
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 1997/98:95</div>
<div class="sidhuvud_datum">Torsdagen den 23 april</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 12.00 - 15.49</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>-----------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 17 april.</pre><pre>2 §  Ny ledamot, m.m.</pre><pre>Upplästes och lades till handlingarna följande från
Valprövningsnämnden inkomna</pre><pre>Berättelse om granskning av bevis för riksdagsle-
damot och ersättare för riksdagsledamöter
Till Valprövningsnämnden har från Riksskattever-
ket inkommit bevis om att Gunnel Wallin (c), Båstad,
utsetts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m. den 1 maj
1998 sedan Ingbritt Irhammar avsagt sig sitt uppdrag
som riksdagsledamot. Från Riksskatteverket har också
inkommit ny bilaga till tidigare utfärdade bevis för
ersättare i detta fall.
Valprövningsnämnden har denna dag granskat
beviset för den nya ledamoten och den nya bilagan till
bevis för ersättare och därvid funnit att de blivit utfär-
dade i enlighet med 19 kap. 11 § vallagen.
Staffan Magnusson
Kerstin Siverby</pre><pre>3 §  Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 22 april</pre><pre>FöU7 Totalförsvarsplikten
Mom. 4 (översyn av pliktsystemet)
1. utskottet
2. res. 3 (kd)
Votering:
252 för utskottet
13 för res. 3
12 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 65 m, 21 c, 17 fp, 18 v
För res. 3:     1 fp, 12 kd
Avstod: 1 m, 11 mp
Frånvarande:    30 s, 14 m, 6 c, 8 fp, 4 v, 7 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 6 (påföljd vid totalvägran eller vapenvägran)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
257 för utskottet
12 för res. 4
4 avstod
76 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  128 s, 65 m, 19 c, 18 fp, 15 v, 12 kd
För res. 4:     1 c, 11 mp
Avstod: 2 s, 1 m, 1 v
Frånvarande:    31 s, 14 m, 7 c, 8 fp, 6 v, 7 mp, 3 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>KrU12 Kulturarvsfrågor
Mom. 1 (behovet av ny organisation inom kulturmil-
jöområdet, m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, mp, kd)
Votering:
159 för utskottet
116 för res. 1
1 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 10 c, 18 v
För res. 1:     65 m, 11 c, 17 fp, 11 mp, 12 kd
Avstod: 1 m
Frånvarande:    30 s, 14 m, 6 c, 9 fp, 4 v, 7 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 11 (särskilt anslag till skutstöd)
1. utskottet
2. res. 2 (m, fp, v, mp, kd)
Votering:
153 för utskottet
123 för res. 2
1 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 1 m, 21 c
För res. 2:     64 m, 18 fp, 18 v, 11 mp, 12 kd
Avstod: 1 m
Frånvarande:    30 s, 14 m, 6 c, 8 fp, 4 v, 7 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 17 (arkivväsendet i dataåldern)
1. utskottet
2. res. 7 (v)
Votering:
258 för utskottet
18 för res. 7
1 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 65 m, 21 c, 18 fp, 11 mp, 12 kd
För res. 7:     18 v
Avstod: 1 m
Frånvarande:    30 s, 14 m, 6 c, 8 fp, 4 v, 7 mp, 3 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>SoU17 Vård av missbrukare m.m.
Mom. 1 (rätten att överklaga beslut om vård)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
Votering:
247 för utskottet
29 för res. 1
1 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 65 m, 21 c, 18 fp, 12 kd
För res. 1:     18 v, 11 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande:    30 s, 14 m, 6 c, 8 fp, 4 v, 7 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 3 (vård av missbrukare)
1. utskottet
2. res. 3 (fp)
3. res. 5 (mp)
4. res. 6 (kd)
Förberedande votering 1:
12 för res. 5
12 för res. 6
253 avstod
72 frånvarande
Förste vice talmannen konstaterade att lika röstetal
uppkommit. Utgången skulle avgöras genom lottning.
Förste vice talmannen anmodade Per-Ola Eriksson (c)
och Britt Bohlin (s) att fungera som kontrollanter
samt Ewa Larsson (mp) att förrätta lottningen.
Den upptagna röstsedeln visade ett nej och kammaren
hade således antagit res. 6.
Förberedande votering 2:
18 för res. 3
11 för res. 6
248 avstod
72 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
214 för utskottet
17 för res. 3
44 avstod
74 frånvarande
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  129 s, 63 m, 20 c, 2 v
För res. 3:     17 fp
Avstod: 1 s, 3 m, 16 v, 12 mp, 12 kd
Frånvarande:    31 s, 14 m, 7 c, 9 fp, 4 v, 6 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 4 (frivilliga organisationer)
1. utskottet
2. res. 7 (m, fp, kd)
Votering:
179 för utskottet
96 för res. 7
1 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  129 s, 20 c, 18 v, 12 mp
För res. 7:     65 m, 1 c, 18 fp, 12 kd
Avstod: 1 m
Frånvarande:    32 s, 14 m, 6 c, 8 fp, 4 v, 6 mp, 3 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>TU9 Ny yrkestrafiklag m.m.
Mom. 1 (offentliga subjekts rätt att bedriva yrkes-
mässig trafik)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp)
Votering:
182 för utskottet
95 för res. 1
1 avstod
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 21 c, 18 v, 12 mp
För res. 1:     65 m, 18 fp, 12 kd
Avstod: 1 m
Frånvarande:    30 s, 14 m, 6 c, 8 fp, 4 v, 6 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 4 (de ekonomiska kraven)
1. utskottet
2. res. 4 (c)
Votering:
160 för utskottet
21 för res. 4
96 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 18 v, 12 mp
För res. 4:     21 c
Avstod: 66 m, 18 fp, 12 kd
Frånvarande:    31 s, 14 m, 6 c, 8 fp, 4 v, 6 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 8 (övergripande strukturfrågor inom taxinäring-
en)
1. utskottet
2. res. 7 (mp)
Votering:
265 för utskottet
12 för res. 7
1 avstod
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 65 m, 21 c, 18 fp, 18 v, 12 kd
För res. 7:     12 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande:    30 s, 14 m, 6 c, 8 fp, 4 v, 6 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 9 (taxiförarlegitimation)
1. utskottet
2. res. 8 (c)
Votering:
255 för utskottet
21 för res. 8
1 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 65 m, 18 fp, 18 v, 12 mp, 12 kd
För res. 8:     21 c
Avstod: 1 m
Frånvarande:    31 s, 14 m, 6 c, 8 fp, 4 v, 6 mp, 3 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>NU12 Vissa elmarknadsfrågor
Mom. 3 (fasta avgifter)
1. utskottet
2. res. 1 (v, mp)
Votering:
247 för utskottet
30 för res. 1
1 avstod
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 65 m, 21 c, 18 fp, 12 kd
För res. 1:     18 v, 12 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande:    30 s, 14 m, 6 c, 8 fp, 4 v, 6 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 4 (el från kooperativa föreningar)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
264 för utskottet
12 för res. 2
1 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 65 m, 21 c, 18 fp, 18 v, 12 kd
För res. 2:     12 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande:    31 s, 14 m, 6 c, 8 fp, 4 v, 6 mp, 3 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>AU8 Vissa frågor om arbetstid
Mom. 1 (arbetstidsförkortning m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
3. res. 2 (fp)
4. res. 3 (v)
5. res. 4 (mp)
Förberedande votering 1:
20 för res. 3
12 för res. 4
246 avstod
71 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 2:
18 för res. 2
18 för res. 3
240 avstod
73 frånvarande
Förste vice talmannen konstaterade att lika röstetal
uppkommit. Utgången skulle avgöras genom lottning.
Förste vice talmannen anmodade Sivert Carlsson (c)
och Sigge Godin (fp) att fungera som kontrollanter
samt Jan-Olof Franzén (m) att förrätta lottningen.
Den upptagna röstsedeln visade ett ja och kammaren
hade således antagit res. 2.
Förberedande votering 3:
24 för res. 1
18 för res. 2
235 avstod
72 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
208 för utskottet
21 för res. 1
49 avstod
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 65 m, 12 kd
För res. 1:     21 c
Avstod: 1 m, 18 fp, 18 v, 12 mp
Frånvarande:    30 s, 14 m, 6 c, 8 fp, 4 v, 6 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 2 (avregleringar)
1. utskottet
2. res. 5 (m)
Votering:
212 för utskottet
64 för res. 5
1 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 1 m, 21 c, 18 fp, 18 v, 12 mp, 12
kd
För res. 5:     64 m
Avstod: 1 m
Frånvarande:    31 s, 14 m, 6 c, 8 fp, 4 v, 6 mp, 3 kd
Meddelande om samlad votering</pre><pre>Förste vice talmannen meddelade försvarsutskot-
tets betänkande FöU6, skatteutskottets betänkanden
SkU19, SkU23 och SkU22 samt arbetsmarknadsut-
skottets betänkande AU9 skulle avgöras i ett sam-
manhang efter avslutad debatt.</pre><pre>4 §  Försvarsmaktens högre ledning, m.m.</pre><pre>Föredrogs
Försvarsutskottets betänkande 1997/98:FöU6
Försvarsmaktens högre ledning, m.m.(prop.
1997/98:72)</pre><pre>Anf.  1  ANNIKA NORDGREN (mp):
Herr talman! Det betänkande från försvarsutskot-
tet som vi i dag debatterar behandlar totalförsvarets
ledningssystem. I betänkandet redogör utskottet för en
omorganisation av Försvarsmaktens ledning, som
bl.a. innebär att en ny befattning som ställföreträdan-
de ÖB inrättas och att dagens s.k. försvarsgrenschefer
blir chefer för taktiska centrum. Den nya organisatio-
nen skall vara intagen den 1 juli 1998.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut gäller dock
bara inrättandet av två nya centrum i Försvarsmakten:
ett marincentrum i Haninge och ett flygvapencentrum
i Uppsala. De nya centrum som skall inrättas är en i
ett riksdagsperspektiv närmast bagatellartad fråge-
ställning i jämförelse med frågor som jag menar att
utskottet måste ställa sig med anledning av proposi-
tionen. Det är t.ex.: Vad får den föreslagna organisa-
tionsförändringen för effekt på den nödvändiga plura-
lismen i försvarsdebatten och ÖB:s makt? Hur påver-
kar den föreslagna organisationsförändringen det
nödvändiga helhetsgreppet över Försvarsmaktens
ledningssystem på olika nivåer som måste till?
Försvarsutskottet har tidigare uttalat att frågan om
den högkvartersorganisationen inom Försvarsmakten
inte kan ses som en isolerad fråga. Den är en del av
utvecklingen av det samlade ledningssystemet. Beslut
om högkvartersorganisationen blir därmed ett led i
såväl den politiska styrningen som hur Försvarsmak-
ten internt skall styras.
Miljöpartiet anser att det är väldigt dumt att rege-
ringen nu lägger fram ett förslag om förändringar -
inrättande av centrum och högkvarterets organisation
- innan man har tagit ett helhetsgrepp på hela För-
svarsmaktens ledningsstruktur. Det är någonting som
försvarsutskottet gång på gång efterlyst.
Utskottet anser att regeringen bör ta ett initiativ till
samlad översyn av totalförsvarets hela ledningssystem
och att detta bör ske skyndsamt och med parlamenta-
riskt inflytande. Det är ett steg i rätt riktning. Det är
som sagt inget nytt. Utskottet har förlorat tålamodet
efter att ha efterlyst en översyn sedan 1995.
Miljöpartiet vill gå längre, eller rättare sagt sätta
ned foten, i denna fråga och anser att en parlamenta-
risk utredning skyndsamt bör tillsättas med syfte att se
över hela ledningssystemet och ansvarsförhållanden
mellan de politiska nivåerna, alltså riksdag och depar-
tement, och myndigheten. Utredningen bör enligt vår
mening genomföras i ett totalförsvarsperspektiv. Vis-
sa resultat bör kunna föreläggas riksdagen under vå-
ren 1999. Detta måste till för att man skall kunna ta
ett helhetsgrepp på frågan om totalförsvarets utveck-
ling i den nya översyn, det nya försvarsbeslut eller
den utvidgade kontrollstation - eller vad vi än väljer
att kalla det - som Miljöpartiet anser måste till nästa
år.
Det vore önskvärt med en genomgripande utred-
ning som utmynnar i ett förslag som blir hållbart i
längden - så hållbart som det nu kan vara. Hur gör
man det? Man kan skapa förutsättningar för det ge-
nom att en majoritet av politiker är överens och att
militärledningen helst också är överens. Nu fattas en
mängd delbeslut som riskerar att rivas upp när väl den
översyn äntligen kommer till stånd som ett enigt för-
svarsutskott talar om.
Tills denna utredning genomförts avvisar vi rege-
ringens förslag om inrättande av nya centrum i För-
svarsmakten. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till
reservation nr 2.
Jag vill uppehålla mig litet vid ÖB:s makt, som
jag tycker är en viktig fråga.
År 1995 tillkallade försvarsministern en särskild
utredare för att genomföra en uppföljning och en
utvärdering av strukturförändringar inom Försvar-
smaktens verksamhetsområde. Utredningen kallades
UTFÖR. Den konstaterade en rad ganska obehagliga
fakta, bl.a. att besparingarna i ledningsorganisationen
endast har förverkligats till ca 50 %, att politiker,
Försvarsdepartementet och Försvarsmakten har olika
uppfattningar om vad för mål man har och att utvär-
derings- och insynsverktyg fattas. UTFÖR-
utredningen konstaterade också att mycket få västlän-
der har en ÖB med så stor befogenhet i fredstid som
den svenska ÖB har i dag. Detta alltså innan föränd-
ringen av Försvarsmaktens ledning har genomförts.
Det är värt att begrunda resultatet av UTFÖR-
utredningen, inte minst mot bakgrund av att vi i Sve-
rige brukar använda oss av den demokratiska insynen
och ledningsmöjligheten över Försvarsmakten när vi
bedömer andra länder och deras demokratiska system.
Det är uppenbart att vi får en ökad förskjutning i
Sverige av makten från den politiska nivån till den
militära. Detta är ganska anmärkningsvärt, inte minst
när vi diskuterar stora brister i Försvarsmaktens eko-
nomi av olika anledningar.
I regeringens proposition inför försvarsbeslutet
hösten 1996 ville regeringen få fria händer att behand-
la UTFÖR-utredningen som den ville. Regeringen
skrev i propositionen att det bör ankomma på rege-
ringen att dra konsekvenser av utredningen. Rege-
ringen skrev i propositionen att riksdagen skall hållas
"informerad". Jo, man tackar. Regeringen skrev sena-
re i budgetpropositionen att det ankommer på rege-
ringen att omorganisera Försvarsmaktens ledning. Det
må vara hänt, men Miljöpartiet har i motioner många
gånger uttalat att det måste vara riksdagen som tar
ställning till de viktiga principerna i hur Försvarsmak-
tens ledning skall organiseras. Försvarsmaktens led-
ning kan inte ses som en isolerad del från den demo-
kratiska styrningen av Försvarsmakten, vilket riksda-
gen naturligtvis skall vara intresserad av.
Det är viktigt att den demokratiska insynen i och
kontrollen av Försvarsmakten är god. Politiker som
beslutar om och är ansvariga för anslag, prioriteringar
och den långsiktiga utvecklingen måste ges bilder och
motbilder av militären. Försvarsmaktens ledning,
beslutsvägar och interna diskussion i principiellt vik-
tiga frågor måste vara transparent. Det måste vara
möjligt för politiker att följa och fatta beslut utifrån
dessa.
Skillnaden mellan dagens organisation med en
militärledning där försvarsgrenscheferna ingår och
den föreslagna organisationen - som behandlas i
dagens betänkande - är bl.a. att "försvarsgrens-
cheferna" kan anmäla avvikande uppfattning gente-
mot ÖB. Det är många faktorer som påverkar hand-
lingsutrymmet - och därmed möjligheten för politiska
beslutsfattare att få bilder och motbilder - för de
personer som lyder under ÖB, t.ex. grad och beroen-
deförhållanden vad gäller karriärmöjligheter osv. ÖB
har i medierna kommenterat den förändrade ledningen
med att det nu "blir ett entydigt budskap från hög-
kvarteret".
Miljöpartiet ser med oro på hur makten koncentre-
ras inom Försvarsmakten. Däremot anser vi - och det
vill jag gärna betona - att det är positivt med en ökad
integration mellan försvarsgrenarna i syfte att nå ra-
tionaliserings- och samordningsvinster. Det är själv-
klart. Vi vill också verka för en integration på sikt
mellan ledningen för den militära delen och den civila
delen av totalförsvaret.
Herr talman! Detta är viktiga frågor om riksdagens
roll och den demokratiska styrningen av Försvarsmak-
ten. Jag vill återigen betona det nödvändiga med ett
helhetsgrepp på totalförsvarets styrning. Dessutom är
det nödvändigt med ett helhetsgrepp på riksdagens
möjligheter till styrning, uppföljning och insyn. Det
handlar alltså ytterst om demokratin.
Dagens beslut leder till en ytterligare fragmentise-
ring och en uppdelning av oerhört viktiga principiella
frågor som döljs av - som man möjligen från ett riks-
dagsperspektiv kan tycka - ganska harmlösa förslag
från regeringen om att inrätta dessa två nya centrum i
Försvarsmakten.</pre><pre>Anf.  2  HÅKAN JUHOLT (s):
Herr talman! Om 70 dagar öppnas Försvarsmak-
tens nya högkvarter. Då öppnas dörrarna till en ny
organisation vid Lidingövägen. Försvarsmaktens
högre ledning får från den 1 juli en ny utformning.
Förslaget från regeringen har ett brett politiskt stöd i
riksdagen. Det framgår inte minst av dagens behand-
ling av ärendet. Endast Miljöpartiet har avgett reser-
vationer. Miljöpartiet vill se mer utredningar, övriga
partier i utskottet vill komma fram till nödvändiga
beslut. Översynen av totalförsvarets ledningssystem
måste vara en ständigt pågående process, vilket också
utskottet understryker. Det finns inget alexanders-
hugg, hur gärna vi än önskar att så vore fallet.
Det finns inte heller någon början eller något slut
på detta arbete. Tidpunkter kommer då det är angelä-
get att komma till beslut, och nu står vi inför ett så-
dant avgörande. Ett annat avgörande är arbetet med
s.k. styrpropositionen, som just nu ligger på utskottets
bord och som når kammaren i maj månad.
Syftet med den förändring som vi inom kort skall
besluta om är att nå ökad integrering mellan vapen-
grenarna och förändra en föråldrad struktur som resul-
terat i ineffektivitet, i otillräcklig översyn och för svag
styrning från såväl myndighet som statsmakt.
Regeringens förslag innebär, precis som Annika
Nordgren tidigare sade, att två nya organisationsenhe-
ter inrättas i Försvarsmakten: ett marint centrum i
Haninge och ett flygvapencentrum i Uppsala. Ett
centrum för arméförbanden har redan inrättats i En-
köping. Generalinspektörer skall utses till chefer för
centrumen och vara främste företrädare för armé-,
marin- och flygvapenförbanden samt svara för det
internationella samarbetet inom sina respektive an-
svarsområden.
När det gäller lokaliseringen till Haninge och
Uppsala delar utskottet uppfattningen att detta i
dagsläget är den bästa lösningen. Men ett enigt utskott
betonar samtidigt vikten av att regeringen i framtiden
på ett positivt sätt prövar möjligheten att lokalisera
centrala ledningsfunktioner även utanför Storstock-
holmsregionen. Utskottet utgår ifrån att regeringen på
ett positivt sätt gör dessa överväganden i samband
med den kommande organisationsöversynen.
Under det nya högkvarterets myndighetsledning,
ÖB och ställföreträdande ÖB, organiseras högkvarte-
ret i tre linjeenheter:
ledning av operativ verksamhet,
ledning av krigsförbandsverksamhet och
ledning av grundorganisationsverksamhet.
Därutöver inrättas två stabsenheter, en för plane-
ring och en för personal.
I någon av motionerna framförs förslag om att ge-
neralinspektörerna borde ansvara även för rekryte-
ring, personalutveckling och utbildning. Utskottet står
enigt bakom uppfattningen att det i dag inte finns skäl
att ta ställning till detta, utan att dessa frågor får bli
belysta i det fortsatta utredningsarbetet.
Men för mig är det angeläget att understryka upp-
fattningen att rekrytering av den bästa och mest lämp-
liga personalen är en fråga för högkvarteret. Ansvaret
för personal och rekrytering är en avgörande strate-
gisk fråga, och det måste vara en sammanhållen syn
för hela Försvarsmakten. Detta kan endast uppnås om
ansvaret ligger på högkvarteret. Allt annat vore, enligt
mitt sätt att se det, ett beklagansvärt steg bakåt i det
nödvändiga förändringsarbete som den här proposi-
tionen är en viktig del av.
Regeringen och myndigheten är också överens om
att kompetensfrågor i vid mening skall hållas ihop av
personalstaben. Även om utskottet i dag står bakom
skrivningarna och slutsatserna i betänkandet finns det
skäl att påtala detta förhållande och den samsyn som
råder mellan regeringen och myndigheten i denna
fråga.
Herr talman! Totalförsvarets organisation samt
Försvarsmaktens organisation, dess uppgifter, dess
ledning och styrning är frågor i ständig rörelse. Det
finns inget beslut som är det sista. I stället handlar det
om att skapa förutsättningar för en nyttig och positiv
process.
För mig råder det inget tvivel om att detta förslag
från regeringen är ett steg i rätt riktning. Det faktum
att det endast är Miljöpartiet som har avgett en reser-
vation är också ett tydligt tecken på att så är fallet.
Den nya organisationen av högkvarteret innebär
att myndigheten får möjlighet att ta ett helhetsgrepp
om ledningen av operativa verksamheten, krigsför-
bandsverksamheten, grundorganisationen och perso-
nalfrågor. Det är en nödvändig modernisering och ett
viktigt steg mot den integrering av Försvarsmakten
som är angelägen att uppnå.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan.</pre><pre>Anf.  3  ANNIKA NORDGREN (mp) replik:
Herr talman! Jag håller med Håkan Juholt om be-
hovet av att förändra en föråldrad struktur och beho-
vet av en ökad integration mellan försvarsgrenarna
inom Försvarsmakten. Där är vi överens. Men jag
undrar om inte Håkan Juholt ändå är oroad över den
maktkoncentration som sker inom Försvarsmakten
och den maktförskjutning som sker från den politiska
makten till Försvarsmakten, dvs. mellan riksdagen
och myndigheten.
Hur ser Håkan Juholt på tidsplanen? I Miljöparti-
ets reservation vill vi slå fast att man skall göra en
utredning av totalförsvarets ledningssystem så att man
kan ta ett samlat grepp på Försvarsmaktens utveckling
under våren 1999. Det står i majoritetstexten att en
utredning skall tas fram skyndsamt. Men vad betyder
då skyndsamt för Håkan Juholt?</pre><pre>Anf.  4  HÅKAN JUHOLT (s) replik:
Herr talman! Syftet med propositionen och det
betänkande som nu behandlas är att man skall uppnå
en effektiv och mer samlad myndighetsledning. Det
välkomnar Annika Nordgren och Miljöpartiet. Man
välkomnar också en ökad integrering av försvarsgre-
narna.
Frågan är om det är möjligt att nå en effektiv och
samlad myndighetsledning på något annat sätt. Vår
bedömning är att så inte är fallet och att detta förslag
från regeringen är sättet att nå dithän.
När det gäller maktförskjutning mellan regering,
riksdag och myndighet kommer den med all sannolik-
het att bli tema för debatten när vi skall behandla den
s.k. styrpropositionen. Detta berörs ju inte explicit i
den här propositionen. Så det finns anledning att
återkomma till den debatten, Annika Nordgren.</pre><pre>Anf.  5  ANNIKA NORDGREN (mp) replik:
Herr talman! Det har ju varit ett tema för debatter
under ganska lång tid. Inte minst försvarsutskottet har
efterlyst en översyn under väldigt lång tid. Så visst
hade det funnits tid att göra en samlad utredning, om
bara regeringen hade agerat litet skyndsamt och tyckt
att det var viktigt.
En samlad och effektiv myndighet måste kunna
styras på ett demokratiskt sätt. Det handlar inte bara
om att den i sig skall vara effektiv. Om den inte kan
styras är det snarare en nackdel om man gräver litet
djupare i dessa frågor. Jag är oroad över att vi går in i
en kontrollstation, ett nytt försvarsbeslut eller vad vi
än väljer att kalla det, om vi inte tar ett helhetsgrepp
även på ledningsfrågorna.
Under den senaste tiden har ekonomiska frågor
och ÖB:s makt, som UTFÖR-utredningen med all
önskvärd tydlighet har pekat på, debatterats och dis-
kuterats. Varför inte försöka ta det samlade greppet
även om det, precis som Håkan Juholt säger, natur-
ligtvis handlar om en process?
Det finns mycket kvar att göra. Jag tycker att re-
geringen har agerat saktfärdigt. Vi borde sätta ned
foten och säga: Nu skall det föreläggas en utredning
med parlamentariskt inflytande, som tar ett helhets-
grepp på totalförsvarets ledningssystem, och det skall
ske i samband med kontrollstationen. Annars riskerar
vi att stå här igen om ett antal år - i alla fall Håkan
Juholt - och diskutera någonting som blev ett frag-
mentiserat beslut.</pre><pre>Anf.  6  HÅKAN JUHOLT (s) replik:
Herr talman! Sannolikt kommer debatten om För-
svarsmaktens ledning att fortsätta.
Annika Nordgren upprepar att regeringen har age-
rat saktmodigt. För att komma till rätta med detta
kräver hon en långtgående utredning. Det vore väl om
något att agera saktmodigt. Vi vet vad som behöver
göras. Vi vill att det omgående skall ske förbättringar
för att modernisera och få en bättre ledning av För-
svarsmakten. Det är väl inte att agera saktmodigt.
Saktmodigt är resonemanget om att dra detta i lång-
bänk ytterligare för att få fram ett alexandershugg som
man hoppas skall leda till en lyckoträff någon gång i
framtiden.
Detta är en process som ständigt pågår. Detta be-
tänkande är ett steg i detta. Styrpropositionen, som
just nu ligger på utskottets bord, är ett annat steg i den
riktningen. Debatten om denna skall vi ha i maj. Det
är allt annat än att dra frågan i långbänk. Det vore det
dock att begära ytterligare utredningar.</pre><pre>Anf.  7  HENRIK LANDERHOLM (m):
Herr talman! Det som ligger bakom dagens ärende
och dagens utskottsbetänkande är egentligen ett för-
färligt och ganska osammanhängande aktstycke. Det
beror på att regeringen föreslår riksdagsbeslut bara
om det man anser sig vara tvungen att göra för att inte
bli tillrättavisad av konstitutionsutskottet. De stora
och viktiga principfrågorna om försvarets ledning,
bland dem frågan om högkvarterets organisation som
det har förts ett replikskifte om här tidigare, har man
kunnat få intrycket att Håkan Juholts anförande är det
som riksdagen godkänner här i dag. Det har ingenting
med dagens riksdagsbeslut att göra. Det som vi fattar
beslut om i dag är en detalj inom ramen för ett beslut
om högkvarterets organisation som regeringen redan
har fattat.
Enligt min uppfattning får denna organisation inte
ses isolerad vare sig från försvarets organisation i
övrigt eller från den ledning och styrning som sker via
beslut här och i regeringen. Som jag ser det får lapp-
täcket ytterligare en solkig tygbit avsedd att täcka de
snabbt uppdykande hålen genom dagens beslut. Lik-
väl är detta beslut, med det beslut som regeringen
fattade före jul, nödvändigt.
Anledningen till att vi stöder en översyn av led-
ningssystemet är att kraven på en sammanhängande
analys av Försvarsmaktens ledningssystem inte är
tillgodosedda. Det underlättas tyvärr inte heller av det
halvfärdiga verk som nu ligger på försvarsutskottets
bord, vilket regeringen kallat Styrning och ledning av
Försvarsmakten. Detta får vi anledning att återkomma
till.
Frågan om högkvarterets organisation lämnar
mycket i övrigt att önska, men det är inte detta vi
behandlar här i dag. Det kanske värsta är ändå det sätt
på vilket regeringen har valt att hantera frågan, dvs.
utan det samråd över partigränserna som är normalt
och rimligt i dessa viktiga frågor. Vi i försvarsutskot-
tet informerades under hand när departementets upp-
fattning var klar, och så var det med det. Så borde det
inte gå till när regeringen självsvåldigt i det närmaste
avskaffar försvarsgrenarna, degraderar dess främste
företrädare och bestämmer sig för helt nya principer
för hur högkvarterets organisation skall se ut.
När det gäller den interna organisationen i hög-
kvarteret vill jag understryka att jag tror att det hade
varit av värde om man hade gjort en bodelning mellan
det som överbefälhavaren och myndigheten själv
fattar beslut om i fråga om sitt arbetssätt. Man borde
ha bestämt sig för vilka som är de viktiga och avgö-
rande politiska frågorna när det gäller styrningen och
ledningssystemet.
Vi har från Moderaternas sida valt att överse med
dessa missgrepp för att uppnå enighet om något annat
som i det stora perspektivet är ännu viktigare, nämli-
gen konstaterandet att utvecklingen sprungit ifrån
totalförsvarets ledningssystem. Nu behövs ett helhets-
grepp på dessa frågor. Den politiska styrningen och
ledningen inom Försvarsmakten måste hänga ihop.
Därför föreslår utskottet att regeringen snabbt tar
initiativ till en genomgripande översyn av lednings-
systemet. Det innefattar också de frågor som jag har
berört tidigare - högkvarterets organisation och de
frågor som i dag ligger på riksdagens bord för konkret
beslut. Det är också viktigt att utredningen får den
parlamentariska insyn och delaktighet som regering-
ens beslut om högkvarterets organisation har saknat.
I frågan om ledningen av totalförsvaret vill jag ta
tillfället i akt att ställa mig frågan om det inte är något
grundläggande som har hänt. Försvaret har numera,
oavsett vad man tycker, fyra huvuduppgifter. Den
gamla vanliga huvuduppgiften är att förbereda oss
mot väpnat angrepp. Det som ingår här - utbildning,
beredskap, mobiliseringsplanläggning - fungerar väl i
dagens förvaltningssystem. Men de övriga uppgifterna
- att värna vår territoriella integritet, den internatio-
nella verksamheten som ibland kräver dagliga över-
väganden, och att möta katastrofer i fredstid - kräver
enligt min uppfattning rakare rör mellan statsmakterna
och de myndigheter som har verkställighetsansvaret.
Min uppfattning är att ledningssystemet inte är
anpassat för de nya uppgifterna. Regeringen, som
enligt regeringsformen styr riket, måste mer direkt
kunna föra en dialog om vad som skall göras eller inte
göras. Vad vi behöver fundera över är om dagens
former verkligen räcker till för detta.
Ett exempel är att Försvarsdepartementets enhet
för säkerhetspolitik i dag har fullt upp med de inter-
nationella dagliga gärningarna, medan det långsiktiga,
som det inte fanns anledning att förutse vid den om-
organisation som skedde efter försvarsbeslutet 1992,
kommer bort i den dagliga hanteringen. Försvarsde-
partementet saknar i dag förmågan att hantera strate-
giska och långsiktiga frågor. De har kommit bort, och
planeringskapaciteten brister. Det har vi sett prov på
också i samband med försvarsbeslutet och den eko-
nomiska efterbörden.
Jag får travestera en romersk senator: För övrigt
anser jag att Försvarsdepartementets kompetens och
kapacitet måste förstärkas. Detta har jag sagt i denna
kammare många gånger. Det är lika akut och angelä-
get i dag mot bakgrund av det betänkande som ligger
på vårt bord.
Jag tror också - detta är en fundering från min
sida - att det på längre sikt finns anledning att över-
väga gränssnittet i ansvar och uppgifter mellan depar-
tement och myndigheter. Den försvarspolitiska pla-
neringen är ett politiskt ansvar. Det finns anledning att
fundera över om inte ett starkare försvarsdepartement
skulle kunna se till att myndighet, departement och
den politiska makten gick litet mer i takt än vad man
gör nu.
Dagens betänkande är inte märkvärdigt. Det be-
handlar detaljfrågor. Vi är nöjda med utskottets en-
hälliga inriktning, som jag uppfattar att också Miljö-
partiet stöder. Miljöpartiet har fått gehör för den mo-
tion som ligger till grund för utskottets betänkande.
Att det nu kommer till stånd en genomgripande över-
syn av hela totalförsvarets ledningssystem är absolut
nödvändigt. Lapptäcksprincipen räcker inte.
Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hem-
ställan i betänkandet.</pre><pre>Anf.  8  ÅKE CARNERÖ (kd):
Herr talman! Kristdemokraterna yrkar bifall till
hemställan i detta betänkande som behandlar inrättan-
det av två nya centrum i Försvarsmakten: ett marin-
centrum i Berga och ett flygvapencentrum i Uppsala.
Tidigare har, som sagts, ett armécentrum inrättats i
Enköping. Kustflottan och Kustartillericentrum före-
slås samtidigt läggas ned som organisationsenheter,
varvid huvuddelen av verksamheten inordnas i marin-
centrumet.
Till chefer vid dessa centrum skall utses genera-
linspektörer som skall vara främsta företrädare för
armé-, marin- och flygvapenförband samt svara för
det internationella samarbetet.
Herr talman! En ökad integration över försvar-
smaktsgränserna är bra. Den ökar förutsättningarna
för försvarsmaktsgemensamma lösningar och förbätt-
rar förmågan till samarbete.
På så sätt bör vi kunna nå rationaliserings- och
samordningsvinster som underlättar Försvarsmaktens
förmåga att lösa de uppgifter som fastlades i det se-
naste försvarsbeslutet.
Herr talman! I betänkandet behandlas även riks-
dagens inflytande beträffade inriktningen av Försvar-
smaktens verksamhet. Riksdagen fattar beslut om
krigsorganisationens utveckling - både dess omfatt-
ning och kvalitet. När det gäller grundorganisationen
var Försvarsbeslut 96 ett samlat beslut.
När väl ett försvarsbeslut är antaget är det natur-
ligtvis viktigt att fundera över vilket beslutsunderlag
riksdagen behöver erhålla i fortsättningen för att man
bl.a. lättare skall kunna se sambandet mellan Försvar-
smaktens uppgifter och krigsorganisationens storlek.
Det är därför viktigt att tydliggöra sambanden i en
kedja bestående av säkerhetspolitisk omvärldsanalys,
militärstrategiska bedömningar, försvarets operativa
förmåga och kostnader. När vi når dit är mycket vun-
net. Utskottet vill därför inte ändra den ansvarsför-
delning som fastlagts utifrån "- - - den bestämda
förutsättningen av att regeringen tillgodoser riksda-
gens behov av ytterligare beslutsunderlag - - -".
Herr talman! Utskottet har vid flera tillfällen beto-
nat vikten av att ha ett effektivt fungerande lednings-
system i de framtida situationer och stridsmiljöer som
kan förutses liksom för ledningen i fredsverksamhe-
ten. Utskottet har efterlyst ett genomgripande utveck-
lingsarbete inom det operativa ledningssystemet.
I Försvarsbeslut 96 pekade utskottet bl.a. på föl-
jande förhållanden, som borde ligga till grund för ett
effektivt ledningskoncept:
de nya uppgifter som skall lösas utifrån det vidga-
de säkerhetsbegreppet,
den tekniska utvecklingen inom den framtida
ledningsmiljön,
antalet ledningsnivåer och behovet av samordning
inom totalförsvaret för att kunna hantera de snab-
ba förlopp som kan inträffa,
kravet på robusthet och flexibilitet för att inte en
eventuell angripare skall finna det lönsamt att be-
kämpa vårt ledningssystem för att nå politiska
syften.
Utskottet betonar därför i dagens betänkande att
det skyndsamt bör göras en samlad översyn av led-
ningsfunktionerna inom totalförsvaret. Inom både
Försvarsmakten och det civila försvaret har det skett
förändringar som motiverar en översyn, och det
kommer naturligtvis även i framtiden att ske föränd-
ringar.
Herr talman! Kristdemokraterna har vid flera olika
tillfällen fört fram synpunkter på totalförsvarets led-
ning. Senast i höstas behandlades motionsyrkanden
angående konsekvenserna av länsstyrelsernas rationa-
liseringar inom den civila beredskapen samt vikten av
en uppföljning av den nya försvarsområdesorganisa-
tionen som belyser konsekvenserna för det militära
försvaret, för kommunerna, för frivilligorganisatio-
nerna och för det civila försvaret. De 15 Fo-staberna
och de tio Fo-gruppenheterna är viktiga länkar som
totalförsvarscentrum mellan Försvarsmakten och det
fredstida, komplexa samhället.
Herr talman! Förmågan att leda totalförsvarets
olika delar i fredstida kriser och under höjd beredskap
har en direkt inverkan på hur väl totalförsvaret kom-
mer att kunna lösa sina uppgifter. Hur denna förmåga
uppfattas påverkar bedömningen av totalförsvarets
trovärdighet. Ledningsfrågorna bör således bli, som
utskottet skriver, "- - - centrala i den kommande
säkerhets- och försvarspolitiska kontrollstationen - -
-".</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)</pre><pre>5 §  Reformerat förhandsbesked, m.m.</pre><pre>Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU19
Reformerat förhandsbesked, m.m. (prop. 1997/98:65)</pre><pre>Anf.  9  CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Med det förslag som finns i betän-
kandet om ett reformerat förhandsbesked föreslår
regeringen att riksdagen skall samla lagstiftningen
kring förhandsbesked i en särskild lag. Denna lag ger
möjlighet för Riksskatteverket att begära förhandsbe-
sked i skatteärenden efter det att ett beslut som är till
nackdel för den enskilde har fattats av skattemyndig-
heten. Vidare heter det att det skall finnas behov av
prejudikatbildning för att man skall kunna använda
sig av den här lagstiftningen.
Vi moderater yrkar avslag på propositionen i den-
na del. Skälen till detta är bl.a. att en enskild person
kan bli indragen i en rättsprocess som syftar till att
klarlägga lagstiftningen, dvs. inte i första hand till att
klarlägga läget för den enskilde personen. Myndighe-
ten kan välja ut en person och driva ett ärende för att
få klarhet i hur lagstiftningen skall tolkas. Vi menar
att det inte är någon rimlig utgångspunkt för den här
typen av lagstiftning att det allmännas behov skall
vara vägledande framför den enskildes. Det är fel
balanspunkt - så kan man väl uttrycka det.
Det finns naturligtvis behov av prejudikatbildning
- det kan inte förnekas. Men med denna föreslagna
ordning finns det risk för att det sker en förskjutning
mellan den prejudikatbildning som uppstår i allmänna
domstolar och den nya möjlighet som uppstår i och
med den här lagstiftningen. Den valda metoden leder
till att det kommer att finnas två vägar i rättssystemet.
Det kanske finns anledning att ytterligare överväga
konsekvenserna av detta.
Dessutom tar förslaget inte hänsyn till alla skatter.
Om man skall göra en reformering och gå fram på det
här sättet tycker vi moderater att det hade varit rimligt
att i förslaget också innefatta arvs-, gåvo- och stäm-
pelskatter.
Frågan är alltså på vilket sätt man kan se att för-
slaget leder till några förbättringar för den skattskyl-
dige. I avvägningen mellan myndighetsintresset och
de skattskyldiga har återigen, som så många gånger
förut, myndighetsintresset kommit i förgrunden.
I betänkandet vill regeringen också dela upp an-
svaret för att vara statens företrädare vid ackord mel-
lan skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten.
Den rimliga utgångspunkten är väl ändå att borgenärs-
funktionen vid ackord bör vara densamma vid kon-
kurs, företagsrekonstruktion och skuldsanering. Kom-
petensen för denna typ av ärenden finns hos krono-
fogdemyndigheten. Det är därför rimligt att staten
företräds av kronofogdemyndigheten i frågor som
avser skatteackord. På det viset uppstår inte heller
någon osäkerhet hos allmänheten avseende frågan om
vilken myndighet som hanterar och tar ansvaret för
denna typ av ärenden.
Med anledning av en motion diskuteras också i
betänkandet möjligheten att synliggöra skatterna.
Sverige har i dag världens högsta skattetryck - det
känner vi alla till. Det är rimligt att medborgarna får
veta hur mycket de betalar i skatt och sociala avgifter.
Kravet på att uppgifter om detta skall förekomma på
lönebesked är därför rimliga. Statliga myndigheter
borde kunna införa en sådan ordning, på samma sätt
som skedde under den borgerliga regeringen. Detta
tas upp i en folkpartimotion från den allmänna mo-
tionstiden.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tion 1 under mom. 1 till betänkandet.</pre><pre>Anf.  10  PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Det föreliggande betänkandet hand-
lar om ett reformerat förhandsbesked. Det är ett be-
tänkande som vi till stora delar ställer oss bakom
inom Vänsterpartiet.
Syftet är att snabba upp processen och skapa pre-
judikat så snabbt som möjligt. Till skillnad från Mo-
deraterna tycker inte vi att detta bara ligger i myndig-
heternas intresse. Det ligger även i allmänhetens in-
tresse att så snabbt som möjligt få prejudikat, och så
snabbt som möjligt få reda på vad som i verkligheten
gäller. Till stora delar ställer vi oss alltså bakom tex-
ten i betänkandet.
När det sedan gäller vilka som skall företräda sta-
ten som borgenär i olika typer av uppgörelser - om
det skall vara skattemyndighet eller kronofogdemyn-
dighet - välkomnar vi i Vänsterpartiet den förändring
som nu sker. Kronofogdemyndigheten skall vara
statens företrädare i borgenärsfunktionen vid skuldsa-
nering. Vi anser också, i likhet med Moderaterna, att
det vore lämpligt att kronofogden även i andra typer
av förhandlingar har borgenärsfunktionen för staten.
Just nu sitter det en utredning, Förmåns-
rättskommittén, som tittar på bl.a. dessa frågor. Vi
stöder därför inte reservation 2 av moderaterna. Vi
står inte bakom den, utan vi har ett särskilt yttrande
där vi deklarerar vår ståndpunkt. Den överensstämmer
i princip med den moderata ståndpunkten. Men efter-
som det sitter en utredning som skall ta ett helhets-
grepp när det gäller de här frågorna vill vi avvakta
den utredningen. Den kommer att lägga fram sitt
betänkande förhoppningsvis senast i september i höst.
Så jag tycker att vi kan vänta med ett slutgiltigt ställ-
ningstagande och slutgiltigt beslut här i riksdagen tills
vi har utredningen på bordet.
I samband med betänkandet har man också klippt
in ett antal motioner från den allmänna motionstiden,
bl.a. två motioner av mig. Den ena tar upp deklara-
tionstidpunkten. Vi vet att det i dag är problem med
det sena inlämnandet av framför allt den förenklade
deklarationen. Den allmänna deklarationen skall ju
lämnas in senast den 31 mars och den förenklade
omkring den 1 maj.
Den fördröjning som det innebär att den förenkla-
de deklarationen kommer så pass mycket senare gör
att granskning i stor utsträckning måste ske under
sommaren. Vi vet att under sommaren är det en se-
mesterperiod. Det innebär att det blir ett oerhört stort
tryck på skattemyndigheterna, och granskningen blir
inte vad den skulle kunna bli om man hade mer tid.
Det innebär att en del deklarationer får granskas i
efterhand, och det är ett tillstånd som inte är särskilt
lämpligt.
Jag har föreslagit att man skall ha en gemensam
tidpunkt för inlämnande av deklaration den 31 mars.
Det är inte ett självändamål att just den situationen
inträffar. Det viktigaste är att taxeringsperioden för-
längs på ett sådant sätt att man hinner granska den del
av materialet som behöver granskas under perioden
och att man inte stressar och pressar personalen på det
sätt som nu sker. I nuläget skall alltså i stort sett all-
ting vara utskickat i slutet av augusti, fram till den
15 september, tror jag det står. Det blir väldigt litet tid
för att hinna granska deklarationerna.
Det har också - som i t.ex. Uppsala län - lett till
att man i stort sett inte granskar avdrag under
50 000 kr under inkomst av tjänst. Och det är ju för-
vånansvärt när man har så vida ramar när det gäller
granskningen.
I reservation 5 diskuterar vi situationen när det
gäller kvarskatten. De nya reglerna innebär ju att om
man får sin kvarskattesedel och beslut fattas t.ex. den
sista augusti så skall vederbörande betala in
kvarskatten inom 90 dagar. Det är lagom till den
1 december. Jag tycker inte att det är en särskilt väl
avvägd tidpunkt för att kräva in kvarskatten. Vi har
sagt att man bör förlänga tiden litet grand. Dessutom
tycker vi att man skall återgå till det gamla systemet,
att arbetsgivaren skall biträda vid inbetalningen av
kvarskatten.
Vi får väl se vad som händer nu när det är första
gången som de skattskyldiga själva skall betala in
kvarskatten. Jag har vissa farhågor för att det inte
kommer att fungera så som man kanske hade tänkt
sig. Vi har sett vilka stora massiva insatser skatte-
myndigheterna gör när det gäller information för att få
folk att verkligen betala i tid. Vi vet ju att det ganska
snabbt blir stora avgifter om man inte betalar i tid.
Den gamla situationen, där arbetsgivarna bistod med
detta, tycker jag var att föredra.
Herr talman! Eftersom vi har väldigt gott om tid
till voteringar i dag ämnar jag yrka bifall till både
reservation 3 och reservation 5.</pre><pre>Anf.  11  LARS HEDFORS (s):
Herr talman! Jag tror att i stort sett alla är överens
om att skattelagstiftningen inte kan förutse precis alla
tänkbara situationer. Det måste finnas ett utrymme för
tolkning av lagstiftningen. Det är ju framför allt skat-
temyndigheterna och våra domstolar som skall göra
det. Den tolkningen ger ofta som resultat en prejudi-
katbildning som blir ett viktigt komplement till lag-
stiftningen.
Just när det gäller prejudikatbildningen spelar för-
handsbeskeden en viktig roll. Ursprungligen hade
förhandsbeskedet det syftet att det skulle reda ut okla-
ra skattefrågor för den enskilde. Men på senare tid är
förhandsbeskedet, som sagt var, en viktig del i preju-
dikatbildningen.
Förhandsbesked kan i dag endast begäras av den
enskilde. Det vore bra - det är de flesta också överens
om - om även det allmänna, dvs. skattemyndigheter-
na, kunde begära ett förhandsbesked. Det skulle ge en
enhetligare rättstillämpning, och det skulle ge en
större rättssäkerhet för den enskilde. Och det är just
detta som är regeringens förslag, att det allmänna
skall få rätt att begära förhandsbesked.
Det här går moderaterna, folkpartisterna och krist-
demokraterna emot. När det gäller folkpartisterna är
det mycket konsekvent. De har nämligen i sin motion
klart och tydligt yrkat avslag på detta. De tycker att
det är fel med ett utvidgat förhandsinstitut.
Men moderaternas agerande tycker jag är litet
egendomligt. Det kräver en förklaring av Carl Fredrik
Graf. I sin motion accepterar man nämligen förslaget
om ett förhandsbesked. Man kräver t.o.m. att det skall
utvidgas utöver det som regeringen har fastslagit.
Men i reservationen går man emot och yrkar avslag på
propositionen.
Kristdemokraterna har inte motionerat över huvud
taget. Då utgick åtminstone jag från att den som tiger
samtycker. Men de har också reserverat sig.
Utskottsmajoriteten tycker att det är bra med ett
utvidgat förhandsbesked enligt propositionens förslag.
Det snabbar som sagt upp prejudikatbildningen, och
det är bra av ett stort antal skäl.
För det första ökar det förutsägbarheten och lik-
formigheten i beskattningen. Det är just det som är
den viktiga poängen, Carl Fredrik Graf. Det ökar
nämligen rättssäkerheten för den enskilde i allra hög-
sta grad.
För det andra ökar det effektiviteten i
rättstillämpningen. Det går snabbare, och skattemyn-
digheterna använder sina resurser på ett bättre sätt.
För det tredje avlastar det skattemyndigheterna
och domstolarna. Det minskar de flaskhalsproblem
som onekligen finns i dag.
För det fjärde, vilket kanske är det allra viktigaste,
ger det lagstiftaren, dvs. oss i riksdagen, snabbare
besked om hur lagstiftningen fungerar. Vi får en bätt-
re feedback, och det är faktiskt viktigt för oss.
Jag yrkar alltså avslag på reservation 1.
Nu tänker jag inte ta kammarens tid med att kom-
mentera precis alla reservationer. Jag skall ta en till
som kanske är viktigare än de andra. Det gäller reser-
vation 2. De andra reservationerna har vi faktiskt
diskuterat för inte så väldigt länge sedan, så det kan-
ske vi kan hänskjuta till en eventuell efterföljande
debatt.
Reservation 2 handlar om - och det har Per Ro-
sengren varit inne på - regeringens förslag om vem
som skall företräda staten vid s.k. skatteackord. För-
slaget från regeringen innebär att ansvaret skall delas
så att skattemyndigheten tar det grundläggande ansva-
ret men har möjlighet att delegera själva prövningen
till kronofogdemyndigheten.
Det borde kunna vara en acceptabel kompromiss,
tycker man. Men icke så. Inte heller det här accepterar
Moderata samlingspartiet. Man vill att kronofogde-
myndigheten skall ha ansvaret.
Det tycker majoriteten är ett dåligt förslag av två
skäl.
För det första är det skattemyndigheten som har
kännedom om gäldenärens totala skuldbild. Och den
totala skuldbilden är viktig när man skall fastställa ett
ackord.
För det andra kommer ackordsfrågor ibland in i ett
mycket tidigt krisskede. I detta tidiga krisskede har
inte kronofogdemyndigheten den kännedom om gäl-
denären som behövs. Om kronofogdemyndigheten
skulle handha hela ärendet, skulle man alltså få göra
en utredning till. Det skulle bli ett ganska onödigt
dubbelarbete.
Herr talman! Jag yrkar avslag på den reservatio-
nen liksom också på de andra reservationerna och
bifall till utskottets hemställan i dess helhet.</pre><pre>Anf.  12  CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
Lars Hedfors med anledning av betänkandet. Också
jag är naturligtvis intresserad av att vi får en snabb
prejudikatsbildning, och det finns uppenbara motiv
för detta, men hur bedömer skatteutskottets ordföran-
de den situation som nu kommer att uppstå, där en del
prejudikat drivs den traditionella vägen genom all-
männa domstolar, vilket i vissa fall kommer att ta rätt
lång tid, och prejudikaten i andra fall kan sägas gå en
genväg.
Är det inte risk för att den ena typen av prejudi-
katsbildning blir mera eller mindre värd än den and-
ra? Hur värderar Lars Hedfors de två olika system
som nu kommer att uppstå? Det finns nog anledning
att reflektera över den saken från litet mer principiella
synpunkter.
När det sedan gäller kronofogdemyndighetens och
skattemyndighetens ansvar i samband med ackord kan
man tolka Lars Hedfors inlägg på litet olika sätt. Å
ena sidan säger man att det är skattemyndigheten som
har den totala bilden över det hela och som därför
skall driva in det. Å andra sidan är det kronofogde-
myndigheten som har kompetensen att klara detta.
Vilka konsekvenser får Lars Hedfors resonemang i
förlängningen när det gäller den uppdelning vi i dag
har mellan skatte- och kronofogdemyndigheten?
Jag menar att kronofogdarna i dag har den här
kompetensen och att skattemyndigheterna så snart
som möjligt skall överlämna ärendena till kronofog-
demyndigheterna. Hedfors var ju själv för någon
vecka sedan med på en hearing med skatteutskottet,
där vi såg ett försök att förkorta handläggningstiderna.
Det är kanske i stället den vägen som man skall gå.</pre><pre>Anf.  13  LARS HEDFORS (s) replik:
Herr talman! Också jag tycker att den information
som vi fick från Skåne län var väldigt intressant. Det
är där naturligtvis fråga om en mycket mer intim
samverkan än i dag, och detta måste utredas vidare.
Carl Fredrik Graf pläderar för att det är kronofog-
demyndigheten som har kompetensen, och det är
riktigt. Det är också just därför som vi öppnar möjlig-
heten för att kronofogdemyndigheten skall sköta den
praktiska delen av skatteackordet. Det blir ett både-
och. Vi utnyttjar skattemyndighetens tidigare infor-
mation och dess kännedom om totalbilden, samtidigt
som vi ger kronofogdemyndigheten möjligheter att
svara för genomförandet.
Carl Fredrik Graf funderar vidare över motsätt-
ningen mellan å ena sidan den traditionella vägen
genom domstolsväsendet fram till ett prejudikat och å
andra sidan den uppsnabbade vägen. Detta är ju inte
nytt, Carl Fredrik Graf. Vi har redan i dag den upp-
delningen, och såvitt jag vet har det inte ställt till
några bekymmer. Det har fungerat ganska bra, och det
finns all anledning att tro att det skall fungera bra
också i fortsättningen.
Jag skulle dessutom gärna vilja be Carl Fredrik
Graf att utveckla hur moderaterna egentligen står när
det gäller det utvidgade förhandsbeskedet. Är det er
motion eller är det er reservation som gäller? Det vore
bra om ni skingrade dimmorna.</pre><pre>Anf.  14  CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Det är reservationen som gäller.
Jag vill till slut bara på nytt ställa en fråga till Lars
Hedfors om förhandsbeskedet. Tycker Lars Hedfors
verkligen att det är rimligt att centralmyndigheten
skall kunna peka ut en enskild? Det kan finnas kanske
hundra enskilda som har exakt likadana ärenden. Man
pekar ut en enskild som skall behöva ställa upp i en
rättsprocess syftande till att klarlägga rättsläget i en
fråga, utan att denne kan inlägga sitt veto mot detta.
Vederbörande kan naturligtvis ha en del att vinna på
det men vill kanske inte vara med i den här processen.
Jag kommer så till kostnadsaspekten i förslaget.
Det har redogjorts för att den enskilde skall kunna få
ersättningar för vissa kostnader, men det finns ingen
garanti för att dessa kostnader skall ersättas fullt ut.
Det finns alltså två aspekter på detta. För det första
tvingas den enskilde in i en process i första hand för
klarläggande av lagstiftningen - det är inte den en-
skildes fall som har den stora betydelsen - och för det
andra har vi en kostnadsaspekt.
Jag tycker att Lars Hedfors kunde ha belyst dessa
två saker litet bättre.</pre><pre>Anf.  15  LARS HEDFORS (s) replik:
Herr talman! Jag tror för min del inte att det
kommer att bli något större problem för den enskilde
att acceptera att komma in i den här processen. Han
får ersättning för de utgifter som han har, och han
medverkar i en uppsnabbning av sin egen process.
Den stora fördelen för den enskilde måste väl vara att
han får ett snabbare besked. Att beskeden skall snab-
bas upp är något som moderater tidigare intensivt har
efterlyst.
Den stora fördelen är att detta ökar rättssäkerheten
för enskilda människor. Man får en likformig be-
handling av alla människor, oavsett om de bor i Hal-
land eller i Norrbotten, och det är något av det vikti-
gaste som man kan få till stånd ur rättssäkerhetssyn-
punkt.
Jag tror alltså för min del att det handlar om en ut-
ökning av rättssäkerheten. Det är bara att beklaga att
moderaterna inte är med på denna utvidgning.</pre><pre>Anf.  16  PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära
någon replik, men när jag hörde Lars Hedfors säga att
det är skattemyndigheten som har totalbilden över
gäldenärens ekonomiska situation blev jag väldigt
konfunderad. Jag har arbetat en del med ekonomisk
rehabilitering och skuldsanering, och jag har då job-
bat både med skattemyndigheter och med kronofog-
dar.
Det är faktiskt hos kronofogden som totalbilden
finns. Såvitt jag vet känner skattemyndigheten inte till
ett enda enskilt mål som ligger på en gäldenär. Det är
ju kronofogden som har den samlade bilden. Det är
möjligt att skattemyndigheterna får en samlad bild när
det gäller själva skatterna, men även där har enligt
min uppfattning kronofogden faktiskt ibland en bättre
och snabbare tillgång till informationen.
Jag vill fråga Lars Hedfors: När får skattemyndig-
heten reda på samtliga enskilda mål som ligger på en
gäldenär? I en situation där man skall bedöma ett
ackord är det gäldenärens totala ekonomiska situation
med samtliga skulder som skall bedömas, inte bara
skattesituationen och eventuell skatteskuld.</pre><pre>Anf.  17  LARS HEDFORS (s) replik:
Herr talman! Skattemyndigheten har naturligtvis
uppgifter om en mycket stor del av den enskildes
ekonomiska situation, eftersom man där har behandlat
vederbörandes deklarationer o.d. Men jag sade inte
bara det utan också att skattemyndigheten kommer in
på ett tidigare stadium och att det är ett viktigt argu-
ment för att lägga ansvaret på skattemyndigheten.
Det är uppenbarligen så att också Per Rosengren
tycker det. Annars hade han reserverat sig. Jag förstår
därför inte varför han argumenterar i den här saken.
Han har ju accepterat förslaget.
Jag skulle också vilja kommentera en sak som Per
Rosengren tog upp i sitt anförande. Han oroade sig
för kvarskatteinbetalningarna. Det kan vara bra att
detta kommer till kammarens protokoll. Det skulle bli
svårigheter för skattemyndigheterna att få in skatter-
na. Om Per Rosengren hade läst dagspressen litet
noggrannare i går, skulle han ha funnit en liten artikel
om just detta. Enligt den var skattemyndigheterna
positivt överraskade över att det hade kommit in så
pass mycket som det hade gjort.
Samtidigt sade man att man hade fått skicka ut
250 000 påminnelser, vilket låter väldigt mycket. Men
detta skall sättas i relation till hur många som skick-
ades ut förra året, under de gamla förhållandena,
nämligen 240 000. Detta fick avdelningsdirektören
Elisabeth Lundberg på Riksskatteverket att tycka att
resultatet var mycket bra.</pre><pre>Anf.  18  PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Ja, det kan vara så i nuvarande situa-
tion, då man har tid fram till april på sig för att betala.
Den nya situation som uppkommer när man skall
betala senast den 1 december är dock ännu inte på
något sätt utvärderad. Jag tror alltså att man skall ta
denna information med viss försiktighet.
Vad återigen gäller skattemyndigheten vill jag sä-
ga att denna inte kommer in tidigare. Om en person
blir restförd, går ärendet direkt till kronofogden för
indrivning.
Sedan är det kronofogdemyndigheten som kontrol-
lerar när pengarna kommer in. Det är den som tar
över ansvaret med automatik från skattemyndigheten.
Skattemyndigheten har inte en aning när man bedö-
mer detta hur skuldsituationen är, framför allt hur
mycket som är obetalda räntor osv. Det får skatte-
myndigheten gå till kronofogdemyndigheten och
inhämta. I varenda e-mål måste skattemyndigheten i
en ackordssituation inhämta den informationen från
kronofogdemyndigheten. Slutligen blir den här pro-
cessen mycket mer saktfärdig genom att man föreslår
det som Lars Hedfors gör.
Det intressanta är också att jag i ett särskilt yttran-
de poängterat att jag ställer upp på resonemanget i
reservation 2. Eftersom det i dag sitter en kommitté
som bl.a. skall titta på den här frågan, Förmåns-
rättskommittén, som kommer med ett betänkande i
september, väljer jag att inte reservera mig utan av-
vaktar den. Men min grundläggande uppfattning är
precis den som står i reservation 2. Det tycker jag
borde framgå av mitt anförande.</pre><pre>Anf.  19  LARS HEDFORS (s) replik:
Herr talman! Med den argumentationen är det ut-
omordentligt egendomligt att inte Per Rosengren har
skrivit under reservation 2. Han är ju alldeles tvärsä-
ker på att reservanterna har rätt, och det tycker inte
jag.
Skattemyndigheterna får in deklarationerna och
granskar dem. De får därigenom en klar bild av den
skattskyldiges situation. Det är väl ganska självklart
att det är på det viset. Dessutom undviker man onö-
digt dubbelarbete. Fördelarna är mer än en.
Detta är inte någonting som jag har hittat på själv.
I varje fall de alla flesta av remissinstanserna som
yttrat sig tycker så här. De tycker att det är bra. Riks-
skatteverket som har det övergripande organisatoriska
ansvaret över både kronofogdemyndigheten och
skattemyndigheten tycker så här. Det är inte något
som jag står och hittar på.
De remissinstanserna väger förmodligen litet tyng-
re än vad Per Rosengren gör, så jag litar litet mer på
dem. Dessutom, Per Rosengren, har lagutskottet ac-
cepterat detta. Det finns hur många auktoriteter som
helst som ställer upp på det.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)</pre><pre>6 §  Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige
och Makedonien</pre><pre>Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU23
Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Make-
donien (prop. 1997/98:135)</pre><pre>Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.
(Beslut fattades efter 10 §.)</pre><pre>7 §  Avtal med Ryssland om bekämpning av
vissa fiskala brott</pre><pre>Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU22
Avtal med Ryssland om bekämpning av vissa fiskala
brott (prop. 1997/98:132)</pre><pre>Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.
(Beslut fattades efter 10 §.)</pre><pre>8 §  Vissa frågor om kompetensutveckling</pre><pre>Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1997/98:AU9
Vissa frågor om kompetensutveckling</pre><pre>Anf.  20  KENT OLSSON (m):
Herr talman! I detta betänkande behandlas motio-
ner från allmänna motionstiden 1996 och 1997. Den
moderata partimotionen om personliga utbildnings-
konton är redan från motionstiden 1996. Trots att ett
och ett halvt år gått sedan motionen inlämnades har
majoriteten inget svar på motionen utan hänvisar till
den arbetsgrupp som arbetar med frågorna. Det är så
typiskt för den här regeringen: den fattar inga beslut.
Regeringen lägger inte fram några propositioner
om viktiga frågor utan hänskjuter dem till framtiden.
Ändå är detta kanske en av Sveriges viktigaste fram-
tidsfrågor. Utbildning och kompetensutveckling är av
avgörande betydelse för hur svenskt arbetsliv skall
kunna klara sin konkurrenskraft i framtiden.
Låt oss till att börja med konstatera att utbildning
är lönsam både för individer och för samhället. Ar-
betslösheten är också störst för dem med låg utbild-
ning och minskar generellt sett ju högre utbildning
man har.
För att starta i grunden är det viktigt med en skola
som ger bra utbildning och väcker intresse för utbild-
ning hos elever. Det är viktigt att vi har bra fortbilda-
de och kompetensutbildade lärare, och det är viktigt
att vi får de duktiga studenterna att välja läraryrket.
Som vi moderater påpekar i vår reservation un-
derstryks betydelsen av en ny syn på kompetensut-
vecklingen av det mycket dåliga resultat som uppnåtts
av arbetsmarknadsutbildningen. Arbetsmarknadsut-
bildningen har trots den stora omfattningen inte kun-
nat tillgodose det behov som näringslivet har. Flask-
halsar uppstår inom alltfler områden i näringslivet.
Detta är mycket anmärkningsvärt, herr talman.
Arbetsmarknadsutbildningen måste läggas om och
inriktas på att utbilda till jobb och inte en ny a-
kasseperiod. Kvalitet måste kommer före kvantitet. På
en snabbt föränderlig arbetsmarknad kommer i fram-
tiden alla att behöva komplettera sina kunskaper
många gånger i livet. En person kan i perioder av
arbetslöshet komplettera sina kunskaper för att kunna
ha bättre möjligheter att få ett jobb i framtiden.
Men även andra än arbetslösa behöver kompe-
tensutveckling och nya kunskaper. Vi kan också kon-
statera att arbetsgivarnas och företagens krav på kom-
petens ökar liksom att det kommer att vara brist på
arbetskraft med högskoleutbildning, framför allt inom
områden med naturvetenskaplig och teknisk inrikt-
ning men även inom andra områden. Vi kommer
också att ha ett behov av en utökad lärlingsutbildning
och en kvalificerad yrkesutbildning, där vi behöver
öka antalet platser högst väsentligt.
Låt oss också konstatera att 80 % av dagens teknik
och jobb kommer att ersättas av ny teknik och föränd-
rade arbeten inom 10-20 år. Denna snabba förändring
av yrkeslivet ger behov av en kontinuerlig utbildning.
Vi moderater förordar att ett system för kompetensut-
veckling införs som tar sikte på att skapa förutsätt-
ningar för en kontinuerlig vidareutveckling av kun-
nande så att arbetslöshet till följd av otillräckliga
kunskaper inte skall behöva inträffa.
För en finansiering av denna utbildning vid sidan
av ungdomsutbildningen i skola och på universitet
och den utbildning som också sker i stor omfattning
hos arbetsgivare, vilket man inte skall glömma av, bör
man bygga upp personliga utbildningskonton gemen-
samt finansierade av den enskilde och arbetsgivarna.
Den enskilde skall medges skattebefrielse för de av-
satta medlen. Även arbetsgivarna skall naturligtvis ha
rätt att skattefritt avsätta lika mycket som den enskilde
själv bidrar med. Över dessa utbildningskonton skall
naturligtvis inte facket eller de fackliga organisatio-
nerna ha något som helst inflytande. Det är ett konto
som den enskilde individen har.
Jag skall vända mig till Kristina Zakrisson. När
man läser i slutet på betänkandet på s. 7 står följande
innovation som är citerat från det extra sysselsätt-
ningsmötet i Luxemburg: "Varje medlemsstat har
vidare åtagit sig att granska de hinder," - och nu
kommer det - "särskilt skattemässiga, som kan stå i
vägen för en investering i mänskliga resurser, och
staterna kommer i förekommande fall att planera
skattemässiga eller andra incitament för ökad utbild-
ning inom företagen."
De skattemässiga hinder som finns kommer man
att ta bort. Det vore intressant att höra Kristina
Zakrisson ta upp den frågan. Det är inte ofta som man
från socialdemokratisk sida medger att det finns skat-
temässiga hinder. Men eftersom det till på köpet tas
upp i majoritetstexten i betänkandet kan man som
moderat både bli angenämt överraskad och en aning
förvånad. Vi får väl se om den förvåningen består
speciellt länge.
Som jag tidigare sade i inledningen av mitt anfö-
rande är regeringen inte speciellt snabb. Vi väckte
motionen för ett och ett halvt år sedan. Den är inte
besvarad förrän nu. Som utskottets motivering för att
det inte kan biträda motionen sägs bl.a. att man nyli-
gen har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att främja
kompetensutveckling i arbetslivet. Det står att man
nyligen har tillsatt en arbetsgrupp med denna uppgift.
Det borde ha skett för väsentligt längre tid sedan än
vad man har gjort. Det sägs också att gruppens arbete
så småningom skall vara slutfört.
Jag skulle vilja fråga majoritetens företrädare: När
kommer det någonting? När kommer det en proposi-
tion? Är det kanske så att ni förväntar er att en bor-
gerlig regering så småningom skall komma med en
proposition i detta ämne? Jag kan garantera att vi inte
kommer att vänta så länge som ni har gjort. Vi ser
kompetensutveckling i arbetslivet som en viktig fråga.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till
reservation nr 1.</pre><pre>Anf.  21  ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Det är så sällan jag får möjlighet att
hålla med om något som Kent Olsson sagt att jag vill
passa på tillfället, eftersom det nu har uppenbarat sig.
Kent Olsson sade att kompetensutveckling och kom-
petensfrågor är bland Sveriges viktigaste framtidsfrå-
gor. Det uttalandet kan jag till fullo instämma i.
Flexibilitet och kompetens är två nyckelbegrepp
inom arbetslivet. De förekommer också alltmer inom
den arbetsmarknadspolitiska debatten. Kompetens är
utan tvekan en mycket viktig konkurrensfaktor. Jag är
övertygad om att det kommer att bli en allt betydelse-
fullare konkurrensfaktor.
Det är till stor del med kompetens som man kan
hävda sig i konkurrensen.
Vi ser att man på framgångsrika företag och i
framgångsrika branscher många gånger har satt just
kompetensfrågor och kompetensutveckling i centrum.
Man har hittat modeller på företagsnivå eller
branschnivå där arbetsgivarna och de anställda ge-
mensamt har hittat modeller och system för en fortlö-
pande kompetensutveckling.
Det är viktigt att hela arbetsmarknaden omfattas
av ett system med kontinuerlig kompetensutveckling.
Det är inte minst viktigt att det också kommer den
offentliga sektorn och dem som är anställda där till
del.
Jag tycker att det är bra att den arbetsgrupp som
Kent Olsson talade om har kommit till, där arbets-
marknadens parter och staten tillsammans resonerar
och försöker hitta ett system. Man kan alltid vara
otålig över takten, men arbetsgruppen har i alla fall
kommit till stånd. Jag är övertygad om att ett hållbart
system för kontinuerlig kompetensutveckling måste
bygga på de tre parternas medverkan på ett eller annat
sätt. Det handlar alltså om de anställda, arbetsgivarna
och staten.
I den modell som vi från Centerpartiets sida har
pläderat för och som redovisas i reservation nr 2 före-
språkar vi ett system med kompetenskonton som
bygger på att den enskilde och arbetsgivaren avsätter
medel och att staten bidrar med att göra de avsätt-
ningarna skattemässigt gynnade. På det sättet får vi en
trepartssamverkan.
Det finns också anledning att säga att det inte
handlar enbart om ekonomiska resurser. Det är viktigt
att samhället tittar på detta. Det handlar om andra
regelverk som också kan behöva ses över för att ge
bättre incitament för kompetensutvecklingen.
Ett exempel är de bokförings- och redovisnings-
regler som finns. Ett företag som väljer att investera i
kompetensutveckling hos sin personal måste redovisa
det som en kostnad som belastar resultaträkningen.
Ett företag som i stället investerar i maskiner kan
redovisa det som en tillgång i sin balansräkning. Det
är ett exempel. Det finns många fler där vi behöver se
över regelsystemen för att ge de rätta incitamenten för
att brett i arbetslivet satsa på kompetensutveckling.
Med den korta motiveringen, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till reservation nr 2.</pre><pre>Anf.  22  SIRI DANNAEUS (fp):
Herr talman! Arbetslösheten är landets största
problem. Sysselsättningsgraden är den lägsta i modern
tid. Jag tror att vi alla är överens om att utbildning
spelar en nyckelroll i kampen mot den höga arbets-
lösheten och den låga sysselsättningen.
Låg utbildning ökar risken för arbetslöshet. Vi kan
konstatera att NUTEK, SCB och även OECD uttalar
att personer som enbart har grundskola, men även de
som har allmän gymnasial utbildning, löper stor risk
att bli arbetslösa i framtiden. De som nu skaffar sig
gymnasiekompetens i kunskapslyftet - det är över
100 000 människor - måste därför ges möjlighet att
fullfölja sin utbildning. Gymnasiekompetens ger i sig
inget arbete. Däremot kommer efterfrågan på högsko-
leutbildad arbetskraft att öka. Det gäller även perso-
ner med ganska kort högskoleutbildning. Det är därför
ytterst beklagligt att inget förslag kommit från rege-
ringshåll i den här frågan.
Herr talman! Vi har nu goda förutsättningar med
våra nya högskolor och den nya IT-tekniken att erbju-
da utbildningar på många platser i vårt avlånga land.
När det gäller den högre utbildningen har Sverige
halkat efter i jämförelse med övriga OECD-länder. Vi
har en relativt låg andel examinerade från längre
eftergymnasiala utbildningar. Det krävs därför en
omfattande kompetensuppbyggnad hos stora delar av
arbetskraften för att säkra Sveriges möjligheter till
bättre ekonomisk tillväxt och minskad arbetslöshet.
Folkpartiet tycker därför att det krävs en komplet-
tering till det nuvarande utbildningssystemet. Sverige
har de senaste åren gjort stora utbildningssatsningar
inom ramen för arbetsmarknadspolitiken och det är
naturligtvis bra, men det räcker inte. Det är livsviktigt
att också den del av arbetskraften som har jobb har
möjlighet att utbilda sig vidare. Då kan man kanske
tycka att detta borde ske inom företagen och vara
arbetsgivarfinansierat. Men det är allt annat än säkert
att arbetstagaren får det han eller hon efterfrågar eller
ens ser någon framtid just inom den verksamheten.
Vi i Folkpartiet har därför försökt hitta ett system
där den enskilde individen ges makt över sin egen
kompetenshöjning. Människor som är mitt i livet
märker kanske att de vill pröva något annat, att skol-
kunskaperna inte räcker eller att de vill byta jobb eller
kanske t.o.m. starta eget företag. Det är de möjlighe-
terna vi vill ge i vårt förslag. Förslaget skall inte ersät-
ta de åtgärder som i dag finns i arbetsmarknadspoliti-
ken utan komplettera dem.
Herr talman! Så till vårt förslag. Vi föreslår ett ut-
vecklingskonto som kan ses som ett pensions- och
utvecklingssparande. Det skall skattemässigt fungera
på samma sätt som de frivilliga pensionsförsäkringar-
na gör i dag, dvs. vara avdragsgillt. Men vi vill höja
nivån från ett halvt till ett basbelopp.
Det tar naturligtvis tid att spara ihop pengar så att
det räcker till ett eller två års studier. Vi vill därför
också öppna möjligheten att låna av den egna pensio-
nen, men högst en tredjedel av det man betalat in till
ATP-systemet. Lånet av pensionspengarna skall man
sedan kunna betala tillbaka.
Arbetsgivare skall också få möjlighet att betala in
ett begränsat belopp till utvecklingskontot. Beloppet
skulle kunna vara befriat från arbetsgivaravgifter.
Alla medborgare mellan 30 och 55 år skall omfat-
tas av denna möjlighet till en kompetenshöjande ut-
bildning som man själv helt och hållet bestämmer
över.
Det kan tyckas hårt att behöva spara lång tid eller
pantsätta ett pensionsår, men det egna ansvaret kom-
mer också att innebära att man noga prövar sina idéer
innan man påbörjar en utbildning eller förverkligar
sin företagsidé.
Avslutningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till vår
reservation nr 3.
(forts. 10 §)
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade på förslag av förste vice tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.</pre><pre>9 §  Frågestund</pre><pre>Anf.  23  TALMANNEN:
Frågor besvaras i dag av statsrådet Thage G Peter-
son, utrikesminister Lena Hjelm-Wallén, utbild-
ningsminister Carl Tham, kommunikationsminister
Ines Uusmann, kulturminister Marita Ulvskog, nä-
ringsminister Anders Sundström och statsrådet Leif
Pagrotsky. Statsrådet Peterson besvarar frågor av
allmänpolitisk karaktär. Övriga statsråd besvarar
frågor inom vars och ens ansvarsområde.
Exportregler för strategiska produkter</pre><pre>Anf.  24  PER BILL (m):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Leif
Pagrotsky. I Linköping finns ett litet duktigt IT-
företag som sysslar med mjukvara till Internet. Sedan
sex månader tillbaka har det här företaget, Idonex, ett
jätteproblem. De kan nämligen inte få besked om de
får exportera sin mest avancerade mjukvara. Det
beror på att myndigheterna inte ger några klara be-
sked om vad som gäller.
Min fråga till statsrådet är: Hur kommer det sig att
regeringen och svenska myndigheter lägger krokben
för små IT-företag, som t.ex. Idonex, genom att inte
klargöra vilka regler som gäller, vad som är olagligt
och vad som är lagligt?</pre><pre>Anf.  25  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Fru talman! Som Per Bill vet är det svårt för mig
att berätta detaljer om enskilda ärenden. Jag skall
beskriva den allmänna ram vi arbetar inom i den här
frågan.
Vi har inte bara internationella överenskommelser
om handel med krigsmateriel utan också när det gäller
andra strategiska produkter. Dessa frågor handläggs
av en särskild myndighet. I de internationella över-
enskommelserna ingår avancerade program för kryp-
tering. Det innebär att för att exportera sådana - dvs.
inte för att sälja i Sverige utan för att exportera -
behöver man ett tillstånd. Sådana tillstånd ger man
ibland enligt de riktlinjer som gäller, men man ger
dem inte till folk som vill skänka bort dem till vem
som helst alldeles gratis.
Dessa regler är ganska tydliga, men i det enskilda
fallet kan de ge gränsdragningsproblem. Det handlar
om en avvägning mellan internationell brottsbe-
kämpning, som jag vet att Per Bill och hans parti
känner starkt för, och fri handel och utveckling av IT-
branschen. Det är en gemensam internationell fråga
som vi diskuterar tillsammans med andra länder.</pre><pre>Anf.  26  TALMANNEN:
Jag förstår att Per Bill använde exemplet som
bakgrund till en principiell diskussion.</pre><pre>Anf.  27  PER BILL (m):
Fru talman! Absolut, jag förstår att statsrådet inte
kan prata om ett enskilt företag. Men låt mig säga att
motsvarande företag i Finland, en konkurrent, just har
fått finska presidentens exportpris. De använder sig av
exakt samma typer av krypto som svenska småföretag
gör. Därför hoppas jag att statsrådet tillsammans med
oss här i riksdagen kan klargöra vilka regler som
gäller och vilka som inte gäller.</pre><pre>Anf.  28  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Fru talman! Även svenska företag är framgångsri-
ka i att exportera krypto. Det är en myt att det är för-
bjudet och att det inte förekommer. Jag har själv be-
sökt ett kryptoföretags monter på datamässan i Han-
nover. Det var ett framgångsrikt företag med starkt
självförtroende som klarar av detta inom ramen för
lagen. Det gör de utan att klaga, och de hade inga
problem att framföra till mig. Att bilden är så entydigt
nattsvart och problemfylld som Per Bill beskriver
stämmer inte.
Finland och Sverige har samma politik och följer
samma regler. Att ett företag som får nej i Sverige kan
få ja i Finland har jag aldrig kunnat se i verkligheten.
Det har jag faktiskt efterforskat.
En annan sak är att detta är ett politikområde statt
i utveckling och förändring. Det pågår en översyn av
den här politiken. Vi har ett betänkande ute på remiss.
Vi kommer kanske att göra ändringar, men det gör vi
med respekt för våra internationella överenskommel-
ser. Vi är ju ett land som kräver respekt av andra för
vad vi gör upp på vapensidan och när det gäller andra
strategiska produkter. Vi tänker leva upp till det i den
här frågan också.</pre><pre>Anf.  29  PER BILL (m):
Fru talman! Jag tolkar statsrådets besked så att vi
skall försöka att så fort som möjligt reda ut vad som
är lagligt och vad som är olagligt. Sex månaders vän-
tan för ett litet IT-företag i en bransch som rör sig så
fort är en väldigt lång tid, och det är mycket kostsamt.</pre><pre>Anf.  30  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Fru talman! Reglerna är inte så konstiga och otyd-
liga. Det är inte så att väntetiderna skulle vara så
långa därför att detta är så svårt. Det kan finns enskil-
da konkreta beslutsärenden som innehåller väldigt
svåra gränsdragningsproblem och tar en smula mer
tid, men det normala är att detta går ganska enkelt. Ett
och annat prejudicerande fall av ny karaktär kan
ibland ta mer tid, men det normala är absolut inte att
det går till på det här sättet. Det bevisas av att det
finns företag som är framgångsrika att exportera detta.
Tillstånd kan ges, och tillstånd ges. Men det ges inte
alltid, och det är inte fritt fram. Det krävs, precis som
när det gäller andra strategiska produkter, ett till-
ståndsförfarande.
Förintelsen</pre><pre>Anf.  31  VIOLA FURUBJELKE (s):
Fru talman! Jag riktar min fråga till statsrådet
Thage G Peterson. I regeringens projekt att sprida
kunskap om Förintelsen har ambitionen ökats till att
också försöka förmå andra länder att följa det svenska
exemplet. Jag har erfarit i pressen att regeringen avser
att ha en internationell konferens, eller åtminstone en
konferens med intressenter från andra länder, i början
på maj i syfte att sprida det här projektet vidare. Kan
statsrådet Peterson berätta litet mer om det? Berätta
också vilka förväntningar man har på att ett sådant
projekt skall kunna få spridning!</pre><pre>Anf.  32  Statsrådet THAGE G
PETERSON (s):
Fru talman! Det är alldeles riktigt som Viola Fu-
rubjelke säger i sin fråga att det kommer att bli ett
Stockholmsmöte om internationellt samarbete om
Förintelsen. Det mötet kommer att hållas torsdagen
den 7 maj. Temat är hur vi internationellt kan samar-
beta för att motarbeta vår tids historielöshet och
okunskap.
Som alla vet kontaktade statsminister Göran Pers-
son i januari i år USA:s president och Storbritanniens
premiärminister för att undersöka intresset för ett
internationellt samarbete. Det blev två mycket positi-
va svar.
Resultatet av denna kontakt är alltså Stockholm-
skonferensen. Den kommer att inledas med ett semi-
narium där statsministern medverkar samt talare från
USA:s och Storbritanniens regeringar. Dessutom
kommer den internationellt kände Förintelsekännaren
professor Yehuda Bauer från Yad Vashem-institutet i
Israel att medverka. På eftermiddagen är det planerat
att det skall vara enskilda överläggningar mellan de
tre delegationerna, dvs. Sveriges, USA:s och Storbri-
tanniens delegationer.
Vi arbetar nu med dagordningen i fullt samför-
stånd med de andra två länderna. Det är min och
regeringens förhoppning att det skall bilda underlag
för ett framgångsrikt samarbete så att vi kan sprida en
gemensam information om denna dystra tid i Europas
historia.
Förhandling om stängningen av Barsebäck</pre><pre>Anf.  33  HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Jag har en fråga som kan rikta sig så-
väl till statsrådet Peterson som till statsrådet Sund-
ström. Vi får väl se vem av herrarna som väljer att
svara.
Det pågår ju förhandlingar med anledning av riks-
dagens majoritetsbeslut att avveckla kärnkraften.
Enligt uppgifter i pressen är det vissa partier som har
blivit förhandsinformerade om de pågående förhand-
lingarna med Sydkraft. Det gäller alltså inte alla parti-
er.
Med tanke på att en avveckling av kärnkraften
kommer att leda till stora statsfinansiella kostnader
vill jag fråga om det inte finns skäl för att regeringen
snabbt kallar till partiöverläggningar med riksdagens
samtliga partier med anledning av den här frågan.</pre><pre>Anf.  34  Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Den förhandling som nu pågår med
Sydkraft om stängningen av Barsebäck är en förhand-
ling som bl.a. har föregåtts av ett principbeslut i riks-
dagen om en ny energipolitik. Det har följts upp av en
särskild lagstiftning i riksdagen som gett regeringen
fullmakt att genomföra stängningen. Besluten om
lagarna har prövats i Lagrådet. De förslag som har
lagts fram för riksdagen har föregåtts av remissbe-
handling. Det är ett mycket väl förankrat beslut av
Sveriges riksdag som regeringen nu är på väg att
genomföra.</pre><pre>Anf.  35  HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Gällande budgetlag föreskriver att i
den mån ett ramanslag - i det här fallet 1 miljon kro-
nor, en i sammanhanget löjeväckande låg siffra -
överskrides åligger det regeringen att gå till riksdagen
och efterhöra om denna kan acceptera ett överskri-
dande av ramanslaget. Det torde utan tvivel bli nöd-
vändigt i det här fallet. Med anledning därav kan jag
inte acceptera och nöja mig med statsrådet Sund-
ströms besvarande av frågan.</pre><pre>Anf.  36  Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Det är riktigt att vi har begärt ett be-
myndigande att klara inlösenkostnaden för Barse-
bäcksreaktorn. Detta upplever Moderaterna som väl-
digt uppseendeväckande. Då bör riksdagen komma
ihåg att när Moderaterna satt i regeringen mellan
1991 och 1994 lade den dåvarande regeringen fram
en proposition på 17 sidor som innehöll en begäran
om ett bemyndigande till den dåvarande regeringen
att sälja 34 statliga företag. Det var ett bemyndigande
att sälja stora delar av den statliga förmögenheten.
Detta föregicks inte av någon utredning - ingen re-
missbehandling, ingen offentlig utredning av något
slag, inga lagrådsremisser, ingenting. Det var bara 17
enkla sidor.
Här finns ett beslut som föregåtts av en folkom-
röstning, en stor parlamentarisk utredning, två pro-
positioner i riksdagen samt två lagrådsremisser och
som slutar i ett bemyndigande att få stänga en reaktor
i Barsebäck. Det upprörs Moderaterna av. Men att
själva begära ett bemyndigande att sälja samtliga
svenska statliga företag var inget problem. Vari ligger
logiken?</pre><pre>Anf.  37  HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Det var ju inget direkt svar på den
fråga jag ställde. När det gäller de 34 statliga företa-
gen var tanken att de vart för sig skulle ha tagits upp
till beslut i riksdagen, även om bemyndigandet avsåg
avsikten att sälja ut dem.
Frågan kvarstår, Anders Sundström: Varför anser
sig regeringen kunna överskrida den summa på 1
miljon som är upptagen - och som kommer att bli
åtskilliga miljarder - utan att ha den ringaste preci-
sion i frågan? Det är att nonchalera riksdagen.</pre><pre>Anf.  38  Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag förstår, Henrik Järrel, att jämfö-
relsen känns plågsam och besvärlig. Den är dock i
högsta grad relevant. Det är inte ovanligt att regering-
en får riksdagens bemyndigande att göra saker som
förberetts ordentligt i riksdagen. I det här fallet har
beslutet, stängningen av Barsebäcksreaktorerna, före-
gåtts av en mycket omfattande utredning, ett lagråds-
remissarbete och en utskottsbehandling. Det omfattar
ett belopp som är långt mindre än det belopp som
Henrik Järrel begärde och fick riksdagens bemyndi-
gande om.
Henrik Järrel har också fel då han säger att detta
bemyndigande inte gav den dåvarande regeringen rätt
att sälja de gemensamma tillgångarna. Det var precis
ett sådant bemyndigande.
Sudan</pre><pre>Anf.  39  PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till utri-
kesministern.
Det pågår nu en skrämmande svältkatastrof i syd-
östra Sudan. Det handlar om hundratusentals männi-
skor. Det handlar om barn som dör som flugor. Sam-
tidigt tycks FN stå handfallet inför detta på grund av
den sudanesiska regeringen och dess ovilja att låta
hjälpsändningarna att komma fram. Det råder miss-
växt, torka och framför allt brist på mat, samtidigt
som det pågår ett inbördeskrig i området.
Jag vet att Sverige nu har givit 17 miljoner kronor
på begäran från FN, men vad kan Sverige göra mer?
Det är verkligen svårt att se detta i våra medier, inte
minst TV - alla dessa svältande och döende barn och
denna handfallenhet inför detta enorma problem. Vad
gör den svenska regeringen nu?</pre><pre>Anf.  40  Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Det är en mycket allvarlig svältsitua-
tion i Sudan. Det har varit naturligt för den svenska
regeringen att svara på FN-appellen. Här har vi givit
17 miljoner till sådana saker som har med direkt
överlevnad att göra - vatten, sanitet, flygtransporter,
tält, utsäde och liknande. Vi har dock givit mer än så;
hittills i år handlar det om 30 miljoner. Vi har alltså
gått fram även längs andra vägar. Enskilda organisa-
tioner är viktiga i det här sammanhanget.
Vi kommer att fortsätta att på detta sätt materiellt
stödja den världsvida insats som nu görs i Sudan för
att klara människors överlevnad. Men vi kommer
också att göra insatser bilateralt. Statssekreterare
Mats Karlsson kommer inom kort att resa till Khar-
toum, och det som står i fokus för hans uppdrag från
den svenska regeringen är framför allt att öppna yt-
terligare möjligheter för hjälpsändningarna att komma
in.</pre><pre>Anf.  41  PER LAGER (mp):
Fru talman! Det låter intressant att den svenska re-
geringen handlar på det här viset bilateralt. Jag för-
modar dock att man också genom FN hela tiden för-
söker med påtryckningar just för att öppna vägarna in
till dessa områden, framför allt att få lov att komma
fram med flygtransporter med den här akuta hjälpin-
satsen. Det gäller framför allt att ge människor en
chans att överleva; sedan har vi allt det andra med
torkan, utsädet och allting annat som behövs.
Just nu härjar dessutom stora och våldsamma
gräsbränder. Situationen förvärras därför alltmer. Det
är alltså inte bara bilaterala insatser som är vällovliga,
utan också att Sverige genom FN och säkerhetsrådet
pressar på för att öppna vägarna in till det här områ-
det.</pre><pre>Anf.  42  Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Det här handlar inte bara om naturens
katastrofer. Per Lager nämnde här både bränder och
torka och annat elände. Människorna hjälper också
ganska effektivt till att göra situationen så omöjlig
som den nu är genom den väpnade konflikt som råder
i Sudan. Det här drabbar en mängd oskyldiga männi-
skor.
Det är självklart att FN gör stora insatser för att
öppna flygplatser och öppna korridorer för att få in
hjälpsändningar. Det har dock inte lyckats särskilt väl
än, och därför vill vi också hjälpa till med detta bila-
teralt.
Stockholms skärgård</pre><pre>Anf.  43  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! I syfte att upprätthålla en levande
skärgård har regeringen uppdragit åt Länsstyrelsen i
Stockholms län att tillsammans med berörda statliga
förvaltningar pröva olika insatser som leder till fort-
satt utveckling av statliga verksamheter i Stockholms
skärgård. Länsstyrelsen har lämnat en del lägesrap-
porter och senast den 8 april tillskrivit regeringen.
Sjöfartsverket beslutade redan sommaren 1997 att
lägga ned Söderarms sjöräddningsstation och dra in
utkiken på Landsort och Sandhamn. Länsstyrelsen vill
nu få en chans att utreda förutsättningarna att utlokali-
sera en del av Sjöfartsverkets trafikinformationscent-
raler från Stockholm och Södertälje till Sandhamn
och Landsort. Därför har man tillskrivit regeringen
och föreslagit ett moratorium som innebär att Sjö-
fartsverket inte skall vidta några åtgärder förrän läns-
styrelsen har fått den här chansen. Moratoriet bör
gälla till den 31 december i år.
Min fråga till Thage G Peterson är om regeringens
svar till landshövding Ulf Adelsohn blir ja, dvs. att
man tillstyrker det begärda moratoriet och därmed ger
Stockholms skärgård en chans.</pre><pre>Anf.  44  Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Eftersom uppdraget till Adelsohn har
utfärdats av mig vill jag bara kort säga att hans förslag
nu bereds, tillsammans med förslag från flera av skär-
gårdskommunerna och Stockholms läns landsting.
Jag vill också passa på att säga att regeringen i dag
har fattat beslut på ett antal för landsbygden viktiga
områden. Dels har vi gett Glesbygdsverket i uppdrag
att tillsammans med NUTEK utarbeta ett åtgärdspro-
gram för att främja utvecklingen av kunskapsintensiv
produktion i landsbygd och skärgård. Dels har vi gett
Konsumentverket i uppdrag att i samråd med Gles-
bygdsverket utveckla och upprätthålla en databas med
uppgift om hushållens tillgång till service. Dels har vi
gett ett driftsbidrag på ½ miljon kronor till Skärgår-
darnas riksförbund för att man skall komma i gång
med verksamhet. Dels har vi gett ½ miljon kronor till
Konsumentverket för att initiera och driva projekt
med samordnad varudistribution.
Regeringen tar allvarligt på de här frågorna. Adel-
sohns insats tillsammans med det arbete som görs i
landsting och kommuner kommer så småningom att
leda också till åtgärder från regeringens sida.</pre><pre>Anf.  45  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Anders Sundström räknade upp en hel
del andra saker utan att svara på min fråga. Jag vore
väldigt tacksam om vi kunde få svar på den här frå-
gan. Det är inte så jättelång tid kvar till valet. Jag tror
att många är mycket intresserade av var socialdemo-
kraterna står i den här frågan. Är socialdemokraterna
beredda att tillstyrka det här moratoriet för att Sjö-
fartsverket inte skall verkställa sina beslut, utan man
skall få en chans att se om man kan samordna statliga
insatser ute i skärgården?
Allt det andra Anders Sundström räknade upp är
väl bra, men det var absolut inget svar på min fråga.
Jag ger näringsministern ännu en chans att svara på
min fråga. Kommer det ett svar på frågan om morato-
riet före valet eller inte? Blir svaret ja?</pre><pre>Anf.  46  Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag kan lova åtgärder för Stockholms
skärgård före valet. Det råder inget tvivel om den
saken. Jag tycker att det är en viktig fråga.
Däremot är det, när det handlar om hur åtgärden
skall se ut, viktigt för mig att den har effekt på lång
sikt för Stockholms skärgård. Arbetsplatser och jobb
skall kunna vara kvar under lång tid. Jag vill inte nu
redovisa vilken typ av åtgärder som kommer. Där gör
Adelsohn ett arbete som landshövding i Stockholms
län, där gör också skärgårdskommunerna ett bra jobb
och Stockholms läns landsting gör ett bra jobb. Jag
tyckte att det var viktigt att för riksdagen få redovisa
ett antal landsbygdsåtgärder som har väldigt bra
träffbild också på Stockholms skärgård.
Sysselsättning genom små och medelstora företag</pre><pre>Anf.  47  HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Jag vill rikta min fråga till näringsmi-
nistern. Vi är många som förväntar oss ökad syssel-
sättning genom små och medelstora företag. Rege-
ringen har tillsatt en småföretagardelegation som har
kommit med en rad olika förenklingsförslag, särskilt
för små företag. Min fråga till näringsministern är:
Kommer de här förslagen på riksdagens bord så att vi
kan ta ställning till dem i vår och därmed också ge ett
besked till Sverige och till väljarna före valet?</pre><pre>Anf.  48  Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Låt mig först säga att vi har en gläd-
jande utveckling när det gäller sysselsättningen i den
privata verksamheten och i de små företagen. Vi har
en kraftig ökning av sysselsättningen, drygt 100 000
jobb har tillkommit i den privata sektorn sedan valet
1994. Det är någonting mycket positivt. Det är en
ökning av sysselsättningen i det privata näringslivet
med fyra procentenheter. Det är en skarp kontrast till
perioden innan.
Riksdagen kommer att få ta ställning till ett antal
förenklingsförslag som ligger i vårbudgeten och
handlar om framför allt snabbare handläggningstider,
enklare handläggning och bättre tullrutiner. Det finns
i vårbudgeten.
Därutöver har regeringen i dag beslutat att satsa
pengar på att bygga upp en databas för de små företa-
gen med all den myndighetsinformation som finns och
som måste komma de små företagen till del. Det har
vi fattat beslut om i dag efter det att Småföretagarde-
legationen i början av veckan lade fram sitt betänkan-
de om att man ville ha sådana åtgärder. Det tycker jag
är snabbt agerat av regeringen.</pre><pre>Anf.  49  HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Jag ber bara att få tacka för beskedet.
Det lokala miljöprogrammet</pre><pre>Anf.  50  OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Anders Sundström får jobba hårt. Jag
har också en fråga till näringsministern.
Ministern och jag har ett gemensamt intresse av att
energiomställningen går bra. Då är det viktigt att
statens stimulanser via bidrag upplevs som positiva. I
mitt län, Gävleborg, är ansökningarna om vissa stöd
tre gånger större än de medel som finns. Det upplevs
naturligtvis inte som positivt.
Samtidigt åker regeringen land och rike runt till
vissa kommuner och delar ut miljöpengar till bl.a.
energiomställning och effektivisering ur en annan
påse pengar. Det mesta har gått till större städer i
södra och mellersta Sverige. Min fråga till ministern
blir då: Vilken samordning finns det mellan de här
medlen, och vilka regionalpolitiska hänsyn tas?</pre><pre>Anf.  51  Näringsminister ANDERS
SUNDSTSRÖM (s):
Fru talman! Får jag först säga att då det gäller för-
delningen inom det lokala miljöprogrammet, som
mycket riktigt till stor del används för energisatsning-
ar, sker det en gemensam beredning i regeringen av
alla dessa projekt. Vi får väga ihop detta när slutresul-
tatet är klart. Men jag vill nog hävda att vi kommer att
ha ett resultat som visar att det fördelas rätt jämnt
över landet. Väldigt många energiprojekt finns utan-
för storstäderna, vill jag säga.
Den andra frågan handlade om möjligheterna att
stöta till mer resurser där vi har ansökningar som
överstiger de anslag vi har. Där väntar jag på att det
från energimyndigheten skall komma en begäran till
regeringen om omdisposition av medel. Regeringen
har en fullmakt, ett bemyndigande, att göra föränd-
ringar av anslagen när det gäller just den frågan. När
energimyndigheten bedömer att ramen är intecknad
för ett visst anslag det här året kommer energimyn-
digheten till regeringen. Jag lovar samma snabba
handläggning av det som av det ärende som berördes i
den förra frågan.</pre><pre>Anf.  52  OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Det är delvis positivt. Men den eko-
logiska omställningsfonden innehåller ju väldigt
mycket pengar, 5,4 miljarder, som kanske blir 2 mil-
jarder till. Jag funderar faktiskt litet grand på vilka
regionalpolitiska hänsyn man tar. Det är mycket
pengar, och hittills har det inte visat sig att man tar
några regionalpolitiska hänsyn. Pengarna har gått till
södra och mellersta Sverige i första hand. Det är väl-
digt viktigt att vi får en samordning mellan de här två
stödformerna när det handlar om energifrågorna.</pre><pre>Anf.  53  Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Men om man tittar på det totala be-
lopp som hittills har fördelats och på de orter som har
fått del av pengarna och ställer dem i relation till hur
stor andel av befolkningen de har, så ser man att de
här anslagen står i proportion till deras befolkning. Vi
har en mycket god bild av hur dessa pengar fördelas
regionalt över landet. Dessa miljösatsningar kommer,
när vi väger ihop det samlade resultatet, att ha haft en
sådan fördelning att hela landet fått del av de lokala
satsningarna.
Filmfond</pre><pre>Anf.  54  EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till kulturministern
som kanske också är en näringsfråga.
Miljöpartiet har tidigare motionerat om att en
filmfond skall inrättas till stöd för kvalitetsproduk-
tion. Vi tror att det skulle vara bra och medföra ökad
mångfald och kvalitet i svensk TV. På kulturutskottets
sammanträde i dag behandlades den här motionen. Då
fick jag reda på att ett sådant här förslag finns utrett
och att utredaren har föreslagit att 75 miljoner kronor
skulle avsättas årligen under tre år. Sedan skulle detta
utvärderas. Men förslaget har inte gått ut på remiss.
Nu är min fråga: Kommer förslaget att gå ut på
remiss och, i sådana fall, när kommer förslaget att gå
ut på remiss?</pre><pre>Anf.  55  Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Fru talman! Det är alldeles riktigt som Ewa Lars-
son säger. Vi tillsatte förra året en utredare, Leif Fur-
hammar, som på regeringens uppdrag studerade frå-
gan hur man skall kunna öka kvalitetsproduktionen
för television. Han kom med ett förslag som innebar
att man tre år skulle pröva en filmfond som skulle
kunna utnyttjas för kvalitetsproduktion att sändas i
marksända TV-kanaler.
Vi har ännu inte fattat beslut om remissbehandling
eller icke av detta förslag. Däremot har vi valt att
redan genomföra ett liknande förslag som i praktiken
börjar gälla från den 1 juli i år. Det är de 75 miljoner
kronor som går till en kvalitetsfond, kan vi kalla det,
för public service-televisionen. Det sägs också tydligt
i vårbudgeten att det är fria producenter och fria fil-
mare som i betydande grad skall ha del av dessa
pengar. Det handlar alltså inte om något treårigt an-
slag, utan det är en kvalitetsproduktion med 75 miljo-
ner kronor årligen som riksdagen har att ta ställning
till redan i vårbudgeten.</pre><pre>Anf.  56  EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Kulturministern menar att jag ur den
fonden kan söka för att sälja min produktion till andra
bolag än till Sveriges television? Är det så?</pre><pre>Anf.  57  Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Fru talman! Nej. Som jag sade handlar det om en
kvalitetsfond avsedd för public service. Det är själv-
klart att det inte går att ta ut licens för public service
och sedan använda de pengarna till de kommersiella
TV-företagen. Vi har redan startat detta i en perma-
nent form för public service. Vi kommer att återkom-
ma när det gäller Leif Furhammars förslag som rör en
kombination av public service och de kommersiella
TV-företagen.
Latinamerikamanifestation</pre><pre>Anf.  58  CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Jag har noterat att regeringen avser att
göra en satsning på handelsbefrämjande åtgärder med
Latinamerika. Det låter alldeles utmärkt. Nu är frågan
om regeringen tänker satsa på hela Latinamerika eller
om UD är beredd att ta konsekvensen av detta och
prioritera vissa områden. Jag kan inte bedöma vilka
länder som är de rätta att satsa på. Det kan vara Mer-
cosurområdet, Brasilien, Chile eller något annat. Vad
jag vet har UD i princip samma bemanning över hela
den latinamerikanska kontinenten. Det vore väl kon-
sekvent att bestämma sig för en viss inriktning och
låta det få följder för hur de svenska beskickningarna
skall se ut? De kan vara olika stora.
På vilket sätt avser regeringen att följa upp semi-
nariet som skall äga rum i början av maj? Jag tror
säkert att det kan få stor betydelse för att initiera han-
deln. Uppföljningen och den långsiktiga inriktningen
är central om det hela skall fungera.</pre><pre>Anf.  59  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Fru talman! Det gläder mig att de ansträngningar
vi gör ökar medveten hos svenskt näringsliv om de
möjligheter som handel med Latinamerika erbjuder.
Det gäller inte bara export utan faktiskt också import
från denna dynamiska och snabbväxande region.
Sverige är ett litet land, och våra resurser är inte
tillräckliga för att ha full besättning på ambassaderna i
samtliga länder på denna mycket stora kontinent -
därtill också den stora övärlden i Karibien, som också
ingår i Latinamerika. Vi tvingas koncentrera våra
resurser till länder som vi bedömer som viktigare.
Till den Latinamerikamanifestation, som jag har
tagit initiativ till och som kommer att äga rum här i
Stockholm om 14 dagar, har vi inbjudit representanter
från samtliga regeringar i Latinamerika. I stort sett
alla kommer att närvara - många ministrar, många
statssekreterare och andra framstående representanter.
Vi avser att följa upp denna manifestation på många
sätt. Jag får återkomma till den frågan.</pre><pre>Anf.  60  CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Jag skall gärna ge statsrådet Pagrotsky
tid att svara på min fråga. Vi kan vara överens om den
första delen, nämligen att det hela är angeläget.
Jag repeterar mina frågor. Är man beredd att låta
detta få konsekvenser för bemanningen på UD:s be-
skickningar? Kanske är Brasilien och Chile mer pri-
oriterat? Då får man rikta större ansträngningar dit.
Då blir det mindre ansträngningar någon annanstans.
Vad är strategin efter seminariet? Hur långsiktig är
strategin?</pre><pre>Anf.  61  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Fru talman! Denna satsning är en del i en långsik-
tig strategi. Det är en långsiktig satsning på att öka
handelsförbindelserna mellan Sverige och Latiname-
rika.
Sedan protektionismen trängdes tillbaka och man
har valt en annan utvecklingsstrategi, deltar nu Latin-
amerika i världshandeln på ett helt annat sätt än förr.
Det är deras eget val. Det är viktigt för svenskt nä-
ringsliv att nappa på detta. Jag tänker fortsätta att
bidra till detta på olika sätt, bl.a. resor i regionen och
inbjudningar till kolleger.
Sedan var det bemanningen på våra ambassader i
regionen. Det är självklart att vi styr den efter vilka
behov som finns. De behoven kan variera mellan
olika länder och över tiden. Vi följer det uppmärk-
samt och gör löpande förändringar i bemanningen. Vi
gör det med ett långsiktigt perspektiv, dvs. att öka
vårt intresse och engagemang i denna jätteviktiga
region.
Södertörns högskola</pre><pre>Anf.  62  KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Jag skulle vilja fråga utbildningsmi-
nistern angående utvecklingen av den högre utbild-
ningen i Stockholmsregionen och framför allt på
Södertörn. Sedan några år tillbaka finns en ny högsko-
la på Södertörn. Det är vi glada för. Folkpartiet har
kämpat länge för det.
Nu går expansionen fort utan att man har fått ord-
ning på lokalerna. Den nya huvudbyggnaden är inte
ens påbörjad. Det är mycket oklart hur och när den
skall byggas. Det riskerar att bli en stor kvantitativ
expansion som kommer att göra det svårt att klara
kvaliteten och upprätthålla en hög akademisk status.
Därför vill jag veta hur utbildningsministern ser på
utvecklingen av Södertörns högskola och vad som kan
göras i regionen.</pre><pre>Anf.  63  Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Fru talman! Det gläder mig att Folkpartiet väl-
komnar den stora satsning som regeringen har gjort på
de mindre och medelstora högskolorna. Där ingår
också Södertörns högskola.
Det är en viktig satsning, och den utvecklas väl.
Naturligtvis finns problem när en ny högskola skall
startas. Det blir många studerande på kort tid. Det
finns lokalproblem. Det har uppstått problem kring
markanvändningen i området som inte hade förutsetts.
Jag hoppas att de problemen skall lösas.
Jag känner däremot ingen oro för kvaliteten. Hög-
skolan har en mycket kompetent professionell aka-
demisk ledning. Det finns inga tecken som tyder på att
det skulle vara några problem med kvaliteten. Tvärt-
om! Det har redan visat sig att högskolan har kunnat
rekrytera intressanta akademiska lärare.
Det återstår en del att göra, både när det gäller ex-
pansionen och att lösa lokalfrågorna. Vi följer detta
med den största uppmärksamhet. Vi är mycket ange-
lägna om att Södertörns högskola skall utvecklas väl.</pre><pre>Anf.  64  KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Jag var inte med på den tiden, men jag
tror att Folkpartiet kämpade för ett universitet på
Södertörn redan på den tiden Carl Tham var aktiv i
vårt parti. Det är inte precis någon nyhet.
Problemet är just att expansionen går så fort i an-
talet studenter i förhållande till lokalerna. Nu är de
utspridda över nästan hela Flemingsberg och på
många andra ställen. Studenter och lärare är oroliga
för att kunna upprätthålla kvaliteten. Expansionen
sker i princip enbart här, medan övriga högskolor och
universitetet i Stockholm knappast alls expanderar.
Man riskerar att i förhållande till den övriga högre
utbildningen få något slags utspridd B-verksamhet.
Det skulle långsiktigt äventyra hela denna viktiga
satsningen.
Frågan kräver litet mer uppmärksamhet från rege-
ringens sida.</pre><pre>Anf.  65  Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Fru talman! Det verkar som om Karin Pilsäter nå-
got vill ta tillbaka sitt första positiva omdöme om hur
viktigt det är med verksamheten på Södertörn.
Det är ingen bra signal till denna nya högskola att
säga att expansionen skall hållas tillbaka. Tvärtom! Vi
räknar med att den skall öka. Det finns inga som helst
tecken som tyder på att det skulle vara några kvali-
tetsproblem.
Det är inte sant att övriga högskolor i Stockholm
inte skulle ha ökat. Men det är sant att Stockholms
universitet inte har ökat så mycket. Det kan inte öka.
Universitetet befinner sig i ett känsligt område där det
av en rad olika skäl är omöjligt att genomföra en
expansion. Vi har sett det som angeläget att lägga
expansionen av den högre utbildningen i den södra
storstadsregionen för att kunna rekrytera ungdomar
som annars över huvud taget inte skulle söka sig till
högskolan. Vi vet av erfarenhet från andra delar av
landet att det är närheten till utbildningen som ökar
rekryteringen. Det ser vi redan bevis för i fråga om
Södertörns högskola. Det är därför vi har gjort priori-
teringen.</pre><pre>Anf.  66  KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Det är självklart att jag inte tar något
tillbaka. Det var en fullständigt befängd tolkning.
Problemet uppstår när man låter expansionstakten
bli större och större. Elever och lärare är oroliga för
var de över huvud taget skall befinna sig någonstans.
Det kan leda till en urholkning av kvaliteten och att
det blir en B-verksamhet. Jag är mycket orolig för det.
Frågan är viktig.
De sammanställningar och önskemål som finns
från de olika rektorerna i Stockholmsregionen pekar
på att den allmänna utökningen av utbildningsverk-
samheten skulle kunna ske på fler ställen än bara på
Södertörns högskola. Då riskerar man inte att äventy-
ra det hela i starten.
Det som är viktigt för ungdomarna är att deras
betyg inte betraktas som något som inte väger lika
tungt som betyg från andra högskolor. Jag är mycket
angelägen om att högskolan långsiktigt skall bli en
kvalitetshögskola.</pre><pre>Anf.  67  Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Fru talman! Jag kan försäkra Karin Pilsäter att jag
och regeringen och riksdagsmajoriteten förvisso är
mycket angelägna om att det skall vara bra kvalitet på
alla högskolor. Det är bra kvalitet på Södertörn, och
det kommer att bli så också i framtiden. Södertörns
högskola, liksom andra högskolor i Stockholm, skall
expandera. Vi har prioriterat Södertörn av skäl som
jag nämnde, men det har också skett en utbyggnad i
övrigt i Stockholm, t.ex. vid Tekniska högskolan, för
att vi skall få flera personer med civilingenjörs- och
ingenjörsutbildning.
Jag kan försäkra Karin Pilsäter att expansionen av
den högre utbildningen i Stockholmsområdet kommer
att fortsätta.
Nordkorea</pre><pre>Anf.  68  TANJA LINDERBORG (v):
Fru talman! Per Lager nämnde Sudan, och jag vill
ta upp en annan svältkatastrof i världen, nämligen i
Nordkorea. Skillnaden mellan Sudan och Nordkorea
är att vi inte får se de svältande barnen i svensk tele-
vision på grund av den totalitära regimen i Nordkorea.
Under flera år har det varit stor livsmedelsbrist i
Nordkorea, och nu står landet inför en akut, mycket
svår svältkatastrof. Jag vet att regeringen har gjort
mycket och att det har gjorts stora internationella
hjälpinsatser, men trots det vill jag fråga utrikesminis-
ter Lena Hjelm-Wallén om regeringen planerar att
göra ytterligare insatser för att mildra den akuta nöden
i Nordkorea.</pre><pre>Anf.  69  Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Svenska regeringen har varit en av de
större biståndsgivarna till Nordkorea under den här
mycket besvärliga situationen. Vi gör det tillsammans
med de olika FN-organ som finns i landet. Det nya är
att Nordkorea nu är så hårt drabbat att de öppnar sig
mot omvärlden för hjälp och stöd. Sedan är det att
beklaga att de inte kunde komma vidare i diskussio-
nerna med Sydkorea, därför att det hade varit ytterli-
gare en möjlighet att få mera livsmedel till landet.
Jag håller det inte för uteslutet att det kan behövas
ytterligare insatser, och det skall då ske inom ramen
för en FN-appell. Men då måste Nordkorea samarbeta
och inte bara acceptera hjälp i vissa områden och
stänga andra områden för insyn från FN:s sida. I en
sådan situation skapas det en misstänksamhet hos
biståndsgivarna.</pre><pre>Anf.  70  TANJA LINDERBORG (v):
Fru talman! Jag delar helt utrikesministerns upp-
fattning i den frågan. Jag utgår från att regeringen
verkar inom de organ som finns och att vi slipper se
även svältande barn från Nordkorea i svensk televi-
sion. Det är nog av elände i världen.
Söderhamn</pre><pre>Anf.  71  SVEN BERGSTRÖM (c):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Thage
G Peterson i hans egenskap av f.d. försvarsminister.
Jag kommer från Gävleborgs län, som är hårt
drabbat av arbetslöshet och minskad sysselsättning. I
samband med försvarsbeslutet tog regeringen dock
initiativ till att kompensera Söderhamn för den ned-
läggning av flygflottiljen som ägde rum där. Man
tillsatte en kommitté för att försöka tillskapa nya
arbetstillfällen i Söderhamn.
Jag hade häromdagen tillfälle att träffa kommunal-
råden och fick en redovisning av hur det har gått. Det
ser rätt hyggligt ut, och man har kommit en bit. I
dagsläget har man, för att vara exakt, uppnått 308 av
de utlovade 350 statliga jobben.
Jag skulle vilja fråga någon representant för rege-
ringen: Vad gör regeringen för att se till att det här
paketet fullföljs till alla delar på ett bra sätt, så att
man inte släpper det strax före mållinjen?</pre><pre>Anf.  72  TALMANNEN:
Får jag påpeka att frågorna avser statsrådens nuva-
rande uppgifter. Jag förstår att näringsministern är
beredd att svara på frågan.</pre><pre>Anf.  73  Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag var i Söderhamn i går och gick
igenom hur det program förlöper som vi beslutade om
i september 1996. Det är riktigt att vi hittills har klarat
308 jobb. Jag har sagt att vi skall klara de 350. Sö-
derhamnskommittén sitter till den 1 juli i år, och jag
är övertygad om att den kommer att klara detta.
Det som är roligt med att besöka Söderhamn nu är
att se att det går att ställa om från ett ganska ensidigt
beroende av försvaret till en helt ny struktur. Söder-
hamn har en arbetslöshet under riksgenomsnittet, och
man har också en utveckling i den privata sektorn. Jag
besökte ett stort antal privata företag, och jag träffade
personalen i de myndigheter som finns där nu. Jag
kan konstatera att det går att ställa om och åstadkom-
ma väldigt fina resultat. Det var en mycket trevlig dag
för mig i går.</pre><pre>Anf.  74  SVEN BERGSTRÖM (c):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för beskedet att
det här skall fullföljas till alla delar. Jag delar upp-
fattningen att det ser ganska bra ut och att en nya anda
håller på att skapas i regionen.
Det finns dock ett orosmoln, och eftersom Anders
Sundström svarade vill jag passa på att fråga om det.
Det är ett hot om 200 jobb i närheten av Söderhamn,
nämligen på Arizona Chemical AB. Jag vet att Anders
Sundström är väl påläst i den frågan, men tyvärr hän-
der det väldigt litet. Jag undrar om statsrådet är be-
redd att vidta några åtgärder på skatteområdet för att
säkra också dessa arbetstillfällen, så att man inte får
ytterligare ett bakslag.</pre><pre>Anf.  75  Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Det är en fråga som har levt under
många år, som handlar om synen på tallolja och vil-
ken typ av beskattning som skall finnas på talloljan.
Vi tittar just nu på om vi kan hitta lösningar som gör
att vi kan förbättra konkurrenskraften för den föräd-
ling av tallolja som sker i Söderhamn. Jag vill inte
föregripa det arbetet, men vi tittar på det tillsammans
från Näringsdepartementet och Finansdepartementet.
Vi återkommer med besked till Söderhamn och Ari-
zona Chemical AB om detta så småningom.
E 4:an norr om Uppsala</pre><pre>Anf.  76  ROLF DAHLBERG (m):
Fru talman! Jag har en fråga till kommunika-
tionsministern.
Europaväg 4 är den viktigaste trafikleden genom
Sverige. Om man ser på standarden från Uppsala och
söderut är det i stort sett klart med motorvägsstandard
hela vägen. Men när man kommer till Uppsala tar
vägen nästan slut, norrut genom hela Uppsala län
fram till Dalälven.
Enligt de planer som nu finns skall ingenting hän-
da under de närmaste två åren. Jag tycker att det är
katastrofalt, både ur miljösynpunkt och ur trafiksäker-
hetssynpunkt, att vår största trafikled skall gå genom
små samhällen, med hastighetsbegränsningar ned till
70 och 50 km/tim.
Kan kommunikationsministern göra någonting för
att påskynda upprustningen av E 4 norr om Uppsala?</pre><pre>Anf.  77  Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Fru talman! Frågan om E 4 förbi Uppsala och norr
om Uppsala har inte varit ett ekonomiskt problem,
utan det har funnits pengar i planer under ett flertal år.
Problemet har bestått i alla de andra planfrågorna. Det
är problem med kulturmark, med den gröna naturvår-
den och med att man i Uppsala kommun inte är över-
ens om dragningarna. Det här är en fråga som behöver
lösas, men jag är inte säker på att det alltid är lämpli-
gast att staten kör över de lokala parterna. Jag skulle
naturligtvis helst se att man först kunde enas, framför
allt i Uppsala kommun.</pre><pre>Anf.  78  ROLF DAHLBERG (m):
Fru talman! Jag håller med om det sista, att det är
klart att det är stora svårigheter med dragningen just
förbi Uppsala. Men arbetet med den norra delen av
den del av E 4 som nu diskuteras borde man kunna
tidigarelägga, så att åtminstone det blir klart. Det
påverkas ju inte av hur man sedan gör lösningen förbi
själva Uppsala.</pre><pre>Anf.  79  Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Fru talman! När det gäller planerna för det natio-
nella stamvägnätet totalt sett är det en fråga som vi nu
förbereder godkännande av. Innan jag kan uttala mig
om det vill jag lyssna på ett antal uppvaktningar som
kommer att äga rum, bl.a. under morgondagen, av
representanter från den här regionen.
Dödsstraffet</pre><pre>Anf.  80  CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till utrikesmi-
nister Lena Hjelm-Wallén.
Det var inte länge sedan vi här i kammaren hade
en mycket fin debatt om dödsstraffet. Sedan dess har
vi fått både positiva och negativa signaler om vad
som händer ute i världen. Just i dessa dagar känns det
väldigt bekymmersamt när det gäller dödsstraffet. Vi
kan läsa om massavrättningar som skall ske i Rwanda,
men vi vet också att USA i dag på morgonen har
utfört en ny avrättning. Det var en 34-årig man som
blev avrättad för ett brott han begick när han var en-
dast 17 år gammal. Som jag ser det bryter detta mot
barnkonventionen, och det är i strid med MR-
konventionerna.
Jag undrar vilken utrikesministerns reaktion på
denna händelse är. Jag tror att den bekymrar väldigt
många av oss här i kammaren.</pre><pre>Anf.  81  Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN  (s):
Fru talman! Vi hade en diskussion här i kammaren
om dödsstraff, där alla partier var överens. Jag följde
upp det ordentligt i mitt anförande å Sveriges vägnar i
FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna i
Genève. Där pekade jag också på att USA dessvärre
är ett land som har en trend av ökat antal dödsdomar
och avrättningar. Det som är särskilt problematiskt är
att det i flera av delstaterna i USA avrättas personer
som var minderåriga när brottet begicks.
Det är en hantering som strider mot flera konven-
tioner. Det strider mot barnkonventionen, och det
strider också mot FN:s konvention om de mänskliga
och politiska rättigheterna. Vi måste göra klart för
USA att vi menar att bruket av dödsstraff generellt,
och specifikt dödsstraff som verkställs för minderåri-
ga, är oacceptabelt.</pre><pre>Anf.  82  CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Det känns inte mindre bekymmersamt
när utrikesministern redogör för att delstaterna hante-
rar dessa väldigt allvarliga frågor på ett annat sätt än
vad den federala regeringen gör. Det bådar inte gott
för framtiden, när det dyker upp nya situationer då
man skall avgöra om ett dödsstraff skall verkställas
eller inte. Frågan är än viktigare när det gäller min-
deråriga personer.
Jag har inte riktigt klart för mig hur det är. Sveri-
ges ställningstagande är ju klart, men hur är det med
andra länder? Har vi möjlighet att påverka andra
länder, så att de också sällar sig till dem som upp-
märksammar det som sker i USA?</pre><pre>Anf.  83  Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! I år är året då vi firar de mänskliga
rättigheternas 50-årsjubileum. Då tycker jag att vi
särskilt bör uppmärksamma bruket av dödsstraff. Det
är allra som mest omfattande i Kina. Kina är i en helt
egen kategori. Men man måste också uppmärksamma
länder som vi normalt räknar som länder som slår
vakt om mänskliga rättigheter och går i fronten för
mänskliga rättigheter, som exempelvis USA, där man
i flera delstater har en utveckling som helt går på
tvärs.
Jag menar att vi skall använda just detta år, då
MR-frågorna står i fokus, för att också peka på det
vedervärdiga bruk av dödsstraff som finns i flera
länder.
E 4:an norr om Uppsala</pre><pre>Anf.  84  RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! Jag kan inte låta bli att komma tillba-
ka till frågan om E 4:ans dragning genom Uppsala.
Jag vill ställa en fråga till Ines Uusmann. Avvaktar
verkligen Ines Uusmann en enighet i Uppsala? Det
var ju på grund av att det råder oenighet som det
ärendet hamnade på regeringens bord. Jag hoppas
verkligen att Ines Uusmann har viljan och styrkan att
avgöra denna fråga. Om inte lär vi i Uppsala få vänta
på denna väg. Jag tycker att det är en nationell ange-
lägenhet. Vi har väntat på vägen i över 30 år, och vi
kan inte vänta längre.</pre><pre>Anf.  85  Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Fru talman! Jag sade inte att jag kommer att vänta
på en enighet. Jag sade att det hade varit bättre om det
hade funnits en enighet. Jag lyssnar nu på de många
gånger mycket välgrundade uppfattningar som kom-
mer från de olika intressena. Det handlar dels om
olika partiintressen, dels om välgrundade kultur- och
naturvårdsintressen. Jag kommer tillsammans med
kollegerna i regeringen att göra de avvägningar som
vi anser rimliga för att så snart som möjligt komma
fram till ett beslut vad det gäller E 4:an runt Uppsala.
Den går inte genom Uppsala.</pre><pre>Anf.  86  RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret att vä-
gen skall gå runt Uppsala. Det tror jag är bra. Jag
tycker också att det är väldigt värdefullt att Ines Uus-
mann säger att man kommer att ta hänsyn till de kul-
turområden och inte minst den landsbygd som finns
kring Uppsala.
Jag är också tacksam för att Ines Uusmann säger
att man skall lyssna till de förslag om alternativa väg-
dragningar som faktiskt finns och som inte har blivit
prövade.
Regionalpolitiska stöd i Norrlands inland</pre><pre>Anf.  87  PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till näringsminister
Anders Sundström om regionalpolitik. Vi har i Norr-
lands inland ganska länge haft nedsättningar av de
sociala avgifterna. Det har bidragit - det är nog de
flesta ense om - till att vi har lyckats behålla en hel
del företag och också etablera en del nya.
I regeringens regionalpolitiska proposition skrev
man däremot oväntat att man skall ta bort denna ned-
sättning och höja arbetsgivaravgifterna inom många
branscher som är viktiga just för Norrlands inland.
Jag undrar om det finns någon ordentlig analys av hur
många jobb Norrlands inland förlorar på regeringens
åtgärd.</pre><pre>Anf.  88  Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Nedsättningen av socialavgifterna i
Norrlands inland inklusive Norrlandskusten, där Peter
Eriksson bor - han bor inte i Norrlands inland - ge-
nomfördes på socialdemokratiskt initiativ. Det ge-
nomfördes av dåvarande industriministern Thage
Peterson. Det infördes för att förmå företag att etable-
ra sig i Norrlands inland. Det var riktat mot arbets-
platser om kunde ligga var som helst i landet, men
som vi ville få till Norrlands inland.
Under den förra mandatperioden utvidgade den
borgerliga regeringen stödet till att också omfatta
skogsbruket och jordbruket. Därmed gick man utanför
det uppdrag som en gång i tiden gällde. Vi vill nu
återställa den gamla ordningen och se till att hela det
regionalpolitiska anslaget används för att söka föra
pengar och flytta arbetstillfällen till inlandet.
Jag vill hävda att avverkningen i Norrlands inland
kommer att fortgå med eller utan sänkning av soci-
alavgifter. Däremot är ett kraftigt stöd för de arbets-
tillfällen som kan ligga var som helst i landet, för att
förmå företagen att komma till Norrlands inland, en
kraftfullare regionalpolitik än att stödja avverkning i
fjälltrakterna.</pre><pre>Anf.  89  PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Jag har personligen väldigt svårt att se
att det är ett stöd för avverkning. Däremot är det
många inom jordbruket, t.ex., som är oroliga för att de
skall åka på högre skatter samtidigt som det finns
stora problem just inom jordbruket i Norrlands inland.
Det gäller Västerbotten, Norrbotten och t.ex. Jämt-
land. Själv bor jag i Kalix, några mil från kusten.
Jag undrar ändå om en höjning av skatterna är en
offensiv strategi för att minska avfolkningen i rege-
ringens politik.</pre><pre>Anf.  90  Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Egentligen skulle jag vilja ställa en
motfråga. Jag vet inte om man får det. Det är rätt
intressant att Miljöpartiet argumenterar för en skatte-
rabatt för att avverka skog nära fjälltrakterna i Norr-
lands inland. Det argumenterar Peter Eriksson för. Jag
argumenterar för att de nedsatta socialavgifterna skall
användas för att locka företag som kan etablera sig
var som helst i Sverige att etablera sig i Norrlands
inland.
Det kommer inte att avverkas ett träd mindre i
Norrlands inland bara för att man tar bort socialav-
giftssänkningen. Det är intressant att se att Miljöpar-
tiet, när det handlar om regionalpolitiken, prioriterar
bidrag för avverkning av skog framför bidrag till att
flytta arbetstillfällen från Syd- och Mellansverige till
Norrlands inland. Kan det vara så att en del av Miljö-
partiets ledamöter själva jobbar i näringar som be-
rörs?</pre><pre>Anf.  91  PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Näringsministerns argumentation är
litet väl magstark, måste jag nog säga. Jag tror inte att
det finns en enda avverkningsmaskin i Norrlands
inland som är beroende av just denna sak. Det är en
kapitalintensiv bransch nu för tiden. Det finns ingen
kvar som går med motorsåg, för vilken detta skulle
kunna spela någon roll.
Däremot har det en viss betydelse inom jordbru-
ket. Det har en betydelse när det gäller privata tjäns-
ter, som också berörs av regeringens insatser. Jag tror
också att regeringens insatser för att t.ex. ge bidrag
för vidareexport av oförädlade trävaror kommer att
negativt påverka sysselsättningen, vilket också är ett
nytt inslag. Det gäller att stoppa förädlingsmöjlighe-
terna. Det vore också intressant att se om regeringen
har någon analys av hur många jobb det kommer att
innebära att vi förlorar just i Norrlands inland.</pre><pre>Anf.  92  Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Peter Eriksson säger att vi skall ge 50
miljoner i bidrag till norra Sveriges inlands skogs-
bruk, samtidigt som han säger att det inte har någon
betydelse. Är det då inte bättre att använda de 50
miljoner kronor som bidraget till detta skogsbruk
kostar till att se till att vi får arbetstillfällen som fak-
tiskt ökar sysselsättningen i Norrlands inland? Det är
ju inte så att regeringen drar in några anslag från
regionalpolitiken, utan vi vill i stället lägga ut pengar-
na till Norrlands inland och låta befolkningen själv
bestämma hur pengarna skall användas. Att man i
förväg skulle stoppa pengarna i Assi Domäns, SCA:s,
Stora Kopparbergs eller Korsnäs fickor i stället för
hos småföretag i Norrlands inland är en logik som jag
har väldigt svårt att förstå.
Jag står alltså kvar vid det förslag som Thage G
Peterson som industriminister en gång införde. Det
skall vara ett bidrag som ökar sysselsättningen, inte
ett som bara garanterar inkomstnivån för ett antal
branscher i Norrlands inland.</pre><pre>Anf.  93  TALMANNEN:
Detta var det sista inlägget i dagens frågestund,
som därmed är avslutad. Jag tackar regeringens före-
trädare för er medverkan.</pre><pre>10 §  (forts. från 8 §) Vissa frågor om kompe-
tensutveckling (forts. AU9)</pre><pre>Anf.  94  HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag skall inte bli så långrandig.
Också det här betänkandet är ett rent motionsbe-
tänkande. Det är litet trist med tanke på att det handlar
om kompetensutveckling. Jag kan hålla med Elving
Andersson och jag kan t.o.m. hålla med Kent Olsson i
det avseendet att det här är ett oerhört viktigt område.
Alla talar om kunskapssamhället. Alla talar om ut-
bildningens betydelse. Alla talar om kompetensut-
veckling. Det är framtiden, det är det som avgör kon-
kurrenskraften för våra företag. Då är det trist att
möta den passivitet som regeringen har visat i den här
frågan.
Vi har motionerat ett flertal år. Vi har tagit till oli-
ka typer av politiska metoder för att skapa intresse.
Kent Olsson var överraskad över att majoriteten hade
skrivit något om skattelättnader. Ja, även vi från
Vänsterpartiet har föreslagit skattelättnader som sti-
mulanser och incitament för att dra i gång en kompe-
tensutveckling i arbetslivet.
Majoritetstexten i betänkandet innehåller oerhört
litet. Det är en kort genomgång av ett antal faktasam-
manställningar.
En stor del gjordes av Arbetsmarknadspolitiska
kommittén 1996. Det var sammanställningar från
OECD, från SCB och från NUTEK. Det handlade om
utbildningsnivån på framför allt den tekniska sidan i
Sverige. Det handlade om den ökade klyfta som vi
framöver har att vänta mellan arbetsmarknadens krav
och den utbildningsnivå som löntagarna har. Det
refereras en del från EU:s grönbok om arbetsorgani-
sation, där man konstaterar att tekniken gör sig urar-
va. Under tio år får vi 80 % ny teknik. Det ställer
oerhört stora krav på löntagarna.
Kvinnomaktutredningen talar om hur ofta kvinnor
på den könssegregerade arbetsmarknaden arbetar i
dead end jobs, dvs. yrken där man inte kommer vida-
re utifrån kompetensnivåer. I många fall har man helt
enkelt rationaliserats bort. Vi har i ett flertal motioner
uppmärksammat det när det gäller kontorsrationalise-
ring.
Man gör en affär av att Luxemburgsmötet i EU i
december uttalade sig för att kompetensutveckling var
viktigt i näringslivet, men det är kolossalt litet som
händer på det område som vi är intresserade av.
Alla parter som har yttrat sig har år efter år efter-
lyst initiativ. På den fackliga sidan, hos både TCO
och SACO och också alltmer från LO, har detta varit
ett ledmotiv.
Vi hade i Sverige ett system med Arbetslivsfon-
den. Det systemet byggde på vinstindragningar av
övervinster. Det kom till bl.a. för att dämpa avtalsrö-
relserna efter ett tillstånd med mycket höga vinster.
Man uppmärksammade snabbt att om man styrde efter
helhetsprogram och hade parterna med sig kunde man
nå väldigt goda resultat när det gällde såväl utbildning
som arbetsorganisationens förnyelse och arbetsmiljö.
Det handlar väldigt ofta om kombinationseffekter.
Man vinner dels produktivitetsökningar, dels höjd
flexibilitet och därmed konkurrenskraft i näringslivet.
Samtidigt förbättrar personalen, den enskilde löntaga-
ren, sin position i det vidare yrkeslivet, vare sig man
är kvar på sin gamla arbetsplats eller tar sig vidare,
vare sig man är i jobb eller drabbas av arbetslöshet.
Jag skulle vilja säga att det här är ett win-win-win-
koncept. Den enskilde vinner på det, arbetsgivaren,
företaget eller myndigheten, vinner på det, och det är
samhällsekonomiskt oerhört lönsamt att göra de här
investeringarna.
Vare sig vi vänder oss till industrin, till de privata
tjänsterna eller till välfärdssektorn hör vi i dag samma
sak. Inom mycket kort kommer man att ha mycket
stora svårigheter att rekrytera den kompetenta perso-
nal som man behöver. Skolsystemet skall självfallet
spela huvudrollen när det gäller att förse oss med
kompetens. Det gäller allt från grundskola över gym-
nasium till en högklassig högskoleutbildning, som
också skall vara åtkomlig regionalt. Det här är frågor
som vi ofta har drivit. Men dessutom måste mycket av
utbildningen ske i det reguljära arbetslivet eller för-
medlas som en möjlighet genom ledigheter från arbe-
tet, som en del av arbetslivets förnyelse.
De sista siffror jag har hittat när det gäller perso-
nalutbildning visar att i genomsnitt ungefär 2,6 % av
arbetstiden används till kompetensutveckling, dvs.
personalutbildning. Det handlar då om mycket libera-
la mått. Det handlar om allt som har karaktär av ut-
bildning, t.ex. inför en ny produkt, en ny produk-
tionsmetod, en ny maskin eller en ny marknadsfö-
ringsmetod.
Hur fördelas då denna personalutbildning? Under
det första halvåret 1996 var det 34 % inom LO som
fick del av någon form av personalutbildning, 57 %
inom TCO och över 60 % av SACO-anslutna löntaga-
re. Det är precis så det är. Den som har, den får också.
Den som har ett arbete som kräver mer kunskaper,
mer kompetens, den får också mer av sin arbetsgivare.
Den som redan har mer utbildning med sig i bagaget,
den får också mer.
Därför har vi i Vänsterpartiet när vi har tagit upp
de här frågorna gång på gång betonat vad vi skulle
kunna kalla socialgruppsaspekten, klassaspekten eller
utbildningsnivåaspekten, dvs. att vi måste styra resur-
ser till dem som allra mest behöver det. Då handlar
det just om de grupper av människor som i väldigt
hög grad drabbas av arbetslöshet och som har svårare
att hitta tillbaka till de nya jobben, i den nya yrkena
och på de nya arbetsplatserna.
Vänsterpartiet har i ett flertal år drivit kravet på
vad vi kallar för framtidsfonder. Vi har delvis lånat
idéer från det som blev så lyckosamt som vi kallade
för Arbetslivsfonden, med både den centrala och den
regionala aspekten. Delvis är det också, kan man
säga, hämtat från de gamla fackliga kraven på att dela
produktionsresultatets överskott, alltså vinstdelning.
Det är ett sätt att också göra det lättare att få rimliga
avtalsrörelser; att låta löntagarna få del av de vinster
som skapas. Det skall ske på ett sådant sätt att jag inte
bara får det här för stunden och kan konsumera det,
utan jag skall investera i mig själv. Jag bygger upp en
bättre position för framtiden på arbetsmarknaden.
Det är alltså ett system som skulle underlätta lö-
nebildning. Det stärker produktiviteten på de arbets-
platser vi i dag har, och det förbättrar löntagarnas
situation, arbetstagarnas situation, oavsett om de är i
arbete eller om de hamnar i arbetslöshet och skall
söka sig nya möjligheter på arbetsmarknaden.
Det här är en del av vår rättvisepolitik. Jag är
mycket förvånad nu när vi har passerat den här svåra
tiden med väldigt många indragningar och pålagor.
Många vanliga människor har drabbats mycket hårt av
nedskärningar i socialförsäkringssystem och på andra
sätt. Samtidigt har vi haft utomordentligt goda
vinstnivåer i näringslivet. Då är jag förvånad över att
inte den socialdemokratiska regeringen har tagit ini-
tiativ av den här typen.
Jag tror att det är en aspekt som är väldigt viktig i
vårt förslag. Vårt förslag innehåller en organisatorisk
sida. Det här skall vara något som finns på sikt. Det
skall vara något som är organisatoriskt uppbyggt och
som finns ute i regionerna, där man mycket väl känner
till de stora utbildningsbehoven. Det ligger i själva
verket en kraftfull regionalpolitik i den här typen av
förslag. Sedan innebär detta också en möjlighet att
styra resurserna till de människor som allra bäst be-
höver utbildning och kompetensförstärkning.
Men som framgår av vår reservation säger vi inte
att det här är den enda aspekten. Och det är inte den
här formen som är den absolut rätta i varje läge. Vi
kan mycket väl tänka oss att kombinera ett sådant här
vinstdelningssystem av fonderad typ med kontolös-
ningar. Det gäller bara att de blir fördelningspolitiskt
rimliga. Det gäller att vi skall kunna styra resurserna
till dem som allra bäst behöver dem.
På det sättet kan staten genom skattelindringar gö-
ra sina insatser. Man kan dessutom tänka sig att staten
sätter in pengar på konton. Arbetsgivarsidan får vara
med om finansieringen i och med vinstdelningssyste-
met. Jag utesluter inte heller ett individuellt sparande
som kan gynnas skattemässigt i en kombinationslös-
ning.
Vi har alltså lagt fram ett förslag som är väl för-
ankrat i en tillväxtpolitik som bygger på rättvisa och
på att vi satsar på dem som allra bäst behöver insat-
serna. Men det bygger också på att man skall kunna få
bättre incitament i arbetslivet för att satsa pengarna på
lång sikt, och att satsa på det som brukar sägas vara
det allra viktigaste i arbetslivet, nämligen personalen.
Min slutliga fråga till Kristina Zakrisson blir: Hur
är det möjligt att vi har passerat alla dessa år utan ett
enda initiativ från regeringens sida? En arbetsgrupp
har just tillsatts. Det är mycket bra. Jag hoppas att den
kommer fram till någonting, så att vi äntligen kan
komma ur startblocken i den här frågan.</pre><pre>Anf.  95  KRISTINA ZAKRISSON (s):
Fru talman! Som vi har hört är alla partier rörande
överens om hur viktigt det är med kompetensutveck-
ling i arbetslivet. Skiljelinjerna framkommer när det
börjar handla om inflytande och bestämmande i fråga
om utbildningar för den enskilde löntagaren och om
hur finansieringen av utbildning i arbetslivet skall
lösas.
Moderaternas recept är som vanligt skattelättna-
der. De förordar ett system med personliga utbild-
ningskonton som byggs upp av arbetstagaren och
arbetsgivaren. Den enskilde skall ha rätt att få skatte-
befrielse för avsatta medel. Och arbetsgivare skall ha
rätt att tillskjuta lika mycket som den enskilde själv
har bidragit med - naturligtvis då också skattefritt.
Dessutom vill Moderaterna, som Kent Olsson sade,
försäkra sig om att facket naturligtvis inte skall ha
något inflytande över utbildningskontona.
Centerns föreslår något som de kallar för kompe-
tensförsäkring eller kompetenskonto. De tycker att
arbetsmarknadens parter skall ges ansvaret för att
utforma ett regelverk. Folkpartiet har liknande tanke-
gångar. Men de tycker att man skall finansiera kompe-
tensutvecklingen genom att den anställde skalla nagga
på sin egen kommande pension. Folkpartiets förslag
påminner i uppläggningen och finansieringen om
Moderaternas. Man föreslår att arbetsgivaren skall ges
möjlighet att tillskjuta medel.
Vänsterpartiet föreslår i sin tur framtidsfonder. De
pekar också på att satsningar på utbildningar ofta inte
når de grupper som kanske bäst behöver dem, de som
har de lägsta lönerna och de största hälsoriskerna. De
föreslår att arbetsgivarna och facket gemensamt skall
göra upp ett program för hur fonderade medel skall
användas.
Jag skulle vilja betona att det här med kompetens-
höjning inte bara är viktigt för den enskilde arbetsta-
garen. Det är minst lika viktigt för att utveckla företa-
get; för att utveckla konkurrenskraften, det goda arbe-
tet och verksamheten i stort. Jag är övertygad om att
en arbetstagare med goda kunskaper dels, naturligtvis,
gör ett bättre jobb, dels också har större möjlighet att
påverka sin arbetssituation och därmed känna större
tillfredsställelse med sitt jobb.
Ett företag där de anställda trivs och känner sig till
freds med sin situation har mycket större förutsätt-
ningar att utvecklas positivt än ett företag där de an-
ställda inte tillåts vara delaktiga i planering och ut-
formning av verksamheten.
Fru talman! Det har alltid varit viktigt med kun-
skap och utbildning. Men i dag, när den tekniska
utvecklingen går så snabbt, är det viktigare än någon-
sin att alla arbetstagare har möjlighet att fortbilda sig.
För inte så länge sedan kunde man gå in i en anställ-
ning och räkna med att ha samma jobb och ungefär
samma arbetsuppgifter resten av sitt yrkesverksamma
liv. I dag får man räkna med att arbetsuppgifterna och
arbetsinnehållet kommer att förändras under hela
arbetslivet. Därför måste alla vara beredda att fortsät-
ta att höja sin kompetensnivå. Men det kan inte vara
ett ansvar bara för den enskilde att bidra till utveck-
lingen av arbetskraften i företaget och därmed också
till att utveckla företagets konkurrenskraft.
I dag är det också så att det i större och större ut-
sträckning krävs högskoleutbildning för att över hu-
vud taget få ett jobb. Därför är det nödvändigt att vi
får fler ungdomar att fortsätta från gymnasiet till hög-
skolan. Framför allt är det ungdomar från det vi kallar
för arbetarhem som måste uppmuntras att läsa vidare.
Vid Europeiska rådets sysselsättningsmöte i no-
vember förra året antogs ett antal riktlinjer. En av
punkterna var att arbetsmarknadens parter uppmana-
des att på sina olika ansvarsområden sluta avtal som
ökar möjligheten till utbildning, yrkeserfarenhet,
praktik eller andra åtgärder som kan underlätta inträ-
det på arbetsmarknaden. Dessutom skall de anställda
kunna utveckla möjligheterna till livslång utbildning.
Som det står i betänkandet var det vid samma
möte - det var det Kent Olsson kommenterade - som
medlemsstaterna uppmanades att granska de hinder,
särskilt skattemässiga, som kan stå i vägen för en
investering i mänskliga resurser. Det är klart att vi
skall granska hinder. Sedan är det kanske så att vi och
Moderaterna har olika uppfattningar om vad som är
hinder. Vid samma möte poängterade man också att
det är viktigt att föra en tillväxtpolitik som inriktas på
stabilitet och sunda offentliga finanser. Man sade en
hel del klokt på det mötet.
Fru talman! Det finns ett antal motioner där mo-
tionärerna begär en utredning för att se över finansie-
ringen av ett system för kompetensutveckling. Ar-
betsmarknadsdepartementet har tillsatt en arbets-
grupp. Denna arbetsgrupp skall undersöka och redo-
visa vilka behov som finns och därefter lämna förslag
till system för kompetensutveckling. I arbetsgruppen
ingår företrädare för Regeringskansliet och arbets-
marknadens parter. Jag tycker att det är oerhört viktigt
att arbetsmarknadens parter gemensamt tar fram ett
system. Också staten skall naturligtvis vara med och
se på vilket sätt man kan främja kompetensutveckling.
Detta arbete pågår för fullt och skall vara slutfört
den 12 juni. Och jag lovar att vi inte har för avsikt att
invänta en moderatledd regering. En sådan ligger
förhoppningsvis väldigt långt fram i tiden.
I och med att denna arbetsgrupp är tillsatt kan en
del av yrkanden i motionerna anses vara tillgodosed-
da. I övrigt yrkar jag avslag på motionerna och bifall
till utskottets förslag.</pre><pre>Anf.  96  KENT OLSSON (m):
Fru talman! Detta var ju ett allmänt välvilligt tal
om nyttan av kompetensutveckling, men det gav väl-
digt få besked. Jag vill ställa ett antal frågor till Kris-
tina Zakrisson.
Blir det någon skattelättnad för kompetensutveck-
ling eller inte? Följande står ju i betänkandet.
"Varje medlemsstat har vidare åtagit sig att grans-
ka de hinder, särskilt skattemässiga, som kan stå i
vägen för en investering i mänskliga resurser, och
staterna kommer i förekommande fall att planera
skattemässiga eller andra incitament för ökad utbild-
ning inom företagen."
Är det meningen att detta kommer att ske så att vi
kommer att få i gång denna nödvändiga kompetensut-
veckling inom företagen? När kommer det att ske
någonting? När kommer det att läggas fram en pro-
position? Det är ju detta som vi väntar på. En allmän
välvilja leder ju inte till att vi får några personliga
utbildningskonton som gör att utvecklingen går fram-
åt. Det hjälper ju inte att vara välvilligt inställd. Det är
ju också viktigt att någonting sker. Sker det något
inom den närmaste tiden? Blir det någon skattelätt-
nad? Blir det någon proposition om kompetenskon-
ton?
Kristina Zakrisson borde ju egentligen vara gans-
ka förtvivlad när hon hör att Hans Andersson och jag
i princip väntar på samma sak, men ingenting kommer
i denna fråga. Vi vet ju att regeringen har svårt att
bestämma sig. Men Kristina Zakrisson kanske ändå
har några inblickar så att vi inte lämnar denna riksdag
den 10 juni utan att ha fått någonting klart om dessa
saker.</pre><pre>Anf.  97  KRISTINA ZAKRISSON (s):
Fru talman! Som jag sade tidigare har vi en ar-
betsgrupp som arbetar med just dessa frågor, och det
finns inte någon större anledning att föregripa det
arbetet. Det system som finns i dag innebär att man
uppmuntrar investeringar i maskinparker o.d. Men jag
anser att det är lika viktigt att staten uppmuntrar in-
vesteringar i kunskap. I fråga om detta kan jag hålla
med både Hans Andersson och Kent Olsson. Men
fram till den 12 juni arbetar en arbetsgrupp med just
dessa frågor.</pre><pre>Anf.  98  KENT OLSSON (m):
Fru talman! Det är inte lätt att få något svar. Men
jag måste säga att jag förvånas. Det sägs ju allmänt
här i kammaren att detta är en av de viktigaste delarna
för att näringslivet skall utvecklas. Det är viktigt för
hela den omstrukturering som sker inom företag när
det gäller hur människor skall jobba. Vi väckte vår
motion för ett och ett halvt år sedan. Det kan ju inte
ha varit regeringen obekant. EU fastställde detta förra
året, men ändå har regeringen nyligen tillsatt denna
grupp. Kristina Zakrisson vet tydligen inte mer om
detta. Men detta är oerhört intetsägande. Det är ett
antal ord, men det innehåller ingenting. Och detta är
en av de viktigaste frågorna för näringslivet. Det är
som med regeringens arbetsmarknadspolitik - man
pratar med det händer ingenting. Det vore roligt att i
Kristina Zakrissons sista replik till mig få besked om
det händer någonting och att inte bara få höra vackra
ord.</pre><pre>Anf.  99  KRISTINA ZAKRISSON (s):
Fru talman! Det är som Kent Olsson säger, att vi
alla säger att det är oerhört viktigt för näringslivet att
utveckla och höja kompetensnivån. Det finns i och för
sig inget som i dag hindrar att företagen uppmuntrar
sina anställda att fortbilda sig och att företagen och
arbetsgivarna tar ett större ansvar.
Men när det gäller arbetsmarknadspolitiken skulle
jag vilja säga att det är väldigt många arbetsförmed-
lingskontor som i dag klarar systemet med individuel-
la handlingsplaner. Jag tror att det blir ett bättre resul-
tat av våra åtgärder ju fler som får sina individuella
handlingsplaner där de själva också är delaktiga i att
planera sina åtgärder.</pre><pre>Anf.  100  SIRI DANNAEUS (fp):
Fru talman! Vi är alla överens om att kompe-
tensutveckling är väldigt viktig och än viktigare nu på
grund av den höga arbetslösheten. Många väntar. Det
är inte bara Kent Olsson, Elving Andersson, Hans
Andersson och jag, utan det är framför allt de männi-
skor som har gått i det stora kunskapslyftet som varar
till den sista juni 1999. De väntar på att någonting
skall hända i fortsättningen.
Det utgår ett statligt bidrag till kommunerna. För
närvarande är det drygt 4 miljarder kronor. Detta
bidrag skall fortsätta att utbetalas även efter 1999 med
ungefär samma belopp. Alltså har man väl tänkt sig
att man skall fortsätta att anordna någon form av
utbildning ute i kommunerna. Det tycker jag är bra.
Men frågan är hur de som skall delta i denna utbild-
ning skall kunna finansiera den, eftersom det särskilda
utbildningsbidraget försvinner den sista juni. Och
någon tanke bör ni väl ändå ha om hur dessa männi-
skor skall kunna finansiera sin utbildning. Vi i Folk-
partiet har lämnat ett förslag. Men det vore intressant
att höra om ni har några tankegångar i denna riktning.</pre><pre>Anf.  101  KRISTINA ZAKRISSON (s):
Fru talman! Jag skulle vilja börja med att säga att
regeringen under denna mandatperiod har fått brottas
med väldigt stora ekonomiska problem. Trots det har
den gjort den största satsningen någonsin på utbild-
ning. Regeringen föreslår också i vårpropositionen att
det skall satsas på ett andra år. Regeringen har trots
de stora svårigheterna ändå lyckats göra en hel del
positiva insatser.</pre><pre>Anf.  102  SIRI DANNAEUS (fp):
Fru talman! Jag tycker att det som regeringen har
gjort när det gäller kunskapslyftet är jättebra. Det
behövdes. Men det behövs ju något ytterligare, efter-
som man, som jag sade i mitt anförande, inte får ett
jobb bara för att man har gymnasiekompetens, utan
man måste fortsätta sin utbildning. Det som vi alla
väntar på är vad som händer sedan. Man skall ju inte
vara ute i sista minuten. Det finns ju människor som
väntar redan nu på vad som händer i fortsättningen.
Det är mycket tråkigt att det inte har kommit något
förslag utan att det tar så lång tid.</pre><pre>Anf.  103  KRISTINA ZAKRISSON (s):
Fru talman! Att vi ger alla möjlighet att läsa in
gymnasiet leder till att många fler kan fortsätta på
högskolan. Jag tror att det var fler än jag som sade att
det i dag krävs högskoleutbildning för att komma in i
arbetslivet. Men vi har ingen revolutionerande reform
på gång i fråga om detta, även om jag själv ibland har
en vision om att man skulle kunna få studielön i stället
för studielån när man studerar vid högskolan. Men
hittills har de som studerar vid högskolan fått finansi-
era den utbildningen själva. Jag tror inte att vi i dag är
förmögna att göra något revolutionerande på det om-
rådet.
När det gäller arbetsmarknadsutbildningen så har
vi faktiskt satsat på mer kvalificerad utbildning. Jag
tycker som sagt fortfarande att regeringen har gjort en
hel del goda insatser just på utbildningsområdet.</pre><pre>Anf.  104  HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag har några frågor till Kristina
Zakrisson. När arbetsmarknadsutskottet besökte
Kommunförbundet var en av frågorna varför man tog
bort utbildningsvikariaten och varför man försämrade
dessa möjligheter. På det sättet tappade vi volym på
det bästa vi hade. Några kom in och gjorde praktik
och fick erfarenhet, och andra fick utbildning och
kunde komma tillbaka till andra tjänster. Finns det ett
inslag av utbildningsvikariatstänkande i det som ni på
den socialdemokratiska sidan funderar över nu?
Min andra fråga är naturligtvis fundamental för
mig. Det är inte bara som Kristina Zakrisson sade, att
jag vill att parterna skall ha inflytande. Parterna skall
ha inflytande. Det kommer att krävas avtalslösningar.
Och jag tror att det går mycket bra att i kollektivavtal
hitta lösningar som förstärker kompetensutvecklingen
i arbetslivet.
Min och Vänsterpartiets uppfattning är att det här
måste grundas på lagstiftningen; detta för att garantera
inflytande, för att pengarna skall nå åt rätt håll och för
att få en jämlik fördelning över hela arbetsmarknaden
- oberoende av enskilda företags lönsamhet eller
branschers läge. Jag skulle alltså vilja ha en kommen-
tar om relationen mellan lagstiftning och avtalslösning
i den föreställningsvärld som Kristina Zakrisson lever
i.
Vidare skulle jag vilja ha en kommentar om kon-
struktionen - kontosystem eller fondsystem och hur
det fackliga inflytande garanteras. Jag tolkade in att
även Kristina Zakrisson, precis som jag, är mycket
intresserad av detta.</pre><pre>Anf.  105  KRISTINA ZAKRISSON (s):
Fru talman! Den arbetsgrupp som nu ser över och
analyserar behovet av kompetensutveckling i arbetsli-
vet har i uppdrag att hitta ett system för kompetensut-
veckling i arbetslivet där statens insatser underlättar
parternas ansvarstagande. I arbetsgruppen ingår också
representanter för regeringen. Om man kommer fram
till att det behövs en lagstiftning får vi överväga det.
Det här diskuteras just nu i arbetsgruppen; det handlar
alltså då om parterna tillsammans med representanter
för regeringen.</pre><pre>Anf.  106  HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Jag tror inte att jag kommer så mycket
längre här. Jag hoppas bara att man i arbetsgruppen
har tillgång till Vänsterpartiets motioner och har det
materialet som en input, liksom att man förstår att det
inslaget behövs för att vi skall nå ett bra resultat.
Det är alldeles uppenbart att arbetsgivarsidan,
trots alla de möjligheter som man haft i olika avtals-
förhandlingar, inte har kommit särskilt långt. Ja, man
har praktiskt taget inte gjort någonting för att få till
stånd nämnda kompetensutveckling.
T.o.m. en sådan bransch som IT-branschen, där
man ju skriker efter kompetent arbetskraft, har varit
tvungen att invänta arbetsmarknadspolitiska medel för
att få i gång den utbildningssatsning som just nu pågår
och som jag i och för sig välkomnar. Branschen, ar-
betslivet, måste dock ta ett väsentligt större ansvar
finansiellt för att vi skall orka med detta samhällseko-
nomiskt.
Fru talman! Jag tror att jag inte nämnde något om
det yrkande som finns sammanfattat i reservation nr 4.
Självklart står jag bakom den för Vänsterpartiets del.
Jag avsåg emellertid att visa kammaren stor hänsyn
just denna dag.</pre><pre>Anf.  107  KRISTINA ZAKRISSON (s):
Fru talman! Jag kan dela Hans Anderssons upp-
fattning att arbetsgivarsidan borde ha tagit, och bör ta,
ett större ansvar. Men efter att ha talat med dem som
sitter med i arbetsgruppen upplever jag att man nu är
väldigt intresserad av att verkligen hitta lösningar och
att man engagerat går in för det.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut</pre><pre>FöU6 Försvarsmaktens högre ledning, m.m.
Mom. 1 och 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>Mom. 3 (generalinspektörer och nya centrum inom
Försvarsmakten)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
248 för utskottet
10 för res. 2
91 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  124 s, 59 m, 17 c, 19 fp, 17 v, 12 kd
För res. 2      10 mp
Frånvarande:    37 s, 21 m, 10 c, 7 fp, 5 v, 8 mp, 3 kd</pre><pre>SkU19 Reformerat förhandsbesked, m.m.
Mom. 1 (reformerat förhandsbesked i skattefrågor)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del  (m, fp, kd)
Votering:
171 för utskottet
92 för res. 1
86 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  126 s, 18 c, 17 v, 10 mp
För res. 1:     59 m, 21 fp, 12 kd
Frånvarande:    35 s, 21 m, 9 c, 5 fp, 5 v, 8 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 6 (taxeringsperiod m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
246 för utskottet
18 för res. 3
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  127 s, 59 m, 18 c, 20 fp, 10 mp, 12 kd
För res. 3:     1 fp, 17 v
Frånvarande:    34 s, 21 m, 9 c, 5 fp, 5 v, 8 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 8 (kvarskatt)
1. utskottet
2. res. 5 (v)
Votering:
245 för utskottet
18 för res. 5
1 avstod
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  127 s, 58 m, 17 c, 21 fp, 10 mp, 12 kd
För res. 5:     1 c, 17 v
Avstod: 1 m
Frånvarande:    34 s, 21 m, 9 c, 5 fp, 5 v, 8 mp, 3 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>SkU23 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige
och Makedonien m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>SkU22 Avtal med Ryssland om bekämpning av
vissa fiskala brott
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>AU9 Vissa frågor om kompetensutveckling
Mom. 1 (Vissa frågor om kompetensutveckling)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (c)
4. res. 3 (fp)
Förberedande votering 1:
Kammaren biträdde res. 2 med acklamation.
Förberedande votering 2:
56 för res. 1
19 för res. 2
189 avstod
85 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
148 för utskottet
59 för res. 1
57 avstod
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  126 s, 10 mp, 12 kd
För res. 1:     59 m
Avstod: 1 s, 18 c, 21 fp, 17 v
Frånvarande:    34 s, 21 m, 9 c, 5 fp, 5 v, 8 mp, 3 kd</pre><pre>11 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Förslag
1997/98:RFK4 Förstärkt samordning inom riksdags-
förvaltningen</pre><pre>12 §  Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 22 april</pre><pre>1997/98:269 av Eva Björne (m) till försvarsministern
Flygledningens betydelse ur försvarssynpunkt
1997/98:270 av Roland Larsson (c) till socialminis-
tern
Patientcentrerad rehabilitering
den 23 april</pre><pre>1997/98:271 av Marianne Samuelsson (mp) till soci-
alministern
Stöd i självmordskriser
1997/98:272 av Marianne Samuelsson (mp) till justi-
tieministern
Sanningskommission SÄPO
1997/98:273 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
jordbruksministern
Burhållning av pälsdjur</pre><pre>Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 28 april.</pre><pre>13 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 22 april</pre><pre>1997/98:662 av Eva Goës (mp) till miljöministern
Radioaktivt avfall
1997/98:663 av Lena Klevenås (s) till statsrådet Leif
Pagrotsky
Handel med ekologiska livsmedel
1997/98:664 av Bertil Persson (m) till statsrådet Lars
Engqvist
Idrottsmuséet i Malmö
1997/98:665 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet
Pierre Schori
Asylsökande kosovoalbaner
1997/98:666 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet
Pierre Schori
Sekretesslagens skydd för den asylsökande
1997/98:667 av Ola Sundell (m) till jordbruksminis-
tern
Fjällägenheter
1997/98:668 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet
Pierre Schori
Författningskrock
den 23 april</pre><pre>1997/98:669 av Birgitta Hambraeus (c) till utrikes-
ministern
Projektpengar till EU-kritiska organisationer
1997/98:670 av Carl Erik Hedlund (m) till arbets-
marknadsministern
Initiativ för arbetslösa</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 28 april.</pre><pre>14 §  Anmälan om skriftligt svar på fråga</pre><pre>Anmäldes att följande skriftliga svar på fråga in-
kommit
den 23 april</pre><pre>1997/98:658 av Birger Schlaug (mp) till statsminis-
tern
Tillsättning av statsråd</pre><pre>Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 28 april.</pre><pre>15 §  Kammaren åtskildes kl. 15.49.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammantädets början till
ajourneringen kl. 13.49 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.</pre>