Dir. 1997:119
Beslut vid regeringssammanträde den 23 oktober 1997.
En särskild utredare tillkallas med uppdrag att analysera den svenska finansiella tjänstesektorns internationella konkurrenskraft. Utredaren skall
- samla in och sammanställa uppgifter om den svenska finansiella tjänsteproduktionen samt uppskatta och beskriva sektorns direkta och indirekta betydelse för samhällsekonomin,
- identifiera utvecklingstendenser och kritiska faktorer av betydelse för den svenska finansiella sektorns framtid,
- analysera den svenska finanssektorns komparativa för- och nackdelar i syfte att bedöma branschens förutsättningar att klara av den internationella konkurrensen samt
- föreslå åtgärder för att förstärka konkurrenskraften för finansiell verksamhet i Sverige.
Finanssektorn utgör en väsentlig del av samhällsekonomin.
Finansiella företag svarar för ca fem procent av Sveriges bruttonationalprodukt och sysselsätter uppskattningsvis 90 000 personer i landet. Än mer betydelsefull är dock finanssektorns indirekta inverkan på produktion och sysselsättning. Finansiella marknader och intermediärer, exempelvis banker, hjälper företag och hushåll att omfördela konsumtion över tiden och att omfördela sparande mellan branscher och mellan geografiska områden. Utbudet av finansiella tjänster och finansiella instrument möjliggör vidare för hushåll och företag att försäkra sig mot olika slags risker. Därutöver tillhandahåller finanssektorn betaltjänster som bidrar till ett effektivare utbyte av varor och tjänster.
Kapitalets ökade rörlighet och utvecklingen på informationsteknikens område är några faktorer som bidragit till en hårdnande internationell konkurrens om lokaliseringen av finansiella aktiviteter. Krav på bland annat låga transaktionskostnader och likvida marknader leder utvecklingen mot allt färre centrala marknadsplatser. Tendensen är att ställningen hos världens ledande finanscentrum - London, New York och Tokyo - ytterligare förstärks. Vid sidan av koncentrationen till dessa globala finanscentrum synes konkurrensen om finansiella aktiviteter öka mellan ett antal regionala centrum. Den förestående valutaunionen i EU innebär förändrade förutsättningar för de finansiella marknaderna och har bland annat skärpt konkurrensen mellan Europas finansiella marknadsplatser. Denna ökade konkurrens har bland annat tagit sig uttryck i olika åtgärder för att öka integrationen i den finansiella sektorn. I Sverige speglas dessa utvecklingstendenser exempelvis i de pågående samtalen mellan OM Gruppen och Stockholms fondbörs om en integration av de två börserna. Statliga initiativ i sammanhanget är bland annat den nyligen avslutade utredningen om den finansiella sektorns infrastruktur (Dnr Fi 97/900) och promemorian om förstärkt börstillsyn (Ds 1997:40).
En bibehållen stark inhemsk finansiell sektor skulle innebära väsentliga fördelar för näringsliv, sysselsättning och ekonomisk utveckling. Mycket talar för att ett land som har en likvid inhemsk kapitalmarknad har ett bättre utgångsläge när det gäller kapitalförsörjningen till det egna näringslivet än länder i avsaknad av en sådan. Detta gäller inte minst små och medelstora företag. Internationell forskning ger indikationer på att graden av finansiell utveckling är en viktig faktor för ett lands ekonomiska tillväxt.
En inhemsk finansiell sektor har också direkt betydelse för sysselsättningen. Det kan finnas anledning att i diskussionen om framtidens arbetsmarknad i högre grad än hittills fästa uppmärksamheten på högproduktiva delar av tjänstesektorn, såsom finanssektorn.
Det finns även andra kopplingar mellan den reala och finansiella delen av ekonomin. Instabilitet i det finansiella systemet kan fortplanta sig och störa den reala produktionen. Staten som emittent av obligationer och statsskuldväxlar har också ett stort intresse av effektivitet och säkerhet på penning- och obligationsmarknaden.
Det är väsentligt för Sveriges ekonomiska utveckling att kunna tillhandahålla en effektiv och välfungerande finansiell infrastruktur.
Det är därför viktigt att påbörja ett långsiktigt och strategiskt arbete för att kartlägga den svenska finanssektorns situation. Detta arbete skall ligga till grund för förslag om hur finanssektorns konkurrenskraft kan förstärkas. Det finns sedan en tid en rad förebilder för ett sådant arbete i andra länder, t.ex. Storbritannien, Nederländerna och Danmark.
Utredaren skall samla in och sammanställa uppgifter om den finansiella tjänsteproduktionen i Sverige samt uppskatta och beskriva finanssektorns direkta och indirekta betydelse för samhällsekonomin. Uppgifter om den svenska finanssektorn är ofta ofullständiga och spridda på många händer.
Utredaren skall därför samla bilden och vid behov komplettera den med egen insamling av data.
Utredaren skall identifiera utvecklingstendenser och kritiska faktorer av betydelse för den svenska finansiella sektorns framtid.
Utredaren skall vidare analysera den svenska finanssektorns komparativa för- och nackdelar i syfte att bedöma branschens förutsättningar att hävda sig i den internationella konkurrensen. Viktiga faktorer i sammanhanget är t.ex. transaktionskostnader, likviditet och informationsteknisk utvecklingsnivå i förhållande till andra länder.
Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt de effekter valutaunionen kan väntas få på den svenska finansmarknaden såväl vid ett svenskt deltagande som då Sverige inte deltar. En viktig uppgift för utredaren är att analysera den statliga regleringens och tillsynens betydelse för den svenska finanssektorns möjligheter att konkurrera internationellt.
Kostnaden för den svenska regleringen bör uppskattas och jämföras med kostnaden för andra länders regelsystem. Utredaren är oförhindrad att analysera andra faktorers betydelse för finanssektorn, t.ex. tillgången till kvalificerad arbetskraft och företag som kan tillhandahålla för finanssektorn viktiga konsultativa tjänster, miljöaspekter osv.
Utredaren skall föreslå åtgärder i syfte att förstärka konkurrenskraften för finansiell verksamhet i Sverige. Om utredaren ger förslag rörande finansiell reglering och tillsyn skall vederbörlig hänsyn tas till samhällets grundläggande skyddsbehov avseende stabilitet och konsumentskydd på det finansiella området. Utredaren bör, i syfte att stimulera till en bred debatt, ge förslag till åtgärder inom hela den finansiella sektorn och inte begränsa sig till endast åtgärder vilka staten råder över.
Utredaren skall samråda med företrädare för finanssektorn.
Detta samråd skall omfatta även de intressen som användarna på kapitalmarknaden, t.ex. hushåll och företag, företräder. Vid de överväganden som utredaren skall göra gäller de generella direktiven om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) och om att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir.
1996:49).
Utredarens uppdrag skall vara slutfört före utgången av år 1999.
Utredaren bör presentera delrapporter under utredningstidens gång.