Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 1997/98:82
Onsdagen den 18 mars
Kl. 09.00 - 17.59
19.00 - 20.43
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
--------------------------------------------------------------------
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 12 mars.
2 § Meddelande om interpellationer
Tredje vice talmannen meddelade att ett medde-
lande om praktiska frågor beträffande interpellationer
delats ut till kammarens ledamöter.
3 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1997/98:116 till konstitutionsutskottet
Skrivelse
1997/98:138 till skatteutskottet
Förslag
1997/98:TK1 till konstitutionsutskottet
4 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlades åter
Kulturutskottets betänkanden 1997/98:KrU7-KrU9
Näringsutskottets betänkande 1997/98:NU7
5 § Beslut rörande utskottsärenden som slutde-
batterats den 11 mars
SoU20 Tobaksfrågor
Mom. 4 (tobaksförebyggande åtgärder)
1. utskottet
2. res. 3 (fp, mp, kd)
Votering:
245 för utskottet
55 för res. 3
3 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 140 s, 66 m, 22 c, 17 v
För res. 3: 3 m, 1 c, 22 fp, 16 mp, 13 kd
Avstod: 1 m, 2 v
Frånvarande: 21 s, 10 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 2 kd
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Mom. 6 (rökfria miljöer)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
286 för utskottet
16 för res. 4
1 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 141 s, 69 m, 23 c, 21 fp, 19 v, 13 kd
För res. 4: 16 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 20 s, 10 m, 4 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 2 kd
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Mom. 7 (rökavvänjning)
1. utskottet
2. res. 5 (fp, kd)
Votering:
244 för utskottet
53 för res. 5
4 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 141 s, 66 m, 22 c, 15 v
För res. 5: 2 m, 1 c, 22 fp, 15 mp, 13 kd
Avstod: 4 v
Frånvarande: 20 s, 12 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 3 mp, 2 kd
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU6 Idrott
Mom. 2 (etik inom idrotten)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. Kr510 yrk. 1 (kd)
Votering:
291 för utskottet
13 för mot.
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 69 m, 23 c, 22 fp, 19 v, 16 mp
För mot.: 13 kd
Frånvarande: 19 s, 11 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 2 kd
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Mom. 5 (breddidrott)
1. utskottet
2. res. 2 (v)
Votering:
280 för utskottet
19 för res. 2
4 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 68 m, 23 c, 22 fp, 16 mp, 9 kd
För res. 2: 19 v
Avstod: 4 kd
Frånvarande: 19 s, 12 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 2 kd
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Mom. 21 (utredning om professionell boxning)
1. utskottet
2. res. 4 ( m)
Votering:
239 för utskottet
61 för res. 4
2 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 141 s, 11 m, 21 c, 21 fp, 16 v, 16 mp,
13 kd
För res. 4: 1 s, 56 m, 2 c, 1 fp, 1 v
Avstod: 1 m, 1 v
Frånvarande: 19 s, 12 m, 4 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 2 kd
Henrik S Järrel och Anna Åkerhielm (båda m) anmäl-
de att de avsett att rösta nej men markerats ha röstat
ja.
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU14 Livsmedelskontroll och genteknik
Mom. 3 (märkning av livsmedel som innehåller
omestrade fetter, m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
282 för utskottet
16 för res. 2
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 66 m, 23 c, 21 fp, 18 v, 12 kd
För res. 2: 16 mp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 4 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 3 kd
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Mom. 5 (importkontroll)
1. utskottet
2. res. 3 (c)
Votering:
246 för utskottet
57 för res. 3
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 69 m, 21 fp, 1 v, 13 kd
För res. 3: 23 c, 18 v, 16 mp
Frånvarande: 19 s, 11 m, 4 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 2 kd
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Mom. 13 (sanering av radon i dricksvatten)
1. utskottet
2. res. 4 (v, mp)
Votering:
269 för utskottet
35 för res. 4
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 69 m, 23 c, 22 fp, 13 kd
För res. 4: 19 v, 16 mp
Frånvarande: 19 s, 11 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 2 kd
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU16 Vissa forskningsfrågor
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU17 Kärnsäkerhet
Mom. 1 (slutförvaring av kärnavfall)
1. utskottet
2. res. (m)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion
Mom. 2-3
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU17 Mervärdesskatt
Mom. 1 (böcker m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (mp)
3. res. 2 (kd)
Förberedande votering:
25 för res. 1
13 för res. 2
264 avstod
47 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att avstå från
att rösta men markerats som frånvarande.
Huvudvotering:
271 för utskottet
19 för res. 1
14 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 141 s, 69 m, 23 c, 22 fp, 16 v
För res. 1: 3 v, 16 mp
Avstod: 1 s, 13 kd
Frånvarande: 19 s, 11 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 2 kd
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Mom. 2 (djurparker m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (fp, mp, kd)
Votering:
183 för utskottet
50 för res. 4
71 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 141 s, 23 c, 2 fp, 17 v
För res. 4: 20 fp, 1 v, 16 mp, 13 kd
Avstod: 1 s, 69 m, 1 v
Frånvarande: 19 s, 11 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 2 kd
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Mom. 15 (tidpunkt för inbetalning av moms)
1. utskottet
2. res. 10 (m, fp, kd)
Votering:
195 för utskottet
106 för res. 10
1 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 20 c, 19 v, 14 mp
För res. 10: 69 m, 2 c, 22 fp, 13 kd
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 19 s, 11 m, 5 c, 4 fp, 3 v, 3 mp, 2 kd
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU18 Vissa punktskattefrågor
Mom. 1 (energibeskattningens allmänna inriktning)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (fp)
4. res. 3 (v)
5. res. 4 (mp)
6. res. 5 (kd)
Förberedande votering 1:
13 för res. 4
14 för res. 5
274 avstod
48 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att avstå från
att rösta men markerats som frånvarande.
Elisa Abascal Reyes (mp) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha röstat nej.
Förberedande votering 2:
19 för res. 3
15 för res. 5
268 avstod
47 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att avstå från
att rösta men markerats som frånvarande.
Förberedande votering 3:
22 för res. 2
19 för res. 3
263 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att avstå från
att rösta men markerats som frånvarande.
Förberedande votering 4:
68 för res. 1
23 för res. 2
213 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att avstå från
att rösta men markerats som frånvarande.
Huvudvotering:
165 för utskottet
69 för res. 1
70 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 23 c
För res. 1: 69 m
Avstod: 22 fp, 19 v, 16 mp, 13 kd
Frånvarande: 19 s, 11 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 2 kd
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Mom. 4 (medlemsägda vindkraftverk)
1. utskottet
2. res. 7 (mp)
Votering:
288 för utskottet
16 för res. 7
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 69 m, 23 c, 22 fp, 19 v, 13 kd
För res. 7: 16 mp
Frånvarande: 19 s, 11 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 2 kd
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Mom. 5 (industrins och växthusnäringens energiskatt)
1. utskottet
2. res. 9 (v)
Votering:
203 för utskottet
19 för res. 9
82 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 23 c, 22 fp, 16 mp
För res. 9: 19 v
Avstod: 69 m, 13 kd
Frånvarande: 19 s, 11 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 2 kd
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Mom. 7 (jordbrukets energiskatt, m.m.)
1. utskottet
2. res. 12 (kd)
Votering:
216 för utskottet
15 för res. 12
73 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 18 c, 21 fp, 19 v, 16 mp
För res. 12: 1 c, 1 fp, 13 kd
Avstod: 69 m, 4 c
Frånvarande: 19 s, 11 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 2 kd
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Mom. 8 (vägtrafikbeskattningens allmänna inriktning)
1. utskottet
2. res. 17 (kd)
Votering:
168 för utskottet
13 för res. 17
123 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 6 c, 20 fp
För res. 17: 13 kd
Avstod: 69 m, 17 c, 2 fp, 19 v, 16 mp
Frånvarande: 19 s, 11 m, 4 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 2 kd
Marie Wilén (c) anmälde att hon avsett att avstå från
att rösta men markerats ha röstat ja.
Juan Fonseca (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
6 § Vissa ändringar i lagstiftningen om genom-
förande av EG:s försäkringsdirektiv
Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU12
Vissa ändringar i lagstiftningen om genomförande av
EG:s försäkringsdirektiv (prop. 1997/98:54)
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
Beslut
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Meddelade om samlad votering
Tredje vice talmannen meddelade att lagutskottets
betänkanden LU14 och LU15, försvarsutskottets
betänkanden FöU2, FöU3, FöU4 och FöU5 samt
utbildningsutskottets betänkanden UbU8, UbU10,
UbU11, UbU12, UbU13 och UbU14 skulle avgöras i
ett sammanhang efter avslutad debatt.
7 § Insolvens- och utsökningsrättsliga frågor
Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU14
Insolvens- och utsökningsrättsliga frågor
Anf. 1 STIG RINDBORG (m):
Herr talman! Ledamöter! Jag vill lägga några syn-
punkter på denna del av dagens sammanträde. Det
gäller den motion jag har väckt om konkurser och
handläggning av konkurser.
Vi kan konstatera att det svenska näringslivet un-
der senare år har genomgått betydande förändringar.
Förändringarna har tillsammans med en ökad interna-
tionalisering och en snabb teknisk utveckling medfört
att lagar behöver ses över i materiellt hänseende.
Det finns här anledning att se över olika lagar. En
översyn har gjorts av aktiebolagslagen. Man har gått
igenom regler om styrelse, verkställande direktör,
stämma och revisorer, och det har resulterat i en pro-
position som kommer om några veckor.
En av utgångspunkterna vid översynen av aktiebo-
lagslagen har varit att aktiebolagslagen bör främja en
aktiv ägarfunktion i företagen. Ägarna måste överva-
ka sina investeringar genom att hålla sig underrättade
om hur deras företag utvecklas och söka påverka
deras verksamhet. Företagens ägare bidrar på det
sättet till att resurserna i enskilda företag och i nä-
ringslivet som helhet utnyttjas så effektivt som möj-
ligt. Ägare som tar ansvar för företagen och näringsli-
vets utveckling är därför ett viktigt inslag i en funge-
rande marknadsekonomi.
Genom regler som främjar en aktiv ägarfunktion i
företagen skapas således bästa möjliga förutsättningar
för en fortlöpande och snabb anpassning av företa-
gens organisation och verksamhet till förändringar i
omvärlden och för en dynamik i näringslivet. Regler
med denna inriktning är därför till nytta för såväl det
enskilda företaget som näringslivet i stort.
När det gäller konkurser är det väsentligt att förut-
sättningar skapas för en aktiv borgenärsfunktion på
samma sätt som aktiebolagslagen i sin nya utformning
kommer att främja en aktiv ägarroll. I nuvarande
konkurslag har borgenärerna, leverantörer och långi-
vare, förlorat allt egentligt inflytande. Det måste till-
sättas en parlamentarisk utredning som med mönster
från Aktiebolagskommittén skapar bästa förutsätt-
ningar för att utnyttja den erfarenhet och den kunskap
som finns hos borgenärerna vid konkurser.
Kort kan sägas att i en konkurs ställs konkursbo-
lagets vd, dess styrelse och revisor och aktieägarna
offside. De har inget inflytande av betydelse i konkur-
sen. I dessa organs ställe skulle träda en konkursför-
valtare, en konkursrevisor och en borgenärsstämma.
Borgenärerna skulle under konkursen fungera på
samma sätt som aktieägarna i ett igångvarande före-
tag. Konkursförvaltaren skulle gå in och fungera som
styrelse och vd, och en konkursrevisor skulle utföra
redovisning, såväl ekonomisk redovisning som för-
valtningsredovisning. Varje halvår skulle det sedan
göras en sammanställning på ett sätt som sker, men
den skulle skickas till bolagsbyrån med revisorns
yttrande. Patentverket har under senare år skapat
förutsättningar och resurser på ett helt annat sätt än
vad som funnits tidigare.
Jag räknar med att till allmänna motionstiden i år
återkomma med en preciserad genomgång av hur jag
ser på möjligheterna att ta vara på dynamiken hos
företagare även i rollen som borgenärer. Det är fel att
som i dag vid konkurser ersätta borgenärerna med en
statlig myndighet. Borgenärerna har ju samma intres-
se av att konkursen drivs framgångsrikt som de har av
att deras egna företag går bra. Konkursboet är ju för
borgenärerna att likställa med ett intressebolag.
Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till motionen.
Eftersom jag uppfattar att litet utvecklande av de
tankar som ligger bakom förslaget vad gäller en om-
prövning av lönegarantin skulle göra att förslaget fick
bifall, återkommer jag till hösten även i den delen
med en förnyad motion.
Anf. 2 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Då gäller det återigen ett slags upp-
samlingsheat, dvs. ett antal motioner som behandlas i
ett betänkande. Själv har jag motionerat i två ärenden
rörande skuldsanering.
Lagutskottet var för ett och ett halvt eller två år
sedan i Umeå för att litet grand studera de domäner
som lyder under utskottet. Bl.a. fick vi en föredrag-
ning av ett antal hovrättsdomar när det gäller beslut
om skuldsanering. Personligen blev jag väldigt förfä-
rad när jag såg resultaten, när jag såg vilka ärenden
som hade fått avslag, dvs. där man inte hade medgivit
skuldsanering. Det fick många i lagutskottet att funde-
ra en hel del. Det visade sig att personer som lagstifta-
ren säkert hade menat skulle kunna komma i fråga för
skuldsanering inte hade fått det. Det var personer som
absolut inte hade någon som helst möjlighet att betala
tillbaka sina skulder och inte kunde betala räntan.
Trots detta hade hovrätten kommit fram till att skäl
för skuldsanering icke förelåg.
Vid den tidpunkten gällde en form av gräns vid
200 000 kr, dvs. det var minimibeloppet för att en
begäran om skuldsanering över huvud taget skulle
kunna prövas. Därefter har det från högsta instans
kommit beslut som innebär att skuldsanering har
medgivits vid ett skuldbelopp på 108 000. Det är i
och för sig bra att storleken på beloppen börjar krypa
nedåt litet grand.
Utskottet skriver i betänkandet: "Det som är en
orimligt stor skuldbörda för en person är inte an-
märkningsvärt stor för en annan. Det kvalificerade
insolvensrekvisitet kan vara uppfyllt även vid förhål-
landevis låg skuldsättning när det gäller personer med
mycket låg eller oregelbunden inkomst. Det bör dock
understrykas att det skall vara fråga om nettoskuld-
bördan, dvs. den skuldbörda som återstår när gäldenä-
ren har realiserat den egendom som han eller hon eller
gäldenärens familj inte är i oundgängligt behov av."
Jag känner till fall där den totala skuldbördan lig-
ger mellan 35 000 och 38 000 kr och där det bl.a.
finns skulder till CSN - jag återkommer till det sena-
re. I det fallet har vederbörande inte någon inkomst
över huvud taget och lär inte kunna få det inom över-
skådlig framtid men är alltså bunden av skulden.
Detta stämmer väldigt bra överens med det utskottet
skriver, att det som är en orimligt stor skuldbörda för
en person inte är anmärkningsvärt stor för en annan.
För denna person är detta en psykologiskt väldigt
betungande skuld, men vederbörande kan inte få
skuldsanering.
Vad får då detta för konsekvenser? Skatterna är
inget större problem, eftersom de under alla förhål-
landen avskrivs efter fem år. Banken är värre, och
CSN är ännu värre. Vederbörande hade en skuld till
CSN på ungefär 4 500 eller 5 000 kr. Hon skulle
börja studera på högskola, men i och med att hon är
restförd på CSN kan hon inte få nya studiemedel. Hon
är tvingad att gå kvar på socialen. Hon kan inte få ett
lån. Tar man kontakt med CSN säger de: Nej, det här
skriver vi inte av. Det är ju rena ekorrhjulet. Vederbö-
rande kan inte börja studera. Hon skulle kunna skaffa
sig en högskoleutbildning men kan inte göra det.
Vad gör man då? Man kan naturligtvis gå till so-
cialen och säga att eftersom de tjänar så mycket på att
betala skulden till CSN på 4 500 kr borde de också
göra det, så att vederbörande kan få studiemedel. Då
gör de naturligtvis det. Men är det meningen att vi på
detta sätt skall föra över kostnader som egentligen är
statliga till kommunerna?
Jag har också motionerat om att statens ansvar,
dvs. CSN:s rätt att fatta beslut, skall föras över till
kronofogden. Det är ju kronofogden som i dag har
den totala synen på personens ekonomi. CSN intresse-
rar sig bara för sina egna pengar, ingenting annat. Det
relaterade fallet visar väl det absurda i situationen.
Vederbörande kan inte få skuldsanering generellt sett,
därför att beloppet är för lågt. Inte heller kan vederbö-
rande gå in och diskutera med CSN, eftersom CSN
inte har någon som helst syn på personens totala si-
tuation utan bara ser att beloppet är relativt lågt. Detta
innebär att kostnaden förs över till kommunen.
Majoriteten i utskottet vill tydligen att det är detta
förhållande som skall gälla. Jag har litet svårt att
förstå resonemanget.
Att ange ett belopp vore naturligtvis en väldigt
viktig signal till domstolarna: Det här anser lagstifta-
ren. Jag har fastnat för 30 000 kr som ett lämpligt
belopp. Jag är medveten om att man kan diskutera
det. T.o.m. 30 000 kr kan vara ett väldigt högt belopp
för ett antal personer. Då skall man veta att räntan i
dag är relativt låg, så den totala kostnaden per år för
ett sådant lån kanske inte blir så hög. Men jag tycker
att det är väldigt viktigt att riksdagen faktiskt faststäl-
ler ett belopp i den här frågan. Processerna ute i
domstolarna kommer att ta väldigt lång tid, och innan
vi är nere på de nivåer där lagstiftaren säkert egentli-
gen vill hamna kommer det att ta oerhört lång tid. Jag
tycker inte att vi skall utsätta människor med stora
eller medelstora skuldbördor - skuldbördor som man
inte klarar av och som man mår psykiskt dåligt av -
för detta, när vi nu har antagit en lag om skuldsane-
ring som är bra i övrigt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3
och 4.
Anf. 3 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Herr talman! Jag skall be att få yrka bifall till re-
servation 1 under mom. 1 och reservation 4 under
mom. 8.
Det här med konkursförvaltning i allmänhet är nu
föremål för en utredning, vilket jag tycker är bra. Jag
har dock en känsla av att det ligger någonting i vad
moderaterna har sagt här, nämligen att direktiven är
något för snäva. Man skulle alltså ha ännu större
möjligheter att förutsättningslöst pröva hur det här
skall gestalta sig.
Det kanske mest besvärande inslaget i konkursför-
valtning i dag är tillsynsmyndigheten. Det är en insti-
tution som blev en restpost på grund av en politisk
uppgörelse på 1970-talet om hur konkursförvaltning
skall äga rum. Det blev som så ofta i sådana här
kompromisser: Ingen blir nöjd, men det blir heller
inte riktigt bra. Det råder nog en ganska djup enighet
om att myndighetsfunktionen som den nu är utformad
inte är bra. Det är väldigt mycket av att kasta pengar i
sjön.
Jag skulle vilja att man, som Stig Rindborg var in-
ne på, helt enkelt aktualiserade auktoriserade reviso-
rer för den ekonomiska revisionen, även för förvalt-
ningsrevision. Vi skulle inte behöva någon statlig
myndighet för detta. Det visar sig också i praktiken att
tillsynsmyndigheten använder auktoriserade revisorer
när det krävs en kompetens i den här frågan. I övrigt
behövs det inte någon tillsyn. Den funktion som be-
hövs, nämligen allmänhetens möjlighet att klaga, skall
ligga hos Finansinspektionen. Sedan går man ut och
ger sig in i de få konkreta fall där det behövs ingrepp.
Man skall inte ha en kontinuerlig tillsyn i alla konkur-
ser, dvs. ett uttalat dubbelkommando. Det är fullstän-
digt absurt att en utvecklad civil ekonomi har det på
det sättet.
Sedan kan jag inte låta bli att ha en del synpunkter
också beträffande skuldsanering. Jag tycker att det här
är en beklämmande lagstiftning. Den är såväl juridiskt
som socialt närmast en katastrof. När vi ursprungligen
jobbade med det här i Insolvensutredningen ville vi
ha en enkel och rak modell, som den som finns i
Danmark och som det inte är några större problem
med. Men sedan skulle vi krångla till det och införa
den här trestegsraketen. Det kan bara vara människor
som egentligen inte vill ha ett fungerande system som
har hittat på det här. Det är artfrämmande för hela vårt
rättsväsende, och det är mentalt nästintill omöjligt att
ta sig igenom den här strukturen. Det är verkligen
Kafka i verkliga livet.
Vi som känner att det finns ett starkt socialt behov
att reglera de här förhållandena tycker naturligtvis att
det här inte är bra. Jag tycker att det känns skönt att
åtminstone få säga det, även om jag inte har någon
större förhoppning om att inom överskådlig tid få
någon reformering av det här systemet. Men det måste
sägas hela tiden: Vi har fått ett dyrt, krångligt och
besvärligt system som inte svarar mot de syften som
ligger bakom lagstiftningen.
Som Per Rosengren säger har det motionerats om
en beloppsgräns. Jag håller med om att den sega ut-
vecklingen av rättspraxis inom det här området inte
heller är bra. Det är ganska tydligt hur lagstiftarna har
tänkt sig att det här skall fungera. Ändå har myndighe-
terna så litet civilkurage. Man vågar inte fatta beslut.
Det är verkligen sorgesamt! Man låter de här arma
människorna dra sina fall ända upp till Högsta dom-
stolen innan de får ganska självklara utgångar på
pränt. Det är tungt.
Vi resonerade mycket i Insolvensutredningen om
huruvida vi skulle ha en beloppsgräns eller inte.
Egentligen strider det också mot svensk rättstradition.
Vi tycker att man skall kunna laga efter läglighet,
genomlysa det enskilda fallet och träffa rätt. Det skall
inte behövas en sådan här enkel pekpinne av den här
karaktären. Först var jag inne på att yrka bifall till
Vänsterns motion, men jag tycker ändå att det känns
litet fel att inte rättssystemet kan fånga upp det här på
ett bättre sätt. Per Rosengren var själv inne på att
även 30 000 kr kan vara för mycket i det enskilda
fallet. Man skall inte behöva vara bunden av detta,
utan man skall kunna pröva det här sakligt. Jag avstår
alltså från att dela uppfattningen att vi skall införa den
här gränsen, även om jag nästan är benägen att göra
det som en pekpinne mot den ynkedom som visas på
myndighetsnivå, dvs. att man inte kan pröva det här
på ett bättre sätt.
Däremot yrkar jag bifall i fråga om idén att krono-
fogdarna skall sköta det här. Det är alldeles riktigt.
Även i andra sammanhang har det framkommit att vi
har en samsyn beträffande vem som skall företräda
staten i de här sammanhangen, nämligen kronofog-
demyndigheten. Man måste samla det här på en hand,
och som Per Rosengren säger är det den myndighet
som i det här sammanhanget har den totala överblick-
en. Dessutom är myndigheten hyggligt befolkad med
personer som har någorlunda anknytning till livets
realiteter. De administrativa myndigheterna är ofta en
katastrof i sådana här sammanhang. Jag yrkar alltså
bifall i den delen. Det är verkligen sakligt grundat.
Några ord om företagsrekonstruktion. Här är det
också bara att konstatera det beklämmande förhållan-
det att man inte kan lösa knutarna när det gäller att
sjösätta ett system som skulle kunna fungera någor-
lunda vettigt. Två regeringar har misslyckats med det
här, så det är inte någon partiskiljande fråga i den
meningen. Alla är lika handlingsförlamade.
Det är två bitar som måste till. Det statliga skatte-
privilegiet måste bort, och sedan måste man införa
förmånsrätt för produktiva löner så att man skapar en
balans. Bankerna måste alltså backa när det gäller
förmånsrätten för sina hypotek. Svårare än så är det
inte. Men av olika skäl, som jag tycker blir mer och
mer fördolda, kan man inte komma loss i den här
frågan. Nu är det återigen tydligen så att den utred-
ning som sitter har fått förlängt förordnande till efter
valet, så det blir väl ingenting av detta heller.
Det är ju litet egendomligt: En teknisk lagstiftning
som egentligen inte borde ha några partiskiljande
aspekter blir blockerad av olika skäl, och det händer
ingenting. Just nu spelar det inte så stor roll, för be-
hovet av rekonstruktionslagstiftning är inte så stort.
Men det dröjer väl inte länge förrän det är aktuellt
igen, och då står vi där utan några som helst redskap
för att rekonstruera i de fall det faktiskt går.
Jag tycker helt enkelt att regeringen där någon-
stans skulle ta sig samman och föra fram en vettig
lagstiftning rätt snabbt. Eller också skulle man lägga
ned hela det projektet och bara konstatera att det finns
två alternativ, konkurs eller en underhandsuppgörelse.
Någon annan rekonstruktionslagstiftning skall vi inte
ha, som ett av få länder i hela världen. Men vi kan väl
utmärka oss på detta område såväl som på andra, där
vi har blivit litet udda fåglar.
Tack, herr talman!
Anf. 4 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är litet synd att
Rolf Åbjörnsson inte stöder vår reservation. Fick man
ned beloppet till 30 000 kr skulle det betyda oerhört
mycket för många personer med skuldsaneringsbehov.
Jag tror att den pekpinnen faktiskt behövs till myn-
digheterna. Åbjörnsson pekar ju på trögheten i bil-
dandet av rättspraxis.
Vi är helt överens när det gäller kronofogdens roll
i sammanhanget. Kronofogden är den person som
skall företräda staten, oavsett om det gäller skatter
eller vad det än gäller. Det är kronofogdarna som har
den totala insynen, det är de som kan göra en riktig
bedömning.
När det sedan gäller skatteprivilegiet och före-
tagshypotekens förmånsrätt tror jag att Rolf Åbjörns-
son kan känna sig ganska lugn. När utredningen läg-
ger fram sitt förslag tror jag att Rolf Åbjörnsson kan
känna sig mycket nöjd med utredningens förslag. Där
arbetas just i den riktning som Rolf Åbjörnsson öns-
kar och som Rolf Åbjörnsson och jag är helt eniga
om.
Men jag tycker att det är litet synd att Rolf
Åbjörnsson trots allt inte stöder de 30 000 kronorna.
Det är ett första steg för att få ned beloppet till han-
terlig nivå och för att snabba på processen.
Anf. 5 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:
Herr talman! Det beror på de betänkligheter av
rent principiell art som jag har. Vi är ju helt överens i
sak. Man kan möjligen hoppas att den här debatten i
kammaren kan utgöra ett stöd för vankelmodiga
tjänstemän att fatta riktiga beslut.
Anf. 6 CARIN LUNDBERG (s):
Herr talman! Det här betänkandet från lagutskottet
handlar om 17 motioner om olika insolvens- och
utsökningsrättsliga frågor. En motion föreslår vi skall
bifallas. Den handlar om "herrelösa" fastigheter, där
utskottet anser att rättsläget är oklart och att frågan
bör utredas. I övrigt yrkar jag på utskottets vägnar
avslag på de andra 16 motionerna.
Konkurserna har under 90-talet nått sådana höjder
i antal och omfattning som man tidigare inte kunnat
föreställa sig, från ungefär 6 000 per år under 80-talet
till runt 20 000 år 1993. Numera har antalet konkurser
minskat, men de är fortfarande inte nere i 80-talets
siffror. Den stora mängden konkurser har naturligtvis
utsatt det konkursrättsliga systemet för stora påfrest-
ningar. Lagutskottet har också behandlat frågor kring
konkurser vid ett flertal tillfällen.
Den här gången anser moderaterna och även kd att
en parlamentarisk utredning skall utses med uppgift
att utreda och lämna förslag om konkurslagen, främst
när det gäller förvaltningen och tillsynen. Men, herr
talman, det Stig Rindborg föreslår skall göras är redan
gjort. Enligt regeringen finns ett antal övergripande
problem med konkurstillsynen. Regeringen beslutade
därför i maj 1997 att tillsätta en särskild utredare.
Enligt direktiven till Konkurstillsynsutredningen skall
den nya inriktningen vara sådan som moderaterna nu
föreslår. Borgenärskollektivet är konkurshanteringens
viktigaste grupp. Det är deras rättigheter som berörs,
vanligen på ett mycket ingripande sätt. En ny annor-
lunda inriktning av konkurstillsynen bör därför utfor-
mas så att borgenärskollektivets ställning inte försva-
gas och helst förstärks.
Regeringen har också i sina direktiv pekat på de
s.k. förvaltarlistorna. Näringsombudsmannen, Justi-
tiekanslern och Insolvensutredningen har också upp-
märksammat frågan. Listorna har ansetts utgöra en
form av etableringshinder. De tillämpas också olika
på olika håll i landet.
När det gäller tillsättande av konkursförvaltare är
utredaren också fri att föreslå åtgärder som kan inne-
bära effektiviseringar och besparingar för såväl staten
som enskilda som berörs av konkursen. Särskilt vik-
tigt är att beakta intresset av såväl en hög kompe-
tensnivå bland dem som utses till konkursförvaltare
som en fri konkurrens bland dem som uppfyller kom-
petenskravet.
Utgångspunkten för utredningen skall dock vara
att den statliga konkurstillsynen behålls. Den skall
vara knuten till kronofogdemyndigheten, men kon-
kursförvaltningen skall vara privat. I moderatmotio-
nen får vi en historieskrivning över konkurstillsynen i
Sverige och förslag till en privatisering. Jag känner
inte till hur det fungerar i andra länder. Jag undrar om
Stig Rindborg kan ge mig exempel på länder där
tillsynen är privatiserad. Tills annat bevisats är jag
dock helt övertygad om, liksom regeringen enligt
direktiven, att den statliga konkurstillsynen skall be-
hållas.
Det här betänkandet handlar också om skuldsane-
ringslagen, ett annat av våra mer diskuterade ämnen.
Här hade vi förra vintern en hearing som väl bekräf-
tade vad många av oss redan visste: Skuldsanering-
slagen är en lag som behövs. Vi har också beslutat om
en del förändringar. Jag håller med om det Per Ro-
sengren anser om beloppet när det gäller möjlighet till
skuldsanering. Jag tror att möjligheten till ompröv-
ning av belopp, som vi har beslutat om, kan ha stor
betydelse för det vi nu pratar om, nämligen skuldernas
sammanlagda belopp. Vänsterpartiet anser att skuld-
bördan skall vara minst 30 000 kr i stället för dagens
praxis, ett par hundra tusen. Då vill jag påminna om
det vi sade i samband med lagens tillkomst: Någon
beloppsgräns vill vi inte ha. Det som är en orimligt
stor skuldbörda för en person kanske inte är anmärk-
ningsvärd för en annan. Det är därför viktigt att varje
fall bedöms individuellt. Precis som Per Rosengren
gjorde i sitt anförande vill jag citera det vi säger i
betänkandet: "Det kvalificerade insolvensrekvisitet
kan vara uppfyllt även vid förhållandevis låg skuld-
sättning när det gäller personer med mycket låg eller
oregelbunden inkomst."
En annan fråga som vi brukar diskutera i samband
med skuldsaneringslagen är frågan om vem som skall
företräda staten vid skuldsanering. När vi behandlade
förslaget till företagsrekonstruktion var vi överens om
att regeringen borde överväga frågan. En proposition
har också nyligen överlämnats till riksdagen, där
regeringen föreslår att kronofogden och inte längre
skattemyndigheten skall företräda staten när det gäller
skatter och avgifter vid skuldsanering. Men förslaget
gäller inte studieskulder, som Vänsterpartiet anser
borde innefattas.
Studieskulder skiljer sig på många sätt från andra
typer av skulder. Det är två olika rättssystem som
berörs. Studieskulderna är speciella på det sättet att
återbetalningsskyldigheten fördelas på lång tid. Det
finns möjligheter till befrielse från eller nedsättning
av betalningsskyldigheten och till avskrivning av
skulden. Det finns också särskilda regler för indriv-
ning av studieskulder. Därför anser utskottet att det nu
inte är befogat med en överflyttning från Centrala
studiestödsnämnden till kronofogden. Men det är
möjligt att man bör titta på det i framtiden.
Rolf Åbjörnsson tar upp frågan om företagsre-
konstruktion. Vi är helt överens om att det är en viktig
fråga. Men som Rolf Åbjörnsson är mycket väl med-
veten om håller Förmånsrättsutredningen på med sitt
arbete. Såvitt jag har förstått är det en svår uppgift
som den sliter med. Fastän det inte är så väldigt
många konkurser just nu är det väldigt viktigt att
frågan löses. Jag hoppas att Förmånsrättsutredningen
så småningom skall komma fram till ett bra resultat.
Jag ser fram mot det.
Sammanfattningsvis, herr talman, yrkar jag bifall
till lagutskottets hemställan och avslag på samtliga
reservationer.
Anf. 7 STIG RINDBORG (m) replik:
Herr talman! Det är riktigt att en utredare är till-
satt, som Carin Lundberg säger. Utredningen skall ske
förutsättningslöst, men med den inskränkningen att
det skall vara statligt även i fortsättningen.
Jag återkommer till vad jag sade i min inledning
och vad Aktiebolagskommittén konstaterar när det
gäller regler för att främja ett aktivt näringsliv, nämli-
gen att det skall skapas största möjliga förutsättningar
för ägarfunktionen för en fortlöpande och snabb an-
passning av företagens organisation och verksamhet
inför förändringar i omvärlden och för en dynamik i
näringslivet. Regler med denna inriktning är därför till
nytta för såväl det enskilda företaget som näringslivet
i stort.
Jag upplever att en statlig myndighet för rekon-
struering har en egenskap, och det är att man där är
van vid att vara kronofogde och tjänsteman. Men här
skall det förutsättningslöst undersökas om inte de
idéer och tankar som jag har framfört i motionen är
det som skall vara vägledande. Viktigt att notera är att
utredaren inte har fått arbeta förutsättningslöst, utan
han har fått beskedet att det skall vara statligt. Det
finns ingenstans så mycket kritik skriven i direktiven
för det som skall utredas som just i detta fall. Sedan
landar man på att man skall bibehålla allt. Det är för
mig obegripligt. Det har i 25 år visat sig att det inte
fungerar. Då är det väl dags att pröva om man kan
hitta på något bättre.
Anf. 8 CARIN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! I direktiven finns en genomgång av
gällande förhållanden. Utredaren har fått direktiv att
komma med förslag till en ny inriktning, som modera-
terna har föreslagit, nämligen att borgenärskollektivet
är den viktigaste gruppen vars rättigheter helst borde
förstärkas. Samtidigt svarar inte Stig Rindborg på min
fråga om vilka länder - Finland, Norge eller Danmark
- som privatiserat tillsynen på det sätt som modera-
terna föreslår.
Jag vet att utredaren, som nu hållit på med sitt ar-
bete ett tag, har börjat med en enkät till domstolar och
tillsynsmyndigheter och förvaltare för att få reda på
hur det nuvarande tillsynssystemet fungerar. Han
ämnar att åka till Finland för att informera sig om den
finländska tillsynsformen. Jag undrar om Stig Ring-
borg känner till något om just den.
Anf. 9 STIG RINDBORG (m) replik:
Herr talman! Jag är inte närmare insatt i hur det
förhåller sig där, utan jag har den grundinställningen
att skall man göra en förutsättningslös undersökning
skall den vara förutsättningslös. Jag har den absoluta
uppfattningen, precis som Aktiebolagskommittén, att
företagen är kompetenta att tillvarata sina egna intres-
sen. De behöver inte en statlig instans som skall till-
varata deras intressen, utan de klarar av det själva.
Anf. 10 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag blir litet förvånad när jag hör
Carin Lundberg. Hon säger: Det som är en orimligt
stor skuldbörda för en person är inte anmärkningsvärt
stor för en annan. Det kan vi vara eniga om.
Oroar sig inte Carin Lundberg en hel del för att
man efter de år som gått är nere på ett belopp på
108 000 kr som minimibelopp? Det strider precis mot
det som Carin Lundberg själv läste upp. Känner man
sig till freds med den rättspraxisutveckling som har
skett? Har det inte gått litet för sakta? Bör inte lagstif-
taren på ett tydligare sätt ange åtminstone i detta läge
ett belopp som gör att man kommer till en situation
som är rimlig för de här människorna?
Sedan till CSN:s roll. Jag tog upp ett fall i mitt an-
förande. Carin Lundberg sade inte någonting om det.
CSN, utifrån sin egen bedömning och inte utifrån den
skuldsattes upplevelse, vägrar att skriva av ett belopp
på 4 500 kr. Det innebär att vederbörande inte kan få
nya studiemedel i framtiden för t.ex. högskolestudier.
Är detta riktigt rimligt? Skall man behöva gå till so-
cialen och begära att den skall betala det bara för att
socialens kostnader på det viset skall nedbringas?
Anser Carin Lundberg att socialen inte skall betala det
utan fortsätta att betala socialbidrag i stället när denna
person inte kan studera? Det är precis vad det handlar
om. Hade kronofogden haft hand om detta skulle det
beloppet ha blivit omedelbart bortstruket. Kronofog-
den har en annan social inriktning än vad jag upplever
att CSN har.
Anf. 11 CARIN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Per Rosengren tycker att rättsprax-
isutvecklingen går alltför sakta och att vi därför bör
fatta ett annat beslut här i dag. Som jag ser det ger
lagutskottet i sitt betänkande den pekpinne som Per
Rosengren efterlyser, nämligen att vi påminner om att
vi i lagstiftningsärendet sade att vi inte ville ha någon
beloppsgräns eftersom det är så olika förhållanden för
dem som behöver skuldsanering. På så sätt visar vi på
vad lagutskottet anser om skuldsaneringen och hur vi
skall påverka rättspraxis.
Frågan om studieskulden tycker jag är svår att av-
göra här och nu. Det normala är att studieskulden
regleras genom offentliga beslut och inte civilrättsli-
ga. Jag ser gärna att man ser vidare på frågan.
Anf. 12 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Den sista frågan först. Vi har under
en längre tid haft den uppfattningen att det är krono-
fogden som skall ha hand om skatteskulder. Det är
riktigt. Det har kommit en proposition där man gått
oss till mötes. Det är positivt och bra. Varför skall
CSN som enda myndighet vara kvar som statens bor-
genär? Vad är det som utmärker CSN så speciellt att
man anser att det är väldigt viktigt att den står kvar
som borgenär i sammanhanget? Jag förstår ingenting
av det resonemanget. Om man ändå kunde få någon
logisk förklaring till varför just CSN utmärker sig så
specifikt att den skall ha borgenärsansvaret när inte
ens skatteskulderna i dag längre skall ligga på skatte-
myndigheten. Där har man vikit sig och insett att det
är kronofogden som gäller.
Jag tror att vi som lagstiftare måste vara ännu tyd-
ligare än vad majoriteten i utskottet är när det gäller
bildandet av rättspraxis. Vi måste faktiskt sätta ett
belopp i detta skede för att över huvud taget komma
någonvart med dessa relativt sett låga belopp. Jag tror
inte att den skrivning som majoriteten i utskottet har
räcker för att snabba upp processen. Jag tror att samt-
liga som tog del av hovrättens förklaringar i Umeå
blev litet förfärade över hur man hade resonerat.
Nu har man i och för sig tagit ett steg åt rätt håll,
men det räcker inte. Det måste snabbas på.
Anf. 13 CARIN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Under den hearing som lagutskottet
anordnade förra vintern visade samtliga inblandade i
skuldsaneringsärenden på hur viktigt det är med den-
na lagstiftning. Samtidigt är det en ny lag och det
finns vissa knöligheter i den.
Just det som Per Rosengren visar på när det gäller
studieskulder kan vara en sådan sak som vi måste titta
vidare på. Problemet är att detta berör två rättsområ-
den: offentliga beslut om studiestöd och det civil-
rättsliga området.
I mitt anförande talade jag om hur speciella studi-
eskulderna är. Jag kan inte ge Per Rosengren något
ytterligare svar i dag än att vi får titta vidare på detta.
Vi brukar diskutera dessa frågor och hålla dem aktuel-
la, och det här kan vara ett sådant ämne.
Anf. 14 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Herr talman! Jag har egentligen fått svar på min
fråga genom den här debatten. Jag bara noterar att det
är glädjande att det finns en öppenhet för att se över
detta. Det måste ändå vara så som Per Rosengren
säger, att det är helt orimligt med två parallella system
om man skall reglera förhållandet för en privatperson.
Detta med det administrativa håller ju inte, eftersom
skatterna tillkommer på samma sätt.
Jag vill bara framföra en vädjan om att man full-
följer tankegångarna att renodla systemet så att inte
enskilda människor kommer i kläm på ett orimligt
sätt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 15 §.)
8 § Utvärdering av fastighetsmäklarlagen,
m.m.
Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU15
Utvärdering av fastighetsmäklarlagen, m.m.
Anf. 15 TOMAS HÖGSTRÖM (m):
Herr talman! Till grund för betänkandet LU15 Ut-
värdering av fastighetsmäklarlagen ligger en rapport
som en arbetsgrupp inom lagutskottet har arbetat
fram. Det arbetet har varit konstruktivt, bra och in-
tressant. Det visar också på hur ett utskott genom den
typen av arbete kan fördjupa sig och ta initiativ i
frågor.
Arbetet har genomförts bl.a. genom utfrågningar
av branschorganisationer samt genom ganska omfat-
tande skriftväxlingar med enskilda och organisationer
som inte haft företräde inför lagutskottet, och detta
har varit nyttigt för oss.
Rapporten utmynnar i kritik över hur Fastighets-
mäklarnämnden är organiserad. Den pekar också på
brister beträffande representation i nämnden och
långa handläggningstider. Det har också framförts
kritik mot hur tillsynsfunktionen har skötts. Vi är
överens om dessa punkter, men kanske inte om alla
formuleringar.
En hel del vatten hann rinna under broarna från
det att rapporten lades fram till dess att den behandla-
des i lagutskottet - tyvärr, måste jag säga. Men det
var bra att regeringen under den tiden tog initiativ
som innebar att Fastighetsmäklarnämnden har erhållit
extra medel för att arbeta bort de ärendebalanser som
har funnits. Man har också utökat antalet ledamöter
och utsett ersättare för dessa, vilket enligt min mening
visar betydelsen av arbetsgruppens rapport. Detta är
en arbetsform som riksdagens utskott kanske mera
skall använda sig av.
Betänkandet är enhälligt i den meningen att det
inte finns några reservationer fogade till det. Utskottet
hemställer att riksdagen skall ge regeringen till känna
att den organisatoriska ordning som valts för tillsyns-
funktionen måste ses över och att riksdagen bifaller
motion Lu501, yrkande 3 och ger regeringen till kän-
na om en ändring av fastighetsmäklarlagen av inne-
börden att den som förmedlar en fastighetsöverlåtelse
där en fastighet ingår i rörelsen själv skall kunna
hantera förmedlingsuppdraget utan att vara fastig-
hetsmäklare och utan att säljaren tvingas använda sig
av en fastighetsmäklare.
Vi är också överens om att utbildningskraven be-
träffande fastighetsmäklare måste skärpas. Vi avvak-
tar det arbete som pågår.
För moderaternas del innebär det faktum att vi inte
avger några reservationer till betänkandet inte att vi
har ändrat inställning när det gäller vår syn på förete-
elsen "opartisk mellanman" i fastighetsmäklarlagen.
Tvärtom anser jag att arbetet i utvärderingsgruppen
ger stöd för uppfattningen att den typen av beteck-
ningar och den syn som man redovisar på mäklarupp-
draget i fastighetsmäklarlagen har varit onödig och
skapat oreda. De finns redan genom upprätthållandet
av god mäklarsed.
Vi moderater tycker också - vilket framgår av vårt
särskilda yttrande - att utskottet borde ha tagit ett
bredare initiativ, men man valde utvärderinsgruppens
arbete för att försöka nå en konsensus, vilket man
också har lyckats med.
Det bredare initiativet när det gäller fastighets-
mäklarlagen och utvärderingen och hanteringen av det
ärendet borde ha omfattat frågor av typen: På vilka
grunder utfärdas auktorisation? Vem utfärdar auktori-
sation? Det borde också ha handlat om sådana frågor
som självinträde. Branschorganisationer och enskilda
har pekat på område efter område som behöver ses
över. Vi återkommer till dessa frågor i särskild ord-
ning.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 15 §.)
9 § Sotningsmonopolet
Föredrogs
Försvarsutskottets betänkande 1997/98:FöU2
Sotningsmonopolet
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades efter 15 §.)
10 § SOS Alarm
Föredrogs
Försvarsutskottets betänkande 1997/98:FöU
SOS Alarm
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades efter 15 §.)
11 § Kommunal räddningstjänst
Föredrogs
Försvarsutskottets betänkande 1997/98:FöU4
Kommunal räddningstjänst
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades efter 15 §.)
12 § Ersättningsfrågor m.m. i samband med
inträffade naturkatastrofer
Föredrogs
Försvarsutskottets betänkande 1997/98:FöU5
Ersättningsfrågor m.m. i samband med inträffade
naturkatastrofer
Anf. 16 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! Försvarsutskottets betänkande är ju
byggt på sju motioner som har uppmärksammat de
senaste tio årens stora problem. I motionerna har det
krävts att Sveriges riksdag på något sätt skulle börja
arbeta med situationen där människor har blivit väl-
digt drabbade av naturkatastrofer. Det har varit en
stor förtvivlan ute i bygderna.
Jag är inte till freds med försvarsutskottets hante-
ring av frågan. Man skjuter ett problem framför sig i
stället för att ta itu med problemet och ge ett uppdrag.
Kraven i de väckta motionerna är väldigt sparsamma.
Man kräver en utredning som skall klarlägga situatio-
nen när inte samhället eller försäkringsbolag står för
kostnaderna.
Vi har sett, förutom katastrofen i Vagnhärad som
skall utvärderas, Tuve för tio år sedan. Vi har sett hur
Pitebygden i Norrbotten i princip blev bortspolad och
människor kom i kläm. Vi har sett hur man i Torneda-
len vid isbrytningen bryter sönder väldigt många
stugor. Vi har också sett hur Dalälven har rusat och
rasat ibland. Vi har sett hur Sysslebäck förstördes. Vi
har också sett hur ett helt bostadsområde rasade ned i
Göta älv. Idre är ett annat område.
Vid varje tillfälle har människor kommit i kläm.
Varken samhälle eller försäkringsbolag har tagit an-
svar för stora materiella förluster skador. Jag tycker
faktiskt att man borde ha anammat de motionsyrkan-
den som fanns om att snabbt tillsätta en utredning för
att belysa problemet, se till att samhället står för kost-
naderna och göra det möjligt att bygga upp en natur-
katastroffond för att skydda människor mot sådana
här naturkatastrofer.
Herr talman! Jag skall vara hovsam och icke lägga
något yrkande. Men jag är faktiskt ganska besviken
över att försvarsministern inte gavs ett uppdrag från
riksdagen vid det här tillfället.
Anf. 17 BIRGITTA GIDBLOM (s):
Herr talman! Leif Marklund har ju beskrivit vad
motionerna innehåller, dvs. översvämningar, jord-
skred osv.
Motionärerna pekar på att det är svårt att ha ett
försäkringsskydd som täcker de förluster som enskil-
da människor, företag och regioner åsamkas. Därför
föreslår man inrättandet av en nationell statlig ka-
tastroffond. Det är väldigt viktiga frågor som motio-
närerna tar upp, därför att de människor som oför-
skyllt drabbas av både mänskligt lidande och ekono-
miska förluster får ju bära en stor börda till följd av
katastroferna. Därför är förslaget om en statlig ka-
tastroffond väl värt att beakta. Detta är ju en ganska
komplicerad fråga.
Utskottet menar att det är viktigt att frågan om
ekonomisk ersättning blir ordentligt belyst. Därför
motser vi den utvärdering som Räddningsverket skall
göra främst när det gäller jordskredet i Vagnhärad och
de frågor som aktualiserades i detta sammanhang. De
ekonomiska konsekvenserna skall övervägas inom
ramen för en sådan utvärdering.
Vi måste ju börja någonstans, och när utvärde-
ringen är gjord får vi ta ställning till hur vi skall gå
vidare. Ett enigt utskott har bedömt att frågan om en
statlig katastroffond eller något liknande kan prövas
först när resultatet av utvärderingen är klar.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på alla motionsyrkanden.
Anf. 18 SIRI DANNAEUS (fp):
Herr talman! Vagnhäradskatastrofen inträffade
den 15 maj 1997. Strax efteråt skrev jag en fråga till
försvarsministern om ifall staten tänkte ta några ini-
tiativ. Jag fick svaret att det skall finnas försäkrings-
system som klarar av detta, att de skall ge det eko-
nomiska skydd som de enskilda medborgarna behöver
och att staten inte tänkte vidta några ytterligare åtgär-
der.
28 av de 33 husen dömdes ut i Vagnhärad. 5 hus
rasade ju ned. Detta kostade Trosa kommun 1,2 mil-
joner kronor. Dessutom kostade det att försäkra sig
om att de återstående husen skulle stå på plats. Statens
räddningsverk har lagt ned ett stort arbete som natur-
ligtvis också har kostat en hel del pengar.
Det är inte tillfredsställande att en liten kommun
som Trosa t.ex., där 1,2 miljoner betyder väldigt
mycket i kommunbudgeten, skall ta en så stor smäll,
utan det bör finnas något statligt organ som kan hjälpa
till vid naturkatastrofer. Därför är vi flera som har
skrivit om de här fonderna som vi tycker är nödvändi-
ga.
Statens räddningsverk fick i mars ett uppdrag av
regeringen att utvärdera genomförda åtgärder främst i
samband med katastrofen i Vagnhärad. De ekonomis-
ka konsekvenserna skall då övervägas inom ramen för
en sådan utvärdering. Jag tycker att det är tillfredsstäl-
lande att regeringen äntligen har ändrat sig. Men
utskottet har behandlat frågan och tycker att man kan
vänta med att avgöra frågan tills utvärderingen är
klar. Jag tycker nog att utskottet redan nu skulle ha
kunnat ta ett initiativ till ett tillkännagivande med ett
uppdrag till regeringen. Men jag förväntar mig att
regeringen snarast efter utvärderingens slut kommer
med ett nytt förslag, så att vi kan ha möjlighet att fatta
ett beslut om inrättande av naturkatastroffonder.
Anf. 19 ARNE ANDERSSON (m):
Herr talman! Jag kan självfallet inte annat än bara
instämma i vad Birgitta Gidblom har sagt i denna
fråga. Hon har alldeles korrekt redogjort för utskottets
syn på frågan. Därav följer att jag vänder mig till
Marklund, som tyckte att han skulle vara så human att
han inte kunde förstå varför vi inte löste problemet.
Jag förstod inte vari det humana låg, Leif Marklund.
Det är helt enkelt inte utskottets sak, utan det är rege-
ringens sak. Det må väl vara att Leif Marklund och
jag har gemensamma synpunkter på regeringens
handlingskraft. Men i detta fall tror jag inte att den
skall ifrågasättas, därför att det är just i dessa dagar
som uppdraget ges till Statens räddningsverk. Att vi
då skulle lägga tårta på tårta och uppträda som något
slags duktiga pojkar och flickor i försvarsutskottet
tyckte vi ändock helt enigt i utskottet inte var motive-
rat. När nu detta ändå är på gång tycker jag att Mark-
lund skall vara nöjd med Birgitta Gidbloms redovis-
ning. Jag bara understryker den.
Anf. 20 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! Det humana, Arne Andersson, låg i
att inte yrka bifall utan att faktiskt nöja mig med han-
teringen och med den utvärdering som skall ske. Men
jag tycker ändå att den utvärdering som har gjorts när
det gäller Tuve, där ett helt bostadsområde hamnade i
Göta älv, och de övriga katastrofområdena borde vara
tillräcklig för att försvarsutskottets hantering skulle ha
lett till krav på tillsättande av en utredning som hade
att se till att bygga upp en fond. Det är inte säkert att
den bara skall bestå av statliga pengar, utan den kan
också bestå av pengar från försäkringsbolag och
kommuner. Men det skall vara en central statlig fond
som kan gå emellan när människor kommer i kläm.
Det kommer säkert att ta tio år till innan vi är framme,
och det kommer att inträffa många naturkatastrofer.
Därför får vi inte försena och underlåta att ta ansvar
för sådana här frågor i Sveriges riksdag.
Anf. 21 ARNE ANDERSSON (m):
Herr talman! Men, Leif Marklund, det är väl ändå
läsekonsten som brister litet nu. Det står ju väldigt
tydligt i utskottsbetänkandet att vi skall avvakta
Räddningsverkets utredning och därefter ta ställning.
Det är en tidtabell som möjligen kan variera litet, men
det är inte fråga om avslag eller om något annorlunda
tänkande. Saker och ting måste ändå komma i rimlig
ordning.
Jag tycker att Marklunds iver nu tar över hans
normalt så solida omdöme.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 15 §.)
13 § Beslut om ändring av stadgar för Stiftel-
sen Riksbankens Jubileumsfond
Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande 1997/98:UbU8
Beslut om ändring av stadgar för Stiftelsen Riksban-
kens Jubileumsfond (redog. 1997/98:RJ2)
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades efter 15 §.)
14 § Skolfrågor
Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande 1997/98:UbU10
Gymnasieskolfrågor
Utbildningsutskottets betänkande 1997/98:UbU11
Grundskolan - ämnen, betygssystem, föräldrainfly-
tande m.m.
Anf. 22 ULF MELIN (m):
Herr talman! Bilden av den svenska skolan är ju
milt uttryckt ganska skiftande. Å ena sidan kan man
se att Skolverket tillsammans med statsrådet Ylva
Johansson har en presskonferens där man säger att
den svenska skolan är i världsklass. Då syftar jag på
den timsundersökning som Sverige deltog i nyligen.
Där nådde vi i vissa delar väldigt bra resultat. Jag tror
emellertid att det faktiskt är väldigt viktigt att man gör
en rejäl analys av undersökningen och resultaten.
Å andra sidan kan man också få en bild att det är
kris i den svenska skolan. Det är mycket våld. Det är
mobbning, okvädingsord och mycket annat. Många
elever blir underkända i grundskolan - och även i
gymnasieskolan.
Jag tror att man, om man tittar på debatten som
sådan, kan säga att den svenska skolan i vissa delar är
bra. Det skall vi vara stolta över. Men i vissa delar är
det problem, och dessa problem måste vi också disku-
tera och försöka hitta lösningar på.
Ett stort problem, tycker jag, är att Socialdemokra-
terna har duckat väldigt mycket i debatten. Man pra-
tar ibland om kvalitet och sådana saker, men det man
åstadkommer är egentligen bara kvantitet. Ett ganska
bra exempel på det är att regeringen enligt den pro-
positionsförteckning som vi fick när vi började ses-
sionen i januari avsåg att komma med en proposition
som skulle heta Kvaliteten i skolan. Den hade jag
stora förväntningar på. Jag trodde att den skulle inne-
hålla en hel del förslag till lösningar, kvalitetshöjande
åtgärder och sådana ting. Men därav blev platt intet.
Det enda man orkade var att komma med en pro-
position som man kallar för Läroplan för det obliga-
toriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshem-
met m.m. Det var allt man orkade komma fram till.
Det är ett oerhört tunt dokument - precis som alla
andra dokument som den här regeringen har presterat.
I vissa stunder pratar man om att öka lärarkraften i
skolan, utnyttja de professionella, elevernas valmöj-
ligheter och sådana saker. Men de förslag som man
lägger på riksdagens bord har ju motsatt inriktning
hela vägen. Vad som nu krävs är faktiskt att vi får en
rejäl debatt om vad som bör göras i Sverige för att
både grundskolan och gymnasieskolan skall nå bättre
undervisningsresultat.
Det Socialdemokraterna gjort som enligt min me-
ning har inneburit att man faktiskt har sänkt kvaliteten
i grundskolan är följande: Man har tagit bort möjlig-
heterna för skolan att ge betyg före årskurs 8. Nu får
man bara ge betyg i årskurs 8, och det är så dags då.
Det är frivilligt för skolorna att vara med in de natio-
nella proven i årskurs 5. Man har tagit bort obligato-
riet att skolorna skall ge studieomdöme till eleverna
efter årskurs 5. Man har minskat elevernas valmöjlig-
heter i timplanen. Svenska 2 likställs med svenska när
man skall söka till gymnasiet. Allt detta är kvalitets-
sänkningar.
Vad som i stället behöver göras för att vi skall
höja kvaliteten i grundskolan är för det första att ge
betyg tidigare. För det andra skall det vara flera be-
tygssteg än i dag. När man är ute och träffar lärare
och elever är nästan alltid det största önskemålet att
man skall få ge betyg tidigare och att det skall vara
fler steg.
Eleverna skall ha rätt att få skriftliga omdömen i
grundskolan. Skolorna skall delta i de nationella ut-
värderingarna. Det är oerhört viktigt om vi som fattar
beslut om målen i skolan också skall kunna utvärdera
dem på rätt sätt.
Vi måste också, tycker jag, mer diskutera under-
visningsresultaten i grundskolan. Det är inte rimligt
att 8-9 % av eleverna är icke godkända i ett eller flera
ämnen när de lämnar grundskolan. I stället för att
diskutera längden i grundskolan borde man debattera
resultaten. Enligt vårt perspektiv kommer de flesta att
gå i grundskolan i nio år. Men en del klarar av det på
åtta år, och några behöver tio år. Det viktigaste är att
man är förberedd för att gå vidare till gymnasiet. Man
måste jobba mer åldersblandat, våga nivågruppera
och ha större flexibilitet i grundskolan än vad man har
i dag.
Samma sak gäller gymnasiet. Det är ju ändå så att
vi ser - det gäller framför allt de yrkesförberedande
programmen - att många elever är icke godkända i
främst ämnena matematik, engelska och svenska. Det
är inte rimligt att ha samma mål för alla elever i gym-
nasieskolan när det gäller kärnämnena. I stället måste
vi tillåta att man kan ha alternativa kurser med lägre
mål. Det ger i och för sig inte högskolebehörighet,
men detta skall inte vara ett självändamål. Eleverna
skall dock naturligtvis ha möjlighet att komplettera
sina betyg om de vill läsa vidare till högre utbildning.
Det är också viktigt att vi får färre kärnämnen i
gymnasieskolan än vad vi har i dag. Vi måste vidare
se över programstrukturen. Vi menar att gymnasiesko-
lan i vissa delar inte är anpassad till det arbetsliv och
det samhällsliv som vi ser framför oss. Vi måste få till
stånd en bättre samverkan mellan skolan och arbetsli-
vet. Vi måste ha en större andel av yrkesutbildningen
förlagd ute i arbetslivet om vi skall ha en god kvalitet
i gymnasieskolan.
Vi måste också införa en modern lärlingsutbild-
ning. Det måste vara en lärlingsutbildning som bygger
på en kombination av lärande i skolan och i arbetsli-
vet. Arbetslivet skall få ersättning utifrån den presta-
tion man utför, den utbildning man genomför, och
lärlingen skall också få ersättning utifrån den presta-
tion som han eller hon utför i produktionen.
Vi måste införa en modern gymnasieexamen. Det
är ju bara Sverige av de västeuropeiska länderna som
inte har någon gymnasieexamen. Den skall vara inter-
nationellt gångbar, och den skall också innebära en
kvalitetssäkring för gymnasieskolan där man skall se
om man har nått upp till de mål vad gäller kurser,
ämnen osv. som föreskrivs i kursplaner och läropla-
ner. Det skall alltså vara en form av skolans
ISO 9000.
Man skall dessutom, herr talman, ha möjlighet att
komplettera sina betyg när man går i gymnasieskolan.
Det är ett fullständigt absurt system som man har
infört från regeringens sida att de elever som har
betyg som ligger över Godkänd-nivån inte skall ha
möjlighet att komplettera dessa när de går i gymnasie-
skolan. Det får man göra när man har slutat gymnasie-
skolan, och då i den kommunala vuxenutbildningen.
Det gör att man hamnar i en ändlös rundgång, vil-
ket innebär att elever, gymnasiestudenter, sitter på
komvux och tar upp platser året efter för att komplet-
tera upp sina betyg och höja dem. Sedan blir de för-
hoppningsvis antagna till högskolan året efter. Då får
de elever som då kommer ut gå i komvux för att
komplettera sina betyg. Annars blir de utslagna av
dem som har varit inne i systemet. Det är ett fullstän-
digt absurt system.
Vad vi också behöver göra är att införa ett kvali-
tetsinstitut i detta land, som skall ha ansvar för att
göra uppföljning och utvärdering av både grundsko-
lan och gymnasieskolan. Den skall vara helt fristående
från staten. Det är först då skolan kan få en oberoende
granskning där vi kan se om den når de mål, de resul-
tat, som vi har fattat beslut om på respektive nivåer.
Det är en ganska lustig situation vi har i Sverige i
dag; att Skolverket dels är myndigheten, dels de som
utvärderar skolan. Skolverket fastställer kursplaner,
betygskriterier osv. Sedan utvärderar man också des-
sa. Självfallet skall man utvärdera. Det skall man göra
på alla nivåer. Men vi måste ha ett fristående kvali-
tetsinstitut som gör detta.
Slutligen, herr talman, vill jag yrka bifall till re-
servation 1 under mom. 1 i betänkande 10 och till
reservation 4 i betänkande 11.
Anf. 23 ANDREAS CARLGREN (c):
Herr talman! Med den framtid som Sverige kom-
mer att gå till mötes duger ingenting mindre än att vi
utvecklar en skola i världsklass för de barn och ung-
domar som växer upp i vårt land. Många har ju fått
känna av de förändringar som har varit under senare
år när Sverige gått igenom en svår ekonomisk kris.
Många människor i vårt land har gjort stora uppoff-
ringar för att detta skall vara möjligt. Nu måste svens-
ka folket också få känna att man inte har ställt upp på
de här uppoffringarna förgäves, utan dessa måste
också leda till att det blir mera pengar för skolan.
Kvaliteten i skola, vård och omsorg måste höjas.
Det behövs en ny syn på lärande i svenska skolor och
en ny humanism i vård och omsorg. Behoven är stora
och kommer att bli större. Därför vill vi i Centerpar-
tiet satsa ytterligare 4 miljarder kronor på skolan,
vården och omsorgen redan 1999. Det är viktigt att
kommunerna ser till att en stor del av dessa pengar
används för att höja kvaliteten i våra skolor. Vi har ju
redan tidigare varit med om att ge beskedet att kom-
munerna får mera pengar såväl 1997 som 1998 och
1999. Vårt besked innebär också att vi i vårbudgeten
lägger undan pengar för ytterligare en satsning 1999.
Det blir en nivåhöjning på sammanlagt 8 miljarder
kronor till skola, vård och omsorg det året.
Vi ser nu att tusentals elever går ut skolan utan att
kunna läsa och skriva. Samtidigt ökar kraven på kun-
skap i samhället. Samhället måste satsa mera på sko-
lan, inte mindre. Men det skall ske i ett läge där vi har
råd med det, där vi inte längre lånar pengarna utan där
vi kan se till att allt är finansierat med en ansvarsfull
ekonomisk politik. I ett sådant läge är det hög tid att
riksdagens partier går från ord till handling, att vi
vågar prioritera skolan, vården och omsorgen när
pengarna skall fördelas. Vi menar att det inte går att
dra denna fråga i långbänk.
Viktigast är inte en debatt om vi skall ha riksdags-
sammanträde i sommar eller inte, utan det viktiga är
att skolan och vården verkligen får mera pengar som
märks i den verksamhet som vi som medborgare runt
om i landet möter vare sig det gäller våra barn i sko-
lan eller det gäller våra gamla i vården och omsorgen.
Därför kommer vi i Centerpartiet att föreslå mera
pengar redan nu i april i vårt alternativ till vårbudge-
ten. Med samma fördelning som tidigare innebär det
2,8 miljarder kronor till kommunerna och
1,2 miljarder kronor till landstingen.
Centerpartiet är det enda partiet som orkat med
saneringen av statens finanser hela vägen, från start
till mål. Nu syns resultatet av det arbetet. Sverige går
bättre än vi tidigare vågat tro. Därför finns det äntli-
gen ett ekonomiskt utrymme för att prioritera det som
vi politiskt tycker är viktigt. Vi i Centerpartiet priori-
terar satsningar som svarar mot de växande behoven i
skolan, vården och omsorgen.
Det är också ett viktigt besked att för oss går mera
pengar till skolan före stora ofinansierade skatte-
sänkningar eller olika sorters höjda bidrag. När vi nu
har gjort de här uppoffringarna tror vi att det är detta
som människor tycker är viktigast. Om vi menar all-
var med talet om att vi skall ha en skola i världsklass
behöver vi göra de satsningarna men, som sagt, med
pengar som vi har och som svenska folket har tjänat
ihop - inte med pengar som vi lånar! Jag tror att det
också är ett sätt att visa att vi menar allvar med vårt
tal om att vi nu måste uppvärdera läraryrket i vårt
land.
Det är orimligt att gång på gång möta lärare som
har hand om våra barn i skolan under en så avgörande
tid i barnens liv och som säger: Jag vill egentligen
inte fortsätta i skolan med det här yrket. Vad skall det
vara för inspiration för lärarna att arbeta och vad skall
det vara för inspiration för våra barn som går i skolan
om man som lärare inte känner att man arbetar inom
ett av samhällets absolut viktigaste yrken? Därför
måste uppvärderingen också märkas i lönekuverten.
För att detta skall kunna märkas i lönekuverten måste
det finnas mera pengar i kommunerna. Detta räcker
dock inte. Det gäller också att öppna nya karriärtjäns-
ter för lärare och att se till att man kan förena det här
med t.ex. intressanta forskningsuppgifter, liksom att
det finns möjligheter att specialisera sig i sitt yrke och
skaffa sig en ordentlig vidareutbildning.
För att få en skola i världsklass måste vi också se
till att det finns läroböcker till våra barn. När jag är
ute på besök brukar jag fråga: Vet ni hur mycket som
egentligen satsas på läroböcker i barnens skola? De
flesta tror inte att det är sant när jag säger att det bara
handlar om 500 kr om året som satsas på läroböcker
per elev i den svenska skolan. Jag har frågat min son
vad en årsprenumeration på Kalle Anka kostar. Den
är dyrare jämfört med vad vi per år satsar på läro-
böcker för våra barns skola. Det är klart att vi inte kan
skapa en skola i världsklass om vi prioriterar läro-
böcker lägre än Kalle Anka-prenumerationer till våra
barn.
Dessutom måste föräldrar och elever tidigare få
information om hur det ligger till med kunskaperna.
Vi tycker att det viktigaste är utvecklingssamtalet med
föräldrarna men det måste också finnas en ordentlig
skriftlig information när man haft samtalen. Det måste
finnas nationella prov som genomförs för alla elever i
skolan så att man också vet hur man ligger till jämfört
med de mål som gäller för hela landet. Man måste
kunna få betyg i tid så att det fortfarande går att rätta
till sina resultat, inte så sent under skoltiden att det är
kört och man inte längre kan göra någonting om man
märker att man är på väg att misslyckas. Därför tycker
vi att det nuvarande betygsystemet, som är bra, skall
kompletteras med betygsättning tidigare än i dag och
med fler betygssteg.
Vidare tycker vi att det är på tiden att staten ställer
tydligare krav på kommunerna. Vi är de främsta för-
kämparna för decentralisering och lokala beslut men
vi tycker att staten skall ställa tydligare krav på kom-
munerna för vad som måste uppnås. Det skall vara ett
tydligt åtagande att grundskolan inte är avslutad förr-
än eleverna har fått godkänt. Riktmärket skall vara tio
års grundskola med start vid sex års ålder men med
möjlighet att både börja och sluta senare eller tidiga-
re, beroende på vad som passar det enskilda barnet
bäst. Vi skall ha en skola som är till för barnen; det är
inte barnen som är till för skolan.
Vi vill också att det skall vara möjligt att jämföra
olika kommuner med varandra. Om kommuner miss-
lyckas med att uppnå målen och om skolan inte priori-
teras när kommunen satsar pengar måste det vara
möjligt för väljarna att tydligt se det vid jämförelser
mellan kommunerna så att de kan dra sina slutsatser
och välja andra politiker i samband med de allmänna
valen om de tycker att det behövs andra satsningar på
skolan.
På samma sätt måste ansvaret vara tydligt för våra
skolledningar. Jag har sett skolledningar tvingas avgå
därför att de inte har följt budgeten. Däremot har jag
inte sett någon skolledning tvingas avgå därför att
man inte har lyckats uppnå målet för att eleverna skall
bli godkända. Jag tycker att det skall vara en själv-
klarhet att det ansvaret är tydligt fastlagt för den en-
skilda skolledningen, samtidigt som det i idealfallet
skall finnas avtal mellan kommun och skolledning
som visar att skolan verkligen har möjligheter.
Det behövs också förändringar i gymnasieskolan.
Vi måste få en skola som verkligen tar vara på olika
begåvningar. I många fall lär sig elever på olika sätt.
Det praktiska sättet att lära sig måste uppvärderas.
Det är därför som vi i Centerpartiet har gått i spetsen
för en lärlingsutbildning i den svenska gymnasiesko-
lan, något som nu är på väg att införas. Men låt inte
det bli ett sätt att återigen skikta chanserna i det
svenska samhället! Den som har det praktiska sättet
att lära sig skall inte få sämre chanser i det framtida
livet i kunskapssamhället.
Därför tycker vi att det är mycket viktigt att alla
som genomgår gymnasieskolan, också de som går i
lärlingsutbildning, skall få högskolebehörighet. Det är
ett sätt att skapa jämlikhet, men man skall inte tro att
det betyder att alla skall vara lika. Tvärtom skall man
inse att likvärdighetens förutsättning ofta är just olik-
het.
Vi menar också att gymnasieskolan skall utvecklas
genom en gymnasieexamen och genom att vi minskar
antalet kärnämnen i gymnasieskolan, så att det blir
bättre förutsättningar för elever att lära sig, dock utan
att avkall görs på målet en gymnasieskola som ger
alla ungdomar i Sverige chansen att gå vidare med en
högre utbildning senare i livet, utan att behöva göra
den uppoffring som det innebär att gå på komvux och
få svårigheter att klara sig ekonomiskt.
Jag tror att vi på detta sätt kan skapa en skola i
världsklass.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 9 vid
betänkande 11 och till reservation 5 under mom. 10 i
betänkande 10. Centerpartiet står självfallet bakom
allt det som vi har reserverat oss för i utskottet, men
vi tycker att det är bra att genom få voteringar spara
kammarens tid.
Anf. 24 OLA STRÖM (fp):
Herr talman! Det var väldigt trevligt att lyssna på
Andreas Carlgren. Jag tycker att han i många stycken
talar som en sann liberal. Det är en komplimang.
Det är egentligen bara en fråga som jag skulle
vilja få svar på i dag från socialdemokraterna. Ni har i
snart fyra år haft den politiska makten i Sverige, na-
turligtvis också över skolan. Ni har den politiska
makten även i många kommuner. Min fråga är: Har
det blivit bättre eller sämre i skolan under de här fyra
åren? Det är en rak fråga, som jag tycker att det skulle
vara intressant att höra svaret på.
Jag kan i den här kretsen avslöja att vi i Folkpar-
tiet har ett svar på den frågan. Vi tycker att det har
blivit sämre. Det är inget som vi är glada över. Vi
känner inte något slags skadeglädje över att socialde-
mokraterna inte har lyckats ha en så stark reformtakt
och visa en sådan tydlighet när det gäller skolans
uppgifter att problemen har kunnat undvikas.
Det är naturligtvis inte så att alla problem har
uppstått under den här fyraårsperioden, men för
mycket tid har gått åt till att göra andra saker än att
prioritera skolan, som är ett av de absolut viktigaste
områden som vi har att arbeta med i svensk politik.
Vi i Folkpartiet blir väldigt upprörda när skolan
inte fungerar. Den upprördheten grundar sig på en
kärlek till bildningen eller snarare en kärlek till vad
bildning kan göra för människor. Grundläggande i
socialliberalismen är tron på den enskilda människans
förmåga, och bildning är det absolut viktigaste och
kraftfullaste verktyg som vi har i svensk politik eller i
politiken över huvud taget för att ge människor liv-
schanser.
Barn föds med olika begåvning och får olika stöd
hemifrån, men om vi kan erbjuda en förskola, en
skola och högre utbildning med yppersta kvalitet,
åstadkommer vi inte bara världens bästa skola eller
vad vi brukar säga när vi skall stå oss i konkurrensen.
Det är oerhört viktigt, men jag anser inte att det är
huvudmålet. Huvudmålet är att få starka människor i
Sverige, människor som kan förstå och värdera sin
omvärld och som själva kan forma sina liv.
Detta är grunden, och det är därför som det är så
oerhört viktigt att vi har en skola med kvalitet. Det
har vi inte i dag.
Egentligen är det snudd på tjänstefel varje gång en
ung människa lämnar skolan utan tillräckliga kunska-
per och utan självförtroende och självkänsla - snudd
på tjänstefel av skolministern och av alla dem som har
makten ute i kommunerna.
När vi i den här kammaren brukar tala om trafik-
politik används ibland begreppet nollvision. Jag tyck-
er att det vore bra om vi hade en nollvision också när
det gäller skolan. Inga elever borde få lämna skolan
utan tillräckliga kunskaper. Inga lärare borde känna
sig otillräckliga eller tyngda av den verklighet de ser
ute i skolorna. Där skulle jag vilja låna trafikpoliti-
kens nollvision.
Det finns naturligtvis oerhört mycket att göra för
att vi skall få världens bästa skola eller vad vi väljer
att kalla det. Det har tagits några goda steg. Vi be-
handlar just nu propositionen om förskolan. Det är
alldeles utmärkt. Folkpartiet har länge drivit på för ett
pedagogiskt innehåll i tidigare år. Vi är också för en
tioårig grundskola, även det för att fler barn och sär-
skilt de barn som har de största behoven av att få
stimulans av god pedagogik i tidiga år verkligen skall
få det.
Vi tycker också att det är oerhört viktigt att göra
föräldrarna mer delaktiga. Jag tycker att det här är
någonting som vi i Sverige har varit ganska dåliga på
under många år. Ansvaret för barnens utbildning vilar
naturligtvis på skolan men också på föräldrarna. Jag
tycker att det är oerhört viktigt att vi kan få en ännu
mer öppen och inbjudande attityd från våra skolor, att
man verkligen motiverar föräldrarna och bjuder in
dem att delta i arbetet och även de vara lärare för sina
barn. Genom att få aktiva och motiverade föräldrar
kan vi också bryta klassuppdelningar o.d.
Vi skall naturligtvis inte fortsätta att avveckla stö-
det till de barn som har de särskilda behoven i skolan.
Det är skrämmande att se den utveckling som i dag
pågår i många kommuner, där man mer eller mindre
har rensat bort specialresurser i form av psykologer,
skolhälsovård osv. Detta är oerhört allvarligt just för
de barn som behöver detta för att över huvud taget
kunna tillgodogöra sig utbildningen. Vi måste vända
den trenden. Vi skall utveckla och inte avveckla stö-
det till barn med särskilda behov.
Vi borde också införa nationella prov och betyg
från årskurs 6, inte därför att vi känner något behov
av att eleverna skall mätas och jämföras med varandra
utan i första hand därför att föräldrar och elever har
rätt att veta hur man ligger till. Genom kanske t.o.m.
skriftliga omdömen, som vi propagerar för, får man
också en väldigt bra utgångspunkt för att ställa krav
på lokala politiker och på skolledning. Det är så man
upptäcker att det finns brister i skolans undervisning.
En konstig logik har lett till att man länge har av-
stått från betyg och nationella prov, i något slags
missriktad välvilja mot barnen. Naturligtvis är sådana
till för barnen, inte för någonting annat. Därigenom
blir deras rätt till god kvalitet i skolan synliggjord.
Jag kommer så till frågan om lärarna, som togs
upp också av Andreas Carlgren. Jag tycker att jag
känner igen mycket av det som han sade i det som
också vi från Folkpartiet brukar hävda. Vi kan aldrig
få stolta och motiverade skolbarn, om vi inte har
stolta och motiverade lärare. Det är en lång rad saker
vi måste göra för att lärarna skall få den status som de
är värda.
Det handlar naturligtvis om karriärmöjligheter, vi-
dareutbildningar och på de högre stadierna möjlighe-
ter att forska i det egna ämnet men naturligtvis också
arbetsvillkor i övrigt, löner och annat. Vi skall ge
lärarna mer frihet. Vi skall avskaffa timplaner och i
stället stärka ansvaret. Mer frihet och tydligare ansvar
är genomgående krav i Folkpartiets politik när det
gäller skola och gymnasium.
Skolan är den största arbetsplats som vi har i Sve-
rige. Det borde också vara den bästa arbetsplats som
man kan ha, men vi är oerhört långt ifrån den visio-
nen. Många barn tvingas arbeta i miljöer som jag tror
att väldigt få vuxna skulle acceptera. Förr var skolhu-
set det finaste huset i byn. I dag är det inte så.
Vi måste ha stimulerande lokaler och få en miljö i
skolorna som präglas av trygghet och ömsesidig re-
spekt. Skolan skall vara ett ställe dit man gärna och
med glädje går på morgonen.
Till sist: Kunskapen måste stå högst upp på varje
politiskt manifest som antas i denna kammare eller i
våra kommuner.
Jag tycker att det finns en tydlig parallell mellan
detta och när man t.ex. diskuterar diktaturer. Samhäl-
len som är på väg att spåra ur är samhällen där den
enskilda människan inte sätts främst. En skola som är
på väg att spåra ur är en skola där kunskapen inte sätts
i första rummet. Det har blivit bättre. Det fanns mörka
perioder under 70- och 80-tal när andra saker blev
viktigare i skolan än kunskapen. Mycket av det vi ser
i form av brister i dag är ett resultat av detta.
Vi måste öka valfriheten på gymnasiet. Vi måste
mer beakta elevernas rätt att välja. Vi måste få färre
kärnämnen. Det fria valet blir också ett aktivt val där
man väljer kurser. Det innebär att motivationen ge-
nom detta kan öka. Motivationen är i dag tyvärr en
bristvara på gymnasiet på grund av att många känner
att de inte klarar av de krav som ställs. Det bidrar
naturligtvis till ytterligare utslagning.
Det behövs mer individualisering, moderna lär-
lingsplatser, alternativa kurser i kärnämnen och färre
kärnämnen. Allt detta är små steg som tillsammans
kan skapa ett gymnasium med större valfrihet.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis i UbU10 yrka
bifall till reservation 4 under mom. 2 och reservation
6 under mom. 4 och i UbU11 reservation 1 under
mom. 1.
Anf. 25 ANDREAS CARLGREN (c) re-
plik:
Fru talman! Jag vill gärna återgälda Ola Ströms
komplimanger till mig. Jag tycker också om att lyssna
på vad Ola Ström säger. Det finns många likheter
mellan vad Centerpartiet säger och vad Folkpartiet
säger om skolan när det gäller att uppvärdera läraryr-
ket, betygen och också behovet av mer pengar till
skolan.
Men det är också där jag vill ställa en fråga till
Folkpartiet. Det är naturligt att Centerpartiet som mer
än något annat parti har tagit ansträngningarna av att
se till att vi verkligen får budgeten att gå ihop också
är det parti som med ekonomisk trovärdighet och med
en viss moralisk rätt går i spetsen och säger: Nu är det
också dags att vi ser till att det blir mer pengar till
skola, vård och omsorg.
Det var mitt besked här i debatten tidigare. Då blir
naturligtvis frågan vad Folkpartiet gör för ställnings-
tagande. Jag begär inte ett exakt besked om budgetal-
ternativen. Även om vi i Centerpartiet råkar vara
tidiga på den här punkten kan ju andra partiet behöva
tid att tänka. Jag tycker ändå att det kan finnas skäl att
ställa frågan om principer.
Det finns verkligen en konflikt med mycket stora
skattesänkningar. Då menar jag inte skattesänkningar
som jag tror att vi är överens om för att få fart på
ekonomin och se till att det blir fler arbeten i företa-
gen. Det gäller de mycket stora skattesänkningar som
inte minst våra vänner till höger i Moderaterna före-
slår. De riskerar att gå ut över mer pengar till skolan.
De kan tvärtom leda till nya stora nedskärningar i
skolan.
Skall man sänka skatten med lika mycket pengar
som vi nu under senare år har sparat förstår ju alla att
det kommer att kännas lika mycket. Då är frågan: Vad
väljer Folkpartiet? Väljer Folkpartiet skolan, eller
väljer Folkpartiet att i stället få vara med och samar-
beta med det politiska parti som vill skära ned? Där-
för tycker jag att det är värt att ställa frågan till Folk-
partiet: Vad gör ni för principiellt ställningstagande?
Anf. 26 OLA STRÖM (fp) replik:
Fru talman! Får jag först säga till Andreas
Carlgren att jag delar hans uppfattning om att det
förmodligen krävs en hel del resurser i skolan för att
den skall få den kvalitet vi önskar. På den punkten har
vi ingen annan uppfattning. Grundproblemet när det
gäller resurserna i skolan är att vi alldeles för ensidigt
har fokuserat på x antal miljarder som vi här i riksda-
gen kan besluta om att tilldela kommunerna.
Det som gör att vi i Folkpartiet är oerhört kritiska
mot regeringen är att det under dessa fyra år inte har
tillkommit ett enda nytt jobb. Vi spenderar 150 mil-
jarder på att ha människor overksamma. De 150 mil-
jarderna är oerhört mycket pengar som t.o.m. får
Andreas Carlgrens miljardsatsning på skola och om-
sorg att framstå som rätt futtigt. Däri ligger grund-
problemet. Däri ligger problemet med resurser till
kommunerna.
Därför säger vi att de mest skadliga skatterna
måste sänkas först så att vi får fart på jobben och
kommunerna får skatteintäkter. Däri ligger den abso-
lut viktigaste bidragande orsaken till att det finns
brister i skolan i dag. Det beror inte på något slags
njugghet från riksdagen med att dela ut extramiljar-
der.
Vi kan naturligtvis diskutera om vi skall ge ytter-
ligare 1, 2 eller 3 miljarder till skola, vård och om-
sorg. Jag är absolut öppen för det. Men grundproble-
met är som jag sade: Vi spenderar 150 miljarder på
att ha en stor del av den svenska befolkningen overk-
sam. Det är slöseri med resurser.
Anf. 27 ANDREAS CARLGREN (c) re-
plik:
Fru talman! Jag skall fatta mig mycket kort. Vi är
överens om att arbetslöshet är dyrt och förkastligt och
att arbetslösheten måste ned. Vi är överens om att ett
sätt att göra det är skattesänkningar riktade just mot
det. Men min fråga var principiell. I valet mellan att
ge mer pengar till skolan eller att bifalla andra partiers
krav på enorma ofinansierade skattesänkningar, vilket
val gör Folkpartiet då? Vi i Centerpartiet väljer sko-
lan.
pAnf. 28 OLA STRÖM (fp) replik:
Fru talman! Det låter litet på Andreas Carlgren
som att det här är en debatt som inte har förts. Det är
väl alldeles uppenbart och framgår tydligt av alla de
budgetförslag som Folkpartiet har lagt fram under den
här mandatperioden att vi inte föreslår så omfattande
skattesänkningar som Moderaterna. Vi tror inte att
man kan genomföra det på kort sikt och ändå upprätt-
hålla kvalitet i skola och omsorg.
Jag är väldigt ödmjuk i den här frågan. Vi talar om
en skola i världsklass. Det enda vi egentligen har i
världsklass i Sverige är ett skattetryck i världsklass.
Det är klart att man inte kan bortse från att vi trots att
vi ligger i världsklass i skattetryck år från år ser att
resurserna minskar till skola och omsorg. Konsekven-
sen av detta är enligt min mening alldeles uppenbar.
Skattetrycket i sig har bidragit till att krympa möjlig-
heterna för människor att få nya jobb.
Vi måste därför ha en kursomläggning. Vi måste
börja se att det är människor i arbete som skapar
resurser till skola, vård och omsorg, inte att vi här i
riksdagen i första hand sitter och beslutar om 1 eller 2
miljarder extra hit eller dit. Det har ett mycket stort
symbolvärde. Men skall man verkligen få nya fräscha,
friska resurser i skolan, vården och omsorgen, som de
så väl behöver, är det fler jobb som måste till.
För att svara ytterligare en gång: Nej, Folkpartiet
ställer inte upp på några gigantiska skattesänkningar.
Vi ställer upp på att sänka de mest skadliga skatterna,
de som gör att färre människor har jobb i Sverige i
dag.
Anf. 29 BRITT-MARIE DANESTIG (v):
Fru talman! De två tidigare talarna Andreas
Carlgren och Ola Ström har angivit tonen i debatten.
Den har fått en mycket allmänpolitisk inriktning. Jag
kommer därför att mycket snabbt försöka att konkreti-
sera de förslag som Vänsterpartiet har när det gäller
skolan och avsluta med det som betänkandet egentli-
gen handlar om.
Ola Ström sade att fler jobb är väldigt viktigt. Det
är någonting som vi i Vänsterpartiet har poängterat
hela tiden under den här mandatperioden. Låt mer
pengar återgå till kommuner och landsting, där beho-
ven finns, för att slå vakt om kvinnojobben. Ge skolan
ökade resurser. Vi tycker att man skall överväga ett
sektorsbidrag för förskolan, grundskolan och gymna-
sieskolan. Det är staten som har ansvaret för att alla
barn får en likvärdig utbildning.
Vänsterpartiet vill arbeta för en sammanhållen
trettonårig ungdomsskola där teori och praktik varvas
och där stor hänsyn tas till elevernas intellektuella
mognadsnivå. Vi vill slopa de graderade betygen i
skolan och vill göra utvecklingssamtalet obligatoriskt
även i gymnasieskolan.
Vi menar att det finns ett behov av en samlad
översyn av gymnasieskolans styrdokument och att
även kursplanerna behöver ses över, liksom systemet
med gymnasiepoäng.
Vi tycker också att man måste förbättra den fysis-
ka och psykosociala miljön. Skolmiljön har en viktig
roll i skolans lärprocesser. En kreativ miljö ökar triv-
seln och minskar förekomsten av destruktivt beteende.
Skapa skolenheter med färre elever! Då ökar möj-
ligheterna till ett nära och personligt förhållningssätt
mellan eleverna och mellan elever och lärare. Den
sociala kontrollen ökar, och därmed minskar också
förekomsten av våld, sexuella trakasserier och
mobbning.
Minska klasstorlekarna och arbeta med mera
flexibla gruppindelningar! I mindre grupper förbättras
kommunikationen, och kommunikationsmönstret
förändras. Alla kan komma till tals. Även de tysta
eleverna synliggörs, och förhållandet mellan flickor
och pojkar blir mera jämställt. Klimatet blir mjukare,
varmare, mer accepterande, och arbetsmiljön blir
lugnare. Lärarna får möjlighet att individualisera
undervisningen och möta elevernas behov. Undervis-
ningen kan i högre grad utgå från elevernas förutsätt-
ningar, deras egna erfarenheter och intressen. I en
sådan skola finns tid för de personliga mötena. Vi
tycker att ingen klass bör ha fler än 25 elever. I en
klass bör det aldrig vara mer än en tredjedel av ele-
verna som är i behov av särskilt stöd. Forskningen ger
en entydig bild av att modellinlärningen annars kant-
rar över mot det negativa.
Läraryrket måste blir mer attraktivt och få högre
status. Lärarna måste få mer inflytande och bli delak-
tiga även i beslut som rör ekonomin, organisationen
av undervisning, schemaläggning etc. Lärarnas insat-
ser måste värderas kontinuerligt. Skolledarnas roll
som pedagogiska ledare och personalansvariga måste
förstärkas. Fortbildningen av lärare måste förändras
och förbättras, liksom skolledarutbildningen.
Lärarutbildningen måste moderniseras, så att den
bättre motsvarar behoven i dagens samhälle och sko-
la, och läraryrket måste ges bättre karriärmöjligheter.
Men jag tror inte att ett ökat antal lektorer på gymna-
sieskolan löser dessa problem. Lärarutbildningen
måste ge en bred grundutbildning, inriktad på infor-
mationshantering, utbildningsplanering, kunskapsut-
veckling och ledarskap. Lärarna måste bli mer av
generalister. I ett samhälle där man bedömer att 40 %
av jobben inom något decennium kommer att finnas
inom informationshantering och kunskapsutveckling
kommer den här typen av lärare att vara mycket at-
traktiva även inom andra sektorer i samhället.
Mer pengar måste också satsas på skolforskning.
Det är ytterst beklagligt att regeringen nu dragit ned
på anslagen till forskningen. Det finns ju en mängd
angelägna områden att forska kring. Vänsterpartiet
har i sina motioner om skolan pekat på några sådana
områden. Ola Ström värnar om barnen med och i
svårigheter. Är han med på att kvalitetssäkra elevvår-
den? Det är så oerhört viktigt att personal som arbetar
med barn med och i svårigheter får handledning av en
psykolog. Det finns undersökningar som visar att
endast ett fåtal lärare har en utarbetad strategi för att
bemästra kritiska och störande skolsituationer.
Jag tror att även föräldrarna kan behöva psyko-
logstöd kortare eller längre tider vid en kris. Vi vet,
att problemen som det nu är skjuts över till barn- och
ungdomspsykiatrin, där antalet vårdsökande har ökat
dramatiskt under senare år. Det har resulterat i mycket
långa väntetider, vilket inte bara innebär en samhälls-
ekonomisk tragedi utan också en personlig tragedi för
många barn och föräldrar.
I fråga om resurstilldelningen håller jag med om
att förändringar måste ske i kommunerna. Skolor med
många elever som har behov av särskilt stöd och som
ligger i särskilt utsatta områden måste få bättre eko-
nomi. Kommunpolitikerna måste bli bättre på att göra
en differentierad resurstilldelning. Segregationen i
vårt samhälle är inte enbart ett storstadsproblem. Men
det står klart att boendesegregationen och dess kon-
sekvenser i Stockholm, Göteborg och Malmö är en
tickande bomb. Något måste göras, och det måste
göras snart!
Vi har föreslagit att Skolverket skall tilldelas me-
del för att kunna gå in och aktivt stödja dessa skolor.
Vi tror också att kommunpolitikerna måste lära sig att
prioritera bättre och mer medvetet.
Läromedlen måste bli bättre. Eleverna måste sti-
muleras att läsa. Boken och skönlitteraturens betydel-
se måste markeras mycket tydligare än nu. Datorer är
bra som hjälpmedel, men de kan aldrig ersätta ett
lärarstöd. En okritiskt och oreflekterad tilltro till dato-
rernas möjligheter att stimulera inlärning kan resultera
i det som forskarna kallar pseudosofistikering. Barnet
lär sig för tidigt i förhållande till sin mognadsgrad,
och barnet lär sig på ett mekaniskt sätt som sedan kan
bli ett hinder för en djupare förståelse.
Uppföljningen och kontrollen i skolan måste ock-
så blir bättre. Skolverket måste få sanktionsmöjlighe-
ter.
Jag skall snabbt ta upp litet av det som sagts. Be-
tänkandet handlar egentligen mycket om betygen. Jag
skulle vilja ställa en fråga till betygsivrarna, som vill
ha många skalsteg och ser det som en av lösningarna
på skolans problem: Behövs det verkligen i dagens
skola? Behövs betygen som urvalsinstrument för
gymnasieskolan? Knappast, anser jag. I dag är gym-
nasieskolan utbyggd så att den kan ta emot alla elever
från grundskolan. Den bärande principen är att alla
elever skall ha rätt att få den gymnasieutbildning de
önskar. Den principen ställer vi ju alla upp på.
För mig och Vänsterpartiet är det självklart att
eleverna måste ha nått en viss kunskapsnivå för att
kunna gå vidare i sina studier till gymnasieskolan.
Men den nivån är kopplad till godkännandegränsen
och inte till en gradering av betygen. Det informa-
tionsvärde som kan ligga i betygen kan man på ett
mer nyanserat och bättre sätt ge genom utvecklings-
samtalen. Där kan man få fram åsikter, upplevelser
och förväntningar som inte kommer fram i andra
sammanhang. Lärare, elever och föräldrar kan där
tillsammans försöka formulera åtgärdsprogram för att
elevernas resurser skall kunna utnyttjas och användas
på ett bättre sätt.
Jag tror inte att det finns något pedagogiskt värde
med betygen. Jag tror inte heller att man behöver
betyg för att få eleverna studiemotiverade. Tvärtom
bidrar betygen till att man bara fokuserar på det som
är mätbart i ämnet. Det är lätt att de som gång på gång
misslyckas och får dåliga betyg i en graderad betygs-
skala får en mycket negativt självbild. De ger upp
tidigt, fastän vi vet att barn mognar olika fort och att
det finns stora skillnader mellan barn i samma klass.
Vi vet också att betygen har en mycket styrande
effekt på arbetssätt och arbetsformer i skolan. Det är
ytinlärning och inte djup som premieras. Därmed har
betygen en hindrande och försvårande inverkan på
den pedagogiska utvecklingen. Dessutom tror jag att
betygen kan inverka menligt på den förtroendefulla
relationen mellan elever och lärare, som är som
grundläggande för att inlärning skall vara möjlig.
Till sist - betygen är ett dåligt prognosinstrument
för fortsatt utbildning. Jag hoppas nu att regeringen
följer Skolkommitténs förslag i detta sammanhang.
Det skulle vara ett lyft för svensk skola.
Vi vill avskaffa timplanen, men vi tror att det är
fel tid att göra det nu. Kommunernas dåliga ekonomi
gör att det skulle kunna få negativa konsekvenser,
som att man började skära ned på undervisningstiden.
Vi avvisar bestämt alla förslag om alternativa kur-
ser i kärnämnen. Det vill jag slå fast. Sådana förslag
andas uppgivenhet och är faktiskt ett uppenbart svek
mot stora grupper av elever. Skolan borde i stället för
att individualisera problemen försöka hitta nya former
att organisera undervisningen så att den möter olika
elevgruppers behov.
Jag tror inte på det som Ola Ström och många
andra säger, att nivåerna är för högt satta i kärnämne-
na. Jag tror inte heller att det råder brist på begåvning
hos eleverna. Inte heller tror jag att man kan gå vidare
till en kvalificerad utbildning utan att ha en viss kun-
skapsnivå. Allting tyder nämligen på att en kvalifice-
rad yrkesutbildning kräver minst lika svåra och
komplicerade tankeoperationer som när man tillägnar
sig ett teoretiskt material.
Till slut vill jag tala om musik, som är Sveriges
tredje största exportindustri. Svensk musiklivs höga
kvalitet är en följd av bredden i musikskolan. Väns-
terpartiet vill nu utvidga stödet till barns och ungdo-
mars konstnärliga skapande genom att utveckla de
kommunala musikskolorna till kommunala kultursko-
lor. Ju fler kulturella uttrycksformer en individ be-
härskar, desto mer nyanserad blir hans eller hennes
uttrycksförmåga och desto större möjligheter har han
eller hon att kommunicera med sin omgivning. Vi i
Vänsterpartiet vill att kulturskolan som skolform skall
finnas med i skollagen, och att kulturskolan skall vara
avgiftsfri. Vi tror också att kulturskolorna skulle kun-
na vitalisera kulturlivet i kommunerna och vara ett
centrum för lärande och skapande.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 2 under
mom. 1 och 22 och reservation 10 under mom. 18 i
UbU10, samt till reservation 7 under mom. 15 och 16
i UbU11.
Anf. 30 ULF MELIN (m) replik:
Fru talman! Det var många löften och mycket
pengar som Britt- Marie Danestig hade med sig i sin
penningpåse under det här anförandet. Det skall bli
intressant att läsa Vänsterpartiets ekonomiska motion
när vårpropositionen kommer.
Jag skall svara på det här med betygen. Det är ett
gammalt känt faktum att Vänsterpartiet inte gillar
betyg, även om Britt-Marie Danestig pratar mycket
om kunskaper, Godkänd-nivå, nationella prov och
sådana saker. Jag tror att det är oerhört viktigt för
lärarna och eleverna att man har betyg som ett peda-
gogiskt verktyg. Man skall kunna mäta om eleverna
har nått målen i kursplanerna, var de står någonstans
osv.
När jag är ute och träffar elever, föräldrar och lä-
rare säger de till mig - och den signalen är tydlig - att
betygen kommer för sent i grundskolan när de kom-
mer först i årskurs åtta. Lärarna vill att man skall ge
betyg tidigare, och framför allt också att det skall
finnas fler betygsteg. Det är nämligen en morot för
eleverna att de kan sträva efter att kunna höja sina
kunskaper och sina betyg. Lärarna tycker att stegen är
för få och att avståndet kan vara för långt i dag när det
gäller att höja från exempelvis Godkänd till Väl god-
känd. Hur man skall få fram den stimulansen med
endast en Godkänd-nivå förstår inte jag, och egentli-
gen vill ju Britt-Marie Danestig inte ha några betyg
över huvud taget.
Jag skall också beröra detta med ytinlärningen,
som jag bestämt vill dementera. Tittar man på den nya
läroplanen och de nya kursplanerna ser man att de är
mycket tydliga när det gäller vad kunskap är för nå-
gonting. Det är minsann inte fråga om någon ytinlär-
ning, utan även här handlar det om ett pedagogiskt
verktyg för lärarna.
Slutligen vill jag ställa en fråga till Britt-Marie
Danestig. Den gäller de nationella proven, vilka hon
tyckte var väldigt viktiga. Varför har Vänsterpartiet i
så fall varit med och medverkat till att de nationella
proven inte är ett obligatorium i årskurs fem?
Anf. 31 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag förstår att Ulf Melin är övertygad
om att betygen är en morot, och att de får eleverna
mer motiverade och mer hungriga på kunskap. Men
jag tror inte alls att det fungerar så. Jag tror att det är i
mötet mellan lärare och elever och i det som händer i
klassrummet som stimulansen ligger. Det är ju en
fantastisk sak att söka svar på de frågor man ställer.
Det är själva moroten.
Jag har tittat på prov i olika ämnen från många
skolor. Jag måste säga att jag tycker att de i väldigt
hög grad premierar det som jag kallar för ytinlärning.
Det handlar om korta små faktasnuttar som inte sätts
in i något sammanhang och som inte stimulerar ele-
verna till att göra analyser och dra konsekvenser av
ett material. Det är precis sådant som man vet att man
glömmer efter en kanske mycket kort tid.
Eleverna lär sig väldigt snart en strategi för att bli
duktiga på proven. Den strategin blir de bra på, men
jag är inte så övertygad om att deras kunskapsbehåll-
ning är särskilt stor. Jag tror att man skulle kunna
uppnå ett betydligt bättre resultat med andra metoder.
Nu läser många elever för proven.
Anf. 32 ULF MELIN (m) replik:
Fru talman! Det ena behöver inte utesluta det and-
ra. Betygen spelar en roll när det gäller att stimulera
elever att hämta in kunskap, att förkovra sig osv. De
är också ett pedagogiskt verktyg för skolan och för
lärarna för att bedöma om eleverna nått de mål de
skall nå. Självfallet är det också viktigt att den pro-
fessionella läraren stimulerar eleverna till lärande -
både i klassrummet och i andra situationer. Enligt min
mening krävs det naturligtvis en kombination av flera
saker för att man skall kunna öka stimulansen.
Om det är så som Britt-Marie Danestig säger, att
eleverna pluggar inför proven och sedan i princip
glömmer allt efteråt, är det naturligtvis fel. Men då är
det ju arbetssättet som sådant som är fel i den aktuella
skolan! Det är det som vi i så fall borde sträva efter
att åtgärda. Man förändrar ju inte arbetssättet bara för
att man slopar betygen. Det är ganska befängt att tro
det! Det handlar i stället om att se till att skolan till-
lämpar läroplanen och kursplanen. Jag vill nämligen
påstå att de är tydliga när det gäller just målen med
skolan, sättet att arbeta osv. Det är där vi i så fall skall
sätta in åtgärderna.
Britt-Marie Danestig hade ju mycket pengar till
fortbildning. Då är det väl lämpligt att lägga fram ett
förslag om att fortbilda just i detta, så att det blir litet
resultat.
Anf. 33 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Ulf Melin! Problemet är, som jag sade
i mitt anförande, att förekomsten av betyg och grade-
rade betygskalor har en så pass styrande effekt på
valet av arbetssätt och arbetsformer att vi får en väl-
digt traditionell skola trots att vi vet att arbetslivet
kräver helt andra egenskaper. Detta tycker jag är
absurt.
Jag har betonat att vi självfallet måste ge eleverna
feedback och kontrollera att de når en viss kunskap-
snivå så att de kan gå vidare i sina studier. Men detta
kan ske på ett mycket bättre sätt i samtalet. Där kan
man också tala om sådana saker som betygen inte alls
fångar in, nämligen den personliga tillväxten och
mognaden. Man kan också ta upp saker som eleven
kanske bör tänka på och förbättra. Det kan bli ett
samtal mellan lärare och elev där eleven också kom-
mer med synpunkter på hur undervisningen bedrivs
och vad han eller hon skulle vilja ha ut mer av skolan.
Anf. 34 OLA STRÖM (fp) replik:
Fru talman! När jag lyssnar på Britt-Marie Danes-
tig och andra vänsterpartister funderar jag litet på vad
det kommer att stå på valaffischerna i höstens val.
Vad sägs om "Mer av allt till alla"? Man kan inte vara
för allting och tro att pengarna skall räcka till precis
allting. Mycket är väldigt goda ambitioner, men det
hela tappar trovärdighet när man är för allt som är
bra.
Jag begärde replik därför att jag tycker att en sak
är litet konstig. Det gäller gymnasiet. Vänsterpartiet
är ju för elevinflytande i många sammanhang. Men
när det kommer till det som borde vara det viktigaste
för eleverna på gymnasiet, nämligen att de själva skall
få större inflytande över valet av alternativa kurser
och att de skall kunna få precis den utbildning som de
själva känner att de klarar av, är Vänsterpartiet plöts-
ligt emot detta. Vi ser att systemet i dag skapar ut-
slagning. Elever känner att det ställs krav på dem som
de är mil ifrån att kunna klara av. Vi skall väl ändå ha
en skola som inte ökar utslagningen, utan som ger
chansen för eleverna att få en utbildning på den nivå
där de befinner sig?
Jag har väldigt svårt att förstå Vänsterpartiets lo-
gik i det här sammanhanget. Visst måste det vara
bättre att ha välmotiverade elever som själva kan
påverka sin studiesituation än en lång rad gymnasister
som blir pådyvlade en viss ämnessammansättning som
de känner att de inte klarar av? Vi måste öka flexibili-
teten och valfriheten ännu mer i gymnasieskolan för
att uppnå detta.
Anf. 35 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Nej, Ola Ström, på våra valaffischer
kommer det inte att stå: Mer till alla!
På våra valaffischer kommer det kanske att stå:
Mer till dem som har de största behoven och de
största svårigheterna!
Det är grundbulten för vår politik.
Ola Ström pratar om valfrihet. Det är klart att ele-
verna skall ha valfrihet i gymnasieskolan. Vi har inte
haft några andra åsikter. Men vi menar att det är ett
svek mot eleverna att välja bort den kunskap som
arbetslivet kräver att de skall ha när de har slutat
gymnasieskolan. Det är en alldeles för enkel väg att
gå, Ola Ström.
I stället måste vi satsa resurser, kraft och energi
för att försöka möta elevernas behov. Det handlar ju
inte om brist på begåvning, som jag sade. Det kan
möjligtvis vara brist på motivation, men det är ett
problem som skolan skall kunna lösa inom skolan.
Annars förflyttar vi bara utslagningen från gymnasie-
skolan till efter det att eleverna har slutat gymnasie-
skolan. Låt mig påminna Ola Ström om att 82 % av
de jobb som utannonseras som lediga i dag kräver just
treårig gymnasieskolekompetens i bl.a. kärnämnena.
Anf. 36 OLA STRÖM (fp) replik:
Fru talman! Jag har ingen som helst annan upp-
fattning än Britt-Marie Danestig när det gäller tron
och möjligheten att fler begåvningar skall kunna tas
till vara på gymnasiet. Jag tror inte alls att alternativa
kurser eller ökad valfrihet är den enda lösningen. Det
behövs naturligtvis mer flexibilitet i användandet av
tid och nya pedagogiska former och när det gäller att
jobba tillsammans i olika ämnen. Men jag är helt
övertygad om att situationen blir bättre och att sanno-
likheten för att man får fler motiverade elever ökar
om eleverna själva känner att de har förtroendet,
makten och ansvaret att själva kunna välja och utfor-
ma sina kurser. Man skall naturligtvis upplysa alla om
vilka krav arbetsmarknaden ställer.
Jag tror att Britt-Marie Danestig försade sig litet
när hon sade att vi inte skall flytta utslagningen från
gymnasiet till arbetslivet. Det är precis det vi gör i
dag. I dag har vi utslagning på båda hållen. I dag
förekommer en utslagning på gymnasieskolan som är
väldigt grym. Jag mår väldigt dåligt av den. Gymna-
sieskolan möter inte de elever som kanske är i behov
av mest stöd och stimulans. Man ställer väldigt höga
krav på dem, men ger dem ingen möjlighet och inget
stöd att nå upp till dessa kravnivåer. Jag tycker att det
är detta som är grundproblemet, och det måste vi
försöka möta.
Anf. 37 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att Ola Ström har en attityd
som förvånar mig litet grand. Vi har bedömt att den
här kompetensnivån är viktig för arbetslivet, för att
man skall kunna få ett jobb eller gå vidare till fortsatta
studier som ett led i det livslånga lärandet, som Ola
Ström i andra sammanhang brukar tala vackert om. Vi
skall inte skapa några återvändsgränder för våra ung-
domar.
I ett alltmer komplicerat samhälle är det också
viktigt att vi höjer den totala kunskapsnivån för att
man skall kunna fungera som medborgare, göra sin
röst hörd och ta vara på sina demokratiska rättigheter
och skyldigheter.
Grymheten finns ju där, men det blir ju inte mind-
re grymt att utslagningen sker efter gymnasieskolan. I
gymnasieskolan skall det ju finnas människor, pro-
fessionella lärare, som kan ta vara på detta, stimulera
eleven och hitta vägar fram där inlärning är möjlig.
Jag fick inte svar på den fråga som jag ställde i
mitt anförande. Anser Ola Ström att kraven i dessa
kurser är för lågt ställda? Är det för svåra kurser? Jag
tycker inte det.
Anf. 38 GUNNAR GOUDE (mp):
Fru talman! I den här diskussionen har vi egentli-
gen att behandla 110 motioner som är ett s.k. upp-
samlingsheat, dvs. det är motioner som ligger kvar
från den allmänna motionstiden. Den här stora grup-
pen motioner gör ett ganska splittrat intryck, men om
man ser dem i ett litet större sammanhang tror jag
ändå att de återspeglar de problem som dominerar
svensk skolpolitik. Jag kommer att beröra några av de
här motionerna. Men med anledning av den inriktning
som diskussionen har fått kommer jag också att ta upp
de allmänpolitiska frågorna litet mer.
Jag tror att vi börjar bli överens om att grundsko-
lans problem är resursbristen. Vi har haft nedskär-
ningar i skolan med ca 20-25 % under de senaste sju
åren. Man har alltså fått betydligt mindre pengar till
skolorna. Det har inneburit att det är färre vuxna i
skolorna. Skolkuratorer, speciallärare och skolpsyko-
loger är ganska sällsynta ute på skolorna nu jämfört
med tidigare. Detsamma gäller vaktmästare, fritidspe-
dagoger osv.
Detta betyder naturligtvis att framför allt barn med
behov av speciellt stöd inte får den hjälp de har rätt
till. Läraren hinner inte med att hjälpa den som har
problem med att läsa eller skriva t.ex. om man har en
klass med 30 elever, saknar speciallärare och inte har
tillgång till skolpsykolog osv. Antalet lärare har också
minskat. Därav de ökade klasstorlekarna. Detta är
alltså en resursfråga. Det behövs mer pengar till sko-
lan.
I det budgetförslag som Miljöpartiet har lagt fram
har vi tillskjutit närmare 3 miljarder kronor mer än
vad regeringen har gjort. Och då har ändå regeringen
föreslagit en ökning med 4 miljarder kronor i år. Det
är alltså äntligen ett tillskott till kommunerna som kan
användas till skolorna. I det sammanhanget vill jag
också nämna att Moderaterna i sitt budgetförslag har
en minskning av kommunanslaget och Folkpartiet har
i alla fall ingen ökning av bidraget till kommunerna.
I det här sammanhanget är det intressant att kon-
statera hur man från borgerligt håll lägger tonvikten
på en helt annan fråga än resurserna till skolorna.
Mycket av diskussionen från moderater och folkpar-
tister handlar om betyg och betygsfördelningar. Jag
skall återkomma till detta senare.
Det finns stora problem i gymnasierna, och det
handlar inte bara om resursproblem. Det är sant att
man har för litet resurser till gymnasierna också, men
det finns också ett omställningsproblem. Det nya
gymnasiet genomfördes alldeles för hastigt utan att
skolledning och lärare fick en rejäl möjlighet att ställa
om sina undervisningsmetoder och sin organisation
till de nya kraven så att de passade bl.a. de nya elev-
grupperna som skulle gå i gymnasiet.
Reformen uppfattades nog på många håll som en
sorts ökad tillgänglighet för större grupper till gym-
nasiet. Alla skulle kunna gå i det treåriga gymnasiet,
men gymnasiet var i stort sett sig likt. Många frågade
sig hur det skulle gå med de nya elevgrupperna i
gymnasiet. Skulle de klara det? Den frågan var natur-
ligtvis alldeles fel ställd. Frågan borde snarare ha
ställts: Hur skall undervisning och innehåll utformas
för att bäst passa de nya elevkategoriernas intressen,
förutsättningar och framtidsplaner? Iklädda de gamla
gymnasiets kostym har många elever känt sig utanför
och tappat motivationen och lusten att gå i gymnasiet.
Vi har fått en diskussion som liknar diskussionen
kring grundskolan. Det är en diskussion som inte alls
handlar om detta. Den handlar i stället väldigt mycket
om huruvida eleverna på ett visst program når krite-
riet för betyget Godkänd i vissa kärnämnen.
Den här betygsfixeringen hindrar uppenbarligen
många skolpolitiker från att rikta blicken mot elever-
nas behov och fråga sig vilka förändringar som bör
ske för att alla grupper av elever skall få en för dem
lämplig skola. Det vore naturligtvis fel att säga att inte
mycket har gjorts i många kommuner. Många kom-
muner har också ett bra gymnasium. Men omställ-
ningen tar tid och många gymnasieskolor har halkat
efter.
Miljöpartiet har tidigare i motioner och i budget-
förslaget krävt att särskilda medel för skolledare och
lärare skall anslås just för fortbildning och för att de
skall kunna diskutera med varandra och tillsammans
med elever hur undervisning och undervisningsmeto-
der skall läggas upp så att det blir ett gymnasium inte
bara för alla utan också för envar.
Det finns många nya inslag i det s.k. nya gymna-
siet som nu börjar bli ganska gammalt som är viktiga
att ta upp i det här sammanhanget. Vi har inte tid att
göra det, men jag vill nämna t.ex. de praktiska insla-
gen och de inslag som handlar om arbetsplatsförlagd
utbildning. Det här ser vi som ett väldigt viktigt in-
slag, och vi vill gärna utöka det så att man som elev
får större möjligheter att på en arbetsplats ta del av en
litet större del av verkligheten. Man får se hur det går
till på ett vanligt jobb, man får en undervisning som
är relaterad till situationen på den arbetsplats där man
har sin praktik och utbildning. Vi vill också att man
skall bygga på eftergymnasiala utbildningar så att de
som går på yrkesförberedande program skall veta att
det finns t.ex. eftergymnasiala lärlingsutbildningar.
Jag får väl lov att säga något om betygsfrågan ef-
tersom den diskuteras så ivrigt och jag hör till ett parti
där man inte är särskilt intresserad av betyg i skolan.
Det beror på att betygskriterier är svåra att skriva, att
de är vaga och svåra att förstå. Lärarna har svårt att
tolka vad som menas med vad som skall vara uppfyllt
för att man skall vara godkänd eller väl godkänd. Det
är väldigt allmänt formulerade anvisningar.
Det betyder också att lärarna naturligtvis inte kan
sätta betyg med någon större säkerhet. Olika lärare
sätter olika betyg, och på olika skolor blir det litet
olika sätt att använda betygen. Det är naturligtvis
förödande när man tänker på hur betygen används,
när det handlar om tiondels poäng för att komma in på
en viss utbildning på högskolan osv.
Då är jag inne på den andra svagheten. Det är att
betyg i de undersökningar man har gjort har visat sig
ha nästan inget prognostiskt värde alls. Det är ingen
bra möjlighet att förutsäga hur en elev skall klara
fortsatta studier t.ex. på högskolan. Betygen har också
visat sig vara mycket dåliga när det gäller att förutsä-
ga yrkesframgång. Det är inte alls så att den som har
högt betyg också kommer att ha stor yrkesframgång.
Det är ett av skälen till att arbetsgivarna när man
söker jobb inte bryr sig så mycket om betygen. De
tittar naturligtvis på om man har gått ut gymnasiet.
Men betygen är av mindre intresse och det som räknas
är naturligtvis personliga kvaliteter, t.ex. social för-
måga, pålitlighet, motivation, hur gärna man vill job-
ba med en sak osv.
Nåväl, vi vill alltså att man i de utvecklingssamtal
man skall ha i skolan mellan lärare och elever för
varje elev tillsammans med eleven lägger upp en
studieplan. Man går igenom hur studierna skall ut-
formas, man frågar: Vad skall du göra nästa vecka?
Vad tycker du om det här? Den relationen mellan
lärare och elev måste utvecklas. I grundskolan handlar
det naturligtvis också om utvecklingssamtal där för-
äldrarna är med och har en viktig funktion.
I takt med att det här mer naturliga sättet att umgås
mellan lärare och elev får ökat utrymme blir betyg allt
mindre intressanta. Jag tror alltså inte på betyg som
något slags morot av två skäl.
Det kommer snarast att kännas som litet genant
om man efter en bra relation, där man är helt överens
om hur studierna läggs upp, där man vet var man står,
vad man kan och vad man bör lära sig litet till av,
skall komma i en sits där läraren skall sätta betyg på
en. Det finns inget behov av det.
Dessutom tror jag, precis som Britt-Marie Danes-
tig sade, att just en inriktning på att man skall läsa för
att få betyg förstör så mycket av gymnasietiden. Det
blir en pluggskola för att få så bra betyg som möjligt
för att komma in på högskolan och det i en tid i livet -
det vill jag säga på allvar - i tonåren när man är som
mest öppen för att ta till sig musikupplevelser,
konstupplevelser, litteratur. Man är intresserad av att
försöka komma till rätta med kompisskap, med hur
man skall bete sig relativt vuxna och relativt kamrater,
med hur man skall bete sig relativt det andra könet.
Man blir kär för första gången. Man har ett sug efter
att få diskutera de stora livsfrågorna, vad meningen
med livet är.
Under den perioden skall skolan naturligtvis också
ha ett stort utrymme för just de diskussionerna, bjuda
på rika tillfällen till upplevelser av konst, musik, på
rika tillfällen att diskutera livsfrågorna. Det är inte
bara sexualundervisningen som skall ta hand om de
diskussioner som så väl behövs när det gäller relatio-
ner mellan könen, t.ex. jämställdhetsfrågor. Det var
ett perspektiv på betygsfrågan.
Så vill jag återgå till att säga några korta ord om
den allmänpolitiska debatten. Jag måste rikta en fråga
till Folkpartiet och Moderaterna. Jag har från Folk-
partiet hört talet om ökade resurser till lärarna, t.ex.
höjda lärarlöner. Det är ett bra förslag. Men jag har
inte sett en enda krona i deras budget för att de skall
kunna betala lönerna. Det låter bara som ren popu-
lism.
Möjligen kan jag vara förvånad över att man inte
har sagt att man skall höja lönerna för dem som job-
bar i hemtjänsten. Och hur är det med sjukvårdsbiträ-
dena? Varför tror Folkpartiet att det är så bra att man
lägger sig i den här frågan och försöker säga att just
lärarkåren ligger utanför? Det här är en fråga mellan
facken och arbetsgivarna. Det är en ytterst intrikat
balansfråga om solidaritet mellan olika delar av den
arbetande befolkningen som jag tror att man skall akta
sig för att börja pilla i från riksdagen. Jag tycker inte
heller att det är snyggt eftersom vi inte har det eko-
nomiska ansvaret för det från riksdagens sida.
Jag har upplevt Folkpartiets och Moderaternas
skolpolitik i Uppsala kommun under den förra man-
datperioden. Det var då nedskärningarna skedde med
20 %. Då sade man att man skulle konkurrensutsätta
den här verksamheten och öppna upp. Skolorna skulle
vara som företag, konkurrera med varandra, och pro-
duktiviteten skulle öka genom att man skulle ha fler
elever per vuxen i skolan. Resultatet blev förödande,
och det har inte kunnat återställas. Det är sant, som
Ola Ström säger, att det inte har blivit särskilt mycket
bättre. Men nu börjar ekonomin bli så pass bra att vi
skall kunna ta steget.
Kanske kan Folkpartiet och Moderaterna tala om
hur man tänker omprioritera så att ni i era budgetar
också kan avsätta medel för resursförstärkningarna.
Tänker Folkpartiet och Moderaterna t.ex. göra en
omprioritering? Ta litet grand från de 50 miljarder
som går till inköp av högteknologiska vapen - 50
miljarder jämfört med 4 miljarders förstärkning som
kommunerna får i år. Vilka omprioriteringar tänker ni
göra? Tänker ni komma med ett budgetförslag så att
man får se hur ni skall kunna få de resurser till skolan
som så väl behövs om det skulle vara så, Gud förbju-
de, att ni får hand om skolpolitiken nästa mandatperi-
od?
Anf. 39 ULF MELIN (m) replik:
Fru talman! Låt oss först och främst klara ut det
här med resurser. I den moderata budgetmotionen
anslår vi faktiskt mer pengar till kommunerna än om
man jämför med de år då de nuvarande budgetarna
har gällt. Så låt oss klara ut detta först och främst.
Det avgörande för om vi skall klara av välfärd,
omsorg och skola är att det blir fler skattebetalare,
dvs. kommunerna får ökade intäkter tack vare att folk
har arbete. Därför måste det göras en hel del reformer
där.
Man tycks hela tiden tro att blir det bara mer re-
surser löser sig allting i skolan. Om det vore så en-
kelt! Under 70- och 80-talen, fru talman, fick skolan
hela tiden mer och mer resurser och fler och fler lära-
re. På 70-talet användes Hej matematik! där 8 + 8 inte
var 16 utan 12-20. Det gjorde att Sverige sjönk till
botttennivå i internationella mätningar i ämnet mate-
matik. Det var inte fråga om resurser, utan det hade
att göra med vilken metodik och pedagogik som an-
vändes och kursplanerna. Det är därför vi säger att
även innehållet i skolan måste diskuteras, dvs. vad
man vill med skolan.
Riksdag, regering och kommun måste vara tydliga
i fråga om de olika målen. Det är det vi skall diskute-
ra. Man löser inte allt genom att hälla över pengar.
Det är ett naivt sätt att tänka.
Miljöpartiet vill slopa betygen. Faktum är att det
bästa sättet att kommunicera mellan skola och hem,
en återkoppling till vad eleverna presterar i skolan, är
att ge betyg.
Anf. 40 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag tror inte alls att alla problem kan
lösas med hjälp av ökade resurser.
Men om man har en skola som är så nedbantad att
det finns för få vuxna, att det saknas speciallärare,
skolkuratorer och skolpsykologer som kan hjälpa
elever med behov av särskilt stöd, när klasserna är för
stora så att lärarna inte hinner se och tala med alla
eleverna och inte kan ordna en skolgång för varje elev
så att eleven trivs och har chans att utveckla sina
möjligheter, behövs det mer resurser. När man har en
skolbespisning där barnen inte får dricka mjölk och
en knapp budget som gör att kvaliteten på maten kan
ifrågasättas, finns det skäl att skjuta till resurser. När
man har skolor som är i behov av miljösanering på
grund av att ventilationssystem och annat är i så dåligt
skick att barnen får astmaproblem - eleverna blir
sjuka av miljön i skolorna - behövs det resurser.
Det är de resurserna som Moderaterna och Folk-
partiet inte vill skjuta till. Man prioriterar tekniska
vapensystem framför resurser till skolan. En ned-
skärning av ca 5 miljarder från några kanoner skulle
inte skada, Ulf Melin.
Sedan var det frågan om standardhöjningen. Det
förslag ni har lagt fram är att höja standarden genom
att sänka kraven på vissa kurser på de yrkesförbere-
dande programmen. Jag kan inte se att det leder till
någon större ökning av de matematiska kunskaperna.
Har ni något annat förslag?
Anf. 41 ULF MELIN (m) replik:
Fru talman! Vi moderater prioriterar skolan. Det
är oerhört viktigt om vi skall stå oss i den internatio-
nella konkurrensen att vi har en bra skola. Men det är
oerhört viktigt att också ha en mångfald av skolor och
ett flexibelt system.
Vi diskuterar innehållet i skolan. Problemet är att
Miljöpartiet har varit med och medverkat till mer av
kvantitetstänkande i stället för kvalitetstänkande. Ni
har varit med och minskat antalet betygstillfällen. Ni
har tagit bort medverkan i de nationella proven, stu-
dieomdömen och mängder av sådana saker. Detta är
verktyg för både skolan, elever, föräldrar och lärare
att mäta resultaten. Det är detta som måste diskuteras
mer.
I vårt budgetanslag får den offentliga sektorn mer
pengar i förhållande till tidigare under innevarande
mandatperiod. Våra kommunpolitiker skall prioritera
skolan. Det är oerhört viktigt. Vi måste stimulera fler
till att vilja bli lärare. Det skall vara attraktivt att bli
lärare. Då krävs det fler karriärvägar.
Vissa delar måste beslutas på den nationella nivån,
och det gäller den lokala nivån också. Det är faktiskt
fråga om att våga prioritera.
När det gäller alternativa kurser på gymnasiesko-
lan finns det en verklighet. Problemet är att Gunnar
Goude och en del andra inte vill se verkligheten. Man
för något slags strutspolitik, och vem gagnar det? Det
gagnar framför allt inte eleverna.
Slutligen var det frågan om miljösanering. Det var
ett stort jippo för Miljöpartiet. Hur gick det med den
saneringen? Det finns tydligen rätt mycket pengar
kvar för miljösaneringen.
Anf. 42 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag fick en lapp där det stod att jag
inte har yrkat. Jag yrkar bifall till reservation 3 under
mom. 13 och reservation 10 under mom. 18 i det här
avsnittet.
Jag kan börja med hur det gick för miljösanering-
arna. Det gick alldeles för bra. Vi har ansökningar
som tillsammans låg över det belopp som anslogs.
Miljöpartiet lyckades i en uppgörelse med regeringen
ordna så att alla kommuner som ville göra miljösane-
ringar kunde göra så. Där skulle behövas betydligt
mer pengar, och det har vi från Miljöpartiets sida
begärt men inte fått gehör för.
Nu säger Ulf Melin igen att Miljöpartiet inte har
något krav på kvalitet. Vi i Miljöpartiet är inte intres-
serade av betyg. Nej, just det. Vi har en annan syn på
kvaliteten i skolan. Vi tror på elever som läser av eget
intresse. Motivationen är viktig. Men motivationen
skall inte vara den att jag skall läsa för att få Väl god-
känt. Motivationen för att läsa skall vara att det är
intressant. Upphängningen i betyg är olycklig, men
framför allt är den alldeles obegriplig eftersom bety-
gen inte har något värde vare sig som förutsägelse i
framgången i framtida studier eller yrkesframgång.
Framför allt är de inte bra som urvalsinstrument för
antagning till högre utbildning.
Sedan var det detta slirande av resurserna till
kommunerna. Jag tycker inte att det är schyst att säga
att vårt förslag innebär att vi anslår något mer än vad
kommunerna fick tidigare. I klarspråk betyder det att
Moderaterna inte ställer upp på den föreslagna ök-
ningen om 4 miljarder till kommunerna. Ni ligger
kvar på det gamla förslaget, dvs. något mer. Säg det
tydligt! Ni ligger långt från Miljöpartiets satsning på
kommunerna.
Anf. 43 OLA STRÖM (fp) replik:
Fru talman! Jag tar lätt på kritiken som Gunnar
Goude framfört mot Folkpartiet när det gäller resurs-
frågor. Jag vet att Lars Leijonborg, jag och alla andra
i Folkpartiet inte gör annat än åker land och rike runt
och talar om vikten av förstärkningar inom vård, skola
och omsorg. Det är snarast förvånande att Gunnar
Goude har missat detta. Att stärka dessa områden är
en av våra huvudpunkter.
Gunnar Goude ställde en fråga till mig om lärarlö-
nerna. Vi tycker att de är för låga och borde höjas. Jag
kan ge Gunnar Goude en poäng i att det inte är
okomplicerat att diskutera lönefrågor. Det är natur-
ligtvis inte ett politiskt beslut.
Men när man tycker att lärarnas funktion är så
viktig som vi tycker i Folkpartiet, och att det måste
komma fram fler, duktiga och kompetenta lärare, och
de lärare vi har skall känna sig uppskattade för sitt
arbete, blir det nästan larvigt att tala om allting utom
lönefrågor. I så fall skulle jag kunna försvara mig med
att Miljöpartiet är betydligt värre. Lärarlönerna är en
ekonomisk västanfläkt jämfört med era krav på ar-
betstidsförkortningar. Det är väl i högsta grad en
avtalsfråga? De kostar enorma resurser, vilket jag
absolut inte tror att ni har intecknat i era budgetar.
Sedan var det precis som i mitt replikskifte med
Andreas Carlgren: Vi måste komma bort från före-
ställningen att det enda sättet för kommuner och
landsting att få ökade resurser är att vi här i riksdagen
beslutar om några miljarder till.
Grundproblemet för Miljöpartiet - och andra par-
tier på vänsterkanten - är att en röst på Miljöpartiet
innebär att Göran Persson är kvar på statsministerpos-
ten. Den statsministerposten har på fyra år inneburit
att inte ett enda jobb har tillkommit. Vi spenderar 150
miljarder för att betala arbetslösa människor. Det är
grundproblemet för resursbristen.
Anf. 44 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Ola Ström säger att jag inte har upp-
fattat att Ola Ström, Lars Leijonborg och några till
åker land och rike kring och talar om att det krävs mer
resurser till skolan. Det är just det jag har uppfattat.
Det är just det jag reagerar mot, att man gör på det
sättet när man i sin egen budget inte är beredd att
anslå några medel alls för en resursförstärkning. Var i
ert budgetförslag finns en kompensation till kommu-
nerna för höjning av lärarlönerna? Det är i och för sig
en liten post. Var i ert budgetförslag finns de resurs-
förstärkningar som vi andra avdelar genom att göra
omprioriteringar? Vilka är de omprioriteringar som ni
kommer att göra i nästa budget?
Låt mig anknyta till det som Ola Ström sade sist,
nämligen att en röst på Miljöpartiet betyder att Göran
Persson sitter kvar som statsminister. Det begriper jag
inte mycket av. Det är i varje fall ingenting som vi har
deklarerat. Det kanske är ett förtäckt sätt att säga att
Folkpartiet inte kommer att ändra sig när det gäller
resurserna till kommunerna så att Miljöpartiet skulle
kunna tänkas ha ett samarbete med Folkpartiet. Står ni
fast vid er politik att gå ihop med Moderaterna och
därmed ta skattesänkningar och få minskade eller icke
ökade resurser till kommunerna? Ja, då blir det natur-
ligtvis svårt för oss att samarbeta. Håll hellre dörren
öppen!
Det är larvigt att säga att arbetstidsförkortningen
skulle vara en förhandlingsfråga. Det är klart att vi
kan besluta här om normalarbetstiden. Det är ju en
riksdagsfråga och en lagfråga, så det är i hög grad
lämpligt att ta upp den här. Lärarlönerna är däremot
inte en sådan fråga.
Anf. 45 OLA STRÖM (fp) replik:
Fru talman! Arbetstidsfrågan har i högsta grad en
relevans, om Miljöpartiet inte menar - vilket natur-
ligtvis vore helt korrekt - att om vi här i riksdagen
bestämmer att normalarbetstidsveckan är någonting
annat än vi har i dag skall man i motsvarande mån
sänka lönerna för alla dem som jobbar i offentlig
sektor. Jag är inte säker på att det är ett särskilt popu-
lärt förslag. Det är inte heller någonting som Miljö-
partiet är noga med att föra fram, utan man kör med
det enkla knepet: Vem är emot kortare arbetstid, och
vem kan någonsin vara emot att jobba mindre? Om
man vore ärlig borde man säga att det kommer att
märkas lika mycket i lönekuvertet. Jag är övertygad
om att de flesta svenska hushåll inte har så gott om
pengar att de har råd att få så mycket mindre i plån-
boken.
Jag har litet svårt att förstå resonemanget om var
Miljöpartiet hör hemma. Om tidningarna inte har fel
har ert språkrör Birger Schlaug varit ute och sagt att
en borgerlig regering - ungefär som Gunnar Goude
själv uttryckte det - är bland det värsta man kan tänka
sig. Då är det väldigt svårt att se något annat alterna-
tiv än att Miljöpartiet är ett indirekt stödparti till de
övriga vänsterpartierna. Det har ni naturligtvis all rätt
att vara, men för mig är det konstigt.
Jag är inte särskilt rädd. Vi har haft ett jättebra
samarbete med Moderaterna under den borgerliga
perioden. Vi är olika partier, och det blir alltid en
förhandling. Det kommer det att bli med Kristdemo-
kraterna och förhoppningsvis Centern också. Vi
kommer att lösa det. Det kommer att vara mycket
bättre med en borgerlig regering, som kan sätta män-
niskor i arbete. Det är det som ger nya, fräscha resur-
ser till skola, vård och omsorg, inte de kronor och
ören som vi kan spendera från riksdagen.
Anf. 46 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Ola Ström har naturligtvis inte ägnat
så lång tid åt att studera finansieringen av arbetstids-
förkortningen, och det kan jag förstå. Utan att gå in på
detaljer, är det alltså så att förändringar av egenavgif-
terna och väldigt många fler i arbete om man delar på
jobben och slipper arbetslöshetskostnaderna - a-
kassorna kommer att slippa de här utgifterna - inne-
bär att man inte förlorar och inte får mindre i plånbo-
ken när man går ned i arbetstid. Situationen hade varit
något annorlunda om vi inte hade haft arbetslöshet i
landet - det är riktigt.
Vi är helt överens om att arbetslösheten är ett jät-
teproblem - det största problem vi har i landet. Där
har vi i Miljöpartiet en rad olika åtgärdsförslag. Jag
skall inte fråga vad Folkpartiet tycker, därför att jag
och alla andra vet det redan. Skatteväxling, från skatt
på arbete till skatt på miljöfarliga verksamheter och
miljöfarliga utsläpp, är naturligtvis ett sätt att under-
lätta för företagen att anställa personal. Man kan
också sänka arbetsgivaravgifterna, osv. Där finns en
lång rad förslag från Miljöpartiets sida som jag tror
kan vara av intresse men som vi skall diskutera i ett
annat sammanhang.
Anf. 47 INGER DAVIDSON (kd):
Fru talman! Jag vill börja med att vända mig till
Centerpartiet och Andreas Carlgren och kommentera
den inledning som han hade i sitt anförande när det
gällde att presentera de 4 miljarder som man nu vill
satsa på vård och skola. Jag kan bara säga: Välkom-
men upp på vagnen, Centerpartiet!
Jag vill också konstatera att om man vill ta åt sig
äran av den sanering som har genomförts får man
också vara beredd att ta åt sig kritik för att det har lett
till vissa konsekvenser. De nedskärningar och den
nedrustning som vi ser på skolans och vårdens områ-
den har alltså också Centerpartiet det fulla ansvaret
för. Men kom med och försök hjälpa till att ge mer
pengar till de här områdena! Det är bra!
På punkt efter punkt i de betänkanden om gymna-
sieskolor och grundskola hänvisar utskottsmajoriteten
till det beredningsarbete som pågår i Utbildningsde-
partementet. Utan att direkt uttrycka någon egen åsikt
avstyrker man motionerna. Det är svårt att få en kon-
struktiv debatt. Jag vill ändå ta upp några principiellt
viktiga frågor, som jag gärna skulle vilja höra framför
allt Socialdemokraternas inställning till.
Vi vet, som en del redan har varit inne på, att
många gymnasieelever i dag har svårigheter att tilläg-
na sig undervisningen och uppnå de fastlagda målen
på den tid som står till buds. Orsakerna kan finnas
både i och utanför skolan. Att de kommer med otill-
räckliga kunskaper från grundskolan kan vara en
orsak. Jag skall återkomma till det. Allmän studi-
etrötthet och dålig motivation kan vara en annan. En
social situation som gör att det är svårt att koncentrera
sig på studier är en tredje orsak. Gymnasiet skall
självfallet försöka möta och tillgodose alla dessa
elevers olika behov så att de kan klara målen, men
frågan är om det är möjligt att göra det på samma tid
för alla.
Vi har föreslagit att de mest omfattande kärnäm-
nena skall indelas i etapper, där eleverna kan läsa
kurser med olika ambitionsnivå och i olika takt, i
första hand inom de omfattande ämnena svenska,
engelska och matematik. Möjligheten skall hela tiden
finnas att komplettera eller läsa in en högre etapp. Vi
tror att ett sådant system snarare skulle höja än sänka
kvaliteten, eftersom fler elever skulle känna sig moti-
verade av att kraven känns meningsfulla och möjliga
att uppnå även för dem.
Att alla elever under precis samma tidsrymd skall
klara att uppnå högskolebehörighet i kärnämnena är
ingenting annat än en ren verklighetsflykt. För att
ytterligare förbättra möjligheterna för fler elever som
behöver längre tid på sig för att uppnå målen tycker vi
att det utan krångel skall vara möjligt att fullfölja
studierna inom gymnasieskolan t.o.m. 25 års ålder. Då
blir det t.ex. möjligt att göra ett uppehåll i studierna,
för att sedan komma tillbaka med högre motivation
och större livserfarenhet i bagaget. Mer blandade
åldersgrupper skulle dessutom säkert vara positivt i
sig.
Kan vi förvänta oss några förändringar i den här
riktningen i gymnasiepropositionen?
En annan viktig fråga är vilka ämnen som skall va-
ra kärnämnen och hur många de skall vara. Regering-
en håller på att utreda konsekvenserna av att minska
antalet från åtta till sex. Andra partier vill gå längre
och minska antalet mer radikalt.
Vi kristdemokrater anser att det ligger ett värde i att
den bas som alla elever får har en viss bredd. De
ämnen som har ett särskilt ansvar när det gäller att
befästa kunskapen om våra kulturella och historiska
rötter är det särskilt viktigt att värna om i vår tid. Det
talar vi om i många andra sammanhang. Det finns en
stor vilsenhet bland våra ungdomar i dag när det gäl-
ler normer och värderingar, och intresset för existen-
tiella frågor är stort. Någonstans behöver ungdomarna
få bearbeta dessa frågor. Någonstans behöver ungdo-
marna få bearbeta dessa frågor.
I ett samhälle som vårt, med inslag från så många
olika kulturer, är det särskilt viktigt att känna sig
förtrogen med både sitt eget och andra kulturers kul-
turarv. Det skapar en grund för förståelse mellan olika
kulturer, och det är det bästa sättet att motverka främ-
lingsfientlighet och rasism.
Men utan kunskap, förståelse för och trygghet i
sitt eget kulturarv skapas i stället en osäkerhet och en
rädsla för påverkan från andra kulturer som blir en
grogrund för intolerans och som kan leda till en ännu
större segregation. Därför måste det finnas ett natur-
ligt forum för diskussion kring livsfrågor, kulturarv,
identitet och andra frågor för alla elever i gymnasie-
skolan, även om dessa frågor självfallet också kan tas
upp i många andra sammanhang. Religionsämnet har
varit och är det naturliga forumet. Därför anser vi att
det är nödvändigt att det får finnas kvar som kärnäm-
ne på gymnasiet.
Det är inte första gången som vi tvingas ta strid
för religionsämnet. Ända sedan 60-talet har socialde-
mokraterna målmedvetet arbetat för att minska eller
helt avskaffa ämnet på gymnasiet. Men vi ger oss inte
så lätt, även om vi den här gången ännu så länge tycks
stå ensamma i försvaret för detta ämne här i riksda-
gen. Det är dags att ge besked till elever, föräldrar och
lärare om att det är viktigt att behålla religionsämnet
med det innehåll som jag har beskrivit som självstän-
digt kärnämne med egen identitet i gymnasieskolan.
Fru talman! Gemensamt för grundskolan och
gymnasieskolan är att lärarsituationen på några års
sikt är alarmerande. Samtidigt som många lärare
kommer att avgå med pension hoppar många unga
lärare av antingen redan under utbildningstiden eller
efter en kort tids tjänstgöring. Den trenden måste
vändas.
Lärarna är en av de yrkesgrupper som påverkar
samhällsutvecklingen allra mest. Genom sitt sätt att
vara, men också genom sina kunskaper och sin peda-
gogiska färdighet, formar läraren nya generationers
syn på sig själva och på omvärlden. Vilket ansvar,
och vilken utmaning! Bara det bästa är gott nog. Där-
för är Lärarutbildningskommitténs arbete ett av de
viktigaste som pågår i utredningssektorn just nu, anser
jag.
Högre status kan visa sig i lönekuvertet. Det är en
viktig del. Men moraliskt stöd och förståelse är också
viktigt för de lärare som just nu är verksamma. En
bättre uppmärksamhet och uppbackning från det om-
givande samhället för det viktiga och stimulerande
men ofta mycket slitsamma jobb en lärare har borde
vi som politiker, men också föräldrar och andra, bidra
med redan innan andra viktiga förändringar kan
komma till stånd.
Grundskolan är basen för hela utbildningsväsen-
det. Om kvaliteten brister där får det följdverkningar
hela vägen upp. I dag lämnar ca 20 000 elever varje
år grundskolan utan tillräckliga kunskaper för att
klara ett nationellt gymnasieprogram och, vad värre
är, utan tillräckliga kunskaper för att klara sig till-
fredsställande i samhället. Fr.o.m. denna termins slut
kommer det att framträda med ännu större tydlighet,
eftersom betygssystemet med betyget icke godkänd
träder i kraft nu.
Vi kristdemokrater har synpunkter både på be-
tygssystemets utformning och på hur möjligheterna
för alla elever att uppnå godkändnivån skall förbätt-
ras.
När kravet på att godkändnivån skulle uppnås i
svenska, engelska och matematik för att man skulle få
tillträde till ett nationellt program i gymnasiet infördes
1994 beslutades samtidigt om ett slags karenstid på
fyra år. Under den tiden skulle betygskriterier hinna
preciseras på alla nivåer i betygssystemet. Obligato-
riska nationella prov som skulle hjälpa lärarna att
stämma av elevernas kunskaper skulle införas. Skrift-
ligt dokumenterade utvecklingssamtal med planer
som kunde stämmas av av elever, lärare och föräldrar
tillsammans skulle hinna genomföras under denna
period, allt för att underlätta för så många som möjligt
- helst alla elever - att minst uppnå godkänd nivå i
svenska, engelska och matematik till årskurs 9.
Vad hände? Jo, den nya regeringen förändrade
betygssystemet så att det nu bara har tre steg - en
motivationssänkande faktor i sig. De nationella pro-
ven blev frivilliga utom i årskurs 9, där de är obliga-
toriska för första gången i år. Men på vårterminen i
9:an är det svårt att hinna täppa till de kunskapsluckor
som provet eventuellt visar att man har. Utvecklings-
samtalen behöver inte heller vara skriftliga, vilket
försvårar uppföljning och utvärdering från gång till
gång.
Viktiga avstämningsstationer förändrades alltså
eller togs bort, samtidigt som beslutet om godkänd-
kravet ligger kvar. Det har nu i stället lett till en dis-
kussion om man skall frångå behörighetskraven för
elever med särskilda skäl, eftersom så många befaras
inte klara dem.
Att verkligheten inte förändras, utan att det fak-
tiskt krävs vissa grundkunskaper för att man skall
klara gymnasiet, borde vara det som är avgörande i
denna diskussion. Men på kort sikt är detta ingen
enkel fråga. Regeringens politik har bidragit till att
många ungdomar befinner sig i en mycket prekär
situation inför denna sommar - alltså inom ett par
månader - och inför hösten. Vad skall hända med
dem som nu ställs utanför gymnasiet och knappast har
stora chanser på arbetsmarknaden heller? Jag vill
gärna höra ett lugnande besked, om det finns något
sådant, från socialdemokraterna.
Jag slutar med att yrka bifall till reservation 5, un-
der mom. 3, i betänkande 10 och reservation 6, under
mom. 10, i betänkande 11.
Anf. 48 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag har några frågor att ställa till Inger
Davidson med anledning av förslaget om alternativa
kurser i gymnasieskolan. Den första frågan är följan-
de: Anser Inger Davidson att nivån är för hög i be-
fintliga kursplaner för kärnämnena, dvs. de kurser
som man läser gemensamt på samtliga program? Vad
stöder Inger Davidson i så fall den bedömningen på?
Inger Davidson säger - det är det många som gör
- att alla inte kan få högskolebehörighet för att fort-
sätta läsa på högskolan. Det vore vansinnigt. Jag
hoppas att Inger Davidson är medveten om att det är
den grundläggande behörigheten man får. För väldigt
många utbildningar och program inom högskolan
krävs det särskild behörighet. Det vi talar om är be-
hörighet att t.ex. läsa en enstaka kurs för att förkovra
sig.
Vilka är orsakerna, tror Inger Davidson, till att en
del elever inte når godkändnivån i kärnämnena?
Anf. 49 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Enkelt svarat stöder jag mig på den
praktiska verkligheten - på samtal med elever, föräld-
rar och lärare. Jag stöder mig på min egen erfarenhet
som lärare och på de resultat vi ser.
Det är bara att konstatera att det är oerhört svårt
för väldigt många elever i dag att uppnå de krav som
ställs, eftersom samma krav ställs oavsett vilket pro-
gram man har valt.
Om jag hade fått samma krav på mig när det gäll-
de fysik som jag fick när det gällde latin när jag en
gång valde i gymnasieskolan tror jag att det hade varit
förödande för mig just då. Jag kunde efter gymnasie-
skolans tid tentera in fysiken och koncentrera mig på
den, och det gick väldigt bra. Hade jag tvingats göra
det samtidigt som jag skulle klara latinet och de andra
ämnen som jag hade inriktat mig på tror jag över
huvud taget inte att jag hade klarat det.
Det är den praktiska verkligheten jag stöder mig
på. Jag tror att man kan komma till rätta med dessa
problem delvis genom ändrade arbetssätt och genom
att förbättra pedagogiken, men jag tror inte att man
löser hela problemet den vägen.
Anf. 50 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Inger Davidson refererar till sin egen
personliga erfarenhet. Vi tillhör den generation som i
väldigt stor utsträckning valde ämnen i skolan inte på
grund av intresse utan på grund av könstillhörighet.
Om Inger Davidson hade stimulerats att fortsätta med
fysiken hade hon kanske varit fysiker eller tekniker
vid det här laget. Jag vet inte om det är någon förlust
för henne personligen eller för samhället att det inte
blev så, men jag tror att man kan stimulera elever till
att tycka att saker är spännande.
Svårigheter finns naturligtvis, men dem måste vi
försöka övervinna. Verkligheten förändras inte, sade
Inger Davidson, utan vissa kunskaper krävs för att
man skall kunna påbörja gymnasieskolan. Jag menar
att verkligheten inte heller förändras när man lämnar
gymnasieskolan. Det finns vissa kunskaper som krävs
för att man skall kunna gå vidare till fortsatta studier,
kunna fungera i samhället som medborgare eller vara
attraktiv för arbetslivet.
Anf. 51 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Jag hoppas att elever tidigare har
kunnat och i dag kan välja efter intresse. Jag gjorde
det definitivt, kan jag försäkra. Vad skulle det ha varit
för vits med att jag i stället hade blivit fysiker? Skulle
det möjligen ha gett mig en högre status än vad jag
har fått genom att ägna en stor del av mitt liv åt att
undervisa ganska unga elever? För mig finns det ing-
en statusskillnad i det här sammanhanget. Jag hade
som sagt dessutom möjligheten - och den skall hela
tiden finnas - att också läsa in det som krävdes för
mina studier, t.ex. när det gällde fysik och matematik.
Det jag tycker är poängen är att allt inte skall be-
höva ske på tre år, för det klarar inte alla. Vi måste ha
ett mycket mer flexibelt system, t.ex. ett sådant som vi
föreslår med en 25-årsgräns. Man skall kunna göra ett
uppehåll och sedan komma igen utan att behöva söka
studiebidrag, dvs. ha möjlighet att genomföra sina
gymnasiestudier fram till 25 års ålder. Den typen av
flexibla system tror jag skulle kunna lösa en hel del
problem. Jag tror också att väldigt många fler än de
som i dag klarar att uppnå behörighetsgränsen på så
sätt skulle kunna göra det. Men alla klarar det inte på
tre år.
Anf. 52 ANDREAS CARLGREN (c) re-
plik:
Fru talman! Inger Davidson sade i sitt inlägg
många kloka saker, som jag tror att vi på många sätt
är ense om. Det var bara en sak hon sade i början,
som var en kommentar till mig, som kanske var mind-
re klok.
Centerpartiet tar självfallet ansvar för alla beslut
som vi har fattat här i riksdagen. Redan på fyrpartire-
geringens tid, då både vi och kristdemokraterna satt
med i regeringen, var inriktningen att inte höja ansla-
gen i kronor räknat till kommunerna. Det är väl också
i stort sett så det har blivit. Är det några som borde
kritiseras för att ha gjort annorlunda än vad man innan
valet sade att man skulle göra så är det socialdemo-
kraterna.
Vi har fullföljt det vi sade då och inför valet. Ge-
nom att göra det har vi bidragit till att klara de eko-
nomiska problemen, och nu kan vi öka satsningarna
utan att behöva låna pengar. Därför föreslår vi utöver
ökningen för 1997 och 1998 sammanlagt ytterligare 8
miljarder kronor för 1999, dvs. en ökning på 4 miljar-
der jämfört med tidigare planer. Det är så det ligger
till. Detta är pengar som är förtjänade och som vi vet
att vi inte behöver låna till.
Anf. 53 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Arbetet med saneringen av statens
ekonomi påbörjades under den borgerliga regeringen.
Det innebar bl.a. en del neddragningar av statsbidra-
gen till kommunerna. Det kändes mycket tufft att
genomföra dem, men det var förhållandevis låga be-
lopp, och det var i inledningen av saneringsarbetet.
Sedan har Socialdemokraterna tillsammans med
Centerpartiet gjort betydligt kraftigare neddragningar,
som just har lett till de svårigheter man i dag har på
många skolor men även inom vården. På skolans
område handlar det om att väldigt mycket kringperso-
nal och många elevvårdande funktioner har försvun-
nit, och det är förödande.
Därför behövs det mer resurser. Jag är - jag säger
det igen - glad att Centerpartiet nu inser att vi behö-
ver förstärka resurserna. Men det behövs också andra
åtgärder, som andra talare har tagit upp. Vi behöver
fler skattebetalare ute i kommunerna, alltså folk som
har jobb och betalar skatt, så att vi får en större kaka
att fördela till skola, vård och omsorg.
Anf. 54 ANDREAS CARLGREN (c) re-
plik:
Fru talman! Jag måste då ställa en fråga, som jag
tycker att Inger Davidson skall svara på. Inger Da-
vidson var väl, om jag förstod det rätt, minister i den
förra regeringen? Den regeringen föreslog det som
kallades Nathalieplanen. Den innebar att de stora
neddragningarna skulle genomföras just under de år
som har varit. Har jag inte rätt på den punkten skall
Inger Davidson säga ifrån. Men har jag rätt på den
punkten betyder det att allt det som Inger Davidson
sade nyss var fel.
Anf. 55 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Jag har inte sagt något som var fel,
utan jag sade att vi påbörjade saneringen och att vi
också hade en plan för den fortsatta saneringen. I ett
saneringsarbete görs olika prioriteringar. Vi gjorde på
flera områden helt andra prioriteringar än vad den
socialdemokratiska regeringen har gjort. Framför allt
har vi gjort det nu, under den här perioden. Vi har
finansierat de anslagshöjningar till kommunerna som
vi har föreslagit t.ex. med sänkta egenavgifter, vilket
kommer både privatpersoner och kommuner till del.
Där har vi alltså olika inriktning på saneringsåtgär-
derna.
Min poäng var att jag vill att Andreas Carlgren
skall ta åt sig äran - om han nu vill det - av att han
har varit med och fullföljt saneringen av statens finan-
ser men att han då också måste ta på sig ansvaret för
vad den saneringen har lett till på den kommunala
nivån.
Anf. 56 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s):
Fru talman! Jag tror egentligen att bildning och
kunskap är den viktigaste enskilda faktorn för en
fortsatt utveckling av ett positivt samhällsklimat, för
en fortsatt positiv samhällsutveckling. Det tror jag
också att vi är rätt överens om. Frågan blir då: Hur
skall vi lyckas med det uppdraget? Flera talare i de-
batten i dag har berört den frågan på ett bra sätt. Pu-
delns kärna ligger utan tvivel i att utgå från kvaliteter-
na, resurserna, begåvningarna, det som faktiskt finns
inne i var och en av oss. Ingen annan människa är lik
den andra, utan var och en bär vi på någonting som
ingen annan har. Jag tror att det är pudelns kärna i
hela utbildningssystemet, att det är det vi måste utgå
från om vi skall lyckas. Då väcker vi intresset och
lusten för sökandet efter kunskap.
Detta blir en bjärt kontrast till det som Ulf Melin
målar upp och som också återfinns i moderaternas
synpunkter i betänkandet. De säger att det är viktigt
med ytterligare betygssteg och att elvaåringens kun-
skap skall mätas i betyg. Det skapar inte en bra skola
och goda förutsättningar för framtiden. En bra skola
skapas inte heller genom att vi delar upp kärnämnena
i ett A- och ett B-lag. Det är inte det som skapar möj-
ligheter och tar vara på de stora begåvningar som vi
behöver i det framtida samhället.
Nej, Moderata samlingspartiets förslag bör hamna
i papperskorgen. Alla behövs och har rätt till en lik-
värdig grundutbildning, och det gäller både grundsko-
la och gymnasieskola.
Vilka åtgärder vidtas nu, och vad är vi socialde-
mokrater beredda att göra? Till att börja med handlar
det om något som varit mycket uppe i debatten i dag.
Det handlar om att vi med egna pengar, hopjobbade
pengar, kan höja statsbidragen till kommunerna. Det
gör vi med de 16 miljarderna, som kommer att ligga
fast under kommande år i en ordentlig höjning. Då
blir det patetiskt att i debatten höra talare från flera av
de borgerliga partier som satt i regeringen under förra
perioden. Nu helt plötsligt ställer man sig i rad och
säger att det skall tas fram mer pengar till offentlig
verksamhet - det går ju att plocka fram protokollen
och läsa vad man sade tidigare och hur man jobbade.
Bara det att man orsakade underbalanseringen i bud-
geten och tycks ta det som måttstock varje gång man
kommer i regeringsställning - på 70-talet liksom
senare - har fått till följd att vi nu befinner oss i det
här läget.
De här pengarna som kommer - förra året, i år,
nästa år osv. - i en trappstegshöjning innebär faktiskt
att det nu styrs pengar till barn med särskilda behov.
Över huvud taget styrs det pengar till de insatser som
är nödvändiga att klara. Det är naturligtvis den första
förutsättningen för att kunna göra en bättre skola. Det
är ingen tvekan om det, även om det jag tog upp i min
inledning är grunden.
Vi kan nu också se ett behov av mer stöd till
kommunerna för att utveckla skolplanerna och för-
bättra uppföljningsansvaret med utvärdering och
kvalitetssäkring. En annan viktig fråga är den översyn
av lärarutbildningen som nu görs av Lärarutbild-
ningskommittén. Här tror jag att bl.a. frågorna om
rekryteringen, lärarkunskapen och skolledarrollen
kommer att påverka skolutvecklingen på ett påtagligt
sätt.
Demokratiseringen av skolan är en av de absolut
viktigaste frågorna, och den utvecklas nu i försöks-
verksamhet runt om i landet. Nu skapas en process
mot en ökad dialog mellan skolpersonal, studerande,
föräldrar och omgivande samhälle.
När det gäller grundskolan behövs det också en
starkare ställning för modersmålet, både svenskan och
andra modersmål. På vilket sätt bereds just nu i Re-
geringskansliet.
Betyg är inte allt när vi skall mäta kunskap, långt
därifrån. Det framgick också alldeles klart av min
inledning. Jag vill påstå att utvecklingssamtalen är
viktigare. Ett slags avstämning av kunskapen finns
med som ett led i samtalen och skall ge svar på om
extra stöd och hjälp skall sättas in. För detta finns det
också stöd i grundskoleförordningen.
Men betygen är tydligen en väldigt central fråga
för flera av de andra partierna - Moderata samlings-
partiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och
Centern. Man bokstavligt talat tävlar om att ha lägsta
nivå för betyg - Moderaterna i fjärde klass, Folkpar-
tiet i sjätte klass, Centern och Kristdemokraterna i
sjunde klass. Nuvarande betygssystem beslutades
faktiskt på riksmötet 1994/95! Man kan ju tro att det
var någonstans långt borta i tiden. Vi kan inte hålla på
och stöpa om betygssystemet stup i ett.
Tid finns nu för både eftertanke och erfarenhet.
Skolverket har regeringens uppdrag att både analysera
betygssystemets effekter och prioritera insatser som
syftar till att fler lämnar skolan med fullständiga be-
tyg. De nationella proven kommer också att utvecklas
för en bättre kvalitetssäkring.
Ett annat viktigt område är att stärka kulturinne-
hållet, precis som Vänstern har skrivit, dock utan att
fastna i en formalisering av det. Just nu arbetar i Re-
geringskansliet en arbetsgrupp, Kultur i skolan, som
under våren kommer att presentera en idéskrift. Det
kommer att stärka kulturarbetet i skolan. Sedan får vi
inte glömma bort att vårt alltmer mångkulturella sam-
hälle är en skatt och en tillgång i det här arbetet.
Det elevvårdande insatserna behöver också stär-
kas. Hur och på vilket sätt bereds också nu, som
framgår av betänkandet, med stöd av Barnpsykiatri-
kommitténs förslag.
När det gäller gymnasieskolan måste den allmänna
utbildningsnivån ständigt anpassas till samhälls- och
arbetslivets villkor och utveckling. Detta pratar vi ofta
om. Som ett led i och en följd av detta kommer det
under våren en budgetproposition om gymnasiesko-
lan. Den har som underlag Gymnasiekommitténs
betänkande och regeringens utvecklingsplan och
förväntas bl.a. ta upp en mer generell struktur för
nationella program, nytt teknikprogram och ny lär-
lingsutbildning. Dessutom gör Skolverket en översyn
av målen för de nationella programmen med syfte att
programmens karaktär skall bli tydligare.
Även för gymnasieskolan får målen en större be-
tydelse. Dessutom tonas timplanen ned genom att
riktvärden ersatt minsta garanterade tid för ämnesun-
dervisning.
Yrkesämnena är ett annat område där programmen
behöver stärkas både organisatoriskt och innehålls-
mässigt, inte minst när det gäller hur man jobbar med
kärn- och karaktärsämnena. Där måste man samarbeta
på ett helt annat sätt. Arbetslivet måste engagera sig
mer i gymnasieskolan, men också skolan måste öka
sitt engagemang och bli bättre på samarbete.
Gymnasieskolan har också en viktig uppgift i att
stimulera och finna arbetsformer som utvecklar ung-
domarnas fantasi och skapande, engagemang och
initiativförmåga - egenskaper som är viktiga för ett
starkt samhällsengagemang och för att leda och starta
verksamheter och företag. Detta måste alla få del av.
Fru talman! Det finns något som jag tycker är oer-
hört viktigt just nu, och det är att vi försöker ge en
rättvisande bild av dagens skola - inte den vrångbild
som man alltför ofta möter i massmedierna. Eländes
elände kablas ut som om det var allmänt giltigt för
hela vår svenska skola. När fick vi se de goda exemp-
len? Det är trots allt genom att lyfta fram dem som vi
får möjliga förebilder och exempel att pröva. Att se
möjligheter i stället för problem skapar växande och
undanröjer hinder. Det vet vi från alla möjliga andra
sammanhang.
De allra flesta studerande barn och ungdomar
möter en skola med professionella, kunniga och enga-
gerade vuxna, en skola som mycket aktivt bidrar till
att unga människor växer och utvecklas till harmonis-
ka, självständiga och aktiva medborgare. Runt om i
landet, på skola efter skola, sprudlar det av kreativitet
och nya, spännande sätt att jobba. Jag tror att det var
över 1 000 förslag på nya sätt att jobba i skolan som
departementet fått ta emot.
Kunskapsmässigt har vi en i internationell jämfö-
relse fantastisk skola, där våra barn och ungdomar lär
in kunskap som ligger i världstopp. Kvaliteten i det
svenska utbildningssystemet ger oss unika möjligheter
att förverkliga det goda livet och stärka vår sociala
välfärd och trygghet.
Fru talman! Det andra stora och viktiga är natur-
ligtvis att nu undanröja de kvarstående bristerna i vårt
skolsystem. Så länge vi har en skola där inte alla får
chansen har vi fortfarande brister. Exempelvis visar
Skolverkets rapport att 6 % lämnade skolan med
ofullständiga slutbetyg våren 1997. Alla kan! Ingen är
obildbar! Några har svårigheter att läsa, räkna och
skriva men bär i stället på unika färdigheter och be-
gåvningar. Som jag sade i min inledning bär vi alla på
detta. Om vi utgår från dessa färdigheter och begåv-
ningar i stället för svårigheterna vinner vi två saker -
dels att grabben eller tjejen växer i tillit och självför-
troende och odlar sin talang till fromma för sig själv,
skolan och samhället, dels att skolans basfärdigheter
lärs in via utvecklandet av dessa färdigheter, intressen
och talanger. Det finns massor av sådana exempel.
Temastudier, samarbete mellan kärnämnen och
karaktärsämnen samt elevaktivt arbetssätt med kun-
skapssökning och arbetslag är några exempel på nya
arbetssätt som nu tränger undan föråldrad klassrums-
struktur och katederundervisning. En likvärdig skola
utgår från individperspektivet och ger alla samma
chans till eftergymnasiala studier, yrkesutbildning,
högskola och jobb.
Viljan och beslutsamheten att göra allt detta har vi
socialdemokrater, och det är första förutsättningen.
Det är 75-80 % av möjligheterna att lyckas; resten är
insikt och kunskap.
Fru talman! Motionerna i betänkandena UbU10
och UbU11 och reservationerna till dessa berör an-
tingen sådana frågor som behandlats och avslagits av
föregående riksmöte eller frågor som nu bereds i
Regeringskansliet för en kommande behandling här i
kammaren. Mot den bakgrunden yrkar jag avslag på
samtliga reservationer och bifall till utbildningsutskot-
tets hemställan i betänkandena UbU10 och UbU11.
Anf. 57 ULF MELIN (m) replik:
Fru talman! Nils-Erik Söderqvist sade inled-
ningsvis att alla behövs. Sedan började han svartmåla
de moderata förslagen. Men låt oss nu utgå från att
alla behövs i skolan - för så tycker vi att det skall
vara. Hur kommer det sig då, Nils-Erik Söderqvist, att
ungefär 10 % av eleverna lämnar grundskolan med
icke godkända betyg i ett eller flera ämnen? Hur
kommer det sig, om nu alla behövs, att många elever i
de yrkesinriktade programmen inte når nivån godkänt
i matematik, engelska och svenska? I så fall borde
man väl vidta ett antal åtgärder för att rätta till detta.
Och det är precis vad vi har gjort i våra reservationer
och i våra förslag. Vi har föreslagit att betyg skall ges
tidigare, dock inte från fjärde klass - jag vet inte var
Nils-Erik Söderqvist har fått det ifrån, för det har vi
aldrig föreslagit. Vi har sagt att betyg skall ges tidiga-
re än i dag och att de skall vara i fler steg.
Vidare: Om nu alla behövs, är det inte viktigt att
skolorna faktiskt är med i de nationella proven så att
man kan mäta elevernas kunskaper och kan sätta in
åtgärderna i skolan tidigare än i dag? Problemet är
faktiskt att vi i skolan år efter år trycker upp många
elever med för dåliga kunskaper i stället för att sätta
in åtgärderna tidigare. Hade man verkligen den ambi-
tionen att alla behövs skulle man faktiskt ha sagt ja till
de moderata förslagen.
Slutligen, fru talman, är det alltid fascinerande att
höra socialdemokrater tala om ekonomin. Jag kan inte
lasta Nils-Erik Söderqvist för detta, för han kom in i
riksdagen först 1994. Men under perioden 1991-1994
sade man till oss: Ni sparar för mycket. Nu säger man:
Ni sparade för litet. Ni får väl ändå bestämma er för
vilken fot ni skall stå på.
Anf. 58 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) re-
plik:
Fru talman! Det vore en fördel om vi kunde an-
vända samma siffror när vi pratar om dem som inte
klarar sig och inte får godkända betyg. Jag tycker att
vi bör kunna utgå från det material som Skolverket
har, och då är det inte fråga om 10 %, som Ulf Melin
pratar om.
Det är viktigt att konstatera att vi har bekymmer
och svårigheter. Javisst, det hade jag med i min fram-
ställning alldeles nyss. Hur skall vi klara ut dem? Jag
har angett en del vägar. Det handlar bl.a. om, för att
återknyta till det jag sade tidigare, utvecklingssamtal.
Jag tror att utvecklingssamtalen har en större betydel-
se än mycket av det andra har.
Det är alldeles klart att ni har föreslagit att man
skall göra en uppdelning och skärpa stegen ytterliga-
re. Det blir faktiskt redan i fjärde klass, där eleverna
är 11 år, om jag har räknat rätt - de kan naturligtvis
ha en annan ålder också - som ni vill sätta in betyg,
när man för bara några år sedan har antagit ett betygs-
system som nu ändå bör verka. Inte katten förbättras
skolan av att man delar upp eleverna i A- och B-lag i
kärnämnena. Moderata samlingspartiet pratar ofta om
att vi måste höja kompetensen ute i företagen, hur kan
man tro att det skall gå om man inte kan göra någon-
ting åt detta?
Om ekonomin ber jag att få återkomma. Men det
är bara att konstatera att ni glider och far med osan-
ning. Tittar man på ert budgetförslag ser man att ni tar
bort 90 000 lärare när ni skär ned skatterna. Det fin-
ner man om man läser de saker som ni har lagt fram
här i kammaren.
Anf. 59 ULF MELIN (m) replik:
Fru talman! Detta är struntprat. Vad det handlar
om för att vi skall klara skola, vård och omsorg är att
vi måste ha fler skattebetalare i det här landet. Det är
vad det handlar om. Om man krymper antalet anställ-
da får vi ännu svårare att klara av ekonomin och där-
med att se till att vi har en bra skola, vård och om-
sorg. Det tror jag faktiskt att Nils-Erik Söderqvist
också begriper.
När det gäller betygen står det i vår reservation 4
följande: Betyg bör ges tidigare än i dag, och antal
betygssteg bör bli fler. Exakt så säger vi. Vi tycker
nämligen att det är upp till skolorna själva att som sin
profil ge betyg tidigare. Det skall inte vi lägga oss i.
Visst är utvecklingssamtal och sådana saker vikti-
ga. Jag tycker att man skall jobba mer i skolan med att
ha kontakt mellan lärare och hem. Men det ena behö-
ver inte utesluta det andra. Betygen som pedagogiskt
verktyg och utvecklingssamtalen är en del i kontakten
mellan skola och hem.
Det är också viktigt, fru talman, att vi har en gym-
nasieskola som är mer flexibel än vad dagens skola är.
Om man skall klara av den flexibiliteten innebär det
att vi behöver ha en bättre samverkan mellan exem-
pelvis skola och arbetsliv än vi har i dag. Vi måste ha
mer av arbetsplatsförlagd utbildning. Vi måste ha mer
av modern lärlingsutbildning osv., så att man tar till
vara de olika kompetenser som finns.
Problemet med socialdemokratisk skolpolitik
tycker jag faktiskt kan beskrivas ganska kortfattat,
den begravs i utredningar inom departementet. Där
finns en mängd olika arbetsgrupper. Det som kommer
ut av detta är ingenting. Man hänskjuter allting till
framtiden. Hela Nils-Erik Söderqvists anförande
handlade om det: Vi har en utredning om detta, och vi
har en utredning om det. Men vad hjälper det skolan,
när det inte kommer några förslag. När kommer för-
slagen, Nils-Erik Söderqvist?
Anf. 60 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle vilja börja med det sista Ulf
Melin pratade om, när förslagen kommer. Vi tar oss
faktiskt tid att tänka efter. Jag tror att det är rätt klok-
skap. Tittar vi närmare på den gymnasiereform som
klubbades för några år sedan, där man hade lagt fast
en tidsplan på fyra år som förändringstakt, som ni
tvingade fram på två, så vet vi att det skapade be-
kymmer ute i gymnasieskolorna. Man gick i otakt
med de olika saker som man skulle göra. Jag tror att
det som nu görs det görs under just klokskap. Vi har
haft en gymnasiekommitté som Ulf Melin själv har
jobbat i. Jag tror att det är ett bra underlag för ett
ställningstagande.
Man kan inte låta bli att återvända till ekonomin
och pengarna. Det är litet fantastiskt att Ulf Melin står
här och säger att ni prioriterar utbildningen i Modera-
ta samlingspartiet. Hur då? Hur skall det gå till? Ni
vill ju sänka skatterna och förändra skolan på ett
sådant sätt att ni skall dra in pengarna till staten igen
och lägga ut dem i någon sorts annan påse med cen-
tral styrning.
Sedan säger Ulf Melin att kommunerna skall kun-
na prioritera skolan. Hur skall de kunna prioritera
skolan när ni sitter på påsen med pengarna, som fak-
tiskt blir mindre? Det är ett glapp på 60 miljarder
totalt i hela budgeten utifrån de förslag som har lagts
fram här. Det hade vi uppe i allmänpolitiska debatten,
och det går att räkna fram om man nu har de matte-
kunskaperna med sig. Men det är rätt enkelt. Det
växer på det sättet.
Samtidigt kan våra 16 miljarder fördelas ut och
användas på skolorna runt om i landet och ligger fast
år efter år på den höjda nivå som jag nämnde förut.
Jag ser redan i mitt hemlän hur kommun efter kom-
mun med de pengar som kom förra året, som kommer
nu och som kommer framöver prioriterar skolans
område på ett mycket bra sätt.
Nej, Ulf Melin, jag tror inte att det blir någon så-
dan förbättring.
Anf. 61 OLA STRÖM (fp) replik:
Fru talman! Resursdebatten är ju litet tröttsam.
Den har vi haft i många andra sammanhang. Men det
är väl som någon sade, att socialdemokraterna har
drivit två konsekventa linjer i sin kritik av den bor-
gerliga regeringen. Den ena är att vi sparade för
mycket och den andra att vi sparade för litet.
Men det var inte det jag tänkte ta upp. Jag börjar
förstå debatten om betygen. Det Nils-Erik Söderqvist
tillskriver oss i uppfattning om betygen känner inte
jag riktigt igen. Jag tror inte alls att betygen egentli-
gen har den där jättestora betydelsen för skolan. Där-
emot tror jag att de som målar hotbilder av betygen
också överdriver ganska grovt. Jag ser betygen som
ett sätt tillsammans med andra att få någon form av
mått på vilken kunskap den enskilda eleven har.
Det är oerhört viktigt att det kommer upp till ytan
om det finns brister i skolsystemet, så att man tidigt
kan åtgärda dem. I dag finns det barn och ungdomar
som går igenom hela grundskolan och så visar det sig
sedan att de inte har de kunskaper de numera har rätt
att få. Det är klart att det är mycket bättre om man får
tidiga signaler. Det är där betygen kommer in.
Får jag ställa en fråga också? Varför är socialde-
mokraterna för elevinflytande för gymnasister när det
är fråga om att sitta i en styrelse och bestämma över
gymnasiet, men anser att det är fel med elevinflytande
då det är fråga om att eleven själv i högre grad skall
kunna välja och bestämma vilka ämnen, vilken takt
och vilken nivå man vill studera på i gymnasiet? Jag
tycker att det är fruktansvärt inkonsekvent. Om Nils-
Erik Söderqvist och andra är ute och pratar med ele-
verna måste de upptäcka att eleverna inte heller för-
står det. Det de vill påverka allra mest får de inte
påverka.
Anf. 62 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) re-
plik:
Fru talman! Ola Ström tar upp betyg som första
punkt, igen. Jag skulle bara vilja säga att jag är glad
för att Ola Ström säger att betygen inte är det avgö-
rande eller det viktigaste och att det finns andra in-
strument som på ett bra sätt kompletterar dem. Sam-
tidigt lägger ni trots allt fram förslag om att förändra
ett betygssystem som ni för bara några år sedan var
med om att införa.
När det gäller elevinflytandet på helheten tycker
jag att det är bra att vi får just en helhet, en chans att
se helheten i uppläggningen av en lokal gymnasiesko-
la och att man får chans till ett elevinflytande i en
styrelse. Det finns ingen motsättning utan snarare
tvärtom. Vi säger att man bör gå vidare med att skapa
också ett inflytande över vardagen i undervisningen.
Det är mera frågan om att vi nu har satt i gång en
försöksverksamhet med styrelserna. Sedan kan man
gå vidare.
Jag har en fråga till Ola Ström. Ni säger att ni far
land och rike runt och talar om att det behövs pengar
till skolan och omsorgen. Hur hade det varit om Ola
Ströms parti hade medverkat tillsammans med oss till
att sanera det elände som ni hade orsakat? Då hade
det faktiskt funnits större möjligheter att göra saker
och ting kanske rent av snabbare än vi kunde göra då
vi först fick avvakta en sanering av ekonomin.
Ola Ström far med felaktiga uppgifter när han sä-
ger att inte ett enda jobb har skapats under en s-
regering. Vi har skapat 90 000 nya jobb inom den
privata sektorn, vilket genererar tillväxt och har bi-
dragit till att vi nu har en bättre situation och en bättre
ekonomi.
Anf. 63 OLA STRÖM (fp) replik:
Fru talman! Jag tycker fortfarande att grund-
problemet i resursfrågan är att socialdemokraterna
måste bestämma sig för vad som var problemet under
de borgerliga åren. Var det så att det sparades för litet
och var i så fall skulle man ha sparat mer, eller spara-
des det för mycket? Vi kan alltid dribbla fram och
tillbaka. Jag tror inte heller att det är socialdemokra-
ternas fel. Jag tror att det är en lång rad misstag som
har begåtts under en lång tid sedan 70-talet och att det
nu är litet bättre och en bättre syn som går ut på att
budgetar faktiskt måste gå ihop.
Men grundproblemet när vi talar om resurser är att
vi har så många hundratusentals människor som är
utan jobb. Netto har det faktiskt inte tillkommit ett
enda jobb. Det är mycket allvarligt. Ett av huvudnum-
ren i valrörelsen 1994 var att nu skulle hjulen rulla i
gång och nu skulle socialdemokraterna fixa det här.
Det har på snart fyra år egentligen inte skett någon-
ting.
Avslutningsvis om elevinflytande. Nils-Erik Sö-
derqvist öppnar dörren litet för ökade möjligheter för
elever mer att välja på gymnasiet. Kan man få veta
litet mer om detta? Är det så att Nils-Erik Söderqvist
kan tänka sig att vi får en friare utformning och friare
valmöjligheter mellan enstaka kurser för eleverna än
vad vi har i dag är det i så fall ett väldigt positivt
besked.
Anf. 64 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) re-
plik:
Fru talman! På vilket sätt det ökade inflytandet på
skolans vardag på gymnasiesidan skall utvecklas är
någonting som finns med i en beredning av en pro-
position om gymnasieskolan som vi får anledning att
återkomma till. Det finns olika vägar att gå.
Jag har inte dragit i gång någon debatt om eko-
nomin, utan det är andra, när vi skall diskutera skol-
frågor. De hör i viss mån ihop. Men det är inte skatte-
sänkningar som vi hade ställt upp på. De skattesänk-
ningar som ni bidrog till under den förra regeringen
urholkade förutsättningarna att driva en offensiv poli-
tik. Det var bl.a. det som orsakade de problem som vi
har.
Jag är den första att säga att det inte är det enda
bekymret. Det finns en lång rad olika saker. Ni har
hanterat ekonomin och ansvaret i regeringsställning
mycket dåligt. Det är det man bär frukten av. När Ola
Ström i dag frågar hur det varit med skolan under vår
tid tycker jag att man kan säga att det i alla fall blir
bättre med ett fortsatt socialdemokratiskt regeringsin-
nehav under de kommande åren.
Anf. 65 ANDREAS CARLGREN (c) re-
plik:
Fru talman! Den här debatten har mycket handlat
om pengar. Jag tror att de flesta kan känna igen att
valrörelser ganska lätt blir hycklarnas marknad. Nu
strör alla omkring sig löftena igen. Det är litet som att
man har hört det här förr. Problemet är att förra gång-
en skivan drogs var det andra som lovade. Efteråt har
det visat sig att de inte höll, men det har man natur-
ligtvis talat tyst om i dag. Omvänt är det andra den
här gången som lovar jättemycket och som jag tror
innerst inne vet att de inte kommer att kunna hålla det.
Där riskerar skolan att till sist stå utan mer pengar om
man inte gör på ett annat sätt.
Därför har vi i Centerpartiet valt en litet tristare
ordning. Vi har aldrig lovat mer än vad vi har kunnat
hålla. Vi har betalat för oss varenda krona. Vi kan nu
lova täckning för löftena med varenda krona. Uppen-
bart verkar det inte lika glättigt. Men det kanske vore
bra om människor tänkte sig för ordentligt den här
gången och inte gjorde det gamla misstaget, för då
riskerar man att få höra den gamla skivan.
Jag vill ställa bara en fråga till Nils-Erik Söder-
qvist. Det är en uppföljning av det som Ola Ström tog
upp i sin inledning. Många är oroliga för att eleverna i
skolan inte lär sig tillräckligt, att det är för litet ord-
ning i skolan, att lärarna har för svag ställning. Kan
Nils-Erik Söderqvist titta människorna i Sverige i
ögonen och säga: Ja, vi har en bättre skola i dag än vi
hade för fyra år sedan?
Anf. 66 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att vi kan ge varandra rätt i att
det på alla håll och kanter i historien varit si och så
med hantering av löftena. Det kan jag hålla med om.
Samtidigt vill jag markera att vi nu kan se en ny för-
ändring som jag i alla fall kan svara för i mitt parti,
och det är att vi kommer aldrig att medverka till att vi
lånar till offentlig verksamhet och konsumtion. Vi
skall ha tjänat ihop pengarna innan vi satsar dem på
nödvändiga områden.
Det har inte kommit fram så mycket under debat-
ten, men allt handlar inte om pengar utan naturligtvis
också om arbetssätt och arbetsmetoder, hur vi arbetar
i skolan, som jag sade i min inledning. Det finns inget
klart och entydigt samband mellan pengar och kvalitet
i skolan överallt. Men det finns ett golv och en nivå
som med nödvändighet måste finnas.
Anf. 67 ANDREAS CARLGREN (c) re-
plik:
Fru talman! Det var en senkommen ursäkt till
väljarna för vad socialdemokraterna gjorde i den förra
valrörelsen. Väljarna får själva bedöma om de tycker
att det räcker med en ursäkt eller om de hade väntat
sig att partiet skulle ha betett sig på ett annat vis efter
det man lovade inför förra valet.
Jag lade märke till att Nils-Erik Söderqvist inte
svarade på frågan om det har blivit bättre i skolan nu
än det var för fyra år sedan. Alldeles oavsett vad Nils-
Erik Söderqvist har att säga om det kan varje männi-
ska i Sverige själv fundera över om man tycker det.
Det är inte en tillfällighet att en majoritet i undersök-
ningar säger att man tvärtom tycker att det har blivit
sämre. Därför tror jag att det vore bättre om det var
andra som fick ansvar för skolan än just socialdemo-
kraterna.
Anf. 68 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) re-
plik:
Fru talman! Det är förfärligt enkel demagogi. Vi
vet alla att vi med en urholkad ekonomi som var körd
i botten inte kunde 1994 när vi kom till makten stoppa
in nya pengar för att höja statsbidragen till kommu-
nerna. Det fanns inga sådana pengar. Det är detta det
handlar. Vi har faktiskt inte bidragit till att sänka
några statsbidrag till kommunerna under den här
perioden därför att det var ett av våra klara vallöften.
Vi gick ut till val på det och sade att våra prioriterade
områden är sjukvård, skola och omsorg och att så fort
vi får pengar över skall varenda krona gå till dessa
verksamheter. Det är precis det som vi nu genomför,
återhämtat i valmanifestet. Men det var en omöjlighet
att möta det vi såg i form av ökade behov av resurser
direkt när vi kom i regeringsställning. Vi såg det.
Vi var också med i debatten och vi såg hur det var.
Men det är först nu som vi har fått möjlighet och
pengar. Vi startade 1997 och vi fortsätter nu. Det är
det som är viktigt.
Anf. 69 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Det här blir mycket en ekonomisk de-
batt. Vi skulle kanske tala bara ekonomi någon gång
också i utbildningsutskottet.
Nils-Erik Söderqvist talade om att man borde
plocka fram protokoll. Jag kan ge ett litet tips. Plocka
fram motionen som socialdemokraterna väckte till
vårpropositionen 1994, där man på mycket kort sikt
skulle klara att både sanera Sveriges ekonomi och
minska arbetslösheten!
Även om det inte har genomförts stora direkta
neddragningar av statsbidragen till kommunerna har
man på annat sätt minskat kommunernas penningun-
derlag, t.ex. genom att kraftigt höja egenavgifterna.
Att kommunerna har fått mindre pengar under den här
perioden står ju utom allt tvivel.
När det gäller betyg och utvecklingssamtal är jag
beredd att hålla med om att utvecklingssamtalen är
absolut viktigast. Dem skall vi inte ta bort, utan dem
skall vi utveckla. Det skall föras skriftliga anteckning-
ar så att man kan göra en uppföljning från gång till
gång. Men om vi skall ha ett betygssystem - och det
tycker jag att vi skall ha - då är det oerhört viktigt hur
det är utformat. Som det är utformat i dag är det di-
rekt skadligt med alldeles för stora trappor som gör
att elevernas motivation minskar i stället för ökar,
därför att de ser det som omöjligt att nå upp till nästa
steg. Vi var emot det betygssystemet, och därför anser
jag att vi har rätt att kräva ett nytt.
Allt handlar mycket riktigt inte om pengar. Därför
är min fråga: Hur går det med religionskunskapen i
gymnasiet? Inser regeringen det ämnets betydelse för
hela personlighetsutvecklingen? Eller kommer det ett
förslag i vår om att religionskunskap inte längre är
obligatoriskt?
Anf. 70 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) re-
plik:
Fru talman! Inger Davidson tog först upp detta om
jobben. Låt mig påminna henne och även ni andra
som har varit med i debatten om att den öppna arbets-
lösheten faktiskt har sjunkit från drygt 8 % till 6 ½ %.
Vi är på väg att lyckas med vår målsättning, att halve-
ra arbetslösheten.
Då sägs det att det inte rör sig om några riktiga
jobb. Delvis handlar det om att förbereda, ge resurser,
kraft och kompetens för att klara en halvering. Det
vore väl tråkigt om vi som sysslar med utbildnings-
frågor i den här debatten inte skulle tilltro att detta
med att vara väl förberedd leder till jobb. De som är
högskoleutbildade går i väldigt liten utsträckning utan
jobb i dag.
Religionskunskapen är ju med i Gymnasiekommit-
téns översyn. Man tittar nu på dessa saker. Det skissas
för närvarande på tre olika alternativ. Jag tror att
religionskunskapen skall finnas med på många håll
och kanter. Den är självfallet viktig. När det gäller
den exakta utformningen får vi nog vänta på att be-
redningen är klar innan vi för den debatten.
Anf. 71 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Kunskapslyftet kan försvaras på
många sätt. Det behövs en vidareutbildning för
många. Men vi kan ju inte hålla fram kunskapslyftet
som bra för skatteunderlaget. De som ingår i kun-
skapslyftet bidrar inte med att tillföra kommunerna
resurser, och det var detta som den ekonomiska debat-
ten - eller vad vi skall kalla den för - handlade om.
Religionsämnet utreds på regeringens initiativ och
har därför tagits upp i Gymnasiekommittén. Om vi
skulle resonera likadant om andra ämnen - att religi-
onskunskapen skall finnas med på alla håll och kanter
- då undrar jag hur det skulle se ut i gymnasieskolan.
Det är viktigt att ämnet får behålla sin egen identi-
tet, att det får vara ett kärnämne och att det får ha
status som eget ämne. Det gör att man t.ex. som bli-
vande lärare vill satsa på att över huvud taget utbilda
sig. Vem vill utbilda sig för ett ämna som finns med
på alla håll och kanter, men som inte har en egen
status? Det här är en väldigt viktig fråga för framti-
den. Vi diskuterar historielöshet och bristen på nor-
mer och värden. Ungdomarna vill diskutera existen-
tiella frågor. Här har de ett forum, och det är oerhört
viktigt att det får finnas kvar.
Anf. 72 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) re-
plik:
Fru talman! I fråga om skatteunderlaget och kom-
munernas ekonomi är det klart att skatteunderlaget
inte ändras i någon nämnvärd omfattning. Men vi
skall vara klara över att många av dem som levde på
socialbidrag nu i stället kan delta i kunskapslyftet. Det
innebär lättnader runt om i landets kommuner.
Återigen om religionskunskapen: Jag skulle vilja
vända på saken. Det är snarare en fördel om vi på
allvar för en debatt om hur religionskunskapen kan
lyftas in också i andra ämnen. Det handlar inte om att
isolera religionskunskapen, utan det gäller att föra in
det ämnet på ett riktigt sätt. Jag tror att man stärker
både intresset och engagemanget för dessa frågor. Det
blir mycket mera funderingar och tankar kring dem.
Anf. 73 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Flera av motionerna handlar om mo-
dersmålsundervisningen. Nils-Erik Söderqvist talade
varmt om den och har också uttalat ett ordentligt stöd
för behovet av ökade resurser till barn med särskilda
behov av stöd.
Vi i Miljöpartiet har under hela mandatperioden i
motioner och i budgetsammanhang krävt ett riktat
stöd till den grupp elever som har behov av särskilt
stöd när det gäller modersmålsundervisningen, till
barn med specifika läs- och skrivsvårigheter eller till
barn med dyslexi.
Jag kan hålla med om att vissa saker får lov att
vänta tills det finns pengar. Som Nils-Erik Söderqvist
sade måste vi först sanera ekonomin för att ha råd
med allting. Men jag tycker bestämt att just gruppen
av elever med behov av särskilt stöd skall inte under
några omständigheter behöva att vänta.
Jag vill då ställa frågan till Nils-Erik Söderqvist
om det har skett en kantring så att socialdemokraterna
- trots att de nu yrkar avslag på förslagen i alla mo-
tioner - äntligen kan ställa sig positiva till ett riktat
stöd och att detta kommer snabbt så att vi inte behö-
ver vänta ytterligare. Det handlar om en utsatt grupp.
Det är en skam att denna brist inte har åtgärdats för
länge sedan.
Anf. 74 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) re-
plik:
Fru talman! Utöver det som jag sade i mitt anfö-
rande och det som står i betänkandet har Läs- och
skrivkommittén lyft fram viktiga faktorer. Vad som är
viktigt att tänka på i den fortsatta reformeringen av
skolan är just att man för in modersmålet, inte bara i
något eller några ämnen utan i de flesta ämnen. Ett
samlat grepp där man sätter läs- och skrivsvårigheter
högt på prioriteringslistan kommer att skapa dessa
förändringar.
Som Gunnar Goude vet är detta någonting som
bereds. Då kan vi inte heller föregripa det som exakt
kommer att sägas. Men jag tror att det blir en hårdare
prioritering av läs- och skrivfärdigheterna och att det
tas ett samlat och generellt grepp. Det kommer att ha
en väldigt positiv betydelse.
Anf. 75 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Ulf Melin sade här tidigare att ni inom
socialdemokratin gör ju ingenting, ni bara utreder. Jag
brukar inte alltid hålla med om det som Ulf Melin
säger, men i det här fallet stämmer det på en punkt.
Visst var det bra att det tillsattes en utredning,
men vi hade fullt tillräckligt med information redan
innan utredningen. Vi kände till problemet. Eleverna
fanns där, och de börjar nu närma sig den punkt när
de alltså inte kan lämna skolan med godkänt betyg i
modersmålet. Dessutom halkar de efter i de andra
ämnena. Det handlar om en form av utslagning. Det är
ett spel med mycket stor risktagning. Framför allt
skall barn inte behöva genomgå den typ av lidande
som det faktiskt handlar om när de inte får hjälp med
ett sådant här problem.
Jag tycker nog att argumentet är svagt. Åtgärderna
borde ha vidtagits snabbare. Just på den här punkten
tycker jag att socialdemokraterna inte har hanterat
frågan på ett riktigt sätt.
Anf. 76 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) re-
plik:
Fru talman! Det är naturligtvis alltid svårt att i en
sådan här debatt föregripa sådant som skall komma
och som bereds. Det tänker jag inte göra, Gunnar,
utan jag hänvisar till det.
Det är ju inte fullt så enkelt att veta exakt vilka in-
satser som skall göras och hur effekterna av dem blir.
Det finns många som talar om vad dyslexi och läs-
och skrivsvårigheter är egentligen. Det går inte att
föra in alla olika typer av svårigheter i begreppet
dyslexi. Det vet ju Gunnar, och han kan själv mycket
om det. För att alldeles säkert hantera detta på ett
klokt och riktigt sätt tror jag att vi måste ha en or-
dentlig chans till en debatt med ett underlag och en
bedömning. Det kommer ju, och då tror jag att vi kan
flytta fram positionerna.
Vi har ju också tidigare haft debatter om detta om-
råde här i kammaren. När man går tillbaka och läser i
protokollen kan man ju se att frågan har upptagit och
engagerat oss från parti till parti. Jag tycker att det är
väldigt positivt att vi samfällt tycker att detta är ett
viktigt område. Även om det för Gunnar naturligtvis
skulle kännas skönt med handlingskraft, kan vi inte nu
exakt anvisa vägarna och ge löften, utan det dröjer
litet grand.
Anf. 77 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Jag har följt debatten i dag från mitt
rum och funnit den rätt intressant. Det är väl naturligt
att olika partier har sin syn på politiken. När man
själv tycker att man har rätt, tycker man att andra har
fel i samma fråga. Men jag blev litet förvånad när jag
hörde Nils-Erik Söderqvists inlägg. Det var, om inte
ett hallelujarop så nästintill ett sådant över kvaliteten
och standarden på den svenska skolan. Fru talman!
Jag undrade spontant om han och jag befinner oss på
samma planet egentligen.
När jag träffar lärare och elever på Rosengårds-
skolan i Malmö, när jag träffar lärare och elever från
skolor i Stockholms förorter och i Göteborg får jag
inte den enormt positiva bild som Nils-Erik Söder-
qvist här försöker utmåla från riksdagens talarstol.
Det är väl inte mer än en vecka sedan samtliga elever
i en skola i Bjuv i Skåne förbjöds av sina föräldrar att
gå i skolan därför att skolan inte kunde hantera detta
med ordning och reda. Häromdagen läste jag någon-
stans om en skola där det inte fanns någon vikarie
utan föräldrarna fick rycka in. Sedan har vi hört detta
om teoretisk syslöjd och liknande. Det är väl inte det
bästa av betyg för den nuvarande skolan.
Men, fru talman, det var inte detta jag skulle tala
om, utan jag skall tala om min motion som berör en i
praktiken obefintlig historieundervisning om hur det
var på den tiden då delar av Sverige icke tillhörde
Sverige. I Norge och Finland fungerar denna under-
visning bra. Man berättar historien om allt som sked-
de under den tid då varken Norge eller Finland var
självständiga länder.
Fru talman! Jag vill också betona att denna motion
inte har någon revolutionär bakgrund. Jag är lika
ursvensk som alla andra har varit sedan 1658.
Vi talar ju ofta om det viktiga i att ha kunskap om
sin egen historia. När jag är på utrikes resor hör jag
ofta politiker av olika färg från Sverige betona vikten
av att kunna sin egen historia. Huvudsakligen är de i
länder som nyligen har blivit befriade från olika dikta-
turer. Jag kan förstå att t.ex. kommunistländer även
friserar sin nuvarande historia, men sådant här behö-
ver ju inte ske i Sverige. Det var inga jämförelser i
övrigt.
Fram till 1600-talet tillhörde inte Skåne, Blekinge,
Halland, Bohuslän, Härjedalen och kanske några
andra landsdelar Sverige. Gustav Vasa, Johan III,
Erik XIV, Gustav II Adolf, drottning Kristina, Karl X
var alltså inte regenter över skåningar, hallänningar,
bohuslänningar och blekingebor. Men i dagens skola
får man lära sig om allt som skedde i Sverige på den
tiden. Det ser jag i och för sig inte som något negativt,
men det hade varit bra med en historiebeskrivning
eller skildring av hur det såg ut också i dessa delar
under den tid då de inte alltid tillhörde Sverige. Jag
undrar ibland varför man inte gör så. Är det kanske
för att man skäms över hur en del svenska ockupan-
tregenter bar sig åt på den tiden? Det tycker jag inte
att man skall göra, därför det var nog lika goda kålsu-
pare på bägge sidor.
I dag talar vi om assimilation. Den som assimile-
rade skåningarna på rekordtid var väl Karl XI, men
han använde metoder som kanske inte är gångbara på
1900-talet och således ingenting att rekommendera.
Som ett exempel kan man ta Kristian Tyrann, som
hade vissa excesser för sig på något torg här i Stock-
holm vid 1500-talets början. I Sverige kallade man
honom för Kristian Tyrann. Det påstås - det råder
litet olika uppfattningar här - att han i Danmark kal-
lades för Kristian den gode.
Jag anser att den undervisning som man ger i dag i
Skåne, Blekinge och Halland om tiden före 1600-talet
är dålig. Det står i betänkandet att det skall ske sådan
undervisning. Men jag vill påstå att det inte sker mer
än i undantagsfall. Det är bara att fråga elever och
lärare. De säger att det inte förekommer någon sådan
undervisning. Jag skulle vilja fråga: Struntar man i
skolplanen? Följer man den alltså inte? Varför kan
inte vi ha samma kvalitet på historieundervisningen
som man tydligen har i de flesta andra länder, inklusi-
ve våra nära grannländer Norge och Finland?
Anf. 78 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) re-
plik:
Fru talman! Sten Andersson undrar om vi befinner
oss på samma planet. Jag tycker att det är fantastiskt
när man talar om beskrivningen av skolan. Jag be-
skrev i mitt anförande, som Sten Andersson kanske
inte lyssnade på, hur vi måste hjälpas åt att lyfta fram
de goda och positiva exemplen. Den vanliga skolan
visar nämligen att det händer så himla mycket positivt
och värdefullt. Det hjälper på inget sätt till att flytta
fram skolans position att vi gräver oss fast i elände
här och där, utan det gäller att lyfta fram de goda
exemplen.
Jag reser mycket tillsammans med många andra.
Då ser jag naturligtvis vad som händer. Jag nämnde,
som Sten Anderson kanske inte heller hörde, att över
1 000 skolor i landet nu vill starta utvecklingsarbete
på olika sätt. Det är ett mycket spännande arbete. Jag
kommer in i skolmiljöer som uppvisar just detta nya,
spännande sätt att arbeta där man lämnar katederun-
dervisning, där man lämnar en föråldrad klassrum-
sundervisning osv. Jag tror att den verklighetsbe-
skrivningen stämmer bättre med hur det här än den
som Sten Andersson målade upp.
Anf. 79 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Skälet till att jag inledde mitt anfö-
rande med något som inte handlade om den motion
som jag skulle prata om, var att jag uppfattade det
som att Nils-Erik Söderqvist i sitt anförande nästan
betraktade den svenska skolan som den bästa av alla
världar. Och det är inte riktigt sant. Det erkänner ju
Nils-Erik Söderqvist själv. Han säger - och det tycker
jag är bra och riktigt - att han åker ut och besöker
olika läroanstalter i riket. Det hans skyldighet. Skam
vore det annars.
Men jag bor i ett område i Malmö där man väl kan
säga att vi inte har världens bästa skola. Det är när
folk som har nära kontakt med de här skolorna upple-
ver sådana här generella lovord som man ibland kan
fråga sig om vi politiker alltid befinner oss på samma
planet som våra väljare. Nils-Erik Söderqvists anfö-
rande vittnar om att så icke alltid är fallet.
Anf. 80 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) re-
plik:
Fru talman! Jag vet inte om Sten Andersson har
tagit del av de internationella undersökningar som har
gjorts och som faktiskt bekräftar det som jag har sagt.
Vi ligger i världstäten när det gäller kunskap i mate-
matik och naturkunskap. Det är en tämligen ny under-
sökning som nu har publicerats som visar det.
För ett tag sedan fick vi också veta att vi låg i topp
vad gäller läsförståelsen och läskunskaperna. På om-
råde efter område visar det sig att vi vid internationel-
la jämförelser har en fantastisk nivå på kunskapen i
skolan. Då blir Sten Anderssons uttalande mycket
märkligt.
Samtidigt är det återigen så att man kan komma
till en skola i min hemtrakt där man exempelvis på
gymnasiesidan i de praktiskt inriktade utbildningarna
har sett till att man samarbetar jättefint mellan kär-
nämnena och yrkesämnena. Man lyckas ge förutsätt-
ningar just för dem som har svårigheter att också få
bra betyg så att de skall kunna gå vidare. Det är ett
mycket konkret exempel på något som har funnits
med i debatten i dag.
En annan sak är när man exempelvis kommer till
Rinkeby, som jag gjorde för ett tag sedan. Då kan
man komma in hos en grupp tredjeklassare och se hur
det där strålar av glädje och lust att lära sig och hur en
klass som bara går tredje året kan både läsa och skri-
va. Man har också startat denna process i förskolan.
När man ser allt det här så stämmer det inte med
massmediebilden, där eländes elände radas upp och
där vi tror oss ha kommit in i en jättekris när det gäl-
ler kunskaper och färdigheter i skolan. Så är det inte.
Vi har bekymmer, och de skall undanröjas. Men vi
skall göra en riktig beskrivning.
Anf. 81 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Vi skall inte ha någon eländesbe-
skrivning här i talarstolen. Vi skall försöka att se
positivt på tingen och på framtiden. Men det är ändå
så att det inte var mer än några dagar sedan man un-
der stort ståhej publicerade en undersökning som
gjorts bland Sveriges lärare. De var väl inte - om jag
skall tolka det snällt - helt nöjda med sin arbetssitua-
tion. Det är därför jag menar att man inte skall hålla
på med de generella lovord som Nils-Erik Söderqvist
har presterat.
Sedan hoppas jag att vi får en bra skola och att vi
lär alla som i dag finns där det svenska språket. Det
räcker tyvärr med att gå omkring på gator och torg för
att inse att det finns brister på många håll. Om man
inte kan språket är man definitivt handikappad vad
man än skall företa sig i det land där man befinner sig.
Till sist, fru talman, vill jag säga att jag vet om att
det finns problem i skolan. Jag vet också om att det
finns mycket positivt. Men man skall inte bara fram-
häva det positiva och ge intrycket att det inte finns
någonting som är negativt.
Anf. 82 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Fru talman! Det känns litet futtigt att prata om en
specifik utveckling av ett ämne när ni har haft en så
övergripande allmänpolitisk debatt här.
Det är ingen nyhet att det finns en snedvridning i
idrottsvärlden beträffande hur mycket resurser man
satsar på sådana sporter som mest attraherar pojkar
respektive sådana sporter som mest attraherar flickor.
Det är en konsekvens av det i övrigt ojämlika samhäl-
le som vi lever i. Jämställdhet i skolan kommer att
behandlas senare. Anledningen till att jag står här nu
är en motion som jag har skrivit som handlar om
flickors situation specifikt i skolan. Jag kommer att gå
närmare in på det senare.
Företrädare för många olika partier har vid flera
tillfällen uttalat sitt stöd för idrottsundervisningen i
skolan. Jag anser att det finns skäl för att denna då
kan utvecklas och förändras. I ett kroppsfixerat sam-
hälle som vårt befinner sig idrottsundervisningen i en
speciell situation. När skolklockan ringer skall alla
elever som har idrott på schemat springa in i om-
klädningsrummet, byta om till någon fritidsklädsel
och sedan träda in i den egna lilla värld som idrotten
ändå är.
För vad skulle den annars vara? Det är ju knappast
så att idrottsundervisningens villkor gäller i övriga
samhället. Är det inte litet väl stora krav på eleverna
att de skall lämna bakom sig alla de kroppsföreställ-
ningar - elitistiska inslag osv. - som vuxenvärlden
överför och som pådyvlas via medier och familjesi-
tuationer? Knappast. Därför kommer det alltid att
vara så att många elever inte kommer att kunna tillgo-
dogöra sig idrottsundervisningen på ett vettigt sätt.
Låt oss göra ett litet tankeexperiment. Vad skulle
ni själva säga om voteringsklockan nu började ringa
och vi alla var tvungna att springa ned i motionsrum-
met; byta kostymer, slipsar, knytblusar och dräkter
mot overaller och sedan idrotta tillsammans och där-
efter springa upp igen? Med all respekt så tror jag att
få ledamöter - även om många av oss gillar att motio-
nera - skulle underkasta sig den behandlingen. Det är
dock klart att det finns en grundläggande skillnad
mellan oss och eleverna. Bland barn är leken betydligt
viktigare och fyller en helt annan funktion än vad den
gör för ledamöter och andra vuxna.
På många skolor erbjuds på högstadiet könssepa-
rerad idrottsundervisning. Det är förstås bra, men det
är inte tillräckligt. Dansen, å andra sidan, är en mo-
tionsform och en konstform som ytterligare borde
introduceras i skolidrotten - inte minst för att detta i
stor utsträckning skulle gynna jämställdheten på sko-
lan. I skolundervisningen i dag ingår visserligen de
vanligaste danserna; folkdans, foxtrot, bugg och squa-
re dance. Men vad tror ni att dagens barn och ung-
domar tycker om de danserna? Det blir så uppenbart
att det här är danser som vi vuxna anser att de skall
lära sig och inte danser som de själva nödvändigtvis
vill lära sig. Så måste det också vara i viss utsträck-
ning. Det är bra att folkdans lärs ut på gymnastiklek-
tionerna. Men att lära ut danser som foxtrot är en
villfarelse från vuxenvärldens sida.
Idrotten måste självklart kunna utvecklas och ock-
så utformas på ett sådant sätt att det gynnar jämställd-
heten. Moderna danser, som t.ex. jazzdans, intresserar
många ungdomar, framför allt flickor. På senare tid
har man även kunna notera ett större intresse för and-
ra, etniska danser som t.ex. flamenco, orientalisk
dans, afrikansk dans och latinska danser. Att introdu-
cera de här danserna i skolundervisningen skulle
kanske skapa ett mer naturligt närmande till andra
kulturer än vad andra former av undervisning skulle
kunna åstadkomma.
Vår syn på skolidrott som ämne måste förändras
ytterligare därför att samhället i övrigt förändras.
Dans som idrottsform fyller inte bara ett motionsbe-
hov. Den ger också möjlighet till konstnärligt uttryck
och till bättre kroppsuppfattning och koordinations-
förmåga.
Ur ett jämställdhetsperspektiv visar det lilla tanke-
experimentet tidigare att det är näst intill omöjligt att
växla omvärldsbild beroende på tillfälle. Vuxenvärl-
den bär ett ansvar för barns och ungdomars utveckling
och självtillit.
Dans är för både pojkar och flickor en god form
när det gäller att utvecklas kroppsligt och att utveckla
förmåga till kroppsligt uttryck och till att delta i en
skapande process.
Utskottet hänvisar kortfattat till läroplanen och
avstyrker därmed motionen. Men faktum är att om vi
skall förändra läroplanen och idrotten som ämne
krävs det nog också politiska beslut.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 15 §.)
15 § Högskole- och studiestödsfrågor
Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande 1997/98:UbU12
Högskolefrågor
Utbildningsutskottets betänkande 1997/98:UbU13
Vissa utbildnings- och forskningsområden
Utbildningsutskottets betänkande 1997/98:UbU14
Studiestödsfrågor
Anf. 83 RUNE RYDÉN (m):
Fru talman! Utbildning och forskning är något av
honnörsord i utbildningsdebatten. Det är viktiga före-
teelser men de kan inte ses skilda från samhället i
övrigt. Tvärtom ingår de som en mycket viktig och
integrerande del i samhället. Utan dem kan man inte
få en bra och snabb utveckling i ekonomin. Därför är
det viktigt att vi har en mycket bra högskola och en
bra forskning. Detta är självklart. Lika självklart är
det att vi har ett väl fungerande samhälle i övrigt, att
vi har ett bra företagsklimat, ett bra skattesystem så
att våra forskare stannar kvar i landet, en bra löne-
bildning så att vi inte får en alltför hög inflation som
påverkar ekonomin etc. Utan de faktorerna fungerar
inte samhället, och då hjälper det inte med en bra
högskola och en bra forskning för att utvecklingen
skall gå framåt och ekonomin skall utvecklas i vårt
land.
Som alltid är det en samverkan mellan många
faktorer som avgör utvecklingen i ett land. Vi mode-
rater har mycket starkt tryckt på att det behövs en ny
reformstrategi för att vi skall få en bra forsknings- och
utbildningspolitik i landet samt en bra utveckling i
övrigt. Vi trycker framför allt på kvalitets-och förny-
elseaspekterna. Det behövs för att det skall bli en
förändring på de här områdena.
Det finns en nära koppling mellan utbildning och
forskning, har vi sagt. Vi tycker att det är viktigt att
kvaliteten går före kvantiteten - inte tvärtom, som
regeringen i olika sammanhang gärna talar om. Det
brukar i längden straffa sig.
Det finns många andra faktorer i detta samman-
hang som jag skulle vilja peka på och som är av bety-
delse för utvecklingen inom forskarvärlden. Först och
främst - jag tar de här faktorerna utan någon inbördes
ordning - bör vi få fler fristående högskolor. Erfaren-
heterna från de två stiftelsehögskolor som i dag finns i
vårt land, nämligen Chalmers tekniska högskola i
Göteborg och Högskolan i Jönköping, är mycket bra.
Detta har inneburit ett kreativt nytänkande och en
betydligt större ekonomisk rörelsefrihet på de här
högskolorna. Därmed har vi fått en förnyelse som
också stimulerar de högskolor som inte är fristående
att starta utvecklingsarbete.
Från moderat håll undrar vi varför vi inte skall
kunna starta ytterligare en eller ett par sådana här
fristående högskolor. I vår motion nämner vi Kungli-
ga Tekniska högskolan, och den fanns med redan i
den inledande diskussionen när vi inrättade de första
fristående högskolorna. Varför, frågar vi oss, skulle
inte Tekniska högskolan i Stockholm nu få en chans
när man själv önskar det?
Vidare tycker vi att samverkan mellan högskolor-
na och det omgivande samhället bör förbättras. Det
har blivit allt bättre med tiden men fortfarande åter-
står väldigt mycket att göra. De gamla stora akademi-
erna har litet grand varit slutna från samhället i övrigt.
Där har de nya högskolorna, de s.k. mindre och me-
delstora högskolorna, betytt väldigt mycket. De har
nämligen för sin egen utveckling varit mycket mera
beroende av det omgivande näringslivet och det om-
givande samhället och de har även i sin tur betytt
mycket för utvecklingen på de orter där de finns lo-
kaliserade. Det finns många fina exempel i landet att
peka på men jag skall inte räkna upp dem här. Alla i
denna kammare vet vilka som avses.
I det sammanhanget måste naturliga nätverk ska-
pas mellan högskolorna och samhället. Dessa skapas
inte utan vidare. Det måste finnas en öppenhet på
båda sidor. Om jag tidigare litet grand kritiserade
akademierna finns det sannerligen anledning att också
kritisera samhället - enkannerligen kanske näringsli-
vet, det stora näringslivet och de stora företagen, - för
en brist i kontakten med högskolorna. Man har inte
alltid i näringslivet haft någon större förståelse för
högskolornas arbetssätt. Åsikten har varit att det varit
långsamt och trögt och att man inte hängt med i ut-
vecklingen tillräckligt snabbt. Man har glömt den
stora erfarenhet som finns i många andra länder av
hur fint det fungerar. Där kan man se individer passe-
ra från högskolan, ut i samhället och näringslivet och
sedan tillbaka igen - en korsbefruktning som varit till
alla parters båtnad. Det ser vi alldeles för litet av här i
Sverige, och det tycker jag är beklagligt - även om vi
numera ser en del positiva tecken.
Högskolorna, speciellt de stora universiteten, bör
få ha hand om sina egna lokaler. Vi har nu en organi-
sation som kallas för Akademiska Hus och som på
flertalet universitets- och högskoleorter har hand om
lokalerna. I många fall fungerar det bra men på stora
universitetsorter fungerar det mindre bra.
När gamla Kungl. Byggnadsstyrelsen slogs sönder
var tanken ursprungligen att universiteten själva
skulle få disponera sina egna lokaler. Där fanns förut-
sättningar att skapa tillräckligt stora enheter för att på
ett rationellt och effektivt sätt sköta lokalerna. Det
skulle ha lett till stora besparingar och till ett effekti-
vare utnyttjande av lokalerna på orterna i fråga. Var-
för det inte blivit så kan man verkligen undra. Jag
skulle vilja rikta frågan till Majléne Westerlund Panke
om hon inte trots allt är öppen för denna tankegång.
T.ex. vid Lunds universitet skulle det kanske ha
inneburit besparingar till mycket höga belopp. Det har
talats om tresiffriga tal i miljontals kronor som man
skulle ha kunnat spara om man själv hade fått sköta
det hela. Kungl. Byggnadsstyrelsen hade på sin tid en
egen förvaltning enbart för Lunds universitet, liksom
man hade för Stockholms universitet, Uppsala uni-
versitet osv. De var tillräckligt stora och bärkraftiga
enheter för att bära upp en egen administrativ fastig-
hetsförvaltning. Varför kan man inte göra så i dag?
Så till en annan aspekt som vi moderater från tid
till annan har upprepat här därför att vi tycker att den
är väldigt viktig. Vi poängterar nämligen kvalitetsas-
pekten i högskoleutbildningen. Utan en kvalitet som
innebär att vi hör till de ledande i världen kan vi inte
på ett framgångsrikt sätt konkurrera med omvärlden.
Därmed halkar vi efter. Det gör vi kanske i och för sig
ändå i ekonomiska avseenden men fallet blir snabbare
och djupare om vi inte så att säga har i varje fall
kvalitetsaspekten till vår fördel.
Under den borgerliga tiden fanns det ett förslag
innebärande att vi skulle värdera tilldelningen till
universiteten och högskolorna efter s.k. helårspresta-
tioner och efter studenternas eget val. En tredje faktor
var detta med kvalitetskriterier som innebar att om
man uppfyllde kvalitetskriterierna så var det bra.
Gjorde man inte det, skulle man kunna bli bestraffad
ekonomiskt sett.
Jag tror att det hade varit väldigt viktigt att ha kvar
detta kvalitetskriterium. Det skulle ha givit ett tydligt
besked till den högskola och det universitet som inte
klarade kraven. Beskedet skulle ha varit så tydligt att
alla i organisationen skulle uppfatta det och vidta
riktiga åtgärder.
Det görs i och för sig även nu utvärderingar av
kvalitetsaspekterna, men på ett annat sätt. I dem ställs
inte alls lika tydligt krav på en förändring av verk-
samheten. De tränger inte alltid hela vägen ned. Jag
tycker att det är beklagligt. Jag hade gärna sett att
man hade haft det gamla systemet kvar.
Jag tycker att regeringens politik när det gäller
forskningens frihet inte alls är vad vi från moderat
håll skulle önska oss. Jag skall, fru talman, ta mig
friheten att läsa ur vår reservation för att visa vad vi
tycker. Jag tycker att detta där är sammanfattat på ett
alldeles utmärkt sätt. Vi skriver så här:
"Eftersom all genuin kunskapsutveckling är oför-
utsägbar och i dag okänd, är mångfald och oberoende
nödvändiga förutsättningar för forskningens utveck-
ling. Staten måste skapa tydliga långsiktiga spelregler
som ger dem som har kompetens att prioritera och
välja forskningsområden ett avgörande inflytande
över den processen. Regeringen skall inte ovanifrån
bestämma vad som är samhällsrelevant utan stimulera
universiteten och högskolorna att själva ta och bibe-
hålla aktiva kontakter med företag och myndigheter
inom olika områden.
Fristående och kraftfulla forskningsfinansiärer är
vad Sverige behöver för att på sikt kunna få den kvali-
tets- och kompetenshöjning som krävs. Regeringen
bör upphöra med att använda de privaträttsliga forsk-
ningsstiftelserna som budgetregulatorer och med att
skapa jävssituationer genom korsrepresentation i
dessa och de statliga forskningsrådens styrelser."
Jag tycker att detta talar för sig självt.
Det finns - det skall gärna erkännas - en funda-
mental skillnad mellan oss moderater och socialde-
mokraterna på den här punkten. Det har inte varit bra
för forskningen att vi haft den organisation som fun-
nits under de senaste åren. Det område som hamnat i
den allra värsta situationen är den grundforskning som
finns i Sverige. Den håller på att hamna i strykklass
genom de satsningar och de budgetminskningar som
har gjorts och som avviker från det system som vi
tidigare har varit överens om.
Grundforskningen är viktig av många skäl. Den är
för det första oberoende. För det andra utbildas i den
de människor som sedan går över till senare typer av
forskning: utvecklingsforskning och industriforskning
av olika typer. Om vi har en för liten bas i grund-
forskningen, vilket vi håller på att skaffa oss, leder det
till en brist på kompetens i framtiden som är klart
oroväckande, eftersom vi då får allvarliga bristsitua-
tioner i de senare leden.
Problemet är att detta inte märks till att börja med.
Det dröjer flera år, kanske tiotalet år, innan man upp-
täcker det. Men när utvecklingen är klar för alla och
envar är det ingen lätt väg tillbaka. Att vända den tar
lika lång tid som att i det inledande skedet förstöra
den. Det kan ta ett tiotal år till, och då är vi mycket
långt efter omvärlden. Detta är djupt beklagligt.
Fru talman! Jag skulle vilja säga bara en sak till i
den här omgången. Vi har också att debattera studi-
estödssystemet. Jag skall beröra bara en sak, och det
är tidpunkten. Det har från tid till annan sagts att det
skall komma ett nytt studiestödssystem. Det sista
budet, lämnat här i kammaren av utbildningsministern
i en interpellationsdebatt med bl.a. mig själv, är att
det skall komma i så god tid att det kan träda i kraft år
2000.
Bara någon vecka senare läser man i tidningarna
att CSN, som sköter studiestödssystemet, säger att
detta under nuvarande omständigheter är fullständigt
otänkbart. Ett av skälen till att man inte kan göra det
är att man har fullt upp med att klara alla de da-
torproblem som finns inför millenniumskiftet. Det
finns inga förutsättningar för att införa ett nytt studi-
estödssystem då. Jag frågar mig då: Hur länge skall
studenterna i Sverige vänta på att få ett relevant studi-
estödssystem?
Den ena utredningen efter den andra har genom-
förts, och den ena fördröjningen efter den andra har
skett. Någon gång får regeringen ta sitt ansvar, sätta
ned foten och lägga fram ett förslag till studiestöds-
system som är relevant för studenterna. Om ni inte gör
det, kommer vi att få en situation där väldigt många
på grund av brister i det nuvarande studiestödssyste-
met inte vågar påbörja sina studier.
Det här är allvarligt och oroväckande. Det finns
anledning att rikta stark kritik mot utbildningsminis-
tern på den här punkten. Vi hade förväntat oss att ett
sådant här förslag skulle ha varit framme redan i
dagsläget. Det har inte kommit. Jag vill rikta frågan
till Majléne Westerlund Panke: När kommer det nya
studiestödssystemet? När kan det vara i kraft? När
kan vi lova att studenterna får ett system som är väl
fungerande och som de uppfattar som bra?
Jag har själv ett förslag som jag tycker skulle vara
alldeles ypperligt. Man behöver inte utreda så förtviv-
lat mycket. Man kunde åka ned till Danmark och titta
på det system som med stor framgång introducerades
där för några år sedan. Det är kanske inte till alla
delar fullt kopierbart i det svenska samhället, men det
är det i väldigt många avseenden. Det är också bråt-
tom.
Anf. 84 ANDREAS CARLGREN (c):
Fru talman! Vi märkte under 80-talet att vi höll på
att hamna på efterkälken när det gällde den högre
utbildningen i Sverige. Högskolan byggdes ut för litet.
Alltför få människor hade möjlighet att skaffa sig
högskoleutbildning, och allför få hade möjlighet att
komma ut i näringslivet och arbetslivet med en hög-
skoleutbildning bakom sig. Det är därför som det är
så viktigt att vi nu genomför en oerhört stor utbygg-
nad av den högre utbildningen i Sverige och samtidigt
ser till att lägga grunden för att kunna utbilda på långt
fler platser i landet än tidigare, med en riktigt kvalifi-
cerad och forskningsanknuten undervisning.
Jag tror att det är ett mycket stort framsteg för att
utbildnings- och kunskapssamhället skall bli riktigt
framgångsrikt. Jag tycker att det visas av hur de som
för några år sedan kritiserade det här så häftigt nu är
bland de första att ställa sig i hyllningskören och säga
att det är rätt. Det är en riktig satsning som görs när vi
nu ser till att få mer av kvalificerad och forskningsan-
knuten utbildning runt om i landet.
Men det behövs samtidigt en kvalitetsreform i det
svenska högskoleväsendet. Det måste bygga på några
olika delar.
För det första måste det innebära en satsning på
mer forskning vid varje högskola. Därför är det vik-
tigt att bygga ut denna forskning i hög takt och att se
till att den får hög kvalitet.
Det behövs för det andra fler lärare med forskar-
utbildning. Det är därför viktigt att riksdagen har tagit
beslut om en ny forskarutbildning.
Det behövs för det tredje rätt att examinera vid
varje högskola sedan man där kvalificerat sig och
blivit godkänd av Högskoleverket för det. Det är
därför viktigt att man vid de olika högskolorna får nya
vetenskapsområden som ger rätt till examination i
forskarutbildningen.
Det behövs för det fjärde en kvalificeringstrappa
som stimulerar högskolorna att hela tiden utveckla sig
vidare och kvalificera sig mer i forskningen, så att
man tilldelas mer bidrag genom uppnådd kvalifice-
ring.
Centerpartiet vill också utveckla högskolorna ge-
nom att se till att på samma sätt som vi lät några hög-
skolor gå före och utveckla sig till universitet borde vi
nu också låta högskolor gå före för att bli profilhög-
skolor på sina speciella områden. För det behövs
förstärkta resurser och ytterligare möjligheter i fors-
karutbildningen.
Det är ett sätt att se till att man skall kunna bli en
riktig spjutspets på sitt område och fungera mycket
kvalificerat och utvecklingsinriktat på några områden.
Man skall inte behöva satsa på att bli ett brett uni-
versitet för att få de möjligheter som universiteten i
dag har. Däremot skall man ha kvalificerat sig för det.
Det är det som ligger bakom vårt förslag om profil-
högskolor. Ett exempel är Karlskrona-Ronneby som
borde kunna utvecklas på det sättet.
En annan viktig reform för att nu gå vidare och se
till att vi verkligen lyfter landet när det gäller den
högre utbildningen är distansutbildningen. Därför
tycker vi att det var riktigt att nu se till det blev fler
högskoleplatser med distansutbildning. Men vi vill
också där gå vidare genom att se till att få utveckla en
förändring av resurstilldelningssystemet för högsko-
lorna så att det verkligen betalar sig att satsa på di-
stansutbildning.
Därför måste det finnas särskilda möjligheter till
resurser för de högskolor och de utbildningsanordnare
som satsar på distansutbildning. Det behövs också nya
konkurrerande organisationer när det gäller di-
stansutbildningen. Jag tror att det är bra att man får
utveckla distansutbildningen vid de högskolor och
universitet som finns. Men jag tror också att det be-
hövs nya organisationer som får utveckla ny pedago-
gik anpassad för den teknik som finns. Ett exempel
kan vara den verksamhet som finns vid Siljansutbil-
darna AB i Dalarna. Ett annat exempel kan vara open
university. Det är den typ av nya organisationer som
jag tror måste växa fram.
Skall vi på det här sättet kunna se till att den högre
utbildningen verkligen blir möjlig för många männi-
skor i landet måste vi också få andra möjligheter att
finansiera vidareutbildning för den enskilde. Har man
kommit ut i arbetsliv och blivit beroende av inkomster
därför att man naturligtvis också har en försörjnings-
börda måste det finnas möjligheter att ekonomiskt
klara av vidareutbildning.
Det är därför som vi i Centerpartiet har utvecklat
förslaget om utbildningskonton eller kompetensför-
säkring. Det innebär att den enskilde sätter av pengar
som ett sparande för framtida utbildning samtidigt
som också arbetsgivaren sätter av pengar. Staten gör
där en insats i första hand genom att ge skattelindring.
Jag tycker att det är intressant och inspirerande att
se det som New Labour gör i Storbritannien i dag.
Där satsar man just på den formen av möjligheter för
enskilda att vidareutbilda sig. Jag tycker att det är
synd att inte motsvarande insatser görs i en moderni-
sering här i Sverige. För Centerpartiets del tycker vi
att det är viktigt och att det är bråttom. Det är en vik-
tig del i byggandet av ett kunskapssamhälle som
verkligen ger människor dessa möjligheter.
Det gäller också att vi utvecklar studiestödet för
studenterna i högskolan. Där har vi i Centerpartiet
krävt att det skall ske genom att systemet görs om så
att blir en höjd bidragsdel. Det är inte rimligt att man
skall behöva belåna sig så oerhört högt för framtiden
och ställa sig i så stor skuld att det tynger en för resten
av livet i så hög grad. Därför behövs en förändring av
studiestödet. Vi har också sagt att vi inte vill ha det
förslag Studiestödsutredningen lade fram om lånetak
vid 30 års ålder. Den delen tar vi avstånd från.
Detta är några av de delar som vi i Centerpartiet
vill se genomförda för att vi skall kunna bygga ett
kunskapssamhälle i Sverige med livslångt lärande och
mycket hög kvalitet. Med det vill jag yrka bifall till i
betänkande UbU12 reservation 6 under mom. 20 och
i betänkande UbU14 reservation 3 under mom. 2.
Anf. 85 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Vi har i dag haft en utbildningsdebatt
som har tangerat en allmänpolitisk debatt och en
allmän utbildningsdebatt. Jag kommer mer att kon-
centrera mig på de reservation som Folkpartiet har till
de tre betänkanden som vi nu debatterar.
Låt mig först i inledningen säga att högre utbild-
ning och forskning är en strategisk fråga för Sverige.
Vi ser i dag tyvärr att vi inte kan tillgodose näringsli-
vets behov av personer med högre utbildning och
forskningserfarenhet. Jag tycker inte att det är trevligt
att se hur den svenska läkemedelsindustrin får lov att
etablera sig utomlands på grund av att vi inte har
tillräckligt med kompetent personal som kan arbeta i
industrin inom Sveriges gränser.
Det är en rad olika delar som behöver förbättras
för att vi skall få en bättre situation. Det vi i Folkpar-
tiet har tagit upp i en reservation är lärarförsörjning-
en. Vi anser att frågor om kvalitet och kvalitetsut-
veckling måste ställas inte minst inom grundutbild-
ningen eftersom antalet studenter ökat i en tidigare
aldrig skådad takt.
Enligt uppgift kommer högskolan att behöva ca
3 000 nya lärare under den kommande fyraårsperio-
den. Därtill kommer stora pensionsavgångar. Dess-
utom behöver industri, administration och andra ar-
betsgivare personer med den här kompetensen. Vis-
serligen fattade riksdagen i höstas ett beslut om att
öka antalet examinerade doktorer under de två kom-
mande treårsperioderna, men det kommer inte att
räcka.
Därför vill vi på olika sätt säkra basen. Där ser vi
som en väg att använda invandrade akademiker. Man
brukar säga att vi i Sverige har världens mest välut-
bildade lokalvårdare. Här finns en resurs att ta av. Vi
skulle också kunna spara lärarkraft i högskolan genom
att flytta över basåret till komvux så att basåret sker
inom den kommunala vuxenutbildningen.
Andra frågor som vi tar upp är handikappanpass-
ningen av våra universitet och högskolor. Jag har i
denna talarstol mest talat om sociala frågor. Jag kän-
ner att det är oerhört viktigt att alla elever och unga
människor oavsett handikapp har en möjlighet till
tillträde till universitet och högskolor. Så är inte fallet
i dag. Detta borde kunna gå att ordna.
En annan sak som vi tar upp och som vi har tagit
upp i många vändor är kårobligatoriet. Man kan tycka
att det inte är en så jättestor fråga. Men för oss libera-
ler och folkpartister är det en principiellt väldigt vik-
tig fråga. Det gäller principen om föreningsfrihet. Det
är en av de grundläggande fri- och rättigheterna enligt
regeringsformen. Den är ett skydd mot att genom
tvång tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund,
förening, rörelse eller annan sammanslutning.
Vi tycker därför att det är grundlagsstridigt att
studenter tvingas tillhöra en studentkår, nation eller
fakultetsförening som villkor för att få studera. Moti-
vet år 1994 när man fattade beslut om att kårobliga-
toriet skulle bibehållas var att det var praktiska förde-
lar med det som övervägde de principiella skälen. Det
tycker inte vi i Folkpartiet. Vi tycker precis tvärtom.
Sedan några ord om uppdragsutbildningen. Kun-
skap skulle kunna vara en bra exportvara för Sverige,
t.ex. via distansstudier. Australien säljer utbildning
över hela världen för så där en 8-9 miljarder svenska
kronor varje år. England är också framgångsrikt här.
Vi noterar att regeringen i november, efter det att
motionen väcktes, kom ut med en förordning om att
universitet och högskolor kunde åta sig uppdragsut-
bildning inom EU, men inte i andra delar av världen.
Vi i Folkpartiet tycker att man kan lägga ansvaret för
uppdragsundervisning i länder utanför EU på uni-
versitet och högskolor. Men nu krävs ett regeringsbe-
slut.
Sedan har vi studiestödsfrågan. När jag nämner
studiestödet hemma exploderar våra fyra ungdomar.
Det är nu endast den yngste som studerar. Då och då
kommenterar han det hela: Det är tur att ni har så bra
inkomster, pappa och mamma. På det sättet har jag
kunnat välja fritt när jag har velat vara Erasmusstu-
dent och när jag velat studera hemma. Men hade ni
inte haft de där slantarna i plånböckerna, då hade inte
jag klarat att läsa i Helsingfors eller i Delft.
Trots att denne unge man har sökt pengar i tid,
kom nämligen besluten om studiebidrag så sent att
han hade måst tacka nej till platsen för att inte finan-
sieringen var klar. Det var många som stod i kö till
utbildningarna. Hade vi inte haft pengar hade han fått
avstå helt. Detta tycker jag är fel. Det är en jämställd-
hetsfråga att ungdomarna i tid skall få veta vilken
ekonomi det handlar om. De skall inte behöva låna av
föräldrar, syskon eller andra för att klara sig i väntan
på beslutet.
När den här unge mannen studerade utomlands
fick jag också personligen en hel del erfarenhet av att
försöka nå Centrala studiestödsnämnden. Precis som
Rune Rydén nämnde, har vi väntat och väntat. Det är
negativt för studenterna. Men det är också negativt för
den personal som arbetar på CSN. Det kan inta vara
en bra arbetsmiljö där man ständigt får höra att man
inte är anträffbar på telefon och lyssna till alla arga
unga människor och deras föräldrar.
Under tiden vi väntar och väntar vore det bra om
regeringen kunde ta fasta på våra förslag och det
nytänkande som finns kring studiemedlen. Vi anser att
fördelningen mellan lån och studiestöd bör ligga runt
50-50 och att studenterna skall kunna göra medvetna
val när det gäller lånen.
Vi har föreslagit att man skall ha ett kompetens-
och utbildningskonto för det livslånga lärandet. Det
påminner litet om det som Centerns Andreas Carlgren
tog upp här. Man skall ha ett pensions- och utveck-
lingssparande med avdragsrätt, som ökas med från ett
halvt till ett basbelopp per år. Under livet skall man
kunna ta ut pengar från systemet för utbildning eller
start av eget företag. Det skall man göra när man är i
åldern 30-55 år. Ålderspensionen skulle då minskas
med motsvarande belopp, men man skall också kunna
återställa nivån om man vill göra inbetalningar och
kompensera för uttagen.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 5 i UbU12 och till reservation 6 under mom. 3 i
UbU14. Givetvis står vi bakom alla reservationer där
Folkpartiet finns med, men vi vill värna om kamma-
rens tid och minska antalet voteringar.
Anf. 86 BRITT-MARIE DANESTIG (v):
Fru talman! Också jag skall hålla mig strikt till det
betänkandet handlar om. Jag skall börja med studi-
estödet, som jag tycker är den kanske mest angelägna
frågan för väldigt många.
Vänsterpartiet har flera gånger påtalat att det nya
aviserade studiestödet borde ha samordnats med den
kraftiga utbyggnaden av antalet utbildningsplatser,
både inom kunskapslyftet och den högre utbildningen.
Vi har också pekat på den uppenbara risken för att
många som deltar i kunskapslyftet kommer att tvingas
avbryta sina studier i förtid om de inte får behålla sina
särskilda utbildningsbidrag längre än ett år. Vi avsatte
pengar för detta i vår budgetmotion i höstas.
Nu verkar det glädjande nog som att statsministern
och regeringen också har insett att de här problemen
finns. Vi hoppas nu att det kommer att avsättas pengar
för detta ändamål i vårpropositionen. Det vore jätte-
roligt för alla deltagare i kunskapslyftet. Men jag
undrar om de också kommer att få möjlighet att läsa
även en fjärde termin med särskilt utbildningsbidrag.
Nu är det oerhört viktigt att regeringen är tydlig i
sina budskap. Den hittillsvarande bristen på framför-
hållning har skapat mycket osäkerhet och otrygghet
hos många, speciellt bland kunskapslyftets deltagare.
Jag har besökt många grupper under de senaste måna-
derna, och jag blir glad och rörd över den glädje och
optimism som deltagarna känner inför studierna och
den självkänsla som studierna ger dem.
Men det finns ett orosmoment - man är orolig för
hur man skall klara ekonomin i framtiden. Det gäller
framför allt kvinnorna, speciellt de som är ensamstå-
ende. De och deras lärare kan berätta att väldigt
mycket av energi har gått åt för att bekymra sig för
den framtida försörjningen. Mycket tid och energi
spills också på ideliga kontakter med CSN. På CSN
har man också varit mycket oklar i sin information om
bl.a. återbetalning av tidigare studieskulder.
Det är mycket viktigt att vi löser problemet med
den höga belastningen på CSN, och det bör göras
skyndsamt. Handläggningstiderna är på tok för långa.
CSN måste få tillräckliga anslag för att kunna utföra
sitt uppdrag. Även för CSN:s del är det bråttom med
det nya studiefinansieringssystemet. Det faktum att
det finns så många slags studiestöd i dag har gjort att
situationen har blivit ohållbar. Det är de enskilda
studenterna som blir lidande. Jag har fått många för-
tvivlade brev från studenter som tvingas låna pengar
från kompisar, föräldrar och släktingar för att kunna
överleva, därför att beskeden och pengarna kommer
så sent. Detta är inte rimligt, och jag tror att det kan
förstärka den sociala snedrekryteringen till studier.
Vi väntar alltså med spänning och undran på det
nya studiestödssystemet, och vi har kommit allt längre
i våra egna funderingar kring detta. Det är viktigt att
detta blir en fråga inför valet - hur skall ett sådant här
system utformas? Vi är beredda att lägga fram ett eget
förslag under våren. Vi vill se en trappstegsformation
med väsentligt ökade bidragsdelar. Även vi har talat
om fördelningen 50-50 om man läser på högskola. Ett
sådant system som vi funderar på blir både rättvist
och lättadministrerat.
Vi tror också att det kommer att ge goda rekryte-
ringseffekter. Det är ju mycket bättre att studenterna
får bidragen i början av livet, när man studerar, än att
bidragsdelen flyttas till dess de är fyllda 65 och inte
har möjlighet att betala tillbaka studieskulderna, som
då avskrivs. Vi är angelägna om att utformningen av
det nya studiestödssystemet skall bidra till att motver-
ka den sociala snedrekryteringen.
Jag vill så säga litet grand om studenternas rätts-
säkerhet. Enligt min mening är frågor som rör studen-
ternas rättssäkerhet alltför viktiga för att riksdagen
skall invänta resultatet av den verksamhet som Hög-
skoleverket nu planerar. Rätten för en student som
blivit underkänd att genomgå nya prov bör inte längre
lämnas oreglerad. Det oklara rättsläget i fråga om
lokala föreskrifter som lärosäten meddelat utan att
hänvisa till något bemyndigande kan inte få bestå.
Högskoleförordningen bör uttryckligen bemyndiga
högskolorna att meddela föreskrifter på vissa områ-
den.
Utskottsmajoritetens hållning i frågor som gäller
studenternas rättssäkerhet är alldeles för passiv. Det-
samma gäller rådgivning till studenterna. Enligt ut-
skottsmajoriteten finns det inte underlag för en be-
dömning av huruvida föreskrifterna är otillräckliga.
Jag vet att det finns brister här. Jag hoppas och vill att
utskottet medverkar till att ta fram en sådan här be-
dömning.
När jag pratar om studenterna, deras rättssäkerhet
och deras situation vill jag också betona vikten av att
sjuka studenter får stöd för att återgå till sina studier.
Det är lika angeläget att sjuka studenter snabbt kan
återgå till studier som att förvärvsarbetande kan åter-
gå till sitt arbete. De utbildningsansvariga borde ta en
betydligt mer aktiv del i rehabiliteringen av de som är
sjuka.
Synen på studenterna måste ändras. De har blivit
en grupp som nästan känner utanförskap. Det är också
en grupp som har fått sin standard sänkt och sina
möjligheter kraftigt minskade under de senare åren.
Lagstiftningen måste förändras.
Frågor som kräver ett snabbt svar är dels den om
den framtida studiefinansieringen, så att vi verkligen
vet vad som händer, kan ha framförhållning och pla-
nera. Men det är också frågan om bostadssituationen.
Vi har ett otroligt högt hyresläge för studentbostäder-
na.
Detta gäller också föräldraförsäkringen, rehabili-
teringen vid sjukdom, som jag pratade om, och ar-
betsskadeförsäkringen.
Till sist vill jag säga att Vänsterpartiet också har
motionerat om att det är viktigt att öka antalet stude-
rande på C- och D-nivåer. Vi tror att detta kan höra
ihop med en satsning på distansutbildning. Resurstill-
delningssystemet är utformat på det sättet att det blir
olönsamt för högskolorna att erbjuda många platser
på C- och D-nivå, speciellt på de enstaka kurserna.
Vänsterpartiet tycker att frågan om hur man skapar
incitament för högskolorna att öka antalet utbild-
ningsplatser på C- och D-nivå borde utredas.
Jag har en reservation som gäller dramapeda-
gogutbildningen på några av våra folkhögskolor. Vi
skulle vilja ha en utredning om att göra dramapeda-
gogutbildningen vid en folkhögskola till en högsko-
leutbildning.
Man pratar mycket om det vidgade språkbegrep-
pet i skolan. Man pratar om musiken, dansen och
bilden och om det icke-verbala språkets betydelse för
kommunikationsförmågan. Då är det viktigt att det
finns människor som har de här kunskaperna. Det har
dramapedagogerna, och det råder brist på dramapeda-
goger. Folkhögskolan har en mycket god tradition när
det gäller denna utbildning. Utbildningen håller en
hög kvalitet, och lärarna är duktiga och engagerade.
Folkhögskolemiljön är också lämplig för denna typ av
utbildning.
Dessutom tror jag att dramapedagogerna också
skulle kunna vara en lämplig rekryteringsbas för vissa
typer av lärare på grundskolan om de skulle få tillgo-
doräkna sig vissa delar av den tidigare genomgångna
dramapedagogutbildningen.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 4 un-
der mom. 11 och 32 i UbU12, till reservation 5 under
mom. 16 i UbU13 samt till reservation 4 under mom.
2 i UbU14.
Anf. 87 GUNNAR GOUDE (mp):
Fru talman! Jag skall precis som föregående talare
hålla mig till de motioner som vi har lämnat in, och
välja några av Miljöpartiets motioner som berör några
av de litet mer övergripande frågorna.
En motion gäller hur resursfördelningen till un-
dervisning och forskning sker via statsbudgeten. Efter
avregleringen och decentraliseringen av ansvaret ut
till universitet och högskolor slipper vi den gamla
detaljstyrning som fanns i det förra tilldelningssyste-
met. Då tog man i stort sett hänsyn till varje enskild
elev och lärare när man beräknade underlaget för
anslagen.
Nu har vi i stället hamnat i ett läge där vi använder
uppgifter om antalet undervisningsplatser i olika
grupper av ämnen vid en högskola. Detta blir under-
lag för beräkningen av anslaget storlek i statsbudge-
ten.
Anslaget går sedan som en klumpsumma till uni-
versitetet och fördelas på vetenskapsområden. I den
mån det finns fakulteter inom vetenskapsområdet
fördelas pengarna vidare till fakulteterna. Fakulteterna
beslutar sedan i sin tur hur fördelningen sker på de
olika institutionerna inom fakulteten. På institutions-
nivå kan man fatta beslut om fördelningen på olika
avdelningar, och inom avdelningarna kan man slutli-
gen fatta beslut om hur mycket pengar som skall gå
till olika kurser.
Detta är alltså en lång beslutskedja med mycket
stor frihet. Det som har hänt vet man inte så mycket
om. Systemet är inte genomlyst. Vi i Miljöpartiet ser
en nackdel med systemet när det gäller den fortsatta
planeringen, utbildningspolitiken som förs här i riks-
dagen och hur vi skall hantera budgetprocessen. Man
borde veta litet mer om frågan hur medlen används.
Stämmer det med de intentioner som ursprungligen
fanns i budgeten?
Vi i Miljöpartiet föreslår att man gör en under-
sökning av hur fördelningsflödet ser ut, och vi tror att
undersökningen bäst görs av Riksdagens revisorer.
En annan fråga av litet mer genomgripande bety-
delse har jag tagit upp flera gånger här i riksdagen.
Regeringen har ännu inte vidtagit några som helst
åtgärder för att lösa problemet. Det gäller den dåliga
rörligheten bland lärare och forskare vid svenska
universitet. Sverige är unikt när det gäller trögheten i
systemet. Lärare och forskare är ofta kvar livet ut på
det universitet eller den högskola där de började.
Detta är naturligtvis inte bra vare sig för återväxten -
möjligheten för unga forskare och lärare att komma in
i systemet - eller för möjligheten för kvinnor att
komma in.
Miljöpartiet har föreslagit att man i allt större ut-
sträckning skall ha visstidsförordnade tjänster, eller
anställningar som det heter numera, både för lektorer
och för professorer. Tyvärr har det kommit förslag
från regeringen som faktiskt går åt rakt motsatt håll.
Det gäller t.ex. förslaget att lektorer som har skaffat
sig professorskompetens skall kunna ansöka om att bli
anställda som professorer. Universitetet eller högsko-
lan kan då anställa dem som sådana. Detta bidrar
naturligtvis till en ökad tröghet. Tendensen att vilja
flytta till ett annat ställe blir ju ännu mindre hos de
här lärarna.
Jag skall också ta upp en annan fråga. En stor del
av svensk forskning binds numera upp i EU:s olika
forskningsprogram. Det handlar om ungefär 1 miljard
svenska kronor. Villkoren är sådana att den som får
ett anslag inom ett forskningsprogram från EU skall
betala ungefär lika mycket från svensk sida som mot-
prestation. Detta betyder alltså att pengar i storleks-
ordningen 1 miljard kronor skall anslås från olika
anslagsbeviljande myndigheter för att stötta den
forskning som sker inom EU:s program. Storleken av
detta anslag är av samma dignitet som den samlade
resursen för grundforskning vid alla våra forsknings-
råd sammantagna. Det är alltså inget litet problem.
Nu finns det skäl att tro att denna nya form av fi-
nansiering via EU:s forskningsprogram hämmar ut-
vecklingsmöjligheterna för svensk forskning. Man
kan misstänka att tidigare forskningsverksamhet med
utomeuropeiska länder har minskat. Man kan tro att
kvaliteten på den inhemska forskningen kan ha för-
svagats. Man kan tro detta - men man vet inte. Det
har inte undersökts vilka effekter på svensk forskning
denna samverkan inom EU:s forskningsprogram har
haft. Det är angeläget att få en utvärdering av dessa
effekter, inte minst därför att vi härifrån riksdagen har
möjlighet att styra medlen, dvs. motprestationspeng-
arna. Vi kan avgöra vilka projekt de skall användas
till och vilka faror som skall undvikas.
Vi i Miljöpartiet föreslår att det tillsätts en utred-
ning som granskar detta och gör en utvärdering. Vi
tycker också i det här fallet att Riksdagens revisorer
är bäst lämpade att göra detta.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 under
mom. 42.
Sedan går jag över till UbU13. Det andra betän-
kandet som vi skall diskutera. Vissa yrkesutbildningar
har under de senaste två decennierna förts över till
universitet och högskolor. Det har naturligtvis skett
med den tanken att det är bra att få yrkesutbildningar
forskningsanknutna. Kanske har det också varit litet
grand av en statushöjning att få en yrkesutbildning
flyttad in på universitet och högskolor.
Detta har förmodligen fört med sig försämringar
för flera olika yrkesutbildningar som vi inte har upp-
märksammat. Lärarutbildningen är ett exempel där jag
tror att man tydligt kan se att på vissa högskolor och
universitet har man fått en lärarutbildning som för all
del är forskningsanknuten, men splittrad. Lärarkandi-
daterna får springa mellan olika institutioner och höra
forskare på olika nivåer beskriva saker som visserli-
gen har med utveckling, pedagogik osv. att göra, men
som inte är särskilt inriktade på just det som en lärar-
kandidat behöver.
Praktiken har minskat. Närheten till övningssko-
lorna saknas och tiden i övningsskolan är kortare.
Andelen lärare på lärarutbildningen med ordentlig
egen yrkeserfarenhet som lärare är mycket mindre nu
än på de gamla lärarutbildningarnas tid. Vi tror att
detta skulle lösas genom att man frigör vissa yrkes-
utbildningar, t.ex. lärarutbildningen, och gör dem till
självständiga enheter, lägger dem nära praktikmöjlig-
heterna och formar utbildningen så att kandidaterna
redan från början får vistas i den miljö som den teo-
retiska kunskap som de får skall användas i. Det
handlar alltså om praktisk träning i skolmiljö.
Men vi tycker också att dessa enheter skall få ta
hand om forskningen inom sitt område. Skolforsk-
ningen skulle antagligen bli mycket bättre om den
växte fram i nära anknytning till de problem som finns
i skolans värld. Den pedagogiska forskningen har
säkert varit bra på många sätt, men den har inte varit
särskilt fokuserad på skolans problemställningar. Vi
har inte haft så mycket nytta av den när det gäller
utvecklingen av svenskt skolväsende.
I motionen föreslår vi att man skall utreda möjlig-
heterna att förbättra yrkesutbildningarna och titta på
vilka utbildningar som kan flyttas ut, göras självstän-
diga och få en bättre kvalitet. Jag yrkar därför bifall
till reservation 2 under mom. 4.
Sedan gäller det en fråga som vi har haft uppe här
en gång tidigare. Det är en fråga som man ställer med
en viss förundran. Varför har vi en hel lärarkår som
saknar en ordentlig professionell utbildning, nämligen
lärare på universitet och högskolor? Ingen skulle
komma på idén att vi skulle ha lärare i grundskolan,
på komvux eller i gymnasiet som inte hade en ordent-
lig utbildning. Men på universitet och högskolor be-
hövs det inte. Det är naturligtvis en tradition. Man har
kanske tyckt att pedagogiken inte har så stor betydelse
i universitetsutbildningen. Så har det varit tidigare.
Nu är läget helt annorlunda. Med den våldsamma
utökningen av antalet grundskoleplatser får vi in nya
elevkategorier som har ett behov av en ordentligt
genomtänkt, ny undervisningsmetod. Dessa grupper
måste möta professionell personal som kan ge dem
ordentlig hjälp och utveckla metoder som passar den
här nya gruppen för att de skall kunna få full utdel-
ning av satsningen på sina studier. Här har vi också
ett förslag på att man utreder hur en sådan utbildning
skall se ut.
Sedan har vi den fråga som kanske ligger Miljö-
partiet allra varmast om hjärtat. Den gäller miljö-
forskningen. Där har vi nu sett hur miljöforskningen
har fått kraftiga nedskärningar, inte minst i den senas-
te budgeten. Man har t.ex. tagit bort hela anslaget från
Statens naturvårdsverks forskningsverksamhet. Vis-
serligen är jag väl medveten om att man kan tänka sig
att vissa delar kan finansieras via någon av de gamla
löntagarfondsstiftelserna, i första hand MISTRA, men
det är naturligtvis helt orimligt att inte Sveriges riks-
dag skall ha det styrande och ekonomiska ansvaret för
svensk miljöskyddsforskning. Vi måste finansiera det
via budgeten och ange de riktlinjer för miljöskydds-
forskningen som vi, med hänsyn till alla andra saker
som vi har ansvaret för, ser är nödvändiga. Vi kan inte
låta stiftelsedirektiv styra den typen av verksamhet.
Jag yrkar därför bifall till reservation 4 under mom.
23. Där deklarerar vi klart att vi i fortsättningen vill
att finansieringen av miljöskyddsforskningen skall ske
via statsbudgeten.
Så till sist några ord om det bristfälliga studi-
estödssystem som nu gäller. Vi har alltså haft en par-
lamentarisk utredning där Miljöpartiet var med i arbe-
tet. Den utredningen har lagt fram sitt förslag i ett
betänkande. Utredningen föreslog bl.a. att bidragsde-
len i studiestödet skulle höjas och att amorteringstak-
ten skulle öka. Nu har vi väntat förgäves på en pro-
position från regeringen. Vi har fått besked om att det
inte kommer någon särskilt snart. Den kommer till
sekelskiftet. Det är inte acceptabelt. Det är ett dåligt
system som vi har i funktion nu. Det drabbar bara nya
kullar av studenter så länge det används.
De senaste dagarna har det dessutom i pressen cir-
kulerat en uppgift om att utbildningsministern funde-
rar på att höja amorteringstakten, dvs. höja den andel
av lönen som man skall betala in som amortering på
sitt studielån. Däremot skall bidragsdelen inte höjas.
Man skall naturligtvis inte tro på det man läser i tid-
ningen. Men jag skulle vilja fråga de socialdemokra-
tiska ledamöter som är närvarande om det ligger nå-
gonting i detta. Kan jag lita på att ni i alla fall ser till
att det inte blir den typen av förändringar? Det är
naturligtvis alldeles oacceptabelt att genomföra en
liten del av detta. Jag skulle t.o.m. kunna gå så långt
att jag ber er att, medvetna om de problem som vi har
i studiestödet, försöka påverka partikamraterna på
departementet så att vi får en proposition tidigare och
kan få det nya studiestödssystemet i funktion tidigare
än år 2000.
Anf. 88 BARBRO WESTERHOLM (fp) re-
plik:
Fru talman! Folkpartiet står bakom skrivningen i
utskottsbetänkandet om EU:s forskningsprogram och
värderingen av dem. Jag vill fråga Gunnar Goude hur
han har resonerat när det gäller att just Riksdagens
revisorer skulle vara de bästa att göra dessa värde-
ringar. Om de skall göras, behövs ju en hög kompe-
tens hos dem som gör detta. I så fall vore ju de olika
forskningsråden kanske bättre skickade att delta i det
här arbetet. Jag vill gärna höra Gunnar Goudes reso-
nemang bakom varför Riksdagens revisorer skulle
vara så bra i det här sammanhanget.
Anf. 89 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! För det första har jag en mycket god
erfarenhet av Riksdagens revisorers arbete tidigare.
Riksdagens revisorer har ju att se till vilka effekter
riksdagens beslut får ute i verkligheten och i vilken
mån de beslut vi fattar här leder till det som vi tror.
Åtminstone en del av oss har kanske trott att effekter-
na av anknytningen till EU:s forskningsprogram
skulle ha positiva effekter, och några tycker något
annat. Den utvärderingen bör på ett naturligt sätt
kunna ingå i Riksdagens revisorers normala arbets-
uppgifter. De skall naturligtvis ta hjälp av kompetens
utifrån så som man vanligtvis arbetar. Man kan alltså
ta in kompetens.
Forskningsråden tror jag inte är lämpliga, därför
att de är så involverade i frågan. De skall ta ställning
till om de bidrag som de givit anslag till, alltså mot-
prestationerna, verkligen har varit bra eller inte. Det
är naturligtvis en uppbindning som jag tror är ganska
olycklig. Man är inblandad alltför hårt i själva frågan
för att kunna göra en objektiv värdering. Med all
respekt för forskningsrådens kompetens tror jag att
det vore bättre om man hade en mer neutral utredare.
Anf. 90 BARBRO WESTERHOLM (fp) re-
plik:
Fru talman! Vill man ha en mer neutral men kom-
petent utredare är Forskningsrådsnämnden i så fall
mer övergripande.
Anf. 91 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Nu sitter både Barbro Westerholm
och jag i Forskningsrådsnämnden, så jag vet inte om
vi skall yttra oss om kompetensen i denna nämnd. Det
vore naturligtvis en möjlighet. Den arbetar på precis
samma sätt som Riksdagens revisorer, med hjälp av
externa experter. Men jag tycker nog att även Forsk-
ningsrådsnämnden har ett tätt nätverk till forsknings-
råden, och det är inte riktigt det naturliga för mig att
tänka mig att den skall ta utredningen. Även där får
man problem av lojalitetskaraktär.
Anf. 92 TUVE SKÅNBERG (kd):
Fru talman! Vi debatterar i dag utskottsbetänkan-
dena nr 12, 13 och 14. Jag vill börja mitt anförande
med att yrka bifall till några representativa reservatio-
ner. Vi står naturligtvis bakom alla reservationer, men
här yrkar jag bara bifall till UbU12, reservation 2
under mom. 4, UbU13, reservation 1 under mom. 2
och UbU14, reservation 5 under mom. 2. Jag övergår
nu till att något kommentera de reservationer vi har
fogat till de här betänkandena.
Vi kristdemokrater anser att den nuvarande rege-
ringen har gått för långt i central styrning av högsko-
lan. Vi vill slå vakt om universitetens självständighet.
Staten skall vara garant för högskolesystemet som
helhet, dess kvalitet och effektivitet. Dessutom skall
staten garantera att den högre utbildningen är avgifts-
fri och att det finns ett tillräckligt utbildningsutbud.
När det gäller tillträdesregler är det enda som bör
fastställas på central nivå krav på mångfald och jäm-
ställdhet, medan lokala förhållanden bör få påverka
och färga själva antagningsproceduren.
När det gäller rektor och styrelseordförande i hög-
skolan tar vi kristdemokrater vår utgångspunkt i synen
på högskolorna som självförvaltande enheter. Deras
forskare, lärare och studenter skall alltså ha ett avgö-
rande inflytande. Vi anser att det är riktigt att styrel-
seordföranden är en person som inte är anställd vid
högskolan i fråga, men vi menar att ordföranden skall
utses av högskolan själv.
Att regeringen utser styrelseordföranden medför
som vi anser en uppenbar risk för att den politiska
styrningen av högskolornas verksamhet och inriktning
ökar, vilket leder till att villkoren för självständig
forskning och högre utbildning i Sverige äventyras.
Vi kristdemokrater anser att det är viktigt att forsk-
ningen och högskoleverksamheten är självständig från
politisk styrning.
Vi kristdemokrater har framfört idén om ett obe-
roende ackrediteringsinstitut som utifrån ett antal klart
och tydligt fastställda kriterier skall utvärdera kvalite-
ten på universitet och högskolor. Det finns förebilder i
USA och även i en del europeiska länder. Vilka kri-
terier som passar för den svenska högskolan kan na-
turligtvis diskuteras, men det finns enligt vår mening
all anledning att utreda frågan om sådana oberoende
ackrediteringsinstitut.
Andelen högskoleutbildade i industrin och i de
små och medelstora företagen är oroande låg. Sam-
verkan mellan högskolan och det omgivande samhäl-
let behöver därför ökas på den lokala nivån. Utbild-
ningen vinner på att kopplas till näringslivet, och
företagen kan då dra nytta av forskning och övrigt
kunnande som utbildningen ger. Vi vill därför genom-
föra fler åtgärder för kompetensutveckling och forsk-
ning med inriktning på företagande och entreprenör-
skap.
De allt snabbare samhällsförändringarna gör livs-
långt lärande ännu viktigare än förr. Det blir alltmer
angeläget att vidareutveckla de utbildningsformer som
ger möjlighet att bygga på kunskaper allt eftersom
förändringarna sker. Distansutbildning, deltidskurser,
kvällskurser, sommarkurser ger möjlighet till studier i
flera olika fritt valda skeden av livet. Dessa studie-
former bör därför främjas.
Vad gäller Europanivån har det skett förbättringar
när det gäller systemet för ömsesidigt erkännande av
examina. Men det återstår en hel del att göra i Sveri-
ge. Jag erinrar mig att när jag själv jobbade som sjuk-
vårdsbiträde i Lund under min studietid där hade jag
på somrarna chilenska läkare som kolleger. De var
mycket högt kvalificerade men hade inte fått sina
examina godkända i Sverige. Det är naturligtvis ett
oerhört slöseri med resurser när invandrare med hög
akademisk utbildning efter ankomsten till Sverige inte
snart får sin utbildning jämförd med motsvarande
svensk utbildning och får den erkänd som jämbördig
den svenska.
Därför bör naturligtvis dessa invandrare erbjudas
att få delta i kompletterande utbildning och i speciella
kurser i svensk yrkesterminologi. EU:s insatser på
utbildningsområdet bör begränsas till att främja rör-
ligheten och utbytet. Sverige bör slå vakt om bestäm-
melserna i EG-fördraget om att EU inte skall ge sig in
på att harmonisera utbildningssystemet, detta för att vi
bättre skall kunna tillvarata invandrarnas kunskaper
och kompetens.
Vi kristdemokrater menar också att en översyn
snarast möjligt behöver göras av studenternas rättssä-
kerhet. Vi menar att den behöver stärkas inom flera
områden, t.ex. när det gäller antagningsfrågor, exami-
nationsfrågor, rätten att tentera och förekomsten av
olika avgifter inom högskolan. Ju större den lokala
friheten är - vilket vi alltså eftersträvar - desto vikti-
gare är det att studenterna har möjlighet att få sin sak
prövad.
Vi kristdemokrater vill påpeka hur viktigt det är
med anpassningen för handikappade när det gäller
universitetens och högskolornas miljö. Funktionshind-
rade studenter skall ha samma rätt som andra att kun-
na välja utbildning och studieort. Den enskildes in-
tressen och kompetens skall styra valet av utbildning,
inte lokalernas standard. Det kan naturligtvis krävas
såväl anpassning av lokaler som tillgång till
kringservice och tolktjänst.
När det gäller lärarförsörjningen i högskolan vill
jag påminna om att kristdemokraterna i vårt budgetal-
ternativ för år 1998 hade 50 miljoner kronor mer till
anställningar som doktorand än vad regeringen hade
föreslagit, en utbildning som skulle åstadkomma fler
lärare med forskarbehörighet i högskolan. Det här var
ett uttryck för den vikt vi fäster vid att fler doktoran-
der skall examineras. Vi vill ha större genomström-
ning, vi vill trygga lärarförsörjningen i högskolan.
Men sedan en majoritet i utskottet, som består av
Socialdemokraterna, Centern, Folkpartiet och Krist-
demokraterna, hade enats om en omfördelning inom
ramen för fakultetsanslagen för att öka utrymmet för
studiefinansiering i forskarutbildningen avstod vi från
att reservera oss, även om detta var en B-lösning. Vår
A-lösning, med 50 friska miljoner, hade varit bättre.
För att gå vidare, fru talman, vill vi markera vår
bestämda uppfattning att högskolorna måste ta ansvar
för att anvisa alternativ till djurförsök och att ingen
skall tvingas att utföra djurförsök mot sin vilja.
Det har från och till diskuterats att göra pedago-
giska studier till ett obligatorium för lärarna i högsko-
lan. Vi hörde tidigare Gunnar Goude argumentera för
det. Här hänvisar vi till vad som har anförts om detta i
vår gemensamma reservation tidigare under riksmötet
1997/98, i betänkande nr 3, reservation 7.
Naturligtvis är lärarnas akademiska kunskaper och
forskningsmeriter avgörande. Men kravet på pedago-
giska studier måste övervägas. Om studenterna inte
kan tillgodogöra sig sin aldrig så utmärkte professors
djupa kunskaper, blir undervisningen naturligtvis
meningslös. Vi inväntar att Högskoleverket kommer
att utvärdera vad de särskilda kompetensmedlen till
högskolan har resulterat i.
Fru talman! Jag går vidare till ANT-kunskap i den
högre utbildningen, dvs. kunskap om alkohol, narko-
tika och tobak.
I en kristdemokratisk motion framhåller vi att un-
dersökningar ger vid handen att eleverna i årskurs 9
känner ett stort missnöje med den information de fått
om just ANT. Ändå vet vi hur viktigt det är att påver-
ka ungdomarna till en så sen tobaks- eller alkoholde-
but som möjligt - helst naturligtvis att de aldrig debu-
terar. Detsamma gäller narkotika.
Jerzy Einhorn, riksdagsledamot under förra man-
datperioden, har visat på ett mycket övertygande sätt
hur bara månaders uppskjutande av en rökdebut hos
tonåringar kan ge ett längre liv med större livskvalitet.
Det är därför oerhört viktigt att ANT-undervisningen
uppvärderas och aktiveras.
Därför instämmer jag i uppfattningen att den brist-
fälliga utbildningen som lärarna har fått om ANT är
en bidragande orsak till sakernas dåliga tillstånd.
Brister i kunskaperna om ANT finns också hos den
personal som skall ta hand om elever som blir föremål
för sociala myndigheters agerande. Situationen är så
allvarlig att riksdagen genom ett uttalande om krav på
ANT-kunskap i högre utbildning borde förmå rege-
ringen att föranstalta om sådana åtgärder att de när-
mast utbildningsansvariga på myndighetsnivå ser till
att utbildning om ANT verkligen ges till blivande
lärare, läkare samt annan vårdpersonal.
Sist kommer vi in på införandet av det nya studi-
estödssystemet. Där har flera talare före mig påpekat
hur anmärkningsvärt det är att det har dröjt så länge.
Det är milt sagt otillfredsställande att regeringen drö-
jer med att lägga fram ett förslag om ett nytt studi-
estödssystem så att det inte kommer att träda i funk-
tion förrän tidigast år 2000.
Vi kristdemokrater menar att det nuvarande studi-
estödssystemet med dess omfattande skuldsättning
avskräcker ungdomarna, särskilt från studieovana
miljöer, från högre utbildning. Vi menar att det med-
verkar till en social snedrekrytering.
Den sammanlagda studielånsstocken uppgår till ca
100 miljarder kronor i dag. Varje år avskrivs 400
miljoner kronor, och man kan förutse att det blir ännu
mer i framtiden. Dessa pengar skulle redan från bör-
jan ha kunnat ges som bidrag i stället för att det mot
slutet, eller vid slutet, av livet blir en avskrivning. Ett
nytt studiestödssystem bör, enligt vår mening, bygga
på att alla tillgängliga resurser i huvudsak satsas på
bidragsdelen så att den kan höjas och stora lån inte
behöver tas. Vi vill se ett minst 50-procentigt bidrag i
förhållande till lånedelen.
I gengäld vill vi se ett i stort sett osubventionerat
lån som skulle signalera att lånet är en form av
kompletterande finansieringskälla som bara bör ut-
nyttjas vid behov. I stället skall det stimulera till att ta
sommarjobb eller att försöka leva på den betydligt
högre bidragsdelen. Ett ökat fribelopp eller en bortta-
gen inkomstgräns skulle också minska behovet av att
ta lån. Bättre ekonomiska villkor under studietiden
skulle göra det rimligt att kräva att lånen i normala
fall alltid skall återbetalas. Det borde därför diskute-
ras om regeln om avskrivning av skuld vid 65 års
ålder kan tas bort. Detta är sagt mot bakgrund av vårt
förslag där bidragsdelen är högre. Återbetalningen
bör ske efter förmåga, t.ex. genom att höginkomstta-
gare betalar en högre del av sin årsinkomst än lågin-
komsttagare.
Möjligheterna att studera utomlands bör vara go-
da, både för den enskildes som för samhällets skull.
Alla som studerar på en viss nivå inom utbildningsvä-
sendet bör ha rätt till likvärdigt studiestöd. De som
kompletterar på grundskole- eller gymnasienivå skall
få ett särskilt förmånligt studiestöd.
Fru talman! Sedan kommer jag in på frågan om
individuella kompetenskonton som vi kristdemokrater
har förespråkat. Liknande modeller har funnits hos
tidigare talare. Vi har sagt att det bör vara ett gemen-
samt intresse för arbetsgivare och varje anställd på
företaget att utveckla medarbetares kompetens för att
utveckla såväl företaget som den enskildes personliga
kvalifikationer. Därför bör skattelagstiftningen medge
möjlighet att med avdragsrätt sätta in medel på ett för
arbetsgivaren och den enskilde gemensamt utbild-
ningskonto. De belopp som genom förhandlingar förs
upp på kontot skall enbart kunna användas för den
enskildes kompetensutveckling.
Jag vill påminna om att Kristdemokraterna i ut-
skottets budgetbetänkande för utgiftsområde 16 reser-
verade sig till förmån för en ökad konkurrens i fråga
om administrationen av studielånen. Vi anser att ökad
konkurrens kunde leda till en utveckling av servicen
gentemot studenterna.
Anf. 93 MAJLÉNE WESTERLUND
PANKE (s):
Fru talman! Under debattrubriken Högskole- och
studiestödsfrågor ingår tre betänkanden från utbild-
ningsutskottet. Det är UbU12 med rubriken Högsko-
lefrågor, UbU13 med rubriken Vissa utbildnings- och
forskningsområden och UbU14 som behandlar Studi-
estödsfrågor. Alla betänkandena bygger på motioner
från den allmänna motionstiden.
Det är litet svårt att på basen av dessa spridda äm-
nesområden och alla de motioner som har väckts att
få en bra helhetsbild i debatten. Jag skall försöka.
Av alla de motioner som väcktes under den all-
männa motionstiden berörde 832 utbildningsfrågor.
Detta tolkar jag som ett bevis för den betydelse som
utbildningsfrågorna har i dagens samhälle. Många ord
har skrivits och talats om samhällets strukturomvand-
ling. Kunskapssamhället blir ett alltmer etablerat
begrepp. Den närmare innebörden av detta begrepp är
dock långtifrån klar. Begreppet används för att be-
teckna en rad fenomen och förändringar i det moderna
samhället. Gemensamt för dem är att kunskap i alla
former tillskrivs väsentligt större betydelse än tidiga-
re.
I land efter land görs nu politiska uttalanden om
behovet av dels en höjning av den totala utbildnings-
nivån, dels en kvalitetshöjning inom utbildningen. Det
ena motsäger inte det andra. Det talas inte om anting-
en-eller. Det talas om både-och. Behovet av fler
personer med högskoleutbildning uttalas samtidigt
med nödvändigheten av fler utbildningar med högsko-
lekaraktär.
I debatten återkommer vi alltid till kontrabegrep-
pen kvantitet och kvalitet. Jag ser inte att det finns en
motsatsställning mellan de två begreppen. Jag delar
inte riktigt den utbildningssyn som gång på gång
framförs i talarstolen av framför allt Moderaterna,
dvs. att om vi ökar antalet studenter så minskar vi
kvaliteten på utbildningen. Jag har aldrig riktigt för-
stått den uppfattningen.
Det är klart att om man diskuterar i investering i
kunskap från individens synvinkel, för det naturligtvis
med sig att om fler innehar samma kunskap som jag
själv måste den kunskapen på något sätt minska i
värde.
Konsekvensen måste då bli, att om man utbildar
1 000 läkare i stället för 100 måste de 900 läkarna ha
en betydligt sämre kvalitet på sin utbildning, eller
också har de första 100 läkarnas utbildning plötsligt
sjunkit i värde. Det betyder i stort sett att den som har
en akademisk grundutbildning på så sätt skulle bli
dummare och dummare ju fler som fick en akademisk
grundutbildning. Den utbildningssynen kan jag inte
dela.
Högre utbildning och forskning är centrala delar i
samhällets tillväxtmöjligheter. Rätt utbildning i rätt
tid på rätt plats utgör också en allt viktigare trygghets-
faktor för den enskilda individen. Låt oss också någon
gång diskutera utbildning med utgångspunkt från den
enskilda individen. Vi svänger oss väldigt ofta med
begrepp om näringslivets krav på fler högskoleutbil-
dade. Det kravet finns, och det behovet finns. Men vi
kan någon gång diskutera med utgångspunkt från den
enskilda människans krav på trygghet i det nya kun-
skapssamhälle som växer fram. Den tryggheten består
alltså i rätt utbildning i rätt tid på rätt plats. Vi politi-
ker måste alltså ge varje enskild person förutsättning-
en att skaffa sig den utbildningen.
Samhällets satsningar på utbildning och forskning
blir ett mått på ett samhälles framtidstro, och ett sam-
hälles framtidstro baseras på varje enskild människas
framtidstro. Varje människa som i dag i vuxen ålder
sätter sig på skolbänken och tar studielån visar på det
sättet att hon har en stark tro på sig själv och en stark
framtidstro att den utbildning hon skaffar sig skall
försäkra henne en plats på den framtida arbetsmark-
naden.
Därför upplever jag det i dag som ett stort privi-
legium att få syssla just med utbildningsfrågor, därför
att de har på något sätt hamnat i frontlinjen i det poli-
tiska arbetet.
Fru talman! Under de senaste åren, under den tid
som jag har suttit i utbildningsutskottet, har många
viktiga beslut fattats för att möta kraven på tillväxt
inom utbildningsområdet. De följer en grundlinje.
Grundlinjen är att vi skall ge fler människor möjlighet
till högre utbildning. Det stora kunskapslyftet möjlig-
gör för flera hundra tusen människor att skaffa sig
grundläggande högskolebehörighet. Det kommer med
säkerhet att innebära ökade krav på högskoleplatser.
Samtidigt hoppas jag att det här kommer att bred-
da rekryteringen till den högre utbildningen, så att vi
äntligen får grepp om det som vi så många år har
diskuterat, nämligen den sociala snedrekryteringen.
För att möta de ökade önskemålen om och kraven
på högskoleutbildning har vi fattat beslut om 60 000
nya permanenta platser på universitet och högskolor.
Vi har beslutat om nya regler för tillträde till högsko-
lan. Vi har, som några uttryckte det här, centraliserat
antagningssystemet.
Det som framfördes av Tuve Skånberg som något
negativt är samtidigt något väldigt positivt för den
enskilde studenten. Det uppfyller just det som Krist-
demokraterna också framför, nämligen rättssäkerheten
för den enskilde studenten. Detta innebär att man vet
att varje enskild högskola inte år för år, eller t.o.m.
termin för termin, ändrar sitt antagningssystem eller
sorterar bort studenter på grund av att de har skaffat
sig sin kompetens på annat håll än i gymnasieskolan -
vilket var fallet ett tag, när man förklarade folkhög-
skolestudenter inte önskvärda vid universitet och
högskola.
Vi har fattat beslut om en ny ledningsstruktur för
universitet och högskolor. Tjänstestrukturen inom
högskolan har moderniserats. Forskarutbildningen har
moderniserats. Allt detta har vi gjort för att möta de
nya krav som ställs på den högre utbildningen i sam-
band med den snabba expansion som den i dag befin-
ner sig i.
Andra viktiga beslut förbereds. Kommittén
Forskning 2000 skall utarbeta ett brett underlag för
framtida forskningspolitiska beslut. Återigen kommer
vi inom en snar framtid att här i kammaren diskutera
forskningens frihet och vad vi menar med begreppet
forskningens frihet.
Jag anser nog att svensk forskning i dag har en
mycket stor frihet, på grund av att offentligheten har
varit grundfinansiären för verksamheten. Jag kan inte
dela den uppfattningen att så fort den offentliga delen
av samhället får insyn och inblick i forskning och
högre utbildning är det en icke önskvärd styrning,
medan man samtidigt mycket väl kan tänka sig ledan-
de personer från svenskt näringsliv som styrelseleda-
möter i forskningsstiftelser och högskolor. Forskning-
ens frihet baserar sig framför allt på offentlighet.
Ett annat viktigt beslut som ligger framför oss är
beslut om en ny lärarutbildning. Vi har en parlamen-
tariskt sammansatt lärarutbildningsutredning, som
riksdagen har initierat, som kommer att utarbeta ett
brett underlag för modernisering av lärarutbildningen.
Den kommer därmed att motsvara de krav som i dag
ställs på lärare.
Under åren denna mandatperiod, med de begrän-
sade ekonomiska ramar som vi har haft, har vi blivit
tvingade att prioritera utbyggnaden av högskolan när
det gäller antalet platser. Men nu är vi beredda att
även ta steg nr 2: en förändring och modernisering av
studiestödssystemet.
I vårpropositionen 1997 meddelade regeringen sin
avsikt att återkomma avseende ett nytt studiestödssys-
tem för beslut 1999. Det bekräftades också i budget-
propositionen 1998. Jag anser att riksdagen bör utgå
från att regeringen kommer att lägga fram ett förslag
till nytt studiefinansieringssystem för vuxna under
nästa riksmöte som kan träda i kraft år 2000.
Basen för det här beslutet kommer att bli Studi-
estödsutredningen, som byggde på en mycket stor
enighet. Såvitt jag förstår är det bara Moderaterna
som har avvikande mening.
Jag vill till Gunnar Goude säga att jag utgår från
att inga beslut om enskildheter i nuvarande studi-
estödssystem kommer att läggas fram för antagande i
riksdagen under tiden fram till att ett förslag om ett
nytt studiestödssystem kommer.
Fru talman! Med hänvisning till beslut som nyli-
gen fattats, till utredningar som pågår och till det
förslag till nytt studiestödssystem som förväntas yrkar
jag avslag på samtliga de motioner som finns i de tre
betänkanden som sorterar under denna debatts rubrik.
Några motioner som jag nyss yrkat avslag på kräver
dock en egen mässa, eftersom de väcker frågor som
kräver svar.
Jag har några frågor till Rune Rydén från Modera-
terna. Jag tycker att en återkommande formulering i
ett par moderata motioner kräver ett tydliggörande.
Vad menar ni med formuleringen att den offentliga
utbildningsfinansieringen bör styras över från produ-
centerna till elever och studenter? Innebär det ter-
minsavgifter vid universitet och högskolor?
Vad menar moderaterna med formuleringen att
teknisk utbildning bör prioriteras framför en allmän
expansion? Vilka utbildningar och högskolor skall vid
ett sådant förslag till beslut stå tillbaka?
Moderaterna skriver i samma motion att ett livs-
långt lärande inte kan planeras av staten, utan det
gäller i stället att skapa förutsättningar för andra att
möta behoven. Vilka är dessa andra?
Jag och många med mig väntar på besked om vil-
ka konkreta förändringar som döljer sig bakom dessa
kluriga formuleringar. Jag utgår ifrån att begreppen
klarnat betydligt efter denna riksdagsdebatt.
Anf. 94 RUNE RYDÉN (m) replik:
Fru talman! Låt mig eftersom jag talade så kort
inledningsvis börja med att yrka bifall till reservation
nr 1 vad avser mom. nr 1 i UbU12, reservation nr 2 i
UbU13 och reservation nr 1 i UbU14.
Majléne Westerlund Panke diskuterade vältaligt
utbildningsfrågornas betydelse här i kammaren och
det allmänna intresse som de möter bland riksdagsle-
damöterna, och hon sade att kunskap är viktigt. Det
var intressant och bra på många sätt, men det kändes
som om hon gick som katten kring den heta gröten.
De riktigt brännande och intressanta frågorna fick vi
inget svar på. Jag beklagar det.
Majléne Westerlund Panke nämnde motsättningen
mellan kvantitet och kvalitet utan att tala om att det
blir problem om man ökar antalet studenter med 50 %
på en utbildning, eftersom det är lärarbrist osv. Vad
vill Majléne Westerlund Panke göra åt sådana situa-
tioner? Det gavs inga kommentarer runt detta.
Jag vill påpeka för henne att vi moderater i och för
sig föreslår ett påslag med lika många studenter som
socialdemokraterna gör, men att vi har en något an-
norlunda fördelning.
Sedan tog Majléne Westerlund Panke upp pro-
blemen med den offentliga finansieringen och undra-
de om vi har föreslagit terminsavgifter. Det ger mig
ett utsökt tillfälle att tala om att vi moderater aldrig
har föreslagit att det skall tas ut avgifter på högre
studier. Detta upprepas dock från tid till annan av
olika socialdemokratiska företrädare i den ena mass-
mediala publikationen efter den andra på exakt sam-
ma sätt och med exakt samma lögnaktighet. Detta är
ett utsökt tillfälle att få säga att det är lögn.
Anf. 95 MAJLÉNE WESTERLUND
PANKE (s) replik:
Fru talman! Jag återkommer med en åsnas envis-
het till frågan. Vad menar då moderaterna med att den
offentliga utbildningsfinansieringen skall styras över
från producenterna till elever och studenter? Vad
innebär det konkret?
Anf. 96 RUNE RYDÉN (m) replik:
Fru talman! Jag använde en stor del av mitt anfö-
rande till att förklara detta.
Vi hade ett system som antogs under den borgerli-
ga tiden som innebar att studenternas val skulle spela
en lika avgörande roll i detta sammanhang. Det är
bl.a. det som vi syftar på. Det tror jag att Majléne
Westerlund Panke alldeles utmärkt väl förstår. Hon
kan i efterhand också läsa mitt anförande, så att hon
kommer till klarhet när det gäller alla detaljer.
Jag skulle också vilja passa på tillfället att ta upp
ett par andra detaljer som Majléne Westerlund Panke
tog upp i sitt första anförande. Det gäller huruvida
den tekniska utbildningen bör prioriteras. Det har vi
från moderat håll sagt flera gånger. Det är ingen hem-
lighet i det svenska samhället att det är en stor brist på
ingenjörer. De efterfrågas av vårt näringsliv. Högsko-
lor och universitet efterfrågar möjligheter att utöka
utbildningarna på dessa områden, men man har inte
haft dessa möjligheter.
Vi vill ge dem denna chans, därför att näringslivet
ropar efter det. Det är bra för svenskt näringsliv. Är
det möjligen så att socialdemokraterna motsätter sig
en utökning av den tekniska utbildningen?
Anf. 97 MAJLÉNE WESTERLUND
PANKE (s) replik:
Fru talman! Nej, vi motsätter oss inte detta. Men
vi ställer inte heller en utökning av den tekniska ut-
bildningen i motsats till en allmän expansion. Det är
just om detta som jag vill ställa en fråga. Vilka hög-
skolor och vilka utbildningar som i dag får del av
utbildningssatsningar får stå tillbaka vid ett sådant
förslag till beslut?
Jag vill återigen återkomma till överflyttningen av
den offentliga utbildningsfinansieringen. Jag ställer
frågan så här: Innebär det Rune Rydén säger om stu-
dentens val att ni funderar på någon form av student-
peng?
Anf. 98 TUVE SKÅNBERG (kd) replik:
Fru talman! Majléne Westerlund Panke angriper
på ett klassiskt sätt den kritik som har funnits mot att
kvaliteten inom högskolan riskerar att sjunka. Hon
ritar en karikatyr - det är dessutom en dålig karikatyr
- och så kritiserar hon karikatyren. Hon undrar om
hon blir dummare och dummare med tanke på att hon
har en akademisk utbildning och att fler och fler får
en sådan.
Självfallet har ingen av oss i oppositionen menat
att så skulle vara fallet. Vi säger i stället att man
måste tillföra motsvarande andel nya disputerade
lärare när man ökar antalet studenter på ett så drama-
tiskt sätt, vilket i och för sig är bra. Andelen lärare får
inte sjunka i förhållande till antalet studenter. Likaså
måste det både finnas godtagbara lokaler att bedriva
undervisning i och bostäder för studenterna.
Majléne Westerlund Panke uttryckte dessutom till-
fredsställelse över att studiestödssystemet inte kom-
mer att kunna förändras förrän år 2000. Vi kritiserade
regeringen för denna fördröjning. Finns det ingen
självkritik? Beklagar man inte senfärdigheten i be-
slutsprocessen?
Anf. 99 MAJLÉNE WESTERLUND
PANKE (s) replik:
Fru talman! Jag kan inte annat än att uttala min
tillfredsställelse över det vi har lyckats med under
denna mandatperiod, trots de ekonomiska förutsätt-
ningar som bl.a. kristdemokraterna såg till att vi ham-
nade i. Vi har lyckats satsa över 10 miljarder kronor
på ett kunskapslyft. Vi har satsat på 60 000 nya plat-
ser på högskolor och universitet. Nästan 9 000 nya
platser finns i dag inom den kvalificerade yrkesut-
bildningen.
Vi klarade inte att också införa ett reformerat stu-
diestödssystem. Men om expansionen var steg 1 är vi
nu framme vid steg 2. Jag ser ingen som helst anled-
ning att misstro regeringen när den säger att förslaget
kommer 1999 och att ett nytt studiestödssystem kom-
mer att vara i drift år 2000.
Anf. 100 TUVE SKÅNBERG (kd) replik:
Fru talman! Jag skall vara så schyst att jag erkän-
ner att detta liknade ett beklagande över senfärdighe-
ten. Jag instämmer i det beklagandet. Regeringen har
en arbetsbelastning som gör att man inte förmår att
genomföra det som är både önskvärt och nödvändigt.
Det kanske kan repareras på höstkanten.
Anf. 101 MAJLÉNE WESTERLUND
PANKE (s) replik:
Fru talman! Om det skall tolkas som ett beklagan-
de vill jag att det tas till protokollet vad jag menar
med "beklagande". Det handlar naturligtvis om att vi
1994 hade en ekonomi som inte möjliggjorde både
expansion och införande av ett nytt studiestödssystem.
Det tog därför längre tid än det hade behövt ta. Det är
inte initiativkraften från regeringen det är fel på.
Anf. 102 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag skall hålla mig kort, eftersom jag
väl får räkna mig till oppositionen.
Jag tycker naturligtvis som Tuve Skånberg att
kunskapen inte sjunker i värde om det är flera som har
den. Såvida alla inte utbildar sig till kock, för då blir
det naturligtvis inte så stort värde med den examen -
men det var väl inte det vi tänkte.
Jag tycker ändå att Majléne Westerlund Panke li-
tet för lättvindigt beskriver fördelarna med ett utökat
antal platser på universiteten. Det är en riktig utveck-
ling. Alltfler skall få tillgång till högre utbildning.
Åtgärderna har ju delvis motiverats med den höga
arbetslösheten. Om det inte hade varit så tror jag att
man hade förberett det här på ett bättre sätt. Vi har
alltså inte kompetenta lärare som klarar av expansio-
nen. Vi har inte tänkt igenom hur undervisningssättet
på universitet och högskolor skall ändras för att passa
de nya elevgrupper som kommer in.
Jag tycker också att man skall titta på den enskilda
individens förutsättningar, men jag tror att det brister
litet på den punkten. Många studenter som kommer in
på en högskola får inte den hjälp, det stöd och den
undervisning som de behöver för att klara av sina
studier. Det handlar inte bara om lärarbrist, utan det
är också brister i antagningssystemet, studiesystemet
fungerar inte bra, osv. Det finns alltför många brister i
systemet, som borde ha förberetts bättre. Jag kan
möjligen i efterhand förstå orsakerna, men jag tycker
ändå att detta bör komma fram.
Anf. 103 MAJLÉNE WESTERLUND
PANKE (s) replik:
Fru talman! Jag delar den oro som Gunnar Goude
ger uttryck för när det gäller de enskilda studenternas
situation på högskolorna i dag. Jag ser i någon mån
med samma oro på högskolors och universitets lång-
samma sätt att förändra sig för att möta de nya kraven.
Jag kommer med stort intresse att följa utvärde-
ringen av vad universitet och högskolor under de här
åren har använt de s.k. kvalitetshöjande medlen till.
En av tankarna var att lärarkåren skulle få möjlighet
till fortbildning och vidareutbildning för att skaffa sig
nya pedagogiska erfarenheter. Hur mycket av detta
som har kommit till stånd kan jag inte svara på i
dagsläget, men Högskoleverket kommer naturligtvis
att följa upp frågan, och det skall bli intressant att se
vad pengarna har använts till. Jag tror precis som
Gunnar Goude att det krävs en inre reform inom uni-
versitet och högskolor, så att man möter de krav på
förändringar och förnyelse som inte bara ett ökat antal
studenter utan även förändringen på sammansättning-
en av själva studentkåren ställer.
Anf. 104 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag vill haka på den andra frågan som
Majléne Westerlund Panke berörde, nämligen vikten
av att vi har en offentlig grundfinansiering av forsk-
ningen - jag vill då speciellt trycka på grundforsk-
ningens finansiering - och forskningens frihet.
Om Majléne Westerlund Panke nu har den upp-
fattningen tycker jag att det hade varit intressant att få
en kommentar av utskottet vad gäller ett par motioner
i stället för att de bara avstyrktes rakt av. Det gäller
t.ex. motionen med förslag om att resursfördelnings-
systemet skulle ses över, så att vi fick en bild av hur
det ser ut, vilka medel som kommer inifrån och vilka
som kommer utifrån. Detsamma gäller den från
svensk synpunkt absolut inte särskilt offentliga finan-
sieringen, med 1 miljard som styrs av EU:s forsk-
ningsprogram. Jag tycker dessutom att åtgärden att ur
statsbudgeten ta bort finansieringen av t.ex. Natur-
vårdsverkets miljöskyddsforskning innebär just ett
steg bort från offentlig finansiering till någonting
annat, där vi saknar kontroll och öppenhet.
Jag anser att de tre motionerna kunde ha bemötts
på ett mer positivt sätt, även om jag inte tror att ut-
skottet skulle tillstyrka dem.
Anf. 105 MAJLÉNE WESTERLUND
PANKE (s) replik:
Fru talman! Orsaken till att vi har avstyrkt motio-
nen är naturligtvis att vi vill avvakta Forskning 2000,
som bl.a. skall titta på hur den framtida forskningen
skall finansieras.
NUTEK har initierat en uppföljning av kvaliteten
på de insatser som har gjorts inom ramen för EU-
forskningen. Jag kan dela Gunnar Goudes uppfattning
att det kanske krävs en starkare styrning av den s.k.
motfinansieringen till EU-programmen, så att inte
enskilda forskare först initierar samarbete och avtal
och universitet, högskolor och andra finansiärer sedan
skall betala på löpande räkning. Den här forskningen
måste alltid vägas mot den s.k. inhemska forskningen.
Jag hoppas att forskningsutredningen år 2000 kommer
att ta upp även den här typen av problem vad gäller
forskningsfinansieringen, som vi i dag kan se finns.
Anf. 106 BRITT-MARIE DANESTIG (v)
replik:
Fru talman! Jag har två korta frågor till Majléne
Westerlund Panke. Det gäller CSN:s roll och det
särskilda utbildningsbidraget.
Vilka åtgärder är socialdemokraterna beredda att
vidta för att CSN skall kunna fullgöra sitt uppdrag på
ett bättre sätt än vad man hittills har förmått göra?
Vad skall jag säga till mina "kunskapslyftare" i
Skäggetorp, Valdemarsvik och Söderköping när de
frågar om de kan lita på att det särskilda utbildnings-
bidraget kommer att gälla både en tredje och en fjärde
termin och kommer att ligga fast fram till år 2000, då
vi får det nya studiestödssystemet?
Anf. 107 MAJLÉNE WESTERLUND
PANKE (s) replik:
Fru talman! Det är väl ingen hemlighet att de allra
flesta av oss som sysslar med utbildningsfrågor är om
inte besvikna så i alla fall oroade över CSN och
CSN:s möjligheter att hantera alla de ansökningar
som har ramlat in över dem. Även regeringen har
erkänt att CSN är underbemannat i det expansiva
skede vi nu befinner oss i, och därför har CSN fått ett
antal miljoner för att försöka förbättra det hela. Trots
det handlar det fortfarande om handläggningstider på
uppemot flera månader, och det är väl ingen av oss
som tycker att det är acceptabelt. Jag vet att det i vissa
fall har tagit så lång tid. Tanke är att varje enskild
student skall få ett besked efter tre fyra veckor.
Anf. 108 BRITT-MARIE DANESTIG (v)
replik:
Fru talman! Det är bra att socialdemokraterna i
utbildningsutskottet, och kanske även regeringen, är
medvetna om problemet. Majléne Westerlund Panke
talar om handläggningstider på tre månader, men de
kan faktiskt vara ännu längre. Många av dessa studie-
ovana män och kvinnor känner faktiskt en stor oro
inför framtiden. Det är så tråkigt, eftersom det inver-
kar menligt på deras möjligheter till goda studieresul-
tat. Skall man kunna studera som vuxen måste man
också känna sig trygg.
Jag fick inte något klart besked om det särskilda
utbildningsbidraget, så jag får upprepa den frågan:
Vad kommer att gälla?
Anf. 109 MAJLÉNE WESTERLUND
PANKE (s) replik:
Fru talman! Jag missade svaret på den frågan -
kanske var det en Freudiansk glömska, jag vet inte.
Jag hoppas att Britt-Marie Danestig efter behand-
lingen av vårpropositionen kommer att ha ett klarare
besked att ge till de studerande hon hade träffat. Det
är en förhoppning som jag själv personligen när.
Anf. 110 BARBRO WESTERHOLM (fp)
replik:
Fru talman! Majléne Westerlund Panke talade om
kvalitet och kvantitet i utbildningen, däremot inte så
mycket om utbildning efter behov. När det t.ex. gäller
läkarutbildningen kan vi ganska hyggligt beräkna
vilket behov vi har framöver. Men det finns många
andra områden där vi i dag inte vet något om behoven
och alltså måste vara beredda på det oväntade och det
oplanerade. Därför har vi i Folkpartiet tagit upp det
här med pensions- och utbildningskonton. Jag skulle
vilja ha en kommentar om hur socialdemokraterna
tänker sig att möta de här oförutsedda utbildningsbe-
hoven.
Britt-Marie Danestig tog upp frågan om CSN, och
jag tror tyvärr inte att vi kommer längre i den.
Sedan var det forskningens frihet. Jodå, det är
väldigt bra att vi har offentliga medel. Men de klarar
ju bara att bekosta en ringa del av alla de forsknings-
projekt av hög kvalitet som det ansöks för. I Kvinno-
och jämställdhetsforskningskommittén, som jag är
ordförande för, kan vi dela ut medel i 10 % av an-
sökningarna, och det finns många andra bra. Då är det
för väl att det också finns en del privata fonder som
man kan söka i. Vad vi gör nu är att analysera vad
som har hänt med alla goda idéer som inte har fått
några pengar. Jag undrar om Majléne Westerlund
Panke har några idéer om hur vi kan öka friheten i
forskningen med tanke på de här icke tillgodosedda
forskningsidéerna.
Anf. 111 MAJLÉNE WESTERLUND
PANKE (s) replik:
Fru talman! Även när det gäller forskningssektorn
är ju de offentliga medlen begränsade. Det väsentliga
är, såsom jag framförde i mitt anförande, att grund-
forskningen har en offentlig bas att stå på. Jag tror att
det är en förutsättning för forskningens frihet.
När det sedan gäller den tillämpade forskningen
och sektorsforskningen har ett betydande antal finan-
siärer trätt in på arenan och är nu medspelare i det
här. Det blir svårare och svårare att få en helhetssyn
på och en överblick över hur forskningsfinansieringen
egentligen ser ut. Därför tror jag att inte bara vi poli-
tiker utan även forskare förväntar sig mycket av ut-
redningen Forskning 2000. Man hoppas få en klarare
bild av läget när det gäller den ekonomiska delen.
Anf. 112 BARBRO WESTERHOLM (fp)
replik:
Fru talman! När det gäller grundforskning håller
jag med om att det är viktigt att vi har den här offent-
liga basen. Men jag tycker inte att man skall utesluta
näringslivet i det sammanhanget. Jag tror att det kan
komma med mycket viktiga bidrag.
Majléne Westerlund Panke nämnde inte den
forskningsetiska utredning som pågår, där både Rune
Rydén och jag sitter, som just har till uppgift att titta
på relationerna mellan forskarna och industrin för att
se till att det inte blir någon otillbörlig, oetisk styrning
av det samarbetet. Men så långt jag har sett hittills
kommer näringslivet i det här sammanhanget med
väldigt värdefulla bidrag.
Anf. 113 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Jag tänker ta upp en fråga som rör
samarbetet mellan högskolan och näringslivet. Det här
är en fråga som jag kom i kontakt med på grund av en
händelse vid Örebro högskola. Det skapades där en
väldigt stark opinion mot ett avtal som hade skrivits
mellan högskola och näringsliv. Det var ett avtal
mellan Högskolan i Örebro och Nestlé om att man
skulle ha en gemensam doktorand och gemensam
forskning. Detta avtal väckte väldigt mycket reaktio-
ner, både bland studenter och bland lärare på högsko-
lan.
När jag började titta på den här frågan ringde jag
först runt till olika högskolor och universitet för att se
hur samverkan mellan olika högskolor och näringsli-
vet ser ut. Det första som hände var att en del högsko-
lor och universitet sade: De här uppgifterna är sekre-
tessbelagda. Tyvärr kan vi inte lämna ut de här avta-
len. Det visade sig också att de flesta högskolor och
universitet inte hade någon central kontroll över vilka
avtal som fanns på respektive högskola och universi-
tet. Man visste att det fanns avtal på vissa institutio-
ner, men man hade ingen lättillgänglig information
om hur samverkan mellan respektive högskola och
universitet och näringslivet såg ut.
Jag kontaktade även Utbildningsdepartementet.
Där hade man inte heller särskilt mycket information
om eller insikt i hur detta samarbete ser ut i dag. Jag
är också litet förbluffad över att även utbildningsut-
skottet, som det verkar, har släppt den här frågan vind
för våg. Inte heller här har man någon insyn i eller
kontroll över hur detta samarbete ser ut.
Jag vill ta upp den problematik som finns. Jag och
Miljöpartiet ser dock positivt på samarbete mellan
högskola och näringsliv. Det är en grundprincip och
någonting som vi vill utveckla.
För att inspireras litet grand ringde jag till högsko-
lor och universitet i andra länder. I t.ex. Norge finns
det statligt reglerat hur sådana här avtal mellan hög-
skolor och näringsliv skall se ut. Jag pratade också
med ett antal privata universitet i USA och i Tysk-
land, som alltså är finansierade enbart av näringslivet.
När jag berättade om hur våra avtal kunde se ut, dvs.
de sämre fallen av de avtal som finns i Sverige, trodde
de att jag skämtade med dem. Sådana här avtal skulle
vi aldrig acceptera här; vi skulle aldrig få trovärdighet
i forskningsvärlden, hette det.
Jag kan ge exempel på bristerna med de avtal som
finns. En brist är att högskolor och universitet tycker
att sådana här avtal kan vara sekretessbelagda. Det
offentliga kan alltså inte få tillgång till vilka avtal som
finns. Det här är en oerhörd brist! Men det är inte bara
det att avtalen inte är lättillgängliga och att det inte
finns någon kontroll över vilka avtal som finns; jag
har också sett flera avtal om att man skall utse t.ex. en
forskare i samråd med det företag som man är spons-
rad av. Institutionen själv måste alltså påverkas av det
företag som sponsrar. Det här är någonting som de
privata universitet i Tyskland och USA som jag pra-
tade med aldrig skulle acceptera. De accepterar peng-
arna från näringslivet, och de accepterar och samarbe-
tet. Där har man mycket att ge varandra, och där finns
det en utveckling. Men de skulle aldrig acceptera att
företagen lägger sig i vem man utser för att bedriva
forskningen. Sådana avtal finns i dag i Sverige.
Jag tycker också att det finns andra oklarheter i
avtalen, t.ex. vad gäller i vilken utsträckning företag
får använda sig av universitetens och högskolornas
lokaler och av deras logotyp. Det handlar helt enkelt
om att kunna marknadsföra företagen på högskolor
och universitet på ett sätt som jag tycker kan vara
påträngande, både för studenter och för allmänheten.
Här finns det i dag ingen diskussion.
Samtliga partier utom Miljöpartiet hänvisar i be-
tänkandet till utredningen Samverkan mellan högsko-
lan och näringslivet som NYFOR-kommittén tagit
fram. Det finns utredningar; jag har läst två av dem. I
de utredningarna säger man att mycket av samverkan
mellan högskola och näringsliv i dag sker i en gråzon.
I utredningarna tycker man också att det i någon mån
är acceptabelt. Men då skall man betänka att de här
utredningarna har gjorts av Näringsdepartementet och
inte av Utbildningsdepartementet. Det finns alltså
andra frågeställningar där.
Jag har mycket stor respekt för högskolorna och
universiteten i Sverige. Men jag vet, genom att jag har
haft direktkontakt med både studentkårer och högsko-
lestyrelser i Sverige, att man gärna hade velat se nå-
gon form av riktlinjer från riksdag och regering.
När den här frågan togs upp vid Örebro högskola
hade vi en paneldebatt. Man hade tillsatt en arbets-
grupp vid Örebro högskola som skulle undersöka de
här frågorna. Man efterfrågade gärna att riksdagen
skulle säga någonting, att det kom några direktiv,
några riktlinjer från riksdagen om hur samarbetet skall
utvecklas. Man känner sig handfallen. Högskolor och
universitet har i dag väldigt mycket att göra, de är
överbelastade. De har studenter, forskning och ut-
bildning att ta hand om och kanske inte själva kan
grubbla alltför länge på vilken policy man skall ut-
veckla i dessa frågor. Men utbildningsutskottet verkar
tycka att det är bra som det är.
Jag kan av egen erfarenhet säga att det i de här
frågorna finns en gråzon, och det är inte bra. Det
förekommer saker som inte är bra. Jag tycker att det
hade varit lämpligt att riksdagen hade agerat. Jag har
även sett önskemål om det både från studentkårer och
högskolor i Sverige och även från företagen.
Det som hände i Örebro ledde till att det inte blev
ett samarbete mellan högskolan i Örebro och Nestlé.
Varför? Diskussionen kring sponsring, kring hur
högskolan hade hanterat den här frågan ledde till
väldigt mycket uppmärksamhet i medierna, vilket
ledde till att samverkan faktiskt avslutades. Samarbe-
tet gav både positiv och negativ publicitet, men det
var inte sådan publicitet som det här företaget ville
ha. Det här kan naturligtvis hända med andra företag i
Sverige. Jag tycker helt enkelt att det är viktigt att se
över detta.
Jag yrkar i det här fallet bifall till reservation 3
under mom. 8 i utbildningsutskottets betänkande 12.
Anf. 114 MAJLÉNE WESTERLUND
PANKE (s) replik:
Fru talman! Jag vill gärna ge en kort kommentar
till det här inlägget. Jag kommer faktiskt ihåg publici-
teten kring den här frågan vid högskolan i Örebro. Jag
kommer också ihåg att den diskuterades i samband
med att varje universitet och högskola fick frihet att
söka forskningsfinansiärer. I dag skall den här forsk-
ningen ske på avtalsbasis, och det är varje enskild
högskola och enskilt universitet som tecknar avtalet.
Det här finns naturligtvis också med i utredningen
Forskning 2000, som skall se över detta. Den kanske
viktigaste delen i deras översynsarbete är just att se
hur forskningsfinansieringen ser ut och att pröva om
det är tänkbart att behålla det system vi har i dag.
Innan det kommer ett utredningsförslag, som sedan
mynnar ut i ett förslag till beslut i kammaren, kan inte
jag ge några konkreta besked om det hela. Vi har
noterat det som ett problemområde, ja, det har vi
gjort.
Anf. 115 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag vill tacka för att man har noterat
att detta är ett problem. Jag tycker att det är viktigt att
man ser att det här är en fråga som man behöver titta
ytterligare på. I dag finns ett myller av samverkans-
former som tillämpas av högskolor och universitet.
Det finns inga bra riktlinjer, och det finns för litet
kunskap. Det finns för litet kunskap här i riksdagen,
på Utbildningsdepartementet och även på universite-
ten och högskolorna själva.
Det här är en fråga som bör ses över. Om den ut-
redning som Majléne Westerlund Panke hänvisar till
kommer att ta upp den tycker jag att det är bra. Jag
hoppas att man från utskottet ser till att den här ut-
redningen faktiskt tittar närmare på frågorna om sam-
verkan mellan högskola och näringsliv, särskilt
forskningens finansiering, för det går in i varandra.
Däremot tycker jag att en sak är olycklig, och jag
vill ställa en direkt fråga. Vid en rundringning till
samtliga högskolor och universitet fick jag svaret:
Nej, vi har avtal som är sekretessbelagda, vi kan inte
lämna ut dem. Eller också svarade man: Nej, vi har
inte de avtal som finns tillgängliga centralt så att vi
kan lämna ut dem. Ändå bad inte jag om alla avtal
utan specifikt om en viss typ av avtal. Det finns na-
turligtvis ett myller av olika avtal, samarbetet är
mycket utvecklat på vissa håll. Hur ser socialdemo-
kraterna på just den frågan, tillgänglighet och sekre-
tess kring avtalen?
Anf. 116 MAJLÉNE WESTERLUND
PANKE (s):
Fru talman! Grundprincipen är naturligtvis att uni-
versitet och högskolor är myndigheter, och myndighe-
ter omfattas av offentlighetsprincipen. Det är grund-
principen. Hur det står till när det gäller det här en-
skilda avtalet kan inte jag uttala mig om här i kamma-
ren. Det behöver jag betydligt mer underlag för att
göra, tycker jag.
Anf. 117 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Bara det att man här i riksdagen säger
att detta är grundprincipen kan faktiskt vara en ledtråd
för högskolor och universitet. Jag mötte dem som
först sade till mig: Det här är sekretessbelagt. Sedan
sade de: Vi måste kolla hur vi skall göra, vi vet inte
riktigt. Det är just detta, att här finns det många frå-
geställningar där faktiskt även högskolorna och uni-
versiteten själva famlar i blindo. Det är en olycklig
situation. Uttalandet i sig kan så att säga vara en väg-
ledning för hur högskolor och universitet skall hantera
sådana här avtal. Tack!
Anf. 118 BARBRO HIETALA
NORDLUND (s):
Fru talman! I utbildningsutskottets betänkande
UbU13 behandlas också bland många en motion med
beteckningen Ub421 angående inrättandet av en
transporthögskola för utveckling inom området kom-
munikationsforskning vid högskolan Dalarna.
I motionen framhålls den stora strategiska betydel-
se som profilområdet har i vår region. Kunskapsut-
vecklingen och forskningen ansluter till näringslivet,
företagen, Vägverket och Banverket och uppfyller
högt ställda krav på och behov av hög kvalitet.
Kommunikationsområdet utgör också ett väldigt
kraftfält för modern informationsteknik. I min hem-
kommun Borlänge kan jag på nära håll se och följa
vilken oerhörd betydelse det har när man nu har upp-
rättat en kreativ kompetensmiljö. Det är ett samarbete
mellan högskolan, samhället, näringslivet och trafik-
verken som har lett till inrättandet av ett transport-
centrum, en mötesplats för forskare och kunskapsföre-
tag inom IT-branschen. De positiva effekterna är
många, såväl regionalt som nationellt och internatio-
nellt.
Fru talman! I dag är en hög grad av profilområdet
transport och kommunikation externt finansierat. Det
är i och för sig positivt. Det är positivt att efterfrågan
och förtroendet är så stort. Men det är ett risktagande
också. För långsiktighet, för strategisk kvalitetssäk-
ring och för utvecklingsprogram för bl.a. professurer,
lektorat och forskarassistenttjänster är inrättandet av
en transporthögskola en adekvat och nödvändig ut-
veckling.
Utbildningsutskottet avstyrker motionen och säger
i motiveringen att högskolan Dalarna för innevarande
budgetår disponerar 25 miljoner kronor för forskning
och att högskolan själv beslutar hur pengarna skall
nyttjas. Det är helt riktigt. I den meningen är svaret
relevant.
De mindre och medelstora högskolornas roll för
samhällsutvecklingen råder det i dag en stor sam-
stämmighet om. Pågående utbyggnad och satsningar
på högskolorna har många påskyndare också här i
kammaren.
Trots att det har skett en ökning av forskningsan-
slagen är resursbehoven fortfarande mycket stora. Det
gäller inte minst den högre utbildningen och forsk-
ningen. Faktum kvarstår, och det är naturligtvis en del
av problematiken, att de mindre och medelstora hög-
skolorna och Högskolan Dalarna fortfarande får en
mycket liten andel av de totala forskningsresurserna.
Fru talman! Vad gäller fördelningen av såväl de
statliga som stiftelsebidragen går ungefär 3 % till de
mindre och medelstora högskolorna. Det är en helt
oacceptabel ordning att andelen är så usel. Jag vet att
kommittén Forskning 2000 har till uppgift att bl.a.
analysera fördelningen. Jag utgår från att det kommer
förslag om nya fördelningskriterier.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag
inte har något yrkande på den här punkten, men med
mitt inlägg har jag markerat stödet för utvecklingen
av en transporthögskola profilerad för kommunika-
tionsforskning inom Högskolan Dalarna. Med mitt
inlägg har jag också påtalat nödvändigheten av ytter-
ligare forskningsresurser till de mindre och medelsto-
ra högskolorna.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
LU14 Insolvens- och utsökningsrättsliga frågor
Mom. 1 (konkursförvaltning och konkurstillsyn)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
213 för utskottet
80 för res. 1
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 22 c, 19 fp, 19 v, 15 mp
För res. 1: 70 m, 10 kd
Frånvarande: 23 s, 10 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 5 kd
Mom. 7 (förutsättningar för skuldsanering)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
275 för utskottet
18 för res. 3
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 69 m, 22 c, 19 fp, 1 v, 15 mp, 10
kd
För res. 3: 18 v
Frånvarande: 22 s, 11 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 5 kd
Mom. 8 (studieskulder vid skuldsanering)
1. utskottet
2. res. 4 (v, mp)
Votering:
249 för utskottet
44 för res. 4
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 70 m, 22 c, 19 fp
För res. 4: 19 v, 15 mp, 10 kd
Frånvarande: 23 s, 10 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 5 kd
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU15 Utvärdering av fastighetsmäklarlagen, m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FöU2 Sotningsmonopolet
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FöU3 SOS Alarm
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FöU4 Kommunal räddningstjänst
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FöU5 Ersättningsfrågor m.m. i samband med in-
träffade naturkatastrofer
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU8 Beslut om ändring av stadgar för Stiftelsen
Riksbankens Jubileumsfond
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU10 Gymnasieskolfrågor
Mom. 1 (allmänt om utvecklingen av gymnasieskolan)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
3. res. 2 i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
68 för res. 1
19 för res. 2
206 avstod
56 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
200 för utskottet
68 för res. 1
22 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 22 c, 18 fp, 1 v, 10 mp, 10 kd
För res. 1: 68 m
Avstod: 1 fp, 18 v, 3 mp
Frånvarande: 22 s, 12 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 5 mp, 5 kd
Mom. 2 (en mer flexibel gymnasieskola m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (m, fp)
Votering:
203 för utskottet
88 för res. 4
1 avstod
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 21 c, 19 v, 15 mp, 10 kd
För res. 4: 69 m, 19 fp
Avstod: 1 c
Frånvarande: 23 s, 11 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 5 kd
Mom. 3 (rätt att få genomgå gymnasieutbildning
t.o.m. 25 års ålder)
1. utskottet
2. res. 5 i motsvarande del (kd)
Votering:
283 för utskottet
11 för res. 5
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 69 m, 22 c, 19 fp, 19 v, 15 mp
För res. 5: 11 kd
Frånvarande: 22 s, 11 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Mom. 4 (det individuella programmet m.m.)
1. utskottet
2. res. 6 i motsvarande del (fp)
Votering:
274 för utskottet
19 för res. 6
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 70 m, 22 c, 19 v, 14 mp, 11 kd
För res. 6: 19 fp
Frånvarande: 23 s, 10 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 4 mp, 4 kd
Mom. 13 (eftergymnasial lärlingsutbildning)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (mp)
Votering:
264 för utskottet
15 för res. 3
15 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 70 m, 22 c, 19 fp, 4 v, 11 kd
För res. 3: 15 mp
Avstod: 15 v
Frånvarande: 23 s, 10 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Mom. 16 (utbildning i företagarkunskap/entreprenör-
skap)
1. utskottet
2. res. 9 (m, c, fp, kd)
Votering:
173 för utskottet
121 för res. 9
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 19 v, 15 mp
För res. 9: 69 m, 22 c, 19 fp, 11 kd
Frånvarande: 22 s, 11 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Mom. 18 (betygssystemet i gymnasieskolan)
1. utskottet
2. res. 10 (v, mp)
Votering:
180 för utskottet
34 för res. 10
78 avstod
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 4 m, 21 c, 19 fp
För res. 10: 19 v, 15 mp
Avstod: 1 s, 65 m, 1 c, 11 kd
Frånvarande: 24 s, 11 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Mom. 22 (utvecklingssamtal i gymnasieskolan)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (v)
Votering:
263 för utskottet
20 för res. 2
12 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 70 m, 21 c, 19 fp, 14 mp
För res. 2: 19 v, 1 mp
Avstod: 1 c, 11 kd
Frånvarande: 22 s, 10 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU11 Grundskolan - ämnen, betygssystem, för-
äldrainflytande m.m.
Mom. 1 (svenska som andraspråk)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m, c, fp, kd)
Votering:
177 för utskottet
116 för res. 1
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 1 m, 4 c, 18 v, 15 mp
För res. 1: 68 m, 18 c, 19 fp, 11 kd
Frånvarande: 22 s, 11 m, 5 c, 7 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd
Lennart Fridén (m) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats som frånvarande.
Mom. 10 (betygssystemet i grundskolan)
1. utskottet
2. res. 4 (m)
3. res. 5 i motsvarande del (c)
4. res. 6 i motsvarande del (kd)
Förberedande votering 1:
24 för res. 5
12 för res. 6
257 avstod
56 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Förberedande votering 2:
72 för res. 4
22 för res. 5
200 avstod
55 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
154 för utskottet
70 för res. 4
68 avstod
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 1 fp, 15 v
För res. 4: 70 m
Avstod: 22 c, 18 fp, 3 v, 14 mp, 11 kd
Frånvarande: 23 s, 10 m, 5 c, 7 fp, 4 v, 4 mp, 4 kd
Mom. 15 (utredning i frågan huruvida kulturskolan
kan omfattas av skollagen)
1. utskottet
2. res. 7 i motsvarande del (v)
Votering:
269 för utskottet
19 för res. 7
4 avstod
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 70 m, 21 c, 19 fp, 11 mp, 11 kd
För res. 7: 19 v
Avstod: 4 mp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 6 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Mom. 16 (kunskap om orsaker till särplacering av
elever)
1. utskottet
2. res. 7 i motsvarande del (v)
Votering:
275 för utskottet
20 för res. 7
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 70 m, 22 c, 19 fp, 14 mp, 11 kd
För res. 7: 19 v, 1 mp
Frånvarande: 22 s, 10 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU12 Högskolefrågor
Mom. 1 (reformstrategi för utbildnings- och forsk-
ningspolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
Votering:
226 för utskottet
67 för res. 1
1 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 2 m, 22 c, 19 fp, 19 v, 15 mp, 11
kd
För res. 1: 67 m
Avstod: 1 s
Frånvarande: 22 s, 11 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Leif Carlson (m) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.
Mom. 4 (den centrala styrningen av högskolan)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (kd)
Votering:
281 för utskottet
11 för res. 2
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 69 m, 22 c, 19 fp, 19 v, 15 mp
För res. 2: 11 kd
Frånvarande: 24 s, 11 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Mom. 8 (samverkan mellan högskolan och det omgi-
vande samhället)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (mp)
Votering:
196 för utskottet
16 för res. 3
82 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 22 c, 19 fp, 18 v
För res. 3: 1 v, 15 mp
Avstod: 1 s, 70 m, 11 kd
Frånvarande: 23 s, 10 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Lars Bäckström (v) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.
Mom. 11 (fristående kurser på C- och D-nivå)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (v)
Votering:
275 för utskottet
19 för res. 4
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 69 m, 22 c, 19 fp, 15 mp, 11 kd
För res. 4: 19 v
Frånvarande: 22 s, 11 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Mom. 13 (lärarförsörjningen i högskolan)
1. utskottet
2. res. 5 i motsvarande del (fp)
Votering:
275 för utskottet
19 för res. 5
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 70 m, 22 c, 19 v, 15 mp, 10 kd
För res. 5: 19 fp
Frånvarande: 22 s, 10 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 5 kd
Mom. 17 (uppdragsutbildning)
1. utskottet
2. res. 5 i motsvarande del (fp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion
Mom. 20 (distansutbildning)
1. utskottet
2. res. 6 i motsvarande del (c)
Votering:
273 för utskottet
21 för res. 6
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 69 m, 1 c, 19 fp, 19 v, 15 mp, 11
kd
För res. 6: 21 c
Frånvarande: 22 s, 11 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Mom. 31 (kårobligatoriet)
1. utskottet
2. res. 5 i motsvarande del (fp)
Votering:
267 för utskottet
19 för res. 5
6 avstod
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 69 m, 20 c, 19 v, 12 mp, 10 kd
För res. 5: 18 fp, 1 mp
Avstod: 1 s, 1 c, 1 fp, 2 mp, 1 kd
Frånvarande: 23 s, 11 m, 6 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Mom. 32 (studenternas rättssäkerhet)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (v)
Votering:
248 för utskottet
34 för res. 4
11 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 69 m, 21 c, 19 fp
För res. 4: 19 v, 15 mp
Avstod: 11 kd
Frånvarande: 22 s, 11 m, 6 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Mom. 42 (EU:s forskningsprogram)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (mp)
Votering:
279 för utskottet
15 för res. 3
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 69 m, 22 c, 19 fp, 19 v, 11 kd
För res. 3: 15 mp
Frånvarande: 22 s, 11 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU13 Vissa utbildnings- och forskningsområden
Mom. 2 (ANT-kunskap i högre utbildning)
1. utskottet
2. res. 1 (kd)
Votering:
274 för utskottet
13 för res. 1
1 avstod
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 69 m, 21 c, 17 fp, 17 v, 14 mp
För res. 1: 1 fp, 1 mp, 11 kd
Avstod: 1 v
Frånvarande: 25 s, 11 m, 6 c, 8 fp, 4 v, 3 mp, 4 kd
Mom. 4 (utredning om yrkesutbildningar)
1. utskottet
2. res. 2 (m, mp)
Votering:
211 för utskottet
84 för res. 2
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 1 m, 22 c, 19 fp, 19 v, 11 kd
För res. 2: 69 m, 15 mp
Frånvarande: 22 s, 10 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Mom. 16 (dramapedagogutbildning m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 (v)
Votering:
271 för utskottet
21 för res. 5
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 68 m, 22 c, 18 fp, 13 mp, 11 kd
För res. 5: 19 v, 2 mp
Frånvarande: 22 s, 12 m, 5 c, 8 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Mom. 23 (miljöskyddsforskning m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (mp)
Votering:
279 för utskottet
15 för res. 4
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 69 m, 22 c, 19 fp, 19 v, 11 kd
För res. 4: 15 mp
Frånvarande: 22 s, 11 m, 5 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU14 Studiestödsfrågor
Mom. 1 (tidpunkt för införande av ett nytt studi-
estödssystem för vuxna)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, mp, kd)
Votering:
180 för utskottet
113 för res. 1
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 21 c, 19 v, 1 kd
För res. 1: 69 m, 19 fp, 15 mp, 10 kd
Frånvarande: 22 s, 11 m, 6 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Fanny Rizell (kd) anmälde att hon avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.
Mom. 2 (principerna för ett nytt studiestödssystem)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (c)
3. res. 4 (v)
4. res. 5 i motsvarande del (kd)
Förberedande votering 1:
20 för res. 4
13 för res. 5
261 avstod
55 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 2:
22 för res. 3
19 för res. 4
252 avstod
56 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
149 för utskottet
22 för res. 3
116 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 12 fp, 1 v
För res. 3: 22 c
Avstod: 3 s, 68 m, 1 fp, 18 v, 15 mp, 11 kd
Frånvarande: 22 s, 12 m, 5 c, 13 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Mom. 3 (individuella kompetenskonton)
1. utskottet
2. res. 6 (fp)
Votering:
176 för utskottet
18 för res. 6
100 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 139 s, 3 c, 19 v, 15 mp
För res. 6: 18 fp
Avstod: 70 m, 19 c, 11 kd
Frånvarande: 22 s, 10 m, 5 c, 8 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om uppskjuten votering
På förslag av andre vice talmannen medgav kam-
maren att återstoden av dagens ärenden fick avgöras i
ett sammanhang vid nästa arbetsplenum.
16 § Jämställdhetsfrågor inom utbildningsvä-
sendet
Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande 1997/98:UbU15
Jämställdhetsfrågor inom utbildningsväsendet
Anf. 119 BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Vi skall nu debattera ett litet betän-
kande som berör jämställdhetsfrågor inom utbild-
ningsväsendet. I betänkandet berörs ett fyrtiotal mo-
tionsyrkanden om jämställdhet. Det är inte särskilt
många nyheter och inte särskilt många "kioskvältare"
i betänkandet. Jag tycker att det är litet synd. Jag tror
att det är hög tid att ta tag i jämställdhetsdebatten.
Även om ett och annat förslag har kommit och vi har
haft en del diskussioner här i kammaren, bottnar
många av de aktuella problem som diskuteras när det
gäller skola och utbildning i problem när det gäller
jämställdheten.
Jag skall ge några exempel bara för att tydliggöra
hur viktigt det här är.
I dessa dagar diskuteras ganska mycket de ätstör-
ningar som tonåringar har. Det finns flickor som inte
äter, och det finns flickor som äter periodvis.
Det förekommer en kroppsfixering, och det är
t.o.m. så illa att pojkar stoppar i sig piller av olika
slag och får bekymmer på grund av det. Vi får rappor-
ter om aggressivitet och sociala bekymmer i skolorna
också när det gäller de ganska små barnen. Det sägs
t.ex. att pappors frånvaro i många barns liv är en
faktor som bidrar till problemet. De har få manliga
förebilder.
Antalet män som arbetar inom barnomsorgen är
få, och de som finns känner sig ofta ifrågasatta, dels
av en väldigt feminin kultur som har uppstått därför
att kvinnorna är i majoritet inom barnomsorgen, dels
därför att vi har haft ett antal otäcka pedofilskandaler
som har skapat rykten, fördomar och problem för dem
som arbetar inom barnomsorgen.
Vi ser att många av dem som hoppar av inom lä-
rarutbildningarna är manliga studerande. Det är också
färre och färre män som arbetar som lärare i våra
skolor.
Också i kunskapsutvärderingar av olika slag, som
gäller det som kanske är skolans huvuduppgift, kan vi
finna jämställdhetsfrågor som är nog så viktiga att ta
tag i. En av de senaste rapporter som vi har fått i
utbildningsutskottet behandlar kunskaper i matematik
och naturvetenskap. Det är fråga om en stor interna-
tionell undersökning, som kallas TIMSS. Den visar
bl.a. att flickor gör sämre ifrån sig i matematik än vad
pojkar gör. Ännu större skillnader i kunskaper redovi-
sas i de naturvetenskapliga ämnena.
Det här är inte någon enstaka svensk företeelse.
Det visar sig att dessa skillnader finns internationellt.
Likväl är de naturligtvis ett stort bekymmer. Man
kommer fram till det som vi har diskuterat, utrett och
funderat över på senare år, nämligen hur pojkar och
flickor bemöts i skolan. För några år sedan kunde vi
utifrån en utredning som genomfördes faktiskt också
komma fram till ett beslut om att se jämställdhet som
en pedagogisk fråga i skolan. Det är någonting som de
som arbetar med utbildning och undervisning måste
ha med sig hela tiden för att vi skall nå riktigt goda
resultat.
Sammantaget menar jag att det finns väldigt
många stora och komplexa bekymmer som kräver
utredning, forskning, ställningstaganden och inte
minst en medvetenhet. Mot den bakgrunden och med
tanke på det intresse som vi har visat några gånger i
riksdagen, bl.a. när vi 1995 tog beslut om att se jäm-
ställdhet som en pedagogisk fråga men också genom
en del andra beslut som fattats, tycker jag att riksda-
gen i särskild ordning borde få en rapport om vad som
händer på jämställdhetsområdet.
Jag yrkar bifall till reservation 6 i anslutning till
motion Ub230, där det begärs att riksdagen i särskild
ordning skall få en redovisning av vad som händer
respektive inte händer när det gäller jämställdhetsar-
betet i utbildningsväsendet. Man kan tycka att det är
en liten begäran, men jag tror att den är nog så viktig.
Utskottets majoritet nöjer sig med att hänvisa till
att Skolverket arbetar med en rapport. De är väl bra
att verket gör det, men jag tycker att de här frågorna
har den digniteten att riksdagen i särskild ordning
borde få en ordentlig redovisning, så att vi får under-
lag för en samlad debatt i kammaren om jämställdhe-
ten och om manligt och kvinnligt i undervisning och
utbildning. Jag tror att det är ett sätt att visa att jäm-
ställdhetsfrågorna är betydelsefulla och att se till att
ingen som arbetar i skolan kan lägga dem åt sidan
eller hänvisa dem till en projekt. Det måste utföras ett
integrerat arbete i mängder av olika sammanhang.
Detta skall göras för att vi skall kunna åstadkomma
ännu bättre resultat i svensk utbildningsverksamhet.
Anf. 120 MARIE WILÉN (c):
Herr talman! Kunskap är makt, och kunskap spelar
en allt större roll som förändringskraft i samhället.
Det har också diskuterats i ett antal timmar i kamma-
ren. Jag tror att föräldrarna, grundskolan, gymnasiet
och högskolan är mycket viktiga i detta kunskapsarbe-
te. Utbildning måste vara tillgänglig för flickor och
pojkar och för kvinnor och män på jämlika villkor.
Detta betänkande behandlar jämställdhetsfrågor.
Jag tycker att viljeinriktningen i betänkandet är klar
från alla partier: Jämställdheten måste öka. Barnens
syn på jämställdhet mellan kvinnor och män börjar
tidigt. Jag anser att det är mycket viktigt att barn får
tid tillsammans med både mamman och pappan.
Även om vi inte skall ha någon familjepolitisk de-
batt vill jag ändå säga att fyrklöverregeringens infö-
rande av pappamånaden har varit bra och oerhört
värdefull för alla parter. Jag är övertygad om att den
har utvecklat och kommer att utveckla samhället i
jämställd riktning redan när barnen är mycket små.
När man sedan kommer till barnomsorg och skola
skriver utskottet att det är mycket viktigt för barnens
identitetsutveckling att de får möjlighet att möta
kvinnliga och manliga förebilder. Jag tycker att vi
måste ta fasta på det. Centerpartiet delar givetvis den
uppfattningen.
För Centerpartiet är jämställdhet en demokratifrå-
ga. Skolan måste verka för jämställdhet mellan pojkar
och flickor. Tyvärr går jämställdhetsarbetet långsamt i
skolan. Det finns åtskilliga exempel från jämställd-
hetsprojekt och forskning som visar att flickor har
svårare att i konkurrens med pojkar hävda sig och
komma till tals i klassrummet. Flickor har svårt att
föra fram sina synpunkter på samma sätt som pojkar.
Deras åsikter möter inte heller samma intresse som
pojkarnas vare sig hos lärarna eller bland klasskamra-
terna.
Skolverket skriver i ett referensmaterial om jäm-
ställdhet: "Generellt sett fäster flickorna större vikt
vid att förstå sammanhangen, medan pojkarna är mer
roade av att lösa enskilda problem. I en studie av
ungdomar i åldern 12-13 år framkom återigen, att
pojkarna i genomsnitt presterar bättre på 'rumsliga'
test. Däremot hade flickorna ett klart försprång när
det gäller en mer generell intellektuell förmåga. Som
en följd av dessa olikheter blir det alltför ofta så att
läraren engagerar flickorna i att ta ansvar för skolans
sociala fostran av pojkarna. Samtidigt vänjer sig poj-
karna vid att stå i centrum och bli uppmärksammade."
Herr talman! Skollagen förändrades år 1995 så att
det ännu klarare framgår att ett viktigt mål för skolan
skall vara att främja jämställdhet mellan könen. Det är
bra. Läroplanen från 1994 och jämställdhetsparagra-
fen har gett skolan nya redskap att komma framåt i
jämställdhetssträvandena. Det är viktigt att dessa
redskap också används.
Generellt sett måste undervisningsformerna för-
ändras så att hänsyn tas till flickors och pojkars olik-
heter, behov och intresse. All personal som deltar i
skolans verksamhet måste ta ansvar för att förbättra
jämställdheten inom de områden de verkar.
Skolverket, som utskottet hänvisar till, arbetar
med ett särskilt nätverk för jämställdhet som genom-
fört lokala jämställdhetsprojekt. I utvärderingen fram-
kommer två slutsatser som jag tycker är värda att lyfta
fram och som är viktiga för att jämställdhetsarbetet
skall bli framgångsrikt. Det första är så självklart att
det ofta inte sägs. Det är vikten av att de som jobbar
med jämställdhet får stöd av skolledning och skolför-
valtning. Det andra är något som borde vara självklart
men inte är det. Det är att elevernas perspektiv bör
ägnas mer uppmärksamhet i jämställdhetsarbetet. De
slutsatserna är viktiga att ta till vara i det fortsatta
arbetet för jämställdhet i skolan.
Herr talman! Den högre utbildningen måste ut-
formas så att den gagnar jämställdhet mellan kvinnor
och män. Nu pågår arbetet med rekryteringsmål osv.
vid högskolor och universitet. Centerpartiet hoppas att
det ger goda resultat.
Under de senaste åren har forskningsrådens re-
sursfördelning till kvinnor debatterats. Diskrimine-
ringen i anslagsförfarandet måste motarbetas med
kraft. Centerpartiet anser därför att jämställdhetsrevi-
sioner bör bli obligatoriska vid forskningsråden. Vi
anser inte att det är tillräckligt med redovisningar från
forskningsråden utan att revisioner är en kraftfullare
åtgärd. Jag vill därmed yrka bifall till reservation nr 9.
Anf. 121 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Detta betänkande är, som Beatrice
Ask sade, kanske ingen "kioskvältare" när det gäller
jämställdhetsidéer. Det beror väl på att den behandlar
motionsyrkanden som är plockade ur andra motioner
där jämställdheten har behandlats i ett ännu vidare
sammanhang.
Jag skulle vilja sätta fyra ord på jämställdhetsarbe-
tet inom förskola, skola och högre utbildning. De är:
se, höra, reagera och agera. Alltför ofta ser man inte
och hör inte hur framför allt flickor och kvinnor be-
handlas i relation till pojkar och män, och då reagerar
man inte och agerar utifrån det.
När vår nu tioårige dotterson var fyra år gick han
och rabblade på en ramsa: Pojkar är bäst, flickor
luktar ruttet fläsk. Jag frågade honom du var han hade
lärt sig den. Den hade han lärt sig på dagis. Jag fråga-
de honom då om hans yngre systrar luktade ruttet
fläsk. Nej, de var inte flickor. De var ju hans systrar.
Det var något helt annat. I samtalet framkom att den
här ramsan rabblade pojkarna i ny och nedan, och
ingen vuxen reagerade.
Det menar jag är fel. Förskolepersonalen skall re-
agera. Det är tidigt som jämställdhetsarbetet måste
börja. Sådana här nedsättande ord får inte förekom-
ma. Detta har sedan visat sig fortsätta i skolan. Det är
flickor som vittnar om vilka tillmälen de får. Det är
alltså inte bara problemet i skolan med att pojkar får
mer uppmärksamhet än flickor, utan det är också hur
man samspelar med varandra. Skolan har en viktig
roll. Därför är det viktigt i lärarutbildningen att jäm-
ställdhetsaspekterna kommer fram.
När vi sedan går vidare till högre utbildning och
forskning är det bra att nu så många kvinnor som det
ändå handlar om går in i högre utbildning och i
forskning och att så stor andel går vidare till dokto-
randstudier och också disputerar. Men sedan börjar
problemen. Kvinnor har inte samma möjligheter att
kanske ta internationella post-doc-stipendier. Vi me-
nar att man skall kunna byta ut det mot tjänstgöring i
annan vetenskaplig institution i Sverige. Man kan lära
sig väl så mycket på en annan institution om man vill
bredda sig.
Men de verkliga problemen kommer egentligen
när kvinnor lämnar det jag kallar "maskotfasen".
Yngre kvinnor är fortfarande inget hot i forskning.
Det är fint att ha dem. Man kan kalla dem "maskotar".
Problemen kommer när kvinnor skall söka de svåråt-
komliga forskningsanslagen och de högre tjänsterna.
Christine Wennerås och Agnes Wolds genomgång
av Medicinska forskningsrådets ansökningar var väl-
digt välbehövlig. En senare analys visar att nu kon-
kurrerar män och kvinnor där på lika villkor. Det är
inte så att de kvinnliga forskarna måste vara väldigt
mycket bättre.
Detta visade också på dolda strukturer som ligger i
vägen för ett jämställt forskarsamhälle. Jag tror inte
att männen i Medicinska forskningsrådet medvetet
prioriterade bort kvinnorna. Det bara blev så. Det är
vad man märker när det blir en tillsättning av de högre
tjänsterna: Det bara blev så. Varför blir det så att den
ena kvinnan efter den andra som värderas som i stort
sett lika bra som medkonkurrerande man ändå faller
bort, t.o.m. när mannen tackar nej till professuren?
Jag har haft en diskussion om detta med rektorn
för Karolinska institutet, Hans Wigzell. Han tänker nu
göra en djupdykning i detta om försöka se vilka dolda
strukturer som gör att kvinnorna plötsligt faller bort
när man kommer allra högst upp i hierarkin.
Jag har egna erfarenheter av faran att som kvinnlig
forskare ägna sig åt jämställdhetsarbete. Jag blev
ombedd att vara sakkunnig vid en professurtillsätt-
ning, men efter ett tag fick jag veta att jag inte längre
var aktuell. Vilket var då skälet? Jag ringde upp rek-
torn vid skolan. Svaret var att jag ju hade engagerat
mig i jämställdhetsfrågan när det gällde forskare och
skrivit en del om det. Nu handlade det om en tjänst
med tio manliga och två kvinnliga sökande, och jag
kunde ju rimligen inte vara opartisk vid den tillsätt-
ningen! Jag bad att få papper på detta, men jag fick då
papper på att jag var inkompetent - inte att jag var
jävig efter att ha ägnat mig åt jämställdhetsfrågor i
högre forskning. JämO sade sedan att man här bröt
mot min samhällsskyddade rättighet att delat i debat-
ten.
Detta är ett exempel på bromsklossar som ligger i
vägen för ett riktigt jämställdhetsarbete inom högre
utbildning och forskning. Det är därför viktigt att
universitet och högskolor, såsom man nu gör vid
Karolinska institutet, stimuleras till att se vilka olika
hinder som finns för att kvinnor skall kunna nå de
allra högsta tjänsterna. Det räcker inte med att presen-
tera siffror på hur det ser ut och hur man arbetar med
jämställdheten, som man nu har bett forskningsråden
göra.
Jag sitter i Forskningsrådsnämnden. Där ser det
jättefint ut när statistiken presenteras, men det är inte
så konstigt. Inom Forskningsrådsnämnden finns näm-
ligen Kvinno- och jämställdhetsforskningskommittén,
som satsar på genusforskning och jämställdhets-
forskning. Det är inte konstigt att man får väldigt
många kvinnliga sökanden. Det visar sig också att
dessa kvinnor inte får pengar från de övriga forsk-
ningsråden. Man måste alltså kunna tolka dessa siffror
innan man applåderar dem.
Jag tycker därför att det är bra med jämställdhets-
revisioner med kompetenta revisorer, som har lärt sig
läsa jämställdhetens alfabet och lärt sig att se vad som
ligger bakom de siffror som presenteras och det som
synes ske men kanske döljer något helt annat. Jag
yrkar bifall till reservation 9 mom. 13 som handlar om
just detta.
Anf. 122 BRITT-MARIE DANESTIG (v):
Herr talman! Det finns mycket att säga om jäm-
ställdhetsarbetet inom olika områden, men jag skall
fatta mig mycket kort i det här inlägget. Det är viktigt
att människors livsutrymme och möjligheter inte be-
gränsas av deras kön. I betänkandet, som är ett hop-
plock av många olika delar, har Vänsterpartiet några
förslag som vi tror kan bidra till ökad jämställdhet
inom just utbildningsområdet.
Det första vi tagit upp är det positiva med att för-
söka få in fler män i förskolans verksamhet. Särskilt
med beaktande av de tråkiga erfarenheter och pedo-
filskandaler som varit under senare tid, gäller det att
vi inte tröttas i våra försök att få män intresserade av
de arbetena. Det bästa för både pojkar och flickor är
att vara omgivna av både män och kvinnor, som låter
dem se hela könsrollsrepertoaren och som inte stärker
en gammaldags syn på hur män och kvinnor skall
vara.
Vi har tittat litet grand på yrkeslärarnas viktiga
funktion att stödja dem vi kallar brytare, alltså flickor
eller pojkar som väljer en för sitt kön atypisk utbild-
ning. Man borde fundera över hur man kan stärka
yrkeslärarna i denna viktiga roll. Man borde också
fundera över hur man kan förändra attityderna på
enkönade arbetsplatser. Jag tänker i första hand på de
mansdominerade praktikplatserna som en del av
flickorna hamnar på. Det kan ibland vara mycket
jobbigt och bidra till att de avbryter sina studier i
gymnasieskolan.
Vi har också ett förslag om att man när man förde-
lar resurser borde beakta andelen kvinnor och män på
olika högskoleutbildningar och hur stort sökan-
detrycket är.
Det är viktigt att högskolorna sätter upp rekryte-
ringsmål vad gäller könsfördelning för andra lärarka-
tegorier än bara professorerna.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 3
mom. 6, men jag står naturligtvis bakom även de
andra delarna.
Anf. 123 GUNNAR GOUDE (mp):
Herr talman! Jämställdhetsfrågorna spänner över
ett brett fält, och jag vill bra gärna hålla med Beatrice
Ask om att vi behöver få en debatt om jämställdhets-
frågor här i kammaren, då vi kan koncentrera oss
under en längre tid och kanske få tillgång till de se-
naste utredningsmaterialen.
Vi har i utredning efter utredning sett att jäm-
ställdhetsfrågan uppmärksammas i grundskolan och
gymnasiet. Det är bra. Det gäller t.ex. Utredningen
om skolans inre arbete och Gymnasieutredningen.
Det handlar hela tiden om två saker. I skolan skall
man motarbeta den schablonmässiga hanteringen av
pedagogiken så att man inte för vidare förlegade tra-
ditioner vad gäller synen på pojkar och flickor, män
och kvinnor. Man måste alltså bromsa och se till att
man får en pedagogik som är anpassad till en modern
syn på jämställdhet.
Men man får naturligtvis också vara vaksam på att
man behåller eller utvecklar de pedagogiska metoder-
na så att de också tar hänsyn till skillnaden mellan
pojkar och flickor. Detta är en svår fråga, och det
vore spännande att få en debatt bara kring dessa frå-
gor.
Jag tänkte nu säga något om kvinnor i högre ut-
bildning. Vi ser en tydlig utveckling mot att alltfler
kvinnor kommer i åtnjutande av högre utbildning vid
högskolor och universitet. Om grundutbildningen
skulle man kunna säga att vi nästan nått målet. Det är
litet drygt 50 % kvinnor i grundutbildningen. Men
tittar man litet närmare på saken ser man att det fort-
farande finns viktiga områden att arbeta med. Ett är
fördelningen av kvinnor och män på olika typer av
utbildningar. Man kan se att där ännu finns en bias,
som gör en litet misstänksam.
Vi har inte kommit lika långt med den fortsatta
karriären för kvinnor i den högre utbildningen. Det
börjar bli alltfler kvinnor i forskarutbildningen, och
det är bra. Däremot är det fortfarande färre kvinnor
som tar examen. Återigen ser vi en väldig snedför-
delning i vissa ämnen, t.ex. de naturvetenskapliga,
tekniska och medicinska ämnena. Där är kvinnor
underrepresenterade. Från regeringens sida har man
uppmärksammat de här frågorna. Men man har arbe-
tat huvudsakligen med kvoteringsinstrumentet eller
infört speciella tjänster för kvinnor.
Vi har från Miljöpartiet försökt att uppmärksam-
ma de frågor som jag tror är betydligt mer väsentliga
på sikt, nämligen att man går litet djupare och tittar
efter vilka de egentliga hindren är för kvinnor t.ex. i
forskarkarriären. Det finns naturligtvis en lång rad
sådana svårigheter, som är ett resultat av att föränd-
ringen sker inom ramen för en mansdominerad tradi-
tion. Universitet och högskolor har ju varit männens
högborg tidigare.
När kvinnor t.ex. skall söka in till en forskarut-
bildning möter de redan i C-studierna, och när de
skall skriva sin uppsats som skall ligga till grund för
antagningen till forskarutbildningen, en manlig hand-
ledare. Det finns en traditionsbunden syn på hur man
väljer uppsatsämnen. Undersökningar visar att kvinn-
liga studerande har en tendens att välja ämnen på ett
helt annat sätt än manliga. De vill arbeta mer själv-
ständigt och med uppgifter som är mer verklighetsan-
knutna. De manliga studeranden har lättare för att
direkt gå in i pågående forskningsprojekt på institu-
tionerna. Självfallet gör detta att det blir litet lättare
för manliga studerande att komma in i forskarutbild-
ningen.
Väl inne är det fortfarande så, eftersom det är en
sådan kolossal dominans av manliga forskare och
lärare, att kvinnliga studerande har handledare som är
män. Man kan naturligtvis inte blunda för att detta
ofta är en nackdel i karriären.
Vi vet också att det finns barriärer som är väldigt
påtagliga. Det handlar då inte om den litet mer dolda
typen. Jag skall nämna något exempel. Ett är vad som
händer när man har doktorerat och sedan skall gå
vidare i karriären. Om man har familj väntar man ofta
med att skaffa barn till dess att kvinnan har doktore-
rat. Det är ganska naturligt, och det är också vanligt.
Sedan skaffar man barn. Då är kvinnan ofta i 25-30-
årsåldern. Det blir naturligtvis längre tid för kvinnans
del än för mannens som ägnas åt barnet, i synnerhet
spädbarnet.
När det gäller möjligheterna att sedan fortsätta
karriären, om kvinnan vill det, är de tjänster som finns
direkt efter examen forskarassistenttjänster. Det finns
en regel som säger att man skall ha en begränsning i
meriteringstid, så att endast de fem närmaste åren
efter doktorsexamen skall räknas. En kvinna som har
använt kanske ett eller två år av sin tid åt barnen tap-
par alltså dessa år i konkurrensläge gentemot sina
manliga kolleger. Hon blir då obönhörligen efter. En
sådan regel är egentligen fullständigt oacceptabel. Jag
kan inte förstå varför regeringen inte släpper på detta
krav. Ta bort regeln om den begränsade meriterings-
tiden! Den är ett sådant här typiskt hinder för karriär-
möjligheterna för kvinnor.
När det gäller tillsättningen av lärare och forskare
håller jag med Barbro Westerholm om att det hela
tiden måste ske en kontinuerlig bevakning. Från Mil-
jöpartiets sida har vi för det första anslutit oss till
detta. Vi har tyckt att det är bra att regeringen har
betonat att man vid tjänstetillsättningarna, även om
man nu skall släppa fram fler professurer, anställa fler
professorer osv., skall hålla väldigt noga på tjänstetill-
sättnings- eller anställningsproceduren. Man skall
alltså noga tala om vad den anställde skall ha för
arbetsuppgifter, vilka krav man ställer på meriteringen
osv. innan man utlyser och annonserar tjänsten. Det
skall också finnas en tjänsteförslagsnämnd eller mot-
svarande.
Men man har inte bevakat att denna tjänsteför-
slagsnämnd eller motsvarande skall ha en jämställd-
hetsansvarig, som vi har kallat det. Jämställdhetsrevi-
sor kanske är ett bättre namn. Vi i Miljöpartiet har i
alla fall i våra motioner föreslagit att man obligato-
riskt skall kräva att det i en tjänsteförslagsnämnd skall
sitta en jämställdhetsansvarig som skall kunna de här
frågorna ordentligt. Han eller hon skall inte ha någon
annan uppgift än att bevaka just jämställdhetsfrågor-
na.
Jag skall inte gå in på fler detaljer, men vi har en
lång rad förslag i den här riktningen från Miljöpartiet.
Jag tycker att det är synd att regeringen inte har upp-
märksammat dem. Vi har lagt fram dem under en
längre tid och upprepat några av dem i form av mo-
tioner nu.
Jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 8
under mom. 11. Naturligtvis står vi bakom våra övri-
ga motioner också.
Anf. 124 INGER DAVIDSON (kd):
Herr talman! Jämställdhet är en demokratifråga.
Demokratin bygger på en människosyn som betonar
alla människors lika värde. Det innebär att varje
människa har rätt att kräva respekt för sin integritet,
för sin rätt att välja inriktning på sitt liv och för sin
rätt att uttrycka sina åsikter även om de inte samman-
faller med majoritetens. I teorin finns den jämställdhe-
ten mellan majoritets- och minoritetsgrupper och
mellan kvinnor och män. I praktiken vet vi att det inte
står lika bra till.
När det gäller jämställdhet mellan kvinnor och
män är hemmen och skolan de platser som är viktigast
för att påverka utvecklingen. Förebilder påverkar
mycket mer än ord. Det säger sig självt att om barn
och ungdomar befinner sig i en enkönad verklighet i
förskolan och skolan ända till dess att de kommer upp
på högstadiet påverkar det i sig deras syn på mäns och
kvinnors olika roller i samhället. Men det ger dem
inte heller möjlighet att utveckla sin egen personlighet
genom att identifiera sig med människor av båda
könen. Därför är en jämnare könsfördelning bland
personalen i förskolan och på skolans alla stadier
nödvändig.
Men jämställdhet handlar om så mycket mer än
jämn könsfördelning. När flickor på ett nedsättande
sätt kallas för olika könsord, vilket är alltför vanligt i
dag, kan det leda till en förvrängd syn på kvinnlighet
och kvinnans värde över huvud taget. Användande av
könsord som tillhygge måste motarbetas överallt där
det förekommer. I skolan bör det inte få förekomma
över huvud taget.
Att flickors utseende kommenteras hela tiden, och
att de förebilder som finns i reklam- och artistvärld
blir norm leder också till en hård press på flickorna.
Skönhetsoperationer bland unga flickor, 15-29 år, har
ökat kraftigt. Det är ett tecken på den press som flick-
or utsätts för. Anorexi och bulimi är ett annat exem-
pel. Här har skolan en oerhört viktig roll i att stärka
både flickors och pojkars självkänsla.
Det är också viktigt att flickors och pojkars olika
sätt att uttrycka sig, både med ord och i kroppsspråk,
uppmärksammas mer. Undersökningar visar, och
erfarenheten säger också, att pojkar ofta dominerar i
en klassrumssituation. Bara medvetenheten om att det
är så kan leda till större uppmärksamhet från lärarnas
sida. Det är nödvändigt att flickorna lockas ut på plan
och lär sig att deras åsikter och inlägg behandlas lika
seriöst som pojkarnas. Både olikheter och likheter
mellan könen måste lyftas fram på ett positivt sätt
inom olika områden i skolan.
Kvinnor och män uttrycker sig på olika sätt och
använder bilder och referenser på olika sätt även i
skriven text. Därför är det viktigt att det finns läro-
böcker där text och innehåll påverkats av både ett
kvinnligt och ett manligt språk och förhållningssätt.
Riksdagen kan ju inte besluta om fler kvinnliga läro-
boksförfattare. Men vi kan bidra till att mansdomi-
nansen bland författarna i litteraturlistorna vid olika
utbildningsinstitutioner uppmärksammas. Därmed kan
vi förhoppningsvis öka medvetenheten om vikten av
en jämnare könsfördelning bland de författare som
väljs ut när det finns både kvinnor och män att välja
mellan. På sikt tror jag att detta är en viktig del av
förändringen av skolans arbete med jämställdhet.
Jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 4
under mom. 3.
Anf. 125 TORGNY DANIELSSON (s):
Herr talman! Som framgår av debatten är vi över-
ens om vikten av att bedriva ett jämställdhetsarbete.
Jämställdhet behövs eftersom det ger rättvisa, kvalitet
och utveckling. Vill vi skapa ett mer jämställt samhäl-
le är det viktigt att hela vårt utbildningssystem, inklu-
sive barnomsorgen, medvetet och genomgående
präglas av att ge flickor och pojkar, unga kvinnor och
unga män samma möjligheter, skyldigheter och rättig-
heter. Jämställdhet handlar i mycket stor utsträckning
om attityder och värderingar. Därför är det viktigt att
på ett tidigt stadium och på ett naturligt sätt arbeta för
att få en sunt förhållningssätt i de här frågorna. Det
bör ske redan i förskolan och skolan.
Skolan är en stor och viktig del av samhället. Det
är ju också den största arbetsplatsen vi har. Därige-
nom har skolan också en viktig roll dels som modell
för jämställdhetsarbete, dels för att skapa en god
grund för det fortsatta jämställdhetsarbetet i samhället
i övrigt.
Jämställdhetsarbete får aldrig inskränka sig till att
bara handla om planer, kvoteringar och statistik. Jag
anser att ökad jämställdhet handlar om så mycket mer.
Det handlar om att ta till vara mänskliga resurser och
att få ökad tillgång till kunskap, erfarenhet och kom-
petens. Detta är egentligen något som näringslivet
missar.
Jag brukar roa mig med att se på de olika årsre-
dovisningar som vi får som riksdagsledamöter. När
man studerar dem hittar man så småningom bilder på
de olika styrelser och ledningsgrupper som de här
företagen har. Oftast kan man konstatera att det finns
en stor kompetensbrist här. Man finner ett antal herrar
i ungefär samma ålder och med näst intill identiska
kostymer. Inget ont sagt om dessa män. Jag själv
tillhör kanske den här gruppen. De är säkert mycket
kompetenta och behövs var och en av dem. Men som
grupp har de en kompetensbrist.
Skulle jag satsa pengar i aktier skulle jag nog titta
på detta. Jag skulle mycket hellre satsa pengar i ett
företag som har både män och kvinnor i styrelsen.
Helst skall den också bestå av personer med olika
bakgrund och erfarenhet både vad gäller ålder och
kulturell och etnisk bakgrund. Jag vill satsa i ett före-
tag som visar att man vill ha tillgång till en bred ge-
nomlysning av de beslutsunderlag som man har.
Herr talman! I skollagen finns numera inskrivet att
det åligger skolans personal att särskilt ansvara för att
främja jämställdhet mellan könen. I vilken mån detta
lyckas beror naturligtvis på vilken kunskap och kom-
petens som lärarna besitter inom området. Men det är
också viktigt och betydelsefullt vilket stöd som rek-
torn ger för arbetet när det gäller jämställdheten. Det
gäller att skapa ett medvetet pedagogiskt förhållnings-
sätt. Det är avgörande för att kunna skapa en positiv
utveckling.
Fler män i skolan som lärare på ett eller annat sätt
eller som aktiva i barnens närhet är ytterst viktigt
både för pojkar och flickor, inte minst som modell för
hur män uppträder, agerar och utvecklar naturliga och
respektfulla relationer till det motsatta könet. Det är
viktigt eftersom många pojkar växer upp utan att ha
naturliga kontakter med män, och därmed också utan
motvikt till den schabloniserade mansbild som medi-
erna visar inte minst i aktionsfilmer, såpoperor och
liknande.
Låt mig ta ett exempel som gör mig upprörd. Bar-
bro Westerholm och Inger Davidson har redan tagit
upp det. Barbro Westerholm nämnde detta med att se,
höra, reagera och agera. Det som gör mig beklämd är
att det i dag tyvärr förekommer en alltmer utbredd
företeelse bland vissa pojkar och unga män att man
använder könsord och andra kränkande smädelser till
flickor och även till vuxna kvinnor. När man pratar
med dessa som trakasserar svarar de att de i och för
sig vet att det är fel, men det är ingen som har sagt
något, och därför är det väl okej. Det handlar alltså
om att vi inte reagerar och agerar. Det är en av orsa-
kerna till att detta kan fortsätta. Jag kan förstå att
många kvinnliga lärare i skolan har en väldigt svår
situation här.
Därför, herr talman - och det är bra att det är en
herr talman just nu - skulle jag som man vilja vända
mig till alla andra män som eventuellt hör, läser eller
på andra sätt tar del av det här anförandet. Här måste
vi, alla män, ta ett ansvar för att visa att vi inte kan
tolerera detta. Vi måste reagera kraftfullt och säga
ifrån när helst vi hör eller ser något som handlar om
den här typen av kränkande behandling. Vi måste
reagera och prata med våra söner och även när vi
möter killar i idrottslaget, unga män på tunnelbanan
eller liknande. Det här är helt oacceptabelt och visar
på behovet av att vuxna, mogna män aktivt måste
reagera och engagera sig i barnens utveckling. Det
visar också på nödvändigheten att utveckla en empa-
tisk förmåga som många saknar i dag. En sådan em-
patisk förmåga är också en god grund för att klara av
att vidareutveckla jämställdheten.
Herr talman! Det råder stor politisk enighet om
jämställdhetens betydelse inom all utbildning och att
det krävs aktiva insatser för att nå målet. Jag anser att
det är viktigt att betona att fokus måste vara både på
pojkar och flickor, män och kvinnor samtidigt och
tillsammans, och inte var och en för sig som det
ibland blir. För att utveckla jämställdhet tycker jag att
det krävs att vi kan se till båda könen samtidigt. Det
är därför viktigt att inte i första hand försöka skapa
särlösningar där man enbart inriktar sig på den ena
gruppen. Särskilda undervisningsgrupper enbart för
flickor eller enbart för pojkar bör därför undvikas, i
alla fall som en permanent lösning.
Det kan hända att det är nödvändigt att tillfälligt-
vis anordna könssegregerade undervisningsgrupper
för att kunna byta spår eller för att få i gång en ny och
annorlunda pedagogisk process. Men huvudinrikt-
ningen bör alltid vara att ha blandade undervisnings-
gruppper just för att berika och höja kvaliteten. Jäm-
ställdhet når man ju bäst genom att kunna fungera
tillsammans och respektera och lära känna varandra.
Det handlar om att ge varandra upplevelser och för-
ståelse för olika sätt att se på saker och ting och olika
sätt att formulera och lösa problem.
Marie Wilén tog upp problemet med att pojkar tar
för sig i klassrummet, t.ex. när det gäller datalektio-
ner, på flickors bekostnad. Det kan man kanske lösa
på annat sätt, t.ex. genom att dela upp undervisnings-
gruppen i flera mindre grupper som består av både
pojkar och flickor, dvs. mixade grupper. Där bör
målen i sig vara att lära pojkar hur flickor ser på data
och datorers användning och att se till flickors behov
och sätt att kommunicera.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
hemställan i utskottets betänkande UbU15 i dess
helhet.
Anf. 126 BEATRICE ASK (m) replik:
Herr talman! Det är riktigt att vi är tämligen över-
ens i de här frågorna. Men att vi har en bristande
jämställdhet i svenskt näringsliv är ett allvarligt be-
kymmer. Det här allvarliga bekymret, som beror på en
massa olika saker som vi kanske kan hantera delvis
från politiskt håll, blir ju inte bättre av att vi nu vet
från TIMSS-undersökningen att flickor har sämre
resultat i matematik, naturvetenskap och teknik än vad
pojkar har.
Enligt de undersökningar jag har tagit del av, är
det civilingenjörer och civilekonomer man i första
hand letar efter när man rekryterar chefer i näringsli-
vet. Då är det ju illa nog om tjejerna klarar sig sämre,
även om det är en internationell företeelse, som jag
sade i mitt anförande. Då är vi ju framme vid detta
som riksdagen har bestämt sig för att slå fast, nämli-
gen att jämställdhet är en pedagogisk fråga. Man
måste arbeta med detta i skolans vardagsarbete. Jag är
litet rädd för att vi har en lång väg att gå innan riksda-
gens medvetenhet har nått skolans vardag.
Därför undrar jag ändå om det inte vore bra om vi
här i kammaren fick en redovisning av vad som fak-
tiskt händer i särskild ordning. Jag tror nämligen inte
att det här kommer att implementeras tillräckligt
snabbt. Jag är oroad för att den här typen av kun-
skapsskillnader inte stärker utvecklingen mot ökad
jämställdhet, och jag delar Torgny Danielssons upp-
fattning att det här är ett kompetensproblem för
svenskt näringsliv. Så jag undrar ändå om det inte
vore bra att faktiskt få en redovisning här i riksdagen i
särskild ordning och inte bara rapporter från Skolver-
ket.
Anf. 127 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Men det är ändå så, Beatrice Ask, att
när vi får rapporter är det inte regeringen själv som
skaffar sig en uppfattning om hur det ser ut, utan det
uppdraget ligger just på Skolverket. Skolverket har ett
uppdrag att bl.a. se på arbetet och utvecklingen i
skolan när det gäller både demokratin, jämställdheten
och den kulturella mångfalden och hur man tar till
vara det i skolan. Dessutom har Skolverket ett eget
arbete med ett eget nätverk som man också har för
avsikt att kunna sammanfatta redan i år. Under våren
har vi fått det beskedet.
Så visst, Beatrice Ask, ser jag fram emot att vi
fortsätter den här debatten. Men då behöver vi ha ett
underlag där vi kan se vad som händer i skolorna så
att vi kan ta vara på det som är positivt och vara på-
tryckare för att få förändring där vi ser att det finns
brister.
Anf. 128 BEATRICE ASK (m) replik:
Herr talman! Jag delar uppfattningen att det är bra
att vi får fristående rapporter och en saklig analys av
vad som händer och inte händer och om hur det fun-
gerar.
Men när vi skall arbeta i riksdagen är det ändå rätt
intressant och viktigt att få regeringens bedömning av
underlagen och också ett och annat förslag. Jag miss-
tänker nämligen att det på vägen kommer att dyka upp
situationer där det skulle behöva hända något. Torgny
Danielsson vet ju lika väl som jag att oppositionens
möjligheter att väcka förslag är ganska segdragna. Det
underlättar för kliv framåt om regeringen kan komma
i särskild ordning och göra redovisningar och dra
slutsatser.
Det markerar också med vilken vikt man vill att
arbetet skall bedrivas. Jag tror att det skulle vara en
uppmuntran också för Skolverket och för nätverk och
allt vad det kan vara om vi hade en särskild redovis-
ning. Det är ingen stor fråga, men jag tror faktiskt att
den har betydelse.
Anf. 129 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker att det bra att man är otå-
lig, och jag tror att det i sig är pådrivande.
Även vi i riksdagen har ju möjlighet att skaffa oss
en uppfattning. Vi kan göra uppföljningar och utvär-
deringar på olika sätt för att skaffa oss en egen upp-
fattning och få en egen debatt i de här ärendena.
Otålighet i all ära, men trots allt har det ju stegvis
hänt saker som har gjort att det har blivit en föränd-
ring i skollagen. Det pratas om att man är skyldig att
främja jämställdhet. Högskolorna har fått markerade
uppdrag när det gäller att se till jämställdheten och att
främja jämställdheten vad gäller högskolor och uni-
versitetsorganisationer.
Jag tror att man måste avvakta litet grand efter det
att man har gjort en skärpning av en regel eller av en
lag för att se vilka konsekvenser det i sig har givit. Så
jag ser fram emot att få ta del av den uppföljning som
vi kommer att få så småningom.
Anf. 130 MARIE WILÉN (c) replik:
Herr talman! Jag skulle ändå vilja ha något litet
svar på detta med jämställdhetsrevisioner för forsk-
ningsråden. Varför är inte majoriteten beredd att
införa jämställdhetsrevisioner för forskningsråden?
Anf. 131 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Där finns det ju samma ambition att
man skall följa utvecklingen och främja jämställdhe-
ten på olika sätt. Det handlar om att se till både man-
ligt och kvinnligt. Vi pratar t.ex. om att kvinnor skulle
vara förfördelade därför att man gör avbrott i sin
forskning för att ta hand om barn. Det gäller ju även
män som väljer möjligheten att stanna hemma under
en period för att ta hand om och vårda sina egna barn.
Så det är viktigt att belysa det här från olika håll
och se hur man kan rätta till felaktigheter i strukturer,
som många gånger när det gäller den akademiska
världen är mycket gamla och som också är väldigt
rigida. Därför tycker jag att det är viktigt att man
lägger ut ansvaret på de olika nivåer som finns.
Anf. 132 MARIE WILÉN (c) replik:
Herr talman! Svaret har ju varit att man skall följa
det här ett tag och titta på de redovisningar som
kommer in. Men jag har uppfattat att behovet att
komma till rätta med de här sakerna är stort och att
jämställdhetsrevisioner är en kraftfullare åtgärd. Ef-
tersom det finns ett stort behov av att komma till rätta
med de här sakerna tror jag att man skulle komma
fortare fram med jämställdhetsrevisioner än med det
arbetssätt som man har valt.
Anf. 133 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Herr talman! För några år sedan började debatten
om ungdomsvåld på allvar i samhället. Det blev en
sådan intensiv debatt att man t.o.m. hade en särskild
direktsänd debatt från riksdagen. De som såg möjlig-
heten kunde som goda politiker ta tillfället i akt och
engagera sig mycket i den här frågan. Barn och ung-
domar har ju faktiskt drabbats värst av den ekonomis-
ka krisen i Sverige.
När man pratade om ungdomsvåldet var diskus-
sionen i huvudsak inriktad på våld som unga män
utför, dvs. slagsmål, överfall, rån. Den allmänna för-
klaringen, den förklaring som märktes mest, var fak-
tiskt att ungdomarna slogs därför att det var någonting
som var fel i samhället.
Men om någonting är fel i samhället, varför är det
bara killarna som uppmärksammas? Vad händer med
alla flickor? Jag och många med mig har anledning att
tro att unga kvinnor i huvudsak inte utövar våld mot
andra när de reagerar mot sin omgivning. De reagerar
med våld mot sig själva. Jag har skrivit en motion
som handlar om unga flickors situation. Jag anser att
det är angeläget att särskilt lyfta fram vissa problem
som flickor drabbas av i skolan i högre utsträckning
än pojkar.
Det är svårt att veta om det finns anledning att va-
ra oroligare i dag än för 10 år sedan angående jäm-
ställdhetsutvecklingen i skolan eller om vi har blivit
mer observanta. Hur som helst kan vi konstatera att
det finns allvarliga problem som vi måste ta itu med.
En del av de problemen har redan nämnts här,
t.ex. att flickor och pojkar har olika möjligheter att
tillgodogöra sig undervisningen oavsett begåvning.
Men det finns också andra problem som bör upp-
märksammas. Jag skall ta ett exempel. 1995 genom-
förde Ulla Marklund i Stockholm en skolhälsounder-
sökning. Det finns fler undersökningar bland Stock-
holms skolors elever och bland landets alla elever
som visar att flickor i klart högre utsträckning än
pojkar lider av stressrelaterade besvär. Det gäller
både på högstadiet och på gymnasiet. De besvär man
pratar om är illamående, magont, huvudvärk och
sådana saker som att flickor spyr i betydligt högre
utsträckning än killar.
Det är förstås bara en del. Men man kan fråga sig
varför det finns en sådan tydlig könsfördelning bland
unga människor redan i den åldern när det gäller den
här typen av problem som vi vet i ett senare skede
kommer att kosta samhället miljarder.
Man har också uppmärksammat andra problem
som t.ex. anorexi och bulimi. I dag vet vi att bantning
bland barn är ett betydligt vanligare problem än vad
vi någonsin trott tidigare.
En studie som genomfördes i England visar att
bantning och missnöje med den egna kroppen på
grund av att man tyckte att man var för tjock var van-
ligt ända ned i skolåldern, dvs. att förskolebarn redan
hade en klar och tydlig bild av hur illa de själva pas-
sade med schabloner. I Stockholm visar en chocke-
rande undersökning att inte mindre än 20 % av 11-
åringarna har bantat någon gång eller är missnöjda
med sin kropp. En överväldigande del av dem är
flickor.
Ätstörningar är ett betydligt hot för unga flickor.
Anorexia nervosa är en av vår tids allvarligaste sjuk-
domar just därför att det finns så dålig behandling i
dag.
Det har tidigare talats om att flickor tystas, att det
börjar tidigt och att flickor har mindre möjligheter än
pojkar att breda ut sig. Det har också talats om
okvädningsord som riktas mot flickor.
Jag tycker att vi kan sammanfatta det här i det ord
som jag hoppas att vi skall använda mer, nämligen
könsmobbning i skolan, dvs. att tjejer mobbas i sko-
lan just därför att de är tjejer. Det är en mobbnings-
form som lärare ofta inte är beredda att ta itu med. De
har ingen bakomliggande förberedelse eller träning att
ta itu med den här formen av mobbning. Inte undra på
det när det är så stora problem att ta itu med den van-
liga formen av mobbning. En individ i varje klass
drabbas av mobbning i stor utsträckning.
Flickorna i skolan är inte fredade vare sig från si-
na skolkamrater eller från lärare. Det är oerhört svårt
för unga tjejer i dag att hävda sig och sin självstän-
dighet när det gäller rätten till integritet och sin egen
kropp.
Det här kommer att ge genomslag senare i samhäl-
let. Ett privat konsultföretag presenterade i augusti
1997 en studie som visade att unga kvinnor i åldern
18-23 var den grupp som i särklass hade svårast att
säga till på sin arbetsplats mot missförhållanden.
De här problemen är självklart sådana som kom-
mer ifrån samhället i övrigt. När i princip alla unga
män har läst en porrtidning när de går ut högstadiet -
vi har över 300 000 porrtidningsläsare i Sverige varje
dag - är det inte heller att undra på att vi får den här
typen av uppfattningar flickor och pojkar emellan.
Porrtidningarna har blivit grövre. I dag är dagens
flicktidningar, exempelvis Veckorevyn, lika "grova"
som de tidningar som klassades som herrtidningar i
början av 70-talet. Det betyder att hela skalan har
flyttats. Dagens porrtidningar innehåller alltså en
utstuderad kvinnoförnedring och ett utstuderat våld
mot kvinnor som jag tycker att vi bör reagera starkare
på.
I höstas skrevs en flerpartimotion angående själv-
mord bland unga kvinnor. Det är ytterligare ett pro-
blem, men det är litet mer specifikt, så jag skall inte
gå in på det närmare.
Vilka specifika åtgärder kan man föreslå för att
hjälpa tjejer i skolan? Tanken på könsseparerad un-
dervisning har tidigare avvisats här. Jag delar i viss
mån tanken att det är inte en bra långsiktig lösning,
men det är en bra kortsiktig lösning i vissa lägen för
att lösa en speciellt problematisk situation.
Eftersom jämställdhet skall genomsyra hela skol-
undervisningen kan det också bli så att den inte ham-
nar någonstans. Det naturligaste vore att föra in jäm-
ställdhetsfrågorna i sexualundervisningen. Där skulle
man kunna ha utförliga diskussioner kring könsroller,
kvinnovåld, sexualiserat våld, kroppsuppfattningar
och kroppsfixering.
Jag anser att det är dags att utveckla sexualunder-
visningen, som för övrigt är mycket bra i Sverige i ett
internationellt perspektiv, och helt enkelt komplettera
den med någon form av genuskunskap eller jäm-
ställdhetsarbete.
Jag anser också att det bör vara möjligt för unga
flickor i skolan att få lära sig feministiskt självförsvar.
Det är ingen ny kampsportsform, om nu någon trodde
det. Feministiskt självförsvar bygger på tanken för-
svar från en kvinnas eller en flickas perspektiv. Det
handlar lika mycket om ett psykologiskt självförsvar
som ett fysiskt sådant.
Jag hoppas att sådana här tankar, även om de kan
verka litet udda i dag, får fortsätta att gro. Jag vet att
det finns andra än de som sitter och gäspar i denna
kammare som är väldigt engagerade i det här proble-
met. Vi kan t.ex. nämna den artikelserie som var i
Expressen för inte så länge sedan, och som jag tror att
flera av er tog del av, och den konferens som Lärar-
förbundet anordnade i höstas tillsammans med
SAMS, en samarbetsorganisation för kvinnoorganisa-
tioner, som hette Starka flickor och som särskilt lyfte
perspektivet flickors problem i skolan.
Med det anförda yrkar jag bifall till reservation 7
under mom. 7 och 8.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 19 mars.)
17 § Skogsbruk
Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU15
Skogsbruk
Anf. 134 CARL G NILSSON (m):
Herr talman! Varje gång vi diskuterar skog och
skogsnäring här i kammaren förtjänar det att upprepas
att denna näring är för vårt land mycket viktig. Det är
vår viktigaste exportnäring och utgör därmed en vä-
sentlig ryggrad för hela vårt välstånd.
När vi nu skall diskutera det här motionsbetän-
kandet skulle jag vilja påminna om att vi den 1 januari
1994 fick en ny skogspolitik, som innebar att vi har
två jämställda mål, ett produktionsmål och ett miljö-
mål. Det har nu gått några år. Alldeles nyligen avläm-
nade Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen en rapport
om hur den nya skogspolitiken har fungerat i prakti-
ken. Den kom i mitten av januari och heter Den nya
skogspolitikens effekter på biologisk mångfald. Det är
intressant att titta på de slutsatser som gjorts i rappor-
ten. Man skriver att det har skett en markant föränd-
ring under de senaste åren både när det gäller attityder
och kunskapsläge. Naturvårdsintresset är stort inom
skogsbruket, och ett stort antal markägare och tjäns-
temän - det rör sig om över 100 000 markägare - har
vidareutbildat sig i naturvårdsfrågor. De nya natur-
vårdsinstrumenten, biotopskydd och naturvårdsavtal
liksom NOKÅS-bidrag, fungerar i princip bra. Bristen
på ekonomiska resurser är emellertid stor, vilket med-
för att endast ett begränsat antal av de mest angelägna
skogsområdena kan åtgärdas och beskyddas varje år.
Sammanfattningsvis visar rapporten att det görs
viktiga insatser inom skogsbruket för att nå miljömå-
let. Utvecklingen har i många avseenden varit positiv.
Man pekar också på att det är långt kvar innan vi når
miljömålet, framför allt med avseende på den biolo-
giska mångfalden. För att klara det måste bl.a. den
generella hänsynen fungera bättre. Man behöver öka
insatserna för restaurering för att skydda mera mark
och frivilliga insatser.
Sedan säger man också att med tanke på den korta
tid som förflutit sedan den nya skogspolitiken beslu-
tades är det dock naturligt att mycket återstår innan
målen nås. Man drar slutligen slutsatsen att Natur-
vårdsverket och Skogsstyrelsen inte anser att det
redan efter fyra år är motiverat med genomgripande
förändringar av skogspolitiken.
Vi har i det här betänkandet ett antal motioner. En
del har vi följt upp med reservationer som också är
motiverade av de anmärkningar som gjorts. Bl.a. tar
vi upp i reservation 2, till vilken jag yrkar bifall, herr
talman, frågan om ägarstrukturen inom svenskt
skogsbruk. Svenska staten genom majoritetsägandet i
Assi Domän har mycket betydande skogsmarker. Vi
säger att vi inte tycker att det är hållbart motiverat att
staten skall äga så mycket mark.
Det är inte heller motiverat från mångfaldssyn-
punkt. Ett spritt ägande inom skogsbruk är i sig en
garant för biologisk mångfald. Genom en försäljning
av delar av Assi Domän skulle resurser lösgöras för
att man skulle kunna t.ex. bekosta ett skydd av större
arealer.
Vi har en reservation där vi pekar på vikten av att
forskning och utveckling inom skogsbruket inte får
eftersättas. Vi har i ett tidigare sammanhang avvisat
besparingar för Skogs- och lantbruksuniversitetet.
Besparingarna skulle ju indirekt drabba forskning och
utveckling inom skogsbruk, vilket vi tycker är dåligt.
I reservation nr 4 avvisar vi med kraft alla tankar
på att återigen införa någon typ av avgift på skogs-
bruket. Spåren från den gamla skogsvårdsavgiften
förskräcker.
I reservation nr 8 tar vi upp frågan om säkerheter
för återplantering. Det finns i svensk skogsvårdslag-
stiftning ett absolut krav på återbeskogning efter
slutavverkning. Vi känner till fall där mindre seriösa
skogsbrukare försöker att smita ifrån återbeskog-
ningskravet. Här finns dock vissa möjligheter för
skogsvårdsmyndigheterna att i dag kräva säkerhet för
återplantering. Bestämmelsen är emellertid behäftad
med möjligheter att smita ifrån.
Om en skogsägare gör stora slutavverkningar och
han blir ålagd att ställa säkerhet för återplantering och
sedan säljer fastigheten till någon annan, då lösgörs
han från återplanteringsskyldigheten samtidigt som
den ställda säkerheten är värdelös. När vi nu har den
mycket viktiga lagen om återplanteringsplikt, då skall
vi också ha instrument så att inte lagen blir tandlös.
Vi tycker att det är på det sättet i dag. Vi är faktiskt
besvikna över att vara ensamma om att föreslå åtgär-
der för att täppa till de luckor som i dag finns.
I ett särskilt yttrande har vi tagit upp frågan om
skydd av s.k. skogsimpediment. Ett skogsimpediment
är skogsklädd mark som producerar mindre än en
kubikmeter per hektar och år. Enligt skogsvårdslagen
är skogsbruk i princip förbjudet på sådan mark. Av
Sveriges skogsklädda mark utgörs inte mindre än
ca 15 % av impediment som i praktiken är skyddade
för skogsbruk. Dock redovisas dessa 15-16 % - 3 ½
miljoner hektar - inte som skyddad mark.
Vi tycker att det är litet onödigt att Sverige skall
stå i skamvrån och sägas vara ett land som inte skyd-
dar mer än ett mycket fåtal procent av skogsmarken,
när impedimenten, som förvisso inte saknar betydelse
från biologisk mångfaldssynpunkt, borde kunna re-
dovisas som skyddad mark. Då skulle vi få ett bättre
rykte ute i världen när det gäller vårt lands vilja och
ansträngningar att skydda mark för att bevara biolo-
gisk mångfald.
Anf. 135 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Som Carl G Nilsson sade behandlas
ett antal motioner om skogsfrågor i det betänkande
som vi behandlar i dag. Betänkandet utgör ju inte på
något sätt en heltäckande bild över skogspolitiken,
utan det är mera fråga om utdrag av vissa delar av
den.
Skogen är Sveriges viktigaste naturresurs och
därmed en av våra viktigaste näringar som ger Sveri-
ge ett väldigt stort handelsnetto. Det är därför viktigt
att denna resurs sköts på ett bra sätt. Ingen kan säga
annat än att svenska skogsbrukare har gjort det sedan
lång tid tillbaka. Vårt skogsbestånd är bättre än nå-
gonsin. Vi har mer skog i skogen - om man uttrycker
sig så - än vi någonsin har haft, eftersom skogssköt-
seln är så pass bra som den är.
Det som diskuteras mest är hur miljöhänsynen
sköts och hur naturskyddet klaras. Skogsvårdslag-
stiftningen har ändrats och blivit mindre sträng, och
det har inte varit till nackdel för miljön, snarare tvärt-
om. Människor och i synnerhet de som sysslar med
skogsbruk är intresserade av att klara miljön. Sedan
kan man naturligtvis diskutera hur mycket mark som
skall avsättas för icke-produktion för att den skall få
sköta sig själv.
Det är detta som jag skall prata mest om här i dag.
Vi från Centerpartiet har ett förslag och en reservation
om hur man skall kunna klara detta på ett bättre sätt
när samhället har svårt att få fram de pengar som
behövs. Vi vill att det skall inrättas en fond och att
samhället tar initiativ till en diskussion med näringen.
På det sättet skulle man kunna samla de pengar som
man får ihop för ändamålet i en fond. För dessa peng-
ar kan fonden sedan köpa mark.
När Assi Domän bolagiserades föreslog vi från
Centerpartiet att man inte skulle göra sig av med all
mark i ett aktiebolag utan behålla betydligt mera i de
naturvårdsfonder som finns. På det sättet hade mer
mark kunnat skyddas. Nu blev det inte så, och jag
beklagar det. Det var synd att riksdagsmajoriteten inte
följde jordbruksutskottets majoritet för ett sådant
handlande. Då hade vi haft en betydligt bättre sits och
hade inte heller behövt uppleva de konflikter som har
uppstått under senare tid när det gäller mark som
Domänverket senare har sålt för produktionsändamål.
Det är inte mycket att göra åt det. Nu gäller det att
få fram de pengar som behövs för att skydda den
mark som är i behov av skydd, och det är en viktig
uppgift.
Ett annat sätt är de naturvårdsavtal som finns, vil-
ket också är ett bra system. Också här är det vi i Cen-
terpartiet som har tagit initiativet för att introducera
avtalen. Vi håller dessutom på att försöka att få till
stånd ett beslut om att göra naturvårdsavtalen mer
rättsligt bindande. Man måste kunna veta att det som
man gör också står sig över ett ägarskifte.
Över huvud taget är det viktigt att tillvarata män-
niskors och framför allt brukarnas engagemang i det
här arbetet, och jag tycker att vi har lyckats ganska
bra med det. Men det gäller också att skapa ekono-
miska förutsättningar för att göra de avsättningar som
behövs och det kan ske genom en naturvårdsfond.
Med det anförda yrkar jag bifall till reservation
nr 9.
Naturvårdsverket har räknat ut att man under tio år
behöver 3,9 miljarder, och dem kan man få ihop på
olika sätt. Vi har i andra sammanhang anvisat att man
skulle kunna sälja en del av Assi Domän för att få
fram pengar till att köpa den mark som man behöver
köpa från naturvårdssynpunkt. Detta kan vara en del i
en sådan finansiering.
Vi har också tagit upp frågan om slutavverkningsål-
dern i en reservation som jag dock inte skall yrka
bifall till, men som vi trots det tycker är viktig och
som vi stöder. Genom att tillåta avverkning i låga
åldrar skapas ett bekymmer i skogsbruket, där kom-
mersiella intressen tar för sig. Det var litet grand detta
som Carl G Nilsson var inne på också när det gällde
återplanteringen. Jag kan i mångt och mycket sympa-
tisera med vad Carl G Nilsson sade. Det är litet synd
bara att vi inte har fått till stånd att ransoneringsregeln
skall gälla för fastigheter från 20 hektar, som vi ville,
i stället för från 50 hektar som riksdagen fattade be-
slut om häromsistens. Det hade varit en bra lösning.
Det har tagits upp en del andra saker i betänkandet
som i och för sig är viktiga, t.ex. rotsnurr. Det är ju
ingen ny fråga, utan man har uppsikt över den. Varje
skogsman måste vara väldigt angelägen att lösa pro-
blemet.
Avgifter i skogsbruket tas upp i en reservation
från moderaterna. Jag delar uppfattningen att vi inte
skall ha några sådana. Det finns inte heller några
förslag om avgifter. Därför finns det inte något att
reservera sig mot i det här avseendet. Det är inga
avgifter på väg som vi direkt kan se. Vi skall inte ha
några nya sådana avgifter. Det är klart och tydligt
centerns uppfattning.
Herr talman! Med detta yrkar jag alltså bifall till
reservation 9.
Anf. 136 MAGGI MIKAELSSON (v):
Herr talman! Det här betänkandet är som tidigare
sagts framlagt med anledning av motioner som är
skrivna under allmänna motionstiden. Tyvärr blir ju
debatten litet grand rumphuggen eftersom allting
avslås med hänvisning till den utvärdering som har
gjorts av nya skogsvårdslagen och den proposition
som vi väntar i vår. Det betyder, vilket jag tycker är
litet beklagligt, att vi inte får någon ordentlig skogs-
debatt under denna mandatperiod. Vi har ju hela tiden
hänvisat till propositionen, och nu kommer den så
sent att den inte hinner behandlas. Det tycker jag är
tråkigt.
När det gäller skogen har vi i vår motion som vi
har skrivit under allmänna motionstiden försökt ha en
mer principiell hållning eftersom vi avvaktar proposi-
tionen från regeringen. Vi har kallat motionen Skogen
- näring för alla. Med det vill vi ha sagt att skogen
kanske är vår viktigaste naturresurs. Dels är den bära-
re av en stor biologisk och väldigt viktig mångfald,
dels är den vår civilisations lunga genom att den tar
upp koldioxid och producerar syre. Den är också
viktig, som har sagts, inom produktionen av skogsrå-
vara. Vi vet ju alla i dag att den är en viktig export-
näring. Den producerar ju också bär och vilt och har
en massa olika värden som kan vara svåra att uppskat-
ta i pengar.
Om man tittar på utvecklingen under de senaste
åren kan man konstatera att den har gått åt olika håll.
Å ena sidan kan man se ett ökat miljöengagemang
inom näringen. Det är en ökad kunskap bland skogsä-
gare, entreprenörer och industri. Man har kommit i
gång med skogscertifiering, och man använder sig av
miljöledningssystem etc. Å andra sidan får vi samti-
digt rapporter om skogsskövling. Man avverkar sko-
gar med höga naturvärden. Vi vet att hanteringen när
man bolagiserade och sålde ut Assi Domän var väl-
digt dålig. Riksdagens revisorer har kritiserat detta.
Man försatte tydligen ett tillfälle att både skydda skog
och att erbjuda ersättningsskog. Detta är alltså två
olika utvecklingstendenser.
Vi har valt att inte reservera oss på så många stäl-
len i vår motion med anledning av att vi väntar på
propositionen som kommer. Vi har i stället utvecklat
våra synpunkter i ett särskilt yttrande, där vi bl.a. har
lyft fram vikten av att vi ökar skyddet av skogarna
men också att vi ökar skyddet av rätt skogar. Vi vet i
dag att det är väldigt litet som är skyddat nedanför
den fjällnära skogen. Det är 0,6 %, vilket är långt
ifrån de 5 % som expertisen bedömer vara den lägsta
nivån, som ju kanske inte heller är tillräcklig. Det
ligger långt under nivån i många andra länder.
Vi har också tagit upp att det är viktigt att skapa
en långsiktig finansiering av skyddsvärd mark. Det är
intressant med den reservation som Centern yrkar
bifall till och som jag inte riktigt kan förstå, eftersom
det i reservationen står ungefär samma sak som i
betänkandet. Det verkar ju vara en lösning på gång.
Det som är politiskt intressant i den här frågan är att
det verkar finnas ett brett stöd för en typ av fond för
markinköp. Det tycker jag är något att ta fasta på. Jag
hoppas verkligen att utredaren, som skall vara klar så
snart som i juni, kommer fram med ett förslag i denna
riktning.
Jag vill också passa på att litet grand kommentera
Carl G Nilssons uppfattning att statens ägande av
skog är för stort. Jag hade för några år sedan förmå-
nen att sitta i den skogspolitiska utredningen. Vi gjor-
de en studieresa till Tyskland. Det var flera som tap-
pade hakan av förvåning när det visade sig att det
offentliga ägandet av skogsmark i Tyskland då var
betydligt större än i Sverige. Sedan dess har vi som
sagt sålt ut väldigt stora delar av den statligt ägda
skogen. Så jag undrar hur litet skog Carl G Nilsson
och moderaterna tycker att det är lämpligt att staten
äger eller skall vara i offentlig ägo.
Jag har också en liten fundering när det gäller
Centerns reservation om slutavverkningsåldrar, som
man inte yrkar bifall till. Det kan ligga någonting i
den. Men en av de saker som diskuterades i den
skogspolitiska utredningen var ju att man skulle lägga
över ett större ansvar på de enskilda skogsägarna och
att de skulle visa att de kunde klara av det. Man kan
konstatera att de inte har klarat av den delen som
gäller slutavverkningsåldrar. Det är fortfarande helt
andra saker som styr. Det visar också att detta med
miljöengagemang och miljöintresse får vika så fort
det finns andra, ekonomiska aspekter på skogsnä-
ringsfrågorna, vilket jag tycker tyder på behovet av en
starkare skogsvårdslagstiftning. Vi förväntar oss att
regeringens proposition innehåller skärpta krav när
det gäller skogsvårdslagen, bl.a. att man skall återin-
föra krav på röjning och gallring. Att man skall skärpa
reglerna för lägsta slutavverkningsålder tycker vi
också. Vi tycker också att man skall skärpa reglerna
för ransonering med slutavverkning. I sammanhanget
behöver man också se över jordförvärvslagen och
bosättningsplikten, som ju faktiskt bara är någonting
som finns på papperet i dag. I dag är det möjligt för
en enskild person att samtidigt köpa mark i flera olika
kommuner med löfte om att bosätta sig där. De kan
köpa upp skogen, avverka den och sedan bo någon
helt annanstans. Det var inte tänkt att det skulle vara
på det sättet.
Vi tycker också att tillämpningsföreskrifterna när
det gäller markberedning skall skärpas. Vi har faktiskt
nått framgång när det gäller miljöbalken, vilket är
intressant. Vi tycker också att man skall kräva säker-
het för återväxtåtgärder som följer fastigheten. Det är
också något som vi förväntar oss skall föreslås i den
kommande propositionen.
Vi har dock två reservationer i betänkandet som vi
tycker är angelägna. Den ena gäller rotsnurren. Jag
skall fatta mig kort för jag vet att Ragnhild Pohanka,
som vi har skrivit motion tillsammans med, kommer
att ta upp frågan. Det som är viktigt när det gäller
rotsnurren är att man utreder omfattningen och ansva-
ret. Det är många enskilda skogsägare som har drab-
bats av detta och som i god tro, utifrån de rekommen-
dationer som de har fått, har fortsatt att använda den-
na paperpot. Det har inneburit att de har fått plantor
som gör att de kanske får göra om allting efter 10-15
år. Det betyder att väldigt stora ekonomiska värden
står på spel.
Jag vill yrka bifall till reservation 13.
Vår andra reservation handlar om contorta, alltså
ett främmande trädslag. Återigen vill jag återknyta till
den skogspolitiska utredningen som diskuterade frå-
gan. Man ansåg att detta med contorta var något som
skulle utfasa sig självt, att det skulle försvinna. Det är
nämligen en hel del problem med contortaanvänd-
ning. Men fortfarande planteras rätt mycket contorta,
närmare bestämt 24 000 hektar år 1995, som är den
senaste uppgift som jag har kunnat få fram. Detta är
ett problem. Det är också en fråga som jag förväntar
mig att man tar upp i samband med utvärderingen av
skogsvårdslagen och i den kommande propositionen.
Jag står naturligtvis bakom också den reservationen,
men jag avser inte att yrka bifall till den i dag.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.59 att ajournera för-
handlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
17 § (forts.) Skogsbruk (forts. JoU15)
Anf. 137 CARL G NILSSON (m) replik:
Fru talman! Maggi Mikaelsson frågade mig före
middagsuppehållet vad jag ansåg om statlig ägarandel
av skogsmark. Hon anförde Tyskland som exempel.
Jag menar att staten inte bör äga mycket skogs-
mark. Privat, enskilt ägande gynnar biologisk mång-
fald och mångfald över huvud taget. Att ett annat land
har en större andel statsägd skog än vad vi har är inget
försvar för att vi skall ha det på samma sätt.
Anf. 138 MAGGI MIKAELSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Faktum är ju, Carl G Nilsson, att sta-
ten har avhändat sig en massa skogsmark. Jag fick,
eftersom det blev uppehåll, möjlighet att skaffa fram
Statistisk årsbok. Jag kan konstatera att allmänna
ägare, där staten ingår i dag, äger 2,2 miljoner hektar
skog medan privata ägare äger 11,495 miljoner hektar
enligt de senaste uppgifterna. Det skulle vara intres-
sant att veta hur litet mark Carl G Nilsson tycker att
staten borde äga. Skall man sälja ut t.ex. det område
som sköts av Fastighetsverket uppe i de fjällnära
områdena?
Anf. 139 CARL G NILSSON (m) replik:
Fru talman! I samband med bolagiseringen och
omvandlingen av det statliga domänverket behöll
staten ganska stora marker. Framför allt gäller det
fjällnära skogar och andra delar som ansågs vara
värdefulla ut naturvårdssynpunkt. Vad vi talade om
tidigare var att jag sade att det inte finns någon an-
ledning att staten skall vara majoritetsägare i det nya
bolaget Assi Domän. Det finns olika skäl till detta. Ett
skäl är att staten genom en del utförsäljning av Assi
Domän-aktier skulle kunna lösgöra resurser för att
t.ex. få råd att säkerställa en större andel av natursko-
gar.
Anf. 140 MAGGI MIKAELSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Vad gäller statens, eller samhällets,
ägande av naturtillgångar och annat, så har vi defini-
tivt olika uppfattningar, det är sant. Det kommer vi
väl inte att kunna lösa under ett sådant här replikskifte
- om ens någonsin. Det som är intressant är ju om
man tycker att staten över huvud taget inte skall äga
någonting när det gäller skogsmark. Den uppfattning-
en delar jag inte. Faktum är att Sverige i dag har en
betydligt mindre andel offentligt ägd skogsmark än
många andra skogsnationer. Det kan ju vara intressant
att veta. I andra länder fungerar det också bra.
Sedan kan man titta på det här med att det privata
ägandet är en garant för den biologiska mångfalden.
Då kan det vara intressant att konstatera att det län där
Carl G Nilsson hör hemma, Östergötlands län, är ett
av de län som har absolut minst skyddad skogsmark,
nämligen 0,09 % av den produktiva marken. Det är ju
inte precis något att slå sig för bröstet för.
Anf. 141 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Det är naturligt att skog, i ett land där
70 % av markarealen täcks av skog, är ett viktigt
ämne att debattera. Det här är såvitt jag vet redan den
andra gången under det här riksdagsåret som jag står
och pratar skog. Jag tror faktiskt t.o.m. att det är andra
gången under det här året som vi diskuterar skog.
Det sker mycket i den svenska skogen i dag, och
tyvärr är det inte bara positivt. Vi kan se att det finns
ett stort hot mot den biologiska mångfalden i skogen.
Vi har en mycket liten andel ur- och naturskogar i
Sverige. Det är faktiskt inte mer än ungefär 2 % av
skogen som vi kan kalla för naturskog. Det är i den
här skogen, i de ur- och naturskogar som finns kvar,
som de riktigt stora biologiska värdena finns. Det är
nämligen så att åldern på skogen skapar mer biologisk
mångfald.
Det har diskuterats mycket, och det kommer säkert
att diskuteras igen, att det huggs ned ur- och natur-
skogar i Sverige. Det här är naturligtvis en skandal för
Sverige - att vi hugger ned de skogar där vi verkligen
har de stora biologiska värdena samtidigt som många
säger sig vilja värna den biologiska mångfalden. Det
går inte riktigt ihop.
Från Miljöpartiets sida har vi begärt en särskild
debatt här i kammaren om just den här problematiken,
om skogen och om vad som händer med den biologis-
ka mångfalden i skogen. Vi är mycket oroade. Vi kan
också se att många hugger nu för att man ser att det
börjar finnas ett tryck på att de här skogarna skall
bevaras.
Tittar vi på vad som är bevarat, kan vi se att så li-
tet som 3,6 % av den produktiva skogsmarken är
bevarad eller skyddad. Tittar vi nedanför skogsod-
lingsgränsen är siffran så låg som 0,8 %. Det är lika
med 172 000 hektar. Det är så att mycket av den bio-
logiska mångfald som är hotad i dag - lavar, svampar,
fåglar och insekter - lever i den produktiva skogs-
marken.
Det finns 1 662 arter som är hotade och som är be-
roende av skog. Och då är det ofta just den här skogen
det gäller. Den är mycket produktiv. Den har också ett
stort intresse från ett annat perspektiv, nämligen att
man kan utvinna den som skogsråvara.
Vi i Miljöpartiet menar att det måste anslås rejäla
medel från staten så att vi kan skydda den här skogen.
Sverige har faktiskt åtagit sig i Naturvårdsunionen
IUCN att spara 10 % av alla svenska biotoper. Det är
någonting som många andra länder klarar - faktiskt
också många u-länder. Australien klarar det t.ex. På
Borneo klarar man det. Men Sverige klarar det inte.
Det här är naturligtvis en skam för Sverige. OECD
har också påpekat att just den gröna sidan av miljö-
vården i Sverige är eftersatt. Man har mycket stark
kritik, och Miljöpartiet delar denna kritik.
En sak som har diskuterats mycket - också här i
dag - är om vi skall klassa impedimenten som skyd-
dad skog. Jag har lagt fram en motion där jag mycket
noggrant har gått igenom vad som finns skrivet på
området. Jag kan konstatera att det inte är så som vi
har hört här, att impedimenten har de biologiska vär-
den som vi vill spara. Impedimenten är ofta
skyddsvärda som egna biotoper, men de innehåller
inte de arter som vi vill skydda när vi vill skydda
produktiv skogsmark.
Av impedimentens drygt 6 miljoner hektar är
4,75 miljoner hektar klassat som myr. Myrmarken
innehåller sina arter, sin biologiska mångfald, som är
helt skild från den produktiva skogsmarken. Av res-
ten, drygt 1 miljon hektar, är nästan allting hällmark-
stallskog. Den har också sina biologiska värden, fram-
för allt om det finns kvar grova träd. Nu är det så att
många skogsägare går in och tar just de här grova
träden på impedimenten. Därmed gör de så att det
biologiska värdet minskar ytterligare.
Det är bara 9,6 % som har minst
60 skogskubikmeter per hektar. Vi skulle alltså inte
ens uppleva det som skog om vi gick där. Vi menar
att det skulle vara mycket konstigt att klassa impedi-
menten som skyddad skog när det inte handlar om den
typ av mark som vi menar att vi behöver spara. Bara
2 % av de rödlistade skogslevande arterna är beroen-
de av impediment. Man kan säga att så mycket som
93 % av de rödlistade arterna är beroende av produk-
tiv skog, och för dem betyder impedimenten ingen-
ting.
Det är Naturvårdsverkets undersökning som visar
detta. Denna undersökning har gjort att det i det här
betänkandet står att det nu sker en översyn. Jag förut-
sätter att de här impedimenten kommer att sparas till
en del som de värdefulla biotoper de är i sig. Men att
fuskhöja andelen skyddad produktiv skogsmark med
hjälp av impedimenten vore ett bedrägeri som bara
skulle kunna göra så att Sverige ställs i skamvrån
ytterligare när det gäller biologisk mångfald.
Miljöpartiet anser alltså att regeringen måste till-
föra nya medel för att kunna skydda skogsmark. Vi
menar att 10 % av den produktiva skogsmarken ned-
anför skogsodlingsgränsen på lång sikt måste sparas.
På kort sikt måste 5 % sparas. Det gäller i första hand
de ur- och naturskogar som finns kvar. Och det är
bråttom. Huggs de ned så är de borta. Och med dem
försvinner mycket av den biologiska mångfald som
fanns i dem.
Under den senaste tiden har jag talat med ett antal
personer som kan det här med djur och natur och även
växter, och många är oerhört oroliga och menar att
den biologiska mångfalden aldrig har varit så illa ute
som den nu är. Det beror i stor utsträckning på det
som sker i skogsbruket och jordbruket men också t.ex.
på att det har varit kalla vårar. Många av arterna här i
norr finns vid nordgränsen av sitt utbredningsområde
och har mycket svårt att klara stress från miljö och
klimat. Vi måste alltså vara noggranna så att vi kan
behålla den biologiska mångfalden. Försiktighets-
principen måste tillämpas, och vi måste tänka efter
före.
Vi i Miljöpartiet har varje år i vår budget tillfört
ungefär 500 miljoner kronor årligen för att det skall
gå att klara en avsättning av de mest skyddsvärda
skogarna, i första hand ur- och naturskogarna.
I detta betänkande behandlas en del motioner
väckta under den allmänna motionstiden. Vi beklagar
verkligen att det inte blir någon möjlighet till en or-
dentlig skogspolitisk debatt i riksdagen med ansvarig
minister. Eftersom det är som det är kommer vi att
intensifiera antalet interpellationer; detta för att få
veta vad regeringen vill med sin miljöpolitik inför
valet. Vi hade hellre sett att vi fick ett förslag i så god
tid att vi hann behandla det före sommaren. Tyvärr
blir det inte så.
Vi i Miljöpartiet har ett antal reservationer. Jag
skall inte tala om alla. Ragnhild Pohanka kommer att
beröra en del av dem. Naturligtvis stöder vi alla re-
servationer men för tids vinnande yrkar jag bifall till
reservation 10.
Ungefär 40 % av den brukade skogen har slutav-
verkats sedan 50-talet. Det står att läsa i Naturvårds-
verkets skrift Monitor 14, Biologisk mångfald i Sveri-
ge. Detta har självfallet i hög grad påverkat skogen
och de växter och djur som finns där. Det behövs nu
ett skydd. Vi i Miljöpartiet är glada över att Lars-Erik
Liljelund från Naturvårdsverket har tillsatts för att
snabbt utreda vad som behöver göras. Vi ser fram
emot de förslag som förhoppningsvis kommer. Vidare
hoppas vi att de förslagen blir så radikala som de
måste vara. Kanske måste vi helt enkelt vara så pass
radikala att vi funderar över att inrätta interimistiska
naturreservat på en hel del av de marker som vi vill
skydda.
Att det behövs pengar på både kort och lång sikt
tror jag att vi är överens om. Det gäller bara att skaka
fram pengarna. Här handlar det naturligtvis om att
prioritera.
Vi har varit kritiska till den roll som Assi Domän
har spelat i de här sammanhangen. Ibland får man en
känsla av att Assi Domän har sålt marker som det är
bekant har höga biologiska värden. Efter mycket
rabalder i press och andra medier liksom bland politi-
ker har de här områdena "räddats" genom snabbut-
ryckningar på diverse sätt. Ett exempel är Askö utan-
för Sörmlands skärgård. Där finns det en marinbiolo-
gisk station som man efter mycket rabalder lyckades
avsätta som 50-årspresent till kungen just för att
skydda marken. Den ville Assi Domän sälja. Ett annat
exempel är Svartedalen på västkusten, som nyligen
har diskuterats.
Naturligtvis anser vi att det måste finnas ett sätt att
spara de marker som finns. Här skulle Assi Domän
kunna spela en viktig roll. Vi anser att allt måste prö-
vas. Centerpartiet har uppenbarligen fått litet kalla
fötter efter det som gjordes när Assi Domän bolagise-
rades. Man menar att Assi Domän måste kunna an-
vändas, kanske för att skapa en fond men det kanske
också handlar om att titta litet grand på markbyten.
Detta har vi i Miljöpartiet utvecklat litet grand i ett
särskilt yttrande.
I våra reservationer tar vi upp flera olika problem.
Bl.a. menar vi att det i skogen finns en hel del våt-
marker. Den biotop av samtliga biotoper i Sverige
som det försvunnit mest av är sumpskogen. Det har
dikats mycket, vilket gjort att hundratusentals hektar
försvunnit. Detta kan vi se på de arter som är beroen-
de av sumpskog - t.ex. enkelbeckasinen, som faktiskt
är på väg att försvinna. Utvecklingen går där brant
nedåt.
Vi är glada över att i den miljöbalk som nu kom-
mer ha fått igenom att regeringen kan föreskriva till-
ståndsplikt för skogsdikning. Detta är nödvändigt om
vi skall spara de rester som finns av sumpskogen.
Det är också nödvändigt att se till att myrskydds-
planen sätts i verket. Det finns ju fortfarande ett antal
områden som fortfarande inte har skydd fastän de
finns upptagna i myrskyddsplanen. I min kommun,
Södertälje, hade vi härommånaden ett sådant fall. Det
gällde en myrmark med mycket höga biologiska vär-
den som man var på väg att sälja. Vi började då se oss
om efter andra möjligheter och lyckades spara den här
marken. Det finns alltså skäl att göra en översyn.
Vidare finns det skäl att göra en översyn av vad som
gäller i fråga om biotopskyddet. Tidigare i dag hade
vi möte med Västra Skogsägarna som berättade att
man vet vilka nyckelbiotoper som behöver skapas
men det finns inte medel till detta.
Ett problem är att områden på 5-20 hektar liksom
hamnar mellan stolarna. Skogsstyrelsen tolkar biotop-
skyddet så att det gäller områden understigande 5
hektar. Naturvårdsverket däremot menar att skall man
göra ett naturreservat, skall det vara större än 20 hek-
tar. Områdena mittemellan hamnar alltså precis mitt-
emellan. Inga pengar avsätts till dem.
I många fall är det, precis som vi har diskuterat,
fråga om urskogsrester. I dag får dessa alltså inget
skydd. Således finns det all anledning att se över
dessa saker. Nu sker en översyn och vi hoppas att
mycket av det som vi här har tagit upp då ses över.
Naturligtvis kommer vi att fortsatt engagera oss i
detta, för vi menar att det som i dag sker med den
biologiska mångfalden i skogen - dvs. att den för-
svinner - absolut måste stoppas.
Anf. 142 CARL G NILSSON (m) replik:
Fru talman! Vi skyddar skog och skogsmark av
olika skäl, och motiven varierar. Jag skall be att få
läsa innantill vad som står i den rapport från Natur-
vårdsverket och Skogsvårdsstyrelsen som vi nyss har
diskuterat. Det står så här under rubriken Impediment:
Hänsynen till impediment fungerar i stort sett bra.
Den största delen av värdet för biologisk mångfald på
impedimenten är emellertid oftast koncentrerad till
enstaka grövre träd och till död ved.
Vad Gudrun Lindvall nyss sade är alltså riktigt.
Vidare står det så här: Enligt 30 § skogsvårdslagen får
ingen avverkning ske som förändrar naturmiljöns
karaktär. Aktuell föreskrift till 30 § skogsvårdslagen
kan behöva förtydligas i ett allmänt råd.
Vad man säger är alltså att det är möjligt att den
här föreskriften behöver skärpas. Om det rådet följs
och vi därigenom förmodligen får ett ännu starkare
skydd för impedimenten, kan vi då, Gudrun Lindvall,
tänka oss att åtminstone redovisa impedimenten som
skyddade? Jag förstår inte motivet till att vi från
svensk sida skall sticka huvudet i busken så att säga
och inte redovisa de skydd som vi har. Vi har väl
ingen anledning att utifrån den internationella redo-
visningen vara blygsamma på något vis. Självfallet
skall vi i stället framhålla de värden som vi har och
som vi skyddar.
Anf. 143 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag har alls ingenting emot att spara
och skydda myrar men då skall det också heta att man
skyddar myrar. Jag har heller ingenting emot att
skydda hällmarkstallskog därför att den har vissa
värden men då skall den också skyddas som häll-
markstallskog. Den skall dock inte skyddas som pro-
duktiv skogsmark, och det är ju det som vi diskuterar.
Den produktiva skogsmark som vi vill skydda har
vissa typer av biologiska värden. Det är ju 93 % av de
1 662 arterna som vi vill spara. För att kunna göra det
måste vi naturligtvis spara de biotoper som de finns i.
Vi kan inte spara någon annan typ av biotoper. Det
hjälper ju inte de 1 662 arterna att vara kvar om vi
sparar biotoper som de inte existerar i.
Därför säger vi: Gärna ett utökat skydd för myrar
som myrar, för hällmarkstallskog som hällmarkstall-
skog och för en del av markerna med småvuxet ek-
kratt som ekkrattsmarker. Om vi skall spara produktiv
skog med den biologiska mångfalden måste vi spara
produktiv skog med just de värdena. Det är detta som
vi skall diskutera. Där menar vi att det är nödvändigt
att på sikt avsätta 10 % av den produktiva skogen
eftersom det är där som den biologiska mångfald
finns som vi vill bevara.
Den kritik som riktats gäller bl.a. att de stora träd
tas som finns i impediment och som skulle kunna göra
att vi t.ex. har kvar vissa vedlevande insekter. Det är
möjligt att detta måste ses över och att det här är en
av de saker i skogsvårdslagen som nu ses över. Vi kan
dock aldrig spara produktiv skogsmark genom att
spara andra biotoper. Det är en omöjlighet.
Anf. 144 CARL G NILSSON (m) replik:
Fru talman! Påståendet att de stora träden, som
Gudrun Lindvall säger, tas ur impedimenten är icke
bevisat. I de rapporter som jag har sett sägs motsat-
sen, nämligen att de impediment som jag och vi nu
talar om borde kunna redovisas som skyddad mark.
De skyddas i själva verket väldigt bra.
Gudrun Lindvall hänvisar i sitt anförande också
till hur mycket som har slutavverkats sedan 1950.
Men vi har i Mellansverige och i södra Sverige ett
skogsbruk som har en omloppstid om kanske 70-90
år och totalt en omloppstid om kanske omkring 100
år. Varför är det då så konstigt att man har slutavver-
kat omkring halva arealen på 50 år?
Anf. 145 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag vet inte varifrån Carl G Nilsson
fått sina uppgifter från. De uppgifter som jag har
kommer från den utredning som ligger till grund för
Naturverkets rapport om hur man har hanterat impe-
dimenten. Den har bl.a. utförts av forskare från Grim-
sö forskningsstation. Dessa uppgifter säger att man på
impedimenten ofta tar just de stora träden. De uppgif-
terna får stå för de forskarna.
När det gäller hur mycket som har tagits ut vill jag
säga att vi i Miljöpartiet har diskuterat produktions-
mål och miljömål. Det är ganska naturligt att vi anser
att miljömålet måste få väga över, men vi är samtidigt
mycket medvetna om att skogen är en mycket viktig
näring. Jag lade inte in någon värdering när jag anför-
de att 40 % av skogen har slutavverkats sedan 1950.
Det var ett konstaterande.
Däremot kan man väl säga att i och med att vi har
en stor skogsavverkning och till stor del lever på
skogen i Sverige måste vi vårda de ur- och natursko-
gar som finns kvar. Det var därför jag sade att vi bör
se till att de vårdas. Jag tror att Carl G Nilsson och jag
är överens om att om vi skall vårda en biologisk
mångfald i skogen, skall det ske på ett sådant sätt att
de som i dag äger skogen får full kostnadstäckning för
det. Vi vill alla bevara den biologiska mångfalden i
skogen, och därför anser vi från Miljöpartiets sida att
det är samhället som skall ta på sig den kostnaden.
Men jag lade inte in någon värdering i att det finns
ett skogsbruk. Det tycker jag är fullständigt accepta-
belt.
Anf. 146 LEIF MARKLUND (s):
Fru talman! Att intresset för skogspolitiken är stort
framgick av den inledande debatten om skogspoliti-
ken och av de motioner som väckts under allmänna
motionstiden 1997. Den visar också att vi har ett
oerhört starkt behov av att få börja diskutera skogs-
politiken, som egentligen har legat väldigt lågt under
de fyra år som den nya skogsvårdslagen har varit i
kraft. Vi hade redan dessförinnan fastställt att en
utvärdering skulle ske efter fyra år.
I det betänkande om skogsbruket som vi nu debat-
terar behandlas 57 motionsyrkanden som avstyrks av
utskottsmajoriteten med hänvisning till att utvärde-
ringen om den biologiska mångfalden och om pro-
duktionsmålet har genomförts. Den utvärderingen har
genomförts av regeringen och bereds. På grundval av
den utvärdering som är gjord kommer en proposition
att läggas fram under våren. Den är aviserad till maj
månad. I flertalet av de väckta motionerna tar man
upp just den fråga som där kommer att behandlas.
Den nya skogspolitik som har förts under de se-
naste fyra åren bygger på FN:s Riokonferens 1992,
där man antog grundläggande principer för skogs-
bruk. Sverige har skapat en skogspolitik där Riokon-
ferensens resultat betonas väldigt starkt. Det gäller att
både nyttja och vårda våra skogsområden. Portalpara-
grafen fick en utformning med likvärdiga mål för
produktion och miljö.
Skogsvårdslagen har, som en av de tidigare talarna
i kammaren sagt, givit ett större utrymme för den
enskilde skogsägaren och för skogsföretagen att ta
ansvar för skogsproduktionen och för de investeringar
som skall göras inom skogsbruket.
Den utvärdering som ligger till grund för rege-
ringens beredning visar att varken produktionsmålet
eller miljömålet har uppfyllts. Det är viktigt att kon-
statera att man är väldigt klar på den punkten. För-
yngringsåtgärderna för bibehållande av markens ut-
hålliga produktionsförmåga är otillfredsställande.
Återbeskogningen har försämrats dramatiskt. Även
röjningsarealerna är nere på en sådan nivå att vår
skogsproduktion på sikt kommer att äventyras.
Inte heller utförs gallringarna vid önskvärda tid-
punkter och i den omfattning som skulle behövas ur
beståndsvårdssynpunkt. Även åldern på den skog som
föryngringsavverkas har sjunkit så mycket att det på
sikt kan uppstå problem.
Investeringarna i skogsvårdsåtgärderna har helt
enkelt sjunkit till en nivå som måste inge oro i alla
lägen. Investeringarna i skogsvård har sjunkit med en
miljard sedan den dag när den nya skogspolitiken
trädde i kraft. En miljard mindre investeras alltså i
skogsvård i form av röjning och återbeskogning.
Inte heller har miljömålet uppnåtts, vilket delvis
har sin förklaring i att den nya skogspolitiken har
verkat under en väldigt kort tid. Men någonting som
man måste understryka när det gäller miljömålet är att
vi har kommit en bit på vägen. Större hänsyn tas vid
föryngringsavverkningar. På hyggena lämnas 5 %
kvar i form av gammal, hålig och död ved.
Man kan också konstatera att de frivilliga natur-
vårdsavtalen har lett till framgångar. Vi har kommit
en ganska bra bit på vägen, men vi har inte nått ända
fram.
Skyddandet av skogsmark för naturvårdsändamål
måste ske i snabbare takt än i dag. Skyddsbehovet för
produktiv skogsmark är naturligtvis störst i de södra
delarna av landet. Detta kan man läsa både i Miljö-
vårdsberedningens arbete och i den utvärdering som
är gjord. Vi måste både snabba upp takten och öka en
del avsättningar för att kunna nå målen för den bio-
logiska mångfalden i vårt landskap.
Fru talman! Jag vill kommentera några av de re-
servationer som är fogade vid betänkandet. Eftersom
reservationerna om naturvårdsavtalen dragits tillbaka,
avstår jag från att kommentera dem. Där finns en del
problem att lösa. Frågan är såvitt jag förstår under
beredning i Regeringskansliet.
I reservation 3 från moderaterna understryks be-
hovet av en annan fördelning av forskningsresurserna
mellan den rent skogliga forskningen och den
skogsindustriella forskningen. I betänkandet görs en
mycket fyllig redovisning av var forskningsresurserna
finns. Däribland finns bl.a. det fleråriga program som
omfattar 300 miljoner och i vilket man förväntar att
näringen skall gå in med ytterligare 300 miljoner. Det
redovisas också vilken inriktning som användningen
av dessa medel kommer att få. Man nämner träbase-
rade byggsystem, kretsloppsanpassning av skogsin-
dustriprodukter och möbelutveckling. Detta innebär
naturligtvis att forskningsresurserna även styrs mot
lövutveckling och kemisk och bioteknisk utveckling.
Här kan också nämnas Sprängaregruppens rap-
port, som nyss överlämnats till regeringen. Den hade i
uppdrag att kartlägga olika aktörer vad gäller forsk-
ningsfinansiering och att föreslå åtgärder för att
främja utbildning och forskning inom området.
Det är en mycket spännande rapport som i dagarna
har överlämnats.
Fru talman! Jag hoppade över en motion som jag
kanske borde ha kommenterat något. Det är den mo-
derata motionen vad gäller statligt ägande. Där kan
man konstatera att i samband med bolagiseringen av
Domänverket överfördes väldigt stora områden, vad
vi då kallade Domänreservat, till naturreservat. Det
var 44 stycken. Det var ett väldigt bra tillskott vid ett
enda tillfälle för att öka skyddsvärda områden. Av de
44 områdena var väldigt mycket gammal urskog.
Problemet var inte bolagiseringen, utan problemet
uppstod vid privatiseringen av Domän. Då minskade
man på ett kraftigare sätt statens och samhällets möj-
lighet att använda Domänmark för att underlätta av-
sättningar av privat mark, dvs. till markbyten. Ett
statligt ägande hade varit betydligt bättre. I ett helägt
statligt bolag hade man i direktiv kunnat fastställa en
viljeinriktning. Men i dag med bara drygt 51 % ägan-
de är detta omöjligt. Där är vinstintresset alltför stort.
Fru talman! Jag fortsätter till reservationerna 4
och 5, där Moderaterna och Miljöpartiet har helt olika
uppfattningar när det gäller avgifter på skogsbruket
för att nå målen för den biologiska mångfalden. Mo-
deraterna anser att det inte behövs några nya pålagor
för att klara målen. Miljöpartiet anser att det behövs
naturvårdsavgifter för att klara ett miljömål. Utskottet
avstyrkte liknande krav våren 1997. Frågan är ej
heller aktuell nu. Jag yrkar avslag på båda reservatio-
nerna.
Reservationerna 6 från Centern och 7 från Miljö-
partiet tar upp frågan om nya skogsvårdslagens regel
om slutavverkningsålder. Reservanterna pekar på att
den sänkta slutavverkningsåldern kan bidra till speku-
lationsköp. Jag delar den uppfattningen. Det kan
tillsammans med andra förändringar, som ransone-
ringsregeln och ändrad jordförvärvslagstiftning, bidra
till icke önskvärda köp. Det har visat sig att det finns
sådana inslag. Frågan finns med i den utvärdering
som lämnas till regeringen. Förutom de redan vidtag-
na åtgärderna utgår jag från att regeringen noga följer
frågan, och då framför allt om åtgärden med regeln
om sänkt ransonering är tillräcklig eller om man
måste vidta andra åtgärder. Jag yrkar avslag på dessa
reservationer.
När det gäller Moderaternas reservation 8 angåen-
de säkerhet vid återplantering har Skogsstyrelsen
enligt lagen rätt att besluta, precis som man påpekar,
för att garantera återbeskogning. Jag delar här reser-
vanternas problembeskrivning och oro. Detta skapar
en misstro till svensk skogspolitik. Frågan är upp-
märksammad på ansvarigt departement, och vi måste
förutsätta att man även jobbar med den här frågan.
Jag tror däremot att det är en juridiskt knepig fråga.
Den borde naturligtvis utredas på ett eller annat sätt.
Men eftersom den finns i beredningsmaterialet yrkar
jag avslag på reservation 8.
Reservation 9 från Centern framhåller behovet av
en fond för att ge möjligheter till snabba inköp av
skyddsvärd skog. Här har man i utvärderingen och
Miljövårdsberedningens arbete pekat på ett behov av
ökat skydd. Men samtidigt skall man vara medveten
om att statliga pengar för detta ändamål endast an-
vändes i tio års tid. Vi har hunnit en väldigt lång bit
på väg med de medel vi har haft. Vi har också kunnat
ta vara på de viktigaste biotoperna. Den bank som i
dag ligger hos de olika länsstyrelserna har en priori-
teringsordning. Man går varje år in och köper de
nyckelbiotopområden om är viktigast. Naturligtvis
kan man även här utgå från att de signaler som rege-
ringen har fått får någon form av beaktande i Rege-
ringskansliets arbete. Jag avstyrker därmed reserva-
tion 9.
När det gäller Maggi Mikaelssons reservation 14
angående contorta vill jag för kammaren tillrättalägga
en direkt felaktig beskrivning. Maggi Mikaelsson
påstår att år 1995 planterades drygt 24 000 hektar
med contorta. Den rätta siffran är 4 000 hektar. Detta
skall ses mot en total planteringsareal i hela landet på
122 000 hektar. Den nedfasning och utfasning som
skall ske av contorta som ett främmande trädslag är
på god väg. Vi måste tillbaka till 1993, 1994 eller
ännu längre i tiden för att se sådan siffror. Vi plante-
rade som mest år 1984. Då hade vi 40 000 hektar
planterade med contorta. Det är viktigt att vi får de
rätta uppgifterna för kammarens protokoll.
När det gäller skydd av skogsmark, som Gudrun
Lindvall har talat sig varm för, och biotopskyddet har
vi faktiskt kommit en rätt bra bit på väg. 90 % av
Naturvårdsverkets anslag går till inköp av nyckelbio-
toper. Under de senaste fyra åren har man köpt in 290
nya naturskogar. Det är 46 000 hektar. Beträffande
den oro som uttrycks över myrmarkerna pågår en
inventering som skall avslutas under året där man
inventerar alla våtmarker i Sverige och deras natur-
värden. Då kommer man naturligtvis också att öka
skyddsstatusen även på dessa områden.
När det gäller biotopskyddsområden och den be-
skrivning som Gudrun Lindvall gör är det fjällskogen
som har fått stå för de flesta avsättningarna. Det var
där de flesta naturskogarna fanns. Men än i dag fort-
sätter Steget före, naturvännerna och Miljöpartiet att
angripa avverkningar i produktiv skogsmark i de
fjällnära områdena trots att bara en tredjedel av mar-
ken i stort sett används för skogsproduktion. En sådan
kommun som Arjeplogs kommun är i stort sett nästan
kvävd av dessa diskussioner.
Jag måste säga att det är ett mycket stort bekym-
mer att man hela tiden fortsätter att angripa detta. Så
fort man avverkar ett träd sägs det att det är den sista
urskogen. Det är fel. Det är att gå ut med felaktiga
uppgifter. Det är inte den sista naturskogen som av-
verkas. Den är skyddad i dessa områden med sådana
procentsatser som väl tillgodoser behovet av just den
typen av biotoper. Vi måste inrikta oss på andra bio-
toper.
Jag vill kommentera den debatt som fördes mellan
Maggi Mikaelsson och Carl G Nilsson. Maggi Mika-
elsson vilseleder kammaren genom att tala om pro-
duktiv skogsmark. Det finns ingen som talar om pro-
duktiv skogsmark när det gäller impediment. Ordet
impediment står för mark som icke klassas som pro-
duktiv skogsmark. Den producerar inte den skog som
produktiv skogsmark står för. Därför skall man se
impedimenten som ett värdefullt inslag när det gäller
vissa biotoper. Skall man sitta och jämföra svensk
avsättning av skogsmark med den i andra länder som
Malaysia och på Borneo borde man använda samma
arealavsättning, och där inräknas impedimenten.
Jag delar till fullo Carl G Nilssons uppfattning på
den punkten. Det är bedrägeri. Man kan nog vända
debatten mot Gudrun Lindvall vad gäller uttryckssät-
tet. Man måste prata så att folk förstår.
Anf. 147 CARL G NILSSON (m)replik:
Fru talman! Jag tycker att Leif Marklund läser
rapporten från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen
som en viss potentat, som vi inte får säga namnet på
här i kammaren, läser Bibeln.
I rapporten skriver man att det inte är möjligt på
så kort tid som från 1994 påvisa effekterna av den nya
skogspolitiken. Samtidigt finns påpekanden om bris-
ter. Jag vill inte försvara skogsägare som inte tar sitt
ansvar för god skogsvård. Men i rapporten står att det
har skett en markant förändring under de senaste åren,
både när det gäller attityder och kunskapsläge. Vi är
alltså på rätt väg.
Det säger sig självt att om miljömålet och kravet
på biologisk mångfald skall paras med ett produk-
tionsmål så kan det till synes verka som att skogsvår-
den kommer i efterhand om man ser det med utgångs-
punkt i produktivt skogsbruk. Det blir alltså betydligt
mer blandade planteringar. Jag tycker ändå att man av
rapporten kan utläsa en positiv tendens, och det är väl
huvudsaken. Därför drar man också slutsatsen att det
inte finns någon anledning att ändra skogspolitiken.
Sedan har vi frågan om avgift. Leif Marklund sade
att frågan inte är aktuell. Men tyvärr har denna riks-
dags majoritet i samband med budgetbehandlingen
beslutat att ge skogsvårdsmyndigheten fullmakt att
utkräva just en ny avgift. Man skriver om en avgift för
bl.a. tillsyn och kontroll. Riksdagen har alltså beslutat
ge en fullmakt för att utfärda en ny avgift. Ordet
skogsvårdsavgift nämndes i och för sig inte, men en
ny avgift är det.
Anf. 148 LEIF MARKLUND (s) replik:
Fru talman! Jag tror nog att jag har läst rapporten
ganska väl, och jag har tolkat den ganska konkret
eftersom jag fört diskussioner med bl.a. dem som
varit med vid utvärderingen.
Jag delar Carl G Nilssons uppfattning om att det
skett en attitydförändring och attitydförbättring i fråga
om skogsbruket. Men den hänförs till att man redan
på utredningsstadiet åtog sig att ta större hänsyn till
den naturliga hanteringen av skogsmark för att på det
sättet öka möjligheterna till en biologisk mångfald.
Man har lämnat 5 % av hyggena. Det gjordes inte
tidigare, utan då var det kalhuggna kalhyggen. I dag
finns där väldiga, fina lämnade boträd, död ved, och
man har lämnat skyddszoner mot våtmarker och lik-
nande. Detta skall skogsbruket ha en eloge för. Det
var inte det jag angrep, utan det att investeringarna
sjunkit med en miljard. Det borde oroa även Carl G
Nilsson. Investeringarna för den framtida tillväxten i
skogsbruket har sjunkit med en miljard under denna
tid.
Jag tror att det är fel att blanda ihop en ny avgift i
den mening som här diskuteras med den avgift som
presenterades i budgeten. Man borde nästan ta till sig
att vi i likhet med alla andra näringar bör stå för kost-
naden för tillsyn och säkerhet kring frömaterialet.
Detta är ju en kvalitetsgrej för svenskt skogsbruk i
diskussionen om hur vi hanterar dessa frågor.
Anf. 149 CARL G NILSSON (m) replik:
Fru talman! Vi har aldrig någonsin haft så mycket
skog i Sverige som vi har just nu. Vi har aldrig nå-
gonsin haft så hög tillväxt av skog som vi har just nu.
Vi utnyttjar inte tillnärmelsevis den tillväxt vi har,
som ligger runt 95-100 miljoner kubikmeter per år.
Av det avverkar vi kanske 75 %. Så det finns faktiskt
ingen anledning till oro över att det framtida skogs-
bruket inte skall kunna försörja oss med virke.
Den nya skogsvårdslagen innebär att vi skall ge
alla kategorier skogsägare fri förvaltningsrätt över
sina marker. Med de tillägg jag gjort tidigare i debat-
ten - absoluta bestämmelser om att återbeskognings-
kraven skall uppfyllas - kan vi också fortsättningsvis
med stort förtroende ge dem det uppdraget.
Anf. 150 LEIF MARKLUND (s) replik:
Fru talman! Jag delar ju Carl G Nilsson uppfatt-
ning om våra skogstillgångar. Den tillväxt vi haft i
den svenska skogen och den bestockning som skett av
den totala svenska skogsmarken har ägt rum under de
senaste 60-70 åren - efter alla de skövlingsepoker
som rått i Sverige, från svedjebruk, uppodlingsland-
skap, bergsbruk och sågverk, då man drog fram och
skövlade utan att återbeskoga.
Det är fråga om en stor förändring med stora
skogsvårdsinsatser, som lett till den stora skogspro-
duktion som vi har i Sverige. Vi borde förvalta den.
Det är i detta sammanhang vi talar om att alltför kort
tid har gått för att vi skall kunna se konsekvenserna
totalt sett. Men om man minskar investeringarna i
skogsvården med en miljard, måste det på lång sikt
innebära att skogens tillväxt och produktionsförmåga
äventyras.
Anf. 151 MAGGI MIKAELSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Jag har två frågor till Leif Marklund
som inte har med översynen av skogsvårdslagen att
göra.
Den ena frågan rör reservation 13 om rotsnurr,
som vi fogat till betänkandet. Jag funderar litet grand
på varför det från majoritetens sida är så omöjligt att
göra en översyn av omfattningen och ansvaret för
rotsnurren och paperpot-planteringen. Det här kan slå
väldigt snett för enskilda skogsägare som fått råd och
anvisningar av skogsvårdsstyrelsen och använt det här
materialet. Det har blivit stora problem. Man kan
förlora 10-20 år av tillväxt om man måste göra om
alltihop.
Den andra frågan anknyter litet till det replikskifte
med Carl G Nilsson som handlade om den eftersatta
skogsvården. Det är faktiskt väldigt oroande att röj-
nings- och gallringsinsatserna har minskat mycket.
Jag skulle vilja höra om Leif Marklund utifrån detta
faktum kan ge några löften eller besked om att man
temporärt skulle kunna återgå till någon form av be-
redskapsarbeten inom skogen, som man haft tidigare.
Då skulle man kunna komma till rätta med detta och
kunna garantera att skogens tillstånd blir bra också i
framtiden.
Anf. 152 LEIF MARKLUND (s) replik:
Fru talman! Vi kan börja med frågan om rotsnur-
ren, som valsat här i kammaren som en följetong varje
år. Jag tror att vi måste inse att vi måste se framåt och
inte bara gräva i det gamla. De olika skogsvårdssty-
relserna har gjort ett omsvep med en övergripande
översyn av omfattningen. De kommit fram till att det
finns inslag lokalt som vi kan ha skäl att titta närmare
på och oroa oss för. Men de områden som visade sig
ha sämst utfall är redan i dag hjälpplanterade och
åtgärdade.
Jag skall hänvisa till ett seminarium som hölls
hösten 1997 i Garpenberg. Forskarna samlades då och
redovisade sina rapporter kring rotsnurr. Det visade
sig att speciellt granskogen tar vid igen. Den utveck-
lar ett rotsystem och stabiliserar sig efter några år.
Även i barrskogen får man i viss mån samma verk-
ningsgrad. Detta är ju tecken på att vi kanske inte
skall överdriva frågan. Men naturligtvis måste man ta
på sig ansvaret från olika håll när det gäller paperpot-
hanteringens vagga. Man hade fel material och hante-
rade plantorna fel. Man hade för stora rotutvecklingar
innan plantan sattes.
Men ett faktum är att vi aldrig kommer ifrån att
oavsett vilket plantmaterial vi har - täckrot eller bar-
rot - kommer det att på de hårda mjälamarkerna ut-
vecklas viss rotsnurr. I dag kan jag bara säga att viltet
faktiskt på långt när är ett större problem i ungsko-
garna än rotsnurren.
Anf. 153 MAGGI MIKAELSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Det var den ena frågan. Anledningen
till att detta blir en följetong som upprepas år efter år
här i kammaren är just att man inte vill göra en under-
sökning så att man blir överens om omfattningen av
problemet. Detta är kanske inte något stort ekono-
miskt problem för stora skogsbolag som kan plantera
om och hålla på tills de får skogen att växa. De kan-
ske också har bättre kunskaper om vilket material de
skall använda. Men det är ett problem för enskilda
skogsägare, som drabbas väldigt hårt.
Huruvida det utvecklas nya rotsystem och annat är
ju litet grand en fråga om ifall träden hinner göra det
innan de förstörs eller rivs ned. De blir känsligare för
andra angrepp och skador, snövintrar osv.
Det skulle vara bra att höra vilket råd Leif Mark-
lund har till en enskild skogsägare som har drabbats
väldigt hårt av att han har följt myndigheternas an-
visningar.
Den andra frågan om skogsvården, röjning och
gallring fick jag inget svar på. Det kanske kommer i
nästa replik.
Anf. 154 LEIF MARKLUND (s) replik:
Fru talman! För de skogsägare som har plantfält
med ungskog som kan ha vissa skador av detta är det
ganska naturligt att följa de råd och anvisningar som
de fått. De tar alltså i en första röjning och gallring de
mest utsatta. Detta kan naturligtvis innebära att gall-
ringen inte blir riktig ur beståndssynpunkt vid det
tillfället.
När det gäller den eftersatta skogsvården vore det
kanske förmätet av mig att stå här och lova statliga
pengar till fortsatt röjning. I dag har vi en arbets-
marknad som är så ansträngd att volymkravet har lett
till att vi använder allt färre arbetstimmar inom
skogsvården på grund av att arbetstillfällena är för
dyra. Det finns så mycket omkringkostnader. Men jag
måste medge att det var ett mycket verkningsfullt
redskap att använda. Det innebär nämligen en stor
samhällsnytta för den framtida skogsproduktionen.
Anf. 155 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag är
mycket glad över att Leif Marklund och jag är över-
ens om att vi inte kan spara impediment och kalla
dem för skog. Impediment är ju ingen vetenskaplig
term, utan en rent skoglig sådan som betyder att det
produceras mindre än en skogskubikmeter per hektar
och år. Det mesta av impedimenten är ju myrar, mos-
sar, hällmarker, berg och även en del fjällskog.
Jag är också glad över att Leif Marklund är över-
ens med mig om att det behövs krafttag för att spara
mycket av de biotoper som finns kvar av ur- och na-
turskog. Det finns, som jag har sagt flera gånger,
mycket litet kvar. Man kan säga att så litet som 4 %
av skogsmarken i dag klassas som urskog. Jag är
också överens med Leif Marklund om att mycket av
detta finns nedanför skogsodlingsgränsen och i södra
Sverige.
Jag har en fråga som kanske är litet märklig i det
här sammanhanget, men jag ställer den i alla fall.
Västra Skogsägarna var här i dag och uppvaktade
med anledning av balken. De sade att det är ont om
skog. Vi får höra här ifrån Carl G Nilsson att det
aldrig har funnits så mycket skog, och att det finns hur
mycket som helst. Västra Skogsägarna uttrycker en
oro för att det kommer att finnas ett underskott om
man avsätter en del av skogen till reservat nu. De
säger att de även i dag måste importera. Detta får jag
inte riktigt ihop. Jag hör också från andra skogsägare
att det faktum att de inte röjer och gallrar beror på att
de inte får avsättning för skogen. Jag skulle vilja höra
Leif Marklunds synpunkter på detta, eftersom jag vet
att han är kunnig i skogsfrågor.
Anf. 156 LEIF MARKLUND (s) replik:
Fru talman! Jag är inte så säker på att vi är full-
ständigt överens när det gäller vare sig impediment
eller urskogar. Jag tror att Gudrun Lindvall delvis
missuppfattar mig. Jag har en betydligt större tilltro
till att impedimenten har ett värde som skyddade
områden. Där delar jag Carl G Nilssons uppfattning.
Vi måste se impedimenten som en resurs som redan är
frivilligt avsatt. Den är avsatt på grund av att den styrs
av skogsvårdslagens paragraf om impediment. I våt-
marksimpedimenten finns det väldigt många arter.
Däremot finns det hot mot många våtmarker på grund
av felaktigt lagda skogsbilvägar och felaktigt lagda
trummor.
I urskogsdiskussionen skall vi vara medvetna om
att de fjällkommuner som har blivit angripna av akti-
vistgrupper vid varje avverkningstillfälle faktiskt har
en snara om halsen. I dag pågår fortfarande en strid i
detta område som icke är tillfredsställande. I en
kommun som Arjeplog, där det finns ungefär 232 000
hektar produktiv skogsmark, brukas endast 114 000
hektar. Det innebär att man i princip bara brukar
40 % av allt som finns.
Fråga två får Gudrun Lindvall upprepa. Jag kom-
mer inte ihåg den.
Anf. 157 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag hoppas att vi i alla fall är överens
om att vi behöver spara produktiv skogsmark. Det har
miljöministern sagt i en del frågesvar. Om 93 % av de
1 662 arterna är beroende av produktiv skogsmark
måste vi naturligtvis spara där de hotade arterna finns.
Jag delar Leif Marklunds uppfattning om att
många av impedimenten skall sparas. Vi har ju sagt
att vi skall spara 10 % av alla biotoper. Det innebär ju
också att vi skall spara 10 % av myrmarkerna, 10 %
av hällmarkstallskogarna osv., dvs. 10 % av alla bio-
toper som finns. Jag tror alltså att vi kan vara överens
om detta.
Min fråga var inte någon polemisk fråga. Västra
Skogsägarna sade i dag att de är oroliga för att det
finns för litet skog i Sverige. De oroas av att man
skall göra avsättningar till naturreservat. De menar
nämligen att det i dag finns för litet råmaterial till
industrierna. Samtidigt får jag höra att skälet till att
man inte har uppnått produktionsmålet är att skogsä-
gare t.ex. i Halland, där jag har varit och tittat, inte får
avsättning för gallringsvirket, dvs. det som de gallrar
ut. Det är ingen som köper upp det. Jag får inte ihop
detta. Hur kan Västra Skogsägarna säga att det inte
finns virke och att man därför måste köpa från Balti-
kum, när många skogsägare säger att de inte når upp
till produktionsmålet när det gäller röjning och gall-
ring därför att de inte får avsättning för skog? Jag
skulle vilja veta vad Leif Marklund anser om detta.
Anf. 158 LEIF MARKLUND (s) replik:
Fru talman! Jag håller med Gudrun Lindvall i det
fall vi talar om produktiv skogsmark och slutar prata
om de sista urskogarna. Jag delar totalt uppfattningen
att de områden som vi i dag saknar är produktiv
skogsmark med relativt gammal, fullvuxen skog i
Syd- och Mellansverige. Det är i stort sett där som vi
måste sätta in insatser. Men det handlar naturligtvis
också om att man måste kunna träffa avtal med den
markägare som äger skogen.
När det gäller skogsägarnas resonemang kan vi
naturligtvis se problem lokalt. Detta är förstås en
prisfråga. Men totalt sett har vi mer skog och mer
tillväxt i svensk skog än vad vi avverkar.
Carl G Nilsson nämnde att vi har en tillväxt på
95 000-100 000 m³, och det stämmer. Vi har en av-
verkning som 1994/95 låg på 80 miljoner skogsku-
bikmeter som bäst. Det innebär att vi fortfarande ökar
vårt skogsförråd. Men ibland är det naturligtvis en
prisfråga. Man får kanske tag på billigt virke i Balti-
kum. Man kan få tag på lövinslag som man har i
uppblandningen. Då kan Mönsterås naturligtvis till-
fälligt ha så mycket virke att man inte har så stort
intresse av att köpa gallringsvirke i ett visst område.
Detta fluktuerar ju över tiden. Men fortfarande
skall svenskt skogsbruk ses som en tillgång i ett Eu-
ropaperspektiv. Det kommer alltid att finnas efterfrå-
gan på jungfrufiber, speciellt i dessa tider när returfi-
bern har blivit så populär i återvinningssystemet. Men
man behöver tillskott av jungfrufiber, och den finns i
Sverige och i Finland. Där finns de största barr-
skogstillgångarna i Europa i dag.
Anf. 159 RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Vi lever i en märklig ekonomisk tid
när man säger att man inte har råd att gallra skogen.
Det är vår största exportinkomst som ger 70 miljarder
kronor, och så har man inte råd att gallra skogen. Det
är en kommentar till tidigare inlägg.
Fr.o.m. den 15 november 1997 får inte föryng-
ringsavverkning ske i sådan utsträckning att mer än
hälften av brukningsenhetens produktiva skogs-
marksareal kommer att bestå av kalmark och skog
yngre än 20 år. Det var tidigare 100 ha, nu är det 50.
Det är ett steg i rätt riktning. Men 20-30 ha borde
vara vårt mål.
Miljöpartiet har också andra krav, bl.a. att slutav-
verkningsåldern måste höjas igen från 60 år till 80 år.
Vi anser också att köparen inte skall få avverka
innan han erhållit lagfart på fastigheten. I dag kan
avverkningen vara verkställd innan ett eventuellt
överklagande hunnit behandlas, och då är det så dags.
Det finns ett behov av en förvärvslagstiftning som en
kraftfull åtgärd att ha till hands när förvärvet sker i
vinningssyfte eller spekulationssyfte. Glesbygden
behöver behålla kontrollen över sina naturtillgångar
som en ren överlevnadsstrategi. Annars skövlas hektar
efter hektar av våra skogslän och möjligheterna att bo
och leva i Norrlands inland försvinner sakta men
säkert.
En köpare som inhandlat en bruksenhet, numera
på 50 ha, och säger sig vilja flytta till orten men i
stället kalhugger hela fastigheten och sedan säljer
eller överlåter den till en familjemedlem eller vän,
äger den ju inte längre. Pengarna som deponerats hos
myndigheten för återplantering får han tillbaka. Han
äger ju inte fastigheten längre. Dessa plante-
ringspengar skall följa fastigheten och inte ägaren.
Det är ju fastigheten som skövlas på sitt värde. Jag
hoppas nu att detta kommer med i den nya utredning-
en. Jag vet inte det, men vi kan hoppas.
Rasoneringsbestämmelser behöver också införas
för små fastigheter under 100 ha. Skogsstyrelsen
anför att den avser att följa utvecklingen för ett even-
tuellt ställningstagande för att ändra åldersgränsen för
föryngringsavverkning. Det öppnar en liten möjlighet
för Miljöpartiets motionsyrkande, men det brådskar
faktiskt. Nu avverkas alltför ung skog i accelererande
takt, och även gammelskogen som Gudrun Lindvall
talat om. Där finns det också risk för avverkning, och
det sker på olika platser.
I underlag för fördjupad prövning skall man pröva
deponeringen av säkerhet för återplantering. Hittills
har Miljöpartiets ställningstagande att den deponerade
summan skall följa fastigheten i stället för personen
inte verkställts, men hoppet kvarstår.
Jag tog upp en annan stor fråga redan 1988 eller
1989 när jag kom in i riksdagen första gången. Den
har varit en följetong, som Leif Marklund säger. Var-
för har den varit det? Jo, det är naturligtvis därför att
man inte har tagit hänsyn till dessa frågor. Jag har
också varit på Garpenberg ett otal gånger. Jag har
varit på skogsexkursioner från Dalarna upp till Lapp-
land och tittat på de här skogarna. Vi vet att det är 10
miljarder paperpot-plantor som har planterats. Då är
det ju inte frågan om något litet. För varje år som går
förlorar man tillväxten i de här skogsområdena. Det
blir tjurved, det blir rotsnurr och träden faller för
stormar. Jag har sett dem falla som plockepinn och
ligga på marken. Det handlar om tre-fyra meter höga
furor. Det är faktiskt framför allt furor.
Det påpekas att näringsministern i en interpella-
tionsdebatt i maj 1995 anfört att regeringen anser det
bättre att satsa på framtiden när det gäller skogsplan-
tor med rotsnurr än att inventera skogsskadorna. Det
är ingen motsättning i detta. Det är klart att man måste
inventera skogsskador av den här omfattningen. Vi
anser att det är nödvändigt. Det är klart att
Skogsvårdsstyrelsen inte är intresserad. De har ju haft
en dubbelroll i det här fallet. De har sålt plantor och
haft tillsynen över skogen. Det är klart att de inte vill
ha någon utredning om detta. Vem kommer att bli
ansvarig? Det är väl antagligen preskriberat. Men
trots allt behöver det här utredas för framtiden.
Det handlar inte bara om dessa 10 miljarder pa-
perpot, utan senare har också stora delar av plantorna
gett rotsnurr. Även om man har haft dem i förvar med
lister har det ändå snurrat. Det gör inte det på bördiga
jordar, men i Norrlands inland där jorden är så mager
och förnan så tunn händer det. Det finns olika skäl till
detta. Det är felaktigt utvalda plantor och slarviga
planteringsmetoder på ackord. Alla har vi väl plante-
rat skog. Det gäller att hinna så många som möjligt.
Man bara trampar till och tittar inte efter om plantan
kommer snett. Det här har kostat oändligt mycket mer
pengar än om man hade gett litet mer tid åt plante-
ringen.
Stora kalhyggen har verkställts på magra jordar i
Norrbottens och Västerbottens län. Där har plante-
ringar föregåtts av hyggesplöjning som orsakat ero-
sion och snabb vattenavrinning. Färska exempel har
konstaterats vid ett flertal skogsexkursioner, de senas-
te 1996.
Ännu färskare exempel på erosion och vattenav-
rinning är förskjutningen av tidigare rotbunden
skogsmark. Det hände i Vagnhärad och Sysslebäck i
Värmland med ras och jordsprickor som orsakade
katastrofala följder för boende i områdena. Geotekni-
kerna framhåller ofta att tidigare kalhyggen med stub-
bupptagningar är en av orsakerna till rasen och jord-
förskjutningarna.
En skogsägare från en nordlig sameby har sagt att
70 % av skogarna i hans sameby har avverkats. Och
det är inte en liten by som vanliga byar där människor
bor. Samebyarna omfattar ju stora områden. Stora
delar har varit omöjliga att återbeskoga av olika skäl,
t.ex. erosion, klimatförändringar och rotsnurr. Det jag
vill framhålla här är just detta med rotsnurr. Det
handlar om tusen och åter tusen hektar som inte har
återbeskogats.
Jag har studerat det här problemet i litteratur, vid
exkursioner, i samarbete med forskare och i kontakter
med skogsarbetare, skogsägare och samer. Sverige
förlorar miljarder varje år om inga åtgärder vidtas
angående skogsskadorna. Oersättliga naturvärden går
till spillo och stora ytor står oanvända genom många
år av kalhyggen som inte kunnat återbeskogas. De blir
till ganska värdelösa impediment, för att ta upp det
som har diskuterats här i dag. Impediment finns alltså
också med i de här tankarna.
Anf. 160 CARL G NILSSON (m) replik:
Fru talman! Jag vill bara påpeka för Ragnhild Po-
hanka att det som hon påpekar om bristerna i säkerhet
för återplantering osv. finns väl täckt i den moderata
reservationen nr 8.
Den har jag inte yrkat bifall till hittills, och då är
det inte så lätt för Ragnhild Pohanka att rösta på den.
Men jag får komplettera mitt yrkande, fru talman,
med att yrka bifall även till reservation nr 8. Därmed
ger jag möjlighet för fru Pohanka att rätta till det som
hon efterlyser.
Jag ber alltså härmed om att få yrka bifall också
till reservation nr 8.
Sedan tycker jag att det är ganska oförskämt av
Ragnhild Pohanka att stå i talarstolen och beskylla
hundratusentals skogsägare och skogsarbetare för att
så nonchalant som hon beskriver det sköta sina
skogsplanteringar och utföra skogsplantering. Det är
faktiskt på det sättet, och det betygas också i den
rapport vi har diskuterat, att det finns ett stort ansvar
och en stor känsla för varje skogsplanta som sätts på
föryngringarna. Så jag tycker att det finns anledning
för Ragnhild Pohanka att ta tillbaka och be om ursäkt
för den anklagelsen.
Anf. 161 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation
nr 7.
Det är inte oförskämt, och jag har aldrig sagt att
man inte sköter sin skog efter bästa förmåga. Men om
man har blivit lurad av fackkunskapen att plantera fel
plantor så får det de här följderna. Jag undanber mig
sådana uttalanden om att jag har beskyllt skogsägare
för inkompetens - tvärtom.
Anf. 162 CARL G NILSSON (m) replik:
Fru talman! Vi kan ju läsa i protokollet sedan att
fru Pohanka sade att man bara sätter ned plantan och
trampar till med stöveln så att plantan står snett, och
då blir det på det här sättet. Det var ju precis vad fru
Pohanka sade, och det tycker jag inte är rättvist.
Anf. 163 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Fru talman! Man har haft skolungdomar som har
planterat och som har arbetat på ackord. Det handlar
inte om skogsägarna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 19 mars.)
18 § Trafiksäkerhet m.m.
Föredrogs
Trafikutskottets betänkande 1997/98:TU8
Trafiksäkerhet m.m.
Anf. 164 JEPPE JOHNSSON (m):
Fru talman! I trafikutskottets betänkande nr 8 be-
handlas trafiksäkerhet. Betänkandet tar upp en rad
motioner från den allmänna motionstiden.
Jag vill inledningsvis säga att jag naturligtvis står
bakom samtliga moderata reservationer men väljer att
endast yrka bifall till reservation nr 1.
Under den här perioden har trafiksäkerhetsfrågor-
na fått ett allt större utrymme och blivit alltmer upp-
märksammade. Detta tycker jag är bra, inte bara
därför att det betyder färre dödsfall och färre skador,
utan också därför att det betyder att alltfler förstår att
trafiksäkerhet är något som går att framgångsrikt
påverka och detta med ganska ringa insatser. Som så
mycket annat i livet handlar det nämligen om att ta ett
personligt ansvar och visa hänsyn och förståelse för
sina medmänniskor, i det här fallet medtrafikanterna.
Nollvisionen, att nå fram till noll döda i trafiken,
har vi redan behandlat, och jag avser därför inte att ta
upp dessa frågor ännu en gång utan går direkt in på
betänkandet.
Trafiksäkerhet kan innebära mycket. För någon
betyder det att vi måste tillåta människor att köra
fortare på vissa motorvägar. För andra betyder det att
man skall köra långsammare, och för ytterligare andra
är barns säkerhet den viktigaste trafiksäkerhetsfrågan.
För oss moderater handlar det om att bygga en
strategi som omfattar alla delar av trafiksäkerhetsarbe-
tet. Det handlar om förare, trafikanter, fordon, under-
lag och övervakning för att bara ge några exempel.
Ett skäl till att bilister omkommer i olyckor är att
de kör i osäkra och alltför lätta bilar. Vi vet att det
ofta är kvinnor, ofta med barn i bilen, som kör dessa
mindre säkra bilar. Ett skäl till detta är att skatten är
högre på tyngre och trafiksäkrare bilar. Detta anser vi
är fel. Vi anser att säkra och miljövänliga bilar i stäl-
let borde gynnas skattemässigt. Då skulle fler ha råd
att köra dem och då skulle vi kunna undvika många
skador. Vi har lyft fram dessa frågor i reservation nr
1. Vi anser att skatten måste sänkas så att säkra och
bränslesnåla bilar gynnas.
Samtidigt borde skatten på de moderna dieselbi-
larna sänkas till en rimlig nivå. I dag kan skatten på
en dieseldriven bil vara fyra gånger högre än för
samma bil med bensinmotor, trots att den bensindriv-
na modellen förbrukar nästan dubbelt så mycket
bränsle per mil. Målsättningen måste vara att utveckla
tekniken så att bensinförbrukningen minskar. Men det
är fel att i dagsläget lägga på ännu högre skatter.
Slutligen vill jag ta upp parkeringsfrågorna. Här
anser vi att parkeringsregler och andra frågor som rör
hur bilar får ställas upp måste följa principen att det
skall underlätta trafiken. Vi anser t.ex. att det är fel att
kommuner, som här i Stockholm, ser parkeringsavgif-
terna i huvudsak som en inkomstkälla och inte som ett
sätt att underlätta trafiken och parkeringsmöjligheter-
na. Det finns också exempel på privata parkeringsbo-
lag som bedriver sin verksamhet på ett oseriöst sätt.
Detta lyfts fram i motion T915 av Göthe Knutson.
Tyvärr vill inte utskottsmajoriteten ta tag i de i motio-
nen beskrivna problemen.
Fru talman! Vi vill se en översyn av lagen om
kontrollavgift vid olovlig parkering genomförd så
snart som möjligt. Vi vill säkerställa att parkerings-
övervakningen sker på ett seriöst och effektivt sätt
vare sig den sköts av kommun eller privata företag.
Anf. 165 SIVERT CARLSSON (c):
Fru talman! I det här betänkandet behandlas ett
stort antal motioner om trafiksäkerhet och vissa andra
frågor med anknytning till vägtrafiken. Mycket är vi
överens om, somt har vi något olika uppfattning om.
Den regionalpolitiska situation som just nu råder i
vårt land, där 19 av 24 län tappar invånare, där mer än
200 av landets kommuner tappar folk och där lands-
bygden mycket snabbt glesnar och avfolkas, kräver
gemensamma, snara och övergripande åtgärder för att
utveckla alla de möjligheter och resurser som finns i
hela landet. Den kräver med andra ord en aktiv och
mycket medveten regional politik. Den kräver sam-
verkan och helhetssyn, inte sektorisering och delbe-
slut som ibland tenderar att motverka varandra så att
den vänstra handen inte vet vad den högra gör.
I detta betänkande tas i flera motioner, bland dem
två centermotioner, upp frågan om och bekymret med
uppsättning av vägskyltar som väl inte är den allra
största regionalpolitiska frågan, men som för väldigt
många, både enskilda och bygder, är av oerhört stor
betydelse när det gäller vara eller inte vara, synas och
utvecklas eller gömmas och tyna bort.
Dagens ordning och regler underlättar verkligen
inte existensen och den nödvändiga marknadsföringen
av de många småföretag och näringsidkare som etab-
lerar sig på landsbygden utanför de stora stråken.
Vägmärkesförordning, väglag och naturvårdslag
reglerar de här frågorna med den följden att länssty-
relser exempelvis med olika medel ofta arbetar för att
utveckla en bygd medan Vägverket samtidigt är
mycket restriktiv när det gäller skyltning för att mark-
nadsföra verksamheter i bygden och området.
Från Centerns sida menar vi att det nu behövs en
omedelbar översyn av Vägverkets regler för vägvis-
ning och skyltning, en översyn med en positiv regio-
nalpolitisk ambition och en landsbygdsvänlig inställ-
ning som inte motverkar, men som medverkar till
målet om regional balans, utveckling och en levande
landsbygd.
Nu pågår en översyn av vägmärkesförordningen
och "enligt vad utskottet erfarit överväger Vägverket
att tillåta vägskyltar för reklam o.d. i glesbygd och
turistområden i större utsträckning än för närvaran-
de".
Jag förutsätter verkligen att Vägverkets ambition
inte stannar vid ett övervägande. Det behövs betydligt
mer. Det behövs en betydligt generösare och mer
regionalpolitiskt inriktad både syn och verkställighet
när det gäller de många småföretagens och landsbyg-
dens tillåtelse till marknadsföring via vägskyltning -
självfallet utan att riskera en hög trafiksäkerhet.
Jag avvaktar, och jag har förhoppningar på, resul-
tatet av Vägverkets planer och överväganden och
ämnar därför, fru talman, inte i dag framföra något
yrkande i den här frågan utan nöjer mig med utskot-
tets positiva inställning och skrivning.
Så till ett annat område i betänkandet. Olika åt-
gärder måste ständigt vidtas för att minska bilismens
miljöskadliga utsläpp. Det kan handla om minskad
bränsleförbrukning, miljöklassning av fordon och
bränslen, ekonomiska styrmedel, skattebefrielse för
infasning av biobränsle eller att kommunerna exem-
pelvis medges utrymme att undanta elbilar från par-
keringsavgift på offentlig plats, som vi i det här be-
tänkandet föreslår som en åtgärd i arbetet för en bättre
miljö.
Det kan också handla om att minska utsläppen vid
kallstarter. Motorvärmare är ett sätt att öka effektivi-
teten och minska utsläppen. Nu visar dock statistiken
att en stor del av den totala körsträckan utgörs av
körsträckor mindre än en mil. Oavsett om en bil är
utrustad med katalysator eller ej är utsläppen vid
kallstarter mycket stora. Därför menar vi att åtgärder
som minskar utsläppen vid bl.a. kallstarter bör vidtas.
Nya bilar bör förses med motorvärmare och katalysa-
torvärmare. Den rapport som bl.a. Konsumentverket
tagit fram om användning av motorvärmare vid kall-
start stöder oss i vår uppfattning. Att minska den
miljöförstöring som kallstarter innebär ligger dess-
utom väl i linje med de miljömål som riksdagen ställt
sig bakom.
En annan fråga, fru talman, som berör såväl trafik-
säkerhet som miljö är frågan om halkbekämpning. Det
är väl ingen tvekan om att de flera hundratusentals ton
vägsalt som årligen sprids på våra vägar för att öka
trafiksäkerheten påverkar miljön negativt samtidigt
som rostangreppen på våra bilar ökar. Vägverket,
Statens väg- och trafikinstitut, Svenska kommunför-
bundet och flera kommuner har via olika projekt och
försök arbetat för minskad saltanvändning i vinter-
väghållningen bl.a. genom användning av kalkstensk-
ross och andra kalkprodukter. Kalken motverkar
försurningen längs våra vägar och borde bl.a. av detta
skäl enligt min mening användas i betydligt större
utsträckning. Anslag bör riktas till denna utvecklings-
och försöksverksamhet.
Nu arbetar Vägverket för en minskad saltförbruk-
ning och också med att prova nya material för halkbe-
kämpning för att därigenom minska saltförbrukning
och öka trafiksäkerheten, varför jag nu inte skall re-
servera mig till förmån för centermotionen i detta
ärende men vill ändå i ett särskilt yttrande markera
min ståndpunkt i denna fråga.
Slutligen, fru talman, ställer jag mig givetvis bak-
om samtliga centerreservationer men yrkar för tids
vinnande bifall enbart till reservation nr 2.
Anf. 166 TORSTEN GAVELIN (fp):
Fru talman! Från Folkpartiets sida får vi vara
ganska nöjda med den behandling som våra motion-
syrkanden har fått. Vårt yrkande om trafiknykterhe-
ten, företräde för gående vid övergångsställen och den
flygande inspektionen har fått en positiv behandling
av utskottet. Tyvärr kan vi inte säga detsamma om
vårt förnyade krav på att konkurrensutsätta bilbesikt-
ningen. Tillsammans med moderater, centerpartister
och kristdemokrater vill vi att riksdagen omprövar sitt
tidigare beslut om att Svensk Bilprovning skall ha
ensamrätt att utföra kontrollbesiktningar.
Vi vet att bilister som skall utföra besiktningar på
sina fordon råkat ut för långa köer och väntetider vid
vissa anhopningar, t.ex. vid semestertid. Det är inte
acceptabelt. Vi vill därför att bilprovningen konkur-
rensutsätts. I utskottet framhåller man att det skulle
finnas risker vad gäller kvalitet och glesbygder med
en konkurrensutsättning. Men vi menar att vi tvärtom
skulle kunna få en minst lika bra besiktning kvali-
tetsmässigt och också göra det möjligt för gles-
bygdsbilisterna att utföra sina besiktningar på närmare
håll än vad som är möjligt i dag. En konkurrensutsatt
fordonsprövning kan medföra lokala lösningar som
även tillfredsställer oss glesbygdsbor.
Sivert Carlsson tog upp detta med vägmärken och
vägskyltar. Vi har markerat den frågan som en av de
verkligt viktiga för landsbygdsutvecklingen. Det är
alltså mycket betydelsefullt för småföretagarna på
landsbygden att de får bättre möjligheter att inom
lagars och förordningars ramar visa upp sin verksam-
het för det kundunderlag som passerar förbi på vägen.
Det är bra att utskottet ser positivt på det här. Jag
vill bara betona att vi kommer att följa frågan noga
och se till att de positiva skrivningar som finns i ut-
skottsbetänkandet följs av handling.
Avslutningsvis yrkar jag bifall till vår reservation
4 om bilbesiktningar.
Anf. 167 LENA SANDLIN (s):
Fru talman! I kväll behandlar vi här i kammaren
ett drygt trettiotal motioner från den allmänna mo-
tionstiden rörande trafiksäkerhet. Innan jag går in och
i stora drag kommenterar motionerna skulle jag vilja
nämna litet om det stora och unika beslut rörande
trafiksäkerhet som den här kammaren fattade för inte
alltför länge sedan.
Riksdagen antog en ny inriktning för trafiksäker-
hetsarbetet. Vi antog i stor enighet den s.k. nollvisio-
nen. Detta beslut menar jag var något av en revolution
för synen på trafiksäkerheten. Nollvisionen, visionen
om att ingen skall dödas eller skadas allvarligt i trafi-
ken, innebär ett helt nytt sätt att se på trafiksäkerheten
och trafiksäkerhetsarbetet.
Nollvisionen bygger på en insikt. Insikten går ut
på att det inte är olyckan i sig som är problemet. Pro-
blemet är den skada som olyckan förorsakar. När man
väl har insett detta ser man också att det finns en
lösning. Lösningen på trafiksäkerhetsproblemet är att
begränsa styrkan i det våld som människan kan kom-
ma att utsättas för i trafiken.
Det är mycket svårt att förutsäga när eller var en
olycka kommer att inträffa. Därför är det också svårt
att förebygga den. Däremot är det relativt enkelt att
förutsäga hur svåra skadorna kommer att bli när en
olycka inträffar. Att olyckan sker kan ha hundratals
orsaker. Hur svåra skadorna blir bestäms endast av
två faktorer: dels hur kraftigt det våld är som männi-
skan utsätts för, dels hur stor motståndskraft den en-
skilde individen har för detta våld. Den här insikten
gör att trafiksäkerhetsproblemet plötsligt blir betydligt
lättare att hantera.
Fru talman! Det finns inga felfria människor. Det
finns inga garanterat felfria maskiner. Det finns ishal-
ka på vintern och vägar med tjälskott. Det finns älgar,
slarv, dåliga förare, dimma, ouppmärksamhet, dålig
skyltning, dåliga bilar. Det finns rattfyllon, det kan
uppstå fel på vindrutetorkarna eller det kan hända att
en gammal dam eller ett barn stiger rakt ut på gatan.
Det finns tusen och en oförutsedda händelser. Och
alla hänger de ihop. Det är som att spela schack med
djävulen. Därför är det också en del människor som
viker sig på förhand, som säger att nollvisionen är en
flumvision och att det inte går att få ned antalet döda-
de och svårt skadade till noll.
Jag är mycket glad över att inget av riksdagens
partier delar den så inskränkta synen. Jag är mycket
glad över att riksdagens samtliga partier ställt sig
bakom nollvisionen, att vi delar denna insikt och på så
sätt också ser möjligheterna. Det ger oss en gemen-
sam utgångspunkt när vi skall diskutera och fatta
beslut i dessa frågor.
Fru talman! Då det inte är alltför länge sedan riks-
dagen debatterade och fattade beslut om nollvisionen
och trafiksäkerhetsfrågor, vill jag i några fall hänvisa
till vad riksdagen då sade eftersom ett antal av de
motionsyrkanden vi i dag har att ta ställning till är
liknande de vi debatterade och beslutade om vid det
tillfället.
I ett antal motioner tar man upp frågan angående
cykelhjälmar. Riksdagen ansåg vid behandlingen av
nollvisionspropositionen att det är mycket viktigt att
hjälmanvändandet ökar. Vi ansåg att en ökad an-
vändning av cykelhjälmar borde åstadkommas genom
främst information. Vi var vid det tillfället inte bered-
da att fatta beslut om en tvingande lagstiftning.
Utskottet är i dag inte heller berett till en sådan lag-
stiftning. Vägverket har fått i uppdrag att nogsamt
följa utvecklingen på detta område. Från utskottsma-
joritetens sida vill vi tydligt deklarera att vi är bered-
da att ta till lagstiftning om hjälmanvändandet inte får
en godtagbar omfattning. Men i dag är vi, som sagt,
inte beredda att ta till någon sådan åtgärd.
Frågan om trafiknykterhet var också uppe till dis-
kussion vid den förra behandlingen. Då liksom nu vill
utskottsmajoriteten betona att insatser mot trafikonyk-
terhet på grund av alkohol eller andra droger är
mycket angelägna. Det är ju också så att just trafiko-
nykterheten är ett reformområde inom ramen för det
nationella trafiksäkerhetsprogrammet. Vägverket har
genomfört omfattande kampanjer, information och
utbildning inom detta område.
Drograttfylleriutredningen har nu lämnat sitt be-
tänkande Droger i trafiken. Frågan är under bered-
ning i Regeringskansliet för närvarande, och enligt
vad vi erfar kommer en proposition att läggas fram
för riksdagen senare i år. I väntan på den propositio-
nen finner utskottsmajoriteten inte någon anledning
att i nuläget vidta några åtgärder.
Fru talman! Moderaterna har motionerat om att
skatten på motorfordon bör ändras så att säkra och
bränslesnåla bilar gynnas. Jag vill då passa på att
informera riksdagen om att en utredning för närvaran-
de arbetar med dessa frågor. Man gör en översyn av
vägtrafikens samlade beskattning när det gäller både
lätta och tunga fordon. Utredningsuppdraget skall
redovisas senast den 30 oktober i år. Med anledning
av detta finner utskottsmajoriteten ingen anledning att
i dag ta ställning till denna fråga.
Moderaterna tar återigen upp frågan om att priva-
tisera den del av sjukförsäkringen som går till ersätt-
ningar i samband med trafikskador. Jag vet inte vilken
gång i ordningen som moderaterna för upp denna
fråga till debatt i den här kammaren, men jag vet att
frågan har behandlats och avfärdats sedan 80-talet, ja,
kanske t.o.m. tidigare.
Moderaterna menar alltså att sjukvårdskostnader-
na till följd av trafikolyckor skall bort från statsbudge-
ten. De 4 miljarder som man genom detta sparar skall
i stället betalas via trafiksförsäkringen. Detta innebär
en merkostnad för bilisterna på 1 200 kr per år, eller
om man vill göra en jämförelse motsvarar det en extra
krona litern för bensin.
Fru talman! Vi socialdemokrater har inte tidigare
alla de gånger som denna fråga har debatterats varit
beredda att genomföra en privatisering av sjukförsäk-
ringen, och det är vi inte nu heller. Det här är ju
egentligen en fråga för socialförsäkringsutskottet, men
jag vill ändå deklarera att vi socialdemokrater anser
att en allmän försäkring vid sjukdom och rehabilite-
ring är att föredra, en allmän försäkring som är base-
rad på inkomstbortfallsprincipen och som uppfyller
kraven på trygghet, rättvisa och effektivitet.
Fru talman! Ett antal motioner tar upp frågor rö-
rande parkeringsbestämmelser. De handlar bl.a. om
parkering nära gathörn och de privata parkeringsbola-
gens verksamhet. Vägverket har haft i uppdrag att se
över parkeringslagstiftningen och man lämnade en
rapport till regeringen i december förra året. Rege-
ringen bereder för närvarande detta ärende, och i
avvaktan på regeringens förslag finner utskottsmajori-
teten ingen anledning att i dag fatta beslut i frågan.
I motion T416 framhåller Claes-Göran Brandin
och Hans Hoff att bristande säkring av last utgör ett
omfattande säkerhetsproblem för landsvägs- och
sjötransporter. Motionärerna påtalar att polisen vid en
trafikkontroll inte har rätt att gå in i låst eller plombe-
rat utrymme utan att först ha fått beslut om husrann-
sakan, om man inte vet att lasten innehåller farligt
gods. Misstanke om att lasten skulle vara bristfälligt
förankrad har inte ansetts som tillräcklig grund för
husrannsakan. Motionärerna menar att denna be-
gränsning av polisens kontrollmöjligheter kan leda till
att mindre seriösa företag använder låst eller plombe-
rad lastbärare enbart för att undkomma kontroll.
Utskottet menar att god lastsäkring är mycket vik-
tigt från transportsäkerhetssynpunkt, men att frågan
också rymmer rättssäkerhetsaspekter. Utifrån detta
anser utskottet att regeringen bör göra en avvägning
mellan dessa och sedan återkomma till riksdagen med
ett samlat förslag.
Fru talman! Det är mycket på gång inom trafiksä-
kerhetsområdet. Den insikt om trafiksäkerhetsarbetet
som nollvisionen har gett oss har också gjort att vi ser
helt nya möjligheter. Åtskilliga utredningar arbetar
och beredning av olika frågor genomförs just nu inom
Regeringskansliet. Detta gör att riksdagen med ro kan
bifalla hemställan i detta betänkande och invänta nya
förslag från regeringen.
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till
hemställan i betänkandet.
Anf. 168 GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Eftersom jag nyss anmälde mig till
debatten får jag nöja mig med de få stipulerade minu-
terna. Men icke desto mindre är jag alldeles förvissad
om att närvarande ledamöter väldigt gärna vill ta del
av den argumentering som bl.a. jag för fram i detta
ärende.
Vi har en parkeringslagstiftning och en påföljds-
lagstiftning i Sverige som gynnar sådana som är ose-
riösa - man kan tala om skojare i branschen. Alla är
inte skojare, men den som vill utnyttja parkering-
slagstiftningen - det finns två lagar - går det alldeles
utmärkt att tjäna pengar, och detta på trafikanternas
bekostnad.
När en bilist med ett par minuter har missat att
forsla bilen ifrån den uppställningsplats som man har
erbjudits blir resultatet en form av ett bötesstraff.
Överskridandet i tid anges i allmänhet till fem minu-
ter, men det är ofta betydligt mindre.
Den s.k. felparkeringsböteslappen som man får
kan vara på upp till 700 kr och ännu mera. Då har
vederbörande parkeringsfirma gjort sig skyldig till ett
brott, därför att det finns ett begränsat högsta s.k.
avgiftsuttag.
Fru talman! Detta påtalas gång på gång i riksda-
gen, i dagstidningars insändarspalter och i den debatt
som uppstod vid årsskiftet när en hel hop av parke-
ringsvakter i Stockholm gav sig ut och lappade bilar
en helgnatt. Vi fick då klart för oss att det inte är sunt
förnuft och hänsyn som gäller i den branschen. Det
gäller helt enkelt att roffa åt sig så mycket som möj-
ligt, vilket de som har ett rymligt samvete gör.
Det är hur enkelt som helst att gå in i den här
branschen. Det fordras ingenting annat än att man
disponerar ett stycke mark, att man sätter upp skyltar
och hänvisar till den lagstiftning som vi i Sveriges
riksdag erbjuder precis vilka skojare som helst. De
som är seriösa rättar sig naturligtvis efter både det
som är comme-il-faut och det som anges i regelverket.
De andra tar helt enkelt för sig.
Fru talman! Jag har väckt motion till riskdagen om
detta i förmodligen tolv år, och det har varit ungefär
samma typ av behandling varje gång. Trafikutskottet
har sagt att det pågår ett arbete och en översyn, men
det har inte kommit till prövning i något av de utskott
som sysslar med lagstiftning och med den typ av
juridisk behandling som t.ex. lagutskottet skulle kun-
na ha företagit.
Okej, visst är det trafikanter som berörs av detta.
Men hur skulle det vara om det någon gång gjordes en
prövning av dem som sysslar med lagstiftning, som
kan göra de juridiska bedömningarna och som fram-
för allt tar hänsyn till den rättspraxis som vi har i vårt
land.
Jag vill, fru talman, peka på att det finns en mo-
tion som heter T915, som jag har skrivit. Den har
rubriken Parkeringsbolag och innehåller ett antal
förslag. Jag skulle vilja påstå att de är mycket noga
motiverade av det faktum som jag har nämnt mer
summariskt här, nämligen att det är en bransch där
skojarna kan göra sig beredda för tjänster. Dessvärre
förekommer det. Böteslappar eller parkeringsav-
giftslappar är helt enkelt varor som säljs på en mark-
nad som jag tycker blir allt skummare. Kom ihåg att
flera av de s.k. parkeringsbolagen har samma kontor
som inkassobyråerna.
Jag förstår inte att inte detta kan få trafikutskottet
att mer resolut sätta sig in i problematiken. Svenska
folket gör det. Det ser vi på insändarspalterna i tid-
ningarna. Det såg vi när den av mig nyss påtalade
händelseutvecklingen i Stockholm blev uppmärk-
sammad. Vi ser att detta är fråga om någonting som
gör att väldigt många bilister drabbas på ett ohemult,
orättvist sätt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 19 mars.)
19 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Proposition
1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd
Motioner
med anledning av prop. 1997/98:82 Europarådets
sociala stadga
1997/98:A9 av Ingrid Burman och Hans Andersson
(v)
1997/98:A10 av Barbro Johansson (mp)
med anledning av prop. 1997/98:123 Finansiering av
vissa trafikanläggningar i Stockholms län m.m.
1997/98:T12 av Mats Odell m.fl. (kd)
1997/98:T13 av Kenth Skårvik m.fl. (fp)
1997/98:T14 av Lennart Fremling och Lennart
Rohdin (fp)
1997/98:T15 av Karl-Erik Persson m.fl. (v)
1997/98:T16 av Olof Johansson m.fl. (c)
1997/98:T17 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp)
1997/98:T18 av Per Westerberg m.fl. (m)
1997/98:T19 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
med anledning av skr. 1997/98:67 Konsumenterna
och miljön - en handlingsplan för hållbar utveck-
ling
1997/98:L12 av Tanja Linderborg m.fl. (v)
1997/98:L13 av Yvonne Ruwaida (mp)
1997/98:L14 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)
1997/98:L15 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd)
med anledning av skr. 1997/98:74 Europa-
Medelhavsinterimsavtal mellan Europeiska ge-
menskapen och Palestinska befrielseorganisatio-
nen (PLO) för den palestinska myndigheten på
Västbanken och i Gaza
1997/98:U22 av Eva Zetterberg m.fl. (v)
1997/98:U23 av Ingrid Näslund m.fl. (kd)
1997/98:U24 av Yvonne Ruwaida (mp)
med anledning av skr. 1997/98:103 Kommittéberät-
telse 1998
1997/98:K27 av Peter Eriksson (mp)
20 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 18 mars
1997/98:234 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet
Pierre Schori
Flyktingförläggningen i Flen
1997/98:235 av Mats Odell (kd) till statsrådet
Thomas Östros
Taiwan
1997/98:236 av Birger Schlaug (mp) till statsrådet
Leif Pagrotsky
Den demokratiska processen och MAI-avtalet
1997/98:237 av Marianne Samuelsson (mp) till
miljöministern
Miljökonsekvenserna av MAI-avtalet
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 24 mars.
21 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 17 mars
1997/98:574 av Ola Rask (s) till försvarsministern
Kränkning av svenskt luftrum
1997/98:575 av Carina Hägg (s) till socialministern
Narconon
den 18 mars
1997/98:576 av Nikos Papadopoulos (s) till kommu-
nikationsministern
Det nya körkortet
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 24 mars.
22 § Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit
den 18 mars
1997/98:513 av Göran Hägglund (kd) till försvars-
ministern
SOS Alarm och försäljning av nyhetstips
1997/98:514 av Inga Berggren (m) till statsrådet
Thomas Östros
Fastighetsskatten
1997/98:527 av Karin Pilsäter (fp) till statsrådet
Thomas Östros
Skattelagstiftning och jämställdhet
1997/98:528 av Karin Pilsäter (fp) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Barntillägg
1997/98:530 av Karin Pilsäter (fp) till statsrådet
Thomas Östros
Regeringsförklaringen och den statliga beskattningen
1997/98:532 av Owe Hellberg (v) till kommunika-
tionsministern
Snabbtåg Gävle-Östersund
1997/98:534 av Bengt Hurtig (v) till näringsministern
Försäljning av Enatoraktier
1997/98:536 av Bertil Persson (m) till justitieminis-
tern
Cigarettsmuggling
1997/98:538 av Barbro Westerholm (fp) till social-
ministern
Forskning om spelberoende
1997/98:543 av Eva Goës (mp) till utrikesministern
Zambia
1997/98:545 av Carina Hägg (s) till miljöministern
Barns utsatthet för radiostrålar
1997/98:546 av Rigmor Ahlstedt (c) till statsrådet
Ylva Johansson
Skolbarnsomsorg
1997/98:548 av Karin Falkmer (m) till kulturminis-
tern
Momsdepositionskrav
1997/98:549 av Tomas Eneroth (s) till utrikesminis-
tern
Förbud mot antipersonella minor
1997/98:550 av Marianne Samuelsson (mp) till soci-
alministern
Nätverk för barn med psykiskt sjuka föräldrar
1997/98:552 av Lars Hjertén (m) till jordbruksminis-
tern
Blockkartor för skiftesredovisning
1997/98:555 av Peter Weibull Bernström (m) till
jordbruksministern
Jordbruksverket och EU-ansökningar
1997/98:559 av Eva Flyborg (fp) till försvarsminis-
tern
Kvinnor och försvaret
1997/98:560 av Eva Flyborg (fp) till näringsministern
Kvinnligt företagande
1997/98:561 av Isa Halvarsson (fp) till statsrådet
Pierre Schori
Sexualupplysning och unga kvinnor
1997/98:562 av Isa Halvarsson (fp) till socialminis-
tern
Skelettskörhet
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 24 mars.
23 § Kammaren åtskildes kl. 20.43.
Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 14 § anf. 24 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 69
(delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 15 § anf. 93 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. voteringen
kl. 15.42,
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 17.59 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.