Till Statsrådet och chefen för Jordbruksdepartementet
Den 23 januari 1997 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda de jordbrukspolitiska konsekvenserna av EU:s utvidgning för Sverige, unionen som helhet och för de länder som ansöker om medlemskap, de s.k. kandidatländerna.
Med stöd av beslutet förordnades överdirektör
Utredningen utgör en av sju utredningar som belyser
Sedan uppdraget har slutförts får utredaren härmed överlämna betänkandet ”Jordbrukets utveckling i Öst- och Centraleuropa”
Jönköping i november 1997
0 '
"ENGT *OHNSSON
| SOU 1997:150 | 3 |
)NNEH¥LLSF¶RTECKNING
| +APITEL 5PPDRAG OCH GENOMF¶RANDE | |
| +APITEL )NNEH¥LL | |
| +APITEL 0ROBLEMBESKRIVNING | |
| +APITEL 4IDIGARE STUDIER AV EN %5 UTVIDGNING P¥ | |
| JORDBRUKSOMR¥DET | |
| +APITEL +OMMISSIONENS F¶RSLAG !GENDA SAMT | |
| KOMMISSIONENS L¤NDERYTTRANDEN | |
| +APITEL +OMI#!0 S BET¤NKANDE | |
| +APITEL ,¤GET I |
|
| +APITEL *¤MF¶RELSE MELLAN %5 OCH |
|
| +APITEL 3CENARIER F¶R UTVECKLING AV #!0 | |
| +APITEL +ONSEKVENSANALYS | |
| #HAPTER !SSIGNMENT AND IMPLEMENTATION | |
| #HAPTER #ONTENTS | |
| #HAPTER $ESCRIPTION OF PROBLEMS | |
| #HAPTER %ARLIER STUDIES OF EXPANSION OF THE %5 | |
| IN THE AGRICULTURAL AREA |
| 4 | SOU 1997:150 |
| #HAPTER 4HE #OMMISSION S PROPOSAL !GENDA | |
| AND THE #OMMISSION S OPINIONS ON THE CANDIDATE STATES | |
| #HAPTER 4HE +OMI#!0 REPORT | |
| #HAPTER 4HE SITUATION IN %ASTERN %UROPE | |
| #HAPTER #OMPARISON BETWEEN THE %5 AND THE #%% STATES | |
| #HAPTER 3CENARIOS FOR DEVELOPMENT OF THE #!0 | |
| #HAPTER !NALYSIS OF CONSEQUENCES |
| 500$2!' /#( |
|
| 'EMENSAMT UPPDRAG | |
| 5PPDRAGET P¥ JORDBRUKETS OMR¥DE | |
| )..%(…,, | |
| %5 S NUVARANDE JORDBRUKSPOLITIK | |
| 52 AVTALET | |
| %5 S *ORDBRUKSBUDGET | |
| 4)$)'!2% 345$)%2 !6 %. %5 546)$'.).' 0… | |
| +OMMISSIONENS UTREDNINGAR | |
| !NDRA STUDIER | |
| 3AMMANFATTANDE SYNPUNKTER |
| SOU 1997:150 | 5 |
| !'%.$! | |
| !GENDA | |
| +OMMISSIONENS L¤NDERYTTRANDE | |
| ,„'%4 ) |
|
| *ORDBRUKSSEKTORN | |
| !LLM¤NT EKONOMISKT L¤GE | |
| ,„.$%2.! | |
| *ORDBRUKETS BETYDELSE I EKONOMIN | |
| 0RODUKTIONSF¶RUTS¤TTNINGAR INOM VEGETABILIEPRODUKTIONEN | |
| 0RODUKTIONSF¶RUTS¤TTNINGAR INOM ANIMALIEPRODUKTIONEN | |
| 3TRUKTUR | |
| 4EKNISK NIV¥ OCH KOMPETENS | |
| 0RISER | |
| +VALITET | |
| 0RODUKTIONSKOSTNADER | |
| ,¶NSAMHET | |
| 0RODUKTIVITET |
| 6 | SOU 1997:150 |
| (ANDEL | |
| *ORDBRUKSPOLITIK | |
| 3AMMANFATTANDE BED¶MNING |
| 3#%.!2)%2 |
|
| )NLEDNING | |
| !LTERNATIVA UTVECKLINGSV¤GAR F¶R #!0 | |
| +/.3%+6%.3!.!,93 | |
| !NALYS AV MARGINELLA F¶R¤NDRINGAR AV #!0 | |
| !NALYS AV FULLST¤NDIG LIBERALISERING AV #!0 | |
| !NALYS AV SUCCESSIV REFORMERING AV #!0 | |
| !63,54!.$% 39.05.+4%2 | |
| /2$,)34! | |
| "),!'! |
|
| "),!'! "%3+2)6.).' !6 */2$"25+3 | |
| 3%+4/2. ) |
|
| "),!'! 6!256)3! !.!,93%2 |
| SOU 1997:150 | 7 |
3AMMANFATTNING
I det följande görs en kapitelvis sammanfattning av utredningens innehåll. Indelningen följer huvudrubrikerna i utredningen.
+APITEL 5PPDRAG OCH GENOMF¶RANDE
Regeringen tillsatte den 23 januari 1997 en särskild utredare med uppdrag att utreda konsekvenserna av en
Till utredningen har varit knuten en expertgrupp som löpande lämnat synpunkter på arbetet. Utredaren har i samarbete med Internationella Handelshögskolan i Jönköping låtit genomföra en studie av konkurrenskraften i det polska jordbruket. Arbetet har presenterats vid ett seminarium med deltagare från näringsliv, arbetstagarorganisationer, statliga och regionala myndigheter samt universitet. Utredaren har tillsammans med experterna kommissionen i Bryssel.
+APITEL )NNEH¥LL
Utredningen inleds med en problemidentifikation där de viktiga frågorna för EU:s jordbrukspolitik ringas in. Därefter görs en genomgång av de studier som kommissionen m.fl. har gjort vad gäller Östeuropautvidgningen. I efterföljande avsnitt ges en kortfattad beskrivning av situationen i kandidatländerna (CÖE-
| 8 Sammanfattning | SOU 1997:150 |
länderna). Beskrivningen avslutas med en jämförelse mellan
+APITEL 0ROBLEMBESKRIVNING
Östeuropautvidgningen är den hittills största utvidgningen som EU står inför. På många sätt skiljer den sig från tidigare utvidgningar. Detta tillsammans med några andra viktiga faktorer, WTO och budgetsituationen, talar för att EU:s gemensamma jordbrukspolitik behöver omprövas.
Nuvarande jordbrukspolitik i EU riskerar att låsa in kandidatländernas jordbruk p.g.a. utbudskvoter och strama budgetramar. Detta kan leda till att dessa länders potential inte kan utnyttjas. Det leder dock till att budgetkostnaderna för utvidgningen kan hållas förhållandevis låga. Ges kandidatländerna däremot möjlighet att med hjälp av olika marknadsstöd utnyttja potentialen kommer budgeten att utsättas för en än hårdare belastning samtidigt som de begränsningar av subventionerad export som UR- avtalet innebär förhindrar försäljning till länder utanför EU.
+APITEL 4IDIGARE STUDIER AV EN %5 UTVIDGNING P¥ JORDBRUKSOMR¥DET
Under de senaste åren har en rad olika studier gjorts av effekterna av att utvidga EU med ett antal länder i Central- och Östeuropa.
Kommissionen presenterade 1995 en studie för vart och ett av de 10 kandidatländerna. Studien omfattade bl.a. beskrivningar av marknadsläget, jordbruks- och strukturpolitiken. I dessa rapporter finns inte några värderingar eller förslag men det görs prognoser
| SOU 1997:150 | Sammanfattning 9 |
fram till år 2005. Det förväntas en viss konsumtionsökning p.g.a. att det allmänna ekonomiska läget förbättras. Produktionen väntas också öka men inte nå de nivåer som rådde i slutet på
I kommissionens s.k. ”Strategy Paper” från 1995 diskuterades olika alternativ för att reformera CAP inför en framtida utvidgning. Kommissionen förordade en fortsatt successiv reformering enligt det riktlinjer som tillämpades för 1992 års reform. Kommissionen framförde också att behov finns av att utvidga handelsavtalen mellan
Våren 1997 presenterade kommissionen en prognos över marknadsläget under den närmaste
USA:s jordbruksdepartement, USDA, har också genomfört studier över utvecklingen i Östeuropa. Studierna från USDA visar en mera positiv bild av utvecklingen i Östeuropa vad gäller produktionen. USDA anser också att kommissionens budgetberäkningar är i underkant. Som lösning på problemen framförs att EU bör reformera CAP före utvidgningen genom att anpassa prisnivån och ta bort direktstöden.
I Polen har nationella institut också gjort studier för att bedöma konsekvenserna av en utvidgning. Från polsk sida bedöms frukt och grönt ha god konkurrenskraft liksom på sikt även mejeriområdet. Spannmål är en underskottsprodukt i Polen och blir därför inte intressant att exportera. Möjligheterna till export på köttområdet bedöms också vara sämre.
De studier som utredaren har tagit del av ger inte någon samlad bild av konsekvenserna av en
| 10 Sammanfattning | SOU 1997:150 |
effekterna. Det är därför svårt att utifrån detta material dra några bestämda slutsatser, särskilt i kvantitativa former.
+APITEL +OMMISSIONENS F¶RSLAG !GENDA
SAMT KOMMISSIONENS L¤NDERYTTRANDEN
Under juli månad 1997 lämnade kommissionen dels ett förslag till reform av CAP, dels yttranden över kandidatländerna.
Kommissionen menar att 1992 års reform av CAP har varit framgångsrik men att ytterligare åtgärder måste vidtas för att lösa en tilltagande obalans på marknaden. För att lösa de problem som uppstår p.g.a. östutvidgningen och nya förhandlingar i WTO måste den gemensamma jordbrukspolitiken ses över.
Jämfört med nuvarande mål skjuts jordbrukets konkurrenskraft mera i förgrunden och det läggs till mål för miljö- och regionalpolitik. Länderna föreslås få större frihet att utforma inriktningen på de sistnämnda områdena. De enskilda länderna föreslås också få möjlighet att koppla miljökrav till marknadsregleringen samt införa tak för hur mycket bidrag som den enskilde jordbrukaren får ta emot. Förenklingar i regelverket förs också fram som en viktig åtgärd.
Reformförslaget är inte heltäckande utan begränsas till spannmål, mjölk och nötkött. Socker m.fl produkter omfattas inte av reformen. Kommissionen utlovar dock att ett reformförslag ska läggas fram för bl.a. tobak, olivolja och vin.
Kommissionen föreslår användning av samma medel som tilllämpades vid 1992 års reform, d.v.s. sänkta stödpriser och kompensation i form av direktbidrag. Kommissionen väljer sålunda att anpassa priserna framför att begränsa utbudet.
| SOU 1997:150 | Sammanfattning 11 |
Kommissionen presenterade vid samma tillfälle även de s.k. länderyttrandena (aviserna). Jordbruket tycks inte haft någon avgörande betydelse för kommissionens förslag till val av de länder som först skall få påbörja förhandlingar. I den totala bedömningen för enskilda kandidatländer förs strukturproblemen
i Polen och ett allmänt svagt jordbruk i Tjeckien fram som problemområden.
Kommissionen lyfter fram prisskillnaderna mellan kandidatländerna och EU samt livsmedelsindustrin som de svåraste problemområdena för utvidgningen. De flesta länder behöver därför, enligt kommissionen, få långa övergångsperioder. Under övergångsperioden ska åtgärder vidtas för att utjämna prisskillnaderna samt stärka konkurrenskraften i livsmedelsindustrin. Kommissionen avvisar bestämt möjligheten för kandidatländerna att få direktstöd (arealbidrag och djurbidrag) under övergångsperioden. Kommissionen antyder att kandidatländerna kan få motsvarande i form av strukturstöd under övergångsperioden. Efter övergångsperiodens slut har kommissionen inte gjort något uttalande om hur direktstöden ska hanteras.
+APITEL +OMI#!0 S BET¤NKANDE
Den parlamentariska kommittén, KomiCAP, om reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik konstaterade i sitt betänkande ”Mat & Miljö - Svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden” att det krävs nya mål för EU:s jordbrukspolitik. Dessa formuleras i två huvudmål:
EU:s gemensamma jordbrukspolitik ska syfta till att möjliggöra
·ett brett och varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga priser
·ett långsiktigt hållbart jordbruk
| 12 Sammanfattning | SOU 1997:150 |
I betänkandet framhålls att utvidgningen österut är en mycket prioriterad fråga och att det snabbt behövs beslut om en förändring av den gemensamma jordbrukspolitiken för att underlätta ett inträde.
+APITEL ,¤GET I
Jordbrukssektorn i
+APITEL *¤MF¶RELSE MELLAN %5 OCH
Polen är det ojämförligt mest betydelsfulla jordbrukslandet bland kandidatländerna. Polen är också vid en jämförelse med nuvarande
| SOU 1997:150 | Sammanfattning 13 |
Det finns goda yttre förutsättningar i vissa av
Produktionsapparaten i
På kort sikt torde
Det synes även finnas goda konkurrensmöjligheter för arbetsintensiva specialprodukter där mekanisering inte är något alternativ. Exempel på sådana varor är frukt, grönsaker och bär. Låga arbetskostnader är det främsta konkurrensmedlet för
| 14 Sammanfattning | SOU 1997:150 |
Animalieprodukter och specialgrödor med hög mekaniseringsgrad är svårare för
På animaliesidan är det främst de nordliga
+APITEL 3CENARIER F¶R UTVECKLING AV #!0
I direktiven för utredaren anges att tre olika scenarier för jordbrukspolitiken ska ingå i analysen:
·Marginell förändring av CAP
·Fullständig liberalisering av CAP
·Successiv reformering av CAP
Kommissionens förslag till reform, Agenda 2000 innebär relativt begränsade förändringar av CAP. Utredaren finner det därför mest ändamålsenligt att lägga kommissionens förslag till grund för utvärderingen av scenariot med endast marginella förändringar av CAP. Inom detta scenario anser utredaren också att det för fullständighetens skull bör utvärderas ett alternativ där dagens produktionsanknutna stöd omvandlas till frikopplat stöd.
+APITEL +ONSEKVENSANALYS
Marginella förändringar av CAP
Utformas den gemensamma jordbrukspolitiken enligt de förslag som lämnats i Agenda 2000, anser utredaren, att den blir till
| SOU 1997:150 | Sammanfattning 15 |
större nytta för jordbruket i
Direktstödens behandling är ett stort osäkerhetsmoment för CÖE- länderna. Hävdar EU de bakomliggande skäl som fanns då direktstöden infördes, d.v.s. priskompensation, är risken stor att
Utbudskvoter innebär också att
Livsmedelsindustrins möjligheter i
Konsumenterna drabbas av högre livsmedelspriser vilket också är en negativ effekt. Prishöjningar på livsmedel är speciellt kännbara
| 16 Sammanfattning | SOU 1997:150 |
i
Högre priser i
Utbudskvoter och andra regleringsingripande leder till att jordbruket får svårt att utvecklas i
Budgetkostnaderna för marknadsstöden vid en utvidgningen blir relativt begränsade i detta alternativ p.g.a. att
I de kommande
För Sveriges jordbruk innebär detta alternativ att konkurrenstrycket från
Fullständig liberalisering
Detta alternativ ansluter till stor del till det betänkande som lämnades av
| SOU 1997:150 | Sammanfattning 17 |
Utredaren anser att detta alternativ ger jordbruket i
ra på marknaden. Ländernas komperativa fördelar i form av bördiga marker, billiga produktionsfaktorer och skicklig företagsledning etc. kan tas tillvara på ett effektivare sätt. Detta alternativ ger också bönderna i
Livsmedelspriserna sjunker enligt detta scenario som en följd av att regleringarna tas bort. Detta är speciellt viktigt i
Scenariot ger jordbruket bättre möjligheter att utvecklas jämfört med att nuvarande politik bibehålls oförändrad. I delar av CÖE- länderna kan dock ökad konkurrens från EU leda till att jordbruket slås ut. Det kan därför krävas att regionalstöd snabbt kan sättas in i dessa områden.
Övergångsåtgärderna i detta alternativ är inriktade mot EU- länderna eftersom åtgärderna ska vara avslutade före östutvidgningen. EU måste först och främst sänka de interna stödpriserna till världsmarknadsprisnivå. Tidsplanen för detta styrs av marknadsförhållandena. Överordnat är dock att alla produkter omfattas av förändringen.
Enligt detta scenario ska stödet vara borta när
| 18 Sammanfattning | SOU 1997:150 |
med denna typ av stöd är att marknaden på ett snabbare sätt får genomslag i jordbruket.
För Sverige innebär detta scenario att konkurrensen blir hårdare än vid oförändrad CAP.
Successiv reform
Målet för det alternativ som benämns successiv reform är detsamma som för radikal reform. För att nå dit förutsätts att övergångsåtgärder sätts in både i
Utredaren vill betona att behoven av övergångsåtgärder är olika i
För
| SOU 1997:150 | Sammanfattning 19 |
inte någon möjlighet att
Jordbruket i
produkterna, höja kunskapen bland arbetskraften, öka marknadsmedvetandet, förbättra strukturen, etc. Dessa åtgärder krävs för att
Handeln mellan
Ökad inriktning mot direktstöd och övergångsåtgärder riktade mot
| 20 Sammanfattning | SOU 1997:150 |
| SOU 1997:150 | 21 |
3UMMARY
Presented in the following is a
#HAPTER !SSIGNMENT AND IMPLEMENTATION
On January 23, 1997, the Swedish Government appointed a special investigator with the task of determining the consequences of an expansion of the EU in the agricultural area. In the directives it is prescribed that the effects of the expansion are to be analysed for Sweden, for the EU in its entirety and for the candidate states. Different scenarios for the agricultural policy will be described, as will the effects on the agricultural budget. The reports should be presented in the first instance in the form of qualitative reasoning, since quantitative calculations are difficult to do.
A group of experts who have regularly submitted views on the work has been associated with the investigation. In cooperation with the Jönköping Business School, the investigator has carried out a study of the competitiveness of the Polish agricultural sector. The findings of the investigation were presented at a seminar with participants from the industry, employee organisations, national authorities, regional authorities and universities. Together with the experts, the investigator has made study visits to Poland and Lithuania, as well as to the EU Commission in Brussels.
#HAPTER #ONTENTS
The report commences with an identification of problems, where the major issues for the EU's agricultural policy are identified. This is followed by a review of the studies carried out by the EU
| 22 Summery | SOU 1997:150 |
Commission and others with regard to the Eastern European expansion. In subsequent sections, a brief description is given of the situation in the candidate states (the CEE countries). The description ends with a comparison between the CEE states and the EU. This comparison forms the basis for the analysis of the consequences of the different scenarios which then follows. The report is concluded with a chapter dealing with conclusions.
#HAPTER $ESCRIPTION OF PROBLEMS
The Eastern European expansion is the biggest expansion hitherto that the EU is now facing. In many ways it differs from earlier expansions. This, together with some other important factors, the WTO and the budget situation, suggest that the EU’s Common Agricultural Policy should be reconsidered.
The current agricultural policy in the EU risks locking in the agriculture of the candidate states on account of supply quotas and strict budget frames. The result of this could be that the potential of these states cannot be exploited. However, this leads to the possibility of keeping the budget costs for the expansion relatively low. If, on the other hand, the candidate states are given the opportunity, with the aid of different kinds of market support, to exploit their potential, the budget will be exposed to an even heavier load, while at the same time the limitations of subsidised exports implicit in the UR agreement will prevent sales to countries outside the EU.
#HAPTER %ARLIER STUDIES OF EXPANSION OF THE %5
IN THE AGRICULTURAL AREA
During recent years a number of different studies have been made of the effects of expanding the EU with a number of states in Central and Eastern Europe.
| SOU 1997:150 | Summery 23 |
In 1995 the Commission presented a study for each of the ten candidate states. The study comprised I A descriptions of the market situation, the agricultural policy and the structural policy. In these reports there are no evaluations or proposals, but forecasts are made as far as the year 2005. Some increase in consumption is anticipated owing to an improvement in the general economic situation. Production is also expected to rise, but not to reach the levels which prevailed towards the end of the 1980s.
In the Commission’s
In the Spring of 1997, the Commission presented a forecast on the market situation over the next
The US Department of Agriculture, USDA, has also carried out studies of the development in Eastern Europe. The studies from the USDA reveal a more positive picture of the development in Eastern Europe with regard to production. The USDA is also of the opinion that the Commission’s budget calculations are rather on the low side.
As a solution to the problems, it is suggested that the EU should reform the CAP before the expansion by adapting the price level and dispensing with the direct payments.
In Poland, national institutes have also carried out studies to assess the consequences of an expansion. From the Polish side, fruit and
| 24 Summery | SOU 1997:150 |
vegetables are believed to have be competitive, something which in the long term also applies to the dairy area. Grain is a deficit product in Poland and therefore will not be interesting to export. The opportunities for exports in the meat area are also judged to be poor.
The studies which the investigator has examined do not provide any overall picture of the consequences of an EU expansion. Small changes to the parameters used have a major impact on the calculated effects. It is therefore difficult on the basis of this material to reach any definite conclusions, particularly in quantitative forms.
#HAPTER 4HE #OMMISSION S PROPOSAL !GENDA
AND THE #OMMISSION S OPINIONS ON THE CANDIDATE STATES
In July 1997 the Commission submitted both a proposal for reform of the CAP and opinions on the candidate states.
In the opinion of the Commission, the 1992 reform of the CAP has been successful. Nevertheless further, steps must be taken to solve an increasing marketimbalance. To solve the problems arising on account of the CEE expansion and new negotiations within the WTO, the Common Agricultural Policy needs to be reconsidered.
In comparison with the current goals the competitiveness of agriculture is pushed more into the foreground and additional goals are set for the environmental and regional policies. It is proposed that the individual states be given greater freedom to formulate the direction in these two latter policy areas. It is also proposed that the individual states should also be given the opportunity to link environmental requirements to the market regulation and to introduce a ceiling for how large grants may be received by the individual farmer. Simplifications in the "rule book" are also emphasised as an important measure.
| SOU 1997:150 | Summery 25 |
The reform proposal is not
The Commission proposes that the same means be used as were applied for the 1992 reform, I E lowered support prices and compensation in the form of direct paymentts. The Commission is thus opting to adapt prices rather than restrict supply.
On the same occasion, the Commission also presented the
The Commission highlights the price differences between the candidate states and the EU as well as the food industry as the most difficult problem areas for the expansion. Most of the candidate states therefore need, in the view of the Commission, to be allowed long transitional periods. During the transitional period measures will be adopted to even out the price differences and strengthen the competitiveness in the food industry. The Commission firmly refutes the possibility for the candidate states to receive direct support (area and headage payments) during the transitional period.
The Commission hints that the candidate states may be able to receive corresponding aid in the form of structural support during the transitional period. After the end of the transitional period the Commission has not made any statement on how the direct payments will be handled.
| 26 Summery | SOU 1997:150 |
#HAPTER 4HE +OMI#!0 REPORT
The Parliamentary Committee, KomiCAP, on reform of the EU’s Common Agricultural Policy stated in its report "Food & Environment - Swedish strategy for the EU’s agriculture in the future" that new goals are needed for the EU’s agricultural policy. These are formulated in two main goals:
The EU’s Common Agricultural Policy shall aim at the goals of making possible:
·a broad and varied supply of safe food at reasonable prices
·agricultural that is sustainable in the long term
In the report it is emphasised that the expansion eastwards is an issue of high priority, and that a decision is quickly needed on a change of the Common Agricultural Policy to facilitate an accession.
#HAPTER 4HE SITUATION IN %ASTERN %UROPE
The agricultural sector in the CEE countries has, like society in general, been subjected to dramatic changes in recent years. Production has fallen steeply, prices have rocketed, consumption has decreased, the trade surplus has turned into a deficit, the agricultural policy has been redirected, etc. Some recovery has taken place during the last few years but in most of the countries the situation which prevailed in the beginning of the 1990s has not yet been reached. Major investments are needed in machinery and fixed assets, but also in knowledge and knowhow, and the sector must gain greater insight into how a market economy works. A generally weak economic situation has made it difficult for the countries themselves to give impetus to agriculture. In recent years, however, some foreign investments have been made in the
| SOU 1997:150 | Summery 27 |
agricultural sector. Most of the foreign investments have, however, been made in typical
#HAPTER #OMPARISON BETWEEN THE %5 AND THE #%% STATES
Poland is the incomparably most important agricultural nation among the candidate states. Poland is also a major foodproducer by comparison with the present EU member states. Romania and Hungary are also important agricultural nations. Other candidate states have relatively modest production.
The conditions are good in some of the CEE states for production of agricultural products. The CEE states have cost advantages and the structure is favourable in some of them. There is a long tradition of exporting food and there are well established channels, particularly in the markets to the east. Agriculture is usually less tightly regulated than in the EU and acts in a more competitive marketplace.
The productive apparatus in the CEE states is vulnerable. There is a shortage of capital which results in failure to make essential investments, particularly in machinery and fixed assets. This applies both to the primary production and to the food industry. It is therefore difficult for the CEE states to create a continuous supply of uniform and high quality. Competence is lacking, especially in so far as company management and marketing knowledge are concerned.
There are also institutional obstructions in the form of, I A, unclear rules on land ownership rights, something which also impedes competitiveness. In the short term the CEE states are likely to have the best possibilities to compete with the EU in the vegetable sector. The opportunities would appear to be the greatest for staple
| 28 Summery | SOU 1997:150 |
goods such as grain and oil seed. These products can be produced with a relatively modest capital input and the goods can be traded without extensive processing. Moreover, goods of this type are relatively anonymous in the eyes of the end consumer. Areas within the EU with low yields and a high cost situation are the ones most likely to be subjected to competition from the CEE states. Oil seed cultivation in Scandinavia is one example where competition from the CEE states may be keen.
There also appear to be good prospects for competion for labourintensive special products where mechanisation is not a viable alternative. Examples of such products are fruit, vegetables and berries. Low labour costs are the foremost means of competing for the CEE states. In particular, the EU states in southern Europe will be exposed to the competition in these product areas. On account of quality problems, these products will be sold firstly as raw materials for the food industry.
Animal products and special crops with a high level of mechanisation are more difficult for the CEE states to compete with in the short term. Substantial investments will be required, not least in the food industry. These products are more highly exposed to the end consumer, which necessitates an improvement in the image of the CEE states.
On the animal product side it is primarily the northern EU states with
#HAPTER 3CENARIOS FOR DEVELOPMENT OF THE #!0
In the directives for the investigator it is stated that three different scenarios for the agricultural policy are to be included in the analysis, namely:
· Marginal change of the CAP
| SOU 1997:150 | Summery 29 |
·Complete liberalisation of the CAP
·Gradual reform of the CAP
The Commission’s proposals for a reform, Agenda 2000, imply relatively modest changes of the CAP. The investigator therefore considers it to be most practicable to use the Commission’s proposals as a basis for evaluation of the scenario with only marginal changes of the CAP. Within this scenario it is also the opinion of the investigator that, for the sake of completeness, an alternative should be evaluated according to which today’s
#HAPTER !NALYSIS OF CONSEQUENCES
Marginal change of the CAP
If the Common Agricultural Policy is formulated in accordance with the proposals put forward in Agenda 2000, the investigator believes that the policy will be more beneficial to agriculture in the
The treatment of the direct support is a major element of uncertainty for the CEE states. If the EU asserts the underlying reasons which existed when the different forms of direct support were introduced, i.e. price compensation, there is a substantial risk that the CEE states will completely miss out on such support. Even if the CEE states will be entitled to direct support there are considerable difficulties in making just calculations which reflect the conditions prevailing in the CEE states. Even if the prices in the EU and the CEE states are gradually evened out upon the
| 30 Summery | SOU 1997:150 |
expansion a complete lack of direct support will be a severe competitive disadvantage despite the costs being lower, for example for arable land.
Supply quotas also mean that trade possibilities for the CEE states are limited, and there may even be a risk of the EU attempting to solve some of its WTO problems by slowing down the development of the agricultural sector in the CEE states. Exports of food from the CEE states, primarily to eastward markets, which are profitable at present without export subsidies, would be impossible to maintain after joining the EU. The Commission’s proposals in Agenda 2000 nevertheless mean that in the normal situation it is possible to export grain and beef without subsidies.
The possibilities for the food industry in the CEE states are also disadvantaged by a policy that holds back the production potential. There is a risk of raw material supplies being rendered more difficult and of the industry not being able to develop.
The consumers are adversely affected by higher food prices, which is also a negative effect. Increases in food prices have a particularly heavy impact in the CEE states where a large share of income is already being used for food purchases.
Higher prices in the CEE states mean that farmers are given economic incentives to increase the use of fertilisers and pesticides, which have an adverse effect on the environment.
Supply quotas and other regulatory intervention will result in difficulties for the agricultural sector to grow in the CEE states. Regional support may therefore be needed to facilitate, as a preventive measure, a transition to some other activity.
The budget costs for the market support in the event of an expansion will be relatively limited in this alternative, in that production in the CEE states is held back. The investigator
| SOU 1997:150 | Summery 31 |
therefore states that the budget is not decisive for the possibilities of expanding the EU if the CAP is retained.
In the coming WTO negotiations, the USA, among others, may impose demands on the EU to make the grants to agriculture less linked to production. In the opinion of the investigator decoupled support will give the CEE states greater opportunities to compete on the market by comparison with the current direction of the CAP. The change will nevertheless involve steeply increased budget costs and a risk of difficult administrative problems.
For Swedish agriculture this alternative means that the competitive pressure from the CEE states will be relatively modest. Supply limitations and doubts about the handling of the direct support are factors which restrict offerings from these countries.
Complete liberalisation
This alternative is largely in line with the report submitted by the KomiCAP Parliamentary Commission.
The investigator believes that this alternative gives agriculture in the
| 32 Summery | SOU 1997:150 |
According to this scenario, food prices will fall as a consequence of the removed of regulations. This is particularly important in the CEE states, where a large share of income is used for food.
This scenario provides agriculture with better opportunities for development compared with the current policy being kept unchanged. In some of the CEE states, keener competition from the EU may, however, lead to farming being superseded. It may therefore be necessary for regional support to be made quickly available in these areas.
The transitional measures in this alternative are directed towards the EU states, because the measures have to be completed before the expansion eastwards. The EU must first and foremost lower the internal support prices to the world market level. The time schedule for this will be guided by the market conditions. Of overriding importance, however, is that all products are embraced by the change.
According to this scenario, the support will be dispensed with once the CEE states become members of the EU. Bearing in mind that the support will thus be temporary there is every reason to apply the currently valid support systems as far as possible to ensure that new systems will not become permanent. A different alternative could be a more decoupled support. The advantage of this type of support is that the market penetratation in the agricultural sector occurs more quickly.
For Sweden this scenario means that competition will be keener than if the CAP remains unchanged. It is believed that CEE states with similar production and situated geographically close will be able to compete with the Swedish producers. To begin with, the CEE states would probably be able to compete with bulk goods used as raw materials in the industry. In the longer term there will be possibilities to compete also with more highly refined products. Sweden should also have a possibility to export to the CEE states.
| SOU 1997:150 | Summery 33 |
Hitherto the Swedish food industry has made few investments in the CEE states compared with other EU members states.
Gradual reform
The goal for the alternative designated gradual reform is the same as for radical reform. To achieve this goal it is presumed that transitional measures will be applied within both the
The investigator wishes to emphasise that the need for transitional measures is different in the
For the
Agriculture in the CEE states is in need of other types of transitional measures. When the entirety is viewed, there is no advantage to be gained by the CEE states adapting their price levels to today’s EU level. The transitional measures will therefore instead be directed towards developing both primary and food production. This may concern, for example, measures aimed at raising the product quality, increasing knowledge among the work force,
| 34 Summery | SOU 1997:150 |
increasing market awareness, improving the structure, etc. These measures are necessary in order for the CEE states to be able to compete in the single market.
Trade between the
Greater concentration on direct support and transitional measures directed towards the
| SOU 1997:150 | 35 |
5PPDRAG OCH GENOMF¶RANDE
'EMENSAMT UPPDRAG
Regeringen tillsatte genom beslut den 23 januari 1997 sju stycken utredningar som gavs i uppdrag att utreda konsekvenserna av att utvidga EU. Utredningar tillsattes på följande områden:
·Säkerhetspolitik
·Miljö
·Samhällsekonomi
·Jordbruk
·Regional utveckling
·Rättsligt och inrikes samarbete
·Personers fria rörlighet
Samtliga utredningar skall till den 31 oktober 1997 redovisa sina betänkanden.
5PPDRAGET P¥ JORDBRUKETS OMR¥DE
På jordbrukets område gavs i uppdrag att utreda konsekvenserna för Sverige, EU som helhet och kandidatländerna av EU:s utvidgning vad avser jordbrukspolitikens samhällsekonomiska effekter såsom:
·Konsumentprisutveckling
·Produktionsinriktning
·Konkurrenskraft
·Sysselsättning
·Struktur
| 36 Uppdrag och genomförande | SOU 1997:150 |
I uppdraget ingår även att miljömässiga och regionala aspekter ska uppmärksammas.
Utgångspunkten för utredningen är att samtliga 11 kandidatländer blir medlemmar men även andra sannolika alternativ bör redovisas. Olika scenarier för den gemensamma jordbrukspolitiken bör analyseras. Utifrån denna analys skall utredaren dra slutsatser om utvidgningens effekter för den gemensamma jordbrukspolitikens budget.
Utredningen bör i första hand presenteras i form av kvalitativa resonemang då kvantitativa beräkningar inte alltid går att göra. Utredningen bör också bidra till att informera och väcka debatt.
Direktiven i sin helhet finns i bilaga 1.
Till utredaren har en expertgrupp varit knuten bestående av Departementsråden Lena Johansson Finansdepartementet och Christer Wretborn Jordbruksdepartementet samt konsulten Ingemar Nilsson. Gruppen har regelbundet haft sammanträden i syfte att bl.a. diskutera utredningens inriktning och att lämna synpunkter.
Utredaren har givit Internationella Handelshögskolan i Jönköping under ledning av professor Börje Johansson i uppdrag att göra en studie över produktiviteten i den polska jordbrukssektorn. Arbetet presenterades i form av ett öppet seminarium. Vid seminariet deltog företrädare för näringsliv, statliga myndigheter samt från universitet.
Ordföranden och sekreterare har tillsammans med expertgruppen genomfört studieresor till Polen, Litauen samt till EU- kommissionen i Bryssel.
| SOU 1997:150 | 37 |
)NNEH¥LL
Rapporten inleds med en allmän problembeskrivning av situationen för EU:s jordbrukspolitik med betoning på utvidgningen österut. Andra frågor som tas upp översiktligt i detta sammanhang är budgeten och WTO. I ett speciellt kapitel ges en sammanfattning av det reformförslag som kommissionen lämnade i juli 1997. I detta kapitel ingår också en sammanfattning av kommissionens länderyttranden, de s.k. aviserna. Betänkandet från KomiCAP, Kommittén för reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, SOU 1997:102, redovisas i kapitel 7. Därefter följer en sammanfattning av olika utredningar som tidigare gjorts på området. Störst utrymme ges det arbete som utförts av kommissionen. Därefter görs en genomgång av situationen i CÖE- länderna (länderna i Central- och Östeuropa). Beskrivningen inleds med ett avsnitt som ger en bild av jordbrukssektorn i CÖE- länder och därefter ges en översiktlig bild av den totala ekonomiska situationen. Med ledning av de förutsättningar, såväl naturliga som politiskt givna, som finns för jordbruk i
I det följande kapitlet målas de olika scenarier upp som finns angivna i uppdraget.
·Marginella förändringar
·Successiva förändringar
·Fullständig liberalisering före utvidgningen
Rapporten går därefter in i den analyserande delen. Analysen delas upp i följande huvudpunkter:
·Producentledet
·Livsmedelsindustri
·Prisutveckling
·Konsumtion
| 38 Innehåll | SOU 1997:150 |
·Handel
·Budget
·Miljö, regional utveckling, m.m.
De olika parametrarna analyseras med avseende på effekter för:
·Sverige
·EU i sin helhet
·Kandidatländerna
Rapporten avslutas med några generella synpunkter.
I bilaga 1 finns de fullständiga direktiven för utredningen. I bilagorna 2 och 3 redovisas ländervisa beskrivningar av jordbrukssektorerna i
| SOU 1997:150 | 39 |
0ROBLEMBESKRIVNING
EU står inför sin femte och hittills största utvidgning både vad gäller antal länder och invånare. Denna utvidgning skiljer sig också på många andra sätt från de övriga, som exempel kan nämnas att det är frågan om::
·Länder som historiskt haft annat styrelsesätt
·Länder som nyligen genomgått genomgripande förändringsprocesser
·Länder som i nuläget har svagare ekonomier än något av de nuvarande
·Länder där jordbruket i de flesta fall spelar en betydligt större roll för näringslivet
·Länder som har en annan fördelning av befolkningen, regionalt och med avseende på sysselsättningen
Av bl.a. dessa skäl finns det mycket som talar för att det kan krävas förändringar av politiken i EU för att motverka negativa konsekvenser som annars kan uppstå och anpassa EU till den nya verklighet som utvidgningen medför.
Jordbruksområdet är i detta sammanhang kanske ett av de tydligaste exemplen. Jordbrukssektorn i kandidatländerna avviker i många fall markant från jordbruket i
Vid sidan om Östeuropautvidgningen bedöms de kommande handelsförhandlingarna vara av störst betydelse för EU:s jordbrukspolitik. Budgeteffekterna av dessa åtgärder är också av stor betydelse. Dessa frågor bör ses i ett gemensamt sammanhang med Östeuropautvidgningen eftersom de tillsammans kommer att påverka utformningen EU:s gemensamma jordbrukspolitik.
| 40 Problembeskrivning | SOU 1997:150 |
%5 S NUVARANDE JORDBRUKSPOLITIK
Grunderna för EU:s jordbrukspolitik formades under slutet av
Den 1 januari 1995 genomförde EU den fjärde utvidgningen med nya medlemsländer. De nya länderna hade samtliga förhållandevis små jordbrukssektorer jämfört med EU:s totala jordbruk. Utvidgningen kunde ske utan omfattande övergångsarrangemang då jordbrukspolitiken i de nya länderna i stort sett var densamma som i EU. Prisnivån var som regel högre i de nya länderna än i
Den 1 juli 1995 började
| SOU 1997:150 | Problembeskrivning 41 |
10 länder i Central- och Östeuropa samt Cypern har ansökt om medlemskap i EU.
| Land | Tidpunkt för ansökan | |
| Ungern | 31 mars 1994 | |
| Polen | 5 april 1994 | |
| Rumänien | 22 juni 1995 | |
| Slovakien | 27 juni 1995 | |
| Lettland | 27 oktober 1995 | |
| Estland | 28 november 1995 | |
| Litauen | 8 december 1995 | |
| Bulgarien | 16 december 1995 | |
| Tjeckien | 23 januari 1996 | |
| Slovenien | 10 juni 1996 | |
Samtliga kandidatländer har fått lämna in uppgifter till EU- kommissionen om förhållandena i resp land. I juli 1997 har EU lämnat sina länderyttranden. Tidsschemat är just nu att förhandlingar ska påbörjas under 1998. I
De analyser som gjorts visar på motsättningar mellan å ena sida en stram budgetpolitik och begränsande handelsavtal samt å andra sidan möjligheter för
| 42 Problembeskrivning | SOU 1997:150 |
Tillämpas däremot en stram budgetpolitik kommer
Det finns betydande skillnader mellan jordbruket i
En utvidgning av EU kan därför komma att ställa nya krav på CAP vilka kan vara svåra att klara inom ramen för nu gällande regler.
52 AVTALET
Den 1 juli 1995 trädde
·Reducerade importtullar
·Begränsningar i exportstöden
·Minskat internstöd
Nu gällande avtal löper fram till 30 juni 2001.
EU:s stora reform av den gemensamma jordbrukspolitiken 1992 var viktig för att underlättade tillämpningen av
| SOU 1997:150 | Problembeskrivning 43 |
För vissa produkter har effekterna av begränsat utrymme för subventionerad export varit kännbara redan de första åren. Exempel på sådana produkter är nötkött, fjäderfäkött och vissa mjölkprodukter. På spannmålsområdet kunde en stor del av överskottet under 1995/96 exporteras utan bidrag p.g.a. höga världsmarknadspriser. I den marknadsbedömning som görs av kommissionen, ”Long Term Prospects”, väntas EU åter ställas inför att antingen höja trädesuttaget eller bygga upp stora interventionslager för att inte överskrida exportkvoten. Kritik har framförts mot EU från länder som USA, Australien och Kanada att avtalet inte har efterlevts. Detta har bl.a. resulterat i EU tvingats göra justeringar av regelverket i efterhand i form av bl.a. tullfria importkvoter .
Förhandlingar om ett nytt
Vissa av
| 44 Problembeskrivning | SOU 1997:150 |
| 4ABELL | +VOTER F¶R SUBVENTIONERAD EXPORT ¥R | |
| MILJ TON | ||
| Produkt | ||
| Spannmål | 25,3 | 1,8 |
| Socker | 1,3 | |
| Nötkött | 0,8 | |
| Griskött | 0,45 | 0,1 |
| Smör | 0,399 | |
| Ost | 0,321 | |
| Andra mjölkprod | 0,958 | |
| Frukt och grönt | 0,750 | |
*Uppskattade kvantiteter för de fyra
+¤LLA 3/5
De kommande
%5 S *ORDBRUKSBUDGET
EU:s totala budget omsluter ca 85 mdr ecu, motsvarande ca 750 mdr kr. Av detta används omkring hälften för olika jordbrukspolitiska insatser.
Budgeten finansieras av avgifter från medlemsländerna, uppdelat på fyra komponenter. Avgifterna kallas med ett gemensamt namn egna medel. Det totala uttaget av egna medel begränsas av ett tak som är relaterat till EU:s samlade bruttonationalinkomst (BNI). Under nuvarande budgetperiod på sju år stiger detta tak, för att vara 1,27% av BNI det sista året för perioden, 1999. Budgeten stiger alltså realt över perioden.
| SOU 1997:150 | Problembeskrivning 45 |
De fyra komponenterna är följande:
1.Tullar som inflyter vid import till EU från tredje land tillfaller till 90% gemenskapen för finansiering av den gemensamma budgeten. (Resterande 10% behåller landet som står för uppbörden, för administration).
2.Jordbruksavgifter som tas ut inom den gemensamma jordbrukspolitiken tillfaller också gemenskapen till 90%.
3.Momsbaserad avgift. Alla länder betalar en avgift som är relaterad till landets momsbas (enligt gemensam
4.
Utgifterna på EU:s budget är uppdelad i fem utgiftskategorier:
·Jordbruk
·Strukturfonder
·Interna åtgärder
·Externa åtgärder
·Administration
Jordbruksutgifterna utgör som nämnts ca 50% av utgifterna, medan strukturfonderna utgör drygt 30%. Tillsammans utgör alltså dessa två utgiftskategorier drygt 80% av EU:s utgifter över den gemensamma budgeten.
Budgetläget för den gemensamma jordbrukspolitiken har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för diskussion. Under de senaste åren har detta inte minst gällt de merkostnader som uppstått som en följd av
| 46 Problembeskrivning | SOU 1997:150 |
Kostnader har dels uppstått p.g.a. att direkta insatser har vidtagits för att bl.a. slakta ut djur, dels p.g.a. att konsumtionen av nötkött har minskat vilket lett till ökade interventionsuppköp.
Inför 1997/98 års "prispaket" lämnades av kommissionen förslag till åtgärder för att minska utgifterna, bl.a. reducerade arealstöd. Detta förslag har inte godkänts.
Som framgår av det föregående finns det problem med jordbruksbudgeten men i realiteten har detta inte skapat någon verklig press på att reformera CAP. Det har funnits medel kvar inom budgetramarna och det har då inte ansetts finnas behov av förändringar.
Budgetfrågan kan förväntas spela en stor roll vid bedömningen av konsekvenserna för utvidgningen. Det är helt klart att CÖE- ländernas bidrag, i absoluta tal, till den gemensamma budgeten inledningsvis kommer att bli litet. Budgetsituationen kommer därför att vara en viktig faktor för hur den gemensamma jordbrukspolitiken skall utformas.
| SOU 1997:150 | 47 |
4IDIGARE STUDIER AV EN %5 UTVIDGNING P¥ JORDBRUKSOMR¥DET
I följande avsnitt görs en genomgång av de viktigaste studierna som gjorts av konsekvenserna av att utvidga EU med länder i Central- och Östeuropa. Studierna refereras kortfattat och det görs inte någon värdering.
De studier som har gjorts har tillkommit vid olika tidpunkter, från början av
+OMMISSIONENS UTREDNINGAR
5.1.1Kommissionens expertgrupper
Under
I samtliga rapporter konstateras antingen genom egna beräknar eller genom att referera till andras att utvidgningen kommer att belasta budgeten avsevärt. Man konstaterar att det är svårt att göra mer exakta budgetberäkningar eftersom utvecklingstakten i CÖE- länderna är svår att förutse. Det framförs också att studier av budgeteffekterna inte är tillräckliga eftersom man inte fångar upp de samhällsekonomiska vinsterna av en utvidgning.
| 48 Tidigare studier av en |
SOU 1997:150 |
Samtliga forskarrapporterna förordar en radikal reform av CAP. Det ska ske genom att stödpriserna sänks och att jordbrukarna ges kompensation i form av avlänkat direktbidrag. I en av rapporterna förordas att direktstödet enbart ges till jordbrukarna i
5.1.2Kommissionens länderrapporter
Under 1994 genomförde kommissionen en grundlig inventering av situationen inom jordbrukssektorn i
I dessa rapporter förväntas en viss ökning av konsumtionen av jordbruksprodukter, främst animalier p.g.a. att den allmänna inkomstnivån väntas stiga. Konsumtionen väntas dock inte återgå till de nivåer som rådde innan de ekonomiska omvälvningarna genomfördes. Produktionen i jordbruket väntas också öka men inte nå den nivå som rådde i slutet på
5.1.3Kommissionens "Strategy Paper"
I december 1995 presenterade kommissionen det s.k. "Strategy Paper" i samband med toppmötet i Madrid. I detta papper redogjorde kommissionen för sin syn på effekterna av en utvidgning.
| SOU 1997:150 | Tidigare studier av en |
Kommissionens papper grundades på de tidigare utredningarna. I utredningen diskuterades tre olika alternativ till förändring av CAP inför en framtida utvidgning:
·Oförändrad CAP
·Radikal reform
·Vidareutveckling av CAP
Kommissionen förordade det sistnämnda alternativet. I rapporten fanns även vissa förslag till åtgärder som borde vidtas före en anslutning, t.ex. utökade handelskvoter för associationsländerna och program för utbildning.
I utredningen antas att samtliga 10
I sina bedömningar antar kommissionen att produktionsökningarna i
I rapporten redovisas även en prognos över budgetkostnaderna för de marknadsreglerande åtgärderna. För år 2000 förutsägs tillkommande kostnader i budgeten p.g.a. utvidgningen på ca 9 mdr ecu varav merparten går till direktstöd (arealbidrag och djurbidrag). Till år 2005 och 2010 väntas kostnaderna öka till
| 50 Tidigare studier av en |
SOU 1997:150 |
5.1.4Kommissionens utredning angående ekonomiska konsekvenser av ett medlemskap
Våren 1996 gjordes en utredning av DG II vid kommissionen angående de ekonomiska konsekvenserna av en utvidgning. Studien är speciellt inriktad på förhållandena i Polen och Tjeckien. I rapporten görs dels beräkningar över hur budgetkostnaderna utvecklas dels görs beräkningar av hur ekonomin för jordbrukssektorn påverkas.
I rapporten beräknas att EU:s jordbruksbudget belastas med ca 9 mdr ecu år 2000 som en följd av att
Av rapporten framgår att
I rapporten påpekas också riskerna för att konkurrensen snedvrids gentemot andra sektorer.
I rapporten konstateras att
| SOU 1997:150 | Tidigare studier av en |
Kommissionen lyfter också fram faran med stigande priser i
5.1.5Kommisionens produktionsprognos
I april 1997 lämnade kommissionen en prognos över marknadsutvecklingen i
För
| 52 Tidigare studier av en |
SOU 1997:150 |
4ABELL +OMMISSIONENS PROGNOSER ¶VER F¶RS¶RJNINGSSITUATIONEN I
| 3PANNM¥L | ||||||||
| 0RODUKTION | +ONSUMTION | "ALANS | ||||||
| 1989 | 88,268 | 91,045 | ||||||
| 1994 | 72,620 | 72,726 | ||||||
| 2002 | 84,046 | 81,610 | 2,436 | |||||
| 2005 | 83,709 | 84,787 | ||||||
| Prognos i strategidokumentet 1995 | ||||||||
| 2005 | 89,600 | 82,400 | 7,200 | |||||
| 0RODUKTION | +ONSUMTION | "ALANS | ||||||
| 1989 | 38,859 | 35,138 | 3,721 | |||||
| 1994 | 27,509 | 26,253 | 1,255 | |||||
| 2002 | 30,955 | 29,897 | 1,058 | |||||
| 2005 | 32,503 | 30,497 | 2,006 | |||||
| Prognos i strategidokumentet 1995 | ||||||||
| 2005 | 32,100 | 29,500 | 2,600 | |||||
+¤LLA %5 KOMMISSIONEN ,ONG 4ERM 0ROSPECTS SAMT 3TRATEGY 0APER
!NDRA STUDIER
Vid sidan av de studier som kommissionen har genomfört har det gjorts en rad olika utredningar från annat håll. Studier har gjorts bl.a. av oberoende forskare, ekonomiska institut och olika länders myndigheter.
| SOU 1997:150 | Tidigare studier av en |
5.2.1Hollands jordbruksekonomiska institut
De holländska jordbruksekonomiska institutet (LEI) publicerade under 1996 en studie över effekterna av att utvidga EU med 4 nya länder, Polen, Tjeckien, Ungern och Slovakien. I studien förutsätts att länderna blir
·Avkastningsökning enligt utvecklingen i EU
·Halva avkastningsökningen jämfört med EU (mest pessi mistiska)
·Samma nivå år 2000 som gällde 1989 (mest optimistiska)
Av studien framgår att budgetkostnaderna är ca 30 procent högre i det mest optimistiska produktionsalternativet (1989 års nivå) jämfört med det mest pessimistiska. I den holländska undersökningen konstateras att förutsättningarna för en snabb återhämtning är små. Man konstaterar också att tidigare studier som gjort har varit betydligt mer optimistiska vad gäller takten i produktionsökningen.
5.2.2 USA:s jordbruksdepartement
USA:s jordbruksdepartement (USDA) publicerade vid årsskiftet 1996/1997 en rapport angående konsekvenserna av Östeuropautvidgningen. I rapporten anser USDA att EU i sina utredningar undervärderat lågpriskonkurrens på livsmedelsområdet från CÖE- länderna. USDA anser också att budgetberäkningarna som EU har gjort är i underkant. I rapporten pekar man på några viktiga frågor som man anser måste lösas innan utvidgningen kan komma till stånd:
| 54 Tidigare studier av en |
SOU 1997:150 |
·
·Direktstöden, det är inte möjligt att undanhålla CÖE- länderna direktstöd utan att bibehålla gränsskyddet mellan de båda områdena
·Exportstöd, det är oförenligt med WTO att öka produktionen om det fortfarande krävs exportstöd
·Prisnivån, det är inte möjligt att ha högre stödpriser i EU- 15 än i
USDA anser att lösningen på dessa problem är att ta bort direktstöden och att anpassa priserna före en utvidgning. Det innebär ökad konkurrens för jordbruket i
USDA har även under sommaren 1997 presenterat en studie av utvecklingen i
5.2.3Kanadas regering
I mars 1996 presenterade den kanadensiska regeringen, Agriculture and
| SOU 1997:150 | Tidigare studier av en |
Det antas en viss ökning av förbrukningen av fodersäd men animalieproduktionen når inte upp till samma nivå som i slutet av
5.2.4Studier utförda av kandidatländerna
Av kandidatländerna är det främst Polen som har gjort konsekvensutredningar över effekterna av ett medlemskap. I Polen har Jordbruksministeriet en speciell analysenhet (SAEPR) som tillsammans med ett
Hösten 1995 presenterades en studie, baserad på en ekonomisk modell, som visade på konsekvenserna för Polen av ett EU- medlemskap. Basalternativet för studien är att Polen inte blir EU- medlem. Medlemsalternativet bygger på att Polen blir EU- medlemmar år 2005 med en
Av studien framgår att exportmöjligheterna på vegetabilieområdet blir mindre om landet blir
| 56 Tidigare studier av en |
SOU 1997:150 |
4ABELL 0ROGNOS ¶VER NETTOEXPORTEN FR¥N DET POLSKA JORDBRUKET ¥R MILJ TON
| Produkt | Polsk studie | ||||
| Ej medlemskap | |||||
| År 2000 | År 2005 | År 2000 | År 2005 | År 2000 | |
| Spannmål | 1,0 | 1,9 | 1,4 | 1,5 | 0,7 |
| Oljeväxter | 0,2 | 0,2 | 0,1 | 0,2 | 0,4 |
| Socker | 0,6 | 0,6 | 0,6 | 0,5 | 0,1 |
| Nötkött | 0,0 | 0,0 | 0,6 | 0,5 | 0,0 |
| Griskött | 0,0 | 0,1 | |||
| Fjäderfäkött | 0,0 | 0,0 | |||
!VSER %5 S L¤NDERRAPPORTER FR¥N
+¤LLA 3!%02 7ARSZAWA
Polen har också presenterat en studie varuområdesvis av EU- medlemskapets påverkan. På spannmålsområdet antas att det inte kommer att bli några problem. Den mesta spannmålen används direkt på jordbruksföretagen och går inte i handel. Spannmålsindustrin och då speciellt fodermedelsindustrin kan dock få problem med import från
3AMMANFATTANDE SYNPUNKTER
De studier som utredaren har tagit del av ger inte någon samlad bild av konsekvenserna av en
| SOU 1997:150 | 57 |
+OMMISSIONENS REFORMF¶RSLAG !GENDA
Sommaren 1997 lämnade kommissionen dels ett förslag till reform av CAP, dels de s.k. länderyttrandena (aviserna).
I följande avsnitt ges en kortfattad sammanfattning av dessa båda papper från kommissionen.
!GENDA
Kommissionen anser inledningsvis i Agenda 2000 att 1992 års reform varit framgångsrik vad beträffar marknadssituationen, konsumentprisutvecklingen samt att politiken blivit mer överskådlig. Budgetkostnaderna har ökat. Utifrån gjorda marknadsanalyser (se även avsnitt 5.1.5) konstaterar kommissionen att obalansen på marknaden kommer att tillta under de närmaste åren. Kommissionen bedömer att en ny politik krävs för att klara de villkor som kommer att ställas p.g.a. de internationella handelsförhandlingarna och en östutvidgning. Målen för den nya jordbrukspolitiken kan sammanfattas i följande punkter:
·Förbättra jordbrukets konkurrenskraft
·Säkerställa tillgången på livsmedel av god kvalitet
·Upprätthålla en skälig och stabil levnadsstandard för jordbrukarbefolkningen
·Miljömål skall integreras i jordbrukspolitiken
·Politiken skall skapa kompletterande eller alternativa inkomster och arbetstillfällen för jordbrukarna
Kommissionen har också uttryckt att de administrativa systemen ska förenklas och att de enskilda medlemsstaterna ska få större frihet.
| 58 Kommissionens reformförslag | SOU 1997:150 |
Förslag till förändringar lämnas för tre varuområden:
·Spannmål (inkl oljeväxter och proteingrödor)
·Kött
·Mjölk
På spannmålsområdet föreslås att interventionspriset sänks med 20 procent som en engångsåtgärd år 2000. Jordbrukarna kompenseras genom direktbetalning i form av arealstöd. Stödet motsvarar ca 50 procent av stödprissänkningen. Nivån på arealstödet kopplas till marknadsprisutvecklingen enligt samma princip som tillämpats för oljeväxterna. Kopplingen till ett krav på träda för att få arealstöd tas bort men det ges fortfarande möjlighet till frivillig träda. Arealstödet för spannmål, oljeväxter och träda sätts till samma belopp. Det innebär en relativ försämring för oljeväxterna och trädan jämfört med spannmålen. Proteingrödorna ges ett extra stöd jämfört med övriga grödor. Spannmål som används för ensilageändamål är inte längre berättigad till stöd. Enskilda medlemsländer har rätt att nationellt besluta om miljökrav som villkor för att arealstöd ska ges.
På nötköttsområdet sänks prisstödet, interventionspriset, med ca 30 procent under en treårsperiod med början år 2000. Interventionssystemet tas i praktiken bort och ersätts med privat lagring. Ersättning ges till producenterna i form av direktstöd (djurbidrag). Enligt det nya förslaget införs ett nytt direktstöd till mjölkkor. Nuvarande maximigräns för antalet handjursbidrag bibehålls.
Mjölkregleringen bibehålls enligt förslaget i princip oförändrad men det görs en successiv prissänkning med 10 procent under en femårsperiod med början år 2000. Kvotnivåerna bibehålls men det uttrycks en strävan att genomföra förenklingar av systemet. Som kompensation ges producenterna ett direktstöd, djurbidrag. Djurbidragen till mjölkkor, kompensation för prissänkning för kött och mjölk, föreslås bli lika stora som till amkorna.
| SOU 1997:150 | Kommissionens reformförslag…. 59 |
Regionalstödet ska utvecklas för att ge stöd till de jordbruk som kommer att möta förändringar p.g.a. nya förutsättningar inom marknadsregleringen. Nuvarande metoder för fördelning av stöden ska användas även fortsättningsvis.
Stödet till miljöåtgärder inom jordbruket ska ges större utrymme och på ett bättre sätt än tidigare integreras i marknadsregleringen och i regionalstödet. För att få del av stödet ställs större krav på jordbrukaren att det faktiskt har uppnåtts resultat.
Medlemsländerna har möjlighet att begränsa de totala stödutbetalningarna genom ett beloppstak per företag.
3AMMANFATTNING AV REFORMF¶RSLAGET
| Nuläge | Förslag | ||||
| Spannmål | |||||
| Interventionspris, ecu/ton | 119,19 | 95,35 | |||
| Arealbidrag, ecu/ton | 54,34 | 66 | |||
| Trädesbidrag, ecu/ton | 68,83 | 66 | |||
| Oljeväxter | |||||
| Arealbidrag, ecu/ton | 94 | 66 | |||
| Proteingrödor | |||||
| Arealbidrag, ecu/ton | 78,49 | 72,50 | |||
| Nötkött | |||||
| Interventionspris, ecu/ton | 2 780 | 1 950 | |||
| Handjursbidrag, ecu/djur | 135 | 368 | |||
| Amkobidrag, ecu/djur och år | 145 | 215 | |||
| Mjölkkobidrag, ecu/djur och år | 70 | ||||
| Mjölk | |||||
| Riktpris | |||||
| Mjölkkobidrag, ecu/djur och år | 145 | ||||
| 60 Kommissionens reformförslag | SOU 1997:150 |
Budgetkostnaderna för att hantera överskottet, exportbidrag, intervention, m.m. beräknas minska med ca 3,7 mdr ecu år 2006 jämfört med ett läge utan reform. Direktstöden beräknas öka med 7,7 mdr ecu.
Kommissionens reformförslag är till sin konstruktion snarlikt den reform som beslutades 1992. Reformen går ut på att dra ner prisstödet och att ersätta producenterna med direktstöd. Förslaget omfattar samma produkter som 1992 medan vissa produkter, som t.ex. socker ännu inte varit föremål för reform.
Vissa skillnader gentemot 1992 års reform går dock att finna:
1992
· Tidsperiod
Tre års övergångsperiod
·Ersättningsnivå Full kompensation
·Produktionsbegränsning Spannmål - trädeskrav
·Miljökoppling
Ej någon uttalad koppling
· Modulering
Vissa fördelar för små spannmåls- och köttproducenter
1997
För spannmål genomförs, prissänkningen i ett steg, för nötkött under tre år och för mjölk under fem år.
Ej något samband mellan sänkta priser och kompensation. Beträkningar tyder på att full kompensation inte ges till alla produkter.
Trädesplikten sätts till noll.
Möjlighet till nationella beslut.
Möjlighet att nationellt beslut om beloppstak, fortsatta fördelar för de små köttprodu-
centerna.
| SOU 1997:150 | Kommissionens reformförslag…. 61 |
+OMMISSIONENS L¤NDERYTTRANDE
Som en del av kommissionens förslag för det framtida arbetet inom EU lämnades i juli 1997 de s.k. länderyttrandena. Dessa utgör kommissionens bedömning av kandidatländernas möjligheter att bli
Totalt sett spelar jordbruket en förhållandevis underordnad roll i kommissionens totala bedömning av
Kommissionen anser att det finns två stora problemområden inom jordbruket:
·Prisskillnad mellan EU och
·Livsmedelsindustrins konkurrenskraft
I rapporten konstateras att det för i stort sett alla produkter råder en prisskillnad mellan EU och kandidatländerna. Prisskillnaderna är som störst för frukt och grönsaker med en skillnad på upp till 80 procent. En övergång till EU:s prisnivåer skulle enligt kommissionen leda till problem bl.a. med stimulans till ökad produktion vilket skulle kräva en kvotering av produktionen. Stigande priser skulle dessutom trycka tillbaka den inhemska efterfrågan. Det förväntas att en del av prisskillnaden kommer att utjämnas före medlemskapet eftersom högre inflationstakt förväntas i
Vegetabilieproduktionen bedöms kunna anpassas lättare till EU:s regleringar jämfört med animalieproduktionen. Vegetabilieproduktionen gynnas i många fall av en storskalig struktur. På spannmålsområdet bedömer kommissionen att det reformförslag som lämnats ger en utjämning av priserna mellan EU och CÖE- länderna. På sockerområdet kommer prisskillnaden att bestå
| 62 Kommissionens reformförslag | SOU 1997:150 |
vilket kräver att kvoter införs i
Animalieproduktionen bedömer kommissionen vara mera problematisk. Den kräver mera investeringar och det behövs bättre företagsledning. På nötköttsområdet väntas reformförslaget leda till en prisutjämning. På mjölkområdet bedömer kommissionen att det krävas kvotsystem även i
Kommissionen påpekar att stigande prisnivåer i
Kommissionen konstaterar att det i samtliga kandidatländer krävs en modernisering av livsmedelsindustrin. Kommissionen finner dock att det har skett förhållandevis stora investeringar i sektorn av utländska företag. Kommissionen förväntar dock en kraftig press på livsmedelsindustrin i
I länderyttrandena görs också en genomgång av respektive lands jordbrukspolitik. Kommissionen finner att flera av länderna redan har påbörjat en anpassning till EU:s regelverk. Som exempel kan nämnas att det har införts utbudskvoter, direktstöd och register över djur och åkermark.
Av de skäl som kommissionen har anfört antar man att de flesta av
| SOU 1997:150 | Kommissionens reformförslag…. 63 |
Under övergångsperioden ska det vara möjligt att vidta åtgärder för att utjämna prisskillnaden och att stärka konkurrenskraften i livsmedelsindustrin. Kommissionen avvisar bestämt möjligheten för kandidatländerna att få direktstöd (arealbidrag och djurbidrag) under övergångsperioden. Kommissionen antyder att kandidatländerna kan få motsvarande i form av strukturstöd under övergångsperioden. Efter övergångsperiodens slut har kommissionen inte gjort något uttalande om hur direktstöden ska hanteras.
Beaktat samtliga områden kommer kommissionen fram till att 5 av 10 länder kan tas med i en första förhandlingsomgång. Bland de omdömen som kommissionen ger de enskilda länderna kan följande nämnas:
Polen: Kommissionen påpekar att strukturproblemen (stor andel småjordbruk) i det polska jordbruket måste lösas innan Polen kan bli
Ungern: Kommissionen konstaterar att det ungerska jordbruket har utvecklats på ett tillfredsställande sätt vilket har resulterat i förbättrad konkurrenskraft. Kvaliteten på produkterna måste dock förbättras liksom lagstiftningen för veterinära och fytosanitära frågor. Strukturen på det ungerska jordbruket är konkurrenskraftig och industrin har lockat utländska investeringar. Jordbrukspolitiken ligger bra i linje med EU:s politik. På handelsområdet har Ungern problem eftersom
Tjeckiens medlemskap i EU ska enligt kommissionen inte innebära några större komplikationer. Det krävs dock ytterligare
| 64 Kommissionens reformförslag | SOU 1997:150 |
harmonisering av lagstiftningen. Veterinärkontrollen och kontrollen av livsmedelskvaliteten är dock speciellt god i Tjeckien. Kommissionen finner att jordbruket är av förhållandevis liten betydelse i den tjeckiska ekonomin och därför inte är något prioriterat område.
Slovenien bedöms av kommissionen kunna uppfylla EU:s krav på en rad områden redan inom några få år. Kommissionen ser inte att jordbruket ska innebär några större problem för ett EU- medlemskap.
Estland: Kommissionen finner att Estland har goda möjligheter att utveckla vegetabilieproduktionen medan det krävs betydande insatser för att få animalieproduktionen konkurrenskraftig. Det behövs också stora insatser i livsmedelsindustrisektorn. På det administrativa området krävs satsningar eftersom Estland i nuläget inte har i stort sett några marknadsregleringar.
Slovakien föreslås inte få möjlighet att starta förhandlingarna med EU bland den första gruppen av länder. Att Slovakien inte kan accepteras baseras på politiska grunder. I de övriga länderna som undantas från förhandlingar är skälen svag ekonomi. På jordbruksområdet finner kommissionen att Slovakien varit förhållandevis framgångsrikt. Produktionen har följt de mål som ställts upp.
Det krävs dock stora investeringar och överkapacitet måste bort ur industriledet. Slovakien har påbörjat harmoniseringen till EU:s regelverk bl.a. på veterinärområdet.
Bulgarien: Kommissionen anser att den bulgariska jordbrukssektorn måste genomgå en fundamental reformering. Det har ännu inte genomförts någon heltäckande landreform. Det saknas fungerande kreditväsende för att finansiera markköp vilket leder till en mycket dåligt fungerande marknad för jordbruksfastigheter. Kommissionen påpekar vidare att det krävs stora insatser för att harmonisera lagstiftningen på bl.a. veterinärområdet. Kommis-
| SOU 1997:150 | Kommissionens reformförslag…. 65 |
sionen ser dock positivt på den förändring av den politiska ledningen som skett det senaste året.
Rumänien har påbörjat en anpassning till ett mera marknadsorienterat jordbruk men har enligt kommissionen mycket kvar att göra. De åtgärder som gjorts hittills är förhållandevis begränsade. Det krävs också betydande förändringar i bl.a. veterinärlagstiftningen. Kommissionen påpekar också att det krävs betydande förbättringar i de administrativa systemen.
Lettland: Det har genomförts en landreform i Lettland men det saknas fortfarande en fungerande marknad för jordbruksfastigheter. Det finns inte några mejerier eller slakterier som uppfyller EU:s kvalitetsnormer. Kommissionen påpekar att Lettland behöver skärpa de administrativa rutinerna bl.a. behöver gränskontrollerna förbättras.
Litauen har problem med registreringen av åkermark. Kommissionen framför att den litauiska livsmedelsindustrin är i dåligt skick och torde få svårt att konkurrera på
I sammanfattningen för samtliga områden för respektive land omnämns jordbruksfrågorna endast vid två tillfällen. Kommissionen pekar på att strukturfrågorna i Polen måste finna en lösning på medellång sikt och att det tjeckiska jordbruket, i generella termer, måste förbättras.
| 66 Kommissionens reformförslag | SOU 1997:150 |
| SOU 1997:150 | 67 |
+OMI#!0S BET¤NKANDE
I direktiven anges att:
5TREDAREN B¶R S¤RSKILT TA DEL AV DET MATERIAL SOM UTARBETATS INOM RAMEN F¶R DEN PARLAMENTARISKA KOMMITT©N *O OM REFORMERING AV %5 S GEMENSAMMA JORDBRUKSPOLITIK
Utredningens betänkande ”Mat & Miljö - Svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden” redovisas i SOU 1997:102.
Utredningen konstaterar att det krävs nya mål för EU:s jordbrukspolitik. Dessa formuleras i två huvudmål:
EU:s gemensamma jordbrukspolitik ska syfta till att möjliggöra:
·ett brett och varierat utbud av säkra livsmedel till skälig priser
·ett långsiktigt hållbart jordbruk
Utöver dessa två övergripande mål skall jordbrukspolitiken även syfta till att produktion, förädling och distribution av livsmedel bedrivs på ett sådant sätt att:
·den biologiska mångfalden bevaras och främjas
·kulturmiljöer bevaras
·ett varierat odlingslandskap främjas
·miljöbelastningen minimeras
·animalieproduktionen sker med högt ställda djurskyddskrav
·en regional balans och en levande landsbygd främjas
·ett internationellt konkurrenskraftigt jordbruk inom EU främjas
För att uppnå de mål som ställs upp anser utredningen att det är viktigt att samhället lagstiftar om åtgärder resp betalar för tjänster som leder till att målen uppfylls. För att uppnå ett brett och varierat utbud av varor till skäliga priser krävs att konkurrensen
| 68 KomiCAP:s betänkande | SOU 1997:150 |
på marknaden fungerar. Samhället kan tillhandahålla utbildning och information. Nuvarande marknadsreglering motverkar måluppfyllelsen och behövs därför inte enligt utredningen. För att uppnå miljömålen behövs en gemensam miljölagstiftning som slår fast miniminivåer med möjlighet att nationellt besluta om hårdare regler. Jordbruket bör, enligt utredningen, ersättas för olika typer av miljötjänster som samhället tillhandahålls. Det behövs en skärpning av den gemensamma lagstiftningen för djurmiljön med möjlighet till en strängare nationell lagstiftningen. Utredningen anser att det är rimligt med stöd i syfte att främja en regional balans och en levande landsbygd.
Utredningen finner det vara önskvärt att ta bort marknadsregleringen på sikt. Reformeringen bör gälla samtliga sektorer och hänsyn måste tas till att avvecklingen kan ske under socialt acceptabla former. Utredningen anser det vara rimligt med bibehållet gränsskydd under en övergångsperiod. För att underlätta en omställning av jordbruket är det rimligt att jordbruket ges stöd under en övergångsperiod. Stödet bör ges i form av direkta bidrag som är frikopplade från produktionen så långt som möjligt.
Vad gäller EU:s utvidgning österut framhålls i utredningen att det är en prioriterad fråga. Utredningen anser att det relativt snabbt krävs beslut om en ny inriktning av EU:s gemensamma jordbrukspolitik för att underlätta utvidgningen. Det bör utifrån dessa beslut konstrueras lämpliga övergångsåtgärder.
| SOU 1997:150 | 69 |
,¤GET I
Det inledande avsnittet i följande kapitel ger en bild av jordbrukssektorn i
I bilaga 2 ges översiktliga beskrivningar av jordbrukssektorn i resp
*ORDBRUKSSEKTORN
De 10
Länderna i Central- och Östeuropa har varit utsatta för mycket stora omvälvningar under de senaste åren. Både de politiska och ekonomiska systemen som varit rådande sedan andra världskriget ändrades på mycket kort tid i slutet av
I det tidigare systemet kännetecknades jordbruket i dessa länder av ett stort inslag av statlig styrning. Staten fastställde såväl producentpriserna som konsumentpriserna och subventioner gavs till jordbruket vid inköp av produktionsmedel. Merparten av produktionsresurserna var i statlig ägo. Den statliga styrningen var starkt inriktad mot att uppnå vissa produktionsmål. Prisnivån hölls nere för såväl producenter som konsumenter. Producenterna
| 70 Läget i Östeuropa | SOU 1997:150 |
fick ofta subventioner vid inköp av insatsvaror. Konsumenter fick likaledes matpriserna subventionerade. Resultatet blev ofta att produktionsmålen uppfylldes utan att hänsyn togs till resurseffektivitet. Konsumtionen kunde hållas på en hög nivå trots att det inte motiverades av de allmänna ekonomiska förutsättningarna. Även utrikeshandeln var i de flesta fall statligt styrd genom handelsmonopol.
När den politiska kursen vändes kom detta också att påverka jordbruket. Priserna på konsumentvaror tilläts att stiga, subventionerna till jordbruket togs bort och handeln med tredje land liberaliserades. Olika program sattes igång för att privatisera marken och utländskt kapital gavs möjlighet att köpa in sig i livsmedelsindustrier. Institutionella hinder som t.ex. oklarheter i äganderätten och en dåligt fungerande marknad för jordbruksfastigheter har dock i flera länder hållit tillbaka privatiseringen av den statligt ägda egendomen. De utländska investeringarna i livsmedelssektorn bygger inte sällan på från väst importerade råvaror eftersom försörjningen från hemmamarknaden är besvärlig. Merparten av investeringarna har gjorts i branscher som tillverkar högförädlade livsmedel som t.ex. läskedrycker, bakverk och vissa mejeriprodukter. Intresset för investeringar i basindustri som kvarnar och slakterier har varit betydligt mindre. Från svensk sida kan nämnas om investeringar i bryggeri- och stärkelseindustrin i de baltiska länderna. Nyligen har det även skett en svensk investering i kvarnindustrin i Lettland.
Jordbruket påverkades av den allmänna nedgång som drabbade samhället i form av stigande inflation, högre räntor och större arbetslöshet. Kostnaderna i jordbruket har som regel stigit snabbare än produktpriserna vilket har lett till att jordbruket har hamnat i en kostnadsfälla.
Effekten av detta blev att både produktion och konsumtion minskade. Det var främst konsumtionen av förhållandevis dyra livsmedel som kött som minskade mest. Handelsbalansen på jordbruksområdet försämrades också och de flesta av länderna
| SOU 1997:150 | Läget i Östeuropa 71 |
gick från att vara nettoexportörer till att bli nettoimportörer. En viktig orsak till detta var att handelsutbytet med f.d. Sovjet, som tidigare varit den viktigaste handelspartnern, minskade dramatiskt.
Nedgången var som störst i början på
Genomgående för länderna i Central- och Östeuropa är att användningen av produktionsmedel är lägre än genomsnittet för
Tjeckien och Ungern är de länder som har den högsta avkastningen. För de mer specialiserade grödorna och för animalieproduktionen är dock avkastningen betydligt lägre än medeltalet för EU.
Låg användning av insatsvaror som t.ex. bevattningsutrustning och proteinfodermedel är bidragande orsaker. En annan orsak till att animalieproduktionen drabbats förhållandevis hårt är att denna produktion tidigare till största delen bedrevs av stora statlig eller kooperativt ägda jordbruk. När denna typ av jordbruk delvis avvecklades förmådde inte de nya företagstyperna att hålla produktionen uppe. Kvaliteten och då speciellt i förädlingsledet har varit ett annat bekymmer. En stor del av exporten gick tidigare till f.d. Sovjet och de kvalitetskrav som rådde på denna marknad var betydligt lägre än för t.ex. EU. Frukt och grönsaker är exempel på varor som av kvalitetsskäl inte förmått att konkurrera i Västeuropa.
Historiskt sett har livsmedelskonsumtionen per person varit hög i
| 72 Läget i Östeuropa | SOU 1997:150 |
ekonomin har lett till att den inhemska konsumtionen har påbörjat en återhämtning. Det kan dock förväntas att konsumtionsinriktningen kommer att förändras jämfört med tidigare. Det väntas t.ex. att konsumtionen av kyckling kommer att öka snabbt medan konsumtionen av andra köttslag inte kommer att ha samma utvecklingstakt.
Totalt sett finns det i nuläget inte något större överskott av jordbruksprodukter i
Prisnivån är lägre än inom EU för samtliga jordbruksprodukter. Enligt de uppgifter som kommissionen ger i Agenda 2000 uppgår exempelvis priserna på spannmål i
Direkt efter att de ekonomiska reformerna genomfördes i CÖE- länderna avreglerades jordbrukssektorerna nästan helt. Beräkningar som OECD har gjort visar t.o.m. på negativa
| SOU 1997:150 | Läget i Östeuropa 73 |
4ABELL 03% TAL I N¥GRA AV
| Land | 1986 | 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 |
| Tjeckien | 69 | 28 | 25 | 20 | 14 | 10 |
| Ungern | 46 | 11 | 16 | 20 | 16 | 11 |
| Polen | 43 | 14 | 16 | 21 | 21 | 28 |
| Estland | 75 | |||||
| Lettland | 69 | 23 | 27 | 21 | 3 | |
| Litauen | 81 | 31 | 34 | 20 | 13 | |
| EU | 48 | 47 | 49 | 49 | 49 | 43 |
| +¤LLA /%#$ |
!LLM¤NT EKONOMISKT L¤GE
Vid fördelning av regionalstöd tas speciellt hänsyn till ländernas BNP. Detta avsnitt begränsas därför till just denna ekonomiska parameter. Uppgifter som redovisas i tabeller m.m. baseras på
Ekonomin i
| 74 Läget i Östeuropa | SOU 1997:150 |
4ABELL ".0 CAPITA I ECU I
| Slovenien | 7 240 | Luxemburg | 32 370 |
| Tjeckien | 3 490 | Danmark | 25 260 |
| Ungern | 3 340 | Tyskland | 22 600 |
| Slovakien | 2 470 | Österrike | 22 180 |
| Polen | 2 360 | Belgien | 20 310 |
| Estland | 1 850 | Frankrike20 200 | |
| Lettland | 1 370 | Sverige | 19 970 |
| Rumänien | 1 200 | Holland | 19 570 |
| Bulgarien | 1 180 | Finland | 18 720 |
| Litauen | 930 | Storbritannien | 14 410 |
| Italien | 14 250 | ||
| Irland | 13 740 | ||
| Spanien | 10 920 | ||
| Grekland | 8 360 | ||
| Portugal | 7 770 | ||
| SNITT | 2 220 | SNITT | 17 260 |
| +¤LLA %5 KOMMISSIONEN | |||
Kommissionen har även valt att redovisa även köpkraftskorrigerad BNP/capita. Detta mått tar även hänsyn till konsumentens köpkraft. Låga priser på många varor och tjänster ger sålunda ett högre värde på detta
| SOU 1997:150 | Läget i Östeuropa 75 |
4ABELL +¶PKRAFTSKORRIGERAD ".0 CAPITA I ECU I
| Slovenien | 10 110 | Luxemburg | 29 140 |
| Tjeckien | 9 410 | Danmark | 19 960 |
| Slovakien | 7 120 | Belgien | 19 340 |
| Ungern | 6 310 | Österrike | 19 320 |
| Polen | 5 320 | Tyskland | 19 070 |
| Bulgarien | 4 210 | Frankrike18 520 | |
| Litauen | 4130 | Holland | 18 390 |
| Rumänien | 4 060 | Italien | 17 770 |
| Estland | 3 920 | Sverige | 17 390 |
| Lettland | 3 160 | Storbritannien | 16 580 |
| Finland | 16 550 | ||
| Irland | 16 020 | ||
| Spanien | 13 230 | ||
| Portugal | 11 620 | ||
| Grekland | 11 320 | ||
| SNITT | 5 530 | SNITT | 17 260 |
| +¤LLA %5 KOMMISSIONEN | |||
Av tabell 7 framgår BNP i absoluta tal i
| 76 Läget i Östeuropa | SOU 1997:150 |
4ABELL 4OTAL ".0 I MDR ECU I
| Polen | 90 |
| Tjeckien | 36 |
| Ungern | 33 |
| Rumänien | 27 |
| Slovenien | 14 |
| Slovakien | 13 |
| Bulgarien | 10 |
| Litauen | 4 |
| Lettland | 3 |
| Estland | 3 |
SUMMA 234
| Tyskland | 1 845 |
| Frankrike1 174 | |
| Storbrit. | 845 |
| Italien | 831 |
| Spanien | 428 |
| Holland | 302 |
| Belgien | 206 |
| Österrike | 178 |
| Sverige | 176 |
| Danmark | 132 |
| Finland | 96 |
| Grekland | 87 |
| Portugal | 77 |
| Irland | 49 |
| Luxemburg | 13 |
| SUMMA | 6 442 |
+¤LLA %5 KOMMISSIONEN
| SOU 1997:150 | 77 |
*¤MF¶RELSE MELLAN %5 OCH
Utvidgningen av EU innebär att de nuvarande 15 länderna i EU och de 10
Vissa jämförelseparametrar är betingade av yttre förutsättning, t.ex. klimat och geografiskt läge, och kan därför inte påverkas. Andra parametrar som strukturförhållandena och politiska villkor är faktorer som kan förändras på kortare eller längre sikt. Pris- och kostnadsläge i resp område är också mycket viktiga att jämföra liksom lönsamheten i sektorn.
Dessa parametrar är några exempel på områden som är viktiga att undersöka. För vissa kan det saknas data, det gäller speciellt för
*ORDBRUKETS BETYDELSE I EKONOMIN
Samtliga
| 78 Jämförelse mellan..... | SOU 1997:150 |
Polen är det ojämförligt störst jordbrukslandet av
Enligt uppgifter från
Av tabell 8 framgår att jordbrukets produktionsvärdet betyder förhållandevis mest i Rumänien och Bulgarien och minst i Tjeckien och Slovenien. I EU betyder jordbruket mest i Grekland och på Irland. I de stora industrinationerna i
| SOU 1997:150 | Jämförelse mellan....79 |
4ABELL *ORDBRUKETS PRODUKTIONSV¤RDE AV TOTALT PRODUKTIONSV¤RDE I
| Andel av prod. | Andel av prod. | ||
| värde, % | värde, % | ||
| Rumänien | 20,9 | Grekland | 14,7 |
| Bulgarien | 13,9 | Irland | 7,5 |
| Lettland | 9,9 | Finland | 5,2 |
| Litauen | 9,3 | Portugal | 5,1 |
| Estland | 8,1 | Danmark | 3,7 |
| Polen | 7,6 | Spanien | 3,7 |
| Slovakien | 6,3 | Holland | 3,6 |
| Ungern | 6,2 | Italien | 2,9 |
| Tjeckien | 5,2 | Frankrike 2,5 | |
| Slovenien | 5,0 | Österrike | 2,4 |
| Sverige | 2,1 | ||
| Belgien | 1,7 | ||
| Storbrit. | 1,6 | ||
| Luxemburg | 1,5 | ||
| Tyskland | 1,0 | ||
| SNITT | 8,6 | SNITT | 2,4 |
| +¤LLA %5 KOMMISSIONEN | |||
Rumänien, Polen, Litauen och Bulgarien har mer än 20 procent av arbetskraften sysselsatt i jordbruket. I EU är det endast Grekland som ligger på motsvarande andel. Tjeckien är det CÖE- land som har minst andel sysselsatta i jordbruket med ca 6 procent. De stora industriländerna i EU har
| 80 Jämförelse mellan..... | SOU 1997:150 |
4ABELL 3YSSELSATTA I JORDBRUKET I
| Andel av syssel- | Andel av | ||
| sysselsatta, % | sysselsatta, % | ||
| Rumänien | 34,4 | Grekland | 20,4 |
| Polen | 26,9 | Irland | 12,0 |
| Litauen | 23,8 | Portugal | 11,5 |
| Bulgarien | 23,2 | Spanien | 9,3 |
| Lettland | 18,5 | Finland | 7,8 |
| Estland | 13,1 | Österrike | 7,3 |
| Slovakien | 9,7 | Frankrike 4,9 | |
| Ungern | 8,0 | Danmark | 4,4 |
| Slovenien | 7,1 | Luxemburg | 3,9 |
| Tjeckien | 6,3 | Holland | 3,8 |
| Sverige | 3,3 | ||
| Tyskland | 3,2 | ||
| Belgien | 2,7 | ||
| Storbritannien | 2,1 | ||
| SNITT | 22,5 | SNITT | 5,3 |
| +¤LLA %5 KOMMISSIONEN | |||
De redovisade uppgifterna över produktionsvärde och sysselsättning i jordbrukssektorn visar på stora skillnader i arbetsproduktiviteten. I Polen är omkring 27 procent sysselsatta i jordbruket men sektorn svarar inte för mer än ca 8 procent av produktionsvärdet. Tjeckien har däremot en betydligt bättre produktivitetet, ca 6 procent av de sysselsatta finns i jordbruket och dessa svarar för ca 5 procent av produktionsvärdet. Av
| SOU 1997:150 | Jämförelse mellan....81 |
0RODUKTIONSF¶RUTS¤TTNINGAR INOM VEGETABILIEPRODUKTIONEN
Ungern och Rumänien är de länder som har de bästa yttre förhållandena för en mångsidig växtodling. Det finns stora sammanhängande områden med bördiga marker och klimatet är förhållandevis bra. Det finns goda möjligheter till omfattande odlingar av spannmål, i synnerhet brödsäd, och oljeväxter. Det finns även förutsättningar för odling av arbetsintensiva specialprodukter som frukt och grönsaker.
Polen har en mycket stor åkerareal men jordarna har generellt sett en förhållandevis låg avkastningsförmåga. Polen har i allmänhet lättare jordar som lämpar sig bäst för odling av vissa spannmålsslag som råg, rågvete och annan fodersäd samt potatis. Det finns också möjligheter till odling av frukt och bär.
Bulgarien har mera karaktären av ett bergsjordbruk vilket ger sämre förutsättningar att bli storproducent av stapelvaror som spannmål och oljeväxter. Landet har dock goda förutsättningar för odling av specialprodukter som tobak och vin.
Tjeckien och Slovakien är inte några utpräglade jordbruksområden och saknar speciella fördelar för specialiserad växtodling. Produktionen av vegetabilier kan förväntas bli inriktad mot spannmål och oljeväxter främst för den egna marknaden. Specialproduktion av maltkorn för att möta behoven från ländernas egna bryggeriindustrier kan förväntas.
Slovenien har till största delen ett bergsjordbruk och produktionen är därför mycket begränsad med undantag för några specialprodukter, t.ex. humle.
Förutsättningarna för växtodling i de baltiska länderna, med undantag för vissa delar av Litauen, är förhållandevis svaga p.g.a. det nordliga läget och mindre bördiga jordar. Jordbruket väntas därför inte komma att inriktas mot specialiserad växtodling.
| 82 Jämförelse mellan..... | SOU 1997:150 |
Spannmåls- och oljeväxtodling för hemmamarknaden torde dominera växtodlingen men även viss odling av grönsaker, frukt, och bär kan bli aktuell i dessa länder.
Generellt sett är hektaravkastningen betydligt lägre i CÖE- länderna jämfört med
Spannmål och i viss mån oljeväxter torde vara de grödor där
I fråga om produkter där det är svårt att genomföra rationaliseringar av manuella arbetsmoment, i första hand frukt, bär, grönsaker, tobak och vin har
| SOU 1997:150 | Jämförelse mellan....83 |
0RODUKTIONSF¶RUTS¤TTNINGAR INOM ANIMALIEPRODUKTIONEN
På animalieområdet har produktionen i
Strukturutvecklingen på animaliesidan har också varit av stor betydelse för produktionsutvecklingen. Animalieproduktionen var tidigare i större utsträckning än vegetabilierna koncentrerad till de stora kollektivt ägda jordbruken. När dessa privatiserades och i vissa fall splittrades upp på små enheter minskade produktionen kraftigt. Den allmänna bedömningen som görs av bl.a. kommissionen är att animaliesektorn f.n. är i sämre skick i
En viktig förutsättning för konkurrenskraftig animalieproduktion är god tillgång på fodermedel till låga priser. Denna förutsättning torde finnas i flera av
Tidigare var arbetskraften en viktig faktor i animalieproduktionen. En snabb rationalisering har dock minskat dess betydelse inom de flesta produktionsgrenar med undantag för mjölkproduktionen. Låga arbetslöner i
Ett större problem är att animalieproduktionen är betydligt kapitalintensivare än vegetabilieproduktionen. Kapitalförsörjningen är fortfarande ett av de största problemen för jordbrukssektorn i
| 84 Jämförelse mellan..... | SOU 1997:150 |
affärsmannamässighet är områden som hittills ansetts vara svaga punkter i
Bland
Animalieproduktionen i
För EU kan det bli intressant att finna marknader i
| SOU 1997:150 | Jämförelse mellan....85 |
kreditgivarna inte ställt upp med kapital till markägare utan klara besked om äganderätten.
På detta område tar det med alla säkerhet förhållandevis lång tid innan regler och praxis stabiliserar så att
3TRUKTUR
Företagsstruktur och ägandeform är helt annorlunda i CÖE- länderna än i
Det är främst på vegetabilieområdet i de länder där det finns fungerande storjordbruk, bl.a. i Ungern, Tjeckien och Rumänien, som
| 86 Jämförelse mellan..... | SOU 1997:150 |
4EKNISK NIV¥ OCH KOMPETENS
Lantarbetarna på tidigare statligt ägda storjordbruk var ofta specialister på relativt få arbetsuppgifter. Den enskilde arbetaren saknade dessutom ofta affärsansvar för sina uppgifter. Nya företagsformer i
0RISER
Prisnivån i
För de flesta produkter kan
| SOU 1997:150 | Jämförelse mellan....87 |
i stort sett några produkter utan att exportsubventioner skjuts till. På en avreglerad marknad synes därför
+VALITET
Jordbruket och livsmedelsindustrin i
0RODUKTIONSKOSTNADER
Kostnadsläget i
| 88 Jämförelse mellan..... | SOU 1997:150 |
spelar störst roll för arbetsintensiva specialprodukter som frukt, grönsaker, tobak och vin.
,¶NSAMHET
Det har gjorts få studier över lönsamhetsskillnaden mellan
&AKTORER SOM P¥VERKAR L¶NSAMHETEN I %5 RESP
| EU | |||
| Avkastning | + | - | |
| Priser | + | - | |
| Kvalitet | + | - | |
| Kostnader | |||
| ν |
- | + | |
| ν |
- | + | |
| ν |
+ | - |
Det finns få studier gjorde över lönsamhetsskillnaderna som baseras på verkligt material. OECD har dock låtit göra en studie av lönsamheten i olika
| SOU 1997:150 | Jämförelse mellan....89 |
faktainsamling i
En sammanfattning av studien redovisas i tabellerna 10 och 11. Studien visar att produktionskostnaderna är betydligt lägre i
Det ska också konstateras att lönsamheten i
| 90 Jämförelse mellan..... | SOU 1997:150 |
4ABELL ,¶NSAMHETSKALKYL F¶R VETEODLINGEN I
| Tyskland | Polen | Ungern | Litauen | |
| Avkastning, t/ha | 5,7 | 4,7 | 4,1 | 2,1 |
| Pris, kr/kg | 1,20 | 0,83 | 0,46 | 0,86 |
| Produktintäkt, kr/ha | 6 840 | 3 900 | 1 900 | 1 800 |
| Arealbidrag | 1 800 | 90 | 90 | 0 |
| SUMMA INTÄKTER, kr/ha | 8 640 | 3 990 | 1 990 | 1 800 |
| Rörliga kostn. kr/ha | 4 900 | 2 420 | 1 320 | 660 |
| Arbetskost. kr/ha | 620 | 130 | 215 | 50 |
| Fasta kostnader, kr/ha | 2 290 | 1 770 | 380 | 1 030 |
| SUMMA KOSTNADER, kr/ha | 7 810 | 4 320 | 1 915 | 1 740 |
| Produktions- | ||||
| kostnad, kr/kg | 1,37 | 0,92 | 0,47 | 0,83 |
| Täckningsbidrag | ||||
| ν |
830 | 75 | 60 | |
| ν |
0,15 | 0,02 | 0,03 |
1 DM = 4,30 SEK
+¤LLA /%#$
| SOU 1997:150 | Jämförelse mellan....91 |
4ABELL ,¶NSAMHETSKALKYL F¶R MJ¶LKPRODUKTIONEN I %5 OCH I
| Tyskland | Polen | Ungern | Litauen | |
| Avkastning, kg/ko | 6 500 | 4 000 | 5 700 | 3 000 |
| Pris, kr/kg mjölk | 2,70 | 1,10 | 1,15 | 0,80 |
| Kalv+köttintäk, kr/ko | 2 360 | 910 | 740 | 660 |
| Produktintäkt, kr/ko | 19 910 | 5 310 | 7 290 | 3 060 |
| Djurbidrag, kr/ko | 0 | 90 | 0 | 230 |
| SUMMA INTÄKTER, kr/ko | 19 910 | 5 400 | 7 290 | 3 290 |
| Rörliga kostnader, kr/ko | 9 530 | 3 560 | 5 610 | 2 460 |
| Arbetskostnader, kr/ko | 6 280 | 700 | 1 700 | 880 |
| Fasta kostnader, kr/ko | 1 810 | 460 | 1 160 | 300 |
| SUMMA KOSTNADER, kr/ko | 17 620 | 4 720 | 8 470 | 3 640 |
| Produktionskostnad, kr/kg mjölk | 2,70 | 1,20 | 1,50 | 1,20 |
| Täckningsbidrag | ||||
| 2 290 | 680 | |||
| 0,35 | 0,17 |
1 DM = 4,30 SEK
+¤LLA /%#$
0RODUKTIVITET
Ett sätt att jämföra
Uttryckt i absoluta tal ligger
| 92 Jämförelse mellan..... | SOU 1997:150 |
Arbetsproduktiviteten i jordbruket är lägre än i andra sektorer i såväl
| 4ABELL | !RBETSPRODUKTIVITETEN I |
|
| OCH %5 | ||
| Land | ArbetsproduktivitetArbetsproduktivitet i | |
| i jordbruket, ecu | jordbruket jämfört med | |
| andra sektorer, % | ||
| Polen | 1 263 | 20 |
| Ungern | 5 306 | 61 |
| Tjeckien | 3 251 | 58 |
| Slovakien | 2 835 | 67 |
| Bulgarien | 1 354 | 41 |
| Lettland | 1 018 | 53 |
| 18 025 | 42 | |
+¤LLA %5 KOMMISSIONEN
(ANDEL
För spannmål och oljeväxter konkurrerar exportländer som Ungern och Rumänien med exportländerna inom EU som t.ex. Frankrike, Storbritannien, Danmark och till viss del även Sverige. För specialprodukter som vin, frukt, bär och grönsaker konkurrerar
Bland
| SOU 1997:150 | Jämförelse mellan....93 |
planeringen inom Sovjetunionen. På
*ORDBRUKSPOLITIK
brukspolitiken. En generell trend i samband med den politiska omvälvningen i början på
| 94 Jämförelse mellan..... | SOU 1997:150 |
Ett mått som kan ge en bild av regleringsingripandena är de PSE- tal som OECD beräknar. För EU totalt ligger
3AMMANFATTANDE BED¶MNING
Polen är det ojämförligt mest betydelsfulla jordbrukslandet bland kandidatländerna. Polen är också vid en jämförelse med nuvarande
Det finns goda yttre förutsättningar i vissa av
Produktionsapparaten i
På kort sikt torde
| SOU 1997:150 | Jämförelse mellan....95 |
Dessa produkter kan produceras med förhållandevis liten kapitalinsats och varorna kan gå i handel utan omfattande förädling. Denna typ av varor är dessutom relativt anonyma gentemot den slutlige konsumenten. Områden inom EU med låg avkastning och högt kostnadsläge torde bli mest konkurrensutsatta från CÖE- länderna. Oljeväxtodlingen i Skandinavien är ett exempel där konkurrensen kan bli hård från
Det synes även finnas goda konkurrensmöjligheter för arbetsintensiva specialprodukter där mekanisering inte är något alternativ. Exempel på sådana varor är frukt, grönsaker och bär. Låga arbetskostnader är det främsta konkurrensmedlet för
Animalieprodukter och specialgrödor med hög mekaniseringsgrad är svårare för
På animaliesidan är det främst de nordliga
| 96 Jämförelse mellan..... | SOU 1997:150 |
| SOU 1997:150 | 97 |
3CENARIER F¶R UTVECKLING AV #!0
I uppdraget till utredaren anges att olika scenarier för CAP ska användas i analysen.
%TT AV DESSA SCENARIER B¶R UTG¥ FR¥N ATT %5 S JORDBRUKSPOLITK F¶R¤NDRAS ENDAST MARGINELLT INF¶R UTVIDGNINGEN OCH ATT DEN TILL¤MPAS I DE NYA MEDLEMS L¤NDERNA REDAN FR¥N ANSLUTNINGENS F¶RSTA DAG $¤RVID B¶R ANALYSEN UPPM¤RK SAMMA M¶JLIGHETERNA ATT ¶VERG¥NGSREGLER KAN KOMMA ATT TILL¤MPAS
%TT ANNAT SCENARIO B¶R VARA ATT DEN GEMENSAMMA JORDBRUKSPOLITIKEN SUCCESSIVT REFORMERAS S¥ ATT VID REFORMPERIODENS SLUT JORDBRUKSPRODUKTIONEN INOM DEN UTVIDGADE UNION SKER TILL DEN PRISNIV¥ SOM G¤LLER P¥ V¤RLDSMARKNADEN F¶R JORDBRUKSPRODUKTER 5TREDAREN B¶R D¤RVID PR¶VA OLIKA ¶VERG¥NGSPERIODER SOM KAN S¤KERST¤LLA ATT JORDBRUKET I OLIKA DELAR AV DEN UTVIDGADE UNION SKALL HA LIKV¤RDIGA KONKURRENSVILLKOR EFTER ¶VERG¥NGSPERIODENS SLUT $ET B¶R KLARL¤GGAS VILKA MEDEL SOM KAN BEH¶VA TILLF¶RAS DEN GEMENSAMMA JORDBRUKSP OLITKEN
) ETT TREDJE SCENARIO B¶R UTREDAREN UTG¥ FR¥N ATT DEN GEMENSAMMA JORDBRUKS POLITKEN HAR LIBERALISERATS FULLST¤NDIGT INNAN UTVIDGNINGEN ¤GER RUM $ET BETYDER ATT MARKNADSORDNINGARNA EXPORTST¶D OCH ANDRA INTERNA PRISST¶DS¥T G¤RDER HAR AVVECKLATS DVS ATT JORDBRUKARNA INOM %5 ¤R UNDERKASTADE NORMALA MARKNADSM¤SSIGA VILLKOR 'R¤NSSKYDDET F¶RUTS¤TTS ANPASSAS TILL UTVECKLINGEN I ANDRA J¤MF¶RBARA L¤NDER
)NLEDNING
Grunden för EU:s gemensamma jordbrukspolitik har i stort sett varit oförändrad sedan dess tillkomst i slutet av
| 98 Scenarier för utveckling av CAP | SOU 1997:150 |
CAP förväntas under de närmaste åren bli utsatt för nya påfrestningar vilket kan komma att kräva nya anpassningar. Det bedöms främst vara en kombination av följande orsaker som kommer att påverka CAP.
·Internationella handelsförhandlingar inom ramen för WTO
·Östeuropautvidgningen
·Budgetrestriktioner/begränsningar
Nya handelsförhandlingar kommer med all säkerhet att innebära att EU måste minska stödet till jordbruket. Det kan t.ex. ske genom att kvantiteterna som får subventioneras med exportstöd reduceras och att produktanknutna stöd reduceras eller blir otillåtna.
En utvidgning av EU mot Central- och Östeuropa kan leda till kraftigt ökade budgetpåfrestningar om EU väljer att bibehålla CAP oförändrad Dessutom blir
1992 års reform innebar att kostnaderna för stödet till jordbruket gjordes synliga på ett helt annat sätt än tidigare. Detta kan i sin tur leda att stödet ifrågasätts mer än vad som hittills har skett.
!LTERNATIVA UTVECKLINGSV¤GAR F¶R #!0
I utredningens direktiv anges tre scenarier för EU:s framtida jordbrukspolitik:
·Marginella förändringar
·Fullständig liberalisering
·Successiv reformering
| SOU 1997:150 | Scenarier för utveckling av CAP 99 |
10.2.1Marginella förändringar av CAP
Utgångspunkten för detta alternativ är att EU bibehåller de mål som finns fastlagda i Romfördraget från 1957. Inkomstmålet innebär att EU tillämpar en prisnivå på jordbruksprodukter som i normalfallet ligger över världsmarknadspriserna. Detta uppnås genom att använda medel som tullskydd, exportsubventioner och intervention.
Både ett yttre och inre tryck verkar för att möjligheterna att använda dessa stödformer begränsas i framtiden. EU måste troligen att acceptera en större tullfri import och en minskning av den subventionerade exporten, samt minskat prisstöd.
Dessa yttre faktorer tillsammans med ökade krav på budgen i ett utvidgningsperspektiv samt avkastningsökningar i produktionen leder enligt detta scenario till att EU måste skärpa utbudsbegränsningarna.
Kommissionens förslag, Agenda 2000, innebär att stödet delvis omformuleras från marknadsstöd till direktstöd för vissa produkter. För andra produkter görs små eller inga förändringar alls.
Utbudskvoter är sålunda även fortsättningsvis ett mycket viktigt medel. Kommissionen diskuterar inte möjligheter till utfasning eller bortre gräns för direktstöden.
Utredaren finner det därför mest ändamålsenligt att använda kommissionens förslag som utgångspunkt för utvärderingen av scenariot med endast marginella förändringar av CAP
Av följande uppställning framgår de medel som kommissionen anvisar i Agenda 2000 för några av de viktigaste jordbruksprodukterna.
| 100 Scenarier för utveckling av CAP | SOU 1997:150 |
| Prissänkning + | Kvotering | ||
| direktstöd | |||
| Spannmål | X | ||
| Socker* | X | ||
| Mjölk | X | X | |
| Nötkött | X | ||
*För socker föreslår kommissionen inte några förändringar jämfört med nuläget.
Utredaren anser att ytterligare ett alternativ som ryms inom detta scenario bör utredas. Detta alternativ innebär att EU omvandlar dagens produktionsanknutna stöd, exportbidrag, arealstöd, djurbidrag m.m., till s.k. frikopplade stöd. USA har i sin senaste reform på jordbrukets område gjort en sådan förändring. Det antas att dessa stöd inte trappas av. Även denna variant av förändringar av CAP där stödnivån behålls oförändrad tas alltså upp i analysen.
10.2.2Fullständig liberalisering av CAP
Alternativet som i uppdraget benämns som fullständig liberalisering innebär en i grunden förändrad jordbrukspolitik som utgår från andra mål. I detta alternativ är målet för jordbrukspolitiken att produktionen styrs av konsumenternas efterfrågan utan marknadsreglerande åtgärder. Detta kan ta sig uttryck i form av att den interna marknadsregleringen (intervention, exportstöd m.m.) tas bort liksom direktstöden (arealbidrag och djurbidrag). Gränsskyddet förutsätts anpassas till utvecklingen i andra jämförbara länder.
Utöver ett specifikt mål för jordbrukssektorn kan det finnas andra mål som gäller generellt för samhället men som har stor betydelse för jordbrukssektorn. Det gäller i synnerhet för miljö- och regionalpolitiken. Dessa mål kan antingen uttryckas tillsammans
| SOU 1997:150 | Scenarier för utveckling av CAP 101 |
med andra mål för jordbruket eller som generella mål för hela samhället.
I detta alternativ förutsätts att reformen har genomförts innan kandidatländerna blir fullvärdiga
10.2.3Successiv reformering av CAP
Mellan dessa båda alternativ finns det ett alternativ som bygger på en successiv anpassning av priser m.m. till de nivåer som råder på världsmarknaden. De viktigaste aspekterna som berör detta alternativ är:
·Förändringshastigheten
·Ekonomisk kompensation för förändringen
Övergångsåtgärdernas utformning blir sålunda det centrala i detta alternativ. För
Det är i detta alternativ också viktigt att behandla övergångsperiodernas längd.
| 102 Scenarier för utveckling av CAP | SOU 1997:150 |
| SOU 1997:150 | 103 |
+ONSEKVENSANALYS
I följande avsnitt, vilket är det centrala i rapporten, görs en analys av konsekvenserna för olika förändringar av CAP vid en utvidgning av EU. I uppdraget anges att analysen ska avse effekterna för:
·Sverige
·EU i sin helhet
·Kandidatländerna
Konsekvenserna av utvidgningen ska prövas utifrån de scenarier som anges i avsnitt 10. Analyskapitlet är sålunda indelat utifrån dessa tre alternativ.
Analysen delas upp i huvudrubriker med några parametrar kopplade till varje:
| 0RODUCENTLEDET | ,IVSMEDELSINDUSTRIN | 0RISUTVECKLINGEN |
| användning (arb/kap) | ||
| +ONSUMTION | (ANDEL | "UDGET |
| 104 Konsekvensanalys | SOU 1997:150 |
Vad gäller analysen av i synnerhet miljö- och regionaleffekter begränsas denna till att gälla den direkta påverkan som jordbrukssektorn har.
Varje scenario avslutas med en analys av konsekvenserna för Sverige. Denna analys är mycket osäker eftersom effekterna är svåra att bryta ner på enskilda länder. De redovisade effekter som kan uppstå gäller därför i många fall för hela eller större delar av EU.
Analyser som görs i detta avsnitt grundas på det faktaunderlag som redovisats i de föregående avsnitten.
!NALYS AV MARGINELLA F¶R¤NDRINGAR AV #!0
Alternativet som innebär marginella förändringar av CAP överensstämmer i stort med kommissionens reformförslag Agenda 2000, se avsnitt 6, med bakomliggande faktagrund som redovisas i rapporten Long Term Prospects, CAP 2000 (se avsnitt 5.1.5).
Utgångspunkten för detta alternativ är att EU bibehåller systemet med stödprisnivåer. Dessa priser kan i normalfallet antas ligga över världsmarknadsnivån. Det leder till att EU inte kan exportera större kvantiteter än vad som kan avsättas inom
För vissa produkter, främst spannmål men eventuellt även nötkött, innebär dock förslagen i Agenda 2000 att EU:s interna priser kommer ner till världsmarknadsprisnivå. Det leder till att export kan äga rum utan bidrag.
| SOU 1997:150 | Konsekvensanalys 105 |
11.1.1Producentledet
I detta alternativ kommer EU:s jordbruk att ha en krympande andel på världsmarknaden p.g.a. att möjligheterna till subventioner minskar och en hårdare konkurrens på hemmamarknaden genom att allt större kvantiteter kan importeras utan tullavgifter. För jordbruket och livsmedelsindustrin innebär dessa åtgärder krympande volymer att arbeta med. Genom att produktionen i primärledet kommer att styras allt mer av olika kvoter är risken överhängande att det inte blir den mest effektiva produktionen som kommer att bli kvar. Strukturförändringar kommer att förhindras och införande av effektivare produktionsmetoder fördröjs jämfört med alternativet med en helt avreglerad sektor. Drabbas industrin av kraftigt minskade råvaruflöden är den mest troliga åtgärden att verksamheter läggs ner.
Kvotering innebär, enligt nu gällande regler, att
Problemen med att fastställa produktionskvoter belyses genom följande exempel.
Enligt kommissionens grundregel ska bidraget till spannmålsodlingen beräknas utifrån genomsnittlig avkastning under en historisk period. Av tabellen framgår att utfallet för CÖE- länderna blir mycket skiftande beroende på vilken period som väljs. Genomgående är att man missgynnas av att välja en bas
| 106 Konsekvensanalys | SOU 1997:150 |
som infaller under den period då de stora förändringarna i politik och ekonomi inträffade.
4ABELL 3PANNM¥LSAVKASTNING I N¥GRA AV
| År | Ungern | Rumänien | Litauen |
| Genomsnitt | |||
| 5,18 | 3,09 | 3,08* | |
| 4,09 | 2,69 | 2,20 | |
| 3,76 | 2,71 | 1,99 | |
* Avser
+¤LLA %5 KOMMISSIONEN EGNA BER¤KNINGAR
På samma sätt missgynnas
| 4ABELL | |||
| År | Polen | Tjeckien | Estland |
| Genomsnitt | |||
| 15,845 | |||
| 12,691 | 3,552 | 0,860 | |
| 11,953 | 3,260 | 0,763 | |
+¤LLA %5 KOMMISSIONEN EGNA BER¤KNINGAR
Utredaren vill framhålla att en politik som bygger på stark utbudskontroll håller tillbaka den utvecklingspotential som finns i det östeuropeiska jordbruket.
| SOU 1997:150 | Konsekvensanalys 107 |
Det blir speciellt produktionsgrenarna med stark marknadsstyrning som kommer att drabbas av att det inte görs några förändringar av CAP, främst mjölk och socker. Produkter med mindre inslag av marknadsregleringar har större möjligheter att utvecklas i
En fråga som är mycket viktig att belysa är också hur direktstöden ska behandlas. Inom den nuvarande marknadsordningen ges direktstöd till spannmål m.fl. grödor och nötkött. Direktstöden har kommit till för att kompensera EU:s jordbrukare för stödprissänkningar som gjorts. Enligt reformförslaget från kommissionen ökar betydelsen av direktstöd ytterligare. På spannmålsområdet ökar nivån på direktstöden med ca 20 procent. Det införs även ett nytt direktstöd för mjölk.
I Agenda 2000 påpekar kommissionen att direktstöd åtminstone inte ska ges till
Med nu rådande situation kommer
| 108 Konsekvensanalys | SOU 1997:150 |
Utesluts
| Produkt | Direktbidrag i förhållande till |
| total intäkt; % | |
| Spannmål | 40 |
| Nötkött | 30 |
| Mjölk | 10 |
I tabell 15 visas ett beräkningsexempel på arealbidragens betydelse. Bidragen har beräknats utifrån historiska arealer och avkastningsnivåer och hänsyn har sålunda inte tagits till den potential som kan finnas i
| SOU 1997:150 | Konsekvensanalys 109 |
4ABELL 5TFALL AV %5 S AREALST¶D I
| Land | Arealstöd, milj kr | Summa | |||||
| Spannmål | Oljeväxter | Protein- | Träda | milj kr | |||
| grödor | |||||||
| Estland | 200 | 0 | 0 | 50 | 250 | ||
| Lettland | 360 | 0 | 0 | 80 | 440 | ||
| Litauen | 1 060 | 10 | 0 | 240 | 1 310 | ||
| Polen | 8 760 | 760 | 690 | 1 960 | 12 170 | ||
| Rumänien | 7 250 | 1 480 | 130 | 1 620 | 10 480 | ||
| Bulgarien | 2 780 | 1 180 | 0 | 620 | 4 580 | ||
| Ungern | 4 670 | 1 490 | 170 | 1 040 | 7 370 | ||
| Tjeckien | 2 900 | 820 | 200 | 650 | 4 570 | ||
| Slovakien | 1 490 | 290 | 140 | 330 | 2 250 | ||
| Slovenien | 220 | 10 | 10 | 50 | 290 | ||
| Totalt | 29 690 | 6 040 | 1 340 | 6 640 | 43 710 | ||
| Sverige | 3 300 | 270 | 40 | Se spm | 3 610 | ||
+¤LLA %GNA BER¤KNINGAR
Utredaren vill också peka på att detta alternativ kan leda till att nödvändiga strukturrationaliseringar i
| 110 Konsekvensanalys | SOU 1997:150 |
11.1.2Livsmedelsindustrin
I nuläget är
Industrin i
| SOU 1997:150 | Konsekvensanalys 111 |
| 4ABELL | 0RODUKTIONSKAPACITET OCH UTNYTTJANDEGRAD I | ||
| POLSK LIVSMEDELSINDUSTRI TON | |||
| Industrigren | Kapacitet | Utnyttjande | |
| Svinslakterier | 2 200 | 946 | |
| Storboskapslakterier | 900 | 145 | |
| Kvarn | 4 300 | 2 800 | |
| Socker | 2 000 | 1 600 | |
| Fodermedel | 7 500 | 4 100 | |
| Potatisstärkelse | 200 | 75 | |
| Mejeri | 12 000 | 6 060 | |
| Bryggeri | 220 | 165 | |
| Alkohol | 450 | 245 | |
| Bageri | 4 800 | 2 650 | |
| Margarin | 380 | 360 | |
| Jucie | 300 | 250 | |
| Grönsakskonserver | 150 | 50 | |
+¤LLA *ORDBRUKSSTATISTISK ¥RSBOK I 0OLEN
11.1.3Prisutvecklingen
Bibehåller EU sin nuvarande prisnivå för jordbruksprodukter kommer det att innebära stigande priser i
| 112 Konsekvensanalys | SOU 1997:150 |
gränsad genom
| 4ABELL | 0RISJ¤MF¶RELSE |
|||||
| 4YSKLAND | ||||||
| Land | Polen | Ungern | Litauen | Rumänien | Tyskland | |
| Vete | kr/100kg | 87,3 | 48,15 | 90 | 67,95 | 128,25 |
| Majs | kr/100 kg | 48,15 | 0 | 101,7 | 121,5 | |
| Potatis | kr/100 kg | 31,5 | 117 | 130,95 | 128,7 | |
| Sockerbetor | kr/100 kg | 19,8 | 18 | 27 | 13,95 | 43,2 |
| Mjölk | kr/kg | 1,17 | 1,215 | 0,855 | 2,79 | ||
| Nötkött | kr/kg | 6,75 | 5,85 | 4,95 | 17,55 | ||
| Griskött | kr/kg | 7,2 | 5,85 | 8,55 | 10,35 | ||
* 1 DM = 4,30 SEK
+¤LLA /%#$
Höga priser på produkterna och olika former av direktstöd leder till att detta kapitaliseras in i markvärden, maskiner och produktionsmedel. Jordbruket förlorar sålunda direkt en del av stödet i form av stigande kostnader. I nuläget är kostnaden för bl.a. jordbruksmark betydligt lägre i
11.1.4Konsumtion
Livsmedelskonsumtionen i
| SOU 1997:150 | Konsekvensanalys 113 |
griskött. En stor del av inkomsten används redan idag till livsmedelskonsumtion i
EU:s priser är som regel högre än i
11.1.5Handel
De flesta av
Alternativet med endast marginella förändringar av CAP innebär, som visats i avsnitt 11.1.1, att produktionen i
De nuvarande
del av sina
I kommissionens ”Strategy Paper” från 1995 pekades handeln ut som ett nyckelområde för att få fart på utvecklingen i CÖE- länderna. I Agenda 2000 har kommissionen nästan helt undvikit
| 114 Konsekvensanalys | SOU 1997:150 |
att diskutera handelsaspekten som en möjlig väg att utveckla jordbruket i
11.1.6Miljöaspekter
Jämfört med nuläget innebär marginella förändringar av CAP generellt sett stigande produktpriser i
Vad gäller andra miljömål som biologisk mångfald, öppet landskap etc. anser utredaren det vara viktigt att framhålla att det inte är utformningen av jordbrukspolitiken som skall användas som ett medel att lösa dessa mål. För att uppfylla dessa mål bör istället speciella åtgärder sättas in. Däremot bör jordbrukspolitiken så långt som möjligt utformas på ett sådant sätt att den inte motverkar miljömålen.
11.1.7Regionalpolitik
Som framgått av analysen i tidigare avsnitt bedöms detta alternativ leda till begränsade möjligheter att utveckla jordbruket i CÖE- länderna. Utbudskvoter, direktbidrag och höga priser gynnar främst jordbrukssektorn i
| SOU 1997:150 | Konsekvensanalys 115 |
långsamt. Det är viktigt att betona att regionalstöden inte får leda till att konkurrenskraftigt jordbruk slås ut.
För att de medel som avsätts inom utvecklingsfonden ska kunna användas på ett meningsfullt och effektivt sätt krävs det att finns expertis inom EU som gör de nödvändiga prioriteringarna. Styrningen från EU får dock inte vara så hård att initiativkraften i
Stöd som omfattar även andra sektorer kan komma att verka balanserande gentemot de stöd som går till jordbruket, inte minst via garantifonden. Detta ger möjligheter att motverka en snedvridning mellan olika sektorer.
Länder inom
Vid nuvarande regler för delfinansiering av regionalstöden kommer
Erfarenheten från EU:s utvidgning med Spanien, Portugal och Grekland visar att produktionsanpassningarna tagit betydligt längre tid än väntat och att effekterna blivit mindre. Den främsta orsaken till detta är att EU:s regler för produktionsbegränsningar varit verkningsfulla.
| 116 Konsekvensanalys | SOU 1997:150 |
11.1.8Sysselsättning
Begränsade möjligheter att utveckla jordbruket i
11.1.9Budget
Det har gjorts en lång rad beräkningar över budgetkostnaderna för en utvidgning vad gäller marknadsregleringarna (garantifonden). Det svårt att jämföra kostnadsutfallet eftersom beräkningarna ofta har gjorts med skiftande förutsättningar. Förutsätts oförändrad CAP hamnar kostnaderna på ca
Budgetkostnaderna för marknadsstöden blir i detta alternativ förhållandevis begränsade. Utredaren vill betona att budgeten inte är avgörande för möjligheterna att utvidga EU om man väljer att endast marginellt förändra CAP och inte låter
4ABELL "ER¤KNINGAR AV BUDGETKOSTNADEN F¶R
| Källa | ||
| Tangerman & Josling (1995) | ||
| EU (1995) | 12 | |
| Slater & Anderson | ||
| Tangerman |
| SOU 1997:150 | Konsekvensanalys 117 |
Det är svårt att kvantifiera behoven av regionalstöd i CÖE- länderna. Antas att hela området blir berättigat till stöd och att samma stödintensitet tillämpas som inom nuvarande
I Agenda 2000 har kommissionen uttalat att regionalstöden ska begränsas till 4 procent av BNP. Med hänsyn till att
11.1.10Övergångsåtgärder
En stor del av regelverket som är kopplat till CAP grundas på historiska uppgifter om avkastning, arealer, djurantal, m.m. CÖE- länderna har de senaste åren drabbats av kraftiga produktionsminskningar. Dessa länder kan därför komma att få mycket oförmånliga ingångsvärden. Utredaren anser att det som övergångsåtgärd inom detta alternativ skulle vara möjligt att låta
| 118 Konsekvensanalys | SOU 1997:150 |
11.1.11Frikopplat stöd
Utredaren anser att för fullständighetens skull bör analyseras även ett alternativ med frikopplade stöd. En utveckling mot stödsystem som inte är lika hårt kopplade till produktionen kan inte uteslutas i framtiden. USA har genom sin reform på jordbruksområdet under 1996 tagit ett steg i denna riktning. I de kommande WTO- förhandlingarna kan USA mycket väl ställa krav på att EU orienterar sig i samma riktning.
Det förutsätts att EU omvandlar nuvarande stöd, marknadsstöd och direktstöd, till ett frikopplat stöd. Frikopplade stöd innebär att jordbruket ges stöd utan krav på produktion. Det kan t.ex. ges som ett generellt arealbidrag eller som ett kontantbidrag till jordbrukaren. För produkterna förutsätts att marknadsmässiga villkor gäller. Liksom i basscenariot gäller att det inte sker någon avtrappning av stödet.
Det frikopplade stödet ger jordbrukaren tydligare signaler från marknaden vilken omfattning och inriktning produktionen ska ha. Jordbrukets konkurrenskraft ges sålunda större utrymme. Problemen med de frikopplade stöden är bl.a. att det är svårt att finna en bas för utbetalningarna som långsiktigt fungerar. Bristfällig statistik gör detta problem speciellt svårt för
För
I detta alternativ kommer prisnivån att falla jämfört med nuvarande läge i EU, vilket är speciellt positivt för
| SOU 1997:150 | Konsekvensanalys 119 |
Det torde också vara svårt att få acceptans i samhället i övrigt för att på detta sätt tillförsäkra bönderna en garanterad inkomst utan att det görs någon motprestation.
11.1.12Konsekvenser för Sverige
En marginell förändring av CAP jämfört med nuläget innebär att
För livsmedelskonsumenterna i Sverige innebär detta alternativ i stort sett oförändrad situation jämfört med nuläget.
!NALYS AV FULLST¤NDIG LIBERALISERING AV #!0
Detta alternativ ansluter till stor del till det betänkande som lämnades av
Utgångspunkten för detta alternativ är att EU anpassar stödprisnivån till de priser som råder på världsmarknaden vilket innebär att de marknadsstödjande åtgärderna tas bort. Det innebär i praktiken att export kan ske utan bidrag och att det inte behövs något stöd för lagring samt att gränsskyddet anpassas till utvecklingen i
| 120 Konsekvensanalys | SOU 1997:150 |
andra jämförbara länder. Under en övergångsperiod antas att jordbruket i EU ges kompensation för reducerade marknadsstöd.
Övergångsåtgärderna riktade mot
11.2.1Producentledet
Jordbruket i
Vid en anpassning av de interna priserna till de priser som råder på världsmarknaden kommer EU:s jordbruk i en ny situation. För att möta denna måste åtgärder vidtas. Vissa produktionsgrenar måste eventuellt helt överges medan rationaliseringar och effektiviseringar kan ge ökade möjligheter på andra områden. Olika typer av regleringsåtgärder, inte minst utbudsbegränsningar, har under lång tid avskärmat EU:s jordbruk från konkurrens på världsmarknaden vilket torde innebära att det finns ett stort uppdämt behov av åtgärder, men också en tröghet mot att vidta dessa. Även i livsmedelsindustrin har avsaknaden av internationell påverkan gjort att rationaliseringar inte genomförts i den takt som krävts för att vara internationellt konkurrenskraftig.
Höga mark- och kvotvärden och stora investeringar i byggnader, maskiner m.m. som inte är avskrivna innebär att det finns en inneboende tröghet i att snabbt vidta förändringar.
| SOU 1997:150 | Konsekvensanalys 121 |
möjligheter att ge bidrag till export och andra subventioner. Gränsskyddet är också som regel på en lägre nivå än vad som tillämpas i EU. Kostnadsläget i
11.2.2Livsmedelsindustrin
Reformscenariot innebär att produktpriserna blir lägre än i scenariot med bibehållen reglering. Det innebär också att olika typer av utbudsregleringar tas bort. Dessa båda åtgärder är positiva för livsmedelsindustrins konkurrenskraft. Det torde speciellt gälla för industrin i
| 122 Konsekvensanalys | SOU 1997:150 |
11.2.3Prisutveckling
Detta scenario innebär att priserna på
Prisförändringen i
11.2.4Konsumtion
Borttagande av marknadsregleringen, enligt detta scenario, innebär att prisnivån på livsmedel sjunker. Konsumenterna ges på så sätt möjlighet att få tillgång till billigare livsmedel. Det gäller dock endast under förutsättning att prissänkningen verkligen kommer konsumenterna tillgodo och inte hamnar i de tidigare industri- och affärsleden. Utredaren vill speciellt betona betydelsen av låga konsumentpriser för livsmedel i
11.2.5Handel
Avvecklingen av marknadsregleringen innebär att handeln mellan EU och tredje land kan ske utan olika former av stöd och avgifter. Det innebär också att de handelsbegränsningar som nu ligger inom
| SOU 1997:150 | Konsekvensanalys 123 |
begränsningar har speciellt stor betydelse för
11.2.6Miljöaspekter, regionalpolitik, m.m.
Detta scenario innebär generellt sett lägre produktpriser. Det leder till att de ekonomiskt optimala insatserna av handelsgödsel och bekämpningsmedel minskar. En sådan utveckling är positiv för miljön. Billigt foder ger dock incitament att bedriva en intensiv animalieproduktion vilket kan ge upphov till negativa miljöeffekter.
Scenariot med fullständig liberalisering av jordbrukspolitiken ger jordbruket i
| 124 Konsekvensanalys | SOU 1997:150 |
För
11.2.7Budget
I detta alternativ bortfaller kostnaderna för de marknadsreglerande åtgärderna eftersom slutmålet är fullständig liberalisering. Under en övergångsperiod förutsätt att det kommer att ges någon form av kompensation för uteblivet prisstöd riktat mot
Budgetkostnaderna för regionalstödet är svåra att förutse eftersom de beror på marknadseffekterna. Utredaren anser att det finns möjligheter till lägre kostnader för
11.2.8Övergångsåtgärder
Övergångsåtgärderna i detta scenario riktar sig mot
| SOU 1997:150 | Konsekvensanalys 125 |
naden mellan EU:s priser och världsmarknadspriset är större kan det vara motiverat att trappa ner priserna under en längre period. Utredaren vill betona vikten av att alla reglerade produkter behandlas enligt samma princip.
EU:s marknadsregleringar har varit en etablerad faktor på marknaden under mycket lång tid. Produktionsapparaten i såväl primärproduktion som industriled har anpassats efter de villkor som statsmakterna ställt upp. En dramatisk förändring av de politiska grundförutsättningarna kan därför leda till en snabb och okontrollerad förändring. I syfte att motverka en sådan förändring är det därför rimligt att jordbrukssektorn ges möjligheter till anpassning under en övergångstid.
Kompensationen kan utformas på en rad olika sätt. En viktig utgångspunkt för kompensationen är att den ska ges under en övergångsperiod och sedan upphöra. Det synes därför vara viktigt att inte etablera nya stödformer som riskerar att växa in som permanenta inslag i jordbrukspolitiken. Stöden bör istället ges inom befintligt regelverk, t.ex. arealbidrag och djurbidrag. En av svagheterna med denna metod är att EU kan dra på sig kritik från WTO. Om EU klart och tydligt kan ange att stödet ska tas bort efter en viss övergångsperiod bedöms dock åtgärderna ha goda möjligheter att bli accepterade.
Som alternativ till denna metod kan jordbruket kompenseras med ett stöd som är mera frikopplat från produktionen (se avsnitt 11.1.9). Fördelen med detta stöd är marknadssignalerna når jordbruket snabbare. Det finns t.ex. ingen anledning att upprätthålla en olönsam produktion enbart av det skälet att man åtnjuter kompensationsbetalning. Nackdelen är att det kan vara svårt att i senare ta bort stödet vilket bl.a. försvårar ett fullt medlemskap för
Utredaren vill betona vikten av att övergångsåtgärderna enligt detta scenario blir avslutade till dess att
| 126 Konsekvensanalys | SOU 1997:150 |
gemensamma marknaden släppas eller så drabbas
11.2.9Konsekvenser för Sverige
Scenariot med fullständig liberalisering innebär att jordbruket i Sverige får konkurrera med jordbruket i
P.g.a. av att
På animalieområdet torde importkonkurrensen bli mindre på kort sikt. Problem med att uppfylla kvalitetskraven håller tillbaka handel med dessa produkter. På längre sikt torde dock CÖE- länderna ha möjlighet att konkurrera även med dessa produkter.
För Sveriges del finns det också möjlighet att konkurrera på
| SOU 1997:150 | Konsekvensanalys 127 |
För konsumenterna innebär detta alternativ möjligheter till lägre konsumentpriser. Det beror dels på att stödpriserna sänks, dels på att det finns möjlighet till ökad konkurrens på marknaden.
!NALYS AV SUCCESSIV REFORMERING AV #!0
I alternativet som benämns successiv reformering är slutmålet för EU:s jordbrukspolitik detsamma som i scenariot med fullständig liberalisering (se avsnitt 11.2). Enligt direktiven för utredaren ska olika övergångsperioder prövas för att skapa en situation där jordbruket i EU och
11.3.1Producentled och livsmedelsindustri
Behovet av övergångsåtgärder för producent- och industriledet i
För
| 128 Konsekvensanalys | SOU 1997:150 |
verksamhet. Produktionsinriktning i form av grödval, djurhållning, intensitet, tidpunkt för försäljning m.m. sker däremot helt på marknadsmässiga villkor.
Utredaren anser det vara svårt att ange någon bestämd tidpunkt för hur snabbt kompensationsbetalningarna kan fasas ut. För vissa produkter, i synnerhet spannmål, har omfattande reformer redan genomförts i.o.m. 1992 års reform och nya reformer planeras, Agenda 2000. För andra produkter som t.ex. socker har reformarbetet inte påbörjats ännu. För de produkter som är mest reglerade, socker och mjölk, torde det bli frågan om förhållandevis långa övergångsperioder innan allt stöd har tagits bort. Med hänsyn till tidtabellen för utvidgningen kan direktstöden inom EU blockera möjligheterna att skapa en gemensam marknad.
Med hänsyn till principen om likvärdiga konkurrensvillkor på en gemensam marknad ser utredaren det inte som möjligt att ge kompensationsstöd för prissänkningar till enbart jordbruket i EU- 15 och utesluta
För att stödja utsatta regioner i
| SOU 1997:150 | Konsekvensanalys 129 |
inte ges för att stödja enbart jordbruket i området utan kan istället ges även för att utveckla annan verksamhet.
Jordbruket i
Längden på övergångsåtgärderna som riktas mot
Utredaren är medveten om att en kort övergångsperiod avseende avvecklingen av EU:s marknadsstöd är mindre trolig. Det kan därför mycket väl uppstå en situation där
| 130 Konsekvensanalys | SOU 1997:150 |
na. Det skulle emellertid bli mycket svårt att göra en sådan beräkning eftersom det med all säkerhet råder olika förhållanden i kandidatländerna som helhet och för enskilda varor. Det skulle också kräva regelbundet återkommande uppföljningar allteftersom prisförhållandena förändras mellan kandidatländerna.
11.3.2Prisutveckling
Inriktas övergångsåtgärderna i
11.3.3Handel
Handel är ett nyckelområde för att i ett övergångsskede smälta samman de båda områdena. I kommissionens ”strategy paper” (se avsnitt 4.1.3) från 1995 lades mycket stor tonvikt på denna fråga. Kommissionen betonade vikten av att handelskvoterna inom Europaavtalen skulle utökas. I Agenda 2000 har handelns betydelse nästan helt fallit bort. Det görs knappast någon återkoppling till handelsavtalen mellan EU och
Utredaren vill betona att generösare villkor för
| SOU 1997:150 | Konsekvensanalys 131 |
Villkoren bör också ändras på så sätt att de exporterande företagen ges större inflytande.
Skall
11.3.4Regionalpolitik, m.m.
Det kan av detta skäl vara nödvändigt att övergångsåtgärderna får ta en viss tid.
11.3.5Budget
Övergångsåtgärderna som riktas mot
| 132 Konsekvensanalys | SOU 1997:150 |
För
| SOU 1997:150 | 133 |
!VSLUTANDE SYNPUNKTER
Flera av
Kostnaderna för EU:s jordbrukspolitik uppgår i dag till 50% av de totala kostnaderna på ca 750 mdr kr. Det är uppenbart att budgetkostnaderna för nuvarande jordbrukspolitik tillämpad lika i ett utvidgat EU skulle stiga dramatiskt. Det är därför naturligt att budgetkonsekvenserna har kommit att ägnas stor uppmärksamhet i diskussionerna om en utvidgning av EU. De synes också i hög grad ha präglat kommissionens förslag i Agenda 2000. Delvis som en följd av att de uppenbara budgetproblemen måste lösas har emellertid de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika lösningar hamnat i skymundan liksom vad olika lösningar innebär för kandidatländerna och hela EU:s ekonomiska utveckling på sikt.
Sett i ett sådant större perspektiv anser utredaren inte att dagens jordbrukspolitik i EU är något realistiskt alternativ vid en utvidgning även om det rent tekniskt är möjligt att finna sådana lösningar. Bibehåller EU dagens jordbrukspolitik och anpassar regelverket så att budgetmålen kan uppfyllas ges
Låter EU de nya medlemsländerna få dagens stödpriser och andra typer av stöd, bl.a. arealstöd och djurbidrag, är risken uppenbar för att det uppstår andra negativa effekter. Matpriserna skulle stiga vilket är känsligt i
| 134 Avslutande synpunkter | SOU 1997:150 |
Stort tillflöde av medel till jordbruksektorn kan också leda till att resurser felaktigt dras dit och förhindrar utvecklingen i andra sektorer. Höga direktbidrag leder dessutom till kapitalisering i bl.a. marken vilket i sin tur på sikt leder till högre kostnader och således inte är till nytta för jordbruket.
En fullständig liberalisering av EU:s jordbrukspolitik innebär att prisnivån sänks till den nivå som gäller på världsmarknaden. Det innebär också att det direktstöd som ges som kompensation för prissänkningarna tas bort. Utredaren anser att detta alternativ ger
Utredaren anser emellertid att det är viktigt att jordbrukspolitiken inte hindrar
på jordbruksområdet kan därför vara befogade. En allmän strävan bör vara att övergångsperioderna görs så korta som möjligt. Utredaren anser att EU, med hänsyn till sin ekonomiska och politiska ställning, måste ta ett stort ansvar för att underlätta medlemskapet.
De övergångsåtgärder som riktas mot EU måste enligt utredaren inriktas mot att ta bort prisstödet till jordbruket. I vart fall under en övergångsperiod kan det dock vara rimligt att kompensation ges i form av direktstöd. Blir denna period förhållandevis kort bör kompensationen ges inom de system som används f.n. Om övergångsperioden blir längre bör det övervägas att ge stödet mera frikopplat från produktionen.
Utredren vill dock påpeka att det även finns nackdelar med korta övergångsperioder för
| SOU 1997:150 | Avslutande synpunkter 135 |
sektorer. Det är inte minst av detta skäl troligt att behovet av övergångsperioder varierar mellan de olika länderna. Utredaren bedömer att länder som Tjeckien och Ungern behöver en kortare övergångsperiod än t.ex. Polen.
Eftersom det kommer att finnas såväl ett yttre som ett inre tryck på EU att ytterligare reformera CAP vill utredaren ifrågasätta det rimliga i att
| SOU 1997:150 | Ordlista 137 |
/RDLISTA
| Förklaring | |
| Agenda 2000 | Kommissionens förslag från juli |
| 1997 till reformering av bl.a. den | |
| gemensamma jordbrukspolitiken | |
| Avisen | Kommissionens bedömning av |
| länder som vill bli |
|
| CAP | Common Agriculture Policy = EU:s |
| gemensamma jordbrukspolitik | |
| Länderna i |
|
| Östeuropa, Bulgarien, | |
| Estland, Lettland, Litauen, | |
| Polen Rumänien, Slovakien, | |
| Slovenien, Tjeckien och | |
| Ungern | |
| Nuvarande medlemsländer i | |
| EU | |
| GATT | General Agreement on Tariffs and |
| Trade | |
| Kommissionens reformförslag 1992 | |
| framlagt av den dåvarande | |
| jordbrukskommissionären | |
| Ray MacSharry |
| 138 Ordlista | SOU 1997:150 |
| Modulering | Storleksbegränsning av stödut- |
| betalningar i förhållande till antal | |
| hektar åker eller antal djur m.m. | |
| Producer Subsidy Equivalents. | |
| Beräkning utförd av OECD som | |
| syftar till att mäta stödet till | |
| jordbrukarna. | |
| WTO | World Trade Organisation. Den |
| organisation som har inrättats för att | |
| övervaka och utgöra en institutionell | |
| ram för ett stort antal överens- | |
| kommelser och avtal för handeln | |
| mellan de länder som är medlemmar | |
| i organisationen. | |
| Det avtal som blev resultatet av den | |
| s.k. |
|
| ett antal överenskommelser rörande | |
| handeln på bl.a. jordbrukets område. |
| SOU 1997:150 | 139 |
"ILAGA
+OMMITT©DIREKTIV
EU:s utvidgning - konsekvenser för jordbruket och den gemensamma jordbrukspolitiken
Dir. 1997:14
Beslut vid regeringssammanträde den 23 januari 1997
3AMMANFATTNING AV UPPDRAGET
En särskild utredare tillkallas med uppdrag att utreda konsekvenserna för Sverige, unionen som helhet och kandidatländerna av EU:s utvidgning vad avser jordbrukspolitikens samhällsekonomiska effekter såsom jordbrukets produktionsinriktning, konkurrenskraft, sysselsättning och struktur. Även miljömässiga och regionala aspekter i anslutning därtill skall uppmärksammas. En viktig del av analysen är att belysa effekterna för konsumentprisutvecklingen i Sverige, i övriga EU och i kandidatländerna.
Utredaren skall i första hand ta som utgångspunkt en utvidgning med de elva aktuella kandidatländerna, men även andra sannolika alternativ bör redovisas. Resultaten bör företrädesvis presenteras som kvalitativa resonemang, eftersom kvantitativa beräkningar inte alltid kan göras.
"AKGRUND
Europeiska unionen står inför sin femte utvidgning, Tysklands enande oräknat. Sverige ser utvidgningen som ett viktigt steg mot ett enat Europa. Flertalet av de elva stater som har ansökt om medlemskap skiljer sig radikalt från nuvarande medlemmar vad gäller ekonomisk utvecklingsnivå samt institutionell uppbyggnad och traditioner. Samtidigt fördjupas löpande EU:s politiska och
| 140 Bilaga 1 | SOU 1997:150 |
ekonomiska integration, vilket innebär att kandidatländerna har ett mer omfattande regelverk att anpassa sig till än vad som tidigare har varit fallet för nytillkommande länder. EU:s kommande utvidgning är samtidigt en av drivkrafterna bakom den reformprocess, som de f.d. centralplanerade ekonomierna genomgår.
Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn år 1993 fastslog förutsättningarna för ett medlemskap i EU, de s.k. köpenhamnskriterierna. Dessa innebär bl.a. att länderna skall ha rättsstatens karakteristiska kännetecken, dvs. demokrati, respekt för lagar och mänskliga rättigheter samt skydd och respekt för minoriteters rättigheter, fungerande marknadsekonomier och förmåga att hantera konkurrensen och marknadskrafterna inom unionen. Medlemskap förutsätter att kandidatlandet har möjlighet att uppfylla medlemskapets förpliktelser inklusive anslutning till målen om en politisk, ekonomisk och monetär union.
Vid Europeiska rådets möten i Essen, Madrid, Florens och Dublin bekräftades riktlinjerna för nästa utvidgning. Europeiska rådet har vid flera tillfällen deklarerat att medlemskapsförhandlingar med Malta och Cypern skall påbörjas sex månader efter regeringskonferensens slut. Samtidigt uttryckte Europeiska rådet i Madrid att strävan är att den inledande fasen av förhandlingarna med kandidatländerna i Central- och Östeuropa skall sammanfalla med förhandlingsstarten för Malta och Cypern. Vad gäller Maltas medlemskapskandidatur har ansökan dragits tillbaka efter regeringsskiftet hösten 1996.
I Europeiska kommissionen pågår arbetet med att färdigställa så kallade länderyttranden (avier) för de elva kvarvarande kandidatländerna. Därtill kommer utredningar om utvidgningens effekter på olika sakområden, inklusive institutionella konsekvenser. Slutligen pågår arbete med att utreda de finansiella konsekvenserna av utvidgningen. Sannolikt kommer utredningarna att läggas fram i ett sammanhang under hösten 1997.
| SOU 1997:150 | Bilaga 1 141 |
$EN GEMENSAMMA JORDBRUKSPOLITIKEN
EU:s jordbrukspolitik består av ett komplicerat system av prisstöd, produktionsbegränsningar och andra åtgärder för att stödja producenterna. Drygt hälften av medlemsländernas avgifter till unionen finansierar olika former av stöd till gemenskapens jordbruk. Nästan hälften av unionens lagstiftning avser jordbrukssektorn. I
Jordbrukets betydelse för ekonomi och sysselsättning inom unionen är däremot begränsat. Knappt sex procent av medlemsländernas sysselsättning återfinns inom jordbruksproduktion. Sektorns bidrag till ländernas samlade BNP är endast 2,5 procent. Jordbrukets betydelse varierar emellertid mellan medlemsländerna. I vissa medlemsländer är jordbrukets andel av sysselsättningen väsentligt högre liksom dess bidrag till den nationella bruttoproduktionen. I flertalet medlemsländer har jordbruket regionalt stor betydelse.
Att jordbruket tilldelas en central roll inför östutvidgningen beror främst på den gemensamma jordbrukspolitkens utformning. Jordbrukspolitikens samhällsekonomiska kostnader och negativa miljöeffekter samt komplexa och svåradministrerade regelverk gör jordbrukspolitiken till en ytterligt komplicerad faktor i utvidgningsstrategin. Det finns i de nuvarande medlemsländerna olika uppfattningar om hur denna fråga skall hanteras. En del anser att inga eller ett minimum av förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken behöver genomföras, medan andra lutar åt uppfattningen att marknadsordningarna måste avvecklas helt. Kommissionen förespråkar en mellanlinje som innebär en fortsatt förändring av politiken enligt de principer som 1992 års reformbeslut bygger på.
| 142 Bilaga 1 | SOU 1997:150 |
*ORDBRUKET I #ENTRAL OCH
Bilden kompliceras av att jordbruket i de tio central- och östeuropeiska länderna har stor betydelse för sysselsättningen och den totala produktionen. I dessa länder svarar jordbruket för närmare 27 procent av sysselsättningen och knappt åtta procent av BNP. Variationerna är dock stora mellan länderna. De flesta av kandidatländerna i Central- och Östeuropa genomgår för närvarande en omvälvande strukturell förändring av jordbruket från storskaliga, i princip helt kollektivt ägda företag, till marknadsstyrda, privat ägda jordbruk. Även sedan privatiseringen av jordbruket inletts finns merparten av produktionskapaciteten vad gäller åkerareal och djurbesättningar i stora jordbruksföretag baserade på anställd arbetskraft.
Effekterna av att EU:s jordbrukspolitik tillämpas i sin nuvarande utformning också i dessa länder bör utredas. Prisnivån på livsmedel är väsentligt högre i
Generellt gäller att jordbruket liksom livsmedelsindustrin och insatsvaruindustrin i de central- och östeuropeiska kandidatländerna präglas av en föråldrad och sliten kapitalstock samt av ineffektiva och omoderna distributionskanaler. Den veterinära och sanitära standarden når ofta inte upp till de krav som ställs inom unionen. Avkastningen i jordbruket är låg i förhållande till avkastningen i
Däremot torde i flera av länderna i Central- och Östeuropa de naturliga förutsättningarna för produktion av olika jordbruksvaror vara jämförbara och i vissa fall bättre än förhållandena i medlemsländerna. Det gäller inte minst miljömässiga fördelar som kan finnas inom vissa delar av produktionssystemen och odlings-
| SOU 1997:150 | Bilaga 1 143 |
landskapen. Inför utvidgningen kommer de långsiktiga konkurrensförhållandena inom jordbruksproduktionen mellan de nuvarande och de nya medlemsländerna att behöva övervägas.
Ur jordbrukspolitisk synvinkel innebär östutvidgningen således en integrering till en gemensam marknad av ett lågavkastande jordbruk, som i huvudsak är lite eller inte alls reglerat med det högeffektiva, men hårt reglerade, jordbruket i EU. Ett alternativ till en integrering skulle kunna vara att hålla de två jordbruken åtskilda från varandra med gränsskydd och bibehållna gränskontroller. Detta skulle emellertid strida mot idén om den inre marknaden och också ta bort ett viktigt motiv för de central- och östeuropeiska kandidatländernas medlemskap i EU. Vidare skulle detta bidra till att försvåra utnyttjandet av utvidgningens samhällsekonomiska vinster i såväl nuvarande EU som i de nya medlemsländerna. En sådan lösning kan därför komma ifråga endast övergångsvis.
Viktigt i sammanhanget är skillnaderna mellan EU:s och kandidatländernas
5PPDRAGET
Mot den nu presenterade bakgrunden skall utredaren analysera konsekvenserna av EU:s utvidgning vad avser jordbruket och livsmedelsproduktion för Sverige men även unionen som helhet och kandidatländerna. Analysen skall avse jordbrukets produktionsinriktning, konkurrenskraft, sysselsättning och struktur. Även regionala konsekvenser bör uppmärksammas liksom miljöeffekter på odlingslandskapet och miljön i stort. En viktig del av analysen är att belysa utvidgningens effekter för konsu-
| 144 Bilaga 1 | SOU 1997:150 |
mentprisutvecklingen och varutillgången i Sverige och i övriga
Analysen skall utgå från ett scenario där samtliga elva aktuella kandidatländer upptas som fullvärdiga medlemmar i EU. Ut- redaren skall dock, om det med hänsyn till utvidgningsfrågans utveckling förefaller relevant, även analysera konsekvenserna av andra sannolika scenarier.
Bedömningen av produktionsutvecklingen skall grunda sig på ett resonemang bl.a. om olika regioners komparativa fördelar för jordbruksproduktion. Där så är möjligt bör analysen underbyggas med kvantitativa beräkningar och uppskattningar. Utredaren skall vidare uppmärksamma effekterna av
Analysen bör omfatta olika scenarier för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Ett av dessa scenarier bör utgå från att EU:s jordbrukspolitik förändras endast marginellt inför utvidgningen och att den tilllämpas i de nya medlemsländerna redan från anslutningens första dag. Därvid bör analysen uppmärksamma möjligheterna att övergångsregler kan komma att tillämpas.
Ett annat scenario bör vara att den gemensamma jordbrukspolitiken successivt reformeras så att, vid reformperiodens slut, jordbruksproduktionen inom den utvidgade unionen sker till den prisnivå som gäller på världsmarknaden för jordbruksprodukter.
Utredaren bör därvid pröva olika övergångsperioder som kan säkerställa att jordbruket i olika delar av den utvidgade unionen skall ha likvärdiga konkurrensvillkor efter övergångsperiodens slut. Det bör även klarläggas vilka medel som kan behöva tillföras den gemensamma jordbrukspolitiken.
I ett tredje scenario bör utredaren utgå från att den gemensamma jordbrukspolitiken har liberaliserats fullständigt innan utvidg-
| SOU 1997:150 | Bilaga 1 145 |
ningen äger rum. Det betyder att marknadsordningarna, exportstöd och andra interna prisstödsåtgärder har avvecklats, dvs. att jordbrukarna inom EU är underkastade normala marknadsmässsiga villkor. Gränsskyddet förutsätts anpassas till utvecklingen i andra jämförbara länder.
Utifrån denna analys skall utredaren söka dra slutsatser om utvidgningens effekter för den gemensamma jordbrukspolitikens budget samt för dess totala kostnad. Där så är möjligt bör kvantitativa beräkningar och uppskattningar göras.
Utöver att ge ytterligare underlag för regeringens fortsatta beredning och ställningstaganden, bör utredningen bidra till att informera och väcka debatt hos allmänheten samt inom näringsliv och organisationer, vilkas ställningstaganden kommer att utgöra en del av underlaget när svenska ståndpunkter skall fastställas.
'ENOMF¶RANDET AV UTREDNINGSUPPDRAGET
Utredaren skall vid genomförandet av sitt uppdrag beakta internationella och svenska studier och konsekvensutredningar på ovan nämnda områden. Europeiska kommissionens eget utredningsarbete skall även beaktas i studien. Utredaren bör särskilt ta del av det material som utarbetats inom ramen för den parlamentariska kommittén (Jo 1995:06) om reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (KomiCAP).
Utredaren skall i sitt arbete beakta den pågående regeringskonferensen som avses bli slutförd under utredningens gång.
Utredaren bör i sitt arbete samråda med en referensgrupp bl.a. bestående av de övriga särskilda utredare som utreder frågor om EU:s utvidgning samt företrädare för berörda departement.
Utredaren skall i sitt arbete även beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser av lagda förslag (dir. 1992:50)
| 146 Bilaga 1 | SOU 1997:150 |
och om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124). Eftersom utredningen inte skall utmynna i några förslag, behöver utredaren inte pröva offentliga åtaganden enligt direktiv 1994:23.
2EDOVISNING AV UPPDRAGET
Utredningsarbetet skall redovisas senast den 31 oktober 1997.
Flera svenska utredningar om utvidgningens konsekvenser genomförs under år 1997. Resultatet av de olika utredningarna avses också presenteras i en sammanfattande form.
| SOU 1997:150 | 147 |
"ILAGA
"ESKRIVNING AV JORDBRUKSSEKTORN I
I bilaga 2 ges en översiktlig bild av hur jordbrukssektorn ser ut i vart och ett av
| · | Jordbrukets roll i ekonomin |
| · | De viktigaste produktionsgrenarna |
| · | Utrikeshandel |
| · | Jordbrukspolitisk situation |
| · | Markpolitik och strukturläge |
Varje avsnitt avslutas med en sammanfattning som syftar till att ge en värdering av landets jordbrukssektor.
Polen har givits störst utrymme i beskrivningarna eftersom det är det klart viktigaste jordbrukslandet bland
Beskrivningarna grundas till största delen på kommissionens länderrapporter och kommissionens länderyttrande (avisvaren). Dessa uppgifter avser som regel förhållandena t.o.m. 1995.
| 148 "ILAGA | SOU 1997:150 |
! 0OLEN
Polen är det största av
Ekonomiskt sett är också Polen klart störst av
Ekonomin i Polen utvecklades i negativ riktning i samband med den ekonomiska omvälvningen i slutet av
BNP utvecklades i positiv riktning redan 1992. Den nedgång som ägde rum i början på
Jordbrukets produktionsvärde uppgår till ca 8 procent av total BNP vilket är något mindre än genomsnittet för
är dock liten. Sett över en lägre period har jordbrukets andel av BNP minskat, det är speciellt animalieproduktionen som har gått ner.
Andelen sysselsatta inom jordbrukssektorn är mycket hög i Polen jämfört med övriga
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 149 |
andel. Detta kan förklaras att det polska jordbruket till stor del består av småjordbruk.
Åkerarealen uppgår till ca 14 miljoner hektar, det motsvarar ca 1/3 av åkerarealen i
Av åkerarealen används ca 60 procent för odling av spannmål. Den totala spannmålsarealen har varit relativt stabil de senaste åren. En förhållandevis stor del av arealen används för odling av råg. Råg lämpar sig väl för jordarter och klimat i Polen. Hektaravkastningen har minskat under de senaste åren och är omkring hälften av nivåerna inom EU. Yttre förutsättningar som jordarter och klimat ger inte de bästa förutsättningar för högavkastande spannmålsodling i Polen. Den totala spannmålsskörden uppgår normalt till ca 25 milj ton. Vid dessa skördenivåer krävs en viss import. Under 1996/97 har Polen importerat
Polen har en mycket stor odling av potatis. En stor del av skörden används på den egna gården till såväl livsmedel som foder. Den polska potatisarealen är i stort sett lika stor som EU:s hela areal. Avkastning är dock betydligt lägre än i EU. Oljeväxtodlingen i Polen utgörs nästan uteslutande av raps. Odlingen uppgår till ca 0,5 milj ha vilket gör Polen till ett av stora producentländerna i Europa. Polen är normalt nettoexportörer av oljeväxtprodukter men stigande konsumtion de senaste åren har lett till minskat överskott. Under 1996/97 har Polen importerat oljeväxtfrö. Polen har även en omfattande odling av sockerbetor, av länderna inom EU är det bara Tyskland och Frankrike som har större arealer. Odlingen har varit stabil under
| 150 "ILAGA | SOU 1997:150 |
Grönsaks- och fruktodlingen är av förhållandevis stor omfattning i Polen. På fruktområdet är de viktigaste produkterna äpple, päron och körsbär. Polens äppelodling uppgår till ca 20 procent av EU:s
totala odling. Omkring 60 procent av frukt- och bärproduktionen levereras till processindustrin. Polen exporterar normalt
| 4ABELL | 6EGETABILIEPRODUKTIONEN I 0OLEN J¤MF¶RT MED %5 | |||
| Gröda | Produktion, | Andel av produk- | Storleksordning. | |
| milj ton | tionen i |
jämfört med |
||
| Spannmål | 24,7 | 12 | 3 | |
| Raps | 1,4 | 17 | 3 | |
| Potatis | 27,4 | 54 | 1 | |
| Sockerbetor | 2,3 | 14 | 3 | |
| Grönsaker | 5,1 | 10 | 4 | |
| Frukt | 2,5 | 8 | ||
* Avser 1996, uppgifterna för raps avser 1995
+¤LLA !GRA %UROPA OCH %5 KOMMISSIONEN
Animaliesektorn har påverkats förhållandevis mer av den ekonomiska omvälvningen än vegetabiliesektorn. Den totala produktionen minskade med drygt 20 procent mellan
Mjölkproduktionen i Polen bedrivs till övervägande delen av jordbrukare som har mindre än 10 kor. Brist på kapital, kvalitetsproblem m.m. har bidragit till att produktionen har minskat. Polen
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 151 |
har traditionellt varit ett underskottsområde på mjölk men under senare år har man fått ett överskott. Minskad konsumtion är den viktigaste orsaken till att exporten har ökat.
Den specialiserade nötköttsproduktionen är av mindre betydelse och merparten av köttet kommer från mjölkkorna. Polen har de senaste åren haft ett visst exportöverskott som till största delen avsats på den ryska marknaden. Omkring 10 procent har exporterats till EU och då huvudsakligen till Sverige. Grisköttsproduktionen är av större betydelse. Kvaliteten på grisköttet i Polen skiljer sig från EU:s p.g.a. att grisarna är tyngre vid slakt och uppföds med en mindre andel protein i fodret. Normalt har Polen ett visst importbehov. Produktionen av fjäderfäkött har ökat kraftigt de senaste åren. Ökad konsumtion har dock mer än väl motsvarat produktionsökningen.
| 4ABELL | !NIMALIEPRODUKTIONEN I 0OLEN | ||
| J¤MF¶RT MED %5 | |||
| Produkt | Produktion | Andel av produk- | Storleksord. |
| milj ton | tionen i |
jämfört med |
|
| Mjölk | 11,5 | 10 | 3 |
| Nötkött | 0,4 | 5 | 8 |
| Griskött | 2,0 | 12 | 4 |
| Fjäderfäkött | 0,4 | 5 | 7 |
* Avser 1995
+¤LLA !GRA %UROPA OCH %5 KOMMISSIONEN
Livsmedelsindustrin i Polen spelar stor roll för den totala ekonomin i samhället. 1995 uppgick produktionen till ca 18 procent av det totala produktionsvärdet. Ca 13 procent av de sysselsatta i industrin finns i livsmedelssektorn. Jämfört med situationen 1990 har livsmedelsindustrins betydelse ökat. Det är stora skillnader mellan de olika grenarna i sektorn vad gäller ägande, struktur m.m. Den ekonomiska omvälvningen i Polen i slutet på
| 152 "ILAGA | SOU 1997:150 |
företag uppstod, dels att tidigare statligt ägda företag övergick i privat ägo. Enligt Institute of Agricultural Economics and Food Economy i Warszawa har den statliga ägarandelen i livsmedelsektorn sjunkit från ca 75 procent i mitten av
De utländska investeringar som har gjorts har ofta skett i industrier som tillverkar högförädlade livsmedel. Dessa produkter har därför inte direkt konkurrerat med produkter från de polskägda företagen. Produkterna från de polska företagen konkurrerar främst genom ett lågt pris. De utländska investeringarna i livsmedelsindustrin är omfattande. Omkring 35 procent av investeringarna i industrin sker i denna sektor. Bland enskilda företag är det bara ett bilföretag som har gjort större investeringar än livsmedelsföretagen. Utlandsinvesteringarna har koncentrerats till i huvudsak följande sektorer:
·Tobak
·Drycker, läskedrycker och öl
·Sötsaker
Inom grenar av livsmedelsindustrin som tillverkar baslivsmedel har intresset bland utländska investerare varit betydligt mindre.
Sammanfattningsvis kan konstateras att livsmedelsindustrin är en av de industrigrenar som är mest ”framåt” i hela den polska industrin.
Polen hade före den ekonomiska omvälvningen i slutet på 1980- talet en positiv handelsbalans på livsmedelsområdet men under de senaste åren har landet varit nettoimportör. I absoluta tal har både exporten och importen ökat. De viktigaste exportprodukterna är frukt, bär, mejeriprodukter och kött (även levande djur). Direkt efter att de politiska förändringarna ägde rum i slutet på 1980- talet ökade handeln med EU medan den minskade med f.d.
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 153 |
Sovjet. Under de senaste åren har dock de forna Sovjetrepublikerna åter intagit platsen som ledande exportmarknad för polska livsmedel. Tillbakagången i det ryska jordbruket är en viktig anledning till att den polska exporten har ökat. Karaktären på den polska exporten har förändrats från råvaror till förädlade produkter. Ökningen är speciellt påtaglig i handeln med f.d. Sovjet.
4ABELL 0OLENS UTRIKESHANDEL MED LIVSMEDEL
MILJ 53
| Import | Export | Netto | |
| EU | 785 | 535 | |
| EFTA | 64 | 13 | |
| Sovjet och andra öststater | 223 | 597 | 374 |
| Övrigt | 781 | 100 | 681 |
| SUMMA | 1 853 | 1 245 | 608 |
| +¤LLA !GRA %UROPE |
Polen avreglerade jordbrukssektorn före övriga sektorer. Avregleringen innebar att det statliga inköpsmonopolet avskaffades, livsmedelssubventionerna försvann och priserna släpptes fria. Detta ledde till kraftigt stigande priser och dessutom till en osäker avsättnings- och försörjningssituation. För att lösa det polska jordbrukets marknadsproblem inrättades 1990 en speciell myndighet. Myndigheten ansvarar för interventionsåtgärder, prisstabilisering och stöd till jordbrukarnas inkomster. Myndigheten ansvarar också för landets lagring av livsmedel.
Merparten av stödet till jordbruket via budgeten går till jordbrukets socialförsäkringar, ca 70 procent. De sociala åtgärderna utgörs till största delen av pensioner.
| 154 "ILAGA | SOU 1997:150 |
4ABELL 0OLENS BUDGETKOSTNADER F¶R JORDBRUKSSEKTORN PROCENT
| Sociala åtgärder | 71 |
| Stöd till utveckling av jordbruksföretag | 6 |
| Krediter till investeringar | 4 |
| Marknadsregleringar | 4 |
| Utbildning | 4 |
| Övrigt | 11 |
+¤LLA !GRA %UROPE
De marknadsreglerande åtgärderna omfattar flertalet av de viktigaste jordbruksprodukterna som bl.a. spannmål, mejerivaror, griskött och nötkött. De regleringsinstrument som används är snarlika de medel som används inom EU. Stödpriserna i Polen är dock betydligt lägre än stödpriserna inom EU.
4ABELL *¤MF¶RELSE AV ST¶DPRISET I 0OLEN OCH %5 %5
| Produkt | Polen |
| Vete | 79 |
| Griskött | 79 |
| Mjölk | 50 |
| Nötkött | 46 |
* Avser förhållandena 1995
+¤LLA %5 KOMMISSIONEN
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 155 |
4ABELL )NTERVENTIONS OCH MINIMIPRISER I 0OLEN KR KG
| Produkt | Minimipris | Interventionspris |
| Vete | 1,15 | 1,38 |
| Råg | 0,80 | 0,95 |
| Mjölk | 1,38 | |
| Smör | 16,50 | |
| Skummjölkspulver | 13,50 | |
1 zloty = 2,50 SEK
+¤LLA !GRA %UROPE
Marknadspriserna i Polen är som regel lägre än inom EU. Socker, mjölk och nötkött är exempel på produkter där priserna i Polen är på en betydligt lägre nivå än i EU. Priserna på vete, griskött och fjäderfäkött är däremot på ungefär samma nivå som i EU. OECD har i sina
Polens struktur på jordbruksområdet skiljer sig från de flesta övriga
Det har genomförts privatiseringar av statligt ägd mark men dock i relativt begränsad omfattning, ca 10 procent av marken, då enskilda jordbrukare har haft svårt att finansiera förvärven. Det mesta av marken har därför arrenderats ut på lågtidskontrakt.
Av de privata jordbruksföretagen är det endast 3 procent som har större åkerareal än 20 hektar. Det är stora skillnader mellan olika delar av landet. I nordvästra Polen är mer än 20 procent av företagen större än 15 hektar medan motsvarande andel i sydöst inte är mer än ca 5 procent. Total för hela Polen är medelarealen inte större än knappt 7 hektar. Antalet nötkreatur uppgår i
| 156 "ILAGA | SOU 1997:150 |
medeltal till 4 stycken varav 2 stycken är mjölkkor, medelantalet för grisar är 8 stycken.
4ABELL 3TRUKTUREN I DET POLSKA JORDBRUKET
| Ägandeform | Antal företag | Medelareal, ha | Andel av åkerarealen, % |
| 1 000 st | |||
| Statliga | 1,563 | 2 000 | 18 |
| Kooperativ | 1,720 | 400 | 4 |
| Privata | 2 030 | 6,7 | 78 |
+¤LLA %5 KOMMISSIONEN
Medelåldern på de polska jordbrukarna är betydligt lägre än för genomsnittet i EU. Ca 17 procent av jordbrukarna i Polen är yngre än 35 år medan motsvarande andel i EU endast är ca 9 procent. Det finns färre jordbrukare över 65 år i Polen (15 procent) än i EU (25 procent).
3AMMANFATTNING
Polen har som det största landet av
Vegetabilieproduktionen missgynnas av svaga yttre förhållanden i form av dåliga jordar och mindre lämpligt klimat.
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 157 |
Förutsättningarna är bättre för en konkurrenskraftig animalieproduktion samt för arbetsintensiva specialodlingar som frukt, bär och grönsaker.
Jordbruket och livsmedelsindustrin i Polen ges draghjälp av en stor hemmamarknad som ger en plattform för expansion på andra marknader. Landet är positivt till utländska investeringar och privatiseringsprocessen har kommit långt.
" 5NGERN
Ungern har ca 10 miljoner invånare. Landet har den tredje största BNP, räknat i absoluta tal, efter Polen och Tjeckien. Ungern har även den tredje högsta BNP per capita av
Ungern genomgick i början av
Jordbrukets andel av BNP är ca 6 procent vilket är lägre än genomsnittet för
Åkerarealen i Ungern uppgår till ca 4,7 miljoner hektar, det är den tredje största arealen bland
Spannmål är den viktigaste grödan med drygt 60 procent av den totala åkerarealen. Spannmålsarealen har varit förhållandevis stabil under hela
| 158 "ILAGA | SOU 1997:150 |
spannmålsgrödorna. Hektaravkastningen i Ungern ligger runt 5 ton/ha vilket är lika med genomsnittet för EU. Olämpliga väderleksförhållanden under flera år i början av
Fruktodlingen har minskat kraftigt under
Animalieproduktionen i Ungern har minskat förhållandevis mer än vegetabilieproduktionen. Griskött har minskat mest av animalieprodukterna.
Ungern har av tradition varit ett överskottsområde på mjölk men under
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 159 |
Livsmedelsindustrin är den tredje största industrigrenen i Ungern. Mer än 20 procent av de industrianställda finns i denna produktionsgren. Svenska livsmedelsföretag har sedan länge varit etablerade i Ungern för produktion av råvaror till färdigmat som produceras i Sverige.
Ungern är nettoexportörer av livsmedelsprodukter. Exporten är värdemässigt normalt
Den ungerska jordbruksproduktionen har av tradition varit exportorienterad. Direkt efter den ekonomiska reformen i Ungern i slutet på
Det finns marknadsregleringar för de viktigaste produkterna men stödprisnivåerna är låga (ibland under världsmarknadsprisnivå) och det finns även kvantitativa begränsningar. Under det senaste året har det införts kvotsystem för socker som har likheter med EU:s system. Det förekommer både gränsskydd och exportbidrag.
| 160 "ILAGA | SOU 1997:150 |
Direkt efter reformen minskade exportbidragens betydelse men efter 1994 har stöden åter börjat stiga och utgör nu ca 50 procent av jordbruksbudgeten. Det förekommer också arealbaserade inkomststöd, beloppen per hektar är dock mycket låga jämfört med EU:s arealstöd. I syfte att underlätta uppbyggnad och modernisering ges både investeringsstöd och räntebidrag. Totalt utgör exportbidraget den tyngsta budgetposten men förhållandevis mycket stöd ges även till investeringsstöd och direktstöd.
I Ungern har det som en följd av de ekonomiska reformerna även påbörjats en landreform. Det har dels skett en omfördelning av mark, dels en förändring av ägandeformerna. Jordägare som tidigare fått sin mark konfiskerad har givits möjlighet till kompensation antingen genom att få marken tillbaka (nödvändigtvis inte samma arealer som man förlorat) eller i form av "hårdvaluta". Det har även genomförts program i syfte att privatisera statliga jordbruk och att förändra ägandet i de kooperativa företagen. F.n. diskuteras ett förslag som innebär att låta utländska intressen köpa åkermark. Syftet med denna åtgärd kan vara att samla ägandet.
4ABELL 3TRUKTUREN P¥ DET UNGERSKA JORDBRUKET
| Ägandeform | Andel av åkerareal, procent |
| Statliga | 18 |
| Kooperativa | 30 |
| Privata samt övrigt | 52 |
+¤LLA %5 KOMMISSIONEN
3AMMANFATTNING
Ungern är av tradition ett exportorienterat jordbrukarland. Jordbruket är av förhållandevis stor omfattning och landet producerar stora kvantiteter av flera betydande jordbruksvaror.
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 161 |
Avkastningsnivåerna ligger för såväl vegetabilier som animalier ganska nära de nivåer som länderna inom EU uppnår trots att resurserna av insatsvaror är ganska begränsade. Landet har hög exportandel av många produkter inom skiftande områden, såväl bulkprodukter som arbetskrävande specialprodukter. Ungern kan på goda grunder antas ha en hög potential som producent av jordbruksprodukter i framtiden och då även på exportmarknaden. Landet har dock ännu inte en livsmedelsindustri som är konkurrenskraftig fullt ut. Investeringar har gjorts i mera konsumentorienterade industrigrenar men det saknas fortfarande kapital i basindustrin. En annan nackdel för landet kan vara att det geografiska läget försvårar för export till vissa marknader. Jämfört med Polen saknar Ungern en stor hemmamarknad att bygga upp sin industri runt vilket ger en osäkrare situation. Ungern har i likhet med många
# 4JECKIEN
Den Tjeckiska republiken är en ny nation som tillkom efter en delning av Tjeckoslovakien den 1 januari 1993. Olika syn på den ekonomiska och politiska omdaningen som inleddes 1989 drev fram uppdelningen i två oberoende stater, Tjeckien och Slovakien.
Tjeckien är det tredje största landet i
| 162 "ILAGA | SOU 1997:150 |
ekonomin försämrats bl.a. beroende på ett tilltagande budgetunderskott.
Åkerarealen i Tjeckien uppgår till ca 3,2 miljoner hektar vilket utgör ca 7,5 procent av den totala arealen i
Jordbruksproduktionen minskade kraftigt som en följd av den ekonomiska reformen. Nedgången var störst i animalieproduktionen. 1995 uppgick produktionen till ca 85 procent av 1989 års nivå.
Inom vegetabilieproduktionen dominerar spannmålsodlingen men under de senaste åren har produktionen av oljeväxter ökat kraftigt. Andra viktiga grödor är sockerbetor och potatis. Normalt är landet självförsörjande med de flesta vegetabilieprodukter. Vissa år har landet även kunnat exportera vissa kvantiteter.
Animalieproduktionen har minskat kraftigt, för vissa produktionsgrenar uppgår minskningen till 50 procent. Under det senaste året har dock minskningen bromsats upp inom mjölksektorn. Tidigare har Tjeckien haft betydande exportöverskott för flera animalieprodukter men de senaste åren är det enbart mjölkproduktionen som uppvisat överskott. Omkring 1/3 av landets smörproduktion säljs på export.
Livsmedelsindustrin i Tjeckien är av förhållandevis liten betydelse jämfört med de flesta av
Totalt sett är Tjeckien nettoimportör av livsmedel. EU och Slovakien är det viktigaste marknaderna för både import och
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 163 |
export från Tjeckien. Mjölkprodukter och drycker (öl och sprit) är de viktigaste exportprodukterna. P.g.a. att produktionen har minskat kommer Tjeckien på kort sikt inte att påverkas av UR- avtalet på jordbrukets område.
Det har genomförts landreformer i Tjeckien under
| 4ABELL | „GOSTRUKTUR I DET TJECKISKA | |||||
| JORDBRUKET | ||||||
| Ägandeform | Antal företag | Genomsnitts- | Total areal, | |||
| areal, ha | ha | procent | ||||
| Privata | 24 183 | 34 | 826 000 | 23 | ||
| Bolag | 1 463 | 680 | 957 000 | 28 | ||
| Kooperativ | 1 151 | 1 447 | 1 666 000 | 48 | ||
| Statliga | 80 | 660 | 33 000 | 1 | ||
+¤LLA %5 KOMMISSIONEN
Privatiseringen av livsmedelsindustrin har inte hunnit lika långt som i jordbrukarledet. Målsättningen är att dela upp stora statliga företag i privata företag av mindre storlek samtidigt som överkapaciteten kan tas bort.
Stödet till jordbruket i Tjeckien beräknas för 1997 uppgå till ca 8 mdr Ckr (ca 250 milj ecu). Drygt hälften ges i form av direktstöd och resterande del som prisstöd. Merparten av prisstödet ges till mjölkprodukter (omkring hälften) andra produkter som ges stöd är vete, kött och griskött. Stöd ges i form exportbidrag och interventionsuppköp. 1995/96 uppgick stödpriserna i Tjeckien till ca 65 procent av EU:s stödpriser för vete och till ca
| 164 "ILAGA | SOU 1997:150 |
av den tjeckiska jordbrukspolitiken som skulle träda i kraft fr.o.m. den 1 januari 1998. Förändringarna innebär att marknadsregleringarna skärps genom att det införs utbudsbegränsningar och starkare interventionsåtgärder.
Direktstöd ges till jordbrukare i bergstrakter och till stöd för införande av miljövänligare produktionsmetoder. Dessa stödformer har tagit en allt större del av budgeten i anspråk.
3AMMANFATTNING
Tjeckien är det av
$ 3LOVAKIEN
Slovakien bildades liksom Tjeckien den 1 januari 1993 genom en delning av Tjeckoslovakien. Slovakien är vid en jämförelse med Tjeckien det mindre landet i de flesta avseende. Befolkningen i Slovakien uppgår till ca 5 miljoner vilket är det sjätte största bland
Ekonomin i Slovakien föll tillbaka i samband med den ekonomiska omvälvningen i slutet på
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 165 |
Tillväxten i Slovakien har varit något lägre än i Tjeckien, däremot är inflationsutvecklingen mera gynnsam i Slovakien.
Jordbrukssektorn spelar betydligt större roll i Slovakien än i Tjeckien. Detta avspeglas bl.a. av att andelen sysselsatta i jordbruket är högre liksom jordbrukets andel av BNP. Slovakien ligger dock under genomsnittet för samtliga
Den totala åkerarealen i Slovakien uppgår till ca 1,5 miljoner hektar, vilket utgör ca 3,5 procent av den totala arealen i CÖE- länderna. Spannmålsodlingen dominerar vegetabilieproduktionen, under senare år har dock oljeväxtodlingen fått ökad betydelse.
Samtliga grödor har lägre avkastning än genomsnittet för EU, det gäller speciellt för potatisodlingen. Slovakien har normalt ett visst exportöverskott av spannmål, under senare år även för oljeväxter. Med socker blev man självförsörjande 1996. Grönsaks- och fruktproduktionen är av mindre betydelse. Det förekommer vinodling, ca 1/4 av produktionen exporteras, främst till Tjeckien.
| 166 "ILAGA | SOU 1997:150 |
Animalieproduktionen har minskat kraftigt sedan 1990. Under det senaste året har minskningen bromsats upp i mjölk- och fjäderfäproduktionen. Export förekommer av ost och nötkött, för övriga produkter, som t.ex. griskött och fjäderfäkött, förekommer import.
Livsmedelsindustrin i Slovakien svarar för ca 8 procent av produktionsvärdet i industrisektorn. Kemiindustrin har nästan dubbelt så stort produktionsvärde.
Slovakiens viktigaste handelspartern är Tjeckien. 43 procent av exporten och 36 procent av importen går till Tjeckien. Motsvarande andel för EU är 16 resp. 31 procent. De viktigaste exportprodukterna är normalt malt, spannmål och mjölkprodukter.
Slovakien är totalt sett nettoimportörer av livsmedel.
Före den ekonomiska omvälvningen i slutet av
| 4ABELL | „GOSTRUKTUR I DET SLOVAKISKA | ||||||
| JORDBRUKET | |||||||
| Ägandeform | Antal företag | Genomsnitts- | Total areal, | ||||
| areal, ha | ha | procent | |||||
| Privata | 7 581 | 15,0 | 115 331 | 5 | |||
| Kooperativ | 961 | 1 593 | 1 531 102 | 70 | |||
| Statliga | 211 | 2 016 | 425 307 | 19 | |||
| Bolag m.m. | 178 | 672 | 119 563 | 6 | |||
| Summa | 8 931 | 245 | 2 191 303 | ||||
+¤LLA %5 KOMMISSIONEN
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 167 |
Över 90 procent av den slovakiska livsmedelsindustrin har privatiserats.
Den slovakiska staten beslutade att för 1997 öka stödet till jordbruket i syfte att förhindra ytterligare produktionsminskningar. Mellan 1996 och 1997 höjdes stödet med 22 procent.
Marknadsstöd ges i form av exportbidrag, interventionsuppköp och gränsskydd för några av de viktigaste produkterna. Stödpriserna i Slovakien är betydligt lägre än i EU. För 1997 kan marknadsstödet beräknas till ca 300 milj ecu.
Mer än hälften av stödet till jordbruket ges i form av direktstöd till de sämre bygderna.
3AMMANFATTNING
Jordbruket är av betydligt större betydelse i Slovakien än i grannlandet Tjeckien. Sämre utgångsläge innebär dock att utvecklingen inte går lika snabbt. P.g.a. landets förhållandevis ringa storlek kommer man inte att kunna producera några mer betydande mängder jordbruksprodukter som spelar någon roll för den totala
% "ULGARIEN
Bulgarien har en befolkning på ca 8,5 miljoner invånare. 23 procent är sysselsatta i jordbruket, vilket är något högre än genomsnittet för
| 168 "ILAGA | SOU 1997:150 |
Bulgarien är troligen det enskilda land bland
Den viktigaste orsaken till att krisen blivit djupare i Bulgarien torde vara det motstånd som funnits mot att genomföra genomgripande reformer. Detta har i hög grad berott på den politiska instabilitet om har rått i landet.
Bulgarien har i delar av landet goda naturliga förutsättningar för att bedriva jordbruksproduktion. Klimatet kräver dock möjlighet till konstbevattning för en stabil produktionsnivå. Den ekonomiska omvälvningen har lett till att jordbruksproduktionen har minskat kraftigt. I likhet med övriga
På vegetabilieområdet är spannmål den dominerande grödan. P.g.a. låg användning av insatsmedel har avkastningen gått ner kraftigt under de senaste åren, arealen har däremot varit förhållandevis stabil. Bulgarien är normalt självförsörjande på spannmålsområdet men produktionssäkerheten är låg. 1996 drabbades landet av ett kraftigt skördebortfall vilket har lett till ett stort importbehov. Bland oljeväxterna dominerar odlingen av solrosor. Odlingen gynnas av goda naturliga förutsättningar och arealen har fördubblats sedan slutet av
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 169 |
Tobak är en mycket viktig gröda i Bulgarien och landet är den ledande cigarettillverkaren i Östeuropa. Produktionen har dock minskat kraftigt de senaste åren och man har blivit tvingad till import av råtobak för att förse industrin med råvaror. Frukt var tidigare den näst viktigaste exportprodukten efter tobak. Exporten var inriktad mot Östeuropa men när dessa marknader försvann i början på
Vinodlingen i Bulgarien motsvarar ungefär hälften av produktionen i Grekland. Produktionen har minskat kraftigt de senaste åren men bulgariskt vin har kunnat konkurrera med god framgång på nya marknader i Västeuropa sedan efterfrågan i östra Europa minskat kraftigt. Det krävs dock stora investeringar för att bedriva en uthållig produktion.
Animalieproduktionen har minskat med
Animalieproduktionen var starkt koncentrerad till de stora statsägda jordbruken och det är bland dessa företag som förändringarna har varit som mest genomgripande. Uppdelning på mindre enheter medförde att de nya jordbrukarna varken hade kunskap eller ekonomiska förutsättningar att fortsätta med en intensiv djurhållning. Försämrad lönsamhet har också varit en bidragande orsak till att produktionen har minskat. För vissa djurslag kan en viss ökning noteras mellan 1995 och 1996. Den svåra bristen på spannmål under 1996/97 har dock lett till nya utslaktningar.
Bulgarien har av tradition varit exportörer av kött men produktionsminskningen har lett att man numera inte är mer än självförsörjande. Motsvarande situation råder för mjölkprodukter. Bulga-
| 170 "ILAGA | SOU 1997:150 |
rien beräknas inte ha resurser att exportera några större mängder kött- och mjölkprodukter inom de närmaste åren.
Livsmedelsindustrin är en viktig industrigren i Bulgarien. Ca 17 procent av produktionsvärdet i industrisektorn kommer från livsmedel. Det är bara den kemiska industrin (inkl. oljeindustrin) som är av större betydelse i Bulgarien.
Bulgarien har av tradition haft ett stort handelsöverskott på livsmedelsområdet. Exporten har huvudsakligen varit inriktad mot Östeuropa och då i synnerhet mot det forna Sovjet. Av CÖE- länder var Bulgarien det land som hade det intensivaste handelsutbytet med f.d. Sovjet. Jämfört med slutet av
Det pågår en landreform i syfte att återställa den situation som rådde 1946. Reformen har gått långsamt beroende på flera orsaker. Den lagliga grunden för att få mark tillbaka har varit osäker. I vissa områden har många intressenter gjort anspråk på samma arealer. En annan fråga som varit besvärlig att lösa har varit ersättning till de tidigare ägarna för utförda investeringar. I nuläget har ca 50 procent av åkerarealen överförts till privata markägare. Det har antagits lagar som syftar till att påskynda privatiseringsprocessen. De flesta av privatjordbruken är mycket små och arealerna är ofta uppdelade på flera små fält (åkerlappar).
Arealmässigt har merparten av den jord som privatiserats gått till grupper av jordbrukare, ofta tidigare medlemmar av kooperativ.
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 171 |
| 4ABELL | „GANDEF¶RH¥LLANDENA I DET |
| BULGARISKA JORDBRUKET | |
| Ägandeform | Andel av åkerarealen, procent |
| Statliga | 28 |
| Kooperativa | 33 |
| Privata, övrigt | 39 |
+¤LLA %5 KOMMISSIONEN
Den viktigaste förändringen i den bulgariska jordbrukspolitiken är landreformen. Det har även genomförts marknadsreglerande åtgärder i form av licenskrav vid export och import samt stöd till lagring av bl.a. spannmål. Det finns dock f.n. inte några system med garanterade minimipriser. De åtgärder som genomförts har ofta varit kortsiktigt inriktade och tillkommit som en följd av akuta behov. Tobak är den produkt som är mest reglerad. För tobak tillämpas ett system med centralt beslutade minimipriser.
Under 1996/97 har extra åtgärder satts in beroende på den svåra försörjningssituationen i form av bl.a. exportförbud för vissa produkter.
Det mesta av det statliga stödet till jordbruket har givits i form av räntestöd. En annan åtgärd har varit att ge stöd till återuppbyggnad av kooperativa jordbruk och livsmedelsindustrier. Små belopp har givits till lagring av spannmål, stöd till tobaksodling och till förbättrad djurhälsa.
Priserna på jordbruksprodukter i Bulgarien är betydligt lägre än i EU. För flera varor är de bulgariska priserna mindre än 50 procent av
3AMMANFATTNING
Bulgarien tillhör de av
| 172 "ILAGA | SOU 1997:150 |
P.g.a. att landet har förhållandevis små arealer som är väl lämpade för jordbruk bedöms jordbruksproduktionen från Bulgarien inte komma att få någon större betydelse totalt sett. För vissa specialprodukter har dock Bulgarien möjligheter att spela en större roll, t.ex. tobak, vin, frukt och grönsaker. För dessa produkter är de naturliga förutsättningarna utmärkta och landet gynnas av låga arbetskostnader. Det krävs dock att investeringar kan komma till stånd så att produktionen kan säkerställas.
& 2UM¤NIEN
Rumänien är det näst största av
Rumänien är det
Ekonomin i Rumänien föll tillbaka kraftigt under de första åren av
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 173 |
Landets åkerareal uppgår till drygt 9 miljoner hektar. Den viktigaste grödan i rumänsk växtodling är spannmål men även oljeväxter, frukt och grönsaker är viktiga produkter. Landet har goda naturliga förutsättningar för en varierad växtodling men tillgång till konstbevattning krävs i vissa delar av landet. Rumänien har Europas nästa störst areal som är möjlig att bevattna. Brister i underhåll m.m. har dock gjort att bevattningsanläggningarna till största delen är oanvändbara.
Spannmål är den viktigaste grödan inom vegetabiliesektorn. Den odlade arealen minskade direkt efter den ekonomiska omvälvningen i början av
Rumänien är av tradition en förhållandevis stor producent av vin, ungefär i nivå med Portugal och Tyskland. Produktionen föll tillbaka i början på
Animalieproduktionen har hittills inte återhämtat sig till skillnad från flera av vegetabilieprodukterna. Minskningen har fortsatt men takten har bromsats upp. När de stora statliga jordbruken avvecklades har två olika former av animalieproduktion uppstått, dels stora privata bolag med intensiv produktion, dels små
| 174 "ILAGA | SOU 1997:150 |
enskilda jordbruk med produktion för närmarknaden. Rumänien har av tradition exporterat såväl levande slaktdjur som förädlade animalieprodukter. En stor del av denna export skedde dock inte på marknadsmässiga villkor. I samband med den kraftiga produktionsminskningen i början på
Livsmdelsindustrin är Rumäniens viktigaste industrisektor med ca 15 procent av de totala produktionsvärdet. Mjölk, kött, socker och vegetabilisk olja är de enskilt viktigaste produkterna. Livsmedelsindustrin i Rumänien byggdes upp under den förra regimen efter politiska beslut snarare än efter var efterfrågan fanns. Det innebar att industrin var utspridd i många små enheter i olika regioner. Industrierna är arbetsintensiva och produktiviteten är låg. Investeringar i industriledet är därför nödvändiga. Privatiseringarna har hittills gått långsamt. Det finns dock exempel på stora utländska investeringar som gjorts, bl.a. i konfektyrindustrin.
Rumänien var under början av
1990 genomfördes en reform av den rumänska jordbrukspolitiken. Det huvudsakliga syftet med jordbrukspolitiken är fortfarande att hålla ner konsumentpriserna. Stödet till jordbruket ges numera nästan helt genom möjlighet till krediter på kort och lång sikt. Marknadsregleringarna är av mycket ringa omfattning. Det finns möjlighet att fastställa ett lägsta garanterat pris för ett flertal jordbruksprodukter men i praktiken har denna möjlighet endast
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 175 |
utnyttjats för mjölk, griskött, fjäderfäkött och vete de senaste åren. Detta pris baseras på världsmarknadspriset.
Det har också genomförts en landreform i syfte att privatisera jordbruket. P.g.a. gällande lagstiftning tillåts dock de enskilda jordbrukarna fortfarande endast att bruka små arealer. I maj 1997 höjdes maximigränsen för privat ägande av åkermark till 200 hektar. P.g.a. av oklara ägoförhållanden beräknas att 0,5 milj inte har brukats under 1996
| 4ABELL | „GOSTRUKTUR I DET RUM¤NSKA | |||
| JORDBRUKET | ||||
| Ägandeform | Antal företag | Areal, ha | Genomsnittsareal, | |
| ha | ||||
| Enskilda jordbrukare | 3 480 400 | 8 353 000 | 2,4 | |
| Familjejordbruk | 13 800 | 1 545 000 | 112,0 | |
| Privata bolag | 4 000 | 1 784 000 | 446,0 | |
| Statliga | 622 | 1 338 000 | 2 130,0 | |
+¤LLA %5 KOMMISSIONEN
3AMMANFATTNING
Rumänien har genom sin storlek möjlighet att bli ett betydande jordbruksland. De naturliga förutsättningarna är goda för flera produkter, såväl bulkprodukter som specialprodukter, och landet har relativt nära till viktiga marknader. Svag ekonomisk stryka i nuläget gör dock att utvecklingen tar tid. På sikt bedöms utsikter vara goda för Rumänien att bli nettoexportörer av jordbruksprodukter. Spannmål och arbetsintensiva specialprodukter torde vara de produkt där Rumänien snabbast kan bli konkurrenskraftigt.
| 176 "ILAGA | SOU 1997:150 |
' 3LOVENIEN
Slovenien är det näst minsta av
Den ekonomiska situationen i Slovenien har förbättrats de senaste åren vilket återspeglas i bl.a. stigande BNP och fallande inflationstakt. Utvecklingen i Slovenien har dock varit mindre gynnsam än i t.ex. Tjeckien och Polen.
Jordbrukssektorn i Slovenien spelar en liten roll i den totala ekonomin. Jordbrukets andel av den totala BNP uppgår till mindre än 5 procent vilket är minst av samtliga
Exporten av livsmedel utgör ca 5 procent av den totala handeln vilket också är minst av samtliga
Jordbruksproduktionen i Slovenien har inte påverkats lika mycket av den ekonomiska omvälvningen som i de flesta andra CÖE- länder. I likhet med övriga
Slovenien har den minsta åkerarealen av samtliga
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 177 |
Humle är en viktig exportprodukt från Slovenien. Omkring 90 procent av produktionen exporteras. Av länderna inom EU är det bara Tyskland och Storbritannien som har större produktion av humle än Slovenien. Vinproduktionen i Slovenien har ökat de senaste åren. En viss del av produktionen exporteras. Grönsaks- och fruktproduktionen är arealmässigt små produkter. Det förekommer viss export av frukt, främst äpple.
Animalieproduktionen har minskat under
Livsmedelsindustrin i Slovenien är förhållandevis väl strukturerad men kapacitetsutnyttjandet är lågt. 7 procent av det totala produktionsvärdet i industrisektorn kommer från livsmedel.
Jordbruksprodukterna har liten betydelse för Sloveniens totala handel. Totalt sett har Slovenien ett betydande handelsunderskott för jordbruksprodukter. Tidigare var exporten av nötkött och levande djur av stor betydelse. Numera är Slovenien nettoimportörer av dessa produkter. På senare år har export av kvalitetsvin fått ökad omfattning. Det forna Jugoslavien är fortfarande den viktigaste handelspartnern vad gäller export.
Slovenien har en ägostruktur som skiljer sig markant från de flesta andra
| 178 "ILAGA | SOU 1997:150 |
| 4ABELL | „GOSTRUKTUREN I SLOVENSKT JORDBRUK | ||
| Ägandeform | Antal | Areal, | Genomsnittsareal, |
| företag | hektar hektar | ||
| Privata | 156 500 | 185 000 | 1.2 |
| Statliga | 236 | 62 000 | 262 |
+¤LLA %5 KOMMISSIONEN
Slovenien har fattat beslut om att överföra statligt ägda jordbruk till ett kooperativt ägande. Regler som maximerar hur stora privata jordbruk får vara ska tas bort.
Slovenien tillämpar ett system med administrativt beslutade priser som nära ansluter till EU:s system. Marknadspriserna i Slovenien är bland de högsta av
3AMMANFATTNING
Jordbruket spelar liten roll för ekonomin i Slovenien. Landets naturliga förutsättningar för jordbruksproduktion medför begränsade möjligheter till expansion. Landets ringa storlek innebär att produktionen, med undantag för någon specialprodukt, spelar liten roll totalt sett.
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 179 |
( %STLAND
Estland är det minsta av
Åkerarealen i Estland uppgår till knappt 1 milj ha. Omkring 0,3 milj ha beräknas ligga outnyttjad bl.a. beroende på oklara ägandeförhållande.
Vegetabilieproduktionen i Estland har traditionellt varit inriktad på att försörja animalieproduktionen med foderprodukter. Minskande animalieproduktion har dock lett till att foderproduktionen fått minskad betydelse och odlingen av vete och råg har ökat. Kvaliteten på den estniska brödsäden har dock varit svag vilket har lett till problem för kvarn- och bageriindustrin. Estland har importerat ca 30 procent av den inhemska förbrukningen men minskad animalieproduktion har lett till minskat behov. Hektaravkastningen är låg jämfört med EU men ligger högt jämfört med de andra f.d. Sovjetrepublikerna. Det mesta av spannmålen odlas av det storskaliga jordbruket. Potatisodlingen är till stor del inriktad mot fodersektorn. Frukt- och grönsaksproduktion spelar liten roll totalt sett men är betydelsefull för självhushållningen. Produktionen gynnas av låga arbetskostnader men det saknas f.n. fungerande marknadskanaler.
| 180 "ILAGA | SOU 1997:150 |
Under den sovjetiska tiden var det estniska jordbruket inriktat mot att exportera animalieprodukter till Leningrad- och Moskvaområdenena. Animalieproduktionen stöttades av Sovjet genom låga priser på foder och andra produktionsmedel. Den ekonomiska omvälvningen och ländernas frigörelse i början på
Mjölk är den viktigaste produkten i det estniska jordbruket. Avkastningsnivån är fortfarande förhållandevis god jämfört med andra
Handeln med jordbruksprodukter spelar en relativt stor roll för den estniska ekonomin. Landets geografiska läge innebär att det har en betydelse som transitland. Mjölkprodukter är de viktigaste exportvarorna, tidigare förekom en betydande export av kött. Det mesta av exporten går till Ryssland. Exporten minskade direkt efter självständigheten men har nu åter ökat. EU- och EFTA- länderna är de viktigaste importörerna. Socker och spannmål är de viktigaste importprodukterna. Totalt sett har Estland ett mycket stort handelsunderskott på jordbruksområdet. Inhemskt producerade varor kan f.n. inte konkurrera med billig ofta subventionerad import.
Livsmedelsindustrin i Estland är viktig i förhållande till landets övriga näringsliv. Omkring 15 procent av landets totala industriproduktion kommer från livsmedelssektorn. De viktigaste varuområdena är mejeri, kött, fisk och tobak. Dryckesindustrin och fiskindustrin har ökat sin produktion de senaste åren medan
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 181 |
t.ex. fodermedelsindustrin har förlorat ca 75 procent av sin produktion.
Privatiseringen har gått snabbast i mejerisektorn medan utvecklingen gått långsammare i kvarn- och slakteribranscherna. I denna typ av basindustrier har ofta producentkooperativ gått in som nya ägare. I mer konsumentorienterad livsmedelsindustri har det förekommit att utländska företag gått in. Som exempel kan nämnas att ett finskt konfektyrföretag har köpt ett bageriföretag och att ett svenskt och ett finskt bryggeri tillsammans har köpt det största estniska bryggeriet. Den estniska livsmedelsindustrin har i nuläget svårt att klara EU:s kvalitetskrav. Det finns inte något slakteri som är godkänt för export till EU.
Estland har efter självständigheten valt att föra en mycket liberal handels- och jordbrukspolitik. Det innebär i praktiken att det inte finns något gränsskydd för jordbruksprodukter eller några direkta stöd till jordbruket. Det viktigaste instrumentet för att stödja jordbruket är genom att ge krediter för att bygga upp små och medelstora företag. Under den senaste tiden har det framförts kritik från främst producenthåll mot den liberala politiken. Under hösten 1997 ska det estniska parlamentet diskutera införandet av importtullar. Griskött är den vara som ligger närmast till för att omfattas av ett tullskydd.
Omkring 30 procent av arealen brukas av de tidigare kollektivt ägda jordbruken. Vissa av dessa har övergått till kooperativt ägande medan andra är på väg att delas upp i små privata jordbruk. Det finns omkring 20 000 privata jordbruk med en medelareal på ca 20 hektar. Totalt brukar dessa företag ca 25 procent av arealen. Det finns ett stort antal små husbehovsjordbruk som inte är lagligt registrerade. Medelarealen på dessa jordbruk är ca 2 hektar.
| 182 "ILAGA | SOU 1997:150 |
| 4ABELL | „GOSTRUKTUREN I DET ESTNISKA |
| JORDBRUKET | |
| Ägandeform | Andel av åker- |
| arealen, procent | |
| Privata | 70 |
| Kooperativa | 29 |
| Statliga | 1 |
+¤LLA %5 KOMMISSIONEN
3AMMANFATTNING
Estland är det minsta av samtliga
) ,ETTLAND
Lettland är det tredje minsta av
Knappt 10 procent av total BNP kommer från jordbruket vilket är ungefär lika med genomsnittet för
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 183 |
Den totala åkerarealen i Lettland uppgår till ca 1,7 milj ha. Omkring 20 procent av arealen beräknas vara obrukad bl.a. beroende på oklara ägandeförhållande.
Det lettiska jordbruket var under den sovjetiska tiden inriktat på att producera animalier. Denna produktion var i första hand avsedd för den sovjetiska marknaden. P.g.a. att handeln med Ryssland har minskat har spannmålsodlingen gått ner kraftigt. Jämfört med 1990 har arealen minskat med ca 1/3. Det är speciellt odlingen av fodersäd som har minskat. Produktionen har också minskat beroende på att hektaravkastningen har sjunkit. Lettland är fortfarande nettoimportörer av spannmål. Potatisodlingen är ganska omfattande i Lettland men hektarskördarna är låga jämfört med EU. Det förekommer även sockerbetsodling i Lettland. Den egna produktionen täcker ca 1/4 av den inhemska konsumtionen. Av tradition odlas spånadslin i Lettland, det är dock begränsade arealer som utnyttjas. Grönsaks- och fruktodlingen bedrivs till största delen av små familjeföretag. Avsaknaden av fungerande marknadskanaler har begränsat möjligheterna till handel med dessa produkter. Fruktodlingen gynnas av goda naturliga förutsättningar och låga kostnader.
Betydelsen av animalieproduktionen i det lettiska jordbruket har minskat under
| 184 "ILAGA | SOU 1997:150 |
Livsmedelsindustrisektorn i Lettland är inriktad mot
Utrikeshandel med jordbruksprodukter har traditionellt varit av stor betydelse för Lettland. Den nya situationen som uppstod i.o.m. självständigheten har inneburit kraftiga förändringar.
Exporten har minskat medan importen har ökat vilket har lett till att Lettland är nettoimportörer av livsmedel. Det mesta av exporten går fortfarande till Ryssland men även till vissa andra
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 185 |
Stödet till jordbruket utgörs främst av ett gränsskydd. Av beredskapsskäl köper staten in vissa kvantiteter spannmål vilket också ger ett visst prisstöd. Jordbruket ges olika former av direktstöd. Det kan ske genom subventioner till diselolja samt stöd till avel och förädling. Stöd ges även till odlingen av spånadslin. Jordbruket omfattas även olika program för att tillhandahålla krediter.
Privatiseringen av åkermark var besvärlig de första åren efter självständigheten beroende på komplicerad lagstiftning. Det senaste året har dock förändringarna i ägostrukturen påskyndats.
| 4ABELL | 3TRUKTUREN I DET LETTISKA JORDBRUKET | ||
| Typ av företag | Andel av arealen, | Medelareal, | |
| procent | ha | ||
| Statliga företag | 2 | 315 | |
| Familjejordbruk | 47 | 12 | |
| Kooperativt ägda | 13 | 397 | |
| Husbehovsjordbruk | 38 | 2 | |
+¤LLA %5 KOMMISSIONEN
3AMMANFATTNING
Lettland är i likhet med Estland ett mycket litet land och dess betydelse på den gemensamma marknaden är därför mycket begränsad. Jordbruket i Lettland var under den sovjetiska tiden helt inriktat på att producera animalieprodukter P.g.a. av relativt begränsade naturliga förutsättningar torde jordbruket i Lettland inte komma att bli av någon större betydelse totalt sett. P.g.a. det finansiella läget har Lettland på egen hand svårt att bygga upp ett expanderande jordbruk inom de närmaste åren. Mjölk torde bli den viktigaste produkten i framtiden.
| 186 "ILAGA | SOU 1997:150 |
* ,ITAUEN
Litauen är det folkrikaste och det till åkerarealen största av de baltiska länderna. Litauen har lägst BNP per capita av samtliga
Den litauiska ekonomin föll tillbaka kraftigt efter självständigheten från Sovjet. Mellan 1991 och 1992 minskad BNP med 1/3. Tillbakagången i ekonomin beror främst på bortfallet av den sovjetiska marknaden samt på stigande energipriser. 1994 påbörjades en viss återhämtning som därefter har förstärkts. Litauen har f.n. den snabbaste tillväxten av de tre baltiska staterna
Drygt 9 procent av BNP härrör från jordbruksproduktionen vilket är något mer än genomsnittet för
Åkerarealen i Litauen uppgår till ca 2,3 miljoner hektar, det motsvarar ca 5 procent av den totala åkerarealen i
Spannmålsodlingen upptar ca 50 procent av den odlade arealen i Litauen. Spannmålsodlingen har ökat något de senaste åren. Låg användning av insatsmedel har medfört att avkastningsnivån sjunkit från ca 3 t/ha till ca
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 187 |
oljekvalitet. Det finns en strävan från Litauen att utveckla oljeväxtodlingen. Sockerbetsodlingen i Litauen motsvarar normalt det inhemska behovet av socker. Effektiviteten i såväl odlarledet som i industrin är förhållandevis låg vilket återspeglas i ett högt tullskydd. Frukt- och grönsaksodlingen är av liten omfattning. Till största delen sker produktionen på små enheter som är inriktade mot egen användning eller försäljning på den lokala marknaden. Problem med kvaliteten begränsar på kort sikt möjligheten till expansion. De naturliga förutsättningarna, speciellt för bärodling, är dock goda. Av tradition har Litauen odlat spånadslin som utnyttjas i den inhemska textilindustrin.
Animalieproduktionen är, i likhet med övriga baltiska länder, dominerande i det litauiska jordbruket. P.g.a. det nya läget gentemot Ryssland har produktionen minskat kraftigt men Litauen är fortfarande nettoexportörer av animalieprodukter. Mjölkproduktionen är den viktigaste produktionsgrenen i Litauen. Produktionen har dock minskat med ca 50 procent jämfört med början på
| 188 "ILAGA | SOU 1997:150 |
tionsvärdet i industrin. Oljeindustrin och textilindustrin når tillsammans upp till samma storlek.
Ryssland är den viktigaste handelspartnern för Litauen både vad gäller import och export.
Det viktigaste instrumentet i den litauiska jordbrukspolitiken är importtullarna. Efter den ekonomiska omvälvningen 1991 behöll Litauen den statliga priskontrollen. Efter en successiv nedtrappningen genomfördes en fullständig avveckling först 1995. Det finns dock kvar administrerade priser för bl.a. spannmål och mjölk. På mjölkområdet betalar staten ut ett pristillägg under förutsättning att mejerierna betalar ett fastställt minimipris. På spannmålsområdet garanterar staten ett visst minsta pris för en viss kvot. Omkring hälften av budgeten används till prisstöd. Staten ger även stöd i form av krediter till jordbruket. Staten ger också stöd till bl.a. investeringar i nya maskiner och bidrag till infrastrukturen.
Litauen har i likhet med övriga baltiska länder genomfört en privatisering av åkermarken. Arbetet har inte gått fram lika snabbt som i de övriga länderna. Omkring 35 procent av arealen brukas fortfarande av stora kollektiva jordbruk. Medelarealen på de privata jordbruken är lägre än i de övriga baltiska staterna.
4ABELL „GOSTRUKTUR I DET LITAUISKA JORDBRUKET
| Ägoslag | Antal | Andel av | Medelareal, |
| arealen, % | hektar | ||
| Statliga | 2 557 | 32,5 | 430,0 |
| Privata jordbruk | 134 600 | 34,0 | 8,5 |
| Husbehovsjordbruk | 396 000 | 25,0 | 2,1 |
| Övrigt | 693 600 | 8,5 | 0,5 |
+¤LLA %5 KOMMISSIONEN
| SOU 1997:150 | Bilaga 2 189 |
3AMMANFATTNING
Litauen är det största av de baltiska länderna och det land av de tre som har de bästa naturliga förutsättningarna för jordbruksproduktion. Det finns möjlighet för Litauen att kunna expandera jordbruket, det gäller inte minst för specialodlingar. Det torde också innebära att vegetabilieproduktionen får större tyngd i framtiden jämfört med animalierna. En förhållandevis marknadsorienterad syn på jordbruket kan ge Litauen en möjlighet inför framtiden. Det krävs dock stora investeringar i industrin som har stora problem med överkapacitet och låg kvalitet på färdigvarorna.
| 190 | SOU 1997:150 |
"ILAGA
6ARUVISA ANALYSER
I bilaga 3 redovisas en konsekvensanalys av utvidgningen som görs varuområdesvis. De produkter som valts är de som har störst betydelse i
Följande varor kommer att tas upp i detta avsnitt:
·Spannmål
·Oljeväxter
·Socker
·Frukt och grönt
·Mjölk
·Kött
Varje varuområde inleds med en allmän översikt som beskriver marknadsläget i
Analysen som därpå följer görs enligt de scenarier för jordbrukspolitiken som anges i direktiven för utredningen (se kapitel 10 i huvudrapporten).
·Marginella förändringar
·Fullständig liberalisering av CAP
·Successiv reformering av CAP
| 191 SOU 1997:150 | Bilaga 3 |
!3PANNM¥L
Allmän översikt
Spannmål är den ledande vegetabilieprodukten i merparten av
Spannmålsproduktionen har minskat förhållandevis mindre jämfört med de flesta andra produkter under de senaste åren. Det är också i spannmålssektorn som produktionen har återhämtat sig snabbast.
Spannmål är en av de produkter som kräver minst insats av olika former av produktionsmedel. I första hand krävs gödselmedel och bekämpningsmedel för att kunna höja avkastningsnivån. Det krävs få specialmaskiner och varan kan säljas i relativt obearbetad form. Kvalitetsproblemen för spannmålsprodukterna bör vara jämförelsevis små. De förädlade spannmålsprodukterna som exponeras för konsumenten, mjöl, gryn, bröd m.fl. är som regel bara svagt förknippade med den ursprungliga spannmålsråvaran.
Ungern har av tradition sålt sitt spannmålsöverskott till Östeuropa och speciellt till forna Sovjet. Landets geografiska läge är gynnsamt för export till just dessa marknader. I framtiden är behovet på dessa marknader svårbedömt eftersom importbehovet där har minskat. Om animalieproduktionen kan återhämta sig finns dock fortsatta möjligheter till export till dessa marknader. Export från Ungern till andra marknader, t.ex. Nordafrika och Mellanöstern missgynnas eftersom det saknas möjligheter till direktleveranser med fartyg. Ungern kan därför få svårt att konkurrera med de stora spannmålsexportörerna inom EU.
| 192 "ILAGA | SOU 1997:150 |
Rumänien har däremot bättre möjligheter till direktleveranser med fartyg till flera marknader. Rumänien bedöms dock inte få något exportöverskott under de närmaste åren.
Sverige importerar numera mycket små kvantiteter spannmål och spannmålsproduker från
Sverige exporterar vissa år förhållandevis stora kvantiteter spannmål till
Jordbrukspolitiska scenarier
Marginella förändringar av CAP
Tillämpas EU:s nuvarande regleringssystem innebär det att CÖE- ländernas spannmålsproduktion kommer att vara föremål för regleringar som utbudskvotering (träda), direktstöd, exportbidrag och intervention. Hanteringen av direktstöden kommer att vara speciellt betydelsefullt på spannmålsområdet. De direktstöd som ges inom ramen för 1992 års
Om
| 193 SOU 1997:150 | Bilaga 3 |
gällande regler användas vilket ställer till med problem för CÖE- länderna. Produktionen har minskat kraftigt under
Osäkerhet om hanteringen av direktstöden kan leda till att CÖE- länderna får svårt att utveckla sin spannmålsproduktion Risken är uppenbara att man kan drabbas av en konkurrensnackdel gentemot
En prissänkning i enlighet med vad som föreslås i Agenda 2000 torde i första hand gynna
Detta skulle leda till att länder med förhållandevis svaga förutsättningar för spannmålsodling inom
Fullständig liberalisering av CAP
| 194 "ILAGA | SOU 1997:150 |
alternativ innebär också att det inte finns några utbudsbegränsningar som håller tillbaka Östeuropa.
Successiv reformering av CAP
I alternativet med successiv reformering gäller att övergångsåtgärder ska tillämpas så att marknaderna kan smältas samman.
För
För
" /LJEV¤XTER
Allmän översikt
Oljeväxtodlingen har ökat i flera av
| 195 SOU 1997:150 | Bilaga 3 |
del rapsfrö från Polen under de senaste åren. Importen har fungerat bra och kvaliteten på fröet har varit fullt acceptabel.
Oljeväxter är i likhet med spannmål en gröda som kräver förhållandevis små investeringar. Odlingen kan dessutom ske med i stort sett samma maskiner som för spannmålen. De naturliga förutsättningarna för oljeväxter är dessutom förhållandevis goda i dessa länder. De baltiska länderna gavs under den sovjetiska tiden inte något utrymme att utveckla sin oljeväxtodling eftersom jordbruket helt inriktades mot animalieproduktion. I ett land som Litauen skulle det finnas förutsättningar att utveckla oljeväxtodlingen.
Oljeväxterna kan antingen säljas som frö eller i form av förädlade produkter. Det är betydligt enklare att starta upp en exporthandel med frö jämfört med de bearbetade produkterna. Vid handel med frö är det viktigt med en fungerade transportapparat och att det finns lagringsutrymme. Motsvarande utrustning som används för spannmål kan även användas vid handel med oljeväxtfrö.
De förädlade produkterna kräver en betydligt större insats. Framställningen av vegetabilisk olja är kapitalintensiv och det krävs yrkeskunnig personal vid anläggningarna. Med de fabriker som nu finns i
Det har skett en del investeringar i branschen men då företrädesvis i industrier som tillverkar konsumentprodukter. P.g.a. det stora kapitalbehovet i basindustrin har intresset varit mindre. Inom de närmaste
| 196 "ILAGA | SOU 1997:150 |
Jordbrukspolitiska scenarier
Marginella förändringar av CAP
Nuvarande reglering på oljeväxtområdet omfattar enbart råvaruledet. Stödet till oljeväxterna ges i form av ett arealstöd som baseras på historiska arealer och avkastningsnivåer. Stödet avser att utjämna prisskillnaden mellan en åsyftad prisnivå inom EU och priset på världsmarknaden. Hanteringen av direktstödet är sålunda av avgörande betydelse för
Även om arealbidrag ges till
är blir därför viktigt att man får en basperiod som tar hänsyn till de förändringar som har skett.
Det finns sålunda en rad hinder i vägen för att oljeväxtodlingen i
Fullständig liberalisering av CAP
En fullständig liberalisering av CAP innebär att direktstöd och produktionskvoter tas bort. Det innebär att produktionen av oljeväxtfrö sker på marknadsmässiga villkor. Hektaravkastningen
i
| 197 SOU 1997:150 | Bilaga 3 |
Sverige samt solrosodlingen i Ungern och i de södra
Successiv reformering av CAP
För
# 3OCKER
Allmän översikt
Odlingen av sockerbetor har minskat kraftigt i
| 198 "ILAGA | SOU 1997:150 |
Det har skett en rad utländska investeringar i sockerindustrin i
Den
| 199 SOU 1997:150 | Bilaga 3 |
Jordbrukspolitiska scenarier
Marginella förändringar av CAP
Sockerområdet är hårt detaljreglerat med utbudskontroll och begränsat tillträde för nya produkter.
I Polen har sockerproduktionen varierat med över 60 procent de senaste åren. Får
Bibehålls nuvarande reglering stängs sockerproduktionen i CÖE- länderna in på ett mycket effektivt sätt. Industrin i
För konsumenterna i
Fullständig liberalisering av CAP
En avreglering av sockermarknaden innebär att kvotsystem och exportbidragssystem avskaffas. Som en följd av detta kommer priserna inom EU att falla innan balans uppnåtts på marknaden eller att det blir möjligt att exportera utan bidrag.
Genomförs en radikal reform utsätts de nuvarande
| 200 "ILAGA | SOU 1997:150 |
Successiv reformering av CAP
EU har ännu inte påbörjat någon reform på sockerområdet. Det finns sålunda inte någon metod anvisad för en successiv nedtrappning av regleringarna. Det måste dock ske en prisanpassning vilket i sin tur möjliggör ett borttagande av kvotsystemen. Om samma princip ska tillämpas som för t.ex. spannmål ska kompensation ges för prissänkningen. Lönsamheten i sockerbetsodlingen får dock anses vara mycket god vilket skulle kunna tala för att kompensationen reducerades.
I
$ &RUKT OCH GR¶NT
Allmän översikt
Produktionen av frukt och grönsaker i
| 201 SOU 1997:150 | Bilaga 3 |
övervägande delen till Östeuropa. Det har varit svårt för CÖE- länderna att klara de kvalitetskrav som ställs i Västeuropa.
De mest betydande exportörerna av frukt bland
Störst möjlighet torde
Jordbrukspolitiska scenarier
Marginella förändringar av CAP
EU:s marknadsreglering för frukt och grönt är förhållandevis begränsade jämfört med flera andra varuområden. Stödet till sektorn är kanaliserat huvudsakligen genom producentorganisationer. Det finns dock ett omfattande regelverk vad gäller kvalitet.
Den storskaliga produktionen skulle kunna genomföra åtgärder som kan göra att de blir berättigade till stöd. Det krävs dock att äganderätten ändras samt att stadgar, redovisningsmetoder m.m. anpassas till EU:s regler
Ett annat svårt problem för
| 202 "ILAGA | SOU 1997:150 |
Det är mindre troligt att EU:s producenter börjar konkurrera på
Fullständig liberalisering av CAP
Prisskillnaden mellan
Successiv reformering av CAP
| 203 SOU 1997:150 | Bilaga 3 |
%
Allmän översikt
Mjölk är den viktigaste animalieprodukten i flera av CÖE- länderna. Trots betydande produktionsminskningar har vissa länder fortfarande överskottsproduktion. Avkastningsnivåerna är som regel betydligt lägre än genomsnittet i EU men ett land som Ungern har förhållandevis hög avkastningsnivå. Mjölkproduktionen har polariserat mot två olika typer av företagsformer Den ena typen utgörs av mycket stora besättningar som fortfarande är i kollektiv ägo eller har övergått till producentkooperativ och bolag. Denna andra formen är mycket små besättningar som ägs av enskilda jordbrukare. Dessa kan antingen vara traditionella småjordbruk som även fanns under den kommunistiska tiden eller så är det nybildade jordbruk som är resultatet av privatiseringsprogrammen. Några familjejordbruk av den storlek som är ryggraden i EU:s mjölkproduktion finns egentligen inte i CÖE- länderna.
Mjölkproduktionen är en kapitalintensiv produktionsgren som kräver mycket teknisk utrustning för kunna bedrivas rationellt. Hos producenterna är det viktigt att det finns utrustning för att kyla och lagra mjölken. Det är viktigt att det finns en fungerande transportapparat för såväl inleveranser till mejeri som för distribution av färdigvarorna. Industriledet, mejerierna, är speciellt viktigt i mjölksektorn. Utan en fungerande mejeriindustri omöjliggörs handel med mjölkprodukter. På detta område har CÖE- länderna fortfarande stora problem. Det medför också att CÖE- länderna har svårt att uppfylla kraven för att få exportera mejeriprodukter bl.a. till EU. I vissa
| 204 "ILAGA | SOU 1997:150 |
Jordbrukspolitiska scenarier
Marginella förändringar av CAP
Marginella förändringar av CAP innebär att EU bibehåller en prisnivå som ligger betydligt över världsmarknadsprisnivå och att utbudet regleras med hjälp av kvoter. Direktstöd i form av kobidrag föreslås i Agenda 2000 som ett nytt inslag i regleringen.
Utbudskvotering innebär mycket begränsade möjligheter för
Rent praktiskt kan det bli mycket svårt att fastställa kvoterna i vissa länder eftersom en stor del av mjölken levereras direkt till konsument. Begränsad råvarutillförsel påverkar även mejerierna negativt och de kan tvingas att stänga.
Det är främst EU som vinner på att regleringen behålls oförändrad. Genom hård utbudskvotering i
Fullständig liberalisering av CAP
Fullständig liberalisering på mjölkområdet innebär att stödpriset sänks till världsmarknadsprisnivå vilket gör det möjligt att ta bort utbudskvoterna. För EU innebär det avsevärda förändringar. Det torde innebära hård press på att vidta rationaliseringar för att man ska kunna vara fortsatt konkurrenskraftiga på marknaden.
Förändringarna för
| 205 SOU 1997:150 | Bilaga 3 |
uppfyller kvalitetsreglerna. Enkla produkter som torrmjölk bör vara lättare att komma ut med på marknaden än produkter som direkt exponeras mot den slutlige konsumenten. Exempel på en sådan vara är ost.
Polen och i viss mån de baltiska länderna torde bli de största konkurrenterna till EU på mjölkområdet.
Successiv reformering av CAP
EU:s övergångsåtgärder på mjölkområdet bör inriktas på att dra ner priserna så att man närmar sig världsmarknadsprisnivå. En svår fråga i sammanhanget är hur nuvarande kvotsystem ska
hanteras. Det finns stora värden kapitaliserade i kvoterna och det lär ställas krav på kompensation. För att EU ska vara trovärdiga måste ett principbeslut fattas om att kvoterna ska tas bort. Som kompensation kan EU under en övergångsperiod ge jordbrukarna direktstöd. När utvidgningen är klar kan dock inte direktstöden ligga kvar eftersom konkurrensen på den gemensamma marknaden snedvrids om inte de nya medlemsländerna får del av samma stöd.
För
& .¶TK¶TT OCH GRISK¶TT
Allmän översikt
| 206 "ILAGA | SOU 1997:150 |
av större betydelse i flera av
Förädlingsindustrin är liksom på mejeriområdet ett stort problem för
Politiska scenarier
Marginella förändrningar av CAP
EU:s nuvarande politik för nötkött, inkl. förslagen i Agenda 2000, innebär att djurbidrag ges till merparten av produktionen (amkor, handjur och mjölkkor). Bidragen grundas på historisk produktion. För
För griskött och fjäderfäkött är regleringarna inte lika omfattande som fr bl.a. nötkött. Dessa produkter behandlas i praktiken som förädlad spannmål och EU tillämpar endast exportbidrag. Stöd till spannmålssektorn i
Oförändrade regleringar innebär även på köttområdet att EU i första hand gynnas. Ökad köpkraft i
| 207 SOU 1997:150 | Bilaga 3 |
Fullständig liberalisering av CAP
För EU innebär fullständig liberalisering att prisstöd och djurbidrag tas bort. Nötkött är en av de produkter där EU kommer att möta allra hårdast konkurrenstryck på världsmarknaden. För
Successiv reformering
Övergångsåtgärder som är riktade mot EU bör avse en successiv avtrappning av stödpriserna ner till de nivåer som är etablerade på världsmarknaden. Kompensation för prissänkningen kan övergångsvis ges i form av djurbidrag. För att inte snedvrida konkurrensen måste dessa bidrag dock vara avvecklade när CÖE- länderna blir
För
208