Dir.1997:58
En särskild utredare tillkallas med uppdrag att kartlägga omfattningen av konstnärernas arbetslöshet. Vidare skall utredaren analysera hur de nuvarande aktiva arbetsmarknads-politiska insatserna för yrkesverksamma konstnärer fungerar samt, om så erfordras, lämna förslag till hur de arbetsmarknadspolitiska medel som redan i dag utgår till konstnärer effektivare kan användas inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska stöd-
och åtgärdssystemen. Utredaren skall också granska centrumbildningarnas arbetsförmedlande roll samt lämna förslag till åtgärder som tydligare kan avgränsa den mottagargrupp till vilken de arbetsmarknadspolitiska insatserna inom kulturområdet riktas. Dessa förslag skall ha sin utgångspunkt i de övergripande nationella målen för arbetsmarknadspolitiken och kulturpolitiken.
Riksdagen har ställt sig bakom regeringens förslag om övergripande mål för den nationella arbetsmarknadspolitiken (prop. 1995/96:222, bet.
1996/97:FiU15, rskr. 1996/97:307). Dessa mål formuleras i tre punkter:
- vakanstiderna för de lediga platserna skall hållas nere,
- långtidsarbetslösheten skall minska,
- långa tider utan arbete skall motverkas.
Avsikten med arbetsmarknadspolitiken är i korthet att förmedla lediga platser och att genom individuella insatser främja arbetskraftens anpassning till den reguljära arbetsmarknadens behov.
Riksdagen har också beslutat om mål för den nationella kulturpolitiken
(prop. 1996/97:3, bet. 1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129). Kulturpolitiken skall bl.a.
- värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den,
- verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande,
- främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar.
Inriktningen på de framtida insatserna för konstnärerna skall enligt propositionen om kulturpolitik bl.a. syfta till att skapa förutsättningar för ett aktivt kulturliv som ger arbete och försörjning åt konstnärerna och rika kulturupplevelser för medborgarna, skapa sådana villkor för de professionella konstnärerna att de kan basera sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt arbete, liksom att anpassa regelverket på alla politikområden så att rimliga hänsyn tas till konstnärernas speciella förhållanden.
Regeringen har såväl i propositionen (1995/96:222) om vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten som i propositionen (1996/97:3) om kulturpolitik uttalat sin avsikt att se över det arbetsmarknadspolitiska stöd- och bidragssystemet i förhållande till de villkor som gäller för konstnärsyrket.
Konstnärernas arbetsmarknad inom kultursektorn avviker från de förutsättningar som arbetsmarknadspolitiken utgår ifrån. Arbetena är oftast tillfälliga och säsongsbetonade, fasta anställningar är mindre vanliga. Det finns också en långvarig obalans mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Intresset för konstnärliga utbildningar är mycket stort liksom tillströmningen till kulturområdet. Koncentrationen av konstnärer är vidare mycket framträdande i storstadsområdena.
Arbetslösheten inom kulturområdet ligger på dubbelt så hög nivå som för genomsnittet på arbetsmarknaden. Den är hög både i låg- och högkonjunktur.
Konstnärerna utgör ingen homogen grupp. Arbetsförhållanden och villkor varierar både mellan de olika konstarterna och mellan de enskilda konstnärerna.
Många konstnärer betecknas inte som arbetstagare. Till dessa hör framför allt de egenföretagande upphovsmännen som författare, tonsättare och bild- och formkonstnärer.
Fasta anställningar förekommer framför allt vid exempelvis teater- och musikinstitutioner. Det vanliga är dock tidsbegränsade anställningar och projektanställningar samt skilda typer av uppdrag.
En särskild grupp utgör dansarna, som vare sig de har haft fast anställning eller ej, knappast kan ägna sig åt sin yrkesverksamhet efter 40 års ålder och ofta hänvisas till arbetslöshet.
Kostnaderna för det ekonomiska stödet vid arbetslöshet är betydligt större än kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Det ekonomiska stödet till arbetssökande inom kulturyrken och journalistik
(bild, media, scen och ton) uppskattades av Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) vid 1990-talets mitt till drygt en halv miljard kronor på årsbasis. De arbetsmarknadspolitiska insatserna för konstnärer under motsvarande period uppgick till drygt 200 miljoner kronor. Från Kulturdepartementets utgiftsområde utgår för år 1997 sammanlagt 10 291 000 kr till tio centrumbildningar inom olika konstområden.
Gemensamt för centrumbildningar är funktionen som samarbetsorgan, informatör, opinionsbildare och kulturförmedlare. Vissa arbetsförmedlande insatser bedrivs också inom ramen för centrumbildningarnas verksamhet.
Arbetslöshetsförsäkringen skall få en tydligare inriktning av omställningsförsäkring. Regeringens ambition är att antalet personer som går mellan arbetsmarknadspolitiska åtgärder och öppen arbetslöshet, s.k.
rundgång skall minska. Konstnärernas arbetsmarknad erbjuder i många fall endast kortare perioder av reguljära anställningar.
Utredningen om ersättning vid arbetslöshet och omställning (dir.
1995:92) har nyligen lämnat sitt slutbetänkande (SOU 1996:150) En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Utredaren har bl.a. haft i uppdrag att föreslå en integrering av kontant arbetsmarknadsstöd (KAS)
och arbetslöshetsförsäkringen liksom att reglerna skall utformas så att de betonar försäkringens karaktär av omställningsförsäkring. Utredningen konstaterar bl.a. att arbetslöshetsförsäkringen fungerar som en yrkesförsäkring för frilansare. Regeringen har nyligen överlämnat propositionen (1996/97:107) En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring till riksdagen.
Regeringen konstaterar i propositionen om kulturpolitik att frågan om teaterns förnyelse är nära förbunden med frågan om anställningsformer inom teatern. Det finns enligt propositionen en konflikt mellan arbetsgivarnas behov av en rörlig teaterarbetarkår och de anställdas behov av trygghet och rimliga arbetsförhållanden. Det sägs vidare i propositionen att ansvaret för denna fråga ligger hos arbetsmarknadens parter. Teatrarnas Riksförbund och Svenska Teaterförbundet har på uppdrag av Statens kulturråd utfört en studie av anställningsformerna för de statligt stödda teaterinstitutionernas konstnärliga personal.
Utredaren skall kartlägga den nuvarande omfattningen av konstnärernas arbetslöshet och omfattningen av det ekonomiska stödet till konstnärerna uppdelat på passivt stöd och aktiva åtgärder och hur detta förhåller sig till andra yrkesgrupper. Utredaren skall vidare analysera den långvariga obalansen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft för konstnärer och vilka orsaker som kan finnas till den höga arbetslösheten inom kulturområdet. Utredaren skall också redovisa i vilken utsträckning konstnärer får arbete och då i vilka former och inom vilka yrken efter att ha deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder (frekvensen av rundgång mellan arbete och åtgärder). Därvid skall utredaren beakta jämställdhetsaspekten.
Hörnstenen i den svenska arbetsmarknadspolitiken är arbets- och kompetenslinjen. Den innebär att en arbetslös person, som inte direkt kan få ett arbete, i första hand skall erbjudas en utbildning eller en annan lämplig åtgärd i syfte att personen skall få ett reguljärt arbete.
Platsförmedling, vägledning, yrkesinriktad rehabilitering och olika aktiva åtgärdsprogram är de insatser som kommer i fråga för att förverkliga den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Detta innebär också att en arbetslös i princip skall kunna vara tillgänglig för hela den övriga arbetsmarknaden om det inte går att finna arbetsuppgifter inom det ursprungliga yrket.
Utredaren skall visa på framgångsrika arbetsmarknadspolitiska program som har lett till att konstnärer har fått en fastare förankring på den reguljära arbetsmarknaden som helhet. Utredaren skall också kartlägga vilka hinder som finns i det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet för konstnärer och vid behov föreslå ändringar innebärande en effektivare användning av de medel som redan i dag utgår till konstnärsgruppen inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska stöd- och åtgärdssystemen.
Utredaren skall även granska centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet.
Utredaren skall även mot bakgrund av den ökande tillströmningen av arbetssökande till kulturområdet föreslå hur den mottagargrupp som de arbetsmarknadspolitiska insatserna inom kulturområdet riktas till tydligare kan avgränsas.
Förslag från utredaren skall ha sin utgångspunkt i de övergripande nationella målen för arbetsmarknadspolitiken och kulturpolitiken.
I budgetpropositionen för år 1997 anges ramarna för statens insatser på de arbetsmarknadspolitiska och kulturpolitiska områdena för perioden 1997-1999. Förslag som inte ryms inom dessa ramar skall åtföljas av förslag till annan finansiering inom utgiftsområdena.
Utredaren skall senast den 31 oktober 1997 lämna en slutlig rapport.
Under arbetets gång bör utredaren, i den omfattning som bedöms vara lämplig, samråda med arbetsmarknadens parter, Statens kulturråd, Konstnärsnämnden och Arbetsmarknadsstyrelsen. Konstnärliga och litterära utövares samarbetsnämnd samt andra berörda organisationer inom konst-
närernas arbetsmarknad skall ges tillfälle att följa utredningsarbetet och lämna synpunkter på detta.
I den mån det behövs skall utredaren samråda med Utredningen om generellt stöd till konstnärliga och litterära egenföretagare (dir.
1996:80) och andra utredningar av betydelse för arbetet.
Utredaren skall beakta regeringens direktiv (dir. 1994:23) till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden.
Utredaren skall också följa regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir.
1992:50), jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) samt att redovisa konsekvenserna för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49).