Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1997/98:83

Torsdagen den 19 mars

Kl. 12.00 - 15.58

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 13 mars.

2 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen

Talmannen meddelade att följande faktaprome-
moria om förslag från Europeiska kommissionen
inkommit och delats ut till kammarens ledamöter:
Förslag till rådets direktiv om harmonisering av hu-
vudbestämmelserna för kreditförsäkringar för me-
dellånga och långa exportaffärer KOM (97) 264

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Proposition
1997/98:112 till socialutskottet

Motioner
1997/98:A9 och A10 till arbetsmarknadsutskottet
1997/98:T12-T19 trafikutskottet
1997/98:L12-L15 till lagutskottet
1997/98:U22-U24 till utrikesutskottet
1997/98:K27 till konstitutionsutskottet

4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 18 mars

UbU15 Jämställdhetsfrågor inom utbildningsvä-
sendet
Mom. 3 (jämställdhetsarbetet inom grundskolan)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (kd)
Votering:
235 för utskottet
11 för res. 4
15 avstod
88 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 63 m, 19 c, 1 fp, 17 v, 11 mp
För res. 4: 11 kd
Avstod: 1 c, 14 fp
Frånvarande: 37 s, 17 m, 7 c, 11 fp, 5 v, 7 mp, 4 kd
Lena Klevenås (s) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.

Mom. 5 (redovisning av jämställdhet i skolan)
1. utskottet
2. res. 6 (m)
Votering:
201 för utskottet
64 för res. 6
1 avstod
83 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 20 c, 15 fp, 18 v, 11 mp, 11 kd
För res. 6: 63 m, 1 fp
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 35 s, 17 m, 7 c, 9 fp, 4 v, 7 mp, 4 kd

Mom. 6 (yrkeslärares funktion att stödja val av för
könet otypisk yrkesutbildning)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 7 och 8 (jämställdhet som delämne inom sexu-
alundervisningen, m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 i motsvarande del (mp)
Votering:
254 för utskottet
11 för res. 7
1 avstod
83 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 63 m, 19 c, 17 fp, 18 v, 11 kd
För res. 7: 11 mp
Avstod: 1 c
Frånvarande: 35 s, 17 m, 7 c, 9 fp, 4 v, 7 mp, 4 kd

Mom. 11 (begränsningen i meriteringstid för ansökan
till forskarassistenttjänst)
1. utskottet
2. res. 8 (mp, kd)
Votering:
242 för utskottet
23 för res. 8
1 avstod
83 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 63 m, 20 c, 15 fp, 18 v
För res. 8: 1 fp, 11 mp, 11 kd
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 35 s, 17 m, 7 c, 9 fp, 4 v, 7 mp, 4 kd

Mom. 13 (jämställdhetsrevisioner vid forskningsrå-
den)
1. utskottet
2. res. 9 (c, fp)
Votering:
230 för utskottet
37 för res. 9
82 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 64 m, 17 v, 11 mp, 11 kd
För res. 9: 20 c, 17 fp
Frånvarande: 34 s, 16 m, 7 c, 9 fp, 5 v, 7 mp, 4 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU15 Skogsbruk
Mom. 4 (ägarstrukturen)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
204 för utskottet
64 för res. 2
81 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 20 c, 17 fp, 18 v, 11 mp, 11 kd
För res. 2: 64 m
Frånvarande: 34 s, 16 m, 7 c, 9 fp, 4 v, 7 mp, 4 kd

Mom. 7 (slutavverkningsålder m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (mp)
Votering:
216 för utskottet
11 för res. 7
37 avstod
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 62 m, 2 c, 17 fp, 8 v, 1 kd
För res. 7: 11 mp
Avstod: 1 s, 17 c, 9 v, 10 kd
Frånvarande: 34 s, 18 m, 8 c, 9 fp, 5 v, 7 mp, 4 kd

Mom. 8 (säkerhet för återplantering)
1. utskottet
2. res. 8 (m)
Votering:
185 för utskottet
73 för res. 8
9 avstod
82 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 2 m, 20 c, 17 fp, 9 v, 10 kd
För res. 8: 62 m, 11 mp
Avstod: 9 v
Frånvarande: 34 s, 16 m, 7 c, 9 fp, 4 v, 7 mp, 5 kd

Mom. 9 (skydd av skogsmark för naturvård)
1. utskottet
2. res. 9 (c)
3. res. 10 (mp)
Förberedande votering:
28 för res. 9
12 för res. 10
228 avstod
81 frånvarande
Kammaren biträdde res. 9.
Huvudvotering:
222 för utskottet
20 för res. 9
26 avstod
81 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 64 m, 17 fp, 4 v, 11 kd
För res. 9: 20 c
Avstod: 1 s, 14 v, 11 mp
Frånvarande: 34 s, 16 m, 7 c, 9 fp, 4 v, 7 mp, 4 kd

Mom. 17 (rotsnurr)
1. utskottet
2. res. 13 (v, mp)
Votering:
237 för utskottet
31 för res. 13
81 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 64 m, 20 c, 17 fp, 11 kd
För res. 13: 2 s, 18 v, 11 mp
Frånvarande: 34 s, 16 m, 7 c, 9 fp, 4 v, 7 mp, 4 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU8 Trafiksäkerhet m.m.
Mom. 2 (skatten på motorfordon)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp)
Votering:
175 för utskottet
82 för res. 1
11 avstod
81 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 20 c, 18 v, 10 mp
För res. 1: 64 m, 17 fp, 1 kd
Avstod: 1 mp, 10 kd
Frånvarande: 34 s, 16 m, 7 c, 9 fp, 4 v, 7 mp, 4 kd

Mom. 7 (användning av motorvärmare och katalysa-
torvärmare)
1. utskottet
2. res. 2 (c, mp)
Votering:
236 för utskottet
32 för res. 2
81 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 63 m, 17 fp, 18 v, 11 kd
För res. 2: 1 m, 20 c, 11 mp
Frånvarande: 34 s, 16 m, 7 c, 9 fp, 4 v, 7 mp, 4 kd

Mom. 12 (AB Svensk Bilprovnings ensamrätt att
utföra kontrollbesiktningar)
1. utskottet
2. res.4 (m, c, fp)
Votering:
157 för utskottet
111 för res. 4
81 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 1 c, 18 v, 11 mp
För res. 4: 64 m, 19 c, 17 fp, 11 kd
Frånvarande: 34 s, 16 m, 7 c, 9 fp, 4 v, 7 mp, 4 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade att näringsutskottets betän-
kande NU7 samt kulturutskottets betänkanden KrU7,
KrU8 och KrU9 skulle avgöras i ett sammanhang
efter avslutad debatt.

5 § Ändring i minerallagen

Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1997/98:NU7
Ändring i minerallagen (prop. 1997/98:47)

Anf. 1 STEN TOLGFORS (m):
Fru talman! Den senaste tiden har regionalpoliti-
ken debatterats flitigt. Vi har från vår sida menat att
inga regionalpolitiska åtgärder i världen kan kompen-
sera ett bristfälligt näringsklimat. Framför allt de små
företagens förutsättningar är eftersatta. Att förbättra
för dem är en högprioriterad fråga.
Höjning av bensin- och dieselskatterna, höjning av
gränsen för reseavdraget, chockbantningen av för-
svarsindustrin och den förtida avvecklingen av kärn-
kraften är åtgärder som försvårar för glesbygden och
påskyndar avfolkningen. Den här flyttlasspolitiken
måste stoppas.
För många delar av landet och inte minst för gles-
bygden är mineralfrågorna viktiga. I slutet av 1997
fanns det i Bergslagen, Norrbotten och Skellefteåfäl-
ten 16 gruvor. Gruvindustrin omsätter 6-7 miljarder
kronor varje år. Årsproduktionen är 29 miljoner ton
malm, varav hälften järnmalm.
Sedan den borgerliga regeringen avreglerade mi-
nerallagen och avskaffade den statliga prospektering-
en har prospekteringen ökat ordentligt, inte minst
bland utländska företag. Det beror på att den tidigare
diskrimineringen avskaffats. År 1994 prospekterades
det för 146 miljoner kronor i Sverige, vilket var en
betydande ökning mot tidigare. År 1995 ökade pro-
spekteringen ytterligare till 181 miljoner för att 1996
stanna på 180 miljoner. Hälften av prospekteringen
gjordes av företag med utländskt ägande.
Antalet nya undersökningstillstånd har vuxit från
83 stycken 1993 till 218 stycken 1997. Om man utgår
från 1995 års siffror kan man konstatera att 60 % av
de samlade investeringarna i prospektering görs för
att finna basmetaller, 40 % för att söka guld och några
enstaka procent för att finna industrimineral. Värt att
notera är också att ungefär en tredjedel av den samla-
de prospekteringen görs i nära anslutning till redan
existerande gruvor. Malmbasen utvecklas också posi-
tivt. Malmbasens medianvärde har legat kring 229
miljoner ton, och vid årsskiftet 1995-96 var det 213
miljoner. Den dominerande delen finns förstås i Ai-
tikgruvan. Gruvkommittén menar för sin del att ut-
vecklingen av prospekteringen varit klart positiv.
Den nya minerallagen har alltså väsentligen funge-
rat bra - det är värt att slå fast. Utvecklingen i bran-
schen har varit positiv.
Fru talman! I dag måste den som utfört en under-
sökning redovisa vilka undersökningar som gjorts och
vem som förvarar undersökningsresultaten. Detta
skall redovisas inom en månad efter att undersök-
ningstillståndet upphört att gälla utan att en bearbet-
ningskoncession har erhållits. Däremot skall man inte
lämna in själva resultaten. Det gör att dessa kan efter-
frågas och eventuellt köpas från innehavaren av andra
intresserade företag. Det är en kunskapsmarknad.
Regeringen och majoriteten vill nu att de till-
ståndshavare som bedriver undersökningar som inte
leder fram till bearbetningskoncession skall tvingas
att lämna in undersökningsresultat i form av rådata till
staten. Detta skall ske inom tre månader efter utgånget
tillstånd.
Men att prospektera är att investera i en immate-
riell tillgång. Det är en kunskapsinvestering, inte alls
olik ett tillverkningsföretags investering i framtida
produkter. Det är prospekteringsföretaget som äger
kunskapen, och det går inte att hävda att värdet av
kunskapen, alltså resultatet av prospekteringen, är
försumbart. Tvärtom är det substansen i ett prospek-
teringsföretag.
För ett företag som investerar i undersöknings-
verksamhet innebär förslaget en försämring jämfört
med nuvarande regler, som ger företag exklusiv rätt
till de egna undersökningsresultaten. Vi kan från
moderat sida inte utesluta att det blir färre prospekte-
ringar i framtiden till följd av regeringens förslag.
Nuvarande regler och rapporteringsskyldigheter är
tillräckliga och har knappast orsakat problem. Den
som vill förändra regelverket borde rimligen kunna
påvisa nyttan med förändringen, men det har inte
gjorts här.
Dessutom får kombinationen av sekretessreglerna
och kravet på inlämning av resultaten ganska underli-
ga effekter. Efter en karenstid på fyra år skall staten
göra undersökningsresultaten offentliga. Karenstidens
längd gör att resultaten likväl kan komma att behöva
köpas av ett företag som fått undersökningstillstånd i
ett redan tidigare undersökt område - detta för att
undvika dubbelarbete.
Om å andra sidan det tillkommande företaget pas-
sivt väntar ut resultaten innebär det att resultaten blir
tillgängliga samma år som undersökningstillståndet
går ut. Men om ett tillkommande företag ändå måste
köpa resultaten, varför skall man då tvinga det första
företaget att lämna in dem? Förvånande nog skriver
majoriteten dock att grundtillståndet kan förlängas
med ytterligare tre år om tillståndshavaren har gjort
en ändamålsenlig undersökning eller om tillståndsha-
varen har godtagbara skäl till att undersökningen inte
har skett och gör sannolikt att området kommer att
undersökas.
Innebär den här markeringen att majoriteten finner
det acceptabelt att företag med nya undersöknings-
tillstånd passivt väntar ut att sekretessen skall hävas
för tidigare undersökningsresultat? På vilket sätt bi-
drar det till en ökad prospektering och ökad effektivi-
tet i prospekteringen, som majoriteten säger sig vilja
värna om? Det här exemplet visar att majoritetens
förslag behöver tänkas igenom på nytt.
Fru talman! Ett allvarligt hinder för prospekte-
ringsföretagen i dag är den stora ärendebalansen hos
bergmästaren. I december 1997 fanns det 260 obe-
handlade ansökningar, vissa så gamla att de inkom
redan under år 1994. Handläggningstiderna har varit
alldeles för långa, över 20 månader. Det är viktigt att
vi vårdar det goda klimatet för prospekteringsföretag
och prospektering i Sverige. Därför måste behand-
lingen av ansökningar effektiviseras.
Det finns visserligen tecken som tyder på att den
nya bergmästaren har uppmärksammat problemen,
men det växande intresset för prospekteringsaktivitet
som branschen visar understryker hur viktigt det är att
effektiviteten i handläggningen verkligen ökas. Vi
menar att regeringen bör utreda vilka faktorer som
bromsar tillståndsgivningen och vidta lämpliga åtgär-
der, inte minst vad gäller ökad IT-användning.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till den mo-
derata reservationen 2, även om vi självklart står
bakom även övriga reservationer.

Anf. 2 TORSTEN GAVELIN (fp):
Fru talman! Vi har alla anledning att glädja oss åt
den utveckling som skett inom svensk mineralhante-
ring de senaste åren, sedan den gamla minerallagen
förändrades radikalt den 1 juli 1992. Ett av syftena
med förändringarna var att prospekteringsverksamhe-
ten och därmed så småningom också gruvbrytningen
skulle öka. Den nya minerallagen har i själva verket
varit så lyckad i det avseendet att det starkt ökade
intresset för prospektering skapat så långa kötider för
att få undersökningstillstånd att detta i dag framstår
som det största problemet i den svenska mineralhan-
teringen.
Utskottets majoritet anser att IT-utvecklingen och
påbörjade arbeten inom Bergsstaten är tillräckliga för
att lösa detta köproblem. Vi i Folkpartiet är av en
annan uppfattning och anser att frågan är så viktig att
regeringen bör låta utreda vilka faktorer som bromsar
tillståndsgivningen och sedan vidta snabba motåtgär-
der.
Bergsstatens distriktsindelning är troligen en av de
bromsande faktorerna, och vi tillstyrker därför rege-
ringens förslag att en bergmästare får ansvaret för
tillståndsgivningen och tillsynen i hela landet. När det
sedan gäller lokaliseringen av bergmästaren så föror-
dar vi i Folkpartiet Malå framför utskottsmajoritetens
förslag om lokalisering till Luleå.
Förutom de uppenbara lokaliseringspolitiska skä-
len för Malå anser vi att en samlokalisering av berg-
mästaren och de i Malå befintliga mineralrelaterade
verksamheterna, t.ex. SGU:s mineralinformationskon-
tor och det nationella borrkärnearkivet med flera
verksamheter, skulle skapa synergieffekter och ytter-
ligare stimulanser till utveckling av den svenska mine-
ralnäringen.
Fru talman! De övriga frågor som propositionen
tar upp anser vi i Folkpartiet inte är av den karaktären
att det brådskar med förändringar av den nu gällande
minerallagen. Lagen har ju i stort sett fungerat bra och
gett avsett resultat, bland annat i form av starkt ökat
intresse för prospektering i Sverige.
I alla näringspolitiska sammanhang betonas värdet
av stabila spelregler. Mineralprospektering är ett
extremt långsiktigt risktagande. Villigheten att ta
långsiktiga risker minskar givetvis om spelreglerna i
ett land ändras för ofta. Det är därför av största vikt
att de ändringar av minerallagen som görs kan vara
stabila över mycket lång tid. Vi anser att man måste ta
de signaler som nått utskottet på allvar. De går ut på
att större hänsyn måste tas till förhållandena i våra
konkurrentländer, t.ex. Kanada och Australien. Det
vore olyckligt om vi i dag fattar beslut som försämrar
Sveriges konkurrenskraft i tävlingen om det interna-
tionella prospekteringskapitalet - beslut som inom en
nära framtid återigen måste ändras.
Det behövs enligt vår uppfattning en mer grundlig
analys av motsvarande lagstiftning i andra länder
innan beslut fattas om förändringar i den svenska
lagstiftningen. I utskottet har vi fått redovisat en del
jämförelser som visar likheter och olikheter i konkur-
rentländernas minerallagstiftning, men enligt vår
uppfattning behövs mer analyser och överväganden.
Vi yrkar alltså avslag på propositionen i dessa
delar, och jag yrkar därför bifall till vår reservation nr
3. Eftersom vi i Folkpartiet vill avslå stora delar av
propositionen så kommer vi heller inte att delta i
omröstningarna om dessa delar.

Anf. 3 LENNART BEIJER (v):
Fru talman! De ändringar som regeringen föreslår
i minerallagen syftar till att underlätta och effektivise-
ra verksamheten för prospektörer och gruvföretag.
Ändringarna skall alltså på sikt innebära en ökning av
gruvverksamheten i Sverige.
De ändringar som föreslås är i huvudsak bra också
enligt Vänsterpartiet. En mycket viktig ändring är att
det nu införs skyldighet att redovisa resultatet av
jordundersökningar. En prospektör som inte har för
avsikt att starta bearbetning skall till bergmästaren
inlämna uppgifter om vilka undersökningar som har
gjorts, vem som har utfört dem och dessutom en karta
över det undersökta området. Till detta skall fogas
resultatet av undersökningen i form av rådata. Uppgif-
terna skall inlämnas inom tre månader efter det att
tillståndet upphört. Denna regelförändring är bra. Den
kommer att påverka prospektering och gruvverksam-
het positivt.
Regeringen och utskottet är emellertid något non-
chalanta på ett antal andra punkter. Man föreslår att
sekretesstiden för undersökningsresultaten skall vara
fyra år. Enligt Vänsterpartiets förmenande borde det
vara fullt tillräckligt med tre års sekretess. Riksdagen
borde bara intresserad av att få den geologiska infor-
mationen spridd så snabbt som möjligt.
Vänsterpartiet föreslår tillsammans med Miljöpar-
tiet att regeringen utreder möjligheten till royalty i
gruvnäringen. Visserligen kan man säga att bortta-
gandet av den s.k. kronandelen ligger i linje med en
politik som vill minska statens och samhällets roll i
näringspolitiken. Motivet för att inte införa royalty
igen sägs vara att detta skulle minska företagens eko-
nomiska utrymme och därmed hämma prospektering
och en livskraftig mineralindustri i Sverige. Motionä-
rerna tycker emellertid att det finns många fördelar
för ett gruvföretag med att investera i Sverige. Sveri-
ge har låg bolagsskatt och en god infrastruktur m.m.
Man kan också se på frågan om royalty eller kro-
nandel på litet olika sätt. Ett land som vill locka ut-
ländska investerare bör visa på goda möjligheter att
hitta olika malmer. Att det i landet används ett system
med royalty kan i sådana fall vara till fördel. Länder
som inte använder royalty kan däremot komma att
framstå som mindre intressanta.
Fru talman! Det är antagligen en allmän uppfatt-
ning att mineralprospektering och gruvdrift endast
förekommer i landets nordliga landskap. Men det
pågår faktiskt prospektering också i de södra landska-
pen. I Tingsryd och Ronneby kommuner har gruvbo-
laget Terra Mining två stycken undersökningstillstånd
för guld. Gruvbolagets tillstånd att leta efter guld på
sammanlagt 9 000 hektar oroar dock lokalbefolkning-
en ganska ordentligt. Den anser sig helt utlämnad och
ser framtida gruvbrytning som ett hot, inte som en
möjlighet. Berörda markägare anser inte att den mine-
rallag vi nu diskuterar tar hänsyn till deras intressen.
Med anledning av den uppkomna situationen i
gränstrakterna mellan Småland och Blekinge, och att
det förvisso kan skilja mycket i förutsättningarna
mellan södra och norra Sverige vad gäller möjlighe-
terna till gruvdrift vore det naturligtvis bra om majori-
teten och Laila Bäck kunde redogöra för de boendes
och markägarnas lagliga möjligheter. Kan exempelvis
ett gruvbolag utan de boendes och markägarnas till-
stånd anlägga vägar, bygga fabriksanläggningar eller
skapa stora sår i naturen?
Det vore bra om denna debatt kunde lugna alla de
människor som i dag oroar sig för vad som kan hända
med deras hembygd.
Jag har tidigare tagit upp det rimliga i att gruvbo-
lag får betala en royalty till staten. I reservationen
sägs också att man bör undersöka möjligheten att
återföra vissa medel till den bygd där gruvhantering
pågår. I detta fall, med gruvhantering i en relativt
tätbefolkad bygd, blir det än mer uppenbart att en
royalty eller kronandel skulle vara befogad.
Fru talman! I betänkandet tar utskottet också
ställning till förändring och placering av Bergsstaten.
Vänsterpartiet ställer sig bakom den distriktsindel-
ningen men anser att man samtidigt borde ta chansen
till ny placeringsort. Utskottets majoritet anser att
Bergsstaten skall ligga kvar i Luleå. Man hänvisar till
branschens egna önskemål, närheten och kopplingen
till Luleå tekniska universitet samt till de goda kom-
munikationerna.
Vänsterpartiet m.fl. anser att det borde vara intres-
sant att utreda möjligheterna att placera Bergsstaten i
Malå. Där finns redan som sagt SGU:s mineralinfor-
mationskontor, det s.k. borrkärnearkivet och även
andra georelaterade verksamheter. Ur ren prospekte-
ringssynvinkel finns det fördelar med Malå. Men man
kan inte undgå, precis som Torsten Gavelin sade, att i
detta sammanhang också se de regionalpolitiska möj-
ligheterna. En flyttning av Bergsstaten till Malå är en
ovanligt god regionalpolitisk åtgärd. Det är mycket
sällan man får chansen till så här goda utlokalisering-
ar. I nästan alla andra fall ställs man inför ganska
stora problem när man skall försöka vidta liknande
åtgärder. I detta fall skulle det hela klart och tydligt
stärka Norrlands inland ganska väsentligt. Samtidigt
måste man säga att Luleå skulle klara detta utan några
större problem.
Med anledning av det här anförda yrkar jag bifall
till reservationerna 1 och 10.

Anf. 4 EVA GOËS (mp):
Fru talman! Miljöpartiet anser att ett land eller en
region behöver kontroll över sina naturresurser för att
kunna påverka utvecklingen. Vi förespråkar lokal,
regional och nationell kontroll över jord, skog, malm
och annan infrastruktur. Jordförvärvslagarna måste
utformas så att det därmed är möjligt att upprätthålla
kontroll över dessa viktiga resurser.
Tillväxtförespråkarnas tes att tillväxt är nödvändig
för att skapa resurser till miljövård fungerar inte efter-
som miljön blir underordnad ekonomin. All mänsklig
produktion har sitt pris i form av energi- och råvaru-
förbrukning. Mycket av det som vi i dag kallar pro-
duktion är i själva verket konsumtion - konsumtion
av naturresurser.
Fru talman! Vi i Miljöpartiet vill inte bara starkt
betona naturskydds- och miljöintressen i samband
med undersökning och utvinning av mineralfyndighe-
ter. Vi lägger stor vikt vid att man beaktar att minera-
lerna är begränsade. De är inte förnybara. Det finns
bara dessa på den här planeten och för den här
mänskligheten. De skall räcka för dagens och för
kommande generationer.
Minerallagstiftningen aktualiserar solidaritet med
människor i vårt land, med natur och med det ekolo-
giska systemet, med världens folk och inte minst med
kommande generationer. Detta är de solidariteter som
vi gröna inleder vårt partiprogram med.
Det handlar om hushållning och naturresurser, vil-
ket borde avspeglas i dagens politik och lagstiftning.
Men så är inte fallet. I stället främjas en snabbare
exploatering av mineraler. Betänkandet genomsyras
av föreställningen att mineraltillgångarna i princip är
obegränsade och att en snabb och effektiv exploate-
ring är önskvärd, legitim och bör underlättas. Kvanti-
tet går för kvalitet. Penningen går före bevarandein-
tressena.
Miljöpartiet har sedan 1988 kämpat för att mark-
ägare, kommun och stat skall ha vetorätt gentemot
exploatörer. Vi har drivit frågan om och om igen för
att begränsa den areal som exploatören vill muta in. I
ett fall har det handlat om över 50 % av landet. Vi har
också krävt att ansökningsavgifterna skall höjas radi-
kalt. Vi anser att bevarandesynpunkterna alltid skall
ha företräde framför exploateringsintressena. Därför
menar vi att försiktighetsprincipen skall gå före kom-
mersiella intressen. Hänsyn till miljön skall styra.
Det heter ju att Sverige skall ställas om till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Med andra ord torde det
innebära att vi bygger ett kretsloppssamhälle där man
återanvänder råvaror i mycket högre grad än i dag.
Lösningen är alltså inte att öka uttaget av naturresur-
ser utan att återvinna dem.
Fru talman! I dag skall vi ändra på minerallag-
stiftningen. Miljöpartiet har fem reservationer angå-
ende ändring av giltighetstid för undersökningstill-
stånd, skärpning av kraven på förlängt undersök-
ningstillstånd, utvidgat miljöskydd för områden med
riksintresse, förläggning av Bergsstaten till Malå och
utredning om royalty som skulle innebära att pengar
återförs till bygden där gruvbrytningen pågår.
Lennart Beijer har tagit upp detta med Malå och
royalty. Därför tänkte jag bara kort nämna att vi anser
att undersökningstillståndet definitivt inte skall för-
längas. I dag har man tillstånd i upp till tio år. Nu vill
man förlänga det till femton år. Vi anser att det gott
och väl räcker med tio år. Det är nog länge att man
mutar in och undersöker ett område i tio år.
När det gäller riksintressen tycker vi att natur- och
kulturvärden skall utvidgas till att gälla flera områden.
Förutom fjällen gäller det kustremsor och många
områden som är skyddade. Vi menar att de skall ha ett
större och kraftigare miljöskydd. Egentligen skulle
jag önska att det gällde överallt. Men det återkommer
jag till.
I kommande lagstiftning skall minerallagen gälla
parallellt med miljöbalken. Då är det särskilt viktigt
att miljökvalitetsnormer, miljökonsekvensbeskriv-
ningar och naturligtvis försiktighetsprincipen tilläm-
pas. Vi anser också att miljöbalksprövning skall an-
vändas trots bearbetningskoncession, dvs. att man
skall kunna gå in i ett senare skede och ställa högre
miljökrav vid behov. I dag gäller hushållningsbe-
stämmelserna, dvs. intressen vägs mot varandra, men
brytning i områden ur särskilt känslig ekologisk syn-
punkt skall kunna stoppas enligt naturresurslagen
3 kap. 2 § om de är av riksintresse.
Men problemet är hur man skall vikta ekologisk
känslighet mot utvinning av mineral. Lagens styrning
är inte tydlig om hur dessa intressen skall viktas mot
varandra. Men eftersom naturresurslagen nu inarbetas
i miljöbalken gäller de allmänna hänsynsreglerna även
för hushållning med naturresurser. Ledande princip är
givetvis försiktighetsprincipen och principen om
hushållning med råvaror och energi, främjande av
återanvändning och återvinning. Det är helt i linje
med Agenda 21 och Göran Perssons intentioner, eller
vad säger Laila Bäck?
Fru talman! Är minerallagen allsmäktig? Det säger
folket i Urshult, Tingsryd och Blekinge. De har blivit
utsatta för Terra Mining som letar efter guld i ett
vidsträckt område från Urshult ned till Ronneby i
Blekinge. De säger: "Vi som är markägare får bara en
delgivning från bergmästaren. Minerallagen gör att
man utan vidare skulle kunna ta ifrån oss vår mark,
hus, boende och livsmiljö."
Trots att de bor i ett område som har natur- och
kulturvärden på grund av massor av fornlämningar,
tätt mellan stenåldersplatser osv. menar de att de inte
har rätten på sin sida. Minerallagen har en enorm
makt över markägarna. Men markägarna har givetvis
talerätt. Det handlar enbart om hur bergmästaren och
länsstyrelsen - statens förlängda armar - hanterar och
tolkar minerallagen.
Historien bakom detta började med att de fick en
delgivning i slutet oktober. Men ingen förstod allvaret
i det hela. Tingsryds kommun började fatta det först
när folket så småningom började göra uppror och
bildade en aktionsgrupp för en rättvisare minerallag.
De började kontakta jurister, LRF:s länsförbund i
Växjö och lusläste allt vad de hittade på biblioteket
osv. Efter hand kände de sig grundlurade. När de fick
delgivningen insåg de inte att de skulle överklaga
inom tre veckor. De förstod sig inte på delgivningen
och vad som stod där. De begrep inte lagen. Då kan
man fråga sig om lagen är skriven så vanligt folk
begriper. Dessutom är de inte vana vid gruvbrytning i
södra Sverige, precis som Lennart Beijer sade. Man
kan säga att de togs på sängen.
De var också förtvivlade över att ingen i kommu-
nen hade reagerat. I stället sade kommunalrådet i det
första skedet att nu får vi inte låta en död hand vila
över bygden och sabotera utvecklingen. Men nu har
han tvärvänt och sitter och skriver på en skrivelse
inför bergmästarens besök på måndag i Urshults för-
samlingshem. Där skriver han nu emot den här ex-
ploateringen. Ett nytt Dackeuppror är på gång.
Men invånarna som har sökt EU-bidrag för lands-
bygdsutveckling och för att stimulera kulturturism
undrar vilka rättigheter de har. De skall satsa på nå-
gonting som heter den blomstrande bygden. De för-
står inte riktigt detta med minerallagen. De förstår
inte varför Sverige vill sälja ut sitt land. Vad svarar
Laila Bäck folket i Tingsryds och Ronnebys kommu-
ner?
Jag skall avsluta med att läsa Guldgrävarsången
som jag fick från Olle Håkansson från Urshult.

Jag skulle gräva guld, bli rik och få det tjänt
men mina planer gick omkull och jag fick ej
en cent.

Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till reser-
vationerna 4, 5 och 6.

Anf. 5 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Jag konstaterar att det klingar mycket
illa när Miljöpartiet och Vänstern plötsligt, efter ut-
skottsbehandling av betänkandet, motionerande osv.,
hävdar att de värnar människor i en viss del av södra
Sverige. Detta är inte sant. Man vill öka beskattningen
av prospektering och mineralhantering. Därmed
minskar antalet jobb i Sverige, och även prospekte-
ringen minskar. Om man läser vad de faktiskt har
arbetet för i motionsform och i utskottet handlar det
om att staten skall ha en andel. Sedan har man, efter
utskottshanteringen, talat om att man skall återföra
pengar till bygden. Men det är inte så att ägarna på
något sätt värnas av det Miljöpartiet och Vänstern
säger.
Om det är något man skulle kunna tänka sig att
titta på framöver är det väl möjligen att ägarna av
marken skall vara med och få en andel. Men detta är
icke vad Vänstern och Miljöpartiet arbetar för. De
arbetar för en extra straffbeskattning av svensk mine-
ralhantering. Det gör att vi får färre jobb och mindre
prospektering i landet.

Anf. 6 TALMANNEN:
Jag vill påpeka att enligt de regler vi har avser
repliken bara den senaste talaren och inte någon av de
föregående.

Anf. 7 EVA GOËS (mp) replik:
Fru talman! Vi värnar ägarna. Vi värnar dem som
har talerätt, och det är markägarna. De vill satsa på
kulturturism. De vill utveckla bygden och låta den
blomstra, som jag sade. De ser inte någon utveckling i
att det kommer ett stort företag och utvinner guld i
deras område. De har helt andra intressen för kom-
mande generationer där man inte förstör natur- och
kulturvärden. Man vill slå vakt om fornlämningar och
spara rekreationsområden. Det finns inte så mycket
skog i de här områdena i Skåne, Blekinge och upp
mot Småland. Det här är ett rekreationsområde. Det är
dessa värden som de tycker är viktigare.
När det gäller royalty är det precis samma princip
som när det gäller vattenkraften, nämligen att vi tyck-
er att man skall återföra pengar till de regioner som
har blivit exploaterade. Det finns med i vår reserva-
tion. Det kan inte Sten Tolgfors neka till.

Anf. 8 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Jag har läst reservationen och de mo-
tioner det handlar om. Där talas det om att staten skall
ha en andel och i en sista mening att det skall återfö-
ras medel till bygden. Ägarna av marken nämns inte
någonstans. Om man sållar bort vad som finns bakom
Eva Goës vackra ord handlar det alltså om att öka
beskattningen av mineralhanteringen, dra in pengar
till staten och i en sista sladdmening att återföra peng-
ar till bygden, icke till ägarna. Hur skall den fördel-
ningen gå till inom kollektivet bygden? Vilka är byg-
den? Detta är bara vackra ord för att försöka ta poäng
på en viktig men ganska jobbig diskussion för många
människor i södra Sverige. Det har icke med det här
betänkandet att göra. Miljöpartiet värnar på intet sätt
äganderätten. Läs reservationen! Där står detta ord för
ord, och ägarna nämns icke en enda gång.

Anf. 9 EVA GOËS (mp) replik:
Fru talman! Royalty tas upp av staten och skickas
sedan tillbaka till hembygden. Jag vet inte om Sten
Tolgfors känner till det här med hembygdsmedel och
hur man fördelar det. När man har byggt ut vatten-
kraften går det till hembygden för att stimulera hem-
bygden. Det tycker jag är viktigt. Om man förstör
större områden - Lennart Beijer nämnde 9 000 hektar
- är det oerhört viktigt att det går tillbaka till bygden.
Om ägarna skulle vara exploatörer skulle de na-
turligtvis ha tjänat på det om de hade börjat utvinna
guld. Det skulle de möjligen ha kunnat göra. Men de
väljer inte att exploatera guld i sitt område. De väljer
att exploatera något helt annat. De vill satsa på fram-
tiden, en blomstrande framtid, och på kulturturism.
Det är det vi slår vakt om. Vi vill hjälpa människorna
i aktionsgruppen för en rättvisare minerallag.

Anf. 10 LAILA BÄCK (s):
Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till
näringsutskottets betänkande 1997/98:NU7 och av-
slag på samtliga reservationer och motioner.
I det här betänkandet behandlar vi förslag om
ändringar i minerallagen. Jag återkommer till de olika
förslagen till ändringar.
I en reservation från Folkpartiet yrkar man avslag
på hela propositionen utom i den del som gäller
Bergsstatens distriktsindelning. Folkpartiet anser, som
ni tidigare har hört här i kammaren, att förslaget till
ändringar i minerallagen inte är tillräckligt utrett.
Utskottet håller inte med Folkpartiet på den
punkten. 1995 tillsatte regeringen en utredning, kallad
Gruvkommittén. Den utredningen hade till uppdrag
att se över det som gällde främjande av den svenska
gruvnäringen och dess utveckling. Utredningen läm-
nade sitt förslag till regeringen i oktober 1996 och det
har varit ute på en stor remissbehandling. I Folkparti-
ets reservation nämns också att det saknas underlag
från andra länder. I utredningen och i det material
som utskottet begärt från SGU finns redogjort vad
som gäller internationellt. Majoriteten i utskottet
anser därför att det inte behöver göras fler utredningar
och undersökningar när det gäller de internationella
förhållandena.
Fru talman! Jag skall nu gå in på de olika förslag
som finns i näringsutskottets betänkande. I frågan om
Bergsstatens indelning, att man slopar den distriktsin-
delning som finns i dag, råder det inga delade me-
ningar inom utskottet. Alla partier är överens om att
det är ett bra förslag.
När vi sedan kommer till lokaliseringen av Bergs-
staten råder det litet olika meningar. Majoriteten anser
liksom regeringen att bergmästaren skall placeras i
Luleå och att kontoret i Falun skall finnas kvar tills
vidare.
I en gemensam reservation från Folkpartiet,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill man att bergmäs-
taren skall placeras i Malå. Det är självklart viktigt att
man värnar om verksamheten i Malå, med mineralin-
formationskontoret och borrkärnearkivet. Men det
finns många fördelar med att behålla bergmästaren i
Luleå. Där finns Luleå tekniska universitet som har
grundutbildning i forskning på mineralområdet, det
finns tillgång till goda kommunikationer med Luleå
och branschen själv är positiv till denna lokalisering.
Det har även fattats beslut i denna kammare hös-
ten 1996 om riktlinjer för lokalisering av statlig verk-
samhet. Jag citerar ur betänkande 1996/97:AU2:
"Utskottet vill ånyo understryka att varje beslut
om omlokalisering av befintlig verksamhet eller loka-
lisering av nya myndigheter bör föregås av noggranna
överväganden om möjligheten att i första hand place-
ra dem i länscentrum eller vissa andra orter i eller i
anslutning till nationella regionalpolitiska stödområ-
den. - - -
Enligt utskottets uppfattning bör frågor om lokali-
sering av statlig verksamhet som är av större vikt eller
på annat sätt av principiellt intresse underställas riks-
dagen."
Utskottet anser därför att frågan om lokalisering
till Luleå är väl övervägd.
Fru talman! I propositionen har regeringen konsta-
terat att anhopningen av ansökningar vid Bergsstaten
med lång handläggningstid som följd har uppstått.
Enligt uppgifter som utskottet begärt har handlägg-
ningstiden för tillstånd kortats ned under senare tid.
Bergmästaren har med hjälp av SGU:s personal på-
börjat en utveckling inom IT-området. Det finns där-
för ingen anledning att handläggningstiden skulle
fördröjas ytterligare utan den kommer i stället att
kortas ned betydligt.
Fru talman! I propositionen om ändring i mineral-
lagen föreslås också att giltighetstiden för undersök-
ningstillstånd skall ändras. I dag gäller ett undersök-
ningstillstånd i tre år. Det kan förlängas med högst tre
år och om synnerliga skäl finns kan det förlängas
ytterligare fyra år, alltså totalt tio år.
Eftersom prospektering är ett långsiktigt arbete fö-
reslås nu en ytterligare förlängning av undersök-
ningstillståndet med upp till fem år. Den här förläng-
ningen kommer att beviljas bara i undantagsfall och
om särskilda skäl föreligger.
Enligt utskottets mening kommer man ännu mer i
framtiden att prospektera efter djupt liggande malmer
och då är möjligheten till förlängning betydelsefull.
Fru talman! Miljöskydd är viktigt när prospekte-
ring skall genomföras. I den nu gällande minerallagen
finns det inte några särskilda miljökrav för undersök-
ningstillstånd med hänvisning till att undersöknings-
arbete i allmänhet ger några påtagliga effekter på
naturmiljön. Majoriteten i utskottet anser i likhet med
regeringen att länsstyrelsens medgivande beträffande
de obrutna fjällområdena skall förenas med de villkor
som är nödvändiga för att förhindra att påtaglig skada
uppkommer för områdets natur- och kulturvärden. Det
här förslaget innebär ett förtydligande av skyddet vad
gäller de särskilt känsliga obrutna fjällområdena.
Vid prospektering används borrning bara inom
begränsade områden. Borrning används först när flera
olika indikatorer visat att det verkligen finns en malm-
förekomst. Inverkan vid borrning är mer begränsad i
sin omfattning än vad t.ex. skogsarbete är. Det finns
just nu inget ytterligare behov av att utöka skyddet för
de områden som finns i naturresurslagen 3 kap. 2-
4 §§.
Moderaterna hyser i sin reservation stora farhågor
för att förslaget om skyldighet att redovisa resultat
skall leda till att prospekteringen i Sverige avstannar.
I de flesta stora gruvländer, som t.ex. Kanada och
Australien, finns redan dessa krav på att redovisa bl.a.
rådata. Den här åtgärden bidrar också till att sprida
den geologiska informationen. Flera av de instanser
som lämnat remissvar till regeringen understryker
vikten av att rapporteringsskyldigheten avser rådata.
Majoriteten i utskottet delar alltså inte moderaternas
oro inför den här förändringen.
Fru talman! Avslutningsvis finns det några saker
jag vill ta upp. Det gäller bl.a. sekretess och frågan
om royalty. Vänsterpartiet anser i en reservation att
sekretesstiden på fyra år är för lång. Utskottet anser
däremot att fyra år utgör en rimlig tid. Även remiss-
instanserna är till övervägande del positiva eftersom
det i dag inte finns någon sekretesstid.
Vänsterpartiet har i en annan reservation tagit upp
frågan om royalty till staten. I Sverige avvecklades
kronoandelsinstitutet den 1 juli 1993. Enligt SGU är
tendensen att man i flera av världens gruvländer slo-
par systemet med kronoandel eller royalty.
För Sveriges del har slopandet av kronoandelsin-
stitutet använts som ett bra argument när man mark-
nadsfört Sverige som gruvland. Den här förändringen
har enligt Gruvkommittén haft störst betydelse för den
positiva utvecklingen inom gruvnäringen.
Eftersom jag har fått en fråga både av Lennart
Beijer och av Eva Goës vill jag svara på den, även om
det inte hör till det här betänkandet.
Terra Mining har fått undersökningstillstånd på
9 000 hektar i Småland, som Lennart Beijer nämnde.
Tillståndet innebär att man får provborra för prospek-
tering. Provborrning får genomföras utan markäga-
rens tillstånd. Syftet med ett undersökningstillstånd är
att man mot nekande av markägaren har möjlighet att
genomföra prospektering. Undersökningarna skall
dock utföras så att minsta skada och intrång vållas. I
7 kap. 1 § minerallagen finns bestämmelser om er-
sättning till sakägare. Bestämmelsen innebär att skada
eller intrång som orsakats av undersökningsarbete
skall ersättas av prospektören.
En markägare kan i vissa fall få ersättning även
för annan skada än markskada, t.ex. huggning av
skog. Bestämmelsen om ersättning finns också i
7 kap. 3 §.
Om man börjar bygga väg måste bergmästaren
underrättas. Prospektören skall också ställa säkerhet
för skada och intrång som undersökningsarbetet kan
medföra.
Undersökningstillstånd kan användas så långt som
till borrning, som går till på så sätt att man har bor-
raggregat på en skogstraktor, kärra eller dylikt. Detta
arbete brukar jämföras med vanligt skogsarbete eller
jordbruksarbete. I mycket ovanliga fall kan det behö-
vas att man bygger ett schakt. Då blir annan lagstift-
ning, t.ex. miljöskyddslag och vattenlag, direkt till-
lämplig. Det hela övervakas av länsstyrelsen i samar-
bete med bergmästaren.
Om det visar sig att man vid prospektering skulle
hitta guld, som det är fråga om i det här fallet, måste
ett nytt tillstånd sökas. Då vägs miljöintressen, eko-
nomiska intressen samt ersättning till markägaren in.
Det finns ingen möjlighet för Terra Mining att gå in
med grävskopor och börja gräva en gruva utan nytt
tillstånd. Vad som har hänt i Småland och vad Terra
Mining har gjort och inte gjort måste de själva redo-
göra för - det kan vi inte göra i denna kammare.
Chansen att hitta guld som leder till gruvbrytning
är cirka en på tusen. Även om man skulle hitta guld
och söka tillstånd för gruvbrytning är det inte säkert
att tillstånd ges. I Bengtsfors i Dalsland har man t.ex.
sagt nej till en koppargruva. På måndag skall man
anordna ett möte i Urshult, som Eva Goës sade, där
bl.a. bergmästaren och Terra Mining kommer att
delta. Då kommer säkert många frågetecken att rätas
ut.
I övriga förslag är utskottet enigt.
Jag yrkar än en gång bifall till utskottets hemstäl-
lan och avslag på samtliga reservationer och motio-
ner.

Anf. 11 EVA GOËS (mp) replik:
Fru talman! Tack för redogörelsen! Laila Bäck
nämner att undersökning inte får ge några spår eller
göra någon påverkan. Men vi vet redan nu att man i
Urshult har grävt hål där det finns fornlämningar och
att det t.o.m. kan bli tal om bestraffning och böter.
När man nu skall vikta minerallagen mot andra la-
gar, t.ex. den miljöbalk som kommer, frågar jag mig
vilken då är starkast. Vilken kommer att vinna?
Kommer de kommersiella, ekonomiska intressena att
gå före just miljö- och naturhänsyn? Det är en mycket
intressant fråga.

Anf. 12 LAILA BÄCK (s) replik:
Fru talman! Eftersom miljöbalken ännu inte är
färdigbehandlad i denna kammare finns inte de avvä-
gandena med i detta betänkande. Vi får återkomma
till det senare, när man har beslutat om miljöbalken
och utrett de sakerna.

Anf. 13 EVA GOËS (mp) replik:
Fru talman! Då får vi hålla oss till dagens ärende.
Jag vill bara fråga: Hur skall människor kunna begri-
pa den här lagen, eftersom den tydligen är så svårbe-
griplig att ingen först reagerade? Kommunalrådet
hade inte heller förstått innebörden, men nu har han
tvärvänt. Det är alltså problem med att förstå lagtex-
terna. Kan man ha en folklig upplaga, så att detta
kungörs i tidningarna på ett sådant sätt att folk begri-
per vad det handlar om, dvs. att de har skyldighet och
rättighet att överklaga inom tre veckor? Här har de
verkligen grävt fram egna fakta. Jag tycker själv att
det är svårt att förstå de paragrafer som Laila Bäck
läste innantill ur.
Jag vill också säga att vi tycker att det är oerhört
viktigt att utöka detta med riksintressen, att det gäller
flera områden och att miljöskyddet blir starkare. Hur
skall folk kunna begripa lagen?

Anf. 14 LAILA BÄCK (s) replik:
Fru talman! I dag behandlar vi inte minerallagen
totalt utan de ändringar som regeringen har föreslagit.
Om man vill ha ändringar i hela minerallagen finns
det möjligheter att väcka motioner om det under all-
männa motionstiden. Det vi behandlar i dag är alltså
de ändringar som regeringen har föreslagit, inte mine-
rallagen totalt.

Anf. 15 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Först vill jag tacka Laila Bäck för
hennes redogörelse för möjligheterna för ett bolag
som har undersökningstillstånd, det sätt man skall
agera på i de sammanhangen och vad som kan hända
efteråt. Jag tror att den information vi här fick, med en
genomgång av de lagliga aspekterna för de boende,
hade kunnat ges mycket tidigare till dem som det
gäller i södra Småland, i Tingsryds kommun. De
borde ha haft detta klart för sig tidigare. Det verkar
som om mycket nu är oklart. Jag hoppas att Laila
Bäck, om det skulle behövas, ställer upp på att se till
att de boende där nere får denna, mer riktiga informa-
tion.
Jag vill också fråga Laila Bäck om placeringen av
bergmästarkontoret. Det går alltid att hitta fördelar
med olika orter. Luleå är säkerligen en ort där det
fungerar mycket bra att ha ett sådant här ämbete pla-
cerat. Men Malå är minst lika bra. Man blir förvånad.
Ofta letar vi efter bra utlokaliseringsprojekt, därför att
det är ofta svårt att klara av sådana här förändringar.
Har det inte varit så i den socialdemokratiska gruppen
att man har sett detta som en god möjlighet att vara
aktiv i regionalpolitiska sammanhang, men att man
ändå just nu har fastnat för att låta kontoret ligga kvar
i Luleå?

Anf. 16 LAILA BÄCK (s) replik:
Fru talman! Frågan om Malå har diskuterats. Som
jag sade i mitt anförande lägger vi stor vikt vid att
verksamheterna i Malå uppmärksammas och får fin-
nas kvar. Enligt majoriteten i utskottet, däribland
socialdemokraterna, finns det fler fördelar med att ha
bergmästaren i Luleå, där universitetet och kommuni-
kationerna finns - och där kontoret redan finns. Vi
tycker därför fortfarande att Luleå är den bästa place-
ringen.

Anf. 17 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Laila Bäck och jag är helt oense vad
gäller om man skall kräva att undersökningsföretag,
prospekteringsföretag, skall lämna ifrån sig kunska-
pen efter avslutat undersökningsarbete om de inte går
vidare. Hon sade att argumentet var att det var ett sätt
att sprida teknisk information. Om det argumentet är
så giltigt finns det väl många områden där detta skulle
vara bra. Gäller det också andra områden? Skall Vol-
vo lämna in tekniskt kunnande till staten för att sprida
teknisk information om man själv inte tänker använda
den?
Det handlar om att Socialdemokraterna vill av-
tvinga kunskapsföretag deras kunskap, som de borde
ha exklusiv rätt till. Det här kommer att negativt på-
verka viljan att investera i kunskap och viljan att få
fram ny kunskap. Majoriteten har på intet sätt lyckats
påvisa någon som helst nytta med det här förslaget. Vi
menar att man måste göra det om man vill ha en för-
ändring.
Jag fick inga svar på de frågor jag ställde i mitt
huvudanförande. Om sekretessreglerna gör att till-
kommande företag ändå måste köpa resultaten, varför
skall man då tvinga det första företaget att lämna in
dem? Om majoriteten tycker att det är acceptabelt att
ett tillkommande företag passivt väntar ut att sekretes-
sen hävs för att sedan få gratis tillgång till undersök-
ningsresultaten, på vilket sätt bidrar det i så fall till
ökad prospektering och fler jobb inom den här nä-
ringen i Sverige?

Anf. 18 LAILA BÄCK (s) replik:
Fru talman! Det jag sade till Sten Tolgfors var att
det är geologisk information som kommer att lämnas
ut, inte teknisk information när det gäller uppfinning-
ar och annat, som t.ex. finns inom Volvo. Där råder
det delade meningar mellan Moderaterna och Social-
demokraterna. Vi tycker att det övriga samhället och
de som är intresserade skall kunna ta del av den geo-
logiska informationen. Det skall inte bara komma
företaget till godo efter den sekretesstid som finns.
När det gällde den andra frågan om sekretesstiden,
finns det alltså en sådan i flera av de stora gruvlän-
derna. Där har det inte inneburit problem att ha en
sekretesstid. Jag tror också att de som är verkligt
intresserade av prospektering och gruvbrytning inte
sitter passivt och väntar på att ett tillstånd eller olika
information skall falla dem i händerna, utan de arbetar
aktivt för att få sitt undersökningstillstånd och påbörja
sin prospektering.

Anf. 19 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Blotta faktum att något finns i ett an-
nat land är ett utomordentligt svagt argument för att
utan vidare införa det också i Sverige. Vi har inte fått
några argument från den socialdemokratiska majorite-
ten för att detta skulle gynna svensk prospekterings-
verksamhet.
Vad är det för speciellt med just geologisk infor-
mation, Laila Bäck? Vad det handlar om är att kun-
skapsföretag äger sin egen kunskap. Hela värdet i
prospekteringsföretaget utgörs av den kunskap man
har och kan tillägna sig i framtiden. Då vill majorite-
ten att de i vissa delar skall tvingas lämna ifrån sig
detta till staten. Där är den principiella skillnaden inte
direkt jättelik, jämfört med andra svenska kunskaps-
företag.
Det är alltså ett principiellt genombrott som rege-
ringen och majoriteten här gör. Jag försöker få reda
på hur detta kommer att gynna svensk prospektering
och gruvnäring, men jag får inget svar. Det vore in-
tressant att höra om Laila Bäck ändå har några tankar
i ärendet.

Anf. 20 LAILA BÄCK (s) replik:
Fru talman! Jag har redan sagt vilket utskottets
och mitt ställningstagande är i denna fråga. Jag tänker
inte stå här och argumentera om det ytterligare. Sten
Tolgfors har fått svar i anförandet och i betänkandet.
Jag hoppas att han kan nöja sig med det.

Anf. 21 ANDERS G HÖGMARK (m):
Fru talman! Det replikskifte som har varit angåen-
de gruvhanteringen i södra Sverige skulle kunna locka
mig att göra ett längre inlägg, men det skall jag inte.
Däremot finns det anledning att diskutera en annan
central frågeställning, nämligen avvägningen mellan
prospekteringsintresset och det enskilda ägarintresset.
Flera har, fru talman, betonat vikten av prospek-
teringsintresset, och jag vill gärna understryka detta.
Det finns all anledning att peka på betydelsen av en
livaktig gruvhantering i Sverige. Ett studium tillbaka i
historien pekar entydigt på den utomordentliga bety-
delse denna näring och hantering har haft.
Dagens betänkande rör endast smärre detaljer i
den nuvarande minerallagen. Det är ingen tvekan om
att en av de verkligt stora frågorna när det gäller mi-
nerallagen är avvägningen - balanspunkten - mellan å
ena sidan det mycket legitima prospekteringsintresset
och å andra sidan den enskilda äganderätten. Modera-
ta samlingspartiet har under lång tid i andra samman-
hang mycket hårt drivit ägandefrågorna.
Det är därför utomordentligt glädjande att den en-
de som under debatten i sitt inlägg på allvar har tagit
upp och betonat just ägandefrågorna är Sten Tolgfors.
Han pekade på äganderätten och behovet av att se
över den balanspunkten.
När man lyssnar på andra inlägg både här och på
hemmaplan från Vänstern och Miljöpartiet märker
man, precis som Sten Tolgfors sade, att det finns
något falskt i sången om äganderättens betydelse.
Vänsterpartiet vill tillföra det allmänna resurserna.
Eva Goës från Miljöpartiet vill kanske sedan i nåder
dela ut någonting i allmänna bygdemedel, men värnar
inte på något sätt om de enskilda markägarnas intres-
se.
Hemma i södra Småland, där denna diskussion har
blommat upp, är det klart att man känner en oro för
hur bygden kommer att förändras genom det som man
upplever som intrång i den enskilda äganderätten. Där
är äganderätten djupt rotad; det är det ingen tvekan
om. Det kan hända att inställningen är annorlunda i
södra Sverige än i stora områden av norra Sverige.
Jag vill understryka, fru talman, att det var gläd-
jande att Sten Tolgfors från Moderaterna i inlägget
tog upp och betonade den enskilda äganderätten och
behovet av att finna en annan balanspunkt mellan
prospekteringsintresset och ägarintresset. Det är nöd-
vändigt att markägarna känner en form av rättssäker-
het som gör att de legitima intressena kan tillgodoses.

Anf. 22 EVA GOËS (mp) replik:
Fru talman! Det vore märkligt om det inte var
människor som bodde i de natur- och kulturområden
som jag talar om. Naturligtvis värnar vi markägarnas
rätt.
Birger Schlaug uttalar precis detta i en artikel.
Han talar om moderaternas hyckleri. Han säger: Så
sent som i höstas ville moderaterna förenkla lagen
ytterligare till exploatörers fördel. Man skulle kunna
tro att just de borde värna markägares rätt.
Jag har tagit fram en motion från den tid då mine-
rallagen skulle skrivas. I punkt åtta i denna motion
står det att markägaren och exploatören i utvinnings-
och exploateringsavtal är fria att mellan sig fördela
vinsten av utvinningen.
Men människorna som bor i områdena har inte
velat börja exploatera. Det är ju den utvinningen det i
så fall gäller.
Det är de människor som bor i områdena som sat-
sar på natur- och kulturvärdena. Då värnar jag mark-
ägarna som bor i detta område. Något annat kan det
inte vara tal om. Jag tror inte att djur eller stenar kan
tala.

Anf. 23 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Jag tror inte att det finns någon som
tvivlar på att Moderata samlingspartiet på ett otal
områden har värnat och värnar enskild äganderätt.
Det finns därför anledning att ta Sten Tolgfors utta-
lande ad notam. Det kan finnas anledning att se över
balanspunkten mellan prospekteringsintresset och
ägarintresset. Många enskilda markägare upplever rätt
eller orätt att den enskilda äganderätten träds förnär
och att den inte respekteras.

Anf. 24 EVA GOËS (mp) replik:
Fru talman! Om jag tolkar detta rätt kommer mo-
deraterna att kasta sig på möjligheten att skriva inter-
pellationer eller frågor, och sedan skriva motioner
under allmänna motionstiden om att äganderätten
skall gå före inmutning, prospektering osv. Är det så?

Anf. 25 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Man kan uttrycka det på många sätt.
Moderata samlingspartiet kommer inte att kasta sig på
möjligheten att skriva interpellationer och annat. Vi
kommer i lugn och ro att fundera på om det finns
behov av en förflyttning av balanspunkten.
Det är två mycket grannlaga intressen som står
mot varandra. Det ena intresset är prospekteringsin-
tresset. Det kan hända att Miljöpartiet och Eva Goës
inte tar prospekteringsintresset och möjligheterna att
utveckla en livaktig gruvhantering på allvar, men vi
gör detta. Men vi är öppna för att man ständigt måste
undersöka om dessa ibland motstridiga intressen skall
balanseras om och var balanspunkten skall ligga.
Det motiverar inte att man springer och skriver
interpellationer. Det kräver nogsamma funderingar
och överväganden i olika former av utredningar.

Anf. 26 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Anders G Högmark vill i hägnet av
den diskussion som har uppkommit i södra Sverige
påstå att bl.a. Vänstern inte alls är intresserad av äga-
rintresset utan enbart har fört fram prospekteringsin-
tressena.
Just det vi tar upp i diskussionen - de problem
som finns runt Tingsryds kommun - visar ändå på att
vi tar saken på allvar. Faktum är att vi i våra reserva-
tioner har skrivit en bit om att det när sådana här
problem uppkommer är mycket intressant om staten,
samhället och medborgarna kan få del av de vinster
som skapas i ett gruvföretag.
Om jag förstår Anders G Högmark rätt tycker han
inte att det är ett riktigt ansvarstagande, utan han
skulle vilja ha en mycket hårdare skrivning vad det
gäller ägarintressena.

Anf. 27 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Jag kan bara bedöma Vänsterns age-
rande utifrån vad man har skrivit i reservationer i
betänkandet och utifrån Vänsterns företrädares age-
rande på hemmaplan. Man konstaterar att man gärna
ser att en hel del av vinsten går till samhället, som det
heter. Det innebär väl att vinsten går till staten. Efter
någon form av byråkratisk eller annan prövning skall
den sedan på nåder eventuellt delas ut till ägarna eller
till bygden.
Det är inte det som vi uppfattar som att värna det
enskilda ägarintresset. Vi vill ha mer raka rör, om jag
får uttrycka det så, mellan den enskilda ägaren och de
värden som kan finnas.
Vänstern agerar helt logiskt. Det är ett uttryck för
den normala synen på äganderätten och på vem som
skall förfoga över fasta tillgångar. Ni vill ge staten en
del av vinsten. Det är någonting som vi vänder oss
emot.

Anf. 28 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Läser man betänkandet ser man att det
inte finns mycket skrivet om den moderata linjen vad
det gäller ägarintressen. Även moderaterna har helt
och hållet inriktat sig på prospekteringsbitarna.
Om moderaterna menar att staten kan ta ut del av
vinst i ett gruvföretag och dessutom har inriktningen
att vissa delar av vinsten skall återföras till hembyg-
den, får man nog säga att Vänstern och Miljöpartiet
har tillgodosett ägarintressena i större utsträckning än
vad Moderaterna har gjort i detta betänkande.

Anf. 29 ANDERS G HÖGMARK (m) re-
plik:
Fru talman! Till Lennart Beijer kan jag säga att
vår allmänna inställning till äganderätten är känd.
Lyssnade Lennart Beijer på Sten Tolgfors inlägg om
öppenhet inför att se över balanspunkten mellan pro-
spekteringsintresset och ägarintresset är jag ganska
lugn.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)

6 § Museifrågor, m.m.

Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1997/98:KrU7
Museifrågor, m.m.

Anf. 30 JAN BACKMAN (m):
Fru talman! Som en av försökskaninerna i projek-
tet LEDIT, där vi skall försöka skaffa underlag för ett
beslut om nästa generations datorer i riksdagen,
kommer jag att prova om det fungerar att ha manu-
skript för anföranden i kammaren på den portabla
datorn. Jag ber på förhand om ursäkt om detta föran-
leder störningar av något slag.
Fru talman! När vi i kulturutskottet började arbeta
med detta betänkande hade vi tolv motionshemstäl-
lanspunkter att utgå från. Två av dem berör myndig-
heten Statens sjöhistoriska museum (SSHM), som har
funnits i sin nuvarande form sedan den 1 juli 1997.
Då slogs Sjöhistoriska museet och Vasamuseet i
Stockholm och Marinmuseum i Karlskrona samman
till en myndighet. I de två motionerna har föreslagits
att ledningen för myndigheten skall placeras i Karls-
krona. Detta har föranlett utskottsmajoriteten att göra
ett tillkännagivande med anledning av motionerna där
man uttalar att det är en fördel att så snart som möjligt
- dvs. innan organisationsstrukturen inom myndighe-
ten hunnit få en alltför fast form - genomföra en om-
lokalisering av ledningen.
Vi moderater, tillsammans med Folkpartiet, Mil-
jöpartiet och Kristdemokraterna, kan inte ställa oss
bakom detta tillkännagivande och har därför reserve-
rat oss. Jag ber att få yrka bifall till denna vår reser-
vation nr 1 under hemställanspunkt 1.
Fru talman! Låt mig först tala om vad vi är över-
ens med majoriteten om. Också vi anser att en rad
skäl talar för att lokalisera SSHM:s ledning till Karls-
krona. Också vi vill betona att myndigheten SSHM
även fortsättningsvis skall ledas på effektivast möjliga
sätt. Också vi ser ett värde i att sprida statlig verk-
samhet på museiområdet. Också vi tillmäter det fak-
tum att myndighetens överintendent inte samtidigt är
chef för någon av de i myndigheten ingående musei-
enheterna betydelse när det gäller en omlokalisering.
Ändå delar vi inte majoritetens uppfattning.
Som stöd för vår uppfattning hänvisar vi dels till
regeringen, i form av 1997 års budgetproposition,
utgiftsområde 17, dels till Organisationskommittén
för en sammanläggning av Marinmuseum inom Sta-
tens försvarshistoriska museer med Statens sjöhisto-
riska museer, under ledning av den socialdemokratis-
ka ledamoten av kulturutskottet Björn Kaaling, och
dess betänkande Nya samverkansformer inom den
sjöhistoriska museiverksamheten (SOU 1997:100).
I budgetpropositionen anförde regeringen att frå-
gan om lokalisering av SSHM:s ledning starkt hör
samman med organisationsstrukturen i övrigt på mu-
seiområdet och mot den bakgrunden bör övervägas i
ett större sammanhang. Organisationskommittén an-
såg att det fanns skäl för att avvakta med ett ställ-
ningstagande om var myndighetens ledning skall vara
lokaliserad mot bakgrund av den översyn av struktu-
ren på museiområdet som för närvarande pågår inom
Kulturdepartementet.
Fru talman! Jag skäms inte för att medge att vi
tagit intryck av dessa auktoriteters så tydligt sam-
stämmiga uppfattning. Beslutet bör vänta.
Låt mig också något beröra det som är den bak-
omliggande orsaken till detta, nämligen strukturen på
museiområdet. Redan i betänkandet Minne och bild-
ning (SOU 1994:51) från Museiutredningen, där både
jag och Björn Kaaling deltog, konstaterades svagheter
i de statliga museernas struktur och arbetssätt. Man
konstaterade att det sätt på vilket de statliga museerna
är organiserade innebär begränsningar för deras möj-
ligheter att på olika områden utföra det som de bör
utföra. Utredningen ansåg att möjligheten till samver-
kan och arbetsfördelning för bättre resursanvändning
inte tas till vara i nuvarande organisationsstrukturer.
Det är därför som de nu ses över inom Kulturdepar-
tementet.
Att i det läget, utan att man har helhetsbilden klar
för sig, förorda en flyttning av myndigheten SSHM:s
ledning är ansvarslöst. Enheterna i Stockholm har inte
kunnat åstadkomma nya samverkansformer kring bl.a.
sin registratur, sin ekonomihantering, sin löneadmi-
nistration, sin fakturering, sin posthantering och sina
interntransporter helt enkelt därför att de inte vet hur
strukturen bland övriga statliga museer i Stockholm
ser ut. Lönekontoret vid SSHM ger i dag service även
till Folkens museum - etnografiska, Tekniska museet
och Telemuseum. Lönerutiner och lönesystem byter
man inte över en natt. Snart kommer t.ex. de många
sommarbesökarna på Vasamuseet att medföra att man
behöver säsonganställa flera tiotal personer, med den
merbelastning det medför på lönekontoret.
Utskottsmajoriteten medger att t.ex. Folkens mu-
seum - etnografiska, som efter ett riksdagsbeslut
fr.o.m. den 1 januari 1999 skall ingå som en del i en
samlad etnografisk museimyndighet med säte i Göte-
borg, kan behöva finna andra lösningar för sin lö-
neadministration. Skulle det då inte ha varit bra att ha
en fullständigare bild av museistrukturen?
Sammanfattningsvis, fru talman! Det är alltid lät-
tare att placera pusselbitar när man har överblick över
hur det färdiga pusslet skall se ut. Det har man inte på
detta område för ögonblicket. Det är därför vi har
reserverat oss.

Anf. 31 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Precis som föregående talare anser jag
det märkligt att just i den här frågan föregripa en
utredning och avge ett tillkännagivande till regering-
en. När nu Organisationskommittén för en samman-
läggning av Marinmuseum inom Statens försvarshis-
toriska museer med Statens sjöhistoriska museer i sitt
betänkande Nya samverkansformer inom den sjöhis-
toriska museiverksamheten anser att det finns skäl att
avvakta med ett ställningstagande om vart myndig-
hetsledningen skall lokaliseras och mot bakgrund av
den översyn av strukturen på hela museiområdet som
just nu pågår inom Kulturdepartementet anser inte
heller Miljöpartiet att vi skall föregripa frågan. Jag
yrkar därför bifall till reservation 1 under mom. 3.
Fru talman! Utskottet delar de krav som framförs i
en motion om upprustning och ombyggnad av Sjöhis-
toriska museet. Åtgärdsbehovet har ökat för varje år
under den långa tid som en flyttning av museet har
diskuterats. Eftersom någon flyttning inte längre är
aktuell finner vi ingen anledning att inte ge regeringen
till känna att medel behöver anvisas för det här ända-
målet. Jag yrkar därför bifall till reservation 2 under
mom. 4.
Så, fru talman, till den östgötska spetsknyppling-
en! Nu drar ett löjets skimmer över någras ansikten.
Jag vet att det är på det sättet. Spetsknyppling - vad
då? Löjligt! Larvigt! Diskrepansen mellan kvinnligt
och manligt behöver lång tid och mycket tålamod
innan jämställdhet uppnås.
Det finns i dag ett statligt bidrag och en spetskon-
sulent, men de regionala skillnaderna är stora, det vet
vi. Det gäller inte bara att bevara och vårda utan ock-
så att utveckla knypplingskonsten, att ge råd, infor-
mation och utbildning, att undervisa och att sälja sina
produkter. När staten ger stöd till hemslöjd är det
viktigt att även utveckling och försäljning stöds.
Till sist, fru talman, vill jag påminna om en ut-
ställning som pågår på Historiska museet. Den heter
Efter tusen år av tystnad och är baserad på en bok
med samma namn av Birgitta Onsell. Utställningen
visar de stora, tomma hål som i dag finns i vår histo-
riekunskap, i den utbildning våra barn får i skolan och
i den utbildning våra lärare får på landets lärarhögsko-
lor.
Fru talman! Gudinnan Helvetia - känner ni henne?
Nej, många känner inte henne. De flesta känner inte
henne. Men, fru talman, ordet "helvete" känner man
till. Alla känner till det ordet. Det har använts för att
skrämma människor, men var ordet kommer ifrån och
hur det har transformerats vet de inte. Det här är ett
litet exempel på hur ord genom historien har använts,
och gör så fortfarande, i maktens tjänst. Ordet "seger"
får de flesta människor att tänka på krigets blodbad -
inte på Nike, gudinnan som anser att seger är något vi
vinner efter varje med ansträngning tillkämpad fram-
gång.
Fru talman! Jag skall citera litet ur boken Efter tu-
sen år av tystnad:
"Utan jämförelse står den bibliska Eva som värl-
dens mest kända och missbrukade kvinna. Herrens
herremän konstruerade en skapelsemyt där Eva, Gu-
dinnans fruktträd och orm tillsammans fick bilda ett
trefaldigt ont. En strategi att göra fienden - kvinnan-
gudinnan - ful och förfärlig. Samma metod som an-
vänds i krig. För vad är väl patriarkatets övergrepp
mot kvinnor annat än historiens längsta anfallskrig?"
Fru talman! Jag föreslår inget krig. Jag föreslår
ökad kunskap. Utställningen pågår under hela maj
månad.

Anf. 32 BJÖRN KAALING (s):
Fru talman! I debatten om det här betänkandet
känns det mest angeläget att ägna tid åt kulturutskot-
tets förslag att lokalisera myndigheten för de sjöhis-
toriska museerna till Karlskrona. Jag vill dock börja
med att beröra några av de andra motioner som tas
upp i betänkandet och där vi från utskottsmajoritetens
sida föreslår avslag.
I en moderat motion pekar man på behovet av att
det träffas avtal om ansvars- och arbetsfördelningen
mellan olika delar av museiväsendet. För att undvika
dubbelarbete skulle avtal kunna upprättas om vem
som skall göra vad mellan t.ex. statliga och lokala
museer. I betänkandet understryker utskottet det som
sagts många gånger tidigare, nämligen att det är vik-
tigt både att få en klarare ansvarsfördelning och att
det statliga museiväsendet får en struktur där rege-
ringens möjligheter till styrning förbättras.
Både vad beträffar strukturen på det statliga muse-
iväsendet och vad gäller ansvarsmuseirollen pågår en
översyn hos regeringen. Kulturutskottet utgår från att
de frågor som tas upp i den moderata motionen redan
finns med i arbetet med organisationsförändringarna.
Därför föreslår utskottet att denna motion avslås.
Vad beträffar förslagen om att staten skall bidra
till att inrätta ett schlagermuseum i Skara ställer sig
utskottet positivt till själva tanken att ett schlagermu-
seum är ett viktigt led i att lyfta fram en del av den
folkliga kulturen. Det ger möjlighet att nå grupper
som kanske annars inte vänder sig till museerna.
Länsmuseet i Skara har tagit ett lovvärt initiativ när
man nu arbetar på att förbereda en schlagerutställning.
Avsikten är att öppna utställningen i början av som-
maren. Museet har fått stöd från staten med 100 000
kr och har också fått medel från Landstinget Skara-
borg och Skara kommun.
I kulturutskottet anser vi att det i första hand måste
ankomma på de regionala intressenterna att förverkli-
ga idén med ett schlagermuseum men också att den
kommersiellt starka schlagerbranschen borde kunna
bidra med resurser till en fast populärmusikavdelning
inom museet.
I betänkandet behandlas även motioner som berör
ett idrottshistoriskt museum i Malmö, ett form- och
designcentrum i Stockholm samt vikten av att staten
tar ansvar för den östgötska spetsknypplingen. Här
vill jag säga till Ewa Larsson att det inte är av brist på
respekt för konstarten som jag avstår från att här
kommentera detta, utan det är därför att jag i stället
behöver ägna tiden åt Sjöhistoriska museet. Det finns
också en vänsterpartimotion om att använda bibliote-
ken som utställningslokaler. I samtliga dessa fall finns
bra motiveringar till avslagen i betänkandet.
Sedan, fru talman, går jag över till lokaliseringen
av myndigheten för de sjöhistoriska museerna till
Karlskrona. Jag vill börja med att konstatera att sjö-
farten och sjöförsvaret är en mycket viktig del av vårt
gemensamma kulturarv. Det behövs ingen längre
utläggning om detta, då var och en med litet eftertan-
ke inser vad sjöfarten har betytt för vårt land genom
årtusendena.
På den statliga sidan har vi nu en myndighet där
tre museer ingår: Marinmuseum i Karlskrona, Vasa-
museet och Sjöhistoriska museet i Stockholm. Vart
och ett av dessa museer har sin egen chef, och gemen-
samt har man en myndighet med en myndighetschef
som ansvarar för helheten. Jag nämner detta därför att
konstruktionen tillhör undantagen inom det statliga
museiväsendet, där det vanliga annars är att den som
är myndighetschef också ansvarar för något av de
ingående museerna.
Den konstruktion som finns inom SSHM motsva-
rar, i mindre skala, den typ av organisation av det
statliga museiväsendet som efterlystes i museiutred-
ningen Minne och bildning 1993/94. Detta är enligt
min mening en bra ordning, där vi har koncentrerat
fackkunskap och hög kompetens inom ett väl avgrän-
sat ansvarsområde.
Redan 1996 behandlade kulturutskottet frågan om
att lokalisera ledningen för myndigheten till Karls-
krona. Utskottet ansåg redan då att det fanns både
kulturpolitiska och regionalpolitiska skäl för en omlo-
kalisering av myndigheten. Vis av erfarenheten från
tidigare diskussioner om museiflyttningar vill jag, fru
talman, göra det alldeles tydligt att det inte heller i det
här fallet handlar om att flytta några museer till annan
ort. Det är den gemensamma ledningen för de tre
museerna det handlar om.
I samband med beslutet 1996 tillsattes en utred-
ning som i huvudsak hade att klara av de praktiska
frågorna med att införliva Marinmuseum i Karlskrona
i Statens sjöhistoriska museer. I samband med detta
gavs utredningen, på förslag av riksdagen, uppdraget
att redovisa förutsättningarna för att omlokalisera
ledningen. Utredningen redovisade i sitt betänkande
att det, vid sidan av de kulturpolitiska och regional-
politiska skäl som kulturutskottet redan anfört, finns
goda förutsättningar att finna bra lokallösningar.
Därtill har Karlskrona en mycket god miljö.
Att lokalisera ledningen för SSHM till Karlskrona
ligger väl i linje med statsmaktens intentioner rörande
den nya kulturpolitiken och det principiellt viktiga i
att öka den geografiska spridningen av museala an-
svarsfunktioner. De erfarenheter och kunskaper som
vinns i denna omlokalisering kommer att berika det
statliga museiväsendet. Jag kan inte tänka mig att det
finns någon annan museimyndighet som har bättre
förutsättningar att lyckas göra något bra av riksdagens
beslut än just SSHM, med den goda kompetens som
ledningen besitter.
Jag vill inte heller bortse från att Karlskrona är
mycket framgångsrikt när det gäller informationstek-
nik - kanske på ett annat sätt än Jan Backman i talar-
stolen, även om det var ett intressant försök. Man kan
närmast jämföra det som händer i Karlskrona med den
utveckling som varit i Kista, fast på ett annat område.
I nätverket Telecom City finns goda förutsättningar
att man med SSHM:s myndighet på plats mitt i detta
nätverk kan föra in det statliga museiväsendet i den
nya tekniken på allvar.
Det är Socialdemokraterna, Centern och Vänster-
partiet som står bakom förslaget att omlokalisera
myndigheten. De övriga partierna har reserverat sig
mot beslutet. Jag har inte uppfattat att de övriga parti-
erna är emot förslaget som sådant, utan man reserve-
rar sig till förmån för att vi borde avvakta med detta
beslut på grund av den översyn av strukturen på mu-
seiområdet som för närvarande pågår inom Kulturde-
partementet.
Eftersom jag tidigare har haft exakt samma upp-
fattning förstår jag det logiska i reservanternas ställ-
ningstagande. Skälet till att jag har ändrat min upp-
fattning är dels att just frågan om omlokaliseringen
har varit aktuell så länge och utretts mer än andra
frågor, dels - och kanske framför allt - är SSHM i
den organisation man fick efter den 1 juli förra året så
väl definierad och avgränsad att det är möjligt att
placera in organisationen i den kommande statliga
museistrukturen. Enligt min uppfattning stärker det
beslut som vi nu föreslår riksdagen myndighetens
möjligheter att behålla sin struktur.
Jag vill gärna kommentera det Jan Backman sade
om att det skulle vara ansvarslöst att fatta det här
beslutet när vi inte har helhetsbilden klar för oss. Det
är nog så, fru talman, att intresset inte ljuger. Jag
minns när vi i utskottet behandlade frågan om att
skilja uppdragsverksamheten vid Riksantikvarieämbe-
tet från själva ämbetet. Då reserverade sig samtliga
partier som också har reserverat sig i det här ärendet
för att det inte behövdes någon mer utredning på det
området. Vi kunde lika väl fatta beslutet den gången.
Nu säger samma partier att vi bör avvakta den utred-
ning som man tidigare har sagt att vi inte behöver
vänta på. För mig känns det ologiskt.
I betänkandet behandlas också en motion som pe-
kar på behovet av upprustning och eventuell ombygg-
nad av Sjöhistoriska museet i Stockholm. Det är en
viktig motion, och jag delar i sak motionärernas upp-
fattning. Det hade inte varit svårt att agera för ett
tillkännagivande också med anledning av den motio-
nen om det inte hade varit för att SSHM, Statens
sjöhistoriska museer, efter det att motionen lämnades
in har uppvaktat regeringen i ärendet och därmed
bekantgjort frågan. Därför behövs det inget tillkän-
nagivande.
I sak tycker jag att det vore fantastiskt fint om man
på sikt kunde få en upprustning, eventuellt en om-
byggnad, av Sjöhistoriska museet. Det skulle göra den
sjöhistoriska myndigheten till en pärla inom det statli-
ga museiväsendet.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan.

Anf. 33 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! Ända tills klockan var ungefär 22 mi-
nuter i 2 kunde jag helt och hållet instämma i det
Björn Kaaling hade sagt om omlokaliseringen av
SSHM:s ledning till Karlskrona, speciellt avsnittet om
att han under lång tid också delade vår uppfattning.
När han sedan kom fram till slutsatserna, att själva
museistrukturen var så väl definierad och avgränsad
att flyttningen skulle ge större möjligheter för sjöhis-
toriska museerna att bibehålla sin struktur tycker jag
att han glömmer bort en effekt av detta. Det är vad
som händer med de samarbetspartner som de två
museerna i Stockholm har i dag på olika områden.
Det borde man ha tagit sig tid att också titta närmare
på i den stora översynen innan man tog det här steget.

Anf. 34 BJÖRN KAALING (s) replik:
Fru talman! Vi har i betänkandet från utskottets
sida redovisat det samarbete man har med andra mu-
seer kring löneadministrationen. Vi säger ju att rege-
ringen naturligtvis får titta närmare på just den speci-
fika frågan. Där är det faktiskt så, Jan Backman, att vi
i riksdagen har fattat beslut om att Etnografiska mu-
seet skall ingå i en ny myndighet. Etnografiska museet
ingår i det här lönesamarbetet, så den organisationen
kommer ändå att brytas upp.
Jag blir litet fundersam när jag hör Jan Backman.
Jag har utifrån reservationen uppfattat att moderaterna
i sak inte har någonting emot den här omlokalisering-
en. Det är bara tidpunkten för den man vänder sig
emot, och man tycker att vi borde avvakta departe-
mentets eller regeringens utredning i frågan. Men hur
är det egentligen, Jan Backman, är moderaterna för en
omlokalisering?

Anf. 35 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! Självfallet står vi fast vid de uttalan-
den som vi har gjort om Karlskronas lämplighet som
lokaliseringsort för den centrala ledningen för de
sjöhistoriska museerna. Möjligen som en vägledande
uppfattning kan vi säga att vi stödde motsvarande
beslut när det gällde de etnografiska museerna och
deras centrala lednings förflyttning till Göteborg. Men
nog hade det varit bra att tidsmässigt samordna de här
två förändringarna i den totala museistrukturen.

Anf. 36 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag tänker först beröra de sjöhistoris-
ka museerna och lokaliseringen av myndigheten till
Karlskrona litet grand. Detta har beskrivits ganska väl
tidigare av både Jan Backman till dels och Björn
Kaaling så jag tänker inte gå in på det. De har redovi-
sat hela processen och organisationen av arbetet inom
den statliga museiverksamheten. Där är vi överens om
att det är viktigt att nå fram.
Lokaliseringen av myndigheten till Karlskrona är
ett krav som vi har haft från Centerpartiet och som vi
har motionerat om vid flera tillfällen förut. Riksdagen
och utskottet har också uttalat sig positivt om detta
tidigare. Vi är väldigt glada för att det verkligen blir
så att vi gör ett tillkännagivande om detta. Det är klart
att jag är väldigt glad för att vi har fått en majoritet
för det.
Jag lyssnade mycket noga på diskussionen om att
man måste ha helheten klar innan man kan börja lägga
pusslet, som Jan Backman sade. Men det är faktiskt så
att när man lägger ett pussel måste man börja med en
bit, och är man på det klara med var den skall vara
underlättas kanske resten. Jag tror inte att det finns så
många skäl emot detta ställningstagande, det finns
faktiskt inte så mycket som pekar emot det.
Jag lämnar den frågan och går in på förslaget om
schlagermuseet i Skara, som jag är en av motionärer-
na bakom. Jag tycker att det är ett mycket intressant
projekt. Men jag har inte reserverat mig för att det
skall anslås statliga medel. Jag menar i ett särskilt
yttrande att det är intressant att följa detta. Det kan
faktiskt bli så att frågan om statligt stöd aktualiseras
litet längre fram. Man får se litet grand hur utveck-
lingen av detta kommer att bli.
Sedan skall jag bara säga någonting om spetsk-
nypplingen, som är ett intressant hantverk. Det finns
en särskild konsulent för just detta. Till Ewa Larsson
vill jag säga att det faktiskt inte bara är kvinnor som
håller på med knyppling. Det är inte något löjets
skimmer över det hantverket på något sätt. Jag vill
bara nämna exemplet från Hultsfredsfestivalen där
slöjden under flera år i rad har varit representerad och
där bl.a. de här rockkillarna har suttit och knypplat
med grovt garn. De har tyckt att det har varit väldigt
häftigt. Det är intressant att visa hur olika slöjdtekni-
ker faktiskt kan falla ungdomar i smaken på väldigt
många sätt.
Vi säger inte att det skall vara ett särskilt stöd till
just den slöjdarten. Det har den på ett sätt, men allt
går via Nämnden för hemslöjdsfrågor. Lika väl som
spetsen är en mycket viktig del av hemslöjden finns
det andra viktiga delar också. Det är viktigt att arbeta
för att slöjden får ett bra statligt stöd. Det tror jag är
mycket viktigt för hela vårt kulturarv, för ungdoms-
verksamhet och annat. Sedan har Nämnden för hem-
slöjdsfrågor att sköta själva fördelningen. Det tror jag
att den är mer kompetent att göra än riksdagen egent-
ligen är.

Anf. 37 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Det exempel som Marianne Anders-
son tog upp med ungdomarna på Hultsfredsfestivalen
visar att varje insatt krona till hemslöjden från statens
sida - Riksutställningar har arrangerat ett hemslöjds-
tåg som har åkt över hela Sverige, som vi har att tacka
för den spirande ungdomsaktiviteten över landet -
verkligen kan åstadkomma något i hela landet. Den
dag vi diskuterar hemslöjd, knyppling och kvinnomu-
seer med samma pondus och aktivitet som vi diskute-
rar sjöhistoriska museer och armémuseer har gudin-
nan Nike vunnit.

Anf. 38 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Ewa Larsson och jag är alldeles över-
ens om slöjdens betydelse. Vi har diskuterat slöjd
ingående vid flera tillfällen i kammaren, vilket jag är
glad för.
(forts.)
Ajournering

På förslag av talmannen beslutade kammaren
kl. 13.51 att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00
då frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

7 § Frågestund

Anf. 39 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Då övergår kammaren till frågestund. Jag får be
regeringens ledamöter ta plats. Följande statsråd
kommer att delta i frågestunden: statsrådet Thage G
Peterson, socialminister Margot Wallström, finans-
minister Erik Åsbrink, arbetsmarknadsminister Mar-
gareta Winberg, kulturminister Marita Ulvskog, mil-
jöminister Anna Lindh och jordbruksminister Annika
Åhnberg. Statsrådet Thage G Peterson besvarar all-
mänpolitiska frågor. Frågorna till övriga statsråd
förutsätts beröra deras ansvarsområden inom rege-
ringen.
Får jag innan vi påbörjar frågestunden erinra såväl
kammarens ledamöter som statsråden att frågor och
svar skall var korta, vilket enligt bestämmelserna
innebär högst en minut. Då hinner vi dessutom med
betydligt fler frågor.
Information om Förintelsen

Anf. 40 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag har en fråga till Thage G Peter-
son, och den gäller den i mina ögon föredömliga
kampanjen och hågkomsten av Förintelsen som rege-
ringen har tagit itu med. Vi från riksdagen har i mor-
gon tillfälle att besöka ett koncentrationsläger i
Tyskland. Det är mycket bra.
Vad jag undrar över är hur det ser ut på skolfron-
ten. Utifrån ett begränsat perspektiv med tre skolbarn
har jag förstått att man inte i någon av mina barns
skolor själv velat ta på sig att gå ut med information.
Jag undrar hur det i ett större perspektiv ser ut. Vilka
erfarenheter har regeringen hittills fått av att man runt
om i skolor och på arbetsplatser faktiskt tagit till sig
informationen och velat sprida kunskap om Förintel-
sen och i ett längre perspektiv vill förhindra att lik-
nande katastrofer uppstår?

Anf. 41 Statsrådet THAGE G
PETERSON (s):
Herr talman! Informationsinsatsen om Förintelsen
med stöd av riksdagens samtliga partier har blivit en
oerhörd framgång. I dag har vi över 500 000 rekvire-
rade böcker. Det är långt mycket mer än vad vi räk-
nade med. På ett par månader har över 50 000 sök-
ningar skett på Internet. Kontakterna med forskningen
och skolorna har varit väldigt omfattande.
Jag har en oerhört öppen attityd till det som Eva
Zetterberg tog upp. Jag är beredd att lyssna på alla
förslag och idéer som kan komma fram för att vi skall
kunna nå fler än vad vi redan nått. Vilken omfattning
som informationen till eleverna kommer att ha beror
litet på vilka eldsjälar och entusiaster vi har ute på
arbetsplatser och i skolor, och naturligtvis också på i
vilken omfattning föräldrarna vill lära sina barn och
barnbarn något om historien och Förintelsen. Ju fler
goda idéer jag kan få från Eva Zetterberg och andra
ledamöter i kammaren, med desto större tacksamhet
tar jag emot dem.

Anf. 42 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag har förstått att böckerna har varit
attraktiva och att många föräldrar och enskilda har
beställt dem. Det gläder mig naturligtvis. Men jag har
träffat på väldigt många föräldrar som trots brev och
annat inte fått informationen i skolor - utifrån de tre
exempel jag själv har i min familj - där man inte på
något sätt tagit upp detta. Jag tror att det är på grund
av valhänthet som man har hanterat frågan på det
sättet.
Nu är inte skolan Thage G Petersons område. Jag
vill skicka med till regeringen att jag tror att man
utöver det här erbjudandet bör vända sig till skolor
och arbetsplatser och nu när terminen går mot sitt slut
samla in vad som hänt och ge de skolor som inte tagit
till sig detta eller använt sig av informationen möjlig-
het att under hösten och under senare delen av året ta
upp detta när man hunnit förbereda sig. Jag tror att
det är en lång process, att vi inte kan klara av det
under några korta månader.

Anf. 43 Statsrådet THAGE G
PETERSON (s):
Herr talman! Jag lovar att ta fasta på det Eva Zet-
terberg har sagt. Jag kan också lova att ta en ny dis-
kussion med Skolverkets generaldirektör. Jag har haft
flera överläggningar med honom om hur vi skall gå
till väga och lägga upp insatserna så att vi når så
många skolor, klasser och elever som möjligt. Det är
möjligt att vi också kan fundera på att på nytt ha en
överläggning med folkbildningsorganisationerna och
studieförbunden, som har varit väldigt lyhörda.
Det som Eva Zetterberg har sagt skall jag ta med
mig till Regeringskansliet. Vi skall se om vi kan göra
en extra ansträngning.
Stöd till kommunala bostadsbolag

Anf. 44 CARL B HAMILTON (fp):
Herr talman! Min fråga riktar sig till finansminis-
tern och rör de 7-9 miljarder kronor som kan komma
att bli ett engagemang för skattebetalarna för bostads-
politiken enligt den nya bostadspolitiska propositio-
nen. Är det bostadsbolagen eller kommunerna som
skall stödjas? Varför skall de som bor i Malmö kom-
munala bostäder, som är ett utmärkt välskött kommu-
nalt bostadsbolag, betala ett öre mer än nödvändigt
över statsskatten till de kommunala bostadsbolag som
finns i svaga kommuner? Är stödet till kommunerna
eller till bostadsbolagen? Är det till kommunerna bör
de sälja sina bostadsbolag och sälja andra bolag för
att finansiera och täcka sina förluster.

Anf. 45 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det är mycket vanskligt att uppskatta
kostnaderna för det som föreslås i den bostadspolitis-
ka propositionen. Det beror på hur utvecklingen
kommer att gestalta sig de närmaste åren. Med en
gynnsam utveckling i ekonomin blir kostnaderna
säkert mindre än så.
En viktig del av propositionen går ut på att kunna
stödja de kommuner som har en besvärlig ekonomi
och som dessutom har bostadsföretag som är i en svår
situation med en stor del outhyrda lägenheter. Det här
kommer att prövas från fall till fall. Det kommer inte
att vara någon generell förmån som går ut, utan det
kommer att riktas i de särskilt ömmande fallen.
Jag tycker att det finns ett gemensamt intresse för
hela landet att vi kan räcka en hjälpande hand till de
delar av landet som har särskilt stora problem. Det
kan vara vikande befolkning, ett vikande skatteunder-
lag och till råga på allt annat en stor del outhyrda
lägenheter, som är en tung ekonomisk börda för dessa
kommuner och för dem som bor i dessa kommuner.
Jag tycker att det är riktigt att stödja dessa.

Anf. 46 CARL B HAMILTON (fp):
Herr talman! Talen 7-9 miljarder är från inrikes-
ministern. Det är inte jag som är vidlyftig utan han i
så fall. Det får finansministern göra upp med inri-
kesministern.
Finansministern talar om den hjälpande handen.
Jag tycker att detta är ett litet problematiskt resone-
mang. Det finns några som har gjort en jämförelse
med bankkrisen. Där fick aktieägarna ingenting. Vissa
banker gick i konkurs, och staten tog över dem. Ak-
tieägarna fick noll kronor. Samma princip måste gälla
här, att kommuner som har dåliga bostadsbolag måste
frigöras från förbudet att sälja kommunala bolag och
kommunala bostadsbolag för att hjälpa till att täcka
förlusterna innan kommuninvånare på annat håll i
landet skall träda in. Det är inte så att alla har drab-
bats av problem som kommer utifrån, utan det här är i
stor utsträckning hemmagjorda problem. Här finns ett
väldigt stort problem, eller hur, herr finansminister,
att hjälpa den som redan har kört sig själv i botten.

Anf. 47 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Beloppet 7-9 miljarder är en upp-
skattning som inrikesministern har gjort och är givet-
vis behäftad med en stor osäkerhet. Det är vi helt
överens om. Det kan bara den framtida utvecklingen
utvisa vad det i slutänden blir. Det går inte ut något
villkorslöst stöd till alla bostadsföretag som har pro-
blem, utan det kommer att prövas mycket noga från
fall till fall. Det kommer att vara restriktivt, och det
kommer säkert i många fall att föranleda bestämda
villkor för att stödet skall utgå.
Jag tycker samtidigt att det är en väldigt förenklad
beskrivning att säga att problemen är självförvållade.
Det kan det vara i vissa fall, men i andra fall rör det
sig om en händelseutveckling som man inte rår över,
en demografisk eller en ekonomisk utveckling som
slår väldigt olika i olika delar av landet. För mig som
socialdemokrat är det självklart att vi utifrån perspek-
tivet att hela landet skall leva också är beredda att
göra insatser i de delar av landet där man av yttre
omständigheter har en svag utveckling och ofrivilligt
har hamnat i ekonomiska problem.
EU:s syn på svenskt miljöarbete

Anf. 48 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Miljöfrågan är en av de viktigaste
frågorna i EU-arbetet, inte minst för framtiden. Nu
har EU på olika sätt haft synpunkter på och förhört sig
om det svenska miljöarbetet relaterat till EU.
Min fråga till miljöministern är om det kvarstår
några frågor eller någon kritik från EU:s sida när det
gäller det sätt på vilket Sverige i dag bedriver miljö-
politik.

Anf. 49 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! De enda områden där vi har fått di-
rekt kritik av EU och där frågan har gått vidare till
EG-domstolen gäller t.ex. de svenska kemikaliereg-
lerna som är strängare i fråga om t.ex. drivförbudet.
Där avser Sverige att fullfölja sin strängare lagstift-
ning.
Sedan har EU haft frågor på några områden. Men
vi har ännu inte diskuterat dessa färdigt. Vi kommer
naturligtvis alltid att föra diskussioner. EU inför hela
tiden nya direktiv och Sverige ändrar hela tiden sin
lagstiftning. Diskussionerna om hur EU-lagstiftning
och den nationella lagstiftningen står i förhållande till
varandra är ju ett arbete som pågår mellan EU och
samtliga medlemsländer och kommer alltid att så
göra.

Anf. 50 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Skall man tolka det så att EU i grun-
den är nöjd med det svenska miljöarbetet och så att
det inte kvarstår någon fråga från EU av kritisk karak-
tär mot det sätt på vilket miljöfrågorna hanteras? Eller
finns det förändringar som skulle vara angelägna att
göra, t.ex. i förslaget till svensk miljölagstiftning som
nu har lagts på riksdagens bord? Finns det ingenting
som miljöministern behöver hjälp med i den delen?

Anf. 51 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! EU är nog i stort sett mycket nöjd
med den svenska miljöpolitiken och den svenska
miljölagstiftningen. Däremot förs det alltid en dis-
kussion om EU:s direktiv jämfört med svensk lag-
stiftning. Vi har t.ex. fört diskussioner om hur många
mätstationer som det skall finnas för vatten. Det är ju
en fråga som är litet annorlunda när det gäller Sverige
med tiotusentals sjöar jämfört med ett land som Bel-
gien. Den sortens diskussioner kommer vi säkert att
fortsätta att föra med EU. Men vi har förhållandevis
mycket goda relationer och har fått god uppskattning
för det svenska miljöarbetet.
Utflyttning av storföretags ledningsfunktioner

Anf. 52 HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Jag har en fråga till finansministern.
För en tid sedan avgav en NUTEK en rapport som
visade att många av Sveriges 500 största företag har
flyttplaner. Nu säger sig även Sveriges industriför-
bund ha goda indicier på att över hälften av de ledan-
de 40 börsföretagen i Sverige har avancerade utflytt-
ningsplaner. Det gäller då framför allt forsknings- och
utvecklingsfunktioner, finansförvaltning samt andra
ledande funktioner.
Min fråga till finansministern är: Välkomnar fi-
nansministern den här utflyttningstendensen? Om
icke, är det värt att försöka att anstränga sig för att
behålla svenska stora industriföretags ledningskapaci-
tet och forskningskapacitet i Sverige? Vad gör i så fall
regeringen för att underlätta detta?

Anf. 53 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Självfallet är vi inom regeringen an-
gelägna om att stora företag har en omfattande verk-
samhet i Sverige, inte bara produktion utan huvudkon-
tor, forskning och utveckling. Det är givetvis viktigt
att vi både behåller och ytterligare förbättrar före-
tagsklimatet i Sverige.
Samtidigt lever vi - och har gjort under en lång tid
- i en alltmer internationaliserad ekonomi. Det är
oundgängligen så att stora svenska internationellt
verksamma företag placerar en del av sin verksamhet
i andra länder. Annars hade de aldrig blivit så stora
och internationella som de är i dag. Det är ingenting
att förvånas över.
Det är å andra sidan glädjande att vi under senare
år har kunnat se allt större inflöden av investeringar
och företagsetableringar till Sverige. Traditionellt har
vi under senare år haft mycket större utflöden ur Sve-
rige. Nu har den balansen blivit jämnare och t.o.m.
tippat över till den andra änden. Under 1996 etablera-
de sig 100 amerikanska företag i Sverige. Det är vik-
tigt att vi också får strömmar i den riktningen.

Anf. 54 HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Vi är ense på den punkten, finans-
ministern och jag. Det är viktigt att vi även får utländ-
ska investeringar i Sverige. Men det är nog så viktigt
att vi slår vakt om vår egen inhemska industri. Det
verkar som att finansministern är inne på samma tan-
kegångar.
En stor risk är att vi i Sverige förlorar spets- och
spjutspetskompetens samt forskarbegåvningar. Det
vore väldigt allvarligt. Därför måste regeringen vidta
åtgärder för att försöka att motverka detta.
Jag konstaterar att beskattning av kapitalinkoms-
ter, dubbelbeskattning och förmögenhetsskatt är så-
dant som gör att företagen överväger att flytta utom-
lands.
I många av dessa företag ökade sysselsättningen i
utlandet från 200 000 till 450 000 anställda från 1970
fram till 1994. Däremot drog man ned på antalet an-
ställda under samma tid - 1970-1994 - i samma
företag från ca 400 000 till 300 000. Detta är oro-
väckande tendenser, och det måste regeringen göra
någonting åt.

Anf. 55 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Dessa siffror som härrör från Indust-
riförbundet stannar av någon anledning vid 1994. Det
var ju ett årtal då vi hade haft några år med mycket
negativ utveckling i Sverige med minskande syssel-
sättning. Dessbättre har utvecklingen förbättrats sedan
dess med ökande sysselsättning i industrin. Jag hop-
pas naturligtvis att den utvecklingen skall fortsätta
under de kommande åren - jag är ganska övertygad
om att den kommer att fortsätta.
Det är viktigt att vi har ett bra företagsklimat i
Sverige. Vi arbetar på bred front här. Vi satsar oerhört
kraftigt på forskning och utbildning. Till skillnad från
Henrik S Järrel tror jag inte att kapitalbeskattningen
är avgörande när det gäller företagsetableringar - det
gäller i stället beskattningen av sparande. Men ännu
viktigare för företagen är ju företagsbeskattningen,
och då är det så att Sverige har en av de lägsta bolags-
skattesatserna internationellt sett. Det är naturligtvis
ett starkt argument för företag som vill etablera sin
verksamhet i Sverige.
Över huvud taget skall vi erbjuda och erbjuder en
god miljö, och det är någonting som vi skall arbeta
vidare med. Jag har förtröstan om att vi kommer att
vara ett attraktivt land för att företag skall stanna i
Sverige eller etablera sig i Sverige.
Nedskärning i den offentliga sektorn

Anf. 56 THOMAS JULIN (mp):
Herr talman! Jag har en fråga till arbetsmark-
nadsministern.
Under valrörelsen 1994 var ju socialdemokraterna
mycket kritiska mot den borgerliga regeringen angå-
ende de kraftiga nedskärningar som den hade genom-
fört i den offentliga sektorn.
Vi anser alla att sysselsättningen är viktig. Nu har
det visat sig att under tidsperioden från september
1994 till januari 1998 har det försvunnit 106 000
arbetstillfällen från den offentliga sektorn, trots att vi
vet hur besvärligt det är inom vårdområdet.
Hur förklarar ministern detta med tanke på att alla
anser att just sysselsättningen är så viktig?

Anf. 57 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Det är alldeles riktigt att vi kritisera-
de den dåvarande borgerliga regeringen, inte bara för
att 114 000 jobb försvann i den offentliga sektorn
utan också för att 316 000 jobb försvann i den privata
sektorn. Det blir tillsammans ca 440 000 förlorade
jobb.
Vad vi gjorde när vi kom tillbaka till regerings-
makten är väl bekant. Vi sanerade statens finanser,
och det kostade på. Men när detta nu är gjort kan vi ta
itu med det som vi tycker är viktigt, nämligen att förse
den offentliga sektorn med nya pengar: 4 miljarder i
fjol, 4 miljarder i år och 4 miljarder under de kom-
mande åren. Detta kommer att innebära att inte bara
de uppsägningar som annars hade varit aktuella kan
förhindras, utan vi kan också se att man nu har börjat
att anställa igen.
Av de 10 000 lediga jobb som varje vecka anmäls
till arbetsförmedlingarna är 75 % av dessa jobb inom
vård, omsorg och skola.

Anf. 58 THOMAS JULIN (mp):
Herr talman! Jag förstår mycket väl vikten av att
spara. Men vid samtal med Arbetsmarknadsdeparte-
mentet visar det sig att man inte vet vad arbetslöshe-
ten kostar. Jag tycker att det är viktigt att man redovi-
sar vad den kostar. De höga siffror som nyligen
angetts, att man beräknar att arbetslösheten skulle
kosta 153 miljarder, motsvarar faktiskt 600 000 ar-
betslöner. Då kan man fråga sig: Har ni verkligen
sparat, när ni har friställt så mycket människor?

Anf. 59 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Återigen är det på det viset att de
stora tappen när det gäller jobb skedde mellan 1991
och 1994. Vad som har hänt sedan dess är att syssel-
sättningen i den privata sektorn har ökat. Dessvärre
har vi inte kunnat motverka den fortsatta nedgången i
den offentligen sektorn förrän nu, för nu ser vi att det
vänder. Nu går det bättre för Sverige.
Vi vet att den totala kostnaden för arbetslösheten
är 153 miljarder, enligt den rapport från Växjö som
Thomas Julin hänvisar till. Men samtidigt vore det
omöjligt att anställa alla arbetslösa i den offentliga
sektorn. Vi vill ju att folk skall få jobb i den privata
sektorn, inte minst. Vi ser att det har hänt under de
gångna tre åren, och det fortsätter. Men nu kan vi
dessutom, med de nya pengar som kommer till tack
vare saneringen av budgeten, se till att fler personer
kan arbeta med barn, sjuka och gamla. Det tycker vi
är väldigt bra.
Sommararbete

Anf. 60 WIDAR ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag har också en fråga till arbets-
marknadsminister Winberg.
Vad jag förstår besökte arbetsmarknadsministern
nyligen svenska Coca Cola ute i Haninge. Såvitt jag
förstår var anledningen till besöket att företaget har
lovat att till ordentliga löner anställa ungdomar för
sommarjobb motsvarande 10 % av den ordinarie
styrkan. De ville utforma detta som en budkavle till
andra stora företag. Min fråga är helt enkelt om ar-
betsmarknadsministern vet om några andra stora
svenska företag har nappat på den här goda idén, som
jag ser det, från svenska Coca Cola.

Anf. 61 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Det är alldeles riktigt att avsikten
med mitt besök bl.a. var att ta reda på hur produktio-
nen var, därför att Coca Cola har en intressant före-
tagsidé. Företaget skiljer sig nämligen från många
andra svenska storföretag som under 90-talet har
börjat tillämpa lean production, dvs. en slimmad
produktion. Det gör man inte på Coca Cola, för man
säger att i och med det kan man inte säkerställa leve-
ranserna vid toppar. Man har i stället litet fler anställ-
da för att vid toppar kunna se till att kunden får sina
varor, och när det är litet mindre att göra utbildar man
folk. Det är en mycket god företagsstrategi, enligt mitt
förmenande.
Dessutom skall man, som Widar Andersson säger,
också öka antalet anställda med 10 % sommarjobbare.
Det tycker jag också är bra. Jag kan inte svara på om
det är något annat storföretag som ännu har antagit
stafettpinnen. Men jag kan säga att regeringen gör
ytterligare insatser för att alla gymnasieungdomar
någon gång under gymnasietiden skall kunna få ett
sommarjobb. Dels har vi avsatt pengar för detta, dels
försöker vi genom opinionsbildning påverka företa-
gen i den riktningen.
Försäljning av folköl till ungdomar

Anf. 62 FANNY RIZELL (kd):
Herr talman! Det har tidigare ställts frågor om
folkölet till socialministern. Jag tar upp frågan igen
eftersom problemet ingalunda är löst.
För barn och ungdomar är folkölet den allra vanli-
gaste berusningsdrycken. Det är lättillgängligt, och
det är billigt. Det är lättillgängligt därför att man vid
försäljningsställena inte respekterar åldersgränsen.
Det beror på att det inte behövs tillstånd och att det
inte finns några sanktioner vid överträdelser.
Jag upprepar frågan som har ställts många gånger
förr: Vad har hänt, och vad avser socialministern att
göra för att ta itu med problemet?

Anf. 63 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Herr talman! Det som har hänt är att vi har haft
frågan uppe dels i den nationella ledningsgruppen,
dels vid överläggningar med handlarna själva, som
naturligtvis har lovat att ta ett stort ansvar för det här.
De har också visat det material som de vill gå ut med
och de informationsinsatser som de vill göra. Dess-
utom har ett antal kommuner hört av sig och vill få
rätt att ta ut avgifter för att bättre kunna övervaka
detta och sköta tillsynen. Den frågan kommer vi att
kunna ta upp när vi i en proposition behandlar en rad
olika alkoholfrågor. Då måste vi behandla även den
frågan. Jag är positiv till det. Jag tror att man kan
behöva göra en ändring i reglerna så att kommunerna
kan sköta tillsynen bättre.
Jag har också sagt att om man inte kan visa att
man sköter detta, så är det yttersta hotet att man flyttar
över folkölet till Systembolaget. Men det är klart att
det bästa är om vi inte behöver reglera ytterligare,
utan att de faktiskt kan ta sig an den här uppgiften på
ett seriöst sätt.
Jag kan direkt lova Fanny Rizell att jag återigen
skall ta upp frågan i nationella ledningsgruppen och
se till att sätta ytterligare fart på den.

Anf. 64 FANNY RIZELL (kd):
Herr talman! Ja, lova, men hittills har det tydligen
inte hänt så mycket. Jag hörde alkoholforskare här-
omkvällen berätta vilka resultat de hade kommit fram
till, och det såg inte så lovande ut.
Om man tar ut en avgift, borde man då inte också
ha tillståndsgivning och som sanktion ha möjlighet att
ta tillbaka tillståndet om det inte händer någonting.
Jag vet att socialministern har sagt att Systembolaget
eventuellt kan vara en lösning. Men då bör det ju
hända någonting snart som ger verkningar ute i verk-
ligheten.

Anf. 65 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Herr talman! Det är otroligt viktigt hur kommu-
nerna sköter detta och att de klarar av att utöva en
tillsyn som är tillräcklig. Det är mycket där man måste
sätta in resurserna, naturligtvis. Det har faktiskt också
hjälpt till att en del av nykterhetsorganisationerna har
visat på bristerna, och det måste de fortsätta med.
Frågan om tillståndsgivning har varit uppe till dis-
kussion. Men de flesta var emot tillståndsgivning
därför att de tyckte att det skulle leda till en enorm
byråkrati och ett enormt kontrollsystem som faktiskt
skulle medföra större risker. Däremot menar de att de
behöver resurser via avgifterna för att kunna jobba
effektivare med tillsynen.
Sportfisket

Anf. 66 SVEN BERGSTRÖM (c):
Herr talman! Jag har en fråga till jordbruksminis-
tern som rör fisket. I min del av landet, södra Norr-
landskusten, har sportfisket stor betydelse för den
bofasta befolkningen, men inte bara för dem utan
också för turismen. Sportfiskarnas upptag av lax är
dock mindre än 1 % av den totala årliga fångsten.
Jag skulle vilja höra hur jordbruksministern ser på
möjligheten att säkra sportfiskarnas villkor framöver,
eftersom det talas om begränsningar och restriktioner
för sportfisket. Samtidigt är drivgarnsfisket omdisku-
terat, som man upplever tar de stora mängderna och
som kanske är till förfång för sportfisket.
Är jordbruksministern beredd att göra något för att
säkra och helst utveckla sportfisket i älvarna längs
Norrlandskusten?

Anf. 67 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Den grundläggande ambitionen med
fiskeripolitiken är så att säga att fisken skall trivas
som fisken i vattnet, dvs. att det fiske som bedrivs
skall rymmas inom ramarna för vad naturen tål. Detta
fiske skall sedan delas mellan olika intressegrupper:
yrkesfiskare, med berättigat anspråk på att kunna
fortleva och utöva sitt yrke, fritidsfiskare - vi vet att
det är ett enormt stort intresse för fritidsfiske - och
deltidsfiskare.
För att allt detta skall gå ihop krävs det rätt
mycket av regler och restriktioner. En tydlig inrikt-
ning under senare år i politiken har varit att förskjuta
fiskemöjligheter till fritidsfisket därför att det gagnar
fritidssysselsättning och turism och för att förskjuta
fisket längre norrut i landet. Detta kommer tydligt till
uttryck i de beslut som Fiskeriverket har fattat om hur
fördelningen av fisket skall vara.

Anf. 68 SVEN BERGSTRÖM (c):
Herr talman! Det vore intressant att höra om jord-
bruksministern också något kunde utveckla vilka
konkreta åtgärder det innebär för att faktiskt stimulera
sportfisket.
Sedan skulle jag gärna också se att jordbruksmi-
nistern hade någon kommentar till drivgarnsfisket,
därför att det är tydligen rätt omdiskuterat huruvida
det är till förfång för sportfisket. Det är ju rätt stora
fångster man tar upp, och metoderna är också omdis-
kuterade.

Anf. 69 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Med tanke på den tidsmässiga re-
striktionen här tror jag att det blir rätt svårt att på en
minut redogöra för dels drivgarnsfisket, dels detaljer-
na i regleringarna av fisket. Låt mig övergripande
säga att vi i den regionalpolitiska propositionen som
nyligen har lämnats till riksdagen berör dessa aspek-
ter, t.ex. ökade insatser för fiskevård.
Men låt mig när det gäller det detaljerade regel-
verket ändå hänvisa till Fiskeriverket, för det här är en
omfattande reglering som rör dagar, redskap och
områden och som jag inte rimligen kan gå in på här.
När det gäller drivgarnsfisket vill jag säga att an-
ledningen till att man ute på de stora haven har velat
få bort drivgarnsfiske är att det riskerar att föra med
sig bifångster. Det drivgarnsfiske som vi har efter lax
i Östersjön är inte av den karaktären. Det finns inga
bevisade sådana bifångster. Men vi har sagt - och det
är vår övertygelse - att om det skulle visa sig att detta
fiske har sådana effekter, så skall det givetvis inte
fortgå.
TV mellan de nordiska länderna

Anf. 70 CARL-JOHAN WILSON (fp):
Värderade talman! Nu har alla i regeringspanelen
utom kulturministern fått frågor. Jag har en fråga till
kulturministern.
Vi får brev av alla möjliga olika slag. I förrgår
fick jag ett brev från en aktiv medlem i föreningen
Norden. Han skriver att han tycker att det är en skan-
dal att inte vi i Sverige kan se de nordiska ländernas
televisionsprogram. Och man kan väl hoppas att han
då också räknar med att det skulle vara en poäng för
de övriga nordiska länderna att se de svenska TV-
programmen. Vad skall jag svara?

Anf. 71 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Herr talman! Det är en gammal skandal dessutom.
Den här frågan har vi ju diskuterat i det nordiska
samarbetet under mycket lång tid. Men situationen
har faktiskt förbättrats. Om man håller sig till den
satellitdistribuerade televisionen är det faktiskt så att
man via satellit kan se norsk och dansk TV i Sverige.
Och svensk TV, alltså Sveriges Television, sänder via
satellit över hela Europa. Denna möjlighet är av gans-
ka sent datum.
Telias digitala kabelnät erbjuder också norsk och
dansk TV. Jag vet dessutom att det finns ett ganska
utvecklat samarbete som just nu håller på att konkreti-
seras när det gäller framtiden för public service-
företagen i Norden. Det gäller att åstadkomma någon
form av nordisk kanal.
Det finns alltså stora nya möjligheter som digitali-
seringen av TV-distributionen erbjuder på det här
området. Skandalen är alltså redan avvärjd, och det
kommer att bli succé som vi får fortsätta ett tag till.

Anf. 72 CARL-JOHAN WILSON (fp):
Värderade talman! Då skall jag ta och klippa ut
det här avsnittet från protokollet för i dag och skicka
det till honom. Nu tror jag att han röstar på Folkpar-
tiet, men jag hälsar ändå till honom från kulturminis-
tern.
Ursprungsmärkning av kött

Anf. 73 TUVE SKÅNBERG (kd):
Herr talman! Jag har en fråga till jordbruksminis-
tern, som talade om fiskar som trivdes i vattnet. Men
det här är en svår nöt att knäcka. Det handlar nämli-
gen om det svenska nötköttet och dess märkning.
Det är ju på det viset att vi konsumenter fäster stor
vikt vid att nötköttet är märkt. Det gäller i all synner-
het det svenska nötköttet. Men nu riskerar ju Sverige
att EU förbjuder vår ursprungsmärkning av nötköttet.
Hur kommer det att gå?

Anf. 74 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Jag upphör aldrig att förvånas över
den förmåga vi har i vårt land att vända våra fram-
gångar i det europeiska samarbetet till någon sorts
motgångar. Det är som att vi tar varje chans att be-
skylla den europeiska unionen för något negativt.
I själva verket är det ju så att vi har haft stor fram-
gång genom att den europeiska unionen nu har beslu-
tat om att införa ett system för ursprungsmärkning. Vi
hade tidigare en frivillig branschöverenskommelse. I
och med att det nu blir bestämt att detta system skall
införas och i viss mån också kontrolleras av myndig-
heter, så ställs det litet större krav. Det räcker inte att
en aktör bara säger att han har ursprungsmärkt. Det
krävs också att han kan visa hur det går till.
Det är det som har ställt till med litet problem för
branschen i Sverige. Men jag är övertygad om att de,
eftersom de redan har ett frivilligt system, också skall
kunna leva upp till det ur konsumentperspektiv sett
större, bättre och säkrare åtagande som de nya regler-
na medför.

Anf. 75 TUVE SKÅNBERG (kd):
Herr talman! Är jag rätt underrättad så har förse-
ningen och risken för det här förbudet sitt ursprung i
att regeringen inte har blivit färdig med att skapa ett
kontrollorgan. Vi riskerar att redan från den 1 april
mista möjligheten till ursprungsmärkning.

Anf. 76 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Jag tror väl att det är en oppositions-
politikers uppgift att i stort sett skylla allt som inte är
bra i landet på den sittande regeringen. Låt mig säga
att jag beklagar att systemet ännu inte är helt färdigt.
Men jag måste säga att jag frånsäger mig och resten
av regeringen skulden för detta.
Beslutet i ministerrådet fattades för drygt ett år se-
dan. Det har under det år som sedan har gått före-
kommit ett otal kontakter mellan departementet,
Livsmedelsverket och de indragna aktörerna. Jag tror
fortfarande - jag är övertygad om - att vi kommer att
ha ett system som fungerar den 1 april. Men jag vill
säga att det nog finns flera inblandade aktörer som bär
en del av skulden för att det har dragit ut på tiden.
Vi skall ändå inte ge upp hoppet. Det här är ett bra
beslut. Det är ett bra system. Det kommer att fungera,
och det är till gagn för konsumenterna i Sverige.
Kärnvapen i Indien

Anf. 77 CARINA HÄGG (s):
Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Thage
G Peterson. Utrikesutskottet har i dag haft en mycket
intressant hearing med anledning av 50-årsjubileet av
de mänskliga rättigheterna. Där tog jag upp en fråga
som jag också vill ta upp med regeringen. Jag har
noterat att hinduregeringen i Indien nu i sin rege-
ringsplan säger sig vilja satsa på kärnvapen.
Det här tycker jag är så allvarligt att även rege-
ringen på något sätt bör kunna ge en signal om att det
är en utveckling som man från svensk sida är oroad
av. Det är viktigt inte bara med tanke på den interna
indiska komplikationen utan också med tanke på de
spridningseffekter och påverkanseffekter som det har
i området i övrigt.

Anf. 78 Statsrådet THAGE G
PETERSON (s):
Herr talman! Jag föredrar att säga till partikamra-
ten Carina Hägg att hon får ta tillfället att diskutera
denna oerhört viktiga fråga när utrikesministern är på
plats. Jag är helt säker på att hon då kommer att få ett
litet mer uttömmande svar än hon skulle få om jag
skulle ge mig in på ämnet i dag.

Anf. 79 CARINA HÄGG (s):
Herr talman! Jag dristade mig till att ställa den här
frågan med tanke på det långa engagemang vi från
svensk sida har haft när det gäller kärnvapennedrust-
ning och att begränsa kärnvapenspridningen. Frågan
är i grunden inte på något sätt ny. Hade det varit en
nyligen uppkommen fråga så hade jag väntat tills jag
hade fått möjlighet att ställa den till fackministern.
Men något principuttalande eller något allmänt utta-
lande kunde kanske ministern göra här?

Anf. 80 Statsrådet THAGE G
PETERSON (s):
Herr talman! Jag är naturligtvis oerhört glad att
Carina Hägg i och med detta skulle ge mig möjlighet
att ta långa stycken av socialdemokratiska principdek-
larationer på detta område. Jag har också sysslat en
hel del med den här frågan i mitt liv. Men jag uppfat-
tade frågan så att det var ett konkret exempel - alltså
situationen i Indiens politik kontra den svenska in-
ställningen - som var utgångspunkt för frågan.
Gäller det bara att säga att den svenska regeringen
är emot allt vad kärnvapen och kärnvapenspridning
heter, så är det klart att jag kan upprepa det svaret.
Det kan jag naturligtvis göra väldigt bestämt och
skärpt.
Kärnkraftverk på Kolahalvön

Anf. 81 MAGGI MIKAELSSON (v):
Herr talman! Jag har en fråga som jag tror skall
ställas till Anna Lindh, men det är också möjligt att
det är Thage G Peterson eller Erik Åsbrink som skall
ha frågan. Den berör flera olika saker.
Det gäller en rapport som kom i medierna i morse
om risken för nedfall från kärnkraftverken på Kola-
halvön. En forskare har studerat vindriktningarna och
sett att i det värsta scenariot skulle det inte ta mer än
sex timmar innan resultatet av en olycka skulle landa
över de mellersta delarna av Sverige. Det aktualiserar
frågan om vad Sverige kan göra för att komma till
rätta med det här. Det kan gälla någon form av bi-
stånd eller att på något annat sätt se till att minimera
riskerna.
Problemet är ju att de som arbetar i kärnkraftver-
ken på Kolahalvön i många fall inte ens får ut sina
löner. Det finns stora brister i säkerhet och annat. Det
här är ju ett uppenbart hot mot Sverige.

Anf. 82 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Jag har inte hört om just den här ak-
tuella rapporten. Däremot vet jag att vi har stora be-
kymmer med många av kärnkraftverken i Östeuropa.
Sverige bidrar därför aktivt med ekonomiskt bistånd.
Vi försöker också få andra aktörer att bidra ekono-
miskt för att förbättra kärnkraftssäkerheten så mycket
som det någonsin går utan att vi för den skull förläng-
er kärnkraftsreaktorernas livslängd i Östeuropa.
Vi är också på många sätt inblandade i att försöka
hjälpa till att hitta ett energisystem i Östeuropa som är
bättre än delar av det som vi kan se i dag. Vi är alltså
mycket engagerade i den här frågan, det kan jag för-
säkra.

Anf. 83 MAGGI MIKAELSSON (v):
Herr talman! Vad det handlar om är en alldeles
nyligen framlagd forskarrapport där ryska och kana-
densiska forskare har studerat vindriktningen. Där har
det visat sig att det som man trodde blåste norrut så
att säga gör en sväng och kommer ned över mellersta
Norge och mellersta Sverige. Det här är alldeles nya
uppgifter såvitt jag vet. De gör ju att frågan om kärn-
kraftverken på Kolahalvön hamnar i en ny situation.
Därför tycker jag att regeringen skyndsamt borde ta
upp en diskussion om hur man väldigt snabbt kan
göra något i just det här området.

Anf. 84 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Vi följer utvecklingen vad gäller
Kolahalvön - liksom många andra kärnkraftverk i
Östeuropa - eftersom olyckor eller utsläpp där också
skulle drabba Sverige väldigt hårt. Därför försöker vi,
som jag sagt, att hjälpa till vad gäller alla de här kärn-
kraftverken för att öka kärnkraftssäkerheten utan att
förlänga reaktorernas livslängd. En hel del av de här
reaktorerna borde ju hellre läggas ned.
Övergrepp av väktare

Anf. 85 ANDERS JOHNSON (fp):
Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Thage
G Peterson med anledning av de senaste dagarnas
rapporter om hur unga människor, ofta kvinnor med
invandrarbakgrund, har blivit utsatta för övergrepp av
ordningsvakter och väktare. Jag undrar om det inte
finns anledning att fundera över kompetenskraven och
utbildningskraven samt att kanske i övrigt titta närma-
re på den här branschen; detta för att minska risken
för maktmissbruk och övergrepp i Stockholms tun-
nelbana och på andra områden.

Anf. 86 Statsrådet THAGE G
PETERSON (s):
Herr talman! Det är en utomordentligt allvarlig
fråga som här tas upp. Jag vet att justitieministern
ägnar frågan uppmärksamhet. Dessutom förutsätter
jag att rättsvårdande myndighetspersoner bevakar
frågan och ser till att den här sortens verksamhet inte
får fortsatt spridning.
Det är klart att detta i första hand är en fråga om
respekten för rättssystemet. Men för många männi-
skor är det naturligtvis också en fråga om tilltron till
polisen och rättsvårdande myndigheter. Jag vet, som
sagt, att justitieministern ägnar frågan stor uppmärk-
samhet.

Anf. 87 ANDERS JOHNSON (fp):
Herr talman! Utövandet av det statliga våldsmo-
nopolet är i bokstavlig mening statsmaktens verkliga
kärna. Delvis har detta av praktiska skäl lagts ut på
privata entreprenörer. Det är oerhört viktigt att stats-
makten noga följer frågan och ställer krav på vilka
som får utöva detta och på deras kompetens. Frågan
lyder under Justitiedepartementet. Jag hoppas att
statsrådet framför att det är ett starkt önskemål att
man jobbar vidare med frågan och att det sker skynd-
samt.

Anf. 88 Statsrådet THAGE G
PETERSON (s):
Herr talman! Jag har ingen annan uppfattning än
den som Anders Johnson här har framfört. Självklart
skall jag framföra till justitieministern vad som har
framkommit i frågan.
Miljöhänsyn vid mineralprospektering

Anf. 89 EVA GOËS (mp):
Herr talman! Nu skall vi ta oss ned till Småland
och Urshult. Det har varit en diskussion om mineral-
lagen. Jag vänder mig till Anna Lindh.
Minerallagen går ju parallellt med den nya miljö-
balken, om jag förstått det hela rätt. Man kan fråga sig
hur de olika hänsynen, den ekologiska hänsynen kon-
tra den kommersiella, skall viktas och hur försiktig-
hetsprincipen och hänsynsreglerna för hushållning
skall tillvaratas. Nuvarande 2 och 3 kap. naturre-
surslagen gäller detta. Men hur kommer det att vara i
framtiden?

Anf. 90 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Miljöbalkens hänsynsregler är ett
slags grund även för andra lagar. Miljöbalkens hän-
synsregler ligger alltså till grund även när man i fort-
sättningen skall praktisera minerallagen. Jag vill ock-
så poängtera att miljöorganisationerna kommer att ha
talerätt. Det kommer således snarare att bli stärkta
hänsynsregler, inte försämrade sådana.

Anf. 91 EVA GOËS (mp):
Herr talman! Tack för det. Jag vet att folket i
nämnda bygd vill satsa på kulturturism. När jag tittar
närmare i 7 kap. miljöbalken ser jag att man i framti-
den skall ha föreskrifter som handlar om natur- och
kulturreservat. De som bor i Urshult och i området
ned mot Ronneby är ganska förtvivlade i dagsläget.
Jag vet inte hur man i nuvarande läge kan hjälpa dem.
Frågan är om det finns en chans att detta kommer med
i den undersökningsprocess som pågår - före nästa
steg osv.

Anf. 92 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Jag kan inte uttala mig om ett enskilt
ärende och ett konkret fall, utan jag kan bara säga att
allmänt gäller miljöbalkens hänsynsregler. Enligt
miljöbalken har miljöorganisationerna också överkla-
ganderätt. Även minerallagen måste utgå från hän-
synsreglerna.
Jag kan alltså inte uttala mig i det här enskilda och
specifika fallet.
Lantbrukarnas produktionskostnader

Anf. 93 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! Jag vill rikta en fråga till jord-
bruksministern. Bönderna i Skaraborg undrar om de
före valet kommer att få besked om vilka åtgärder
som regeringen vill vidta med anledning av Gunnar
Björks utredning om konkurrensförhållandena gente-
mot kollegerna inom EU.

Anf. 94 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Utredningens förslag är nu ute på
remiss. Efter remissen kommer regeringen, förstås, att
behandla både utredningen och de synpunkter som
kommit fram i remissomgången. Därför kan jag inte
här i dag säga exakt när förslag kommer att läggas
fram. Min bedömning är att några konkreta förslag
inte kommer att läggas fram före valet.

Anf. 95 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! De samlade produktionsskatterna för
bönderna i Sverige uppgår till ungefär 1,5 miljarder
kronor netto. Det är ungefär dubbelt så mycket som i
Danmark och 15 gånger mer än i Finland.
Motiverar inte denna stora skillnad att bönderna i
Skaraborg, och naturligtvis också i övriga landet,
verkligen får ett svar före valet?

Anf. 96 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Jag har noterat att ett antal företräda-
re för LRF far land och rike runt med ryggsäckar som
de har packat ett antal stenar i. De hävdar att detta
symboliserar den tunga börda som ålagts dem genom
politiska beslut.
Syftet med Gunnar Björks utredning är naturligt-
vis att göra en översyn för att se om, och i så fall hur,
konkurrensvillkoren för jordbruket behöver förändras.
Jordbrukets möjligheter att utvecklas och jordbrukar-
nas möjligheter att framgångsrikt konkurrera med
kolleger i andra länder beror inte enbart av politiska
beslut utan också av jordbrukarnas skicklighet som
företagare och deras förmåga att marknadsföra sina
produkter och vara lyhörda gentemot konsumenterna.
Jag tror dock att alla aktörer tillsammans kan åstad-
komma en bra framtid för Sveriges jordbruk.
Ungdomsgarantin

Anf. 97 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag har en fråga till socialministern.
Det handlar om ungdomsgarantin, som riksdagen har
beslutat om. Den innebär bl.a. att en ung människa får
drygt 1 900 kr per månad i försörjningsstöd. Eftersom
det beloppet ligger under socialbidragsnormen kan en
kommun inte neka socialbidrag om den unga männi-
skan ansöker om detta.
Problemet för kommunerna är att det statliga stö-
det för försörjningsdelen i ungdomsgarantin bortfaller
om socialbidrag beviljas; detta som reglerna nu är
utformade. Kommunen kan alltså inte bara betala ut
mellanskillnaden utan den får också betala socialbi-
drag. Detta leder till den olyckliga situationen att fler
ungdomar blir socialbidragstagare och till att kommu-
nernas arbete med att finna andra lösningar urholkas.
Hur ser socialministern på detta och är hon med-
veten om reglerna, som alltså ser ut att vara utformade
på nämnda sätt? Vad skall man i så fall göra åt saken?
Jag tycker inte att det är en bra situation.

Anf. 98 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Herr talman! Avsikten med det här stödet till ung-
domarna var att vi skulle ålägga kommunerna ett
mycket tydligt ansvar för att, förstås, se till att ung-
domar erbjuds i första hand utbildning. Om det inte
kan ordnas skall man se till att det finns en menings-
full sysselsättning eller praktik för unga människor.
Om de ersättningsregler som vi har konstruerat le-
der till konstiga avvägningar eller får effekter som
inte var avsedda måste vi naturligtvis titta närmare på
saken. Jag är beredd att gå tillbaka och se om det här
är ett återkomamnde problem i fler kommuner. Jag
stöter på detta för första gången nu. Jag har alltså inte
hört att detta är ett stort bekymmer men jag är beredd
att kontrollera detta. Sedan får vi se om något behöver
göras.

Anf. 99 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag tackar socialministern för det be-
skedet. Jag har fått information om problemet från
min kommun, Vårgårda kommun, där man mycket
framgångsrikt jobbar med att minska antalet socialbi-
dragstagare. Man arbetar väldigt mycket med de här
ungdomarna. Så som man har läst de texter som finns
har man tolkat situationen på nämnda sätt. Om det är
på det viset är det väldigt olyckligt men det är bra att
socialministern lovar att titta närmare på detta så att
problemet kan rättas till.

Anf. 100 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Herr talman! Avsikten är ju inte att det skall bli så
här. I så fall måste man berömma Vårgårda kommun
som uppenbarligen arbetar på det sätt som vi har tänkt
oss att man skall ta sig an ungdomarnas behov av
utbildning eller meningsfull sysselsättning eller prak-
tik.
Det är, som sagt, viktigt att vi på vår kant funderar
över om detta behöver förtydligas ytterligare. Motivet
har varit att man som ung människa inte skall behöva
börja med att bli socialbidragsberoende, utan man
skall erbjudas ett bättre alternativ.
Turistanläggningar inom naturreservat

Anf. 101 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till miljöminis-
tern. Det börjar blåsa upp till strid uppe i Dalarna runt
fjället Städjan och dess urskogar, som är naturreser-
vat. Man vill bygga ut Idre fjällområde med liftar,
hotell osv. Man vill använda den mark som finns
inom naturreservatet.
Det är staten som är ägare, och när Idreanlägg-
ningen byggdes upp var ett av kraven att naturen
skulle få vara intakt i någon del av Städjan och om-
kringliggande område.
Förutsättningen för att det här projektet skall kun-
na bli verklighet är att man ändrar de bestämmelser
som finns i naturreservatet. Det skulle i så fall göras
av staten. Finns det något intresse för att ändra reser-
vatsbestämmelserna, och hur ser miljöministern på
problematiken?

Anf. 102 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Rent generellt vill jag säga att jag
tycker att det är väldigt viktigt att man håller fast vid
att naturreservaten skall vara orörda. Det måste finnas
ganska stränga regler för att man verkligen skall beva-
ra de djur och den natur som finns där.
Det här fallet kan kanske komma upp till prövning
i regeringen, och därför kan jag inte uttala mig i för-
väg utan får nöja mig med det generella klargörandet
att jag tycker att man skall vara mycket restriktiv med
att mildra eller ta bort naturreservatsbestämmelser och
därigenom försämra skyddet för natur och djur.

Anf. 103 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Jag tackar för det svaret, även om det
naturligtvis inte är tillfredsställande. Det här är inte
enda gången som det i Sverige har kommit in intres-
sen som gjort att naturreservatsbestämmelserna har
fått vika. I det här fallet framhålls att ett genomföran-
de skulle kunna innebära att man kan öka arbetstillfäl-
lena men också turismen. Samtidigt har vi förstått att
det som många turister söker i Sverige just är orörd
natur och vildmark.
Man kan säga att Idre kanske i stället skulle kunna
satsa på en kombination av turistanläggningar av
traditionellt slag och vildmarksnatur.
Jag undrar om jag skall tolka det här så att rege-
ringen kommer att vara mycket restriktiv i framtiden
när det gäller att ändra naturreservatsbestämmelser.
Det kommer säkerligen att komma upp flera frågor
liknande den här.

Anf. 104 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Jag kan svara generellt ja på den frå-
gan, men jag vill inte gå in på det enskilda fallet, för
att inte i fortsättningen riskera en jävssituation.
Anslagssparande

Anf. 105 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag har en fråga antingen till fi-
nansministern eller till Thage G Peterson - det får ni
avgöra själva. Det förekommer ett begrepp som heter
anslagssparande, och en myndighet eller ett verk kan
få pengar över. Man har då troligtvis haft endera för
mycket pengar eller för litet verksamhet. Ibland gör
regeringen så att man drar in anslagssparandet. Man
kan tvista om ifall det är rätt eller fel.
Regeringskansliet har självt ett ganska påtagligt
anslagssparande. Ni har väl ett anslag om ungefär 4 ½
miljard, men ni har ett anslagssparande om runt 400
miljoner. Varför, borde man inte göra något åt det?

Anf. 106 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det är inte så att vi generellt drar in
anslagsbehållningar när sådana uppstår. Tvärtom har
vi ett system där myndigheter inklusive Regerings-
kansliet skall ha en viss rörelsefrihet. Under en viss
period kan förbrukningen vara under anslaget, under
en annan period över anslaget, och då skall man ha
möjlighet både att öka och att minska anslagsbehåll-
ningen.
Det är riktigt att det har förekommit fall när vi har
dragit in anslagsbehållningar. Det sker i fall där det
har varit uppenbara felbudgeteringar, och det kan vara
ett sätt att rätta till sådana i efterhand.
Vi skall naturligtvis tillämpa samma regler för Re-
geringskansliet som för andra myndigheter. Man har
den här rörelsefriheten, men om det har beviljats för
mycket pengar, finns det naturligtvis möjlighet att dra
in en del av dessa.

Anf. 107 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Vårens ekonomiska propositionen
börjar väl bli klar. Avser regeringen att ta upp frågan
om regeringens anslagssparande på Regeringskansliet
i denna proposition? Är inte 10 % ett väl stort an-
slagssparande för Regeringskansliet?

Anf. 108 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag vill inte föregripa vilka åtgärder
vi kommer att föreslå i vårpropositionen, men det är
viktigt att den här möjligheten finns kvar. Det här är
ett system som i huvudsak fungerar bra. I det enskilda
fallet kan det få felaktiga konsekvenser, och då får
man rätta till dessa.
Vi skall naturligtvis långsiktigt se till att anslagen
till Regeringskansliet och till alla andra myndigheter
ligger i linje med vad vi bedömer att vi behöver. Ri-
kets styrelse, och dit hör både regering och riksdag,
måste naturligtvis få kosta en slant, men självklart
skall vi inte bevilja mera pengar än vad som är nöd-
vändigt för att våra demokratiska institutioner skall
fungera på ett bra sätt.
Rivning av bostadshus

Anf. 109 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Jag har en kort fråga till finansminis-
tern. När fruktodlare i Sydeuropa häver ut apelsiner
för att hålla priserna uppe, tycker alla med rätta att det
är vansinnigt. I Sverige river man bostadshus för att få
flera hyresgäster i stället för att sänka hyrorna. Är inte
det ena systemet lika vansinnigt som det andra?

Anf. 110 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det var en ny och spännande liknel-
se, som jag inte har mött tidigare. Jag är inte säker på
att man kan dra den parallellen fullt ut.
Jag tycker naturligtvis i grunden att det är väldigt
olyckligt att man skall behöva riva hus, men det kan
vara den ekonomiskt klokaste åtgärden. Jag tror att
det i vissa fall är så. Om det finns kommuner där man
även på lång sikt till följd av befolkningsutvecklingen
inte ser en möjlighet att skaffa hyresgäster till de
tomma lägenheterna, kan det faktiskt vara den klokas-
te åtgärden att riva husen. Det är inte heller säkert att
hus som har stått tomma i många år därefter är attrak-
tiva att flytta in i. Det är inte så att människor accepte-
rar att bo i alla hus som har byggts en gång för länge
sedan.
I grunden tycker jag naturligtvis att det är olyck-
ligt om vi hamnar i en sådan situation att hus måste
rivas, men man kan inte utesluta att det i enstaka fall
är den klokaste lösningen.

Anf. 111 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Jag tycker att det i så fall är oeko-
nomiskt att låta husen stå tomma länge. Man skulle
kunna sänka hyran med en gång. Det ena är slöseri
likaväl som det andra.
Agenda 21-arbetet

Anf. 112 EWA LARSSON (mp):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till kulturmi-
nistern om våra unika folkrörelser.
Jag skall börja med att citera vad statsminister
Persson sade på er partikongress: "Det lokala Agenda
21-arbetet ska växa till en ny och beständig folkrörel-
se, för framtidstro och solidaritet."
I dag lever Agenda 21-arbetet på egen kommunal
kraft. Det statliga stödet till Agenda 21-arbetet drogs
helt in det här budgetåret. Innan dess hade det bidra-
get reducerats från 10 ½ miljon till 7 miljoner 1997.
Nedskärningarna och öronmärkningen från statens
sida har naturligtvis påverkat kommunerna i deras
ekonomiskt svåra situation, vilket försvagar det lokala
Agenda 21-arbetet. Min fråga till vår folkrörelse- och
kulturminister är: Är det meningen att Agenda 21-
arbetet skall rymmas inom de berörda folkrörelsernas
egna budgetar?

Anf. 113 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Agenda 21-arbetet är ju väldigt vik-
tigt, och man har under tidigare år i Sverige gjort ett
fantastiskt arbete. Men det är när man diskuterar stöd
till Agenda 21-arbetet också viktigt att komma ihåg
att den stora satsning som regeringen nu gör på ett
ekologiskt hållbart Sverige, till en kostnad av 800
miljoner under 1998, i praktiken är ett stort stöd ock-
så till Agenda 21-arbetet.
I och med att vi nu har ett stort samlat program för
hållbara investeringar ute i kommunerna har vi också
sett det som naturligt att det lokala Agenda 21-arbetet
på det sättet får stöd och uppmuntran. Då blir det litet
konstigt att ha kvar ett speciellt, mindre anslag för det
lokala Agenda 21-arbetet. De Agenda 21-samordnare
som jag har träffat ute i landet har sett detta stora
investeringsprogram som ett starkt stöd till Agenda
21-arbetet. Miljötänkandet integreras där hela tiden i
allt annat arbete.

Anf. 114 EWA LARSSON (mp):
Herr talman! Det är precis som jämställdheten
som skall integreras i allt arbete, men där vi vet att vi
behöver vissa framskjutna och öronmärkta pengar för
att kunna lyckas.
Min fråga till kulturministern och folkrörelserna -
eftersom det här skulle bli en beständig folkrörelse -
var om det är meningen att stödet skall rymmas inom
de befintliga folkrörelserna.
Jag talade själv med en Agenda 21-arbetare i
Stockholms stad i går kväll, som var mycket oroad
över hur man skulle få pengarna att räcka till.

Anf. 115 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Herr talman! Jag måste informera Ewa Larsson
om att jag visserligen var folkrörelseminister när jag
var civilminister. Men de uppgifterna övertogs av Leif
Blomberg, och sköts nu av Jörgen Andersson. Själv-
fallet ingår Agenda 21-arbetet i de nya folkrörelser
som vi ser växa fram.

Anf. 116 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Därmed är frågestunden avslutad. Vi har i dag
lyckats klara av icke mindre än 20 frågor, vilket torde
vara någon form av rekord. Jag tackar regeringens
och kammarens ledamöter för att de har fattat sig kort.

8 § (forts. från 6 §) Museifrågor, m.m. (forts.
KrU7)

Anf. 117 LENNART FRIDÉN (m):
Tack herr talman! Efter 20 frågor återvänder vi
alltså till allvaret i den vanliga debatten.
Det är viktigt att vi kan använda våra museers
samlingar, forskning och övrig verksamhet så att vi
får ut mesta möjliga för de medel som ställs till deras
förfogande och samtidigt så att så många som möjligt
kan ta del av deras olika utbud. Därför måste vi skapa
sådana former för samverkan, utrymme för förnyelse
och en fördelning av ansvaret inom museisektorn att
vi kan tala om optimalitet.
Vi vet t.ex. att det finns mycket av splittrad verk-
samhet där någon verklig ansvarsfördelning inte skett.
Det gäller områden som varvshistoria, idrottshistoria,
teaterhistoria, skolhistoria och mycket annat. Det kan
hända att det formellt finns ett ansvarigt museum, men
vi vet att det genom utebliven samverkan och genom
att det är splittrat på många händer inte får den effekt
som vi skulle önska.
Diskussionerna kring detta har lett fram till kon-
struktionen med ansvarsmuseer t.ex. Det gäller det
s.k. SAMDOK-samarbetet och vissa strukturella för-
ändringar, som nu senast med sammanförandet av
Statens sjöhistoriska museer och Marinmuseet under
en gemensam huvudman. Men detta är bara ett steg av
många som måste tas.
Jag har brottats med dessa frågor i olika funktio-
ner som kulturpolitiker i exakt ett kvartssekel i år.
Dessvärre har jag upplevt att förändringstakten är
långsam. Men nu har det från departementet inkommit
en rapport att man arbetar inom detsamma med för-
slag om museistrukturen. Vi lär få se resultatet i höst.
Äntligen, säger jag.
Därför herr talman, har jag kunnat acceptera att
min motion om ansvarsfördelningen mellan museer
lämnas utan åtgärd i väntan på det efterlängtade do-
kumentet. Om detta har vi alltså varit ense i utskottet.
Då gör till min oförställda förvåning utskottsma-
joriteten ett avsteg från principen att invänta ett be-
tänkande som är nära förestående, och socialdemokra-
terna i utskottet knäpper därmed också sin egen rege-
ring på näsan med ett tillkännagivande om var man
bör placera den nya sjöhistoriemuseala myndigheten.
Jag begärde ordet för att förklara varför jag inte yrkat
bifall till och reserverat mig till förmån för min mo-
tion, men vill med dessa anmärkningar passa på att
notera att majoriteten hyllar två varandra motsatta
principer i samma betänkande. Mycket besynnerligt.
Herr talman! Jag vill lägga till, efter den debatt vi
hade före frågestunden, att vi fann att Björn Kaaling
vid sin förklaring till varför han har ändrat sitt ställ-
ningstagande visat sig vara en värdig efterträdare till
Linköpingsbiskopen Hans Brask från 1500-talets
början.

Anf. 118 BJÖRN KAALING (s) replik:
Herr talman! Som jag redogjorde för före fråge-
stunden har Lennart Fridén naturligtvis rätt i påståen-
det att vi har ändrat uppfattning i den här frågan. Jag
har också redovisat skälen till det.
Skälen till att vi har ändrat uppfattning är dels just
att frågan om omlokalisering av SSHM har varit ak-
tuell så länge och utretts mer än andra frågor dels, och
kanske framför allt, att Statens sjöhistoriska museer i
den organisation man fick efter den 1 juli förra året är
så väl definierade och avgränsade att det inte torde
vara någon svårighet att placera in den organisationen
oavsett hur museistrukturen kommer att se ut när
förslaget väl kommer från regeringen.
Jag vill återigen påpeka att det kanske inte är så
märkvärdigt och konstigt att man ändrar uppfattning.
Jag försökte säga att jag upplever att moderaterna
också har gjort det. Förra året reserverade man sig, i
och för sig i ett annat betänkande, till förmån för att
UV skulle skiljas från Riksantikvarieämbetet. Då med
hänvisning till att det inte gjorde något att utredningen
inte var färdig. Man kunde gott och väl ta beslutet i
alla fall. Nu säger samma partier, som har reserverat
sig i det här fallet, att vi bör avvakta den utredning
som man tidigare har sagt att man inte behöver vänta
på. Det är inte särskilt logiskt det heller, Lennart
Fridén.

Anf. 119 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Herr talman! Jag vill bara återupprepa vad jag sa-
de tidigare. Det är något knepigt att visa två åsikter
samtidigt. Det är bra, Björn Kaaling, att man kan
ändra åsikt då och då, men att ha två samtidigt brukar
vi kanske inte förknippa med varandras partier, utan
med ett annat som för närvarande inte finns represen-
terat i kammaren. Det är det som gjorde att jag ut-
tryckte min förvåning över att man i det här betän-
kandet faktiskt visar två ansikten samtidigt.

Anf. 120 BJÖRN KAALING (s) replik:
Herr talman! Jag utgår från att Lennart Fridén
kvarstår vid önskemålet att UV skall skiljas från
Riksantikvarieämbetet. Det leder i så fall till att också
moderaterna i det här fallet har två motstående upp-
fattningar.

Anf. 121 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Jag skall hålla mig till min motion
som handlar om ett schlagermuseum i Skara. Den
svenska populärmusiken har skördat stora framgångar
på senare tid. Ända sedan genombrottet för ABBA
1974 med Waterloo, när den svenska populärmusiken
började bli en exportartikel, har man också diskuterat
att göra något nationellt kring detta.
Rent historiskt kan vi konstatera att populärmusi-
ken har spelat en väldigt stor roll i det svenska sam-
hället, alltifrån Ernst Rolf och Karl-Gerhard med sina
politiska kupletter fram till Stickan Anderssons insat-
ser för det svenska musiklivet. Det gäller inte minst
hans instiftande av Polarpriset, som faktiskt är ett
mycket välrenommerat pris i den internationella mu-
sikvärlden.
Vi vet alla vad musiken betyder. Vi vet vad den
klassiska musiken har betytt, och vi vet framför allt
vad pop- och rockmusiken har betytt för t.ex. Eng-
land. Vi vet vad som hände på 60-talet och känner till
utvecklingen. Vi kan faktiskt även i dag skriva in
Sverige bland dessa länder: USA, England och de
andra stora musiknationerna. Den svenska populär-
musiken håller sig väl framme.
Man kan fråga sig om det behövs ett museum och
framför allt om det behövs statliga pengar till ett så-
dant. Borde inte musikindustrin själv fixa detta? Vi
har ju hört här att den är finansiellt stark. Det kan man
tycka.
På länsmuseet i Skara har man faktiskt kört i gång
med ett embryo till ett museum. Man skall börja med
en utställning under sommaren som skall sträcka sig
fram till november 1998. Det läggs ned mycket arbete
på detta. Personligen tror jag att man behöver ett
statligt stöd, nationella pengar, i initialskedet för att
köra i gång och trygga verksamheten. Därefter kom-
mer museet att bli kommersiellt gångbart och stå på
egna ben. Det kommer dessutom säkert att backas upp
av schlagerindustrin.
Jag konstaterar att det finns flera motioner. Jag
har, precis som övriga riksdagsmän från Skara, blivit
informerad i frågan av folk som sysslar med tanken på
ett schlagermuseum. Min motion är nästan identisk
med en motion från en socialdemokrat i länet. Den
enda skillnaden är att jag faktiskt kommer fram till att
det behövs nationella pengar och ett nationellt ansvar
för museet inledningsvis. Meningen med att skriva en
motion till Sveriges riksdag är ju faktiskt att man på
något sätt vill anvisa medel för att kunna genomdriva
något. Om man skriver en motion om att man vill ha
ett schlagermuseum i Skara men att länsmuseet bör ta
hand om det, då hör frågan inte hemma i riksdagen.
Jag tror inte att vi kan få ett schlagermuseum om vi
inte initialt satsar litet pengar.
Jag är också litet förvånad över att Marianne An-
dersson inte stöder sin egen motion, där hon skriver
att en statlig finansiering behövs. Hon säger nu att det
kanske finns anledning att återkomma senare. Men vi
har ju snart en vårbudget där riktlinjerna för nästa år,
1999, skall anges. Om man menar något när man
skriver motion bör man, som i det här fallet, ge riks-
dagen till känna att man tänker fullfölja den och inte
gå ifrån sitt motionsyrkande i ett särskilt yttrande. Det
är viktigt att ge riktiga signaler.
Herr talman! Jag yrkar bifall till min motion
Kr256.

Anf. 122 BJÖRN KAALING (s) replik:
Herr talman! Mot bakgrund av det Per Rosengren
säger när han efterlyser statligt stöd till ett schlager-
museum i Skara - eller till inledningsfasen, som han
uttrycker det - vill jag påminna om att länsmuseet fått
100 000 kr av statliga pengar via Kulturrådet för att
kunna göra den här satsningen initialt.
Det är naturligtvis alltid en avvägning mellan vad
som ligger på nationell nivå och vad som bör ligga på
regional och lokal nivå. Vi har diskuterat detta många
gånger i utskottet, och vi har också i betänkandet
redovisat vårt principiella ställningstagande i mu-
seifrågor. Där säger vi att man i vissa lägen kan behö-
va göra riktade insatser, och som jag redovisat har det
också gjorts. Men vi menar också att det ankommer
på de regionala eller lokala intressena att inrätta av-
delningar inom länsmuseer och lokala museer. Det
skulle bli en ogörlig situation för riksdagen om man
gick mycket längre på det området.

Anf. 123 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! När man skall pröva nya idéer eller
gå in på nya områden för museal verksamhet behövs
stöd. Detta är ju helt obruten mark. Därför är det
nödvändigt att staten ställer upp för att man skall
kunna köra i gång verksamheten. Det är bra att man
har fått 100 000 kr, men det räcker inte särskilt långt
när man skall dra i gång ett helt nytt museum. Det
behövs faktiskt mer.
Det behövs ett nationellt ansvar för verksamheten
i ungefär två tre år, tror jag. Det är så långt jag kan
sträcka mig. Därefter skall museet bli en kommersiellt
lönsam affär, med hjälp av de krafter som finns inom
populärmusiken. Vi vet att det finns pengar där. Jag
förstår att det är lätt att uttala sig positivt om saker,
men när det gäller att få i gång verksamheten är man
inte beredd att bidra.

Anf. 124 BJÖRN KAALING (s) replik:
Herr talman! Per Rosengren kan ju börja med att
få sitt parti bakom sig i den här frågan. När det kom-
mer en partimotion i den här frågan har riksdagen
möjlighet att pröva frågan igen. Men i det här läget
borde man nöja sig med att 100 000 kr har anslagits
till det initiala skedet. Det är i alla fall min bedöm-
ning.

Anf. 125 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Det låter som att Björn Kaaling tror
att dessa 100 000 kr räcker för att köra i gång en helt
ny verksamhet. Om man tror att de pengarna skall
räcka är man litet naiv i sin uppfattning. Det behövs
faktiskt en hel del marknadsföring, och sådant är inte
så billigt. Det är mest på den sidan man behöver
pengar. Man behöver göra detta nationellt känt och på
det sättet skapa den marknad som krävs för att museet
sedan skall bli självgående.

Anf. 126 MAGNUS JOHANSSON (s):
Herr talman! Låt mig börja med att tacka kulturut-
skottet för en välvillig behandling av den motion som
jag tillsammans med mina partikamrater från Ble-
kinge skrev under allmänna motionstiden i höstas. I
motionen föreslår vi att man lokaliserar ledningsfunk-
tionen för den nyinrättade myndigheten Statens sjöhis-
toriska museer till Karlskrona. Det är alltså glädjande
att utskottets majoritet delar den uppfattningen.
I Karlskrona har det funnits marin museiverksam-
het alltsedan en statlig förordning i form av ett
kungabrev 1752 - egentligen även dessförinnan -
ställdes till örlogsstationerna i Karlskorna, Göteborg
och Stockholm om bevarande av modeller. Brevet
föreskrev att "alla approberade modeller så till skepp
och galärer, som flera mashiner skola förvaras under
skepps- eller galärbyggmästarens uppseende". Detta
ledde emellertid inte till någon omedelbar efterföljd
utom i Karlskrona, där modeller funnits långt innan
ovannämnda förordning utfärdades.
Genom förordningen fick modellerna och mo-
delltillverkningen en mera officiell prägel, och ur-
sprungligen ordnades lokaler för de modeller som
byggts vid örlogsvarvet i byggmästarkammaren. Be-
tydelsefulla för modellernas bevarande var de inven-
tarieförteckningar som började föras vid varvet från år
1761. Åren 1758-86 uppfördes det av F.H. af Chap-
man i samarbete med C.A. Ehrenswärd, som ritade
mönstersals- och kontorshuset, i vilket inrymdes en
modellsal.
Herr talman! Det marina kulturarvet i Karlskrona i
form av flottans anläggningar är unikt även med in-
ternationella mått mätt. Karlskrona blev 1680 svenska
flottans huvudstation, och örlogsvarvet var under lång
tid Skandinaviens största arbetsplats. Detta faktum
tillmäter Karlskronas historia ett riksintresse. Karls-
krona intar en särställning genom att vara Europas
och världens i särklass bäst bevarade flottbas från
stormaktstiden.
Karl XI lät anlägga en helt ny stad i den blekings-
ka skärgården, som kunde erbjuda isfri örlogshamn
för den svenska flottan. Staden byggdes upp med
europeiska förebilder, och många av rikets förnämsta
män har varit verksamma i Karlskrona. Här har bland
många andra Hans Wachtmeister, Erik Dahlbergh,
Nicodemus Tessin, Christopher Polhem och F.H. af
Chapman verkat. Ingen annan av Sveriges städer har
så starkt som Karlskrona präglats av sjömilitär verk-
samhet.
I Karlskrona är alltså marin museiverksamhet
långt mer än bara byggnader och samlingar. Den ingår
i en unik och levande historisk miljö. Därför är också
Karlskrona en utmärkt ort att lokalisera ledningsfunk-
tionen för Statens sjöhistoriska museer till.
Det beslut vi i dag skall fatta innebär också att den
utstakade linjen att sprida kulturen i allmänhet och
dess ledningsfunktioner i synnerhet fullföljs - detta
dock utan att man prutar på effektivitet i förvaltning-
en. Det är viktigt. Jag beklagar bara att vi inte kunde
fatta detta beslut i enighet. Jag menar att det finns alla
möjligheter att nyttja den snabba utvecklingen som
sker inom telekommunikationsområdet för att vida-
reutveckla kulturens spridning i landet. I Karlskrona
finns ju spjutspetsteknologi inom detta område kom-
binerat med en i allra högsta grad levande marin his-
toria.
Herr talman! Nils Holgersson fann på sin underba-
ra resa genom Sverige att vi bör ge våra barn möjlig-
heten att uppleva vår marina historia. Tiden och
rummen finns i Karlskrona. Det var där det började,
och där pågår det fortfarande i samma rum. Nu kan
jag bara nöjt konstatera att samma förmån också ge-
nom dagens beslut ges till dem som skall arbeta med
ledningen av den sjöhistoriska museiverksamheten i
Sverige. Det är bra.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betän-
kandet.

Anf. 127 JAN BACKMAN (m) replik:
Herr talman! När man hör Magnus Johansson be-
rätta om alla Karlskronas fördelar, som jag i och för
sig instämmer i, är det nästan på vippen att man börjar
undra om inte SSHM:s centrala kansli av regional-
politiska skäl borde stanna kvar i Stockholm.
Det tror jag nu inte skall ske. Jag vill bara återigen
upprepa det huvudskäl som reservanterna har haft när
vi inte har kunnat stödja majoriteten. Vi vill gärna se
att den bild som i dag existerar när det gäller mu-
seistrukturen i Stockholm blir någorlunda avklarad
innan man rycker bort funktioner därifrån och flyttar
dem till Karlskrona utan att veta vad de samarbet-
spartner som SSHM i dag har i Stockholm hamnar i
sin administration och i sina verksamheter.
Jag upprepar än en gång att vi inte har någon an-
ledning att motsätta oss flyttningen till Karlskrona i
rätt tid. Vi anser att Karlskronas fördelar, även de
infrastrukturmässiga, väl talar för en lokalisering av
det centrala kansliet dit.

Anf. 128 MAGNUS JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Jag skall ge mig ut på en vansklig re-
sa genom att begära denna replik. Detta är nämligen
inte mitt hemområde inom politiken.
Däremot har jag suttit och lyssnat på debatten, och
jag har kommit fram till att jag tycker att Moderaterna
intar en något märklig hållning i frågan. Alla tecken
pekar, även enligt Moderaterna, nämligen på att led-
ningsfunktionen för SSHM bör ligga i Karlskrona. Jag
har egentligen inte hört något skäl till varför det inte
skall göra det. Man säger bara att man vill invänta en
utredning - när man ändå redan har bestämt sig och
har sin uppfattning klar. Det tycker jag är konstigt.
Därför vill jag ställa samma fråga som Björn Kaa-
ling ställde i sitt replikskifte med Jan Backman. Tyck-
er Jan Backman att man skall lokalisera lednings-
funktionen för Statens sjöhistoriska museer till Karls-
krona?

Anf. 129 JAN BACKMAN (m) replik:
Herr talman! Jag hoppas att det kommer att fram-
gå i protokollet från dagens debatt att jag vid ett fler-
tal tillfällen har sagt att jag tycker att man skall lokali-
sera det centrala kansliet till Karlskrona.
Jag vill dock säga att man inte utan vidare överger
samarbetspartner på en ort och flyttar till en annan
utan att veta vad som kommer att hända med samarbe-
tet.

Anf. 130 KJELL NORDSTRÖM (s):
Herr talman! Landets olika museer skall spegla
olika tidsepoker och olika händelser i vårt lands his-
toria. Det finns ett område som inte har hamnat på
museum ännu. Det är schlager- och dansmusiken, dvs.
det som vi kallar för modern dansmusik.
Nu pågår ett sådant projekt i hemstaden Skara.
Skaraborgs museum håller på att ta fram en utställ-
ning om populär svensk schlagermusik. För detta har
man erhållit stöd från både kommunen och landstinget
och även från Statens kulturråd.
Jag har skrivit en motion i ärendet därför att jag
tycker att staten bör ge stöd till projektet. Jag tror
nämligen att det kan vara så att både schlagermusiken
och den moderna dansen är något som kommer att
tillhöra 1900-talet. Det finns forskare som hävdar att
vi kanske kommer att ha en annan musiksmak på
2000-talet och även en annan danssmak. Därför bör
man redan nu planera för ett sådant museum.
Som sagt var pågår arbetet för fullt i hemstaden
Skara. I sommar kommer man att kunna öppna en
utställning. Det blir ingen permanent utställning, utan
man har föreslagit någon form av nationellt uppdrag
att inrätta ett museum som tar hand om schlagermusik
och modern dansmusik.
Jag uppfattar inte att kulturutskottet egentligen sä-
ger nej till detta. Enligt de principiella ställningsta-
ganden som utskottet tidigare har gjort säger man
nämligen att länsmuseerna i viss utsträckning kan
avlasta de statliga museerna vad gäller dokumenta-
tionsuppgifter genom att inom speciella ämnesområ-
den ta ansvar för en samling som omfattar hela riket.
Jag tycker att man i det fortsatta beredningsarbetet
och de fortsatta diskussioner som kommer att föras i
denna fråga borde fundera på om man inte skulle
kunna ha ett sådant museum i Skara, och om det inte
skulle kunna få ett regelbundet stöd.
Vi får se hur det går för utställningen i sommar
och hur man kan utveckla det hela. Jag har all anled-
ning att hoppas att det går bra, och jag avser i så fall
att återkomma till riksdagen med förnyade motioner.

Anf. 131 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Är det inte så att det krävs ett natio-
nellt åtagande för att få detta att fungera, Kjell Nord-
ström? Det intressanta är att Kjell Nordström säger att
kulturutskottet inte säger nej. Nej, men lyssnar man
på debatten här i dag och på Kaalings svar tycker jag
att det trots allt framgår att något nationellt ansvar
inte är aktuellt. Det står faktiskt också i utskottets
betänkande att detta för närvarande inte är aktuellt.

Anf. 132 KJELL NORDSTRÖM (s):
Herr talman! Man skulle kunna säga om schla-
germuseet i Skara som om Rom. Rom byggdes inte på
en dag, och det kommer antagligen inte schlagermu-
seet att göra heller.
Men jag tror att efter sommarens utställning, som
jag hoppas att flera av kammarens ledamöter kommer
att besöka, så kommer intresset i denna kammare för
att inrätta ett schlagermuseum i Skara att vara väldigt
stort.

Anf. 133 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Intresset i kammaren kanske finns.
Men det måste ju också läggas fram förslag om att
detta skall bli ett nationellt ansvar. Jag väntar fortfa-
rande på de förslagen från Kjell Nordström i en mo-
tion.

Anf. 134 KJELL NORDSTRÖM (s):
Herr talman! Vi får väl se. Efter sommarens ut-
ställning kanske det kommer att komma många mo-
tioner - inte bara från mig och Per Rosengren. Många
andra av kammarens ledamöter kanske också kommer
att ställa upp på detta. Då kommer det att bli ett brett
ställningstagande för ett schlagermuseum i Skara.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)

9 § Framtidens kultur

Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1997/98:KrU8
Framtidens kultur

Anf. 135 EWA LARSSON (mp):
Herr talman! Jag tänker säga ett par ord om kultu-
rens framtida utveckling, och i synnerhet om Stiftel-
sen Framtidens kultur. Den är en del av våra löntagar-
fonder. Stiftelsen har att under minst tio år fördela
600 miljoner kronor i bidrag för utveckling inom
kulturområdet. Den skall se framåt.
Nu tycker kanske många att 600 miljoner kronor
inte är speciellt mycket för att hjälpa till att utveckla
kultur. Men då måste man se det i relation till hur
mycket pengar som Statens kulturråd har att fördela
för utvecklingen av kulturområdet. Det här budgetåret
har de 14 miljoner för utvecklingsarbete.
Stiftelsen Framtidens kultur måste använda Kul-
turrådets experter för att klara av sitt stiftelseuppdrag.
Jag förstår att de behöver ha experthjälp, men jag
tycker att skillnaden mellan medel att fördela är oac-
ceptabelt stor.
Herr talman! Nu efter tre år håller Stiftelsen
Framtidens kultur på att utvärdera sina ekonomiska
stöd till kulturell utveckling. På dessa tre år har Kul-
turrådets disposition för utvecklingsverksamhet mins-
kat från ungefär 24 ½ miljoner till 14 miljoner i dag,
som jag sade. Jag tycker inte om den här utveckling-
en. Vi kan inte lösa det här i dag, men ett förslag till
att lösa det, som jag också faktiskt ser som ett mycket
realistiskt förslag, är att helt enkelt väsentligt öka den
summa som vi ger till Statens kulturråd att fördela.
Det ökar ju också möjligheterna för schlagermu-
seet i Skaraborg att få bidrag för utvecklingsverksam-
het. Det är ju Statens kulturråd som hitintills bl.a. har
varit med och stött den. Det är ju inget nytt Rom vi
vill ha, men det hjälper projekt över hela landet att
kunna utvecklas. Jag gör alltså den enkla kommenta-
ren att en väsentlig ökning, kanske minst en fördubb-
ling, av pengarna till Kulturrådet kan hjälpa till att
något minska den helt oacceptabla obalansen mellan
stöden.

Anf. 136 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Jag tror att Ewa Larsson gör ett fel
när hon gör en jämförelse med de pengar Kulturrådet
har enbart när det gäller utvecklingsanslag. När det
gäller den statliga satsningen för utveckling och
forskningsverksamhet inom kultursektorn kan man
inte begränsa sig till de medel som anvisas över Sta-
tens kulturråd. För övrigt är det inte någon sådan
diskussion vi skall föra i dag. Statsanslagen på det här
området har vi tagit ställning till tidigare.
Detta sker inom flera sektorsmyndigheters ansvar.
Det sker t.ex. inom de konstnärliga högskolorna, inom
Konstnärsnämnden som har pengar för konstnärlig
utveckling, inom Riksantikvarieämbetet och inom
Riksarkivet, för att ta några exempel. Det är alltså fel
att säga att det enbart är Kulturrådet som har ansvar
för detta.
Man kan självfallet ha många synpunkter på
Framtidens kultur. Och det är dessutom så att de inte
sitter i något slags strålande isolering. De har ju också
samarbetspartner gentemot sektorsmyndigheterna. Det
är bl.a. Kulturrådet, Riksarkivet och Riksantikvarie-
ämbetet. De medverkar vid kvalitetsprövningen.
Huvudfrågan och det motionen syftade till var ju
om man skulle slå samman stiftelsens medel med dem
som Kulturrådet har. I behandlingen inom utskottet
har ju också Ewa Larsson accepterat att man inte bör
göra det, i alla fall inte i det nuvarande läget.
Jag tycker att det finns anledning att följa hur
Stiftelsen Framtidens kultur arbetar. Stiftelsens styrel-
se är utsedd av regeringen. Jag förutsätter för min del
att de även fortsättningsvis har ett gott samarbete med
sektorsmyndigheterna. Jag förutsätter att de har en
god kvalitet vid uppföljning, utvärdering och gransk-
ning av projekten i förhållande till de mål som är
uppsatta. Gör man detta arbete på ett seriöst sätt,
vilket jag har all anledning att förmoda, tror jag också
att de kan redovisa en bra verksamhet.
Jag vill bara stryka under två saker som jag tycker
är viktiga när det gäller inriktningen av Framtidens
kulturs verksamhet. Det ena är att se till att den verk-
ligen leder till att stödja vidgat deltagande för den
regionala kulturverksamheten. Det andra är att ha en
satsning gentemot barn och ungdomar.
Det är ingen svårighet för mig att här yrka bifall
till hemställan i ett enhälligt utskottsbetänkande.

Anf. 137 EWA LARSSON (mp) replik:
Herr talman! De medel som Kulturrådet har att
fördela till utvecklingsverksamhet, och som i vissa
fall också handlar om permanenta inslag i utveckling-
en, är så försumbart små i relation till vad Stiftelsen
Framtidens kultur har att disponera. Visst kan vi säga
att en konsthögskola har någon miljon här och en
annan högskola har någon miljon där. Själva huvud-
anslaget ligger på 14 miljoner, men stiftelsen har 600
miljoner att fördela under minst tio år. Det är den
diskrepansen som jag anser är oacceptabel.

Anf. 138 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Vi har ju olika värderingar här i livet
på vad som är försumbart och vad som är viktigt. Jag
tror att de som arbetar inom Kulturrådet inte tycker att
14 miljoner kronor är en försumbart liten summa, och
det tycker inte jag heller. Både som privatperson och
när jag arbetar som riksdagsman har jag lärt mig att
ha viss respekt för siffror.
Sedan kan man ju säga att Framtidens kultur dis-
ponerar 600 miljoner på tio år. Poängen är väl att vi
inte riktigt vet hur mycket pengar de kommer att dis-
ponera under den här tiden. Det beror ju bl.a. på hur
aktiekurser och annat utvecklas. Deras tillgångar är ju
placerade där. Den andra poängen är ju att om vi skall
se tio år fram i tiden vet vi ju inte hur många miljoner
Kulturrådet kommer att disponera om vi skall jämföra
med dessa 600 miljoner.
Huvudpoängen är att det är en irrelevant jämförel-
se som Ewa Larsson gör. Jag har räknat upp några
exempel på utvecklingsinsatser som per definition just
ligger under kultursektorn. Därutöver sker det också
insatser för utvecklingen av kulturlivet inom en rad
områden, bl.a. inom ramen för regionalpolitiken.
Regeringen har att ta ställning till tillväxtpropositio-
nen nu. Det ligger pengar inom ramen för EU-medel.
Det är ju inte helt ointressant i det här sammanhanget.
Jag tror nog att dessa 14 miljoner på Kulturrådet totalt
sett är av en helt annan dignitet.

Anf. 139 EWA LARSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag uppskattar att ordföranden i
kulturutskottet går in och debatterar den här frågan.
Då kan jag igen tydliggöra att det är 14 miljoner i
relation till 600 miljoner som är oacceptabelt. Därför
tycker jag att det enklaste sättet att lösa det här helt
enkelt är att öka anslaget till Statens kulturråd.

Anf. 140 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Vi får anledning att återkomma till
budgetprövningen när det gäller anslaget till Statens
kulturråd i den debatten. I den här debatten hör inte
den frågan hemma. Jag vidhåller att det är irrelevant
att sätta 600 miljoner under minst en tioårsperiod
gentemot 14 miljoner kronor som bara berör en del av
kulturssektorns utvecklingsmedel under ett års tid.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)

10 § Vissa evenemang

Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1997/98:KrU9
Vissa evenemang

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.

Beslut

NU7 Ändring i minerallagen
Mom. 2 (lokalisering av Bergsstaten)
1. utskottet
2. res. 1 (fp, v, mp)
Votering:
209 för utskottet
52 för res. 1
88 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 55 m, 18 c, 9 kd
För res. 1: 1 m, 1 c, 18 fp, 19 v, 13 mp
Frånvarande: 34 s, 24 m, 8 c, 8 fp, 3 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 3 (effektivisering av handläggningen vid
Bergsstaten)
1. utskottet
2. res. 2 (m, fp)
Votering:
188 för utskottet
73 för res. 2
88 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 1 m, 19 c, 19 v, 13 mp, 9 kd
För res. 2: 55 m, 18 fp
Frånvarande: 34 s, 24 m, 8 c, 8 fp, 3 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 4 (ändringar i minerallagen)
1. utskottet
2. res. 3 (fp)
Votering:
241 för utskottet
18 för res. 3
2 avstod
88 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 54 m, 19 c, 19 v, 13 mp, 9 kd
För res. 3: 18 fp
Avstod: 2 m
Frånvarande: 34 s, 24 m, 8 c, 8 fp, 3 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 5 (ändrad giltighetstid för undersökningstill-
stånd)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
226 för utskottet
13 för res. 4
21 avstod
89 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 50 m, 19 c, 2 fp, 19 v, 9 kd
För res. 4: 13 mp
Avstod: 5 m, 16 fp
Frånvarande: 34 s, 25 m, 8 c, 8 fp, 3 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 6 (ytterligare skärpning av kraven)
1. utskottet
2. res. 5 (mp) villkorad - res. 4
Votering:
227 för utskottet
13 för res. 5
21 avstod
88 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 53 m, 19 c, 19 v, 9 kd
För res. 5: 13 mp
Avstod: 3 m, 18 fp
Frånvarande: 34 s, 24 m, 8 c, 8 fp, 3 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 7 (regler om miljöskydd)
1. utskottet
2. res. 6 (mp)
Votering:
226 för utskottet
13 för res. 6
21 avstod
89 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 52 m, 19 c, 19 v, 9 kd
För res. 6: 13 mp
Avstod: 3 m, 18 fp
Frånvarande: 34 s, 25 m, 8 c, 8 fp, 3 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 11 (utredning om royalty)
1. utskottet
2. res. 10 (v, mp)
Votering:
209 för utskottet
32 för res. 10
20 avstod
88 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 54 m, 19 c, 9 kd
För res. 10: 19 v, 13 mp
Avstod: 2 m, 18 fp
Frånvarande: 34 s, 24 m, 8 c, 8 fp, 3 v, 5 mp, 6 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU7 Museifrågor, m.m.
Mom. 3 (ledningen för Statens sjöhistoriska museer)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, mp, kd)
Votering:
164 för utskottet
96 för res. 1
89 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 19 c, 19 v
För res. 1: 56 m, 18 fp, 13 mp, 9 kd
Frånvarande: 35 s, 24 m, 8 c, 8 fp, 3 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 4 (behovet av ombyggnad av Sjöhistoriska
museet)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
246 för utskottet
15 för res. 2
88 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 56 m, 19 c, 18 fp, 18 v, 9 kd
För res. 2: 1 s, 1 v, 13 mp
Frånvarande: 34 s, 24 m, 8 c, 8 fp, 3 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 5 (schlagermuseum i Skara)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som
föranleddes av bifall till mot. Kr256 (v)
Votering:
249 för utskottet
5 för mot.
2 avstod
93 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 56 m, 17 c, 18 fp, 12 v, 12 mp, 9
kd
För mot.: 5 v
Avstod: 2 v
Frånvarande: 36 s, 24 m, 10 c, 8 fp, 3 v, 6 mp, 6 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

Kru8 Framtidens kultur
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU9 Vissa evenemang
Kammaren biföll utskottets hemställan.

11 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
1997/98:84 Försvarsmaktens ekonomi och verksam-
het år 1998 m.m.
1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling

Motioner
med anledning av prop. 1997/98:77 Närradio m.m.
1997/98:K28 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson
(m)
1997/98:K29 av Isa Halvarsson (fp)
1997/98:K30 av Fanny Rizell m.fl. (kd)
1997/98:K31 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)
1997/98:K32 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c)

med anledning av skr. 1997/98:60 Berättelse om
verksamheten i Europeiska unionen under 1997
1997/98:U25 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1997/98:U26 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp)

12 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 19 mars

1997/98:238 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsrådet
Leif Pagrotsky
MAI-avtalet
1997/98:239 av Yvonne Ruwaida (mp) till miljömi-
nistern
MAI-avtalet

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 24 mars.

13 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 19 mars

1997/98:577 av Jan Backman (m) till kulturministern
Arkeologisk undersökning i Håga by
1997/98:578 av Elver Jonsson (fp) till statsrådet
Thomas Östros
Skatteinbetalningar
1997/98:579 av Sonja Fransson (s) till kommunika-
tionsministern
Domännamn för handikapporganisationer
1997/98:580 av Johan Lönnroth (v) till finansminis-
tern
Den svenska valutapolitiken och EMU
1997/98:581 av Barbro Westerholm (fp) till justitie-
ministern
Polisövergrepp på unga kvinnor
1997/98:582 av Eva Goës (mp) till miljöministern
Tjernobyl
1997/98:583 av Eva Goës (mp) till socialministern
Tjernobyl
1997/98:584 av Eva Goës (mp) till miljöministern
Tredje världen och dumpning av avfall
1997/98:585 av Eva Goës (mp) till näringsministern
Polenkabeln
1997/98:586 av Inger Lundberg (s) till statsrådet
Ylva Johansson
Semesterledighet i kunskapslyftet

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 24 mars.

14 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit
den 19 mars

1997/98:544 av Yvonne Ruwaida (mp) till justitiemi-
nistern
Barn till homosexuella
1997/98:547 av Karin Olsson (s) till försvarsminis-
tern
Försvarsmaktens ekonomi
1997/98:554 av Elisa Abascal Reyes (mp) till justi-
tieministern
Porrtidningar på häkten
1997/98:556 av Gun Hellsvik (m) till justitieministern
Polisväsendets arbete
1997/98:557 av Gun Hellsvik (m) till justitieministern
Medlemskap i viss organisation

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 24 mars.

15 § Kammaren åtskildes kl. 15.58.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till ajourne-
ringen kl. 13.51 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.