Livsmedelstillsynen

Innehåll

Dir. 1997:25

Beslut vid regeringssammanträde den 6 februari 1997

Sammanfattning av uppdraget

En kommitté tillkallas med uppgift att göra en översyn av livs- medelstillsynen. Kommittén skall särskilt utreda fördelningen mellan stat och kommun vad gäller ansvaret för livsmedelstillsynen, föreslå lämpliga former för tillsynen liksom för systemet med tillsynsavgifter.

Bakgrund

Den nuvarande organisationen av den allmänna livsmedelstillsynen fastställdes av riksdagen år 1989 (prop. 1988/89:68, bet. 1988/89:JoU14, rskr. 1988/89:263). Beslutet syftade till en skärpt livsmedelskontroll och innebar bl.a. vissa ändringar i livsmedelslagen (1971:511) genom vilka Statens livsmedelsverks roll som central tillsynsmyndighet stärktes.


I det övergripande målet för Livsmedelsverkets verksamhet ingår att i konsumenternas intresse verka för säkra livsmedel av god kvalitet.


Enligt 24 § livsmedelslagen utövar Livsmedelsverket den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Verket har vidare tillsyn över efterlevnaden av vissa EG-förordningar med följdförfattningar.
Länsstyrelsen utövar den närmare tillsynen inom länet. Den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet utövar tillsynen inom kommunen om regeringen inte har föreskrivit att tillsynen skall utövas av Livsmedelsverket.


Enligt 53 § livsmedelsförordningen (1971:807) får Livsmedelsverket meddela föreskrifter om egentillsyn och kontrollprogram för näringsidkare inom livsmedelshanteringen.


För att finansiera den skärpta livsmedelskontrollen infördes genom 1989 års riksdagsbeslut ett nytt avgiftssystem, som bl.a. innebär att en årlig avgift tas ut av den som  hanterar livsmedel i en livsmedelslokal.
I 29 a § livsmedelslagen anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om avgifter för en myndighets verksamhet enligt livsmedelslagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Regeringen får enligt bestämmelsen också föreskriva att kommunen skall ombesörja uppbörden av avgiften för den statliga tillsynen. Enligt 11 § förordningen (1989:1110) om avgift för livsmedelstillsyn m.m. skall kommunerna årligen till Livsmedelsverket betala in 15 % av de årliga tillsynsavgifterna som kommunerna uppbär.


Svenska kommunförbundet har i olika sammanhang i skrivelser till regeringen tagit upp frågor som rör fördelningen av tillsynsansvaret mellan staten och kommunerna samt avgifterna för livsmedelstillsynen.
Bl.a. gäller det kommunernas ansvar för gränskontrollen vid införsel av livsmedel från tredje land. Regeringen beslutade i februari 1996 att inte vidta någon åtgärd med anledning av en framställning från Kommunförbundet om att kontrollen av animaliska livsmedel som importeras från tredje land i fortsättningen skall vara en statlig uppgift. I beslutet hänvisade regeringen bl.a. till att ansvarsfördelningen mellan stat och kommun kommer att behandlas i den nu aktuella utredningen.


Också i andra hänseenden än i frågor om gränskontrollen ställer EU-
medlemskapet särskilda krav på livsmedelstillsynen. Exempelvis har omfattningen av tillsynen över kött- och fiskanläggningar ökat samtidigt som kompetenskraven för denna tillsyn har skärpts. Det är visserligen så att det i EG:s regelverk inte regleras hur strukturen av livsmedelstillsynen skall vara utformad i medlemsländerna. Ett medlemsland är dock gentemot EG-kommissionen och övriga medlemsländer skyldigt att se till att livsmedelstillsynen fullgörs på ett tillfredsställande sätt. När staten, som är fallet i Sverige, i stor utsträckning har delegerat tillsynen till kommunerna, måste staten ha medel att kontinuerligt följa upp kommunernas verksamhet och att rätta till eventuella brister.


I detta sammanhang kan nämnas att EG-kommissionen i augusti 1996 gjort en utvärdering av det svenska systemet för offentlig livsmedelskontroll i den del som avser det s.k. icke-veterinära området. I kommissionens rapport anges bl.a. att systemet för livsmedelskontroll i Sverige kan anses vara effektivt och i linje med huvudbestämmelserna i rådets direktiv 89/397/EEG av den 14 juni 1989 om offentlig kontroll av livs-
medel.


Mot bakgrund av Sveriges medlemskap i EU uppdrog regeringen i oktober 1995 åt Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk och Fiskeriverket att precisera vissa skyldigheter som följer av medlemskapet. Uppdraget omfattade bl.a. att lämna förslag till hur problemen med gränsdragningen mellan Jordbruksverkets och Livsmedelsverkets ansvarsområden i fråga om kvalitetskontrollen enligt EG:s marknadsordningar för ägg och fjäderfäkött samt EG:s bestämmelser om vin och sprit skall lösas.
Jordbruksverket och Livsmedelsverket redovisade uppdraget i den delen den 29 februari 1996. Enligt regeringens uppfattning finns dock ett behov av att ytterligare utreda frågan om tillsynsansvaret i detta avseende.


Vad gäller avgifterna för livsmedelstillsynen har Kommunförbundet vid flera tillfällen begärt att kommunerna själva skall få besluta om taxornas utformning och att avgifterna skall beslutas av kommunerna inom ramen för självkostnadsprincipen. Vidare har begärts att bestämmelsen att kommunerna till Livsmedelsverket skall leverera in 15 % av de årliga tillsynsavgifter som kommunerna uppbär skall slopas.


Livsmedelsverket har i en skrivelse till regeringen föreslagit bl.a. att livsmedelslagen ändras så att det blir möjligt att överföra tillsyn mellan kommuner. Syftet med en sådan ändring skulle vara att göra det möjligt för kommunerna att mer effektivt kunna utnyttja tillsynsresurserna. Frågan om interkommunal samverkan när det gäller livsmedelstillsynen bör därför utredas närmare.


Riksdagens revisorer har i sitt förslag till riksdagen, förs.
1994/95:RR8 Kontroll av livsmedel, granskat Livsmedelsverkets styrning och uppföljning av livsmedelstillsynen på lokal nivå samt kommunernas och länsstyrelsernas ansvar och arbete på livsmedelsområdet.
Revisorernas granskning tyder på att egentillsynen som en del av den offentliga kontrollen inkräktar på myndigheternas aktiva tillsyn.
Revisorerna föreslår därför en utvärdering av kommunernas insatser för egentillsynen respektive direkt tillsyn med avseende på den risk som finns för att den direkta oanmälda tillsynen och de egna mätningarna inte ges tillräcklig prioritet. Vidare anför revisorerna att deras granskning visat att länsstyrelsernas kunskaper och kompetens i flera län har stor betydelse särskilt för de mindre kommunerna men att länsstyrelsernas ansvar för livsmedelstillsynen i länet är indirekt och oprecist. Revisorerna anser att en översyn bör göras av vilken roll den regionala nivån skall spela i livsmedelstillsynen och vilken ansvars-
fördelning som bör gälla mellan Livsmedelsverket och länsstyrelserna.
Slutligen anför revisorerna att en översyn av det svenska avgiftssystemet bör göras på basis av det av Livsmedelsverket redovisade regeringsuppdraget att kartlägga hur livsmedelstillsynen finansieras i ett urval EU- och EFTA-länder (Livsmedelsverkets rapport nr 51/94).


Riksdagen uttalade med anledning av revisorernas förslag (bet.
1994/95:LU20, rskr. 1994/95:268) att det, med hänsyn till vad som framkommit vid revisorernas granskning samt till den tid som förflutit sedan riksdagen beslutade om den nuvarande ordningen för kontroll av livsmedel, är befogat att ett utvärderings- och översynsarbete nu kommer till stånd.

Uppdraget

Kommittén skall, med beaktande av vad som anförts i bet. 1994/95:LU20, göra en översyn av livsmedelstillsynen.

Kommittén skall därvid särskilt
- utreda fördelningen mellan stat och kommun vad gäller ansvaret för livsmedelstillsynen,
- se över den regionala nivåns roll i livsmedelstillsynen,
- utreda förutsättningarna för interkommunal samverkan när det gäller livsmedelstillsynen,
- utvärdera systemet med obligatorisk egentillsyn för företagen,
- göra en översyn av avgiftssystemet inom livsmedelstillsynen.

Kommittén skall föreslå lämpliga former för tillsynen liksom för systemet med tillsynsavgifter. Vid översynen av avgiftssystemet skall finansieringsprincipen beaktas. Även effekterna för små och medelstora företag samt intresset av konkurrensneutralitet bör uppmärksammas.


Kommittén skall vidare särskilt redovisa hur dess förslag förhåller sig till EG:s bestämmelser på området.

Övrigt

Kommittén skall samråda med berörda myndigheter och organisationer under utredningens gång.


För kommittén gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) och att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir.
1996:49).

Redovisning av uppdraget

Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 1997.