Dir. 1997:138
Beslut vid regeringssammanträde den 27 november 1997.
En särskild utredare ges i uppdrag att lägga fram förslag om de framtidade framtida villkoren för den kommersiella lokalradionskall vara utformade. Förslagen skall utformas i enlighet med målen för statens insatser på massmedieområdet: att stödja mångfald och reella yttrandemöjligheter, garantera massmediernas oberoende samt säkerställa tillgängligheten till massmedierna. Utredaren skall vidare föreslå på vilket sätt den kommersiella lokalradions medverkan vid en introduktion av digitala ljudradiosändningar kan underlättas.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1998.
Lagstiftningen om privat lokalradio trädde i kraft den 1 april 1993.
Enligt förarbetena (prop.1992/93:70, bet. 1992/93:KU15, rskr.
1992/93:168) var syftet att antalet självständiga röster skulle öka, att tillkomsten av självständiga lokalt förankrade radioföretag skulle underlättas och utvecklingen mot ett fåtal centralt kontrollerade kedjeföretag skulle motverkas. Programverksamheten skulle vara självständig och av lokal karaktär.
Tillstånd att sända lokalradio meddelas av Radio- och TV-verket. När det finns flera behöriga sökande till ett tillstånd - vilket hittills alltid varit fallet - kallar verket till auktion där den som erbjuder sig att betala den högsta årliga avgiften till staten får tillståndet.
Tillståndsperioden är åtta år och löper ut den 31 december 2000. Om tillståndshavaren begär det skall tillståndsperioden i princip förlängas med ytterligare en tillståndsperiod. I lokalradiolagen (1993:126) finns vissa regler för att motverka ägarkoncentration. Ingen kan få mer än ett sändningstillstånd och staten, kommuner, landsting, vissa radio- och TV-
företag samt dagstidningsföretag kan inte få tillstånd. I fråga om sändningarnas innehåll gäller att minst en tredjedel av sändningstiden per dygn skall användas för program som framställts särskilt för den egna verksamheten.
Reglernas effektivitet har ifrågasatts eftersom den privata lokalradion i dag till övervägande del kontrolleras av ett fåtal företagsgrupper som i flera fall har anknytning till existerande massmedieföretag. Kravet på att minst en tredjedel av sändningstiden skall vara producerad särskilt för den egna verksamheten har kunnat kringgås. Programutbudet har i liten utsträckning varit lokalt förankrat.
Konstitutionsutskottet utnyttjade i november 1994 sin initiativrätt och lade fram förslag till en lag som skulle innebära att det till utgången av år 1995 inte skulle beviljas nya tillstånd att sända lokalradio (bet.
1994/95:KU25, rskr. 1994/95:26). Enligt utskottet var det viktigt att fortsatt ägarkoncentration kunde hejdas och att de ursprungliga avsikterna i fråga om mångfald och lokal förankring bättre kunde tas till vara. Utskottet föreslog vidare att riksdagen skulle göra ett tillkännagivande om att en utredning skulle tillsättas med uppgift att se över lokalradiofrågorna. Lagförslaget förklarades vilande med stöd av 2 kap. 12 § regeringsformen. Den s.k. stopplagen (SFS 1995:1292) trädde i kraft den 16 december 1995 och förlängdes senast i juni 1997 (SFS 1997:301). Lagen gäller till utgången av år 1998.
Den 28 september 1995 beslutades att en kommitté skulle tillkallas (dir.
1995:123) med uppdrag att lägga fram förslag om ändrade regler för lokala ljudradiosändningar. De nya reglerna skulle förbättra möjligheterna att förverkliga de ursprungliga avsikterna i fråga om lokalradions mångfald och lokala förankring. Kommittén lämnade sitt förslag i december 1996 (Den lokala radion, SOU 1996:176). Förslaget innebär i korthet:
* Auktioner ersätts med ett urvalsförfarande baserat på programverksamhetens inriktning och ägarförhållanden.
* En nämnd knuten till Radio- och TV-verket handhar tillståndsgivning.
* Ingen automatisk förlängning av nuvarande sändningstillstånd som löper ut år 2000; den som tidigare haft tillstånd skall dock kunna ges försteg vid tillståndsgivning.
* Tillstånden skall löpa i fem år från och med år 2001 med förnyad prövning vart femte år.
* Tillstånden får inte överlåtas. Vid konkurs, dödsfall m.m. skall tillstånden återlämnas för ny utlysning.
* Ägarförändringar kan göras i begränsad omfattning efter avgörande av den nya nämnden som kommittén föreslår skall inrättas.
* Avgifterna sänks till i genomsnitt en tredjedel av dagens avgifter.
* Kravet på att en tredjedel av sändningarna skall vara egenproducerat material behålls och skärps genom en regel om att sådant material skall sändas under dagtid.
Betänkandet har remissbehandlats. Flera remissinstanser instämmer i kommitténs kartläggning av förhållanden och problem för lokalradion.
Ett flertal remissinstanser anser att kommitténs uppdrag gavs för tidigt eftersom utvecklingen inom den digitala tekniken inte har kunnat beaktas fullt ut. Många remissinstanser påpekar att radioföretagen inte fått tid att utvecklas till en livskraftig bransch. Ett flertal av remissinstanserna har redovisat allvarliga invändningar mot delar av förslaget som rör lokalradion. Flera av de juridiska instanserna avvisar bl.a. förslaget om att inte ge en förlängning av tillstånden efter år 2000.
I förarbetena till lokalradiolagen (prop. 1992/93:70, s. 11) sägs att alla delar av det frekvensutrymme som är tillgängligt för rundradiosändningar av ljudradio - såväl inom FM- som AM-området - bör kunna utnyttjas för lokalradion. För närvarande förekommer emellertid lokalradiosändningar endast inom FM-bandet. I gällande frekvensplanering har Sverige åtta frekvenstilldelningar för högeffektsändningar inom långvågs- och mellanvågsbanden. Endast en av dessa utnyttjas, nämligen för sändaren i Sölvesborg. Post- och telestyrelsen (har visat att det är möjligt att starta AM-sändningar på låg effekt på 22 orter rapport 1995-12-20). Om frekvenserna utnyttjas för lokala sändningar med analog teknik omfattas sådana eventuella tillstånd av lokalradiolagen. En fördelning av tillstånden har inte påbörjats eftersom den s.k.
stopplagen innebär att nya tillstånd inte skall meddelas.
De främsta målen för statens insatser på massmedieområdet är att stödja mångfald och reella yttrandemöjligheter, garantera massmediernas oberoende samt säkerställa tillgängligheten till massmedierna (prop.
1997/98:1, utgiftsområde 1).
På medieområdet inträffar stora förändringar. Distributionsvägarna för information blir fler och medierna befinner sig i en allt mer internationell miljö. Teknikutvecklingen är drivkraften bakom en del av förändringarna, inte minst genom att gränserna mellan olika medier -
radio, TV samt data- och telekommunikation - blir allt mer otydliga.
Regeringen har, mot denna bakgrund, beslutat att en särskild utredare skall analysera behovet av en samordning av lagstiftningen för ljudradio, television, övriga typer av radiokommunikation och televerksamhet. Utgångspunkten skall vara att lagstiftningen bör underlätta utvecklingen av elektroniska informationstjänster och ta till vara medborgarnas, näringslivets och samhällets olika behov med avseende på sådana tjänster (dir. 1997:95). Den tekniska utvecklingen skapar nya förutsättningar för programinnehållet, ett exempel på detta är den digitala radion. Många programföretag når även sina lyssnare via Internet.
Våren 1995 beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag (prop.
1994/95:170, bet. 1994/95:KU47, rskr. 1994/95:369) att digitala ljudradiosändningar skulle påbörjas i ett begränsat antal områden. I propositionen angavs att sändningar skulle förekomma i både storstadsregionerna och andra delar av landet. Såväl Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB som privata programföretag gavs möjlighet att delta i sändningarna. Regeringen bedömde att sändningsverksamheten skulle finansieras av de medverkande företagen utan att staten anslog några särskilda medel. Syftet med att inleda sändningar i begränsad omfattning var att pröva den nya digitala sändningstekniken under svenska förhållanden. Det gällde bl.a. att utveckla teknisk kompetens hos svenska företag, utveckling av nya programtjänster som den nya tekniken lämpar sig för. Dessutom gällde det att ge allmänheten möjligheter att bedöma fördelar och nackdelar med digital ljudradio. En första utvärdering av de digitala ljudradiosändningarna ansågs kunna göras när verksamheten pågått i ca två år.
Sverige tilldelades vid den europeiska post- och telesammanslutningens
(CEPT) planeringsmöte i Wiesbaden i Tyskland 1995 ett rikstäckande frekvensblock samt regionala frekvensblock i 19 olika områden.
Digitala ljudradiosändningar pågår i Sverige sedan hösten 1995. Sveriges Radio sänder för närvarande digital ljudradio i Stockholm, Göteborg och Malmö. Sveriges Radio fick den 19 juni i år tillstånd att starta en finskspråkig digital kanal fr.o.m. den 1 januari 1998.
Regeringen bereder för närvarande frågan om sändningstillstånd för privata programföretag i de regionala frekvenserna. Än så länge finns emellertid endast ett mycket begränsat antal mottagare ute i handeln, men flera apparattillverkare bedömer att en introduktion kommer att ske under första halvåret 1998.
I det föregående har medieområdet beskrivits som ett område under ständig förändring. Denna dynamik har även påverkat utformningen av lagstiftningen för radio och TV-sändningar.
En lagreglering av radio- och TV-sändningar riktad till allmänheten tillkom år 1966. Stora tekniska förändringar har skett i lagstiftningen sedan dess, till stor del beroende på den tekniska utvecklingen. Ett från början enkelt regelsystem byggdes på med nya regler för tillkommande situationer. Radiolagstiftningen blev alltmer komplicerad och svåröverskådlig. I december 1996 trädde en ny lagstiftning i kraft som innebar att sju lagar fördes samman till en ny lag, radio- och TV-lagen (1996:844). Lokalradiolagen inordnades inte i den nya lagen med hänvisning till Lokal- och närradiokommitténs arbete.
Reglerna för lokalradio och digital ljudradio skiljer sig åt. Ett lokalradiotillstånd meddelas av Radio- och TV-verket i enlighet med lokalradiolagens bestämmelser. I lagen specificeras noga bl.a.
förfarandet vid tillståndsgivning. Bestämmelserna blir därför identiska för alla tillståndshavare. Tillstånd att sända digital ljudradio meddelas av regeringen. Ett sådant sändningstillstånd får förenas med något eller några av de ca 24 villkor för sändningsrätten som finns preciserade i radio- och TV-lagen. Olika villkor kan gälla för olika tillståndshavare.
Förslaget om närradion har tillstyrkts av flertalet remissinstanser.
Regeringen planerar att inom kort presentera ett förlag om reformerad närradio.
Ett genomförande av lokal- och närradiokommitténs förslag om lokalradio i sin nuvarande form är emellertid inte möjligt bl.a. med hänsyn till remissinstansernas kritik.
En särskild utredare ges i uppdrag att lägga fram förslag om de framtida villkoren för den kommersiella lokalradion. Förslagen skall utformas i enlighet med målen för statens insatser på massmedieområdet: att stödja mångfald och reella yttrandemöjligheter, garantera massmediernas oberoende samt säkerställa tillgängligheten till massmedierna. Utredaren skall vidare föreslå på vilket sätt den kommersiella lokalradions medverkan vid en introduktion av digitala ljudradiosändningar kan underlättas.
I sina förslag till förändringar av regelverket för den kommersiella lokalradion skall utredaren behandla de regler som skall gälla för sändningarna; vem som skall meddela beslut om tillstånd, enligt vilka kriterier de sökande skall väljas ut och hur efterlevnaden skall kontrolleras. Utredaren skall utgå från att sändningstillstånd inte skall fördelas genom ett auktionsför-farande.
Förslagen skall vara utformade så att de underlättar en introduktion av digitala ljudradiosändningar. Reglerna för sändningarna skall, så långt det är möjligt med hänsyn till skillnader i de tekniska förutsättningarna, vara lika för såväl analoga som digitala sändningar.
Behovet av teknisk samverkan skall beaktas.
Som en del i sin analys skall utredaren överväga om de förslag som riksdagen ställt sig bakom i fråga om digitala ljudradiosändningar skall utvecklas (prop. 1994/95:170, bet. 1994/95:KU47, rskr. 1994/95:369).
Utredaren skall härvid utvärdera tidigare arbete med tillstånd för digitala ljudradiosändningar. Utredaren skall i sina förslag ha som utgångspunkt att sändningsverksamheten i sin helhet skall bekostas av medverkande företag. Vid utbyggnaden skall man ta hänsyn till programbolagens efterfrågan på sändningsmöjligheter.
För den lagtekniska lösningen skall utredaren utgå från att ett samlat regelverk bör gälla för lokala kommersiella ljudradiosändningar, oberoende av sändningsteknik. Utredaren bör överväga i vilken utsträckning det skall gälla generella regler för sändningarna respektive individuellt bestämda villkor.
Utredaren skall avge förslag till hur övergången skall genomföras mellan sändningar enligt den nuvarande lagstiftningen och sändningar enligt det regelverk som utredaren föreslår. I uppdraget ingår även att överväga hur programföretag som har sändningstillstånd enligt lokalradiolagen skall kunna omfattas av den nya lagstiftningen. Utredaren skall i sina förslag beakta lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio (senast ändrad SFS 1997:301).
Enligt nuvarande regler skall frekvenser för såväl FM- som AM-området kunna utnyttjas för kommersiell radio. Utredaren skall överväga om sändningar inom AM-området skall omfattas av de nya reglerna.
Förslag som medför en ökad belastning på statsbudgeten, exempelvis genom bortfall av koncessionsavgifter, skall i sin helhet åtföljas av förslag till finansiering.
Utredaren skall samråda med företrädare för aktörer inom medieområdet.
Utredaren skall vidare samråda med Utredningen om folkstyret i Sverige inför 2000-talet (dir. 1997:101), kommittén med uppgift att lämna förslag om lagstiftning om mediekoncentration (dir. 1997:136) samt Konvergensutredningen (dir. 1997:95).
Regeringen överlämnar Lokal- och närradiokommitténs betänkande Den lokala radion (SOU 1996:176) till utredaren. Till betänkandet har fogats remissvar och en sammanställning av dessa. Betänkandet och remissvaren skall bilda underlag för den särskilde utredarens överväganden.
För utredningsarbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir.
1994:124), konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49) samt att pröva offentliga åtaganden (dir.
1994:23).
Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1998.