Dir. 1997:32
Kommittén skall utreda dels behov och utformning av en utjämning av kostnadsskillnader mellan kommuner för verksamhet enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, dels huruvida felaktigheter i beräkningarna av utjämningsbidrag och utjämningsavgift skall korrigeras i efterhand och i så fall på vilket sätt.
Den 1 januari 1996 infördes ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting. En parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallades redan i augusti 1995 för att följa upp och utvärdera samt lämna förslag i syfte att utveckla systemet (dir. 1995:118).
Statsbidrags- och utjämningssystemet består, förutom av ett generellt invånarbaserat statsbidrag av inkomstutjämning, utjämning för strukturellt betingade kostnadsskillnader samt införanderegler.
Inkomstutjämningen och kostnadsutjämningen bygger på att de kommuner och landsting som har en högre skattekraft eller mer gynnsam struktur än genomsnittet får betala en utjämningsavgift till staten och att de som har en lägre skattekraft eller mindre gynnsam struktur än genomsnittet får ett utjämningsbidrag från staten. De sammanlagda utjämningsbidragen respektive utjämningsavgifterna för kommuner och landsting uppgår i princip till lika stora belopp vilket innebär att systemet är neutralt för statsbudgeten.
När det gäller utjämningssystemet finns två aktuella frågeställningar som behöver belysas ytterligare. Den första är frågan om behov och utformning av en utjämning av kostnadsskillnader mellan kommuner för verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Den andra frågan gäller huruvida felaktigheter i beräkningarna av utjämningsbidrag och utjämningsavgift skall korrigeras i efterhand.
Den 1 januari 1994 trädde lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) i kraft. Lagen innebär bl.a. att de tidigare omsorgsinsatserna för personer med utvecklingsstörning m.fl.
har förts över från landstingen till kommunerna.
Huvudmannaskapsförändringen har genomförts successivt under åren 1991 till 1996. Metoden för att ekonomiskt reglera huvudmannaskapsförändringar har i allmänhet skett genom skatteväxling i kombination med särskilda länsvisa mellankommunala kostnadsutjämningssystem. I något fall har landstinget lämnat särskilt bidrag till kommunerna. Det finns emellertid stora kostnadsskillnader mellan kommuner för LSS-insatser.
Redan i utredningsarbetet som föregick det nationella utjämningssystemets införande diskuterades frågan om möjligheterna och behovet av att inom ramen för kostnadsutjämningen också utjämna för kostnader för insatser enligt LSS. Det fanns emellertid inte ett tillräckligt underlag för att fastställa vilka strukturella faktorer som påverkar kostnaderna och som skulle kunna ligga till grund för en utjämningsmodell. Regeringen beslutade därför den 24 maj 1995 att tillsätta en arbetsgrupp inom Socialdepartementet med uppgift att utreda frågan. Arbetsgruppen lämnade sin rapport i juni 1996 (Ds 1996:47).
Arbetsgruppen gjorde bedömningen att ett nationellt kostnadsutjämningssystem är det mest lämpliga alternativet för att utjämna kostnadsskillnader mellan kommuner för LSS-insatser och att ett sådant system bör kunna infogas i det existerande nationella statsbidrag- och utjämningssystemet. Arbetsgruppen föreslog också faktorer som skulle kunna användas i ett sådant kostnadsutjämningssystem. Gruppen konstaterade emellertid att ytterligare statistik skulle krävas för att utforma ett utjämningssystem.
Socialdepartementet har därefter genomfört en fältstudie i syfte att få fram ytterligare underlag. I ett urval av landets kommuner har antalet LSS-insatser, innehållet i insatserna och de därav följande kostnaderna analyserats. Resultatet av fältstudien samt ett förslag till konstruktion av ett system för att utjämna för kostnadsskillnader för verksamhet enligt LSS kommer att redovisas inom kort.
Statistiska centralbyrån (SCB) beräknar varje år utjämningsbidrag respektive utjämningsavgift. Utjämningssystemet är komplext och beräkningarna baseras på många olika faktorer, vilket kräver ett omfattande statistikunderlag för varje kommun och landsting.
SCB skall senast den 1 oktober året före det år som bidrag betalas ut lämna uppgift till varje kommun och landsting om preliminära bidrag och avgifter. Dessa ges därigenom möjlighet att i tid upptäcka eventuella felaktigheter.
Skattemyndigheten fastställer bidragens storlek samt lämnar, senast den 25 januari det år som bidrag betalas ut, uppgift om bidragets storlek till varje kommun och landsting. Skattemyndighetens beslut får överklagas hos regeringen.
Om ett fel skulle uppstå i de definitiva beräkningarna, kan det få vissa följdeffekter. I t. ex. kostnadsutjämningen beräknas bidragets eller avgiftens storlek för varje kommun respektive landsting som skillnaden mellan en kommunvis respektive landstingsvis beräknad kostnad och den för landet genomsnittliga kostnaden per invånare. Ett fel i beräkningarna för en enskild kommun eller ett enskilt landsting kan innebära att den genomsnittliga kostnaden för landet också blir fel, vilket därmed kan påverka bidragen och avgiften för alla andra kommuner eller landsting.
Utifrån det underlag som Socialdepartementet har redovisat skall kommittén ta ställning till om det finns behov av en nationell utjämning för kostnadsskillnader mellan kommuner för verksamhet enligt LSS. Om så är fallet skall kommittén föreslå hur en utjämning bör utformas, när den bör införas samt hur införandet skall ske. Kommittén bör därvid bedöma behovet och konstruktionen av införanderegler samt vilka övriga förändringar som krävs. En fråga gäller t.ex. hur de nuvarande inomregionala kostnadsutjämningssystemen bör hanteras.
Kommittén skall utreda hur felaktigheter i beräkningarna bör hanteras om de upptäcks efter det att skattemyndigheterna har fastställt utjämningsbidrag och utjämningsavgift. En utgångspunkt för kommittén skall vara att eventuella korrigeringar av felaktigheter i beräkningarna måste ske så att de kan finansieras inom utjämningssystemets ram.
Frågan om eventuella korrigeringar bör belysas ur flera aspekter. En fråga är om det är möjligt att i efterhand kräva tillbaka en utbetalning som beror på t.ex. fel i beräkningsunderlaget. En annan fråga är t.ex.
på vems initiativ en korrigering skall kunna göras.
Kommittén skall beskriva vilka typer av fel som kan uppkomma samt vilka av dessa som bör vara aktuella för eventuell korrigering.
Om kommittén finner att felaktigheter bör korrigeras, skall kommittén föreslå hur korrigeringen kan ske. Kommittén skall även ta ställning till om det skall finnas en tidsgräns för att korrigera fel och om undantag från korrigering bör finnas t.ex. vid mindre belopp.
Kommittén skall, om så krävs, föreslå ändringar i gällande lagar och förordningar.
Redovisning av uppdraget
Tilläggsuppdraget skall redovisas senast den 10 juni 1997.