SOU 1997:149 |
3 |
Till statsrådet Anna Lindh
Med stöd av regeringens bemyndigande den 23 januari 1997 förord- nades generaldirektören Rolf Annerberg den 4 februari 1997 att vara särskild utredare med uppdrag att analysera miljökonsekvenserna av EU:s utvidgning för Sverige, för unionen som helhet och för kandi- datländerna.
Som experter har deltagit handläggaren Bengt Blad, departe- mentssekreteraren Eva Blixt, kanslirådet Anders Boheman, avdel- ningsdirektören Yngve Brodin, avdelningschefen Paul Ek, enhetsche- fen Lars Eklund, departementssekreteraren Karin Hermanrud, depar- tementssekreteraren Eva Jernnäs, direktören Bengt Jobin, enhetsche- fen Gunnar Johansson, ämnessakkunnige Kersti Karlsson, tekn. lic. Tomas Kåberger, departementssekreteraren Sophie Nordström, kans- lirådet Jan R Olsson, direktören Ulf Svidén, departementssekreteraren Katarina Veem, departementssekreteraren Mats Åberg, direktören Bo Wahlström.
Till sekreterare i utredningen förordnades den 19 mars 1997 kanslichefen Gilbert Henriksson. Sekretariatet har under utrednings- arbetet biträtts av Bertil Hägerhäll Ardea Miljö AB och Gun Lövblad, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL).
Utredningen utgör en av sju utredningar som belyser EU- utvidgningens konsekvenser ur olika perspektiv. Utöver miljökon- sekvensutredningen omfattar denna serie utredningar om konsekven- serna för säkerhetspolitiken, samhällsekonomin, jordbruket och den gemensamma jordbrukspolitiken, regional- och strukturpolitiken och personers fria rörlighet vad avser arbetskraft samt inrikes- och rätts- ligt samarbete.
4 |
SOU 1997:149 |
Utredningen får härmed överlämna betänkandet Miljön i ett ut- vidgat EU (SOU 1997:149). Utredningen kommer under hösten 1997 att anordna ett internationellt seminarium om miljökonsekvenserna av EU:s utvidgning. Till betänkandet fogas ett särskilt yttrande från To- mas Kåberger. Utredningsarbetet är därmed slutfört.
Stockholm i november 1997
Rolf Annerberg
/Gilbert Henriksson
SOU 1997:149 |
5 |
|
Innehållsförteckning |
|
|
Sammanfattning ....................................................................... |
8 |
|
Summary................................................................................ |
24 |
|
1 Inledning ............................................................................. |
41 |
|
1.1 |
Utredningens uppdrag ............................................................... |
41 |
1.2 |
Utredningens arbete................................................................... |
41 |
2 Utvidgningsprocessen.......................................................... |
44 |
|
2.1 |
Från Europaavtal till |
44 |
2.2 |
Anpassningsprocessen i kandidatländerna ................................. |
45 |
|
2.2.1 Estland ............................................................................................... |
45 |
|
2.2.2 Lettland.............................................................................................. |
46 |
|
2.2.3 Litauen ............................................................................................... |
47 |
|
2.2.4 Polen .................................................................................................. |
47 |
|
2.2.5 Övriga kandidatländer ...................................................................... |
48 |
2.3 |
Förberedelserna i |
51 |
2.4 |
Stöd till utvidgningsprocessen ................................................... |
52 |
|
2.4.1 Phare och andra |
52 |
|
2.4.2 Agenda 2000 ..................................................................................... |
55 |
|
2.4.3 Övrigt stöd till anpassningsprocessen ............................................. |
57 |
3 Miljötillståndet i Europa...................................................... |
59 |
|
3.1 |
Miljötillståndet i Europa ............................................................ |
59 |
3.2 |
Miljötillståndet i Sverige ........................................................... |
72 |
3.3 |
Miljötillståndet i havsområdena kring Sverige ........................... |
75 |
3.4 |
Miljötillståndet i länderna i Central- och Östeuropa .................. |
80 |
4 Anpassning och tillämpning av EU:s miljölagstiftning ........ |
82 |
|
4.1 |
Kandidatländernas lagstiftning och behov av anpassning till de |
|
|
viktigaste |
82 |
|
4.1.1 Inledning och generella frågor ........................................................ |
82 |
|
4.1.2 Klimat och klimatförändringar ........................................................ |
84 |
|
4.1.3 Skydd för ozonlagret ........................................................................ |
88 |
|
4.1.4 Försurning och luftkvalitet .............................................................. |
89 |
|
4.1.5 Övergödning och vattenkvalitet ...................................................... |
95 |
|
4.1.6 Avfall ............................................................................................... |
102 |
|
4.1.7 Kemikalier och kemikaliehantering .............................................. |
109 |
|
4.1.8 Naturvård och biologisk mångfald ................................................ |
115 |
4.2. Kostnader för |
122 |
|
5 Miljökonsekvenser av EU:s utvidgning ............................. |
132 |
|
5.1 |
Frågor av intresse att få besvarade vid en analys av |
|
miljökonsekvenserna av kandidatländernas
6 |
SOU 1997:149 |
|
5.2 |
Kommer miljön inom EU att förbättras av kandidatländernas EU- |
|
|
inträde? ................................................................................ |
134 |
|
5.2.1 Kandidatländernas bidrag till försurningsbelastningen i EU ...... |
134 |
|
5.2.2 Utsläppsminskningar från el- och värmeproduktion ................... |
137 |
|
5.2.3 Minskade svaveldioxidutsläpp från el- och värmeproduktion ... |
137 |
|
5.2.4 Minskning av kväveoxidutsläppen från el- och värmeproduktion138 |
|
|
5.2.5 Minskade kväveoxidutsläpp från transportsektorn ...................... |
139 |
|
5.2.6 Minskade ammoniakutsläpp från jordbruket ............................... |
140 |
|
5.2.7 Minskade industriutsläpp ............................................................... |
140 |
|
5.2.8 Minskade ozonhalter ...................................................................... |
142 |
|
5.2.9 Minskade stoftutsläpp .................................................................... |
142 |
|
5.2.10 Utsläpp av tungmetaller och POP ............................................... |
143 |
|
5.2.11 Utsläpp till vatten ......................................................................... |
143 |
|
5.2.12 Globala effekter - växthuseffekten ............................................. |
144 |
|
5.2.13 Globala effekter - nedbrytning av ozonskiktet .......................... |
145 |
5.3 |
Vilken betydelse kommer kandidatländers |
|
|
miljön i Sverige? .................................................................. |
145 |
5.4 |
Vilken betydelse kommer kandidatländers |
|
|
Östersjöns miljö .................................................................... |
149 |
|
5.4.1 Föroreningsbidrag via vatten ......................................................... |
149 |
|
5.4.2 Bidrag via atmosfären .................................................................... |
150 |
5.5 |
Miljövinster i kandidatländerna ............................................... |
151 |
|
5.5.1 Svavel- och kväveföreningar ......................................................... |
151 |
|
5.5.2 Luftkvalitet för övriga luftföroreningar ........................................ |
152 |
|
5.5.3 Tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föreningar ........... |
152 |
|
5.5.4 Åtgärder mot luftföroreningar i andra länder ............................... |
153 |
|
5.5.5 Vattenmiljön i kandidatländerna ................................................... |
153 |
|
5.5.6 Markanvändning ............................................................................. |
154 |
5.6 |
Miljövinster i övriga länder i Europa ....................................... |
154 |
6. Slutsatser, rekommendationer........................................... |
155 |
|
6.1 |
Inledning ................................................................................. |
155 |
6.2 |
Gemensam förhandlingsstart ................................................... |
157 |
6.3 |
Beslutsprocessen i ett utvidgat EU ........................................... |
158 |
6.4 |
Samhällsekonomisk utveckling i kandidatländerna .................. |
159 |
6.5 |
Transporter .............................................................................. |
163 |
6.6 |
Industri.................................................................................... |
165 |
6.7 |
Energi ..................................................................................... |
167 |
6.8 |
Jordbruk .................................................................................. |
169 |
6.9 |
Minskade vattenföroreningar ................................................... |
170 |
6.10 Minskade utsläpp till luft ....................................................... |
172 |
|
6.11 Avfall .................................................................................... |
174 |
|
6.12 Naturvård och bevarande av biologisk mångfald ................... |
175 |
|
6.13 Politisk prioritering, effektivare administration, bättre |
|
|
|
genomförande och kontroll ................................................... |
176 |
6.14 Sammanfattande bedömning och rekommendationer ............. |
178 |
SOU 1997:149 |
7 |
Särskilt yttrande av experten Tomas Kåberger...................... |
184 |
Ordförklaringar .................................................................... |
188 |
Bilagor
1Kommittédirektiv
2Miljötillståndet i Europa, Sverige, de associerade länderna och övriga länder i Central- och Östeuropa. Gun Lövblad, Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL)
3Kärnkraftproduktion, säkerhet, strålskydd och Nukleär icke- spridning. Thomas Eckered/Paul Ek, Statens kärnkraftinspektion (SKI)
8 |
SOU 1997:149 |
Sammanfattning
Inledning
Utredningen har haft till uppgift att analysera miljömässiga och där- med förbundna ekonomiska konsekvenser av utvidgningen av EU. Analysen har utgått från att samtliga kandidatländer blir fullvärdiga medlemmar i EU.
Utredningen har i stor utsträckning utnyttjat befintliga data och utredningar. Dessa har hämtats från eller utgjorts av internationella och svenska studier och konsekvensutredningar som togs fram inför Sveriges medlemskap i EU. Utredningen har också haft Naturvårds- verket utredning ”Vem förorenar Sverige (Naturvårdsverkets rapport 4788 )” som basmaterial. Vidare ”Environmental Implications of EU Membership of Estonia, Latvia, Lithuania and Poland” utarbetad vid Stockholm Environmental Institute (SEI).
Fördjupade analyser, som avser den pågående anslutningsproces- sen, har gjorts beträffande Estland, Lettland, Litauen, och Polen. Bul- garien, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern har analyserats väsentligt mera översiktligt. När det gäller Tjeckien har dock utsläpp till luft analyserats mer grundligt. Utredningen har också analyserat miljökonsekvenserna av utvidgningen som har att göra
SOU 1997:149 |
9 |
med kärnkraftsproduktion, nukleär
De ekonomiska konsekvenser som är förbundna med kandidat- ländernas anpassning till EU:s miljölagstiftning har varit svåra att be- döma. Kostnadsbedömningarna är därför översiktliga eller saknas i vissa fall helt. Detta beror främst på att det inte varit möjligt att ta fram relevant underlag. Redovisade bedömningar har i stor utsträck- ning hämtats från publicerade rapporter t.ex.
Utredningen bedömer utöver, för angivna kandidatländer, miljö- konsekvenser för EU som helhet och för Sverige med intilliggande havsområden (Östersjön, Kattegatt och Skagerack). Utvecklingen och miljökonsekvenserna i andra näraliggande länder som, Ukraina, Ryssland och Vitryssland berörs marginellt.
Utredningen har också tagit hänsyn till att EU:s miljölagstiftning är under utveckling. Under de närmaste åren planeras flera nya viktiga och omfattande direktiv som gäller t.ex. luft, vatten och avfall. Dessa kommer att få stor betydelse för utvecklingen av miljötillståndet i ett utvidgat EU och kommer också att påverka miljösituationen i kandi- datländerna.
En viktig uppgift för utredningen har varit att analysera miljö- konsekvenserna av kandidatländernas anpassning till EU:s olika lagar och förordningar på miljöområdet. Vidare hur
Det är svårt att särskilja de miljökonsekvenser som följer av den pågående utvecklingen i kandidatländerna och de miljöeffekter som direkt följer av att länderna blir medlemmar av EU. Utredningen vill framhålla att anslutningsprocessen redan har medfört att miljöfrågor- na har fått en högre prioritet i kandidatländerna.
Anpassningsprocessen i kandidatländerna
Samarbetet mellan EU och länderna i Central- och Östeuropa inleddes i slutet av
10 |
SOU 1997:149 |
reglerade samarbetet inom handel, industri m.m. I takt med de poli- tiska förändringarna i Central- och Östeuropa etablerade EU motsva- rande kontakter och avtal med Estland, Lettland och Litauen under 1991.
Dessa avtal har successivt byggts ut till mera omfattande ramav- tal för samarbetet mellan EU och respektive land. Syftet med dessa s.k. Europaavtal är att stödja de politiska och ekonomiska samhälls- förändringarna i länderna. Avtalen utgör en bas för EU:s tekniska och ekonomiska bistånd till länderna och ger en ram för att stödja respek- tive lands integration i EU.
Europaavtalen ger kandidatländerna tillträde till en rad av EU:s övriga samarbetsprogram, utöver det rena biståndet via Phare. Detta gäller t.ex.
Frågan om
Av
Företrädare för de baltiska staterna har vid olika tillfällen fram- hållit att det föreligger motsättningar mellan
SOU 1997:149 |
11 |
Anpassningsprocessen i
Utvidgningsprocessen har hög prioritet inom
I flera medlemsländer, främst de som gränsar till kandidat- länderna, har frågan om EU:s utvidgning och dess konsekvenser på miljöområdet fått stor betydelse. De Nordiska länderna samt Tysk- land och Österrike har i stor utsträckning inriktat sitt bilaterala stöd på miljöområdet till projekt som har anknytning till anpassningsproces- sen.
I Sverige har EU:s utvidgning hög prioritet såväl allmänpolitiskt som på miljöområdet. Utvidgningen har tagits upp vid ett stort antal bilaterala möten med framför allt Polen och de tre baltiska staterna.
EU:s stöd till kandidatländerna har alltmer kommit att inriktas på projekt som stödjer anpassningen. Genom
I den strategi för utvidgningen som
12 |
SOU 1997:149 |
För att kandidatländerna skall kunna uppfylla EU:s miljökrav krävs mycket omfattande investeringar. Omfattande insatser, inklusi- ve betydande ekonomiskt och tekniskt bistånd från EU är, enligt EU- kommissionen, en förutsättning för att kandidatländerna skall klara anpassningen till EU:s miljölagstiftning, särskilt inom
Parallellt med det stöd som EU på olika sätt ger till anpass- ningsprocessen så har även andra multilaterala organisationer alltmer börjat inrikta sitt stöd på denna process . Det gäller bl.a. Världsban- ken, Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) och OECD.
Miljötillståndet i Europa
En omfattande översiktlig beskrivning av miljötillståndet i Europa som helhet presenterades i den s.k.
Miljösituationen i länderna i Central- och Östeuropa beskrivs ofta som mycket dålig med omfattande hälsoeffekter i industri- områden, skogsdöd, markförstöring till följd av ensidigt jordbruk och övergödning, förstörelse av grundvatten etc. Mycket i beskrivningar- na är väl underbyggt men i vissa fall har det visat sig att problemen har överdrivits. Det gäller framförallt den geografiska utbredningen av problemen. De enskilda ländernas verkliga miljösituation karakte- riseras till största delen av stora lokala miljöproblem, medan del av
SOU 1997:149 |
13 |
länderna har varit mindre intensivt exploaterade och har i stor ut- sträckning undgått spridning av giftiga substanser.
Sedan
Luftföroreningar
Luftföroreningar och de effekter på hälsa och miljö som dessa medför anses tillhöra de allvarligaste miljöproblemen i stora delar av Europa. De viktigaste luftföroreningarna i Europa idag är svaveldioxid, kvä- veoxider, ammoniak, flyktiga organiska ämnen, ozon, metaller samt partiklar.
I större tätorter och industriområden kan luftföroreningar föror- saka allvarliga miljö- och hälsoproblem. På det regionala planet bi- drar luftföroreningarna, främst svaveldioxid, kväveoxider och ozon, till vegetationsskador inklusive skador på ekonomiskt viktiga grödor, skador på skog, försurning av mark och vatten samt till övergödning av mark, vatten och kusthav. Utsläpp i Europa av koldioxid, metan, ozon och dikväveoxid bidrar på det globala planet till klimatföränd- ringar inklusive växthuseffekten och till uttunningen av det stratosfä- riska ozonlagret..
Utsläppen av luftföreningar i olika europeiska länder kommer från i stor sett samma källor. De viktigaste källorna/samhällssekto- rerna är energiproduktion, bostadsuppvärmning, transporter särskilt vägtrafiken, olika industriprocesser samt jordbruket.
Även om vissa förbättringar skett under senare år till följd av de åtgärder som vidtagits så utsätts fortfarande 37 miljoner av Europas invånare för
14 |
SOU 1997:149 |
Vattenföroreningar
I många länder, speciellt i länderna i Central- och Östeuropa, är vat- tenföreningar ett större problem än luftföroreningar. Omfattande vat- tenförorening förekommer främst i tätbefolkade områden där stora mängder obehandlat eller otillräckligt behandlat avloppsvatten släpps ut i sjöar, vattendrag och kustvatten. När det gäller vattenkvaliteten så samverkar utsläpp direkt till vattnet med nedfall av luftföroreningar. Förorenade floder för näringsämnena (främst fosfor och kväve) till havet och bidrar till näringstillskottet till kustområdena.
Den utvärdering av förhållandena i Europa som presenterades i
För stora tillskott av näringsämnen till sötvatten och kustvatten ger upphov till eutrofiering och om inte åtgärder vidtas kan allvarliga eutrofieringseffekter t.ex. omfattande algblomningar, uppkomma. Se- dan
Som en kontrast till denna minskning har nitrathalterna i floder och sjöar ökat under de senaste
Allvarlig försurning av ytvatten förekommer främst i de nordiska länderna, delar av Centraleuropa och i nordvästra Ryssland.
Grundvattenkvaliteten inom vissa jordbruksområden hotas av nitratläckage, i huvudsak på grund av omfattande användning av han- dels- och stallgödsel. Särskilt hotade eller förorenade områden i detta avseende finner man i Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Danmark. I vissa områden i Danmark, Nederländerna, Frankrike, Li- tauen och Vitryssland hotas dricksvattnet av bekämpningsmedel och om åtgärder inte vidtas kommer man att behöva rena dricksvattnet in- nan det används.
SOU 1997:149 |
15 |
Avfall
Kommunalt såväl som farligt avfall är ett växande miljöproblem i Eu- ropa. En beräkning av avfallsmängderna från olika samhällssektorer gruvavfall dominerar följt av industriavfall och kommunalt avfall.
Under tidsperioden
I Europa deponeras fortfarande större delen av avfallet på tippar. Detta leder ofta till förorening av mark och grundvatten samt till bild- ning av metan, koldioxid och giftiga gaser. En betydande del av av- fallet bränns emellertid numera och även om utsläppen i ökande ut- sträckning begränsas så är utsläppen av dioxiner, saltsyra och kvick- silver betydande i jämförelse med andra källor. Avfallsförbränning förekommer nästan inte alls i kandidatländerna
Trots regler och internationella avtal transporteras farligt avfall över Europas gränser och från Europa till utvecklingsländerna. Detta är också en fråga som av många länder i Central- och Östeuropa pekar
på som ett viktigt problem.
Stor oro har under de senaste tio åren uttryckts beträffande för- orening av mark och grundvatten från gamla avfallsupplag. Detta har inte minst varit fallet när kandidatländerna beskrivit sina respektive länders miljöproblem. Det finns ingen pålitlig europeisk beräkning av omfattningen av dessa problem. I de Central- och Östeuropeiska län- derna tillkommer dessutom de speciella
Miljötillståndet i Sverige
För en mera ingående redovisning av miljötillståndet i Sverige hänvi- sar Utredningen till publikationer utgivna av naturvårdsverket t.ex. Miljötillståndet i Sverige (NV 4509) och Vem Förorenar Sverige (NV 4788)
16 |
SOU 1997:149 |
Föroreningssituationen i Sverige håller i många avseenden på att förbättras. För vissa föroreningar (svaveldioxid, partiklar och bly) har de åtgärder som vidtagits nationellt och internationellt varit effektiva. Utsläppsminskningarna har dock i allmänhet varit mindre i andra län- der vilket innebär en fortsatt stress på den svenska miljön från källor utanför landet. När det gäller andra luftföroreningar, framför allt från transportsektorn (NOx och CO2), så har åtgärderna i Sverige liksom i andra länder varit mindre effektiva.
Åtagandena inom ramen för det andra svavelprotokollet till
Miljötillståndet i havsområdena kring Sverige
Samtliga havsområden som omger Sverige dvs Östersjön, Kattegatt och Skagerack, är påverkade av människans olika verksamheter. Ha- vet och särskilt områdena nära kusterna påverkas av föroreningar som tillförs området dels via utsläpp till vatten i sjöar, vattendrag eller di- rekt vid kusten, av nedfall av föroreningar från atmosfären samt av utsläpp från fartyg.
De allvarligaste föroreningsproblemen och hoten mot den biolo- giska mångfalden i havsområden kring Sverige innefattar:
·Närsalter, främst fosfor och kväve, och organiskt material som förorsakar eutrofiering;
·Svårnedbrytbara organiska föroreningar, POP;
·Metaller;
·Utsläpp av olja;
Miljötillståndet i länderna i Central- och Östeuropa
Lokal luftförorening
Svaveldioxid och partiklar (sot och industriellt stoft) var före kom- munismens fall det kanske främsta miljöproblemet i ett antal indust- riområden, framförallt i södra Östtyskland, nordvästra Tjeckoslovaki-
SOU 1997:149 |
17 |
en och södra Polen. Före 1990 uppskattar man att man i cirka 50% av storstäderna i östra Europa uppmätte halter över WHOs gränsvärden. Avsevärda förbättringar har emellertid uppnåtts sedan dess.
Även om halterna av svaveldioxid, bly och partiklar i städerna har gått ner över hela Europa har de större tätorterna i länderna i Central- och Östeuropa i allmänhet fortfarande sämre luftkvalitet än motsvarande områden inom EU, speciellt vad avser dessa förorening- ar. För andra föroreningar av betydelse för hälsan och för vilka data föreligger är inte situationen sämre i
Försurning
Inom de central- och östeuropeiska länderna är försurningsproblemen framförallt begränsade till markförsurning och skador på skog (de mest omfattande i hela Europa) i områden med stor kolförbränning och därmed stora svavelutsläpp, främst i den s k svarta triangeln be- stående av södra delen av tidigare Östtyskland, norra Tjeckien och södra Polen. De kritiska belastningsgränserna överskrids och det sura nedfallet anses vara en av de viktigaste orsakerna till de förekomman- de skogsskadorna.
Svårnedbrytbara organiska ämnen och metaller
Det saknas ett samlat underlag för att göra bedömningar av situatio- nen som helhet för metaller och svårnedbrytbara organiska ämnen i
Anpassningen av
Flertalet av kandidatländerna hade redan under det tidigare central- planerade samhällssystemet en omfattande miljölagstiftning. Lagstift- ningen baserades ofta på miljökvalitetsstandards medan direkta emis- sionskrav på enskilda anläggningar eller typer av anläggningar var sällsynta. Det fanns heller inga administrativa strukturer som på ett effektivt sätt kunde se till att gränsvärden och utsläppskrav uppfyll- des. Ett undantag och det område där kandidatländerna sedan tidigare
18 |
SOU 1997:149 |
legat långt framme eller i paritet med de västeuropeiska länderna är naturvårdsområdet.
Ny miljölagstiftning i samtliga länder
I samband med den politiska omvandlingen av de tidigare kommu- nistiska länderna och de tre baltiska ländernas självständighet inled- des arbetet med att utarbeta helt ny lagstiftning inom i stort sett hela samhället, inklusive miljöområdet. Eftersom frågan om EU- medlemskap inte var aktuell vid denna tidpunkt (i början av 1990- talet) så utgjorde en eventuell anpassning till
Dessa ramlagar är nu föremål för revidering eller har i vissa fall redan omarbetats för att uppfylla kraven i EU:s lagstiftning och prin- ciper på miljöområdet t.ex. genom att man inarbetat bärkraftig ut- veckling som övergripande målsättning, principen om att förorenaren skall betala, försiktighetsprincipen, regler om den enskildes och all- mänhetens rätt till information i miljöfrågor samt sektorsintegrering av miljöaspekterna.
Sammanfattningsvis kan konstateras att den anpassning av lag- stiftningen som hittills skett rört i huvudsak ramlagar och andra grundläggande lagar inom respektive miljösektor. Väldigt mycket (i vissa fall allt) återstår emellertid, främst när det gäller olika typer av tillämpningslagstiftning, miljöövervakning och inte minst för att byg- ga upp administrationernas förmåga, särskilt lokalt och regionalt, samt att se till att det nya regelverket genomförs på ett effektivt sätt.
Av
Utredningens genomgång av lagstiftningen har omfattat följande områden, klimat, skydd för ozonlagret, marknära ozon, försurning och luftkvalitet, övergödning och vattenkvalitet, avfall och avfalls- hantering, kemikalier samt naturvård och biologisk mångfald.
Sammanfattningsvis kan konstateras att kandidatländerna kom- mit längst med anpassningen inom luft- och vattenvårdsområdena. Att så är fallet beror antagligen på att detta är områden där länderna
SOU 1997:149 |
19 |
redan tidigare hade en relativt omfattande lagstiftning och där arbetet med ny lagstiftning kom igång relativt snabbt efter det att samhälls- omvandlingen inletts. Det är också frågan om områden där länderna på grund av problemens gränsöverskridande karaktär haft möjlighet att få relativt omfattande internationellt bistånd. Mycket återstår emellertid och det kommer att ta lång tid innan länderna fullt ut kan uppfylla EU:s krav. Omfattande investeringar krävs.
Sammanfattningsvis kan också konstateras att områdena avfall och avfallshantering samt kemikalier och kemikaliehantering sanno- likt är de två sektorer där, i jämförelse med andra områden, en större del av arbetet med att anpassa respektive lands regler till EU:s lag- stiftning återstår.
Det område där problemen med
Kostnader för
En rad rapporter och konsultstudier som lagts fram under de senaste åren har försök gjorts att beräkna kostnaderna för kandidatländerna att uppfylla kraven i EU:s miljölagstiftning.
De kostnadsberäkningar som presenteras varierar inom vida gränser beroende dels på att det råder stor osäkerhet i det underlags- material som används vid beräkningarna, dels att de förutsättningar som legat till grund för beräkningarna varit olika.
Sammanfattningsvis kan man säga att även om det är stor spänn- vidd i beräkningar av de totala kostnaderna för miljöanpassningen så visar samtliga beräkningar att miljöområdet kommer att vara ett av de mest kostnadskrävande eventuellt till och med den mest kostnadskrä- vande sektorn.
Beräkningar utförda på uppdrag av
Beräkningar i en rapport som utförts på uppdrag av EU- kommissionen och som presenterades under sommaren 1997 visade att de totala kostnaderna för
20 |
SOU 1997:149 |
mer än 100 miljarder ECU, eller motsvarande cirka 1000 ECU per capita.
De årliga kostnaderna enligt samma beräkningar uppgå till mel- lan
Utredningens bedömning av miljökonsekvenserna, slutsatser och rekommendationer
Utredningens övergripande slutsats är att
Utredningen konstaterar att de största miljövinsterna uppnås i de tio kandidatländerna. Samtidigt är det viktigt att understryka att det är i dessa länder som det kan uppstå negativa miljöeffekter av EU- medlemskapet p.g.a. ökade transporter.
Miljövinster kommer att uppnås inom i stort sett samtliga områ- den som studerats dvs. förbättrad luftkvalitet på grund av minskade lokala luftföroreningsutsläpp, minskat nedfall från luften av försuran- de ämnen, tungmetaller och svårnedbrytbara organiska ämnen (POP), liksom vad beträffar minskade utsläpp av vattenföroreningar och för- bättrad vattenkvalitet, förbättrad avfallshantering samt i form av minskade risker för hälsa och miljö från hanteringen av farliga kemi- kalier.
SOU 1997:149 |
21 |
För Sveriges del blir miljövinsterna relativt begränsade. Det är främst sydöstra Sverige som kan dra fördel av minskat nedfall av för- surande ämnen som en följd av minskade luftföroreningsutsläpp i Polen och Tjeckien.
För Östersjöns del gäller att de positiva effekterna beror på minskade utsläpp av näringsämnen, främst fosfor- och kväveföre- ningar till vatten, minskat nedfall av kväveföreningar från luften samt minskad tillförsel av tungmetaller och svårnedbrytbara organiska för- oreningar via luft och vatten. Minskade eutrofieringseffekter kan för- väntas främst längs kusterna i Polen och de tre baltiska staterna me- dan effekterna i öppna havet troligen blir små.
Utredningen vill peka på att det är svårt att skilja på de miljö- konsekvenser som följer av den pågående utvecklingen i kandidatlän- derna och de miljöeffekter som direkt följer av att länderna blir med- lemmar av EU. En effektivisering av miljöarbetet såväl som en för- bättring av miljöförhållandena i kandidatländerna har redan skett som en del av den pågående samhällsomvandlingen. Samtidigt vill utred- ningen framhålla att anslutningsprocessen redan har medfört att mil- jöfrågorna har fått en högre prioritet i kandidatländerna.
Utredningen anser/rekommenderar:
·att det från miljösynpunkt är en fördel om förhandlingarna om medlemskap inleds gemensamt för samtliga kandidatländer. Från miljösynpunkt är det viktigt att kunna utgå från de olika sekto- rernas totala miljöproblem och ta ställning till behovet av insat- ser sektorsvis för sammanhängande större geografiska regioner eftersom de allvarligaste miljöproblemen är gränsöverskridande. Ett för Sverige näraliggande exempel är Östersjöområdet vars miljö berörs av såväl de baltiska staterna som Polen.
·att
22 |
SOU 1997:149 |
·att EU:s krav vid förhandlingsstarten skall tillämpas på alla nya investeringar och anläggningar. När det gäller nya produkter bör EU:s krav enligt gällande direktiv tillämpas snarast.
·att kandidatländerna, som en del av ett gemensamt
·att anpassningen av miljöreglerna ges hög prioritet i medlems- förhandlingarna så att en så stor del som möjligt av miljölag- stiftningen kan vara genomförd vid anslutningsdagen. För de di- rektiv som av olika skäl inte kan vara genomförda fullt ut vid detta datum måste man i förhandlingarna för vart och ett av kan- didatländerna fastställa tidtabeller. Tillräckliga resurser måste också avsättas för att effektivt kunna övervaka att dessa tidta- beller följs. Några övergångslösningar utan fastställda tidtabeller när det gäller att följa EU:s miljöregler får inte accepteras.
·att regeringen vid utarbetandet av Sveriges strategi inför med- lemskapsförhandlingarna bör beakta att miljökostnadernas andel av anpassningskostnaderna är väsentligt större än den andel som miljöområdet hittills kunnat disponera av
·att vid en prioritering av insatserna för att minska utsläppen av luftföroreningar bör
·att kandidatländernas medverkan i EU:s miljöarbete bör stimule- ras och underlättas som en del av anpassningsprocessen. Repre- sentanter från kandidatländerna bör redan nu inbjudas att delta i de olika expertgrupper som arbetar med att utveckla EU:s miljö- politik inom olika områden.
·att den successiva omprioriteringen av det svenska miljöbistån- det till kandidatländerna som skett under det senaste året fortsät- ter och ytterligare fokuseras på projekt som stödjer EU- anpassningen. Erfarenheterna från de svenska medlemskapsför-
SOU 1997:149 |
23 |
handlingarna, liksom från de gångna tre åren av fullvärdigt medlemskap, bör kunna utnyttjas för att bland annat stödja kapa- citets- och kompetensuppbyggnad inom administrationerna i kandidatländerna.
·att EU och dess nuvarande medlemsländer arbetar för att så snart som möjligt höja säkerhetsnivåerna i kandidatländerna. Det är då viktigt att stödet utformas så att det inte utgör en subvention till fortsatt kärnkraftsproduktion i förhållande till energieffektivise- ring och annan el- och värmeproduktion.
·att EU i detalj klarlägger kostnaderna för och miljökonsekven- serna av att genom energihushållning och i de fall detta visar sig nödvändigt med nya icke kärnkraftbaserade produktionsanlägg- ningar, ersätta de existerande kärnkraftanläggningarna.
·att EU och nuvarande medlemsländer även fortsättningsvis bi- drar till att kunskapsnivån i kandidatländerna höjs och till de in- vesteringar som är nödvändiga för att ta hand om befintligt ra- dioaktivt avfall och för att förbättra strålskyddet.
·att EU och nuvarande medlemsländer ger ett fortsatt starkt stöd till icke spridningsåtgärder i såväl kandidatländerna som i de länder som ingick i det forna Sovjetunionen.
·att Sverige inför anslutningsförhandlingarna bör betona att föl- jande direktiv prioriteras i anpassningsarbetet.
Utredningen pekar också på ett antal direktiv som bör prioriteras i ar- betet med att anpassa kandidatländernas miljölagstiftning till EU:s.
24 |
SOU 1997:149 |
Summary
Introduction
The Committee of Inquiry was, by the Swedish government in febru- ary 1997, commissioned to analyze the environmental and associated economic consequences of the forthcoming enlargement of the EU. The analysis has been based on the assumption that all applicant sta- tes countries will become full members of the EU.
The Committee has to a large extent made use of available data and existing studies. These have been taken from, or have consisted of, international and Swedish studies and environmental impact ana- lyses conducted in preparation for Sweden’s accession to the EU. The Committee has also used the Swedish Environmental Protection Agency’s “Who Pollutes Sweden?” (NV 1997:4788, available soon in English translation) as background material, along with “Environmental Implications of EU Membership of Estonia, Latvia, Lithuania and Poland”, published by the Stockholm Environmental Institute (SEI) in 1996. The European Commission’s report “Agenda 2000” has also been taken into consideration, along with the Europe- an Bank of Reconstruction and Development’s (EBRD) report “Compliance Costing for Approximation of EU Environmental Legi- slation in the CEEC” (the EDC report). The Environmental Research Institute (IVL) has, on behalf of the Committee, prepared the report “The state of the environment in Europe, Sweden, the associated co- untries and other countries in Central and Eastern Europe” (in Swe- dish, Appendix 2 of this report). The Committee has also taken cog- nizance of the Danish environmental impact analysis “The EU’s en- largement towards the East – environmental perspectives” (the Danish Environmental Protection Agency, Copenhagen, June 1997, in Da- nish). Furthermore, the Committee has conducted its own surveys and studies of the state of the environment and the ongoing process of EU approximation, particularly in the Baltic states and Poland. Informa- tion from other candidate countries has been gathered and analyzed to the extent that this has been possible. For some countries this back- ground information is incomplete.
SOU 1997:149 |
25 |
The Committee has also analyzed the environmental consequen- ces of enlargement that have to do with nuclear power generation, nuclear
The economic consequences associated with the candidate co- untries’ approximation of EU environmental legislation have been more difficult to judge. Cost estimates are therefore sketchy or lack- ing entirely in some cases. This is mainly due to the fact that relevant data have been impossible to obtain. The assessments presented have largely been taken from published reports, such as the EDC report and the Danish impact analysis. Even in these studies, the cost esti- mates are uncertain.
In addition, the Committee has made, for specified candidate co- untries, an environmental impact assessment for the EU as a whole and for Sweden with surrounding marine areas (Baltic Sea, Kattegat and Skagerrak). The consequences and environmental impact in other nearby countries, such as Ukraine, Russia and Belarus, are dealt with only marginally.
The Committee has also taken in account the fact that the EU’s environmental legislation is under development. Several new, impor- tant and comprehensive directives governing e.g. air, water and waste are planned in the next few years. They will be of great importance for the development of the state of the environment in an enlarged EU and will also affect the environmental situation in the candidate co- untries.
An important task for the Committee has been to analyze the en- vironmental consequences of the candidate countries’ approximation of the EU’s environmental legislation. The Committee has also exa- mined how the enlargement of the EU to 25 member states will affect environmental efforts within the EU, for example in the form of stricter environmental rules and greater integration of environmental considerations within important sectors of society such as energy, in- dustry, transport and agriculture.
26 |
SOU 1997:149 |
The Committee notes that it has been difficult to distinguish between environmental consequences resulting from already ongoing social changes that have already had positive environmental effects and would continue to proceed even if the candidate countries did not become members of the EU, and environmental effects that are a di- rect consequence of approximation with the EU’s environmental di- rectives.
The approximation process in the candidate countries
Cooperation between the EU and the countries of Central and Eastern Europe began at the end of the 1980s. Diplomatic relations were es- tablished between the EU and Bulgaria, Poland, Czechoslovakia and Hungary in 1988. In 1989, different types of
These agreements have gradually been expanded into broader framework agreements for cooperation between the EU and the count- ry in question. The purpose of these
The Europe agreements give the candidate countries access to numerous other EU cooperation programmes, in addition to financial assistance via Phare. These programmes include, for example, the LI- FE fund within the environmental field.
The issue of accession to EU membership has top political prio- rity in the candidate countries. This is clearly evident from statements made by the heads of state of the candidate countries in various con- texts in recent years. The issue of EU membership is, along with that of NATO membership, probably the most important foreign policy issue in these countries.
The European Commission’s “opinions” on the candidate co- untries note that the countries have given clear priority in their ap- proximation work to the legislation that was discussed in the Com- mission’s 1995 White Paper on the internal market.
SOU 1997:149 |
27 |
The Baltic states have on various occasions noted that conflicts exist between the priorities of the European Commission and those of the candidate countries in the environmental field. Motor vehicle emissions, fuel grades, chemicals, packaging, noise and radiation protection are prioritized in the EU. They are not, however, given particularly high priority on the lists of national environmental pro- blems in the candidate countries. Instead, the concerned countries gi- ve the highest priority to air and water pollution and
The European Commission and the candidate countries have so far primarily focused on the work of approximation of EU legislation (including environmental legislation). Less attention has been given to the important questions relating to the implementation and enfor- cement of the legislation and the need to build competence and insti- tutions within these areas.
The approximation process in the Commission and the member states
The process of enlargement has high priority in the European Com- mission. When it comes to environmental issues, a large number of directorates are involved. DG 1A has coordinating responsibility for the entire negotiation process, DG III is in charge of the internal mar- ket directives, while DG XI bears direct responsibility for the envi- ronmental issues. The agriculture and transport directorates also have an important role.
Great importance has been attached to the question of EU enlar- gement and its consequences for the environment in several member states, especially those bordering on the candidate countries. The Nordic countries along with Germany and Austria have focused much of their bilateral support in the environmental field on projects associ- ated with the approximation process.
In Sweden, EU enlargement is accorded high priority both as a general political issue and as it bears on the environment. Enlarge- ment has been included on the agenda of many bilateral meetings, in particular with Poland and the three Baltic states.
28 |
SOU 1997:149 |
EU aid to the candidate countries has increasingly come to be focused on projects that support approximation. Financial assistance is being given via the Phare programme to knowledge transfer, con- sulting services, education and training, as well as to the reformation of legislation and institutions. Since 1990 a total of ECU 600 million has been allocated to environmental projects in the candidate countri- es via Phare. In 1996 the European Commission adopted a new envi- ronmental strategy for Phare giving the highest priority to aid to the approximation process and other activities that can support the ap- proximation of environmental legislation. During the fall of 1997 the Commission has proposed a new expanded PHARE programme for two years
In the strategy for enlargement presented by the European Com- mission in the summer of 1997, the Agenda 2000 document, it is pro- posed that the Phare programme should continue to be the most im- portant EU instrument for supporting the approximation process. The programme will focus on institution building and financing of in- vestment projects (in the ratio of
Very heavy investments are required in order to enable the can- didate countries to meet the EU’s environmental requirements. Far- reaching efforts, including considerable financial and technical assi- stance from the EU, are, according to the Commission, required for the candidate countries to approximate the EU’s environmental legi- slation, especially in the fields of water and air pollution and energy. The Commission also emphasizes that environmental improvements in Central and Eastern Europe will benefit not only these countries, but also the environment in the current EU member states.
The Commission also points out that investments aimed at sol- ving the environmental problems in Central and Eastern Europe can create important markets for those EU industries active within the en- vironmental sector or other related sectors. This can in turn strengthen the competitiveness of these industries in
In parallel with the assistance given by the EU in various forms to the approximation process, other multilateral organizations have
SOU 1997:149 |
29 |
increasingly begun to focus their assistance on this process, including the World Bank, the European Bank for Reconstruction and Deve- lopment (EBRD) and the OECD.
The state of the environment in Europe
A comprehensive, general description of the state of the environment in Europe as a whole was given in the DOBRIS report that was pre- sented by the European Environment Agency in 1995. A number of important environmental problems are identified in the report, such as climate change, stratospheric ozone depletion, tropospheric ozone and other photochemical oxidants, acidification, management and pollu- tion of fresh water, forest degradation, loss of biodiversity, coastal zone threats and management, chemical risks, waste reduction and management, and urban stress.
The environmental situation in the Central and Eastern European Countries (CEECs) is often described as very poor with widespread health problems in industrial regions, dying forests, soil degradation due to monoculture agriculture, eutrophication, degradation of gro- undwater, etc. Much in these accounts is
Development has been proceeding rapidly in the candidate co- untries since
Air pollution
Air pollution and the effects it has on human health and the environ- ment is considered to be one of the most serious environmental pro- blems in large parts of Europe. The most important air pollutants in Europe today are sulphur dioxide, nitrogen oxides, ammonia, volatile organic compounds (VOC), ozone, metals and particulates.
In major conurbations and industrial areas, air pollution can cau- se serious environmental and health problems. On the regional level,
30 |
SOU 1997:149 |
air pollutants, mainly sulphur dioxide, nitrogen oxides and ozone, contribute to vegetation damages including damages to economically important crops, damages to forests, acidification of soil and water, and to eutrophication of water and coastal seas and nutrient saturation of soil. European emissions of carbon dioxide, methane, ozone and nitrous oxide contribute on the global level to climate change, inclu- ding global warming, and to depletion of the stratospheric ozone lay- er.
Most emissions of air pollutants in different European countries come from the same sources. The most important sources/sectors are energy generation, residential heating, transport (particularly road traffic), various industrial processes, and agriculture.
Even though some improvements have been made in recent years as a result of the emissions control measures that have been adopted, 37 million Europeans are still exposed to sulphur dioxide concentra- tions in excess of the EU’s target values. At the same time, 20 percent of Europe’s ecosystems receive acid deposition in excess of the criti- cal load limit for acidification. The corresponding figure for eutrophi- cation is 33 percent.
Water pollution
In many countries, particularly the CEECs, water pollution is a grea- ter problem than air pollution. Extensive water pollution occurs mainly in densely populated areas where large quantities of untreated or inadequately treated wastewater is discharged into lakes, water- courses and coastal waters. Discharges directly to water combine with deposition of air pollutants to affect water quality. Polluted rivers car- ry the nutrients (mainly phosphorus and nitrogen) to the sea and con- tribute to excessive nutrient input to the coastal areas (eutrophication).
The assessment of conditions in Europe that was presented in the Dobris report showed that the quality of the water in many of the ri- vers on the European continent that run into the North Sea and the Baltic Sea is poor. There are, however, no general differences betwe- en Eastern European and Western European rivers.
Excessive inputs of nutrients to fresh waters and coastal waters give rise to eutrophication, and unless remedial measures are taken serious eutrophication effects (e.g. algal blooms) can occur. Generally declining trends for phosphorus have been noted in the majority of
SOU 1997:149 |
31 |
Western European rivers and in many lakes since the 1980s, while an increase has been measured in most Eastern European rivers. The decline in Western Europe is considered to be due to improvements in sewage treatment.
In contrast to this decline in phosphorus, nitrogen concentrations in rivers and lakes have increased over the past
Serious acidification of surface waters is particularly prevalent in the Nordic countries, parts of Central Europe and in northwestern Russia.
Groundwater quality in certain agricultural areas is threatened by nitrate leaching, main due to extensive spreading of fertilizer and ma- nure. Particularly threatened or polluted areas in this respect are found in Germany, the Netherlands, Great Britain and Denmark. In some areas in Denmark, the Netherlands, France, Lithuania and Belarus the drinking water is threatened by pesticides, and unless measures are taken it will be necessary to purify the drinking water before it is used.
Waste
Municipal as well as hazardous waste is a growing environmental problem in Europe. A calculation of the waste quantities from diffe- rent social sectors shows that by mining waste dominates followed by industrial waste and municipal waste.
During the period
In Europe, most waste is still deposited on landfills. This often leads to the contamination of soil and groundwater and to the forma- tion of methane, carbon dioxide and toxic gases. A considerable por- tion of the waste is incinerated nowadays, however, and even though emissions are being controlled to an increasing extent, emissions of dioxins, hydrochloric acid and mercury are still considerable in com-
32 |
SOU 1997:149 |
parison with other sources. Waste incineration is almost
Despite rules and international conventions, hazardous waste is transported across national boundaries in Europe and from Europe to developing countries. This is also an issue considered to be a great problem by many countries in Central and Eastern Europe.
Great concern has been expressed during the past ten years re- garding the contamination of soil and groundwater by leachate from old refuse dumps. This concern has particularly come to the fore when the candidate countries have described the environmental pro- blems in their own countries. There is no reliable European estimate of the scope of these problems. The CEECs also have special waste and pollution problems associated with the former Soviet military ba- ses located on their territories.
The state of the environment in Sweden
For a more thorough account of the state of the environment in Swe- den the Committee refers to publications of the Swedish Environ- mental Protection Agency, for example “The State of the Environ- ment in Sweden” (NV 4509, in Swedish only) and “Who Pollutes Sweden?” (NV 4788, soon available in English).
The pollution situation in Sweden is improving in many re- spects. In the case of certain pollutants (sulphur dioxide, particulates and lead), the measures that have been adopted nationally and inter- nationally have been effective. However, the emission reductions ha- ve generally been less in other countries, entailing continued stress on the Swedish environment from sources outside the country. As far as other air pollutants are concerned, especially from the transport sector (NOx and CO2), the measures adopted in Sweden and in other countri- es have been less effective.
The commitments within the framework of the second sulphur protocol to the LRTAP convention are expected to lead to conside- rable reductions of atmospheric deposition in Sweden. For Sweden as a whole, the greatest gains will be won via the projected emission re- ductions during the period
The state of the environment in the marine areas surrounding
Sweden
SOU 1997:149 |
33 |
All the marine areas surrounding Sweden – the Baltic Sea, the Katte- gat and the Skagerrak – are affected by human activities. The sea, and particularly the areas near the coasts, are affected by discharges of pollutants to water in lakes, watercourses or directly at the coast, by deposition of pollutants from the atmosphere, and by discharges from ships.
Among the most serious pollution problems and threats to biodi- versity in the marine areas surrounding Sweden are the following:
·Plant nutrients, mainly phosphorus and nitrogen, and other orga- nic matter, which cause eutrophication
·Persistent organic pollutants, POPs
·Metals
·Oil releases
The state of the environment in the CEECs
Local air pollution
Before the fall of communism, sulphur dioxide and particulates (soot and industrial dust) were perhaps the foremost environmental pro- blem in a number of industrial regions, above all in southern East Germany, northwestern Czechoslovakia and southern Poland. Prior to 1990, it is estimated that the levels in approximately half of the major cities in Eastern Europe exceeded WHO’s limit values. Substantial improvements have been made since then, however.
Even though the levels of sulphur dioxide, lead and particulates in the cities have declined all over Europe, the major urban areas in the CEECs generally still have poorer air quality than equivalent are- as in the EU, particularly as regards these pollutants. With regard to other pollutants of importance for human health and for which data are available, the situation is not worse in the CEECs than in the EU. In fact, nitrogen dioxide levels are slightly higher in the EU as a re- sult of heavier car traffic there.
Acidification
34 |
SOU 1997:149 |
Acidification problems in the CEECs are primarily restricted to soil acidification and damages to forests (the most extensive in all of Eu- rope) in regions with heavy coal burning and large associated sulphur emissions, above all in the “black triangle” comprising the southern part of former East Germany, the northern Czech Republic and sout- hern Poland. The critical load limits are being exceeded and acid de- position is considered to be one of the most important causes of forest damage.
Persistent organic pollutants and metals
A single body of statistics is lacking to enable assessments to be ma- de of the overall situation as regards metals and POPs in the CEECs, as well as in the EU countries. There are
Approximation of EU legislation in the candidate countries
Most of the candidate countries already had an extensive body of en- vironmental legislation under their former central planning regimes. The legislation was often based on environmental quality standards, while direct emission requirements on individual plants or types of plants were rare. Nor were there any administrative structures to en- force compliance with limit values and emission requirements in an effective manner. An exception, and the one area where the candidate countries were already ahead of or at least on a parity with the Wes- tern European countries, is the field of nature conservation.
New environmental legislation in all countries
In conjunction with the political transformation of the former com- munist countries and the independence of the three Baltic states, work began on writing new legislation in virtually all sectors of society, including the environment. Since the question of EU membership for these countries had not yet been raised at this time (early 1990s), ap- proximation of EU legislation was not a primary consideration when the first new environmental laws were written.
These framework laws are now undergoing revision, or have in some cases already been revised, to meet the requirements in EU legi- slation and to incorporate accepted principles in the environmental fi-
SOU 1997:149 |
35 |
eld, for example the overall objective of sustainable development, the polluter pays principle, the precautionary principle, rules concerning the individual’s and the public’s right to information in environmen- tal matters, and sectoral integration of environmental considerations.
In summary, it can be said that the approximation of legislation that has taken place so far has mainly concerned framework laws and other fundamental legislation within the environmental sector. Very much (in some cases everything) remains to be done, however, above all when it comes to different types of implementation legislation, environmental monitoring and, not least, in administrative capacity- building, particularly locally and regionally, and in making sure that the new rules are enforced effectively.
The opinions written by the European Commission on the candi- date countries state that in their approximation efforts, the countries have so far clearly prioritized the legislation that was mentioned in the Commission’s White Paper regarding the internal market from 1995. This also applies to those parts of the EU’s environmental legi- slation that fall under the Internal Market rules. In this context it is al- so worth noting that this part of the EU’s environmental rules is only estimated to comprise about 20 percent of the entire body of EU envi- ronmental legislation.
The Committee’s review of the legislation in the candidate co- untries has covered the following areas: climate change, protection of the ozone layer, tropospheric ozone, acidification and air quality, eutrophication and water quality, waste and waste management, che- micals, and nature conservation and biological diversity.
It can be concluded that the candidate countries have come fart- hest with approximation in the areas of air and water pollution con- trol. This is probably because these are the areas where the candidate countries already had a relatively extensive body of legislation and where the work with new legislation got under way relatively quickly after the transformation of the social system. These are also areas where the countries have, owing to the transboundary nature of the problems, been able to obtain extensive international assistance. A great deal remains to be done, however, and it will take a long time before the countries are able to fully comply with the EU’s require- ments. Large investments are required.
It can also be concluded that waste and waste management, and chemicals and chemical management, are two sectors where, in com- parison with other sectors, a greater portion of the work of approxi-
36 |
SOU 1997:149 |
mating the EU’s legislation in the candidate countries’ rules remains to be done.
The area where the problems with EU approximation will pro- bably be least is within nature conservation and protection of biologi- cal diversity. Action is required here as well, however, mainly as re- gards rules for land use and integration of nature conservation consi- derations in legislation in other sectors, such as agriculture, forestry and transport.
Costs of approximation of EU environmental legislation
Attempts have been made in a number of reports and consultant stu- dies presented in recent years to estimate the costs to the candidate countries of meeting the requirements in the EU’s environmental le- gislation.
The cost calculations that have been presented vary within wide limits due in part to great uncertainty in the data used in the calcula- tions and in part to the fact that the calculations have been based on different assumptions.
In summary, it can be said that even if there is a large span in estimates of the total costs of environmental approximation, all cal- culations show that the environmental field will be one of the most costly, perhaps even the most costly sector for approximation.
Calculations carried out on behalf of
Calculations carried out on behalf of the European Commission and presented in a report in the summer of 1997 showed that the total costs of EU approximation within the
The annual costs according to the same calculations amount to between ECU 8 and 12 billion, or ECU
SOU 1997:149 |
37 |
The Committee’s environmental impact assessment, conclusions and recommendations
In its summary assessment, the Committee analyzes the environmen- tal consequences of economic integration and the trend within the transport, industrial, energy and agricultural sectors. The analysis of the energy sector also includes questions pertaining to nuclear safety and radiation protection. Other topics discussed are air and water pollution, waste management, nature conservation and biological di- versity. Finally, the effects of political prioritizations, better administ- ration and better enforcement and monitoring are dealt with.
The Committee’s overall conclusion is that the forthcoming EU enlargement will entail considerable environmental benefits. These benefits will be achieved more rapidly, if the proposed increased fi- nancial recources to the accession process will be accepted by the Council. Furthermore, the environmental benefits, will be achieved due to the strict
The Committee finds that the greatest environmental gains stand to be achieved in the ten candidate countries. At the same time, it is important to emphasize that it is in these countries that negative envi- ronmental effects of EU membership can occur, for example in the transport sector.
Environmental gains will be achieved within virtually all areas that have been studied, i.e. improved air quality due to reduced local air pollution, reduced atmospheric deposition of acidifying substan- ces, heavy metals and persistent organic pollutants (POPs), as well as reduced water pollution and improved water quality, improved waste management and reduced risks to human health and the environment from the handling of hazardous chemicals.
38 |
SOU 1997:149 |
The environmental gains for Sweden will be relatively limited. It is mainly southeastern Sweden that stands to benefit from reduced deposition of acidifying substances as a consequence of reduced air pollution in Poland and the Czech Republic.
As far as the Baltic Sea is concerned, the positive effects stem from reduced discharges of plant nutrients (mainly phosphorus and nitrogen compounds) to water, reduced deposition of nitrogen com- pounds from the air, and reduced input of heavy metals and persistent organic pollutants via air and water. Reduced eutrophication effects can be expected mainly along the coasts in Poland and the three Bal- tic states, while the effects in the open sea are likely to be small.
The Committee would like to point out that it is difficult to dis- tinguish between environmental consequences resulting from the on- going changes in the candidate countries and the environmental ef- fects that are a direct consequence of the countries’ accession to the EU. Greater efficiency in the environmental work and an improve- ment in environmental conditions in the candidate countries has alre- ady been achieved as a part of the ongoing social transformation. At the same time, the Committee would like to point out that the pre- accession process has already led to higher priority being given to en- vironmental issues in the candidate countries.
The Committee concludes/recommends:
·that it is an advantage from the environmental viewpoint if ac- cession negotiations can be initiated jointly for all candidate co- untries. From an environmental viewpoint it is important to be able to base judgements on the total environmental problems of the different sectors and decide what measures are needed for each sector in larger contiguous geographic regions, since the most serious environmental problems are transboundary in natu- re. The example closest at hand is the Baltic Sea area, whose en- vironment is affected by both the Baltic states and Poland.
·that the European Commission should conduct a more detailed analysis of the environmental consequences of the planned en- largement, particularly as regards the environmental responsibi- lity of the sectors. Such an analysis is important as a basis for a more balanced appraisal and prioritization between different di- rectives and environmental areas. In principle, an environmental
SOU 1997:149 |
39 |
impact assessment should be made of every major approximation programme. In view of the great importance of the transport sector for the development of the overall environmental situa- tion, special attention should be given to this sector.
·that the EU’s requirements should be applied to all new invest- ments and plants at the time of the opening of the accession ne- gotiations. Regarding products there is however ralistic to forsee certain transitional periods.
·that the candidate countries, as a part of the EU’s joint responsi- bility and within the framework of the work to establish the Na- tura 2000 network of protected areas, be given aid for the con- servation of valuable habitats.
·that environmental approximation should be given high priority in the accession negotiations so that as large a portion as possible of the environmental legislation will have been adopted by the date of accession date. In the case of those directives which, for various reasons, cannot be fully adopted by this date, timetables must be established in the negotiations for each of the candidate countries. Adequate resources must also be allocated for effecti- ve monitoring of compliance with these timetables. No transitio- nal solutions should be accepted without set timetables.
·that the Government, in formulating Sweden’s strategy for ac- cession negotiations, should take into account the fact that envi- ronmental costs represent a much larger portion of the total ap- proximation costs than the proportion of the Phare resources that have so far been allocated to the environmental field.
·that in prioritizing initiatives for reducing air pollution, very high priority should be given to approximation of EU legislation in the transport/vehicle sector. As a part of this policy, the Com- mittee recommends that all new vehicles sold in the new member states be required to comply with the latest EU standards as soon as possible and by not later than the date of accession. The Committee also recommends that the countries consider adop- ting new economic instruments, or strengthening already existing ones, to hasten the renewal of the country’s vehicle fleet.
·that the candidate countries’ participation in the EU’s environ- mental work should be stimulated and facilitated as a part of the approximation process. Representatives from the candidate co-
40 |
SOU 1997:149 |
untries should already now be invited to participate in the va- rious task forces working to develop the EU’s environmental policy within different areas.
·that the gradual shift in priorities in Swedish environmental assi- stance to the candidate countries that has taken place over the past few years should continue and be further focused on projects that support the EU approximation process. Experience from the Swedish accession negotiations, as well as from the past three years of full membership, should be drawn on in stimulating administrative capacity- and
·that the EU and its current member states should work to raise the level of nuclear safety in the candidate countries as quickly as possible. It is then important that the aid be designed so that it is not a subsidy for continued nuclear power production in rela- tion to energy efficiency improvements and
·that the EU ascertain in detail the costs and environmental con- sequences of replacing existing nuclear power plants with energy conservation measures and, where necessary, with new non- nuclear power plants.
·that the EU and its current member states continue to contribute to raising the level of knowledge in the candidate countries and to the investments that are necessary to manage and dispose of existing radioactive waste and to improve radiation protection. that the EU and its current member states continue to give their strong support to nuclear
The Committee also identifies a number of directives that should be given priority in the work of approximating the EU’s environ- mental legislation in the candidate countries.
SOU 1997:149 |
41 |
1 Inledning
1.1Utredningens uppdrag
I januari 1997 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare (M 1997:16) för att analysera miljökonsekvenserna och därmed för- bundna ekonomiska konsekvenser av EU:s utvidgning för Sverige, för unionen som helhet och för kandidatländerna.
Analysen skall, enligt direktiven, utgå från ett scenario som in- nebär att samtliga aktuella kandidatländer blir fullvärdiga medlemmar i EU (kommitténs direktiv bifogas som bilaga 1 till detta betänkande).
1.2Utredningens arbete
Utredningen har p.g.a. den korta utredningstiden i huvudsak varit hänvisad till befintliga miljödata och miljöutredningar. Dessa har hämtats från eller utgjorts av internationella och svenska studier och konsekvensutredningar som togs fram inför Sveriges medlemskap i EU. Utredningen har också haft Naturvårdsverket utredning ”Vem förorenar Sverige (Naturvårdsverkets rapport 4788 )” som basmateri- al. Vidare ”Environmental Implications of EU Membership of Esto- nia, Latvia, Lithuania and Poland” utarbetad vid Stockholm Envi- ronmental Institute (SEI).
42 |
SOU 1997:149 |
sekvensutredningen ”EU´s utvidelse mot Øst - miljøperspektiver” (Miljöstyrelsen i Köpenhamn i juni 1997). Utredningen har gjort egna kartläggningar och undersökningar om miljötillståndet och den pågå- ende anpassningsprocessen främst i de baltiska länderna och Polen. Underlag från övriga kandidatländer har samlats in och analyserats i den utsträckning det varit möjligt. För några länder är underlaget bristfälligt.
Fördjupade analyser, som avser den pågående anslutningsproces- sen, har gjorts beträffande Estland, Lettland, Litauen, och Polen. Bul- garien, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern har analyserats väsentligt mera översiktligt. När det gäller Tjeckien har dock utsläpp till luft analyserats mer grundligt.
De ekonomiska konsekvenser som är förbundna med kandidat- ländernas anpassning till EU:s miljölagstiftning har varit än svårare att bedöma. Kostnadsbedömningar är därför översiktliga eller saknas i vissa fall helt. Detta beror främst på att det inte varit möjligt att ta fram relevant underlag. Redovisade bedömningar har i stor utsträck- ning hämtats från publicerade rapporter t.ex.
Utredningen gör utöver, för angivna kandidatländer, miljö- konsekvensbedömning för EU som helhet och för Sverige med intill- liggande havsområden (Östersjön, Kattegatt och Skagerack). Utveck- lingen och miljökonsekvenserna i andra näraliggande länder som, Uk- raina, Ryssland och Vitryssland berörs marginellt.
Utredningen har också tagit hänsyn till att EU:s miljölagstiftning är under utveckling. Under de närmaste åren planeras flera nya viktiga och omfattande direktiv som gäller t.ex. luft, vatten och avfall. Dessa kommer att få stor betydelse för utvecklingen av miljötillståndet i ett utvidgat EU och kommer också att påverka miljösituationen i kandi- datländerna.
Utredningen diskuterar hur utvidgningen av EU till att omfatta 25 länder kan komma att påverka utvecklingen av miljöarbetet t.ex. ny miljölagstiftning och hänsynstagande till miljöaspekterna inom olika samhällssektorer.
En särskild fråga för utredningen har varit att analysera vilka konsekvenser ett medlemskap i EU kommer att få ifråga om minskad eller bibehållen kärnkraftsproduktion i kandidatländerna. Utredningen har uppdragit åt Statens kärnkraftsinspektion (SKI) att utreda frågan. SKI:s rapport ”Kärnkraftproduktion, säkerhet, strålskydd och nukleär
SOU 1997:149 |
43 |
Utredningens huvudinriktning har, i enlighet med direktiven, va- rit att analysera miljökonsekvenserna av den anpassning till EU:s la- gar och förordningar på miljöområdet som kandidatländerna måste göra. Miljökonsekvenserna har också beskrivits med utgångspunkt i strukturella och ekonomiska förändringar som kan antas bli följden av att länderna blir medlemmar av EU. De förändringar som utredningen därvid utgått från bygger bl.a. på den kartläggning och analys som den samhällsekonomiska utredningen gjort. Utredningen har också tagit del av
En svårighet har varit att särskilja de miljökonsekvenser som följer av den pågående utvecklingen i kandidatländerna och de miljö- effekter som direkt följer av att länderna blir medlemmar av EU. Varje sådan analys är naturligtvis behäftad med stor osäkerhet.
Utredningen har besökt Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) i London och
Utredningen har i maj 1997 i Riga anordnat ett seminarium om den pågående anpassningsprocessen. Deltagare var representanter från ministerier och myndigheter i Estland, Lettland och Litauen.
I juni 1997 besökte utredningen Polen och träffade då bl.a. tjänstemän från polska miljöministeriet och forskare och lärare vid Warsaw University of Technology. Utredningen hade också över- läggningar med svenska ambassadören i Warszawa.
I juli 1997 anordnade utredningen ett arbetsseminarium i Kalmar om den pågående anpassningsprocessen i de baltiska staterna och Polen.
För genomförande av uppdraget har utredningen anlitat Ardea Miljö AB, IVL, Warsaw Institute of Technology; professor Janusz Kindler, konsult Valts Vilnitis, Riga.
44 |
SOU 1997:149 |
2 Utvidgningsprocessen
2.1Från Europaavtal till medlems- ansökningar
Samarbetet mellan EU och länderna i Central- och Östeuropa inleddes i slutet av
Dessa första, i huvudsak handelsrelaterade, avtal har därefter byggts ut till mera omfattande ramavtal för samarbetet mellan EU och respektive land. Syftet med dessa, så kallade Europaavtal, är att stödja den politiska och ekonomiska omvandlingen i länderna. Avtalen skall skapa en grund för politisk dialog och främja utbyggnad av handel och ekonomiskt samarbete mellan parterna. De skall också utgöra en bas för EU:s
Europaavtal erbjöds först Polen, Ungern och dåvarande Tjecko- slovakien, men avtal har sedermera tecknats mellan EU och samtliga de länder som ansökt om medlemskap. Det är dock värt att notera att avtalen med Estland, Lettland och Litauen ännu inte trätt i kraft. Detta beror på att avtalen ännu inte ratificerats av samtliga EU:s medlems- länder. De tre baltiska länderna har dock sedan mer än ett år tillbaka uppfyllt sina förpliktelser i detta avseende.
SOU 1997:149 |
45 |
2.2Anpassningsprocessen i kandidatlän- derna
Frågan om
Av
Områden såsom kemikalier, förpackningar, buller och strålskydd prioriteras som en del av anpassningen till inre marknaden samtidigt som de inte står lika högt på listan över nationellt prioriterade mil- jöproblem. Detta innebär i sin tur att en stor del av personalen fått prioritera
Diskussionerna mellan
2.2.1Estland
46 |
SOU 1997:149 |
Arbetet med integrationsfrågorna leds sedan juni 1997 direkt av pre- miärministern. En Europaintegrationsbyrå ansvarar för samordningen av anpassningen. Det kommer inom kort att finnas miljöansvariga tjänstemän i vart och ett av ministerierna. Dessa finansieras av EU- medel via Phare (DISAE).
En särskild Eurobyrå har inrättats inom miljöministeriet med an- svar för anpassningen av EU:s miljölagstiftning. Enligt planerna skall anpassningen av hela inre
Arbetet med att utarbeta en anpassningsstrategi på miljöområdet inleddes i april 1997. Projektet finansieras av Phare (DISAE). Förut- om inremarknadsdirektiven prioriteras lagstiftning rörande oljeskif- ferbrytning, luftvård och kraftverk i anpassningsarbetet.
2.2.2Lettland
Anpassningen har högsta politiska prioritet. Ny miljölagstiftning granskas av Miljöministeriet, av regeringens Europaintegrationsbyrå och av parlamentets kommitté för Europafrågor för att säkra att den är förenlig med motsvarande
Inom Miljöministeriet leds anpassningsarbetet av en ny Euro- paintegrationsenhet som sorterar direkt under statssekreteraren för miljöfrågor. Enheten inledde sitt arbete i september 1997 och består av tre lettiska experter. Man har också begärt stöd från Phare (DISAE) för att få tillgång till utländsk expertis.
Enhetens uppgifter omfattar bl.a. utarbetandet av en anpass- ningsstrategi och en aktionsplan, kapacitetsuppbyggnad, samordning, informationsverksamhet, kontroll av att nya lagar är i överensstäm- melse med EU:s regelverk samt beräkningar av de ekonomiska kon- sekvenserna av anpassningen.
Arbetet med en anpassningsstrategi på miljöområdet har inletts och skall vara klart i mars 1998. Motsvarande aktionsplan skall vara klar i juni 1998. Arbetet finansieras av Phare.
Ett av Sverige finansierat projekt om hur EU:s nya ramdirektiv på vattenresursområdet skall kunna genomföras är under planering. Sverige har fått en begäran om stöd till arbetet med ny kemikalielag- stiftning. Sverige finansierar också ett projekt som skall utvärdera och komma med förslag till hur den lettiska miljölagstiftningen skall kun-
SOU 1997:149 |
47 |
na göras mera enhetlig. Detta projekt syftar också till att ge förslag om hur nya lagar bör utarbetas för att dessa skall överensstämma med motsvarande
2.2.3Litauen
Ett ministerium för Europafrågor har inrättats med uppgift att sam- ordna och övervaka anpassningsprocessen samt granska att all ny lag- stiftning är i överensstämmelse med motsvarande
Ett annat viktigt projekt med
Det av Sverige finansierade projektet om anpassning inom kemi- kalieområdet, inklusive behovet av helt ny lagstiftning inom detta område, fortsätter under 1997 och 1998.
2.2.4Polen
I maj 1991 utfärdade det polska Ministerrådet en rekommenda- tion om att all lagstiftning skulle granskas av regeringens ”Plenipotentiary for European Integration”. Nästa steg togs i början av 1993 då ministerrådet antog en handlingsplan för att anpassa de polska ekonomiska och juridiska systemen till EU:s krav.
I en resolution som antogs 1995 instruerade ministerrådet admi- nistrationen att utarbeta en plan för hur Polen skall anta den lagstift- ning som tas upp i
48 |
SOU 1997:149 |
I det polska miljöministeriet ligger ansvaret för
Den nationella miljöfonden spelar också en viktig roll i anpass- ningsarbetet genom att koordinera det stöd som Polen får via Phare- programmet och genom de anpassningsprojekt som fonden själv fi- nansierar.
Phare har redan finansierat översättning till polska och publice- ring av EU:s miljölagstiftning. Phare har vidare finansierat tre viktiga anpassningsprojekt:
·Metoder för att beräkna kostnaderna för anpassningen på miljö- området.
·Analys av
·Analys av institutionella frågor inom miljöområdet inklusive re- kommendationer.
Sverige har stött utvecklingen av ny lagstiftning och organisation på kemikalieområdet.
I
2.2.5Övriga kandidatländer
Bulgarien, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern har också ansökt om medlemskap i EU. I nedanstående avsnitt görs en kort genomgång av anpassningsarbetet i dessa länder grundat på EU- kommissionens utlåtanden om länderna från i juli 1997.
Tjeckien
Dåvarande Tjeckoslovakien var 1989 en av Centraleuropas mest för- orenade regioner. Sedan dessa har emellertid situationen förbättrats avsevärt. Detta beror dels på stora miljöinvesteringar dels på den in- dustriella rekonstruktionen.
SOU 1997:149 |
49 |
Under senare år har framsteg gjorts när det gäller att formellt uppfylla EU:s miljölagstiftning. Den grundläggande ramlagstift- ningen finns men det finns brister i sektorslagstiftning och tillämp- ningsföreskrifter. Tjeckien har antagit eller håller på att utarbeta lag- stiftning för flertalet av de viktigaste områden som omfattas av den inre marknaden.
Under förutsättning att nuvarande åtaganden fullföljs så bör det enligt
Slovakien
Trots förbättringar under senare år så har Slovakien fortfarande stora problem på miljöområdet. De allvarligaste problemen är föroreningar av grund- och ytvatten, avfallshantering och den lokala luftkvaliteten.
Betydande insatser har gjorts för att skapa en miljölagstiftning som står i överensstämmelse med
Mycket stora insatser kommer emellertid att krävas för att landet skall kunna klara av att tillämpa lagstiftningen. Enligt EU- kommissionen kommer Slovakien att kunna uppfylla EU:s alla miljö- regler endast på lång till mycket lång sikt.
Ungern
Ungerns miljöproblem är enligt
Ungern har inlett en omfattande reformering av sin miljöpolitik. Denna syftar till en anpassning till EU:s regler. En ny övergripande miljöskyddslag antogs 1995. Tillämpningsregler inom vissa nyck- elområden har nyligen antagits. Som ett resultat av den nya lagstift- ningen har Ungern kommit långt när det gäller att formellt uppfylla EU:s miljölagstiftning. Vad beträffar inremarknadsdirektiven så finns lagstiftning eller håller på att antas för nästan samtliga sektorer.
50 |
SOU 1997:149 |
Mot bakgrund av nuvarande planer bör det enligt EU- kommissionen vara möjligt för Ungern att på medellång sikt anpassa hela EU:s miljölagstiftning.
Slovenien
Det finns inga riktigt förorenade områden i Slovenien. Det finns emellertid viktiga och i vissa fall växande problem främst vad gäller vattenkvalitet och avfallshantering.
Den slovenska miljölagstiftningen har börjat anpassas till EU:s. Det finns dock fortfarande luckor i sektors- och tillämpningslagstift- ningen. Inom de områden som omfattas av inre marknadsdirektiven är den slovenska lagstiftningen på de flesta områdena delvis förenlig med EU:s. Det finns dock brister inom avfalls- och kemikalieområde- na.
Slovenien kan förväntas uppfylla EU:s miljöregler fullt ut på medellång sikt. Genomförande av delar av lagstiftningen kommer emellertid att bli möjlig endast på lång sikt.
Bulgarien
Miljöproblemen i Bulgarien är allvarliga. Bulgarien har stora luftföro- reningsutsläpp. Dessa utsläpp härstammar från kraftverk, tung indu- stri, bostadsuppvärmning och motorfordon. Den lokala luftkvaliteten utgör en betydande hälsorisk. Avfallshanteringen är ett annat allvar- ligt problemområde.
Regeringen har i sitt program aviserat en ny miljöstrategi, inkl ny lagstiftning.
Även om den bulgariska miljölagstiftningen håller på att revide- ras och den nya lagstiftningen anpassas till EU:s regler så är graden av anpassning fortfarande låg inom de flesta områden. Mycket stora investeringar och administrativa insatser kommer att krävas för att genomföra EU:s miljölagar.
SOU 1997:149 |
51 |
Rumänien
Rumänien har mycket stora problem på miljöområdet. Detta gäller samtliga nyckelområden. De minskade utsläppen sedan 1989 beror till största delen på den ekonomiska tillbakagången men också på in- satser för att komma till rätta med en del stora utsläppskällor.
Som helhet har mycket litet gjorts för att anpassa miljölagstift- ningen till EU:s. Åren
Enligt
2.3Förberedelserna i
Utvidgningsprocessen har hög prioritet i
Inom DG XI är det enheten med ansvar för förbindelserna med Central- och Östeuropa samt Medelhavsländerna som har huvudan- svaret för
Inom
52 |
SOU 1997:149 |
haft tre sammanträden. Syftet med mötena är att informera om pågå- ende aktiviteter, främst vad gäller olika former av bistånd till kandi- datländerna.
Även i många medlemsländer, främst de som gränsar till Östeu- ropa, har frågan om östutvidgningens effekter på miljöområdet fått stor uppmärksamhet. I Finland och Danmark har miljöministerierna under året publicerat rapporter i denna fråga.
De nordiska länderna samt Tyskland och Österrike har till stor del inriktat sitt bilaterala miljöstöd till anpassningsprocessen.
I Sverige har EU:s östutvidgning givits hög prioritet såväl all- mänpolitiskt som på miljöområdet. Hithörande frågor har tagits upp vid ett stort antal möten med framförallt Polen och de baltiska stater- na. I Sidas och Naturvårdsverkets mandat för det bilaterala stödet ges nu
Naturvårdsverket initierade i början av 1996 en studie om EU- utvidgningens miljöeffekter. Studien utfördes av Stockholm Envi- ronment Institute, SEI som avlämnade rapporten ”Environmental Implications of EU Membership of Estonia, Latvia, Lithuania and Poland. I november 1996 anordnade Naturvårdsverket ett speciellt ut- vidgningsseminarium med deltagande från de tre baltiska länderna och
2.4Stöd till utvidgningsprocessen
2.4.1Phare och andra
Under perioden
SOU 1997:149 |
53 |
Phare stödjer kunskapsöverföring, inklusive rådgivning inom olika politikområden, användning av konsulter, utbildning och studi- er, samt ger stöd till insatser för reformering av lagstiftning och in- stitutioner. Phare lämnar också investeringsstöd dels i form av olika typer av förstudier, dels direkt finansieringsstöd.
I samband med Europeiska rådets möte i Köpenhamn i juni 1993 lades kriterier fast för bedömning av ansökningar från länder som vill bli medlemmar av EU. Då framhölls också Phare som en av två fi- nansieringskällor som skulle användas för att stödja kandidatländerna
i deras arbete med att uppfylla kriterierna för medlemskap. Det be- slutades att Phare skulle svara för bidragsmedlen medan den Europe- iska Investeringsbanken, EIB, skulle svara för erforderliga lån.
Sedan dess har
Större delen av EU:s stöd till kandidatländerna på miljöområdet har kanaliserats via Phare, (i någon mån kompletterat med vissa pro- jekt som finansierats av
Från 1990 har totalt cirka 600 miljoner ECU anslagits till miljö- insatser via Phare. Till detta skall läggas miljörelaterade projekt inom sektorer som energi, jordbruk m.fl. I oktober 1997 har EU- kommissionen föreslagit att man under en
Stöd har främst lämnats till insatser inom följande områden:
·utarbetande av miljöstrategier och miljöpolitik,
·kompetensuppbyggnad och för att stärka olika institutioner,
·särskilt förorenade områden,
·biologisk mångfald,
·miljöfarligt avfall,
·luftföroreningar,
·miljöanpassning av industrin,
·stöd till ökad kärnsäkerhet och bättre strålskydd.
Under 1996 antog
54 |
SOU 1997:149 |
Enligt den nya miljöstrategin kommer Phares stöd på miljöom- rådet att inriktas främst på två områden, nämligen tekniskt bistånd och investeringsstöd.
Miljöministerierna i kandidatländerna har idag tillgång till tre
·Nationella anpassningsbyråer. Flera av kandidatländerna har eg- na nationella
·The Technical Assistance Exchange Programme (TAIEX). TAI- EX erbjuder rådgivning inom olika sektorer, översättning och experter under kortare tid (inklusive tjänstemän från EU:s med- lemsländer) rörande allmänna anpassningsfrågor och med inrikt- ning på främst inremarknadsdirektiv.
·The Phare Approximation Facility for Environment (DISAE) svarar för tekniskt bistånd rörande anpassningen inom miljöom- rådet och speciellt i sådana fall där miljöfrågorna har andra krav än övriga sektorer. Resurserna uppgår till totalt 10 miljoner ECU.
Särskilda medel föreslås avsättas för bistånd på jordbruksområ- det. Ungefär 500 miljoner ECU per år föreslås för insatser från och med år 2000. Insatserna skall ske i enlighet med nationella program.
Ett tredje insatsområde som utpekas är strukturstöd på regional nivå. Kandidatländerna skall göras bekanta med hur EU:s struktur- fonder fungerar så att de när de blir medlemmar kan tillämpa de regler som gäller för strukturfonderna och därmed säkerställa att de resurser, som via fonderna, kommer att ställas till deras förfogande används på rätt sätt.
SOU 1997:149 |
55 |
Av dessa medel förslås att 1 miljard ECU per år avsätts fr.o.m. år 2000 som s.k. förmedlemskapsstöd. Medlen föreslås administreras via Phare. Enligt förslaget skall samtliga kandidatländer inledningsvis omfattas av insatserna. I takt med att de nya medlemmarna får del av de reguljära strukturfonderna föreslås att medlen i ökande utsträck- ning skall gå till de länder som ännu inte blivit medlemmar. Insatser- na skall enligt förslaget i första hand inriktas på att föra upp kandi- datländernas infrastruktur till EU:s nivå. Transport- och miljöområ- dena nämns som särskilt angelägna insatsområden.
På miljö- och naturvårdsområdet kommer kandidatländerna dessutom att kunna dra nytta av
2.4.2Agenda 2000
I del två av Agenda
Den allmänna målsättningen med den s.k. förmedlemskapsstra- tegin är att erbjuda ett sammanhållet program för att förbereda kan- didatländerna i Central- och Östeuropa på medlemskap. Detta gäller oavsett nuvarande förberedelser eller när förhandlingar kan komma att påbörjas. Arbetet bör ske enligt de prioriteringar som framgår av de länderutlåtanden om kandidatländerna som
I dokumentets miljöavsnitt konstaterar
56 |
SOU 1997:149 |
betet inom EU kommit in i en fas där det gäller att komma till rätta med effekterna av diffusa föroreningskällor inom sektorer som jord- bruk, transporter, energi, turism och inom speciella industribranscher.
Omfattande insatser inklusive betydande ekonomiskt och tek- niskt bistånd från EU, tycks vara en förutsättning för att kandidatlän- derna skall kunna klara anpassningen till EU:s miljölagstiftning. Detta gäller särskilt inom vatten och energiområdena. Investeringar kommer också att krävas för att komma till rätta med problem som innebär direkta effekter på befolkningens hälsa och för att förbättra förhållanden som hänger samman med miljöproblem som har sina rötter i den gamla tiden (förorenade jordar och farligt avfall etc.).
Investeringar för att lösa miljöproblemen i Central- och Öst- europa kan dessutom skapa viktiga marknader för
När det gäller prioriterade områden pekar
SOU 1997:149 |
57 |
skall kunna stötta kandidatländerna genom att ställa experter till för- fogande inom de områden som prioriteras i respektive utlåtande.
För att kandidatländerna på ett effektivt sätt skall kunna uppfylla EU:s miljöstandards så kommer det, enligt
·Länderna bör i samarbete med
·Betydande inhemska och utländska ekonomiska resurser måste mobiliseras, särskilt från den privata sektorn, som stöd för dessa strategier. EU kommer bara att kunna bidra med en del av dessa resurser.
2.4.3Övrigt stöd till anpassningsprocessen
58 |
SOU 1997:149 |
Världsbanken och den Europeiska utvecklingsbanken (EBRD), har i allt större utsträckning inriktat sitt miljöstöd till
Inom OECD finns ett speciellt program till stöd för de Öst- och Centraleuropeiska ländernas miljöarbete. Det sker inom den sk Euro- peiska miljöaktionsplanen, som antogs vid ett paneuropeiskt miljö- ministermöte i Lucern 1993. I arbetet ingår främst att bistå vid utar- betandet av nationella miljöprogram. I takt med att
På USA:s initiativ inrättades 1991 ett regionalt miljöcenter i Bu- dapest, Ungern. Syftet med centret är att bistå ländernas regeringar, miljörörelser samt industri med olika former av stöd för deras miljö- arbete. En uppgift som centret nu alltmer koncentrerar sig på sig är att bistå kandidatländerna i deras interna förberedelser inför de komman- de förhandlingarna om
De nordiska regeringarna beslöt redan år 1989 att upprätta ett nordiskt miljöfinansieringsbolag, NEFCO. Dess syfte är att underlätta miljöinvesteringar i Nordens närområde. Man kan göra detta genom såväl aktieteckning i, som långsiktig långivning till olika former av miljöinvesteringar. Enligt den nuvarande stadgan skall NEFCO stödja sådana projekt som underlättar den kommande
Sverige har gett ett omfattande bilateralt stöd till främst de bal- tiska staterna, men också till Ryssland och andra tidigare sovjetre- publiker inom områdena kärnsäkerhet, strålskyddssäkerhet och icke- spridning av kärnvapen.
Miljörörelsen har också engagerat sig i att stödja sina syster- organisationer i kandidatländerna i olika miljöfrågor av relevans för anpassningsprocessen.
Det svenska bilaterala stödet på miljö- och energiområdet redo- visas i rapporten ”Swedish Environment and Energy Cooperation with Estonia, Latvia, Lithuania, Poland and Russia”. Den publicera- des av Naturvårdsverket 1996 i samarbete med övriga berörda myn- digheter och organisationer.
SOU 1997:149 |
59 |
3 Miljötillståndet i Europa
3.1Miljötillståndet i Europa
En omfattande, översiktlig beskrivning av miljötillståndet i Europa presenterades i den så kallade
Dessa problem förekommer, enligt de bedömningar som görs i rapporten, i större eller mindre utsträckning i samtliga europeiska länder och är sammantaget av en sådan omfattning att de kan anses utgöra vad som betecknas som
Den snabba industriella utvecklingen i Europa efter andra världskriget ledde i såväl Väst- som Östeuropa till snabbt ökande ut- släpp av föroreningar till vatten och luft samt snabbt ökande avfalls- mängder. Den försämring av luft- och vattenkvalitet med åtföljande effekter på ekosystem och hälsa, började uppmärksammas på allvar i västra Europa framförallt under 1960- och
60 |
SOU 1997:149 |
I Central- och Östeuropa rådde inom de centralplanerade ekono- mierna en annan syn på miljöfrågorna. När information om miljötill- ståndet blev allmänt tillgänglig i slutet av
Miljöförhållandena i länderna i Central- och Östeuropa framhålls ofta som mycket dåliga med omfattande hälsoeffekter i tätorter och industriområden, skogsdöd, markförstöring till följd av ensidigt jord- bruk och övergödning, förstörelse av grundvatten etc. Mycket i be- skrivningarna är väl underbyggt men det finns också beskrivningar som visat sig överdrivna, framförallt när det gäller den geografiska omfattningen av problemen.
Detta speglar att ländernas verkliga miljösituation till största de- len karakteriseras av mycket stora och allvarliga lokala problem, me- dan stora delar av länderna varit mindre exploaterade och i stor ut- sträckning undgått mera omfattande föroreningspåverkan.
Sedan
Nedan görs en kort genomgång av miljötillståndet i Europa, Sve- rige och omgivande havsområden samt i kandidatländerna och övriga länder i Central- och Östeuropa. För en mera detaljerad beskrivning hänvisas till bilaga 2.
Luftföroreningar
Utsläppens storlek och fördelning mellan olika källor
Utsläpp av olika typer av luftföroreningar och de effekter på hälsa och miljö som dessa medför anses vara ett de allvarligaste miljö- problemen i de flesta delarna av Europa. De viktigaste luftförorening- arna är svaveldioxid, (SO 2), kväveoxider (NO x), ammoniak, flyktiga organiska ämnen (volatile organic compounds, VOC), ozon samt par- tiklar (inklusive tungmetaller och svårnedbrytbara organiska före- ningar).
SOU 1997:149 |
61 |
I större tätorter och industriområden förorsakar luftföroreningar- na, allvarliga miljö- och hälsoproblem. På det regionala planet föror- sakar luftföroreningarna, främst svaveldioxid, kväveoxider och ozon, vegetationsskador inklusive skador på ekonomiskt viktiga grödor. Vidare orsakar dessa utsläpp skador på skog, försurning av mark och vatten samt till övergödning av mark, vatten och kusthav. Utsläpp i Europa av koldioxid, metan, ozon och dikväveoxid bidrar på det glo- bala planet till klimatförändringar inklusive växthuseffekten. Dessa utsläpp bidrar även till uttunningen av det stratosfäriska ozonlagret.
Utsläppen av luftföreningar i olika europeiska länder kommer från i stort sett samma typer av utsläppskällor. De viktigaste källor- na/samhällssektorerna är el- och värmeproduktion, bostadsuppvärm- ning, transporter särskilt vägtrafiken, olika industriprocesser samt jordbruket. Utsläppens fördelning mellan olika källor framgår av ta- bell 4 i bilaga 2. Fördelningen baseras på statistik från 1990, varför det är värt att understryka att betydande förändringar sannolikt har skett sedan dess, framför allt i de central- och östeuropeiska länderna.
Siffror över luftföroreningsutsläppens storlek och fördelning i olika länder framgår av tabellerna
I allmänhet finner man de största utsläppen i de mest tätbe- folkade delarna av Europa. De största utsläppen finns i ett band ge- nom Europa från Storbritannien genom Nederländerna, Tyskland och Tjeckien till Polen.
Av tabellerna framgår att utsläppen av svaveldioxid såväl per ca- pita såväl som per ytenhet i ett flertal fall är större i länderna i Cen- tral- och Östeuropa, jämfört med utsläppen i många
Det är välkänt att luftföroreningar transporteras i atmosfären över långa avstånd och påverkar luftkvalitet och nedfallet av föroreningar i såväl intilliggande som mera avlägset belägna områden. Kunskaper om hur luftföroreningar sprids är nödvändiga när man skall utarbeta
62 |
SOU 1997:149 |
konkreta åtgärdsstrategier för att på effektivast möjliga sätt minska luftföroreningsutsläppen och därmed också de negativa effekterna på hälsa och miljö.
Hälso- och materialeffekter av luftföroreningar
Dålig luftkvalitet är i huvudsak ett tätortsproblem. Utsläpp av luftför- oreningar nära marken (från bl.a. bostadsuppvärmning och trafik) le- der till halter som allt som oftast överskrider nationella och interna- tionella gränsvärden. Halterna av svaveldioxid är i allmänhet något högre i Central- och Östeuropa jämfört med i
Det är välkänt att dålig luft är skadlig för människors hälsa. Världshälsoorganisationens (WHO) riktlinjer för luftkvalitet över- skrids för en eller flera luftföroreningar minst en gång om året i
Eftersom ozon bildas och transporteras över långa avstånd utsätts en ännu större del av Europas befolkning för höga koncentrationer av smog (ozon) under sommaren. Partiklar i luften anses utgöra det största hotet människors hälsa genom sin fysikaliska såväl som ke- miska påverkan på andningssystemet
Luftföroreningarnas skadliga effekt på människors hälsa och de kostnader detta medför har inte kunnat beräknas i detalj. Det är emellertid klart att det rör sig om stora summor. Den omfattning i vilken befolkningen inom EU utsätts för luftföroreningar beräknas va- ra i stort sett den samma som för Europa som helhet. Det finns emel- lertid vissa olikheter när det gäller sammansättningen av luftförore- ningarna.
Luftkvaliteten har i allmänhet förbättrats i hela Europa under de senaste 20 åren. Detta gäller särskilt för svaveldioxid, partiklar och bly. Denna utveckling förväntas fortsätta och kommer sannolikt att bli den samma i hela Europa oavsett om de Central- och Östeurope- iska länderna blir
Trafiken är en viktig utsläppskälla i Västeuropa idag och har också blivit allt viktigare i de centrala och östra delarna av Europa, dels som en följd av dels ett ökat antal privatbilar, beroende på all-
SOU 1997:149 |
63 |
mänt ökande transporter. På längre sikt kommer den framtida for- donsparken att bli mindre utsläppsintensiv såväl i Väst- som i Cen- tral- och Östeuropa, i takt med att de skärpta utsläppskraven slår ige- nom för nytillverkade bilar. På kort sikt kommer dock den moder- naste fordonsparken med de lägsta utsläppen att finnas i Västeuropa.
Många luftföroreningar påverkar den hastighet med vilken olika material förstörs, såsom byggnads- och konstruktionsmaterial, betong och metaller, men också plaster, tyger och färger. Materialskadorna i tätorterna anses förorsakas av blandningen av föroreningar. Material- förstörelse som en följd av människans verksamheter är inget nytt fe- nomen. En del historiska byggnader har emellertid tagit mer skada under de senaste femtio åren än under de första fyra eller fem sekler som de funnits till.
Alla slags material representerar ett ekonomiskt värde och ma- terialskadorna förorsakar stora ekonomiska förluster i Europas länder. Men kulturarvet har också ett estetiskt värde. Många tusen kultur- byggnader i Europa påverkas av föroreningar. Det finns ingen större skillnad mellan situationen inom EU och den i många central- och östeuropeiska länder. Inte enbart minnesmärken på den europeiska kontinenten är utsatta för denna påverkan. Även hällristningar i Skan- dinavien förstörs för närvarande snabbare på grund av luftförorening- arnas påverkan.
Något absolut värde på de materialskador som luftföroreningarna förorsakar har inte kunnat beräknas, men summan anses vara tillräck- ligt stor för att motsvara större delen av kostnaderna för att minska föroreningsutsläppen.
Skador på växter
Höga koncentrationer av svaveldioxid, kvävedioxid och andra luftför- oreningar kan medföra direkta skador på växter. Sådana, i huvudsak lokala effekter, kan förekomma i en del kraftigt förorenade områden. Ozon är den enda luftförorening som för närvarande är känd för att förorsaka sådana direkta effekter av regional omfattning på vegetatio- nen i Europa.
Höga ozonkoncentrationer förorsakar skador på känsliga vilda växter och på grödor som vete, klöver och potatis, över stora områden i Europa. Kunskaperna om skogsträds känslighet är mera begränsade. Lövträd anses känsligare än barrträd. De kritiska nivåerna för
skogsträd överskrids mer eller mindre varje sommar i flertalet euro-
64 |
SOU 1997:149 |
peiska områden så långt norrut som mellersta Skandinavien. Ozon an- ses delvis vara orsaken till blad- och barrförluster hos skogsträd.
Försurning av mark och vatten
När svavel- och kväveoxider släpps ut i luften omvandlas de till olika syror som därefter, efter längre eller kortare tid, faller ned på mark, sjöar, vattendrag och havsområden. De har då en försurande effekt på jordar, yt- och grundvatten. Ammoniak som i huvudsak härstammar från jordbruket förstärker försurningseffekten. Svavelnedfallet domi- nerar försurningseffekterna i Central- och Östeuropa, medan nedfallet av kväveföreningar är betydelsefullare, relativt sett, i Västeuropa.
Det största svavelnedfallet förekommer inom det industria- liserade och tätbefolkade området från Polen över Tjeckien, Tyskland, Belgien och Nederländerna till Storbritannien. Det största nedfallet av kväveföreningar finner man inom ett område som omfattar Belgien, Nederländerna, Tyskland, Polen, Tjeckien, Ungern, Österrike, norra delen av Italien, Schweiz, norra delen av Frankrike och södra delen av Storbritannien. Det absolut största nedfallet förekommer i västra Tyskland, Nederländerna och Belgien.
De känsligaste markerna finns i Skandinavien. För närvarande överskrids de kritiska belastningsgränserna för surt nedfall över cirka 60 procent av Europas ekosystem. Sådana områden finns i nästan samtliga europeiska länder. Ekosystemen i de centrala delarna i Euro- pa får ta emot 20 gånger eller mer surt nedfall än de kritiska belast- ningsgränserna 1.
Effekter av surt nedfall
Markförsurning på grund av atmosfäriskt nedfall av föroreningar fö- rekommer inom många områden i Nordeuropa, särskilt på isavlagrade sandiga jordar i Skandinavien, Finland och intilliggande områden i Ryssland samt i Skottland, Nederländerna och Nordtyskland. De på- verkade jordarna karaktäriseras av att de har en mycket låg förmåga att oskadliggöra (neutralisera) försurande ämnen. Markförsurning fö- rekommer också i mera motståndskraftiga jordar i de industrialiserade
1
Den kritiska belastningsgr änsen definieras som den högsta tillförsel av försurande ämnen som ett område (mark eller vatten) kan ta emot utan att skador uppstår.
SOU 1997:149 |
65 |
regionerna i södra Polen, Tjeckien och östra Tyskland. Sjöförsurning förekommer främst i Norge, Sverige, Finland och näraliggande områ- den i Ryssland. Sjöförsurning har också i viss utsträckning kunnat konstateras i Skottland och i de norra delarna av England.
Skador på skog
Skogsskador utgör ett allvarligt problem i stora delar av Europa. Luft- föroreningar kan bidra till skogsskador dels direkt via gasformiga för- oreningar, den viktigaste av dessa är ozon, dels indirekt via försurade jordar som urlakats och förlorat viktiga näringsämnen. Studier ge- nomförs regelbundet med hjälp av så kallade kronundersökningar. Av det totala antalet undersökta träd (mer än 150.000) hade en fjärdedel tappat mer än 25 procent av sina blad eller barr och klassificerades som skadade. Skogarnas tillstånd har utan tvekan blivit sämre under årens lopp i Europa som helhet. I vissa regioner visar emellertid vissa trädslag och åldersgrupper av träd tecken på förbättring.
Framtida nedfall av försurande ämnen
På grund av lägre utsläpp, särskilt av svaveldioxid, beräknas nedfallet av försurande föroreningar över Europa minska betydligt under de kommande åren. Åtagandena som länderna gjort inom ramen för det andra svavelprotokollet till
Ytterligare minskningar av de försurande utsläppen kommer att ske när och om de olika delarna av EU:s försurningsstrategi och det pla- nerade andra kväveprotokollet till
För framtiden gäller att betydande utsläppsminskningar förväntas under de kommande tio åren vilket kommer att leda till minskat ned- fall. Det är emellertid ännu för tidigt att göra några detaljerade beräk- ningar av det framtida kvävenedfallet.
66 |
SOU 1997:149 |
Effekter av kvävenedfall
Förutom den försurande effekten har nedfallet av olika kväve- föreningar en eutrofierande (gödande) effekt på ekosystemen. Det finns emellertid skillnader när det gäller hur långt de olika kväve- föreningarna transporteras i atmosfären innan de deponeras. Ammo- niakutsläppen deponeras i stora mängder nära utsläppen.
Ekosystem i områden med stor kvävetillförsel kan drabbas av kraftiga övergödningseffekter (eutrofiering). Nedfall av kväveföre- ningar har eutrofierande effekter på jordar och landekosystem liksom i sötvatten och i havet. De allvarligaste effekterna uppstår i de fall då ekosystem har uppnått ett tillstånd av kvävemättnad eller nästan kvä- vemättnad. I sådana områden kommer kväveföreningar som faller ned delvis att läcka ut med markvattnet och transporteras till floder och slutligen ut i havet, där de förstärker effekterna av redan tillgängliga näringsämnen.
Effekterna på vegetationen är ofta uppenbara. Växter som är an- passade till näringsfattiga förhållanden förlorar konkurrensen med arter som föredrar näringsrika omgivningar. En annan mycket uppen- bar effekt av ökad kvävetillförsel är den stora förekomsten av grönal- ger på trädstammar, stenar, väggar och byggnader. Dessutom bidrar kvävet till kraftigt ökad tillväxt av alger i vattenmiljön.
Kväveeffekter i form av förändringar av floran, markläckage och försurning har, i större eller mindre omfattning, konstaterats i stora delar av Europa, inklusive i de södra delarna av Skandinavien.
Nedfall av tungmetaller
Tungmetaller släpps ut till atmosfären i form av partiklar från ett antal industriprocesser och från förbränning av fossila bränslen. Ett viktigt undantag är kvicksilver som till största delen släpps i ut gasfas. Sedan början av
På grund av de allmänt minskade tungmetallutsläppen har pro- blemen med tungmetaller blivit mera lokalt. För närvarande fokuseras de regionala tungmetallproblemen till tre metaller: kvicksilver, kad-
SOU 1997:149 |
67 |
mium och bly. Utsläppen av dessa metaller har också minskat, men inte tillräckligt. På det lokala planet förekommer föroreningsproblem fortfarande kring vissa industrianläggningar.
En nedåtgående trend för utsläpp och nedfall av bly på grund av avvecklingen av blyad bensin har kunnat noteras i hela Västeuropa och delar av Central- och Östeuropa. Den regionala spridningen av bly har minskat kraftigt i betydelse.
Vad beträffar kvicksilver så minskade halterna i luften och ned- fallet över Skandinavien under slutet av 1980 och början av 1990- talet, vilket anses vara en följd av minskade utsläpp i Central- och Östeuropa. Kvicksilvernedfallet är emellertid fortfarande mycket för stort och det krävs effektiva åtgärdsstrategier för att ytterligare be- gränsa belastningen på de europeiska ekosystemen.
Marken förorenas av tungmetaller inte bara genom nedfall från luften utan också via handelsgödsel som används inom jordbruket Vad gäller kadmium så anses tillförseln via handelsgödsel vara lika viktig som det luftburna nedfallet.
Effekter av tungmetaller
Tungmetallerna är giftiga och påverkar mikroorganismerna i marken på så sätt att dessas aktivitet minskar. Sådana effekter förekommer i områden med stora ackumulerade utsläpp, i huvudsak kring gamla in- dustrianläggningar.
För mer än tio år sedan uppmättes förhöjda blyhalter i blodet hos människor i tätorter, särskilt hos barn. I vissa områden kunde också direkta hälsoeffekter registreras. I och med den betydande minskning- en av blyhalten i bensin så har exponeringen också minskat avsevärt. I Central- och Östeuropa anses emellertid bly fortfarande vara ett stort problem och ha förorsakat utvecklingsstörningar hos 400 000 barn.
Kvicksilver i fisk från skandinaviska sjöar utgör ett allvarligt hälsoproblem och strikta hälsorekommendationer har utfärdats, sär- skilt för känsliga grupper som havande kvinnor och barn.
Nedfall av svårnedbrytbara organiska föroreningar
Organiska föroreningar med lång uppehållstid i miljön kallas i all- mänhet svårnedbrytbara organiska föroreningar (POP). Dessa ämnen släpps ut från olika källor i hela Europa, varav avfallsförbränning, återvinning av tungmetaller, träskyddsmedel, transport- och metallin-
68 |
SOU 1997:149 |
dustrin är några. Ämnena kan medföra negativa effekter i miljön på grund av sin giftighet och benägenhet att ansamlas i näringskedjorna.
Svårnedbrytbara organiska föroreningar påträffas i många delar av Europa och även i Arktis. POPs förekommer i mark och vatten kring förorenade områden, till exempel industrier och avfallsdeponier. Bekämpningsmedel kan utgöra ett hot mot grundvattnet i jordbruks- områden.
Belastningen och koncentrationerna av dessa ämnen i Europa är inte kända i detalj. De högsta halterna av polycykliska aromatiska kolväten (PAH) uppmäts under vintern i städerna i Central- och Öst- europa. PAHs långdistanstransporteras i atmosfären. Användningen av polyklorerade bifenyler (PCB) är sedan längre strikt kontrollerad eller helt förbjuden. Trots detta finner man fortfarande PCB i atmos- fären och i andra delar av miljön. Koncentrationerna av PCB i den marina miljön och i biologiskt material har dock minskat under de senaste åren i områdena kring Östersjön.
Åtgärder mot luftföroreningsutsläpp
Mot bakgrund av den långväga spridningen av luftföroreningar står det klart att det krävs internationellt samarbete för att komma tillrätta med de europeiska luftföroreningsproblemen.
Sådant samarbete har pågått sedan slutet av
De avtal om minskningar av luftföroreningsutsläppen som slutits hittills, har utarbetats i form av protokoll till
Stora investeringar har gjorts för att minska utsläppen av svavel- dioxid. Detta har lett till att utsläppen i vissa västeuropeiska länder sedan 1980 minskat med mellan 60 och 80 procent. Många länder har redan minskat sina utsläpp till det utsläppsmål för år 2010 som läggs
SOU 1997:149 |
69 |
fast i det andra svavelprotokollet till
För vissa länder kräver åtagandena ytterligare avsevärda minsk- ningar av utsläppen. Detta gäller bl.a. för Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Danmark, Polen, Tjeckien och Slovenien.
Ett nytt kväveprotokoll planeras och kommer sannolikt omfatta alla de miljöeffekter som kväveoxiderna bidrar till. Detta protokoll förväntas, tillsammans med redan fattande och genomförda beslut na- tionellt och inom EU, att leda till betydande utsläppsminskningar.
De snabba förändringarna i länderna i Central- och Östeuropa medför att det är mycket svårt att uppskatta utsläppen av andra för- oreningar än svavel under de kommande
Förorening av sjöar, vattendrag och grundvatten
Sjöar och vattendrag
I många länder, kanske speciellt i länderna i Central- och Östeuropa, är vattenföroreningarna ett ännu större problem än luftföroreningarna. Omfattande vattenförorening förekommer främst i tätbefolkade områ- den där stora mängder obehandlat eller otillräckligt behandlat av- loppsvatten släpps ut direkt till sjöar, vattendrag och kustvatten. När det gäller vattenkvaliteten samverkar utsläppen direkt till vattnet med nedfallet av luftföroreningar. Förorenade floder för näringsämnena (främst fosfor och kväve) till havet och bidrar till näringstillskottet till kustområdena.
De viktigaste parametrarna för att beskriva vattenkvaliteten är organiskt material, närsalter (kväve och fosfor) och giftiga förore- ningar (tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föroreningar). Den utvärdering av förhållandena i Europa som presenterades i Do-
70 |
SOU 1997:149 |
Koncentrationerna av organiskt material är högst i floderna i Öst- och Sydeuropa och i lägst i de nordiska länderna. Det finns ett klart samband mellan mängden organiskt material och befolkningstäthet. Man har noterat nedåtgående trender för organiskt material under de senaste tio åren i flertalet floder i Västeuropa. Detta har kopplats till den förbättrade avloppsvattenreningen. Förbättringen har varit mindre i Central- och Östeuropa.
Halterna av närsalter är i allmänhet låga i floderna i Norden och höga i ett band från södra delen av Storbritannien till Balkanländerna och Ukraina. Fosfornivåerna, som hänger samman med kommunalt avloppsvatten och industriutsläpp, är höga i tätbefolkade områden. Kvävehalterna, som främst orsakas av jordbrukets användning av handels- och stallgödsel, är högst på landsbygden.
För stora tillskott av näringsämnen till sötvatten och kustvatten ger upphov till eutrofiering. Om inte åtgärder vidtas kan allvarliga eutrofieringseffekter, t.ex. omfattande algblomningar, uppkomma. Se- dan
Som en kontrast till denna minskning har nitrathalterna i floder och sjöar ökat under de senaste
Tungmetallhalterna i sjöar och vattendrag ökade under första delen av
Någon allmän utvärdering av miljösituationen beträffande tung- metaller och POPs har inte varit möjlig på grund av brist på data. I allmänhet ligger emellertid halterna i de flesta områden betydligt un- der gränsvärden för bra dricksvatten. Höga halter av kadmium och kvicksilver förekommer dock i vissa europeiska floder. Användning-
SOU 1997:149 |
71 |
en av ett antal POPs har förbjudits eller starkt begränsats i ett flertal länder. Detta har lett till en markant sänkning av halterna i ytvatten.
Förorening av grundvatten
Grundvattenkvaliteten inom vissa jordbruksområden hotas av nitrat- läckage, i huvudsak på grund av omfattande användning av handels- och stallgödsel. Särskilt hotade eller förorenade områden finner man i Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Danmark. I vissa områ- den i Danmark, Nederländerna, Frankrike, Litauen och Vitryssland hotas dricksvattnet av bekämpningsmedel.
Avfall
Kommunalt såväl som farligt avfall är ett växande miljöproblem i Eu- ropa. En beräkning av avfallsmängderna från olika samhällssektorer visar att gruvavfall dominerar följt av industriavfall och kommunalt avfall. Statistiken över avfallsproduktion, transporter och hantering är osäker. Tillförlitligare data krävs innan avfallsproblemet kan utvärde- ras på ett riktigt sätt. I detta sammanhang är en harmonisering av klassificeringen av olika typer av avfall är viktig. Vissa slutsatser kan dock dras från den information som finns tillgänglig.
Under tidsperioden
Avfallets sammansättning har också ändrats. En större andel av industriavfallet betraktas nu som miljöfarligt avfall. Mängden plast och förpackningar har ökat i Västeuropa. En liknande ökning kan för- väntas även i Central- och Östeuropa under de kommande åren.
Avfallshantering
I Europa deponeras fortfarande större delen av avfallet på tippar. Detta leder ofta till förorening av mark och grundvatten samt till bild- ning av metan, koldioxid och giftiga gaser. En betydande del av av- fallet bränns numera och även om utsläppen i ökande utsträckning re- nas så är utsläppen av dioxiner, saltsyra och kvicksilver betydande i
72 SOU 1997:149
jämförelse med andra källor. Ökad förbränning av avfall är emellertid ett alternativ för att producera el och värme, vilket leder till minskad förbrukning av t.ex. kol. En förutsättning är dock att utsläppen renas på ett effektivt sätt.
I vissa länder bl.a. i Spanien, Portugal, Frankrike och Danmark, spelar kompostering en betydande roll i avfallshanteringen. Använd- ningen av mera sofistikerade komposteringsprocesser, inklusive bio- gasproduktion, är emellertid begränsad i hela Europa.
Vissa framsteg har gjorts, främst i vissa
Trots regler och internationella avtal transporteras farligt avfall fortfarande över Europas gränser och från Europa till utveck- lingsländerna. Detta är en fråga som många länder i Central- och Öst- europa pekar på som ett viktigt problem.
Stor oro har under de senaste åren uttryckts beträffande förore- ning av mark och grundvatten från gamla avfallstippar. Detta har inte minst varit fallet när kandidatländerna beskrivit sina respektive län- ders miljöproblem. Det finns ingen pålitlig europeisk beräkning av omfattningen av dessa problem. Från vissa länder finns information om antalet förorenade områden och vilka föroreningar som förekom- mer. Från sex
3.2Miljötillståndet i Sverige
För en mera ingående redovisning av miljötillståndet i Sverige hänvi- sas till publikationer utgivna av Naturvårdsverket t.ex. Miljötillstån- det i Sverige (Naturvårdsverkets rapport 4509) och Vem förorenar Sverige (Naturvårdsverkets rapport 4788)
SOU 1997:149 |
73 |
Nedan följer en kort sammanfattning av aktuella problem till- sammans med en diskussion om den framtida utvecklingen.
Luftföroreningar
De svenska luftföroreningsutsläppen är små i ett europeiskt perspek- tiv. Räknat som utsläpp per capita är emellertid de svenska kväveox- idutsläppen bland de högsta i Europa (se bilaga 2). Detta kan bero på ett antal faktorer, inklusive intensiv trafik. Men det finns också bety- dande osäkerheter beträffande storleken på utsläppen från en rad olika källor. Ett sådant exempel är utsläppen från terrängfordon. De vikti- gaste utsläppskällorna i Sverige framgår av tabell 3.1.
Tabell 3.1 Svenska utsläpp av luftföroreningar från olika sektorer 1995
Sektor |
SO2 (%) |
NOx (%) |
NH3 (%) |
Stora och medelstora förbrännings- |
13 |
3 |
|
anläggningar >50MW |
|
|
|
Industriell förbränning |
16 |
6 |
|
Annan förbränning |
8 |
3 |
|
Industriella processer |
37 |
8 |
|
Vägtransporter |
2 |
37 |
|
Övriga transporter |
23 |
44 |
|
Jordbruk |
|
|
96 |
Annan antropogen verksamhet |
|
|
4 |
|
|
|
|
Svavelutsläppen från energisektorn i Sverige har minskat betyd- ligt, bl.a. genom introduktionen av kärnkraft. Tabellen visar också jordbrukets stora betydelse för de totala ammoniakutsläppen. Denna sektors totala dominans står i överensstämmelse med förhållandena i Europa som helhet.
Lokal luftkvalitet
Den låga befolkningstätheten i stora delar av Sverige tillsammans med det faktum att Sverige ligger långt ifrån de stora utsläppsområ- dena i Europa, gör att Sverige i jämförelse med många andra europe- iska länder, i många avseenden kan anses ha en relativt opåverkad miljö,. Det viktigaste lokala problemet är förekomst av höga luftföro- reningshalter i tätorter, vilka i huvudsak beror på trafiken i de södra
74 |
SOU 1997:149 |
delarna av landet, men också på grund av vedeldning i de norra. Ma- terialkorrosion och hälsoeffekter är fortfarande viktiga frågor i tät- ortsområdena.
Effekter av svavel- och kvävenedfall
Storskalig förorening som beror på försurande och eutrofierande äm- nen samt fotokemiska oxidanter förorsakar negativa miljöeffekter i successivt minskande omfattning från södra Sverige mot norr. Ned- fallet av svavelföreningar visar en klart nedåtgående trend sedan 1990. En svagt nedåtgående trend har under de senaste åren också kunnat noteras för kvävenedfallet. Trots detta är försurningen av sjöar och eutrofieringen av havsområdena runt Sverige fortfarande ett all- varligt problem.
Ozon
Över stora delar av Sverige är ozonkoncentrationerna fortfarande så höga att de utgör ett hot mot vegetationen, inklusive grödor, och människors hälsa. De högsta koncentrationer som man uppmäter idag tycks emellertid vara något lägre än de som förekom under
Tungmetaller och POPs
Nedfallet av tungmetaller har minskat betydligt sedan
i vissa fall har en minskning noterats. Den positiva trenden för kvick- silver har emellertid precis inletts.
Nedfallet av bly har minskat i betydande omfattning och utgör för närvarande enbart ett mindre regionalt problem i Sverige.
Vad gäller kadmium så har nedfallet från atmosfären minskat och de regionala problemen i Sverige är av mindre vikt. Sett i sam- manhang med den belastning som sker via handelsgödsel så kan emellertid ytterligare åtgärder mot nedfallet av kadmium från luften visa sig vara befogade.
SOU 1997:149 |
75 |
Föroreningen av den svenska miljön med svårnedbrytbara orga- niska föroreningar är inte känd i detalj. Den förväntas emellertid inte utgöra något stort hot mot de terrestra ekosystemen. Problemet kan emellertid vara mer allvarligt i nordligare och kallare områden.
Framtida föroreningssituation
Föroreningssituationen i Sverige håller i många avseenden på att för- bättras. För vissa föroreningar (svaveldioxid, partiklar och bly) har de åtgärder som vidtagits nationellt och internationellt varit effektiva. Utsläppsminskningarna har dock i många fall varit mindre i andra länder vilket innebär en fortsatt belastning på den svenska miljön från källor utanför landet. När det gäller andra föroreningar, framför allt från transportsektorn (NO x och CO2), så har åtgärderna i Sverige, lik- som i andra länder, varit mindre effektiva.
Åtagandena inom ramen för det andra svavelprotokollet till
3.3Miljötillståndet i havsområdena kring Sverige
Samtliga havsområden som omger Sverige, dvs. Östersjön, Kattegatt och Skagerack, är påverkade av människans olika verksamheter. Ha- vet och särskilt områdena nära kusterna påverkas av föroreningar som tillförs området via utsläpp till vatten i sjöar, vattendrag eller direkt vid kusten, av nedfall av föroreningar från luften samt av utsläpp från fartyg.
Östersjön är ett halvt inneslutet och känsligt havsområde som påverkas av en kombination av naturliga, ogynnsamma faktorer och den ständiga tillförseln av föroreningar från människans olika verk- samheter. Miljötillståndet i Östersjön avspeglar denna blandning av
76 |
SOU 1997:149 |
naturliga faktorer som människan inte kan påverka och skadliga ef- fekter av mänskliga aktiviteter.
Miljötillståndet i Östersjön utvärderas regelbundet (vart femte år)
av Helsingforskommissionen, HELCOM. Den senaste publicerades under våren 1997. Tillförseln av föroreningar kartläggs också av HELCOM och publiceras i rapporter. En sådan rapport kommer att publiceras under
De allvarligaste föroreningsproblemen och hoten mot den biolo- giska mångfalden i havsområden kring Sverige innefattar:
·tillförsel av närsalter, främst fosfor och kväve, och organiskt material som förorsakar eutrofiering,
·svårnedbrytbara organiska föroreningar, POPs,
·metaller,
·utsläpp av olja.
Eutrofiering
Havsområdena och framförallt kustområdena tillförs fosfor och kväve från en rad olika källor. De viktigaste är:
·obehandlat eller otillräckligt behandlat avloppsvatten som släpps ut till floder, vattendrag eller direkt vid kusten.
·kväve som läcker ut från jordbruks- och skogsmark och trans- porteras via floderna till havet.
·fosforföreningar släpps ut från olika industriprocesser (tillverkning av handelsgödsel, pappers- och massaindustrin, metall- och stålverk samt från gruvdrift). Utsläpp av kväveföre- ningar sker från tillverkning av handelsgödsel.
·kväveoxider som släpps ut från förbränning av fossila bränslen från energiproduktion från fordon och deponeras antingen direkt på havsytan eller på land, varefter kvävet läcker ut och transpor- teras till havet.
·ammoniakavgång från stallgödsel.
Utsläpp av syreförbrukande organiskt material från kommunalt och industriellt avloppsvatten bidrar också till eutrofieringen.
SOU 1997:149 |
77 |
Tillförseln av fosfor och kväve till samtliga svenska havsområ- den har ökat kraftigt sedan början av seklet.
Tillförseln av fosfor och kväve till Östersjön framgår av nedan- stående tabell som baseras på ännu icke publicerad information från HELCOM:s tredje rapport om föroreningsbelastningen på Östersjön.
Tabell 3.2 Utvecklingen av kväve- och fosfortillförseln till Östersjön (totalt) i ton per år (HELCOM r eport 64B).
År |
1990 |
1992 |
1995 |
Kväve |
660 000 |
640 000 |
780 000 |
Fosfor |
46 000 |
38 000 |
38 600 |
|
|
|
|
Tillförseln av organiskt material (biologisk syreförbrukande ma- terial) via floder och punktkällor beräknas ha minskat med mer än 50 procent från 1 400 000 ton till 665 000 ton mellan åren 1987 och 1995.
Om man ser till olika ländernas bidrag till kvävetillförseln så fördelas dessa enligt nedanstående tabell.
Tabell 3.3 Olika länders och verksamheters bidrag till kvävetillförseln till
Östersjön (Källa: SNV rapport 4735 Kväve från land till hav. Data |
från 1990) |
|
|
|
Andel (%) |
|
|
Estland, Lettland, Litauen, Ryssland |
23 |
Polen |
17 |
Atmosfäriskt nedfall |
31 |
Kvävefixering |
16 |
Sverige |
5 |
Danmark och Finland |
8 |
|
|
Effekter av den ökande tillförseln av närsalter omfattar bl.a. för- ändringar av artsammansättning och utbredning av olika arter, alg- blomningar som ökat i såväl frekvens som omfattning, ökad syreför- brukning i djupare vattenlager när det organiska materialet bryts ner.
Enligt HELCOM:s rapport om miljötillståndet i Östersjön har tillförseln av fosfor minskad betydligt under de senaste tio åren. Vad gäller tillförseln av kväve så kan man emellertid inte se några entydi- ga trender.
Den minskade tillförseln avspeglas emellertid inte i koncentra- tionerna av närsalter som uppmätts i havsvattnet. Eutrofieringseffek- terna har dock minskat i vissa kustområden där tillförseln minskat
78 |
SOU 1997:149 |
markant. I det öppna havet har man emellertid inte kunnat konstatera några sådana positiva förändringar.
Östersjöländerna beslöt 1988 att utsläppen av närsalter skulle minskas betydligt, i storleksordningen 50 procent, under perioden fram till 1995. I den rapport som Helsingforskommissionen lade fram inför regeringschefskonferensen om Östersjön som hölls i maj 1996, konstateras att man trots omfattande insatser inte lyckats uppnå mål- sättningen.
Svårnedbrytbara organiska föroreningar, POPs
Svårnedbrytbara organiska föroreningar, POPs, har under årtionden spritts i den marina miljö från en rad olika källor däribland olika in- dustriutsläpp, kommunalt avloppsvatten, jord- och skogsbruk, trafik och energiproduktion samt via nedfall från luften av ämnen som DDT och PCB
DDT och PCB har tillsammans med kvicksilver förorsakat om- fattande skador på bl.a. sälar, örnar och sjöfågel (t.ex. sillgrisslor) i Östersjön. Östersjöländerna har förbjudit användningen av ämnen som DDT, PCB och PCT i Östersjön. Man har också lagt fast ambi- tionen att tillförseln av farliga ämnen skall upphöra inom 25 år. Mål- sättningen är att koncentrationerna i miljön skall minskas till nära bakgrundsnivåerna för naturligt förekommande ämnen och till nästan noll för av människan tillverkade ämnen.
Tack vare åtgärderna har halterna av dessa miljögifter börjat minska i Östersjöområdet. Nedgången ligger nära den målsättning om
en minskning med 50 procent som lades fast i HELCOM:s minister- deklaration 1988.
Åtgärderna har lett till att populationerna av gråsäl och havsörn nu åter börjat öka i Östersjöområdet. Man beräknar att det idag finns cirka 5 300 gråsälar i Östersjön. För havsörn har utvecklingen också varit mycket positiv. Fortplantningsförmågan ligger nu mycket nära den normala och antalet örnar är efter 25 år nu tillbaka till vad som kan anses vara normalt.
Tungmetaller
Olika tungmetaller tillförs den marina miljön från en rad källor. De viktigaste är industriutsläpp, jordbruket, otillräckligt behandlat kom- munalt avloppsvatten, trafik och energiproduktion, nedfall från luften
SOU 1997:149 |
79 |
av metaller samt läckage av metaller från jordar som drabbats av för- surning.
Det finns idag ingen enhetlig bild av utvecklingen av tungme- tallhalterna den marina miljön. Den enda säkra trenden är att tillför- seln av bly minskat som en följd av införande och ökat utnyttjande av blyfri bensin i många av länderna kring Östersjön och i Europa som helhet.
Olja och oförbrända kolväten (PAH)
Olja och oljeprodukter släpps ut i havet från en rad källor på land och till havs. Sådana källor är kommunernas dagvattensystem och utsläpp som kommer från fordon, maskiner, spill vid tankställen och garage m.m. Andra källor är hantering av olja och oljeprodukter vid oljeter- minaler som ger upphov till spill som också tillförs dagvattennätet, nedfall från luften av olja, oljeprodukter och kolväten från ofullstän- dig förbränning av fossila bränslen samt utsläpp av olja och oljehal- tigt avfall från fartyg.
Enligt HELCOM:s beräkningar tillförs havsområdena kring Sve- rige varje år mellan 20 000 och 70 000 ton olja eller kolväten som härrör från olja. Tillförseln från landbaserade källor via floder, dag- vatten eller via atmosfären dominerar och svarar för mer än 90 pro- cent av den totala tillförseln.
Effekterna av stora oljeutsläpp vid olyckor eller andra typer av utsläpp är väl kända. De långsiktiga effekterna av låga koncentratio- ner av olja i Östersjön är emellertid otillräckligt kända. Det är emel- lertid känt att små mängder olja på havsbottnen eller i sedimenten kan förorsaka allvarliga effekter på bottenlevande djur och mikroorganis- mer. Fiskägg och fiskyngel är också mycket känsliga för oljans gifti- ga beståndsdelar.
Frågan om effekterna av tillförsel av oförbrända kolväten, fram- för allt via utsläppen av avgaser från tvåtakts utombordsmotorer un- der vattenytan, har aktualiserats under senare år. Man har beräknat att Östersjöområdet som helhet varje år tillförs mellan 30 och 40 000 ton oförbrända kolväten på detta sätt. Det som också är allvarligt är att ut- släppen till allra största delen sker under de två till tre månader då aktiviteten i de marina ekosystemen är som störst.
80 |
SOU 1997:149 |
3.4Miljötillståndet i länderna i Central- och Östeuropa
Lokal luftförorening
Svaveldioxid och partiklar (sot och industriellt stoft) var tidigare det kanske främsta miljöproblemet i ett antal industriområden, framförallt
i södra Östtyskland, nordvästra Tjeckoslovakien och södra Polen. Fö- re 1990 uppskattar man att cirka 50 procent av storstäderna i östra Eu- ropa uppvisade halter över WHO:s gränsvärden. Avsevärda förbätt- ringar har emellertid uppnåtts sedan dess.
Även om halterna av svaveldioxid, bly och partiklar i städerna har gått ner i hela Europa har de större tätorterna i länderna i Central- och Östeuropa i allmänhet fortfarande sämre luftkvalitet än motsva- rande områden inom EU. Detta gäller speciellt för svaveldioxid, par- tiklar och bly. För andra föroreningar av betydelse för hälsan och för vilka data föreligger är inte situationen sämre i kandidatländerna jäm- fört med EU. Det är sannolikt snarare så att halterna av kvävedioxid är något högre inom EU till följd av den mer omfattande biltrafiken.
Försurning
I de central- och östeuropeiska länderna omfattar försurningsproble- men framför allt markförsurning och skador på skog. Skadorna är de mest omfattande i hela Europa och är koncentrerade till områden med stor kolförbränning och därmed stora svavelutsläpp, främst i den s k svarta triangeln i södra delen av tidigare Östtyskland, norra Tjeckien, Slovakien och södra Polen. De kritiska belastningsgränserna över- skrids och det sura nedfallet anses vara en av de viktigaste orsakerna till skogsskador och i vissa områden till skogsdöd. Den senaste rap- porten om skogstillståndet i Europa visar dock på en förbättring
Svårnedbrytbara organiska ämnen och metaller
Det saknas ett samlat underlag för att göra bedömningar av situatio- nen som helhet för metaller och svårnedbrytbara organiska ämnen i kandidatländerna, liksom i
SOU 1997:149 |
81 |
ningen är emellertid inte känd. Inte heller finns tillräckligt underlag för att bedöma de olika föroreningskällornas betydelse.
Kärn- och strålskyddssäkerhet samt
Miljöpåverkan av kärnkraftproduktion sker genom kontrollerade ut- släpp av radioaktiva ämnen under normaldrift eller genom okontrolle- rade utsläpp i samband med olyckor. Utsläpp under normaldrift i kandidatländerna har idag liten miljöpåverkan. Inom EU finns ge- mensamma uppfattningar om hur kärnsäkerhet skall främjas och ut- vecklas, om hur dess nivåer skall mätas, samt om var rimliga band av säkerhetsnivåer skall ligga. I kandidatländerna är dessa nivåer lägre än i EU:s nuvarande medlemsländer.
Hantering av radioaktivt avfall sker i anläggningar som i princip inte skiljer sig från anläggningar för andra steg i kärnbränslecykeln. I en anläggning för hantering eller lagring av radioaktivt avfall är ris- kerna för spridning av radioaktivitet mindre än i ett kärnkraftverk. Anläggningen för lagring av radioaktivt avfall skiljer sig dock från andra anläggningar därigenom att den skall fylla sin funktion under mycket långa tidsrymder. Omhändertagandet av radioaktivt avfall är ett stort problem i kandidatländerna.
Hälso- och sjukvården kräver, speciellt i de baltiska länderna, stora investeringar. Utifrån strålskyddssynpunkt behöver hälso- och miljömedvetandet höjas på alla områden som joniserande och icke joniserande strålning.
82 |
SOU 1997:149 |
4Anpassning och tillämpning av EU:s miljölagstiftning
4.1Kandidatländernas lagstiftning och behov av anpassning till de vikti- gaste
4.1.1Inledning och generella frågor
Flertalet av kandidatländerna hade redan under det tidigare central- planerade kommunistiska samhällssystemet åtminstone på papperet en omfattande miljölagstiftning. Lagstiftningen baserades ofta på miljökvalitetsstandards medan direkta emissionskrav på enskilda an- läggningar eller typer av anläggningar var mera sällsynta. Dessa ofta mycket strikta gränsvärden t.ex. inom luftvårdsområdet, överskreds ofta utan att några effektiva åtgärder vidtogs. Det fanns heller inga administrativa strukturer som på ett effektivt sätt kunde se till att gränsvärden och utsläppskrav inte överskreds. Att ställa upp strikta miljökrav var också ett sätt på vilket man kunde ta in miljöavgifter, även om inbetalningarna från industrier och andra anläggningar ofta uteblev.
Ett undantag utgör naturvårdsområdet. Samtliga kandidatländer hade redan under kommunisttiden upprättat omfattande system av skyddade områden.
De kandidatländer som tidigare ingick i Sovjetunionen hade ing- en egen lagstiftning inom områdena kärnkraft, strålskydd och nukleär icke spridning. Sådana lagar har därför införts först under senare år eller håller, i några fall, på att utarbetas. De tidigare självständiga staterna bland kandidatländerna hade sedan tidigare egen fullständig lagstiftning, som moderniserats efter behov.
SOU 1997:149 |
83 |
Ny miljölagstiftning i samtliga länder
I samband med den pågående samhällsomvandlingen inleddes arbetet med ny lagstiftning för i stort sett hela samhället, inklusive miljöom- rådet.
I detta sammanhang kan det vara värt att påminna om att debat- ten om de allvarliga och omfattande miljöproblemen i de Central- och Östeuropeiska länderna var en viktig drivkraft bakom kraven på ett förändrat samhällssystem.
Eftersom frågan om
Tabell 4.1 Nya miljöskyddslagar i Baltikum och Polen
Estland |
1990 Nature Protection Act, Act on Sustainable |
|
Development 1995 |
Lettland |
Law on Environmental Protection 1991 |
Litauen |
Environmental Protection Act 1992 |
Polen |
Law on Protection and Management of the Environ- |
|
ment från 1981 gäller fortfarande. Förslag till ny |
|
miljöskyddslag behandlas i parlamentet sedan 1996 |
|
|
Dessa ramlagar är nu föremål för revidering eller har redan suc- cessivt ändrats för att uppfylla EU:s lagstiftning och principer på miljöområdet t.ex. genom att man inarbetat bärkraftig utveckling som övergripande målsättning, principen om att förorenaren skall betala, försiktighetsprincipen, regler om den enskildes och allmänhetens rätt till information i miljöfrågor samt sektorsintegrering av miljöaspek- terna.
I vissa fall, t.ex. i förslaget till ny polsk miljölag, har man också valt att ta upp frågorna med anknytning till integrerad förorenings- kontroll
Ett stort problem i arbetet med att anpassa ländernas lagstiftning till EU:s regelverk är kapaciteten inom respektive ministerium att skriva nya lagar, få dessa godkända först inom det egna ministeriet och sedan av övriga berörda ministerier samt av de EU- integrationsenheter som tillskapats för att granska att all ny lagstift- ning står i överensstämmelse med EU:s.
84 |
SOU 1997:149 |
En annan flaskhals i anpassningsprocessen är de nationella par- lamenten. Dessa har haft svårt att hinna behandla de lagförslag som förelagts dem från praktiskt taget varje samhällsområde. Tids- utdräkten för att anta nya lagar har varit betydande inte minst på mil- jöområdet och särskilt inom de områden där de nya miljölagarna be- rör sektorsövergripande frågor som vattenförvaltning, kemikaliehan- tering, transporter m.fl.
Av
Sammanfattningsvis kan man konstatera att den anpassning som hittills skett i huvudsak har rört ramlagar och grundläggande lagar in- om respektive miljösektor. Mycket (i vissa fall allt) återstår emellertid främst när det gäller tillämpningslagstiftning, gränsvärden för mil- jökvalitet, utsläppskrav för olika typer av anläggningar, miljööver- vakning och insamling av information. Stora insatser krävs också för att bygga upp administrationernas förmåga (särskilt lokalt och regio- nalt) att effektivt kontrollera att regelverket genomförs i enlighet med EU:s regler.
Nedan följer en kort sammanfattning av läget beträffande an- passningen av lagstiftningen inom de miljöområden som utredningen enligt sina direktiv haft att prioritera dvs övergödning (inklusive vat- tenkvalitet), försurning (inkl luftkvalitet), tungmetaller, svårnedbryt- bara organiska ämnen (POP), klimat, ozonnedbrytande ämnen och bi- ologisk mångfald.
Dessutom ingår en översikt över situationen inom avfalls- och kemikalieområdena, två områden som tidigare i stor utsträckning för- summats. Dessa två sektorer är sannolikt är de områden där en större del av arbetet med att anpassa respektive lands regler till EU:s regel- verk återstår.
Översikten koncentreras till förhållandena i de kandidatländer som finns i Sveriges närområde dvs Estland, Lettland, Litauen och Polen samt på luftvårdsområdet även Tjeckien.
4.1.2Klimat och klimatförändringar
SOU 1997:149 |
85 |
EU:s arbete med klimatfrågor
De globala klimatförändringarna är en av de prioriterade miljöfrågor- na i EU:s femte miljöhandlingsprogram som antogs 1992. Enligt detta har
Inför förhandlingarna hösten 1997, om ett bindande protokoll till den globala klimatkonventionen, enades
86 |
SOU 1997:149 |
Tabell 4.2 EU:s förslag till förändringar av koldioxidutsläpp till år 2010, i relation till 1990 års nivå
Land |
% förändring |
Belgien |
|
Danmark |
|
Tyskland |
|
Italien |
|
Luxemburg |
|
Nederländerna |
|
Österrike |
|
Storbritannien |
|
Grekland |
30 |
Spanien |
17 |
Irland |
15 |
Portugal |
40 |
Sverige |
5 |
Frankrike |
±0 |
Finland |
±0 |
|
|
Viktiga
Insatserna för att minska utsläppen av växthusgaser hänger nära samman med åtgärder inom energisektorn. Jämfört med många andra sektorer är EU:s regelverk på energiområdet mindre omfattande. EU:s regler rörande konventionella energislag innebär inga större begräns- ningar av medlemsländernas energipolitik. De direktiv som antagits inom
I rådsslutsatserna från mars 1997 nämns en rad områden och åt- gärder inom vilka det finns stor potential att bidra till minskningen av utsläppen av växthusgaser. Dessa är bl.a. program för förnybara ener- gikällor, program som rör kombinerad produktion av värme och el och övergång till energiproduktion som ger mindre utsläpp av växt- husgaser; energieffektiviseringar i byggnader; minskad bränsleför- brukning och minskade utsläpp av växthusgaser från passagerar- och transportfordon; begränsning av utsläppen av freoner, minskade me- tanutsläpp; minskade utsläpp av dikväveoxid från den kemiska in- dustrin samt gradvis minskning eller eliminering av subventioner och skattefördelar.
SOU 1997:149 |
87 |
Tabell 4.3
Område/Sektor |
Beslut/Direktiv/Program |
Klimat |
Beslut 93/389 om övervakningsmekanism för CO2 och |
|
andra växthusgaser |
Luftföroreningar |
Dir. 88/609 om stora förbränningsanläggningar |
Energi |
|
|
hörande direktiv om bland annat märkning, effektivitets- |
|
normer och samlingsdirektiv om åtgärder för att spara ener- |
|
gi. Detta innehåller dock få bindande regler och medlems- |
|
länderna åtar sig enbart att genomföra program inom |
|
respektive område. |
Industri |
Dir. 84/360 om luftförorening från industrianläggningar |
Transporter |
Dir. 70/220 med ändringsdirektiv om utsläpp från motor- |
|
fondon. Dir. 72/306 med ändringsdirektiv om utsläpp från |
|
dieselfordon. Dir. 88/77 om gasutsläpp från dieselmotorer, |
|
|
Avfall |
Com 4/96 om avfallstippar |
Freoner |
Förordning 3093/94 om ozonnedbrytande ämnen |
Jordbruk |
Minskad gödselanvändning, bättre gödselhantering och |
|
begränsning av antalet djur per arealenhet. |
|
|
Flera av kandidatländerna har i sina respektive miljöpolicies an- givit samma mål som EU beträffande utsläpp av koldioxid nämligen att utsläppen år 2000 inte skall vara större än utsläppen år 1990.
Kandidatländernas anpassning på klimatområdet blir beroende av EU:s slutliga åtaganden i de globala förhandlingarna.
Estland - beslut och förordningar
Estland har ratificerat klimatkonventionen. En särskild nationell kommission har tillsatts under ordförandeskap av miljöministern för att samordna genomförandet av klimatkonventionen. En första natio- nell redovisning av arbetet har skett till konventionssekretariatet. Lik- som
Estland har fått resurser från GEF (Global Environmental Faci- lity) för att genomföra ett antal klimatrelaterade projekt. Resultaten från projekten kommer att användas i det pågående arbetet med en nationell plan rörande klimatförändringar
88 |
SOU 1997:149 |
Estland deltar i OECD:s arbetsgrupp - Common Action Study - som har till uppgift att identifiera lämplig politik och åtgärder på An- nex
Lettland
Lettland har ratificerat klimatkonventionen. Målet för den lettiska klimatpolitiken är i första hand att till år 2000 frysa utsläppen av kol- dioxid på 1990 års nivå. Detta mål kan emellertid komma att äventy- ras om nuvarande trend att ersätta användning av naturgas med billi- gare importerade bränslen t.ex. tung eldningsolja fortsätter. Man pla- nerar att utarbeta en nationell klimatplan med arbetet har ännu inte kommit igång p.g.a. brist på resurser.
Litauen
Litauen har ratificerat klimatkonventionen. En särskild arbetsgrupp har tillsatts för att utarbeta detaljerade rekommendationer för hur Li- tauen skall kunna uppfylla konventionens krav.
Den litauiska miljöstrategin från oktober 1995 omfattar rekom- mendationer för att spara energi, öka energieffektiviteten inom alla samhällssektorer och åtgärder för att utveckla förnybara energikällor.
Enligt strategin skall man också satsa på ökad användning av naturgas vilket kan innebära minskade koldioxidutsläpp.
Polen
Polen har ratificerat klimatkonventionen
4.1.3Skydd för ozonlagret
EU:s arbete för att skydda ozonlagret
Följande EU Direktiv och åtgärdsprogram är viktiga för arbetet att skydda ozonlagret:
·Förordning 94/3093/EC om ozonnedbrytande ämnen.
SOU 1997:149 |
89 |
·Samtliga direktiv som innebär minskade utsläpp av kväveoxider.
Förhållandena i kandidatländerna
Produktion av ämnen som skadar ozonskiktet sker i Polen, Tjeckien och Rumänien. Förbrukningen av sådana substanser i de flesta län- derna i Central- och Östeuropa har minskat med storleksordningen
Utsläpp av ozonnedbrytande ämnen regleras globalt genom det s.k. Montrealprotokollet. Protokollet ingår inom ramen för den glo- bala Wienkonventionen från 1985 om skydd för ozonlagret. Trots de minskningar som skett uppfyller inte kandidatländerna fullt ut kraven i Montrealprotokollet och de tillägg som gjorts till detta 1990 i Kö- penhamn. De har därför samtliga ansökt om en tidsfrist på upp till 5 år för att klara kraven.
Samtliga kandidatländer har ratificerat Montrealprotokollet från 1987. I nio av de tio kandidatländerna har man utarbetat avvecklings- planer för freoner och haloner. Samtliga har infört restriktioner för import, export, produktion och användning av dessa ämnen. Dock har bara ett fåtal infört särskild freonlagstiftning.
Kandidatländerna har fått internationellt stöd till avvecklingen av användningen av ozonnedbrytande ämnen. GEF (Global Environment Facility) har beviljat totalt 36 miljoner till projekt i nio av de tio kan- didatländerna. Det tionde, Rumänien, har samtidigt fått 2,3 miljoner dollar i projektstöd från den multilaterala fond som är kopplad till Montrealprotokollet.
4.1.4Försurning och luftkvalitet
EU:s arbete för att minska försurning av mark och vatten
Parallellt med arbetet inom ramen för
90 |
SOU 1997:149 |
ökande intensitet arbetat med försurningsfrågorna och antagit en rad direktiv och beslut som syftar att begränsa utsläppen av försurande ämnen inom Unionen. Försurning är en av de prioriterade miljöfrå- gorna i EU:s femte miljöhandlingsplan som antogs 1992.
Trots de åtgärder som redan vidtagits eller beslutats har analyser visat att utsläppen av försurande ämnen fortfarande är så stora att 25 procent av ekosystemen i Europa år 2000 skulle utsättas för försuran- de nedfall som är större än de kritiska belastningsgränserna. Det lång- siktiga mål på försurningsområdet som lades fast i Femte Miljöhand- lingsprogrammet, att kritiska belastningar och nivåer inte skulle över- skridas, skulle således inte uppnås.
EU uppdrog därför (efter bl.a. svenskt initiativ) 1995 åt EU- kommissionen att utarbeta en samlad försurningsstrategi. Våren 1997 presenterade
Strategiförslaget innehåller dels målbeskrivningar dels förslag till åtgärder som krävs för att uppnå målen. Det övergripande lång- siktiga målet är att det försurande nedfallet inom EU som helhet skall minska till nivåer som ligger under de kritiska belastningsgränserna. Samtidigt konstateras att det kommer att ta lång tid innan detta mål kan uppnås.
Som ett första delmål anges i försurningsstrategin att antalet om- råden som utsätts för nedfall som är större än vad naturen tål skall halveras till år 2010. För att uppnå detta måste utsläppen av svaveldi- oxid, kväveoxider och ammoniak inom EU som helhet minskas med 84, 55 respektive 29 procent jämfört med 1990.
Effekterna i miljön av dessa utsläppsminskningar beräknas bl.a. bli att områdena där de kritiska belastningsgränserna överskrids minskar från 32,5 till 4,5 miljoner hektar.
Försurningsstrategin omfattar följande åtgärder:
·Nationella utsläppstak för varje enskilt
·Skärpning av ett antal
·Alla EU:s medlemsländer skall ratificera det andra svavelproto- kollet till Konventionen om långväga gränsöverskridande luft- föroreningar (LRTAP) så att detta kan träda i kraft.
SOU 1997:149 |
91 |
·EU och EU:s medlemsländer skall var för sig och gemensamt försöka övertyga andra länder att vidta ytterligare åtgärder för att minska utsläppen av försurande ämnen,
·EU:s medlemsländer skall arbeta aktivt för att få till stånd en minskning av svavelutsläppen från sjöfarten.
I strategin betonas betydelsen av att också få till stånd betydande utsläppsminskningar i länderna i Central- och Östeuropa. För att nå målet att underskrida de kritiska belastningsgränserna förutsätter EU att det är ekonomiskt lönsamt och med största sannolikhet nödvändigt att ytterligare begränsa utsläppen inte bara i EU:s medlemsstater utan också i länder i Central- och Östeuropa, särskilt i till EU angränsande länder. Situationen är emellertid den att EU exporterar mer försurande utsläpp till dessa länder än vad man tar emot inom EU. Samtidigt krävs mindre investeringar i Central- och Östeuropa än inom EU för att uppnå samma utsläppsminskning.
I den pågående dialogen mellan
Försurningsstrategin skall också ses tillsammans med det så kallade Auto/Oil programmet (COM(96)248), som har till syfte att minska utsläppen av luftföroreningar från transportsektorn genom dels förbättrade bränslekvaliteter dels skärpta krav på utsläppen från olika typer av bensin och dieseldrivna fordon. Effekterna av Au-
Viktiga
Rådets direktiv 88/609/EEC om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar. Direktivet antogs av rådet i november 1988 och omfattar förbrännings- anläggningar med en tillförd effekt på 50 megawatt eller större. I di- rektivet fastställs gränsvärden för utsläpp av bl.a. svaveldioxid och kväveoxider från nya anläggningar och utsläppstak per land för totala utsläpp från befintliga anläggningar. En översyn av direktivet beräk- nas vara klar under hösten 1997.
92 |
SOU 1997:149 |
Rådets direktiv 93/12/EEC om svavelhalten i vissa flytande bränslen. I detta direktiv fastställs gränser för den högsta halten av svavel till 0,2 procent i gasoljor som används i stationära anläggning- ar och till 0,05 procent i dieseloljor som används i mobila källor. Rå- det beslöt i juni 1997 om nya indikativa gränsvärden för svavelhalt i diesel.
Kontroll av atmosfäriska utsläpp från mobila källor. Direktiven omfattar bestämmelser dels för personbilar och lätta nyttofordon (direktiv 70/220/EEC med ett flertal ändringar dels för tunga fordon (direktiv 88/77/EEC med ändringar.
Ramdirektiv 96/61/EC om samordnade åtgärder för att förebygga och minska föroreningar (IPPC). Direktivet omfattar i första hand ut- släpp från stora verksamheter inom de mest förorenade industribran- scherna.
Rådets direktiv 85/210/EEC om bly i bensin.
Rådets ramdirektiv 96/62/EC om luftkvalitet. Nya gränsvärden för NOx, SOx och partiklar i luft håller på att utarbetas Förslag väntas under senare delen av 1997.
Utsläpp av ammoniak. Genom tillämpning av god jord- brukspraxis vid genomförande av nitratdirektivet (91/676/EEC) är det möjligt att också minska utsläppen av ammoniak.
fä och grisar samt industrianläggningar som avger ammoniak. Förva- ring av stallgödsel i täckta bassänger kan också minska ammoniakut- släppen. Denna fråga behandlas i rådets strategi för att minska meta- nutsläpp (COM (96)/557/2).
Direktiven om utsläpp från avfallsförbränningsanläggningar
89/369/EEC och 89/429/EEC är också av betydelse. Idag finns emel- lertid mycket få anläggningar av denna typ i kandidatländerna.
SOU 1997:149 |
93 |
Förhållandena i kandidatländerna
Estland
De befintliga anläggningarna kommer om Estland blir medlem av EU att omfattas av direktiv 88/609/EEC om stora förbränningsan- läggningar. Kraftverken faller under reglerna för befintliga anlägg- ningar. Direktivet kräver att befintliga anläggningar su ccessivt anpas- sas i enlighet med bästa tillgängliga teknik.
Estland har inte undertecknat
En ny lagstiftning om luftföroreningar har utarbetats av miljömi- nisteriet. Typbesiktning av motorfordon baserat på EU:s system kommer att införas under 1997.
Lettland
Lagstiftningen på luftvårdsområdet från den sovjetiska tiden gäller fortfarande i Lettland. Eftersom lagen bl.a. inte motsvarar nuvarande administrativa strukturer fungerar den dåligt.
Enligt
·se över luftkvalitetsstandards.
94 |
SOU 1997:149 |
·sätta upp utsläppskrav för fasta anläggningar.
·utarbeta ett program för att åtgärda utsläppen från rörliga källor.
·utarbeta genomförandeplaner för nödvändiga tilläggsbestämmel- ser inom angränsande områden.
Lettland har få stora förbränningsanläggningar (25 av totalt 1 450 anläggningar) varför
Anpassningen till nuvarande
Förslag till regeringsförordningar om bly i bensin, svavelinnehåll i flytande bränslen och miljöskyddsåtgärder vid bensinstationer har
utarbetats i enlighet med
Lag om skattedifferentiering mellan blyad och oblyad bensin in- fördes i början av 1997. Vidare kommer man att försöka stimulera en övergång till naturgas genom högre beskattning av luftföroreningsut- släpp och svavelinnehåll i tung eldningsolja.
Litauen
Litauen har nyligen fastställt utsläppsregler för stora förbränningsan- läggningar som i stort sett motsvarar
Polen
I Polen planeras en rad åtgärder för att minska utsläppen av försuran- de ämnen. Bl.a. planeras en övergång till lågsvavligt kol inom indust- rin och övergång från koleldning till gas och fjärrvärme för bo- stadsuppvärmning. Energieffektiviseringsåtgärder nämns också som
SOU 1997:149 |
95 |
viktiga såväl av
Tjeckien
Enligt
En ny lagstiftning om luftföroreningar antogs 1994. Lagen inne- håller regler som syftar till att stimulera berörda sektorer att vidta åt- gärder för att minska luftföroreningsutsläppen. Mycket stora investe- ringar har också gjorts. Lagen innehåller också tidtabeller när utsläpp- skraven skall vara uppfyllda. Ekonomiska styrmedel ingår i regelver- ket, men dessa anses inte vara tillfyllest för att stimulera industrin att minska utsläppen i tillräcklig omfattning.
Man uppskattar att cirka 75 procent av anläggningarna kommer att uppfylla utsläppskraven år 1998 som är den tidpunkt som lagts fast i lagen.
I nästa steg planerar man att koncentrera sig på mindre fasta ut- släppskällor, utsläpp av flyktiga organiska ämnen från hanteringen av olika bränslen samt på utsläpp av kväveoxider och oförbrända kolvä- ten från rörliga källor.
4.1.5Övergödning och vattenkvalitet
EU:s arbete rörande övergödning och vattenkvalitet
Som framgår av sammanställningen nedan över viktiga direktiv på- började EU sitt arbete på vattenområdet med åtgärder och gemen- samma regler för att i första hand lösa problem som kunde leda till hälsoeffekter t.ex. genom direktiv rörande dricksvatten och badvatten. Arbetet inom vattenområdet har därefter vidgats till att omfatta hela verksamhetsgrenar t.ex. avloppsvattenrening och har därefter allt mer kommit att omfatta ramdirektiv bl.a.
96 |
SOU 1997:149 |
I EU:s femte miljöhandlingsprogram anges följande mål för vat- tenresursförvaltningen inom unionen:
·minskad grundvattenförorening, främst genom insatser vid föro- reningskällorna.
·förbättring och återställande av ytvattenresursernas ekologiska kvalitet.
·tillgång och efte rfrågan på vattenresurser skall hanteras på ett integrerat och uthålligt sätt så att efte rfrågan är i balans med till- gängligheten.
I den utvärdering av femte miljöhandlingsprogrammet som EU- kommissionen lade fram i början av 1996 konstateras bl.a.:
·att genomförandet av nitratdirektivet (Dir. 91/676/EEC) har varit otillfredsställande i flertalet medlemsländer. Detta avspeglas bl.a. i att grundvattenförorening från diffusa jordbrukskällor är ett problem i flertalet medlemsländer. Problemen framgår också av nyårsbudskapet från EEA/UNEP där det konstateras att vatten som finns under 85 procent av jordbruksmarken i Europa, inklu- sive jordbruksområdena i Central- och Östeuropa beräknas inne- hålla nitratkoncentrationer som överstiger EU:s riktvärden för nitrat i dricksvatten.
·att genomförandet av direktivet om avloppsrening (Dir. 91/271/EEC) är ojämnt, men att beslut om betydande investe- ringsprogram har fattats. Dessa investeringar kommer i betydan- de utsträckning att påverka vattenkvaliteten inom EU före sekel- skiftet.
·att
Vidare noteras att reglerna avseende utsläpp av farliga ämnen från punktkällor kommer att skärpas i och med att
Viktiga
och vattenkvalitet
SOU 1997:149 |
97 |
En rad direktiv är viktiga för att skydda vattenkvaliteten, främst di- rektiv riktade mot utsläpp till vatten men även direktiv som leder till minskat nedfall av luftföroreningar.
·Generella direktiv
Direktiv 96/61/EC om integrerad föroreningskontroll (IPPC- direktivet). Direktiv(förslag) om områdesvis vattenförvaltning.
·Utsläpp till vatten
Direktiv 75/440/EEC om kvaliteten på ytvatten som skall använ- das som dricksvatten
Direktiv 76/160/EEC om badvattenkvalitet.
Direktiv 76/464/EEC om förorening som förorsakas av utsläpp av vissa farliga ämnen till vattenmiljön.
Direktiv 80/68/EEC om skydd för grundvatten mot förorening av vissa farliga ämnen.
Direktiv 80/778/EEC om vattenkvaliteten på vatten som skall användas som dricksvatten.
Direktiv 86/278/EEC om skydd för miljön i samband med an- vändning av reningsverksslam inom jordbruket.
Direktiv 91/271 om utsläpp från kommunala avloppsrenings- verk.
Direktiv 91/676/EEC om skydd mot vattenförorening som föror- sakas av nitrat från jordbruket
·Luftutsläpp
Direktiv 70/220/EEC om utsläpp från motorfordon (med änd- ringar)
Direktiv 72/306/EEC om utsläpp från dieselfordon (med änd- ringar)
Direktiv 84/360/EEC om luftförorening från industrianläggning- ar.
Direktiv 88/77/EEC gasutsläpp från dieselmotorer Direktiv 88/609 om stora förbränningsanläggningar
Direktiv 89/369/EEC för att förebygga luftföroreningar från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar.
Direktiv 89/469/EEC för att förebygga luftföroreningar från be- fintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar.
98 |
SOU 1997:149 |
Direktiv 91/689/EEC om förbränning av farligt avfall.
Anpassningen av EU:s lagstiftning rörande eutrofiering och vattenkvalitet i de baltiska staterna och Polen
De från kostnadssynpunkt viktigaste direktiven i samband med an- passningen är grundvattendirektivet, dricksvattendirektivet samt Di- rektiv 91/271 om utsläpp från kommunala avloppsreningsverk.
De av HELCOM antagna rekommendationerna för utsläpp av fosfor och kväve från kommunala avloppsvattennät motsvarar i stort kraven i
Det är i detta sammanhang viktigt att notera att det är en relativt stor andel av befolkningen i Estland, Lettland, Litauen och Polen le- ver i samhällen med mindre än 2 000 innevånare och att man därför inte kommer att omfattas varken av EU:s eller HELCOM:s krav. Från miljösynpunkt t.ex. för Östersjön är emellertid belastningen från des-
sa samhällen inte oväsentlig.
Vattenområdet var redan tidigare ett prioriterat område. Som ex- empel kan nämnas att dricksvattenlagstiftningen i Litauen formellt var mera långtgående än EU:s även om det i praktiken var långt mel- lan lagens ord och de verkliga förhållandena. Det råder därför formellt relativt stor överensstämmelse med EU:s lagstiftning.
Sedan förändringarna inleddes har ett omfattande arbete med att revidera eller utarbeta ny vattenlagstiftning inletts i samtliga kandi- datländer. För de av utredningen prioriterade länderna gäller följande:
Tabell 4.4 Ny lagstiftning på vattenområdet i Baltikum och Polen
Estland |
Vattenlagen från 1994 ansluter nära till |
|
ningen |
Lettland |
Helt ny vattenlagstiftning håller på att utarbetas |
Litauen |
Ny lagstiftning saknas ännu |
Polen |
Ny vattenlag ligger sedan länge i parlamentet för an- |
|
tagande. Lagens innehåll motsvarar EU:s lagstiftning. |
|
|
SOU 1997:149 |
99 |
Sett som andel av BNP har investeringarna i vatten och avlopps- vattenrening under
Mot bakgrund av dessa siffror beräknar man i den danska rap- porten om östutvidgningen att det kommer att ta mellan 4 och 10 år att genomföra de nödvändiga investeringarna i avloppsvattenrening.
Till detta skall läggas ett par eller några år för planering och beslut om finansiering. Detta gäller under förutsättning att hittillsvarande höga investeringsnivå inom vattenområdet kan upprätthållas i konkur- rens med andra angelägna behov dels inom miljöområden som av- fallshantering, luftföroreningsutsläpp m.m., dels inom andra sam- hällssektorer som utbildning, hälsovård, infrastrukturutveckling etc.
Den relativt snabba genomförandetakten understryker att vatten- området är ett prioriterat område. En stor del av det internationella bi- ståndet på miljöområdet har också gått till olika projekt inom vatten- och avloppsreningsområdet. Detta gäller inte minst i Östersjöområdet där storstädernas avloppsproblem utgör en stor del av de så kallade prioriterade föroreningskällorna ( priority environmental hot spots) i HELCOM:s handlingsprogram för Östersjön.
En viktig fråga vid genomförandet av
Eftersom kostnaderna för att bygga reningsverk som också om- fattar kväve- och fosforrening beräknas vara betydligt (upp till 40 procent) dyrare än konventionella tvåstegsreningsverk (mekanisk- biologisk rening) så kan de ekonomiska konsekvenserna av kraven på att uppfylla direktivet komma att utgöra betydande problem i kandi- datländerna.
100 |
SOU 1997:149 |
Situationen i Estland
Enligt den estniska miljöstrategin som antogs 1997 är målsättningar- na när det gäller ytvatten:
·att fram till år 2000 uppfylla de viktigaste indikatorerna beträf- fande behandlingen av kommunalt och industriellt avloppsvatten som finns i HELCOM:s rekommendationer.
·att fram till år 2010 bygga kväverening för avloppsvatten från alla samhällen som är större än 5 000 personer, med målsätt- ningen att vidmakthålla den ekologiska balansen i känsliga vat- tenområden.
De viktigaste reglerna rörande skydd och utnyttjande av vatten finns i Vattenlagen från 1994. Regeringsförordningen från 1994 om regler för utsläpp av avloppsvatten till vattenområden som komplette- rats genom en tilläggsförordning 1995, utgör den legala grunden för utfärdandet av vattentillstånd.
Av det estniska svaret på EU:s questionnaire våren 1996 framgår att Estland i stor utsträckning tillämpar HELCOM:s rekom- mendationer såväl vad beträffar kommunala avloppsutsläpp som ut- släpp från industrianläggningar. Under senare år har dessa rekom- mendationer i de flesta fall följt motsvarande
Arbete pågår för att utarbeta regler för att begränsa förorenings- utsläppen vid källan inom en rad industribranscher. Bestämmelserna förväntas också här följa gällande HELCOM- och
Lettland
Vattenkoden från den sovjetiska tiden (1972) gäller fortfarande i Lettland. Utsläppskraven fastställs också i de flesta fall med utgångs- punkt från de vattenkvalitetsstandards som gällde under sovjettiden.
Den lettiska miljöpolicyplanen från 1995 tar upp tre prioriterade vattenfrågor:
·Gränsöverskridande vattenföroreningar.
·Eutrofiering av vattendrag och försämring av vattenekosystem
·Dålig dricksvattenkvalitet.
SOU 1997:149 |
101 |
I planen anges som mål en
Tillstånd krävs för användning av såväl yt- som grundvatten. Ut- färdandet av sådana tillstånd regleras enligt förordningen om vatte- nanvändningstillstånd från 1991. Nya regler antogs 1997 och kommer att träda i kraft under 1998. Dessa innebär ett tillvägagångssätt med en mera individuell bedömning med målsättningen att minska förore- ningarna vid källan och innefattar bl.a. kraven i
Enligt kommunallagen från 1994 är det kommunerna som har ansvaret för vattenförsörjning och avloppsvattenbehandling.
Lettland har lagt fast vattenkvalitetsmålsättningar som grundas på motsvarande
Lämpliga standards för respektive kategori kommer att utarbetas med utgångspunkt från nämnda direktiv. Dessa kriterier och målsätt- ningar kommer att vara vägledande när man utfärdar tillstånd till vat- tenanvändning. Tidsperspektivet för att uppfylla reglerna är cirka år 2010.
Lettland avser att i framtiden upprätta ett system för integrerad föroreningskontroll (IPPC).
Litauen
Litauen har nyligen antagit nya regler avseende föroreningsutsläpp till vatten som överensstämmer med EU:s.
Vattenområdet är sannolikt den del av miljövården där de mest påtagliga förändringarna kommer att krävas i samband med EU- anpassningen. Man måste t.ex. inrätta myndigheter som ansvarar för vattenförvaltningen inom respektive avrinningsområde.
Polen
Ett förslag till ny vattenlag utarbetades 1991. Den var redan då i viss utsträckning harmoniserad med
102 |
SOU 1997:149 |
na, länen och den nationella fonden för miljöskydd och vattenförvalt- ning.
I avvaktan på resultatet av parlamentsbehandlingen har vissa ändringar av 1974 års vattenlag antagits rörande bl.a. flodområdesvis vattenförvaltning.
År 1991 införde miljöministeriet bestämmelser om högsta tillåt- na föroreningskoncentrationer i utsläpp till ytvatten och markområ- den.
4.1.6Avfall
EU:s arbete inom avfallsområdet
EU:s första direktiv på avfallsområdet antogs redan 1975. En mera heltäckande avfallspolitik utarbetades och en avfallsstrategi antogs i maj 1990 (Rådsresolution 90/C102/02). Anledningen till att man ut- arbetade en gemensam avfallsstategi var bl.a. att
Ett ramdirektiv om avfallshantering antogs 1991 (Dir. 91/156/EEC). Den övergripande målsättningen för EU:s arbete inom avfallsområdet är att uppnå en mera uthållig avfallshantering. EU:s avfallsstrategi fram till år 2000 omfattar en hierarki av alternativa av- fallsbehandlingsmetoder. Högsta prioritet är att förebygga att avfall uppstår. Därefter följer återvinning och återanvändning samt slutligen optimering av slutbehandlingen av avfallet (förbränning, deponering etc.).
En viktig princip i avfallsstrategin innebär att varje enskilt land så långt möjligt skall vara självförsörjande vad beträffar avfallsbe- handlingskapacitet. En annan viktig princip är att avfall som inte kan återvinninas skall behandlas eller deponeras i en anläggning som lig- ger så nära avfallskällan som möjligt (närhetsprincipen). Detta för att minimera avfallstransporter.
Avfallsfrågorna identifieras som en nyckelfråga för
SOU 1997:149 |
103 |
I uppföljningsrapporten till femte miljöhandlingsprogrammet pekar
·Ett direktiv om förpackningar och förpackningsavfall har anta- gits som lägger fast återvinningsnivåerna för förpackningsavfall under perioden
·En lista över farligt avfall har antagits genom ett Rådsbeslut.
·En gemensam position har uppnåtts beträffande ett förslag till di- rektiv om avfallstippar.
·Ett direktiv om förbränning av farligt avfall har antagits och en översyn av direktivet om förbränning av kommunalt avfall har påbörjats.
·Rådsförordningen om övervakning av transporter av avfall till och från EU har trätt i kraft.
Samtidigt konstateras att det fortfarande finns stora problem i medlemsländerna. Den nationella lagstiftning som krävs för att till- lämpa
Under 1996 inleddes också arbetet med att revidera hela EU:s avfallsstrategi.
Viktiga
Viktiga i EU:s lagstiftning rörande avfall är:
·Direktiv 75/439/EEC om spilloljor.
·Direktiv 75/44/EEC om avfall ändrat genom Direktiv 91/156/EEC.
·Direktiv 76/403 om omhändertagande av PCB och PCT.
·Direktiv 89/369/EEC om utsläpp av luftföroreningar från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar.
·Direktiv 89/429/EEC om begränsning av luftföroreningsutsläp- pen från befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar.
·Rådsresolution om avfallspolitiken från maj 1991.
·Direktiv 91/156/EEC om avfall.
104 |
SOU 1997:149 |
·Direktiv 91/157/EEC om batterier och ackumulatorer som inne- håller vissa farliga ämnen (med ändringsdirektiv 93/86/EEC).
·Direktiv 91/689/EEC om farligt avfall, kompletterat med Direk- tiv 94/904/EC med lista över farligt avfall..
·Förordning 93/259/EEC om övervakning och kontroll av trans- porter av farligt avfall inom EU samt import och export av så- dant avfall (Baselkonventionen) med Rådsbesluten 94/721/EEC och 94/774/EEC.
·Direktiv 94/67/EC om förbränning av farligt avfall.
·Direktiv 94/62/EC om förpackningar och förpackningsavfall.
·Förslag till direktiv om avfallsdeponier (COM 97/105).
Generella frågeställningar i kandidatländerna
Kandidatländerna står inför problemen att dels ta hand om allt gam- malt lagrat/nedgrävt avfall dels utveckla en modern avfallshantering i enlighet med de principer som beslutats inom EU. Det gäller också för länderna hantera ett ökat inflöde av förpackningar och förpack- ningsavfall som en ökad handel med Västeuropa kommer att medföra. Man får också komma ihåg att även
Estland
En ny avfallslag antogs 1992. I lagen läggs principerna fast om att fö- rebygga att avfall uppkommer, avfallsminimering och avfalls- minskning vid källan. Tillsammans med ändringar från 1994 ger la- gen möjligheter att förbjuda eller begränsa produktion, användning eller import av produkter eller material som innehåller farliga kemi- kalier om det avfall som uppkommer inte kan tas omhand på ett från miljösynpunkt acceptabelt sätt.
Ansvaret för hanteringen av framför allt det kommunala avfallet har i stor utsträckning decentraliserats till länen och kommunerna. Länen och kommunerna skall utarbeta avfallsplaner. Dessa planer skall beskriva den nuvarande situationen, eventuella problem, ut-
SOU 1997:149 |
105 |
veckling och utvärdering av alternativa strategier och genomförande- möjligheter.
En särskild förpackningslag antogs 1995. Dess regler ligger helt i linje med EU:s förpackningsdirektiv 94/62/EC.
Estland har ratificerat Baselkonventionen om gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall. De regler som antagits för att kon- trollera transporter av de typer av avfall som faller under konventio- nen överensstämmer med EU:s (förordning EEC/259/93). Estland har emellertid samtidigt infört strängare regler för vissa så kallade grön- listade avfallstyper än vad som anges i
Särskilda avgifter på avfall har införts. Dessa tas ut för allt avfall som deponeras på tipp. Avgifternas storlek beror bl.a. på avfallets giftighet. Avgifterna tillfaller den nationella miljöfonden.
Hantering av kommunalt såväl som farligt avfall anges i EU- kommissionens avi rörande Estland som ett av de områden som kommer att kräva betydande investeringar samtidigt som allmänhe- tens kunskaper och medvetande om avfallsproblemen måste öka.
I den estniska nationella miljöstrategin som antogs i början av 1997 anges följande målsättningar på avfallsområdet:
Till år 2000 planeras:
·att stabilisera avfallsmängderna inom industri och hushåll på 1995 års nivå,
·att identifiera ägare/operatörer för existerande tippar och stänga de tippar där någon ägare/operatör inte finns,
·att öka återvinningsgraden till
·att stänga gamla och anlägga nya tippar i enlighet med EU:s krav,
·att 40 procent av det kommunala avfallet tas om hand på ett från miljö- och hälsosynpunkt acceptabelt sätt,
·att införa ett system för hantering av farligt avfall,
·att övervaka att alla avfallsproducenter följer gällande regler.
·Till år 2010 planeras dessutom:
·att behandla och slutligt omhänderta allt avfall i enlighet med gällande internationella miljö- och hälsokrav,
106 |
SOU 1997:149 |
·att se till så att det finns kapacitet för avfallsmottagning i hela Estland.
Sammanfattningsvis kan sägas att avfallshantering och åtgärder för att komma till rätta med gamla avfallstippar tillhör de prioriterade områdena i det miljöaktionsprogram som håller på att utarbetas med stöd bl.a. från EU Phare.
Om Estland väljer att bygga förbränningsanläggningar för kom- munalt och/eller farligt avfall krävs ny lagstiftning och regler som motsvarar EU:s direktiv om sådana anläggningar.
Betydande insatser, inklusive investeringar, kommer att krävas för att genomföra och tillämpa den nya lagstiftningen. Detta gäller inte minst på regional och lokal nivå. Muntlig information från est- niska tjänstemän antyder att det kan ta mellan
Lettland
Avfallshanteringen i Lettland liknar den i Estland, med undantag för att mängderna industriavfall är betydligt mindre.
Avfallet deponeras till större delen på tippar. Det finns ungefär 600 officiellt kontrollerade tippar. Flertalet av dessa är emellertid lo- kaliserade utan hänsyn till geologiska och hydrologiska förhållanden och sköts på ett från miljösynpunkt otillfredsställande sätt. Dessutom finns sannolikt flera hundra illegala tippar som innehåller avfall med okänd sammansättning.
Hantering och lagring av gamla (i många fall numera förbjudna) bekämpningsmedel utgör också ett allvarligt avfallshanterings- problem.
Det finns för närvarande inga anläggningar för förbränning av avfall.
Lagen om farligt avfall är delvis i överensstämmelse med EU- direktiven 75/442/EEC om avfall och 91/689/EEC om farligt avfall.
Regeringens förordning om den dokumentation som behövs för att hantera farligt avfall är delvis förenlig med
SOU 1997:149 |
107 |
Förslag till förordning om klassificering av farligt avfall har ut- arbetats i enlighet med
Det råder förbud mot import av farligt avfall. Lettland har ratifi- cerat
Ny lag om kommunalt avfall har utarbetats av miljöministeriet. Enligt kommunallagen är kommunerna ansvariga för insamling och transport av hushållsavfall och annat
För närvarande pågår ett projekt för att utarbeta en nationell strategi för hantering av fast kommunalt avfall.
Med hjälp av lagen om naturresurser har avfall avgiftbelagts. Avgiften varierar från 0,5 USD per kubikmeter för
Sammanfattningsvis bör Lettland enligt
Om Lettland beslutar bygga förbränningsanläggningar för kom- munalt respektive farligt avfall måste lagstiftning som implementerar
Genomförandet av förpackningsdirektivet är oklart.
Litauen
Enligt den litauiska miljötillståndsrapporten som publicerades 1995 är utvecklingen av ett system för rationell hantering och utnyttjande av avfall ett av de mest akuta problemen inom miljövårdssektorn i Li- tauen.
Den litauiska miljöstrategin, som utarbetats med stöd av EU Phare, anger följande prioriterade mål på avfallsområdet:
·minskade föroreningar från industriavfall och farligt avfall.
·minskade föroreningar från kommunalt avfall.
108 |
SOU 1997:149 |
·omhändertagande av lager av gamla bekämpningsmedel.
·förebyggande av att radioaktivt avfall kommer ut i miljön.
Förslag om ny lag om avfallshantering är lämnad till parlamentet för behandling. Ett omfattande arbete med anpassningen av EU- direktiven pågår med stöd av EU Phare och Danmark.
År 1993 utarbetades med dansk stöd ett program för att ta hand om befintligt farligt avfall. Programmet skall pågå i fem år. I ett första steg kommer ”säkra” lagringsplatser för farligt avfall att till- skapas.
Metoder och rutiner för att förstöra befintliga lager av bekämp- ningsmedel i enlighet med rekommendationer från HELCOM och EU:s direktiv håller på att utarbetas.
Litauen har ännu inte ratificerat Baselkonventionen om gräns- överskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt av- fall.
Sammanfattningsvis framhålls
Om Litauen beslutar bygga förbränningsanläggningar för kom- munalt respektive farligt avfall måste lagstiftning som implementerar
Genomförandet av förpackningsdirektivet är oklart.
Polen
Att minska miljöeffekterna av avfall identifieras som en av tio priori- terade frågor i den polska miljöpolicyplanen från 1991. Avfalls- mängderna måste minska och insatser göras för att stimulera och infö- ra kompostering och återvinning. Inga förbränningsanläggningar finns för kommunalt avfall. Det finns emellertid ett antal projekt om sådana anläggningar i de större städerna t.ex. Warszawa och Gdansk.
Prioriteringar inom avfallsområdet är enligt den nationella mil- jöplanen:
SOU 1997:149 |
109 |
·På kort sikt: Snabb minskning av det fasta avfallet genom att in- föra tillfredsställande hantering av såväl industriellt som kom- munalt avfall och omhändertagande av farligt avfall.
·På medellång sikt (till år 2000). Uppnå tillfredsställande be- handling och säker lagring av farligt avfall. En minskning av mängden fast industriavfall som deponeras med 20 procent. Nytt system för sopsortering och återvinning av hushållsavfall samt introduktion av kompostering, förbränning och biogasproduk- tion.
·På lång sikt (till cirka år 2020). Introduktion av miljövänliga moderna tillverkningsmetoder (ren teknik) i alla produktionspro- cesser. Restaurering av förstörd miljö.
Polen har ratificerat
Polen har infört avgifter på avfall. Avgifterna för farligt avfall är tio gånger så stora som för
Sammanfattningsvis påpekas i
4.1.7Kemikalier och kemikaliehantering
EU:s arbete inom kemikalieområdet
Målsättningen för EU:s arbete inom området kemikalier och kemika- liehantering är att minska mängderna giftiga ämnen i miljön och ris- kerna för människor och miljö. Inom
110 |
SOU 1997:149 |
Miljödirektoratet (DG XI) har ansvar för reglerna som omfattar farliga ämnen, kontroll av existerande och nya ämnen, icke- jordbruksanknutna bekämpningsmedel samt import och export av vis- sa farliga kemikalier.
DG V som ansvarar för sociala frågor handhar kemikalier som arbetsmiljöfrågor.
Jordbruksdirektoratet (DG VI) ansvar för växtskyddsmedel och andra bekämpningsmedel medan transporter av farliga kemiska pro- dukter ligger under DG VII (Transportdirektoratet).
Slutligen har Industridirektoratet (DG III) hand om frågor som berör marknadsföring av produkter eller farliga blandningar.
EU:s kemikalielagstiftning kan indelas i fyra delar:
·marknadsföring av farliga ämnen.
·notifiering av nya ämnen.
·kontroll av riskerna med existerande ämnen
·export/import av farliga kemikalier.
För att uppnå det övergripande målet inom kemikalieområdet att begränsa riskerna med kemikaliehanteringen anges följande åtgärder i femte miljöhandlingsprogrammet:
·effektiv datainsamling om nya och existerande kemikalier.
·klassificering av kemikaliernas giftiga egenskaper och lämplig märkning av förpackningar och behållare.
·riskutvärdering av nya och existerande kemikalier.
·hantering av riskerna genom att användningen av giftiga kemi- kalier begränsas eller helt förbjuds eller att man ersätter dem med mindre farliga produkter.
I
·man nått fram till en gemensam uppfattning beträffande en om- fattande revidering av direktivet om riskerna i samband med vis- sa industriverksamheter (det så kallade
·ett flertal ändringar och anpassningar till tekniska framsteg har gjorts till de grundläggande direktiven om klassificering och märkning av farliga ämnen och blandningar.
SOU 1997:149 |
111 |
·en notifieringsprocedur för nya ämnen har antagits liksom prin- ciper för riskvärdering av nya ämnen.
·lagstiftning om export och import av farliga kemikalier har anta- gits.
·lagstiftning om utvärdering och kontroll av riskerna med existe- rande ämnen har trätt i kraft. En första lista över 42 prioriterade ämnen har fastställts.
·framsteg har gjorts när det gäller bekämpningsmedelslagstift- ningen. En översyn av existerande ämnen har påbörjats.
För att stötta det praktiska arbetet med kemikalier har en Euro- peisk Kemikaliebyrå etablerats (1993). Denna täcker fem viktiga tek-
Generella frågeställningar i kandidatländerna
Hantering av kemikalier var tidigare inte någon prioriterad fråga. Det har varit svårt att få ordning på kemikaliefrågorna bl.a. på grund av att ansvaret varit och fortfarande är delat mellan en rad ministerier och myndigheter inom områden som miljö, hälsoskydd, handel, transport, jordbruk m.fl. Nya ramlagar har utarbetats av miljöministe- rierna, ofta med
Samtidigt ingår kemikalielagstiftningen i EU:s inremarknadslag- stiftning vilket innebär krav på en snabb anpassning, eftersom möj- ligheterna att delta i inre marknaden är ett av de viktiga kriterierna för medlemskap. Av slutsatserna från den workshop om kemikaliekon- troll i Östersjöregionen som anordnades i början av 1997 av det est- niska miljöministeriet, med stöd av Sverige och Finland framgår att
En kemikalielag (en ramlag) som antas och tillämpas är en grundläggande förutsättning för den vidare processen. Denna process kräver politiskt stöd, väl genomtänkta beslut och samarbete mellan statliga institutioner, företagen och andra
112 |
SOU 1997:149 |
I ett stegvis genomförande av anpassningen bör man inlednings- vis koncentrera sig på:
·Klassificering och märkning av kemikalier.
·Att upprätta listor över förbjudna kemikalier eller sådana vars användning starkt begränsats som står i överensstämmelse med EU:s listor.
·Att etablera de grundläggande strukturer som behövs för notifie- ring/registrering av kemikalier (för att man skall ha aktuell in- formation om vad som finns på marknaden)
Estland
Ansvaret för kemikaliehanteringen i Estland är för närvarande upp- delat mellan ett antal myndigheter. Det finns ingen övergripande lag- stiftning om kemikaliehantering, lagring och övervakning. Frågor rö- rande kemikaliehantering täcks av olika lagar och regeringsförord- ningar beroende på inom vilken samhällssektor ämnena används och dessas effekter på hälsa och miljö. I vissa fall saknas ansvarig myn- dighet eller organisation för viktiga frågor som rör miljö och männi- skors hälsa.
Anpassning till EU:s regelverk anses vara ett av de angelägnaste inre marknadsområdena för Estland att arbeta med för att möjliggöra en integrering med EU.
En ny kemikalielag har nyligen utarbetats. Enligt denna måste de kemiska riskerna i samband med tillverkning, import, lagring, mark- nadsföring, transport och användning kontrolleras eller begränsas i enlighet med motsvarande regler inom EU. Kemikalielagen kommer också att ange kriterier för klassificering, märkning och förpackning av kemikalier i enlighet med
Det finns inga regler som motsvarar
SOU 1997:149 |
113 |
Importen av bekämpningsmedel till Estland regleras genom ett dekret utfärdat av jordbruksministeriet. Endast medel som registrerats av övervakningsavdelningen vid växtskyddsmyndigheten får importe- ras. Myndigheten håller på att utarbeta en lista över förbjudna be- kämpningsmedel i enlighet med EU:s regler och sådana vars använd- ning starkt begränsats.
En anpassning till EU:s lagstiftning genom ett införande av de bärande principerna i förslaget till estnisk kemikalielag innebär stora framsteg, bl.a. systematisering och komplettering av nu gällande re- gelverk. En av de viktigaste uppgifterna i denna process är att stärka och skapa nya strukturer nationellt, regionalt och lokalt för administ- rativt hantering av kemikaliefrågorna. Man skulle få en stark nationell samordningsmekanism genom den Statliga Kommitté för Kemikalie- säkerhet som föreslås i lagen. Denna skulle svara för samordning mellan alla inblandade aktörer.
Lettland
Nuvarande lagstiftning för klassificering av farliga ämnen grundas på tidigare sovjetiska regler. Även om man inte gjort någon detaljerad analys är det klart att det finns stora skillnader i förhållande till EU- lagstiftningen. Nuvarande regler används i första hand för klassifice- ring i förhållande till arbetsmiljön. Målsättningen är att hela kemika- lielagstiftningen skall ha anpassats till
Arbetet med ny kemikalielagstiftning har pågått sedan 1995. Ett förslag har cirkulerats inom regeringen. Lagen har utarbetats med hänsyn till EU:s regler och skall fungera som en ramlag. Vissa tillämpningsregler håller på att utarbetas t.ex. beträffande klassifice- ring av kemiska ämnen och upprättandet av ett produktregister. En regeringsförordning om notifiering av nya substanser planeras till slutet av 1998.
Lettland har ingen lagstiftning om riskbedömning. Vissa aspek- ter täcks dock av miljöskyddslagen. Det finns för närvarande heller inga restriktioner för import och export av kemiska ämnen och pro- dukter till Lettland. Förslaget till ny kemikalielag är delvis i överens- stämmelse med Rådsförordning 2455/92 om export och import av vissa farliga kemikalier.
114 |
SOU 1997:149 |
Litauen
Litauen står inför stora problem när det gäller att reglera och kontrol- lera import och transporter av farliga kemiska ämnen. Under de se- naste åren har ett antal företag startats som hanterar kemikalier och som inte har den nödvändiga kompetensen. Transittrafiken till Kali- ningrad med farligt gods är ett annat problem.
Nuvarande lagstiftning för att reglera hanteringen av kemikalier är otillräcklig. Arbete med ny lagstiftning pågår. Tills vidare utnyttjas bestämmelserna i miljöskyddslagstiftningen.
Förslag till ny lag om kemiska ämnen lades fram 1996. Förslaget kommer att omarbetas efter remissbehandling i ministerierna och synpunkter från parlamentet. Ett nytt förslag avses att läggas fram under 1997 eller 1998. Efter det att denna antagits kommer man att utarbeta tillämpningslagstiftning omfattande bl.a.:
·Lista över kemiska ämnen som är förbjudna eller vars använd- ning starkt begränsats i Litauen.
·Förordning om klassificering, märkning och förpackning av far- liga kemiska ämnen.
·Nationellt register över kemiska ämnen.
·Rapporteringssystem om användning och produktion av kemiska ämnen.
·Datasystem om kemikaliesäkerhet.
Ett särskilt program angående kemikaliehantering har inletts un- der 1997. Programmet har till uppgift att:
·utvärdera den nuvarande situationen vad avser produktion, im- port, export och användning av kemiska ämnen.
·analysera hur olika ministerier och institutioner fungerar när det gäller reglering av användning av kemiska ämnen.
·analysera befintlig lagstiftning och lämna förslag om hur denna skall utvecklas.
I
Polen
SOU 1997:149 |
115 |
Polen har idag ingen heltäckande eller enhetlig kemikalielagstiftning. Regler och bestämmelser är spridda mellan ett antal lagar. Förslag till ny lag om kemikalier har utarbetats och lagts fram under 1996. Den har ännu inte antagits av parlamentet. Den nya lagen förväntas inklu- dera ett antal av de viktigaste principerna i EU:s kemikalielagstift- ning. Vidare kommer en nationell kemikaliemyndighet att inrättas.
Enligt uppgift har dock inget systematisk arbete genomförts för att analysera konsekvenserna av ett införande av EU:s kemikaliereg- ler. En preliminär analys av de områden som presenterades i EU- kommissionens utlåtanden tyder på en ganska betydande diskrepans.
Liksom för de tre övriga länderna gäller att anpassningen av ke- mikalielagstiftningen kommer att vara en av de mera komplicerade i det polska arbetet med att införa EU:s miljöregler. Även om den nya kemikalielagen omfattar stora delar av EU:s kemikalieregler så kom- mer det att ta lång tid innan alla nödvändiga tillämpningsregler, för- ordningar etc. har utarbetats, antagits och genomförts i praktiken.
4.1.8Naturvård och biologisk mångfald
EU:s arbete för naturvård och biologisk mångfald
Den grundläggande målsättningen för EU:s miljöarbete är att uppnå en långsiktigt bärkraftig utveckling. Som ett led i arbetet med att uppnå en ekologiskt bärkraftig utveckling har EU under
I femte miljöhandlingsprogrammet betonas att den biologiska mångfalden inom
Förutom de redan gällande direktiven inom området kan nämnas att EU för närvarande arbetar med en särskild strategi för biologisk
116 |
SOU 1997:149 |
mångfald. Denna strategi kommer att bidra till att ytterligare stärka naturvårdsarbetet inom EU.
En nyckelfråga kommer att vara hur man kommer att lyckas in- volvera sektorer som jord- och skogsbruk i arbetet med att skydda den biologiska mångfalden. Som självständig fördragsslutande part till konventionen om biologisk mångfald är EU bundet vid konven- tionens principer i detta avseende. Sektorsintegreringen är också en viktig del i såväl EU:s femte miljöhandlingsprogram som i den pan- europeiska strategi för landskap och biologisk mångfald som antogs av miljöministerkonferensen i Sofia i oktober 1995.
Viktiga EU Direktiv och åtgärdsprogram för naturvård och bi- ologisk mångfald
Viktiga direktiv för naturvård och skydd av biologisk mångfalden in- om EU är:
·Direktiv 79/409/EEC om bevarande av vilda fågelarter (Fågel- direktivet)
·Förordning 3326/82/EEC om genomförande av konventionen om handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (CITES)
·Direktiv 92/43/EEC om bevarande av naturmiljöer och vilda djur- och växtarter
·Förordning 92/2078/EEC om jordbruksproduktionsmetoder som är förenliga med miljöskydd och landskapsvård.
·Rådsbeslut 93/626/EEC angående konventionen om biologisk mångfald.
Generella frågeställningar i kandidatländerna
Enligt
SOU 1997:149 |
117 |
tid att man i kandidatländerna i huvudsak inriktade naturvårdsarbetet på att skydda orörda naturtyper (urskogar, våtmarker, etc.) och i mindre omfattning på att skydda t.ex. traditionella odlingslandskap. Vidare saknades i de flesta fall lagstiftning för att reglera markan- vändningen.
Ny naturvårdslagstiftning antogs början av
Samhällsförändringar, inklusive övergången till marknadseko- nomi, har bl.a. lett till att man idag i samtliga kandidatländer kan identifiera följande hot mot den biologiska mångfalden:
·Privatisering av markområden. Här finns motsättningar mellan principerna i de olika ländernas privatiseringslagar och målsätt- ningarna för naturvårdsarbetet. I praktiken innebär detta att de personer som fått tillbaka sina markområden som regel inte är intresserade av nya regler som innebär att man av naturvårdshän- syn inskränker rätten att nyttja sina markområden. På grund av bristen på ekonomiska resurser har regeringarna inte råd att be- tala intrångsersättningar eller att köpa in värdefulla områden på samma sätt som exempelvis sker i Sverige i samband med reser- vatsbildningar.
·Bristen på sektorsintegrering särskilt inom jord- och skogsbruk samt inom energisektorn.
·Det nya privatägda jordbruket i de associerade länder kämpar med stora problem. Privatiseringen har i vissa fall inneburit åte- retablering av ett stort antal mycket små brukningsenheter vars ekonomiska bärkraft är mycket svag. Intresset eller möjligheter- na till naturvårdshänsyn är här litet.
·Inom skogsbruket kan ökad exploatering av framför allt natur- skogar leda till negativa effekter. Bl.a. annat utländska skogsbo- lag har redan betydande intressen i estniska och lettiska skogsfö- retag. I första hand sker avverkning för export av massaved till svenska och finska pappers- och massaindustrier.
·Ökad utvinning av torv och annan biomassa för energiändamål kan på sikt utgöra ett allvarligt hot mot våtmarker och natursko- gar.
118 |
SOU 1997:149 |
·Effekterna av infrastrukturutveckling särskilt inom transport- och turistsektorerna. De stora hoten inom detta område ligger i ris- kerna för fragmentering av stora sammanhängande markområ- den. Så kan ske exempelvis i samband med en omfattande ut- byggnad av vägnäten inklusive ett större antal motorvägsprojekt som ingår i de av
Estland
Den estniska naturvårdsarbetet baseras på följande lagar:
·Lagen om uthållig utveckling från 1995. Ramlag med allmänna principer.
·Lagen om skydd för naturobjekt från 1994. Denna lägger fast de regler som gäller för att etablera skyddade områden liksom markägares och markanvändares rättigheter och skyldigheter.
·Lagen om skydd för kustområden och stränder, längs sjöar och vattendrag, från 1995.
·Skogslagen från 1993.
·Lagen om landreformer från 1996. Enligt lagen är markägarna skyldiga att följa de restriktioner beträffande olika ekonomiska verksamheter som framgår av skyddsbestämmelserna för ett om- råde. Ersättning kan utgå i form av minskad fastighetsskatt enligt lagen om fastighetsskatt från 1996.
·Fiskelagen från 1995.
·Jaktlagen från 1994.
·Vattenlagen från 1994.
Enligt det estniska svaret på EU:s frågeformulär våren 1996 framhålls följande beträffande överensstämmelsen mellan den estnis- ka naturvårdslagstiftningen och EU:s.
Det finns många likheter inom naturvårdsområdet. Artskyddet i Estland bygger liksom inom EU på listor över hotade arter och olika skyddskategorier. De estniska listorna överensstämmer i allt väsent-
SOU 1997:149 |
119 |
ligt med Direktiven 92/43/EEC och 79/409/EEC dvs Habitat- och Få- geldirektiven.
Den estniska lagstiftningen ger emellertid inte möjligheter till generellt biotopskydd enligt Habitatdirektivet.
Det finns viktiga skillnader när det gäller vilka arter som är skyddade i Estland och inom EU. Skillnaderna beror ofta på biogeo- grafiska olikheter, men också på olika traditioner för utnyttjande. För vissa arter som är helt skyddade inom EU tillåts jakt i Estland.
Följande svårigheter förutses i samband med anpassningen:
·Biotopklassificeringen i Estland är inte i enlighet med den som EU använder.
·Ett av de största problemen är den avsevärda skillnaden mellan nuvarande status beträffande arter och biotoper i Estland och in- om EU. På grund av detta finns betydande olikheter vad gäller prioriteringar inom naturvårdsområdet. Estland kommer att be- höva kräva ändringar av EU:s listor över skyddade arter och bi- otoper samt begära undantag vad avser vissa arter, t.ex. varg.
·Det råder stora brister i sektorsintegreringen. Tilläggslagstiftning behöver utarbetas till sektorer som jord- och skogsbruk och mar- kanvändningsplanering. Denna process inleddes i och med att la- gen om uthållig utveckling antogs och genom att man påbörjat genomförandet av de olika principerna i konventionen om biolo- gisk mångfald.
Lettland
Bevarande av nuvarande mångfald av miljöer, landskapstyper och ar- ter är ett av de huvudmål som lades fast i den lettiska miljöpolicypla- nen 1995.
Den lettiska naturvårdslagstiftningen omfattar:
·Miljöskyddslagen från 1991 vars kapitel 6 omfattar naturskydd. Innehåller allmänna uttalanden om skyddade områden, arter och zoner längs kuster, sjöar och vattendrag.
·Lagen om särskilt skyddade naturområden från 1993. Innehåller de viktigaste principerna för systemet av skyddade områden.
Lagar som håller på att utarbetas är:
120 |
SOU 1997:149 |
·Lag om särskild naturvård.
·Lag om skyddade zoner.
·Lag om skyddade arter och biotoper.
Vad gäller naturvård utanför de skyddade områdena är det värt att notera att Lettland har strandskyddsbestämmelser som innebär en strikt skyddszon på 300 meter inåt land såväl som ut i vattnet. Inom ett zon på mellan
I det lettiska svaret på
·Den nya lagen om skyddade arter och biotoper som planeras till 1997 kommer att vara i överensstämmelse med EU:s lagstift- ning.
·De nuvarande listorna över skyddade arter måste revideras. Kra- ven på skydd för vissa i Lettland vanliga arter kommer att bli ett problem t.ex. för varg där man för närvarande tillåter jakt i obe- gränsad omfattning.
·När det gäller biotopskydd så har man olika vegetationsklassifi- cering i Lettland och inom EU. Man förutser svårigheter när det gäller att beräkna hur stora områden som omfattas av olika bio- toper t.ex. vanliga biotoptyper som högmossar.
·För
De problem som finns är främst kopplade till bristen på resurser för att:
·utarbeta skötselplaner som idag bara finns för fyra av de skydda- de områdena)
·sköta områden, särskilt sådana som påverkats av människan.
·övervaka och kontrollera av hur lagstiftningen genomförs och efterlevs.
·kartlägga och märka ut skyddade områden.
·betala ut kompensation och intrångsersättningar i samband med avsättning av skyddade områden.
Litauen
SOU 1997:149 |
121 |
Den litauiska naturvårdslagstiftningen omfattar:
·Lagen om skyddade områden från 1993.
·Landlagen från 1994.
·Skogslagen från 1994.
Flera nya lagar av betydelse för naturvårdsarbetet om t.ex. skydd för växter och djur artskydd samt en vattenlag håller på att utarbetas.
I det litauiska systemet av skyddade områden ingår fem natio- nalparker, fyra strikta naturreservat, 30 regionala naturparker samt nästan 300 andra reservat. För närvarande omfattas 11 procent av lan- dets yta av skyddade områden.
I samband med anpassningen kommer olika listor över skyddade arter att behöva ses över.
Polen
Bevarande av den biologiska mångfalden är ett av fyra prioriterade områden i den polska nationella miljöpolitiken. Detta vill man uppnå genom anpassat regionalt utvecklingsstöd till områden som omfattar ekosystem av internationell betydelse (t.ex. våtmarker i nordöstra Polen, delar av Vistulaflodens dalgångar).
År 1994 hade Polen 19 nationalparker, 1072 naturreservat, 96 landskapsparker samt 231 områden med landskapsskydd. Det polska systemet av skyddade områden omfattade då ungefär 24 procent av landets totala yta. Denna i en internationell jämförelse mycket höga siffra, skall dock ses mot bakgrund av att större delen (53 000 kvad- ratkilometer av totalt 74 000 kvadratkilometer skyddade områden) av de skyddade arealerna utgörs av områden med landskapsskydd med relativt lågt skyddsnivå. Nationalparker och naturreservat omfattar endast en respektive en halv procent av de skyddade arealerna.
Den polska naturvårdslagen från 1991 utgör en god bas för skydd och vård av naturområden. Det största problemet med denna och annan naturvårdslagstiftning är den fördröjning som funnits och fortfarande finns när det gällt att utarbeta och införa nödvändig tillämpningslagstiftning. I början av 1994 hade bara 30 procent av den tillämpningslagstiftning som förutsågs i naturvårdslagen av 1991 utarbetats.
122 |
SOU 1997:149 |
Någon beräkning av kostnaderna för att uppfylla
Slutsatser
Estland, Lettland, Litauen och Polen har samtliga anslutit sig till Bernkonventionen om skydd för Europas vilda växt- och djurarter och dessas miljöer. Genom denna konvention skyddas ett antal listade ar- ter. Det råder relativt god överensstämmelse mellan de listor som upprättats inom Bernkonventionen och EU:s listor enligt Fågel- och Habitatdirektiven. Viss revidering av aktuella listor kommer dock att krävas för att uppnå överensstämmelse med
Det är inom området biotopskydd som det saknas lagstiftning och möjligheter att reglerar markanvändningen. En preliminär be- dömning pekar på att befintliga reservat inte kommer att vara till- räckliga för att tillgodose
Ett annat område som kräver ytterligare insatser är den praktiska tillämpningen av lagstiftningen där det krävs kompletterande regler vad gäller myndighetskompetens och genomförandeansvar. För att klara detta krävs i många fall en förstärkning av de resurser som går till naturvårds- biologisk mångfaldsområdet.
Man kan sammanfattningsvis konstatera att området naturvård och biologisk mångfald är den sektor inom miljöområdet där de asso- cierade länderna kommer att ha minst problem att uppfylla EU- kraven.
En annan mera generell slutsats är att EU:s regler på naturvårds- området är lagligt bindande jämfört med de åtaganden som de associ- erade länderna gjort inom ett antal internationella konventioner. Detta innebär att naturvårdsintressena får en starkare ställning gentemot de exploateringsintressen som önskar utnyttja resurserna på ett icke- uthålligt sätt.
SOU 1997:149 |
123 |
4.2.Kostnader för
En rad rapporter och konsultstudier som lagts fram under de senaste åren har försök gjorts att beräkna kostnaderna för kandidatländerna att uppfylla kraven i EU:s miljölagstiftning.
De kostnadsberäkningar som presenteras varierar inom vida gränser beroende dels på att det råder stor osäkerhet i det underlags- material som används vid beräkningarna, dels att de förutsättningar som legat till grund för beräkningarna varit olika.
Sammanfattningsvis kan man säga att även om det är stor spänn- vidd i beräkningar av de totala kostnaderna för miljöanpassningen så visar samtliga beräkningar att miljöområdet kommer att vara ett av de mest kostnadskrävande eventuellt till och med den mest kostnadskrä- vande sektorn.
Beräkningar utförda på uppdrag av
Nedan följer en kort sammanfattning av det material om kostna- derna som presenterats i ett antal av de rapporter som stått till utred- ningens förfogande. De viktigaste av dessa är:
·Compliance Costing for Approximation of EU Environmental Legislation in the CEEC. EDC Ltd Dublin. April 1997;
·EU´s udvidelse mot øst - miljømæssige perspektiver. Miljöstyrel- sen, Danmark. juni 1997.
·The Environmental Implications of EU Accession. Poland Co- untry Economic Memorandum. World Bank 1997.
·Environmental Standards and Legislation in Western and Eastern Europe. Towards Harmonisation. Economic Costs and Benefits of Harmonisation. Ifo, Institut für Wirtschaftsforschung , Mün- chen. 1994.
124 |
SOU 1997:149 |
Det är värt att notera att kandidatländerna i flertalet fall inte själ- va genomfört några egna mera ingående analyser av kostnaderna på miljöområdet av ett
Ozonnedbrytande ämnen
Kostnaderna för avveckling av olika typer av ozonnedbrytande ämnen (t.ex. freoner) har beräknas inom ramen för Montrealprotokollet.
Med dessa beräkningar som grund och med en grov uppskattning av den totala förbrukningen av ozonnedbrytande ämnen i de tio kan- didatländerna kan de totala kostnaderna för avvecklingen av ozon- nedbrytande ämnen beräknas till mellan 90 och 140 miljoner USD.
Global Environment Facility (GEF) har sedan 1994 godkänt av- vecklingprojekt för totalt 36 miljoner USD i nio av kandidatländerna.
Luftföroreningar — försurning
De kostnadsuppskattningar som gjorts har i huvudsak omfattat kost- naderna för att uppfylla det kanske mest kostnadskrävande av samtli- ga EU:s direktiv på miljöområdet, nämligen direktiv 88/609 EEC om luftföroreningsutsläpp från stora förbränningsanläggningar (se tabell nedan).
Det står emellertid redan nu klart att det kan komma att kosta betydande summor för kandidatländerna att också uppfylla EU:s nya ramdirektiv om luftkvalitet och inte minst de olika planerade dotterdi- rektiven som kommer att lägga fast luftkvalitetskraven för en rad oli- ka ämnen t.ex. SO 2, NOx m.fl. Under perioden
SOU 1997:149 |
125 |
Tabell 4.5 Investeringsbehov och beräknade driftskostnader för rökgasr e- ning på kraftverk större än 50 MW.
Land |
Investeringskostnader |
Driftskostnader/år |
|
|
|
(miljarder danska kronor) |
(miljarder danska kronor) |
||
|
SO2 |
NOx |
SO2 |
NOx |
|
|
|
|
|
Bulgarien |
15,0 |
9,0 |
2,1 |
1,8 |
Estland |
4,0 |
2,5 |
0,5 |
0,5 |
Lettland |
0,7 |
0,4 |
0,1 |
0,08 |
Litauen |
4,1 |
2,4 |
0,6 |
0,4 |
Polen |
49,0 |
29,0 |
6,7 |
5,8 |
Rumänien |
22,0 |
13,0 |
3,0 |
2,6 |
Slovakien |
9,0 |
5,5 |
1,3 |
1,0 |
Slovenien |
3,3 |
2,0 |
0,5 |
0,4 |
Tjeckien |
22,0 |
13,0 |
3,0 |
2,6 |
Ungern |
8,0 |
4,6 |
1,1 |
0,9 |
|
|
|
|
|
Totalt |
137,1 |
81,4 |
18,9 |
16,1 |
|
|
|
|
|
Källa: EU´s udvidelse mod Øst — miljømæssige perspektiver, Miljöstyrelsen. Danmark 1997.
Dessa beräkningar över investeringsbehoven kan jämföras med de beräkningar som redovisades av IFO (Institut für Wirtschaftsfor- schung) 1994 och som visade på ett investeringsbehov på drygt 400 miljarder danska kronor. De stora skillnaderna beror bl.a. på att IFO räknat på ett framskrivet energibehov år 2010 dvs. ett betydligt större energibehov (för Polen t.ex. +60 procent inom
I den danska rapporten (EU´s udvidelse mod Øst - miljömaessige perspektiver) diskuteras också om investering i rökgasrening är det billigaste sättet att uppnå de önskvärda minskningarna av luftförore- ningsutsläppen. Man konstaterar att på kort- och medellång sikt så torde rökgasrening vara det enda möjliga alternativet för att uppfylla utsläppskraven i Direktiv 88/609/EEC. På längre sikt är det möjligt att ändra strukturen inom hela energisektorn. Övergång till renare bränslen, effektivare kraftverk och användning av förnybara energi- källor kan tillsammans ge minskade utsläpp. Samtidigt minskas be- hovet av att investera i reningsutrustning i befintliga anläggningar.
Den danska rapporten innehåller också en uppskattning av hur lång tid det kommer att ta för länderna att uppfylla EU:s krav för sto-
126 |
SOU 1997:149 |
ra förbränningsanläggningar om nuvarande investeringstakt (räknat som procent av BNP) inom luftföroreningsområdet bibehålls.
Aktuell information finns för vissa av länderna medan man för övriga antagit att de använder 1,5 procent av BNP för miljöinveste- ringar samt att en tredjedel av dessa används för insatser på luftföro- reningsområdet.
Tabell 4.6 Relativa kostnader för begränsning av luftföroreningsutslä ppen.
Land |
Beräknad |
Nuvarande |
Antal år innan |
|
investeringsnivå |
investeringsnivå |
man uppfyllt |
|
i % av BNP |
inom luftsektorn |
EU:s krav vid |
|
|
i % av BNP |
nuvarande |
|
|
|
|
Bulgarien |
11,93 |
0,5 |
26 |
Estland |
11,12 |
0,6 |
20 |
Lettland |
1,60 |
0,5 |
3 |
Litauen |
9,30 |
0,5 |
19 |
Polen |
6,28 |
0,5 |
12 |
Rumänien |
8,83 |
0,5 |
18 |
Slovenien |
4,80 |
0,5 |
10 |
Tjeckien |
7,30 |
1,3 |
60 |
Ungern |
3,44 |
0,5 |
7 |
|
|
|
|
Källa: EU’s udvidelse mod Øst — miljømæssige perspektiver, Miljøstyrelsen. Danmark 1997
När man diskuterar dessa beräkningar och tänkbara konsekvenser och slutsatser är det, enligt den danska rapporten, viktigt att komma ihåg att de givna förutsättningarna för beräkningarna innebär en sträng tolkning av
Å andra sidan måste man beakta att beräkningarna av investe- ringskostnaderna inte omfattar minskning av utsläppen inom indust- rin, lokal uppvärmning och inom transportsektorn. Dessutom ingår inte de årliga underhållskostnaderna i beräkningarna i tabell 4.6 ovan. Dessa två faktorer är så väsentliga att man i den danska rapporten drar slutsatsen att de beräknade tidsperioderna för uppfyllande av EU- kraven snarast måste betraktas som ett minimum.
SOU 1997:149 |
127 |
Den danska rapporten innehåller också en uppskattning av kost- naderna för att minska utsläppen från mindre förbränningsanlägg- ningar inom industri och hushåll. Dessa källor svarar i kandidatlän- derna för ungefär en fjärdedel av utsläppen av svaveldioxid. Man be- räknar kostnader för att minska dessa utsläpp med 75 procent till mellan 10 och 50 miljarder danska kronor.
Eutrofiering — vattenkvalitet
EU:s direktiv om avloppsvattenrening 91/271/EEC bedöms vara det direktiv på vattenområdet som det kommer att vara kostsammast att uppfylla. Därefter kommer kraven som omfattas av dricksvattendi- rektiven.
I den danska rapporten uppskattas investeringsbehovet för att uppfylla
Motsvarande investeringskostnader för att uppgradera dricksvat- tenförsörjningen uppskattades 1994 till 140 miljarder danska kronor (cirka 18 miljarder ECU). Det är dock inte helt klart om dessa insatser skulle vara tillräckliga för att uppfylla EU:s dricksvattendirektiv rö- rande.
I rapporten - Compliance Costing for Approximation of EU En- vironmental Legislation in the CEEC - sammanställd av konsultfir- man EDC (Dublin/Bryssel) på uppdrag av DG XI och redovisad un- der
Liksom inom andra områden är det viktigt att komma ihåg att dessa beräkningar förutsätter att samtliga investeringar kan hänföras till kraven att fullt ut uppfylla EU:s lagstiftning. Vissa rapporter pekar emellertid på att de tillkommande kostnaderna för att höja standarden på vattenförsörjning och avloppsrening från vad som betecknas som lokal standard till motsvarande
128 |
SOU 1997:149 |
Slutsatsen från samtliga rapporter är trots detta att kandidatlän- derna, inklusive de baltiska länderna och Polen, står inför mycket sto- ra investeringar inom såväl vattenförsörjning som avloppsvattenre- ning.
Som ett konkret exempel på behoven i ett av de större kandidat- länderna kan nämnas att Världsbankens rapport om Polen pekar på investeringskostnader mellan
Biologisk mångfald
Som nämndes i lagstiftningsavsnittet är biologisk mångfald — natur- vård det område där kandidatländerna sannolikt kommer att ha minst problem att uppfylla kraven i EU:s lagstiftning. Tvärtom är det så att kandidatländerna vid ett
Några mera detaljerade beräkningar av kostnaderna för att upp- fylla
Några av kostnadsposterna kommer att vara:
·Förstärkning av den nuvarande naturvårdsadministrationen i län- derna centralt, regionalt och lokalt för att kunna övervaka och säkra att
·Kostnader för att utarbeta listor över biotoper och arter enligt
·Kostnader för att utarbeta och genomföra skötselplaner för om- råden som utpekats att ingå i
·Kostnader för inköp och/eller intrångsersättningar i samband med förvärv av skyddsvärda områden eller inrättande av naturre- servat som omfattar privatägd mark. I Estland finns redan ett system enligt vilket markägare kan få minskad fastighetsskatt som kompensation för att man tvingas ta naturvårdshänsyn.
SOU 1997:149 |
129 |
·Kostnader för utökad tullkontroll för att kunna uppfylla kraven i
Inom såväl konventionen om biologisk mångfald och Ramsar- konventionen (skydd av internationellt viktiga våtmarker) finns möj- ligheter för kandidatländerna att få visst ekonomiskt bistånd för att t.ex. kunna upprätta aktionsplaner för biologisk mångfald, skydds- och skötselplaner för värdefulla områden. Såväl de tre baltiska län- derna som Polen har redan fått sådant projektbistånd från GEF (Global Environmental Facility).
Avfall
De studier som genomförts, avseende anpassningen till
I den danska studien utnyttjas information från Estland och Tjeckien för att beräkna de totala investeringsbehoven inom avfalls- området i samtliga tio kandidatländer. Investeringsbehoven uppskat- tas sålunda till totalt drygt 140 miljarder danska kronor för att hantera en beräknad avfallsmängd på totalt 415 miljoner ton per år. I summan ingår 7,8 miljarder danska kronor för att stänga existerande tippar.
Driftskostnaderna uppskattas till 5,4 miljarder DKR per år mot- svarande 560 kronor per ton.
I rapporten betonas att beräkningarna baseras på en rad antagan- den och osäkerheter.
Motsvarande kostnadsuppskattningar i rapporten från EDC, som i sin tur hänvisar till IFO:s studie från 1994, pekar på investerings- kostnader inom avfallsområdet på mellan knappt 10 och drygt 22 miljarder ECU (dvs i samma storleksordning som beräknas i den danska rapporten). I minimialternativet räknar man med att man även fortsättningsvis skall deponera det mesta avfallet på tipp medan det högre kostnadsalternativet baseras på deponering på tipp (50 procent) samt successivt ökande utnyttjande av kompostering, återvinning och återanvändning för att hantera avfallet. Det är värt att notera att i inget
130 SOU 1997:149
av alternativen förutsätts utbyggnad av förbränningskapacitet för kommunalt eller farligt avfall.
Den stora kostnadsskillnaden mellan alternativen beror på de hö- ga
Detta skulle innebära att kostnaderna inom avfallssektorn når upp till samma storleksordning som inom vatten- och avloppssektorn (33 miljarder ECU varav 5 miljoner inom industrisektorn).
En jämförelse mellan länderna i Central- och Östeuropa och nu- varande
Till dessa kostnader skall dessutom läggas behovet av betydande resurser för att komma tillrätta med de miljöproblem som förorsakas av gamla tippar med blandat hushålls- och farligt avfall, lager av be- kämpningsmedel samt avfall från tidigare sovjetiska militärbaser.
Kemikalier
Några direkta kostnadsuppskattningar presenteras inte i de aktuella rapporterna. Detta speglar det faktum att det är svårt att beräkna kost- naderna för sådana åtgärder som att ändra existerande eller skriva nya lagar, peka ut ansvariga myndigheter och att upprätta och administre- ra system för att t.ex. hantera en stor mängd, ofta konfidentiella, data och information.
Några kostnadsposter som kan identifieras är dock:
·nya myndigheter med kompetent personal kommer att behövas för att hantera genomförandet av den nya
·kostnader för industrin som kommer att behöva expertis för att kunna leva upp till lagstiftningen t.ex. vad avser testning, klassi- ficering, märkning och marknadsföring
Beräkningar av de totala kostnaderna
Enligt
SOU 1997:149 |
131 |
avloppsnät, avloppsvattenbehandling, luftföroreningar från förbrän- ningsanläggningar samt avfallsbehandling uppgå till mer än 100 mil- jarder ECU eller motsvarande 1000 ECU per capita.
De totala årliga kostnaderna beräknas enligt rapporten uppgå till mellan
Mot detta kan då ställas att
132 |
SOU 1997:149 |
5Miljökonsekvenser av EU:s utvidgning
5.1Frågor av intresse att få besvarade vid en analys av miljökonsekvenser- na av kandidatländernas EU- medlemskap
Miljöfrågorna har spelat en viktig roll i diskussionerna kring utveck- lingen i Central- och Östeuropa efter Sovjetunionens fall. Skälet till detta har naturligtvis varit det tidigare bristfälliga miljöarbetet i dessa länder och de svårigheter som ofta förelegat för att få fram tillförlitli- ga data kring utsläpp och miljötillstånd.
Vid analys av miljökonsekvenserna av
Fråga 1. Kommer miljön i Sverige, inom EU och i angränsande havsområden att förbättras av ett
Hypotesen är att miljösituationen kommer att förbättras i de närlig- gande
Fråga 2. Hur stor är den miljömässiga egennyttan för kandidat- länderna av ett
SOU 1997:149 |
133 |
Den största nyttan av skärpta utsläppskrav uppnås i allmänhet i det land där utsläppen sker. Egennyttan är ofta svår att uppskatta i eko- nomiska termer men den torde vara betydande för utsläpp av t.ex. för- surande ämnen och tungmetaller, avloppsvatten, liksom beträffande en bättre hantering av avfall och kemikalier.
Fråga 3. Vilken förmåga och möjlighet har nya medlemsländer att klara EU:s direktiv?
Frågan behandlar i vilken utsträckning de nya länderna är rustade för att klara EU:s miljökrav. Den behandlar såväl de administrativa och politiska systemen som de strukturella och tekniska förutsättningarna inom olika samhällssektorer. En annan viktig aspekt är i vilken ut- sträckning
Fråga 4. Hur kommer andra krav och strukturella förändringar till följd av ett
Den strukturella omställningen kommer sannolikt att innebära lika mycket för miljön som de direkta investeringarna i miljöåtgärder. Ett
För att bedöma de förändringar som ett
134 |
SOU 1997:149 |
som
Inom vissa områden finns i
Generellt sett har kunskapen om miljöfrågorna i kandidatländer- na ökat snabbt. Detta gäller inte minst reningen av kommunalt av- loppsvatten och situationen inom industrin och energisektorn, där stödet från västra Europa varit stort. Inom andra områden råder fortfa- rande stora osäkerheter, t ex när det gäller jordbrukets utsläpp och av- fallsfrågorna.
5.2Kommer miljön inom EU att förbätt- ras av kandidatländernas EU- inträde?
5.2.1Kandidatländernas bidrag till försurningsbe- lastningen i EU
Det är främst genom minskade utsläpp till luften, och minskade ut- släpp till vattenmiljön i gemensamma floder och till hav som kandi- datländerna och EU:s medlemsländer direkt påverkar varandra.
När det gäller svavel och försurning kommer utsläppsminsk- ningar i kandidatländerna endast marginellt att påverka EU. Studerar man de beräkningar (tabell 5.1) över luftföroreningstransporter i Eu- ropa som utarbetats, finner man att det i stort sett är två kandidatlän-
SOU 1997:149 |
135 |
der som påverkar EU:s nuvarande miljö; Polen och Tjeckien. Jämfört med flera stora
Bidrag till belastning från olika länder
De siffror som anges i tabell 5.1 gäller påverkan räknat över hela EU- området. På grund av skillnader i läge påverkas vissa regioner mer än andra av utsläpp från ett speciellt land. Därför finns alltid några om- råden nära EU:s gränser mot kandidatländer, som kan erhålla ett av- sevärt bidrag från ett nära grannland. Polens utsläpp ger till exempel betydligt större bidrag till östligaste Tyskland än vad som anges som genomsnitt för EU.
136 |
SOU 1997:149 |
Tabell 5.1 Procentuellt bidrag till deposition av svavel och kväve till EU och kandidatländerna baserat på beräkningar inom EMEP
|
S |
NOx |
NHx |
|
|
|
|
Österrike |
0.4 |
0.8 |
3 |
Belgien |
3 |
4 |
3 |
Danmark |
0.9 |
1.5 |
3 |
Finland |
0.7 |
1 |
1 |
Frankrike |
10 |
14 |
20 |
Tyskland |
21 |
24 |
19 |
Grekland |
1.1 |
0.5 |
1.5 |
Irland |
0.9 |
0.7 |
4 |
Italien |
8 |
10 |
10 |
Luxemburg |
0 |
0.2 |
0.3 |
Nederländerna |
0 |
5 |
6 |
Portugal |
1.2 |
1.2 |
2 |
Spanien |
11 |
7 |
8 |
Sverige |
0.6 |
2 |
0 |
Storbritannien |
19 |
16 |
9 |
Summa |
79 |
88 |
91 |
Andra länder |
|
|
|
Tjeckien |
5 |
2 |
0.5 |
Polen |
4 |
2 |
0.9 |
Island, Norge och |
|
|
|
Schweiz |
0,3 |
2 |
1 |
Övriga |
|
|
|
Ryssland, Balkanländer etc |
11 |
6 |
6 |
Summa |
20 |
12 |
9 |
|
|
|
|
Även i andra länder än Polen och Tjeckien sker utsläpp som på- verkar närbelägna regioner inom grannländer som tillhör EU. Även sådana bidrag har beräknats och i tabell 5.2 nedan redovisas de ut- släpp som har betydelse för närliggande regioner inom EU.
Tabell 5.2 Utsläpp i olika länder utöver Polen och Tjeckien, som kan ha betydande påverkan på vissa r egioner inom EU.
Utsläpp i |
Har betydelse i |
Estland och St. Petersburg |
Sydöstra Finland |
Kolahalvön och Karelen |
Norra och östra Finland |
Slovakien |
Österrike |
Slovenien |
Österrike och nordöstra Italien |
|
|
SOU 1997:149 |
137 |
5.2.2Utsläppsminskningar från el- och värmepro- duktion
För att uppskatta betydelsen av framtida förändringar i utsläpp kan nuvarande lagstiftning jämföras med den som skulle gälla vid ett EU- inträde. Utredningen har valt att studera förhållandena i Polen och Tjeckien närmare, dels eftersom nödvändiga data funnits att tillgå, dels eftersom dessa länder är de som betyder mest för situationen in- om EU. Underlag för att göra dessa uppskattningar föreligger delvis i nationella rapporter, t.ex. den polska underlagsrapport som utredning- en låtit utarbeta. Den polska el- och värmeproduktionen i stora an- läggningar står för ca 57 procent av svaveldioxidutsläppen och den lokala förbränningen för ca 22 procent. Motsvarande uppgifter för Tjeckien är 51 procent respektive 23 procent. Förbränningen sker hu- vudsakligen med kol. Omfattande investeringar för att begränsa ut- släppen av svavel- och kväveoxider från fasta förbränningsanlägg- ningar genomförs framförallt i dessa länder, men i viss utsträckning sker investeringar även i de övriga kandidatländerna.
EU:s lagstiftning på luftvårdsområdet är i många fall strängare än den nuvarande lagstiftningen i kandidatländerna.För närvarande är det i Polen tillåtet att släppa ut 540 mg/m 3 svaveldioxid från nya an- läggningar vilket kan jämföras EU:s 400. För NO x har Polen ett något
strängare krav än EU ca 460
5.2.3Minskade svaveldioxidutsläpp från el- och värmeproduktion
I både Polen och Tjeckien kommer ca 50 procent av svaveldioxidut- släppen från stora förbränningsanläggningar. Genom att anpassa dessa till
138 |
SOU 1997:149 |
För att uppfylla det andra svavelprotokollet till
För Polen ska utsläppen under samma tid minska med i det när- maste 50 procent, från drygt 2,6 miljoner ton till ca 1,4 miljoner ton. Svavelprotokollets mål förefaller därför möjliga att nå. Men för att länderna ska uppfylla protokollet, finns idag inga legala medel som påtryckning. Ett
5.2.4Minskning av kväveoxidutsläppen från el- och värmeproduktion
I tabell 5.3 ges en lista på de länder för vilka redan fattade beslut och nationella mål beräknas ge minskade utsläpp av kvävedioxid. De län- der som inte finns på listan antas antingen bibehålla sina nuvarande utsläppsnivåer eller öka utsläppen till år 2010.
Tabell 5.3 Minskning av NOx utsläpp mellan 1994 och 2010 i de Europ e- iska länder för vilka nationella mål och genomförd EU lagstift- ning beräknas ge förbättringar
|
% |
|
% |
Nederlä ndern |
77 |
Finland |
21 |
Slovenia |
53 |
Schweiz |
19 |
Liechstenstein |
32 |
Storbritannien |
16 |
Danmark |
30 |
Island |
14 |
Norge |
28 |
Irland |
14 |
Spanien |
28 |
Ö sterrike |
12 |
Tyskland |
26 |
Bulgarien |
11 |
Sverige |
21 |
Vitryssland |
9 |
|
|
|
|
Av tabellen framgår att utsläppen i de flesta länderna beräknas minska med
SOU 1997:149 |
139 |
med nästan 80 procent. Österrike och Schweiz kommer relativt långt ner på listan, men de hade redan före 1995 lyckats minska sina ut- släpp med
Åtgärderna mot kväveoxider i Europa motiveras av flera fakto- rer: hälsoeffekter av kvävedioxid i tätorter, förekomst av fotokemiska oxidanter (marknära ozon), samt effekter av kvävenedfall i form av försurning och eutrofiering av land- och vattenmiljö. Inom EU drivs idag åtgärderna mot kväveoxider med hjälp av luftkvalitetdirektiv, samt genom försurnings- och oxidantstrategier.
I ännu större utsträckning än för svavel styr utsläppen av kväve- dioxid i
Utsläppen av kväveoxider från stora förbränningsanläggningar i Polen och Tjeckien, skulle vid ett
5.2.5Minskade kväveoxidutsläpp från transportsek- torn
För att minska kväveoxidutsläppen ytterligare i kandidatländerna krävs åtgärder även inom transportsektorn. Inom EU pågår just nu ar- bete med åtgärder på transportsidan dels via fordonstekniska åtgärder, dels via förbättrade bränslekvaliteter. De åtgärder som idag planeras att införas till år 2010 uppskattas, i enlighet med beräkningarna inom
140 |
SOU 1997:149 |
Under förutsättning att transportsektorn bidrar med
Hur snabbt denna minskning av utsläppen kan uppnås i realiteten kommer i hög grad att vara beroende av den ekonomiska utveckling- en i de aktuella länderna. Ökad ekonomisk tillväxt innebär sannolikt en snabbare förnyelse av fordonsparken och därmed att de nya kraven kommer att uppfyllas snabbare av ett större antal fordon, vilket i sin tur leder till en snabbare utsläppsminskning. Den eventuella förbätt- ring som hittills skett i kandidatländerna har berott på att importen av främst begagnade bilar från Västeuropa ökat kraftigt. Även om dessa bilar, i huvudsak
5.2.6Minskade ammoniakutsläpp från jordbruket
För att minska depositionen av kväve över land och hav är åtgärder mot ammoniakutsläppen lika viktiga som åtgärder mot utsläppen av kväveoxider. I dagens läge finns inga internationella överenskommel- ser om att minska utsläppen till luft från jordbruket, som är den helt dominerande ammoniakkällan. EU har inga direktiv som kraftfullt riktar sig mot ammoniakutsläpp. HELCOM har dock utfärdat re- kommendationer om gödselhantering, med målsättning att minska ammoniaktillförseln till Östersjön. Nationella strategier finns dess- utom i flera länder däribland Sverige. I samband med nytt kväve- protokoll till
Det finns alltså i dagens läge inte något internationellt regelverk som skulle kunna påverka kandidatländernas utsläpp av ammoniak till luft i samband med ett
SOU 1997:149 |
141 |
5.2.7Minskade industriutsläpp
Industrisektorns utsläpp bidrar till de totala utsläppen av försurande ämnen, koldioxid, och inte minst till utsläppen av tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föroreningar (POPs). Vid ett
Den ekonomiska omställningen i kandidatländerna har lett till att ett stort antal stora och föråldrade anläggningar inom den tunga in- dustrin stängts eller bara körs med begränsad kapacitet. Detta är en av anledningarna till att utsläppen av svavel- och kväveoxider under se- nare år minskat i betydande omfattning.
Ett försök att bedöma den framtida utvecklingen av utsläppen av föroreningar från olika industrier i samband med en förväntade eko- nomiska återhämtningen och tillväxten i länderna i Central- och Öst- europa ger upphov till två frågeställningar:
·kommer den ekonomiska återhämtningen att innebära att gamla industrianläggningar som för närvarande inte år igång eller som drivs med reducerad kapacitet åter tas i drift med därav följande ökande utsläpp av föroreningar?
Eller,
·kan man förvänta att den inledda moderniseringen av industri- sektorn i de berörda länderna fortsätter och att introduktionen av mindre energikrävande och resurssnålare teknik med mindre ut- släpp per producerad enhet innebär att utsläppen från en gradvis expanderande industrisektor inte tillåts att öka? Erfarenheterna från utvecklingen i Polen under senare år tyder på att så är fallet.
Utredningen har i sina bedömningar av de framtida utsläppen från industrisektorn utgått från att den senare utvecklingstrenden kommer att dominera. Samtidigt kan man enligt utredningens upp- fattning inte helt bortse från att det åtminstone på kort sikt kan finnas vissa risker för ökade utsläpp främst från industrier som producerar basråvaror som cement, handelsgödsel etc.
142 |
SOU 1997:149 |
I den danska rapporten uppskattas de minskade utsläppen från industrisektorn till cirka 10 procent för svaveldioxid och mellan
5.2.8Minskade ozonhalter
För att komma till rätta med de höga ozonhalterna, krävs som tidigare nämnts avsevärt större nedskärningar i kväveoxidutsläppen än som behövs för att minska halterna i tätorter och försurning/eutrofiering (uppskattningsvis
För att bedöma vilken betydelse nedskärningar av kväveoxidut- släppen i kandidatländerna har för ozonhalterna i EU:s område, kan man utgå från de modellberäkningar som gjorts inom EMEP. Detta är betydligt mer komplicerat än att studera bidrag till svavel- och kväve- nedfall. Oxidantbildningsförhållandena varierar mycket över Europa beroende på förekomst och sammansättning av andra föroreningar i atmosfären. Om man ändå summerar minskningarna över EU:s områ- de så kommer 40 procents nedskärningar av kväveoxidutsläppen i kandidatländerna att bara motsvara ca en fjärdedel av den effekt som uppnås genom 40 procents nedskärningar av
Slutsatsen blir att för att minska ozonförekomsten inom EU- området så är åtgärder i EU:s medlemsstater viktigast.
5.2.9Minskade stoftutsläpp
Stoftutsläppen från stora anläggningar i kandidatländerna skulle san- nolikt reduceras avsevärt vid ett
Genom minskade stoftutsläpp kommer spridningen av stoft i omgivningen att minska. Därigenom minskar även depositionen av alkaliskt stoft och baskatjoner avsevärt. Detta kan ha viss betydelse
SOU 1997:149 |
143 |
mellan närliggande regioner inom kandidat- respektive
i kandidatländer kan därför medföra effekter som motverkar en för- bättrad försurningssituation i områden i Tyskland, Österrike, med fle- ra länder. Underlag saknas dock för en kvantitativ bedömning.
5.2.10 Utsläpp av tungmetaller och POP
Deposition och anrikning i landmiljön av kvicksilver och svårned- brytbara organiska föroreningar orsakas till stor del av regionala transporter. För kadmium och bly har, som nämnts, det regionala in- flytandet minskat kraftigt. För kvicksilver och POP kan utsläpp till luften i kandidatländerna ha viss påverkan på EU:s landmiljö. Grovt uppskattat torde denna dock inte överstiga vad som är fallet för sva- vel. För kvicksilver torde en jämförelse med svavel vara högst rele- vant, på grund av de samtidiga utsläppen av svavel och kvicksilver från kolförbränning, inte minst i Polen och Tjeckien.
5.2.11 Utsläpp till vatten
Utsläpp av olika föroreningar till floder, sjöar och hav i kandidatlän- derna kan påverka situationen inte bara i det egna landet utan i ett el- ler flera närbelägna länder. Förutom effekter på miljön i Östersjön, som beskrivs nedan (avsnitt 5.4), påverkas miljön i floder, som till exempel Oder av vad såväl Tyskland som Polen släpper ut. Motsva- rande gäller för floderna Elbe och Donau med delar av sina källområ- den i kandidatländer som rinner genom
144 |
SOU 1997:149 |
5.2.12 Globala effekter - växthuseffekten
Uppskattningarna av utsläppen av växthusgaser är i dagens läge ofull- ständiga och delvis mycket osäkra. För flera länder, inklusive kandi- datländer, föreligger frågetecken såväl beträffande utsläppen av kol- dioxid som för utsläppen av metan och lustgas. Bedömningen av miljöeffekterna av gjorda och planerade utsläppsbegränsningar blir därför osäker.
Flertalet av kandidatländerna har ratificerat klimatkonventionen. Hittills har det mål som uppställts på internationell bas - att frysa kol- dioxidutsläppen på 1988 års nivå fram till år 2000 för att därefter minska - uppfyllts i flera kandidatländer, bl.a. Polen, där en minsk- ning med 25 procent uppnåtts mellan 1989 och 1995. Generellt upp- skattas att utsläppen i kandidatländerna minskat med 20 procent, jäm- fört med 1988 års utsläpp. Nedgången beror på den ekonomiska till- bakagången under
För att minska utsläppen ytterligare har
Strategier för fortsatt minskning av utsläppen har utarbetats av bl.a. Polen. I den polska strategin ingår energieffektiviseringar inom industri- och bostadssektorerna samt övergång från kol till naturgas och förnybara bränslen. Även skatter och avgifter planeras att använ- das för att ytterligare minska utsläppen.
Kandidatländerna kommer sannolikt vid ett
När kandidatländerna uppfyller EU:s regler rörande avfallstippar kommer utsläppen av växthusgaser, främst metan, att minska ytterli- gare. Den danska utredningen uppskattar utsläppsminskningen i kan- didatländerna till mellan
SOU 1997:149 |
145 |
Slutsatsen blir att även om inte nyttan med nedskärningarna kan kvantifieras så kommer ett
5.2.13 Globala effekter - nedbrytning av ozonskiktet
Tillverkning av ämnen som skadar ozonskiktet sker bl.a. i Polen, Tjeckien och Rumänien. Konsumtionen av sådana kemikalier i de flesta kandidatländerna har dock minskat kraftigt eller med i storleks- ordningen
5.3Vilken betydelse kommer kandidat- länders
Sverige påverkas i stor utsträckning av luftföroreningar från andra länder. Detta gäller bl.a. de storskaliga effekterna av försurning och eutrofiering till följd av svavel- och kvävenedfall, samt effekter av ozon. Den svenska miljön påverkas dock huvudsakligen av utsläpp från Västeuropa. Detta beror såväl på att utsläppen där är stora, samt att utsläppen sker i länder som ligger i ”rätt riktning” i förhållande till dominerande vindar.
Framtida svavel- och kvävebelastning
De svenska utsläppen av svavel har minskat kraftigt sedan 1980. Sve- rige har i ett europeiskt perspektiv legat långt framme i detta arbete. Det tog dock tid innan man kunde konstatera en nedgång i depositio- nen och framför allt i form av förbättringar i miljön. Detta berodde på att så stora bidrag kommit och fortfarande kommer från utländska källor. Fortfarande är situationen inte tillfredsställande. Svavelproto- kollet till
146 |
SOU 1997:149 |
betydande nedgång i svavelnedfallet. Detta kommer emellertid inte att medföra att alla ekosystem skyddas från fortsatt försurning. I många känsliga områden kommer fortfarande den kritiska belastningen att överskridas även efter år 2010.
Om målen för de olika länderna enligt det andra svavelprotokol- let till
I tabell 5.4 visas beräkning av framtida källbidrag och depositio- ner över Sverige som helhet baserade på hittills gjorda överenskom- melser om utsläppsminskningar, internationellt och nationellt.
Tabell 5.4 Bidrag (procent) till depositionen i Sverige av svavel och kväve nu och i framtiden
Bidrag |
|
1995 |
|
|
2010 |
|
från |
S |
NOx |
NHx |
S |
NOx |
NHx |
|
|
|
|
|
|
|
Polen |
15 |
7 |
7 |
13 |
8 |
7 |
Tjeckien |
6 |
2 |
0 |
5 |
2 |
0 |
Baltikum |
3 |
2 |
3 |
6 |
3 |
4 |
Övriga CEE |
8 |
2 |
3 |
12 |
3 |
3 |
Sjöfart |
4 |
4 |
- |
6 |
5 |
- |
Sverige |
10 |
17 |
41 |
15 |
16 |
41 |
Storbritannien |
12 |
13 |
2 |
7 |
13 |
3 |
Tyskland |
20 |
20 |
10 |
8 |
17 |
11 |
Danmark |
7 |
8 |
12 |
6 |
7 |
10 |
Övriga EU |
8 |
12 |
9 |
10 |
13 |
6 |
Övriga länder |
5 |
12 |
12 |
9 |
14 |
13 |
Naturligt |
2 |
- |
- |
3 |
- |
- |
Total deposition |
150 |
99 |
73 |
93 |
84 |
66 |
g S/N |
|
|
|
|
|
|
% av 1995 |
|
|
|
62% |
85% |
91% |
|
|
|
|
|
|
|
I ovanstående uppskattningar av framtida depositionsminsk- ningar för Sverige ingår överenskommelser fram till idag, bl.a. det andra svavelprotokollet till
SOU 1997:149 |
147 |
kan komma via ett nytt kväveprotokoll till
De nedskärningar av utsläppen i Polen och Tjeckien som antas ske är utifrån åtagandena i andra svavelprotokollet. Dessa minskning- ar är ungefär av den storleksordning som
Vissa områden i Sverige kommer att gynnas särskilt av nedskär- ningar i vissa kandidatländer. Så kommer miljön i Blekinge och Kro- noberg att vinna särskilt på nedskärningar i Polen och Tyskland, me- dan västkusten kommer att huvudsakligen vinna på nedskärningar i Storbritannien. Motsvarande gäller för utsläpp av kväveoxider.
I tabell 5.5 redovisas uppskattad belastning över sydöstligaste Sverige (Blekinge) som i dagens läge är den del som påverkas mest av utsläpp i Polen och Tyskland. Beräkningarna baseras på hittills gjorda överenskommelser och utifrån
148 |
SOU 1997:149 |
Tabell 5.5 Bidrag (procent) till depositionen i sydöstra Sverige (Blekinge) av svavel och kväve nu och i framtiden
Bidrag |
|
1995 |
|
|
2010 |
|
från |
S |
NOx |
NHx |
S |
NOx |
NHx |
|
|
|
|
|
|
|
Polen |
25 |
13 |
16 |
24 |
16 |
18 |
Tjeckien |
7 |
3 |
* |
7 |
3 |
* |
Baltikum |
3 |
2 |
* |
6 |
4 |
* |
Övriga CEE |
3 |
2 |
7 |
9 |
2 |
8 |
Sjöfart |
3 |
4 |
- |
5 |
5 |
- |
Sverige |
5 |
9 |
24 |
9 |
9 |
24 |
Storbritannien |
10 |
12 |
** |
6 |
12 |
** |
Tyskland |
26 |
28 |
19 |
12 |
26 |
21 |
Danmark |
7 |
8 |
13 |
7 |
7 |
12 |
Övriga EU |
6 |
8 |
12 |
6 |
7 |
10 |
Övriga länder |
4 |
4 |
6 |
12 |
4 |
7 |
Naturligt |
1 |
- |
- |
2 |
- |
- |
Total deposition |
0,8 |
0,5 |
0,3 |
0,4 |
0,4 |
0,3 |
g S/N |
|
|
|
|
|
|
% av 1995 |
|
|
|
54% |
82% |
91% |
|
|
|
|
|
|
|
Slutsatsen för svavel- och kväveoxidnedfallet i Sverige som hel- het är att miljön kommer att gynnas av att länderna med stora utsläpp inom EU genomför direktivet om svavel i bränsle och direktivet om stora förbränningsanläggningar samt ratificerar det andra svavelproto- kollet. För oxidanter förhåller det sig på ett likartat sätt även om mer detaljerade uppskattningar inte kan göras.
När det gäller lokala luftföroreningsproblem, står svenska ut- släpp för den absolut största delen av föroreningsbidragen i tätort- sluften. Tätortsluften i Sverige skulle vinna stort på att EU inför och genomför skärpta regler för utsläpp från trafiken och ställer hårda krav på fordon och bränslekvalitet så att dessa utsläpp kan minskas effektivt även i Sverige.
Sveriges omfattande åtgärder mot svavelutsläpp under
SOU 1997:149 |
149 |
slutet av
Införandet av katalysatorer har tagit längre tid att ge mätbara re- sultat. Detta har delvis berott på att trafiken samtidigt ökat något, som sannolikt dolt de positiva resultat av reningstekniken. Efter ca tio år kan man dock konstatera att kvävedioxidhalterna verkligen har mins- kat i många tätorter, i vissa fall, upp till 40 procent. Antalet tillfällen med höga halter har också minskat, delvis som en följd av gynnsamt väder. Inga betydande minskningar kan än så länge uppmätas för halterna av kvävedioxid i bakgrundsluft.
5.4Vilken betydelse kommer kandidat- länders
5.4.1Föroreningsbidrag via vatten
Minskad tillförsel från utsläpp vid kusten och via floder
Utsläppen av fosfor och kväve beräknas minska med cirka 45 procent jämfört med 1994. Räknat på den totala tillförseln till Öster- sjön beräknas belastningen minska med mellan
Denna minskade belastning utgör dock tillsammans med det minskade nedfallet av kväveföreningar från luften ett väsentligt bi- drag till att uppfylla målsättningen som Östersjöländerna gemensamt lagt fast om att minska tillförseln av närsalter med 50 procent.
150 |
SOU 1997:149 |
5.4.2Bidrag via atmosfären
Östersjön påverkas via luften främst av nedfall av kväveföreningar samt nedfall av miljögifter som tungmetaller och svårnedbrytbara or- ganiska ämnen. Nedfallet från luften utgör ca 30 procent av den totala kvävetillförseln till Östersjön. En beräkning av varifrån detta kväve- nedfall över Östersjön härrör redovisas i tabell 5.6.
Tabell 5.6 Bidrag till kvävedepositionen via atmosfären till Östersjöns yta.
Utsläpp från |
% av totalt |
|
nedfall |
|
|
Sverige, Norge, Danmark, Finland |
27 |
Estland, Lettland, Litauen |
6 |
Tyskland |
23 |
Polen |
12 |
Storbritannien |
8 |
Övriga |
10 |
Övriga |
11 |
Fartygstrafiken i Östersjön |
2 |
Fartygstrafiken i Nordsjön |
1 |
|
|
Som framgår av tabellen är de nordiska länderna stora bidragsgi- vare av kväveföreningar via luften till Östersjön. Tyskland bidrar dock med de största mängderna. För att minska tillförseln via atmos- fären är det främst länder inom EU som är viktiga. Ammoniakutsläp- pen står för ca hälften av kvävetillförseln.
Minskning av den atmosfäriska kvävetillförseln
Genom betydande nedskärningar av utsläppen av kväve, från såväl förbränningsanläggningar som trafik och inte minst från jordbruket, kan kvävenedfallet till Östersjön minskas kraftigt. Nedskärningar en- ligt nuvarande planer uppskattas dock endast ge ca 10 procent lägre kvävenedfall över Östersjön, vilket inte beräknas minska kvävehalter- na i Östersjön med mer än 5 procent.
Strategier saknas för nedskärning av ammoniakutsläppen från jordbruket. Från Östersjöns synpunkt är detta dock väl så viktigt som att kväveoxidutsläppen minskas. Vilka krav som kan bli följden av ett nytt kväveprotokoll till
SOU 1997:149 |
151 |
svårbedömt. Hittills har inte EU:s åtgärder inom jordbruksområdet varit omfattande.
5.5Miljövinster i kandidatländerna
Den största nyttan av kandidatländernas
5.5.1Svavel- och kväveföreningar
Genom åtgärder vid stora förbränningsanläggningar och vid bo- stadsuppvärmning skulle utsläppen av svaveldioxid i kandidatländer- na sannolikt minska avsevärt, uppskattningsvis minst halveras. Detta gäller vid genomförandet av direktivet om renare bränsle och direkti- vet om utsläpp från stora förbränningsanläggningar, samt med hjälp av nationella strategier för att minska utsläppen på låg nivå. Svavel- nedfallet och därmed försurningssituationen skulle sannolikt förbätt- ras i ungefär motsvarande grad.
Som tidigare nämnts kan
För den lokala luftkvaliteten saknar de stora förbränningsanlägg- ningarna direkt betydelse. Genom åtgärder beträffande bostadsupp- värmning, t.ex. energieffektivisering och byte av bränsle, byte av kol mot naturgas, och åtgärder mot utsläpp från trafiken, kommer luft- kvaliteten att förbättras i ungefär samma omfattning som nedskär- ningarna av svavel- och kväveutsläppen. Minskningarna beräknas bli i storleksordningen minst 30 procent jämfört med nuvarande nivåer. I vissa områden kan förbättringen sannolikt bli mer än 50 procent.
152 |
SOU 1997:149 |
Förbättring av luftkvaliteten kommer även att ske genom åtgär- der mot stoftutsläpp. Om utsläppskraven skärps med en faktor 4 till 8 på vissa förbränningsanläggningar, kan betydande minskningar för- väntas. Det saknas emellertid detaljerade data för att bedöma bidragen från olika källor.
Ozonhalter
Ozonhalterna beräknas att påverkas endast i mindre utsträckning av de förväntade utsläppsförändringarna i kandidatländerna.
Effekten av minskat nedfall av svavel- och kväveföreningar
För svaveldepositionen och därmed sammanhängande effekter finns mycket att vinna särskilt för de länder som har allvarliga försurnings- skador på mark och vegetation. Polen och Tjeckien är sådana länder. De har också relativt stora krav på sig att reducera utsläppen enligt det andra svavelprotokollet till
är också nödvändig om ekosystemen i dessa länder ska ha en chans att återhämta sig.
5.5.2Luftkvalitet för övriga luftföroreningar
För andra luftföroreningar som hänger samman med trafiken och halterna av dessa i luften, uppskattas situationen vara likartad som för kväveoxider. Utsläppen i kandidatländerna är i dagens läge lägre än i
5.5.3Tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föreningar
SOU 1997:149 |
153 |
Utsläpp av tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föreningar i kandidatländerna är, liksom i
Även Östersjön påverkas av dessa ämnen. Genomförandet av
I områden där deponering av material och avfall som kan sprida dessa ämnen i miljön skett sedan lång tid tillbaka kan skydds- eller saneringsåtgärder behövas, till exempel i områden där dricksvatten- kvaliteten hotas av höga halter av bekämpningsmedel m.m. Detta ut- gör redan ett stort problem inom EU och beräknas kosta avsevärda summor att åtgärda. Förekomsten av sådana hot spots i kandidatlän- derna och hur förorenade dessa är, är i dagens läge inte fullständigt klarlagt.
5.5.4Åtgärder mot luftföroreningar i andra länder
Slutligen är det viktigt att påpeka att kandidatländernas miljö inte ba- ra gynnas av att de egna utsläppen minskas. Även de nedskärningar som är under genomförande och planering inom EU kommer att minska föroreningsbelastningen i kandidatländerna, i vissa fall i bety- dande omfattning. Detta gäller särskilt för svavel- och kväveförening- ar, oxidantbildning och utsläpp av växthusgaser.
5.5.5Vattenmiljön i kandidatländerna
Vattenföroreningar är ett stort problem i stora delar av Europa inklu- sive i kandidatländerna. Utbyggnad av avloppsreningskapaciteten på- går i många områden, men kandidatländerna har i dagens läge inte hunnit riktigt lika långt med anslutning av kommunala och industri- ella avlopp till reningsverk som
154 |
SOU 1997:149 |
inom
5.5.6Markanvändning
I samband med anpassning till det västerländska ”transportsamhället” kan avsevärda ingrepp komma att ske i naturen. Mark kommer att be- höva tas i anspråk för ny infrastruktur, vägar, järnvägar, hamnar, samt avfallsanläggningar. Detta kommer sannolikt att vara en av de vikti- gaste miljöaspekterna i samband med ett
5.6Miljövinster i övriga länder i Europa
Flera av de länder som står utanför EU och som inte ansöker om med- lemskap är nettoimportörer av luftföroreningar. Förutom EFTA- länderna Norge och Schweiz, är Vitryssland och Ukraina exempel på sådana länder. De huvudsakliga bidragen av svavel och kväve i Vit- ryssland och Ukraina kommer emellertid förutom från länderna själ- va, från Ryssland. Miljön i Vitryssland och Ukraina skulle därför i det korta perspektivet endast erhålla mindre förbättringar av ut- släppsnedskärningar i
Norge och Schweiz är på grund av sitt läge mycket utsatta för förore- ningspåverkan från
SOU 1997:149 |
155 |
6.Slutsatser, rekommendationer
6.1Inledning
Utredningen har haft till uppgift att analysera miljömässiga och där- med förbundna ekonomiska konsekvenser av utvidgningen av EU. Analysen skall utgå från ett scenario som innebär att samtliga aktuella kandidatländer blir fullvärdiga medlemmar i EU.
Utredningen har i stor utsträckning utnyttjat befintliga data och utredningar. Dessa har hämtats från eller utgjorts av internationella och svenska studier och konsekvensutredningar som togs fram inför Sveriges medlemskap i EU. Utredningen har också haft Naturvårds- verket utredning ”Vem förorenar Sverige (Naturvårdsverkets rapport 4788 )” som basmaterial. Vidare ”Environmental Implications of EU Membership of Estonia, Latvia, Lithuania and Poland” utarbetad vid Stockholm Environmental Institute (SEI).
Fördjupade analyser som avser den pågående anslutningsproces- sen har gjorts beträffande Estland, Lettland, Litauen, och Polen. Bul- garien, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern har
156 |
SOU 1997:149 |
analyserats översiktligt. När det gäller Tjeckien har dock utsläpp till luft analyserats mer grundligt.
De ekonomiska konsekvenser som är förbundna med kandidat- ländernas anpassning till EU:s miljölagstiftning har varit än svårare att bedöma. Kostnadsbedömningarna är därför översiktliga eller sak- nas i vissa fall helt. Detta beror främst på att det inte varit möjligt att ta fram relevant underlag. Redovisade bedömningar har i stor ut- sträckning hämtats från publicerade rapporter t.ex. Europeiska ut- vecklingsbankens (EBRD) rapport, Compliance Costing for Ap- proximation of EU Environmental Legislation in the CEEC och den danska konsekvensutredningen som publicerades av Miljöstyrelsen i juli 1997 (EU:s udvidelse mod Øst - miljömaessige perspektiver). Även i dessa utredningar är kostnadsuppskattningarna osäkra.
Utredningen bedömmer utöver, för angivna kandidatländer, miljökonsekvenser för EU som helhet och för Sverige med intillig- gande havsområden (Östersjön, Kattegatt och Skagerack). Utveck- lingen och miljökonsekvenserna i andra näraliggande länder som, Uk- raina, Ryssland och Vitryssland berörs marginellt.
Under de närmaste åren planeras flera nya viktiga och omfattan- de lagar som gäller t.ex. luft, vatten och avfall. Dessa kommer att få stor betydelse för utvecklingen av miljötillståndet i ett utvidgat EU och kommer också att påverka miljösituationen i kandidatländerna.
Utredningen diskuterar hur utvidgningen av EU till att omfatta 25 länder kan komma att påverka utvecklingen av miljöarbetet t.ex. ny miljölagstiftning och hänsynstagande till miljöaspekterna inom olika samhällssektorer.
En särskild fråga för utredningen har varit att analysera vilka konsekvenser ett medlemskap i EU kommer att få ifråga om minskad eller bibehållen kärnkrafbaserad el- och värmeproduktion i kandidat- länderna. Utredningen har uppdragit åt Statens kärnkraftsinspektion (SKI) att utreda frågan. SKI:s rapport redovisas i bilaga 3 till detta betänkande. Utredningens egen bedömning av de miljökonsekvenser som kan relateras till kärnkraften som följd av EU:s utvidgning redo- visas i avsnitt 6.7 Energi. Utredningen har emellertid inte haft möj- lighet att dra några slutsatser när det gäller omfattningen av framtida kärnkraftsproduktion som en följd av kandidatländernas medlemskap i EU. SKI har inte heller haft möjlighet att bedöma förutsättningarna för att avveckla kärnkraftreaktorer i kandidatländerna och inte heller har SKI bedömt det vara möjligt att beräkna kostnaderna för avveck- ling av i drift varande reaktorer.
SOU 1997:149 |
157 |
Utredningens huvudinriktning har, i enlighet med direktiven, va- rit att analysera miljökonsekvenserna av den anpassning till EU:s la- gar och förordningar på miljöområdet som kandidatländerna måste göra. Miljökonsekvenserna har därvid beskrivits med utgångspunkt i de strukturella och ekonomiska förändringar som kan antas bli följden av att länderna blir medlemmar av EU. De förändringar som utred- ningen här har utgått från bygger bl.a. på den kartläggning och analys som den samhällsekonomiska utredningen gjort. Utredningen har också tagit del av
Det är svårt att särskilja de miljökonsekvenser som följer av den pågående utvecklingen i kandidatländerna och de miljöeffekter som direkt följer av att länderna blir medlemmar av EU. Utredningen vill framhålla att anslutningsprocessen redan har medfört att miljöfrågor- na har fått en högre prioritet i kandidatländerna.
6.2Gemensam förhandlingsstart
Från miljösynpunkt är det viktigt att kunna utgå från de olika sekto- rernas totala miljöproblem och ta ställning till behovet av insatser sektorsvis för sammanhängande större geografiska regioner eftersom de allvarligaste miljöproblemen är gränsöverskridande. Det mest nä- raliggande exemplet är Östersjöområdet vars miljö berörs av såväl de baltiska staterna som Polen. Utredningen anser därför att det är en fördel om förhandlingarna om medlemskap inleds samtidigt för samtliga kandidatländer. Det skulle göra det möjligt att samlat över- blicka behoven av åtgärder på miljöområdet och de kostnader som är förknippade med anpassningen av kandidatländernas lagstiftning till
Miljöproblemen är enligt utredningen så omfattande och kost- samma att åtgärda att det krävs att EU tar ett samlat grepp för att lösa problemen.
158 |
SOU 1997:149 |
och utredningen anser att
6.3Beslutsprocessen i ett utvidgat EU
En viktig fråga är i vilken utsträckning arbetet med att utveckla EU:s miljöpolitik kommer att påverkas om antalet
Samtidigt påpekas att en del av kandidatländerna i vissa fall har en lagstiftning som är strängare än EU:s nuvarande. Detta kan berika EU:s framtida arbete inom respektive område. Detta gäller som nämnts i avsnitt 6.12 Naturvård och bevarande av biologisk mång- fald.
I en rapport till miljödepartementet i juli 1997 (EU Enlargement: Classification of environmental legislation; Naigel Haigh, Institute for European Environmental Policy), pekas på flera faktorer som kommer att påverka utformningen av EU:s framtida miljöpolitik till följd av utvidgningen. Det gäller de aspekter som
SOU 1997:149 |
159 |
I rapporten lyfts fram ytterligare en aspekt på
Utredningen delar Naigel Haighs bedömning att det kan bli svå- rare att få fram ny skärpt lagstiftning inom ett EU som omfattar 25 länder jämfört med dagens 15 medlemsländer. Redan idag är proces- sen att få fram nya miljöbeslut ofta lång. Flera av de nya länderna har ekonomiska och politiska problem som måste lösas. Detta gör att ut- redningen anser att det finns risk för att ansträngningarna att vidare- utveckla EU:s miljöarbete kommer att bromsas. Detta balanseras na- turligtvis av kandidatländernas behov av att anpassa sig till de villkor som råder på marknaden, gör det nödvändigt för kandidatländerna att sträva efter att fullt ut tillämpa EU:s miljöregler så snart som möjligt.
Utredningen anser att det är angeläget att de kommande anslut- ningsfördragen innehåller klara och entydiga åtaganden om när miljö- direktiven skall vara införlivade fullt ut i kandidatländerna. Utred- ningens anser att kandidatländerna bör ges vissa övergångstider för att genomföra särskilt kostnadskrävande direktiv. Övergångstidernas längd måste dock fastställas. Det är också rimligt att, som framhållits
i avsnitt 6.6 Industri, att länderna redan från anslutningsdagen fullt ut skall uppfylla
En annan aspekt som kan komma att behöva diskuteras inom ett utvidgat EU är eventuella för- och nackdelar med en regionalisering av den del av EU:s miljöpolitik som inte omfattas av inremarknadsdi- rektiven. Där det finns olika ekologiska förhållanden kan det enligt utredningen finnas fördelar med ett sådant regional arbetssätt. På så sätt skulle man, i ekologiskt känsliga regioner som t.ex. Östersjön, sannolikt på ett kostnadseffektivt sätt kunna tillgodose behovet av särskilt stränga miljökrav.
160 |
SOU 1997:149 |
6.4Samhällsekonomisk utveckling i kandidatländerna
Ekonomisk integration och en snabbare ekonomisk tillväxt kommer sannolikt att påverka miljön i flera avseenden. Snabbare tillväxt av BNP i kandidatländerna kan medföra ökade utsläpp om inte samtidigt miljökraven skärps. Samtidigt kan en ökad ekonomisk tillväxt skapa resurser för investeringar på miljöområdet, t.ex. system för avlopps- vatten- och rökgasrening.
För att belysa effekterna på miljön av den inre marknaden upp- drog
I rapporten påpekas att en snabbare ekonomisk tillväxt kan med- föra dynamiska effekter, som åtminstone delvis kan uppväga förvän- tade negativa effekter på miljön. En högre ekonomisk tillväxt kan t.ex. medföra snabbare modernisering och förnyelse av företagens produktionsutrustning. Detta kan antas leda till lägre utsläpp per pro- ducerad enhet. Några direkta miljökrav knöts dock inte till beslutet att etablera den inre marknaden. I rapporten pekade kommittén också bl.a. på att frånvaron av eller helt otillräckliga produktregler inom EU, kan leda till en omfattande spridning av kemikalier, kemiska äm- nen m.m. Transportsektorn var ett annat område som identifierades som ett potentiellt problemområde från miljösynpunkt.
Enligt utredningens uppfattning är slutsatserna i Task Force- rapporten fortfarande relevanta och har därför beaktats vid bedöm- ningen av miljökonsekvenserna av
I
SOU 1997:149 |
161 |
kommer enligt
Någon analys av de dynamiska effekternas betydelse för miljön som en följd av östutvidgningens har
”En rimlig hypotes är att ekonomisk integration mellan Öst och Väst till att börja med kan ge upphov till mer betydande effekter i kandidatländerna än i de nuvarande
När det gäller handeln är den samhällsekonomiska utredningens slutsats att denna förväntas öka betydligt de kommande decennierna, oavsett om kandidatländerna blir fullvärdiga
När det gäller internationella investeringar diskuterar den sam- hällsekonomiska utredningen de multinationella företagens agerande och vilka effekter det får. Sammanfattningsvis konstateras att kandi- datländerna har mycket att vinna på inflöde av direktinvesteringar ef- tersom tillgången på humankapital är god. Det har ställts stora för- hoppningar till att direktinvesteringar från nuvarande
162 |
SOU 1997:149 |
processen till kandidatländerna setts som ett hot i flera
När det gäller välfärdseffekter avviker den samhällsekonomiska utredningens bedömning i flera avseenden från
”Vi förväntar oss inga stora effekter på sysselsättningen. Ökad handel har t.ex. inga direkta effekter på sysselsättningen. Inte ens om utvidgningen skulle ha positiva tillväxteffekter (vilket vi inte tror), kan vi på lite sikt förvänta oss ökad sysselsättning. Den enda effekt på sysselsättningen som eventue llt kan uppkomma är genom att graden av konkurrens ökar på arbetsmarknaden när handeln och migratio- nen ökar. Då skulle lönebildningen fungera bättre. Det är emellertid inte alls säkert att sådana effekter ens uppstår och om de gör det är de troligen inte speciellt stora”.
Den samhällsekonomiska utredningens slutsatser om den eko- nomiska välfärden blir att effekterna blir positiva i såväl öst som väst.
I väst blir effekterna obetydliga medan de kan komma att bli mer be- tydande i kandidatländerna.
Tabell 6.1 Effekter på realinkomster av EU:s utvidgning. Procentuell för- ändring av BNP
Länder |
Försiktiga beräkningar |
Mindre försiktiga |
|
|
beräkningar |
|
|
|
1,5% |
18,8% |
|
0,2% |
0,2% |
|
|
|
|
Sammanfattningsvis konstaterar den samhällsekonomiska utred- ningen att de sammantagna välfärdsvinsterna för kandidatländerna med stor sannolikhet kommer att bli betydande. Samtidigt under- stryks att det är svårt att särskilja effekterna av ett fullvärdigt EU- medlemskap från den liberalisering som redan skett genom de s.k.
SOU 1997:149 |
163 |
Europaavtalen. Det står dock klart att medlemskap leder till vinster utöver de som enbart Europaavtalen ger.
6.5Transporter
Transportsektorns utveckling har stor betydelse för miljön och är där- för en viktig fråga när det gäller miljökonsekvenserna av EU- utvidgningen. Projektgruppen för inre marknaden och miljön (The Task Force Environment and The Internal Market) kom fram till att genomförandet av den inre marknaden skulle leda till en ökning av gränsöverskridande lastbilstrafik med mellan 30 och 50 procent inom de dåvarande 12
Någon analys av transportsektorns miljöeffekter som en följd av den nu planerade utvidgningen av EU har
164 |
SOU 1997:149 |
Inom transportsektorn innebär utvidgningen, enligt utredningens bedömning, risker för ökade utsläpp i kandidatländerna, åtminstone på kort sikt. Det handlar främst om utsläpp av kväveoxider och oför- brända kolväten från ökade landsvägstransporter förutsatt att dessa transporter i stor utsträckning utförs av tunga fordon som inte upp- fyller EU:s krav. Utredningen vill också peka på riskerna för att ut- släppen från transportsektorn kan komma att öka också inom de nuva- rande
Ett införande av
På lång sikt innebär den ökade ekonomiska tillväxten, kraven på effektivitet och konkurrensförmåga m.m. sannolikt att andelen fordon som uppfyller
Utredningen anser att det är angeläget att utsläppen från trans- portsektorn inte ökar i samband med utvidgningen. Mot bakgrund av transportsektorns stora och växande andel av de totala luftförore- ningsutsläppen anser utredningen att utsläppen istället på sikt måste minskas betydligt. Olika rapporter har klart visat att ett införande av EU:s regler rörande utsläpp från fordon och bränslekvaliteter leder till betydande minskningar av utsläppen av främst kväveoxider utöver
SOU 1997:149 |
165 |
vad som skulle bli fallet om länderna inte uppfyller
Åtgärder för att begränsa transportsektorns utsläpp bör därför enligt utredningens uppfattning ges hög prioritet i samband med ut- vidgningen. EU:s regler för utsläpp från fordon liksom beträffande kvaliteten på olika bränslen måste införas så snart som möjligt i kan- didatländerna. Långa övergångstider bör inte accepteras. Sa mtliga nya fordon bör så snart som möjligt efter förhandlingsstarten uppfylla EU:s krav. De nya medlemsländerna bör också uppmanas att stimule- ra övergången till miljövänligare fordon och bränslen med ekonomis- ka styrmedel t.ex. från miljösynpunkt differentierade drivmedels- skatter.
6.6Industri
Industrin i de central- och östeuropeiska länderna uppvisar enligt EU- kommissionens bedömning såväl styrka som svagheter. Låga arbets- kraftskostnader och goda tekniska kunskaper inom ett antal områden såsom stål, keramik, glas, cement och mekanisk industri, ingår bland styrkefaktorerna. Problemen utgörs bl.a. av stor överkapacitet inom vissa sektorer, omodern produktionsapparat och bristande kunskaper om modern produktionsteknik.
Sedan förändringsprocessen inleddes i kandidatländerna har ett stort antal gamla och förorenande industrier lagts ner eller drivs med kraftigt reducerad kapacitet.
Vid en ekonomisk återhämtning i kandidatländerna finns viss risk att dessa industrier kan komma att tas i bruk eller åter öka sin produktion, med ökande utsläpp till miljön som följd. En del av an- läggningarna är dock i så dåligt skick att de inte kan tas i drift igen. Troligare är därför att moderniseringen av industrisektorn i de berörda länderna fortsätter med mindre energikrävande och resurssnålare tek- nik och med mindre utsläpp per producerad enhet. Erfarenheterna från utvecklingen i Polen under senare år tyder på att så blir fallet. Den
166 |
SOU 1997:149 |
snabba ekonomiska tillväxten i Polen under de senaste två - tre åren har inte lett till motsvarande ökning av utsläpp av t.ex. luftförore- ningar.
I rapporten från Miljöstyrelsen i Danmark (EU:s udvidelse mod Øst - miljömaessige perspektiver) om miljökonsekvenserna av EU:s östutvidgning uppskattas de minskade luftföroreningsutsläppen från industrisektorn till cirka 10 procent för svaveldioxid och mellan
Om industrin, särskilt den befintliga, ges långa övergångstider för att anpassa sig till
Utredningen anser att ett grundläggande krav bör vara att alla nyinvesteringar och ny produktion snarast och senast från anslut- ningsdagen uppfyller
Erfarenheterna hittills från samarbetet i Östersjöregionen har vi- sat att det har varit svårt att få tillstånd större internationella industri- investeringar i de baltiska länderna som skulle kunna bidra till en om- strukturering/modernisering av industrisektorn inklusive skärpta mil- jökrav. Energisektorn i Estland och skogsindustrin i Lettland är såda- na exempel. Anledningen till bristen på investeringsvilja har bland annat varit osäkerhet beträffande den politiska och ekonomiska stabi- liteten i kandidatländerna.
Den samhällsekonomiska utredningen anser att
Utredningen vill också peka på att industrierna i de nya med- lemsländerna sannolikt i ökande utsträckning kommer att mötas av krav från konsumenterna i väst att deras produkter, vad avser t.ex. ut- nyttjande av råvaror och tillverkningsprocesser, skall uppfylla de pro- dukt- och miljökrav som gäller inom EU. Ett exempel på en sådan bransch är pappers- och massaindustrin.
SOU 1997:149 |
167 |
På längre sikt innebär
I avvaktan på att man inom EU enas om tillämpningen av olika delar av
6.7Energi
En betydande omstrukturering av energisektorn har skett i kandidat- länderna sedan slutet av
Detta gäller exempelvis för Polen och Tjeckien vars utsläpp är särskilt betydelsefulla för miljön i Sverige och Östersjön. I vissa fall har län- derna redan uppnått målen för de utsläppsminskningar, som satts upp inom ramen för den europeiska konventionen om långväga gränsöver- skridande luftföroreningar. I andra fall, t.ex. i Bulgarien är utsläppen fortfarande mycket stora.
Enligt utredningens bedömning kommer den fortsatta modernise- ringen att innebära betydande utsläppsminskningar.
Detta illustreras med förhållandena i Polen och Tjeckien. I dessa länder kommer cirka hälften av svaveldioxidutsläppen från stora an- läggningar. En anpassning till
168 |
SOU 1997:149 |
Motsvarande beräkningar, när det gäller utsläppen av kväveoxi- der, visar att
Planer finns på att knyta samman elnäten kring Östersjön (Baltic Ring) Detta innebär i så fall att elnäten i Norden knyts ihop med de baltiska länderna, Polen, Tyskland och nordvästra Ryssland och på längre sikt med ännu fler länder i Europa. En integrering av elnäten mellan västra och östra Europa, bland annat runt Östersjön, kan få po- sitiva miljöeffekter. En förutsättning är emellertid att man så långt som möjligt harmoniserar miljöskatterna inom energisektorn .
En utveckling av ett sammankopplat elnät kommer dock sanno- likt att ta lång tid. EU:s elmarknadsdirektiv kan komma att spela en viktig roll i utvecklingen av nya marknader.
Även om EU inte har antagit någon för unionen gemensam ener- gipolitik så har man antagit ett antal direktiv inom energiområdet. Dessa omfattar bl.a. märkning av hushållsapparater och maskiner, samt det så kallade samlingsdirektivet (1993) om åtgärder för att spa- ra energi. De direktiv som antagits inom
Utredningen anser också att det finns risk för export från kandi- datländerna av billig el som producerats i anläggningar med lägre miljökrav än EU:s. Kortast möjliga övergångstid beträffade EU- direktiven för el- och värmeproducerande anläggningar bör därför ef- tersträvas. Samtidigt är det enligt utredningens uppfattning viktigt att miljöskadliga subventioner inom energisektorn såväl i kandidatlän- derna som i nuvarande
Statens Kärnkraftsinspektion (SKI) har tillsammans med Strål- skyddsinstitutet (SSI) på utredningens uppdrag utrett de frågor som avser kärnkraftproduktion och nukleär
Den övergripande bedömning som görs av SKI och SSI är att en anslutning till EU kommer att ha en positiv inverkan på miljön i kan- didatländerna från verksamheter med anknytning till kärnkraftpro- duktion, andra steg i kärnbränslecykeln samt medicinsk och industri- ell användning av joniserande strålning.
Myndigheterna pekar bl.a. på att med en utvidgning med en eller flera kandidatländer som har kärnkraftproduktion kommer det att in-
SOU 1997:149 |
169 |
om EU att finnas flera olika nivåer av kärnkraftsäkerhet. Medlemskap i EU kommer på sikt att kunna förbättra säkerheten i de nya med- lemsländerna. Man understryker man också att risken för illegal spridning av kärnämne eller av annan utrustning som kan användas för kärnvapen ökar vid en flyttning av EU:s yttre gräns mot öster.
Stödet till åtgärder för nukleär icke spridning från EU och dess nya medlemsstater till de nya medlemmarna, liksom till stater utanför den nya
Utredningen anser att EU och dess nuvarande medlemsländer bör stödja insatser för att så snart som möjligt höja säkerhetsnivåerna i kandidatländerna. Det är angeläget att stödet utformas så att det inte utgör en subvention till fortsatt kärnkraftproduktion i förhållande till energieffektivisering och annan el- och värmeproduktion.
EU bör också i detalj klarlägga kostnaderna för och miljökonse- kvenserna av att genom energihushållning och i de fall detta visar sig nödvändigt med nya icke kärnkraftbaserade produktionsanläggningar, ersätta de existerande kärnkraftanläggningarna.
EU och nuvarande medlemsländer bör även fortsättningsvis bi- drar till att kunskapsnivån i kandidatländerna höjs och till de investe- ringar som är nödvändiga för att ta hand om befintligt radioaktivt av- fall och för att förbättra strålskyddet.
Utredningen anser också att EU och nuvarande medlemsländer bör ge ett fortsatt starkt stöd till icke spridningsåtgärder i såväl kandi- datländerna som i de länder som ingick i det forna Sovjetunionen.
6.8Jordbruk
EU:s jordbrukspolitik (CAP) har en inriktning på areal- och produk- tionsstöd som har lett till överproduktion och intensiv användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Jordbrukets utveckling kommer att ha stor inverkan på miljön såväl inom nuvarande EU som i ett utvidgat EU.
Jordbrukets miljöeffekter behandlas endast översiktligt av EU- kommissionen i
170 |
SOU 1997:149 |
medlemsländer. De förslag som förs fram om en successiv övergång från produktions- till inkomststöd är fördelaktiga från miljösynpunkt.
I den danska rapporten om miljökonsekvenserna av östutvidg- ningen framhålls att
Den minskade användningen av handelsgödsel och bekämp- ningsmedel i kandidatländerna som en följd av den minskade inten- siteten i jordbruket har medfört betydande miljövinster, främst p.g.a. minskad eutrofiering, i vissa delar av Östersjön.
En
Det är enligt utredningen också viktigt att framhålla att ett lång- siktigt bärkraftigt jordbruk i kandidatländerna är en förutsättning för att bevara den rika biologiska mångfalden som är knuten till jord- brukslandskapet och som finns i dessa länder.
6.9Minskade vattenföroreningar
Införandet av
Minskade utsläpp av olika typer föroreningar till vatten kan på- verka miljöförhållandena positivt i vissa flodområden som delas av kandidatländerna och nuvarande
Tillämpningen av
SOU 1997:149 |
171 |
for- och kväveföreningar och därigenom till minskad eutrofiering. Ut- släppsminskningarna kommer att vara beroende av i vilken omfatt- ning kandidatländerna är beredda att peka ut speciellt känsliga områ- den där särskilt långtgående rening krävs enligt
Från miljösynpunkt, såväl som från sanitära utgångspunkter, är det enligt utredningens uppfattning viktigt att satsningen på utbygg- nad av kommunala reningsverk inte bara koncentreras till de större tätorter/anläggningar som formellt omfattas av
Reningen av avloppsvatten är ett område, där det enligt utred- ningens uppfattning, kan finnas en potentiell konflikt mellan kraven på att så snart som möjligt uppfylla kraven på rening av kommunalt avloppsvatten enligt gällande
Ett tänkbart angreppssätt skulle kunna vara att
För Östersjöns vidkommande beräknas den vattenburna tillför- seln av fosfor- och kväveföreningar minska med mellan
Den beräknade minskade tillförseln av fosfor- och kväveföre- ningar är för Östersjöns del mindre än den naturliga mellanårsvaria- tionen, som beror på variationer i temperatur, nederbörd och avrin- ning. Det är dock klart att de största positiva effekterna kommer att
172 |
SOU 1997:149 |
kunna ses i områdena längs de baltiska ländernas och Polens kuster, inklusive de idag kraftigt överbelastade kustlagunerna. Vissa sådana effekter har redan kunnat konstateras i en del områden i samband med den minskade belastningen från jordbruket.
Utredningen vill understryka att denna belastningsminskning är angelägen. Den utgör ett väsentligt bidrag till den minskning av ut- släppen av näringsämnen som Östersjöländerna kommit överens om.
Minskad tillförsel av metaller, svårnedbrytbara organiska före- ningar samt av fosfor- och kväveföreningar från olika industrianlägg- ningar kan förväntas som en följd av tillämpningen av IPPC- direktivet och det planerade direktivet om utsläpp från mindre an- läggningar.
Som redovisades under avsnittet om transporter finns risk för, åtminstone på kort sikt, ökat kvävenedfall och därmed ökad eutrofie- ring av olika vattenområden om transportsektorn växer i snabbare takt än vad införandet de senaste
Som påpekats i avsnitt 6.8 Jordbruk finns också risker för ökat läckage av fosfor- och kväveföreningar samt av bekämpningsmedels- rester från jordbruksmark om intensiteten i jordbruket, och därmed användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel, ökar som en följd av
6.10 Minskade utsläpp till luft
Utsläppen av svavel- och kväveoxider samt andra föroreningar t.ex. metaller från el- och värmeproduktion i främst Västeuropa, men också i Central- och Östeuropa kommer att ha stor betydelse för den framti- da luftföroreningssituationen i Europa och för försurningen av mark och vatten i Sverige.
Fortsatt energieffektivisering i kombination med införande av
SOU 1997:149 |
173 |
ligare minskning av utsläppen av bland annat kväveoxider, oförbrän- da kolväten och lättflyktiga organiska ämnen kan förväntas genom åt- gärder mot utsläpp från bostadsuppvärmning samt genom införande av EU:s krav beträffande bränslekvaliteter och utsläpp från fordon.
De positiva effekterna av minskade utsläpp kommer i första hand människorna och miljön i kandidatländerna till del i form av bättre luftkvalitet och minskad försurning. Minskade utsläpp av luftförore- ningar i kandidatländerna påverkar emellertid också, om än margi- nellt, miljön inom EU som helhet. De positiva effekterna blir av na- turliga skäl störst i gränsområdena mellan Polen, Tjeckien, Slovakien och Tyskland och Österrike. Positiva effekter kan också förväntas i de länder som ligger öster om (i vindriktningen från) kandidatländerna dvs. i Vitryssland, Ukraina, Ryssland samt Finland (i förhållande till Estland).
För svenskt vidkommande gäller att det är främst utsläppen i Storbritannien och Tyskland som påverkar nedfallet av luftburna för- oreningar och därmed den framtida försurningssituationen. Även ut- släppen från Polen och Tjeckien är emellertid av betydelse inte minst för förhållandena i sydöstra Sverige samt för nedfallet av kväve över Östersjön.
Tillämpningen av
Vid en diskussion om genomförandet av olika direktiv som berör utsläpp till luften anser Utredningen att följande direktiv bör priorite- ras:
·Direktiv som rör utsläpp från fordon och bränslekvaliteter.
·Direktivet om stora förbränningsanläggningar.
·
·Direktivet om utsläpp av luftföroreningar från industrianlägg- ningar.
Om kandidatländerna, som en del av åtgärderna för att komma tillrätta med problemen inom avfallssektorn, beslutar att bygga för- bränningsanläggningar för avfall bör dessutom direktiven om anlägg- ningar för förbränning av kommunalt respektive farligt avfall ingå bland de prioriterade direktiven.
174 |
SOU 1997:149 |
6.11 Avfall
Avfallssektorn var inte ett prioriterat område i de planekonomiska samhällssystemen. Avfallsområdet har också hittills under den på- gående samhällsomvandlingen fått mindre uppmärksamhet och till- delats mindre resurser jämfört med områden som avloppsrening eller luftföroreningsutsläpp från kraftverk och industrier.
Samtliga kandidatländerna står därför inför stora problem såväl administrativt som operationellt. De måste dels utveckla en modern avfallshantering baserad på EU:s omfattande regelverk inom avfalls- sektorn, dels avsätta resurser för att komma tillrätta med de mil- jöproblem som hänger samman med att man under gångna årtionden dumpat stora mängder avfall, inklusive farligt avfall, på från mil- jösynpunkt olämpligt lokaliserade avfallstippar. Det finns också ett stort behov av att åtgärda de miljöproblem som den sovjetiska mili- tärmakten lämnade efter sig i form av stora mängder avfall.
En modernisering av avfallshanteringen i enlighet med EU:s av- fallsstrategi och gällande avfallsdirektiv kommer på sikt att leda till minskade utsläpp av en rad olika föroreningar till luft, mark och vat- ten. Bristen på tillförlitliga data om avfallsmängder och sammansätt- ning medför att det inte varit möjligt att mera i detalj uppskatta de be- räknade utsläppsminskningarna.
Enligt den utvärdering som
Avfallssektorn är en av de investeringstunga sektorerna. Investe- ringsbehovet beräknas uppgå till cirka 20 procent av de totala anpass- ningskostnaderna på drygt 100 miljarder ECU. Det är främst direkti- ven som rör förbränning kommunalt och farligt avfall samt hantering- en av farligt avfall som kräver de största investeringarna.
Det är också dessa direktiv tillsammans med ramdirektivet från 1991 (91/156) om avfall och direktivet om förpackningar och för- packningsavfall som enligt utredningen länderna bör prioritera i an- passningsarbetet.
SOU 1997:149 |
175 |
6.12Naturvård och bevarande av biolo- gisk mångfald
I flertalet kandidatländer finns en rik biologisk mångfald i form av såväl arter som naturtyper. Denna mångfald hotas nu på grund av ex- ploatering av orörda kustområden för turism, tätorter och hamnar, in- tensifierat jord- och skogsbruk samt fragmentering av värdefulla sammanhängande naturtyper i samband med genomförandet av olika infrastrukturprojekt.
Många av kandidatländerna har redan infört en modern natur- vårdslagstiftning, som dock inte i första hand har som mål att införa EU:s regler på detta område. Kandidatländernas lagstiftning är i hög grad inriktad på traditionellt bevarande av olika typer av skyddade områden samt omfattande skydd av olika arter.
Det är därför främst när det gäller skyddet av olika naturtyper och möjligheterna att reglera olika typer av markanvändning som lag- stiftning saknas. Redan etablerade naturvårdsområden kommer san- nolikt inte att vara tillräckliga för att uppfylla de olika kraven i EU:s naturvårdsdirektiv (Fågeldirektivet och Habitatdirektivet).
Kandidatländerna har en rik biologisk mångfald. Det är därför enligt utredningens uppfattning en gemensam angelägenhet för EU- länderna att säkra att denna mångfald kan bevaras. Utredningen anser att kandidatländerna, som en del av ett gemensamt
En annan viktig fråga med anknytning till
De viktigaste direktiven som bör prioriteras inom naturvårdsom- rådet är Habitat- och Fågeldirektiven
176 |
SOU 1997:149 |
6.13Politisk prioritering, effektivare ad- ministration, bättre genomförande och kontroll
Miljövinsterna av
Miljön och miljöpolitiken har idag fått en mer central plats på den politiska dagordningen i kandidatländerna.
Redan idag har anpassningsprocessen medfört betydande refor- mer på miljöområdet. Förutom på nationell nivå har reformer som syftar till ett effektivare miljöarbete påbörjats även på regional och lokal nivå.
En av de viktigaste positiva effekterna av ett
Tillämpning av horisontella direktiv om
Miljöorganisationerna i kandidatländerna har pekat på de pro- blem som ett
Stora finansiella resurser kommer att behöva tillföras miljösek- torn om länderna inom en rimlig tid skall kunna uppfylla
SOU 1997:149 |
177 |
Beräkningar som gjorts inom EU visar att mellan
Resurserna för dessa insatser måste komma främst genom prio- ritering i det nationella budgetarbetet. Det kommer emellertid också att krävas internationella insatser genom EU, nuvarande EU- medlemmar, internationella finansieringsinstitut samt privata företags och bankers investeringar.
Genom
Vissa av kandidatländerna har lång erfarenhet av olika typer av ekonomiska styrmedel och föroreningsavgifter inom miljöområdet. I samband med införandet av ny lagstiftning har miljöavgifter införts i ett flertal fall t.ex. inom energi- avfalls och transportsektorerna. Infö- randet av förbrukaravgifter när det gäller vattenförsörjning och av- loppsvattenrening har ofta varit en förutsättning för internationell fi- nansiering av projekt inom dessa områden t.ex. inom ramen för åt- gärdsprogrammet för Östersjön.
Utredningen anser att användning av ekonomiska styrmedel bör stödjas i kandidatländerna så att dessa successivt kan ta över en större del av kostnaderna för
178 |
SOU 1997:149 |
Samtidigt bör man beakta riskerna för felallokering av resurser på grund av skilda prioriteringar mellan EU och kandidatländerna. Som påpekades under avsnitt 6.9 Minskade vattenföroreningar är re- ning av avloppsvatten ett sådant exempel. Ett annat sådant område är luftföroreningsutsläppen. Inom detta område måste tillgängliga resur- ser prioriteras mellan åtgärder mot utsläpp från stora anläggningar där föroreningarna i huvudsak har gränsöverskridande effekter och å and- ra sidan åtgärder mot utsläpp på låg höjd som är av stor betydelse för den lokala luftkvaliteten och därmed för människors hälsa. Denna frågeställning behandlas bland annat i Världsbankens rapport från vå- ren 1997, om miljökonsekvenserna av
6.14Sammanfattande bedömning och re- kommendationer
Utredningens övergripande slutsats är att
Utredningen konstaterar att de största miljövinsterna uppnås i de tio kandidatländerna. Samtidigt är det viktigt att understryka att det är dessa länder som främst riskerar negativa miljöeffekter av EU- medlemskapet p.g.a. ökade transporter.
Miljövinster kommer att uppnås inom i stort sett samtliga områ- den som studerats dvs. förbättrad luftkvalitet på grund av minskade lokala luftföroreningsutsläpp, minskat nedfall från luften av för-
SOU 1997:149 |
179 |
surande ämnen, tungmetaller och svårnedbrytbara organiska ämnen (POPs), liksom vad beträffar minskade utsläpp av vattenföroreningar och förbättrad vattenkvalitet, förbättrad avfallshantering samt i form av minskade risker för hälsa och miljö från hanteringen av farliga kemikalier.
Utredningen vill peka på att det är svårt att skilja på de miljö- konsekvenser som följer av den pågående utvecklingen i kandidatlän- derna och de miljöeffekter som direkt följer av att länderna blir med- lemmar av EU. En effektivisering av miljöarbetet såväl som en för- bättring av miljöförhållandena i kandidatländerna har redan skett som en del av den pågående samhällsomvandlingen. Samtidigt vill utred- ningen framhålla att anslutningsprocessen redan har medfört att mil- jöfrågorna har fått en högre prioritet i kandidatländerna.
Utredningen anser/rekommenderar:
·att det från miljösynpunkt är en fördel om förhandlingarna om medlemskap inleds gemensamt för samtliga kandidatländer. Från miljösynpunkt är det viktigt att kunna utgå från de olika sekto- rernas totala miljöproblem och ta ställning till behovet av insat- ser sektorsvis för sammanhängande större geografiska regioner eftersom de allvarligaste miljöproblemen är gränsöverskridande. Ett för Sverige näraliggande exempel är Östersjöområdet vars miljö berörs av såväl de baltiska staterna som Polen.
·att
·att EU:s krav vid förhandlingsstarten skall tillämpas på alla nya investeringar och anläggningar. När det gäller nya produkter bör EU:s krav enligt gällande direktiv tillämpas snarast.
·att kandidatländerna, som en del av ett gemensamt
180 |
SOU 1997:149 |
·att anpassningen av miljöreglerna ges hög prioritet i medlems- förhandlingarna så att en så stor del som möjligt av miljölag- stiftningen kan vara genomförd vid anslutningsdagen. För de di- rektiv som av olika skäl inte kan vara genomförda fullt ut vid detta datum måste man i förhandlingarna för vart och ett av kan- didatländerna fastställa tidtabeller. Tillräckliga resurser måste också avsättas för att effektivt kunna övervaka att dessa tidta- beller följs. Några övergångslösningar utan fastställda tidtabeller när det gäller att följa EU:s miljöregler bör inte accepteras.
·att regeringen vid utarbetandet av Sveriges strategi inför med- lemskapsförhandlingarna bör beakta att miljökostnadernas andel av anpassningskostnaderna är väsentligt större än den andel som miljöområdet hittills kunnat disponera av
·att vid en prioritering av insatserna för att minska utsläppen av luftföroreningar bör
·att kandidatländernas medverkan i EU:s miljöarbete bör stimule- ras och underlättas som en del av anpassningsprocessen. Repre- sentanter från kandidatländerna bör redan nu inbjudas att delta i de olika expertgrupper som arbetar med att utveckla EU:s miljö- politik inom olika områden.
·att den successiva omprioriteringen av det svenska miljöbistån- det till kandidatländerna som skett under det senaste året fortsät- ter och ytterligare fokuseras på projekt som stödjer EU- anpassningen. Erfarenheterna från de svenska medlemskapsför- handlingarna, liksom från de gångna tre åren av fullvärdigt medlemskap, bör kunna utnyttjas för att bland annat stödja kapa- citets- och kompetensuppbyggnad inom administrationerna i kandidatländerna.
·att EU och dess nuvarande medlemsländer arbetar för att så snart som möjligt höja säkerhetsnivåerna i kandidatländerna. Det är då viktigt att stödet utformas så att det inte utgör en subvention till
SOU 1997:149 |
181 |
fortsatt kärnkraftproduktion i förhållande till energieffektivise- ring och annan el- och värmeproduktion.
·att EU i detalj klarlägger kostnaderna för och miljökonsekven- serna av att genom energihushållning och i de fall detta visar sig nödvändigt med nya icke kärnkraftbaserade produktionsanlägg- ningar, ersätta de existerande kärnkraftanläggningarna.
·att EU och nuvarande medlemsländer även fortsättningsvis bi- drar till att kunskapsnivån i kandidatländerna höjs och till de in- vesteringar som är nödvändiga för att ta hand om befintligt ra- dioaktivt avfall och för att förbättra strålskyddet.
·att EU och nuvarande medlemsländer ger ett fortsatt starkt stöd till icke spridningsåtgärder i såväl kandidatländerna som i de länder som ingick i det forna Sovjetunionen.
·att Sverige inför anslutningsförhandlingarna bör betona att föl- jande direktiv prioriteras i anpassningsarbetet.
Industri
·Direktiv 76/464/EEC om förorening som förorsakas av utsläpp av vissa farliga ämnen till vattenmiljön.
·Direktiv 84/360/EEC om luftföroreningar från industrianlägg- ningar.
·Direktiv 96/61/EC om integrerad föroreningskontroll (IPPC- direktivet).
Energi
·Direktiv 88/609/EEC om utsläpp till luften av vissa föroreningar från stor förbränningsanläggningar.
Transporter
·Direktiv 70/220 om utsläpp från motorfordon (med ändringar och tillägg).
·Direktiv 72/306/EEC om utsläpp från dieselfordon.
·Direktiv 85/210/EEC om bly i bensin.
182 |
SOU 1997:149 |
·Direktiv 88/77/EEC om gasutsläpp från dieselmotorer.
·Direktiv 93/12/EEC om svavelhalten i vissa flytande bränslen.
Jordbruk
·Direktiv 91/676/EEC om skydd för vattenområden mot förore- ningar som förorsakas av nitrat från jordbruket.
·Direktiv 96/61/EC om integrerad föroreningskontroll (IPPC- direktivet).
Luft
·Direktiv 84/360/EEC om luftföroreningar från industrianlägg- ningar.
·Direktiv 88/609/EEC om utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar.
·Direktiv 89/369/EEC om förebyggande av luftföroreningar från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar.
·Direktiv 92/62/EEC om luftkvalitet.
·Direktiv 92/72/EEC om luftförorening som förorsakas av ozon.
·Direktiv 94/63 om utsläpp av vissa flyktiga organiska ämnen (VOC:s) från lagring och hantering av bensin.
·Direktiv 94/67/EC om förbränning av farligt avfall.
·Direktiv 96/61/EC om integrerad föroreningskontroll (IPPC- direktivet).
Vatten
·Direktiv 76/464/EEC om förorening som förorsakas av utsläpp av vissa farliga ämnen till vattenmiljön.
·Direktiv 91/271/EEC om behandling av kommunalt avlopps- vatten.
·Direktiv 96/61/EC om integrerad föroreningskontroll (IPPC- direktivet).
SOU 1997:149 |
183 |
Avfall
·Direktiv 89/369/EEC om förebyggande av luftföroreningar från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar.
·Direktiv 91/156/EEC om avfall.
·Direktiv 94/62/EEC om förpackningar och förpackningsavfall.
·Direktiv 94/67/EC om förbränning av farligt avfall.
Naturvård - biologisk mångfald
·Direktiv 79/409/EEC om skydd för vilda fåglar (Fågeldirektivet)
·Direktiv 92/43 om skydd av naturliga biotoper och vilda djur- och växtarter (Habitatdirektivet)
184 |
SOU 1997:149 |
Särskilt yttrande av experten To- mas Kåberger
Att förutsäga miljöeffekterna av Unionens utvidgning är omöjligt. Ut- redaren och sekretariatet har gjort ett stort arbete med att enligt direk- tivet ta fram relevant underlag och att utifrån detta identifiera viktiga frågor inför anslutningsförhandlingarna. Dessa resultat av utredningen är värdefulla. Påpekandena nedan har också syfte att lyfta fram var uppmärksamhet är motiverad och förbättringar ur miljösynpunkt önskvärda.
Men någon grund för att dra slutsats om miljökonsekvenserna totalt sett blir positiva eller negativa finns uppenbarligen inte. De på- ståenden i utredningen som rör utvecklingen på miljöområdet är oklart formulerade och det kan ofta misstolkas vilken fråga om ut- vecklingen de besvarar.
Den långsiktigt viktiga frågan om beslutssystemens potential att utveckla miljöpolitiken har försummats. Miljöeffekterna av jord- brukspolitiken varken har eller kan bedömas därför att osäkerheten om hur den kommer att utformas före en eventuell utvidgning är så stor.
Slutligen talar erfarenheten av Unionens hittillsvarande ekono- miska satsningar emot utredningens förhoppning att Unionens skatte- pengar skall användas för att utveckla hållbar infrastruktur i de nya delstaterna. Utan en dramatisk förändring förefaller det istället troligt att huvuddelen av de ekonomiska bidragen till de nya delstaterna går till att gynna vägtrafik med motorvägar, gynna fossileldade energian- läggningar och till att upprätthålla driften i kärnkraftverk som annars skulle stängas av ekonomiska skäl.
Miljöpolitisk potential
Ansökarländerna har sedan de blev suveräna, demokratiska stater om- vandlat sina ekonomier så att förorenandet har minskat. I vissa avse- enden har minskningen varit kraftig. Särskild i de länder kommissio- nen valt att prioritera har en tillväxande marknadsekonomi utvecklats, med modernisering, effektivisering av resursanvändningen och minskning av föroreningsintensiteten i ekonomin som följd. Befolk-
SOU 1997:149 |
185 |
ningarnas miljömedvetenhet har efter demokratiseringen också drivit fram miljölagstiftning och fått länderna att göra åtaganden om fortsatt minskade utsläpp i internationella konventioner.
Denna utveckling förväntas, såsom utredningen påpekar, fort- sätta även utan att länderna ansluts till Unionen.
Om de eventuella anslutningsavtalen, vilket utredningen föror- dar, kommer att kräva att Unionens miljörelaterade lagstiftning följs innebär detta på de flesta områden hårdare miljökrav än de som gäller idag. Dessutom innebär det något större utsläppsminskningar än de som följer av ansökarländernas gjorda åtaganden. Denna skillnad kan beräknas som en reduktion av utsläpp genom anslutningen. Men be- räkningen ger en relevant beskrivning av miljövinsten vid själva an- slutningen endast om man antar att ländernas egna lagstiftande parla- ment inte skulle skärpa sina ambitioner om länderna stod kvar utanför Unionen.
På längre sikt är jämförelsen av idag gällande miljöregler av än- nu mindre betydelse. En långsiktig bedömning bör istället grundas på förväntningar om hur lagstiftningsprocesserna i ansökarländerna som
suveräna demokratier och EU med, respektive utan, de nya delstater- na kan komma att utvecklas.
Det är en historisk iakttagelse att öppna demokratier varit bäst på att begränsa miljöförstöringen. Unionens beslutsprocesser uppvisar vad
Med fler delstater i EU ökar de språkbetingade problemen. Detta kommer ytterligare försvåra beslutsprocesserna i Unionen.
För att gissa om den miljöpolitiska utvecklingen i Europa skall den utvidgade Unionens potential för politiska framsteg på miljöom- rådet ställas mot förväntningarna på de system man ser utvecklas i de nya demokratier som är aktuella för inlemmande i EU tillsammans med nuvarande EU.
186 |
SOU 1997:149 |
Tillämpning av miljölagar
Miljörörelsen i dagens Union har länge frustrerats över att de miljö- regler som finns i EU inte följs. De människor som drabbas av mil- jöskador och som haft intresse av natur- och artskydd saknar rätt att via domstolssystemet kräva att lagarna följs.
I sammanfattningen påpekar utredningen att sammanblandning av roller var ett problem i det kommunistiska Östeuropa. Samma slags problem bör uppmärksammas också vad gäller kommissionens roll i Unionen. Den samlade miljörörelsen har inför omförhandlingen av Unionens grundlagar föreslagit att Unionens medborgare, vars rätt till en dräglig livsmiljö skall skyddas genom miljölagarna, också får rätt att gå till domstol när dessa rättigheter kränks. Hittills erkänns dock bara ekonomiska intressen som grund för tillgång till domsto- larna. Detta försvagar miljölagstiftningen i verkligheten.
Ekonomiska faktorer
Det finns numera teknisk potential för att ekonomisk tillväxt i Europa skall vara förenlig med minskad miljöbelastning. För att denna möj- lighet skall förverkligas ställs dock stora krav på den ekonomiska po- litiken och på miljöpolitiken. Vill man lyckas är det angeläget att un- dandra subventioner till miljöskadlig verksamhet och att genom lag- stiftningen tvinga förorenare att betala för förorenandets kostnader.
Om sådana reformer genomförs avgörs i en maktkamp mellan allmänhetens intresse av en god samhällsekonomiskt rationell lag- stiftning och de ekonomiska intressen som gynnats av subventionerna eller av att undgå ekonomiskt ansvar för de miljöskador de orsakar.
Det är en utbredd förhoppning att
Utredningen uttalar att Unionens ekonomiska satsningar bör in- riktas på områden som förbättrar miljöprestanda i ekonomin. EU har under många år haft makten över pengar dels för att utjämna förut- sättningarna och knyta samman länderna inom nuvarande EU, dels
SOU 1997:149 |
187 |
för att stödja länder i centrala och östra Europa. Erfarenheterna visar att mycket av pengarna gått till att subventionera motorvägar, fossi- leldade energianläggningar, kärnkraftverk och vattenanläggningar.
Bidragen har därvid subventionerat miljöskadlig verksamhet och missgynnat ekonomiskt rationell hushållning med resurser som grundvatten och primärenergi. Utredningens allmänna ambitioner för hur pengarna skall användas är därför inte bara viktiga utan radikala.
För att ambitionerna skall nås måste formuleringarna preciseras så att inte ekonomiskt omotiverade reparationer och renoveringar av kärnkraftverk som av ekonomiska skäl borde stängas, eller investe- ringar i t.ex. reningsanläggningar till fossileldade verk, genomförs med miljömotiverat bistånd. Fortsätter sådant bistånd snedvrids kon- kurrensvillkoren till nackdel för energieffektiviserande teknik och förnybara energikällor. På samma sätt finns det såväl miljöskäl som marknadsekonomiska skäl att undvika att subventionera utbyggnad av gasledningar och motorvägar som inte skulle komma till stånd om brukarna var tvungna att betala själva.
Ur naturskyddssynpunkt avgörs konsekvenserna till stor del av Unionens gemensamma jordbrukspolitik. Denna omfattar samtidigt huvuddelen av budgeten i det nuvarande EU. Utredningen har inte behandlat detta område eftersom osäkerheten om vilken jordbrukspo- litik som skall råda i ett utvidgat EU gör frågorna ogripbara.
Avslutningsvis ett ytterligare argument för utredningens slutsats att alla kandidatländer bör behandlas samtidigt. Med de kriterier kommissionen använt för att välja ut några länder till inträde har man valt dem som har bäst förutsättningar att utvecklas väl utanför Unio- nen. Man kan därför förvänta sig att
188 |
SOU 1997:149 |
Ordförklaringar
Agenda 2000 |
|
|
utveckling och utvidgning framlagt i juli 1997 |
Basel- |
Konventionen om gränsöverskridande transporter och slut- |
konventionen |
ligt omhändertagande av farligt avfall (FN UNEP) |
BNP |
Bruttonationalprodukt |
DISAE |
|
|
om miljöområdet |
EEA |
Europeiska miljöbyrån (Köpenhamn), European Environ- |
|
ment Agency |
EIB |
Europeiska Investeringsbanken, European Inves tment Bank |
EMEP |
Europeiska Luftövervakningsprogrammet, European Mo- |
|
nitoring and Evaluation Program (inom LRTAP- |
|
konventionen) |
EU |
Europeiska Unionen |
EU DG I |
Direktorat I inom |
|
relationer till icke |
EU DG III |
Direktorat III inom |
|
marknaden och industri |
EU DG V |
Direktorat V inom |
|
betsmarknad och sociala frågor, inkl arbet smiljö |
EU DG VI |
Jordbruksdirektoratet inom |
EU DG VII |
Transportdirektoratet inom |
EU DG XI |
Miljödirektoratet inom |
EU Phare |
|
|
ropeiska länderna (inkl. de tre baltiska staterna) utanför ti- |
|
digare Sovjetunionen |
EU Tacis |
|
|
gare sovjetiska delrepublikerna med undantag av de tre |
|
baltiska staterna |
EBRD |
Europeiska Utvecklingsbanken, European Bank for Recon- |
|
struction and Development |
GEF |
Global, Environmental Facility (Världsbanken, FN:s Miljö- |
|
program och FN:s Utvecklingsprogram) |
HELCOM |
Helsingforskommissionen för Östersjöns miljö, Baltic Ma- |
SOU 1997:149 |
189 |
|
rine Environment Protection Commission |
IVL |
Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning |
|
femte miljöhandlingsprogram |
LRTAP- konventionen
Den europeiska konventionen om långväga gränsöverskri- dande luftföroreningar. UN ECE Convention on Long Range Transboundary Air Pollution (FN:s Ekonomiska Kommission för Europa, ECE, 1979)
NATO |
North Atlantic Treaty Organization |
NEFCO |
Nordiska Miljöfinansieringsbolaget. Nordic Environment |
|
Financing Cooperation |
NOx |
Kväveoxider |
OECD |
Organization for Economic |
OSPAR |
Oslo- och Pariskommissionerna (Havsmiljökommissioner |
|
för Nordsjön och Nordostatlanten) |
PAHs |
Policykliska aromatiska kolväten |
PCB |
Polyklorerade bifenyler |
PCT |
Polyklorerade terfenyler |
POPs |
Svårnedbrytbara organiska föroreningar, persistent organic |
|
pollutants |
SEI |
Stockholm Environment Institute |
SKI |
Statens Strålskyddsinstitut |
SO2 |
Svaveldioxid |
TAIEX |
|
|
der rådgivning till kandidatländerna i nom olika sektorer |
TEN |
Transeuropeiska nätverk. |
|
transport- och kommunikationssektorerna |
UNEP |
FN:s Miljöprogram |
VOC |
Lättflyktiga organiska ämnen, volatile organic compounds |
WHO |
Världshälsoorganisationen |
Wien- |
Konventionen om skydd för det stratosfäriska ozonlagret, |
konventionen |
inkl. Montrealprotokollet om begränsning av utsläppen av |
|
ozonnedbrytande ämnen |
IVL |
INSTITUTET FÖR VATTEN- OCH |
LUFTVÅRDSFORSKNING |
6:(',6+ (19,5210(17$/ 5(6($5&+ ,167,787(
Miljötillståndet i Europa, Sverige, de associerade länderna och övriga länder i Central- och Östeuropa
INSTITUTET FÖR VATTTEN- OCH LUFTVÅRDSFORSKNING
Förord
Denna rapport utgör underlag huvudsakligen på luftsidan till utredningen Mxx
Rapporten har huvudsakligen utarbetats av IVL. Bidrag har dock erhållits från Bertil Hägerhäll, Ardea AB, främst vad gäller frågor om miljösituationen i Östersjön och om den biologiska mångfalden. Ansvarig på IVL för rapporten har varit Gun Lövblad. Peringe Grennfelt, Åke Iverfeldt, Karin Kindbom samt Lena Skärby har deltagit i arbetet.
IVL, Göteborg
Gun Lövblad
INST...
Miljötillståndet i Europa, Sverige, de associerade länderna och övriga länder i Central- och Östeuropa
1.Miljötillståndet i Europa som helhet
1.1Inledning
Miljötillståndet i Europa beskrivs i rapporten Europe's Environment, the Dobris Assessment (Stanners & Bourdeau), som publicerades av den Europeiska Miljöbyrån (EEA) 1995 som en uppföljning av och bidrag till Environment for
Den beskrivning av miljösituationen som görs i följande avsnitt omfattar nuvarande förhållanden, trender som observerats och utveck- lingen inom den närmaste framtiden mot bakgrund av redan vidtagna åtgärder och beslut som tagits eller planeras.
1.2Utsläpp av föroreningar till luften som förorsakar lokala och regionala effekter
I de flesta delar av Europa anses luftföroreningar vara ett av de allvarligaste miljöproblemen. Detta gäller i
områden. De leder också till skador på känsliga ekosystem inom stora områden på landsbygden i Europa. De föroreningar som är viktiga att ta med i en beskrivning av föroreningssituationen i Europa är svaveldioxid (SO2), kväveoxider (NO x) ammoniak (NH3), flyktiga organiska ämnen (VOCs, volatile organic compounds), ozon, och partiklar, inklusive tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föroreningar (POPs, persistent organic pollutants).
Årliga utsläpp
De årliga utsläppen i Europa presenteras i tabellerna
Utsläpp per invånare och ytenhet
Utsläppen av SO 2 per capita liksom per ytenhet är i många fall större i länderna i Central- och Östeuropa jämfört med utsläppen i många EU- länder. För NO X är utsläppen per capita störst i Skandinavien medan de räknat per ytenhet är högst i nordvästra delarna av Europeiska kontinenten.
I allmänhet finner man de största utsläppstätheterna i de mest tätbefolkade delarna av Europa. Det finns en viss skillnad mellan de olika typerna av föroreningar. Men om man studerar utsläppen inom de olika rutorna i det rutnät (150x150 km) som presenteras av det Europeiska luftövervakningsprogrammet (EMEP) så finns i stort sett de största utsläppen i ett band genom Europa från Storbritannien genom Nederländerna, Tyskland och Tjeckien till Polen.
Tabell 3.1 Utsläpp av svaveldioxid under olika år (1000 ton SO 2) (Barrett & Berge 1996).
Land |
1980 |
1990 |
2000 |
2005 |
2010 |
1994 |
Belgien |
828 |
317 |
248 |
232 |
215 |
294 |
Bulgarien |
2050 |
2020 |
1374 |
1230 |
1127 |
1485 |
Danmark |
451 |
180 |
90 |
90 |
90 |
156 |
Estland |
275 |
275 |
141 |
141 |
141 |
141 |
Finland |
584 |
260 |
116 |
116 |
116 |
117 |
Frankrike |
3338 |
1300 |
868 |
770 |
737 |
1130 |
Grekland |
400 |
510 |
595 |
580 |
570 |
510 |
Irland |
222 |
178 |
155 |
155 |
155 |
157 |
Italien |
3800 |
1681 |
1209 |
1042 |
1042 |
1490 |
Kroatien |
150 |
180 |
133 |
125 |
117 |
89 |
Lettland |
115 |
115 |
115 |
115 |
115 |
115 |
Liechtenstein |
0.39 |
0.15 |
0.11 |
0.11 |
0.11 |
0.13 |
Litauen |
222 |
222 |
222 |
222 |
222 |
222 |
Luxembourg |
24 |
14 |
4 |
4 |
4 |
12 |
Nederländerna |
490 |
205 |
92 |
92 |
56 |
147 |
Norge |
141 |
54 |
34 |
34 |
34 |
35 |
Österrikea |
397 |
90 |
78 |
78 |
78 |
74 |
Polen |
4100 |
3210 |
2583 |
2173 |
1397 |
2605 |
Portugal |
266 |
283 |
304 |
294 |
294 |
272 |
Romänien |
1762 |
1504 |
559 |
559 |
559 |
559 |
Ryssland |
7161 |
4460 |
4440 |
4297 |
4297 |
2983 |
Schweiz |
116 |
43 |
30 |
30 |
30 |
31 |
Slovakien |
780 |
543 |
337 |
295 |
240 |
238 |
Slovenien |
235 |
195 |
92 |
45 |
37 |
177 |
Spanien |
3319 |
2266 |
2143 |
2143 |
2143 |
2071 |
Storbritannien |
4903 |
3752 |
2320 |
1470 |
980 |
2718 |
Sverige |
508 |
136 |
100 |
100 |
100 |
97 |
Tjeckien |
2257 |
1876 |
1128 |
902 |
632 |
1270 |
Tyskland |
7517 |
5331 |
990 |
740 |
740 |
2997 |
Ukraina |
3849 |
2782 |
2310 |
2310 |
2310 |
1715 |
Ungern |
1633 |
1010 |
898 |
816 |
653 |
741 |
Vitryssland |
740 |
710 |
552 |
490 |
490 |
381 |
Tabell 3.2 Utsläpp av kväveoxider under olika år (1000 tonnes NO 2) (Barrett & Berge 1996).
Land |
1980 |
1990 |
2000 |
2005 |
2010 |
1994 |
Belgien |
442 |
343 |
350 |
350 |
350 |
350 |
Bulgarien |
416 |
376 |
380 |
350 |
290 |
327 |
Danmark |
274 |
269 |
203 |
192 |
192 |
272 |
Estland |
72 |
72 |
43 |
43 |
43 |
43 |
Finland |
295 |
300 |
224 |
224 |
224 |
283 |
Frankrike |
1823 |
1590 |
1521 |
1521 |
1521 |
1521 |
Grekland |
306 |
306 |
306 |
306 |
306 |
306 |
Irland |
73 |
115 |
105 |
105 |
105 |
122 |
Italien |
1480 |
2053 |
2098 |
2060 |
2060 |
2050 |
Kroatien |
83 |
83 |
87 |
83 |
83 |
59 |
Lettland |
93 |
93 |
93 |
93 |
93 |
93 |
Liechtenstein |
0.71 |
0.63 |
0.41 |
0.37 |
0.37 |
0.54 |
Litauen |
158 |
158 |
158 |
158 |
158 |
158 |
Luxembourg |
23 |
23 |
19 |
19 |
19 |
21 |
Nederländerna |
583 |
575 |
249 |
249 |
120 |
526 |
Norge |
184 |
230 |
161 |
161 |
161 |
225 |
Österrikea |
246 |
222 |
155 |
155 |
155 |
177 |
Polen |
1229 |
1280 |
1345 |
1345 |
1345 |
1105 |
Portugal |
96 |
221 |
254 |
254 |
254 |
254 |
Romänien |
369 |
883 |
443 |
443 |
443 |
443 |
Ryssland |
1734 |
2675 |
1995 |
1995 |
1995 |
1995 |
Schweiz |
170 |
166 |
117 |
110 |
113 |
140 |
Slovakien |
197 |
227 |
173 |
173 |
173 |
173 |
Slovenien |
48 |
53 |
45 |
38 |
31 |
66 |
Spanien |
950 |
1188 |
892 |
892 |
892 |
1227 |
Storbritannien |
2319 |
2702 |
2000 |
1842 |
1860 |
2219 |
Sverige |
454 |
411 |
312 |
303 |
311 |
392 |
Tjeckien |
937 |
742 |
398 |
398 |
398 |
369 |
Tyskland |
3657 |
3071 |
2872 |
2130 |
2130 |
2872 |
Ukraina |
1145 |
1097 |
1094 |
1094 |
1094 |
568 |
Ungern |
273 |
238 |
230 |
210 |
196 |
183 |
Vitryssland |
234 |
285 |
217 |
184 |
184 |
203 |
Tabell 3.3 Ammoniak utsläpp under olika år (1000 tonnes NH 3) (Barrett & Berge 1996).
Land |
1980 |
1990 |
2000 |
2005 |
2010 |
1994 |
Belgien |
74 |
79 |
80 |
80 |
80 |
80 |
Bulgarien |
323 |
323 |
143 |
140 |
140 |
146 |
Danmark |
152 |
140 |
103 |
103 |
103 |
126 |
Estland |
29 |
29 |
29 |
29 |
29 |
29 |
Finland |
43 |
41 |
32 |
23 |
23 |
41 |
Frankrike |
700 |
700 |
666 |
666 |
666 |
666 |
Grekland |
78 |
78 |
78 |
78 |
78 |
78 |
Irland |
126 |
126 |
126 |
126 |
126 |
126 |
Italien |
508 |
384 |
384 |
384 |
384 |
384 |
Kroatien |
44 |
44 |
31 |
31 |
31 |
31 |
Lettland |
38 |
38 |
38 |
38 |
38 |
38 |
Liechtenstein |
0.14 |
0.15 |
0.15 |
0.15 |
0.15 |
0.15 |
Litauen |
84 |
84 |
84 |
84 |
84 |
84 |
Luxembourg |
7 |
7 |
7 |
7 |
7 |
8 |
Nederländerna |
234 |
236 |
82 |
82 |
50 |
172 |
Norge |
39 |
39 |
41 |
41 |
41 |
41 |
Österrikea |
99 |
99 |
101 |
101 |
101 |
101 |
Polen |
550 |
508 |
384 |
384 |
384 |
384 |
Portugal |
93 |
93 |
92 |
92 |
92 |
92 |
Romänien |
371 |
371 |
371 |
371 |
371 |
371 |
Ryssland |
1189 |
1191 |
772 |
772 |
772 |
772 |
Schweiz |
71 |
62 |
59 |
59 |
58 |
60 |
Slovakien |
62 |
62 |
47 |
47 |
47 |
47 |
Slovenien |
27 |
27 |
27 |
27 |
27 |
27 |
Spanien |
353 |
353 |
345 |
345 |
345 |
345 |
Storbritannien |
320 |
320 |
320 |
320 |
320 |
320 |
Sverige |
61 |
61 |
55 |
54 |
53 |
58 |
Tjeckien |
105 |
105 |
92 |
92 |
92 |
92 |
Tyskland |
835 |
759 |
622 |
622 |
622 |
622 |
Ukraina |
926 |
926 |
926 |
926 |
926 |
926 |
Ungern |
170 |
176 |
170 |
160 |
150 |
140 |
Vitryssland |
257 |
257 |
257 |
257 |
257 |
257 |
Tabell 3.4 Utsläpp av flyktiga organiska föreningar under olika år (1000 ton) (Barrett & Berge 1996).
Land |
1980 |
1990 |
2000 |
2005 |
2010 |
1994 |
Belgien |
660 |
365 |
362 |
362 |
362 |
362 |
Bulgarien |
217 |
217 |
356 |
276 |
265 |
205 |
Danmark |
198 |
177 |
136 |
136 |
136 |
161 |
Estland |
50 |
50 |
50 |
50 |
50 |
50 |
Finland |
210 |
209 |
151 |
108 |
108 |
173 |
Frankrike |
2404 |
2404 |
2282 |
2282 |
2282 |
2282 |
Grekland |
614 |
614 |
614 |
614 |
614 |
614 |
Irland |
197 |
197 |
171 |
138 |
138 |
202 |
Italien |
1771 |
2554 |
2554 |
2554 |
2554 |
2554 |
Kroatien |
105 |
105 |
73 |
73 |
73 |
73 |
Lettland |
49 |
49 |
49 |
49 |
49 |
49 |
Liechtenstein |
1.48 |
1.56 |
0.92 |
0.86 |
0.86 |
1.3 |
Litauen |
112 |
112 |
112 |
112 |
112 |
112 |
Luxembourg |
20 |
19 |
14 |
14 |
14 |
17 |
Nederländerna |
487 |
444 |
196 |
158 |
120 |
391 |
Norge |
174 |
266 |
182 |
182 |
182 |
295 |
Österrikea |
374 |
430 |
305 |
305 |
305 |
364 |
Polen |
1036 |
831 |
819 |
819 |
819 |
819 |
Portugal |
199 |
206 |
231 |
231 |
231 |
231 |
Romänien |
109 |
109 |
109 |
109 |
109 |
109 |
Ryssland |
2843 |
3566 |
2861 |
2861 |
2861 |
2861 |
Schweiz |
323 |
292 |
172 |
170 |
173 |
226 |
Slovakien |
149 |
149 |
108 |
108 |
108 |
108 |
Slovenien |
39 |
35 |
33 |
30 |
25 |
33 |
Spanien |
1265 |
1134 |
1196 |
1196 |
1196 |
1196 |
Storbritannien |
2093 |
2287 |
1519 |
1340 |
1276 |
2042 |
Sverige |
555 |
528 |
342 |
287 |
287 |
395 |
Tjeckien |
275 |
534 |
399 |
399 |
399 |
399 |
Tyskland |
3296 |
2985 |
2405 |
1750 |
1750 |
2405 |
Ukraina |
1626 |
1369 |
1369 |
1369 |
1369 |
1024 |
Ungern |
215 |
205 |
180 |
160 |
145 |
143 |
Vitryssland |
549 |
533 |
380 |
323 |
323 |
372 |
Table 3.5 Nuvarande utsläpp i ton per km 2 och kg per capita. (Utsläpp från Barrett & Berge, 1996).
|
|
SO2 |
|
NOx |
|
NH3 |
|||||
Land |
|
ton/km2 |
|
kg/capita |
|
ton/km2 |
|
kg/capita |
|
ton/km2 |
kg/capita |
Belgien |
9.5 |
29.4 |
11.3 |
35.0 |
2.6 |
8.0 |
|||||
Bulgarien |
13.4 |
165.0 |
2.9 |
36.3 |
1.3 |
16.2 |
|||||
Danmark |
3.6 |
30.6 |
6.3 |
53.3 |
2.9 |
24.7 |
|||||
Estland |
3.1 |
88.1 |
1.0 |
26.9 |
0.6 |
18.1 |
|||||
Finland |
0.3 |
23.4 |
0.8 |
56.6 |
0.1 |
8.2 |
|||||
Frankrike |
2.0 |
19.9 |
2.8 |
26.8 |
1.2 |
11.7 |
|||||
Grekland |
3.9 |
50.5 |
2.3 |
30.3 |
0.6 |
7.7 |
|||||
Irland |
2.2 |
44.9 |
1.7 |
34.9 |
1.8 |
36.0 |
|||||
Italien |
5.0 |
25.8 |
6.8 |
35.5 |
1.3 |
6.7 |
|||||
Kroatien |
1.6 |
18.9 |
1.0 |
12.6 |
0.5 |
6.6 |
|||||
Lettland |
1.8 |
42.6 |
1.4 |
34.4 |
0.6 |
14.1 |
|||||
Liechtenstein |
0.7 |
5.2 |
2.7 |
21.6 |
0.8 |
6.0 |
|||||
Litauen |
3.4 |
60.0 |
2.4 |
42.7 |
1.3 |
22.7 |
|||||
Luxembourg |
4.0 |
30.0 |
7.0 |
52.5 |
2.7 |
20.0 |
|||||
Nederländerna |
4.0 |
9.8 |
14.2 |
35.1 |
4.6 |
11.5 |
|||||
Norge |
0.1 |
8.3 |
0.7 |
53.6 |
0.1 |
9.8 |
|||||
Österrike |
0.9 |
9.6 |
2.1 |
23.0 |
1.2 |
13.1 |
|||||
Polen |
8.3 |
68.2 |
3.5 |
28.9 |
1.2 |
10.1 |
|||||
Portugal |
3.0 |
27.5 |
2.8 |
25.7 |
1.0 |
9.3 |
|||||
Romänien |
2.3 |
24.1 |
1.9 |
19.1 |
1.6 |
16.0 |
|||||
Ryssland |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Schweiz |
0.8 |
4.6 |
3.4 |
20.9 |
1.5 |
9.0 |
|||||
Slovakien |
4.9 |
44.9 |
3.5 |
32.6 |
1.0 |
8.9 |
|||||
Slovenien |
8.9 |
93.2 |
3.3 |
34.7 |
1.4 |
14.2 |
|||||
Spanien |
4.1 |
53.1 |
2.4 |
31.5 |
0.7 |
8.8 |
|||||
Storbritannien |
11.1 |
47.4 |
9.1 |
38.7 |
1.3 |
5.6 |
|||||
Sverige |
0.2 |
11.3 |
0.9 |
45.6 |
0.1 |
6.7 |
|||||
Tjeckien |
16.1 |
123.3 |
4.7 |
35.8 |
1.2 |
8.9 |
|||||
Tyskland |
8.4 |
37.7 |
8.0 |
36.2 |
1.7 |
7.8 |
|||||
Ukraina |
2.8 |
33.1 |
0.9 |
11.0 |
1.5 |
17.9 |
|||||
Ungern |
8.0 |
69.9 |
2.0 |
17.3 |
1.5 |
13.2 |
|||||
Vitryssland |
|
1.8 |
|
37.0 |
|
1.0 |
|
19.7 |
|
1.2 |
25.0 |
Utsläpp av tungmetaller och POPs
Utsläppen av ett flertal giftiga ämnen, tungmetaller och POPs, är också betydande. En inventering av dessa utsläpp genomfördes nyligen av den tyska miljömyndigheten (Umweltbundesamt). Data från denna inventering kommer att användas för arbete med spridnings- och depositionsmodeller inom de olika havsförorenings- konventionerna och inom konventionen om långväga gränsöver-
skridande luftföroreningar (ECE LRTAP). Materialet från invente- ringen har dessvärre inte kunnat utnyttjas i denna rapport.
Luftföroreningskällor
Utsläppen av luftföroreningar i olika europeiska länder kommer i stort sett från samma typer av källor. Utsläppsstatistik som omfattar utsläppens fördelning mellan olika källor under 1995 har endast funnit att tillgå för vissa länder. Därför har den källfördelning som förekom 1990 använts. För länderna i Central- och Östeuropa gäller att förändringarna sedan 1990 sannolikt har påverkat inte bara utsläppens storlek utan också utsläppen fördelning mellan olika källkategorier. Det finns vissa systematiska skillnader mellan
Samtidigt som utsläppen från energi- och industrisektorerna i allmänhet visar på en nedåtgående trend så ökar utsläppen från transportsektorn fortfarande i många europeiska länder. I många länder anses transportsektorn vara den viktigaste källan till luftföroreningar.
Utsläppen av svaveldioxid kommer främst från energiproduktion då man utnyttjar svavelhaltiga bränslen. Kväveoxider släpps i första hand ut från förbränning av fossila bränslen i stationära såväl som rörliga källor. Flyktiga organiska föreningar härrör från ofullständig förbränning i bensinmotorer och från förbränning av ved i små anläggningar. Jordbrukssektorn är viktig för utsläppen av ammoniak.
Långväga transport av luftföroreningar
Luftföroreningar transporteras i atmosfären över långa avstånd och påverkar luftkvaliteten och nedfallet av föroreningar i såväl intill- liggande som avlägset belägna regioner. Transporten av föroreningar som svavel och kväveoxider, ammoniak och oxidanter från utsläpp till det att de deponeras kan beräknas med hjälp av storskaliga modeller som beskriver transporten och nedfallet. Transportmatriser som beskriver spridningen av föroreningar från ett land till ett annat är viktiga för att utarbeta åtgärdsstrategier för minskad luftförorening. Långväga transport förekommer också av andra föroreningar som t.ex. partiklar, tungmetaller och POPs.
Storskaliga åtgärdsstrategier
På grund av den storskaliga spridningen av föroreningar måste åtgärdsstrategierna vara multinationella för att vara effektiva. Avtal om åtgärder har tidigare utarbetats inom ramen för
De avtal om minskningar av luftföroreningsutsläppen som slutits hittills, har utarbetats i form av protokoll till
Svavelprotokollet
Stora investeringar har gjorts för att minska utsläppen av svaveldioxid. Dessa åtgärder har varit framgångsrika och i vissa västeuropeiska länder har utsläppen sedan 1980 minskat med mellan 60 och 80%. Många länder har redan minskat sina utsläpp till det utsläppsmål för år 2010 som läggs fast i det andra svavelprotokollet till
Dessutom har vissa av länderna i Central- och Östeuropa minskat sina utsläpp till eller under målet för år 2010. Dessa minskningar beror i huvudsak på den ekonomiska tillbakagången i dessa länder sedan 1989, men också till viss del på aktiva insatser för att förbättra miljön. Det är viktigt för dessa länder och för miljön som helhet att inte utsläppen tillåts öka när de ekonomiska förhållandena förbättras.
För vissa länder kräver åtagandena i det andra svavelprotokollet avsevärda ytterligare reduktioner av utsläppen jämfört med förhållandena 1994. Detta gäller för Storbritannien, Frankrike, Tysk- land, Danmark, Polen, Tjeckien och Slovenien.
Nytt kväveprotokoll
Ett nytt kväveprotokoll planeras omfatta alla de miljöeffekter till vilka utsläppen av kväveoxider bidrar, inklusive försurning, eutrofiering, fotokemiska oxidanter och luftkvaliteten i tätorter. Därför krävs att detta protokoll innehåller åtgärdsstrategier mot ett antal olika föroreningar. De förslag om utsläppsreduktioner som avses ligga till grund för förhandlingarna om detta nya protokoll är ännu inte klara. Information om detta kommer att bli tillgänglig under hösten. Detta protokoll förväntas emellertid, tillsammans med redan fattande och genomförda beslut nationellt och inom EU, leda till betydande utsläppsminskningar. Som ett exempel införs nu trevägskatalysatorer i alla nya bensindrivna fordon. På längre sikt kommer detta att påverka miljön i alla delar av Europa.
De snabba politiska såväl som ekonomiska förändringarna i länderna i Central- och Östeuropa medför att det är mycket svårt att uppskatta utsläppen av andra föroreningar än svavel under de kommande 10 - 15 åren.
1.3Utsläpp till atmosfären av föroreningar som förorsakar globala effekter
Klimatförändringar och uttunning av ozonlagret
Ackumulering av långlivade föroreningar i atmosfären kan förändra den globala atmosfärens sammansättning, kemi och dynamik. Detta kan leda till klimatförändringar och uttunning av det skyddande ozonlagret. Ozonnedbrytning förorsakas av motståndskraftiga halo- genföreningar, som t.ex. freoner, som endast kan brytas ned av den kortvågiga strålningen i stratosfären. Den globala uppvärmningen (växthuseffekten) förorsakas av ämnen som koldioxid, metan, ozon och lustgas (dikväveoxid) m.fl. De allvarliga effekterna beror till stor del på föroreningarnas långa uppehållstid i atmosfären. Även om åtgärderna för att minska utsläppen är framgångsrika tar det lång tid innan koncentrationerna i atmosfären minskar. Eftersom det är fråga om globala effekter så omfattas de inte av beskrivningen nedan av miljötillståndet. Dessa gaser kan emellertid påverka miljön i Europa
liksom i andra delar av världen och effekterna är inte enbart direkta utan också indirekta genom globalt förhöjda temperaturer. Klimat- förändringarna kan bland annat leda till permanenta eller tillfälliga översvämningar av många lågt liggande områden i Europa.
Utsläpp av koldioxid
Utsläppen av koldioxid för åren 1990 och 1995 redovisas i tabell 3.6. nedan. Data som erhållits från Corinair för 1995 är inte fullständiga, men tillgängliga data indikerar att de största utsläppen sker i Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien. Europa svarar för cirka 25% av de totala globala koldioxidutsläppen, och för cirka 16% av metanutsläppen från mänskliga verksamheter. Europas bidrag till de flesta av människan förorsakade utsläppen av växthusgaser och av ämnen som bryter ner ozon är oproportionerligt stora i förhållande till kontinentens geografiska yta och befolkningens storlek.
Åtgärdsstrategier
Förutom åtgärdsstrategier för att motverka utsläppen av föroreningar som är av regional betydelse, utarbetas också internationella strategier för globala föroreningar. Den Internationella Klimatpanelen (IPCC, International Panel on Climate Change) har tagit initiativ till åtgärder mot utsläppen av koldioxid med syfte att motverka klimatörändringar. Detta arbete har hittills inte varit särskilt framgångsrikt. EU- kommissionen har utarbetat ett förslag för att minska utsläppen av koldioxid och motverka växthuseffekten. För att dessa åtgärder skall genomföras kräver EU dock att andra länder också vidtar åtgärder t.ex. länder med stora utsläpp som t.ex. USA och Japan.
Utsläppen av ämnen som bryter ned ozonlagret begränsas enligt
Tabell 3.6 Utsläpp av koldioxid (milj. ton CO 2) i olika länder 1990 (Dobris) och 1995 (Corinair, hittills ofullständigt dataunderlag), samt ton per capita 1990.
|
1990 |
1990 |
1995 |
|
milj.ton |
ton/cap |
milj. ton |
EU 15 |
|
|
|
Österrike |
54 |
7 |
58 |
Belgien |
104 |
10 |
112 |
Danmark |
51 |
10 |
60 |
Finland |
51 |
10 |
56 |
Frankrike |
357 |
6 |
: |
Tyskland |
963 |
: |
|
Grekland |
69 |
7 |
: |
Irland |
31 |
9 |
34 |
Italien |
380 |
7 |
: |
Luxembourg |
10 |
25 |
8 |
Nederländerna |
139 |
9 |
: |
Portugal |
41 |
4 |
: |
Spanien |
203 |
5 |
: |
Sverige |
49 |
6 |
: |
Storbritannien |
560 |
10 |
: |
EFTA 4 |
|
|
|
Island |
2 |
9 |
2 |
Liechtenstein |
|
|
: |
Norge |
38 |
9 |
38 |
Schweiz |
42 |
6 |
: |
PHARE 13 |
|
|
|
Albanien |
10 |
3 |
<1 |
Bosnien, Herzegovina |
- |
|
: |
Bulgarien |
91 |
10 |
73 |
Tjeckien |
|
- |
|
Tjeckoslovakien, fd |
208 |
13 |
|
Estland |
|
- |
20 |
FYROM |
|
|
: |
Ungern |
58 |
5 |
73 |
Lettland |
|
- |
11 |
Polen |
368 |
10 |
338 |
Romänien |
181 |
8 |
127 |
Slovakien |
- |
- |
45 |
Slovenien |
- |
- |
: |
Liksom för svavel och kväve medför de snabba politiska och ekonomiska förändringarna i Central- och Östeuropa att det är mycket svårt att beräkna utsläppen av dessa gaser under de kommande
1.4. Luftkvalitet
Luftkvalitet i tätorter
Dålig luftkvalitet är i huvudsak ett tätortsproblem. Utsläpp av luftföroreningar på låg nivå (i första hand från trafik och lokal uppvärmning) leder till luftföroreningshalter som ofta överskrider nationella och internationella gränsvärden för luftkvalitet. Utanför tätorterna är koncentrationerna i allmänhet låga med ett viktigt undantag för ozon och i viss utsträckning för partiklar.
Europa är starkt urbaniserat. Mer än 70 procent av befolkningen bor i tätorter. Luftkvaliteten i europeiska tätorter finns beskriven i rapporter från Europeiska Miljöbyråns, EEA, så kallade Topical Centre for Air Quality. I många städer överskrider de nuvarande halterna av luftföroreningar t.ex. av svaveldioxid, kvävedioxid, partiklar och ozon de gränsvärden som satts upp av bland andra Världshälsoorganisationen WHO och EU.
Svaveldioxid, kväveoxider och partiklar
Halterna av svaveldioxid är något högre i de centrala och östra delarna av Europa och kväveoxidhalterna något högre i
Trafikrelaterade föroreningar
För luftföroreningar som kväveoxider och vissa flyktiga organiska ämnen t.ex. bensen, är luftkvaliteten i städer i
Ozon
Ozon bildas i de lägre delarna av atmosfären (troposfären) genom reaktioner mellan flyktiga organiska ämnen och kväveoxider. Under högtryck med soliga förhållande och låga vindhastigheter kan höga ozonhalter byggas upp. Dessa episoder med förhöjda ozonhalter är ett allmänt problem i såväl tätorter som på landsbygden i stora delar av Europa. De kan skada ekosystem och material liksom människor hälsa.
Överskridande av gränsvärden och riktlinjer för luftkvalitet
Gränsvärdena överskrids i tätorter, inte bara i så kallade hot spots, utan också inom stora områden i städerna, den så kallade urbana bakgrundsnivån. se tabell 3.4. Data är från 1990. Det finns inga sammanställningar av senare data tillgängliga för Europa som helhet.
Tabell 3.4 Överskridanden av WHOs riktlinjer för luftkvalitet i större städer i Europa 1990. (Sluyter, ed., 1995),
Parameter |
Överskridande i |
SO2 max dygn |
43% av alla städer* |
SO2 årsmedel |
13% av alla städer* |
Stoft max |
86% av alla städer* |
dygn |
|
Kommentar
Alla delar av Europe
I 51% av de Östeuropeiska städerna
Överskridande både i urban bakgrund och vid trafikerade gator.
NO2 max |
15% av de östeuropeiska |
?? |
dygn** |
städerna |
|
Bly, årsmedel |
10% av alla städer* |
En betydande minskning 1985 - |
lägre nivå |
|
1990, över hela Europa |
Bly, årsmedel |
4% av alla städer* |
|
högre nivå |
|
|
Ozone, |
81% av alla städer |
Lägsta halter i tätorter. |
*alla städer betyder alla för vilka mätdata föreligger.
** |
Ny |
|
överskridande kommer alltså att bli följden. Även ett långtidsvärde är fastställt. |
Trender för luftkvalitet
Luftkvaliteten har i allmänhet förbättrats i hela Europa under de senaste 20 åren. Detta gäller särskilt för svaveldioxid, partiklar och bly. Den nuvarande luftkvalitetsövervakningens omfattning är dock
inte tillräcklig för att belysa luftkvalitetsförhållandena i europeiska tätorter och för att beräkna förhållandena i hela Europa och för alla de ämnen som är av betydelse för miljön.
I länder som Sverige och Schweiz där åtgärder mot kväveoxider vidtogs på ett relativt tidigt stadium, har halterna av kvävedioxid minskat avsevärt. I Sverige har minskningen i allmänhet uppgått till omkring 30 procent mellan 1986/87 och 1995/96.
I allmänhet har inte resultaten från luftövervakningsprogrammen kunnat visa på några systematiska förändringar av ozonhalterna under de senaste tio åren. Ett undantag är Nederländerna där en svagt nedåtgående trend kunnat observeras.
Beräkningar av den framtida luftkvaliteten
Den framtida luftkvaliteten är beroende av vilka åtgärder som vidtas i de olika länderna. För att prognosticera den framtida förorenings- situationen krävs att föroreningsutsläppen kopplas till koncentrations- nivåer med hjälp av modeller. När det gäller föroreningar som släpps ut direkt till luften kan inte haltförändringarna förväntas vara av samma storleksordning som utsläppsminskningarna. För sekundära föroreningar dvs sådana som bildas i atmosfären t.ex. ozon och kväveoxider, så kräver beräkningar av framtida koncentrationer i luft med sofistikerade modeller. Sådana modeller finns tillgängliga och används för luftkvalitetsplanering i tätorter såväl som på landsbygden. Resultaten från ett område kan emellertid inte direkt överföras till ett annat, beroende på olika faktorer som bland annat fördelningen av utsläppskällor, topografi och meteorologi.
Åtgärdsplanering inom EU och i de olika länderna som en konsekvens av andra svavelprotokollet och andra
Utvecklingen av en förbättrad luftkvalitet kommer sannolikt att bli den samma i hela Europa oavsett om de Central- och Östeuropeiska länderna blir
Hälsoeffekter
Dålig luft är skadlig för människors hälsa. Världshälsoorganisationens (WHOs) riktlinjer för luftkvalitet (AQG) överskrids för en eller flera luftföroreningar minst en gång i
Partiklar i luften anses utgöra den största belastningen på människors hälsa genom såväl sin fysikaliska såväl som sin kemiska påverkan på andningssystemet. De minsta partiklarna som kan tränga djupt ner i lungblåsorna anses vara de farligaste. Det är inte känt i vilken utsträckning som det är partiklarna i sig själv eller deras olika kemiska sammansättning av sura, giftiga och/eller cancerframkallande ämnen som bidrar mest till dessa hälsoeffekter. Exponering för giftiga föroreningar förekommer ofta i närheten av industrier eller i särskilt förorenade tätortsområden.
Hälsoeffekter kan delas in i irritationer och obehag, försämrade funktioner (t.ex. lungkapacitet), sjuklighet och dödlighet. Omfatt- ningen och vad slags hälsoeffekter som förekommer beror på exponeringen för föroreningar i gas- eller partikelform. I vilken utsträckning som tätortsbefolkningen verkligen utsätts för luftföroreningar är dock svårt att beräkna. Det beror på hur föroreningarna sprids i tid och rum liksom på hur befolkningen är lokaliserad och dess aktivitet. Luftkvaliteten inomhus är också viktig för den totala exponeringen och denna hänger bara delvis samman med källorna utomhus.
Omfattningen av de hälsoeffekter som luftföroreningarna förorsakar och de kostnader som detta medför för samhället är inte heller väl kvantifierade. Den omfattning i vilken befolkningen inom EU utsätts för luftföroreningar beräknas vara i stort sett den samma som för Europa som helhet. Det finns emellertid vissa skillnader när det gäller sammansättningen av blandningen av luftföroreningar. Exponeringen för kvävedioxid är något högre än för svaveldioxid och partiklar i Västeuropeiska städer jämfört med i städerna i Central- och Östeuropa.
Den europeiska befolkningens hälsotillstånd beror på många faktorer bland annat individuell känslighet på grund av ärftliga faktorer och livsstil. Flera miljöfaktorer tycks emellertid påverka hälsan. Ett antal grundläggande hälsoindikatorer (förväntad livslängd, sjuklighet, förekomst av vissa sjukdomar) visar för närvarande en positiv förändring i många, men inte i alla länder. Förändringarna antas bero på en kombination av faktorer bland andra livsstil, sjukvård, levnads- och miljöförhållanden, inklusive minskade luftföroreningar och bättre bostäder.
I vissa områden i Europa, särskilt i Central- och Östeuropa, finns det indikationer på ett samband mellan spädbarnsdödlighet och luftföroreningar. Det krävs emellertid bättre och mera omfattande epidemiologiska studier för att fastställa hur sambandet ser ut och särskilja påverkan mellan olika faktorer.
Sammanfattningsvis kan konstateras att en betydande del av tätortsbefolkningen i Europa för närvarande kan påverkas av förhöjda halter av luftföreningar.
Påverkan på material samt kulturföremål och byggnader
Materialförstörelse som en följd av människans verksamheter är inget nytt fenomen, men en del historiska byggnader har konsteterats tagit mer skada under de senaste femtio åren än under de första 4 eller 5 seklerna som de funnit till.
Det finns flera aspekter på materialförstörelsen. Alla slags material representerar ett ekonomiskt värde och materialskadorna förorsakar stora förluster för ländernas ekonomier. Men kulturarvet har också ett estetiskt värde. Det har publicerats larmrapporter om skador på kända byggnader som Colosseum i Rom och Akropolis i Aten, för att bara nämna ett par av alla de många tusen kulturbyggnader i Europa som är utsatta för föroreningstrycket. Det finns ingen större skillnad mellan situation inom EU och den i många central- och östeuropeiska länder. Inte enbart minnesmärken i Central- och Östeuropa är utsatta för dessa risker. Även hällristningar i Skandinavien förstörs för närvarande snabbare sannolikt på grund av föroreningarna.
Många luftföroreningar påverkar den hastighet med vilken olika material t.ex. byggnader och konstruktionsmaterial, betong och metaller, men också plaster, tyger och färger, bryts ner. För vissa material har man lyckats fastställa
av minskade utsläpp. Det tycks dock som om materialskadorna i tätorterna förorsakas av blandningen av föroreningar.
Någon absolut värde på de materialskador som luftföroreningarna förorsakar har inte fastställts, men summan anses vara tillräckligt stor för att motsvara större delen av de nödvändiga kostnaderna för att minska föroreningarna.
Vegetationsskador
Höga halter av svaveldioxid, kvävedioxid och andra luftföroreningar kan medföra direkta skador på växter genom att tränga in genom växternas klyvöppningar. De koncentrationer av svaveldioxid och kvävedioxid som förekommer storskaligt leder emellertid sannolikt inte till sådana effekter även om lokala effekter kan förekomma i en del kraftigt förorenade områden. Den enda förorening som för närvarande förorsakar direkta effekter på vegetation över större områden i Europa är ozon.
Ozon ger effekter på naturlig vegetation, grödor och på skog. Den exponering för ozon som förorsakar negativa effekter beräknas som AOT40 (se nedan) och definieras som kritiska exponerinsgs- nivåer för olika ekosystem (naturlig vegetation, odlade områden och skogsområden.) Synliga skador på känsliga vilda växter och på grödor som vete, vall och potatis som beror på koncentrationerna av ozon i luften förekommer över geografiskt vidsträckta områden i Europa. En av de långsiktigt känsligaste arterna är vete. Beräkningar av skörde- förlusterna i Europa kommer att utföras så snart tillförlitliga modeller har utvecklats. Kunskaperna om olika skogsträds känslighet är mera begränsade. Lövträd anses känsligare än barrträd. De kritiska nivåerna
för skogsträd överskrids mer eller mindre varje sommar i flertalet europeiska områden så långt norrut som till mellersta Skandinavien och anses delvis vara orsaken till bladförlusterna hos skogsträd åtminstone i Västeuropa.
Figur 3.1 Kritiska haltnivåer för grödor och dess överskridande i Europa (Hjelbrekke et al, 1997)
1.5Nedfall av försurande ämnen
Svavel- och kväveoxider som släpps ut i luften oxideras till svavel- respektive salpetersyra och deponeras på mark, sjöar, vattendrag och havsområden. De har en försurande effekt på jordar, ytvatten och grundvatten. Ammoniak förstärker försurningseffekten i områden där nitrifikation(?) förekommer. Kväve som deponerats som nitrat eller ammonium anses likvärdiga vad avser effekter och summan av dessa ämnen är av intresse för den så kallade kväveeffekten på ekosystemen. Luftföroreningar som verkar försurande släpps ut i hela Europa och transporteras över långa avstånd.
Geografisk fördelning
Nedfallet av sura föroreningar, svavel och kväve, över Europa beräknas med hjälp av modeller (EMEP). Det största svavelnedfallet förekommer inom det industrialiserade och tätbefolkade området från Polen över Tjeckien, Tyskland, Belgien och Nederländerna till Storbritannien. Nedfallet varierar betydligt mellan olika platser som ett resultat av dels lokala utsläpp dels på grund av olikheter i markanvändningen . Skogsområden får exempelvis ta emot ett större nedfall än öppna fält, beroende på skogens påverkan på luftrörelserna och dess större kontaktyta med atmosfären.
Det största nedfallet av oxiderat kväve finner man inom ett område som omfattar Belgien, Nederländerna, Tyskland, Polen, Tjeckien, Ungern, Österrike, norra delen av Italien, Schweiz, norra delen av Frankrike och södra delen av Storbritannien. Det allra största nedfallet förekommer i västra Tyskland, Nederländerna och Belgien. Det största nedfallet av reducerat kväve finner man inom två områden: ett västeuropeiskt område från Belgien, Nederländerna, Tyskland och Tjeckien till Österrike samt ett östeuropeiskt område omfattande i huvudsak Ukraina och Vitryssland.
Effekter av surt nedfall
Markförsurning till följd av atmosfäriskt nedfall kan ses inom många områden i Nordeuropa, särskilt på isavlagrade sandiga jordar i Skandinavien, Finland och intilliggande områden i Ryssland samt i Skottland, Nederländerna och Nordtyskland. De påverkade jordarna karaktäriseras av en mycket låg buffrande förmåga. Markförsurning kan också iakttas i mera välbuffrade jordar i de industrialiserade
regionerna i södra Polen, Tjeckien och östra Tyskland. Sjöförsurning, som en följd av markförsurning, förekommer i Norge, Sverige, Finland och näraliggande områden i Ryssland, men har också i viss utsträckning kunnat konstateras i Skottland och de norra delarna av England.
Kritska belastningsgränser
Överskridande av kritiska belastningsgränser
För närvarande överskrids de kritiska belastningsgränserna för surt nedfall över cirka 60 procent av Europas ekosystem. Sådana områden finns i nästan samtliga europeiska länder. Ekosystemen i de centrala Europa får ta emot 20 gånger eller mer surt nedfall än de kritiska belastningsgränserna. Detta påverkar ekosystemens långsiktiga uthållighet.
Bidrag till försurningen
För att planera åtgärder mot utsläppen av försurande luftföroreningar måste beaktas att samma effekt på ekosystemen kan uppnås antingen genom att minska svaveldioxid- eller kväveoxidutsläppen. Båda bidrar till att de kritiska belastningsgränserna överskrids. Effekten varierar mellan olika delar av Europa. Svavelnedfallet dominerar försurningseffekterna i Central- och Östeuropa medan nedfallet av kväveoxider är betydelsefullare, relativt sett, i Västeuropa.
Tabell 3.5 The importance of different pollutants for the acidification effects (Grennfelt et al 1993):
Förorening |
N. Skandi- |
S. Skandi- |
Centrala och |
V. Europa |
|
navien |
navien |
SV Europa |
inkl. Stor- |
|
|
|
|
britannien |
SO2 |
xx |
xxx |
xxx |
x |
NO2 |
0 |
x |
xx |
? |
NH3 |
0 |
x |
xx |
? |
Skador på skog
Skogsskador utgör ett betydande problem i stora delar av Europa. Luftföroreningar kan bidra till skogsskador dels direkt via gasformiga föroreningar, den viktigaste av dessa är ozon, dels indirekt via försurade jordar som saknar viktiga näringsämnen. Studier av skogens
tillstånd genomförs regelbundet, bl.a. med genom så kallade kronutglesningsundersökningar över hela Europa. Av det totala antalet undersökta träd (mer än 150.000) hade en fjärdedel tappat mer än 25 procent av sina blad eller barr och klassificerades som skadade. Skogarnas tillstånd har utan tvekan blivit sämre under årens lopp i Europa som helhet. I vissa regioner visar emellertid vissa trädslag och åldersgrupper av träd tecken på förbättring. Kronutglesningsstudier har visat på vissa samband med lokala faktorer. Biologiska stress- faktorer, klimathändelser och luftföroreningar har rapporterats som de troligaste orsakerna till skogsskador. Symptom som klart kunde hänföras till luftföroreningar har sällan påträffats. Luftföroreningar kan vara en faktor som gör träden mottagliga, och som samverkar med andra faktorer eller som fungerar som en lokalt utlösande faktor som försvagar skogsekosystemen.
Framtida surt nedfall
På grund av minskade utsläpp, särskilt av svaveldioxid, beräknas nedfallet av försurande föroreningar över Europa minska betydligt under de kommande åren. Åtagandena som länderna gjort inom ramen för det andra svavelprotokollet till
1.6Nedfall av kväve
Eutrofiering (Övergödning)
Förutom den försurande effekten har nedfallet av kväveföreningar en eutrofierande effekt på ekosystemen. Oxiderat kväve (nitrat) såväl som reducerat (ammonium) kväve bidrar till eutrofiering och anses likvärdiga även i detta avseende. Det finns emellertid skillnader när det gäller hur långt de olika kväveföreningarna transporteras i
atmosfären. Ammoniakutsläppen deponeras i stora mängder nära utsläppen.
Tabell 3.6. Andelen utsläppt svavel och kväve som faller ned i det egna
landet |
|
|
|
|
|
|
|
|
Svavel % |
Oxiderat |
Reducerat |
|
|
kväve % |
kväve % |
Österrike |
5 |
5 |
48 |
Belgien |
31 |
14 |
62 |
Bulgarien |
57 |
23 |
61 |
Danmark |
19 |
13 |
84 |
Finland |
12 |
16 |
35 |
Frankrike |
36 |
33 |
82 |
Tyskland |
51 |
45 |
72 |
Grekland |
23 |
20 |
59 |
Ungern |
39 |
10 |
62 |
Island |
18 |
9 |
36 |
Irland |
33 |
13 |
88 |
Italien |
45 |
53 |
79 |
Nederländerna |
15 |
18 |
80 |
Norge |
3 |
11 |
38 |
Polen |
48 |
26 |
66 |
Portugal |
46 |
32 |
83 |
Rumänien |
24 |
24 |
70 |
Spanien |
72 |
54 |
84 |
Sverige |
7 |
14 |
35 |
Schweiz |
7 |
9 |
56 |
Turkiet |
21 |
14 |
73 |
Storbritannien |
78 |
58 |
81 |
Belarus |
19 |
9 |
63 |
Ukraina |
37 |
17 |
76 |
Ryssland |
34 |
30 |
50 |
Estland |
19 |
3 |
48 |
Lettland |
14 |
5 |
41 |
Litauen |
25 |
10 |
62 |
Slovenien |
31 |
6 |
54 |
Tjeckien |
38 |
12 |
49 |
Slovakien |
15 |
8 |
42 |
Kvävenedfall
Kvävenedfallet beräknas med hjälp av modeller som utvecklats inom ramen för EMEP. Som tidigare nämnt förekommer stort nedfall av kväve i ett band från västra till östra Europa. Det högsta totala kväve- nedfallet finner man inom ett område som omfattar Storbritannien, Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien, norra Frankrike, över Alperna till norra delen av Italien samt i Polen, Tjeckien, Ungern,
Vitryssland, Ukraina och länderna på Balkan. Det absolut största nedfallet i Västeuropa förekommer i Nederländerna, Belgien och Tyskland.
För framtiden gäller att betydande utsläppsminskningar förväntas ske under de kommande tio åren vilket kommer att leda till minskat nedfall. Det är emellertid, ännu för tidigt att säga något om kommande utsläppsminskningar och göra uppskattningar av det framtida kvävenedfallet.
Effekter av kvävenedfall
Ekosystem i områden med stor kvävetillförsel drabbas av kraftigt övergödningseffekter (eutrofiering). Kvävenedfall har eutrofierande effekter på jordar, terrestra ekosystem såväl som i sötvatten och kustvatten. De allvarligaste effekterna uppstår i de fall då ekosystem har uppnått ett tillstånd av kvävemättnad eller nästan kvävemättnad. I sådana områden kommer deponerat kväve delvis att läcka ut med markvattnet och transporteras till floder och slutligen ut i havet, där det särskilt i kustområdena förstärker effekter av redan tillgängliga näringsämnen. Den allvarligaste eutrofieringen i Europa förekommer i de områden där nedfallet är som störst.
Effekterna på vegetationen i dessa områden av Europa är uppenbara. Växter som är anpassade till näringsfattiga förhållanden har förlorat konkurrensen med arter som föredrag näringsrika omgivningar. En annan mycket uppenbar effekt av stor kvävetillförsel är den stora förekomsten av grönalger på trädstammar, stenar, väggar och byggnader. Dessutom förekommer effekter som bidrag till försurningen och i form av grönalger i vattenmiljön. Kväveeffekter som uppträder som förändringar av floran, markläckage och försurning har, i större eller mindre omfattning, konstaterats i stora delar av Europa, inklusive i de södra delarna av Skandinavien.
1.7Nedfall av tungmetaller
Tungmetaller släpps ut till atmosfären i form av partiklar från ett antal industriprocesser och från energiproduktion (förbränning av fossila bränslen). Ett viktigt undantag är kvicksilver som till största delen släpps i ut gasfas. Sedan början av
varit flera. En anledning är införandet av teknik för att begränsa stoftutsläppen, en annan avvecklingen av användningen av vissa metaller som t.ex. genom införandet av blyfri bensin.
På grund av de generellt minskade tungmetallutsläppen så har problemet med tungmetaller blivit mera lokalt. För närvarande begränsas de regionala tungmetalleffekter till tre metaller: kvicksilver, kadmium och bly. Utsläppen av dessa metaller har också minskat, men inte tillräckligt.
Den nedåtgående trenden för utsläpp och nedfall av bly till följd av avvecklingen av blyad bensin har kunnat noteras i hela Västeuropa och delar av Central- och Östeuropa. Den regionala spridningen av bly har minskat kraftigt. På det lokala planet förekommer emellertid föroreningsproblem fortfarande kring vissa industrianläggningar.
För kvicksilver ledde de drastiska politisk/ekonomiska föränd- ringarna i Central- och Östeuropa
Det är svårt att utvärdera föroreningssituationen beträffande tungmetaller på europeiska skala. Lämpliga enhetliga data saknas. Nedfallsmönstren för tungmetaller över nordöstra Europa kan i viss mån illustreras med hjälp av analys av mossor. Mossanalyser i Norden, de baltiska länderna och delar av Europa gjordes 1990. Resultaten från de europeiska analyserna under den senaste studien som gjordes 1995 är ännu inte tillgängliga.
Marken förorenas av tungmetaller inte bara genom atmosfäriskt nedfall utan också via handelsgödsel och bekämpningsmedel inom jordbruket (tabell 3.7). För tillförseln av kadmium till ekosystemen tycks handelsgödsel vara av lika stor betydelse som det atmosfäriska nedfallet.
Tabell 3.7 Betydelse av tillförselvägar för metallkontaminering av mark: xxx stort xx måttligt x litet - inget bidrag
|
|
Zink |
Kadmium |
Koppar |
Bly |
Atmosfäriskt nedfall |
+ |
+ |
+++ |
+ |
|
Pesticider |
- |
+/++* |
- |
+/++* |
|
Gödsel |
+ |
++ |
+ |
++ |
|
Konstgödsling och |
+++ |
+/++* |
+ |
+ |
|
kalkning |
|
|
|
|
|
Avloppsslam |
+ |
+ |
+ |
+ |
|
*) |
Stora skillnader förekommer mellan regioner också inom länder. |
Effekter av tungmetallnedfall
Tungmetallernas effekter i miljön består i huvudsak av gifteffekter som leder till att mikroorganismernas aktivitet i marken minskar. Den viktigaste faktorn som styr växternas upptag av tungmetaller och därmed dessas giftverkan är jordens surhetsgrad (pH). Gifteffekter och minskad mikrobiell aktivitet uppmäts i områden med stora ackumulerade utsläpp i huvudsak kring gamla industrianläggningar. Från studier av mikroorganismer i marken har kan dragit slutsatsen att marken vitalitet eventuellt kan hotas vid halter som är
För mer än tio års sedan uppmättes i många länder förhöjda blyhalter i blodet hos tätortsbefolkning, särskilt hos barn. I vissa områden kunde också observeras direkta hälsoeffekter. Till följd av de minskade halterna av bly i bensin, har exponeringen också minskat avsevärt. I Central- och Östeuropa utgör blyexponering fortfarande ett problem som bl.a antas ha förorsakat mental efterblivenhet hos 400.000 barn i Östeuropa.
Kvicksilver i fisk i skandinaviska sjöar utgör ett allvarligt hälsoproblem och strikta hälsorekommendationer har utfärdats särskilt för känsliga grupper som havande kvinnor och nyfödda barn. Effekterna av kvicksilver på dessa grupper är neurologiska och kan leda till att de drabbade blir mentalt efterblivna. De höga halterna av kvicksilver i fisk är inte bara ett hälsoproblem utan också en fråga om
livskvalitet. Även i Medelhavsområdet är de höga halterna kvicksilver i fisk
1.8Förekomst av svårnedbrytbara organiska föroreningar (POPs)
Förekomst av POPs
Organiska föroreningar med lång uppehållstid i miljön benämns i allmänhet svårnedbrytbara organiska föroreningar (POPs). De omfattar ett antal grupper av föroreningar som bland annat polyaromatiska kolväten (PAHs), dibenzodioxiner, dibenzofuraner och bekämpningsmedel. Dessa ämnen släpps från olika källor i hela Europa, varav avfallsförbränning, återvinning av tungmetaller, träskyddsmedel, transport- och metallindustrin är några. Ämnena är av betydelse för miljön på grund av deras giftighet och benägenhet att ackumuleras i näringskedjorna.
Belastningen och koncentrationerna av dessa ämnen i Europa är hittills inte kända i detalj. Detta beror på att det inte finns tillräckliga med miljövervakningsdata och inte heller tillräckligt säkra utsläpps- inventeringar. En inventering av utsläppen, som dock inte varit tillgänglig för denna utredning, har nyligen genomförts och kommer att användas i det vidare internationella arbetet med åtgärdsstrategier. Utsläppsdata kommer emellertid sannolikt fortfarande att vara behäftade med betydande osäkerheter. Situationen kompliceras också av att många av dessa ämnen kan återcirkuleras till atmosfären efter de att de deponerats på en plats.
De högsta halterna av PAHs i luft uppmäts under vintern i städerna i Central- och Östeuropa som en följd av omfattande kolförbränning. PAHs långdistanstransporteras i atmosfären i såväl partikel- som gasform. Användningen av PCB är sedan längre strikt kontrollerad eller helt förbjuden. Trots detta finner man fortfarande PCB i atmosfären eller i andra delar av miljön. Ett positivt tecken är att halterna av PCB i den marina miljön och i biologiskt material har minskat under de senaste
POPs transporteras i atmosfären över långa avstånd och karaktäriseras som ett regionalt eller t.o.m. globalt problem.
Ytterligare förbättringar kan ske i framtiden, speciellt om ett POP- protokoll utarbetas inom ramen för LRTAP. Begränsningarna i data underlaget beträffande utsläpp, nedfallsmönster samt om de processer som styr transporterna i atmosfären och nedfallet gör dock att det är svårt att få en bild av såväl det nuvarande tillståndet som att göra prognoser för framtiden. På grund av bristen på data görs inga vidare utvärderingar för dessa ämnen.
Effekter av svårnedbrytbara organiska föroreningar
Till följd av långdistanstranport påträffas svårnedbrytbara organiska föroreningar i många delar av Europa och även i Arktis. Ackumulering av dessa ämnen har noterats i näringskedjor och i artgrupper som sälar och örnar runt Östersjön. POPs har gifteffekter och vissa av ämnena misstänks kunna påverka djurens hormonsystem.
Ingen utvärdering av spridningen och effekterna av dessa ämnen har emellertid gjorts på europeisk basis. Detta beror, som nämnts, delvis på brist på data om exponeringen. En diskussion om kritiska belastningsgränser för POPs har inletts. Grunden för en sådan är emellertid för närvarande mycket osäker.
Förorening av mark och vatten med POPs förekommer kring förorenade områden, till exempel industrier och avfallsdeponier. Bekämpningsmedel kan i vissa områden hota grundvattnet, och dricksvattnet i jordbruksområden.
1.9 Vattenföroreningar i sjöar och vattendrag
Föroreningar i vattenmiljön
I många länder, kanske speciellt i länderna i Central- och Östeuropa, är vattenföreningarna ett ännu större problem än luftföroreningarna. Omfattande vattenförorening förekommer främst i tätbefolkade områden där stora mängder obehandlat eller otillräckligt behandlat avloppsvatten släpps ut direkt till sjöar, vattendrag och kustvatten. När det gäller vattenkvaliteten, samverkar luftföroreningarna med utsläppen direkt till vattnet. Förorenade floder för näringsämnena (främst fosfor och kväve) till havet och bidrar till näringstillskottet till kustområdena. Det finns inga idag tillgängliga modeller som beskriver tillförsel och spridningsförhållandena på ett sådant sätt att
man kan beräkna det framtida miljötillståndet som ett resultat av olika åtgärdsstrategier.
Många av de floder som mynnar i Nordsjön eller Östersjön har stora avrinningsområden med stora befolkningar. För att illustrera detta visas i tabell 3.8. storleken på några större floders avrinningsområde i förhållande till olika länders totala yta.
Tabell 3.8 Avrinningsområden för några floder som rinner till Nordsjön och Östersjön som procent av total landyta.
|
Rhen |
Elbe |
Oder |
Wisla |
Daugav Neman |
Österrike |
3% |
|
|
|
|
Tyskland |
29 |
27 |
|
|
|
Nederländerna |
60 |
|
|
|
|
Tjeckien |
|
64 |
6 |
|
|
Polen |
|
|
37 |
61 |
|
Schweiz |
68 |
|
|
|
|
Lettland |
|
|
|
|
37 |
Vitryssland |
|
|
|
|
22 |
Litauen |
|
|
|
|
71 |
|
|
|
|
|
|
De viktigaste parametrarna för att beskriva vattenkvaliteten är koncentrationerna av organiskt material, närsalter (kväve och fosfor), och giftiga föroreningar (tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föroreningar). Den utvärdering av förhållandena i Europa som presenterades i
Organiskt material
Organiskt material förekommer i högsta halter i vattendrag i Ost- och Sydeuropa och i lägsta halter i de nordiska länderna. Det finns ett klart samband mellan mängden organiskt material och befolknings- täthet. Man har noterat nedåtgående trender för organiskt material under de senaste tio åren i flertalet av floder i Västeuropa. Detta har kopplats till den förbättrade avloppsvattenreningen. Förbättringen har
varit mindre uppenbar i Central- och Östeuropa. I många floder har man uppmätt en minskning på 25 procent eller mer medan man i andra floder konstaterat ökningar på mer än 25 procent.
Närsalter
Halterna av närsalter är i allmänhet låga i floderna i Norden och höga i ett band från södra delen av Storbritannien till Balkanländerna och
Ukraina. Fosfornivåerna som hänger samman med kommunalt avloppsvatten och industriutsläpp är höga i tätbefolkade områden medan kvävehalterna som främst orsakas av jordbrukets användning av handels- och stallgödsel är högst på landsbygden.
För stora tillskott av näringsämnen till sötvatten och kustvatten ger upphov till eutrofiering och om inte motåtgärder vidtas är allvarliga eutrofieringseffekter oundvikliga. Sedan
Som en kontrast till denna minskning har nitrathalterna i floder och sjöar ökat under de senaste
Försurning
Allvarlig försurning av ytvatten förekommer främst i de nordiska länderna, delar av Centraleuropa och i nordvästra Ryssland, (se vidare under effekter av surt nedfall). Försurningen leder till utarmning av flora och fauna d.v.s. till minskad biologisk mångfald samt till fiskdöd. Kvicksilver i fisk utgör ett problem i tusentals försurade skogssjöar i Skandinavien.
Tungmetaller och POPs
Tungmetallhalterna ökade under första delen av
Någon allmän utvärdering av miljösituationen beträffande tungmetaller och POPs har inte varit möjlig på grund av bristen på heltäckande data från miljöövervakningsprogrammen. I allmänhet ligger, emellertid halterna i de flesta områden betydligt under gränsvärden för bra dricksvatten. Höga halter av kadmium och kvicksilver förekommer i vissa europeiska floder. Organismer i vattenmiljön kan dock påverkas av halter som ligger under gränsvärdena för dricksvatten. Användningen av ett antal POPs har förbjudits eller starkt begränsats i ett flertal länder. Detta har lett till en markant sänkning av halterna i ytvatten. Fortfarande förekommer dock utsläpp till vattenmiljön av ett antal ämnen med skadliga effekter eller vars effekter är okända.
Förorening av grundvatten
Grundvattenkvaliteten inom vissa jordbruksområden hotas av nitratläckage, i huvudsak på grund av omfattande användning av handels- och stallgödsel. Särskilt hotade eller förorenade områden i detta avseende finner man i Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Danmark. I vissa områden i Danmark, Nederländerna, Frankrike, Litauen och Vitryssland hotas dricksvattnet av bekämpningsmedel och om åtgärder inte vidtas kommer man att behöva rena dricksvattnet innan det används.
Framtida vattenkvalitet
I vissa områden har man fastställt mål för att minska förorenings- tillförseln bland annat via floder till olika havsområden t.ex. Östersjön och Nordsjön. dessa frågor diskuteras vidare i kapitel 5.3.
1.10 Avfall
Kommunalt såväl som miljöfarligt avfall är ett växande miljöproblem i Europa. En beräkning av avfallsmängderna från olika samhälls-
sektorer visar att jordbrukssektorn dominerar följt av gruvavfall,
industriavfall och kommunalt avfall. Mängden kommunalt avfall uppskattas till ungefär en fjärdedel av mängden jordbruksavfall. Statistiken om avfallsproduktion, transporter och hantering är osäker och tillförlitligare data krävs innan avfallsproblemet kan utvärderas på ett riktigt sätt. I detta sammanhang är en harmonisering av klassificeringen av olika typer av avfall är viktig. Vissa slutsatser kan dock dras från den information som finns tillgänglig.
Under tidsperioden
Inte bara mängderna utan även avfallets sammansättning har förändrats. En större andel av industriavfallet betraktas nu som miljö- farligt avfall. Mängden plast och förpackningar har ökat i Västeuropa. En liknande ökning kan förväntas även i Central- och Östeuropa under de kommande åren.
Tabell 3.9 Avfall till kommunal hantering, kg per capita 1990.
Land |
Avfallsmän gd kg per capita |
Sverige |
374 |
Danmark |
475 |
Finland |
624 |
Belgien |
343 |
Grekland |
296 |
Irland |
312 |
Italien |
348 |
Luxemburg |
445 |
Frankrike |
360 |
Tyskland |
350 |
Österrike |
620 |
Storbritannien |
348 |
Spanien |
322 |
Nederländerna |
497 |
Portugal |
257 |
Estland |
216* |
Lettland |
340* |
Litauen |
347* |
Polen |
338 |
Tjeckien |
251 |
Slovenien |
251 |
Slovakien |
359 |
Bulgarien |
285 |
Ungern |
463 |
Rumänien |
294* |
Källa: Europes Environment, Eurostat 1994.
Anm. * Data markerade med * har hämtats från den danska rapporten om EU utvidgning. Sifforna är inte alltid helt jämförbara
Avfallshantering
I Europa deponeras fortfarande större delen av avfallet på tippar, vilket ofta leder till förorening av mark och grundvatten. Dessutom bildas på tipparna metan, koldioxid och giftiga gaser. En ökande andel avfall förbränns dock numera och även om utsläppen i ökande utsträckning renas så är utsläppen av dioxiner, saltsyra och kvicksilver betydande jämfört med andra källor. Ökad förbränning av avfall är emellertid ett alternativ sätt för energiproduktion vilket leder till minskat behov av t.ex. kol, men effektiv rening av utsläppen är nödvändigt.
Miljöfarligt avfall
Trots regler och internationella avtal transporteras miljöfarligt avfall över Europas gränser och från Europa till utvecklingsländerna. Detta
är också en fråga som av många länder i Central- och Östeuropa pekar på som ett viktigt problem.
Förorenade områden
Stor oro har under de senaste tio åren uttryckts beträffande förorening av mark och grundvatten från gamla avfallstippar. Detta har inte minst varit fallet när de associerade länderna beskrivit sina respektive länders miljöproblem. Det finns ingen pålitlig europeisk beräkning av omfattningen av dessa problem. Från vissa länder finns information om antalet förorenade områden och vilka föroreningar som förekom- mer. Från sex
Framtida utveckling
EU har antagit en avfallsstrategi som har som målsättning att minska mängderna av främst kommunalt avfall och öka återvinningen. Dessa målsättningar finns också nationellt. EU har antagit ett ramdirektiv om avfall samt ett antal andra direktiv på avfallsområdet t.ex. farligt avfall, förpackningar, avfallshantering samt om förbränning av kommunalt och farligt avfall.
Vissa framsteg har gjorts, främst i vissa
I vissa länder bland annat i Spanien, Portugal, Frankrike och Danmark, spelar kompostering en betydande roll i avfallshanteringen. Användningen av mera sofistikerade komposteringsprocesser, inklu- sive biogasproduktion, är emellertid begränsad i hela Europa.
2. Miljötillståndet inom den Europeiska Unionen, EU
Miljötillståndet inom EU:s medlemsländer beskrivs i ett europeiskt perspektiv i Dobrisrapporten. Miljön inom EU beskrivs också mera i detalj i den rapport om genomförandet av EU:s femte miljöhandlings- program som den Europeiska miljöbyrån EEA, publicerade 1995.
Utsläpp till luft
För närvarande genomgår EU en period med pågående utsläppsminskningar. Nya direktiv håller på att genomföras eller håller på att utarbetas. Dessa direktiv kommer, om de genomförs på ett effektivt sätt, att resultera i att utsläppen av många föroreningar minskar i avsevärd omfattning. Resultaten kan bli en betydande förbättring av miljön inom en tidsperiod på ett eller två årtionden. Förutsättningen är dock att det inte sker några större politiska förändringar som radikalt förändrar situationen. Miljötillståndet inom
I många
De största bidragen (mer än 50%) till svavelutsläppen (tabell 3.10) kommer från stora förbränningsanläggningar (>300MW). Om man räknar in all förbränning, kommer nästan 90 procent av alla svavelutsläpp från förbränning. För kväveoxider kommer stora bidrag till utsläppen från vägtransporter (51%) och andra transporter (12%), medan fasta förbränningsanläggningar svarar för 24% av de totala utsläppen. Ammoniakutsläppen kommer till allt övervägande del från jordbruket (94%).
Tabell 3.10 Utsläpp av svavel och kväve från olika sektorer i EU- länderna (Corinair 1990).
Sektor |
SO2 (%) NOx (%) |
NH3 |
|
|
|
|
(%) |
Stora förbränningsanläggningar |
56 |
19 |
|
>300 MW |
|
|
|
Medelstora förbrännings |
7 |
2 |
|
anläggningar 50 - 300 MW |
|
|
|
Annan förbränning |
24 |
13 |
|
Industriella processer |
4 |
2 |
3 |
Vägtransporter |
3 |
51 |
|
Övriga transporter |
2 |
12 |
|
Avfall |
|
1 |
1 |
Jordbruk |
|
|
96 |
Övriga antropogena källor |
3 |
|
2 |
SUMMA |
100 |
100 |
100 |
Luftkvalitet
Luftkvaliteten i tätorter är ett stort problem i flertalet
Större delen av befolkningen lever i tätorter där de utsätts för förhöjda luftföroreningshalter. I stora och medelstora städer överskrids de fastställda gränsvärden för luftkvalitet för många av de viktigaste luftföroreningarna, vilket innebär uppenbara hälsorisker.
För vissa luftföroreningar (svaveldioxid, partiklar och bly) har nivåerna minskat betydligt under de senaste
Höga ozonhalter är ett betydande problem i
Skördeförlusterna kan kvantifieras men de tänkbara skadorna på skogsträd kan ännu inte skiljas ut från andra stressfaktorer. Mycket höga koncentrationer anses förekomma i Sydeuropa. Men det finns emellertid relativt få mätstationer med vars hjälp man kan bekräfta
hur ofta dessa höga koncentrationer förekommer i dessa områden och hur utbredda de är.
För att komma till rätta med de höga ozonhalterna, krävs som tidigare nämnts avsevärt större nedskärningar i kväveoxidutsläppen (uppskattningsvis
Slutsatsen blir att för att förbättra ozonförekomsten i
Försurning
Nedfall av försurande ämnen är ett allvarligt problem i många områden, särskilt i de känsliga skogsekosystemen i norra Europa och Skandinavien. De högsta depositionsnivåerna och de största överskridandena av de kritiska belastningsgränserna förekommer i Centraleuropa. De största försurningsskadorna ser man i Nordeuropa. De åtgärdsstrategierna som planeras för de kommande tio åren vad avser svavel förväntas minska överskridandet av de kritiska belastningsgränserna och försurningen såväl inom EU som i hela Europa. Fortsatt försurning kommer emellertid att förekomma i känsliga ekosystem inom stora delar av
Eutrofiering
Nedfall av kväve har en eutrofierande effekt på ekosystemen och effekterna kan bl.a. ses i form av betydande algpåväxt på byggnader och träd etc. Effekter av kvävenedfall är delvis ett allvarligare problem inom
Eutrofiering förorsakas också av direkta utsläpp av närsalter (fosfor och kväve) till vatten. Inom många områden inom EU är vattenkvaliteten dålig i sjöar, vattendrag och kustvatten. En förbättring på grund av minskade utsläpp av fosfor, ammonium och organiskt material har skett under det senaste årtiondet. Detta är en följd av förbättrad avloppsrening. Nitrathalterna är emellertid fortfarande höga.
Tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föroreningar
Atmosfäriskt nedfall spelar en viktig roll för föroreningen av marina områden inte bara av närsalter utan också när det gäller giftiga ämnen som tungmetaller och POPs. Havsområdena runt Europa och särskilt kustvattnen är kraftigt påverkade av föroreningar. Detta gäller för EU- länderna såväl som för övriga länder.
Tungmetaller och svårnedbrytbara organiska föroreningar är av betydelse för miljön på grund av sin stabilitet och möjliga giftverkan. Med undantag av kvicksilver, kadmium och bly anses metallförore- ningarna i första hand vara ett lokalt problem. Försurningen gör metallföroreningen av naturliga vatten allvarligare genom att den ökar läckaget av många metaller från land. Ett undantag är kvicksilver som är mera kopplat till nedbrytningen och transporten av organiskt material i marken.
Mycket mindre är känt om nivåerna av svårnedbrytbara organiska föroreningar. Få mätdata är tillgängliga. Omfattningen av dessa ämnens påverkan på ekosystemen kan inte kvantifieras på grund av brist på kunskaper om dels doser, dels
Avfall
Avfall och avfallshantering är andra viktiga problem inom EU- området. Med hjälp av
Åtgärdsstrategier
Utsläppen inom EU befinner sig för närvarande i ett dynamiskt skede. Nya åtgärder planeras och nya direktiv förväntas träda i kraft inom de närmaste åren. En översikt över de åtgärder som förväntas före sekelskiftet och som kommer att påverka luftmiljön inte bara inom EU utan också miljön i andra delar av Europa framgår av Tabell 3.11.
Tabell 3.11
Åtgärd |
1997 |
1998 |
1999 |
Luftkvalitets- direktiv
Försurnings- strategin
Oxidantstrategi n
Direktiv för CO, O 3 och bensen.
Direktiv för natio- nella emissionstak för SO 2, NOx, VOC, NH3
Direkiv fö PAH, och tungmetaller
|
Studier |
av |
Direktiv för for- |
|
|
|
kostnadseffektivitet |
dons- och bränsle- |
|
|
|
|
|
standard för 2005 |
|
|
|
|
Andra lagförslag |
Transportpolicy, |
Direktiv om luftkvalitet; fastställande och administration |
|||
stadspolicy |
Förberedelser för metodik för lokala åtgärdsplaner för luftkvalitet. |
Ytterligare åtgärder kommer att vidtas i
åtagandena i andra svavelprotokollet kommer under perioden fram till år 2010 att kräva betydande utsläppsminskningar i många av de EU- länder som har stora utsläpp.
Med hjälp av
Tabell 3.xx Bidrag till deposition av svavel och kväve till EU:s hela territorium. (% av hänförbara bidrag), baserat på beräkningar inom EMEP, Barrett and Berge (1996)
|
S |
Oxid. N |
Reduc. N |
|
|
|
|
Austria |
0.4 |
0.8 |
3 |
Belgium |
3 |
4 |
3 |
Denmark |
0.9 |
1.5 |
3 |
Finland |
0.7 |
1 |
1 |
France |
10 |
14 |
20 |
Germany |
21 |
24 |
19 |
Greece |
1.1 |
0.5 |
1.5 |
Ireland |
0.9 |
0.7 |
4 |
Italy |
8 |
10 |
10 |
Luxembourg |
0.1 |
0.2 |
0.3 |
Netherlands |
1.3 |
5 |
6 |
Portugal |
1.2 |
1.2 |
2 |
Spain |
11 |
7 |
8 |
Sweden |
0.6 |
2 |
1.6 |
United Kingdom |
19 |
16 |
9 |
SUM |
79 |
88 |
91 |
Other countries |
|
|
|
Czech Republic |
5 |
2 |
0.5 |
Poland |
4 |
2 |
0.9 |
Iceland, Norway |
|
|
|
and Switzerland |
0.3 |
2 |
1 |
Rest of CEE countries, |
|
|
|
Russia, Balkan states etc. |
11 |
6 |
6 |
SUM |
20 |
12 |
9 |
De siffror som anges i tabellen gäller påverkan räknat över hela
regioner mer än andra av utsläpp från ett speciellt land. Därför finns alltid områden nära EUs gränser mot
Tabell 3.xx Utsläpp i olika länder utöver Polen och Tjeckien, som kan ha viss påverkan på vissa regioner inom EU.
Utslä pp i
Estland och St. Petersburg Kolahalvön och Karelen Slovakien
Slovenien
Har betydande påverkan i
sydöstra Finland norra och östra Finland Österrike
Österrike och nordöstra Italien
För att uppfylla målsättningarna i EU:s försurningsstrategi (tabell 3.12) kommer många
Tabell 3.12 Utsläpp av svavel och kväve i EU:s medlemsländer år 2010 enligt olika scenarier
Referensscenario |
|
|
|
|
|
|
Åtgärder |
som |
beslutats |
eller |
|||
implementerats idag, |
|
|
|
|
|
|
t.ex. andra S |
protokollet eller |
|||||
nationella mål. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tak |
|
|
|
Utsläppstak i försurningsstrategin |
|
|
|
|
|||||
1994 |
|
|
|
1994 års utsläpp |
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||
Land |
Svaveldioxid |
Kväveoxider |
Ammoniak |
||||||||||
|
|
kton SO2 |
|
|
kton NO2 |
|
kton NH3 |
|
|
||||
|
Ref |
|
Tak |
1994 |
Ref |
|
Tak |
1994 |
Ref |
|
Tak |
1994 |
|
Belgium |
215 |
52 |
2943 |
196 |
129 |
350 |
106 |
74 |
80 |
|
|||
Denmark |
71 |
31 |
156 |
119 |
88 |
272 |
103 |
82 |
126 |
|
|||
Finland |
116 |
116 |
117 |
163 |
163 |
283 |
30 |
30 |
41 |
|
|||
France |
691 |
235 |
1130 |
895 |
766 |
1521 |
669 |
639 |
666 |
|
|||
United K. |
980 |
279 |
2718 |
1224 |
753 |
2219 |
270 |
224 |
320 |
|
|||
Greece |
361 |
361 |
510 |
282 |
282 |
306 |
76 |
76 |
78 |
|
|||
Ireland |
155 |
41 |
157 |
73 |
42 |
122 |
126 |
126 |
126 |
|
|||
Italy |
847 |
204 |
1490 |
1160 |
1160 |
2050 |
391 |
305 |
384 |
|
|||
Luxemburg |
4 |
4 |
12 |
10 |
10 |
21 |
6 |
6 |
8 |
|
|||
Netherlands |
56 |
38 |
147 |
140 |
140 |
526 |
81 |
81 |
172 |
|
|||
Portugal |
194 |
194 |
272 |
206 |
206 |
254 |
84 |
84 |
92 |
|
|||
Spain |
1035 |
618 |
2071 |
851 |
826 |
1227 |
373 |
373 |
345 |
|
|||
Sweden |
97 |
66 |
97 |
207 |
207 |
392 |
53 |
49 |
58 |
|
|||
Germany |
740 |
414 |
2997 |
1279 |
1079 |
2872 |
539 |
318 |
622 |
|
|||
Austria |
57 |
57 |
74 |
116 |
116 |
177 |
93 |
93 |
101 |
|
Inom det så kallade Auto
Tabell 3.13 Luftkvalitetsmål som använts i Auto
Föroren.
NO2
CO
Ozon
Bensen
Standard
Mindre strängt krav - 200
(» 200
Mindre strängt krav - 10
Strängaste krav - 5
Mindre strängt krav - 16
Allra strängaste krav - 2.5
Utsläppen från trafiken inom EU förväntas minska betydligt som ett resultat av redan beslutade åtgärder inom EU. Halterna av många trafikrelaterade föroreningar (bly, kväveoxider, koloxid och VOCs) i tätortsluft är höga i många områden, men förväntas minska som en följd av vidtagna åtgärder, t.ex. införande och mer allmän användning av renare bränslen och trevägskatalysatorer. År 2010 beräknas halterna av bensen och kolmonoxid ligga under kraven enligt tabell 3.xx. Det strängare kravet för kvävedioxid, som motsvarar WHO:s nya luftkvalitetsriktlinjer för NO 2, förväntas dock fortfarande överskridas i samtliga städer år 2010, om inte ytterligare åtgärder vidtas för att minska utsläppen av kväveoxider. Ytterligare åtgärder med upp till 50 procent förväntas behövas. Åtgärderna mot kväveoxidutsläppen förväntas leda både till minskat nedfall och till förbättrad luftkvalitet.
3. Miljötillståndet i Sverige, omgivande havsområden och i Arktis
3.1Miljötillståndet i Sverige
Miljötillståndet i Sverige beskrivs i rapporten "Vem förorenar Sverige" som publiceras av Naturvårdsverket under hösten 1997, i Miljötillståndet i Sverige 1995 och i ett antal andra rapporter och publikationer. Nedan följer en kort sammanfattning tillsammans med en diskussion om den framtida utvecklingen.
Utsläpp
Som framgår av tabellerna
Utsläppen kommer från en rad processer. De viktigaste källkate- gorierna i Sverige framgår av Tabell 3.14
Tabell 3.14 Svenska utsläpp av försurande föroreningar från olika sektorer 1995 (Statistiska Centralbyrån 1996)
Sektor |
SO2 (%) |
NOx (%) |
NH3 (%) |
Stora och medelstora förbrännings- |
13 |
3 |
|
anläggningar >50 MW |
|
|
|
Industriell förbränningc |
16 |
6 |
|
Annan förbränning |
8 |
3 |
|
Industriella processer |
37 |
8 |
|
Vägtransporter |
2 |
37 |
|
Övriga transporter |
23 |
44 |
|
Jordbruk |
|
|
96 |
Annan antropogen verksamhet |
|
|
4 |
Tabellen visar klart det stora bidraget från förbränningskällor till svavelutsläpp. I jämförelse med
Lokal luftkvalitet
Den låga befolkningstätheten i stora delar av Sverige tillsammans med det faktum att Sverige ligger avsides från de stora utsläppsområdena i Europa, gör att Sverige i många avseenden kan anses ha en relativt opåverkad miljö, jämfört med många andra europeiska länder. Detta gäller trots att utsläppen av kväveoxider per capita är höga i förhållande till utsläppen i många andra europeiska länder. Det viktigaste lokala problemet är luftkvaliteten i tätorter, vilken i huvudsak påverkas av trafiken i tätorterna i södra delen av landet, men också av vedeldning i norr. Material- och hälsoeffekter är fortfarande viktiga frågor i tätortsområdena.
Effekter av svavel- och kvävenedfall
Storskalig förorening till följd av försurande och eutrofierande ämnen samt fotokemiska oxidanter förorsakar negativa miljöeffekter i en minskande gradient från södra Sverige mot norr. Svaveldepositionen visar en klart nedåtgående trend sedan 1990. En svagt nedåtgående trend har också kunnat noteras för kvävenedfallet under de senaste åren. Försurade sjöar och eutrofierade kustvatten är dock problem som kräver fortsatt uppmärksamhet och åtgärder.
Ozon
Över stora delar av Sverige är ozonkoncentrationerna fortfarande tillräckligt höga för att utgöra ett hot mot vegetation, inklusive grödor, samt människors hälsa, även om dagens högsta halter tycks vara något lägre än de som förekom under
Tungmetaller och POPs
Tungmetallnedfallet har minskat betydligt sedan
Blynedfallet, liksom blyhalterna i luft har minskat avsevärt och utgör för närvarande ett mindre problem i Sverige.
Även för kadmium har nedfallet från atmosfären minskat och den regionala spridningen i Sverige är av mindre vikt. I relation till den belastning som erhålles via handelsgödsel, kan dock ytterligare åtgärder mot det atmosfäriska nedfallet av kadmium visa sig vara befogade.
I Sverige idag utgör den ackumulering av tungmetaller som sker i de tätbefolkade områdena via olika produkter ett potentiellt hot mot miljön. För närvarande diskuteras strategier för hur detta mera lokala problem ska hanteras och hur fortsatt ackumulering och därmed risker för läckage till miljön ska kunna förhindras.
Föroreningen av den svenska miljön med svårnedbrytbara organiska föroreningar är inte känd i detalj vare sig vad gäller omfattningen eller allvar, men förväntas emellertid inte utgöra något stort hot mot de terrestra ekosystemen. Det regionala problemet är dock sannolikt större i nordligare och kallare områden.
Framtida föroreningssituation
Miljösituationen i Sverige håller i många avseenden på att förbättras. För vissa föroreningar (svaveldioxid, partiklar och bly) har vidtagna åtgärder varit effektiva. Utsläppen i andra länder har i många fall inte minskat lika mycket, varför utländska källor fortfarande ger betydande bidrag till den svenska miljön. För andra ämnen, framför allt från transportsektorn (NO x och CO2), har åtgärderna såväl i Sverige som i andra länder varit mindre effektiva.
I tabell 5.xx redovisas uppskattningar för svavel av nuvarande och framtida källbidrag och depositioner som helhet över Sverige utgående från
Tabell 5.xx |
Bidrag (%) till depositionen i Sverige av svavel |
||||||
|
och kväve nu och i framtiden |
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1995 |
|
|
2010 |
|
från |
|
S |
NOx |
NHx |
S |
NOx |
NHx |
Polen |
15 |
7 |
7 |
13 |
8 |
7 |
|
Tjeckien |
6 |
2 |
0.8 |
5 |
2 |
0.9 |
|
Baltikum |
3 |
2 |
3 |
6 |
3 |
4 |
|
Övriga CEE |
8 |
2 |
3 |
12 |
3 |
3 |
|
Sjöfart |
4 |
4 |
- |
6 |
5 |
- |
|
Sverige |
10 |
17 |
41 |
15 |
16 |
41 |
|
Storbritannien |
12 |
13 |
2 |
7 |
13 |
3 |
|
Tyskland |
20 |
20 |
10 |
8 |
17 |
11 |
|
Danmark |
7 |
8 |
12 |
6 |
7 |
10 |
|
Övriga EU |
8 |
12 |
9 |
10 |
13 |
6 |
|
Övriga länder |
5 |
12 |
12 |
9 |
14 |
13 |
|
Naturligt |
2 |
- |
- |
3 |
- |
- |
|
Total deposition |
150 |
99 |
73 |
93 |
84 |
66 |
|
kton S/N.år |
|
|
|
|
|
|
|
% av 1995 |
|
|
|
|
62% |
85% |
91% |
Tabellen visar att om målen för andra svavelprotokollet uppfylls, i de olika länderna, kan depositionen i Sverige som helhet minska med ca 40% mellan 1996 och 2010. Av den totala depositionsminskningen för Sverige, uppskattas Tysklands planerade nedskärningar bidra med 40%, Storbritanniens med 21% och Polens med 18%. Dessutom bidrar nedskärningar i Danmark med 8%, Tjeckien med 7% och Frankrike med 2%. Övriga nedskärningar i Europa är i stort sett betydelselösa för Sveriges ekosystem som helhet.
Åtagandena inom ramen för det andra svavelprotokollet förväntas alltså leda till betydande minskningar av nedfallet i Sverige, även om inga ytterligare utsläppsminskningar krävs i Sverige . Men detta kommer inte att medföra att alla ekosystem skyddas. I många känsliga områden kommer fortfarande efter år 2010 kritisk belastning att överskridas.
Ovanstående uppskattningar baseras som nämnts på överenskommelser om åtgärder fram till nu, inklusive det andra
svavelprotokollet. Dock ingår vare sig EU:s försurningsstrategi eller nya överenskommelser som kan komma via ett nytt kväveprotokoll eller EU:s oxidantstrategi. För svavel kommer framtida förändringar utöver detta sannolikt att vara marginella.
För kväve - såväl kväveoxider som ammoniak - ger hittills gjorda överenskommelser inte några stora förväntade nedskärningar. Dock kan avsevärda krav bli följden av de strategier som just nu är under utarbetande. Om och när sådanda implementeras, kan betydande depositionsminskningar för kväve, liksom minskad ozonbildning förväntas.
Olika områden i Sverige gynnas olika av nedskärningar på olika håll i Europa. T.ex. kommer Blekinge och Kronoberg att vinna särskilt på nedskärningar i Polen och Tyskland, medan västkusten kommer att huvudsakligen vinna på nedskärningar i Storbritannien. Motsvarande gäller för utsläpp av kväveoxider. Av tabellxx framgår källbidragen till deposition i sydöstra Sverige (Blekinge), som i dagens läge är den del som påverkas mest av utsläpp i Polen och Tyskland. Uppskattningarna är som tidigare baserade på hittills gjorda överenskommelser och utifrån
Tabell 5.5 Bidrag (%) till depositionen i sydöstra Sverige (Blekinge) av svavel och kväve nu och i framtiden
Bidrag |
|
1995 |
|
|
2010 |
|
från |
S |
NOx |
NHx |
S |
NOx |
NHx |
Polen |
25 |
13 |
16 |
24 |
16 |
18 |
Tjeckien |
7 |
3 |
* |
7 |
3 |
* |
Baltikum |
3 |
2 |
* |
6 |
4 |
* |
Övriga CEE |
3 |
2 |
7 |
4 |
2 |
8 |
Sjöfart |
3 |
4 |
- |
5 |
5 |
- |
Sverige |
5 |
9 |
24 |
9 |
9 |
24 |
Storbritannien |
10 |
12 |
** |
6 |
12 |
** |
Tyskland |
26 |
28 |
19 |
12 |
26 |
21 |
Danmark |
7 |
8 |
13 |
7 |
7 |
12 |
Övriga EU |
6 |
8 |
12 |
8 |
7 |
10 |
Övriga länder |
5 |
4 |
6 |
12 |
4 |
7 |
Naturligt |
1 |
- |
- |
2 |
- |
- |
Total deposition |
0.8 |
0.5 |
0.3 |
0.4 |
0.4 |
0.3 |
g S/N |
|
|
|
|
|
|
% av 1995 |
|
|
|
54% |
82% |
91% |
3.2Miljötillståndet i Östersjön
Östersjön är ett halvt inneslutet och känsligt havsområde som påverkas
av en kombination av naturliga, ogynnsamma faktorer som havsbottnens utformning, det begränsade vattenutbytet med angränsande hav, förekomsten av markanta gränsskikt mellan ytvatten och bottenvatten samt kontinuerlig tillförsel av föroreningar och överexploatering som ett resultat av människans verksamhet. Miljötillståndet i Östersjön avspeglar denna blandning av naturliga faktorer och påverkan tillföljd av mänskliga aktiviteter.
Östersjön miljö påverkas av föroreningar som tillförs området dels via utsläpp till vatten i sjöar, vattendrag eller direkt vid kusten, av nedfall av föroreningar från atmosfären samt av utsläpp från fartyg.
Miljötillståndet i Östersjön utvärderas regelbundet (vart femte år) av Helsingforskommissionen, HELCOM. Hittills har tre sådana utvärderingar genomförts varav den senaste publicerades våren 1997.
Även tillförseln av föroreningar kartläggs av HELCOM och publiceras. Den tredje rapporten om föroreningstillförseln (PLC 3 = Third Pollution Load Compilation) kommer att publiceras under hösten- vintern 1997/98.
De allvarligaste föroreningsproblemen och hoten mot den biologiska mångfalden i Östersjöområdets marina miljö innefattar tillförsel av näringsämnen (kväve, fosfor och organiskt material), metaller, olja och svårnedbrytbara ämen, samt överexploatering av torsk och den vilda östersjölaxen.
Eutrofiering
Östersjöns olika delar tillförs fosfor och kväve från en rad olika källor. De viktigaste tillförselprocesserna är obehandlat eller otillräckligt behandlat avloppsvatten, kväveläckage från jordbruks- och skogsmark, industriella vattenutsläpp av fosfor- och kväveföreningar samt luftemitterade kväveföreningar som deponeras direkt eller indirekt till Östersjön.
Tillförseln av fosfor och kväve till Östersjön har ökat kraftigt eller med fyra gånger för kväve och med åtta gånger för fosfor sedan början av seklet. Tillförseln framgår av nedanstående tabell som baseras på ännu icke publicerad information från HELCOM:s tredje rapport om föroreningsbelastningen på Östersjön (HELCOM PLC 3 1997).
Tabell 3.15 Utvecklingen av kväve- och fosfortillförseln till Östersjön (totalt) i ton per år (HELCOM report 64B).
|
1990 (kton) |
1992 (ton) |
1995 (tons)* |
Kväve |
660 |
640 |
780 |
Fosfor |
46 |
38 |
39 |
*Källa: HELCOM PLC 3 (pers. kontakt)
Tillförseln av organiskt material (biologisk syreförbrukande material) via floder och punktkällor beräknas ha minskat med mer än 50 procent från 1 400 000 ton t ill 665 000 ton mellan åren 1987 och 1995.
Om man ser till olika ländernas och verksamheters bidrag till kvävetillförseln så fördelas de enligt nedanstående tabell.
Tabell 3.16 Olika länders och verksamheters bidrag till kvävetill förseln till Östersjön (Källa: SNV rapport 4735 Kväve från land till hav. Data från 1990)
|
Contribution (%) |
Estonia, Latvia, Lithuania, Russia |
23 |
Poland |
17 |
Atmospheric deposition* |
31 |
Nitrogen fixation |
16 |
Sweden |
5 |
Denmark, Finland |
8 |
* Se tabell xxx nedan
Tabell xxx Atmosfärisk tillförsel av kväve till Östersjön nu och i framtiden: % bidrag från olika länder, samt totalt nedfall.
Bidrag |
|
1995 |
|
2010 |
||
från |
NOx |
|
NHx |
NOx |
|
NHx |
Polen |
9 |
13 |
13 |
14 |
||
Tjeckien |
1 |
1 |
2 |
1 |
||
Baltikum |
4 |
11 |
5 |
12 |
||
Övriga CEE |
2 |
3 |
2 |
3 |
||
Sjöfart |
5 |
- |
6 |
- |
||
Sverige |
11 |
9 |
11 |
9 |
||
Storbritannien |
11 |
3 |
11 |
3 |
||
Tyskland |
24 |
19 |
21 |
21 |
||
Danmark |
9 |
17 |
7 |
15 |
||
Övriga EU |
17 |
11 |
15 |
8 |
||
Övriga länder |
7 |
13 |
8 |
14 |
||
Total deposition |
1150 |
82 |
97 |
76 |
||
kton S/N.år |
|
|
|
|
|
|
% av 1995 |
|
|
|
84% |
93% |
Som framgår erhålles de största bidrag till det atmosfärsikt deponerade kvävet från Tyskland, Danmark, Sverige, Polen samt övriga
Effekter i Östersjöområdet av den ökande tillförseln av närsalter omfattar förändringar av artsammansättning och utbredning av makroalger i kustzonen. Ökad produktion av mikroskopiska alger (fytoplankton) i vattenmassan leder till ökad grumlighet vilket i sin tur leder till att solljuset inte kan tränga så långt ner. De fastsittande algernas t.ex. blåstångens utbredning i djupled minskar därför och fleråriga alger som blåstång konkurreras ut av snabbväxande ettåriga trådformiga
Vidare förekommer blomningar av fytoplanktonalger, som ökat i såväl frekvens som omfattning. Intensiva och utdragna algblomningar under sommar och tidig höst är tecken på alltför stor tillförsel av närsalter och en överstimulering av ekosystemen. Stora och omfattande algblomningar under våren och sommaren är något karaktäristiskt för Östersjöområdet. Bland dessa alger finns ungefär 30 arter som kan vara giftiga. Under sommaren 1997
förekom omfattande blomningar av
Enligt HELCOM:s rapport om miljötillståndet i Östersjön (HELCOM Third Periodic Assessment 1997) har tillförseln av fosfor minskad betydligt under de senaste tio åren. För tillförseln av kväve kan inte några entydiga trender ses. På grund av den varierande tillrinningen och klimatiska faktorer förekommer dock stora variationer i tillförseln av kväve såväl via vatten som via atmosfären.
Enligt HELCOM har tillförseln av kväve via landbaserade källor varit på samma nivå eller minskat något, medan tillförseln via atmosfären fortfarande ökat, något som kan ha kompenserat för eventuella minskningar av den vattenburna tillförseln.
Minskade trender när det gäller tillförsel avspeglas emellertid inte i minskade halter av närsalter uppmätt ute i vattnet. HELCOM:s miljökommitté (HELCOM EC) noterade vid sitt möte i oktober 1996 att eutrofieringssymptomen minskat i vissa kustområden där tillförseln minskat markant. I det öppna havet har emellertid inga förändringar kunnat konstateras.
Östersjöländerna beslöt 1988 att utsläppen av närsalter skulle minskas betydligt eller med i storleksordningen 50 procent fram till 1995. I den rapport som Helsingforskommissionen lade fram för regeringschefskonferensen om Östersjön i maj 1996 konstateras att målsättningen inte uppnåtts trots omfattande insatser. Särskilt gäller detta för jordbruket. Bara ett par av de baltiska länderna hade lyckats, inte på grund av riktade miljöinsatser utan på grund av minskad användning av handelsgödsel och lägre jordbruksproduktion till följd av de
En mer ingående utvärdering av hur Östersjöländerna lyckats leva upp till de åtaganden som gjordes i HELCOM:s ministerdeklaration från 1988, kommer att presenteras på HELCOM:s nästkommande möte som äger rum på ministernivå i mars 1998.
Svårnedbrytbara organiska föroreningar, POPs
Svårnedbrytbara organiska föroreningar, POPs, har under årtionden spritts i Östersjöns marina miljö. De viktigaste källorna är olika industriutläpp (tillverkning av bekämpningsmedel och andra kemiska produkter, pappers- och massatillverkning, textiltillverkning och plasttillverkning), utsläpp av otillräckligt behandlat kommunlat avloppsvatten, användning av bekämpningsmedel inom jord- och
skogsbruk samt atmosfäriskt nedfall via utsläpp inom trafik och energiproduktion (utsläpp av oförbrända kolväten t.ex. PAHs) och långdistanstransport av ämnen som DDT och PCB.
DDT och PCB har tillsammans med kvicksilver förorsakat omfattande skador på djurlivet i Östersjön, bland annat sälar, örnar och sjöfågel (t.ex. sillgrisslor).
Östersjöländerna har inom ramen för HELCOM beslutat förbjuda användningen av ämnen som DDT, PCB och PCTs. Ambitionen är att tillförseln av farliga ämnen skall upphöra inom 25 år. Målsättningen är att halterna i miljön skall minskas till nära bakgrundsnivåerna för naturligt förekommande ämnen och till nästan noll för av människan tillverkade ämnen. Tack vare hittills vidtagna åtgärder har halterna av dessa miljögifter börjat minska i Östersjöområdet. Under perioden
Även för havsörnen har utvecklingen varit mycket positiv. Fortplantningsförmågan har återhämtat sig så att antalet örnar är efter 25 år nu är tillbaka till vad som kan anses vara normalt. Som en följd av detta har havsörnar börjat återkolonisera delar av sitt gamla utbredningsområde t.ex. i Tyskland och Polen.
Tungmetaller
Även olika tungmetaller tillförs Östersjöområdet från en rad olika källor av vilka de viktigaste är olika industriutsläpp (järn- och stålverk, olika typer av smältverk, pappers- och massaindustrin m.fl.), kadmium från handelsgödsel inom jordbruket, otillräckligt behandlat kommunalt avloppsvatten, atmosfärisk nedfall av metaller utsläppta till luft, samt metaller i avrinningen från jordar som drabbats av försurning.
Det finns idag ingen enhetlig bild över utvecklingen av tungmetallhalterna i Östersjön. Den enda säkra trenden är att blytillförseln minskat till följd av ökat utnyttjande av blyfri bensin. Halterna kvicksilver minskar från söder mot norr, vilket indikerar att det är europeiska källor som är de viktigaste för tillförseln. För kadmium är resultaten från olika mätningar motsägelsefulla. Kadmiumhalterna i strömmingslever från egentliga Östersjön och Bottniska viken visar på en ökning på mellan
Olja och oförbrända kolväten (PAHs)
Olja och oljeprodukter tillförs Östersjön via en rad källor till lands och till havs. Sådana källor är kommunernas dagvattensystem som ger bidrag från fordon, maskiner, spill vid tankställen, garage och oljeterminaler, atmosfäriskt nedfall av oljekolväten och polycykliska aromatiska kolväten, PAHs, samt utsläpp av olja och oljehaltigt vatten och avfall från fartyg. Enligt statistik från HELCOM tillförs Östersjön varje år någonstans mellan 20 000 och 70 000 ton olja eller oljekolväten. Tillförseln från landbaserade källor via floder, dagvatten eller via atmosfären dominerar och svarar för mer än 90 procent av den totala tillförseln.
Utsläpp från fartyg och oljeplattformar uppmärksammas fram för allt på grund av deras omedelbara och uppenbara effekter i den marina miljön (döda fåglar och nedsmutsade stränder) Kvantitativt är dock dessa utsläpp idagens situation små relativt sett.
De långsiktiga effekterna av låga koncentrationer av olja i Östersjön är otillräckligt kända. Det är emellertid känt att små mängder olja på havsbottnen eller i sedimenten kan förorsaka allvarliga effekter på bottenlevande djur och mikroorganismer. Fiskägg och fiskyngel är också mycket känsliga för oljans giftiga beståndsdelar.
Frågan om effekterna av oförbrända kolväten, som tillförs framför allt via avgasutsläpp från tvåtakts utombordsmotorer under vattenytan, är en fråga som aktualiserats under senare år. Östersjöområdet uppskattas som helhet varje år t illföras mellan 30. 000 och 40.000 ton oförbrända kolväten på detta sätt, den allra största delen under de två
till tre månader då aktiviteten i de marina ekosystemen är som störst och i kustnära känsliga och grunda områden. Påverkan på bland annat tillväxt, beteenden, andning, hormonsystem och fortplantning har observerats.
Överexploatering av torsk och den vilda Östersjölaxen
Fisket i Östersjön domineras kvantitativt av tre arter strömming, skarpsill och torsk, som tillsammans utgör mer än 90 procent av de totala fångsterna. Ur ekonomisk synpunkt är emellertid fisket efter lax också av stor betydelse.
Bestånden av strömming och skarpsill anses ha gynnats den pågående eutrofieringen. Dessa arter lever nära ytan och längs kusterna och har kunnat dra nytta av ökande planktonproduktionen, samtidigt som de inte drabbats för sin reproduktion av dåliga syreförhållandena på djupare vatten. Enligt Internationella Havsforskningsrådets, ICES, bedömning är tillståndet gott för dessa arter och bestånden av strömming och skarpsill i Östersjön kan till och med anses underutnyttjade.
För torsken är situationen mer allvarlig. Torsken fortplantning i Östersjön är i stor utsträckning beroende av miljöförhållandena. Bristen
på inflöde av salt, syresatt vatten till Östersjön via Skagerak och Kattegatt under 1980- och början av
Som en följd av dålig fortplantning och allt för stort fiske minskade torskbeståndet radikalt till ungefär 10 procent jämfört med 1980. En viss återhämtning har nu skett tack vare de inflöden av salt, syresatt vatten som skedde i mitten av
fångstnäten/trålarna samt ökad minimistorlek på den torsk som får fångas.
I Östersjöområdet finns fortfarande ungefär 30 vattendrag som innehåller naturligt reproducerande laxbestånd. Varje enskild lax- population har en unik genuppsättning som gör beståndet anpassat till just det vattendrag där den hör hemma. Övriga vattendrag som tidigare innehöll sådana laxbestånd har exploaterats i huvudsak för vattenkraftändamål. Bortfallet av laxreproduktion försöker man kompensera genom utsättning av odlade laxyngel i flodmynningarna. Idag är cirka 90%
I öppna Östersjön, där större delen av laxfisket äger rum blandar sig vildfödda och uppfödda laxarna sig med varandra i sitt sök efter föda. I laxfisket är det nästan omöjligt att särskilja vildfödda eller
odlade laxar. Fångstkvoterna för lax har minskat från 671.000 laxar 1991 till 410.000 individer som får fångas under 1997.
Laxfrågan har också blivit akut genom det sjukdomstillstånd
HELCOM:s miljökommitté konstaterade i oktober 1996 att det minskade beståndet av lax som fortplantar sig, i kombination med effekterna av
3.3. Miljötillståndet i Nordsjön med focus på tillståndet i Skagerack
Även Nordsjön är ett förorenat havsområde. Förekomsten av allvarliga algblomningar är varningstecken på en ökande eutrofiering. Förhöjda halter av såväl tungmetaller som svårnedbrytbara organiska föroreningar har uppmätts i kustnära områden. Andra problem som oroar är förekomsten i kustvattnen av sjukdomsframkallande organismer som härstammar från kommunalt avloppsvatten. Dessa utgör en potentiell hälsorisk för badande.
Den förväntade höjningen av havsytans nivå som en följd av de globala klimatförändringarna skulle kunna leda till allvarliga effekter längs delar av Storbritanniens och Nederländernas kuster.
Skagerack utgör en del av Nordsjöområdet och uppvisar också ett antal föroreningssymptom. Halterna av vissa tungmetaller (kvicksilver och bly) och polycykliska aromatiska kolväten i sedimenten är 2 till 4 gånger så höga som bakgrundsnivåerna. En betydande del av föroreningarna kommer från Nordsjön och en mindre del utgör bidrag via skandinaviska floder och från Kattegatt. I delar av Skagera ck har sjunkande föroreningshalter uppmätts i sedimenten, sa nnolikt beroende på att utsläppen i Nordsjöområdet minskat under de senaste tio åren. En viss tillförsel av föroreningar från utvinningen av olja och gas kan påvisas bland annat i form av förhöjda halter av barium. Tillförseln av andra spårmetaller och organiska ämnen från oljeutvinningen är mera osäker.
Förändringar i mikrofaunan i bottensedimenten i de djupaste delarna av Skagerack antyder att tillförseln av organiskt material ökat under de senaste årtiondena, vilket kan bero på den ökade eutrofieringen i Nordsjön.
3.4Miljötillståndet i Arktis
Arktisområdet är ett relativt opåverkat men känsligt område, med kallt klimat och extrema variationer i temperatur och ljusförhållanden. Växterna och djuren i Arktis är anpassade till dessa förhållanden, som i vissa fall gjort organismerna känsligare för andra stressfaktorer. De förhöjda halter av tungmetaller och POPs ger därför anledning till oro. Tungmetaller släpps från ett antal stora punktkällor i Arktisområdet t.ex. på Kolahalvön. POPs släpps ut från ett antal källor i Kanada och Norge, men transporteras också till området via atmosfären från avlägset belägna källor.
Arktis känslighet bör beaktas i förhandlingarna om ett protokoll om tungmetaller och POPs till
4Miljötillståndet i de tio ansökar- länderna
4.1Introduktion
Miljösituationen inom
Det bestående intrycket, är dock att många länder har en unik fauna och flora med arter som är av europeiskt och i vissa fall globalt skyddsintresse. Detta är ett resultat av en låg tillväxttakt och ett förhållandevis lågt tryck på naturresurser och exploatering av marker för vägnät, köpcentra, parkeringsplatser, bensinstationer, m.m., jämfört med vad som ses i västra Europa.
Ansökarländerna har säkert haft anledning att ställa sig frågan om en ökad tillväxttakt av västlig modell bidrar till ett långsiktigt uthålligt samhälle med bevarande av biologisk mångfald, samt huruvida ett
4.2Utvecklingen av samhällsstrukturen har starkt påverkat utsläppen till luft och vatten
Den snabba industriella utvecklingen i Europa efter andra världskriget ledde i både Väst- och Östeuropa till snabbt ökande utsläpp av föroreningar till vatten och luft och snabbt ökande avfallsmängder. Försämringen av luft- och vattenkvalitet med åtföljande effekter på ekosystem och hälsa, uppmärksammades i västra Europa framförallt under 1960- och
Utvecklingen i Östeuropa fram till
I Östeuropa rådde inom de centralplanerade ekonomierna en helt annan syn på miljön, vilken ofta förnekades i ambitionen att uppnå en snabb ökning av industriproduktionen och därmed en förväntad ökning i materiell välfärd. Som bekant uteblev den förväntade materiella välfärdsökningen och i stället ökade gapet i levnads- standard till länderna i väst. När kommunismen föll
Källor till föroreningsproblemen
Luft- och vattenföroreningar utgör allvarliga miljöproblemen i delar av de central- och östeuropeiska länderna. De viktigaste utsläpps- källorna är uppvärmning, elproduktion, transporter samt tung industri. Omfattande utnyttjande av kol och brunkol med höga svavelhalter, i kombination med brist på åtgärder för att begränsa utsläppen har lett till stora utsläpp. Koncentrationen av tung industri särskilt till vissa områden tillsammans med hög energiförbrukning per producerad enhet är en annan faktor bakom de höga utsläppen.
Den höga energiförbrukningen beror i första hand på den förda energipoliti