet har påpekat har det utvecklats ett slags "just in time"
- arbetsmarknad där stora delar av kostnaderna för rekrytering,
introduktion, praktik, kompetensutveckling, rehabilitering, anpassade
arbetsplatser m.m. lastas över på staten, kommunsektorn,
socialförsäkringarna och individen. Vidare innebär de "slimmade"
organisationerna, de konjunkturanpassade arbetstiderna och de korta
anställningskontrakten att arbetslöshetsförsäkringen och individerna får
bära kostnaderna för verksamheternas anpassningsförmåga. Enligt utskottets
mening får arbetsmarknadspolitiken aldrig urarta till att förse företag och
andra arbetsgivare med billig arbetskraft.
Utskottet anser därför att arbetsgivarna bör ta ett väsentligt större
ansvar för arbetskraften än vad som gäller i dag. Det bör genomföras
förändringar som innebär att kostnadsansvaret omfördelas och att det blir
en annan rollfördelning på arbetsmarknaden. Ett regelsystem bör införas som
innebär att arbetsgivarna får ett betydande kostnadsansvar som kompletteras
med ett system för vinstdispositioner där löntagarna ges inflytande. Vidare
bör det införas obligatoriska praktikplatser på stora och medelstora
arbetsplatser. Det bör också införas framtidsfonder för att stimulera
kompetensutvecklingen i arbetslivet.
Reformera arbetslivet
Även arbetslivet genomgår för närvarande en djupgående förändring.
Sysselsättningen har blivit instabil, anställningsförhållandena alltmer
osäkra och arbetstiderna mer varierande. Lågutbildade har allt svårare att
komma ut på arbetsmarknaden. Unga, invandrare och funktionshindrade har
drabbats av denna utveckling. Det har uppkommit helt nya strukturproblem på
arbetsmarknaden men det saknas effektiva verktyg för att upprätthålla
människors trygghet och inflytande.
Utskottet kan konstatera att alltfler kvinnor arbetar i ofrivilligt
deltidsarbete. De är överrepresenterade när det gäller tidsbegränsade
anställningar. Vidare innebär den könsuppdelade arbetsmarknaden
könsdiskriminerande lönerelationer och sämre arbetsvillkor. Kvinnors
lönearbete har ändrat på det traditionella lönearbetsmönstret.
Arbetskraftsdeltagandet varierar mer över livscykeln. Atypiska
arbetsvillkor präglar alltmer tjänstesektorn där kvinnliga arbetstagare
dominerar. Nedskärningarna inom den offentliga sektorn har inneburit att
den ekonomiska tryggheten för många kvinnor försvunnit.
Den flexibilitet som följer av avreglering av arbetsmarknaden omfördelar
omställningens kostnader från företagen till samhället och de anställda.
Förändringarna beslutas till stor del ensidigt av arbetsgivaren. Resultatet
blir otrygghet och rättslöshet för löntagarna vilket i sin tur förhindrar
en produktiv förändring.
På grund av de omfattande förändringarna som skett i arbetslivet måste
arbetsrätten förstärkas. Det krävs även nya övergripande centrala avtal.
Lönebildningen måste vara stabil och parternas integritet måste garanteras.
Rätten till kompetensutveckling bör betraktas som en grundläggande rätt i
ett modernt arbetsliv. De nya lösare anställningsformerna, exempelvis
distansarbete, inhyrning av arbetskraft m.m., innebär att många faller
utanför det arbetsrättsliga skyddsnätet. Det krävs därför ett nytänkande
för att kunna bevara och utveckla trygghet, värdighet och demokrati på
arbetsplatserna.
Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att den produktiva rättvisans
strategi bör bygga på en stabil sysselsättning. En sund lönebildning bör
kunna fungera utan att den påverkas av massarbetslöshetens arbetsutbud.
Konjunkturella variationer och strukturella förändringar kan mötas genom
att den totala lönekostnaden och det totala tidsuttaget varieras på ett
solidariskt sätt. För att uppnå detta krävs nya fördelningsinstrument som
innebär att vinster sätts av till utbildning och att arbetstidsuttaget kan
kontrolleras samtidigt som rörligheten hos arbetskraften stimuleras.
Sammanfattande bedömning
Med hänsyn till vad som anförts tillstyrker utskottet motionerna A291 (v)
yrkande 4, A804 (v) yrkande 1, T803 (v) yrkande 10, N335 (v) yrkande 16,
och N336 (v) yrkande 5. De inriktningsförslag som framförs i övriga i
sammanhanget behandlade motioner avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmän inriktning av politiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A291 yrkande 4,
1998/99:A804 yrkande 1, 1998/99:T803 yrkande 10, 1998/99:N335 yrkande 16
och 1998/99:N336 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1998/99:A214
yrkandena 10, 15, 17 och 18, 1998/99:A218, 1998/99:A230, 1998/99:A254
yrkandena 1 och 2, 1998/99:A255 yrkandena 1-5 och 19, 1998/99:A257
yrkandena 1, 3, 4, 13, 30 och 31, 1998/99:A276 yrkandena 1 och 2, 1998/99:
Fi210 yrkandena 32-34, 1998/99:Sk310 yrkandena 17-19, 1998/99:Sk670 yrkande
2, 1998/99:So309 yrkande 5, 1998/99:So460 yrkande 3, 1998/99:Kr274 yrkande
10, 1998/99:N326 yrkande 17, 1998/99:N330 yrkande 17, 1998/99:N332 yrkande
19, 1998/99:N334 yrkande 10 samt 1998/99: N337 yrkande 17 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Allmän inriktning av politiken (mom. 1)
Margareta Andersson (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 1.1 Allmän inriktning av
politiken under rubriken Arbetsmarknadsutskottets syn på inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken bort ha följande lydelse:
Genom en ökad produktivitet och produktionstillväxt kan sysselsättningen
öka och därigenom arbetslösheten minska. För att uppnå detta krävs som
Centerpartiet påpekar goda möjligheter för fler företag att utvecklas och
expandera samt en förbättrad arbetsmarknadspolitik. Detta kan bara
åstadkommas genom att man vidtar en rad olika åtgärder.
Flera åtgärder krävs för att stimulera företagande. En nödvändig åtgärd är
att sänka arbetsgivaravgifterna och därigenom minska
arbetskraftskostnaderna. Genom en sådan åtgärd stimuleras företagen till
nyanställningar. En annan nödvändig åtgärd är att förändra arbetsrätten.
Det bör införas en ny modern arbetsrätt eftersom den nuvarande
lagstiftningen inte är anpassad till dagens arbetsmarknad. Nya sätt att
organisera arbetet håller på att sudda ut gränserna mellan olika
anställningsformer och mellan arbetstagare och arbetsgivare. Antalet
projektarbeten ökar vilket innebär att de tidsbegränsade anställningarna
blir fler. Virtuella företag och distansarbete sätter arbetstids- och
arbetsmiljölagstiftningen ur spel. Förändringar måste genomföras på ett
sådant sätt att det skapas långsiktiga spelregler som tillgodoser
företagens krav på flexibilitet och den enskildes rätt till trygghet.
Arbetsrätten bör decentraliseras ytterligare, dvs. det bör ges större
möjligheter att lokalt göra avsteg från centrala avtal. När det gäller de
mindre företagen bör undantag från turordningsreglerna kunna göras för två
nyckelpersoner. I syfte att förbättra lönebildningen bör bl.a.
medlingsinstitutet förstärkas genom att det får en möjlighet att förbjuda
varsel om stridsåtgärder under medling. Utskottet delar därför
Centerpartiets uppfattning att det bör tillsättas en utredning som ser över
dagens regelverk i syfte att förändra detta för att skapa bättre trygghet,
flexibilitet och tillväxt.
Utskottet delar också Centerpartiets syn att utbildningen måste förändras
så att den bättre svarar mot de krav som kunskapssamhället ställer på ett
livslångt lärande och återkommande utbildning. En rimlig utgångspunkt är
att se till att alltfler har en utbildningsbakgrund motsvarande
gymnasieskolans kärnämnen. För att långsiktigt klara återkommande
utbildning måste det tillskapas nya finansieringssystem. Ett system som
uppfyller kraven på långsiktighet är det finansieringssystem Centerpartiet
anvisar och som bygger på att det inrättas s.k. kompetenskonton.
För att kunna förbättra arbetsmarknadspolitiken krävs att dess "roll"
vidgas. Tidigare syftade arbetsmarknadspolitiken till att i första hand
bryta obalanser, undvika flaskhalsar och motarbeta långtidsarbetslöshet.
Arbetsmarknadspolitiken måste nu förändras så att den även syftar till att
höja kompetensen för människor så att de kan ta nya arbeten och till att
förhindra passivisering och social utslagning.
Arbetsmarknadspolitiken måste också decentraliseras och göras mer flexibel
. De centrala regleringarna och antalet åtgärder måste minska. De lokala
arbetsförmedlingsnämnderna måste ges större befogenheter. Vidare bör större
andel av resurserna hanteras lokalt och länkas ihop med andra åtgärder.
En översyn bör göras av AMV:s roll och funktion. Större befogenheter bör
läggas över på länsarbetsnämnderna. De centrala regleringarna och antalet
arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste minska. Arbetsmarknadspolitiska
insatser måste kunna samverka med den regionala och lokala närings- och
utbildningspolitiken.
Trots att det för närvarande råder en högkonjunktur kan utskottet
konstatera att det finns vissa s.k. bristyrken, dvs. yrkesområden där det
finns lediga arbeten men inte tillräckligt med kvalificerade sökande. Dessa
s.k. flaskhalsar riskerar att driva upp lönerna och därmed inflationen. För
att undvika flaskhalsproblem måste mer resurser satsas på
arbetsmarknadsutbildningar i stället för på de andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Volymmålet bör ersättas av effektmål
eller mer kvalitativa mål. Inom ramen för de nationella målen för
arbetsmarknadspolitiken bör man öka möjligheterna att lokalt hantera de
medel som står till arbetsmarknadspolitikens förfogande. Vidare bör en
friare användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen omedelbart omfatta
regionalpolitiskt prioriterade områden.
När det sedan gäller arbetslöshetsförsäkringen vill utskottet poängtera
att den skall vara en omställningsförsäkring och inte en permanent
försörjning. Arbetslöshetsförsäkringens uppgift skall vara att ersätta den
enskilde för inkomstförluster under en omställningsperiod fram till dess
att han eller hon erhållit ett nytt arbete. En tidsbegränsning får dock
inte leda till att den enskilde står utan försörjning. Utskottet anser
därför att det bör tillsättas en utredning som ser över tänkbara alternativ
och analyserar för- och nackdelar med dessa.
Slutligen instämmer utskottet i Centerpartiets påpekande att det är
viktigt att arbete alltid skall löna sig men att detta motverkas av det
förhållandet att ersättningar från olika källor samverkar för den enskilde
på ett ogynnsamt sätt. Detta beror på att de som blir anvisade arbete eller
utbildning ofta går miste om bidrag och drabbas av fördyringar i form av
ökade resekostnader. Till detta kommer skattesystemets inverkan. Utskottet
anser därför att det bör tillsättas en utredning som skall se över hur
olika bidrag samverkar.
Sammanfattningsvis biträder utskottet motionerna A214 (c) yrkandena 10, 15,
17 och 18, Fi210 (c) yrkandena 32-34 och N337 (c) yrkande 17. De
inriktningsförslag som framförs i övriga i sammanhanget behandlade motioner
avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört
.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmän inriktning av politiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A214 yrkandena 10
, 15, 17 och 18, 1998/99:Fi210 yrkandena 32-34 och 1998/99:N337 yrkande 17
samt med avslag på motionerna 1998/99:A218, 1998/99:A230, 1998/99:A254
yrkandena 1 och 2, 1998/99:A255 yrkandena 1-5 och 19, 1998/99:A257
yrkandena 1, 3, 4, 13, 30 och 31, 1998/99:A276 yrkandena 1 och 2, 1998/99:
A291 yrkande 4, 1998/99: A804 yrkande 1, 1998/99:Sk310 yrkandena 17-19,
1998/99:Sk670 yrkande 2, 1998/99:So309 yrkande 5, 1998/99:So460 yrkande 3,
1998/99:Kr274 yrkande 10, 1998/99:T803 yrkande 10, 1998/99:N326 yrkande 17,
1998/99:N330 yrkande 17, 1998/99:N332 yrkande 19, 1998/99:N334 yrkande 10,
1998/99:N335 yrkande 16 samt 1998/99:N336 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Handlingsplan om sysselsättningspolitik (mom. 2)
Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Maria Larsson (
kd), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman (m)
anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.2 EU-frågor
och nordisk arbetsmarknad som börjar med "Utskottet har inhämtat att
kommissionen" och slutar med "avstyrks motion A257 (kd) yrkande 32 " bort
ha följande lydelse:
Den nationella handlingsplan för sysselsättningspolitiken i Sverige som
regeringen lade fram i våras har enligt utskottets mening fel inriktning.
Det krävs en ökad flexibilitet inom arbetsmarknadsområdet, exempelvis vad
gäller arbetsrätten, för att uppmuntra företagens och de anställdas
anpassningsförmåga. I riktlinjerna förordas också lägre skatter på arbete
samt satsning på tjänstesektorn som viktiga instrument för att skapa
sysselsättning. Utskottet är kritiskt till att regeringen inte har fört en
politik i överensstämmelse med dessa riktlinjer. Utskottet anser att
riksdagen bör begära att regeringen lägger fram ett handlingsprogram för
hur de gemensamma ståndpunkter som EU:s medlemsländer enats om vad gäller
arbetslöshetsbekämpningen skall omsättas i praktiken. Utskottet tillstyrker
mot bakgrund därav motion A257 (kd) yrkande 32.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande handlingsplan om sysselsättningspolitik
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A257 yrkande 32 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Arbetsmarknaden för handikappade (mom. 4, motiveringen)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Christel Anderberg och Henrik Westman (alla m
) anser
att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.3 Arbetsmarknaden
för olika grupper under rubriken Arbetsmarknaden för arbetshandikappade,
som börjar med "Behovet av subventionerade arbetsplatser" och slutar med
"även nästa år" bort ha följande lydelse:
Situationen understryker behovet av utbyggt samarbete med näringslivet i
syfte att nå ökad rehabilitering på befintliga arbetsplatser. Beträffande
Samhall konstaterar utskottet att koncernen har uppnått de mål som har
ställts av statsmakterna. Regeringen föreslår inga ändrade mål för Samhalls
verksamhet men begränsar med sitt budgetförslag kraftigt en
merkostnadsersättning som skall utgå till Samhall under 1999. Detta är inte
en långsiktigt acceptabel ordning. På sikt torde den komma att framtvinga
endera kraftiga lönesänkningar för de arbetshandikappade eller risk för att
Samhall går i konkurs några år in på 2000-talet.
Utskottet kan för sin del acceptera en sänkning av Samhalls soliditet
under 1999. För tiden därefter måste emellertid klarhet bringas om
förutsättningarna och målen för Samhalls fortsatta verksamhet. Diverse
analyser pågår för närvarande inom Regeringskansliet, och utskottet
förutsätter att regeringen under våren 1999 återkommer till riksdagen med
samlade förslag rörande Samhalls fortsatta verksamhet.
6. Arbetsmarknaden för handikappade (mom. 4)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.3
Arbetsmarknaden för olika grupper under rubriken Arbetsmarknaden för
arbetshandikappade, som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "de
avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de statliga insatserna för att stärka de handikappades
ställning är viktiga och bör prioriteras. Att få möjlighet att utföra ett
efterfrågat arbete ökar livskvaliteten, och ofta överdrivs de svårigheter
som är förknippade med att anställa en person med funktionshinder. Vidare
anser utskottet att arbetslinjen måste gälla även för handikappade och att
förtidspensioneringar bör undvikas i största möjliga utsträckning. Både
lönebidrag och anställningar inom Samhall har visat sig vara värdefulla
lösningar för många handikappade. Utskottet vill i likhet med Folkpartiet i
motion A255 prioritera de arbetshandikappade. Därmed fullföljer partiet
sina tidigare krav för dem som har det allra svårast på arbetsmarknaden.
Utskottet anser också att lönebidragsanställningar i största möjliga
utsträckning bör vara en åtgärd för arbetshandikappade. När arbetslösheten
bland de arbetshandikappade stiger måste denna anställningsform starkare
renodlas. Riksdagen bör med bifall till motion A255 (fp) yrkande 14 ge
regeringen till känna vad utskottet anfört. Utskottet avstyrker motion
So310 (mp) yrkande 9 och So376 (kd) yrkande 12.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande arbetsmarknaden för handikappade
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A255 yrkande 14 samt
med avslag på motionerna 1998/99:So310 yrkande 9 och 1998/99:So376 yrkande
12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Arbetsmarknaden för invandrare (mom. 5, motiveringen)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Christel Anderberg och Henrik Westman (alla m
) anser
att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.3 Arbetsmarknaden
för olika grupper under rubriken Arbetsmarknaden för invandrare, som börjar
med "Utskottet delar däremot inte uppfattningen att" och slutar med
"individuellt handlingsprogram" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att invandrarnas situation på arbetsmarknaden har
försämrats kraftigt under 1990-talet. I många invandrartäta bostadsområden
är arbetslöshet, bidragsberoende och utanförskap numera det normala
tillståndet.
Utskottet anser att politiken helt måste läggas om för att ge
nytillträdande en chans att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är inte
primärt nya statliga delegationer och bidragssystem som erfordras, utan
reformer som ger alla grupper i samhället möjligheter att ta eget ansvar
för sin livssituation. Utskottet vill särskilt peka på nödvändigheten av en
reformerad arbetsrättslig lagstiftning som inte utestänger nya grupper från
den reguljära arbetsmarknaden, sänkta skatter för låginkomsttagare,
skattereformer i syfte att öka utrymmet för den privata tjänstesektorn samt
sådana förenklingar av skatte- och regelsystem som underlättar tillkomsten
av nya småföretagare och entreprenörer.
Behovet av en generell omläggning av utbildnings-, skatte- och
näringspolitiken utesluter inte att statsmakterna visar en öppenhet för att
också pröva oortodoxa metoder i arbetet mot segregation, utanförskap och
bidragsberoende.
8. Kvinnors förutsättningar att starta eget företag (mom. 6)
Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd), Maria Larsson (kd) och Elver
Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.3
Arbetsmarknaden för olika grupper under rubriken Arbetsmarknaden för
kvinnor, som börjar med "Folkpartiets förslag om stöd" och slutar med "A255
(fp) yrkande 13" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion A255 att fler
kvinnor måste ges möjlighet att starta eget företag. År 1996 beslutade
riksdagen om att starta-eget-bidrag skulle kunna ges under förlängd tid,
sammanlagt tolv månader, till arbetslösa kvinnor som varit anmälda hos
arbetsförmedlingen under minst sex månader. Då riksdagen beslutade om
stödet (1995/96:FiU15, AU6y, rskr. 307) uttalade utskottets majoritet att
det skulle inriktas särskilt på kvinnor som tidigare varit anställda inom
den offentliga sektorn. Utskottet anser att det fortfarande är för få
kvinnor som startar och driver eget företag. Stödet bör därför nu ges till
alla kvinnor, oavsett tidigare anställning. Kvinnor som har en bakgrund i
näringslivet har t.ex. ofta en utmärkt kompetens som bör tas till vara. De
åtgärder och stöd som lämnas till kvinnor bör också, menar utskottet,
utformas på ett sådant sätt att kvinnors särskilda förutsättningar och krav
tillgodoses. Utskottet tillstyrker motion A255 (fp) yrkande 13.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande kvinnors förutsättningar att starta eget företag
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A255 yrkande 13 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Arbetsmarknaden för kvinnor i övrigt (mom. 7)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 1.3 Arbetsmarknaden för
olika grupper under rubriken Arbetsmarknaden för kvinnor, fr.o.m. den
mening som börjar med "Inte minst ur jämställdhetssynpunkt" till slutet
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kraftfulla åtgärder måste vidtas för att förbättra de
ensamstående föräldrarnas situation. Många ensamstående föräldrar befinner
sig utanför den ordinarie arbetsmarknaden. För en del leder långa perioder
av sjukskrivning, socialbidragsberoende och dålig utbildning till bristande
självkänsla. Detta medför i sin tur inte sällan en ond cirkel av växande
passivitet och allt sämre självförtroende. Utskottet anser att det i sådana
fall behövs direkta insatser som syftar till att stärka självförtroendet
och finna möjligheter till en ny start. Det måste erbjudas alternativ till
rundgång i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet anser att sådana
alternativ måste erbjuda reella möjligheter att skapa en tillvaro med
arbete och egen inkomst. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motion
So378 (kd) yrkande 3. Det anförda bör ges regeringen till känna. Övriga i
sammanhanget behandlade motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande arbetsmarknaden för kvinnor i övrigt
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:So378 yrkande 3 samt
med avslag på motionerna 1998/99:A208 och 1998/99:A810 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Arbetsmarknaden för ungdomar (mom. 8)
Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Maria Larsson (
kd), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman (m)
anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 1.3
Arbetsmarknaden för olika grupper under rubriken Arbetsmarknaden för
ungdomar, som börjar med "Välutbildade ungdomar" och slutar med "yrkande 2
" bort ha följande lydelse:
Regeringen lovade 1994 att ungdomar under 25 år skulle erbjudas arbete,
utbildningsplats eller en annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom 100
dagar. Utskottet konstaterar att det löftet inte är uppfyllt.
Många ungdomar riskerar att hamna i en rundgång av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och perioder i öppen arbetslöshet. Ungdomar behöver emellertid
inte i första hand arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De behöver i stället
få in en fot på den reguljära arbetsmarknaden. Utskottet återkommer här
till vad som tidigare sagts om den s.k. jobballiansens åtgärdspaket för
minskad arbetslöshet och ökad sysselsättning, se reservation 1 Allmän
inriktning av politiken. Om fler företag skapas kan också ungdomar ges
bättre förutsättningar att få arbete. En reformerad arbetsrätt och
lönebildning samt införande av ett lärlingssystem är ytterligare exempel på
sysselsättningsskapande åtgärder som motverkar ungdomsarbetslösheten.
Utskottet tillstyrker motionerna A255 (fp) yrkande 10 och A257 (kd) yrkande
5. Motionerna A212 (c) och A291 (v) yrkande 2 avstyrks. Det anförda bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A255 yrkande 10
och 1998/99:A257 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1998/99:A212 och
1998/99:A291 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. Införande av en arbetslivs- och ohälsoförsäkring m.m. (mom. 12)
Margareta Andersson (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 2.1 Ersättning vid
arbetslöshet under rubriken Anslaget A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning, fr.o.m. den mening som börjar med "Utskottet
övergår" till slutet bort ha följande lydelse:
Den allmänna och sammanhållna arbetslöshetsförsäkring som infördes den 1
januari 1998 har inneburit ökad valfrihet för den enskilde. Genom
införandet av en, från fackförbunden fristående, arbetslöshetskassa är det
nu möjligt för arbetstagare och företagare som inte vill vara medlemmar i
en kassa som har gemenskap med en intresseorganisation att ansluta sig till
försäkringen. Vidare har införandet av den nya försäkringen inneburit att
företagarnas möjlighet att kunna erhålla arbetslöshetsersättning avsevärt
förbättrats. Det finns nu möjlighet för företagare att tillfälligt upphöra
med verksamheten och ändå erhålla ersättning.
Trots införandet av den nya arbetslöshetsförsäkringen återstår en del
problem att lösa. Det finns många arbetslösa som har en svag anknytning
till arbetsmarknaden. Detta gäller särskilt ungdomar. Dessa grupper har på
grund av sin svaga anknytning inte haft möjlighet att kvalificera sig för
arbetslöshetsersättning. Utskottet anser därför att det bör införas en ny
arbetslivs- och ohälsoförsäkring som bygger på att alla garanteras en
miniminivå och en inkomstrelaterad del. Det bör även vara möjligt att
komplettera med privata försäkringar.
Vidare delar utskottet Centerpartiets åsikt att egenfinansieringen av
arbetslöshetsförsäkringen bör ökas så att den genomsnittliga
medlemsavgiften höjs med 40 kr per månad år 1999 och därefter med
ytterligare 20 kr per månad under vart och ett av de två följande åren.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi210 (c) yrkande 13. Utskottet
föreslår ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande införande av en arbetslivs- och ohälsoförsäkring m
.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi210 yrkande 13 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Anslag på utgiftsområde 13 för 1999 (mom. 13)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 2.1 Ersättning vid
arbetslöshet under rubriken Anslaget A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning, bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med Folkpartiet i motion A255 att politiken måste
inriktas på att få fram flera arbeten i stället för att genom åtgärder som
generationsväxling "fasa ut" människor från arbetsmarknaden i syfte att
åstadkomma nedgångar i arbetslöshetstalen. Riksdagen bör med bifall till
motion A255(fp) yrkande 9 besluta att avveckla åtgärden generationsväxling.
Motion A261 yrkande 9 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd
med vad utskottet anfört.
Utskottet anser även i likhet med Folkpartiet i motion Fi211 att det krävs
tillväxtfrämjande åtgärder för att öka sysselsättningen och därmed minska
arbetslösheten. Exempel på sådana åtgärder är förbättrat företagsklimat
genom lägre arbetsgivaravgifter, bättre riskkapitalförsörjning och
förenklingar av de regelverk som påverkar företagen. Vidare förordar
utskottet att det införs en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Försäkringen skall ge den enskilde ett ekonomiskt skydd när han eller hon
söker en ny sysselsättning. För att betona försäkringens karaktär av
omställningsförsäkring bör ersättningsrätten tidsbegränsas. Utskottet delar
Folkpartiets ståndpunkt att egenfinansiering via avgifter för de enskilda
bör ökas och medlemsavgifterna bör variera mellan kassor inom olika
verksamhetsområden beroende på löneläge och arbetslöshetsnivå.
Utskottet instämmer i Folkpartiets förslag i motionen att anslaget bör
kunna reduceras med 706 miljoner kronor. Riksdagen bör med bifall till
motion Fi211 (fp) yrkande 14 delvis bestämma anslaget A 1 till ett belopp
som är 706 miljoner kronor lägre än vad regeringen föreslagit. Utskottet
avstyrker motionerna A261 (kd) yrkande 10, A275 (mp) yrkande 1, A276 (m)
yrkande 3 och Fi210 (c) yrkande 13.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande anslag på utgiftsområde 13 för 1999
att riksdagen
a-b) = utskottet,
c) med bifall till motion 1998/99:Fi211 yrkande 14 i motsvarande
del och med anledning av propositionen yrkande 3 anvisar anslagen under
utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt vad som framgår
av bilaga 1,
d) dels med bifall till motion 1998/99:A255 yrkande 9 beslutar att
avskaffa åtgärden generationsväxling, dels avslår övriga i bilaga 3
upptagna motionsyrkanden som avser utgiftsområde 13,
13. Arbetsförmedlingsverksamhet och lokal samverkan (mom. 14)
Margareta Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2
Arbetsmarknadsverket under rubriken Arbetsförmedlingsverksamhet, som börjar
med "Också verksamheten" och slutar med "Sf608 (c) yrkande 11" bort ha
följande lydelse:
En större samordning och samverkan lokalt skapar enligt utskottets mening
större effektivitet. Det är särskilt viktigt för personer som har en svag
ställning på arbetsmarknaden att samarbetet mellan arbetsförmedling,
försäkringskassa och kommun fungerar tillfredsställande. Utskottet anser
därför att arbetsmarknadspolitiken i ökad utsträckning bör präglas av
individualisering och flexibilitet.
För närvarande finns det på vissa orter i landet internationella
arbetsförmedlingar för ekonomer, jurister, tekniker m.fl. Förmedlingarna
har utvecklat ett särskilt arbetssätt som innebär att de hjälper företag
att få kontakt med personer som har akademisk examen och flerkulturell
kompetens. Enligt utskottets mening bör dessa förmedlingar få efterföljare
på fler orter i landet. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet
motionerna A206 (c) och Sf608 (c) yrkande 11 samt avstyrker motionerna A232
(s) yrkandena 1 och 2, A237 (s), A265 (v), A272 (s) yrkande 1 och A719 (mp)
yrkande 2. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande arbetsförmedlingsverksamhet och lokal samverkan
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A206 och 1998/99:
Sf608 yrkande 11 samt med avslag på motionerna 1998/99:A232 yrkandena 1 och
2, 1998/99:A237, 1998/99:A265, 1998/99:A272 yrkande 1 och 1998/99:A719
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Försöksverksamhet vid centrumbildningar (mom. 15)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2 Arbetsmarknadsverket
under rubriken Arbetsförmedlingsverksamhet, fr.o.m. "Utskottet anser att
utvärderingen" till slutet bort ha följande lydelse:
Sedan slutet av 1960-talet har ett antal centrumbildningar tillskapats på
olika konstområden, exempelvis Författarcentrum, Musikcentrum,
Teatercentrum och Danscentrum. Centrumbildningarna kan ha stora skillnader
i verksamhetens omfattning och kvalitet. De är samarbetsorgan, informatörer
och opinionsbildare. Vid vissa av dem bedrivs arbetsförmedling. Några har
fast anställd personal. Gemensamt för alla centrumbildningar är att de
arbetar direkt mot uppdragsgivare och arrangörer. En utvärdering visar att
man med små resurser förmedlar konstnärers arbete på ett imponerande sätt.
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Kr272 (kd) att den av
riksdagen beslutade försöksperioden på ett och ett halvt år är för kort.
Det gäller även i fråga om försöken med en tredje anställningsform inom
teatern (jämför reservation 29). Enligt utskottets uppfattning bör
försöksperioden utökas till tre år om det skall vara möjligt att dra säkra
slutsatser om värdet av verksamheten.
Utskottet tillstyrker därmed motion Kr272 (kd) yrkande 6 delvis. Det
anförda bör ges regeringen till känna. Motion Kr274 (mp) avstyrks i berörda
delar i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande försöksverksamhet vid centrumbildningar
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr272 yrkande 6 i
motsvarande del samt med avslag på motion 1998/99:Kr274 yrkandena 9, 13 och
14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Uppföljning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 16)
Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Maria Larsson (
kd), Christel Anderberg (m) och Henrik Westman (m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Omfattning och inriktning,
som börjar med "När det gäller de" och slutar med "motion A257 (kd) yrkande
33" bort ha följande lydelse:
Utskottet är kritiskt mot att regeringens arbetsmarknadspolitik i alltför
hög grad inriktas på det s.k. volymmålet. Arbetsmarknadspolitiken måste i
stället medge en ökad flexibilitet och kvalitet i åtgärderna. Genom att
sätta upp höga och fasta volymmål blir det svårt att finansiera de
utbildningar som behövs för att undvika att s.k. flaskhalsar uppstår.
Utskottet anser i likhet med Kristdemokraterna i motion A257 att det är en
brist att regeringen inte redovisar kostnadseffektiviteten hos de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna mätt som kostnad per åtgärd i
förhållande till vilka fasta arbeten åtgärden ger efter en åtgärdsperiod.
Utskottet anser att sådana redovisningar bör göras. Detta bör ges
regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därmed motion A257 (kd)
yrkande 33.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande uppföljning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A257 yrkande 33 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Regelförenklingar (mom. 17)
Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Maria Larsson (
kd), Christel Anderberg (m) och Henrik Westman (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder under rubriken Omfattning och inriktning, som börjar med "När det
sedan" och slutar med "tillgodosedda med vad utskottet anfört" bort ha
följande lydelse:
Det är enligt utskottets uppfattning synnerligen angeläget med en
förändring av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna till enklare och mer
generella system med högre flexibilitet. Detta bör ges regeringen till
känna. Utskottet tillstyrker därmed motion A257 (kd) yrkande 12. Motion
A231 (s) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande regelförenklingar
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A257 yrkande 12 och
med avslag på motion 1998/99:A231 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
17. Frilän (mom. 22)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Omfattning och inriktning,
som börjar med "I flera" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande
lydelse:
Riksdagen beslutade i våras att förutom Skåne län även Värmlands, Dalarnas
, Gävleborgs och Jämtlands län skall få använda arbetsmarknadspolitiska
medel friare. Utskottet välkomnar att arbetsmarknadspolitiska medel får
användas friare och anser att alla län i Sverige skall kunna bli frilän.
Arbetsmarknadspolitiken är och förblir dock enligt utskottets mening en
statlig angelägenhet, och en delegering av besluten skall endast avse
delegering till statliga organ på lokal nivå, dvs. den lokala
arbetsförmedlingen i samverkan med kommunen. Riksdagen bör med bifall till
motion N237 (fp) yrkande 14 ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
Motionerna A219 (s), A250 (s), Sk648 (kd) yrkande 2 och T325 (c) yrkande 4
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande frilän
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:N237 yrkande 14 samt
med avslag på motionerna 1998/99:A219, 1998/99:A250, 1998/99:Sk648 yrkande
2 och 1998/99:T325 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
18. Överförande av anslag (mom. 23)
Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Omfattning och inriktning,
som börjar med "När det slutligen" och slutar med "A221 (v) yrkande 5" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar Vänsterpartiets åsikt att det mycket nära sambandet mellan
utgiftsområdena 13 och 14 innebär att det är tveksamt om det bör vara en
uppdelning på två olika utgiftsområden. Som partiet påpekat utgör en
övervägande del av kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
försörjningsmedel för den enskilde. Av de totala kostnaderna för
kontantstöd och arbetsmarknadspolitiska åtgärder består mer än 80 % av
försörjningsmedel av olika slag. Utskottet anser därför att det bör införas
ett anslag för omställningskostnader inom ramen för utgiftsområde 14 som
inkluderar det nuvarande anslaget A 1 inom utgiftsområde 13. Genom en sådan
förändring skulle en mer flexibel lösning åstadkommas som medger ett
aktivare förhållningssätt i syfte att minimera det passiva bidragsberoendet
. Med hänsyn till det anförda biträder utskottet motion A221 (v) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande överförande av anslag
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A221 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Arbetsgivaransvar vid OTA (mom. 24)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder under rubriken Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
(OTA), fr. o.m. "Utskottet övergår härefter" till slutet bort ha följande
lydelse:
Många arbetslösa som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder utsätts för
betydande risker i arbetsmiljön. Samtidigt är okunskapen stor om vem som
har arbetsmiljöansvaret för deltagarna. Detta kan få förödande konsekvenser
. Det är därför viktigt att ansvarsförhållandena klarläggs.
Arbetsmiljölagen ålägger arbetsgivaren ett ansvar för arbetsmiljön. Den
som placerar arbetslösa i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan ha bristande
kunskaper om arbetsmiljölagen och hur den skall tillämpas och kan därmed ge
otillräcklig information till den som anordnar en åtgärd. Detta kan få
allvarliga konsekvenser om en arbetsskada inträffar. Först och främst
drabbas den enskilda individen till följd av bristerna i arbetsmiljön. Om
den arbetsgivare som står som anordnare av åtgärden, exempelvis en mindre
ideell förening, har dåliga kunskaper om sitt arbetsmiljöansvar kan också
arbetsgivaren drabbas hårt till följd av en arbetsskada.
Informationen om vem som har arbetsmiljöansvar vid åtgärden OTA måste
enligt utskottets uppfattning bli väsentligt bättre än i dag. Det är
angeläget med en betydligt striktare tillämpning av gällande regler om
arbetsmiljöansvar. Detta bör med anledning av motion A239 (mp) yrkande 1
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande arbetsgivaransvar vid OTA
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A239 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Uppföljning av arbetspraktik (mom. 27)
Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd), Maria Larsson (kd) och Elver
Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande under avsnitt 3.3.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Arbetspraktik, som börjar
med "När det slutligen" och slutar med "som avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Utformningen av den nya arbetsmarknadspolitiska åtgärden arbetspraktik som
regeringen aviserat att den kommer att införa innebär att kommunernas
kostnader för att anordna arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att öka
drastiskt. Utskottet har, som framgått ovan, föreslagit att
finansieringsbidraget blir lägre för ytterligare en grupp. Utskottet vill
dock påpeka att det är mycket osäkert hur den nya åtgärden kommer att
fungera i praktiken. Trots den föreslagna ändringen finns det en risk att
många kommuner inte kommer att anordna arbetspraktik på grund av de ökade
kostnaderna för dem. Utskottet anser därför att det är mycket angeläget att
en utvärdering kommer till stånd av åtgärden och att en rapport lämnas
under våren 1999. Skulle det visa sig att många kommuner upphör med att
erbjuda praktik på grund av utformningen av finansieringsbidraget
förutsätter utskottet att regeringen omedelbart genomför nödvändiga
förändringar av åtgärden. Vad utskottet anfört med anledning av motion A255
(fp) yrkande 7 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande uppföljning av arbetspraktik
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A255 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Arbetsgivaransvar vid praktik enligt socialtjänstlagen (mom. 29)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Kommunal utvecklingsgaranti
m.m., som börjar med "Enligt 6 c § socialtjänstlagen" och slutar med
"avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Många arbetslösa som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder utsätts för
betydande risker i arbetsmiljön. Samtidigt är okunskapen stor om vem som
har arbetsmiljöansvaret för deltagarna. Detta kan få förödande konsekvenser
. Det är därför viktigt att ansvarsförhållandena klarläggs.
Arbetsmiljölagen ålägger arbetsgivaren ett ansvar för arbetsmiljön. Den
som placerar arbetslösa i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan ha bristande
kunskaper om arbetsmiljölagen och hur den skall tillämpas och kan därmed ge
otillräcklig information till den som anordnar en åtgärd. Detta kan få
allvarliga konsekvenser om en arbetsskada inträffar. Först och främst
drabbas den enskilda individen till följd av bristerna i arbetsmiljön. Om
den arbetsgivare som står som anordnare av åtgärden, exempelvis en mindre
ideell förening, har dåliga kunskaper om sitt arbetsmiljöansvar kan också
arbetsgivaren drabbas hårt till följd av en arbetsskada.
Informationen om vem som har arbetsmiljöansvar vid deltagande i praktik
eller annan kompetenshöjande verksamhet enligt 6 c § socialtjänstlagen (
1980:620) måste enligt utskottets uppfattning bli väsentligt bättre än i
dag. Det är angeläget med en betydligt striktare tillämpning av gällande
regler om arbetsmiljöansvar. Detta bör med anledning av motion A239 (mp)
yrkande 2 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande arbetsgivaransvar vid praktik enligt
socialtjänstlagen
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A239 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Utredning om det statliga stödet vid kommunal utvecklingsgaranti (mom.
30)
Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Kommunal utvecklingsgaranti
m.m., som börjar med "När det" och slutar med "A273 (v)" bort ha följande
lydelse:
För att underlätta för ungdomar att leva ett självständigt, vuxet liv med
möjlighet till eget boende krävs att ersättningsnivåerna höjs. Den
nuvarande lägsta nivån på ersättningen innebär bl.a. att de tvingas bo
hemma hos föräldrarna. Enligt utskottets mening är det därför
otillfredsställande att det nuvarande regelsystemet inte tillåter att en
kommun skall kunna ge en form av utökat utvecklingsbidrag, dvs. det
statliga utvecklingsbidraget kombinerat med någon form av kommunalt
utvecklingsbidrag, utan att kommunen förlorar sitt statsbidrag. Utskottet
anser därför att regeringen skyndsamt bör se över kommunernas möjlighet att
införa en generell ersättning utan biståndsprövning, utan att kommunen
samtidigt förlorar det statliga stödet. Detta bör ges regeringen till känna
. Utskottet tillstyrker därför motion A273 (v).
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande utredning om det statliga stödet vid kommunal
utvecklingsgaranti
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A273 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet (mom.
31)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder under rubriken Arbetsmarknadsutbildning, fr. o.m. tredje meningen
till slutet bort ha följande lydelse:
En större del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör utgöras av
yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Det är enligt utskottets
uppfattning viktigt att arbetsmarknadsutbildningen knyts närmare och på
sikt blir en del av det reguljära utbildningsväsendet. Därigenom får det
reguljära utbildningsväsendet en naturlig inriktning mot arbetsmarknaden
som i dag i långa stycken saknas. Arbetsmarknadsutbildningens roll bör vara
att underlätta strukturomvandling, inte att ersätta det ordinarie
utbildningssystemet. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker därmed motion A257 (kd) yrkande 15.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A257 yrkande 15 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Utredning om datorteken m.m. (mom. 35)
Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Maria Larsson (
kd), Christel Anderberg (m) och Henrik Westman (m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder under rubriken Datortek/aktivitetscenter, fr.o.m. andra stycket
till slutet bort ha följande lydelse:
Kvaliteten och effektiviteten i datortekverksamheten har ifrågasatts på
många håll. Utskottet anser att det behövs ett underlag för att bedöma den
fortsatta verksamheten. Statskontoret bör få i uppdrag att göra en översyn
av datortekverksamheten och av verksamheten med jobbsökaraktiviteter. Detta
bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därmed motion A257 (kd
) yrkandena 16 och 17.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande utredning om datorteken m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A257 yrkandena 16 och
17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Förbättringar av starta-eget-bidraget (mom. 37)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Starta-eget-bidrag, som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser i likhet med Folkpartiet att för att människor skall kunna
ta sig ut ur bidragsberoendet och fattigdomsfällan krävs vid sidan av ökade
riskkapitalmöjligheter, rådgivning och stödfunktioner även möjlighet till
starta-eget-bidrag till dem som kanske allra mest behöver detta stöd. Många
invandrare är, på grund av svårigheterna att komma in på arbetsmarknaden,
hänvisade till socialbidrag för sin försörjning. Starta-eget-bidraget bör
enligt utskottets mening vara möjligt att ge även till dessa individer på
samma villkor som till den som är berättigad till arbetslöshetsersättning.
Socialbidraget bör utgå oförändrat under den tid starta-eget-bidraget utgår
. Riksdagen bör med bifall till motion Sf634 (fp) yrkande 9 ge regeringen
till känna vad utskottet anfört. Motion A277 (m) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande förbättringar av starta-eget-bidraget
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Sf634 yrkande 9 och
med avslag på motion 1998/99:A277 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
26. Friår m.m. (mom. 38, motiveringen)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Christel Anderberg och Henrik Westman (alla m
) anser
att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Sabbatsår - friår, som
börjar med "Utskottet har behandlat" och slutar med "Utskottet har ingen
annan uppfattning i dag" bort ha följande lydelse:
I flera motioner har framförts förslag om införandet av ett s.k. friår
eller sabbatsår. Enligt förslagen skall kostnaderna för ett sådant friår
finansieras med arbetsmarknadspolitiska medel. Till skillnad från
motionärerna är utskottet av den bestämda uppfattningen att
arbetsmarknadspolitiska medel skall användas till utbildning som ger
möjlighet till arbete och inte till att vara ledig från ett arbete.
27. Friår m.m. (mom. 38)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder under rubriken Sabbatsår - friår bort ha följande lydelse:
Det finns enligt utskottets uppfattning flera skäl som talar för införande
av sabbatsår/friår. Många människor skulle få högre livskvalitet genom ett
sabbatsår. För många skulle det erbjuda möjligheter att komma in på en ny
yrkesmässig bana samtidigt som arbetslösa fick arbete och praktik genom de
vikariat som uppstår. Utskottet anser att regeringen bör få i uppdrag att
återkomma till riksdagen med förslag i frågan. Förslaget bör innebära att
det företag som beviljar en anställd sabbatsår skall tillsätta en vikarie
som är arbetslös. Sabbatsåret bör kunna finansieras genom
arbetsmarknadsmedel eller av den enskilde genom förtida pensionsuttag. Vad
utskottet anfört bör med tillstyrkan till motionerna A220 (kd) och A257 (kd
) yrkande 24 ges regeringen till känna. Övriga i sammanhanget behandlade
motioner avstyrks i berörda delar i den mån de inte kan anses tillgodosedda
med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande friår m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A220 och 1998/99:
A257 yrkande 24 samt med avslag på motionerna 1998/99:A205, 1998/99:A280,
1998/99:So309 yrkande 6 och 1998/99:So373 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Friår m.m. (mom. 38)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder under rubriken Sabbatsår - friår bort ha följande lydelse:
Införande av friår är en reform som enligt utskottets uppfattning minskar
arbetslösheten och ökar livskvaliteten. Den som väljer att ta tjänstledigt
erbjuds ersättning från arbetslöshetskassan förutsatt att en arbetslös får
arbetet.
Ett friår innebär att man kan ta ledigt ett år för att studera, vara hemma
med barnen, göra en lång resa eller något annat man länge velat göra. Friår
innebär också att en arbetslös får arbete. Detta är i sin tur till fördel
för statskassan.
Utskottet anser att den som tar ledigt bör få 85 % ersättning från
arbetslöshetskassan samtidigt som det ställs krav på att arbetsgivaren
skall erbjuda plats åt någon arbetssökande. Utskottet tillstyrker därmed
motionerna A205 (mp) yrkandena 1-4, So309 (mp) yrkande 6 och So373 (mp)
yrkande 1, vilket föranleder ett tillkännagivande till regeringen. Övriga i
sammanhanget behandlade motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte kan
anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande friår m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A205, 1998/99:
So309 yrkande 6 och 1998/99:So373 yrkande 1 samt med avslag på motionerna
1998/99:A220, 1998/99:A257 yrkande 24 och 1998/99:A280 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. En tredje anställningsform (mom. 39)
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder under rubriken Insatser för konstnärer bort ha följande lydelse:
Riksdagen har beslutat att försöksperioden med en tredje anställningsform
inom teatern skall vara ett och ett halvt år. Enligt utskottet är denna tid
för kort. Det gäller även i fråga om försök med arbetsförmedling vid
centrumbildningar (jämför reservation 14). Enligt utskottets uppfattning
bör försöksperioden med en tredje anställningsform utökas till tre år om
det skall vara möjligt att dra säkra slutsatser om värdet av verksamheten.
Utskottet tillstyrker därmed motion Kr272 (kd) yrkande 6 delvis. Det
anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande en tredje anställningsform
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Kr272 yrkande 6 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
30. Privatisering av AmuGruppen AB (mom. 44)
Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Maria Larsson (
kd), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman (m)
anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4 Övriga A och B anslag
under rubriken Anslaget B 7 AmuGruppen AB, första stycket, bort ha följande
lydelse:
År 1996 stod AmuGruppen AB inför ett omedelbart konkurshot. Riksdagen
beslutade med anledning därav att bemyndiga regeringen att göra ett
kapitaltillskott till bolaget för att säkerställa bolagets fortlevnad och
undvika konkurs (1996/97:AU6). Såvitt framgår av propositionen är
resultatet i koncernen nu positivt. År 1997 uppgick resultatet efter
avskrivningar till 31 miljoner kronor. Efter finansiella poster var
resultatet 67 miljoner kronor.
Resultatet i AmuGruppen AB har nu förbättrats. Utskottet instämmer i det
som anförts i motion A255 om att regeringen bör undersöka förutsättningarna
för en privatisering av hela eller delar av verksamheten. Utskottet anser
nämligen att det finns en risk för bristande konkurrensneutralitet så länge
staten kvarstår som ägare. Det gäller särskilt som staten själv är den
största kunden på den marknad där AmuGruppen AB verkar. Utskottet
tillstyrker motion A255 (fp) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande privatisering av AmuGruppen AB
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A255 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Jämställdhetsexperter (mom. 45)
Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.5 Jämställdhet
mellan kvinnor och män under rubriken Inledning, som börjar med "Utskottet
inleder" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att ett antal länsstyrelser under senare år har
minskat sina resurser. Som en följd av besparingarna arbetar inte
jämställdhetsexperterna vid dessa länsstyrelser längre heltid med
jämställhetsfrågor. Minst ett län har avvecklat sin jämställdhetsexpert och
köper i stället resurser från en närliggande länsstyrelse. Detta är
otillfredsställande. Dessa frågor är betydelsefulla och utskottet anser
därför att det måste finnas minst en jämställdhetsexpert som arbetar heltid
med dessa frågor vid varje länsstyrelse. Vidare anser utskottet att
jämställdhetsexperterna bör få utökade befogenheter och resurser genom att
tilldelas en tillsynsfunktion. Tillsynsfunktionen bör bl.a. omfatta att
alla företag som får regionalt företagsstöd skall ha en jämställdhetsplan.
Vidare bör man inom ramen för denna tillsynsfunktion medverka till att
jämställdhetsmärka företag, universitet, kommuner och andra offentliga
institutioner i länet.
Med hänsyn till det anförda biträder utskottet motion N335 (v) yrkande 11.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande jämställdhetsexperter
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:N335 yrkande 11 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. De politiska kvinnoorganisationerna (mom. 47)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Christel Anderberg och Henrik Westman (alla m
) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.5 Jämställdhet mellan
kvinnor och män under rubriken Anslaget C 3 Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet, såvitt avser första stycket
bort ha följande lydelse:
En betydande del av anslaget C 3 Kvinnoorganisationernas centrala
verksamhet går till de politiska partiernas kvinnoorganisationer. Utskottet
befarar att bidragets konstruktion medför att politiska partier styrs till
att ha särskilda kvinnoorganisationer, trots att det inte längre är lika
naturligt som förr att organisera sig så.
Utskottet instämmer i det som sägs i motion A803 om att det är fel om
statliga regler uppmuntrar en viss, i flertalet fall, föråldrad
organisationsstruktur i partierna. Det är mera naturligt att
kvinnoverksamheten bedrivs som en integrerad del av partiernas övriga
verksamhet. Det är enligt utskottets mening tillräckligt att partierna får
partistöd. Statsbidrag som bekostas från anslaget bör därför inte ges till
de politiska partiernas kvinnoorganisationer. Vad som anförts bör ges
regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion A803 (m).
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande de politiska kvinnoorganisationerna
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A803 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Administration av statliga tjänstepensioner m.m. (mom. 48)
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Christel Anderberg och Henrik Westman (alla m
) anser:
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.6 Staten som arbetsgivare
under rubriken Anslaget D 2 Statliga tjänstepensioner m.m., såvitt avser de
fyra första styckena bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att starka samhällsintressen motiverar att man på olika
områden verkar för att skapa en sund konkurrens under lika och fria villkor
. SPV:s monopol medför att det inte är möjligt för andra aktörer att
konkurrera med SPV på den statliga tjänstepensionsmarknaden.
Konkurrensverket har i skrivelse till regeringen som sin uppfattning
framfört att SPV:s verksamhet bör utsättas för konkurrens. Utskottet anser
mot bakgrund av de skäl som anförts här att SPV:s monopol bör avskaffas.
Att en särskild nämnd bestämmer SPV:s premier kan dessvärre inte ses som
någon garanti för att de avgifter som skall erläggas till SPV hålls nere.
Utskottet delar också den uppfattning som kommer till uttryck i motion
A601 om att SPV:s konkurrensutsatta och icke konkurrensutsatta
verksamhetsgrenar skall särredovisas. Vad som anförts bör ges regeringen
till känna.
Utskottet tillstyrker motion A601 (m) yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande administration av statliga tjänstepensioner m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1998/99:A601 yrkandena 1 och
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Anslag på utgiftsområde 14 för 1999 (mom. 49)
Margareta Andersson (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder under rubriken Anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bort
ha följande lydelse:
När det gäller de medel som regeringen anvisar för tillfälliga
personalförstärkningar kan utskottet konstatera att detta förslag
återkommer år från år. Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att
rationalisera verksamheten på ett sådant sätt att behovet av förstärkningar
minskar. Utskottet delar därför Centerpartiets ståndpunkt att den
föreslagna tilldelningen för detta ändamål kan minskas med knappt hälften
eller 400 miljoner kronor. Eftersom de satsningar på småföretag som
länsstyrelserna har gjort tidigare slagit väl ut, anser utskottet att 500
miljoner kronor bör föras över till utgiftsområde 19. Vidare bör 50
miljoner kronor föras över till utgiftsområde 17 för att öka insatserna på
kulturområdet.
Utskottet delar Centerpartiets uppfattning att partiets förslag om
tillväxtskapande åtgärder bör medföra att arbetslösheten sjunker och att
behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar. Mot denna bakgrund bör
anslagen på utgiftsområdet minskas ytterligare under budgetperioden.
Utskottet delar Centerpartiets bedömning att en minskning bör kunna ske med
totalt 2 290 miljoner kronor år 1999.
Utskottet anser i likhet med Centerpartiet att det nationella
flyttningsbidraget bör avskaffas och att ett flyttningsbidrag inom Norden
inte bör införas. Dessa medel bör i stället användas för
kompetensutveckling.
Möjligheterna till livslångt lärande och återkommande utbildning måste öka
. Utskottet delar Centerpartiets uppfattning att det bör införas ett kom-
petenskonto för att ge möjlighet till en utbildningstid mitt i livet med en
rimlig ekonomisk försörjning. För detta ändamål bör det avsättas 1 miljard
kronor inom anslaget A 2. Med hänsyn till det anförda biträder utskottet
motion Fi210 (c) yrkande 14 och avstyrker motionerna A255 (fp) yrkande 20,
delvis, A257 (kd) yrkande 34 delvis, A276 (m) yrkande 5 och Fi211 (fp)
yrkande 14 delvis.
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4 Övriga A och
B anslag under rubriken Anslaget A 3 Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade, som börjar med "Utskottet är" och slutar med "avstyrks
därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser även att hembygdsmuseerna bör omfattas av satsningen på
Kulturarvs-IT. Utskottet anser därför att motion Kr273 (c) yrkande 8 bör
bifallas. Vad utskottet anfört med anledning av motion Kr273 innebär att
motionerna A211 (m) och A286 (s) får anses tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande anslag på utgiftsområde 14 för 1999
att riksdagen
a-d) = utskottet,
e) med anledning av dels propositionen yrkande 4 i motsvarande del,
dels motion 1998/99:Fi210 yrkande 14 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om tillfälliga
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut,
f) = utskottet,
g) med bifall till motion 1998/99:Fi210 yrkande 14 i motsvarande
del avslår regeringens förslag (yrkande 6) om flyttningsbidrag till de
övriga nordiska länderna,
h-n) = utskottet,
o) med bifall till motion 1998/99:Fi210 yrkande 14 i motsvarande
del och med anledning av propositionen yrkande 13 anvisar anslagen under
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt vad som framgår av
bilaga 1,
p) dels med anledning av motion 1998/99:Kr273 yrkande 8 samt med avslag på
motionerna 1998/99:A211 och 1998/99:A286 som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts om Kulturarvs-IT och hembygdsrörelsen, dels avslår
övriga i bilaga 3 upptagna motionsyrkanden som avser utgiftsområde 14.
35. Anslag på utgiftsområde 14 för 1999 (mom. 49)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2
Arbetsmarknadsverket under rubriken Anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader, som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med
"20 delvis)" bort ha följande lydelse:
Regeringen har under ett flertal år föreslagit att medel skall tillföras
anslaget för tillfälliga personalförstärkningar på arbetsförmedlingarna.
Riksdagen har beslutat i enlighet med dessa förslag. Någon uppföljning av
hur medlen använts har inte gjorts. Utskottet delar därför Folkpartiets
uppfattning i motion A255 att det inte bör tillföras resurser till dessa
förstärkningar innan ordentliga analyser har gjorts av hur hittills
anvisade medel har använts. Utskottet instämmer också i förslaget i samma
motion att anslaget bör reduceras med 603 miljoner kronor. Riksdagen bör
med bifall till motion A255 (fp) yrkande 18 delvis och 20 anvisa medel på
anslaget A 1 till ett 603 miljoner kronor lägre belopp än regeringen
föreslagit. Utskottet avstyrker motion A257 (kd) yrkande 10 och 34 delvis.
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Tillfälliga
personalförstärkningar, som börjar med "Utskottet har" och slutar med "är
budgetrelaterade" bort ha följande lydelse:
Utskottet har under avsnitt A 1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader behandlat frågan om tillfälliga
personalförstärkningar. Av samma skäl som anförts där avstyrker utskottet
regeringens förslag om medel för tillfälliga personalförstärkningar och
biträder därmed motion A255 (fp) yrkande 18 delvis.
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under rubriken Anslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som börjar med "Oppositionspartiernas
förslag" och slutar med "utgiftsområde 14" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadspolitiken är en viktig del för att komma till rätta med
arbetslösheten. Utskottet delar dock Folkpartiets uppfattning att den
traditionella arbetsmarknadspolitiken bör tilldelas ett mindre anslag för
budgetåret 1999. För att minska arbetslösheten bör i stället offensiva
satsningar göras för att generellt förbättra villkoren för företagandet.
Något volymmål för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör inte ställas
upp. Den betoning på kvantitet som volymmålet innebär riskerar enligt
utskottets uppfattning att gå ut över åtgärdernas kvalitet. Det är viktigt
att utbildningen har en sådan kvalitet och ett sådant innehåll som gör att
den leder till reguljära arbeten.
Besparingar inom arbetsmarknadspolitiken kan uppnås genom en kraftfull
decentralisering och avbyråkratisering, nära samverkan med andra aktörer
som kommuner och näringslivsorganisationer, upphandling på en
konkurrensmarknad av flera delar av verksamheten än i dag samt en strävan
att där det är möjligt och lämpligt välja billigare åtgärder framför dyrare
. Utskottet delar Folkpartiets uppfattning att man genom dessa förändringar
kan reducera anslaget med 3,6 miljoner kronor och tillstyrker därmed motion
A255 (fp) yrkande 20 delvis och Fi211 (fp) yrkande 14 delvis. Utskottet
avstyrker motionerna A257 (kd) yrkande 34 delvis, A276 (m) yrkande 5, och
Fi210 (c) yrkande 14.
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4 Övriga A och
B anslag under rubriken Anslaget A 3 Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade, som börjar med "Utskottet som" och slutar med "yrkande
9 delvis" bort ha följande lydelse:
Oavsett konjunkturläge har de arbetshandikappade en svår situation på
arbetsmarknaden. Utskottet anser därför att de statliga insatserna för att
stärka de handikappades ställning alltid bör vara prioriterade. Både
lönebidrag och anställningar inom Samhall har visat sig vara värdefulla
lösningar för många handikappade. Sådana anställningar är också billiga
jämfört med alternativen arbetslöshetsersättning eller förtidspension.
Utskottet delar därför Folkpartiets uppfattning att anslaget A 3 bör
tillföras ytterligare 200 miljoner kronor och biträder därmed motion A255 (
fp) yrkande 20 delvis. Utskottet avstyrker motionerna A257 (kd) yrkande 34
delvis, A275 (mp) yrkande 2 delvis och Kr518 (kd) yrkande 9 delvis.
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4 Övriga A och
B anslag under rubriken Anslaget B 6 Bidrag till Samhall, som börjar med
"Utskottet är" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer dock i Folkpartiets uppfattning att detta inte får
innebära att staten försämrar sitt stöd till Samhall AB. Utskottet delar
partiets uppfattning att anslaget bör tillföras ytterligare 50 miljoner
kronor och biträder därmed motion A255 (fp) yrkande 20 delvis och Fi211 (fp
) yrkande 14 delvis.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande anslag på utgiftsområde 14 för 1999
att riksdagen
a-d) = utskottet,
e) med bifall till motion 1998/99:A255 yrkande 18 i motsvarande del
avslår propositionens yrkande 4 om tillfälliga personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut under budgetåret 1999,
f-n) = utskottet,
o) med bifall till motionerna 1998/99:A255 yrkande 20 och 1998/99:
Fi211 yrkande 14 samt med anledning av propositionen yrkande 13 anvisar
anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt vad som
framgår av bilaga 1,
p) avslår övriga i bilaga 3 upptagna motionsyrkanden som avser
utgiftsområde 14.
Särskilda yttranden
1. Utskottets behandling av arbetspraktik
Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent
Olsson (m), Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Elver Jonsson (fp)
och Henrik Westman (m) anför:
Regeringen har i budgetpropositionen aviserat införande av en ny
arbetsmarknadspolitisk åtgärd benämnd arbetspraktik. Som framgår av
reservationen under moment 27 skulle den aviserade förändringen innebära en
avsevärd kostnadsökning för kommunerna. Detta insåg även de
socialdemokratiska företrädarna i utskottet varför de under
utskottsbehandlingen föreslog en förändring vad gäller
finansieringsbidraget. Vid beredningen av sistnämnda förslag presenterades
inget underlag för de ekonomiska konsekvenserna av förslaget. Trots
påpekande om nödvändigheten av en sådan redogörelse lämnades endast vaga
uppgifter om de ekonomiska konsekvenserna och hur förslaget skulle
finansieras. Denna brist har i princip inneburit att det varit omöjligt att
ta ställning till majoritetens förslag. Enligt vår mening är detta
förfaringssätt otillfredsställande och innebär att utskottet vid sin
beredning har ett alltför undermåligt underlag för att ta ställning i
frågan. Vi anser också att det är viktigt att följa upp hur den nya
åtgärden kommer att utvecklas.
2. Överförandet av medel till kommuner och landsting
Hans Andersson (v), Camilla Sköld (v) och Barbro Johansson (mp) anför:
Sedan år 1990 har staten medverkat till upprepade och oacceptabla
nedskärningar av kärnverksamheter inom vård, omsorg och skola. Människor
har tvingats lämna arbeten som är viktiga för samhället och i stället
förpassats till kön av arbetslösa. Staten har samtidigt tvingats till stora
ekonomiska insatser för statsbidrag till arbetslöshetsersättning. Enligt en
AMS-rapport hösten 1996 är samhällets besparingar mycket små när offentligt
anställda flyttas från arbete till arbetslöshet.
Det är viktigt med tillräckliga resurser för arbetsmarknadspolitiska
insatser som ett stöd för individens möjligheter på en ny arbetsmarknad.
Dock menar vi att många arbetslösa skulle kunna bidra på ett värdefullt
sätt till samhällelig verksamhet om ordinarie anställningar inom
välfärdssektorn kunde vara ett alternativ. Medel för försörjning av
arbetslösa borde i högre grad överföras till kommunsektorn.
Vi anser att medel från statlig arbetsmarknadspolitik bör kunna användas
till lokala arbetsmarknadsåtgärder för att skapa riktiga arbeten. För detta
krävs metodutveckling.
3. Politiken på utgiftsområdena 13 och 14 m.m.
Mikael Odenberg, Kent Olsson, Christel Anderberg och Henrik Westman (alla m
) anför:
I riksdagen finns en majoritet bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister för förslagen i budgetpropositionen (
prop. 1998/99:1) beträffande ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena
samt beräkningen av statens inkomster avseende år 1999 i den statliga
budgeten. Samma majoritet har också uttalat sitt stöd gällande beräkningen
av det offentliga utgiftstaket samt förslagen om preliminära utgiftstak för
åren 2000 och 2001.
Vi i Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat
en annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra
förslag syftar till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt,
kulturellt och socialt växande Sverige. Genom en större enskild sektor och
ett starkt civilt samhälle kan både företag och människor växa.
Massarbetslösheten kan steg för steg pressas tillbaka samtidigt som den
sociala tryggheten också i andra bemärkelser kan öka genom att hushållen
får en större ekonomisk självständighet.
Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till
omfattande skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vi om de människor som är i störst behov av gemensamma
insatser och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen
situation. Vi slår också fast att det allmänna skall tillföras resurser för
att på ett tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som måste
vara gemensamma.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av politiken deltar vi
inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområdena
13 och 14.
I detta yttrande redovisar vi de delar av vår politik som rör
arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken och utgiftsområdena 13 och 14 för
budgetåret 1999.
Den allmänna inriktningen av politiken
Vi har tillsammans med företrädare för Kristdemokraterna och Folkpartiet
liberalerna avgett en gemensam reservation om inriktningen av politiken, se
reservation 1. Allmän inriktning av politiken. Därutöver vill vi anföra
följande:
Sveriges arbetsmarknad, liksom åtskilliga av de sociala trygghetssystemen,
är uppbyggd på det utgående industrisamhällets strukturer. Den
arbetsrättslagstiftning som under 1970-talet kom att förstärka de gamla
kollektiv-avtalens allomfattande karaktär har utvecklats till ett direkt
hinder mot tillväxt och nyanställningar. Sammantaget blir arbetsmarknaden
för stel för att ge utrymme för all den improvisation som företagande
innebär.
Lönebildningen i Sverige fungerar dåligt. Det förhandlingssystem som
gäller i dag tenderar att driva fram för höga generella löneökningar. Den
bristande flexibiliteten i lönebildningen är också ett problem. Enligt vår
mening är det angeläget med en individualisering av lönesättningen. Inte
minst skulle det underlätta för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden.
Den mest avgörande lönebildningsfrågan är dock egentligen ett skatteproblem
. Ett förhandlingssystem kan inte fungera när det utrymme
produktivitetsökningen skapar tas i anspråk av högre skatter. För den
enskilde innebär det att löneökningar, som skulle ha varit möjliga om
skatterna varit lägre, nu uteblir.
Sverige behöver förändrade regler på arbetsmarknaden. Dessa regler måste
utformas så att största möjliga utrymme skapas för nyanställningar och
samtidigt stärker den enskildes ställning på arbetsmarknaden. Detta innebär
att en rad lagar måste ses över, t.ex. lagen om anställningsskydd.
Turordningsreglerna i denna lag bör avskaffas. Däremot måste självklart
kravet att avskedande skall ske på saklig grund kvarstå. En utgångspunkt
för en översyn av de arbetsrättsliga reglerna bör vara att den enskilde
genom eget avtal skall kunna förfoga över lönen, men också över andra
viktiga delar av arbetets villkor. Det grundläggande skyddet för alla
medarbetare, men inte mer, skall regleras genom lag.
För att få en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter bör
sympatiåtgärder förbjudas, liksom blockad mot enmansföretagare. Även
konfliktreglerna i övrigt bör ändras.
All arbetsmarknadspolitik måste utformas på ett sådant sätt att
förvärvsarbete för den enskilde blir både möjligt och attraktivt.
Arbetsmarknadspolitiken har en omställningsinriktad uppgift. Den kan inte
svara för permanent stöd.
Utgiftsområde 13
Inledning
Vi föreslår att det införs en allmän arbetslöshetsförsäkring från och med
den 1 januari 1999. Den bör omfatta alla och stimulera den enskilde att
aktivt söka arbete. Den skall också underlätta en sundare lönebildning.
Försäkringen bör vidare inkludera det motsvarande ekonomiska stöd som den
enskilde erhåller vid deltagande i vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Vi föreslår, som en konsekvens av detta, att de medel under utgiftsområde
14, anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är att hänföra till
direkta transfereringar till enskilda överförs till utgiftsområde 13. Vi
räknar med att en allmän arbetslöshetsförsäkring kommer att belasta
statsbudgeten med drygt 400 miljoner kronor år 1999 utöver regeringens
förslag.
Arbetslöshetsförsäkringen skall enligt vår mening vara en
omställningsförsäkring. En s.k. bortre parentes bör därför införas i
försäkringen. En sådan konstruktion skulle avlasta budgeten med 1,7
miljarder kronor netto för år 2000. Det grundläggande försäkringsskyddet
kan och bör kompletteras med ett tilläggsskydd genom avtal. Vi i
Moderaterna anser också att kvalifikationskravet bör höjas till 12 månader
och att ersättningsnivån skall sänkas till 75 %. En sänkning av
ersättningsnivån skall kombineras med sänkta skatter. Vi menar också att
det bör vara inkomsten vid försäkringstidpunkten uppräknad med
basbeloppsförändringen som bestämmer ersättningen. Den indexering som sker
genom anknytning till löneökningstakten inom det berörda avtalsområdet bör
därmed tas bort. Den lägsta ersättningsnivån bör sänkas till 210 kr per dag
fr.o.m. den 1 januari 1999. Denna nivå bör gälla såväl kontantstöd som
aktivitetsstöd. Förändringen bör träda i kraft fr.o.m. den 1 januari 1999.
Ett efterskydd bör införas för dem som utförsäkras. Skyddet skall fungera
under en övergångsperiod, som är längre för de äldre arbetslösa. De
förändringar som vi moderater föreslår beräknas innebära en
budgetförstärkning om drygt 7 miljarder kronor.
När det sedan gäller finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen anser vi
att kopplingen mellan inbetalda avgifter och utbetalningar bör göras
tydligare. Moderaterna har därför föreslagit att finansieringen till en
större del än i dag bör ske genom premier från den enskilde. Den högre
premien balanseras av samtidiga skattesänkningar. För år 1999 förordar vi
att den så kallade finansieringsavgiften höjs inom ramen för dagens
försäkring. Den ökade kostnaden för den enskilde bör kunna kompenseras
genom lägre fackliga avgifter. Den höjda egenfinansieringen innebär enligt
våra beräkningar en inkomstökning motsvarande 2,4 miljarder kronor år 1999.
Från och med år 2000 räknar vi med att det kommer att inflyta premier från
försäkringstagarna med motsvarande ca 10 miljarder kronor.
Anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
Mot bakgrund av vad som anförts i föregående avsnitt anser vi att anslaget
A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning skall beräknas till 41,3 miljarder
kronor.
Utgiftsområde 14
Inledning
Vi moderater förordar en omfattande reformering av arbetsmarknadspolitiken.
Vi vill här återkomma till vad vi sagt inledningsvis om att all
arbetsmarknadspolitik måste utformas på ett sådant sätt att förvärvsarbete
blir både möjligt och attraktivt för den enskilde. Arbetsmarknadspolitiken
bör ha fyra huvudelement, nämligen ersättning vid arbetslöshet, stöd till
unga arbetslösa, utbildningsinsatser samt speciella insatser för äldre.
Arbetsmarknadspolitiken skall inte användas som ett permanent stöd utan
fungera som en omställningsförsäkring. Den skall vara effektiv och ha hög
kvalitet. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan inte ersätta riktiga
arbeten. Genom våra förslag om skattesänkningar och avregleringar
underlättas tillkomsten av arbetstillfällen i företagen.
Anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Vi bedömer att medelsbehovet under anslaget kommer att minska med 50
miljoner kronor för budgetåret 1999 till följd av de reformer av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som vi förordar. Anslaget bör beräknas
till 4 139 miljoner kronor.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att vissa åtgärder på
sikt avvecklas och att viss förenkling sker av regelverket kring åtgärderna
. Vi anser dock att åtgärderna måste vara än färre och effektivare.
Åtgärderna Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) och
Resursarbete bör avskaffas omedelbart. De arbetsmarknadspolitiska
resurserna bör främst inriktas mot en arbetsmarknadsutbildning som är
fokuserade på speciella yrkesområden och arbetsmarknadens behov.
Vi anser att den kommunala utvecklingsgarantin bör ersättas med ett
modernt lärlingssystem för arbetslösa ungdomar. Systemet beräknas belasta
budgeten med 250 miljoner kronor.
Anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Vi anser att anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör fastställas
till ca 4,4 miljarder kronor vilket innebär en besparing med ca 17,5
miljarder kronor i förhållande till regeringens förslag. Vi har tidigare
redogjort för förslag som påverkar anslaget. Förslagen kan sammanfattas
enligt följande. Medel som avser direkta transfereringar till enskilda bör
föras över från detta anslag till utgiftsområde 13. Vi föreslår också att
ett modernt lärlingssystem införs. Programmet beräknas belasta anslaget med
250 miljoner kronor. Ett annat av våra förslag är att företag som anställer
en person som är över 55 år och har varit arbetslös i minst nio månader får
tillbaka minst halva arbetsgivaravgiften. Åtgärden, som beräknas vara fullt
genomförd år 2001, belastar då budgeten med 1 miljard kronor. Vi räknar
vidare med att en fokusering av arbetsmarknadspolitiken i enlighet med vad
vi har anfört tidigare medför en besparing på 1,5 miljarder kronor.
Slutligen medför vårt förslag om avveckling av OTA en besparing på 630
miljoner kronor.
Anslaget A 6 Vissa kostnader för införandet av en allmän och samman-hållen
arbetslöshetsförsäkring
Vi har tidigare pläderat för införandet av en ny sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring. Den nya arbetslöshetskassan ALFA bör avvecklas och
anslaget A 6 Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring bör upphöra.
Anslaget B 1 Arbetarskyddsverket, m.m.
Vi föreslår en sammanlagd besparing på 610 miljoner kronor i förhållande
till regeringens förslag från och med år 1999 på anslagen B 1-B 5. Anslagen
bör enligt vår mening bestämmas enligt nedanstående tabell.
I tabellen anges de långsiktiga anslagsnivåer vi anser bör gälla för de
berörda myndigheterna. Vi anser att de besparingar som framgår av tabellen
är möjliga med hänsyn till att alternativa möjligheter finns inom ramen för
den generella forskningspolitiken.
Anslagen B 1-B 5, B 11 och C 1. Jämförelse mellan utskottets förslag och
Moderaternas förslag
Belopp i 1000-tal kronor
Anslag
Utskottet Moderaterna
B 1 Arbetarskyddsverket 376 133 -191 100
B 2 Arbetslivsinstitutet 145 733 -55 700
B 3 Forskning, utveckling och utbildning m.m. 295 780 -280 800
B 4 Rådet för arbetslivsforskning 26 463 -7 500
B 5 Finansiering av forskning och utveckling inom arbetslivsområdet 216
831 -74 800
B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten 3 229 -3 200
C 1 Jämställdhetsombudsmannen 16 235 -3 973
Anslaget B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
Vi anser att anslaget bör utgå från och med år 1999.
Anslaget C 1 Jämställdhetsombudsmannen
Från anslaget C 1 Jämställdhetsombudsmannen betalas kostnader för JämO med
kansli och för Jämställdhetsnämnden. Från och med år 1997 höjdes anslaget
till myndigheten med 5 miljoner kronor eller 50 % jämfört med föregående
budgetår. Vi förordar att anslaget bör ligga närmare 1996 års nivå och
föreslår att det fastställs till ca 12,3 miljoner kronor, vilket är ca 4
miljoner kronor mindre än regeringens förslag.
4. Politiken på utgiftsområdena 13 och 14 m.m.
Hans Andersson och Camilla Sköld (båda v) anför:
Arbetsmarknaden för ungdomar
Ungdomar i dag har en livssituation som präglas av en allt större otrygghet
. Det beror framför allt på den höga arbetslösheten, nedskärningar i
offentlig sektor och försämrade trygghetsregler på arbetsmarknaden.
Enligt Vänsterpartiets uppfattning skall inte den generation som växer upp
i dag tvingas acceptera sämre trygghet, sämre ekonomiska villkor, sämre
boende och sämre möjligheter till en meningsfull fritid än generationen
före. Enligt vårt synsätt är en satsning på ungdomar en långsiktig
investering.
En vanföreställning är att ungdomsarbetslösheten beror på en alltför hård
arbetsrätt och på att lönerna för ungdomar är för höga. Vi anser att detta
är felaktigt. Enligt vår mening är de viktigaste åtgärderna för att får ner
arbetslösheten bland ungdomar att nyanställa inom den offentliga sektorn
och att korta arbetstiden. Vidare bör det genomföras satsningar på
miljöomställning och andra framåtsyftande arbeten.
När det gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna anser vi att
kortsiktiga särlösningar inte är vad ungdomarna behöver, inte heller låga
ersättningsnivåer eller att bli utnyttjade som gratis arbetskraft. Däremot
kan det i vissa fall vara berättigat att ge anställningsstöd till ungdomar
under de första sex månaderna för att underlätta nyanställningar.
Praktikanter skall dessutom erhålla lön enligt praktikantavtal.
Vi motsätter oss också att det införs s.k. ungdomslöner. Vi anser inte att
man skall få mindre betalt enbart av den orsaken att man är några år yngre
än arbetskamraterna.
Friare användning av arbetsmarknadspolitiska medel
Vänsterpartiet anser att den friare användningen av de
arbetsmarknadspolitiska medlen bör utvidgas till samtliga län. En
förutsättning för detta är att de nationellt definierade målen för
arbetsmarknadspolitiken kan tillgodoses. Den flora av olika
försöksverksamheter och frizoner som nu finns bör ersättas av en
systematisk reform där volymkravet tas bort, regelverket liberaliseras och
besluten kan fattas regionalt och lokalt. Det är dock viktigt att det
klargörs vilka ramar som skall gälla för hur medel för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslöshetsersättning får användas.
Åtgärder
Vänsterpartiet vidhåller uppfattningen att det finns bättre alternativ för
att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten än åtgärden kommunal
utvecklingsgaranti. Ett alternativ är att införa obligatoriska
praktikplatser. Detta innebär en skyldighet för företag att inrätta en
praktikplats per var femtionde anställd. Vidare innebär partiets förslag om
en arbetstidsförkortning att det kommer att skapas fler arbetstillfällen
vilket bl.a. kan komma ungdomarna till del. Det krävs också ökade
satsningar på lokalt anpassade projekt och aktiviteter. Nuvarande system
innebär problem med samordningen mellan statliga och kommunala insatser som
ju styrs av olika regler.
Vi anser också att ersättningsnivån till ungdomar skall motsvara
grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsmarknadsutbildning
Vänsterpartiet har vid ett flertal tillfällen påpekat att den nuvarande
nivån på utbildningsbidraget för dem som inte är berättigade att erhålla
arbetslöshetsersättning är för låg. För många innebär detta att de tvingas
komplettera ersättningen med socialbidrag. Vi förordar därför att nivån på
utbildningsbidraget i dessa fall bör vara lika hög som nivån på
grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen, dvs. för närvarande 240 kr/dag.
Lönebidrag
De sänkta bidragsnivåerna som genomförts de senaste åren för
lönebidragsanställda har lett till att flera av dem tvingats lämna sina
anställningar. Detta beror på att arbetsgivarna inte har råd att behålla
dem på grund av bristande förmåga att betala en större del av lönekostnaden
. Eftersom arbetshandikappade har svårt att komma in på arbetsmarknaden
anser Vänsterpartiet att det är viktigt att alla arbetsgivare skall få
möjlighet att få lönebidrag upp till 90 %. Vidare anser vi att det är
viktigt att hela arbetsmarknaden öppnas för arbetshandikappade. Som ett
första steg för att uppnå detta bör taket för den lönebidragsgrundande
inkomsten tas bort. I vart fall bör nivån för taket följa den allmänna
löneutvecklingen. Vi anser också att lönebidraget bör räknas i procent av
lönen och inte i kronor. Genom en sådan förändring kan bidragsbeloppet
ändras under en avtalsperiod. Slutligen anser vi att reglerna för
lönebidrag bör ändras så att risken för uppsägning skall beaktas vid
omprövning av lönebidrag.
Vi förutsätter att regeringen tar hänsyn till dessa synpunkter i den
fortsatta beredningen.
Samhall
Samhall AB spelar en viktig roll för de arbetshandikappade. Genom denna
verksamhet ges de handikappade en möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden
. Under de senaste åren har Samhall AB fått minskade resurser. Detta beror
på att det inte har skett någon uppjustering av den s.k.
merkostnadsersättningen i takt med de ökade lönekostnaderna. Denna
utveckling är mycket oroande och kommer i förlängningen att leda till
ytterligare uppsägningar. Vi anser att detta är oacceptabelt eftersom det
är rimligt att de arbetshandikappade får en skälig andel av de
arbetsmarknadspolitiska resurserna. Enligt vår mening måste medel avsättas
för kommande budgetår så att storleken på merkostnadsersättningen kan
justeras i takt med löneökningarna.
Vi förutsätter att regeringen tar hänsyn till dessa synpunkter i den
fortsatta beredningen.
5. Politiken på utgiftsområdena 13 och 14 m.m.
Stefan Attefall och Maria Larsson (båda kd) anför:
Utgiftsområde 13
Anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
Vi kristdemokrater ser arbetslöshetsförsäkringen som ett viktigt och
nödvändigt inslag i det svenska välfärdssystemet. Vid en period av
arbetslöshet skall den som står till arbetsmarknadens förfogande inte
behöva förlora möjligheten till försörjning. Vi förespråkar en allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med en ersättningsnivå som innebär att
den arbetslöse inte behöver komplettera ersättningen med socialbidrag.
Ersättningsnivån bör därför vara 80 %.
Arbetslöshetsförsäkringen bör åter bli en omställningsförsäkring som
finansieras genom avgifter. Genom en högre avgiftsfinansiering blir det
möjligt att uppnå ett tydligare samband mellan lönebildning och
arbetslöshet. Vi anser att egenfinansieringen bör ökas för att uppgå till
en tredjedel av vad som utges i arbetslöshetsersättning. Om lönebildningen
fungerar dåligt och leder till ökad arbetslöshet kommer vid en sådan högre
egenfinansiering effekten av stigande arbetslöshet direkt att leda till att
den enskilde får högre kostnader för finansieringen av
arbetslöshetsersättningen. På motsvarande sätt minskar kostnaden när
arbetslösheten sjunker. Detta medför en bättre lönebildning. Den enskildes
kostnader för höjd egenfinansiering bör kompenseras med sänkt skatt genom
en generell höjning av grundavdraget. En utredning bör överväga om
införande av branschvisa avgifter kan leda till bättre lönebildning utan
att det samtidigt uppstår negativa konsekvenser. Arbetsvillkoret i
försäkringen bör skärpas så att kvalificeringstiden uppgår till nio månader
. Det är enligt vår uppfattning rimligt med en starkare anknytning till
arbetsmarknaden innan ersättningsrätt från försäkringen uppkommer.
Från anslaget A 1 finansieras för närvarande åtgärderna generationsväxling
och offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA). Dessa
åtgärder bör avvecklas. Argumenten för detta utvecklar vi kristdemokrater
tillsammans med Moderaterna och Folkpartiet i reservation nr 1 i
betänkandet.
Vi beräknar att inkomstförstärkningen för arbetslöshetsförsäkringen för år
1999 blir ca 7,6 miljarder kronor. Vi bedömer vidare att våra förslag på
näringslivs- och arbetsmarknadsområdena medför lägre arbetslöshet och
därmed minskade kostnader för bidrag till arbetslöshetsersättning. Anslaget
A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning kan därmed minskas med 10,6
miljarder kronor för budgetåret 1999.
Utgiftsområde 14
Anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Många hörselskadade har en besvärlig situation i arbetslivet. Trots lång
anställningstid är det många som inte fått möjlighet till
kompetensutveckling. Hörselskadade är överrepresenterade bland
förtidspensionerade.
Hörselskadade har trots sin utsatta situation på arbetsmarknaden
begränsade möjligheter att få vägledningsstöd. Om inte arbetsgivaren eller
försäkringskassan står för vägledningskostnaden kan inte anställda
hörselskadade få vägledning, råd eller stöd vid arbetsmarknadsinstitut med
särskilda resurser för hörselskadade. Vi kristdemokrater anser att reglerna
för AMI-S bör ändras så att vägledningsstöd även kan ges till hörselskadade
som är anställda. Vi anser att en sådan åtgärd kan förhindra utslagning
från arbetslivet.
Finansieringsavgift vid arbetspraktik
Vi kristdemokrater är kritiska mot den utformning som föreslagits av
finansieringsbidraget till den föreslagna nya åtgärden arbetspraktik. Vi
menar att det är bra att grupper som utrikes födda och arbetshandikappade
undantas från kravet på att anordnaren skall betala finansieringsbidrag
liksom att ideella organisationer skall undantas från kravet. Därutöver
anser vi att statliga myndigheter bör undantas från kravet på
finansieringsbidrag. Många ungdomar får i dag viktig arbetslivserfarenhet
genom att delta i ALU eller API i statlig förvaltning. Dessa insatser är
angelägna och medför inga undanträngningseffekter.
Under det gångna året infördes en s.k. utvecklingsgaranti för att ungdomar
skall sysselsättas. Från kristdemokratiskt håll hade vi hellre sett en rad
andra insatser som skulle ha gett ungdomar arbete på den reguljära
arbetsmarknaden: en satsning på lärlingsutbildning, skattelättnader inom
tjänstesektorn, flexiblare lönesättning och en ny arbetsrättslagstiftning.
Utvecklingsgarantin har låg träffsäkerhet och det finns en rad oklarheter
beträffande ansvarsfördelning och ekonomisk fördelning mellan stat och
kommun. Märkliga situationer uppstår när vissa ungdomar får en ersättning
på 1 967 kr per månad, vilket är den statliga ersättningsnivån, medan andra
får ett kommunalt bidrag som motsvarar nivån på socialbidraget. Det
skattefria bidraget för ungdomar som står utanför arbetslöshetsförsäkringen
bör enligt vår uppfattning höjas i nivå med vad vi anser är rimligt för
utbildningsbidraget. Vi kristdemokrater anser att ytterligare 90 miljoner
kronor bör avsättas inom anslagsramen för detta ändamål.
Ersättningsnivåer vid arbetsmarknadsutbildning
Vi anser att ersättningsreglerna för deltagare i arbetsmarknadsutbildning
bör ändras. De som inte får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen bör
ges möjlighet att utnyttja en lånedel för att komma upp i samma nivåer som
tidigare och för att erhålla villkor som är likvärdiga dem som andra
studerandegrupper har. Medel för detta bör avsättas.
Resursarbete
Vi kristdemokrater anser att resursarbete bör utmönstras ur den
arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen. Enligt vår uppfattning innebär
resursarbete att det skapas ett slags B-lag inom den offentliga sektorn där
tidigare anställda får komma tillbaka då och då men med lägre lön.
Flyttningsbidrag
Från Kristdemokraternas sida vill vi verka för livskraftiga regioner i hela
landet. Detta kräver samverkande insatser inom bl.a. arbetsmarknads- och
regionalpolitiken. Vi anser att politiken måste utformas så att den stoppar
flyttlassen och förhindrar de negativa följder för olika landsdelar som
avfolkning medför och därmed lägger grund till en positiv utveckling i hela
landet. Av denna anledning har Kristdemokraterna sedan länge krävt att
flyttningsbidraget avskaffas. Vi vidhåller denna uppfattning och avvisar
också regeringens förslag om ett flyttningsbidrag som gäller i hela Norden.
Vi beräknar att detta ger en besparing på ca 200 miljoner kronor.
Bemyndigande avseende anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Vi anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag om bemyndigande på 55
miljoner kronor på anslaget A 2 för budgetåret 1999. Anslaget avser
regeringen att "disponera för försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder och särskilda medel". Regeringen har inte lämnat någon uttömmande
redovisning av hur sådana medel hittills använts eller avses att användas.
Dessutom har AMV möjlighet att disponera en del av anslaget A 2 för
"otraditionella medel". Vi anser vidare att det är AMV som skall bedriva
denna form av verksamhet och inte regeringen. Förslaget om bemyndigande bör
mot denna bakgrund avslås.
Anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Från Kristdemokraternas sida anser vi att anslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1999 bör beräknas till 18,8
miljarder kronor vilket innebär en besparing med 3,2 miljarder kronor i
förhållande till regeringens förslag.
Anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Vi anser att de arbetshandikappade bör tillförsäkras möjlighet till
fortsatt aktivt arbetsliv. Därför bör det på nytt införas en paragraf i
förordningen om lönebidrag som innebär att om risk för uppsägning
föreligger skall lönebidraget inte sänkas. Rätten till 90 procents
ersättning vid anställning i ideella organisationer skall enligt vår
uppfattning gälla såväl vid nyanställningar som för personer som innehade
anställning efter den 1 juli 1995. För detta ändamål har vi beräknat 20
miljoner kronor mer än regeringens förslag. Vi anser därmed att anslaget A
3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1999 bör
beräknas till 6 675 miljoner kronor.
Anslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m.
Vi anser att anslaget B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet för
budgetåret 1999 bör reduceras med 90 miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag. I verksamheten bör implementering av
forskningsresultat prioriteras.
Anslaget C 1 Jämställdhetsombudsmannen
Genom arbetsvärdering gör man kvinnors arbetsuppgifter synliga genom att
analysera och beskriva dem. Vi är positiva till regeringens förslag om
extra medelstilldelning på 2 miljoner kronor till JämO förutsatt att medlen
används till konstruktivt arbete med att utjämna löneskillnader vid lika
arbete. Arbetet med jämställdhetsfrågor och lönefrågor kan endast bli
framgångsrikt om JämO börjar tillämpa den jämställdhetslagstiftning som
redan finns. Om nu gällande lagstiftning visar sig otillräcklig bör den
skärpas vad avser området lika lön för likvärdigt arbete.
6. Arbetsmarknadsutbildning och flyttningsbidrag
Margareta Andersson (c) anför:
Arbetsmarknadsutbildning
Problemen med flaskhalsar måste motverkas genom bl.a. kvalificerad
arbetsmarknadsutbildning. Regeringen har i propositionen tagit några
betydelsefulla steg i rätt riktning. Detta är dock enligt Centerpartiets
mening inte tillräckligt. Mer resurser måste satsas på
arbetsmarknadsutbildning. Utbildningens infrastruktur måste möta de krav
som kunskapssamhället ställer på livslångt lärande och återkommande
utbildning. Mer arbetsmarknadsutbildning ligger också i linje med
Centerpartiets strävan att höja utbildnings- och kompetensnivån generellt.
Flyttningsbidrag
Dagens nationella flyttningsbidrag har vissa nackdelar. Det motverkar
strävandena att hela Sverige skall leva. Nackdelarna överväger fördelarna
och bidraget bör därför avskaffas helt. Medlen bör i stället användas för
kompetensutveckling. Följaktligen bör flyttningsbidrag inom Norden inte
införas.
7. Arbetsmarknaden för invandrare, ungdomar respektive äldre
Elver Jonsson (fp) anför:
Arbetsmarknaden för invandrare
Folkpartiet anser inte att invandrares företagsamhet kan ökas genom
selektiva åtgärder såsom skattefria zoner eller medel specialinriktade till
invandrartäta områden. I stället bör generella åtgärder, som är lika över
hela landet, vidtas för att få fler arbeten och företag. Det är också
viktigt att invandrarföretag kan få god tillgång till riskkapital. Vi vill
i detta sammanhang peka på det problem som nyanlända flyktingar och
långtidsarbetslösa invandrare kan möta på arbetsförmedlingarna - på sina
håll skrivs dessa kategorier inte ens in på förmedlingarna utan är
hänvisade till socialbidrag.
Arbetsmarknaden för ungdomar
Det finns få förslag i budgetpropositionen om ungdomsarbetslösheten.
Regeringens löfte från 1994 om att ungdomar under 25 år inom 100 dagar
skall erbjudas arbete, utbildningsplats eller en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd är ännu inte uppfyllt.
Ungdomar behöver främst få in en fot på arbetsmarknaden. Folkpartiet anser
att genom en mer offensiv satsning på att fler företag skapas kombinerat
med en reformerad arbetsrätt och lönebildning kan ungdomar få den chans de
behöver på arbetsmarknaden. Det bör dock även i fortsättningen finnas en
viss arsenal av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är anpassade till
ungdomar och deras särskilda behov.
Arbetsmarknaden för äldre
Många arbetsgivare drar sig för att anställa äldre arbetslösa. Det glöms
ofta bort att dessa personer har stor erfarenhet och kompetens som kan vara
bra för många företag att få del av. Den äldre arbetskraften är dessutom
ofta trogen sin arbetsgivare och stannar kvar på sin arbetsplats i högre
grad än den yngre. Det kan därför vara mycket lönsamt för arbetsgivaren att
anställa en 55-åring, som har åtminstone 10 år kvar på arbetsmarknaden.
8. Politiken på utgiftsområdena 13 och 14
Barbro Johansson (mp) anför:
Allmän inriktning av arbetsmarknadspolitiken
Miljöpartiet anser att det är väsentligt att skapa förutsättningar för att
människor skall kunna fylla sina liv med många värden. Livet är för
värdefullt för att domineras av lönearbete; vi skall kunna bygga vår
självkänsla på betydligt bredare grunder än vad enbart lönearbetet erbjuder
. Lönearbete skall vara meningsfullt för både individen och samhället som
helhet.
Allas rätt till arbete utgör utgångspunkten för vår ekonomiska politik.
Arbetslöshet innebär ett fruktansvärt slöseri med både enskildas och
samhällets resurser.
Från Miljöpartiets sida anser vi att det är orimligt med hög arbetslöshet
såväl ur ett ekonomiskt som ur ett socialt och ekologiskt perspektiv. Hög
arbetslöshet leder till ett samhälle med allt större klyftor. Det skapar en
grogrund för oro, konflikter och sociala spänningar. Det medför också att
utrymmet för miljöhänsyn krymper.
Problemen på arbetsmarknaden kan knappast lösas bara med ekonomisk
tillväxt. Framtidens arbetsmarknad ser inte ut som den vi varit vana vid.
Det behövs många typer av åtgärder för att det nya sysselsättningsmålet
skall kunna uppnås.
Det är sannolikt att allt färre människor kommer att arbeta inom industrin
medan tjänstesektorn fortsätter att växa. Det gäller inte minst de delar av
tjänstesektorn som avser vård, omsorg, kultur och utbildning. Full
sysselsättning kommer dock enbart att kunna uppnås om man genomför en snabb
arbetstidsförkortning.
En minskning av lönearbetstiden är således både önskvärd och nödvändig för
att vi i framtiden skall kunna erbjuda arbete åt alla. Normalarbetstiden
per vecka bör sänkas till 30 timmar vilket skulle skapa fler arbeten. I ett
första steg bör veckoarbetstiden minskas till 35 timmar i veckan. Kortare
arbetstid skulle minska arbetslösheten och också innebära ökad livskvalitet
. Möjligheterna skulle förbättras att delta i samhällsbygget, exempelvis
genom informellt arbete i bostadsområden, kring barn, ungdomar och äldre.
Erfarenheterna av tidigare arbetstidsförkortningar visar att den
reducerade arbetstiden leder till effektiviseringar och rationaliseringar,
färre sjukdagar och minskad förekomst av arbetsskador. Den ökade
produktivitet som följer av en arbetstidsförkortning medför att den
frilagda tiden vid sänkt normalarbetstid inte fullt ut behöver ersättas med
ny arbetskraft. Om normalarbetstiden sänks till 35 timmar i veckan går det
att acceptera krav på ökad flexibilitet i näringslivet.
En gemensam sektor är en viktig del av vår samhällsstruktur. Hälso- och
sjukvården skall även i fortsättningen i huvudsak vara offentligt
finansierad. Kommuner och landsting har de senaste åren förlorat inkomster
genom minskade skatteunderlag och reducerade statsbidrag. Detta har lett
till nedskärningar samtidigt som behovet av vård och omsorg inte har blivit
mindre. Följden har blivit att välutbildad personal går arbetslös med
ersättning från staten via arbetslöshetskassan i stället för att de arbetar
och därmed bidrar till högre kvalitet i vården och omsorgen. Beräkningar
från AMS visar att besparingen när man säger upp en person som är
berättigad till ersättning från arbetslöshetskassa uppgår till mellan 11
800 och 18 000 kr per år. Om personen i stället deltar i
arbetsmarknadsutbildning uppstår i stället en merkostnad på mellan 2 600
och 9 500 kr per månad eftersom utbildningskostnaden tillkommer. Från
Miljöpartiets sida anser vi mot denna bakgrund att man bör pröva en
samordning av statsbidrag till landsting och kommuner med statsbidrag till
arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadsåtgärder.
Miljöpartiet anser vidare att de arbetsmarknadspolitiska målen bör
underställas de kulturpolitiska.
Utgiftsområde 13
Anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
Miljöpartiet anser att de olika ersättningssystemen vid arbetslöshet,
ohälsa och utbildning måste samordnas och delvis slås ihop. Ett enhetligt
tak bör införas i sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna från och
med år 2000. Taket bör motsvara en inkomstnivå på 6,5 basbelopp, vilket för
arbetslöshetsförsäkringen innebär en höjning i förhållande till dagens tak
på 5,3 basbelopp.
Kvalifikationskraven för att få ersättning från arbetslöshetskassa bör
sänkas till fyra månaders arbete. Ersättningsnivån bör höjas till 85 % för
låginkomsttagare och finansieras genom successivt lägre procentuell
ersättning vid högre inkomster, s.k. brutet tak. Grundbeloppet i
försäkringen bör höjas till 246 kr per dag.
En bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen är acceptabel endast om det
är klarlagt vad som skall följa därefter. Enligt Miljöpartiets uppfattning
bör det efter att ersättningstiden från arbetslöshetsförsäkringen är slut
utgå ersättning i form av ett grundskydd som är lika för alla och som
uppgår till ungefär samma nivå som grundskyddet vid förtidspension, inkl.
bostadstillägg.
Från Miljöpartiets sida beräknar vi att utgiftsbehovet på anslaget A 1
Bidrag till arbetslöshetsersättning ökar med 1 230 miljoner kronor år 2000
och 1 330 miljoner kronor år 2001.
Utgiftsområde 14
Försöksverksamhet vid centrumbildningar
I dag lever många utövande konstnärer under svåra ekonomiska villkor.
Miljöpartiet anser att professionella kulturutövare inom litteratur, film,
musik scen- och bildkonst m.m. skall kunna leva på sitt arbete. Samhället
måste därför medverka till att de kan erhålla en grundtrygghet. Ett
konstnärstillägg bör införas. Grundtanken med detta är att det är bättre
att stärka fler konstnärers förutsättningar att klara sig på
arbetsmarknaden än att sysselsätta ett fåtal i åtgärdsprogram. Miljöpartiet
anser därför att de medel som Arbetsmarknadsverket i dag disponerar för
kulturutövare och kulturändamål skall föras över till Kulturdepartementet.
Vi anser att bedömningar som får uppenbara konsekvenser för svenskt
kulturliv bör göras av sakkunniga.
Från Miljöpartiets sida är vi mycket positiva till försöksverksamhet med
arbetsförmedlande insatser vid centrumbildningarna. Vi ifrågasätter dock
att försöksverksamheten skall pågå under så kort tid och att den föreslås
omfatta studieförbunden och folkparkerna utan att ytterligare medel
tillförts. Vi anser också att Riksföreningen för Folkmusik och Dans bör ges
i uppdrag att bedriva försöksverksamhet med kulturförmedling på motsvarande
sätt.
Kommunal utvecklingsgaranti
Jag framhåller i reservationer ovan vikten av att förtydliga vem som har
arbetsmiljöansvar för personer som deltar i åtgärden OTA eller som deltar i
praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet enligt 6 c §
socialtjänstlagen. Innan en ny stödform eller åtgärd införs bör det vara
klarlagt vem som är arbetsgivare och därmed har arbetsmiljöansvar för
deltagare i åtgärden. Så var inte fallet när den s.k. ungdomsgarantin
infördes. Efter att Miljöpartiet uppmärksammat frågan i riksdagen gjordes
en lagändring.
Lärlingar på Dramaten
Dramaten är en av landets mest framgångsrika scener och ett av Europas
ledande teaterhus. Även bakom kulisserna på Dramaten finns stora och unika
yrkeskunskaper. Där finns skickliga hantverkare, exempelvis perukmakare,
skomakare, hattmakare etc. Det är viktigt att de urgamla
hantverksteknikerna kan bevaras. Därför bör enligt Miljöpartiets
uppfattning de kulturpolitiska målen integreras med de
arbetsmarknadspolitiska, och arbetsmarknadsmedel avsättas så att Dramaten
kan ta emot lärlingar.
Anslaget A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Från Miljöpartiets sida anser vi att anslaget A 3 Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade bör tillföras ytterligare 200 miljoner kronor årligen fr
.o.m. år 2000 bland annat för att det skall bli möjligt att behålla antalet
anställda med lönebidrag hos allmännyttiga organisationer.
Anslaget B 4 Rådet för arbetslivsforskning
Miljöpartiet anser att Rådet för arbetslivsforskning bör tillföras
ytterligare 50 miljoner kronor årligen fr.o.m. år 2000. Miljöpartiet vill
ha ökad forskning med tonvikt på arbetsmiljöfrågor och inte, som i dag,
arbetsorganisation.
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområdena 13 och 14
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Belopp i tusental kr
Anslag Anslagstyp Utskottets
förslag Reservantens förslag i förhållande till utskottets förslag
fp res
A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning ramanslag 32 796 000
-706
A 2 Bidrag till lönegarantiersättning ramanslag 993 000
Summa 33 789 000 -706
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Beloppen i tusental kronor
Anslag Anslagstyp Utskottets förslag Reservanternas förslag i
förhållande till utskottets förslag
c res fp res
A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader ramanslag 4
189 814 -603 000
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder ramanslag 21 961 114
-2 290 000 -3 600 000
A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade ramanslag 6
655 092 +200 000
A 4 Europeiska socialfonden m.m. ramanslag 1 840 484
A 5 Institutet för arbetsmarknads-politisk utvärdering ramanslag
13 525
A 6 Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring ramanslag 61 183
B 1 Arbetarskyddsverket ramanslag 376 133
B 2 Arbetslivsinstitutet ramanslag 145 733
B 3 Forskning,
utveckling och utbildning m.m. ramanslag 295 780
B 4 Rådet för arbetslivsforskning ramanslag 26 463
B 5 Finansiering av forskning och utveckling inom arbetslivsområdet
ramanslag 216 831
B 6 Bidrag till
Samhall AB ramanslag 4 262 419 +50 000
B 7 AmuGruppen AB ramanslag 6 513
B 8 Arbetsdomstolen ramanslag 16 061
B 9 Statens förlikningsmanna-
expedition ramanslag 2 402
B 10 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar ramanslag 56
B 11 Bidrag till
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten obet.anslag 3 229
B 12 Internationella avgifter ramanslag 24 195
B 13 Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning
ramanslag 1 000
C 1 Jämställdhets-ombudsmannen ramanslag 16 235
Anslag Anslagstyp Utskottets förslag Reservanternas förslag i
förhållande till utskottets förslag
c res fp res
C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder ramanslag 13 706 +3
000
C 3 Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet obet.anslag 3 432
D 1 Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket ramanslag 3 000
D 2 Statliga tjänstepensioner m.m. ramanslag 8 140 000
Summa
48 274 400 -2 290 000 -3 950 000
Lagförslag utgiftsområde 13
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 3 a, 6, 14, 17, 19 och 22 §§ lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, såsom
försöksverksamhet under tiden den 1 juli 1997-den 31 december 1998, besluta
att personer som redan får ersättning enligt denna lag skall kunna få
fortsatt ersättning enligt lagen utan att villkoren i 9 §, med undantag av
tredje punkten, är uppfyllda. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får, såsom försöksverksamhet under tiden den 1 juli
1997-den 30 september 1999, besluta att personer som redan får ersättning
enligt denna lag skall kunna få fortsatt ersättning enligt lagen utan att
villkoren i 9 §, med undantag av tredje punkten, är uppfyllda.
6 §
Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas till den som
- inte är medlem i en arbetslöshetskassa, eller
- är medlem i en arbetslöshetskassa men inte uppfyller de villkor som
gäller för rätt till en inkomstrelaterad ersättning.
Ersättningen lämnas tidigast den 1 juli det år den arbetslöse fyller 20 år.
Ersättningen lämnas tidigast den dag den arbetslöse fyller 20 år.
14 §¹
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från utfört förvärvsarbete
1. som arbetsgivaren finansierat med stöd av
- förordningen (1997:1275) om anställningsstöd, eller
- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller
2. som bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till
arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet. 2. som bedrivits
med stöd av bestämmelserna om start av näringsverksamhet enligt
förordningen (1998:000) om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter.
Detta gäller dock inte om den sökande när det i första stycket nämnda
arbetet påbörjades uppfyllde arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete
enligt 12-13 §§.
17 §
När ramtid skall bestämmas enligt 12 § räknas inte heller tid då den
sökande fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av
1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
¹Senaste lydelse 1997:1271.
2. arbetsmarknadsutbildning, 2. en arbetsmarknadspolitisk aktivitet
enligt förordningen (1998:000) om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter med
undantag av start av näringsverksamhet,
3. yrkesinriktad rehabilitering,
4. utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnas enligt förordningen (1996
:1654) om särskilt utbildningsbidrag, eller 3. utbildning för vilken
utbildningsbidrag lämnas enligt förordningen (1996:1654) om särskilt
utbildningsbidrag, eller
5. deltagande i verksamhet där ersättning enligt 3 a § har utgått, i den
mån tiden inte jämställs enligt vad som följer av 19 §. 4. deltagande i
verksamhet där ersättning enligt 3 a § har lämnats, i den mån tiden inte
jämställs enligt vad som följer av 19 §.
19 §²
För sökande som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag
gäller följande. När det arbetsvillkor skall uppfyllas som skall ligga till
grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken sökande enligt
12-14 §§ skall ha förvärvsarbetat jämställas den tid då de
1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken
statligt utbildningsbidrag lämnats, 1. deltagit i och, om inte
särskilda skäl hindrat det, fullföljt en arbetsmarknadsutbildning eller
yrkesinriktad rehabilitering enligt förordningen (1998:000) om
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter, för vilka statligt utbildningsbidrag
lämnats,
2. bedrivit näringsverksamhet som avses i förordningen (1998:000) om
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter,
2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning
för vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654) om
särskilt utbildningsbidrag, 3. deltagit i och, om inte särskilda skäl
hindrat det, fullföljt utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnats
enligt förordningen (1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag,
3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt
eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst 2 månader, 4.
fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller
fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i
båda fallen dock tillsammans högst 2 månader,
4. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av
- förordningen (1997:1275) om anställningsstöd, eller
- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, 5. utfört förvärvsarbete
som arbetsgivaren finansierat med stöd av
- förordningen (1997:1275) om anställningsstöd, eller
- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller
²Senaste lydelse 1997:1271.
5. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523) om
bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, eller
6. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått. 6.
fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § lämnats.
22 §3
Ersättning lämnas under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Om den
sökande har fyllt 57 år före ersättningsperiodens slut är perioden i
stället 450 dagar.
I ersättningsperioden räknas inte in dagar under vilka den sökande har
anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling, ett offentligt tillfälligt
arbete för äldre arbetslösa, verksamhet enligt lagen om kommuners ansvar
för ungdomar mellan 20 och 24 år eller verksamhet där ersättning enligt 3 a
§ utgår i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen. I
ersättningsperioden räknas inte in dagar under vilka den sökande har
anvisats ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa, verksamhet
enligt lagen om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år eller
verksamhet där ersättning enligt 3 a § lämnas i enlighet med föreskrifter
som har meddelats av regeringen.
Om den sökande omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har fått
ersättning från en annan arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den
andra kassan in i ersättningsperioden.
Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad då den
arbetslöse fyller 65 år.
------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. I fråga om personer som har
anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling före den 1 januari 1999 gäller
22 § i sin äldre lydelse.
3 Senaste lydelse 1997:1269.
Lagförslag utgiftsområde 14
1. Förslag till lag (1998:000) om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den som av länsarbetsnämnden anvisats en arbetsmarknadspolitisk
aktivitet enligt förordningen (1998:000) om arbetsmarknadspolitiska
aktiviteter, dock inte start av näringsverksamhet, skall inte anses som
arbetstagare när han eller hon deltar i verksamheten. När sådan verksamhet
bedrivs på en arbetsplats, skall deltagaren dock likställas med
arbetstagare vid tillämpning av följande regler i arbetsmiljölagen (1977:
1160).
- 2 kap. 1-9 §§ om arbetsmiljöns beskaffenhet,
- 3 kap. 1-4 och 7-14 §§ om allmänna skyldigheter,
- 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ om bemyndiganden,
- 7 kap. om tillsyn,
- 8 kap. om påföljder, och
- 9 kap. om överklagande.
Vad som i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare skall gälla den som har
upplåtit en arbetsplats för arbetsmarknadspolitisk aktivitet.
2 § Regeringen får föreskriva att anordnare som tillhandahåller
arbetsmarknadspolitisk aktivitet i vissa fall skall betala
finansieringsbidrag.
-----------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999, då lagen (1995:705) om
arbetsplatsintroduktion och lagen (1997:1266) om arbetslivsutveckling skall
upphöra att gälla. De upphävda lagarna gäller dock fortfarande i fråga om
de personer som har anvisats till verksamhet enligt förordningen (1995:711)
om arbetsplatsintroduktion och förordningen (1997:1277) om
arbetslivsutveckling.
2. Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1996:870) om
offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
Härigenom föreskrivs att lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten
för äldre arbetslösa som gäller till utgången av år 1998, skall fortsätta
att gälla till utgången av år 2001.
Av utskottet avstyrkta motionsyrkanden (mom. 13 och 49) i hemställan
Motion Motionärer Yrkanden
Utgiftsområde 13
Avskaffande av generationsväxling
1998/99:A255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 9
1998/99:A261 av Alf Svensson m.fl. (kd) 9
Medelsanvisning på anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning
1998/99:A261 av Alf Svensson m.fl. (kd) 10
1998/99:A276 av Mikael Odenberg m.fl. (m) 3
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 14 i motsvarande del
Ändrade regler för Ami
1998/99:So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) 4
Medelsanvisning på anslaget A 1Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
1998/99:A255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 18 och 20 båda i
motsvarande delar
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) 10 och 34 i motsvarande del
1998/99:A276 av Mikael Odenberg m.fl. (m) 4
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 14 i motsvarande del
Förlängning av lagstiftning om OTA
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) 20
1998/99:A276 av Mikael Odenberg m.fl. (m) 14
Finansieringsbidrag vid arbetspraktik m.m.
1998/99:A249 av Jan Björkman och Karin Olsson (s)
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) 19
1998/99:A263 av Barbro Johansson (mp)
1998/99:MJ308 av Caroline Hagström m.fl. (kd) 7
Ersättning vid kommunal utvecklingsgaranti
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) 6 och 7
Ersättningsnivåer vid arbetsmarknadsutbildning
1998/99:A252 av Karin Olsson och Jan Björkman (s) i motsvarande del
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) 14
Avveckling av resursarbete
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) 21
Arbetsmarknadsmedel för lärlingar på Dramaten
1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. 27
Tillfälliga personalförstärkningar
1998/99:A255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 18 i motsvarande del
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 14 i motsvarande del
Flyttningsbidrag i allmänhet
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) 23 i motsvarande del
1998/99:N274 av Göran Hägglund m.fl. (kd) 14
Flyttningsbidrag till de övriga nordiska länderna
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) 23 i motsvarande del
Bemyndigande på anslaget A 2
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) 25
Medelsanvisning på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
1998/99:A255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 18 och 20 båda i
motsvarande delar
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) 34 i motsvarande del
1998/99:A276 av Mikael Odenberg m.fl. (m) 5
1998/99:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) 14
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 14 i motsvarande del
Kulturarvs-IT och hembygdsrörelsen
1998/99:A211 av Elisabeth Fleetwood (m)
1998/99:A286 av Agneta Brendt och Sinikka Bohlin (s)
1998/99:Kr273 av Birgitta Sellén m.fl. (c) 8
Nivån på lönebidragen
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) 26, 27
1998/99:A259 av Rinaldo Karlsson (s)
1998/99:A269 av Hans Karlsson m.fl. (s)
1998/99:Kr518 av Dan Kihlström m.fl. (kd) 9 i motsvarande del
Medelsanvisning på anslaget A 3 Särskilda åtgärder för handikappade
1998/99:A255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 20 i motsvarande del
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) 34 i motsvarande del
1998/99:Kr518 av Dan Kihlström m.fl. (kd) 9 i motsvarande del
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 14 i motsvarande del
Medelsanvisning på anslaget A 6 Vissa kostnader för införandet av en allmän
och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring
1998/99:A276 av Mikael Odenberg m.fl. (m) 6
Medelsanvisning på anslaget B 1 Arbetarskyddsverket
1998/99:A276 av Mikael Odenberg m.fl. (m) 7
Medelsanvisning på anslaget B 2 Arbetslivsinstitutet
1998/99:A276 av Mikael Odenberg m.fl. (m) 8
Medelsanvisning på anslaget B 3Forskning, utveckling och utbildning m.m.
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) 34 i motsvarande del
1998/99:A276 av Mikael Odenberg m.fl. (m) 9
Medelsanvisning på anslaget B 4 Rådet för arbetslivsforskning
1998/99:A276 av Mikael Odenberg m.fl. (m) 10
Medelsanvisning på anslaget B 5 Finansiering av forskning och utveckling
inom arbetslivsområdet
1998/99:A276 av Mikael Odenberg m.fl. (m) 11
Medelsanvisning på anslaget B 6 Bidrag till Samhall AB
1998/99:A255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 20 i motsvarande del
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 14 i motsvarande del
Medelsanvisning på anslaget B 11 Bidrag till stiftelsen Utbildning
Nordkalotten
1998/99:A276 av Mikael Odenberg m.fl. (m) 12
Medelsanvisning på anslaget C 1 Jämställdhetsombudsmannen
1998/99:A276 av Mikael Odenberg m.fl. (m) 13
Medelsanvisning på anslaget C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 14 i motsvarande del
Proposition 1998/99:1
I proposition 1998/99:1 föreslår regeringen
dels för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring,
2. godkänner att högst 150 000 000 kronor av ramanslaget A1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning får användas under budgetåret 1999 fram till och
med den 30 september 1999 för försöksverksamhet med friare användning av
arbetslöshetsersättning,
3. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområdet 13 Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet enligt följande uppställning:
Tusental kronor
Anslag Anslagstyp
A 1 Bidrag till arbetslöshets-
ersättning ramanslag 32 796 000
A 2 Bidrag till lönegarantier-
sättning ramanslag 993 000
Summa för utgiftsområdet 33 789 000
dels för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om arbetsmarknadspolitiska
aktiviteter,
2. antar regeringens förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1996
:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa,
3. godkänner att 14 500 000 kronor av inflytande arbetsmarknadsavgifter
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter får användas för tillsynen av
arbetslöshetsförsäkringen (ramanslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltnings-kostnader),
4. godkänner att högst 250 000 000 kronor av medlen under ramanslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfälliga
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut
under budgetåret 1999,
5. godkänner förslaget om utökat personskadeskydd för deltagare i vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder där utbildningsbidrag lämnas (ramanslaget
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
6. godkänner att flyttningsbidrag till de övriga nordiska länderna för dem
som är eller riskerar att bli arbetslösa införs i enlighet med vad
regeringen anför (anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder),
7. bemyndigar regeringen att under år 1999, i fråga om ramanslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, besluta om bidrag som inklusive tidigare
åtaganden innebär utgifter på högst 55 000 000 kronor efter år 1999,
8. godkänner höjning av bidrag till arbetsbiträde för egenföretagare med
stora kommunikationssvårigheter (ramanslaget A 3 Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade),
9. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1999, i fråga om ramanslaget
A 4 Europeiska socialfonden m.m., besluta om åtaganden som exklusive
tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 1 600 000 000 kronor under
åren 2000 och 2001,
10. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1999, i fråga om
ramanslaget B 3 Forskning, utveckling och utbildning m.m., besluta om för
åtaganden, som inklusive tidigare åtaganden medför utgifter under perioden
2000-2003, som uppgår till högst 250 000 000 kronor,
11. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1999, i fråga om
ramanslaget B 5 Finansiering av forskning och utveckling inom
arbetslivsområdet, besluta om åtaganden, som inklusive tidigare åtaganden
medför utgifter under perioden 2000-2004, som uppgår till högst 420 000 000
kronor,
12. bemyndigar regeringen att träffa överenskommelse med Finland och Norge
om verksamheten vid Stiftelsen Utbildning Nordkalotten under åren 2000-2002
(anslaget B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten),
13. för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning:
Tusental kronor
Anslag Anslagstyp
A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader ramanslag 4
189 814
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder ramanslag 21 961 114
A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade ramanslag 6
655 092
A 4 Europeiska socialfonden m.m. ramanslag 1 840 484
A 5 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering ramanslag
13 525
A 6 Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring ramanslag 61 183
B 1 Arbetarskyddsverket ramanslag 376 133
B 2 Arbetslivsinstitutet ramanslag 145 733
B 3 Forskning, utveckling och utbildning m.m. ramanslag 295
780
B 4 Rådet för arbetslivsforskning ramanslag 26 463
B 5 Finansiering av forskning och ut-veckling inom arbetslivsområdet
ramanslag 216 831
B 6 Bidrag till Samhall AB ramanslag 4 262 419
B 7 AmuGruppen AB ramanslag 6 513
B 8 Arbetsdomstolen ramanslag 16 061
B 9 Statens förlikningsmanna-expedition ramanslag 2 402
B 10 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar ramanslag 56
B 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten obetecknat
anslag 3 229
B 12 Internationella avgifter ramanslag 24 195
B 13 Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning
ramanslag 1 000
C 1 Jämställdhetsombudsmannen ramanslag 16 235
C 2 Särskilda jämställdhetsåtgärder ramanslag 13 706
C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet obetecknat
anslag 3 432
D 1 Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket ramanslag 3 000
D 2 Statliga tjänstepensioner m.m. ramanslag 8 140 000
Summa för utgiftsområdet 48 274 400
Motionerna
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1998
1998/99:A204 av Kent Olsson och Inger René (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa
förutsättningar för en gemensam nordisk arbetsmarknad.
1998/99:A205 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nationellt införande av
friår,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge kommuner generell rätt att införa kommunalt friår,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att person som träder in på "friårsplats" skall ha rätt att
räkna detta som fullvärdigt arbete,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om friår som åtgärd för ökat kvinnligt företagande.
1998/99:A206 av Åsa Torstensson och Margareta Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ökad lokal frihet att hantera arbetsmarknadspolitiska medel.
1998/99:A207 av Laila Bäck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om
generationsväxling.
1998/99:A208 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en jämställd IT-
sektor.
1998/99:A211 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
hembygdsrörelsens samlingar får omfattas av den föreslagna satsningen på
kulturarvs-IT.
1998/99:A212 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fullskaleförsök i
Kalmar län med slopad arbetsgivaravgift på löner till ungdomar.
1998/99:A213 av Arne Kjörnsberg och Jan Bergqvist (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ökade insatser för att förbättra villkoren för den äldre arbetskraften.
1998/99:A214 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny modern arbetsrätt,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder så att
incitamenten att ta arbete eller att utbilda sig bort från arbetslöshet
stärks,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om decentralisering av arbetsmarknadspolitiken,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om AMV:s roll och funktion.
1998/99:A215 av Anne-Katrine Dunker och Patrik Norinder (m) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om starta-eget-bidragen.
1998/99:A218 av Sofia Jonsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om decentraliserad
arbetsmarknadspolitik.
1998/99:A219 av Åsa Torstensson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksområde med sänkt
arbetsgivaravgift.
1998/99:A220 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att skyndsamt tillsätta en utredning om sabbatsår.
1998/99:A221 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett anslag för omställningskostnader införs under
utgiftsområde 14.
1998/99:A225 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strandstädning.
1998/99:A230 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett utvecklande
arbetsliv.
1998/99:A231 av Michael Hagberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler
för arbetsmarknadspolitiken.
1998/99:A232 av Catherine Persson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av de lokala arbetsförmedlingsnämndernas
sammansättning, ansvar och befogenheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att verka för spridning av goda exempel från väl fungerande
arbetsförmedlingsnämnder.
1998/99:A234 av Tullia von Sydow (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bristyrkesutbildning inom vård- och omsorgssektorn.
1998/99:A237 av Tomas Eneroth m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat kommunalt
inflytande över arbetsmarknadsåtgärder.
1998/99:A239 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lagen om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa
(SFS 1996:870) ändras så att det klart framgår vem som är arbetsgivare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lagen om praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet
enligt 6 c § socialtjänstlagen ändras så att det klart framgår vem som är
arbetsgivare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en utvärdering bör göras innan en ny stödform införs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skärpning av författningstexterna om ALU och API,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsförmedlingarnas information om arbetsmiljölagen.
1998/99:A240 av Ulla Wester (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att kombinera
integrations- och arbetsmarknadspolitik.
1998/99:A243 av Torgny Danielsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
underlätta för gränspendling och en gemensam svensk-norsk arbetsmarknad.
1998/99:A249 av Jan Björkman och Karin Olsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undantag
från finansieringsavgift vid arbetspraktik.
1998/99:A250 av Jan Björkman och Karin Olsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
otraditionella insatser inom arbetsmarknadspolitiken.
1998/99:A252 av Karin Olsson och Jan Björkman (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
arbetsmarknadsutbildning.
1998/99:A254 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en arbetsmarknadsstatistik med en mer rättvisande bild och ett
mer enhetligt mått i statistiken för att undvika manipulation och
statistiska missförstånd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sådana mer relevanta åtgärder i arbetsmarknadspolitiken, att de
leder till nya riktiga jobb.
1998/99:A255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att målet för arbetsmarknadspolitiken måste vara att pressa ned
den totala arbetslösheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetets sociala värde,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kvalitet skall prioriteras framför kvantitet inom den aktiva
arbetsmarknadspolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar på jobb inom tjänstesektorn,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetensutveckling,
6. att riksdagen begär att regeringen undersöker möjligheterna till en
utförsäljning av AmuGruppen AB helt eller delvis,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en uppföljning av åtgärden arbetspraktik,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de äldres situation på arbetsmarknaden,
9. att riksdagen beslutar avveckla åtgärden generationsväxling,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomsarbetslösheten,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvärdering av kommunernas ansvar för arbetslösa
ungdomar mellan 20 och 24 år,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetslöshet bland invandrare,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnligt företagande,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökade insatser för arbetshandikappade,
18. att riksdagen avslår regeringens förslag om medel till tillfälliga
personalförstärkningar på arbetsförmedlingarna,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de privata arbetsförmedlingarnas betydelse,
20. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
enligt uppställning:
Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring
A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
4 189 814 -603 000
A 2 Arbetsmarknads-politiska åtgärder
21 961 114 -3 600 000
A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
6 655 092 +250 000
B 6 Bidrag till Samhall AB
4 262 419 +50 000
Summa för utgiftsområdet 48 274 400 -3 953 000
1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att föra ned arbetsmarknadspolitiken på den lokala nivån
avseende såväl praktisk hantering som resurser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om långtidsarbetslösa och insatser för att stärka den enskilde
arbetslöse i dennes sociala situation,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomsarbetslösheten och ungdomsgarantin,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nivån på det s.k. skattefria bidraget till ungdomar utan
arbetslöshetsförsäkring,
7. att riksdagen i konsekvens med vad i motionen anförts om det skattefria
bidraget till ungdomar utan arbetslöshetsförsäkring beslutar om
följdändring i 9 § lagen om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24
år,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om besparingar inom AMV,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur de extra resurserna till tillfälliga personalförstärkningar
för arbetsförmedlingsverksamhet skall användas,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna till enklare
och mer generella system med ökad flexibilitet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ange nivån på antalet personer i arbetsmarknadsåtgärder i
intervall i stället för i fixa tal,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nivån på utbildningsbidraget för dem som saknar
arbetslöshetsförsäkring,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildningen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om datortek,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av jobbsökaraktiviteter,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om feriearbeten,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statliga myndigheter och finansieringsbidraget för arbetspraktik
,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om fortsatt giltighet
av lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avveckling av resursarbeten,
23. att riksdagen dels avslår regeringens förslag om att godkänna att
flyttningsbidragen till de övriga nordiska länderna för dem som är eller
riskerar att bli arbetslösa införs i enlighet med vad regeringen anför (
anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder), dels som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om flyttningsbidragen i övrigt
,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sabbatsår/friår,
25. att riksdagen avslår regeringens förslag om att bemyndiga regeringen
att under 1999, i fråga om ramanslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
, besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 55 000 000 kr efter år 1999,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att om det vid en omförhandling av nivån på lönebidrag
föreligger risk för uppsägning skall en sänkning av lönebidrag inte
genomföras,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nivån på lönebidrag i ideella organisationer,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den extra IT-satsningen skall göras tillgänglig för
funktionshindrade,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lönebildningen,
31. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en moderniserad
arbetsrätt i enlighet med vad som anförts i motionen,
32. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett handlingsprogram för
att genomföra de program mot arbetslösheten som EU-länderna gemensamt
kommit fram till,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kostnadseffektiv syn på arbetsmarknadsåtgärderna i form av
uppföljning av kostnader per åtgärd i relation till hur många som får
reguljärt arbete efter en åtgärd,
34. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde Arbetsmarknad och arbetsliv
enligt följande uppställning:
Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring
A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 4 189 814 -
100 000
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 21 961 114 -3 155 000
A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 6 655 092 +20
000
B 3 Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet 295 780 000 -90
000
Summa för utgiftsområdet 48 274 400 -3 325 000
1998/99:A259 av Rinaldo Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en följsamhet
när det gäller lönebidragen i förhållande till andra på arbetsmarknaden.
1998/99:A261 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om generationsväxling,
10. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet enligt uppställning:
Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring
A 1 Bidrag till arbetslöshets-ersättning 32 796 000 -10 580 000
1998/99:A262 av Thomas Julin och Kerstin-Maria Stalín (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att medel från statlig arbetsmarknadspolitik bör kunna användas till
lokala arbetsmarknadsåtgärder samt att metoder för detta utvecklas.
1998/99:A263 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning med uppdrag att utarbeta förslag som
möjliggör att ALU kan drivas vidare som miljö- och kulturprojekt.
1998/99:A264 av Claes-Göran Brandin och Christina Nenes (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vidareutveckling av datortekverksamheten.
1998/99:A265 av Sven-Erik Sjöstrand och Camilla Sköld (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utredning och tillsyn av au pairförmedlingsverksamheten.
1998/99:A267 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt
datorteksverksamhet med hög kvalitet.
1998/99:A268 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
arbetssökande enskilt och i grupp skall ges ökad möjlighet att tillföra
synpunkter på utformningen av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
1998/99:A269 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser till
åtgärden lönebidrag.
1998/99:A272 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att förenkla regelverk och ge utrymme för
arbetsförmedlingsnämnderna att utifrån lokala förutsättningar och behov
styra och prioritera åtgärdernas inriktning och fördelning.
1998/99:A273 av Peter Pedersen och Ulla Hoffmann (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en utredning om den kommunala utvecklingsgarantin.
1998/99:A275 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag på utgiftsområde Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet för budgetåren 2000 och 2001 (budgettabell 1),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslagsområde Arbetsmarknad och arbetsliv
för budgetåren 2000 och 2001 (budgettabell 2).
1998/99:A276 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en allmän
arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar i arbetsmarknadspolitiken,
3. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1999 under utgiftsområde
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet fastställa anslag A 1 Bidrag till
arbetslöshetsersättning till 41 307 578 000 kr i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1999 under utgiftsområde
Arbetsmarknad och arbetsliv fastställa anslag A 1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader till 4 139 814 000 kr i enlighet med vad som anförts
i motionen,
5. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1999 under utgiftsområde
Arbetsmarknad och arbetsliv fastställa anslag A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder till 4 421 144 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att anslag A 6 Vissa kostnader för införandet av
en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring, under utgiftsområde
Arbetsmarknad och arbetsliv, utgår i enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1999 under utgiftsområde
Arbetsmarknad och arbetsliv fastställa anslag B 1 Arbetarskyddsverket till
185 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1999 under utgiftsområde
Arbetsmarknad och arbetsliv fastställa anslag B 2 Arbetslivsinstitutet till
90 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1999 under utgiftsområde
Arbetsmarknad och arbetsliv fastställa anslag B 3 Forskning, utveckling och
utbildning m.m. till 15 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i
motionen,
10. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1999 under utgiftsområde
Arbetsmarknad och arbetsliv fastställa anslaget B 4 Rådet för
arbetsmiljöforskning till 19 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i
motionen,
11. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1999 under utgiftsområde
Arbetsmarknad och arbetsliv fastställa anslag B 5 Finansiering av forskning
och utveckling inom arbetslivsområdet till 142 000 000 kr i enlighet med
vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen beslutar att anslag B 11 Bidrag till Stiftelsen
Utbildning Nordkalotten, under utgiftsområde Arbetsmarknad och arbetsliv,
utgår i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 under utgiftsområde
Arbetsmarknad och arbetsliv fastställa anslag C Jämställdhet mellan kvinnor
och män till 29 400 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre
arbetslösa.
1998/99:A277 av Elisabeth Fleetwood och Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om socialbidragstagares möjligheter att starta egna verksamheter.
1998/99:A278 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivilligarbete
i utlandet.
1998/99:A280 av Catherine Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övervägande av
Trelleborgsmodellen som arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
1998/99:A286 av Agneta Brendt och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att även hembygdsrörelsens samlingar bör få del av den föreslagna
satsningen på Kulturarvs-IT.
1998/99:A287 av Sven-Erik Österberg och Ann-Kristine Johansson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skoglig beredskapsverksamhet.
1998/99:A291 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det negativa i kortsiktiga särlösningar för arbetslösa ungdomar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anställningsstöd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nackdelarna med ungdomslöner.
1998/99:A601 av Lars Elinderson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att marknaden för administration av statliga tjänstepensioner
skall utsättas för konkurrens,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Statens pensionsverk skall ges i uppdrag att organisera sin
verksamhet så, att myndighetsuppgifter och konkurrensutsatta
servicefunktioner särredovisas.
1998/99:A719 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att uppdra åt arbetsförmedlingen att genomföra kurser i
demokrati.
1998/99:A803 av Lennart Hedquist och Beatrice Ask (m) vari yrkas att
riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen beslutar om sådan
ändring av reglerna för fördelning av statsbidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet som blir en följd av att stöd
till de politiska partiernas kvinnoverksamhet skall ingå i partistödet.
1998/99:A804 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett fjärde mål för arbetsmarknadspolitiken och AMV:s verksamhet.
1998/99:A810 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om könsneutral arbetsvärdering som ett instrument för rättvis
lönesättning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skillnader mellan kvinnor och män i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en arbetsmarknadspolitik som särskilt stimulerar kvinnors arbete
på landsbygden.
1998/99:Fi210 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
13. att riksdagen beslutar om fördelning av anslag inom utgiftsområde 13 i
enlighet med vad i motionen anförts,
14. att riksdagen beslutar om fördelning av anslag inom utgiftsområde 14 i
enlighet med vad i motionen anförts,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokalt förfogande av arbetsmarknadspolitiska medel,
33. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förenklingar och
decentralisering av arbetsmarknadspolitiken,
34. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
arbetslöshetsförsäkringen i enlighet vad i motionen anförts.
1998/99:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
14. att riksdagen för budgetåret 1999 anvisar anslagen under utgiftsområde
13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv enligt uppställning i bilaga 2.
1998/99:Sk310 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en långsiktig förändring
av arbetsrätten i enlighet med som anförts i motionen,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en reformering av
arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förändring av
arbetsmarknadspolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:Sk648 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommunerna i Östergötland på ett fritt sätt skall få använda
arbetsmarknadspolitiska medel i syfte att få fram fler reguljära
arbetstillfällen.
1998/99:Sk670 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad rörlighet på arbetsmarknaden.
1998/99:Sf608 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsförmedlingarna.
1998/99:Sf634 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om starta-eget-bidrag,
1998/99:So309 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstidsförkortning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om friår.
1998/99:So310 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadssituationen för funktionshindrade.
1998/99:So373 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om friår.
1998/99:So376 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ändra reglerna för Ami-s så att vägledningsstöd även kan ges
till hörselskadade som är anställda,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om IT i tjänst för personer med funktionshinder.
1998/99:So378 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska insatser inriktade på
unga, lågutbildade mödrar.
1998/99:So460 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordning av statsbidrag till arbetslöshetsersättning och
arbetsmarknadsåtgärder.
1998/99:Kr272 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet med en tredje anställningsform och
arbetsförmedling vid centrumbildningarna.
1998/99:Kr273 av Birgitta Sellén m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen beslutar att också hembygdsmuseerna skall ingå i
satsningen på Kulturarvs-IT.
1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de medel som Arbetsmarknadsverket i dag disponerar för
kulturutövare skall föras över till Kulturdepartementet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de arbetsmarknadspolitiska målen skall underställas de
kulturpolitiska målen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet med kulturförmedling vid centrumbildningarna,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att även RFoD bör ges i uppdrag att bedriva kulturförmedling.
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetsmarknadsmedel skall avsättas så att Dramaten kan ta
emot lärlingar.
1998/99:Kr518 av Dan Kihlström m.fl. (kd) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ideella organisationer bör undantas från sänkningen av
lönebidragsnivån.
1998/99:T325 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Västra Götaland fritt får disponera de
arbetsmarknadspolitiska medlen.
1998/99:T803 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sextimmarsdagen.
1998/99:MJ308 av Caroline Hagström m.fl. (kd) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjlighet för Skogsstyrelsen att också fortsättningsvis få
möjligheter att ha arbetslösa som arbetspraktikanter utan att belasta
Skogsstyrelsens budget.
1998/99:N237 av Runar Patriksson och Yvonne Ångström (fp) vari yrkas
14. att riksdagen beslutar att alla län som så önskar skall kunna bli
frilän vad avser användandet av arbetsmarknadspolitiska medel.
1998/99:N274 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avskaffa flyttbidraget.
1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund (m, kd) vari yrkas
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av den
obligatoriska platsanmälan i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:N330 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om framtidens arbetsmarknad.
1998/99:N332 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en modernisering av arbetsmarknadslagarna.
1998/99:N334 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad flexibilitet.
1998/99:N335 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhetsexperter och budgetpropositionen år 2000,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flexibel användning av medel på regional nivå.
1998/99:N336 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknad och arbetsliv.
1998/99:N337 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en friare användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen.