Dir. 1997:15
En särskild utredare tillkallas med uppgift att analysera konsekvenserna för Sverige, men även för unionen som helhet och för kandidatländerna vad avser den regionala utvecklingen och den gemensamma regional- och strukturpolitiken av EU:s utvidgning. Utredaren skall i första hand utgå från en utvidgning med de elva aktuella kandidatländerna. Analysen bör omfatta olika scenarier för den gemensamma regional- och strukturpolitiken.
Då flera faktorer och förutsättningar för utvidgningen idag inte är kända kan resultaten med fördel presenteras som kvalitativa resonemang, vilka dock bör kompletteras med beräkningar av möjliga budgetära konsekvenser. Relevanta internationella och svenska studier bör tillvaratas.
Europeiska unionen står inför sin femte utvidgning, Tysklands enande oräknat. Sverige ser utvidgningen som ett viktigt steg mot ett enat Europa. Flertalet av de elva stater som har ansökt om medlemskap skiljer sig radikalt från nuvarande medlemmar vad gäller ekonomisk utvecklingsnivå samt institutionell uppbyggnad och traditioner.
Samtidigt fördjupas löpande EU:s politiska och ekonomiska integration, vilket innebär att kandidatländerna har ett mer omfattande regelverk att anpassa sig till än vad som tidigare har varit fallet för nytillkommande länder. EU:s kommande utvidgning är samtidigt en av drivkrafterna bakom den reformprocess som de före detta centralplanerade ekonomierna genomgår.
Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn 1993 fastslogs förutsättningarna för ett medlemskap i EU, de s.k. köpenhamnskriterierna. Dessa innebär bl.a. att länderna skall ha rättsstatens karakteristiska kännetecken, dvs. demokrati, respekt för lagarna och mänskliga rättigheter samt skydd och respekt för minoriteters rättigheter, fungerande marknadsekonomier och förmåga att hantera konkurrensen och marknadskrafterna inom unionen.
Medlemskapet förutsätter vidare att kandidatländerna har möjlighet att uppfylla medlemskapets förpliktelser inklusive anslutning till målen om en politisk, ekonomisk och monetär union.
Vid Europeiska rådets möten i Essen, Madrid, Florens och Dublin bekräftades riktlinjerna för nästa utvidgning. Europeiska rådet har vid flera tillfällen deklarerat att medlemskapsförhandlingar med Malta och Cypern skall påbörjas sex månader efter regeringskonferensens slut.
Samtidigt uttryckte Europeiska rådet i Madrid att strävan är att den inledande fasen av förhandlingar med kandidatländerna i Central- och Östeuropa skall sammanfalla med förhandlingsstarten för Malta och Cypern. Vad gäller Maltas medlemskapskandidatur har ansökan dragits tillbaka efter regeringsskiftet hösten 1996.
I Europeiska kommissionen pågår arbetet med att färdigställa så kallade länderyttranden (aviser) för de elva kvarvarande kandidatländerna.
Därtill kommer utredningar om utvidgningens effekter på olika sakområden, inklusive institutionella konsekvenser. Slutligen pågår arbete med att utreda de finansiella konsekvenserna av utvidgningen.
Sannolikt kommer utredningarna att läggas fram i ett sammanhang under hösten 1997.
Enligt EG-fördraget skall EU främja utvecklingen inom hela unionen för att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen (regional- och strukturpolitik) och sträva efter att minska skillnaderna mellan regionerna. Dessa målsättningar kommer vid utvidgningen att gälla även för de nuvarande kandidatländerna.
Budgeten för unionens regional- och strukturpolitik (strukturfonderna)
utgör ca en tredjedel av EU:s hela budget. Alla insatser där strukturfonderna medverkar i finansieringen, kräver en kompletterande medfinansiering från medlemsländernas sida.
Viktiga inslag i unionens regional- och strukturpolitik är att alla insatser baseras på program som utarbetats gemensamt av kommissionen och berörda myndigheter, organisationer etc. (det s.k. partnerskapet) i medlemslandet. Beslut om dessa program fattas av kommissionen efter förhandlingar med medlemslandet. Programgenomförandet, som medlemslandet svarar för, förutsätter olika administrativa rutiner för information, beslutsfattande, utbetalningar, kontroll, uppföljning, utvärderingar m.m.
Ett nytt beslut måste fattas beträffande EU:s regional- och strukturpolitik när nuvarande programperiod löper ut år 1999. Även om det ännu inte finns några beslut om budget, regelverk m.m. för den kommande inriktningen kan man utgå från att den gemensamma regional- och strukturpolitiken kommer att få en fortsättning och då omfatta nya medlemsländer.
En medlemsutvidgning kommer att påverka unionen på många sätt, och därmed förändra förutsättningarna för och kraven på unionens regional-
och strukturpolitik. Effekterna kan i första hand komma att göra sig gällande beträffande EU:s budget och de kriterier som nu gäller för avgränsningar av regioner, prioritering av åtgärder, medelstilldelning m.m. Regional- och strukturpolitiska insatser kommer också att märkas inom områden som t.ex. näringsliv, miljö, arbetsmarknad och infrastruktur.
För kandidatländerna kommer EU:s regional- och strukturpolitik att kunna få stor betydelse för ländernas utveckling. Regional- och strukturpolitiken kan också komma att påverka administrationen.
Nya medlemsländer innebär nya handels- och samarbetspartners för nuvarande medlemsstater, men också nya konkurrenssituationer. Även dessa förhållanden påverkas av EU:s regional- och strukturpolitik.
Utredaren skall analysera konsekvenserna för Sverige, men även för unionen som helhet och för kandidatländerna vad avser den regionala utvecklingen och den gemensamma regional- och strukturpolitiken av EU:s utvidgning. Utredaren skall i första hand utgå från en utvidgning med de elva aktuella kandidatländerna. Analysen bör omfatta olika scenarier för den gemensamma regional- och strukturpolitiken.
Ett av dessa scenarier bör vara att den gemensamma regional- och strukturpolitiken förändras endast marginellt inför utvidgningen och att den tillämpas i de nya medlemsländerna redan från anslutningens första dag.
Ett annat alternativ bör vara att den gemensamma regional- och strukturpolitiken gradvis förändras för att i allt större utsträckning anpassa sig till de nya förutsättningar och behov som föreligger inom EU när utvidgningen genomförts.
Det tredje alternativet bör vara en genomgripande reform av den gemensamma regional- och strukturpolitiken, i samband med att utvidgningen äger rum, för att med gemensamma medel särskilt söka främja utvecklingen i unionens mest utsatta regioner och länder.
En viktig utgångspunkt för utredaren bör vara de behov som kan föreligga i kandidatländerna för att målen för den gemensamma regional- och strukturpolitiken skall förverkligas. Olika omständigheter kan göra det nödvändigt att utifrån studier av ett urval av länder, regioner eller strukturer göra antaganden om behovens karaktär och omfattning sett till samtliga kandidatländer. Utredaren bör vidare särskilt granska kandidatländernas förmåga att absorbera medel för regional- och strukturpolitiska insatser.
Utredaren bör mot denna bakgrund göra en bedömning av konsekvenserna för EU-budgeten, den svenska medlemsavgiften och andra statsfinansiella konsekvenser för Sverige.
Vidare bör utredaren översiktligt belysa konsekvenserna för näringslivet i olika delar av Sverige på kort och lång sikt till följd av dels en utvidgning av unionen, dels en, som följd därav, eventuellt förändrad gemensam regional- och strukturpolitik.
Utöver att ge ytterligare underlag för regeringens fortsatta beredning och ställningstaganden, bör utredningen bidra till att informera och väcka debatt hos allmänheten samt inom näringsliv och organisationer, vars ställningstagande kommer att utgöra en del av underlaget när svenska ståndpunkter skall fastställas.
Utredaren skall vid genomförandet av sitt uppdrag beakta internationella och svenska studier och konsekvensutredningar på ovannämnda områden.
Också Europeiska kommissionens eget utredningsarbete bör beaktas.
Utredaren skall även i sitt arbete fästa avseende vid den pågående regeringskonferensen, som avses bli slutförd under utredningens gång.
Utredaren skall i sitt arbete beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och utredare om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser
(dir. 1992:50) och om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser
(dir. 1994:124). Eftersom utredningen inte skall utmynna i några utgiftsförslag behöver utredaren inte pröva offentliga åtaganden enligt dir. 1994:23.
Utredaren bör i sitt arbete samråda med en referensgrupp bl.a. bestående av de övriga särskilda utredarna och företrädare för berörda departement. Referensgruppen upprättas genom UD:s försorg.
Utredningsarbetet skall redovisas senast den 31 oktober 1997.
Flera svenska utredningar om utvidgningens konsekvenser genomförs under år 1997. Resultatet av de olika utredningarna avses också presenteras i en sammanfattande form.