Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1997/98:86

Onsdagen den 25 mars

Kl. 09.00 - 17.56

---

19.00 - 23.00

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 19 mars.

2 § Skrivelse från statsministern

Följande skrivelse hade inkommit från statsminis-
ter Göran Persson:

Till riksdagens talman
Jag vill härmed informera om att jag - efter stats-
rådet Leif Blombergs frånfälle den 2 mars 1998 -
denna dag har förordnat Lars Engqvist att från och
med den 1 april 1998 vara statsråd.
Statsrådet Engqvists ansvarsområde överens-
stämmer med det som statsrådet Blomberg ansvarade
för, dvs. integrationsfrågor, folkrörelse- och före-
ningsfrågor, konsumentfrågor, ungdomsfrågor samt
idrott.
Stockholm den 24 mars 1998
Göran Persson

3 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen

Talmannen meddelade att följande faktaprome-
moria om förslag från Europeiska kommissionen
inkommit och delats ut till kammarens ledamöter:
Förslag till sammanslagning och ändring av rådets
direktiv om skattebefrielser inom gemenskapen
för vissa transportmedel som tillfälligt införs från
en annan medlemsstat och direktiv om skattebe-
frielse på permanent införsel från en medlemsstat
av personlig egendom KOM (98) 30

4 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Proposition
1997/98:104 till justitieutskottet
1997/98:105 till lagutskottet

Förslag
1997/98:RR9 till näringsutskottet

Redogörelse
1997/98:NR1 till utrikesutskottet

Motioner
1997/98:T20-T45 till trafikutskottet

5 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU20
Utrikesutskottets betänkanden 1997/98:UU9 och
UU23
Jordbruksutskottets betänkanden 1997/98:JoU18,
JoU19 och JoU21
Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade att socialförsäkringsutskot-
tets betänkanden SfU9 och SfU10 samt näringsutskot-
tets betänkanden NU10 och NU8 skulle avgöras i ett
sammanhang efter avslutad debatt.

6 § Invandrings- och flyktingfrågor

Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1997/98:SfU9
Invandrings- och flyktingfrågor (skr. 1997/98:23)

Anf. 1 GUSTAF VON ESSEN (m):
Fru talman! Herr statsråd! Betänkandet som vi nu
inbjuds att besluta om är till stor del en uppföljning av
beslutet om den migrationspolitik som vi fastlade här
i kammaren i december 1996. Ingenting avgörande
nytt har inträffat sedan dess. En del kompletterande
beslut har fattats om barns ställning i utlänningsären-
den och också om återkallande av givna uppehålls-
tillstånd.
Den delvis förändrade utlänningslagstiftningen
som det beslutades om i december 1996 har i det
praktiska utförandet fungerat i stort som vi, som då
ställde oss bakom den, förväntat oss.
Från moderat sida har vi därför inte sett någon
anledning att föreslå några förändringar nu med det
undantaget att vi gärna önskar att få prövat möjlighe-
terna till en något mer generös arbetskraftsinvandring.
Självfallet är inget tillstånd statiskt. Förändringar
och förbättringar i lagstiftningen måste alltid diskute-
ras. Förändringar i praxis och arbetssätt utvecklas
naturligt allteftersom nya erfarenheter vinns. Så måste
det ju vara.
Nu är det aktuellt att se över asylprocessen, ett
önskemål som vi moderater länge har haft. Regering-
en har tillsatt en utredning, NIPU, som har fått i upp-
drag just att se över asylprocessen.
Vi moderater anser att flykting- och invandrings-
politiken inte lämpar sig för enkel partipolitisk träta
över blockgränsen. Betänkandet på vårt bord konfir-
merar att det finns en rejäl förankring för den förda
politiken här i riksdagen och också förhoppningsvis
ute i landet bland människorna. En invandringspolitik
skall präglas både av humanitet och av tydlighet.
Ordning och reda skall förenas med medmänsklighet.
Ju bredare och djupare legitimitet som politiken får på
detta område, desto mindre risk för förenklade och
populistiska budskap.
Flyktingpolitiken är viktigare och större än in-
vandringspolitiken sett i ett globalt perspektiv. Flyk-
tingpolitiska insatser berör långt fler människor i
flyktingarnas egna hemländer eller närområden. Strä-
van måste vara att skydd skall ges till så många som
möjligt av dem som behöver det. Flyktingproblemen
kan inte lösas enbart inom något lands gränser.
Det är viktigt att vi anlägger ett migrationspolitiskt
perspektiv på våra göranden och låtanden i det inter-
nationella samarbetet. Utgångspunkten måste vara att
varje människa har rätt att under fria och trygga for-
mer leva och verka i sitt hemland. Alla internationella
ansträngningar måste inriktas mot detta mål. Det
svenska engagemanget är välkänt och uppskattat
internationellt.
För att skapa trygghet och säkerhet i vår värld
krävs oändliga ansträngningar. Det är en process där
själva processen på något sätt är målet, för ända fram
når vi aldrig. Att involvera så många aktörer som
möjligt är avgörande för en lyckosam utveckling.
Samverkan med andra länder är helt nödvändig. FN,
UNHCR, OSSE, Europarådet - för att nämna några
internationella organ - har olika roller och gör sina
viktiga insatser när folkrätten kränks och konflikter
uppstår. Nato är den mest potenta aktören på utförar-
sidan och kan ge kraft och eftertryck när ord och
sanktioner inte förslår.
Sveriges nya roll som alliansfri men ändå aktivt
medverkande part i samband med fredsbevarande
insatser upplevs av många som värdefull. Vi har inga
egna intressen annat än just fred och säkerhet. Insat-
serna kan variera i inriktning och omfattning, från
diplomati, övervakning och observation till militära
insatser t.o.m. under Nato. Att hindra att flykting-
strömmar uppstår eller att hantera sådana när de upp-
står är ett gemensamt intresse för EU och övriga
världssamfundet.
Ensamma kan vi inte åstadkomma så mycket. Vårt
EU-medlemskap ger oss nya och mycket intressanta
möjligheter att påverka. EU behärskar andra instru-
ment än andra organisationer. Inom ramen för samar-
betsavtal som EU upprättar med en lång rad länder i
den s.k. tredje världen kan konstruktiva dialoger upp-
rättas i syfte att åstadkomma mänskliga rättigheter,
utveckling, marknadsekonomi, ökad handel och inves-
teringar.
Amsterdamfördraget ger nya förutsättningar att
samordna europeisk flykting- och invandrarpolitik.
Ett bra exempel på ett EU-samarbete i detta samman-
hang är det s.k. Irakpaketet som nyligen har beslutats
av ministerrådet och som innehåller en rad åtgärder
syftande till att hindra människosmuggling, men ock-
så att sörja för att en bättre asylprocess och gränskon-
troll praktiseras av medlemsländerna, detta i kombi-
nation med en rad åtgärder för att på politiska väg få
till stånd en bättre situation för i detta fall kurderna
främst i norra Irak.
Dublinkonventionen och Schengenavtalet tydlig-
gör medlemsstaternas åtaganden och förpliktelser vad
gäller fri rörlighet och om hur asylförfarandet skall
utformas. Därmed kan s.k. asylshopping och s.k.
asylum in orbit undvikas.
Fru talman! Konflikter bryter ju ändå bevisligen ut
trots förebyggande insatser eller på grund av otill-
räckliga sådana. En genomtänkt hållning när konflik-
ter inträffar och flyktingströmmar uppstår är nödvän-
dig. I den migrationspolitiska propositionen 1996 har
regeringen beskrivit hur en aktiv politik bör formule-
ras, och riksdagen har ställt sig bakom denna. Inte
minst är det viktigt att sträva efter solidariska lösning-
ar, s.k. burdensharing. Tillfälliga uppehållstillstånd
vid massflyktssituationer och kvotöverföringar är
andra lösningar som är aktuella, beroende av om-
ständigheterna.
Som jag nämnt skall Sverige aktivt verka i världen
för att underlätta för flyktingar. Vi skall samarbeta
med andra för att förverkliga de mål som jag nyss
beskrev. Vi skall också här i vårt land ha en genom-
tänkt asyl- och invandringspolitik som anknyter till
vår generella syn på flyktingpolitiken.
En invandringslagstiftning måste förena flera
principer samtidigt. Den måste grundas på humanitära
principer och internationella konventioner. Den måste
stå i samklang med den flyktingpolitik som vi vill
medverka till på internationell nivå. Skydd och åter-
vändande är nyckelorden.
Vidare måste asylprocessen vara såväl rättssäker
som snabb och noggrann, en nog så svår avvägning.
Den utredning, NIPU, som jag nyss nämnde om,
arbetar med att se över asylprocessen. Denna utred-
ning är mycket viktig och den skall syfta till att ge ett
bra resultat. Särskilt angeläget är det att etablera en
tydlig tvåpartsprocess i domstolssystemet, något som
vi moderater länge har önskat.
Invandringslagstiftningen måste vidare vara be-
griplig och ge entydiga signaler till dem som är
asylsökande, till myndigheterna som har att besluta i
enskilda ärenden, till allmänheten som har rätt att
kräva tydlighet men också till de organisatörer av
illegal människosmuggling som noggrant håller reda
på de olika ländernas lagstiftning och mottagnings-
förhållanden.
I detta sammanhang konstaterar jag till min glädje
att utskottet har ställt sig bakom motioner från Mode-
raterna och från Sigrid Bolkéus från Socialdemokra-
terna om en bättre och mer skärpt inresekontroll. Jag
hävdar att polisen inte tillräckligt har prioriterat
gränskontrollen i sitt löpande arbete, något som har
bidragit till att de flesta asylansökningar nu sker efter
inresa i landet. De besparingar som polisen sett sig
tvungen att göra inom detta område ökar kostnaderna
för Invandrarverket, eftersom utredningar och längre
vistelsetider innan beslut fattas blir följden. Det är
med tillfredsställelse jag konstaterar att utskottet gör
ett tillkännagivande om att Invandrarverket bör få
ökade befogenheter i gränskontrollarbetet.
Det finns en oro på många håll ute i samhället som
vi måste lyssna på och respektera. Rätt eller fel ställer
sig många människor oförstående till att Sverige tagit
emot så många invandrare under så kort tid, samtidigt
som Sverige kämpar med en hög arbetslöshet och för
låg tillväxt i ekonomin. Denna oro kanske inte alltid
får genomslag i massmedierna, men kommer många
av oss till del på annat sätt.
Jag delar Rose-Marie Frebrans åsikter såsom de
kommer till uttryck i hennes reservation under mom.
1. De kristna och humanistiska värderingarna måste
utgöra grunden för migrationspolitiken. Men den oro
och osäkerhet som finns bland många människor vid
mötet med annorlunda kulturella mönster måste re-
spekteras och tas på allvar.
I många kommuner konkurrerar ökade socialbi-
dragskostnader med anslag till skola, barnomsorg och
äldrevård. Invandringen kostar pengar. Låt oss inte
förneka det. Med anledning av Sten Anderssons mo-
tion angående kostnader för invandringen vill jag
endast i korthet säga att denna fråga behandlades av
Invandrarpolitiska kommittén för ett par år sedan. I en
studie som kommittén beställde från ESO beräknas
invandringen kosta ca 16-22 miljarder netto. Denna
summa stämmer i stort sett med beräkningar som
riksdagens utredningstjänst utfört på mitt uppdrag.
Huvudsakligen beror denna höga kostnad på en över-
representation av invandrare bland de arbetslösa.
Detta kan inte invandrarna som grupp lastas för, utan
ansvaret är regeringens, och kanske allas vårt ansvar
för övrigt, för den bristande förmågan att driva en
politik för ökad tillväxt och ökad sysselsättning.
Så som världen ser ut och givet de nuvarande för-
utsättningarna i Sverige måste vi ha en reglerad in-
vandring som grundas på humanism och rätten till
skydd. Så är det i övriga länder i Europa, och vi kan
givetvis inte ha en egen hemgjord invandringspolitik.
Men internationalismen är viktig för oss modera-
ter. Vi är pådrivande när det gäller Europasamarbetet.
Ett Europa utan gränser närmar sig stadigt. Efter en
EU-utvidgning, som vi starkt förespråkar, kommer
400 miljoner människor eller fler att fritt kunna röra
sig och arbeta inom den gemensamma arbetsmarkna-
den - allt detta tack vare det unika samarbete som
sker inom EU.
Även i ett läge med reglerad invandring och i
perspektivet av en gemensam arbetsmarknad i EU
borde det ändå finnas utrymme för mer öppenhet vad
gäller möjligheter för medborgare från andra länder i
världen att få uppehålls- och arbetstillstånd. I dag
beviljas endast ett fåtal sådana uppehållstillstånd. Det
kan inte vara tal om en fri arbetskraftinvandring, men
en ökad generositet borde vara möjlig och önskevärd.
Vi moderater yrkar därför bifall till vår reservation
under mom. 16.
Fru talman! I ett särskilt yttrande tar vi upp frågan
om ett ökat försörjningsansvar vid anhöriginvandring.
Sverige hör nog till de mycket få länder som inte har
ett sådant. Även en del frivilligorganisationer har
påpekat denna möjlighet. Om ett ökat försörjnings-
ansvar kan etableras borde anhöriginvandringen kun-
na blir mer generös. I samband med behandlingen av
det migrationspolitiska betänkandet i december 1996
yrkade vi moderater på en utredning av detta. Statsrå-
det Schori visade då ett visst intresse. Det är därför
naturligt att nu återkomma med en fråga om det sker
några överväganden i denna sak i Regeringskansliet.

Anf. 2 KARIN ISRAELSSON (c):
Fru talman! Flyktingfrågorna engagerar människor
från alla våra samhällsskikt. Många känner att vi i
vårt land har tagit emot alltför många som har sökt
skydd från förföljelse och krig. Andra anser att vi
borde vara ännu generösare än vad vi är i dag. Nå-
gonstans mitt emellan dessa uppfattningar finns Cen-
terpartiet och majoriteten i dag.
Centerpartiet accepterar den förda flyktingpoliti-
ken och därmed också de allra flesta ståndpunkter
som förs fram i detta betänkande. Majoriteten, som
består av Socialdemokraterna, Moderaterna och Cen-
tern, försöker finna fungerande vägar att klara många
mycket svåra och komplicerade ställningstaganden.
Det utvidgade flyktingbegreppet, som antogs av
riksdagen i december 1996, har medfört att det i dag
ges ett ökat skydd för personer som söker skydd i vårt
land. Eventuell risk för dödsstraff, kroppsstraff eller
annan omänsklig behandling finns med i bedömning-
en. Även sexuell läggning skall vägas in i den be-
dömning som sker innan uppehållstillstånd kan med-
delas. Det ändrade anhörigbegreppet har också fått
gehör av Centerpartiet.
I alla dessa fall är det i det närmaste omöjligt att
säga om våra beslut är rättvisa eller inte. Vi har ju
våra lagar att följa. Tillämpningen sker individuellt,
och det kan vara svårt att förstå att till synes likartade
skäl bedöms olika. Vi från Centerpartiet anser att
bedömningarna skall göras med en humanistisk in-
ställning. Man skall vara generös i sina bedömningar.
Vissa får stanna, och andra får inte stanna. Jag tror att
våra myndigheter som har att handlägga detta gör det
efter de förutsättningar som finns.
Det finns stora svårigheter att klarlägga t.ex.
identitet hos asylsökande. Passen försvinner i alltför
många fall. Om det är människosmugglare inblandade
eller inte kan man bara gissa sig till. Men att det finns
något slags resebyråverksamhet är helt uppenbart, på
både gott och ont. Det innebär att de människor som
har uppenbara skäl att erhålla uppehållstillstånd inte
kan behandlas inom rimliga tider när det kommer så
stora grupper.
Våra gränskontroller fungerar inte tillräckligt väl.
Asylsökande får inte sin sak prövad efter det system
som vi beslutsfattare hade som avsikt med vår lag-
stiftning. Detta underblåser också den opinion som
kritiserar den svenska flyktingpolitiken. Kortare vän-
tetider och snabbare behandling vid gränserna är ett
absolut mål att sträva efter. Invandrarverkets roll
måste stärkas.
Centerpartiet följer de effekter som alla våra be-
slut betyder för enskilda asylsökande. Visst kändes
det meningslöst när man träffade de kosovoalbaner
som hade väntat på att få stanna i Sverige och som när
avvisningsbeslutet var fattat inte kunde återvända till
sitt hemland.
I en interpellation till invandrarministern tog jag
upp detta för några månader sedan. Då saknades ett
avtal som skulle ge dessa människor möjlighet att
återvända. Under tiden växte oroligheterna, och det
fanns stor fruktan för att tvingas återvända till det som
de en gång hade flytt ifrån, som fortfarande var lika
oroligt. Nu får de här människorna stanna kvar, och
det tycker vi är bra. De levde under många månader i
ett Kafkaliknande tillstånd - ingen framtid, inget
hopp. Många unga män fanns i denna grupp. De har
levt alltför många år i flyktingläger, och deras upp-
växttid har passiviserat dem. Nu måste de få en rejäl
chans till integration i sitt nya hemland.
Frågan om kvinnoimport och kvinnomisshandel
har riksdagen i många år tagit upp för att finna lös-
ningar som förhindrar detta förfaringssätt. Det är
säkert mer än tio år sedan jag tog upp det i en motion.
De kvinnor som gift sig med en svensk man och som
när de kommer hit misshandlas och utnyttjas måste
finna möjligheter att bo kvar eftersom de i många fall
inte återvända till sina hemländer av olika skäl.
Nu är denna fråga på nytt under utredning. Den
s.k. NIPU-utredningen skall försöka att lösa proble-
met. Jag hoppas att så blir fallet. Centerpartiet har valt
att inte stödja kravet på att en ettårsgräns skall införas
för dessa utsatta kvinnor för att kunna erhålla uppe-
hållstillstånd. Vi anser att två år är en väl avvägd
tidsperiod generellt, men undantag måste kunna göras
utifrån de enskilda behov som föreligger.
Fru talman! Barnens situation i flyktingfamiljerna
har vi alltid värnat. Fortfarande finns det brister. Bar-
nen glöms ofta bort. De får inte den stimulans som de
behöver då de lever i flyktingförläggningar under
långa perioder. Än värre blir situationen för de famil-
jer som har gått under jorden och gömmer sig i vårt
land. De lever under svåra förhållanden. De har ingen
möjlighet att få sina basala behov tillgodosedda som
t.ex. sjukvård, skolgång och en social gemenskap
under trygga former.
Den nya bedömningsgrund som beslutats om när
det gäller hänsyn till barn borde kunna tillämpas för
de flyktingfamiljer som fått avvisnings- eller utvis-
ningsbeslut och sedan gömt sig. Centerpartiet anser
därför att de barn som tidigare fått utvisningsbeslut
bör få dessa omprövade efter det nya regelsystem som
införts. Det borde betyda att ett antal av dessa kan
erhålla uppehållstillstånd. Detta yrkar vi på i vår re-
servation 29, vilken jag yrkar bifall till. För övrigt
yrkar jag bifall till betänkandet i dess helhet.

Anf. 3 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Folkpartiet var och är kritiskt mot den
nya asyllagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari
1997. Färre människor med goda asylskäl kan få
uppehållstillstånd i Sverige. Man har gjort en medve-
ten sammanblandning av flyktingar och invandrare i
största allmänhet. Detta sker i och för sig inte enbart i
Sverige utan också i den europeiska debatten.
Genom att antyda att de asylsökande i huvudsak
kommer från fattiga länder har man velat skapa in-
tryck av att de asylsökande huvudsakligen är ute efter
att förbättra sin ekonomiska och sociala situation.
Genom att avskaffa begreppen de facto-flykting
och politiskt-humanitära skäl och en insnävning av
anhörigbegreppet har flyktingpolitiken blivit betydligt
mer restriktiv än tidigare. Folkpartiet anser att asylrät-
ten måste värnas och ta sikte på den enskilda männi-
skans situation.
Gustaf von Essen talade här alldeles nyss om
kristna och humanitära värderingar. Vi många som
träffar de humanitära organisationer och de människor
som jobbar med flyktingarna i Sverige är väl medvet-
na om att de inte anser vi lever upp till dessa kristna
och humänitära värderingar i Sverige med den lag-
stiftning vi har. Jag delar den uppfattningen.
Fru talman! Det finns väl ingen som sysslar med
flykting- och invandrarpolitik som inte efter januari
1997 fått frågor om hur man skall få rätt att ta hit sin
ensamma mamma som varken har släktingar kvar i sitt
hemland eller har egen bostad och omsorg, och kan-
ske inte heller arbete om hon är i den åldern. Svaret
blir då alltid nej, eftersom någon hushållsgemenskap
inte funnits på flera år. Rätten att få ta hit sin gamla
förälder och försörja denne ges inte, som Gustaf von
Essen säger. Kvar står också en mycket restriktiv
visumpolitik som inte heller medger att en gammal
anhörig kan få vistas i Sverige någon längre tid om
ens alls på grund av risken att de vägrar resa tillbaka
till något de inte längre har i sitt hemland.
Fru talman! Jag skall inte bara vara kritiskt mot
betänkandet och majoriteten. Det var med glädje som
vi kunde enas om att motionen från Sten Tolgfors som
handlar om vuxenadoption ändå fick en bra och rejäl
skrivning. Jag förutsätter att regeringen ser till att den
frågan löses snarast.
Vi i Folkpartiet anser att den svenska viserings-
politiken för släktbesök måste göras mer generös. De
som har barn i Sverige borde egentligen inte behöva
söka visum för att besöka dem. Det är en självklarhet
att man skall kunna ha en nära relation med sina barn
och sina nära anhöriga.
Familjer splittras genom att en familjemedlem
som får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd
tvingas resa tillbaka till sitt hemland för att göra an-
sökan under åberopande av anknytningsskäl. Vare sig
man lämnar sin ansökan utanför Sveriges gränser eller
man lämnar den i Sverige förutsätter jag att resultatet
blir detsamma. Det skall prövas på samma sätt som
man prövar all annan verksamhet när det gäller flyk-
tingar och invandrare. Det borde vara möjligt att
lämna sin ansökan här i Sverige när man ändå vistas
här.
Fru talman! Folkpartiet anser i reservation 2 att
det behövs ett europeiskt samarbete för en gemensam
generös flyktingpolitik. EU bör utveckla en gemen-
sam asylpolitik så att ansvaret för flyktingströmmarna
fördelas mer jämnt mellan Europas stater. Det får
givetvis inte bli så att de minst generösa länderna
sätter normen. Detta måste prägla såväl Schengenav-
talet som Dublinöverenskommelsen.
Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet Pierre
Schori när han nu besöker oss här i kammaren. Vad
görs det ute i Europa från svensk sida för att driva på i
den här frågan? Den har varit aktuell i många år. Det
är kanske en av de allra viktigaste frågorna. Jag hop-
pas att vi får en diskussion om den saken.
Vi anser också att det återstår mycket arbete för
att få till stånd en bättre samordning av politiken när
det gäller flyktingar i Norden. Trots de insatser som
ministerrådet gjort inom den nordiska samrådsgrup-
pen och det s.k. migrationsutskottet återstår mycket i
övrigt att önska. Sverige måste driva på i de frågorna
också i det nordiska samarbetet.
Fru talman! Genèvekonventionens tolkning av
flyktingbegreppet bör breddas så att det innefattar
också förföljelse på grund av kön och homosexualitet.
En sådan tolkning är numera etablerad i flera länder
och förespråkas också av UNHCR. Handläggningen
av asylärenden kan bli orättvis mot kvinnor om inte
det fullständiga sammanhanget av deras liv och erfa-
renheter kan tolkas. Det finns goda exempel från
USA, Australien och Kanada där man utfärdat riktlin-
jer för de tjänstemän vi immigrationsmyndigheterna
som intervjuar och fattar beslut i sådana ärenden.
Många motioner har väckts angående uppskjuten
invandringsprövning. Dessa har sin bakgrund, som
Karin Israelsson talade om, i de stora problem regler-
na medför för kvinnor som lockas till Sverige på olika
sätt av män som sedan misshandlar dem eller på annat
sätt utsätter dem för övergrepp. Under sådana förhål-
landen skall det vara självklart att kvinnan får ett
permanent uppehållstillstånd trots att villkoren enligt
tvåårsregeln inte alltid är uppfyllda.
Fru talman! Folkpartiet anser att tillfälliga uppe-
hållstillstånd inte skall vara ett regelmässigt inslag i
svensk flyktingpolitik. Att tvinga tillbaka en flykting
till hemlandet efter flera år är både inhumant och
ohanterligt. Denna regel bör därför vara användbar
endast i massflyktssammanhang.
I Sverige finns ca 2 000-3 000 kosovoalbaner som
ansökt om asyl. De har levt här i många år. Som läget
är nu i Kosovo är det inte rimligt att sända tillbaka
dem. Vi anser därför att väntetiden och situationen i
Kosovo är sådan att de bör få stanna permanent i
Sverige, eftersom de har vistats här så pass lång tid.
Den i utlänningslagen införda portalbestämmelsen
om att barnets hälsa, utveckling och bästa är enligt
Folkpartiets mening inte tillräcklig. Den är till intet
förpliktande. Vi anser att barnkonventionens väsentli-
ga skrivningar skall införlivas i den svenska utlän-
ningslagtiftningen. Vi anser också att långa väntetider
vid asylutredningar och den osäkerhet som skapas är
skadlig för barnen. Det bör därför finnas en spärr mot
att utredningar drar ut på tiden. Särskilt viktigt är det
när det gäller familjeåterföreningar, såvida inte ve-
derbörande själv orsakat att handläggningen drar ut
på tiden.
Hänsyn till barnens bästa kräver också att ett om-
händertagande enligt LVU måste ges företräde fram-
för utlänningslagens bestämmelser om utvisning.
Detta innebär i praktiken att socialnämndens medgi-
vande kommer att krävas innan avvisning eller utvis-
ning av ett barn kan ske. Vi kräver därför att utlän-
ningslagen ändras så att detta uttryckligen anges i
lagen.
Fru talman! Gustaf von Essen talade om den breda
enighet som finns i Sveriges riksdag när det gäller
dessa frågor. Man kan fråga sig var det stora modera-
ta oppositionspartiet är. Menar Gustaf von Essen att
den socialdemokratiska flyktingpolitiken är så bra att
det inte finns skäl att opponera mot den på någon
enda punkt? Moderaternas reservation om möjlighet
till arbetskraftsinvandring är Moderaternas enda sätt
att opponera i fråga om detta. Då är det inte mycket
att över huvud taget diskutera i Sveriges riksdag. Det
bidde inte ens en tumme av Moderaternas åsikter. Jag
tror inte att Moderaterna är så överens att ni inte är
beredda att ta upp de väsentliga frågorna, de kristna
och humanistiska värderingar som vi alla borde stå
bakom. Det tycker jag är en självklarhet. Vad anser
Gustaf von Essen att man borde göra i dessa frågor
utöver det som framgår i det dokument som vi disku-
terar i dag? Eller är detta allt? Behöver inte något
utöver detta göras?
Fru talman! Folkpartiet står självklart bakom alla
sina reservationer, men för tids vinnande yrkar jag
bifall endast till reservationerna 2 och 7.

Anf. 4 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Jag skall börja med att ta upp Sigge
Godins vilja att återgå till den nivå som gällde innan
riksdagen fattade beslut om det stora migrationspoli-
tiska betänkandet för drygt ett år sedan. Det skulle i
praktiken innebära att vi återgår till en inskränkning
av asylrätten, eftersom asylrätten då tolkades mycket
snävare än vad som nu sker. Nu använder vi oss av
UNHCR:s handbok när vi gör asylprövningar. Vi har
alltså utvidgat asylbegreppet och gjort det lättare att
få asyl i Sverige på konventionsbasis. Det är väl något
som Sigge Godin måste tycka är bra.
Det andra som jag vill ta upp gäller frågan att prö-
va olika flyktingars skäl. Att komma från ett land där
det rent allmänt råder fattigdom och elände är i sig
inte asylgrundande, utan det är individuella aspekter
som skall vägas in och ingenting annat. Därför har vi i
Sverige ett system där vi säger att det skydd som skall
erbjudas inte rent allmänt är ett bättre liv för männi-
skor från tredje världen. I detta sammanhang måste vi
vara tydliga och klara. Vår asyllagstiftning bygger på
detta grundläggande element.
Det tredje som jag vill ta upp är Sigge Godins frå-
ga om Moderaterna till varje pris måste opponera
gentemot Socialdemokraterna. Nej, det behöver vi
inte. I många frågor kan vi se en gemenskap. Jag har
under årens lopp uppfattat att Socialdemokraterna i de
kontakter som vi har haft i dessa frågor har velat
lyssna på oss moderater. Det har gjort att vi också har
kunnat komma överens. Jag tror att det är styrkan att
vi också vågar stå för en helhetssyn, nämligen både
humanism och realism.

Anf. 5 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Visst kan Gustaf von Essen läsa upp
vad UNHCR står för och vad som står i den handbok
som finns tillgänglig. Men det är inte riktigt det som
jag menar. Om man menar att människor som har
skyddsbehov också skall ha förutsättningar att få
skydd i Sverige är detta det allra viktigaste. Det går
enligt mitt sätt att se inte att ställa detta mot, utöver
vad ni har kommit överens om här, givetvis också
tillsammans med Centerpartiet, att det bara är arbets-
kraftsinvandringen som skulle vara det intressanta att
ta upp i den moderata politiken. Jag har litet svårt att
förstå det. Det är inte så länge sedan som vi hade en
gemensam regering, och jag tycker att det är litet
konstigt att Moderaterna har fjärmat sig så långt från
den politik som de då delade med Folkpartiet på den
tiden. Men det är möjligt att Moderaterna tycker att
det är bra att gamla föräldrar inte får en chans att
komma till sina barn när de kanske har sitt enda barn i
Sverige och inte har några andra nära släktingar, ing-
en bostad och knappt så att de klarar sig. Då borde vi
ändå tillsammans kunna stå upp och säga att det inte
är värdigt svensk flyktingpolitik att inte också se till
de nära anhöriga även om de inte har skyddsskäl.

Anf. 6 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! När det gäller asylrätten generellt sätt
finns det ingen automatisk rätt för människor att söka
asyl just i Sverige. Asylrätten bygger på att man söker
asyl i första säkra asylland och det som oftast ligger
närmast till. De som ändå kommer direkt till Sverige
och söker asyl vid gränsen skall prövas utifrån den
lagstiftning som vi har. Det innebär att man skall
pröva om skyddsbehov föreligger.
Beträffande anhöriga ställde jag i mitt anförande
en fråga till statsrådet om regeringen inte kan tänka
sig en lösning som innebär att ett försörjningansvar
kan inträda. Därmed skulle anhöriginvandringen kun-
na göras något mer generös. Jag fick intrycket av
Sigge Godin att han var inne på samma tankar. I detta
sammanhang tror jag att Folkpartiet och Moderaterna
möjligtvis står varandra rätt så nära.
Försörjningsansvaret måste utredas och klarläg-
gas. Det är ingen enkel fråga. Men de allra flesta
länder har detta, och det borde vara möjligt att införa
det även i Sverige. Man kan tänka sig sponsring från
frivilligorganisationer. Man kan tänka sig åtaganden
på annat sätt som gör att det är möjligt att försörja en
extra anhörig. Det är väl inte meningen att det alltid
skall vara skattebetalarna som skall stå för alla kost-
nader?

Anf. 7 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Gustaf von Essen gör som den gamle
skolläraren som jag kommer ihåg från min barndom.
Han försöker läsa upp vad svensk flyktingpolitik och
internationell flyktingpolitik handlar om, nämligen att
man inte alltid har rätt att komma till Sverige utan att
man skall söka asyl i första bästa asylland. Visst är det
så. Vi kan dessa frågor, Gustaf von Essen. De har vi
tagit upp i utskottet, och vi läser på inför varje nytt
sammanträde om dessa frågor. Det behöver vi alltså
inte diskutera.
Om Moderaterna menar något med anhörigin-
vandringen och att man skulle kunna lösa denna fråga
på något sätt, tycker inte jag att det är till fyllest med
ett särskilt yttrande. Vi hade i och för sig kunnat dis-
kutera frågan i utskottet och kanske kunnat komma
fram till en gemensam åsikt som är litet starkare och
som innebär att man sätter litet mer press på statsrådet
som är här i dag och regeringen att göra något i denna
fråga. Om man utgår från de värderingar som vi har
och som jag vet att Gustaf von Essen också har, dvs.
humanistiska och kristna värderingar, då kan man inte
behandla gamla människor på detta sätt. Men det
finns fler frågor i Folkpartiets flyktingpolitik som jag
tycker att Moderaterna skulle kunna studera litet när-
mare. Då skulle vi kanske komma överens om en del
saker. Det måste vara en stark opposition även i den-
na fråga.

Anf. 8 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Utskottsmajoriteten, dvs. Moderater-
na, Socialdemokraterna och Centern, skriver i det
betänkande som vi nu behandlar att den svenska syl-
politiken präglas av humanitet och generositet. Sam-
tidigt skriver man att Sverige under 1990-talet i för-
hållande till sin folkmängd är det land, förutom
Tyskland, som i förhållande till sin folkmängd tagit
emot flest asylsökande och deras anhöriga än något
annat land i västvärlden.
Låt mig först säga att detta uttalande från ut-
skottsmajoriteten inte, enligt min mening, är den rätta
tolkningen av humanitet och generositet. Att mäta ett
lands humanitet och generositet i förhållande till and-
ra länders flyktingmottagande är meningslöst eftersom
det måttet inte säger något annat än hur många flyk-
tingar som Sverige har tagit emot i förhållande till
andra länder - dvs. ingenting om humanitet eller
generositet. Det enda verkliga måttet borde vara hur
många flyktingar som Sverige har tagit emot i förhål-
lande till hur många som sökt asyl här och hur många
flyktingar det finns i världen. Då först skulle vi kunna
komma i närheten av att bedöma om Sveriges flyk-
tingpolitik är human och generös.
Att endast jämföra sig med den s.k. västvärlden
och inte med resten av världen är också en missvisan-
de uppgift. Så länge inte de länder anges som tagit
emot flest flyktingar - dvs. de länder som ligger i
närheten av länder där det pågår krig t.ex. Zaire, som
tog emot hundratusentals flyktingar från krigets
Rwanda, eller Kroatien, som på sin tid tog emot ojäm-
förligt flest flyktingar från Bosnien - är en sådan
uppgift onödig. En viktig upplysning till dem som
läser våra betänkanden hade däremot varit att Sverige
är det EU-land som de senaste åren snabbast har
minskat sitt flyktingmottagande.
Vi framförde i vår motion med anledning av för-
slaget till ny migrationspolitik en omfattande kritik av
en stor del av de förslag som regeringen lade fram.
Riksdagen avslog samtliga förslag från Vänsterpartiet.
Vi har inte fått igenom en enda hemställanspunkt i
detta betänkande heller. Vi lyckades inte ens få ige-
nom att det i betänkandet skulle refereras till vad den
parlamentariska barnkommittén har sagt om att för-
troendeläkarsystemet i bl.a. utlänningsärenden är
ifrågasatt och att regeringen bör ta initiativ till en
översyn av förtroendeläkarsystemet. Detta uttalande
av Barnkommittén, som samtliga partier ställt sig
bakom, ansåg tydligen utskottsmajoriteten vara för
kontroversiellt. I stället uppmanades vi att ta debatten
i kammaren. Det säger litet grand om utskottsmajori-
tetens beredvillighet att i flykting- och asylfrågor
lyssna på andra partier som faktiskt har en erkänd
ställning i frågan om försvaret av de mänskliga rättig-
heterna hos bl.a. frivilligorganisationerna.
Sverige har nu under en tolvmånadersperiod blivit
fällt tre gånger för brott mot FN:s tortyrkonvention
med anledning av avvisningsbeslut där flyktingar
avvisats trots att det funnits risk för tortyr vid återsän-
dandet. Regeringens ansvar för dessa allvarliga brott
mot de mänskliga rättigheterna är desto mer uppen-
bart eftersom regeringen i FN-kommittén hävdat att
de svenska myndigheterna har handlat helt rätt. Man
kan undra hur moderater och socialdemokrater tar till
sig dessa fällningar och vad man gör för att förhindra
en upprepning.
Fru talman! Från den 1 januari 1997 finns i 3 kap.
3 § 3. utlänningslagen en ny kategori skyddsbehövan-
de, nämligen de som på grund av kön eller homosex-
ualitet känner välgrundad fruktan för förföljelse. Vi
framförde kritik i samband med att regeln infördes. Vi
ansåg att det hade varit bättre att bredda tolkningen av
flyktingkonventionens flyktingbegrepp så att det ock-
så innefattade förföljelse på grund av kön eller homo-
sexualitet.
Genom att förföljelse på grund av kön eller homo-
sexualitet placerats i en särskild paragraf har den
rättsliga ställningen beträffande uppehållstillståndet
blivit svagare. Under det år som förflutit sedan lagen
trädde i kraft har endast 10 av nästan 6 000 fått uppe-
hållstillstånd med stöd av denna paragraf. Alla fallen
har gällt könsstympning. Samtliga kommer från Togo.
Enligt uppgift från Invandrarverket har inte någon
homosexuell fått stanna med stöd av just denna para-
graf.
Det är ett problem för flyktingkvinnor att vinna
erkännande av att det som de utsatts för verkligen
utgör förföljelse. Alltför ofta anses våldtäkt eller
andra sexuella övergrepp på kvinnor vara ett isolerat
avskyvärt beteende från enskilda män som vill ha
sexuellt umgänge snarare än något som har med rege-
ringar att göra. I verkligheten kan det ju vara just på
grund av sitt kön och sin reproduktiva förmåga som
kvinnor blir föremål för överfall, något som blev
mycket tydligt i samband med den s.k. etniska rens-
ningen i Bosnien. Att förödmjuka kvinnor genom
sexuellt våld kan vara ett medel att socialt kontrollera
den politiska grupp eller den minoritet som de tillhör.
De iranska kvinnor som hotas till livet av sina
misshandlande män flyr landet och som söker fristad i
Sverige, vilket i Iran betraktas som äktenskapsbrott,
riskerar att stenas till döds om de återvänder. Enligt
uppgift söker ca 250 iranska kvinnor uppehållstill-
stånd i Sverige. Invandrarverket har dock svårt att tro
att kvinnor, och män också för den delen, stenas till
döds i Iran. Trots det står det att läsa i dagstidningar-
na i Teheran att Shariadomstolen i Sari, en stad i
norra Iran, har dömt tre kvinnor och tre män till
stening. Deras namn är angivna i tidningen. Deras
brott enligt domstolen var utomäktenskapliga förhål-
landen. Söndagen den 26 oktober 1997 genomfördes
straffet i enlighet med domen.
Handläggningen av asylärenden kan därför bli
orättvis mot kvinnor om inte det fullständiga sam-
manhanget av deras liv och erfarenheter förstås. Det
finns goda exempel i praktiken på hur dessa orättvisor
kan undvikas. USA, Australien och, framför allt,
Kanada har varit ledande i att bekämpa orättvisor
grundade på kön vad gäller kvinnors asylskäl. En
kvinna kan t.ex. få flyktingstatus i Kanada om hon
misshandlats i hemmet och myndigheterna visar stort
ointresse eller oförmåga att ge henne skydd. Här är
det avgörande att slå fast om staten erbjuder ett ade-
kvat skydd för kvinnor som är offer för våldtäkt eller
liknande våld i hemmet.
För att bl.a. invandringsmyndigheternas personal
rätt skall kunna möta och förstå kvinnors asylskäl har
det utarbetats riktlinjer för de tjänstemän vid im-
migrationsmyndigheterna som intervjuar flykting-
kvinnor och som fattar beslut i ärendena. Vänsterpar-
tiet anser att sådana riktlinjer också bör utarbetas för
Statens Invandrarverk. Det finns självklart också
behov av sådana riktlinjer för ombud, sjukvårdsper-
sonal, jurister m.fl. Det är därför, anser vi, mycket
angeläget att regeringen ger Invandrarverket i upp-
drag att snarast inleda ett sådant arbete. Det bör ske
genom ett öppet beredningsarbete där FN:s flykting-
kommissariat, berörda myndigheter, frivilligorganisa-
tioner och enskilda inbjuds att delta. Men utskottsma-
joriteten anser att det inte behövs någon särskild
kompetens för att utarbeta sådana riktlinjer som gjorts
i Kanada, USA och Australien, utan man utgår från att
Invandrarverket på lämpligt sätt hanterar frågan om
riktlinjer för personalen med avseende på paragrafen
om förföljelse på grund av kön. Det tror inte jag efter-
som det krävs kompetens och kunskaper om kvinnors
situation. Uppenbarligen har regeringen, i alla fall
tidigare, trott det eftersom man har utbildat sina egna
statsråd och även andra generaldirektörer i just denna
fråga.
Fru talman! I ett antal motioner uppmärksammas
den särskilda situation som den s.k. tvåårsregeln för-
sätter utländska kvinnor gifta med svenska män i.
Utskottsmajoriteten pekar på att Anknytningsutred-
ningens förslag hänvisats till den parlamentariska
kommitté som ser över instans- och processordningen,
NIPU, och att vi därför bör avvakta utredningens
förslag. Det ligger något i detta men det är inte till-
räckligt eftersom det inte löser situationen för de
kvinnor som i dag misshandlas i sina relationer med
svenska män och riskerar avvisning.
FN antog 1993 en deklaration om avskaffande av
våld mot kvinnor och en härtill hörande resolution om
våld mot kvinnliga invandrare. Deklarationen måste
anses omfatta de utländska kvinnor som är gifta eller
som bor tillsammans med svenska män. Vänsterpar-
tiet anser att den svenska staten har en skyldighet att
skydda kvinnor i Sverige från att bli utsatta för mäns
våld. I de fall staten misslyckas med detta måste sta-
ten anses ha en särskild skyldighet.
Regeringens proposition om kvinnofrid borde där-
för även gälla dessa kvinnor. Frågan ligger nu hos
NIPU. En lagstiftning kommer sannolikt inte att träda
i kraft förrän tidigast om 18 månader. Regeringen bör
därför utfärda en tidsbegränsad förordning för att lösa
dessa frågor. För de kvinnor som möjligen inte kom-
mer att omfattas av en eventuell lagändring bör rege-
ringen ge NIPU i uppdrag att lägga fram förslag till
övergångsregler.
Fru talman! Det finns enligt Vänsterpartiets upp-
fattning mycket allvarliga brister i den information
om situationen i asylsökandenas hemländer som lig-
ger till grund för besluten i asylärenden. Bristerna är
av två slag. Först och främst är det en bristande
partsinsyn. Utlänningsnämnden grundar ofta sina
beslut på ett material som hemlighålls för asylsökan-
den. Ofta motiveras besluten med en svepande formu-
lering, "enligt vad som är känt för nämnden", när det
gäller förhållanden i asylsökandens hemland. Det
innebär förstås att det är fullständigt omöjligt att
granska grundmaterialet. Likaså tycks det föreligga ett
behov hos varje myndighet av att bilda sig en egen
uppfattning om läget i landet i fråga. Det finns en
länderkunskap hos Invandrarverket, en hos Utlän-
ningsnämnden och en hos regeringen. Även detta är
otillfredsställande. Det kan inte, i varje fall enligt min
mening, råda tre olika officiella uppfattningar i Sveri-
ge om situationen i t.ex. Iran. Detta är en viktig fråga
som bör hänskjutas till instans- och processordningen
i utlänningsärenden.
Ett annat problem är att invandringsmyndigheter-
na frekvent använder sig av ambassadrapporter och
yttranden i asylärenden. Kvaliteten på dessa rapporter
och yttranden varierar starkt och är inte alltför sällan
undermålig. Jag har haft tillfälle att läsa ett par sådana
rapporter. I en rapport från den svenska ambassaden i
Iran bedöms homosexuellas situation i Iran. Det är
enligt ambassaden inga problem att vara homosexuell
i Iran, så länge en homosexualitet sköts med diskre-
tion. Som exempel på att det är ofarligt att vara ho-
mosexuell i Iran nämns att homosexuella diplomater
posterade i Iran av allt att döma inte på något sätt haft
problem att träffa partner i Iran. En anledning till det,
menar man, kan vara att homosexuella har lättare att
dölja sin läggning i Iran än i t.ex. Sverige eftersom
fysisk kontakt män emellan - såsom kramar, pussar på
kinden och handhållning - är ett kulturellt accepterat
beteende.
Jag tycker att rapporten visar att en ambassad kan
ha svårt att hantera dessa ärenden på ett bra sätt efter-
som ambassaden har som uppgift att värna goda rela-
tioner mellan Sverige och värdlandet och främja
svenska företags marknadspositioner i den aktuella
staten. Sverige borde därför följa Kanadas exempel
och betrakta ambassaderna som jäviga i dessa sam-
manhang, dvs. i asylärenden. För att möjliggöra en
kritisk debatt om ambassadernas rapportering om
situationen avseende de mänskliga rättigheterna bör
ambassadernas rapporter publiceras årligen i en sam-
lad publikation. En god förebild finns i USA:s utri-
kesdepartement som årligen ger ut Country Reports
on Human Rights Practices. Vi kan inte längre ha det
så att den länderkunskap våra olika myndigheter har
inte stämmer överens med t.ex. frivilligorganisatio-
nernas uppfattning om läget i de olika staterna.
Fru talman! Jag står självklart som vänsterpartist
bakom alla våra reservationer i betänkandet men
yrkar för tids vinnande endast bifall till reservation 6
under mom. 6, reservation 7 under mom. 8, reserva-
tion 8 under mom. 9 och reservation 25 under mom.
31.

Anf. 9 RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Det diskuteras ofta varför vi i små-
partierna reserverar oss eller voterar så mycket. Det är
på det sättet som vi kan markera de ställningstagan-
den som vi gjort och visa hur vi vill att vår politik
skall föras. Vi har en mycket liten möjlighet att på-
verka inom utskottens ram. Då får man göra det ge-
nom interpellationer och genom att reservera sig.
Ibland kan det också bli lång taletid.
Jag yrkar bifall till reservationerna 13, 22, 32 och
33.
Det årliga betänkandet om invandrings- och flyk-
tingfrågor behandlas i dag under några timmar. Aldrig
polariseras det starkare mellan olika partier än i denna
fråga: Folkpartiet, Vänstern, Miljöpartiet och kd på
ena sidan och de övriga tre partierna på den andra.
Man kan säga att det är över blockgränserna. Vår
blockpolitik kanske borde förpassas till antikboden
eller till pantbanken för eventuellt återinlösen.
Före Luciabeslutet 1989 hade verkligen Sverige
en generös och human flyktingpolitik, även om det
ibland även då förekom enskilda fall som inte följde
principen att hellre fria än fälla och som inte föll
under begreppet generöst och humant. Man kan aldrig
få en fullständig politik där det aldrig sker några
misstag.
Låt oss blicka tillbaka på vår arbetskraftsinvand-
ring under de år då tusentals kom från Italien, Jugo-
slavien, Turkiet och även hämtades i bussar från
Danmark. Dessa arbetskraftsinvandrare var i allra
högsta grad delaktiga i uppbyggnaden av vårt väl-
stånd. De flesta hade tunga och smutsiga arbeten,
ibland t.o.m. två. Det slet verkligen ut sig. Många
blev förtidspensionerade på grund av arbetsskador.
Jag besökte Asea i Västerås en gång och blev förvå-
nad över att det bara var finländare på en avdelning.
"Ja, det här orkar inte svenskarna med", svarade ar-
betsledaren. Det var tungt och smutsigt arbete. Jag vill
inte påstå att det var på det sätter, men det var det
svaret jag fick.
I samband med flyktingvågen av turkbulgarer
1989 fattades det s.k. Luciabeslutet den 13 december,
det första i en lång rad av beslut som genom nya eller
ändrade paragrafer och framför allt genom hårdare
praxis skärpt kraven på att få asyl. En ny generositet
visades då ca 40 000 personer från Bosnien fick asyl.
Det har efter de stora asylbesluten åter knutits till, och
många flyktingar från Bangladesh, Turkiet, Afrika,
Bosnien, blandäktenskapsflyktingar från Bosnien,
bosnienkroater, krigsvägrare och kosovoalbaner har
fått avvisningsbeslut, ja, t.o.m. algerier nyligen. Jag
kommer tillbaka till Kosovo i samband med reserva-
tionerna.
Genom Amsterdamfördraget, där asyl- och flyk-
tingfrågor flyttas från tredje till första pelaren sker en
förändring. Man för över från det mellanstatliga sam-
arbetet i tredje pelaren till gemenskapsarbetet i den
första. Jag tänker ta upp detta i debatten i april. En
annan stor förändring blir det när Schengenfördraget
inkorporeras i EU. Genom Europol kommer poliser
från EU-länderna att kunna gå över gränserna in på ett
annat lands territorium. Vad det innebär av försämrad
rättssäkerhet kommer upp i en annan debatt under
våren. Det blir slut på det mellanstatliga samarbetet
och det mynnar ut i alltfler överstatliga beslut. När
Schengen integreras i EU skärps den fria rörligheten
för personer från övriga länder än länderna inom
unionen. Det blir friare inom EU, även om vi fortfa-
rande måste ha en ordentlig legitimation eller ett pass
på oss. Schengen utformades utanför EU och levde
länge sitt eget liv men har tilldelats en allt viktigare
roll. I propositionen om Schengen föreslås att Sverige
skall tillträda Schengenavtalet med allt vad det inne-
bär för yttre gränskontroll, polis, tull och kustbevak-
ning.
Jag återgår nu till betänkandet SfU9. Vi anser det
allvarligt att begreppen de facto-flyktingar och krigs-
vägrare har tagits bort vad gäller asylskäl. Det har
trots att begreppet krigsvägrare fanns kvar avvisats
sådana till Bosnien och Serbien. Först fördömer det
internationella samfundet, däribland Sverige, kriget i
Bosnien och på hela Balkan, och sedan sänder vi
tillbaka dem som vägrar att delta. Vilken inkonsek-
vens och vilken logik! I stället skulle paragrafen om
krigsvägrare efterlevas bättre och förstärkas. Den
skulle ha varit kvar, och den skulle ha förstärkts också
genom praxis. Det ökade inslaget av muntlig hand-
läggning har ännu ej slagit helt igenom och bör såle-
des uppmärksammas.
Miljöpartiet anser att flyktingbegreppet har vid-
gats när det gäller miljöflyktingar och flyktingar vid
inre konflikt då landet på grund av konflikten ej kan
garantera den återvändande trygghet eller säkerhet till
liv och person. Vi anser att det är en förbättring.
Miljöpartiet anser att politiska och humanitära skäl
bör vara asylgrundande i den utsträckning de var före
den 1 januari 1997. Det går i vissa fall, men det är
mycket begränsat.
Miljöpartiet vill opponera sig mot skrivningen i
betänkandet på s. 20: "Den svenska asylpolitiken
präglas enligt utskottets mening av humanitet och
generositet." Jag sade tidigare i mitt anförande att jag
inte delar den uppfattningen. Jag har opponerat mig
mot detta för något år sedan. Där står också om en
solidarisk ansvarsfördelning mellan EU-länderna. Det
är väl bra såvida ansvarsfördelningen inte huvudsak-
ligen betyder att vi lastar över vårt ansvar på andra.
Jag förmodar att så inte blir fallet.
År 1997 tog vi inte ens emot de kvotflyktingar som vi
förbundit oss att ta emot. I utredningen om asylpro-
cessen, NIPU, som har nämnts flera gånger, hoppas
Miljöpartiet att vi får ett bättre förhållande när det
gäller importerade kvinnor och tvåårsregeln - kanske
en ettårsregel som Folkpartiet föreslår och i alla hän-
delser en generösare behandling. För en svensk eller
en med uppehållstillstånd som är gift eller sambo eller
står i begrepp att gifta sig eller har gemensamt barn
med en svensk är det egentligen en obegriplig regel
att den icke-svensken skall åka till sitt hemland för att
söka uppehållstillstånd. Miljöpartiet anser att man bör
få söka uppehållstillstånd från Sverige för att undvika
onödig familjesplittring. I dag finns två undantag från
tvånget att söka från hemlandet, nämligen om det är
uppenbart att ansökan skulle beviljas om man sökte
från hemlandet eller om det skulle strida mot humani-
tetens krav att verkställa beslutet. Precisera gärna när
det inte strider mot humanitetens krav att skicka nå-
gon från familjen med barn! Återföreningar har tyd-
ligt visat att svenska myndigheter åtskiljer föräldrar
och barn i strid med artikel 9 i barnkonventionen. Det
gäller ofta utländska män som fått ett lagakraftvunnet
avvisningsbeslut i ett asylärende och som är gifta
och/eller har barn med en svensk kvinna eller en
kvinna med uppehållstillstånd i Sverige. Utlännings-
nämnden kräver då att mannen skall åka till sitt hem-
land för att söka återförening därifrån, trots att man
vet att det många gånger inte är möjligt att på nytt
resa ut från hemlandet. Det förekommer att det fattas
avvisningsbeslut angående män som utövar regelbun-
den och betydande umgängesrätt med barn i Sverige.
Detta gäller också fall där mannens vandel är helt
oförvitlig. Jag anser att rättstillämpningen nödvändig-
gör en ändring i utlänningslagen för att få till stånd en
ordning där barnets rätt till umgänge med båda föräld-
rarna säkras.
Det finns också ett annat problem, och det är fa-
miljesplittring. Ibland skickar man makar till olika
länder, och de har mycket svårt att återigen komma
tillsammans. Detta måste vara oerhört begränsat,
tycker jag.
När det gäller adoption och uppehållstillstånd har
Sten Tolgfors skrivit en motion som jag tycker är
intressant. Om en domstol meddelar ett godkännande
av vuxenadoption kan SIV ibland ändå besluta om
avvisning. Det är också märkligt. Det är en verklig
anomali och inkonsekvens.
Vilandeförklaring av ärenden finns inte i utlän-
ningslagen men existerar i verkligheten. Det vore
bättre om det reglerades i lagen med en tidsgräns. Nu
kan det ske i skymundan under långa tider.
Regeringen kan från den 1 januari 1997 i högre
grad styra rättstillämpningen genom förordningar. Det
tycker jag är väldigt bra. Men trots att det ibland har
frågats om det har det varit ganska smalt med nya
förordningar. Jag skulle förorda att det skedde oftare.
I tidigare motioner har Miljöpartiet, och i detta
betänkande har också Folkpartiet, betonat arbetssättet
att hellre fria än fälla; the benefit of doubt. När under-
laget är tvetydigt eller otillräckligt bör nyss nämnda
regel gälla. Förtroendet mellan läkarna, experterna,
den asylsökande och myndigheten är svagt. Utgångs-
punkten måste vara att Invandrarverket och Utlän-
ningsnämnden utgår från att flyktingen talar sanning
och att läkare, frivilligorganisationer och advokater
också talar och skriver sanning. Det är ju inte troligt
att advokater eller läkare sätter sin prestige eller sin
heder på spel genom att skriva felaktiga saker.
Det är också självklart att ett ensamt barns biträde
skall närvara när barnet hörs. Det fungerar enligt
uppgift så i dag. Men Miljöpartiet vill att det skall
lagstiftas om detta.
Jag skall ytterligare kommentera några reservatio-
ner. Det gäller bl.a. internationell vapenhandel, reser-
vation 6. Det är ju så att om Sverige skulle ta emot
alla flyktingar där våra vapen har orsakat flykten så
skulle det vara ett mycket större antal. Vi har diskute-
rat vapenexporten mycket i andra sammanhang. Jag
kommer inte att gå in närmare på det. Men vi vill
alltså i stort sett förbjuda vapenexport.
Sedan håller jag med föregående talare om att ut-
länningslagens asylbestämmelser har hårdnat hela
tiden. Vi har fått kritik både från Human Rights
Watch och från USA om att vår flyktingpolitik har
hårdnat. Det tas upp i reservation 7. Jag stöder den
reservationen förstås, men jag har inte yrkat bifall till
den. Jag stöder alla reservationer där Miljöpartiet står
med - plus någon till.
Sedan vill jag ta upp frågan om asylsökande från
f.d. Jugoslavien. Vi tycker att det naturligtvis är in-
humant att avvisa flyktingar när de har bott länge i
Sverige, speciellt om de har barn. Men det gäller
också unga, ensamma män och speciellt krigsvägrare.
Vi hade två långa debatter i går om asylsökande
kosovoalbaner. Det var interpellationsdebatter. Jag
tror att jag lämnar det ämnet därhän. Där har det där-
emot kommit en förordning, till vår stora glädje, som
öppnar möjligheter för dessa människor som har varit
så länge i Sverige.
Reservation 17 gäller besöksvisum. Jag tycker att
man skall vara mer generös med besöksvisum. Det är
ganska allvarligt att det är så svårt för människor som
har vistats här länge att få träffa sin familj. Vi vet att
man tillåter endast t.ex. en gammal pappa eller en
gammal mamma att komma ensam. Det gör att en del
inte åker fast de skulle vilja om de fick åka tillsam-
mans. Jag vet vad det här beror på, men jag tycker att
det borde ändras.
Sedan vill jag säga några ord om förtroendeläkare.
Vi tycker att man skall ompröva detta och eventuellt
sluta att använda förtroendeläkare som inte träffar
dem som de skall yttra sig över. Varför skulle man
göra en orättvisare bedömning om man träffade sina
patienter?
I fråga om transportörsansvaret är det viktigt att
man inte låter transportörerna gå in och besluta om
asyl.
Jag vill också ta upp det här med barn i förvar.
Förvar av barn är enligt barnkonventionen en utväg
som aldrig bör tillgripas utom som en absolut sista
utväg. Miljöpartiet har sagt att detta skall gälla om
inte synnerliga skäl föreligger. Det blir i så fall om det
handlar om en ung brottsling. Då faller det ju under
andra paragrafer. Vi tycker inte att barn skall sitta i
förvar. Vi går ännu längre än den reservation som
finns här, men vi stöder reservationen som har lagts
fram.
Sedan anser vi att det här med biträde åt barn skall
gälla ögonblickligen. Översätter man artikel 37 så står
det prompt access to legal and other assistance. Det
betyder ju "omedelbart". Men det har inte översatts
på det sättet. Det står "snarast" i den svenska över-
sättningen. Det är en felöversättning, menar jag. Det
skulle väl kunna rättas till.
Miljöpartiet menar ju att barnkonventionen skall
inkorporeras i svensk lagstiftning. Jag skall tala litet
grand om det som en sista punkt. Barnkonventionen
innehåller regler som är av tekniskt olika karaktär.
Det finns bl.a. formuleringar som utformas svepande
och anger ett generellt arbetssätt. Typisk är där det
som vi har plockat in både i socialtjänstlagen och i
utlänningslagen. Det gäller barnets bästa. Det är
mycket svårt att lagligen tala om vad det egentligen
betyder.
Sedan finns det också tydliga paragrafer eller ar-
tiklar. Dessa skulle naturligtvis också kunna tas in.
Har man tagit in dem som kanske är svårast att tyda
av alla så bör man kunna inkorporera det här. Jag tror
också att vi kommer dithän.
Också den europeiska konventionen innehåller
regler av varierad detaljeringsgrad. Det är alltså fak-
tiskt inte bara den här konventionen som gör det.
Konventionen skrivs i en annan anda, men jurister och
samhällsvetare bör kunna klara ut vad det innebär.
Barnkonventionen innehåller inte några för svensk
rätt främmande element eller principer. Den liknar i
sin utformning annan allmän rättighetsreglering både i
svensk rätt och i den inkorporerade Europakonventio-
nen. Uppfattningen att barnkonventionens bakomlig-
gande tanke är att den skall transformeras är faktiskt
felaktig. Den talar inte om varken det ena eller det
andra. Så det är mycket möjligt att verka för att in-
korporera den.
Jag tror att jag har berört nästan allt. Vi står na-
turligtvis bakom alla reservationer där Miljöpartiets
namn är med. Men jag har yrkat bifall till fyra.

Anf. 10 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Det gäller Ragnhild Pohankas kom-
mentar omkring politiska och humanitära flyktingskäl.
Ragnhild Pohanka var ju själv med om att anta det
betänkande som låg till grund för beslutet 1996 om
den migrationspolitiska propositionen. Där står det
tydligt att utskottet inte utesluter att det även fortsätt-
ningsvis kan förekomma situationer där politisk-
humanitära skäl utgör grund för uppehållstillstånd
med stöd av 2 kap. 4 § utlänningslagen.
Det står också i det här betänkandet. Om man då
tittar på och analyserar de uppehållstillstånd som har
givits, så är det även nu, efter den 1 januari 1997, en
väldigt stor del som har givits just på denna grund.
Det gäller bl.a. alla Irakflyktingar. Det är den stora
gruppen. Så den här grunden för uppehållstillstånd är
inte utmönstrad som en del debattörer möjligen tror.
Så är alls icke fallet. Det framgår som sagt också klart
av betänkandet.
Det andra gäller problemet med besöksvisum. Jag
har sympati för Ragnhild Pohankas synpunkter där.
Problemet är ju att om man från vissa länder ökar
möjligheterna till visum för besök så vet man att av-
hoppsrisken är stor när det gäller besökare från vissa
länder. Det får man väga in. Då är frågan om man kan
hitta andra medel för att få anhöriga att kunna träffa
sina barn eller vistas här. Jag kommer återigen tillba-
ka till att man kanske borde se om man via försörj-
ningsmöjligheter kunde arrangera det så att anhöriga
kunde få komma och bo i Sverige längre tider.

Anf. 11 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag vet att det finns möjligheter kvar,
Gustaf von Essen, men de är snävare. Jag sade i mitt
anförande att jag ville ha tillbaka möjligheterna på
den nivå de var den 1 januari 1997. Det är väl inget
fel om man kan försörja sina gamla föräldrar, men att
det skall vara ett krav för att ta emot besök av dem är
för hårt. Naturligtvis får man stå för deras levnadsom-
kostnader den tid de är på besök här, alltså tre måna-
der. Man jag har träffat många som säger att deras
föräldrar skulle komma om de bara kunde komma
båda två. Det är klart att det finns en avhoppsrisk,
men ansökningar måste inte bifallas då heller. Det är
många som inte bifalls.

Anf. 12 ROSE-MARIE FREBRAN (kd):
Fru talman! Det allt överskuggande motivet till att
vårt land skall föra en generös, tydlig och uthållig
flyktingpolitik - numera kallad migrationspolitik - är,
anser vi kristdemokrater, moraliskt. Vi har en plikt att
bistå människor i nöd, en plikt att visa barmhärtighet.
Den plikten grundas i sin tur på människolivets
okränkbarhet och alla människors lika värde. Flyk-
tingpolitiken skall helt enkelt vila på kristna och hu-
manistiska värderingar.
Både Gustaf von Essen och Sigge Godin har i sina
huvudanföranden anslutit sig till denna åsikt som jag
uttryckt i vår reservation nr 1. Samtidigt har deras
replikrunda om detta visat hur olika man ändå kan se
på saken. Min kommentar är att detta aldrig får stanna
vid vackra ord utan måste tåla verklighetens prövning.
För att klara verklighetens prövning krävs ett förhåll-
ningssätt som utmärks av värme, empati och fasthet.
Det kan väldigt kort uttryckas som att man bör ha ett
varmt hjärta och en fast hand. Det kommer man långt
med, även i andra sammanhang.
Fru talman! Viljan till insatser för utsatta männi-
skor kan utsättas för påfrestningar av olika slag. Det
har vi sett under 1990-talet i vårt land. När människor
drabbas av långtidsarbetslöshet och ekonomiska pro-
blem eller när människor ser konsekvenserna av ned-
dragningar inom skola, vård och omsorg ligger ibland
frestelsen till enkla lösningar nära. Det kan vara att
strypa flyktingmottagandet för att minska offentliga
kostnader och konkurrens om jobben.
Men även när opinionsundersökningar visar på
höga procenttal till stöd för påståendet att Sverige bör
ta emot färre flyktingar har vi en skyldighet att påver-
ka opinionen. Vi måste bidra till att upprätthålla de
grundvärden som den svenska demokratin bygger på.
Vi skall sträva efter att stärka - inte försvaga - viljan
till insatser för utsatta människor på flykt. Det är
anledningarna till flykt som skall bekämpas och mot-
verkas - inte flyktingarna.
Fru talman! Samarbetet med andra stater i de här
frågorna är viktigt. Vi kristdemokrater anser att asyl-,
viserings- och invandringspolitik är viktiga gräns-
överskridande politikområden. Särskild betydelse
kommer EU-samarbetet att få till följd av Amsterdam-
fördraget. I det förs dessa frågor in under första pela-
ren.
Men vi anser att en framtida gemensam flykting-
politik som upprättar minimiregler aldrig får accepte-
ras av Sverige om den hindrar oss från att ha en gene-
rös nationell hållning till flyktingmottagandet. Med
den reservationen anser vi att det är bra och nödvän-
digt med samarbetsinitiativ inom asylpolitiken. Det är
viktigt att samtliga EU-länder tar sitt ansvar i fördel-
ningen av flyktingströmmar.
Vi kristdemokrater anser att Sverige dessutom bör
verka för att rätten till asyl införs i Europarådets kon-
vention om mänskliga rättigheter. Det skulle innebära
ett näst intill alleuropeiskt ansvarstagande för asylsö-
kande. Det skulle också innebära att medlemsländer-
nas praxis kunde prövas av Europadomstolen för
mänskliga rättigheter.
Det är viktigt att bara myndighetspersoner åläggs
myndighetsutövning. Vi kristdemokrater kan därför
inte acceptera att reseföretag tvingas att utföra myn-
dighetsuppdrag i form av ingående granskning av
asylsökandes resehandlingar. Följaktligen avvisar vi
sanktioner mot sådana företag och reserverar oss på
den punkten.
Fru talman! Enligt kristdemokratisk uppfattning är
det oacceptabelt att familjer splittras vid avvisning
eller utvisning. Vi förordar därför att utvisnings- och
avvisningsbeslut som leder till familjesplittring skall
inhiberas såvida inte synnerliga skäl föreligger och
talar mot detta.
Vår familjesyn gör också att vi är kritiska till den
nuvarande restriktiva viseringspraxisen vid släktbe-
sök. En mer human och generös praxis skulle innebä-
ra att många anhöriga inte skulle känna sig tvingade
att ansöka om uppehållstillstånd för att besöka sina
släktingar i Sverige. Utskottet har tidigare behandlat
liknande krav och då gjort vissa uttalanden till förmån
för en generös praxis som man ansett tillgodosett de
framförda kraven. I det här betänkandet hänvisas bara
till dessa tidigare uttalanden, och utskottet menar att
man nu vidhåller den uppfattningen. Men det är ett
par år sedan uttalandena gjordes, och de har uppen-
barligen inte haft någon verkan. Utskottet borde där-
för ha markerat den punkten kraftfullare i detta betän-
kande.
Fru talman! Vi kristdemokrater anser att det är
orimligt att en asylsökande skall kunna vänta på be-
sked i nästan obegränsad tid. Huvudregeln bör vara
att en avvisning inte sker efter det att en sökande
vistats i landet mer än fyra år. Vi kristdemokrater
anser att den huvudregeln bör gälla även om flykting-
en gömt sig.
Beslut om avvisning eller utvisning enligt utlän-
ningslagen kan komma i konflikt med lagen om vård
av unga, LVU. Vi anser att hänsynen till barnets bästa
kräver att LVU-vård ges företräde om en sådan kon-
fliktsituation uppstår. Det innebär att socialnämnden
måste ge sitt medgivande innan barnet kan avvisas
eller utvisas.
Fru talman! Två flerpartimotioner tar upp situatio-
nen för två folkgrupper som motionärerna anser bör få
uppehållstillstånd i Sverige. Det gäller dels kosovoal-
baner, dels personer från Iran. Flyktingar som tvingas
återvända till Kosovo lever under mycket svåra för-
hållanden och utsätts för risker som förföljelse och
trakasserier. Dessa bör få stanna i Sverige. Det rör sig
om 2000-3000 personer. De har nu levt i Sverige
under lång tid, och situationen i Kosovo ter sig
mycket osäker under överskådlig tid. Vi borde kunna
vara mycket generösa mot denna grupp.
De som flytt från Iran av religiösa eller politiska
skäl bör också få stanna i Sverige - det bör sägas klart
och tydligt. Vid en återkomst skulle de utsättas för
avsevärd fara att drabbas av dödsstraff, kroppsstraff,
tortyr eller annan inhuman behandling.
Fru talman! Det är mycket tillfredsställande, som
också andra talare har tagit upp, att ett enigt utskott
ställt sig bakom ett motionsyrkande från min läns-
bänkskollega Sten Tolgfors. Det är ett mycket öm-
mande fall som ligger bakom motionen. Jag skall inte
ta upp tid att beröra det mer eftersom Sten Tolgfors
satt upp sig på talarlistan.
Som kristdemokrat känner jag stor sympati för en
hel del av de krav och synpunkter som i övrigt fram-
förs i motioner och reservationer, även där jag inte
formellt är med. När det gäller utlänningslagen accep-
terade vi kristdemokrater en del av de ändringar som
det beslutades om under hösten 1996. Men vi är fort-
satt starkt kritiska till borttagandet av sista-länken-
bestämmelsen, liksom till insnävningen av anhörigbe-
greppet, som leder till en åtstramning av anknyt-
ningsinvandringen.
När det gäller förföljelse på grund av kön eller
homosexualitet hemställer reservanterna om bifall till
tre motionsyrkanden. Jag ställer mig bakom ett av
kraven, nämligen yrkande 4 i motion 1997/98:Sf13.
Den innebär ett uppdrag till Invandrarverket att inleda
ett arbete med att ta fram riktlinjer med avseende på
den nya bestämmelsen i utlänningslagen. Det är när-
mast självklart att så skall ske.
Vi kristdemokrater har avstått från motionsyrkan-
den och medverkan i reservationer som rör frågor som
är under utredning. Vår förhoppning är naturligtvis att
dessa skall lösas i utredningen på allra bästa sätt.
Annars kommer vi självfallet att framföra våra syn-
punkter och krav när det blir behandling i riksdagen
så småningom.
Fru talman! Med detta vill jag markera att vi står
bakom alla våra reservationer. Men jag yrkar bifall
endast till reservationerna 19, 20 och 28.

Anf. 13 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! I mitt huvudanförande uppehöll jag
mig en längre period vid det internationella perspekti-
vet. Jag menar att flyktingpolitiken globalt sett är
större och viktigare än vår invandringspolitik i Sveri-
ge. Det är fråga om att hjälpa så många flyktingar som
möjligt på ett så tidigt stadium som möjligt. De är de
insatserna som verkligen kommer huvudparten av
flyktingarna till godo.
Jag tror att när vi talar om legitimiteten ute bland
svenska folket är det just denna aspekt man delar.
Man ser gärna stora insatser på kristna, humanitära
grunder för flyktingar och tyngre insatser på ett tidigt
stadium i samverkan med andra länder som kommer
flera till del.
Här i salen diskuterar de flesta de svenska be-
stämmelserna, kanske på detaljplanet, såsom det vore
de som skulle kunna hjälpa flyktingarna. Jag menar
att Rose-Marie Frebran ändå har en ansats att se litet
längre och ovanför det svenska perspektivet. Det är
jag mycket glad för. Jag tror att vi har ungefär samma
åsikter härvidlag.

Anf. 14 ROSE-MARIE FREBRAN (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag kan bekräfta att det åtminstone i
ord låter som om vi på ett sätt står ganska nära var-
andra, Gustaf von Essen. Som jag framhöll gäller det
att motverka och bekämpa anledningarna till flykt.
Men kanske vi ändå har litet olika åsikter om vad
den kristna, humanitära grunden kräver av oss när
flyktingarna knackar på vår dörr. Det är verkligen inte
obetydligt, utan det är i stället oerhört viktigt. Vi kan
inte dribbla bort de frågorna med att bara tala om de
andra delarna i migrationspolitiken. Det är viktigt att
vi har med alla de olika delarna.
De motioner som behandlas i det betänkande som
vi nu har att besluta om rör just de frågor som gäller
när människor kommer hit till oss. Då har vi plikten
till barmhärtighet och till att bistå människor i nöd,
som jag ser det.

Anf. 15 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Med Rose-Marie Frebran kan jag
möjligtvis bli litet personlig; jag är engagerad i aktivt
hjälparbete i norra Kurdistan, och jag skall resa ned
om ett par dagar dit och träffa alla de människor som
finns där och som vi samarbetar med. Jag ser beho-
ven, och jag försöker göra det jag kan.
Samtidigt sitter jag i Utlänningsnämnden. Man
kan fråga sig: Är jag kristen på det ena stället och inte
kristen på det andra stället? Man måste tillgodogöra
sig en helhetssyn och försöka kämpa med sig själv om
den.
Man kommer aldrig ifrån att det finns gränssnitt
som måste bli tydliga för att man skall kunna klara en
invandringspolitik som är hållfast över tiden.
Gränssnitt kommer alltid, var man än lägger dem, att
innebära trauman. Även Rose-Marie Frebran och alla
andra här kommer att ha gränssnitt i sina förslag. Alla
förespråkar ju en reglerad invandring, såvitt jag har
förstått. Då blir det alltid trauman.

Anf. 16 ROSE-MARIE FREBRAN (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag skall verkligen inte ge mig på att
avgöra om Gustaf von Essen ibland är kristen och
ibland inte. Vad jag talar om är inte trosfrågor, utan
kristna och humanistiska värderingar som vilken
människa som helst kan stå för oavsett om man be-
känner sig till en tro eller ej. Det är nämligen en an-
nan fråga.
Alla kommer att få gränssnitt någonstans oavsett
var man lägger sig - ja, det är klart. Men det kan ha
betydelse var på en skala man lägger sig. Sedan får
man ändå ta problematiken med gränssnitt.
Det som jag vänder mig emot är det förenklade re-
sonemanget om ifall Sveriges skall ta emot fler eller
färre flyktingar. Det är väl ändå inte det som det
handlar om, utan det måste handla om på vilka grun-
der som människor skall ha rätt att stanna i Sverige
och få skydd. Hur många de blir avgörs i mycket av
det som händer i omvärlden. Där skall vi också vara
med och påverka, och naturligtvis motverka flyktens
orsaker.

Anf. 17 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Fru talman! Det som riksdagen skall behandla i
dag gäller regeringens skrivelse om den svenska flyk-
tingpolitiken. I skrivelsen lämnas också en redogörel-
se för flyktingsituationen i världen. Redogörelsen
gäller i första hand 1996, men en del uppgifter gäller
också första halvåret 1997. Jag tycker att det finns
anledning att påminna om det eftersom vi har en ny
flyktinglagstiftning från den 1 januari 1997.
Riksdagen har beslutat att den svenska migra-
tionspolitiken skall bygga på helhetssyn, respekt för
mänskliga rättigheter, internationell solidaritet, global
samverkan, förebyggande insatser och en aktiv
migrationspolitik i EU och närområdet. Den skall
bygga på de förutsättningar vi har i Sverige, och den
skall ha ett återvandringsperspektiv. Om detta finns
en bred samsyn.
Vår migrationspolitik skall vara human, tydlig och
konsekvent. Den skall bygga på respekt för mänskliga
rättigheter, internationell solidaritet och de förutsätt-
ningar vi har i Sverige. Sverige deltar aktivt i arbetet
med att få de mänskliga rättigheterna respekterade
runt om i världen. Det är ett arbete som sker inom FN
och andra internationella organ, i EU och i de nordis-
ka länderna. Sverige har genom sin mångåriga kamp
för solidariteten och de mänskliga rättigheterna en
erkänd ställning i världen.
Det är naturligtvis oerhört viktigt med ett interna-
tionellt samarbete för att hjälpa alla de miljoner
människor som befinner sig på flykt. Det är lika vik-
tigt att hjälpa till med förebyggande insatser, dvs. att
arbeta för att konflikter som gör att människor tvingas
lämna sitt hemland inte skall uppstå, som det är att ge
materiellt bistånd som mat, hälsovård och tak över
huvudet.
Sverige har också under de senaste åren på flera
sätt och i olika sammanhang fortsatt att arbeta för att
Europas länder skall dela på ansvaret i den mass-
flyktssituation som uppstått till följd av kriget i f.d.
Jugoslavien.
Fru talman! I skrivelsen redogörs för två viktiga
händelser under år 1996 som gäller Europasamarbe-
tet, dels regeringskonferensen som avslutades med
undertecknandet av Amsterdamfördraget, dels under-
tecknandet av anslutningen till Schengensamarbetet.
Socialförsäkringsutskottet har yttrat sig till utri-
kesutskottet angående regeringens förslag att riksda-
gen skall godkänna Amsterdamfördraget. Utskottet
kommer att justera sitt yttrande i morgon, men det är
ingen hemlighet att utskottet tidigare uttalat sig för att
asyl- och invandringsfrågor överförs från tredje pela-
ren till samarbetet i första pelaren.
Utskottet har också yttrat sig till justitieutskottet
angående Schengensamarbetet. Schengensamarbetet
syftar dels till att uppfylla målet om den fria rörlighe-
ten för personer, dels till att motverka internationell
kriminalitet och illegal invandring. I propositionen
redovisar regeringen polisens, tullens och kustbevak-
ningens roll i den yttre gränskontrollen, men också
krav och behov av förändringar som Schengensamar-
betet ställer på myndigheterna.
Utskottet vill därför i sitt yttranden fästa justitieut-
skottets uppmärksamhet på Invandrarverkets roll i
gränskontrollsammanhang. I propositionen påtalas att
ca 70 % av dem som söker asyl i Sverige gör det inne
i landet och inte vid gränsen. Det är något som klart
pekar på att gränskontrollen inte fungerar tillfredsstäl-
lande. Även om polisen har ansvaret för gränskontrol-
len, borde det gå att hitta former för samarbete med
Invandrarverket.
I det betänkande som vi nu behandlar finns också
två motioner som tar upp Invandrarverkets roll vid
gränsen. Utskottet gör ett tillkännagivande till rege-
ringen om att den bör se till att Invandrarverket får
sådana befogenheter i gränskontrollsammanhang att
verket i större omfattning än vad som nu sker får
möjlighet att kontrollera utlänningars inresa i Sverige.
Fru talman! Jag hade för en tid sedan möjlighet att
under några timmar en kväll följa polisens arbete i
hamnen i Helsingborg. Två poliser skall hinna med att
göra stickprovskontroller på båtar och färjor som
kommer var 20:e minut och som också lägger till på
olika ställen. Det säger sig självt att det är ett omöjligt
arbete. De saknar också ordentlig utrustning för att
kunna sköta sitt arbete. Polisen har ingen som helst
möjlighet att kontrollera de många bussar och lastbi-
lar som kommer med färjorna, detta trots att många
asylsökande, när de sedan söker asyl inne i landet,
säger att de har kommit med lastbil in i landet. Skall
vi ha en effektiv gränskontroll måste både polisen och
Invandrarverket ha tillräckliga resurser, annars är
gränsen vidöppen.
Fru talman! Det finns två motioner till regeringens
skrivelse och dessutom ett stort antal motioner från
den allmänna motionstiden. Till betänkandet finns 34
reservationer och 4 särskilda yttranden.
Det finns en motion som jag gärna vill kommente-
ra, även om andra har gjort det tidigare, därför att
utskottet gör ytterligare ett tillkännagivande till rege-
ringen. Det gäller en enskild moderat motion om
vuxenadoption. Utskottet anser att regeringen bör
överväga dels om en ovillkorlig kommunikation bör
ske mellan domstolar och Invandrarverket, dels utreda
om det vid vuxenadoption av en utlänning bör ske en
samlad bedömning av samtliga omständigheter som
innefattar både frågan om uppehållstillstånd och ad-
option. Utskottet anser att regeringen skall återkomma
till riksdagen med en redovisning och eventuella
förslag.
Fru talman! Folkpartiet skriver i sin partimotion
att regeringens skrivelse om invandrings- och flyk-
tingpolitiken i första hand är en sorglig uppräkning av
beslut som försämrat situationen för många människor
på flykt. Det var med stor förvåning jag läste Folk-
partiets motion. Det var länge sedan jag läste en så
dålig motion. Motionen innehåller en hel rad felaktig-
heter, öppna dörrar slås in, förslag läggs fram om
sådant som vi redan har fattat beslut om. Vet inte
Folkpartiet vilka beslut riksdagen har fattat när det
gäller flyktingpolitiken? Motionen får väl anses som
ett olycksfall i arbetet. Den motionen måste vara en
mardröm för Folkpartiet som under många år gjort
anspråk på att vilja vara det parti som vet och kan
mest om flyktingpolitik.
En reservation från Vänsterpartiet, Miljöpartiet
och Folkpartiet gäller utlänningslagens asylbestäm-
melser. Där anser reservanterna dels att skrivelsen är
en trist uppräkning av de beslut riksdagen fattade
1996, dels att skrivelsen visar på de försämringar som
asyllagstiftningen fått vidkännas.
Grundläggande för det migrationspolitiska arbetet
är respekten för de mänskliga rättigheterna och soli-
dariteten. Att värna om asylrätten är därför en viktig
del. Människor som har behov av skydd och söker
asyl här skall veta att de får det i Sverige dels enligt
de konventioner vi har anslutit oss till, dels enligt vår
egen lagstiftning. Människor som inte har det behovet
av skydd skall också veta att de inte kan tas emot här
och också få veta varför.
Om lagstiftningen skall garantera människor
skydd måste den vara tydlig, rättssäker och effektiv.
Om lagen är otydlig kan det leda till att människor
som inte har tillräckliga skäl att få uppehållstillstånd
lockas till Sverige. Det är viktigt vilka signaler vi ger.
Jag har här siffror som klart visar skillnaden mel-
lan 1996 och 1997 när det gäller hur ändringarna i
utlänningslagen har tillämpats. De visar klart att nå-
gon försämring inte har skett. Man kan inte påstå att
den svenska flyktingpolitiken har blivit mer restriktiv.
Om man studerar beviljade uppehållstillstånd fr.o.m.
den 1 januari 1997 finner man att andelen konven-
tionsflyktingar har ökat och att stor hänsyn till hu-
manitära omständigheter har tagits. Det gäller stora
grupper från f.d. Jugoslavien och inte minst barn.
Antalet personer som har beviljats uppehållstillstånd i
Sverige som konventionsflyktingar eller övriga
skyddsbehövande ökade från 4 800 år 1996 till 9 600
år 1997.
Minskningen av antalet asylsökande hänger i stor
utsträckning samman med att kriget i f.d. Jugoslavien
upphört. Under 1997 skedde dock en ökning av anta-
let asylsökande, bl.a. en ökad inströmning av asylsö-
kande kurder från Irak. 9 600 personer sökte asyl i
Sverige under 1997.
När det gäller reservationen om asylsökande ko-
sovoalbaner beslutade regeringen vid förra veckans
sammanträde om en förordning som gäller medborga-
re i Förbundsrepubliken Jugoslavien. Men jag överlå-
ter med varm hand till statsrådet Pierre Schori att
närmare förklara detta.
Fru talman! Det finns ett antal motioner som rör
uppskjuten invandring eller den s.k. tvåårsregeln där
motionärerna framhåller att många utländska kvinnor
hamnat i en tvångssituation. Av rädsla för att bli avvi-
sade har de inte vågat bryta sitt förhållande trots att de
utsatts för misshandel och övergrepp.
En utredning, den s.k. Anknytningsutredningen,
har lämnat sitt betänkande till regeringen. Utred-
ningsuppdraget har bl.a. varit att ta reda på vilken
inverkan en s.k. sprucken anknytning har för frågan
om uppehållstillstånd, att undersöka vilka möjligheter
det nuvarande regelsystemet erbjuder för att komma
till rätta med problemen, att kartlägga hur vanligt det
är att utländska kvinnor blir utsatta för övergrepp och
hur ofta samma person gör sig skyldig till upprepade
övergrepp. Regeringen har överlämnat utredningens
förslag till NIPU för ställningstagande. Därför anser
utskottet att resultatet av kommitténs arbete skall
avvaktas.
Det finns några reservationer som behandlar barn.
I både den migrationspolitiska propositionen och i
utskottsbetänkandet redogörs utförligt för barnkon-
ventionens bestämmelser. Utlänningslagen komplette-
ras också med en portalparagraf som gäller barnets
hälsa, utveckling och hänsyn till barnets bästa.
Miljöpartiet och Folkpartiet begär i en reservation
att barnkonventionen skall införlivas med den svenska
utlänningslagstiftningen. Barnkommittén har över-
lämnat sitt betänkande till regeringen, och enligt de
uppgifter jag har bereds det för närvarande i Rege-
ringskansliet och en proposition kommer senare under
våren.
Många barnfamiljer har inte tillräckliga skäl för att
få upppehållstillstånd i Sverige. De flesta accepterar
detta och lämnar landet, men en del rättar sig inte
efter beslutet utan håller sig undan, dvs. gömmer sig.
Folkpartiet framför i sin motion en gammal stånd-
punkt att det skall vara förbjudet att ta barn i förvar.
Under den borgerliga tiden lade den dåvarande folk-
partistiska invandrarministern fram en proposition
med förslag om förbud mot att ta barn i förvar om det
inte gällde avvisning med omedelbar verkställighet.
Propositionens förslag innebar att det inte skulle gå
att avvisa en barnfamilj som inte hade tillräckliga
asylskäl utan ville stanna i Sverige och som vägrar
rätta sig efter fattade beslut. Propositionen lämnade så
många frågor obesvarade, t.ex. vad som skulle ske
med barnen som vistades illegalt i landet att utskottet
skickade propositionen på remiss till berörda myndig-
heter och ett antal frivilligorganisationer.
Efter att ha läst remissinstansernas synpunkter
stod det klart för de flesta ledamöterna i utskottet att
något måste göras åt förslaget i propositionen med
den målsättningen att så långt som möjligt begränsa
möjligheterna att ta barn i förvar men också med den
principiella inställningen att det måste finnas en yt-
tersta möjlighet att avlägsna den som inte har rätt att
stanna i landet och som vägrar att rätta sig efter fatta-
de beslut.
Jag vill framhålla att det är förbjudet att sätta barn
i fängelse, häkte eller polisarrest. Förvar av barn skall
ske på speciella ställen som inte har några likheter
med vare sig fängelse, häkte eller polisens arrest.
Majoriteten i utskottet arbetade därför fram ett
betydligt humanare förslag som riksdagen sedan bi-
föll. Förslaget innebär i korthet att förvar skall få
tillgripas som en sista utväg. Om det finns skäl att tro
att familjen inte skall rätta sig efter avvisningsbeslutet
skall man pröva att ställa barnet under uppsikt, en
uppsikt som inte innebär ett frihetsberövande men
som är förenat med vissa villkor, t.ex. anmälnings-
plikt. Det kan ske på förläggningen eller hos polisen.
Barnet kan leva normalt och behöver inte flyttas från
sin invanda miljö före avresan.
Om familjen däremot tillsammans med barnet
gömmer sig eller på annat sätt vägrar resa frivilligt
kan möjligheten att ta barn i förvar användas. För-
varstiden för barn är begränsad till 72 timmar, och om
det finns synnerliga skäl kan tiden förlängas med
ytterligare 72 timmar. Föräldrarna har ansvaret att
avgöra vad som är bäst för barnet - att familjen under
värdiga former lämnar landet frivilligt eller tas i för-
var när familjen påträffas och därefter avvisas ur
landet.
Fru talman! Så länge som människor behöver
skydd undan förföljelse och förtryck, undan konflikter
och katastrofer, skall Sverige liksom andra nationer ta
sitt ansvar för dem.
Det förs två flyktingpolitiska debatter i dag. Den
ena förs i massmedierna av etablerade debattörer och
av vissa frivilligorganisationer och, som vi har hört
här i dag, av vissa politiska partier. Där hävdas det att
Sverige för en hård och inhuman flyktingpolitik. Den
andra debatten förs ute i landet, på partimöten, på
arbetsplatser, på insändarsidor. Där hävdas det mot-
satta, dvs. att Sverige för en alltför generös flykting-
politik.
Detta ställer två krav på politiken. Den skall för
det första vara generös och human och ett uttryck för
att det är en mänsklig rättighet att söka asyl. Flykting-
politiken måste för det andra vara tydlig och konsek-
vent. Politiken måste vara trovärdig och legitim. An-
nars riskerar vi att den samhälleliga solidariteten, som
är den humana flyktingpolitikens förutsättning, urhol-
kas.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan och avslag på samtliga reservatio-
ner.

Anf. 18 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Man kan inte påstå att svensk flyk-
tingpolitik blivit mer restriktiv, säger Maud Björne-
malm. Men jag har inte hört någon enskild ledamot i
kammaren påstå detta. Tvärtom har enskilda ledamö-
ter hävdat att det är US State Department som påstår
att svensk flyktingpolitik har blivit mer restriktiv.
Men det var egentligen inte detta jag tänkte ta upp i
min replik.
Socialdemokraterna satt i Barnkommittén, och i
Barnkommitténs betänkande står det: Barnkommittén
kan konstatera att förtroendeläkarsystemet bl.a. i
utlänningsärenden är ifrågasatt och kontroversiellt.
Kommittén anser därför att regeringen bör ta initiativ
till en översyn av förtroendeläkarsystemet.
Varför, Maud Björnemalm, kunde inte detta tas
med i betänkandet? Har socialdemokratin ändrat
uppfattning vad gäller förtroendeläkarsystemet och
det initiativ som man anser att regeringen bör ta? Det
är den ena frågan.
Så till den andra frågan. Jag skulle vilja att Maud
Björnemalm förklarar litet bättre för mig hur det kan
komma sig att Maud Björnemalm just nu har en sådan
tilltro till att Invandrarverket på ett lämpligt sätt, som
utskottet säger, kommer att utfärda riktlinjer med
tanke på den nya bestämmelsen om förföljelse på
grund av kön.
Tror verkligen Maud Björnemalm att om man
skall ha sådana riktlinjer så kan de tas rakt ur luften?
Eller behövs det någon kompetens, någon kunskap,
någon utbildning?

Anf. 19 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Som jag tidigare sade har Barn-
kommittén lämnat sitt betänkande till regeringen.
Arbete pågår i Regeringskansliet, och en proposition
kommer, enligt de uppgifter jag har, i maj. Där får
man ta ställning till det här med förtroendeläkare.
När det gäller förtroendeläkarinstitutet, Ulla
Hoffmann, är det ju faktiskt så att förtroendeläkarna
inte skall behandla, inte skall undersöka. Förtroende-
läkarinstitutet är till för att hjälpa till med att tolka
andra läkares intyg för personalen om det behövs.
Så till frågan om Invandrarverkets personal vad
gäller att bedöma asylskäl i fråga om kön och homo-
sexualitet. Den särskilda utbildning man behöver för
att göra den bedömningen ingår naturligtvis som ett
led i den kompetensutveckling som Invandrarverkets
personal har. Så jag kan inte se att det skulle behöva
vara så särskilt märkvärdigt.
Det är tio människor som under 1997 har fått up-
pehållstillstånd på grund av kön eller homosexualitet.
Det innebär inte att man behöver ha missat någon. De
personerna kan ju också falla under konventionsflyk-
tingbegreppet och kan ha fått uppehållstillstånd som
konventionsflyktingar.

Anf. 20 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Min fråga till Maud Björnemalm var
varför det blev ett sådant liv i utskottet. Varför kunde
man inte ta in den text som Barnkommittén har i sin
utredning vad gäller förtroendeläkarna? Den är be-
tydligt bättre än den text som utskottsmajoriteten ville
ha.
Vad gäller förtroendeläkarna står det också i
Barnkommitténs betänkande att i den mån förtroende-
läkare skall användas måste förtroendeläkaren ha
minst samma kompetens som den läkare som utfärda-
de intyget.
Vi har varit väldigt noga i det här betänkandet
med att ta in andra saker, t.ex. att ett förslag om två-
årsregeln har skickats vidare till NIPU. Jag skulle
därför väldigt gärna vilja veta vad det är som gör att
just den här texten vad gäller förtroendeläkarsystemet
inte kunde tas in i betänkandet.
Sedan säger Maud Björnemalm att riktlinjerna vad
gäller kön eller homosexualitet ingår i den kompe-
tensutbildning som Invandrarverket har. Vad jag
förstår har det fortlöpande funnits en kompetensut-
veckling hos personalen på Invandrarverket. Under ett
år har vi haft den här bestämmelsen, och under ett år
har det inte kommit några riktlinjer. Vad är det som
får Maud Björnemalm att tro att just nu har det hänt
något, nu kommer riktlinjerna?

Anf. 21 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Om jag minns rätt när det gäller för-
troendeläkarsystemet, Ulla Hoffmann, byggde det på
en motion från Miljöpartiet. Det var därför vi inte
tyckte att det fanns någon anledning att ta in det här
med förtroendeläkarna.
Jag förstår inte varför Ulla Hoffmann har hakat
upp sig på detta när det kommer en proposition som
bygger på Barnkommitténs betänkande. Vänta och se
tills den kommer!

Anf. 22 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Visst är det så att flykting- och in-
vandrarpolitiken skall präglas av helhetssyn, respekt
och mänskliga rättigheter. Visst skall vi också göra
stora och betydande internationella insatser, inte
minst humanitära insatser. Maud Björnemalm kan i
Folkpartiets budgetförslag se att vi där har plussat på
pengar ett antal år. Summan för internationellt bistånd
och humanitära insatser utanför riket har minskat år
efter år. Socialdemokraterna har medverkat till denna
sänkning av siffrorna. Vi vill fortsätta att satsa mera
pengar.
Jag vet inte om Maud Björnemalm har vaknat på
fel sida i dag. Maud Björnemalm säger att Folkpartiet
har väckt en dålig motion. Hon säger att det är litet
beklämmande att vi gör anspråk på att veta bäst i
flyktingpolitiken. Vi gör inga sådana anspråk, Maud
Björnemalm, men vi förbehåller oss rätten att peka ut
de områden som är viktiga och där ni inte har lyckats
speciellt bra.
Är det någon i Sveriges riksdag som tror att om
det är 34 reservationer vid ett betänkande - varav icke
alla är underskrivna av Folkpartiet - är allt gott och
väl? Så är det ju inte. Vi tar naturligtvis intryck av det
som händer ute i samhället, på arbetsplatser, i partiet
och ute i de organisationer där människor arbetar med
de här frågorna. Sedan skriver vi våra motioner. Vi
förbehåller oss också rätten att skriva den motion som
vi vill skriva, oavsett hur dålig den är. Maud Björne-
malm får tycka precis vad hon vill om det.
Vi har ställt ett antal krav, och det är de som man
bör diskutera. Låt mig som exempel peka på det som
gäller barns bästa. Där driver vi faktiskt på. Se på
frågan om barn i förvar! Maud Björnemalm tror tydli-
gen att inga andra regeringar än de där Folkpartiet
sitter lägger fram dåliga propositioner, men vi har sett
ett antal sådana från annat håll. Vi kritiserar inte det
utan tar upp frågorna när de är aktuella.
Vi konstaterar vidare att Folkpartiets linje när det
gäller barn i förvar har lett till att färre barn i dag tas i
förvar. Jag tycker att det är bra.

Anf. 23 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Jag uttryckte min förvåning över
Folkpartiets dåliga motion. Om Sigge Godin läser den
skall Sigge Godin med den erfarenhet som han har
från arbetet i utskottet se att den är full av felaktighe-
ter. Det är ingen konst att räkna upp dem.
Samtidigt slår Sigge Godin sig för bröstet och sä-
ger att Folkpartiet har plussat på pengar här och där.
Ja, det är lätt att plussa på, men man måste också ha
pengar att betala med.

Anf. 24 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Vi behöver inte diskutera frågan om
pengar. Det kommer en debatt igen i samband med
vårpropositionen, och då kommer, liksom alltid varit
fallit tidigare, en skuggbudget från Folkpartiet. Dessa
budgetar har alltid varit finansierade. Dessutom har vi
i finansutskottet, där man synar varje summa, inte fått
speciellt mycket kritik för vårt sätt att räkna. Det är
kanske ett bevis på att vi lägger fram en ganska håll-
bar budget.
Det har, fru talman, här sagts att det är lätt att
skriva vackra ord i betänkanden. Det gäller också
beträffande vackra ord i propositioner. Jag skulle
gärna ställa mig bakom sådana vackra ord, om det
fanns realism i dem, men det gör det inte alltid. Där-
för har Folkpartiet tvingats att reservera sig på rätt
många punkter i detta betänkande. Vi gör det därför
att det gäller en profilfråga, en viktig fråga för Sverige
som land.
Precis som Maud Björnemalm försökte säga vill vi
ute i världen framstå som humanitära. Vi vill ge
människor som är på flykt och som behöver komma
till ett land en chans. De skall kunna få sin sak prö-
vad, och vi skall ha ett system för detta som är så bra
som möjligt.
Jag har aldrig påstått att detta är enkelt. Jag tycker
dessutom att det är viktigt att vi försöker närma oss
till varandra i de här frågorna. Det skall inte bli nya
block, som någon här tidigare sade. Det är inte intres-
sant med block, men det är däremot angeläget att
människor på flykt får sin sak prövad på ett konstruk-
tivt och humanitärt sätt och utifrån de värderingar
som svenska folket har.

Anf. 25 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! I det fallet delar jag Sigge Godins
uppfattning. Jag tycker att det är bra med en bred
samsyn i flyktingpolitiken. Problemet är bara det,
Sigge Godin, att vi i utredning efter utredning till-
sammans försökt närma oss Folkpartiet, men Folk-
partiet glider alltid åt sidan, eftersom man vill vara ett
snäpp humanare och generösare än övriga partier.
Men ni är ändå välkomna.

Anf. 26 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Fru talman! Det var en skön själs bekännelse som
vi fick höra. Eftersom förslaget kom från Miljöpartiet,
tog man inte upp det. Jag har länge misstänkt att om
ett förslag kommer från fel håll, ser man ibland inget
skäl att ta upp det. Det är en ganska allvarlig historia,
men jag har alltså sedan länge misstänkt att det är så
här. Det är inte något nytt för mig.
Inskränkningar i flyktingpolitiken ökar rasismen.
Det är därför faktiskt viktigt att myndigheternas signa-
ler är generösa. Miljöpartiet anser att flyktingpolitiken
ibland är generös och human, t.ex. när det har gällt
bosnier. Man har låtit the benefit of doubt gälla, så att
människor har fått stanna.
Men inställningen har växlat. Hämtar man en sjuk
man med dropp från sjukhuset och avvisar honom till
Dacca, där han omedelbart fängslas, är det hårt och
inhumant. Man kan alltså här peka på båda typerna av
inställningar. När man lät 80 % få stanna, som skedde
före 1989, var politiken mycket human.
Antalet konventionsflyktingar har ökat. En del de
facto-flyktingar ses nu som konventionsflyktingar.
Man kan inte ta en ökning av antalet uppehållstill-
stånd till intäkt för att generositeten har ökat eller
minskat. Hur många som kommer in i Sverige beror
på hur många fall man hinner med när man betar av
balanserna.
Att antalet har minskat beror delvis på att vi krä-
ver visum för så många när det gäller inresa. Då
minskar antalet flyktingar, eftersom det är svårt att få
visum.
Man talar här om vägran att lyda. De här männi-
skorna har vägrat att lyda sitt hemlands lagar därför
att de ansett sig ha behov av skydd. Därför har de
flytt.

Anf. 27 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Jag ber så mycket om ursäkt om jag
har uttryckt mig slarvigt, Ragnhild Pohanka. Jag me-
nar naturligtvis inte att vi inte tar upp förslag från
Miljöpartiet om förtroendeläkare. Vad jag menade var
att vi kan avvakta tills propositionen kommer i maj
innan vi tar ställning till detta. Jag hoppas att jag
därmed har klarat ut detta misstag.
Ragnhild Pohanka! Man säger gärna att det var
bättre förr, men så var det inte. Jag har varit med ett
tag i diskussionen om de här frågorna, och jag tycker
att det egentligen inte har skett någon förändring i
debatten.
Före 1989 års utlänningslag talades det om en
hård och inhuman flyktingpolitik, och detta har följt
med hela tiden. Oppositionspartierna påstår alltid att
socialdemokraterna för en hård och restriktiv flyk-
tingpolitik. Sådana påståenden förekom också före
1989 års utlänningslag. Jag vill alltså inte instämma i
att det var bättre förr.

Anf. 28 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är säkert alldeles riktigt att allt
inte var bättre förr, men restriktionerna har ökat i
asylärenden. Det kan naturligtvis också bero på de
stora grupper av flyktingar som kommer över grän-
serna på grund av att det blir allt oroligare i världen
och på grund av att kommunikationerna förbättras.
Jag har inte sagt att det var bättre förr, men jag talade
om några perioder när vi var mer generösa.
Jag tycker ändå att det kändes mycket besvärande
när vi gick igenom den här propositionen i utskottet.
Det gällde inte bara barnkonventionen. Vi kunde inte
ändra ett kommatecken. Jag menar att minoritetspoli-
tiken skall vara sådan att man också kan ta emot bra
förslag, kanske ändra någonting, därför att bakom
dessa fyra partier finns det en stor befolkning i Sveri-
ge som har röstat på dem. Man bör ta mer hänsyn till
minoriteterna i politiken än vad man gör i det här
fallet och i många andra fall. Jag är mycket upprörd
över att det är på det här viset, därför att det finns
kunskaper, erfarenhet och goda idéer hos alla partier,
oavsett storlek.

Anf. 29 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! Det finns ett talesätt som säger att
man måste vara två för att dansa tango. Vi socialde-
mokrater har försökt sträcka oss så långt som möjligt
för att få en så stor uppslutning som möjligt kring
flyktingpolitiken. Men det är inte bara Socialdemo-
kraterna som skall ändra kommatecken, utan det vore
bra om också Miljöpartiet någon gång kunde ändra ett
kommatecken.
Vår flyktingpolitik har blivit klarare, enklare och
har fått rakare regler. Men den är också human, tydlig
och konsekvent. Den bygger på respekten för mänsk-
liga rättigheter, Ragnhild Pohanka.

Anf. 30 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Låt mig börja med att uttrycka min
djupa vördnad för en f.d. kollega som inte längre är
med oss i dessa och andra frågor. Jag tänker på Hans
Göran Franck, denne lidelsefulle humanist, som gjor-
de så mycket för förföljda och förtryckta människor.
Många har Hans Göran Franck att tacka för sin frihet,
ja, t.o.m. sitt liv.
Herr talman! Det är viktigt att ha två utgångspunk-
ter för vår diskussion. Den ena är att vi bör komma
ihåg att av världens drygt 20 miljoner flyktingar flyr
de allra flesta från ett fattigt u-land till ett annat fattigt
u-land. Det är där de stora tragedierna och de stora
bördorna ligger. Den andra utgångspunkten är att det
är en mänsklig rättighet att söka asyl undan förföljel-
se. Det är inget brottsligt, inget suspekt; det är en
mänsklig rättighet.
Det har nu gått drygt ett år sedan den nya utlän-
ningslagen började gälla. De viktigaste principerna i
den lagen är:
För det första: Vi har fått tydliga regler för
skyddsbehövande människors rätt till skydd i Sverige.
För det andra: Vi har fått en vidare tolkning av
Genèvekonventionen så att flera skyddsbehövande
kan få status som konventionsflyktingar.
För det tredje: Vi har fått respekt för barnkonven-
tionens krav genom en portalparagraf om särskild
hänsyn till barns bästa.
Vid regeringsombildningen flyttade migrations-
politiken in i Utrikesdepartementet. Därmed markera-
des tydligt att vårt ansvar för att ge skydd till männi-
skor på flykt är en del av politiken för internationell
solidaritet. Dit hör också arbetet för mänskliga rättig-
heter och demokrati. Regeringen har lämnat två skri-
velser till riksdagen om dessa frågor. Till den interna-
tionella solidariteten hör också insatser för att före-
bygga krig och konflikter och för att genom bistånd
bidra till återuppbyggnad av krigshärjade länder och
ge stöd till dem som vill återvända.
I den allmänna debatten sägs det ibland svepande
att vi fått en restriktivare flyktingpolitik. Detta är
felaktigt. Låt fakta tala! Vi har nu, som Maud Björ-
nemalm också betonade, statistiken från det första året
med tillämpningen av den nya lagen. Ett ovedersägligt
resultat är att både antalet och andelen som fått status
som flyktingar enligt Genèvekonventionen ökat starkt
från 128 personer år 1996 till 1 310 personer år 1997.
Det är alltså mer än en tiodubbling. Om man räknar
konventionsflyktingarnas andel av de positiva beslu-
ten om uppehållstillstånd ser man att det är en ökning
från 2,6 till 14 %. Den nya portalparagrafen om bar-
nets bästa i utlänningslagen fick också ett tydligt
genomslag. Det är inte en till intet förpliktande formu-
lering, som Folkpartiet har i sin motion. Många av de
mer än 6 000 som fick uppehållstillstånd av humanitä-
ra skäl var just barn.
Om en jämförelse görs med det tidiga 90-talet, då
krisen i f.d. Jugoslavien och kriget i Bosnien pågick,
kommer det nu färre asylsökande till Sverige. Det
finns ett tydligt samband med hur kriserna i vårt nä-
rområde och närmast bortom ser ut. Den tidigare av
vissa s.k. experter befarade flyktingströmmen från
våra östra grannländer har uteblivit, och i stället har vi
utvecklat ekonomiskt, politiskt och socialt samarbete
med dessa länder. Om ingenting oförutsett inträffar,
förutser jag inte någon större förändring vad gäller
antalet asylsökande till Sverige. Att förändringar kan
inträffa visas samtidigt av att antalet som sökte till-
flykt i vårt land steg till över 9 000 i fjol från 6 000 år
1996. Ökningen bestod dels av medborgare från För-
bundsrepubliken Jugoslavien, som ville undgå avvis-
ning från Tyskland, dels av irakier, då den utdragna
politiska och humanitära krisen i Irak består.
I januari i år undertecknades ett återtagandeavtal
mellan Sverige och Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Normalt behövs inga avtal för att ett land skall tillåta
inresa i landet för sina egna medborgare. Eftersom
Förbundsrepubliken Jugoslavien förvägrat egna med-
borgare denna rätt var det nödvändigt för Sverige,
liksom för andra länder, att ingå ett avtal om återta-
gande. Den långa tid som förflöt innan avtalet kom till
stånd har gjort att många asylsökande, varav de flesta
kosovoalbaner, utan förskyllan har fått vänta orimligt
länge på beslut. Myndigheterna har beviljat uppe-
hållstillstånd av humanitära skäl, i många fall i syn-
nerhet för barn. Eftersom ett stort antal avvisningsbe-
slut kommer att vara preskriberade innan avtalet om
återtagande kommer att vara i kraft har regeringen i
förra veckan beslutat att utfärda en förordning om
uppehållstillstånd av humanitära skäl för dem vars
beslut preskriberas under 1998.
Läget i Kosovo är för närvarande sådant att FN:s
flyktingkommissarie rekommenderat att ingen skall
sändas tillbaka till området förrän situationen där har
stabiliserats. Sverige följer i praktiken den rekom-
mendationen.
Antalet asylsökande från Irak har ökat kraftigt i
flera EU-länder. Sverige är det tredje största destina-
tionslandet för irakiska flyktingar. Under 1997 sökte
över 3 000 irakier uppehållstillstånd i Sverige. Situa-
tionen i Irak har diskuterats inom EU och andra inter-
nationella organ. Från svensk sida har vi hävdat att
situationen kräver insatser på många olika plan; inom
utrikes- och säkerhetspolitiken, biståndspolitik och
migrationspolitik. Skyddsbehövande människor måste
kunna få asyl utomlands, människosmuggling motar-
betas och humanitära insatser i regionen intensifieras.
Det har varit vårt budskap i EU, och det följs upp.
Migrationspolitiken är i dag en fråga för europe-
iskt samarbete. Resultatet av 1997 års regeringskonfe-
rens i Amsterdam är att samarbetet stärkts inom EU.
Sverige kan i egenskap av ett land som tagit stort
ansvar för att ge skydd åt flyktingar driva på för en
human och generös europeisk flyktingpolitik och för
ett delat ansvar för människor som behöver skydd.
Världens länder är på flyktingpolitikens område,
liksom på alla andra politikområden, alltmera beroen-
de av varandra. Detta kan man begråta, förbanna eller
förneka. Eller man kan välja att samarbeta för att nå
resultat. Om människor på flykt skall få skydd behövs
mera internationellt samarbete, inte mindre. Trångsynt
nationalism måste motarbetas med internationalism.
Regeringen kommer att fortsätta att driva frågan inom
ramen för EU-samarbetet liksom i andra internationel-
la organ. Vår nya utlänningslag är en bra plattform för
att inom EU driva på arbetet för en flyktingpolitik på
asylrättens och humanitetens grund.
Herr talman! Låt mig avsluta med en reflexion -
en allvarlig sådan. Denna riksdag har huvudansvaret
för lagens bokstav och anda i flyktingpolitiken, så
som det skall vara i en demokratisk rättsstat. Samar-
betet här i riksdagen har varit gott. Vi har inte varit
eniga om allt, men ändå besjälade av att lösa dessa
angelägna frågor i konstruktiv anda. Moderaterna har
genom sin talesman varit en del av denna positiva
kraft.
Men vårt ansvar som folkvalda slutar inte med ar-
betet inom dessa väggar. Vårt uppdrag är också att
föra ut våra beslut i samhället. Jag tänker på Land för
hoppfulla, som förhoppningsvis har lagts till hand-
lingarna och ersatts av en moderatmotion som tar
avstånd från de mest utmanande delarna i pogram-
skriften. Symtomatiskt var kanske att Carl Bildt aldrig
uttalade sig om den.
Herr talman! Tyvärr verkar andan i Land för
hoppfulla leva kvar på vissa håll i kommunalpoliti-
ken. Det senaste exemplet, som jag blev mycket upp-
rörd över, är det moderata oppositionsrådet Bengt-
Göran Arestav. Han vill inte se fler invandrare i
Huddinge, säger han: "De åker runt i flotta bilar trots
att de bara har socialbidrag - - - Dessutom kommer
många invandrare hit bara för den ekonomiska biten.
De kommer hit och slänger sina pass".
Huddingepolitiker från andra partier utom Sveri-
gedemokraterna har reagerat och tagit avstånd från
Arestavs fördomsfulla och felaktiga uttalanden.
Jag menar att det är viktigt att man talar klarspråk
här och att också den moderata partiledningen reage-
rar på dessa reaktionära nydemokratiska synpunkter,
annars skapas oklarhet om uppriktigheten i partiets
avsikter. Vill man fiska i grumliga vatten? Ser man
inte vad som sker i Danmark, Norge, Italien, Frankri-
ke, England och Österrike?
Jag vill inte polemisera mot moderaterna, men jag
delar den uppfattning som framfördes av Per T Ohls-
son häromdagen i Sydsvenska Dagbladet. Han skriver
att Europa står inför ett vägval. Skall fördomar och
intolerans bekämpas kompromisslöst, eller skall de
accepteras och institutionaliseras?
Det är riktigt att vissa högerpartier utmanas av
extremhögern och väljer sida. I Frankrike är extrem-
högern på väg att göras rumsren i vissa kommuner.
Men - det är här min poäng kommer - den högsta
partiledningen har sett faran för demokrati och nation
och talar klarspråk. President Chirac höll ett TV-tal i
måndags där han varnade sina partikamrater i kom-
munerna för att slå följe med extremhögern. Chirac
sade följande: Låt inte maktambitioner ta över demo-
kratiska värden. Besudla inte vårt parti och nationens
anseende. Den förre utrikesministern de Charette från
samma parti tillade att det är vår generations viktigas-
te fråga.
Det var modiga och stronga uttalanden i en ange-
lägen sak. skulle inte Carl Bildt och Gunnar Hökmark
kunna slå följe med sina franska partivänner och följa
deras goda föredöme?
Låt oss alla, liksom vi har gjort i denna kammare,
förena våra krafter mot fördomar och segregation och
för humanism och integration.

Anf. 31 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Herr talman! Låt mig börja med att instämma i
statsrådets ord om Hans Göran Franck. Det är en stor
förlust för oss alla.
Innan vi antog den nya paragrafen och bestämde
att förföljelse på grund av kön skulle kunna vara skäl
för uppehållstillstånd hade statsrådet, jag och andra
vid olika tillfällen diskussioner om huruvida flykting-
kommissionens flyktingbegrepp skulle vidgas eller
om det skulle få en egen paragraf. Jag upplevde under
de debatterna i kammaren och på andra ställen att vi
ville någonting nytt med denna paragraf.
Nu hamnade frågan som sagt i en paragraf. Den
hamnade inte där vi ville, men det finns ändå en vilja
och en inriktning.
Jag skulle vilja veta vad statsrådet tror är anled-
ningen till att endast tio kvinnor - alla är från Togo
och löper risk för könsstympning - har fått stanna mot
bakgrund av just denna paragraf.

Anf. 32 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Jag kan inte redovisa för myndighe-
ternas beslut. Jag har inte tagit del av dem när det
gäller dessa ärenden. Däremot konstaterar jag att man
har fattat positiva beslut - tio stycken, tydligen - och
att den nya utlänningslagen därigenom börjar verka
också där. Det är inte många länder som har inkorpo-
rerat just genderfrågan på detta sätt i sin utlänning-
slag. Det är en handfull länder.
Jag skulle snarare vilja se det som något positivt
och som tecken på att det nu börjar fungera. Det är ett
område som naturligtvis kommer att få oerhört stor
uppmärksamhet inte minst från kvinnoorganisationer
men även från oss andra som tycker att detta är en
mycket viktig och angelägen sak i den internationella
politiken och i vår utlänningslag.

Anf. 33 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Herr talman! Jag delar statsrådets uppfattning. Det
är positivt att tio kvinnor har fått stanna. Men jag
hade samtidigt litet högre förväntningar på att kvin-
nors asylskäl, som jag redogjorde för i min inledning,
skulle kunna ligga till grund för att de skulle kunna få
uppehållstillstånd.
Vi har kvinnor som utsattes för systematisk våld-
täkt i Bosnien. Vi har de iranska kvinnorna som riske-
rar stening om de skickas tillbaka till Iran.
Jag vet att jag har överlämnat riktlinjerna till stats-
rådet vid en tidigare debatt. Jag tycker att det finns
anledning att ta till sig det arbete som har gjorts utom-
lands - i USA, Kanada och Australien. Då kan vi ge
Invandrarverket i uppdrag att ta till sig det faktum att
det är en särskild problematik och att bedömningen av
kvinnors asylskäl är ett kompetensområde.

Anf. 34 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Det är myndighetens plikt att följa
denna fråga nära och att tolka lagen riktigt och kon-
sekvent, och också att följa den diskussion och den
praxis som finns i andra länder. Jag utgår från att det
är på detta sätt. Vi kanske kan se hur det har slagit ut
om ett år. Jag är glad för att paragrafen nu börjar
tillämpas. Det är verkligen asylgrundande skäl.

Anf. 35 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Herr talman! Redan i vårt första invandrarpolitiska
program i början på 80-talet stod det att Sverige skall
ha en sådan handels-, bistånds- och utrikespolitik att
behoven av flykt minimeras. Kjell Jönsson skrev en
bok som hette Jag valde inte flykten, den valde oss.
Det stod också att de som står på vår trappa är vårt
ansvar. Jag tycker att dessa ord delvis har präglat hela
Sveriges flyktingpolitik, men det får inte betyda att
man minskar det antal som får komma hit till Sverige.
Jag är väldigt glad för att förordningen har
kommit till stånd. Det står att flyktingarna kan ges
permanent uppehållstillstånd, och att de får söka igen.
Vad betyder det i praktiken? Hur många kan få stan-
na? Vilka är det som kan avvisas igen och som får nej
till slut?
Sedan vill jag ställa en annan fråga: Om man hjäl-
per människor att fly utan att ha något vinstintresse
måste det väl ses med andra ögon? Raoul Wallenberg
är ju en hjälte som vi alla erkänner, och han hjälpte
folk att fly, efter vad jag förstår utan att ha något
vinstintresse. Det borde väl vara skillnad på de två
sakerna?

Anf. 36 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Ragnhild Pohanka! Vi hade en lång
diskussion om exakt den här första frågan i går, men
jag kan gärna svara igen. I en lagtext kan man inte
alltid skriva att det skall vara si eller så, när det är
myndigheter som har att bedöma frågan. När man nu
antar en förordning där det står att uppehållstillstånd
får beviljas betyder det att det är myndigheten som
prövar frågan. Det kan ju finnas t.ex. vandelsskäl som
talar emot. Vi diskuterade detta i går, och jag uppre-
par det i dag.
Självfallet finns det en skillnad mellan Raoul
Wallenberg och människosmugglare av den grövsta
sorten. Det säger logiken. Det som gäller är om en
person har asylskäl eller inte. Varenda människa som
kommer till Sverige och har asylbehov får också asyl i
Sverige. Det behövs ingen Raoul Wallenberg i dag,
och det skall inte behövas några människosmugglare,
utan de skall bestraffas och bekämpas.

Anf. 37 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Herr talman! Också jag menar naturligtvis att det
är ett grovt brott mot de mänskliga rättigheterna när
människosmugglare stänger in folk i vagnar eller i
båtar som kan förlisa. Men det kanske ändå finns
personer som hjälper människor i nöd, och de måste
väl behandlas på ett annat sätt. Jag tycker att jag fick
ett bra svar på min fråga om detta.
Det är alldeles riktigt att vi talade länge om det här
i går. Jag är fortfarande litet orolig, men jag skall följa
frågan med stort intresse. Jag är som sagt väldigt
tacksam för den här förordningen.

Anf. 38 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Jag delar statsrådets uppfattning att
det är viktigt med bistånd ute i världen. Vi har inte
tagit emot alla flyktingar. De är många, de är fattiga,
och det är de fattiga länderna som får bära det tunga
ansvaret. Vi har ändå med europeiska mått mätt gjort
stora insatser, vilket jag tycker att vi kan fortsätta
med.
Statsrådet svingar den tunga yxan mot moderater-
na och talar samtidigt om att det finns konstruktiva
krafter här i kammaren. Hans Göran Franck var en
sådan konstruktiv kraft i Sveriges riksdag. Han job-
bade oerhört nära de folkpartistiska värderingarna i
biståndsfrågorna, och vi hade ett mycket konstruktivt
samarbete med honom, vilket gläder oss långt in i
framtiden.
Det är utifrån de konstruktiva samtalen som Folk-
partiet vill verka. Vi är inte nöjda med portalparagra-
fen vad gäller barns hälsa, utveckling och bästa, utan
vi menar att en del texter från barnkonventionen
skulle ha vägts in i lagen. Vi vidhåller detta, även om
statsrådet säger att vi har fel. Att vi har tagit emot och
gett uppehållstillstånd till många barn beror ju på att
väntetiderna är orimligt långa. Vi börjar ändå närma
oss varandra när vi säger hit men inte längre. Folk-
partiet vill inte ha för långa väntetider, men vi har
ändå kommit en bit på väg. Jag tycker att det är allde-
les utmärkt.
Jag tänkte ställa några frågor till statsrådet. Varför
använder inte Sverige fullt ut kvoterna, som regering
och riksdag har pekat ut? Vad vill statsrådet göra för
att väntetiderna inte skall vara så långa? Går det att
göra något åt de snäva visumreglerna? Det var tre
konstruktiva frågor.

Anf. 39 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Jag är säker på, Sigge Godin, att
flyktingkvoten kommer att uppfyllas. Det här är i
processen. Fördröjningen kan ha olika skäl, som inte
är svenska. Flyktingkvoten kommer ändå med all
säkerhet att uppfyllas.

Anf. 40 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! De andra två frågorna var kanske
inte värda att kommenteras?
Låt mig då återvända till frågan om biståndet ute i
världen. Det är en angelägen fråga. När tror den so-
cialdemokratiska regeringen, om ni nu får sitta kvar
efter valet, att ni kan uppnå enprocentsmålet? Det är
något som är mycket viktigt för att vi skall nå fram till
de fattigaste människorna ute i världen. Samtidigt
skall de som ändå lyckas ta sig hit behandlas med
värdighet och humanitet och få sin sak prövad. Jag
tror inte att detta behöver vara något problem. Jag
hoppas att det är så.
När vi nu har glädjen att se statsrådet här skulle
jag vilja att han ytterligare, utöver det som står i be-
tänkandet, utvecklar frågan om samarbetet i EU. Det
får inte vara så att de minst generösa länderna sätter
normerna i EU-samarbetet om flyktingpolitiken. På
vilket sätt har ni konstruktivt arbetat för att de inte
skall få den chansen?

Anf. 41 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! När det gäller biståndet finns det
ingen anledning för riksdagen, regeringen eller den
svenske medborgaren i allmänhet att klä sig i säck och
aska. Sverige tillhör de tre länder i världen som ligger
över FN:s uppsatta mål på 0,7 % av BNP. Målet att vi
skall uppnå enprocentsmålet den dag ekonomin så
tillåter ligger fast. Som enda land på den nivån ökar
Sverige nästa år biståndsvolymen.
När man har så stora volymer som Sverige har är
innehållet faktiskt viktigare än själva volymen. Med
tanke på naturkatastrofer, krig, ondska och allt som
finns är det svårt, det säger sig självt, att bedriva ett
effektivt bistånd. Det går inte alltid som man har
beräknat. Därför har man också under årens lopp haft
att hantera reservationer. Man har inte fullt ut kunnat
utnyttja den volym som har funnits.
Jag kan garantera, jag tar det på mitt ansvar som
statsråd, att det svenska biståndet används effektivt
nästan till den allra sista kronan. Det som behövs i
dagsläget är inte mer pengar utan bättre förutsättning-
ar att jobba. Det gäller inte minst möjligheterna att
förebygga konflikter och krig, som producerar så
mycket flyktingar. Vi har all anledning att vara stolta
över de svenska insatserna.
Sigge Godin ställde också en annan fråga, men
den får jag ta i nästa omgång.

Anf. 42 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Herr talman! Jag konstaterar att Pierre Schori gör
en litet glidande koppling mellan oss moderater och
extrema partier i Frankrike. Det han sade kan i varje
fall tolkas så. Jag har personligen inte, och jag tror
inte heller att någon i mitt parti har, någon som helst
svårighet att ta avstånd från olämpliga uttalanden som
möjligtvis har skett i Huddinge. Jag antar att Pierre
Schori på sin tid också tog avstånd från olämpliga
uttalanden i Åstorp. Sådant förekommer, och då
måste vi direkt sätta ned foten och säga att vi inte
tolererar fiskeri i grumliga vatten på de här områdena.
Vi har, gudskelov, i Sverige inga extrema partier
av betydelse. Men risken finns alltid, och därför måste
vi hålla rent. Då gäller det att föra en politik som är
tydlig och humanistiskt präglad, och det tycker jag att
vi gör i dag. Därför kanske vi klarar oss från att det
uppstår partier som baserar sig på främlingsfientlig-
het.
Men som Maud Björnemalm sade förs det två de-
batter i Sverige, den ena bland opinionsbildare, bland
de fina människorna, den kulturella och moraliska
eliten, och den andra ute på basplanet. Det vore bra
om statsrådet deltog i bägge de debatterna och inte
bara den ena.

Anf. 43 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Käre Gustaf von Essen! Jag gör
nästan ingenting annat, höll jag på att säga, än att
delta i den debatten, genom resor, artiklar och tal. Jag
tror inte att jag står någon annan efter i denna kamma-
re när det gäller antalet sådana och just när det gäller
att sätta ned foten mot de fördomar som kan finnas
också inom våra egna led.
Anledningen till att jag tog upp den moderata
partiledningen och den avgrund som finns mellan
denna och den typ av uttalanden som jag nämnde,
Gustaf von Essen, är just att vi behöver mobilisera
alla krafter - nu - för att bekämpa den här typen av
fördomar. President Chirac uttalar sig sällan annat än
i viktiga frågor. Carl Bildt uttalar sig också sällan. Det
skulle ge vår kamp för tolerans och humanism ett
väldigt stöd om han med sin auktoritet och tyngd
också kunde delta i detta, och han bör delta i detta.

Anf. 44 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Herr talman! Jag tror att Carl Bildt gör detta varje
måndag, kanske varje tisdag också, när han är ute på
sina resor.
Det som är viktigt att konstatera är att om vi skall
hålla ihop om dessa frågor - vilket vi skall, där är vi
helt överens - bör regeringen också utvidga sig något
mer än hittills. Jag tänker exempelvis på Europaåret
mot rasism, som tillskapades av regeringen förra året
med Mona Sahlin som ordförande. Det blev ju i prak-
tiken ett socialdemokratiskt projekt. Tänk om ni hade
bjudit in flera andra att delta i detta arbete, breddat
rekryteringen! Då hade ni också fått en större legitimi-
tet i den kampanj mot rasism som det här projektet
skulle syfta till. Vi måste mötas, och vi måste mötas
ärligt och öppet, för att kunna klara de här svåra frå-
gorna som berör oss alla så djupt.

Anf. 45 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Jag tänkte fråga statsrådet litet mera i
detalj vad beslutet om kosovoalbanerna innebär, dvs.
att ett antal flyktingar kommer att få stanna i vårt
land. Hur är det med antalet? Vilka urvalsprinciper
skall gälla för vilka som kommer att få stanna och få
ett uppehållstillstånd?
En annan fråga är: Om det här FN-direktivet inte
hade kommit, hade Sverige då varit lika istadigt som
tidigare med att inte ge uppehållstillstånd till den här
flyktinggruppen?

Anf. 46 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Jag gjorde ett uttalande flera dagar
innan FN-direktivet kom, av innebörd att man i nulä-
get inte kunde sända tillbaka människor till Kosovo
med tanke på situationen.
När det gäller själva förordningen betyder den att
alla som under 1998 skulle få sina fall preskriberade
nu kommer att få det med omedelbar verkan. Det
betyder i sin tur att de kan lägga in en ny ansökan.
Praxis har varit att praktiskt taget alla som fått pre-
skription har fått permanent uppehållstillstånd såvida
inte särskilda skäl har talat emot, av typen vandel eller
någonting annat.

Anf. 47 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Jag får tacka för det här förtydligan-
det. Vi är många här i riksdagen som har krävt att
man skulle vara human när det gäller den här gruppen
flyktingar, som ju har hamnat i ett slags Kafkaliknan-
de tillstånd då de varken får vara här eller får åka
tillbaka till sitt hemland.
Jag tror också att det vi har talat om här i dag,
nämligen att dessa människor snabbt måste komma in
i samhället, är mycket viktigt och något som vi måste
ta på allvar. När man har suttit så pass länge i ett
flyktingläger, och under så svåra förhållanden, som de
här människorna har gjort behövs det särskilda insat-
ser för att de snabbt skall integreras i det svenska
samhället.

Anf. 48 ROSE-MARIE FREBRAN (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag uppskattar mycket en del av det
klarspråk som statsrådet Schori står för. Min bestäm-
da uppfattning är dock att det inte bara är moderater
ute i landet som ibland uppträder tvivelaktigt. Jag
tycker att statsrådet Schori har anledning att också
vända sig till sina egna med uppmaningen att tala
klarspråk mot fördomar och intolerans.
Ett exempel är det här med bördefördelningen.
Det är inte precis så att utskottsmajoriteten på något
tungt sätt lyfter fram att det är de fattiga länderna som
får bära de största bördorna när det gäller att ta emot
flyktingar. Man framhåller i stället ständigt att Sverige
tar så oerhört stor del av detta och jämför då bara med
länder i västvärlden. Jag skulle alltså uppskatta mer
av detta klarspråk även från andra socialdemokrater
än statsrådet.

Anf. 49 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Låt mig först svara på Sigge Godins
fråga om Amsterdamfördraget.

Anf. 50 TREDJE VICE TALMANNEN:
Nu gäller replikrätten enbart Rose-Marie Frebran.

Anf. 51 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Okej. Jag är ledsen för det.
Vad vi har gjort från regeringens sida är att produ-
cera en liten lättfattlig skrift som heter PS om flykting-
och invandringspolitiken och som sprids i mycket
stora upplagor. Där understryks mycket starkt de
globala perspektiven och var de verkliga problemen
finns. Det är något man aldrig får glömma, och det
upprepar jag naturligtvis också i alla mina tal och
artiklar. Det är en nödvändig utgångspunkt, och det
finns för övrigt också med i regeringens skrivelse till
riksdagen. Det är alltså inte något sätt göra sig stor i
förhållande till andra västeuropeiska länder, som må
ha en något snävare politik än vad vi har.
I anslutning till detta arbetar vi för övrigt inom EU
just för att få den här vida svenska tolkningen av
flyktingpolitiken. När det gäller Amsterdamfördraget
har vi åstadkommit att minimiregler skall harmonise-
ras, dvs. att inte alla blir tvungna att föra en lika snål
politik som den snålaste. Det är vår politik som gäller,
och den försöker vi driva och påverka andra till. Inte
minst har det varit framgångsrikt när det gällt hur vi
skall hantera de kurdiska flyktingarna från Irak.

Anf. 52 STEN TOLGFORS (m):
Herr talman! Rättssäkerheten hotas och familjer
riskerar att splittras när svensk domstol och Invand-
rarverket gör skilda bedömningar av samma adop-
tionsärende.
Domstol kan i dag godkänna en vuxenadoption
därför att det finns särskild anledning till adoptionen,
mot bakgrund av att förhållandet väsentligen är det-
samma som det som föreligger mellan föräldrar och
barn. Trots detta kan Invandrarverket senare avslå
ansökan om uppehållstillstånd med motiveringen att
anknytningen till Sverige inte är tillräcklig. Den skil-
jaktiga bedömningen görs trots att den berörda dom-
stolen vanligen inhämtar ett yttrande från Invandrar-
verket när den hanterar vuxenadoptionsärenden.
Både domstolen och Invandrarverket är verktyg
för den svenska staten. Trots detta kan de alltså kom-
ma till rakt skilda slutsatser.
När ett utländskt barn adopteras får det alltid -
förutsatt att gällande regler följs i samband med ad-
optionen - uppehållstillstånd i Sverige och efter en
kort tid också svenskt medborgarskap. De barn som är
under tolv år vid adoptionen blir automatiskt svenska
medborgare redan vid adoptionen.
När det gäller adoption av vuxna är regelverket
annorlunda. Det är restriktivt och delvis inkonsekvent.
Adoption av vuxen får bara medges om det "med
hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökan-
den och barnet finns särskild anledning till adoptio-
nen", enligt 4 kap. 6 § föräldrabalken. Normalt bör
det vara fråga om ett förhållande av väsentligen sam-
ma innehåll som det som föreligger mellan föräldrar
och barn, enligt Invandrarverkets handbok för utlän-
ningsärenden.
Adoption av vuxna personer accepteras i dag där-
för endast i undantagsfall.
Även om adoption beviljas innebär det inte att en
person som fyllt 18 år automatiskt har rätt till uppe-
hållstillstånd. Möjligheten till uppehållstillstånd är
begränsad och kräver prövning, bl.a. vandelspröv-
ning. Dock är det så att endast otvetydigt konstaterad
misskötsamhet skall beaktas, som det heter.
I regel - det är viktigt att stryka under - meddelas
därför uppehållstillstånd vid vuxenadoptioner. In-
vandrarverket skriver: "Det kan dock framstå som
svårförklarligt om en svensk domstol först finner
särskild anledning föreligga för adoption med hänsyn
till det särskilda förhållandet mellan adoptanten och
den adopterade och SIV därefter vägrar UT. I de
undantagsfall där vuxenadoption numera beviljas
torde därför i regel också UT kunna meddelas."
I de undantagsfall där vuxenadoption numera
beviljas torde därför i regel också UT kunna medde-
las, säger alltså Invandrarverket. Så sker nu inte alltid,
och det är kärnan i de problem som i dag drabbar
enskilda människor vid prövning av vuxenadoptions-
ärenden. Därmed uppstår också det svårförklarliga
glapp som Invandrarverket självt skriver om.
Resultatet blir alltså följande: Först bedömer en
svensk myndighet, nämligen domstol, att det "finns
särskild anledning till adoptionen", och den godkänns
därför. Sedan kommer nästa svenska myndighet, den
här gången Invandrarverket, fram till att den åberopa-
de anknytningen till Sverige inte utgör tillräcklig
grund och avslår begäran om uppehållstillstånd. Som
sagt, både domstolen och Invandrarverket är verktyg
för den svenska staten, bedömningen bör därför ske
samlat.
Herr talman! I ett fall jag känner till har en Öre-
broflicka, trots att hon är adopterad av en svensk
familj, fått avslag på sin ansökan om uppehållstill-
stånd och hotas därför av avvisning. Familjen hade
innan adoptionen haft vårdnaden om flickan i mer än
tio år. Hon talar flytande svenska, har svenska vänner
och bor sedan fem år permanent i Sverige. Tidigare
har hon tillsammans med familjen, som är missionä-
rer, vistats omväxlande i Sverige och i ursprungslan-
det.
Fallet är speciellt, därför att i elva år har familjen
levt i övertygelsen att flickan redan som liten adopte-
rades. Det har sedermera visat sig att den biologiska
mamman enligt svensk lagtolkning endast lämnade
över vårdnaden. Den juridiska hantering som gjordes
i flickans hemland var inte tillräcklig för att också
svenska myndigheter skulle godkänna henne som
adopterad.
Familjen genomförde väl i Sverige vad som i de-
ras ögon var en andra adoption av flickan. Hon hade
nu hunnit bli några och tjugo år gammal. Adoptionen
är godkänd av domstol i Sverige, i det här fallet tings-
rätten i Örebro, men flickan nekas ändå uppehållstill-
stånd.
Jag har oerhört svårt att se vad någon skulle vinna
på att den här flickan avvisades. Däremot är det
mycket lätt att se vad familjen skulle förlora om hon
förpassades ur landet. Hon ses ju av dem som en
dotter i familjen, precis som de andra barnen. Som jag
ser det har familjens rättssäkerhet hotats och humani-
tära aspekter kommit i kläm. Hanteringen i detta och
liknande fall måste ändras för att undvika att fler
hamnar i samma situation.
Grundproblemet är alltså att flickan numera be-
traktas som vuxenadopterad. En domstol har godkänt
vuxenadoptionen och ansett att det finns särskild
anledning, rimligen med den utgångspunkten att man
menar att förhållandet mellan flickan och de svenska
adoptivföräldrarna är av väsentligen samma innehåll
som det som föreligger mellan föräldrar och barn.
Men Invandrarverket har ändå funnit att den åberopa-
de anknytningen till Sverige inte är tillräcklig och
avslår därför ansökan om uppehållstillstånd.
Två svenska myndigheter, två skilda besked. Re-
sultat: En familj som splittras.
Herr talman! Gör domstol bedömningen att det
finns särskild anledning till adoptionen med utgångs-
punkten att relationen mellan den adopterade och de
svenska föräldrarna är av väsentligen samma innehåll
som mellan föräldrar och barn bör detta i sig vara
tillräcklig grund för att Invandrarverket skall bevilja
uppehållstillstånd. Det skrev jag i den motion som
behandlas i dagens betänkande. Den heter Sf602.
Till min stora glädje säger ett enhälligt socialför-
säkringsutskott följande: "Det kan också framstå som
svårförklarligt om en domstol först finner särskild
anledning föreligga för adoption med hänsyn till det
personliga förhållandet mellan adoptanten och den
adopterade och att Invandrarverket därefter vägrar
uppehållstillstånd."
Jag delar helt utskottets uppfattning. Låt mig i det
här sammanhanget rikta ett varmt tack till utskottets
ledamöter för behandlingen av frågan som min mo-
tion aktualiserar. Det är mycket glädjande, tycker jag,
att det går att finna enighet i ett utskott i en sådan här
humanitär fråga utan inverkan av att det är valår. Det
är ett styrkebesked, tycker jag.
I en tid då alla är överens om att familjesplittring
är ett svårt problem i Sverige tycker jag att det ter sig
än underligare att staten skulle ha haft intresse av att
splittra några få, dock mycket starkt berörda familjer.
Flickan jag talade om har sedan en tid inhibition,
kanske på grund av utskottets pågående arbete. Famil-
jen måste dock inkomma med nya omständigheter för
att flickan skall få stanna. De frågar sig liksom jag:
Vad mer kan anföras än att flickan är adopterad och
är en del av familjen, ett barn som andra barn i famil-
jen? Rimligen och förhoppningsvis är utskottets en-
hälliga ställningstagande en tillräcklig sådan ny om-
ständighet.
Riksdagen kommer i dag att på förslag av ett enigt
utskott ge regeringen till känna att regeringen bör
utreda om det vid vuxenadoption av utlänning bör ske
en samlad bedömning av samtliga omständigheter,
innefattande såväl frågan om uppehållstillstånd som
adoptionsfrågan. Regeringen bör återkomma till riks-
dagen med redovisning av eventuella förslag i berört
hänseende. Utskottet anser också att regeringen bör
överväga om en ovillkorlig kommunikation bör ske
mellan domstol och invandrarverk i den här typen av
fall.
Förmodligen är en lagändring nödvändig. Men
problemet kan eventuellt också påverkas av förord-
ningar utfärdade av regeringen. Riksdagen uppmärk-
sammar i dag regeringen på båda eventualiteterna.
Det är för mig mycket glädjande att riksdagen nu
begär att regeringen skall se över en situation som
humanitärt gett oacceptabla effekter för minst en
enskild familj. Jag fick en gång frågan hur många
familjer detta drabbade. Är det så många att det moti-
verar en lagändring? Svaret är: Fråga familjen! Vi kan
inte ha lagar som slår sönder svenska familjer av
administrativa eller byråkratiska skäl.
Jag vill sluta med att återigen säga att jag tycker
att det är mycket glädjande att ett utskott i enighet kan
be regeringen se över en situation där juridiken up-
penbarligen inte har fungerat som vi har avsett från
riksdagens sida.

Anf. 53 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Regelverket kring vuxenadoptioner
har tillkommit främst för att undvika skenadoptioner i
syfte att erhålla uppehållstillstånd. Men självfallet kan
också den här typen av Kafkaliknande situationer
uppstå. Som regeringsledamot vill jag tacka för ut-
skottets initiativ. Jag avser att återkomma till riksda-
gen i frågan.
Som medborgare vill jag uttrycka min uppskatt-
ning av Sten Tolgfors insatser och engagemang.

Anf. 54 STEN TOLGFORS (m) replik:
Herr talman! Jag gläds över statsrådets ord. Han
använder t.o.m. samma begrepp, Kafkaliknande si-
tuation, som jag själv har gjort för att beskriva situa-
tionen.
Om vi har en lagstiftning som innebär att det tar
närmare två år för en riksdagsledamot att med hjälp
av utredningstjänst och alla de kontakter man har som
kan de här frågorna förstå varför det går som det går,
varför i det här fallet en flicka i Örebro får avslag på
sin ansökan, begriper man hur frustrerande det måste
vara för en enskild familj att tränga igenom regelver-
ket och hur det måste kännas att riskera att förlora sitt
barn utan att ens förstå varför. Det gläder mig mycket
att statsrådet har den här synen på frågan, precis som
utskottet. Jag hoppas att vi kan se fram emot en för-
bättring inom en snar framtid.

Anf. 55 STEN ANDERSSON (m):
Herr talman! Jag noterar att statsrådet Schori, som
har ansvar för de här frågorna, nu lämnar salen. Det
innebär att han lämnar salen tillsammans med den lilla
del av svenska folket som hyllar den asylpolitik som
Sverige tyvärr sedan alltför länge har bedrivit.
Asylpolitiken är, om man skall tro på alla attityd-
mätningar, oförankrad hos en stor majoritet av svens-
ka folket. Alla som vill se noterar de enorma problem
som vi har i dag. Det här handlar inte om att männi-
skor är svarta, vita eller bruna. Det handlar om att vi,
till skillnad från alla andra länder i Europa, har haft en
flyktingpolitik som vi antalsmässigt inte kan hantera.
Den som i dag säger att den svenska asyl- och flyk-
tingpolitiken har fungerat bra kan åka på studiebesök
till Stockholm, Göteborg och Malmö och se att det
påståendet inte är sant.
Jag har i dag följt debatten från mitt rum och note-
rat en del olika, t.o.m. litet egendomliga, ställningsta-
ganden. Ulla Hoffmann, Vänsterpartiet, med visst
instämmande från kd, refererar till att Sverige faktiskt
inte har tagit emot så många flyktingar som andra
länder har gjort. Hon refererar då till länder i andra
världsdelar. Min lilla fråga är: Anser Vänsterpartiet
och kd att vi skall ta emot de flyktingströmmar som i
dag finns i en del andra världsdelar?
Jag tycker att man skall ge ett ärligt svar. Jag har
fortfarande en del kolleger på byggarbetsplatser och
varv - eller kamrater, som man säger på Vänsterpar-
tiets gamla språk - som röstar på Vänsterpartiet i dag.
De prioriterar inte den politiken. Men okej, det är upp
till varje parti att föra fram åsikter, skapa opinion och
tilltro till politiken.
Statsrådet gjorde i dag, för en gångs skull, en kor-
rekt bedömning. Han kritiserade Jean-Marie Le Pen
och den politik han bedriver i Frankrike. Jag hoppas
att den för evigt förblir främmande för den svenska
asyl- och flyktingpolitiken.
Det är förvånansvärt att statsrådet så konsekvent
kritiserar nazism och rasism. Det är bra. Däremot
framför han aldrig ett uns av kritik mot kommunism.
Jag kan förstå det. Statsrådet Schori betraktar Fidel
Castro som en renässansfurste. Jag tror inte att han
riktigt har insett vad renässansfurste innebär. Men han
har sagt så. Det är ett tvivelaktigt ställningstagande.
Ragnhild Pohanka har berättat hur hon på 60-talet
besökte ett företag i Västerås där det bara var finska
arbetare som slet vid bandet. Jag vill mena att det är
ett skamligt påstående gentemot alla de svenska arbe-
tare som stod vid samma band och som enligt Ragn-
hild Pohanka inte hade samma sisu och uthållighet.
Att det fanns finnar, jugoslaver, italienare, turkar
och greker i Sverige på 60-talet berodde på att det
inte fanns nog med arbetskraft i Sverige. Men att
direkt utpeka svenska arbetare som mer lata än andra
är väl litet väl häftigt.
Pohanka påstår också att en inskränkning av flyk-
tingpolitiken skulle öka rasismen i Sverige. Det finns
andra länder som ligger nära Sverige. Finland är ett
exempel. Består Finland, med en betydligt snävare
flyktingpolitik än den svenska, av en stor del nazister
eller rasister? Givetvis är så inte fallet. Men det passar
sig att i Sveriges riksdag kasta ut sig sådana uselt
underbyggda omdömen.
Herr talman! Min motion Sf601 - som är huvud-
skälet till mitt agerande i dag - baseras på att jag i fjol
sommar begärde att Riksdagens revisorer skulle tala
om de totala kostnaderna för den svenska flyktingpo-
litiken. Någon månad senare tackade revisorerna för
min begäran men jag fick ett nej. De ville inte. Av det
skälet väckte jag en motion under allmänna motions-
tiden i september i fjol och ställde samma fråga till
utskottet. Utskottets ställningstagande var inte helt
oväntat. Jag kan förstå varför.
I dag har man i Sverige svårt att skilja på begrep-
pen invandrarpolitik och flyktingpolitik. I Sverige
finns ingen invandrarpolitik sedan 1968, då en enig
riksdag beslutade att det inte skulle finnas någon
arbetskraftsinvandring utöver den som förekom mel-
lan de nordiska länderna. Det var ett enigt beslut.
Inget parti i dag - rätta mig om jag har fel på den
punkten - har sagt att man skall lätta på beslutet från
1968. Ibland får jag den uppfattningen när jag lyssnar
på debatten i den kammaren.
Min motion grundas på att jag och andra utanför
huset som lyssnar på debatten och läser om vad som
förtäljs ibland får en uppfattning att denna politik är
ytterst lönsam för svenska folket. För några år sedan
berättade Ingvar Carlsson och Bengt Westerberg om
de stora ekonomiska vinster som Sverige gjort base-
rad på denna politik.
Herr talman! Om det är så, varför inte visa de siff-
ror som är så enormt positiva? Det hade varit ett bra
exempel på en lyckad politik att använda i debatten
om det hade gått att dokumentera att den svenska
asyl- och flyktingpolitiken under de senaste 15-20
åren har varit en ekonomisk framgång. Men vi får inte
se några sådana besked. Jag kan ytterst väl förstå
varför.
Jag skall ge ett exempel, som jag förstår strör litet
salt i såren. Vi hade en invandrarpolitik som slutade
1968. En enig riksdag beslutade att den skulle stop-
pas. Man påstod att den politiken var framgångsrik ur
ekonomisk synpunkt. Men man glömde oftast att
berätta att de som kom hit inte hade jobb i sina egna
länder. De kom inte hit för våra blå ögons skull. De
kom hit för att det inte fanns jobb i deras egna länder.
De kunde tjäna sin utkomst här och få litet trygghet.
Procentuellt fler kvinnor från Grekland, Jugosla-
vien och Italien som kom hit på 60-talet är förtids-
pensionerade jämfört med svenska kvinnor. Nu kan
jag tänka mig att en hel del står här och säger "att nu
har Sten Andersson gått över gränsen, han står och
fabulerar". Dessa siffror har jag hämtat - de är ingen
egen uppfinning - från en bok skriven 1994 av Mau-
ricio Rojas. Han är en känd invandrardebattör. Han
visar denna statistik i boken. Det är fritt fram för alla
att kritisera mig för att jag framför budskapet, men det
är inte jag som har skapat det. Om någon ifrågasätter
den statistik jag refererar till, kritisera då den person
som har skrivit boken. Boken finns att låna på riksda-
gens bibliotek - efter det att jag har läst den, jag har
den kvar en vecka till.
Herr talman! Det är beklämmande att man från
riksdagens sida, från den folkvalda institutionen,
unisont har sagt att den bedrivna politiken har varit
ytterst framgångsrik. Då har man poängterat att den
även har varit ekonomiskt framgångsrik. Varför kan
man då inte presentera dessa siffror offentligt? Där
finns många frågor som folk utanför riksdagen med
all rätt ställer när en så enkel begäran inte bifalles. Jag
tror att jag förstår varför den inte bifalles.

Anf. 56 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Herr talman! Sten Andersson har på sin kammare
ägnat sig åt att recensera alla våra olika inlägg. Låt
mig då bara säga att Sten Anderssons kollega Gustaf
von Essen talade om - men det kanske var medan
Sten Andersson var på väg till kammaren - att alla
partier i riksdagen är för en reglerad invandring, och
det gäller alla partier, inte enbart moderaterna eller
socialdemokraterna.
Vad jag tog upp var diskussionen om måttet på
vad humanitet och generositet är. Utskottet använder
sig av ett kvantitativt mått medan jag från Vänster-
partiet anser att man måste tillämpa ett kvalitativt mått
i förhållande till de flyktingkonventioner som vi har
skrivit under. I morgon kommer Sten Andersson att
kunna läsa mitt inlägg i snabbprotokollet.
När det gäller kvinnor från Grekland och Jugo-
slavien som i större utsträckning är förtidspensionera-
de än sina svenska kolleger är detta alldeles korrekt.
Det är på det viset. Men man måste också försöka att
förstå varför. Dessa kvinnor kom hit för att arbeta. De
var beroende av att ha flera jobb för sin försörjning.
De hade en dålig arbetsmiljö och fick monotona och
förslitande arbetsuppgifter. Kanske hade de tänkt sig
att en gång åka tillbaka till sina hemländer, men så
föddes barnen och de blev kvar i Sverige. På grund av
att de haft monotona och förslitande arbetsuppgifter
och av att de haft en arbetsmiljö som många gånger
har varit undermålig har de också i större utsträckning
förtidspensionerats jämfört med svenska kvinnor.

Anf. 57 STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Det sista först: Jag tror att det är
många svenska kvinnor som har haft exakt samma
arbetsuppgifter - annars hade inte Sverige fungerat -
utan att det har blivit så hög förtidspensionsfrekvens.
Men det är bra att Ulla Hoffmann erkänner att det är
så. Det var det som jag ville ha fram i med min upp-
maning: Ta fram alla kostnader, intäkter och även
förluster och visa en bild över vad detta har kostat för
oss!
Jag förstår inte att man, som man har gjort ibland,
kan tala om flyktingar som en ekonomisk succé. En
flykting som kommer till Sverige går inte att mäta i
pengar, men det har faktiskt ni som försvarar politiken
gjort. Jag har begärt ett konkret besked om hur
mycket detta kostar. Är det vinst eller förlust? Ni har
inte velat svara på frågan. Och som jag sade i mitt
anförande: Jag förstår mycket väl varför.
Till sist: Anser Ulla Hoffmann att Sverige skall ta
emot en ännu större andel än vad vi gör i dag av de
flyktingar som tyvärr finns i dag i alltför stor omfatt-
ning i Afrika?

Anf. 58 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Herr talman! Inte på något enda sätt skulle jag
vilja att Sten Andersson tar mitt svar när det gäller
invandrade kvinnor från Grekland och Jugoslavien
och deras förtidspensioneringsfrekvens som en intäkt
för de höga kostnader som Sten Andersson påstår
finns för invandrare och flyktingar i Sverige. Jag tror
att det skulle vara till gagn för Sten Andersson och
den här diskussionen om han försökte att sätta sig in i
den forskning som har bedrivits kring invandrade
kvinnors situation i Sverige - t.ex. när det gäller de
som kom under arbetskraftsinvandringen på 60- och
70-talen - beträffande bl.a. arbetsredskapens utform-
ning. Det finns utmärkt sådan forskning av Wuokko
Knocke m.fl. forskare från Arbetslivsinstitutet att
tillgå. Det är bara att ta till sig. Dessutom bedrivs det
sådan forskning på EU-nivå.
Det enda som jag anser är att Sverige skall uppfyl-
la de internationella konventioner som vi har skrivit
under. Det är mitt svar på Sten Anderssons fråga.

Anf. 59 STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! När det gäller arbetsredskap och
svensk arbetsmiljö vet jag hur det fungerar. Jag har
nämligen varit biträdande huvudskyddsombud på
Kockums varv i sju år, och jag har sett hur den svens-
ka arbetsmiljön har utvecklats. Den var internationellt
sett mycket bra under 60-talet. Men ändå kvarstår
frågan: Om nu arbetsmiljön då var mindre bra jämfört
med i dag, varför drabbade det i så stor omfattning
bara en viss kategori kvinnor? Varför drabbades inte
deras svenska systrar av samma effekter?
Ulla Hoffmann vill bara att Sverige skall uppfylla
de konventioner som vi har skrivit under. Det tycker
jag att vi skall göra. Dessvärre verkar det inte som att
några andra länder i Europa - jag tror inte att några
partikolleger i dessa länder stöder Ulla Hoffmanns
uppfattning - driver den frågan att de skall närma sig
den politik som vi i dag för i Sverige. Då undrar jag:
Är vi unika? Eller för att travestera reklamen på betal-
TV-kanalerna: Vi kan det ingen annan kan.

Anf. 60 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Herr talman! Det gäller kostnaderna för invand-
ringen. Invandrarpolitiska kommittén fick ju i sina
direktiv i uppdrag just att belysa kostnaderna för
invandring när den tillsattes. Vi lade då ut ett uppdrag
på universitetet i Växjö som skulle göra sådana be-
räkningar. Den forskning och de beräkningar som
gjordes där resulterade så småningom i en ESO-
rapport som jag har med mig här: Invandring, syssel-
sättning och ekonomiska effekter, Ds 1995:68. Denna
rapport kom sedan att ligga som bilaga till Invandrar-
politiska kommitténs betänkande.
I rapporten kan man se vad kostnaderna för in-
vandringen uppgår till. Jag vill ge Sten Andersson
upplysningen att 1994 var kostnaderna för invand-
ringen för den offentliga sektorn 17 miljarder kronor.
1991 var kostnaderna 10 miljarder kronor. Det var
alltså en kraftig ökning under dessa år. Det är möjligt
- och kanske troligt - att denna trend har fortsatt, men
det finns också tecken på att kurvan har böjts av en
aning genom att det inte har kommit så många under
de senaste åren.
Dessa siffror har jag låtit kontrolleras av riksda-
gens utredningstjänst. Där har man kommit fram till
att det inte finns någonting som motsäger beräkning-
arna och kalkylerna. Kostnaderna ligger där omkring.
Det handlar om mycket stora pengar. Som jag sa-
de i mitt huvudanförande är det många kommuner
som har problem med att avväga kostnaderna för
socialbidrag gentemot andra angelägna uppgifter. Det
är ingenting som vi kan ta lättvindigt på. Men de
siffror på 60-80 miljarder kronor som far runt i debat-
ten menar jag är en vandringssägen.

Anf. 61 STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Det tillhör inte min favoritsyssel-
sättning att polemisera med min mycket gode vän
Gustaf von Essen.
Också jag har tagit del av den beräkning som har
gjorts av universitet i Växjö. Hade det bara varit jag
som hade ifrågasatt den kunde man väl strunta i det,
men det finns faktiskt människor med betydligt högre
utbildning - och de är ganska många, det kan jag tala
om för Gustaf von Essen - som ifrågasätter dessa
siffror.
Gustaf von Essen säger att det inte har kommit så
många under de senaste åren. Det har väl inte heller
någon påstått. Men det är de tio årens politik som har
medfört - och det säger jag utan att ljuga - att hundra-
tusentals människor har kommit hit som flyktingar
utan att ha egen försörjning. Och det kostar pengar.
Det har inte ett dugg med kostnaderna för 1993, 1944
och 1995 att göra.
Herr talman! Till sist: Om vi har en debatt om
flyktingar skall man inte säga att politiken har varit
bra genom att den har varit ekonomiskt värdefull för
oss. Om en flykting uppfyller de krav som vi ställer
för flyktingskap, då skall han eller hon erhålla asyl i
Sverige. Då skall man inte räkna det i pengar, men det
gör man tyvärr i dag. Därför har det skapats en stor
och berättigad misstänksamhet utanför detta hus.

Anf. 62 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Herr talman! Det här med kostnader är ju väldigt
komplicerat. För att bara göra en mycket enkel sche-
matisering kan man säga att det fanns ett, om vi nu
skall tala i ekonomiska termer, s.k. nettotillskott fram
till kanske 1980. Därefter har det varit en nettobe-
lastning om man ser det i rent ekonomiska termer.
Men vad är det egentligen nu som gör att kostna-
derna för invandringen är höga? Jag tror inte att det
beror så mycket på invandringen som sådan och på
invandrarna själva, utan det beror på att vi inte har en
bra ekonomisk politik som verkligen befrämjar till-
växt och sysselsättning. Det är nämligen därigenom vi
kan minska kostnaderna för invandring, öka männi-
skornas försörjningsförmåga och över huvud taget
minska kostnaderna för transfereringar.
Det är en sådan politik som vi kräver från moderat
håll. På så sätt kan vi också göra invandrarna en långt
större tjänst för framtiden än vad den nuvarande so-
cialdemokratiska regeringen kan göra, som i första
hand driver en ekonomisk politik som inte befrämjar
sysselsättning och tillväxt.

Anf. 63 STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! I dag används i Sverige uttrycket
"gilla läget". Jag tycker i och för sig att det är ett uselt
uttryck som används i stället för att säga att man ac-
cepterar situationen. Vi har den situation som vi har i
dag i Sverige avseende den här politiken. Alla krafter
måste unisont göra sitt bästa för att detta skall börja
fungera.
Gustaf von Essen säger berättigat att en annan
politik skulle kunna skapa fler jobb i Sverige. Det är
jag helt övertygad om, och jag delar i alla delar hans
uppfattning. Men jag tror inte att vi skulle kunna
vända situationen på en dag. Man har samma typ av
politik i en del andra länder i Europa, som i och för
sig har ett lägre antal arbetslösa procentuellt sett än
vad vi har i Sverige. Men det handlar inte om några
stora förändringar. Detta är en lång process. Jag väl-
komnar en ny ekonomisk politik och mindre reglering
på arbetsmarknaden, så att ett större antal människor
får en chans att arbeta. Men man skall inte inbilla folk
att om den ena eller den andra politiken kommer att få
gehör om sex månader, så kommer allt att förändras
omedelbart. Det är faktiskt inte sant.
Till sist i den här debatten, herr talman, tycker jag
att det är fegt - det är ett starkt ord att använda i Sve-
riges riksdag - att säga att den svenska flyktingpoliti-
ken även ekonomiskt sett har varit framgångsrik,
alltså en tillgång för svenska folket. Jag tycker att det
är fel att använda termen ekonomisk tillgång i en
flyktingdebatt när det handlar om människor som
kanske har flytt från hus och hem, men det gör man.
Gå då upp och bevisa vad ni grundar detta på! Det har
ni inte gjort i dag, och jag förstår varför.

Anf. 64 ROSE-MARIE FREBRAN (kd) re-
plik:
Herr talman! Frågan om för många eller för få
flyktingar: Jag har inte sagt att Sverige generellt har
tagit emot för få flyktingar. Jag har uttalat uppskatt-
ning av statsrådet Schoris klarspråk här i dag när det
gäller flyktingskapets bördefördelning i ett globalt
perspektiv.
När vi i vårt land konstaterar hur många flyktingar
vi har tagit emot är det vanligt att vi jämför oss med
resten av västvärlden och att vi, som jag upplever det,
vill slå oss för bröstet och tala om hur oerhört duktiga
vi är. Jag menar att det är rimligt att göra denna glo-
bala jämförelse. Jag vill framhålla, som statsrådet
också gjorde här i dag, att när det gäller de 20 miljo-
ner flyktingar som finns i världen är det de fattiga
länderna som tar den största bördan. Det är på ett sätt
naturligt eftersom de ligger geografiskt nära varandra,
och vi får försöka göra andra insatser där.
När det sedan gäller bördefördelningen inom Eu-
ropa anser vi kristdemokrater att Sverige i EU skall
verka för en betydligt jämnare fördelning mellan
länderna i gemenskapen.

Anf. 65 STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Rose-Marie Frebran säger att vi inte
skall slå oss för bröstet i Europa i allmänhet och i
Sverige i synnerhet därför att vi inte kan jämföra oss
med resten av världen där det helt klart finns mycket
större flyktingströmmar än i Europa. Men jag undrar
vad Rose-Marie Frebran menar konkret med detta.
Skall vi ändra vår lagstiftning så att fler ges möjlighet
att komma hit till Sverige? Är det detta som är Freb-
rans och kd:s budskap.
Sverige har jämfört med alla länder i Europa, våra
nordiska grannländer i synnerhet, tagit emot ett be-
tydligt större antal flyktingar per capita och i en del
fall även numerärt.
Jag skulle vilja fråga Rose-Marie Frebran om hon
menar att EU skall ta ett större gemensamt ansvar för
flyktingpolitiken. Är det då kd:s linje att Sverige skall
bedriva sin flyktingpolitik och att övriga Europa skall
fylla upp till vår nivå? Eller skall Sverige kunna få ta
en mindre andel och andra en berättigat större andel?

Anf. 66 ROSE-MARIE FREBRAN (kd) re-
plik:
Herr talman! Vill vi kristdemokrater ändra lagen?
Om Sten Andersson på sitt rum hade lyssnat till mitt
anförande hade han hört att jag sade att vi accepterar
en del av de förändringar som skedde i utlänningsla-
gen genom beslutet i december 1996. Men de två
punkter som vi är starkt kritiska till är borttagandet av
bestämmelsen om sista länken och insnävningen av
anhörigbegreppet.
När det gäller fördelningen inom EU sade jag tyd-
ligt att vi anser att Sverige skall arbeta för en jämnare
fördelning av flyktingmottagandet inom EU-länderna.
Med den grupp av flyktingar som finns inom våra
länder innebär det att Sverige får ta en mindre del och
att andra får ta en större del av bördan.

Anf. 67 STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort. Jag
noterade det sistnämnda med både glädje och tack-
samhet.

Anf. 68 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herr talman! Jag blev apostroferad i Maud Björ-
nemalms sista inlägg och hade själv ingen rätt till
ytterligare replik. Detta har hänt ett par gånger tidiga-
re.
I ett betänkande accepteras den största delen av
texten av alla partier, såvida inte propositionen avslås,
och det händer ju inte så ofta. Just därför att vi in-
stämmer i så stora delar tycker jag att vi skulle tas mer
på allvar och att man skulle utnyttja den kunskap och
kompetens som vi i de små partierna representerar.
Jag tror att det är beklagligt för Sveriges del att man
inte tar oss mer på allvar. Vi arbetar hårt och tar reda
på saker, precis som alla andra. Vi tycker att man inte
tar hänsyn till våra frågor, detta speciellt när det gäller
flyktingpolitiken i mitt utskott. Jag tycker att det är
allvarligt, och det är en stark kritik jag här framför.

Anf. 69 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! Jag måste säga att jag inte riktigt
förstår Ragnhild Pohankas inlägg i det här fallet.
Vi diskuterar frågorna i utskottet. Där har Ragn-
hild Pohanka precis som alla andra ledamöter rätt att
framföra och också framfört sina åsikter. Sedan är det
en annan sak att man inte alltid får igenom de förslag
man lägger fram. Men det tillhör det politiska spelets
regler.
Ragnhild Pohanka sitter också med i en hel del ut-
redningar där hon också har rätt att framföra och
också framfört och argumenterat för sina åsikter.
Sedan måste de olika åsikter och förslag som kommer
fram vägas för och emot, och därefter måste man ta
ställning. Det är så demokratin fungerar.

Anf. 70 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag hoppas att det är så att Maud
Björnemalm inte förstår. På förra utskottsmötet om
just det här betänkandet blev det bara småleenden,
och man sade: Men reservera er då! Ta upp frågan i
talarstolen! Det är inte politik, Maud Björnemalm.
Det är att trycka ned andra, fortsätta att köra över och
driva sin egen politik.
Jag är upprörd. Jag har sju års erfarenhet av det
här, och jag tycker att det har blivit allt hårdare om
man jämför hur det var den här gången med förra
gången. Jag är mycket besviken på det sätt man arbe-
tar här i riksdagen.

Anf. 71 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! Som jag sade tidigare får alla lägga
fram sina förslag. Sedan är förslagen mer eller mindre
bra. Det är faktiskt så att det är majoritetsbesluten
som råder i utskottet precis som i all annan politisk
verksamhet.

Anf. 72 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Herr talman! Vi vet att det är majoritetsbeslut. Vi
vet att det också sker utredningar, och vi reserverar
oss. Men jag menar att vi också har kloka förslag att
komma med som Sverige skulle vinna på att man då
och då lyssnade på och tog in i texten.

Anf. 73 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Herr talman! Jag står här i dag inte så mycket för
att jag planerat det utan för att jag helt enkelt inte
längre kan hålla tyst.
Jag har år efter år hört Maud Björnemalms anfö-
randen från talarstolen i flyktingpolitiska frågor. År
efter år återkommer Björnemalm till ett och samma
tema i sina anföranden: Det är de föräldrars som
gömmer sina barn fel att barnen far illa. Björnemalm
lägger hela skuldbördan för de gömda flyktingbarnens
fruktansvärda situation på föräldrarna.
Jag tycker att dessa ständiga skuldbelägganden
och angrepp på föräldrar i nöd är skamliga. Maud
Björnemalms uttalanden vittnar om att de i övrigt
sympatiska framställningar hon gör angående solidari-
tet och humanism inte är annat än plattityder.
Maud Björnemalms fördömanden av de föräldrar
som föredrar att gömma sig med sina barn framför att
underkasta sig den svenska lagstiftningen vittnar om
en total oförmåga till inlevelse i en flyktings utsatta
situation. Fördömandena visar på ett djupt förakt för
dessa föräldrars bedömningsförmåga.
Jag vill säga till Maud Björnemalm: Det är inte
bara svenska föräldrar som vill det bästa för sina barn.
Det är en global företeelse som hör mänskligheten till.
Om föräldrarna gömmer sina barn har de sina skäl,
antagligen rädsla för att barnen skall råka mycket
värre ut om de följer svenska myndigheters beslut om
avvisning.
Statsrådet Schori inledde i dag med att nämna
Hans Göran Francks goda gärning. Jag hade förmånen
att lära känna honom litet grand och träffa honom och
kan inget annat än instämma i statsrådets ord. Många
människor har honom att tacka för sitt liv och sin
frihet.
Mot bakgrund av det kan man ställa följande frå-
gor. Vad tror Maud Björnemalm att flyktingbarn i
Sverige som lever gömda i dag kommer att tacka
Maud Björnemalm för? Vad kommer att bli eftermä-
let angående Maud Björnemalms gärnings solidaritet
och humanism?

Anf. 74 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Flyktingbarn och gömda barn är na-
turligtvis ett mycket allvarligt problem som också har
diskuterats många gånger här i kammaren, i utskott
och i utredningen.
Vem är det som har ansvaret för barnen, Elisa
Abascal Reyes, om det inte är föräldrarna? Våra
myndigheter prövar asylansökningarna. Många barn-
familjer får stanna. Men alla har inte asylskäl. De får
avslag på sin ansökan och skall då lämna landet.
I stället för att följa fattade beslut går de under
jorden. De gömmer sig. Det måste man väl ändå säga
är det val - om man nu kan kalla det för val - som
föräldrarna gör. De går under jorden med sina barn,
kanske med hjälp av andra människor som gömmer
barnen.
Detta är naturligtvis fruktansvärt jobbigt både för
föräldrarna och för barnen. Barnen far illa. Många far
så illa både fysiskt och psykiskt att de sedan får stan-
na i landet, inte för att de har asylskäl utan för att de
har humanitära skäl. De är sjuka.
Det tycker jag inte att man kan lasta svenska
myndigheter för. Det är föräldrarna som har valt att
göra detta och då också utsätta sina barn för dessa
risker. Många gör det - det skall man inte sticka un-
der stol med - därför att de räknar med att de skall få
stanna i Sverige.
Man kan ju inte utfärda något slags allmän am-
nesti för de barnfamiljer som är gömda. De signaler
som vi skickar ut skulle då bli: Kom hit. Stanna. Göm
dig. Utsätt dig själv och dina barn för lidanden. Men
resultatet blir att du få stanna i Sverige.

Anf. 75 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Herr talman! Maud Björnemalms analys av föräld-
rars bedömningsförmåga av vad de gör med sina barn
fyller mig med avsky. I Maud Björnemalms analys
ingår påståenden som innebär att föräldrar kallt be-
räknande utsätter sina barn för lidande för att få stan-
na i Sverige.
Då återstår fortfarande frågan: Varför skulle de i
så fall göra detta? Jo, därför att de har en annan refe-
rensram än Maud Björnemalm har i sin trygga miljö.
Jag upprepar: Maud Björnemalms uttalanden den
här gången vittnar också om en fullständigt oförmåga
att sätta sig in i den desperata situation som en flyk-
tingfamilj kan befinna sig i. Föräldrarna tar sitt ansvar
därför att de har en annan referensram än vad Maud
Björnemalm har.
De tar sitt ansvar och gömmer sig med sina barn
därför att de tror att de kan råka ut för någonting
mycket värre om de skickas tillbaka än de lidanden de
råkar ut för här tillsammans med sina barn.

Anf. 76 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Vi har lagar och regler som vi har
fattat beslut om här i riksdagen om vilka asylskäl som
skall gälla för att människor skall få stanna. De följer
våra myndigheterna.
Om människor skall ha tilltro till lagarna måste
man också ha tilltro till de myndigheter som fattar
beslut. Vi har lagar och regler som skall underlätta för
människor att leva tillsammans.

Anf. 77 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Herr talman! Det går att ha en diskussion om lagar
och regler. Det har jag gärna. Men nu jag har inte
deltagit i den diskussion som fördes i dag.
Det jag tar upp är den diskussion som Maud Björ-
nemalm själv har initierat, nämligen en diskussion om
moralfrågan, dvs. ansvarsfrågan och skuldfrågan. Det
är det som Maud Björnemalm har utvecklat år efter
år. Det har uppriktigt sagt gjort mig väldigt upprörd.
Vi kan diskutera svensk flyktingpolitik, lagstift-
ning, osv. Men jag tycker att det är skamligt av Maud
Björnemalm att på det här sättet skuldbelägga föräld-
rana, lägga hela ansvaret på föräldrarna och inte visa
någon förståelse. Det här är en moralisk diskussion,
Maud Björnemalm, ifall termen är bekant. Det hand-
lar om respekt för lagar och regler eller respekt för
andra värden.
Min personliga åsikt är att jag hyser betydligt stör-
re respekt för dem som har värderingar som solidari-
tet och humanism och hjälper till att gömma t.ex.
flyktingbarn än vad jag hyser respekt och sympati för
personer som Maud Björnemalm som har större lojali-
tet med att lagarna skall följas oavsett vilka konsek-
venser det får för barn i utsatta situationer.

Anf. 78 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
Elisa Abascal Reyes. Vems är ansvaret för de gömda
barnen och deras lidande?

Anf. 79 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Herr talman! Det är en mycket intressant fråga.
Jag tror att ansvaret för de gömda barnens lidande i
huvudsak ligger hos dem som utövar förtryck i länder
som föräldrarna flyr ifrån. Det är de som har ansvaret
för barnens lidande, men inte föräldrarna.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)

7 § Socialavgifter

Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1997/98:SfU10
Socialavgifter

Anf. 80 ÅKE SUNDQVIST (m):
Herr talman! Det finns för litet företagsamhet i
Sverige för att producera det välstånd vi vill ha, för
litet för att alla som vill skall kunna skaffa sig ett bra
jobb och en försörjning och för litet för att tillräckligt
kunna värna trygghet, hälsa, utbildning, kultur och
miljö.
Det finns inget som säger att det behöver vara så.
Tvärtom är jag övertygad om att massor av invånare i
vårt land är företagsamma personer som väntar på att
få släppa loss sin skaparkraft, arbetsglädje och krea-
tivitet - kort sagt sin företagsamhet. Det är vi själva
som skapar de nödvändiga betingelserna för att all
den uppdämda och hämmade företagsamheten skall
blomma ut.
Målet är klart: Sverige skall bli ett av världens
mest företagsamma länder. Den privata sysselsätt-
ningen - företagare och medarbetare i privat sektor -
skall öka med 100 000 per år. Nu startar arbetet med
att staka ut vägen dit.
Detta är den goda utvecklingsspiralen. Även om
inte pengar säger allt, finns det inget bättre mått på
den goda utvecklingen än ekonomisk tillväxt.
I den dåliga utvecklingsspiralen går det precis
tvärtom. Företagen är för få och för svaga för att
skapa tillväxt och inkomster till medborgare och det
offentliga. Det offentliga klarar inte längre att fullgöra
alla sina uppgifter, trots att det tar en allt större del av
resurserna i anspråk.
Under de senaste åren har Sverige i viktiga avse-
enden befunnit sig i den dåliga utvecklingsspiralen.
Den ekonomiska tillväxten har varit låg, betydligt
lägre än i de mest dynamiska ekonomierna i världen,
men också lägre än i jämförbara länder i Västeuropa.
Trots att vår offentliga sektor är en av de största i
världen, duggar rapporterna tätt om brister i vård,
omsorg och utbildning. Skatterna har höjts till nivåer
där de skadar förutsättningar för arbete, sparande och
företagande, och därmed minskar också underlaget
för att ta ut skatt. Arbetslösheten ligger på rekordnivå.
Det förs ständiga och intensiva diskussioner om
orsakerna till den dåliga spiralen, liksom det diskute-
ras hur höga skatterna kan vara och hur fördelningen
mellan offentligt och privat skall se ut. Men om en
sak råder det enighet, oavsett hur man vill att välstån-
det skall fördelas, nämligen att välstånd nu måste
skapas. Det finns för få arbetsgivare och för få jobb.
Den dåliga spiralen kan bara brytas genom att vi
startar den goda utvecklingsspiralen. Det startar med
företagsamhet.
I årets budgetproposition har regeringen tydligen
glömt sin utfästelse och föreslår ingen sänkning av
arbetsgivaravgiften med anledning av den höjda
sjuklönen till 80 % från den 1 januari 1998.
Regeringen har således inte tagit med någon som
helst kompensation till företagen för den ökade sjuk-
lönekostnaden. Detta är ytterligare ett exempel på hur
den politiska majoriteten inte lever upp till sitt tal om
gynnsammare villkor för företagen.
Syftet bakom merparten av dagens arbetsgivarav-
gifter är att finansiera löntagarnas pensioner och so-
cialförsäkringsförmåner. I verkligheten är det skat-
ter/avgifter som arbetsgivaren betalar för löntagarnas
räkning. De olika avgifterna är emellertid dåligt rela-
terade till utgående förmåner, vilket gör att skatteka-
raktären blir mycket stor. Uppgiften måste vara att så
långt möjligt är relatera socialförsäkringsavgifterna
till utgående förmåner. Det får inte finnas minsta
tvivel om att avgifterna för socialförsäkringarna är
överfinansierade. Skulle så vara fallet skall den rena
skatten på arbete reduceras. Det bör också göras mer
synligt genom att löntagarna får det faktiska betal-
ningsansvaret. Arbetsgivaren kan fortsättningsvis,
liksom vad beträffar preliminär inkomstskatt, ansvara
för att beloppen inbetalas. Detta innebär att löntagar-
na får större insikt i skatters och avgifters storlek.
Herr talman! Arbetsmarknaden präglas av samma
prisbildseffekter som gäller för övriga marknader. Om
kostnader för arbetskraft genom hög beskattning av
arbete blir högre, minskar efterfrågan och färre blir
anställda. Investeringar i Sverige har en stark inrikt-
ning mot att ersätta mänsklig arbetskraft med maski-
ner.
Personaloptionen är således en del av ett företags
personalpolitik och syftar till att stärka banden och
lojaliteten mellan medarbetarna och företaget. Som
framgår av beskrivningen av personaloptionens kän-
netecken skiljer den sig från vanliga aktieoptioner.
Förmånsvärdet beskattas oberoende av om perso-
naloptionen har utnyttjats eller inte. All värdeökning
fram till tidpunkten då optionen kan utnyttjas beskat-
tas som inkomst av tjänst, och sociala avgifter utgår
på förmånen.
Som redan nämnts bör den av Socialdemokraterna
genomförda höjningen av egenavgifterna till sjukför-
säkringen undanröjas med det snaraste. För 1998 är
storleken på allmänna egenavgifter 6,95 %.
Vidare har förslag lagts fram om att omvandla den
allmänna sjukförsäkringsavgiften till allmän pen-
sionsavgift. Ytterligare förändringar av socialavgif-
terna kan förutses, inte minst som en följd av införan-
det av ett nytt ålderspensionssystem. Därtill kommer
att regeringen har uttalat att det kan finnas skäl att
ytterligare överväga det samlade uttaget av allmänna
egenavgifter när resultatet av Genomförandegruppens
arbete med att reformera ålderspensionssystemet
föreligger.
Man måste beklaga att Genomförandegruppen än-
nu inte kommit fram till en ståndpunkt i alla delar om
hur ålderspensionssystemet skall se ut.
I dag utgår en särskild löneskatt som tas ut på bi-
dag som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstif-
telse. Tanken med vinstandelssystem är att göra de
anställda delaktiga i företagets utveckling, ta del av
resultat och produktivitet, sprida det individuella
ägandet och öka samhörigheten i företaget. När det
gångna året redovisats och bokslut fastställts överförs
vissa vinstmedel till en stiftelse.
Regeringens ståndpunkt är att arbetsgivaren skall
betala löneskatt för det bidrag som utges till dessa
stiftelser.
Positivt är att Vänsterpartiet uppfattat det positiva
i att vinstandelar inte skall beskattas. Man tar där-
emot inte steget fullt ut med att föreslå endast en
nedsättning till 50 % skattebefrielse.
Herr talman! Enligt regeringen är skattereformens
syfte att alla förvärvsinkomster skall beskattas lika.
Grunden för regeringens politik är alltför svag. För-
slaget bygger på att bidrag till vinstandelsstiftelser
kan jämföras med lön. Det finns två framträdande
skillnader mellan bidrag och löneutbetalning. Bidagen
bestäms för det första i efterhand efter ett årsbokslut
av företagets ägare, medan lönen bestäms i förhand-
lingar mellan arbetsgivare och arbetstagare. Andelar-
na i vinstandelsstiftelser binds som regel dessutom
under viss tid innan de kan disponeras av de slutliga
mottagarna.
Vinstandelsstiftelser har uppfyllt de mål om ökad
delaktighet, ökat sparande och högre produktivitet
som också var syftet med systemet. Uppenbart är att
systemet har gynnsamma effekter för samtliga i sam-
hället, näringsliv och anställda, varför regeringens
förslag till särskild löneskatt bör avslås.
Att också straffbeskatta vinstandelsstiftelser går
direkt mot de strävanden till ökad delaktighet i före-
taget som bör vara en huvuduppgift om vi skall kom-
ma till rätta med arbetslösheten.
Huvuddelen av skattesänkningsutrymmet måste
emellertid inriktas på att sänka skatten på arbete ge-
nom främst sänkta egenavgifter och sänkt inkomst-
skatt för alla. Dessa skattesänkningar gynnar relativt
sett låg- och medelinkomsttagare mest och medför att
bidragsbehoven minskar.
Inom den yrkesmässigt bedrivna trädgårdsodling-
en sysselsätts årligen ett stort antal personer under
skördearbetet.
Det kan vara svårt, och i många fall helt omöjligt,
att i vissa fall klara detta arbete med svensk arbets-
kraft, varför odlarna ofta under skördetiden måste
söka arbetskraft som kommer hit från andra länder.
Odlarna tvingas betala fulla sociala avgifter för dessa
personer trots att de inte får tillgodogöra sig hela vårt
trygghetssystem. Största delen av dessa avgifter måste
därför betecknas som varande ren skatt. Vi anser att
frågan om en nedsättning av sociala avgifter för sä-
songsanställd personal bör bli föremål för utredning.
Således står vi bakom motion 1997/98:Jo228 av Göte
Jonsson m.fl.
I flerpartimotion 1997/98:Sf241 av Gullan Lind-
blad m.fl. begärs en utredning av ideella ungdomsfö-
reningars skyldighet att betala socialavgifter. En stor
grupp ungdomar som inte söker sig till idrottsrörelsen,
framför allt flickor, utan som söker sig till ungdoms-
föreningar som erbjuder dans, musik och teater har i
dag inte samma rätt som ungdomar inom idrottsrörel-
sen vad gäller föreningarnas skyldighet att betala
socialavgifter. Vi moderater är positiva till denna
motion.
Herr talman! De frågor som vi måste ställa oss blir
därför: Är vi beredda att betala detta via en högre
skatt? Eller vill vi sänka och sprida skatten på fler
människor genom att alltfler sysselsätts i arbete?
Om vi vill fortsätta med våra transfereringssystem,
en bra pension och all annan trygghet måste vi se till
att det finns folk som kan finansiera detta.
Herr talman! Naturligtvis står vi bakom alla våra
reservationer men vi nöjer oss med att yrka bifall till
reservation 1.

Anf. 81 INGRID SKEPPSTEDT (c):
Herr talman! I det här betänkandet om socialavgif-
ter har vi i Centerpartiet några motionskrav som jag
litet kort tänker redovisa. Det handlar om arbetsgivar-
avgifter som säsongsföretag, t.ex. trädgårdsföretag
och lantbruk, skall betala. Under den arbetsintensiva
skördesäsongen behövs varje år ett stort antal extra
skördearbetare. Under några veckor skall t.ex. träd-
gårdsföretagens huvudsakliga skörd och intäkt bärgas.
Det är ofta svårt att få svensk arbetskraft till såda-
na här arbeten. Därför kan nu länsarbetsnämnderna
utfärda säsongsarbetstillstånd för utomnordisk arbets-
kraft. Lön och arbetsgivaravgifter skall erläggas som
för svensk arbetskraft. Företagets kostnad för arbets-
givaravgifter har i det här sammanhanget inget trygg-
hetsvärde för de ungdomar som kommer hit från and-
ra länder och säsongsjobbar.
I de flesta andra EU-länder är arbetsgivaravgifter-
na för sådan här säsongspersonal kraftigt reducerad. I
t.ex. Holland gäller avgiftsfrihet för skolungdom och
studenter som tillfälligt arbetar inom den agrara sek-
torn, liksom för annan tillfällig arbetskraft som arbe-
tar med skörd under fruktsäsongen. Eftersom det här
innebär en betydande konkurrensfaktor anser vi att en
översyn måste göras med inriktning på att särskilda
regler skall gälla för erläggande av avgifter för sä-
songsmässig skördearbetskraft liknande det som gäl-
ler i andra EU-länder.
En annan hämmande faktor för de svenska sä-
songsföretagen är att den nedsättning av arbetsgivar-
avgiften om 5 % som riksdagen beslutade om i juni
1997 inte kan utnyttjas i ett säsongsföretag på hela
dess lönesumma. Vid finansutskottets behandling av
den här frågan uttalade utskottet att en sådan ordning
inte är tillfredsställande och förutsatte att regeringen
skulle överväga möjligheten att göra en årlig avstäm-
ning i efterhand. Ännu finns det inget förslag. Vi i
Centerpartiet föreslår därför att regeringen snarast
presenterar ett förslag med den innebörden. Ovan
nämnda frågor utvecklas i reservationerna 5 och 8.
I en flerpartireservation redovisar vi betydelsen av
att slopa löneskatten på vinstandelsmedel. Den här
frågan har länge funnits med på vår agenda. Om lö-
neskatten slopades skulle avsättningar till vinstan-
delsstiftelserna öka, till förmån för de anställda. Del-
aktighet i form av vinstdelning i ett företag motiverar
också till företagsutveckling. Det är glädjande att
Vänsterpartiet nu delar denna uppfattning men i ut-
skottet orkade man inte följa upp sitt eget motions-
krav.
Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till re-
servation nr 8 men givetvis står jag bakom Centerpar-
tiets övriga reservationer. För övrigt yrkas bifall till
hemställan i betänkandet.

Anf. 82 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! I detta betänkande behandlas ett an-
tal motioner om socialavgifter. Utskottsmajoriteten
skriver i bl.a. sammanfattningen att utskottet kräver
ett tillkännagivande om att regeringen bör låta göra en
kartläggning av systemet med vinstandelsstiftelser för
att utröna vilken betydelse dessa har för de anställdas
inflytande i företaget. Detta, herr talman, är den bot-
färdiges förhinder för att slippa tillstyrka motionens
verkliga mening.
När det gäller detta med vinstandelsstiftelser har
Folkpartiet en lång historia. Vi tycker att det här är ett
utmärkt system men det skall inte beläggas med avgif-
ter.
Om ni i Vänsterpartiet menar något med er motion
står det väl klart att den anställde har ett antal motiv
för sitt agerande i företaget, samtidigt som företaget
givetvis ser att den anställde ges inflytande och en
större påverkan på företagets utveckling. Jag tror inte
att det egentligen finns något skäl att utreda det för-
hållandet; alla känner till hur det i verkligheten funge-
rar. Men att slippa undan ett hotande nederlag genom
att tillstyrka en utredning tycker jag, minst sagt, är ett
dåligt resultat för Vänsterpartiet - om man nu menar
något med sin motion.
Sedan lång tid tillbaka är det känt att i företag som
gör avsättningar till vinstandelsstiftelser ökar den
anställdes motivation och förståelse för företagandets
villkor. Tilläggas bör att avsättningar till vinstandelar
också ger den anställde ökad trygghet. Det kan även
leda till att anställda på sikt blir egna företagare eller
delägare i företaget. Friheten för den anställde ökar,
likaså motivationen. Vi anser därför att det är fel väg
att belägga vinstandelar med särskild löneskatt. Lö-
neskatten bör således slopas på avsättningar till vin-
standelssystem just genom att sådant stimulerar in-
tresset för företagande och inflytande samt ger inspi-
ration. Därför har vi i Folkpartiet tillstyrkt Vänster-
partiets motion i denna del.
Herr talman! Den omfattande arbetslösheten på-
verkar statsbudgeten både i form av kostnader för
arbetslösheten och i form av minskade skatteintäkter.
Undersökningar visar att efterfrågan på hushållstjäns-
ter är mycket stor och att även priskänsligheten är
stor. Om det vita priset är för högt köps tjänsterna på
den svarta marknaden. Arbetsgivaravgifter bör därför
inte tas ut på sedvanliga hushållstjänster som utförs
i/på huset eller på tomten.
Vidare anser vi att den sociala avgiften bör betalas
av arbetsgivaren när en person erhåller en persona-
loption från ett moderbolag i utlandet. Vi anser näm-
ligen att detta såväl från den enskildes synvinkel som
från skattemyndighetens synvinkel är det mest prak-
tiska.
Herr talman! Folkpartiet visar i ett särskilt yttran-
de på partiets syn på effekterna av sänkta socialavgif-
ter. För att nå effekt bör avgifterna, anser vi, sänkas
med sex procentenheter och samtidigt riktas mot den
privata tjänstesektorn. Dessutom är det nödvändigt att
helt slopa arbetsgivaravgifterna på enklare hushåll-
stjänster; detta för att bekämpa den mycket stora
arbetslösheten. Vi återkommer i denna fråga vid ett
senare tillfälle eftersom vårt yrkande tidigare har
avslagits av kammaren.
För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reser-
vation 8 men Folkpartiet står naturligtvis bakom de
övriga reservationer som folkpartister har underteck-
nat.

Anf. 83 MARIE ENGSTRÖM (v):
Herr talman! Vänsterpartiet har tre reservationer i
det här betänkandet. Det handlar om de allmänna
egenavgifterna, en nedsättning av socialavgifter och
vinstandelsstiftelser. Jag kommer att i mitt anförande
tala om de två första reservationerna. Per Rosengren
kommer att ta upp vinstandelsstiftelser, så de som
tagit upp dem förutsätter jag kommer att ta replik på
hans anförande för den diskussionen.
Vänsterpartiet har länge kritiserat förekomsten av
allmänna egenavgifter. Vi gör det också i vår reserva-
tion 2. Vi säger att de är fördelningspolitiskt orättvisa
eftersom inga avgifter tas ut över sju och ett halvt
basbelopp. Därmed blir det en ren skattelättnad i de
högre inkomstlägena. Vi säger också att kommuner
och landsting på det här sättet går miste om väldigt
många viktiga och nödvändiga skatteintäkter. Vi har
sagt att vi egentligen tycker att det är en finansierings-
form som på sikt borde tas bort. För innevarande år
har Vänsterpartiet lagt fram ett budgetförslag om att
egenavgifterna inte skall höjas till 6,95 % utan skall
ligga kvar på 1997 års nivå, 5,95 %. Det fick betydel-
se för kommunernas ekonomi. Deras ekonomi stärktes
på det sättet med 2 ½ miljarder kronor.
Jag ifrågasatte förekomsten av egenavgifter. Jag
kan bara gå till den genomförandegrupp som nu sitter
och som helt enkelt har kört fast. Man försöker hitta
ett bra system för dessa avgifter som egentligen bara
leder till att man måste kompensera låginkomsttagare
för den snedvridna fördelningspolitiken. Man måste
kompensera kommunerna för uteblivna intäkter.
I vintras var det en väldig diskussion när man från
socialdemokratiskt håll sade att man skulle höja grun-
davdraget för att kompensera låginkomsttagarna. Då
kom man helt plötsligt på att det verkade som om
kommunerna skulle gå miste om 11 miljarder kronor.
Då måste man hitta en kompensation för kommuner-
na. Så fortsatte denna rundgång. Nu läggs det fram
förslag dels om att momsen skall sänkas, dels om att
införa ett förvärvsavdrag, dels om att återigen höja
grundavdraget. Vi vet inte var detta kommer att sluta
någonstans.
Från Vänsterpartiets sida tycker vi att det här är ett
väldigt inkonsekvent och rörigt system. Vi skulle
mycket hellre kunna tänka oss att helt och hållet slopa
den här typen av egenavgifter och finansiering av
pensionssystemet och i stället kanske växla över till
en ren statsskatt eller någonting i den linjen. Egenav-
gifterna undandrar i dag över 17 miljarder kronor från
kommunsektorn. Det är pengar som är väldigt viktiga
för just kommunsektorn.
När jag ändå talar om kommunerna tänkte jag pas-
sa på att kommentera Kommunförbundets marsrap-
port, som visar hur det är ställt i kommunerna i dag.
Trots de höjda statsbidragen förutspår man att en av
tre kommuner måste minska sina kostnader fram till
år 2000 för att klara balanskravet. Problemet är att det
är en så stor variation mellan kommunerna. 24 % av
kommunerna säger att de säkert kommer att klara
kravet, medan 64 % tror att de kanske kommer att
klara det. 12 % säger att de inte kommer att klara av
det alls. Vi ser alltså hur viktiga dessa intäkter är för
kommunsektorn. Tyvärr förutspår man ingen ytterli-
gare ökning av skatteintäkterna, utan det är statsbi-
dragen som gör att kommunerna på sikt kommer att få
en bättre ekonomi.
Vi har en befolkningsutveckling som visar att de
äldre äldre blir alltfler, att skolbarnen blir alltfler,
medan förskolebarnen blir allt färre. Detta kommer att
ställa oerhörda krav på vård, omsorg och utbildning
ute i kommunerna samtidigt som befolkningstillväx-
ten tydligen ligger väldigt lågt. Ute i kommunerna har
man också tagit till sig den här diskussionen och pri-
oriterar nu vård, omsorg och utbildning. Det är i och
för sig riktigt, men neddragningarna görs i dag inom
förskolan, fritidsverksamheten och kulturområdet. Det
är också alltfler kommuner som söker extra pengar
hos regeringen. Man gör det t.ex. därför att man upp-
lever att det nya utjämninssystemet har gett negativa
effekter för kommunerna. Kommunägda bostadsbolag
går väldigt dåligt. Det är ofta en kombination av pro-
blem, t.ex. höga kostnader för socialbidrag osv. Ett
alldeles nytt problem har man stött på inom kommu-
ner och landsting, och det är att det plötsligt är väldigt
svårt att rekrytera personal med den utbildning som
man efterfrågar.
Det var en liten utvikning om kommunerna och
deras situation, men jag tycker att det är relevant att ta
upp den frågan när vi talar om socialavgifter och
egenavgifter och de medel som dras bort från kom-
munerna på det här sättet.
Vänsterpartiet har ytterligare en reservation, nr 3,
som gäller nedsättning av socialavgifter. Alla företag
har rätt att få en reduktion av socialavgifterna, i dag
på 3 500 kr per månad. Jag tror säkert att detta är
väldigt bra för många företag, men för de stora före-
tagen tror jag att det knappt ens är nålpengar. Från
Vänsterpartiets sida har vi satt en gräns och sagt att
detta enbart skall gälla företag med högst tio anställ-
da.
Herr talman! Jag står naturligtvis bakom Vänster-
partiets reservationer, men jag yrkar bifall till reser-
vation 2.

Anf. 84 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herrar talmän! Jag skall hålla ett litet anförande
om SfU10. Jag börjar faktiskt med mitt särskilda
yttrande där vi vill ha en nedsättning av de sociala
avgifterna för småföretagen. Det handlar mycket om
arbetsmarknadspolitik, och vi kommer att behandla
frågan utförligare i arbetsmarknadsutskottet.
När det gäller egenavgifterna, ett gammalt kärt
debattämne, yrkar jag bifall till reservation 2 tillsam-
mans med Vänsterpartiet. Egenavgifterna är en
mycket större sak än man ofta talar om. Man talade i
pensionsreformen om en kompensation för egenavgif-
terna. Men förhandlingarna har strandat. Tidigare var
avsikten också att man skulle kompensera lönemässigt
för egenavgifterna, men det blev inte så. Det står helt
klart vilken betydelse egenavgifterna har för kommu-
nernas ekonomi. De med lägre inkomster förlorar
dessutom på egenavgifterna. Låginkomsttagare har i
regel ingen statsskatt, och därför blir det inga avdrag
för egenavgifterna, men de får stå för kostnaderna i
alla fall. Vi kommer förhoppningsvis att debattera
detta flera gånger under våren.
När skattereformen genomfördes 1991 var ett av de
viktigaste målen att sänka inkomstskatten. Det inne-
bar att det framför allt var marginalskatterna för me-
del- och höginkomsttagarna som sänktes. Teoretiskt
skulle detta finansieras fullt ut genom en breddning av
momsen, ett borttagande av avdrag m.m., och - det
kommer vi väl alla ihåg - de dynamiska effekter som
uteblev. De lyste helt enkelt med sin frånvaro. Man
förlorade vissa år upp till 40 miljarder i skatteintäkter.
Då ville man råda bot på den här underfinansie-
ringen genom att höja inkomstskatterna igen. Men nu
blev det en förskönande omskrivning. Man kallade
det "egenavgifter". De allmänna egenavgifterna upp-
går nästa år till nästan 7 % och ger bruttoinkomster på
50 miljarder till staten.
Det kostar alltså 12 miljarder som jag ser det, fast
Marie Engström sade 17 miljarder. Det kostar kom-
munerna 12 miljarder. Om man jämför detta med
Perssonpengarna, som det här året blir 8 miljarder, är
dessa inte ens en kompensation för vad kommunerna
har förlorat i skatteinkomster.
Det är ju inte så att man behöver lägga mer pengar
till sjukförsäkringen. Den har ju gått med överskott
under ett antal år. Det viktigaste är kanske att det, som
jag har nämnt, har en dålig fördelningseffekt. Det
försämrar också kommunernas och landstingens eko-
nomi. Skatteunderlaget blir sämre.
Vi har ett budgetalternativ för detta år, alltså det
som vi lade fram förra året, som gör det möjligt att
avstå från höjningen av egenavgiften med en procen-
tenhet 1998 och att sedan sänka den ytterligare två
och en halv procentenhet fram till år 2000. Nu blir det
kanske ingen höjning i nästa budgetproposition, men
det återstår ju att se.
Vi menar att detta kan göras som ett led i en skat-
teväxling med högre energi- och miljöskatter. Det kan
också ske genom att man satsar rejält på en förkort-
ning av arbetstiden till 35 timmar i veckan fram till
sekelskiftet. Det leder till minskade kostnader för
arbetslösheten. Jag kommer att ta upp det här mer
ingående i pensionsdebatten. Yrkandet gällde bifall
till reservation 2.

Anf. 85 ROSE-MARIE FREBRAN (kd):
Herr talman! Jag vill uppehålla mig helt kort vid
reservationerna 5 och 8. Sedan vill jag säga litet mer
om reservation 7.
I reservation 5 tar vi tillsammans med Moderater-
na och Folkpartiet upp frågan om den särbehandling
som sker av andra ideella föreningar än idrottsföre-
ningar i skattehänseende. Det gäller att man måste
betala in sociala avgifter på fulla belopp, något som
idrottsföreningar inte behöver göra.
Det är inte märkligt att ungdomsorganisationer
och ungdomsledare utanför idrottsrörelsen är upprör-
da över detta. De bedriver en viktig och ansvarsfull
verksamhet för barn och ungdomar. Den skillnad som
finns är stötande. Den är obegriplig. Den är fullstän-
digt omotiverad. Det är verkligen märkligt att inte
utskottet kan ställa upp ens på att utreda detta förhål-
lande och hur man kan lösa det för att skapa större
rättvisa.
I reservation 8 gäller frågan vinstandelsmedel. Vi
kristdemokrater ser oerhört positivt på vinstandelssys-
tem. Det är positivt för hela samhället, för företagen
och för de anställda. För de anställdas del bidrar detta
att ingå i olika vinstandelssystem till arbetsglädje,
motivation, delaktighet och förståelse för företagan-
dets villkor. Därför yrkar vi att särskild löneskatt inte
skall utgå på vinstandelsmedel.
Men jag vill särskilt ägna mig åt reservation 7,
som handlar om hushållstjänster och möjligheten att
öppna en ny vit marknad. De flesta inser ju, och vet,
att orimliga skatteregler lägger en död hand över
marknaden för vita hushållstjänster. Många jobb inom
den här sektorn kommer aldrig till stånd. Samtidigt
köper många hushåll, framför allt barnfamiljer och
äldre, tjänsterna svart. Tusentals människor utför de
här tjänsterna utan att få del av de gemensamma
trygghetssystemen. Det är verkligheten.
Debatten om de här tjänsterna har böljat fram och
tillbaka i flera år. Det har förekommit en hel del för-
domar och nedsättande attityder gentemot hushåll-
stjänster. Jag hoppas att vi kanske har kommit förbi
det stadiet vid det här laget. Vi kristdemokrater har
sedan länge pekat på behovet av förändringar inom
det här området. Tjänsteutredningen visade 1994 att
18 % av hushållen var intresserade av hjälp ibland.
6 % var mycket intresserade av regelbunden hjälp i
hushållet. Totalt innebär detta nästan en fjärdedel av
hushållen.
Riksskatteverkets uppskattning tyder på att över
90 000 hushåll köper tjänster som städning, fönster-
putsning och barntillsyn svart. Med den stora arbets-
löshet som vi har i dag i vårt land är det naturligt att
det finns ett stort utbud av arbetskraft. Det är positivt i
det här sammanhanget att en hel del av de arbetslösa
är intresserade av, och kan tänka sig att arbeta med,
den här typen av tjänsteproduktion. Det är flera un-
dersökningar som har visat det. Enligt Tjänsteutred-
ningen var 11 % av de arbetslösa villiga att arbeta
med den här typen av tjänster. 31 % svarade: "Ja,
kanske". Det innebär totalt 42 % av de arbetslösa.
Herr talman! Vi kristdemokrater anser att det är
djupt olyckligt att orimliga skatteregler pressar män-
niskor till svart arbete. Det som är allra mest olyckligt
är ju att unga människor riskerar att få den första
kontakten med arbetsmarknaden inom den svarta
sektorn.
I reservationen tar vi upp vikten av att reducera
den s.k. dubbla skattekilen, alltså att man med redan
högt skattade pengar skall betala tjänster som det
sedan skall skattas ytterligare för. Då kommer man
upp i så höga kostnader att det bara blir de hushåll där
man har två höginkomsttagare som kan bära det här
som klarar av att köpa dessa tjänster. Alla andra ute-
sluts. Det kan inte vara rimligt. Det är viktigt att vi får
göra den här svarta sektorn vit. Vi kristdemokrater
anser att vi politiker nu måste ta vårt ansvar och be-
sluta om åtgärder som gör att kostnaderna pressas ned
väsentligt för hushållstjänster. Från svart till vitt!
Jag yrkar bifall till reservation 7. Vi står även
bakom de andra reservationer som vi är med på i
betänkandet.

Anf. 86 SIW WITTGREN-AHL (s):
Herr talman! I detta betänkande behandlas ett an-
tal motionsyrkanden om sociala avgifter väckta under
den allmänna motionstiden år 1997. Utskottet föreslår
ett tillkännagivande. Regeringen bör låta göra en
kartläggning av systemet med vinstandelsstiftelser för
att utröna vilken betydelse dessa har för de anställdas
inflytande i företagen. Kartläggningen bör avse före-
komsten av dessa vinstandelsstiftelser, sammansätt-
ningen av deras styrelser samt ekonomin i stiftelserna.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på motionsyrkandena.
Sociala avgifter betalas enligt lagen om sociala
avgifter i form av arbetsgivaravgift och egenavgift.
De senaste åren har socialavgifterna förändrats vid
flera tillfällen. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften
ändrades t.ex. till en allmän pensionsavgift fr.o.m. i
år. Det kan bli aktuellt att se över det samlade uttaget
av allmänna egenavgifter i samband med att arbetet
med det reformerade ålderspensionssystemet blir
klart.
Utskottet har avstyrkt de motioner som berör ege-
navgifter med hänvisning till att det pågår beredning
angående detta område inom både Regeringskansliet
och genomförandegruppen. Resultatet av beredningen
bör avvaktas.
Jag vill gärna kommentera några av motionsför-
slagen litet närmare. Utskottet har i tidigare samman-
hang behandlat frågor liknande den om kravet på
uttag av allmänna egenavgifter över 7 ½ basbelopp
och den om avdragsrätt för allmänna egenavgifter. Då
anförde utskottet att skattelättnaderna är lägre för
låginkomsttagarna än för höginkomsttagarna vid en
marginalskatt på 55 %. Det beror på reglernas ut-
formning och på att låginkomsttagarnas marginalskatt
är lägre än höginkomsttagarnas. Vid denna behand-
ling ansåg utskottet dessa effekter vara ofördelaktiga,
och man skulle avvakta genomförandegruppens arbete
när det gäller det samlade uttaget av allmänna ege-
navgifter.
Herr talman! Utskottet har behandlat motioner om
nedsättning av socialavgifter, eller det man kallar
snedvridning av konkurrensen. Enligt motionärerna
kan nedsättning av socialavgifterna få den effekten,
bl.a. inom detaljhandeln, beroende på hur verksamhe-
ten är organiserad. Socialförsäkringsutskottet anser att
en sådan effekt av reglerna inte är tillfredsställande.
För att närmare klargöra om och på vilket sätt de
aktuella reglerna har negativa effekter ur konkurrens-
synpunkt finns det, enligt utskottet, skäl att noga ana-
lysera och utvärdera reglerna och deras effekter. Ut-
skottet kommer därför att föreslå Riksdagens reviso-
rer att göra en sådan utvärdering inom ramen för
granskningsverksamheten.
Det har framförts krav på särskilda regler för före-
tag med säsongsanställda, som man anser skall ha
möjlighet att fullt ut utnyttja den utökade nedsättning
av arbetsgivaravgiften som infördes våren 1997. Jag
vill läsa ur skatteministerns brev till Stiftelsen skär-
gårdsbåtar: Konstruktionen med ett högsta avdrag per
månad innebär visserligen att bl.a. företag med sä-
songsverksamhet inte kan utnyttja avdraget under hela
året. Det vore dock inte neutralt från konkurrenssyn-
punkt om företag som bedriver verksamhet endast
under vissa månader fick tillgodoräkna sig ett lika
stort avdrag som företag med verksamhet under hela
året. En regel som innebär att företag med säsongs-
verksamhet medges högre avdrag per månad skulle
också missgynna företag som har verksamhet under
hela året men med varierande löneunderlag.
Skatteministern avslutar brevet med att säga att
det för närvarande inte är aktuellt att införa särskilda
regler för avgiftsavdrag i företag med säsongsverk-
samhet.
Två motionärer behandlar problematiken med sä-
songsanställd utländsk arbetskraft inom trädgårdsnä-
ringen. Frågan har varit under utredning och är före-
mål för beredning inom Regeringskansliet. Utskottet
anser att resultatet av det pågående beredningsarbetet
bör avvaktas.
Herr talman! Jag skall säga något om motionerna
om socialavgifter och hushållstjänster. Motionärerna
vill införa en avgiftsbefrielse vad gäller arbetsgivar-
avgift på hushållstjänster och hushållsnära tjänster.
Motivet är att stimulera den privata tjänstesektorn och
göra svarta tjänster vita.
LO-ekonomen Dan Andersson utredde denna frå-
ga för regeringens räkning, och utredningen finns nu
med i regeringens arbete och diskussion. Utredning-
ens betänkande föreslog sänkta arbetsgivaravgifter för
anställda inom tjänstesektorn.
I dag förs diskussioner inom EU om att ge länder
möjlighet att använda momsen som verktyg för att
stimulera tjänstesektorn. I Sverige är man mycket
positivt inställd till detta och önskar få den handlings-
friheten. Momsen är ett enklare redskap att använda,
och redan i dag har vi lägre moms på t.ex. livsmedel
och kultur. Med en momssänkning får man dessutom
direkta effekter på priset. För att Sverige skall kunna
tillämpa lägre moms på tjänster krävs att kommissio-
nen lägger fram ett direktivförslag som antas av alla
länder. Vidare diskussion i detta ämne har jag över-
lämnat till min kollega Inger Segelström.
Så vill jag kommentera förslaget om vinstandel-
smedel och utskottets tillkännagivande.
Fr.o.m. den 1 januari tas en särskild löneskatt ut
på bidrag som en arbetsgivare lämnat till en vinstan-
delsstiftelse. En av grundtankarna bakom skattere-
formen var att alla typer av förvärvsinkomster skulle
behandlas lika. När inkomsterna grundar rätt till so-
cialförsäkringsförmåner tar man ut en socialavgift.
För inkomster som inte grundar rätt till sådana förmå-
ner begränsas uttaget till den särskilda löneskatten.
Det fanns enligt propositionen stora likheter mel-
lan överföring till vinstandelsstiftelser och avsättning-
ar till pensioner, för vilka det tas ut särskild löneskatt.
Det var också svårt att veta hur mycket av de utbetal-
da medlen från vinstandelsstiftelserna som har sin
grund i den anställdes eget arbete respektive i värdes-
tegringen på andelen. Därför föreslogs att särskild
löneskatt skulle tas ut på bidrag som en arbetsgivare
lämnat till en vinstandelsstiftelse. Detta blev också
riksdagens beslut.
För en utbetalning från en vinstandelsstiftelse kan
en arbetsgivare, sedan den 1 januari 1993, bli befriad
från att betala sociala avgifter. Detta gäller om de
bidrag som arbetsgivaren lämnat skall vara bundna
under minst tre kalenderår, ges till en betydande del
av de anställda och lämnas till dem på likartade vill-
kor. Om dessa villkor inte är uppfyllda eller om er-
sättning lämnas till bl.a. delägare eller företagsledare i
fåmansbolag, gäller i princip inte sådan avgiftsfrihet.
Avsikten med vinstandelssystemet är att göra de
anställda delaktiga i företagets resultat, öka produk-
tiviteten, sprida det individuella ägandet i företaget
och öka känslan av samhörighet med företaget. Ut-
skottet delar uppfattningen i motion Sf254, att det är
väsentligt att de anställda får större engagemang och
större inflytande i det företag där de är anställda.
För att kunna bedöma vinstandelsstiftelsernas be-
tydelse för de anställdas inflytande i företaget anser
utskottet att regeringen bör låta göra en kartläggning
av förekomsten av vinstandelsstiftelser, av deras sty-
relsers sammansättning samt av deras ekonomi. Re-
geringen bör därför återkomma till riksdagen med en
redovisning av kartläggningen. Utskottet föreslår att
riksdagen med anledning av motion Sf254 yrkande 3
som sin mening ger regeringen detta till känna.
Utskottet finner inte skäl att nu föreslå någon
ändring av avgiftsuttaget vid vinstandelsstiftelsernas
utbetalning till fåmansföretag.
Frågan om ansvaret för erläggande av socialavgif-
ter på personaloptioner behandlas i departementspro-
memorian Beskattning av personaloptioner. Prome-
morian är för närvarande föremål för beredning inom
Regeringskansliet, och en proposition är att vänta
våren 1998.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan i betänkandet och avslag på motioner-
na förutom Sf254 yrkande 3.

Anf. 87 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Jag skall fatta mig ganska kort.
Folkpartiet har tyckt att motionen om att ta bort den
särskilda löneskatten på vinstandelar är mycket bra.
Den går i och för sig inte tillräckligt långt enligt våra
önskemål, men den är bra. Utskottets majoritet har så
gjort upp med Vänsterpartiet om en del i den motio-
nen. Som Siw Wittgren-Ahl sade vill man göra en
kartläggning av den anställdes inflytande.
Låt mig berätta att Per Åhlström, känd debattör,
chefredaktör och socialdemokrat, har studerat före-
tagsamhet när enskilda och fackförbund satsar medel i
företag i Kanada och USA. Den som inte har läst hans
bok bör göra det.
Där handlar det inte så mycket om makt och infly-
tande. Varför satsar anställda där pengar i företaget?
Jo, därför att det ger stor trygghet, och det tycker
facken också. Hur är det, Siw Wittgren-Ahl? Är det
makten och inflytandet som är avgörande och inte
huruvida tryggheten för de anställda är betydelsefull?
Skall jag tolka er uppgörelse med Vänsterpartiet på
det sättet? Det vore intressant att veta.
Kommer det något förslag om hushållstjänster i
vårbudgeten? Jag borde inte behöva påpeka för soci-
aldemokrater att deras regering håller arbetslösheten
uppe oerhört mycket. Många människor har inte en
chans att få ett arbete. Därför brådskar det med att
göra olika insatser för att folk skall kunna komma i
jobb. Därför är den enkla frågan: Kommer det något
förslag om hushållstjänster i vårbudgeten?

Anf. 88 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! När det gäller den särskilda löneskat-
ten på vinstandelsstiftelser vill jag ställa en fråga till
Sigge Godin. Löneskatten kom ju till i en skatteupp-
görelse med Folkpartiet. Ni har ju haft regeringsmak-
ten efter oss. Om detta är så angeläget för er - varför
ändrade ni inte på det då?

Anf. 89 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Det är inte allt man gör under en re-
geringsperiod. Det kan man gott se när det gäller den
regering som sitter i dag. Den åstadkommer i varje
fall inte allt som ni har sagt i opposition att ni skall
göra.
Vi har valt de viktiga bitarna. Dessutom var det
flera partier i regeringen. Det är alltså inte alls spe-
ciellt konstigt att den här frågan, som ändå är margi-
nell, inte blev löst där. Men det hindrar inte att vi vill
lösa den i dag. Vi vill gå längre, vilket vi också har
skrivit i omfattande motioner tidigare.
Frågan till majoriteten är: Är det viktigast att utrö-
na vilken makt man kan få i företaget, eller är det
viktigast vilken trygghet man som anställd kan få i
företaget? Det är den frågan som är den viktiga.
Sedan vill jag återgå till frågan om hushållstjäns-
ter. Vad är det för fel att göra svarta tjänster vita? Vi
skall fatta ett pensionsbeslut i sommar. Då är det
viktigt att alla människor kan betala in avgifter genom
vita anställningar för att de skall få en pension på
ålderns höst. Varför är det då inte viktigt att ta tag i
frågan? Kommer det ett förslag i vårbudgeten?

Anf. 90 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! Jag tycker inte att detta är någon
marginell fråga. Med det tillkännagivande vi gör får
man se om vinstandelssystemet har nått sitt syfte. Vi
måste alltså utvärdera de förslag vi lägger fram. Det
tycker jag är ett bra sätt att gå till väga för att be-
stämma om vi skall vidare med vinstandelsstiftelser
eller inte.
Jag sade i mitt anförande från talarstolen att jag
har överlämnat debatten om hushållstjänsterna till
Inger Segelström.

Anf. 91 ÅKE SUNDQVIST (m) replik:
Herr talman! Jag fick svar på min andra fråga, som
gällde vinstandelar. Jag torde inte få något annat svar
av Siw Wittgren-Ahl än vad Sigge Godin fick.
Men jag vill ta upp frågan om egenavgifterna. Siw
Wittgren-Ahl var mycket avvaktande till den. Många
partier har nu uttalat sin bestörtning över egenavgif-
terna i princip eftersom kommunerna i dag har ett
stort behov och förlorar oerhört stora skatteintäkter.
Varför kan man inte från utskottets sida ge några
pekpinnar, även till genomförandegruppen, om att
detta är en fråga som man kan plocka bort? Man kan
se till att få någon annan form av finansiering än just
egenavgiften. Som Siw Wittgren-Ahl säger håller ju
den på att utredas, och vi skall avvakta.

Anf. 92 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! Jag tänkte först ge en allmän bak-
grund till varför vi har egenavgifter. Allmänna ege-
navgifter tas, som jag sade tidigare, ut på ett basbe-
lopp över 7 ½ %, vilket innebär att avgiften motsvarar
de inkomster som omfattas av socialförsäkringen. De
är inte förmånsgrundande för vare sig sjukförsäkring,
pensioner eller föräldraförsäkring.
De allmänna egenavgifterna infördes i samband
med krisuppgörelsen mellan Socialdemokraterna och
den borgerliga regeringen på hösten 1992. På hösten
1994 beslutades att egenavgiften, som en del av sane-
ringsprogrammet, skulle höjas med 1 % per år fram
till 1998.
Att i stället höja arbetsgivaravgiften i samma om-
fattning hade inneburit att lönekostnaderna för företa-
gen hade stigit ytterligare och fler hade blivit arbets-
lösa.
En ytterligare höjning av inkomstskatten hade in-
neburit att marginaleffekterna hade ökat ytterligare.
Genom höjningen av egenavgifterna fick alltså de
som hade arbete bidra till saneringen av statsfinanser-
na.
Vidare tycker jag att man får avvakta genomfö-
randegruppens ställningstagande. Jag har inget mer att
säga om detta.

Anf. 93 ÅKE SUNDQVIST (m) replik:
Herr talman! Siw Wittgren-Ahl! Den samlade so-
cialförsäkringskostnaden är väldigt överfinansierad.
Vi är medvetna i alla partier om att så är fallet. Det
hela får därför en skattekaraktär. Det var ju inte me-
ningen, och jag tycker därför att man skall kunna ge
en pekpinne till genomförandegruppen om att man
kommer att göra en förändring. Det måste bli klara
besked, i stället för att detta bara skall finnas med i de
diskussioner som förs.

Anf. 94 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! Jag tycker inte att man behöver ge
gruppen några klara pekpinnar, eftersom de flesta
partier i socialförsäkringsutskottet är med i genomfö-
randegruppen. Därför tror jag att de vet precis vad vi
tycker.

Anf. 95 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Siw Wittgren-Ahl sade i sitt anfö-
rande att egenavgifterna är ofördelaktiga, och att man
nu ser över dem. Jag förmodar att det är det som ge-
nomförandegruppen nu gör. Tydligen är de så be-
svärliga och så ofördelaktiga att förhandlingarna mer
eller mindre brakat ihop.
Mot bakgrund av det skulle jag vilja fråga Siw
Wittgren-Ahl hur hon tycker att genomförandegrup-
pen skall göra. Skall man höja grundavdragen och i så
fall kompensera löntagarna och sedan också kompen-
sera kommunerna? Skall det vara en stor eller liten
s.k. löneväxling? Skall man sänka momsen eller skall
man införa förvärvsavdrag?
Det är de här buden som bollats i luften fram och
tillbaka. Vilket är bäst?
Jag noterar att Åke Sundqvist, vars parti också in-
går i genomförandegruppen, tydligen delar en del av
den kritik som jag framförde förut när det gäller in-
dragning av medel till kommunerna.
Hur tycker Siw Wittgren-Ahl att vi skall finansiera
våra kommande pensioner i framtiden?

Anf. 96 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! Marie Engström! De här frågorna är
under beredning i genomförandegruppen. Jag har stort
förtroende för våra partivänner i den gruppen.

Anf. 97 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag är faktiskt väldigt intresserad av
att följa denna fråga. Även om Vänsterpartiet står
utanför genomförandegruppen är vi trots allt intresse-
rade av att människor skall kunna få sina pensioner i
någon form - hur detta nu så småningom kommer att
bli i framtiden.
Vad händer nu, när man inte kommer att höja ege-
navgifterna till de 8,47 % som var meningen? Kom-
mer det in mindre pengar i systemet? Får det någon
betydelse för framtida pensioner? Kan jag få svar på
mina frågor?
Jag antar att Siw Wittgren-Ahl måste ha en upp-
fattning om egenavgifter över huvud taget. Jag har
min uppfattning klar. Jag tycker det verkar vara ett
krångligt och besvärligt system. Det har ju genomfö-
randegruppen också gett uttryck för. Skulle Siw Witt-
gren-Ahl kunna tänka sig att man kanske hittar ett helt
nytt system för att finansiera pensionerna?
Det blev flera frågor. Jag hoppas att jag kan få
svar på dem.

Anf. 98 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! Det är glädjande att jag och Marie
Engström i varje fall har samma åsikt om att det är
viktigt att vi har framtida pensioner i ett statligt sys-
tem som vi kan lita på. Det är därför vi har satt oss
ned med de andra partierna för att diskutera en bred
överenskommelse om pensionerna.

Anf. 99 ROSE-MARIE FREBRAN (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag skulle vilja veta varför socialde-
mokraterna i utskottsmajoriteten tycker att det är så
orimligt att man tar en utredningsvända omkring den
särbehandling som råder när det gäller idrottsföre-
ningar och andra ideella föreningar. Man skriver i
betänkandet att utskottet - för flera år sedan - anförde
att förhållandet att förslaget om idrottsutövarnas halva
basbelopp hade godkänts inte kunde tas till intäkt för
att göra ytterligare undantag. Vore det inte rimligt att
få titta på detta och se om det är rimligt och rätt? Är
det någon reson i att upprätthålla denna särbehandling
i dag, 7-8 år senare? Skall vi inte ha en litet mer rätt-
vis och modern syn på de olika ideella föreningarna?
Jag måste också uttrycka min stora förvåning över
att Siw Wittgren-Ahl hänvisar till någon annan när det
gäller en viktig fråga. Socialförsäkringsutskottet har
socialavgifterna inom sitt ansvarsområde. Vi behand-
lar i dag ett utskottsbetänkande om socialavgifterna,
och nu kan vi inte få besked av utskottsmajoritetens
företrädare i debatten i den aktuella fråga som står
högt uppe på den politiska dagordningen. Jag är för-
vånad.

Anf. 100 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! Jag har lämnat besked när det gäller
frågan om hushållstjänsterna. Den bereds i Rege-
ringskansliet och är föremål för diskussion. Jag har
också redogjort för vilken önskvärd lösning den soci-
aldemokratiska majoriteten skulle vilja se.
Jag delar synen på idrottsverksamheten. Jag tycker
att den motion som Gullan Lindblad m.fl. har skrivit
är viktig. Det är en angelägen fråga att de unga flick-
ornas fritid får lika stort stöd och stimulans som poj-
karnas. Men jag tror inte att de sociala avgifterna är
det medel som man skall använda för att uppnå de
målen.

Anf. 101 ROSE-MARIE FREBRAN (kd)
replik:
Herr talman! Det skulle vara intressant att veta
vad Socialdemokraterna har för alternativ. På vilket
sätt vill ni ge de andra ideella föreningarna som be-
driver barn- och ungdomsverksamhet likvärdiga vill-
kor?
Sedan kan man tolka Siw Wittgren-Ahls andra be-
sked så att Socialdemokraterna har som utskottsma-
joritet inte något ytterligare att tillägga när det gäller
hushållstjänsterna. Det är ju ändå det som Socialde-
mokraterna skall stå för. Det betyder att vi som är
ensamma i utskottet och har varit fast i kammaren
sedan klockan nio i morse kan gå och äta lunch efter
det här replikskiftet. Vi har ingen anledning att vara
kvar till slutet.

Anf. 102 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! Jag tror att man kan komma till rätta
med detta genom kommunala satsningar på flickornas
fritidsintressen, t.ex. genom att man låter flickorna ha
idrottsanläggningar eller genom att man bygger ut för
fritidsverksamheter avseende hästar och stall och
subventionerar det.
Riksidrottsförbundet har ett halvt basbelopp, och
jag tror inte att det är rätta vägen att gå att fortsätta att
bygga ut den orättvisan. De sociala avgifterna skall ju
vara så lika som möjligt för alla. Då tror jag att det är
bättre att man inte har olikheter utan likheter i syste-
met.

Anf. 103 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Jag skulle egentligen bara beröra
vinstandelsstiftelser, men efter att ha lyssnat på Siw
Wittgren-Ahls svar blir jag oerhört konfunderad. Hon
hänvisar till en genomförandegrupp när man vill ha ta
upp en politisk diskussion i parlamentet, i kammaren.
Hon vågar inte ta diskussionen och inte säga vad hon
tycker och anser. Hon fick frågan om det finns pengar
i systemet när genomförandegruppen ännu inte har
lagt några förslag till finansiering. Jag tycker att det är
litet beklämmande att regeringspartiets företrädare
inte tar upp ett resonemang kring en av de viktigaste
politiska frågorna just nu.
Samtidigt är det mycket intressant att lyssna till
Åke Sundqvist. På ett ganska förvånande sätt tar han
fram ungefär samma funderingar som Vänsterpartiet
har haft. Vi ingår inte i genomförandegruppen. Vi har
däremot haft kritik att rikta mot egenavgifterna i stort
sett hela tiden. Det är intressant att höra Åke Sund-
qvists resonemang som går helt i linje med de reso-
nemang som vi i Vänsterpartiet för och vill ta upp en
diskussion om. Jag beklagar djupt att socialdemokra-
terna i utskottet inte är beredda att diskutera den här
frågan utan hänvisar till en fullkomligt impotent ge-
nomförandegrupp. Det har inte kommit fram någon-
ting. Man har sagt att det inte blir några förändringar
till 1999. Borde man inte göra någonting åt detta, så
att vi kommer någonvart? Eller skall vi stå där med ett
helt ofinansierat system?
Så till vinstandelsstiftelserna. Ingrid Skeppstedt
stod här i talarstolen och sade att Vänsterpartiet inte
orkade fullfölja sina yrkanden. Jag tror inte att Ingrid
Skeppstedt har läst motionen. Det är nämligen en
motion som slutar i tre hemställanspunkter som skall
ses som en helhet. Man kan inte plocka ut en bit ur
den och säga att man skall stödja den. Alla tre hem-
ställanspunkterna är ett. Vad som förvånar mig allra
mest är att de borgerliga partierna stöder hemstäl-
lanspunkt 1, dvs. att man skall ta bort löneskatten.
Hemställanspunkt 2 vill man inte diskutera. Den tar
man inte upp. Vad står det där? Jo, att fåmansdelägare
skall ges samma möjligheter som anställda. Jag är
oerhört förvånad över Moderaternas, Folkpartiets och
Centerns agerande här. Ni vill alltså inte att samma
regler skall gälla för fåmansdelägare. Varför stöder ni
inte det?
Hade ni stött detta hade det bara varit den tredje
hemställanspunkten kvar, nämligen hur styrelserna i
stiftelserna skulle se ut. Man skall eftersträva en ma-
joritet av de anställda i styrelsen. Efter att ha lyssnat
på Sigge Godin förstår jag att man inte vill stödja
detta. Då börjar det osa makt, och då är det farligt.
Men det är fullkomligt klart att vinstandelsstiftelserna
inte i första hand handlar om trygghet. Det handlar
om makt, intresse och engagemang från de anställdas
sida. Det är faktiskt det grundläggande skälet till
varför vi anser att vi skall se positivt på vinstan-
delsstiftelser.
Vi vill också ta bort löneskatten på avsättningarna.
Varför vill vi det? Jo, i dag är det ju i stort sett bara
de allra största företagen som har råd att göra dessa
avsättningar och som finner en mening i att göra det.
Vi läste om Ericsson och Stora. Där bygger man nu
upp vinstandelsstiftelser. Men för de små och medel-
stora företagen ges i dag inga som helst incitament för
detta, och det är litet synd.
När det gäller de små och medelstora företagen är
det så att om man inte ändrar fåmansreglerna när det
gäller avsättningarna riskerar även de som äger vin-
standelsstiftelserna att bli betraktade enligt fåmansreg-
lerna. Det innebär att man inte kan ha vinstandelsstif-
telser alls i det läget, eftersom de också kan falla
under fåmansreglerna när de får tillräckligt stort infly-
tande.
Herr talman! Det har sagts här att man skall ha en-
hetliga regler på skattesidan och att beskattningen av
vinstandelsstiftelser förut var en litet udda fågel i
sammanhanget. Vi är beredda att acceptera att den
skall vara det även i fortsättningen. Det finns väldigt
mycket forskning inom EU som pekar på behovet av
vinstandelssystem och att det är mycket positivt.
T.o.m. LO har börjat att diskutera i de här banorna.
Det ser jag som mycket positivt.
Då kan man fråga sig varför vi inte kunde få en
gemensam reservation eller varför vi inte kunde gå
vidare i utskottet. Frågan blev ganska kall när vi fick
reda på att även om vi skulle ställa upp gemensamt
med de borgerliga skulle vi inte få majoritet i och med
att Miljöpartiet hade svängt. Det fanns alltså en ma-
joritet för Socialdemokraternas linje. Då gällde det
naturligtvis att förhandla fram åtminstone någonting.
Det var det vi lyckades med. Det blev ett litet tillkän-
nagivande som kanske kan vara inledningen till något.
Jag tycker att det är bättre att nå en liten bit trots allt,
än att inte komma någonvart.
Men jag skulle gärna vilja höra förklaringarna till
varför man inte anser att fåmansdelägarna skall be-
handlas på samma sätt som de övriga anställda. Sade
jag att jag yrkar bifall till reservation 9? Om jag inte
gjorde det, gör jag det nu.

Anf. 104 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Jag ber att få erinra om att jag yrkar
bifall till reservation 8.
Jag tänkte ställa en fråga till Per Rosengren om ni
är nöjda med att utreda makten i vinstandelsstiftelser-
na, men jag har ju fått svar. Ja, säger Per Rosengren.
Det är alltid intressant att få klara besked.
Vänsterpartiet talar väldigt ofta i dessa tider om
företagandet och att man skall stimulera det. Många
fler skall bli företagare. Det är så oerhört viktigt att
det växer upp nya småföretag. Man har ett stort enga-
gemang kring detta. Jag trodde att det var sant. Men
när man vill stimulera människor att ta ett större an-
svar backar ni ur. Det fanns inget intresse, Per Rosen-
gren, i vårt utskott för att skriva en gemensam reser-
vation i frågan. Sedan skyller ni på Miljöpartiet, som
hade en ersättare sittande där. Jag trodde att eftersom
ni har skrivit en motion med tre hemställanspunkter
var ni beredda att förhandla eller diskutera i utskottet
eller vid sidan av utskottet med ledamöterna för att få
ihop en gemensam åsikt i frågan. Men det är inte
intressant. Det är bara makten som hägrar.
Det är inget nytt för Vänsterpartiet, det är inget
nytt för kommunisterna, det är inget nytt för allt detta
ni har hävdat under århundradena. Kommer ni bara åt
makten är ni nöjda. Jag konstaterar att ni står er bra i
den debatten. Ni vill fortfarande ha makten. Men att
det skall vara inflytande och trygghet för de anställda
är mindre intressant. Det viktiga är makten för kol-
lektivet.

Anf. 105 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Nu är det inte så att Vänsterpartiet
skall ingå i någon form av vinstandelsstiftelse och på
det sättet kapa åt sig makt. Makt och påverkansmöj-
lighet när det gäller företag är ungefär samma sak.
Makten finns där. Den finns hos företagsledningen,
hos kapitalet, hos dem som äger företagen. Vi menar
att mer makt bör ligga hos de anställda. Det anser inte
Folkpartiet och Sigge Godin.
Vad gäller diskussionen när utskottet behandlade
frågan träffade jag faktiskt Sigge Godin och poängte-
rade att de tre hemställanspunkterna är en enhet. Sig-
ge Godin svarade: Så kan man kanske se det. Vi får se
vad vi gör.
Jag pratade faktiskt med Sigge Godin och sade:
Det vore bra om ni kunde ge ert stöd så att vi kanske
kan göra något gemensamt. Men det fanns väl inget
intresse. Jag tycker att det är väldigt märkligt. Jag
frågade Sigge Godin förut: Varför stödde ni inte t.ex.
punkt 2? Varför deklarerade ni inte det? Varför stöd-
de ni inte hemställanspunkt tre? Det gjorde ni inte.
Ni valde att bara rikta in er på själva löneskatten,
ingenting annat. Det är ganska typiskt för de borgerli-
ga. Det gäller att ta bort skatter i första hand. Men att
titta på andra faktorer är man inte intresserad av. Att
föra en seriös debatt i frågan är man mindre intresse-
rad av.
Miljöpartiets deklaration berodde inte på att de
hade en ersättare. Jag har pratat med andra företrädare
för Miljöpartiet, och de har den uppfattningen att det
skall vara löneskatt på vinstandelar. Det fanns en
majoritet för något annat, och då gäller det att för-
handla så att det åtminstone blir någonting av det.
Sedan vill jag åter erinra om att det faktiskt är min
motion som har föranlett allt detta.

Anf. 106 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Det var därför jag talade med Per
Rosengren när Vänsterpartiet hade satt ned foten i
utskottet och hade konstaterat att det var bättre att få
en marginell framgång med en utredning. Det var
redan klart då. Vi träffades därefter. Jag blev litet
förvånad över resultatet. Jag trodde att Per Rosengren
var den store talesmannen för Vänsterpartiet i skatte-
frågor och sådana saker. Så har jag uppfattat det.
Jag vill fråga: Vart vill ni nå med utredningen?
Vad skall resultatet bli - ett konstaterande av någon
form av kartläggning?
Vad vi vill uppnå i den här frågan är egentligen att
gå längre än vad Per Rosengren vill. Men jag tyckte
ändå att vi kunde enas så långt det var möjligt. Vi har
gått ut och frågat de anställda som deltar i sådana här
stiftelser - de enskilda människorna - vad de tycker
är viktigt. Per Åhlström, som har studerat i USA och
Kanada, säger precis som de anställda här i Sverige:
Det är tryggheten som är det viktiga. Den, Per Rosen-
gren, bryr ni er inte om.
Om ett parti har en motion i ett utskott och vill nå-
gonting med den så tar det partiet initiativen. Nu låter
det dessutom som om det bara var en enskild motion.
Då borde Ulla Hoffmann ha tagit upp det. Det gjorde
hon inte. Hon tyckte att det var bra med en utredning.

Anf. 107 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Vi kan konstatera att det fanns en
majoritet som inte ville göra någonting åt det hela. Vi
har att rätta oss därefter, och då gäller det att kunna
förhandla fram någonting.
Hur omfattande skall utredningen vara? Vad skall
den innehålla? Den skall ta reda på hur vinstan-
delsstiftelserna ser ut, hur de fungerar, hur ekonomin
bakom dem är och dessutom hur det ser ut i stora och
små företag.
Jag säger också att den löneskatt som finns i dag
är ett problem för de små och medelstora företagen.
De gör inte avsättningar. Men fåmansreglerna som ni
inte ville diskutera är också väldigt viktiga.
Jag förstår inte, Sigge Godin, varför ni inte ville
diskutera hemställanspunkt 2. Jag tycker att den är
viktig. Det är viktigt att man också öppnar samma
möjligheter för fåmansdelägare i det här samman-
hanget. Var det att vi hade gjort en begränsning till ett
halvt basbelopp som var problemet? I så fall hade vi
kunnat diskutera det.
Så till tryggheten. Jag kan förstå att man ser vin-
standelsstiftelserna som en trygghet i USA och på
andra ställen. Men vi har andra trygghetslagar som
garanterar tryggheten för de anställda här i landet. Vi
behöver inte ha vinstandelsstiftelser i första hand som
en trygghet utan för att skapa intresse och motivation i
arbetet och engagemang på arbetsplatsen. Det är det
viktiga.
Dessutom är det naturligtvis också en maktfråga.
Det är alldeles klart att detta är ett led i att ge löntaga-
ren större makt och ett större inflytande på sin ar-
betsplats. Det är alldeles riktigt. Om man kallar det
påverkan, inflytande eller makt är bara en fråga om
val av ord.

Anf. 108 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! Jag begärde ordet därför att Per Ro-
sengren sade att det framtida pensionssystemet inte är
finansierat. Jag vill bara säga att det är finansierat,
men man är inte helt överens om de olika turerna. Jag
tänker inte närmare kommentera det. Den debatten
återkommer till kammaren, och då får vi ta den i sin
helhet.

Anf. 109 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Det var ju intressant. Hur är då pen-
sionssystemet finansierat efter 1999? Man har ju sagt
att några förändringar i egenavgifterna, som genomfö-
randegruppen skulle göra, blir det inte för 1999. Hur
är det då finansierat? Varifrån plockar ni pengarna?

Anf. 110 INGRID SKEPPSTEDT (c) re-
plik:
Herr talman! Vänsterpartiet hade klart och tydligt
redovisat och pekat på det negativa med löneskatt på
vinstandelar i sin motion. Det är en fråga som jag tog
upp i mitt anförande, som vi länge har drivit och där
vi har samma uppfattning.
Jag tycker också att det är förvånande att man inte
driver punkt 1, kravet i sin motion. Där står det klart
och tydligt att man vill ha en lagändring för att slopa
löneskatten. I stället gör man upp om en utredning.

Anf. 111 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag vet inte om Ingrid Skeppstedt har
sovit under min replikväxling med Sigge Godin. Det
verkar så. Jag har sagt precis hur det gick till och hur
det var.
Jag vill ställa en fråga till Ingrid Skeppstedt. Var-
för kan ni inte acceptera att dessa tre hemstäl-
lanspunkter är en enhet, att de hör ihop? Varför vill ni
inte öppna för fåmansdelägarna att använda sig av
samma regler som de anställda? Det förvånar mig.
Varför vill ni förhindra fåmansdelägarna att göra
detta?
I förlängningen kan det faktsikt äventyra hela vin-
standelssystemet om man inte ändrar på de reglerna,
med hänvisning till vad jag sade när det gäller vin-
standelsstiftelserna och de anställdas makt i dessa. Ser
ni inte de problemen? Jag har pratat med folk som
jobbar hårt med vinstandelsstiftelser. De är oerhört
förvånade över den borgerliga reservationen. Man
kommer oss inte till mötes ens på punkt 2. Hade ni
gjort det hade vi kunnat sätta oss ned och diskutera
även punkt tre i slutänden. Då hade vi kanske kommit
någonstans.
Men ni stannar bara för skattedelen, rycker loss
den ur motionen och hänvisar till att vi hoppar av. Det
gör vi inte. Vi har skrivit en motion och den innehål-
ler tre hemställanspunkter som hör ihop i ett system.
Ni har svårt att se detta som en enhet. Ni har svårt att
se frågan. Ni vill bara diskutera skattedelen.
Det gör att det är fullkomligt meningslöst att dis-
kutera och debattera de här frågorna med er. Ni har
ingen helhetssyn på den här problematiken.

Anf. 112 INGRID SKEPPSTEDT (c) re-
plik:
Herr talman! Nu ser det ut som om det kommer att
bli en utredning om det här. Vi kommer att ta ställ-
ning när vi får ett resultat av utredningen.
Per Rosengren sade att det är hans motion. Men
vad jag kommer ihåg är det här en kommittémotion
som Vänsterpartiet lade fram. Den tycker jag skulle
väga ganska tungt.

Anf. 113 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Ja, den väger ganska tungt. Men när
man får reda på att det finns en majoritet i utskottet
som går emot en gäller det att förhandla fram vad som
är möjligt.
Återigen: Utredningen skall inte titta på fåmans-
reglerna. Varför vill ni inte öppna för fåmansdelägar-
na att ha samma regler som de anställda? Visserligen
har vi gjort en begränsning upp till ett halvt basbe-
lopp. Men varför är ni småföretagarfientliga? Det är
frågan.

Anf. 114 INGER SEGELSTRÖM (s):
Herr talman, ledamöter och åhörare! De motioner
som vi i dag debatterar väcktes under den allmänna
motionstiden hösten 1997. Mycket har hänt sedan
dess. Jag har begärt ordet för att klargöra vad vi s-
kvinnor tycker i frågan om tjänstesektorn.
Jag vill först säga att jag tycker att ordet "piga"
tillhör 1800-talet. Nu skall vi tala om framtidsjobben.
Lena Nyberg, s-kvinna och borgarråd i Stock-
holm, har tagit initiativ till en utredning om tjänste-
sektorn. Också i Storstadskommitténs betänkande förs
en debatt om de här frågorna.
Vi s-kvinnor kan aldrig tänka oss någon skatte-
subvention till privatpersoner. Däremot har vi sagt att
vi kan tänka oss en subvention till företag om det
gäller flera branscher, inte bara städbranschen.
Varför då? frågar ni er.
Jo, vi behöver nya jobb också i den privata sek-
torn. Ger vi statligt stöd till företag eller kooperativ,
måste vi som skattebetalare kunna ställa krav: på att
man betalar avtalsenliga löner, att det finns avtal med
fackliga organisationer samt att det finns försäkringar
och möjligheter till utbildning och trygghet för de
anställda.
Det måste också bli nya jobb på sikt. Skattemyn-
digheten måste kunna begära in årsredovisningar och
kontrollera att företagen betalar sina avgifter samt att
de skattepengar som går åt till det här används till det
som de är avsedda för. Det blir mycket svårare om
man ger en skattesubvention till privatpersoner.
Om vi nu beslutar att införa en sådan här subven-
tion, måste denna alltså avse flera branscher. Om vi
begränsar oss till städning i hemmet riskerar vi att
man kommer att säga: Nu har vi löst arbetslöshets-
problemet för de lågutbildade och lågavlönade kvin-
norna - låt oss nu återgå till männens arbetsmark-
nadsproblem.
Därför bör ett eventuellt framtida förslag inklude-
ra t.ex. hotell- och restaurangnäringarna, turism, kol-
lektivtrafik och varför inte frisörbranschen.
Hur finansieringen skall ske och vad en skattesub-
vention skulle kunna kosta vet vi inte ännu. Det har ju
förekommit förslag beträffande både arbetsgivaravgif-
ter och arbetsmarknadspolitiska medel och förslag om
en momssänkning. Vi måste innan vi går vidare få
besked om vilka kostnaderna blir och hur finansie-
ringen skall gå till. Vi får ställa förslagen på detta
område mot viktiga åtaganden vad gäller sjukvård,
skola, äldreomsorg och utbildning.
Jag sitter med i socialdemokraternas skattegrupp,
som leds av skatteminister Thomas Östros. Vi skall i
maj till vår partistyrelse överlämna ett förslag beträf-
fande tjänstesektorn, som jag hoppas skall ge oss
möjlighet att lösa den här frågan.
Det vore bra om vi kunde komma vidare i den här
debatten. Som jag inledningsvis sade tillhör pigorna
1800-talet, och det har vi s-kvinnor sagt sedan länge.
Vad debatten nu i stor utsträckning skall handla om är
2000-talets arbetsmarknad både för kvinnor och för
män.
Jag beklagar att Rose-Marie Frebran och de andra
kristdemokraterna i den här debatten inte här i kam-
maren vill diskutera tjänstesektorn med mig som
ledamot av Sveriges riksdag. Var någonstans om inte i
det här huset vill kristdemokraterna föra debatten om
den så viktiga frågan om tjänstesektorn?

Anf. 115 INGRID SKEPPSTEDT (c) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker att det är positivt att Inger
Segelström tar upp tjänstesektorn. Bland centerkvin-
norna och även i partiet diskuterar vi väldigt mycket
hur man skall komma framåt just när det gäller jobben
i tjänstesektorn. Det är viktigt att lösa denna fråga,
eftersom det kommer att ge många arbetstillfällen och
även kommer att vara till gagn för dem som behöver
nyttja dessa. Frågan måste lösas på något sätt, med
arbetsgivaravgifter, moms eller vad det nu kan vara.
Jag tycker att detta är en fråga som måste lyftas fram
med det snaraste.

Anf. 116 INGER SEGELSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! Ja, jag tror att vi allihop känner att
den här diskussionen är väldigt viktig. Vi tycker att
många av de nya jobben skall finnas inom den privata
sektorn. Men jag tycker också att det är viktigt att inse
att det inte är någon lösning att bara inrikta sig på
städbranschen. Vi kan inte bara genom städning
komma ut ur lågkonjunkturen och komma in i en
högkonjunktur. Vad vi måste inrikta oss på är att det
skall bli riktiga och bestående jobb. Vi skall inte
begränsa det hela till kvinnojobb.
Man kan därmed inte säga: Nu har vi klarat kvin-
nornas arbetslöshet - låt oss nu ägna oss åt männens.
Det är så vi annars alltid gör. Det är viktigt att poäng-
tera att om vi skall genomföra en skattesubvention,
skall den avse flera branscher. Dessutom skall kost-
naderna ställas mot andra angelägna behov. Tycker vi
fortfarande att vård, omsorg, skola och utbildning ger
fler jobb och att våra pengar skall gå dit, får vi göra
det ställningstagandet. Låt oss dock vara positiva och
se vad det här kostar.

Anf. 117 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Jag är ledsen att jag förlänger debat-
ten, men det var faktiskt jag som en gång förde fram
idén att tjänster skall beskattas mindre, nämligen i en
artikel i Sydsvenskan den 2 maj 1993. Jag resonerade
verkligen inte om pigor utan om allting från hushåll-
stjänster till den stora tjänstesektor som vi har för
utveckling av nya produkter osv.
Jag skrev att vi har ett fullständigt felaktigt skatte-
system, där vi lägger så höga skatter på arbetskraften
att vi har svårt att reda oss. Det gäller både i den glo-
bala konkurrensen och i den lokala konkurrensen
mellan gör-det-själv-insatser och anlitande av andra,
vilket kan ge en bättre arbetsfördelning.
Anne-Marie Pålsson tog upp det här problemet
vetenskapligt och utförligt, och jag tycker att det är
bra att det har kommit upp på dagordningen, där det i
och för sig har funnits sedan 1993.
Jag måste ta upp ett par saker som jag tyckte var
förskräckande i Inger Segelströms anförande. Hon
utgick från att alla pengar är statens. Om medborgar-
na får behålla en del av sina inkomster, är det fråga
om en skattesubvention.
Det är faktiskt tvärtom så att det bidrar till tillväx-
ten i vårt land. De resurser som skapas berör alla
enskilda människor, och vi betalar skatt för att klara
vissa gemensamma ändamål. Jag tycker att det blir
väldigt förvrängt om man säger, att om det gäller
företag kan man göra på ett visst sätt, men inte om
enskilda människor bidrar med arbete. Det leder till
en felaktig struktur, inte minst med den Internetut-
veckling osv. som vi har.
Vi skulle här kunna föra en mycket lång debatt.
Jag tror att alla här i kammaren skulle tjäna på att vi
lade av alla gamla skygglappar och började fundera
på hur skattesystemet kan göras mera tillväxtvänligt,
särskilt för servicesektorn.
Jag håller med Inger Segelström om att vi bör
slippa alla fåniga epitet som "pigor" osv. Jag förstår
inte varför det har ansetts väldigt bra att man kan
städa i företag, t.ex. i affärslokaler, men att städning
hemma hos andra, som då kanske kan göra andra
saker effektivare, har fördömts. Jag tror att det här
behövs ett nytänkande, inte minst från det socialde-
mokratiska kvinnoförbundet, som har varit en
bromskloss.
Det har gjorts en utredning av Lars Vinell som vi-
sar hur man kan göra en viss ändring. Vi kan börja
kortsiktigt för att kunna gå vidare och få en beskatt-
ning som gynnar tillväxten inom tjänstesektorn.

I detta anförande instämde Sigge Godin (fp).

Anf. 118 INGER SEGELSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tycker också det är glädjande att
vi kan börja prata om framtidens jobb. Jag tyckte att
det var viktigt att säga det i mitt anförande, vilket jag
tror framgick klart. Men vad vi skall använda våra
skatter till är någonting som vi skall besluta om ge-
mensamt. Någonting som riksdagen gör jämt och
ständigt är prioriteringar: Vad är viktigare? Vilka får
del av de satsningar vi gör? Vilka av de insatser som
vi gör kommer den största gruppen till del? Det är det
som jag menar att vi får titta på.
Erfarenheterna i Danmark är att en skattesubven-
tion inte har gett så många jobb. I Finland, som just
har startat ett projekt, säger man att intresset är ljumt.
Jag tror att vi skall vara realistiska i detta. Jag tycker
ändå att det är viktigt att man säger att det är intres-
sant, och med den stora arbetslöshet som vi har skall
vi inte vara främmande för olika lösningar.
Däremot tycker jag - och jag är förvånad över att
Moderaterna inte tycker det - att det viktiga är att vi
får nya företag. Vi skall satsa på företag, som kan
fortsätta och som kan överleva. Därför är det viktigt,
om det blir en sådan här subvention, att alla som vill
köpa de här tjänsterna får göra det via ett företag. Det
är den enda möjligheten, om vi verkligen skall kunna
kontrollera att de här jobben blir bestående och att
företagen kommer att följa de regler som gäller, med
avtalsenliga löner, med försäkringar och annat. Jag
tycker att det är helt nödvändigt om vi skall gå vidare
i den här debatten.

Anf. 119 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Det är en prioritering vi skall göra.
Det är en fråga vi skall ställa oss: Vad kan vi låta bli
att göra och låta alla människor ta ställning till själva?
Den första prioriteringen vi har här i riksdagen är
alltså att fråga oss: Vad skall vi låta bli att göra? Hur
skall vi se till att utvecklingen kan växa fram spontant
ute bland alla människor, som vet mycket bättre vad
de vill göra och som har sina prioriteringar mycket
mer klara för sig?
Vad jag egentligen talar om är detta: Skall vi cent-
ralisera eller decentralisera? Jag har för min del så
mycket respekt för mina medmänniskor att jag säger:
Centralisera. Jag är väldigt okunnig - det är vi alla -
om vad andra människor innerst inne vill. Låt dem
därför bestämma själva! Det finns bara en gräns för
det bestämmandet, och man skall inte bestämma så att
det skadar andra.

Anf. 120 INGER SEGELSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tycker att det är vår uppgift som
ledamöter i Sveriges riksdag att vara varsamma med
våra skattemedel och se till att skatten används till det
som är mest effektfullt för den stora gruppen. Det är
vårt huvudansvar som riksdagsledamöter.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)

8 § Vissa näringspolitiska frågor

Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1997/98:NU10
Vissa näringspolitiska frågor

Anf. 121 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Människor vill arbeta. De vill försör-
ja sig, och de vill inte vara bidragsberoende. Arbets-
lösa vill inte vara föremål för diverse åtgärder. De vill
ha riktiga arbeten. Det är vår uppgift som politiker att
skapa de rätta förutsättningarna för företagande så att
människor ges möjligheter att förverkliga sina idéer
och drömmar och kunna försörja sig. Jag är övertygad
om att tillväxt och efterlängtade nya jobb kan växa
fram, men en förutsättning är att Sveriges konkur-
renskraft stärks och att privat näringsliv ges bättre
utrymme.
Globalisering, liberalisering och informationstek-
nikens framväxt öppnar enorma möjligheter för Sve-
rige och för våra företag. Ett absolut villkor för att
Sverige skall kunna utnyttja dessa nya möjligheter är
att vi politiker förstår nödvändigheten av förändring
och att vi underlättar omvandlingsprocessen, som är
oerhört snabb.
Jag vill fråga Birgitta Johansson om Socialdemo-
kraterna är medvetna om den dramatiska förändrings-
process som pågår och att den kräver förändring av
politiken.
Det är inte bara enskilda företag som är utsatta för
knivskarp konkurrens. I lika hög grad befinner sig
Sverige som land i en knivskarp konkurrenssituation.
Det nationella näringsklimatet måste ses i ett globalt
perspektiv. Sverige måste kunna tävla med de mest
konkurrenskraftiga delarna av världen i fråga om
goda villkor för företagande och investeringar. Om-
världsförståelse och förändringsbenägenhet i politiken
är helt avgörande för Sveriges framtida konkurrens-
förmåga och välstånd.
I morse toppade radionyheterna med uppgifterna
om att flera storföretag under de senaste tre åren flyt-
tat ut viktiga företagsdelar till andra länder. I morgon
skall näringsutskottet ha en offentlig hearing med
anledning av det utflyttningshot som bl.a. beskrivits i
en rapport från NUTEK. Av Sveriges ledande börsfö-
retag har 22 av 40 planer på att flytta ut ledande
funktioner ur landet.
I den globaliseringsprocess som Sverige är en del
av blir såväl små som stora företag alltmer internatio-
naliserade. Det är i sig ingenting som är negativt. Det
som däremot är ytterst oroväckande är de signaler
som de senaste åren kommit från industri och företag
när det gäller det svenska näringsklimatet. Hos det
svenska näringslivet finns en genuin oro när det gäller
vårt lands konkurrenskraft - en oro vi måste ta på
allvar.
Regeringen har i snart fyra år vägrat att ta till sig
varningssignalerna som kommit från näringslivet.
Man har också blundat för de samstämmiga råd som
har givits i olika utvärderingsrapporter som granskat
Sveriges tillväxtförmåga.
Med de nya omvärldsvillkor som globaliseringen
innebär är det förödande att, som Socialdemokraterna
hittills, klamra sig fast vid stela modeller, rigida ar-
betsmarknadsregler och världens högsta skattetryck.
Regeringen har därför det fulla ansvaret för varje jobb
som försvinner från vårt land som följd av nonchalans
och företagarfientlig attityd hos regeringen.
Det går inte att dölja att regeringen har misslyck-
ats med att skapa ett gott företagsklimat. Den låga
sysselsättningsgraden och den höga arbetslösheten är
förorsakad av Socialdemokraternas oförmåga att
förstå förändringsprocessen och de faktorer som på-
verkar tillkomsten av arbeten.
Under Göran Perssons tid som statsminister har
sysselsättningen sjunkit under 22 månader av 24.
Antalet riktiga jobb har inte varit så lågt sedan 1974.
Enligt tidningen Affärsvärlden är sysselsättningsläget
det sämsta på 100 år. Detta är ett enormt misslyckan-
de.
Den borgerliga regeringen hade som mål att åter-
upprätta Sverige som tillväxt- och företagarnation.
Vid tidpunkten för regeringsskiftet 1994 hade fyrpar-
tiregeringen lyckats vända siffrorna, som hade dalat
sedan 1989. Sysselsättningssiffrorna gick upp, och
1 000 personer i veckan fick nytt arbete. Hade Social-
demokraterna varit kloka och fortsatt på den vägen
hade Sverige i dag haft 150 000 fler arbeten.
I stället återgick Socialdemokraterna till den till-
växthämmande skattehöjarpolitik som skapat Sveriges
problem. En rad beslut fattades på tvärs mot det
svenska näringslivet, med förlorade jobb och sjun-
kande välstånd som följd.
I stället för att hålla löftet från valrörelsen om att
endast höja skatterna med 3,7 miljarder höjde man
skatterna med 80 miljarder kronor. Enskilda männi-
skor och företag har utsatts för ständiga skattehöj-
ningar och försämringar. Kortsiktighetens förbannelse
har samtidigt drabbat företagen genom en hit-och-dit-
politik som saknar motsvarighet i svensk politik.
Socialdemokraternas budgetsaneringsmetod har
fört vårt land djupare ned i tillväxtträsket. Sverige har
dalat i tillväxt bland de industrialiserade länderna, och
sysselsättningen har sjunkit mer här än någon annan-
stans. Socialdemokraterna har alltså misslyckats med
uppgiften att skapa goda villkor för företagande och
arbete.
Sveriges konkurrenskraft måste stärkas. Moderata
samlingspartiet vill avskaffa de hinder för tillväxt som
finns i dag. Skatterna på inkomster och företag måste
sänkas. Arbetsmarknadsreglerna måste moderniseras
så att de passar nya typer av företag och anställnings-
former som finns i dag. Regler om anställning och
arbetstid måste göras flexibla och anpassade till indi-
viden och inte till kollektivet.
Såväl små som stora företag har i dag svårigheter
med att rekrytera kvalificerad arbetskraft. Utbildning-
en måste bli bättre och mer svara upp mot dagens
behov. Kvalificerad utbildning måste bli lönsam i
Sverige för den enskilde.
En framgångsrikt genomförd gemensam valuta
kommer att stärka Europas konkurrenskraft och bidra
till ökad sysselsättning. Det är oroväckande att Sveri-
ge nu i starten hamnar utanför EMU.
Insatserna för arbetslösa måste innehålla stark
motivation för den enskilde att aktivt försöka att få ett
nytt arbete. Den absurda situationen med företag som
har svårigheter att få tag på arbetskraft samtidigt som
arbetslösheten är rekordhög visar på felen i dagens
system.
Det är bara i de privata företagen som de efter-
längtade nya jobben finns. Sverige behöver fler som
vill och vågar starta och driva företag och anställa
medarbetare. För att Sverige skall bli en framgångsrik
nation och kunna hävda sig i den internationella kon-
kurrensen måste entreprenörskap och företagande
löna sig.
Hinder som i dag finns för redan befintliga före-
tags möjligheter att anställa och växa måste tas bort.
Det måste kort sagt bli lättare att vara företagare i
Sverige.
De tre borgerliga partierna har lagt fram ett ge-
mensamt förslag för att öppna möjligheter för till-
komst av arbete i en expansiv tjänstesektor. Vi vill
också ge nya möjligheter för turismföretagen att växa
till gagn för utveckling av hela landet. Vårt land har
mycket att erbjuda. Inte minst inom kulturens område
skulle turismen kunna växa och skapa många nya
arbeten.
Herr talman! Att som utskottsmajoriteten i betän-
kandet påstå att regeringen förbättrat företagsklimatet
är bisarrt efter alla försämringar som har beslutats i
denna kammare. Det rimmar också illa med att syssel-
sättningen och industrin nu hotas av regeringens
energipolitik. Tvångsavstängningen av säker och
billig kärnkraft kommer att kosta dränerad ekonomi,
höjda elpriser, utslagning av jobb och företag i basin-
dustrin och försämrad miljö. Förtroendet för Sverige
som industriland kommer att få sig en rejäl knäck.
Det krävs nu förnyelse, förändring och ledarskap
för att vi skall kunna ta upp Sverige ur sysselsätt-
ningskrisen. Vi måste få villkor för företag som kan
tävla med villkoren i de mest konkurrenskraftiga
delarna av världen.
Herr talman! Särskilt för de mindre företagen är
den stora mängden regler en tung belastning. Det
komplicerade regelverket är ett väsentligt hinder för
framväxten av nya växande företag och jobb. Under
snart fyra år har moderater, folkpartister och kristde-
mokrater påpekat behoven av förenklingar av regel-
verken. Under snart fyra år har regeringen slagit döv-
örat till. Nu instämmer utskottsmajoriteten i betän-
kandetexten i problemformuleringen och vill att rege-
ringen skall vidta lämpliga åtgärder för att förenkla
reglerna för företagen.
När vi synar politiken framstår kontrasten mellan
fagra ord och brist på handling i pinsam tydlighet.
T.o.m. när statsministern själv offentligt uttalat sig för
regelförenkling röstade utskottets socialdemokrater
ned Göran Perssons förslag.
Socialdemokraterna får nu en ny chans att ge de
fagra orden ett reellt innehåll genom att rösta för den
reservation i betänkandet där vi upprepar det förslag
som Göran Persson själv presenterat i massmedierna.
Företagen väntar på att det skall ske någonting på
avregleringsområdet. Det räcker inte med fagra ord i
massmedierna och i betänkandetexter. Röstar social-
demokraterna än en gång ned sin egen partiledares
förslag ger det klara besked om trovärdigheten i av-
regleringsfrågan.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och
reservation 5 och står självfallet bakom övriga mode-
rata reservationer i betänkandet.

Anf. 122 KJELL ERICSSON (c):
Herr talman! Näringsklimatet har varit mycket
omdiskuterat under senare tid. Självfallet är det oer-
hört väsentligt med ett bra företagarklimat både för
små, medelstora och stora företag. 1990-talets turbu-
lens på det ekonomiska området efter 1980-talets
spekulations- och kasinoekonomi har varit kännbar
både för företag och enskilda. Därför vidtog också
den borgerliga regeringen en rad åtgärder för att för-
bättra företagarklimatet i allmänhet och för småföre-
tagen i synnerhet.
Det har därefter också skett en sanering av de of-
fentliga finanserna. I samband därmed har det också
beslutats om ett antal åtgärder för att förbättra för
småföretagen, t.ex. sänkning av arbetsgivaravgifterna,
lindring av dubbelbeskattningen och återinförande av
kvittningsrätten. Totalt har de olika åtgärderna också
lett till en kraftigt sänkt ränta.
Det finns dock mycket mer som behöver göras för
att förbättra näringsklimatet. Sverige har under årens
lopp varit ett framgångsrikt företagarland. Det är
många svenska storföretag som med stor framgång
verkar på en hård konkurrensutsatt världsmarknad.
Dessa företag har en oerhört stor betydelse för vårt
land, för vår ekonomi och för vårt välstånd. Dels är
det många som jobbar i dessa företag, dels är det
många småföretag som är underleverantörer till de
stora företagen. Därför är det också viktigt att de stora
företagen har ett bra klimat i det här landet.
Det behövs många nya arbetstillfällen. Även om
de stora företagen är viktiga är det inte där som de
många nya jobben kommer att tillskapas. Det är fram-
för allt i de små och medelstora företagen som det
finns möjligheter till nya jobb.
För att kunna skapa ett bra företagarklimat och
nya jobb skall vi framför allt inrikta oss på sex områ-
den, och det är dem jag vill uppehålla mig omkring.
Det gäller för det första att främja det personliga
ägandet. För det andra gäller det avreglering. För det
tredje gäller det sänkning av skatter och avgifter. För
det fjärde gäller det kunskap och kompetens, och för
det femte gäller det förbättrad riskkapitalförsörjning.
För det sjätte gäller det turism och tjänstesektor.
Det personliga ägandet är själva grunden i en
marknadsekonomi. Det är bra om det finns ett spritt
ägande. Det arbete som påbörjades under den borger-
liga regeringen med att minska statens företagsägande
måste fortsätta. Det finns ett antal statliga företag som
bör säljas ut. Statens främsta uppgift är att ange ramar
för näringslivet - inte att själv driva företagsamhet.
Något som upplevs som besvärligt, och som är be-
svärligt, är det krångel och den byråkrati som företa-
gande är omgärdat av. Det har talats om att förenkla,
men det har många gånger blivit tvärtom i verklighe-
ten. Riksdagen stiftar lagar. Regeringen utfärdar för-
ordningar. De statliga ämbetsverken utfärdar förord-
ningar och föreskrifter. Regionala och lokala myndig-
heter skriver sina regelverk. Sammantaget blir det
ganska mycket att hålla reda på för den enskilde före-
tagaren.
Företagarna vill hålla på med sin verksamhet och
inte med en massa byråkrati. Det är många gånger så,
att företagaren är praktiskt lagd och ogillar ett omfat-
tande pappersarbete. Därför är det också viktigt att
våra myndigheter hjälper företagaren att komma till
rätta med olika handlingar och att de är serviceorgan.
Det skall räcka med att uppsöka en myndighet - en
dörr - för att starta företag.
I detta sammanhang vill jag också ta upp arbetsrät-
ten, där det har gjorts vissa förbättringar. Men det
finns mer kvar att göra för att anpassa regelverken till
de små företagen.
Småföretagardelegationen har tagit fram en rap-
port. Jag tycker att den är alldeles föredömlig. Där
finns det en rad förslag till åtgärder som skulle för-
enkla regelverket på ett ganska omfattande vis. Jag
hoppas att regeringen verkligen tar tag i dessa frågor
och kommer med förslag på åtgärder som förenklar
för företagen. Avreglering och förenkling är något
mycket angeläget för att gynna expansion av befintli-
ga företag och skapa grogrund för nya företag.
Sverige har ett alltför högt skattetryck. Förvisso
har vissa skatter och avgifter sänkts, men det är inte
tillräckligt. Det finns några skatter som är direkt
hämmande för tillväxten i näringslivet, t.ex. dubbel-
beskattningen av aktier. Det har skett en lindring för
de onoterade företagen, och det är ett steg i rätt rikt-
ning. Men så fort det finns ett finansiellt utrymme
måste också dubbelbeskattningen för övriga företag
fasas ut.
Likadant är det med förmögenhetsskatten. Också
den är direkt hämmande. Skatten gör att det finns
mindre kapital tillgängligt, som annars kunde investe-
ras i företag.
Något annat som man bör överväga är att öka
möjligheterna att spara vinster obeskattade i företag.
Det underlättar för en framtida expansion. Om företa-
get har mer kapital tillgängligt behöver man inte i
samma omfattning gå till utomstående när man skall
investera.
Det är också viktigt att vi fortsätter att sänka ar-
betsgivaravgifterna. Från Centerpartiet föreslår vi att
sänkningen ökas från 5 till 8 % på en lönesumma upp
till 2 miljoner.
Det är också viktigt att alla särregler för ägare i
småföretag slopas. I dag finns det på flera områden
särskilda skatteregler för fåmansföretagare, och dessa
hindrar företagare från att utveckla sina företag.
En annan mycket viktig sak är att det finns tillgång
till kunskap och kompetens för vårt näringsliv. Själv-
fallet är det väsentligt med bra utbildning på alla
nivåer - grundskola, gymnasieskola, högskola och
universitet - och det gäller såväl praktisk som teore-
tisk utbildning.
Produktionen blir alltmer avancerad, och det gör
att det ställs betydligt högre krav på utbildning. Vi har
i dag en alltför hög arbetslöshet, men trots det har
vissa företag svårt att hitta kompetent personal. Det
här är en paradox, som visar att utbildningen inte har
varit tillräckligt målinriktad. Därför måste åtgärder nu
vidtas på både kort och lång sikt.
På kort sikt är det nödvändigt att man klarar av
flaskhalsarna, så att företagen får sina akuta personal-
behov tillgodosedda. Arbetsmarknadsutbildningen
måste se till att utföra utbildningar som är tillräckligt
kvalificerade. Därför är det bra att volymkravet har
tonats ned. Nu måste det viktigaste vara att ge utbild-
ningar som leder till riktiga jobb.
Det är också viktigt att forskningsinsatserna
stärks. Inte minst viktigt är detta när det gäller den
industrirelaterade forskningen. Näringsutskottets
utvärderingsgrupp för forskning och utveckling be-
sökte för ett par veckor sedan Bryssel för att se hur
olika forskningsinsatser har utfallit. Det var en mycket
intressant resa. Där fick vi en bra redovisning för hur
olika forskningsprogram har utfallit och hur planerna
ser ut för framtiden.
Våra frågor kom då helt naturligt att handla om de
små och medelstora företagens möjligheter att ta del
av forskningsprogrammen. De stora företagen har
resurser och har också varit duktiga på att vara med i
olika forskningsprogram. Däremot har småföretagen
det betydligt svårare. Det är också naturligt med tanke
på att de inte har de resurser som behövs för att vara
med i olika projekt. Ett program som vi fann mycket
intressant var Craft, där olika småföretag har fått hjälp
med sina forskningsbehov.
Jag tror att det är viktigt att de olika programmen
blir än mer tillgängliga och synliggjorda, att forsk-
ningsresultaten blir än mer lättillgängliga för alla
småföretag. I det sammanhanget har den nya infor-
mationstekniken en viktig uppgift att fylla.
Jag vill också något beröra riskkapitalförsörjning-
en. Det är nödvändigt att riskvilligt kapital finns att
tillgå för företag i olika skeden. Uppfinnare och inno-
vatörer är i behov av såddkapital och finansiering av
produkter i tidiga skeden. Andra är i behov av kapital
för startande av företag eller för expansion i företaget.
ALMI Företagspartner kan ge lån till nystartade
företag, till kvinnors företagande, till produktutveck-
ling, osv. De skall nu också kunna ge garantier och
lån till unga företagare. Allt det här är bra. Även In-
dustrifonden kan i viss mån vara med och finansiera.
Men riskkapitalförsörjningen behöver ändå stärkas.
Det gäller inte minst den regionala riskkapitalförsörj-
ningen.
Därför är det bra att det nu tas initiativ bl.a. med
Innovationsmarknaden och Aktietorget. Genom Ak-
tietorget anordnas nu regionala mötesplatser för inves-
terare och företag. I det här sammanhanget vill jag
också peka på möjligheterna att utnyttja premiereser-
verna i det nya pensionssystemet för att bilda regiona-
la investeringsfonder.
Slutligen vill jag också ta upp turismen och tjäns-
tesektorn. Turismen är en av de branscher som växer
snabbast i hela världen. Turistnäringen är mycket
personalintensiv och har stor betydelse i många regi-
oner, inte minst i glesbygden.
Det behövs många åtgärder för turismen. Inte
minst behöver turistnäringens status höjas. I Centern
vill vi att det tas fram ett kulturpolitiskt program för
turismen. Vi har många kulturaktiviteter som gör att
turisterna får attraktiva resmål. Därför är det också
viktigt att turistorganisationerna får en bättre samver-
kan med kulturlivet.
Tjänstesektorn har nämnts här tidigare i dag. Det
är en sektor i snabb utveckling. Främst är det inom
den industrinära tjänstesektorn som nya företag och
nya arbetstillfällen har kommit till, men även inom
andra sektorer ökar tjänste- och kunskapsinnehållet i
produktionen. Även inom vårdområdet och bland de
s.k. hushållsnära tjänsterna finns en stor möjlighet till
utveckling. Det här behöver på något vis stimuleras.
Det kan vara genom sänkta skatter eller sänkt moms,
kanske genom avdrag eller genom någon kombination
av olika åtgärder. På så sätt kan man också omvandla
många svarta tjänster till vita.
Reservation 12 i betänkandet handlar om livsme-
delsindustrins konkurrenssituation. Det är viktigt att
regeringen tar tag i Gunnar Björks utredning och
återkommer med konkreta förslag härvidlag.
Herr talman! Jag vill slutligen yrka bifall till re-
servationerna 2 och 6.

Anf. 123 TORSTEN GAVELIN (fp):
Herr talman! Jobben, vården och skolan är för oss
i Folkpartiet de tre frågorna av störst betydelse för att
öka välfärden i vårt land. Genom kombinationen av
ett starkt och livskraftigt företagande och ett starkt
socialt engagemang vill vi bygga ett samhälle med
livsglädje och trygghet för alla. Grundläggande är
behovet av ett starkt näringsliv med företag som mår
bra och vill växa och bli större. Därför lyssnar vi noga
på dem som skall föra Sverige ur massarbetslösheten
och skapa hundratusentals nya jobb, nämligen företa-
garna.
I en just presenterad enkätundersökning, gjord av
Socialdemokraternas ungdomsförbund, får vi reda på
att den i särklass viktigaste frågan för ungdomar i dag
är arbetslösheten. Hela 43 % rankar arbetslösheten
som den viktigaste politiska frågan. Miljön och sam-
hällsekonomin kommer därnäst med 14 respektive
9 % av rösterna. Inte ens var fjärde av de tillfrågade
ungdomarna tycker att Sverige är på rätt väg. Så
mycket tydligare än så här kan det väl knappast sägas.
Ingen uppgift i svensk politik är viktigare än att
avvärja hotet om att den höga arbetslösheten blir
bestående. Hundratusentals människor står i dag utan
jobb och utan möjlighet att försörja sig själva. Göran
Persson har sagt att den som är satt i skuld inte är fri.
Men, Göran Persson, den som är arbetslös är heller
inte fri. Andelen svenskar med jobb var 1997 lägre än
någon gång sedan 1950-talet.
Ett annat smolk i bägaren är att regeringen envisas
med att tala om att det viktigaste målet är att förändra
den öppna arbetslösheten. Problemet är att den öppna
arbetslösheten egentligen inte är ett bra mått på hur
många som är utan arbete, då tusentals och åter tusen-
tals människor är gömda i åtgärdsstatistik och i bok-
stavssysselsättningar - ALU, API, AMU, OTA, OSA
och allt vad de heter. Vad människor vill ha och be-
höver stavas j-o-b-b, jobb, inte någon bokstavssyssel-
sättning. Alla dessa åtgärder försvårar dessutom,
enligt fack och företagare, framväxten av riktiga jobb.
Arbetslösheten är ett gigantiskt misslyckande.
Herr talman! Sverige har genom åren motat arbets-
lösheten dels med AMS-åtgärder, dels genom att
expandera offentlig sektor samt pumpa in statliga
subventioner i dödsdömda branscher, allt på skattebe-
talarnas bekostnad. Det är detta vi nu får betala för.
Den svenska offentliga sektorn är nödvändig för
att näringslivet och samhället skall kunna fungera och
är väl värd att utveckla. Men det kan aldrig vara ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder som formar välfärden,
utan det måste vara de verkliga behoven i samhället. I
annat fall bäddar man bara för smärtsamma och
ibland orealistiska nedskärningar i verksamheterna,
som nu sker t.ex. inom vård och omsorg.
Om vi skall få fler jobb i det här landet är det
nödvändigt att välja en helt annan väg. Vägen heter
den enskilda människan, företagaren, entreprenören.
Bara om han eller hon får verka på rimliga och inspi-
rerande villkor kommer vi att få alla de växande före-
tag vi behöver för att lösa underskotten och arbetslös-
heten. Kampen mot arbetslösheten måste därför vara
en kamp för alla dem som skapar de nya jobben i
Sverige. Det kan låta självklart, men alltför ofta
handlar den svenska debatten om att rädda gamla jobb
snarare än att skapa nya. Alltför ofta väntas det på
krispaket. Alltför ofta framställs arbetsmarknadsmi-
nistern och AMS-chefen som huvudpersonerna i
kampen mot arbetslösheten. Det är de inte - och har
egentligen aldrig varit! Om det är någon som skall
inneha rollen som primus motor är det faktiskt nä-
ringsministern, som inte är här i dag.
Herr talman! De välståndsbildande krafterna har
försummats i Sverige under en lång rad av år. Under
efterkrigstiden har Sverige inte haft något nettotill-
skott av jobb i den privata sektorn. Detta måste änd-
ras. Sverige har ett antal internationellt framgångsrika
företag som vi skall vara mycket stolta över, men de
måste kompletteras med tusentals nya och växande
små och medelstora företag för att bredda svenskt
näringsliv, få fart på tillväxten och skapa de nya job-
ben.
Inget av våra stora svenska företag har stigit upp
fixt och färdigt som Fågel Fenix. De är resultat av en
varsam och målmedveten satsning på en spirande
tanke eller en plötslig idé av enskilda människor. Alla
företag, stora som små, har en gång startat med en
idé.
Företagare är ingen enhetlig grupp. Det finns stora
skillnader när det gäller uppväxt, bakgrund, motiv och
ambitioner, och verksamheterna är också vitt skilda.
För många är chansen att tjäna pengar en drivkraft,
men det är sällan det enda skälet och ofta inte ens det
viktigaste. Att efter eget huvud kunna pröva en idé är
ett vanligt motiv, att kunna stanna kvar på den ort där
man bor är ett annat. Ofta möter man ett stort socialt
ansvarskännande hos småföretagarna, som att slå vakt
om sin egen bygd.
I det mindre företaget är det företagaren själv som
är den viktigaste tillgången. När politiken utformas
måste man därför ta hänsyn till hur den påverkar inte
bara företaget utan också människorna inom verk-
samheten. Det gäller exempelvis skattesystemet och
arbetet med att minska byråkrati och krångel. Social-
demokraterna och deras stödpartier hade faktiskt
chansen senast för bara några veckor sedan att ge-
nomföra en sådan förbättring redan nu. Vi föreslog,
tillsammans med moderater och kristdemokrater, att
en regel skulle falla om den inte förnyas inom en viss
tid. Tyvärr ville ni inte ta den chansen. Synd för Sve-
riges företagare. Synd för Sverige.
Samma partier har följt upp denna delfråga i re-
servation 5, och i den gemensamma reservationen 1
har vi redovisat vår syn på näringspolitiken i allmän-
het.
Jag har i mitt anförande valt att utveckla några
ståndpunkter utifrån den enskilda människans, företa-
garens, perspektiv.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 1.

Anf. 124 LENNART BEIJER (v):
Herr talman! Näringsutskottet har som sin uppgift
att forma och driva på i relativt konkreta näringsfrå-
gor. Det kan gälla anslag till konkreta verksamheter
på NUTEK som t.ex. såddfinansiering eller upphand-
ling av elbilar. Det kan också handla om hur vi i Sve-
rige skall behandla varvsindustrin så att den kan kon-
kurrera med andra länders varvsindustri, hur vi stöder
svensk musikindustri så att man kan delta i världens
största musikmässa i Cannes eller t.o.m. hur vi skall få
företag som Atmel att investera i en halvledarfabrik i
Sandviken.
Men skall de här olika åtgärderna och inriktning-
arna som föreslås av näringsutskottet bli framgångsri-
ka måste givetvis det totala näringsklimatet vara gott.
Med ett bra näringsklimat menar Vänsterpartiet bl.a.
att ekonomin i landet måste vara i balans, att inflatio-
nen är under kontroll och att realräntan är låg. Den
här grunden får man väl säga är uppnådd. Risken är
nu snarare att vi överdriver inflationsbekämpningen.
Den svenska exportindustrin går mycket bra, me-
dan hemmamarknaden fortfarande är hämmad. Det är
i sammanhanget intressant att konstatera att samtidigt
som exportindustrin gör vinster som överstiger dem
som gjordes på 70-talet har man mage att föra en
verbal kampanj mot det svenska näringsklimatet. På
70-talet diskuterades övervinster och hur dessa skulle
kunna komma hela landet till godo. I dag diskuteras
huruvida företagets huvudkontor skall flyttas från
Sverige eller inte. I det här sammanhanget vill jag,
herr talman, ge en rätt stor eloge till det stora företa-
get Volvo, som ändå klart och tydligt säger ifrån att
man tänker stanna i det här landet.
Det stora problemet är enligt Vänsterpartiets för-
menande att det trots goda allmänna förutsättningar
inte blir riktig fart på hemmamarknaden. Det behövs
både snabba och mer långsiktiga åtgärder. Arbetslös-
heten kostar drygt 100 miljarder totalt om året. För
någon vecka sedan kom det en undersökning som
visade att det t.o.m. kanske är 155 miljarder. Samti-
digt vet vi att det fattas människor i äldrevård och i
skolorna. Vänsterpartiet anser, vilket är väl känt, att
kommunerna måste ges ekonomiska resurser för att
justera personaltätheten i äldreomsorgen och i skolan.
Det handlar här om riktiga jobb, inte terapiarbeten
som moderaterna kallar dem i sin vokabulär.
Vi anser också att det faktiskt är dags att komma i
gång med bostadsbyggandet. Det är naturligtvis ingen
lätt fråga. Helt klart är dock att ju längre vi väntar,
desto mer kommer vi att råka i samma problem som
vi haft tidigare genom åren när vi inte har byggt till-
räckligt. I dag byggs kanske 10 000 lägenheter. Nor-
malt borde vi komma upp i en 20 000. Ett normalt
byggande med modern miljö- och energianpassning
skulle givetvis betyda ökad fart på vår hemmamark-
nad. Det är kanske det som betyder allra mest. Nya
jobb skulle skapas i industrin på landsbygden. De
tomma lägenheter som också finns på landsbygden
skulle bli efterfrågade, och den negativa befolknings-
utvecklingen skulle möjligen kunna hejdas.
Herr talman! Alla partier vill ge de små företagen
bättre möjligheter. Vi räknar alla med att det är de
mindre företagen som kommer att stå för den ökade
sysselsättningen. Partiernas förslag till åtgärder är
dock ganska olika. Moderaterna, Folkpartiet och
Kristdemokraterna anser i sin reservation att sänkta
skatter, större löneskillnader och urholkade arbets-
rättsregler skulle lösa problemen. Konkurrens om
jobben mellan olika svaga grupper och minskad
trygghet är borgerlighetens förslag för att minska
arbetslösheten.
Vänsterpartiet tror inte att lösningen på syssel-
sättningsfrågan är att ta steg tillbaka i den historiska
utvecklingen. Vi förordar i stället ökad efterfrågan på
hemmamarknaden, att inflationsbekämpningen inte
får drivas till överdrift och att löntagarna ges större
ansvar och större trygghet i anställningen.
Den mest effektiva åtgärden för att öka intresset
hos de små företagen att nyanställa är, utöver en bätt-
re fungerande hemmamarknad, att slopa sjuklöneperi-
oden för företag med färre än tio anställda. När jag är
ute och pratar med småföretagare hör jag nästan ald-
rig någon som säger att det är skatter, arbetsrättsregler
eller någonting sådant som är det stora problemet för
nyanställningar, utan det är just detta: Kan jag nu lita
på att den vi anställer inte blir sjuk efter någon
korpfotbollsmatch eller något liknande?
Varför är moderater så ljumma vad gäller sjuklö-
neperioden för mindre företag?
På medellång sikt, men med positiva verkningar
redan i dag, kommer den beslutade energiomställ-
ningen att få stor betydelse. Det är sannolikt inom
energi- och miljösektorerna som många av de nya
företagen kommer att finnas. Samhällets omställning
till framför allt inhemska energislag samt sparande
och effektivisering ger oss ett robustare samhälle. Det
är mycket förvånande att en av de punkter som Mode-
raterna, antagligen ihop med Folkpartiet och Kristde-
mokraterna, anser att regeringen har misslyckats med
sin politik på är just detta mycket framåtsiktande
beslut om att ställa om Sverige ur energisynvinkel.
Herr talman! Vi måste också när vi pratar närings-
politik och när vi pratar om att öka sysselsättningen
inse att det nu är dags att minska normalarbetstiderna.
Hela vitsen med rationalisering och teknikutveckling
är naturligtvis att det behövs färre människor för att
producera varor och andra nyttigheter. Vänsterpartiet
ser arbetstidsförkortning som en offensiv åtgärd för
att få fler människor i arbete. Vi tror dessutom att
beslut om arbetstidsförkortning måste fattas av riks-
dagen för att alla grupper i samhället skall inbegripas.
Herr talman! För att de små företagen skall ut-
vecklas behövs en bra fungerande basindustri, en
vettig ekonomisk politik som leder till låga räntor och
att man håller uppe efterfrågan på hemmamarknaden.
Man kan säga att vi i dag har uppnått två av de här
målen. Den tredje förutsättningen anstår emellertid.
Vad företagsamheten i Sverige inte behöver mer
av är borgerlig pessimism. Moderaternas ständiga
baktalande av Sverige som industriland är oroande. I
en reservation sägs att alla politiska krafter bör samlas
för att göra någonting åt sysselsättningen och få ned
arbetslösheten.
I samma reservation säger man också att misstro-
endet mot regeringens näringspolitik växer och att det
är fråga om en öppen förtroendekris. Det är ett
mycket märkligt agerande. Varför erkänner aldrig
moderaterna att den ekonomiska situationen i Sverige
i dag ger bra mycket bättre förutsättningar än den
gjorde för fyra år sedan?
Herr talman! Det är faktiskt med stor oro man
följer det moderata agerandet i näringspolitiken. Pro-
blemet är att det skapar svårigheter i förhållandet
mellan politiker och företagare. Det är förvånande att
både Folkpartiet och Kristdemokraterna så lugnt tras-
kar patrull.
Jag vill yrka bifall till reservation nr 3.

Anf. 125 KARIN FALKMER (m) replik:
Herr talman! Jag vill göra några kommentarer.
Lennart Beijer tar ord om minskad trygghet i sin mun.
Då förstår inte Lennart Beijer att den viktigaste åtgär-
den för att öka tryggheten hos det svenska folket,
alltifrån dem som i dag är arbetslösa till dem som i
dag lider av bristerna i vården och i skolan, är att få i
gång företagsamheten och få till stånd de nya riktiga
jobben. Det är där som de tre partierna gemensamt
har lagt fram förslag i detta betänkande som skulle
kunna göra Sverige till en ny tillväxt- och företagar-
nation.
Vänsterpartiet förnekar problemet med skatterna.
Jag har mött så många småföretagare, men jag skall
bara ta ett exempel. Jag har framför mig en artikel om
en kvinna i Jämtland som har tomatodling. Hon säger:
Iskallt skatteklimat hindrar tillväxten. Marianne
Stranne vill inget hellre än anställa och låta företaget
växa naturligt. Men skyhöga energikostnader och
höga skatter tvingar ned hennes tomatodling på knä-
na.
Försök att överbevisa de här mindre företagen i
Jämtland om att skatterna är betydelselösa!
I fråga om energipolitiken är det inte bara modera-
terna, det är den samlade fackföreningsrörelsen med
LO i spetsen och det är socialdemokratiska kommu-
nalråd från de kommuner som har elintensiv industri
som har gjort gemensamma utspel för att hejda denna
fullständigt vanvettiga energipolitik som är på väg att
förverkligas. Att stänga en Barsebäcksreaktor, att
tvinga ett privat företag att lägga ned lönsam verk-
samhet, är i alla avseenden ett enormt misstag som
håller på att begås i vårt land.

Anf. 126 LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! Vi är nog överens om att den bästa
tryggheten är att ha ett arbete. Det är naturligtvis ett
problem i dag att arbetslösheten kostar kanske 155
miljarder och att vi samtidigt tillåter oss att ha för få
människor i vård och omsorg. Det vore intressant att
få veta om även Karin Falkmer anser att de jobb som
behövs här kan likställas med terapiarbete.
Vad gäller skatter är jag naturligtvis inte insatt i
just den här odlingen som Karin Falkmer tar upp.
Naturligtvis innebär skatter att det skapas problem på
vissa områden. Men jag tror ändå att det finns andra
frågor som företagen, framför allt småföretagen, ser
som viktigare. En sådan fråga är just sjuklöneperio-
den, som slår stenhårt om man har otur vid anställ-
ningar. Här kan man fråga sig varför inte moderaterna
är beredda att driva detta vidare, så att de små företa-
gen slipper sjuklöneperioden.
Barsebäck är ett privat företag som stängs av
statsmakterna genom riksdagbeslut. Ett av problemen
har varit att vi har tillåtit den här viktiga verksamhe-
ten, som kärnkraftsindustrin är, att ligga i privata
händer.

Anf. 127 KARIN FALKMER (m) replik:
Herr talman! Lennart Beijer vet lika väl som alla
andra i denna kammare och de som lyssnar på denna
debatt att uttrycket terapiarbete inte handlade om de
viktiga jobb som de människor har som sköter sjuka
och gamla eller jobbar i skolor. Det handlade om att
ta 100 000 arbetslösa och pytsa ut dem i kommunerna
för att de skulle få sysselsättning. Det är ett nedvärde-
rande av de viktiga arbeten som sker inom vård, om-
sorg och skola.
Beslutet i Sveriges riksdag om energipolitiken är
lika idiotiskt trots att det har fattats av en majoritet.
Det är någonting som kommer att skada Sverige. Det
kommer att skada de regioner i landet som egentligen
har de svåraste förutsättningarna att skapa nya jobb.
Det är därför som det samlade näringslivet, den sam-
lade fackföreningsrörelsen och de socialdemokratiska
kommunföreträdarna för de här kommunerna protes-
terar gemensamt med enstämmig röst.

Anf. 128 LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är bra att få höra
Karin Falkmer reda ut frågan om terapiarbete och
vilket som är vilket. Karin Falkmer tycker tydligen
också, som jag, att det är viktiga och riktiga jobb
inom vård och omsorg. Eftersom jag tror att vi utgår
från samma verklighet och att vi i dag vet om att det
fattas människor, det fattas händer i vård, omsorg och
på skolområdet tycker jag att det vore mycket intres-
sant att få veta, för det har jag inte hört förut: Är mo-
deraterna med på att satsa ytterligare resurser för att
åter få upp personaltätheten i de här verksamheterna?

Anf. 129 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Herr talman! Jag skall kommentera vissa av de
frågor som det här betänkandet berör. Miljöpartiet de
gröna kommer i andra sammanhang att ytterligare
kommentera vår syn på näringspolitik.
Miljöpartiet de gröna tror att en förkortning av ar-
betstiden är den viktigaste strukturella förändringen i
Sverige, som kommer att leda till bättre livskvalitet
och bättre villkor för människor vad beträffar jäm-
ställdhet. Vi är mycket oroade av den nyfattigdom
som sprider sig och tror att arbetslösheten framför allt
kommer att klaras via arbetstidsförkortningen, men
inte enbart den vägen.
I takt med att frihandeln världen över, inte minst
inom EU och OECD, tillmäts allt större betydelse
både som medel och som mål, är det väsentligt att
som motvikt i diskussionen diskutera oönskade effek-
ter av frihandelns olika regelverk på internationell och
nationell nivå.
Vad gäller avregleringar i Sverige vill vi anföra
följande. Med en stor förståelse för att de regelverk
som företagare i dag är skyldiga att ta sig an kan vara
alltför betungande - inte minst inom de yrkesgrupper
där särskilda villkor gäller - avvaktar vi Småföretags-
delegationens samtliga rapporter med stort intresse
och hoppas att det finns en samsyn i riksdagen för att
utveckla ett mer lätthanterligt regelverk.
Däremot vill vi understryka följande. Regler skall
avskaffas för att de är överflödiga, för att de inte
fyller någon verklig funktion. Det är viktigt att ha ett
modernt och relevant regelverk för att upprätthålla
legitimiteten, inte minst hos de företag som avses
följa dem. Regler skall däremot inte avskaffas för att
de råkar vara krångliga. Det är möjligt att vissa blan-
ketter numera går att förenkla, men krångligheten i sig
är inte skäl nog att avskaffa en regel så länge den
fyller en för samhället viktig funktion.
Det är därför viktigt att Småföretagsdelegationen
får lämna samtliga rapporter och att förslagen bereds
noggrant utan stress. Någon allmän, av ideologiska
motiv betingad uppluckring av regelverket inom olika
områden, t.ex. arbetsrätten, är därför inte aktuell för
oss. Detta vill vi påpeka med anledning av att de
regler som följer i samband med ökade miljökrav
säkert kan upplevas som krångliga för många enskilda
företagare.
Det som framför allt är viktigt är inte bara att un-
derlätta reglerna för nystartande av företag och existe-
rande företag, utan att skapa en aktuell lagstiftning för
ekonomiska rörelser och aktiviteter såsom kooperativ,
självförvaltning och ekonomiska föreningar som ver-
kar på annat sätt än de traditionella företagen.
Miljöpartiet vill särskilt betona den sociala eko-
nomin som medel och mål och menar att samhället
bör uppmuntra sådana initiativ. Vi tror att delaktighet
och oberoende kan gå hand i hand med varandra inom
de ekonomiska rörelserna. Det är också viktigt att
ägande ges ett ansikte, inte minst med tanke på den
utveckling av koncentration av ägande på många
marknader som sker både nationellt och internatio-
nellt. Mediemarknaden är ett tydligt exempel.
Vi måste allt starkare betona att det finns ett mo-
raliskt ansvar i ägande och för hur det kapital man
investerar förvaltas och hur företaget agerar i övrigt.
Ägandet måste därför bli mer synligt.
Vi återkommer till just denna del i den motion vi
kommer att väcka i riksdagen med anledning av rege-
ringens proposition 1997/98:99 om aktiebolagens
organisation.
Det är inte säkert att människors kreativitet och
behov bäst tillgodoses i och med de traditionella
företagens tillväxt. Däremot är det viktigt att de män-
niskor som i dag vill starta ett företag ges rimliga
möjligheter. När det gäller kvinnors initiativ anser vi
att ALMI i större utsträckning bör stödja kvinnliga
företagare, och låntagares egeninsats bör minskas från
50 till 25 %. Det måste också ses i ett historiskt per-
spektiv. Kvinnor har traditionellt sett inte bara haft
lägre inkomster och ett löneglapp som fortfarande
lever kvar, utan även mindre förmögenheter och
mindre privat ägande. För att öka andelen kvinnliga
företagare bör staten vara mer aktiv och ytterligare
underlätta nystartande. Vi tror just att en minskning
av egeninsatsen till 25 % vore ett viktigt delmål - mot
bakgrund av den historiska beskrivning som har getts.
När det gäller utförsäljning av vissa statliga före-
tag vill vi påpeka att för Miljöpartiet de gröna finns
ingen ensidig ideologisk vilja att dogmatiskt hålla oss
vid en enda väg. Det kan i de fall det finns ett sam-
hällsintresse i att en viss verksamhet upprätthålls på
ett särskilt sätt, t.ex. myndighetsfunktioner, vara befo-
gat att ett företag behålls i statlig ägo om det intresset
inte kan tillgodoses på annat sätt. Det avgörs dock av
själva verksamheten.
Statligt ägande är i sig ingen väg för oss att styra
samhället på. Inte heller bör staten ha dubbla roller
som både ägare och myndighet där det går att undvi-
ka. Självklart skall olika verksamheter påverkas av
lagar och regler och inte av statliga aktörer på den
öppna marknaden.
Telias framtida ägande är därför en öppen fråga
för oss i Miljöpartiet. Vi får, liksom resten av riksda-
gen, anledning att återkomma till den frågan när re-
geringen avlämnar sin proposition - när det nu blir.
Vi avvisar således bestämt Moderaternas utför-
säljningslista och menar att statliga företags eventuel-
la utförsäljning måste ske efter enskild prövning av
varje företags situation på marknaden. Vi måste an-
passa ägandet till naturliga monopol och upprätthålla
dessa. De tankar som understryks i de borgerliga
motionerna om folkaktier vid utförsäljning av vissa
statliga företag är däremot för oss intressanta. De
måste kopplas till en aktuell lagstiftning som upprätt-
håller folkaktiekonstruktionen under en längre tid.
Vi vill även bestämt avvisa alla tankar på att pri-
vatisera ägande av sådana företag som förvaltar natur-
resurser, vars hämningslösa exploatering skulle ge
mycket allvarliga konsekvenser för framtida genera-
tioner.
Miljöpartiet har en positiv inställning till turistnä-
ringen. Det bör betonas. Vi vill gärna att turistnäring-
en i Sverige utvecklas. Men den näringen, liksom
många andra, måste underkasta sig ekologiska och
kulturella hänsyn - inte minst med tanke på att turis-
men ibland inkräktar på känsliga naturområden och
kan bidra till att förändra kulturmiljöer i negativ be-
märkelse. På samma sätt kan turismen ha den motsatta
mer positiva effekten för natur- och kulturvärden.
Miljöpartiet har tidigare motionerat om att Tu-
ristrådets internationella marknadsföring skall stärkas
ekonomiskt, just för att utomlands framhäva Sverige
som ett natur- och kulturland. Vi menar att det visst
går att kombinera en positiv inställning till turistnä-
ring och samtidigt framhäva dessa värden. Detta ut-
vecklas närmare i en reservation. Vi står givetvis
bakom alla våra reservationer, men yrkar för tids
vinnande bifall endast till reservation nr 4.

Anf. 130 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Herr talman! Näringspolitikens utformning har
kommit att diskuteras mycket intensivt under den
senaste tiden - som flera talare påpekat tidigare. Or-
sakerna är naturligtvis den oerhört höga arbetslöshe-
ten vi har att brottas med, den svaga ekonomiska
utvecklingen och nu, inte minst, den senaste tidens
diskussioner om att alltfler svenska storföretag över-
väger att flytta sina huvudkontor från Sverige till
länder där man upplever näringsklimatet som mer
gynnsamt för företagen eller för att komma närmare
de största marknaderna.
Det betänkande som vi nu behandlar är ett slags
uppsamlingsheat där näringsutskottet behandlar ett
hundratal yrkanden som rör näringspolitiska frågor.
Samtliga dessa yrkanden avstyrks. Med utgångspunkt
i det kan man fråga sig om allt är frid och fröjd, efter-
som ingenting behöver göras, inga goda idéer finns
presenterade i de hundra yrkandena. Så är det natur-
ligtvis inte.
Vi har stora problem i Sverige för närvarande.
Lennart Beijer sade i sitt inlägg att det finns en pes-
simism bland en del partier som verkar i kammaren.
Man kan välja att bortse från arbetslösheten, den
svaga ekonomiska utvecklingen, från risken att vi
förlorar ytterligare svenska företag från vårt land. I så
fall ser naturligtvis landet betydligt bättre ut. Men om
man vill se sanningen i vitögat och konstatera att vi
har en rekordhög arbetslöshet, vi har brister i syssel-
sättningen, måste vi ändock diskutera problemen.
Arbetslösheten tycks ha bitit sig fast på en oaccep-
tabelt hög nivå. Kostnaderna beräknades nyligen -
som Lennart Beijer nämnde - uppgå till omkring 155
miljarder kronor per år. Effekterna är naturligtvis
förödande för enskilda människor, men också för
landets ekonomi. Detta är ett slöseri utan like. Det
finns alltså pengar som kan användas på ett mer of-
fensivt sätt än att utbetalas till passivt kontantstöd
eller till åtgärder.
Ett annat problem är sysselsättningen i vårt land.
Den har inte varit lägre sedan mitten av 70-talet. En
engelsk ekonom-historiker hävdade nyligen att den
inte har varit lägre sedan industrialismens genombrott.
På ungefär hundra år har sysselsättningen inte varit
lägre än i dag. Det är naturligtvis ett betydande be-
kymmer. Det innebär att allt färre människor skall
försörja alltfler. Nu lever vi i en situation med en
internationell högkonjunktur, men när problemen
kommer tillbaka kommer detta att göra Sverige oer-
hört utsatt.
När man tittar på OECD:s välfärdsliga kan man se
att Sverige har rutschat ned från en tredjeplats 1970.
Jag minns när jag var barn. Då var det Sverige,
Schweiz och USA som tävlade om att vara rikast i
världen. Nu är vi nere på 18:e plats. Det får ju de
svenska OS-insatserna att framstå som oerhört fram-
gångsrika.
Vad gör då regeringen i den här situationen? Sva-
ret är tyvärr: inte särskilt mycket. Vad gör utskottet?
Ingenting mer än att man effektivt sopar undan de
yrkanden som har kommit från andra som inte är fullt
så nöjda med situationen.
Att den svenska politiken har misslyckats råder
det ju inga tvivel om. Det fordras ett radikalt nytän-
kande för att vända utvecklingen.
Ekonomin spelar naturligtvis en stor roll när det
gäller de frågor som jag har nämnt. Vi får mindre
pengar i plånboken. Arbetslösheten blir besvärande,
och statsfinanserna utsätts för mycket stora påfrest-
ningar.
Men bakom alla dessa siffror står enskilda männi-
skor som inte längre har något arbete att gå till. Vi har
nog alla vänner, släktingar, bekanta som år ut och år
in, decennium efter decennium har gått upp tidigt på
morgnarna och packat sin väska för att i ur och skur
ge sig av till en arbetsplats för att där finna en arbets-
gemenskap och göra en insats som bidrar till att ge
livet en mening. Det är då naturligtvis ett rasande hårt
slag om man får beskedet att man inte behövs längre.
Detsamma gäller den unga mannen eller den unga
kvinnan som har gått ut skolan efter många år och
som möts av beskedet: Sorry, du behövs inte här. Det
är verkligen ingen bra start på vuxenlivet.
Vad gör vi då? Ser man tillbaka finner man att det
finns en mängd framgångsrika storföretag. Detta är
unikt i ett internationellt perspektiv. Som exempel kan
nämnas AGA, Volvo, ABB, Alfa Laval, Tetra Pak,
Saab, Atlas Copco, SKF, Sandvik, Ericsson och Ast-
ra. Nästan alla dessa företag bygger på idéer som är
ungefär hundra år gamla. Det var en period i Sverige
när vi låg före. Innovationerna haglade och på dessa
lever vi än i dag. Men det är dagens små och medel-
stora företag som skall bli morgondagens storföretag.
I dag växer inte de små företagen som de borde, och
företag kommer inte till i den utsträckning som vi
skulle önska. Vi måste få till stånd en renässans för
företag och företagare. Det behövs många försök,
varav en del kommer att misslyckas medan andra
kommer att lyckas och bli morgondagens Ericsson,
Astra, SKF eller vad det nu kan vara.
Politiken måste alltså inriktas på att ge goda förut-
sättningar för nya och växande företag. Nya företag
skapas enbart när enskilda människor finner det vara
mödan värt att starta ett företag i liten skala eller att
utveckla en befintlig verksamhet. Då gäller det för
politiken att sänka trösklarna och undanröja hindren.
En riktig politik ger förutsättningar för fler jobb.
Jag tror inte - som här har föreslagits tidigare - att
vägen är att vi skall arbeta mindre eller att vi skall
fördela arbetslösheten oss emellan. Jobb finns, jobb
måste utföras och med rätt politik går det att få fram
fler jobb i Sverige.
Till en del handlar det om attityder till företagan-
de. Där finns det mycket att göra för att skapa en mer
positiv stämning kring företagandet.
Det behövs stabila spelregler, som vi har resonerat
om många gånger tidigare.
Statens roll måste klargöras. Detsamma gäller na-
turligtvis att kommunernas roll som domare, inte som
spelare, på en marknad måste klargöras.
Vi måste ha skatteregler som inte konsekvent
missgynnar investeringar i företag i förhållande till
riskfritt banksparande.
Vi måste satsa mer på utbildning, införa utbild-
ningskonto och lärlingssystem, för att få in ungdomar
inte minst i industrin.
Vi måste få en arbetsrätt som är bättre anpassad
till de mindre företagens förutsättningar.
De absurda reglerna om förtida momsinbetalning-
ar måste bort.
Som flera här har betonat måste vi avbyråkratise-
ra, dvs. införa en regelrätt klappjakt på onödiga regler
och uppgiftslämnande. Under den tid som har gått
sedan vi debatterade näringspolitik senast har ett antal
initiativförsök i utskottet slagits tillbaka, trots stats-
ministerns ord i den här riktningen.
Vi måste också öppna den privata tjänstesektorn
och gynna sparandet.
Politiken skall alltså inriktas på att sänka trösklar-
na och på alla sätt att underlätta för startande och
utvecklande av verksamheter. Politiken kan bidra till
att skapa ett klimat som gör att den dystra utveckling-
en bryts.
Den bild som är ganska pessimistisk för svensk
del går att vända, men då fordras också att politiken
ändras. Som jag sade har det funnits hundra olika
förslag som utskottet har behandlat. Alla har avvisats.
Då kanske regeringen har någonting annat att sätta i
stället, några andra friska förslag som skulle kunna
vända utvecklingen. Annars förefaller det som att man
är nöjd med situationen. På det här området har vi
väntat mycket länge. Antalet förslag från Näringsde-
partementet som riksdagen har att behandla under den
här terminen är inte heller över hövan många.
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till
reservation nr 1. Jag deklarerar också att jag i övrigt
naturligtvis står bakom alla de reservationer som har
en kristdemokratisk beteckning.

Anf. 131 BIRGITTA JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i ut-
skottets betänkande nr 10. Detta betänkande grundar
sig - som har påpekats här tidigare - på ett antal mo-
tioner som inte är direkt relaterade till den budget som
riksdagen antog för det näringspolitiska området i
december 1997.
Diskussionen om det svenska företagsklimatet är
viktig. Ett gott företagsklimat är en avgörande förut-
sättning för att vi skall kunna klara de svåra uppgifter
som vi har tagit på oss, nämligen att halvera den öpp-
na arbetslösheten före sekelskiftet. Därefter skall vi gå
vidare mot full sysselsättning.
För att vi skall lyckas krävs fler jobb i det privata
näringslivet. Därför har vi socialdemokrater under de
senaste åren fattat en rad beslut och genomfört en rad
förändringar för att stärka svenskt näringslivs förut-
sättningar för att växa och utvecklas.
Utvecklingen under 90-talets första hälft visar utan
tvivel att det går bättre för svenskt näringsliv i dag.
Sysselsättningen i den privata sektorn stiger. Produk-
tionen växer. Investeringarna ökar. Produktiviteten är
fortsatt hög. Nyföretagandet är rekordartat, och anta-
let konkurser har minskat. Mycket har blivit bättre.
Svenskt näringsliv har vind i seglen. Men åtskilligt
återstår för att Sverige återigen skall bli bäst i den
internationella tillväxtklassen när det gäller syssel-
sättning och välfärd.
Men nu tar vi klivet från den akuta fasen med
budgetsanering till fasen där vi långsiktigt skall skjuta
in Sverige på en högre tillväxtbana. Handeln mellan
världens länder ökar stadigt. Den växer i dag dubbelt
så fort som världsproduktionen. Vårt land är starkt
beroende av en väl fungerande utrikeshandel. Vår
moderna historia har präglats av våra handelsförbin-
delser. En öppen världshandel gynnar näringslivet,
konsumenterna samt tillväxt och sysselsättning. Där-
för driver Sverige sedan länge en konsekvent frihan-
delspolitik som de flesta partier i Sveriges riksdag
också är eniga kring.
Småföretagspolitiken har kommit att hamna i fo-
kus under denna mandatperiod. Sverige behöver både
små och stora företag för att upprätthålla en stark
ekonomi och en politisk handlingsfrihet. Det behövs
såväl tjänsteföretag som livskraftiga industriföretag.
De stora industriföretagen spelar en central roll för
ekonomin. Där finns en betydande del av landets
produktion, sysselsättning och export liksom största
delen av landets investeringar i kunskap, forskning
och utveckling.
Många av de mindre företagen är avknoppade från
större företag. Samtidigt har det visat sig att de små
företagen genom sin flexibilitet spelar en avgörande
roll för förnyelsen av näringslivet. De svarar för en
större del av sysselsättningsökningen i en högkon-
junktur och en mindre del av minskningen i nedgång-
sperioder.
En viktig del för den socialdemokratiska närings-
politiken är att genomlysa de problem och möjligheter
som finns i de mindre företagen. Små och medelstora
företag har inte samma förmåga och resurser att själva
utveckla teknologi, investera i kunskap, inhämta och
bearbeta information. Att skaffa kapital för att driva
och utveckla verksamheterna är också mer besvärligt
för den som är entreprenör och för den som driver ett
mindre företag. Olika företagsformer har också olika
problem. Ett intressant, utvecklingsbart område är
nykooperationen.
Regeringen presenterade den 9 mars en proposi-
tion som handlar om tillväxt för arbete och välfärd,
som vi senare under våren får möjlighet att debattera i
denna kammare. Men redan nu vill jag lyfta fram ett
par viktiga bitar.
Näringspolitiken behöver anpassa sig till de regio-
nala och lokala förutsättningarna och behoven. En
effektiv regional näringspolitik som ses utifrån varje
regions speciella förutsättningar bidrar till en hållbar
ekonomisk tillväxt som ger fler och växande företag
och också fler jobb. Närings- och regionalpolitiken
skall ges en ny inriktning.
Företagsstöden skall göras mer flexibla för att
bättre kunna anpassas till regionala och lokala förut-
sättningar. Stabila spelregler både för företagen och
deras anställda är nödvändiga.
Tillgången till utbildning på olika nivåer är viktig
i landets alla delar. Den är viktig för den enskilde
samhällsmedborgaren och också för företagen. De
högskoleplatser som vi tidigare har beslutat om är en
viktig del för framtiden. Kunskapslyftet gör att många
fler blir beredda att ta klivet in i framtidens arbete.
Satsningar inom IT-området kommer att gynna till-
växten i vårt samhälle.
Detta är exempel på satsningar från samhällets
sida, med icke lånade pengar, som gör att många fler
blir rustade inför framtiden. Detta är också exempel
på kostnader som samhället skall stå för och som
kommer företagen till del genom en välutbildad ar-
betskraft.
Som jag inledningsvis redogjorde för är de all-
männa förutsättningarna för företagandet i Sverige
goda. Räntan har sjunkit kraftigt, vilket har gynnat
både företag som investerar och hushållens köpkraft.
När hushållens köpkraft ökar är det ofta hemmamark-
nadsindustrin som blir gynnad. Inflationstakten har
växlat ned, och ett mycket mätbart resultat av detta är
de låga och ansvarsfulla löneavtalen som har slutits
mellan parterna på arbetsmarknaden.
Vad som är avgörande för en socialdemokratisk
näringspolitik är att den måste ses mot bakgrund av
det ekonomiska läge vi har i landet. Stramheten måste
även i framtiden finnas inom finanspolitiken, för det
är då den ger låga räntor och låg inflation. Balans i
offentliga finanser måste nås och upprätthållas.
Mot den bakgrunden är de många kraven i de mo-
tioner som vi nu behandlar i detta betänkande inte
enkla att tillfredsställa: Kvinnolån, riskkapital, sats-
ning på kooperativa företag, såddfinansiering, enklare
skatteregler, mer pengar till turism, stöd till uppfinna-
re och teknikspridning, satsning på design - ja, listan
kan göras ännu längre.
Jag ser det som positivt att det är många som har
ett starkt engagemang i frågor som rör företagandet.
Vi tillhör olika politiska partier, och självfallet vill vi
lösa frågorna på olika sätt. Jag har försökt att undvika
att redovisa statistik i de olika frågorna som rör före-
tagande och näringsliv, för vi väljer den statistik som
passar våra syften. Min och Socialdemokraternas
grund för vad som görs eller inte görs styrs av de
ekonomiska ramarna, vilket gör att vi inte ökar budge-
tunderskottet.
En fråga som alltid kommer upp, både i riksda-
gens kammare och ute i landet, är krångel, byråkrati
och orättvisa skatter. Regeringen tillsatte hösten 1996
en småföretagsdelegation som fick i uppgift att föreslå
regelförändringar. I regeringens småföretagsdelega-
tion ingår ledamöter från olika delar av samhället. Där
finns representanter för företagarna, Riksskatteverket
och Industriförbundet. Den fackliga delen finns också
representerad.
I december 1997 kom den första rapporten som
innehåller 26 olika förändringsförslag som kan inne-
bära förenklingar för företagandet. Delegationen har
sitt mandat fram till sommaren. Ytterligare rapporter
kommer på viktiga områden. Småföretagens tillgäng-
lighet till myndighetsinformation, långsiktiga system
för färre regler, kompetensutveckling i småföretag,
förenklingar av befintliga regler, riskkapitalförsörj-
ning och social ekonomi är några av de frågor som
kommer att redovisas av småföretagsdelegationen.
Detta gör naturligtvis att man, när det gäller ett antal
motioner där det inte finns en budget relaterad, kan
vara lätt raljant och säga att vi avslår alltsammans.
Men det är inte på dessa grunder vi har avslagit mo-
tioner, utan det är på grund av att förslag kommer att
presenteras i senare ordningar.
Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.

Anf. 132 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Jag skall börja med att instämma i
Birgitta Johanssons deklaration att det svenska före-
tagsklimatet är viktigt. Jag instämmer också i frihan-
delns betydelse. Där ser vi värdet av att Sverige som
ett litet exporterande land kan ge sina företag möjlig-
het att få nytta av frihandel. Där är vi överens.
Men sedan har Birgitta Johansson gjort någon
form av glädjebeskrivning för oss här i kammaren.
När jag gick hit gick jag genom tidningsrummet. Då
fastnade min ögon på Dagens Industri. Jag vill bara
ställa samma fråga till Birgitta Johansson som Dagens
Industri ställer: Hur kan jobben vara så få om politi-
ken är så bra? Trovärdigheten brister. Verkligheten
talar sitt tydliga språk.
När det gäller småföretagsdelegationen och av-
vecklingen har ju småföretagsdelegationen nu lagt
fram 26 förändringsförslag om vilka vi från mitt parti
säger: Bra! Genomför dem, och gör det nu! Nu berät-
tar Birgitta Johansson att det skall komma fler rappor-
ter från småföretagsdelegationen. Men det är ju inte
viktigt för företagen att det kommer rapporter och
förslag, utan det som är viktigt för de mindre företa-
gen och vad de väntar på är ju att det skall komma
beslut i denna kammare. Jag vill fråga Birgitta Jo-
hansson: Kommer det beslut i denna kammare som
innebär konkreta avregleringsförslag före valet? Eller
skall ni använda er av en bluff i valrörelsen, säga att
ni har en massa rapporter och försöka förespegla
företagen att det skall ske någonting på detta område
som inte görs?

Anf. 133 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att det är positivt att Karin
Falkmer pekar på att vi är överens i ett par frågor.
Karin Falkmer ställde i sitt inledningsanförande en
fråga till mig om de dramatiska förändringarna, om vi
som socialdemokrater inte visste om dem och annat.
Jag vill verkligen understryka för Karin Falkmer att
nog är vi medvetna om den dramatiska förändring och
process som sker. Men egentligen kan jag ställa frå-
gan till Karin Falkmer om hon och Moderaterna är
medvetna om den förändringsprocess som sker i sam-
hället. Vi vet att fler länder ute i Europa har en soci-
aldemokratisk regering. Den förändringen beror sä-
kert på att man vill ha en annan politik än den som
Karin Falkmer förespråkar när det gäller förenklingar,
avregleringar och annat. Förhållandet är detsamma
också i Sverige.

Anf. 134 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Nu börjar det bli riktigt roligt. De för-
ändringar som är absolut nödvändiga och som vi
moderater förespråkar är det som Birgitta Johanssons
partikamrat i England Tony Blair står för. Det är det
nya Labour som talar om sänkta skatter, förenklingar
för företagen, osv. Hade Göran Perssons regering
anammat Tony Blairs politik i Sverige skulle de
svenska företagen och jobben få en helt annan verk-
lighet att arbeta i.
Jag kan ta ett exempel på bristen på konvergens
mellan de vackra orden som socialdemokraterna har
och den verklighet som de sedan förverkligar i denna
kammare. Det förslag som vi nu lägger fram i reser-
vation 5 innebär inte att budgeten påverkas. Det inne-
bär bara att vi anammar det förslag som Göran Pers-
son själv presenterade i massmedierna.
Det är ett förslag som vi har presenterat i våras.
Det innebär att de regler som inte har varit i bruk i ett
antal år helt enkelt tas bort från agendan för att lätta
ryggsäcken för de mindre företagen.
Jag vill fråga Birgitta Johansson: Är socialdemo-
kraterna i kammaren i dag beredda att rösta för reser-
vation 5 för att därmed markera att det ligger någon-
ting bakom de vackra orden från statsministern och
från utskottets majoritet i betänkandet?

Anf. 135 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Karin Falkmer fortsätter på skatte-
sänkningsvägen. Det skulle vara väldigt intressant att
få veta hur det skall gå till att följa skattesänkningsvä-
gen.
Ibland kan man också behöva få veta att någonting
har gjorts i Sverige. Vi har sänkt arbetsgivaravgifter
för de små företagen. Det är väl ändå något som har
skett, även om det tydligen inte är tillfredsställer Ka-
rin Falkmer.
Hade vi fortsatt den inslagna vägen, som Karin
Falkmer tidigare pekade på att den borgerliga rege-
ringen följde, hade vi kanske varit i händerna på valu-
tafonden och på andra internationella organ. Det hade
inneburit att vi fått låna till får välfärd. Socialdemo-
kraterna är inte beredda att låna till välfärd.

Anf. 136 GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Vi har berört arbetslösheten litet
grand. I dag kom Konjunkturinstitutet med sin rapport
där man räknar med att den öppna arbetslösheten
kommer att befinna sig på omkring 6 % år 2000, den
tid när socialdemokraterna siktade på att den skulle
vara 4 %.
Men det var egentligen inte det jag tänkte säga.
När Birgitta Johansson höll sitt anförande talade hon
om att nyföretagandet ökar. Om man tittar på statisti-
ken kan man se att år 1996 tillkom 28 000 nya företag
om man räknar de företag som har en omsättning på
minst 30 000 kr. Det är väldigt litet. Det går inte att
försörja någon anställd på 30 000 kr.
Räknar man de företag som har en omsättning på
över 300 000 kr, vilket fordras om man skall kunna
leva på den lön man får, tillkom 12 000 nya sådana
företag. Samtidigt gick 10 000 företag i konkurs un-
der 1996. Totalt blir det ett nettotillskott på 2 000
företag när man rensar statistiken från de företag som
kan sägas vara skattemotiverade hobbybolag som
människor inrättar för extraknäck osv. Det är dystert.
Om detta kan man antingen säga att det inte är nå-
got stort problem och att vi grejar det här ändå, eller
också konstaterar man att detta är ett fantastiskt stort
problem med tanke på framtiden eftersom vi behöver
nya företag.
Jag skulle vilja ha Birgitta Johansson att säga nå-
gonting om detta. Hur skall vi ändra en situation där
det i stort sett inte tillkommer några nya företag, när
vi alla säger att småföretagen är framtidens melodi
och det som skall bidra till att lösa våra bekymmer?

Anf. 137 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Precis som jag sade i mitt inlednings-
anförande kan vi med olika statistik bevisa nästan vad
som helst. Det var mot den bakgrunden som jag und-
vek att använda mig av en mängd siffror.
Jag måste som företrädare för Socialdemokraterna
få svar på en fråga från Göran Hägglund. Han sade i
sitt inledningsanförande att den svenska politiken har
misslyckats. Har inte någon annan någon skuld i detta
om det skulle vara ett misslyckande? Har den tidigare
borgerliga regeringen som fanns mellan 1991 och
1994 ingen skuld?

Anf. 138 GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Jo, den självklart en del i skulden lik-
som alla regeringar som har suttit i modern tid har en
del i skulden. Men nu är det ändå så att det är Social-
demokraterna som är i regeringsställning och som har
makt och myndighet att ändra situationen. Oppositio-
nen har det uppenbarligen inte.
Nu struntar jag i statistiken. Jag nämner inga siff-
ror, precis som Birgitta Johansson. Jag säger i stället
så här: Är Birgitta Johansson nöjd med dagens situa-
tion? Om inte, vad skall vi göra för att få till stånd fler
nya företag? Behövs det några ändringar när det gäl-
ler skatter? Behövs det några ändringar när det gäller
krångel och byråkrati? Hur länge skall vi behöva
vänta på åtgärder som kan ändra den situation som jag
inte tror att Birgitta Johansson är nöjd med?

Anf. 139 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller att ändra regler för att
minska krångel och byråkrati, som Göran Hägglund
talar om, kommer ett förslag i den proposition som
presenteras för riksdagen den 14 april. Det har gjorts
på grundval av det som Småföretagsdelegationen har
gjort fram till i december 1997.
Det andra som småföretagsdelegationen har upp-
drag att göra och arbetar med fram till juni månad kan
självklart inte komma fram till årets riksdag utan får
vänta till höstriksdagen. Jag hoppas att vi där fortsatt
kan lägga fram förslag i en positiv riktning. I den
delen har jag gett ett klart besked.
Jag kan också ge det klara beskedet att självklart
är inte någon nöjd med att vi inte har klarat arbetslös-
heten bättre i Sverige. Det är allas vårt ansvar. Jag
skyller inte på någon i den delen. Men det går inte att
bortse från att det inte bara är i Sverige som den finns.
Hela Europa har stått inför lågkonjunkturer.
Jag hoppas verkligen att vi alla kan hjälpas åt att
dra åt samma håll. Det skall ske med kompetenta
människor, mer utbildning och mer av vad samhället
förmår i form av infrastruktur, IT-utvecklingar och
annat som gör att människor blir mer beredda och
rustade på ett bättre sätt för att kunna ta ett arbete och
skapa den kreativa miljö som är helt nödvändig för
företagare både inom den privata sektorn och inom
den offentliga sektorn.

Anf. 140 TORSTEN GAVELIN (fp): replik
Fru talman! Birgitta Johansson lät i sitt anförande
väldigt belåten med läget på arbetsmarknaden. Nu
under replikskiftet har positionen förändrats något
och bilden är inte lika glättad. Hon sade att det är
bättre nu än i början på 90-talet. Sysselsättningen i
den privata sektorn ökar, och nyföretagandet är re-
kordartat. Jag måste ställa en enkel fråga till Birgitta
Johansson. Anser Birgitta Johansson att läget på ar-
betsmarknaden nu är bra?
Den sysselsättningsökning som Birgitta Johansson
hänvisar till är ojämn, ryckig och svag. Om man tittar
på ökningstakten är den nu 3 000-4 000 per månad.
Men om man ser till början av 90-talet - Birgitta
Johansson menade förmodligen den borgerliga rege-
ringens period - var ökningstakten i sysselsättningen
under våren och sommaren 1994 dubbelt så hög.
7 000-9 000 nya jobb skapades per månad.
Nyföretagandet är rekordstort, säger Birgitta Jo-
hansson, men antalet egenföretagare minskar. Under
de månader som har gått av detta år har egenföreta-
garna totalt sett minskat med 15 000.
När Göran Persson säger att vi skall ha 100 000
nya egenföretagare har antalet egenföretagare netto
minskat med 15 000 under dessa månader. Det är ju
ingen vidare bra start. Anser Birgitta Johansson att
läget på arbetsmarknaden verkligen är bra?

Anf. 141 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag sade inte att läget på arbetsmark-
naden var bra i mitt inledningsanförande. Jag utveck-
lade detta i ett inlägg till Göran Hägglund. Jag pekade
då på att jag inte var nöjd. Men vårt mål med att hal-
vera den öppna arbetslösheten fram till år 2000 står
fast för socialdemokratin.
Jag lyssnade också mycket noggrant på vad Tors-
ten Gavelin pekade på. Han talade bl.a. om att pumpa
in statliga pengar i dödsdömda sektorer. Det kanske vi
tidigare har roat oss med, och det har i så fall både
borgerliga och socialdemokratiska regeringar gjort
tidigare.
Torsten Gavelin pekade också på ALU, API och
annat som finns på arbetsmarknaden. Jag vill ställa en
fråga till honom. Vad gjorde den borgerliga regering-
en för olika arbetsmarknadspolitiska insatser?

Anf. 142 TORSTEN GAVELIN (fp) replik:
Fru talman! Birgitta Johansson erkänner nu att hon
inte är nöjd med läget på arbetsmarknaden. Det är ju
alltid något. Jag är oerhört bekymrad över läget på
arbetsmarknaden.
Birgitta Johansson upprepade denna mantra, att
målet om den halverade öppna arbetslösheten ligger
fast. Vad hjälper det att ha ett mål som ligger fast om
ni inte tar varje chans som erbjuds att förbättra läget
och att göra insatser? Jag måste konstatera att Social-
demokraterna tyvärr inte lyssnar på dem som skall
skapa dessa nya jobb, nämligen företagarna. Om ni
hade lyssnat på dem hade ni bland dessa 100 förslag
som finns i detta betänkande hittat en lång rad viktiga
saker som ni nu hade kunnat genomföra för att för-
bättra för företagarna och för att öka möjligheterna
för företagarna att anställa fler och för att öka möjlig-
heterna för dem som är intresserade av att starta egna
företag.
Låt mig bara nämna ordet Barsebäck. Det är verk-
ligen det stora och tydliga exemplet på att Socialde-
mokraterna med sina stödpartier inte lyssnar på före-
tagarna.

Anf. 143 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Torsten Gavelin ondgör sig över att vi
bara har mål för att halvera arbetslösheten. Då är det
mycket beklagligt att Torsten Gavelin inte har förstått
att det för att uppnå de mål som givetvis står fast är
det viktigt med sunda statsfinanser och lägre räntor.
Räntorna har betytt otroligt mycket för den som är
småföretagare.
På hela kompetensområdet har vi satsat och kom-
mer fortsatt att satsa. Sverige skall ju konkurrera med
kunskaper och inte med låglönejobb. Vi skall också
bli ett föredöme när det gäller det hållbara samhället.
Vi går ju mot ett kretsloppssamhälle där miljöpoliti-
ken kommer att spela en viktig roll i framtidens arbe-
te. Detta satsar vi pengar på. Vi satsar också pengar
på att vi skall bli brobyggare till världen inom hela
Östersjöområdet. Har Torsten Gavelin inte märkt
dessa frågor tidigare?

Anf. 144 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Jag har två frågor, en kort och en litet
längre till Birgitta Johansson.
Den första gäller att vi alla är överens om att
hemmamarknaden är viktig för att vi skall kunna få
bukt med arbetslösheten och öka sysselsättningen. Jag
nämnde förut att jag ser med litet oro på att vi till
överdrift bekämpar en inflation som knappast finns.
Jag skulle vilja veta hur Birgitta Johansson ser på
detta problem. Finns det någon risk, som jag har be-
dömt det, att man går för hårt åt just inflationsbe-
kämpningen?
Den andra frågan gäller att alla säkert är överens
om att det vore bra med fler anställningar i den priva-
ta företagsamheten. Men med anledning av den här
rapporten i dag som visar att kostnaden för arbetslös-
heten ligger på 150 miljarder undrar jag om Birgitta
Johansson delar uppfattningen att man i det läget ändå
borde gå in och se till att de luckor som finns i vård,
omsorg och skola täpps till omedelbart.

Anf. 145 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Till Lennart Beijer vill jag säga att
den väg som valts när det gäller låga räntor och låg
inflation är viktig för att Sverige skall kunna lyckas
med ett bra företagsklimat och med ett bra klimat
inom den offentliga sektorn. De pengar som riksdagen
tidigare har anvisat för vård och omsorg ute i kom-
munerna är otroligt viktiga för att vi skall kunna få ett
sådant samhälle som vi alla tycker är värdigt.

Anf. 146 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Jag tror att vi är överens om att det är
bra att vi har fått ned inflationen och därmed också
fått ned ränteläget ordentligt. Min oro gäller mest att
vi kanske drar vidare för hårt, att vi går för långt i
själva inflationsbekämpningen. Och vi vet alla att det
inte påverkar sysselsättningen särskilt väl.
Om vi hade att välja mellan att sätta arbetslösa
människor i privata företag eller i den offentliga sek-
torn skulle nog de flesta av oss sätta de flesta i de
privata företagen. Men när det nu är litet trögare in-
nan vi kommer så långt och när arbetslösheten kostar
så mycket är frågan om vi ändå inte skall se till att det
inte blir något snack om att det fattas människor, fler
händer, i vården och skolan. Det är mer den inrikt-
ningen som jag skulle vilja ha klara belägg för från
Birgitta Johansson.

Anf. 147 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag vill fortsätta och säga något mer
om inflationen. Inflationstakten har ju växlats ned i
hela Europa. Det tycker jag är bra, eftersom det är till
Europa som vi exporterar våra varor. Då får vi jäm-
förbara förhållanden, vilket är otroligt viktigt.
När det gäller fler händer inom vården, tror jag att
vi alla är överens om att det måste ske en del föränd-
ringar. Detta kommer riksdagen att få möjlighet att
debattera innan riksdagen skiljs åt i juni. Jag hoppas
att alla vill bidra på ett positivt sätt, så att vi kan kän-
na en trygghet inför framtiden i just denna fråga.

Anf. 148 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Vi verkar vara överens om vikten av
ett gott företagarklimat, men medlen för att nå detta
kan nog vara litet olika. Krångel, byråkrati och avreg-
lering har diskuterats mycket. Och det är en oerhört
angelägen fråga. Det gläder mig att höra att det kom-
mer förslag i propositionen den 14 april. Förhopp-
ningen är då att många av småföretagsdelegationens
förslag finns med i denna proposition. Det tror jag är
nödvändigt för att man skall kunna riva hindren och
avreglera. Jag tror att det är både praktiska och psyko-
logiska hinder som ligger i detta.
En fråga som inte har varit uppe till diskussion här
gäller något som finns med i detta betänkande, nämli-
gen livsmedelssektorn. Det är en mycket viktig sektor
som har en svår konkurrenssituation. Gunnar Björck
har gjort en utredning om detta som visar att Sveriges
livsmedelsindustri har ett mycket sämre utgångsläge
än andra länder. Han har också lämnat en rad förslag i
sin utredning. Jag vill fråga Birgitta Johansson om
hon är beredd att medverka till att dessa förslag också
kommer till konkreta beslut.

Anf. 149 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Kjell Ericsson tar upp en mycket vik-
tig fråga, nämligen livsmedelsindustrin. Den utred-
ning som Gunnar Björck har gjort är nu ute på remiss.
Jag hoppas att de remissinstanser som skall lämna
svar på utredningen bidrar med många positiva syn-
punkter som gör att den svenska livsmedelsindustrin
kan få en bra marknad i Sverige men också kunna
komma ut på exportmarknaden, eftersom det är på
exportmarknaden som jag tror att svensk livsmedels-
industri behöver både litet hjälp och stöd.

Anf. 150 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Denna positiva inställning gläder mig
men det gäller hela kedjan, alltså både det svenska
jordbrukets situation och livsmedelsindustrins situa-
tion. Det gäller ju att ha råvaror att hantera. Då be-
hövs det konkurrenskraft inom alla delar av den här
kedjan. Jag hoppas att Birgitta Johansson kan verka
för detta.

Anf. 151 BIRGITTA JOHANSSON (s):
Fru talman! Det svenska jordbruket och hela ked-
jan - precis som Kjell Ericsson talar om när det gäller
bl.a. livsmedelsindustrin - satsas det på; detta för att
ha en hållbar utveckling. Det satsas alltså på mil-
jövänliga produkter. Jag tror att det är med hälsa och
miljö som Sverige skall marknadsföra sig både på
djurhållningsområdet och i livsmedelsindustrin.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)

9 § Utveckling av nya bilmotorer och alternati-
va drivmedel

Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1997/98:NU8
Utveckling av nya bilmotorer och alternativa drivme-
del

Anf. 152 LENNART BEIJER (v):
Fru talman! Näringsutskottets betänkande nr 8 om
nya bilmotorer och alternativa drivmedel är natur-
ligtvis mycket viktigt. Det är ett mycket intressant
betänkande. Vidare är det mycket intressant att vi är
fullt eniga i utskottet. Det borde ge betänkandet extra
stor tyngd. Det är vad vi, naturligtvis, hoppas på.
Det är viktigt att konstatera varför de olika yrkan-
dena inte har tillmötesgåtts fullt ut. Det beror natur-
ligtvis på att en del saker är på gång. Den energiupp-
görelse som vi har träffat gör att alternativa drivmedel
ändå finns med på dagordningen. Någonting kommer
att hända relativt snabbt.
I fråga om nya bilmotorer är det givetvis alltid
bättre om det går att få en frivillig överenskommelse
med den industri som skall sköta jobbet. Det finns
yrkanden i detta sammanhang där man säger sig vilja
pröva lagstiftning på något sätt. Utskottsmajoriteten
tycker dock att en frivillig uppgörelse måste vara
mycket bättre. Självfallet måste det vara så att de
svenska bilindustrierna mycket väl känner att de från
konkurrenssynpunkt måste ligga väl framme. Därför
har man nog i viss utsträckning en förhoppning om att
någonting kommer att hända här. Men det skall er-
kännas att man ibland har undrat varför den svenska
bilindustrin inte vill hänga med i svängarna tillräckligt
fort.
Jag tror att man kommer att göra sitt yttersta. Om
ingenting händer ligger naturligtvis lagstiftning, ex-
empelvis à la Kalifornien, på lut.
Fru talman! Det är ett bra betänkande och jag yr-
kar starkt bifall till hemställan i detsamma.

Anf. 153 HANS HOFF (s):
Fru talman! I näringsutskottets betänkande
1997/98:NU8 behandlas utvecklingen av nya bilmoto-
rer och alternativa drivmedel. Bakom betänkandet står
ett enigt näringsutskott.
Vad gäller de motioner som rör alternativa bräns-
len delar utskottets ledamöter i stort de ambitioner
som ligger bakom motionärernas förslag om insatser
för att få till stånd en ökad användning av alternativa
bränslen. Utskottet konstaterar att ett omfattande
forsknings- och teknikutvecklingsarbete pågår beträf-
fande alternativa bränslen och att frågor som rör al-
ternativa bränslen behandlas i den trafikpolitiska
propositionen.
Vad gäller de motioner där man tar upp frågor om
vikten av att motorfordons energiförbrukning minskar
konstaterar utskottet att det även på detta område sker
ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete.
Dessutom har svensk bilindustri åtagit sig att till år
2005 nedbringa bränsleförbrukningen i nya bilar med
25 % jämfört med 1990 års bilmodeller.
Volvo har som målsättning att år 2000 vara en av
de ledande fordonstillverkare som har de från mil-
jösynpunkt bästa bilarna. Volvo räknar med att 50 %
av Volvo Personvagnars kostnader för produktut-
veckling under de kommande fem åren är relaterade
till åtgärder för att reducera bränsleförbrukningen.
Fru talman! Att utvecklingen i svensk bilindustri
nu kraftfullt går mot produktion av bilar som förbru-
kar mindre energi är inte bara en miljöfråga utan
också en fråga om att svensk bilindustri skall kunna
vara konkurrenskraftig även i framtiden.
Jag yrkar härmed bifall till hemställan i näringsut-
skottets betänkande NU8.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

SfU9 Invandrings- och flyktingfrågor
Mom. 2 (EU och delat flyktingansvar)
1. utskottet
2. res. 2 (fp)
Votering:
245 för utskottet
20 för res. 2
33 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 69 m, 23 c, 1 v, 10 kd
För res. 2: 20 fp
Avstod: 1 c, 16 v, 15 mp, 1 kd
Frånvarande: 19 s, 11 m, 3 c, 6 fp, 5 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 6 (flyktingströmmar och internationell vapen-
handel)
1. utskottet
2. res. 6 (v, mp)
Votering:
271 för utskottet
34 för res. 6
1 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 71 m, 25 c, 19 fp, 10 kd
För res. 6: 18 v, 15 mp, 1 kd
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 15 s, 9 m, 2 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd
Åke Sundqvist (m) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.

Mom. 8 (utlänningslagens asylbestämmelser)
1. utskottet
2. res. 7 (fp, v, mp)
Votering:
253 för utskottet
54 för res. 7
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 71 m, 25 c, 10 kd
För res. 7: 20 fp, 18 v, 15 mp, 1 kd
Frånvarande: 14 s, 9 m, 2 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 9 (förföljelse på grund av kön eller homosex-
ualitet)
1. utskottet
2. res. 8 (fp, v, mp)
Votering:
253 för utskottet
53 för res. 8
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 71 m, 24 c, 11 kd
För res. 8: 1 c, 19 fp, 18 v, 15 mp
Frånvarande: 14 s, 9 m, 2 c, 7 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 14 (ansökan om uppehållstillstånd efter inresa)
1. utskottet
2. res. 13 (fp, mp)
Votering:
251 för utskottet
38 för res. 13
18 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 72 m, 24 c, 9 kd
För res. 13: 1 c, 20 fp, 15 mp, 2 kd
Avstod: 18 v
Frånvarande: 15 s, 8 m, 2 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 16 (arbetskraftsinvandring)
1. utskottet
2. res. 15 (m)
Votering:
202 för utskottet
71 för res. 15
33 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 25 c, 20 fp, 11 kd
För res. 15: 71 m
Avstod: 18 v, 15 mp
Frånvarande: 15 s, 9 m, 2 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 24 (förbud mot verkställighet)
1. utskottet
2. res. 19 (fp, v, mp, kd)
Votering:
244 för utskottet
64 för res. 19
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 72 m, 24 c, 1 kd
För res. 19: 1 c, 20 fp, 18 v, 15 mp, 10 kd
Frånvarande: 14 s, 8 m, 2 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 25 (preskription av avvisnings- och utvisnings-
beslut)
1. utskottet
2. res. 20 (mp, kd)
Votering:
264 för utskottet
26 för res. 20
18 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 72 m, 25 c, 20 fp
För res. 20: 15 mp, 11 kd
Avstod: 18 v
Frånvarande: 14 s, 8 m, 2 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 27 (förtroendeläkare)
1. utskottet
2. res. 22 (v, mp)
Votering:
265 för utskottet
37 för res. 22
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 71 m, 22 c, 16 fp, 10 kd
För res. 22: 1 m, 1 c, 1 fp, 18 v, 15 mp, 1 kd
Frånvarande: 15 s, 8 m, 4 c, 9 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 31 (länderinformation)
1. utskottet
2. res. 25 (v)
Votering:
271 för utskottet
20 för res. 25
15 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 70 m, 25 c, 19 fp, 10 kd
För res. 25: 18 v, 1 mp, 1 kd
Avstod: 1 fp, 14 mp
Frånvarande: 14 s, 10 m, 2 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 35 (familjesplittring)
1. utskottet
2. res. 28 (mp, kd)
Votering:
262 för utskottet
28 för res. 28
18 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 72 m, 23 c, 20 fp
För res. 28: 2 c, 15 mp, 11 kd
Avstod: 18 v
Frånvarande: 14 s, 8 m, 2 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 36 (gömda barn)
1. utskottet
2. res. 29 (c)
Votering:
247 för utskottet
27 för res. 29
31 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 71 m, 1 c, 19 fp, 10 kd
För res. 29: 1 s, 24 c, 1 mp, 1 kd
Avstod: 18 v, 13 mp
Frånvarande: 14 s, 9 m, 2 c, 7 fp, 4 v, 4 mp, 4 kd

Mom. 39 (offentligt biträde vid hörande av barn m.m.)
1. utskottet
2. res. 32 (v)
Votering:
275 för utskottet
33 för res. 32
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 72 m, 25 c, 20 fp, 11 kd
För res. 32: 18 v, 15 mp
Frånvarande: 14 s, 8 m, 2 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 40 (LVU-vård)
1. utskottet
2. res. 33 (fp, mp, kd)
Votering:
241 för utskottet
60 för res. 33
3 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 72 m, 24 c
För res. 33: 18 fp, 16 v, 15 mp, 11 kd
Avstod: 1 c, 2 v
Frånvarande: 16 s, 8 m, 2 c, 8 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SfU10 Socialavgifter
Mom. 1 (allmänna egenavgifter)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (v, mp)
Förberedande votering:
87 för res. 1
33 för res. 2
186 avstod
43 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Marie Wilén (c) anmälde att hon avsett att avstå från
att rösta men markerats ha röstat ja.
Huvudvotering:
203 för utskottet
72 för res. 1
32 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 1 m, 24 c, 20 fp, 11 kd
För res. 1: 71 m, 1 mp
Avstod: 18 v, 14 mp
Frånvarande: 14 s, 8 m, 3 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 6 (hushållstjänster)
1. utskottet
2. res. 7 (m, fp, kd)
Votering:
191 för utskottet
103 för res. 7
6 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 19 c, 11 v, 15 mp
För res. 7: 72 m, 20 fp, 11 kd
Avstod: 2 c, 4 v
Frånvarande: 15 s, 8 m, 6 c, 6 fp, 7 v, 3 mp, 4 kd
Charlotta L Bjälkebring (v) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 8 (vinstandelsmedel)
1. utskottet
2. res. 8 (m, c, fp, kd)
3. res. 9 (v)
Förberedande votering:
132 för res. 8
20 för res. 9
154 avstod
43 frånvarande
Kammaren biträdde res. 8.
Huvudvotering:
163 för utskottet
127 för res. 8
14 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 5 v, 13 mp
För res. 8: 72 m, 24 c, 20 fp, 11 kd
Avstod: 13 v, 1 mp
Frånvarande: 16 s, 8 m, 3 c, 6 fp, 4 v, 4 mp, 4 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU10 Vissa näringspolitiska frågor
Mom. 1 (riktlinjer för näringspolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, kd)
3. res. 2 (c)
4. res. 3 (v)
5. res. 4 (mp)
Förberedande votering 1:
18 för res. 3
15 för res. 4
270 avstod
46 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 2:
29 för res. 2
18 för res. 3
261 avstod
41 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 3:
102 för res. 1
26 för res. 2
179 avstod
42 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
148 för utskottet
103 för res. 1
55 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 2 c
För res. 1: 72 m, 20 fp, 11 kd
Avstod: 22 c, 18 v, 15 mp
Frånvarande: 15 s, 8 m, 3 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 2 (avreglering)
1. utskottet
2. res. 5 (m, fp, kd)
3. res. 6 (c)
Förberedande votering:
100 för res. 5
26 för res. 6
177 avstod
46 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Huvudvotering:
164 för utskottet
101 för res. 5
40 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 18 v
För res. 5: 71 m, 20 fp, 10 kd
Avstod: 25 c, 15 mp
Frånvarande: 15 s, 9 m, 2 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 5 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU8 Utveckling av nya bilmotorer och alternativa
drivmedel
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om samlad votering

På förslag av andre vice talmannen medgav kam-
maren att arbetsutskottets betänkande AU5 och fi-
nansutskottets betänkande FiU13 fick avgöras i ett
sammanhang efter avslutad debatt.

10 § Vissa frågor rörande arbetslöshetsförsäk-
ringen

Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1997/98:AU5
Vissa frågor rörande arbetslöshetsförsäkringen

Anf. 154 INGRID BURMAN (v):
Fru talman! Arbetslöshetsförsäkringen har varit
föremål för en rad förändringar under mandatperio-
den. En del har varit dåligt underbyggda förslag, och
de flesta har slagit hårt mot de arbetslösa. Jag bekla-
gar att den socialdemokratiska majoriteten i det här
betänkandet återigen avslår Vänsterpartiets förslag
när det gäller att rätta till en del av de här försämring-
arna.
I Vänsterpartiet menar vi att arbetslöshetsförsäk-
ringen är en omställningsförsäkring som skall leda
från jobb till jobb. Den som har hamnat utanför ar-
betsmarknaden skall kunna ha en någorlunda säker
försörjning under perioder av arbetslöshet för att
kunna satsa all energi på att aktivt söka arbete eller
delta i någon arbetsmarknadsutbildning för att bygga
upp sin kompetens och återta en plats på arbetsmark-
naden. Det handlar alltså inte om att omställa sig från
en låg försörjning i arbetslöshetsförsäkringen till en
ännu lägre försörjning i andra system, t.ex. socialbi-
drag.
Med vår syn på arbetslöshetsförsäkringen är allt
tal om en bortre parentes, dvs. en bortre gräns för
ersättningen, inte alls relevant. Begränsade ersättning-
sperioder innebär att man lägger ansvaret för arbets-
lösheten på den arbetslöse själv i stället för på situa-
tionen på arbetsmarknaden. Arbetslösheten blir ett
individuellt problem. Tar man sig inte ur den blir
straffet att ersättningen begränsas.
Utskottets majoritet uttalar visserligen i dagens
betänkande att det kan vara olyckligt med en bortre
parentes, men man är inte villig att ställa sig bakom
Vänsterpartiets yrkande om att avvisa de tidigare
beslut om en bortre parentes som riksdagen faktiskt
har beslutat att utreda. Man vill alltså inte klart och
tydligt ta ställning för att ta bort detta.
Detta innebär också att den socialdemokratiska
kongressens beslut om att avvisa den bortre parente-
sen inte får genomslag i riksdagspolitiken. I stället
säger majoriteten att man förutsätter att regeringen
återkommer till riksdagen i frågan. Det innebär i
klartext att hotet om en bortre parentes, som utskottet
faktiskt tidigare beslutat om, i praktiken inte är avförd
från den politiska dagordningen.
Visserligen har man svängt, och det är bra. Tidiga-
re applåderade man nämligen det hela i utskottets
betänkande. Det ser man om man går tillbaka och
läser vad utskottet har sagt. Nu har man börjat resone-
ra som Vänsterpartiet, men det stannar vid orden.
Man avför inte frågan.
Arbetsmarknadsministern har flera gånger uttalat
sig i frågan och sagt att det inte är aktuellt med en
bortre parentes. Men enligt utskottets majoritet är det
tydligen inte dags att avfärda den.
Skall arbetslösa fortsätta att leva med hotet häng-
ande över sig? Vad säger Socialdemokraternas tales-
man Ingvar Johnsson om detta? Jag tycker att det vore
bra om vi i debatten fick ett klart och entydigt besked.
Den bortre parentesen för deltidsarbetslösa är fak-
tiskt redan införd. Majoriteten avstår även den här
gången från att ta bort den.
I en riksdagsdebatt den 14 juni 1995 - det är snart
tre år sedan - som handlade just om försämringarna
för deltidsarbetslösa sade jag följande:
Försämringarna innebär att efter en period skall
deltidsarbetslösa inte få fyllnadsstämpla upp till heltid
trots att de söker heltid. I stället skall det deltidsarbete
man har haft utgöra grunden för ersättning för den nya
perioden. Nivån sänks. Förslaget har precis samma
karaktär som det som en borgerlig regering tidigare
lade fram. Det lägger ansvaret för arbetslösheten på
den deltidsarbetslöse. Fixar du inte arbete under första
ersättningsperioden så minskar man ersättningen.
Förslaget kommer främst att drabba kvinnor, och har
nu drabbat kvinnor. Merparten av de deltidsarbetslösa
är nämligen kvinnor. Regeringen angriper med det här
förslaget de arbetslösa i stället för problemet, dvs. att
vissa arbetsgivare konsekvent väljer att anställa ny
personal på deltid i stället för att utvidga arbetstiden
för redan anställda. De vill helt enkelt ha en obetald
vikariepool som rycker in när behoven uppstår.
Nu, snart tre år senare, finns regeln kvar. Den är
en del av den backlash som drabbar kvinnorna i Sve-
rige, och den är en del av en kvinnofientlig politik.
Det är en särregel som utestänger främst kvinnor,
eftersom det är främst kvinnor som har anställnings-
formen tillsvidareanställd på deltid.
Den utredning som skulle ha sett över den bortre
parentesen i arbetslöshetsförsäkringen skulle med
förtur ha utrett just dessa regler för deltidsarbetslösa.
Nu blir det ingen utredning. Utskottet skriver i stället
att det är angeläget att denna reglering ses över, men
man vill inte lämna något tillkännagivande i frågan.
Det är alltså snart tre år sedan Vänsterpartiet lyfte
fram den här frågan första gången. Men orättvisorna
består. Hur länge till, Ingvar Johnsson? Kan vi få ett
besked om det? Är detta den permanenta lösningen
för Sveriges deltidsarbetslösa kvinnor?
Ersättningsnivåerna i a-kassan sänktes av en bor-
gerlig regering till 80 %. Socialdemokraterna gick
1994 till val på att höja nivåerna. I stället sänkte man
dem till 75 %. Nu har man återställt dem till den bor-
gerligt låga nivån 80 %. I dag är Sveriges ekonomi
sanerad och på väg upp. Skall de arbetslösas ekonomi
vara på väg upp, eller tänker socialdemokraterna
långtidsparkera de arbetslösa på denna borgerligt låga
nivå? Vänsterpartiet har sagt att a-kassan måste höjas
till 85 % i början av nästa mandatperiod för att på sikt
återställas till den 90-procentiga nivån.
Vad säger Ingvar Johnsson till alla arbetslösa?
Skall överskottet i ekonomin användas till att avbetala
statsskulden så att vi kan uppfylla EMU:s konver-
genskrav, eller är det dags för rättvisa även för de
arbetslösa? Kommer Socialdemokraterna att vidhålla
den borgerliga ersättningsnivån på 80 %?
Under åren har arbetsvillkoren för kvalifikation
till a-kassan skärpts. I dag krävs det sex månaders
arbete med minst 70 timmar per månad för att kvalifi-
cera sig till a-kassan. Alternativt finns det en regel om
450 timmar inom sex månader med 45 timmar per
månad. Detta skärpta arbetsvillkor innebär att alltfler
utestängs från möjligheten att kvalificera sig. Det är
lätt att se att det drabbar grupper som har en lös an-
knytning till arbetsmarknaden. Det handlar om ung-
domar, invandrare och kvinnor.
Vänsterpartiet har motionerat om att det är dags
att analysera hur det skärpta arbetsvillkoret slår och
vad det leder till i förhållande till ökat socialbidrags-
beroende samt hur det slår på andra ekonomiska sys-
tem. Utskottet avslår vår motion. Motivet är att man
säger att arbetsvillkoret är väl avvägt. Men varför vill
man inte analysera konsekvenserna av det nya skärpta
arbetsvillkoret och ta reda på hur det faller ut?
Vi menar också att vissa arbetsmarknadspolitiska
medel skall kvalificera till a-kassa. Det måste vara
fullständigt obegripligt att jobba sida vid sida med en
vikarie och själv vara anställd på rekryteringsbidrag.
Man får lön från samma arbetsgivare, alla avtal gäller
för alla, och arbetskamraten kvalificerar sig men inte
den som är anställd med rekryteringsbidrag. Det är
fullständigt obegripligt att man gör den här skillna-
den.
Vi anser också att det är dags att överväga under
vilka förutsättningar långtidsarbetslösa tillfälligt kan
befrias från skyldigheten att stå till arbetsmarknadens
förfogande med bibehållen ersättningsrätt, dvs. att få
möjlighet att ta semester med familjen. I dagsläget har
de flesta långtidsarbetslösa ingen som helst ekono-
misk möjlighet att avstå från ersättning under en eller
två sommarveckor. De tvingas avstå från att besöka
familj och vänner under sommaren när alla andra har
möjlighet att umgås. De får någon form av husarrest i
bostaden året runt för att stå till arbetsmarknadens
förfogande. Jag tror att det är dags att börja fundera
över detta. Det är ingen lätt fråga, men det är någon-
ting som vi måste gå vidare med.
Slutligen, fru talman, en fråga som kan synas vara
av ringa betydelse men som får konsekvenser för de
individer som drabbas. Det handlar om överhopp-
ningsbar tid i a-kassan vid adoption. I dag står det att
tiden är överhoppningsbar från det barnet kommer i
någons vård. Det är inte alltför ovanligt att människor
reser utomlands för att hämta hem sina barn. Då får
man ofta vänta i det främmande landet på rätt stämp-
lar och andra handlingar medan barnet vårdas på
barnhem eller av någon annan. Det är i dag oklart om
den här tiden är överhoppningsbar. Det är oklart
bland handläggarna på a-kassorna, särskilt som det
lever kvar regler om att tid utomlands inte är över-
hoppningsbar. Vi har motionerat om ett förtydligande.
Utskottets majoritet avvisar det. Jag skulle önska att
vi fick ett förtydligande här nu i debatten.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1
och 5.

Anf. 155 BARBRO JOHANSSON (mp):
Fru talman! I mitt anförande kommer jag bara att
anknyta till min motion om inlåsningseffekter på
arbetsmarknaden. Det har blivit resultatet av den
långa avstängningen från a-kassan för dem som själva
säger upp sig. Jag ifrågasätter om det beslutsunderlag
som vi hade för att utöka avstängningstiden var till-
räckligt bra. Bl.a. uppskattade Arbetslöshetskassornas
samorganisation att 10-15 % av de som ansöker om
ersättning från a-kassa är arbetslösa efter att ha sagt
upp sig själva. Så många är det alltså som säger upp
sig själva - ända upp till 15 %.
Det saknas kunskap om hur många av dessa som
skaffar nytt jobb under själva avstängningstiden. Inte
heller vet man hur lång ersättningsperiod denna grupp
har innan de får något nytt jobb. Än mindre vet man
hur många som eventuellt hamnar i långvarig arbets-
löshet. Vi i Miljöpartiet tycker att det borde ha funnits
en samlad bild av detta innan man fattade beslutet
förra året.
I nuläget saknas fortfarande kunskap om det här
problemet och om den förlängda avstängningsperio-
dens inlåsningseffekter. Detta är också en brist enligt
Arbetslöshetskassornas samorganisation. Miljöpartiet
efterlyser en utredning om detta så att man kan kart-
lägga effekterna.
De som ansöker om a-kasseersättning efter egen
uppsägning har minskat i antal. Det kan man se. Det
tolkar man så att de som har haft de ekonomiska möj-
ligheterna eller som har vågat fatta besluten antingen
har gjort det genom att säga upp sig snabbt innan
beslutet om förlängd avstängningsperiod fattades eller
också har de ändå vågat fatta beslutet.
Kvar finns de som av olika anledningar inte vågar
säga upp sig, och de mår väldigt dåligt. Arbetslivsin-
stitutet har tittat på detta. Den förra undersökningen
som professor Gunnar Aronsson gjorde säger att den
grupp som inte vågar säga upp sig mår väldigt dåligt.
Det har man sett. Det är 28 % av de fast anställda som
inte anser att de jobbar i sitt önskade yrke. Nu har ju
Gunnar Aronsson kommit med en ny undersökning.
Den visar att det mest är kvinnor som inte vågar säga
upp sig. Enligt den här forskningen får dessa männi-
skor psykosomatiska problem i form av ont i huvudet,
trötthet och nedstämdhet.
Om man ser detta i relation till regeringens ar-
betslinje, kan man se att de här reglerna skulle stimu-
lera till arbete. Den förlängda avstängningsperioden
blir då kontraproduktiv. De som har arbeten som de
vill ta sig ifrån jobbar allt sämre, och de arbetslösa
som skulle kunna träda in i stället mår dåligt av fort-
satt arbetslöshet.
Fru talman! Jag tycker att de hårda avstängnings-
reglerna i dag är förkastliga. Bl.a. kan man se att detta
naturligtvis leder till produktivitetsförluster i ekono-
min eftersom så många som 28 % är felplacerade.
Med en marknadsattraktiv utbildning har man möjlig-
het att byta, och då har man självfallet de bästa förut-
sättningarna att kunna gå direkt till en ny anställning.
Men nu är det så att 25 % av denna grupp inte vågar
göra detta på grund av rädsla för principen om sist in
- först ut. Jag tycker inte att det behöver motsäga
tesen om inlåsningen som jag har nämnt förut. Det är
snarare en annan aspekt på frågan. Det bekräftar att
inlåsningseffekterna måste analyseras i ett brett per-
spektiv. Jag tycker att detta borde utredas. På sista
tiden har jag också sett många insändare med budska-
pet att man inte vågar säga upp sig utan att det är
bättre att tiga, bita ihop tänderna och behålla sitt arbe-
te.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servation nr 8 i betänkandet.

Anf. 156 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Fru talman! Det här betänkandet rör bl.a. ett antal
motioner om arbetslöshetsförsäkringen från höstens
allmänna motionstid. Bland de motioner som behand-
las finns bl.a. en kristdemokratisk kommittémotion.
Det känns något stympat att den här debatten kommer
nu. Det känns som om frågorna är litet ryckta ur sitt
sammanhang. Utskottet har ju behandlat motioner i
samma ämnen i andra sammanhang under det här
riksmötet. Jag skall därför fatta mig mycket kort i den
här debatten och bara kommentera ett par av de reser-
vationer som vi kristdemokrater har fogade till betän-
kandet.
Reservation nr 2 handlar om tidsgränsen för er-
sättningsrätten från arbetslöshetsförsäkringen. Om
man studerar betänkandet kan man se, framför allt på
s. 4 och 5, hur utskottet blickar tillbaka på historien
när det gäller hur frågan om den s.k. bortre parentesen
har hanterats under den snart gångna mandatperioden.
Om man uttrycker det väldigt försiktigt kan man säga
att det inte är ord som konsekvens, tydlighet och
beslutsamhet som främst kan kopplas till den här
frågan. Här har det varit en slalomåkning som väl kan
tjäna som ett avskräckande exempel när det gäller
vankelmod och velighet.
Jag är väl medveten om att detta är rasande svåra
frågor. Vi har ingen alldeles bra lösning på dem. Men
det hattande som har varit på det här området från
utskottsmajoritetens sida, där man ena gången beslu-
tar si, för att nästa gång riva upp det, för att sedan
komma tillbaka till en ny lösning, för att sedan peka
på en utredning osv., är naturligtvis inte alldeles
lyckat ur medborgarnas synpunkt.
Vi för vår del är inte beredda att genomföra en
strikt bortre parentes utan att det finns en färdig me-
kanism för att fånga upp den mängd människor som
skulle utförsäkras i ett arbetsmarknadsläge som da-
gens. Det handlar ju om fantastiskt många människor.
Vi erbjuder oss självfallet att delta i alla utred-
ningar och diskussioner som kan leda fram till en
socialt acceptabel ordning och som samtidigt innebär
att arbetslöshetsförsäkringen åter blir en omställnings-
försäkring, inte en evig försörjningsgaranti. Det är
också vad utskottet säger i sitt betänkande. Det får
inte vara så att arbetslöshetsförsäkringen omvandlas
till en evig försörjning, utan vi måste få en ordning
där den åter blir en omställningsförsäkring. Dessa
mekanismer är inte alldeles lätta att hitta. Det finns all
anledning att detta görs. Vi har sagt att vi tycker att
det borde göras i form av en parlamentarisk utred-
ning, vilket utskottets majoritet inte anser vara riktigt.
Reservation nr 3 i betänkandet som vi delar med
Folkpartiet handlar om finansieringen av arbetslös-
hetsförsäkringen. Vi för vår del är övertygade om att
en större egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkring-
en skulle bidra till en bättre fungerande arbetsmark-
nad. För den enskilde skulle den ökade kostnaden
kompenseras genom sänkta egenavgifter på andra
områden. Ekonomiskt blir alltså omläggningen neutral
för den enskilde a-kassemedlemen och för statskas-
san. Den stora vinsten med förslaget skulle vara att vi
får en bättre fungerande arbetsmarknad genom att
kopplingen mellan lönebildningen och avgiften till a-
kassan blir tydligare än vad den är i dag, när statskas-
san ju är den stora finansiären.
Fru talman! Jag står självfallet bakom alla de
kristdemokratiska reservationerna som är fogade till
betänkandet, men för tids vinnande nöjer jag mig med
att yrka bifall till reservation nr 3.

Anf. 157 INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! För oss socialdemokrater är kampen
mot arbetslösheten den viktigaste uppgiften. Därför är
det glädjande att arbetslösheten nu minskar kraftigt.
Arbetslösheten är nu den lägsta sedan 1992. Antalet
nyanmälda lediga platser är det högsta på sju år och
antalet arbetslösa är nu drygt 80 000 färre än för ett år
sedan. Vi kommer att lyckas med löftet att halvera
arbetslösheten till år 2000. Därefter skall vi ta nästa
steg mot vårt mål, full sysselsättning. Utvecklingen nu
visar att vi äntligen är på rätt väg.
A-kassan spelar en viktig roll i denna kamp mot
arbetslösheten. Den bidrar till trygghet i förändringen
och den stimulerar till att ta nya steg. Det var därför
viktigt att riksdagen för tio månader sedan kunde fatta
beslut om en omfattande reformering av a-kassan.
Reformen hade föregåtts av en överenskommelse
med såväl LO som Centerpartiet. Denna breda för-
ankring var en garanti för en långsiktigt stabil och
uthållig försäkring. Reformen innebar att vi i dag har
en a-kassa som är allmän och sammanhållen. Vi har
en a-kassa som har byggts upp med en grundersätt-
ning och en tilläggsförsäkring. Vi har en a-kassa där
arbetslinjen har tydliggjorts.
Genom beslutet uppfylldes också löftet att höja er-
sättningsnivån till 80 %. Såväl grundbeloppet som
högsta dagsersättning höjdes. Dessutom förbättrades
villkoren för företagare.
Sammantaget innebar besluten att tryggheten för
den som drabbas av arbetslöshet ökade väsentligt.
Tillsammans med Centern stod vi socialdemokrater
för en stabil och sammanhållen försäkring.
Fru talman! Mot vårt alternativ skall man ställa
moderaternas. För ett år sedan när frågan var uppe här
i kammaren nöjde sig inte moderaterna med att gå
emot de förbättringar som regeringen föreslog för de
arbetslösa. Moderaterna föreslog dessutom mycket
kraftiga försämringar av de tidigare villkoren. Mode-
raterna vill ha en a-kassa med mycket hög kvalifika-
tionströskel, mycket kort ersättningstid och skyldighet
att även ta extremt lågavlönade jobb. För en sådan
nästan värdelös a-kassa skulle medlemmarna betala
kraftigt höjda avgifter.
Så såg den moderata visionen ut, och jag tror inte
att den har ändrat sig. Jag vill säga här i kammaren att
om vi i dag hade haft en sådan a-kassa som modera-
terna ville införa skulle tiotusentals arbetslösa som i
dag har ersättning aldrig ha fått tillträde till försäk-
ringen. Dessutom skulle över en kvarts miljon arbets-
lösa kastas ut från försäkringen. För den som blir
arbetslös i tre år skulle den totala ersättningen från a-
kassan bli knappt mer än en tredjedel mot dagens
ersättning. På frågan om vad som skulle hända med
dem svarade moderaternas partiledare: Det får vi se.
Så ser moderaternas brutala och löntagarfientliga
politik ut: nästan värdelös a-kassa, urholkad arbets-
rätt, försvagade kollektivavtal, avvecklad arbetsmark-
nadspolitik, inget kunskapslyft. Så tänker de pressa
tillbaka löntagarna så att moderaternas låglöneväg kan
förverkligas.
Den mest brutala delen i moderaternas alternativ
till a-kassa är att ersättningstiden begränsas till en
300-dagarsperiod. Därefter kan inga aldrig så ambi-
tiösa utbildningar eller åtgärder ge någon ny period.
Därefter väntar bara socialbidrag, om nu kommunerna
i moderaternas Sverige har några pengar till detta.
Det är moderaternas alternativ. Det är en avveck-
lingsförsäkring som fjärmar den arbetslöse från ar-
betsmarknaden. Det är ett alternativ som folkpartister
och kristdemokrater här i kammaren måste förhålla
sig till. Det är det som är det borgerliga regeringsal-
ternativets politik, och det måste Göran Hägglund och
andra förhålla sig till.
Fru talman! Som utskottet framhåller är a-kassans
uppgift att ersätta den enskilde för inkomstförlust
under en omställningsperiod fram till ett nytt yrke.
Denna ersättning är begränsad i tiden, men arbete
eller aktivitet inom arbetsmarknadspolitiken återkva-
lificerar till en ny period. Starka skäl talar för att den
arbetslöse skall vara garanterad en rimlig försörj-
ningsnivå så länge han eller hon anstränger sig för att
finna ett nytt arbete och att öka de egna chanserna att
få jobb. Arbetsmarknadspolitiken skall stödja dessa
ansträngningar.
Om då en återgång till arbete ändå inte blir möjlig
och det beror på läget på arbetsmarknaden kan man
ställa frågan om detta bör gå ut över den enskilde. Då
kan man ju inte säga att försäkringen skapar vare sig
inlåsning eller ger svaga incitament.
Men en försäkring utan en bortre tidsgräns kräver
att den enskildes ansvar tydliggörs. Rätten till ersätt-
ning kan förutsätta byte av bostadsort, yrke, bransch
och förändrade anställningsformer. Här anser utskot-
tet att de individuella handlingsplanerna kan fylla en
viktig funktion, och krav på fullföljande av hand-
lingsplan skall kunna ställas som villkor för ersätt-
ning.
Jag vill här säga att det Ingrid Burman sade om
vad vi hade sagt att regeringen skall återkomma med
inte är korrekt. I betänkandet står det att regeringen
skall återkomma därför att även en sådan modell som
utskottet skisserar kräver en rad överväganden.
I flera av de övriga reservationerna föreslås nu
förändringar i den a-kassa som varit i kraft endast
några månader. Jag noterar att ändringar nu föreslås
även av partier som förra året gjorde ett stort nummer
av att regeringen gjort alltför många förändringar
under för kort tid.
Folkpartiet och Kristdemokraterna vill höja den
egna avgiften mycket kraftigt. Som utskottet framhål-
ler finns det starka skäl mot en sådan lösning. Det
nuvarande systemet är enkelt, reservanternas förslag
är krångligt och svårt att överblicka.
I motionen säger ni att denna finansiering skall ske
med motsvarande sänkning av egenavgifterna i sjuk-
försäkringen. Men de har ni väl varit med och förbru-
kat i sin helhet till pensionssystemet? Nu skriver ni att
det skall kompenseras av sänkta egenavgifter på andra
områden i reservationen. Vad då för egenavgifter?
Var finns de miljarderna? Ni försöker väl inte mörka
finansieringen av ert eget förslag?
Göran Hägglund satt själv för en stund sedan och
röstade med anledning av SfU10 på en skrivning som
säger: Utskottet konstaterar att en allmän egenavgift
numera uttas enbart som allmän pensionsavgift av-
sedd att finansiera pensioner. Det skall bli intressant
att höra vad det finns för svar på den frågan.
Beträffande ändringsförslagen vad gäller arbets-
villkoren anser utskottet nu liksom förra året att arbet-
löshetsersättningen bör bygga på en fast förankring på
arbetsmarknaden. Det innebär att anställningar som
finansieras med subventioner av konjunkturberoende
art inte bör kvalificera för förstagångsersättning. Vad
gäller ersättning vid arbetslöshet under del av vecka
anser utskottet att det är angeläget att den nuvarande
regleringen ses över och förutsätter att regeringen
återkommer till riksdagen med en redovisning av en
sådan översyn.
Med hänvisning till att regeringen redan har beto-
nat vikten av att de arbetssökande skall stå till ar-
betsmarknadens förfogande avstyrks kd:s förslag om
ytterligare skärpning av reglerna i denna fråga. Ut-
skottet avslår likaså kd:s förslag vad gäller familje-
hem.
Beträffande Miljöpartiets reservation om sank-
tionsreglerna vad gäller deltagande i kunskapslyftet
vill utskottet hänvisa till att reglerna inte är absoluta
utan att en prövning görs i det enskilda fallet av om
sökanden kan anses ha giltig anledning. Det gäller
även när någon avböjer erbjudande om utbildnings-
plats eller avbryter påbörjad utbildning.
Vad avser Vänsterpartiets motion om adoptivbarn
är utskottets bedömning den att motionärernas krav är
tillgodosedda genom den nya regel som infördes förra
året.
Fru talman! Jag vill sammanfattningsvis säga att
förra årets reform innebar att vi fick en modern a-
kassa som ger trygghet för dem som drabbas och som
kan bidra till att bygga broar till nya jobb och utveck-
ling. Moderaterna vill riva upp reformen och ersätta
den med ett system som skulle ställa en kvarts miljon
arbetslösa utan försörjning. Deras tilltänkta rege-
ringspartner tar inte med kraft avstånd från detta.
Så ser alternativen i svensk politik faktiskt ut när
det gäller tryggheten för de arbetslösa. Jag yrkar där-
för avslag på samtliga reservationer och bifall till
utskottets hemställan i dess helhet.

Anf. 158 GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära
replik på Ingvar Johnssons anförande, men efter att ha
lyssnat ordentligt på det kan jag inte avstå från att
göra det.
Ingvar Johnsson ger sin bild av den moderata po-
litiken och säger att kristdemokrater, folkpartister och
andra måste förhålla sig till den. Vi har presenterat
vår politik, och jag tror att Ingvar Johnsson, som är en
noggrann herre, har studerat de motioner som har
lämnats från olika partier och sett att Kristdemokra-
terna har en politik, Folkpartiet en annan och Modera-
terna en tredje politik. Jag står för Kristdemokraternas
politik i det här avseendet.
När det gäller egenavgifterna är det, som jag sagt,
så att vår motion väcktes i höstas i samband med
riksdagens budgetbehandling och tar hänsyn till den
situation som då rådde. Som Ingvar Johnsson säger
har det sedan dess nåtts en pensionsuppgörelse som
ledde till en annan ordning när det gällde egenavgif-
terna.
Vi säger att riksdagen borde tala om för regering-
en att en ändring skall ske av a-kassan så att man får
en bättre fungerande a-kassa än den som man i dag
har. Jag tror att vårt förslag leder till detta, och jag
tror att Ingvar Johnsson innerst inne tycker detsamma.
Ingvar Johnsson tar också upp frågan om arbets-
lösheten och säger frankt: Vi kommer att klara att gå
ned till 4 % öppen arbetslöshet till år 2000. För Ing-
var Johnsson återstår bl.a. att övertyga Konjunktur-
institutet, som i sin prognos i dag, vilken ligger till
grund för mycket av regeringens tänkande framöver,
anger att vi kommer att ha 6 % öppen arbetslöshet till
år 2000. Om han inte litar på mig, kanske han litar på
den förre statssekreteraren Svante Öberg, som är chef
för Konjunkturinstitutet och som säger: Jag tror inte
att socialdemokraterna - tyvärr, tyvärr och åter tyvärr
- kommer att lyckas med sin målsättning.

Anf. 159 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Man märker att valet och de tilltänkta
regeringsförhandlingarna, om olyckan skulle vara
framme, närmar sig. Det avståndstagande från mode-
raternas förslag som vi för ett år sedan hörde från Dan
Ericsson var nu som bortblåst när vi fick lyssna till
Göran Hägglund. Jag tycker att det är ett mycket
tydligt besked om att kristdemokraterna inte alls är
beredda att hålla fast särskilt väl vid sitt förslag, som
naturligtvis är oerhört mycket mer sympatiskt än det
moderata.
För att återkomma till egenavgifterna vill jag, fru
talman, säga att det är helt fantastiskt. Man föreslår en
finansiering om mellan 5 och 10 miljarder, som bara
har ramlat bort, genom att ändra ordet
"sjukförsäkring" i motionen till "andra egenavgifter",
enbart med hänvisning till att det som skett inte var
känt i höstas.
Det är dessutom, Göran Hägglund, i SfU10 inte
nog med att de här pengarna har försvunnit. Ni skriver
dessutom i ett särskilt yttrande att ni tycker att de
enda egenavgifter som är kvar skulle sänkas med 2 %.
Då fattas det väl 7-8 miljarder kronor till. Detta går
inte ihop
När det sedan gäller arbetslösheten är det natur-
ligtvis så att både det som har sagts i budgeten och det
som sägs av Konjunkturinstitutet är räkneexempel,
som visar vad arbetslösheten skulle kunna bli om vi
inte sätter in ytterligare åtgärder, om så behövs. Re-
geringen har gång på gång sagt att om det behövs,
kommer man att få sätta in flera åtgärder.

Anf. 160 GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Socialdemokraterna kunde naturligt-
vis tala med en myndig stämma om de i sitt handlande
vore alldeles konsekventa och tydliga. De inledde den
här mandatperioden med ett intimt samarbete med
Vänsterpartiet för att sedan kasta sig in i ett samarbete
med Centerpartiet.
När Ingvar Johnsson i sin frustration inte kan
komma åt vårt förslag, som han kanske tycker är
hyggligt när det gäller den bortre parentesen, kastar
han sig i stället över moderaterna och hävdar att krist-
demokraterna står för samma politik som de, trots att
jag just har förklarat att kristdemokraterna står för den
politik som vi själva har presenterat i våra egna mo-
tioner. Något annat kan vi inte gärna ställas till svars
för, eller hur?
Egenavgifterna gäller inte 1998 utan har överförts
till pensionssystemet. De gäller först från 1999, som
Ingvar Johnsson torde veta. Det är också fråga om en
hemställan till regeringen att regeringen skall åter-
komma med ett förslag till riksdagen om vilken typ av
arbetslöshetsförsäkring som vi skall ha och vilken
teknisk utformning den skall ha. Jag tror faktiskt att
den här typen av arbetslöshetsförsäkring skulle bidra
till en bättre fungerande arbetsmarknad, med färre
människor i arbetslöshet och en socialt betydligt bätt-
re situation än den som Ingvar Johnsson och hans
parti i sin oförmåga att hantera arbetslöshetsproble-
men håller på att försätta oss i.

Anf. 161 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag konstaterar att Kristdemokraterna
och Folkpartiet tydligen inte har någon finansiering av
sitt förslag. Detta får mig att tänka på galten Särimner,
som kunde slaktas på kvällen, återuppstå på morgo-
nen och slaktas igen. Så sker väl nu tre gånger enligt
kd. Först slaktas den för att användas till pensionsav-
gifterna, sedan slaktas den för att användas den andra
kvällen till a-kassan och därefter slaktas den en tredje
gång för att användas till sänkning av egenavgifterna.
Jag tycker att det är ett fantastiskt förslag som vi
här har fått bekräftat.
Jag tycker att det finns anledning så här nära ett
val ställa frågan om kristdemokraterna under några
omständigheter kan tänka sig att stödja moderaternas
bedrövliga a-kassa. Kommer ni att ställa som ett oav-
visligt krav för att gå in i ett regeringssamarbete med
moderaterna ett frångående av det offrande av nästan
all trygghet för de arbetslösa som en så oerhört be-
gränsad försäkring skulle innebära?

Anf. 162 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Jag delar Ingvar Johnssons uppfatt-
ning att vi skall ha en stabil och uthållig a-kassa. Jag
kan också ställa mig bakom Ingvar Johnssons analys
av det moderata förslaget till a-kassa. Det går en
skarp skiljelinje i den svenska politiken när det gäller
synen på a-kassan.
Så långt är vi överens, men när vi sedan kommer
fram till hur a-kassan ser ut i dag måste man konstate-
ra att a-kassan under den här mandatperioden har
närmat sig det som det borgerliga förslaget innebär.
Det handlar om sänkta ersättningsnivåer och om dis-
kussioner om en bortre parentes. Visst kan vi försöka
tolka det som utskottet skriver, men när det gäller den
bortre parentesen kvarstår faktum: Man tillstyrker inte
vårt förslag att en gång för alla avfärda den bortre
parentesen.
Kanske kan Ingvar Johnsson ge besked i det här
replikskiftet. Kan vi avfärda allt tal om den bortre
parentesen, och vad händer med de 100 000 kvinnor
som redan har fått en bortre parentes? Skall de fortsät-
ta att leva i det system som Ingvar Johnsson har kriti-
serat så hårt när det gäller den moderata politiken men
som administreras av socialdemokratin vad avser över
100 000 heltidsarbetslösa kvinnor?

Anf. 163 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Först skulle jag vilja säga till Ingrid
Burman att förra årets beslut innebar en ökad trygghet
för de arbetslösa. Bl.a. återställde vi ersättningen till
80 %. Trots alla de förbättringarna hade Vänsterpar-
tiet väldigt många reservationer då, och man upprepar
nu sina förslag.
Jag tycker att det är viktigt att säga att vi natur-
ligtvis är överens om att vi skall ha en a-kassa som
ger trygghet för den arbetslöse. Vi är också överens
om att a-kassan stimulerar den enskilde att ta nya steg.
Vad som skiljer oss och Vänsterpartiet åt är ju att
Vänsterpartiet så ofta talar som om den ekonomiska
krisen inte hade funnits. Jag tror att med den politik
som Vänsterpartiet i övrigt för hade de arbetslösa
riskerat att fastna på botten av ett fortsatt ekonomiskt
moras.
Ingrid Burman återkommer till frågan om den
bortre gränsen. Det låter som om hon tycker att ett
eget uttalande från mig skulle vara av större värde än
vad arbetsmarknadsministern har sagt. Jag får väl ta
det som en komplimang, men jag har inget eget utta-
lande. Jag har nämligen precis samma åsikt i frågan
som vad arbetsmarknadsministern har.
Vi borde kunna vara mer överens om att den a-
kassa som vi nu fick var ett väldigt viktigt och stort
steg framåt för tryggheten för de arbetslösa.

Anf. 164 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Vänsterpartiet återkommer nog med
förslag så länge som a-kassan inte har rimliga ersätt-
ningsnivåer och rimliga garantier bl.a. för deltidsar-
betslösa kvinnor.
När det gäller den ekonomiska krisen vet Ingvar
Johnsson mycket väl att Vänsterpartiet aktivt bidrog
till att förstärka statsbudgeten i samarbete med Soci-
aldemokraterna under hösten 1994. Den största delen
av saneringsarbetet genomfördes då. Ingvar Johnsson
vet också att de prognoser som vi hade för utfall av
det här saneringsarbetet har besannats. Ingvar Johns-
son vet mycket väl att det nu finns ett överskott i
statens budget och att diskussionen handlar om att
avbetala statsskulden.
Min fråga var: Kan man tänka sig att nu också
återställa, dvs. höja, nivåerna så att de arbetslösa får
något bättre villkor? Eller är det viktigare att uppfylla
EMU:s konvergenskrav, som innebär att vi först
måste prioritera avbetalningen på statsskulden? Det är
ett politiskt val man kan göra.
Ingvar Johnsson undviker konsekvent att svara på
frågan vad som händer med de kvinnor som har del-
tidsarbete på tillsvidareanställning. Ingvar Johnsson
lyfte upp vad det innebar för alla människor som i det
moderata systemet skulle utförsäkras, men han vill
inte kommentera detta att man själv ger underlag för
och administrerar ett system som hotar försörjningen
för just deltidsarbetande kvinnor. Jag tycker att det
här är någonting som även den socialdemokratiska
gruppen och regeringen borde ta sig en allvarlig fun-
derare på, därför att det är särregler som drabbar
kvinnor.

Anf. 165 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag hade just tänkt svara på den frå-
gan i den andra repliken. Vad gäller ersättning för del
av arbetsvecka skriver utskottet att det inte är till-
fredsställande att människor förlorar anknytningen till
arbetslivet genom att välja att lämna arbetet för att
inte förlora ersättningsrätten. Där är vi överens. Vi
skriver också att arbetsförmedlingarna har i uppdrag
att öka insatserna för de deltidsarbetslösa, och för
dessa är det också viktigt att vi genom en lagändring
ger företrädesrätt till anställning med högre syssel-
sättningsgrad.
Det enda som skiljer oss åt är ju att vi utgår från
att regeringen återkommer - det sade jag också i mitt
inledningsanförande - medan ni däremot har velat
markera detta ytterligare genom att skriva det i en
reservation. Vi tar på alla sätt och vis denna fråga på
allvar.
Det är inte aktuellt att höja ersättningen utöver
80 %. Jag tycker att det är litet billig argumentering
när man frågar om de arbetslösa eller EMU är vikti-
gast. Det är naturligtvis så oerhört viktigt, inte minst
för de arbetslösa, att landets ekonomi är i ordning.
Det var på grund av att landets ekonomi kördes i
botten som vi över huvud taget drabbades av den
höga arbetslösheten och som vi tvingades spara även i
de här systemen. Därför skall vi inte göra den debat-
ten alltför enkel, Ingrid Burman.

Anf. 166 KENT OLSSON (m):
Fru talman! Från moderat sida har vi den här
gången valt att lägga ett särskilt yttrande i stället för
en reservation, då det inte var så länge sedan som den
här frågan behandlades här i riksdagen. Då framförde
vi våra åsikter om hur arbetslöshetsförsäkringen borde
vara utformad.
Vi säger, precis som har sagts här, att arbetslös-
hetsförsäkringen bör vara tidsbegränsad. Vi anser
också att i kombination med ändrade regler för åter-
anställning i lagen om anställningsskydd kommer
detta att säkerställa att den arbetslöse har starka driv-
krafter att ta arbete. Den inkomstrelaterade delen av
försäkringen bör omfatta 300 dagar. Men vi har också
sagt att det för äldre arbetslösa kan behövas ett
kompletterande skydd under ytterligare högst 200
ersättningsdagar.
Låt mig påpeka för Ingvar Johnsson att vi säger att
det skall understrykas att dessa drivkrafter måste
motsvaras av ett klimat där nya arbeten skapas. Det är
alltså ett samhälle som är helt annorlunda än det so-
cialdemokratiska samhället, där det inte skapas några
nya arbeten. Detta skall då genomföras i samband
med vår strategi för fler arbeten samtidigt med refor-
meringen av försäkringen.
Det är alltså viktigt att ha det här i bakgrunden.
Jag skall återkomma till Ingvar Johnsson litet senare i
mitt anförande.
Det är alltså klart vad vi säger och vad vi vill. Vi
vill ha en bortre parentes. A-kassan får inte bli en evig
a-kassa, som människor lever på år efter år, med mer
eller mindre konstlade åtgärdspaket för att kvalificera
till en ny a-kassa. En evig a-kassa ger dåliga incita-
ment för att söka jobb. Många kommer in i ett vane-
beroende av att vara utan arbete. Man lär sig att leva
bra på det och undviker i många fall att söka jobb.
Detta kan väl inte vara den socialdemokratiska rege-
ringens mening.
Denna regering har ju totalt misslyckats med att
komma till rätta med arbetslösheten. Inte sedan 1974
har så få arbetat i Sverige och så många haft a-kassa
eller bidrag. Det är skrämmande. Regeringen har
totalt misslyckats med att minska arbetslösheten, bl.a.
av dogmatiska skäl. Man vågar inte gå emot LO och
facket. Det gäller även a-kassan och den bortre paren-
tesen. Frågan är om det är LO eller regeringen som
bestämmer politiken, men med tanke på LO:s generö-
sa bidrag av medlemmarnas pengar blir det väl som
LO vill.
Frågan om den bortre parentesen skjuts nu upp
ännu en gång - den skjuts upp gång på gång. Social-
demokraternas och regeringens syn på den bortre
parentesen är annars en fantastisk historia. Bara ge-
nom att läsa texten i dagens betänkande får vi en
uppvisning i obeslutsamhet och tvekan som man inte
trodde var möjlig. Fru talman! Att en socialdemokra-
tisk regering och ett arbetsmarknadsutskott kan vara
så - ursäkta ordvalet - veliga är otroligt.
Låt oss se vad som har hänt de senaste åren. Jag
skall citera vad det står i arbetsmarknadsutskottets
betänkande.
"Frågan om en bortre gräns för ersättningsrätten
har behandlats i utskottet vid skilda tillfällen under
senare år. Utskottet har då understrukit försäkringens
roll av omställningsförsäkring. I sitt yttrande till fi-
nansutskottet med anledning av den s.k. sysselsätt-
ningspropositionen sommaren 1996 - - - såg utskot-
tet det som naturligt att denna princip konkretiserades
genom lagregler om en bortre gräns i försäkringen.
Riksdagen godkände också - - - det lagförslag i
ämnet som regeringen hade lagt fram i propositionen
och som skulle träda i kraft vid årsskiftet 1996/97. Att
riksdagen senare samma år fattade beslut om att
skjuta på genomförandet hade samband med de be-
tänkligheter som utskottet uttryckt redan i det nyss-
nämnda yttrandet - - - I anslutning till beslutet om att
skjuta på ikraftträdandet av regler om en bortre gräns
underströk arbetsmarknadsutskottet ännu en gång
principen om att det skall vara en försäkring vid om-
ställning med en bortre gräns för ersättningen.
I förra vårens proposition om en allmän och sam-
manhållen försäkring - - - fanns inget konkret förslag
om en bortre gräns men det fördes ett resonemang i
frågan".
Nu vill regeringen enligt propositionen analysera
och utreda problemen vidare innan en tidsbegränsad
ersättning införs.
Vid utskottsbehandlingen hänvisade arbetsmark-
nadsutskottet till den uppfattning som utskottet fram-
fört flera gånger tidigare om att man borde överväga
någon form av begränsning.
Här ser man hur utskottet under ett antal år har
intagit helt olika ståndpunkter varje gång ärendet
behandlats. Man går kring frågan som kring het gröt.
Man skriver också följande i dagens betänkande. "Det
är av största vikt att försäkringen inte uppfattas som
en permanent försörjningsmöjlighet". Där talar man
också om att det inte skall vara för evigt.
Man skriver också följande: "Med en försäkring
utan en absolut bortre tidsgräns måste man enligt
utskottets mening också på olika sätt klargöra och
ytterligare markera den enskildes ansvar". Så avslutar
man med att säga att utskottet förutsätter att regering-
en återkommer till riksdagen i denna fråga.
Ingen kan beskylla regeringen för att vara ett un-
der av klarhet, som jag har visat tidigare. Det är tra-
giskt, tycker jag, att landet leds av en regering som av
rädsla för bl.a. facket inte ens vet vad den vill. Vet
man vad man vill gäller det enbart några månader. Då
vet man vad man vill igen, men man vill inte det man
ville för några månader sedan utan något nytt, som
eventuellt kan hänskjutas till en utredning. Majorite-
ten kan också skriva att utskottet förutsätter att rege-
ringen återkommer till riksdagen i frågan. Frågan är
vad regeringen tycker då.
Jag måste säga att det känns ganska skönt att stå
här framme och veta att vi har en klar uppfattning,
och att vi har en enda uppfattning, vilken jag redovi-
sade för en stund sedan. Vi moderater vet klart och
tydligt vad vi tycker. Det skulle vara skoj om vi fick
reda på regeringens åsikter i denna fråga.
Så vill jag avslutningsvis tala lite grand kring Ing-
var Johnssons angrepp på oss moderater. Han sade
tidigare att valrörelsen närmar sig. Det häftiga an-
greppet på oss moderater gjorde det ganska tydligt.
Till att börja med talade Ingvar Johnsson om att
det går bra för Sverige. Han nämnde ett antal uppgif-
ter, där kampen mot arbetslösheten var den viktigaste.
Det är synd att ni inte har visat detta. Det är synd att
vi kan konstatera att vi inte har haft så litet folk i
arbete sedan 1974.
Jag skulle vilja ha svar från Ingvar Johnsson på
dessa frågor: Vad beror det på att det finns så få arbe-
ten? Anser man det inte vara viktigt att få folk i arbe-
te? Är åtgärderna det viktigaste? Det ser bra ut i sta-
tistiken. Vad beror det på att vi har fått flask-
halsproblem?
Ingvar Johnsson säger att man skall lösa proble-
men fram till år 2000. Skall det ske genom fler åtgär-
der? Skall det ske genom fler kunskapslyft? Hur skall
man lösa problemen? Det verkar inte som om antalet
jobb skulle öka i detta fall.
Sedan vi bytte regering och ni kom till makten har
150 000 jobb försvunnit. Det skulle vara intressant att
höra Ingvar Johnssons kommentar till de siffrorna.
När vi hade regeringsmakten ökade antalet jobb.
Sedan dess har antalet jobb minsann inte ökat.

Anf. 167 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Först vill jag tacka Kent Olsson för att
han bekräftade allt jag sade.
Sedan vill jag säga att jag förstår varför Kent Ols-
son låter så upprörd. Han vill inte ge de arbetslösa
någon trygghet. Han vill kasta ut en kvarts miljon
arbetslösa ur a-kassan och hänvisa dem till socialby-
rån. Undra då på att han blir upprörd när jag talar om
att de arbetslösa skall ges trygghet och om positiva
åtgärder för att befria dem från långtidsarbetslöshet.
Kent Olsson blir också upprörd när jag talar om
att arbetslösheten sjunker. Han tycker väl att de jobb
som tillskapas bara är terapiarbeten. Han var inne på
kunskapslyftet, som tydligen inte är särskilt viktigt.
Jag undrar var moderaterna egentligen står i frå-
gan om hur vi skall kunna utveckla vårt land vidare
med kunskaper.
När det gäller jobben talar siffrorna sitt tydliga
språk. Det går allt bättre för Sverige. Men för dem
som trots allt kommer att vara arbetslösa - nu kom-
mer vi in på a-kassan - erbjuder vi socialdemokrater
trygghet och åtgärder som ger möjligheter till jobb. Ni
moderater lägger i stället en stupstock över den väg
som de arbetslösa har att vandra. Vi socialdemokrater
skulle aldrig ens tänka på något som liknar modera-
ternas stupstock.
Vi har hela tiden lovat att ingen skall stå utan för-
sörjning. Vi har beskrivit positiva åtgärder för de
långtidsarbetslösa. I utskottets text beskriver vi också
vilka åtgärder som skall sättas in just för de långtids-
arbetslösa.
Jag vill en gång till säga att det är vår försäkring
som är en omställningsförsäkring, medan moderater-
nas är en avställningsförsäkring som lyfter ut de ar-
betslösa från arbetsmarknaden.

Anf. 168 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Låt oss först konstatera vad som sa-
des. Vi fixar fler jobb, säger Ingvar Johnsson. Det är
ju det regeringen inte har gjort! Vi konstaterade att
det inte har funnits färre jobb sedan år 1974 här i
landet. Hur kan ni då säga att ni fixar fler jobb? Att
arbetslösheten sjunker litet grand beror till största
delen på kunskapslyftet och på åtgärder.
Ni säger att ni ordnar långtidsarbetslösheten. Det
tror jag inte alls att man kan säga. Gå ut och fråga de
långtidsarbetslösa!
Hur var det med ungdomsarbetslösheten? Ingen
skulle vara arbetslös mer än 100 dagar. Vi har konsta-
terat att vi har haft 299 000 svek i detta land. 299 000
ungdomar har varit arbetslösa mer än 100 dagar. Är
det inte att ta i väl mycket att säga att man har fixat
ungdomsarbetslösheten?
Så går jag över till a-kassan. Vårt tal om a-kassan
bygger på vår politik, som innebär sänkta skatter i
kombination med bättre åtgärder för företagande,
vilket jag är helt övertygad om kommer att ge fler
jobb.
Så går jag över till den bortre parentesen. Kan vi i
denna kammare få besked om vilken politik social-
demokraterna kommer att föra? Är det politiken från
1996, 1997 eller 1998 som gäller vad beträffar den
bortre parentesen? Man talar faktiskt om att regering-
en skall återkomma. Vad skall den återkomma till?
Jag vore väldigt glad om jag fick besked i denna
enda lilla fråga, Ingvar Johnsson.

Anf. 169 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Kent Olsson talar om att vi är otydli-
ga. Det kan naturligtvis diskuteras. Jag skulle kunna
återgälda det med att säga att Kent Olsson är alldeles
tydlig i sina förslag om att rasera tryggheten för de
arbetslösa.
När Kent Olsson talar om arbetslösheten i sitt in-
lägg glömmer han alldeles bort under vilken regerings
tid som 400 000 jobb försvann i detta land. Det har
han tydligen helt förträngt.
Kent Olsson bygger sin argumentation på tron att
man måste försämra arbetsrätten och fackets inflytan-
de för att folk skall vilja jobba. Jag, däremot, tror att
de arbetslösa vill ha ett jobb som det går att leva på.
Skillnaden mellan vår och moderaternas syn på de
arbetslösa blir kanske ännu tydligare om jag ger Kent
Olsson en repetitionskurs om förra årets beslut, som
han delvis tycks ha glömt. Då stärkte vi det fackliga
inflytandet. Moderaterna ville förstatliga. Vi höjde
ersättningen till 80 %. Ni moderater ville inte höja. Vi
införde sex månaders arbetsvillkor. Ni moderater ville
ha det dubbla. Vi höjde lägsta dagersättning. Ni mo-
derater ville sänka. Vi höjde månadsavgiften med 22
kr. Ni moderater ville höja den med 300 kr. Dessutom
ville ni införa denna ovärdiga stupstock efter bara 300
dagar.

Anf. 170 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Ingvar Johnsson talar om att rasera
tryggheten. Trygghet är att ha ett arbete. Trygghet är
inte i första hand att gå på a-kassa. Där skiljer sig
Ingvar Johnsson och jag väldigt mycket åt. För oss är
trygghet att människor får jobb. För er är trygghet att
de får gå på a-kassa. Det har vi märkt väldigt tydligt.
Nu har det gått tre och ett halvt år, och på något
sätt verkar det som om ni har abdikerat som regering.
Det är ju vi som skall ta ansvaret för vad ni gör. Det
är faktiskt ni som inte har lyckats öka jobben. Trots
att ni har haft två år på er har ni inte ökat dem, utan
jobben har minskat. Sedan kan man leka med vilka
statistiksiffror som helst, men det är otvetydigt så att
när vi satt vid makten ökade jobben. Vi hade haft
150 000 fler jobb om detta hade fått fortsätta i samma
tempo som under den borgerliga regeringen. Under er
tid har antalet jobb minskat. Jag skulle i Ingvar Johns-
sons ställe vara förtvivlad över att stå här och prata
inför kammaren och konstatera att en socialdemokra-
tisk regering under den här tiden har lyckats minska
antalet jobb.
Det är riktigt, Ingvar Johnsson, att vi vill förändra
arbetsrätten. Vi är övertygade om att det ger fler jobb.
Däremot vill vi inte stärka det fackliga inflytandet.
Ingvar Johnsson talade ju om hur stolt han var över
att de hade stärkt det fackliga inflytandet. Vi vill
stärka inflytandet för människor, men inte specifikt
för facket.

Anf. 171 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Visserligen är frågorna och villkoren
kring arbetslöshet stora saker, men när man ser utskot-
tets betänkande nr 5 ger det ett föga storslaget intryck.
Det hindrar dock inte att utskottets talesman Ingvar
Johnsson här får upp både regeringsfrågan och 90-
talets budgetsituation på bordet.
Jag skall här bara ge ett par reflexioner.
Debatten om och behandlingen av a-kassan kan
man säga är en lång lidandeshistoria i kombination
med korta, snabba ryck, snabbt föränderliga som ett
aprilväder. Under den här mandatperiodens dryga tre
år har vi fått tio regeringsförslag om a-kassan hit till
riksdagen. Ändå är frågan inte långsiktigt löst. Tala
om långsiktig beredning!
När det gäller trygghetsfrågan var Ingvar Johnsson
bekymrad över att Folkpartiet och Kristdemokraterna
m.fl. hade hållit fast vid 80-procentsnivån. Han var
kanske ännu mer bekymrad över moderatsamarbete
mellan partier i olika frågor. Nu skall det väl sägas att
Ingvar Johnsson och hans parti inte alltid är så be-
kymrade över högersamarbete. De gick ju i god arm-
krok när det gällde att sänka a-kassan långt under vad
Folkpartiet kunde ställa upp på. Det här med vem som
samarbetar med vem kanske inte är så originellt.
Sedan står ju detta jätteproblem kvar: Vi har en
sysselsättning som är rekordlåg. Om man någon gång
skall tala om att sakna trygghet är det när sysselsätt-
ningen är låg och arbetslösheten hög.

Anf. 172 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har bara ett par korta frågor till
Elver Jonsson. Han tog upp detta med att det skedde
så många förändringar i a-kassan. Då vill jag säga:
Upp till bevis! Kan Elver Jonsson garantera att det
inte sker en total förändring av a-kassan om det blir
en borgerlig regering i höst?
Sedan konstaterar jag att Elver Jonsson inte be-
rörde den fråga jag diskuterade med Göran Hägglund,
nämligen hur man bara kan byta ett ord i skrivningen
och sedan ha ett antal miljarder liksom ofinansierade.
Litet vårdslöst skulle man kunna säga att det är 5
miljarder hit och 7 miljarder dit. Jag tycker att det
väldigt mycket börjar likna den förra borgerliga rege-
ringens politik, som ledde oss till ett ekonomiskt
moras, om man inte ens kan visa hur man skall finan-
siera en så stor förändring som den här.

Anf. 173 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! När det gäller att ha ofinansierade
förslag är vi väl i gott sällskap. Det kan man läsa om
vare sig det gäller framtida infrastrukturering eller
någonting annat. Det är mycket som skall hämtas hem
och finansieras.
Sedan undrar Ingvar Johnsson hur ett reformarbete
med folkpartistiskt inflytande kan bli. Egentligen
tycker jag att vi kan hänvisa till vår historia. Vi har
drivit på de flesta reformer, både på arbetsrättens
område och i fråga om andra socialpolitiska insatser. I
grunden står vi fast vid det som utskottet säger i be-
tänkandet på s. 4, där en bortre gräns diskuteras. Ut-
skottet, med socialdemokraterna i spetsen, understry-
ker där försäkringens roll som omställningsförsäkring.
Man är särskilt angelägen, vilket Ingvar Johnsson
känner till, om att det här inte skall bli borttappat och
avslutar därför det stycket med att än en gång under-
stryka arbetsmarknadsutskottets principiella hållning,
nämligen att det skall vara en försäkring vid omställ-
ning med en bortre gräns för ersättning. Den grundin-
ställningen har vi. Sedan har vi sagt, också i rege-
ringsställning, att det finns situationer då det finns
socialpolitiska motiv för att se till att en sådan över-
gång bli hanterlig.
Jag återkommer dock till att det stora problemet är
bristen på nya, riktiga jobb. Där behöver vi, fru tal-
man, ta gemensamma tag.

Anf. 174 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag konstaterar att jag inte får något
svar på vad som kommer att hända med a-kassan om
det blir borgerlig regering. Vi är överens, Elver Jons-
son och jag, om att a-kassan skall vara en omställ-
ningsförsäkring. Men moderaternas förslag till a-
kassa är det förslag som ligger allra längst från att
vara en omställningsförsäkring av alla förslag. Jag
konstaterar, precis som när jag diskuterade med Gö-
ran Hägglund, att också Elver Jonsson har markerat
mycket mindre avstånd mot moderaternas a-kassa i
dag än vad som skedde i maj förra året. Göran Hägg-
lund markerade också mycket mindre avstånd mot
moderaternas förslag än vad Dan Ericsson gjorde
förra året. Jag måste säga att det är ett intressant be-
sked till väljarna i årets valrörelse.

Anf. 175 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Fru talman! Jag skall göra vad jag kan för att det
här skall bli kort. Men eftersom Ingvar Johnsson
använder en sista replik, när jag inte har någon re-
plikrätt, till att sprida förvirring, antingen medvetet
eller på grund av att han känner sådan själv, tycker
jag att det är viktigt att det inte redovisas en felaktig
bild i protokollet.
Situationen är den, Ingvar Johnsson, att vi har haft
egenavgifter till sjukförsäkringar under en följd av år.
Det har hetat att de har gått till sjukförsäkringar, men
de har inte gjort det. I höstas föreslog regeringen att
de skulle gå till en pensionsförsäkring och kallas
pensionsavgift. Detta motsatte vi oss. I vårt budget-
förslag sade vi att vi inte skulle gå med på det. Vi
ville sänka egenavgifterna för 1998. Detta gjorde vi
alltså i höstas när beslutet ännu inte var fattat i riksda-
gen. Vi måste ha rätt att lägga fram våra motioner
utifrån den situation som då råder. I stället ville vi
höja a-kassan. Det är neutralt för den enskilde och
neutralt för statskassan.
Senare har det nåtts en överenskommelse mellan
partierna om att ta de här egenavgifterna i anspråk för
pensionssystemet. Det är bättre, för då går de till vad
de skall gå till. Det är naturligtvis riktigt att vi i höst, i
samband med budgeten, måste presentera en alterna-
tiv finansiering av detta. Men det lär vi få återkomma
till. Nu diskuterar vi situationen 1998. Jag tycker att
Ingvar Johnsson skall sluta med att sprida förvirring
och felaktiga uppfattningar i den här frågan, där han
faktiskt - tror jag - vet bättre.

Anf. 176 INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! Jag vill bara kort säga att jag tycker
att Göran Hägglund helt bekräftar det jag sade. Man
hade en motion om att man ville föra över sjukför-
säkringsavgiften och sedan har den försvunnit i pen-
sionssystemet. Folkpartiet som är med på reservatio-
nen har inte haft något emot det. Men faktum är att
den är försvunnen.
Det jag kritiserade var att man i sin reservation ba-
ra väljer att ändra ordet sjukförsäkring till andra ege-
navgifter. Det är fel. Det finns inga andra egenavgif-
ter. Det står i det betänkande från socialförsäkringsut-
skottet som vi behandlar i dag. Det finns ingen an-
ledning att fortsätta den här debatten, men Göran
Hägglund skall inte försöka komma ifrån detta. Man
har gjort det oerhört lätt för sig i den här frågan. Det
finns inte något förslag till finansiering.

Anf. 177 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Fru talman! Det jag vände mig emot var att Ingvar
Johnsson sade att vi använde samma pengar tre gång-
er. Det gjorde vi inte. I höstas när vi lade fram ett
förslag utformade vi det utifrån den då rådande situa-
tionen. Situationen har ändrats, ej för 1998, men väl
för 1999. Därför säger jag att vi skall titta närmare på
en ny finansiering. Det kommer vi att få göra till hös-
ten, och då kommer de som då är invalda att få ta
ställning till de olika budgetalternativen i det läget.

Anf. 178 INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! Nej, ni använde inte pengarna tre
gånger i höstas, men ni använde pengarna tre gånger
när ni skrev reservationen för en vecka sedan.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)

11 § Årsredovisning för staten

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU13
Årsredovisning för staten (förs. 1996/97:RR9)

Anf. 179 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Det är säkert ingen hemlighet för
kammaren att det just nu pågår ett omfattande förbe-
redelsearbete på den statliga sidan, i regeringen, hos
talmanskonferensen och inom diverse olika utskott i
riksdagen. Man diskuterar resultatstyrning och upp-
följning av de resultat som våra anslagna medel ger
oss. Dagens ärende är bara ett av många exempel där
Riksdagens revisorer har diskuterat årsredovisning för
staten, som vi vid ett par tillfällen har fått oss till del i
budgeten.
I det här fallet har Riksdagens revisorer en del
förslag. Men det mest intressanta är kanske att man
illustrerar de problem vi har med den årsredovisning
som vi hittills har fått, framför allt när det gäller läs-
barheten, vad man egentligen kan säga att årsredo-
visningen utvisar.
Den moderata kritiken har mest utgått från att
upprepa en sak vi också sade när den nya budgetlagen
antogs. Det är att det är nödvändigt att staten i sin
redovisning övergår från en kassamässig till en kost-
nadsbaserad redovisning. I vår reservation har vi
hänvisat till att detta har gjorts i Nya Zeeland. Skälet
till detta är naturligtvis att den kassamässiga redovis-
ningen visar vilket behov av finansiering staten har.
Det menar vi att man kan göra ändå. Det intressanta
med en kostnadsbaserad redovisning är att den mer
leder över till en diskussion om vilka resultat vi
egentligen har. Det störs då inte av årliga flöden, utan
det blir en mer riktig redovisning, som visar intäkter
och kostnader och som underlättar en vidare diskus-
sion om effektivitet, resultat och på vilket sätt pengar-
na har använts.
Vi tror att det blir enklare för väljarna att förstå.
Det skulle hyfsa en del av debatterna som vi ofta har
här i kammaren om vilket utfall som statens budget
egentligen har haft, någonting som ju är populärt
under ett valår.
Jag tänker inte säga mycket mer än så, fru talman,
utan för tids vinnande yrkar jag bifall till den modera-
ta reservationen.

Anf. 180 SONIA KARLSSON (s):
Fru talman! Statens årsredovisning utvecklar sig
snabbt och blir allt bättre undan för undan. Riksda-
gens revisorers förslag angående årsredovisningen för
staten avser framför allt den årsredovisning som läm-
nades för budgetåret 1993/94, vilket var den första
samlade årsredovisningen för staten.
Revisorerna anser att regeringen bör ta initiativ till
en översyn av redovisningssystemets användbarhet
för makroekonomiska överväganden, alltså rörande
statens finansiella situation och statens upplåningsbe-
hov. Revisorerna betonar också vikten av att riksda-
gens behov beaktas vid översynen.
Utskottet konstaterar att flera av de brister som
revisorerna tar upp har blivit åtgärdade i senare
framlagda årsredovisningar. I årsredovisningen för
budgetåret 1995/96 finns t.ex. tydliga beskrivningar
av värderingsprinciper, redovisningsprinciper och
konsolideringsprinciper. En finansieringsanalys ingår
numera i årsredovisningen. Av den framgår hur drift-
och investeringsverksamheten har finansierats samt
hur statens likvida ställning har förändrats under re-
dovisningsperioden. Syftet med finansieringsanalysen
är att ge en bild av hur statens totala verksamhet har
finansierats. I finansieringsanalysen kan alltså statens
upplåningsbehov utläsas.
Utskottet har erfarit att ytterligare åtgärder kom-
mer att vidtas i årsredovisningen avseende budgetåret
1997, bl.a. vad gäller analyser och redovisningsprin-
ciper.
Dessutom pågår i Finansdepartementet ett utveck-
lingsprojekt benämnt VESTA. Förkortningen betyder
Verktyg för den ekonomiska styrningen av staten. Det
projektet syftar till ett integrerat statligt koncernsys-
tem för budgetering, koncernredovisning, resultatupp-
följning och betalningsinformation. Målet är bl.a. att
förbättra den ekonomiska informationen på central
nivå. Direktiven för det här projektet omfattar flera av
de frågeställningar som tas upp av revisorerna.
Regeringen har enligt utskottets mening tagit ett
samlat grepp om utvecklingen av årsredovisningen.
Därför finns det inte anledning att nu ta initiativ till en
särskild översyn. Men i likhet med revisorerna anser
utskottet att riksdagens speciella behov av informa-
tion om statens ekonomiska situation måste uppmärk-
sammas. Utskottet föreslår därför att en parlamenta-
risk referensgrupp knyts till det pågående utveck-
lingsarbetet och att riksdagen gör ett tillkännagivande
med denna innebörd.
Som framgått av Fredrik Reinfeldts anförande står
alla partier utom Moderaterna bakom utskottets för-
slag.
Fredrik Reinfeldt hävdar att fördelarna med kost-
nadsmässig redovisning är stora och att det skulle öka
budgetens genomskinlighet. I den moderata reserva-
tionen görs hänvisningen att Nya Zeeland har gått
över till en fullständig kostnadsmässig redovisning,
och man föreslår att det utvecklingsarbete som be-
drivs inom VESTA-projektet skall leda till en över-
gång till kostnadsmässig redovisning även för Sveri-
ges del.
Finansutskottet menar att den statliga redovisning-
en skall tjäna många syften. En kostnadsmässig redo-
visning är värdefull för att man på verksamhetsnivå
skall kunna ställa uppnådda mål och resultat i relation
till de förbrukade resurserna. I andra sammanhang är
emellertid en kassamässigt inriktad redovisning bätt-
re. Riksdagens och regeringens budgetbehandling
grundas i dag i stor utsträckning på kassamässiga
begrepp genom anslagsgivning, beslut om lånebe-
myndigande, rörliga krediter m.m.
Utskottet anser därför att det skulle vara olämpligt
om riksdagen nu definitivt skulle bestämma sig för att
antingen den ena eller den andra principen skall gälla
för redovisningen. I stället bör det fortsatta utveck-
lingsarbetet utvisa på vilket sätt de olika principerna
kan förenas i ett samlat redovisningssystem för staten.
I betänkandet behandlas två motioner, en moderat
motion som ligger till grund för reservationen och en
centermotion som yrkar avslag på revisorernas för-
slag. Båda motionerna avstyrks av utskottet.
I reservationen tillstår moderaterna att det statliga
redovisningssystemet i huvudsak bygger på bokfö-
ringsmässiga grunder, dvs. just på den kostnadsmäs-
sighet man själv eftersträvar. Men man nöjer sig inte
med detta utan vill gå över helt till kostnadsmässig
redovisning. Men även reservanterna inser att man
måste ha en kassamässig redovisning för att bl.a. få
fram upplåningsbehovet, och vän av ordning frågar
sig då på vilket sätt deras uppfattning i grunden skiljer
sig från vad utskottsmajoriteten säger.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på
reservationen.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

AU5 Vissa frågor rörande arbetslöshetsförsäk-
ringen
Mom. 1 (tidsgräns för ersättningsrätten)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
Votering:
193 för utskottet
19 för res. 1
92 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 2 m, 21 c, 20 fp, 6 mp
För res. 1: 19 v
Avstod: 1 s, 69 m, 1 fp, 10 mp, 11 kd
Frånvarande: 16 s, 9 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd

Mom. 2 (finansiering av försäkringen)
1. utskottet
2. res. 3 (fp, kd)
Votering:
202 för utskottet
32 för res. 3
73 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 1 m, 21 c, 19 v, 16 mp
För res. 3: 21 fp, 11 kd
Avstod: 73 m
Frånvarande: 16 s, 6 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd

Mom. 4 (ersättning vid arbetslöshet under del av
vecka)
1. utskottet
2. res. 5 (v, mp)
Votering:
269 för utskottet
35 för res. 5
1 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 73 m, 20 c, 21 fp, 11 kd
För res. 5: 19 v, 16 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 17 s, 6 m, 7 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd

Mom. 9 (sanktionsregler)
1. utskottet
2. res. 8 (mp)
Votering:
291 för utskottet
16 för res. 8
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 74 m, 21 c, 21 fp, 19 v, 11 kd
För res. 8: 16 mp
Frånvarande: 16 s, 6 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU13 Årsredovisning för staten
1. utskottet
2. res. (m)
Votering:
230 för utskottet
77 för res.
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 21 c, 21 fp, 19 v, 16 mp, 8 kd
För res.: 74 m, 3 kd
Frånvarande: 16 s, 6 m, 6 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 4 kd
Beslut om uppskjuten votering

På förslag av talmannen medgav kammaren att
återstående ärenden på dagens föredragningslista fick
avgöras i ett sammanhang vid morgondagens arbets-
plenum.

12 § Statliga betalningar

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU14
Statliga betalningar

Anf. 181 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Detta är ett mycket litet ärende. Det
behandlar endast två motioner. Men Moderaterna har
lyckats pricka in reservationer gällande båda dessa
motioner. Först handlar det om statens koncernkonto,
som heter Cassanova. Det är placerat i Postgirot Bank
AB. Det tycker vi är ett förfaringssätt som ger en
ställning av monopolkaraktär, och det tycker vi inte är
bra. Vi vill därför ha en översyn av förordningen som
kan möjliggöra att vi ökar konkurrensen på den
svenska bankmarknaden. Det är det som står i reser-
vation 2.
Den första reservationen är den som jag kommer
att yrka bifall till, fru talman. I den har vi fått flera
partier att gå ihop om att övergå till en något stränga-
re ordning när det gäller förfarandet med statliga
betalkort. Vi tycker att det vore mer riktigt att ha ett
personligt betalningsansvar och endast i undantagsfall
tillämpa systemet att det är staten eller arbetsgivaren
som står som betalningsansvarig.
Man kan tycka att det är litet märkligt med tanke
på alla de problem som har förekommit med den här
typen av kort, kanske inte så mycket i staten men
ändå, att det inte har gått att få en ännu större upp-
slutning kring denna motion. I kontrast till vad majori-
teten skriver vill jag säga att det inte handlar om ett
totalförbud. Även i reservationen nämns möjligheten
att faktiskt ibland kunna ha en annan ordning. Men
huvudregeln skall vara just detta med eget betalnings-
ansvar.
Eftersom fru talmannen nu var vänlig nog att möj-
liggöra den här tidiga behandlingen före kl. 18 skall
jag inte prata längre än så här. Jag har ju annat som
väntar. Jag vet att det också gäller en del andra leda-
möter. Jag yrkar alltså bifall till reservation 1.

Anf. 182 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Frågan om kontokort har ju varit uppe
till ganska stora diskussioner under senare år. För ett
år sedan sade den socialdemokratiska majoriteten
ihop med Centerpartiet att man ansåg att de riktlinjer
som fanns skulle vara till fyllest. Det som har hänt
under det år som har gått sedan dess visar väl tydliga-
re än någonsin att vi hade rätt redan då. Och vi har
rätt även nu. Det finns t.o.m. exempel på att det har
skett misstag och sådant när det gäller de kort som vi
själva köper resor med. Med anledning av detta, fru
talman, vill jag också yrka bifall till reservation 1.

Anf. 183 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Då skall jag göra det litet unika att
helhjärtat instämma i vad den moderata och den folk-
partistiska ledamoten just har sagt.

Anf. 184 ROY OTTOSSON (mp):
Fru talman! Även från Miljöpartiets sida är vi kri-
tiska till att kontokort där staten har betalningsansvar
förekommer så pass flitigt som det gör. Det finns
egentligen ingen anledning att ha system som inbjuder
till missbruk - i synnerhet om vi ser att missbruk
faktiskt förekommer. I reservation 1, som jag alltså
stöder och yrkar bifall till, finns som sagt möjligheten
kvar att i undantagsfall ha statligt betalningsansvar.
Men då skall det vara genomlyst på ett bra sätt. Jag är
faktiskt besviken på att socialdemokraterna inte har
kunnat ställa upp på den här mer skärpta hållningen.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 17.56 att ajournera för-
handlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

12 § (forts.) Statliga betalningar (forts. FiU14)

Anf. 185 SUSANNE EBERSTEIN (s):
Fru talman! Det här betänkandet rör två moderata
motioner. Den ena är en avskrift av ett brev från
Bankföreningen till Finansdepartementet redan 1996,
som redan är tillgodosedd, och den andra är en kopia
från förra året om kontokort för staten. Jag yrkar
avslag på reservationerna och bifall till utskottets
hemställan i betänkandet.
Användningen av betalkort har inneburit stora ef-
fektiviseringar genom att fakturahanteringen på myn-
digheterna minskar. Användningen av kontantkassor
minskar också, och förskottshanteringen vid t.ex.
resor försvinner. Det är inga små summor det handlar
om. Enligt en utredning från Toppledarforum genere-
rar staten inklusive affärsverken omkring 17 miljoner
fakturor per år. Varje faktura kostar 350 kr att hantera
administrativt. Detta visar vilka stora besparings- och
rationaliseringsvinster som användningen av kort kan
ge. Telia t.ex. räknar med att de tjänar 20 miljoner
kronor per år genom att använda kort. Den förenkling
som korten innebär gör också att personalen kan an-
vända mer av sin arbetstid till egentliga arbetsuppgif-
ter.
RRV:s inställning är att man föredrar betalkort
med privat betalningsansvar. Men det finns, precis
som jag sade förra året, ett behov av kort med statligt
betalningsansvar för personal och tjänstemän som
köper in material som används i den löpande verk-
samheten. Genom en sådan ordning slipper man både
förskotts- och fakturahantering. Dessutom är det inte
rimligt att den enskilda tjänstemannen skall köpa in
material till myndigheten med kort som denne själv
har betalningsansvaret för.
Vidare bör chaufförer och andra som använder
myndighetsfordon ha kort med statligt betalnings-
ansvar. Myndigheterna kan knappast räkna med att
chaufförer skall betala för bensinen med egna kort.
Enligt RRV bör också tjänstemän som ofta och länge
reser i tjänsten ha kort med statligt betalningsansvar.
Det minskar faktura- och redovisningshanteringen,
och det minskar den tid som tjänstemannen måste
ägna åt redovisning.
RRV menar att myndigheterna som helhet har en
klar policy om återhållsamhet med att utfärda kort
med statligt betalningsansvar. Det visar inte minst att
omkring 85 % av de statliga korten är just kort med
privat betalningsansvar.
Eftersom det framgår av texten i motionen att mo-
tionärerna inte har läst den socialdemokratiska eti-
krapporten och - det är jag säker på - heller aldrig
kommer att göra det, vill jag passa på tillfället att läsa
upp litet ur den 50-sidiga rapporten. Jag har valt just
det lilla avsnitt som använts av motionärerna och, före
dem, av hela den borgerliga pressen för att förminska
och förhåna den här rapporten. Myten om att vi soci-
aldemokrater skyller på näringslivet när det gäller
missbruk av skattepengar blir inte mer sann för att den
berättas många gånger. Den blir inte sann ens för att
den uttalas i en moderatmotion. I inledningen av rap-
porten, under rubriken Förändringar i tiden, står det så
här:
En ny moralsyn. Samhällsmoralen är ständigt satt i
förändring. Den gamla auktoritära moralsyn som
formades av överheten i samhället och genom kyrkan
och skola påbjöds folket har successivt övergivits,
men inte ersatts av någon ny, övergripande samhäll-
smoral. I stället existerar i det moderna samhället ett
stort antal olika moraluppfattningar och värderingar
sida vid sida. I någon mening är det ett resultat av en
utveckling vi eftersträvat, där medborgarna har ett
kritiskt betraktelsesätt på sin omvärld och själva for-
mar sina ideal utifrån egna förutsättningar. Det ligger
alltså något i grunden sunt i denna utveckling och i
den kritik mot auktoriteter som den för med sig.
Samtidigt är det lätt att inse att inte allt utvecklats
till det bättre. Den gamla s.k. arbetarmoralen innehöll
tydliga signaler om att inte sko sig själv på någon
annans bekostnad. I dag ser vi att delar av allmänhe-
ten i stället kommit att acceptera delvis andra värde-
ringar. Samma allmänhet som är starkt kritisk mot
politiker som bryter mot regler för att gynna sig själva
eller som upprörs av reportage om skattesmitare utta-
lar exempelvis i vissa undersökningar att de själva
kan tänka sig att fuska med skatten eller bidrag.
Någon enkel strategi för att motverka en fortsatt
utbredning av sådana attityder och värderingar finns
inte. Vi tror varken att det är möjligt eller önskvärt att
gå vägen om att försöka finna en ny, heltäckande
samhällsmoral eller återuppväcka en gammal. När
samhället förändras måste också våra metoder för att
slå vakt om värderingar som solidaritet och an-
svarstagande ändras. Det vi ser som den viktigaste
metoden för att öka det moraliska ansvarstagandet är
att stimulera samtal kring dessa frågor.
Genom att stimulera moraliska diskussioner und-
viker man också att hamna i moralism. Moralism är
när man ensidigt utgår från en trångsynt moralsyn och
i varje läge fördömer den som bryter mot den mora-
liska koden. Ett sådant förhållningssätt leder lätt till
att även rent privatmoraliska frågor, som vi menar
vore olyckliga att öppna för offentligheten, blir före-
mål för offentlig granskning och fördömande. Då
finns en stor risk att färre personer vågar söka sig till
politiken och för att de som söker sig dit antingen är
moraliska perfektionister som har svårt att identifiera
sig med vanligt folk eller hycklare för vilka moralen
sitter på ytan.
Det politiska arbetet har under de senaste åren
förändrats i grunden. Förändringarna rör både politi-
kens innehåll och dess påverkansmöjligheter och sker
genomgående i dag snabbare än vad de gjorde för
några år sedan. Ett grundproblem vad gäller politiker-
föraktet är att sprickan mellan medborgare och politi-
ker delvis beror på att de ibland har olika verklighets-
syn. Väljarna har svårare att spontant hänga med i
samhällsutvecklingen och förstå helheten. Det är inte
bara så att det kan vara svårt att exempelvis förstå vad
vi skall göra åt arbetslösheten, utan det är därtill
mycket svårt att över huvud taget förstå vad den beror
på. Om inte politikerna lyckas få ut sin verklighetsbild
till medborgarna och medborgarna inte lyckas för-
medla sin till politikerna förlorar båda grupperna
ytterligare greppet om samhällsutvecklingen och
förtroendet för varandra.
Syftet med denna rapport är inte att lägga förslag
på hur man löser denna svåra fråga, utan den har
behandlats av en annan av partistyrelsen tillsatt grupp.
Däremot vill vi gärna understryka att frågorna hänger
samman. För att få förståelse för politikernas villkor
krävs som sagts ovan en aktiv dialog mellan medbor-
garna och politikerna. Om inte medborgarna upplever
att det går att diskutera ens närliggande politiska
frågor, som varför besparingar anses nödvändiga och
vad vi kan göra åt arbetslösheten, kommer de inte
heller att vara intresserade av att försöka förstå politi-
kers och övriga makthavares arbetsvillkor och faktis-
ka möjligheter att påverka samhällsutvecklingen.
De nya arbetsvillkoren för politiker har också re-
sulterat i en ökad exponering av andra problem som
återfinns bland politiskt förtroendevalda liksom bland
andra grupper i samhället. Alkoholmissbruk är tyvärr
en utbredd företeelse i det svenska samhället, och
med tanke på politikernas arbetssituation är det inte
förvånande att problemet finns även där. Vi har ingen
uppfattning om problemet ökat eller inte, men bl.a. en
förändrad massmedial bevakning har gjort att proble-
met märks tydligare.
Arbetsgruppen anser att åtgärder för att stävja al-
koholmissbruk bland politiker i stor utsträckning
handlar om att visa gott kamratskap och gott ledar-
skap. Att kunna hjälpa kamrater med personliga pro-
blem är en nog så viktig moralisk fråga. Den som
börjar få problem måste kunna få stöd innan missbru-
ket kommit till en punkt där situationen blir mer eller
mindre ohållbar. Det handlar om att ha ett arbetskli-
mat som möjliggör att frågan kan diskuteras i förtro-
ende med den det berör, och att kunna minska en
individs arbetsbörda i tider av personlig kris.
Vidare är det mycket viktigt att det politiska um-
gänget i stort är sådant att det inte är kutym att ofta
inta alkohol. För den som riskerar att hamna i alko-
holproblem finns det inget farligare än att ständigt
möta miljöer där det upplevs som helt naturligt att ta
sig ett glas.
I takt med att offentlig verksamhet bolagiserats
och företrädare för verksamheten kommit att agera
inom den kommersiella sfären har också ideal från det
privata näringslivet övertagits av den offentliga verk-
samheten. Ibland har det varit bra, eller i vart fall
nödvändigt. Skall man agera på en kommersiell
marknad måste man ha kompetens därför. Samtidigt
finns en mängd avarter som beror på att man tagit till
sig företeelser som ibland är rationella för ett kom-
mersiellt företag, men som är direkt skadliga för en
offentlig verksamhet.
Det ställs särskilda krav på den som driver en of-
fentlig verksamhet, och då spelar det enligt vår me-
ning ingen roll om man gör det i bolagsform eller inte.
Det är inte verksamhetens form som skall avgöra hur
man agerar, utan dess syfte.
Hela diskussionen om löner och särskilda pen-
sionsförmåner beror exempelvis på att man i många
offentliga bolag litet schablonmässigt kopierat de
villkor som gäller i det privata näringslivet. Visst
skall offentliga chefer ha en lön som inte gör det
oattraktivt att arbeta i offentlig tjänst, men samtidigt
kan inte vissa direktörer leva på villkor som deras
yttersta uppdragsgivare - skattebetalarna - finner helt
oacceptabla.
Ett annat område där man tydligt kan se hur olika
kulturer har mötts är alkohol i samband med represen-
tation och resor. Flera uppmärksammade affärer visar
hur den mer liberala alkoholkulturen i det privata
näringslivet har importerats till offentliga bolag och
hur vissa politiker och tjänstemän där saknat förmåga
att sätta rimliga gränser. Detta beror knappast på att
de i största allmänhet har alkoholproblem, utan på att
de saknat omdöme om vad som är ett rimligt beteende
när man har att hantera andras pengar.
Samtidigt vill arbetsgruppen understryka att det
inte är så enkelt att bara ange en kultur som är bra i
det privata näringslivet och en annan som fungerar i
den offentliga sektorn. Vi lever trots allt i ett någor-
lunda socialt integrerat samhälle där man påverkar
varandra. Vi har därför inte i rapporten dragit oss för
att ha synpunkter också på sådana frågor i det privata
näringslivet. Det beror oftast inte på att vi lagstift-
ningsvägen vill reglera deras beteende utan på att vi
vill skapa en bred debatt också om villkoren där. Vi
tror på sikt att en sådan debatt också är positiv där.
Det demokratiska systemets legitimitet är hotat av
den brist på förtroende från allmänheten som följt
bl.a. av den senaste tidens affärer. Den bild som affä-
rerna har gett, där politiker i allmänhet ses som fiffla-
re som utnyttjar systemet och sina förtroendeposter
till att gynna sig själva, står i bjärt kontrast till den
verklighet som många förtroendevalda politiker upp-
lever, där de helhjärtat offrar en stor del av sin fritid
på att försöka förbättra samhället.
I de fall där socialdemokratiska politiker varit in-
blandade i affärer har därtill besvikelsen bland all-
mänheten vanligtvis varit större. Uppenbarligen finns
större förväntningar på socialdemokratiska politiker
än på borgerliga och på direktörer i näringslivet. Om
någon av de senare får orimliga förmåner ses det i
allmänhet inte som något brott mot deras personliga
ideal, till skillnad från motsvarande beteende hos
socialdemokrater. Eftersom kraven är högre på soci-
aldemokrater blir reaktionen större när det har varit
socialdemokrater som misskött sig.
Arbetsgruppen anser att det vore förmätet att säga
att socialdemokrater är bättre än andra. Men vi anser
att ett fundamendalt krav på alla socialdemokratiska
politiker är att de i sin politiska gärning praktiserar de
värderingar som partiet står för och som vi gått till val
på.
Vi socialdemokrater vill skapa ett samhälle där
välfärd och möjligheter kommer alla till del. Det
politiska systemet och vår offentliga sektor finns till
för medborgarna, inte tvärtom. Socialdemokratiska
politiker är inte representanter för systemet och än
mindre för sig själva. Det aktiva medborgarskapet
kräver en öppenhet gentemot medborgarna, och en
sådan öppenhet kan enbart bygga på förtroende.
Jag slutar här att läsa ur rapporten. Men jag vill
säga att den tar upp en mängd åtgärder som bör vidtas
för att minimera risken att politiskt förtroendevalda i
framtiden gör sig skyldiga till handlingar som är
olämpliga eller t.o.m. direkt oförsvarliga.
Eftersom vi förde den här debatten redan förra
året vet jag att jag talar för döva öron. Målstyrning,
chefsansvar, RRV - allt är meningslöst att påpeka.
För motionären och övriga reservanter är detta i stäl-
let mer en favorit i repris.
Vad är det då motionärerna är ute efter? Jo, Per
Bill - förresten en medelålders man - riktar här en
ordentlig taskspark mot det socialdemokratiska parti-
et. Nu tar inte den sparken på mig eftersom jag är
kvinna. Sparken blir verkningslös. Detta är nämligen
inte ett socialdemokratiskt problem, som Per Bill
antar, utan problemet är att alla inblandade med ex-
tremt undantag är medelålders män. Detta är helt
enkelt en farsot bland medelålders män. Alla av den
sorten är i farozonen.
Det intressanta med motionen är att här har vi en
fråga där oppositionen har kunnat enas. När det gäller
att kräkas på socialdemokrater eller att subventionera
hemservice till välbeställda - då går det tydligen att
samarbeta.
Svaret på motionen och reservationen skulle alltså,
med tanke på vems problemet är, kunna ha temat: Har
vi råd med män? De startar krig, gör tunnelbanan
osäker, fyller våra fängelser och sist men inte minst -
de slarvar med eller missbrukar sina kontokort.
Ett annat tema skulle kunna vara huruvida denna
motion är trovärdig. Det är det tema jag har valt.
Är det trovärdigt att man vill att riksdagen skall
detaljreglera statliga myndigheter, när man som riks-
dagsledamot själv har ett Diners resekort utan per-
sonligt ansvar? Är det trovärdigt att höja pekfingret åt
myndigheter som faktiskt stramat åt och verkar sköta
kontokorten, när man inte lyft ett finger sedan förra
året, då Per Bill hade en likadan motion för att ändra
våra regler? På det kan man, om man är en hederlig
och ärlig person, bara svara nej.
Jag föreslår därför att Per Bill, om han verkligen
vill göra något i frågan, inriktar sitt arbete på att verka
för antingen ett generellt förbud för medelålders män i
riksdagen att inneha tjänstekort som inte har person-
ligt betalningsansvar, eller för att riksdagsledamöter-
nas kort blir av en annan sort.

Anf. 186 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Fru talman! Det var ett långt och engagerande an-
förande från Susanne Eberstein. Hon tycks tro att
detta är ett angrepp på socialdemokraterna. Så är ju
icke fallet. Det handlar om huruvida vi skall ha kon-
tokort med statligt betalningsansvar i större eller
mindre utsträckning. Reservanterna vill ha dem i
mindre utsträckning och tycker att de skall utgöra
undantag, och socialdemokraterna vill tydligen ha en
mer generös tillämpning. Det är bara att konstatera.
Vi har sett en hel del missbruk av kontokort där
det offentliga har betalningsansvaret. Det är ett sys-
tem som inbjuder till missbruk, precis som bolagen
som Susanne Eberstein nämnde här. De har också
inneburit ett visst missbruk på annat håll, eftersom de
utgör en relativt skyddad miljö.
Det finns alltså skäl att se över de här reglerna.
Det anser åtminstone vi i Miljöpartiet. Motiven för att
ha statligt betalningsansvar är att det skulle vara ef-
fektivare, och att man skulle spara pengar på det. Men
om det är statligt betalningsansvar måste man ju ändå
leverera in redovisning av vad man har gjort, vad man
har betalt osv.
Det visar sig ju också att det inte är ovanligt att
inleveransen av redovisningen kommer för sent, att
verifikationer är bristfälliga eller saknas. Det blir en
hel del byråkrati kring det också. Skall man då minska
på den byråkratin innebär det faktiskt att man släpper
igenom mer missbruk och att det blir mer slapphänt.
Det kan väl ändå inte vara eftersträvansvärt.
Det här är i och för sig en liten fråga i sak, men
det har en förödande inverkan på allmänhetens förtro-
ende för förtroendevalda och människor i offentlig
anställning om man ser sådant missbruk, även om det
är småaktigheter i sak. Jag anser att förtroendet för de
förtroendevalda och de offentligt anställda är viktiga-
re än att möjligen kunna spara någon krona i effekti-
viseringsvinster, vilket i och för sig är tveksamt. Där-
för yrkar jag fortfarande bifall till reservationen.

Anf. 187 SUSANNE EBERSTEIN (s) re-
plik:
Fru talman! Det var ju just det jag föreslog motio-
nären, dvs. att han skulle gå tillbaka och begära att de
förtroendevalda i riksdagen, helst männen, skulle få
andra kort. Jag tycker att Roy Ottosson skall gå hem
och läsa motionstexten. Den är inte citerad i betän-
kandet. Då förstår han vad det handlar om.

Anf. 188 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag tycker att Susanne Eberstein skall
läsa reservationstexten litet noggrannare. Det är fak-
tiskt den vi diskuterar. Den är skriven med anledning
av en motion. Det betyder ju inte att man alltid ställer
upp på allting som har stått i en enskild motion. Det är
ju reservationen vi står bakom alla som har skrivit på
den. Någonting annat kan man inte pådyvla mig i alla
fall.
Det är litet uppseendeväckande att man nedvärde-
rar den folkliga kritik som faktiskt finns mot såväl
förtroendevalda som offentligt anställda på grund av
att det förekommit missbruk. Då skall vi undvika
system som gynnar missbruk av varje slag. Jag menar
att användning av kontokort är alldeles utmärkt, men
det måste ske med personligt betalningsansvar. Man
måste redovisa till uppdragsgivaren. Då finns det
också ett incitament att verkligen göra det ordentligt
och snabbt. Om, som i det här fallet, staten har betal-
ningsansvaret finns inte det här incitamentet. Då upp-
står just den här risken, och den ökar. Det blir lätt en
slapphänthet i sådana system. Det är bara att beklaga.
Vi är människor allihop, och det är viktigt att ha bra
system.
När man har statligt betalningsansvar på kort, vil-
ket man mycket väl skall kunna ha, skall det också
vara genomlyst. Då skall det vara offentligt. Det skall
vara möjligt att se och veta hur det fungerar, och det
skall vara väl motiverat. På det sättet får man just det
tryck på de förtroendevalda och de offentligt anställda
som krävs för att människor skall ha ett stort förtro-
ende för det offentliga systemet. Det är väldigt viktigt
att slå vakt om det. Jag beklagar att Susanne Eberstein
inte riktigt ser det i den här diskussionen.

Anf. 189 SUSANNE EBERSTEIN (s) re-
plik:
Fru talman! Roy Ottosson, det är ju just därför jag
kräver av motionärerna och även av reservanterna att
om de vill återvinna sin trovärdighet skall de genast
starta med det som åligger riksdagen - det som är vårt
ansvar här. Alla medelålders män här i riksdagen
borde förhindras att ha våra Diners resekort.

Anf. 190 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Jag blir litet tveksam om jag som man
skall våga mig upp i den här debatten. Men jag har nu
nått den åldern att jag kanske t.o.m. börjar lämna
medelåldern. Därför vågar jag ändå yttra mig.
Det var mycket litet i det som Susanne Eberstein
sade som jag egentligen har några invändningar mot.
Det är en mycket bra rapport som den socialdemo-
kratiska gruppen har gjort. Men som Roy Ottosson
redan har sagt är det inte detta den här debatten
handlar om. Låt mig läsa upp några rader ur reserva-
tionen, och det är alltså den som jag har anslutit mig
till. "Endast i undantagsfall bör betalkort med statligt
betalningsansvar utfärdas. Enligt utskottet bör man
också överväga om dessa undantag skall offentliggö-
ras".
Då skall man alltså offentliggöra skälen till undan-
taget, dvs. varför just den eller den tjänstemannen har
ett betalkort med statligt betalningsansvar.
Susanne Eberstein har talat om de här resekorten.
Jag grubblar nästan varje gång jag sätter mig på
X 2000 mellan Göteborg och Stockholm över detta att
jag har tappat perspektivet på hur dyrt det faktiskt är
att åka X 2000 i första klass med mat. Jag tycker
verkligen att det finns anledning för oss att grubbla på
motiveringen till att vi har de här korten. Vi kan väl
gemensamt ge oss på att antingen utfärda en grundlig
motivering eller att avskaffa systemet.
Till sist vill jag bara säga att det förekommer
mycket hyckleri på det här området. Men efter de här
sex-sju åren i riksdagen har jag faktiskt då och då
börjat tänka på detta att vi har fått ett annat perspektiv
i denna värld, och det är farligt.

Anf. 191 SUSANNE EBERSTEIN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tackar för berömmet av rapporten.
Jag vill bara säga så här: Utan motion - inga reserva-
tioner.

Anf. 192 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Reservationen har en text som handlar
om själva sakfrågan. Vad diverse moderater har talat
om i sina motioner är i detta sammanhang skäligen
ointressant. Jag har inte heller mycket till övers för
dem som anser att direktörerna i det privata näringsli-
vet kan ägna sig åt vilka excesser som helst - och det
gör de verkligen. Det har jag också viss erfarenhet av
efter de bjudmiddagar som man då och då går på.
Men det är inte det den här debatten handlar om. Den
handlar om att vi nog bör skärpa upp våra regler och
närmare motivera de undantag där det i ett och annat
fall kan vara praktiskt att ha betalkort.

Anf. 193 SUSANNE EBERSTEIN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag har ingenting emot att vi skärper
upp våra regler, Johan Lönnroth. Jag har bara sagt
tidigare att jag inte tycker att det är riksdagens sak att
detaljreglera de statliga myndigheterna i det här fallet.
Men visst kan vi skärpa våra regler.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 26 mars.)

13 § Vissa finansmarknads-, försäkringsrörel-
se- och kreditupplysningsfrågor

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU15
Vissa finansmarknads-, försäkringsrörelse- och kre-
ditupplysningsfrågor

Anf. 194 PER BILL (m):
Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till
reservation 3. Naturligtvis står vi bakom samtliga
reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bara
bifall till den första.
Det här betänkandet handlar om många olika sa-
ker. Det handlar om finansmarknaden, försäkrings-
marknaden och om kreditupplysning. Jag skall hålla
mig till tre av frågorna, nämligen de kollektiva hem-
försäkringarna, kreditupplysningarna och avslut-
ningsvis de uteblivna privatiseringarna.
I drygt 15 år har frågan om kollektiva hemförsäk-
ringar med obligatorisk anslutning varit föremål för
stark kritik, framför allt från moderater och folkpartis-
ter. Frågan har återigen aktualiserats genom det avtal
som har tecknats mellan LO och Folksam. Det ger de
olika LO-förbunden möjlighet att teckna kollektiva
hemförsäkringar som omfattar samtliga medlemmar.
Det förhållandet att fackliga organisationer teck-
nar kollektiva sakförsäkringar för medlemskollektivet
utan individuell anslutning innebär att enskilda med-
lemmar tvingas underkasta sig fackliga beslut inom
områden som skall skötas av individen själv. När en
facklig organisation tecknar sakförsäkring för med-
lemskollektivet utan intresseanmälan binds den en-
skilde fackföreningsmedlemmen till visst försäkrings-
bolag och till en viss försäkringsprodukt utan att
medlemmen ges reell möjlighet att själv välja det som
passar honom eller henne bäst.
Vi anser att det är den enskilde individen som
måste skyddas från kollektiva försäkringslösningar
som inskränker valfrihet, kränker den personliga
integriteten och som försätter individen i underläge.
Kollektiva sakförsäkringar bör därför vara baserade
på individuell anslutning. Även om det finns en reser-
vationsrätt i det här avtalet är anslutningsformen en
typ av negativ avtalsbindning som inte är tillåten på
någon annan marknad. Det saknas i dag klara regler
för de enskilda medlemmarnas ställning i förhållande
till fackföreningarna. Det finns därför behov av en
lagstiftning som klargör hur långt organisationernas
befogenheter sträcker sig i förhållande till den enskil-
de medlemmen.
Fru talman! När det gäller kreditupplysningsverk-
samhet envisas regeringen med att motarbeta en sund
kreditupplysning.
En effektiv kreditupplysningsverksamhet ökar sä-
kerheten i näringslivet och främjar den ekonomiska
utvecklingen. Kreditupplysningar är en typ av
färskvara som man måste ha god tillgång till för att
kunna göra bra kreditprövningar. Vi anser därför att
det är mycket värdefullt om s.k. flödesinformation
kan användas i kreditupplysningarna. Vi vill under-
stryka att en bred användning av flödesinformation är
möjlig redan enligt dagens lag, men att detta inte har
godtagits av Datainspektionen. Det är därför det be-
hövs ett klarläggande.
Avslutningsvis vill jag kommentera motivreserva-
tionen vi har när det gäller privatiseringar. Nästan alla
privatiseringar har avstannat under den nuvarande
regeringen. Det här är mycket olyckligt och det leder
till bl.a. konkurrenssnedvridningar, felprioriteringar,
uteblivna affärsmöjligheter och t.o.m. till att vissa
bolag i dag tappar i marknadsvärde.

Anf. 195 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag önskar verkligen att jag kunde
hålla med Per Bill om det där sista. Jag begriper inte
hur han kan tala om att privatiseringarna har avstan-
nat. Staten håller ju på att sälja ut varenda kvarvaran-
de storbank i massiv skala. Jag tror att det handlar om
mycket större belopp än vad den borgerliga regering-
en någonsin lyckades åstadkomma.
Jag tänkte i första hand tala om vår motion, om att
staten borde äga börsen. Det har alltid ansetts vara en
självklarhet på andra områden, t.ex. när det gäller att
tillhandahålla de grundläggande betalningsmedlen.
Alltsedan detta sekels början har det varit en själv-
klarhet att vi inte skall ha privata banker som ger ut
sedlar utan det skall vara centraliserat till en statlig
bank. Därför är det egentligen ganska konstigt att
arbetarrörelsen inte har ansett det vara en självklarhet
att den grundläggande infrastrukturen, alltså mark-
nadsplatsen, borde ägas av samhället så att man kan
tillhandahålla marknadsplatsen för de olika aktörerna
på lika villkor.
Det är ganska märkligt att några stora ägare,
Wallenbergsfären och andra, skall vara med och äga
en del av Stockholmsbörsen och samtidigt represente-
ra mycket stora aktörer på denna börs.
Svaret från utskottet på motionen går ut på att
motionen strider mot gällande principer. Ja visst! Det
är ju därför man motionerar. Man ifrågasätter gällan-
de principer. Att ett parti som brukar tala om att man
vill reformera det här samhället - alltså inte ett kon-
servativt parti utan ett socialdemokratiskt parti - ger
ett sådant svar på en sådan motion tycker jag är syn-
nerligen märkligt. Jag efterlyser en motivering i sak.
Varför är man emot denna princip som vi talar om i
motionen?
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 1. Jag
står också bakom reservation 2, men den skall jag inte
yrka bifall till.
Sedan skall jag faktiskt också yrka bifall till en
motion som jag inte yrkade bifall till i utskottet. Det
borde jag ha gjort. Nu i efterhand har jag satt mig in
mer grundligt i ärendet. Det gäller motion Fi713 av
Bengt Harding Olson. Den handlar om att vi behöver
en bred utredning om konkurrensen på bankmarkna-
den när det gäller att tillhandahålla olika betal-
ningstjänster. Det handlar speciellt om att även de
små bankerna, de s.k. nischbankerna, skall ha bättre
möjligheter att gå in på det här området och konkurre-
ra mer effektivt.
Vi har hela tiden slagit vakt om att staten bör be-
hålla en stor bank för att just skapa skarp konkurrens
med de privata storbankerna. Speciellt nu när man
säljer ut denna statliga storbank blir det ännu viktiga-
re att man verkligen upprätthåller konkurrensen och
inte låter de fyra storbankerna bilda kartell och slå
vakt om sina mycket stora vinster.
När utskottet avvisade behovet av en bred utred-
ning hänvisade utskottet till att det pågår en översyn i
Finansinspektionens regi. Jag vill inte lansera några
konspirationsteorier eller ifrågasätta Finansinspektio-
nen. Däremot tror jag att man kan konstatera att det
finns ett slags gemensam arbetsmarknad här i Stock-
holm för riksbank, storbanker, finansinspektion och
andra finansiella aktörer, där man av naturliga skäl
byter jobb och rekryterar hos varandra.
Det finns också ett slags miljö, tror jag, där man är
litet negativ till nya aktörer. Det kan gälla utländska
banker, nya nischbanker eller den lilla bank som jag
råkar vara medlem av, JAK - jord, arbete, kapital.
Det finns en allmän skepsis. Vi har en kultur, säger
man i de stora bankerna, och vi har också rätt att
behandla våra kunder på det litet nedlåtande sätt som
man ofta upplever om man är kund i någon av de
stora bankerna.
Därför tror jag att det vore nyttigt att ha en breda-
re utredning, parlamentariskt tillsatt och med experter
som tillkallas från olika håll, speciellt experter utanför
denna bankvärld. Det räcker alltså inte med att Fi-
nansinspektionen tittar på det här. Därför tycker jag
att det är en klok motion som Bengt Harding Olson
har lämnat in. Jag beklagar att inte Folkpartiet är
representerat i denna debatt. Vi får väl hoppas att man
glädjer sig åt att en vänsterpartist talar för en folkpar-
tistisk motion.

Anf. 196 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Det är inte helt ovanligt att vi i sådana
här sammanhang hamnar i en situation där jag tycker
att regeringen går för långsamt fram och Johan Lönn-
roth tycker att regeringen går alldeles för fort fram när
det gäller privatiseringar.
Allra mest konstigt med privatiseringarna tycker
jag är att man från socialdemokratiskt håll hela tiden
har misshandlat småspararna. Vad vi vill skapa är inte
en folkbörs utan folkaktier. Det gör man genom att
sälja ut aktier till hela folket, inte bara till institutio-
nella placerare.

Anf. 197 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Det beror nog på att Per Bill har en i
grunden naiv syn på hur kapitalismen fungerar. Vi får
väl se så småningom, Per Bill, vem som tar makten
över Nordbanken och andra privatiserade statliga
företag. Det är inte folket eller allmänheten utan det är
de gamla vanliga maktgrupperingarna.
Det som nu är nödvändigt är att bygga upp ett ak-
tivt långsiktigt löntagarägande i samband med de nya
premiereservsystemen och på andra sätt, för att ha
något att sätta emot denna formidabla stora privata
makt, Wallenbergsfären och andra medlemmar av
storfinansen.
Men det är Per Bill antingen helt okunnig om eller
också har han inget som helst intresse av att medverka
till att demokratisera och att därmed också ge småspa-
rarna en starkare ställning.

Anf. 198 PER BILL (m) replik:
Fru talman! För mig är statens roll i detta att vara
domare och regelsättare, inte aktör. Aktörerna skall
vara stora och små privata aktörer.

Anf. 199 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Jag vet att Per Bill har den uppfatt-
ningen. Man kunde kanske någon gång efterlysa att
Per Bill skulle ställa sig i talarstolen och hurra. Nu
skall ju de stora och hemska socialiseringsspökena
AP-fonderna skrotas. Dessutom säljer man i massiv
skala ut de statliga företagen. Ändå står Per Bill här
och gnäller över att det inte händer någonting på det
här området.
Ni har ju fått igenom er gamla högerpolitik på det
här området. Det är förfärande, men man kan åtmins-
tone få tycka att Per Bill kunde ställa sig upp här och
vara positiv.

Anf. 200 ROY OTTOSSON (mp):
Fru talman! Jag kan först instämma i de sympatier
som föregående talare redovisade när det gäller att
befrämja en bättre konkurrens på bankmarknaden.
Det som har hänt under senare tid är att de nya ni-
schbankerna har fått ökade svårigheter. De gamla
storbankerna har tagit tillbaka alltmer av marknaden.
Detta har samband med karaktären av de fusioner som
skett under senare år. Det finns nog skäl att vara
uppmärksam i detta sammanhang.
Om det krävs en sådan utredning som här begärs
eller andra tag kan diskuteras, men åtminstone kom-
mer jag att noga överväga hur vi från Miljöpartiets
sida skall ställa oss vid en votering om den här aktuel-
la motionen. Jag sympatiserar definitivt med dess
syfte. Det vore också bra om Folkpartiet då kunde
stödja sin egen motion.
Det som jag tänker tala om, fru talman, är de tre
reservationer vid detta betänkande som vi har ställt
oss bakom. Den första handlar om småföretagens
riskfinansiering. Att småföretag i tillräcklig utsträck-
ning får fram riskkapital ger dem bättre möjlighet att
bygga upp ett bra kapital för att klara en god expan-
sion och på ett bra sätt rida igenom lågkonjunkturer.
Detta är, som vi ser det, en huvudfråga i näringspoli-
tiken och naturligtvis också i den ekonomiska politi-
ken.
Vi har inte minst under de senaste lågkonjunktu-
rerna sett att svenska små och medelstora företag ofta
har dåligt med kapital och även har svårt att få fram
riskkapital, vilket har bidragit till en stor utslagning
och litet grand i onödan till många konkurser. Det
krävs åtskilliga åtgärder för att få en verkligt bättre
försörjning med riskkapital och med allmänt kapital
för dessa företag.
Detta är en del av det som tas upp i reservation 7,
som vi har ställt oss bakom. Det handlar om att främja
och stärka finanssektorn på ett sådant sätt att också
småföretag får bättre tillgång till riskkapital. Stats-
makterna har en viktig uppgift i att se till att det finns
goda spelregler och bra villkor för alla aktörer på
denna marknad.
En annan reservation som vi har ställt oss bakom
handlar om kollektiva hemförsäkringar, som det har
talats om tidigare i debatten. Jag kan i stort sett anslu-
ta mig till det som tidigare har sagts. Jag vill betona
att fackföreningar är väldigt viktiga men också intar
en särställning på arbetsmarknaden. Det är angeläget
att arbetstagare är med i och är aktiva i en fackföre-
ning för att bevaka sina intressen som anställda. Fack-
föreningen är en viktig samhällsaktör i detta samman-
hang.
Det är klart att det blir litet knepigt när sådana or-
ganisationer tvångsansluter sina medlemmar till kol-
lektiva sakförsäkringar. Man kan många gånger inte
utan vidare slippa ifrån en sådan anslutning. Man
måste sätta sig in i det hela och säga att man absolut
inte vill bli ansluten. Det visar sig många gånger att
betalningen sker på ett sådant sätt att det inte blir
någon nedsättning av fackavgiften för den enskilde
som begär sig fri från det här.
Detta är litet märkligt. Det naturliga hade varit att
man hade haft individuell anslutning. Man kan ge ett
erbjudande till ett kollektiv på individuell basis med
helt frivillig anslutning. På det sättet kan man få
egentligen precis lika fördelaktiga villkor. Det är
fråga om en litet knepig konstruktion.
Den enskilde fackföreningsmedlem som ansluts på
det här sättet blir vidare kollektivansluten till ett visst
försäkringsbolag och till en viss försäkringsprodukt.
Detta har effekter på hela försäkringsmarknaden som
inte kan anses vara positiva. Det visar sig också att
upphandlingen egentligen inte sker under konkurrens,
utan det går i praktiken mot en monopolliknande
situation. Detta innebär att kostnader övervältras på
andra försäkringstagare. Också det är ett uttryck för
att det här inte är en bra konstruktion.
Vi från Miljöpartiet anser att man måste ha regler
som innebär krav på att individer skall få aktivt och
frivilligt ansluta sig själva till sådana här kollektiva
försäkringar. Man skall inte ha en kollektiv anslut-
ning, som man på ett negativt sätt måste försöka ta sig
ut ur. Detta anförs i reservation 9, som jag yrkar bifall
till.
Den tredje reservationen handlar om kreditupp-
lysningar och flödesinformation. Vi är väldigt ange-
lägna om att det skall lämnas god kreditupplysning i
vårt land, eftersom det gör att man får mindre risk vid
kreditgivning. Därmed kan också räntorna hållas nere,
vilket ju är av stort intresse för en väl fungerande
ekonomi. Bra kreditinformation gynnar över huvud
taget den ekonomiska utvecklingen.
Det visar sig att det har varit svårt att få fram flö-
desinformation i kreditgivningen. Datainspektionen
har inte godtagit den användning härav som i dag
förekommer. Det finns skäl att se över detta och öpp-
na för mer av flödesinformation, för att på det sättet
främja ännu lägre räntor och därigenom också främja
ekonomin och näringslivet.

Anf. 201 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! Betänkande FiU15 berör vissa fi-
nansmarknads-, försäkringsrörelse- och kreditupplys-
ningsfrågor. I betänkandet behandlas 14 motioner från
den allmänna motionstiden. Betänkandet har föranlett
11 reservationer och ett särskilt yttrande.
Fru talman! Jag vill inledningsvis kommentera en
motion av Bengt Kronblad beträffande oseriösa rän-
tenivåer vid vissa lån och krediter. Bengt Kronblad
tar i sin motion upp en mycket viktig och angelägen
fråga. Motionären påpekar helt korrekt att den effek-
tiva räntan vid vissa kreditköp kan uppgå till mellan
25 och 35 %. Motionären menar att dessa räntenivåer
försätter många människor i svåra ekonomiska situa-
tioner.
Jag tycker att det är bra att den mycket viktiga
fråga som ränta på lån måste anses vara kommer upp
till allmän debatt. Vi har här som enskilda riksdagsle-
damöter en viktig funktion att fylla. Genom att bidra
till en öppen och konstruktiv debatt om fakta på om-
rådet bidrar vi till att allmänheten i högre grad får upp
ögonen för de förhållanden som råder. Frågan bör och
skall diskuteras och debatteras. Det är också en viktig
konsumentupplysningsfråga som måste få en större
dignitet än vad den kanske har i dag.
Motionären anser att frågan om en övre räntenivå
borde utredas.
Utskottsmajoriteten har kommit fram till att det är
mycket svårt att knyta regler om för höga räntor till en
viss procentsats. Räntenivåer är också en konkurrens-
fråga banker och kreditinstitut emellan, varför frågan,
precis som jag tidigare sagt, behöver föras ut till all-
män debatt. Dessutom bör det bedrivas en intensivare
konsumentinformation, som jag också sagt tidigare.
Det finns vidare regler beträffande ocker, och man
kan fråga sig om det inte är fråga om ocker när rän-
tenivåer börjar hamna mellan 25 och 35 % samtidigt
som normal bankränta på medlemslån osv. ligger i
storleksordningen 7-8 %. Något sådant fall borde
kanske prövas vid lämpligt tillfälle.
Med hänvisning till de skäl som nyss anförts av-
styrks motionen i betänkandet.
Krister Örnfjäder tar i sin motion upp en annan
mycket angelägen fråga, som jag vill belysa, nämligen
transfereringstiderna i betalningssystemen. Det har
visat sig att det inte är ovanligt att det kan ta mellan
tre och fem dagar att flytta medel mellan olika kon-
ton. Den tiden måste anses som alldeles för lång, med
tanke på dagens rådande teknik osv.
Som ett bevis på att detta faktiskt kan vara ett stort
problem, bortsett från ekonomiskt bortfall för den
som drabbas, kan jag ta följande exempel. Det är inte
ovanligt att människor har sina medel på en bank och
t.ex. huslån eller andra lån i en annan bank. Det har
visat sig i praktiken att det absolut bästa sättet att
garantera att lånet blir betalat i tid är att ta ut pengar-
na och rent fysiskt bära över dem till den andra ban-
ken - allt detta på grund av långa och osäkra transfe-
reringstider i betalningssystemen.
Utskottsmajoriteten har funnit att Konsumentver-
ket i en rapport, 1995/96:24, uppmärksammat pro-
blemet med långa transfereringstider, precis som
motionären tar upp. I rapporten krävde Konsumen-
tombudsmannen tydligare och bättre regler för bl.a.
överföringar. Konsumentverket har dessutom vänt sig
till Bankföreningen för att få till stånd tydligare och
bättre villkor för konsumenterna.
Utskottsmajoriteten anser att transfereringstiderna
i betalningssystemen är en konkurrensfråga, varför de
inte bör regleras. Däremot anser utskottet att det är av
yttersta vikt att det sker en öppen information om
transfereringstiderna direkt till konsumenten. Utskot-
tet anser också att myndigheterna måste följa denna
fråga mycket noga. Även här kan man säga att det
ligger i konsumentens intresse att också mycket noga
ta reda på vad som gäller beträffande transfereringsti-
der på respektive bank för att på så sätt kunna välja
den mest gynnsamma. Jag tror att många bankkunder
som byter bank inte tänker på systemet på det sättet,
och därför borde det vara ett intresse för banken att
kunna erbjuda korta transfereringstider.
Det kan också framhållas att regeringen stimulerat
konkurrensen på bankområdet genom att underlätta
etablering av fler banker. Mot bakgrund av detta
avstyrks också denna motion.
I motion Fi710 av Michael Stjernström m.fl. an-
förs att ett utvecklande av finanssektorn i Stockholm
och Sverige till en ledande ställning i Nordeuropa har
ett betydande samhällsekonomiskt värde. Detta skulle
också enligt motionärerna underlätta för svensk före-
tagsamhet som verkar i denna region, inte minst mot
de östra och södra Östersjöländerna.
För att utröna hur det står till med den svenska fi-
nansiella tjänstesektorns internationella konkurrens-
kraft har regeringen för detta ändamål tillkallat en
särskild utredare. Enligt direktiven till denna utred-
ning skall utredaren samla in och sammanställa upp-
gifter om den svenska finansiella tjänsteproduktionen
samt uppskatta och beskriva sektorns direkta och
indirekta betydelse för samhällsekonomin.
Detta är, som jag ser det, en mycket viktig fråga.
Därför är det också viktigt att denna fråga i botten får
utredas ordentligt, om hur det verkligen förhåller sig,
innan slutlig ställning tas. Att få fram riskkapital till
småföretag är, som jag ser det, en viktig faktor för att
kunna få en expanderande företagsverksamhet och
även ökad sysselsättning.
Enligt vad som sägs i direktiven skall utredaren ha
slutfört sitt arbete före utgången av 1999, men delrap-
porter skall lämnas under utredningens gång.
Johan Lönnroth tar i sin motion Fi209 upp frågan
om att staten inte skall sälja Nordbanken, Posten och
Statens Bostadsfinansieringsbolag, SBAB.
Beträffande Nordbanken har riksdagen redan fat-
tat beslut om att en försäljning skall ske av statens
aktieinnehav i denna bank. Bakgrunden till detta är att
skattebetalarna genom denna försäljning kan få tillba-
ka de pengar till statskassan som stödet till bankerna i
början av 90-talet kostade. Det är alltså ett slags åter-
betalning till skattebetalarna, om man vill uttrycka sig
på det sättet.
När det sedan gäller Posten och SBAB finns det
helt enkelt inte något sådant bemyndigande. Johan
Lönnroth kan väl, med all respekt, uttrycka i sin mo-
tion vad han vill inte skall ske, men i det senare fallet
är det inte aktuellt från nuvarande regerings sida.
Johan Lönnroth kanske har större anledning att vända
sig mot Per Bill och hans parti, efter den diskussion
som har förts från denna talarstol i dag.
Fru talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till
utskottets hemställan i dess helhet och samtidigt yrka
avslag på samtliga reservationer.

Anf. 202 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Jag skall först använda repliktiden till
att göra någonting som jag glömde i mitt huvudanfö-
rande, nämligen yrka bifall till reservation 6, med
anledning av motionen av Krister Örnfjäder m.fl. Jag
står självfallet också bakom reservation 5, som gäller
Bengt Kronblads motion, men jag tänker inte lägga
något yrkande om den nu.
Jag skall bara kommentera detta med att skattebe-
talarna kan få tillbaka sina pengar genom att Nord-
banken säljs. Det är också så att skattebetalarna och
svenska folket blir av med en mycket stor tillgång, en
förmögenhet, som kan ge framtida avkastning. Det
kan mycket väl vara så att den avkastningen till skat-
tebetalarna på lång sikt är mycket större än den här
kortsiktiga återbetalningen.
Jag är också litet förvånad över att Sven-Erik Ös-
terberg inte alls går in på de ideologiska aspekterna.
Under riksdagsperioden 1991-1994 deltog jag i
många ideologiska debatter med Sven-Erik Öster-
bergs partiföreträdare och den borgerliga sidan. Nu
verkar det som om socialdemokratin över huvud taget
har gett upp i hela den debatten. Det förvånar mig litet
grand.

Anf. 203 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Vi kan naturligtvis se på det här på
olika sätt. Bakgrunden till det hela är den bankkris där
skattebetalarna fick skjuta in ungefär 60 miljarder i
banksystemet för att småsparare och andra sparare
skulle vara garanterade sina sparpengar när bankerna i
grunden rämnade under den finansiella krisen. Johan
Lönnroth känner också till - han deltog säkert på
möten - vad vanliga partimedlemmar tyckte om att
staten skulle skjuta in en massa pengar i banker som
ägdes av rika kapitalister m.fl. De kanske inte var så
rika just då, men de hade betecknats som rika. Det var
naturligtvis besvärande att deras skattepengar skulle
gå in där. I det läget sades det att Nordbanken skulle
säljas - det förslaget har förelegat under ganska lång
tid i vårt parti - därför att det var ett sätt att föra till-
baka pengarna till statskassan och så att säga neutrali-
sera de pengar som skattebetalarna hade tryckt in i
banksystemet tidigare.
Man kan naturligtvis i grunden ha en ideologisk
debatt om huruvida staten skall äga banker eller inte.
Här har socialdemokratin satt ned foten när det gäller
Nordbanken och tycker att den kan säljas, bl.a. med
den motivering som jag här har redogjort för.

Anf. 204 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Jag förstår ändå inte riktigt det här re-
sonemanget. Om man tar ifrån en människa som äger
en tillgång som t.ex. ett hus och sedan ger tillbaka de
pengar som man har fått från försäljningen av huset,
har man då betalat tillbaka någon skuld med detta, när
man med ena handen har tagit en tillgång och med
andra handen har gett tillbaka de pengar som man har
fått in genom att sälja tillgången? Jag förstår över
huvud taget inte det resonemanget.
Vi skulle behöva en stark statlig bank, som kan
skärpa konkurrensen på bankmarknaden och pressa
räntemarginalerna.

Anf. 205 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att Johan Lönnroth mycket
väl förstår precis vad jag säger och förstår det här
systemet. Det här är naturligtvis en debatt som fördes
i det korta perspektivet. Vi vet hur det såg ut med
statsfinanserna i början av 1994. Det var 240 miljar-
der i underskott, och det var behov av en rad olika
saker när det gällde välfärd och sådant. I det läget
hade den borgerliga regeringen tidigare sanerat stats-
kassan ännu mer genom att tvingas skjuta in pengar i
banksystemet. Det var naturligtvis en diskussion i det
korta perspektivet, där man också kunde stärka stats-
kassan osv.
Man kan naturligtvis föra en vidare ideologisk de-
batt om det här, att om man äger en bank kan den ge
en avkastning, som på sikt förs tillbaka. Men Johan
Lönnroth företräder inte ett parti som i normala fall
har en långsiktig lösning på problemet när man skall
skapa utgifter; utgifterna skall helst ha varit i går, med
olika poster i samhället osv. Jag tror säkert att Johan
Lönnroth kan ha en viss förståelse för det här syste-
met och tanken i det också, på det sätt som jag har
beskrivit det.

Anf. 206 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag kan i och för sig instämma i det
mesta som Sven-Erik Österberg sade i sitt anförande,
men det var en del han inte sade om de reservationer
som finns. Det gäller bl.a. småföretagens riskfinansi-
ering. Det Sven-Erik Österberg sade var alldeles ut-
märkt. Varför kunde man inte gå på motionens linje?
Då hade vi sluppit reservera oss. Vad är det i reserva-
tionen som inte är acceptabelt?
Sven-Erik Österberg kommenterade heller inte
den kritik som jag framförde när det gäller de kollek-
tiva sakförsäkringarna. Man har fortfarande inte änd-
rat reglerna så att det krävs individuell anslutning till
sådana försäkringar och så att man inte skall kunna bli
kollektivansluten av sin fackförening. Den har som
sagt en särställning på arbetsmarknaden, och man
behöver som anställd vara med i den av det skälet.
Det är värt en kommentar från socialdemokraterna.
Tycker ni verkligen att det är bra att man blir påförd
en försäkring kollektivt hos ett visst bolag utan att
man själv har bett om det? Försäkringarna är dess-
utom upphandlade på ett sätt som inte är bra ur kon-
kurrenssynpunkt.
Reservationen om flödesinformation när det gäller
kreditupplysningar, som är önskvärt, kräver också en
kommentar. Såvitt jag förstår tycker även socialde-
mokraterna att det skulle vara bra. Men inte heller här
har ni kunnat ställa upp från majoritetens sida och
stödja dessa krav, utan de flesta oppositionspartier
tvingas reservera sig. Det kräver väl ändå en kommen-
tar från socialdemokraternas sida. Vad är det egentli-
gen i reservationen man inte kan ställa upp på?

Anf. 207 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller kapital till småföretag
kan jag säga att man i motionen är ganska säker på
hur det förhåller sig på marknaden. Man skriver att
den statliga inblandningen stör detta. Per Bill sade
tidigare att staten bara skall vara en åhörare och inte
styra.
Regeringen har tillkallat en utredare för att verkli-
gen ta reda på hur det förhåller sig. I sak kan vi vara
överens när det gäller stimulering av småföretag osv.,
men man bör ha en klar bild av hur det faktiskt förhål-
ler sig. Man bör analysera den svenska finansiella
tjänstesektorn på det sätt som har gjorts. Det var det
jag beskrev att utredaren hade till uppgift.
Jag är litet förvånad över att just Miljöpartiet age-
rar så pass kraftigt när det gäller kollektiva hemför-
säkringar. Det har varit ett klassiskt nummer från
moderaterna att slå ned på dem. Det är nästan rörande
att läsa de moderata motionerna och se hur man öm-
kar de stackars fackföreningsmedlemmarna som hun-
sas av sina egna fackföreningar och tvingas ta på sig
försäkringar som de absolut inte vill ha. I grund och
botten är det demokratiska beslut som ligger bakom i
vilken förening som helst. Så fungerar också fackfö-
reningar. Det kan jag säga av ganska lång erfarenhet.
Frågan är i grunden genomlyst av alla instanser
som över huvud taget kan titta på frågan. Inte ens
Konkurrensverket har kommit fram till att det finns
något fel, eftersom det finns en reservationsrätt. Man
säger att det är okej. Jag tycker att den frågan är fär-
digdiskuterad.
Vi har nyss hanterat frågan om flödesinformation i
ett betänkande som kom för inte så länge sedan -
betänkande FiU23. Man tittade på frågan om flödet.
Det är inte så enkelt. Man måste se vilka konsekven-
serna kan vara. Det kan finns något negativt med
flödesinformation. Man kanske dömer ut företag
alldeles för tidigt därför att de t.ex. har tillfälliga
problem.

Anf. 208 ROY OTTOSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag skall försöka förstå detta. Det är
tydligen statens roll som är knäckfrågan när det gäller
småföretagens riskfinansiering och Stockholms ställ-
ning på finansmarknaden. Man vill vara litet försiktig
av det skälet. Det är i och för sig inte så konkret, men
jag kan med tanke på den ideologi som socialdemo-
kraterna traditionellt omfattar förstå att det krävs en
viss försiktighet från er sida.
När det gäller de kollektiva sakförsäkringarna vill
jag bara påpeka att Miljöpartiet tar ställning i sak utan
hänsyn till var förslaget kommer ifrån - från Vänster-
partiet, Moderaterna, Socialdemokraterna eller någon
annanstans. Det kommer vi att fortsätta med även i
framtiden. Vi är inte bundna till blocken, som bekant.
Det är faktiskt märkligt att socialdemokraterna
inte tycker att det skall vara en individuell anslutning,
utan vill ha kollektivanslutning. Det är som det är
med reservationsrätten. Informationen är inte alltid så
fullödig. Det är inte alltid man vet att man har en
försäkring. Jag har själv råkat ut för det. Det har visat
sig att jag har försäkringar som jag inte varit medve-
ten om just därför att jag har gått med i en fackföre-
ning. Jag har inte fått någon information om försäk-
ringarna.
Det är inte bra, tycker vi. Jag trodde att vi skulle
kunna vara överens med socialdemokraterna om det,
men det är vi kanske inte.
Hur skall man tolka det som sades om flödesin-
formationen? Är ni beredda att öppna för mer flödes-
information, som det står i reservationen? Det är
kanske bara så att ni inte vill gå med på det just nu?
Ni ger en ganska luddig motivering. Jag vill försöka
tolka det positivt och ser det som att ni framgent
kommer att medverka till att försöka öppna för mer
flödesinformation.

Anf. 209 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Om jag bemöter det sista först kan jag
säga att vi inte har tagit ställning emot flödesinforma-
tion. Vi har sagt att det kan vara ganska bra om vi vill
ha en effektivare kreditupplysningsmarknad. Det jag
sade tidigare, innan min taletid tog slut, var att det
fordras fler undersökningar och analyser. Vi måste
undersöka om det finns negativa effekter av att gå
fram för snabbt.
Ärendet bereds nu av Justitiedepartementet. Tan-
ken är att det skall komma en proposition under hös-
ten 1998, som skall belysa frågan. Man har tittat noga
på den. Det var också svaret när vi behandlade frågan
förra gången. Svaret är alltså att man planerar att avge
en proposition under hösten 1998 beträffande denna
fråga.
När det sedan gäller de kollektiva försäkringarna
har jag sagt att en fackförening i allra högsta grad är
en demokratisk inrättning. En majoritet av medlem-
marna kan ta bort försäkringar som dessa. Man har i
så fall aldrig beslutat om dem. Det har visat sig att
försäkringarna på det sätt som de hanterats har varit
en stor fördel för medlemmarna. Både prismässigt -
det gäller försäkringspremien - och skyddsmässigt
har medlemmarna fått en god försäkring. Till följd av
reservationsrätten, som kom efter det att regeringen
diskuterade frågan 1986, kan man som enskild med-
lem säga ifrån om att man inte vill ha försäkringen.
Jag tycker att vi har täckt in de bitarna.
Datainspektionen har tittat på frågan och sagt att
försäkringen i sig är väldigt bra och att den är till
väldigt stor nytta. Jag tycker att man har klarat av
dessa bitar.
Vi kan fundera över orsaken till att frågan tas upp.
När moderaterna trycker på och säger att man värnar
medlemmarna blir jag misstänksam. Jag funderar på
om det är försäkringsbolaget i sig som irriterar mest.
Om det hade gällt ett annat försäkringsbolag hade
man kanske inte tyckt lika synd om fackförenings-
medlemmarna.

Anf. 210 PER BILL (m):
Fru talman! Jag vill kommentera en sak som Sven-
Erik Österberg sade och två saker som han inte ville
diskutera.
Det är bra att ni äntligen skall sälja Nordbanken.
Det borde ha gjorts mycket tidigare. Däremot är det
tråkigt att ni fortfarande inte vill sälja SPAB och
Posten. Båda företagen skulle må mycket bra av att
privatiseras.
Sedan vill jag likt Roy Ottosson kommentera två
saker som Sven-Erik Österberg inte tog upp i sitt tal,
nämligen flödesinformationen och de kollektiva för-
säkringarna. Vi har fått några svar.
I vilken annan situation skulle ni gå med på nega-
tiv avtalsbildning? Det innebär att man skulle få hem
det ena eller det andra eller det tredje i brevlådan om
man inte aktivt sade nej. Jag tror att det ändå till slut
handlar om att ni gör som LO säger, eftersom LO är
huvudsponsorn i den socialdemokratiska valrörelsen.

Anf. 211 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! Vi kanske skall tala om vem som
sponsrar valrörelsen mest mycket försiktigt, Per Bill.
Det kan finnas fler ömma tår i kammaren. Det gäller
inte bara LO och det socialdemokratiska partiet.
Det går inte att jämföra kollektiva försäkringar
med att det dimper ned ett paket från en postorderfir-
ma i brevlådan. Det ligger ju ett demokratiskt beslut i
botten: Är man medlem i en fackförening som har
detta får man också en försäkring. Vill man inte ha
försäkringen säger man ifrån, och då slipper man den.
Det tycker jag inte är så märkvärdigt. Det är ju ett
steg till i det här som Per Bill gärna hoppar över.
När det sedan gäller att privatisera Posten osv. kan
jag inte hålla med. Där har vi totalt olika ideologisk
uppfattning. Jag vet inte på vilket sätt Posten skulle
må bra av det här. Jag tycker att Posten har en funk-
tion i sin nuvarande roll, där den ägs av staten. Så
tycker jag att det skall förbli om inte någon kan kom-
ma med argument som helt vänder på den inställning-
en.

Anf. 212 PER BILL (m):
Fru talman! Det finns gott om demokratiska med-
lemsföreningar. Det hoppas och tror vi att 99,99 % är.
Skulle ni tycka att det var bra om LO:s datorköp
hade gått till på det sättet att alla medlemmar fick hem
en dator om de inte aktivt sade nej? Skulle ni tycka att
det var bra om Kennelklubben i Alingsås skickade ut
ett hundkoppel för 250 kr till alla medlemmar som
inte sade att de inte ville ha hundkopplet? Det är den
diskussionen vi borde ha.

Anf. 213 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! Om en majoritet av kennelklubbens
medlemmar på sitt årsmöte hade bestämt att man för
medlemsavgiften också fick ett hundkoppel som var
värt 250 kr kan jag faktiskt acceptera det som medlem
i den klubben. Hade jag dessutom rätten att säga nej
behövde jag ju inte få det. Jag tycker att den här dis-
kussionen om hundkoppel haltar litet grand.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 26 mars.)

14 § Statliga spel

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU16
Statliga spel

Anf. 214 GÖRAN LINDBLAD (m):
Fru talman! T.o.m. för en idrottslig novis som jag
själv är det obegripligt att finansutskottets socialistis-
ka majoritet inte har tagit tillfället i akt att ge ett ut-
ökat stöd till en verklig folkrörelse i ordets egentliga
betydelse, nämligen idrottsrörelsen. Här har man
chansen att överlåta makt, ansvar och beslutande
direkt till det aktiva idrottsfolket. Socialdemokraterna
försitter denna chans. I stället talar man om samord-
ningsvinster i den storskaliga sammanslagningen av
Tipstjänst och Penninglotteriet. Utskottets majoritet
hänvisar enbart till fjolårets skrivning och hävdar att
argumentet om effektivitetsvinster alltjämt gäller. Det
vore klädsamt om någon här närvarande företrädare
för majoriteten kunde reda ut vilka effektivitetsvinster
som till dags dato uppnåtts och på vilket sätt dessa har
kommit idrottsrörelsen till godo.
Fru talman! Vi moderater anser i motsats till so-
cialdemokraterna att den största tjänst som staten kan
göra idrotten är att öka idrottsrörelsens möjligheter att
genom egna insatser påverka sin situation. Idrottsrö-
relsen måste alltså ges förutsättningar för en ökad
egenfinansiering. Detta skulle kunna uppnås genom
förändringar i skattesystemet. Vi moderater har i
andra sammanhang lagt fram förslag om sänkta in-
komstskatter och arbetsgivaravgifter. Detta är ett
förslag som stärker inte bara de enskilda individerna
utan även de enskilda föreningarna, t.ex. inom idrotts-
rörelsen. Förslaget ger även ett större oberoende och
en större frihet. Inte minst i tider av kraftiga bespa-
ringar inom stat och kommun är det viktigt att idrotten
ges en från direkta bidrag mer oberoende ställning.
Fru talman! Redan Lotteriutredningen 1979 kon-
staterade: "Om de statliga lotterierna och totalisa-
torspelen i framtiden tillåts öka på samma sätt som
hittills finns det enligt vår mening risk för en ogynn-
sam utveckling för den ideella sektorn. Det statliga
spelet bör därför inte tillåtas att ytterligare breda ut
sig på de ideella spelens bekostnad."
Precis denna utveckling har dessvärre ägt rum.
Penninglotteriet och Tipstjänst har fortsatt att introdu-
cera nya spel, vilka konkurrerat med folkrörelsernas
traditionella lotterier. Ett trendbrott har dock, trots
statens klåfingrighet, åstadkommits i och med intro-
duktionen av Bingolotto.
I motion Kr517 begär motionärerna att riksdagen
skall göra ett tillkännagivande om avkastningen på
automatspel. Utskottets majoritet snubblar här på sina
egna argument när man avslår yrkandet. Man pekar på
att den dåliga vinstutvecklingen på värdeautomater
beror på konkurrerande verksamhet. Här har alltså
staten gjort en fin utfästelse om vinstdelning som man
sedan slipper uppfylla därför att andra statliga spel
konkurrerar ut automatspelen.
Detta om något talar för att makten över spelen
bör överlåtas till idrotten.
Fru talman! När det gäller det ökade stödet till
handikappidrotten har utskottsmajoriteten en rent
beklämmande avslagsmotivering. Man hänvisar till att
motsvarande förslag avstyrktes i fjol! Socialdemokra-
terna kan alltså inte ens tänka sig att till handikappa-
des idrott reservera en liten del av de framtida in-
komstökningarna från spel- och lotteriverksamhet. Så
tunn var alltså den solidariska fernissan.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis betona att jag
givetvis står bakom samtliga moderata reservationer
avseende betänkandet FiU16. För tids vinnande yrkar
jag dock bifall endast till reservation 1.

Anf. 215 KARIN ISRAELSSON (c):
Fru talman! Statliga spel och spel över huvud ta-
get är något jag har haft synpunkter på under många
år. En av de synpunkterna har också berört det som
tas upp i det här betänkandet, nämligen statens stora
roll i spelverksamheten.
Svenska staten är världsbäst på att anordna olika
spelformer. Det har naturligtvis sin betydelse när man
utlovar att delar av inkomsten från de s.k. värdeauto-
materna - vilka också kan ifrågasättas - skall gå till
idrottsrörelsen. Man skar alltså ned anslaget till id-
rottsrörelsen, men det skulle kompenseras via dessa
värdeautomater. I den konkurrens som de är utsatta
för har de nu inte givit de vinster som förväntades.
Staten har alltså med egna medel förstört idrottsrörel-
sens möjlighet att få kompensation för sina anslags-
minskningar.
De statliga spelbolagen fortsätter att sprida sig och
att komma på olika typer av spel för att öka sina in-
komster. Det finns statistik som visar att vi svenskar
spelar för 2 500-3 000 kr per år. Det finns en fördel-
ning av spelintresset och något som man brukar kalla
ett spelbälte i vårt land. Det finns också en profil på
den store spelaren. Det är ofta en lågutbildad, medel-
ålders man, dock inte med alla de bekymmer som har
vidlådits medelålders män i den här debatten tidigare i
kväll.
Det här har också resulterat i att vi i Sverige har
ett rätt stort antal människor med ett spelberoende.
Det är ungefär tio år sedan jag för första gången mo-
tionerade om att vi skulle kunna ge ett stöd från spel-
verksamheten till dem som inte klarar av spelets vå-
dor. Nu finns det 2 miljoner anslagna sedan ett år
tillbaka för att klara av vården - ett något för litet
anslag, men i varje fall ett steg i rätt riktning.
När det gäller den centerpartistiska motionen av
Kjell Ericsson, som berör idrottsrörelsen och dess
möjligheter att få bidrag via spel, stöder jag reserva-
tion 3 och yrkar bifall till denna. Där finns det också
ett mycket enkelt förslag riktat till regeringen, nämli-
gen att man har överläggningar med företrädare för
föreningslivet och diskuterar hur den här frågan bäst
kan lösas. I Finland har man löst detta. Där får före-
ningslivet, t.o.m. organisationer som jobbar mot spel-
beroende, ett anslag från spelverksamheten. Det kan
verka moraliskt betänkligt att det är på det viset. Det
finns också föreningar som vägrar att ta emot anslag
från en spelverksamhet av de skälen. De tycker att
människor leds in i ett beroende och att man inte skall
locka in flera i den fällan genom att ta den ekonomis-
ka vinst som ett sådant spelande kan innebära.
Vårt särskilda yttrande gäller den regionalpolitiska
effekten av en sammanslagning av spelbolagen. Den
utlokalisering av Penninglotteriet som gjordes för ett
tjugotal år sedan hade en mycket positiv effekt på
arbetsmarknaden på Gotland. Efter 20 år är det unge-
fär 180 personer som arbetar i verksamheten.
Vår förväntan när man slog ihop de här två spel-
bolagen var att man i sin nya verksamhetsform också
skulle kunna se till att flera av de här arbetstillfällena
kunde placeras på Gotland. Så har dock inte blivit
fallet. Det är bara att beklaga att man inte har tagit
den möjligheten till vara när man har sett tillfället att
kunna ge Gotland flera arbetstillfällen. Av olika skäl
är det en ganska sträng och svår arbetsmarknadssitua-
tion på Gotland, och där tycker jag att staten genom
sina spelbolag kunde ta ansvar för att se till att man
kommer till rätta med de problemen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 till
det här betänkandet.

Anf. 216 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v):
Fru talman! Den här propositionen behandlar folk-
rörelsernas del av spelmarknaden, fördelningen av
medlen till handikappidrotten, idrottens fria och obe-
roende ställning, idrottens vinstdelningssystem med
staten och de regionalpolitiska effekterna av att för-
lägga Svenska spel på Gotland.
Mycket av det som det här betänkandet och mo-
tionerna handlar om är kloka synpunkter, tycker jag.
Men angreppslinjen i finansutskottets betänkande
tycker jag inte svarar upp mot de motionstexter som
faktiskt finns här. Man belyser detta ur ett rent eko-
nomiskt perspektiv. Inte ett enda ord nämns i betän-
kandet vad gäller spelens negativa sociala skade-
verkningar. Inte heller de som har talat här innan
nämner detta särskilt mycket.
Inte heller nämns på en enda punkt Idrottsutred-
ningen och dess uppdrag att komma med förslag på
idrottslig egenfinansiering eller den andel stöd till
idrotten som kommer från staten. Den här frågan
utreds ju faktiskt i dag. Det hade väl varit klädsamt
om finansutskottet hade uppmärksammat det.
Det här tror jag verkligen speglar det olyckliga i
att spel ligger just under finansutskottet. Utgångs-
punkten i er beredning blir spel som budgetregulator
både i statlig verksamhet och i förening.
Inte på en enda punkt talas det om att spelmarkna-
den är relativt konstant i Sverige. När det går bra för
de statliga spelen går det mindre bra för de folkrörel-
sebaserade spelen och tvärtom. Det är därför förvå-
nande att Göran Lindblad och Karin Israelsson talar
om idrottsrörelsens rättmätiga andel av spelmarkna-
den och samtidigt, i kulturutskottet och även här i
riksdagen, säger ja till statliga kasinon. Jag trodde att
ni i finansutskottet faktiskt kunde räkna. Med konstant
spelmarknad finns det visst antal kronor. Ger man fler
kronor till staten blir det mindre kvar till folkrörelser-
na, eller hur?
Dessutom är faktiskt vinstdelningssystemet om-
fördelande. När det är klart kommer det heller inte att
kopplas direkt till spel, utan blir så att säga en utdel-
ning ur statens budget, och det tycker jag är bra. Det
statliga stöd som i dag går till idrotten har dessutom
det senaste året ökat med 5 miljoner, från 55 till 60
miljoner, på grund av att det här vinstdelningssyste-
met ännu inte är färdigt.
Vänsterpartiets åsikt är att statens andel av spel
skall minskas, inte ökas. Det här ger i sin tur utrymme
för folkrörelser och ideella föreningar att öka sin
andel. Vi räknar här alltså med plus och minus, efter-
som det är en konstant marknad. Det har den också
varit i 30 år. Det bör man verkligen ta hänsyn till.
För Vänsterpartiet är det viktigt att spelmarknaden
inte ökar totalt sett. Det är också viktigt att motverka
den direkta kopplingen spel och idrott. För oss är det
viktigt att ideell, föreningsdriven verksamhet fortsät-
ter att vara fri och obunden. Vi anser att det är bättre
med offentliga medel, anslagna genom demokratiskt
fattade beslut, för idrotten och den ideella verksamhe-
ten i stället för beroende av kommersiella medel som
sponsring, reklam och spel. Det är frihet för oss.
I vårt land finns 80 000-100 000 spelmissbrukare.
Med en ökad spelmarknad, med ökad reklam om spel
kommer den här gruppen att växa. Vår skyldighet är
att ta hänsyn till det och inte etablera fler statliga spel.
Spelmissbruk är som alla andra missbruk. Större
tillgänglighet leder också till större risker och fler
missbrukare.
En annan sådan här tanke och fråga som jag själv
ställde mig när jag läste igenom ert betänkande var:
Hur kommer det sig egentligen att Svenska spel,
Bingolotto m.fl. andra spel får göra reklam, medan
det är förbjudet när det gäller cigaretter och alkohol?
Vari ligger egentligen skillnaden? För mig känns det
som ren dubbelmoral. Därför anser jag att spelmark-
naden borde ligga under ett annat slags utskott, t.ex.
under Åke Gustavssons och mitt utskott, kulturutskot-
tet.
Jag vill därmed yrka bifall till reservation nr 4.

Anf. 217 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Fru talman! Jag har som sagt under tio års tid
kämpat i riksdagen för att åstadkomma ett något an-
norlunda utgångsläge när det gäller spel och dobbel.
Delvis har jag lyckats. Ett antal år har jag kunnat
stoppa de allra mest aggressiva spelformerna som
man tänkt introducera i vårt land men som tack och
lov inte lyckats komma hit. Jag är mycket väl medve-
ten om de bekymmer som spel ställer till med. All den
reklam som man utsätts för är ett stort bekymmer om
man en gång har blivit spelberoende.
Det är inte så att alla säger ja till statliga kasinon.
Det hoppas jag att Charlotta Bjälkebring också kan
förstå. Det finns skilda uppfattningar. Jag tror absolut
inte på att statliga kasinon ger de effekter som många
andra företrädare säger att de gör, att de t.ex. skulle
förhindra ett illegalt spel. Det är precis som med and-
ra beroendeformer, ju större utbud som förekommer,
desto fler får vi som drabbas av beroendetillstånd.
Jag tror att man för att förhindra att finansutskottet
i framtiden skall skriva denna typ av betänkanden,
precis som vi gör i social- och skatteutskotten i fråga
om alkohol, kan ha ett remissförfarande mellan de
olika utskotten. Det handlar om sociala konsekvenser.
Det ligger närmare till vid en ändring att socialutskot-
tet får ha synpunkter på farligheten i spelet.
Nu behandlar vi ett löftesbrott. Regeringen har
givit idrottsrörelsen ett löfte om ökade anslag via spel.
Det är det som har varit huvudingrediensen i våra
övriga inlägg.

Anf. 218 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v) replik:
Fru talman! Det gläder mig att Karin Israelsson
och jag har samma åsikt i kasinofrågan. Kasino inne-
bär just snabba spel, snabba dragningar, och är just
den typ av spel som lättare än andra leder till spel-
missbruk.
Jag vill beklaga att vinstdelningssystemet inte är
färdigt. Det är inte jag som behöver försvara detta.
Vänsterpartiet har kritiserat detta när frågan har varit
uppe till diskussion i kulturutskottet. Jag vill ändå
påpeka att andelen har ökat, från 55 till 60 miljoner
kronor.
Min poäng och oro i spelfrågan är att staten mer
och mer försöker ta över marknadsandelar. Det är en
väldig dubbelmoral. Eftersom spelmarknaden är kon-
stant minskar möjligheterna för folkrörelserna att ta
en större andel. Det har man inte tagit hänsyn till i det
förslag till vinstdelningssystem som skall beredas.

Anf. 219 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Fru talman! Vi kan vara överens om att det är vik-
tigt att detta löses på något sätt, att spelutbudet i lan-
det begränsas och att inte fler snabba spel introduce-
ras, dvs. det som leder till de flesta spelmissbrukarna.

Anf. 220 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v) replik:
Fru talman! Jag hoppas att Karin Israelsson och
jag kan göra gemensam sak i frågan när propositionen
om kasinon förmodligen läggs fram i höst.

Anf. 221 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Statliga kasinon har över huvud taget
inte varit föremål för beredning i finansutskottet. Jag
kan tänka mig kasinon, men inte nödvändigtvis statli-
ga kasinon.
Charlotta Bjälkebring tar upp frågan om idrottsrö-
relsens oberoende. Jag vet inte om hon lyssnade på
mitt anförande, men det var just för att idrottsrörelsen
inte skulle göras beroende av klåfingriga politiker, av
besparingar i stat och kommun under besparingstider,
som jag pläderade för att en större del av spelmarkna-
den skall vara direkt underställd idrottsrörelsen. Då
förfogar man själv över inkomster och utgifter och
kan själv bestämma hur verksamheten skall bedrivas.
I den modell som Charlotta Bjälkebring föresprå-
kar görs idrottsrörelsen än mer beroende av nyckfulla
politiska beslut. Det vore djupt olyckligt.
Charlotta Bjälkebring tog också upp en diskussion
om vilket utskott, socialutskottet eller kulturutskottet,
som skulle hantera frågan om spel. Ser man detta från
en rent social synvinkel skall det inte finnas några
spel alls. Då kanske socialutskottet skall hantera frå-
gan. Nu pratar vi inte om det. Nu diskuterar vi hur en
bra finansiering skall ordnas åt idrottsrörelsen.

Anf. 222 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v) replik:
Fru talman! Göran Lindblad säger att frågan om
kasinon inte har behandlats i finansutskottet. Det är
möjligt att det är så. Men vi har tagit ställning till
frågan i kammaren. Frågan har behandlats i kulturut-
skottet. En majoritet i kulturutskottet bestående av
Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och
Centern har tillstyrkt att regeringen skyndsamt skall
återkomma med förslag om etablering av statliga
kasinon i Sverige. Den frågan är i det närmaste fär-
digberedd på Finansdepartementet. Ett förslag skulle
läggas fram den 12 mars, men drogs tillbaka på grund
av att man inte hade tagit hänsyn till de regionalpoli-
tiska effekterna av statliga kasinon i landet.
Vi i Vänsterpartiet anser att idrottsrörelsen skall
vara fri och obunden. Vi delar inte Göran Lindblads
uppfattning om att politiker är nyckfulla personer som
fattar nyckfulla beslut. Politiker är ansvarstagande
människor som skall fördela pengar med utgångs-
punkt i att väljarna skall må bra i kommuner, lands-
ting och hela landet.
Vår oro är mer riktad mot spel och den kommer-
sialism som spel drar med sig. Det leder inte till verk-
lig frihet. Kommersialismen i sig knyter upp och
förleder människor.

Anf. 223 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Om man själv förfogar över sina in-
komster, utgifter och verksamhet, är oberoendet och
friheten oändligt mycket större än om man är utläm-
nad åt om än aldrig så kloka politiker som kan ha
olika utgångspunkter för sina beslut vid olika tillfäl-
len.

Anf. 224 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v) replik:
Fru talman! Givetvis skall idrottsrörelsen förfoga
över de pengar som fördelats från kommunen, lands-
tinget eller staten.
Det är just storskaligheten i spelen och idrotten
som jag vänder mig mot. Det skapar ett ideellt enga-
gemang när den lilla idrottsrörelsen i närområdet har
sina egna spel och lotterier, en vilja och kraft att själv
försöka få in pengar till verksamheten.
Bingolotto har utvecklats till en stor apparat.
Många av dem som säljer Bingolotter känner ett stort
tvång. Även om man i den lokala föreningen kan
besluta hur pengarna kan användas, tror jag att
mycket av glädjen, friheten och idealiteten som skulle
kunna skapas med hjälp av små lotterier osv. går
förlorad i storskaligheten. Det är det jag menar när jag
hävdar att idrottsrörelsen i dag förlorar sin frihet på
grund av spel.

Anf. 225 KRISTINA NORDSTRÖM (s):
Fru talman! Finansutskottets betänkande nr 16 är
föranlett av sju motioner från den allmänna motions-
tiden som handlar om den statliga spelverksamheten.
Utskottet avstyrker samtliga motioner, och med an-
ledning av det har sex reservationer avgivits.
Jag tänker hålla mig till de fyra områden där re-
servationer har avgivits. Det gäller överlåtelse av
Tipstjänst, fördelning av överskott, handikappidrotten
och de regionalpolitiska effekterna.
Våren 1996 beslutade riksdagen om sammanslag-
ningen av Penninglotteriet och Tipstjänst. I en mo-
tion, med vidhängande reservation, från Moderaterna
framfördes då kravet på att staten i stället skulle
överlåta Tipstjänst till föreningslivet. Även föregåen-
de år väckte Moderaterna en likartad motion, så också
i år.
Riksdagen har uttalat att en sammanslagning av de
båda spelbolagen kan förväntas leda till bättre möjlig-
heter att möta en hårdnande konkurrens från utlandet
och fördelar för tillsyn, hög säkerhet och effektiv
kontroll. Det är viktigt att vara tydlig i ambitionen att
bibehålla det nationella självbestämmandet.
Staten bör även i framtiden äga och styra de stora
aktörerna på spelmarknaden. Ett skäl för samman-
slagningen var att det knappast är effektivt att ha två
statliga bolag som konkurrerar med varandra. De här
omständigheterna är enligt utskottets mening alltjämt
giltiga. Det finns därför inte heller i år något skäl för
riksdagen att ompröva sitt tidigare beslut.
Vad gäller fördelningen av överskottet fick Tip-
stjänst den 15 juni 1995 tillstånd att bedriva spel på
s.k. värdeautomater till förmån för föreningslivets
barn- och ungdomsverksamhet. Tillståndet gäller
rätten att utplacera 7 000 värdeautomater. Tipstjänst
skulle alltså överföra hela överskottet från en produkt
till föreningslivet.
År 1996 fattade riksdagen ett principbeslut om att
ett vinstdelningssystem mellan staten och näringslivet
skall införas i stället. Övergången till det nya systemet
skall enligt beslutet göras så snart en god prognos kan
göras på hur stort överskott värdeautomaterna kom-
mer att generera. Överskottet skall sedan omräknas
till en fast andel efter en viss justering. Förutsättning-
arna har ännu inte uppfyllts. Det nya systemet har
därför inte kunnat fullföljas. Det är naturligtvis inte
bra.
På grund av bl.a. konkurrens från andra spel har
värdeautomaterna under det första året inte givit något
överskott. Konkurrensen kommer alltså från varuau-
tomater, och de är inte statliga. För ett år sedan hade
bara 476 värdeautomater kunnat utplaceras. I dagslä-
get finns det ungefär 2 000 värdeautomater ute. Det är
även osäkert om värdeautomaterna kommer att kunna
gå med överskott i år.
Regeringen har uppmärksammat den här situatio-
nen och uttalar sin avsikt i budgeten att påskynda
frågan så att vinstdelningssystemet kan komma till
stånd. Vi kan konstatera att det är viktigt att den här
frågan får sin lösning.
Det gäller också att hitta bra mätmetoder för
vinstdelningen. I maj 1996 sade riksdagen att det är
viktigt att föreningslivet får möjlighet att framföra
synpunkter på principerna för fördelningen av de här
medlen. Riksdagen sade också att det i första hand får
ankomma på regeringen att ta ställning till hur det
skall ske. Förra året uttalade riksdagen att man utgår
från att regeringen tar erforderliga kontakter med
föreningslivet så snart en god prognos kan göras om
vilket överskott värdeautomatspelen kommer att ge.
Detta gäller fortfarande.
Jag kan också konstatera att vi förstås är överens
med Vänsterpartiet om att det är angeläget att före-
ningslivet även i fortsättningen får ett statligt ekono-
miskt stöd. Anslaget i årets budget, som ligger under
kulturutskottet, är drygt 483 miljoner kronor till id-
rottsrörelsen och drygt 12 miljoner kronor till Ung-
domsstyrelsen. Jag kan inte se någon direkt motsätt-
ning i att behålla ett statligt ekonomiskt stöd och att
införa en vinstdelning.
Moderaterna framför i en reservation att stödet till
handikappidrotten skall öronmärkas och ökas. Möj-
ligheten till ökning är kopplad till det moderata för-
slaget om överlåtelse av Tipstjänst. Förra året uttalade
riksdagen att det är angeläget att handikappidrott
främjas och att Handikappidrottsförbundet också får
ett betydande stöd. Fördelningen av stödet till special-
förbunden och de olika sektorerna bör enligt utskot-
tets mening i framtiden liksom hittills göras samlat av
Riksidrottsförbundet.
Folkpartiet framför i en motion farhågan att riks-
dagens beslut från 1996 inte har fullföljts. Därför vill
Folkpartiet att en utvärdering görs om detta. Riksda-
gen har vid beslutet om sammanslagning uttalat sin
uppfattning att det nya bolagets styrelse skall ha sitt
säte i Visby och att inriktningen bör vara att huvud-
kontoret med dess funktioner för den samlade verk-
samheten lokaliseras till Visby.
Riksdagen sade också att det är av stor vikt att en
betydande del av den totala verksamheten i övrigt
skall bedrivas från Gotland, så att sysselsättningen på
Gotland bevaras och förstärks vid en sammanslag-
ning, samt att verksamheten i fortsättningen även bör
bedrivas i Sundbyberg. Riksdagen gjorde ett tillkän-
nagivande till regeringen i den här frågan.
Hur ser det då ut i dag? Det nya bolaget AB
Svensk Spel har sitt säte i Visby. Dit har också bola-
gets vd förlagt sin huvudsakliga verksamhet liksom
avdelningscheferna för ekonomi, administration och
utveckling. Den 1 juli 1996, då det nya bolaget starta-
de, fanns det 240 fast anställda i Sundbyberg, 163 i
Visby och 29 på övriga orter i landet. Vid det senaste
mättillfället i företaget, den 31 december 1997, var de
fast anställda i Sundbyberg 224, i Visby 177 och på
övriga orter 40. Antalet fast anställda har alltså mins-
kat med 16 i Sundbyberg, ökat med 14 på Gotland
och ökat på övriga orter med 11.
Jag kan alltså konstatera att riksdagens beslut om
att bevara och förstärka sysselsättningen på Gotland
har följts. Jag är i och för sig inte förvånad över det,
eftersom jag utgår från att det är riksdagens beslut
som gäller. Men jag är glad över att kunna göra den
här redovisningen för kammaren. Det är naturligtvis
viktigt att den relativa andelen behålls även i fortsätt-
ningen.
Charlotta L Bjälkebring sade i sitt anförande att
det var en avsaknad av sådana frågor som forskning
om skadeverkningar på spelmarknaden. Det gällde
idrottsutredningen osv. Det ligger dock på kulturut-
skottet. Vänsterpartiets motion har delats till oss på
finansutskottet vad gäller yrkandena 3 och 9. Övriga
delar ligger på andra utskott. Det är inte mycket vi
kan göra åt den saken. Utskottet har att behandla de
frågor som blir oss fördelade. Det är en fråga för
kammarkansliet. Därför är inte de frågorna behandla-
de i det här betänkandet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i ut-
skottets betänkande och avslag på samtliga reserva-
tioner.

Anf. 226 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! I den här snart sena timmen skall jag
bara uppehålla mig vid två saker i Kristina Nord-
ströms anförande. För det första kan jag konstatera att
det tydligen inte finns någon förståelse alls från den
socialdemokratiska majoritetens sida för att handi-
kappidrotten är extra viktig, att den särskilt måste
framhållas och att pengar måste avsättas för detta.
För det andra vill jag återkomma till den fråga jag
ställde i mitt inledningsanförande. Det gällde effek-
tiviteten i sammanslagningen. I både det här betän-
kandet och i riksdagens tidigare beslut om samman-
slagningen hävdas att effektivitetsskälet är ett av de
viktigaste skälen. Jag frågade vilka effektivitetsvinster
som då har uppnåtts under den tid då bolagen varit
sammanslagna.
Av Kristina Nordströms anförande nyss framgick
det, om jag räknade rätt i hastigheten, att antalet an-
ställda totalt sett har ökat under den här tiden. Men
man kanske har gjort några andra effektivitetsvinster?

Anf. 227 KRISTINA NORDSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! I den moderata motionen står det att
Riksidrottsförbundet har att tillse att den del av ansla-
get som Handikappidrottsförbundet erhåller är rimlig
och rättvis. Man talar också om att den svenska idrot-
ten även i framtiden måste ges möjligheter att agera
självständigt. Den skall ha frihet att själv bestämma
verksamhetens innehåll, inriktning och mål. Jag tyck-
er att det rimmar illa med den öronmärkning som
Göran Lindblad talar om.
När det gäller antalet anställda i mitt anförande
talade jag om fast anställda.

Anf. 228 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! När det gäller handikappidrotten får
vi faktiskt hålla oss till vad som står i reservationen.
Enligt vårt förslag till text skall det stå: "Enligt utskot-
tets mening bör emellertid de ekonomiska förutsätt-
ningarna för handikappidrotten förbättras genom att
ytterligare medel tillförs på det sätt som Moderata
samlingspartiet föreslår."

Anf. 229 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v):
Fru talman! Jag vill säga till Kristina Nordström
att det nog är ett missförstånd från hennes sida. Stat-
ligt stöd och vinstdelning är inget problem för oss i
Vänsterpartiet. Det är bra med fasta principer så att
man ser till att idrottsrörelsen får sitt stöd. Det är
också så att när det här vinstdelningssystemet är klart
kommer det inte att direkt kopplas till spelen. Det
kommer att bli som en post i budgeten vilken som
helst. Men principen nu när man jobbar fram det är att
man skall titta på de inkomster som blir av spelauto-
materna. Sedan kommer det att kopplas bort från det
här, och det tycker vi är bra.
Det är ju så att de offentliga medlen till idrotten
totalt sett har minskat. Det har tvingat folkrörelseid-
rotten att söka nya vägar till egen finansiering. Det är
här vi tycker att de faktiskt kan förlora mycket av sin
oberoende ställning. Därför vill vi särskilt poängtera
att det offentliga stödet är viktigt så att idrottsrörelsen
verkligen kan engagera sig och bedriva den verksam-
het som den är bra på, nämligen att få in barn och
ungdomar i idrottslig verksamhet.
Jag saknar något om spelmarknadens skadeverk-
ningar i betänkandet. Det är viktigt att man i alla
betänkanden ser till helheten och inte bara till de olika
delarna. Finansutskottet har ju behandlat detta kor-
rekt, och jag respekterar det, men jag skulle vilja ha
en annan ordning.

Anf. 230 KRISTINA NORDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag kan konstatera att vi är överens
om att det är angeläget att föreningslivet även i fort-
sättningen får ett statligt ekonomiskt stöd. Visst har
anslagen minskat, liksom i stort sett alla andra anslag.
Det beror på den allmänna ekonomiska situationen,
som vi försöker komma till rätta med. Att anslagen
minskat är att beklaga, och det är på många områden
man känner att man fått minskade anslag. Men det
beror som sagt på det underskott vi haft.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 26 mars.)

15 § Tullsamarbetsavtal med Slovakien

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU21
Tullsamarbetsavtal med Slovakien (prop. 1997/98:59)

Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 26 mars.)

16 § Allmän kameraövervakning

Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1997/98:JuU14
Allmän kameraövervakning (prop. 1997/98:64)

Anf. 231 MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! I justitieutskottets betänkande JuU14
behandlas en proposition om allmän kameraövervak-
ning. Fyra motioner har väckts, och vi moderater
ansvarar för en motion. Den har resulterat i två reser-
vationer, som jag naturligtvis står bakom. Men, fru
talman, härmed ber jag att få yrka bifall till endast en
reservation, nr 3 under mom. 2.
Vad beträffar propositionen om lag om allmän
kameraövervakning ser vi moderater positivt på rege-
ringens förslag, eftersom den nya lagen medger en
vidgad möjlighet till allmän kameraövervakning.
Allmän kameraövervakning ökar möjligheterna att
förebygga brott eller, om ett brott begåtts, att snabba-
re och på ett säkrare sätt få fast brottslingen eller
brottslingarna. Men givetvis måste man vara väldigt
noggrann med sin kameraövervakning så att ett till-
fredsställande integritetsskydd uppnås. Därför anser
vi moderater att vi redan nu bör fastslå att en utvär-
dering av lagen bör äga rum så snart det finns till-
räckliga erfarenheter av dess användning.
Regeringens förslag innebär att post- och bank-
kontor skall undantas från regeln om tillståndskrav.
Men regeringen är inte beredd att tillåta samma un-
dantag för butiker. Vi moderater anser att regeringen
faktiskt missbedömt butikernas övervakningsbehov.
Jag trodde att det var så enkelt att förstå att det är just
i området precis intill in- och utgångskassorna som
den största rånrisken finns. Det är det onekligen farli-
gaste stället i butiken. Oftast begås brotten på kvällar
eller helger då det är obekväm arbetstid. Det innebär
att de butiksanställda oftast arbetar ensamma.
Under 1997 begicks 650 rån i butik, och detta
skedde vid flertalet tillfällen just i området vid in- och
utgångskassan. I och med att säkerhetens höjts vid
post- och bankkontor har antalet rån minskat mot
dessa inrättningar. Men i stället ökar butiksrånen.
Fru talman! Vi moderater anser att det är viktigt
att butikerna, liksom post- och bankkontoren, undan-
tas från nuvarande tillståndskrav, eftersom utveck-
lingen tenderar att gå mot färre post- och banklokaler
och fler butiker som upplåter en del av butikslokalen
för tillhandahållande av post- och banktjänster. Denna
utveckling kommer med all säkerhet att fortsätta. Det
är en fråga som är högaktuell just nu för oss här i
kammaren.
Fru talman! Det är beklagligt att utskottsmajorite-
ten inte är beredd att inse butikernas behov och där-
med instämma i vår reservation.

Anf. 232 SIW PERSSON (fp):
Fru talman! Vi i Folkpartiet tycker, precis som jag
tror att alla svenskar gör, att det är mycket viktigt att
man minskar antalet brott och olyckorna som sker
runt post, banker eller affärer. Därför tycker också vi
att det är viktigt med kameraövervakning.
Men vi menar att det finns så dåligt underlag som
visar hur detta ger resultat och vilka konsekvenserna
kan bli, att man bör börja med en försöksverksamhet.
Det gjorde man när det gällde den hemliga kamera-
övervakningen. Om erfarenheterna sedan visar sig
vara fördelaktiga bör man stifta en lag kring det. Ty-
värr har man från majoritetens sida inte gått på den
linjen, och det är det, fru talman, som gjort att vi har
en reservation. Folkpartiet har tre reservationer till
detta betänkande, men för tids vinning, som vi säger,
yrkar vi bifall till endast reservation 1.
Naturligtvis står vi bakom också de andra två re-
servationerna. Reservation 4 gäller undantag från
upplysningsplikten. I det fallet menar vi att man måste
renodla. Skall man ha en öppen kameraövervakning
skall den också vara öppen, och den skall deklareras.
Men om man i vissa fall behöver ha en dold kamera-
övervakning skall den inte ligga under lagen om all-
män kameraövervakning, utan den skall naturligtvis
hamna under lagen om dold kameraövervakning. Inte
heller på punkten lyckades vi få majoriteten med oss.
Det gjorde att vi skrev en reservation.
Fru talman! Eftersom som det skall finnas en till-
synsverksamhet för det som nu skall gälla, menar vi i
Folkpartiet att det krävs resurser för detta. I vårt parti
tycker vi att man inte riktigt har beaktat vad det kos-
tar. Det gör att vi har åsikter om hur mycket pengar
som behövs. Med anledning av detta har vi skrivit
reservation 5 mom. 5. Men som sagt yrkar vi för tids
vinning bifall endast till reservation 1.

Anf. 233 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Miljöpartiet är emot den utvidgning
som regeringen föreslår. I praktiken innebär förslaget
att det blir tillståndsfritt att installera allmän kamera.
Vi godtar däremot förslaget att banklokaler och post-
lokaler får installera sådana kameror. Det är inrätt-
ningar där man handskas med pengar i stor skala, och
därför accepterar vi det. Dessutom sägs det i proposi-
tionen att post- och bankkontor skall ansöka om till-
stånd om de vill spela in ljud. Det tycker vi också är
positivt, och därför avstyrker vi inte helt propositio-
nen.
Men vi motsätter oss alltså att butikslokaler får
installera en kamera utan att anmäla det till länsstyrel-
sen. Vi tror att det innebär en stor risk för att kamera-
övervakning kommer att breda ut sig och bli ett pro-
blem, om man inte genom lagstiftning håller en re-
striktiv linje.
Miljöpartiet vill ha kvar gällande lag för butikslo-
kaler som säger att tillstånd endast meddelas om sö-
kanden kan anses ha ett befogat intresse av att få
använda övervakningskamera och att detta intresse
inte lika väl kan tillgodoses på något annat sätt. Vida-
re skall hänsyn tas till den personliga integriteten.
Denna skrivning tycker vi är alldeles utmärkt.
Vilka är då argumenten för att göra denna stora
utökning av kameraövervakning? Jo, att förhindra
brott. Det vill vi ju alla. Men kan man verkligen göra
det? De effekterna är inte tillräckligt utredda. Analy-
serna visar att effekterna inte alls står i relation till
kostnaderna och hotet mot integriteten.
Nu föreslås utökning utan utbildning och person-
kontroll av dem som får tillgång till att spela in film
och kan avgöra hur materialet skall hanteras.
Jag har roat mig med att titta i branschens och de
handelsanställdas egna tidningar och se vad de säger
om problemet. För visst är det ett problem att ensam-
ma butiksanställda blir rånade. Tryggheten för de
anställda är viktig. Men jag ser faktorer som att affä-
rer utökar sina öppettider och att en anställd är ensam
i affären. Därför har också butiksrånen blivit råare. I
åtta fall av tio används vapen, och hälften av dessa är
skjutvapen. Våldshandlingar finns med i spelet.
Rikspolisstyrelsen har en särskild butiksgrupp som
studerar de här brotten noga. Där säger man också att
den största riskgruppen för att drabbas av rån är små,
kvällsöppna livsmedelsbutiker i storstäder, butiker
utan larm och med ensamarbetare.
Bensinmackarna har ju börjat handla med allehan-
da varor. De har börjat ha dygnet-runt-öppet. Detta är
en trend som ökar kraftigt, och med den följer butiks-
rånen. Ju längre man har öppet, desto mer ökar bu-
tiksrånen. Inom branschen säger man själv att man
skulle vilja att detta kunde stävjas. Man vill inte ha
butiker som har öppet under så här lång tid, sena
kvällar och dygnet runt. Det säger man själv från
facket och från branschen. Man rekommenderar också
att man har två anställda om man har öppet sena
kvällar.
Det borde vara självklart att en användare först i
sista hand tar till kameraövervakning. Det borde man
göra när alla andra åtgärder har prövats, och inte som
utredaren föreslår låta behovet bli en sekundär fråga.
Övervakning av butikslokaler skall ske undantagsvis,
och inte som huvudregel.
Andra brottsförebyggande åtgärder än kameror
måste prövas. Det är nämligen ingen mirakelkur.
Tvärtom kan det innebära en falsk trygghet. Rånarna
har ju mask eller rånarluva. Det spelar alltså ingen
roll om man filmar dem eftersom man ändå inte ser
vilka de är.
Kontrollen är också svår. En effektiv tillsyn måste
till. Nu får vi reda på att länsstyrelserna har fått tre
miljoner i ett första steg. Men de pengarna räcker bara
till att kontrollera de 4 000 kameror som finns i dag.
Vi tycker från Miljöpartiets sida att man inte behöver
lägga denna stora uppgift på länsstyrelsen. Vi tycker i
stället att det finns andra ärenden som har större pri-
oritet när det gäller resurser. Jag tänker då på miljö-
tillsynen av verksamheter, som behöver pengar i
första hand.
För den dolda kameraövervakningen finns ett för-
slag som vi i Miljöpartiet inte heller accepterar, och
som vi har reserverat oss för tillsammans med Väns-
tern och Folkpartiet. Utredningen om kameraöver-
vakning föreslog att bestämmelserna om undantag
från upplysningsskyldighet skulle utgå i den nya la-
gen. Men så har man inte gjort, utan man har dem
med. Utredningens motiv till förslaget var att polisen
bakvägen skulle få tillstånd till den dolda kamera-
övervakningen vid förundersökning trots att rekvisiten
härför inte var uppfyllda, t.ex. på grund av att brottet
inte var tillräckligt allvarligt. Därför tycker vi att den
dolda övervakningen skall finnas i lagen om hemlig
kameraövervakning, och inte i den allmänna.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 un-
der mom. 2 och reservation 4 under mom. 4.

Anf. 234 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Herr talman! Kia Andreasson kan gå med på ka-
meraöverkning i bank- och postlokaler, men är inte
beredd att ställa upp för butikerna. Hon medger att
butikerna är mer och mer utsatta. Jag tycker att det är
litet synd att hon inte kan försöka inse den trygghet
det skulle ge personalen att kunna få kameraövervak-
ning.
Jag tror inte alls att man bara enkelt kan anställa
två personer. Det har visat sig bli alldeles för dyrbart.
Vi i allmänheten kanske behöver denna service. Det
är ju ändå vi som styr öppethållandet och hur det skall
gå till.
Därför tycker jag att det är litet märkligt när Kia
Andreasson i sin reservation säger att kameraöver-
vakning inte är någon mirakelkur mot brottslighet.
Det kan väl jag också hålla med om, men det är i alla
fall en bra bit på vägen mot att försöka förhindra
brott. Om brott begås kanske man också snabbare kan
få tag på gärningsmannen. Därför kan jag inte förstå
varför Kia Andreasson inte kan gå med på det här
även för butikerna.

Anf. 235 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Skälet till det är att post- och ban-
klokalerna är färre. Länsstyrelsen har lättare kontroll
över dessa inrättningar. Butikslokaler finns däremot i
ett ofantligt antal. Man kan inte på samma sätt hålla
koll på var de finns, och hur detta sköts.
Man har sett i rapporter och undersökningar att
butiker utan larm och med ensamarbetare är de som
drabbas mest. I första hand tycker jag att andra åtgär-
der skall vidtas före kameror, som jag sade. Det skulle
då vara att inrätta larm. Av de råndrabbade butikerna
saknade 38 % larm. Över 60 % av fallen drabbade
ensamarbetare.
Om man har försökt med alla åtgärder för att före-
bygga brott, Maud Ekendahl, kan man ansöka hos
länsstyrelsen i dag. Det har inte inneburit några pro-
blem om man har angett skäl. Det är alltså möjligt. Vi
gör det inte omöjligt, utan precis som jag sade skall
det vara sekundärt och skälen skall anges. Det tycker
jag är lämpligt.

Anf. 236 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Herr talman! Brottsligheten ökar ju hela tiden i
butikerna. Varför skall vi inte nu, när vi behandlar ett
betänkande och kan ge möjligheten, ha en framför-
hållning i stället för att efter ett halvt eller ett år stå
här igen och mala en ny proposition, ett nytt betän-
kande och en ny diskussion och sedan kanske gå med
på det hela? Det är väl bättre att ha framförhållning?
Jag ser att larmet larmar, Kia Andreasson, men
ofta hinner ingen till platsen medan brottslingarna är
där. Man måste få identifikation på brottslingarna för
att klara upp brotten. Vi har ju så dålig uppklarnings-
procent här i Sverige. Därför finns det all anledning
att kunna komplettera det hela med just kameraöver-
vakning för butikernas skull. Kan inte Kia Andreas-
son hålla med om det?

Anf. 237 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Kia Andreasson föreslår andra åtgär-
der först, som jag har nämnt flera gånger. Jag tror att
de är mycket bättre, eftersom en linje visar att dygn-
söppna butiker, eller mackar som det är i detta fall,
har fler råntillfällen.
Jag måste hänvisa till en engelsk erfarenhet och
undersökning. Där står att kameraövervakning kan ha
positiv verkan. Maud Ekendahl pratade som att det
skulle vara just en mirakelkur. Men det kan alltså ha
positiv verkan tillsammans med andra brottsförebyg-
gande åtgärder. Det Maud Ekendahl sade stämmer
inte.
Jag har inte hört att det skulle vara stora problem
för de butiker som ansöker hos länsstyrelsen om ka-
meraövervakning. Det finns inga indikationer på att
det skulle vara jättesvårt att få tillstånd.

Anf. 238 MARGARETA SANDGREN (s):
Herr talman! I detta betänkande behandlas en ny
lag om allmän kameraövervakning. Den ersätter den
tidigare lagen om övervakningskameror.
Förslaget innebär en lagreglering av avlyssning
och upptagning av ljud som sker i samband med op-
tisk övervakning och vidare att allmän kameraöver-
vakning i banker, postkontor och butikslokaler undan-
tas från kravet på tillstånd. Utskottet tillstyrker rege-
ringens förslag med undantag av upplysningsplikten
där utskottet föreslår att skyldigheten att upplysa om
kameraövervakning skall inträda redan när övervak-
ningsutrustningen sätts upp.
Jag vill inledningsvis yrka bifall till hemställan i
betänkandet och avslag på reservationerna.
Låt mig inleda med att instämma i och framhålla
vikten av att en lag av det slag som här behandlas tar
största möjliga hänsyn till och har respekt för männi-
skors integritet. Man skall inte behöva känna sig
övervakad och kontrollerad var helst man rör sig. Det
är grundläggande för lagstiftningen.
Men vi lever i en tid när människor hyser oro och
rädsla för att utsättas för brott. Därför är det likaledes
samhällets uppgift att i mesta möjliga mån förhindra
brott och öka människors trygghet, men också att
klara upp brott. I den statistik som finns tillgänglig
kan vi konstatera att bl.a. butiksrån, stölder m.m.
ligger på en oacceptabelt hög nivå. Butiksrånen har
ökat kraftigt de senaste åren.
Det är mot den bakgrunden självklart att vår rädsla
och oro ökar, inte minst för den som arbetar i butik
och framför allt gör det under tider när risken är som
störst att utsättas för detta. Det är inte ovanligt att man
jobbar ensam i små kvartersbutiker under kvällstid
och helger.
I det förslag till lagändring vi nu behandlar har
därför intresset att förhindra och utreda brott fått en
mer framträdande roll. Men regeringen framhåller fler
än en gång i förslaget att dessa intressen alltid måste
vägas mot den enskildes intresse av skydd för den
personliga integriteten.
Även om man nu frångår kravet på tillstånd för
användning av övervakningskameror i banker, post-
kontor och butiker finns det regler som skall vara
uppfyllda innan anmälan lämnas in till länsstyrelsen,
nämligen att övervakningen har till enda syfte att
förebygga och avslöja brott, att kameran är fast mon-
terad och försedd med fast optik, att användaren träf-
far överenskommelser med skyddsombud, skydds-
kommitté eller organisation som företräder de anställ-
da, att upplysning måste anslås i lokalerna att över-
vakning sker. Lägg därtill länsstyrelsens utökade
skyldighet att utöva regelbunden inspektion och att
den tillsynen inte bara begränsas till vissa angivna
uppgifter utan även omfattar kontroll av att samtliga
bestämmelser i lagen följs.
Dessutom bereds kommuner tillfälle att yttra sig,
och JK kan överklaga beslut enligt lagen. När det
gäller rätten att överklaga beslut enligt denna lag
föreslås inga förändringar i förhållande till den nuva-
rande regleringen. Förslaget synes väl avvägt mot
integritetsintressena och statens ansvar för att förhind-
ra och avslöja brott.
Så till reservationerna. I reservation 1 från Folk-
partiet ifrågasätts om regeringen i förslaget tagit rim-
lig hänsyn till skyddet för den enskildes integritet.
Vidare anser man att det är oklart om förslaget kom-
mer att få de brottsförebyggande effekter som rege-
ringen eftersträvar. Enligt utskottets uppfattning tar
förslaget hänsyn till skyddet för den enskildes integri-
tet. Men som jag tidigare har anfört har samhäll-
sansvaret för människors trygghet, dvs. möjligheter att
förhindra brott och klara ut brott, fått en mer framträ-
dande roll. I Folkpartiets motion anförs att regeringen
skulle ha den uppfattningen att kameraövervakning
skulle vara en mirakelkur i det brottsförebyggande
arbetet. Då har man väl inte läst propositionen särskilt
väl.
Regeringen skriver att det kan bidra till en
minskning av brottsligheten samt att en viktig förut-
sättning för att uppnå bättre effekter är att kamera-
övervakningen används tillsammans med andra
brottsförebyggande åtgärder. Utskottet delar regering-
ens syn att övervakningskameran är ett viktigt kom-
plement till andra brottförebyggande åtgärder.
Folkpartiet vill ha till stånd en försöksverksamhet
på vissa orter som sedan skall utvärderas innan för-
slaget kan träda i kraft. Utskottet finner ingen anled-
ning att tillämpa lagen försöksvis. Lagen och utveck-
lingen kommer att följas nogsamt. Regeringen skriver
på s. 37 i propositionen att vid en kommande utvär-
dering av reformen - man har alltså redan uttalat att
en utvärdering skall ske - bör frågan om anmälnings-
skyldigheten särskilt belysas.
I reservation 2 från Miljöpartiet finns krav på till-
stånd för kameraövervakning i butikslokaler. Där vill
jag anföra detsamma som för reservation 1, nämligen
att regeringen inte har den uppfattning som Miljöpar-
tiet hävdar. Det krävs mer åtgärder än kameraöver-
vakning i det brottsförebyggande arbetet. Man bör ha
vidtagit sådana åtgärder innan kameraövervakningen
startar. Det står också att läsa om på s. 28 i proposi-
tionen.
I reservation 3 föreslås att kameraövervakning vid
butikers in- och utgångar skall undantas från krav på
tillstånd. Vi är väl ganska överens om att vi skall
införa en allmän kameraövervakning. Någon vill göra
det försöksvis, någon vill begränsa förslaget och nå-
gon vill utvidga förslaget till viss del. Det visar väl att
det liggande förslaget är väl avvägt. Moderaternas
förslag på enbart en anmälan om övervakning vid in-
och utgångar till butiker skulle medföra att det blir
svårt att röra sig på offentliga platser i centrala delar
med många butiker utan att bli övervakad.
Låt mig till sist säga litet grand om reservation 5
om länsstyrelsernas tillsynsverksamhet. Regeringen
anser ju att den måste utökas väsentligt till att gälla
regelbunden inspektion och även omfatta kontroll av
lagens samtliga delar. Hur omfattande en regelbunden
inspektion och tillsyn är framgår ju inte särskilt tydligt
av propositionen. Därför har jag svårt att se på vilket
sätt Folkpartiets uppfattning skiljer sig från regering-
ens om regelbunden inspektion. Det torde vara svårt
att ifrågasätta både omfattningen av tillsynen och om
länsstyrelserna ges tillräckligt med resurser för sin
uppgift innan lagen fått verka en tid. Låt oss åter-
komma till den diskussionen vid ett senare tillfälle när
det finns ett bättre underlag för att diskutera detta.
Herr talman! Med det anförda vill jag än en gång
yrka bifall till hemställan i betänkandet och avslag på
reservationerna.

Anf. 239 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Herr talman! Det känns som om Margareta Sand-
gren instämmer helt vad gäller farligheten för butiker-
na. Jag känner inte att jag får en tillräcklig motivering
till varför det här undantaget inte kan ges för butiker-
na. Det handlar om småföretagare. Det bli förödande
konsekvenser om småföretagare får ett inbrott eller ett
grovt rån i sin butik.
Jag undrar också hur Margareta Sandgren ser på
utvecklingen. Instämmer Margareta Sandgren i vad
jag har sagt om att post- och banktjänster mer och mer
förs över till butikslokaler? Hur kommer ni att ställa
er när det med stor sannolikhet kommer att ske brott i
dessa kombinerade butiker?

Anf. 240 MARGARETA SANDGREN (s)
replik:
Herr talman! Några hävdar ju att det här lagförsla-
get är en kraftig utvidgning. Jag tror att det förslag
som nu ligger är väl avvägt. Vi får nogsamt följa
utvecklingen både när det gäller hur användandet av
övervakningskameror sker och om det så småningom
skall utvidgas ytterligare till att gälla det som Modera-
terna har yrkat på. Jag tycker att vi skall följa den
utvecklingen. Jag tycker att det är ett väl avvägt för-
slag.

Anf. 241 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Jag reagerade på Margareta Sand-
grens anförande där hon säger att vi får återkomma
senare till hur det skall kontrolleras. Det är ett väldigt
konstigt sätt att införa ett så vitt begrepp och ge fritt
fram för installationer av kameror i alla butiker och
sedan säga efteråt att vi får se hur det kan bli med
tillsynen. Jag tycker att det är den svaga länken i det
här förslaget. Jag tycker att det är att frånsäga sig
ansvaret.

Anf. 242 MARGARETA SANDGREN (s)
replik:
Herr talman! Det står alldeles tydligt i propositio-
nen, Kia Andreasson, att tillsynen skall utvidgas kraf-
tigt, att det skall ske en regelbunden inspektion och att
lagens alla delar skall kontrolleras. Men det är svårt
att säga i dag vad regelbunden är. Är det varje månad
eller en gång i halvåret? Vi får vänta tills lagen har
varit kraft en tid och se vilka behov som finns av
ytterligare inspektioner, om de skall ske tätare och om
det då krävs mer resurser.
Men det är inte som Kia Andreasson säger, att jag
skulle ha sagt att det inte behövs någon regelbunden
inspektion. Så har jag inte uttryckt mig.

Anf. 243 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Vi vet hur det är med resurserna i
dagens samhälle, särskilt inom rättsväsendet. Där har
vi många hål att fylla.
Som jag sade har jag tagit reda på att länsstyrelsen
har fått 3 miljoner. Men det räcker bara till kontroll
av de kameror som finns i dag. Av det kan man dra
slutsatsen att det inte kommer att räcka till för en
ordentlig kontroll.

Anf. 244 SIW PERSSON (fp) replik:
Herr talman! Självfallet måste en socialdemokra-
tisk representant säga att propositionen är väl avvägd.
Det vore ju en sensation annars. Men eftersom vi vill
ha en annan ordning är det kanske inte så konstigt att
vi tycker att regeringen har övervärderat förslaget.
Jag vill understryka att jag tycker att det är kons-
tigt, när man inte har någon erfarenhet, när man inte
har någon analys, när man egentligen inte vet hur det
skall bli, att man inte gjorde likadant i det här fallet
som när det gällde hemlig kameraövervakning. Först
har man en försöksverksamhet, sedan gör man en
utvärdering och utifrån de vunna erfarenheterna
kommer man därefter med ett lagförslag.
När det gäller undantag från upplysningsplikten
vill jag bara säga, herr talman, att det alltid är lika
viktigt att man ser till att lagen hör hemma där den
skall höra hemma. Övervakning som inte skall vara
offentlig skall inte vara i lagen om öppen kamera-
övervakning utan i lagen om hemlig övervakning.
När det till sist gäller länsstyrelsens tillsynsverk-
samhet är det väl inte så konstigt om vi har anmärkt
på att det behövs kraftigt utökade resurser. Man har i
propositionen föreslagit att det skall bli utökad verk-
samhet. Självfallet följer av detta en kraftigt utökad
tillsynsverksamhet. Men för 3 miljoner får man inte
särskilt mycket. Det är inte ens särskilt många anställ-
da.

Anf. 245 ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till
reservationerna 1 och 4.
Av debatten om propositionen om allmän kamera-
övervakning kan man få uppfattningen att det i dag
inte finns några möjligheter att ha kameraövervakning
i butiker, på postkontor eller i banker, att det är brist
på möjligheter att ha kameraövervakning. Men det är
inte så. Det finns en lagstiftning om övervakningska-
meror som gäller i dag.
I dag gäller enligt lagen att det krävs tillstånd för
att man skall få ha en kamera uppsatt. Det krävs att
den riktas mot en plats där allmänheten finns eller där
allmänheten har tillträde. Tillstånd får meddelas om
den sökande kan anses ha ett befogat intresse av att få
använda övervakningskameran och detta intresse inte
lika väl kan tillgodoses på något annat sätt. Vid till-
ståndsgivningen skall alltid prövas vilken betydelse
övervakningen kan ha för de enskildas personliga
integritet.
Lagstiftningen är väl avvägd. Som Kia Andreas-
son från Miljöpartiet tidigare sade har det inte kommit
några signaler om att det skulle vara svårt i dag att få
tillstånd att sätta upp övervakningskameror när man
ansöker hos länsstyrelsen.
Herr talman! Det här är inte den första propositio-
nen vi har behandlat under de senaste åren här i riks-
dagen som har handlat om kameraövervakning, hem-
lig telefonavlyssning och register. Det är viktigt att
man hela tiden ser varje lagstiftning och varje förslag
i ett sammanhang. Det har börjat tona fram en bild av
en regering som har en oerhört stark tilltro till register
och teknisk utrustning för att komma till rätta med
brottsligheten.
Tidigare talare har också sagt att det är viktigt att
man kan göra inspelningar vid rån för att efteråt kun-
na se vem brottslingarna var och på så sätt kunna
gripa dem. I dag är det ett stort problem när det gäller
brottsbekämpning att även om gärningsmannen är
känd har polisen inte möjligheter och resurser att
utreda brott med kända gärningsmän. Det är viktigt att
vi inte hela tiden rusar i väg och kräver nya metoder
när vi inte kan handskas med den situation vi har.
Vänsterpartiet har i en motion ställt krav just när
det gäller en utvidgning på det sätt som regeringen
föreslår. Man kan inte säga att det har gjorts en av-
vägning mellan den enskilda personens integritet och
hur effektiv kameraövervakning är när det gäller
brottsbekämpning. Det enda som regeringen hänvisar
till i propositionen är en engelsk undersökning som
inte gav några entydiga resultat. Där säger man att
kameraövervakning kan ha haft en viss positiv effekt
men att detta har varit svårt att utvärdera eftersom
man också har vidtagit andra brottsförebyggande
åtgärder i samband med att man har haft kameraöver-
vakning.
Herr talman! När det gäller butiksrån handlar det
som tidigare har nämnts om öppettider, om ensamar-
bete, om människors krav på ökad tillgänglighet till
butiker och på att kunna handla dygnet runt. Butiker-
na har också svårt att få verksamheten så lönsam att
man kan ha två anställda på kvällstid vid dygnet-runt-
mackar.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi börjar
diskutera vad det är för typ av samhälle vi är på väg
mot. Om medborgarna kräver hög service dygnet runt
måste vi kanske vara beredda att betala mer för den
servicen och tillgängligheten, för att människor som
arbetar ute i butikerna skall kunna känna sig trygga
och säkra.
Vi skall inte behöva använda oss av teknisk över-
vakning för att hela tiden försöka uppnå detta. Jag tror
inte att kameraövervakning kommer att vara lösning-
en på problemet med att få ned antalet butiksrån. Det
kanske kommer att vara en del. Men precis som det
sades tidigare kommer rånare att vara ännu mer mas-
kerade. Det här leder kanske snarare till en ökad
våldsutveckling där en person som är helt dold begår
rån. Jag tror att det behövs andra åtgärder.
Vi i Vänsterpartiet är inte heller beredda att säga
att det här är en absolut omöjlig väg att gå. Med den
lagstiftning som finns i dag har vi inte kunnat se att
det finns några direkta problem för butiker att få an-
vända sig av kameraövervakning. Men man kanske
skulle göra det lättare. Eftersom det inte finns en
undersökning borde man, precis som Siw Persson från
Folkpartiet tidigare sade, i stället ha infört en försöks-
verksamhet och utvärderat denna försöksverksamhet
innan man fastställer en lagstiftning som skall gälla.
Reservation 4 handlar om polisens möjlighet att
använda dold kameraövervakning. Utredningen visa-
de att den möjlighet som finns redan i dag men som
används i mycket få fall faktiskt kan komma i strid
med hemlig kameraövervakning. Vi har en mycket
strikt reglering för när man får använda hemlig kame-
raövervakning. Men i den här formen är det bara
länsstyrelsen som medger tillstånd för dold kamera-
övervakning, och det är ingen tillräcklig kontroll.
Skall man ha dold kameraövervakning bör den regle-
ras i den lagstiftning som handlar om hemlig kamera-
övervakning.

Anf. 246 MARGARETA SANDGREN (s)
replik:
Herr talman! Först vill jag kommentera det sista.
Regeringen är inte främmande för att dold kamera-
övervakning skall ingå i lagen om hemlig kamera-
övervakning. Därtill sitter det en utredningsman som
skall titta på en utvidgning, och den utredningen kan
vi väl avvakta.
Sedan tar Alice Åström upp registrering, avlyss-
ning och kameraövervakning som en linje i regering-
ens politik för att bekämpa brottsligheten, och hon
ifrågasätter något den ökade användningen av teknis-
ka hjälpmedel.
Då måste jag ställa frågan: Vilka instrument och
verktyg är ni i Vänsterpartiet beredda att ge polisen
och andra för att bekämpa en ganska grov brottslighet
med mycket vapen som blir alltmer sofistikerad?
Vilka verktyg är ni beredda att ge polisen och samhäl-
let för att bekämpa brottsligheten?
Det är klart att det vore bra om fler kunde arbeta i
butikerna och om man kanske inte hade öppet dygnet
runt. Men jag tror inte att det är lösningen på proble-
met. Ofta kan det vara flera, ett gäng, som begår brott
i butikerna. Det är inte säkert att lösningen heter mer
personal, även om det vore bra.

Anf. 247 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Herr talman! När det först gäller den dolda kame-
raövervakningen är det ju så, som Margareta Sand-
gren säger, att även regeringen anför att det här kan-
ske bör behandlas i lagstiftningen om hemlig kamera-
övervakning. Det pågår en utredning som ser över
detta.
Men när man nu har upptäckt att det finns sådana
brister i den lagstiftning som vi har i dag att detta
tenderar att höra hemma i en annan lagstiftning och
att nuvarande lagstiftning dessutom används i mycket
liten utsträckning, anser Vänsterpartiet att det vore
rimligt att ta bort den här möjligheten i avvaktan på
att en helt ny lagstiftning skall skapas. När man ser att
det finns en del i den här lagstiftningen som faktiskt
inte hör hemma där bör man inte säga sig att den skall
få vara kvar där tills vidare och att vi längre fram får
se hur det blir.
Jag tycker att utredningen framförde en ganska
allvarlig kritik när den pekade på att lagstiftningen
tenderade att kunna användas på ett sätt som den inte
var avsedd för.
Herr talman! När det gäller frågan om vilka meto-
der Vänsterpartiet är berett att använda vill jag ta upp
helhetsbilden. Jag tror att vi kommer att behöva an-
vända oss av teknisk utrustning, men jag anser att det
är oerhört viktigt att man inför varje steg som tas gör
en grundlig utredning och utvärdering och tar till sig
andra länders undersökningar av hur effektiva olika
metoder är och av hur många brott man löser med de
tekniska metoderna. Det skall man göra i stället för att
ständigt snabbt säga att vi går in för det och det -
längre fram får vi utvärdera hur det har blivit.
I debatten saknas också en helhetssyn på alla de
olika delarna, vad man får sammantaget. Man bör
göra en värdering utifrån dessa olika aspekter.

Anf. 248 MARGARETA SANDGREN (s)
replik:
Herr talman! Alice Åström tycker att man skulle
kunna flytta över den dolda kameraövervakningen,
men det är väl ändå rimligt att man får titta närmare
på en utvidgning av lagen om hemlig kameraöver-
vakning innan man säger att detta skall tillföras. Un-
der tiden måste man ju ha en lagstiftning som täcker
detta. Lagstiftningen är också fylld med regler för hur
det här skall gå till, hur lång tid det får användas osv.
Sedan åter till frågan om alternativ. Vänsterpartiet
menar att vi skall ta till oss andra länders erfarenheter
osv. Men vilka andra brottsförebyggande åtgärder är
det fråga om, utöver dem som vi i dag använder och
som också ni tycker i viss mån är bra, nämligen re-
gistrering, övervakning med kamera, avlyssning osv.?

Anf. 249 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Vänsterpartiet har inte sagt att det
här skall flyttas över till lagen om hemlig kamera-
övervakning, som det pågår en utredning om. Vi har
sagt att eftersom det har visat sig att det föreliggande
förslaget har sådana brister att detta borde regleras i
den andra lagstiftningen, är det självklart att det här
skall finnas med i utredningen och värderas för att
sedan eventuellt tas in. Under den perioden får man
dock faktiskt vara utan möjlighet till dold kamera-
övervakning i lagen om allmän kameraövervakning.
När jag sade att man skall ta till sig erfarenheter
och metoder från andra länder menade jag också
erfarenheter av hur effektiv hemlig kameraövervak-
ning är. Vi skall t.ex. när vi prövar propositionen ta
till oss erfarenheter från andra länder som har använt
sig av de här metoderna. Men det underlaget får vi
mycket sällan.
Jag och Vänsterpartiet anser att det är väsentligt
att om man skall kunna göra en avvägning avseende
integritetsaspekter, frågan om ett kontrollsamhälle
och en effektiv brottsbekämpning, måste man få ett
underlag om hur effektiv metoden för brottsbekämp-
ningen är. Detta saknas dock. Man skapar ständigt ny
lagstiftning och säger att den är det bästa för att be-
kämpa brott. Brottsligheten har ökat, och vi måste väl
alla vilja bekämpa brottsligheten.
Det vill vi allihop göra, men jag tror också att det
är viktigt att man tänker efter att man har ett grundligt
underlag för varje steg som man tar, så att vi inte
finner att vi har infört en massa metoder utan att fort-
farande ha lyckats bekämpa brottsligheten. Det är det
underlaget som Vänsterpartiet eftersträvar och kräver
att vi skall ha när vi fattar beslut.

Anf. 250 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Herr talman! Margareta Sandgren hann ställa frå-
gor före mig. Jag är inne på samma linje när det gäller
frågorna till Alice Åström. Från talarstolen sade Alice
Åström klart och tydligt: Vi tror inte på den här lös-
ningen med kameraövervakning när det gäller butiks-
rån osv. - vi från Vänsterpartiet har andra åtgärder.
Jag ställer då frågan: Vilka andra åtgärder? Alice
Åström håller nu på att krångla till det för sig genom
att tala om lagstiftning. När det talas om andra åtgär-
der tror man att det är fråga om konkreta åtgärder. Är
Alice Åström inne på att partiet vill lägga mera peng-
ar på rättsväsendet eller att det vill göra precis det
som Margareta Sandgren var inne på? Det får vi inte
svar på här i kammaren.

Anf. 251 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Maud Ekendahl skall få svar på det
här i kammaren. Vänsterpartiet är berett att lägga mer
pengar på rättsväsendet och på polisen. Det behövs en
förstärkning av rättsväsendet, men det kommer inte
den tekniska utrustningen att lösa.
Vad gäller den allmänna kameraövervakningen
tror jag inte att den kan klara utvecklingen när det
gäller butiksrånen. Jag sade från början att möjlighe-
ten till kameraövervakning i dag finns men att det
krävs tillstånd och ett visst regelverk kring kamera-
övervakningen. Detta har gjort att man från butiker
som har ansökt om kameraövervakning har varit
tvungen att också undersöka om man kan tillgodose
säkerhetskraven på något annat sätt innan man har fått
tillståndet.
Vi i Vänsterpartiet är oroliga inför ett slopande av
detta, så att det kommer att ges en allmän möjlighet.
Vi kommer att få butiksinnehavare som använder
kameraövervakningen utan att ha tittat över andra
möjligheter. Det handlar också om öppettider, om
man arbetar ensam, hur kassorna sitter, vilka säker-
hetsåtgärder man har när det gäller sedlar - allt detta.
Jag tror att det är oerhört viktigt att man, om man
skall använda sådana här åtgärder, bör ha tittat över
detta och vidtagit åtgärder i anslutning till det. Det är
vad den lagstiftning som finns i dag kräver. Vi i
Vänsterpartiet kan inte se att en förändring av det här
skulle innebära en stor förbättring utan kanske snarare
en försämring för dem som arbetar ute i butikerna.

Anf. 252 MAUD EKENDAHL (m) replik:
Herr talman! Jag tror att vi är inne på en mycket
farlig väg, om vi riksdagsledamöter här på något sätt,
som Alice Åström försöker säga, skall titta över öp-
pettider, hur många anställda det skall vara osv. Det
sköter handlarna om själva. Vad vi skall göra är att
hjälpa handlarna och de anställda så att de skall kunna
känna sig trygga, så att allmänheten skall kunna känna
sig trygg och så att man får fast bovarna så snart som
möjligt i stället för att de skall gå fria som de gör i
dag, då man inte klarar upp så många större brott.

Anf. 253 ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! Det är möjligt att Maud Ekendahl
tycker att det är en mycket farlig utveckling om vi här
i kammaren talar om vilken typ av samhälle vi vill ha.
Att ha en helhetssyn när man talar om det brottsföre-
byggande arbetet kräver att vi också måste diskutera
hur det ser ut ute i samhället, i butikerna, och hur man
arbetar. Vilka åldersgrupper arbetar sent på nätterna?
Många gånger är det unga flickor som arbetar en-
samma.
Vi är inte beredda att hela tiden ställa upp med
teknisk utrustning och ta de här lagstiftningarna, utan
vi vill se en annan samhällsutveckling, där man väger
in en mängd olika aspekter. Man måste som politiker
kunna få diskutera sådana här brister och peka på att
det behövs en förändring.
Det är precis så som Kia Andreasson sade i sitt an-
förande, att det här också är vad de handelsanställda
kräver. De ser dessa brister som den stora faran när
det gäller butiksrån, och det måste vi kunna beröra
och ta till oss som politiker.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 26 mars.)

17 § Särskild utlänningskontroll

Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1997/98:JuU16
Särskild utlänningskontroll (skr. 1997/98:53)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 26 mars.)

18 § Immaterialrättsliga frågor

Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU16
Immaterialrättsliga frågor

Anf. 254 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Immaterialrättsliga frågor handlar
om villkoren för uppfinnare. Det handlar om småföre-
tagsamhet. Det handlar om jobb. Det handlar om
tillväxt och en del av näringspolitiken. Om villkoren
är bra för uppfinnare och våra nytänkare och innova-
törer skapar de idéer och uppfinningar. Nya företag
kan starta. Fler jobb kommer till, och tillväxten ökar.
Immaterialrättsliga frågor handlar också om rätten
till och skyddet för uppfinningar. Villkoren för upp-
finnare och innovatörer blir en del av en företagsvän-
lig politik. Från Centerpartiets sida tycker vi att vill-
koren för uppfinnare inte är bra. De borde göras bätt-
re. Det har gjorts en del, men vi tycker inte att det är
tillräckligt. Därför finns det också ganska många
reservationer från Centerpartiet till detta betänkande
med krav på åtgärder som skulle förbättra villkoren
och stärka företagsamheten. Vi behöver det. Vi behö-
ver fler jobb för att minska arbetslösheten.
Med detta vill jag ha sagt att detta är viktiga frå-
gor, och de har en bredare aspekt än vad som kan
verka vara fallet vid en första anblick. Ämnet låter ju
litet torrt och tråkigt - jag medger gärna det.
När det gäller patent finns det naturligtvis en kost-
nadsaspekt i samband med en patentansökning. För en
liten företagare kan en sådan summa kännas ganska
tung. Kostnaderna är lika stora oavsett omfattningen
av patentet. Vi menar att en differentiering av de olika
patentkostnaderna borde göras. Det tar vi upp i reser-
vation nr 1. Reservationen är också undertecknad av
utskottets moderater och miljöpartist.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1.
Den tekniska utvecklingen inte minst på informa-
tionsområdet reser en rad frågor om upphovsrättsligt
skydd och reser helt nya krav på rättsskyddet. Det är
ingen lätt materia. Det visade inte minst de studier
som lagutskottet gjorde i USA förra sommaren. Det
innebär inte att man skall tveka att ge sig i kast med
dessa frågor enbart därför att de är svåra. Här finns
både småföretagare och stora giganter på marknaden.
Den nya tekniken medför att det är svårt för rättig-
hetshavare och upphovsmän att behålla kontrollen
över sina rättigheter. Samtidigt finns det en risk för att
informationsteknikens långtgående kontrollmöjlighe-
ter utnyttjas på ett sätt som äventyrar olika intressen i
informationsfriheten och som måste stämmas av mot
ensamrättsanspråken. Det berör inte minst den natio-
nella lagstiftningen. Men det har även ett brett inter-
nationellt perspektiv.
I reservation nr 7 från moderater, folkpartister och
centerpartister tas just skyddet upp för de immateriel-
la rättigheterna. Där pläderas för ett bättre skydd.
Som en möjlig väg att gå har vi i Centerpartiets par-
timotion, som behandlas här, föreslagit att en natio-
nell patentintrångsförsäkring införs i avvaktan på en
europeisk försäkringslösning. Utskottet skriver ganska
starkt - jag medger gärna det. Bl.a. beklagar utskottet
att det inte varit möjligt att lösa de finansiella förut-
sättningarna för en försäkringsmodell och vill att
regeringen arbetar vidare, men man avstyrker motio-
nen.
Jag vill yrka bifall till motionen, och det gör jag
genom att yrka bifall till reservation nr 7.
Herr talman! I reservationerna 4, 5 och 6 har vi
från Centerpartiet fullföljt kraven i motionerna om ett
bruksmönsterskydd, dvs. ett enklare skydd, och ett
skydd för växtförädlarrätten och för s.k. programfor-
mat. För att spara kammarens tid avstår jag från att
yrka bifall till dessa reservationer, men jag vill fram-
hålla att Centerpartiet står bakom även dem.
I reservation nr 3 från Centerpartiet, Vänsterpar-
tiet och Miljöpartiet tar vi upp patent på biotekniska
uppfinningar, som rubriken kanske något oskyldigt
lyder. Vad det rör sig om är huruvida det skall vara
möjligt att ta patent på livsformer. I en rad motioner
från dessa tre partier och också från Kristdemokrater-
na tas dessa frågeställningar upp. Det är frågor som vi
för övrigt vid flera tillfällen tidigare har debatterat i
denna kammare.
Från Centerpartiet är vi för att patenträtten skall ha
ett bra skydd, att det skall vara enkelt och lätt att få
patent, men vi menar också att patenträtten bör ha en
klar avgränsning. I dag diskuteras möjligheten att ta
patent på olika livsformer. Det är en fråga som vi har
diskuterat tidigare, som jag sade. Från Centerpartiets
sida framhärdar vi i uppfattningen att det inte skall
vara möjligt att ta patent på livsformer. Själva tanken
är svindlande och berör en rad etiska och moraliska
frågeställningar långt utanför den normala patenträt-
tens område. Det är inte minst en fråga om etik och
praktiskt ansvar. Varje levande varelse är unik. Ingen
skall kunna skapa sig intrång i den sfären. En rätt till
patent på livsformer innebär ett hot mot viktiga delar
av den biologiska mångfalden och mot kulturarvet.
De nationella reglerna och de internationella överens-
kommelserna på området bör ses över med inriktning-
en att det skall vara omöjligt att ta patent på och äga
livsformer. Sverige bör internationellt också verka
aktivt för att skapa en konvention som förbjuder pa-
tenträtt på livsformer.
Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 3.
I fråga om de moment i övrigt som jag inte har be-
rört här, som är sex till antalet, yrkar jag bifall till
utskottets hemställan. I ett av dessa moment tas upp-
hovsrättsskyddet för vissa översättningar upp. Med
anledning av en motion föreslår utskottet enhälligt i
ett tillkännagivande till regeringen att regeringen bör
överväga behovet av ett upphovsrättsligt skydd för det
översättningsarbete som bedrivs i Bibelkommissio-
nen. Jag tror att införandet av ett sådant temporärt
skydd under arbetets gång inom Bibelkommissionen
vore välbetänkt och skulle underlätta det viktiga arbe-
te som Bibelkommissionen just håller på med.
Herr talman! Jag yrkar i detta fall bifall till mom.
8 i utskottets hemställan.

Anf. 255 HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! I lagutskottets betänkande nr 16, som
vi nu behandlar, tas upp ett antal motioner från den
allmänna motionstiden rörande s.k. immaterialrättsli-
ga frågor, dvs. sådana som rör upphovsrätt och in-
dustriellt rättsskydd, t.ex. patent, varumärken och
mönsterskydd.
Vi har från den moderata gruppen i utskottet lagt
fram förslag till ett antal åtgärder för att underlätta
och förbättra villkoren för uppfinnare och innovatörer
som söker patent. Vidare menar vi att det finns behov
av att höja patentets rättsliga skydd och status samt att
i konsekvens med det verka för att ändringar också
kommer till stånd i internationella patenträttskonven-
tioner som Sverige redan har tillträtt.
Det är ju så, herr talman, att uppfinningar, innova-
tioner, forskning och vidareutveckling av idéer har
bidragit och bidrar i hög grad till grunden för vårt
lands välstånd genom att de så småningom omsätts till
nya industriprodukter för export och/eller inhemsk
konsumtion. Rätt utnyttjade skapar de alltså nya jobb
och sysselsättning, vilket måste anses vara av synner-
lig vikt i vår tid, när rekordmånga människor plågas
av längre eller kortare perioder av arbetslöshet. Upp-
finnare och innovatörer bör betraktas och behandlas
som en av tillväxtsamhällets viktigaste nyckelgrupper.
Det är dock relativt lätt att i dag stjäla patent, och
det är förenat med ganska stora kostnader att anlita
ombud för hjälp med ansökningshandlingar och ock-
så, när så kan bli aktuellt, översättningsarbete vid
förvärv av patentskydd i annat land. Som jämförelse
kan nämnas att de sammantagna myndighetsavgifterna
för ett patentskydd inom alla EU-länder är omkring
fem gånger högre än motsvarande avgifter för ett
skydd i USA. Särskilt för små och medelstora företag
kan omkostnaderna kring patentansökningsprocesen
utgöra ett hämmande hinder.
Vi utvecklar dessa tankegångar närmare i vår re-
servation nr 1, där vi alltså kräver att regeringen läg-
ger fram något slags förslag om differentierade avgif-
ter vid patentansökan.
Det är också svårare att hitta riskvilligt kapital när
uppfinningar relativt lätt kan stjälas. Också för skydd
mot patentintrång har vi velat aktualisera någon form
av patentintrångsförsäkring. Det sammanhänger med
att just patentskydd har blivit ett alltmer svårartat
problem att komma till rätta med. Det drabbar alltså
patentsökaren ekonomiskt i hög grad när det sker
sådana intrång.
Vi noterar dock, herr talman, att regeringen i viss
mån har uppmärksammat dessa problemområden dels
genom direktiv till den s.k. småföretagardelegationen,
dels genom vissa uppdrag till Patent- och registre-
ringsverket och även NUTEK - Närings- och tekni-
kutvecklingsverket. Det kan finnas skäl att t.ex. av-
vakta de fortsatta ansträngningarna att försöka få fram
en täckande försäkringslösning när det gäller patentin-
trångsförsäkring.
På en punkt, herr talman, har utskottets majoritet
dock inte velat följa våra förslag. Det gäller att för-
länga det s.k. prioritetsåret från för närvarande 12
månader till 24 månader och tiden för offentliggöran-
de av patent från för närvarande 18 månader till 24
månader. Skälen, som vi ser dem, för att utsträcka
dessa båda tidsrymder sammanhänger just med svå-
righeten för många patentsökande dels att på den
relativt korta tid som nu står till buds finna lämpliga
samarbetspartner inom och/eller utomlands för lämp-
liga produktions- och finansieringsformer, dels att
hinna ta ställning till om patent skall sökas även i
andra länder - inte minst mot bakgrund av de dryga
kostnader som ett sådant ansökningsförfarande med-
för.
Detta utvecklar vi närmare, herr talman, i reserva-
tion nr 2, som handlar om prioritetsrätten.
Enligt utskottsmajoritetens mening väger intresset
av att det inom rimlig tid blir klarlagt i vilken om-
fattning en ny uppfinning slutligen blir patentskyddad
tyngre än den enskilde uppfinnarens intresse av ytter-
ligare rådrum för att bedöma behovet av patentan-
sökningar i andra länder. Tolv månader anser ut-
skottsmajoriteten vara en lämplig avvägning mellan
de olika intressen som här gör sig gällande. Vi mode-
rater delar alltså inte denna mening, då vi menar att en
uppfinning är starkt knuten till en enskild persons
prestation och ideella upphovsrätt samt att upphovs-
mannen måste tillerkännas en skäligare och rimligare
tid för frågan om att eventuellt utvidga patentansökan
till andra länder.
Slutligen, herr talman, utvecklar vi i reservation nr
7 tillsammans med Centerpartiet och Folkpartiet när-
mare grunderna för att vi nu trots att regeringen har
gjort vissa ansatser tycker att tiden är mogen för att
mera grundligt se över de allmänna villkoren för upp-
finnare och innovatörer, just med tanke på deras stora
betydelse för vårt lands tillväxt och för utvecklingen
av företagsamhet i allmänhet men kanske småföretag-
samheten i synnerhet.
Herr talman! För att vinna tid vill jag på grundval
av vad jag nu här har anfört nöja mig med att avslut-
ningsvis yrka bifall till vår reservation nr 1.

Anf. 256 TANJA LINDERBORG (v):
Herr talman! På grund av den sena timmen och av
solidaritet med kulturutskottet, som såvitt jag förstår
står i kö för att debattera, skall jag bara uppehålla mig
kring reservation nr 3.
Skall man kunna ta patent på levande organismer?
Ännu på 70-talet var svaret på den frågan ett själv-
klart nej. De flesta europeiska länder anpassade då sin
patentlagstiftning till den nya Europakonventionen,
som innehåller ett klart förbud mot patent på växtsor-
ter och djurraser och på biologiskt förfarande för
framställning av växter eller djur. De enda livsproces-
ser som kan patenteras enligt den konventionen är
mikrobiologiska förfaranden. Det undantaget infördes
i de flesta länder redan på 40-talet för att möjliggöra
patent på framställning av antibiotika och andra jäs-
ningsprocesser. För växtförädlingen fanns växtföräd-
larrätten, som mer kan liknas vid copyright.
I och med genteknikens framväxt under 80-talet
började man diskutera patent på levande organismer. I
USA patenterades först bakterier, sedan växter och
slutligen också djur. Varken USA eller Japan har
några uttryckliga hinder mot livspatent i sin lagstift-
ning. Därför menar Vänsterpartiet att regeringen
måste verka på det internationella planet för ett för-
bud mot patent på olika livsformer.
Herr talman! EU-kommissionen har sedan drygt
tio år tillbaka försökt baxa igenom ett direktivförslag
med krav på harmonisering av medlemsländernas
patentlagstiftning. Syftet med EU-direktivet var att
åstadkomma ett politiskt beslut om livspatent. EU-
kommissionens argument var också att främst stötta
bioteknikindustrin.
Kommissionen hävdade att genteknikforskning är
så dyr och riskabel att den inte kan drivas utan patent-
skydd. Men förslaget mötte ett oväntat motstånd från
såväl medlemsländer som enskilda organisationer.
EU-parlamentet krävde vid sin behandling flera änd-
ringar. Efter många turer är det framlagda ändrings-
förslaget trots allt bättre än det ursprungliga - det
skall medges - men det är fortfarande inte bra.
Alltfler forskare ser en risk med att livspatent kan
fördröja snarare än gynna vetenskapliga framsteg,
eftersom det fria utbytet inom forskarvärlden hindras.
Många biopatent är dessutom mycket breda och om-
fattar ännu icke upptäckta egenskaper hos den paten-
terade genen eller organismen.
Det mesta av genteknikforskningen kontrolleras av
storföretag i norr, och den inriktas också på att svara
mot industriländernas marknad och behov. U-
länderna är däremot intressanta som försöksmarkna-
der. U-länderna är också intressanta därför att basen
för all genteknik, eller i varje fall mycket av gentekni-
ken, kommer från den rika biologiska mångfald som
går att hitta där. Majs, ris, socker och kakao ägnas ett
väldigt stort intresse av genteknikforskningen, efter-
som det är varor som har global konsumentspridning.
Dessa grödor är utvecklade under århundraden av
bönder i tredje världen.
Gener från tredje världen kommer med största
sannolikhet att patentbeläggas av i-ländernas storföre-
tag. Därmed tvingar man in u-landsbönderna i ett
beroendeförhållande gentemot företaget som kommer
att kontrollera grödan. De lokala variationerna av
grödan kan komma att slås ut. Bonden blir då hänvi-
sad till att köpa utsäde som bjuds ut på de villkor som
sätts upp av företagen.
Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att
krafterna bakom gentekniken är transnationella,
kommersiella krafter med enorma resurser, som ge-
nom patenteringen naturligtvis vill ha tillbaka pengar
på insatt kapital. Det är inte konstigare än så. Men
patent på livsformer kan aldrig någonsin försvaras ur
etisk synpunkt. Därför yrkar jag bifall till reservation
nr 3.

Anf. 257 YVONNE RUWAIDA (mp):
Herr talman! Jag ställer mig bakom alla reserva-
tioner till detta betänkande som Miljöpartiet har
skrivit under. Jag kommer dock i dag att yrka bifall
bara till reservation nr 6.
Med tanke på dagens sena timme skall jag försöka
fatta mig någorlunda kort. Jag tänker ta upp två frågor
- dels patent på biotekniska uppfinningar, dels pro-
gramformat.
Miljöpartiet anser att Sverige i EU:s ministerråd
och andra internationella sammanhang bör verka för
att man inte skall kunna ha patent på biotekniska
uppfinningar. Vi vill även ha en lagändring som inne-
bär att de patent på genmanipulerade produkter som
redan beviljats kan avvecklas. Sverige bör också i FN
verka för att varje folk garanteras rätten till de egna
generna, såväl vad gäller växter som djur.
Bioteknikindustrin argumenterar i dag för paten-
tering. Man säger att man på detta sätt kan få tillbaka
de dyra investeringar man gör i den kostbara gentek-
niken. Att öppna för patentering av t.ex. växter inne-
bär också att öppna för ett fåtal kapitalstarka organi-
sationer. Det finns då en risk att de kan få hela kon-
trollen över den genetiska bas som i dag utgör grun-
den för vår försörjning, t.ex. produktionen av mat.
På växtförädlingsområdet är gentekniken inte dy-
rare än andra traditionella tekniker. I dag finns det
dock mycket pengar i gentekniken.
Vi anser att patentering av mänskliga gener och
deras användning är både skadlig och onödig.
Att genmanipulera för att djur skall producera
livsmedel som t.ex. mjölk med en viss sammansätt-
ning är både onödigt och farligt. Det är att mixtra med
det ekologiska systemet. Det är en form av rysk rou-
lett.
Jag tänker ta ett exempel på hur känsligt det eko-
logiska systemet är. Det gäller det afrikanska biet, det
som kallas mördarbiet i Latinamerika och Amerika.
Man trodde inte att det här biet skulle vara så farligt
som det var. Man släppte i och för sig löst det av
misstag, men detta bi har i Latinamerika och USA
kostat hundratusentals miljoner dollar och även hund-
ratusentals liv. Det visar hur känsligt det ekologiska
systemet är. Det är ingenting som vi kan mixtra med
på det sätt som man gör med gentekniken.
Jag går så över till programformat. Inom medier-
na, t.ex. radio och TV, är i dag programidéer någon-
ting som är väldigt värdefullt och kostar väldigt
mycket pengar. I dagens upphovsrätt är inte program-
format helt skyddade. En sammansatt idé, med bilder
och text, kan ibland vara mer värdefull än det som i
dag går att skydda med upphovsrätten. Många av de
personer som jobbar med de här frågorna blir i dag
utnyttjade av radio- och TV-stationer, både större och
mindre.
Det här tycker vi inte är bra, varken för de här
personerna eller för utvecklingen på området. Vi
anser att man skall se över upphovsrätten så att en
viss form av programformat kan skyddas.
Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 6.

Anf. 258 EVA ARVIDSSON (s):
Herr talman! Trots att det är sent har jag svårt att
stryka mer än vad jag har gjort i mitt anförande, efter-
som det är många frågeställningar och flera reserva-
tioner. Jag skall dock göra så gott jag kan för att hålla
tiden.
Herr talman! Utskottets betänkande Immaterial-
rättsliga frågor behandlar 17 motioner från den all-
männa motionstiden. Vidare redovisas en av utskottet
initierad utvärdering av reglerna om följerätt i upp-
hovsrättslagen.
I fem motioner föreslås åtgärder för att underlätta
och initiera ansökningar om patent. Sex motioner
innehåller yrkanden som riktar sig mot möjligheten att
få patent på livsformer. Övriga motioner rör
bruksmönster, växtförädlarrätt och upphovsrätt.
Med anledning av ett motionsyrkande förordar ut-
skottet ett tillkännagivande om att regeringen bör
överväga behovet av upphovsrättsligt skydd för det
översättningsarbete som bedrivs av Bibelkommissio-
nen.
Till betänkandet har fogats sju reservationer. De
immaterialrättsliga frågorna är många gånger mycket
komplicerade. Jag vill därför nämna att jag är glad att
det i utskottet trots dessa reservationer finns en stor
samsyn i de här frågorna.
Jag börjar med att yrka bifall till hemställan i ut-
skottets betänkande och avslag på samtliga reserva-
tioner.
I reservation nr 1 föreslår Moderaterna, Miljöpar-
tiet och Centerpartiet att införa differentierade avgif-
ter vid patentansökning. Motivet är att kostnaderna
för att ansöka om patentskydd enligt motionärerna är
så höga att det innebär problem för enskilda uppfinna-
re och småföretagare.
När vi för ett år sedan debatterade denna fråga här
i kammaren ansåg utskottsmajoriteten, precis som vi
gör denna gång, att patentavgifterna endast torde
utgöra en mindre del av de totala kostnaderna i ett
patentärende. De stora kostnaderna är ombudsarvoden
för upprättande av ansökningshandlingar samt över-
sättningskostnader.
Ansökningsavgiften till Patent- och registrerings-
verket uppgår till 3 800 kr plus 900 kr för trycknings-
avgiften. Att erhålla patentskydd i Sverige under tio
år uppgår till 60 000 kr i ett normalfall, enligt
NUTEK:s rapport från 1997. Det kan jämföras med
att erhålla patentskydd i enlighet med den europeiska
patentkonventionen, vilket anges uppgå till omkring
200 000 kr exklusive årsavgifter.
Därmed vill jag inte ha sagt att det inte bör bli bil-
ligare och enklare att söka patent. Mycket görs i frå-
gan, både nationellt och inom EU, för att göra hand-
läggningsförfarandet både snabbare och enklare och
därmed också billigare.
Patent- och registreringsverket har självt i en skri-
velse till regeringen 1996 väckt förslag om vissa
ändringar i patentlagen som rör förenkling och förbil-
ligande av handläggningsförfarandet. De frågor som
verket tagit upp kommer att behandlas i en departe-
mentspromemoria under 1998.
EG-kommissionen har i juni 1997 givit ut en
grönbok om patentsystemet i Europa med undertiteln
Främjande av innovationer genom patent. I grönbo-
ken redogörs för ett arbete inom EPO för att sänka
kostnaderna för Europapatent. Kommissionen tar
också upp om det är lämpligt att enligt amerikansk
förebild införa differentierade avgifter för små och
medelstora företag.
Utskottsmajoriteten konstaterar att mycket pågår
som överensstämmer med motionärernas krav, och
jag yrkar därför avslag på reservationen.
Reservation nr 2 från Moderaterna handlar om en
förlängning av det s.k. prioritetsåret. Detta är också en
upprepning från förra året. Utskottsmajoriteten har
inte ändrat uppfattning utan anser fortfarande att det
s.k. prioritetsåret, som för närvarande är 12 månader,
bör vara 12 månader och inte 24 månader som Mode-
raterna vill ändra det till. Det är viktigare att det inom
rimlig tid blir klarlagt i vilken omfattning en ny upp-
finning slutligen blir patentskyddad än att den enskil-
de uppfinnarens intresse av ytterligare utsträckt tid för
att bedöma behovet av patentansökningar i andra
länder tillgodoses.
En viktig funktion av patentförfarandet är att in-
formation om ny teknik på ett effektivt sätt snabbt blir
tillgänglig för den som har behov av den i forskning, i
kommersiell tillämpning eller på annat sätt. För att
förhindra att de långa handläggningstiderna för paten-
tansökningar leder till att ansökningar hålls hemliga
under lång tid har det införts en bestämmelse i 22 §
patentlagen om obligatoriskt offentliggörande efter en
viss tid.
Den nuvarande prioritetsperioden på 12 månader
är resultatet av internationella överläggningar och får
anses som en lämplig avvägning mellan de olika in-
tressen som gör sig gällande. Utskottsmajoriteten har
inte ändrat uppfattning, eftersom inget nytt har fram-
kommit.
Reservation nr 3 från Centerpartiet, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet handlar om patent på biotekniska
uppfinningar. Även denna fråga diskuterades förra
året. Då väntade vi på ett direktiv från EU-
parlamentet om rättsligt skydd för biotekniska upp-
finningar. Innehållet i det kommande direktivet skall
vara bestämmande för de svenska rättsreglerna på
området. Det har fortfarande inte kommit något di-
rektiv.
EU-parlamentet avslutade sin första behandling av
ärendet i juli 1997 med att anta 66 olika förslag till
ändringar i kommissionens reviderade förslag.
Kommissionen har därefter, i augusti 1997, lagt fram
ett ytterligare reviderat förslag till direktiv i vilket
man gjort omarbetningar på samtliga punkter utom
en, där parlamentet har begärt ändringar.
Generellt kan sägas att Europaparlamentet har
förordat en starkare betoning av de etiska aspekterna
och att kommissionen har beaktat detta. Ministerrådet
antog den 27 november i en gemensam ståndpunkt det
nya direktivförslaget. Ärendet skall nu åter behandlas
av Europaparlamentet.
Varför behövs då direktivet?
Biotekniken har under det senare decenniet ut-
vecklats snabbt och kommer utan tvivel att även i
fortsättningen spela en mycket stor roll inom modern
forskning och utveckling. Möjligheterna att få patent
på en uppfinning har givetvis stor betydelse för den
fortsatta utvecklingen inom området.
Direktivförslaget innehåller bestämmelser för
harmonisering av medlemsstaternas nationella patent-
lagstiftning avseende biotekniska uppfinningar. Pa-
tentlagstiftningen i EU:s medlemsstater är i hög grad
harmoniserad, bl.a. som en följd av att alla länder är
anslutna till den europeiska patentkonventionen. Men
patentlagstiftningen har tillkommit under en tid då de
möjligheter som modern bioteknik öppnar inte kunde
förutses. Viss osäkerhet uppkommer därför om hur
nuvarande patentsystem skall tillämpas med avseende
på bioteknologiska uppfinningar.
Svårigheter föreligger framför allt i att göra en av-
gränsning mellan vad som är patenterbart och vad
som inte är det. Inte minst de etiska aspekterna gör att
man kan befara att tolkningen av patentlagstiftningen
i dessa fall kan komma att variera mellan medlems-
länderna.
I förhållande till det tidigare förslaget har i huvud-
sak tre förändringar gjorts:
1. Man har med avseende på delar av den mänskliga
kroppen klarare markerat skillnaden mellan en
uppfinning, som alltså är patenterbar, och en upp-
täckt, som inte är det.
2. Den etiska regeln, dvs. bestämmelsen om att upp-
finningar vilkas kommersiella utnyttjande skulle
stå i strid med allmän ordning eller goda seder är
uteslutna från patenterbarhet, har utvidgats. Ge-
nom exemplifieringarna i artikel 6 anges att förfa-
ringssätt för reproduktiv kloning av människa inte
skall vara patenterbart. Detsamma gäller förfa-
ringssätt för modifiering av människans könscel-
lers genetiska identitet.
3. En tredje nyhet gäller den redan tidigare i direkti-
vet intagna bestämmelsen om jordbruksundanta-
get, farmer s privilege, som har utvidgats.
Direktivet skall passa in i existerande patentlag-
stiftning och är inte avsett att introducera någon sär-
skild patentlagstiftning för levande material. Däremot
åläggs medlemsstaterna att anpassa sin befintliga
patentlagstiftning till den speciella regleringen i di-
rektivet.
Det slås också fast att direktivet inte skall påverka
lagstiftning - vare sig nationell eller gemenskaps-
rättslig - om övervakning av forskningen på detta
område eller utnyttjandet av resultatet av sådan
forskning.
Det patenterbara området regleras i 1 § patentla-
gen. Utgångspunkten i patentlagstiftningen är att
skillnad inte skall göras mellan olika teknologier.
Patent har sålunda meddelats för åtskilliga bioteknis-
ka uppfinningar. En etisk gränsdragning för vad som
skall anses patenterbart finns i bestämmelsen om
generellt förbud mot patent på uppfinningar vars
utnyttjande skulle strida mot goda seder eller allmän
ordning.
Direktivförslaget ligger väl i linje med den svens-
ka patenträtten. Vissa ändringar kommer dock att
krävas. Den etiska gränsdragningen måste förtydligas
med mera konkreta bestämmelser om vad som inte
kan komma i fråga för patentskydd. Vidare måste
patentlagen kompletteras med bestämmelser om jord-
bruksundantaget.
Den 16 oktober 1997 tillsattes en kommitté med
företrädare för riksdagspartierna med uppgift att ana-
lysera den moderna biotekniken, dess möjligheter och
risker.
Den parlamentariska kommittén har till uppgift:
att analysera den moderna bioteknikens möjlighe-
ter och risker,
att bedöma långsiktiga förändringseffekter av den
moderna biotekniken samt att lämna förslag till en
övergripande politik för området i ett internationellt
perspektiv,
att genom ett öppet och utåtriktat arbetssätt främja
debatt och diskussion om frågor som rör den moderna
biotekniken och dess konsekvenser för individen som
patient, konsument, arbetstagare, företagare etc.
Uppdraget innehåller mycket mer, men jag stannar
där.
Uppdraget skall redovisas till regeringen den
1 juni år 2000. Ett delbetänkande avseende gentek-
niknämndens uppgifter och sammansättning skall
lämnas den 1 november 1998.
Med detta yrkar jag avslag på reservationen.
Reservation nr 4 från Centerpartiet handlar om in-
förande av bruksmodellskydd. Jag kommer inte riktigt
ihåg om det yrkades bifall till den reservationen. Men
vi yrkar avslag på reservationen, eftersom så mycket
är på gång. Det är bara Luxemburg, Storbritannien
och Sverige som i dag saknar den här skyddsformen.
Direktivet är ute på remiss, och i höst tillsätts en
rådsarbetsgrupp. Enligt förslaget skall medlemsstater-
na senast den 31 december 1999 ha antagit de lagar
och andra författningar som krävs för att implemente-
ra direktivet.
Reservation nr 5 från Centerpartiet, Miljöpartiet
och Vänsterpartiet gäller växtförädlarrätten. En ny lag
trädde i kraft den 1 juli 1997. Genom den nya lagen
har ensamrätten till nya växtsorter förstärkts, och en
anpassning har skett till den moderna bioteknikens
möjligheter.
Centerpartiet tar i sin motion upp frågan om ut-
formandet av det s.k. jordbruksundantaget i den nya
lagen. Undantaget innebär att jordbrukare tillåts an-
vända sådant växtmaterial som de skördat på den jord
de själva brukar och använda det till nytt utsäde inom
den egna brukningsenheten.
Det motionären vänder sig emot är att det inte
klart framgår i lagtexten att undantaget även gäller
legorensning.
Det har visat sig under den tid som lagen har varit
i kraft att det har fungerat bra. Man har slutit avtal
mellan parterna. Det problem som Agne Hansson tar
upp är ingen fråga som jordbrukarna direkt diskuterar.
Det finns inte heller några motioner om detta till
LRF:s årsstämma. Om det var ett problem skulle det
ha uppmärksammats.
Små lantbruk undantas från regeln att betala er-
sättning. Använder man mindre än en viss kvantitet
utsäde eller jordbruket är mindre än 20 hektar är det
fritt. Det gäller också legorensaren.
Legorensaren har informationsskyldighet, dvs.
skall ange hur mycket och till vem han eller hon har
rensat. Men legorensaren behöver aldrig betala er-
sättning till rättighetsinnehavaren. Det gör jordbruka-
ren, om han kommer upp i en sådan kvantitet. Lego-
rensaren blandas inte in.
Tillämpningen i dag är förenlig med motionärer-
nas vilja. Jag tror att Agne Hansson kan känna sig
nöjd vad gäller utvecklingen av legorensning och
avgifter.
Reservation nr 6 angående ökat skydd för pro-
gramformat har avgetts av Centerpartiet, Folkpartiet
och Miljöpartiet. Programformat i den mening som
beskrivs i motionerna kan enligt utskottet inte behand-
las som ett enhetligt begrepp. Detta torde nämligen
kunna innefatta allt från relativt obearbetade idéer om
uppläggningen och inriktningen på en programserie
till väl genomarbetade programkoncept, innefattande
manus, musik, kostym, rekvisita, dekoranvisningar
m.m.
Beroende på vad ett enskilt programformat består
av, kan det således redan enligt gällande regler vara
upphovsrättsligt skyddat i flera avseenden.
Den omfattande handeln med programformat har
utvecklats på marknadsmässiga villkor och avtals-
mässiga grunder, i princip oberoende av vilket upp-
hovsrättsligt skydd som skulle kunna åberopas för de
enskilda objekten.
Utskottet anser inte att det i dagsläget finns något
behov av utökat skydd, som motionärerna föresprå-
kar, inte heller att det finns några skäl för att just
programformaten skulle ges ett mer långtgående upp-
hovsrättsligt skydd än vad som gäller för konstnärliga
alster i övrigt. Dessutom är det inga stora problem i
dag.
Den sista reservationen har nr 7 och har avgetts av
Centerpartiet, Moderaterna och Folkpartiet angående
utökat skydd för immateriella rättigheter. Även denna
reservation är litet grand av att slå in öppna dörrar.
Det finns en bred enighet i utskottet om att det är
viktigt att förbättra villkoren för uppfinnare där det är
möjligt. Goda villkor för uppfinnare och innovatörer
stimulerar till kreativitet som gagnar företagsamheten
och ökar sysselsättningen. Det är vi alla överens om.
Våren 1994 beslutade riksdagen om väsentligt
skärpta åtgärder mot intrång i de immateriella ensam-
rätterna. Genom beslutet, som innebar ändringar i
varumärkeslagen, upphovsrättslagen, patentlagen,
mönsterskyddslagen, växtförädlarlagen m.fl., har
domstolarna nu möjlighet att vid vite förbjuda fortsatt
intrång inom hela det immaterialrättsliga området.
Genom ändringar av skadeståndsbestämmelserna
på det industriella rättsskyddets område har rättig-
hetshavarens ställning vid intrång förstärkts. Detta är
också reservanterna nöjda med.
Småföretagsdelegationen har i sin rapport Bättre
och enklare regler föreslagit flera åtgärder. I Patent-
och registreringsverkets skrivelse till regeringen finns
det också förslag på förändringar.
Svårigheterna med att finansiera en patentin-
trångsförsäkring har redovisats, och utskottet finner
det beklagligt, eftersom patentintrången är ett allvar-
ligt och växande problem.
Utskottet förutsätter att regeringen noga överväger
om det kan finnas andra alternativa vägar att nå fram
till en nationell lösning och också driva fram en lös-
ning på europeisk nivå. Utskottet anser att det har
tagits ett bredare grepp om frågan om de allmänna
villkoren för uppfinnare och innovatörer och avstyr-
ker därför reservationerna.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 259 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Eva Arvidsson har verkligen bemö-
dat sig om att beskriva och motivera utskottets ställ-
ningstagande på samtliga områden. Det var intressant
att höra anförandet. Det måste bli ganska omfattande
och beskrivande, därför att det är ett svårt och krång-
ligt område och där olika delar går i varandra.
Jag tycker att slutsatsen av anförandet borde vara
att man skall se över de allmänna villkoren för upp-
finnare, innovatörer och i synnerhet småföretagare för
att få ett enklare och stabilare system.
Vi tycks vara överens om att vi bör ha differentie-
rade avgifter. Jag menar att 60 000 kan vara mycket
för den lille ensamföretagaren i ett känsligt ingångs-
skede vid ansökan om patent. En patentansökan kan
ge upphov till väldigt stora utvecklingsmöjligheter,
men en annan kan ge mindre. Jag tycker att det är
rimligt med en differentiering. Jag kan inte förstå
varför vi inte kan bifalla motionskraven när vi nu är
överens.
Slutligen var det frågan om patent på livsformer.
Inte minst med tanke på vad som har hänt i EU-
parlamentet, är det viktigt att vi i Sverige driver på.
Är vi överens i sak? Om detta inte skall tillåtas, skall
det också sägas.

Anf. 260 EVA ARVIDSSON (s) replik:
Herr talman! Det pågår ett arbete för att förbättra
villkoren för uppfinnare. Det finns många olika för-
slag. I Småföretagsdelegationens rapport finns 131
punkter. Men det är endast ett fåtal som direkt riktar
sig mot patent.
60 000 kr är en stor summa för många företagare.
Men 60 000 kr skall inte betalas på en gång. Initial-
kostnaden är 3 800, sedan är det tryckkostnaden. Om
man vill ha patentet tillkommer årliga kostnader. Det
är en låg kostnad i initialskedet. När man sedan kan
tjäna pengar på sitt patent får man betala en årlig
avgift. I jämförelse med andra länder är det inte
mycket.
Vi får se vad som kommer att hända med den dif-
ferentierade avgiften. Frågan måste utredas, och sedan
får vi se hur det blir med organisationen.
Sedan var det frågan om patent på livsformer och
det väntade direktivet från EU. Vi får vara glada att
skrivningarna har skärpts ordentligt. Kommittén som
tillsattes i oktober 1997 har knappt börjat jobba. Den
har många uppgifter att genomföra. Det verkar kons-
tigt att förbjuda och avveckla de patent som finns i
dag innan det har gjorts några undersökningar av
konsekvenserna.

Anf. 261 HENRIK S JÄRREL (m) replik:
Herr talman! Villkoren för uppfinnare och innova-
törer kan sägas spegla näringslivsklimatet och det
allmänna företagsklimatet i ett land. Det är av central
betydelse för ett lands tillväxt, sysselsättning och
välståndsskapande möjligheter hur dessa människor
bemöts.
I fråga om dyra omkostnader vidhåller vi att det
skulle vara möjligt att förenkla processen för att däri-
genom tjäna pengar. Tid är pengar. Vi föreslog en
möjlighet att differentiera ett avgiftssystem, ungefär
som i USA.
Vi menar att frågan om en förlängning av priori-
tetsåret hänger samman med rätten till en prestation
och den ideella upphovsrätten - och i viss mån ägan-
derätten. Den som har gjort en uppfinning har också
ett intresse att få den ordentligt förankrad om den
skall exploateras även utanför landets gränser. Därför
kan visst längre rådrum vara behövligt.
De allmänt förbättrade villkoren för uppfinnare
och innovatörer - som vi påpekar i reservation 7 -
hänger samman med att just näringslivsklimatet skall
bli bättre. Det är symtomatiskt att när Småföretagsde-
legationen ber om synpunkter på framlagda förslag
svarar inte tre av de viktigaste och mest centrala de-
partementen. Det är mycket av ord från regeringen
men litet av konkret handling för att allmänt sett för-
söka förbättra näringslivsklimatet. Innovatörernas och
uppfinnarnas ställning är en del av det allmänna nä-
ringslivsklimatet.

Anf. 262 EVA ARVIDSSON (s) replik:
Herr talman! Man har på Patent- och registre-
ringsverket själv föreslagit förenklingar. Det kommer
en departementspromemoria 1998. Förslagen från
Småföretagsdelegationen skall bearbetas för att se vad
som går att använda. Så mycket som är på gång nu har
det inte varit någonsin tidigare.
Henrik Järrel tog upp frågan om prioritetsåret. Det
är klart att en förlängning av det s.k. prioritetsåret
stärker den enskilde uppfinnarens och innovatörens
ställning just då. Men det är inte säkert att det skulle
gagna uppfinnarna. De är litet beroende av varandras
uppfinningar.
Vi tror att den nya tekniken kan underlätta för
uppfinnare och innovatörer att finna lämpliga samar-
betspartner inom landet och utomlands, få fram pro-
duktions- och finansieringsformer och ta ställning till
om patent skall sökas i andra länder. Det är inte säkert
att en förlängning av prioritetsåret gagnar dem. Med
tanke på hur tekniken hjälper oss för att snabba på det
hela kanske det inte blir fråga om en förlängning utan
något som går ännu fortare.

Anf. 263 HENRIK S JÄRREL (m) replik:
Herr talman! Regeringen och dess företrädare har
under detta valår alltmer börjat sjunga småföretag-
samhetens lov. Det skulle vara klädsamt om regering-
en satte kraft bakom orden och inte bara talade vack-
ert om att småföretagaren är vardagens hjälte utan
också försökte underlätta för många av dessa stretan-
de människor - inte sällan innovatörer och uppfinnare
- att kunna fungera bättre i Sverige. Det skulle vara
bra om regeringen gav en konkret signal i handling,
inte bara i ord.

Anf. 264 EVA ARVIDSSON (s) replik:
Herr talman! Småföretagsdelegationen har till-
satts. Man måste kunna ta hand om de förslag som
kommit in och se vilka förbättringar som kan göras
innan det går att säga att ingenting händer.

Anf. 265 LARS HJERTÉN (m):
Herr talman! Bibelkommissionen är en statlig ut-
redning som har regeringens uppdrag att nyöversätta
hela Bibeln. Nya testamentet var klart 1981, och de
s.k. Apokryferna var klara 1986. Nu återstår Gamla
testamentet, som är den utan jämförelse största och
svåraste delen i översättningsarbetet. Gamla testamen-
tet blir klart i slutet av 1999, och därmed är hela Bi-
beln nyöversatt. Året efter kommer en färdig helbibel
med notapparat, parallellhänvisningar och uppslags-
del - Bibel 2000.
Det problem vi berör i motion L808 till lagutskot-
tet är att den bibelöversättning som sker i form av en
statlig utredning saknar upphovsrätt.
Huvudregeln som nämns i utskottets utförliga
skrivning är att enligt 9 § 1 st upphovsrättslagen gäl-
ler upphovsrätt inte för författningar, beslut av myn-
digheter, yttranden av svenska myndigheter eller
officiella översättningar av sådana texter. Bibelkom-
missionen är en statens offentlig utredning, och där-
med en svensk myndighet. Oavsett om kommissionen
publicerar sina översättningar genom SOU-volymer
eller på annat sätt saknas alltså i princip både eko-
nomisk och ideell upphovsrätt.
Det finns undantag från den regeln, t.ex. för musi-
kaliska verk eller diktverk. Som diktverk måste gi-
vetvis Psaltaren betraktas med sina 150 psalmer. Det
gäller också andra bibelböcker. Men texterna i stort
saknar helt upphovsrätt. Detta skapar oklarhet och
bäddar för tolkningstvister i framtiden vilket skulle
kunna undvikas om vi fick en komplettering av upp-
hovsrättslagen.
Det är inte fråga om översättarnas eller experter-
nas personliga upphovsrätt som skulle ge dem eller
deras arvtagare rätt till ekonomisk ersättning i 70 år,
som ju gäller för den allmänna upphovsrätten.
Grundtanken i motionen är att det arbete som staten
har tagit ansvar för under många år med för närvaran-
de en kostnad på 5 miljoner kronor per år, samman-
lagt hittills över 70 miljoner kronor, inte bör lämnas
utan skydd. Det är dessutom fråga om ett av vår tids
största forskningsprojekt inom det humanistiska om-
rådet.
Jag vill till sist tacka utskottet för en mycket nog-
grann och seriös behandling av motionen. Jag är gi-
vetvis glad över att ett enigt utskott föreslår ett till-
kännagivande.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 26 mars.)

19 § Godtrosförvärv

Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU17
Godtrosförvärv

Anf. 266 KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! I lagutskottets betänkande LU17 be-
handlas två motioner från 1996, så de är litet gamla.
Det handlar om godtrosförvärv. BRÅ:s statistik visar
att tillgreppsbrotten är den kategori av brott som ökar
mest. Inte nog med att polisen oftast inte utreder dessa
brott på grund av mängden. Även om det skulle ske
får inte den bestulne tillbaka sina ägodelar om brotts-
lingen hunnit sälja stöldgodset.
Vilka slutsatser kan man dra av dessa faktaupp-
lysningar? Jo, att det är alldeles för lätt att avyttra
stöldgods. Lagen gör det alltför enkelt att hävda god-
trosförvärv av stulen egendom. Polisen har vid ett
flertal samtal uttryckt denna åsikt och velat ha en
förändring. Inte minst när det gäller att drog- och
spritmissbrukare finansierar sitt missbruk är det av
vikt att försvåra avyttringen av stulna varor. I Sverige
är det inte svårt att hitta en köpare eftersom lagen om
godtrosförvärv är alltför generös.
Herr talman! Jag har ett exempel. Handeln med
begagnade båtar är stor. Varje år säljs stulna båtar till
ett värde av 80 miljoner kronor. Sju av tio stulna båtar
återfinns aldrig utan saluförs på båtmarknaden. En
omdefinierad båt/båtmotor försvinner lätt i mängden.
Sjöpolisen har en svår uppgift. När en stulen båt
påträffas tas den i beslag för utredning. Den nye äga-
ren hävdar att köpet skett i god tro, men polisen kan
misstänka att båten är stulen. Om åklagare vid förun-
dersökning inte anser misstanken styrkts hävs beslaget
och båten återlämnas till den som har köpt den i andra
hand.
Den bestulne båtägaren får själv driva en civil-
rättslig process. Han får begära båten i kvarstad och i
rättegången bevisa att köparen varit i ond tro samt
visa att köparen borde insett att tjuven inte haft rätt att
sälja båten. Den komplicerade lagstiftningen gör att
mycket få civilrättsliga tvister om godtrosförvärv
prövas rättsligt över huvud taget.
Ett sätt att radikalt försvåra att avyttra stöldgods
skulle vara att ändra reglerna för godtrosförvärv.
Köparna skall inte längre vara lika säkra på att få
behålla stöldgodset som i dag. Reglerna för godtros-
förvärv bör ändras så att försäljning av stöldgods
avsevärt försvåras.
Mitt förslag är att vindikationsprincipen skall gälla
vilket innebär att den ursprunglige ägarens rätt består
och att han har rätt att få tillbaka egendomen, omfat-
tande förutom stöldgods egendom som har frånhänts
ägaren genom rånbrott, tillgrepp av fortskaffningsme-
del och egenmäktigt förfarande, från den godtroende
förvärvaren utan att betala någon ersättning för den.
I betänkandet står att Godtrosförvärvsutredningen
avlämnade ett betänkande i maj 1995. I betänkandet
föreslogs bl.a. en skärpning av kriterierna för god tro.
Men däremot föreslogs inga förändringar av den
grundläggande princip som jag nu har talat om. Re-
geringskansliet har för avsikt att komma med en pro-
position som har aviserats till den 25 maj innevarande
år. Men vi vet inte riktigt hur det kommer att gå och
när den skall behandlas.
Herr talman! Jag yrkar därför bifall till reservatio-
nen och hoppas att detta skall förändras.

Anf. 267 EVA PERSSON SELLIN (s):
Herr talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i
lagutskottets betänkande LU17 och avslag på reser-
vationen. Föregående talare beskrev godtrosförvärsla-
gen och kritiken mot den. Hon beskrev också skillna-
den mellan extinktionsprincipen och vindikations-
principen. Jag tänker därför inte uppta kammarens tid
med att göra en liknande beskrivning utan att för den
skull i kväll värdera hennes slutsatser.
I maj 1995 avlämnade Godtrosförvärvsutredning-
en sitt betänkande. Detta betänkande bereds nu i Re-
geringskansliet. En proposition är aviserad till den 25
maj. Utskottet anser därför att resultatet av bered-
ningen skall avvaktas innan vi gör några ställningsta-
ganden här i riksdagen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 26 mars.)

20 § Finansiell leasing av lös egendom

Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU18
Finansiell leasing av lös egendom
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 26 mars.)

21 § Ändringar i lagen om personlig skyddsut-
rustning för privat bruk m.m.

Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU20
Ändringar i lagen om personlig skyddsutrustning för
privat bruk m.m. (prop. 1997/98:61)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 26 mars.)

22 § Vissa lokalfrågor m.m.

Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1997/98:KrU10
Vissa lokalfrågor m.m.

Anf. 268 EWA LARSSON (mp):
Herr talman! Vi går från båtar till konstnärlig ut-
smyckning. Först vill jag tacka för det positiva svar
som vi har fått på vår motion om konstnärlig ut-
smyckning av allmänna platser. Vi vill att man i ökad
utsträckning involverar fastighetsägare, brukare och
allmänhet när Statens konstråd bidrar med offentlig
konst. Det har styrkts att rådet genomgående tillämpar
samråd med fastighetsägare, arkitekter och brukare
när det gäller placering av verk och val av konstnärer.
Motivet till motionen är självklart konkreta fall
där osämja har uppstått. Det verkar som att det endast
rör sig om olycksfall i arbetet och inte är någon prax-
is. Kommunala politiker kanske skulle ha en del att
lära av det och lära sig vad som menas med lokalt
inflytande. För vem vill se att skattemedel går till
kultur om det uppstår kalabalik vid utsmyckning och
man tvingas att ta ned konstverk?
Herr talman! Jag beklagar att kulturutskottet inte
delar Miljöpartiets uppfattning vad avser att överföra
handläggningen av det statliga stödet till icke-statliga
kulturlokaler till Kulturdepartementet. Bakgrunden
till motionen är att motiven för stödet är kulturpolitis-
ka.
Att det finns byggteknisk kunskap på Boverket är
inte ett skäl att ha kvar huvudansvaret för handlägg-
ningen där. Miljöpartiet anser att vi helt enkelt bör
vända på beslutsgången så att beslut fattas på kultur-
sidan efter hörande av Boverket.
Stödet har ju drastiskt minskat under den här
mandatperioden, så snart finns det ingenting att flytta
över. Det är en trist utveckling, anser jag. I stället
borde stödet utvecklas till att även gälla hembygds-
gårdar, gamla kvartersbiografer och varför inte kul-
turfik. Jag vill betona att utskottet, precis som Miljö-
partiet, anser att stödet är av stor betydelse för kultur-
livet i hela landet. Desto märkligare framstår därför
de drastiska nedskärningarna. Med detta yrkar jag
bifall till reservation 2 under mom. 3.

Anf. 269 LEO PERSSON (s):
Herr talman! Klockan börjar närma sig elva och
jag tänkte inte gå in i någon häftig debatt kring detta
betänkande. Det behandlar ju frågan om stöd till loka-
ler samt detta med delaktighet i beslutsprocessen vid
Statens konstråd när det gäller utsmyckning av all-
männa platser. Det finns tre reservationer till betän-
kandet. Jag yrkar avslag på samtliga tre reservationer
och bifall till utskottets hemställan.
Det är klart att man kunde göra en ganska lång
utvikning om hur viktiga de här lokalerna, såväl icke-
statliga kulturlokaler som allmänna samlingslokaler,
är som stödjepunkter för den lokala kulturens utveck-
ling. Men jag tror att vi får ta den debatten vid ett
annat tillfälle.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 26 mars.)

23 § Radio och TV

Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1997/98:KrU11
Radio och TV

Anf. 270 GUNNAR HÖKMARK (m):
Herr talman! Den framväxande mångfalden inom
radio och TV ställer helt nya krav på den traditionella,
etablerade public service-verksamheten i Sverige när
det gäller både radio och TV. Det är bakgrunden till
de olika reservationer som företrädare för moderater-
na har fogat till detta utskottsbetänkande.
Vi menar att public service-verksamheten måste
koncentrera sig på uppgiften att tillföra publiken det
som bara public service-verksamheten kan ge och
som andra inte ger. Det är bakgrunden till vår hållning
att public service-verksamheten skall koncentrera sig
och se till att tillföra kulturlivet det utbud och den
fördjupning av program som kan bidra till att bredda
det samlade utbud som publiken kan möta.
Vi menar därför också att krav måste ställas på att
public service-televisionen ägnar sig åt att bestämt
koncentrera sig på att göra det som bara den kan göra
och inte andra. Därför ställer vi oss avvisande till att
den skall splittra sina resurser på nya betal-TV-
kanaler. Vi hävdar mycket bestämt att de licenspengar
som public service-verksamheten får in skall använ-
das just till den kvalitet och fördjupning som andra nu
vill anslå ytterligare pengar till.
Herr talman! Det är vår bestämda uppfattning att
public service-verksamheten i den nya mediemiljön
kan vara en tillgång för publiken. Men det innebär att
man måste utveckla sin profil. Det är mot den bak-
grunden vi tillsammans med företrädare för andra
partier i utskottet har reservationer där vi pekar på
vikten av att public service-verksamheten inte försö-
ker konkurrera med andra kanaler om den typ av
program som de andra kanalerna ändå sänder. Det
vinner publiken ingenting på, och man förlorar den
möjlighet som den licensfinansierade verksamheten
kan erbjuda, nämligen program som andra inte sän-
der.
Herr talman! Vi moderater stöder självfallet de
olika reservationer som vi står uppförda på, men jag
väljer att i det här sammanhanget yrka bifall till reser-
vationerna 1, 2 och 11.

Anf. 271 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v):
Herr talman! Vänsterpartiets mål i mediepolitiken
är att utjämna de brister som finns inom medieområ-
det för att skapa ett jämlikare samhälle. Mediefrågor-
na handlar om makten över uttrycksmedlen och ut-
trycksmedlens makt över våra liv. Mediefrågorna står
i relation till kulturpolitiken, som ger möjlighet för
alla att erövra dessa uttrycksmedel - kultur som fan-
tasi, underhållning och kritik. Det här står i förbindel-
se med demokratins villkor och med fördelningen av
välfärd och makt. Med andra ord är radio och TV i
allmänhetens tjänst en av kulturens, demokratins och
yttrandefrihetens viktigaste frågor.
Vi har här, med vetskap om att klyftorna i samhäl-
let ökar, ett stort ansvar för hur etermedierna utveck-
las i vårt samhälle. Våra beslut i dag får därför avgö-
rande betydelse för vad som sker i morgon. Männi-
skors möjlighet till yttrandefrihet präglas av deras
sociala villkor och ekonomiska förutsättningar. Därför
måste vi utjämna dessa förutsättningar och genom ett
offentligt ansvarstagande möjliggöra demokratins
fördjupning och fortbestånd.
Vi har därför i reservation 3 föreslagit ett åt-
gärdsprogram för ökad tillgång och delaktighet i me-
dieutbudet. Vi tror att det krävs särskilda insatser för
att motverka dessa klyftor, bl.a. vad gäller kunskaper
om mediernas möjligheter, och för att ge människor
möjlighet att faktiskt välja. Det måste också finnas
möjligheter för män och kvinnor att oavsett samhäll-
sklass delta i medieutbytet. Vi delar därför inte mode-
raternas uppfattning att en snabb och öppen utveck-
ling inom medieområdet baseras på mångfald och att
den enskildes valfrihet i sig motverkar de klassklyftor
som finns. Det synsättet förutsätter att vi redan är
jämlikar, vilket vi faktiskt inte är.
Jag yrkar bifall till reservation 3 och avslag på
moderaternas reservation 4.
Vänsterpartiet är positivt till ny teknik, men det
avgörande är vad vi fyller den nya tekniken med. De
digitala sändningarna ger möjlighet till fler kanaler
med bättre kvalitet. Vänsterpartiet vill därför öka
medieutbudets tillgänglighet för invandrare och han-
dikappade.
Vänsterpartiet har dessutom i reservation 13 tagit
upp frågan om Utbildningsradion och dess möjlighet
att sända och ansvara för en särskild utbildningskanal.
Vi står givetvis bakom denna reservation, men jag
yrkar inte bifall till den nu.

Anf. 272 EWA LARSSON (mp):
Herr talman! Jag skall försöka hålla det här anfö-
randet utan att hemfalla åt gnällighet. Först vill jag
tala om att jag är mycket kritisk till SVT:s styrelses
krav på publikmål för SVT. Först har man det s.k.
räckviddsmålet som säger att minst hälften av dem
som ser på TV en genomsnittlig dag skall ha sett
program i SVT:s kanaler. Sedan har man det s.k.
marknadsmålet som säger att minst hälften av den tid
som tittarna ägnar åt TV skall avse program som
sänds av SVT.
Jag tycker att man kan ställa detta i relation till de
publikmål som SR:s styrelse har fastställt. De säger
att 15 % av befolkningen skall lyssna på P 1, att 3 %
av befolkningen skall lyssna på P 2-musik, att 15 %
av befolkningen upp till 40 år skall lyssna på P 3 och
att P 4 skall vara den mest avlyssnade kanalen i ål-
dersgruppen över 35 år. Att hälften av befolkningen
skall se på SVT är ett oerhört hårt krav som kan med-
föra svårigheter.
Herr talman! Företagen skall enligt gällande
sändningstillstånd erbjuda ett mångsidigt programut-
bud som kännetecknas av hög kvalitet. Häromkvällen
ringde min mamma alldeles uppriven och undrade vad
man egentligen menade med att beskriva äldre på det
sätt som man hade gjort i en ny serie. Den heter visst
Glöm inte mamma. Hon kände sig kränkt å alla sina
åldrade vänners vägnar. Flera av dem är dementa, och
hon ansåg att de hade blivit förlöjligade och hånade.
Min mamma blev ledsen. Sådant skall inte sändas på
TV, sade hon till mig. Vad skall jag svara på det? Jag
var svarslös.
Kvalitet, var det - hög kvalitet. Hur relateras det
till att inte duga och att väljas bort? Jag säger ingen-
ting. BRIS, Barnens Rätt i Samhället, har visst instif-
tat ett pris till den förening som hjälper barn att förstå
att alla duger. Att inte duga - att väljas bort! Var får
barn alla galenskaper ifrån?
Herr talman! Programföretagen skall ta hänsyn till
mediets särskilda genomslagskraft. Kulturutskottet
har i tidigare sammanhang uttalat att även program
som vänder sig till små lyssnargrupper skall förläggas
till det som kallas för god sändningstid.
Herr talman! Nu ankommer det på Gransknings-
nämnden att hålla reda på hur gällande regler följs.
Politisk klåfingrighet vill vi inte ha! Fast ibland kan
man ju undra alldeles själv hur man kan värdera ord
som hög kvalitet så väldigt olika.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 2 under
mom. 2.
Jag skall kort beröra frågan om en medieplattform
för olika politiska arenor. Än så länge är inte Utbild-
ningsradion nedlagd, fast en del jobbar visst hårt på
den saken. Än så länge saknar Sverige någon motsva-
righet till USA:s mycket populära C-SPAN eller Ka-
nadas politikkanal. Miljöpartiet anser att UR-Arenas
förslag om direktsändningar från regionala politiska
debatter i riksdag, EU-parlament, FN och andra poli-
tiska forum var ett väl bearbetat och bra förslag.
Herr talman! Forskare har dessutom framhållit att
ett sätt att förbättra förtroendet mellan politiker och
väljare förutom fler folkomröstningar, skilda valdagar
mellan kommun-, landstings- och riksdagsval samt
inslag av personval kan vara att inrätta en politisk
TV-kanal. Därför tycker Miljöpartiet att det inte finns
en minut att förlora. Jag ser gärna att regeringen åter-
kommer med förslag till finansiering - gärna i vår-
budgeten.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 12 under
mom. 18.

Anf. 273 AGNETA RINGMAN (s):
Herr talman! För att vinna tid tänker jag begränsa
mig till att enbart kommentera några av de reservatio-
ner som hör till betänkandet.
I en av Moderaternas reservationer framgår att de
vill ändra på public service-begreppet. De vill ge
uppdraget en annan innebörd, och de vill att allmän-
hetens radio och TV skall "- - - erbjuda program
som publiken annars inte möter - - -". Det hörde vi
ju också Gunnar Hökmark säga nyss.
Det är oss främmande. Som framkommit tidigare
vill vi erbjuda de 99,8 % av befolkningen som i dag
kan nås av public service-kanalerna ett brett pro-
gramutbud. Utskottet har inte för avsikt att ta initiativ
till att riva upp gällande tillstånd under perioden.
Kulturdepartementet förbereder frågan om det framti-
da public service-uppdraget och hur det skall se ut
inför nästa tillståndsperiod. Jag förutsätter att en par-
lamentarisk kommitté som tidigare kommer att delta i
arbetet.
Om man läser moderaternas reservationer ser man
att de tycks vara oroliga för att programföretagen inte
klarar av att ha kvalitet och fördjupning i sina pro-
gram eller att tillgodose kraven från exempelvis syn-
och hörselskadade och språkliga minoritetsgrupper.
Jag tycker att det är djupt orättvist mot den radio och
TV som vi har i dag och det breda utbudet där.
Det finns också, som Ewa Larsson nyss sade, en
reservation som gäller företagens interna publikmål.
Reservanterna anser att riksdagen uttryckligen skall
ange att höga lyssnar- och tittarsiffror inte skall vara
det avgörande målet för programverksamheten. Jag
vill informera om att det tydligt framgår av de sänd-
ningstillstånd som gäller för närvarande att program-
företagen skall tillgodose alla publikgrupper när det
gäller ett mångsidigt programutbud av hög kvalitet.
Med "alla publikgrupper" menas självfallet att även
mindre publikgruppers intressen skall tillgodoses vid
tidpunkter då en stor del av befolkningen har möjlig-
het att ta del av programmen.
Jag vill erinra om att det i uppdraget i dag också
framgår att allmänradion och allmäntelevisionen inte
skall låta sig styras av publikandelar, utan att de skall
sända program som vänder sig även till en förhållan-
devis begränsad publik.
Utvärderingsrapporten från programföretagen
väntas snart lämnas in till regeringen och till Gransk-
ningsnämnden för radio och TV. Granskningen av att
företagen uppfyller kraven kommer att ske.
Moderaterna säger också nej till sponsring i radio
och TV i en av reservationerna. Utskottsmajoriteten
har accepterat att sponsring skall få förekomma i
samband med sportevenemang därför att vi ställer
krav på mångsidighet i programutbudet och att vi
tycker att det är angeläget att även Sveriges Televi-
sion har möjlighet att sända dyrbara sportevenemang.
I detta sammanhang vill jag upplysa om att det för
närvarande föreligger ett förslag om att allmänhetens
möjlighet att se viktiga sportevenemang i TV skall
kunna skyddas. Det gäller evenemang som inträffar
högst en gång om året och som intresserar en bred
allmänhet i Sverige. En departementspromemoria,
Genomförande av EG:s TV-direktiv, är för närvaran-
de ute på remiss. Arbetet som pågår bör inte föregri-
pas i avvaktan på regeringens förslag till åtgärder.
Margareta Andersson skriver i sin reservation att
det är angeläget att regeringen noga följer den ut-
byggnad som SVT gör av de regionala nyhetssänd-
ningarna under tillståndsperioden. Jag tycker nog att
det är precis det som utskottsmajoriteten säger i be-
tänkandet. Det är viktigt att SVT fortsätter att utveck-
la den regionala nyhetsförmedlingen, men vi befinner
oss bara i början av den här tillståndsperioden som
sträcker sig fram t.o.m. 2001. Jag tycker att det är
rimligt att SVT får tid på sig att leva upp till målet.
I en av reservationerna tas frågan om betal-TV i
SVT upp. Reservanterna är oroliga för att resurserna
splittras och kvaliteten hotas om SVT inför betal-TV-
kanaler. Jag vill här nöja mig med att konstatera att
regeringen bereder ärendet och att vi bör avvakta den
beredningen.
I två reservationer föreslås att dels politikerkana-
ler, dels en folkbildningskanal inrättas. Båda försla-
gen är i och för sig mycket sympatiska, men att ha en
särskild folkbildningskanal kan tyckas vara litet be-
gränsat - särskilt som vi har sagt i de kulturpolitiska
målen att all kulturverksamhet skall främja bildnings-
strävandena. Också i tillståndet finns det en paragraf
om att programutbudet som helhet skall präglas av
folkbildningsambitioner. Under alla förhållanden
anser jag att vi bör avvakta den beredning som sker i
regeringen av betänkandet om utbildningskanalen.
Detsamma gäller förslaget om politikerkanaler.
Man kan ändå här säga att bevakningen från de poli-
tiska arenorna har ökat under senare tid både i public
service-företagen, i närradion och i kabel-TV.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan i betänkandet KrU11 i dess helhet
och avslag på reservationerna.

Anf. 274 GUNNAR HÖKMARK (m) re-
plik:
Herr talman! Jag skall inte polemisera alltför
mycket med Agneta Ringman. Jag skall bara notera
två saker:
Dels anser Agneta Ringman uppenbarligen att ut-
budet av kvalitet och fördjupningsprogram är fullt
tillräckligt i den svenska mediemiljön. Det anser inte
vi moderater.
Dels anser hon att Sveriges television och public
service-verksamheten i sin helhet skall konkurrera
med andra programkanaler om den typ av program
som dessa redan sänder.
Herr talman! Detta drabbar ytterst publiken och
långsiktigt också public service-verksamheten. Det
kommer nämligen att urholka dessa företags legitimi-
tet.

Anf. 275 AGNETA RINGMAN (s) replik:
Herr talman! Jag skall fatta mig kort.
Det är både bredd och djup samt hög kvalitet som
gäller för tillstånden i dag.
Jag nöjer mig med att svara så.

Anf. 276 MARGARETA
ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
reservation nr 8 under mom. 11. Den handlar om
SVT:s lokala nyhetsförmedling.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi kan få fler
nyhetsförmedlare, och ännu mer spridda än i dag. Det
finns kommuner som ligger långt borta från TV-
studior. Man behöver få med material från många
olika håll för att få en bra täckning.
Detta är bara ett av de inslag som jag hade tänkt ta
upp. Men tiden är knapp, så jag slutar med detta.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 26 mars.)

24 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1997/98:121 Riktlinjer för Telia AB:s verksamhet

25 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 25 mars

1997/98:243 av Sten Andersson (m) till justitieminis-
tern
Bolagsplundring

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 14 april.

26 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 25 mars

1997/98:603 av Rolf Gunnarsson (m) till försvars-
ministern
Försvaret och den privata marknaden
1997/98:604 av Sören Lekberg (s) till jordbruksminis-
tern
Livsmedelsprisernas utveckling

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 14 april.

27 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit

den 25 mars

1997/98:533 av Birgitta Hambraeus (c) till finans-
ministern
Riksbankens överskott
1997/98:535 av Jan-Olof Franzén (m) till jord-
bruksministern
Bidragsrätter
1997/98:551 av Ann-Kristin Føsker (fp) till kultur-
ministern
Fria teatergrupper inom opera och musik
1997/98:553 av Tuve Skånberg (kd) till justitieminis-
tern
Handel med cannabisfrön
1997/98:558 av Barbro Westerholm (fp) till utbild-
ningsministern
Tjänster med inriktning mot genusforskning
1997/98:563 av Isa Halvarsson (fp) till utbildnings-
ministern
Sexuella trakasserier och högskolor
1997/98:564 av Kaj Larsson (s) till försvarsministern
Ravlunda skjutfält
1997/98:565 av Carina Hägg (s) till kommunika-
tionsministern
Naturgrus
1997/98:566 av Lennart Fremling (fp) till försvars-
ministern
Älvdalens skjutfält
1997/98:567 av Gudrun Lindvall (mp) till miljöminis-
tern
Returpapper
1997/98:568 av Gudrun Lindvall (mp) till jord-
bruksministern
Kontroll av märkning av kött
1997/98:569 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi-
nistern
Åldersgränsen för assistans enligt LSS
1997/98:571 av Ewa Larsson (mp) till kulturminis-
tern
Nyckelharpan som nationalinstrument
1997/98:572 av Eva Zetterberg (v) till utrikesminis-
tern
FN:s konvention om barnets rättigheter
1997/98:573 av Dan Ericsson (kd) till socialministern
Ersättning till lobotomerade
1997/98:575 av Carina Hägg (s) till socialministern
Narconon
1997/98:577 av Jan Backman (m) till kulturministern
Arkeologisk undersökning i Håga by
1997/98:582 av Eva Goës (mp) till miljöministern
Tjernobyl
1997/98:583 av Eva Goës (mp) till socialministern
Tjernobyl
1997/98:584 av Eva Goës (mp) till miljöministern
Tredje världen och dumpning av avfall
1997/98:585 av Eva Goës (mp) till näringsministern
Polenkabeln
1997/98:586 av Inger Lundberg (s) till statsrådet
Ylva Johansson
Semesterledighet i kunskapslyftet
1997/98:587 av Eva Persson Sellin (s) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Föräldraledighet
1997/98:588 av Tomas Eneroth (s) till näringsminis-
tern
Minerallagen
1997/98:589 av Ola Ström (fp) till utbildningsminis-
tern
Förbättrad service av CSN
1997/98:592 av Marie Wilén (c) till miljöministern
Barns skydd mot kemikalier
1997/98:593 av Ola Rask (s) till miljöministern
Svenska vattenverk

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 14 april.

28 § Kammaren åtskildes kl. 23.00.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 §
anf. 27 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 84
(delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 130
(delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 164
(delvis),
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 17.56,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 16 § anf. 233
(delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.