Statens offentliga utredningar 1997: 115 Arbetsmarknadsdepartementet

Ljusnande framtid eller ett långt farväl?

Den svenska välfärdsstaten i jämförande belysning

Redaktör: Agneta Stark

Rapport till

Utredningen om fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993.

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss.

Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

Omslag: Caroline Färnström

ISBN

Tryck: Gotab, Stockholm 1997

ISSN

Till statsrådet och chefen för

Arbetsmarknadsdepartementet

Genom direktiv 1994:102 den 15 september 1994 beslutades att tillsätta en särskild utredare för att kartlägga och analysera fördel- ningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvin- nor och män. Den 19 maj 1995 utsågs landshövding Kristina Pers- son, Östersund, till utredare. Utredningen har antagit namnet

Kvinnomaktutredningen.

Den 1 augusti 1995 tillkallades såsom vetenskapliga experter Göran Ahrne, professor i sociologi vid Stockholms universitet, Anna G. Jónasdóttir, FD och universitetslektor vid Högskolan i Örebro, Inga Persson, professor i nationalekonomi vid Lunds uni- versitet, Elisabeth Sundin, docent i företagsekonomi och biträdande professor vid tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet samt Eskil Wadensjö, professor i arbetsmarknadspolitik vid Stockholms universitet. Sekreterare i utredningen har varit Anita Nyberg, universitetslektor i nationalekonomi och docent vid tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet, och biträdande sekreterare FK Eva Lindblad.

Inom ramen för Kvinnomaktutredningen publiceras ett antal mo- nografier och antologier. Experterna har i egenskap av redaktörer och monografiförfattare svarat för urval och utformning av de olika skrifterna, medan de enskilda artikelförfattarna ansvarar för innehållet i sina egna bidrag. Experter och artikelförfattare har arbetat under vetenskaplig självständighet.

Utredningsarbetet skall vara klart före den 31 december 1997. Skrifter publiceras dock successivt. Föreliggande skrift, Ljusnande framtid eller ett långt farväl? Den svenska välfärdsstaten i jäm- förande belysning , utgör en av rapporterna i delprojektet Eko- nomisk makt och välfärdsstaten. Redaktör är Agneta Stark.

Östersund och Linköping i augusti 1997

Kristina Persson

/Anita Nyberg

Innehåll

Ljusnande framtid eller ett långt farväl?

1

Den svenska välfärdsstaten i jämförande belysning

 

AGNETA STARK

 

I nedskärningarnas tecken. Välfärdsstaten och jämställdheten

5

DIANE SAINSBURY & MARGRETH NORDGREN

 

Arbete – vem behöver, vem utför, vem betalar?

37

En analysmodell med genusperspektiv

 

AGNETA STARK & Å SA REGNÉR

 

Har det svenska folket råd med alla sina barn?

99

INGEGERD MUNICIO LARSSON

 

Familjepolitik och yrkesverksamhet bland kvinnor som fött barn

143

– en internationell jämförelse

 

SIV S. GUSTAFSSON

 

Kön och missgynnande:

174

Svensk jämställdhetspolitik speglad i EG-domstolens policy

 

BARBARA HOBSON

 

OM FÖRFATTARNA

219

Ljusnande framtid eller –

Ljusnande framtid eller ett långt farväl?

Den svenska välfärdsstaten i jämförande belysning

AGNETA STARK

De bilder som vi använder i det dagliga språket säger mycket om hur vi tänker. I titeln som vi valt för denna bok finns två ord som förknip- par ljus – snarare än skymning, skugga eller mörker – med sådant som är gott. Om framtiden ljusnar är det bättre än om den mörknar. Att forskare belyser är bättre än att de fördunklar. George Lakoff och Mark Johnson (1980) har visat hur starka de metaforer, bilder, är som vi dagligen använder och hur de hänger samman i stora system. Vi ”synar” argument, lämnar ”upplysningar” till den som frågar, lyfter fram fakta ”i ljuset” och ”tittar närmare på” problemen.

Många metaforer förlorar genom daglig användning nära nog sin karaktär av bild (ännu ett ljus-synbegrepp), och får eget liv. ”Marknaden” har, nästan som en levande varelse, krävt både ned- skärningar och andra åtgärder under senare tid. Men också ”marknad” är en metafor, som för tanken till vissa företeelser och gör andra företeelser nästan omöjliga att tänka. Med marknad förknippar vi konkurrens (snarare än samarbete), individuella aktörer (snarare än gruppverksamheter), rationella överväganden (snarare än impulser eller känslor), målinriktad verksamhet (snarare än vardagsvanor eller slump), medvetna val (snarare än traditioner eller rutiner) och utbyten (snarare än gåvor). Mycket få, om ens någon, har någonsin upplevt en sådan marknad i verkliga livet. Ändå är det den som är ”marknaden”, och som utsträcks att innefatta ”äktenskapsmarknaden” och ”marknaden för idéer”.

Detta är en bok där författarna sysslar med jämförelser, och med grunderna för jämförelser. Olika länder jämförs, samma land vid olika tidpunkter jämförs, tolkningar av begrepp jämförs. Vi har olika utgångspunkter, vilket både beror på vad vi behandlar och på att vi kommer från olika samhällsvetenskapliga ämnen. Statsvetare, socio- loger, företagsekonomer och nationalekonomer har olika utgångs- punkter, vilket tydligt framgår här.

1

Agneta Stark

Inbjudan till oss i forskargruppen Jämförande genusstudier vid Stockholms universitet1 att skriva denna volym till Kvinnomaktutred- ningen kom från Anna G. Jónasdóttir. Siv Gustafsson, professor i nationalekonomi i Amsterdam, tackade vänligt ja till att medverka. Vår avsikt är att visa på mångfald och bredd i forskning med genus- perspektiv om välfärdsstaten i vid mening, snarare än att presentera en gemensam tes.

I två bidrag i boken är nedskärningar ett tema. Nedskärningar är ett dramatiskt ord, med motsvarigheter på andra språk. Det kallas inte ”nedmultning”, ”krympning”, ”nedsmältning”, alla med associationer till gradvisa processer. Det kallas inte heller ”beskärning”, ett positivt laddat trädgårdsord.

Diane Sainsbury och Margreth Nordgren jämför nedskärningspo- litikens effekter på jämställdheten i Danmark och Storbritannien. De finner att de två ländernas olika nedskärningsstrategier har olika följder, olikheter som är viktiga för jämställdheten. I Danmark har ökningen av ökningen av de sociala utgifterna i statsbudgeten varit mindre än i Storbritannien, samtidigt som den danska fattigdomsbe- kämpningen varit mer framgångsrik. År 1995 var arbetslösheten lägre

i Danmark, och situationen för de danska kvinnorna betydligt bättre. Arbetet, både det betalda på arbetsmarknaden och det obetalda, är

utgångspunkt för Agneta Starks och Åsa Regnérs bidrag. Marknads- arbete, familjearbete, offentligt finansierat arbete och ideellt arbete bildar tillsammans ett mönster som är olika i olika länder, och som är starkt präglat av genussystemet, både vad gäller den som behöver få något arbete utfört, den som utför arbetet och den som betalar. De visar att människor utanför arbetskraften inte beskrivs tillfredsstäl- lande i dagens svenska statistik, och att de snabba förändringar som skett under 1990-talet kräver nya analyser.

Ingegerd Municio Larsson följer det svenska stödet till barnfa- miljer under 50 år, och jämför förändringar i detta stöd och hur de motiverats under olika perioder. Hon visar att synen både på barn och på den framtida ekonomin förändrats under senare år. Under lång tid framställdes förbättringar för familjer med barn som önskvärda, men de måste stå tillbaka i väntan på bättre ekonomi. Att samhället har ett ansvar för alla barn betonades också. De nedskärningar som under senare år gjorts, med hänvisningar till det statsfinansiella läget, har däremot inte presenterats som avsteg från önskvärda förbättringar, skjutna på framtiden. I stället har föräldrarnas primära ansvar för försörjningen av barnen framhållits.

1 Forskargruppen, som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond, har också till sig knuten en forskarskola som delfinansieras av Forskningsrådsnämnden.

2

Ljusnande framtid eller –

Barns födelse och familjepolitikens effekter på deras mödrars yrkesarbete i Tyskland, Sverige och Storbritannien jämförs av Siv Gustafsson. Hon finner skillnader men också viktiga likheter mellan när kvinnor som fött barn återvänder till det förvärvsarbetsliv de lämnat vid barnets födelse. Hur många mödrar som går tillbaka till förvärvsarbete skiljer sig åt mellan länderna, men mönstren hos dem som gör det är likartade.

Barbara Hobson tar i bokens sista kapitel upp EU:s policy, lag- stiftning och regelverk liksom EG-domstolens tolkningar och utslag i frågor som rör jämställdhet och jämför dessa med de svenska motsvarigheterna. Hon jämför både grunderna och vilka områden som satts i fokus. Hon diskuterar feministiska teorier om diskriminering i förhållande till EG-domstolens grundläggande antaganden om vem som är eftersatt, om skillnader och jämställdhet. EG-domstolen är en allt viktigare aktör när det gäller att bestämma vad jämställdhet är och vilka områden som kan vara föremål för nationell lag och policy, samt hur dessa kan utformas. Barbara Hobsons slutsatser är inte optimistiska. Hon ser risker och osäkerheter vad gäller möjligheterna att upprätthålla en stat där kvinnor faktiskt – inte bara formellt – har rätt att delta, att kombinera betalt och obetalt arbete och att aktivt forma sina villkor. De sociala risker kvinnor tar när de ansvarar för omsorgsarbete inom familjen beaktas inte. Domstolens sätt att definiera de olika inslagen i jämställdheten, som först märktes i Kalankemålet, ser Barbara Hobson som problematisk i förhållande till grupper med sämre utgångsläge än andra.

Ljusnande framtid eller ett långt farväl? Vi besvarar inte frågan. Förmodligen handlar det inte om ett val mellan två alternativ. Välfärdsstaten kommer att fortsätta att förändras och först i efterhand kan vi se någorlunda tydligt vad det var som hände, och när det hände. Men inte heller om detta kommer det att råda enighet. Det finns dock anledning att vara uppmärksam. Många tecken är oroande. De stora förändringarna sker heller inte alltid när de talats mest om dem. De har i stället kommit som bieffekter till andra beslut.

Viktiga förändringar har skett med uppgivna motiv som måste varit andra än de verkliga. Ett enda exempel: när flerbarnstillägget slopades år 1995, i en besparingsdebatt när statsfinanserna stod i centrum, hade denna nedskärning mycket litet med det akuta proble- met att göra. Eftersom förändringen infördes för tillkommande, men inte för födda, barn blir besparingen väsentlig för statskassan först efter år 2000 och fullt genomförd först år 2011. I en akut besparings- debatt togs alltså hänsyn till en ganska avlägsen framtids statsbudget, med förhållandevis små besparingsbelopp för staten, men betydelse- fulla belopp för flertalet av de berörda familjerna.

3

Agneta Stark

Dock behöver det inte vara fråga om ett överlagt beslut. Det kan naturligtvis i stället bero på den brådska som karakteriserat ganska många förändringar i välfärdssystem av olika slag, och inte endast i Sverige. Kanske bör också denna brådska analyseras, som en struktu- rell företeelse snarare än som en dramatisk tillfällig nödvändighet.

Litteratur

Lakoff, George & Johnson, Mark (1980) Metaphors we live by. Chicago: The University of Chicago Press

4

I nedskärningarnas tecken.

I nedskärningarnas tecken.

Välfärdsstaten och jämställdheten

DIANE SAINSBURY & MARGRETH NORDGREN

1 Välfärdsstaten, nedskärningar och jämställdhet

Välfärdsstatens framväxt hör till nittonhundratalets stora förändring- ar. Den har kantats med kontroverser och politiska strider. Några av stridsfrågorna har rört fördelningspolitiken och förhållandet mellan staten och ekonomin. Tvister om fördelningspolitiken har huvudsak- ligen handlat om vilka som skall få och vilka som skall betala. Trots den stora uppmärksamheten på fördelningsfrågorna har det svenska välfärdssystemets konsekvenser för kvinnors och mäns ekonomiska resurser mindre ofta stått i centrum för intresset. I avsaknad av en grundläggande analys har åsikter om välfärdsstatens fördelningsef- fekter med hänsyn till könen gått isär. I dagens debatt ställs t.ex. frågan: utjämnar välfärdsstaten inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män eller förstärker den dem?

Debatten om förhållandet mellan staten och ekonomin har kretsat kring det statliga inflytandets fördelar och nackdelar. Diskussionen har präglats av en allmän förskjutning från tilltro till skepsis mot staten. På 60-talet trodde många att statliga åtgärder kunde få marknaden att fungera bättre eller att de kunde rätta till marknads- krafterna när de slog fel. Denna uppfattning utsattes för stora påfrest- ningar på 70-talet. Den ekonomiska tillväxten gav vika för stagflatio- nen (kombinationen av inflation och ekonomisk stagnation). Kritiken mot välfärdsstaten hårdnade och flera bedömare ansåg att välfärds- staten var orsaken till de ekonomiska problemen. Enligt dem var välfärdsstaten i kris och nedskärningar var nödvändiga för att bemästra krisen.

Kraven på nedskärningar är idag lika aktuella som någonsin. Sam- tidigt sprider sig en uppfattning om att alla nedskärningar mer eller mindre har samma verkningar. Inför framtida politiska beslut är det viktigt att förstå dels hur den svenska välfärdsstaten hittills har främjat ekonomisk jämställdhet mellan könen, dels hur olika ned-

5

Diane Sainsbury & Margreth Nordgren

skärningsåtgärder påverkar förutsättningarna för att uppnå jämställd- het.

Det här kapitlet har två syften. Det första är att belysa hur den svenska välfärdsstaten har påverkat fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män ur ett jämförande och historiskt perspektiv. Det andra är att kartlägga ett antal länders nedskärnings- strategier för att åskådliggöra hur de framtida alternativen i den svenska politiken kan inverka på jämställdheten. Flera länder förde en ambitiös nedskärningspolitik under 80-talet. Genom att studera de olika åtgärderna och deras konsekvenser för ekonomisk jämställdhet, kan vi klargöra vilka sorters nedskärningar som starkt undergräver jämställdhet och vilka som är mindre negativa eller könsneutrala.

Dessa syften styr kapitlets uppläggning. Vi inleder med en diskus- sion om den svenska välfärdsstaten och jämställdheten. Istället för att ge en ingående empirisk analys av hur den svenska välfärdspolitiken genom kontantöverföringar och skatter bidragit till fördelningsmönst- ret i kvinnors och mäns ekonomiska resurser, tar vi den svenska välfärdsstatens grunddrag som utgångspunkt och diskuterar hur de främjat jämställdheten mellan könen. Sedan behandlar vi ur ett könsperspektiv nedskärningspolitiken i ett par länder. Hur har nedskärningarna drabbat kvinnor och män respektive påverkat deras ekonomiska resurser? Har kvinnor och män drabbats lika hårt?

2 Den svenska välfärdsstaten och jämställdheten

Många författare har försökt att skildra det som är kännetecknande för den svenska välfärdsstaten och de andra nordiska länderna (t.ex.

Allardt, 1986; Esping-Andersen & Korpi, 1987; Sainsbury, 1988; Kuhnle, 1990; Petersson, 1992; Stephens, 1996). De utmärkande dragen hos den svenska välfärdsstaten kan sammanfattas i följande punkter:

Full sysselsättning har varit ett överordnat mål. Aktiva arbets- marknadspolitiska åtgärder utgör huvudmedel för att nå detta mål, medan arbetsmarknadspolitiken i de flesta andra länder har bestått av passiva åtgärder, främst arbetslöshetsersättning.

Kontantöverföringar (eller transfereringar) kompletteras av ett stort inslag av offentliga tjänster som omfattar hela befolkning- en. Utgifter för offentliga tjänster – såsom sjukvård, äldre- och barnomsorg, arbetsmarknadsutbildning samt utbildning – och utgifter för kontantöverföringar har svarat för nästan lika stora andelar av BNP, 20–25 %. Inom vissa områden har tjänster om- vandlats till ”public goods”, vilket har gett upphov till benäm- ningen ”social service state” (Siim 1987:3)

6

I nedskärningarnas tecken.

Sociala rättigheter är baserade på medborgarskap eller mantals- skrivning i större utsträckning än i många andra länder. Dessa rättigheter utgör en grundtr ygghet för hela befolkningen, men de flesta har ytterligare sociala rättigheter knutna till deltagande på arbetsmarknaden.

Det svenska välfärdssystemet är förhållandevis generöst och omfördelande.

Skatter har till stor del finansierat välfärdssystemet och sociala förmåner som ersätter inkomstbortfall är skattepliktiga.

Behovsprövade förmåner har undanträngts och utgör en obetyd-

lig bråkdel av välfärdssystemet.

Vad har dessa utmärkande drag haft för betydelse för att förstärka kvinnornas generellt sett sämre ekonomiska resurser och därmed främja jämställdheten?

Full sysselsättning

Den fulla sysselsättningspolitiken har, när den kom att gälla både kvinnor och män, 1 spelat en oerhört viktig roll för att öka kvinnors ekonomiska resurser. Kvinnors andel av arbetsinkomsterna har stigit. Deltagande på arbetsmarknaden har också givit kvinnor nya sociala rättigheter. Vikten av dessa två företeelser förstås bättre om vi ser dem ur ett historiskt och jämförande perspektiv.

Vid mitten av 90-talet var kvinnors andel av den totala förvärvsin- komsten drygt 40 procent i Sverige jämfört med något över 20 procent 1960 (se figur 1). Denna ökning beror på kvinnornas högre förvärvsfrekvens och en minskning i skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner. År 1995 fanns 80 procent av alla kvinnor i arbetsför ålder i arbetskraften (SOU 1996:56, s. 23–24), medan siffran för 1960 var 50 procent. Idag utgör kvinnorna nästan hälften av arbetskraften. Att de inte har hälften av inkomstkakan beror på deras kortare arbetstider och de återstående löneskillnaderna, vilket belyses i andra delar av Kvinnomaktutredningen (kommande rapport om löner och arbetsinkomster, red. Eskil Wadensjö).

1 Full sysselsättning och den aktiva arbetsmarknadpolitiken var ursprungligen inriktad huvudsakligen på män. Kvinnor utgjorde knappt 15 procent av deltagarna i arbetsmarknadsutbildningen 1960, men tidigt på 1970-talet ökade kvinnornas andel till hälften av deltagarna (Adams & Winston, 1980: 186). Samma trend gäller också för beredskapsarbeten (Ruggie, 1984: 157).

7

Diane Sainsbury & Margreth Nordgren

Figur 1 Kvinnors och mäns andel av arbetskraften och förvärvsinkomsten 1960 och 1994

Arbetskraft 1960

Förvärvsinkomst 1960

Kvinnor

21%

Kvinnor

35%

Män

65%

Män

79%

Arbetskraft 1994

Förvärvsinkomst 1994

 

 

Kvinnor

Män

Kvinnor

41%

51%

49%

Män

 

 

59%

Källor: SCB 1962: 38–39, SCB 1996a: 16–17, cf. 32,

AKU Årsmedeltal 1994: 1–2, AMS 1961: 1–2

Figur 2 visar kvinnornas andel av inkomstkakan i tretton länder vid mitten av 80-talet. Deras andel var minst i Nederländerna och störst i Finland. Ur ett jämförande perspektiv var det bara finska kvinnor som hade en större andel av inkomstkakan än svenska kvinnor (se figur 2).

Hur stor kvinnornas andel blir avgörs av förvärvsfrekvens, arbets- tidens längd och löneskillnader mellan könen. Tabell 1 ger oss möjligheten att studera vikten av och samspelet mellan dessa faktorer i de tretton länderna. Tabellen redogör för kvinnornas förvärvsfre- kvens, sysselsättningsgrad och inkomstskillnader mellan heltidsans- tällda kvinnor och män.

8

I nedskärningarnas tecken.

Figur 2 Kvinnors andel av förvärvsinkomsten i 13 länder

Nederländerna

 

 

 

 

 

23

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tyskland

 

 

 

 

 

 

26

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frankrike

 

 

 

 

 

 

 

27

 

 

 

 

 

 

 

 

Italien

 

 

 

 

 

 

 

 

28

 

 

 

 

 

 

 

 

Belgien

 

 

 

 

 

 

 

 

28

 

 

 

 

 

 

 

 

Storbritannien

 

 

 

 

 

 

 

 

28

 

 

 

 

 

 

 

 

Australien

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

USA

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

31

 

 

 

 

 

Kanada

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

32

 

 

 

 

 

Norge

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

34

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Danmark

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

38

 

 

Sverige

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

39

 

 

Finland

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

41

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

5

10

15

20

25

30

 

 

35

40

45

Andel av förvärvsinkomst (%)

Källa: Gornick 1995:18

Som framgår av tabell 1 förklaras de holländska kvinnornas lilla andel av inkomstkakan främst av en låg förvärvsfrekvens och en utbredd förekomst av deltidsarbete. Däremot var inkomstskillnaderna mellan heltidssysselsatta kvinnor och män mindre än i Finland, USA, Storbritannien och Tyskland. Kanske mer förvånansvärt är hur liten skillnad det är mellan de svenska och finska kvinnornas andelar av inkomstkakan (39 respektive 41 procent) med hänsyn till de stora olikheterna i heltidssysselsättning. Finskorna hade det högsta procenttalet heltidssysselsatta och svenskorna det lägsta. Gentemot kvinnorna i övriga länderna är detta sätt att redovisa något missvisan- de. Trots svenskornas låga siffra för heltidssysselsatta gör deras höga förvärvsfrekvens att en större andel av alla svenska kvinnor arbetade heltid än i alla övriga länder utom USA och Kanada .

9

Diane Sainsbury & Margreth Nordgren

Tabell 1 Kvinnors förvärvsintensitet, löner och andel av arbetsinkomsten i tretton länder

 

%

%

%

Kvinnors

Kvinnors

 

sysselsat

heltid

heltid

årsinko

andel

 

ta

av de

av

mst i %

av hela

 

 

sysselsat

kvinnor i

av

förvärvsi

 

 

ta

arbetsfö

männen

nkomste

 

 

 

r ålder

s*

n

Finland

70,2

89,8

63,0

77

41

1987

 

 

 

 

 

Sverige

77,3

44,8

34,6

84

39

1987

 

 

 

 

 

Danmark

62,7

38

1987

 

 

 

 

 

Norge

57,7

34

1986

 

 

 

 

 

Canada

61,3

65,2

39,9

68

32

1987

 

 

 

 

 

USA

58,2

67,4

39,2

63

31

1986

 

 

 

 

 

Australien

53,0

57,4

30,4

76

30

1986

 

 

 

 

 

Storbritannie

56,2

50,7

28,5

67

28

n

 

 

 

 

 

1986

 

 

 

 

 

Belgien

35,9

67,5

24,2

80

28

1985

 

 

 

 

 

Italien

31,0

28

1986

 

 

 

 

 

Frankrike

51,7

27

1984

 

 

 

 

 

Tyskland

45,1

63,7

28,7

70

26

1984

 

 

 

 

 

Nederländer

32,8

47,5

15,6

78

23

na

 

 

 

 

 

1987

 

 

 

 

 

* Heltidssysselsatta kvinnor och män. Källa: Gornick, 1995:18

Kvinnornas inträde i arbetslivet har också förstärkt deras sociala rättigheter. I tabell 2 visas utvecklingen sedan 1970 då 60 procent av kvinnorna hade ett förvärvsarbete.

Könsskillnaderna i sociala rättigheter, knutna till deltagande på arbetsmarknaden, har minskat mycket kraftigt. Vid 90-talets mitt finner vi den minsta skillnaden mellan könen vad avser berättigande till inkomstrelaterad sjukpenning. Andelen män med rätt till inkom- strelaterad sjukpenning nådde sin topp på 80-talet och andelen

10

I nedskärningarnas tecken.

kvinnor på 90-talet. De senaste åren har båda könens andel sjunkit på grund av den höga arbetslösheten och på grund av en minskad förvärvsfrekvens.

Tabell 2 Kvinnors och mäns sociala rättigheter knutna till deltagande på arbetsmarknaden 1970–1994

 

1970

1980

1990

1994

Sjukförsäkring

 

 

 

 

% kvinnor i arbetsför ålder (16–64)

54,9

76,7

83,4

76,5

med rätt till inkomstrelaterad sjukpen-

 

 

 

 

ning

 

 

 

 

% män i arbetsför ålder (16–64)

87,6

88,6

87,1

79,8

med rätt till inkomstrelaterad sjukpen-

 

 

 

 

ning

 

 

 

 

Arbetslöshetsförsäkring

 

 

 

 

% kvinnor i arbetskraften

43,2

74,2

84,2

94,7

som är försäkrade

 

 

 

 

% män i arbetskraften

66,6

73,4

75,2

83,9

som är försäkrade

 

 

 

 

% arbetslösa kvinnor

19,0

42,8

58,7

78,4

som får arbetslöshetsersättning

 

 

 

 

% arbetslösa män

49,0

56,3

59,7

82,6

som får arbetslöshetsersättning

 

 

 

 

ATP

 

 

 

 

% kvinnliga ålderspensionärer med egen

3,3

20,6

50,7

59,6

ATP som överstiger minimipension

 

 

 

 

(folkpension + pensionstillskott)

 

 

 

 

% manliga ålderspensionärer

23,3

67,7

89,1

91,8

med ATP som överstiger minimipension

 

 

 

 

% kvinnliga förtidspensionärer

13,2

31,5

59,3

68,2

med ATP som överstiger minimipension

 

 

 

 

% manliga förtidspensionärer

44,3

67,9

78,6

80,5

med ATP som överstiger minimipension

 

 

 

 

Källor:

Allmän försäkring 1970: 44, 282, 303; 1980: 106–107, 269-270, 291; Socialförsäkring 1989 och 1990: 35, 199, 229;

Socialförsäkring 1993 och 1994: 4, 64, 212; Rapport från utredningsenheten 1990:12; Arbetsmarknadsstatistik, december 1994: 24;

De erkända arbetslöshetskassornas verksamhet 1970: 4;

De erkända arbetslöshetskassorna och Det kontanta arbetsmarknadsstödet år 1980: 3, AKU års medeltal 1970: 1, 115; 1980 (exkl. april) 1, 125; AKU 1990 november, 1994 december.

Den största förändringen har skett i fråga om arbetslöshetsersättning. År 1970 fick knappt 20 procent av de arbetslösa kvinnorna ersättning, jämfört med nära 80 procent vid mitten av 90-talet. Sedan 1980 har

kvinnor i arbetskraften varit medlemmar i arbetslöshetskassorna i

11

Diane Sainsbury & Margreth Nordgren

större utsträckning än männen. Samtidigt har de arbetslösa kvinnorna saknat arbetslöshetsersättning i högre grad än de arbetslösa männen. En möjlig förklaring är att kvinnorna har utgjort en större del av befolkningen utanför arbetskraften. När dessa kvinnor har sökt arbete utan att få ett, saknar de rätt till arbetslöshetsersättning.

Det största kvarvarande gapet gäller ATP-förmåner. Den officiella statistiken om ATP-förmåner ger en alltför ljus bild. Den omfattar alla utbetalningar, även belopp som är mindre än pensionstillskottet för pensionär med ingen eller låg ATP. 2 Det innebär att statistiken inkluderar personer som inte har vunnit någonting pensionsmässigt genom att förvärvsarbeta. I tabell 2 redovisas endast kvinnors och mäns ATP-förmåner som överstiger minimipensionen (folkpension + pensionstillskott) – de pensionärer som har fått en bättre pension än den de skulle ha fått genom sina sociala rättigheter baserade på medborgarskap. Om vi räknar på detta vis är skillnaderna större mellan kvinnors och mäns rättigheter baserade på arbetsmarknaden. År 1994 fick till exempel 90 procent av alla kvinnliga förtidspensio- närer och 91 procent av alla manliga förtidspensionärer ATP- förmåner. Men siffrorna för dem med ATP-förmåner som översteg minimipensionen var 68 respektive 80 procent.

I ett antal andra länder har inte samma utjämning i sociala rättig- heter ägt rum, trots att en växande andel kvinnor förvärvsarbetar. Ett par slående exempel är USA och Storbritannien, där kvinnornas sociala rättigheter inte har ökat i en takt som motsvarar deras pro- centtal i arbetskraften. Andelen amerikanska kvinnor med pension baserad enbart på egen arbetsinsats stagnerade under 60-talet och har sjunkit sedan 1970. I Storbritannien var 1990 två tredjedelar av alla kvinnliga pensionärer beroende av makens sociala rättigheter (Sainsbury 1996, kap. 5 och 8).

Med andra ord kan man inte sätta likhetstecken mellan kvinnors förvärvsarbete och deras sociala rättigheter baserade på deltagande på arbetsmarknaden. I regel måste de förvärvsarbetande uppfylla ytter- ligare villkor – till exempel om inkomst, pensionspoäng, arbetstid per vecka eller år, inbetalning av egenavgifter – för att vara berättigade till dessa sociala förmåner.

Två omständigheter har lett till den gynnsammare utvecklingen i Sverige. Även om en stor andel svenska kvinnor arbetar deltid (närmare 40 procent 1995), har en minskning av kort deltidsarbete –

2 Statistik om ATP baserad på taxering kan också ge en felaktig bild därför att man inte skiljer mellan egen pension och änkepension. Till exempel uppges i Levnads- förhållanden (1993), rapport om pensionärer, att endast 23 procent av de kvinnliga pensionärerna enbart hade folkpension (inkl. pensionstillskott) 1990. Det kan lätt ge intryck av att 75 procent har egen ATP.

12

I nedskärningarnas tecken.

mindre än 20 timmar per vecka – skett de senaste två decennierna. Omkring 5 procent av kvinnorna arbetade kort deltid 1995 och det fanns knappast någon skillnad mellan kvinnor med barn under 17 år och alla förvärvsarbetande kvinnor (SOU 1996:56, s. 24 och s. 44– 45). Därmed uppfyller de flesta kvinnliga löntagarna bestämmelserna om arbetstid per vecka för att vara berättigade till de sociala förmåner som är knutna till arbetsmarknaden. Den andra faktorn är lönesätt- ningssystemet. Kvinnor som arbetar deltid får oftast samma timlön som en heltidsarbetande med samma jobb. Det betyder att deltidsar- betande kvinnor vanligtvis uppfyller inkomstkraven för berättigande till sociala förmåner.

Offentliga tjänster

Den omfattande servicesektorn har varit till stort gagn för kvinnor både som producenter och konsumenter. Sverige har haft den största andelen anställda i den offentliga sektorn (ungefär en tredjedel) och den högsta andelen offentligt anställda i social- och utbildningssek- torn. Av de offentligt anställda är den överväldigande delen kvinnor – 72,7 procent 1995, en liten ökning jämfört med 1990 (SOU 1996:56, s. 139, egen beräkning). 3 Och av alla kvinnor i arbetskraften 1995 var drygt hälften offentligt anställda.

Genom den offentliga sektorns expansion kom en miljon nya jobb till mellan 1960 och 1990 (SCB 1990:8; SOU 1996:56 s. 139). De nya jobben fanns inom hälso- och sjukvård, kommunernas socialsek- tor (barn- och äldreomsorg) och utbildning. Till exempel anställdes ungefär 30 procent av samtliga kvinnor som började förvärvsarbeta under perioden 1973–83 inom hälso- och sjukvården (SCB 1985:116). I stort sett är det kvinnor som producerar offentliga tjänster. Det obetalda omsorgsarbetet som tidigare utfördes i hemmet har delvis omvandlats till betalt arbete inom den offentliga sektorn.

Många kvinnor hamnade i låg- och mellanställningar inom vården och skolan. Samtidigt har kvinnornas andel bland åtråvärda yrken inom den offentliga sektorn också ökat. Andelen kvinnliga läkare steg från något över 10 procent 1960 till nära 35 procent 1990 (Nordgren, 1995). Liknande mönster finns för jurister, universitetslärare, tandläkare, psykologer, ekonomer och statistiker. 4

3 Mellan 1990 och 1995 försvann nära 300 000 jobb från den offentliga sektorn

– en minskning med nära 20 procent. Trots att ett större antal kvinnor förlorade sina jobb särskilt inom kommunsektorn, försvann vart fjärde jobb bland de manliga anställda inom den offentliga sektorn, jämfört med vart sjunde jobb bland de kvinnliga anställda.

4 För domstolsjurister ökade andelen kvinnor från 7 % till 37 % mellan 1960 och

13

Diane Sainsbury & Margreth Nordgren

De offentliga tjänsterna konsumeras av både kvinnor och män, men delvis på olika områden och av kvinnor i högre utsträckning än män. Kvinnor använder sig av sjukvården, kollektivtrafiken och vuxenutbildningen, medan män har dragit fördel av offentliga idrottsplatser, vägbygget och forskarutbildningen.

Offentliga tjänster har betydelse för människors ekonomiska re- surser på två sätt. Tillgång till offentliga tjänster styrs inte av mark- nadspriser. Resurssvaga grupper får utnyttja de offentliga tjänsterna och deras inkomster kan användas för att tillgodose andra behov. Utöver att ha gett jobb har offentliga tjänster – särskilt utbildning och barnomsorg – främjat kvinnors sysselsättningsmöjligheter. Daghem och barnomsorg har ofta varit en förutsättning och har underlättat för mödrarnas fortsatta sysselsättning.

Sociala rättigheter baserade på medborgarskap

Medborgarskap/mantalsskrivning som grund för sociala rättigheter anses främja jämlikhet därför att rättigheterna omfattar alla. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats åt hur sociala rättigheter baserade på medborgarskap främjar jämställdheten. Två väsentliga punkter som knappast nämnts i debatten om välfärdsstaten bör lyftas fram i detta sammanhang. Den första är att sociala rättigheter baserade på medborgarskap inte gör någon skillnad mellan betalt och obetalt arbete. Den som ansvarar för obetalt arbete har samma rättigheter som den som utför betalt arbete. Den andra punkten är att sociala rättigheter baserade på medborgarskap omintetgör äktenskapets påverkan på berättigande till sociala förmåner . Gifta och ogifta personer har samma sociala rättigheter och rättigheterna är lika för äkta makar. Sammanfattningsvis utmanar sociala rättigheter grundade på medborgarskap/mantalsskrivning en ordning där de sociala rättigheterna är baserade på en traditionell arbetsdelning mellan könen i samhället och i familjen. Sociala rättigheter baserade på medborgarskap har givit kvinnor individuella rättigheter och därmed stärkt deras autonomi och ekonomiska resurser.

Varför har man missat den betydelse sociala rättigheter baserade på medborgarskap har för jämställdheten mellan könen? En orsak kanske har varit tendensen att underskatta den generella politikens slagkraft. I debatten har man hävdat att den universella välfärdsstaten är en myt och att inkomstrelaterade förmåner successivt har över-

1990, universitetslärare från 10 % till 32 %, psykologer från 17 % till 69 % och eko- nomer från 10 % till 40 % (Statistisk årsbok 1963: 32–33, Statistisk årsbok 1996: 184-185). Siffrorna är framräknade på basis av statistik över den yrkesverksamma befolkningen, inte utbildningsstatistik.

14

I nedskärningarnas tecken.

skuggat förmåner som är baserade på medborgarskap. Det skall inte förnekas att inkomstrelaterade förmåner har blivit allt viktigare sedan 50-talet och idag står de för omkring 70 procent av alla kontantöver- föringar. 5

Men detta synsätt har tre brister. 1) I jämförelse med de flesta andra välfärdsstater har sociala rättigheter baserade på medborgar- skap betydligt större räckvidd i Sverige. 2) Diskussionen om den ökade betydelsen av inkomstrelaterade förmåner gäller kontantöver- föringarna och tar inte hänsyn till offentliga tjänster och deras framväxt. 3) Inkomstrelaterade förmåner har inte satt de generella förmånerna ur spel. Inkomstrelaterade förmåner kompletterar de generella förmånerna och tillsammans bidrar de till omfördelning. Det svenska välfärdssystemets omfördelningseffekter skulle bli mycket annorlunda om de generella förmånerna inte fanns med.

Generösa förmåner och omfördelningseffekter

Det svenska välfärdssystemet erbjuder generösa förmåner. Ersätt- ningsnivåer, utbetalningstidens längd och strängheten i villkoren bestämmer förmånernas generositet. På 70-talet höjdes ersättningsni- vån till 90 procent i de socialförsäkringar som skyddar mot inkomst- bortfall. Utbetalningstider för arbetslöshetsersättning och föräldraför- säkringar har förlängts sedan mitten av 70-talet. Villkoren för förtidspensionering mjukades också upp.

Men generösa förmåner hör, vad gäller transfereringar, inte till den svenska välfärdsstatens särdrag. Även före nedskärningarna i det svenska systemet på 90-talet hade andra länder lika generösa eller generösare ersättningsnivåer än Sverige. Till exempel har både Tyskland och Norge haft en sjukpenning som ersätter 100 procent av inkomstbortfallet och Nederländerna har en moderskapspenning med samma ersättningsnivå. Några länder – Danmark, Nederländerna och Belgien – betalar ut arbetslöshetsersättning under en längre tid än Sverige. Till slut visar kontantöverföringarna mätt i andelen av BNP att andra länder har ett generösare välfärdssystem än Sverige. Trots allt är de svenska förmånerna överlag generösa och om man tar de offentliga tjänsterna med i beräkningarna ökar bilden av generosite- ten.

Starka omfördelningseffekter bör räknas som ett kännetecken hos det svenska välfärdssystemet. Trots att generösa förmåner inte är ett unikt drag hos den svenska välfärdsstaten, har omfördelningseffek-

5 Vid slutet av 60-talet stod de inkomstrelaterade förmånerna för bara en tredjedel av alla kontantöverföringarna.

15

Diane Sainsbury & Margreth Nordgren

terna här varit mera vittomfattande än i många andra länder. Tabell 3 belyser välfärdssystemens omfördelningseffekter för flera länder i början av 80-talet. Den visar ojämnheten i fördelningen av mark- nadsinkomsterna (förvärvsinkomster + kapitalinkomster) och de disponibla inkomsterna för hela befolkningen i tio olika länder. De disponibla inkomsterna är de inkomster som man förfogar över efter att olika bidrag betalats ut och inkomstskatter och försäkringsavgifter betalats in. Ojämnheten i fördelningen har mätts med Gini- koefficienten. Ju högre Gini-koefficientens värde desto större är ojämnheten i inkomstfördelningen. Vårt mått på den omfördelande effekten består av minskningen av ojämlikhet i fördelning av den disponibla inkomsten jämfört med marknadsinkomsten, dvs. den procentuella förändringen mellan de två. 6

Tabell 3 Välfärdssystemets omfördelande effekt i tio länder 1979–1983

 

Gini-koefficient

Gini-koefficient

Procentuell

 

marknadsinkomst

disponibelinkom

förändring

 

 

st

av Gini-koefficienten

 

 

 

(Transfereringar och

 

 

 

skatters effekt)

Australien

0.414

0.287

0.31

Canada

0.387

0.293

0.24

Frankrike

0.471

0.307

0.35

Nederländerna

0.467

0.293

0.37

Norge

0.384

0.234

0.39

Storbritannien

0.393

0.264

0.33

Schweiz

0.414

0.336

0.19

Sverige

0.417

0.197

0.53

Tyskland

0.407

0.252

0.38

USA

0.425

0.317

0.25

Källa: Mitchell 1991:127

I alla länder är inkomstfördelningen jämnare för den disponibla inkomsten än för marknadsinkomsten. Det finns dock stor variation mellan länderna. Av de tio länderna var minskningen i ojämnheten störst i Sverige tidigt på 80-talet och de disponibla inkomsterna var jämnare fördelade i Sverige än i de andra länderna. Under 80- och 90- talen ökade inkomstspridningen i Sverige, men det svenska välfärds- systemets omfördelande effekt var fortfarande mycket stor vid mitten

6 Omfördelningsmåttet = Gini-koefficienten för marknadsinkomster - minus Gini- koefficienten för den disponibla inkomsten dividerad med Gini-koefficienten för marknadsinkomster (Mitchell 1991: 122).

16

I nedskärningarnas tecken.

av 90-talet (Jansson & Sandqvist, 1993: 9–11; Korpi & Palme, 1993; OECD 1995: 46; Palme 1996:19; SCB 1996b: 3).

Vad är det som ligger bakom de stora omfördelningseffekterna i det svenska välfärdssystemet? De uppnås både genom kontantöverfö- ringarna och skatterna. Men det är transfereringarna som svarar för merparten av effekten och både de generella och inkomstrelaterade förmånerna spelar en roll. De generella förmånerna ger en grund- trygghet och kommer hela befolkningen till godo. Utan de generella förmånerna skulle transfereringarna i större grad avspegla inkomst- skillnader. De inkomstrelaterade förmånerna täcker de flesta männi- skor. De gör att avståndet mellan personer utan och med förvärvsin- komst inte är så stor som om alla förmånstagare endast fick ett enhetligt grundbelopp. Med andra ord har de inkomstrelaterade förmånerna en utjämningseffekt gentemot de förvärvsarbetande. Inkomst- och behovsprövade förmåner ökar de sämst ställdas ekono- miska resurser. Slutligen har skatterna på sociala förmåner haft en utjämningseffekt, vilket huvudsakligen har verkat till kvinnornas favör. Inkomstrelaterade förmåner avspeglar löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Efter skatt är dessa skillnader kraftigt reducerade. De generella förmånerna är däremot skattefria, liksom de bidrag som är inkomst- och behovsprövade.

För att visa hur omfördelningen kommer kvinnor till godo kan vi ta ett par konkreta exempel. Man har uppmärksammat de stora skillnaderna i kvinnors och mäns pensionsinkomster som en följd av ATP- och avtalspensionssystemens utveckling. Gapet mellan kvin- nors och mäns genomsnittliga pensionsinkomster var hela 40 procent 1990, medan skillnaden i deras medeldisponibla inkomst endast var 10 procent (Sainsbury, 1996: 165–166). Ett annat exempel är transfe- reringarnas betydelse för ensamstående föräldrars disponibla in- komster. År 1990 svarade kontantöverföringarna för ungefär hälften

av deras disponibla inkomster (Jansson & Sandqvist, 1993: 23), vilket är en ökning jämfört med tidigare. Till sist bör det poängteras att den svenska välfärdsstatens omfördelande effekter också omfattar förmåner i natura som hälso- och sjukvård, utbildning, barnomsorg, färdtjänst och andra transportmedel – vilket inte fångas i tabell 3.

Välfärdsstatens finansiering

Skatter och arbetsgivaravgifter finansierade den svenska välfärdssta- ten fram till 90-talet. Individuella försäkringsavgifter avvecklades vid mitten av 70-talet och de har knappast spelat någon roll sedan dess. Skatter som finansieringskälla har omfördelningseffekter. Personer utan inkomst betalar ingen skatt, men de mottar sociala förmåner.

17

Diane Sainsbury & Margreth Nordgren

Låginkomsttagare betalar mindre skatt, men får samma förmåner. Arbetsgivaravgifter i Sverige har, i motsats till de flesta andra länder, finansierat förmåner som omfattat hela befolkningen (t.ex. den allmänna tandförsäkringen, folkpensioner m.m.). Detta har inneburit en omfördelning till personer med ingen eller låg inkomst. Sambandet mellan tillgång till sociala förmåner och deras finansiering har därmed brutits. De resurssvaga hade lika tillgång som de resursstarka och denna utjämning har ofta varit till fördel för kvinnor.

Socialförsäkringsavgifter har varit en huvudkälla till välfärdssta- tens finansiering i flera andra länder. Egenavgifter bygger på idén om intjänade sociala rättigheter. En konsekvens är att de personer som inte betalar försäkringsavgifter inte är berättigade till sociala förmå- ner eller får starkt reducerade förmåner. Detta har drabbat kvinnor mycket oftare än män. En annan orättvisa hos socialförsäkringsav- gifterna uppstår när de har ett tak över vilket man inte behöver betala avgifter på inkomsten. Med en sådan konstruktion betalar högin- komsttagare en mindre andel av sina löner i avgifter än övriga. Ytterligare ett drag som gynnar höginkomsttagare är när socialförsäk- ringsavgifter är avdragsgilla. Båda dessa konstruktioner är till nackdel för kvinnor därför att de är så få bland höginkomsttagarna. Kvinnor betalar avgifter som utgör en högre andel av deras löner än män. Till sist finns det fall där personer – de flesta kvinnor – har betalat in avgifter utan att ha fått ut några förmåner. Så kallade ”bortkastade avgifter” uppstår i ett välfärdssystem, där man måste betala in avgifter under en viss period eller till ett visst belopp innan man är berättigad till förmåner.

Behovsprövade förmåner och fattigdom

Successivt har behovsprövade förmåner avvecklats. De har ersatts dels med den generella välfärdspolitiken, dels med inkomstprövade förmåner. 7 Ålders- och invaliditetspensioner samt barnbidrag och moderskapspenning, som tidigare var behovsprövade eller hade behovsprövade inslag, kom att omfattas av den generella välfärdspo- litiken. Inkomstprövning har varit viktig i fråga om bostadsbidrag. De senaste decennierna har behovsprövade förmåner utgjort blott en liten bråkdel av alla sociala utgifter.

Behovsprövade förmåner har ofta varit till den gifta kvinnans nackdel, därför att det är familjeinkomsten som prövas. Följaktligen kan en gift kvinna gå miste om en sådan förmån på grund av makens

7 Skillnaden mellan behovsprövade förmåner och inkomstprövade förmåner ligger i att behovsprövning omfattar alla tillgånger medan den sistnämnda tar hänsyn enbart till inkomsten.

18

I nedskärningarnas tecken.

inkomst. Som exempel kan nämnas invaliditetspensioner. Fram till 1960 bestod de av ett grundbidrag och ett behovsprövat tillägg som utgjorde huvuddelen av pensionen. Då fick nästan alla pensionsberät- tigade gifta kvinnor grundbidrag men inte tillägget, medan de gifta männen fick bägge (Sainsbury, 1996: 64). Behovsprövade förmåner kan också motarbeta yrkesarbete bland gifta kvinnor. Kvinnans arbetsinkomst kan leda till att familjen förlorar sociala förmåner som är behovsprövade. Så länge behovsprövade förmåner bestäms av familjeinkomsten kan familjeförhållanden påverka ens rättigheter till sociala förmåner.

Idag kvarstår de viktigaste behovsprövade förmånerna som det yttersta skyddsnätet i form av socialbidrag. Socialbidragen (tidigare socialhjälpen) utgör den sista utvägen för att motverka fattigdom. Fram till 1970 var kvinnor i majoritet bland socialhjälpstagare i den vuxna befolkningen. Sedan tidigt 70-tal har männen utgjort mer än hälften av de vuxna som har socialhjälp och senare av socialbidrag. Detta förhållande är mycket ovanligt. 8 I många länder är det kvinnor som dominerar bland mottagare av behovsprövade förmåner (Sainsbury, 1993: 85–87; 94–95; Mitchell, 1992).

Kvinnor har ofta dominerat bland de fattiga. I figur 3 anges fattig- domskvot för kvinnor och män i arbetsför ålder vid mitten av 80-talet

i nio länder. Fattigdomsgränsen definieras som en disponibel inkomst som är lägre än 50 procent av medianinkomsten i varje land. 9 Beräk- ningarna tar hänsyn till hushållens storlek. I alla länder utom i Sverige finns en högre andel kvinnor som lever i fattigdom, även om skillnaderna är mycket små i Italien och Nederländerna. Det märkliga är den högre andelen män i det svenska fallet. 10

8Detta förhållande har också rått i Finland och Norge på 80- och 90-talen, men inte i Danmark.

9Det bör påpekas att denna sorts definition påverkas av inkomstfördelningen, medan en definition som bygger på ett fast belopp inte är känslig för förändringarna i inkomstfördelningen.

10I Danmark och Finland var en högre andel män fattiga i jämförelse med kvinnor på 1980-talet, men på tidigt 90-tal var läget omvänt.

19

Diane Sainsbury & Margreth Nordgren

Figur 3 Procent kvinnor och män i fattigdom vid mitten av 1980-talet i åtta länder

Ned 1987

 

 

 

 

 

 

4,8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4,9

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5,2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

V Tysk 1984

 

 

 

 

 

6,7

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sve 1987

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

9,6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8,6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

8,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Storbr 1987

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Män

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ital1986

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvinn

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

9,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Aus 1985-86

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kan 1987

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10,

 

 

12,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

USA 1985

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

2

4

6

8

10

 

12

14

16

18

20

 

 

Andel fattiga (%)

Källa: Casper et al., 1994

Denna bild måste tas med en nypa salt. Först och främst utelämnas en stor grupp svenska kvinnor som är fattiga. Bland de äldsta kvinnliga pensionärerna finns flera med extremt låga inkomster (SCB, 1993:119).11 Om vi räknar om fattigdomskvoten för hela befolkning- en sjunker andelen fattiga något till 6 procent och skillnaden mellan andelen fattiga män och kvinnor minskas. Men andelen fattiga bland männen är fortfarande något högre än bland kvinnorna. I stort sett har det svenska välfärdssystemet lyckats bättre att lyfta kvinnor ur fattigdom än män. Å andra sidan har männen lyckats bättre med att skaffa sig en större del av marknadsinkomsterna.

Den jämnare spridningen av de disponibla inkomsterna och den relativt låga fattigdomskvoten i Sverige är ett resultat av grunddragen i den svenska välfärdsstaten. Hur kommer de att ändras av nedskär- ningar och vilka konsekvenser får det för kvinnor och män?

11Ytterligare ett problem är att det finns en överskattning av de fattiga i åldersgrup- pen 16–30 år. Det beror på att vuxna barn som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar klassificeras som ett eget hushåll i svenska data. Det är omöjligt att veta hur stor överskattnignen är och hur den slår i mätningen av kvinnors och mäns fattgig- dom.

20

I nedskärningarnas tecken.

3 Nedskärningsåtgärder och jämställdhet

Välfärdsstatens fortsatta tillväxt ifrågasattes alltmer på 70-talet och nedskärningarna tog fart. Mellan 1979 och 1982 kom partier till makten vars program krävde en bantning av välfärdsstaten. Ofta satt dessa regeringar kvar under hela 80-talet eller längre. I flera länder, t.ex. Storbritannien, USA, Tyskland, Danmark och Nederländerna, lanserades en åtstramningspolitik. Här granskar vi den förda politiken i två av dessa länder – Storbritannien och Danmark. På detta sätt kan vi få ett facit för de olika nedskärningsåtgärdernas återverkningar på kvinnor och män och dra lärdomar av dessa länders erfarenheter.

Storbritannien och Danmark är av intresse av flera anledningar. För det första har likheter mellan välfärdsstaterna i Storbritannien, Danmark och Sverige ofta betonats. Beveridge snarare än Bismarck har inspirerat socialpolitikens utformning i de tre länderna. Den generella välfärdspolitiken har varit kännetecknande för Storbritanni- en och de nordiska länderna i högre grad än för övriga Europa. För det andra råkade Storbritannien och Danmark ut för stora ekonomiska svårigheter vid mitten av 70-talet. De båda länderna upplevde en rekordartad ökning i arbetslöshet och hög inflation. Redan då inledde man åtstramningar. För det tredje var regeringarna inriktade på att pruta på välfärdsstaten och ge större utrymme för privata lösningar, men de följde olika strategier. I Storbritannien har man drivit en nyliberal politik med stor konsekvens och de regeringar som letts av Margaret Thatcher och John Major kunde räkna med en egen majori- tet i parlamentet. Den danska regeringen som bildades av det konser- vativa partiets ledare Poul Schlüter 1982 lovade att sanera statens finanser genom nedskärningar. Men den liksom hans senare regering- ar hade en minoritetsställning och begränsad handlingsfrihet.

Nedskärningar i Storbritannien 12

Den brittiska regeringens nedskärningsstrategi under Thatcher och hennes efterföljare Major syftade till en gradvis men oavbruten försvagning av socialförsäkringssystemet. Denna försvagning genomfördes på tre sätt; 1) man minskade försäkringsförmånerna och höjde försäkringsavgifterna, 2) ansvaret för vissa försäkringsförmåner överfördes till arbetsgivarna och marknaden och 3) inslag av behovs-

12 Detta avsnitt om nedskärningar i Storbritannien baseras på Sainsbury 1996: 205– 12.

21

Diane Sainsbury & Margreth Nordgren

prövade förmåner ökade och villkoren för att få sådana förmåner skärptes.

Genom flera små steg har socialförsäkringsförmånernas ersätt- ningsnivåer urholkats och egenavgifterna har höjts. De inkomstrelate- rade tilläggen avskaffades så att den försäkrade bara får ett enhetligt belopp som knappt svarar mot inkomstbortfallet. Flera förmåner blev skattepliktiga inkomster. Folkpensionerna sänktes genom att indexe- ringen baserades på priser istället för löner. Möjligheten att få redu- cerade förmåner när man hade betalat en del, men inte alla, försäk- ringsavgifter togs bort. Familjetilläggen försvann delvis. Sjukersätt- ning och senare moderskapsförmånerna lyftes ur socialförsäkrings- systemet. Utbetalningstiden för arbetslöshetsersättning förkortades. Den stora tendensen har varit att försäkrade personer i det statliga systemet betalade mer och erhöll mindre, vilket gjorde de privata lösningarna mer lockande.

Ansvaret för förmåner överförs till arbetsgivarna och marknaden

Ett huvuddrag i Thatchers och Majors försök att skära ned den brittiska välfärdsstaten var att göra arbetsgivaren ansvarig för tidigare socialförsäkringsförmåner, såsom sjuk- och moderskapsförmåner. År 1983 började regeringen överföra ansvaret för sjukförmåner till arbetsgivarna. Regeringen ville att arbetsgivarna skulle ta över hela ansvaret för de anställdas sjukersättning. Denna lösning möttes av ett kraftigt motstånd från arbetsgivarna och försäkringsbolagen. Genom en kompromiss kvarstod staten som ansvarig för finansieringen, medan administration och utbetalning av förmåner överfördes till arbetsgivaren för de första 8 sjukveckorna. I mitten av 80-talet förlängdes utbetalningsperioden till 6 månader – vilket var hela ersättningstiden för sjukförmåner i socialförsäkringssystemet. Arbetsgivarna blev ansvariga för delar av kostnaden 1991, och i mitten av 90-talet stod alla utom mindre arbetsgivare för hela kostnaden för sjukförmåner för de anställda.

I motsats till socialförsäkringens sjukersättningar var dessa sjuk- förmåner beskattningsbara och gav inget tillägg till familjemedlem- mar. Utöver dessa försämringar var två av reformernas egenskaper till kvinnornas nackdel. Den nya sjukersättningen bibehöll samma inkomstgräns för berättigande till förmåner som finns i det statliga försäkringssystemet. Detta krav på minimiinkomst har uteslutit nästan hälften av alla kvinnliga deltidsanställda under det senaste decenniet. När regeringen skiftade över kostnaderna till arbetsgivaren 1990 och 1991 sänktes förmånerna för många lågavlönade kvinnliga anställda. Bestämmelserna för att få det högre ersättningsbeloppet skärptes så

22

I nedskärningarnas tecken.

att nästan 5 miljoner anställda – huvudsakligen kvinnor – inte längre var berättigade till högre ersättning (Sainsbury 1996: 207).

Moderskapsförmånerna reformerades på liknande sätt under sena- re delen av 80-talet. Arbetsgivarna blev ansvariga när lagstadgad moderskapsersättning (SMP) introducerades 1987 och moderskap- spenningen – ett engångsbelopp för alla mödrar – avskaffades. En jämförelse av utbetalning av moderskapsförmåner 1980 och omkring 1990 visar en klar försämring. Trots det faktum att fler mödrar fanns i arbetskraften, fick en mindre andel mödrar förmåner och ersättnings- nivåerna var lägre efter SMPs genomförande. 13

Ansvaret för förmåner överfördes också till marknaden. Ett försök

att avskaffa det statliga tjänstepensionssystemet (SERPS) 14 under mitten av 80-talet misslyckades. Då inriktade sig regeringen på att sänka pensionerna och att uppmuntra privata pensioner. En ändring i lagstiftningen likställde SERPS, en tjänstepension i arbetsgivarens regi, och en privat pension. Vidare fick de anställda möjligheten att välja mellan dem.

Nedskärningarna i SERPS försämrade kvinnors förmåner både som yrkesarbetande och som gifta kvinnor. De viktigaste förändring- arna var att förmånerna skulle beräknas på basis av hela livsinkoms- ten istället för på intjänandet under de bästa 20 åren. Ersättningsnivån reducerades från 25 till 20 procent av den slutliga inkomsten. Dessa åtgärder inte bara sänkte förmånerna, utan de kan också utgöra ett incitament för mödrar att inte arbeta deltid, speciellt i kombination med pensionsrätt för vård av barn. Den andra negativa förändringen var att änkepensionen halverades – från 100 till 50 procent av den avlidna makes förmån. 15

Dessa förändringar i pensionssystemet för kvinnor kommer först att slå genom i nästa århundrade, då SERPS utbetalas med full

13Vid slutet av 80-talet erhöll något över 40 procent av alla mödrar någon typ av moderskapsersättning och runt 20 procent av alla mödrar erhöll den högre ersätt- ningen (90 procent av inkomsten under 6 veckor). 1980 fick nästan alla mödrar mo- derskapspenning och moderskapsbidrag inom socialförsäkringssystem betalades till nästan 50 procent av alla mödrar. 30 procent av alla mödrar erhöll också ett inkomstrelaterat tillägg under 18 veckor.

14SERPS är britternas motsvarighet till ATP, men viktiga skillnader finns mellan de två pensionssystemen. För det första ger SERPS arbetsgivaren möjligheten att lämna systemet (”contract out”) på villkor att arbetsgivaren förser de anställlda med en likvärdig tjänstepension. Försämringar av SERPS påverkar också de andra tjänste- pensionerna. För det andra täcker inte SERPS och arbetsgivarnas tjänstepension alla anställda. Det är främst de kvinnliga anställda och de lågavlönade manliga anställda som saknar en tjänstepension.

15Trots dessa försämringar bibehöll SERPS två positiva egenskaper för kvinnor: 1) vård av barn ger pensionsrätt, 2) pensionsförmåner är garanterade. Socialförsäk- ringslagen från 1989 gjorde också all betald moderskapsledighet pensionsberättigad från och med 1993.

23

Diane Sainsbury & Margreth Nordgren

intjänandetid. Uppskattningar av de framtida förmånerna har gjorts för kvinnor med oregelbunden anställning och kvinnor med heltidsan- ställning. Enligt dessa uppskattningar kommer SERPS-förmåner att uppgå till mellan 5 och 8 procent av slutlig inkomst för kvinnor med avbruten anställning eller deltidsanställning, jämfört med mellan 15 och 20 procent för kvinnor som arbetar heltid under hela sitt liv.

Försvagningen av statliga och andra tjänstepensioner gjorde pri- vata pensioner mer attraktiva. Dessutom fick den anställda göra skatteavdrag för pensionsavgifter till annan tjänstepension och privat pension, men inte för SERPS. När privata pensioner och SERPS likställdes, startade regeringen en stor kampanj för att få folk att övergå till en privat pension. Efter att de privata pensionerna lansera- des som ett alternativ till SERPS minskade antalet personer som täcktes av SERPs från över 12 miljoner 1986 till 7,5 miljoner 1990. Omvänt täckte det nya systemet 4 miljoner personer, vilka till övervägande del var män (nära 3 miljoner).

Förskjutning till behovsprövade förmåner

Ett annat huvuddrag i Thatchers nedskärningsstrategi har varit att skifta till behovsprövade förmåner och att begränsa förmånerna till att gälla de personer som har de största behoven. Det principiella argumentet för en omläggning av förmåner till behovsprövade åtgärder har varit att man vill hjälpa de mest utsatta. När Thatcher avgick, hade utgifter för behovsprövade förmåner som en andel av transfereringsutgifterna vuxit från 16 procent 1979/80 till 25 procent 1990. Under Majors regering fortsatte dess andel att expandera till nästan 35 procent under mitten av 90-talet. Antalet socialbidragstaga- re och antalet personer, dvs. inklusive familjemedlemmar, som omfattas av socialhjälp har också ökat. Sedan 1980 har antalet bidragstagare nästan fördubblats. År 1990 var mer än en tiondel av befolkningen socialbidragstagare (Income Support). Om man tar hänsyn till familjemedlemmar, levde över 15 procent av befolkningen på bidraget. Samma år erhöll nästan en fjärdedel av befolkningen någon sort av behovsprövade förmåner (Hills, 1993, s. 41).

Skiftet från försäkringsförmåner till behovsprövade förmåner för de arbetslösa har varit omfattande. Färre av de arbetslösa erhöll försäkringsförmåner och antalet arbetslösa som erhöll socialbidrag har nästan fyrfaldigats under 90-talet. Denna förändring har särskilt

drabbat gifta kvinnor. Ofta misslyckas de med att kvalificera sig för behovsprövade förmåner. Under tidigt 90-tal fick arbetslösa gifta kvinnor i mindre utsträckning socialbidrag eller kombinerade försäkringsförmåner och socialbidrag än män och andra kvinnor.

24

I nedskärningarnas tecken.

Kravet att stå till arbetsmarknadens förfogande skärptes också i slutet av 80-talet. Kvinnor blev mer sårbara för diskvalificering. Bland de mest betydelsefulla förändringarna var att den sökande måste vara tillgänglig och acceptera heltidsarbete. Den sökande kunde inte heller vägra ett arbete efter 13 veckor på grund av typen av arbete, lönenivå eller restid.

Tillsammans med arbetslösa har ensamstående mödrar utnyttjat behovsprövade förmåner i allt större omfattning. Under 90-talets första år erhöll 70 procent av ensamma föräldrar socialbidrag och fattigdomsfrekvensen hos ensamstående mödrar hade ökat. Samtidigt har andelen ensamstående mödrar som förvärvsarbetar sjunkit, särskilt andelen med heltidsarbete. Det brittiska bidragssystemet kännetecknas inte bara av en fattigdomsfälla utan också av en arbetslöshetsfälla. Fattigdomsfällan uppstår när en ökning i socialbi- dragstagarens förvärvsinkomst äts upp av skatter och socialförsäk- ringsavgifter. Då är det lika eller mer fördelaktigt att leva på bidrag. Fällan förvärras genom att socialbidragstagaren automatiskt är berättigad till andra förmåner, t.ex. bostadsbidrag, fria läkemedel och glasögon, m.m., vilka också förloras om förvärvsinkomsten är för hög. Arbetslöshetsfällan beror på en egendomlighet i det brittiska systemet. En person som är heltidssysselsatt får inte socialbidrag. Som ett led i nedskärningspolitiken har definitionen av heltidssyssel- sättning ändrats under 80- och 90-talen. Först sänktes antalet timmar från 36 till 24 och senare från 24 timmar till 16 timmar per vecka. Tar man en anställning på 16 timmar per vecka, förlorar man socialbidra- get.

Det dubbla skiftet och jämställdheten

Det dubbla skiftet mot privata och behovsprövade förmåner har haft könsmässiga konsekvenser. Försvagandet av socialförsäkringsförmå- nerna har påverkat både kvinnors och mäns sociala rättigheter ofördelaktigt. Nedskärningsåtgärderna som syftade till att försvaga socialförsäkringssystemet – speciellt de åtgärder som skärpte kraven om egenavgifter – har undergrävt kvinnors rättigheter till försäkrings- förmåner och bevarat övervikten av män bland mottagarna av försäk- ringsförmåner. Den samtida omstruktureringen av ekonomin genom flexibilisering utgör också ett stort hinder för kvinnor att förbättra sina sociala rättigheter som arbetstagare. Många kan varken kvalifice- ra sig för försäkringsförmåner eller anställningsförmåner. Föränd- ringen mot privata förmåner har helt klart försvagat kvinnors pen- sionsrättigheter och berättigande till moderskapsförmåner.

Tre paradoxer präglar det dubbla skiftet till privata och behovs- prövade förmåner. Trots att ett av regeringens uttalade socialpolitiska

25

Diane Sainsbury & Margreth Nordgren

mål under 1980-talet var att välfärdssystemet skulle hjälpa de resurssvaga, var de skattemässiga fördelarna förknippade med privata förmåner till gagn för dem som redan hade det bra. De fungerade som omvänd ” targeting”, dvs. de var riktade till dem med de minsta behoven istället för till dem med de största behoven. I början av 1990-talet uppgick skattelättnaden för alla icke statliga pensioner till 9,3 miljarder pund, jämfört med 7,5 miljarder pund som spenderades på behovsprövade förmåner för äldre. Till stor del gick skattelättnader till män och behovsprövade förmåner för äldre till kvinnor.

Den andra paradoxen i Thatchers och Majors politik grundar sig i avsikten att förändra incitamenten, så att människor skulle söka arbete snarare än leva på bidrag. Flera egenskaper hos de behovsprö- vade bidragen motverkar dock strävan att få människor i arbete. Regeringspolitiken verkar till och med ha förvärrat arbetslöshets- och fattigdomsfällorna. Alltfler människor befinner sig i situationen som mottagare av behovsprövade bidrag och fattigdomssiffran har fördubblats. Fattigdom bland ensamstående mödrar har ökat och kvinnornas fattigdomsfrekvens är högre än männens.

Den tredje paradoxen var att Thatchers och Majors nedskärningar försvagade de kvarstående spåren av familjeförsörjarmodellen i socialförsäkringssystemet. Flera tillägg som varit grundade på familjeförsörjarens underhållsförpliktelser avskaffades. Kvinnors rättigheter på grund av deras ställning som familjemedlem utan inkomst försämrades genom stora nedskärningar i änkepensionen och -bidragen under det sena 80-talet. Förändringar i tilläggspensions- systemet och behovsprövade bidrag återställde dock familjeförsör- jarmodellens inflytande. Försämringen av socialförsäkringssystemet och SERPS har gjort det ännu svårare för kvinnor att kvalificera sig för de sociala rättigheter som är knutna till deltagande på arbetsmark- naden. Tjänstepensionsförmånerna speglar en ännu starkare könsdif- ferentiering i sociala rättigheter än när det gäller socialförsäkrings- förmåner. Männen har ofta en tjänstepension baserad på arbetsinsat- ser, medan gifta kvinnor sällan har en sådan pension. Istället får de en änkepension baserad på makens sociala rättigheter. Slutligen har skiftet till behovsprövade förmåner också åtföljts av ett stärkande av familjens betydelse för berättigande till sociala förmåner.

Sammanfattningsvis lyckades den brittiska nedskärningspolitiken inte sänka välfärdskostnaderna. Däremot har politiken lett till en omstrukturering av välfärdssystemet. Flera transfereringar som tidigare var en del av det sociala försäkringssystemet har överförts till arbetsgivarna eller marknaden och den generella välfärdspolitiken har delvis ersatts av selektiva åtgärder. Dessa förändringar har försvagat både kvinnors och mäns sociala rättigheter. Dock har de haft en större

26

I nedskärningarnas tecken.

negativ inverkan på kvinnornas rättigheter och ekonomiska resurser än på männens.

Nedskärningar i Danmark

Vid första ögonkastet finns det en rad likheter mellan nedskärnings- politiken i Storbritannien och i Danmark, särskilt under 80-talets första år. För att få bukt med socialutgifternas ökning sänktes ersättningsnivåerna. Bestämmelserna för att få socialbidrag och arbetslöshetsersättning skärptes. Socialbidragets belopp minskades och ersättningsnivåerna för arbetslöshetsersättning, sjuk- och moder- skapspenning frikopplades från prisindex 1982–1986. Under perioden 1980–1985 urholkades socialbidraget för ett gift par med 35 procent i fast penningvärde och arbetslöshetsersättningen försämrades med 20 procent (Johansen, 1986: 365–366).

Danskarna ökade också de selektiva inslagen främst när det gällde pensioner och barnbidrag. År 1984 blev ålderspensionerna inkomst- prövade för personer i åldern 67–69 år (Ploug & Kvist, 1996). 16 Det allmänna barnbidraget och de särskilda tilläggen ( forhøjet och ekstra børnetilskud ) till ensamstående föräldrar blev inkomstprövade (Marklund, 1988:31). Inkomstprövning hade knappast någon effekt på de ensamstående föräldrarnas tillgång till barnbidragen. Men med tiden gick många barnfamiljer med två föräldrar miste om bidraget, eller fick ett reducerat belopp därför att familjeinkomsten var för hög. År 1986 var det endast 40 procent av alla barn som fick hela beloppet (Statistisk årbog, 1988, s. 104; Social sikring og retvæsen, 1988:3, s. 2). Barnbidragens värde i fasta priser sjönk också. Mätt i 1976 års priser hade deras värde fallit till 64 procent år 1987 (Knudsen, 1987: 26).

Åtstramningarna gällde också tjänster inom den offentliga sektorn. På 80-talet hölls tillväxten ner i den offentliga konsumtionen, dvs. utgifter för sjukvård, utbildning och barnomsorg m.m. minskades, medan transfereringarna ökade, särskilt efter 1987 (Munk Christian- sen, 1996). Denna neddragning fick en negativ återverkan på kvin- nornas sysselsättning och tycks vara en anledning till att arbetslöshe- ten var högre bland kvinnor än bland män under 80-talet. 17

En fixering vid åtstramningsåtgärderna är dock missvisande. Sam- tidigt med nedskärningarna introducerades reformer i Danmark. Även under perioden med de hårdaste nedskärningarna genomfördes

16Fr.o.m. 1994 är alla folkpensioner inkomstprövade (Ploug & Kvist 1996).

17Peter Jensen nämner den minskade tillväxten av den offentliga sektorn samt kvinnornas höga förvärvsfrekvens som förklaringar till kvinnornas högre arbetslöshet sedan 1982 (1996: 28).

27

Diane Sainsbury & Margreth Nordgren

reformer som gick stick i stäv mot regeringspolitiken i Storbritannien. Bland de viktigaste var att moderskapsförsäkringen omvandlades till

föräldraförsäkring 1984 och att ersättningstiden förlängdes.

18

 

Under 80- och 90-talen fortsatte också utbyggandet av barnomsor- gen till skillnad från Storbritannien, där antalet platser i offentlig regi sjönk. Thatchers regering föredrog privata dagmammor framför daghem som betraktades som en kollektiv lösning och förkastades av ideologiska skäl. Vid mitten av 90-talet hade den danska barnomsor- gen en av de bästa täckningarna av förskolebarn inom EU och Storbritannien en av de sämsta. Den danska barnomsorgen omfattade över 60 procent av förskolebarnen och den engelska bara någon procent.

Tillgång till en bra och billig barnomsorg var avgörande för att de danska kvinnorna kunnat öka sin förvärvsfrekvens sedan 1970. Vid mitten av 90-talet låg Danmark förutom Sverige i topp när det gällde det kvinnliga arbetskraftsdeltagandet bland EU-länderna (EU 1996: 42). Förvärvsfrekvensen steg från 58 procent 1970 till något under 80 procent 1995. Kvinnornas ökade förvärvsfrekvens har haft stor betydelse för deras sociala rättigheter på grund av att så många förmåner har varit knutna till deltagande på arbetsmarknaden. I motsats till de andra nordiska länderna får man t.ex. moderskapspen- ning endast om man har förvärvsarbetat. De danska kvinnornas ökade förvärvsfrekvens har förbättrat deras sociala rättigheter, medan en sådan utveckling saknar motsvarighet i Storbritannien.

De danska ensamstående mödrarnas deltagande i arbetskraften utgör också en stark kontrast till de brittiska ensamstående mödrar- nas. Liksom i Storbritannien skapar det danska bidragssystemet stora incitament för ensamstående mödrar att stå utanför arbetskraften. Med berättigande till socialbidrag följer ytterligare förmåner och de har varit skattefria. I Danmark är hela hyran betald och ensamstående mödrar har haft tillgång till andra inkomstprövade bidrag. De danska ersättningsnivåerna är höga för låginkomsttagare och skatterna är höga för låginkomsttagare, vilket skapar stora marginella effekter. En studie över de danska ensamstående mödrarna visade att flera arbetade, trots att de skulle få en inkomst som var lika eller bättre genom bidragssystemet (Pedersen & Smith, 1996).

Det som främjar de danska ensamstående mammornas sysselsätt- ning är tillgången till barnomsorg. Att vissa förmåner är inkomstprö- vade och inte behovsprövade kan också spela en roll. En ensamståen- de mamma får tjäna en relativt hygglig lön innan hon förlorar sina

18 Storbritannien hör till de EU-länder där fäderna inte har någon lagstiftad rättig het till barnledighet.

28

I nedskärningarnas tecken.

inkomstprövade förmåner. Långsiktiga fördelar kan också överväga den kortsiktiga vinsten att leva på socialbidrag. Deltagande i arbetsli- vet gör att man blir berättigad till flera förmåner som inte är behovs- prövade, t.ex. moderskapspenning, arbetslöshetsersättning, 19 tjänste- pension och ledighet med kompensation.

Ett annat reformområde har varit arbetsmarknadspolitiken. I många hänseende var danskarnas ansträngningar att bekämpa arbetslösheten rakt motsatta britternas. För det första har ersättnings- tiden för arbetslöshetsförmåner successivt förlängts. Till en början, när socialdemokraterna fortfarande satt vid makten, förlängdes ersättningstiden från ett till tre och ett halv år (Jensen, 1996:48). Idag kan den arbetslöse mottaga ersättning maximalt i sju till nio år (Ploug & Kvist, 1996). Det innebär att Danmark under 90-talet har en av de längsta ersättningstiderna i världen, medan Storbritannien 1996 förkortade ersättningstiden från ett år till sex månader.

För det andra har danskarna förbättrat möjligheterna för äldre anställda att träda ur arbetsmarknaden som ett led i kampen mot arbetslösheten. Redan 1979 infördes ” efterløn ” – en förtidspension för anställda som var 60 år och äldre. För att vara berättigad måste man ha varit medlem i arbetslöshetskassorna ett antal år – ursprungli- gen 10 av 15 år, men sedan 1992 är regeln 20 av 25 år (Jensen, 1996: 49). Under 90-talet har efterlön kompletterats med ett övergångsbi- drag för personer mellan 50 och 59 år (Ploug & Kvist 1996).

För det tredje har aktiva arbetsmarknadsåtgärder gradvis kommit att spela en större roll. Trots att den överväldigande delen av de danska utgifterna går till passiva åtgärder, ägnade Danmark en större andel av sin BNP åt aktiva åtgärder än något annat EU-medlemsland under tidigt 90-tal (Goul Andersen, 1996: 164). Efter protester vid slutet av 70-talet har aktiva åtgärder inriktats särskilt på kvinnor (Dahlerup, 1993: 12–13).

Sammantaget har danskarna haft en mycket generösare politik än britterna. Denna generösare politik har motarbetat fattigdom bland de arbetslösa. Vid slutet av 80-talet (1988) var fattigdomskvoten bland de hushåll vars huvudförsörjare var arbetslös endast ett par procent i Danmark, jämfört med nära 50 procent i Storbritannien (Goul Andersen, 1996: 169).

Förklaringen till dessa skillnader ligger i att den brittiska nedskär- ningspolitiken syftade till en försvagning av socialförsäkringssyste- met, medan den danska politiken inte har haft en sådan målsättning. Även om de danska ersättningsnivåerna har sjunkit sedan mitten av

19 Till exempel visar Nina Smiths studie att en stor andel ensamstående mödrar fick abetslöshetsersättning vid mitten av 80-talet (Pedersen & Smith 1996).

29

Diane Sainsbury & Margreth Nordgren

70-talet, är de betydligt högre i fråga om arbetslöshetsersättning och socialbidrag än de brittiska nivåerna. År 1993 låg den brittiska nivån för arbetslöshetsersättning på omkring 30 procent av den genomsnitt- liga disponibla inkomsten (Hills, 1993: 45), alltså under EU:s fattigdomsgräns.

Den danska arbetslöshetsförsäkringen täcker också en större andel av de arbetslösa än den brittiska. Tidigt på 80-talet fick över 90 procent av de registrerade arbetslösa försäkringsförmåner jämfört med 85 procent på tidigt 90-talet (Jensen, 1996: 48). Motsvarade siffror för Storbritannien var 45 procent 1980 och mindre än 20 procent 1995. I båda länderna kan den oförsäkrade arbetslöse få socialbidrag. En mycket större andel av de brittiska arbetslösa får socialbidrag. Av de två miljoner britter som fick någon form av ersättning på grund av arbetslösheten 1995 var 80 procent socialbi- dragstagare (egna beräkningar; DHSS, 1981; DSS, 1996: 122). Bland de danska arbetslösa fick mellan 15 och 20 procent socialbidrag på det tidiga 90-talet (Pedersen & Smith, 1996; Plough & Kvist, 1996).

Sett ur ett genusperspektiv har arbetsmarknadspolitikens utform- ning viktiga följder. Av alla OECD-länderna (högt industrialiserade länder) är Storbritannien ett av de få som har en högre arbetslöshet bland män än bland kvinnor. Även om man tar hänsyn till de brittiska kvinnornas ”lägre” arbetslöshet, har de mindre chans att få arbetslös- hetsersättning av fler skäl. Den utbredda förekomsten av socialbidrag bland brittiska arbetslösa motverkar att en gift kvinna tar ett arbete när hennes man är arbetslös. Vidare får gifta kvinnor som är arbetslö-

sa och utan försäkring ingen kompensation alls. År 1995 var det bara 55 procent av de kvinnliga arbetslösa som fick någon ersättning (försäkringsförmåner eller socialbidrag) jämfört med 95 procent av alla manliga arbetslösa (egna beräkningar; LMT, 1996: 92 och Annual Abstract of Statistics 1997: 59).

Danska kvinnor har haft en högre arbetslöshet än män under 80- och 90-talen (Jensen, 1996: 28) och den långa arbetslöshetsersätt- ningstiden har verkat mot att kvinnor har lämnat arbetskraften. Dessutom har danskorna haft en helt annan tillgång till arbetslöshets- försäkringar än de brittiska kvinnorna. Fram till tidigt 80-tal var en större andel av den manliga arbetskraften försäkrad mot arbetslöshet och fick arbetslöshetsersättning. Sedan 1982 har förhållandena varit de omvända.

De danska hushållen har ofta två inkomsttagare och så länge ar- betslöshetsersättningen inte är behovsprövad får maken förmåner. Och det är i synnerhet gifta personer (både kvinnor och män) som är medlemmar i de danska arbetslöshetskassorna. Bland de registrerade arbetslösa får de danska kvinnorna inte bara arbetslöshetsersättning i

30

I nedskärningarnas tecken.

mycket större utsträckning än de brittiska kvinnorna, utan de får också ersättning i något högre grad än de danska männen. 20

För danskarna har arbetslöshetspolitiken varit ett medel för att bekämpa fattigdom och ge den arbetslöse en dräglig standard. För britterna har det varit ett medel att tvinga de arbetslösa att söka arbete genom att förse dem med ett knappt minimum. Trots att dessa länder har drivit helt olika politik, har båda haft ungefär samma höga arbetslöshet under 80- och 90-talen. År 1995 var arbetslösheten högre

i Storbritannien än i Danmark (Social Trends, 1997: 84). Ironiskt nog lyckades Danmark också bättre hålla ner socialutgifternas ökning än Storbritannien under perioden 1980–1993. 21

Sammanfattningsvis slog de tidiga danska nedskärningarna köns- mässigt orättvist. Barnbidragen försämrades, samtidigt som förmåner

i samband med arbetslöshet förbättrades för personer med en stark anknytning till arbetsmarknaden. Denna politik var till stor gagn för den manliga arbetskraften som oftare fick ”efterlön”. Hårdare villkor för socialbidrag samt lägre bidrag drabbade också kvinnor något mer än män.

Men en annan utvecklingstendens motverkade dessa orättvisor. Utbyggandet av barnomsorg möjliggjorde kvi nnornas inträde på arbetsmarknaden och minskade könsskillnaderna i fråga om sociala rättigheter knutna till deltagande i arbetsmarknaden. På vissa områ- den har kvinnornas sociala rättigheter hunnit i kapp männens. Det gäller särskilt arbetslöshetsersättningen. Det nya övergångsbidraget och ledigheten för att passa barn respektive för att delta i utbildning har också utnyttjats av kvinnor i större utsträckning än av män. På andra områden som deltidspensioner, efterlön och tjänstepensioner, har de manliga arbetarna behållit sitt försprång även om kvinnorna har knappat in på det.

Nedskärningspolitikens facit

Trots ett antal likheter visar en närmare granskning att den danska politiken avvek från den brittiska i flera viktiga avseenden. Likheter- na i åtstramningspolitiken var starkast under perioden 1982– 1986. Omkring 1987 kom en vändpunkt. Danskarna införde en rad lättnader och förhöjningar, medan tories fortsatte den inledda nedskärningspo-

201995 fick 87 procent av registrerade arbetslösa kvinnor ersättning jämfört med 83 procent av männen (Statistisk årbog 1996: 196).

21De brittiska socialutgifterna utgjorde 23.4 procent av BNP 1993 jämfört med 18.3 procent 1980, d.v.s. en ökning med 5.1 procent. Motsvarande siffror för Dan mark var 31.0 respektive 27.6, och en ökning med 3.4 procent (Bussemaker & van Kersbergen 1996: 11).

31

Diane Sainsbury & Margreth Nordgren

litiken. De viktigaste avvikelserna gäller dels danskarnas respons på den ökade arbetslösheten, dels familjepolitikens utb yggnad. Bägge hade en stor betydelse för kvinnornas sociala rättigheter och deras ekonomiska resurser. Under 80- och 90-talen förbättrades danskornas sociala rättigheter medan de brittiska kvinnornas rättigheter urholka- des.

Av de brittiska och danska erfarenheterna kan man dra några vik- tiga lärdomar. Den första har att göra med en övergång från generella till selektiva åtgärder. I tider av låg eller ingen ekonomisk tillväxt kan det te sig lockande att endast ge stöd till dem med de största behoven genom inkomst- eller behovsprövade förmåner. I debatten för och emot behovsprövade förmåner har man dock sällan pekat på de könsmässiga konsekvenserna. Nedskärningspolitiken i Storbritannien erbjuder ett varnande exempel. Samtidigt som behovsprövade förmåner kom att spela en större roll för allt flera brittiska ensamstå- ende mödrars inkomster, har den procentandel som lever i fattigdom stigit. Det ökande inslaget av behovsprövade förmåner för de arbets- lösa har också undergrävt kvinnornas möjligheter att få någon ersättning.

Även den danska politiken som har haft en större inslag av selek- tiva åtgärder visar på svårigheter. Danskarna införde inkomstprövade barnbidrag vid mitten av 70-talet, men ett årtionde senare blev barnbidragen åter en del av den generella politiken. Ett problem var att de inkomstprövade bidragen straffade barnfamiljer med två inkomsttagare. I barnfamiljer med två arbetande föräldrar fick mamman sänkt eller inget barnbidrag alls. En småbarnsmamma hade också kostnader för barnomsorg. För att stödja småbarnsfamiljer introducerades 1983 ett personligt skatteavdrag för föräldrar med barn under 10 år. Men frågan var nu om en förälder eller båda skulle få avdraget. Följande år omvandlades avdraget till ett skattefritt belopp på 800 kronor per barn under 10 år – den så kallade bør- nechecken (NOSOSKO, 1986: 69). Resultatet blev motsägelsefullt. Alla småbarnsfamiljer fick en ”skattelättnad” i form av børnecheck- en, medan alla barnbidrag var inkomstprövade. Stödet till barnfamil- jer reformerades 1987. All inkomstprövning slopades och bidrag betalas ut för alla barn under 18 år.

För det andra har de brittiska kvinnorna upplevt en försämring av sina sociala rättigheter på flera områden sedan 1979, medan de danska kvinnorna har stärkt sina sociala rättigheter. I Storbritannien har kvinnornas sociala rättigheter inte ökat i en takt som motsvarar deras procenttal i arbetskraften. Bland problemen finns egenavgifter- na och kravet på minimiinkomst. Dessa villkor har varit svåra att uppfylla för de kvinnliga deltidsanställda. Många kvinnor i arbets-

32

I nedskärningarnas tecken.

kraften får varken tillgång till försäkringsförmåner eller till de förmåner som arbetsgivaren svarar för. Det värsta exemplet gäller tjänstepensionerna. Tjänstepensionssystemet omfattar bara 20 procent av de deltidsanställda och mindre än hälften av samtliga anställda kvinnor. Kvinnor som inte har rätt till egen pension måste förlita sig på makens sociala rättigheter eller vända sig till socialkontoret. Vid mitten av 90-talet var omkring 60 procent av alla kvinnliga pensionä- rer beroende av makens sociala rättigheter. Skiftet till privata och behovsprövade förmåner har ytterligare undergrävt de brittiska kvinnornas sociala rättigheter.

För det tredje, och till skillnad från de brittiska nedskärningsåtgär- derna, har den danska politiken inte lett till en ekonomisk, social eller politisk utslagning av de arbetslösa. Detta är av stor betydelse, därför att arbetslösheten har berört så mycket som en tredjedel av hela den danska arbetskraften de senaste åren. Som vi tidigare såg, har fattigdomsfrekvensen för de arbetslösa varit låg och ungefär den- samma som för hela befolkningen. För det mesta har de arbetslösas sociala liv inte försämrats. De har inte tappat sociala kontakter. De röstar och är aktiva i olika föreningar i ungefär samma utsträckning som alla medborgare (Goul Andersen, 1996:172–177). Vidare har de arbetslösa föräldrarnas barn rätt till en daghemsplats (Damgaard, 1996). I den mån de behovsprövade förmånerna vållar en stigmatise- ring, innebär den danska politiken att de flesta arbetslösa slipper den. Inte heller har den danska politiken lett till en ökad ekonomisk ojämlikhet som den brittiska. Vid mitten av 90-talet präglades Danmark av låg fattigdom och en relativ jämn fördelning av de disponibla inkomsterna.

Till sist visar de danska erfarenheterna vikten av att tillförsäkra kvinnor och män lika rätt till arbete. I Sverige har man ofta utgått ifrån att full sysselsättning är en förutsättning för allas rätt till ett arbete. Danmark drabbades av hög arbetslöshet redan för tjugo år sedan. Den höga arbetslösheten har inte föranlett någon stor nedgång i kvinnornas förvärvsfrekvens. Tvärtom ökade deras förvärvsfre-

kvens, och deltidsarbete bland kvinnor har minskat markant de senaste tio åren. En av de viktigaste lärdomarna av den danska politiken är att högre arbetslöshet inte behöver betyda att man överger kvinnors och mäns lika rättigheter att ha ett arbete.

33

Diane Sainsbury & Margreth Nordgren

Litteratur

Adams, Carolyn Teich & Winston, Kathryn Teich (1980) Mothers at Work. Public

Policies in the United States, Sweden and China . New York: Longmans.

Allardt, Erik (1986) ”The Civic Conception of the Welfare State in Scandinavia”, i Richard Rose & Rei Shiratori, red., Welfare State East and West. New York: Oxford University Press.

Annual Abstract of Statistics (1997). London: The Stationery Office.

Bussemaker, Jet & van Kersbergen, Kees (1996) ”Gender Inequality and the Conservative Welfare State”, paper framlagt vid American Political Science Associations årsmöte i San Francisco.

Casper, Lynn M., Garfinkel, Irwin & McLanahan, Sara S. (1994) ”The Gender- Poverty Gap: What We Can Learn from Other Countries”, American Sociologi- cal Review 59, 594–605.

Esping-Andersen, Gösta & Korpi, Walter (1987) ”From Poor Relief to Institutional Welfare States”, i Erikson, Robert, m.fl.., red., The Scandinavian Model. Ar- monk: Sharpe.

Dahlerup, Drude (1993) ”From Movement Protest to State Feminism: The Women’s Liberation Movement and Unemployment Policy in Denmark”, NORA, Nordic Journal of Women’s Studies 1, 4–20.

Damgaard, Jens Beyer (1996) ”Growth by Rules: The Case of Danish Day Care”, i Erik Albæk et.al., red., Negotiated Adaptation: The Survival of the Danish Welfare State, opublicerat manuskript.

DSS (1996) Social Security Statistics 1996. London: The Stationery Office.

EU (1996) Employment in Europe. Luxembourg: Office of Official Publications of the European Communities.

Gornick, Janet (1995) ”Bringing Gender into Comparative Welfare State Research”, paper framlagt vid American Political Science Associations årsmöte i Chicago.

Goul Andersen, Jørgen (1996) ”Marginalization, Citizenship and the Economy: The Capacities of the Universalist Welfare State in Denmark”, i Erik Oddvar Eriksen & Jørn Loftager, red., The Rationality of the Welfare State. Oslo: Scandinavian University Press.

Hills, John (1993) The Future of Welfare: A Guide to the Debate. London: Joseph Rowntree Foundation.

Jansson, Kjell & Sandqvist, Agneta (1993) Inkomstfördelningen under 1980-talet , Bilaga 19 till Långtidsutredningen 1992. Stockholm: Finansdepartementet.

Jensen, Peter (1996) ”Unemployment in Denmark”, i Eskil Wadensjö, red., The Nordic Labour Markets in the 1990´s . Amsterdam: Elsevier Science.

Johansen, Lars Nørby (1986) ”Denmark” i Peter Flora, red., Growth to Limits, Del 1. Berlin: de Gruyter.

Knudsen, Rita (1987) Sociale kontantydelser 1976–1987 . Köpenhamn: Socialforsk- ningsinstituttet.

Korpi, Walter & Palme, Joakim (1993 ) ”Socialpolitik, kris och reformer: Sverige i internationell belysning”, SOU 1993:16, Nya villkor för ekonomi och politik , Bilaga 17. Stockholm: Finansdepartementet.

34

I nedskärningarnas tecken.

Kuhnle, Stein (1990) ”Den skandinaviske velferdsmodellen – skandinavisk? velferd? modell?”, i Anders Rosenhayn Hovdum, Stein Kuhnle & Liv Stokke, red.,

Visjoner om velferdssamfunnet. Bergen: Alma Mater.

LMT (1996) Labour Market Trends incorporating the Employment Gazette, 104, nr. 3, mars 1996.

Marklund, Staffan (1988) Paradise Lost? The Nordic Welfare States and the

Recession 1975–1985. Lund: Arkiv.

Mitchell, Deborah (1992) ”Sole Parents, Work and Welfare, Evidence from the Luxembourg Income Study”, paper framlagt vid Social Policy Research Centre, University of New South Wales, 7 april 1992.

Mitchell, Deborah (1991) Income Transfers in Ten Welfare States. Aldershot:

Avebury.

Munk Christiansen, Peter (1996) ”Public Expenditures: Is the Welfare State Manageable?”, i Erik Albæk m.fl., red., Negotiated Adaptation: The Survival of the Danish Welfare State, opublicerat manuskript.

Nordgren, Margreth (1995) Läkaryrket – ett yrke i förvandling. En köns- och maktaspekt, opublicerad uppsats, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet.

NOSOSKO (1986) Social tryghed i de nordiske lande. Köpenhamn: Nordisk statistisk sekretariat.

OECD (1995) Income Distribution in OECD Countries. Evidence from the Luxembourg Income Study. Författad av Anthony B. Atkinson, Lee Rainwater & Timothy M. Smeeding. Paris: OECD.

Palme, Joakim (1996) ”Välfärdsstaten som en strategi för jämlikhet”, i Joakim Palme & Irene Wennemo, red., Generell välfärd. Hot eller möjligheter? Stockholm: Socialdepartementet.

Pedersen, Peder & Smith, Nina (1996) ”The Welfare State and the Labor Market”, i Erik Albæk m.fl., red. , Negotiated Adaptation: The Survival of the Danish Welfare State, opublicerat manuskript.

Petersson, Olof (1992) Nordisk politik. Stockholm: Publica.

Ploug, Niels & Kvist, Jon (1996) ”Continuity or Change in the Danish Social security System?” Erik Albæk et.al., rek., Negotiated Adaptation: The Survival of the Danish Welfare State, opublicerat manuskript.

Ruggie, Mary (1984) The State and Working Women. Princeton: Princeton University

Press.

Sainsbury, Diane (1996) Gender, Equality and Welfare States. Cambridge: Cambrid- ge University Press.

Sainsbury, Diane (1993) ”Dual Welfare and Sex Segregation of Access to Social Benefits”, Journal of Social Policy 22, 1, s. 69–98.

Sainsbury, Diane (1988) ”Women’s Interests and the Scandinavian Model”,

Scandinavian Political Studies 11, 4, s. 337–346.

SCB (1996a) ”Inkomst- och skattestatistik 1994”, Statistiska meddelanden Be 20 SM9601. Stockholm: Statistiska centralbyrån.

SCB (1996b) ”Inkomstfördelningsundersökningen 1994”, Statistiska meddelanden Be 21 SM9601. Stockholm: Statistiska centralbyrån.

SCB (1993) Pensionärer 1980–1989 , Levnadsförhållanden, Rapport 81. Stockholm:

Statistiska centralybyrån.

35

Diane Sainsbury & Margreth Nordgren

SCB (1990) Offentliga sektorn: Utveckling och nuläge (andra uppl.). Stockholm: Statistiska centralbyrån.

SCB (1985) Offentliga sektorn: Utveckling och nuläge. Stockholm: Statistiska centralbyrån.

SCB (1962) Skattetaxeringarna samt fördelningen av inkomst och förmögenhet. Taxeringsåret 1961. Stockholm: Statistiska centralbyrån.

Siim, Birte (1987) ”A Comparative Perspective on the Organization of Care Work in Denmark and Britain”, paper framlagt vid ECPR arbetsgrupp om ”Women and Democratic Citizenship”, Amsterdam.

Social sikring og retvæsen (1988), Statistiske efterretninger. Köpenhamn: Danmarks statistik.

SOU 1996:56. Hälften vore nog – om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet.

Statistisk årbog. Olika år. Köpenhamn: Danmarks statistik.

Statistisk årsbok . Olika år. Stockholm: Statistiska centralbyrån.

Stephens, John (1996) ”The Scandinavian Welfare States: Achievements, Crisis, and Prospects”, i Gøsta Esping-Andersen, red., Welfare States in Transition. Lon- don: Sage.

36

Arbete – en analysmodell

Arbete

– vem behöver, vem utför, vem betalar?

En analysmodell med genusperspektiv

AGNETA STARK & Å SA REGNÉR

Denna studie utgår från arbete. Den behandlar människors behov av att få tjänster utförda eller att få tillgång till varor, som producerats eller distribuerats med något inslag av arbete. Den behandlar kvinnors och mäns betalda och obetalda arbete, oavsett om det utförs inom familjen, i ett privatägt företag, i en ideell organisation eller i offentlig regi. Den behandlar också aspekten om arbetet betalas eller ej, och om vem som betalar det betalda arbetet.1

Det finns många skäl att studera arbete i detta breda perspektiv. Ett är att relationerna mellan det betalda och det obetalda arbetet, utfört inom olika sfärer, för närvarande förändras både i Sverige och i andra länder.

En intensiv diskussion pågår i flertalet västländer om behov av arbete, om rättigheter till andra människors hjälp för den som inte klarar sig själv, om skattesystemets påverkan på olika typer av arbete (exempelvis hushållstjänster), om förändringar i arbetsrätten, om s.k. privatisering av viss typ av arbetsuppgifter etc..

1 Arbete i förändring

De olika sätten att organisera arbete – privat marknad, familj, offentligt anställd, offentligt finansierade privata entreprenörer samt ideell sektor – hänger samman på många sätt. Den tid som nödvändigtvis måste använ- das till arbete i en form kan inte samtidigt användas till något annat. När

1 Denna studie är en del av ett planerat större arbete, och har finansierats genom ett planeringsanslag av Rådet för arbetslivsforskning. Den modell som här presenteras kommer att utvecklas vidare. Det empiriska materialet belyser endast en del av modellen. Agneta Stark svarar för avsnitten 3.1–3.9 samt 3.16, och Åsa Regnér för den studie av den svenska arbetsmarknaden m.m. som redovisas i avsnitten 3.10–3.15.

37

Agneta Stark &Åsa Regnér

den betalda arbetstiden förlängs kan en samtidig förlängning av obetalt arbete bara ske om det finns fri tid att ta av. När vissa arbeten inte längre utförs betalt blir följden i några fall att de inte kommer att utföras alls, i andra blir följden att de görs obetalt. Varje land har ett mönster av arbete organiserat i de nämnda formerna, ett mönster som dessutom är organise- rat efter kön, klass och etnisk bakgrund både när det gäller den som behöver eller önskar få arbete utfört, den som arbetar och den som

– eventuellt – betalar för det.

Den höga arbetslösheten är naturligtvis en huvudorsak till att många etablerade synsätt på arbete ifrågasätts under 1990-talet. Men också andra förhållanden bidrar. Ensamförsörjande föräldrars möjlighet, rättighet eller skyldighet att förvärvsarbete debatteras i Storbritannien och i Holland (som har Västeuropas högsta respektive lägsta andel ensamstå- ende tonårsmödrar), den åldrande befolkningens behov av hjälp och hur sådan hjälp bör organiseras är föremål för diskussion bland annat i Tyskland, låga födelsetal anses problematiska i många länder i Väst- och Östeuropa och leder till analyser av framför allt kvinnors möjligheter och önskemål rörande betalt arbete och hur det kan kombineras med vård av små barn.

Förändrad, ofta minskad, offentlig finansiering av olika typer av ar- bete har också lett till diskussion om relationer mellan betalt och obetalt arbete, liksom om villkoren i det betalda arbetet. Ökad effektivitet, dvs. att få ut mer av en given mängd resurser, är en strävan. Även ideologiska uppfattningar om hur olika typer av arbete i samhället bör organiseras spelar roll.

Hur bör exempelvis omsorg om äldre som behöver hjälp organiseras? Ska arbetet göras av familjemedlemmar i hemmet, av ideella organisatio- ner med stöd av offentlig finansiering, genom att de gamla får checkar som ger dem möjlighet att själva köpa service på den vanliga arbetsmark- naden, av offentligt anställda som hjälper till i hemmet, genom dagvård utanför hemmet, genom grannsamverkan utan offentlig finansiering? Vilka olika lösningar föredrar den hjälpbehövande själv? Vad anser övriga familjemedlemmar? Vilka villkor får den som ska utföra omsorgs- arbetet? Vilka offentliga medel kan och bör ställas till förfogande?

38

Arbete – en analysmodell

Figur 1a Kvinnor och män 20–64 år

i och utanför arbetskraften, efter aktivitet år 1996

Det är uppenbart att det betalda och det obetalda arbetets villkor för närvarande förändras snabbt, inte bara i Sverige.

39

Agneta Stark &Åsa Regnér

Dock bör man inte överskatta förändringstakten just under 1990-talet, eftersom stora och snabba förändringar karakteriserat hela detta sekel. Industriarbetet i slutet av 1900-talet är mycket olikt det vid 1970-talets början, arbetet i detaljhandeln, inom jordbruket, i bankerna, och i sjukvården likaså.

Figur 1b Sysselsättningsförändringar efter kön och sektorer mellan april år 1996 och april år 1997. Arbetsmarknadsdepartementet, 1997.

 

Män

301000-tals

kvinnor

personer

20

 

10

 

0

 

-10

 

-20

 

-30

 

-40

 

-50

 

2 Utanför arbetskraften

Ett förhållande är dock nytt för Sverige. Det gäller den andel av befolk- ningen i det som brukar kallas förvärvsverksam ålder, mellan 20 och 64 år, som står utanför arbetskraften, dvs. som varken har något förvärvsar- bete eller är registrerad som arbetslös. Denna andel har ökat kraftigt från 1990 till år 1996 och den bestod år 1996 av 928 000 personer.

40

Arbete – en analysmodell

Bland dem som står utanför arbetskraften ingår heltidsstuderande som själva valt att studera likaväl som de som studerar därför att de inte finner det förvärvsarbete de hellre skulle vilja ha. Där ingår hemarbetande som vill arbeta hemma, människor som inte söker arbete för att de inte tror att de kommer att finna något och människor som av en mängd väsensskilda skäl varken har betalt arbete eller är registrerade som arbetslösa. Vi återkommer till detta senare i kapitlet.

Tabell 1. Befolkningen 20–64 år i Sverige (i tusental) samt antal och andel utanför arbetskraften.

 

1990

 

1990

1996

1996

 

 

befolkn

ej i arbetskraf-

befolkn

ej i arbetskraf-

 

ing

 

ten

ing

ten

 

kvinn

2

362,

14,9 %

2

522,2

20,7

or

435,2

8

 

528,2

 

%

män

2

246,

9,8 %

2

406,1

15,6

 

596,1

8

 

605,6

 

%

total

4

609,

12,3 %

5

928,3

18,0

 

941,3

6

 

133,8

 

%

Källa: AKU

Ökningen i procentenheter av andelen utanför arbetskraften mellan 1990 och 1996 är lika stor för både kvinnor och män, 5,8 procent. Varför har denna förändring skett? Hur påverkar det dessa kvinnor och mäns levnadsförhållanden? Varifrån kommer deras inkomster? Utför dessa människor nu obetalt arbete som tidigare utfördes av dem själva eller av andra på den betalda arbetsmarknaden? Hur ser de på sig själva?

Det är väsentligt att framhålla, att i ett västeuropeiskt perspektiv an- delen människor i arbetskraften i Sverige fortfarande är mycket hög. Detta gäller även om man räknar de förvärvsverksamma ”netto”, dvs. med de arbetslösa borträknade, så att endast de som verkligen har betalda arbeten ingår. Detta förhållande gör det särskilt viktigt att studera andra länders forskningsresultat och erfarenheter, eftersom dessa b ygger på kunskaper om en situation som där har existerat länge, och som eventuellt kommer att uppstå även i Sverige.

41

Agneta Stark &Åsa Regnér

3 Betalt och obetalt arbete

Vi vill analysera arbete av alla slag i ett trepartsperspektiv: den som behöver eller önskar få ett arbete utfört, i en tjänst eller som del i en vara, den som gör arbetet och den som – eventuellt – betalar för det. Både betalt och obetalt arbete behandlas.

I en analys av det slag vi syftar till är det klart att pengar inte kan vara utgångspunkt. Själva begreppet ”obetalt arbete” markerar just frånvaron av pengar direkt relaterade till arbetet. Dock är betalning för arbete, och den form eventuell betalning får, en viktig faktor som påverkar synen på det.

Begreppet ”obetalt arbete” har kommit att användas i många samman- hang, bland annat för att skilja verksamheter som matlagning, städning, barn- och äldreomsorg inom ett hushåll från fritid. Ett vanligt kriterium för att göra en sådan åtskillnad är det s.k. tredjepersonskriteriet, som förefaller ha introducerats av Margaret Reid (1934) och som senare använts inom standardiserade tidsanvändningsundersökningar (se t.ex. Rydenstam, 1992‚ SCB, 1992). Det har också diskuterats och tillämpats vid konstruktion av s.k. satelliträkenskaper, ett tillägg till det internatio- nellt standardiserade System of National Accounts (SNA).2

Kriteriet innebär att till arbete räknas sådant som kan överlåtas på en annan person (matlagning, reparationer). Aktiviteter som att sova, lyssna till musik, motionera, duscha eller äta, som inte med rimlig tolkning kan utföras av någon annan, räknas däremot som tillgodoseende av personliga behov, och innebär inte arbete. Det är väsentligt att begreppet ”arbete” inte i sig förknippas med tvång eller obehag snarare än med tillfredsstäl- lelse, vilket är en ofta framförd invändning mot att vissa verksamheter skulle klassificeras som obetalt arbete, snarare än som fritidssyssla. Trädgårdsarbete, brödbak eller barnomsorg är arbete även när de är obetalda, och även när de upplevs som berikande. 3

2Se t.ex. Anita Nyberg (1995), Julie Aslaksen och Charlotte Koren (1996), Duncan Ironmonger (1996) samt Joann Vanek (1996) som tar upp värderingsproblem kring obetalt arbete.

3Att använda ”arbete” för sådana verksamheter, även när de är obetalda har kritiserats av bl.a. Susan Himmelweit (1995) med utgångspunkt från att sådana sysslor är av så personlig natur att de inte borde betecknas som arbete. Hon bemöts delvis av Regenia Gagnier och John Dupré (1995), som finner motsvarande egenskaper även hos arbete, exempelvis vissa vårduppgifter, som utförs betalt. Till detta kan läggas att konstnärligt

arbete regelmässigt betraktas som arbete, vars karakteristiska drag är dess djupt personliga och tillfredsställande karaktär. En lång svensk tradition finns där även hushållsarbete har

42

Arbete – en analysmodell

4 Den svenska arbetsmarknaden – några särdrag

Ett särdrag för den svenska arbetsmarknaden, liksom i viss mån för de nordiska arbetsmarknaderna, är den höga förvärvsfrekvensen för kvinnor med kort formell utbildning. Visserligen är förvärvsverksamhet i Norden vanligare också för kvinnor med akademisk examen eller gymnasieut- bildning än för motsvarande kvinnor i många andra OECD-länder, men skillnaden är mest markant vad gäller kvinnor med kort formell utbild- ning.

Figur 2a–c, på följande sidor:

Arbetskraftsdeltagande och utbildningsnivå.

Grundskole-, gymnasie- och högskoleutbildade.

Källa: OECD, 1996d.

Figur 2a Grundskoleutbildade 1994

studerats som just arbete Se t.ex. Anita Nyberg (1989) som bland annat redogör för studier av kvinnors hushållsarbete inom jordbruket från 1930-talet och senare.

43

Agneta Stark &Åsa Regnér

Figur 2b Gymnasieutbildade 1994

44

Arbete – en analysmodell

Figur 2c Högskoleutbildade 1994

Den stora skillnaden mellan förvärvsfrekvensen hos kvinnor med kort utbildning kan inte enkelt förklaras med att högre eller lägre andel kvinnor med kort utbildning skulle finnas i befolkningen. Schweiz, Sverige och Tyskland är tre länder med låg och ungefär lika andel kortutbildade kvinnor i befolkningen räknat på kvinnor i åldern 25–44 år (ECE, SCB m.fl., 1995 s. 22), men dessa kvinnors förvärvsfrekvens skiljer sig alltså kraftigt. Bland svenska män i samma åldersgrupp är andelen med kort utbildning högre än bland kvinnorna, medan det är tvärtom i Tyskland och Schweiz.

Detta leder till frågor, som vi inte kunnat besvara i detta sammanhang, men som är viktiga att ställa. Hur många barn – om några – har kvinnor med kort respektive lång utbildning i de olika länderna? 4 Hur ser man- nens inkomst ut i familjer där kvinnan har kort respektive lång utbild- ning? Det som ofta beskrivs som att ”familjen har råd att leva på en lön”, dvs. att endast en vuxen har förvärvsarbete, medan den andra vuxna – i den absoluta majoriteten av fallen en kvinna – är hemarbetande på heltid,

4 Frågor om mäns fertilitet är intressanta, men statistiskt material är sällsynt.

45

Agneta Stark &Åsa Regnér

är betydligt vanligare i familjer där kvinnan har kort utbildning. Det förefaller mindre sannolikt att sådana kvinnor i mycket större utsträck- ning än högutbildade kvinnor skulle vara gifta med höginkomsttagare. Mer troliga förklaringar hänger samman med arbetsmarknaden för kvinnor med kort utbildning, kostnader för barnomsorg och äldreomsorg i förhållande till lönenivån för kort utbildade etc., snarare än med skatte- systemets utformning, eller med lönerna för män med olika yrken och utbildningsbakgrund.

Sverige uppvisar emellertid en mycket hög förvärvsfrekvens även för män med kort formell utbildning. Omkring en fjärdedel av sådana män är inte förvärvsverksamma i USA, Belgien, Finland, Holland och Norge, medan över 90 procent av dessa män förvärvsarbetar i Schweiz och Sverige. Vi har ännu inte funnit internationellt jämförande material som belyser de ej förvärvsverksamma männens levnadsförhållanden i de länder där dessa män är många.

Det är dock lätt att se att kvinnor i olika länder skiljer sig åt mer än män med avseende på förvärvsfrekvens i förhållande till utbildning. Desto mer anmärkningsvärt är det att internationell statistik, exempelvis OECD, i jämförelser mellan länder utgår från en standardfamilj där utgångspunkten (när OECD jämför skatter) är en s.k. Average Production Worker (APW), en industriarbetande person, verksam i direkt produk- tion, med hemarbetande make utan inkomst, och två barn i skola, fem och tolv år gamla. En sådan familj är av flera skäl inte representativ, vilket också uppmärksammats av OECD (1994:259 ff.) Dels har andelen sysselsatta i tillverkningsindustri sjunkit, dels är tvåinkomstfamiljer vanligare än eninkomstfamiljer i de sex länder som ingår i OECD:s studie. Om en make verkligen är hemarbetande utan egen inkomst, så har den andra maken i Sverige regelmässigt en förvärvsinkomst som är större än lönen för en APW. Kanada uppger att APW-analysen stämmer förhållandevis väl, medan USA påpekar att tvåinkomstfamiljerna är av stor och växande betydelse. För Danmark, Island, Sverige och Storbritan- nien stämmer analysen mindre väl.

Män förvärvsarbetar i internationell jämförelse mer lika varann än kvinnor gör – huvudsakligen heltid, om de ej är arbetslösa.

Det förefaller då mer förnuftigt att vid internationella jämförelser standardisera männen till ”heltids förvärvsarbete”. De olika standardfa- miljerna borde därefter karakteriseras av kvinnornas arbetsmönster: heltids hemarbetande, deltids detaljhandelsarbetande, heltids sekreterare eller vårdanställd etc.. Begreppet ”en vanlig affärsbiträdesfamilj” eller

46

Arbete – en analysmodell

”en vanlig undersköterskefamilj” verkar i många fall leda tankarna till en familj bestående av ensamförsörjande kvinna med barn, trots att affärsbi- träde/undersköterskefamiljer i Sverige är vanligare än ”en vanlig indust- riarbetarfamilj”.

Det har ofta sagts5 att den svenska arbetsmarknaden i ovanligt hög grad skulle vara könssegregerad. Detta är sant, och samtidigt i internatio- nella jämförelser missvisande. Om nämligen en märkbar del av vård och omsorg skulle återföras till obetalt hemarbete i Sverige skulle det i sådana analyser tolkas som att arbetsmarknaden bleve mindre könssegregerad, eftersom det med stor sannolikhet skulle innebära att kvinnor med kort utbildning försvann från arbetsmarknaden, och mönstren för dessa kvinnor skulle i högre grad likna dem som finns i andra OECD-länder. Ett parallellt resonemang säger att den svenska arbetskraften är mindre välutbildad än arbetskraften i andra länder. Om de kortutbildade männi- skorna på den svenska arbetsmarknaden lämnade denna skulle de kvarvarande genomsnittligt ha en högre utbildning. Ingen man skulle tagit något kvinnoyrke, ingen människa, kvinna eller man, skulle lärt sig något nytt – men jämställdhet och utbildning skulle skenbart ha förbättrats.

Felet med denna typ av analyser är, att kvinnors arbete, betalt och obetalt, antas vara så lika organiserat i olika länder att begreppet ”arbetsmarknad” skulle ha samma innebörd i olika länder och därmed vara internationellt jämförbart. Så är enligt vår uppfattning inte alls fallet. Behoven av olika slag av tjänster och varor fylls i olika länder av arbete som är organiserat på olika sätt, i vissa länder inom arbetsmarknaden, i andra länder utanför den.

I länder där exempelvis vård av äldre, av handikappade, av långvarigt sjuka och av små barn mer än i Sverige sköts oavlönat och i hemmen är det helt klart att detta arbete inte sköts av män i någon större utsträck- ning. Oavlönat vård- och omsorgsarbete är både en köns- och en klassfrå- ga, med tyngdpunkten på kvinnor med kort formell utbildning.

Begreppet ”arbetsmarknad” omfattar olika slags arbete och olika mycket arbete i olika länder. Könsfördelningen av verkliga arbetsuppgif- ter, om både avlönat och oavlönat arbete ingår, förefaller däremot internationellt sett vara mycket likartad. Att betrakta arbetsmarknadsbe- greppet och dess definitioner i ett genusperspektiv är därför angeläget, eftersom det regelmässigt är just kvinnors arbete som blir missvisande bedömt och beskrivet. Inte mindre viktigt är detta just nu eftersom snabba

5 Se t.ex. Gösta Esping-Andersen (1991) samt Jon Eivind Kolberg (1991).

47

Agneta Stark &Åsa Regnér

förändringar av förvärvsfrekvenser pågår, och dessa ser ut att göra den svenska arbetsmarknaden mer lik den i andra OECD-länder.

5 Kvinnors och mäns arbete

Det är dock inte endast kvinnors arbete som bör fokuseras. Det är lätt att konstatera att ”kvinnor och arbete” i forskningssammanhang uppmärk- sammats, medan forskningsområdet ”män och arbete” explicit är betyd- ligt mer sällsynt. En körning i LIBRIS 6 i början av maj 1997, visade följande: sökningen ”(woman OR women) AND work” gav 592 titlar. Samma sökning men med uteslutande av sökbegreppet ”men” gav 549 titlar. ”Men AND work” gav 90 titlar, medan samma sökbegrepp med uteslutande av ”women” gav 47 titlar. En genomgång av de senare visar att endast 21 titlar verkligen behandlar just män och arbete. 7 Säkert innehåller även de 549 titlarna om kvinnor och arbete sådant som ligger utanför mitt intresseområde, men skillnaden i volym är anmärkningsvärd.

Män är, som Hirdman (1988) och andra framhållit, den ständigt närva- rande och osynliga normen mot vilken ”alla andra”, dvs. icke-män, bedöms. Att uttryckligen behandla både kvinnors och mäns arbete är därför väsentligt, och det är då nödvändigt att finna en bättre grund för analyser än att använda det ena könet som norm för det andra. Ett steg på vägen kan dock vara att undersöka vilka företeelser som blir synliga, eller annorlunda belysta, om kvinnor betraktas som norm för män, eftersom detta praktiskt taget aldrig görs. 8

Kvantitativa beskrivningar påverkar i hög grad beslut, det är väl känt från ekonomisk forskning inom redovisning och ekonomistyrning. Den normativa påverkan som uppgifter om BNP, arbetskraft, antal arbetade timmar etc. har är mycket stor, vilket bland annat FN:s fjärde världskvin- nokonferens i Beijing i september 1995 tagit fasta på.

6De svenska forskningsbibliotekens gemensamma katalogsystem.

7Bland de titlar som inte behandlar det sökta ämnet ingår böcker om socialt arbete med män, biografier över enskilda personer, verk om hustrurs stöd till män i deras arbete, samt ett verk om en kvinnlig naturvetenskaplig forskare i serien ”Men of Russian Science”!

8Ett nästan övertydligt exempel på hur män är norm i litteratur om arbete erbjuds av Herbert Applebaum (1992), som i inledning, 21 kapitel och sammanfattning, sammanlagt

590sidor, behandlar endast män och mäns arbete, utan att göra klart att det är så han har avgränsat sitt ämne. Ett enda undantag är ett avsnitt ”Women and Work in the Medieval Ages”. I registret återfinns ”women” som uppslagsord med ett knappt 30-tal hänvisningar, ”men” som uppslagsord finns inte.

48

Arbete – en analysmodell

Många feministiskt inriktade forskare har påpekat att begrepp som arbete, arbetsmarknad, liksom marknad, produktion, produktivitet och effektivitet har givits innebörder som byggt på mäns erfarenheter, vilket gjort att kvinnors erfarenheter ibland blivit både osynliga och omöjliga att analysera inom de ramar som dragits upp. Uppslagsverket The New Palgrave Dictionary of Economics (1991) beskriver detta i artikeln ”Women and work”:

Kvinnors arbete utmärks särskilt, men inte uteslutande, av deras an- svar för vissa uppgifter som förknippas med daglig reproduktion lik- som reproduktion mellan generationer. Den matlagning, städning, barnavård, vård och omsorg som ingår är på många sätt ett särskilt arbete, inte minst eftersom det är obetalt. Det har förblivit privatiserat även i avancerade industriekonomier vare sig dessa varit plan- eller marknadsekonomier, och i samhällen där planerares preferenser eller marknadspriser registrerar värde så undervärderas arbete som varken ingår i planerna eller utbjuds på marknaden, ofta till och med intill gränsen för det osynliga. Det anses inte vara arbete alls. (The New Palgrave, 1991 vol. 4, s. 925, vår övers.)

Forskningen om arbete i ett genusperspektiv har, naturligt nog, kommit att i stor utsträckning söka lyfta fram och synliggöra kvinnors arbete. Det finns även ganska omfattande forskning som inom forskningstraditioner utan genusinriktning har studerat och diskuterat varför kvinnor ägnar sig åt förvärvsarbete. Frågan varför män förvärvsarbetar, och förvärvsarbetar

i ett så likartat mönster oavsett ålder, social bakgrund eller kultur, har uppmärksammats ytterst litet eller inte alls.

För oss är det väsentligt att försöka b ygga en analys av arbete på ett sådant sätt att varken kvinnors eller mäns arbete blir osynligt, vare sig det är betalt eller obetalt, föreskrivet, frivilligt, görs inom familjens ramar, på arbetsmarknaden, finansieras via offentliga medel, egna arbetsinkomster, via att den arbetande försörjs av andra familjemedlemmar, via ideella organisationer, görs på heltid, deltid eller att det enligt rådande samhäll- snormer bör vara obetalt. Vissa utgångspunkter för en sådan analys kan hämtas ur nyare feministisk ekonomiforskning 9, andra från sociologisk, statsvetenskaplig, socialantropologisk och historisk forskning. Det finns åtskilliga analyser av empiriskt material som omtolkar och kompletterar traditionella framställningar av arbete. 10

9T.ex. Julie Nelson (1996), Chris Beasley (1994), och Nancy Folbre (1994).

10T.ex. Hettie Pott-Buter (1993) och Harriet Bradley (1989).

49

Agneta Stark &Åsa Regnér

6 Avgränsningar

I detta kapitel begränsar vi det empiriska materialet till att omfatta endast kvinnor och män i åldrarna 20 år till 64 år. Det betyder att vi inte på långt när analyserar den totala arbetsmängden i ett samhälle. Dels saknas barns och ungdomars både betalda och obetalda arbete, dels saknas också ålderspensionärernas betalda och obetalda arbete. Bland annat när det gäller obetalt vårdarbete är volymen som utförs av ålderspensionärer betydande. Följden av begränsningen blir främst att mycket obetalt arbete faller utanför vår analys. Skälen att vi tagit bort kvinnor och män under 20 år är, att vissa länder har värnplikt för unga män medan andra inte har det, samt att grundläggande utbildning avslutas vid olika ålder.

I den del av studien som rapporteras här belyser vi empiriskt vissa grundfakta, samt endast en del av modellen.

7 En trepartsmodell

Modellen bygger som nämnts på högst tre parter: den som behöver eller önskar en tjänst eller vara, den som utför arbetet och den som eventuellt betalar11. Fem fall särskiljs:

1.Den som behöver/önskar något betalar själv för tjänsten. Arbetet utförs av någon som säljer varor och tjänster, och som lever på detta. Denna situ a- tion kallas MARKNAD.

Här finns två parter: den som behöver/önskar något betalar för det själv. Rätten att få behovet/önskemålet tillgodosett härleds från betal- ningsförmågan; den som kan betala har rätt att få det den behöver/önskar medan den som inte kan betala inte har denna rätt. 12

2.Den som behöver/önskar något får behovet tillgodosett av anhöriga, som utför arbetet obetalt. Denna situation kallas FAMILJ.

11Denna modell presenterades första gången på en internationell forskarkonferens för feministiska perspektiv på ekonomisk teori (Stark 1993).

12Det är viktigt att framhålla att denna användning av marknadsbegreppet är kraftigt begränsad i förhållande till användningen av det i sedvanlig ekonomisk analys. I senare skede av vårt arbete kommer detta att diskuteras närmare.

50

Arbete – en analysmodell

Här finns två parter: den som behöver eller önskar något får detta tillgodosett inom ramen för vad den enskilda familjen eller släktkretsen anser rimligt och förmår uppfylla. Olika behov anses legitima, beroende på de inblandades åldrar, förmåga, den behövandes egna resurser, på sedvanor, kultur samt ett flertal andra faktorer. Eventuellt är familjear- betet specialiserat så, att en person på heltid sysslar med obetalt arbete inom familjen, medan en annan person utför lönearbete som försörjer även den hemarbetande.

3.Den som behöver/önskar något får behovet tillgodosett av anhöriga, vilkas arbete del/finansieras av offentliga medel. Denna situation kallas OFFENTLIGT UNDERSTÖTT FAMILJEARBETE.

Exempel på detta är barnbidrag, vårdbidrag, vårdnadsbidrag, skatteav- drag eller skattesänkning för vård/omsorg, som alltså förutsätts ske inom familjen (som kan definieras olika och bestå av vuxna samt barn under 18 år, av föräldrar och både minderåriga och vuxna barn etc.). Parterna är här tre: den som behöver/önskar något, den som utför arbetet och den som del/betalar arbetet genom bidrag till offentliga medel, vanligen genom att betala skatt. Vilka behov som anses legitima beror av samma faktorer som under 2 ovan.

4.Den som behöver/önskar något får behovet tillgodosett genom offentligt finansierad verksamhet. Själva arbetet kan organiseras offentligt eller utf ö- ras genom någon organisation som åtagit sig arbetsuppgiften. Denna sit u- ation kallas OFFENTLIGT ANSTÄLLDA respektive OFFENTLIGFINANSIERAD ENTREPRENAD.

Inom denna verksamhet återfinns de klassiska offentliga uppgifterna som grundläggande utbildning, rättsväsende, försvar etc., liksom bety- dande delar av sjukvård, handikappomsorg, äldrevård, social omsorg, missbrukarvård, kulturell verksamhet, forskning m.m. Parterna är här tre: den som behöver/önskar något, den som utför arbetet och den som betalar arbetet genom bidrag till offentliga medel, vanligen genom att betala skatt. Någon typ av egen betalning från den som önskar något kan erfordras. Vilka behov som anses legitima beror av regler, som ofta är formaliserade. Krav på bosättning eller medborgarskap i visst land kan också ställas.

51

Agneta Stark &Åsa Regnér

5.Den som behöver/önskar något får behovet tillgodosett utan (eller med symbolisk) betalning, av andra än av anhöriga. Denna situation kallas IDEELLT ARBETE eller IDEELLA ORGANISATIONER.

Parterna är här två: den som behöver och den som gör arbetet obetalt (som gåva), eller tre: den som behöver, den som gör arbetet och den som del/betalar genom gåvor till den ideella sektorn. Vilka behov som anses legitima och hur de ska uttryckas för att kunna fyllas varierar mycket, beroende på typ av organisation, samt på omgivningen i övrigt. I vissa länder fungerar denna sektor mycket likt den svenska offentliga sektorn i fråga om äldreomsorg, missbrukarvård eller socialt arbete. I dessa fall är det vanligt att en betydande del av finansieringen sker med offentliga medel, och att följaktligen denna sektor också organiserar ett mått av betalt arbete, utöver det obetalda. I andra fall krävs medlemskap i kyrka, yrkestillhörighet etc. för att någon ska vara berättigad till hjälp.

De tre begreppen stat, marknad och familj har ofta använts tillsam- mans av statsvetenskapliga forskare och andra samhällsvetare när de på senare tid analyserat olika frågor 13. Feministiska forskare14 har kritiserat dessa analyser på många olika grunder. De har hävdat att främst relatio- nen mellan marknad och stat har analyserats, att kvinnor har ingått i analysen endast om de funnits på arbetsmarknaden, att familjens roll som producent av varor och tjänster har ignorerats liksom de rättigheter som gifta kvinnor fått rätt till genom sina män, med mera. Feministiska forskare har också ställt frågan om det för kvinnor varit lättare att få inflytande genom staten än genom marknaden, och om det för kvinnor är kvalitativt annorlunda att vara beroende av staten än av en familjeförsör- jare.

Drude Dahlerup (1994) diskuterar familjen som en del av det civila samhället, och de vaga gränser som finns mellan stat, marknad och detta civila samhälle. Hon analyserar denna triangel som ett sätt att fördela arbetsuppgifter och makt, och tar upp olika områden inom vilka statliga ingripanden är nödvändiga för kvinnors välfärd.

Indelningen i stat, marknad och familj är alltså använd av många fors- kare, om än med olika innebörd, och något olika terminologi. I den modell som presenteras här går vi dock ett steg längre, och analyserar marknad, familj och stat, samt frivilligsektorn inte endast som fördelare

13Se t.ex. Gösta Esping-Andersen (1990).

14Se t.ex. Jane Lewis (1993), Ann Shola Orloff (1993), Diane Sainsbury (1996).

52

Arbete – en analysmodell

av arbetsuppgifter, ansvar, makt och resurser utan också som olika sätt för den som behöver någonting att göra detta behov uppmärksammat och

– om det anses legitimt inom den sektor där det uttrycks – få det uppfyllt. Det är värt att notera, att mäns beroende av kvinnor, av staten eller av

marknaden i mycket liten utsträckning förefaller explicit analyserat och utforskat. Detta är enligt vår mening anmärkningsvärt, exempelvis med tanke på den stora och snabba förkortning av mäns förväntade livslängd som påvisats i de länder i Östeuropa som under 1990-talet genomgått en snabb ekonomisk omvandling. (ECE, SCB m. fl., 1995:10–11 samt s. 66) Skillnaden mellan förväntad livslängd för kvinnor och män i Ryssland var år 1993 13 år, och för ryska män sjönk siffran med 5 år till 59 år under första hälften av 1990-talet. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande skillnad vid samma tid i Sverige var omkring 6 år, och att svenska män förväntas leva till 76 år. Den dödlighet hos medelålders män som är främsta orsaken till den kraftiga försämringen hänger samman med olyckor, självmord, våld, hjärt- och kärlsjukdomar samt stor utsatthet; hög alkoholkonsumtion är ett avgörande inslag. Mäns beroende av välfärdsstat och god samhällsorganisation och frågan hur män påverkas av olika slag av ekonomiska förändringar vore angelägna forskningsom- råden.

”Privatisering”

Begreppet ”privatisering” har kommit att användas för ett flertal förflytt- ningar av arbetsuppgifter inom och mellan de olika situationerna i modellen. När arbete har flyttats från offentligt anställd till offentligfi- nansierad entreprenad har detta betecknats som privatisering. Samma ord har i andra sammanhang använts när arbetsuppgifter har förflyttats från offentligt finansierad verksamhet (nr 4) till alla de övriga kategorierna ideellt arbete, offentligt understött familjearbete, familj eller marknad.

När det rör vård och omsorg har dock flertalet förflyttningar som kallats privatisering gått ut på att minska den offentliga finansieringen, och marknad har i praktiken inte spelat någon större roll, eftersom många vårdbehov kräver långt mer pengar att köpa på marknaden än vad de flesta mycket vårdbehövande kan betala.

53

Agneta Stark &Åsa Regnér

Relationerna mellan parterna i modellen

De olika kategorierna ovan återfinns alla i alla slag av ekonomier. De bildar tillsammans ett mönster för hur arbete organiseras, hur behov av arbete kan uttryckas legitimt och ansvarsfördelningen för betalning i den mån arbetet betalas. Men mönstren är olika. I många länder i tredje världen spelar obetalt familjearbete en väsentlig roll för matförsörjningen genom husbehovsjordbruk. I andra är matanskaffning nästan uteslutande en marknadstransaktion. Idrott kan organiseras genom den ideella sektorn, men också på marknaden genom stora kommersiella idrottsföre- tag. Vård av svårt sjuka är i vissa länder med stor fattigdom ett obetalt familjearbete med helt otillräckliga resurser, medan samma sjukdomar i andra länder sköts via offentligt finansierad specialistvård.

Förhållandena mellan de högst tre parterna i vår modell är helt olika. Villkoren för den som behöver eller vill ha en tjänst utförd är olika, liksom för den som arbetar. Den part som finansierar eventuell betalning har också olika ställning; skattebetalaren, försörjaren och donatorn spelar olika roller.

För den som behöver en viss tjänst, exempelvis en yngre vuxen handi- kappad kvinna som behöver hjälp i sitt dagliga liv med hygien eller transporter, är det stor skillnad om behovet tillgodoses av yrkesutbildad personal med lön, av yrkesutbildade obetalda frivilligarbetare, ej yr- keskunniga frivilligarbetare, av en familjemedlem som erhåller ekono- misk ersättning, av en familjemedlem utan sådan ersättning eller om hon själv kan köpa tjänster (om lämpliga sådana finns att tillgå) på marknaden mot sedvanlig betalning. Hennes egen situation är olika, liksom förhål- landena för dem som utför arbetet. Den familjemedlem som vårdar en handikappad anhörig har en annan situation än den som utför motsvaran- de arbetsuppgifter yrkesmässigt; att få tillfälle till avlastning och vila kan vara svårt liksom att byta arbete.

Det finns i olika länder bestämda uppfattningar om vilken typ av ar- bete som bör organiseras på ett bestämt sätt. Friska nyfödda barn sköts överallt huvudsakligen inom familjen, med eller utan föräldraersättning. De klassiska uppgifterna för staten som rättskipning, försvar och grund- läggande utbildning sköts av offentligt anställda praktiskt taget överallt.

Betalning i pengar för en viss typ av arbete påverkar uppfattningen om vad för slags förhållande som finns mellan de parter som är inblandade i transaktionen. Ett enkelt exempel är vänner som gör varandra tjänster. Ett erbjudande om betalning kan i det sammanhanget uppfattas som både

54

Arbete – en analysmodell

egendomligt och stötande. I andra fall kan just betalningen mellan vänner eller anhöriga för ett arbete göra att den som behöver eller önskar få något utfört känner sig berättigad att ställa vissa krav, som utan betalning vore svårare att framföra. Man kan säga att betalning i ett givet samman- hang medför en kvalitativ transformation av det arbete som utförs.

Ett extremt exempel på att betalning i grunden förändrar är prostitu- tion. När sexuella önskemål och behov tillgodoses genom att en person köper en annans tjänster på en marknad innebär detta något i grunden skilt från ömsesidigheten i en sexuell relation mellan vuxna närstående.

Tiden som begränsning

Det är vanligt att analyser av betalt och obetalt arbete utgår i första hand från det betalda arbetets tidskrav, och ifrån familjen som en enda enhet, där medlemmarna är helt överens eller representeras av en enda person. 15 Ett intressant annat sätt har tillämpats i en holländsk studie av en expert- kommitté, ledd av Marga Bruyn-Hundt (1996). Där fastställdes, med utgångspunkt från fyra tidsanvändningsundersökningar gjorda 1975, 1980, 1985 och 1990, vilken tid kvinnor och män i olika familjesituatio- ner använde för obetalt arbete. Kommittén uttalade att obetalt arbete var nödvändigt i ett gott samhälle och att detta arbete i sig inte alls var problematiskt. Däremot var den ojämna fördelningen av arbetet ett problem. En maximal betald och obetald arbetsbörda, som inte skulle skada hälsan och som skulle ge möjlighet att delta i olika delar av samhällslivet, sattes till 56 timmar per vecka och person för småbarnsför- äldrar. Av fyra framtidsvisioner valde kommittén enhälligt den som kallades ”kombination”, och som innebar att betalt och obetalt arbete ska ha samma omfattning totalt sett, och både det betalda och obetalda ska delas lika mellan kvinnor och män. En sådan delning kräver att den betalda arbetstiden förkortas, men också att subventionerad barnomsorg byggs ut.

Den refererade studien utgår alltså från samband mellan olika slag av arbete. Men inte endast tiden är en begränsning. Om ett arbete inom marknadskategorin i vår modell upphör, är orsaken vanligen att kunder- nas önskemål om varan eller tjänsten minskat, eller att motsvarande behov täcks på annat sätt. Bilkunderna har blivit färre, köper andra bilar,

15 Se t.ex. Gary S. Becker (1991). Detta synsätt har mött stark kritik, av Paula England (1993), Barbara Bergmann (1995), och många andra.

55

Agneta Stark &Åsa Regnér

eller samma bilar tillverkas nu någon annanstans. Det är svårt att tänka sig att bilarbetare som förlorat sitt betalda arbete skulle börja b ygga samma slags bilar i en frivillig sammanslutning för att tillgodose det bilbehov som nu inte skulle fyllas.

Om däremot hemtjänsten för handikappade eller gamla minskar sin verksamhet är det sällan på grund av minskade önskemål eller behov hos dem som tidigare fått hjälp, utan praktiskt taget alltid för att pengarna inte räcker. Behoven kvarstår, och situationen blir att den behövande får klara sig ändå på egen hand, att anhöriga eller grannar rycker in, att ideella organisationer tar över eller liknande.

8 Modellens fem sektorer

Inom varje del av modellen skisserar vi ett antal problem och frågeställ- ningar, samt diskuterar tillgången på empiriskt material för att belysa dessa. Med utgångspunkt från vår modell kan tre beskrivningar av varje sektors storlek och funktionssätt konstrueras, utifrån frågorna: Vem har möjlighet att använda tjänsterna? Vem arbetar? Vem betalar?.

Marknadssektorn

Inom marknadssektorn är tillgången på empiriskt material god. Vad som köps och säljs på marknaden är förhållandevis väl belyst i olika typer av statistik, både offentlig och annan. Vem som köper och säljer är också föremål för sådan statistikinsamling. Antalet arbetstimmar och dessas fördelning belyses också regelmässigt i både inhemsk och internationell statistik.

När det gäller de arbetande kommer vissa uppgifter att sammanfalla med offentlig sektor så, att det är svårt att skilja timmar arbetade inom marknadssektorn från dem som är utförda med offentlig finansiering. Detta gäller särskilt de fall, där offentligt finansierade entreprenader använts i stället för att arbetet utförts av offentligt anställda personer.

Tillgången till könsuppdelade uppgifter är varierande, men i flertalet fall går sådana att få fram.

Vem har möjlighet att använda tjänsterna

– vem arbetar – vem betalar?

Grunden för relationerna mellan parterna i denna sektor är betalnings- förmåga, inom de ramar som kan dras upp av lagar och förordningar. Den

56

Arbete – en analysmodell

som kan betala är därmed berättigad att få sina önskemål och behov tillgodosedda. Exempel på begränsningar av rätt till inköp av varor som i och för sig är lagliga är att barn inte får inköpa tobak eller alkohol, och att receptbelagda läkemedel endast får säljas med läkares tillstånd.

I en ytterligare utveckling kan man belysa varifrån de pengar kommer som används till köp på marknaden. Ett sådant resonemang skulle dock föra alltför långt i detta sammanhang.

De som arbetar inom den privata sektorn, vilket som nämnts dock inte är exakt detsamma som marknadssektorn, bestod 1995 av 63 procent män och 37 procent kvinnor (SCB, 1996:46). Denna sektor var, med 2,17 miljoner anställda, samma år den största på svensk arbetsmarknad.

Familjesektorn

Begreppet ”familj” är inte entydigt. Janet Finch och Jennifer Mason (1993) finner ingen samstämmighet om vilka som bör räknas till famil- jens medlemmar i sin surveystudie i norra England. De studerar också ansvar och hjälp mellan vuxna familjemedlemmar, och utesluter ur sin studie relationen mellan föräldrar och minderåriga barn. Även där finner de stor variation. Kvinnor förefaller dock i praktiken vara något mer fast knutna i ansvarsrelationer än män, som är mer perifera i många fall.

Diana Gittins (1992:67 ff.) kritiserar de karakteristiska drag som av sociologer ofta använts för att definiera ”familj”: gemensam bostad, ekonomisk samverkan, reproduktion och sexualitet. Hon menar att dessa karakteristika återspeglar nutida västliga idéer och ideal, som främst återspeglar medelklassens uppfattningar om vad en familj bör vara. Hon föredrar i stället en bas, som utvecklats inom socialantropologin, och som bygger på familjen som en social konstruktion som är ytterst flexibel och föränderlig. 16

Gränsdragningen mellan familjesektorn och den ideella sektorn är inte självklar. Den ideella sektorn bygger enligt vår uppfattning på att tjänster (och varor) utbyts mellan människor som inte har släktband, eller är vänner eller nära grannar.

16 I Gender, family and economy, the triple overlap (1991) diskuterar Rae Lesser Blumberg (1991:14–17) begreppen ”familj” och ”hushåll” på ett intressant sätt, liksom i samma volym Judith Treas (1991:211–224) och Immanuel Wallerstein & Joan Smith (1991:225–244).

57

Agneta Stark &Åsa Regnér

Familjebegreppet förändras över tiden, vilket kan följas i de nordiska länderna, där ”familj = äktenskap” kommit att med tiden i många sam- manhang ersättas av ”familj = förälder/föräldrar och barn”. Detta sammanhänger möjligen med ökande skilsmässor och fler barn som växer upp med endast en förälder.

Dessa två olika tolkningar av ”familj” används av Suzanne Schunter- Kleemann (1992:145 ff.) som samlar Tyskland, Luxemburg, Österrike, Holland och Schweiz i en grupp ”äktenskapsinriktat patriarkat”, inom vilket äktenskapet är bas för definitioner av familj i viktiga avseenden inom social lagstiftning, familje- och arbetsmarknadsrätt. Belgien, Frankrike och Italien klassificeras i en grupp ”familjeinriktat patriarkat”, där stor vikt i stället läggs vid barn, födelsetal och offentligt understödd barnomsorg.

Det statistiska material som är tillgängligt om arbete som utförs inom familjen bygger till stor del på tidsanvändningsundersökningar. Sådana görs inte regelbundet och standardiserat varken i Sverige eller i andra länder. Eftersom det i satelliträkenskaper till SNA, vilket har beskrivits ovan, ska ingå beräkningar av obetalt arbete är det troligt att tidsanvänd- ningsstudier i framtiden kommer att bli både vanligare och mer standardi- serade.

Vem har möjlighet att använda tjänsterna

– vem arbetar – vem betalar?

För att familjearbete ska vara möjligt krävs naturligtvis att familjemed- lemmar finns, som kan utföra det arbete det är fråga om. Människor som bor ensamma har mindre sådana möjligheter. Ett område där detta är viktigt gäller omsorg om och hjälp till gamla människor, där kvinnors och mäns olika livslängd spelar roll liksom förhållandet att bland gifta (och samboende) mannen oftast är äldre än kvinnan.

58

Arbete – en analysmodell

Tabell 2a Befolkningen i åldern 75 år och äldre efter civilstånd 1 januari 1997

Civilstån

Kvinnor

 

Män

Kv. + M.

Kvinnor %

Män %

d

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt

469

291

760

62

38

 

700

200

900

 

 

 

 

Gifta

118

177

295

40

60

 

200

200

400

 

 

 

 

Ej gifta

351

114

465

76

24

 

500

000

500

 

 

 

 

Källa: SCB

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tabell 2b Befolkningen i åldern 85 år och äldre

 

 

 

efter civilstånd 1 januari 1997

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Civilstån

Kvinnor

 

Män

Kv. + M.

Kvinnor %

Män %

d

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt

129

57 200

186

69

31

 

400

 

 

600

 

 

 

 

Gifta

11 800

25 600

37 400

32

68

Ej gifta

117

31 600

149

79

21

 

700

 

 

300

 

 

 

 

Källa: SCB

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tabell 2c Befolkningen i ålder 75 resp. 85 år och äldre

 

 

 

efter civilstånd 1 januari 1997. Procentuell fördelning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Civilstån

Kvinnor

 

Män

 

Kvinnor

 

Män 85–

 

 

d

75–

 

75–

 

85–

 

 

 

 

Gifta

25

61

9

45

 

 

Ej gifta

75

39

91

55

 

 

Totalt

100

100

100

100

 

 

Antal

469 700

291

129

57 200

 

 

 

 

200

400

 

 

 

 

Källa: SCB

59

Agneta Stark &Åsa Regnér

I kategorin ”ogifta” ingår både änkor/änklingar, och sådana som aldrig varit gifta. Det framgår av tabellen att män som grupp har betydligt större möjligheter att få hjälp av sina hustrur än tvärtom. Den äldreomsorg som sköts av familjemedlemmar är för kvinnor mycket oftare utförd av barn än av maken, om nu barn finns och bor så att det är praktiskt möjligt för dem att sköta sin gamla mor.

Det senaste material om tidsanvändning som i Sverige insamlats gäller 1990/91 (Klas Rydenstam, 1992; SCB 1992). Utifrån denna studie har Anita Nyberg (1995:26) beräknat att det obetalda hemarbetet för kvinnor i åldrarna 20–64 omfattar 82 miljoner timmar per vecka, medan samma arbete för män i samma åldrar omfattar 51 miljoner timmar. Totalt utfördes alltså 133 miljoner timmar per vecka i sådant arbete av männi- skor 20–64 år under år 1991. Detta kan ställas emot 138 miljoner timmar i betalt arbete samma år, 57 miljoner utförda av kvinnor och 81 miljoner av män.

Förändringar sedan 1990/91 av det obetalda arbetets volym och in- riktning, liksom av vem som utför det är i stort sett okända i Sverige.

Frågan vem som ”betalar” för det obetalda arbetet kan analyseras på flera sätt. Av avsnittet nedan om människor i och utanför arbetskraften framgår, att antalet och andelen heltids hemarbetande kvinnor, de som brukar kallas ”hemmafruar”, har minskat under 1990-talets första hälft. Någon motsvarande ökning bland män kan inte ses. Det förefaller därför som om det obetalda arbetet i växande utsträckning sköts av deltids- och heltids förvärvsarbetande kvinnor, samt i mindre utsträckning av för- värvsarbetande män. Dessutom tillkommer det obetalda arbete som utförs av människor som står utanför arbetskraften, men som inte betraktar sig som hemarbetande. Till denna grupp återkommer vi nedan.

En betydande del av det obetalda arbetet kan, om man utgår från hel- tids förvärvsarbete som norm, sägas finansieras av de kvinnor som förvärvsarbetar deltid, och som enligt den tidigare nämnda svenska tidsanvändningsstudien för 1990/91 använder mer tid än män på obetalt arbete. Finansieringen skulle då bestå i den inkomst de avstår från genom att arbeta deltid i stället för heltid.

Offentligt understött familjearbete

Denna kategori måste analyseras tillsammans med den föregående, eftersom det är i få fall som det offentliga stödet knyts direkt till konkret

60

Arbete – en analysmodell

utförda arbetsuppgifter. 17 När det gäller föräldraförsäkringen så knyts denna ersättning ju endast till att den som får ersättningen inte samtidigt förvärvsarbetar, men hur den från förvärvsarbete frigjorda tiden verkligen används mäts inte. För barnbidraget gäller att detta utbetalas till föräld- rarna, oavsett hur de organiserar sitt vardagsliv. Tidsanvändningsstudier kan klargöra detta bättre.

Vem har möjlighet att använda tjänsterna

– vem arbetar – vem betalar?

Samma resonemang som under familjesektorn ovan är relevant. Dock finns en offentlig betalare, som tredje part utöver den som har be- hov/önskemål och den som utför arbetet.

Den offentliga sektorn

Den offentliga sektorn har vi delat i två delar, dels de offentligt anställda och dels de offentligt finansierade entreprenaderna, där själva arbetet utförs av människor som arbetar inom företag som kan vara privat ägda, kooperativa eller organiserade på annat vis. De offentligt finansierade entreprenaderna kan i någon mån belysas med hjälp av siffror om offentliga utgifter och hur dessa pengar använts.

Vem har möjlighet att använda tjänsterna

– vem arbetar – vem betalar?

I denna sektor finns det regler om vem som har rätt eller skyldighet att använda tjänsterna för en stor del, men inte allt, av det som utförs. Kultur och väganvändning är exempel på områden där vem som har rätt att nyttja möjligheterna regelstyrs i mycket liten utsträckning. Kriminalvård, tvångsvård av sjuka och grundläggande skolutbildning är exempel på motsatsen.

När det gäller de offentligt anställda så går material att få fram både om arbetade timmar och om dem som arbetar. En majoritet, 79 procent, av totalt 1,13 miljoner kommunalt anställda, var kvinnor år 1995. Av samma år totalt 0,23 miljoner statligt anställda var majoriteten, 60 procent, män. (SCB, 1996c:46).

Arbetet inom denna sektor finansieras av offentliga medel, som utgörs av skatter, avgifter, taxor och medel med vissa andra beteckningar.

17 Det gäller bland annat anställda s.k. anhörigvårdare, som är en liten grupp.

61

Agneta Stark &Åsa Regnér

Den ideella sektorn

Vi utgår från denna sektors roll som producent av olika tjänster och som organisatör av arbete som kan vara betalt eller obetalt. (Vi bortser alltså i det här sammanhanget från exempelvis hur sektorn organiserar olika intressen eller för fram ideologi). Sektorn finansieras på flera olika sätt. Dels mottar den gåvor i form av tid (dvs. obetalt arbete som utförs av den som skänker gåvan), pengar eller föremål. Detta är grunden för själva definitionen som ”ideell sektor”. Dels mottar den i vissa fall offentliga – alltså skattefinansierade – bidrag, när den påtar sig uppgifter som finansieras offentligt. Exempel på det senare är missbrukarvård, omsorg och utbildning.

Ideellt arbete har i Sverige studerats av bl.a. Tobias Lundström och Filip Wikström (1995). De definierar sektorn i enlighet med en gemen- sam definition utformad inom en internationell forskargrupp, med fem huvudkriterier18. Ideella organisationer ska vara:

a/ formaliserade på något sätt;

b/ privata och därmed fristående från den offentliga sektorn;

c/ ideella dvs. inte syfta till att generera vinst eller avkastning till för- mån för ägare eller styrelse;

d/ självstyrande samt

e/ föremål för ideella insatser i form av ideellt arbete eller gåvor eller donationer från privatpersoner.

Författarna kommer fram till att den ideella sektorn i Sverige är större, mätt i andel av dess omsättning i pengar i relation till landets BNP, än samma sektor i Tyskland och Frankrike, medan den är något mindre än i Storbritannien och betydligt mindre än i USA.

Den svenska ideella sektorns största del, räknad som andel i sektorns totala penningomsättning, består av idrotts- och fritidsorganisationer. Utbildning, social omsorg och hälsovård kommer på tredje, femte respektive elfte plats. Dessa tre områden är till stor del offentligt finansi- erade: utbildning till 54 procent, social omsorg till 70 procent och hälsovård till 87 procent.

Mönstren mellan Sveriges och Tysklands ideella sektorer skiljer sig därmed från varann på ett intressant sätt. I Tyskland dominerar nämligen hälsovård med 35 procent och social omsorg 23 procent, medan kultur och rekreation omfattar 7 procent. I Sverige står social omsorg för 10

18 Motsvarande kriterier något annorlunda uttryckta används av Statskontoret (1995).

62

Arbete – en analysmodell

procent, hälsovård för endast 3 procent, medan kultur och rekreation dominerar med 25 procent. I samtliga fall är det den penningmässiga omsättningen som utgör grunden för jämförelsen.

Denna jämförelsegrund är dock inte oproblematisk. En ideell organi- sation som producerar en viss mängd tjänster med uteslutande obetald arbetskraft kommer att framstå som mindre än en organisation som producerar exakt samma mängd tjänster, men med hög andel betald arbetskraft.

Vem har möjlighet att använda tjänsterna

– vem arbetar – vem betalar?

Svaret på frågan om vem som har möjlighet att använda tjänsterna belyser vilka tjänster som produceras, och vem som får del av dem. Dessutom krävs en beskrivning av hur människor som behöver eller önskar en viss tjänst kan kunna komma i åtnjutande av den, dvs. på vilket sätt ett önskemål eller ett behov kan uttryckas och manifesteras för att anses som legitimt. Vilka krav ställs för att en person ska kunna bli föremål för ideellt organiserad omsorg eller delta i undervisning? Några större studier av detta har vi inte kunnat finna.

Jane Wheelock (1990:127 ff.) diskuterar förändringar i beteende som kunde väntas i de hushåll hon studerat, nordengelska hushåll i vilka mannen blivit arbetslös medan hustrun hade förvärvsarbete på hel- eller deltid. Mot bakgrund av ekonomisk teori finner hon att ökad användning av tjänster från den informella sektorn kunnat förväntas, eftersom en minskad inkomst och svårigheter att få hushållsekonomin att gå ihop gjort dessa billigare tjänster mer attraktiva. Hon finner dock att hushållen i studien inte använde tjänster ur frivilligsektorn mer än innan mannen blev arbetslös. I stället bidrog hushållen mer än tidigare till frivilligsek- torn.19

Att större, jämförande studier är få kan sammanhänga med att den ideella sektorn har mycket olika uppgifter i olika länder. I Sverige har den historiskt spelat rollen av att lyfta fram missförhållanden eller problem, visa på sätt att avhjälpa dem och senare försöka förmå offentligt finansie- rad verksamhet att ta över. Nykterhetsorganisationerna är ett exempel,

19 Jane Wheelock (1990) finner en betydande minoritetsgrupp i sitt material, som inte agerar ekonomiskt rationellt i meningen att de maximerar sina inkomster. Hustrurna i denna grupp fortsätter nämligen att förvärvsarbeta, trots att hushållets inkomster skulle öka om de avstod, på grund av konstruktionen av det brittiska bidragssystemet.

63

Agneta Stark &Åsa Regnér

kvinnojourerna ett annat. De senare arbetar fortfarande huvudsakligen ideellt, med visst kommunalt stöd.

I Tyskland fungerar sektorn på annat sätt. Lundström och Wijkström (a.a.) framhåller att i Tyskland kyrkliga organisationer står för en stor del av den offentligt finansierade hälso- och sjukvården, på ett sätt som inte har motsvarighet i Sverige. I dessa kyrkliga organisationer organiseras en hel del ideellt arbete. Författarna ger vissa historiska skäl för skillnader- na, som också rör kyrkornas olika roll i de två länderna. Avgränsningen mellan offentlig sektor och ideell sektor blir här främst en fråga om vem som organiserar arbetet, medan reglerna för vem som kan komma ifråga för exempelvis vård i de två sektorerna kan vara förhållandevis likartade.

I Tyskland har de ideella organisationerna fortsatt att själva organisera vård, omsorg och utbildning, med betydande stöd av offentliga medel. De uppgifter de utför fylls i Sverige delvis av offentligt organiserad verk- samhet, och finansieringen är alltså likartad i de båda länderna.

Svaret på frågan vem som arbetar inom den ideella sektorn måste bygga på den volym av arbete som utförs inom sektorn, fördelad på betalt och obetalt arbete. Wijkström (1994) har beräknat att det totala ideella arbetet i Sverige motsvarar ungefär 300 000 heltidsarbeten. Han upp- skattar att detta – obetalda – arbete skulle, om det värderades till genom- snittlig kostnad per arbetstimme, motsvara ett lika stort värde som sektorns penningmässiga intäkter, och vara ungefär jämförligt i storlek med samma sektor i andra länder. Nästan hälften av det obetalda arbetet utförs inom idrott, kultur och rekreation. Dessutom måste fastställas vilka människor – vilket kön, vilken klass- och etnisk bakgrund – som utför detta betalda respektive obetalda arbete. Det finns anledning att anta att fördelningen mellan kvinnors och mäns obetalda arbete skiljer sig åt mellan olika sektorer, exempelvis mellan sport och idrott å ena sidan och vård och social omsorg å den andra. Om detta har vi dock inte kunnat finna några mer omfattande studier.

Svaret på frågan om vem som betalar för det ideella arbetet, med pengar eller på annat sätt, rör alltså resurstillförseln, dess storlek och varifrån resurserna till sektorn kommer. Frågan kan besvaras genom en utvidgning av beskrivningarna ovan, genom en uppskattning av volym och eventuellt värde på icke penningmässiga resurser.

64

Arbete – en analysmodell

9 Modellen tillämpad på Sverige

Idealt sett borde vi nu ge en bild av det arbete som i Sverige organiseras i de olika kategorierna i modellen. Dock finns inga källor som ger en sådan möjlighet, varför vi måste gå en annan, mer indirekt väg. Vi har valt att inledningsvis visa vad människor i Sverige gör, mätt i återkommande standardiserade undersökningar för att ge oss möjligheter att senare ställa detta mot motsvarande data från andra länder. Diagrammen utgår från vissa kategorier som ”i arbete” ”frånvarande hela veckan” eller ”studerande”, medan andra för oss intressanta kategorier inte belyses, exempelvis obetalt familjearbete och ideellt arbete.

Det betalda arbetet, som utgör den största enskilda kategorin för både kvinnor och män i alla åldrar, utförs på hel- eller deltid, och inom marknadssektorn, inom den offentliga sektorn (som offentligt anställd eller offentligt finansierad entreprenad) samt delvis inom den ideella sektorn i vår modell. Av detta betalda arbete kan vi få en relativt tydlig bild. Det obetalda arbetet, vare sig det utförs som familjearbete eller offentligt stött familjearbete är svårare att belysa. Det utförs ju av människor som också har ett betalt arbete eller är studerande, likaväl som av hemarbetande, förtidspensionärer, arbetslösa och av de som står utanför arbetsmarknaden. De kategorier som används i denna offentliga och återkommande statistik är på flera sätt problematiska. Vi har därför ansett det viktigt att diskutera dessa mer ingående, dels definitioner av dem, dels hur de är internationellt jämförbara. Vi visar också hur i några fall kategorier blivit allt mer otillräckliga, genom snabba och relativt stora förändringar i samhället.

10Arbetsmarknaden och 1990-talets förändringar för kvinnor och män

Data om arbete finns idag främst om det betalda arbetet med utgångs- punkt från dem som utför arbetet, samt vilka sektorer de arbetar inom. Det finns alltså en stor mängd uppgifter om kvinnorna och männen på arbetsmarknaden. Det finns också en hel del litteratur om sysselsatta och arbetslösa personer ur ett jämställdhetsperspektiv. 20 Tidigare beskriv- ningar av utvecklingen på arbetsmarknaden under 1990-talet visar bl.a. att:

20 Se bl.a. Arbetsmarknadsdepartementet (1997), Lena Gonäs, Susanne Johansson & Ingert Svärd (1995) och SOU 1996:56.

65

Agneta Stark &Åsa Regnér

·År 1996 var ca 330 000 personer öppet arbetslösa enligt AKU. Av dem var 148 000 kvinnor och 184 000 män.

·Samma år var 2 miljoner män och 1,8 miljoner kvinnor sysselsatta.

·Mäns arbetslöshet har stigit mest under 1990-talet totalt sett och var högre än kvinnors år 1996. Män finns oftast antingen i heltidsarbete eller heltidsarbetslöshet. De har mycket sällan deltidsarbete eller är deltidsarbetslösa.

·Kvinnor har förvärvsarbetat fler timmar än tidigare och allt fler kvinnor arbetar heltid under 1990-talet.

·Samtidigt har kvinnors arbetslöshet stigit mest under åren 1994 till 1996. Kvinnor är överrepresenterade i tidsbegränsade anställningar och deltidsarbetslöshet.

Ingenting i statistiken tyder på att kvinnor eller män är ”på väg tillba- ka till spisen”. För det första har majoriteten av dem som förvärvsarbetar idag aldrig haft hushållsarbete som huvudsaklig aktivitet. För det andra har 1990-talet inneburit att kvinnor fortsatt att befästa sina positioner på arbetsmarknaden i flera avseenden. Födelsetalen har sjunkit kraftigt under åren 1995 och 1996. Det är särskilt unga kvinnor med de lägsta utbildningarna som står för förändringen jämfört med tidigare (SCB, 1997). Allt färre kvinnor hemarbetar på heltid.

Det finns flera förändringar på arbetsmarknaden som är direkta eller indirekta konsekvenser av den strukturella och ekonomiska utvecklingen på 1990-talet. Det är t.ex. de fasta jobben som försvunnit i störst ut- sträckning. Ny teknik har påverkat arbetsorganisation och behov av arbetskraft. Begrepp som distansarbete beskriver nya arbetsvillkor, och är exempel på fenomen som debatteras och uppmärksammas relativt mycket.

Ytterligare en konsekvens av arbetslöshet och samhällsförändringar i Sverige är emellertid att allt fler människor hamnar utanför arbetskraften. Det är mindre ofta i fokus och har såvitt vi känner till inte tidigare beskrivits ur ett könsperspektiv. Både kvinnor och män kämpar för att komma in på arbetsmarknaden eller hålla sig kvar där Ändå är det en stor och växande andel av personer i arbetsför ålder, dvs. 20 till 64 år, som befinner sig utanför arbetskraften. Vad händer med dem?

I och utanför arbetskraften

Det faktum att allt fler människor lämnat arbetskraften är i första hand en konsekvens av det svåra läget på arbetsmarknaden under 1990-talet. Det

66

Arbete – en analysmodell

gäller både kvinnor och män i lika stor grad, beräknat som andel av befolkningen, vilket visats i den inledande tabellen i detta kapitel.

Tidigare, under 1960, 70- och 80-talen, har kön och arbetskraftsdelta- gande oftast diskuterats i samband med kvinnors ökande andel av de förvärvsarbetande. Reformer har gjorts under de senaste tjugo åren för att stimulera allt fler människor att förvärvsarbeta – även om de har huvud- ansvar för hushållsskötsel och barn. Insatserna har gällt både organisering av arbetstider och reformer i socialförsäkringssystemet.

Flera faktorer har samverkat till kvinnors höga arbetskraftsdeltagande i Sverige. Några viktiga förutsättningar har varit den offentliga sektorns expansion och utformningen av de allmänna försäkringssystemen, till exempel föräldraförsäkringen (Lena Gonäs, 1989; 1995; Christina Jonung & Inga Persson, 1994).

Även möjligheter till deltidsarbete har varit en förutsättning för kvin- nors ökade arbetskraftsdeltagande de senaste 20 åren. Det har samtidigt inte varit problemfritt. Kvinnors nästan oförändrade ansvar för hushålls- arbetet har bidragit till att många kvinnor fastnar i deltidsarbete (Sundström, 1987). Ändå är det så, som Diane Sainsbury och Margreth Nordgren framhåller i sitt kapitel, att andelen kvinnor som heltidsarbetar i Sverige i förhållande till alla kvinnor mellan 20 och 64 i Sverige är högre än i flertalet OECD-länder. Detta beror på den höga förvärvsfrekvensen hos svenska kvinnor.

Arbetskraftsdeltagande i ett genusperspektiv

De tre kategorierna ”sysselsatta”, ”arbetslösa” och ”utanför arbetskraf- ten”, kan delas upp och analyseras ytterligare. Vi koncentrerar oss alltså här på den senare gruppen.

Figur 3 visar förändringen i verksamhet under åren 1990 till 1996 för människor i arbetsför ålder, 20 till 64 år, både i och utanför arbetskraften som andel av befolkningen. Av den framgår att allt färre personer är i arbete. Skillnaden är störst för män. Allt färre är frånvarande, vilket särskilt gäller kvinnor. Arbetslösheten har ökat för båda könen och mest för män.

De ”hemarbetande” som under hela perioden nästan enbart är kvinnor har blivit färre. Gruppen ”förtidspensionerade” har minskat ungefär lika mycket för kvinnor som för män. Andelsmässigt har grupperna ”studerande” och ”övriga” ökat mest. Män överväger bland de ”övriga” och kvinnor något bland de ”studerande”. Mönstret är dock mycket olika för skilda åldersgrupper.

67

Agneta Stark &Åsa Regnér

Åtgärder som i praktiken innebär minskat arbetskraftsutbud diskuteras och genomförs. Lösningar som friår, förtidspension av arbetsmark- nadsskäl och ”generationsväxling” har föreslagits eller debatterats. Inom ramen för sådana system kan staten sålunda stimulera en rörelse från ”arbetskraften” till ”utanför arbetskraften”, till skillnad mot 1960-, 70- och 80-talen när särskilt kvinnors arbetskraftsdeltagande stimulerades. Även satsningar på studier minskar arbetskraftsdeltagandet även om de studerande bör betraktas som ”aktivare” i förhållande till arbetslivet, än andra grupper utanför arbetsmarknaden och längre studietid för unga människor ger bättre möjligheter senare i arbetslivet.

68

Arbete – en analysmodell

Figur 3a Kvinnor i och utanför arbetskraften efter aktivitet och ålder. Skillnad procentuell fördelning 1996–1990 inom respektive ålder. Källa: AKU.

69

Agneta Stark &Åsa Regnér

Figur 3b Män i och utanför arbetskraften efter aktivitet och å lder Skillnad procentuell fördelning 1996–1990 inom respektive ålder. Källa: AKU

70

Arbete – en analysmodell –

Frågan om samspelet mellan arbetskraftsdeltagande, sysselsättning och arbetslöshet blir även intressant i samband med mått på arbets- löshet. Johnny Zetterberg (1997) menar att när politiska mål sätts för arbetslösheten bör det ifrågasättas om regeringens mål om ”öppen arbetslöshet” är en adekvat målformulering. Han pekar på att sänkt arbetslöshet inte nödvändigtvis måste leda till ökad sysselsättning, utan också kan bero på minskat arbetskraftsdeltagande. Zetterbergs resonemang mynnar bl.a. ut i att en utvärdering av mål om arbetslös- hetsbekämpning behöver beakta sambandet mellan sysselsättning, öppen arbetslöshet och arbetskraftsdeltagande.

SCB (1997) har publicerat uppgifter som visar att andelen perso- ner utanför arbetskraften ökat också under år 1996 , och något mer än som var väntat. Av dem som befinner sig utanför arbetskraften anger ungefär hälften av både kvinnorna och männen att de skulle vilja förvärvsarbeta hellre än ägna sig åt det de faktiskt gör. Det gäller bl.a. hälften av de studerande mellan 20 och 64 år. Människor över 45 år

är de som i minst utsträckning har lämnat arbetskraften. Kvinnor födda på 1940-talet har klarat sig bäst och alltså något bättre än män i samma åldersgrupp.

Frågor som kommer att ställas och diskuteras i följande avsnitt berör konsekvenserna av förändringar av arbetskraftsdeltagande. Finns det anledning att diskutera även ett minskat arbetskraftsdelta- gande ur ett könsperspektiv? När människor lämnar arbetskraften i allt större utsträckning, vad gör de då istället? Finns det någon skillnad i mönster mellan kvinnor och män? Får ett lägre arbets- kraftsdeltagande några konsekvenser för hur de gemensamma behoven tillgodoses – och för dem som utför respektive betalar för behovens uppfyllande?

Aktiv arbetsmarknadspolitik

Frågan om sambanden mellan arbetslöshet, sysselsättning och arbetskraftsdeltagande har sällan diskuterats i Sverige när det gäller arbetskraftens storlek i förhållande till arbetslöshetstalen. Inte heller har konsekvenser av förändringar av arbetskraften storlek uppmärk- sammats ur ett jämställdhetsperspektiv. Det är sysselsättning å ena sidan och arbetslöshet å den andra som har stått i fokus.

Begreppet ”aktiv arbetsmarknadspolitik” härstammar från 1940- talet, även om en inriktning av politiken som främjar aktivitet istället för passivitet diskuterats redan tidigare. 1 Formuleringar i proposi- tionstexter (t.ex. prop. 1996/97:100) från 1990-talet visar att det

1 Se Tord Leimar (1988) och Ernst Wigforss (1932 i ny utgåva år 1988).

71

Agneta Stark & Åsa Regnér

fortfarande är ett politiskt mål att aktivera de arbetslösa och inte göra dem till passiva mottagare av kontantstöd eller liknande. Men alldeles självklart är inte detta mål. Så här skrev tidningen Tidevarvet, troligen Elisabeth Tamm, nr 42 1933:

Vad skulle icke kunna utvinnas om denna samlade lediga tid, den skräckfyllda, förlamande arbetslösheten, kunde vändas till frivil- lig ”arbetslöshet”? (…) skulle detta innebära rätt till tryggat, om ock knappt tilltaget existensminimum för den som frivilligt gick ut ur arbetskonkurrensen för att ägna sig åt ett arbete eller en ut- bildning för vilken han eller hon annars icke kunde finna tid. Vi tror inte att anslagen för ”arbetslöshetsunderstöd” på detta sätt skulle behöva ökas. Men kvaliteten på de ‘arbetslösas’ prestatio- ner skulle med säkerhet enormt höjas.

Ovanstående citat visar att det fanns olika åsikter om vägval redan för 60 år sedan. Nu finns ungefär en miljon människor utanför arbets- kraften av olika skäl. Men det faktum att gruppen människor utan inkomst från arbete och som inte står till arbetsmarknadens förfogan- de växer stadigt under 1990-talet är i sig fortfarande sällan i fokus. Vad vet vi egentligen om dem?

11 Arbetskraftsdeltagande i några länder

Praktiskt taget alla europeiska länder lider vid mitten av 1990-talet av hög arbetslöshet, även om nivåerna och förhållandena är olika. Vi tar helt kort upp arbetskraftsdeltagande i några länder ur ett könspers- pektiv.

Danmark och Nederländerna har sjunkande arbetslöshet. Båda länderna har infört åtgärder som i praktiken sänker arbetskraftsdelta- gandet.

I Portugal är arbetskraftsdeltagandet högt för kvinnor jämfört med andra sydeuropeiska länder. Även män deltar i arbetskraften i högre grad. Arbetslösheten är samtidigt förhållandevis låg.

Spanien är ett exempel på ett sydeuropeiskt land med lågt arbets- kraftsdeltagande för kvinnor och samtidigt mycket hög arbetslöshet. Den är högst i EU och kvinnor är i majoritet bland de arbetslösa.

I Tyskland stiger arbetslösheten stadigt. Tyskland brukar ofta jämföras med Sverige och framhållas som exempel på ett icke nordiskt land som har ett välfärdssystem som inte skiljer sig allt för mycket från vårt, trots att förhållandet mellan betalt och obetalt arbete är mycket olikt det svenska.

72

Arbete – en analysmodell –

Danmark

I mitten av 1990-talet har Danmark i Sverige framhävts som ett intressant exempel på arbetslöshetsbekämpning. Danmark har i större utsträckning än andra länder använt åtgärder som minskar arbets- kraftsutbudet för att sänka arbetslösheten.

Arbetskraftsdeltagandet i åldern 15–64 år 1995 var 78 procent för männen och 64 procent för kvinnor (OECD, 1996). 2

Sedan år 1994 finns i Danmark möjligheter för personer som har betalt arbete att tillbringa ett år utanför arbetskraften med ersättning från staten – ”orlovsreformen”. I Sverige har motsvarande idéer kallats ”friår”. Syftet med åtgärden är att skapa rotation på arbets- marknaden och bereda möjligheter för personer utan betalt arbete att hålla kontakten med arbetslivet.

År 1995 utnyttjade 140 000 personer friåret i någon form. Även arbetslösa kan omfattas av reformen. Kvinnor dominerar kraftigt bland de som lämnar sina jobb inom ramen för friåret. Det finns tre slags friår. I den variant av åtgärden som innebär möjlighet till ett års vård av barn är omkring 96 procent kvinnor. Det är den volymmässigt största friårstypen.

Eftersom Danmark inriktat sig på ”flaskhalsbekämpning” i sin arbetsmarknadspolitik, så prövas arbetsmarknadens behov gentemot den som vill ha ett friår. Den som vill komma i fråga för friåret måste ansöka hos arbetsförmedlingen. Om den sökande är verksam inom ett flaskhalsområde, kan begäran avslås. Har hon eller han istället ett arbete där efterfrågan på arbetskraft är låg beviljas ansökan. I praktiken innebär det att danska kvinnor i betydligt högre grad än män används som ”dragreglage” på arbetsmarknaden.

Nederländerna

I Nederländerna är arbetskraftsdeltagandet lågt för båda könen. År 1995 var arbetskraftstalet mellan 50 procent för kvinnor och 67 procent för män. Som framgår är det särskilt kvinnorna som har låga tal jämfört med andra länder. Utbildningsnivå spelar mindre roll än i andra länder för sannolikheten att förvärvsarbeta, dvs. även kvinnor med akademisk utbildning hemarbetar till stor del.

I Nederländerna används pension vid sjukdom och arbetshandi- kapp i stor utsträckning. Det finns sedan år 1967 generösa möjlighe- ter till förtidspension av hälsoskäl (WAO). OECD (1993) konstaterar

2 Observera att dessa förvärvsfrekvenser är lägre än de som uppges i Employment in Europe, utgiven av EU-kommissionen 1996. Skillnaderna torde bero på olika definitioner och beräkningsgrunder.

73

Agneta Stark & Åsa Regnér

i en rapport bl.a. att holländska data visar att mellan 30 och 50 procent av sjukpensioneringarna är dold arbetslöshet. Empiriska studier ger vid handen att andelen dold arbetslöshet i själva verket är ännu högre. När reformen infördes kalkylerades med pension för ca 200 000 personer, vilket i verkligheten har stigit till 555 000 år 1993. Hälsotillståndet i landet är för övrigt inte sämre än i andra länder, påpekar OECD.

Ett annat system, VUT, innebär möjlighet till förtida pension av arbetsmarknadsskäl. För anställda över 57 år, är det vanligare att gå in

i VUT än att få arbetslöshetsersättning och betecknas som öppet arbetslös.

OECD menar att landet gjort intressanta försök till nya lösningar bl.a. genom organisatoriska förändringar av arbetsmarknadspolitiken med högre grad av decentralisering för ökad rörlighet. Trots detta vore det önskvärt med färre passiviserande åtgärder från statens sida gentemot de arbetslösa, menar OECD.

Av personer i arbetsför ålder utanför arbetskraften uppgav nio tiondelar av männen år 1993 ”arbetsoförmåga” eller ”förtidspension” som skäl för att inte stå till arbetsmarknadens förfogande. Nästan alla andra män sade att ”liten chans att hitta arbete” gjorde att de inte sökte. Av kvinnorna sade sig en tiondel inte söka jobb på grund av ”förtidspension”. Tre fjärdedelar angav ”familjesituation” eller ”hem- arbete”. Resterande ansåg ”liten chans att hitta arbete” förelåg, eller att ”ideellt” arbete hindrade dem att förvärvsarbeta.

Ett annat utmärkande drag för den holländska arbetsmarknaden är den höga andelen deltidsarbetande. Det har uppnåtts genom en mycket medveten politik både från politiskt och fackligt håll. Majo- riteten av de deltidsarbetande är kvinnor även om den manliga andelen deltidsarbetande är störst i EU.

Trots de låga arbetskraftstalen för kvinnor, sker en ökning av sys- selsättningsgraden men i första hand genom deltidsarbete. Den höga andelen förtidspensionerade äldre och den stora andelen deltidsarbe- tande gör att Nederländerna har hör till de OECD-länder som uppvisar lägst antal arbetade timmar per person och år. Arbetslöshe- ten är samtidigt jämförelsevis låg, 8 procent för kvinnor och 6 procent för män år 1995.

Portugal

I Portugal är arbetskraftsdeltagandet högt och har legat över genom- snittet för OECD-länderna och klart högre än EU-länderna under 1970- och 80-talen. Kvinnor har ökat sitt arbetskraftsdeltagande mer och snabbare än i andra jämförbara länder. Även under mitten av

74

Arbete – en analysmodell –

1990-talet är arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningen hög, men arbetslösheten har stigit påtagligt. År 1995 var arbetslösheten för män

6 procent och för kvinnor 8 procent. (OECD, 1996a)

Det är särskilt kvinnornas arbetskraftsdeltagande som skiljer sig från andra mellan- och sydeuropeiska länder. Kvinnor med akademisk utbildning förvärvsarbetar till och med något mer än i Sverige.

Dessutom arbetar både kvinnor och män nästan alltid heltid. (SOU 1996:56).

Portugal är samtidigt ett land med stor informell sektor, betydande klasskillnader och låg utbildningsnivå generellt sett, varför den totala bilden av förändringar på arbetsmarknaden är svåröverblickbar.

För att behålla den höga sysselsättningsgraden och det höga ar- betskraftsdeltagandet trots ökade svårigheter på arbetsmarknaden föreslår OECD högre grad av deltidsarbete och flexibilitet på den portugisiska arbetsmarknaden. Redan idag förekommer dock olika former av ”egenanställning” där frilansförhållanden råder för olika sorters yrkesgrupper, även inom industrin. Uppdragstagaren har själv ansvar för att sociala avgifter betalas in och något anställningsförhål- lande i traditionell mening föreligger inte.

Regeringen har nyligen lagstiftat om fyrtio timmars arbetsvecka. Skälen är att skydda arbetstagarna, men det finns också en förhopp- ning om att fler arbetstillfällen skall kunna skapas 3.

Spanien

I Spanien är arbetskraftsdeltagandet lågt. För kvinnor med grundsko- leutbildning (motsvarande) är det bara ca 30 procent, vilket är näst lägst i Europa. Landet har högst arbetslöshet i EU, över 20 procent (OECD, 1996d).

Spanien har ett relativt ålderdomligt arbetsrättsligt system. Bland annat är det fortfarande möjligt att ha livstidsanställningar. Under våren 1997 slöts ett avtal mellan arbetsmarknadens parter om mer flexibilitet i arbetslivet. Det innehåller bl.a. uppmjukande av regler om anställningsvillkor. Dessutom finns skrivningar om utökat skydd för personer med tidsbegränsade anställningar och deltidsarbete.

Detta har varit ett krav från fackföreningsrörelsen som tror att avtalet kommer att gynna kvinnor, eftersom de är i klar majoritet bland förvärvsarbetande i den sortens anställningar.

3 Intervju med portugisiska arbetsmarknadsministern i april 1997.

75

Agneta Stark & Åsa Regnér

Tyskland

I Tyskland har arbetslösheten stigit kraftigt under senare år. År 1996 var 10 % av kvinnorna och 8 % av männen arbetslösa. Skillnaderna mellan östra och västra Tyskland var fortfarande stora. Arbetskrafts- deltagandet i Tyskland för kvinnor är lågt jämfört med de skandina- viska länderna. Arbetskraften bestod år 1996 av drygt 39 miljoner personer av vilka 23 miljoner var män och 16 miljoner kvinnor (OECD, 1997).

Utbildningsnivån spelar i Tyskland särskilt stor roll för kvinnors arbetskraftsdeltagande. Av kvinnor med motsvarande grundskoleut- bildning förvärvsarbetade knappt hälften mot 80 procent av männen. För kvinnor med högskoleutbildning är siffran drygt 80 procent, och för män i samma grupp uppgår den till cirka 95 procent (OECD, 1996c).

12 Källor och definitioner

Som tidigare nämnts finns idag relativt omfattande kunskaper om dem som i Sverige utför betalt arbete på arbetsmarknaden, dvs. de sysselsatta, liksom om dem som är öppet arbetslösa. Båda grupperna ingår i det som betecknas som ”arbetskraften”, enligt Statistiska Centralbyråns definition i Arbetskraftsundersökningarna, AKU. AKU är den officiella statistikkälla, som bl.a. regeringen använder.

AKU är en urvalsundersökning där de tillfrågade finns med under två år och tillfrågas kvartalsvis. Undersökningen omfattar tre urval som omfattar 17 000 personer. Personer som förvärvsarbetat minst en timme under mätveckan klassificeras som ”sysselsatta”. ”Arbetslösa” är de som under mätveckan inte var sysselsatta, men som ville och kunde arbeta samt sökte betalt arbete. Individer som varken är sysselsatta eller arbetslösa faller enligt AKU utanför arbetskraften. Personer som befinner sig utanför arbetskraften delas in i följande kategorier: ”studerande”, ”förtidspensionerade”, ”hemarbetande”, samt ”övriga”. År 1996 bestod gruppen utanför arbetskraften, som tidigare nämnts, av ca 1 miljon personer i åldern 20 till 64 år.

76

Arbete – en analysmodell –

Figur 4 Indelning enligt AKU

 

 

STUDERANDE

SYSSELSATTA

ÖPPET

ÖVRIGA

I ARBETE/

ARBETSLÖSA

 

FRÅNVARANDE

FÖRTIDS-

HEMARBETANDE

PENSION

I ARBETSKRAFTEN

UTANFÖR ARBETSKRAFTEN

 

20-64 år

I AKU går att avläsa skäl för att personen i fråga inte finns i arbets- kraften. Personer utanför arbetskraften går vidare att indela i de som är ”latent arbetssökande” och de som inte är det. Den förra gruppen är personer som uppger att de skulle vilja och kunna arbeta, men som trots det av olika skäl ändå inte söker arbete. Den senare innebär att de tillfrågade vill men inte kan, alternativt inte vill, förvärvsarbeta.

I SCB:s longitudinella databas för utbildning, arbetsmarknad och välfärd, som innehåller uppgifter från olika register, t.ex. kontrol- luppgifterna från arbetsgivarna till skattemyndigheten, inkomst- och förmögenhetsregister samt utbildningsregister, används begreppen ”förvärvsarbetande” och ”ej förvärvsarbetande”. Här indelas indivi- derna efter vilken sorts inkomst personen i fråga har, dvs. om den är förvärvad genom arbete eller ej. Personer med inkomst från arbete räknas som förvärvsarbetande. Övriga definieras alltså som ej förvärvsarbetande.

Figur 5 Indelning enligt longitudinella databasen

FÖRVÄRVSARBETANDE

EJ FÖRVÄRVSARBETANDE

 

t ex arbetslös, studerande,

 

pensionerad, övriga

 

 

20-64 år

”Ej förvärvsarbetande” indelas i ytterligare grupper i SCB:s databas. Det är ”arbetslösa” eller ”i vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder”,

77

Agneta Stark & Åsa Regnér

”handikappade” eller ”i rehabilitering”, ”förtidspensionerade”, ”ålders- eller tjänstepensionerade”, ”socialbidragstagare”, personer som lever på livränta, övriga (t.ex. hemarbetande, ”svartarbete” och utvandring).

Genom att använda uppgifter både från AKU och den longitudi- nella databasen, går det i viss mån att kartlägga vad personer utanför arbetskraften ägnar sig åt. Det går vidare att göra vissa antaganden om vilka inkomstkällor de har.

Många frågor kommer dock fortfarande att vara obesvarade. Ge- mensamt för de båda källorna är att de inte är heltäckande i sin beskrivning av personer som inte befinner sig i arbetskraften eller som förvärvsarbetande. Definitionsproblem uppstår bl.a. i fråga om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Till följd av de ekonomiska och strukturella förändringarna på arbetsmarknaden under 1990-talet växer gruppen personer utanför arbetskraften. Det gäller även människor utan inkomster från arbete. Det är särskilt de yngre som står för ökningen.

Vi har valt att här koncentrera oss på att studera de personer som inte ingår i arbetskraften. Vi vill undersöka vad de gör så långt det går med gängse statistiska källor genom bearbetningar av befintligt material. Det som är nytt är sålunda inte uppgifterna i sig, utan det faktum att de sammanställs och analyseras i förhållande till den presenterade modellen.

Skillnaden mellan Arbetsmarknadsstyrelsens statistik och arbetskraftsundersökningarna

Arbetsmarknadsverket, AMS, för statistik över arbetslösheten genom registrering av arbetssökande på arbetsförmedlingarna. Statistiken är uppdelad efter olika kategorier, där kategori 1.1 är personer som kan ta ett arbete genast. De som räknas som öppet arbetslösa enligt AMS statistik är de som kan ta ett arbete genast, samt individer med tillfällig timanställning, s.k. springvikarier.

AMS producerar inga egna siffror över arbetskraftsdeltagande och sysselsättning. Däremot för AMS register över arbetslösheten, konjunkturberoende åtgärder, nyanmälda platser och varsel. AMS arbetslöshetssiffror ligger alltid över AKU, bl.a. beroende på att personer med tillfällig timanställning räknas in bland de öppet arbetslösa hos AMS, där också viss eftersläpning sker vid avregistre- ring av arbetssökande som fått arbete.

78

Arbete – en analysmodell –

Vart räknas personer

i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna?

Personer som befinner sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder räknas antingen som sysselsatta eller till gruppen utanför arbetsmarknaden i AKU. Indelningen har att göra med den ersättning som utgår till den arbetssökande.

Den som blir placerad i t.ex. rekryteringsstöd, starta-eget-bidrag eller beredskapsarbete räknas som sysselsatt och ingår alltså i arbetskraften. Personer i åtgärder där utbildningsbidrag utgår, som bl.a. arbetsmarknadsutbildning, arbetsplatsintroduktion och arbets- livsutveckling, räknas däremot till gruppen studerande och hamnar automatiskt utanför arbetskraften.

Kvinnor och män är ojämnt fördelade i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Deras andel av åtgärderna motsvarar deras andel av de öppet arbetslösa, men kvinnor och män återfinns i arbetsmarknadspo- litiken i ett mönster som speglar könsuppdelningen på arbetsmarkna- den. Kvinnor dominerar i åtgärder inom vård, omsorg och administ- rativa yrken, medan män återfinns i insatser som riktar sig till byggnads- och tillverkningsindustrin och andra områden som brukar betecknas som tekniska.

Sverige och internationell klassificering

Sveriges statistiska indelning av vilka som skall definieras som utanför arbetskraften respektive i öppen arbetslöshet skiljer sig i vissa avseenden från den kategorisering som görs i rekommendationerna från International Labour Organisation (ILO).

Enligt ILO:s rekommendationer skall människor som studerar och samtidigt uppger att de skulle avbryta studierna om de fick ett arbete, räknas till gruppen öppet arbetslösa (SCB 1996a).

Den svenska regeringen beslutade dock i december 1986 att dessa personer, som kallas ”heltidsstuderande som söker arbete” även fortsättningsvis inte skulle räknas in i arbetskraften i kategorin arbetslösa. Då beslutet fattades bestod den aktuella gruppen av 6 000 personer. År 1996 utgjordes den av drygt 90 000 individer. En något större andel är män än kvinnor . Om de ”heltidsstuderande som söker arbete” räknades in i den öppna arbetslösheten skulle den stiga med ca 2 procentenheter.

Det bör noteras att länderna i Europa i olika avseenden har skilda sätt att definiera vad som är arbetslöshet, sysselsättning och arbets- kraftsdeltagande. Exempelvis får nationella regler för rätt till arbets- löshetsersättning konsekvenser för statistisk indelning.

79

!GNETA 3TARK …SA 2EGN©R

2EDOVISNING OCH ANALYS AV STATISTIKENKVINNOR OCH M¤N UTANF¶R ARBETSKRAFTEN

%FTERSOM KVINNOR OCH M¤N GENERELLT SETT BEFINNER SIG I OLIKA BRAN SCHER I SKILDA YRKEN OCH P¥ OLIKA POSITIONER I ARBETSLIVET ¤R M¶NSTRET F¶R DEM SOM BEFINNER SIG UTANF¶R ARBETSMARKNADEN INTE HELLER LIKA F¶R K¶NEN

.¤R ARBETSL¶SHETEN STEG MEST F¶R M¤N F¶RE ¥REN OCH

L¤MNADE M¤NNEN ARBETSKRAFTEN I ST¶RST UTSTR¤CKNING $¤REFTER ¶KADE KVINNORS ARBETSL¶SHET MER BL A GENOM NEDDRAGNINGAR I OFFENTLIG SEKTOR OCH DERAS ARBETSKRAFTSDELTAGANDE HAR SJUNKIT MEST SEDAN DESS 5NDER ¥REN OCH VAR DET S¤RSKILT KVINNOR MELLAN OCH

¥R SOM UPPVISADE ETT L¤GRE ARBETSKRAFTSDELTAGANDE ¤N TIDIGARE 3AMTIDIGT VAR DE ¶VERREPRESENTERADE SOM STUDERANDE J¤MF¶RT MED M¤N I SAMMA ¥LDER 3OM VI P¥PEKAT TIDIGARE ¤R DOCK SAMBANDET MELLAN ¶PPEN ARBETSL¶SHET OCH ARBETSKRAFTSDELTAGANDE INTE SJ¤LVKLART EFTER SOM GRADEN AV SYSSELS¤TTNING OCKS¥ SPELAR ROLL

&IGUR A

+VINNOR UTANF¶R ARBETSKRAFTEN !NDEL AV ALLA

 

INOM RESPEKTIVE ¥LDERSGRUPP +¤LLA !+5

 

P r o c e n t

 

 

 

 

5 0

 

 

 

 

4 0

 

 

 

 

 

 

5 5 - 6 4

 

 

3 0

 

 

 

 

 

 

2 0 - 2 4

 

 

2 0

 

 

 

 

2 5 - 3 4

 

4 5 - 5 4

 

 

 

 

 

1 0

 

 

 

 

 

 

 

3 5 - 4 4

 

0

 

 

 

 

1 9 8 7

1 9 8 9

1 9 9 1

1 9 9 3

1 9 9 5

 

 

 

 

 

 

 

 

!RBETE EN ANALYSMODELL

&IGUR B

-¤N UTANF¶R ARBETSKRAFTEN !NDEL AV ALLA INOM

 

RESPEKTIVE ¥LDERSGRUPP +¤LLA !+5

 

 

Procent

 

 

 

 

50

 

 

 

 

40

 

 

 

 

30

 

55-64

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

20-24

 

 

 

 

 

 

25-34

10

 

 

 

45-54

 

 

 

35-44

 

0

 

 

 

 

1987

1989

1991

1993

1995

0ERSONER I ¥LDERN TILL ¥R UTANF¶R ARBETSKRAFTEN DELAS I !+5 I ETT F¶RSTA STEG UPP I FYRA KATEGORIER STUDERANDEPENSION¤RERHEMARBETANDE OCH ¶VRIGA3TUDERANDE ¤R DE SOM BEDRIVER STUDIER INOM DET REGULJ¤RA UTBILDNINGSV¤SENDET ELLER FINNS I ARBETS MARKNADPOLITISK ¥TG¤RD MED UTBILDNINGSBIDRAG 0ENSION¤RER ¤R PERSONER SOM I DAGLIGT TAL KALLAS F¶RTIDSPENSION¤RER HEMARBETANDE ¤R DE SOM SLARVIGT BEN¤MNS HEMMAFRUAR –VRIGA BEST¥R AV V¤RN PLIKTIGA UTOMLANDS ARBETANDE ARBETSOF¶RM¶GNA T EX VISSA L¥NGTIDS SJUKSKRIVNA OCH INDIVIDER VARS HUVUDSAKLIGA VERKSAMHET ¤R OK¤ND ) DEN SENARE KATEGORIEN RYMS SANNOLIKT BLAND ANNAT PERSONER SOM ENBART HAR INKOMSTER FR¥N S K SVART ARBETE

…R BEFANN SIG KNAPPT MILJONER KVINNOR I ARBETSKRAFTEN VARAV VAR ARBETSL¶SA 5TANF¶R ARBETSKRAFTEN STOD

KVINNOR !V DE KVINNOR I ¥LDERN TILL ¥R SOM ¥R BEFANN SIG UTANF¶R ARBETSKRAFTEN VAR TV¥ FEMTEDELAR STUDERANDE ELLER I F¶RTIDSPEN

Agneta Stark & Åsa Regnér

sion medan en tredjedel var hemarbetande. Återstående, en dryg fjärdedel, återfanns i kategorien ”övriga”.

År 1996 hade bilden förändrats. Två miljoner kvinnor i åldern 20– 64 år fanns i arbetskraften, varav 148 000 var arbetslösa. Samtidigt befann sig 522 000 kvinnor utanför arbetskraften. Av dem studerade nästan en tredjedel, medan 7 procent var förtidspensionerade och 16 procent var hemarbetande. Det innebär att hälften av kvinnorna fanns i kategorien ”övriga”.

Av männen fanns år 1990 knappt 2,3 miljoner i arbetskraften, av vilka 34 000 var arbetslösa. Samma år var 247 000 män utanför arbetskraften. Av dem studerade en fjärdedel, en tredjedel var förtidspensionerade, medan knappt två procent var hemarbetande. Resterande 40 procent var kategoriserade som ”övriga”.

År 1996 bestod arbetskraften av 2,2 miljoner män. Av dem var 184 000 arbetslösa. Utanför arbetskraften stod 406 000 män. Det året hade en tredjedel av männen studier som sin huvudsakliga aktivitet, samtidigt som 8 procent var förtidspensionärer. Hela 60 procent föll inom gruppen ”övriga”. De hemarbetande hade blivit för få för att säkert kunna mätas.

Yngre utanför arbetskraften – vad har de för sig?

Det är särskilt de yngsta och de äldsta kvinnorna och männen som har lägre arbetskraftsdeltagande än före krisen på 1990-talet. De uppgif- ter som redovisas i följande avsnitt avser aktiviteter för personer som andel av kvinnor och män som befinner sig utanför arbetskraften.

Det handlar alltså inte här om sambandet mellan att finnas i ar- betskraften och att inte göra det. Eftersom studier av dem som inte står till arbetsmarknadens förfogande är sällsynta, har vi valt att fokusera på den frågan. Flödesbeskrivningar 4 är intressanta i ett nästa steg, men eftersom det kräver mycket komplicerade analyser ryms det inte inom ramen för detta kapitel.

Som andelar av personer utanför arbetskraften studerar de yngsta i nästan lika stor utsträckning år 1996 som år 1990.

4 Statistiska beskrivningar av hur människor rör sig mellan sysselsättning, arbetslös- het samt in i och ut ur arbetskraften.

82

Arbete – en analysmodell –

Figur 7a Utanför arbetskraften efter ålder och aktivitet 1990.

Procentuell fördelning. Källa: AKU.

83

Agneta Stark & Åsa Regnér

Figur 7b Utanför arbetskraften efter ålder och aktivitet 1996.

Procentuell fördelning. Källa: AKU.

84

!RBETE EN ANALYSMODELL

&¶R DESSA YNGSTA HAR EN F¶RSKJUTNING SKETT FR¥N HEMARBETE F¶R KVINNOR TILL STUDIER OCH ¶VRIGA &¶R M¤NNEN ¤R DET S¤RSKILT GRUPPEN F¶RTIDSPENSION SOM MINSKAT TILL F¶RM¥N F¶R ¶VRIGA OCH STUDIER +VINNOR DOMINERAR BLAND STUDERANDE OCH M¤NNEN I GRUPPEN ¶VRIGA

!NM¤RKNINGSV¤RT KAN NOG S¤GAS VARA ATT ANDELEN STUDERANDE BLAND M¤NNEN I ¥LDERN TILL SJUNKIT UNDER PERIODEN TROTS H¶G ARBETSL¶SHET I GRUPPEN OCH ¶KADE STUDIESATSNINGAR F¶R VUXNA %TT N¥GOT OV¤NTAT RESULTAT ¤R OCKS¥ DET FAKTUM ATT DE YNGSTA KVINNORNA OCH M¤NNEN INTE STUDERAR MER ¤N TIDIGARE 6¤RT ATT NOTERA ¤R ¤VEN DET FAKTUM ATT ANDELEN HEMARBETANDE AV KVINNOR SOM BEFINNER SIG UTANF¶R ARBETSKRAFTEN FORTS¤TTER ATT SJUNKA

&IGUR (EMARBETANDE KVINNOR !NDEL AV ALLA UTANF¶R ARBETSKRAFTEN INOM RESPEKTIVE ¥LDERSGRUPP +¤LLA !+5

0ROCENT

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Agneta Stark & Åsa Regnér

Äldre utanför arbetskraften – vad har de för sig?

Åldern spelar roll för aktiviteter på och utanför arbetsmarknaden. De äldre har överlag lägre arbetslöshet. Vad har hänt med arbetskrafts- deltagandet?

De äldre som befinner sig utanför arbetskraften finns år 1996 i huvudsak i grupperna ”övrigt” och i ”pension”. Andelen kvinnor och män med förtidspension har mer än halverats under perioden och hänger sannolikt samman med förändringar av reglerna för pension före 65 års ålder (se nästa avsnitt).

Även bland de äldre överväger kvinnorna bland de ”hem- arbetande”. Männen är i majoritet bland de ”övriga”. I åldrarna mellan 45 och 59 år är andelen ”övriga” stor, över 80 procent av männen och mer än 70 procent av kvinnorna.

Allt fler hamnar utanför arbetskraften p.g.a. den svåra arbetsmark- nadssituationen. Hur män och kvinnor upplever arbetslöshet och brist på förvärvsarbete är inte entydigt. Det är t.ex. svårt att hitta uppgifter om samband mellan hemarbete och arbetslöshet. I en undersökning av familjer i norra England där en eller båda makarna vara arbetslösa, framkom att kvinnor och män hade olika sätt att se på sig själva i förhållande till hemarbete. Först när män uppfattade sin arbetslös- hetssituation som mer permanent än tillfällig, betecknade de sina insatser i skötsel av hushållet som ”hemarbete”. För kvinnor fanns inte den kopplingen (Lydia Morris, 1995). Om svenska förhållanden vet vi relativt lite i detta avseende. Det är en av flera frågor som återstår att besvara.

”Övriga”

Sammanlagt fanns 270 000 kvinnor och 250 000 män i gruppen ”övriga”, dvs. 10 procent av befolkningen i arbetsför ålder. Vad gör de?

Vi vet mycket litet om dem, vilket också ligger i benämningen. Tanken med en ”övriggrupp” är vanligen att i denna samla en mycket liten grupp av kanske helt olika personer, där finare klassificeringar endast skulle ge några få individer i varje klass.

Fler än hälften av de personer som faller utanför arbetskraften ingår i gruppen ”övriga”. Gruppens storlek ökar. Av vissa ålders- grupper, särskilt de äldre kvinnorna och männen finns en stor andel inom gruppen, som framgår av figur 7 ovan.

86

Arbete – en analysmodell –

”Övriggruppen” består av ”värnpliktiga”, ”arbetsoförmögna”, ”utomlands arbetande” och personer som av för statistiken okänd anledning inte står till arbetsmarknadens förfogande.

”Arbetsoförmögen” innebär att den tillfrågade personen uppger att egen sjukdom eller andra fysiska eller psykiska problem, förhindrar henne eller honom från att förvärvsarbeta. Även långtidssjukskrivna ingår här. Inom ramen för de ”arbetsoförmögna”, faller sannolikt även förtidspensionerade kvinnor och män med avtalspension. Det föreligger alltså en viss begreppsförvirring, eftersom förtidspensione- rade ju utgör en egen kategori av personer utanför arbetskraften. Med tanke på att de ”förtidspensionerade” och de ”arbetsoförmögna” tillsammans torde utgöra över 300 000 personer, behöver kategorier- na förfinas 5.

Arbetsmarknadsskäl för förtidspension infördes på 70-talet och togs bort år 1991. Under 1990-talet har både reglerna och tillämp- ningen skärpts till en renodling av medicinska skäl, vilket också var innebörden i en regeländring år 1995. Sedan dess diskuteras återigen möjligheten till förtidspension av arbetsmarknadsskäl.

En mycket liten andel, 3 procent, bland männen utgörs av ”värnpliktiga” i åldern 20–64 år 1996. Fler ”arbetar utomlands” eller

är ”arbetsoförmögna”, t.ex. långtidssjukskrivna, tillsammans 40 procent. Resten tillhör de vars aktivitet är okänd. Av kvinnorna är det en tredjedel som ”arbetar utomlands” eller är ”arbetsoförmögna”. Resterande ingår i den ”okända” gruppen.

Det är klart att Arbetskraftsundersökningarna inte räcker till för att beskriva arbetsmarknadsförändringarna i det här avseendet. Kategori- seringen är grov. Genom att göra vissa antaganden med andra källor än AKU går det att komma något närmare en bättre beskrivning av vad de ”övriga” gör. Men källorna är inte jämförbara utan kan bara leda tankarna vidare.

I SCB:s longitudinella databas finns uppgifter om inkomster för människor i arbetsför ålder. Det går t.ex. att se hur många som varken hade inkomster från arbete eller från annat håll. De borde rimligtvis rymmas i gruppen ”övriga”, liksom bland ”hemarbetande”. År 1994 fanns det drygt 260 000 personer som varken hade inkomster från arbete eller annat, vilket var en ökning från 200 000 fyra år tidigare.

Enligt Socialstyrelsen (1997) fanns det drygt 720 000 personer som fick socialbidrag år 1995, vilket var en ökning med drygt 200 000 personer. Det är möjligt att få socialbidrag och förvärvsar-

5 Att bringa klarhet i hur olika former av förtida pensioner kategoriseras har visat sig mycket svårt. Beräkningar från olika källor stämmer inte överens. Det finns t.ex. uppgifter från staten och arbetsmarknadens parter som skiljer sig åt i fråga om antal personer som ryms inom olika kategorier.

87

Agneta Stark & Åsa Regnér

beta samtidigt i vissa fall, varför alla mottagare av socialbidrag inte ingår i gruppen ”övriga”. I antal räknat är den största gruppen bland socialbidragsmottagarna ensamstående män. Andelsmässigt är det ensamstående kvinnor med barn som i högst utsträckning tar emot socialbidrag.

I gruppen ”övriga” döljer sig förmodligen även ”svart” arbete, som utförs av personer som därför varken redovisar inkomst från för- värvsarbete, social inkomst eller uppger skäl för att inte stå till arbetsmarknadens förfogande. Vi går inte in särskilt på ”svartarbetet” och dess omfattning. Emellertid bör noteras att den sortens arbete naturligtvis även kan utföras av personer i arbetskraften, dvs. både av sysselsatta och av öppet arbetslösa.

Det går alltså genom antaganden med utgångspunkt i dessa regis- ter att komma något närmare en uppfattning om gruppen ”övriga”. Trots det får vi ingen fullgod bild, vilket belyser det faktum att statistiken är för trubbig. Den räcker inte till för att mäta verkligheten

i det här avseendet.

Regionala skillnader

År 1990 fanns det inga kommuner i Sverige där kvinnors arbets- kraftsdeltagande var högre än männens. Fyra år senare hade 24 kommuner högre arbetskraftsdeltagande för kvinnor. Det gäller särskilt flera kommuner i Norrlands inland, men här finns även några orter i södra Sverige. Exempelvis kan nämnas Pajala, Jokkmokk, Wilhelmina, Torsby och Lund. (SOU 1996:56).

Återigen avspeglas könsuppdelningen på arbetsmarknaden, efter- som vissa kommuner är kraftigt dominerade av en eller en ”sorts” arbetsgivare. När industriarbeten försvinner ökar männens arbetslös- het och arbetskraftsdeltagandet sjunker. Vid neddragningar i offentlig sektor drabbas kvinnor på samma sätt.

I uppgifter från SCB:s longitudinella databas framgår de geogra- fiska skillnaderna tydligt. I vissa kommuner finns en stor andel kvinnor och män som inte har inkomster från förvärvsarbete. Samti- digt finns orter där mycket få är utan ”lön”. Exempelvis hade en tredjedel av männen och en fjärdedel av kvinnorna i Haparanda inte någon inkomst av förvärvsarbete år 1994. I Pajala gällde samma sak för en fjärdedel av männen och en femtedel av kvinnorna. I Malmö lever mer än en femtedel av invånarna av båda könen utan inkomster från förvärvsarbete.

Åldern är en viktig faktor. I flera av kommunerna längst i norr, levde mellan 70 och 80 procent av 64-åriga män utan inkomst från förvärvsarbete år 1994. Kommuner med motsvarande tal för kvinnor i

88

Arbete – en analysmodell –

samma ålder finns oftare i sydligare delar av landet, t.ex. Valdemar- svik, Ödeshög och Karlskoga.

Samtidigt finns kommuner där en mycket hög andel av befolk- ningen endast lever av förvärvsinkomster. För män gäller det i första hand bl.a. flera småländska kommuner, som Gnosjö, Vaggeryd och Tranemo, där bara 7 procent inte har inkomst från förvärvsarbete. I Ekerö, Umeå och Lomma är motsvarande siffra 9 procent.

Dold arbetslöshet

Personer utanför arbetskraften kan i en annan dimension delas upp i ”dolt arbetslösa” och ”inte dolt arbetslösa”. Dolt arbetslös är den som svarar ”ja” på frågorna om hon eller han skulle vilja och kunna arbeta. Olika omständigheter eller skäl förhindrar dem dock att söka arbete.

De dolt arbetslösa kan finnas i vilken kategori som helst av ”studerande”, ”pensionerade”, ”hemarbetande” och ”övriga”. År 1996

var 12 procent av kvinnorna mellan 20 och 64 år utanför arbetskraften dolt arbetslösa. År 1990 var siffran 2,5 procent. Samma år kategorise- rades 3 procent av männen som dolt arbetslösa, vilket hade ökat till 16 procent sex år senare. Särskilt i åldrarna 25 till 44 år finns de dolt arbetslösa. Andelen är högre för män än för kvinnor.

Som framgått tidigare har ILO och EU en annan definition av öppet arbetslösa. Vissa av de som i Sverige kategoriseras som dolt arbetslösa skulle räknas som öppet arbetslösa enligt ILO:s rekom- mendationer.

Skäl för att befinna sig utanför arbetskraften

När de personer som svarar på frågor i AKU:s intervjuer definieras som dolt arbetslösa respektive inte dolt arbetslösa, anger de skäl för att de inte söker arbete. Det går då att göra ytterligare en uppdelning.

Den första gruppen är individer som uppger att de kan och vill arbeta, men som trots det inte söker jobb. De kallas för dolt arbetslö- sa. Gruppen har vuxit för båda könen under 1990-talet.

89

Agneta Stark & Åsa Regnér

Figur 9 Dolt arbetslösa 1990 och 1996. Andel (%) av alla utanför arbets-

kraften inom respektive åldersgrupp. Källa: AKU.

Män är i högre grad dolt arbetslösa än kvinnor. Av de som befin- ner sig utanför arbetskraften i åldern 20–64 år, är 18 procent av kvinnorna och 26 procent av männen dolt arbetslösa. Det innebar 94 000 kvinnor och 106 000 män år 1996.

I alla åldersgrupper år 1996 är en stor majoritet av de dolt arbets- lösa heltidsstuderande av båda könen. Knappt 60 procent av kvinnor- na och knappt 70 procent av männen uppger sig vara heltidsstuderan- de därför att de inte kan hitta arbete. Kvinnor studerar mer ”frivilligt”

i alla åldersgrupper. Störst är skillnaden bland 45–54-åringar. Där uppger nästan 80 procent av männen som utbildar sig på heltid att de hellre skulle arbeta.

Kvinnor i åldern 55–64 år uppger att ”små chanser att finna arbe- te” är deras tyngsta skäl för att inte söka jobb. Fler kvinnor än i de andra grupperna uppger i åldern 45–54 svarsalternativet ”lämpligt arbete saknas” som orsak.

Den andra gruppen består av personer som säger sig vilja men inte kunna arbeta. Det är den minsta kategorien, med bara 4 procent av kvinnorna och männen utanför arbetskraften år 1996. Det är en minskning sedan fem år tidigare. Här, bland de personer som vill men inte kan arbeta, är bilden mer varierande både mellan könen och åldersgrupperna. Det är en liten grupp. Hälften av kvinnorna anger brist på barntillsyn som skäl för att inte söka arbete, trots att de vill och kan arbeta. För män finns inte det skälet. Särskilt bland de äldre

90

Arbete – en analysmodell –

anges egen sjukdom som skäl. Det gäller för ca 70 procent av männen och 60 procent av kvinnorna.

Den sista gruppen utgörs av personer som inte vill förvärvsarbeta. Det är den största. I den yngsta åldersgruppen är ”frivilliga” studier det övervägande skälet för båda könen att tillhöra gruppen. I ålders- grupperna 25 till 44 år uppger fortfarande ca 70 procent av männen , men bara ca 45 procent av kvinnorna studier som skäl för att inte vilja arbeta. Av kvinnorna är det ungefär 30 procent som anger vård av barn. Nästan lika många kvinnor som män, i alla åldrar, säger sig ha hälsoskäl, ca 10 procent.

Sammanfattningsvis kan vi säga följande om dold arbetslöshet: Det är lika många män i åldern 20–64 år som anger att de vill vara

lediga och därför inte söker arbete, som kvinnor som säger att hushållsarbete gör att de inte vill arbeta, 6 procent. Av 45–54- åringarna är studier, hälsoskäl och hushållsarbete orsak till att kvinnor inte vill arbeta. För männen är det studier, hälsoskäl och vill vara ledig som överväger. Bland de äldsta är pension det domineran- de skälet, med 70 procent för männen och 50 procent för kvinnorna. För ca 15 procent av kvinnorna är hushållsarbete anledningen.

För kvinnor har den dolda arbetslösheten, ”kan och vill arbeta men söker ej arbete”, ökat från 7 procent år 1991 till 18 procent år 1996 av alla som befann sig utanför arbetskraften. För män är skillnaderna större. Motsvarande siffror är 8 procent år 1991 är 27 procent. Särskilt män i utbildning svarar att de hellre skulle ta ett jobb än fortsätta studera. Gruppen ”vill men kan inte arbeta” har minskat lite i omfattning, från ca 5 procent år 1991 till 4 procent år 1996 för båda könen.

År 1991 befann sig 88 procent av kvinnorna och 81 procent av männen i den tredje gruppen, ”vill inte förvärvsarbeta”. Det hade förändrats till 78 procent för kvinnorna och 83 procent av männen år 1996. 78 procent av kvinnorna och 70 procent av männen år 1996. Denna sista kategorien är den största. Det innebär att majoriteten av de som är utanför arbetskraften inte vill förvärvsarbeta. Gruppen av kvinnor och män som kan och vill arbeta är emellertid den som växer mest. Det finns ett starkt samband med stigande arbetslöshet.

14Deltidsarbete och tidsbegränsade anställningar

– en brygga in i arbetskraften eller en ö utan broar?

Sambandet mellan deltidsarbete, tidsbegränsade anställningar, sysselsättning och arbetskraftsdeltagande debatteras ofta. Sambanden är komplexa och en fullständig diskussion ryms inte inom ramen för

91

Agneta Stark & Åsa Regnér

vårt kapitel. Det är dock ett område som i framtiden behöver analyse- ras mer, eftersom skillnaderna i villkor för kvinnor och män är stora.

I Sverige förvärvsarbetar 40 procent av kvinnorna och 10 procent av männen på deltid. Deltidsarbetslösheten har ökat under 1990-talet. Majoriteten av de deltidsarbetslösa är kvinnor. Deltidsarbetande och deltidsarbetslösa räknas som sysselsatta i AKU, eftersom de uppfyller kravet på en timmes förvärvsarbete i veckan.

Bland personer med tidsbegränsade anställningar är kvinnor i majoritet. Av alla män har 10 procent tidsbegränsade anställningar. Motsvarande siffra för kvinnor är 15 procent. Ålderns spelar stor roll för sannolikheten att ha ett fast respektive tidsbegränsat arbete. Av kvinnor mellan 20 och 24 år har hälften fasta jobb, mot en tredjedel av män i samma ålder.

Vad har detta att göra med resonemang om att vara i eller utanför arbetskraften? Som vi nämnt tidigare spelade deltidsarbete en roll för framför allt kvinnors arbetskraftsdeltagande under 1970- och 80- talen. Redan då diskuterades huruvida deltidsarbete var ett sätt få in ena foten för att sedan få in den andra, eller om de deltidsarbetande stannade på en egen ö av tillfälliga lösningar utan att komma in helt på arbetsmarknaden (Gonäs, 1989). Utländska studier av personer med deltidsarbete och tidsbegränsade anställningar där mycket deltidsarbete skapats, visar att risken är uppenbar att kvinnor förblir mellan att vara utanför arbetsmarknaden och på en ö som utgörs av olika varianter av tillfälliga jobb (Fagan m.fl., 1995).

Danska data visar att kvinnor tidigare ofta arbetade deltid av indi- viduella orsaker, dvs. p.g.a. omsorgsansvar i det egna hushållet. Under 1990-talet är det emellertid arbetsmarknadsskäl, dvs. bristen på betalda jobb på heltid överhuvudtaget liksom ”kvinnovillkor” i bl.a. offentlig sektor, som gör att kvinnor har deltidsarbete (Tomas P. Boje, 1997). Dock har andelen heltidsarbetande bland kvinnorna på senare tid ökat i Danmark, precis som i Sverige.

I Sverige har andelen heltidsarbetande ökat, men samtidigt vet vi t.ex. att kvinnor och män med tidsbegränsade anställningar i högre grad har erfarenhet av arbetslöshet än andra. (Arbetsmarknads- departementet, 1997). Sannolikt riskerar de i högre utsträckning perioder utanför arbetskraften.

92

Arbete – en analysmodell –

15Hem till spisen? Slutsatser av studien av kvinnor och män i och utanför arbetskraften

När konstnären Wassily Kandinsky i början av 1900-talet övergick till abstrakt måleri, ville han att betraktaren skulle frigöra sig från tankar om vad bilden liknade. Hus? Häst? Flicka? Nej, han ville istället att hans målningar skulle bidra till att människor fick inspira- tion genom färg, form och komposition till att se saker som ännu inte existerade, eller som fanns inom dem som tankar och intryck på ett annat plan än det de redan kände till.

En statistisk beskrivning av arbetsmarknadsläget på 1990-talet har nog inte så mycket att göra med den konstupplevelse som Kandinsky talade om. Men kanske är det relevant även för oss att fundera över om vi egentligen beskriver det vi redan känner till snarare än det som faktiskt händer? Behöver vi istället se vårt samhälle med nya ögon?

Ett övergripande intryck av våra försök att beskriva gruppen utan- för arbetskraften, är det faktum att de vanliga statistiska instrumenten inte räcker till. Gruppen växer. Vi vet inte tillräckligt om skälen till det och inte heller vad personerna i fråga gör i stället för att förvärvs- arbeta. Något, men inte tillräckligt, går att ytterligare få veta om deras inkomstkällor.

Sysselsättning, dvs. hur många människor som faktiskt har arbete och därigenom försörjning av arbete är viktiga mått på hur arbets- marknaden utvecklas och därför på hur samhället och välfärden mår. Arbetskraftsdeltagande, arbetslöshet och sysselsättning måste till- sammans vägas in i och studeras som ett mått på målet om minskad arbetslöshet.

Sysselsättning är viktigt även därför att det är ett mått på hur många som har egen inkomst. Att kvinnor och män har ett eget arbete och därigenom ekonomiska möjligheter att fatta beslut om den egna tillvaron är grundläggande för ökad jämställdhet och jämlikhet. År 1994 hade endast 2,8 miljoner människor inkomster från enbart förvärvsarbete som översteg två basbelopp det året. Av dem är knappt hälften kvinnor. Gruppen minskar (SCB, 1997).

Länder som i Sverige framhållits som mönster för arbetslöshets- bekämpning använder i stor utsträckning arbetskraftsdeltagande som ”dragreglage”. Av holländska män utanför arbetskraften är t.ex. 90 procent förtidspensionerade av olika skäl. Danska kvinnor med ”ickebrist”-yrken vårdar ofta barn inom ramen för friåret.

I Sverige, liksom i andra länder, utgörs gruppen ”hemarbetande” nästan enbart av kvinnor, medan alltfler män i Sverige finns bland de

93

Agneta Stark & Åsa Regnér

”övriga”. Gruppen ”övriga” växer mest och vi vet lite om den. Kvinnor är mer benägna att studera jämfört med tidigare.

En central fråga för oss är de gemensamma behoven i samhället och hur de uppfylls. Som framgått av figur 3.1b ovan har sysselsätt- ningen sjunkit mest i sektorn offentlig service under 1990-talet. I Sverige har vi valt att organisera uppfyllande av gemensamma behov främst genom betalt arbete i den sektorn.

Det skulle därför kunna antagas att personer utanför arbetskraften i större utsträckning nu uppfyller behov genom obetalt arbete. Av de källor som finns att tillgå idag går det inte att hitta säkra belägg för det. Det är naturligtvis möjligt att arbetslösa kvinnor och män ägnar sig åt en större del av obetalt hushålls-, omsorgs- eller reparationsar- bete utan att det framgår av statistiken. Enligt andra studier förefaller förvärvsarbetande anhöriga till äldre ta på sig allt mer ansvar i fråga om vård och omsorg (Marta Szebehely, 1993).

Varför har så mycket uppmärksamhet riktats mot den svaga ned- gången i kvinnnors arbetskraftsdeltagande? Varför har inte mot- svarande uppståndelse skapats runt den mycket större ökningen av kvinnor i heltidsstudier?

Myra H. Strober (1995, vår övers.) ställer dessa frågor när hon refererar och kommenterar en debatt i Wall Street Journal, om varför unga kvinnors arbetskraftsdeltagande gått ned i USA. Några forskare menar att unga kvinnor just nu har en god ”förhandlingssituation” på äktenskapsmarknaden av bl.a. demografiska skäl. Därför skulle de vara mindre benägna att förvärvsarbeta. Andra pekar på att arbets- kraftsdeltagandet måste sammanvägas med kvinnors högre andel av de studerande. De undrar samtidigt dels varför just förändringar i kvinnors mönster oftast föranleder både frågor både från forskarvärl- den och från journalister om huruvida de är ”på väg tillbaka till spisen” något som inte frågas om män i samma situation. Myra H. Strober går till attack mot medierna:

Vissa medier verkar mycket nöjda med att rapportera varje liten antydan till en utveckling av mer traditionella roller för kvinnor. Om några kvinnor med chefspositioner i näringslivet lämnar sina jobb för att sköta sina barn, blir detta förstasidesnyheter. Men när samma kvinnor återvänder några år senare till lika prestige fulla positioner, eller kansek startar sina egna företag, är pressen tyst. Kanske speglar media bara en nostalgi i förhållande till den gamla goda tiden, vilken naturligtvis med allra minsta eftertanke, visar sig inte ha varit så god. (a.a.)

Även i Sverige dyker en liknande debatt upp med jämna mellan- rum, i vilken arbetslöshetens eventuella betydelse för återgång till traditionella mönster för kvinnor och män lyfts fram. När vi går

94

Arbete – en analysmodell –

igenom statistik som beskriver sysselsättning, öppen arbetslöshet och slutligen aktiviteter bland personer utanför arbetskraften, finns det inga belägg för att kvinnor eller män skulle utföra obetalt hushållsar- bete istället för förvärvsarbete. Det är naturligtvis nödvändigt att vara vaksam på att en sådan utveckling skulle kunna ta sin början, särskilt om en medveten politik skulle föras med syfte att ersätta betalt arbete med obetalt arbete.

Återstår dock frågan om behoven. Behoven i samhället finns på många områden. Ett viktigt sådant område är vård och omsorg. Där förutspås behoven snarare öka än minska, bl.a. enligt utredningen HSU 2000 (SOU 1996: 163). Om omfattningen av det betalda arbetet minskar i en sektor där gemensamma behov tillfredsställs, t.ex. inom vård och omsorg, och behoven samtidigt ökar – var tillfredsställs de då? Det kan vi inte ge något svar på genom de källor som idag finns att tillgå.

Det faktum att allt fler människor befinner sig utanför arbetskraf- ten, skapar i sig nya behov och kan i viss mån beskrivas som en ”arbetsförutsättning” för personer i arbetskraften. Behovet av pedagoger och annan personal i utbildningssektorn har t.ex. ökat kraftigt i takt med regeringens utbildningssatsningar under senare år.

Det går att sänka öppen arbetslöshet genom förändringar av ar- betskraftens storlek utan att sysselsättningen ökar. Oavsett om det är avsikten med olika regelförändringar och/eller statistiska kategorise- ringar, får det konsekvenser för könens andel bland öppet arbetslösa.

Anmärkningsvärt kan sägas vara det faktum att kvinnor födda på 40-talet som är dolt arbetslösa utanför arbetskraften, uppger att de inte söker arbete därför att de inte tror sig kunna finna något. Just den grupp de tillhör är den som klarat sig bäst på arbetsmarknaden under 1990-talet i den bemärkelsen att arbetslösheten är lägst och arbets- kraftsdeltagandet har sjunkit minst.

Samtidigt förefaller kvinnor i den åldern som trots allt förlorat sitt arbete, ha svårt att komma tillbaka till arbetsmarknaden även om det ännu inte avspeglas i statistiken. Det framkommer bland annat i kontakter med arbetsförmedlingspersonal, och gäller t.ex. personer med bakgrund i kontorsyrkesgruppen.

16 Slutsatser och fortsatt arbete

Den studie som redovisats i detta kapitel är en första tillämpning av en modell för att studera arbete i förhållande till tre parter: den som behöver eller önskar en tjänst eller vara som innefattar andras arbete, den som utför arbetet och den som betalar, om nu betalning utgår. Vi utgår från det totala arbete, betalt och obetalt, som utförs av kvinnor

95

Agneta Stark & Åsa Regnér

och män mellan 20 och 64 år, och kategoriserar detta arbete efter organisationsform. Vi utgår också från alla människor i denna åldersgrupp, oavsett hur de kategoriserats: inom eller utanför arbets- kraften, som ”studerande”, ”hemarbetande” etc.

Att utgå från den totala befolkningen och den totala arbetsmäng- den är angeläget i en tid då mycket arbete omorganiseras, omfattande diskussion pågår i många länder om vilken typ av arbete som det görs för mycket respektive för litet av, om vilka arbeten som bör betecknas som ”riktiga jobb” och vilka som är av annat slag, då begrepp som ”privatisering” används för omorganisationer med helt olika inne- börd, när internationella jämförelser av olika slags arbete görs på icke jämförbara grunder.

Men än viktigare är det att i modellarbetet också utgå från den som behöver eller önskar få ett arbete utfört, i form av en vara eller en tjänst. Ty de många och stora förändringar som sker i organisatio- nen av arbete, betalt och obetalt, påverkar i hög grad möjligheten att legitimt uttrycka behov och önskemål av olika slag.

Vi går alltså tillbaka till grunderna för de begrepp och den statistik som idag används för problemdefinitioner, samhällsdebatt och målformuleringar. Från denna bas kan vi tillämpa modellen både på Sverige och på andra länder.

Vi har då funnit att dagens standardkategorier inte längre fungerar som de varit tänkta. Vi har funnit omkring en halv miljon människor i Sverige utanför arbetskraften, alltså varken i betalda arbeten eller arbetslösa, i en grupp ”övriga”, som i stor utsträckning är okänd.

Dessa människor är betydligt fler än de arbetslösa. Vad gör de? Vad lever de av? Hur ser de på sig själva? Är de nöjda, eller skulle de vilja leva på annat sätt? Fortsatta studier av dem är möjliga bland annat genom de databaser som f.n. byggs upp inom Statistiska Centralbyrån. Där kan vi bland annat få fram vilka olika slag av inkomster som dessa ”övriga” har, hur stora inkomsterna är, vilken utbildning de har, om de är födda utanför Sverige och hur deras förhållanden förändras. Med dessa kunskaper finns möjligheter att skapa nya kategorier, som bättre beskriver verkligheten.

De hittills använda kategorierna för människor i arbetsför ålder lämnar luckor; en stor grupp människor ”blir över” i beskrivningar som antagits vara heltäckande. Om vi i stället utgår från människors behov av och önskemål om (främst) tjänster är det möjligt, och till och med troligt, att i den snabba omvandling som sker både i Sverige och omvärlden även vissa kategorier av behov och önskemål ”blir över”. Det kan vara behov hos människorna i gruppen ”övriga”, men det kan lika gärna vara behov som är fördelade över befolkningen på helt andra sätt.

96

Arbete – en analysmodell –

Det kan också gälla behov hos dem som står utanför den ålder- skategori, 20–64, som vi här avgränsat oss till. Vi har särskilt pekat på de problem som uppstår om äldreomsorg i högre utsträckning än idag ska skötas inom sektorerna obetalt eller offentligt stött familje- arbete. Det är nämligen, på grund av att kvinnor lever längre än män och på grund av att hustrur oftast är yngre än sina män, stor skillnad mellan äldre kvinnors och äldre mäns möjligheter att inom familjens ram få sådant omsorgsarbete utfört.

Man kan spekulera om de snabba förändringarna också innebär att vissa typer av initiativ eller idéer ”blir över”, alltså faller utanför beskrivna samhällsförändringar, därför att kategorier och begrepp saknas, eller för att de inte passar in i mönstren av organisationer.

Vi planerar att utveckla modellen, både teoretiskt och empiriskt, vad gäller behov och önskemål och hur de legitimt kan uttryckas i de fem kategorierna. De kvalitativa transformationer som äger rum när arbete flyttas från en kategori till en annan är också viktiga, både för den som behöver eller önskar något, för den som utför arbetet och för den som betalar.

När modellen tillämpas på andra länder kommer nya frågor att komma i fokus. Vi avser att undersöka några europeiska länder, förmodligen Holland, Storbritannien, Spanien och Tyskland, samt ytterligare något nordiskt land.

Litteraturförteckning

Applebaum, Herbert (1992) The concept of work: ancient, medieval and modern.

Albany: State University of New York Press

Arbetsmarknadsdepartementet (1997) Kvinnor & män på arbetsmarknaden: Den flexibla arbetsmarknaden. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet

Aslaksen, Julie & Koren, Charlotte (1996) ”Unpaid household work and the distribution of extended income: The Norwegian experience”, Feminist Econo- mics Vol. II, No. 3 s. 65–80

Beasley, Chris (1994) Sexual economyths: Conceiving a feminist economics. New York: St Martins Press

Becker, Gary S. (1991) A treatise on the family. USA: Harvard University Press

Bergmann, Barbara (1995) ”Beckers’s theory of the family: Preposterous conclu- sions”, Feminist Economics Vol. I, No. 1 s. 141–150

Boje, Tomas P. (1997) Women between work and family. Patterns of employment and mobility in the Danish labour market. Department of sociology. Umeå Uni- versity. Draft version.

Bradley, Harriet (1989) Men’s work, women’s work.Cambridge: Polity Press

Bruyn-Hundt, Marga (1996) ”Scenarios for a redistribution of unpaid work in the Netherlands”, Feminist Economics Vol. II, No. 3 s. 129–133

97

Agneta Stark & Åsa Regnér

Dahlerup, Drude (1994) ”Learning to live with the state. State, market and civil society: Women’s need for state intervention in east and west”, Women’s Studi- es International Forum, Vol. 17, Nos. 2/3, s. 117–127

Danska Regeringen (1997) Danmark foregangsland: Danmarks position i internati o- nal belysning. Köpenhamn: Finansministeriet

ECE, SCB m. fl. (1995) Women and men in Europe and North America 1995.

Geneva: United Nations Publication

England, Paula (1993) ”The separative self: Androcentric bias in neoclassical assumptions”, i Ferber, Marianne A. & Nelson, Julie A., (red) Beyond economic man: Feminist theory and economics. Chicago: University of Chicago Press

Esping-Andersen, Gösta (1990) The three worlds of welfare capitalism. Princeton NJ: Princeton University Press

Esping-Andersen, Gösta (1991) ”Three postindustrial employment regimes.” kap 5, s. 149–188 The welfare state as employer. Red. Jon Eivind Kolberg. USA: M E Sharpe Inc.

Fagan P., Rubery Jill & Smith M (1995) Occupational segregation of men and women and atypical work in the European union. Manchester

Finch, Janet & Mason, Jennifer, (1993) Negotiating Family Responsibilities. London:

Routledge

Folbre, Nancy (1994) Who pays for the kids? Gender and the structures of constraint. London: Routledge

Gagnier, Regenia & Dupré, John (1995) ”On work and idleness”, Feminist Econo- mics Vol. I, No. 2 s. 96–109

Gender, family and economy, the triple overlap. (1991) Red. Rae Lesser Blumberg. USA: Sage Publications, Inc.

Gittins, Diana (1992) ”What is the family? Is it universal?”, Defining women: Social institutions and gender divisions . Red. Linda McDowell & Rosemary Pringle. kap 2.2, s. 67–74 Great Britain: Polity Press & The Open University

Gonäs, Lena (1989) En fråga om kön: Kvinnor och män i strukturomvandlingens spår. Stockholm: Arbetslivscentrum

Gonäs, Lena, Johansson, Susanne & Svärd, Ingert (1995) Vad händer med kvinnors arbete när den offentliga sektorn skärs ned? (Undersökningsrapport 1995:22)

Himmelweit, Susan (1995) ”The discovery of ‘unpaid work’: The social consequen- ces of the expansion of ‘work’”, Feminist Economics Vol. I, No. 2 s. 1–19

Hirdman, Yvonne (1988) ”Genussystemet: Reflexioner kring kvinnors sociala underordning”, Kvinnovetenskaplig Tidskrift vol 9 nr 3 s. 49–63

Ironmonger, Duncan (1996) ”Counting outputs, capital inputs and caring labor: Estimating gross household product”, i Feminist Economics Vol. II, No. 3 s. 37–

64

Jonung, Christina & Persson, Inga (1994) Combining market work and family. Lund: Nationalekonomiska institutionen vid Lunds universitet

Kolberg, Jon Eivind (red) (1991) The welfare state as employer. USA: M E Sharpe Inc.

Kvinnor i politiken. Artiklar ur den politiska, radikala veckotidningen Tidevarvet

(1923–1936) (1971) Red. Ragna Kellgren. Halmstad

Leimar, Tord (1988) Återblick: Några hågkomster och hållpunkter från arbetsmar k- nadsverkets historia. Stockholm: Arbetsmarknadsstyrelsen

98

Arbete – en analysmodell –

Lewis, Jane (1993) ”Introduction: Women, work, family and social policies in Europe”, Women and social policies in Europe: Work, family and the state.

Red. Jane Lewis. Aldershot: Edward Elgar

Lundström, Tommy & Wijkström, Filip, 1995 , Från röst till service? Den svenska ideella sektorn i förändring . Stockholm (Sköndalsinstitutets skriftserie 4)

Morris, Lydia (1995) Social divisions: Economic decline and social structural change. London: University College Press Ltd.

Nelson, Julie (1996) Feminism, objectivity & economics. London: Routledge

Nyberg, Anita (1989) Tekniken – kvinnornas befriare? Hushållsteknik, köpevaror, gifta kvinnors hushållsarbetstid och förvärvsdeltagande 1930-talet – 1980- talet. Linköping: Linköping Studies in Art and Science

Nyberg, Anita (1995) Hemarbetets volym och värde . Linköping: TEMA Teknik och social förändring (TEMA-T arbetsnotat nr 136)

OECD (1993) The labour market in the Netherlands. Paris: OECD

OECD (1994) The tax/benefit position of production workers. Annual report 1990–

1993. Paris: OECD

OECD (1996a) OECD Economic surveys: Portugal. Paris: OECD

OECD (1996b) OECD Economic surveys: Spain. Paris: OECD

OECD (1996c) Education at a glance. OECD indicators. Paris: OECD

OECD (1996d) Employment outlook. July 1996. Paris: OECD

OECD (1997) Quarterly labour force statistics. Paris: OECD

Orloff, Ann Shola (1993) ”Gender and the social rights of citizenship: The compara- tive analysis of gender relations and welfare states”, American Sociological Review Vol. 58 s. 303–328

Pott-Buter, Hettie (1993) Facts and fairy tales about female labor, family and fertility: A seven-country comparison 1850–1990. Amsterdam: Amsterdam University Press

Reid, Margaret Gilpin (1934) Economics of household production . New York: John Wiley

Rydenstam, Klas (1992) I tid och otid: En undersökning om kvinnors och mäns tidsanvändning 1990/91 . Stockholm: Statistiska centralbyrån (Levnadsförhållanden rapport 79)

SCB (1992) Tidsanvändningsundersökningen 1990/91: Tabeller. Örebro: Statistiska centralbyrån (Levnadsförhållanden rapport 80)

SCB (1996a) Bakgrundsfakta till arbetsmarknads- och utbildningsstatistiken . De svenska arbetskraftsundersökningarna (AKU) 1996:2. Stockholm: Statistiska centralbyrån

SCB (1996b) ”Nu och då”: Dagens arbetsmarknadsläge jämfört med situationen

före krisen . Stockholm: Statistiska centralbyrån (Information om utbildning och arbetsmarknad nr 1996:7)

SCB (1996c) På tal om kvinnor och män: lathund om jämställdhet. Stockholm: Statistiska centralbyrån

SCB (1996d) Välfärdsbulletinen nr 5/96 . Stockholm: Statistiska centralbyrån

SCB (1996e) Välfärdsbulletinen nr 6/96 . Stockholm: Statistiska centralbyrån

SCB (1997) Välfärdsbulletinen nr 2/97 . Stockholm: Statistiska centralbyrån

99

Agneta Stark & Åsa Regnér

Schunter-Kleemann, Suzanne (red) (1992) Herrenhaus Europa: Geschlechterver- hältnisse im Wohlfahrtsstaat. Berlin: Ed. Sigma

Socialstyrelsen (1997) 11 röster om socialbidrag . Stockholm: Socialstyrelsen

SOU (1996:163) Behov och resurser i vården – en analys. Del A. Delbetänkande av

HSU 2000. Stockholm

SOU (1996:56) Hälften vore nog: Om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad.

Stockholm

Stark, Agneta (1993) ”A scheme for analyzing work – a tentative approach.” Paper presented at ”Out of the margin. Feminist perspectives on economic theory”. International Conference, 2–5 June 1993, Amsterdam, The Netherlands

Statskontoret (1995) I samhällets intresse? En samhällsekonomisk analys av den ideella sektorn. (Statskontoret 1995:7)

Strober, Myra H. (1995) ”Do young women trade jobs for marriage? A sceptical view”, Feminist Economics Vol. I, No. 1 s.197–205

Sundström, Marianne (1987) A study in the growth of part-time work in Sweden . Stockholm: Arbetslivscentrum

Szebehely, Marta (1993) Hemtjänst eller anhörigvård? Förändringar under 1980- talet. Stockholm: Socialstyrelsen

The New Palgrave (1991) A dictionary of economics. Hong Kong: Macmillan Press Ltd.

Treas, Judith (1991) ”The common pot or separate purses? A transaction cost interpretation”, s. 211–224 Gender, family and economy, the triple overlap Red. Rae Lesser Blumberg. USA: Sage Publications, Inc.

Vanek, Joann (1996) ”Generate and disseminate! The U.N. Platform for Action”,

Feminist Economics Vol. II, No. 3 s.123–124

Wallerstein, Immanuel & Smith, Joan (1991) ”Households as an institution of the world-economy”, s. 225–244 Gender, family and economy, the triple overlap

Red. Rae Lesser Blumberg. USA: Sage Publications, Inc.

Wheelock, Jane (1990) Husbands at home: The domestic economy in a post- industrial society. London: Routledge

Wigforss, Ernst (1988) Har vi råd att arbeta? Stockholm: Frihet Förlag

Wijkström, Filip (1994) ”Den ideella sektorns roll” Kooperation och välfärd . Red. Peder Aléx m.fl. Stockholm: Föreningen kooperativa studier

Zetterberg, Johnny (1997) ”Halverad öppen arbetslöshet: politisk retorik eller adekvat målformulering”, Tretton inlägg om arbetslösheten . Stockholm: Arbetarrörel- sens Ekonomiska Råd (AER-rapport 2)

100

Ingegerd Municio Larsson

Har det svenska folket råd med alla sina barn?

INGEGERD MUNICIO LARSSON

90-talet präglas av nedskärningar i de offentliga utgifterna. Nedskär- ningar har också drabbat familjepolitiken. Det förefaller därför vara rätt tidpunkt att granska de förändringar i familjepolitiken som nu genomförs och att fundera över vilka förändringar som kan komma att genomföras i framtiden. Den övergripande fråga som ställs i den här texten är vilka föreställningar om relationen mellan samhällets ansvar för barnens försörjning och föräldrarnas ansvar som används för att organisera samhällets stöd till familjerna. Har dessa föreställningar förändrats eller präglas de av kontinuitet alltifrån det att familjepoli- tik blev en statlig angelägenhet?

För en kontinuitet talar Alva och Gunnar Myrdals framsynta förevändning för att i den bok som de publicerade år 1934 inte lägga fram något konkret förslag om direkta ekonomiska bidrag till barnfamiljer. De skriver att även med anspråklösa bidragsbelopp skulle det bli fråga om stora penningsummor. De tror att inför så höga belopp ”skulle måhända en hel del samhällsbevarande personer ta sig för huvudet och allvarligt ifrågasätta, om verkligen det svenska folket har råd att hålla sig med så många barn”. Men de påpekar att ”(b)arnen underhållas ju även nu, fastän med hela kostnaden lagd på dem som råkat få dem”, något som de finner vara den grundläggande orsaken till den tidens låga födelsetal. 1

Frågan om samhället har råd med många barn har återupprepats i familjepolitiska utredningar sedan 30-talet. Förslag till så stora direkta ekonomiska bidrag till barnfamiljer att samhället skulle ta över huvuddelen av barnens försörjning har gång på gång funnits berättigade, men fått stå tillbaka för andra kostnadskrävande reformer. Frågan om vad samhället har råd med är i högsta grad relevant också på 90-talet. Som vi skall se innebär nedskärningarna på familjepolitikens område en bekräftelse av att samhället inte har råd, utan måste lita till familjernas egna resurser. I motsats till

1 Citaten i stycket från Myrdal & Myrdal 1934:200.

101

… alla sina barn

tidigare årtionden ges inte heller något hopp om att utrymmet för samhällets stöd till barnfamiljerna skall öka mer än marginellt.

1 Familjepolitikens utveckling

Det finns en kontinuitet inom familjepolitiken i den meningen att föräldrarnas ansvar för barnens försörjning i alla tider har tagits i anspråk före samhällets stöd. Men det finns också en diskontinuitet i familjepolitikens utveckling. De decennier som följde på Alva och Gunnar Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan kan särskiljas som en period då familjepolitik etablerades som en statlig angelägenhet, men resurserna satsades på sådana välfärdsinstitutioner som endast indirekt kom barnfamiljerna till del. Hit hörde sjuk- och hälsovård, utbildning och boende. Också inom andra områden prioriterades ”de stora programmen” i den planmässiga omgestaltningen av samhället. 2

Något som också barnfamiljer fick del av under denna period som går fram till 60-talets slut var den generella inkomst- och standardök- ningen för de stora grupper av befolkningen som tidigare haft mycket låga inkomster. Det allmänna barnbidraget ökade också, men ökningen var inte så stor att relationen mellan föräldrarnas försörj- ningsansvar och samhällets förändrades.

Under följande period omdefinierades familjepolitiken till åtgär- der som mer direkt riktade in sig på de enskilda familjernas ekonomi. I detta syfte utformades denna politik i två riktningar. Den ena innebar arbete åt alla föräldrar, den andra innebar riktat stöd till låginkomstfamiljer. De beslut som fattades styrdes av föreställningen att den viktigaste åtgärden för att förbättra barnfamiljers ekonomi var att underlätta förvärvsarbete för alla, även småbarnsföräldrar. Av detta syfte följde en satsning på ytterligare en stor institutionell utbyggnad, nämligen daghemmen. Också nya förmåner knöts till förvärvsarbete, i och med att de utformades som försäkringar mot inkomstbortfall. Med avseende på de riktade bidragen, omorganisera- des de behovsprövade bostadstilläggen. Beslut om nya regler för bidragsförskott hade fattats redan i slutet av den förra perioden, men den mer generösa tillämpningen som förordades i det beslutet fick sin tillämpning under denna period. I början av 80-talet infördes flerbarnstillägg. Dessutom kvarstod under denna period skattelättna-

2 Wittrock & Lindström, 1984. I en studie av förvaltningspolitik i Danmark särskiljs för tre perioder som delvis sammanfaller med den periodindelning som görs här. Den första perioden, 1952–64, kallas institutionsfasen, den andra, 1970–81, förvaltning s- fasen, och den tredje, 1981–90, ”grænsefasen”. Se Åkerstrøm Andersen, 1994.

102

Ingegerd Municio Larsson

der på grund av barn. Sambeskattningen hade upphört, men fortfaran- de fanns också skatteavdrag på grund av hemmamake. 3

Denna period omfattade 70- och 80-talen. Den innebar i flera avseenden en parentes i balansen mellan samhällets och föräldrarnas ansvar för barnens försörjning. De förändringar som förespråkades och som successivt beslutades talade för en utveckling i riktning mot ett större samhällsansvar. Således gjordes försök att kompensera för något som utredningar sedan 30-talet gång på gång konstaterat, nämligen att familjer med barn hade mindre ekonomiskt utrymme för konsumtion än familjer utan barn, och att ju fler barn en familj hade desto mindre blev deras ekonomiska utrymme.

Med 90-talet har en period i familjepolitikens utveckling initierats som på många sätt markerar en gräns mot tidigare perioder. Under inflytande av ekonomisk kris och med allt större krav på privata insatser för att minska de offentliga utgifterna sker en omdefiniering av relationen mellan statens ansvar för barnens försörjning och föräldraansvaret. Senare i kapitlet redogörs för de direkta besparingar som gjorts i transfereringarna till barnfamiljerna. Utifrån en närmare granskning av stödet till ensamföräldrar diskuteras vilka föreställ- ningar som kan komma att styra framtida beslut inom familjepoliti- kens område. Vidare redogörs för hur framtida förändringar kan komma att påverka kvinnors och mäns ansvar för att försörja barn ekonomiskt och med arbetsinsatser.

Vem skall försörja barnen?

Kan en granskning av det ekonomiska stöd som samhället riktar till barn som bor i familjer med en förälder ge ett svar på rubrikens fråga? Dessa barn utgör endast en liten grupp av de ungefär 1,9 miljoner barn som vid 90-talets mitt var mellan 0 och 17 år. År 1993 levde drygt en femtedel av alla barn med endast den ena av sina biologiska föräldrar. 4 Dessa barn blir i första hand försörjda av den förälder som de bor med, men enligt föräldrabalken är de också berättigade till underhåll från den förälder som de inte bor med. I det system för bidragsförskott som gällde tidigare var det endast en mindre andel av dessa barn som fick underhållet betalt direkt från den föräldern. De flesta fick i stället bidragsförskott från försäkringskas- san. Föräldern betalade då underhållsbidraget till kassan.

3 En sammanfattning av gällande regler och de förändringar som planerades ges i SOU 1972:34.

415 % av alla barn bodde hos den ena föräldern och 6 % hos den ena föräldern och denna förälders sambo. Se Statistiska centralbyrån 1995.

103

… alla sina barn

Trots att denna grupp av barn storleksmässigt är marginell, är den inte bara intressant att studera, utan möjligen den enda grupp som kan ge underlag för att diskutera möjliga svar på frågan. När det gäller den stora grupp barn som bor med båda sina föräldrar, är svaret nämligen entydigt. Det är föräldrarna som försörjer barnen. Samhäl- lets direkta bidrag till det stora flertalet barn ges endast som ett barnbidrag. Det uppgår numera till 640 kronor i månaden. Enligt de beräkningar som görs i den proposition som år 1996 lade fram förslaget om ändrade regler för underhåll räcker detta belopp till 20 % av barnkostnaderna. Större barn kostar dessutom mer än mindre, vilket gör att föräldrarnas försörjningsbörda blir större i och med att barnet växer. 5

När det sedan gäller kostnaden för boendet, träder statens stöd in som bostadsbidrag. Det är behovsprövat och riktas framför allt till familjer med lägre inkomster. År 1996 var gränsen för fullt bostads- bidrag 117 000 kronor. En stor del av dem som får detta bidrag är därmed ensamstående med barn. 6 För det stora flertalet familjer gäller i stället att barnens boendekostnader, liksom andra kostnader, betalas av deras föräldrar. Föräldrarnas andel av barnens försörjning blir därmed än större.

Om samhällets norm för barnens försörjning härleds från vad som faktiskt gäller för flertalet barn, blir svaret på rubrikens fråga således att föräldrarna skall försörja barnen. Lösningen på barnfamiljers ekonomiska svårigheter blir därmed inte ett ökat generellt stöd till barnen. Den blir i stället åtgärder mot arbetslöshet. Det är genom eget

arbete som föräldrarna förväntas försörja sig och sina barn.

7

 

Därmed blir ensamföräldrarna en nyckelgrupp för att kartlägga de föreställningar om relationen mellan föräldrarnas och samhällets ansvar för barnens försörjning som under alla tre perioder fått motivera förändringar i familjepolitiken. Medan tvåföräldrarsfamiljer i huvudsak förväntats klara av barnens försörjning utan samhällets stöd, har åtgärder riktats mot sådana familjer som ansetts vara särskilt behövande. Ensamföräldrar med barn har ständigt definierats som en grupp med särskilda behov av samhällsstöd. Det är också dessa

5 Se prop. 1995/96:208:41. Om beräkningen i stället grundas på normer för soci al- bidrag är barnbidragets andel av kostnaderna 24 % för de större barnen och 28 % för de mindre. Därtill kommer kostnader för boende, och för de mindre barnen även för barnomsorg. Barnbidragets andel av barnens faktiska konsumtionskostnad uppgick till en femtedel också i början på 60-talet, enligt SOU 1964:36, s.41.

6Prop. 1995/96:186, kapitel 5 och 6.

7 Se t.ex. prop. 1990/91:150, kapitel 6. Den principen upprepades i utredningar under olika tider som t.ex. under 70-talet i SOU 1972:34:245, men också redan i Myrdal & Myrdal 1934:175.

104

Ingegerd Municio Larsson

familjer som fått den största uppmärksamheten i de förändringar av familjepolitiken som görs under 90-talet.

När det gäller 90-talets utredningar, och inte bara de utredningar som studerar ensamföräldrar, präglas de av ambitionen att på nytt etablera föräldrarnas primära försörjningsansvar för barnen. De förändringar i familjepolitiken som görs motiveras generellt med kravet att sanera statens ekonomi. De styrs dock också av sådana föreställningar som fått motivera förändringar inom andra områden av den offentliga sektorn. Så t.ex. har kravet på ett större inslag av individuellt ansvar för vars och ens ekonomiska tr ygghet fått ett stort genomslag, liksom tron på ekonomiska incitament för att minska efterfrågan på offentliga tjänster.

I familjepolitiken finns det dock en gammal tradition att relatera till, när förändringar i riktning mot ett större föräldraansvar för barnens försörjning föreslås. Som redan nämnts, var det i praktiken endast under en kort parentes vid decennieskiftet mellan 70- och 80- tal som beslut i familjepolitiken grundades på en annan föreställning, nämligen att det faktiskt var möjligt att öka statens direkta stöd till barnfamiljerna, så att den principiellt orättvisa skillnaden mellan familjer med och utan barn utplånades. Den föreställningen har man numera frångått. I stället fastställs åter principen att föräldrarna själva

bör försörja barnen. Denna princip har upprepats i familjepolitiska beslut sedan 30-talet. Den har formulerats på olika sätt i olika tider, och den har framställts som mer eller mindre berättigad, sedan den först tydligt uttalades i 1917 års barnlagar. Då syftade denna princip till att avlasta kommunernas fattigvård. När den åter fastställs idag är syftet att begränsa utgifterna inom socialförsäkringssystemen.

Kapitlets uppläggning

Det empiriska materialet i den diskussion av familjepolitiken som följer består framför allt av utredningstexter. Som redan nämnts, granskas särskilt de utredningar som gäller stöd till enföräldersfamil- jer. Dessutom redogörs för hur familjepolitik generellt har avgränsats under olika perioder. Vilka förslag har lagts fram och vilka har genomförts? Hur har det motiverats att reformer som funnits berättigade har skjutits på framtiden? Den övergripande frågan är slutligen vilka föreställningar om samhällets ansvar för barnens försörjning som fått motivera att familjepolitiken utformats på det ena eller det andra sättet.

I de två avsnitt som följer ges den historiska bakgrunden till dagens familjepolitik. Alva och Gunnar Myrdals bok Kris i befolk- ningsfrågan antas vara startpunkten för den statliga familjepolitiken.

105

… alla sina barn

Därför redogörs först för grundtankarna i den. Därefter följer en uppräkning av sådana institutionella reformer som de efterlyste och som också kom att genomföras under följande decennier. Men också sådana förslag beskrivs som de ställde i sin bok och som inte kom att förverkligas. Nästa avsnitt innehåller en sammanfattning av de reformer som präglade 70- och 80-talen. Då söktes nya vägar för att omfördela ansvaret för barnens försörjning.

I det fjärde avsnittet av kapitlet granskas de förändringar av fa- miljepolitiken som beslutats under 90-talet. Ett särskilt avsnitt ägnas de förändringar som införs i reglerna för bidragsförskott som nu byter namn till underhållsstöd. I det avsnitt som därefter följer diskuteras vilka förändringar som är möjliga i framtiden utifrån sådana förslag som redan lagts fram, men ännu inte beslutats. Slutligen ställs frågor om hur de förändringar som blir möjliga, när föreställningen om familjens primära ansvar för barnens försörjning etableras, kan komma att påverka de krav som ställs på kvinnor och på män, när det gäller hemarbete, förvärvsarbete och ekonomiskt ansvar för barnen.

2 Tidig familjepolitik

Det samhällsproblem som Alva och Gunnar Myrdal ville lösa med sin bok Kris i befolkningsfrågan var en så låg nativitet att befolkningen långsiktigt riskerade att utplånas. En central tanke i den lösning som de föreslog var att samhället skulle ge barnen ett garanterat minimum, när det gällde mat, bostad, hälsa och utbildning. Dessutom ställde de retoriskt frågan om det inte vore naturligt ”att det allmänna trädde in och övertoge åtminstone en väsentlig del av den direkta kostnadsbör- dan”. 8 Deras utopi var ett samhälle med ett så stort gemensamt ansvar för barnen att deras uppväxt inte präglades av deras föräldrars brister, ekonomiska och andra.

Deras bok fick stor betydelse för de föreställningar om samhällets ansvar för barnens försörjning som kom att prägla reformarbetet inom familjepolitiken under de decennier som följde. Framför allt kom föreställningen att barns försörjning var en fråga som borde bli föremål för samhällets åtgärder att bli allmänt accepterad. Bokens stora genomslag berodde på den uttalade ambitionen att lägga vetenskapliga undersökningar till grund för rationella politiska beslut. Den kom därmed att bli ett av förebuden för den sociala ingenjör- skonstens storhetstid.

De familjepolitiska utredningar som gjordes på 30-talet kom att förstärka den opinionsbildande effekt som Kris i befolkningsfrågan

8 Myrdal & Myrdal 1934:189.

106

Ingegerd Municio Larsson

hade lagt grunden för. Dessa utredningar ledde inte till några större förändringar, men de kom att föra upp frågan om samhällets gemensamma ansvar för barnkostnaderna på den politiska dagord- ningen. De förmedlade därmed tanken att en omfördelning av dessa kostnader från föräldrarna till det allmänna var nödvändig. Den föreställningen formulerades på nytt i de utredningar som följde under 40- och 50-talen.

De förslag till åtgärder för barnfamiljers välfärd som fördes fram i Kris i befolkningsfrågan föregrep den utveckling som följde. Det skulle nämligen visa sig vara mycket lättare att uppbåda gemensam- ma resurser till reformer som inte innebar ett direkt och ovillkorat ekonomiskt bidrag till barnfamiljerna. Hit hörde sjukhus- och hälsovård, utbildning och boende. Som Alva och Gunnar Myrdal påpekade gällde redan på 30-talet att skatteutgifter för sjukhusvård bars utan knot, därför att det ”mycket länge framstått tämligen klart i alla läger, att sjukhusvården är en samhällets angelägenhet och icke en uppgift som ekonomiskt kan övervältras på de enskilda medbor- garna och på välgörenheten”. 9 Även om deras bok blev ett viktigt inlägg till förmån för att detsamma skulle gälla barnens försörjning, fick reformer som innebar att samhället tog över detta ansvar skjutas på framtiden.

Trots att en sådan överföring av försörjningsansvaret framställdes som en förutsättning för att långsiktigt lösa det samhällsproblem som de konfronterade, var de institutionella reformerna också viktiga inslag i deras familjepolitiska förslag. Alva och Gunnar Myrdal definierade således familjepolitik som ett vidare fält än vad vi gör idag. Dessutom fann de vissa fördelar med sådana åtgärder som

styrde barnfamiljernas konsumtion i en viss riktning. De menade nämligen att ett direkt ekonomiskt bidrag till barnfamiljerna skulle innebära att ”(b)arnen blevo fortfarande utlämnade åt föräldrarnas växlande grad av förstånd och omtanke”. 10 Ett än så stort barnbidrag skulle inte heller kunna bli avgörande för familjens levnadsstandard. Även därefter skulle den i stället bestämmas av familjens inkomst. Därmed ”bleve bostadens beskaffenhet, barnavårdens ändamålsenlig- het, barnens utbildningsmöjligheter, o.s.v. fortfarande i huvudsak beroende av föräldrarnas ekonomiska klasstillhörighet och levnads- vanor”. 11 De förslag som gällde reformer inom dessa områden kom också att ges större utrymme i deras bok än de förslag som gällde direkta ekonomiska bidrag till familjerna. Därmed kom de att muta in

9A.a. s. 240.

10A.a. s. 199.

11Ibid.

107

… alla sina barn

flera stora politikområden och definiera dem som ”barnavårds - frågor”. 12

Reformer som genomfördes

De förslag som lades fram i Kris i befolkningsfrågan syftade som redan nämnts till att lösa den låga nativiteten, men dessa förslag kom också att utformas utifrån en annan ”ledande synpunkt”, nämligen frågan om ”befolkningskvaliteten”. 13 Dessutom präglades framställ- ningen av den samtida, socialdemokratiskt färgade övertygelsen om att en ekonomisk utjämning mellan samhällsklasser var nödvändig och att en sådan utjämning förutsatte en mer rationellt ordnad produktion.

En ny familjepolitik antogs därmed förutsätta ”en djupgående och radikal, socialistisk omgestaltning av samhället”. 14 Därav följde att familjepolitiken definierades så att den omfattade sådana samhälls- sektorer som numera inte antas ingå i denna politik. Men också ambitionen att ”framskapa ett bättre människomaterial” kom att prägla utformningen av sådana förslag som syftade till att göra allmän välfärd tillgänglig för barnfamiljerna. 15

Barns näringsintag

Ett område för åtgärder från samhället var barns näringsintag. I boken kartlades barnens dåliga näringsstandard som författarna menade dels berodde på barnfamiljernas ansträngda ekonomi, dels på en generellt dålig matkultur. Denna låga standard skulle höjas genom att barn serverades hälsomat på fria skolluncher. De mindre barnen skulle nås av motsvarande förbättring, när ”barnkammarskolor” 16 var utbyggda till att omfatta alla barn.

Båda dessa förslag kom att genomföras. Den fria skollunchen började ges under 40-talet, och vid 60-talets slut hade de flesta elever tillgång till fria skolmåltider. 17 En målmedveten utbyggnad av daghemmen kom att påbörjas först under 70-talet och har inte förrän under 90-talet täckt efterfrågan. Således hade en knapp fem109tedel av förskolebarnen tillgång till barnomsorg vid den första periodens

12Se t.ex. a.a. s. 232 om lagstiftning inom bostadssektorn.

13De citerade orden är från a.a. s. 281.

14A.a. s. 116.

15A.a. s. 205.

16Se a.a. s. 227 och s. 304.

17SOU 1972:34, s. 71.

108

Ingegerd Municio Larsson

slut, medan ytterligare en femtedel erbjöds plats i en deltidsförsko- la.18

Men barnens näringsstandard skulle också förbättras genom upplysning till husmödrar om nyttig och näringsrik mat. Dessutom skulle bra livsmedel dels förmedlas till barnfamiljer, dels göras billigare genom ”prisrabatter å livsnödvändiga födoämnen” till familjer med barn.19 Detta senare kom inte att genomföras, men däremot organiserades upplysning till hemmen först genom Aktiv hushållning och Hemmets Forskningsinstitut, senare även genom Socialstyrelsen.20

Alva och Gunnar Myrdals ambition att se konkreta välfärdsfrågor i ett övergripande samhälleligt perspektiv illustreras av att deras diskussion om barnens näringsintag också omfattade jordbrukspoliti- ken. De förespråkade således en mer rationellt organiserad jordbruks- politik som skulle förhindra att sådana ”inhemska lantbruksprodukter som mjölk, smör, ägg, kött och icke minst frukt och grönsaker” som barn behövde inte ”slumpas bort på främmande marknader till pris, som kraftigt understiga de inhemska”. 21 Som vi vet har jordbrukspo- litiken varit föremål för omfattande statliga regleringar och är det än idag. Om just detta har förbättrat barnens näringsintag kan inte avgöras här. Dock torde deras syfte ha uppnåtts i så måtto att barn inte längre är undernärda, åtminstone inte på grund av att barnfamil- jer inte har råd att köpa den mat som erbjuds. En mer näraliggande förklaring till denna förbättring är att inkomsterna generellt har ökat.

Sunda bostäder

En annan måltavla för Alva och Gunnar Myrdals reformiver var bostäderna. I Kris i befolkningsfrågan presenterades fakta om trångboddhet och osunda bostäder. De konstaterade att ”(s)unda och tillräckliga bostäder åt hela folket” var en nödvändig grundförutsätt- ning för ”kroppslig och andlig hälsa”. 22 De efterlyste ekonomiskt stöd till barnfamiljer för att ge dem möjligheter att skaffa sig bättre bostäder, men också en skärpt lagstiftning och effektivare inspektio- ner på bostadsområdet. De krävde också statliga åtgärder för att minska alltför höga byggkostnader.

Redan på 40-talet infördes stöd till barnfamiljer som var riktat mot boendet. Det utformades som inkomstprövade fördelaktiga lån till egnahem eller till förbättringar i bostaden. Dessutom infördes

18Ibid. Ingen lunch serverades i deltidsförskolorna.

19Se a.a. s. 227.

20För en historik se Åkerman 1994.

21Myrdal & Myrdal 1934:229.

22Ibid.

109

… alla sina barn

inkomstprövade kommunala bostadstillägg till barnfamiljer på 50- talet. De kompletterades med statliga bostadstillägg i slutet av perioden.23 Bostadstilläggen syftade till att sänka bostadskostnaderna för familjer med barn, men också till att styra efterfrågan mot bostäder med en högre bostadsstandard. Ett villkor för att kommunalt bostadstillägg skulle utgå var att bostaden uppfyllde vissa minimikrav med avseende på utrustning och yta.

Hälsovård

Ett annat område som var direkt relaterat till det som i Kris i befolkningsfrågan kallades ”befolkningskvalitén” var åtgärder för barns hälsa, men också omsorg om deras mödrar. En fortsatt utveckling av sjukvården efterlystes. Dessutom förordades ett utb yggt ”moderskapsstöd” så att förlossning och mödravård skulle vara kostnadsfria. Sjukvårdens utveckling skulle framför allt inriktas mot hälsovård ”av sjukdomsförebyggande art” och organiseras i ”polikli- niker”. 24 Vidare skulle barnavårdscentraler organiseras för vård av spädbarn samt för mödrarnas för- och eftervård vid förlossning. För

de äldre barnen skulle en utbyggd skolhälsovård förebygga sjukdo- mar, och särskilda rådgivningsbyråer för problembarn skulle ta hand om psykiska problem. Ambitionen var att göra all sjuk- och hälsovård för barn kostnadsfri.

Också dessa reformer kom att genomföras under den första perio- den. Mödra- och barnhälsovård byggdes ut så att den nådde alla familjer. Distriktsmottagningar med läkare och sjuksköterskor byggdes ut för att komplettera sjukhusvård. Vid periodens slut fanns också kostnadsfri förebyggande skolhälsovård samt fri tandvård för alla barn. Likaså utgick statsbidrag till familjerådgivning och till psykisk barna- och ungdomsvård. 25

Utbildning

Utbildning slutligen var också en fråga både om barns välfärd och om ”befolkningskvalitén”. Den utvidgade folkskola som Alva och Gunnar Myrdal förespråkade kom att gradvis genomföras för att på 60-talet bli en allmän och kostnadsfri nioårig grundskola. De ”utbildningsstipendier för ungdom med begåvning” 26 som de önskade blev i stället en allmän bidrags- och lånefinansierad högre utbildning. Som redan framgått kom de fria offentliga barnkammarskolor som de också såg som en förutsättning för barns goda utveckling inte att

23Se SOU 1972:34, s. 53f.

24Myrdal & Myrdal 1934:239f.

25SOU 1972:34, s. 72f.

26Myrdal & Myrdal 1934:201.

110

Ingegerd Municio Larsson

omfatta alla barn under denna period. När de sedan genomfördes blev de inte heller helt kostnadsfria.

Mäns reformer och kvinnors

De reformer som Alva och Gunnar Myrdal föreslog inom utbildning, sjuk- och hälsovård kom i huvudsak att genomföras, liksom de fria måltiderna till barn i barnomsorg och skola. Som redan nämnts ingick dessa reformer i en omfattande planmässig förändring av samhället. De kom därmed att införlivas i den expansion som skedde inom var och en av de sektorer som berördes, där varje sektor följde sin egen institutionella dynamik. När de utredningar som gjordes inom dessa områden jämförs med utredningar inom familjepolitiken under perioden, framgår en uppdelning i kunskapssfärer där endast män hade tillträde och sådana där kvinnor medverkade. 27 Reformer som föreslogs inom de manligt dominerade områdena hindrades inte av ekonomiska begränsningar i samma utsträckning som reformer inom familjepolitiken.

Nu på 90-talet erfar vi att just åtaganden inom de institutioner som byggdes upp under denna period blir föremål för besparingar. Förlossningar är inte längre kostnadsfria. Barna- och mödravårdscent- ralerna ifrågasätts med motiveringen att alltför stora resurser riktas till friska barn och mödrar. Skolhälsovården har minskat i omfattning och det är oklart om den fortfarande har en hälsovårdande funktion. Kravet på att sjukvård för barn bör vara kostnadsfri ställs på nytt. Skola och barnomsorg ställs dessutom inför stora krav på besparingar samtidigt som de fria skolluncherna för de äldre barnen ifrågasätts.

Alva och Gunnar Myrdals resonemang om sambanden mellan de institutionella reformer som de föreslog och enskilda människors beslut att föda barn får nytt stöd av 90-talets födelsetal. Under decenniets första år bröts 80-talets kraftiga uppgång av antalet födda barn per år. Särskilt stor var minskningen mellan år 1994 och 1995. 28 Men också de direkta nedskärningar i familjepolitiken som senare beskrivs påverkar barnafödandet.

Förslag som inte förverkligades

Reformer inom sådana samhällsområden, där en utveckling endast indirekt kom barnfamiljerna till del, ägnades stort intresse i Kris i

27Se t.ex. Åkerman 1994:149ff.

28Fruktsamheten minskade från 2,1 år 1992 till 1,7 år 1995. Det året föddes 104 000 barn, vilket var en minskning på 8000 barn från år 1994. Antalet födda per 1000 var därmed 11,8 för år 1995. Se Statistiska Meddelanden Be12SM9501. Jämför också avsnitt 4 nedan.

111

… alla sina barn

befolkningsfrågan . Trots denna förskjutning av intresset mot institutionella reformer, menade författarna att problemet med den sjunkande nativiteten inte kunde få en långsiktig lösning utan en ”(u)tjämning av de individuella inkomsterna efter barnförsörjnings- bördan”. 29 De argumenterade för att samhället borde ta över ”den omedelbara omsorgen att trygga barnens existens och ställa denna i viss mån oberoende av familjeförsörjarens inkomstöde”. 30 Det naturligaste vore därför ”lika stora barnpensioner för alla barn oavsett familjeförsörjarens yrke och kön och oavsett, om han är arbetslös eller har blott ringa inkomst, ja, oavsett om det finns någon familje- försörjare alls”. 31

Som redan framgått avstod Alva och Gunnar Myrdal från att lägga fram något konkret förslag i den riktningen i Kris i befolkningsfrågan. De förutsåg att ”uppbringandet av så höga belopp” skulle möta svårigheter och ”ett hätskt motstånd”. 32 Därför ville de prioritera sådana statliga åtgärder som tidigare beskrivits och som de definiera- de som socialpolitiska. Däremot sade de sig vilja behålla så mycket av tanken på en barnpension att sådana borde ges till ensamma mödrar, då deras inkomst vanligen inte räckte till barnens försörjning och därför ändå belastade fattigvården.

En faktisk omfördelning av kostnaderna för barnen liksom den utjämning av inkomsterna mellan sociala klasser som de också önskade fick därmed bida sin tid. De var åtgärder som de definierade som fördelningspolitiska. Däremot föreslog de en sådan åtgärd, nämligen kraftigt ökade ”skattefria avdrag för hemmavarande oförsörjda barn”. 33 Detta skulle vara ett första steg mot en utjämning av inkomsterna efter antalet barn.

Skatteavdrag för barn kom att ersättas med allmänna barnbidrag i slutet på 40-talet. 34 Redan tidigare infördes särskilda barnbidrag till ensamma mödrar, men dessa kom inte att omfatta alla barn förrän på 60-talet. Däremot kom den utjämning av inkomsterna efter barnantal som Alva och Gunnar Myrdal såg som motiverad, men omöjlig att genomföra, på 30-talet inte heller att uppnås under senare perioder. Nu på 90-talet frångås denna ambition alltmer explicit.

I senare utredningar av familjepolitik kom ambitionen om en sådan utjämning visserligen att formuleras på nytt. Särskilt trosvisst

29Myrdal & Myrdal 1934:188.

30A.a. s. 189.

31A.a. s. 198.

32A.a. s. 200.

33A.a. s. 201.

34När de allmänna barnbidragen infördes år 1947 avskaffades barnavdragen i den statliga beskattningen. År 1952 avskaffades även avdragen i kommunal beskattning och barnbidragen höjdes något. Se SOU 1972:34, s. 49.

112

Ingegerd Municio Larsson

formulerades den under den period som följde. Men i stället för att förverkligas har familjepolitiska beslut ständigt på nytt återkommit till principen om föräldrarnas ansvar att försörja barnen. Som vi skall se kom man även under nästa period att stanna vid lösningar som erbjöd samhällets stöd endast i den mån som föräldrarna inte klarade av att fullfölja detta ansvar.

3 En ny inriktning

I början av den andra perioden i familjepolitikens utveckling, den period som omfattade 70- och 80-talen, granskade den s.k. familjepo- litiska kommittén ”frågan om samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna”. 35 Det mandat som de fått var att ”samhällets åtgärder till förmån för barnen är de mest produktiva bland investeringar”. 36 Trots denna uppmuntrande utgångspunkt skrev de i sitt slutbetänkan- de att de inte fann det ”realistiskt att på en gång genomföra en ytterligare förstärkning av familjestödet” av den storleksordning som deras förslag skulle innebära. 37 De begränsade därför den förändring av familjestödet som de omedelbart ville införa till en höjning av bostadstilläggen, och förlade övriga förslag till ett program för en utbyggnad av familjepolitiken, en utbyggnad som de menade borde vara genomförd år 1976.

Deras resonemang påminner om det som Alva och Gunnar Myrdal förde på 30-talet. Sådana ekonomiska bidrag till barnfamiljerna som i och för sig accepterades som berättigade fick ge vika av hänsyn till vad som ansågs vara ekonomiskt möjligt. Men också den övergripan- de ambitionen i reformarbetet i början av denna period liknar den som styrde de familjepolitiska förslagen i den förra perioden. Det handlar om att förbättra barnfamiljernas ekonomi, ett syfte som nu formuleras så att ”barnfamiljerna skall tillförsäkras en växande andel av utrymmet för privat konsumtion”. 38 Men trots sådana likheter framgår också att mycket hade hänt sedan familjepolitiken först blev definierad som en fråga för statliga utredningar.

I kommittens slutbetänkande sammanfattas vad som redan åstads- kommits och som därmed är utgångspunkten för de familjepolitiska reformer som förestår. Som redan nämnts, konstateras där att de institutioner som ger barnfamiljer service i huvudsak är utb yggda. Ett undantag är barnstugor och familjedaghem som endast når en mindre

35SOU 1972:32, s. 49.

36Statsrådet Ulla Lindström i statsrådsprotokollet den 26 februari 1965, citerad i a.a. s. 49.

37A.a. s. 47.

38A.a. s. 243.

113

… alla sina barn

del av alla barn. Vidare konstateras att moderskapsförsäkringen som ingår i den allmänna försäkringen är en del av familjepolitiken. Den ger ersättning under sex månader, som en moderskapspenning till ett grundbelopp, dessutom som tilläggssjukpenning för de mödrar som förvärvsarbetat före förlossningen. Dessutom utgår barntillägg vid de tillfällen då en förälder har sjukpenning. Den allmänna försäkringen ger också ersättning för läkarvård, sjukhusvård och resor för barn, samt även kostnadsfria läkemedel.

Föräldrars förvärvsarbete

Med de förändringar som redan är genomförda antas möjligheterna vara goda för en fortsatt positiv utveckling av barnfamiljernas ekonomiska utrymme. Fortsättningsvis vill man gynna en sådan utveckling med reformer som syftar till att underlätta för båda föräldrarna i barnfamiljer att förvärvsarbeta. Således inleds perioden med en skattereform år 1971. Den innebär individuell beskattning av makar och sammanboende med gemensamma barn. Dock medges fortfarande avdrag både för barn och för hemmamake. Barnavdraget kallas förvärvsavdrag och görs av den förälder som har den lägsta inkomsten. Skatteavdraget för hemmamake är lika stort som det avdrag som en ensamstående med barn för göra. Avdrag får också göras för underhållsbidrag som betalas till barn som man inte bor med, ett avdrag som dock får uppgå högst till ett visst belopp.

Ytterligare en reform som relateras till förvärvsarbete är den fortsatta utbyggnad av samhällets barn tillsyn som förordas i utred- ningens slutbetänkande. Den skall göra det möjligt för båda föräld- rarna i en familj att förvävsarbeta. Men också de förändringar i försäkringssystemen som föreslås förväntas underlätta förvärvsarbete. Moderskapsförsäkringen förändras till en föräldraförsäkring och tiden

för ersättning höjs till 8 månader. Faderns tio dagars ledighet i samband med barns födelse införs, liksom sjukpenning för vård av sjukt barn under tio dagar per år. Som redan nämnts höjs också bostadstilläggen.

Denna period inleddes således med förändringar som syftade till att underlätta förvärvsarbete för båda föräldrarna i barnfamiljer. Dessutom markerades att det direkta ekonomiska stödet i framtiden främst skulle komma att riktas till barnfamiljer med låga inkomster, eller med särskilt stora utgifter. Den ambition för familjepolitiken generellt som formulerades i början av denna period var att ”åstadkomma större jämlikhet inte bara mellan barnfamiljer och familjer utan barn utan även mellan barnfamiljer inbördes som ha barn i olika antal och åldrar”. I viss mån fullföljdes denna ambition

114

Ingegerd Municio Larsson

då flerbarnstillägget infördes år 1982. När det sedan gäller ambitio- nen att utjämna familjernas livsinkomster ”mellan perioder med vårdnads- och försörjningsplikter mot barn och perioder utan sådana plikter”, skedde detta till en del via beskattningen som redan framgått. Dessa skatteavdrag kvarstod till periodens slut. 39

Barn kostar …

Som successiva utredningar under både 70- och 80-talen visade kvarstod dock skillnaderna mellan familjer med och utan barn under hela perioden. Så t.ex. visades i ett betänkande från år 1983 med den talande titeln Barn kostar … vilken den samlade effekten av skatte- och bidragssystemen var för olika familjetyper. Där framgick att det fanns stora skillnader mellan familjer med och utan barn, när det gällde hur stort det disponibla överskottet var, dvs. det man hade kvar efter det att kostnader för hushållet, boendet och barnomsorgen var betalda. Den hänsyn som togs till barn i beskattningen var således inte tillräcklig för att kompensera för kostnaderna för barnen, samtidigt som de bidrag som familjerna fick på grund av barn endast täckte en mindre del av dessa kostnader. 40

Utredningens beräkningar visade också att det disponibla över- skottet minskade med fler barn, men att detta gällde mer tvåförälders- familjer än ensamstående med barn. Detta berodde dels på att de senare som framgått fick en större skattelättnad än tvåföräldersfamil- jer med två inkomsttagare. Men det berodde också på att barnbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott sammantagna täckte en betydligt större andel av kostnaderna för varje barn till ensamstående än barnbidragen till samboende föräldrar.

Utredningen kom fram till att den avgörande skillnaden mellan barnfamiljer fanns mellan familjer med en och familjer med två inkomster. Det var således förvärvsintensiteten i hushållet, inte sam- hällets bidrag, som hade det mest avgörande inflytandet på familjens ekonomi och därmed på barnens levnadsförhållanden. Detta bekräftar de utgångspunkter som stipulerades för familjepolitiken vid periodens början. Men det visar också att de steg som tagits under perioden för att rikta samhällets stöd till de mest behövande familjerna inte har kunnat kompensera för sådana skillnader mellan barnfamiljer.

Som också framgår av denna utredning hade bidragsförskottssys- temet inneburit vissa lättnader för ensamföräldrar, liksom bostadsbi- dragen både för ensamföräldrar och för tvåföräldersfamiljer med låga

39Citaten i stycket är från direktiven till utredningen, citerade i SOU 1972:34, s. 49.

40SOU 1983:14, tabell 5.6, s. 91 f.

115

… alla sina barn

inkomster. Dock bekräftade den praktiska politiken även under denna period att det i första hand var föräldrarna som skulle försörja sina barn. Det som i direktiven till den familjepolitiska kommittén beskrevs som en bedömning av ”vad som kan betraktas som en rimlig uppoffring från föräldrarnas sida och en ’tillräcklig’ samhällsinsats

för barnen” ledde således till krav på fortsatta uppoffringar. 41

4 Utgångspunkt för 90-talet

Som redan påpekats innebär den senaste perioden i familjepolitikens utveckling ett brott mot tidigare perioder. I samband med skattere- formen år 1991 försvann det s.k. förvärvsavdraget för barnfamiljer, liksom skattereduktionen för makar med bara en inkomst och för ensamstående med barn. 42 Det uttalade syftet var att familjepolitik inte skulle bedrivas genom skattelättnader, utan genom direkta bidrag. Det allmänna barnbidraget skulle därför successivt höjas för att kompensera barnfamiljer för dessa förändringar. Med hänvisning till det statsfinansiella läget kom detta löfte dock inte att uppfyllas fullt ut.

Det är således framför allt ekonomiska hänsyn som på nytt får motivera en återgång till föräldrarnas ansvar för barnens försörjning. Men de förändringar av familjepolitiken som görs styrs också av sådana föreställningar som inspirerar omorganisationer inom andra delar av offentlig sektor. Dock är det framför allt föreställningen om ekonomisk kris som får motivera besparingar. 43

Från befolkningskris till ekonomisk kris

För Alva och Gunnar Myrdal var den låga nativiteten 30-talets ödesfråga. De redogjorde i sin bok för födelsetalen sedan 1800-talets sista decennier. Dessa visade på en kontinuerligt sjunkande trend. År 1880 föddes 30 barn per 1000 invånare. Motsvarande antal var 14 för år 1933. De gjorde en prognos på grundval av den utveckling som dittills observerats och förutspådde en kontinuerlig sänkning av födelsetalen under kommande decennier. Om det således föddes 85 000 barn år 1933, skulle antalet födda gå ned till 50 000 barn per

41Direktiven till familjepolitiska kommittén, citerade i SOU 1972:34.

42När det gäller ensamstående med barn kom de att kompenseras under de första åren med ett s.k. särskilt bidrag på samma belopp. SFS 1992:148.

43Också i den studie av dansk förvaltningspolitik som tidigare citerats är ”samfunds- økonomi” den princip som helt dominerar den tredje perioden. Se Åkerstrøm Andersen 1994:151.

116

Ingegerd Municio Larsson

år, när 40-talet närmade sig sitt slut. Så låga födelsetal räckte inte till för att upprätthålla en oförändrad befolkning. 44

Som vi vet kom den nedåtgående trenden att brytas på 40-talet, då antalet födda återigen ökade. Därefter har födelsetalen varierat kring 30-talets nivå, dvs. mellan 12 och 15 födda barn per 1000 invånare. 45 Även om nedgångar i födelsetalen också senare har lett till undersök- ningar för att finna orsakerna till en vikande befolkningsutveckling, har just det problemet inte uppfattats som en ödesfråga för samhällets utveckling på det sätt som det framställdes på 30-talet. I stället har andra frågor ställts i förgrunden.

90-talet är det den ekonomiska krisen som framställs som vår tids ödesfråga. Den allmänt accepterade föreställningen om krisen är att den beror på att industriproduktionen är stadd i förändring. Visserligen blir produktionen generellt mer lönsam, men den blir mindre arbetsintensiv. Med ökade möjligheter att flytta produktionen över nationsgränser blir den dessutom svårare att beskatta. Därmed ändras förutsättningarna för en välfärdsstat enligt den modell som gällt under 1900-talet. I det som kallas det postindustriella samhället framställs industrisamhällets kris som välfärdsstatens kris. I det sammanhanget framstår den offentliga sektorn som ett hinder för att lösa andra viktigare problem, som t.ex. budgetunderskott och landets trovärdighet på marknaden. En minskad offentlig sektor tycks därmed vara ett oeftergivligt krav för att lösa den ekonomiska krisen. 46

Som redan framgått kom många av de förslag som 1900-talets familjepolitiska utredningar lade fram att tillbakavisas med hänvis- ning till bristande ekonomiskt utrymme. Så t.ex. kunde fattigvårdslag- stiftningskommitténs förslag till understöd ”för vård av barn till ensamstående moder” inte läggas fram till 1924 års riksdag därför att ”ekonomiska skäl lade hinder i vägen”. 47 År 1938 införde statsverks- propositionen det man kallade för reformpausen. Inför eventuella framtida kriser förordade regeringen försiktighet med statens finanser. En liknande åtgärd formulerades i slutet på 40-talet, vilket lade hinder i vägen för reformer på familjepolitikens område under 50-talet.48 Det ekonomiska läget beskrevs som bekymmersamt också i slutet av det decenniet. Liksom tidigare fick detta motivera att

44Myrdal och Myrdal 1934, kapitel 3.

45Se t.ex. SCB 1982:4. Som redan framgått ligger födelsetalen numera på den nedre gränsen. Se not 28.

46För en närmare beskrivning se Municio Larsson, under utgivning. För en illu - stration av hur denna föreställning blir till utgångspunkt för förslag om förändringar se Ds 1994:81.

47Se SOU 1936:47, sid. 20.

48Den höjning av barnbidraget som trots allt genomfördes måste betecknas som en framgångsrik kupp av dåvarande familjeministern Ulla Lindström. Se Lindström 1969:81ff. och Åkerman 1994:167ff.

117

… alla sina barn

ekonomiska lättnader för barnfamiljerna begränsades. Så t.ex. gavs enbart en kompensation för den omsättningsskatt på varor som då infördes för att reda upp statens finanser. Även 70-talets ekonomiska nedgång fick motivera begränsningar i de familjepolitiska reformpro- gram som formulerades i början på det decenniet. 49

Det finns dock en skillnad mellan hur 90-talets ekonomiska kris framställs och tidigare beskrivningar av statens ekonomi. Budgetun- derskottet i slutet på 50-talet förklarades således med hänvisning till den internationella konjukturutvecklingen. En konjukturuppgång förespåddes för 60-talet. Det gjorde att ambitionen att genomföra sådana reformer som innebar ökade offentliga utgifter kvarstod, men de sköts på framtiden i väntan på ett ökat budgetutrymme. Liknande resonemang fördes på 70-talet. 50

90-talets ekonomiska kris beskrivs däremot som ett resultat av strukturellt betingade obalanser inom landet. De åtgärder som före- slås syftar till att lägga in den ekonomiska politiken på en ny kurs. Ambitionen är att få till stånd en permanent minskning av de offentliga utgifternas andel av bruttonationalprodukten. Detta, menar man, kräver en omprövning av existerande utgiftsprogram. I motsats till 50-talet ser man på 90-talet inga framtida inkomstökningar som skulle medge fortsatt expansion av samhällets åtaganden. I stället

förväntas de minskade utgifterna göra det möjligt att sänka skatter- na.51

Besparingar inom familjepolitiken

Familjepolitiken har de senaste åren präglats av nedskärningar som generellt motiverats med statsfinansiella skäl. Beslut om besparingar har fattats inom föräldraförsäkringen, barnbidragen, bostadsbidragen, och underhållsstödet till ensamstående föräldrar. Som framgått er- sätter underhållsstödet det som tidigare kallades bidragsförskott. Den förändring som beslutats innebär en ny konstruktion av detta samhällsstöd. Dessutom förutses mer långtgående principiella föränd- ringar i framtiden.

De besparingar som beslutats inom föräldraförsäkringen innebär däremot inte någon principiell förändring av detta familjestöd. Där har endast nivån på ersättningen sänkts, nämligen till 75 % av den

49Prop. 1975/76:100, bilaga 1 och 7. Visserligen beslutades en höjning av barn - bidraget, men förlängningen av föräldraledigheten från 7 till 8 månader förvisades till fortsatt utredande.

50Se Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1959, första avdelningen, samt proposi - tionen i föregående not.

51Se Regeringens skrivelse 1990/91:50.

118

Ingegerd Municio Larsson

sjukpenninggrundande inkomsten, dock lägst 60 kr per dag. Detta gäller fr.o.m. 1 januari 1997 för alla de 360 dagar som föräldrar kan ta ut i samband med barns födelse eller adoption. För de ytterligare 90 dagar som föräldraförsäkringen ger har ersättningsnivån inte förändrats. Den är fortfarande 60 kr om dagen oberoende av tidigare inkomst. Dessutom gäller den nya ersättningsnivån de 60 dagar per barn och år som kan tas i anspråk för vård av sjukt barn, besök vid barnavårdscentral och annan frånvaro från förvärvsarbete på grund av barnen. Den gäller också de 10 dagar som fadern har rätt till i samband med barns födelse. 52 Den sänkta ersättningsnivån förväntas dock inte bli permanent. Regeringen har lovat en höjning till 80 procent i januari 1998.53

Också när det gäller det barnbidrag som går till alla barn innebär besparingarna endast lägre belopp, men däremot inga förändringar av principerna för rätt till bidrag. Tidigare var barnbidraget 9 000 kronor per barn och år. Det sänktes i januari 1996 till 7 680 kronor. 54 Räknat per månad var sänkningen från 750 kr per barn till 640 kr.

I samband med att skattereformen genomfördes år 1989 utlovades höjda barnbidrag. Som framgått kom det löftet inte att uppfyllas. De sänkningar som nu görs innebär att man ytterligare går ifrån löftet om att kompensera barnfamiljerna för att beskattningen inte längre tar hänsyn till barn. Liksom för den sänkta nivån i föräldraförsäkringen motiverades sänkningen av barnbidraget med det statsfinansiella läget.

Samtidigt avskaffades det flerbarnstillägg som infördes år 1982. Inga sådana tillägg beviljas efter år 1995. För de barn som före det fått rätt till sådant tillägg fortsätter det att betalas ut enligt samma åldergränser som gäller för barnbidrag. Det uppgår till 2 400 kr per år för det tredje barnet, 7 200 kr för det fjärde, och 9 000 för det femte och varje ytterligare barn. Det som gjorde att flerbarnstillägg infördes var att man i de beräkningar av barnfamiljernas ekonomi som gjordes under 70-talet ständigt kunde konstatera att barnfamiljer med många

52Den här sänkningen är gjord i etapper. Fr.o.m. den 1 januari 1995 sänktes er sätt- ningen från 90 till 80 %. Undantag gjordes för 30 dagar för vardera föräldern, där ersättningen fortsatte att vara 90 %. Ett år senare sänktes nivån till 75 %, förutom 30 dagar för var och en av föräldrarna med 85 % ersättning, dvs. en pappa- och en mammamånad. Ersättningen för vård av sjukt barn var t.o.m. år 1995 80 % för de 14 första dagarna per år och barn och 90 % från den 15:e dagen. Den sänktes till 75 % fr.o.m. 1996. I föräldraförsäkringen ingår också den s.k. havandeskapspenningen som utgår om den blivande modern inte kan arbeta under graviditetens senare del. Den utgår under högst 50 dagar. T.o.m. år 1995 var ersättningen 65 % för de första tre dagarna och sedan 80 %. Också den sänktes till 75 % fr.o.m. den 1 januari 1996. Nivåerna beräknas på den sjukpenninggrundande inkomsten.

53Proposition 1996/97:1.

541995/96:SoU6.

119

… alla sina barn

barn hade det betydligt sämre ekonomiskt än familjer med färre barn. Man kunde också se att föräldrarna förvärvsarbetade mindre med stigande barnantal. Den direkta anledningen var dock att subventio- nerna till livsmedel gradvis skulle trappas ned, vilket gjorde att särskilt flerbarnsfamiljernas matkostnader ökade. 55

De beslut om besparingarna inom bostadsbidragen som infördes år 1996 innebar inte några principiella förändringar för barnfamiljer. Syftet med förändringarna var framför allt att begränsa den stora ökningen av antalet hushåll med bostadsbidrag som skett under 90- talet. De nya reglerna var dock fortfarande utformade med syftet att rikta detta samhällsstöd till familjer med låga inkomster. Det som förväntades leda till minskade kostnader var att reglerna ändrades för att beräkna den inkomst som behovsprövningen grundades på. 56 Dessutom infördes strängare regler för kontroll av utbetalade bidrag. Den bostadsyta som berättigar till bidrag begränsades. En förändring som direkt berörde s.k. särboende föräldrar, var att rätten till bostadsbidrag för föräldrar med umgängesrätt begränsades. 57

Besparingar i kronor räknat

Som nämnts har beslut om besparingar inom föräldraförsäkringen, barnbidragen och bostadsbidragen motiverats med kravet att sanera statens finanser. Frågan är då hur stor effekt de olika besluten kan förväntas få.

Riksförsäkringsverket har gjort prognoser för dessa beslut. När det gäller förändringarna inom föräldraförsäkringen, kommer utgifterna att vara lägre år 2000 än de var år 1994, dvs året innan de första besparingarna gjordes på detta område. Detta var ju också syftet med besluten om förändringarna. De visar dock att den minskade kost- naden framför allt beror på att antalet födda barn kontinuerligt har minskat under 90-talets första hälft och förväntas förbli på en låg nivå under den andra hälften. De första åren av decenniet föddes 123 000 barn per år. År 1995 var antalet 104 000, och det förväntas sjunka ytterligare och sedan bli kvar inom intervallet 9 000–97 000 barn per år fram till år 2000. Om utgifterna inom denna försäkring således var

55Proposition 1980/81:118, s. 18 och 21. För att kompensera för denna föränd ring infördes ett särskilt bidrag till familjer med fler än 4 barn inom bostadsbidrags- systemet. I motsats till flerbarnstillägget är det behovsprövat.

56För att förstärka det man kallar ”arbetslinjen” prövas bidraget inte mot makars sammanlagda inkomst, utan individuellt mot vars och ens inkomst. En hög och

en låg inkomst skall därmed inte ge ett högre bostadsbidrag. I stället är det endast den lägre inkomsten som berättigar till bidrag.

57De nya reglerna för beräkning av bostadsbidrag beskrivs i SOU 1995:133 och prop. 1995/96:186.

120

Ingegerd Municio Larsson

18,7 miljarder år 1994, beräknas de bli 13,8 miljarder år 1997, och åter gå upp till 16,3 miljarder år 2000. Besparingen blir därmed ungefär 2,5 miljarder, dvs. ungefär 13 %. 58

När det gäller statens utgifter för barnbidrag beror de av födelse- talen under de senaste årtiondena. De låga födelsetalen i slutet på 70- talet och början av 80-talet påverkar fortfarande dessa utgifter. Så t.ex. föddes endast 92 000 barn i Sverige år 1983. Åren därefter ökade dock födelsetalen och nådde som redan framgått upp till 123 000 födda per år i början på 90-talet. Som framgått har tendensen sedan dess varit nedåtgående.

Kostnaderna för barnbidragen uppgick till 17,1 miljarder före de beslutade besparingarna. Under år 1996 kostade barnbidragen i stället 14,6 miljarder, vilket betyder att statens utgifter minskade med 2,5 miljarder, vilket motsvarar en besparing på ungefär 15 %. Kostnaden förväntas minska ytterligare något under följande år. 59 I motsats till föräldraförsäkringen är besparingen mer ett resultat av de lägre nivåerna än av minskningen i antalet födda barn. Den besparing som följer av att flerbarnstilläget på sikt avskaffas uppgår till ca 300 miljoner fram till år 2000. Kostnaden för detta tillägg utgjorde år 1996 ungefär 6 % av de sammanlagda utgifterna för barnbidrag. Den besparing som uppnås när inga sådana tillägg längre betalas ut blir således av den storleksordningen.

Kostnaderna för bostadsbidragen uppgår till något över 6 miljar- der per år. De förändrade reglerna förväntades innebära besparingar på ungefär 10 % av den totala kostnaden. Enligt de prognoser som Riksförsäkringsverket gör nås sparmålet inte fullt ut under de första åren. 60

Dessa besparingar har stor betydelse för de familjer som drabbas, men i ett statsfinansiellt perspektiv är de förhållandevis marginella. Hela posten ”ekonomisk tr ygghet för familjer och barn” utgör en tjugondedel av statens utgifter och en femtedel av statsbudgetens fyra poster för ekonomisk tr ygghet. Förutom familjer och barn gäller d essa sjukdom, handikapp, ålderdom och arbetslöshet. 61

5 Underhållsstöd

58Se Riksförsäkringsverket 1997, avsnitt 9.2. En del av de siffror som ges i texten är hämtade därifrån, andra är beräknade på grundval av uppgifter som ges där.

59Ungefär 2 % av minskningen berodde på färre barn. Uppgifterna ges i Riksför- säkringsverket 1997, avsnitt 9.1.

60Enligt personlig kommunikation med Riksförsäkringsverket i april 1997 skiljer sig deras prognos från regeringens anslag med 25 miljoner kronor.

61Statsutgifterna för familjer och barn inom denna utgiftspost uppgår till drygt 35 miljarder. Där ingår inte bostadsbidrag. För dessa och övriga uppgifter se Bilaga 1 till finansutskottets betänkande 1996/97:FiU10.

121

… alla sina barn

Riksförsäkringsverket har också gjort beräkningar av storleken på de besparingar som följer av de ändrade reglerna för underhållsstöd. De förändringar som införs 1997 innebär inte någon sänkning av det bidrag som barn till ensamföräldrar får. Däremot innebär de skärpta regler för den andra förälderns betalningsansvar, dvs. för den förälder som inte bor med barnet. Statens kostnader för bidragsförskottet var 3,4 miljarder år 1996. Enligt Riksförsäkringsverket kan en besparing på ungefär en halv miljard förväntas av de nya reglerna. Kostnaden för år 1997 skulle därmed bli 2,9 miljarder. Den besparing som regeringen förväntade sig var 0,9 miljarder för år 1997, vilket innebär att Riksförsäkringsverkets beräkning skiljer sig från regeringens. Skillnaden beror i huvudsak på att Riksförsäkringsverket antar att andelen som begär anstånd med betalning kommer att vara större än vad regeringen förutser. 62

Därmed ligger den besparing som de ändrade reglerna kommer att leda till i nivå med övriga besparingar på familjepolitikens område. Dock framgår att regeringens riktmärke för besparingarna inom samhällsstödet till ensamstående föräldrar var betydligt högre än vad som förväntas bli den faktiska effekten. Man ville således minska kostnaderna med ungefär en fjärdedel av den nivå som man utgick ifrån.

Detta antyder att just samhällets stöd till barn som inte bor med båda sina föräldrar är en särskilt angelägen måltavla för statens ambitioner att minska kostnaderna inom familjepolitiken, trots att det utgör en relativt liten del av kostnaderna. Men detta särskilda intresse har också manifesterats sedan slutet av 80-talet i de successiva utredningar som gjorts om underhållsbidrag och bidragsförskott.

För de frågor som ställs i detta kapitel har just underhållsstödet en särskild betydelse, därför att de många utredningar som producerats ger utrymme för att kartlägga den idémässiga bakgrunden till de förslag som förs fram. Därmed ger de underlag för att förutspå i vilken riktning just stödet till ensamföräldrar kommer att utvecklas. Men de ger också möjligheter att diskutera vilka föreställningar om relationen mellan samhällets ansvar för barnens försörjning och föräldrarnas ansvar som kommer att ligga till grund för framtida förändringar av familjepolitiken.

I syfte att ge underlag för sådana funderingar kring framtiden följer här en granskning av just denna del av familjepolitiken. Vad innebär det beslut om ändrade regler för underhållsstöd som nu beslutats, och vad kan de förslag som lagts fram i de senaste utredningarna i denna fråga berätta om möjliga framtida beslut?

62 Se Riksförsäkringsverket 1997, avsnitt 9.3.

122

Ingegerd Municio Larsson

Vad innebär underhållsstöd?

Liksom tidigare kan föräldrar själva komma överens om underhåll till barnen och den förälder som inte bor med dem kan betala det direkt. Men om boföräldern begär underhållsstöd, träder de nya reglerna om ”underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar” in som började gälla år 1997. Liksom andra förändringar inom familjepolitiken är syftet att minska statens kostnader.63 I de dokument där man redogör för motiven till förändringar finns dock ett annat syfte klart uttalat. Den besparing som eftersträvas skall uppnås genom att föräldrarnas ansvar för sina barns försörjning blir ”en etablerad samhällelig norm”. Det skall ”klart framgå att det i första hand är föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret för barnens försörjning”, skriver man. 64

Ett sätt att åstadkomma en sådan klarhet med avseende på relatio- nen mellan samhällets och föräldrarnas ansvar är att lösgöra det man kallar sambandet mellan de regler om underhåll som finns i föräldra- balken och de regler som gäller för det nya underhållsstödet.

Ett sådant samband fanns med de regler som gällde tidigare, och det sambandet var flerfaldigt. För det första var sambandet mellan underhåll och bidragsförskott själva utgångspunkten för utformningen av detta stöd till ensamstående föräldrar. Det ”allmänna” förskottera-

de således det underhållsbidrag som fadern enligt dom eller avtal skulle betala till modern. Till en början administrerades dessa förskott av barnavårdsnämnden i kommunerna. På 70-talet tog försäkringskas- sorna över administrationen av både underhåll och bidragsförskott. 65 För det andra har ett utfyllnadsbidrag sedan år 1964 varit en komplettering till underhållet. 66 Det betalades i de fall det avtalade underhållsbidraget inte nådde upp till bidragsförskottet maximibe- lopp. Därmed ledde ett avtal om ett lågt underhåll automatiskt till att utfyllnadsbidraget blev högre. Det nya underhållsstödet vill avskaffa det man menar är en kostnadsdrivande effekt av dessa båda samband. När man i förslagen till underhållsstödet talar om sambandet

mellan föräldrabalkens regler om föräldrars försörjningsansvar och samhällets stöd till ensamstående föräldrar, syftar man till relationen mellan det underhåll som bestäms och den förälders inkomst som barnet bor hos. Enligt föräldrabalken skall föräldrarna svara för underhåll åt barnet efter ”föräldrarnas samlade ekonomiska förmå-

63Detta underhållsstöd gäller också barn vars ena förälder avlidit, i den mån som barnpension inte utgår. Beslutet om de nya reglerna fattas på grundval av Ds 1996:2 och specificeras i prop. 1995/96:208 och i betänkandet 1996/97:SfU3.

64Citaten är från 1996/97:SfU3 s. 14.

65Se SOU 1972:34.

66SFS 1964:143 om underhållsstöd. Redan 1957 lagstiftades om ”utfyllnad av vissa underhållsbidrag”, SFS 1957:284.

123

… alla sina barn

ga”. 67 Om den förälder som barnet bor hos har en hög inkomst, bestäms underhållet till ett lågt belopp. Också detta gjorde att bidragsdelen i bidragsförskottet i sådana fall automatiskt blev högre, enligt de gamla reglerna.

I den nya konstruktionen betalar försäkringskassan 1173 kronor per månad till barn vars föräldrar inte bor tillsammans. Detta underhållsstöd betalas till det man kallar boföräldern . Den förälder som man kallar bidragsskyldig blir sedan skyldig att betala tillbaka hela eller en viss del av underhållsstödet till staten. Beloppet på återbetalningen beräknas som en viss procent av den förälderns inkomst.

Därmed skall de nya reglerna göra det möjligt att ställa större ekonomiska krav på den förälder som barnet inte bor med. Detta skall uppfylla syftet att klargöra föräldrarnas primära ansvar för att försörja barnen. I det beslut som fattas förändras däremot inte boförälderns ansvar. Den förälderns ovillkorliga rätt till underhåll bibehålls och hennes underhållsansvar fullgörs genom att barnet bor hos henne. Storleken på underhållsstödet är beräknat så att det motsvarar hälften av vad barnet kostar utöver barnbidraget.

Men syftet med nyordningen är också att sättet att beräkna storle- ken på det som skall betalas tillbaka blir enklare. Därmed skall det bli möjligt för föräldrarna att t.ex. vid en skilsmässa ”överblicka sina ekonomiska förpliktelser”. 68 Det förutsätts också förstärka den bidragsskyldige förälderns ansvar. Det ska nämligen inte längre vara möjligt att låta andra utgifter gå före underhållet till barnet.

Som de nya reglerna är utformade kommer den besparing man förväntar sig ifrån att de bidragsskyldiga betalar mer än de gör nu. 69 För övrigt är det i allt väsentligt samma familjer som kommer att få underhållsstöd som i det gamla systemet fick bidragsförskott. När barnet bor hos en av föräldrarna lämnas underhållsstöd under samma förutsättningar som bidragsförskott idag. Skillnad blir det däremot om barnet växelvis bor hos båda föräldrarna. Underhållsstödet till den förälder som barnet är folkbokfört hos minskas i motsvarande mån som barnet bor hos den andra föräldern. Vid sådant växelvis boende fastställs inte heller något underhållsbidrag. 70

67Föräldrabalken kap. 7, §1. T.ex. i Walin 1986.

68Prop. 1995/96:208, s. 34.

69Ds 1996:2, s. 99.

70Prop. 1995/96:208, s. 36.

124

Ingegerd Municio Larsson

Om återbetalningsskyldighet

I de nya reglerna är de bidragsskyldiga föräldrarnas förmåga och vilja att betala tillbaka det stöd som boföräldrarna får själva kärnan i förändringen. Som framgått är syftet att konstruera ett enklare och tydligare system än det som rådde tidigare. I förslaget till de nya reglerna vänder man sig mot den praxis som man menar hade utvecklats för återbetalning av bidragsförskott.

De gamla reglerna medgav att den förälder som skulle betala tillbaka bidragsförskottet till försäkringskassan fick förbehålla sig ett belopp som var avsett för egna levnadskostnader. Det uppgick till 120 procent av basbeloppet per år. Till detta lades vad man kallade ”ett skäligt belopp för bostadskostnad”. Dessutom fick den föräldern förbehålla sig 40 % av basbeloppet för varje barn som han bodde tillsammans med, och under vissa förhållanden 60 % av basbeloppet för underhåll åt maka/make som han också varaktigt bodde tillsam- mans med. Efter att dessa förbehåll dragits från inkomsten, framgick förälderns överskott. Utifrån detta beräknades sedan underhållet. 71

De nya bestämmelserna motiveras med att dessa möjligheter till förebehåll i praktiken hade tolkats mycket generöst. Man visar att inte ens en inkomst på 30 000 kronor per månad ledde till att hela bidragsförskottet återbetalades. Samtidigt förväntades också föräldrar med mycket låga inkomster betala underhåll. 72 Man menar dessutom att de gamla reglerna faktiskt medgav att andra utgifter fick företräde före återbetalningen av underhållet till barnet. Så t.ex. ledde en högre kostnad för boendet till lägre krav på återbetalning. Reglerna prioriterade också underhåll till barnen i nybildade familjer före barn

i tidigare relationer.

De gamla reglerna, men också den generösa tolkningen, sägs ha lett till att statens kostnader för bidragsförskott har ökat med över 1 miljard bara under 90-talet. Ökningen har berott dels på att antalet barn som får bidragsförskott ökat, dels på att fastställda och utbetalda underhållsbidrag minskat i förhållanden till det bidragsförskott som betalas.73

I reglerna för underhållsstöd beräknas det belopp som den under- hållsskyldige betalar till staten som en bestämd procentsats av hans

71Bestämmelserna finns bl.a. i Allmänna råd från Socialstyrelsen 1989:6. Principerna för förbehåll fastställdes redan i slutet av 70-talet. Se prop. 1978/79:12, LU 1978/79:9.

72Prop. 1995/96:208, s. 29.

73År 1995 hade 315 000 barn bidragsförskott, medan de underhållsskyldiga var

218 000. Den andel av kostnaderna som finansierades av inbetalningar från de bidragsskyldiga hade sjunkit från 33,8 % år 1990 till 27,4 % år 1994. Prop. 1995/96:208, s. 28.

125

… alla sina barn

senast taxerade inkomst i stället för att beräknas på hans överskott. Till inkomsten läggs 1 % av sådan skattepliktig förmögenhet som överstiger 800 000 kronor. Därefter görs ett grundavdrag på 24 000 kronor, vilket ger den inkomst som återbetalningen beräknas på. Därmed innebär de nya reglerna en viss parallellitet med reglerna för inkomsttaxering, i och med att ungefär samma avdrag från bruttoin- komsten får göras som vid beskattningen. De blir enklare än tidigare regler och medger färre skönsmässiga bedömningar. Regelbundna justeringar av återbetalningsskyldigheten blir möjliga, i och med att denna omräknas årligen efter den senaste taxeringen. 74

Den procentsats som används för att beräkna återbetalningen är 10 % för ett barn, 6,25 % per barn för två barn och 5 % per barn för det tredje barnet. Sedan ökas procentsatsen med 1 % för varje ytterligare barn. Därmed kommer en förälder som är underhållsskyl- dig för ett barn att betala det fulla beloppet vid en inkomst på 13 700 kronor i månaden. För två barn betalas det fulla beloppet vid en månadsinkomst på 20 700 kronor och för tre barn vid 25 400 kronor.

Återbetalningen av det förskott som staten betalat till boföräldern skall i det nya systemet vara en högt prioriterad utgift för föräldern. I propositionen sägs syftet vara att jämställa den med skatteskulder. Den bidragsskyldige föräldern förväntas anpassa både ”sitt arbets- kraftutbud” och sina utgifter till att barnets försörjning kommer först. Dock medges också i det nya systemet att föräldrar kan få anstånd med återbetalning och också eftergift, om det bedöms som utsiktslöst att återbetalning kan ske.

När frågan om anstånd med återbetalning bedöms, får den bidrags- skyldige föräldern behålla vad som behövs för sitt eget och familjens underhåll. Detta förbehåll beräknas dock i efterhand och i samband med att föräldern begär anstånd, inte på förhand och i samband med att förutsättningarna för att betala underhåll bedöms. Den metod att beräkna förbehåll som kommer att användas är densamma som för införsel på lön för andra sådana obetalda skulder som leder till exekutiva åtgärder. I de fall anstånd beviljas läggs dessutom ränta på den ackumulerade skulden till staten.75

Tvång mot fadern

De föräldrar som betalar underhåll för barn är till 86 % män, medan samma andel av de föräldrar som tar emot underhåll är kvinnor. 76

74Regler ges också för beräkning av inkomst av näringsverksamhet. Prop. 1995/96:208, s. 47.

75Prop. 1995/96:208, s. 52f.

76Se SOU 1995:26, s. 118f.

126

Ingegerd Municio Larsson

Därmed är det beslut om underhållsstöd som fattats och som innebär större krav på återbetalning inte könsneutralt. Det är mot papporna som kravet på ett större ekonomiskt ansvar för barnen riktas. I detta skede av arbetet med att ge familjepolitiken en ny inriktning formuleras kravet på minskade statliga utgifter som ett krav riktat mot de pappor som inte bor med sina barn.

Att staten krävde att fäder skulle försörja både de barn som ingick

i deras familj och de barn som de hade utanför familjen klargjordes i 1917 års barnlagar. Där fick barn som var födda utom äktenskapet samma rätt till underhåll från båda föräldrarna som barn inom äktenskapet. Syftet var att skydda de mödrar och barn som hade blivit övergivna av fäderna. Den direkta motiveringen till barnlagarna var att spädbarnsdödligheten var stor bland dessa barn. Men man hän- visade också till det stora antalet ”missfall bland ogifta mödrar”. 77 Förutom att betala underhåll till barnet skulle barnafadern också stå för de kostnader som följde av barnets födelse. Dessutom gavs rätt till underhåll till modern under tiden närmast före och efter förlossning- en. Därmed skulle kraven på fattigvården bli mindre och en ”ej oväsentlig utgift” för samhället undvikas. 78

30-talet formulerades på nytt relationen mellan samhällets och fädernas ansvar. Då fattades beslut om att barnavårdsnämnderna skulle förskottera det underhåll som fadern var dömd att betala i underhåll eller åtagit sig i avtal. Syftet med bidragsförskottet var att ge de ensamma mödrarna en form av understöd som inte var förenad med de olägenheter som det innebar att vända sig till fattigvården. Hjälp därifrån behovsprövades efter stränga normer som dessutom varierade mellan kommuner. En annan olägenhet med fattigvård var dessutom att de som beviljades bidrag blev skyldiga att betala tillbaka det de fått. 79

I den utredning som föregick detta beslut kommenterades också de tvångsåtgärder som kunde användas om fäderna inte betalade de underhåll som de blivit ålagda. Det var möjligt att få utmätning i hans egendom eller att få införsel i hans lön, pension eller livränta. Men lagen gav också utrymme för mer kraftfulla åtgärder. Om den som var skyldig att betala underhåll ”av lättja eller liknöjdhet” inte uppfyllde denna skyldighet, kunde han efterlysas och med polisens hjälp tas in på en fattigvårdsanstalt, eller anvisas något annat arbete. Det var

77Citatet är från Sundberg 1969:93.

78Ibid.

79Se SOU 1936:47, s. 29. Underhåll genom barnavårdsnämnderna jämställdes med det stöd som riktades till ”änkor och vissa invalider samt för föräldralösa barn”.

127

… alla sina barn

barnavårdsnämnderna i kommunerna som skulle bedöma om sådana åtgärder var nödvändiga. 80

När det gäller tvångsåtgärder mot försumliga fäder, finns det således en gammal tradition att luta sig emot. Det är dessutom inte mer än drygt 30 år sedan möjligheten avskaffades att ta in en far som vägrade betala underhåll på arbetsanstalt. 81 Ett mildare tvång mot försumliga fäder var den som senare lagstiftning medgav, nämligen att bestämma underhållsskyldigheten med hänsyn till det man kallade ”den verkliga förvärvsförmågan”. Om en förälder ”utan godtagbar anledning” underlät att skaffa sig inkomster, kunde underhållet fast- ställas till ett högre belopp än vad de faktiska inkomsterna medgav. Den motivering som gavs var att en förälders intresse av att själv få avgöra hur han eller hon skulle inrätta sitt liv fick tåla vissa inskränk- ningar med hänsyn till plikten att underhålla barn. 82

Som redan nämnts förväntas den underhållsansvariga föräldern också i det nya systemet anpassa både sina utgifter och sitt arbets- kraftsutbud till kravet på att försörja sina barn. Hur detta i praktiken kommer att tolkas är fortfarande en öppen fråga. I tider av arbetslös- het torde det vara svårt att upprätthålla något arbetstvång. Emot åtgärder som skulle innebära större kontroll i detta avseende talar också det att försäkringskassorna ges nya uppgifter samtidigt som de åläggs besparingar och minskad personalstyrka. Syftet att åstadkom- ma besparingar inom underhållsstödet genom att inpränta normen om föräldrars primära ansvar att försörja sina barn kan i detta samman- hang i stället leda till att krav på anstånd bedöms strängare, samt till att bristande återbetalning snabbare överförs till kronofogdemyndig- heten. Också enligt tidigare regler var det möjligt för en förälder att driva krav på uteblivna underhåll i domstol och likaså för försäk- ringskassan att begära återbetalning av bidragsförskott med hjälp av kronofogden. Mer än tidigare betonas i de nya reglerna att åtgärder för att driva in återbetalning av underhållsbidrag måste vidtas utan dröjsmål och som en del av de administrativa rutinerna kring underhållsstödet. 83

De tvångsåtgärder som i de nya reglerna för underhållsstöd riktas mot fadern vilar således på en gammal tradition av att kontrollera att fäder uppfyllde sitt försörjningsansvar. Föreställningen att någon form av tvång är nödvändig för att detta ansvar skall uppfyllas i praktiken har levt kvar i de bestämmelser som har omgärdat samhäl-

80 A.a., s. 28. Ursprunget finns i 1871 års fattigvårdsförordning.

81Detta gjordes i samband med att möjligheten att ta till polisiära åtgärder mot lösdriveri, etc., avskaffades, SOU 1963:38.

82Se prop. 1978/79:12, s. 402 och 423, samt s. 106f.

83Prop. 1995/96:208, s. 66f.

128

Ingegerd Municio Larsson

lets stöd till barn i enföräldersfamiljer. Tvånget har formulerats på olika sätt under olika tider, men har dessutom tolkats mer eller mindre generöst i handläggningen av ärenden. Under senare år har de bestämmelser för bidragsförskott som gällt genomförts på ett sätt som etablerat normen om bidragsförskott som ett ovillkorligt stöd till ensamföräldrar. Den normen är fortfarande uttalad i det nya systemet. I den mån som den praktiska tolkningen av dessa bestämmelser också etablerat normen om bidragsförskott i stället för underhåll ger de nya reglerna signaler om en ny ordning.

Men också i det nya systemet finns utrymme för mer eller mindre generösa tolkningar och fler eller färre ärenden som blir föremål för exekutiva åtgärder. Att praxis kan utvecklas i en mer eller mindre generös riktning antyder att en strängare tolkning också är möjlig, och kanske också trolig i tider då föreställningen om ekonomisk kris blir alltmer etablerad. Statliga signaler om striktare krav på föräldrars underhållsansvar kan ytterligare styra praxis i en sådan riktning.

Tvång mot modern

Bestämmelserna om samhällsstöd till ensamma mödrar har alltsedan de först formulerades innehållit ett utrymme för tvång också mot modern. Liksom när det gäller tvångsåtgärder riktade mot fäderna har de dels formulerats olika i olika tider, dels tolkats med varierande stränghet. I det senaste beslutet kvarstår en gammal regel, enligt vilken ett barn inte har rätt till underhållsstöd om ”barnets mor är boförälder och hon uppenbarligen utan giltigt skäl låter bli att vidta eller medverka till åtgärder för att få faderskapet till barnet fast- ställt”. 84 Ett annat villkor som kvarstår från tidigare lagstiftning är att modern samarbetar för att få underhåll till barnet fastställt.

Kravet på att modern samarbetar för att fastställa vem som är far kan liksom tvångsåtgärder mot försumliga fäder härledas till 30-talets beslut om förskott på underhåll. Där ställdes de barn, för vilka det inte fanns något avtal eller någon dom om underhåll, utanför detta stöd från samhället. Därmed blev deras mödrar hänvisade till fattigvård. Till denna grupp barn hörde framför allt de utomäkten- skapliga barn, ”vilkas fader är okänd”. 85

Att fadern var okänd kunde enligt den utredning som föregick 30- talets beslut bero på att ”modern icke kunnat eller vägrat lämna tillräckliga upplysningar för faderns uppspårande och faderskapets fastställande”. Trots att dessa barns ”ställning är särskilt behjärtans-

84Betänkandet 1996/97:SfU3, s. 35.

85SOU 1936:47, s. 30.

129

… alla sina barn

värd” kunde de inte få bidragsförskott, därför att detta skulle kunna minska moderns intresse för att fastställa faderskapet. 86

De ändringar av familjepolitiken som infördes på 40-talet medgav ett visst stöd från samhället också till barn med okänd far. I samband med beslut om barnbidrag till alla barn beslutades också om ett särskilt barnbidrag till ”änkors och invaliders” barn. Detta särskilda barnbidrag var också till för de barn utom äktenskap där faderskapet inte hade kunnat fastställas. Det utgick dock inte förrän barnet fyllt tre år. Därmed var mödrar till barn under tre år som förut hänvisade till fattigvård, om de inte på egen hand kunde försörja sina barn. I praktiken blev detta en bestraffning av barn med okänd far och deras mödrar, en bestraffning som inte undanröjdes förrän i mitten på 60- talet.87

I senare bestämmelser om bidragsförskott kvarstod villkoret om samarbete från modern för att fastställa faderskapet och få till stånd en dom eller ett avtal om underhåll. Dock fanns inte längre ett explicit undantag från möjligheten att få bidrag för barn med okänd far, och dessa villkor kom att tolkas allt mindre strikt.

Att krav på samarbete för att fastställa faderskapet ställdes på mödrarna motiverades till en början med att det fanns en risk för att samhället belastades onödigt mycket, om detta villkor för samhälls- stöd frångicks. Fr.o.m. 60-talet ändrades motiveringen till en fråga om varje barns rätt att känna till sitt ursprung. Redan på 70-talet framfördes förslag om att detta krav skulle upphävas. 88 I utredningar på 90-talet har på nytt ifrågasatts om regeln skulle vara kvar. Så t.ex. förmodas kunskapen om denna rätt för barnen vara så vida spridd att något tvång inte skulle vara nödvändigt. Dessutom citeras rättsfall som visar att villkoret i praktiken fått allt mindre betydelse. Utredning om faderskap får nämligen inte göras på ett sätt som innebär ”svåra påfrestningar för modern” eller ”påtagliga risker för moderns psykiska hälsa”. 89

I den senaste utredningen om underhållsstöd föreslås att villkoret om moderns samarbete inte bara kvarstår utan förstärks i den del som gäller samarbete för att fastställa underhåll, men att det tas bort i den del som gäller faderskapet. Således skulle även i fortsättningen ett villkor för att få underhållsbidrag vara att modern samarbetade med försäkringskassan i de rent ekonomiska frågorna. Man föreslår att ”man skall begära mera än i dag av boföräldern” när det gäller sådan

86Citaten från a.a., s. 30f.

87SFS 1964:143.

88SOU 1972:34.

89Se Walin 1986:85.

130

Ingegerd Municio Larsson

medverkan.90 Som framgått har detta förslag inte lett till något beslut. I stället har båda de villkor som tidigare gällde bibehållits i det senaste beslutet.

Frågan är också om det skulle innebära någon faktisk förändring att avskaffa det ena villkoret, men behålla det andra. Samarbete med att fastställa underhåll kan knappast skiljas från samarbete att fastställa faderskapet. Samtidigt ger varje villkor som ställs för att få bidrag utrymme för mer eller mindre generösa tolkningar. Om det främsta syftet med ändrade bestämmelser sägs vara att etablera föreställningen om föräldrars primära försörjningsansvar som norm, kan en striktare tillämpning av sådana villkor legitimeras. I tider av besparingar kan varje sådant villkor dessutom användas för att uppfylla övergripande mål om minskade kostnader. En sådan till- lämpning skulle innebära en återgång till hur det undantag motivera- des som fram till 60-talet gjordes för barn yngre än tre år med okänd far. Så t.ex. skriver man om detta undantag att man ville undvika att ”kostnaderna för barnens försörjning övervältras på det allmänna”. Således menar man att kravet på fastställt faderskapet inte var ett ”självändamål”, utan ”betingas av nödvändigheten att tillse att de utomäktenskapliga fäderna fullgöra sina skyldigheter mot barnen”. 91

Treårsgränsen för bidragsförskott skulle i första hand fungera som ett tvång mot modern. Men staten utövade också ett tvång mot barnavårdsmännen i kommunerna, då statens andel av kostnaderna som uppgick till 80 % inte betalades ut, om kommunerna inte kunde göra gällande att man ansträngt sig för att fastställa vem som var far till de barn som kom i fråga och i första hand få till stånd ett avtal om underhåll från fadern. Också i den förvaltningsordning som används idag, där riksdagsbeslut genomförs inom en statlig organisation, kan olika former av kontrollåtgärder användas för att styra genomförandet av en förändrad lagstiftning i en eller annan riktning. Således kan t.ex. beslutsfattarnas intentioner kombineras med fasta ekonomiska ramar för att åstadkomma striktare bedömningar av de regler som ges.

6 Framtidens familjepolitik

För att inleda en diskussion av familjepolitikens möjliga utveckling i framtiden är det nödvändigt att konstatera att reformer som utformas könsneutralt ”får könsspecifika resultat”. 92 Den pappamånad som infördes i föräldraförsäkringen visade på en medvetenhet på regeringsnivå om att de rättigheter till ledighet som föräldraförsäk-

90I SOU 1995:26, s. 405.

91SOU 1947:21, s. 31 och 34.

92Åström 1992:183.

131

… alla sina barn

ringen sedan 60-talet gett både mammor och pappor inte hade lett till att den delades lika. Men också den högre ersättningsnivån för just denna månad är ett uttryck för denna medvetenhet. I motsats till mammor förväntas pappor kräva en högre ersättning för att utnyttja rättigheten till föräldraledighet.

Aviserade framtida förändringar av familjepolitiken måste speglas mot de skillnader mellan kvinnor och män som statistik och utred- ningar under 90-talet ger belägg för. Kvinnor är generellt fattigare än män, när det gäller förvärvsinkomster och intjänade rättigheter i försäkringssystemen. Kvinnor gör mer än män av barnomsorg i hemmet och ”hemproducerade varor och tjänster”. 93 Därmed drabbar kostnaderna för barnen kvinnor mer än män. Kvinnor betalar med lägre förvärvsinkomster och mer hemarbete.

Men sådana förändringar måste också relateras till de normer för barnens försörjning som tidigare etablerats. Som framgått föreskriver dessa föräldrarnas försörjningsplikt. Detta får motivera att samhällets stöd endast täcker en mindre del av barnens kostnader, och att det samhällsstöd som går utöver denna del behovsprövas. Det får också motivera att tvångsåtgärder mot de mödrar och fäder som inte medverkar till att avlasta samhällets ansvar bibehålls.

Slutligen kan vi av historien lära oss något både om möjligheter och svårigheter att få regeringar att ge pengar till familjepolitiska åtgärder. Som redan nämnts kom de institutionella reformer som Alva och Gunnar Myrdal föreslog på 30-talet att bli manliga kunskapsom- råden, medan sådana utredningar som gällde åtgärder i syfte att direkt avlasta familjerna för barnkostnaderna definierades som kvinnliga. Institutionerna byggdes ut i en omfattning som knappast gick att föreställa sig på 30-talet, och samhällets utgifter för dem ökade i motsvarande grad. Däremot möttes förslag om direkta ekonomiska bidrag till barnfamiljer av ständiga hänvisningar till ett begränsat budgetutrymme.94

Men historien lär oss också att det är möjligt att väcka opinion till förmån för familjepolitiska reformer. Ulla Lindströms insatser som familjeminister, både inom och utanför regeringen, var en förutsätt- ning för att barnbidragen höjdes under 50-talet. Likaså gavs grunden för 70-talets reformer i de utredningar som gjordes under hennes tolv år som familjeminister. Innan hon avgick år 1966 tillsatte hon den utredning som år 1972 presenterade det reformprogram som senare genomfördes.

93Uttrycket är från Ds 1994:81, s. 179. Där ges också statistik om förvärvsarbete och hemarbete från SCB:s tidsanvändningsundersökning 1990/91, s. 176ff.

94För familjeminister Ulla Lindströms strider i dessa frågor med finansministrarna Sköld och Sträng under hennes tolv regeringsår, se Lindström, 1969 och 1970.

132

97 En

Ingegerd Municio Larsson

Ett än mer belysande exempel är det opinionsbildande nätverk som kom att kallas Grupp 222 och som verkade under några år på 60- talet. Den fråga som då stod i centrum var kvinnors möjligheter att förvärvsarbeta och därmed också frågan om särbeskattning och barnomsorg.95

De förändringar av familjepolitiken som kan bli möjliga i framti- den måste därmed ses i ljuset av kvinnors och mäns skilda villkor i dagens samhället, men också i ljuset av föreställningar om vad som bör vara rätt och riktigt i framtidens samhälle.

Om beroende

När familjepolitiken utvecklas mot mindre beroende mellan vuxna, har detta en betydelse för kvinnor och en annan för män. Familjepoli- tiken under 1900-talet har syftat till att minska det ekonomiska beroendet mellan vuxna vid separation eller skilsmässa. När denna förändring granskas ur ett könsperpektiv, framgår att den inneburit en lättnad för män, men en risk för kvinnor. Den fördelning av förvärvs- arbete mellan kvinnor och män som fortfarande är den vanligaste kan ge ett sammanboende par fördelar. Eftersom män generellt får högre ersättning för förvärvsarbete än vad kvinnan får, ökar familjens sammanlagda inkomster, när han satsar mer tid på förvärvsarbete. Det kan göra att kvinnan har råd att förvärvsarbeta deltid och därmed ägnar mer tid för hemarbete. 96 De fördelar som mannen får vid en sådan arbetsfördelning tillhör vid en skilsmässa endast honom. Att kvinnan under samboendet ägnat mer tid än mannen åt vård av gemensamma barn och hemarbete för hela familjens välfärd ger däremot ingen motsvarande kompensation.

Utvecklingen mot mindre beroende initierades i slutet på 60-talet med en översyn av gällande familjerätt. I den programförklaring som regeringen gjorde inför denna översyn deklarerade man att varje vuxen individ i princip skulle ansvara för sin egen försörjning. utbyggd barnomsorg skulle göra det möjligt för båda föräldrarna att förvärvsarbeta också i en småbarnsfamilj. Vid en skilsmässa skulle underhåll mellan makar komma ifråga endast i undantagsfall. För de kvinnor som inte förvärvsarbetat och som vid skilsmässa blev utan

95 För mer information om gruppen och dess opinionsbildande arbete se Visionen om … 1992. Den debatt om särbeskattning som fördes under 60-talet, där förespråkarna lyckades vända ett motstånd som till en början framstod som överväldigande,

beskrivs utförligt i Lyttkens bidrag till den antologin.

96En diskussion om fördelning av förvärvs- och hemarbete ges i Ds 1994:81, del 10.

97En programförklaring ges av justitieministern i statsrådsprotokollet 1969-08-15, citerad i Sundberg 1969.

133

… alla sina barn

försörjning skulle i stället sådana samhällsåtgärder sättas in som gällde för andra arbetslösa vuxna.

För tvåföräldersfamiljer med barn kom denna familjepolitik att etablera den fördelning av förvärvsarbete som för närvarande är den vanligaste, nämligen en heltidsarbetande pappa och en deltidsarbe- tande mamma. Som redan nämnts motsvaras denna fördelning av förvärvsarbete av en omvänd fördelning av hemarbete och vård av barn, där kvinnor gör en mycket större del. 98 Därmed innebär arbetsfördelningen i tvåföräldersfamiljer i praktiken ett fortsatt beroende. Medan männen är beroende av kvinnornas marktjänst och vårdarbete i hemmen, är kvinnorna beroende av männens förvärvsar- bete och de inkomster som detta arbete ger.

För männen kom det minskade beroendet mellan makar att under- lätta skilsmässor, i och med att det underhåll som tidigare framför allt gick till kvinnor inte längre ansågs berättigat. Men dessutom minskade pappornas skyldighet att betala underhåll, i och med att möjligheterna ökade att få förbehåll vid beräkning av underhåll till barnen och eftergift på underhållsskulder. Det ekonomiska beroendet mellan makar minskade, men också det mellan pappor och barn i tidigare relationer.

För ensamstående föräldrar, det stora flertalet av dem kvinnor, kom också de förändringar som gjordes under denna period att minska beroendet av den andra föräldern. Kvinnors eget förvärvsar- bete innebar att underhåll från make ersattes med egna inkomster. En ovillkorlig rätt till bidragsförskott blev etablerad i praxis. Att detta bidrag fastställdes till ett minimibelopp, oberoende av fastställt underhållsbidrag, kom att ge ekonomiska lättnader för dessa familjer. Tillsammans med bostadsbidraget kom det att ge enföräldersfamiljer en betydligt bättre ekonomi än tidigare, trots att de fortfarande tillhörde de sämst ställda barnfamiljerna.

De beroendeförhållanden som fanns inom familjen har således fått nya betydelser. Men också andra beroendeförhållanden som tidigare sågs som naturliga har förändrats sedan 60-talet. Beroendet mellan vuxna barn och deras gamla föräldrar har försvunnit eller minskat, men också det mellan föräldrar och vuxna barn som studerar. I dessa fall ombesörjs försörjningen i stället i de allmänna samhällsstöd som

är avsedda för varje fall, som t.ex. pensioner eller studiestöd. 99 De vårdande uppgifter som behövs i samhället, som t.ex. för barn och äldre, har i en allt större utsträckning flyttats över till samhällets

98Ds 1994:81, s. 194f.

99En genomgång av sådana beroenderelationer görs i Sandberg 1969.

134

Ingegerd Municio Larsson

institutioner. Det var också sådana institutioner som kom att bli många kvinnors arbetsplatser, när de lämnade hemmen. 100

I 90-talets nya regler för underhållsstöd, sägs ett av syftena vara att ytterligare minska ”föräldrarnas ekonomiska beroende av varandra”, och i stället framhäva ”relationerna mellan var och en av föräldrarna och barnet”. 101 Detta förväntas bli följden av att den underhållsskyldiga föräldern betalar barnets underhåll till staten, i stället för att betala det direkt till barnet eller till boföräldern. Därmed tar man i familjepolitiken ännu ett steg i den utveckling som har skett under 1900-talet, en utveckling som inneburit att det ekonomiska beroendet mellan vuxna vid separation eller skilsmässa har minskat.

Den utveckling av familjepolitiken som skett under 1900-talet pekar således på minskat beroende mellan vuxna i familjen. De försök att förnya offentlig sektor som initierats under 90-talet kan dock komma att innebära att denna utveckling bryts. Således förebådas i en offentlig utredning om socialförsäkringar ett ökat familjebaserat beroende som en möjlig del i förnyelsen av den offentliga sektorn. ”(F)olkets självförsörjningsförmåga” skulle således kunna öka genom ”regelverk som knyter samman familjen i ett starkare ömsesidigt försörjningsansvar också över generations- gränserna”. 102 I det framtidsscenario som manas fram kan ett sådan ansvar innebära både vård och direkta kostnader. Det kan dessutom utvidgas till att omfatta tre generationer. Så t.ex. nämner man som exempel på arbetsuppgifter som måste orkas med ”barn som skall hämtas på dagis (...) och äldre anförvanter som måste ses till”. 103

Som framgått ställs också i de nya reglerna om underhållsstöd krav på att föräldrarnas ansvar för att försörja barnen ökar. Om sådana ansvarsrelationer utvidgas till att gälla gamla föräldrar och vuxna barn, torde de mer komma att gälla vård än pengar. Med den fördelning av arbetet mellan män och kvinnor som tidigare beskrivits, torde ett sådant utökat ansvar mer drabba kvinnor än män.

Om behovsprövning

I det senaste beslutet om underhållsstöd konstateras att de bidrags- skyldigas ekonomi inte avviker från genomsnittet hos befolkningen i övrigt. Som grupp betraktat är de således inte fattigare än andra, även om det bland dem också finns sådana som har sociala och ekonomis- ka problem. Detta får motivera att kravet på besparingar i de

100Axelsson 1992:41f.

101Prop. 1995/96:208, s. 43.

102Ds 1994:81, s. 398.

103A.a., s. 171.

135

… alla sina barn

offentliga utgifterna riktas mot dem och inte mot boföräldrarna. Man konstaterar nämligen att dessa som grupp betraktat har en sämre ekonomisk situation än befolkningen generellt.

De utredningar som gjorts om just detta samhällsstöd ger dock anledning att betvivla att hänsyn till mammornas sämre ekonomi också i framtiden kommer att stå i vägen för att besparingskrav riktas mot dem. I sådana utredningar har andra och mer omfattande förslag ställts i syfte att minska samhällets kostnader. De innebär att principen om behovsprövning införs i systemet för underhållsstöd. Både i utredningar och i remissvar läggs förslag fram som syftar till att inkomster från andra än fadern tas i anspråk, innan samhällets stöd träder in för att ersätta uteblivet underhåll.

Redan i de regler som gäller från och med detta år ingår en pröv- ning av underhållsstödet mot barnets egna inkomster. Således skall underhållsstöd inte utgå om barnet har egna inkomster som är högre än 42 000 kronor per år. En sådan prövning, men mot en lägre nivå, har föreslagits i tidigare utredningar. Den högre nivån motiveras i propositionen med att sådana inkomster som barn har av feriearbete inte bör påverka underhållsstödet. Därmed torde denna behovspröv- ning i praktiken få liten betydelse. Däremot skulle de upprepade förslag om behovsprövning gentemot boförälderns inkomster som lagts få större betydelse, om de genomfördes. 104 En sådan behovs- prövning skulle innebära att man gick ifrån den ovillkorliga rätt till underhållsstöd som tidigare etablerats inom systemet för bidragsför- skott.

I den proposition som ledde fram till beslutet om underhållsstöd anför man flera argument mot en sådan ordning. Ett argument refererar till det att boföräldrar till en allt övervägande del är kvinnor, medan de bidragsskyldiga är män. I och med att kvinnor generellt har lägre inkomster än män, är det endast en mycket liten grupp av boföräldrar som har höga inkomster. Dessutom är 84 % av de föräldrar som tidigare fått bidragsförskott ensamstående, och tillhör således även av den anledningen en grupp som har det svårt ekono- miskt.105 Ett annat argument mot en behovsprövning är att storleken på underhållstödet är begränsat till att motsvara hälften av vad barnet beräknas kosta utöver barnbidraget. Det betyder att den förälder som barnet bor hos redan betalar hälften, och ”ofta betydligt mer” av barnets kostnader.106 Ytterligare ett argument är att en behovspröv- ning skulle förstärka de marginaleffekter som föräldrar med goda

104Se t.ex. SOU 1995:26 och remissvaren till den utredningen som finns samman- fattade i prop. 1995/96:208.

105Prop. 1995/96:208:40.

106Ds 1996:2:13.

136

Ingegerd Municio Larsson

eller medelgoda inkomster redan är utsatta för. Högre inkomst leder nämligen till lägre bostadsbidrag och till högre kostnader för barnomsorg. Slutligen anför man att en behovsprövning skulle leda till att kostnaderna för att administrera underhållsstödet ökade och att strävan efter enkelhet i systemet motverkades.

I det beslut om underhållsstöd som nu har fattats har kraven på en prövning mot boförälderns inkomst således inte hörsammats. I propositionen aviseras dock framtida större förändringar av denna del av samhällets stöd till familjer. Att man inte kunnat ta ställning till de förslag som förts fram av den senaste omfattande utredningen motiveras med att saneringen av statens finanser krävde beslut som kunde leda till besparingar redan under år 1997. Om ett sådant framtida beslut kommer att följa utredningens förslag, kan en behovsprövning gentemot moderns inkomst komma att bli en realitet.

En sådan skulle kunna motiveras i linje med andra argument som förs fram i utredningen. Dessa går ut på att undanröja sådana förhållanden som kan ge utrymme för att reglerna missbrukas. Så har t.ex. Riksrevisionsverket i en rapport som redovisas i underlaget till det senaste beslutet påpekat att det finns fall där boföräldern har en högre inkomst än den bidragsskyldiga föräldern, något som gör det möjligt att ”bidragsplanera”. Vid en separation kan den med högst inkomst bli boförälder och den med lägst bidragsskyldig för att få största möjliga bidrag. 107 Att den övervägande andelen av föräldrar med bidragsförskott är kvinnor tyder på att sådan bidragsplanering inte förekommer i någon större omfattning.

Men Riksrevisionsverket förespråkar dessutom behovsprövning gentemot en styvförälders inkomst, något som också den senaste utredningen föreslår. Skälet för detta skulle vara större rättvisa, i och med att boföräldrar som gift om sig och skaffat ny familj utan en sådan behovsprövning får ett lika stort statligt stöd som de föräldrar som bor ensamma.

Förslaget om behovsprövning av underhållbidrag återknyter till hur de första besluten om bidragsförskott var utformade. Enligt 30- talets beslut prövades rätten till bidrag mot moderns inkomst, eller mot makarnas sammanlagda inkomst om modern hade gift om sig.108 Styvfaderns skyldighet att försörja sina styvbarn trädde därmed in före samhällets skyldighet att kompensera för den biologiska faderns försumlighet.

107 Se a.a.sid. 93. Som de också påpekar verkar bostadsbidraget däremot i motsatt riktning, dvs. det är mer fördelaktigt att den förälder som har lägre inkomst blir bo-

förälder.

108 SOU 1936:47.

137

… alla sina barn

I senare lagstiftning om bidragsförskott har syftet att främja nya familjebildningar fullföljts genom att styvfäder visserligen i princip varit skyldiga att försörja sina styvbarn, men att detta inte har inkränkat på rätten att få bidragsförskott. Styvfaderns försörjnings- ansvar har i stället gällt sådant som gick utöver det allra nödvändi- gaste. Således skulle även styvbarn få del av den standardhöjning som kom hela familjen till del på grund av en styvförälders inkomster. Så formuleras styvförälders försörjningsansvar också i de nu gällande reglerna i föräldrabalken.

Om behovsprövning av underhållsstöd i framtiden kommer att göras mot styvförälders inkomster innebär detta därmed en viktig principiell förändring. Den kommer att göra kvinnors förhandlingspo- sition inom sådana familjer svårare, i och med att hon måste ställa krav på sin nya partner om att han skall försörja hennes barn. 109 Den innebär också ett avsteg från principen om ett mindre beroende mellan vuxna, i och med att det skulle göra kvinnan ekonomiskt mer beroende både av sin nya partner och av pappan till hennes barn. Om styvförälderns försörjningansvar träder in före samhällets, blir det viktigt för henne att få ett så stort underhåll som möjligt från barnens pappa.

Om arbete

Som redan nämnts introducerades på 60-talet principen om att varje vuxen skulle försörja sig själv. Rättigheter anknytna till socialförsäk- ringen skulle tjänas in individuellt, i stället för att vara familjebundna och baserade på mannens rättigheter. De decennier som följde kom också att innebära att kvinnor kom att utgöra en lika stor del av arbetskraften som män, även om de som vi sett arbetade deltid i större utsträckning än män. Därmed kunde också familjepolitiken baseras på principen om att föräldrar skulle försörja sig själva och sina barn, och samhällets stöd riktas till de mest behövande.

De familjepolitiska utredningarna under 80-talet arbetade under förutsättningen att de förslag som de lade fram skulle finansieras utan att statens kostnader ökade. 110 Det gjorde att det krav på förvärvsar- bete som tidigare riktats mot föräldrar kom att utökas med krav på mer hemarbete. Inför uppgiften att föreslå ekonomiska lättnader för barnfamiljer utan ökningar av de offentliga utgifterna föreslog t.ex. utredningen Barn kostar … mer hemproduktion. Noggranna beräk-

109Om kvinnors beroende av mannen i familjen, se Hobson 1990.

110Redan 1978 gav den då borgerliga regeringen tilläggsdirektiv till alla utredningar om att eventuella kostnadshöjande förslag skulle finansieras genom omfördelning av befintliga resurser. Se Söderlind & Petersson 1986:50f.

138

Ingegerd Municio Larsson

ningar gjordes av ”hur mycket hushållsutgifterna kan minska om man bakar matbröd, lagar mat av råvaror i stället för att använda halvfab- rikat samt syr kläder”. 111 Givetvis konstaterade man också att besparingarna blev större med fyra barn än med två.

Detta visar hur avståndet har vuxit till den utopi som Alva Myrdal, men också andra framträdande socialdemokratiska kvinnor, formule- rade under 30- och 40-tal. Enligt dessa utopier skulle kvinnor befrias från en allt större del av hemarbete och barnavård, i den mån som de gick ut i förvärvsarbete. 112 Denna utopi omformulerades på 60-talet till kollektivhus med ”arbetsgemenskap”, där män och kvinnor förväntades dela på hemarbetet, men också minska arbetsbördan med hjälp av gemensamma insatser. 113

Den utredning om socialförsäkring som tidigare nämnts betonar liksom andra utredningar det man kallar för arbetslinjen. Men den förespråkar också medborgarnas ansvar för sin egen och sin familjs försörjning. Som framgått förutser den utredningen dessutom ett ökat ansvar mellan generationer. I den mån sådana lösningar innebär mer oavlönat arbete med vård och service drabbar detta kvinnor mer än män. Men också sådana förändringar inom barnomsorg och skola som nu görs och som innebär mer arbete av föräldrar i egenskap av brukare, kan ytterligare komma att öka kvinnors arbetsbörda. 114

Möjligen är en sådan framtida utveckling helt konsekvent med det vi kunnat observera tidigare. Således formulerades på 70-talet lösningen på barnfamiljernas svaga ekonomi som förvärvsarbete både för kvinnor och män. Under 80-talet framställdes lösningen på detta problem som mer hemarbete också åt förvärvsarbetande föräldrar med barn. Under 90-talet kan lösningen inte bara på barnfamiljernas ekonomi, utan också på den offentliga sektorns problem, komma att lägga en ännu större arbetsbörda på föräldrar med både små och stora barn. Men sådana lösningar kan också komma att lägga ett större vårdansvar på dem som har gamla föräldrar. Den erfarenhet vi har av arbetsfördelningen mellan män och kvinnor talar för att sådant arbete kommer att bäras mer av kvinnor än av män.

Om rättvisa

111SOU 1983:14, s. 72.

112Redan i Kris i befolkningsfrågan förutses en sådan utveckling. De tekniska möjligheterna finns att flytta ”den sista beredningen av konsumtionsartiklarna” utom hemmet, påpekar man. ”Konfektionskläder, tvättanstalter och centralkök” kan således frigöra kvinnorna från hushållsarbetet. A.a. sid. 311–312.

113Se Vestbro 1992:67.

114Se Starks & Regnérs kapitel i denna bok.

139

… alla sina barn

Det här kapitlet har visat hur föreställningar om fördelningen av ansvaret för barnens försörjning mellan samhället och föräldrarna har formulerats i olika tider. Det har framgått att den praktiska politiken uttrycker en påfallande kontinuitet, i och med att detta ansvar i huvudsak har lagts på föräldrarna. Men sedan 30-talet har också återkommande framförts att detta var en orättvisa som i möjligaste mån borde rättas till. I offentliga utredningar om familjepolitiken har gång på gång påtalats att barnfamiljer har en sämre ekonomi än familjer utan barn, och att detta beror på att kostnaderna för barnen bärs av varje enskild familj. Villkoren för familjer med endast en försörjare, liksom för familjer med många barn har uppmärksammats som särskilt svåra, och därmed särskilt orättvisa.

De grupper i samhället som i första hand jämförts med varandra i sådana diskussioner har varit familjer med och familjer utan barn. I andra hand har man jämfört familjer med olika stora inkomster och fler eller färre barn. Den fråga som ställts i utredningar har varit hur den ekonomiska bördan för barnen skulle kunna fördelas mellan samhällets medborgare, och mellan livsperioder med eller utan barn för enskilda individer.

När behovsprövning av underhållsstöd föreslås med hänvisning till rättvisa mellan barnfamiljer som lever under skilda förhållanden, introduceras en ny föreställning om vad som är en rättvis fördelning av försörjningsansvaret för barnen. ”Kärnfamiljer” jämförs med familjer som får underhållsbidrag, och det framställs som orättvist att ”ansvaret för barnen förskjuts från föräldrarna till det allmänna” i de senare fallen.115

Om frågan om rättvisa tidigare byggdes på jämförelser mellan familjer med och utan barn, kan den i framtiden komma att bygga på dels jämförelser mellan enföräldersfamiljer med varierande för- värvsinkomster, dels mellan dessa och ombildade familjer. Därmed kan den förändring av familjepolitiken som har inletts på 90-talet på ett genomgripande sätt förändra föreställningen om att en rättvis fördelning av ansvaret för barnens försörjning förutsätter att föräldrarna inte bär det ansvaret ensamma. En sådan förändring kan leda till successiva beslut i riktning mot än mindre samhälleligt ansvar.

Redan i riksdagsbehandlingen av det senaste beslutet om under- hållsstöd ges utkastet till en radikal förändring i den riktningen. I en riksdagsmotion av moderaterna yrkas att underhållsbidraget till ensamföräldrar tas bort. I stället skall de föräldrar som med egna inkomster inte når upp till socialbidragsnormen för familjen vara

115 SOU 1995:26, s. 163.

140

Ingegerd Municio Larsson

berättigade till socialbidrag, vilket i så fall prövas av socialvården. 116 Visserligen avslogs motionen, men den pekar på att risken för en återgång till den ordning som gällde på 30-talet inte bör underskattas.

Vi har sett att reformer som gett barnfamiljer ekonomiska lättna- der har gått en törnbeströdd väg från förslag till beslut. Men vi har också sett att det opinionsbildande arbete som inleddes på 30-talet långsiktigt kom att etablera föreställningen om att samhället borde ta ett större ansvar för barnens försörjning. Om denna föreställning nu ställs åt sidan, kommer de försämringar i familjepolitiken som skymtar fram i utredningar att genomföras, något som kommer att drabba kvinnor mer än män. Det talar för att kvinnor har ett särskilt ansvar för att föra frågan om samhällets ansvar för barnens försörj- ning till förnyad debatt.

——————

Insamlingen av det empiriska materialet har skett inom ett projekt, finansierat av Humanistisk Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet, med titeln ”Kvinnornas kunskap och statens politik” (F556/90), vilket härmed tacksamt tillkännages. Tack också till Agneta Stark för värdefulla synpunkter.

——————

Litteratur

Axelsson, Christina (1992) Hemmafrun som försvann. Övergången till lönearbete bland gifta kvinnor i Sverige 1968–1981. Stockholms universitet: Institutet för social forskning 21

Betänkande 1978/79:LU9 (lagutskottets) med anledning av proposition 1978/79:12 om underhåll till barn och frånskilda, m.m. jämte motioner

Betänkande 1995/96:SoU6 (socialutskottet) Barnbidrag m.m.

Betänkande 1996/97:FiU10 (finansutskottet) Statsbudget för budgetåret 1997

Betänkande 1996/97:SfU3 (socialförsäkringsutskottet) Underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar

Ds 1994:81 En social försäkring. Rapport till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi

Ds 1996:2 Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar

Förvaltningspolitik i Norden (1994) Red. Per Lægreid & Ove K. Pedersen. Jurist- og Økonomforbundets Forlag

Hobson, Barbara (1990) ”No Exit, No Voice: Women’s Economic Dependency and the Welfare State” Acta Sociologica 33/1990/3

Lindström, Ulla (1969) I regeringen: ur min politiska dagbok 1954–1959,

Stockholm: Bonnier

Lindström, Ulla (1970) Och regeringen satt kvar!: ur min politiska dagbok 1960– 1967, Stockholm: Bonnier

116 1996/97:SfU3, s. 8.

141

… alla sina barn

Lyttkens, Sonja (1992) ”Införande av särbeskattning i Sverige” i Visionen om jämställdhet , Stockholm: SNS Förlag

Municio Larsson, Ingegerd (under utgivning) Retorik och organisatorisk förändring

– föreställningar och begrepp i 90-talets skolreformer

Myrdal, Alva och Gunnar Myrdal (1934) Kris i befolkningsfrågan , Stockholm: Albert Bonniers Förlag

Proposition (Kungl. Maj:ts) till riksdagen med förslag till förordning om allmän varuskatt m.m., 1959, nr 162

Proposition (regeringens) 1975/76:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1976/77

Proposition (regeringens) 1978/79:12 om underhåll till barn och frånskilda, m.m.

Proposition (regeringens) 1980/81:118 om ekonomisk-politiska åtgärder . Bilaga 1

Proposition (regeringens) 1990/91:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/91, m.m. (kompletteringsproposition)

Proposition (regeringens) 1995/96:186 Nya regler för bostadsbidrag

Proposition (regeringens) 1995/96:208 Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar, m.m.

Proposition (regeringens) 1996/97:1 Förslag till statsbudget. Finansplan m.m.

Regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna

Riksförsäkringsverket (1997) Budgetunderlag, 1997-02-25

SFS 1957:284 Lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag

SFS 1964:143 Lag om bidragsförskott

SFS 1992:148 Lag om särskilt bidrag till ensamstående med barn

Socialstyrelsens Allmänna råd 1989:6

SOU 1936:47 Utredning med förslag rörande förskottering av underhållsbidrag till barn utom äktenskap m.fl.

SOU 1947:21 Socialvårdskommitténs betänkande XV: Utredning och förslag angående särskilda barnbidrag och bidragsförskott m.m.

SOU 1963:38 Arbetsföreläggande. Promemoria avgiven av tillkallad utredningsman

SOU 1964:36 Ökat stöd till barnfamiljer. Promemoria avgiven av familjeberednin g- en

SOU 1972:34 Familjestöd. Betänkande avgivet av Familjepolitiska kommittén

SOU 1983:14 Barn kostar … Betänkande från familjeekeonomiska kommittén

SOU 1995:26 Underhållsbidrag och bidragsförskott. Betänkande av underhållsb i- drags- och bidragsförskottsutredningen, del A

SOU 1995:133 Bostadsbidragen – effektivare inkomstprövning – besparingar. Betänkande av bostadsbidragsutredningen ’95

Statistiska Centralbyrån (1982) Kvinnor och barn. Intervjuer med kvinnor om familj och arbete. Sveriges officiella statistik (Information i prognosfrågor 1982:4)

Statistiska Centralbyrån (1995) Levnadsförhållanden. Barn och deras familjer 1992– 93. Sveriges officiella statistik (Rapport nr 89)

Statistiska Meddelanden Be12SM9501 Folkmängd i hela riket, länen och kommunerna, 31 december 1995. Sveriges officiella statistik

142

Ingegerd Municio Larsson

Sundberg, Jacob W.F. (1969) Familjerätt i omvandling, Stockholm: P.A. Norstedt & Söner Förlag

Söderlind, Donald & Petersson, Olof (1986) Svensk förvaltningspolitik. Uppsala: Diskurs

Vestbro, Dick Urban (1992) ”Från liberal rörelse till socialistisk kamp mot patriarkatet” Visionen om jämställdhet. Stockholm: SNS Förlag

Visionen om jämställdhet (1992) Red. Annika Baude. Stockholm: SNS Förlag

Walin, Gösta (1986) Föräldrabalken och internationell föräldrarätt , Stockholm: Norstedts Förlag

Wittrock, Björn & Lindström, Stefan (1984) De stora programmens tid, Stockholm: Akademilitteratur

Åkerman, Britta (1994) 88 år på 1900-talet. Bland vänner och idéer , Stockholm: Bokförlaget T. Fischer & Co.

Åkerstrøm Andersen, Niels (1994) ”Danmark: forvaltningspolitiske strategier” Förvaltningspolitik i Norden, Jurist- og Økonomforbundets Forlag

Åström, Gertrud (1992) ”En naturlig ordning – Om organisation efter kön”

Kontrakt i

kris, Stockholm: Carlsson Bokförlag

 

143

3IV 3 'USTAFSSON

&AMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET BLAND KVINNOR SOM F¶TT BARNEN INTERNATIONELL J¤MF¶RELSE

3)6 3 '534!&33/.

%KONOMISK TEORI OM FAMILJENS BETEENDE "ECKER 3CHULTZ RED

#IGNO PO¤NGTERAR ATT BESLUT OM ATT S¤TTA BARN TILL V¤RLDEN BLAND ANNAT BEROR P¥ EKONOMISKA FAKTORER $E BLIVANDE F¶R¤LDRARNAS YRKESINKOMSTER ¤R D¤RF¶R AV BETYDELSE F¶R UTVECKLINGEN AV F¶DELSETALET I ETT LAND !LVA OCH 'UNNAR -YRDAL ARGUMENTERADE REDAN F¶R ATT UNGA PAR SOM ¶NSKADE STARTA EN FAMILJ SKULLE REALISERA SINA PLANER ENDAST OM DE HADE R¥D TILL DET $ERAS BOK +RIS I BEFOLKNINGSFR¥GAN

F¶REGRIPER D¤RF¶R DEN MODERNA EKONOMISKA TEORIN OM FAMILJEN F¶R VILKEN 'ARY "ECKER ERH¶LL .OBELPRISET I EKONOMI 0¥ TRETTIOTALET VAR 3VERIGE LIKSOM ANDRA V¤STL¤NDER PL¥GAT AV MASSARBETS L¶SHET OCH DEPRESSION %N VANLIG ¥SIKT VAR D¥ ATT JOBBEN BORDE RESERVERAS F¶R M¤NNEN FAMILJEF¶RS¶RJARNA OCH ATT GIFTA KVINNOR SOM JU ¤ND¥ VAR F¶RS¶RJDA BORDE F¶RBJUDAS ATT HA JOBB $ENNA ¥SIKT KOM TILL UTTRYCK I DEN STATLIGA ARBETSL¶SHETSUTREDNINGEN !LVA -YRDAL VAR HUVUDSEKRETERARE I DEN STATLIGA UTREDNINGEN OM GIFT KVINNAS R¤TT TILL YRKESARBETE SOM L¤MNADE SITT BET¤NKANDE !LVA -YRDAL OCH ANDRA FEMINISTER LYCKADES V¤NDA DEBATTEN OM GIFT KVINNAS R¤TT TILL YRKESARBETE TILL EN DEBATT OM DEN ARBETANDE KVINNANS R¤TT ATT BILDA FAMILJ (ATJE 0¥ DETTA S¤TT KUNDE DE SOM BEFARADE EN AVFOLKNING AV 3VERIGE VINNAS F¶R SOCIALA ¥TG¤RDER SOM F¶RB¤TTRADE BARNFAMILJERNAS SITUATION OCH 3VERIGE FICK DESSUTOM SOM F¶RSTA LAND I V¤RLDEN EN LAGSTIFTNING SOM F¶RBJ¶D ARBETSGIVARE ATT AVSKEDA EN KVINNA P¥ GRUND AV GIFTERM¥L HAVANDESKAP ELLER BARNSB¶RD $EN SVENSKA SOCIALDEMOKRATISKA POLITIKEN HAR SENARE L¥NGSAMT MEN S¤KERT UTVECKLATS I EN RIKTNING SOM SKALL G¶RA DET M¶JLIGT ATT F¶RENA FAMILJ OCH YRKESLIV S¥V¤L F¶R M¤N SOM F¶R KVINNOR BLAND ANNAT GENOM S¤RBESKATTNING BETALD F¶R¤LDRALEDIGHET OCH UTBYGGNAD AV SUBVENTIONERADE DAGHEM FRAMF¶RALLT UNDER OCH TALEN 3VERIGE ¤R ETT F¶REG¥NGSLAND VAD G¤LLER POLITIK MED SYFTET ATT G¶RA DET M¶JLIGT ATT F¶RENA YRKESLIV OCH FAMILJELIV KOMBINATIONSSTRATEGIN

&AMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET

) L¤NDER SOM UNDER L¥NG TID DOMINERATS AV KRISTDEMOKRATISKA PARTIER S¥SOM 4YSKLAND OCH .EDERL¤NDERNA MEN OCKS¥ 3PANIEN OCH )TALIEN HINDRAS UTVECKLINGEN MOT EKONOMISK SJ¤LVST¤NDIGHET F¶R KVINNOR AV BRIST P¥ INFRASTRUKTUR SOM MEDGER YRKESARBETE OCH BARN OMSORG SAMTIDIGT 2ESULTATET ¤R SJUNKANDE F¶DELSETAL OCH L¥G F¶R V¤RVSFREKVENS BLAND SM¥BARNSM¶DRAR ,¥G F¶RV¤RVSFREKVENS BLAND SM¥BARNSM¶DRAR ¤R FORTFARANDE EN M¥LS¤TTNING BLAND KRISTDEMOKRATIS KA POLITIKER MEDAN DE TENDERAR ATT SE DET SJUNKANDE F¶DELSETALET MER SOM ETT RESULTAT AV ATT UNGA M¤NNISKOR BLIVIT MER EGOISTISKA ¤N SOM ETT RESULTAT AV KRISTDEMOKRATISK POLITIK %N ¥SIKT AV DETTA SLAG UTTRYCKS AV DE TYSKA EKONOMERNA $IETER "¶S OCH 2OBERT + VON 7EISZ¤CKER I DEN RENOMMERADE EKONOMTIDSKRIFTEN %UROPEAN %CONOMIC 2EVIEW

&¶DELSEKONTROLL HAR GJORT DET M¶JLIGT F¶R FOLK ATT UPPFYLLA SIN ¶NS KAN OM F¤RRE BARN I ETT SAMH¤LLE D¤R EGOISTISK MATERIALISM H¤RSKAR OCH SOCIALA NORMER LEDER TILL DUBBLA INKOMSTER OCH INGA BARN ATTITYDER N¤R BARN INTE L¤NGRE ¤R N¶DV¤NDIGA I F¶R¤LDRARNAS F¶RETAG OCH D¤R BARN INTE L¤NGRE ¤R DEN B¤STA F¶RS¤KRINGEN MAN KAN HA F¶R ¥LDERDOMSPENSIONEN &¶RFATTARENS ¶VERS¤TTNING

4YSKA IRL¤NDSKA OCH ITALIENSKA FEMINISTER TVEKAR ATT S¤TTA LIKHETS TECKEN MELLAN KVINNORS SJ¤LVST¤NDIGHET OCH EGET JOBB ENLIGT /STNER OCH ,EWIS +VINNOGRUPPER MED KRISTDEMOKRATISK UPPV¤XT PL¤DERAR F¶R EN UPPV¤RDERING AV V¥RDARBETE MED INF¶RANDE AV HEMMAFRUL¶N 0¥ DETTA S¤TT SAKNAS I KRISTDEMOKRATISKT STYRDA L¤NDER EN VERKLIG MOBILISERING AV KVINNORNA F¶R EN POLITIK D¤R KVINNOR OCH M¤N KAN TA LIKA DEL I V¥RD OCH F¶RS¶RJNING

) DET KRISTDEMOKRATISKT DOMINERADE .EDERL¤NDERNA STIFTADES

EN LAG SOM F¶RBJ¶D ARBETSGIVARE ATT ANST¤LLA GIFTA KVINNOR %N L¤RARINNA SOM GIFTE SIG FICK D¤RF¶R AVSKED P¥ BR¶LLOPSDAGEN OCH

STIFTADES EN S¤RSKILD LAG GENOM VILKEN ALLA D¥ FORTFARANDE ANST¤LLDA GIFTA L¤RARINNOR STYCKEN AVSKEDADES +ESSEL +UPERUS 0OTT "UTER 'USTAFSSON %FTER KRIGSSLUTET ¤NDRADES ARBETSMARKNADEN I .EDERL¤NDERNA LIKSOM I ¶VRIGT I %UROPA OCH DET BLEV SV¥RT ATT REKRYTERA OGIFTA L¤RARINNOR ELLER MANLIGA L¤RARE …R

FICK KOMMUNERNA DISPENS FR¥N TV¥NGET ATT AVSKEDA L¤RARINNOR SOM GIFTE SIG OCH EN R¤TT ATT BEH¥LLA EN GIFT L¤RARINNA P¥ TV¥M¥NADERSKON TRAKT INF¶RDES

) STIFTELSEURKUNDEN F¶R VAD SOM NU ¤R %5 I DEN S¥ KALLADE 2OM TRAKTATEN INF¶RDES P¥ FRANSKT INITIATIV ARTIKEL SOM STADGAR ATT KVINNOR OCH M¤N SKALL ERH¥LLA LIKA L¶N OCH L¶NEBEROENDE SOCIALA F¶RM¥NER F¶R LIKV¤RDIGT ARBETE 0OTT "UTER ,EWIS /STNER

) DEN INTRESSANTA ARTIKELN OM %5 S J¤MST¤LLDHETSPOLITIK AV ,EWIS OCH /STNER FRAMG¥R ATT FRAMF¶RALLT P¥ TALET F¶RDE

3IV 3 'USTAFSSON

%5 EN POLITIK SOM LIKNAR SVENSK J¤MST¤LLDHETSPOLITIK MEN ATT TIDEN D¤REFTER K¤NNETECKNAS AV F¥ INITIATIV ) SAMBAND MED TECKNANDET AV 2OMF¶RDRAGET UPPH¤VDE .EDERL¤NDERNA LAGEN OM F¶RBUD F¶R GIFT KVINNA ATT YRKESARBETA N¤R DET G¤LLDE STATSTJ¤NSTEM¤N ,AGEN F¶RBLEV G¤LLANDE F¶R L¤NGRE ELLER KORTARE TID I OLIKA KOMMUNER &¶RST FICK HOLL¤NDSKA KVINNOR ETT SKYDD MOTSVARANDE DET SOM SVENSKA KVINNOR FICK REDAN N¤MLIGEN F¶RBUD F¶R ARBETSGIVARE ATT AVSKEDA EN KVINNA P¥ GRUND AV GIFTERM¥L HAVANDESKAP ELLER BARNAF¶DSEL 5NDER

TALET BILDADES I .EDERL¤NDERNA EN STATLIG J¤MST¤LLDHETSKOMMIS SION OCH LAGAR OM LIKAL¶N OCH LIKA BEHANDLING INF¶RDES0OTT "UTER ) EN SKRIFT OM F¶RDELAR OCH NACKDELAR MED %5 F¶R .EDERL¤NDERNA D¤R CIRKA OLIKA POLITIKOMR¥DEN BEHANDLAS PO¤NGTERAR 4RAAG SOM BEHANDLAR J¤MST¤LLDHETSPOLITIKEN ATT %5 MEDLEMSKAPET ENBART HAR HAFT F¶RDELAR F¶R KVINNORS J¤MST¤LLDHET OCH ATT F¶RB¤TTRINGEN F¶R KVINNORNA KOMMIT SOM EN F¶LJD AV %5 INITIATIV OCH INTE AV INITIATIV FR¥N DEN HOLL¤NDSKA REGERINGEN %MELLERTID H¤RSKAR FORTFARANDE I .EDERL¤NDERNA EN NEGATIV ATTITYD MOT SM¥BARNSM¶DRAR SOM ¤R YRKESAKTIVA OCH DAGHEMSVERKSAMHETEN ¤R F¶GA UTBYGGD %NDAST PROCENT AV BARN ¥R HAR DAGHEMSPLATS

OCH ENDAST PROCENT AV BARN ¥R !RACHNE DEC

&¶RSKOLAN ¤R INBYGGD I GRUNDSKOLAN OCH B¶RJAR N¤R BARNET FYLLER ¥R &¶R SM¥SKOLEBARN ¤R SKOLDAGEN KORT OCH AVBRUTEN AV LUNCHPAUS D¤R TRADITIONELLT MAMMAN H¤MTAR BARNET SERVERAR LUNCH OCH SEDAN G¥R TILLBAKA MED BARNET TILL SKOLAN %TT ¶KANDE ANTAL SKOLOR TAR ANSVAR F¶R BARNET OCKS¥ UNDER LUNCHRASTEN 9RKESDELTAGANDET BLAND SM¥ BARNSM¶DRAR I .EDERL¤NDERNA ¤R BLAND DE L¤GSTA I %UROPA …R VAR SIFFRAN PROCENT F¶R KVINNOR MED BARN ¥R OCH PROCENT F¶R KVINNOR MED BARN ¥R &AGAN 2UBERY …R VAR ARBETSKRAFTSDELTAGANDET PROCENT BLAND ALLA HOLL¤NDSKA KVINNOR

¥R OCH PROCENT BLAND ALLA GIFTA KVINNOR ¥R I .EDERL¤NDER NA 3AINSBURY

*¤MF¶RELSEN MELLAN 3VERIGE OCH .EDERL¤NDERNA VISAR STORA OLIK HETER N¤R DET G¤LLER LAGSTIFTNINGEN KRING KVINNORS YRKESVERKSAMHET $ESSA OLIKHETER P¥VERKAR GIVETVIS DET EKONOMISKA UTFALLET AV ATT V¤LJA BARN I KOMBINATION MED YRKESARBETE $EN TRADITIONELLA EKONOMANSAT SEN ¤R ATT UTG¥ FR¥N DEN INSTITUTIONELLA UPPS¤TTNINGEN OCH STUDERA BETEENDET %N EKONOM STUDERAR D¤RF¶R T EX FR¥GAN (UR M¥NGA SM¥BARNSM¶DRAR YRKESARBETAR N¤R DET FINNS SUBVENTIONERADE DAGHEM I J¤MF¶RELSE MED N¤R DET INTE FINNS F¶R ATT UTR¶NA EFFEKTEN AV DAGHEM SUBVENTIONER P¥ YRKESVERKSAMHETEN 'USTAFSSON 3TAFFORD

) STATSVETENSKAPLIGA STUDIER ¤R I ST¤LLET FRAMV¤XTEN AV EN VISS POLITIK ELLER INSTITUTIONELL UPPS¤TTNING F¶REM¥L F¶R STUDIUM %N STATSVETENSKAPLIG FR¥GA ¤R TILL EXEMPEL 6ARF¶R FINNS DET EN DAG

&AMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET

HEMSPOLITIK I 3VERIGE FR¥N TALETS B¶RJAN MEDAN I .EDERL¤NDERNA DEN F¶RSTA ANSATSEN TILL DAGHEMSPOLITIK DATERAR SIG TILL $ETTA ¥R KOM EN POLITIK F¶R ATT STIMULERA DAGHEM F¶R YRKESARBETANDE M¶DRAR F¶R F¶RSTA G¥NGEN 4IDIGARE BARNOMSORG HADE VARIT ANTINGEN DELTIDS LEKSKOLA ELLER FATTIGV¥RD 4IJDENS ,IEON $ENNA UPPSATS BYGGER P¥ F¶RFATTARENS FORSKNING KRING FAMILJEPOLITIK OCH ARBETSKRAFTS DELTAGANDE BLAND KVINNOR SOM F¶TT BARN I ETT ANTAL V¤STL¤NDER 4ILL STOR DEL HAR DENNA FORSKNING UTF¶RTS I SAMARBETE MED #ECILE 7ETZELS SOM DISPUTERAR I NATIONALEKONOMI VID !MSTERDAMS UNIVERSITET P¥ DETTA ¤MNE 3TATSVETENSKAPLIG FORSKNING HAR VARIT EN BETYDANDE K¤LLA TILL INSPIRATION SOM ETT KOMPLEMENT TILL DE MIKROEKONOMISKA OCH MIKROEKONOMETRISKA ANSATSER SOM ¤R F¶RFATTARENS HUVUDSAKLIGA ARBETSMETOD 6¥RT ARBETE UTNYTTJAR PANELDATAMATERIAL F¶R 3VERIGE 6¤STTYSKLAND OCH 3TORBRITANNIEN MEDAN ANALYSEN AV HOLL¤NDSKA MOTSVARANDE DATA ¤N S¥ L¤NGE V¤NTAR P¥ ATT UTF¶RAS

0ANELDATA GER M¶JLIGHET TILL F¶RE EFTER ANALYSER

0ANELDATA ERH¥LLES GENOM ATT SAMMA PERSONER BESVARAR LIKALYDANDE FR¥GOR VID ETT FLERTAL TILLF¤LLEN $ET MEST K¤NDA PANELDATAMATERIALET B¶RJADE INSAMLAS VID UNIVERSITETET I -ICHIGAN I 53! REDAN OCH INNEH¥LLER KANSKE VARIABLER PER ¥R F¶R SAMTLIGA VUXNA I CIRKA

HUSH¥LL 6ID B¶RJAN AV TALET B¶RJADE F¶RBEREDELSERNA F¶R INSAMLING AV LIKNANDE SVENSKA DATA P¥ INITIATIV AV !NDERS +LEVMAR KEN DET S¥ KALLADE (53 DATAMATERIALET +LEVMARKEN /LOVSSON

+LEVMARKEN M FL 3AMTIDIGT TOG EN GRUPP TYSKA FORSKARE INITIATIV TILL ATT SKAPA ETT TYSKT HUSH¥LLSPANELDATAMATERIAL DET S¥ KALLADE '3/%0 MATERIALET 'ERMAN 3OCIO %CONOMIC 0ANEL SOM NUMERA INSAMLAS OCH ADMINISTRERAS VID $EUTSCHES )NSTITUT F¼R 7IRTSCHAFTSFORSCHUNG $)7 I "ERLIN 7AGNER 3CHUPP 2ENDTEL

"¥DE DET TYSKA OCH DET SVENSKA PANELDATAMATERIALET HAR SOM F¶RSTA INSAMLINGS¥R ¥R …R B¶RJADE LIKNANDE DATA SAMLAS IN OCKS¥ F¶R 3TORBRITANNIEN VID %SSEXUNIVERSITETET $ET BRITTISKA DATAMATERIALET G¥R UNDER BEN¤MNINGEN "(03 "RITISH (OUSEHOLD 0ANEL 3URVEY 0¥ BASIS AV DESSA TRE DATAMATERIAL P¥G¥R ETT FORSK NINGSPROJEKT OM FAMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET BLAND KVINNOR SOM F¶TT BARN 'USTAFSSON 7ETZELS 6LASBLOM $EX

'USTAFSSON 7ETZELS A B C $ET BRITTISKA DATAMATE RIALET SOM B¶RJADE INSAMLAS F¶RST INNEH¥LLER RETROSPEKTIVA FR¥GOR TILLBAKA TILL ¥R ) ALLA TRE DATAMATERIALEN HAR VI D¤RF¶R INFORMATION OM F¶DELSE¥R OCH M¥NAD KVINNANS YRKESSTATUS I ARBETE HELTID DELTID ARBETSS¶KANDE OBETALT ARBETE I HEMMET PER M¥NAD F¶RE OCH EFTER F¶DELSEN VILKEN PARITET F¶RSTA ANDRA ELLER TREDJE BARN SOM DEN

3IV 3 'USTAFSSON

OBSERVERADE F¶DSELN UTG¶R 6I KAN ALLTS¥ F¶LJA ARBETSKRAFTSSTATUS M¥NAD F¶R M¥NAD TILLS BARNET F¶DS OCH D¤REFTER M¥NAD F¶R M¥NAD EFTER BARNETS F¶DELSE UNDER DEN PERIOD SOM DATAMATERIALET OMFATTAR $ET VI OBSERVERAR ¤R ETT F¶NSTER I LIVSCYKELN SOM F¶R DE SVENSKA DATA OMFATTAR ¥REN F¶R DE TYSKA OCH F¶R DE BRITTISKA

) DE SVENSKA OCH TYSKA MATERIALEN HAR VI F¶RUTOM DENNA S¥ KALLADE SPELLINFORMATION OM M¥NADSVISA F¶R¤NDRINGAR I ARBETSKRAFTSSTATUS OCKS¥ SURVEY INFORMATION OM KVINNANS F¶DELSE¥R UTBILDNING L¶N OCH ARBETSTID SAMT HENNES EVENTUELLA MAKES ELLER SAMBOENDES F¶DELSE¥R UTBILDNING L¶N OCH ARBETSTID P¥ ¥RLIG BASIS I DET TYSKA MATERIALET OCH F¶R OCH F¶R DET SVENSKA MATERIALET ,¶N OCH INKOMST ¤R VARIABLER SOM INTE KAN SAMLAS IN RETROSPEKTIVT EFTERSOM FOLK INTE KAN REKONSTRUERA DESSA UPPGIFTER F¶R EN TIDPUNKT FLERA ¥R TILLBAKA I TIDEN $ET BRITTISKA DATAMATERIALET INNEH¥LLER D¤RF¶R DESSA UPPGIFTER FR¥N OCH MED MEDAN BARNENS F¶DELSE¥R OCH M¥NAD UTAN SV¥RIGHET KAN SAMLAS IN RETROSPEKTIVT „VEN M¥NATLIGA F¶R¤NDRINGAR I ARBETSKRAFTSSTATUS HAR SAMLATS IN RETROSPEKTIVT AV DE BRITTISKA FORSKARNA SOM H¤VDAR ATT DESSA DATA ¤R TILLF¶RLITLIGA $E BRITTISKA FORSKARNA HAR TILL ST¶D F¶R SIN ST¥NDPUNKT EN FORSKNINGSRAP PORT D¤R PERSONER SOM TILLFR¥GATS OM SIN ARBETSKRAFTSSTATUS ¥R

FEM ¥R SENARE OMBADS REKONSTRUERA SIN M¥NATLIGA ARBETSKRAFTSSTATUS OCH LYCKADES G¶RA DETTA MED STOR ¶VERENSST¤MMELSE $EX

) TABELL ¥TERGES ANTALET KVINNOR SOM F¶TT BARN EFTER PARITET OCH ANTAL F¶DSLAR I PANELDATAMATERIALET F¶R RESPEKTIVE 4YSKLAND 3TORBRI TANNIEN OCH 3VERIGE )NFORMATIONEN I 4ABELL ¤R ERH¥LLEN GENOM ATT S¶KA P¥ NY FAMILJEMEDLEM GENOM F¶DSEL I VARJE UNDERS¶KNINGS¥R F¶R 3VERIGE OCH 4YSKLAND MEDAN F¶R 3TORBRITANNIEN INFORMATIONEN ¤R RETROSPEKTIV $ETTA MEDF¶R ATT DET I DET BRITTISKA DATAMATERIALET FINNS INGA FALL D¤R VI OBSERVERAR ENDAST F¶RSTA BARN OCH S¥ VIDARE UTAN ALLA F¶DSLAR ¤R REGISTRERADE MEDAN F¶R DE ANDRA TV¥ L¤NDERNA ENDAST F¶DSLAR SOM SKER UNDER OBSERVATIONSPERIODEN KOMMER MED

!LLA F¶DSLAR ¤R DATERADE MED M¥NAD OCH ¥R .¤STA PROGRAMME RINGSUPPGIFT I ANALYSEN VAR ATT FORMULERA VARIABLER F¶R ARBETSKRAFTS STATUS MED UTG¥NGSPUNKT FR¥N F¶DELSEDATUMET S¥ ATT VI KAN UTTRYCKA DETTA SOM ARBETSKRAFTSSTATUS T EX M¥NADER F¶RE F¶DSELN M¥NADER F¶RE F¶DSELN M¥NADER EFTER F¶DSELN M¥NADER EFTER F¶DSELN ETC 0¥ DETTA S¤TT GER PANELDATAMATERIALET M¶JLIGHET TILL ANALYSER AV ARBETSKRAFTSSTATUS F¶RE OCH EFTER EN VISS H¤NDELSE I DETTA FALL F¶DSEL $ENNA M¶JLIGHET FINNS INTE VID S¥ KALLADE TV¤RSNITTANALYSER D¤R MAN I ST¤LLET F¶R ATT ANALYSERA ARBETSKRAFTSSTATUSEN F¶RE OCH EFTER ¤R H¤NVISAD TILL ATT J¤MF¶RA ARBETSKRAFTSSTATUSEN HOS KVINNOR SOM F¶TT BARN MED ANDRA KVINNOR SOM ¤NNU INTE F¶TT BARN %N TV¤RSNITTSANALYS UTESLUTER

&AMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET

D¤RF¶R OCKS¥ ANALYSER AV HUR M¥NGA M¥NADER EN VISS KVINNA SOM F¶TT BARN ¤GNAT ¥T BARNOMSORG P¥ HELTID INNAN HON ¥TERV¤NDER I YRKESLIVET 6¥R UPPFATTNING ¤R ATT TIDEN HEMMA P¥VERKAS AV FAMILJEPOLITIKEN EFTERSOM FAMILJEPOLITIKEN P¥VERKAR HUSH¥LLETS EKONOMI P¥ OLIKA S¤TT I DE TRE L¤NDERNA F¶R EN GIVEN TID AV HELTIDS BARNOMSORG I HEMMET $ETTA ¤R INTE N¥GON ORIGINELL UPPFATTNING 3AMTLIGA L¤NDER SOM BEDRIVER N¥GON FORM AV FAMILJEPOLITIK G¶R DETTA MED UTG¥NGSPUNKT FR¥N EN UPPFATTNING ATT POLITIKEN HAR EFFEKTER P¥ FOLKS BETEENDE ) DET F¶LJANDE J¤MF¶RS FAMILJEPOLITIKEN I DE TRE L¤NDERNA

&AMILJEPOLITIK OCH TYP AV V¤LF¤RDSSTAT

&AMILJEPOLITIKEN I 4YSKLAND 3TORBRITANNIEN OCH 3VERIGE SKILJER SIG ¥T P¥ VIKTIGA PUNKTER DELS I FR¥GA OM STORLEKEN P¥ DE MEDEL SOM ANSL¥S TILL FAMILJEPOLITIKEN OCH DELS I FR¥GA OM SYFTET MED ¥TG¤RDERNA ) 4ABELL HAR VI KLASSIFICERAT FAMILJEPOLITIKEN SOM DEN SKULLE BLI ENLIGT DEN INDELNING I TYP AV V¤LF¤RDSSTAT SOM F¶RESLAGITS AV %SPING !NDERSEN 3UBVENTIONER OCH POLITISKA INSATSER F¶R FAMILJEN ¤R OMFATTANDE B¥DE I 3VERIGE OCH 4YSKLAND MEDAN I 3TORBRITANNIEN FAMILJEN BETRAKTAS SOM EN PRIVAT DOM¤N SOM POLITIKERNA INTE B¶R BEM¶DA SIG MED %MELLERTID ANSL¥S BETYDANDE MEDEL TILL FAMILJESUB VENTIONER AV OLIKA SLAG I B¥DE 4YSKLAND OCH 3VERIGE %SPING !NDERSEN KARAKTERISERAR 53! SOM DET TYPISKA EXEMPLET P¥ EN RESIDUAL V¤LF¤RDSSTAT D¤R DET OFFENTLIGA ENDAST INGRIPER N¤R MARKNADEN S¥V¤L SOM FAMILJEN ¤R OTILLR¤CKLIGA 3TORBRITANNIEN HAR EN ¤LDRE TRADITION AV MER SOCIALDEMOKRATISKT SNITT D¤R EN GRUNDL¤GGANDE FOLKPENSION LIKA F¶R ALLA UTG¶R ETT AV INSLAGEN ENLIGT ID©ER AV 3 "EVERIDGE %SPING !NDERSEN 3AINSBURY %MELLERTID HAR 3TORBRITANNIEN SEDAN TALETS B¶RJAN FJ¤RMAT SIG ALLTMER FR¥N DENNA TRADITION OCH UTVECKLATS I RIKTNING MOT EN MER MARKNADSSTYRD EKONOMI /LIKA TORYREGERINGAR HADE HAFT MAKTEN I 3TORBRITANNIEN I ¥R .¤R DET G¤LLER FAMILJEPOLITIKEN KAN MAN UTAN VIDARE P¥ST¥ ATT 3TORBRITANNIEN B¶R KLASSAS SOM EN LIBERAL ELLER RESIDUAL V¤LF¤RDSSTAT $ET OFFENTLIGA HAR INTE BEM¶DAT SIG OM BARNOMSORG UTAN LEKSKOLOR OCH DAGHEM HAR PRAKTISKT TAGET HELT OCH H¥LLET ¶VERL¥TITS TILL PRIVATA INITIATIV OCH MARKNADSL¶SNINGAR -AN F¥R DEN KVALITET P¥ BARNOMSORG SOM MAN BETALAR F¶R ) 4YSKLAND D¤REMOT ¤R FAMILJEN OMHULDAD DE TYSKA KINDERGARTEN HAR ST¥TT MODELL F¶R LEKSKOLEVERKSAMHET I ANDRA L¤NDER ORDET KINDERGARTEN HAR BLAND ANNAT INF¶RLIVATS I SVENSKAN OCH ENGELSKAN ,AGSTIFTAD F¶R¤LDRALEDIGHET KAN I 3TORBRITANNIEN ENDAST ¥TNJUTAS AV M¶DRAR EJ AV F¤DER OCH INKOMSTKOMPENSATION UTG¥R ENDAST UNDER N¥GRA VECKOR !NST¤LLNINGSSKYDDET UNDER F¶R¤LDRALEDIGHET OMFATTAR NUMERA ETT HALVT ¥R VILKET ¤R EN KORT TID I J¤MF¶RELSE MED DEN

3IV 3 'USTAFSSON

TID SOM ANST¤LLNINGSSKYDDET I SAMBAND MED F¶R¤LDRALEDIGHET BER¤TTIGAR TILL I S¥V¤L 4YSKLAND SOM 3VERIGE $EN BRITTISKA REGERINGENS INST¤LLNING HAR VARIT ATT FR¥GAN OM F¶R¤LDRALEDIGHET H¶R TILL DE INDIVIDUELLA ANST¤LLNINGSKONTRAKTEN OCH D¤RF¶R HAR EN DEL ARBETSTAGARE B¤TTRE VILLKOR F¶R F¶R¤LDRALEDIGHET ¤N VAD SOM G¤LLER F¶R FLERTALET

4ABELL !NTALET KVINNOR SOM F¶TT BARN F¶RDELADE EFTER PARITET

OCH ANTAL F¶DSLAR I PANELDATAMATERIALET

6¤STTYSKLAND 3TORBRITANNIEN 3VERIGE

ENDAST F¶RSTA BARN

 

 

 

ENDAST ANDRA BARN

 

A

 

ENDAST TREDJE BARN

 

A

 

F¶RSTA OCH ANDRA BARN

 

 

 

ANDRA OCH TREDJE BARN

 

A

 

F¶RSTA ANDRA OCH TREDJE BARN

 

 

 

4OTALT ANTAL KVINNOR SOM F¶TT

 

 

 

BARN

 

 

 

+¤LLA 'USTAFSSON 7ETZELS B

 

 

 

%NLIGT INDELNINGEN I 4ABELL SER DET UT SOM OM 3VERIGE OCH 4YSKLAND SKULLE F¶RA UNGEF¤R SAMMA FAMILJEPOLITIK MEN DETTA ¤R ETT SKEN SOM BEDRAR 3YFTET MED DEN TYSKA FAMILJEPOLITIKEN ¤R N¤MLIGEN ETT HELT ANNAT ¤N SYFTET MED DEN SVENSKA FAMILJEPOLITIKEN %SPING !NDERSENS

V¤LF¤RDSSTATSTYPOLOGI HAR KRITISERATS F¶R ATT INTE BEAKTA OLIKA UTFALL F¶R M¤N OCH KVINNOR AV 3AINSBURY OCH AV ANDRA F¶RFATTARE I ANTOLOGIN OM GENDERASPEKTER P¥ V¤LF¤RDSSTATEN SOM HON REDIGERAT 3AINSBURY RED 3AINSBURY

BETECKNAR %SPING !NDERSENS TYPOLOGI SOM MAINSTREAM HUVUDF¥RAN I STATSVETENSKAPLIG FORSKNING EN BETECKNING SOM HANS ARBETE UTAN VIDARE F¶RTJ¤NAR P¥ GRUND AV DET STORA INFLYTANDE P¥ ANDRA SAMH¤LLS VETENSKAPLIGA FORSKARE I ETT FLERTAL DISCIPLINER SOM DENNA SKRIFT MEDF¶RT ) ETT SENARE ARBETE AV %SPING !NDERSEN OM V¤LF¤RDS STATERNA P¥ DEN EUROPEISKA KONTINENTEN HAR PROBLEMET MED F¶RS¶RJAR MODELLEN F¥TT ETT S¥ STORT UTRYMME ATT DET TILL OCH MED ING¥R I TITELN P¥ HANS ARTIKEL (AN SKRIVER BLAND ANNAT

"RISTEN P¥ SAMH¤LLELIGA TJ¤NSTER MOTVERKAR KVINNORS ¶KANDE ¶NS KAN ATT YRKESARBETA OCH HJ¤LPER TILL ATT F¶RKLARA %UROPAS SYSSEL S¤TTNINGSSTAGNATION .¤R KVINNOR ¤ND¥ ¶NSKAR YRKESARBETA OCH EFTERSOM H¶GA L¶NEKOSTNADER G¶R PRIVATA MARKNADSALTERNATIV OBETALBARA MEDF¶R SYSTEMET EN ALLVARLIG VALSITUATION MELLAN AN TINGEN YRKESKARRI¤R F¶R KVINNAN ELLER BARN $ET ¤R I DESSA TERMER VI

&AMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET

M¥STE F¶RST¥ VARF¶R )TALIEN OCH 3PANIEN IDAG HAR V¤RLDSREKORDL¥GA F¶DELSETAL &¶RFATTARENS ¶VERS¤TTNING %SPING !NDERSEN

-AN F¥R V¤L TOLKA DETTA CITAT S¥ ATT GENDERANALYSEN AV V¤LF¤RDSSTATEN HAR TR¤NGT IGENOM TILL HUVUDF¥RAN &AMILISM K¤NNETECKNAR DEN TYSKA FAMILJEPOLITIKEN OCH GENOMSYRAR OCKS¥ SKATTEPOLITIK OCH SOCIALPOLITIK I ¶VRIGT

,EWIS OCH 3AINSBURY SKILJER MELLAN DEN MANLIGA F¶RS¶RJARMODELLEN OCH DEN INDIVIDUELLA MODELLEN F¶R UTFORMNING AV SOCIALPOLITIKEN 3AINSBURYS KLASSIFICERING AV OLIKA DIMENSIONER AV SOCIALPOLITIK ENLIGT DE TV¥ MODELLERNA ¥TERGES I MIN ¶VERS¤TTNING I 4ABELL 6I KAN KLASSA SOCIALPOLITIKEN I ENLIGHET MED I VILKEN GRAD DEN ¤R UTFORMAD ENLIGT ID©N ATT MANNEN ¤R F¶RS¶RJARE OCH KVINNAN V¥RDARE OCH F¶RS¶RJD ELLER OM DEN ¤R UTF¶RD ENLIGT ID©N ATT M¤N OCH KVINNOR HAR LIKA ROLLER OCH ¤R B¥DE F¶RS¶RJARE OCH V¥RDARE 3OM N¤MNTS I INLEDNINGEN TILL DETTA KAPITEL TOG 3VERIGE REDAN P¥

TALET VIKTIGA STEG I RIKTNING MOT INDIVIDMODELLEN VILKA SEDAN F¶LJTS AV ANDRA VIKTIGA REFORMER I RIKTNING MOT INDIVIDMODELLEN S¥SOM S¤RBESKATTNING R¤TT TILL F¶R¤LDRALEDIGHET F¶R B¥DE MAMMAN OCH PAPPAN FULL SYSSELS¤TTNING OCH ARBETSMARKNADSPOLITIK OMFATTAN DE S¥V¤L KVINNOR SOM M¤N FR¥N OCH MED 'USTAFSSON

3AINSBURY

4ABELL &AMILJEPOLITIK OCH TYP AV V¤LF¤RDSSTAT I 3TORBRITANNIEN 4YSKLAND OCH 3VERIGE ENLIGT %SPING !NDERSENS TYPOLOGI

 

,IBERAL

+ONSERVATIV

3OCIALDEMOKRATISK

 

 

+ORPORATISTISK

 

,AND

3TORBRITANNIEN

4YSKLAND

3VERIGE

3UBVENTIONER

SM¥

STORA

STORA

OCH POLITISKA

 

 

 

INSATSER F¶R

 

 

 

FAMILJEN

 

 

 

BARNOMSORG

PRIVAT ELLER

KINDERGARTEN

SUBVENTIONERADE

 

MARKNAD

DELTIDSF¶RSKOLA

KOMMUNALA

 

 

SUBSIDIERAD

DAGHEM

F¶R¤LDRALEDIGHET

KORT MED LITEN

L¥NG MED

L¥NG MED INKOMST

 

INKOMST

INKOMST

KOMPENSATION

 

KOMPENSATION

KOMPENSATION

 

+¤LLA &¶RFATTAREN

 

 

 

3IV 3 'USTAFSSON

4ABELL 3KILLNADER I SOCIALPOLITIKEN MELLAN F¶RS¶RJARMODELLEN OCH INDIVIDMODELLEN ENLIGT 3AINSBURYS TYPOLOGI

$IMENSION

-ANNEN SOM F¶RS¶RJARE

)NDIVIDMODELLEN

 

MODELLEN

 

&AMILJEIDEOLOGI

&¶RDELAR F¶R GIFTA

)NGEN PRIVILEGIERAD

 

 

FAMILJEFORM

 

!RBETSF¶RDELNING

,IKA ROLLER

 

-ANNEN F¶RS¶RJARE

0APPAN F¶RS¶RJA

 

 

RE V¥RDARE

 

(USTRUN V¥RDARE

-AMMAN F¶RS¶RJA

 

 

RE V¥RDARE

2¤TT TILL ST¶D

/LIKA MELLAN MAKAR

%NHETLIG

"AS F¶R R¤TT

&¶RS¶RJARE

-EDBORGARSKAP ELLER

 

 

BOENDE

"IDRAGSMOTTAGARE

(USH¥LLSF¶REST¥NDARE

)NDIVID

"IDRAGSENHET

(USH¥LL ELLER FAMILJ

)NDIVID

%NHET F¶R SOCIALA

(USH¥LL

)NDIVID

AVGIFTER

 

 

3KATTESYSTEM

3AMBESKATTNING

3¤RBESKATTNING

 

!VDRAG F¶R F¶RS¶RJDA

,IKA GRUNDAVDRAG

 

HUSH¥LLSMEDLEMMAR

 

!RBETSMARKNADSPOLIT

0RIORITET F¶R M¤N

3IKTAR P¥ B¥DA K¶NEN

IK

 

 

6¥RDOMR¥DE

(UVUDSAKLIGEN PRIVAT

3TARKT STATLIGT INFLYTANDE

6¥RDARBETE

/BETALT

)NSLAG AV BETALT ARBETE

+¤LLA &¶RFATTARENS ¶VERS¤TTNING AV 4ABELL 3AINSBURY

) 4YSKLAND D¤REMOT ¤R FAMILJEPOLITIKEN INKOMSTSKATTEN OCH ANNAN SOCIALPOLITIK UTFORMAD ENLIGT F¶RS¶RJARMODELLEN 6AD G¤LLER INKOMST SKATTEN ¤R IDEALET ATT FAMILJER MED LIKA INKOMST OAVSETT OM INKOMSTEN INTJ¤NATS AV ENDAST MANNEN ELLER TILL LIKA DELAR AV MANNEN OCH KVINNAN SKALL BESKATTAS MED SAMMA SKATTESATS )D©N OM SKATT EFTER F¶RS¶RJ NINGSB¶RDA HAR UTFORMATS ENLIGT TUDELNINGSPRINCIPEN VILKEN INNEB¤R ATT MANNENS OCH KVINNANS INKOMST SAMMANR¤KNAS OCH BESKATTAS SOM OM VARDERA MAKEN TJ¤NAT H¤LFTEN +ONSEKVENSEN ¤R ATT DEN SEKUND¤RA INKOMSTEN VILKET I DE FLESTA FALL ¤R LIKTYDIGT MED KVINNANS INKOMST BLIR BESKATTAD MED DEN MARGINALSKATTESATS SOM G¤LLER F¶R HUSH¥LLET I DESS HELHET DET VILL S¤GA DE F¶RSTA $- SOM KVINNAN TJ¤NAR BLIR BESKATTADE MED SAMMA SKATTESATS SOM ¶KNINGEN FR¥N TILL

$- F¶R MANNEN 'USTAFSSON

&AMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET

2ESULTATET ¤R EN BETYDANDE TR¶SKEL F¶R KVINNOR ATT L¤MNA HEMMA FRUSTATUSEN EFTER EN F¶DSEL F¶R ATT KOMBINERA YRKESARBETE OCH BARN $ENNA TR¶SKEL F¶RST¤RKS AV ATT INKOMSTEN OCKS¥ M¥STE R¤CKA TILL F¶R ATT BETALA BARNOMSORG OCH SV¥RIGHETER ATT ¶VERHUVUDTAGET FINNA ADEKVAT BARNOMSORG $EN TYSKA F¶RS¶RJNINGSMODELLEN VISAR INGA TECKEN P¥ ATT UTVECKLAS I EN RIKTNING MOT EN INDIVIDMODELL VILKET D¤REMOT ¤R FALLET I

.EDERL¤NDERNA 4V¤RTOM HAR GRUNDAVDRAGEN OCH EXTRA GRUNDAVDRAG PER BARN NYLIGEN H¶JTS $E SOM F¶RESPR¥KAR FAMILISM I SKATTEPOLITIKEN KAN ST¶DJA SIG P¥ DEN TYSKA GRUNDLAGEN SOM INNEH¥LLER EN PARAGRAF SOM TOLKATS SOM ATT S¤RBESKATTNING STRIDER MOT GRUNDLAGEN OCH ATT SKATT INTE KAN UTG¥ P¥ ETT BELOPP SOM UTG¶R MINIMIINKOMST F¶R ATT UNDG¥ FATTIGDOM :IMMERMANN TYSKT 46 PROGRAM H¶STEN

) 4ABELL ¥TERGES N¥GRA VIKTIGA INSLAG I FAMILJEPOLITIKEN I DE TRE L¤NDERNA MED UNGEF¤RLIGEN G¤LLANDE BELOPP OCH REGLER F¶R ¥R

$EN TYSKA SAMBESKATTNINGEN ENLIGT TUDELNINGSPRINCIPEN ¤R I KRAFT SEDAN 3VERIGE INF¶RDE OBLIGATORISK S¤RBESKATTNING SOM D¥ ERSATTE ETT SKATTESYSTEM SOM VAR ¤N MER OGYNNSAMT F¶R SEKUND¤RA INKOMSTER ¤N DET NUVARANDE TYSKA EFTERSOM DET INTE HADE N¥GON TUDELNINGSPRINCIP VARIGENOM PROGRESSIVITETEN I INKOMSTSKATTEN SLOG ¤N H¥RDARE F¶R GIFTA KVINNOR SOM VILLE L¤MNA HEMMAFRUSTATUSEN OCH B¶RJA YRKESARBETA %LVANDER 3TORBRITANNIEN INF¶RDE S¤RBE SKATTNING AV SVENSK MODELL MEN HAR SOM EN EFTERGIFT ¥T ENF¶RS¶RJARFAMILJEN BEH¥LLIT ETT GRUNDAVDRAG SOM KAN NYTTJAS AV ANDRA MAKEN $¤RTILL FINNS ETT GRUNDAVDRAG SOM EJ KAN ¶VERF¶RAS P¥ DEN ANDRA MAKEN OCH 3AINSBURY ANGER DETTA INDIVIDUELLA GRUNDAV DRAG SOM ETT SK¤L TILL ATT BRITTISKA KVINNOR F¶RV¤RVSARBETAT MER ¤N HOLL¤NDSKA KVINNOR SEDAN TALET 'RUNDAVDRAGEN ¤R V¤SENTLIGT ST¶RRE I S¥V¤L 4YSKLAND OCH 3TORBRITANNIEN ¤N VAD SOM G¤LLER I 3VERIGE VILKET RESULTERAR I FLER SKATTEBETALARE ¤VEN F¶R SM¥ INKOMSTER ) 4YSKLAND FINNS ETT STORT BARNAVDRAG I INKOMSTBESKATTNINGEN MEDAN VARKEN 3TORBRITANNIEN ELLER 3VERIGE HAR N¥GOT BARNAVDRAG

3IV 3 'USTAFSSON

4ABELL &AMILJEPOLITIK I 4YSKLAND 3TORBRITANNIEN OCH 3VERIGE

 

4YSKLAND

3TORBRITANNIEN

3VERIGE

).+/-343+!44

 

S¤RBESKATTNING

S¤RBESKATTNING

3KATTEREGIM

SAMBESKATTNING

 

TUDELNING SEDAN

SEDAN

SEDAN

 

 

 

 

'RUNDAVDRAG SOM

$-

c

NEJ

F¥R UTNYTTJAS AV

 

q $-

 

MAKEN

 

 

 

'RUNDAVDRAG SOM

NEJ

c

3%+

EJ KAN ¶VERL¥TAS

 

q $-

q $-

3KATTEAVDRAG F¶R

$-

NEJ

NEJ

BARN

 

 

 

&–2„,$2!,%$)

 

 

 

'(%4

 

 

 

!NST¤LLNINGSSKYDD

M¥NADER

M¥NADER

M¥NADER

&¶R¤LDRAPENNING

AV INKOMSTEN

AV

AV

 

VECKOR

INKOMSTEN

INKOMSTEN

 

MAX $- M

VECKOR

M¥NADER

 

M¥NADER D¤REFTER

c VECKOR

 

 

INKOMSTPR¶VAD UPP

 

 

 

TILL M¥NADER

 

 

"ARNBIDRAG $- M¥NAD F¶RSTA ANDRA BARNET $- M¥NAD F¶R TREDJE OCH SENARE BARN

"ARNOMSORG KINDERGARTEN T¤CKNINGSGRAD DELTIDSF¶RSKOLA

BARN ¥R

HELDAGS DAGHEM F¶R BARN

c VECKA q $- M¥NAD F¶RSTA BARNET q $- M¥NAD F¶R ANDRA OCH SENARE BARN

PRIVAT

+¤LLA 'USTAFSSON 7ETZELS 6LASBLOM $EX

3%+ M¥NAD q $- ALLA BARN

HELTIDSOMSORG I KOMMUNALA DAGHEM CA ¥R CA ¥R

!NST¤LLNINGSSKYDDET I SAMBAND MED BARNAF¶DANDE OCH F¶R¤LDRALEDIG HET OMFATTAR I 4YSKLAND M¥NADER I 3VERIGE M¥NADER OCH I 3TORBRITANNIEN INTE FULLT M¥NADER $EN L¥NGA F¶R¤LDRALEDIGHETEN I 4YSKLAND GER DOCK V¤SENTLIGT MINDRE INKOMSTKOMPENSATION ¤N I 3VERIGE -ODERN F¥R PROCENT AV INKOMSTEN UNDER VECKOR D¤REFTER

&AMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET

ETT M¥NATLIGT BELOPP P¥ $- UNDER M¥NADER OAVSETT HUR MYCKET HON TJ¤NADE F¶RE NEDKOMSTEN %FTER SEX M¥NADER ¤R F¶R¤LDRAPENNINGEN INKOMSTPR¶VAD MOT MAKENS INKOMST MEN DEN KAN UTG¥ MED $- PER M¥NAD UNDER HELA F¶R¤LDRALEDIGHETEN M¥NADER $¤RTILL F¥R DEN TYSKA FAMILJEN BARNBIDRAG SOM UTG¥R MED $- PER M¥NAD F¶R DET F¶RSTA OCH DET ANDRA BARNET OCH F¶R ATT YTTERLIGARE UNDERL¤TTA F¶R STORA BARNFAMILJER UTG¥R F¶RH¶JT BARNBIDRAG FR¥N OCH MED TREDJE BARNET "ARNBIDRAGEN I 4YSKLAND ¤R ST¶RRE ¤N DE SVENSKA 9TTERLIGARE ST¶D F¶R DE TYSKA BARNFAMILJERNA ¤R KINDERGARTENVERKSAMHETEN DIT MAJORITETEN AV TYSKA BARN I ¥LDERN ¥R G¥R F¶R LEKSKOLEVERKSAMHET ETT PAR TIMMAR OM DAGEN

-ED ALL DENNA FAMILJEPOLITIK OCH BIDRAG TILL FAMILJERNA F¶RV¤NTAR SIG DE TYSKA KRISTDEMOKRATERNA ATT F¶DELSETALET SKALL ¶KA MEN DET G¶R DET INTE $EN KVINNA SOM VILL KOMBINERA YRKE OCH FAMILJ I 4YSKLAND ST¥R N¤MLIGEN INF¶R EN N¤STAN OM¶JLIG UPPGIFT /STNER $EN KRISTDEMOKRATISKA PROPAGANDAN ATT BARN BEH¶VER SINA M¶DRAR HEMMA SKAPAR ETT STIGMA MOT ARBETANDE M¶DRAR $¤R FINNS MYCKET F¥ HELDAGSDAGHEM UPPSKATTNINGSVIS NU F¶R PROCENT AV F¶RSKOLEBARNEN+ATARINA 3PIESS 3KOLDAGEN ¤R UTFORMAD F¶R BARN TILL DUKTIGA HEMMAMAMMOR $EN F¶RUTS¤TTER ATT BARNEN K¶RS TILL SKOLAN AV MAMMAN SOM SEDAN LAGAR HUVUDM¥LTIDEN VID ETT TIDEN P¥ DAGEN-ITTAGESSEN N¤R L¤RARNA HAR GJORT SITT $¤REFTER SKALL MAMMAN HJ¤LPA BARNEN MED L¤XORNA SOM ¤R UTFORMADE S¥ ATT DE F¶RUTS¤TTER EN VUXENS MEDVERKAN /M L¤RAREN ¤R SJUK SKAFFAS INTE N¥GON VIKARIE UTAN BARNEN SKICKAS HEM 3KOLDAGEN B¶RJAR OCH SLUTAR VID OLIKA TIDPUNKTER VARJE DAG OCH MAMMAN M¥STE H¥LLA REDA P¥ BARNETS SKOLSCHEMA 3KOLDA GENS L¤NGD I OLIKA EUROPEISKA L¤NDER HAR NOTERATS AV 2UBERY &AGAN -AIER +ONTRASTEN I F¶RH¥LLANDENA MELLAN EN TYSK MAMMA SOM VILL F¶RV¤RVSARBETA OCH EN SVENSK MAMMA SOM VILL G¶RA DET ¤R MYCKET STORA $EN SVENSKA MAMMAN KAN F¶RV¤NTA SIG VISST DELAT ANSVAR FR¥N PAPPAN N¤R DET G¤LLER F¶R¤LDRALEDIGHET TILLG¥NG TILL HELDAGSDAGHEM IBLAND EFTER N¥GON V¤NTETID PROCENT AV INKOMSTEN UNDER

M¥NADER OAVSETT OM PAPPAN ELLER MAMMAN ¤R F¶R¤LDRALEDIG FLEXIBELT UTTAG AV F¶R¤LDRALEDIGHET OCH SAMMANH¥LLEN SKOLDAG $EN SAMMAN H¥LLNA SKOLDAGEN VILKEN INNEB¤R ATT SKOLAN B¶RJAR VID SAMMA TID VARJE DAG ATT EN VARM M¥LTID SERVERAS VID LUNCH ATT DET ¤R SKOLANS ANSVAR ATT FINNA EN L¤RARVIKARIE N¤R DETTA KR¤VS ATT H¥LTIMMAR UNDVIKES OCH ATT L¤XL¤SNING I PRINCIP SKALL SKE P¥ SKOLAN F¶R YNGRE SKOLBARN UTG¶R EN V¤RDEFULL TILLG¥NG F¶R F¶R¤LDRAR SOM VILL KOMBINERA YRKE OCH FAMILJ

3IV 3 'USTAFSSON

%KONOMISK TEORI OM KVINNORS ARBETSKRAFTSDELTA GANDE OCH BARNAF¶DANDE

$EN EKONOMISKA TEORIN OM BARNAF¶DANDE OCH KVINNORS ARBETSKRAFTS DELTAGANDE 7ILLIS "ECKER #IGNO PO¤NGTERAR ATT BESLUT OM BARNAF¶DANDE OCH ARBETSKRAFTSDELTAGANDE ¤R SIMULTANA BESLUT $EN F¶RSTA MODELLEN AV DETTA SLAG UTFORMADES AV 7ILLIS

) HANS MODELL BEST¤MMER ETT PAR VID ¤KTENSKAPETS ING¥NG HUR M¥NGA BARN DE ¶NSKAR OCH HUR MYCKET KVINNAN SKALL YRKESARBETA "ESLUTEN BEROR AV MANNENS F¶RV¤NTADE LIVSINKOMST KVINNANS L¶NEKAPACITET EARNINGS CAPACITY OCH PARETS V¤RDERING AV BARN I F¶RH¥LLANDE TILL VUXENKONSUMTION 5TFALLET KAN BLI OLIKA BEROENDE P¥ INKOMSTEN NETTO EFTER SKATT OCH BARNOMSORGSKOSTNADER ¤VEN F¶R PAR SOM HAR SAMMA V¤RDERING AV BARN MOT VUXENKONSUMTION ELLER SAMMA GRAD AV EGOISM F¶R ATT TALA MED "¶S OCH 7EISZ¤CKER +VINNAN D¤REMOT M¥STE I DENNA MODELL G¶RA EN AVV¤GNING MELLAN YRKESARBETE MED VISS BETALD BARNOMSORG OCH EGEN TID I OMSORG OM BARNEN +VINNANS L¶N ELLER F¶RTJ¤NSTKAPACITET BEROR P¥ HENNES INNEHAV AV KUNSKAPSKAPITAL VID ¤KTENSKAPETS ING¥NG SAMT HENNES F¶RM¥GA ATT ¶KA DETTA KUNSKAPSKAPITAL GENOM DELTAGANDE I YRKESLIVET 0¥ VANLIG SVENSKA BEROR L¶NEN P¥ UTBILDNING OCH YRKESERFARENHET 'ENOM DENNA FORMULERING BLIR DET TYDLIGT ATT INTE BARA FAMILJEINKOMSTEN UTAN OCKS¥ KVINNANS L¶N P¥VERKAR BESLUT OM ANTALET BARN OCH KVINNANS YRKESAR BETE $ESSUTOM FINNS DET TV¥ KOMPONENTER EN INKOMSTEFFEKT OCH EN SUBSTITUTIONSEFFEKT *U H¶GRE L¶N EN KVINNA HAR DESTO MER SANNOLIKT ¤R DET ATT HON VILL HA BARN EFTERSOM HON HAR R¥D MED DET DET VILL S¤GA INKOMSTEFFEKTEN 3AMTIDIGT HAR EN KVINNA MED H¶G POTENTIELL L¶N EN ST¶RRE ALTERNATIVKOSTNAD F¶R ATT V¥RDA BARNET SJ¤LV P¥ HELTID EFTERSOM HON G¥R MISTE OM EN ST¶RRE F¶RTJ¤NST DET VILL S¤GA SUBSTITUTIONSEFFEK TEN &R¥N MANNENS INKOMST UTG¥R I 7ILLIS MODELL INGEN SUBSTITUTION SEFFEKT EFTERSOM HAN F¶RUTS¤TTS ARBETA HELTID OCH HEL¥R GENOM LIVET $ET ¤R FULLT M¶JLIGT ATT UTVECKLA MODELLEN S¥ ATT MANNENS ARBETSKRAFTS DELTAGANDE OCH INKOMST OCKS¥ BLIR ENDOGENA FAKTORER I MODELLEN P¥ SAMMA S¤TT SOM KVINNANS $E RESULTAT SOM VI VISAT P¥ F¶R KVINNAN G¤LLER D¥ OCKS¥ F¶R MANNEN $EN TYSKA KRISTDEMOKRATISKA POLITIKEN R¤KNAR ENDAST MED INKOMSTEFFEKTEN OCH INTE MED SUBSTITUTIONSEFFEKTEN I PARENS BESLUT ATT SKAFFA BARN )MPLICIT ¤R POLITIKEN UTFORMAD FR¥N EN MODELL SOM DEN NATIONALEKONOMISKA TEORIN F¶R L¤NGE SEDAN L¤MNAT P¥ GRUND AV ATT DEN ¤R ALLTF¶R F¶RENKLAD OCH GER FELAKTIGA PREDIKTIONER OM BETEENDET -ED EN S¥DAN MODELL KAN DET FAKTUM ATT INKOMST¶KNINGAR TILL F¶RS¶RJAREN INTE LEDER TILL H¶GRE FERTILITET ENDAST TOLKAS SOM EN F¶R¤NDRING AV SMAKEN DET VILL S¤GA ATT UNGA PAR BLIVIT MER EGOISTISKA

&AMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET

OCH VILL HA ¤NNU H¶GRE INKOMST F¶R ATT TALA MED "¶S 7EISZ¤CKER

7ILLIS MODELL F¶RUTS¤TTER EN HUSH¥LLSNYTTOFUNKTION OCH KAN D¤RF¶R INTE HANTERA EN SITUATION D¤R KVINNAN F¥R EN ST¶RRE NYTTA AV EN EGEN INKOMST¶KNING ¤N AV HENNES MAKES INKOMST¶KNING &¶R ATT HANTERA DETTA M¥STE MAN ARBETA MED EN MODELL D¤R VARDERA MAKEN HAR EN EGEN NYTTOFUNKTION $ETTA HAR VARIT EN PUNKT P¥ VILKEN KRITIKEN MOT NATIONALEKONOMISK TEORI VARIT H¥RD BLAND ANNAT FR¥N FEMINISTISKT H¥LL OCH FR¥N ICKE EKONOMER $ET ¤R MATEMATISKT MYCKET MER KOMPLICERAT ATT FORMULERA EN S¥DAN MODELL MEN DET HAR KUNNAT L¶SAS MED HJ¤LP AV SPELTEORI $EN TRADITIONELLA NATIONALEKONOMISKA MODELLEN SOM L¶SES MED NYTTOMAXIMERING UNDER BIVILLKOR MED HJ¤LP AV ,AGRANGE MULTIPLIKATOR DUGER D¤RF¶R INTE $EN TYSKA NATIONALEKONOMEN

.OTBURGA /TT VISADE I SIN AVHANDLING ATT I EN SPELTEORETISK MODELL D¤R KVINNAN ANTOGS F¥ MERA NYTTA AV EGEN INKOMST ¤N AV MANNENS INKOMST SKULLE M¥NGA PAR AVST¥ FR¥N ATT SKAFFA BARN P¥ GRUND AV ATT DET BLIR EN OMF¶RDELNING S¥ ATT HENNES NYTTA MINSKAR MEDAN HANS NYTTA OCH DEN GEMENSAMMA NYTTAN AV ATT HA ETT BARN SKULLE HA BLIVIT ST¶RRE OM DE VALT BARNET %TT SK¤L TILL ATT MAKENS INKOMST INTE ¤R LIKV¤RDIG MED EGEN INKOMST F¶R KVINNAN ¤R DE ¶KANDE RISKERNA F¶R SKILSM¤SSA $EN KRISTDEMOKRATISKA ARBETSF¶RDELNINGEN MED MANNEN SOM F¶RS¶RJARE OCH KVINNAN SOM V¥RDARE ¤R YTTERLIGT NEGATIV F¶R KVINNAN F¶R DET FALL HON L¤MNAR ¤KTENSKAPET OCH INTE HAR DEL I MANNENS INKOMST L¤NGRE $ETTA HAR DET KRISTDEMOKRATISKA 4YSKLAND INSETT $¤RF¶R SKYDDAS KVINNORNA AV SKILSM¤SSOLAGAR SOM G¶R DET DYRT F¶R F¶RS¶RJAREN ATT SKILJA SIG FR¥N V¥RDAREN OCH V¥RDAREN HAR R¤TT TILL DEL I MANNENS PENSION I F¶RH¥LLANDE TILL ¤KTENSKAPETS L¤NGD ¤VEN F¶R DET FALL ¤KTENSKAPET SLUTAR I SKILSM¤SSA „VEN OM DET ¤R DYRT F¶R MANNEN ATT SKILJA SIG I 4YSKLAND HAN M¥STE R¤KNA MED ATT BETALA

AV SIN NETTOINKOMST I UNDERH¥LL TILL SIN EXHUSTRU OM DET FINNS MINDER¥RIGT BARN ELLER OM ¤KTENSKAPET VARAT L¤NGE OCH HON INTE HAR F¶RV¤RSARBETAT UNDER L¥NG TID S¥ INNEB¤R DETTA ¤ND¥ INTE ATT FR¥NSKILDA KVINNOR HAR EN TRYGGAD EKONOMISK SITUATION EFTERSOM AV DEN FR¥NSKILDE MANNENS GENOMSNITTLIGA INKOMST OFTAST INTE R¤CKER TILL EN INKOMST SOM GARANTERAR SOCIALT MINIMUM $¤RTILL KOMMER ATT VID EN STOR DEL AV SKILSM¤SSORNA INGET UNDERH¥LL UTD¶MS ENLIGT EMPIRISKA UNDERS¶KNINGAR FR¥N (ANNOVER AV FALLEN OCH "ERLIN AV FALLEN "ERGHAHN &RITSCHE 3E #IGNO

KAPITEL OM EKONOMISKA MOTIV F¶R SKILSM¤SSOLAGAR ,IKNANDE LAGAR G¤LLER OCKS¥ I .EDERL¤NDERNA MEN INTE F¶R DE KVINNOR SOM NU ¤R UNGA $EN S¥ KALLADE GENERATIONEN SOM BEST¥R AV KVINNOR SOM ¥R

FYLLDE ¥R F¶RUTS¤TTS VARA EKONOMISKT SJ¤LVF¶RS¶RJANDE

3IV 3 'USTAFSSON

&¶R V¥R PANELDATAANALYS AV BARNAF¶DANDE OCH ARBETSKRAFTSDELTA GANDE I 3VERIGE 3TORBRITANNIEN OCH 4YSKLAND BEH¶VER VI FUNDERA ¶VER VAD DEN EKONOMISKA TEORIN GER F¶R PREDIKTIONER F¶R BETEENDET I FR¥NVARO AV FAMILJE SKATTE OCH SOCIALPOLITIK F¶R ATT SEDAN UTR¶NA HUR DE SKILLNADER I POLITIKEN SOM DISKUTERATS OVAN KAN KOMMA ATT RESULTERA I SKILLNADER I BETEENDET MELLAN DE TRE L¤NDERNA &R¥N EKONOMISK TEORI KAN MAN H¤RLEDA ATT EN KVINNA MED MYCKET HUMANKAPITAL DET VILL S¤GA UTBILDNING OCH YRKESERFARENHET OCH EN STOR L¶NEKAPACITETEARNINGS CAPACITY HAR EN ST¶RRE ANLEDNING ATT YRKESARBETA OCH D¤RF¶R ¤R MER BEN¤GEN ATT ¥TERV¤NDA I YRKESARBETE EFTER BARNAF¶DANDE ALLTS¥ EN POSITIV EFFEKT FR¥N KVINNANS HUMANKAPITAL %NLIGT KRISTDEMOKRATISK MODELL SKULLE HON INTE YRKESARBETA OM MANNENS INKOMST ¤R TILLR¤CKLIGT H¶G 6I HAR EN NEGATIV EFFEKT FR¥N MANNENS INKOMST P¥ KVINNANS ¥TERV¤NDANDE TILL YRKESLIVET .¤R DET G¤LLER VALET AV TIDPUNKT F¶R F¶RSTA BARNETS F¶DELSE TALAR INKOMSTEFFEKTEN UNDER ANTAGANDE AV POSITIV TIDSPREFERENS MAN HAR ST¶RRE GL¤DJE AV N¥GOT GOTT NU ¤N I FRAMTIDEN F¶R ATT H¶GAVL¶NADE PAR SKAFFAR BARN TIDIGARE 3UBSTITUTIONSEFFEKTEN TALAR F¶R ATT EN H¶GUTBILDAD KVINNA INTE B¶R AVBRYTA KARRI¤REN UNDER DEN DEL AV LIVSCYKELN D¥ L¶NEKURVAN ¤R BRANTAST !V DENNA ANLEDNING KAN VI V¤NTA OSS ATT H¶GUTBILDADE KVINNOR SKAFFAR BARN SENARE 3OM ALLTID ¤R DET EN EMPIRISK FR¥GA OM SUBSTITUTIONSEFFEKTEN ¤R ST¶RRE ¤N INKOMSTEFFEKTEN .¤R DET G¤LLER BETEENDET EFTER F¶RSTA BARNET TROR VI ATT DE MEST EFFEKTIVA KVINNORNA ANTINGEN SKAFFAR SIG ETT ANDRA BARN RELATIVT SNART ELLER ¥TERV¤NDER TILL ARBETSLIVET RELATIVT SNART $ETTA PROBLEM KAN FORMULERAS SOM EN S¥ KALLAD COMPETING RISK MODEL OCH EKONOMETRIKER UTVECKLAR METODER ATT SKATTA S¥DANA MODELLER /PHEM*ONKER ) DET F¶LJANDE SKALL ETT ANTAL RESULTAT PRESENTERAS FR¥N ETT PUBLICERAT ARBETE 'USTAFSSON 7ETZELS 6LASBLOM $EX

OCH ETT ANTAL P¥G¥ENDE ARBETEN 'USTAFSSON 7ETZELS A B

C

3YSSELS¤TTNINGSSTATUS RUNT F¶DSELN

N¥GRA RESULTAT FR¥N PANELDATAANALYSERNA

!NALYSEN AVSER DE KVINNOR SOM UNDER DEN STUDERADE PERIODEN F¶TT ETT ELLER FLERA BARN ) 4ABELL ¥TERGES ARBETSKRAFTSSTATUSEN F¶R F¶RSTA BARNETS F¶DELSE %TT ¥R F¶RE F¶RSTA BARNETS F¶DELSE BETRAKTAR VI SOM EN TIDPUNKT INNAN DET FRAMTIDA MODERSKAPET HAR UT¶VAT N¥GOT INFLYTANDE P¥ ARBETSKRAFTSSTATUS

) 4ABELL ¥TERGES OCKS¥ DEN INDELNING I ARBETSKRAFTSSTATUS SOM ALLA TRE PANELDATAMATERIALEN OMFATTAR M¥NAD F¶R M¥NAD F¶R ALLA INDIVIDER SOM ING¥R I UNDERS¶KNINGEN 'ENOM INTERNATIONELLT SAMARBETE HAR FR¥GORNA ST¤LLTS P¥ ETT LIKNANDE S¤TT S¥ ATT J¤MF¶RBARHET KAN UPPN¥S

&AMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET

MELLAN DATAMATERIALEN $ET FRAMG¥R AV TABELLEN ATT KVINNOR SOM ¤NNU EJ ¤R GRAVIDA MED SITT F¶RSTA BARN TILL ¶VERV¤GANDE DELEN ¤R HELTIDSSYS SELSATTA $EN ENDA GRUPPEN I 4ABELL F¶R VILKEN DETTA INTE G¤LLER ¤R F¶R KVINNOR I 6¤STTYSKLAND SOM HAR UTL¤NDSK NATIONALITET ) DET TYSKA DATAMATERIALET HAR ETT S¤RSKILT URVAL DRAGITS BLAND I 6¤STTYSKLAND BOSATTA MED GREKISK ITALIENSK SPANSK TURKISK ELLER JUGOSLAVISK NATIONALITET VID PANELDATAMATERIALETS F¶RSTA ¥R N¤MLIGEN $ENNA GRUPP KALLAS FORTS¤TTNINGSVIS UTL¤NDSKA KVINNOR I 6¤STTYSKLAND "LAND DESSA KVINNOR ¥TERFINNS PROCENT I KATEGORIN OBETALT ARBETE I HEMMET (ELTIDSARBETE ¤R MEST F¶REKOMMANDE BLAND ¶STTYSKA KVINNOR OCH MINST F¶REKOMMANDE BLAND UTL¤NDSKA KVINNOR I 6¤STTYSKLAND F¶LJT AV SVENSKA KVINNOR SOM INNAN DE BLIVIT GRAVIDA MED SITT F¶RSTA BARN REDAN I STOR UTSTR¤CKNING ARBETAR L¥NG DELTID $ET ¤R OVANLIGT ATT VARA STUDERANDE M¥NADER F¶RE F¶RSTA BARNETS F¶DELSE $EN H¶GSTA SIFFRAN FINNER VI BLAND UTL¤NDSKA KVINNOR I 6¤STTYSKLAND %NDAST I 3VERIGE ¤R F¶R¤LDRAPENNINGEN BER¤KNAD P¥ BASIS AV INKOMSTEN F¶RE BARNETS F¶DELSE VARF¶R DET FINNS ETT INCITAMENT ATT F¶RST HA ETT JOBB INNAN MAN B¶RJAR MED EN FAMILJ 0¥ GRUND AV DETTA INCITAMENT HADE MAN KUNNAT V¤NTA SIG ATT SVENSKA KVINNOR I MINDRE GRAD ¤N KVINNOR I DE ANDRA L¤NDERNA SKULLE G¥ DIREKT FR¥N STUDIER TILL ATT F¶DA BARN $ETTA VISAR SIG INTE VARA FALLET VILKET MAN KANSKE KAN TOLKA SOM ATT KVINNORNA INSER ATT DET ¤R I DERAS INTRESSE ATT HA EN FOT P¥ ARBETSMARK NADEN INNAN MAN SKAFFAR BARN ¤VEN OM DET INTE ¤R S¥ TYDLIGA INCITAMENT I F¶R¤LDRAF¶RS¤KRINGEN SOM DET ¤R I 3VERIGE

4RE M¥NADER F¶RE F¶RSTA BARNETS F¶DELSE HAR MAN I REGEL INTE I N¥GOT AV L¤NDERNA N¥GON LAGLIG R¤TT TILL HAVANDESKAPSLEDIGHET S¥VIDA MAN INTE HAR SPECIELLA FYSISKA PROBLEM „ND¥ SKER VILKET FRAMG¥R AV TABELL EN ANPASSNING NED¥T AV ANDELEN KVINNOR SOM ¤R HELTIDSSYSSEL SATTA ) 3TORBRITANNIEN ¥TERFINNS DEN ST¶RSTA DELEN AV DE KVINNOR SOM L¤MNAT HELTIDSARBETE I ST¤LLET I KATEGORIN OBETALT ARBETE I HEMMET MEDAN EN ¶VERRASKANDE STOR ANDEL AV DE SVENSKA KVINNORNA N¤R M¥NADER ¥TERST¥R TILL F¶DSELN ¤R TJ¤NSTLEDIGA $ATAMATERIALET SKILJER H¤R INTE MELLAN OLIKA ORSAKER TILL TJ¤NSTLEDIGHET SJUKDOM HAVANDESKAPS LEDIGHET SEMESTER UTAN DESSA HAR SAMMANSLAGITS TILL EN RUBRIK

3IV 3 'USTAFSSON

4ABELL !RBETSKRAFTSSTATUS RESPEKTIVE M¥NADER F¶RE F¶RSTA BARNETS F¶DELSE BLAND KVINNOR I 4YSKLAND 3VERIGE OCH 3TORBRITANNIEN

 

6¤STTYSKLAND

 

 

–STTYSKLAN

3VERIGE

3TORBRITAN

 

 

 

 

 

D

 

 

 

NIEN

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4YSKAR

5TL NAT

 

 

 

 

 

 

 

 

M

 

M

 

M

 

M

 

M

 

M

 

M

 

M

 

M

 

M

 

3YSSELSATT HELTID

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3YSSELSATT DELTID

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D¤RAV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TIM V

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TIM V

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5NDER UTBILDNING

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4J¤NSTLEDIG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

!RBETSS¶KANDE

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

/BETALT ARBETE

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I HEMMET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0ENSION¤R

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

!NNAT

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

!NTAL

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

+¤LLA 'USTAFSSON 7ETZELS 6LASBLOM$EX 4ABELL $ATA I 4YSKLAND '3/%0 6¤ST –ST

%NDAST GREKISK ITALIENSK SPANSK TURKISK OCH JUGOSLAVISK

3VERIGE (53

3TORBRITANNIEN "(03 OCH RETROSPEKTIVT

) TABELL HAR VI SLAGIT SAMMAN GRUPPEN HELTIDSSYSSELSATT OCH DELTIDSSYSSELSATT TILL GRUPPEN SYSSELSATT DET VILL S¤GA MED BETALT ARBETE –VRIGA GRUPPER FR¥N 4ABELL ¤R SAMMANSLAGNA TILL GRUPPEN EJ MED BETALT ARBETE I KORTHET HEMMA 6I VALDE ATT STUDERA SYSSELS¤TT NINGSGRADEN M¥NADER F¶RE F¶DSELN OCH M¥NADER EFTER F¶DSELN D¤RF¶R ATT HAVANDESKAPS F¶R¤LDRALEDIGHET M¥NADER F¶RE F¶DSELN ¤NNU EJ UTG¥R OCH M¥NADER EFTER F¶DSELN SOM REGEL ¤R AVSLUTAD ) DEN V¤NSTRA DELEN AV 4ABELL ¤R ALLA OBSERVATIONER F¶R VILKA VI K¤NNER SYSSELS¤TTNINGEN RESPEKTIVE M¥NADER F¶RE OCH M¥NADER EFTER F¶DSELN REDOVISADE

&AMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET

4ABELL &¶R¤NDRING AV ARBETSKRAFTSSTATUS FR¥N M¥NADER F¶RE TILL

M¥NADER EFTER BARNETS F¶DELSE BLAND KVINNOR I 4YSKLAND 3VE RIGE OCH 3TORBRITANNIEN

 

 

3YSSELS¤TTNINGSKVOT

 

–VERG¥NGAR

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M F¶RE

 

M EFTER

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

LFP

N

LFP

N

EE

 

EH

HE

HH

4OTAL

N

 

6¤STTYSKLAND

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4YSKA KVINNOR

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

&¶RSTA BARNET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

!NDRA BARNET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4REDJE BARNET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6¤STTYSKLAND

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

+VINNOR MED

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

UTL¤NDSK NATIONALITET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

&¶RSTA BARNET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

!NDRA BARNET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4REDJE BARNET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

–STTYSKLAND

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

&¶RSTA BARNET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

!NDRA BARNET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4REDJE BARNET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3VERIGE

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

&¶RSTA BARNET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

!NDRA BARNET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4REDJE BARNET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3TORBRITANNIEN

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

&¶RSTA BARNET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

!NDRA BARNET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4REDJE BARNET

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

+¤LLA 'USTAFSSON 7ETZELS 6LASBLOM$EX 4ABELL

 

 

 

 

 

 

 

 

 

$ATA SE 4ABELL OVAN

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4ECKENF¶RKLARING

 

 

 

HE

HEMMA F¶RE OCH SYSSELSATT EFTER

 

 

 

 

 

 

LFP

SYSSELSATT HELTID DELTID

 

 

 

 

 

 

 

 

EE

SYSSELSATT F¶RE OCH EFTER

 

 

HH

HEMMA F¶RE OCH HEMMA EFTER

 

 

 

 

 

 

EH

SYSSELSATT F¶RE OCH HEMMA EFTER

N

ANTAL OBSERVATIONER

 

 

 

 

 

 

 

3IV 3 'USTAFSSON

) DEN H¶GRA DELEN AV TABELLEN ¥TERGES ENDAST OBSERVATIONER SOM INTE ¤R CENSURERADE DET VILL S¤GA F¶R KVINNOR F¶R VILKA VI VET DERAS SYSSELS¤TT NINGSSTATUS S¥V¤L M¥NADER F¶RE SOM M¥NADER EFTER F¶DSELN 6I HAR F¤RRE OBSERVATIONER F¶R ANALYS AV ¶VERG¥NGAR I DEN H¶GRA DELEN AV TABELLEN ¤N I DEN V¤NSTRA DELEN AV TABELLEN P¥ GRUND AV ATT VI OBSERVERAR EN F¶RH¥LLANDEVIS KORT PERIOD &¶R ¶STTYSKA DATA ¤R DET ENDAST ¥R EFTERSOM DESSA DATA EFTER MODELL FR¥N DET V¤STTYSKA MATERIALET B¶RJADE INSAMLAS F¶RST EFTER DEN TYSKA ¥TERF¶RENINGEN !TT DEN ¶STTYSKA DATAINSAMLINGEN KUNDE STARTA REDAN ¤R EN STOR PRESTATION AV LEDNINGEN F¶R DET TYSKA DATAMATERIALET VID $)7 I "ERLIN $EN H¶GRA DELEN AV 4ABELL SOM VISAR FL¶DENA MELLAN YRKESARBETE OCH HEMARBETE VISAR INTRESSANTA SKILLNADER MELLAN DE UNDERS¶KTA GRUPPERNA AV KVINNOR SOM F¶TT BARN +ATEGORIN EE SYSSELSATT F¶RE OCH EFTER F¶DSELN ¤R ABSOLUT ST¶RST BLAND SVENSKA KVINNOR MEDAN F¶R DE SVENSKA KVINNORNA KATEGORIN HH HEMMA B¥DE F¶RE OCH EFTER F¶DSELN ¤R MINST 3OM GOD TV¥A KOMMER DE ¶STTYSKA KVINNORNA VILKET VISAR ATT DET H¶GA ARBETSKRAFTSDELTAGANDET SOM DE ¶STTYSKA KVINNORNA VANDE SIG VID UNDER SOVJETTIDEN BEST¥R UNDER DEN N¤RMASTE TIDEN EFTER ¥TERF¶RE NINGEN ¥TMINSTONE -¶NSTRET F¶R V¤STTYSKA KVINNOR ¤R TILL STOR DEL ATT L¤MNA ARBETSKRAFTEN VID F¶RSTA BARNETS F¶DELSE OCH SEDAN F¶RBLI HEMMA &RAMF¶RALLT ¤R DETTA FALLET F¶R V¤STTYSKA KVINNOR SOM F¶DER SITT ANDRA OCH TREDJE BARN F¶R VILKA KATEGORIN HH OMFATTAR MER ¤N H¤LFTEN AV KVINNORNA +ATEGORIN HH ¤R OCKS¥ F¶R BRITTISKA KVINNOR DEN ST¶RSTA GRUPPEN VILKET VISAR ATT DET BLAND BRITTISKA M¶DRAR ¤R MINDRE VANLIGT ATT KOMBINERA YRKE OCH FAMILJ N¤R MAN HAR SM¥BARN

) &IGUR ANV¤NDER VI DEN M¥NADSVISA INFORMATIONEN ¶VER ARBETS KRAFTSSTATUS F¶R ATT UTR¶NA HUR M¥NGA M¥NADER EN KVINNA SOM F¶TT BARN ¤GNAR SIG HELTID ¥T V¥RD AV BARN I HEMMET $ET FRAMG¥R AV FIGUREN ATT DET PRAKTISKT TAGET INTE ¤R N¥GON SKILLNAD MELLAN DE FYRA GRUPPERNA AV M¶DRAR DE F¶RSTA M¥NADERNA 5NDER DENNA TID ¤R REGELN ATT VARA HEMMA P¥ HELTID S¥V¤L I 3VERIGE OCH 4YSKLAND SOM I 3TORBRITANNIEN $EN KURVA SOM LIGGER L¤GST UNDER DE F¶RSTA M¥NADERNA S¥V¤L F¶R F¶RSTA F¶DSEL SOM F¶R ANDRA F¶DSEL ¤R KURVAN F¶R 3TORBRITANNIEN -AN KUNDE KANSKE BEFARA ATT I ETT LAND MED KORT TID AV ANST¤LLNINGSSKYDD I SAMBAND MED F¶DSEL OCH LITEN ERS¤TTNING UNDER F¶R¤LDRALEDIGHETEN ETT ANTAL KVINNOR SKULLE SE SIG N¶DSAKADE TILL ETT TIDIGT ¥TERINTR¤DE I ARBETSKRAFTEN $ET FAKTUM ATT DEN BRITTISKA KURVAN LIGGER L¤GST GER EN ANTYDAN OM EN S¥DAN EFFEKT MEN DEN ¤R L¥NGT IFR¥N DRAMATISK %NLIGT EN AMERIKANSK ANALYS 7AITE VAR I 53! EN FJ¤RDEDEL AV M¶DRARNA I HELTIDS YRKESARBETE N¤R BARNET FYLLDE M¥NADER VILKET ¤R V¤SENTLIGT H¶GRE ¤N DE CIRKA PROCENT P¥ HELTID ELLER DELTID VID M¥NADER SOM VI OBSERVERAR F¶R 3TORBRITANNIEN

&AMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET

&R¥N OCH MED DEN NIONDE TILL TOLFTE M¥NADEN FALLER DEN SVENSKA KURVAN KRAFTIGT OCH AVVIKER FR¥N KURVAN F¶R DE ANDRA L¤NDERNA $EN SVENSKA KURVAN F¶R HELTIDS HEMARBETE PLANAR UT VID TILL PROCENT AV M¶DRARNA EFTER CIRKA M¥NADER B¥DE EFTER F¶RSTA OCH EFTER ANDRA BARNETS F¶DELSE &¶R V¤STTYSKA KVINNOR FINNS EN INTRESSANT SKILLNAD I BETEENDET EFTER F¶RSTA BARNETS F¶DELSE OCH EFTER ANDRA BARNETS F¶DELSE %FTER F¶RSTA BARNETS F¶DELSE FORTS¤TTER KURVAN F¶R HELTIDS HEMARBETE ATT MINSKA OCH KURVAN F¶R TYSKA KVINNOR TILL SKILLNAD FR¥N KURVAN F¶R IMMIGRANTKVINNOR I 6¤STTYSKLAND FALLER TILL EN NIV¥ VID M¥NADER SOM INTE LIGGER ALLTF¶R MYCKET H¶GRE ¤N DEN SVENSKA KURVAN +URVAN F¶R ATT F¶RBLI I HELTIDS HEMARBETE F¶R V¤STTYSKA KVINNOR EFTER ANDRA BARNETS F¶DELSE ¶VERENSST¤MMER D¤REMOT MED KURVORNA F¶R UTL¤NDSKA KVINNOR I 6¤STTYSKLAND OCH F¶R BRITTISKA KVINNOR $ENNA SKILLNAD MELLAN F¶RSTABARNSM¶DRAR OCH ANDRABARNSM¶DRAR ¤R I ¶VERENSST¤M MELSE MED EN OBSERVATION ATT EN TYSK KVINNA SOM VILL FORTS¤TTA SIN YRKESKARRI¤R OCH REDAN HAR ETT BARN TVEKAR ATT SKAFFA ETT ANDRA BARN EFTERSOM HON MED STOR SV¥RIGHET KLARAR AV ATT HA ANSVAR F¶R ETT BARN I DEN TYSKA KRISTDEMOKRATISKA MILJ¶N -ED TV¥ BARN I OLIKA ¥LDER ¤R DET TV¥ SKOLSCHEMAN OCH TV¥ L¤XUPPGIFTER SOM MAMMAN M¥STE TA ANSVAR F¶R UPPGIFTER SOM DEN SVENSKA SKOLAN INTE L¤GGER P¥ F¶R¤LDRARNA %MELLERTID HAR VI ¤NNU INTE UNDERS¶KT DENNA HYPOTES ATT TYSKA KVINNOR SOM VILL KOMBINERA YRKE OCH FAMILJ I ST¶RRE UTSTR¤CKNING N¶JER SIG MED ETT BARN ¤N VAD SOM G¤LLER F¶R SVENSKA KVINNOR

3IV 3 'USTAFSSON

&IGUR &INNS ENDAST I DEN TRYCKTA VERSIONEN (ELTIDS HEMARBETE –VRE DIAGRAMMET EFTER F¶RSTA F¶DSELN

.EDRE DIAGRAMMET EFTER ANDRA F¶DSELN

&AMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET

6AL AV TIDPUNKT F¶R BARNAF¶DANDE

N¥GRA RESULTAT FR¥N PANELDATAANALYSERNA

) V¥RT DATAMATERIAL SOM OMFATTAR F¶R 4YSKLAND ¥R F¶R 3VERIGE ¥R OCH F¶R 3TORBRITANNIEN ¥R HAR VI SOM P¥PEKATS OVAN TABELL

OBSERVATIONER ENDAST F¶R EN DEL AV KVINNANS LIVSCYKEL &¶R SOMLIGA OBSERVERAR VI F¶RSTA BARNETS F¶DELSE F¶R ANDRA S¥V¤L F¶RSTA SOM ANDRA BARNETS F¶DELSE OCH F¶R YTTERLIGARE EN MINDRE GRUPP KVINNOR S¥V¤L F¶RSTA ANDRA SOM TREDJE BARNETS F¶DELSE $ET ¤R NATURLIGTVIS FULLT M¶JLIGT ATT KVINNOR SOM INOM OBSERVATIONSPERIODEN F¶DER SITT F¶RSTA BARN SENARE EFTER OBSERVATIONSPERIODENS SLUT KOMMER ATT F¶DA SITT ANDRA BARN *U L¤NGRE OBSERVATIONSPERIODEN ¤R DESS MINDRE ¤R RISKEN ATT S¥DANA S¥ KALLADE CENSURERADE OBSERVATIONER FINNS I MATERIALET /BSERVATIONER KAN VARA CENSURERADE TILL V¤NSTER DET VILL S¤GA VI OBSERVERAR BETEENDET KRING DEN ANDRA F¶DSELN MEN INTE KRING DEN F¶RSTA OCH DE KAN VARA CENSURERADE TILL H¶GER DET VILL S¤GA VI VET INTE OM DEN F¶RSTA F¶DSELN KOMMER ATT F¶LJAS AV FLERA 6¥R EKONOMISKA TEORI S¤GER ATT BESLUT OM ATT F¶DA BARN OCH YRKESARBETA SETT I ETT LIVSCYKELPERSPEKTIV ¤R ETT SIMULTANT BESLUT

4ABELL -ODERNS ¥LDER VID F¶RSTA BARNETS F¶DELSE -EDELV¤RDEN

 

6¤STTYSKLAN

3TORBRITANNI

3VERIGE

 

D

EN

 

-¶DRAR MED H¶GRE

 

 

 

UTBILDNING

 

 

 

&¶RSTA F¶DSEL

 

 

 

&¶RSTA OCH ANDRA F¶DSEL

 

 

 

&¶RSTA ANDRA OCH TREDJE

 

 

 

F¶DSEL

 

 

 

-¶DRAR MED L¤GRE

 

 

 

UTBILDNING

 

 

 

&¶RSTA F¶DSEL

 

 

 

&¶RSTA OCH ANDRA F¶DSEL

 

 

 

&¶RSTA ANDRA OCH TREDJE

 

 

 

F¶DSEL

 

 

 

(¶GRE UTBILDNING MOTSVARANDE STUDENTEXAMEN ELLER H¶GRE

,¤GRE UTBILDNING EJ AVLAGT STUDENTEXAMEN ELLER MOTSVARANDE -¶DRAR MED H¶GRE UTBILDNING PROCENT AV SAMTLIGA M¶DRAR 6¤STTYSKLAND

3TORBRITANNIEN OCH 3VERIGE

+¤LLA 'USTAFSSON OCH 7ETZELS B "EARBETNING AV '3/%0 (53

"(03

3IV 3 'USTAFSSON

) DETTA AVSNITT REDOVISAS N¥GRA RESULTAT AV V¥RA F¶RS¶K ATT ANALYSERA VILKA BEST¤MNINGSFAKTORER SOM HAR BETYDELSE F¶R VALET AV TIDPUNKT F¶R BARNAF¶DANDE OCH YRKESARBETETS INPLACERING I TIDEN ) 4ABELL ¥TERGES MODERNS ¥LDER VID F¶RSTA BARNETS F¶DELSE I DE TRE L¤NDERNA 4ABELLEN VISAR ATT F¶RSTA BARNETS F¶DELSE INTR¤FFAR VID EN L¤GRE ¥LDER I 3TORBRI TANNIEN ¤N I 6¤STTYSKLAND OCH 3VERIGE (¶GUTBILDADE KVINNOR F¥R SITT F¶RSTA BARN VID EN H¶GRE ¥LDER ¤N L¥GUTBILDADE KVINNOR OCH M¶DRAR SOM SENARE F¶DER ETT ELLER TV¥ BARN TILL STARTAR BARNAF¶DANDET VID EN L¤GRE ¥LDER ¤N DE SOM ENDAST F¶DER ETT BARN

$ESSA RESULTAT G¤LLER F¶R ALLA TRE L¤NDERNA MED UNDANTAG AV GRUP PEN H¶GUTBILDADE KVINNOR I 3VERIGE F¶R VILKA TV¥BARNSM¶DRARNA STARTAT N¥GOT SENARE ¤N ETTBARNSM¶DRARNA VILKET MYCKET V¤L KAN BERO P¥ H¶GERCENSURERADE OBSERVATIONER

) 4ABELL ¥TERGES REGRESSIONSANALYS AV BEST¤MNINGSFAKTORER F¶R MODERNS ¥LDER VID F¶RSTA BARNETS F¶DELSE

4ABELL "EST¤MNINGSFAKTORER F¶R MODERNS ¥LDER VID F¶RSTA BARNETS F¶DELSE 2EGRESSIONSANALYS T V¤RDEN INOM PARENTES

 

6¤STTYSKLAND

3TORBRITANNIEN

3VERIGE

KONSTANT

 

 

 

 

 

 

 

PREDIKTERAD LIVSINKOMST F¶R

 

A

 

MAKEN

 

 

 

 

 

 

 

MAKENS UTBILDNING

 

 

 

 

 

 

 

MODERNS UTBILDNING H¶G

 

 

 

 

 

 

 

I YRKESARBETE EFTER F¶DSELN

 

 

 

 

 

 

 

F¥R ETT ANDRA BARN

 

 

 

 

 

 

 

F¥R ETT TREDJE BARN

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

N

 

 

 

A MAKENS YRKESSTATUS KLASSER +¤LLA 'USTAFSSON OCH 7ETZELS B "EARBETNING AV '3/%0 "(03

OCH (53

&AMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET

6I HAR I 4ABELL TESTAT ID©N ATT MANNENS INKOMST P¥VERKAR TIDPUNKTEN F¶R F¶RSTA BARNETS F¶DELSE 4EORETISKT SETT HAR MAKENS F¶RV¤NTADE LIVSINKOMST EN POSITIV INVERKAN P¥ ANTALET ¶NSKADE BARN 0OSITIV TIDSPREFERENS MEDF¶R ATT DENNA VARIABEL KAN F¶RV¤NTAS VERKA F¶R EN TIDIGAREL¤GGNING AV F¶RSTA BARNETS F¶DELSE %FTERSOM VI INTE HAR DATA ¶VER MANNENS LIVSINKOMST HAR VI KONSTRUERAT EN PROXYVARIABEL ELLER ETT N¤RMEV¤RDE P¥ F¶LJANDE S¤TT 6I ANV¤NDER UPPGIFTER OM HANS FAKTISKA INKOMST VID F¶RSTA BARNETS F¶DELSE HANS UTBILDNING OCH ¥LDER 6I HAR SEDAN F¶RFLYTTAT HANS INKOMST UTEFTER DEN SKATTADE ¥LDERSL¶NEKURVAN TILL TIDPUNKTEN ¥R MED BIBEH¥LLET ANTAGANDE OM ¶VRIGA INDIVIDUELLT L¶NEP¥VERKANDE FAKTORER 'USTAFSSON 7ETZELS B $ENNA PREDICERADE INKOMST VID ¥RS ¥LDER ¤R EN PROXY F¶R MANNENS DISKONTERADE LIVSINKOMST )NTRESSANT NOG FINNER VI EN KLART STATISTISK SIGNIFIKANT NEGATIV EFFEKT FR¥N MANNENS F¶RV¤NTADE LIVSINKOMST VILKET BETYDER ATT JU H¶GRE INKOMST MANNEN HAR ALLT ANNAT LIKA DESTO TIDIGARE F¶DS F¶RSTA BARNET

) DE BRITTISKA DATA FINNS INGEN UPPGIFT OM MANNENS INKOMST UTAN VI HAR ANV¤NT EN VARIABEL SOM ANGER MANNENS YRKESSTATUS INDELAT P¥ F¶LJANDE S¤TT

EJ SYSSELSATT

OKVALIFICERAD ARBETARE

DELVIS KVALIFICERAD ARBETARE

KVALIFICERAD ARBETARE

TJ¤NSTEMAN

TEKNISKT ELLER ADMINISTRATIVT YRKE

PROFESSIONELLT YRKE ELLER EXPERTYRKE

*U H¶GRE YRKESSTATUS MANNEN HAR DESTO SENARE F¶DS F¶RSTA BARNET ALLT ANNAT LIKA $ENNA VARIABEL F¥NGAR TYDLIGEN UPP ANDRA FAKTORER ¤N INKOMST EFTERSOM VI INTE F¥R ETT LIKNANDE RESULTAT SOM I 4YSKLAND OCH 3VERIGE D¤R VI HAFT TILLG¥NG TILL INFORMATION OM MANNENS INKOMST $EN KRISTDEMOKRATISKA MODELLEN ATT MANNENS INKOMST HAR EN BETYDELSE F¶R FERTILITETEN MOTS¤GS D¤RF¶R INTE AV DATA OCH DEN MOTS¤GS INTE HELLER AV MIKROTEORIN OM FAMILJEN MEN SOM FRAMG¥R AV 4ABELL HAR ¤VEN ANDRA FAKTORER ETT INFLYTANDE -AKENS UTBILDNING HAR EN SJ¤LVST¤NDIG EFFEKT SOM G¥R I MOTSATT RIKTNING MOT DEN F¶RV¤NTADE LIVSINKOMSTEN (¶G UTBILDNING HOS S¥V¤L MANNEN SOM KVINNAN SENAREL¤GGER TID PUNKTEN F¶R F¶RSTA BARNETS F¶DELSE

-AN KAN TOLKA DESSA RESULTAT SOM ATT KARRI¤RPLANERINGEN F¶R S¥V¤L M¤N SOM KVINNOR G¶R DET OL¤MPLIGT ATT SKAFFA BARN VID YNGRE ¥LDER MEDAN MAN ¤R SYSSELSATT MED SIN UTBILDNING +VINNANS INKOMST HAR ENLIGT TEORIN FLERA EFFEKTER SOM G¥R I OLIKA RIKTNING VILKET MEDF¶R ESTIMATIONSPROBLEM %TT VANLIGT S¤TT ATT SEPARERA INKOMSTEFFEKTEN FR¥N SUBSTITUTIONSEFFEKTEN I ARBETSKRAFTSUTBUDSMODELLER ¤R ATT ANV¤NDA

3IV 3 'USTAFSSON

RESULTATET FR¥N MANNENS INKOMST SOM ETT ESTIMAT F¶R INKOMSTEFFEKTEN 'ENOM SUBTRAKTION AV DETTA ESTIMAT FR¥N KVINNANS INKOMST ERH¥LLS ETT M¥TT P¥ SUBSTITUTIONSEFFEKTEN ELLER DEN KOMPENSERADE L¶NEEFFEKTEN3E (ECKMAN +ILLINGSWORTH 'USTAFSSON B $EN TEORETISKT RIKTIGA VARIABELN F¶R KVINNANS L¶N ¤R HENNES L¶NEKAPACITET DET VILL S¤GA DEN L¶N HON SKULLE KUNNAT ERH¥LLA OM HON INTE ANPASSAT SITT ARBETSKRAFTSDELTAGANDE P¥ GRUND AV F¶DSELN $ENNA VARIABEL ¤R INTE M¤TBAR UTAN VI M¥STE ANV¤NDA FAKTISKT OBSERVERAD L¶N VID N¥GON TIDPUNKT SOM PROXYVARIABEL 6I HAR EXPERIMENTERAT MED L¶NEN VID OLIKA TIDPUNKTER F¶R KVINNAN MEN VI HAR INTE S¥ M¥NGA VAL EFTERSOM L¶NEN M¤TS VID INTERVJUTIDPUNKTEN H¶GST VID ETT TILLF¤LLE PER ¥R 6I HAR D¤RF¶R N¶JT OSS MED ATT ANV¤NDA EN VARIABEL F¶R HENNES UTBILDNING 2ESULTATET ATT H¶GUTBILDADE KVINNOR F¥R BARN SENARE SKULLE KUNNA TOLKAS SOM SUBSTITUTIONSEFFEKTEN AV EN H¶GRE L¶N UNDER ANTAGANDE ATT H¶G UTBILDNING F¶RANLEDER H¶G L¶N ¤R ST¶RRE ¤N INKOMSTEFFEKTEN SOM JU VERKAR I MOTSATT RIKTNING OCH LEDER TILL BARN VID L¤GRE ¥LDER -EN F¶RMODLIGEN ING¥R I VARIABELN H¶G UTBILDNING F¶RUTOM SOM EN PREDIKTION F¶R H¶G L¶N OCKS¥ DET FAKTUM ATT UTBILDNINGSTIDEN ¤R SV¥RF¶RENLIG MED FAMILJEBILDNING 0LANERINGEN AV N¤R I KARRI¤REN DET ¤R OPTIMALT ATT B¶RJA EN FAMILJ BEROR OCKS¥ P¥ DEN F¶RV¤NTADE LIVSINKOMSTENS ¥LDERSPROFIL OCH EN AVV¤GNING AV EVENTUELLT F¶RLORADE M¶JLIGHETER TILL INVESTERINGAR I KUNSKAPSKAPITAL GENOM YRKESERFAREN HET I F¶RH¥LLANDE TILL ALTERNATIVKOSTNADEN VID TIDPUNKTEN F¶R F¶DSELN3E 'USTAFSSON 7ETZELS B OCH #IGNO KAP $ESSA PLANERINGSPROBLEM MINSKAR V¤SENTLIGT MED EN FAMILJEPOLITIK SOM MEDGER KOMBINATION AV YRKE OCH FAMILJ

6ARIABELN I YRKESARBETE EFTER F¶DSELN ¤R P¥ GR¤NSEN TILL SIGNIFI KANT OCH NEGATIV F¶R SVENSKA KVINNOR DET VILL S¤GA DEN SOM PLANERAR ATT VARA YRKESARBETANDE MAMMA F¥R ALLT ANNAT LIKA SITT F¶RSTA BARN VID L¤GRE ¥LDER %N ALTERNATIV TOLKNING ¤R ATT DEN SOM FICK SITT F¶RSTA BARN I TIDIG ¥LDER ¤R MER ANGEL¤GEN ATT ¥TERUPPTA YRKESARBETET ) DEMOGRAFISK FORSKNING HAR OBSERVERATS ATT DEN SOM F¥R F¶RSTA BARNET TIDIGT HAR ST¶RRE SANNOLIKHET ATT F¶DA ETT ANDRA OCH ETT TREDJE BARN 6I FINNER ETT S¥DANT SAMBAND I DE TYSKA OCH BRITTISKA DATA MEN INTE I DE SVENSKA DATA

-AN KAN T¤NKA SIG ATT F¶R EN KVINNA SOM F¶TT SITT F¶RSTA BARN FINNS DET TV¥ LIKV¤RDIGA M¶JLIGHETER $EN ENA M¶JLIGHETEN ¤R ATT RELATIVT SNART ¥TERV¤NDA I YRKESLIVET OCH V¤NTA MED ATT SKAFFA ETT ANDRA BARN ) 3VERIGE INNEB¤R R¤TTEN ATT F¥ INKOMSTKOMPENSATION BASERAD P¥ INKOMSTEN F¶RE F¶RSTA BARNETS F¶DELSE F¶R DET FALL DET ANDRA BARNET F¶DS INOM M¥NADER FR¥N DET F¶RSTA BARNETS F¶DELSE EN STIMULANS TILL ATT HANDLA P¥ DETTA S¤TT VILKET OCKS¥ HAR VISATS P¥SKYNDA ANDRA OCH TREDJEBARNSF¶DSLARNA I F¶RH¥LLANDE TILL DET TIDIGARE BARNETS F¶DELSEDA

&AMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET

TUM (OEM „VEN I FR¥NVARO AV EN S¥DAN STIMULANS FINNS ETT INCITAMENT FR¥N KARRI¤R¶VERV¤GANDE OM ALTERNATIVKOSTNADENS STORLEK I SAMBAND MED V¥RD AV BARN P¥ HELTID $ET KAN N¤MLIGEN UR KARRI¤RSYN PUNKT KOMMA P¥ ETT UT MED TV¥ KORTARE YRKESAVBROTT ELLER ETT L¤NGRE F¶R TV¥ F¶DSLAR %MELLERTID KAN MAN V¤NTA SIG ATT DE MEST PRODUKTIVA KVINNORNA HAR MER BR¥TTOM ATT G¶RA ANTINGEN DET ENA ¥TERV¤NDA I YRKESVERKSAMHET ELLER DET ANDRA F¥ ETT ANDRA BARN ) 4ABELL HAR VI BER¤KNAT ANTAL M¥NADER TILLS MODERN ¥TERV¤NDER I YRKESARBETE F¶RDELAT EFTER OM HON ¥TERV¤NDER MELLAN F¶RSTA OCH ANDRA F¶DSELN ELLER ENDAST EFTER ANDRA F¶DSELN

4ABELL !NTAL M¥NADER SEDAN F¶RSTA F¶DSELN TILLS MODERN ¤R I YRKESARBETE %NDAST M¶DRAR SOM OBSERVERAS I YRKESARBETE F¶RDELADE EFTER YR KESARBETANDE OCH ICKE YRKESARBETANDE MELLAN F¶RSTA OCH ANDRA F¶DSELN

 

6¤STTYSKLAND

3TORBRITANNIEN

3VERIGE

 

ANTAL

ANTAL

ANTAL

ANTAL

ANTAL

ANTAL

 

M¥N

OBS

M¥N

OBS

M¥N

OBS

ENDAST F¶RSTA F¶DSELN I DATA

 

 

 

 

 

 

F¶RSTA OCH ANDRA F¶DSELN I DATA

 

 

 

 

 

 

D¤RAV YRKESARBETANDE

 

 

 

 

 

 

MELLAN F¶DSLARNA

 

 

 

 

 

 

YRKESARBETANDE ENDAST

 

 

 

 

 

 

EFTER ANDRA F¶DSELN

 

 

 

 

 

 

F¶RSTA ANDRA OCH TREDJE F¶DSELN I

 

 

 

 

 

 

DATA

 

 

 

 

 

 

D¤RAV YRKESARBETANDE

 

 

 

 

 

 

MELLAN F¶RSTA OCH ANDRA F¶D

 

 

 

 

 

 

SELN

 

 

 

 

 

 

YRKESARBETANDE ENDAST

 

 

 

 

 

 

EFTER ANDRA F¶DSELN

 

 

 

 

 

 

+¤LLA 'USTAFSSON 7ETZELS B

"EARBETNING AV '3/%0 (53 "(03

$ET FRAMTR¤DER ETT INTRESSANT M¶NSTER $E KVINNOR F¶R VILKA VI ENDAST OBSERVERAR F¶RSTA F¶DSELN VISAR OLIKHETER MELLAN L¤NDERNA $ET TAR L¤NGRE TID F¶R TYSKA OCH ENGELSKA KVINNOR INNAN DE ¥TERV¤NDER I YRKESVERKSAMHET M¥NADER RESPEKTIVE M¥NADER ¤N VAD DET G¶R F¶R SVENSKA KVINNOR M¥NADER -EN N¤R VI DELAR UPP MATERIALET EFTER OM KVINNAN ¥TERV¤NDER I YRKESVERKSAMHET MELLAN F¶DSLARNA ELLER EJ ¤R DET LIKHETEN SOM ¤R SL¥ENDE EJ SKILLNADERNA $ET TAR CIRKA ETT ¥R EFTER F¶RSTA BARNETS F¶DELSE I ALLA TRE L¤NDERNA INNAN DEN

3IV 3 'USTAFSSON

MAMMA SOM BESLUTAT SIG F¶R ATT ¥TERV¤NDA I YRKESLIVET INNAN HON F¥R SITT ANDRA BARN OCKS¥ G¶R DET „VEN DEN ANDRA GRUPPEN KVINNOR DE KVINNOR SOM ¥TERV¤NDER F¶RST EFTER ANDRA BARNETS F¶DELSE VISAR ST¶RRE LIKHETER ¤N SKILLNADER MELLAN L¤NDERNA $ET TAR RUNT M¥NADER R¤KNAT FR¥N F¶RSTA BARNETS F¶DELSE DET VILL S¤GA RUNT ¥R ATT F¶DA OCH V¥RDA TV¥ BARN I B¥DE 4YSKLAND OCH 3VERIGE $E FLERBARNSM¶DRAR SOM INTE ¥TERV¤NDER EFTER F¶RSTA BARNETS F¶DELSE I 3TORBRITANNIEN STANNAR L¤NGRE HEMMA ¤N I 3VERIGE OCH 4YSKLAND 2ESULTATEN I 4ABELL GER INGET ST¶D F¶R ATT SVENSKA KVINNOR SKULLE VARA MER BEN¤GNA ¤N KVINNOR I 4YSKLAND ATT F¥ TV¥ BARN I F¶LJD INNAN DE ¥TERV¤NDER I YRKESLIVET VILKET DEN S¥ KALLADE SNABBHETSPREMIEN GER ETT INCITAMENT TILL I 3VERIGE MEN INTE I 4YSKLAND (OEM *¤MF¶RELSEN MED 3TORBRITANNIEN ANTYDER D¤REMOT EN S¥DAN EFFEKT ) 4ABELL ¤R DE KVINNOR SOM ¶VERHUVUDTAGET INTE ¥TERV¤NT I YRKESARBETE SEDAN F¶RSTA BARNETS F¶DELSE INTE REPRESENTERADE $EN GRUPPEN ¤R ST¶RRE B¥DE I 4YSKLAND OCH 3TORBRITANNIEN ¤N I 3VERIGE VILKET FRAMG¥R AV &IGUR OVAN

3LUTSATSER

+ONTROLL ¶VER EGEN INKOMST ¤R ETT VIKTIGT ELEMENT F¶R ATT EN INDIVID SKALL HA MAKT ¶VER SITT EGET LIV …REN RUNT BARNAF¶DANDE OCH TIDEN SOM SM¥BARNSMAMMA ¤R DEN TID D¥ DENNA R¤TT ¤R ALLRA MEST S¥RBAR )NTE BARA ¤R KRAVEN FR¥N BARNEN OCH MODERNS NATURLIGA VILJA ATT S¶RJA F¶R SITT BARN TIDSKR¤VANDE UTAN TIDSM¤SSIGT SAMMANFALLER SM¥BARNSTIDEN OFTA MED DEN TID D¥ ARBETSGIVARE F¶RV¤NTAR SIG ATT UNGA LEJON SKALL VISA KLORNA $EN ENDA M¶JLIGHETEN ATT ¥STADKOMMA BALANS MELLAN KRAVEN FR¥N EGEN INKOMST OCH TID F¶R BARNET ¤R ATT BARNOMSORG OCH KARRI¤R KAN KOMBINERAS OCH DELAS MELLAN MAMMAN OCH PAPPAN $EN SVENSKA FAMILJEPOLITIKEN HAR SEDAN DECENNIER UTVECKLATS I RIKTNING MOT DETTA M¥L 'ENOM ATT ANALYSERA DET M¥NATLIGA ARBETSMARKNADSBETEENDET HOS KVINNOR SOM F¶TT BARN I 4YSKLAND 3TORBRITANNIEN OCH 3VERIGE HAR VI KUNNAT VISA P¥ SKILLNADER I BETEENDET SOM KAN TILLSKRIVAS SKILLNADER I FAMILJEPOLITIKEN $EN TYSKA FAMILJEPOLITIKEN GRIPER IN MED OMFATTANDE ST¶D TILL BARNFAMILJERNA LIKSOM DEN SVENSKA POLITIKEN MEN MED ETT HELT ANNAT M¥L N¤MLIGEN M¥LET ATT M¶DRAR SKALL HA R¥D ATT VARA HEMMA MED SINA BARN UNDER SM¥BARNSTIDEN

!TT F¶DA BARN OCH PLANERA SITT ARBETSKRAFTSDELTAGANDE ¤R ETT SIMUL TANT BESLUT SETT I ETT LIVSCYKELPERSPEKTIV $EN KRISTDEMOKRATISKA FAMILJEPOLITIKEN DEN MANLIGA F¶RS¶RJARMODELLEN ¤R UTFORMAD MED EN F¶RENKLAD EKONOMISK MODELL UTAN H¤NSYN TAGEN TILL SUBSTITUTIONSEF FEKTER UTAN H¤NSYN TAGEN TILL ATT EGEN L¶N ¤R MER V¤RDEFULL ¤N MANNENS L¶N UTAN H¤NSYN TAGEN TILL SIMULTANITET I BESLUTEN OCH UTAN H¤NSYN TAGEN TILL KOSTNADER F¶R BARNOMSORG $EN BRITTISKA FAMILJEPOLITIKEN ¤R

&AMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET

ATT BARNOMSORG OCH BESLUT OM ATT SKAFFA BARN ¤R PRIVATA BESLUT SOM POLITIKERNA EJ SKALL BEFATTA SIG MED OCH D¤RF¶R ¤R ST¶D TILL BARNFAMIL JERNA H¥LLET P¥ EN L¥G NIV¥ I F¶RH¥LLANDE TILL I DE ¶VRIGA TV¥ L¤NDERNA 6I FINNER ATT MAJORITETEN KVINNOR I B¥DE 4YSKLAND 3TORBRITANNIEN OCH 3VERIGE ¤R HELTIDSSYSSELSATTA STRAX INNAN DE BLIVIT GRAVIDA MED SITT F¶RSTA BARN 6I FINNER ATT MER ¤N H¤LFTEN AV DE TYSKA OCH BRITTISKA KVINNORNA F¶RBLIR HEMMAFRUAR EFTER F¶RSTA BARNETS F¶DELSE GENOM SM¥BARNSPERIODEN OCH SAMTLIGA OBSERVERADE F¶DSLAR MEDAN DETTA G¤LLER MINDRE ¤N PROCENT SVENSKA M¶DRAR 6I FINNER ATT DE M¶DRAR SOM ¥TERV¤NDER I YRKESARBETE UNDER SM¥BARNSTIDEN KAN DELAS I TV¥ GRUPPER $EN ENA GRUPPEN ¥TERV¤NDER EFTER OMKRING M¥NADER I YRKESVERKSAMHET I SAMTLIGA TRE L¤NDER MEDAN DEN ANDRA GRUPPEN F¶DER SITT ANDRA BARN OCH ¤R ¥TER I YRKESVERKSAMHET UNGEF¤R ¥R EFTER F¶RSTA BARNETS F¶DELSE I 3VERIGE OCH 4YSKLAND MEDAN DE BRITTISKA KVINNORNA TAR L¤NGRE TID P¥ SIG OM DE TILLH¶R DEN ANDRA GRUPPEN 6I FINNER ATT F¶RSTA BARNETS F¶DELSE INTR¤FFAR VID EN L¤GRE ¥LDER I 3TORBRITANNIEN ¤N I 3VERIGE OCH 6¤STTYSKLAND OCH ATT DE M¶DRAR SOM F¶DER ETT ANDRA OCH ETT TREDJE BARN F¥R SITT F¶RSTA BARN TIDIGARE ¤N DE SOM HAR BARA ETT BARN UNDER V¥R OBSERVATIONSPERIOD %N H¶GRE F¶RV¤NTAD LIVSINKOMST F¶R MANNEN TIDIGAREL¤GGER BARNAF¶DANDET MEDAN H¶GRE UTBILDNING HOS S¥V¤L KVINNAN SOM MANNEN SENAREL¤GGER BARNAF¶DANDET 6I FINNER S¥LEDES B¥DE LIKHETER MELLAN L¤NDERNA TROTS OLIKA POLITIK OCH OLIKHETER SOM KAN TILLSKRIVAS POLITIKEN 4ILL DET SENARE H¶R DEN MYCKET L¤GRE SANNOLIKHETEN F¶R TYSKA OCH BRITTISKA M¶DRAR ATT YRKESARBETA GENOM SM¥BARNS¥REN %N SANNOLIK KONSEKVENS AV DENNA POLITIK ¤R EN MINDRE SJ¤LVF¶RS¶RJNINGSF¶RM¥GA HOS TYSKA OCH BRITTISKA KVINNOR ¤N HOS SVENSKA EN HYPOTES SOM VI ¤R I F¤RD MED ATT UNDERS¶KA %N ANNAN SANNOLIK KONSEKVENS ¤R ETT L¤GRE F¶DELSETAL I L¤NDER SOM F¶R EN POLITIK SOM F¶RSV¥RAR EN KOMBINATION AV FAMILJ OCH YRKE 6¥RT DATAMATERIAL MEDGER EN ANALYS AV DETTA PROBLEM

,ITTERATUR

!RACHNE DEC 6ROUWEN !DVIESBUREAU OVERHEIDS BELEID

"ECKER 'ARY 3 ! 4REATISE ON THE FAMILY #AMBRIDGE -ASSACHUSETTS (ARVARD 5NIVERSITY 0RESS

"ERGHAHN 3ABINE OCH &RITSCHE !NDREA &RAUENRECHT IN /ST UND 7ESTDEUTSCHLAND "ILANZ !USBLICK "ERLIN "ASISDRUCK 6ERLAG

"¶S $IETER VON 7EISZ¤CKER 2OBERT + %CONOMIC CONSEQUENCIES OF AN AGING POPULATION %UROPEAN %CONOMIC 2EVIEW

#IGNO !LESSANDRO %CONOMICS OF THE FAMILY /XFORD #LARENDON 0RESS

3IV 3 'USTAFSSON

$EX 3HIRLEY 4HE RELIABILITY OF RECALL DATA ! LITTERATURE REVIEW 7ORKING 0APER OF THE %32# 2ESEARCH #ENTRE OF -ICRO SOCIAL CHANGE IN "RITAIN #OLCHESTER 5NIVERSITY OF %SSEX

%LVANDER .ILS 3VENSK SKATTEPOLITIK 3TOCKHOLM 2AB©N 3J¶GREN

%SPING !NDERSEN '¸STA 7ELFARE STATES WITHOUT WORK THE IMPOSSE OF LABOUR SHEDDING AND FAMILIALISM IN CONTINENTAL %UROPEAN SOCIAL POLICY ) %SPING !NDERSEN '¸STA RED 7ELFARE STATES IN TRANSITION .ATIONAL ADAPTA TIONS IN GLOBAL ECONOMICS ,ONDON 3AGE 0UBLICATIONS

%SPING !NDERSEN '¸STA 4HE THREE WORLDS OF 7ELFARE #APITALISM #AMBRIDGE 5+ 0OLITY 0RESS

&AGAN #OLETTE 2UBERY *ILL 4RANSITIONS BETWEEN FAMILY FORMATION AND PAID EMPLOYMENT ) '¼NTHER 3CHMID *ACQUELINE /2EILLY +LAUS 3CH¶MAN RED

)NTERNATIONAL HANDBOOK OF LABOUR MARKET POLICY AND EVALUATION #HELTENHAM 5+ %DWARD %LGAR

'USTAFSSON 3IV 3 #OHORT SIZE AND FEMALE LABOUR SUPPLY %UROPEAN *OURNAL OF 0OPULATION

'USTAFSSON 3IV 7ETZELS #ECILE 6LASBLOM *AN $IRK $EX 3HIRLEY

7OMENS LABOR FORCE TRANSITIONS IN CONNECTION WITH CHILDBIRTH ! PANEL DATA COMPARISON BETWEEN 'ERMANY 3WEDEN AND 'REAT "RITAIN *OURNAL OF 0OPULA TION %CONOMICS

'USTAFSSON 3IV 3 3EPARATE TAXATION AND MARRIED WOMENS LABOR SUPPLY A COMPARISON OF 7EST 'ERMANY AND 3WEDEN *OURNAL OF 0OPULATION %CONOMICS

'USTAFSSON 3IV 7ETZELS #ECILE A &AMILY POLICIES AND WOMEN S LABOR FORCE TRANSITIONS IN CONNECTION WITH CHILDBIRTH FORTHCOMING 4YSKLAND 6IERTEL JAHR H¤FTE

'USTAFSSON 3IV 7ETZELS #ECILE B 7ORK CAREER AND TIMING AND SPACING OF BIRTHS IN 'ERMANY 'REAT "RITAIN AND 3WEDEN -ANUSCRIPT 5NIVERSITY OF !MS TERDAM

'USTAFSSON 3IV 7ETZELS #ECILE C 7IFE S EARNINGS CONTRIBUTION TO FAMILY INCOME AROUND CHILDBIRTH IN 3WEDEN AND 'ERMANY -ANUSCRIPT 5NIVERSITY OF !MSTERDAM

(ATJE !NN +ATRIN "EFOLKNINGSFR¥GAN OCH V¤LF¤RDEN $EBATTEN OM FAMILJEPO LITIK OCH NATIVITETS¶KNINGAR UNDER TALEN 3TOCKHOLM !LLM¤NNA F¶RLAGET

(OEM *AN - 0UBLIC POLICY AS THE FUEL OF FERTILITY EFFECTS OF A POLICY REFORM ON THE PACE OF CHILDBEARING IN 3WEDEN IN THE S !CTA 3OCIOLOGICA

+ILLINGSWORTH -ARK (ECKMAN *AMES &EMALE LABOR SUPPLY A SURVEY ) !SHENFELTER /RLEY ,AYARD 2ICHARD RED (ANDBOOK OF LABOR ECONOMICS S

!MSTERDAM .ORTH (OLLAND

+LEVMARKEN !NDERS M FL 4ID OCH R¥D /M HUSH¥LLENS EKONOMI )NDUSTRIENS 5TREDNINGSINSTITUT OCH "YGGFORSKNINGSR¥DET 3TOCKHOLM !LMQVIST 7IKSELL )NTERNATIONAL

+LEVMARKEN ! /LOVSSON 0 (OUSEHOLD MARKET AND NONMARKET ACTIVITIES PROCEDURES AND CODES 3TOCKHOLM !LMQVIST 7IKSELL )NTERNATIO NAL

,EIBOWITZ !RLEEN +LERMAN *ACOB !LEX 7AITE ,INDA * %MPLOYMENT OF NEW MOTHERS AND CHILD CARE CHOICE *OURNAL OF (UMAN 2ESOURCES

&AMILJEPOLITIK OCH YRKESVERKSAMHET

,EWIS *ANE /STNER )LONA 'ENDER AND THE EVOLUTION OF %UROPEAN SOCIAL POLICY ) ,IEBFRIED 3TEPHAN 0IERSON 0AUL RED %UROPEAN SOCIAL POLICY BETWEEN FRAGMENTATION AND INTEGRATION 7ASHINGTON $# "ROOKINGS )NSTITUTION

-YRDAL !LVA -YRDAL 'UNNAR +RIS I BEFOLKNINGSFR¥GAN 3TOCKHOLM "ONNIERS F¶RLAG

/PHEM (ANS VAN *ONKER .ICOLE 4HE DURATION OF HIGHER EDUCATION 4INBERGEN )NSTITUTE $ISCUSSION PAPER 4

/STNER )LONA 3LOW MOTION 7OMEN WORK AND THE FAMILY IN 'ERMANY )N ,EWIS *ANE RED 7OMEN AND SOCIAL POLICY IN %UROPE S %NGLAND %DWARD %LGAR !LDERSHOT

/TT .OTTBURGA )NTRAFAMILY BARGAINING AND HOUSEHOLD DECISION "ERLIN 3PRINGER 6ERLAG

0OTT "UTER (ETTIE &ACTS AND FAIRY TALES ABOUT FEMALE LABOR FAMILY AND FERTILITY ! SEVEN COUNTRY COMPARISON !MSTERDAM !MSTERDAM 5NIVERSITY 0RESS

2UBERY *ILL &AGAN #OLETTE -AIER &RIEDERIKE /CCUPATIONAL SEGREGATION DISCRIMINATION AND EQUAL OPPORTUNITY ) 3CHMID '¼NTHER /2EILLY *ACQUELINE3CH¶MAN +LAUS RED )NTERNATIONAL HANDBOOK OF LABOUR MARKET POLICY AND EVALUATION #HELTENHAM 5+ %DGAR %LGAR

3AINSBURY $IANE 'ENDER EQUALITY AND WELFARE STATES #AMBRIDGE #AMBRIDGE 5NIVERSITY 0RESS

3AINSBURY $IANE RED 'ENDERING WELFARE STATES ,ONDON 3AGE

3AINSBURY $IANE 7OMENS AND MENS SOCIAL RIGHTS 'ENDERING DIMENSIONS OF WELFARE STATES ) 3AINSBURY $IANE RED 'ENDERING 7ELFARE 3TATES ,ONDON 3AGE 0UBLICATIONS

3AINSBURY $IANE 'ENDER INEQUALITY AND THE SOCIAL DEMOCRATIC WELFARE STATE REGIME 0APER PRESENTED AT THE !NNUAL -EETING OF !MERICAN 0OLITICAL 3CIENCE ASSOCIATION 3AN &RANCISCO !UGUST 3EPTEMBER

3CHULTZ 4HEODORE RED %CONOMICS OF THE FAMILY ."%2 #HICAGO 5NIVERSITY 0RESS

3/5 !RBETSL¶SHETSUTREDNINGENS BET¤NKANDE ¥TG¤RDER MOT ARBETSL¶SHET

3TOCKHOLM

3PIESS +ATHARINA !MERICAN AND 'ERMAN MOTHER S CHILD CARE CHOICE $OES POLICY MATTER $ISKUSSIONSPAPIERE AUS DER &AKULT¤T F¼R 3OCIALWISSENSCHAFT "OCHUM 2UHR 5NIVERSIT¤T

4AYLOR -ARCIA RED "RITISH HOUSEHOLD PANELS SURVEY USER MANUAL 6OL ! " %SSEX 5NIVERSITY %32# 2ESEARCH #ENTRE ON -ICRO 3OCIAL CHANGE

4IJDENS +EA ,IEON 3ASKIA RED +INDEROPVANG IN .EDERLAND /RGANISATIE EN FINANCIERING 5TRECHT *AN VAN !RKEL

4RAAG !NNEMIEKE %QUAL TREATMENT OF WOMEN ) 7OLTERS -ENNO #OFFEY 0ETER RED 4HE .ETHERLANDS AND %# MEMBERSHIP EVALUATED ,ONDON 0INTER 0UBLISHERS

7AGNER 'ERT ' 3CHUPP *¼RGEN 2ENDTEL 5 4HE SOCIO ECONOMIC PANEL OF 'ERMANY -ETHODS OF PRODUCTION AND MANAGEMENT OF LONGITUDINAL DATA "ERLIN $)7 DISCUSSION PAPER A

VAN +ESSEL %LLEN +UPERUS -ARGA 0OTT "UTER (ETTIE (OEZO GELIJK BELAST !MSTERDAM $E 0OPULIER !MAZONE

3IV 3 'USTAFSSON

7ILLIS 2OBERT * %CONOMIC THEORY OF FERTILITY BEHAVIOR )N 3CHULTZ 4HEODORE 7 RED %CONOMICS OF THE FAMILY MARRIAGE CHILDREN AND HUMAN CAPITAL

."%2 AND #HICAGO 5NIVERSITY 0RESS

:IMMERMAN +LAUS & 2ESPONSES TO TAXES AND BENEFITS IN 'ERMANY ) !TKINSON 4ONY -OGENSEN 'UNNAR 6IBY RED 7ELFARE AND WORK INCENTIVES ! .ORTH %UROPEAN PERSPECTIVE /XFORD #LARENDON 0RESS

Kön och missgynnande –

Kön och missgynnande 1:

Svensk jämställdhetspolitik

speglad i EG-domstolens policy

BARBARA HOBSON

När man betraktar jämställdhet i ett Maastrichteuropa-perspektiv framträder vitt skilda förväntningar om de positiva och negativa konsekvenserna (Borchorst, 1994). Å ena sidan finner vi domedags- profetior om slutet på jämställdhet mellan könen, en åsikt som ofta förekommer i den skandinaviska debatten. Å andra sidan hittar vi obetingad tilltro till EG-domstolens förmåga att sätta stopp för könsdiskriminering och att skapa en ny genusordning. En sådan inställning förekommer bland feminister i samhällen där kvinnor har få sociala rättigheter, svag ställning på arbetsmarknaden och liten representation i politiska sammanhang. En stor del av diskussionerna om EU:s möjligheter att förbättra eller försämra jämställdheten mellan könen har ofta handlat om EG-domstolen, där strider om jämställdhet fått fritt spelrum, och forskare är oense om de mest fundamentala tolkningsfrågorna: huruvida domstolen är framstegs- vänlig eller bakåtsträvande (Lanaerts, 1992; Leibfied & Pierson, 1992; Richmond, 1996), och om domstolen har varit konsekvent eller inkonsekvent i sin behandling av frågor som rör jämställdhet mellan könen (Hervey & Shaw, 1996).

Innan jag närmar mig dessa omtvistade frågor, särskilt frågan om EU:s kvinnovänliga eller kvinnofientliga potential, behöver vissa grundläggande principer och begrepp klargöras, särskilt ramen för jämställdhet mellan könen. För att kunna göra det kan vi börja med att betrakta EU i andra välfärdssystems perspektiv. Sverige, som nyligen inträtt i EU, är idealiskt som utgångspunkt för att betrakta de olika sätt på vilka domstolen tolkat jämställdhet. Sverige är urtypen för den socialdemokratiska välfärdsmodellen (Esping-Andersen,

1 Med missgynnande menar jag kulturella, sociala och politiska uttryck för diskriminering och brist på respekt för grupper eller individuella medlemmar av en grupp, vilket ofta speglas i deras bristande tillgång till ”social goods” och deras utestängning ifrån beslutsfattande inom ekonomiska och politiska institutioner. En mer fullständig analys av antaganden, dimensioner, och motåtgärder mot missgyn- nande återfinns nedan i avsnittet ”Begreppet missgynnande”.

175

Barbara Hobson

1990), och framstår som det land som i och med EU:s integrations- politik troligen mest kommer att förlora sina generösa förmåner och sociala tjänster om landet pressas – direkt eller indirekt – att införa den minimistandard som finns i länder med låga skatter och sociala omkostnader. Sverige är också ett exempel på en ”kvinnovänlig stat”, för att använda det begrepp som Helga Hernes (1987) myntat för att beskriva kvinnors ställning i de skandinaviska välfärdsstaterna. Kvinnovänliga stater är sådana som främjar kvinnors, och mäns, aktiva medborgarskap inom ramen för såväl familjeliv som lönearbete och politik, dvs. föreningen av det sociala, ekonomiska och politiska medborgarskapet (Hobson & Takahashi, 1996; Leira, 1992). Slutligen brukar Sverige framställas som jämställdhetens vakthund inom EU. Catherine Hoskyns inleder sin bok om kvinnors juridiska och politiska historia från Rom-fördraget fram till idag med en referens till tidigare ministern och numera EU-kommissionären Anita Gradin, ”som uttryckt sin bestörtning inför det överväldigande antalet gråklädda män i Europa-kommissionens korridorer” (Hoskyns, 1996, s.1).

Jag använder metaforen ”policyspegel” för att klargöra två saker. För det första att detta kapitel inte är en jämförande analys av EU:s och Sveriges jämställdhetspolicy. En sådan jämförelse låter sig inte göra då det är frågan om två skilda enheter: en supra-nationell enhet med begränsad jurisdiktion över nationell reformpolitik, och en nationell enhet, en välfärdsstat med lagar, policy och normer med rötter i en specifik historisk och politisk kontext. För det andra har jag, eftersom jag intresserar mig för de generella principer och antaganden som ligger till grund för konstruktionen av jämställdhets- politik, begränsat mig till de policyområden och de juridiska fall där frågor om jämställdhet mellan könen behandlas explicit. Det inbegriper de fall som berörs av ”likabehandlingsprincipen” i EU, eller – i den svenska kontexten – policys som anses som ”jämställdhetspolitik” samt övriga policyområden som i den offentliga debatten ansetts ha ”genderiserade” eller könsmässiga konsekvenser.2

Vid en analys av hur jämställdhetsfrågor behandlas inom EU måste hänsyn tas till det faktum att EU:s lagar i första hand reglerar marknaden, och att de sociala rättigheter som härleds ur dessa inte tar hänsyn till kvinnors obetalda arbete. Det allmänna syftet med detta kapitel är därför att ifrågasätta några av de bakomliggande antagan- den som ligger till grund för den jämställdhet och rättvisa som utgått

2 I min analys av EU behandlar jag inte frågor om den inre marknaden, vilka implicit påverkar jämställdhetsfrågor (se Shaw, 1996).

176

Kön och missgynnande –

ifrån könsneutrala normer och kategorier. Rättsteoretiker som Hervey & Shaw (1996), Schiewe (1994) och More (1993), har understrukit hur könsneutrala formuleringar konserverar falska distinktioner mellan offentligt och privat. EG-domstolens misslyckande med att uppmärksamma samspelet mellan kvinnors anställningsmöjligheter och deras tillgång till juridiska, ekonomiska och sociala rättigheter och deras omsorgsansvar, reproducerar enligt Scheiwe genderiserade normer, och falska gränser dras upp mellan de sociala och juridiska sfärernas subsystem (1994, s. 253). Ostner och Lewis (1994) som har betonat begränsningarna i EU:s jämställdhetspolitik, använder nålsögat som metafor för att beskriva den svåra och trånga passage ett nytt policyförslag måste passera. Det måste passera genom nålsögat för anställningsrelaterade frågor, vilket inte medger någon diskussion om det sambandet mellan resultatet av det avlönade arbetet och hur det obetalda arbetet är uppdelat. 3

I en sammanfattande artikel om EU-lagstiftning har Hervey & Shaw (1996) argumenterat för att vi behöver teoribildning om diskriminering, innan vi kan förstå de uteslutningsmekanismer som inte infångas i en jämställdhetsmodell baserad på formella rättigheter. Den här studien är ett inlägg i den debatt som förs mellan teoretiker inom socialpolitik och rättsvetenskap, vilka ingår i ett feministiskt projekt som syftar till att klarlägga begränsningarna i det policyska- pande som utgår ifrån likabehandlingsprincipen. Jag önskar föra denna diskussion längre, och lägga grunden för en teori som avslöjar de uteslutningsmekanismer som reproducerar systematiska och beständiga former av orättvisa eller missgynnande på grund av kön, genom att göra en analys av EU:s och Sveriges juridiska och politiska strukturer. Mitt syfte är därför tvåfaldigt:

(1)Att analysera begränsningar och möjligheter i EU:s ramverk för jämställdhetsfrågor i relation till den svenska jämställdhetsmo- dellen. I den förra är policyskapandet kringgärdat av ”marknaden”, i den senare, den svenska modellen, ligger fokuseringen på omsorgs- sektorn, och jämställdhetsinitiativ har syftat till att öka kvinnors aktiva medborgarskap genom omsorgstjänster samt sociala förmåner.

(2)Att tillämpa insikter från feministisk teoribildning om diskri- minering och missgynnande på konstruktionen av jämställdhetspolitik inom dessa två ramverk. Jag analyserar EG-domstolens beslut, vilka avspeglar domstolens grundantagande om orättvisa eller missgynnan- de och dess bristande överensstämmelse i frågor om olikhet och jämställdhet Därefter behandlar jag en rad policyinitiativ och resultat

3Enligt Lewis & Ostner (1994) måste en EU-policy passera ett andra nålsöga, den nationella policy-kontextens nålsöga, och där påverkar historia, diskurs och institutionell struktur hur kön arbetas in i olika policyramverk.

177

Barbara Hobson

som speglar principen om ”lika deltagande”, vilken ligger till grund för den svenska jämställdhetsmodellen, dvs. att både män och kvinnor ska delta i såväl det obetalda arbetet som i det betalda arbetet och i politiken.

Innan jag inriktar mig på de två ramverken presenterar jag några huvuddrag i den teoretiska debatten kring det omtvistade begreppet jämställdhet . Därefter definierar jag min användning av begreppet ”missgynnad på grund av kön”, ett begrepp som använts av feminis- tiska rättsforskare, och som avspeglar en medvetenhet om begräns- ningarna inom ett genusanalytiskt ramverk som utgår ifrån principen om lika möjligheter och rättigheter (Sheppard, 1993; Rhode, 1990; MacKinnon, 1987)

1 Debatter om likhet och särart

Sedan 1900-talets början har det inom feministisk forskning pågått en debatt om huruvida män och kvinnor i grund och botten är lika eller olika varandra, den så kallade likhets- eller särartsdebatten. De olika ståndpunkterna inom kvinno- och genusforskningen har kretsat kring grundläggande frågor om orsakerna till kvinnors underordning och vilka åtgärder som behövs för att komma tillrätta med den. Likhetsfö- respråkarna vill använda samma måttstock på kvinnor och män, och önskar finna politiska lösningar som ger kvinnor deras andel av nödvändiga sociala förutsättningar (inkomst, egendom, hälsa, utbildning, autonomi, kroppslig integritet och fysisk säkerhet), det vill säga, rätten till lika deltagande och fördelning (Fraser, 1996). De som ansluter sig till särartstraditionen menar att ett accepterande av dessa kriterier är detsamma som att mäta kvinnor efter mäns måttstock och normer, där kvinnorna alltid kommer att betraktas som mindre värda än män (det är en sida av Woolstonecrafts dilemma; Pateman, 1989). Hur man än upphöjer kvinnors unika kulturella identiteter och förmågor, så tar inte särartsfeminismen hänsyn till den diskriminering och de uteslutningsmekanismer som missgynnar kvinnor, dvs. deras avsaknad av sociala och ekonomiska resurser (de är icke fullvärdiga medborgare, vilket är den andra sidan av dilemmat). Vissa feministis- ka forskare har därför helt övergett begreppet likhet för att komma förbi de komplicerade och olösbara dilemman som förknippas med särarts- och likhetsfeminism (se Lister, 1995; Fraser, 1995,1996). 4

4 De har använt termen ”equity”, en term i anglo-saxisk rättsteori som inte utan vidare låter sig översättas till svenska. Bokstavligt betecknar ordet ett tillstånd eller ideal av rättvisa och opartiskhet. Många feminister ser i begreppet en möjlighet att komma undan dilemmat särart–likhet. Nancy Fraser postulerar t.ex. utifrån begreppet ”equity” fem normativa principer för en emancipatorisk jämställdhets-(equity)-

178

Kön och missgynnande –

Lika problematiskt är själva begreppet ”jämställdhet” (Daly, 1996; Majury, 1991). Härmed syftar jag inte bara på de ovan beskrivna, intensivt omdebatterade, politiska ställningstagandena kring särart och likhet, utan också på de vaga och motsägelsefulla sätt som jämställdhet använts på i olika studier. Begreppet används på många olika sätt i diskussioner om policyinnehåll och policyutfall. Ibland används det för att beskriva tillgång till rättigheter eller möjligheter, dvs. en liberal formulering av lika rättigheter. Det kan också vara mångbottnat, man kan tala om jämställdhet och skilja mellan formell jämställdhet och reell jämställdhet. I internationellt jämförande empiriska studier används begreppet som ett allomfattande mått på kvinnors sociala, ekonomiska eller politiska ställning, alltså graden av jämställdhet i olika samhällen (Siaroff, 1994).

2 Begreppet ”missgynnande”

Utgångspunkten för teoridiskussionen om missgynnande på grund av kön är att det finns systematiska och genomgående mönster av ojämlikhet i gruppers sociala relationer, och att dessa återspeglas och kodifieras i institutioner, lagstiftning och politik. De som är missgyn- nade är medlemmar av en social grupp som både historiskt och i dagsläget skadas och behandlas fördomsfullt. 5 Det leder till följande antaganden:

Missgynnande förutsätter socialt dominerande gruppers agerande, dvs. det finns socialt och historiskt privilegierade grupper som utesluter dem som inte liknar dem själva (Sheppard, 1993). De dominerande grupperna både definierar normer och skapar regler, och ser till att dessa efterlevs i policy och praxis. Emedan ojämlikhet inom ett könsneutralt ramverk förstås i termer av kvinnors oförmåga att nå jämbördig ställning med män – eftersom kvinnor ägnar tid åt familjen, eller för att de saknar (manligt) humankapital – utgår en modell som bygger på missgynnande på gr und av kön ifrån de institutionella strukturer och mekanismer som nedvärderar kvinnors

modell: anti-fattigdom, anti-exploatering, anti-ojämlikhet, anti-marginalisering och anti-androcentrism. I den svenska kontexten har Yvonne Hirdman behandlat särarts– likhetskonflikten i sin analys av det samhälleliga genussystemet (1990), och hon utvecklar begreppet ”genuskontrakt” för att komma förbi detta dilemma.

5 Denna konstruktion av missgynnande på grund av kön baseras på min läsning av feministiska rättsforskare och på mitt nuvarande internationella forskningsprojekt om erkännande och fördelning.

Jag står i tacksamhetsskuld till många kanadensiska forskare, speciellt Colleen Sheppard, som har utsträckt området för teorier om missgynnande genom studier och aktivism som inspirerats av en banbrytande lagreform, the Canadian Charter of Human Rights.

179

Barbara Hobson

arbete, kunskaper, och resurser. Dessutom är den ett uttryck för respekt och erkännande av värderingar, förmåga och erfarenheter hos underordnade och missgynnade grupper, då man beviljar lika rättigheter och korrigerar diskrimineringsmönster.

Missgynnande avhjälps inte enbart genom att individer kompense- ras för gångna oförätter eller genom att orättfärdiga handlingar korrigeras, till exempel genom att nya möjligheter erbjuds dem som blivit orättvist behandlade, nekats arbete eller befordran, i det förgångna (Sheppard, 1993). Istället behöver orsaken till den systematiska diskrimineringen undanröjas, genom att det institutio- nella klimatet ändras så att de i en missgynnad grupp som söker möjligheter och rättvisa inte i framtiden skall mötas av samma hinder.

Att lagar och social och institutionell praxis erkänner och tar hänsyn till olikhet, innebär inte skapande av speciella skydd som begränsar tillgång till rättigheter och möjligheter. Här skulle det vara möjligt att nämna en mängd gamla och nya exempel på hur kvinnor har utestängts från utbildning, jobb och pensioner, genom de ”speciella skydd” som har sin grund i föreställningar om könens biologiska och sociala roller.

En missgynnandemodell inbegriper fördelningsdimensioner , dvs. tillgång till ekonomiskt, politiskt och socialt medborgarskap (fördelning av ”social goods”) och erkännande av en grupps olikhet, utan att nedvärdera eller essentialisera skillnader. En teori om jämställdhet vilken är baserad på missgynnande-begreppet erbjuder sålunda (1) skydd mot diskriminerande handlingar och uteslutning genom lagstiftning, dvs. lika behandling, ingen ofördelaktig behand- ling, och (2) erkännande av assymmetrier mellan gynnade och eftersatta grupper, så att de processer uppmärksammas som upprätt- håller diskriminering av grupper som blivit socialt och historiskt nedvärderade. 6

Erkännandet av missgynnade grupper medger att dessa behandlas bättre, eftersom skillnader i sig själva inte skapar eller utgör ojämställdhet, dvs. missgynnande förekommer istället där osäkerhet och fördomar existerar. Den här ståndpunkten hindrar påståenden om omvänd diskriminering från medlemmar ur gynnade eller domineran- de grupper.

En missgynnande-norm utmanar några av de grundläggande an- tagandena i likabehandlingsprincipen, nämligen att individer skall behandlas som individer och inte som medlemmar i sociala grupper, samt att individer ska behandlas lika. Enligt detta synsätt råder

6 Indikatorer på missgynnande som inbegriper såväl erkännande som fördelning är: fattigdom, bristande möjligheter, uteslutning från deltagande i sociala och ekonomiska institutioner, och fördomar.

180

Kön och missgynnande –

ojämlikhet när de som har likartade förhållanden behandlas olika (Sheppard, 1990). Denna princip styr ramen för EU:s jämställdhetsdi- rektiv, även om det finns vissa beslut från EG-domstolen som avviker från likabehandlingsprincipen. Mest påfallande handlar det då om graviditet och barnafödsel.

De uteslutningsmekanismer som reproducerar missgynnande omfattar växelspelet mellan sociala aktörer och institutioner (se figur 1). Cirkeln för missgynnande illustrerar detta.

Figur 1 Cirkeln för missgynnande

UTESL UTNINGSMEK ANISMER

Normer och praxis

Regelverk

Sociala aktörer

Debattinflyttande

Policyskapande

Institutioner

Lagtillä mpning

Politisk feedback

Brist på respekt, erkännande

Sämretillgång till fördelnings- politiska förmåner

Dominerande eller priviligierade sociala aktörer inom policyskapande är de som skapar och genomdriver regelverk, och de som har makten att definiera vad som är rimligt och rättvist. Institutioner inbegriper såväl ekonomiska organisationer, företagsstyrelser, domstolar, verkställande och lagstiftande delar av statsmakten etc., som de rättsliga ramarna för rättigheter och beskydd, den formella konstitu- tionen, lagar och lagtillämpning. Genom institutioner (och de sociala aktörerna inom dem) bevaras ojämlikhet, och denna återfinns såväl i vardagliga normer och praxis som i de långsiktiga processerna och effekterna av politisk feedback, vilka reproducerar ”kategoriskt miss- gynnande”, dvs. uteslutning av individer eftersom de tillhör en social kategori.

Om missgynnandeteorins antaganden tillämpas på empiriska analyser av EU:s och Sveriges jämställdhetsramverk kan två frågor ställas: Hur har könsneutrala normer reproducerat de dominerande gruppernas privilegierade ställning? Vem jämförs med vem och vilka kriterier ligger till grund för jämförelsen? När det gäller missgynnan-

181

Barbara Hobson

de på grund av kön måste vi analysera de livssfärer som skiljer kvinnors och mäns erfarenheter åt: I vilken utsträckning tas det hänsyn till obetalt omsorgsarbete vid beräkning av förmåner, socialförsäkring och tjänster , och vid tolkning av risker, i synnerhet de som har att göra med livscykeln, som skilsmässa och nedsatt funktionsförmåga när en människa blir gammal? (Daly, 1996; Hobson, 1996) I detta sammanhang kan vi beakta det senaste årtiondets forskning om genus och socialpolitik som ifrågasatt könsneutrala begrepp som ”typiska” (oavbrutet heltidsarbete, manliga arbetsmönster) och ”atypiska” arbeten (periodiskt deltidsarbete, kvinnliga arbetsmönster) (O’Connor, 1996), eller arbeten som kräver yrkesutbildning, för det mesta tillämpat på mansdominerade yrken, jämfört med arbeten utan krav på yrkesutbildning, ofta tillämpat på kvinnodominerade yrken (Cockburn, 1983; Reskin, 1986). Vi kan också hitta exempel på begrepp med specifikt genderiserade eller könsmässiga undertexter, som till exempel ”beroende” medborgare, dvs. de som ansvarar för omsorgsarbetet inom familjen (mödrar som utför obetalt arbete) och ”oberoende” medborgare, dvs. de som står för familjens ekonomiska inkomst (manliga familjeförsörjare) (Fraser & Gordon, 1994; Knijn, 1994; Hobson, 1996; Saraceno, 1994).

3 Policy-ramverk

Innan jag presenterar EU:s och Sveriges politiska ramverk för jämställdhetspolicy vill jag utfärda flera varningar. Här jämförs inte bara äpplen och päron. Det är alltså inte en jämförelse av olika typer av regimer, vilket ligger till grund för mycket av den senaste tidens komparativa genusforskning om välfärdsstaten. Snarare är det istället fråga om två policy-ramverk som jämförs. Det ena härrör från ett löst sammanhållet supranationellt samfund, där rättigheter härletts ur ett fördrag som utvecklats runt organiserandet av en gemensam marknad, avsedd att möjliggöra fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och arbetskraft (EU). Det andra ramverket är en nationell enhet med skrivna lagar och byråkratisk praxis förankrad i permanenta institu- tioner (Sverige). I det senare ramverket utgår policy och lagstiftning kring jämställdhetsfrågor från politiska arenor; i det förra har EG- domstolen varit det främsta organet för tolkning (och ofta utvidgning) av EU:s jämställdhetspolicy (de paragrafer och direktiv som diskuteras nedan). Genom att fokusera på EG-domstolen undersöker jag en institutionell aktör snarare än en flerbottnad policyskapande process. Icke desto mindre kan en fokusering på EG-domstolen motiveras i en analys av jämställdhet, eftersom domstolens beslut har företrädesrätt framför oförenliga eller motsägande nationella bestäm-

182

Kön och missgynnande –

melser7 som är ett resultat av likaledes otydliga EU-direktiv. Trots att EU-strukturen lämnar stort utrymme för beslutsfattande till medlems- staterna är dessa förbundna att följa grundregler och domstolsbeslut härledda ur artikel 199 i EU-fördraget och direktiven. Trots att direktiven är mindre bindande, kräver de att nationella domstolar tolkar sin lagstiftning enligt ordalydelsen och målsättningen med de direktiv som täcker det juridiska spörsmålet i fråga. 8 Slutligen har domstolen varit uttolkaren av EU:s lagstiftning och policy i jäm- ställdhetsfrågor, vilka ofta är avsiktligen vagt formulerade. Den tillhandahåller därför de tydligaste riktlinjerna för omfattningen och tillämpningen av EU:s jämställdhetspolitik.

Det finns några grundläggande likheter i de formella juridiska ramverken om jämställdhet: I Sverige utgår regler om könsdiskrimi- nering från principen att män och kvinnor ska behandlas lika, och en ofördelaktig behandling bygger på en jämförelse med någon av det motsatta könet. Sådant är också EU:s ramverk, vilket är förankrat i artikel 119 samt i andra direktiv angående jämställdhet. EG- domstolen har dock gjort undantag från den här principen genom att erkänna könsskillnader då den har specialbehandlat fall som handlar om graviditet och förlossning (se Dekker, fall C-177/88; och Hartz, fall C-179/88; Webb, fall C-32/93).

De två politiska ramverken skiljer sig dramatiskt från varandra när det gäller vilka sfärer som berörs, och omfattningen av ingrepp för att främja jämställdhet. Inom EU måste alla frågor, inklusive könsfrågor, tolkas som en arbetsmarknads- och anställningsfråga eftersom arbetsmarknaden är den enda grunden för ingrepp. Detta sägs explicit i artikel 119 av EU-fördraget samt implicit i de olika domstolsbeslut som behandlar den ”sociala dimensionen”. I Sverige har däremot familjepolitiken (policy som har att göra med omsorgsförmåner och service) varit det huvudsakliga medlet för att uppnå jämställdhet; där har funnits strukturella (korporativa löneförhandlingar) och politiska restriktioner som hindrat jämställdhetsinitiativ på arbetsmarknaden.

I min analys utgår jag från en modell som på senaste tiden använts i komparativa studier av välfärdssystem, ”staten–marknaden– familjen”-triangeln, för att visa på explicita och implicita samband mellan dessa tre sfärer i de två policy-ramverken. Jag avviker från den modell Esping-Andersen konstruerar i sin typologi över

välfärdssystem, där familjen ses som en policy-kategori; 9 t.ex. som en

7Principerna om omedelbar verkan och företräde: se More, 1996 i Hervey & O’Keefe.

8Det tydliggörs i von Colson, fall 14/83, Hertz, fall 79/83 och Grimaldi, Fall 322/88.

9Genom att även låta familjen utgöra en dimension i analysen av olika policyregi- merna, breddade Gösta Esping-Andersen den konventionella förståelsen av

183

Barbara Hobson

grundläggande resurs för att garantera välfärd. Istället ser jag familjen som ett område där politiska ingripanden kan påverka maktrelationer inom familjen, och dessa ingripanden kan ta sig olika uttryck (Hobson, 1990, 1996; Ostner, 1993). Policy-åtgärder kan till exempel stärka den manliga familjeförsörjarmodellens ställning genom skatteincitament, eller också möjliggöra kvinnors arbetskraftsdelta- gande och därmed minska kvinnans beroende av mannens inkomst. Åtgärder kan lyfta över delar av omsorgsarbetets börda från individu- ella mödrar och hustrur till anställda, eller organisera om betalt och obetalt arbete mellan man och hustru. För att fånga dessa relationer har, som framgår av figur 2, den konventionella triangeln modifierats (kön återfinns i toppen av triangeln, en dimension som samverkar med andra dimensioner av policyskapande). Vid betraktande av maktrelationer inom familjesfären ber jag vidare läsaren att föreställa sig överlappande trianglar, en där det inbördes förhållandet mellan man–hustru och mellan barn–förälder/föräldrar läggs ovanpå grundtriangeln (se figur 2 nedan).10

Figur 2 Den modifierade policy-triangeln

 

ad

n

k

 

Mar

 

ön K

tatS

Familj

Förälder / Barn

Man

Kön

K vi nna

Den feministiska jämförande välfärdsstatsforskningen har bland annat haft som syfte att synliggöra genderiserade eller könsbetingade maktrelationer, både inom och mellan dessa två trianglar. Men som framgår i båda de policy-ramverk som diskuteras i nästa avsnitt, tar varken EU-modellen eller den svenska modellen helt och hållet hänsyn till de dynamiska sambanden mellan de olika politiska sfärer som producerar missgynnande på grund av kön.

förbindelsen stat-marknad i välfärdsforskningen.

10 Jag står i tacksamhetsskuld till Trudie Knijn, som först presenterade en version av det här diagrammet vid ett planeringsmöte för vårt projekt ”Fathers and the State” (nätverksmöte, januari 1996).

184

Kön och missgynnande –

4 EU:s jämställdhetsramverk

Jag börjar med EU-fallet och skisserar konturerna på det allmänna ramverk för jämställdhet som finns i artikel 119 och de efterföljande direktiven. Därefter koncentrerar jag mig på flera viktiga fall från EG-domstolen som belyser de invecklade sätt på vilket rättvisa mellan könen tolkas. I analysen refererar jag genomgående tillbaka till de explicita eller implicita genusskärningspunkterna i ”stat– marknad–familj”-triangeln.

Utgångspunkten för jämställdhetsramverket inom EU finns i artikel 119:

Varje medlemsstat skall under den första etappen säkerställa och i fortsättningen upprätthålla principen om lika lön för män och kvinnor för lika arbete.

”Lön” i artikel 119 inkluderar den gängse grund- eller minimilönen samt alla övriga förmåner, kontant eller in natura, som arbetstagaren direkt eller indirekt erhåller av arbetsgivaren på grund av anställning- en.11 I den här diskussionen är det viktigt att hålla i minnet att jämställdhetspolitiken inom EU inte påbörjades efter feministiska påtryckningar, utan för att förhindra ”social dumpning”, eller snedvriden konkurrens, på grund av lägre löner för kvinnor under antagande om könsskillnader (Hoskyns, 1996). Artikel 119 utgick alltså från antagandet att kvinnor var en grupp anställda med sämre förhandlingsmöjligheter och lägre standard med avseende på löner och förmåner. I sin önskan att vinna stöd och legitimitet för EU tog de politiska ledarna upp policyfrågor. (Meehan, 1991). Efter toppmötet i Paris 1972, sammanställde EU-kommissionen sitt sociala handlings- program för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

Artikel 119 är egentligen mer intressant för vad den saknar än vad den innehåller. Under det att principen om lika lön för lika arbete kom att faställas och utvidgas (fallen Defrenne) 12 så täcks frågor om socialförsäkringar och pensioner av allmänna samhällsdirektiv, vilka inte har samma bindande status för medlemsstaterna. 13

Direktiv 75/117 om principen om lika lön (OJ 1975 L45/19) Direktiv 76/207 om principen om likabehandling i anställningsfrå-

gor

11Lika lön utan diskriminering mellan kön innebär: (a) att lön för ackordarbete skall beräknas på basis av samma måttenhet; (b) att lön för ”tidsarbete” skall vara lika för lika arbete.

12Dessa fall är kända som Defrenne-trilogin; Fall 80/70, 43/75 och 149/77.

13Se H. Fenwick och T.K. Hervey (1995) för en noggrann analys.

185

Barbara Hobson

Direktiv 79/7 om likabehandling i fråga om social trygghet Direktiv 86/378 om likabehandling i fråga om yrkespension Direktiv 86/613 likabehandling av kvinnor och män med egen

rörelse

Direktiv 92/85 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar14

Trots EU:s olika sociala handlingsprogram och uttalade mål att utarbeta åtgärder som skall möjliggöra för kvinnor och män att kombinera anställning och familjeansvar, 15 finns en begränsad juridisk kompetens på området inom EU (Mazey, 1995). Stadgan om barnomsorg är en rekommendation och medlemsstaterna har ingen skyldighet att följa den.

Domstolen har vid upprepade tillfällen vidhållit att frågan om familjens organisering ligger utanför dess interventionsramar (Hofman, C-184/83; Bilka-Kaufhaus, C-170/84; Helming, C-399/92). Familjen är alltså frikopplad från förbindelsen marknad–(supra)stat, dvs. de formella policy-parametrarna, vilket illustreras i figur 3.

Figur 3 Den fragmenterade policy-triangeln

Kön

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

t

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

a

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

st

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

l

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

l

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

e

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

o

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

i

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

t

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

a

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ra

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

p

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

u

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

S

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Familj

M ark n a d

14Detta direktiv innehöll klausuler som skyddade gravida kvinnor och ammande mödrar från avsked och vilka beviljade dem rätten till mammaledighet, minst 14 veckor i sträck i samband med förlossningen ( Handbook on Equal Treatment , s. 182).

15I de ursprungliga diskussionerna och utkasten till jämställdhetdirektivet (7/207) rådde en utbredd uppfattning om att kvinnors speciella behov på arbetsplatsen och deras problem att kombinera familjeansvar och anställning skulle arbetas in i direktiven. Dessa förslag avvisades dock eftersom kvinnors obetalda omsorgsarbete ansågs ligga utanför gemenskapens kompetensområde (More, 1993; Social Action Programme, Bull-EC, suppl. 2/74).

186

Kön och missgynnande –

Det betyder emellertid inte att familjefrågor aldrig tas upp, eller att de helt ignoreras i EG-domstolens uttolkningar. Tvärtom ligger outtalade antaganden om familjerelationer och familjefrågor till grund för domstolens avslag och bifall till krav. Däremot existerar inte något uttalat erkännande av hur familjepolicy: (1) kan begränsa kvinnors tillträde till betalt arbete och (2) hur genderiserade eller könsbetinga- de maktrelationer inom familjen avspeglar och avspeglas i diskrimi- nering på arbetsmarknaden, i socialförsäkringar och i offentliga och privata pensionssystem.

De genderiserade dimensionerna av familjen (Morgan, 1996) framställs , explicit eller implicit, på flera olika sätt i EG-domstolens jämställdhetsramverk. Jag kommer att rikta in mig på tre policy- tillämpningar.

1.Genom tolkningar av diskriminering vid graviditet och barnafö- dande

2.Genom uteslutanden och inbegripanden inom socialpolitiken (t.ex. i fråga om pensioner och vid funktionsnedsättning), vilka utgår ifrån den manlige familjeförsörjarnormen

3.Genom tillämpningen av principen om indirekt diskriminering i fall där deltidsarbetande förvägrades bidrag och skydd

Graviditet och barnafödande

I det banbrytande fallet Dekker (Elisabeth Johanna Pacifica Dekker mot Stichting Vormingscentrum Voor Jong Volwassenen (VJV- Centrum) Plus, C-177/88) fastslog EG-domstolen att det var könsdiskriminering att vägra en gravid kvinna anställning. Dessutom sade domen att ett sådant handlande inte kunde rättfärdigas med hänvisning till arbetsgivarens kostnader för föräldraledighet. Trots att beslutet inte framstår som revolutionerande idag, utvidgade det den dåtida lagstiftningen, (Arts. 2(1) and 3(1) of Council Directive 76/207), vilken inte definierade innebörden av ”könsdiskriminering”.

Beslutet var viktigt även av en annan anledning: det fanns inte någon man att göra jämförelse med. Normalt upptäcks ett fall av könsdiskriminering vid en jämförelse mellan en kvinnas situation och en mans situation. I det här fallet fanns det inga manliga sökande till platsen, varför det var omöjligt att jämföra hur den kärande hade behandlats med hur en man behandlats. Det var vidare omöjligt att jämföra den kärandes fysiska tillstånd med en mans. Domstolens uppfattning var, att eftersom målsägaren utsatts för diskriminering på grunder som var direkt relaterade till hennes kön, så behövdes ingen jämförelse med en man. Andra fall (Habermann-Betterman C-412/92 och Webb C-32/93) har lämnat litet utrymme för arbetsgivaren att

187

Barbara Hobson

säga upp en kvinna därför att hon blivit gravid. Till och med när en kvinna anställts som ersättare för en annan gravid kvinna som skulle ta föräldraledigt, fällde domstolen i fallet Webb utslaget att tillgäng- lighet för arbete inte var giltig grund för könsdiskriminering på grund av graviditet. Det här fallet underströk att graviditet inte kan jämföras med andra orsaker till arbetsfrånvaro. Generaladvokat Tesauro gav följande svar på en jämförelse mellan män som tar ledigt för sportevenemang eller julfirande:

För mig framstår det inte som om det är a fortiori möjligt, trots att det har gjorts upprepade gånger under förhandlingarnas gång, att göra jämförelser mellan en kvinnas mammaledighet och en man som inte kan arbeta därför att han måste delta i ett sporteve- nemang, om det så är de olympiska spelen … Med hänsyn tagen till andra omständigheter så ställs en idrottsman, även en mästare (man som kvinna), inför ett normalt val som reflekterar behov och preferenser i livet; det kan inte sägas om en gravid kvinna, om man inte menar att en kvinna som inte vill förlora arbetet all- tid kan välja att inte skaffa barn – vilket vore absurt (fase C- 32/93 Webb, supra n 13, para 3576).

EU-lagstiftningens behandling av graviditet avspeglar en grundläg- gande benägenhet att skilja mellan att föda barn och att vårda dem, dvs. att koppla samman missgynnande med biologiska skillnader. Det osynliggör hur missgynnande verkar genom institutioner, lagar samt sociala och ekonomiska relationer. Betänk att domstolen i fallet Webb lämnade möjligheten öppen att anställningsskydd inte gäller kvinnor med begränsade anställningskontrakt. På så sätt tas ingen hänsyn till de normer och förfaranden som upprätthåller missgynnan- de. Många arbetsgivare avstår från att anställa unga kvinnor på tillsvidareanställning, eftersom de inte vill bära kostnaderna för föräldraledigheten i samband med graviditet och barnomsorg. Domstolen finner detta varken obefogat eller omdömeslöst. I ett fall hade arbetsförmedlingen dragit in en kvinnas arbetslöshetsersättning eftersom hon inte stått till förfogande för anställning (en potentiell arbetsgivare hade frågat henne om familjeplaner, och hon svarade att hon planerade att föda ett andra barn). Domstolen accepterade inte indragningen av arbetslöshetsersättningen, men vidhöll att ”en arbetsgivare har rätt att avstå från att anställa en person med hänsyn till familjeplaner” (citerat i Szyszcak, 1996, s 54)

Dessa fall illustrerar vad Martha Minow analyserat som ”skill- nadens dilemma”, dvs. när skillnader framträder både i sig och som avvikelse från en outtalad norm. Det som är annorlunda/avvikande är således också underlägset. Själva konstruktionen av mammaledighe- ten som en ”risk” förknippad med barnafödande (de första 14

188

Kön och missgynnande –

veckorna efter födseln) visar vilka snäva ramar begreppet könsdis- kriminiering har givits.16 Direktivet, vilket är konstruerat runt moderns hälsa och säkerhet, tillåter inte anspråk på att fadern och modern skall dela på omvårdnanden av småbarn.

Detta framkom tydligt i fallet Hofmann. Fadern utmanade den tyska mödraskyddslagen (Mutterschutzgesetz) genom att dels hävda sin rätt att vara den vårdande föräldern och dels hävda rätten till föräldraledighet. Lagen garanterar sex månaders ledighet för mödrar, men inte för fäder. EG-domstolen fann att de tyska lagarna inte stod i konflikt med jämställdhetsdirektiven eftersom direktiven inte var ”avsedda att avgöra frågor som rör organiseringen av familjen eller att förändra ansvarsfördelningen mellan föräldrar” (U. Hoffman mot Barmer Ersalzkasse (1984), ECR 3047). Vid tidpunkten för Hofmann-domslutet övervägde kommissionen att påbörja en process mot tyska regeringen, enligt direktivet om likabehandlingsprincipen, vilket skulle ha givit båda föräldrarna rätt till föräldraledighet. Detta planerade initiativ underminerades dock av domstolsbeslutet i fallet Hofmann (More, 1995).

Beslutet i fallet Hofmann kan ses i ljuset av EU:s subsidiaritets- princip, vilken innebär att det skall finnas en viss typ av balans mellan olika beslutsnivåer. I EU-sammanhang handlar detta om en decentraliseringsprincip, som ser till att politiska beslut inte fattas på en högre nivå än vad som är nödvändigt, för den inre marknadens fullbordande. Utfallet i Hofmann-fallet avspeglar dock även en traditionell familjesyn och en tro på bandet mellan mor och barn. Detta återspeglar den ursprungliga betydelsen av subsidiaritet i konservativa katolska välfärdsstater, där Tyskland är arketypen, som speglar ”en syn på samhället i vilken ansvar betingas av närheten i människors relationer” (Peterson, 1994; Spicker, 1991; Van Kees- berg, 1995).17

Familjeförsörjarlön

Att ingrepp inte görs i familjen visar, som framgår av ovanstående diskussion, på en styrande politisk logik i familjefrågor. Detta beskriver Kirsten Scheiwe som en ”selektiv logik med en genusbe- tingad dimension” (s. 247). Den selektiva logiken fungerar genom de

16T.ex. ansågs det inte vara könsdiskriminering att avskedda en kvinna som fick komplikationer efter den 14:e veckans mammaledighet (se Hertz).

17Detta kan vi se i rättfärdigandet av specialbehandlingen i Hofmann-domslutet: ”it is legitimate to protect the special relationship between a woman and her child over the period which follows pregnancy and childbirth, by preventing that relationship from being disrupted by the multiple burdens which would result from the simultaneous pursuit of employment” (citerat i More, s. 60 och supra n, 58 at 3075).

189

Barbara Hobson

policyområden som är inkluderade och exkluderade . Man kan känna igen det i de outtalade normer och antaganden som finns inbäddade i den manliga familjeförsörjarlönen, och hur dessa fortsätter att bestämma omfattningen och rättfärdigandet av interventioner. Tag migrerande arbetskraft18 som ett exempel, där EG-domstolen ingripit på otaliga sätt. Migrerande arbetstagare erhåller sociala förmåner för sina familjer, även när familjen lever i ett annat land, och rättigheter bygger på hemvist eller me dborgarskap. Domstolens aktivitet i dessa familjefrågor (barns utbildning, barnbidrag och socialförsäkringar) motiveras med den fria rörligheten för arbetskraft (förankrad i paragraf 48–51 i Romfördraget). Den manliga familjeförsörjarideolo- gin ligger bakom logiken i den här typen av interventioner; det finns flera uttalade hänvisningar till mäns familjer i paragrafer och domstolsbeslut (se paragraf 1.12 Regulation 1612/68).19 Självfallet är merparten av de migrerande arbetstagarna män. Man skulle kunna dra en parallell till barnomsorg och andra infrastrukturella åtgärder som kan reducera hindren för kvinnliga arbetstagares fria rörlighet. Detta är mycket relevant för kvinnliga arbetstagare i Skandinavien, där det finns en högt utvecklad offentlig barnomsorg. Bristen på barnomsorg i många andra europeiska länder är ett hinder för kvinnors möjlighet att ta avlönat arbete över politiska gränser. Kirsten Scheiwe använder detta exempel för visa på omfattningan av EG-domstolens interven- tioner; när det gäller den migrerande arbetskraften har domstolen trätt in i familjesfären och arbetets organisation, och med hjälp av sociala förmåner har den stabiliserat den rådande arbetsdelningen inom familjen. Scheiwe ifrågasätter därmed sanningshalten i domstolens påstående att den inte är beredd att ingripa i arbetsdelningen inom familjen (Scheiwe, 1994, s. 251).

Undantagen från principen om likabehandling i direktiven om social trygghet ger ytterligare exempel på hur familjelönsideologin styr kommissionens tolkning av könsdiskriminering. De undantagna områdena innefattar beslut om pensionsålder, förmåner till personer som gjort arbetsuppehåll för att uppfostra barn, samt berättigande till ålderdoms- och invaliditetsförmåner, som är en gift kvinnas härledda rätt.

De rättsfall som tagits upp i EG-domstolen visar på hur omtvistade dessa undantag är, och hur tydliga inkonsekvenserna är i behandling-

18”Migrant worker” har ingen svensk översättning. Jag använder här ”migrerande arbetskraft” och inkluderar i detta all arbetskraft där den arbetande och dennes familj finns i olika länder.

19Några av de mer anmärkningsvärda fallen behandlade barnbidrag och underhåll, vilka fordrar hemvist: se Athanasopoulos et al. mot Bundesanstalt für Arbeit, Bronzinov. Kindergeldkasse och Hughes mot Chief Adjudication Officer.

190

Kön och missgynnande –

en av könsskillnader, socialförsäkringar och på de underförstådda normerna om mannen som familjeförsörjare . I fallet Integrity (Caisse D’Assurance Sociales pour Travailleurs Indépendants ‘Integrity’ mot Nadine Rouvroy, C-373/89), ett rättsfall som en manlig anställd tagit upp, gav domstolen inte rätt till avgiftsbefrielse som för gifta kvinnor, änkor och studenter med låga inkomster. Rättsfallet gav uttryck för domstolens åsikt att samma regler som gällde för de gynnade grupperna rätteligen även borde tillämpas på medlemmar ur missgyn- nade grupper.20 I rättsfallen Teuling, C-30/85, och Europeiska kommisionen mot konungariket Belgien, fall C-229/89, beslutade dock domstolen att medlemsstater hade rätt att ta hänsyn till de, relativt sett, större behoven hos personer som hade en beroende maka/make eller barn, genom att visa att detta förfarande uppfyllde ett legitimt mål i deras socialpolitik. I båda dessa fall gynnade arbetslöshets- och sjukförsäkringssystemet en betydligt högre andel anställda män än kvinnor.

I en analys av dessa två rättsfall drar Sandra Fredman (1992) slutsatsen att direkt diskriminering av män för att minska missgyn- nandet av kvinnor betraktas som olagligt, medan indirekt diskrimine- ring av kvinnor däremot kan rättfärdigas om det går att visa att den överensstämmer med mäns behov. Det sätt på vilket könsskillnad verkar i direktiven om social trygghet (the Social Security Directive) är dock inte fullt så enkelt. Å ena sidan har likabehandlingsprincipen (könsneutrala kategorier) undanröjt de mest påtaliga formerna av könsdiskriminering och uteslutning av kvinnor från förmåner, vilka varit grundade på en manlig familjeförsörjarnorm och en automatisk klassificering av kvinnor som ekonomiskt beroende (Daly, 1996; Lewis & Ostner, 1994).21 Å andra sidan har genom specialbehandling i nationell politik (det domstolen kallar fördelar) könsskillnader erkänts, till skydd för gifta kvinnor vilka inte haft tillgång till sociala förmåner, eftersom de inte lönearbetat eller endast haft oregelbunden anställning.

Går det att tala om ”gynnande” i det här sammanhanget? På kort sikt kanske. I ett längre perspektiv kan vi dock tillämpa insikter från den feministiska analysen av den manliga familjeförsörjarmodellens ideologiska och politiska struktur, om hur den bevarar ojämlikhet och missgynnande på grund av kön (Lewis & Ostner, 1994; Hobson, 1996; O’Connor, 1996). Undantagen ovan tar för givet förekomsten av ett manligt familjeförsörjarsystem, som genom institutionella

20S. Fredman, supra at note 21, s. 132.

21Man kan även hitta exempel där jämställdhetsprincipen resulterar i förlust av förmåner, se t.ex. Douglas Harvey Barber mot Guardian Royal Exchange Assurance Group, C-262/88.

191

Barbara Hobson

former – dvs.genom socialpolitik (skatter, pensioner och sjukförsäk- ringar) – även inom EU:s ramverk begränsar individernas rätt till tillträde på arbetsmarknaden.

Det är inte lätt att avgöra i vilken utsträckning policys formar maktrelationer inom familjen (dvs. växelspelet mellan de två trianglarna) (Hobson, 1996). Internationellt jämförande forskning om kvinnors ekonomiska beroende och deras belägenhet efter skilsmässa understryker dock vikten av policyprogram som skyddar ensamståen- de mödrar från fattigdom (se Hobson, 1990, 1995; Hobson & Takahashi, 1996) (se figur 4). En hög grad av ekonomiskt beroende underminerar kvinnors ekonomiska medborgarskap, deras anställ- ningsmöjligheter, och deras möjlighet att välja bostadsort för arbete, dvs. tillgång till arbete, utbildning och karriärutveckling (Björnberg. 1996). Det här är förhållanden som direkt påverkar kvinnors möjlighet att på lika villkor deltaga på arbetsmarknaden (Bryson, 1997; Hobson, 1990, 1996).

Figur 4 Sammanboende kvinnors ekonomiska beroende och andel ensamstående mödrar som lever under fattigdomsgräns

Andel ekon. beroende

80

Swi 82

70

 

 

Neth 91

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

Ger 84

 

 

 

 

UK86

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

Fra84

 

Aus 89

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

USA91

40

Nor 92

 

 

 

Can 91

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

Swe 92

 

 

 

 

 

20

Fin 91Den 92

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

0

10

20

30

40

50

60

Andel fattiga

192

Kön och missgynnande –

Indirekt diskriminering

Att likabehandlingsprincipen i EG-domstolen inte tar tillräcklig hänsyn till områden i kvinnors liv som vård och omsorg av barn och gamla, är ett återkommande tema i den feministiska kritiken av domstolens oförmåga att ta itu med de mekanismer som producerar missgynnande på grund av kön (Hervey & Shaw, 1996; Lewis & Ostner, 1995; Meehan, 1997). På senare tid har det dock förekommit domslut om deltidsarbete och indirekt diskriminering, som åtminstone delvis erkänt att kvinnors missgynnande i arbetslivet beror på deras omsorgsansvar. Att låta indirekt könsdiskriminering omfatta deltidsarbetande skapar en länk mellan det betalda och det obetalda arbetets sfärer. Fastän indirekt diskriminering ansetts föreligga när det finns bevis för att en könsneutral regel påverkat ett av könen, det missgynnade könet, i oproportionerligt stor utsträckning, så har det i majoriteten av fallen tillämpats på förpliktelser inom äktenskap eller familjen.22 Dessutom har missgynnande av kategorier i viss utsträck- ning erkänts i de senaste fallen om indirekt diskriminering. Det måste bevisas att en betydande andel av det ena könet missgynnas av regleringen. Fallen bygger på statistiska bevis om att kvi nnor utgör majoriteten av de deltidsarbetare som skadas av en policy och att det inte finns starka skäl (socialpolitiska, ekonomiska) som rättfärdigar detta missgynnande.

Detta erkännande av indirekt diskriminering representerar en förändring i EG-domstolens syn på diskriminering. Det ger möjlighet att angripa kategoriskt missgynnande bortom rent biologiska konstruktioner av könsskillnader, som t.ex. graviditet och förlossning. Det är inte längre nödvändigt att bevisa att arbetsgivaren avsiktligen missgynnat en person på grund av kön. Därmed kan hänsyn tas till institutionella strukturer och istället för strikt formell likabehandling finns möjlighet till en bredare förståelse av ojämlikhet. Detta är ett erkännande av hur könsbetingade normer och handlingssätt avspeglar skillnader i riskskydd samt en ojämlik fördelning av tillgång till sociala och ekonomiska resurser.

22 Indirekt diskriminering föreligger när (1) en föreskrift inte direkt kopplas till kön (som i direkt diskriminering) utan formuleras i termer av neutrala kännetecken som ”deltidsarbete” eller ”begränsat deltidsarbete”; (2) avsevärt fler medlemmar av det ena könet faktiskt missgynnas av föreskriften; och (3) det inte finns något rimligt och objektivt skäl till ofördelaktig behandling av det ena könet (i juridiska termer proportionalitet) (Bieback, 1996 s 30, se också ECR 1607, under Artikel 19. Principerna fastställdes i fall 170/84, Bika Kaufhaus: GmbH mot Weber von Hartz: (1986).

193

Barbara Hobson

Icke desto mindre har EG-domstolen endast kunnat acceptera begreppet missgynnande i relation till klassiska risker – såsom pensioner, invaliditetspensioner och avgångsvederlag (Scheiwe, 1993) – och bara för de kvinnor som redan finns på arbetsmarknaden (något som Mary Daly betecknar som ”socialt skydd härlett från marknaden”, 1996, s. 8). Detta kommer att framgå av de rättsfall som diskuteras i nästa avsnitt. EG-domstolen har inte vågat ta steget till de områden som utmanar grundantagandena för definitionen av vad som är arbete.

Rättsfallet Bilka-Kaufhaus mot Karin Weber von Hartz (rättsfall 170/84) åberopas ofta som vändpunkten i EG-domstolens behandling av indirekt diskriminering, eftersom det klargjorde vilka riktlinjer som de nationella domstolarna har att följa. 23 Fallet handlade om deltidsanställda som utestängdes från en avtalspension. Domstolen beslutade att avtalspensionen var av kontraktsnatur och därför föll inom ramen för hur ”avlöning” definierades i artikel 119. Därav följde att den totala timersättningen var högre för heltidsarbetare än för deltidsarbetare. Återigen, om den kärande kunde bevisa att detta förhållande drabbade ett större antal kvinnor än män skulle det utgöra diskriminering, såtillvida det inte kunde rättfärdigas med faktorer som inte var könsrelaterade. Domstolen fastställde därefter en rad kriterier, och skapade på så sätt en proportionalitetsprövning, för att utvärdera arbetsgivarens rättfärdiganden. Arbetsgivarens åtgärder måste: a) motsvara ett verkligt behov hos företaget, b) vara ändamåls- enliga för att uppnå företagets mål och c) vara nödvändiga för att uppnå målet. Dessa kriterier används fortfarande i diskriminerings- fall. Det betydelsefulla är att det inte längre ansågs relevant om arbetsgivaren hade för avsikt att diskriminera eller inte.

Det finns flera exempel på domstolens benägenhet att tillämpa missgynnande-normen på sociala rättigheter som rör risker. Rättsfal- let Ruzius-Willbrink (fall 102/88 (198) ECR 4311) behandlade diskriminering mot deltidsanställda som förvägrades invaliditetsbi- drag som garanterade existensminimum. Holländska staten hävdade att utbetalningen var kopplad till tidigare inkomst, och att heltidsar- betande, egna företagare och studenter var berättigade. EG-domstolen avvisade dock argumentet att bidraget skulle vara orättvist mot

23 Det första rättsfallet inför EG-domstolen som särskilt behandlade deltidsarbete, och också det första som explicit behandlade indirekt diskriminering, var J. P. In Jenkins mot Kingsgate Clothing Productions Ltd., fall 96/80. I fallet vidhöll domstolen att frågan om huruvida det rörde sig om könsdiskriminering eller inte, var en fråga om sakförhållande, dvs. en fråga som skall avgöras inom de nationella domstolarnas jurisdiktion. Det var de som skulle avgöra om det fanns objektivt försvarbara faktorer, och om inte, fastställa om det var arbetsgivarens avsikt att diskriminera.

194

Kön och missgynnande –

heltidsanställda, eftersom det skulle ge deltidsanställda en ersättning som var högre än vad de tidigare haft i lön. Dessutom vidhöll domstolen att socialpolitikens syfte var att stödja dem som var i behov av bistånd, och att policyn förvägrade dem bistånd som var i störst behov av det. Systemet ansågs också vara orättvist eftersom det gav förmåner till studenter och andra heltidssysselsatta, oavsett deras tidigare inkomst (Steiner, 1996).

EG-domstolen har även behandlat frågor om deltidsarbete och löneökning, där det ifrågasatts om senioritetsprincipen (tid i anställning) kunde gälla för deltidsarbetare. I Nimz mot Freie Hansestadt Hamburg (rättsfall 184/89) vägrades den kärande en högre lönekategori eftersom hon arbetade deltid. Enligt tysk lag tillämpas bara senioritetsprincipen fullt ut för anställda som arbetar trekvartstid eller mer, och den halveras för anställda som jobbar mindre än halvtid. I en serie ovanliga rättsfall (Arbeiterwholfahrt Der Stadt Berlin E. mot Monika Bötel, fall C-360/90; Kuratorium für Dialyse und Nierentransplantation c. mot Johanna Lewark, C-457/93) dömde domstolen till fördel för deltidsanställdas rätt till övertidsersättning för utbildning. I dessa fall hade deltidsanställda vägrats ersättning för den tid de ägnat åt specialkurser, och i varje enskilt fall fanns bevis för att de deltidsarbetande var kvinnor samt att skenbart könsneutrala politiska åtgärder i oproportionerlig grad berörde kvinnor. Siffrorna i

fallet Lewark visade att 93,4 procent av de deltidsarbetande var kvinnor.

Domstolen drog gränsen vid frågor om löner och övertid, eftersom dessa frågor ifrågasatte själva definitionen av vad som är arbete och vad som anses vara en full arbetsvecka. Det anmärkningsvärda fallet Stadt Lengerich och andra mot Angelika Helmig och andra, är värt att presentera, eftersom det belyser det sätt varpå EU:s politiska ramverk är fastlåst i normen om likabehandling. Det befäster även familjelö- neprincipen och skillnaderna mellan mannens och kvinnans bidrag till familjen.

Samtliga kärande, fallen C-399/92, C-409/92, C-425/92, C-34/93, C-50/93, C-78/93, var deltidsarbetande som arbetade mer än avtalad tid, men som inte erhöll övertidsersättning eftersom de inte överskred antalet timmar för en full arbetsvecka. Den fråga domstolen hade att ta ställning till var huruvida artikel 119, givet att merparten av de deltidsarbetande var kvinnor, kräver att arbetad tid utöver avtalad arbetstid skall betalas enligt övertidstaxa, som för heltidsanställda. Domstolen framhöll att ett kollektivavtal som begränsar övertidser- sättning för både deltids- och heltidsanställda inte stod i motsats till artikel 119 och direktiv 75/117. Domstolen varnade dock för att man skulle förklaras skyldig till ojämlik behandling om den totala

195

Barbara Hobson

ersättningen för samma antal timmar var större för heltidsanställda än för deltidsanställda. Domstolen drog dock slutsatsen att det inte förelåg sådan ojämlik behandling i det här fallet, eftersom deltidsan- ställda som arbetade t.ex. 30 timmar fick samma lön som heltidsans- tällda vilka arbetade 30 timmar.

Generaladvokat Darmons utvecklade argumentet i sitt yttrande. Han hävdade att ett system, där övertidsersättning beräknas på individuella avtal, skulle vara orättvist inte gentemot de deltidsan- ställda, utan mot de heltidsanställda som överskred sin avtalade arbetstid. Heltidsanställda familjeförsörjare skulle missgynnas eftersom de inte skulle få övertidsersättning förrän de hade jobbat många fler timmar än en deltidsanställd.

Det här fallet rör på vissa sätt själva kärnpunkten i missgynnande på grund av kön, nämligen det faktum att genomgående ojämlikhets- mönster återfinns i sociala relationer och i institutionella omgivning- ar. Slutsatsen att ”arbete” är arbete på arbetsmarknaden, och att ”heltidsanställda” är de med familjeförsörjningsplikter, osynliggör de många skikten av missgynnande: arbetsdelningen, antagandet att hushåll består av man/familjeförsörjare och hustru, att de sysslor kvinnor utför i hemmet inte är arbete. Trots att domstolen har definierat ”lön” ett flertal gånger finns det, anmärkningsvärt nog, inte någon definition av begreppet ”arbete”. Domstolen har bara tillhan- dahållit definitioner av den ”arbetsföra befolkningen”.

Kopplingen till anställning och arbetsmarknad som den viktigaste kanalen till likabehandling begränsar kvinnors möjlighet att ställa krav och att åberopa det riskskydd som ”vanliga anställda” (som för det mesta betyder heltidsarbetande) omfattas av. Eftersom obetalt arbete, omsorgsarbete, inte räknas som arbete, är kvinnor missgynna- de i de system där bidragsberäkning grundas på betalt arbete eller arbetsgivaravgifter. Detta är ett tydligt exempel på hur institutionella former av uteslutning skapar de mest seglivade typerna av ojämlikhet, där normerna är så djupt förankrade i definitioner, regler och praxis att de framstår som oföränderliga.

Gynnsam eller förmånlig behandling

Här lägger jag undan ”stat–marknad–familjepolitik”-triangeln och utforskar istället EU:s möjlighet att rätta till missgynnande på arbetsmarknaden. På detta område borde det var möjligt att förvänta sig en högre tolerans för ingripanden. Införandet av en specifik policy-rekommendation om gynnsam behandling av kvinnor, tillsammans med likabehandlingsprincipen, utlovar till synes större

196

Kön och missgynnande –
möjlighet till reell jämlikhet. 24 Men det berömda fallet Kalanke tyder på något annat.
Fallet lades fram av Eckhard Kalanke, en manlig arbetssökande som förbigicks i en befordran på grund av en positiv särbehandlings- plan i Bremen. Lagen gav automatiskt företräde till det underrepre- senterade könet, i det här fallet kvinnor. EG-domstolen fann själva lagstiftningen problematisk och karaktäriserade den på följande sätt:
Article 2(1) and (4)25 of the Equal Treatment Directive precludes national rules such as those in the present case, where candidates of different sexes shortlisted for promotion are equally qualified, automatically give priority to women in sectors where they are underrepresented, underrepresentation being deemed to exist when women do not make up at least half of the staff in the indi- vidual pay brackets in the relevant personnel group.
EG-domstolen var av den uppfattningen att lagstiftningen gick för långt:
A national rule which guarantees women absolute an unconditio- nal priority for appointment or promotion is not a measure of that kind, since it goes beyond promoting equal opportunities and substitutes for it the result of ‘equality of representation’ which is only to be arrived at by providing such equality (Eckhard Kalan- ke mot Freie Hansestadt Bremen, C-450/93).
De som har kommenterat fallet har tolkat det på olika sätt. Mot- satte sig domstolen lagen i Bremen som i detta fall gav det underre- presenterade könet automatiskt företräde? Eller tillbakavisade domstolen den generella principen om aktiva åtgärder för att kompensera missgynnade grupper för diskriminering (Szyszerzak, 1996)?
Domstolens beslut i Kalanke-fallet ledde till protester från femi- nister, både inom och utanför EU:s policyskapande organ, eftersom det negligerade alla de program och åtgärder för positiv eller gynnsam behandling som rekommenderas inom Europarådet och kommissionen.26 EU-kommissionen hade föreslagit en ändring av likabehandlingsprincipen så att förmånlig behandling kunde tillåtas.

24Direktivet (76/207) utökar likabehandlingsprincipen till att omfatta frågor som rör anställningsmöjlighet, yrkesutbildning och befordran, samt arbetsförhållanden. Artikel 2(2) tillåter medlemsstater att ta hänsyn till den anställdes kön. Rådsförsam- lingens icke-bindande rekommendation (rekommendation 84/635) ber medlemssta- terna att vidta aktiva politiska åtgärder för att bekämpa bristande jämlikhet för kvinnor och segregation på arbetsmarknaden.

25Artikel 2(1) definierar likabehandlingsprincipen att gälla direkt och indirekt diskriminering; artikel 2(4) undantar åtgärder som är avsedda att undanröja ojämlikheter som påverkar kvinnors möjligheter.

26Se Rådets rekommendation 21 maj 1991: OJ C142/1.

197

Barbara Hobson

Om detta kommer att behövas beror dock på domstolens slutgiltiga beslut i Marschall-fallet, det rättsfall som efterföljde Kalanke. Om förmånlig behandling definieras som diskriminerande mot den dominerande gruppen betyder det ett förkastande av missgynnande- principen, det vill säga att fördomar och brist på respekt förhindrar en jämlik behandling av medlemmar i en grupp, att handlingssätt återskapar diskrimineringsmönster och att institutionella mekanismer osynliggör könsdiskriminering.

5 Det svenska jämställdhetsramverket

Min avsikt med detta avsnitt är inte att beskriva hur den svenska jämställdhetspolitiken har utvecklats, något som skulle kräva en historisk tillbakablick med början på 1920 och 30-talen. Istället koncentrerar jag mig på de två senaste decenniernas policyformer och speglar dessa dels i EU:s policy (vilken jag tidigare diskuterat), och dels i de normativa antaganden som beskrivs i modellen om missgyn- nande på grund av kön .

Av min tidigare diskussion har det framgått att ”familjen” inte är en kategori som berörs av policyskapande inom EU:s jämställdhets- ramverk, även om familjefrågor ofta ligger till grund för tolkningar av diskriminering och missgynnande. I Sverige har situationen varit annorlunda. Den policy som under 1970-talet lade grunden för svensk jämställdhetspolitik utformades nästan alltid inom familjepolitikens institutionella ramar. Familjepolitik var ett tydligt utstakat politiskt område, och det fanns till och med en minister som ansvarade för familjefrågor. Målmedvetenheten i familje- och arbetsmarknadspoli- tiken var hög under 1960- och 70-talen, och en rad åtgärder vidtogs för att förändra familjelivets organisering och för att möjliggöra för fler kvinnor att yrkesarbeta.27 Den expanderande offentliga service- sektorn skapade nya arbetsmöjligheter för kvinnor. Alla politiska ingrepp var utformade på så sätt att de även påverkade familjers val av hur betalt och obetalt arbete skulle fördelas. Systemet med särbeskattning gjorde kvinnors obetalda arbete så pass dyrt, att familjer som önskade upprätthålla traditionen med en manlig försörjare och en hemmafru fick, så att säga, betala en straffavgift för detta. Generösa villkor för föräldraledighet samt subventionerad barn-

27 Inom välfärdsstatsforskningen är det en omdebatterad fråga huruvida svensk jämställdhetspolitik huvudsakligen berodde på arbetskraftsbrist. Författaren har åsikten att en komplex uppsättning villkor och sociala aktörer låg bakom konstruktio- nen av politiken (feminister, socialdemokratiska politiker av båda könen samt fackföreningsledare).

198

Kön och missgynnande –

och äldreomsorg var andra medel för att få ut kvinnorna på arbets- marknaden.

Den politik som fördes, med sociala förmåner och offentligt tillhandahållande av omsorgstjänster, omgavs även av en könsneutral ideologi om delat föräldraskap och jämlik tillgång till betalt arbete (Hobson m.fl., 1994b). Begreppet ”jämställdhet”, vilket användes vid denna tid, återspeglade politikens könsneutrala konstruktion, om att olika grupper skulle behandlas lika, och att samma måttstock skulle användas för kvinnor och män.

Om vi återvänder till förhållandena ”stat–marknad–familj” och ”man–hustru–barn”, alltså våra två policy-trianglar, kan vi se att det finns skillnader i termer av omfattning och nivåer i de rättigheter som stadgas i den svenska jämställdhetspolicyn, om man jämför med EU:s ramverk.

Familjepolitik kopplad till arbetsmarknadspolitik

För det första var familjepolitiken oundvikligen kopplad till arbets- marknadspolitiken. Trots detta togs få politiska initiativ för att påverka och förändra fördelningen av betalt och obetalt arbete inom familjen, dvs. relationerna i den andra triangeln och växelverkan mellan de båda trianglarna (se figur 2 ovan). De olika policys som skyddade deltidsarbetare gör klart att man utgick ifrån att det var kvinnor som skulle ta ansvar för merparten av det obetalda omsorgs- arbetet, samtidigt som de tänktes utföra arbetet inom den betalda omsorgssektorn (Johansson, 1997; Sundström, 1987). Endast på senare tid kan man i Sverige se ansatsen till en progressiv politik om hur det betalda och obetalda arbetet skall fördelas (dvs. relationerna i den andra triangeln; förhållandet mellan man och hustru). Detta framkommer i ändringen av föräldraförsäkringen, där två månader med åttio procents ersättning reserveras, en åt vardera föräldern, vilket i praktiken innebär en pappamånad som går förlorad om inte fadern utnyttjar sina rättigheter som förälder.

För det andra, det könsneutrala jämställdhetsramverket frikopplar också att ”ha” barn från att ”ta hand om” barn. Sverige har faktiskt tvingats modifiera politiken runt barnafödande för att svara mot det ramverk som ställs upp av EU: en gravid kvinnlig arbetstagare tillåts fjorton veckors mammaledighet, och åtminstone två av dessa veckor måste tas ut före barnets födelse (Eklund, 1996b). Sveriges köns- neutrala politik kring föräldraledighet framstod som revolutionerande under 1970-talet, eftersom den erkände att omsorgsarbete inte uteslutande var ett kvinnligt ansvarsområde, utan att föräldraskap utövades av såväl fäder som mödrar (Hobson m.fl., 1994b). Det är

199

Barbara Hobson

dock ett faktum att fäder inte utnyttjat sin rätt till föräldraledighet till fullo. För många feminister är det förhållandet, att en ytterst liten grupp fäder tar mer än några veckors föräldraledigt, ett bevis på bristerna i den svenska jämställdhetsmodellen. Detta speglar att politiken misslyckats med att se de viktiga sambanden mellan ”stat– marknad–familj” och hur maktförhållanden inom familjen och beteenden på arbetsmarknaden står i relation till varandra. Så trots att kvinnors ekonomiska beroende inom familjen är lägre i Sverige än i de flesta andra länder, är det en överdrift att påstå att kvinnor övergått från att vara beroende av en manlig försörjare till att vara beroende av staten – förkroppsligat i begreppet ”statspatriarkat” (Hernes, 1987; Hirdman, 1990).

Figur 5 Hushållsinkomster: Ensamstående och sammanboende mödrar

Ensamståe

 

Priva

Trans

8%

ferering

27%

 

Inkomst

 

tjänst

 

65%

 

 

Sammanbo

 

Trans

 

ferering

 

15%

Makes

Egen

inkomst

tjänst

inkomst

56%

tjänst 29

 

Källa: Levnadsnivåundersökningen 1991

Tittar vi på ensamstående mödrars ställning ser vi tydligt konsekven- serna av att inte uppmärksamma sambandet mellan de två trianglarna. Trots att svenska ensamstående mödrars ekonomiska situation kan sägas vara gynnsam i ett internationellt jämförande perspektiv, är de, i jämförelse med gifta svenska mödrar, överrepresenterade bland socialbidragstagare (de är därtill missgynnande vad gäller såväl

ekonomiska- som tidsresurser) (Hobson & Takahahsi, 1996, 1997). Antagandet om lika deltagande i arbetslivet har inneburit att kvinnor vid skilsmässa inte kompenseras för sina lägre inkomster, lägre på grund av deras omsorgsansvar, dvs. kvinnors benägenhet att deltids- arbeta under småbarnsåren och därmed deras sämre möjligheter att fortbilda sig och delta i internutbildning. Den nyligen genomförda ändringen i lagen om underhåll kommer visserligen att förbättra frånskilda mödrars situation något. Män kan komma att tvingas betala större underhåll än det absoluta minimibeloppet och själva lagen innehåller färre kryphål, men fortfarande kvarstår missgynnandet.

200

Kön och missgynnande –

Reformerna i lagen om underhåll är snarare menade att minska statens utgifter än att rätta till maktbalansen hos skilda par. Det är dock viktigt att notera att staten fortsätter att betala bidragsförskott , vilket minskar riskerna för fattigdom hos ensamstående mödrar. 28

Socialt och ekonomiskt medborgarskap

Om vi återgår till diskussionen om skillnader mellan de båda jämställdhetsramverken och frågar oss vilka som inbegrips i och utestängs från sociala skyddsåtgärder, ser vi att det finns betydande variationer dem emellan. Om vi betänker hur risker och rättigheter tolkas i de två politiska ramverken, arbetslöshet, förtidspensionering, sjukdom, invaliditet, ålderdom och graviditet/föräldraledighet, jämför vi återigen en nationell och en supra-nationell enhet med olika institutionella strukturer, en politisk stat med en uttolkande institutio- nell aktör – EG-domstolen. Direkta och indirekta påtryckningar för att harmonisera politiken i EU-länderna antyder ändå att EG-domstolens tolkningar av bidragens omfattning och riskkategorier påverkar nationell politik. Detta kan vara relevant för jämställdhetsfrågor, eftersom EG-domstolen utvidgat sin roll som uttolkare av nationella lagar och förfaranden i överenskommelse med EU-lagstiftningen. 29

28Dessa utgör en av de få grupper som inte fått sitt bostadsbidrag sänkt, som fortfarande får förtur inom barnomsorgen, och därtill kostnaden subventionerad.

29Margaret Weir (1996) som skriver om USA och försök att där använda domstolen för att uppnå social integration, menar att juridiska system har egna normer för att avgöra ”the appropriateness of policy designs”. Vi vet också att i federala system, som USA och Kanada, har domstolar varit de främsta arenorna för strider om jämställdhet.

201

Barbara Hobson

Figur 6 Könsrelaterade risker och kategorier; två policy-ramverk

 

 

Sverige

 

 

 

Arbetslöshetsförsäkring

Tidsbegränsad och icke

 

 

tidsbegränsad

 

 

anställning

 

 

Deltid, heltid

 

 

Föräldraledighet

Kvinnor och män (1 år)

 

 

Tidsbegränsad och icke

 

 

tidsbegränsad

 

 

anställning

 

 

Full ersättning: beror på

 

 

arbetskraftsdeltagande

 

 

Generell ersättning:

 

 

beror ej på arbetskrafts-

 

 

deltagande

 

 

Anställningsskydd: ja

 

 

 

Sjukdom och invaliditet

 

Tidsbegränsad och icke

Anställningsskydd

 

tidsbegränsad

och ersättning

 

anställning

 

 

Deltid, heltid

 

 

 

Pensioner

 

Deltid, heltid

EU (European Court of Justice; EG-domstolens tolkning )

Icke tidsbegränsad anställning Deltid, heltid

Kvinnor (14 veckor) Icke tidsbegränsad anställning

Villkor beroende på arbetskraftsdeltagande

Anställningsskydd: vissa undantag

Icke tidsbegränsad anställning Deltid, heltid

Deltid, heltid

År för vård av barn ger pensionsrätt

Det svenska politiska nätet täcker fler grupper och erbjuder större skydd på nästan alla områden; detta är både en funktion av att institutionaliserade sociala rättigheter baseras på medborgarskap och av att den socialdemokratiska regimen för en politik för att göra arbetstagare mindre beroende av lönearbete (Korpi, 1989; Esping- Andersen, 1990). Det täta sociala nätet återspeglar dessutom att kvinnoorganisationer och s.k. femokrater har haft inflytande över policyskapandet (Bergqvist, 1994; Hobson & Lindholm, 1997; Korpi, kommande). Det framgår tydligt i utvecklandet av social service, t.ex.i barn- och äldreomsorg. Dessutom går det att finna ett visst mått på ”genusmedvetenhet” i hur ”arbete” definieras vid beräknandet av sociala förmåner. Föräldraledighet räknas formellt som lönearbete, och alltså är även föräldralediga månader pensionsgrundande. Det finns även andra exempel på kvinnovänlig politik. Kvinnor tjänade till exempel på ATP-pensionsreformen, som lät individens femton

202

Kön och missgynnande –

bästa arbetsår ligga till grund för pensionsnivån. 30 Politiska åtgärder som dessa är ett indirekt erkännade av det obetalda arbetets värde. Själva definitionen av arbete består dock, och många av de politiska åtgärder som svenska kvinnor dragit fördel av är kopplade till lönearbete (de härstammar från marknaden, vilket även är fallet inom EU:s jämställdhetsramverk). Svenska deltidsarbetande omfattas visserligen av anställningsskydd och garanteras i stor utsträckning samma rättigheter som heltidsarbetande åtnjuter, t.ex. semester och tillgång till sociala förmåner, men förståelse saknas för hur kvinnor missgynnas genom arbetets organisering, i löneutvecklingen 31 och befordran. Sociala förmåner beräknas nämligen utifrån en (könsneutral) heltidsanställd utan omsorgsansvar.

Den svagaste länken i den svenska jämställdhetspolitiken är det sätt på vilket missgynnande fungerar på marknadssidan i den politiska triangeln. De som tar ledigt från arbetet för att ägna sig åt föräldra- skap kompenseras för förlorad arbetsinkomst, men inte för det missgynnande som uppstår på grund av frånvaron från arbetsmarkna- den (d.v.s. för de möjligheter som går förlorade vad gäller t.ex. internutbildning och befordran). På en bredare institutionell nivå bidrog före 1991 lagen om lika möjligheter mycket litet till att förändra normer och praxis för könsdiskriminering, vilket ingick i vardagsrutinerna inom den privata sektorn. Arbetsgivare behövde bara hitta ett ”passande” skäl att neka en kvinna ett jobb.

Den svenska jämställdhetslagen

Den svenska lagstiftningen mot könsdiskriminering på arbetsmarkna- den är en av de svagaste bland de demokratiska välfärdsstaterna 32 (Eklund, 1996a; Gelb, 1989; Ruggie, 1984). Det ursprungliga namnet på lagen ger uttryck för bristande lyhördhet för institutionella former av missgynnande: jämställdhet i arbetslivet mellan män och kvinnor. Politiken kring könsdiskriminering b ygger i detta sammanhang på likabehandlingsprincipen, att män och kvinnor behandlas lika. Rättvisa garanteras därför endast åt individer som återfinns bland det underrepresenterade könet, och inte den missgynnade gruppen som helhet. Detta är ett exempel på det arketypiska könsneutrala ramver- ket. Det innebär i själva verket att underrepresentation likställs med

30Avsikten med denna politik var aldrig att undanröja kvinnors missgynnande vid ålderdom, då dessa inte kan bidra på samma sätt som män över livscykeln. Detta resonemang vidareutvecklas i avsnittet om nedskärningar och missgynnande.

31På samma sätt som fastslagits i EG-domstolen, har svenska arbetsgivare ingen skyldighet att kompensera deltidsanställda för övertidsarbete.

32Även Ruggie (1984) som annars förfäktar den svenska modellen och de vinster kvinnor gjort av medborgar/arbetar-modellen, anser att lagstiftningen är tandlös.

203

Barbara Hobson

missgynnande, och ett förnekande av förekomsten av historiskt och socialt gynnade grupper och socialt missgynnade grupper. Således möjliggör jämställdhetslagstiftningens konstruktion att priviligerade grupper kan hävda omvänd diskriminering när positiv särbehandling eller program för gynnsam behandling stadgas.

År 1991 reviderades lagen, då den hade utsatts för kritik under hela 1980-talet, men huvuddragen i lagstiftningen bestod: förbud mot diskriminering är kopplade till enskilda fall, och för att bevisa diskriminering måste målsägaren finna en ”jämförelseperson”, en man som arbetar inom samma organisation. Vidare är möjligheterna att hävda diskriminering fortfarande mycket begränsade. Den enda olagliga formen av könsdiskriminering föreligger när en arbetsgivare förbigår en objektivt sett mer kvalificerad arbetssökande. Om två arbetssökande (en man och en kvinna) är lika kvalificerade har arbetsgivaren rätt att själv bestämma vem som ska anställas. När en kvinnlig arbetssökande nekas ett jobb som hon har likvärdiga meriter för, måste hon kunna bevisa att arbetsgivaren på sannolika grunder haft för avsikt att diskriminera.

Ronnie Eklund (1996a), som har analyserat det svenska förbudet mot könsdiskriminering i relation till EU-lagstiftningen, hävdar att arbetsgivare ”rationellt” kan välja den arbetssökande som han/ hon tror utför arbetet mest effektivt, utan att arbetsdomstolen ifrågasätter arbetsgivarens ”urvalsnormer” (Eklund, 1996, s. 344–345). Jäm- ställdhetslagar som grundar sig på likabehandlingsprincipen tvingar ofta arbetsivare som diskriminerar till en större försiktighet. De måste dölja diskriminering och formulera normer och praxis som framstår som rationella för en utomstående. Men vem avgör vad som är rimligt, och hur stor är handlingsfriheten?

Detta är kritiska frågor för en missgynnande-modell. Att domine- rande grupper har makten att fastställa normer och mått för vad som är ”rimligt”, vidmakthåller outtalade antaganden och definitioner av vad som räknas som effektivt, meriterande och kvalificerande, och har historiskt inneburit försämring för andra sociala grupper. Individer kan visserligen använda jämställdhetslagstiftningen för att ifrågasätta dessa normer, men lagen hindrar varje utmaning av de institutionella mekanismer som återskapar missgynnande. Då det dessutom måste finnas en ”jämförelseperson”, anställd av samma arbetsgivare eller inom samma organisation, begränsas möjligheten att destabilisera de systematiska diskrimineringsmönster som finns i horisontellt (köns)segregerade arbetsmarknader. 33 Kvinnors yrken är

33 Med tanke på de EU-beslut som inte kräver en ”jämförelseperson”, betvivlar Eklund att svensk lagstiftning faktiskt följer EG-domstolens tolkningar efter fallet Dekker, s. 341.

204

Kön och missgynnande –

a priori definierade som mindre kvalificerade, och dessutom, för att komma till kärnfrågan i aktuella lagstridigheter, motiveras kvinnors låga löner med begränsningar i marknaden.

Det lönediskrimineringsfall som nyligen drogs inför svensk Ar- betsmarknadsdomstol avslöjar svagheten i den svenska lagstiftning- ens förbud mot könsdiskriminering (en barnmorska mot Örebro läns landsting; Jämställhetsombudsmannen v. Örebro läns landsting, fall a 153/95). Fallet sporrades av Sveriges EU-inträde, eftersom principen om lika lön för lika arbete fanns inskriven i EU-lagstiftningen (artikel 2, sektion 2 i direktivet om likabehandling). Rättsfallet berörde en barnmorska som tjänade 4 000 kronor mindre i månaden än två sjukhustekniker. Yrkesbeteckningarna är tankeväckande i sig. Barnmorskeyrket, som kräver flera års utbildning (först måste man bli sjuksköterska och sedan vidareutbilda sig), kan fortfarande associeras till en icke-professionell, naturgiven könsroll (historiskt har barn- morskor ställts emot dem med vetenskaplig och medicinsk expertis 34). Termen ”sjukhusingenjör” associeras med expertis, utbildning och färdighet. Den manlige ”jämförelsepersonen” hade avslutat fyraårigt gymnasium och sedan gått några kompletterande universitetskurser och andra kortare kurser.35 Genom hela detta rättsfall samlade Jämställdhetsombudsmannen statistik och yrkesbeskrivningar som underströk det tekniska och specialiserade draget i barnmorskeyrke, samt de höga krav som ställdes på dessa vad gällde moderns och (det ofödda) barnets hälsa och säkerhet.

I domslutet fann arbetsdomstolen att en jämförelse mellan de två yrkena inte lät sig göras objektivt: den var felaktig och missledande. Domstolen lade vikt vid de expertutlåtanden som motsatte sig påståendena om att barnmorskor ger läkare instruktioner, samt att barnmorskor har ansvar för förlossningsavdelningen, vilket betyder ansvar för liv och död för mödrar och nyfödda. Experterna hävdade istället att det yttersta ansvaret låg hos avdelningsläkarna. Här trädde alltså en mängd könsstereotypiserande krafter in, när det skulle avgöras vem som instruerade vem och om vad som utgjorde kompe- tens och skicklighet.

Trots att det inte framgår av det slutgiltiga domslutet, kretsade en stor del av diskussionen kring könssegregerade yrken. Det framkom att det inte rådde någon brist på sjukhustekniker ( det fanns i själva verket fyra, fem sökande till varje ledig tjänst). I barnmorskornas fall

verkade tillgången på

barnmorskor vara av liten betydelse för

 

 

34 Se Lisa Öberg, Barnmorskan och läkaren: kompetens och konflikt i svensk

förlossningsvård, 1870–1920

(1996).

 

35 Han hade först ett jobb som tekniker och har därefter varit anställd som sjukhusin- genjör sedan 1978.

205

Barbara Hobson

lönesättningen. Enligt Jämställdhetsombudsmannen hörde det inte till praxis att höja lönerna vid brist på barnmorskor och sjuksköterskor, istället intensifierades rekryteringskampanjerna eller – som en sista utväg – stängdes vårdavdelningar (JämO, 1996, s. 16). 36 Om detta rättsfall förts inför EG-domstolen hade de stora löneskillnaderna kunnat rättfärdigats med att det finns en annan, alternativ, arbets- marknad för ingenjörer men inte för barnmorskor. Den principen låg bakom beslutet i ett aktuellt fall om lika lön för lika arbete (Enderby, C-127/192), där EG-domstolen tillät de nationella domstolarna att avgöra om bristen på sökande till ett jobb, och behovet av att höja lönen för att attrahera fler sökande, är objektiva ekonomiska strategier som inte har något med könsdiskriminering att göra.

Agneta Stark (i denna volym), liksom andra feministiska ekono- mer tidigare, har hävdat att ”marknaden” i sig är en metafor, en osynlig hand som organiserar genusrelationerna och reifierar värde- kategorier. Rättsfallet demonstrerar tydligt att det föreligger en cirkellogik: kvinnor börjar inom yrken som är könsdifferentierade. Eftersom det är arbeten som utförs av kvinnor nedvärderas dessa och de betingar lägre lön och får lägre status, och av den anledningen börjar heller inga män inom yrket. Eftersom det rör sig om ett könssegregerat yrke definieras det som av lägre värde och skicklighet, och kräver således lägre belöning för att dra till sig de mest kompe- tenta arbetstagarna. Denna process uppenbaras i analyser av yrken som feminiserats, eller det motsatta, när ett ansenligt antal män börjar inom ett yrke (se Reskin, 1986; Cockburn, 1983).

Barnmorskerättegången är ett lysande exempel på hur missgyn- nandecirkeln fungerar, där bristen på igenkännande och respekt vävs samman med fördelningen av resurser. Den belyser hur socialt och historiskt priviligierade grupper har makt att vidmakthålla ojämlikhet genom outtalade normer.

Könsneutrala ramverk och jämställdhet

Konstruktionen av ojämlikhet mellan könen utifrån en likabehand- lingsprincip osynliggör de mekanismer som systematiskt diskrimine- rar sociala grupper. Den begränsar också möjligheterna att åtgärda mönstren för missgynnande på grund av kön. Könssegregering på arbetsmarknaden är både en orsak till och en konsekvens av missgyn- nande. Denna insikt ligger bakom den senaste kanadensiska Pay Equity Act som antogs i Quebec National Assembly (Bill 35, 1996 Chapter 43). Lagstiftningens syfte är tydligt uttalat: ”att rätta till

36 Jag är mycket tacksam mot Lise Bergh, Jämo, för material om detta rättsfall.

206

Kön och missgynnande –

skillnader i kompensation som beror på den systematiska könsdiskri- minering som de som innehar anställningar i kvinnodominerade yrkesområden får utstå” (Bill 35, National Assembly, 1996, s. 6).

Lagen är ett banbrytande försök att komma förbi den marknadshänsyn som underminerar anspråk på lika lön för lika arbete. Kategorisering- en av manliga och kvinnliga yrken, och manliga och kvinnliga löneskalor kommer härmed att revideras, i synnerhet de inom kvinnodominerade områden. Det finns en känslighet vad gäller metod och verktyg för att fastställa dessa yrkesområden (se s. 14–17). 37

Könsneutrala ramverk kan vara mycket positiva för att främja kvinnors sociala och ekonomiska medborgarskap. Den svenska modellen för jämställdhet är konsekvent i användandet av den könsneutrala principen. Jämförande statistik om välfärdsstater be- kräftar detta. År 1995 publicerade FN en rapport om jämställdhet mellan könen i 130 länder (Human Development Rapport, 1995), vilken utgick ifrån två mått. Den innehöll dels ett allmänt utveck- lingsindex, GDI (General Development Index), och ett mått på könens lika inflytande, GEM (Gender Empowerment Measure). Sverige framstod som vinnare i båda kategorierna. GDI härstammar från ett mer generellt index på välfärdsutveckling, där genomsnitt- spersonens hälsa, utbildning och levnadsstandard i olika samhällen jämförs. 38 Det andra måttet, GEM, består av tre variabler: (1) förfogande över ekonomiska resurser – likvärdigt med inkomst per capita; (2) yrkesmöjligheter och deltagande i ekonomiskt beslutsfat- tande – vilket beräknas efter andelen kvinnliga jobb inom tekniska, administrativa och arbetsledande områden; och (3) politisk makt samt tillgång till och deltagande i beslutsfattande – vilket mäts genom att räkna andelen kvinnor i riksdagen.

Det första av dessa mått återspeglar i vilken utsträckning svensk socialpolitik har uppnått en hög grad av sociala rättigheter för medborgare, och att universella rättigheter som baseras på medbor- garskap gynnar både kvinnor och män. Det andra av dessa mått är mer problematiskt, eftersom det sammanblandar deltagande med makt och beslutsfattande. Om man utgår ifrån ”missgynnande på grund av kön”-perspektivet är det möjligt att belysa denna svåra fråga, vilken ofta återkommer i feministiska sammanhang: Varför görs det inte fler försök att eliminera missgynnande på grund av kön i den svenska

37Arbetsgivare behöver ännu inte hörsamma lagstiftningen, inte förrän år 2004.

38För att mäta jämställdhet mellan könen (GDI) jämförde FN:s forskningsgrupp kvinnors prestationer med mäns, men tog i beaktande olikheter i höjningar och sänkningar av ojämställdheten överlag. GDI-måttet sänks när både den manliga och den kvinnliga prestationsnivån minskar, eller när skillnaden mellan män och kvinnor blir större.

207

Barbara Hobson

arbetsmarknadspolitiken, med tanke på den höga andelen kvinnor i riksdagen, kommunfullmäktige och inom de politiska byråkratierna? Här kan det vara relevant att undersöka den nuvarande politiska situationen med en tydlig nedrustning av välfärdsstaten. Det är i perioder av förändring som uteslutningsmekanismer blir mer tydliga, och sociala aktörer inom institutioner synliggör missgynnandet på grund av kön.

Jämställdhet och nedrustning av välfärdsstaten

I sin analys av välfärdsstatens nedrustning understryker Paul Pierson (1994) betydelsen av de processer som skapar och förändrar regler: de sätt varpå de institutionella strukturerna underlättar eller försvårar informationsflödet samt den roll som politiker, partier, och intresse- grupper spelar som förmedlare av information mellan olika aktörer. Han menar att politiker i tider av nedskärningar utvecklar ”kompensationsstrategier”, dvs. övertygande sätt att påstå att förmånstagarna inte skadas av de politiska förändringarna (s. 23). Pierson behandlar inte könsfrågor specifikt, och diskuterar i första hand amerikanska och brittiska förhållanden. Trots det kan hans analys bidra till förståelsen av missgynnande på grund av kön samt av den svenska nedskärningspolitiken.

De olika svenska expertkommissionerna är en värdefull källa för att analysera ”kompensationsstrategier”. Det är lätt att finna statliga publikationer där genusperspektivet är helt frånvarande. Ett exempel på det är den nyligen publicerade utredningen om de möjliga effekterna av medlemsskap i den monetära unionen. Könsmässiga konsekvenser är helt frånvarande i analyser av inkomst för hel- och deltidsarbetande, och ingen hänsyn tas till förändringarna i relationen mellan kvinnors betalda och obetalda arbete under livsförloppet. Nedskärningspolitiken är sammansatt, och könsfrågor kan vara an- tingen explicita eller implicita i diskussionen. I följande avsnitt behandlar jag endast, helt kort, ett exempel: den svenska pensionsre- formen, där de ”kompensationsstrategier” som Pierson talar om framträder på ett tydligt sätt .

Den politiska diskurs som omgivit pensionsreformen har, inte helt överraskande, gått ut på att visa att de allra flesta kommer att tjäna på det nya systemet. Reformen har dock kritiserats i såväl remissvar som andra offentliga uttalanden för innehållet och för den snabbhet med vilken lagförslaget antogs. Mest uttalat kritiska var de feministiska kommentatorerna. De hävdade att reformens könsmässiga konsekven- ser antingen glömdes bort helt eller förvrängdes i de olika publikatio- nerna (Stark, 1993, 1994).

208

Kön och missgynnande –

Det är allmänt känt att ATP-systemet främst gynnat högutbildade män i tjänstemannayrken (Ståhlberg, 1993a, 1993b). 39 Välutbildade män brukar i regel förbättra sina inkomster under livstiden och dra nytta av ett pensionssystem där pensionen beräknas efter de senaste femton åren i yrkeslivet. Icke desto mindre har forskning visat att systemet gynnat kvinnor som gjort avbrott från betalt arbete, och detta i en rad olika yrken och inkomstgrupper (Stark & Lindqvist, 1996). Den nuvarande reformen, som kräver fyrtio verksamma år på arbetsmarknaden, och baseras på ”livsinkomst”, utgör normen i starka manliga familjeförsörjarsystem.

I Riksförsäkringsverkets rapport RFV Redovisar 1997:3 ”Reformerat pensionsssystem – utfall för individer” analyseras inte könsskillnader. När man simulerar möjliga effekter av pensionsre- formen används följande kategorier: ”låginkomsttagare”, ”vuxenstu- derande”, ”sjuk- och arbetslöshetsperioder” ”medelinkomsttagare”, ”akademiker” samt ”mycket framgångsrik” (s. 76 ff.). I en populärise- rad version, med namnet Ett fördjupningsmaterial om den nya pensionen, presenteras typfall. De uppdiktade kvinnorna Elina, Kajsa och Karin arbetar deltid under kortare perioder när barnen är nyfödda och därefter heltid under hela sitt yrkesverksamma liv: dessa kvinnor verkar alla gynnas av det nya systemet.40 En liknande, men något mer representativ uppsättning påhittade personer presenteras i Socialde- mokraternas skrift Framtidens pensioner: ett samrådsmaterial . Det är dock viktigt att uppmärksamma att dessa könsspecifierade individer är sociala konstruktioner, och inte baserade på riktiga livsöden av noggrant insamlad och analyserad empiri. Det är svårt att rättfärdiga ett sådant förfarande i Sverige, med tanke på att här finns ett av västvärldens mest tillförlitliga survey-material. De påhittade individuella berättelserna jämför det nya och gamla systemet. De utgår emellertid ifrån antaganden om kvinnors arbete som inte speglar förändringar över tid i kvinnors arbetsliv.

Föreställningar om kön ligger till grund för diskussionen om barnårstillägget, en reform som ger pensionspoäng till föräldrar som gör avbrott för vård av barn i upp till fyra år per barn. Enligt rapporten är den optimala nyttjaren av reformen en person som har tre barn, födda vart fjärde år, vilket skulle innebära 12 års hel föräldraledighet, eller ledighet kombinerad med deltidsarbete. Enligt rapporten vinner föräldrarna på barnårstillägget, men det outtalade antagandet är att det främst är mödrar som kommer att nyttja denna

39Det var viktigt att få tjänstemän intresserade av det nya statliga pensionssystemet, ATP.

40Männen skiljer sig mer från varandra: ”industriarbetaren Sven” vinner mest på reformer. Han antas ha börjat lönearbeta vid 16 års ålder.

209

Barbara Hobson

pensionsförmån. Det viktigaste syftet med denna policy är att kompensera individen för familje- och vårdansvar, men sambandet mellan fördelningen av det betalda och obetalda arbetet inom familjen, och konsekvenserna därav på arbetsmarknaden (de två trianglarna), analyseras inte alls. Rapporten berör endast i förbigåen- de hur tolv års deltidsarbete i ett längre perspektiv kan påverka kvinnors anställningssituation vad gäller lönesättning, befordran, utbildning etc.: ”Vid beräkningarna har dock inte hänsyn tagits till att mycket energi och koncentration riktas mot barnen, vilket möjligen hämmar prestationsförmågan och därmed inkomstutvecklingen i yrkeslivet.” (RFV 1997, s. 99). Om vi betraktar pensionsreformen i ljuset av dagens arbetsmarknadssituation, med hög arbetslöshet och minskad anställningstrygghet, kan den sägas utgöra en dyrköpt möjlighet.

Förutom konsekvenser för individen riskerar barnårstillägget att institutionalisera könsbetingade karriärvägar inom organisationer och företag (i USA har det föreslagits att arbetsgivare skulle kunna utarbeta en speciell ”mammaväg” för de kvinnor som i långa perioder står utanför arbetsmarknaden, eller endast arbetar deltid). Dessutom bevarar reformen de könssegregerade sektorer där kvinnors långtids- frånvaro accepteras. Ytterst förstärker åtgärder av det här slaget den statistiska diskrimineringen: arbetsgivarna vill inte gärna ta risken att anställa kvinnor som kan dra nytta av de generösa pensionsförmåner- na och under många år avstår från att arbeta heltid.

Det bör understrykas i denna analys av kompensationsstrategier att de konsekvenser som förutsägs för de ovan beskrivna påhittade personerna bygger på antaganden som kanske kommer att förlora sin giltighet till följd av välfärdsnedrustning, speciellt i den Maastricht- europeiska eran. Till exempel antas det att det även fortsättningsvis kommer att finnas arbete och anställningsskydd. Den senaste redo- visade arbetslöshetsstatistiken visar t.ex. att medan mäns arbetslöshet är högre än kvinnors, så är kvinnor i högre grad undersysselsatta (Arbetsmarknadsdepartementet, 1997; se även Stark och Regnér i denna volym). Det har blivit allt vanligare med tidsbegränsade och flexibla anställningar inom serviceyrken inom den offentliga sektorn. Med tanke på dagens höga arbetslöshet och det ökande trycket från EU för att minska den offentliga sektorn, är nedskärningar i barn- och äldreomsorgen oundvikliga. En minskning av den offentliga sektorn innebär att många arbetstillfällen försvinner, samtidigt som nedskär- ningar inom omsorgen gör det svårare för kvinnor att heltidsarbeta. Följaktligen kommer troligen ett pensionssystem som baseras på fyrtio års inkomst att ge sämre utdelning för kvinnor än för män.

210

Kön och missgynnande –

Att förstå missgynnande på grund av kön innebär att ta hänsyn till outtalade antaganden, till vilka kategorier som används, och till de logiska grunderna för såväl jämställdhet som olikhet. Detta är begrepp som ofta döljer allomfattande och systematiska mönster av ojämlikhet i olika former. För att åtgärda missgynnande krävs en medvetenhet om de historiskt institutionaliserade normer och praxis som existerar i specifika politiska och sociala kontexter. Det understryker bristerna i det supranationella ramverket för policyska- pande. Trycket på integration har, i den svenska välfärdsstatens fall, tenderat att direkt och indirekt utmana den kvinnovänliga politik som möjliggjort för kvinnor att aktivt deltaga på arbetsmarknaden och i politiken (Montanari, 1993, 1995). Det innebär en policyförflyttning mot en ”minsta gemensamma nämnaren”-princip vad gäller sociala förmåner och service, eftersom policyn skall stödjas även av länder med låga socialförsäkringsnivåer och liten offentlig sektor. Integra- tionistisk policy befordrar också anti-inflationsåtgärder och nedskär- ningar i utgifterna för den offentliga sektorn, vilket framförts i feministisk kritik av EMU (Drangert & Nyberg, Jämo remissvar, 1996).

Slutord

Genom att betrakta EU:s jämställdhetsramverk i den svenska policy- spegeln, uppenbaras de risker som en fortsatt politisk integration innebär för svenska kvinnors sociala och ekonomiska medborgarskap.

1. EU:s ur marknaden härledda rättigheter täcker inte de sociala risker en kvinna ställs inför under sin livstid. Det gör däremot det sociala skyddsnätet och fördelningspolitiken i Sverige, efter- som de baseras på medborgarskap och inte uteslutande på löne- anställning .

2.EU-politiken som frikopplar familjen (och dess interna fördel- ning av betalt och obetalt arbete) från stat–marknad- förhållanden (policytriangeln), förhindrar aktiva strategier att avskaffa de institutionella barriärer som vidmakthåller missgyn- nande på grund av kön (Ward, 1996). Svensk jämställdhetspoli- tik tar inte tillräcklig hänsyn till de dynamiska sambanden mel- lan familje- och marknadsbeteende. Trots detta finns där möjlig- het att utveckla progressiva policystrategier (förmånlig behand- ling) på arbetsmarknaden vilka kompenserar kvinnor för deras vårdansvar.

3.Varken Europarådet eller EG-domstolen ansvarar inför några politiska valmanskårer inom eller över policy-gränser. Dom- stolsbeslut kan gå rakt emot avsikter i EU:s sociala handlings-

211

Barbara Hobson

program och resolutioner för att främja jämställdhet (Hoskyns, 1996), vilket också skedde i fallet Kalanke. Beslut av denna sort ogiltigförklarar dessutom kvinnors politiska aktivism i de med- lemsstater där man kämpat för lagar om förmånligare behandling genom att att mobilisera väljare, bilda koalitioner, erhålla stöd från folkvalda representanter och genom att vinna diskursiva drabbningar på den offentliga arenan. Den höga andelen kvinnor i den svenska riksdagen och andra policyskapande organ öppnar emellertid för möjligheten att främja strategier som kan motver- ka de uteslutningsmekanismer som vidmakthåller missgynnande på grund av kön. Den demokratiska processen undermineras dock av det supranationella policyskapandet. Domsluten i olika jämställdhetsfall stödjer rättsforskares argument att de processer som reproducerar missgynnande, såväl som ”motmedel” mot dessa, bör kontextualiseras i specifika historiska och politiska sammanhang.41

Betraktat utifrån missgynnandets dubbelriktade spegel, kan vi se att varken EU:s eller Sveriges behandling av jämställdhet har frambringat några progressiva policyåtgärder som förmått bryta missgynnandets cirkel och förändra det institutionella klimatet.

Positiva åtgärder som verkligen förändrar institutionell status quo har inte införlivats i någon av modellerna, bortsett från positiv särbehandling i dess snävaste mening (integration av tidigare uteslutna grupper, dvs. kvotering). När policyn ger utrymme för en tillräckligt stor andel individer som ser sig själva som tillhörande en missgynnad grupp kan dessa åtgärder påverka den institutionella och beslutsfattande ordningen.42 Inom ramen för den svenska lagstiftning- en om förbud mot könsdiskriminering är positiv särbehandling ett icke-obligatoriskt inslag (se paragraf 3–12). Arbetsgivare uppmanas att skapa handlingsplaner för att främja en jämn könsfördelning i skilda typer av arbete och för olika kategorier av arbetstagare, eller göra särskilda ansträngningar för att öka det underrepresenterade könets proportionalitet (Eklund, 1996a). Lagens vaghet möjliggör för nya former av gynnsam behandling, men den varken bestraffar eller

41Detta kommer till uttryck i Cecilia Valientes (kommande) studie av den spanska lagstiftningen kring sexuella trakasserier. Valiente menar att spanska femokrater använde den allmänna önskan att efterlikna Europa som ett diskursivt vapen för att få igenom lagstiftningen, men detta har inte kunnat övervinna motståndet mot lagens tillämpning.

42Hultin & Ryszard (1996) undersöker i en innovativ studie den process varigenom dominerande grupper reproducerar sig själva. Forskarna kallar detta aktiv diskrimine- ring: manliga arbetsledares benägenhet att värdera mäns prestationer och resurser högre än kvinnors. De finner i sin analys att svenska arbetsorganisationer med en manlig arbetsledare har större lönespridning än dem med en kvinnlig.

212

Kön och missgynnande –

utövar tryck mot motsträviga arbetsgivare. Det återstår att se om EG- domstolens beslut kan underminera dessa frivilliga planer.

EU:s ramverk för jämställdhet, som vilar på principen om lika lön för lika arbete, har potentialen att komma tillrätta med diskriminering av kategorier. Den hålls dock tillbaka genom en klausul om mark- nadskriteriers prioritet. I det svenska ramverket sker detta genom definitionen av vad som är ”rimligt”. Innan en jämförbar värdenorm kan appliceras, är det nödvändigt med en offentlig debatt och en allmän medvetenhet om hur genderiserade arbetsmarknader fungerar. Förekomsten av kvinnliga arbetsområden med låg lönesättning åter- speglar snarare dominerande gruppers makt och institutionell praxis, än någon ”marknadsrationalitet”.

En missgynnande-modell inbegriper strategier för att uppnå opar- tiskhet, rimlighet och rättvisa och går längre än att avhjälpa enskilda oförrätter. Den bemöter istället diskriminering av kategorier. Detta innebär att könsneutrala policyramverk överges, som möjliggör för priviligierade grupper att hävda ojämlik behandling vid införandet av handlingsplaner för positiv särbehandling (avsedda att fördelaktigt behandla eller kompensera missgynnade grupper). Denna medveten- het uttrycker Colleen Sheppards, en av de främsta förespråkarna och uttolkarna av de kanadensiska jämställdhetsinitiativen:

Att anta att alla individer är lika, som görs i likabehandlingsmo- dellen, är att transplantera en individuell behandlingsmodell på ett samhälle som lider av djupa gruppbaserade ojämlikheter och därigenom försöka utrota dem (Sheppard, 1993, s. 4).

––––––––––––

Den här studien hade inte kunnat genomföras utan de forskningsinsatser och insikter som Kathleen McCaughey, juridikstuderande och rättsforskare, bistått mig med. Jag vill också tacka Ronnie Eklund, professor i juridik vid Stockholms universitet, som har delat med sig av sin stora kunskap inom området komparativ rättsforskning, samt Lise Bergh, JämO, som har försett mig med material om jämställdhetslagen.

Avslutningsvis vill jag uttrycka min tacksamhet mot mina kollegor vid Forskarskolan i jämförande genusstudier, Helena Bergman, Ingalill Montanari och Margreth Nordgren, vilka har tillbringar många timmar med att läsa denna text: deras kommentarer och förslag har varit ovärderliga.

––––––––––––

213

Barbara Hobson

Referenser

Arbetsdomstolens domar, 1/1996. s. 257–300.

Arbetsmarknadsdepartementet (1997) Kvinnor & män på arbetsmarknaden: Den flexibla arbetsmarknaden. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet

Bacchi, Carol (1990) Same Difference: Feminism and Sexual Difference. Sidney: Allen & Unwin.

Bieback, Karl Jurgen (1996) Indirect Discrimination Within the Meaning of Directive (CE) 79/7 in the Social Security Law of the EC Member States. European Commission, Directorate-General V. Unemployment, Industrial Relations, and Social Affairs. Vol. No. 5 February.

Bergqvist, Christina (1994) Mäns makt och kvinnors intressen . Uppsala: Almqvist och Wicksell International Dissertation

Bergqvist, Christina ”Myten om den universella svenska välfärdsstaten.” Statsveten- skaplig Tidskrift. nr 3 s. 223–233.

Borchorst, Annette (1994) ”Welfare Regimes, Women’s Interests, and the EC.” Gendering Welfare Regimes, (red.) Diane Sainsbury. London: Sage.

Bryson, Lois (1997). ”Citizenship, caring, and commodification.” Crossing Borders: Gender and Citizenship in Transition. Red. Barbara Hobson & Anne-Marie Bergman. Stockholm: FRN.

Björnberg, Ulla (1996) Ensamstående mödrar i Sverige. Kvinnor och välfärden.

Stockholm: FRN.

Cockburn, Cynthia (1983) Brothers, Male Dominance and Technological Change.

London: Pluto.

Commission of the European Communities, ”Memorandum on Equal Pay for Work of Equal Value”, COM (94) 6 final, Brussels, 23. 06. 1994.

Daly, Mary (1996) ”Social Security, Gender, and Equality in the European Union.”

European Commission, Employment, Industiral Relations and Social Affairs.

V/D 5

Drangert, Pili & Nyberg, Anita (1996) Underlag till remissvar på betänkandet ”Sverige och EMU”

Eduards, Maud (1991) ”Toward a Third Way: Women’s Politics and Welfare Policies in Sweden.” Social Research, Vol.58, No.3. s. 677–705.

Esping-Andersen. (1990) The Three Worlds of Welfare Capitalism. New Jersey: Princeton University Press.

Ehmann, Marion (1996) ”Positive Action for Equal Opportunities in the European Union Before and After the Kalanke-Judgment”, Master Thesis, Faculty of Law, Stockholm University.

Eklund, Ronnie (1996) ”The Swedish Case – the promise land of sex equality?” in

Sex Equality Law in the European Union. Red. Tamara Hervey & David O’Keefe. New York: John Wiley and Sons.

Eklund, Ronnie (1996). E.U. Enlargement and the Community Social Policy: Industrial, Atypical Work and Health/Safety Regulations.” Swedish Report on Sinnea Project ”Training in Health & Safety Matters and Atypical Work.”

214

Kön och missgynnande –

Esping-Anderssen, Gösta. (1990) The Three Worlds of Welfare Capitalism. New Jersey: Princeton University Press.

Esping-Anderson. Gösta & Korpi, Walter (1987) ”From Poor Relief to Institutional Welfare States.” The Scandinavian Model: Welfare States and Welfare Res e- arch, Red. R. Erikson, E.J. Hansen, S. Ringen, and H. Uusilato. Armonk, NY: M.E. Sharpe.

European Parliament session documents A4-0338/95, 21 December 1995.

Fenwick, Helen & Hervey, Tamara K. (1995) ”Sex Equality in the Single Market: New Directions for the European Court of Justice.” Common Market Law Review.

Fraser, Nancy (1996) ”Multiculturalism and Gender Equity.” Constellations: International Journal of Critical and Democratic Theory. Vol. 3: No.1.

Fraser, Nancy (1995) ”After the Family Wage: Gender Equity and Social Welfare”, Political Theory, Vol. 22 (November).

Fraser, Nancy and Linda Gordon. 1994. ”’Dependency’ Demystified: Inscriptions of Power in a Keyword of the Welfare State.” Social Politics: International Stud i- es in Gender, State, and Society. Vol. 1 No. 1. s. 4–32.

Fredman, Sandra (1992) ”European Community Discrimination Law: A Critique,”

Industrial Law Journal . Vol. 21 no. 119.

Gelb, Joyce (1989) Feminism and Politics: A Comparative Perspective. Berkeley, CA.: University of California Press.

Handbook on equal treatment for men and women in the European Community

(1995). Luxembourg: European Commission.

Hernes, Helga (1987) Welfare State and Woman Power: Essays in State Feminism.

Oslo: Norwegian University Press.

Hervey, Tamara K. & Jo Shaw (1996) ”Women, Work, and Care: Women’s Dual Role and Double Burden in EC Sex Equality and Law.” Engendering Citizens- hip, Work, and Care, Seminar 1 of the EC Programme, ‘Gender and Citizens- hip: social integration and social exclusion in European Welfare States’.

Hervey, Tamara K. & O’Keefe (1996) David, Red. Sex Equality Law in the European Union. New York: John Wiley and Sons.

Hirdman, Yvonne (1989) Att lägga livet till rätta. Studier i svensk folkhemspolitik. Stockholm: Norstedts Förlag.

Hirdman, Yvonne (1990) ”Genussystemet” i Demokrati och makt i Sverige. SOU 1990:44.

Hobson, Barbara m.fl. (1994a) ”Gender and the Swedish Welfare State.” Comparati- ve Studies of Welfare States. Publications of the British Social Policy- Association. London.

Hobson, Barbara (1994b). ”Solo Mothers, Policy Regimes, and the Logics of Gender.” Gendering Welfare Regimes, edited by Diane Sainsbury. London: Sage.

Hobson, Barbara (1996a) ” Frauenbewegung für Staatsburgerrechte – Das Beispiel Schweden.” Feministische Studien: Sozialpolitik in Europa. vol 14 nr 2, s: 17– 34.

Hobson, Barbara (1990) "No Exit, No Voice: Women's Economic Dependency and the Welfare State", Acta Sociologica, Vol. 33, s: 235–249

215

Barbara Hobson

Hobson, Barbara & Takahashi, Mieko (1996b).”Gemusperspektiv på det sociala medborgarskapet. En studie av ensamstående mödrar.” i Generell välfärd. Hot och möjligheter? (red.) Joakim Palme & Irene Wennemo. Välfärdsårprojektet nr 3. Stockholm: Socialdepartementet.

Honneth, Axel (1996) The Struggle for Recogntion. The Moral Grammar of Social

Conflicts. London: Polity Press.

Hoskyns, Catherine (1996) Integrating Gender: Women, Law, and Politics in the

European Community. London: Verso.

Hultin, Mia & Ryszard Szulkin. (1996) ”Male and Female Inequalities – A Case of Active Discrimination.” Paper presented at LNU Seminar, Stockholm, Novem- ber 13.

Johansson, Stina (1997) ”Women’s Paradise Lost? Social services and care in the quasi-markets in Sweden.” Crossing Borders: Gender and Citizenship in Tran- sition. Red. Barbara Hobson & Anne-Marie Bergman.

Knijn, Trudie (1994) ”Fish without Bikes: Revision of the Dutch Welfare States and Its Consequences for the (In)dependence of Single Mothers”, Social Politics: International Studies in Gender, State, and Society , Vol. 1 No. 1. s. 83–105

Korpi, Walter ”Class, Gender, and Citizenship Rights.” in Contested Citizenship: A Century of Social Policy Development in the Western World. (red.) Korpi & Palme (under utgivning)

Korpi, Walter (1989) ”Power Politics and State Autonomy in the Development of Social Citizenship.” American Sociological Review 54:309–28.

Leibfried, Stephan och Pierson, Paul (1995). European Social Policy: Between Fragmentation and Integration. Washington DC: Brookings Institution.

Lenaerts, Koen (1992) ”Some Thoughts About the Interaction Between Judges and Politicians in the European Community.” Yearbook of European Law Vol. 12 No. 2.

Leira, Arnlaug (1992) Welfare States and Working Mothers. Cambridge, England: Cambridge University Press.

Lewis, Jane (1993) Women and Social Policies in Europe: Work, Family and State.

Red. Jane Lewis. Aldershoot, England: Edward Elgar.

Lewis, Jane & Ostner, Ilona (1995). ”Gender and the Evolution of European Social Policies”, European Social Policy, (red.) Stephan Leibried and Paul Pierson. Washington D.C: Brookings Institute.

Lewis, Jane & Ostner, Ilona (1994) ”Gender and the Evolution of Social Policies.” ZES-Arbeitspaper. Nr. 4/94. Bremen: Centre for Social Policy Research.

Lister, Ruth (1995). ”Dilemmas in Engendering Citizenship.” Economy and Society.

Vol. 24. No. 1: s.1–40.

Mackinnon, Catherine A. (1987) Feminism Unmodified: Discourses on Law and Life.

Cambridge, Mass: Harvard University Press.

Majury, Diane (1991) ”Strategizing In Equality.” At the Boundaries of Law. Red. Martha A Fineman & Nancy S. Thomadsen. New York: Routledge

Mazey, Sonya (1995) ”The Development of EU Equality Policies: Bureaucratic Expansion on Behalf of Women?” Public Administration: An International Quarterly. Vol. 73. No. 4. s. 591–609.

216

Kön och missgynnande –

Meehan, Elizabeth (1991) ”European Social Citizenship and Social Policies.” Frontiers of Social Citizenship. (red.) Ursala Vogel & Michael Moran. London: Macmillan.

Meehan, Elizabeth (1997) ”Women’s European Citizenship: Theoretical and Political Problems.” I The Causes of Women’s Exclusion: Actors, Processes and Institu- tions. Seminar 2 of the EC Programme Gender and Ciitzenship: Social Integra- tion and Social Exclusion in Welfare States.

Minow, Martha (1990) Making All the Difference: Inclusion, Exclusion, and American Law. Ithica: Cornell University Press.

Montanari, Ingalill (1993) ”Harmonisering av social politik inom EG.” (Bilaga 1)”

EG, Kvinnorna och välfärdem: Social välfärd och jämställdhet mellan kvinnor och man I ett europeiski perspektiv. Betänkande av EG- konsekvensutredningarna. SOU 1993: 117.

Montanari, Ingalill (1995). ”Harmonisation of Social Policies and Social Regulations in the European Community” European Journal of Political Research. Vol. 27 No. 1 s. 21–45.

More, Gillian (1993) ”Equal Treatment of the Sexes in European Community Law: What Does Equal Mean? Feminist Legal Studies. Vol. 1 No. 1.

s. 45–74.

Morgan, David (1996) Family Connections: An Introduction to Family Studies.

Oxford: Polity Press.

O’Connor, Julia (1996) ”Labour Market Participation, Gender, and Citizenship.” i

From Women in the Welfare State to Gendering Welfare State Regimes. Cur- rent Sociology. Vol. 44. No. 2 s. 78–100.

Opinion of Advocate General Jacobs. (1997) Case C-409/95. Helmmut Marschall v Land Nordhein-Westfalen. Delivered on May 15.

Orloff, Ann Shola (1993) ”Gender and the Social Rights of Citizenship: The Comparative Analysis of State Policies and Gender Relations.” American Soci- ological Review. Vol. 58. No. 15 s. 303–328.

Ostner, Ilona (1993) ”Slow Motion: Women, Work, and Family in Germany.” Jane Lewis (red.) Women and Social Policies in Europe Aldershot: Edward El gar

Pateman, Carole (1989) The Disorder of Women: Democracy, Feminism and Political Theory. Stanford, CA: Stanford University Press.

Pateman, Carole (1996) Democratization and Citizenship in the 1990’s . Gunnar Myrdal Memorial Lecture. Stockholm University.

Peterson, W. (1994). ”Subsidiarity: A Definition to Suit any Vision?” Parliamentary Affairs. s. 116–132.

Pierson, Paul (1994) Dismantling the Welfare State? Reagan, Thatcher, and the Politics of Retrenchment: Cambridge University Press:

Pierson, Paul (1996). ”The Path to European Integration: An Historical Institutional Analysis.” Comparative Political Studies. Vol. 29: 150- s. 60–82

Quebec National Assembly. (1996) 35th leg., Bill 35. Pay Equity, 1996. Chapter 43.

Reskin, Barbara (1986) Women’s Work, Men’s Work: Sex Segregation on the Job.

Washington DC: National Academy Press.

Rhode, Deborah ( 1990) Theoretical Perspectives on Sexual Difference. New Haven: Yale University Press.

217

Barbara Hobson

Richmond, Amy (1996) ”The Politics of Social Law: The European Court of Justice and the Social Dimension.” Paper presented at the American Political Science Association. San Francisco, August 29–September 1.

Riksförsäkringsverket (1996). Ett fördjupningsmaterial om den nya pensionen

Riksförsäkringsverket (1997). Reformerat pensionssystem – utfall för individer . RFV Redovisar 1997: 3.

Ruggie, Mary (1984) The State and The Working Woman: A Comparative Study of Britain and Sweden. Princeton University Press.

Sainsbury, Diane (1994) Gendering Welfare Regimes. London: Sage.

Saraceno, Chiara (1994) ”The Ambivalent Familism of the Italian Welfare State.”

Social Politics: International Studies in Gender, State, and Society . Vol. 1 No. 1.

Scheiwe, Kirsten (1994) EC Law’s Unequal Treatment of the Family: The Case Law of the European Court of Justice on Rules Prohibiting Discrimination on Gr o- unds of Sex and Nationality.” Social and Legal Studies. Vol. No. 3. s. 243–265

Sheppard, Colleen (1993) Study Paper prepared on Litigating the Relationship

Between Equity and Equality. Ontario Law Reform Commission. Ontario, Canada.

Sheppard, Colleen (1991) ”The ’I’ and the ’It’ : Reflections on a Feminist Approach to Constitutional Theory.” Feminist Theory. Red. Richard F. Devlin. Toronto Canada: Edward Montgomery Publications Limited.

Sheppard, Colleen (1990) ”Recognition of the Disadvantaging of Women: The Promise of Andrews v. Law Society of British Columbia.” McGill Law Journal. Vol. 35. s. 207–234.

Siaroff, Alan (1994) ”Work, Welfare, and Gender Inequality: A New Typology. Gendering Welfare States. Red. Diane Sainsbury. London: Sage.

Spicker, Paul (1994). ”The Principle of Subsidiarity and the Social Policy of the European Community” Journal of European Social Policy. Vol. 1. No. 1. s. 3– 14.

Stark, Agneta (1993). ”Svar till Rolf Andersson.” Kommunalarbetaren. September.

Stark, Agneta (1994) Expressen, April 1.

Stark, Agneta & Lindqvist, Sven (1996), Aftonbladet. April 3.

Steiner, Josephine (1996) ”The Principle of Equal Treatment for Men and Women in Social Security.” Sex Equality Law in the European Union. Red.Tamara Hervey and David O’Keefe, New York: John Wiley and Sons.

Ståhlberg, Ann C. (1993) ”Pension Reforms in Sweden .” Institutet för Socialforsk- ning. Benefits. 6.

Ståhlberg, Ann C. Våra pensionssystem . Stockkholm: SNS Förlag.

Sundström, Marianne (1987). A Study in the Growth of Part-time Work in Sweden.

Stockholm: Arbetslivsentrum

Sverige och EMU. 1996. (SOU 1996: 158).

Szyszczak, Erika (1996) ”Community Law on Pregnancy and Maternity.” Sex Equality Law in the European Union. Red. Tamara Hervey and David O’Keefe, New York: John Wiley and Sons.

United Nations Development Programme (UNDP). Human Development Report 1995. Oxford: Oxford University Press. s 73–86.

218

Kön och missgynnande –

Valiente, Celia (1997) The Regulation of Sexual Harassment in the Workplace in Spain: the Role of State Feminists in the Elaboration of Gender Equality Pol i- cies

Van Keesbergen, Kees (1995) Social Capitalism: A Study of Christian Democracy in the Welfare State. London: Routledge

Ward, Ian (1996) ”Beyond Sex Equality. Sex Equality Law in the European Union. Red.Tamara Hervey & David O’Keefe. New York: John Wiley and Sons. s. 383–398.

Weir, Margaret (1995) ”Poverty, Social Rights, and the Poverty of Place in the United States.” European Social Policy: Between Fragmentation and Integr a- tion. Red. Stephan Leibfried & Paul Pierson. Washington DC: Brookings Inst i- tution.

Öberg, Lisa (1996) Barnmorskan och läkaren: kompetens och konflikt i svensk förlossningsvård, 1870–1920. Stockholm.

219

Om författarna

SIV S. GUSTAFSSON

är professor i nationalekonomi vid Amsterdams universitet. Hon forskar bl.a. om ekonomiska effekter av familjepolitiken. Konsekven- serna av skattepolitik och subventionerad barnomsorg för kvinnors arbetsmarknadsbeteende i olika länder är några av de politikområden hon analyserat. Siv S. Gustafsson har publicerat artiklar i antologier och vetenskapliga tidskrifter, och är en av författarna i boken Out of the margin. Feminist perspectives on economics (1995).

BARBARA HOBSON

är docent i sociologi, verksam vid Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet, och föreståndare för Forskarskolan i jämförande genusstudier. Hon är redaktör för tidskriften Social Politics: International Studies of Gender, State, and Society. Hon har publicerat artiklar om kön och välfärdsstater, kring teman som kön och medborgarskap, kvinnors maktresurser och välfärdsstaten, samt kvinnors ekonomiska beroende och sociala medborgarskap. Några av hennes senaste publikationer inom dessa områden är: Women’s Collectivities, Power Resources and the Making of Welfare States

(tillsammans med Marika Lindholm), Theory and Society (utkommer 1997); ”Frauenbewegung fŸr Staatsburgerrechte – Das Beispiel Schweden”, i Feministische Studien (hösten 1996); ”No Exit, No Voice: Married Women’s Economic Dependency and the Welfare State”, i Acta Sociologica (december 1990). För närvarande leder hon ett internationellt forskningsprojekt, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond.

INGEGERD MUNICIO LARSSON

är FD och forskarassistent vid Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Hon har tidigare forskat om invandrar- och skolpolitik, men arbetar nu med en jämförande studie av familjepoli- tik i Sverige och i England och Spanien. Hon studerar framför allt hur föräldrar fördelar ansvaret för barnen efter en skilsmässa. Ingegerd Municio Larssons avhandling hette Från lag till bruk. Hemspråksre-

formens genomförande och publicerades 1987.

Senaste artikel är

”Den retoriska staten” i Häften för kritiska studier

1996:4.

220

 

MARGRETH NORDGREN

är doktorand i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Hennes forskningsområde är förändringar i välfärdsstaten med inriktning på kontextuella variationer och historiska processer i transformationen av den medicinska professionen ur ett köns- och maktperspektiv. Margreth Nordgren arbetar med avhandlingen Läkarprofessionens feminisering – En köns- och maktaspekt .

Å SA REGNÉR

är FK och arbetar som ämnessakkunnig på Arbetsmarknadsdeparte- mentet med ansvar för arbetsmarknads- och jämställdhetsfrågor. Hon har tidigare bl.a. varit ensamutredare i Utredningen om kvinnors arbetsmarknad. (Slutbetänkandet heter Hälften vore nog , SOU 1996:56.)

Arbetsuppgifterna på Arbetsmarknadsdepartementet innebär framtagning och analys av statistik som beskriver utvecklingen på arbetsmarknaden ur ett könsperpektiv. Även uppföljning av de arbets- marknadspolitiska målen ur jämställdhetssynpunkt ingår i ansvars- området.

DIANE SAINSBURY

är docent i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Hennes forskningsområde är välfärdsstaten och socialpolitiken ur ett genus- perspektiv. Hon har skrivit Gender, Equality and Welfare States

(1996) och ”Från familj till individ i socialpolitiken” i Kvinnors historia (1993). För närvarande arbetar Diane Sainsbury med en jämförelse av de nordiska välfärdsstaterna, ”Gender Inequality and the Social Democratic Welfare States”.

AGNETA STARK

t.f. professor i företagsekonomi vid Högskolan i Örebro (halvtid) och docent i företagsekonomi vid Stockholms universitet. Hennes forskningsområden är redovisning och genusperspektiv på ekonomis- ka problem. Hon intresserar sig för ekonomisk teori, redovisningsteo- ri, effektivitetsmätning och för jämställdhetsfrågor. Agneta Stark har tidigare skrivit bl.a. Social redovisning (1978), Avskrivningar: om anläggningstillgångar med långt liv (1994), samt Rent ekonomiskt?

(1991) och Halva makten – hela lönen! (1994). Hon arbetar med ett jämförande genusprojekt om hur olika samhällen organiserar mönstret av betalt och obetalt arbete.

221