Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 1997/98:87
Torsdagen den 26 mars
Kl. 12.00 - 18.53
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
--------------------------------------------------------------------
1 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen
Tredje vice talmannen meddelade att följande
faktapromemoria om förslag från Europeiska kom-
missionen inkommit och delats ut till kammarens
ledamöter:
Förslag från Europeiska kommissionen angående viss
följdlagstiftning med anledning av valutaunionen
KOM (97) 725
2 § Hänvisning av ärende till utskott
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1997/98:121 till näringsutskottet
3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 25 mars
FiU14 Statliga betalningar
Mom. 1 (användningen av kontokort i staten)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, v, mp, kd)
Votering:
157 för utskottet
134 för res. 1
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 21 c
För res. 1: 69 m, 20 fp, 19 v, 15 mp, 11 kd
Frånvarande: 25 s, 11 m, 6 c, 6 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Mom. 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FiU15 Vissa bank-, försäkrings- och kreditupp-
lysningsfrågor
Mom. 1 (folkbörs)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
Votering:
272 för utskottet
19 för res. 1
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 69 m, 21 c, 21 fp, 15 mp, 10 kd
För res. 1: 19 v
Frånvarande: 25 s, 11 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 3 mp, 5 kd
Mom. 2 (försäljning av statliga företag)
Utskottets hemställan med godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 3 (m, fp, kd)
Votering:
172 för utskottet
101 för res. 3
19 avstod
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan med godkän-
nande av utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 20 c, 1 v, 15 mp
För res. 3: 69 m, 21 fp, 11 kd
Avstod: 18 v, 1 mp
Frånvarande: 25 s, 11 m, 7 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Mom. 6 (transfereringstiderna i betalningssystemen)
1. utskottet
2. res. 6 (v)
Votering:
271 för utskottet
21 för res. 6
1 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 134 s, 69 m, 21 c, 21 fp, 15 mp, 11 kd
För res. 6: 2 s, 19 v
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 25 s, 11 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Mom. 8 (konkurrensen på bankmarknaden)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. Fi713 (fp)
Votering:
256 för utskottet
37 för mot.
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 135 s, 69 m, 21 c, 20 fp, 11 kd
För mot.: 1 s, 1 fp, 19 v, 16 mp
Frånvarande: 25 s, 11 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Mom. 9 (kollektiva hemförsäkringar)
1. utskottet
2. res. 9 (m, c, fp, mp, kd)
Votering:
157 för utskottet
135 för res. 9
1 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 2 c, 19 v
För res. 9: 69 m, 19 c, 21 fp, 15 mp, 11 kd
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 25 s, 11 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Sivert Carlsson (c) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FiU16 Statliga spel
Mom. 1 (överlåtelse av AB Tipstjänst till föreningsli-
vet)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
221 för utskottet
69 för res. 1
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 134 s, 21 c, 21 fp, 19 v, 16 mp, 10 kd
För res. 1: 69 m
Frånvarande: 27 s, 11 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 5 kd
Mom. 3 (fördelning av överskott från det statliga
spelbolaget)
1. utskottet
2. res. 3 (c, fp, kd)
3. res. 4 (v)
Förberedande votering:
57 för res. 3
19 för res. 4
217 avstod
56 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
149 för utskottet
53 för res. 3
91 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 135 s, 14 mp
För res. 3: 21 c, 21 fp, 11 kd
Avstod: 1 s, 69 m, 19 v, 2 mp
Frånvarande: 25 s, 11 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU21 Tullsamarbetsavtal med Slovakien
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU14 Allmän kamerövervakning
Mom. 1 (avslag på propositionen, m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
237 för utskottet
38 för res. 1
16 avstod
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 66 m, 21 c, 3 v, 11 kd
För res. 1: 21 fp, 16 v, 1 mp
Avstod: 1 m, 15 mp
Frånvarande: 25 s, 13 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Hanna Zetterberg (v) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.
Marianne Samuelsson (mp) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat nej.
Mom. 2 (kravet på tillstånd för kameraövervakning i
butikslokaler)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
3. res. 2 (mp)
Förberedande votering:
Kammaren biträdde res. 3 med acklamation.
Huvudvotering:
178 för utskottet
69 för res. 3
46 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 21 c, 8 fp, 2 v, 11 kd
För res. 3: 69 m
Avstod: 13 fp, 17 v, 16 mp
Frånvarande: 25 s, 11 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Mom. 4 (undantag från upplysningsplikten)
1. utskottet
2. res. 4 (fp, mp)
Votering:
237 för utskottet
55 för res. 4
1 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 68 m, 21 c, 11 kd
För res. 4: 20 fp, 19 v, 16 mp
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 24 s, 12 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU16 Särskild utlänningskontroll
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU16 Immaterialrättsliga frågor
Mom. 1 (kostnaderna för patentansökning)
1. utskottet
2. res. 1 (m, c, mp)
Votering:
186 för utskottet
106 för res. 1
2 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 20 fp, 19 v, 11 kd
För res. 1: 69 m, 21 c, 16 mp
Avstod: 1 s, 1 fp
Frånvarande: 24 s, 11 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Ann-Marie Fagerström (s) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.
Mom. 4 (patent på biotekniska uppfinningar)
1. utskottet
2. res. 3 (c, v, mp)
Votering:
230 för utskottet
56 för res. 3
7 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 69 m, 20 fp, 4 kd
För res. 3: 21 c, 19 v, 16 mp
Avstod: 7 kd
Frånvarande: 24 s, 11 m, 6 c, 6 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Mom. 12 (programformat)
1. utskottet
2. res. 6 (c, fp, mp)
Votering:
235 för utskottet
58 för res. 6
1 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 69 m, 1 fp, 18 v, 11 kd
För res. 6: 21 c, 20 fp, 1 v, 16 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 24 s, 11 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Mom. 14 (skyddet för immateriella rättigheter)
1. utskottet
2. res. 7 (m, c, fp)
Votering:
177 för utskottet
113 för res. 7
3 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 1 m, 19 v, 16 mp, 5 kd
För res. 7: 68 m, 21 c, 21 fp, 3 kd
Avstod: 3 kd
Frånvarande: 25 s, 11 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Lu17 Godtrosförvärv
1. utskottet
2. res. (mp)
Votering:
276 för utskottet
16 för res.
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 68 m, 20 c, 21 fp, 19 v, 11 kd
För res.: 16 mp
Frånvarande: 24 s, 12 m, 7 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
LU18 Finansiell leasing av lös egendom
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU20 Ändringar i lagen om personlig skyddsut-
rustning för privat bruk m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU10 Vissa lokalfrågor m.m.
Mom. 3 (flyttning av beslut om stöd till icke-statliga
kulturlokaler)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
277 för utskottet
16 för res. 2
1 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 69 m, 21 c, 21 fp, 18 v, 11 kd
För res. 2: 16 mp
Avstod: 1 v
Frånvarande: 24 s, 11 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU11 Radio och TV
Mom. 1 (frågan om förändring av public service-
uppdraget)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
225 för utskottet
69 för res. 1
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 21 c, 21 fp, 19 v, 16 mp, 11 kd
För res. 1: 69 m
Frånvarande: 24 s, 11 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Mom. 2 (public service-företagens uppdrag i relation
till företagens interna publikmål)
1. utskottet
2. res. 2 (m, fp, mp, kd)
Votering:
177 för utskottet
117 för res. 2
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 21 c, 19 v
För res. 2: 69 m, 21 fp, 16 mp, 11 kd
Frånvarande: 24 s, 11 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Mom. 4 (åtgärdsprogram för ökad tillgång till och
ökad delaktighet i medieutbudet)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
195 för utskottet
19 för res. 3
79 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 5 m, 21 c, 21 fp, 11 kd
För res. 3: 19 v
Avstod: 63 m, 16 mp
Frånvarande: 24 s, 12 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Mom. 11 (en fortsatt utveckling av SVT:s regionala
nyhetsförmedling)
1. utskottet
2. res. 8 (c)
Votering:
254 för utskottet
22 för res. 8
17 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 67 m, 21 fp, 19 v, 11 kd
För res. 8: 21 c, 1 mp
Avstod: 2 m, 15 mp
Frånvarande: 25 s, 11 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Mom. 17 (betal-TV-kanaler i SVT)
1. utskottet
2. res. 11 (m, fp)
Votering:
203 för utskottet
90 för res. 11
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 21 c, 19 v, 15 mp, 11 kd
För res. 11: 68 m, 21 fp, 1 mp
Frånvarande: 24 s, 12 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Mom. 18 (politikerkanaler i radio och TV)
1. utskottet
2. res. 12 (mp)
Votering:
259 för utskottet
17 för res. 12
16 avstod
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 68 m, 19 c, 20 fp, 3 v, 1 mp, 11
kd
För res. 12: 2 c, 1 fp, 14 mp
Avstod: 16 v
Frånvarande: 24 s, 12 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Meddelande om samlad votering
Tredje vice talmannen meddelade att samtliga
ärenden på dagens föredragningslista skulle avgöras i
ett sammanhang efter avslutad debatt.
4 § Fattigdomsbekämpning i Sveriges utveck-
lingssamarbete
Föredrogs
Utrikesutskottets betänkande 1997/98:UU9
Fattigdomsbekämpning i Sveriges utvecklingssamar-
bete (skr. 1996/97:169)
Anf. 1 BERTIL PERSSON (m):
Herr talman! Den här regeringsskrivelsen är fak-
tiskt ett riktigt bra dokument. Den tar upp en mycket
viktig fråga, nämligen fattigdomen i världen.
Det är över en miljard människor som somnar
hungrande. Det är någonting som vi inte beständigt
kan tillåta att det existerar. Vi måste bidra till att
skapa förutsättningar för de fattiga länderna att själva
ta sig ur sin fattigdom. Vi vet också av erfarenhet att
detta är fullt möjligt.
Fattigdomens utrotande har vi från moderat sida
haft som övergripande mål för vår biståndspolitik i
ganska många år vid det här laget. Världsbanken har
också drivit fattigdomsutrotandet som en av de vikti-
gaste frågorna. Den skrivelse som nu ligger på vårt
bord visar att regeringen också har vaknat för de här
frågorna, och det är alldeles utmärkt.
Grunden för att avskaffa fattigdomen är en hållbar
tillväxt. Det framgår också av den skrivelse som vi
har fått från regeringen. Därmed är den gamla dis-
kussionen om huruvida tillväxt är nödvändig eller inte
sannolikt avklarad i riksdagsdebatterna.
Man kan se att det på 20-30 år är fullt möjligt att
avskaffa fattigdomen. Stillahavsasien har visat detta,
även om man nu har ett tillfälligt uppehåll. Asien är
på god väg ur fattigdomen. De har en tillväxt som
visserligen inte är säker och stabil, men som ändå
inger betydande hopp. Stora delar av Latinamerika
har sedan de öppnade sina ekonomier blivit magneter
för internationellt kapital för investeringar.
Problemet är Afrika. Vi kommer senare under den
här perioden att diskutera de speciella Afrikaproble-
men. Här finns tre grunder för fattigdomen:
1. slavhandeln, där Sverige var en aktiv part
2. kolonialismen
3. socialismen, där Sverige också har varit en ak-
tiv part.
Tillväxten kräver frihandel. Med tanke på att u-
ländernas handel är tio gånger större än biståndet är
frihandeln grundläggande för att man skall få den
tillväxt som kan avskaffa fattigdomen. Det kräver
naturligtvis att vi är mycket noggranna med att undvi-
ka klausuler för att skydda egna industrier mot kon-
kurrens. Sådant är skadligt både för de egna väster-
ländska länderna och för u-ländernas möjlighet att få i
gång sin produktion.
Viktigt för tillväxten är naturligtvis också det som
vi har talat om längre än någon annan, nämligen re-
spekten för mänskliga rättigheter, för demokrati och
för jämlikhet. Det är nödvändigt med ett fungerande
rättssamhälle, där avtal hålls så att handeln kan ske på
klara premisser.
Det är nödvändigt med marknadsekonomi. Det
kan man se världen över. Marknadsekonomins seger
behöver knappast diskuteras. Men marknadsekonomin
behöver stärkas i väldigt många av dessa länder, inte
minst marknadsekonomins institutioner.
Man måste också skapa bra investeringsklimat,
inte minst med tanke på att de investeringar som görs
i de här länderna i botten i regel handlar om pen-
sionspengar från västvärlden.
När man skall avskaffa fattigdomen är det natur-
ligtvis viktigt att göra det effektivt. När man skall
göra det effektivt är det nödvändigt att kunna mäta
vad man gör, att inte bara tala om hur mycket pengar
man betalar ut, utan tala om hur många flickor som
får en grundläggande utbildning, hur många hushåll
som får rent vatten. Världsbanken är en av många
institutioner som testar den här typen av målsättning-
ar. Dem bör vi ta till oss i det framtida arbetet.
Det krävs också, när vi nu effektivt skall utrota
fattigdomen, att vi samarbetar bättre än vi gör nu. Det
är många aktörer ute på det här fältet, och de sam-
ordningsvinster man kan göra är med all sannolikhet
mycket stora. Först och främst måste vi alldeles
självklart samverka med utvecklingsländerna i ett
partnerskap, men ett partnerskap som innebär ansvar,
krav och vad man internationellt kallar performance
för att man skall ge det budgetstöd som många gånger
kan behövas. Det behövs samarbete med de övriga
nordiska länderna, med EU, med FN-organen och
med Bretton Woods-institutionerna. Det här är rörigt
och det är ineffektivt. Jag tror att det är utomordent-
ligt angeläget att vi försöker finna någon form av
organisation där man kan optimera insatserna och var
och en specialiserar sig på sina insatser.
Skuldavskrivningar är ett viktigt sätt att avskaffa
fattigdomen. Det är det bästa sättet på vilket man kan
låta en ny utvecklingsvänlig regim slippa bära bör-
dorna från en gammal korrupt eller utvecklingsfientlig
regering. Men man måste samtidigt vara vaksam. Jag
menar inte att man med skuldavskrivningar skall ge
en korrupt regim ett förnyat låneutrymme, som gör
det möjligt för den att sitta kvar och förtrycka landet
ännu längre. Där är alltså de restriktioner viktiga som
även Jubel 2000 har anfört i sin skuldavskrivnings-
kampanj.
Jag vill understryka att vi som enda parti i vår
budget har en post på 803 miljoner för skuldavskriv-
ningar med inriktning på Afrika.
Det enda som är gemensamt för alla u-länder är
fattigdomen. Det är den som skall utrotas. Det är
därför vi moderater säger att det övergripande målet
för den svenska biståndspolitiken eller för utveck-
lingssamarbetet måste vara fattigdomens utrotande.
Vi menar att vi skall ersätta det gamla enprocentsmå-
let, som är ett rent utbetalningsmål. Det är uppfyllt när
pengarna har betalats ut. Det är ett radikalt nytt grepp
att tala om vad man skall nå. Det är en målsättning
som vi vet att vi kan nå på 20-30 år.
När man skall göra målformuleringar är det viktigt
att man gör klara formuleringar, formuleringar som
accepteras av alla, som är lättförståeliga för alla in-
blandade, som är tillämpbara och som är genomförba-
ra. Där är utrotandet av fattigdomen enligt vår upp-
fattning det viktigaste av alla mål i vårt samarbete
med u-världen.
Den skrivning som finns, där utskottet skriver att
det är ett överordnat mål att utrota fattigdomen, är ett
positivt steg i rätt riktning. Jag tror att vi ganska snart
i den här kammaren skall kunna enas om att gå på den
moderata linjen, att utrotandet av fattigdomen skall
vara det övergripande målet för den här politiken,
herr talman.
Tack!
Anf. 2 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Herr talman! Under 1990-talets första sex år har
det arrangerats en rad konferenser som syftar till att
finna vägar för att höja de fattiga folkens levnadsnivå.
I det sociala toppmötet i Köpenhamn t.ex. deltog
representanter för 185 regeringar och 117 statsöver-
huvuden. Länderna förband sig då att verka för att
utplåna fattigdomen i världen. Detta sades vara ett
etiskt, socialt, politiskt och moraliskt åtagande. För att
nå målet skall utvecklingsarbetet utgå från det civila
samhällets behov och krav. FN:s utvecklingsorgan
UNDP har givit fattigdomsbekämpningen en övergri-
pande prioritering.
Vår värld har naturresurser, materiella resurser
och kunskapen för att förverkliga en fattigdomsfri
värld inom en generation - eller som Bertil Persson
sade inom 30 år. Det är inte fråga om någon blåögd
idealism att påstå något sådant. Men vad som fordras
är praktisk realism, kloka beslut och kraftfullt ageran-
de. Vår värld har naturresurser som klarar detta, men
de används på ett felaktigt sätt.
Det fordras vilja och handlingskraft för att nå de
mål 1990-talets olika FN-konferenser har satt upp.
Befolkningskonferensen i Kairo, Riokonferensen om
miljön, kvinnokonferensen i Peking, Habitatkonferen-
sen i Istanbul osv. Alla pekar ut färdriktningen. Nu
gäller det att länderna lever upp till de åtaganden de
gjort vid dessa tillfällen.
Flera exempel visar på att det går att utplåna fat-
tigdomen. Under de tre senaste decennierna har ett
dussintal länder visat att det är möjligt att eliminera
fattigdomen.
Herr talman! Fattigdomen har många ansikten. Det
är i dag fråga om mer än låga inkomster. Det gäller
även sådant som dålig hälsa, utbildning, politiska
rättigheter, mänskliga rättigheter, värdighet, självre-
spekt och självförtroende. I fattigdomen döljer sig den
grymma verkligheten av desperata liv utan några som
helst möjligheter att välja något annat.
Omkring 1,3 miljarder människor lever i dag på en
inkomst av mindre än 1 dollar om dagen. Kan vi ta till
oss den siffran? Alltså: 1 300 miljoner människor
lever på mindre än 8 kr om dagen. Nästan hälften av
dessa lever i södra Asien.
I Afrika söder om Sahara finns 220 miljoner
människor som lever under samma omständigheter.
Det beräknas att år 2000 kommer hälften av befolk-
ningen i regionen att tillhöra denna grupp av absolut
fattiga.
Även om möjligheterna finns för att ändra på si-
tuationen, går utvecklingen åt fel håll. Världens fatti-
ga blir allt fattigare, och världens rika allt rikare. I den
bemärkelsen går utvecklingen åt fel håll. Klyftan
växer.
Jag vill lyfta fram några hotbilder:
Vi ser i dag långsam ekonomisk tillväxt, stagna-
tion och även tillbakagång i ungefär hundra utveck-
lingsländer. Det finns exempel - precis som Bertil
Persson har tagit fram - som visar på motsatser. Men
stora delen går åt fel håll.
Pågående krig och konflikter i trettiotalet länder -
de flesta i Afrika - omöjliggör en positiv utveckling.
Svaga framsteg görs på ett sådant viktigt område
som undernäring.
Det alltmer stigande hotet vad gäller hiv och aids
är ett växande hinder för utvecklingen. Skuldbördan
låser många länder i en hopplös situation.
Herr talman! Regeringen presenterar i skrivelsen
De fattigas rätt - vårt gemensamma ansvar förslag på
handlingsvägar som visar hur Sverige med hjälp av
vårt utvecklingsbistånd skall kunna verka för att
minska fattigdomen i världen. Det är positivt att den-
na genomgång görs, och Folkpartiet välkomnar rege-
ringens initiativ. Som jag tidigare påpekat är behoven
skriande. Människor dör av svält dagligen i många
länder.
Samtidigt är det viktigt att framhålla att bilden inte
är helt nattsvart. Efter det kalla krigets slut finns det
större förutsättningar att finna lösningar på våra ge-
mensamma globala problem. Hur människors liv-
schanser kan förbättras är naturligtvis den mest
grundläggande frågan.
Vi har från Folkpartiets sida länge poängterat de-
mokratins betydelse för utvecklingen. Utan demokrati
blir det stagnation och ingen utveckling. Utan mänsk-
liga rättigheter blir det stagnation och ingen utveck-
ling.
Vi har i några reservationer fogade till dagens be-
tänkande utvecklat dessa frågor. Det är bl.a. reserva-
tion nr 3, som jag yrkar bifall till, som gäller demo-
kratimålet. Där för vi ett resonemang om att demo-
kratimålet bör vara det överordnade målet bland de
sex biståndsmålen.
Jag vill bemöta Bertil Persson. Han gör en poäng
av att enprocentsmålet skulle vara ett felaktigt mål
eftersom det är ett utbetalningsmål. Vårt grundreso-
nemang är följande. Det övergripande målet för bi-
ståndet är att lyfta de fattiga människorna till en bättre
levnadsnivå, till ett drägligt liv, till mat för dagen, till
utbildning. I det arbetet finns det vissa komponenter
som är viktiga. Den viktigaste komponenten i detta
arbete är demokratiutveckling. Det är ett av de sex
biståndsmålen.
Vi har också diskuterat det s.k. oberoendemålet.
Vi funderar över att det borde rensas ut bland målen.
Det målet leder tanken fel. Vi går mot en alltmer
globaliserad värld där gränser bryts ned, där handel
mellan länder är viktig för utvecklingen. Oberoen-
demålet, att landet självt skall vara självförsörjande,
leder tanken fel.
Hela detta resonemang vill vi skall tas upp i en ut-
redning. Det framgår i reservation nr 6, där det finns
förslag om en utredning om de biståndspolitiska må-
len. Jag ställer mig naturligtvis bakom den reservatio-
nen samt övriga från Folkpartiet. Men för tids vin-
nande yrkar jag inte bifall.
Slutligen några ord om enprocentsmålet. Jag upp-
fattade Bertil Perssons inlägg i den delen att Modera-
terna önskar se mål som är förståeliga, klara och ge-
nomförbara. Jag anser att enprocentsmålet uppfyller
alla de kriterierna. Det är förståeligt, en procent av
bruttonationalinkomsten skall gå till den fattiga delen
av världen. Det är klart och redigt uttryckt. Det är
genomförbart. Det har denna riksdag visat. Jag skulle
önska att även Bertil Persson och Moderaterna kunde
ställa upp på detta. Det är inte bara fråga om att upp-
fylla målet och därmed ha klarat av utvecklingsdebat-
ten. "Enprocentsmålet är uppfyllt. Den delen är avkla-
rad." Tanken bakom detta är den stora klyftan mellan
den norra delen av jordklotet, den rika delen, och den
södra delen av jordklotet, den fattiga delen, där man
lever på 8 kr om dagen. Det är den omfördelningen
som enprocentsmålet skall klara.
Anf. 3 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Även vi från Vänsterpartiets sida vill
välkomna skrivelsen och att riksdagen har tagit itu
med att behandla frågan om fattigdomen i världen och
vad vi kan göra för att bekämpa fattigdomen.
Precis som tidigare talare har lyft fram är detta
viktigt, när det nu finns över en miljard människor
som lever i yttersta fattigdom. Klyftorna i världen
ökar, både mellan länder i nord och syd men också
inom länder.
När vi diskuterar de här frågorna är det grundläg-
gande att se till hur vi definierar fattigdom. UNDP,
FN:s utvecklingsprogram, har gjort olika försök till
definitioner. Det är nämligen inte helt klart vad som
avses.
UNDP publicerar varje år en mycket viktig och
intressant rapport som handlar om mänsklig utveck-
ling. I deras analys kan fattigdom definieras på tre
olika sätt. För det första kan man se det relaterat till
inkomst, för det andra kan det vara när grundläggande
behov inte tillgodoses, och för det tredje handlar det
om ett kapacitetsperspektiv, att människor kan utföra
och få möjlighet att göra saker och ting.
Man har också arbetat vidare med definitionsfrå-
gorna och konstaterat att man kan göra ett index för
mänsklig utveckling och ett index för mänsklig fattig-
dom. Det handlar inte bara om absoluta tal, om de 8
kr om dagen som så många människor är hänvisade
till att leva på. Det handlar också om fattigdom i and-
ra avseenden, om möjligheten att påverka sin situa-
tion, möjligheten att över huvud taget göra sin röst
hörd. Det här kombineras med att inte ha mat för
dagen.
Därför är det viktigt att vi i det här betänkandet
går igenom hur vi ser på fattigdom, vad som utgör
fattigdom, att det inte bara handlar om den absoluta
frånvaron av pengar. I skrivelsen och i den diskussion
vi har haft i utskottet har det som lyfts fram framför
allt varit deltagandet i processer, möjligheten att ut-
trycka sig, möjligheten att göra sin röst hörd. Detta,
menar man, är lika väsentligt som att inte ha tillgång
till mat, hälsovård och utbildning. I det samman-
hanget kommer, precis som Karl-Göran Biörsmark
nämnde, demokratifrågan in. Därför kan det inte nog
understrykas att också detta handlar om fattigdom.
Vänsterpartiet tycker att den strategi som rege-
ringen lyfter fram är bra, men vi har några synpunkter
på områden där vi tycker att det haltar. Det gäller
både själva skrivelsen och utskottets behandling.
Det handlar för det första om vikten av att se Sve-
riges del, att se att exempelvis krigsmaterielexport
från Sverige också påverkar och bidrar till fattigdom i
världen, när människor hamnar i krig och tvingas fly
eller i samband med att de lever kvar i ett land som
skall byggas upp efter ett krig.
Det handlar också om att se fattigdomen i Sverige.
Vi menar att man i den här skrivelsen och i behand-
lingen av den också borde ha diskuterat hur fattigdo-
men i världen ser ut i relation till fattigdomen i Sveri-
ge, som vi vet också ökar. Vi vet naturligtvis att för-
hållandena för fattiga i vårt land skiljer sig från för-
hållandena för fattiga som lever på Filippinerna, i
Colombia eller i ett afrikanskt land. Trots det är det
viktigt att betona att vi har fattigdom i vårt land. Vi
står inte helt utanför den här diskussionen, och vi bör
samtidigt presentera vår strategi för Sverige. Om vi
bara talar om att åtgärda de problem som ligger utan-
för vårt land, allra helst de på andra kontinenter, hal-
tar resonemanget. Vi måste bottna i en strategi för
vårt eget samhälle för att vi skall se hur man skall
kunna angripa problem på andra håll.
Jag vill också peka på en annan fråga som är kon-
troversiell. Det gäller marknadsekonomin, handeln
och de villkor som upptecknas. Vad gäller handel och
handelsavtal - det senaste exemplet är det s.k. MAI-
avtalet, som vi skall diskutera här i riksdagen i mor-
gon men som jag nu ändå vill nämna i förbigående -
visar det sig att villkor som kan vara gynnsamma för
vårt land inte alls är gynnsamma för länder i syd. Om
vi verkligen vill ha med perspektivet att bekämpa
fattigdomen och uppnå bättre villkor för majoriteten
av världens befolkning kan vi inte se på handelsvill-
koren endast ur vår egen synvinkel.
Herr talman! Det finns olika sätt att angripa fattig-
domen. Moderaterna säger att det handlar om
skuldsanering, och det välkomnar jag. Det är ett väl-
digt viktigt sätt att se till att de länder som nu dignar
under stora skulder till rika länder eller till banker blir
befriade från de skulderna och kan använda de pengar
de ändå har till att själva satsa på utbildning eller
hälsovård. Detta kan ändå inte stå i motsättning till att
vi själva har ett bistånd, ett bistånd som, utan att vi är
nöjda med det, trots allt uppnår en viss nivå.
Därför är vi i Vänsterpartiet mycket kritiska till att
Moderaterna och vissa andra partier inte vill leva upp
till enprocentsmålet och inte ens vill ha en plan för
hur enprocentsmålet skall uppfyllas. Det finns i dag
en trend i världen som visar att biståndet minskar.
OECD:s rapporter visar att biståndet från Europa och
en del andra länder inte har varit lägre på 40 år. Detta
är förpliktande, och det borde för vår del innebära att
vi satsar rejält på skuldavskrivningar runt om i värl-
den, att vi bidrar till att Sverige gör det, att andra
länder gör det och att Världsbanken gör det, men
också att vi återgår till enprocentsmålet. Det är ingen
brist på effektivitet att göra så.
Jag vill också peka på de olika medel man kan an-
vända sig av för att bekämpa fattigdomen och uppnå
en värld där vi inte längre har några fattiga männi-
skor, utan där alla kan leva i relativt välstånd eller få
sina grundläggande behov tillgodosedda. Regeringar-
nas roll är då viktig, men också folkrörelsernas. I
skrivelsen talar man om hur folkrörelser i vårt land
kan agera. Jag vill ännu tydligare understryka hur
folkrörelser i vårt land kan agera och samarbeta med
folkrörelser i tredje världen. Det måste understrykas
att de direkta folkliga kontakterna är minst lika vikti-
ga som agerandet på ett statligt plan.
Till slut, herr talman, vill jag yrka bifall till reser-
vation 1 om biståndsmålet och enprocentsmålet och
till reservation 4. Jag vill också instämma i Miljöpar-
tiets reservation 5, om handelsvillkor.
Anf. 4 BODIL FRANCKE
OHLSSON (mp):
Herr talman! I betänkandet skriver utskottet under
rubriken Skrivelsens huvudsakliga innehåll:
"Fattigdomsbekämpning genom utvecklingssamarbete
är ett oumbärligt instrument för att främja fred och
global säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter
samt en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar
utveckling."
Miljöpartiet instämmer i de här idéerna. Också vi
tror att fattigdomsbekämpning just genom utveck-
lingssamarbete kan bli en bra modell för hur mänskli-
ga rättigheter och demokrati fungerar. Vi tror att det
är en förutsättning för en ekonomisk tillväxt, vars
innehåll är av avgörande betydelse. Också detta påpe-
kas i skrivelsen.
Miljöpartiet menar att naturens och människans
långsiktiga intressen måste tas till vara genom demo-
kratiska beslut, som avgör vilka politiska och eko-
nomiska styrmedel som skall användas för att skapa
just en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar
utveckling. I ett globalt perspektiv är det rimligt att de
fattiga länderna får en ökad andel av den gemensam-
ma kakan och därmed också en ökad ekonomisk till-
växt.
I dag lägger 20 % av jordens befolkning beslag på
80 % av resurserna. Därför måste tillväxtens kaka
fördelas så att fattigdomen för samhällets utsatta
medborgare minskar. Minskar den ökar också männi-
skornas inflytande över sina liv och sin framtid. För-
utsättningarna för att detta skall fungera är också
beroende av att de fattiga länderna får skuldavskriv-
ning.
När vi talar om biståndsinsatser i andra länder där
de sociala och ekonomiska klyftorna är stora, något
som vi har hört flera gånger här i dag, får vi inte
glömma vårt eget land. Också i vårt land finns det
människor som har det svårt. Klyftan mellan den
lågavlönade och den som är högavlönad i Sverige är
stor. Räknar man också in en hög pension och en
tjusig fallskärm blir den skrämmande stor. Här finns
mycket att göra och förändra.
Minst vart fjärde barn i utvecklingsländerna arbe-
tar för att bidra till familjens försörjning under villkor
som liknar slaveri. Och i ett industriland som Amerika
är antalet fattiga barn högt. Siffror från USA:s statis-
tiska byrå visar att 14,3 miljoner barn i Amerika lever
i den yttersta misär - om man räknar om det i procent
blir det 20,8 % av USA:s barn. Av dessa 14,3 miljo-
ner är över 6 miljoner barn under 6 år.
Man kan göra det ännu värre genom att berätta att
dessa siffror utgör ett medeltal. I storstäderna är pro-
centen ännu högre, i vissa storstäder är antalet fattiga
barn upp till 50 %. Vi i Miljöpartiet anser att man
måste fokusera mera på den globala fattigdomen och
på barnens situation i alla länder. Situationen för barn
i industriländer är inte så ofta uppe till diskussion.
Fattigdomen har många ansikten. Korruption är ett
av dem. När Världsbanken och IMF upptäckte att
korruption var ett allvarligt hinder för ekonomisk
tillväxt, både för den privata och för den offentliga
sektorn, beslutade man att man skulle ta upp kampen
mot korruptionen. Man hade en kongress och man
lade fast regler för hur det skulle kunna gå till.
På den nivå som Världsbanken befinner sig på
samhällsstegen används mutor för att öppna markna-
der, skaffa sig tillstånd av olika slag, motivera politi-
ker och byråkrater, få inflytande och för att slippa
rätta sig efter lagen. Men mutor är ofta allmänt före-
kommande i hela samhället och drabbar den som har
låga inkomster och låg levnadsstandard särskilt hårt.
Är man rik har man pengar till mutor, men är man
fattig räcker kanske inte pengarna till den sjukhusplats
som man måste muta sig till eller för att någon i famil-
jen skall kunna bli frisk.
När det gäller strukturanpassningsprogrammen
framhålls i skrivelsen att man måste göra mer för att
integrera fattigdomsbekämpningen i programmen.
Miljöpartiet instämmer i detta. Vi menar att här finns
det en möjlighet till praktisk fattigdomsbekämpning.
Effekterna för de fattiga måste vara en utgångspunkt,
och samma bedömning måste göras beträffande en fri
marknad.
Utskottet hänvisar till regeringens vilja att genom
handelspolitik och utvecklingssamarbete stärka de
fattiga ländernas möjlighet att delta i världshandeln på
jämbördig basis.
I utvecklingsländerna finns många småföretagare
som är helt beroende av mellanhänder och av de vill-
kor och priser som dikteras av transnationella företag
och exportörer.
I motionstexten talar vi om framtagande av doku-
mentation och modeller för och om solidarisk handel
för att kunna använda utvecklingssamarbete på lokal
nivå. Det är då fråga om information, påverkan och
att vara ett gott föredöme. Att modeller av det slaget
kan fungera visar rättvisemärkningen som ju är frivil-
lig och som många företag har anslutit sig till.
Miljöpartiet menar också att ökande investeringar
i utvecklingsländerna ställer ökade krav på rimliga
miniminormer när det gäller det sociala området och
på miljösidan. I vårt yrkande 5 föreslår vi att också
privata investeringar i ett u-land skall rättas efter
social- och miljöklausuler.
I sitt svar hänvisar utskottet till ett arbete inom
OECD som gäller internationella investeringar, alltså
MAI-avtalet, dvs. multilaterata avtal om investering-
ar. Det är ett avtal som 600 olika organisationer i
världen säger nej till. Eftersom vi skall ha en stor
interpellationsdebatt om avtalet i morgon vill jag här
bara helt kort redogöra för utskottets svar till Miljö-
partiet.
I MAI-avtalet finns grundläggande regler som ut-
vecklingslandet skall ställa sig bakom och som utgör
ett skydd för investeraren. Investeringarna omfattar
allt det ekonomiska: företag, aktier, obligationer, lån,
patenträttigheter. Också ett lands naturresurser kan
ingå i en investering. Utskottet svarar på Miljöpartiets
krav på social- och miljöklausuler i investeringsavtal:
Utskottet förutsätter att svenska investerare håller en
hög ambitionsnivå avseende hänsynstagning till miljö-
frågor och sociala frågor.
Frågan är om man med ambitionsnivå menar den
svenska nivån eller investeringslandets nivå. Många
utvecklingsländer har inte miljö- och arbetsrättsliga
regler av betydelse som man kan följa eller åberopa.
Tanken bakom att utländska investerare inte skall
behandlas sämst och ta större risker än investerings-
landet är en sak. Men från demokratisk synpunkt är
det ändå märkligt att investerarens intressen skyddas
på mottagarlandets bekostnad. Det finns nämligen
inga skyddande regler för landet självt och dess ar-
betstagare. Ett demokratiskt krav är dessutom att
utvecklingsländerna borde delta i MAI-
förhandlingarna, eftersom de kommer att drabbas av
MAI-avtalen i framtiden.
Jag yrkar bifall till reservationerna nr 1 och nr 5.
Anf. 5 INGRID NÄSLUND (kd):
Herr talman! När det gäller den här skrivelsen har
vi tvärs över alla partigränser varit i stort sett överens
om vad vi vill åstadkomma. Man har påpekat att i en
av de första propositionerna till riksdagen om bistån-
det från 1962 angavs att målet för biståndsgivningen
var att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Detta är
alltså någonting som är lika gammalt som biståndet.
Därför är det inte underligt att vi är överens om målet.
Det har här förts en diskussion också om enpro-
centsmålet. Det är en fråga som har tendens att kom-
ma upp varje gång som vi talar om biståndet. Men
man skall ha helt klart för sig att ordet "mål" i det
sammanhanget innebär något helt annat. Vi talar om
att vi har ett mål att bekämpa fattigdomen, ett demo-
kratimål, ett jämställdhetsmål osv., men när vi talar
om enprocentsmålet är det utifrån den oerhört stora
klyfta som finns mellan den rika världen och den
fattiga världen. Hur mycket kan vi avsätta av våra
gemensamma tillgångar för att möta den fattigdom
som finns ute i världen? Hur skall relationen vara
mellan det som vi använder för våra egna behov här i
Sverige och det som vi använder för det här ändamå-
let?
Det är alltså inte fråga om ett mål för hur biståndet
skall se ut eller för vad vi vill åstadkomma med bi-
ståndet. Detta är någonting som jag tycker att vi skall
ha helt klart för oss. En anledning till att många av oss
tycker att enprocentsmålet är bra är att det tydliggör
för människor att man kan föra ett resonemang om att
det kan vara rimligt att avsätta en viss del av vår BNP
- eller BNI, som man numera talar om. Det fina med
detta är att man inte behöver diskutera varje år hur
mycket som skall avsätts för det året. Detta enpro-
centsmål fluktuerar då med vår förmåga utan att vi
behöver göra några ingrepp.
Det är inte bara moderaterna som haft problem
med detta, utan det har ju faktiskt också socialdemo-
kraterna haft under den här perioden. Men vi hoppas
att den ambition som uttrycks så småningom skall
kunna sätta spår också i verkligheten. Vi hoppas att
det inte skall ta de 40-45 år som jag såg att Berndt
Ekholm talade om i en tidning, där han pläderade för
- och det hoppas jag att han kan göra också här i
riksdagen - att vi skulle kunna återgå till enprocents-
målet i snabbare takt.
När det är sagt vill jag säga att även om fattig-
domsmålet, dvs. att förbättra människors villkor och
att höja deras levnadsstandard, verkligen är ett över-
gripande mål, påverkas det av flera andra faktorer.
Jag tycker att det är dessa som i stort sett är uttryckta i
de andra mål som förekommer. Sedan kan jag hålla
med om att vi säkert nu och då behöver se över må-
len. Vi behöver se om det är något av målen som
kanske inte åstadkommer så mycket eller om det finns
mål som det är svårt att avgöra om vi uppfyller eller
inte. Jag tror inte att den diskussionen skadar.
Det är naturligtvis oerhört viktigt hur det är med
demokratin i den nation som man försöker att hjälpa.
Det kan vara ett stort hinder om demokratin är på en
väldigt låg nivå, om den är mycket outvecklad eller
om man tycker att det är ett rent diktatoriskt system.
Men det finns naturligtvis situationer då vi, även om
det förhåller sig så, ändå måste gå in med hjälp. Vi
kan t.ex. se på den fruktansvärda svältkatastrof som
har drabbat Nordkorea. Det skulle ju vara fruktansvärt
om vi där på något sätt tog hänsyn till att de har haft
ett förfärligt diktatoriskt system under lång tid och vi
därför inte skulle komma människorna till hjälp. Det
är naturligtvis vår skyldighet att göra allt vad vi kan.
Jag tycker att det har varit alldeles för tyst om den
katastrof som håller på att drabba en stor befolkning.
Vi får ju signaler om att kanske ett par miljoner män-
niskor har svultit till döds. Vi bör allesammans stå
upp för ett sådant katastrofbistånd, oberoende av
system. Sedan kan det naturligtvis vara svårare att få
även ett katastrofbistånd effektivt under sådana för-
hållanden.
Vi är också allesammans klara över att de konflik-
ter som förekommer gör att det blir väldigt stora bak-
slag för både handel och utbyte med sådana länder
men också för den biståndsverksamhet som man för-
söker att bedriva. Därför har en konfliktförebyggande
verksamhet, vår utrikespolitik, också en stor betydelse
för att biståndet skall kunna effektiviseras. I den mån
vi kan undvika att konflikterna övergår i våld sparar
vi mycket mänskligt lidande men vi sparar också
mycket av våra medel som kan användas på ett bättre
sätt.
Vi har från vår sida åter tagit upp enprocentsmå-
let, som jag har talat om. Vi vill också att det skall bli
mer pengar till Idea. Även om vi har förståelse för att
även andra länder skall bidra här, tycker vi att det är
viktigt att det blir en snabb utveckling till att börja
med och att den inte förhindras av brist på resurser.
Sedan har vi återkommit till ett krav som vi länge
har haft om att utvärderingsenheten, SAU, som inför-
des under förra regeringsperioden och avskaffades av
Socialdemokraterna, på något sätt skall återupprättas.
Vi tror att det är viktigt med en extern form av revi-
sion men också att man går igenom hur alla projekt
faller ut och att man utifrån kan se med fräscha ögon
på vad som görs inom biståndet - hur vi kan effektivi-
sera och hur vi kan förnya oss. Därför tycker vi att det
är viktigt att utvärderingsenheten återkommer.
Jag vill yrka bifall till reservation 1 och reserva-
tion 7.
Anf. 6 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Det som vi behandlar i dag är vad
man skulle säga något av kärnan i det svenska bistån-
det. Vi skall tala om det övergripande målet, nämligen
att höja de fattiga folkens levnadsnivå.
Den skrivelse som vi har fått har på ett ganska bra
sätt lyckats att mejsla ut en tydligare profil för fattig-
domsinriktningen när det gäller det svenska biståndet.
Vi skall komma ihåg att det inte bara är denna skri-
velse som hör till sammanhanget, utan regeringen har
levererat några till. Vi har egentligen ett paket som vi
inte behandlar i dag men som vi totalt skall behandla
under vårriksdagen. En skrivelse handlar om demo-
krati och mänskliga rättigheter, en handlar om en ny
Afrikapolitik och en tredje kommer som handlar om
våra insatser i Asien.
Biörsmark har här tydligt pekat på hur den globala
fattigdomen ser ut. Det är bara tråkigt att se att situa-
tionen fortfarande är så svår, att det trots allt har hänt
så litet under alla de decennier som vi har jobbat med
biståndsfrågorna.
Fattigdomen ökar i Afrika. Den minskar i andra
delar av världen, men i Asien bara i en takt som vi
kan vara något så när nöjda med. Därför finns det alla
skäl att stärka fattigdomsbekämpningen i biståndet.
För detta behövs naturligtvis en strategi. Grunden för
en sådan strategi måste naturligtvis vara att vi skall se
till att de fattiga själva kan ta sig an sina problem. Vi
skall ge dem ett sådant stöd att de får förmågan att
själva lösa sina problem. Grunden i ett sådant bistånd
är ju, som vi skriver i vårt betänkande, att det finns
goda politiska förutsättningar, att det finns en politisk
vilja till förändringar och en förmåga att ändra på
situationen.
Viktigt är naturligtvis också att samarbetsländerna
är intresserade av att bygga upp demokrati och
mänskliga rättigheter, att vi ser en positiv utveckling i
den riktningen. Men det är också väldigt viktigt att
länderna har en stabilitet, inte minst på det ekonomis-
ka området. Det blir inte mycket till utländska inves-
teringar om det inte råder stabilitet och självfallet
också ett fungerande rättssystem.
Den offentliga sektorn måste naturligtvis ha en
god styrning. Om inte den offentliga sektorns styrning
fungerar i mottagarländerna kommer biståndet att
rinna ned i tomma hål. Det är väldigt viktigt med en
fri marknadsekonomi och, som vi skriver i betänkan-
det, på en social grund. Det leder till en ekonomisk
utveckling som ger en socialt acceptabel fördelning
av resurserna, dels från biståndet men också från de
resurser som kan skapas. Det leder i sin tur till en
rättvis och jämlik tillväxt.
Jag tycker att man i regeringens skrivelse på ett
väldigt fint sätt stryker under vad man menar med
jämlik tillväxt, och jag vill peka på de sex punkterna:
Ett hållbart utnyttjande av naturresurserna, att ha ett
jämställdhetsperspektiv när vi talar om jämlik tillväxt,
att tillväxten skall omfatta många sektorer i samhället,
att den skall vara så jämnt fördelad som möjligt geo-
grafiskt, att den skall ge positiva inkomsteffekter för
majoriteten av befolkningen och att den skall bidra till
att öka sysselsättningen. Men viktiga grunder är också
satsningen på miljöfrågorna och jämställdhetsfrågor-
na, som under senare har kommit in som särskilda mål
i svenskt bistånd.
I denna skrivelse liksom i en del andra skrivelser,
bl.a. Afrikaskrivelsen, påpekas att vi har anledning att
förändra relationen mellan givar- och samarbetslän-
der. Vi talar nu på ett tydligare sätt om partnerskap.
Det behövs en ömsesidighet, att vi sluter ett kontrakt
med varandra, att vi båda tar ansvar och att vi har en
samsyn i de åtgärder vi vidtar.
Vi pekar också på vikten av att man ser sambandet
mellan olika nivåer. Det gäller den lokala nivån, den
nationella nivån och den globala nivån. Detta synsätt
leder till behovet av ett ökat folkligt deltagande och
av större aktivitet i det civila samhället.
På det lokala området är det naturligtvis väldigt
viktigt att stödja utvecklingen av lokal demokrati. Det
gäller politisk demokrati men också lokal demokrati
på annat sätt. Man måste ge det civila samhället det
stödet som ett komplement till de traditionella åtgär-
derna med utbildning, sjukvård, hälsovård och möj-
ligheten att få försörjning. Utan de åtgärderna får man
ju inte heller möjlighet att bygga demokratin. Dessa
delar hör ihop.
I det nationella perspektivet gäller det att vi får ett
brett partnerskap, som vi säger. Detta breda part-
nerskap bör involvera staten, de enskilda organisatio-
nerna och den privata sektorn. När vi talar om detta
talar vi både om oss som givarland och om samarbets-
landet. Det är litet av Agenda 21 från Rio över det här
faktiskt. Man skall ha ett bredare engagemang. Det är
inte bara staten och de offentliga institutionerna som
skall vara engagerade i ett förändringsarbete utan
också folket i sig.
På det internationella planet gäller det att vi nu er-
sätter det givarcentrerade sättet att hantera biståndet
och går mot ett mer programinriktat bistånd. Det är en
följd av den här partnerskapstanken. Det är också
viktigt att vi inte missar att göra stora insatser - kan-
ske inte bara på det internationella planet utan också
nationellt - för konfliktlösning. Det är oerhört viktigt
att förebygga att vi får konflikter i världen. Jag tror att
väldigt många inte inser att biståndet faktiskt är en
säkerhetshöjande faktor som minskar konflikterna och
som också skyddar oss själva. Det är ett budskap som
vi nog litet till mans bör hjälpas åt att föra ut i det
svenska samhället.
När vi pratar om det internationella perspektivet är
det naturligtvis också oerhört viktigt att arbeta med att
lösa de skuldproblem som finns och som är mycket
stora. Vi är väl alla överens om att det här HIPC-
initiativet, som bl.a. Världsbanken är fadder till, är
mycket positivt. Det stöd som de här skuldavskriv-
ningarna kan få av olika frivilligorganisationer är
viktigt. Vi har särskilt poängterat att vi ser väldigt
positivt på den kampanj som kyrkor, TCO och andra
organisationer i Sverige och andra länder driver som
kallas för Jubilee 2000. Vi behöver det opinonsstödet
som politiker för att kunna driva de här frågorna.
I det sammanhanget vill jag säga till Bertil Pers-
son att Moderaterna ju inte är det enda parti som
avsätter pengar till skuldavskrivningar. Det lät i hans
anförande som om det skulle vara på det sättet.
Efter de här litet mer allmänna reflexionerna
tänkte jag kommentera reservationerna och något av
de särskilda yttrandena. Jag skall med en gång, så att
jag inte glömmer det, tillstyrka utrikesutskottets för-
slag i betänkandet, yrka bifall till hemställanspunkter-
na och föreslå att skrivelsen läggs till handlingarna.
Jag yrkar samtidigt avslag på de reservationer som
finns.
Jag kommer att dela de här kommentarerna med
Agneta Brendt. Jag tar upp biståndsramen och målen.
Jag säger kanske också något om miljöfrågorna och
det här avsnittet som handlar om effektivitet och ut-
värdering. Kanske snuddar jag något vid u-ländernas
skuldsättning igen, det vet jag inte. De andra frågorna
kommer Agneta Brendt att ta upp efter mig.
I den första reservationen säger kristdemokraterna,
folkpartisterna, Vänstern och Miljöpartiet att man vill
ha en omedelbar återgång till enprocentsmålet. Man
säger samtidigt, och jag citerar: "Under nuvarande
regering har biståndsramen sänkts ---" Och det är ju
sant. Så säger man: "--- och t.o.m. underskridit den
biståndsnivå som FN rekommenderar som miniminivå
för i-länderna."
Jag skulle gärna vilja ha en kommentar från er
som står bakom den här reservationen. Vad har ni för
källa för att påstå detta? Jag har ingen information
som säger att vi är i den situationen att vi har under-
skridit de 0,7 % som är FN:s rekommendation. Det
skulle vara intressant att höra hur ni har resonerat.
Ni säger också i den här reservationen att rege-
ringen utåt vill ge sken av att vi skall förbli ett före-
gångsland. Vi ger inte bara sken av att vi är ett före-
gångsland. Vi anser att vi är ett föregångsland. Och vi
kan säga att vi har ganska god grund för att hävda det.
Vi är så långt jag vet ett av fyra länder bland ca 190 i
det här hänseendet. Alla dessa länder är i och för sig
inte industriländer som ger bistånd, men låt oss säga
att vi är ett av fyra länder bland 40-50 som har upp-
nått FN-rekommendationen. Då kan vi väl ändå hävda
att vi är ett föregångsland?
Sedan är det faktiskt så att vi har utfäst oss att
återgå till att uppnå enprocentsmålet så fort statsfi-
nanserna ger möjlighet till det. Vi talar om att vi skall
gå tillbaka så snart statsfinanserna tillåter det. Det är
klart att det kommer att ta tid, det inser man ju, efter
de ekonomiskt svåra år som vi har haft. Det här har vi
upprepat vartenda år. Trots det säger Ingrid Näslund
att vi skulle ha problem med själva enprocentsmålet.
Vi står fast vid enprocentsmålet. Vi har inte lämnat
det. Den kommentaren tycker jag är något sned.
Det här är en viktig fråga för oss. Det är en sym-
bolfråga. Jag kan instämma i mycket av vad Ingrid
Näslund själv har motiverat enprocentsmålet med. Vi
delar alltså ambitionen på den punkten.
Sedan har vi frågorna om målen. Det finns en mo-
derat reservation som tar upp att fattigdomsbekämp-
ningen skall vara det övergripande målet. Det är pre-
cis vad vi föreslår i skrivelsen och vad vi har stått för
väldigt länge. Det är litet lustigt att det står i motionen
- och Bertil Persson dristar sig här till att upprepa det
- att Moderata samlingspartiet under väldigt många år
tämligen ensamt har drivit frågan om utrotandet av
fattigdomen som det centrala målet för biståndspoliti-
ken.
Om jag minns rätt så har Ingrid Näslund och jag
själv läst på att det här arbetet inleddes 1962. Det var
visserligen under begreppet "höja de fattiga folkens
levnadsnivå", men det är ju precis det vi syftar på; att
utrota fattigdomen. Jag förstår därför inte vad det är
för ny upptäckt som Bertil Persson och ni andra som
är motionärer har gjort här om att det skulle vara
Moderata samlingspartiet som tämligen ensamt har
drivit det här.
Däremot var ni ensamma om att koppla samman
fattigdomsmålet med tillväxten som ett övergripande
mål. Men nu ser jag att ni har lämnat det i era motio-
ner. Det tycker jag är en tillnyktring. Jag tycker inte
att tillväxt är ett mål. Det är ett medel för att utrota
fattigdom.
Så försöker ni sätta enprocentsnivån i relation till
det övergripande målet. Nu har både Biörsmark och
Näslund varit inne på det, och kanske någon mer. Det
lever ju så att säga sitt eget liv. Det skall inte stå i
motsatsställning till det övergripande målet. Om man
skulle söka efter vad som kan vara Moderaternas mål
i den här debatten - eftersom tydligen alla andra är
överens om enprocentsmålet - så skulle det väl vara
att minska biståndet successivt. Det skulle kunna vara
det mål som Moderaterna har för sin politik. Det är
den enda slutsats som jag kan dra.
Sedan har vi Folkpartiet, som lyfter fram demo-
kratifrågorna och vill ha dem som ett särskilt mål.
Man säger i sin reservation att demokratimålet länge
har utgjort en dekoration. Det är väl inte något kläd-
samt språkbruk - även om arbetet med demokrati har
givits bättre förutsättningar efter det kalla kriget. Vi
har kunnat jobba mer intensivt med det. Men vi har
jobbat med det hela tiden. Det har inte varit någon
dekoration.
Däremot tycker vi inte, som Folkpartiet, att man
skall upphöja ett av de sex målen så att det får en
högre status än de andra. Vi tycker att resurstillväxt,
ekonomisk och politisk självständighet, ekonomisk
och social utjämning, demokratisk samhällsutveck-
ling, miljöomsorg och jämställdhet skall vara jäm-
ställda under det övergripande fattigdomsmålet.
Jag hade tänkt säga något om handel och miljö,
men eftersom jag redan har gjort ett så pass stort
tidsöverdrag hoppar jag över det. Jag går till nästa
reservation. Den handlar om att Folkpartiet vill ha en
biståndspolitisk utredning.
Det kan synas vara intressant att få en sådan. Det
är ett gammalt folkpartikrav. Men vi har ju valt mo-
dellen att jobba med en kontinuerlig omprövning av
biståndet. Det visar vi nu genom de här skrivelserna
som jag nämnde. Vi tycker att det är ett bättre tillvä-
gagångssätt. Den nya regeringen har börjat arbeta i
dialog med oppositionen, med alla partier, för att
forma den här förändringen. Det tycker vi är ett mer
praktiskt sätt. Det är vår inriktning som vi ser läget nu
i alla fall.
I en reservation från Moderaterna, Folkpartiet och
Kristdemokraterna framförs krav på ett oberoende
utvärderingsinstitut enligt den gamla modellen som
fanns under den borgerliga regeringens tid. Jag vet
personligen inte hur det fungerade under den tiden,
om det fanns några särskilda problem eller inte. Men
vi tycker att den konstruktion som vi nu har och som
innebär att Sida har en utvärderingsenhet och också
utnyttjar oberoende experter och att vi har en expert-
grupp som också har en relativt självständig ställning
fungerar bra. Vi tror att det är ett sätt som vi kan
arbeta vidare på. Om det efter hand skulle visa sig att
det inte fungerar bra får vi väl ta upp den frågan till
diskussion då. Men för tillfället tycker vi att detta är
en bra avvägning mellan självständighet och åter-
koppling av verksamheten.
Min talartid är slut, men jag får väl återkomma
med ytterligare klarlägganden om det blir någon de-
batt med anledning av detta anförande.
Anf. 7 BERTIL PERSSON (m) replik:
Herr talman! Det var ljuv musik att lyssna till
Berndt Ekholm, och jag instämmer i allt som han sade
i sitt huvudanförande. Det som är bekymmersamt är
att Socialdemokraterna inte drar konsekvenserna av
denna regeringsskrivelse och tillstyrker reservation 2.
Därför får jag yrka på bifall till reservation 2.
Fattigdomen kan utrotas. Det vet vi. Den kan rotas
på 20-30 år, och jag är beredd att diskutera vilket mål
som helst, 20 eller 30 år men inte längre. Men hur
länge skall vi vänta på att Socialdemokraterna accep-
terar att fattigdomens utrotande faktiskt skall vara det
övergripande målet. Om man sätter det som övergri-
pande mål i stället för enprocentsmålet leder det ock-
så till viktiga konsekvenser för de åtgärder som man
vidtar, och måluppfyllelsen blir mycket mer krävande.
Jag vill påminna om det resonemang om mål och
medel som Berndt Ekholm själv förde där enpro-
centsmålet ju aldrig kan vara ett mål utan ett medel att
uppnå någonting annat, och det skulle väl vara just
fattigdomens utrotande som vi vill få uppfört som det
formellt övergripande målet.
Anf. 8 BERNDT EKHOLM (s) replik:
Herr talman! Jag måste säga att jag inte förstår vad
Bertil Persson är ute efter. Det är ju detta som är det
övergripande målet. Vad är det för semantik som
Bertil Persson debatterar? Sedan 1962 har detta varit
det övergripande målet för svenskt bistånd. I stort sett
alla partier har varit överens om det. Det måste vara
någon form av nyupptäckt som Moderaterna nu har
gjort. Den nyupptäckten behöver nog formuleras
tydligare för att vi skall få en meningsfull debatt kring
detta. Enprocentsnivån har aldrig varit ett övergripan-
de mål, utan det är något som lever vid sidan av.
Vi kan säga på följande sätt. Fattigdomsmålet är
det övergripande målet. Sedan har vi vissa mål under
det som preciserar vad vi menar med detta fattig-
domsmål. Det är då intressant att föra debatten med
Folkpartiet som vill förändra detta litet grand. Men
enprocentsnivån är ju en metod för att kunna nå dessa
mål. Ibland kan man behöva sådana metoder för att
tillräckligt snabbt ta sig fram. Det gjorde vi också när
vi uppnådde enprocentsmålet. Det gick ju förhållan-
devis bra. Vi skall också minnas att vi har FN i ryg-
gen, även om FN har en lägre rekommendation på
0,7 %. Jag tycker att Moderaterna bygger in konstlade
motsättningar i denna fråga, och jag förstår inte riktigt
vad de är ute efter.
Anf. 9 BERTIL PERSSON (m) replik:
Herr talman! Vi uppfyllde enprocentsmålet, säger
Berndt Ekholm. Det var ju faktiskt Carl Bildt och
hans regering med kristdemokrater i departementet
som uppfyllde enprocentsmålet. Sedan övergavs det
omedelbart i praktisk handling av Socialdemokrater-
na. Man har gjort drastiska minskningar i fråga om
detta. Jag menar därför att vi och vi kan alltid diskute-
ras.
Det är klart att enprocentsmålet är enkelt och klart
och lätt att uppfylla, men det tillgodoser liksom inte
grundproblemet, nämligen att fattigdomen skall utro-
tas.
Om Berndt Ekholm håller med oss om att fattig-
domens utrotande skall vara det övergripande målet,
föreslår att jag Berndt Ekholm röstar på reservation 2.
Anf. 10 BERNDT EKHOLM (s) replik:
Herr talman! Om svenska folket skulle lyssna på
denna debatt - det skulle jag önska att det gjorde -
tror jag inte att det skulle förstå ett skvatt, eftersom
det väl rimligen inte är någon skillnad mellan att höja
de fattiga folkens levnadsnivå och att utrota fattigdo-
men. Det är det övergripande målet. Det är det som
gäller. Något annat har aldrig gällt. Enprocentsmålet
är bara en teknik för att nå det målet.
Bertil Persson använder nu samma språkbruk som
Ingrid Näslund när han påstår att vi övergav det må-
let. Vi har inte övergett det målet. Anledningen till att
vi har sänkt biståndet är väl ganska känd. Bertil Pers-
son är ju en av orsakerna till att vi tvingades göra det.
Jag säger inte att vi inte har någon egen skuld till den
ekonomiska utvecklingen. Det har vi naturligtvis.
Men Bertil Persson skall nog akta sig för att diskutera
för mycket kring detta, eftersom han i fråga om detta
sitter i glashus. Om jag hade haft en chans att vara
inne i detta glashus under perioden 1991-1994 tror
jag nog inte att det var Bertil Perssons parti som slogs
för att man skulle nå denna enprocentsnivå som vi
under alla år har lagt grunden för.
Anf. 11 INGRID NÄSLUND (kd) replik:
Herr talman! Jag skulle först när det gäller det som
står i reservationen om att man t.o.m. har underskridit
den biståndsnivå som FN rekommenderar vilja säga
att det beror på att FN talar om 0,7 % av BNP och här
är det fråga om 0,7 % av BNI, och det är faktiskt en
skillnad. Det är sakförhållandet.
Man kan också se detta från en annan synpunkt,
nämligen det bistånd som verkligen betalas ut. Det har
under denna period uppstått så stora reservationer att
det utbetalda biståndet inte uppnår 0,7 %. Även från
denna synpunkt kan man tala om att denna nivå
egentligen inte hålls.
Det som vi har sagt är att vi har väldigt svårt att ta
denna ambition riktigt på allvar när vi ser att man
efter många och drastiska nedskärningar först år 2000
är beredd att gå upp 0,02 %.
Sedan får Berndt Ekholm försöka säga ungefär
samma sak i tidningen Dagen som han säger i kamma-
ren. I Dagen uttrycker Berndt Ekholm stor oro för att
man skall ta alldeles för lång tid på sig att uppnå en-
procentsnivån igen. Den oron tycker jag nog att
Berndt Ekholm kunde kosta på sig att uttrycka här
också. Jag har i min reservation tagit bort detta att det
skulle ta 45 år, eftersom det inte är någonting som
säger att man först under tre år inte skall göra någon
höjning alls utan skära ned och sedan göra en höjning
med 0,02 %. Vi vet inte om det kan gå så illa. Men
om man ser vilken takt som hittills har hållits skulle
man kunna befara detta.
Anf. 12 BERNDT EKHOLM (s) replik:
Herr talman! Beträffande dessa 0,7 % förstår jag
inte vilka källor som Ingrid Näslund har. Enligt den
information som jag har har det utbetalda biståndet
överskridit 0,7 %. Det är också det som OECD mäter
och inte det budgeterade biståndet. Jag är därför
ganska säker på att Ingrid Näslund har fel.
Det är intressant att dessa partier i sin reservation
väljer att använda sig av BNP i sina mätningar. Man
kan för det första tycka att det är litet lurendrejeri att
skriva en reservation på det sättet, utan att tydligt tala
om det. För det andra är jag inte heller riktigt säker på
om det kan stämma, eftersom det skiljer ganska litet
mellan BNP och BNI. Min gissning är att även det är
fel. Vi befinner oss inte i den situationen.
När det gäller oron för att inte uppnå enprocents-
nivån sade jag i mitt anförande att jag delar mycket av
det som Ingrid Näslund förde fram i fråga om intres-
set för att slåss för enprocentsnivån. Jag tror att vi alla
med undantag av Moderaterna känner en viss oro för
det, eftersom vi har en svår ekonomisk situation i
landet. Det är ett stort steg mellan 0,7 % och 1 % av
bruttonationalinkomsten, och detta kommer att ta tid.
Om vi i vår generation lovar att nå upp till det är det
rimligt att vi uppnår det i denna generation och inte i
nästa generation. Det är en ganska rimlig ambitions-
nivå.
Anf. 13 INGRID NÄSLUND (kd) replik:
Herr talman! Jag har inte sagt att vi har räknat vårt
biståndsanslag utifrån BNP. Det har vi inte gjort men
det är det som FN talar om. Det är nämligen det sätt
att mäta som man där har. Jag vet inte vilket år Berndt
Ekholm talar om i fråga om att 0,7 % skulle ha upp-
nåtts. Det har ju uppkommit väldigt stora reservatio-
ner och således har man inte uppnått det procenttal
som det varit fråga om. Det blir ju en hel del pengar
kvar och de återgår inte till biståndsbudgeten utan de
används till annat.
Utan att gå i polemik vill jag uttrycka min glädje
över att Bertil Persson inser att under en borgerlig
regering är det enprocentsmålet som gäller.
Anf. 14 TREDJE VICE TALMANNEN:
Repliken gäller Berndt Ekholm.
Anf. 15 BERNDT EKHOLM (s) replik:
Herr talman! Om vi går några år tillbaka i tiden
kan jag konstatera att det är riktigt att vi hade reser-
vationer som gjorde att den budget som vi satte upp
för biståndet var lägre när vi kom till det utbetalda,
men inte under 0,7 % av BNP ens en gång. I nuvaran-
de situation med nedskärningar har vi faktiskt använt
reservationerna. Jag hann inte säga i mitt anförande
att det inte minst för mig personligen är glädjande att
de här nedskärningarna hittills inte har slagit mot de
allra fattigaste. Med reservationerna har vi i stället
kunnat klara detta. Därmed har vi kunnat lägga oss
ovanför de 0,7 procenten. Jag är ganska säker på att vi
fortfarande ligger över BNP.
Jag kan avslutningsvis glädja Ingrid Näslund med
information om Nordkorea och statens engagemang
för dessa eftersatta människor. Just i dag vid denna
tidpunkt befinner sig folk från Sida på plats i avsikt
att studera vilka ytterligare insatser som krävs.
Anf. 16 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Med tanke på att Berndt Ekholms
egen organisation, Broderskapsrörelsen, väldigt kraft-
fullt har motsatt sig en sänkning av biståndet och
försökt värna enprocentsmålet förstår jag att Berndt
Ekholm inte välkomnar den här reservationen och inte
vill diskutera enprocentsmålet.
Jag vill till de förklaringar som Ingrid Näslund här
har gett om hur vi ser på biståndet - som faktiskt har
sjunkit och nu ligger väldigt lågt - säga att man i
biståndsramen har lagt in detta med avskrivningar för
flyktingmottagandet, som inte är regelrätt bistånds-
verksamhet. Därmed förklaras den låga siffran.
Det är glädjande att Berndt Ekholm själv i och för
sig vill ha en snabb återgång till enprocentsmålet och
att han i teorin står fast vid det. Jag måste ändå säga,
Berndt Ekholm, att takten spelar en viss roll. Det
gäller att inte bara ha ett mål fram till nästa genera-
tion, som Berndt Ekholm själv var inne på, utan att
också rätt så snabbt återkomma med en tidsplan för
återställandet av enprocentsmålet. Det har man hittills
inte velat från regeringspartiets sida.
I mitt anförande tog jag beträffande en reservation
också upp några andra frågor. Relationen mellan
fattigdomsbekämpningen och krigsmaterielexport i
världen har ett samband. Krig gör människor fattiga,
förutom att väldigt många människor berövas liv och
hälsa.
En annan aspekt som jag tog upp gällde fattigdo-
men i Sverige. Vi i Vänsterpartiet hävdar att vi, om vi
diskuterar fattigdom och orättvisor i världen, måste
relatera till och bottna i vårt eget samhälle, även om
fattigdomen kan se olika ut här. Varför har ni ingen
kommentar på det området?
Anf. 17 BERNDT EKHOLM (s) replik:
Herr talman! Jag tar den sista frågan först. I vårt
parti är vi väldigt jämställda så vi har en man och en
kvinna på det området. Så är det inte alltid men just
nu är det så. De frågorna kommer Agneta Brendt att
ge svar på så då får Eva Zetterberg en chans till ytter-
ligare debatt.
När det gäller avskrivningar och flyktingmottag-
ningen har vi anträtt en väg som innebär att vi skall
minska avskrivningarna. Det har vi ju gemensamt
slagits för i utskottet och där har vi haft framgång. Jag
hoppas på fortsatt framgång i det avseendet, för när
flyktingströmmen minskar är det rimligt att den delen
också minskar.
Jag tror inte att det bara är jag själv som är intres-
serad av enprocentsmålet eller av takten för att nå det
målet. Jag tror att jag har hela utskottet med mig när
jag säger att vi vill se en så snabb återgång som möj-
ligt, dvs. så snabbt som de ekonomiska förutsättning-
arna ger oss möjlighet till. Jag tror inte att någon vill
något annat än att vi som lovar detta också skall leva
upp till det under vår generation. När det gäller att
sätta tidsplaner på det sätt som Eva Zetterberg vill
göra och tidigare har visat på - tre, fyra eller fem år -
måste jag säga att vi har ganska dåliga erfarenheter av
sådant. Det är nog inte en särskilt klok taktik att arbe-
ta på det sättet. I stället skall man nog välja andra
vägar för att nå fram. Rimligen är det, med tanke på
det ganska stora avståndet till enprocentsmålet räknat
i miljarder, ganska svårt att bestämma den takten. För
min egen del har jag sagt att det rimligen bör ske
under vår generation.
Anf. 18 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Jag vet att det inte bara är Berndt
Ekholm som strävar efter att återställa enprocentsmå-
let men måste ändå återkomma till det här med takten
och behovet av att lägga fast en tidsplan. Jag blir litet
överraskad när Berndt Ekholm så bestämt avvisar
detta med en tidsplanering för hur man skall åstad-
komma ett mål. Samma regering har ju lagt fast en
tidsplan för hur vi skall bemöta arbetslösheten och
halvera denna till år 2000. Det kan naturligtvis ifråga-
sättas, vilket många gör, om det är möjligt att uppnå
detta mål. Själv tycker jag att det är väldigt bra att
man har ett konkret mål att sträva mot, och naturligt-
vis skall man försöka nå det. Men skulle inte målet
vad gäller fattigdomsbekämpningen och återställandet
av enprocentsmålet, som ingår som en del i vår fattig-
domsbekämpning i världen, på samma sätt kunna
preciseras i årtal? Detta bör vara precis lika viktigt
som frågan om arbetslösheten.
Anf. 19 BERNDT EKHOLM (s) replik:
Herr talman! Med Eva Zetterbergs resonemang
skulle man kunna kräva tidsplaner på en mängd olika
politiska områden. Jag tror att Eva Zetterberg själv
drar slutsatsen att det är ganska svårt att i regerings-
ställning leva upp till en mängd olika tidsplaner.
Verkligheten är, tyvärr, inte så enkel när man skall
kompromissa mellan olika intressen och möta olika
problem. Jag har svårt att tro att Eva Zetterberg själv i
regeringsställning verkligen skulle arbeta med en
sådan metod. I stället används nog detta för att skapa
opinion för att det hela skall gå snabbare.
Vi har inte intresse av något annat än att det går
att så fort som möjligt återkomma till enprocentsmå-
let. Vi vill dock inte låsa oss vid ett löfte om takten
som vi sedan kanske inte kan hålla. Det är faktiskt
fråga om ganska stora belopp för att återkomma till
enprocentsmålet. Jag menar att det inte går att jämföra
målet om en halvering av arbetslösheten med att räk-
na kronor och ören i biståndet.
Anf. 20 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Herr talman! Anledningen till att vi i varje bi-
ståndsdebatt återkommer till frågan om enprocentsmå-
let är att vi alla är frustrerade över att riksdagen en
gång beslutat att så skall det vara. Sedan har nya be-
slut fattats som bryter det beslutet.
Berndt Ekholm suckar litet uppgivet här när det
gäller inställningen till enprocentsmålet och säger att
det har upprepats varenda gång - ja, det är den frust-
ration som vi lever med. Men okej, jag skall inte säga
mer om den saken nu. I stället skall jag litet grand gå
in på vårt demokratimål.
Berndt Ekholm sade att det för utveckling fordras
stabilitet. Stabilitet kan åstadkommas på många sätt.
Vår statsminister Göran Persson trodde att det skulle
vara bra med den stabilitet som finns i Kina men den
uppfattningen delar inte vi. Det är i stället i fråga om
demokrati som det handlar om stabilitet på sikt. Där-
för menar vi att just demokratimålet måste lyftas upp.
Berndt Ekholm var litet irriterad över att vi i vår
reservation säger:
"Biståndets demokratimål har länge utgjort en de-
koration snarare än ett mål med substans i det svenska
biståndet." Så är det. Läs gärna fortsättningen! Det
står så här: "Några krav på praktiska resultat i form av
ökad pluralism har knappast ställts. Enpartisystem
ursäktades alldeles för länge. Politisk frihet har inte
ansetts ha någon större relevans för fattiga länders
utveckling."
Så var det länge. Vi har kanske alla en del skuld i
detta. Vi försökte förstå väldigt länge en sorts typiskt
afrikansk demokrati. Men Folkpartiet har tjatat om
detta, och vi kommer att fortsätta att tjata och ställa
krav på att demokratin skall vara grunden. Det är vår
inställning.
Anf. 21 BERNDT EKHOLM (s) replik:
Herr talman! Att vi upprepar enprocentsmålet är
inte så särskilt konstigt. Så länge Biörsmark kommer
att fortsätta att motionera om detta enprocentsmål
kommer vi naturligtvis att upprepa att vi står fast vid
det målet. Det är inget konstigt i det. Vi vill dit.
När det gäller stabilitet håller jag med Biörsmark
om att demokrati är väldigt avgörande, dock inte den
enda förutsättningen. Kanske t.o.m. den debatt som
skall föras i morgon om MAI-avtalet kan vara en
viktig förutsättning, beroende på hur avtalet är kon-
struerat. Jag skulle kunna räkna upp även andra saker.
Vi vet att olika former av ekonomisk stabilitet är
grundläggande för att vi skall få en utveckling när vi
talar om handel. Annars får vi inte några investering-
ar. Vi lever under den verkligheten vare sig vi gillar
den eller inte.
Ordet dekoration stämmer väldigt illa med hur vi
har arbetat med demokratifrågan. Jag säger inte att vi
har varit perfekta utan, precis som Biörsmark, att vi
alla kanske har ägnat demokratifrågan mindre utrym-
me än vi borde ha gjort. Det är definitivt så att demo-
krati inte är det enda som behövs för att vi skall få en
utveckling i de fattiga länderna. Ibland kan det synas
så när Folkpartiet driver den här frågan att får vi bara
demokrati löser sig allt det andra. Men så enkel är inte
verkligheten. Vi vet att det inte fungerar så, utan vi
behöver både demokrati och andra insatser. De sex
mål vi har måste samverka.
Anf. 22 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Herr talman! Jag går direkt på resonemanget om
demokrati och lämnar enprocentsmålet just nu.
När vi talar om dekoration skall Berndt Ekholm se
det i ett historiskt perspektiv. Det var länge en deko-
ration. Vi hade det som ett mål bland alla andra mål.
Vi lyfte aldrig riktigt fram det. Vi gav bistånd till
diktaturer - det gör vi fortfarande i vissa fall - allde-
les för länge. Vi pumpade in svenska skattebetalares
pengar i korrupta diktatorers fickor. De pengarna
finns i dag på konton i Schweiz, och det vet Berndt
Ekholm.
Det är detta som är grunden för vårt resonemang.
De här korrupta diktatorerna får vi aldrig bort utan ett
demokratiskt system, där en opposition fritt får verka,
har ett underifrån perspektiv och där folket får välja
sina ledare. Vi får glömma alla andra mål om inte
detta är grunden, om inte det finns. Vi kan titta på hur
det har blivit i en del av staterna i f.d. Sovjet som nu
faller. Nu har vi chansen att få en stabil utveckling.
Då krackelerar dessa stater.
Därför säger vi: Gör en rejäl utredning och se över
biståndsmålen en gång till. Inriktningen från vår sida
skall vara att göra demokratimålet till plattformen för
biståndet bland de sex biståndsmålen. Det kanske inte
blir sex mål i den omgången. Men det här är grunden,
utan den ingen utveckling.
Anf. 23 BERNDT EKHOLM (s) replik:
Herr talman! Karl-Göran Biörsmark vet mycket
väl att det tyvärr fortfarande är en sådan värld att vi
inte kan begränsa biståndet till enbart demokratier. Vi
måste arbeta med biståndet för att skapa demokrati
och utveckling. Jag vill hävda att det vore helt fel,
precis som Ingrid Näslund sade, att vägra att ge ka-
tastrofbistånd till Nordkorea. Min åsikt är den att vi
genom sådana insatser också medverkar till att hälla
demokratidroppar i en utveckling som kommer att ta
lång tid men som ändå är rätt. Likadant har det varit
med insatserna till Kuba och en del andra länder.
Bilden är nyanserad, men vi är överens om att det
i dag finns betydligt bättre förutsättningar att stryka
under demokratiinsatserna mycket mer. Det gör vi
också på olika sätt i de skrivelser som läggs fram. På
den punkten är vi överens. Men vi är inte överens om
att ge demokratimålet en sådan ställning att det skulle
överordnas de andra fem målen.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 13.55 att ajournera för-
handlingarna till kl. 14.00 då frågestunden skulle
börja.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.
5 § Frågestund
Anf. 24 TALMANNEN:
Kammarens sammanträde återupptas nu för riks-
dagens frågestund. Vid denna frågestund deltar från
regeringens sida statsminister Göran Persson, utri-
kesminister Lena Hjelm-Wallén, justitieminister Laila
Freivalds, statsrådet Maj-Inger Klingvall, statsrådet
Leif Pagrotsky och statsrådet Thomas Östros. Stats-
ministern besvarar allmänpolitiska frågor. Frågorna
till övriga statsråd förutsätts beröra deras respektive
ansvarsområden. Jag lämnar ordet fritt för frågor.
Personal till vård och omsorg
Anf. 25 ALF SVENSSON (kd):
Tack så mycket, fru talman! Jag har en fråga av
mer allmän karaktär till statsministern. I morse på
radions Eko förvånades vi nog många över budskapet
att nu hade Landstingsförbundet hamnat i en situation
som gjorde att man räknade med att avskeda ytterliga-
re 3 000. Sedan slår man upp sin Dagens Nyheter, och
då är rubriken över en artikel skriven av Margot
Wallström: Nu får äldrevården mer personal.
Vi vet alla att vårdfrågorna ligger oss mycket nära
och varmt om hjärtat. Jag är klar över att detta nu inte
riktigt skall tolkas så där väldigt exegetiskt. Men det
är två olika besked. I all välvilja vill jag göra det
möjligt för statsministern att bringa klarhet i dessa,
åtminstone för människor i allmänhet, motstridiga
signaler.
Anf. 26 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag är tacksam för den möjligheten.
Det är inte bara i dagens nyhetsflod som uppgiften har
varit att bringa klarhet, utan det har över huvud taget
gällt den offentliga sektorns situation i Sverige.
Som Alf Svensson kanske kommer ihåg hade vi
för några år sedan en utomordentligt dramatisk stats-
finansiell situation med jättelika underskott i kommu-
ner, i landsting och i staten. Det har vi tagit oss ige-
nom. Nu går alla landsting och alla kommuner mot en
situation år 2000 då det är lika stora inkomster som
utgifter.
Kanske har de här åren varit för hårda. Vi har hela
tiden sagt att när vi får egna pengar och inte behöver
låna till vården, till skolan eller till omsorgen om barn
och äldre - när de pengarna finns där - skall vi satsa
de kronorna i vården.
Vad Hegelund talar om är den situation som vi
just är på väg ut ur: dysterhetens period, som Alf
Svensson känner väl. Vad Margot Wallström talar om
är framtiden: det vi nu kan göra med egna pengar.
Anf. 27 ALF SVENSSON (kd):
Fru talman! Jag minns faktiskt att statsministern
vid något tillfälle sade här i kammaren - men det var
kanske ett förfluget ord - att vi inte skall röra alltför
mycket i det som har varit. Om statsministern talar om
de tidigare åren så talar jag om de år som kom före de
åren, och sedan talar statsministern om de år som kom
före de åren.
De här signalerna har gått ut i dag. Det var framti-
den som båda talade om, både Landstingsförbundet
och Margot Wallström. Jag tycker att det är litet
märkligt att en säger att vi skall avskeda några tusen
och en annan säger: Nu får äldrevården mer personal.
Det fanns icke något av illvilja när jag ställde
denna fråga. Jag tycker bara det får vara någon ord-
ning i signalerandet.
Anf. 28 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Det fanns ingenting av illvilja när jag
svarade. Tvärtom. Det var ett försök till en pedago-
gisk utläggning om det vi har gått igenom i Sverige.
Det är klart att jag kan förstå att Alf Svensson inte vill
tala om det. Jag vill heller inte tala om det. Det är så
dystert och deppigt. Men det var så det såg ut.
Nu är det uppklarat, och vi kan lägga det bakom
oss. Vi kan gå framåt. Då kommer vi snart till nästa
val, Alf Svensson. Skall dessa satsningar i vården gå
före skattesänkningar? Det skall de naturligtvis. Skall
satsningarna på de äldre gå före skattesänkningar?
Det skall de naturligtvis. Likadant är det med skolan.
Det är den diskussionen vi nu kommer att ta. Jag
tror inte att Alf Svensson kommer att bli besviken om
Alf Svensson orkar rösta för mer resurser till vård,
skola och omsorg när vi kommer fram till behandling
av vårbudgeten.
Anf. 29 ALF SVENSSON (kd):
Fru talman! Jag lyssnade väldigt noga på Göran
Perssons pedagogiska utläggningar. Men han får mig
inte att tro att han inte gärna talar om åren mellan
1991 och 1994. Det gör han ju jämt och ständigt. Hur
var det Relling sade?
Nu var det inte någonting annat än denna dubbla
signalverkan som vi har fått i dag som jag ville att
Göran Persson litet mer konkret skulle ta sig an. Att
då tala om det förgångna eller tala om hur vi skall
rösta i framtiden må i och för sig vara intressant. Men
i dag förväntar vi oss en förklaring från Göran Pers-
sons sida hur en kan säga att vi skall dra ned med
tusen och en annan kan säga att äldrevården nu får
mer personal. Man kan inte springa åt två håll på en
gång.
Anf. 30 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag tycker nog att Alf Svensson skulle
kunna åtminstone försöka att förstå vad jag säger. Det
jag talar om är den diskussion om äldreomsorgen som
vi har suttit i under så lång tid, med nedskärningar till
följd av utomordentligt dystert handlag under några år
i början på 90-talet.
Okej, jag behöver inte rota i detta så mycket. Jag
tror att de flesta kommer ihåg hur det var. Men vi kan
väl gemensamt glädja oss åt, Alf Svensson, att vi nu
kan gå framåt. Om socialministern skriver detta i en
debattartikel har det naturligtvis substans. Men det
som finns bakom resonemanget i form av siffror och
riksdagsförslag lär hon få återkomma med till riksda-
gen den 14 april då vårbudgeten läggs fram.
Satsningar på vård, skola och omsorg, Alf Svens-
son, går före skattesänkningar. Så ser nu valet ut. Jag
hoppas att Alf Svensson hamnar på rätt sida.
Lösen för gisslan
Anf. 31 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till utri-
kesministern. Det gäller det unga missionärsparet
Paulina och Daniel Brolin som för snart tre månader
sedan kidnappades i Dagestan. Det har också blivit en
debatt om lösensummor.
Jag skulle vilja att det gjordes klart hur Sveriges
regering ser på frågan. Det är viktigt att vara tydlig så
att inte oklarheter lämnar fältet fritt för tolkningar
som inte gynnar landsmän i nöd.
Jag tror också att utrikesministerns kommentar
skulle vara värdefull i arbetet att nu befria paret Bro-
lin. Mycket talar väl för att paret har förts till Tjetje-
nien. Min fråga är om Utrikesdepartementet även har
kontakter med Tjetjenien eller om man enbart arbetar
uteslutande via ryska kanaler.
Anf. 32 Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Låt mig göra alldeles klart att vi arbe-
tar inom ett mycket brett fält för att se till att Paulina
och Daniel Brolin blir frisläppta. Det sker med ryska
myndigheter, som ju har det övergripande ansvaret,
med dagestanska myndigheter och med tjetjenska
myndigheter. Det gör vi från UD, och det gör man
också på ett mycket bra sätt från Pingstkyrkan, som
dessutom har ett förgrenat nät av andra kontakter.
Av naturliga skäl kan man inte berätta om alla
kontakter. Det är inte att vinna opinionen som är
viktigt i det här sammanhanget utan att få ett resultat
som är tillfredsställande. I frågan om man skall betala
lösen är den principiella inställningen från Sveriges
sida att vi inte gör det. Vi har aldrig gjort det. Vi har
lyckats få loss våra landsmän ändå. Det är samma
åsikt nu också.
Anf. 33 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Tack för det svaret, utrikesministern.
Jag tror att det är viktigt att det blir klara uttalanden
så att det inte ges utrymme för misstolkningar att det
skulle finnas intresse av att ha någon annan hållning
än den utrikesministern säger, nämligen att lösen-
summor inte är aktuella.
Ett uttalande av biståndsministern uppfattades som
en möjlig glidning på den punkten, och därför är detta
klargörande mycket bra. Det kan få sägas rakt ut. Jag
menar att det är viktigt att vi av och till tar upp en
sådan här debatt. Det är en god svensk tradition att
alla ansträngningar görs som kan göras när landsmän
är i nöd. Jag vill gärna tolka utrikesministerns svar
som att det råder full aktivitet på Utrikesdepartemen-
tet för att göra förnyade insatser i syfte att nå ett gott
resultat för dessa unga svenskar i deras mycket be-
kymmersamma situation. Det skulle vara värdefullt
om utrikesministern slog fast att det nu pågår full
aktivitet.
Anf. 34 Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Det gör det förvisso på alla områden.
Jag vill också säga att vi har ett mycket nära samarbe-
te med Pingstkyrkan i Västerås. Varken UD eller
Pingstkyrkan gör något som den andra inte vet om. Vi
arbetar verkligen hand i hand.
För ett par veckor sedan hade vi planer på att
skicka ned svensk ambassadpersonal, men det gick
inte eftersom myndigheterna avrådde. Man kunde inte
garantera säkerheten, och det var synd. Nu är vi be-
redda att försöka igen, och jag hoppas att myndighe-
terna kan garantera säkerheten vid det här tillfället, så
att vi också på plats kan skapa oss en bild av läget.
Fastighetstaxeringen
Anf. 35 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Riksskatteverkets styrelse har i dag på
förmiddagen fattat beslut om författningar som har att
göra med omräkningstal till fastighetstaxeringen. Det
är något som kommer att beröra människors plån-
böcker, om inte i år så åren framöver. Skatteutskottet
fattade beslut om att frysa omräkningstalet på maxi-
malt 1,07 för småhus. Samtidigt gav man regeringen i
uppdrag att utreda taxeringsförfarandet. Nu är det
emellertid så, att om inte regeringen gör någonting så
blir det ett nytt omräkningstal innan utredningen är
klar.
Många fastighetsägare frågar sig i dag: Avser
statsrådet Östros att lägga fram någon proposition om
att ha kvar taket för omräkningstalen så att inte fastig-
hetsskatten ökar, eftersom utredningen inte är klar?
Det finns indikationer på att prisstegringen på villor i
Stockholmsområdet ligger på 22 %, så frågan är rätt
angelägen.
Anf. 36 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Fru talman! Den årliga omräkningen av fastig-
hetstaxeringen infördes ju av en bred majoritet i riks-
dagen. Tanken var att få ett system med mjukare
övergångar i stället för att ha en fastighetstaxerings-
omräkning vart sjätte år. Det visade sig emellertid att
detta inte fungerade särskilt väl. Det var för breda
prisområden, och instrumentet blev för trubbigt. Kri-
tiken blev också omfattande från dem som upptäckte
att de fick omräkningar som inte stämde överens med
vad de tyckte var rimligt. Därför har vi också stoppat
den årliga omräkningen, nu för andra året.
Riksdagen måste varje år fatta beslut om ett sådant
stopp, och det är klart att den diskussionen förs i
samband med förberedelserna av vårpropositionen.
Verkligheten är ju fortfarande densamma. Systemet
fungerar inte särskilt väl, och vi har en utredning som
ser över hela fastighetstaxeringssystemet för att få ett
klokare och bättre system.
Anf. 37 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Skall jag tolka statsrådets svar som att
det i vårbudgeten den 14 april också kommer ett lag-
förslag som innebär att man håller fast vid taket för
omräkningstalet? Var det vad statsrådet försökte säga
utan att lyckas vara tydlig?
Anf. 38 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Fru talman! Vi kan få frågor på en mängd områ-
den som rör just vårpropositionen. Vi kommer inte att
avslöja propositionens innehåll i dag, men i sak är
ingenting förändrat när det gäller de problem som
finns med den årliga omräkningen. De sakliga skälen
för att sätta stopp för omräkningen finns där fortfa-
rande. Vi har en utredning som ser över hela fastig-
hetstaxeringssystemet, och den beräknas bli klar i
slutet av året. Mer än så säger jag inte i dag.
Sverige och EMU
Anf. 39 OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsminis-
tern eller utrikesministern. I samband med insläppet
till valutaunionen, EMU, i går sade EU-
kommissionen att man ansåg att Sverige inte uppfyll-
de kraven. EU-kommissionen är för mig ingen oom-
tvistlig auktoritet men ändå viktig att lyssna till. Man
nämnde två omständigheter, bl.a. Riksbankens regler.
När jag läste mer om detta, visade det sig att det
handlar om sedelutgivningsrätten. Den har vi diskute-
rat tidigare i riksdagen. Min fråga är om regeringen
mot bakgrund av vad EU-kommissionen sade under
gårdagen är beredd att ompröva sin tidigare hållning
att sedelutgivningsrätten inte påverkas av EMU-
medlemskap.
Anf. 40 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag ser ingen anledning att mot bak-
grund av gårdagens resonemang förändra någon
svensk ståndpunkt. Den kommunikationen kommer vi
att klara av med EU-kommissionen och framför allt
med ministerrådet, som fattar beslutet om detta så
småningom. Gårdagens besked var inte särskilt över-
raskande.
Den andra omständigheten som rör ERM-
medlemskapet var också känd sedan tidigare - den
skulle vara den legala motivering som kommissionen
skulle komma att använda för Sveriges del. Vi saknar
ju en formell klausul. I går noterade jag egentligen
enbart att den svenska räntedifferensen gentemot
Tyskland minskade med fyra punkter när de här be-
skeden kom.
Om jag för två år sedan hade sagt att detta skulle
inträffa den dag beskeden kom, skulle ingen ha trott
att det varit möjligt. Det är ett uttryck för den eko-
nomiska styrka som vi har återvunnit i Sverige. När vi
väl bestämde oss för att stå utanför var det ingen som
tyckte att det var konstigt, inte ens på marknaden.
Anf. 41 OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Mot bakgrund av Centerpartiets
ställningstagande, ett nej till medlemskap i EMU, är
vi självfallet lika lyckliga om den nuvarande grundla-
gen om sedelutgivningsrätten ligger kvar. Men det
intressanta är naturligtvis vad som skulle hända i
framtiden om Sverige skulle bestämma sig för att söka
medlemskap i EMU och vi har detta kommissionsutta-
lande som grund. Det är en bekräftelse på att här finns
olika bedömningar. Här hemma har vi haft två åsikter,
dels den som uttalades inför EU-medlemskapet av
fyra, kanske t.o.m. fem partier i Sveriges riksdag, dels
den som Lagrådet framförde, nämligen att det inte
behövdes någon grundlagsändring och att detta inte
var något hinder. EU-kommissionen instämde med
den tidigare riksdagsmajoriteten inför EU-
medlemskapet. Situationen är alltså något komplice-
rad.
Anf. 42 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Komplicerat är det förvisso. Det är ju
inte alldeles enkla saker. Det finns också ett stort mått
av politik i detta och inte enbart juridik. Det gör att vi
har haft en diskussion om huruvida dagens EU-
regelverk redan tar över svensk grundlag eller om vi
dessutom skall ändra svensk grundlag på den här
punkten. Jag upplever inte att det i sak är den stora
frågan. Det är ju om vi vill vara medlemmar i den
monetära unionen eller inte. Vill vi vara medlemmar i
den monetära unionen skall vi naturligtvis också se
till att vi har ett oomtvistligt regelverk. Vi har strävat
efter maximal handlingsfrihet, så att vi kan bli med-
lemmar om svenska folket vill eller vara starka nog att
stå utanför, om det är vad vi vill. Det viktigaste för
mig just nu är att vi skall få tid för en dialog med det
svenska folket. Det är folket som avgör frågan - inga
eliter bestämmer detta.
Bostadstilläggen till pensionärerna
Anf. 43 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Jag skulle vilja rikta en fråga till so-
cialförsäkringsministern. Vid årsskiftet genomfördes
två förändringar som var väldigt viktiga för de pen-
sionärer som hade det jobbigast. Det var ökningen av
bostadstilläggen för de sämst ställda pensionärerna
och de förändrade utbetalningsdatumen. Men fortfa-
rande finns det en grupp pensionärer som har det
mycket jobbigt ekonomiskt. Det är bl.a. de med höga
hyror, som tycker att taken på bostadstilläggen är
besvärande. Det är också de som har låga pensioner
och inte har fått dem uppräknade, vilket de skulle ha
fått i en bättre ekonomisk situation.
Jag vill därför fråga socialförsäkringsministern om
hon överväger några åtgärder som kan stärka de eko-
nomiska möjligheterna för de sämst ställda pensionä-
rerna.
Anf. 44 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Den viktigaste åtgärden som vi nu har
liggande framför oss är förstås att höja basbeloppet i
två steg till 100 %. Det har stor betydelse, och det är
också en väldigt stor insats som vi gör om vi ser till
det framtida ekonomiska utrymme som finns i stats-
budgeten. Detta är alltså vad som ligger närmast till.
Jag känner mycket väl till diskussionen om taket
på 4 000 kr. Men vi har valt att i första hand gå upp i
ersättningsnivå när det gäller bostadstillägget, och att
nu satsa på att höja basbeloppet.
Anf. 45 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Jag vet att planerna på att höja basbe-
loppet är väldigt uppskattade av pensionärerna. Ök-
ningen kanske betyder allra mest för dem som har de
lägsta pensionerna.
Men jag tycker ändå att det är angeläget att man
långsiktigt tittar på bostadstillägget till pensionärerna.
Jag hoppas också att regeringen, även om det inte är
socialförsäkringens område, vill se över frågan om
avgifterna för de pensionärer som har det jobbigast.
Anf. 46 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Jag kan väldigt kort säga vad som
också kommer att hända framöver, nämligen att soci-
alministern kommer med ett förslag till riksdagen om
äldrepolitiken. I det förslaget kommer bl.a. frågan om
avgifter att behandlas.
Boendekostnaderna
Anf. 47 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag har en fråga till statsministern.
Sverige har Europas högsta boendekostnader. Se-
dan 1989 har hyrorna ökat med nästan 100 %, dvs. de
har fördubblats. Det mesta beror på beslut här i riks-
dagen: skattereformen, försämringen av räntebidragen
och budgetsaneringen.
Efter tre års utredande och funderande har nu den
bostadspolitiska propositionen kommit. Dock blev
den en stor besvikelse efter en noggrann genomläs-
ning. Det bidde en tummetott, Göran Persson, och
ingen ny kostym!
Kraven på hyreshöjningar kommer att fortsätta,
och de högsta hyrorna i Europa kommer att bestå.
Frågan blir: Tänker regeringen föreslå några yt-
terligare åtgärder i vårpropositionen för att på allvar
ta itu med de ökade kraven på höjda hyror?
Anf. 48 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Till skillnad från Owe Hellberg har
inte regeringen obegränsat med resurser. Hellberg och
Vänsterpartiet har naturligtvis några miljarder att
stoppa in som de i vanlig ordning hittar någonstans -
det förväntar vi oss. Det är ju så det ligger till. Detta
är bara ytterligare en stämma i den kör vi hör från
kammaren där det är mer utgifter eller skattesänk-
ningar som krävs.
För regeringens del är det hela tiden en balans-
gång som vi nu kommer att gå. Vi satsar så många
kronor som vi nu kan på vården, skolan och omsor-
gen. Vi har också gjort akuta insatser framför allt för
dem som sitter i bostadsrättsföreningar som har be-
kymmer, och vi gör akuta insatser i de kommuner som
har allmännyttiga bostadsföretag med problem. Det är
defensivt, men det är rättviseåtgärder som träffar de
sämst ställda.
När vi sedan går vidare framåt är det en viktig åt-
gärd att se till att vi behåller låg inflation och låga
räntor. Det är i sin tur beroende av att vi inte börjar
bjuda över varandra med nya utgifter i statsbudgeten.
Då kan det bli så att de pengar som Owe Hellberg
erbjuder hyresgästerna snart äts upp i form av högre
hyror därför att räntorna stiger. Det vill vi inte med-
verka till.
Anf. 49 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Nu är det jag som ställer frågorna. I
Vänsterpartiets motion redovisar vi naturligtvis den
här frågan så småningom.
Problemet är att det inte tas något helhetsgrepp i
den bostadspolitiska propositionen. Man hänvisar till
kommande propositioner och kommande utredningar i
frågorna, och man löser inte problemen som finns
med att hyreskraven även fortsättningsvis kommer att
öka.
Regeringen bluffar om de sänkta hyrorna, stod det
i Aftonbladet i går. Man redovisar effekterna av det
som regeringen tänker göra för krisårgångarna, t.ex.
lindringar i räntebidragssystemet samtidigt som det
hela fasas in i fastighetsskattesystemet.
Det är ett tunt och tomt paket, Göran Persson!
Anf. 50 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Tag helhetsgreppet! Eftersom de här
fem miljarderna är ett tomt och tunt paket - lägg på
fem miljarder till i Vänsterpartiet! Ni har ju pengarna.
Detta tillhör naturligtvis ett oppositionspartis
privilegier. Men jag tror faktiskt att svenska folket
genomskådar den här typen av överbud i en valrörel-
ses upptakt. Jag är inte särskilt imponerad av dem. Jag
har varit med och tagit reda på borgerliga överbud av
samma slag, Hellberg. De har kostat otroligt hårda
arbetsinsatser och svåra umbäranden bland svenska
folket.
Följ inte den traditionen, utan försök inse att vi får
hushålla med knappa resurser och göra de insatser
som maximalt stöder rättvisan!
Personal till vård och omsorg
Anf. 51 MARIANNE
SAMUELSSON (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till statsministern som
knyter an till det han just sade, nämligen att hushålla
med knappa resurser.
Nyligen presenterades en rapport som talade om
att arbetslösheten kostar samhället 155 miljarder
kronor per år. Det är en ofantligt stor summa. Man
konstaterade också att den summan skulle kunna
användas för att i princip anställa alla som är arbetslö-
sa inom offentlig sektor.
Jag förde en debatt med arbetsmarknadsministern
nyligen i den här frågan. Hon sade bl.a. i sitt svar att
den påbörjade och på många håll genomförda om-
struktureringen av offentlig sektor skulle avstanna om
man använde de här pengarna för att betala människor
inom vård och omsorg i stället för att betala dem för
att vara arbetslösa.
Som en följd av detta undrar jag en sak. EMU-
kraven innehåller bl.a. ett krav på att offentlig sektor
inte får vara alltför stor. Anser regeringen att EMU-
kraven i det här fallet är viktigare än att vi ser till att
vi har tid med våra gamla och våra barn och att vi har
människor inom vård och omsorg?
Anf. 52 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Det finns arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder av det slag som Marianne Samuelsson efterly-
ser. Resursarbeten är ett exempel. Där går man direkt
in i verksamheterna, vård, skola och omsorg, och
jobbar 90 % och får 90 % av sin lön. Under den tid vi
har arbetslöshetsproblemen används a-kassan för att
stötta upp det hela. Det är en bra åtgärd, men jag kan
konstatera att det inte är fler än 4 000-5 000 personer
som hittills har utnyttjat detta. Det tycker jag är dys-
tert. Men instrumentet finns alltså.
Marianne Samuelsson frågade om det är EMU
som har tvingat oss att göra detta. Nej, det är det inte.
Det är den helt sunda och logiska inställningen att när
man går med jättelika underskott och lånar sig fram,
som vi har gjort i Sverige, kommer man förr eller
senare till en punkt där man måste få inkomster och
utgifter att gå ihop. Det är detta som har varit rege-
ringens bekymmer. Att det samtidigt har kolliderat
med en gigantisk massarbetslöshet är naturligtvis etter
värre.
Sverige fungerade som bäst på den tiden som
Gunnar Sträng var finansminister. Han nådde med
råge alla konvergenskraven. Det skall vi inte glömma
bort.
Anf. 53 MARIANNE
SAMUELSSON (mp):
Fru talman! Jag tror inte att resursarbetarna kan
lösa detta. Det är ju de som redan har blivit sparkade
men som får vara kvar på sina jobb med lägre lön. De
utför ju inga nya jobb i samma bemärkelse som om
man tillförde de nya personer som skulle behövas för
att orka med de arbetsuppgifter som åligger den per-
sonal som är kvar.
Vi har ett gigantiskt problem framför oss. Vi har
155 miljarder kronor i kostnader för arbetslösheten. I
stort sett är det dubbelt så mycket som hela den
svenska sjukvården kostar.
Samtidigt har vi brist på personal, inte minst kring
våra barn som skall utgöra vår framtid. De har ingen
som har tid att prata med dem. Jag är allvarligt oroad
för att t.ex. antalet barn som behöver söka hjälp hos
de barn- och ungdomspsykiatriska mottagningarna har
ökat med upp till 100 % just därför att vi inte har tid
med dem.
Jag undrar vad statsministern tänker göra åt detta.
Han måste göra något nu. Det går inte att vänta - det
är nu som problemet är akut.
Anf. 54 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Ja, det är nu som problemet är akut.
Och det är nu som vi satsar på dessa sektorer med
egna pengar - fyra nya miljarder 1997, fyra nya mil-
jarder 1998, fyra nya miljarder 1999 och fyra nya
miljarder år 2000. Inte en krona är lånad. Allt är eget.
Där, Marianne Samuelsson, ligger naturligtvis
också oerhört många händer. Där ligger många kra-
mar och många klappar på kinden för både barn och
äldre som behöver ha omsorg.
Det vet vi, och det förstår vi. Men vi förstår sam-
tidigt - vilket ju är vår tradition - att fattigt folk som
gör sig beroende av lånade pengar förr eller senare
kommer att mista sin frihet. Det har styrt vår politik
genom årtionden, och vi har faktiskt knutit an till den
traditionen när vi nu har röjt efter de senaste årens
bekymmer. Nu kommer resurserna. För sent kan tyck-
as, men det är egna pengar. Glöm inte det!
Fjärrvärmeleveranser till industrin
Anf. 55 URBAN AHLIN (s):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Thomas
Östros.
Regeringen har ju visat stor framsynthet i arbetet
med energiomställningen i landet. Men det finns ett
smolk i bägaren. Det är värmeleveranserna till in-
dustrin. Skatteförhållanden och skatteavdrag gör att
det närmast är omöjligt att ansluta industrier till de
kommunala fjärrvärmenäten. När nioöringen togs bort
för några år sedan begärde riksdagen att regeringen
snarast skulle återkomma med ett nytt system som
skapar ett jämlikt konkurrensförhållande.
Ett flertal kommuner ligger just nu i startgroparna
för att starta upp kraftvärmeverk som kan leverera
värme till industrin. Jag tycker att det arbetet borde
stödjas. Riksdagen beslutade förra veckan om att
återigen uppmana regeringen att snarast återkomma
med ett förslag till riksdagen. När kommer förslaget?
Anf. 56 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Fru talman! I samband med energiöverenskom-
melsen för ett år sedan kom partierna också överens
om att vårt energiskattesystem måste ses över. Det är
ju ett lapptäcke av gamla historiska avlagringar på
många sätt. Det ger också konstiga drivkrafter, inte
minst när det gäller kraftvärmen. Man anpassar sig till
skattesystemet på ett sådant sätt att det inte blir bra.
Det blir inte optimalt.
Därför jobbar vi nu i Regeringskansliet med att se
över energiskattesystemet för att få ett enklare system
som också ger sundare drivkrafter. Det blir också ett
bidrag till omställningen. Då tittar vi också särskilt på
den typ av fråga som Urban Ahlin tar upp med kraft-
värmen och de konstiga drivkrafter som finns med
dagens system. Vi återkommer med konkreta föränd-
ringsförslag när utredningen är färdig.
Skattepolitiken
Anf. 57 HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Jag har en fråga till statsministern.
Antalet socialbidragstagare har stadigt ökat de se-
naste åren och belastar främst kommunernas ekonomi,
och de i sin tur kräver mer pengar av staten. Ett allt
högre totalt skattetryck har under den socialdemokra-
tiska regeringen drabbat främst låg- och medelin-
komsttagare som i stigande grad blir beroende av
bidrag för sin försörjning. Höjd fastighetsskatt i före-
ning med höjda taxeringsvärden har tvingat en del att
sälja sina hus eller ta nya lån för att klara boendeskat-
ten och den nya förmögenhetsskatten.
Den som är satt i skuld är icke fri, konstaterar Gö-
ran Persson. Det gäller givetvis i minst lika hög grad
enskilda individer som stater. Vilka åtgärder avser
regeringen att vidta för att underlätta för skattetyngda
hushåll att i ökad utsträckning frigöra sig från ett
stigande låne- och bidragsberoende?
Anf. 58 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Fru talman! Henrik S Järrel har upp en del skatte-
frågor och bortser som vanligt från sambandet med att
man också måste ta in skatt för att kunna betala de
utgifter som vi gemensamt har beslutat om här i riks-
dagen. Henrik S Järrels parti har ju försökt att prakti-
sera vad som händer när man sänker skatter och höjer
offentliga utgifter. Då får man mycket stora under-
skott och räntorna skenar. Människor blir tvungna att
flytta från hus och hem på grund av att bostadskost-
naderna blir helt orimliga. Den typen av politik drab-
bar stenhårt låg- och medelinkomsttagare.
Tack vare den sanering vi har gjort, där vi har an-
vänt skatteinstrumentet framför allt för att få rättvisa i
saneringsarbetet och där höginkomsttagarna har fått
lämna sin del, har vi fått ned räntorna. Vi börjar få
tillväxt i ekonomin. I år kommer det också nya jobb.
De senaste siffrorna visar på 38 000 fler i sysselsätt-
ning jämfört med tolv månader tidigare. Det betyder
att fördelningspolitiken börjar fungera rejält. Männi-
skor får chansen att komma tillbaka till arbetsmarkna-
den. I den delen är det också nödvändigt att använda
skattepolitik.
Anf. 59 HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Vi har redan konstaterat i debatten att
boendekostnaden har ökat under de senaste fyra åren.
Dessutom har tillväxten inte varit så hög som den
borde ha varit för att klara utgifter i stigande grad.
Antalet jobb har faktiskt minskat under 22 av Gö-
ran Perssons 24 månader som statsminister. 1997 var
faktiskt det sämsta sysselsättningsåret sedan mitten av
70-talet. Det har inte blivit fler jobb utan ett statistiskt
tricksande med fler och fler människor i olika typer av
s.k. åtgärder. Det är nya jobb vi behöver och inte
åtgärder av olika slag. LO anser ju också att det är
genom ökad sysselsättning som arbetslösheten skall
bekämpas och inte genom kamouflage av den öppna
arbetslösheten.
Jag anser fortfarande att den här frihetsaspekten,
enskildas frihet, är minst lika viktig som statens frihet
från skuld och beroende.
Anf. 60 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Fru talman! Vad tror Henrik S Järrel att räntor
betyder i en ekonomi? När man för en politik som
driver upp räntorna till skyhöga nivåer läggs det en
våt filt över all verksamhet i landet. Det betyder
mindre försäljning för småföretagen, eftersom det inte
finns någon som har råd att efterfråga deras produk-
ter. Det betyder mindre investeringar för företagen,
eftersom det är mer lönsamt att sätta pengarna på
banken. Det skapas rädsla och osäkerhet hos landets
alla hushåll som håller tillbaka konsumtionen. Det
skapar orättvisor i ett land. Den typ av depression
som man då skruvar ned landet i, slår obönhörligt mot
dem som har det sämst ställt.
Med vår politik har vi halverat räntorna, och vi
har fått ned boendekostnaderna den vägen. Vi får i
gång sysselsättningen genom att tillväxten nu stiger.
När Henrik S Järrel säger att det tricksas med statistik
menar han bl.a. kunskapslyftet. Där får drygt 100 000
människor en chans till en grundläggande gymna-
sieutbildning. De växer i självförtroende och får en
chans att efterfråga de nya jobben. Är det att tricksa
med statistik?
Attentat från djurrättsaktivister
Anf. 61 EVA ERIKSSON (fp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
justitieministern med anledning av de militanta vega-
nernas och djurrättsaktivisternas framfart över vårt
land.
Under flera år har Umeå universitets forskningsan-
läggning och deras djurhus varit utsatta för terrorism
och inbrott där material och byggnader för flera mil-
jontals kronor slagits sönder. Man har också hotat
forskare och deras familjer. Det har lett till att Umeå
universitet, som har varit ett öppet universitet, i dag
går mot ett stängt universitet. Jag menar att detta är ett
hot mot vårt öppna samhälle.
Jag skulle vilja fråga justitieministern om justi-
tieministern ser några möjligheter att stoppa den här
typen av aktiviteter som hotar både de öppna forsk-
ningsinstitutionerna och vårt öppna samhälle.
Anf. 62 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Ja, jag ser stora möjligheter att ingripa
mot, förebygga och förhindra den här typen av attack-
er. Vi ser dem på flera olika områden. De exempel
som Eva Eriksson tog upp är av ett slag. Det finns
andra aktivister som angriper pälsuppfödning eller
pälsförsäljning i affärer.
Det här är ett växande problem i vårt samhälle.
Det har lett till att polisen, som i första hand är den
som kan vidta åtgärder för att förhindra den här typen
av händelser, har skapat särskilda arbetsgrupper på
sina håll i landet för att öka möjligheterna att samla
information om de grupper som genomför den här
typen av brottsliga gärningar. Detta har man gjort för
att kunna hjälpa dem som är utsatta med åtgärder för
att bevaka och förhindra att sådant här sker.
Det krävs alltså det som kallas ett kriminalunder-
rättelsearbete, ett effektivt och bra sådant. Vad stats-
makterna kan göra är att säkerställa att polisen har bra
redskap för att kunna bedriva det här arbetet. Inom
ramen för det arbete som pågår när det gäller att öka
effektiviteten i polisarbetet ser jag just möjligheterna
att utöka polisens möjligheter att använda ny teknik i
det arbetet som viktiga. Jag hoppas att Folkpartiet
kommer att stödja regeringens förslag i den delen.
Anf. 63 EVA ERIKSSON (fp):
Fru talman! Ja, om det leder till det som jag hop-
pas, nämligen att man skall säkra att vi i fortsättning-
en skall ha ett öppet samhälle och på det sättet hindra
den här typen av brottslighet. I medierna och i debat-
ten får man ofta en bild av att vi nu accepterar detta.
Det ger legitimitet åt våldshandlingar. Det gläder mig
att justitieministern också understryker att det här är
ett växande problem. Jag uppfattar också att regering-
en tycker att detta är ett problem.
Det skulle ge kraft åt polisens arbete om regering-
en och kanske också riksdagen tydligt kunde slå fast
att man fördömer den här typen av aktiviteter i ett
demokratiskt samhälle som Sverige.
Anf. 64 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Jag tror i och för sig inte att det skulle
behövas att vare sig riksdag eller regering fördömer
grova brottsliga gärningar. Det följer av det faktum att
många av de här aktiviteterna utgör en mycket grov
brottslighet. Det är också det som är skälet till att
polisen har utvecklat metoder för att kunna motarbeta
den här utvecklingen.
Men det ställer också krav på oss i regering och
riksdag att säkerställa att polisen får de instrument
man behöver. Det var därför jag nämnde den senaste
propositionen när det gäller polisens register och att
ge möjlighet för polisen att arbeta på ett effektivt sätt.
Vi måste värna vårt öppna samhälle. Men det kräver
också att vi har modet att ge de redskap polisen behö-
ver och att kontrollera att de används på ett riktigt
sätt. Det är kärnan i just bekämpandet av hot mot vårt
öppna samhälle.
Regionalpolitiken
Anf. 65 SVEN BERGSTRÖM (c):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
statsministern. Han talar då och då väl om att hela
Sverige skall leva. Det gjorde han senast på Lands-
bygdsriksdagen, på ett bra sätt, om jag förstod det
rätt.
Samtidigt ser vi signaler som pekar i rakt motsatt
riktning. I den regionalpolitiska propositionen drar
regeringen ned på olika områden. Man tar bort trans-
portstödet för zon 1, Hälsingland, Gävleborg, Dalar-
na, Värmland. Man tar också bort den ersättning av
arbetsgivaravgiften som finns i Norrlands inland för
vissa företag.
Jag tycker att det här är litet inkonsekvent. Samti-
digt hörde vi i trafikutskottet i dag, när vi började
hantera Stockholmstrafiken, att bl.a. statsministerns
parti vill lägga ned många miljarder på en södra länk.
6 miljarder kronor, 1 miljard per fil, kostar det att
bygga den 5 km långa vägen. Man förbereder alltså
för en ny stor befolkningsexpansion i Stockholmsom-
rådet.
Jag tycker inte att det här går ihop. Jag skulle vilja
höra vad statsministern har för kommentar till att man
ger med ena handen och tar med den andra på det här
sättet.
Anf. 66 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag tror att frågan är fel ställd av
Bergström. Det bor ju redan folk i Stockholm, pro-
blemen är redan ett faktum och man behöver lösa
trafikfrågorna i den här regionen också.
Jag tror att det är en ofruktbar politik att ställa
Stockholm mot landsbygd eller glesbygd. Hela Sveri-
ge har rätt att leva. Det inkluderar också storstäderna.
Anf. 67 SVEN BERGSTRÖM (c):
Fru talman! Så långt kan jag vara överens med
statsministern. Hela Sverige skall leva, inklusive
storstäderna. Men det socialdemokratiska trafiklands-
tingsrådet i den här regionen går ju ut och talar öppet
i en debattartikel i Svenska Dagbladet för någon må-
nad sedan om behovet av att bygga ut trafikanlägg-
ningar för att kunna ta emot en stor befolkningsex-
pansion. Det var klartext.
Jag tycker att det visar att det finns starka krafter
som planerar på det här sättet. En aktiv regionalpoli-
tik, som man talar om från regeringens sida, blir inte
trovärdig om man gör på det här sättet. Just de två
exempel jag tog upp, om transportstödet och nedsätt-
ning av arbetsgivaravgifter i Norrlands inland, skulle
jag vilja att statministern kommenterar.
Anf. 68 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag tror inte att det bara är i Stock-
holm som vi har landstingsråd som talar om befolk-
ningsutveckling och som planerar för framtiden. Jag
kan försäkra Sven Bergström att jag springer på just
den synpunkten vart jag än kommer i landet. Det
tillhör den rollens naturliga uppgift att driva på för sin
bygds utveckling, oavsett om bygden heter Botkyrka
eller norra Bohuslän. Så ser det ut.
I går kväll satt jag i diskussioner om transporter
från Uddevalla mot norska gränsen och från Uddeval-
la mot Vänersborg och Trollhättan, riksväg 44 och 45
och E 6. Det här är stora frågor i hela landet.
Transportstödet och nedsättningen av arbetsgivar-
avgifter har vägts mot andra förslag i den regional-
politiska propositionen. De har inte haft den effektivi-
tet som vi tycker att de bör ha för att de skall förtjäna
att vara utgifter. Transportstödet kan dessutom, tror
jag, ses i samband med andra regionalpolitiska insat-
ser. Men när det gäller detaljer på det området måste
jag hänvisa till näringsministern, som är fackminister
på området.
Skattereduktion för privata tjänster
Anf. 69 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Statsminister Göran Persson sade ti-
digare att socialdemokraterna låter satsningar på vård
och skola gå före skattesänkningar. Vi har hört det
uttryckligen många gånger.
För två veckor sedan lade Folkpartiet tillsammans
med Moderaterna och Kristdemokraterna fram ett
gemensamt förslag om skattereduktioner för olika
typer av privata tjänster för att kunna få i gång fler
jobb. Det avfärdades med att det gynnar de rika, att
det inte ger så mycket nya jobb eller att vi inte kan
prioritera den typen av jobb.
Då kan man undra varför det kommer ett förslag
om 1 miljard i utökade ROT-satsningar. Jag skulle
vilja fråga skatteministern hur man, trots allt man
säger om att satsa på vården och om att inte använda
några pengar till skattesänkningar, motiverar att man
ändå föreslår en skattereduktion på 1 miljard som
enbart gynnar manliga jobb.
Anf. 70 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Fru talman! Den privata servicesektorn är kanske
den sektor som är mest känslig för den ekonomiska
utvecklingen i allmänhet. Får vi i gång konsumtion,
får vi i gång mer av inkomster som kan vändas mot
marknaden, kommer också den sektorn att växa och
anställa fler människor.
Och det ser vi. Tittar vi ett år tillbaka i tiden är det
den privata servicesektorn som återigen börjar växa.
Frågan om den skall subventioneras ytterligare eller
inte är viktig och intressant. Men den kan knappast
komma före satsningar på vård, skola och omsorg.
Därför väljer vi det, och det är viktigt. 16 miljarder
till vård, skola och omsorg går i första hand.
Det som karakteriserar byggmarknaden är att där
finns det ett konjunkturpolitiskt skäl. Vi har haft en
mycket grav kollaps i hela byggmarknaden i Sverige.
Det har kommit av höga räntor och kollaps över hu-
vud taget i efterfrågan på bostäder. Vi vet att vi kom-
mer in i ett läge där efterfrågan ökar, och om några år
kan vi ha en byggmarknad som går riktigt bra och
kanske t.o.m. går mot en överhettning. Då finns det
konjunkturpolitiska skäl att försöka dra över så
mycket som möjligt av reparationer och ombyggnad
tills nu, när vi har mycket ledig kapacitet i byggsek-
torn. Då kan vi undvika en överhettning senare. Det
argumentet gäller inte den övriga privata servicesek-
torn.
Anf. 71 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Jag skall alltså tolka svaret som att
den lågkonjunktur som har rått just inom den privata
tjänstesektorn för snickeri och målning och liknande
har varat mycket längre än alla andra lågkonjunkturer.
Den föranleder alltså regeringen att där använda
1 miljard till skattesänkningar. Men det kan inte gälla
den del av den privata tjänstesektorn som handlar om
att tvätta snickerierna eller kaklet man har satt upp.
Jag tycker ändå att regeringen borde kunna an-
stränga sig och åtminstone ha litet bättre argument för
varför man är beredd att lägga skattereduktioner för
privatpersoner och hushåll enbart på den del av den
privata tjänstesektorn som handlar om sådana jobb
som männen har.
Anf. 72 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Fru talman! Konjunkturen fungerar olika i olika
sektorer, det är tydligt. Inom byggsektorn har vi i dag
fortfarande en mycket betydande arbetslöshet och ett
mycket svagt byggande i Sverige. Det finns anledning
att försöka dra över så mycket verksamhet som möj-
ligt tills nu för att undvika en överhettning när bygg-
konjunkturen kommer i gång. Städning i hemmet,
trädgårdsskötsel och sådant har inte samma konjunk-
turberoende. De pågår året runt, trädgårdsskötseln
visserligen på sommaren, hösten och våren och litet
mindre på vintern. Men de har inte samma konjunk-
turpolitiska grund.
Sedan är det viktigt att ta en diskussion om den
privata servicesektorn och om det finns anledning att
subventionera den. Jag kan knappast se att det finns
ett sådant utrymme nu. Vi har precis fått näsan ovan-
för vattenytan. Vi har gått igenom en väldigt svår
period. Vård, skola och omsorg har fått dra ett lass i
det här saneringsarbetet. Jag tycker att det är viktigast
att framför allt koncentrera resurserna dit. Det är en
del som också är en servicesektor som ligger männi-
skor väldigt nära och som är oerhört viktig för ett gott
samhälle.
Lösen för gisslan
Anf. 73 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Jag vill rikta en fråga till Lena Hjelm-
Wallén, utrikesministern. Den gäller paret Brolin,
men är av litet mer principiell karaktär. Min fråga är:
Skall man tolka Pierre Schoris uppmaning till Pingst-
kyrkan i Västerås att överväga en lösensumma för
paret Brolin så att de ideella organisationerna skall
överta en del av det diplomatiska ansvaret från UD i
sådana här situationer?
Anf. 74 Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Det skall man definitivt inte göra. Till
att börja med skall man lyssna på vad Pierre Schori
sade. Han sade väldigt tydligt att det inte är hans sak
att uttala sig å Pingstkyrkans vägnar. Det måste
Pingstkyrkan göra. Man får själv avgöra detta. Där-
emot uttalade han sig om vad staten har för principiell
inställning.
Jag har varit imponerad under vårt samarbete med
Pingstkyrkan i Västerås över hur bra man har hanterat
den här frågan. Men det är klart att det ytterst är
svenska staten som har ett ansvar för svenska med-
borgare. Vi tar också det ansvaret, men vi är glada för
att ha en samarbetspartner som uppträder så profes-
sionellt i en så svår situation som den med det kid-
nappade paret Brolin i Dagestan.
Anf. 75 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Tack fru talman! Jag vill ytterligare fördjupa frå-
gan. Jag lyssnade på Pierre Schori i TV och tyckte att
det ändå fanns en uppmaning till huvudmannen att
överväga en lösensumma. Jag är rädd att detta skall ge
en öppning för alla svenskar som hamnat i en sådan
här situation att det finns ett uns av möjlighet att få ut
pengar från Sverige, antingen från staten eller från
huvudmannen. Därför är det viktigt att få klargjort
vad Pierre Schori menade.
Anf. 76 Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Jag tror säkert att Pierre Schori kan
tala för sig själv. Jag talar å regeringens vägnar, och
vi uppmanar inte någon enskild eller organisation att
göra det ena eller det andra när det gäller att lösa en
sådan här mycket komplicerad affär. Det finns alltså
ingen uppmaning från svenska regeringen till Pingst-
kyrkan att betala ut lösen.
Skattekontot för småföretagare
Anf. 77 ULLA LÖFGREN (m):
Fru talman! Den senaste tiden har jag mött många
olyckliga småföretagare. De är olyckliga över det nya
skattekontot, och kanske framför allt tillämpningen av
det.
Jag kan ge ett exempel på vad man kritiserar: Det
medges inte att man clearar moms som man skall få
tillbaka med preliminärskatt som man skall betala.
Dessutom tycker man att det är väldigt mycket admi-
nistration och blanketter kring systemet.
Jag antar att de här synpunkterna har kommit även
skatteministern till del. Jag undrar om skatteministern
förbereder något förslag för att förenkla tillämpning-
en.
Anf. 78 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Fru talman! Svaret är ja. Skattekontot har vi lagt
fram och genomdrivit just för att det när det väl börjar
fungera riktigt bra - det har en del barnsjukdomar i
början - kommer att vara en förenkling för många
småföretagare, i kontakten med skattemyndigheten.
Det blir färre datum och färre regler att hålla reda på.
Det går just att, vilket frågan gällde, kvitta inkomster
och utgifter mot varandra.
Det finns en del barnsjukdomar. Vi följer det här
väldigt noga och kommer att lägga förslag till riksda-
gen i de delar där vi ser att det behövs förändringar. I
övrigt ser vi att skattemyndigheterna blir allt skickli-
gare på att hantera detta.
Det är en stor reform. Det är en stor förändring.
Det kan bli en del barnsjukdomar i inledningsskedet,
men i huvudsak kommer det att bli ett enklare system
för landets småföretagare.
Den ekonomiska makten
Anf. 79 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Statsministern sade att han var borta i
går kväll. Det var jag också. Statsministern träffade
Percy Barnevik. Det var en kort diskussion om vem
som har mest makt i Sverige. Barnevik tyckte att det
var han som hade det. Man kunde tolka statsministern
som att han instämde i Barneviks påstående.
Jag vill därför fråga statsministern: Vem har mest
makt? Jag vill mena att det är statsministern. Delar
statsministern min mening? Är det inte statsministern
måste vi se till att statsministern får mer makt än Bar-
nevik, eller hur?
Anf. 80 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag är mer ödmjuk än Percy Barnevik.
När vi fick frågan pekade jag litet försynt på honom.
Det var väl också för att skämta bort det hela. Jag
tycker att Lars Bäckströms fråga nu också i och för
sig är litet underhållande.
Jag tror att det är dumt av oss att på så sätt mäta
olika typer av inflytande och ranka folk. Det kan väl
de syssla med som finns i viss affärspress. Jag hoppas
att vi slipper debatten i Sveriges riksdag.
Anf. 81 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Frågan är viktig. Statsministern har
tillsatt en utredning om demokrati och makten i Sve-
rige och sade då att statsministern inte ville ha med
frågan om den ekonomiska makten.
Jag tror att den här skämtsamma dialogen har en
allvarlig underton. Jag tror att det är klokt att diskute-
ra den ekonomiska makten, och att statsministern bör
göra det.
Den som är i skuld är inte fri, men om vi nu blir
skuldfria eller i alla fall inte behöver låna mer, kan vi
välja att amortera eller satsa på bostadspolitik eller på
vård eller sänka skatten på arbete. Percy Barnevik vill
ju också sänka skatten på arbete. Ta makten statsmi-
nistern, och gör något av den.
Det finns en skämtsam ton, men det är en mycket
allvarlig fråga. Vem skall ha den ekonomiska makten
och hur skall vi utnyttja den? Jag rekommenderar:
Utnyttja makten, sänk skatten på arbete.
Anf. 82 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Sänk skatten, säger Percy Barnevik.
Så säger också Lars Bäckström, och bevisar därmed
att han är nästan lika mäktig!
Jag tycker att det viktigaste vi kan göra som poli-
tiker är att se till att vi flyttar in makten i de folkvalda
rummen här i riksdagen igen. Tänk vilket inflytande
som riksdagsledamöterna återigen har när det gäller
att kunna väga förändringar på skattesidan mot en
utökad standard i vård, skola och omsorg, och veta att
det beslut man tar inte överprövas av någon marknad.
Den som är satt i skuld är icke fri. Det är sant. För
Sveriges riksdag var detta för några år sedan ett
ohyggligt dramatiskt konstaterande. Då hade riksda-
gen nämligen ett utomordentligt litet utrymme att
manövrera. Då var man beroende av de stora finan-
siella marknaderna eftersom man skulle låna. Vad vi
har gjort under den här mandatperioden, med Bäck-
ströms stöd skall jag säga, har varit att återerövra
makten från marknaden in till de demokratiskt valda
församlingarna. Där skall den stanna!
Mordechai Vanunu
Anf. 83 PER LAGER (mp):
Tack fru talman! Jag har en fråga till utrikesminis-
tern. Den 21 april har Mordechai Vanunu, den israe-
liska f.d. kärnteknikern, suttit två tredjedelar av det
18-åriga straff i isoleringscell han ådömts för att han
1986 offentligt bekräftade vad alla redan visste, näm-
ligen att Israel hade ett kärnvapenprogram.
För två veckor sedan fick han glädjande nog
oväntat möjlighet att vistas bland andra fångar och
telefonera till sin advokat och familj. Hans straff har
varit grymt, omänskligt och förnedrande. Den väl-
komna lättnaden var nödvändig bl.a. av hälsoskäl,
men försvarar inte alls straffet han redan genomlidit i
en isoleringscell på två gånger tre meter.
Nu till frågan. Det pågår något av en världsom-
spännande kampanj just nu för hans omedelbara fri-
givning. Vad tänker utrikesministern göra för att dra
den svenska regeringens strå till stacken och ta sin del
av ansvaret?
Anf. 84 Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Per Lager och jag brukar då och då
tala om den här frågan.
Den svenska regeringen har redan agerat i ärendet.
Jag har personligen tagit upp fallet med israeliska
myndigheter. Jag gläder mig också om det nu blir en
lättnad för Vanunu i hans fängelsestraff. Jag hoppas
också att det skall fortsätta på det sättet. Vi är kritiska
mot behandlingen.
Anf. 85 PER LAGER (mp):
Fru talman! Tack, utrikesministern.
Förra veckan skrev drygt 40 riksdagsledamöter
här i kammaren under en vädjan om hans omedelbara
frigivning, en vädjan som vi vidarebefordrat till or-
ganisationen för Vanunus frigivning i England.
Den australiensiska senaten antog häromdagen en
resolution som vädjar till Israels regering att omedel-
bart frige Vanunu på humanitära grunder. Israels
president utlovade häromsistens amnesti för 1 000
politiska fångar som en gest när Israel i år firar sitt
50-årsjubileum.
Med tanke på detta undrar jag om det inte vore
lämpligt att den svenska regeringen också kommer
med en vädjan till den israeliska regeringen. Vore det
inte på sin plats?
Anf. 86 Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Vi har koncentrerat oss på att fängel-
sestraffet borde genomföras på ett mer humant sätt.
Att gå in direkt i det här fallet och domstolsprövning-
en vet jag att man kan undra mycket över. Det är
mycket svårare för en annan regering att göra det.
Det hela kan hamna i en annan situation om det
handlar om att vädja om nåd för en individ, men det
har vi hittills inte haft anledning att tänka på.
Fastighetsskatten
Anf. 87 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd):
Fru talman! Regeringsföreträdare har flera gånger
sagt att man förstår att den höjda fastighetsskatten ger
människor problem och att man ser över frågan i
Regeringskansliet. En utredning ser nu över taxerings-
förfarandet.
Nu vill regeringen tillsätta ytterligare en utred-
ning, en parlamentarisk kommitté. Men kommittén får
inte ta upp den viktigaste frågan, nämligen på vilken
nivå skatten skall ligga. Att fördela om en hög skatt
löser inte problemen. Om ingenting görs kommer
skatten att öka med 13 % nästa år. De boende kom-
mer att krävas på den fastighetsskatten under den tid
som utredningarna pågår. Kan man inte betala får man
flytta.
Vad säger skatteministern till dem som nu tvingats
lämna hus och hem på grund av den höga skatten?
Här i kammaren brukar socialdemokraterna ge tipset
att man skall söka bostadsbidrag. Vad tycker minis-
tern?
Anf. 88 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Fru talman! Vad först gäller den årliga omräk-
ningen har vi nyss haft en diskussion om det, och den
har varit ganska tydlig. De skäl som fanns emot att
stoppa den årliga omräkningen finns fortfarande.
Detta system, som genomfördes i bred majoritet - jag
tror att också kristdemokraterna var med på det - har
visat sig inte fungera särskilt väl. Det är ett trubbigt
instrument.
Fastighetsskattens nivå handlar också om att all-
mänt göra prioriteringar i politiken. Väljer man, som
det första man gör när man får näsan över vattenytan,
att sänka fastighetsskatten, väljer man bort någonting
annat. Det kostar drygt 2 miljarder. Vad vill kristde-
mokraterna välja bort?
Det är lätt att föreslå och förespråka skattesänk-
ningar, men de måste också finansieras. Vi har alla
lärt oss den läxan ganska brutalt. Vi vet vad som
händer om man ger sig in på ofinansierade skatte-
sänkningar.
Jag vet vilket alternativ kristdemokraterna hade
tidigare: att snabbare räkna ned räntebidragen till de
nybyggda fastigheter som har räntebidrag. Vad inne-
bär det för deras möjligheter att överleva? Hur många
konkurser innebär det i nybildade bostadsrättsför-
eningar? Verkligheten är inte så enkel att man bara
kan föreslå skattesänkningar och tro att det inte finns
en kostnad på andra sidan i form av neddragningar.
Anf. 89 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag har förstått att regeringen inte vill
göra någonting åt skatten i år. I tidskriften Villa Ak-
tuellt säger Östros: Jag vägrar sänka skatten. Men
frågan är om Östros vill vara med om att höja uttaget
av fastighetsskatt nästa år.
Ministern säger också att vård, omsorg och skola
skall gå före. Jag delar uppfattningen att de områdena
är mycket viktiga, men vi kristdemokrater klarar fak-
tiskt att göra både-och i vår ekonomiska motion.
Regeringens politik klarar tydligen inte de här två
sakerna samtidigt. Det påminner om en kille i en sång
som inte kan tugga tuggummi och gå samtidigt.
Jag hoppas verkligen att ministern i den vårpro-
position som skall framläggas åtminstone kan ge det
beskedet till människorna att taxeringsvärdena fryses
1999, om man inte vill sänka skatten.
Anf. 90 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Fru talman! Jag undrar om Michael Stjernström
själv insåg vad han sade: Vi kristdemokrater gör bå-
de-och. Det är precis det som har varit problemet: att
man sänkt skatter och ökat utgifterna. Man vill bygga
ut omsorgen samtidigt som man vill minska finansie-
ringen av den. Det fungerar ju inte. Det vet man när
man väl sitter i regeringsställning. Det skulle också
Michael Stjernström veta, om också han någon gång
skulle hamna i den ställningen. Det går inte att göra
både-och hur lätt som helst.
Vad gäller fastighetsskatten som skatt finns det en
splittrad bild i riksdagen. Det finns en rad olika änd-
ringsförslag och debatter om förändringar. Jag tycker
att det är tillräckligt skäl för att vi skall samla oss till
en parlamentarisk utredning som ser över systemet. Vi
kan vara överens om att det finns en del problem.
Skärgårdsproblematiken är en sådan. Snabbt stigande
priser när ett område blir populärt gör att människor
får problem med fastighetsskatten. Energiinvestering-
ar som höjer taxeringsvärdet och ökar fastighetsskat-
ten är ett annat problem.
Låt oss samla oss i en parlamentarisk utredning
och skapa breda parlamentariska majoriteter, så att vi
får ett system som människor känner håller över man-
datperioden. Jag tycker att det är en viktig uppgift.
När det gäller nivåerna har vi inte några resurser
att sänka skatten. Vi satsar framför allt på vård, skola
och omsorg, och då får detta vänta.
Arbetslösheten
Anf. 91 CARL B HAMILTON (fp):
Fru talman! Jag riktar min fråga till statsministern.
Enligt tidningsuppgifter försöker nu Göran Pers-
son lugna sina partivänner på olika distriktskongresser
med att arbetslösheten och jobben nog inte blir någon
stor valfråga. Underförstått skall socialdemokraterna
såvitt jag förstår kunna gå igenom valrörelsen och
lyckas ducka i frågan om den höga arbetslösheten. I
ett valtaktiskt perspektiv förstår jag Göran Persson
fuller väl.
Enligt Konjunkturinstitutets bedömning, som
publicerades i går, är nämligen BNP-tillväxten i Sve-
rige visserligen god, men prognosen är att med den
politik som Göran Perssons regering driver kommer
den samlade arbetslösheten efter nästa mandatperiod,
år 2002, att ha minskat med bara ynkliga 1,2 % eller
med tre tiondelar per år: 11 % år 1998, 10,7 % år
1999, 10,2 % år 2000, 9,9 % år 2001, 9,8 % år 2002
och 9,8 % år 2003.
Jag förstår att socialdemokraterna inte vill tala om
jobb i valrörelsen. Prognosen klär i siffror regeringens
misslyckande och brist på jobbstrategi.
Anf. 92 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! När det gäller prognoser har jag en
viss respekt för Hamilton. Det var trots allt han som
en gång i tiden "skruvade ihop" tabellerna i Natalie-
planen, som visade hur den gamla borgerliga rege-
ringen skulle fixa både arbetslöshet och statsfinanser.
Det var en märklig uppvisning. När han läser siffror
på det där viset får jag alltså en deja vu-känsla - jag
har hört det förut.
Jag tror - och det sade jag i helgen - att vi nu kan
få en utveckling vad gäller sysselsättningen som gör
att det som kritikerna har fokuserat på den sista tiden,
att sysselsättningen inte växer utan bara den öppna
arbetslösheten faller, kan komma på skam. Jag har
sagt att om det inträffar, blir detta kanske inte den
stora frågan i valrörelsen, som vi trodde för några
månader sedan. Det återstår väl att se. Jag hoppas att
det blir så för sakens skull - det vore bra - men om
det inte blir så, får vi väl ta upp en debatt, Carl B
Hamilton. Då kommer nog jag att komma ihåg ett och
annat som Hamilton har försökt skruva ihop tidigare i
sin politiska karriär.
Anf. 93 CARL B HAMILTON (fp):
Fru talman! Göran Persson talar väldigt gärna om
det som hände i början på 90-talet. Okej, vi kan kon-
statera att det när den nuvarande regeringen tillträdde
fanns fler riktiga jobb i landet än i dag. Antalet riktiga
jobb har minskat.
Men jag ville tala om framtiden och de prognoser
som det statliga Konjunkturinstitutet har gjort. De
bedömningar som det har gjort fram till år 2003 har
den dystra innebörden att den totala arbetslösheten
kommer att hamna på omkring 10 %. Detta sker, herr
statsminister, under det gynnsamma antagandet att vi
har en fortsatt högkonjunktur. Om arbetslösheten blir
10 % framöver vid högkonjunktur, vad skall den då
inte bli om det blir lågkonjunktur?
Statsministern och hans regering har långsiktigt
bara två saker att göra i denna fråga: att knäppa hän-
derna och hoppas på en internationell konjunkturupp-
gång eller att mästra facket till låga löneökningar.
Någon annan strategi för de långsiktiga problemen
har vi inte sett.
Anf. 94 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag blir alltid så imponerad av Carl B
Hamilton. Han vet precis hur det är. Vi har det eller
det att göra - så är det. Det baserar sig naturligtvis på
hans rikhaltiga erfarenheter av regeringsarbete under
en minst sagt dyster period.
Det är inte så enkelt att det är si eller så. Det är en
ohygglig massa saker som en regering kan göra för att
pressa tillbaka arbetslöshet. Det handlar både om
utbildningsinstrument och om tillväxtorienterade
åtgärder liksom om en lång rad insatser som kan vid-
tas. Vi spelar på hela registret. Vi tror att vi just nu är
framgångsrika. Säkra är vi inte, men det ser betydligt
bättre ut nu än vad det gjorde för ett år sedan.
En sak är säker, Carl B Hamilton: Hade vi efter de
dystra åren inte lyckats att få ned räntorna, få bort
inflationen, få upp tillväxten, få tillbaka framtidsför-
hoppningarna, få bort konkurserna och få upp jobben
inom offentlig sektor, skulle jag inte ha vågat vara så
här optimistisk, men säker är jag inte.
Anf. 95 TALMANNEN:
Därmed är riksdagens frågestund denna vecka av-
slutad. Jag tackar regeringens företrädare för er med-
verkan.
6 § Information från regeringen om Agen-
da 2000 - jordbruksdelen
Anf. 96 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Fru talman! EG-kommissionen presenterade den
18 mars Agenda 2000, en strategi för EU:s utvidg-
ning, förslag till reformer på centrala politikområden
och finansiella perspektiv. En viktig del rör EU:s
gemensamma jordbrukspolitik. Agenda 2000 är en
fördjupning och utveckling av det utkast till förslag
som kommissionen presenterade i juli 1997.
Kommissionen föreslår att den gemensamma
jordbrukspolitiken reformeras. Man motiverar detta
med att prisnivåerna inom EU och gällande WTO-
åtaganden riskerar att leda till att överskott byggs upp,
med ökande budgetkostnader som följd. EU förlorar
därmed marknadsandelar inom unionen och på
världsmarknaden. En sådan utveckling kan också leda
till negativa sysselsättningseffekter.
Kommissionens förslag i Agenda 2000 rör vissa
jordbruksgrödor, som spannmål och oljeväxter, men
också nötkött och mjölk. Ett förslag till reform av
olivoljesektorn presenteras. Därutöver föreslår kom-
missionen en ny förordning för landsbygdsutveckling
och en horisontell förordning. Kommissionen föreslår
sänkta interventionspriser, vilket till viss del kompen-
seras med ökade direktbidrag. Genom förslaget avses
det europeiska jordbruket bli mer konkurrenskraftigt
på världsmarknaden. Möjligheter att exportera utan
hinder av åtaganden i WTO öppnas.
För spannmål föreslås en sänkning med 20 % av
det garanterade priset från år 2000. Jordbrukarna
kompenseras delvis genom en höjning av arealstödet.
Avsikten är att det sänkta garanterade priset också
skall medföra sänkta marknadspriser. Detta innebär i
sin tur lägre produktionskostnader inom animaliesek-
torn, eftersom spannmål är en viktig foderråvara.
På nötkött föreslås att de garanterade priserna
sänks med 30 % och på mjölk med 15 % över tre
respektive fyra år fr.o.m. år 2000. Kompensation
utgår genom att de nuvarande djurbidragen höjs. Ett
bidrag för mjölkkor införs. Vid utbetalning av djurbi-
dragen föreslås att medlemsstaterna skall fördela en
viss del av stödet enligt nationella regler. Ett s.k.
nationellt kuvert med en klumpsumma reserveras för
respektive medlemsland.
En sänkning av prisstöden som ersätts av ökade
direkta ersättningar till jordbrukarna betyder samman-
taget att kostnaderna för EG:s budget under perioden
2000-2006 ökar. Samtidigt minskar kostnaderna för
konsumenterna genom att prissänkningarna slår ige-
nom i konsumentledet.
Utöver förändringarna i de olika marknadsregle-
ringarna föreslås en ny förordning om landsbygdsut-
veckling. Den omfattar jordbrukets struktur- och
miljöfrågor, kompletterande åtgärder samt åtgärder
för att främja ekonomisk diversifiering och syssel-
sättning på landsbygden. Olika stöd sammanförs, och
förslaget innebär förenklingar.
Slutligen föreslås en s.k. horisontell förordning.
Denna ger medlemsstaterna möjlighet att förena mil-
jövillkor med utbetalning av direktstöd. Om jordbru-
karna inte uppfyller dessa villkor kan stödet minskas
eller dras in. Vidare föreslår kommissionen i den
horisontella förordningen att medlemsländerna inom
vissa gränser och med hänsyn till sysselsättningen i
det enskilda jordbruksföretaget skall ges möjlighet att
justera de direkta betalningar som utgår till varje
jordbruksföretag, s.k. modulering. Båda dessa åtgär-
der, miljövillkorade stöd och s.k. modulering, är fri-
villiga för medlemsländerna. Medlemsländerna kan
använda inbesparade medel till miljöriktade stödåt-
gärder.
Fru talman! Detta är en kortfattad redovisning av
förslagets huvuddrag. Framför oss ligger nu ett omfat-
tande arbete med reformförslagen. Förslagen i Agen-
da 2000 kommer att diskuteras för första gången i
jordbruksministerrådet den 31 mars. Kommissionens
ambition är att beslut skall kunna tas före utgången av
år 1998, dock senast före valet till Europaparlamentet,
som kommer att hållas i juni 1999. Reformarbetet
kommer alltså att pågå kontinuerligt under lång tid.
I detta arbete är det enligt min bedömning önsk-
värt med ett nära samarbete mellan regering och riks-
dag. Regeringen avser därför att utöver kontakterna
med jordbruksutskottet och EU-nämnden fördjupa
dialogen med riksdagens partier.
Fru talman! Den svenska positionen tar sin ut-
gångspunkt i den proposition som regeringen nyligen
lämnat till riksdagen och som riksdagen för närvaran-
de behandlar. Där föreslås tre mål för jordbrukspoliti-
ken. Jordbruks- och livsmedelsföretagens produktion
skall styras av konsumenternas efterfrågan. Vidare
skall produktionen vara långsiktigt hållbar från såväl
ekologiska som ekonomiska utgångspunkter. EU skall
också medverka till global livsmedelssäkerhet, bl.a.
genom att hävda frihandelns principer även på livs-
medelsområdet.
Regeringen anser att marknadsordningarna i den
gemensamma jordbrukspolitiken på sikt skall avveck-
las. I framtiden bör politiken bygga på riktade insatser
för att säkerställa miljövärden, landsbygdens utveck-
ling och regionala mål.
De direkta ersättningar som införs i syfte att kom-
pensera sänkningar av de garanterade priserna bör
tidsbegränsas och avvecklas under denna övergång-
speriod.
Det är viktigt att reformen genomförs på ett sådant
sätt att konkurrensförhållanden inte snedvrids. Låt
mig betona att vi från svensk sida inte accepterar att
vårt jordbruk missgynnas av förändringar som före-
slås.
Förslagen i Agenda 2000 måste bedömas mot
bakgrund av övergripande målsättningar. Förslagen
syftar till att öka marknadsorienteringen av jordbruks-
sektorn och öka dess konkurrenskraft, vilket är posi-
tivt. Konsumenterna kommer att gynnas av lägre
priser, och den europeiska unionen står därmed bättre
rustad inför de kommande förhandlingarna i WTO.
Regeringen välkomnar vidare att förslagen innebär en
stärkning av jordbrukets miljöprofil. Förslaget kom-
mer också att underlätta den förestående östutvidg-
ningen.
Låt mig sammanfattningsvis säga att enligt rege-
ringens bedömning är de förslag som kommissionen
presenterar i Agenda 2000 steg i rätt riktning.
Anf. 97 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Det har vid olika tillfällen, dels i EU-
nämnden, dels i andra sammanhang, framförts att det
finns ett behov av att ta bort marknadsordningarna
inom EU för att sänka den allmänna prisnivån ned till
världsmarknadspriset. Världsmarknadspriset är inte,
enligt min uppfattning, en reell marknad. Där kan man
inte köpa exempelvis dryckesmjölk, Lätt & Lagom och
yoghurt, utan där får man köpa mjölkpulver eller
enkelt matfett. På det sättet är det ingen reell mark-
nad, men av jordbruksministern får vi ett intryck av
att vi skall kunna pressa ned våra priser till den nivån.
Min uppfattning är att världsmarknadspriserna
kommer att stiga uppåt om man får bort marknadsreg-
leringarna. Jag vill fråga hur jordbruksministern ser
på detta, om den analysen också stämmer med den
analys som Jordbruksdepartementet gör.
Anf. 98 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Fru talman! Att bedöma vilken effekt en avregle-
ring helt eller delvis inom den europeiska unionen
skulle få på världsmarknadspriser för olika produkter
är mycket svårt, för att inte säga omöjligt. Man måste
naturligtvis också ta hänsyn till vad som i övrigt hän-
der i den internationella utvecklingen, hur skördar
utfaller och hur ekonomiska och sociala förhållanden
i olika länder påverkar såväl deras produktion som
deras konsumtion. Därför tror jag att själva utgångs-
punkten att försöka identifiera ett världsmarknadspris,
vilket är väldigt svårt, och sedan anpassa sig till den
nivån är tämligen omöjligt.
Jag tror att den väg som kommissionen nu anvisar,
att gradvis sänka de inom EU reglerade garanterade
priserna, interventionspriserna, och göra det i olika
omgångar, är den rätta vägen att arbeta med de här
frågorna. Vad det sedan i sin tur kommer att få för
effekter återstår att se.
Min bedömning är att det för vissa produktområ-
den, där den europeiska unionen är oerhört domine-
rande, t.ex. inom mejerisektorn, kan man mycket väl
få den effekten att världsmarknadspriserna stiger som
en konsekvens av avregleringen.
Anf. 99 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Marknadsordningar, dvs. gränsskyd-
den och tullarna, har från början kommit till därför att
nationerna tidigare ville ha en självförsörjningsgrad
av baslivsmedel. Man kan säga att det är samma filo-
sofi som gäller gemensamt för EU i dag. Hur ser
jordbruksministern på detta? Tar vi risker genom att
trappa ned detta och därmed utsätta oss för att andra
världsdelar kanske skall producera våra baslivsmedel
i framtiden? Eller hur kommer vi att kunna garantera
en rimlig självförsörjning av baslivsmedel? Vi kom-
mer förmodligen att ha en viss svårighet här uppe i de
skandinaviska länderna att ligga lika bra till när det
gäller att producera som man gör i länder som har
bättre förutsättningar. Därmed dras vissa produk-
tionsmöjligheter och arbetstillfällen undan i Sverige.
Anf. 100 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Fru talman! Gamla tiders säkerhetstänkande bygg-
de på att varje land skulle bygga en mur runt om sig
militärt såväl som i andra avseenden och därmed
garantera sina medborgare trygghet och säkerhet.
Hela den bärande idén med den europeiska unionen är
en annan. Genom att tvärtom riva gränser mellan
länder och genom att göra samarbetet på väsentliga
områden nära och omfattande minskar man risken för
traditionella säkerhetsproblem, dvs. krig eller konflik-
ter.
Jag delar uppfattningen att säkerheten i framtiden
snarare bygger på att vi är nära förbundna med var-
andra, också av det skälet att den typ av risker eller
hot som vi kanske kan se framför oss i framtiden kan
vara orsakade t.ex. av miljöproblem och kärnkraftso-
lyckor. Tjernobyl kan vara ett exempel. I ett sådant
läge är det inte säkert att vara ett land som bygger på
sin egen produktion. Säkerheten ligger i sådana fall på
att man har tillräckligt nära relationer med andra
länder för att kunna få en tillförsel av produkter.
I det stora perspektivet kommer efterfrågan på
livsmedel under överskådlig framtid bara att öka.
Jordens befolkning kommer att öka så drastiskt att
livsmedelsproduktionen behöver fördubblas. Sett i ett
globalt perspektiv kommer det att finnas behov av en
ökad livsmedelsproduktion. Det tror jag också kom-
mer att gälla för Sverige i framtiden.
Anf. 101 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Jag vill ta upp det som jordbruksmi-
nistern nämnde mot slutet av sin information om riks-
dagens och de politiska partiernas delaktighet i detta
arbete. Jag undrar om jordbruksministern har litet mer
kött på benen i den delen. När och i vilken form
kommer vi från jordbruksutskottet och från de politis-
ka partierna här i riksdagen att kunna komma med i
processen? Vilket material får vi?
Vi är härdade för att inte säga luttrade i jord-
bruksutskottet när det gäller att få del av material från
kanslihuset och komma in i skedet på ett tidigt stadi-
um, även om det inte alltid är på jordbruksministerns
område som de problemen finns.
Det är min ena fråga. Den andra gäller jord-
bruksministerns resonemang nu och tidigare kring den
svenska linjen. Man bör ha en uttalad målsättning när
det gäller förändringen av EU:s jordbrukspolitik -
CAP. Samtidigt är det i ett litet närmare perspektiv
uppenbart att kommissionens förslag som det ser ut
nu i flera meningar diskriminerar svenskt jordbruk.
Det återspeglar sig i att andra länder ofta driver natio-
nella intressen i jordbrukspolitiskt hänseende.
Min fråga till jordbruksministern gäller hur hon
ser på att från svensk sida i det fortsatta arbetet tillva-
rata den svenska jordbruksnäringens intressen. Vilken
prioritet har det i jordbruksministerns och regeringens
arbete?
Anf. 102 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Fru talman! Låt mig först säga att vi från Jord-
bruksdepartementets sida tillmäter det mycket stor
betydelse att ge riksdagen god information och att vi
regelbundet informerar såväl jordbruksutskott som
EU-nämnd. Även det arbetet kommer kanske att be-
höva intensifieras med anledning av reformarbetet.
Att jag inte har preciserat de former som är nöd-
vändiga för ett fördjupat samarbete beror på att
Agenda 2000 i sin helhet inbegriper många olika
politikområden. Det är viktigt att vi kan samordna det
utvecklade samarbetet kring jordbrukspolitiken med
det fördjupade samarbetet med riksdagen kring resten
av Agenda 2000. Därför har jag i dag inte preciserat
det. Jag vill än en gång understryka att jag tillmäter
det oerhört stor betydelse att vi kan ha ett nära samar-
bete med riksdagens partier i det fortsatta förhand-
lingsarbetet.
Sedan gäller det om förslaget diskriminerar Sveri-
ge. Det som vi har haft en omfattande diskussion om,
nämligen ersättning för produktion av spannmålsensi-
lage, är inte någon ny del i jordbrukspolitiken. Det
finns redan i jordbrukspolitiken. Den diskriminering-
en av Sverige accepterades av den dåvarande svenska
regeringen i dess förhandlingar inför Sveriges med-
lemskap. Det är en komplikation för oss nu. Vi möts
av frågan varför vi nu protesterar mot en snedvridning
som vi en gång har accepterat.
Anledningen till att vi accepterade den då borde
Lennart Daléus hellre fråga den dåvarande regeringen
om, i vilken Centerpartiet ingick.
Min ambition nu är att reformarbetet skall bedri-
vas på ett sådant sätt att svenskt jordbruk inte miss-
gynnas. Självfallet är det oerhört viktigt för oss att
hävda våra nationella intressen. I de nationella intres-
sena - det vill jag gärna understryka - ingår inte en-
bart det svenska jordbruket, utan också de svenska
konsumenterna.
Anf. 103 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! I den första delen vill jag säga att jag
verkligen inte har någonting att klaga på när det gäller
det sätt på vilket jordbruksministern och Jordbruks-
departementet informerar utskottet och partierna.
Anledningen till att jag tog upp frågan är att det är ont
om tid denna vår. Det är uppenbart att det är en an-
strängd arbetssituation. Det är vi ganska klara över.
Skall arbetet bli meningsfullt menar jag att jord-
bruksministern bör vara observant, försiktigt uttryckt,
på arbetssituationen och arbetsläget.
Jag tror att alla partier i jordbruksutskottet och
riksdagen vill känna en delaktighet i det arbete utri-
kesministern skall bedriva, men det måste alltså ske
på ett meningsfullt sätt även arbetstekniskt. Tiden
springer i väg.
När det gäller den andra delen kan jag säga att jag
ändå tycker att jordbruksministern är litet passiv. Hon
säger att vi inte skall bli diskriminerade eller miss-
gynnade. Jag menar att det måste vara jordbruksmi-
nisterns uppgift att ha en offensiv attityd i stället för
att bara bevaka att ingenting går snett. Hon måste vara
observant, om jag får använda ordet igen, och offen-
siv när det gäller att se till att ge den svenska jord-
bruksnäringen utrymme i förhandlingarna kring agen-
dan under det kommande året. Hon skall inte vänta på
att någonting går fel utan ta sådana initiativ att det går
bra för svensk jordbruksnäring.
Anf. 104 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Fru talman! Jag skall göra allt som står i min makt
för att i någon mån korrigera den tidigare borgerliga
regeringens underlåtenhetssynder, om det är det som
Lennart Daléus avser. Vi har givetvis redan tagit ett
antal kontakter med kommissionen i dessa frågor. Vi
möter en stor förståelse från kommissionen. Man vet
att vi i Sverige är anhängare av en reform. Jag tror att
man är beredd att se till att det land som är anhängare
av en reform inte skall missgynnas av den.
Anf. 105 CARL G NILSSON (m):
Fru talman! För det första vill jag ta upp det som
nämndes om kopplingen mellan utbetalning av stöd
och miljöregler. Jag skulle vilja veta hur jordbruks-
ministern ser på detta. Finns det inte en ganska stor
risk för ytterligare byråkratisering och formalisering,
av vilket vi har fullt tillräckligt i jordbrukspolitiken?
För det andra nämndes frågan om s.k. modulering,
dvs. om jag förstått det rätt möjligheten att sätta tak
på vissa stöd. Där skulle jag också vilja veta den
svenska regeringens inställning och hur man kommer
att agera. Om man är för modulering vill jag veta på
vilket sätt denna gynnar utvecklingen av produktiva
och effektiva jordbruksföretag och därmed konsumen-
ternas önskemål om prisvärdiga och billiga livsmedel.
Anf. 106 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Fru talman! Jag har i detta korta anförande inte
haft möjlighet att gå in på djupet i förslaget. Det finns
utan tvekan många delar i det som dels är outvecklade
i den form kommissionen har presenterat dem, dels
förtjänar en betydligt mer ingående diskussion än den
vi kan ha här i dag.
Min principiella inställning är att de direktstöd
som införs i syfte att kompensera sänkta interven-
tionspriser egentligen inte borde kopplas till miljö-
villkor av det skälet att jag tror att det är olyckligt om
man med samma medel försöker nå många olika mål.
Det är en erfarenhet dels av vår egen gamla jord-
brukspolitik, dels av den nuvarande jordbrukspoliti-
ken inom den europeiska unionen. Ju fler mål man
försöker uppnå med samma medel, desto större är
risken att man inte når något av dem.
Därför är det min utgångspunkt att mer riktade
styrmedel som mer precist talar om vilket mål vi vill
uppnå är att föredra när det gäller att undvika de ne-
gativa eller bevara och utveckla de positiva miljöef-
fekterna inom jordbruket.
Detta utesluter inte att man i något sammanhang
kan ha ett miljövillkor. Det är alltså inte enligt min
uppfattning nödvändigt att vara till hundra procent för
eller emot. Men i princip delar jag uppfattningen att
det finns en risk för att man komplicerar systemen.
När det gäller modulering finns det här ett tämli-
gen diffust förslag som syftar till att man skall kunna
gynna jordbruksföretag med många anställda. Man
skall alltså, oklart hur, kunna ge ett jordbruksföretag
med många anställda, dvs. ett stort företag, något
högre direktbidrag än ett med få anställda. Å andra
sidan finns det ett förslag som sätter ett tak - över en
viss nivå av stöd kan man inte gå. Detta syftar till att
bromsa andelen stöd som kan gå till stora företag.
Enligt min uppfattning är det också när det gäller
de här aspekterna olyckligt att man i politiken väver
in så många olika begränsningar och hinder. Jag är
rädd att det mer komplicerar än förenklar processen.
Anf. 107 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Jordbruksministern sade att det är
viktigt att inga konkurrenssnedvridande effekter upp-
står på grund av det här förslaget. Sedan tog hon upp
det nationella kuvertet och moduleringen. Såvitt jag
förstår kan man befara nya konkurrenssnedvridningar
på grund av detta.
Då är min fråga: Är det regeringens ambition att
hårt driva de svenska frågorna i övrigt och noggrant
se till att detta inte får sådana effekter för de svenska
producenterna? Det vore ju väldigt allvarligt. De har
det svårt nog som det är.
Sedan sade statsrådet att marknadsordningarna på
sikt bör avvecklas. Då uppenbarar sig en annan fråga,
och det gäller den internationella marknaden. Här kan
vi ju befara att länder som USA, som har låga miljö-
och djurskyddskrav, kan driva Europa i fel riktning.
Har regeringen kraft att stå emot detta? Kommer
regeringen att verksamt ta upp detta i de propåer som
nu skall ställas till övriga länder i EU?
Anf. 108 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Fru talman! När jag säger att marknadsordningar-
na på sikt bör avskaffas avser jag naturligtvis i första
hand hela det komplicerade systemet med exportsub-
ventioner, interventionspriser, stöd för lagring, of-
fentligt eller privat osv. Jag säger däremot inte att
man skall ha en total avreglering. Jag tror att det för
vissa aspekter även framgent kommer att vara nöd-
vändigt med ett engagemang från statens sida i jord-
brukspolitiken. Jag nämnde också några exempel på
det: god miljöutveckling, landsbygdsutveckling och
regionala aspekter.
När det gäller frågorna kring livsmedelskvalitet
vill jag säga att det argument som Ingvar Eriksson
anför - att det är nödvändigt med höga stödnivåer
därför att de gynnar en hög kvalitet - är ett argument
som jag tämligen ofta möter men som jag måste säga
att jag ifrågasätter. Den europeiska jordbrukspolitiken
går ju till den bra produktionen lika väl som till den
dåliga. Det är i Europa vi har utvecklat problemen
med galna ko-sjukan. Det är i Europa som vi har
problem med dåliga djurtransporter och dålig djur-
hållning. Det är inte enbart på andra håll i världen.
Den typ av jordbrukspolitik som vi har inom den
europeiska unionen har inte varit någon garanti för att
vi skulle lösa de problemen.
Min slutsats är att den här typen av generella pris-
stödsmekanismer inte gynnar hög kvalitet. Vill vi nå
en hög kvalitet måste vi ha betydligt bättre precisera-
de jordbrukspolitiska medel. Där finns det även fram-
gent ett ansvar.
När det gäller den globala diskussionen har jag
haft tillfälle att notera att det inte enbart är inom EU
som man diskuterar kvalitetsaspekter. Den typ av
problem, t.ex. för hög användning av antibiotika, som
nu diskuteras mycket inom den europeiska unionen
blir också alltmer aktuell i andra delar av världen. Här
tror jag att vi måste sträva efter att internationellt, i
hela världen, nå betydligt högre kvalitetsnivåer än vad
vi hittills har uppnått i livsmedelsproduktionen.
Anf. 109 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Statsrådet svarade inte på den fråga
jag ställde om konkurrenssnedvridningen. Med det
kuvert som kommer och de moduleringsmöjligheter
som nu skall öppna sig för det enskilda EU-landet
finns det en risk att den gemensamma jordbrukspoliti-
ken inte blir så gemensam. De konkurrenssnedvrid-
ningar som då kan uppstå menar jag kan vara väldigt
allvarliga. Här vill jag ha ett klart besked från statsrå-
det om man har en stark ambition att se till att så inte
sker.
När det i övrigt gäller det internationella menar
jag att om man villkorar på marknadsområdet måste
man också ha kraft att villkora på miljö- och djur-
skyddsområdet.
Anf. 110 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Fru talman! Jag menar att de nya delar i jord-
brukspolitiken som nu diskuteras kan innebära risker
när det gäller konkurrenssnedvridning, men de kan
också innehålla mycket av möjligheter. Det är utan
tvivel ganska komplicerat att för ett så stort geogra-
fiskt område med delvis så skilda klimatologiska och
geografiska betingelser ha en jordbrukspolitik som är
centralt styrd och som samtidigt kan definiera och
identifiera varje problem och finna en lösning på det.
Därför finns det i många avseenden ett behov av ett
ökat nationellt utrymme att fördela resurserna på det
sätt som stämmer överens med det egna landets öns-
kemål. Jag är alltså tilltalad av exempelvis idén om
nationella kuvert med en större frihet för oss att förde-
la pengarna.
Tillåter man det måste man absolut stärka kom-
missionens möjligheter att bevaka just konkurrensas-
pekterna. Jag vill nämligen inte se en ren nationalise-
ring av den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag tror
att det skulle vara mycket skadligt för hela unionen
och för den gemensamma marknaden, såväl producen-
ter som konsumenter.
Anf. 111 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Det sista vill jag tacka för. Jag har
precis samma inställning. En ren nationalisering av
jordbrukspolitiken skulle vara väldigt olycklig för
samarbetet i Europa och även för marknadsutveck-
lingen.
Kan jag tolka de besked som statsrådet nu har
lämnat som att regeringens ambition är mycket klar
när det gäller att i EU försöka hävda de svenska in-
tressena? Detta är helt avgörande för möjligheterna
för svensk produktion och svensk sysselsättning på
området, och också för konsumenternas möjlighet att
få tillgång till svenskproducerade livsmedel.
Anf. 112 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Fru talman! Det är min avsikt att med kraft hävda
svenska intressen. Men låt mig upprepa det jag tidiga-
re sade till Lennart Daléus: Svenska intressen är dels
det svenska jordbrukets intressen, dels de svenska
konsumenternas intressen.
Anf. 113 MAGGI MIKAELSSON (v):
Fru talman! Jag har delvis fått svar på de frågor
jag hade tänkt ställa om det nationella kuvertet, men
jag har ett par andra frågor jag kan ställa.
Man kanske inte skall föregripa den proposition
som vi just nu behandlar här i riksdagen, men en av
de saker jag funderar litet över är avregleringen av
marknadsordningarna. Vänsterpartiet och jag person-
ligen håller med om att de är nödvändiga på sikt, men
jag skulle vilja fråga vad "på sikt" står för. Hur lång
är den sikten? Det är ju litet avgörande för hur man
förhåller sig till det hela, och det framgår inte av pro-
positionen.
Jag har också en fundering om den möjlighet som
finns i Agenda 2000 - förvisso har vi inte hunnit
studera alla de olika förslagen i detalj - att koppla
utbetalningar av direktstöd till sysselsättningen i före-
tagen. Hur ställer sig detta mot det faktum att det
redan i dag pågår en storleksrationalisering som fak-
tiskt missgynnar ett mer småskaligt jordbruk, vilket
ibland är det enda möjliga i vissa regioner i Sverige?
Här kan det bli en konflikt, en motsättning. Hur ser
ministern på det?
Anf. 114 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Fru talman! Att precisera vad som kan rymmas i
begreppet "på sikt" är mycket svårt. Det är naturligt-
vis delvis en fråga om hur lång tid det rimligen kan
bedömas ta för jordbruket att ställa om sig till andra
politiska villkor. Men det är också en fråga om poli-
tiska bedömningar: Vilken typ av politisk process
måste föregå ett sådant beslut? Jag tror att jordbruket
och livsmedelsproduktionen tillmäts en mycket stor
betydelse i alla länder inom den europeiska unionen,
och det är alltså inte någon enkel fråga att fatta beslut
om. Därför tror jag att man måste tänka sig en lång
omställningsperiod.
Låt oss se det förslag som kommissionen nu läg-
ger fram - som säkert kommer att förändras under
arbetet med reformen men som ändå kommer att leda
till att ett beslut fattas om låt oss säga ungefär ett år -
som ett första steg i en sådan process. Sedan bör det
rimligen utvärderas och följas av nya steg.
För svensk del fattade vi beslut om en avreglering
år 1990. Vi bestämde då politiskt en övergångsperiod
på fem år, som vi bedömde vara rimligt. Låt mig säga
att jag tror att en total process på den här nivån, den
europeiska unionens, kommer att omfatta en betydligt
längre tid, kanske den dubbla. Men jag tror att man
svårligen kan göra en exakt bedömning av vad som i
olika avseenden är nödvändigt.
När det gäller direkta stöd till företag och hur man
skall fördela dem är det en komplikation med jord-
brukspolitiken. Det finns också kvar i det här försla-
get. Man vill gasa och bromsa samtidigt. Man vill
stimulera en strukturrationalisering och en utveckling
av jordbruket, vilket rimligen är en utveckling till
större företag. Men man vill samtidigt värna om det
småskaliga jordbruket. Det kommer till uttryck i det
här reformförslaget.
Min uppfattning är den som jag redovisade tidiga-
re. De direkta ersättningar som avser att kompensera
prissänkningar tycker jag egentligen inte vare sig skall
begränsas med ett tak eller moduleras. De åtgärder
man vill vidta i syfte att värna och hävda ett småska-
ligt jordbruk bör vara tydligt definierade. Det bör
framgå att de har just det målet, och de bör mycket
tydligt riktas till de företagen.
Anf. 115 MAGGI MIKAELSSON (v):
Fru talman! Jag kan dela ministerns uppfattning
om det. Vi har en litet annan struktur på jordbruket i
Sverige jämfört med stora delar av övriga EU. Det
gör också, vilket har varit uppe tidigare, att den ge-
mensamma jordbrukspolitiken i viss mån missgynnar
den struktur som vi har i Sverige, vilken är betingad
av både våra geografiska och andra förhållanden.
Därför är det viktigt att inte regeringen anammar ett
stöd som försvårar för det jordbruk som finns i s.k.
LFA-områden, mindre gynnade områden. De har ofta
inte förutsättningar att bli stora, men kan ändå vara
både effektiva och rationella.
Anf. 116 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Fru talman! Den svåra konsten med jordbrukspo-
litik är att vi vill två tämligen olika saker samtidigt. Vi
vill naturligtvis att de delar av vårt jordbruk som är
effektiva och förhållandevis storskaliga också skall
kunna utvecklas. Det är säkert framför allt de företa-
gen som kommer att ha möjlighet att hävda sig i en
internationell konkurrens. Samtidigt vill vi hävda och
värna ett småskaligt jordbruk, kanske inte för att det
producerar stora mängder livsmedel, men därför att
det utöver att det producerar livsmedel också har så
många andra positiva betydelser för landsbygden och
med tanke på regionala aspekter.
Att ha båda de här ambitionerna är naturligtvis
oerhört komplicerat. Men jag tror att vi i den proces-
sen måste ha uppfattningen att det småskaliga jord-
bruket även fortsättningsvis skall stödjas i Sverige.
Det finns såvitt jag vet en mycket starkt förankrad
uppfattning, gemensam för alla riksdagens partier, att
vi även fortsättningsvis skall ha den ambitionen.
Låt mig också säga att i och med den utvidgning
som Europeiska unionen nu står inför kommer karak-
tären på jordbruket inom Europeiska unionen att
omfatta snart sagt alla variationer, från ett jordbruk
med i genomsnitt kanske två hektar till de mycket
stora f.d. sovchoserna eller kolchoserna i delar av det
forna Östeuropa. Att få en jordbrukspolitik som fun-
gerar över ett så brett spektrum av jordbruksproduk-
tion kommer inte att bli enkelt.
Anf. 117 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag skulle vilja knyta an till det senas-
te. EU:s jordbrukspolitik är ju inte bara byråkratiskt
mycket krånglig utan också mycket dyr. Den kräver
mer än EU:s budget i dag. Med det här förslaget ökar
snarare än minskar behovet av finansiering över EU:s
budget.
När vi diskuterar jordbrukspolitiken handlar det
inte bara om vad som sker här, utan det handlar också
om vad som skall ske med den östutvidgning vi står
inför. Här står EU inför en mycket stor utmaning, att
försöka skapa en jordbrukspolitik som gör det möjligt
att ta in fler medlemsstater.
Annika Åhnberg sade att den här reformeringen
skulle gynna det arbetet. Om det finns en möjlighet
skulle jag vilja få utrett på vilket sätt det här förslaget
öppnar för en östutvidgning.
Anf. 118 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Fru talman! Det enkla svaret på den frågan är väl
att prisnivåerna i dag mellan produktionen i det tidi-
gare Östeuropa och produktionen inom Europeiska
unionen skiljer sig markant. I och med att man inom
Europeiska unionen sänker de garanterade prisnivåer-
na närmar man sig i någon mån prisnivåerna i de
ansökande länderna. Det underlättar intaget av nya
medlemmar.
Kommissionen föreslår att ansökarländerna inte
skall få del av de direktbidrag som kommissionen
föreslår skall införas. Skälet till det är att man menar
att ett inträde i Europeiska unionen ändå innebär
ökade intäkter i jordbruket i de här länderna och inte
som för de nuvarande medlemmarna en sänkning av
intäkterna.
Enligt min uppfattning är det där en mycket svår
fråga. På sikt är det naturligtvis orimligt att hävda att
de nytillkommande länderna skall stå utanför väsent-
liga delar av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Det måste man hantera antingen genom att man går
vidare i reformprocessen och med prissänkningarna
inom Europeiska unionen eller genom att man införli-
var också ansökarländerna i hela den gemensamma
jordbrukspolitiken. Den bedömning som kommissio-
nen gör är att ett införande av ansökarländerna också
skulle vara möjligt inom ramen för den s.k. bud-
getriktlinjen. Den utfaller som en viss konsekvens av
den samlade bruttonationalintäkten i hela Europeiska
unionen.
Anf. 119 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Det var intressant att få det här för-
tydligandet. Jag måste säga att jag personligen är
mycket tveksam till om den reform som man föreslår i
Agenda 2000 räcker till. Jag kan säga att det känns
oerhört otillfredsställande att vi skall få ett A- och ett
B-lag när det gäller jordbrukspolitiken. Vi skall ta in
östeuropeiska länder som inte skall få del av jord-
brukspolitiken, utan hanteras som någon sorts andra
klassens medlemmar i EU.
Jag vet att det är mycket svårt att reformera EU:s
jordbrukspolitik, men samtidigt känns det som om
den här reformen egentligen inte har sin grund i att
man försöker lösa problemen med östutvidgningen.
Det känns snarare som ett försök att lappa och laga på
den reform som finns för att om möjligt göra de
medlemmar som i dag finns i EU någorlunda nöjda
med att man ändå skall göra en reform.
Delar jordbruksministern uppfattningen att vi
egentligen skulle behöva en reform som mer utgick
från det faktum att EU skall bli större, att det här inte
riktigt håller måttet?
Anf. 120 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Fru talman! Jag kan i princip dela uppfattningen
att man, sett ur ansökarländernas perspektiv, skulle
behöva en reform som går längre. Men en reform är
naturligtvis beroende av att ett beslut fattas av de
nuvarande medlemmarna i Europeiska unionen. Där-
för går det naturligtvis inte att genomföra en reform
om den inte också kan accepteras av de nu befintliga
medlemmarna. Jag tror att det också är en av de
grundläggande och betydelsefulla idéerna med den
europeiska unionen, att man arbetar sig fram till ett
beslut som kanske inte älskas till hundra procent av
någon, men som ändå alla de inblandade aktörerna
kan leva med.
Låt mig också säga att när vi blev medlemmar i
Europeiska unionen begärde vi inga övergångsperio-
der på jordbrukets område. Men det är snarare undan-
tag än regel. Även för de länder i södra Europa som
under 80-talet blev medlemmar finns det ännu i dag
vissa övergångsregler som är i kraft. Det faktum att
nya länder inte omedelbart träder in i hela politiken
utan under ett antal år har övergångsregler är ingen ny
eller helt okänd företeelse i det här gemensamma
arbetet.
Anf. 121 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag vill bara sluta med att säga att jag
hoppas att det här inte innebär att jordbruksministern
inte är med när vi debatterar den proposition som nu
föreligger som vi skal börja behandla i riksdagen,
utan att vi får en ordentlig, genomgripande debatt här
i kammarens när regeringens proposition Riktlinjer
för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedels-
politiken kommer upp till behandling. Det är en stark
önskan.
Anf. 122 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Fru talman! Jag ser fram emot att delta i den de-
batten. Olyckligtvis infaller den på samma dag som
ett ministerrådsmöte på jordbruksområdet. Men det är
min bestämda uppfattning att riksdagens debatt kring
den här propositionen måste vara högst prioriterad.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § (forts. från 4 §) Fattigdomsbekämpning i
Sveriges utvecklingssamarbete (forts. UU9)
Anf. 123 AGNETA BRENDT (s):
Fru talman! Tyvärr ajournerades detta ärende tidi-
gare, så just nu kommer det framför allt att handla om
att tala till protokollet.
Jag vill än en gång betona att när det gäller för-
delnings- och rättvisefrågor är det överordnade målet
för Sveriges internationella samarbete att höja de
fattiga folkens levnadsnivå. Det handlar framför allt
om människors möjligheter att kunna påverka sin
egen och sina barns framtid och möjligheten att på-
verka utvecklingen i samhällena i de egna länderna.
Den tidigare debatten i dag föranleder mig att
upprepa de biståndspolitiska målen, dvs. att bidra till
resurstillväxt, ekonomisk och politisk självständighet,
ekonomisk och social utjämning, demokratisk sam-
hällsutveckling, en framsynt hushållning med naturre-
surser och omsorg om miljön samt jämställdhet mel-
lan kvinnor och män. De målen samverkar för att
bidra till det övergripande målet.
Med anledning av den tidigare debatten vill jag
påpeka att det var en enig riksdag som på 60-talet
ställde sig bakom enprocentsmålet - det gällde samt-
liga partier.
När det gäller frivilligorganisationernas roll finns
det sedan gammalt en tradition hos kyrkor och folkrö-
relser att arbeta med bistånd. Redan på 1860-talet
arbetade missionärer med biståndsarbete i Etiopien.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen betonat betydel-
sen av frivilligorganisationernas arbete. En stor del av
det svenska biståndet går genom folkrörelser och
enskilda organisationer.
I den skrivelse från regeringen som vi nu behand-
lar ges de enskilda organisationerna en framträdande
plats. Man understryker från regeringens sida att olika
typer av folkrörelser utför ett viktigt arbete för fram-
växten av ett civilt samhälle i utvecklingsländerna.
Folkrörelseengagemanget och basen i den svenska
folkbildningstraditionen ger dem en styrka som kan
användas för att stödja utvecklingen av enskilda or-
ganisationer i mottagarländerna och för att stärka det
civila samhällets institutioner.
Från svensk sida har vi sett den formen av kun-
skapsöverföring som enormt viktig. När det kommer
till kritan är det bara landet självt som kan lösa sina
problem. Det är också viktigt att konstatera att det
inte finns något motsatsförhållande mellan det statliga
biståndet och de enskilda organisationerna. Det är av
stor vikt att stärka lokalsamhällets möjligheter att
satsa på mänskliga resurser i form av skolor och häl-
sovård. Det är också viktigt att stödja de fattigas möj-
ligheter att påverka sin situation genom att stärka
deras möjligheter att delta i det politiska livet. Det
kan ske genom stöd till bl.a. lokala organisationer,
kommunala förvaltningar, lokal demokrati och ett
decentraliserat rättsväsende.
En fråga som inte har berörts tidigare i dag är ut-
nyttjande av barn som förekommer på många håll i
världen. Oavsett vilket politiskt parti vi representerar i
riksdagen, är vi överens om att åtgärder för att mot-
verka exploatering av barn, t.ex. barnarbete och sex-
uellt utnyttjande av barn och ungdomar, bör priorite-
ras i det svenska biståndsarbetet. Så sker också. Som
ett led i uppföljningen av 1996 år Världskongress mot
kommersiell sexuell exploatering av barn stöder Sve-
rige ett treårigt projekt mot kommersiell sexuell ex-
ploatering av barn i Asien.
Inom bl.a. FN, EU och Europarådet driver Sverige
aktivt frågor om barnets rättigheter i det internationel-
la samarbetet. Vi är alla väl medvetna om att fattiga
barn är mer sårbara än andra barn för kränkningar av
de mänskliga rättigheterna. En viktig del av det
svenska utvecklingssamarbetet är därför att verka för
efterlevnad av FN:s konvention om barnets rättighe-
ter. Sverige är aktivt både när det gäller att få till
stånd ett tilläggsprotokoll till barnkonventionen om
barn i väpnade konflikter som höjer den accepterade
rekryteringsåldern till 18 år och i arbetet mot kom-
mersiell och sexuell exploatering av barn.
I samhällen där den demokratiska kulturen inte är
rotad tenderar korruptionen att vara starkare än i
demokratiska samhällssystem med väl utvecklade
kontrollerande funktioner. Eftersom korruptionen
utgör en fara och ett allvarligt problem i många ut-
vecklingsländer, och eftersom det framför allt är fatti-
ga människor som drabbas av korruptionen, får bi-
ståndet på intet sätt bidra till eller gynna korruptionen.
En stor del av det förvaltningsbistånd vi förmedlar
avser att främja det civila samhället, demokratin och
förstärkandet av den samhälleliga kontrollen. En
utveckling mot ökad demokrati motverkar den typ av
missförhållanden som korruption innebär. Därför är
det viktigt att Sverige fäster allt större vikt vid stödet
till utvecklingen av demokratin i samarbetsländerna.
Med hjälp av stöd till reformering av statsförvalt-
ningen kan biståndet bidra till att minska förutsätt-
ningarna för korruption, och i dialogen med samar-
betsländerna är det viktigt att betona att korruption
inte tolereras i samband med användningen av bi-
ståndsmedel.
Hälsovård och utbildning har sedan länge tillhört
kärnverksamheterna i det svenska utvecklingssamar-
betet, bl.a. därför att dessa områden är viktiga för den
ekonomiska, sociala och demokratiska utvecklingen.
Biståndet bör även i framtiden inriktas på att
stödja reformprocesser för att ge grundläggande ut-
bildning till alla, att höja utbildningens kvalitet och att
nå diskriminerade grupper, t.ex. fattiga flickor.
Hälsobiståndet handlar framför allt om att ge fort-
satt stöd till reformprocesser för att åstadkomma häl-
so- och sjukvård av god kvalitet samt att förbättra
folkhälsan för utsatta grupper.
I samband med debatten tidigare i dag tog både
Eva Zetterberg och Bodil Francke Ohlsson upp frågan
om situationen i Sverige. Naturligtvis är vi från soci-
aldemokratisk sida lika oroliga som Eva Zetterberg
och Bodil Francke Ohlsson över arbetslösheten. Den
arbetslösheten finns också i övriga industriländerna
och utvecklingsländerna. Den segregation som finns i
framför allt storstadsområden i Sverige oroar oss.
Men vi menar att det kanske är fel att diskutera fattig-
domen i Sverige i samband med den skrivelse från
regeringen som vi behandlar i dag, som handlar om
hur vi skall bekämpa fattigdomen i utvecklingsländer-
na. Det känns inte riktigt meningsfullt.
Ingrid Näslund tog i sitt anförande upp frågan om
stödet till IDEA. Regeringen verkar för att stärka
IDEA:s roll i utvecklingen av demokratin på ett glo-
balt plan. Enligt den information som har lämnats till
utskottet är det regeringens ambition att Sverige, på
samma sätt som motionären hävdar, även i framtiden
skall vara en av huvudfinansiärerna. Vi har förstått att
regeringen bedömer att det är viktigt för IDEA att alla
medlemsländer tar sitt ansvar för finansieringen av
organisationer. Det skulle inte stärka och gagna or-
ganisationens verksamhet om Sverige tog på sig en
oproportionerligt stor del av finansieringen. Rege-
ringens ambition är att organisationen skall bli så
slagkraftig och professionell som möjligt. Stödet i dag
är 15 miljoner kronor om året.
Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet och
avslag på samtliga reservationer.
Anf. 124 BODIL FRANCKE
OHLSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag menade inte att vi skulle ta upp
någon ingående diskussion om fattigdomen i Sverige.
Men när vi talar om fattigdomen - och jag talade
speciellt om fattiga barn i ett globalt perspektiv - får
vi inte glömma att tala om barn och fattiga i Sverige.
Det kan verka okänsligt om man inte talar om att man
känner till problemen, att man inte har glömt dem
utan att man tänker göra något åt dem.
Eftersom Berndt inte hann med att ta upp min re-
servation hade jag hoppats att Agneta skulle ta upp
den. Det gäller solidarisk handel. Jag har litet svårt att
förstå socialdemokraternas inställning. Man säger
t.ex. att biståndet skall vara ett säkerhetspolitiskt
instrument. Då skulle en solidarisk handel kunna
fungera som ett handelspolitiskt instrument i de
mänskliga rättigheternas tjänst.
Socialdemokraterna säger också vad gäller rättvi-
semärkning att alla typer av märkning skall ses främst
som ett sätt att stärka konsumenternas möjlighet att
göra informerade val. Men meningen med en rättvi-
semärkning från början var faktiskt att stärka, gynna
och skydda producenten. Jag skulle gärna vilja ha en
kommentar kring detta.
Anf. 125 AGNETA BRENDT (s) replik:
Herr talman! Jag tycker nog ändå att man inte rik-
tigt kan jämföra de fattiga barnen i Sverige med de
fattiga barnen ute i världen. Allting är ju relativt. Vi
vet att många barn i dag har det svårt i Sverige, men i
förhållande till barn ute i världen är det ändå stor
skillnad.
Vad gäller handeln och Miljöpartiets motion har
Sverige sedan århundraden hävdat frihandelns bety-
delse. Utskottsmajoriteten delar regeringens åsikt att
det är viktigt att stödet till u-länderna utformas på ett
sådant sätt att de kan konkurrera på en fri marknad.
Det är viktigt att stärka de fattiga ländernas möjlighet
att delta i världsekonomin och världshandeln på jäm-
bördig basis.
Den märkning som Bodil Francke Ohlsson efterly-
ser bör enligt vår mening bygga på frivillig basis, och
den skall, som Bodil också påpekade, framför allt ses
som ett sätt att stärka konsumenternas möjlighet att
göra informerade val på en fri marknad.
Anf. 126 BODIL FRANCKE
OHLSSON (mp) replik:
Herr talman! Det är givet att det skall vara en in-
formation till konsumenterna, men jag menar att man
inte får glömma att det faktiskt gäller både konsumen-
ter och producenter. Idén om en solidarisk handel går
ju faktiskt inte ut på att man startar med konsumenten,
utan man startat med producenten - det handlar i det
här sammanhanget om småföretagare - och ser på
producentens ställning, möjligheter och ekonomi.
Agneta Brendt sade att socialdemokraterna alltid
har varit för en fri marknad, en jämbördig, fri mark-
nad. Det är just därför jag tycker att det är så viktigt
med någon form av regler. Det här handlar ju inte om
ett samarbete mellan två jämbördiga, utan relationen
mellan ett västland och ett u-land är ofta väldigt
ojämlik.
Anf. 127 AGNETA BRENDT (s) replik:
Herr talman! På grund av den ojämlikhet som rå-
der är det väldigt viktigt att vi stärker u-ländernas
ställning på marknaden. De är beroende av både sys-
selsättningsskapande åtgärder och tillgång till inves-
teringskapital. Som vi ser det finns det hos regeringen
en ambition att ge stöd till industrin och jordbruket,
framför allt med tonvikt på lokala lösningar, så att u-
länderna skall få en stärkt ställning och på jämbördig
basis kunna delta i handeln med övriga länder.
Anf. 128 KARL-GÖRAN
BIÖRSMARK (fp):
Herr talman! Jag lyssnade mycket intensivt på
Agneta Brendts anförande, som var välkomnande och
mycket bra - om jag nu får sätta betyg, men det kan-
ske inte är min roll.
Det Agneta Brendt sade om demokratins roll
gladde mig. Agneta Brendt tog upp korruptionen och
att det är en fara och ett allvarligt problem. Detta var
uppe i en diskussion mellan mig och Berndt Ekholm
precis före pausen. Enligt vår uppfattning är det bara
demokratin som klarar av att lösa det problemet. Jag
hade nästan förväntat mig att Agneta Brendt skulle
yrka bifall till reservation 3, men så blev det inte.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Agneta Brendt
på temat demokrati kopplat till villkorat bistånd. Vi
menar att vi till de länder vi arbetar med måste ge
tydliga signaler om att det skall vara demokratins väg
som landet går. Vi måste också vara beredda att skära
ned på och dra in bistånd om det inte blir någon de-
mokratiutveckling utan finns risk för korruption. Är
Agneta Brendt beredd att stödja förslaget att vi skall
bli tydligare med signalerna om ett villkorat bistånd?
Anf. 129 AGNETA BRENDT (s):
Herr talman! Jag tror inte att det finns några me-
ningsskiljaktigheter mellan Folkpartiet och socialde-
mokraterna vad gäller att vi skall vara tydliga. Också
vi har sagt att vi skall vara tydliga. De länder vi ger
bistånd skall följa de demokratiska spelreglerna och ta
hänsyn till mänskliga rättigheter.
Anf. 130 KARL-GÖRAN
BIÖRSMARK (fp):
Herr talman! Om man har följt debatten under
några år vet man att det inte alltid har varit på det
sättet. Men jag välkomnar att socialdemokraterna nu
blir tydligare och klarare på den punkten.
Också frågan om bistånd till korrupta regimer och
diktaturstater har varit uppe tidigare i debatten. Folk-
partiet menar att bistånd till diktaturstater skall gå
genom enskilda organisationer och inte genom regi-
men. Vi skall vara tydliga även på den punkten. Det
är därför vi är kritiska mot biståndet till exempelvis
Kuba. Det är stor risk att biståndet där hamnar på fel
ställe.
I det sammanhanget vill jag rätta till en sak som
nämndes före pausen. Det jag nu har sagt betyder inte
att vi inte skulle vara beredda att sätta in katastrofbi-
stånd i diktaturstater som Nordkorea, som togs upp i
debatten. Att ge katastrofbistånd till svältande männi-
skor är en helt annan sak. Det biståndet behöver inte
kanaliseras via den statliga organisationen, utan det
kan gå genom enskilda organisationer - Agneta
Brendt poängterade ju också att dessa gör ett bra
jobb.
Är Agneta Brendt beredd att säga att bistånd till
diktaturstater skall gå genom enskilda organisationer?
Anf. 131 AGNETA BRENDT (s):
Herr talman! Jag påpekade i mitt anförande att vi
inte ser någon motsättning mellan det statliga bistån-
det och det bistånd som går via enskilda organisatio-
ner.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
8 § Utrikesförvaltningen
Föredrogs
Utrikesutskottets betänkande 1997/98:UU23
Utrikesförvaltningen (förs. 1997/98:RR4)
Anf. 132 BERTIL PERSSON (m):
Herr talman! Vi lever i en föränderlig värld, och
globaliseringen ställer nya krav på hela det svenska
samhället, även Utrikesdepartementet. Utrikesdepar-
tementets centrala organisation är nyligen omorgani-
serad. Det är välkommet, och det förefaller vara en
mycket lyckad förändring man har genomfört.
Men omorganisationen har inte berört våra ut-
landsmyndigheter. Jag vill inte påstå att de lever kvar
som man gjorde på segelfartygens hästskjutsarnas tid,
men informationstekniken har ändå inneburit mycket
stora förändringar när det gäller möjligheterna att
kommunicera med och få information från våra am-
bassader och generalkonsulat.
De hemligstämplade rapporter som vi får hem i
svarta kuvert innehåller alldeles för ofta valresultat
som vi har sett på CNN eller BBC redan någon timme
efter sammanräkningen. Men likafullt rapporteras
valresultaten i dessa hemliga kuvert långt senare.
Vad vi egentligen behöver i det nya samhället är
ju kompetenta bedömningar av avancerade och välbe-
vandrade ambassadörer. Det är ett av de områden där
det finns anledning att se över hur UD arbetar.
En annan förändring är att vi har kommit med i
den europeiska unionen. Det gör naturligtvis att vårt
umgänge med medlemsländerna blir annorlunda.
Ministrarna träffar överenskommelser per telefon
eller också möts de i Bryssel. Ofta har inte ambassa-
dören i dessa länder en aning om att någon minister är
i stan, om de inte råkar mötas på flygplatsen. Det
finns kanske anledning att se över också hur våra
ambassader i EU-länderna fungerar.
Andra länder har gjort en ordentlig översyn av sin
utlandsrepresentation. Jag tänker då främst på Hol-
land, Tyskland, England och Frankrike.
Våra utlandsmyndigheter - ambassader och gene-
ralkonsulat - har en rad uppgifter. En uppgift är om-
värlsbevakning, och den bör inte bara vara avsedd för
den svenska regeringens och riksdagens behov, utan
också för hela det svenska samhällets inklusive det
svenska näringslivets behov. Jag tror att man kan
spela en mycket större roll som omvärldsbevakare.
Beträffande handeln är jag inte alls övertygad om
att nuvarande organisation med Exportrådet som en
separat myndighet är det optimala. Det är inte en väg
som de flesta andra länder har valt. Jag tror inte heller
att organisationen när det gäller att skaffa investering-
ar till Sverige, Invest in Sweden, är den optimala.
Måhända kan ambassaderna spela en mycket större
roll i dessa sammanhang.
Lokaliseringen är också någonting som det finns
anledning att fundera över, men inte för riksdagen.
Jag tycker inte att riksdagen skall bestämma var ut-
landsmyndigheten skall ligga. Det är regeringens
uppgift. Men principerna för lokaliseringen är en klar
fråga för riksdagen.
Angående biståndet finns det anledning att defini-
era både vilken ledningsfunktion och vilken gransk-
ningsfunktion som våra utlandsmyndigheter skall ha
och det gäller också möjligheterna att integrera ut-
landsbevakningen mellan t.ex. de nordiska länderna.
Där finns det en del att vinna för framtiden.
Ambassadörerna kan bli mycket viktiga dörröpp-
nare, inte minst för svenskt näringsliv. De kan bli
viktigare än Exportrådets tjänstemän. Våra konsuler
är ofta affärsmän eller jurister och de är vana vid att
göra affärer. De kan bli en viktig faktor för att hjälpa
svenska företag ut på exportmarknaderna, om de får
en vidareutbildning på det här området på samma sätt
som t.ex. de nederländska konsulerna får.
Det är värdefullt att riksdagen granskar de olika
myndigheterna, som vi också har tagit på oss som en
uppgift. UD har nu granskats av Riksdagens revisorer
- detta är den första externrevisionen som UD har
varit med om på 20 år - och de har pekat på en del
brister i organisationen och brister när det gäller ex-
tern granskning. Det är klart att det blir litet oro på
UD, men jag tror att man skall se väldigt positivt på
de möjligheter och de idéer som revisorerna här för
fram.
Frånsett att man - till skillnad från revisorerna -
skall bevaka den speciella ställning som UD har i
Regeringskansliet tror jag ändå att man skall se posi-
tivt på att det görs en sådan här genomlysning och att
man skall gå vidare på det sätt som Riksdagens revi-
sorer föreslår, dvs. att man gör en översyn av UD:s
hela struktur, och då med speciell inriktning på ut-
landsrepresentationen. Detta är någonting som kan bli
bra för Sverige, för UD, för regering och riksdag men
också för det svenska näringslivet.
Anf. 133 KARL-GÖRAN
BIÖRSMARK (fp):
Herr talman! Sveriges beroende av kontakter med
omvärlden har ökat dramatiskt jämfört med den tid då
grunden för utrikesförvaltningens nuvarande organi-
sation lades fast. I och med Sveriges inträde i EU har
vårt internationella beroende ytterligare accentuerats.
Samtidigt har olika sakområden blivit alltmer kompli-
cerade. Utvecklingen har tvingat fram specialisering
och renodling, både inom näringslivet och inom den
offentliga sektorn.
Bakgrunden till detta betänkande - nr 23 om utri-
kesförvaltningen - är ett förslag från Riksdagens
revisorer sedan det uppmärksammats att utrikesför-
valtningen inte på mer än 20 år har blivit föremål för
extern revision. Revisorerna tar i granskningen upp
frågor kring utrikesförvaltningens uppgifter, organi-
sation, styrning, personal och kostnader samt revision
och tillsyn. Revisorernas granskning tar sin utgångs-
punkt i utrikesrepresentationens verksamhet. Uppgif-
ter och synpunkter har inhämtats genom en enkät som
riktats till samtliga utlandsmyndigheter och de perso-
ner som arbetar eller har sin arbetsplats vid utlands-
myndigheterna.
Revisorerna konstaterar att förvaltningen känne-
tecknas av höga ambitioner att fullgöra sitt mångfacet-
terade och komplexa uppdrag. Samtidigt påvisar
granskningen ett antal problem. Bl.a. är utrikesför-
valtningens struktur i behov av en oberoende översyn,
säger man, som innebär att alternativ till nuvarande
organisation och verksamhetsformer prövas. Frågan
om i vilken grad respektive huvudman själv ansvarar
för sin utlandsbedrivna verksamhet bör då ingå i en
sådan prövning.
Revisorerna gör vidare bedömningen att utlands-
myndigheterna avsätter alltför små resurser för upp-
gifter som löses åt andra huvudmän, bl.a. kommersiel-
la uppgifter och utlänningsärenden. Likaså drar revi-
sorerna slutsatsen att utrikesrepresentationen ägnar en
stor del av arbetstiden åt administrativa uppgifter. En
dryg tredjedel av den totala arbetstiden beräknas åtgå
för gemensamma stödfunktioner och annan administ-
ration.
Revisorerna bedömer att utrikesförvaltningens
struktur bör genomlysas i en förutsättningslös och
oberoende översyn. Därvid bör en prövning göras
bl.a. av frågan om i vilken grad respektive huvudman
själv bör ansvara för sin utomlands bedrivna verk-
samhet. I en sådan översyn bör också ingå ett beslut
om att inrättande respektive nedläggande av utlands-
myndigheter skall kunna fattas av riksdagen. Detta
förslag har utskottet inte gått med på, och det tycker
jag är riktigt. Beslutet bör fortfarande ligga på Utri-
kesdepartementet, även om vi bör dras in på ett mer
aktivt sätt i den processen. Detta har också muntligen
utlovats.
Revisorerna anser också att det finns ett behov av
en förutsättningslös och oberoende översyn av utri-
kesförvaltningens struktur. Utskottets majoritet har
inte stött revisorernas förslag. Jag tycker ändå att det
ligger mycket i revisorernas resonemang och stöder
därför den reservation som är lagd till betänkandet.
Anf. 134 INGRID NÄSLUND (kd):
Herr talman! Jag känner att jag kan fatta mig
mycket kort här i dag, och det kan ju vara bra för tids
vinnande.
Jag vill också yrka bifall till reservation 1, egentli-
gen på samma grunder som vi redan har hört av de två
föregående talarna. Jag nöjer mig med det.
Anf. 135 VIOLA FURUBJELKE (s):
Herr talman! Jag skall följa det goda exemplet och
också fatta mig mycket kort. Jag skall inrikta mig på
den reservation som ligger till betänkandet.
Jag upplever att det inte är några stora skillnader
mellan oss och reservanterna. Men det är naturligtvis
så att Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpar-
tiet mer vill betona de handelspolitiska och närings-
politiska insatserna från ambassaderna och därtill
betona frågan om oberoende extern revision och in-
spektion av ambassaderna.
Det är inget statiskt förhållande som ambassader-
na och konsulaten eller utrikesförvaltningen generellt
lever under. En lång rad förändringar har genomförts,
och det pågår förändringar. I många fall verkar det
som om man inom utrikesförvaltningen har tänkt på
ungefär samma sätt som revisorerna. Mycket av det
som har påpekats är på gång, och annat kommer vi
säkert att se i framtiden.
På ett par områden tycker vi ändå att det finns skäl
att ha en särskild organisation inom UD i förhållande
till andra departement. Om detta är vi också ense.
Även Moderaterna har markerat detta, t.o.m. i ett
motionsyrkande.
Vi tycker att handelsfrågorna, främjandefrågorna,
inom utrikesförvaltningen är viktig. Vid föredrag-
ningar har man från UD:s sida sagt att man kommer
att satsa de pengar som man nu har över på dessa
frågor. Vi kan alltså förutse att man gör mer för nä-
ringslivet och för handeln.
Därtill har vi vid utfrågningen av inspektörerna
och chefen för revisionen fått alldeles klart för oss att
det är en mycket noggrann verksamhet som de bedri-
ver med stor integritet. Om man därtill lägger Riksda-
gens revisorers rapport och de utredningar som har
förevarit, ungefär en vartannat år faktiskt - det är inte
så att det inte har hänt någonting på 20 år, som vi
gemensamt också skriver i betänkandet - anser vi att
utrikesförvaltningen utgör en väl granskad organisa-
tion.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan och avslag på reservationen.
Anf. 136 BERTIL PERSSON (m) replik:
Herr talman! Låt mig först säga att jag stöder re-
servationen och yrkar bifall till den.
Jag tror för min del att det är viktigt med extern
revision. Jag tror inte att det är sunt för en organisa-
tion att genomgå extern revision med 20 års mellan-
rum utan att det skall göras regelbundet. Det är ett
gammalt krav som vi har haft från de tre partiernas
sida, både när det gäller UD och när det gäller Sida.
Vi är överens om att en internrevision och en
controler-funktion är önskvärda och nödvändiga.
Man har de inspektörer som nämndes av fru Furubjel-
ke, men samtidigt skall man komma ihåg att de är
UD-tjänstemän i karriären och måste på det viset ändå
vara litet grand beroende av UD i sin granskning. Jag
tror alltså att externrevision och internrevision är
nödvändiga och att det är nyttigt att en organisation
med regelbundna mellanrum genomlyses utifrån.
Därför är det angeläget med en översyn.
Anf. 137 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Herr talman! Låt mig först citera ur betänkandet,
som vi gemensamt, i alla fall i denna del, har ställt oss
bakom: "Utrikesdepartementet har under de senare
årtiondena varit föremål för en rad externa gransk-
ningar i form av statliga utredningar och studier. Re-
visionens granskning hänvisar också till dessa tidigare
utredningar." Man anger sedan i tur och ordning Utri-
kesdepartementets egen utredning, SOU-utredningar,
Statskontorets effektivitetsstudier och en lång rad
andra projektutredningar på olika verksamhetsområ-
den. Detta är ingenting som har skett för 20 år sedan
utan från 1975 och framåt.
Vi menar, efter att ha hört revisorerna, att samar-
betet med revisionsfirman KPMG Bohlins utgör just
en sådan externrevision som vi kan önska. Därtill är
det få myndigheter över huvud taget som får så
mycket besök av statsråd, riksdagsledamöter och
andra svenskar. De sätter helt enkelt betyg på verk-
samheten och kommer hem med synpunkter. Jag
skulle därför vilja påstå att här sker en noggrann
granskning. Vi tycker i alla fall inte att den nu föran-
leder några åtgärder.
Anf. 138 BERTIL PERSSON (m) replik:
Herr talman! Jag tror att när det gäller ambitioner-
na för UD finns det en ganska bred samstämmighet.
Men jag tror ändå att det är viktigt att utgå från att
Riksdagens revisorer har skäl för sitt förslag, när de
föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad revisorerna i avsnitt 3 anfört om beho-
vet av en förutsättningslös och oberoende översyn av
utrikesförvaltningens struktur.
Anf. 139 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Herr talman! Riksdagens revisorers rapport inne-
håller väldigt många bra kommentarer och synpunk-
ter, som UD redan har tagit till sig. Jag är säker på att
man lyssnar på detta också.
En princip som vi har brukat hålla oss till i utri-
kesutskottet är att vi inte skall bestämma över UD:s
interna organisation eller över utrikesförvaltningen.
Bertil Persson sade tidigare i sitt anförande att vi inte
skall bestämma var ambassader och konsulat skall
ligga, och visst håller jag med om det. Men det är
väldigt mycket mer politik i att bestämma var och när
ambassader skall upprättas än vad det är att diskutera
om man skall eller vem som skall granska utrikesför-
valtningen, när vi därtill vet att en noggrann gransk-
ning redan har skett.
Anf. 140 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Från Vänsterpartiets sida vill vi säga
att den revisionsrapport som Riksdagens revisorer har
framlagt har varit väldigt nyttig. De har gjort en gedi-
gen genomgång av utrikesförvaltningens sätt att fun-
gera och lämnar också förslag på åtgärder. Vi vet ju
också, som har framförts här tidigare, att det har skett
en stor omorganisation på UD och att ett flertal åtgär-
der redan har vidtagits. Det gör att jag och Vänster-
partiet inte ser det som nödvändigt att nu sätta i gång
med en omfattande, ny utredning. Till skillnad från
vad Vänsterpartiet i många andra sammanhang brukar
hävda, skulle jag vilja säga till Moderaterna: Vänta ett
par år! Vi har just fått en utredning. Det finns anled-
ning att avvakta några år tills omorganisationen har
satt sig för att se hur den då fungerar.
Det är ju litet olika frågor som man lyfter fram i
den här rapporten från revisorerna. En som vi särskilt
har diskuterat är att revisorerna föreslår att det är
riksdagen som skall besluta om att lägga ned eller
upprätta ambassader.
Vi har grunnat väldigt mycket på det här från
Vänsterpartiets sida. Det är ju uppenbart att man från
regeringens sida har gjort en del misstag om vi bara
ser till den här perioden. Man är vad jag kan förstå
också klar över dessa misstag från regeringens sida.
Jag behöver bara påminna om nedläggningen av am-
bassaden i Zaire, i Kinshasa, för några år sedan -
alltså nuvarande Kongo. Där insåg man väldigt snabbt
att det med tanke på de konflikter och krig som har
rått där hade varit väldigt angeläget att ha en ambas-
sad på plats.
Därför är det ju frestande att säga att det vore bra
att låta riksdagen överta beslutanderätten och avgöra
om man skall lägga ned eller upprätta ambassad. Jag
tror ändå inte att det är den rätta modellen. Det vi har
landat på i det här utskottsbetänkandet är att regering-
en i större utsträckning faktiskt måste gå till riksdagen
och diskutera hur vi skall handlägga de här frågorna.
Det är det som är det väsentliga; att vi har en dialog
omkring det här. Det är viktigt att man inte bara dis-
kuterar, utan att man från UD:s och regeringens sida
faktiskt också tar till sig de här argumenten och lyss-
nar på vad riksdagen har att säga.
Moderaterna anser att den andel som utrikesrepre-
sentationen lägger på handelspolitiska åtgärder -
åtgärder för att främja svensk export osv. - är för
liten. Man vill öka den. Jag vill säga att jag tycker att
den delen av utrikesförvaltningen verkar väldigt väl
täckt. Man kan undra över det här, och jag har fått
svaret att kostnaderna är täckta. Men jag menar ändå
att den typen kritik inte förefaller relevant. Jag tycker
tvärtom att man ägnar sig för mycket åt exportfräm-
jande åtgärder. Jag tänker exempelvis på den uppse-
endeväckande situationen i Chile, Sydafrika och and-
ra länder. Där ägnar man sig åt att främja exporten av
JAS. Det tycker jag är synnerligen olämpligt. Man har
andra, viktigare uppgifter.
Jag menar att en del som redovisas i revisorernas
rapport, nämligen den som gäller arbetet med och
verksamheten omkring MR och demokrati, däremot är
för liten. Jag tror att det rörde sig om 1 % av arbetsti-
den som går åt till sådant arbete. Det var mycket för-
vånande med tanke på hur stor uppmärksamhet och
betydelse som både regering och riksdag fäster vid
just de frågorna. Jag menar att det snarare är det man
skulle kunna se på för att undersöka hur ambassader-
na kan göra mer arbete för att främja mänskliga rät-
tigheter.
Därför, herr talman, vill jag från Vänsterpartiets
sida bara konstatera att vi står bakom utskottets ma-
joritet i det här betänkandet.
Anf. 141 BERTIL PERSSON (m):
Herr talman! Jag tror att det är angeläget att kom-
ma ihåg att den omorganisation som är gjord på Utri-
kesdepartementet är en omorganisation av centralför-
valtningen här i Stockholm. Den har sannolikt varit
mycket framgångsrik. Men det är inte en översyn av
utlandsrepresentationen, och det är där vi alltså vill gå
vidare.
Det är faktiskt så att revisorerna har granskat. Och
det de kommer fram till i granskningen är just att UD
behöver en förutsättningslös och oberoende översyn.
Det tror jag faktiskt att det kan finnas skäl till. Nu tror
jag i och för sig att den här revisionsrapporten kom-
mer att bli en väckarklocka för Utrikesdepartementet
och att man kommer att ta till sig en hel del av de
synpunkter som finns.
Men man missar den förutsättningslösa och obe-
roende översyn som skulle kunna vara ytterligare en
stimulans - inte minst för ett litet exportberoende land
som Sverige. För jag är långt ifrån övertygad om att
den organisation som vi har med exportråd och Invest
in Sweden är optimal. Vi vet att önskemålen om om-
världsbevakning är starka från många av Sveriges små
och medelstora företag. Även här finns det en möjlig-
het att göra en insats för Sverige.
Anf. 142 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag kan instämma med Bertil Pers-
son om att huvuddelen av den omorganisation som
har skett på UD har legat på central administration.
Men jag menar ändå att man i revisorernas rapport har
lyft fram en rad frågor som rör utrikesförvaltningen
på fältet i olika länder och hur den fungerar. Vad jag
har kunnat förstå har man redan tagit till sig en del på
det området.
Det är också så, vad jag har förstått, att det sker en
hel del förändringar under resans gång. Vi har i ut-
skottet fått en redogörelse för hur man exempelvis på
ambassaden i Köpenhamn fick fria händer att utifrån
en given budget göra administrativa förändringar som
definitivt ledde fram till en bättre organisation och ett
bättre tillvaratagande av resurserna utan att det kosta-
de mer. Den typen av förändringar är vad jag förstår
fullt möjliga att genomföra i dag. Det hänger väldigt
mycket på initiativkraften vid den enskilda ambassa-
den.
Jag upprepar därför att jag inte alls vill avvisa frå-
gan om utredning och fortsatt revision av utrikesför-
valtningen. Jag menar bara att jag tror att det just nu
är bättre att låta den nya organisationen sätta sig och
därefter pröva frågan ånyo om något år.
Anf. 143 BERTIL PERSSON (m):
Herr talman! Jag instämmer i Eva Zetterbergs en-
tusiasm för vad man har gjort i Köpenhamn. Men vi
har ungefär 100 myndigheter till ute i världen, som
också kan behöva fundera igenom sin situation och få
samma möjligheter som de i Köpenhamn. Nu vet vi
att majoriteten kommer att avslå en sådan här över-
syn, men vi lovar att vi kommer att följa det hela.
Händer det inget i riktning mot de ambitioner som jag
tror att vi alla är överens om i utrikesutskottet så
kommer i alla fall vi att återkomma.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
9 § Miljövårdsarbetet och försurningen
Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU18
Miljövårdsarbetet och försurningen (förs.
1997/98:RR2)
Anf. 144 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
två reservationer. Det gäller reservationerna 2 och 4 i
det här betänkandet.
Det här betänkandet, herr talman, grundar sig på
ett material från Riksdagens revisorer. Med detta vill
jag med en gång säga att det innebär att det är ett
tungt material. Man får förutsätta att det är ett parla-
mentariskt väl förankrat material som ligger till grund
för betänkandet liksom också några reservationer som
har fogats till detta.
Det är här, herr talman, som den första mer över-
gripande märkligheten finns i utskottsmajoritetens sätt
att resonera. Allt det arbete som Riksdagens revisorer
seriöst har lagt ned på att utvärdera miljövårdsarbetet
i Sverige - och inte minst försurningen - spolas nu
bort av en annan uppsättning parlamentariskt förank-
rade ledamöter i jordbruksutskottet. Utskottet avslår
alltså alla de kloka förslag som Riksdagens revisorer
har framfört i sin rapport. Det kan man beklaga. Jag
gör det uppriktigt. Det är synd att Riksdagens reviso-
rers arbete inte har fått en uppföljning i jordbruksut-
skottets hantering.
Den andra övergripande iakttagelse man kan göra,
herr talman, är ju att det i det här betänkandet liksom i
många tidigare betänkanden och - är jag rädd - flera
kommande betänkanden, hänvisas till en för oss ännu
icke känd miljöproposition. Det hänvisas till en mil-
jöproposition som på något sätt skall lösa de framtida
frågetecknen kring miljöarbetet.
Det gäller, herr talman, i materialet omkring lag-
stiftning som styrmedel. Där hänvisar man till en
miljöpolitisk proposition. Men framför allt gäller det
naturligtvis förslagen om ekonomiska styrmedel. Där
säger man: "Vissa av dessa förslag torde utskottet få
anledning att återkomma till i samband med riksda-
gens behandling av den aviserade propositionen om
miljöpolitiken."
Då frågar man sig: När kommer riksdagen att få
möjlighet att ta ställning till den miljöpolitiska pro-
position som nämns på det sättet? Jo, det kan jag
berätta, herr talman. Det kommer att bli någon gång,
mellan tummen och pekfingret, i februari/mars nästa
år om den miljöpolitiska proposition läggs fram som
aviserats till slutet av april detta år.
Det blir motionstid, sommaruppehåll, val och
budgethantering i riksdagen under hösten. Då är vi
framme i februari eller mars nästa år. Jag tycker att
det är orimligt att man hänvisar politiska förslag till
något som har en så avlägsen hantering.
Detta var några övergripande synpunkter. Därefter
skall jag beröra de två delar som är litet extra knepi-
ga.
Den första gäller de ekonomiska styrmedlen och
deras användning i miljöarbetet. Det är uppenbart att
riksdagens revisorer vill att man skall arbeta vidare
med de ekonomiska styrmedlen på det nationella
planet. Riksdagens revisorer pekar också på det som
inte är ovanligt, nämligen möjligheten av en utredning
av detta arbete.
Det slumpade sig på det sättet att det faktiskt är ett
krav som är identiskt med det krav som Centerpartiet
ställer i en motion där vi utöver att understryka för-
träffligheten i Riksdagens revisorers arbete också
pekar på det gedigna arbete som Skatteväxlings-
kommittén har lagt ned på den delen av arbetet, dvs.
införande av ekonomiska styrmedel. Där formades en
majoritet framför allt med Socialdemokraterna och
Centern som garanter för ett synsätt som hyllar skat-
teväxling och ekonomiska styrmedel. Av detta har det
nu blivit intet i betänkandet från jordbruksutskottets
majoritet anförd av Socialdemokraterna. Jag beklagar
det, och det är naturligtvis skälet till att jag med visst
eftertryck yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet.
Den andra delen gäller Naturvårdsverkets roll. Jag
skall på en gång säga och understryka att det är ett
utmärkt arbete som Naturvårdsverket har genomfört.
Men i likhet med Riksdagens revisorer menar vi i
Centerpartiet att miljövårdsarbetet har förändrats. Det
är nya villkor som gäller. Vi har haft en Riokonferens.
Vi har ett lokalt Agenda 21-arbete. Rollfördelningen i
samhället är i dag annorlunda än den var när Natur-
vårdsverket tillkom på 60-talet. Detta måste rimligen
på något sätt återspeglas i den instruktion och i de mål
som Naturvårdsverket har som grund.
Nu säger utskottsmajoriteten att Naturvårdsverket
självt har utrett sin framtida roll och att man också på
egen hand har beslutat om en ny organisation. Det
låter sig möjligen sägas, men det är väl inte riktigt
därifrån som målen för verksamheten skall bestäm-
mas. Det är väl bra att man organiserar sig klokt, men
rimligen måste det politiska systemet företrätt av
regering och riksdag ta ett ansvar för utformandet av
målen.
I likhet med Riksdagens revisorer menar vi att det
är rimligt att begära att regeringen tillsätter en utred-
ning för att just klarlägga verkets framtida mål och
inriktning.
Jag tycker, herr talman, att det är litet synd att ut-
skottsmajoriteten lägger det gedigna arbete som Riks-
dagens revisorer har utfört på hyllan eller i pappers-
korgen. Det finns mycket där som är värt att beakta.
Många av dessa förslag, liksom Centerns motioner,
grundar sig på en klok verklighetsuppfattning i dessa
delar. Det är litet tråkigt att vi nu sent omsider har
kommit till insikt om att den miljöpolitiska proposi-
tion som skulle ha kunnat peka ut mål och inriktning
för miljöverksamheten inte kommer att avgöras av
denna riksdag. Den kommer inte att avgöras av någon
riksdag under detta år. Det beklagar jag, herr talman.
Anf. 145 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Utan att vara polemisk kan jag säga
att det största problemet kanske inte är vad vi admi-
nistrativt gör utan att det faktiskt fortfarande sker en
försurning i våra marker.
Försurningen uppmärksammades för 30 år sedan.
Man skulle ha önskat att problemen nu var lösta, men
tyvärr är det inte alls på det sättet. Den fortgår allt-
jämt.
Många av de problem som vi har i Sverige baseras
bl.a. på att vi har sura berggrunder, gnejs och granit,
vilket innebär att den svenska jorden har mycket svårt
att stå emot försurning. Det är en helt annan sak i
länder som har basiska bergarter och kalk.
Vi kan konstatera att det fortfarande finns över
10 000 sjöar och 100 000 kilometer försurade vatten
som inte behandlas. Det är ungefär 20 000 sjöar och
120 000 kilometer vattendrag som har försurats så
allvarligt att man kan se att det har gett biologiska
skador. Faktum är att försurningen fortfarande är ett
av de största hoten mot biologisk mångfald i svensk
natur.
Det är inte bara sjöar som drabbas utan även sko-
gen. Ibland är jag litet ledsen för att pH-skalan är
uppsatt som den är. Det betyder att ett snäpp innebär
en försurning som är tio gånger värre än tidigare.
Om man tittar i jorden i skogen i dag ser man att
det allt lägre pH-värdet börjar komma ned en bra bit i
marken, vilket får till följd att metaller faller ut och att
många av de organismer som har funnits i skogsmar-
ken och som är absolut nödvändiga för att skogen
skall kunna vara frisk och grön slås ut, t.ex. många
svampar och träd som bildar mykhorriza. Det är en
förutsättning för att träden skall må bra. Många av de
skogsskador som vi i dag börjar se beror fortfarande
på försurningen.
Trots att det har skett en 40-procentig reduktion
av svaveldioxidutsläppen i Europa räcker det inte alls.
Det skulle behövas en reduktion med ungefär 75 %
för att naturen skulle ha en möjlighet att återhämta
sig. Det är alltså mycket allvarliga problem som vi
diskuterar. De handlar betydligt mer om vilka åtgär-
der som vi måste vidta än om hur vi organiserar Na-
turvårdsverket.
Miljöpartiet inser att detta inte är sista gången som
vi diskuterar försurningen i denna kammare. Men vi
har hälsat rapporten från Riksdagens revisorer med
viss tillfredsställelse och inser att den får ses som en
rapport på vägen mot de kraftfulla åtgärder som måste
vidtas. Vi vet att allt som skall göras inte kan göras i
Sverige. Många av de försurande ämnena vi har t.ex.
från trafiken alstras här och påverkar den svenska
naturen, och i fråga om det kan vi göra mycket, be-
tydligt mer än vad som i dag sker.
Miljöpartiet anser att förutsättningen för att kom-
ma till rätta med denna situation och skapa ett samhäl-
le som är långsiktigt ekologiskt hållbart är att vi tar
till ekonomiska medel, att vi skapar en grön skatte-
växling som innebär att man höjer skatten på råvaror,
energi och utsläpp och sänker skatten på arbetskraft.
Vi måste skapa ekonomiska incitament för att skapa
det ekologiskt långsiktigt hållbara samhället. Detta
har diskuterats oerhört mycket, men man kommer
ingenstans. Detta känns oerhört frustrerande. Jag vet
inte om det för så många steg framåt att beställa nya
utredningar.
Vi i Miljöpartiet har varit ganska konkreta i våra
förslag, något som kanske skiljer oss från andra parti-
er i riksdagen. Vi menar att det nu är dags att sätta
ned foten och säga att vi skall växla 25 miljarder
kronor för åren 1999-2000. Vi skulle vilja ha ett
principbeslut om att en skatteväxling av ytterligare
100 miljarder kronor skall ske inom 15 år. Det är dags
att ta de första stegen för att knyta ihop det ekologiska
och ekonomiska samhället, så att vi får en utveckling
som skapar det ekologiskt långsiktigt hållbara samhäl-
le som vi vill ha.
I detta betänkande finns det också en reservation
från Miljöpartiet i vilken miljöforskningen tas upp.
Det är något som vi har debatterat många gånger här.
Vi är missnöjda med att miljöforskningen nu skall
bekostas av MISTRA, eftersom vi anser att mycket av
den forskning som är nödvändig och som det blir
svårt att alla gånger förutse faller mellan stolarna.
För någon vecka sedan var det en artikel i Dagens
Nyheter som var mycket kritisk till just hur pengarna
till miljöforskningen fördelas. Man menade att en stor
del av den nödvändiga forskningen kommer att stå
utan medel. Detta är mycket olyckligt i den situation
som jag just har beskrivit, att vi fortfarande kan se att
de nu välkända och gamla problemen fortfarande
existerar. Vi har också diskuterat detta i samband med
diskussionen om hur mycket pengar som måste avsät-
tas till kalkning. Och tyvärr är det på det sättet att så
länge som vi har den situation som vi har måste vi
kalka i sjöar och vattendrag för att kunna bibehålla
den biologiska mångfald som vi har.
Naturligtvis är inte det heller någonting som lång-
siktigt är hållbart men vi måste i alla fall se till att det
vi vill bevara finns bevarat den dagen vi kan skapa en
politik som på sikt ser till att naturen inte fortsätter att
försuras.
Vi i Miljöpartiet stöder självfallet våra reservatio-
ner men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till
reservation 3.
Anf. 146 ALF ERIKSSON (s):
Herr talman! Riksdagens revisorers förslag om
miljövårdsarbetet och försurningen är ett väl genom-
arbetat förslag på ett mycket viktigt område. Försur-
ningsfrågorna har inte alltid fått den uppmärksamhet
som de förtjänar.
Här i Norden är vi, som tidigare här sagts, speci-
ellt känsliga för nedfallande försurande ämnen. Det
stora problemet är faktiskt att nedfall av detta slag
inte känner några nationsgränser. Därför behövs det
ett internationellt samarbete för att vi skall kunna
komma till rätta med denna problematik. Närmare
85-90 % av nedfallet över Sverige har sitt ursprung i
andra länder. Det är inte så att ingenting hänt på om-
rådet. Bl.a. på svenskt initiativ i EU diskuterar både
parlamentet och kommissionen långtgående regler för
att minska de försurande nedsläppen över Europa.
I stort gör utskottet samma bedömning som den
som revisorerna gör i sin rapport. Jag har litet svårt att
förstå utskottets ordförande när han säger att utskottet
avstyrker alla kloka förslag, för det gör vi faktiskt
inte. Många av förslagen diskuteras nu i utskottsarbe-
tet i samband med miljöbalken. En del av de andra
förslagen återkommer i den stora miljöpropositionen,
som beräknas ligga på riksdagens bord den 20 april.
Jag har alltså litet svårt att förstå att Lennart Daléus
bara har två reservationer, vilka trots allt är ganska
begränsade, om det nu finns så mycket gott för övrigt.
Mot den bakgrunden föreslår utskottet inga till-
kännagivanden till regeringen. Vi kommer ju snart att
få upp de här frågorna till beredning igen. Jag kom-
mer därför enbart att uppehålla mig vid de reservatio-
ner som har lagts fram.
Reservation 1 från Miljöpartiet, vilken Gudrun
Lindvall inte yrkade bifall till, handlar om försur-
ningsforskningen. Utskottet konstaterar att verklighe-
ten är den att miljöforskningen trots allt totalt sett
under senare år har fått större anslag genom EU och
MISTRA jämfört med tidigare.
Reservationerna 2 och 3 handlar om ekonomiska
styrmedel, som både Lennart Daléus och Gudrun
Lindvall berörde. Inte heller här har utskottet någon
annan uppfattning än revisorerna. I dag använder vi
en hel del ekonomiska styrmedel, bl.a. när det gäller
handelsgödsel. Instrumentet är dock inte så enkelt.
Det snedvrider nämligen den internationella konkur-
rensen om vi genomför detta enbart på det nationella
planet. Därför måste man vara helt säker när man gör
det här. Helst skall det göras gemensamt, och på det
sättet jobbar vi ju i EU.
Ett annat problem med de ekonomiska styrmedlen
är att det här inte är ett sätt att finansiera den statliga
verksamheten. De pålagor som vi lägger på miljön för
att åstadkomma en förbättring skall ju resultera i att
förbättringen blir sådan att problemen försvinner.
Därmed försvinner också intäkterna. Frågan om eko-
nomiska styrmedel i ett principiellt perspektiv tas
också upp i miljöpropositionen i april.
Det är inte första gången som frågan om Natur-
vårdsverkets roll återkommer. Revisorerna anser att
verkets roll behöver diskuteras när miljöpolitiken
flyttar fram sina positioner. Just den frågan är nu
aktuell. Vi skall diskutera målen i miljöpolitiken när
den miljöpolitiska propositionen kommer. Det är dock
litet avigt att diskutera en organisation och inriktning-
en på ett statligt verk innan vi har färdigdiskuterat
målen. Därför skall vi ta de här sakerna i rätt ordning.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag med några
ord beröra den kritik som Lennart Daléus framför om
att vi inte får behandla miljöpropositionen i vår. I sak
har detta ingen betydelse. Åtgärderna kommer nämli-
gen att kunna träda i kraft vid samma tidpunkt. Pro-
positionen läggs alltså fram i vår, och alla får lämna
sina synpunkter och motionera på den. Vi får alltså
möjlighet att diskutera de miljöpolitiska målen under
sommaren och hösten.
Herr talman! Mot denna bakgrund yrkar jag bifall
till hemställan i betänkandet och avslag på samtliga
reservationer.
Anf. 147 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Alf Eriksson leker med ord när han
säger att vi skall diskutera de miljöpolitiska målen när
miljöpropositionen kommer. Det skall vi inte alls! Vi
- med "vi" avses denna kammare, detta riksmöte -
kommer inte att få göra det. En proposition kommer
att läggas på bordet och den kommer att ligga där tills
den blir trött. Det kommer att vara på det sättet. Vi
kommer alltså inte att få möjlighet att diskutera pro-
positionen; detta på grund av regeringens senfärdig-
het. Det har jordbruksutskottet i dag slagit fast i ett
betänkande som vi justerat. Det är inte jag, Lennart
Daléus, som tycker detta, utan detta tycker jord-
bruksutskottets majoritet.
Alf Eriksson undrar varför jag inte till alla delar
yrkar bifall till rapporten från Riksdagens revisorer.
Jag har tagit upp de saker i Riksdagens revisorers
arbete som är direkt operationella. Det är alltså en lek
med ord, herr talman, när Alf Eriksson säger att man
inte har avstyrkt Riksdagens revisorers material. Nej,
man säger att det inte bör medföra någon särskild
åtgärd från riksdagens sida. Skillnaden är hårfin. Kort
sagt: Man bryr sig inte om vad Riksdagens revisorer
säger.
Det finns två operationella förslag från Riksda-
gens revisorer. Dessa tycker jag bör bifallas. Om man
inte tycker om det här arbetet måste Alf Eriksson
kunna svara på frågan: Hur har Per Olof Håkansson -
Alf Erikssons partikollega i Riksdagens revisorer -
tillsammans med några andra resonerat? Vilken var
deras tanke - för att nu tränga in i den socialdemo-
kratiska tankevärlden - när de säger att regeringen
därför bör se över verkets instruktion? Vad innebär
det med socialdemokratisk terminologi? Har det nå-
gon operationell betydelse? Man säger också: "En
undersökning av möjligheten att öka användningen av
ekonomiska styrmedel kan ske - - -." Vad innebär
det? Har det någon reell betydelse?
Anf. 148 ALF ERIKSSON (s) replik:
Herr talman! Det är en något akademisk diskus-
sion som Lennart Daléus för om att bry sig om vad
revisorerna kommit fram till. Det är väl inte så att
revisorernas skrivelse enbart lämnas till riksdagen.
Jag är övertygad om att den läses också i Regerings-
kansliet och att man tar vara på de synpunkter som
revisorerna har. Där har vi i majoriteten sagt i betän-
kandet att vi avvaktar tills de kommer på riksdagens
bord och förutsätter naturligtvis att man tar hänsyn till
skrivelserna.
Så till miljöpropositionen. Får jag fråga Lennart
Daléus vad det är som gör honom så orolig på grund
av att vårriksdagen inte hinner behandla miljöpropo-
sitionen. Som jag nämnde i mitt huvudanförande blir
det ur miljöpolitisk synpunkt ingen tidsförskjutning.
För miljöns skull har det ingen betydelse. Då är min
fråga: Vad är det som gör Lennart Daléus så orolig?
Måhända är han orolig för att det skall bli en annan
majoritet i riksdagen efter valet så att han inte får
gehör för sina miljöpolitiska synpunkter på det sätt
som han nu upplever att han får.
Anf. 149 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Det här blir litet av en charad. Nu
säger Alf Eriksson att revisorernas rapport inte bara är
ställd till riksdagen utan läses också av regeringen.
Vad är det för någonting? Riksdagens revisorers rap-
port är ställd till oss. Det är därför som vi med visst
allvar har behandlat den i jordbruksutskottet. Den är
ställd till oss. Vi har inte suttit och skenbehandlat den
i utskottet. Det kan inte vara meningen att vi skulle
vänta till att regeringen till äventyrs behagar läsa
rapporten och möjligen skriva någon proposition, som
möjligen kommer till riksdagen. Vi har fått den till
behandling. Det har vi gjort. Socialdemokraterna har
avstått från att ta hänsyn till de förslag som Riksda-
gens revisorer har lagt fram. Konstigare är det inte.
Man vill inte fatta de besluten.
Det andra inlägget visar litet på den socialdemo-
kratiska maktarrogansen, kan man säga. Eftersom
propositionen inte kommer förrän senare spelar det
ingen roll när den kommer, det spelar ingen roll för
miljön. Det skulle, herr talman, ha kunnat vara på det
sättet att regeringen hade lagt fram en proposition i
riksdagen i vår som vi hade motionerat på och där
utskottet och riksdagen hade kanske fattat ett klokt
och offensivt beslut på flera områden, som hade lett
till snabba omedelbara åtgärder som hade gagnat
miljön. Detta omöjliggörs genom den socialdemokra-
tiska regeringens agerande. Det är det som är proble-
met. Jag är inte orolig, Alf Eriksson. Jag bara ser att
det är en maktarrogans som leder till att man tror att
man kan lägga fram sakerna när man vill, och det
spelar ändå ingen roll för miljön. Herr talmannen vet
bättre än jag vilka bekymmer riksdagen har med att
pussla ihop så att motioner kommer i tid och får den
behandling som de enligt demokratin och parlamen-
tarismen rimligen förtjänar. Där har miljöministern
och regeringen svikit - det råder ingen tvekan om det
- liksom socialdemokraterna gjort när det gäller att ta
hänsyn till vad revisorerna har sagt.
Anf. 150 ALF ERIKSSON (s) replik:
Herr talman! Visst har i alla fall majoriteten be-
handlat revisorernas skrivelse med allra största allvar.
Men verkligheten är den att alla förslag skall beredas.
Vi hade inte vunnit någonting i tid med att skicka ett
tillkännagivande till regeringen för att påbörja en ny
beredning när en beredning redan pågår. Så enkelt är
det, Lennart Daléus.
Jag tycker inte att Lennart Daléus skall ta sådana
ord som maktarrogans i sin mun i kammaren. Jag
fanns i kammaren vid motsvarande tid under förra
mandatperioden och kunde då konstatera att det ram-
lade in ett förslag till miljöbalk som inte hann behand-
las av den riksdagen. Det är också arrogans.
Anf. 151 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag skall försöka komma ut i naturen
i de här frågorna på något vis. Försurningen finns
möjligen också här hos vissa, men den är allvarligare i
naturen.
Jag skulle vilja höra om Alf Eriksson hyser samma
oro som jag över att det enbart är 45 % av de sjöar
som skulle behöva kalkas som kalkas i dag. Delar Alf
Eriksson den uppfattning som vi och jag har att skall
vi klara en biologisk mångfald, som många anser
aldrig varit så trängd i Sverige som nu, måste kalkan-
slagen öka. Det biologiska behovet motsvarar ungefär
600 miljoner per år. Det är min första fråga.
Det andra jag vill ta upp är att jag är litet förvånad
över att Alf Eriksson hävdar att skälet till att man inte
skall kunna skatteväxla i dag är att det skulle sned-
vrida konkurrensen. Är inte Alf Eriksson medveten
om att Sverige har även internationellt sett mycket
höga arbetsgivaravgifter? Det har varit en medveten
politik från socialdemokraternas sida. Men vi har
mycket låga elpriser. Det finns många som i EU
skulle kunna hävda att vi har så låga elpriser att det
skulle kunna snedvrida konkurrensen.
Jag har svårt att förstå vilket samhälle Alf Eriks-
son ser i framtiden. Tror Alf Eriksson att vi får ett
samhälle som är totalt oberoende av energi och råva-
ror? Det måste nämligen vara förutsättningen för att
säga att skatter på råvaror och energi skall försvinna.
Jag måste säga att jag har svårt att se ett sådant sam-
hälle.
Jag skulle också vilja höra litet om Alf Erikssons
syn på det faktum att många av forskarna på miljöom-
rådet uttrycker en stark oro därför att de ser att med-
len från MISTRA fördelas på ett felaktigt sätt. Delar
Alf Eriksson den oron, eller har de forskare som ut-
trycker denna oro bara fel?
Anf. 152 ALF ERIKSSON (s) replik:
Herr talman! Kalkningen är ett problem så länge
vi behöver kalka. Men jag konstaterar att jag inte
hittat något kalkningsobjekt som man har försökt få
pengar till under de senaste tre åren som inte fått
medel. Vi har medel så de räcker i den omfattning
som ansökningarna kommer in. På det sättet skall vi
naturligtvis fortsätta.
Jag nämnde i mitt anförande beträffande skatte-
växling att vi använder ekonomiska styrmedel. Men
vad jag vill påskina är att de inte är möjliga att använ-
da precis hur som helst, utan man måste ta hänsyn till
de problem som jag pekade på när man skall använda
det instrumentet. Därför fordras det mycket noggrann
eftertanke innan man gör det. Vi kan inte använda
skatteväxling som en stabil statlig finansiering. Det är
det instrumentet alldeles för trubbigt för. Men jag
avvisar inte ekonomiska styrmedel, utan låt oss ta den
diskussionen, Gudrun Lindvall, när miljöpropositio-
nen kommer om en månad. Då är den väl beredd, och
vi får möjlighet att ta upp detta på nytt.
Anf. 153 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! När det gäller försurade sjöar kan
man säga att vi vet att behovet att kalka är mycket
större än vad som kalkas. Från många länsstyrelser får
man höra när man kommer in med ansökan att det inte
är någon idé att ansöka, för det finns inga pengar.
Länsstyrelserna har drabbats av någon sorts trötthet
på de ständiga besparingarna. Det biologiska behovet
är större. Det finns också många som skulle vilja få
till stånd större kalkning. I år finns det 178 miljoner
därför att man har sparat under några år. Behovet av
kalkningspengar varierar litet över åren för de objekt
som kalkas.
Det stora problemet är att det finns en så stor
mängd sjöar och vattendrag som man över huvud
taget inte har börjat kalka. Ett problem till är att vi
faktiskt inte vet vad som skulle ske om vi slutade
kalka. Återförsurningen skulle kunna få dramatiska
ekologiska konsekvenser. En effekt av kalkningen har
varit att många av de metaller som lakas ut binds till
sedimenten på sjöbotten. Om dessa sjöar på grund av
utebliven kalkning skulle försuras skulle en stor
mängd metaller komma loss. Det skulle kunna innebä-
ra en ekologisk katastrof för många områden. Men det
är en fråga som vi kommer att ta upp fler gånger.
När det gäller skatteväxling kommer vi kanske
inte längre. Jag skulle vilja ställa en fråga. Alf Eriks-
son säger när det gäller ikraftträdandet av förslagen i
miljöpropositionen att det inte spelar någon roll att vi
har ett val emellan. Skall vi tolka det som att de för-
slag som kommer är så pass luddiga och dåliga att det
kanske inte spelar någon roll att vi får en borgerlig
regering med Moderaterna som ledare? Skall jag
tolka det så? I så fall måste jag hysa stor oro för att
miljöpropositionen inte kommer att bli tillräckligt
radikal.
Anf. 154 ALF ERIKSSON (s) replik:
Herr talman! Jag reagerar när Gudrun Lindvall sä-
ger att man har tröttnat på att söka anslag för kalk-
ning. Detta påstående saknar grund. Om det skulle
vara så att det finns grund för det påståendet beror det
på dem som har drivit en väldig kampanj om minska-
de kalkningsanslag.
Man har sagt att det inte finns några pengar till
kalkning. Verkligheten är den att det varje år har
blivit pengar över på kalkninganslaget. Det är san-
ningen. Att man inte har fått några medel kan inte
vara orsaken till att man har tröttnat på att söka. Så är
det inte.
Anf. 155 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! För att spara kammarens tid hade jag
inte tänkt gå upp i debatten i det här ärendet. Men
som diskussionen har utvecklats vill jag ändå deklare-
ra att jag känner bekymmer över den handlingsför-
lamning som man måste uppleva att regeringen karak-
teriseras av. Jag kan i huvudsak instämma i det som
Lennart Daléus har sagt här tidigare.
Jag vill också klart slå fast att ingen skall behöva
tvivla på Folkpartiets engagemang när det gäller eko-
nomiska styrmedel. Vi hade redan på 60-talet till-
sammans med Centerpartiet motioner om ekonomiska
styrmedel och en motion om skatteväxling i början på
70-talet. Men det tog lång tid innan vi fick övriga
partier att acceptera detta synsätt.
Ibland undrar jag om synsättet är riktigt uppfattat.
Bl.a. har vi nu i dag fått höra att Alf Eriksson säger att
problemen försvinner om man inför ekonomiska
styrmedel i form av miljöskatter. Men så är det van-
ligtvis inte. Utsläpp av olika ämnen stabiliseras på en
annan nivå än dagens. Vi kommer alltså att kunna
minska utsläpp. Men det kan vara en rimligt stabil
skattebas, fastän stabil på en annan nivå än dagens.
Visst kan ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken
också bidra till en mer permanent inkomst till stats-
kassan.
När man däremot läser reservation 2 om ekono-
miska styrmedel som Centerpartiet står för tycker jag
att det är svårt att se att det förslaget snabbare skulle
åstadkomma någonting än majoritetstexten i betän-
kandet. Majoritetstexten i betänkandet är ändå rätt
kraftfull. Den talar om att ekonomiska styrmedel har
visat sig effektiva för att hejda och minska miljöhot.
Den säger också att Sverige bör vara pådrivande i det
internationella arbete som är så viktigt för att bekäm-
pa de globala och regionala miljöhoten. Det måste vi
alla kraftfullt ställa upp på. Från Folkpartiets sida vill
vi se konkreta förslag inom detta område.
Vi i Folkpartiet har uttryckt vår uppfattning om
Naturvårdsverkets roll genom att vi ställer oss bakom
reservation 4 om att det bör tillsättas en utredning för
att klara ut den.
Jag har ytterligare en liten kommentar. När Alf
Eriksson säger att det för miljöns skull inte spelar
någon roll om riksdagen fattar beslut i maj 1998 eller
det dröjer till februari 1999 har jag svårt att förstå det.
Då måste man väl ändå nedvärdera riksdagens infly-
tande om man säger att det inte har någon betydelse
när riksdagen fattar sina beslut. En sådan allvarlig
tidsfördröjning av ett riksdagsbeslut måste självklart
spela en roll för verkligheten.
Anf. 156 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Jag skall fatta mig väldigt kort. Jag
skall bara ta en enda replik. Det Lennart Fremling
säger om Folkpartiets förkärlek för ekonomiska styr-
medel är attraktivt. Men det måste till någon opera-
tionell handling också.
Riksdagens revisorer, med representation från
bl.a. Folkpartiet, har genom sin rapport förelagt riks-
dagen ett antal konkreta förslag när det gäller att
använda ekonomiska styrmedel. Så långt är det bra.
Om de förslagen säger nu utskottsmajoriteten i
jordbruksutskottet, till vilken Lennart Fremling sällar
sig: "Med hänvisning till det ovan anförda är utskottet
emellertid inte berett att i detta sammanhang särskilt
förorda någon av de åtgärder som föreslås av reviso-
rerna. Förslaget bör i denna del inte föranleda någon
ytterligare riksdagens åtgärd."
Det är knappast att vara särskilt offensiv med att ta
till sig och införa ekonomiska styrmedel. Det är det
som är problemet. Det räcker inte med en allmän
förkärlek för dem. Det måste också till praktisk hand-
ling i denna kammare.
Herr talman! Jag skall inte ta någon ytterligare
replik.
Anf. 157 LENNART FREMLING (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag kan instämma i det. Men som ar-
betsfördelningen är behöver vi också få förslag från
regeringen att besluta om.
Anf. 158 ALF ERIKSSON (s) replik:
Herr talman! Jag skall inte heller bli långrandig.
Men jag måste få ställa en fråga till Lennart Fremling.
Hur kan de vara ekonomiska styrmedel om de även
långsiktigt skall ge en stadig inkomst till statskassan?
Det kan jag inte kalla för ekonomiska styrmedel, utan
det är en skatt.
Här kommer en framåtriktad, progressiv miljöpro-
position den 20 april. Jag har inte sagt att det skall
fattas beslut om den i riksdagen i februari 1999. Pro-
positionen läggs fram den 20 april. Såvitt jag känner
till kommer det inte att försena ikraftträdandet av
förslaget.
Anf. 159 LENNART FREMLING (fp) re-
plik:
Herr talman! Miljöskatter är exempel på ekono-
miska styrmedel. Jag tror kanske inte att jag här kan ta
den föreläsning som vi skulle kunnat haft på ett mer
vetenskapligt plan i början på 1970-talet om de eko-
nomiska styrmedlen.
Det är självklart att olika användning av olika
komponenter, ämnen, råvaror och även utsläpp i pro-
cesser påverkas av vad det kostar. Därför kommer
utsläppen att minska om man tar ut miljöavgift för att
utsläppet sker.
Normalt sett är man ändå angelägen om att bedri-
va en sådan verksamhet som har dessa utsläpp. Men
de kommer att hamna på en mycket lägre nivå än vad
de annars skulle ha om inte miljöskatten hade funnits.
I de flesta fall försvinner inte dessa utsläpp helt.
Men de stabiliseras på en annan nivå. Det sker en
avvägning mellan olika resurser. Jag tycker inte alls
att det är något konstigt.
Sedan kan jag vända på frågan vad gäller beslutet
om miljöpropositionen. När räknar Alf Eriksson med
att riksdagen skall kunna fatta beslut om den mil-
jöproposition som nu kommer att läggas fram i april?
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
10 § Jakt och viltvård
Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU19
Jakt och viltvård
Anf. 160 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Det här betänkandet baseras bl.a. på
en del motioner från Miljöpartiet. Jag tänker kort
uppehålla mig vid en del av de reservationer vi har
och också en del av det som står i vårt särskilda ytt-
rande. Vi är medvetna om att många av dessa frågor
beslutas av regeringen, men samtidigt måste det stå
riksdagen fritt att agera. Konstitutionellt är det natur-
ligtvis möjligt.
Vi har tagit upp två fågelarter som är mycket
trängda i dag som exempel på områden där jaktpoliti-
ken behöver förändras. Det gäller här enkelbeckasin
och tjäder.
Enkelbeckasinen är en art som minskar mycket
kraftigt. Vi kan se att 75 % har försvunnit sedan mit-
ten av 1970-talet. Skälen till detta kan vara många. Ett
kan vara att den biotop som enkelbeckasinen behöver,
sumpskog, är en av de biotoper som har försvunnit i
störst utsträckning. Närmare bestämt har 350 000
hektar försvunnit de senaste 20 åren. Detta har inte
kompenserats på något vis och kommer inte heller att
kompenseras i framtiden. I och för sig räknar Natur-
vårdsverket med att ungefär 4 200 hektar våtmark
kommer att skapas på åkermark. Men dels blir den
biotopen en annan än den som enkelbeckasinen ibland
vill ha, dels kommer den på intet sätt att kompensera
det stora bortfall som varit.
Enkelbeckasinen är en mycket liten fågel som vä-
ger ungefär 100 gram. Jakttiden under hösten är gene-
rös. Enkelbeckasinen kan förväxlas med dubbelbeck-
asin, som är en mycket sällsynt fågel. Den finns i
hotkategori 4, hänsynskrävande. Av den arten finns
det bara 2 000 individer av i Sverige, och den är
mycket svår att vid jakt skilja från enkelbeckasin. Det
är dessutom mycket svårt att avgöra vilken art det är
när jägaren har den skjuten i handen. Vi menar att det
med tanke på utvecklingen för enkelbeckasinen med
en brant minskning av populationen helt enkelt inte
finns någon ränta att ta ut. Förutsättningen för att det
skall finnas är att antalet föräldradjur är konstant från
vår till vår, och så är det inte med enkelbeckasinen.
På samma sätt förhåller det sig med tjädern. I vis-
sa områden har 80 % av populationen försvunnit de
senaste 20 åren. Även här finns en mängd olika orsa-
ker. Tjädern är för det första mycket kräsen i val av
biotop. En hona vill ha ganska öppen mark med stor
tillgång till insekter, den vill ha våtmark vissa tider
samt varierad skog. I det moderna skogsbruket håller
den varierade skogen på att försvinna. För det andra
är jakttiden mycket generös även för tjäder.
Vi menar att det finns all anledning att se över
varför populationen går så starkt tillbaka och sedan
fundera på hur vi skall göra för att kunna behålla
tjädern i de svenska markerna. Innan vi vet skälen till
att den försvinner och vilka åtgärder som måste vid-
tas, finns det all anledning att strypa jakten under den
tiden. Ekologisk långsiktig hållbarhet måste vara
vägledande för jakten, och vi menar att det inte är så i
dag.
Jag är också mycket förvånad över att det i Sveri-
ge fortfarande jagas arter som är uppförda på Artda-
tabankens hotlista. Det innebär att ingenting händer
när en art blir uppförd där, vilket det borde göra.
Såväl tjäder som sädgås och stjärtand jagas trots att
de är hotade arter i Sverige. Vi menar att det borde
finnas en koppling här: Är arten hotad skall den inte
jagas. Man kan dessutom ifrågasätta om jakt över
huvud taget skall bedrivas på många av de fågelarter
som jagas i dag. Som jag sade tidigare finns det andra
arter med en brant nedgång i populationen som vi
fortfarande jagar.
Vi har också i flera sammanhang framfört mycket
kritiska synpunkter på jakt under häckningstid. Vi
menar att det borde vara självklart att det inte skall
jagas i våra svenska marker under den reproduktiva
tiden, vår och sommar, när det finns mycket smått i
markerna. Jag har förstått att denna uppfattning delas
både av personer som inte jagar och av många jägare.
De menar att jakt under häckningstid är något av en
skamfläck för Sverige, och de skäms litet över att det
förekommer. Det ger också jakten ett kanske oförtjänt
dåligt rykte. Jag är förvånad över att inte jägarorgani-
sationerna står i första ledet och försöker få bort detta
för att ge jakten ett gott namn.
I en reservation tar vi också upp det faktum att
jakt med hagel i fågelflockar orsakar mycket lidande.
I Danmark har undersökningar gjorts som visar att en
stor del av de gäss som dödas har gamla hagel i sig.
Detta är helt oacceptabelt.
I en reservation har vi tagit upp småviltsjakten i
fjällen som enligt vår mening inte är ekologiskt håll-
bar och acceptabel med den utformning den har i dag.
Vi kan se att jakttrycket i vissa områden är betydligt
högre än vad populationen tål. Vi kan också se att
jakten inte är anpassad till att det finns flera som vill
dela på t.ex. ripan som byte. Jaktfalk och kungsörn är
faktiskt beroende av ripa under vintern. Tas det för
mycket under jakten på hösten klarar sig inte jaktfal-
ken och kungsörnen i fjällen under vintern.
Vi har lagt fram en motion med mycket konkreta
förslag till hur småviltsjakten skulle kunna göras
ekologiskt riktig. Förslagen har uppskattats mycket av
många forskare som sysslar med ekologi och är
mycket insatta i frågorna. De har också uppskattats
mycket av många ornitologer och från jägarhåll.
Framför allt lokala jägare känner att den småviltsjakt
som finns i dag gör det omöjligt att bedriva jakt för
dem som känner ett litet större ansvar för viltet efter-
som de bor där. De avstår för att det skall finnas några
ripor kvar i framtiden.
Vi har också ett långt särskilt yttrande där vi bl.a.
tar upp skyddsjakt på säl. Om det har jag haft en in-
terpellationsdebatt med jordbruksministern och till
min stora glädje fått svaret att skyddsjakt på säl inte
är aktuell längre. Den försöksjakt som genomfördes
förra sommaren visade sig inte vara speciellt säker. 34
skott avlossades mot 27 sälar. Man tror att man döda-
de 16, men man hittade bara 6. Det innebär att den
här jakten kan orsaka mycket lidande, så jag är glad
att den nu har upphört.
I det särskilda yttrandet har vi också tagit upp tan-
ken på ett förbud mot grytjakt. Det är en jaktform som
egentligen är ganska onödig i Sverige. De djur vi har
som går i gryt, grävling och räv, är ganska lätta att
jaga utanför gryt - ja, jag vill påstå att de är mycket
lättare att jaga utanför. Grävlingen är ett djur med
mycket regelbundna vanor och är lätt att fånga i en
fälla. Jag har personlig erfarenhet av det, eftersom jag
under mina studier i zoologi forskade på det djuret.
Om man nu måste jaga ett djur vars stapelföda är
daggmask, skulle det alltså vara möjligt att bedriva
jakt på grävling utan att för den skull köra ned hundar
i gryt.
Dessutom är det få människor i dag som med
berått mod bedriver grytjakt, eftersom det är otäckt
för hundarna. Det gör möjligtvis de som har tysk
jaktterrier men inga andra. Ofta anförs att grytjakt
innebär en möjlighet att komma åt sjuka djur, men så
ser inte verkligheten ut. Det finns oerhört få som
skulle vilja köra ned sina hundar där man vet att det
finns t.ex. skabb. Man vill undvika skabb på en hund
till varje pris. Då försöker man hellre se till att jakten
bedrivs på annat sätt.
I en motion har vi tagit upp att vi vill ha ett förbud
mot blyhagel. Situationen i dag är litet märklig. Vi
kan konstatera att bly biackumuleras och är giftigt,
och i många olika sammanhang försöker vi få bort
bly, t.ex. i bensin. Vi vet att det skadar nervsystemet,
påverkar blodbildningen, ger njurskador och orsakar
skador på foster. Ändå sprids det fortfarande en massa
bly via jakten. Det sprids ungefär 100 ton bly i sam-
band med jakt och en stor mängd i samband med
lerduveskytte. Detta är oacceptabelt. Vi måste komma
ifrån bly i hagel för att minska belastningen på natu-
ren.
I Kemikalieinspektionens rapport Begränsnings-
uppdraget var just bly en av de metaller man vill
komma ifrån, och man föreslog faktiskt ett förbud mot
blyhagel och blyhagelpatroner från den 1 januari
1996. Det har inte blivit något av detta, men nu har
det första steget tagits. Från den 1 juli 1998 träder ett
förbud mot hagel vid jakt på gäss och änder i kraft.
Det är ett första steg som känns bra. Jag hoppas att
det är ett steg på vägen mot ett förbud mot blyhagel
över lag, även om jag vet att det finns vissa invänd-
ningar från jägare, som menar att det är tekniskt be-
svärligt.
Miljöpartiet står naturligtvis bakom sina reserva-
tioner till det här betänkandet, men för tids vinnande
vill jag yrka bifall till reservation 2 och 4.
Anf. 161 MICHAEL HAGBERG (s):
Herr talman! Vi har att behandla 33 motionsyr-
kanden som rör jakt- och viltvården. De är från den
allmänna motionstiden. Jag känner igen en del av
motionerna från de år som jag har befunnit mig här i
riksdagen. Herr talman har ju varit här längre, så han
känner kanske igen dem från en ännu längre tid.
Jakten och viltvården engagerar väldigt många
människor i vårt land. Det finns uppemot 200 000
jägare som bedriver jakt kontinuerligt. I och med det
är det väldigt många runt omkring dessa jaktintresse-
rade personer - för övrigt fler och fler kvinnor, vilket
är positivt - som också på ett eller annat sätt är in-
blandade eller engagerade. De är med i snacket om
hur jakten skall gå till under veckoslut och kvällar.
Detta är viktigt. Det är här som traditionen för svensk
jakt får slå igenom.
Det är viktigt att den tradition vi har av att bedriva
jakt- och viltvård med god etik och den tradition av
god framsynthet när det gäller hur vi skall vårda våra
viltstammar förs vidare.
Det är nämligen inte bara älgen som har nytta av
saltstenen som sätts ut, eller bara rådjuren eller
klövviltet som är intresserade av att käka ur foder-
häcken och viltåkrarna. Alla de insatser som jägarkå-
ren och andra intresserade gör för att främja en god
viltstam har också en väldigt stor betydelse för den
övriga biologiska mångfalden. Detta är också svensk
tradition när det gäller jakt.
Svensk tradition när det gäller jakt är inte enbart
skottillfället, som det är på många andra ställen nere i
Europa. Det gör att jakten får en dålig stämpel. I vissa
länder har man sett demonstrationer, och synen på
jakt är inte alls densamma som i vårt land. Jag tycker
att det är oerhört viktigt att vi fortsätter och behåller
diskussionen i jägarnas organisationer och bland
aktiva jaktutövare. Vi måste lyssna på varandra och
lyfta fram det hela så att synen på jakt fortsätter att
vara positiv.
Svenska Jägareförbundets undersökning för ett par
år sedan visade verkligen att medborgarna i Sverige
har en positiv syn på jakten. Detta är grunden. Det är
väldigt viktigt.
Det är också viktigt att jägarna och deras organi-
sationer hjälper till med inventeringar och annat. Just
nu pågår en stor debatt om hur vi skall behandla och
förvalta våra rovdjursstammar.
Jag har rest i alla län där man har haft viltspårning
efter både lodjur och varg. I t.ex. Ann-Kristine Jo-
hanssons Värmland har man vissa problem både med
rädsla och med att vargen utövar ett visst tryck mot
vissa husdjur. Man måste ta den rädslan på allvar. Ett
antal intresserade människor, både från jägarkretsen
och från andra organisationer i de här områdena, har
tagit den på allvar och gjort seriösa bedömningar av
hur stammarna utvecklar sig och hur stora stammar
man tål.
Därför har regeringen nu tillsatt en utredare som
skall titta på rovdjuren och vilken utveckling de
kommer att få i vårt land. Det är bra, och det är vik-
tigt. Det är viktigt av den anledningen att vi skall vara
rädda om våra rovdjur. Efter vad man hör i dag före-
kommer det situationer som inte är fullt ut lagliga.
Det sker olagliga handlingar av vissa element ute i
skogarna - och det är inte bra.
Det handlar i stället om att förvalta stammen. Ett
exempel på hur man har förvaltat en rovdjursstam är
björnstammen. Man har jagat den på licens med av-
lysningsjakt. När ett visst antal honor har blivit skjut-
na avlyser man jakten. På så sätt har man kunnat ta ett
steg åt rätt håll när det gäller att behålla björnens
rädsla gentemot människor så att den inte drar sig in
mot tätorter och annat.
Detta är väldigt viktigt och bra. Jag är stolt över
att kunna se den folkrörelseutveckling som invente-
ringsarbetet har inneburit. Det har gjort att centrala
organisationer som Naturvårdsverket, jordbruksut-
skottet och Jordbruksdepartementet litar på de här
siffrorna fullt ut i dag. Det är bra. Så var det inte bara
för några år sedan.
Gudrun Lindvall pratade en del om våtmarker.
Visst har det skett vissa utdikningar i vissa skogsom-
råden, och visst går vissa stammar upp och ned
ibland. Det ser man tydligt om man har tillbringat
mycket tid i skogen.
Men som jag ser det nu är det viktigt att vi fortsät-
ter att satsa på fler våtmarker ute på gärdesområdena
också - och det inte bara för att det skall bli kvävefäl-
lor som kan fånga upp kväveutsläpp. Detta är också
bra för den biologiska mångfalden rent generellt. Det
kan vara bra för daggmasken, ödlan och näbbmusen.
Men det är naturligtvis också bra för enkelbeckasinen,
skedanden, gässen och andra. Utvecklingen av gäss
har varit explosionsartad. Det har naturligtvis att göra
med att förutsättningarna för gässen att kunna föröka
sig och trivas bra i vårt land har ökat.
Det bedrevs en forskningsjakt på säl under förra
året. Jag hoppas att vi skall kunna få se mer av utred-
ningsresultatet från förra året. Detta är naturligtvis en
mycket svår form av jakt - att från en guppande båt
försöka skjuta på sälarnas huvuden som sticker upp.
Jag förstår att man tyckte att den här formen inte var
den allra bästa.
Men vi måste göra någonting! Vi måste göra nå-
gonting av två anledningar. Den ena är det ekonomis-
ka skälet. Sälen förstör kustfiskarnas redskap. Den
andra anledningen är för sälens skull. Sälen fastnar i
redskapen och drunknar. Det är inte alls bra det hel-
ler. Både för sälens och för fiskarnas redskaps skull
måste vi alltså se till att vi får ordning på sälarnas
utveckling. Det måste vi föra en ordentlig diskussion
om.
När det gäller skarven har vi försökt att kämpa.
Ministern har försökt att kämpa nere i Bryssel för att
få bort skarven från den röda listan. Nu har den ju
ockuperat ett antal områden i kustlandskapet, och den
är på väg in i insjöarna - i Hjälmaren, Mälaren, Rox-
en och andra sjöar. Får den samma utveckling där
som den har fått i Kalmarsund, utanför Arkösund och
i Stockholms skärgård är skarven i sig också ett hot
mot den biologiska mångfalden. Den är ett viltslag
som är i ökande, och därför måste man med olika
jakt- och skyddsformer se till att man dämpar utveck-
lingen.
Jakten ovan odlingsgräns är också en form av för-
söksverksamhet som nu har pågått i i fem år. Den
försöksverksamheten har noggrant analyserats av
jägarnas organisationer, av länsstyrelserna och av
samebyarna. Man sitter just nu och diskuterar för fullt
hur systemet skall se ut i framtiden. Det är konstate-
rat, precis som Gudrun Lindvall nyss sade här, att det
har varit för högt tryck på vissa områden. Då får man
också se till att man ändrar på det. Jag vet att man
diskuterar detta, och att man t.o.m. har begärt att få
några veckor till på sig för att diskutera det. Det gäller
samebyarna och organisationerna som har intresse av
detta uppe i norra Sverige. Detta är nämligen viktigt.
Det är ju i första hand de som bor i norra Sverige, där
jakten betyder oerhört mycket, som har nytta av jak-
ten ovan odlingsgränsen. Det är inte norrmän och
Katrineholmsbor, utan det är faktiskt de boende uppe
i de här områdena.
Herr talman! Avslutningsvis tänkte jag nämna litet
grand om blyhagel. Blyhagel är ett problem - det vet
vi. Jag ringde till Svenska Jägareförbundet och fråga-
de hur man där resonerar kring detta. Man forskar
rejält kring det. All blyhagelanvändning kommer att
förbjudas på förbundets skjutbanor. Bara det kommer
att innebära en oerhörd minskning av blyhagelan-
vändningen. Forskningen kommer också att fortsätta.
Det har varit problem i vissa våtmarksområden med
jakt och blyhagel. Som Gudrun Lindvall sade nyss
kommer det också att förbjudas. Vi kan alltså ha stor
förhoppning om att forskningen går vidare så att vi
kommer att kunna använda stål i stället för bly i fram-
tiden.
Anf. 162 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag vill bara göra några kommenta-
rer. Jag hoppas att vi är överens om att jakten är ett
sätt att nyttja en biologisk resurs - en biologisk mång-
fald. Hur jakten kan bedrivas beror naturligtvis på hur
den biologiska resursen, dvs. de arter som man vill
jaga, utvecklas.
Är vi överens om det måste vi också vara överens
om att förekomsten av dessa arter förändras över
tiden. Det borde också innebära att jakten, och fram-
för allt vilka arter som jagas, bör förändras över tiden.
När det gäller de arter jag tog upp handlar det inte
om fluktuationer över åren, utan det handlar om ett
stort jobb där man har tittat på antalet under 20 år.
Man kan se en klar trend. För enkelbeckasinen är
trenden densamma i många andra länder. Enkelbeck-
asinen är en av de arter som EU har tagit upp bland de
som speciellt måste bevakas. Det är ju litet pinsamt i
de sammanhangen att just Sverige skall jaga den här
arten.
Jag har blivit litet förvånad över jägarnas ibland
litet fastlåsta positioner när det gäller att vilja diskute-
ra att det sker förändringar. Om en art minskar måste
vi naturligtvis periodvis minska jakten. Det skäl som
man har anfört för att man skall ha kvar sommarjakten
på morkulla var just att inget skottillfälle får gå förlo-
rat. Jag hoppas att det är en åsikt som Michael Hag-
berg inte delar.
Jag skulle också vilja fråga om Michael Hagberg
menar att vi bör ha en jakt som baserar sig på inven-
teringar av de arter som skall jagas och att vi utifrån
de inventeringarna talar om hur många som får skju-
tas. I så fall skulle vi kunna få en ekologiskt hållbar
jakt.
Jag hälsar också med viss tillfredsställelse det Mi-
chael Hagberg anförde om småviltsjakten. Jag hoppas
att det kan ske en förändring där.
Jag får återkomma till skarven senare.
Anf. 163 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Herr talman! Jag gjorde precis samma misstag i år
som förra året när vi debatterade detta. Då glömde jag
bort att yrka bifall till hemställan i betänkandet och
avslag på motionerna. Jag får tacka för att jag blev
påmind om det.
För att bedöma styrkan i de olika stammarna har
vi ju, och det debatterade vi förra året också, en kon-
struktion som kallas för Jakttidsberedningen. Där
ingår Naturvårdsverket, de olika jägarförbunden,
ornitologer och andra intresserade och kunniga perso-
ner. De resonerar igenom och kommer fram till ett
förslag till vilken jakttidtabell som man skall ha inför
kommande jaktsäsong. Jag tror att det är bättre att
man resonerar i det forumet än att vi resonerar om det
motionsvägen i riksdagen. Det blir för mycket detaljer
och för svårt att överblicka.
Jag tycker faktiskt att det är ett avgrundsargument
när man tar fram vad enskilda jägare har sagt om
morkullejakten, nämligen att det viktigaste är att man
skall få fler skottillfällen. Så är det ju inte. Det finns
ett antal personer i vårt land som går ut under sen-
våren och jagar unga morkullehanar. Det gör de där-
för att de har hållit på med det i hela sitt liv. Det gör
de för att kunna aktivera sina hundar. Det handlar
framför allt om att hundarna skall få riktig skogsträ-
ning för framtiden.
Sedan gällde det inventering av vissa stammar.
Det är möjligt att göra inventering av rovdjuren
ibland när väderförhållandena medger det. Då kan
man spåra dem och göra en rejäl inventering. I övrigt
är det svårt att inventera. Vi har ju mest vilt i vårt land
jämfört med alla andra länder i hela världen.
Anf. 164 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! När det gäller morkulla jagar vi de
revirhävdande hanarna. Det är inte de unga hanarna
som skjuts utan de gamla. Dessutom anser jag att det
är mycket tveksamt att släppa hundar lösa i skogen
under försommaren. Men detta är en fråga som jag
har haft en interpellationsdebatt om, så vi behöver
kanske inte uppehålla oss vid det.
Jag frågade inte om inventeringar av rovdjur. Jag
menar att om vi skall ha en jakt som är långsiktigt
ekologiskt hållbar bör varje djurslag inventeras så att
vi vet hur stor stammen är innan vi bestämmer vilken
jakt som skall tillåtas. Det är ju oacceptabelt att vi har
djurpopulationer som brant minskar och samtidigt
behåller jakten. Jakten får allt större betydelse som en
negativ faktor ju mindre populationen blir. Så är det.
Älgen och bävern har faktiskt varit utrotad i Sverige
på grund av jakt. Det står också nämnt som exempel
på dåliga jakter i Jägareförbundets lärobok för jä-
garexamen.
Jag delar uppfattningen att om vi skall ha rovdjur i
de svenska markerna måste det finnas ersättningssys-
tem som gör att man får ersättning de gånger de går
på tamdjur eller jakthundar. I en motion som jag ty-
värr har fått avslagen i riksdagens kammare har jag
hävdat att det också måste ges ersättning för de jakt-
hundar som tas. Michael Hagberg delar kanske min
uppfattning nu. I så fall kan vi kanske få en förändring
på den punkten.
Skarven ökar framför allt på grund av att det har
skett en stark förändring av den biologiska situationen
i Östersjön. Det har gynnat småfisk, framför allt
strömming. Skarven finns ju där det finns överskott av
mat. Storleken på de flesta populationer som vi har i
Sverige beror på om det finns en biotop och om det
finns mat. Jag vill hävda att när det gäller fågel är det
just det senare som ofta avgör populationens storlek.
Det handlar alltså om huruvida det finns en möjlighet
att föda sig här.
Jag skulle gärna vilja ha svar på om Michael Hag-
berg delar uppfattningen att vi egentligen bör ha in-
venteringar av alla arter. När det gäller tjäder, lär man
t.ex. ha det i Finland.
Anf. 165 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Herr talman! Jag kommer aldrig att säga ja till en
inventering av alla arter. Det är en omöjlighet. Det går
inte. Men däremot pågår det inventeringar varenda
veckoslut under höst och vinter. Det är de lokala
jaktlagen som har en mycket god kontroll över hur det
ser ut för de större viltslagen som man jagar. Vi för
statistik över älgen som går tiotals år bakåt i tiden.
Det gäller även rådjur, hare och räv. Jägarorganisa-
tionerna arbetar på ett mycket aktivt och bra sätt. I
utbildningssituationer och vid andra tillfällen tar vi
upp detta. Vi får också reda på vilka effekter som kan
uppstå och hur man kan rätta till det om det skulle bli
en negativ trend.
Det är ett faktum att Östersjön är övergödd, och
det gör att det blir väldigt mycket småfisk och
strömming. Jag tror att det har en viss betydelse när
det gäller sälens utveckling också. Den har ju också
ökat explosionsartat. Därför måste vi diskutera hur vi
skall göra för att få bukt med den explosionsartade
övervikt som uppstår. Annars blir de också ett hot mot
den biologiska mångfalden.
Anf. 166 CARL G NILSSON (m):
Herr talman! Det som diskuteras och har diskute-
rats de senaste åren i detta ämne är balansen mellan
våra olika viltarter. En enig riksdag beslutade i de-
cember 1996, dvs. för ca 14-15 månader sedan, att
beställa en utredning om balansen vad gäller rovdjur
och en rovdjurspolitik. Jag tycker faktiskt att det finns
anledning att rikta kritik mot regeringen och regering-
ens företrädare för den senfärdighet som har visats.
Först i februari detta år har den här utredningen till-
satts i form av en enmansutredning av Sören Ekström.
Jag beklagar den här senfärdigheten. Jag tror att den
kan vara till men för syftet med detta, nämligen att i
god tid få en politik som syftar till balans mellan
rovdjuren å ena sidan och andra intressen å den andra
sidan. Det är beklagligt eftersom utvecklingen på det
här området går ganska snabbt nu. Vi får rapporter
om att rovdjursstammarna på en del håll utvecklas på
ett sätt som kanske är oacceptabelt.
Jag hoppas att Sören Ekström snabbt kommer till
ett resultat och kan lägga fram ett förslag. Jag hoppas
att den tid som nu går åt framöver inte kommer att
lägga en död hand över nödvändiga beslut i ämnet.
Jag tror att vi med stort förtroende kan överlåta åt
jägare och markägare att sköta en del av dessa balans-
frågor. Det finns ett stort intresse hos dem att se till att
vi har denna viktiga balans. De inser att viltstammar
av alla slag är en resurs som skall skötas på ett lång-
siktigt sätt.
När vi nu i fråga om en del arter är hänvisade till
att använda oss av skyddsjakt är det viktigt att sådan
skyddsjakt också får komma till stånd. Gudrun Lind-
vall uttalar sig här mycket förnumstigt om t.ex.
skarvstammens storlek. Det avslöjar en okunnighet
om att det råder en bred uppfattning om att skarv-
stammens utveckling för närvarande är otillfredsstäl-
lande snabb. Vi måste faktiskt försöka att tillåta en
större och vidare avskjutning.
Samma sak gäller sälbeståndet. Det fordras åtgär-
der för att vi skall kunna ta tillräcklig hänsyn till yr-
kesfiskets intressen och för att även i det här sam-
manhanget åstadkomma en balans mellan olika kon-
kurrerande arter.
Herr talman! När jag skrev min motion om
björnjakt och möjligheten att sälja skinnet när björnen
är skjuten hade jag hoppats på att kunna föra en rolig
och delvis raljerande debatt om de fullständigt obe-
gripliga regler som fanns när det gällde möjligheten
att ta till vara såväl björnkött som björnskinn. Jag
kunde inte ana när jag skrev den motionen att jag så
snabbt som några veckor därefter skulle bli bönhörd
av vederbörande myndigheter. De reglerna är nu
tillrättalagda, och det är jag tacksam för.
Anf. 167 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag vill till att börja med påtala att
fler människor är organiserade i Sveriges ornitologis-
ka förening och Naturskyddsföreningen än i Jägare-
förbundet. Det bedrivs enormt mycket inventeringsar-
bete från det hållet och även av många forskare som
håller på med de här frågorna. Jag hoppas att Michael
Hagberg är lika öppen för den typen av inventeringar
som han är för jägarorganisationernas.
Jag är ledsen att Carl G Nilsson inte var med i den
debatt om säl som vi hade här för några veckor sedan.
Där fanns en stor samsyn mellan regeringen och Mil-
jöpartiet om att jakt på säl inte är ett sätt som vi skall
använda oss av i framtiden. Skall vi komma till rätta
med det här problemet måste vi klara det konkurrens-
förhållande som finns mellan människa och säl genom
att se till att redskapen utformas på ett sådant sätt att
sälarna inte kommer åt fisken.
Den samsynen mellan regeringen och Miljöpartiet
kändes mycket bra. Kan vi se att jakt inte fungerar på
det sätt man har sagt finns det ju ingen anledning att
ha jakt, som dessutom tycks orsaka mycket lidande.
Skarvjakten hade jag egentligen inte tänkt diskute-
ra här. Vad jag framför allt vänder mig emot är for-
merna för skarvjakt. Jag tycker inte att det är seriöst
att ha sådan jakt på fåglar. Jag kan inte säga att jag
kallar äggprickning för jakt. Jag kallar det inte heller
för jakt att spränga boträd i luften eller att lägga ut
sprängmedel - vilket har skett, det vet både Carl G
Nilsson och jag.
Jag menar att om vi skall ha jakt så måste den be-
drivas på ett seriöst sätt. Jakt under häckningstid anser
jag inte är seriöst. Det strider dessutom helt mot EU:s
fågeldirektiv. Det är förbjudet - det står klart och
entydigt - om man inte kan lösa det på annat sätt.
Såvitt jag har sett står det ingenstans att Sveriges
regering har visat att det är omöjligt att lösa situatio-
nen på annat sätt än genom jakt under häckningstid.
Jag hoppas att vi så småningom kan få ett klarläggan-
de.
Anf. 168 CARL G NILSSON (m) replik:
Herr talman! Jag vill naturligtvis inte försvara
jaktmetoder som innebär stora risker för skadskjut-
ning och liknande avarter. Vad jag säger är att vi
måste hitta system för att decimera sälstammen där
den är så stor att den är till uppenbar skada för den
balans som jag talade om i mitt anförande. Skärgårds-
befolkningen har faktiskt sedan urminnes tider haft de
kunskaper och de möjligheter som behövs därvidlag.
Vi kan, som jag också nämnde i mitt anförande, med
förtroende ge den befolkningen de möjligheterna.
Skarvbestånden är nu så pass stora och gör sådana
skador på vissa håll att jag tycker att man kan diskute-
ra olika metoder för decimering av stammarna. I det
sammanhanget är faktiskt, som jag ser det, äggprick-
ning en möjlighet.
Anf. 169 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Hur man skall kunna överlåta åt
människor som under ett par generationer inte har
träffat på säl att utifrån erfarenheter jaga säl har jag
svårt att förstå. Jag vet inte om Carl G Nilsson anser
att jaktkunnande nedärvs genetiskt. Då vill jag bara
upplysa om att så inte är fallet.
Jag tycker att det är mycket bra att man ser över
situationen när det gäller konflikter mellan fiskare och
säl. Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att rege-
ringen tar den här frågan på allvar och ser till att vi
skapar system som gör att vi kommer ifrån konflikter-
na.
Utefter Norges kust har man haft samma typ av
konflikter. Men där har man jobbat mycket mer med
att försöka anpassa redskapen och även områdena där
man fiskar så att man slipper konflikterna. Jag menar
att det måste vara den väg vi skall gå.
Den sälstam vi har i dag är försvinnande liten jäm-
fört med för t.ex. 100 år sedan. Det är möjligt att de
som bodde i skärgården då hade en helt annan erfa-
renhet av säl än vad man har i dag.
Jag hoppas att vi kan få en seriös diskussion om
skarvjakten. Jag skulle också vara mycket tacksam om
vi kunde komma ifrån den typ av jakt som nu börjar
bedrivas i Sverige. Vi bryter mot EU-direktivet och
bedriver en jakt under häckningstid och på bo och
ungar som jag är övertygad om att många upplever
som mycket oseriös. Jag beklagar att äggprickning
fortfarande anses som en acceptabel jaktmetod i Sve-
rige. Jag anser inte att det är jakt över huvud taget.
Anf. 170 MICHAEL HAGBERG (s):
Herr talman! Prickning av skarvägg är ingen jakt-
form. Det råder en skyddssituation på grund av att
utvecklingen av den fågelstammen har fått konsek-
venser som hotar friluftslivet och den biologiska
mångfalden i de här områdena. Vi måste se till att vi
får ned stammen så att den inte utgör ett hot. Det är
min förhoppning att vi i framtiden skall få med skar-
ven i Jakttidsberedningen. Det är det organ som tar
till sig de kunskaper som Gudrun Lindvall nyss
nämnde. Naturskyddsföreningen, ornitologiska före-
ningar och andra har naturligtvis mycket och bra
inventeringar av olika fåglar och annat vilt. Det är i
den situationen man vill använda den kvaliteten och
kunskapen.
Anf. 171 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! I många sammanhang sägs det att vi
måste ta upp mycket av den småfisk som finns i Ös-
tersjön därför att den är ett hot mot den biologiska
mångfalden. Det var väl ungefär det skarven skulle
hjälpa oss med. Skarven skulle faktiskt hjälpa oss att
återställa den rubbade balansen i Östersjön.
Problemet med Jakttidsberedningen är att Jägare-
förbundet har sista ordet. Det har skett vid flera tillfäl-
len att Jägareförbundet totalt har bortsett från de syn-
punkter som Sveriges ornitologer och Naturskyddsfö-
reningen har lämnat. Det tas upp i den stora jaktut-
redning som har lämnats. Jag är tacksam att utredaren
har uppmärksammat problemet och hoppas att rege-
ringen tittar noggrant på situationen. Vi har funde-
ringar på ett faunaråd. Det kanske skulle lösa situatio-
nen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
11 § Ändringar i livsmedelslagen m.fl. lagar
Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU21
Ändringar i livsmedelslagen m.fl. lagar (prop.
1997/98:48)
Anf. 172 EVA BJÖRNE (m):
Herr talman! I det här betänkandet behandlas lagar
som skall ändras för att verkställa vissa EG-
förordningar och genomföra vissa EG-direktiv.
Dessutom föreslås ett vidgat avgiftsbemyndigande i
två lagar: i provtagningslagen och i lagen om EG:s
förordningar om jordbruksprodukter.
I dag avser de avgiftsbestämmelser som finns i
provtagningslagen att bönderna betalar en avgift för
provtagning, undersökning och kontroll. Utskottets
majoritet anser att bönderna nu också skall betala
avgifter för öronmärkning och registerhållning. Enligt
lagen om jordbruksprodukter betalar bönderna för
tillsyn och kartor som tillhandahålls i stödärenden.
Här har majoriteten beslutat sig för att bönderna nu
också skall betala för en myndighets kostnader för
tillsyn, märkning och registrering.
Svensk livsmedelsproduktion och svenska bönder
har redan betydligt högre kostnader för sin produktion
än man har i andra länder inom EU. Kostnader som
dieselskatter, elskatter, skatter på gödselmedel osv.
En statlig utredning, den s.k. Björkska utredningen,
har belyst detta på ett mycket bra sätt och visat vilken
tung börda som bärs av de svenska bönderna.
Vi moderater anser att det är helt fel att ytterligare
öka den bördan. Våra bönder har sedan vi blev med-
lemmar i EU blivit pålagda den ena skatten och avgif-
ten efter den andra och i stället för att nu ytterligare
öka den avgiftsbördan borde vi rensa i den här
djungeln.
Svenska livsmedelsprodukter skulle kunna produ-
ceras och exporteras i betydligt större omfattning om
det rådde konkurrensneutralitet åtminstone gentemot
Danmarks bönder. Här finns det många stora möjlig-
heter till nya arbetstillfällen.
Därför, herr talman yrkar jag bifall till vår reser-
vation, reservation nr 1.
Anf. 173 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! I det här betänkandet behandlar vi
en proposition från regeringen om vissa frågor röran-
de livsmedelslagen, provtagningslagen m.m. och
också möjligheten att ta ut avgifter. Eva Björne har ju
kort redovisat de bekymmer som finns på det här
området. Jag kan i stor sett instämma i vad hon har
sagt.
Det kan naturligtvis tyckas som om det här är
småsaker och att det är litet futtigt. Det är inte så
många kronor hit och dit, men det är egentligen inte
det det handlar om. Som bekant urholkar droppen
stenen så småningom.
Björks utredning har klart visat att svenskt jord-
bruk redan i dag är belastat av kostnader av det här
slaget, och det är man inte i andra länder. Det gör att
konkurrenssituationen är besvärlig. Då måste man
vara försiktig.
När man gör sådana här saker är det viktigt att
man gör dem på ett sådant sätt att det går att hantera
dem. Det system som man började introducera när det
gäller märkning av kor, koregistreringen, visade att
när man väl pratade med företrädare för näringen gick
det att hitta ett sätt som var både billigare och bättre.
Hade man gjort det från början hade det kanske kun-
nat bli ändå bättre.
Därför är det viktigt att man gör det i fortsättning-
en och att man avhåller sig från att fortsätta att lägga
på mer kostnader. Det går inte att resonera som bon-
den som var i skogen och skulle köra ut ved med
hästen, att drar du den pinnen, så drar du också den
pinnen. Så höll han på tills hästen inte orkade dra
kälken ur fläcken. Ungefär så har regeringen resonerat
i vissa avseenden. Det får man akta sig för, för till slut
slår det stopp.
Med dessa ord, herr talman, yrkar jag bifall till re-
servation 2 i detta betänkande.
Anf. 174 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! Förslaget kommer att innebär att
bemyndigandet i lagen att ta ut avgifter för tillsyn
vidgas till att gälla även avgifter för en myndighets
kostnader för märkning och registrering enligt lagen.
Från kristdemokraternas sida har vi tidigare mot-
satt oss att en djurdatabas upprättas som ett inslag i
arbetsmarknadspolitiken, och vars kostnader skall
bäras av enskilda lantbrukare. Vi kvarstår vid denna
ståndpunkt och avvisar därför en övervältring av
kostnader på lantbruksnäringen.
Vi har tidigare också haft ett liknande ärende där
frågan gällde avgifter för kartor, som har nämnts här
tidigare. Även då var regeringen snabb att föreslå att
det var näringen, dvs. de enskilda lantbrukarna som
skulle belastas med kostnaden. Något som vi även då
motsatte oss.
Det är inte rimligt att utökade kontrollformer som
genomförs på ett ur näringens synvinkel ineffektivt
sätt skall finansieras av lantbruket. Kostnadsansvaret
för detta måste i stället läggas på den centrala myn-
dighetsnivån, dvs. på Jordbruksverket.
Herr talman! Med dessa korta kommentarer vill
jag yrka bifall till reservation nr 1.
Anf. 175 MICHAEL HAGBERG (s):
Herr talman! Vi har att behandla en del lagstift-
ning som vi skall kunna använda oss av för att få en
säkrare kontroll av våra livsmedel. Tre talare har varit
uppe i talarstolen. Ingen av dem har gjort vad jag
skall göra, nämligen yrka bifall till betänkandet och
avslag på motionerna. Det gör jag nu.
Ingen av dem har talat om konsumenterna. Min
bedömning är att det är konsumenterna som måste
vara producenternas främsta verktyg. Det är markna-
den som styr vilka produkter vi vill köpa i affären.
Det avgörs vid köksbordet och när vi står i butiken
och skall handla.
När det gäller att vi inte skall ta ut avgifter från
primärproduktionen, alltså från jordbruket, viskade
Inge Carlsson i mitt öra att sedan vi kom med i EU
har vi plockat in ersättningar till lantbruket på 2,8
miljarder. Därmed bör väl EU har varit ett ganska bra
projekt för primärproduktionen.
Jag vill fortsätta att prata om konsumenterna. Jag
tycker att det är konsumenterna som skall avgöra, och
de skall veta, vad det är för produkter de handlar.
Därför är det viktigt att vi anpassar oss till detta och
kan få med oss vissa länder, och att vi kan få med oss
EU-situationen och få med oss märkningssituationen
och kan ställa det som ett krav så att vi i slutändan
kan veta.
Jag vill inte säga att frågan om BSE-sjukan har
gjort att uppmärksamheten för de här produkterna har
ökat. Det är synd att jag måste säga det, men så är det
faktiskt. Nötköttskonsumtionen i England har sjunkit
med 30 %. Vad betyder det för nötköttsproduktionen i
England? Vad skulle det betyda om den konsumtio-
nen skulle sjunka så mycket i vårt land?
Konsumenterna har avgjort att man inte vill köpa
den typen av produkter eftersom man inte vet exakt
vad man får. Nu kommer vi att få en möjlighet att se
vad vi kan köpa i butikerna. Det tror jag måste vara
det allra viktigaste. Jag vet att det allra viktigaste för
primärproduktionen är att man har en marknad som
fungerar, en marknad som efterfrågar dess produkter.
Enskilda kontrollorgan för nötkött fick jord-
bruksministern kämpa hårt för i EU. Nu har vi fått
klart för oss att före 1 april vet vi att vi kommer att
kunna få införa sådana här enskilda kontrollorgan. I
dag har vi fått reda på att ICA, KF och Hemköp är
stora handelskedjor som har ansökt om att få bli såda-
na kontrollorgan som vill vara med och ta ansvar för
att kunna presentera för konsumenterna vilka produk-
ter de lägger i sin varukorg för att konsumera hemma.
Jag vill, som sagt, yrka bifall till betänkandet och
avslag på motionerna för konsumenternas skull.
Anf. 176 LENNART BRUNANDER (c) re-
plik:
Herr talman! Michael Hagberg pratade om kon-
sumenterna, och det är naturligtvis viktigt. Märkning-
en av livsmedel är en viktig fråga. Det är bra om det
är som Michael Hagberg säger att man klarar detta
med kontrollorgan så att märkningen kan starta. Det
är ju ganska meningslöst med registreringen av kor
om man inte kan fullfölja det med en ursprungsmärk-
ning ute i butiken.
Där stannar väl Michael Hagbergs omtanke om
konsumenterna. Alla kostnader man lägger på pro-
duktionen får ju slutligen betalas av konsumenten.
Det är alltså inget konsumentintresse att ta ut de här
avgifterna.
Anf. 177 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Herr talman! Visst är det ett konsumentintresse att
vi när vi kommer till butiken kan veta vad vi köper.
Också priset för - i det här fallet - nötköttet är natur-
ligtvis ett konsumentintresse. Men vi vill inte nu de-
battera matpriserna, utan vi diskuterar miljön och
märkningssystemet. Priset på nötkött har ju gått ned
med 30 %. Även låginkomsttagare kan nu köpa en
fransyska till veckoslutet.
Anf. 178 LENNART BRUNANDER (c) re-
plik:
Herr talman! Men det är ju ändå så, Michael Hag-
berg, att det blir dyrare om man lägger på en kostnad.
Skall jag tolka det sistnämnda så att eftersom priset
har gått ned och bonden och kanske andra har fått
mindre, kan man gärna lägga på en avgift - det drab-
bar i alla fall inte konsumenten så hårt.
Jag tycker att det är ett litet felaktigt sätt att reso-
nera. Kom ihåg att de avgifter som man lägger på
ytterst drabbar konsumenterna!
Anf. 179 EVA BJÖRNE (m) replik:
Herr talman! Att man märker produkterna är helt
riktigt, och det är väsentligt för konsumenterna att så
sker. Men det som vi protesterar emot är att man
lägger ytterligare avgifter på bönderna. Våra bönder
har redan en konkurrenssituation som är väldigt dålig
i förhållande till exempelvis danska bönder.
När vi gick in i EU satsade vi hårt från svensk
sida. De svenska bönderna och livsmedelsindustrin
satsade hårt på att kunna exportera från vårt rena
jordbruk. Man har t.ex. lyckats väldigt bra med yog-
hurt och med hårdost, men när man lägger på skatt på
skatt och avgift på avgift orkar inte de svenska bön-
derna, utan då går deras produktion ned, och vi missar
arbetstillfällen och exportmöjligheter.
Anf. 180 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Herr talman! Skatt på skatt och avgift på avgift!
Ur vilken plånbok tänker då Eva Björne finansiera
den här avgiften? Är det samma avgift som vi talade
om alldeles nyss på frågestunden, ur den "tänkta
plånboken"? Konsumenterna i Sverige vill veta vad
de köper. Också konsumenterna i Europa vill veta vad
de köper - de kräver det.
Livsmedelsexporten har ju ökat med 20 % om året
de senaste tre åren, och Björks utredning pekar på att
den har stora möjligheter att öka ännu mera. Livsme-
delsbranschen och livsmedelsproduktionen är en
framtidsnäring i Sverige. Det säger både vår statsmi-
nister och Björk i sin utredning, och det säger också
jag. Den har fått 20 % ökning med god miljö och
djurhållning som främsta försäljningsargument. Kon-
sumenterna kräver att få veta vad produkterna inne-
håller. Det finns inte någon viktigare annons än den-
na.
Anf. 181 EVA BJÖRNE (m) replik:
Herr talman! Jag håller fortfarande med om att det
är mycket viktigt att veta vad vi köper i butikerna.
Man kan dock inte fortsätta att lägga avgift på avgift
på bönderna. Man kan inte lägga ut bördor och kost-
nader på det sättet. Det kommer inte att fungera. Man
når fram till en viss gräns, men sedan orkar man inte
längre.
Vi har alla sagt att jordbruket är en framtidsnä-
ring. Statsministern har sagt det från denna talarstol. I
samma anförande sade han att man skall göra insatser
för de svenska bönderna och det svenska jordbruket.
Men de insatser som hittills har gjorts har främst
bestått av skatter och avgifter.
Anf. 182 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Herr talman! Jag vet inte om Eva Björne inte kan
eller inte vill lyssna. De 2,8 miljarder som har tillförts
jordbruket som ersättning för arbete som det har ut-
fört - jag säger inget annat - har naturligtvis betytt
väldigt mycket. 20 % höjning om året av värdet på
exporten betyder väl också väldigt mycket.
Vi talar nu om en avgift för att göra klart vad pro-
dukterna innehåller, och jag ser det som det främsta
försäljningsargumentet. Jag är tvungen att ta fram
plånboken för att finansiera detta, men Eva Björne
föreslår inte att vi skall göra det. Vad Eva Björne vill
är väl att låna pengar för att finansiera denna avgift.
Det vill inte jag. Därvidlag går våra åsikter isär, herr
talman.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
12 § Koncernregeln
Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU20
Koncernregeln
Anf. 183 CARL ERIK HEDLUND (m):
Herr talman! Inför behandlingen av det här betän-
kandet är det kanske berättigat att ställa sig frågorna
vilka krav vi här i riksdagen skall ställa på beslutsun-
derlag och även om vi kan acceptera att medborgarna
under flera månader inte vet hur den aktuella lagstift-
ningen skall se ut.
När det gäller den regeringsskrivelse som nu skall
behandlas är vi moderater inte oense med utskottsma-
joriteten i sakfrågan, dvs. om behovet av att ändra
skattereglerna när ett företag överlåter aktier till ett
annat bolag i samma koncern. Vi anser dock att till-
vägagångssättet med retroaktivitet och en alltför lång
period med avsaknad av giltig lagstiftning är mycket
olyckligt. Vi har därför reserverat oss.
Det är helt oacceptabelt att med en skrivelse i ja-
nuari stoppa tillämpningen av en lag utan att så gott
som omgående i t.ex. en lagrådsremiss ange hur rege-
ringen tänkt sig att ändra lagen. Tidigast i juni månad
kan enligt utskottsmajoriteten en lagrådsremiss av-
lämnas. Det innebär i bästa fall att en proposition kan
läggas fram först i höst och kan behandlas i riksdagen
tio elva månader efter det att skrivelsen har avläm-
nats.
Ur rättssäkerhetssynvinkel är detta helt oaccepta-
belt.
Medborgare och företag måste kunna veta efter
vilka lagar som deras handlingar skall bedömas.
Företagare brukar samstämmigt framhålla hur
viktigt det är med stabila spelregler. Den aktuella
skrivelsen innebär att man inte ens får veta hur det är
tänkt att de nya spelreglerna skall se ut.
Vi har därför satt som krav för att denna skrivelse
skall kunna godtas att regeringen senast i samband
med vårpropositionen den 14 april överlämnar ett
förslag till ny lagstiftning. Sker inte detta skall enligt
vår uppfattning stopplagstiftningen inte gälla fr.o.m.
den 21 januari 1998 utan först från det datum då pro-
positionen överlämnas.
Retroaktiv lagstiftning är en styggelse. Förslaget
att även transaktioner som genomförts under hela
1997 och fram till den 21 januari 1998 skall bedömas
efter den ännu så länge totalt okända lagstiftningen
hör inte hemma i en rättsstat.
Därför reserverar vi oss även mot denna del i för-
slaget.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.
Anf. 184 LARS U GRANBERG (s):
Herr talman! I denna debatt rörande en skrivelse
från regeringen tas från oppositionen upp en del frå-
gor.
Man vill att en lagrådsremiss och en proposition
utarbetas snarast möjligt.
Man vill från rättssäkerhetssynpunkt inte se att det
genomförs en stopplagstiftning som bygger på vaga
formuleringar.
Man vill sedan inte vänta tio till elva månader på
slutbehandlingen av lagen.
Det är dessa frågor som tas upp i den enda reser-
vationen vid betänkandet.
Nu till svaren, herr talman.
Vi socialdemokrater är fullt medvetna om att osä-
kerhet kommer att uppstå innan lagstiftningen behand-
lats av riksdagen. Det slås därför fast att regeringen
har ett ansvar för att se till att beredningen sker med
så stor skyndsamhet som möjligt, dock utan att avkall
görs på en omsorgsfull genomgång och beredning av
remisser och lagförslag.
Herr talman! Här är en fråga till Moderaterna och
Carl Erik Hedlund på sin plats. Till grund för skrivel-
sen ligger Företagsskatteutredningens betänkande.
Denna utredning remissbehandlas fram till den tid-
punkt när Carl Erik Hedlund och Moderaterna vill att
regeringen skall presentera ett lagförslag. Är det inte,
Carl Erik Hedlund, litet oansvarigt att lägga fram ett
förslag som utgår från att remissinstanserna inte har
något att tillföra i frågan?
Många gånger har vi socialdemokrater hört mode-
raternas kritik över att vi inte kommer till skott. Men
frågan är ju vilket som är bättre, att komma till skott
eller att bereda en fråga och djuploda alla åsikter som
remissinstanserna har lämnat. Frågan rör faktiskt en
del av demokratin. Ert förslag, Carl Erik Hedlund, gör
avkall på demokratin, och det är allvarligt.
Sedan påstår moderaterna och Carl Erik Hedlund i
sin reservation att man kommer att få vänta tio elva
månader på ett lagförslag. Det är mycket möjligt. Man
kan ju undra om moderaterna har börjat konkurrera
med Saida vad gäller fjärrskådning. Om så vore fallet
så skulle jag aldrig söka borttappade saker hos mode-
raterna.
Herr talman! Ett lagförslag kommer att lämnas
över till Lagrådet under maj-juni. Visserligen kom-
mer inte riksdagen att hinna behandla förslaget förrän
till hösten, men ett lagförslag kommer att finnas klart
redan i maj-juni. Så fjärrskådning, Carl Erik Hed-
lund, det skall ni lämna till sådana som har den ta-
langen.
Herr talman! Avslutningsvis har vi frågan om ret-
roaktiv lagstiftning eller ej. Vi socialdemokrater vill
genom en stopplagstiftning med ett retroaktivt inslag
stänga möjligheten till skatteundandragande i kon-
cernregeln och även kunna säkerställa att latenta
skatteskulder, som uppkommit vid överlåtelser inom
koncerner, upptas till beskattning. Vi vill också med
retroaktiv verkan slopa möjligheten till befrielse från
reavinstbeskattning när man överlåter andelar till ett
utländskt koncernföretag.
Vi vill nu fixa till det som inte är bra, nämligen att
det finns möjligheter till skatteundandragande.
Och då säger Carl Erik Hedlund att man är över-
ens i vissa frågor, men att man inte vill ha en retroak-
tivitet. Om retroaktiviteten slopas, vad händer då? Ja,
då tillåter man att en viss del av skatteundandragandet
inte tas upp till beskattning. Det ställer inte vi social-
demokrater upp på.
Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall
till hemställan i betänkandet och avslag på reservatio-
nen.
Anf. 185 CARL ERIK HEDLUND (m):
Herr talman! Jag vet inte vem som är mest oan-
svarig, vi moderater eller regeringen. Regeringen
lägger fram ett förslag väl medveten om att man inte
kommer att kunna prestera en proposition under inne-
varande vår utan att frågan kommer att behandlas
under hösten. Det tycker jag är mer oansvarigt än att
vi försvarar rättsstaten som säger att medborgare och
företagare i det här landet skall veta vilka lagar som
de skall lyda under.
Sedan säger Lars U Granberg att det är odemok-
ratiskt. Då är det tur att man sitter ned i bänken och
lyssnar. Det skulle vara odemokratiskt från vår sida
att säga att det inte skall vara remissbehandling. Det
är i så fall regeringen som är odemokratisk som utan
att ha sett vare sig utredningens förslag eller remiss-
behandlingens svar ändå går ut i förväg med en skri-
velse och säger att det här minsann skall införas en
lagstiftning, som dessutom skall vara retroaktiv. I
sakfrågan - nämligen att det skall införas nya regler -
är vi eniga. Det är procedurfrågan som vi är oeniga
om.
Anf. 186 LARS U GRANBERG (s):
Herr talman! I reservationen står det att ni vill
skynda på och att ett lagförslag bör läggas fram inför
vårpropositionen, till den 14 april. Remisstiden på
utredningen går ut den 14 april. Frågan är vem det är
som är oansvarig. Vem tar inte hänsyn till remissva-
ren?
Jag tog upp demokratifrågan. Har man skickat ut
en utredning på remissomgång är det en del i demo-
kratin att man utvärderar remissvaren och inte låter
sig skyndas på av en ivrig opposition.
Anf. 187 CARL ERIK HEDLUND (m):
Herr talman! Regeringen var fullt medveten om
situationen när den lade fram skrivelsen och skickade
den till riksdagen. Regeringen hade kontroll över
händelsernas förlopp. Det är regeringen som har an-
svaret för underlaget i en proposition till riksdagen.
Vi försvarar bara medborgarnas rätt att veta vilken lag
som skall gälla för de handlingar som utförs i år,
1998, och framför allt för de handlingar som utfördes
1997. De åtgärder som då vidtogs i överensstämmelse
med lag skall inte kunna ogiltigförklaras i efterhand.
Att vi vill ha förslaget senast till vårpropositionen
var för att sätta ett tryck på regeringen, eftersom den
var så angelägen att stoppa detta att den var beredd att
forcera behandlingen av ärendet.
Nu får vi se vad som händer, om det kommer ett
förslag eller inte. Jag är inte någon siare, men det
kanske Lars U Granberg är. Vi får se den 14 april om
det kommer något förslag. Men om det inte kommer
något är det oansvarigt av regeringen, av socialdemo-
kraterna och av de övriga i utskottsmajoriteten att
acceptera att man under tio elva månader skall vara
utan giltig lagstiftning. Det är inte förenligt med en
rättsstat.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
UU9 Fattigdomsbekämpning i Sveriges utveck-
lingssamarbete
Mom. 2 (biståndsramen)
1. utskottet
2. res. 1 (fp, v, mp, kd)
Votering:
202 för utskottet
59 för res. 1
88 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 59 m, 18 c
För res. 1: 1 s, 1 c, 19 fp, 16 v, 13 mp, 9 kd
Frånvarande: 35 s, 21 m, 8 c, 7 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd
Mom. 3 (fattigdomsbekämpningen)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
205 för utskottet
60 för res. 2
84 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 20 c, 19 fp, 16 v, 13 mp, 9 kd
För res. 2: 60 m
Frånvarande: 33 s, 20 m, 7 c, 7 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd
Mom. 4 (demokratimålet)
1. utskottet
2. res. 3 (fp)
Votering:
246 för utskottet
18 för res. 3
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 59 m, 20 c, 1 fp, 16 v, 13 mp, 9
kd
För res. 3: 18 fp
Frånvarande: 33 s, 21 m, 7 c, 7 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd
Mom. 8 (fördelnings- och rättvisefrågor m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (v)
Votering:
237 för utskottet
26 för res. 4
86 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 60 m, 20 c, 19 fp, 2 mp, 8 kd
För res. 4: 16 v, 10 mp
Frånvarande: 33 s, 20 m, 7 c, 7 fp, 6 v, 6 mp, 7 kd
Ewa Larsson (mp) anmälde att hon avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.
Mom. 9 (solidarisk handel m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 (mp)
Votering:
236 för utskottet
28 för res. 5
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 60 m, 20 c, 18 fp, 1 v, 9 kd
För res. 5: 15 v, 13 mp
Frånvarande: 33 s, 20 m, 7 c, 8 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd
Mom. 13 (ett fristående utvärderingsinstitut)
1. utskottet
2. res. 7 (m, fp, kd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UU23 Utrikesförvaltningen
Mom. 1 (en oberoende översyn av utrikesförvaltning-
en m. m.)
1. utskottet
2. res. (m, fp, kd)
Votering:
175 för utskottet
88 för res.
1 avstod
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 20 c, 16 v, 13 mp
För res.: 60 m, 19 fp, 9 kd
Avstod: 1 s
Frånvarande: 34 s, 20 m, 7 c, 7 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd
Mom. 2-10
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU18 Miljövårdsarbetet och försurningen
Mom. 3 (ekonomiska styrmedel)
1. utskottet
2. res. 2 (c)
3. res. 3 (mp)
Förberedande votering:
22 för res. 2
13 för res. 3
227 avstod
87 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
231 för utskottet
20 för res. 2
14 avstod
84 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 60 m, 19 fp, 15 v, 9 kd
För res. 2: 20 c
Avstod: 1 v, 13 mp
Frånvarande: 33 s, 20 m, 7 c, 7 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd
Mom. 5 (Naturvårdsverkets roll)
1. utskottet
2. res. 4 (m, c, fp)
Votering:
156 för utskottet
108 för res. 4
1 avstod
84 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 15 v, 13 mp
För res. 4: 60 m, 20 c, 19 fp, 9 kd
Avstod: 1 v
Frånvarande: 33 s, 20 m, 7 c, 7 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU19 Jakt och viltvård
Mom. 10 (jakt på s.k. hänsynskrävande arter m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
251 för utskottet
13 för res. 2
1 avstod
84 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 60 m, 20 c, 19 fp, 16 v, 9 kd
För res. 2: 13 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 33 s, 20 m, 7 c, 7 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd
Mom. 16 (småviltsjakten)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
251 för utskottet
13 för res. 4
1 avstod
84 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 60 m, 20 c, 19 fp, 15 v, 9 kd
För res. 4: 13 mp
Avstod: 1 v
Frånvarande: 33 s, 20 m, 7 c, 7 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU21 Ändringar i livsmedelslagen m.fl. lagar
Mom. 2 (provtagningslagen såvitt avser 8 §)
I denna paragraf föreslogs antagande av en lagbe-
stämmelse som innefattar överlåtelse av myndighets-
utövning. Av förslaget framgick att ändringarna öns-
kades bli antagna i ett enda beslut. För bifall härtill
krävdes att minst tre fjärdedelar av de röstande för-
enade sig om beslutet. Beslut fattades genom om-
röstning med omedelbar rösträkning.
Votering:
264 för bifall
0 för avslag
85 frånvarande
Andre vice talmannen konstaterade att minst tre fjär-
dedelar av de röstande hade röstat ja. Kammaren hade
således bifallit utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För bifall: 128 s, 60 m, 19 c, 19 fp, 16 v, 13 mp, 9
kd
Frånvarande: 33 s, 20 m, 8 c, 7 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd
Mom. 2 (provtagningslagen i övriga delar)
1. utskottet
2. utskottet med den ändring däri som föranleddes av
bifall till res. 1 i motsvarande del (m)
Votering:
195 för utskottet
69 för res. 1 i motsvarande del
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 19 c, 19 fp, 16 v, 13 mp
För res. 1: 60 m, 9 kd
Frånvarande: 33 s, 20 m, 8 c, 7 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd
Mom. 3 (lagen om EG:s förordningar om jordbruks-
produkter)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
Votering:
201 för utskottet
62 för res. 1 i motsvarande del
1 avstod
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 18 c, 19 fp, 16 v, 13 mp, 7 kd
För res. 4: 60 m, 2 kd
Avstod: 1 c
Frånvarande: 33 s, 20 m, 8 c, 7 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd
Mom. 6 (ökade kostnader för jordbruksnäringen)
1. utskottet
2. res. 2 (c)
Votering:
235 för utskottet
21 för res. 2
7 avstod
86 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 60 m, 18 fp, 16 v, 13 mp, 1 kd
För res. 2: 20 c, 1 kd
Avstod: 7 kd
Frånvarande: 34 s, 20 m, 7 c, 8 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU20 Koncernregeln
1. utskottet
2. res. (m, fp)
Votering:
181 för utskottet
80 för res.
88 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 19 c, 16 v, 12 mp, 6 kd
För res.: 60 m, 19 fp, 1 kd
Frånvarande: 33 s, 20 m, 8 c, 7 fp, 6 v, 6 mp, 8 kd
13 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Proposition
1997/98:109 Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvår-
dens område
Motioner
med anledning av prop. 1997/98:62 Regional tillväxt
- för arbete och välfärd
1997/98:A12 av Barbro Andersson och Ingrid An-
dersson (s)
1997/98:A13 av Sigrid Bolkéus och Rune Berglund
(s)
1997/98:A14 av Åke Gustavsson (s)
1997/98:A15 av Hans Karlsson m.fl. (s)
1997/98:A16 av Inger Lundberg m.fl. (s)
1997/98:A17 av Kjell Ericsson (c)
1997/98:A18 av Rolf Dahlberg och Patrik Norinder
(m)
1997/98:A19 av Sten Tolgfors (m)
1997/98:A20 av Carl Bildt m.fl. (m)
1997/98:A21 av Olof Johansson m.fl. (c)
1997/98:A22 av Dan Ericsson m.fl. (kd)
1997/98:A23 av andre vice talman Görel Thurdin (c)
1997/98:A24 av Birgitta Hambraeus (c)
1997/98:A25 av Carin Lundberg m.fl. (s)
1997/98:A26 av Lena Sandlin m.fl. (s)
1997/98:A27 av Lena Sandlin m.fl. (s)
1997/98:A28 av Magnus Johansson m.fl. (s)
1997/98:A29 av Sven Bergström (c)
1997/98:A30 av Ingbritt Irhammar och Margareta
Andersson (c)
1997/98:A31 av Lennart Rohdin (fp)
1997/98:A32 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m, c,
kd)
1997/98:A33 av Elver Jonsson m.fl. (fp)
1997/98:A34 av Eskil Erlandsson och Sivert Carlsson
(c)
1997/98:A35 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)
1997/98:A36 av Torgny Danielsson m.fl. (s)
1997/98:A37 av Laila Bäck och Leo Persson (s)
1997/98:A38 av Carin Lundberg m.fl. (s)
1997/98:A39 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s)
1997/98:A40 av Rune Berglund och Mona Nyberg (s)
1997/98:A41 av Leo Persson och Laila Bäck (s)
1997/98:A42 av Maggi Mikaelsson (v)
1997/98:A43 av Tanja Linderborg (v)
1997/98:A44 av Owe Hellberg (v)
1997/98:A45 av Bengt Hurtig (v)
1997/98:A46 av Marianne Andersson (c)
1997/98:A47 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1997/98:A48 av Sören Lekberg m.fl. (s)
1997/98:A49 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s)
1997/98:A50 av Göran Magnusson m.fl. (s)
1997/98:A51 av Hans Stenberg m.fl. (s)
1997/98:A52 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s)
1997/98:A53 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurds-
dóttir (s)
1997/98:A54 av Birger Schlaug m.fl. (mp)
1997/98:A55 av Axel Andersson m.fl. (s)
1997/98:A56 av Axel Andersson m.fl. (s)
1997/98:A57 av Agneta Brendt m.fl. (s)
1997/98:A58 av Siri Dannaeus (fp)
1997/98:A59 av Elizabeth Nyström (m)
1997/98:A60 av Eva Goës m.fl. (mp)
med anledning av prop. 1997/98:96 Vissa reformer av
påföljdssystemet
1997/98:Ju33 av Siw Persson m.fl. (fp)
1997/98:Ju34 av Gun Hellsvik m.fl. (m)
1997/98:Ju35 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd)
1997/98:Ju36 av Kia Andreasson (mp)
1997/98:Ju37 av Alice Åström m.fl. (v)
med anledning av prop. 1997/98:110 Frysförvaring av
befruktade ägg
1997/98:So12 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
1997/98:So13 av Karin Israelsson (c)
1997/98:So14 av Anita Persson (s)
med anledning av prop. 1997/98:131 Lagändringar
med anledning av flyttning av viss verksamhet vid
Riksförsäkringsverket till Söderhamn, m.m.
1997/98:Sf28 av Gullan Lindblad m.fl. (m)
med anledning av skr. 1997/98:76 Demokrati och
mänskliga rättigheter i Sveriges utvecklings-
samarbete
1997/98:U38 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp)
1997/98:U39 av Bodil Francke Ohlsson (mp)
med anledning av skr. 1997/98:78 Transport av farligt
gods
1997/98:Fö4 av Annika Nordgren m.fl. (mp)
1997/98:Fö5 av Åke Carnerö m.fl. (kd)
med anledning av skr. 1997/98:122 Afrika i föränd-
ring - En förnyad svensk Afrikapolitik inför 2000-
talet
1997/98:U31 av Göran Lennmarker m.fl. (m)
1997/98:U32 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp)
1997/98:U33 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp)
1997/98:U34 av Marianne Andersson och Erik Arthur
Egervärn (c)
1997/98:U35 av Ingrid Näslund m.fl. (kd)
1997/98:U36 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp)
1997/98:U37 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
14 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 26 mars
1997/98:605 av Sten Tolgfors (m) till finansministern
Sverige och EMU
1997/98:606 av Barbro Westerholm (fp) till utbild-
ningsministern
Näringslivets forskningsbehov
1997/98:607 av Lennart Fremling (fp) till kommuni-
kationsministern
Konkurrens på järnvägen
1997/98:608 av Eva Zetterberg (v) till utrikesminis-
tern
Medborgarskap i Lettland
1997/98:609 av Eva Zetterberg (v) till statsrådet
Pierre Schori
Biståndsavtalet med Guatemala
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 14 april.
15 § Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit
den 26 mars
1997/98:570 av Chatrine Pålsson (kd) till justitiemi-
nistern
Pass som legitimationshandling
1997/98:574 av Ola Rask (s) till försvarsministern
Kränkning av svenskt luftrum
1997/98:581 av Barbro Westerholm (fp) till justitie-
ministern
Polisövergrepp på unga kvinnor
1997/98:594 av Cinnika Beiming (s) till justitieminis-
tern
Väktar- och polisbrutalitet
1997/98:595 av Juan Fonseca (s) till justitieministern
Polisens internutredningar
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 14 april.
16 § Kammaren åtskildes kl. 18.53.
Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början
till ajourneringen kl. 13.55,
av talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 123 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 11 § anf. 172
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 12 § anf. 187
och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.