
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 1997/98:74</div>
<div class="sidhuvud_datum">Onsdagen den 4 mars</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 9.00 - 17.55</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>19.00 - 22.56</pre><pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>
----------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen</pre><pre>Talmannen meddelade att följande faktaprome-
morior om förslag från Europeiska kommissionen
inkommit och delats ut till kammarens ledamöter:
Ändrat förslag till rådets förordning (EG) om kom-
plettering beträffande animalieproduktion av för-
ordning (EEG) om ekologisk produktion av jord-
bruksprodukter och uppgifter därom på jord-
bruksprodukter och livsmedel KOM (97) 747
Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv
om tillnärmning av de rättsliga ordningarna för
bruksmodellskydd för uppfinningar KOM (97) 691</pre><pre>2 §  Hänvisning av ärenden till utskott</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Proposition
1997/98:77 till konsitutionsutskottet</pre><pre>Skrivelse
1997/98:60 till utrikesutskottet</pre><pre>Förslag
1997/98:RR1 till finansutskottet
Meddelande om samlad votering</pre><pre>Talmannen meddelade att konstitutionsutskottets
betänkanden KU15, KU16, KU21 och  KU22 samt
justitieutskottets betänkanden JuU10, JuU11 och
JuU12 skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad
debatt.</pre><pre>3 §  Riksbankens ställning</pre><pre>Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1997/98:KU15
Riksbankens ställning (prop. 1997/98:40)</pre><pre>Anf.  1  KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Politisk demokrati, eller representativ
demokrati som vi har i Sverige, innebär att den som
har fått förtroende att ansvara för politiken också skall
stå till svars inför dem som har valt vederbörande.
Om politiken bedrivs på ett sätt som väljarna icke
accepterar, har väljarna möjlighet att göra ett nytt val
och välja en annan företrädare. Detta är en grund-
princip: politisk ansvarighet, politisk avsättbarhet.
Vi har också ansett att politiken skall styras genom
demokratiska beslut, dvs. av personer valda av män-
niskorna. Medborgarna skall ha möjlighet - genom
valhandling, genom opinionsbildning - att kunna
påverka politiken. Det har i pressdebatten förekommit
inlägg där personer har gjort sig till tolkar för att man
borde dra undan delar av politiken från demokratiskt
inflytande och låta högt uppsatta experter sköta dem i
stället. Ofta har detta mötts med ramaskrin och berät-
tigad kritik från en bred demokratisk opinion.
I dag skall emellertid riksdagen besluta att nagga
den politiska demokratin i kanten. En viktig del av
den ekonomiska politiken, nämligen penningpolitiken,
skall undandras från politisk påverkan. Den skall
ställas utanför politisk kontroll. Den skall skötas av
ett uppsatt råd, en direktion av bankdirektörer i Riks-
banken på sex personer, som inte skall få ta emot
instruktioner och som - påstår man i alla fall - inte
skall vara påverkade av annat än sig själva. Det skall i
sitt eget höga majestät sköta denna del av politiken.
Vi skall alltså se till att experter alltid skall använ-
da Riksbanken som ett instrument för den penning-
politik som de finner vara den riktiga. Förvisso sätter
riksdagen upp en instruktion för denna penningpoli-
tik. Den skall alltid gå ut på att under alla förhållan-
den syfta till vad man kallar ett fast penningvärde. Vi
vet att ett fast penningvärde - åtminstone kortsiktigt
och åtminstone av och till - kan komma i motsättning
till sådana saker som en ökad ekonomisk tillväxt och
en minskning av arbetslösheten. Men riksdagens
kommer i dag att besluta om att det alltid skall finnas
en sådan kraft. Man skall alltid använda Riksbankens
arsenal för att se till att när det kommer sådana kon-
flikter skall annat få vika undan. Det fasta penning-
värdet skall vara det viktigaste av allt.
Vi kan alltså sammanfatta det beslut som riksda-
gens majoritet i dag kommer att fatta i två punkter.
Det minskar demokratin och det konserverar eller
ökar arbetslösheten. En allt annat oberoende penning-
politik som inte inordnas i den ekonomiska politik
som förs i landet i dess helhet kan vara mycket dålig
för landet.
Jag skall citera några kloka meningar: Att låta
penningpolitiken formas i ständig konfrontation mot
den allmänna ekonomiska politiken i övrigt kan skada
landets ekonomi. Om Riksbanken driver en överstark
penningpolitik i syfte att korrigera vad banken uppfat-
tar som en alltför svag finanspolitik, finns det risk för
att denna försvagas ytterligare för att i sin tur korrige-
ra vad som uppfattas som en alltför stelbent penning-
politik. För ett lands ekonomi är det bra om en riks-
bank med integritet inte spelar mot utan i stället spelar
med den ekonomiska politiken i övrigt.
Dessa kloka rader hämtar jag ur en gemensam re-
servation till Riksbanksutredningen 1993 av finansut-
skottets nuvarande ordförande Jan Bergqvist och
nuvarande EU-kommissionären Anita Gradin. Jag vill
beklaga att den socialdemokratiska regeringen, parti-
ledningen och riksdagsgruppens överväldigande ma-
joritet inte har kvar den insikt och den klokskap som
dessa personer då gav uttryck för.
Ekonomiskt sett är tanken på en allt annat obero-
ende penningpolitik felaktig och farlig. Det är tänkt
att denna institution skall styras av ett expertvälde.
Man säger att de här personerna inte skall få ta in-
struktioner. De skall bara vägledas av det en gång för
alla överskuggande målet om fast penningpolitik.
Sedan skall de inte bry sig om vad som händer i öv-
rigt i samhället. Jag höll på att säga som Rellingen:
"Fan tro't."
Det s.k. instruktionsförbudet, att man som det he-
ter utan påtryckningar utifrån skall fatta penningpoli-
tiska beslut, är illusoriskt. De som har makten att
spela mot vår valuta och vårt penningvärde, de stora
spekulanterna, de stora transnationella kapitalen,
kommer att utöva påtryckningar som kommer att
påverka Riksbankens göranden och låtanden. Riks-
bankens direktörer, de experter som inte skall kunna
påverkas av samhället, kommer naturligtvis ur en
samhällsmiljö. Det är som regel inte underklassen.
Om de skulle komma därifrån är de i varje fall utbil-
dade vid samma handelshögskolor och i samma socia-
la miljö och umgås i denna som landets övriga över-
klass. De kommer alltså att påtryckas en uppfattning
av en viss ideologi av den sociala miljö som de kom-
mer från och som de, när de lämnar sitt mandat i
Riksbanken, kommer att återvända till. Det är alltså
inte så att de inte har instruktion, att de står utanför
samhällets sociala motsättningar och sociala åsikter.
Det är bara så att dessa herrar och eventuella damer
skall stå oavhängiga från demokratiskt förankrad
vilja, politisk förankrad instruktion, som eventuellt
kan företräda andra sociala intressen än just detta
enda om det fasta penningvärdet. Men i övrigt kom-
mer de ju att företräda en ekonomisk politik som ju,
när konflikter sker, alltid kommer att värna en viss
linje. Det är alltså detta som är en del i det odemokra-
tiska.
En politiker som fattar okloka beslut riskerar att
bli avsatt. En riksbankschef som fattar okloka beslut
får, därest han kan visa att han har sina förståndsgåvor
kvar och inte gör något olagligt, sitta kvar därför att
han inte kan avsättas. Detta är alltså ett nederlag för
demokratin.
Vad kommer detta sig av? Svarar det mot något
behov? Nej, egentligen inte. Det svenska systemet har
haft en riksbank med en stor integritet som samtidigt i
perioder har kunnat samverka med de politiska in-
stanserna. Det har egentligen inte funnits någon an-
ledning att ändra på systemet.
Men då har vi detta med EMU, den ekonomiska
monetära unionen, där ju ett sådant här system skall
införas med europeisk måttstock. Det är på europeisk
nivå som en samling bankdirektörer skall sitta utan
politisk påverkan och instruktionsförbud och styra
penningpolitiken. Då skall man göra om de nationella
riksbankerna till filialbanker till denna europeiska
centralbank, och de skall vara uppbyggda på samma
sätt.
Vi från Sverige har, trots att vi inte fick något ju-
ridiskt undantag eller ens försökte få det när vi för-
handlade om vårt medlemskap i EMU, sagt att vi
självständigt skall kunna avgöra om vi vill gå med i
EMU eller inte. Därför måste vi nu, sägs det, dock
genomföra EMU:s andra steg, eftersom vi i fråga om
detta är bundna av fördraget. Däremot kan vi vänta
med det tredje steget, och riksdagen har redan fattat
beslut om att vi skall skjuta ett definitivt avgörande på
framtiden.
Men det andra och tredje steget har faktiskt inte
olika juridiska valörer i EU-systemet. Har vi rätt -
den rätten har ju riksdagen fattat beslut om att vi tills
vidare skall ha - att stå utanför steg tre har vi också
rätt att stå utanför steg två. Det finns ingen skillnad på
det ena eller andra i någon juridisk mening. Sverige
borde alltså kunna avvisa dessa propåer om att nagga
demokratin i kanten genom att göra riksbanken mer
självständig och ha den konstruktion som vi nu har
gjort. Vi är alltså fria att låta bli att gå in på EMU-
vägen.
Vi ser detta som ett första och allvarligt steg till en
EMU-anpassning, för att vi skall komma in där. Där-
för måste förslagen enligt vår mening avvisas.
Fru talman! Jag vill därmed yrka bifall till reser-
vationerna 1, 2 och 4. Reservationerna 2 och 3 är
nästan likalydande.
Om vi kommer med i EMU:s tredje steg skall vi
ändra Riksbankens sedelutgivningsrätt. Detta är en
grundlagsfråga. Skall vi föra in en annan valuta i
landet om det blir verklighet kan steg tre i EMU inte
genomföras innan vi har genomfört grundlagen. Att
utskottet inte har biträtt reservationen tror och hoppas
jag helt enkelt beror på att vi dessförinnan får en
folkomröstning som kommer att avvisa svenskt EMU-
medlemskap. Men då behöver vi inte heller konstruk-
tioner för att härma EMU utan kan helt och hållet stå
utanför i demokratins och sysselsättningens namn.</pre><pre>Anf.  2  PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Jag hade först tänkt göra en ganska
bred genomgång av vad dagens beslut kommer att
innebära och vad vi borde ha gjort i stället. Jag har
följt den här frågan ganska länge, inte bara i konstitu-
tionsutskottet. Jag har t.ex. också suttit med i den
grupp som tillsammans med finansministern lade fram
förslaget till regeringen. Där skrev jag en ganska lång
reservation i vilken jag först och främst försökte göra
upp med myten om att Sverige måste ta detta steg. Jag
menar att det är en bluff. Lika litet som vi måste gå
med i valutaunionen, lika litet måste vi bifalla hem-
ställan i detta betänkande därför att EU säger det.
Jag hade alltså tänkt att mer gå in i detaljfrågorna,
men jag insåg ganska snart att det är helt meningslöst.
Det handlar inte om dessa sakfrågor utan om något
helt annat.
Fru talman! Det beslut som vi fattar i dag är ett
historiskt beslut. Det är inte en formalitet om olika
metoder att organisera hur Riksbanken skall fungera,
utan det är ett mycket viktigt politiskt vägval. Orsaken
till att vi står vid denna vägkorsning är att ekonomis-
men har blivit religion, en kult som landets politiska
ledning i brist på egna idéer och visioner gjort till sin
egen religion. Från att det ekonomiska perspektivet
varit en fråga om något enkelt och ganska pragmatiskt
har det blivit överordnat och själva meningen.
Bakgrunden till dagens beslut är att en del ekono-
mer anser att kapitalplacerarna, valutahandlarna, har
större förtroende för Sverige om vi överlämnar pen-
ningpolitiken till experter, till tjänstemän, och kan
garantera att det politiska inflytandet försvinner. De-
mokratin har ett pris. Det finns ju en risk att folket
väljer en ny riksdag och en ny regering som driver en
annan politik. Vissa ekonomer anser att detta är ett
alltför högt pris. Men problemet är naturligtvis inte att
det finns ekonomer som dyrkar mammon. Det är inte
så konstigt. Problemet är att majoriteten av politiker-
na i västvärlden har gjort ekonomismen till religion
och därmed blivit lika perversa som det ekonomiska
prästerskapet.
När riksdagens majoritet i dag beslutar om att
lagstifta om ett absolut mål som står över allt annat
för Riksbanken gör vi samma sak som man gör i
Gamla testamentet när man säger: Du skall inga andra
Gudar hava jämte mig. Detta leder förr eller senare
till ganska stora problem med konflikter och motsätt-
ningar mellan en regering som driver en politik och en
riksbank som driver en annan.
Kanske är det betecknande att socialdemokraterna
här i dag representeras av en präst.
Bakgrunden till dagens beslut är att ekonomismen
har blivit religion. Lars Tobisson hör till de verkliga
bekännarna - han verkar inte ha hunnit hit ännu men
han kommer tydligen strax. Moderaterna har länge
drivit åsikten att ekonomin skall ställas över politiken
och demokratin. Lars Tobisson har även i frågan om
Riksbanken nu till slut fått med sig socialdemokrater-
na. I dag skall han triumfera här i riksdagens talarstol.
Den stora segern handlar dock inte om själva Riks-
banken utan om EMU, om EU:s valutaunion som i
och med dagens beslut kommer inom räckhåll för
Lars Tobisson.
Bakgrunden till dagens beslut handlar om EMU
och om 2 %. Ingen i Sverige säger att vi måste gå
med i EMU för att tillsammans skapa en ny federal
stat och göra Europa lika stort och mäktigt som förr.
Den debatten förs på andra håll, inte i Sverige. I Sve-
rige måste vi gå med i EMU därför att det ökar till-
växten med 2 % om året, i bästa fall och så länge
allting går bra. När arbetslösheten ökar och konflik-
terna mellan EU-länderna kommer kan det dock gå
riktigt dåligt. Men eftersom ekonomismen är vår nya
religion är det här ändå ett argument som räcker,
åtminstone för Lars Tobisson och Moderaterna, för
Carl B Hamilton och Folkpartiet, för många inom
socialdemokratin - även i regeringen - samt för Me-
tall och en hel del andra stora och viktiga fackförbund
i Sverige. Marknaden har ett större förtroende för
tjänstemän än för svenska folket och dess valda poli-
tiker.
Vi slipper växla pengar. Det ger 2 % i tillväxt, i
bästa fall. Vi väljer ekonomismen i stället för folksty-
ret. Vi väljer alltså att avskaffa den politiska demo-
kratin också inom penningpolitiken, och vi tar ännu
ett steg på vägen mot en valutaunion och en gemen-
sam finans- och skattepolitik - ännu ett steg på vägen
mot ett avskaffande av den svenska självständigheten
och mot en ny europeisk stat, en stat som inte funge-
rar demokratiskt och en stat där det inte ens går att
rösta bort makthavarna.
Det är en trött, gammal och desillusionerad mak-
telit av personer som helt har övergått till att se sig
själva som de tjänstemän och förvaltare som genom-
för det här. Jag undrar var ni har gjort av visionerna,
drömmarna om att tillsammans bygga ett bättre sam-
hälle. Var finns lusten och glädjen i att arbeta poli-
tiskt? Var finns elden? Finns det ens en enda gnutta
glöd kvar någonstans långt där inne? Man måste ifrå-
gasätta det eftersom ni nu är beredda att återigen sälja
ut demokratin för en vattvälling! En sista desperat
ansträngning handlar tydligen om att stänga dörren
och slänga nyckeln i sjön för att nästa generation inte
skall kunna ta rodret och vända skutan.
I och med detta kommer en ny borgerlig regering
efter valet 1998, om det skulle gå så illa, att snabbt ta
beslut om svenskt medlemskap i EMU nästa vinter.
En socialdemokratisk regering kan göra detsamma.
Det är den reella effekten av att Socialdemokraterna
och Centern har gjort gemensam sak med Moderater-
na i dag. För Socialdemokraterna måste det här vara
fruktansvärt pinsamt. Det är inte längre tillbaka än
förra mandatperioden som Socialdemokraterna med
dagens ordförande i finansutskottet, Jan Bergqvist,
skrev under en reservation där man i brösttoner talade
om att det här är en odemokratisk väg. Nu är gör man
en helomvändning.
För Centern kan det inte vara lättare. Man påstår
ju fortfarande att man är motståndare till ett medlem-
skap i EU:s valutaunion; detta samtidigt som Helena
Nilsson och andra glatt viftar på svansen och hoppar
vidare på vägen mot EMU. Jag måste säga att jag
lider med Birgitta Hambraeus. Betecknande är att
någon centerpartist inte finns uppsatt på dagens talar-
lista som vågar försvara det här ställningstagandet.
Det är trots allt spännande att titta på det här skåde-
spelet men det är inte särskilt uppbyggligt.
Nu tar Centern och Socialdemokraterna ett första
beslut om en ändring i grundlagen. Det måste följas
av samma beslut en gång till efter riksdagsvalet i höst.
Den svenska konstitutionen kräver alltså att det här
skall vara en valfråga. Med andra ord går det inte att
helt smita undan väljarna på samma sätt som man gör
när det gäller Amsterdamfördraget, Europol och
Schengen.
Grundlagsändringen består i att det skrivs in ett
uttryckligt förbud mot att myndigheter, dvs. riksdag
och regering, får bestämma hur Riksbanken får beslu-
ta. I riksbankslagen kommer också en paragraf om att
ledningen inte får ta emot instruktioner. EU kräver att
vi gör den här grundlagsändringen. Den nya tjänste-
mannaledningen för Riksbanken skall, om vi går in i
valutaunionen, bli en filial till den europeiska central-
banken, styrd från Frankfurt.
Frågan är vad de löften är värda som vi har fått
om att vi inte skall gå in i valutaunionen, om att det
eventuellt skall bli en form av valhandling innan ett
sådant beslut tas. Går det att lita på de löftena? Går
det att lita på Göran Perssons tal om riksdagsval,
extraval eller folkomröstning? Går det att lita på att
det är riktigt? Vad betyder det i så fall? Pär-Axel
Sahlberg, det vore bra om ni försökte reda ut detta.
Räcker det att man tar upp frågan i samband med
valet till EU-parlamentet, något som Moderaterna och
Carl Bildt har talat om? Räcker det att mer än hälften
av väljarna röstar på Moderaterna, Socialdemokrater-
na och andra EMU-positiva partier?
Vi vet egentligen ingenting om vad de här halv-
kvävda löftena betyder. Vi vet bara att ekonomismen
har blivit en religion och att det är oerhört farligt för
framtiden, för demokratin och för människovärdet.
Jag yrkar avslag på hemställan i betänkandet samt
bifall till reservationerna 1, 2 och 4.</pre><pre>Anf.  3  BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Vi diskuterar i dag Riksbankens
ställning. Det finns två skäl till att göra de ändringar
som föreslås i betänkandet. Det ena skälet är att vi
kommer att få en bättre ekonomisk politik om vi lyfter
upp betydelsen av ett stabilt penningvärde på det vis
som görs i betänkandet. De synpunkterna kommer att
närmare utvecklas av Carl B Hamilton under senare
delen av den här debatten. Det andra skälet är en följd
av Sveriges medlemskap och Sveriges anslutning till
den europeiska gemenskapen, nämligen att Sverige
därmed har åtagit sig att göra vissa ändringar vad
gäller Riksbankens ställning. De här två skälen sam-
manfaller således.
I propositionen föreslås tre stora förändringar.
Den första förändringen är att ansvaret för penning-
politiken mycket tydligt läggs på Riksbanken. Riks-
bankens ställning stärks. Den andra förändringen är
att regeringens övergripande ansvar för de valutapoli-
tiska frågorna klargörs. Den tredje förändringen är,
som ett led i denna reform, att Riksbankens lednings-
struktur ändras på ett sådant sätt att Riksbankens
självständiga ställning understryks.
Inför konstitutionsutskottets behandling av frågan
har det funnits några punkter där enigheten inte har
varit lika omfattande som på huvudpunkterna, där det
rått bred enighet - med undantag av de två partier
vars representanter nyss talat här i riksdagens talar-
stol. Konstitutionsutskottet har naturligtvis försökt att
åstadkomma en bred enighet även på de punkter som
inte var alldeles klara när ärendet kom till konstitu-
tionsutskottet. På tre punkter har vi därvid kunnat
uppnå lika bred enighet som på de andra nyss nämnda
punkterna.
Det har varit en diskussion om hur Riksbankens
rapporter skall hanteras här i riksdagen för att inte
strida mot det instruktionsförbud i enskilda fall som ju
är en av punkterna i dagens beslut. Vi har därvid
kommit fram till att det är en naturlig ordning att de
här rapporterna i fortsättningen går till riksdagens
finansutskott.
En annan punkt som tagits upp - frågan har väckts
bl.a. av Folkpartiet - har gällt att få största möjliga
offentlighet vad gäller Riksbankens protokoll. Konsti-
tutionsutskottet har noga diskuterat frågan och infor-
merat sig om hur man i andra länder hanterar frågan,
framför allt i Förenta staterna och Storbritannien där
en sådan här förändring nyligen har genomförts. Den
lösning som vi kommit fram till tycker jag helt klart är
ett steg i rätt riktning. Det är klart att svensk sekre-
tesslag gäller men i görligaste mån skall man se till att
så mycket som möjligt av protokollen blir offentligt.
Vidare skall man, gärna från Riksbankens sida, an-
stränga sig och se till inte bara att protokollen är of-
fentliga utan också att de når ut.
Ett exempel, hämtat från de båda nämnda länder-
na, är att protokollen ganska snabbt läggs ut på Inter-
net. Det innebär att många snabbare än normalt kan ta
del av protokollen. Själva formerna för detta får
Riksbankens direktion själv ta hand om.
Mitt eget personliga intryck när vi studerade inte
minst protokollen från Federal Reserve Bank i Fören-
ta staterna är att det skulle vara värdefullt för den
allmänpolitiska debatten om de ekonomiska frågorna
om den typen av material spreds även i vårt land.
Den tredje punkten har haft att göra med hur man
skall bära sig åt i de förmodligen ganska få fall där
direktionsmedlemmar skall skiljas från sitt arbete mot
sin vilja och var de skall överklaga. Även där har vi
funnit en gemensam lösning.
I den diskussion som påbörjades alldeles nyss
framförs det argument av typen att det skulle strida
mot demokratin att ha en riksbank som är självstän-
dig. Jag har väldigt svårt att förstå de argumenten. Det
är riksdagen som bestämmer hur man vill ha det ord-
nat i vårt land. Vi har sedan länge uppfattningen i vårt
land att domstolarna skall vara självständiga i enskil-
da fall och att inte riksdagen eller politiker skall blan-
da sig i detta. De svenska universiteten har en bety-
dande självständighet, även om det finns oroväckande
tecken på att också den naggas i kanten. Det är helt
enkelt, Kenneth Kvist och Peter Eriksson, så att det är
riksdagen som bestämmer villkoren för olika myndig-
heter i vårt land och graden av deras självständighet i
deras dagliga arbete.
Till sist tycker jag att det är märkligt, fru talman,
att man både från Kenneth Kvists och från Peter
Erikssons sida tycks ha uppfattningen att vi, eftersom
det råder enighet i Sverige om att vi inte skall med i
den gemensamma valutan utan en tydlig meningsytt-
ring från det svenska folket, skulle kunna strunta i att
uppfylla våra förpliktelser och det som gäller dagens
övning, dvs. s.k. steg två.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäl-
lan.</pre><pre>Anf.  4  KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Bo Könberg försöker här göra en liten
demagogisk fint. Han jämför Riksbankens självstän-
dighet med domstolarnas. Det är dock en väsentlig
skillnad. Domstolarnas självständighet går ut på att
döma utifrån de lagar som riksdagen beslutar om.
Domstolarna är alltså inte lagstiftande, de är inte
politikskapande utan lagtolkande.
Vad däremot Riksbankens självständighet handlar
om är att ett stycke politik överförs till en samling
experter som inte får påverkas av politiska eller de-
mokratiskt valda instanser. De har visserligen fått en
överinstruktion, nämligen fast penningvärde. Bo
Könberg säger att det blir en bättre politik i det och
hänvisar där vid sidan av debatten till en kollega. Men
där skall vi ha den ståndaktige tennsoldatens politik.
Oavsett vad som händer i samhället skall en av sam-
hällets mäktiga institutioner alltid hävda en och sam-
ma ståndpunkt. Trots att det kanske finns andra för
tillfället viktigare sociala mål som kan uppnås görs
detta sakrosankt. Jag menar att det är olyckligt. Detta
är en inskränkning i demokratin. Det är en politik för
högre arbetslöshet.</pre><pre>Anf.  5  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Det står förstås Kenneth Kvist fritt att
kalla det för demagogi att jag försöker reda ut att vi i
ett demokratiskt samhälle har olika regler för olika
institutioner. En av de slutsatser vi har dragit under
demokratins utveckling har varit t.ex. det som jag
nämnde, att domstolarna bör vara så självständiga
som möjligt. Det har inte betytt mindre demokrati i
rättvisan. De flesta av oss är av uppfattningen att det
har inneburit ett bättre samhälle att låta domstolarna
vara självständiga.
På samma sätt måste vi diskutera varje annan del
av samhället och diskutera graden av självständighet.
Därför är det fel när Kenneth Kvist hävdar att det är
att minska demokratin om en majoritet av Sveriges
riksdag bestämmer vilken grad av självständighet som
man vill att Riksbanken skall ha och vilken överin-
struktion den skall ha.</pre><pre>Anf.  6  KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Bo Könberg måste ju förstå skillna-
den. Vi överlåter inte politiken till domstolarna.
Domstolarna får alltså inte bestämma brottslagstift-
ningspolitiken eller politiken i något annat hänseende.
De dömer efter de lagar och de politiska beslut som
riksdagen i den meningen fattar. Sedan har de själv-
ständighet, och det systemet är bra och skall värnas.
Men Riksbankens ledning får till sig en del av den
ekonomiska politiken som den självsvåldigt, utan
möjlighet för påverkan från politiska instanser och
utan att den är politiskt avsättbar, skall kunna besluta
om. Det är alltså en väldig skillnad. Det är snarast så
som vi överförde en del av lagstiftningen till domsto-
larna. Det vet jag att Könberg inte är för. Därför hal-
tar jämförelsen något.
Om EU-fördraget tvingar oss att ta det andra ste-
get, då tvingar det oss också att ta det tredje steget. Vi
är lika obehindrade att säga nej till detta andra steg
som vi har varit att fatta beslutet att icke gå in i det
tredje steget. Därför borde vi icke ta det. Det fyller
ingen funktion. Det är kontraproduktivt i den ekono-
miska politiken, och det är ett odemokratiskt beslut.</pre><pre>Anf.  7  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Det är sällan man kan säga att det är
samma sak. Jag har inte påstått att det är samma sak
med domstolarna som det är med det vi nu diskuterar,
Riksbanken. Vad jag har sagt är att vi i denna kamma-
re bestämmer vilka regler som skall gälla för olika
institutioner i vårt samhälle. Vi tycks ha kommit fram
till en lösning som Kenneth Kvist och jag är överens
om när det gäller domstolarna. Det är bra. Nu diskute-
rar vi vilka regler som skall gälla för Riksbanken. De
reglerna får Riksbanken hålla sig inom. Skulle det
någon gång bli majoritet bland svenska folket för en
annan ordning får man förstås riva upp de reglerna.
Det är så det går till i en demokrati.
Vad gäller det andra och det tredje steget tycker
jag fortfarande att det är en märklig ordning. Det finns
goda skäl för att hävda att vi i samband med anslut-
ningen till EU också förbundit oss, under vissa vill-
kor, att införa en gemensam valuta. Samtidigt är det
uppenbart att det är en tingens ordning som inte bör
genomföras i vårt land om inte det finns en tydlig
folklig viljeyttring på den punkten. Att av det dra
slutsatsen att vi inte skall genomföra de ändringar
som införandet av det andra steget innebär är mycket
märkligt. Jag vet inte om Kenneth Kvist av detta
skulle dra slutsatsen att vi inte behöver följa några av
de anslutningsbestämmelser som vi åtagit oss att följa.</pre><pre>Anf.  8  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag tänkte ta upp samma fråga som
Kenneth Kvist. Det var ett ganska häpnadsväckande
yttrande av Bo Könberg att säga att det för domsto-
larna och universiteten gäller samma förhållanden.
Det är bara att formulera ett mål för den ekonomiska
politiken så kan vi överlåta den helt och hållet till
tjänstemän att genomföra. Det betyder att vi i riksda-
gen skulle kunna minska vårt arbete ganska betydligt.
Vi fattar ganska många beslut helt i onödan enligt det
resonemanget.
Det finns dessutom en fråga till som Bo Könberg
inte riktigt verkar ha funderat igenom ordentligt. Det
är att vi, med den tolkning som majoriteten och även
Folkpartiet gör, är bundna av det som står i Ma-
astrichtfördraget om målen för penningpolitiken. Då
spelar det ingen roll vad vi säger här. Om vi beslutar
om ett annat mål i riksdagen får den nyvalda direktio-
nen, med den tolkning som Bo Könberg gör, ta sina
order från Maastrichtfördraget och från vad som sägs
i EU, inte från Sveriges riksdag. Det tycker jag kan-
ske är det allra mest irriterande och anmärkningsvär-
da. Det är inte på det sättet längre, med den tolkning
som Bo Könberg gör i det här betänkandet, att vi kan
ändra detta nästa vecka om vi har lust.</pre><pre>Anf.  9  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag tror att jag har kommenterat de
punkter Peter Eriksson tar upp vad gäller olika myn-
digheter, ämbetsverk eller vad det kan vara i vårt
samhälle och den grad av självständighet som riksda-
gen väljer att ge respektive organ.
I fråga om Maastrichtfördraget är det alldeles
självklart att har man anslutit sig till ett fördrag skall
man förstås följa det. Är det sedan så att svenska
folket inte vill delta i detta får man säga upp de inter-
nationella fördrag som man inte vill ha. Men i dag är
denna debatt ganska akademisk, eftersom det förefal-
ler finnas en ganska bred majoritet i denna kammare
för den tingens ordning som jag föreslår och mot den
som Peter Eriksson vill ha.</pre><pre>Anf.  10  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Bo Könberg tar redan tillbaka det han
sade alldeles nyss. För att ändra detta måste vi alltså
gå ur EU, vi måste avsäga fördraget och hoppa av
hela den cirkusen. Dessutom måste grundlagen efter
valet 1998 ändras om vi skall kunna ge några nya
instruktioner till den nya riksbanksledningen. Det blir
alltså ett helt nytt system som vi inför om vi accepte-
rar tolkningarna och skrivningarna i det här betänkan-
det.
Det är ett viktigt politiskt vägval. Det handlar inte
om en organisationsmodell som Bo Könberg försöker
att ge sken av.</pre><pre>Anf.  11  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag har verkligen inte försökt att påstå
annat än att detta är ett viktigt steg. På den punkten är
jag och Peter Eriksson överens. Där vi skiljer oss åt är
huruvida det är ett bra eller dåligt steg. Jag tycker att
det är ett bra steg. Peter Eriksson tycker att det är ett
dåligt steg, och det har han utvecklat i ett antal punk-
ter här.
Vi tror att det blir en bättre ekonomisk politik i
vårt land, och det stämmer överens med våra interna-
tionella åtaganden. Det är ingen dålig grund att stå på.</pre><pre>Anf.  12  PÄR-AXEL SAHLBERG (s):
Fru talman! Med risk för att få kritik för att jag
börjar på fel ställe så gör jag det ändå. Vi har haft
mynt i Sverige i tusen år. De första mynten slogs i
Sigtuna. Maja Hagerman beskriver detta väl i sin bok
Spåren av kungens män som kom ut förra året. Men
dessa mynt var knappast någon handelsvaluta utan de
var mera som symboler, närmast ordenslika, genom
vilka kungen knöt undersåtarna till sig. Kungens lätt
modifierade och brittiskt influerade bild prydde myn-
ten.
Enhetsvärdet i myntslagen dröjde emellertid, och
växlingsbarheten internationellt har inte alltid själv-
klar, från början inte heller ens inom landet. I Svea-
land gick det 192 penningar på en mark, men i Göta-
land gick det 384 penningar - jag vet inte hur de fick
ihop den gränshandeln. På 1300-talet gällde örtugen
och 1534 infördes dalern. Sedan följdes den av riks-
dalern och myntfot beräknad på silver och koppar.
Under 330 år har vi nu haft en riksbank som från
början hette Rikets ständers bank. Detta var världens
första centralbank, om än funktionen inte var riktigt
densamma som i dag. Därefter har det genomförts ett
antal myntreformer, och man har också prövat olika
typer av valuta med guldmyntfot. Vi har haft valuta-
korgar och knytning till olika växelkurssystem.
Nu har riksdagen uttalat att vi skall vänta och se i
fråga om den gemensamma valutan för ett antal EU-
länder, euron. Så är läget. I förslaget från regeringen
och KU tydliggörs nu att Riksbanken skall ha ansva-
ret för penningpolitiken och att bankens ställning
inom detta område skall stärkas. Övergripande valu-
tafrågor överförs från Riksbanken till regeringen, och
det blir regeringen som skall bestämma system för att
fastställa kronans värde i förhållande till utländska
valutor. Riksbanken bestämmer om centralkurser och
bandbredd, antingen i ett fast växelkurssystem eller i
ett system med flytande växelkurs.
Så är läget. Det kommer av ett antal överväganden
varav flera hänger samman med vårt medlemskap i
Europeiska unionen, men inte nödvändigtvis med
frågan om en gemensam valuta eller om EMU. Det är
inte EMU-frågan som nu diskuteras. Jag förstår att det
är frestande för både Miljöpartiet och Vänstern att ta
den diskussionen, men det är inte den frågan som står
på dagordningen utan det är frågan om följdverkning-
ar av andra överväganden och av vårt medlemskap i
unionen.
Ibland känner man sig litet trött på den här typen
av diskussioner. Man måste då fråga sig om Peter
Eriksson och Kenneth Kvist har glömt bort att vi är
medlemmar av Europeiska unionen. Eller skall vi
fortfarande förneka att vi är det när det gäller den här
frågan? I andra frågor är man ganska angelägen om
att krypa bakom EU:s regleringar, eftersom det nyttjar
ens sak. Detta är en trovärdighetsfråga. Jag respekte-
rar att vi har olika uppfattningar i fråga om unionen,
men vi borde kunna vara överens om verkligheten: Vi
är medlemmar.
Peter Eriksson raljerar över den nya ekonomistis-
ka religionen. Han får till något om att det är festligt
att jag är präst och talar i den här frågan. Mitt sam-
fund heter dock inte någonting med ekonomi, så jag
förstår inte kopplingen. Men Peter Eriksson väcker en
ganska intressant frågeställning. Om detta är den nya
religionen, vad är då Peter Erikssons gamla religion?
Är det 80-talets inflationsekonomi eller är det 1992
års valutastörtning? Eller hur skulle Peter Eriksson
formulera den? Med utgångspunkt från mitt teologis-
ka intresse skulle jag gärna diskutera frågan utifrån ett
teologiskt perspektiv, även om jag inte är riktigt säker
på att vi kan komma fram den vägen.
När nu konstitutionsutskottet, med stöd av fi-
nansutskottet, i betänkandet beskriver det som nu sker
slår man fast vissa saker.
För det första kan en delegering av ansvaret för ut-
formning av penningpolitiken till en självständig
riksbank med ett klart angivet prisstabilitetsmål ge
politiken det långsiktiga perspektiv som skapar förut-
sättningar för att målet skall vara trovärdigt. Jag tror
att vi i replikskiftet kommer att diskutera något mer
kring prisstabilitetsmålet.
För det andra har Sverige som en följd av EU-
medlemskapet åtagit sig att stärka Riksbankens själv-
ständighet. Detta är mycket grundläggande. Regering-
en säger också i propositionen att detta inte är den
kompletta förberedelsen för ett EMU-medlemskap,
eftersom det då också krävs andra regleringar. Detta
handlar om att stärka Riksbankens ställning i över-
ensstämmelse med vårt medlemskap i Europeiska
unionen.
Det klargörs också att Riksbanken och riksban-
kerna i Europas länder skall ha ett institutionellt obe-
roende, ett personligt oberoende, ett funktionellt och
ett finansiellt oberoende. Detta är naturligtvis alldeles
utmärkt i ett läge där ekonomin och gränslösheten
mellan länder har kommit att få en helt annan roll. Det
innebär inte alls att det blir en abdikation från demo-
kratin, utan det innebär ett tydliggörande av inom
vilka områden som den politiken bör styra dessa frå-
gor respektive de ekonomiska övervägandena. Riks-
banken blir också, liksom andra centralbanker, en del
av den europeiska centralbanken där motsvarande
regelverk gäller som en naturlig följd av den europe-
iska unionen.
Instruktionsförbudet väcker naturligtvis därmed
just de frågor som handlar om sambandet mellan det
politiska och det ekonomiska systemet. Jag tycker att
det är rimligt att detta förbud tydliggörs, att det inte
innebär motionsrätt när det gäller frågan om hur valu-
ta- och penningpolitiken skall föras. Den kommer
naturligtvis att bli föremål för de prövningar som gör
det möjligt att driva en total politik. Det går inte att
hävda prisstabilitetsmålet som någonting vid sidan av
allting annat. Det hänger ju samman med den totala
politiken.
Reservationerna hör därför nödvändigtvis inte till
det här ärendet. EMU-frågan återkommer i denna
kammare liksom den kommer att ställas inför folkets
prövning. Frågan till reservanterna är naturligtvis
vilken budgetdisciplin och vilket penningpolitiskt
system som Sverige behöver ha utanför EMU. Det är
ju den frågan som vi har på vårt bord.
I detta sammanhang anser vi att trovärdigheten för
svensk ekonomi gynnas av en riksbank som inom sitt
område är självständig. Maktpolitiskt styrd pennning-
politik förutsätter höga nationella trösklar. Vi har 15
år bakom oss som inte talar väl för reservanternas
hållning. Därför är detta ett balanserat och bra förslag.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget och av-
slag på samtliga reservationer.</pre><pre>Anf.  13  KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Pär-Axel Sahlberg hävdar att detta
inte har med EMU att göra. Men varför har EU-
fördragen dessa stadganden om en europeisk central-
bank och om de olika centralbanker? Jo, det är ju
därför att man vill likforma det hela. EMU är en del
av det tänkta framtida EU. Det kallas ju EMU:s andra
steg för övrigt. Skulle inte det andra steget ha med
EMU att göra, har väl inte heller det tredje med EMU
att göra, herr Sahlberg.
Sedan, fru talman, är det en fråga som jag skulle
vilja ställa till Pär-Axel Sahlberg. Finns det enligt
Sahlbergs mening en, trots de samhälleliga, sociala
och politiska motsättningarna, oberoende objektiv
penningpolitik som en gång för alla kan slås fast och
sedan gäller i varje situation och därför kan förvaltas
av experter? Eller är penningpolitik liksom all annan
ekonomisk politik och all politik i övrigt ett föremål
för politiska konfrontationer, där olika samhällsklas-
ser och sociala grupper kan ha olika intressen och
olika erfarenheter och där frågorna stöts och blöts i
demokratisk anda för att man skall komma fram till
beslut? Vilka fler politiska områden ser i så fall Pär-
Axel Sahlberg att vi skall skjuta över till expertväl-
det?
Hur långt är ni beredda att gå med professor Sö-
derstens antidemokratiska litanior? Jag menar att
detta är ett sådant steg. Enligt min mening finns det
ingen politik som står över de politiska meningsmot-
sättningarna och de sociala kraftfälten i samhället.</pre><pre>Anf.  14  PÄR-AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Det hade väl varit klädsamt av Ken-
neth Kvist att säga någonting om min fråga om hur
man ser på ekonomin utanför EMU och om det läge
vi har. Vi i majoriteten menar att vi nu riggar den
organisation som gör det möjligt att med bevarade
valutapolitiska, penningpolitiska och övriga finansiel-
la politiska mål föra en offensiv politik på alla de
områden som vi från olika politiska partiers sida ser
som angelägna, med bevarad trovärdighet. Den fråga
som ständigt kommer tillbaka när det gäller hela dis-
kussionen om Europeiska unionen är ju frågan om
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har insett att de natio-
nella gränserna ser annorlunda ut eller har en annan
funktion i dag än vad de historiskt har haft. Detta är
något av den springande punkten.
Nu fastlägger vi en politik där en liten del av det
valuta- och penningpolitiska området läggs hos Riks-
banken, som nu får en självständig hållning i den här
frågan för att bevara de trovärdighetsfrågor som vi ju
utan tvekan har haft problem med under ett antal
decennier, under ett antal olika regeringar. Därför är
det självklart att frågan om Riksbankens ställning i ett
längre perspektiv för Sveriges del hänger samman
med Europeiska monetära unionen. Men det är ju inte
en anpassning för att vi skall klara dessa frågor. Det
står ju tydligt i betänkandet och även i propositionen
att den frågan kommer att återkomma till riksdagen.
Därför är det ju Riksbankens självständighet som är
sakfrågan som vi diskuterar, och det är den som det
vore så intressant att höra er säga någonting om och
inte bara ett allmänt förnekande av att vi faktiskt är
med i Europeiska unionen.</pre><pre>Anf.  15  KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Hur vi definierar den springande
punkten kanske är litet olika. Det handlar väl inte bara
om detta med gränser, fru talman, som herr Sahlberg
säger. Framför allt tror jag att det handlar om att
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och en del självständigt
tänkande ledamöter i andra partier samt en mycket
stor del av svenska folket vill slå vakt om demokratin.
Vi vill slå vakt om folkets möjligheter att genom val
påverka så mycket av politiken som möjligt, medan ni
genom att genomföra EU-medlemskap och genom att
genomföra också denna anpassning till EU och EMU
vill låta ett fåtal experter eller ett fåtal inom en elit
styra desto mer. Desto mer oåtkomligt blir de för
folket. Det är detta som är den springande punkten.
Det är därför denna fråga är, som Peter Eriksson sade,
en del i ett historiskt vägval till förfång för demokrati
och folkstyre. Det handlar inte om något annat eller
något mindre än detta.
Vilken ekonomisk politik som skall föras skall be-
ro på den majoritet som finns, den folkvilja som finns
och de behov som finns. Men det går inte att fastlägga
en politik som skall gälla en gång för alla och därige-
nom alltid ta till vara ett och samma samhällsintresse.
Det är det som är det felaktiga. Hur man sedan i varje
situation kommer att föra politiken framöver är inte
det vi diskuterar i dag, utan det handlar om möjlighe-
terna att ha en demokratiskt styrd penningpolitik eller
om vi skall frånhända oss dessa möjligheter och låta
ett expertvälde råda inom en viktig del av politiken.
Det är därom det handlar, och det är där ni sviker
demokratiska ideal.</pre><pre>Anf.  16  PÄR-AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Jag är väldigt glad över att Kenneth
Kvist från Vänsterpartiet står så tydligt på demokra-
tins sida och att det finns en stor politisk enighet i vårt
land när det gäller demokratin.
Demokrati är just att fatta sådana beslut som är
bra för landet. Ibland frågar vi folket. Vi gjorde det
om medlemskapet i Europeiska unionen. Folket sade
ja. Jag påstår inte att det var någon stor majoritet, men
det var dock en majoritet. Vi är nu medlemmar efter
demokratiskt fattade beslut. Många av oss tycker att
det är oerhört positivt att vi insett att det är en ny tid,
en ny värld. Nya resurser och nya redskap behövs i
politiken, och de behöver i hög grad vara gränsöver-
skridande.
Kenneth Kvist talade inte någon gång om hur en
nationell politik eller, om man skulle uttrycka det så,
en politiserad penningpolitik skulle fungera när värl-
den ser ut som den gör med de gränser vi har och de
låga trösklar som det innebär mellan länderna. Vi
menar självfallet att penningpolitiken, inte de enskilda
besluten, med det här systemet är insatt i ett system
med demokratisk kontroll. Men det är alldeles själv-
klart att en riksbank som skall upprätthålla ett fast
penningvärde också måste stödja målen för den all-
männa ekonomiska politiken och därmed uppnå syftet
hållbar tillväxt och hög tillväxt, som det står i pro-
positionen. Detta är ju politiken. Alternativet, en
nationaliserad eller instängd ekonomi, måste ni ju
beskriva om det är trovärdigt i en ny värld, i en ny tid.</pre><pre>Anf.  17  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag talade tidigare, liksom Pär-Axel
Sahlberg gjorde nu, om en ny värld, en ny tid. Jag
talade också om en ny religion, ekonomismen. Pär-
Axel Sahlberg besvarade mitt inlägg med en motfrå-
ga, nämligen vilken min religion är. Jag blev faktiskt
litet besviken över svaret. Men jag kan berätta vilken
min religion är i det här sammanhanget. Min religion
handlar om demokrati, om att ett fungerande folkstyre
med självständiga medvetna människor skall kunna
vara med och styra sitt eget liv och sin gemensamma
framtid och bygga ett bättre samhälle. Det är i detta
sammanhang min religion.
Pär-Axel Sahlberg talade om att detta inte handlar
om EMU. Jag tycker att diskussionen med Kenneth
Kvist har visat att det var felaktigt. Pär-Axel Sahlberg
tog ju senare tillbaka vad han hade sagt också.
Det tråkiga är att socialdemokratin - jag tycker
faktiskt att man måste ställa socialdemokratin litet
grand mot väggen här - inte ger uttryck för någon
ståndpunkt i sakfrågan. I den sakfråga som Pär-Axel
Sahlberg tar upp och som vi skall besluta om hänvisar
ni bara till EU och Maastrichtfördraget. För några år
sedan var det en absolut felaktig väg att gå, en ode-
mokratisk väg. Nu hänvisar ni till ett fördrag. I folk-
omröstningen om EU sade ni att den här frågan skulle
vi besluta om långt senare och att det inte var den
frågan som vi skulle ta ställning till i folkomröstning-
en. Ni följer med strömmen som döda fiskar. Det är
det som är det tråkiga ur det demokratiska perspekti-
vet, Pär-Axel Sahlberg.</pre><pre>Anf.  18  PÄR-AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Fru talman! När jag talade religion med Peter
Eriksson på hans förslag, frågade jag vad den gamla
religionen var och hur den förhöll sig till 80-talets
inflationsekonomi och valutakraschen 1992. Det vore
intressant att höra någonting om det. Det är naturligt-
vis i det perspektivet vi nu diskuterar.
Jag tror inte att någon av oss tvärsäkert kan säga
att detta redskap är det rätta att använda i en ny tid. I
varje fall kan inte jag det. Men jag tycker att det är
ganska enkelt att konstatera att med den förändring
som vi har sett av såväl politiken som den internatio-
nella ekonomin är det tydligt att vi behöver nya red-
skap. Nationerna har att försvara sin ekonomi på en
marknad på ett sätt som aldrig har skett förut. Det kan
hända att det finns likheter med när Hansastäderna
prövade svensk kreditvärdighet, men då var det na-
turligtvis andra sätt att räkna. En enskild nation har att
prövas inför sin totala ekonomiska politik på ett helt
nytt sätt.
Detta stärks också av de erfarenheter vi har av en
riksbank som får ett komplett ansvar för det som är
riksbankens område. Vi talar inte alls om det område
där regeringen har stärkt sitt inflytande i och med det
här beslutet. Det är det perspektivet vi har. Därför
måste man nog ändå kräva av Peter Eriksson, liksom
av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, att få den alterna-
tiva beskrivningen. Hur ser en ekonomisk politik ut
där det nationella intresset både kan skyddas och
överflyglas andra intressen? Vi har inga erfarenheter
av detta just nu.
Däremot har vi en mängd erfarenheter av hur vi
internationaliserade. För mig är detta inte något nega-
tivt. Jag förstår att människor kan uppleva att föränd-
ringarna i sig är problematiska, men den nya tiden
kräver nya redskap. Detta är ett sådant. Därför är det
rimligt att vi går den vägen.</pre><pre>Anf.  19  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag talar gärna om de saker som Pär-
Axel Sahlberg vill tala om nu. dvs. själva detaljfrå-
gorna kring hur vi skall styra penningpolitiken i stäl-
let. Jag tycker också att vi har en del väldigt tydliga
och konkreta förslag och alternativ till det som Pär-
Axel Sahlberg nu för fram som den enda möjliga
vägen.
Ett förslag är ju t.ex. att man, när det gäller mål
för Riksbanken, skulle använda den modell som man
använder i USA för Federal Reserve, dvs. att man
också har ett jämställt mål om att Riksbanken skall
följa den allmänna ekonomiska politiken. Det skall
vara jämställt med inflationsmålet. Det är en väg som
gör att man inte sätter dessa experter och tjänstemän
helt över den politiskt valda regeringen. Det hade
varit fullt möjligt att använda den modellen i stället,
men det gör inte Pär-Axel Sahlberg. Pär-Axel Sahl-
berg väljer att sätta inflationsmålet som enda över-
ordnat mål, och allt annat får vika undan.
Vi i Miljöpartiet har också föreslagit att vi skall
arbeta internationellt för olika former av avgifter för
internationella penningrörelser som inte är relaterade
till handel med varor och tjänster. Jag tror också att
det kunde vara en modell för att stärka det politiska
systemet inte bara i Sverige utan i världen. Man borde
jobba för att nå sådana överenskommelser i stället för
att försöka hitta överenskommelser där man lyfter
bort politiken från människornas möjligheter att på-
verka.
Jag vill också tydliggöra vilka reservationer jag
yrkar bifall till. Det är reservation 1, 3 och 4.</pre><pre>Anf.  20  PÄR-AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Det är intressant att USA plötsligt blir
ett gott exempel på hur en centralbank kan fungera.
Jag är inte säker på att Miljöpartiet följer med så
speciellt länge i modellbilden. Men jag är definitivt
inte ointresserad av en internationell reglering för att
hitta vägar för att ta in pengar från och kanske i någon
mån reglera och därmed begränsa den överdrivna
valutaspekulation som vi upplevt i världen under 90-
talet. Just nu är det Asien som drabbas med allt vad
det innebär. Vi får kanske återkomma till hur det
skulle kunna se ut.
Jag tycker att man målar upp spöken och är orolig
i överkant. Jag vet ju att det har blivit en väldig ladd-
ning i begreppet fast penningvärde eller prisstabili-
tetsmålet, men jag har litet svårt för att se det så fri-
kopplat från den ekonomiska politiken i övrigt som
Peter Eriksson tycks göra. Det står ju så tydligt i pro-
positionen, och jag tycker att det beskriver läget för
den penningpolitiska diskussionen inom ramen för
ekonomisk politik. Riksbanken skall därutöver, utan
att åsidosätta prisstabilitetsmålet, stödja målet för den
allmänekonomiska politiken i syfte att uppnå hållbar
tillväxt och hög sysselsättning.
Det är självklart att detta hänger ihop. Men fortfa-
rande får vi inga svar på om det finns särskilda para-
disvärldar eller drömvärldar i 80-talets inflationseko-
nomi eller i 1992 års valutafall. Det är den nya histo-
rien som vi kan relatera de här förslagen till. Det är i
det perspektivet vi måste se det. Där tycker jag att det
vore spännande om Miljöpartiet vill föra en konsek-
vent dialog eller debatt och faktiskt ge sig in i den här
typen av frågor så att man inte hamnar litet för mycket
i ett bakåttänkande, i tal om nya och gamla religioner.
Man måste se detta som en politisk diskussion som vi
kan föra just här och just nu.</pre><pre>Anf.  21  BIRGER HAGÅRD (m):
Fru talman! Det är ett historiskt beslut som vi är i
färd med att fatta, sade Peter Eriksson. Därom får vi
väl tvista en gång i tiden när facit är klart.
Men en sak tycks mig vara alldeles klar, nämligen
att beslutet i och för sig inte är så märkligt. Det hand-
lar bara om att leva upp till det som vi tidigare har
förpliktat oss till. Det är frågan om andra etappen av
EMU, som har sagts här förut. Jag tillhör dem som
menar att det svenska EMU-inträdet över huvud taget
inte behöver diskuteras närmare. I och med att vi
accepterar att bli medlemmar av den europeiska unio-
nen förpliktar vi oss också att gå hela vägen. Detta är
också en mening som kommer till klart uttryck ute i
Europa. Vi är numera beroende av våra unionspart-
ners välvilja, dvs. om de vill låta oss hålla på med
dessa små excesser som vi nu hänger oss åt. Storbri-
tannien och Danmark befinner sig i ett litet annat läge
eftersom de en gång i tiden fått klara undantag.
Peter Eriksson ville göra gällande att ekonomis-
men var en ny religion som styrde och ställde. Han
gav sig in på diverse teologiska funderingar. Jag vill i
och för sig inte säga att det skulle förhålla sig på det
sättet. Jag ser ekonomin och vad som därtill hör mer
som ett medel för att förverkliga det som legat i strä-
vandena hos de europeiska folken under snart ett
halvsekel, nämligen att nå fram till Europas enande.
Det tog lång tid innan man vaknade upp i Sverige och
ville ansluta sig fullödigt till det här enhetsverket. Så
småningom har det skett, och det sker nu precis som
Europatankens förespråkare under så långa tider häv-
dade, nämligen med ekonomin som medel. Ekonomin
utgör det kitt med vilket man kan hålla samman den
europeiska unionen.
När det gäller de beslut som vi är i färd med att
fatta tycker jag att det är glädjande att vi i alla väsent-
liga frågor har nått fram till en enighet i konstitu-
tionsutskottet. Det sker en klar uppdelning helt i en-
lighet med vad vi tidigare förpliktat oss till. Det sker
en klar uppdelning när det gäller ansvarsförhållande-
na. Det är Riksbanken som skall ha ansvaret för pen-
ningpolitiken. Det är regeringen som skall ha ansvaret
för de övergripande valutapolitiska frågorna. I det här
sammanhanget faller det också på regeringen att be-
sluta om system för hur vår växelkurs skall ordnas.
Det har funnits några mindre frågor där det har
rått diskussion. Där har det gått att ena partierna. Det
gäller exempelvis rapporteringsskyldigheten. Det blir
inte till riksdagen utan till finansutskottet. Därmed
undviker man också att komma i klammeri med de
tankar som förbjuder att instruktioner lämnas från
myndigheter eller andra till Riksbanken om hur den
skall agera.
När det sedan gäller själva uppläggningen av
Riksbankens arbete har det funnits en del, och finns
kanske en del, meningsskiljaktigheter. Det har
kommit till uttryck i tre särskilda yttranden som vi har
fogat till det här betänkandet. Det ena yttrandet tar
upp anmälningsplikten för beslutsfattarna. Vi menar
att det kanske är för långtgående krav som ställs.
Det andra gäller karenstiden för dem av beslutsfat-
tarna som lämnar Riksbanken. Det talas om upp till
ett års karenstid. Vi menar att den vanliga sekretess-
lagstiftningen kanske torde vara till fyllest i de här
sammanhangen.
Vi har också i ett särskilt yttrande betonat att vi
borde ha regler om utfrågningar som motsvarar de
regler som är fastlagda på det här området i Ma-
astrichtfördraget. Men i stor sett har det ändå kunnat
uppnås enighet om det här steget i det fortsatta arbetet
som skall leda fram till ett ännu starkare och ett ännu
mera enat Europa.
Jag beklagar bara att vi har företrädare för isola-
tionismen i Peter Eriksson och Kenneth Kvist. De
verkar vara som tågpassagerare som säger: Stoppa
tåget, vi vill så gärna hoppa av, men det går för fort
för att vi skall våga göra det. Men några konstruktiva
bidrag från dessa isolationismens företrädare har jag
tyvärr inte kunnat skåda, om inte Peter Erikssons
tankar kring ekonomismen och hans teologiska fun-
deringar när han får tänka litet längre möjligtvis kan
leda fram till ett större perspektiv, till något nytt som
skulle kunna berika oss alla.
Jag yrkar bifall, fru talman, till konstitutionsut-
skottets betänkande nr 15 och avslag på samtliga
reservationer.</pre><pre>Anf.  22  KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! När det gäller Birger Hagårds liknelse
om tåg är det väl snarast han som har hoppat på tåget.
Han vill inte ens ha en stämpel på biljetten som säger
vart den skall föra. Det överlåter han åt experterna,
dvs. Riksbankens ledning, när det gäller penningpoli-
tiken.
Jag vill också säga något om den moderata politi-
ken. Den är mer klar. Man vill in i EMU, man ser
detta som ett steg på den vägen och tycker att det är
bra. Därför är det en mer tydligt formulerad politik.
Det framgår också av de särskilda yttrandena. När
de som har hög ställning i direktionen i Riksbanken
åläggs att redovisa sina ekonomiska intressen varnar
moderaterna för detta. Om de skall redovisa för
mycket kan det dämpa rekryteringen, dvs. alltför rika
personer blir kanske ointresserade av uppdragen.
Moderaterna visar bockfoten. Man behöver inte läsa
mycket för att se var moderaterna egentligen står.
Jag begärde ändå ordet därför att det alltid är in-
tressant att studera hur en majoritet förenar sig. Från
Pär-Axel Sahlberg kunde vi förut höra att den här
frågan inte alls har med EMU att göra. Men jag note-
rar att Birger Hagård säger att det bara är att leva upp
till det vi har förpliktat oss till, nämligen EMU:s and-
ra etapp. Om jag tolkar det riktigt har Birger Hagård
en helt annan uppfattning än den Pär-Axel Sahlberg
ger uttryck för när det gäller den här frågans anhäng-
iggörande vid EMU.</pre><pre>Anf.  23  BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Fru talman! Jag kan försäkra Kenneth Kvist - och
det tycks han vara medveten om - om att vi moderater
är helt klara över både färdriktning och vilka even-
tuella hållplatser som finns. Han behöver inte ha någ-
ra som helst bekymmer om detta.
När det sedan gäller frågan om huruvida detta är
EMU:s andra etapp eller inte är det sjävfallet så. Det
kan vi också läsa i betänkandet, där det framgår i
klartext.</pre><pre>Anf.  24  KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Då får majoriteten göra upp om detta
så att det klaras ut också för Pär-Axel Sahlberg att
den här frågan har med EMU att göra och att det är
EMU:s andra steg. Det var egentligen det jag ville ha
klarlagt, fru talman.
Jag är helt förvissad om att moderaterna vet vart
de vill åka med tåget. Men penningpolitiken är det
experterna som skall sköta, inte politiken. Den skall
inte sköta det hela.
Det är klart att det är följdriktigt med den modera-
ta elitistiska ideologin. Jag har full förståelse för att ni
driver den ståndpunkten och att ni också ser att detta
är bra därför att det är ett första steg på vägen in i
EMU. Det är dit ni syftar. Ni är inte oklara på den
punkten. Det finns andra som låtsas något annat och
ändå för en politik som går emot det som de öppet
vågar säga att de är för, och det är värre.</pre><pre>Anf.  25  BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Fru talman! Om det nu slås fast att vi skall ha en
fast penningpolitik, ett fast penningvärde så är det väl
inte något som kan göra något annat än just nytta för
Sverige och för svenska folket. Vi har alltför dåliga
erfarenheter av hur inflation och annat kunnat härja
fritt under de senaste decennierna. Det har inte lyck-
liggjort någon människa utom möjligtvis de som spe-
kulerat kraftigt i olika hänseenden.
Då är det bra att vi nu sent omsider ändå får en
fast penningvärdespolitik klart och tydligt fastlagd.
Sedan är jag också tacksam för att Kenneth Kvist
har förstått budskapet. Han vet, och vi moderater vet,
vart vi vill, och vi kommer också att se till att vi når
det målet.</pre><pre>Anf.  26  PÄR-AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Att jag blev litet förvånad är kanske
för mycket sagt, för det var ju ganska bekant. Men det
är ändå förvånande att man i det här läget behöver ta
upp diskussionen på det sätt som Birger Hagård gjor-
de om att Europa har svårt att förstå våra excesser
med att stå utanför valutaunionen. Sedan säger han:
Det är som vi moderater säger, vi är redan bundna.
Det är en oerhört intressant fråga. Man kan natur-
ligtvis titta på de konvergenskriterier som gäller och
så kan man diskutera om statsskulden innebär att vi är
kvalificerade. Det förstår jag att man inte gärna vill
tala om från moderat håll, för vi vet ju varifrån den
kommer. Balanskravet klarar vi, det vet vi. Vi har nu
ett beslut om Riksbankens ställning. Jag har aldrig
sagt att det inte på längre sikt har med EMU att göra.
Däremot har jag sagt att regeringen kommer att åter-
komma till riksdagen med de beslut som behövs när
vi är redo för valutaunionen. Det var i varje fall vad
jag menade.
Men sedan, Birger Hagård, kommer den stora frå-
gan, som för oss socialdemokrater har varit så viktig,
nämligen folkets inställning i den här frågan. Att då
köra med budskapet om att vi är bundna, att vi inte
har något val, att saken är klar, att vi skall släpas till
den gemensamma valutan omedelbart, är inte bra för
vare sig den europeiska unionen, Sverige, EMU eller
det läge vi har.
Därför skulle jag bara i all vänlighet vilja råda
Birger Hagård och hans moderata vänner att vara litet
försiktiga med den här argumenteringen. Den visar sig
dessutom inte vara riktig. Sverige kommer inte att
släpas till den ekonomiska monetära unionen.</pre><pre>Anf.  27  BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Fru talman! Jag är ledsen, Pär-Axel Sahlberg, men
faktum är att på många håll ute i Europa och ävenle-
des i kommissionen menar man att Sverige redan har
tagit sitt beslut och att det som nu kommer bara är
konsekvenser av tidigare fattade beslut. Ingen tvekan
kan väl heller råda om att Sverige inte på något sätt
tillhör de ledande i den europeiska unionen. Finland,
exempelvis, gör betydligt större ansträngningar för att
kunna skaffa sig en plats bland de främsta, bland de
som styr och inte bara vill bli styrda.
Pär-Axel Sahlberg talar om folkets inställning.
Men snälle Pär-Axel Sahlberg! Vi har ändå som poli-
tiker i uppgift att försöka vara opinionsbildande. Jag
efterlyser mera kraft och vilja från socialdemokrater-
na när det gäller att gå ut och informera och bilda
opinion - inte att man bara halvhjärtat hoppas att
något slags visdom skall komma till folket någonstans
uppifrån. Vi får själva hjälpa till i det sammanhanget,
och det gäller inte minst för er socialdemokrater.</pre><pre>Anf.  28  PÄR-AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Personligen delar jag gärna den syn-
punkten att vi skulle må väl av mer debatt i den här
frågan, både vad gäller folkupplysning och tydliggö-
rande av alternativen. Däremot tycker jag inte att
Birger Hagård och Moderaterna väljer en bra väg när
de går ut med budskapet att vi redan är bundna. Det är
inte där som samtalet startar, utan det sker i en dis-
kussion om de olika lägena.
Birger Hagård är säkert lika övertygad som jag om
att det inte är bra för vare sig Sverige eller Europa,
om Sverige fortsätter att vara en vrång medlem. Vi
måste jobba tillsammans i det sammanhanget. Vi skall
göra det genom en stor debatt och opinionsbildning,
men vi skall inte gå ut med ett budskap som rymmer
så mycket av politikerförakt och som innebär att sa-
ken egentligen redan är klar. Var försiktig på den
punkten, Birger Hagård!</pre><pre>Anf.  29  BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Fru talman! Det är uppenbart att Pär-Axel Sahl-
berg och jag har mycket gemensamt när det gäller att
gå ut och informera och försöka att gemensamt sträva
för Sveriges delaktighet i det europeiska byggnads-
verket. Nu säger Pär-Axel Sahlberg: Gå inte ut och
säg att vi är bundna! Vad jag har sagt är att en stor del
av beslutsfattarna ute i Europa anser att vi är bundna.
Tänk om det verkligen skulle komma till en prövning
och det skulle visa sig att vi verkligen är bundna! Vad
skall vi göra då?</pre><pre>Anf.  30  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag vill oförblommerat be Birger Ha-
gård om ursäkt. Jag sade tidigare från talarstolen att
det i Sverige inte finns någon opinion för att vi skall
gå med i EMU som ett steg på vägen till att göra
Europa mäktigare och skapa en federal stat. Det är ju
felaktigt. Det finns enstaka röster i Sverige som fak-
tiskt talar om att detta är att ena Europa och skapa det
nya. Birger Hagård är en av dem. Jag tror att han är
nästan ensam i Sveriges riksdag, men han är en av
dessa röster. Jag vill helt och hållet be om ursäkt för
mitt sätt att uttrycka mig. Jag tycker att man måste
respektera Birger Hagårds inställning. Den är värd
mer respekt än mycket av det andra.
Det känns också roligt att den såvitt jag vet
mörkblåaste nationalist och högerman som finns i
Sveriges riksdag säger till mig att jag är isolationist,
eftersom jag vill att Sverige skall ha en egen valuta.
De är något som jag skall ha med i bakhuvudet inför
framtiden.</pre><pre>Anf.  31  BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Fru talman! Det tycks ha undgått Peter Eriksson
att vi hade en folkomröstning om Sveriges anslutning
till den europeiska unionen. Där var det faktiskt rätt
många som gick ut och talade om Europas enande.
Dessutom fick vi en majoritet för anslutning av Sveri-
ge till Europas enande. Jag undrar alltså om inte Peter
Eriksson har fått det där med opinionen litet grand om
bakfoten i detta sammanhang.
Uppenbarligen framstår nu Peter Eriksson som en
av de ropande rösterna i öknen när han vill gå vidare
på den isolationistiska väg som han och hans parti har
slagit in på.</pre><pre>Anf.  32  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Den sista mätning av opinionen i
Sverige som jag har sett i den här frågan visade att
61 % av svenska folket tyckte att Sverige inte skall
vara med i EU. 31 % tyckte att vi skulle vara med.
Det är litet mer än vad Moderaterna kan räkna med i
de SIFO- och TEMO-mätningar som kommer i da-
garna, men det är inte någon jättestor majoritet. Såvitt
jag vet har det inte sedan folkomröstningen om EU
funnits en enda mätning som visat en majoritet för att
vi skall fortsätta att vara kvar i EU och för att detta är
ett bra projekt.
Jag tror alltså att Birger Hagård får fundera en
gång till på vem som är den ropande rösten i öknen i
detta sammanhang.</pre><pre>Anf.  33  BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Fru talman! Peter Eriksson ger här ett utmärkt ex-
empel på att man får ta opinionsmätningar med en
ganska stor nypa salt. Trots allt finns det fler än mo-
derater som ställer sig positiva till EU. Jag är dess-
bättre också på det klara med att de som framställer
sig som negativa inte alls är en grupp som på något
sätt motsvarar dem som ger sitt stöd åt Peter Eriksson
och dennes parti. Man får vara försiktig med opini-
onsmätningar. De svar man får beror ofta på hur man
ställer frågorna, och de ställs inte alltid på bästa sätt.</pre><pre>Anf.  34  BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Fru talman! Sveriges riksbank är världens äldsta.
Den lyder under riksdagen, vilket är unikt.
I dag kommer riksdagen att avskaffa sina möjlig-
heter att genom lag styra Riksbanken på det sätt vi
själva önskar. Vi kommer inte heller att styra pen-
ningpolitiken genom beslut av de riksbanksfullmäkti-
ge som vi utser. Makten över penningpolitiken går till
s.k. oberoende tjänstemän. Det är ett mycket betydel-
sefullt steg. Jag anser att riksdagen gör ett stort miss-
tag.
Roland Larsson och jag har motionerat om att
riksdagen inte skall ändra regeringsformen 9 kap.
12 § och ta ifrån de av riksdagen utsedda riksbanks-
fullmäktige makten över penningpolitiken. Jag yrkar
därför bifall till reservation nr 1, där man tar ställning
för vår motion.
Däremot ansluter Roland Larsson och jag oss till
regeringens förslag att det i regeringsformens 9 kap.
införs en 11 § som ger regeringen makten över valu-
tapolitiken. Det betyder t.ex. att Sverige inte kan
knytas till EU:s växelkursmekanism, utan att ett de-
mokratiskt ansvar kan utkrävas.
Regeringen föreslår att riksbankslagen skall änd-
ras så att målet för penningpolitiken skall vara att
upprätthålla ett fast penningvärde. Jag har föreslagit i
motion K3 att de högst prioriterade målen för pen-
ningpolitiken i Sverige skall vara full sysselsättning
och finansiering av omställningen till kretsloppssam-
hället.
Det vilande grundlagsförslag som vi beslutar om i
dag skall bekräftas av den nyvalda riksdagen. KU
menar att riksdagen bör ta slutlig ställning till innehål-
let i riksbankslagen först när grundlagen ändrats.
Genom utskottets redogörelse för vad den ändringen
skulle innebära står det dock klart att vi inte har några
som helst möjligheter att lagstifta fritt rörande Riks-
banken, om vi i dag antar det framlagda förslaget till
ändring av regeringsformen.
Finansutskottet anför i sitt yttrande till KU att en
självständig riksbank måste ges ett demokratiskt för-
ankrat mål för verksamheten. Det låter ju väldigt bra,
men hur långt sträcker sig vår demokratiska rätt?
Finansutskottet framhåller nämligen att det, eftersom
Riksbanken kommer att omfattas av det europeiska
centralbankssystemet, ECBS, inte är möjligt att fast-
ställa ett verksamhetsmål som strider mot ECBS verk-
samhetsmål, nämligen ett fast penningvärde. Detta
påminner litet grand om Fords yttrande att man får
välja vilken färg man vill bara man väljer svart.
I KU:s betänkande s. 19 citerar jag: "Som ovan
nämnts kommer Riksbanken att bli en del av ECBS,
oavsett om Sverige kommer att delta i valutaunionen
eller inte." Och litet längre ned: "Riksdagen kan alltså
inte lagstifta om att målet ett fast penningvärde skall
vara underordnat målet full sysselsättning eller något
annat mål, eftersom detta skulle strida mot EG-
fördraget." Så långt om vår demokratiska rätt att själ-
va bestämma.
Förutsättningen för att man skall kunna säga att
det mål vi sätter upp för Riksbanken är demokratiskt
förankrat blir alltså att riksdagen i demokratisk ord-
ning beslutat ansluta sig till ECBS. Men det har vi
uppenbarligen inte.
I folkomröstningen framhölls uttryckligen att det
var riksdagen som skulle ta ställning till den ekono-
miska och monetära unionen, EMU. De tre faserna i
EMU är alla steg på vägen till valutaunionen och den
gemensamma centralbanken.
Juridiskt sett är vi bundna av alla tre stegen när vi
accepterade Maastrichtfördraget och gick med i EU.
Men riksdagen har politiskt markerat att vi inte anser
oss bundna och att ingen kan tvinga oss. Det är bra.
I och med att riksdagen beslutat att inte nu gå med
i valutaunionen bör vi självfallet inte heller införa
bestämmelser som syftar till medlemskap i valutau-
nionen. För att det skall vara meningsfullt att behålla
en penningpolitisk självständighet i landet skall vi
naturligtvis också behålla alla instrument för att kunna
föra en framgångsrik självständig sådan politik.
Vi hade därför behövt analysera djupare varför det
är viktigt med en egen valuta och riksbank. Det enda
som förs fram i debatten är att man därmed kan parera
asymmetriska makroekonomiska chocker. Vad som
inte nämns är att Riksbanken som instrument i en
sådan situation blir hämmad om den främst skall
tänka på att bekämpa inflationen.
Ett exempel från 70- och 80-talet kan vara bely-
sande. De centerledda regeringarna klarade den stora
makroekonomiska oljechocken genom en kraftig
underbalansering av budgeten och stora utlandslån.
Sverige var till ca 80 % beroende av importerad olja.
Andra länder producerade olja och skar guld med
täljknivar i och med oljeprishöjningen, men för oss
var det en stor påfrestning på samhällsekonomin.
Oljepriset mer än sexdubblades.
Vad gjorde de centerledda regeringarna? Vi låna-
de tillbaka en del av det vi betalat för oljan utom-
lands, dvs. vi ökade vår utlandsskuld kraftigt.
Statsskulden blev ungefär lika stor som nu. Inom
parentes kan sägas att den avvecklades utan några
större bekymmer på några år, trots att vi devalverade
och det därmed borde ha varit svårare att avveckla
utlandsskulden.
Vad använde vi pengarna till som vi lånade? Nä-
ringslivet omstrukturerades kraftigt. Varvsindustrin,
som hade koncentrerat sig på supertankrar, lades ned.
Marknaden hade helt försvunnit. Sverige var världens
andra största varvsnation, och det var därför en oer-
hörd omställning.
När varvsindustrin lades ned gavs stålindustrin
genom stora statliga investeringar en ny framtid. Var-
ven köpte en hel del stål. Vi hade stora investerings-
planer för stålindustrin. Det blev en väldig turbulens
där i och med att beställningarna försvann. Staten
pumpade in pengar i stålindustrin och omstrukturera-
de den för en ny framtid, bl.a. vid Domnarvet i Dalar-
na. Regeringen hade alltså många penningpolitiska
instrument till sitt förfogande. Med riksdagens god-
kännande klarade Sverige krisen utan arbetslöshet.
Det stora framtidsprojektet för näringslivet nu är
omställningen till ett kretsloppssamhälle. För att ge en
sådan omställning styrfart skulle staten behöva an-
vända alla de penningpolitiska instrument vi hade på
70-talet men som anpassningen till EU gjort att vi
avskaffat för att underställa oss marknadens godtycke.
Det är sällan kortsiktigt lönsamt att göra de stora
omställningarna i näringslivet. Och marknaden, som
nu avgör var investeringarna skall läggas, har inget
intresse för sådana investeringar som kanske aldrig
ger högre aktieutdelning men som räddar de fortsatta
förutsättningarna för ett gott liv för alla.
Fru talman! Riksdagen gör nu enligt min uppfatt-
ning en fatal dumhet som avskaffar möjligheten att
styra penningpolitiken för full sysselsättning och
finansiering av kretsloppssamhället. Genom att tvinga
Riksbanken att följa marknadens diktat urholkas de-
mokratin. Jag yrkar bifall till reservation nr 1.
Fru talman! I reservation nr 4 yrkas bifall till en
partimotion från Centern, K7. Där önskar vi att se-
delutgivningsrätten skall vara kvar i Sverige i Riks-
banken. Innan den skall kunna avvecklas måste en
grundlagsändring ske. Reservation nr 4 tar alltså upp
vårt yrkande i partimotionen. Jag yrkar därför också
bifall till reservation nr 4.</pre><pre>Anf.  35  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Birgitta Hambraeus och jag är åsikts-
fränder i den här saken. Jag har inget att invända mot
det Birgitta Hambraeus har anfört. Men eftersom det
inte finns någon från Centerpartiet som är uppsatt på
talarlistan i dag för att tala för partilinjen ger jag
Birgitta Hambraeus möjligheten att säga om detta
beror på sjukdom, att det inte funnits tid att ta sig hit
till riksdagen i dag, eller vad det nu beror på.</pre><pre>Anf.  36  BIRGITTA HAMBRAEUS (c) re-
plik:
Fru talman! Det är väl ofta tradition att inte alla
partier går upp i debatten när man är överens. Center-
partiets majoritet har efter långvariga diskussioner i
Centergruppen kommit fram till att vi stöder regering-
ens förslag. Majoriteten kommer alltså att stödja det
som Bo Könberg har fört fram.
När det sedan gäller reservation 4 är det ett miss-
tag från den person som företräder Centern i KU. Vi
yrkar självfallet bifall till vår partimotion där, och det
kommer vi att stödja allihop. Men när det gäller re-
servation 1 blir vi bara några stycken som stöder den.
Det är en minoritet inom Centerpartiet som anser att
regeringsformen inte borde ändras så att Riksbanken
blir oberoende enligt regeringens förslag.</pre><pre>Anf.  37  LARS TOBISSON (m):
Fru talman! Jag ber om överseende om jag i mitt
anförande en märkesdag som denna ägnar mig mindre
åt detaljer i det aktuella utskottsbetänkandet och mer
åt ärendets förhistoria. Min återblick, inte tusen men
nästan 20 år tillbaka, kan ses som en exempelstudie
på vad långsiktighet och konsekvens betyder i poli-
tiskt reformarbete även när ett parti under långa peri-
oder befinner sig i opposition.
När jag tog över som ekonomisk talesman för mitt
parti i början av 1980-talet beslöt jag att lägga större
vikt än tidigare vid vad som då kallades kredit- och
valutapolitik. I den ekonomisk-politiska debatten var
detta vid den tiden nästan ett vitt fält. Finans- och
konjunkturpolitik dominerade i den ännu förhärskan-
de keynesianismens anda, medan penningpolitik och
strukturfrågor spelade en underordnad roll.
Till att börja med gällde det för oss att undanröja
alla de regleringar som låste kredit- och valutamark-
naderna. Steg för steg lyckades vi under 1980-talet
övervinna den dåvarande socialdemokratiska rege-
ringens motvilja mot liberalisering. Det kanske skall
tilläggas att vi fick inte så litet hjälp i denna strävan
av finansmarknadernas tilltagande internationalise-
ring.
Därmed skapades också efter hand förutsättningar
för en mer effektiv penningpolitik i syfte att bekämpa
inflationen. Med inspiration hos Milton Friedman och
monetarismen ställde vi krav på ökad självständighet
för Riksbanken. Länge hade då uppdraget att sitta i
riksbanksfullmäktige delats ut till äldre riksdagsleda-
möter som ett slags dekoration. Redan 1982 såg vi
moderater emellertid till att prioritera ekonomisk
kompetens, och ganska snart uteslöt vi riksdagsmän
från valbarhet - inte därför att de inte kunde vara
kompetenta utan för att understryka kravet på obero-
ende i förhållande till den dagsaktuella politiken.
Som ledamot av Statsskuldspolitiska kommittén
träffade jag vid mitten av 1980-talet en uppgörelse
med regeringens företrädare om att Riksgäldskontoret
fick omvandlas från ett verk direkt underställt riksda-
gen till en myndighet under Finansdepartementet mot
att regeringen förlorade rätten att utse ordförande i
riksbanksfullmäktige och att riksbankschefen gavs en
mer självständig ställning. Dessa förändringar låg i
linje med en tendens vid den tiden i många industri-
länder att ge centralbankerna större handlingskraft i
kampen mot inflationen. Samma strävan kom dess-
utom till uttryck i det europeiska integrationsarbetet
genom planerna på en ekonomisk och monetär union,
EMU, i Maastrichtfördraget.
I en moderat kommittémotion till 1989/90 års
riksdag krävdes ytterligare ändringar i den lagstiftning
som reglerar Riksbankens ställning. De tog främst
sikte på att via reglerna för valbarhet, valsätt, man-
datperiod m.m. vid utseende av ledamöter i fullmäkti-
ge minska möjligheterna till politiska påtryckningar
vid penningpolitikens utövande. Dessutom förordades
att Riksbanken skulle få som lagfäst mål att värna
kronans värde.
När denna motion just skulle avslås av finansut-
skottets majoritet, hände det sig pikant nog att dåva-
rande statsrådet Erik Åsbrink skickade över förslag
till utredningsdirektiv med samma inriktning till riks-
dagen för påseende. Lika pikant kunde det förefalla
att detta direktivutkast återkallades efter bara några
dagar, därför att LO framfört stark kritik mot där
uttryckta tankegångar. Något år senare kom ändå
utredningsarbetet i gång. Uppdraget var att i syfte att
öka effektiviteten i antiinflationspolitiken formulera
ett mål för Riksbankens verksamhet. Vidare var
kommittén fri att föreslå ändringar i formerna för val
av riksbanksfullmäktige, fullmäktiges sammansättning
och mandatperiodens längd.
När sedan den borgerliga regeringen tillträdde
hösten 1991, tilldelades utredningen också uppgiften
att tillgodose de krav som kunde komma att ställas på
penning- och valutapolitisk lagstiftning vid ett svenskt
deltagande i Europeiska gemenskapen. Samtidigt gavs
utredningen en parlamentarisk sammansättning, och
jag utsågs till dess ordförande.
I det betänkande som blev färdigt våren 1993 be-
tonades det att om en trovärdig låginflationspolitik
skulle kunna etableras, behövde den inte föra med sig
kostnader i form av högre arbetslöshet. Men förut-
sättningen var då att ansvaret för penningpolitiken
delegerades till Riksbanken och att denna gavs i upp-
drag att värna penningvärdet. Samtidigt skulle den
demokratiska kontrollen tryggas genom att målet för
verksamheten fastställdes och ledningen för Riksban-
ken utsågs av riksdagen. Riksbanksutredningens för-
slag var också så utformat att svensk medverkan i det
europeiska samarbetet på det monetära området inte
onödigtvis skulle behöva försvåras eller fördröjas.
Emellertid anförde de socialdemokratiska ledamö-
terna reservation mot alla föreslagna ändringar beträf-
fande Riksbanken. Kenneth Kvist har redan i debatten
med välbehag läst upp delar av den texten. Trots att
remissyttrandena i huvudsak var positiva blev det
aldrig någon proposition eftersom det inte förelåg den
breda politiska enighet som eftersträvas vid ändring
av grundlag. En partipolitisk strid om Riksbankens
ställning skulle t.o.m. ha kunnat verka destabiliseran-
de genom att minska trovärdigheten hos låginflations-
politiken.
I andra länder fortsatte dock utvecklingen mot mer
självständiga centralbanker. Det gällde inte minst
inom EU. I syfte att även Sverige skulle uppfylla
Maastrichtfördraget begärde en enig riksbanksfull-
mäktige i en skrivelse till finansutskottet 1995 att
riksdagen hos regeringen skulle begära förslag i hu-
vudsaklig överensstämmelse med riksbanksutredning-
ens förslag. Vid åtskilliga tillfällen har också jag i
denna kammare och i andra sammanhang stött på
regeringen om att skyndsamt lägga fram de förslag
som under alla omständigheter måste genomföras
innan EMU:s tredje fas inleds vid nästa årsskifte.
Sent omsider inleddes partiöverläggningar i denna
fråga. Resultatet återfinns i den proposition vi nu har
behandlat i finans- och konstitutionsutskotten. Försla-
gen överensstämmer i allt väsentligt med vad riks-
banksutredningen förordade. I ett betydelsefullt avse-
ende, nämligen ledningsfunktionens konstruktion, går
fempartiuppgörelsen t.o.m. längre i självständighets-
skapande riktning än vad utredningen på sin tid våga-
de föreslå.
Fru talman! Det är mot denna bakgrund med stor
tillfredsställelse jag biträder det yrkande om bifall till
KU:s hemställan i betänkandet som tidigare framförts.
Jag gör det desto hellre, som KU har rättat till en del
ofullkomligheter som finansutskottet inte lyckades
komma till rätta med. Viktigast är ändringen att Riks-
bankens redogörelser skall ställas till finansutskottet
och inte till riksdagen, vilket förhindrar kollisioner
med instruktionsförbudet. Jag noterar att KU i sin
majoritetstext har lyft in hela stycken ur min egen-
händigt skrivna avvikande mening nr 4 till finansut-
skottets yttrande.
Jag noterar vidare att KU funnit att prövningen av
ett beslut om skiljande av direktionsledamot från
uppdraget inte skall utföras av vare sig Stockholms
tingsrätt eller Arbetsdomstolen utan, som vi modera-
ter förordat, på högsta nivå. Att man därvid föredragit
Högsta domstolen framför Regeringsrätten har ingen
nämnvärd betydelse.
Frågan om offentliggörande av direktionens pro-
tokoll har tilldragit sig viss uppmärksamhet. Den
kompromiss KU har formulerat kan vi leva med tills
vidare - i synnerhet som Riksbankens ledning intar en
positiv hållning både på denna punkt och beträffande
utskottsutfrågningar av riksbankschefen.
Jag ser det som angeläget att med goda möjlighe-
ter till öppenhet och insyn i Riksbankens verksamhet
motverka allt tal om att ökad självständighet för Riks-
banken skulle utgöra en inskränkning i demokratin.
Det skall ju dessutom alltid finnas något att putsa på i
ett regelverk. Jag tror inte det skall dröja alltför länge,
fru talman, innan vi blir överens om att lagreglera
även dessa detaljer i enlighet med den linje beträffan-
de Riksbankens ställning och verksamhet som vi
moderater så länge har drivit.</pre><pre>Anf.  38  PÄR-AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Det var intressant att höra denna his-
torieskrivning. Jag kan inte säga att jag har kompetens
att avgöra om det var för många "jag" och
"Moderaterna". Det är möjligt att det inte var det, och
då förstår jag att Lars Tobisson är glad och nöjd den-
na dag.
Men det finns naturligtvis några frågor att ställa
efter detta anförande. Lars Tobisson beskriver hur
riksbankerna i Europa har blivit alltmer självständiga,
och att Sverige som i någon sorts dunkel skugga av
Europa har släpat efter. Det är naturligtvis inte alls
sant. Det krävdes nämligen en labourregering i Lon-
don för att hantera riksbanksfrågorna där efter 18 års
högerstyre. Nu är det en socialdemokratisk regering
som lägger fram detta förslag. Ibland kanske man inte
bara skall tala om det egna partiet utan se den politis-
ka processen som växer fram.
När Lars Tobisson gör så pass mycket väsen av
Riksbankens oberoende, vilket är åsikter som jag på
flera punkter delar, är frågan varför varken han i fi-
nansutskottet eller hans moderata kamrater i konstitu-
tionsutskottet var redo att vara så tydliga i frågan om
oberoendet att de lät bli att skriva de särskilda yttran-
den de skrivit. Där är ju moderaterna inte redo att
säga att banken skall vara så oberoende att det är
fullständigt klarlagt hur oförvitligheten ser ut bland de
främsta beslutsfattarna i Riksbanken. Och varför är
moderaterna så tveksamma till en karenstid som na-
turligtvis innebär att man stärker förtroendefrågan?
Hade man fullföljt den linje som Lars Tobisson nu
talar om hade det varit konsekvent att vara både
transparent, offentlig och oberoende i de här frågorna.</pre><pre>Anf.  39  KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Jag vill också kommentera Lars To-
bissons historieskrivning.
Den borde nämligen studeras av varje socialde-
mokratisk ledamot som skall trycka på ja-knappen i
dag. Det är faktiskt en moderatpolitik med rötter i den
neoliberale Pinochets ekonomiske ideolog, Milton
Friedman, som vi nu genomför de institutionella ra-
marna för. Jag tycker att det var en utomordentligt
klargörande historieskrivning som Tobisson gjorde.
Det är möjligt att han framhävde det egna partiet och
sin egen roll något mer än hur det kanske i verklighe-
ten har varit. Han har kanske haft mer hjälp av social-
demokraterna än vad han sade. Men icke desto mind-
re borde detta stämma litet till eftertanke, tycker jag.
Det finns också en problematik som hela tiden
glöms bort i detta sammanhang. Jag är överens med
Tobisson så långt att penningpolitiken faktiskt är
viktig politik. I det moderata synsättet finns - och det
förvånar mig inte i sig - inte en tanke och ägnas inte
ett ord om problematiken i att en viktig del av politi-
ken överförs från den politiska eller demokratiska
sfären till en liten elit av experter.
Om denna motsättning och denna problematik har,
kännetecknande nog, moderaterna inga funderingar i
sin historieskrivning. Men, som sagt, eljest borde det
stämma till eftertanke hos dem som kallar sig social-
demokrater och som i dag skall trycka på ja-knappen i
fråga om detta betänkande.</pre><pre>Anf.  40  LARS TOBISSON (m) replik:
Fru talman! Det är en myt att den förändring som
nu genomförs skulle vara odemokratisk. Jag utveckla-
de det redan i mitt anförande och behöver inte uppe-
hålla mig länge vid det, men låt mig konstatera att när
vi nu lägger fast ett mål för Riksbankens verksamhet
sker det genom beslut i Sveriges riksdag. En majoritet
av ledamöterna här kommer att ställa sig bakom detta.
Likadant: När vi fattar beslut om hur ansvarsfördel-
ningen skall vara mellan övergripande riktlinjer för
penning- och valutapolitiken och dess löpande till-
lämpning görs det med ett demokratiskt beslut i Sve-
riges riksdag.
Just för att förhindra detta tal om att det skulle va-
ra odemokratiskt har vi moderater hela tiden varit
mycket angelägna om att se till att öppenhet råder i
frågor som rör bedrivandet av penningpolitiken -
därav våra krav på offentlighet för protokollen och på
att det skall vara lagreglerat att riksbankschefen deltar
i utskottsutfrågningar. Han skall dessutom själv kunna
begära att få göra detta i syfte att klargöra syftena
med och bakgrunden till den penningpolitik som
Riksbanken för.
Med denna uppdelning, som är den gängse i andra
länder, ansluter vi oss till ett mönster som jag tror är
befruktande för den ekonomiska politiken men också i
högsta grad tillfredsställande för den demokratiska
insynen.</pre><pre>Anf.  41  KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! I demokratisk ordning kan man också
fatta beslut som till sitt innehåll inte är demokratiska.
I demokratisk ordning kommer vi i dag att lägga
grunden för ett beslut - det skall ju också fattas ett
andra beslut efter valet i höst - där en del av politiken
överförs från politisk påverkan till tjänstemän som är
politiskt oavsättbara under sin mandatperiod och som
inte får ta politisk instruktion. Riksdag och regering
skall alltså över huvud taget inte lägga sig i hur de
sköter sitt ämbete i politiskt hänseende. Detta är att
överföra politik till en liten byråkratelit, och detta är
det odemokratiska i beslutet.
Att det däremot fattas i demokratisk ordning och
att vi har en demokratisk debatt om beslutet är jag
helt överens med Tobisson om. Den svenska riksda-
gen fungerar demokratiskt. Men tyvärr fattar den i dag
ett beslut som till sitt innehåll strider mot demokratin.</pre><pre>Anf.  42  LARS TOBISSON (m) replik:
Fru talman! Som har framgått av den här debatten
har jag motsatt uppfattning mot Kenneth Kvist.</pre><pre>Anf.  43  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Som Lars Tobisson resonerar kring
demokratifrågan är det demokratiskt om man bara har
ett demokratiskt beslut när man genomför en föränd-
ring. Då kan man naturligtvis säga att det finns goda
möjligheter att genom demokratiska beslut avskaffa
demokratin, om det bara finns en majoritet för det i
Sveriges riksdag. Det har gjorts i andra länder tidiga-
re.
Men jag tänkte ställa en helt annan fråga till Lars
Tobisson som mer konkret gäller det här systemet.
Jag skulle vilja höra vad Lars Tobisson säger om den
amerikanska modellen med Federal Reserve, där man
har två jämställda mål. Federal Reserve, den ameri-
kanska motsvarigheten till Riksbanken, har också som
mål att följa den amerikanska regeringens ekonomiska
politik. Anser moderaterna och Lars Tobisson att det
är en modell som leder till färre jobb, högre inflation,
sämre ekonomi och lägre tillväxt? Är det verkligen
så? Är inte i själva verket den modellen inte bara mer
demokratisk utan också i ekonomisk mening mer
effektiv för penning- och valutapolitiken?</pre><pre>Anf.  44  LARS TOBISSON (m) replik:
Fru talman! Det är, som tidigare sagts, något
egendomligt att Peter Eriksson söker sin förebild i
USA. Jag har inga svårigheter att som förebild ta den
penningpolitik som Federal Reserve har drivit under
mycket mer än tio år nu. Föreskriften i Federal Reser-
ve Act bär ju prägel av att den här lagstiftningen är
gammal och i det avseendet omodern. När Volcker
blev centralbankschef i USA blev det alldeles klart en
prioritering av inflationsmålet. Det har också framgått
vid utfrågningar av den nuvarande chefen Alan Gre-
enspan, vilka mycket utförligt redovisas i pressen, att
det är inflationsmålet som är överordnat, helt enkelt
av det skälet att en myndighet som Riksbanken bara
kan ha ett mål för att med den uppsättning instrument
man har till sitt förfogande kunna bedriva sin verk-
samhet.
Sedan är det en helt annan sak att Riksbanken lik-
som ECBS, vilket också står i förarbetena till den
nuvarande lagstiftningen, vid utövandet av sitt pen-
ningpolitiska arbete för att trygga prisstabilitetsmålet
också skall ta hänsyn, i den mån det inte äventyrar
prisstabilitetsmålet, till andra förhållanden i den eko-
nomiska politiken. Jag är glad över att detta inte be-
lastar lagen utan står i förarbetena. Därvidlag är vi
moderna. Och det bör vi vara, eftersom detta är en
lagstiftning som nu kommer till i ett sent stadium.</pre><pre>Anf.  45  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Det är just det här jag ville ha fram
tydligt. Jag tycker att Lars Tobisson gör väldigt tyd-
ligt vad han menar, nämligen att det är mer modernt
att helt avpolitisera det här och ställa inflationsmålet
helt ensamt så att det inte kan störas av den ekono-
miska politik som regeringen bedriver. Jag tror att
detta är en felaktig analys för den som vill driva en
bra ekonomisk politik sammantaget för ett land. Jag
tror att det här leder till konflikter och motsättningar
som försämrar effektiviteten i ekonomin och skapar,
som man säger, suboptimeringar.
Jag tar upp den här mer ekonomistiska diskussio-
nen därför att jag inte tror att Lars Tobisson och jag
kommer att kunna komma överens i den demokratiska
frågan. Men jag tycker att det är viktigt att visa att
inte ens den modell duger som man använder i USA,
kapitalismens riktigt förlovade land där man fortfa-
rande tror litet mer på demokrati. Man vill sätta infla-
tionsmålet över allt annat och avpolitisera den här
frågan.</pre><pre>Anf.  46  LARS TOBISSON (m) replik:
Fru talman! Det är fullkomligt obegripligt varför
det skulle vara mer demokratiskt att ha flera mål för
Riksbankens verksamhet än att ha ett enda mål. Vari
består den avpolitisering som Peter Eriksson talar om
när man föreskriver att det är just inflationen som
skall bekämpas och inte sätter upp även andra mål?
Det hänger inte ihop. Den debatt ni för om att det är
odemokratiskt att tilldela Riksbanken ett klart och
tydligt mål för verksamheten och att också bygga upp
det hela så att det arbete som bedrivs kan ske utan
påverkan från dagsaktuella politiska hänsyn kommer
inte att hålla i längden. Det är en förtvivlad kamp.
Den finns även i andra länder, men överallt har man
insett att skall man få effektivitet i kampen mot infla-
tionen skall man gå den här vägen. Peter Eriksson kan
ju inte gärna mena att det skulle vara odemokratiskt
att bekämpa inflationen.</pre><pre>Anf.  47  CARL B HAMILTON (fp):
Fru talman! Det beslut som vi här i dag skall fatta
gäller sannolikt den under efterkrigstiden viktigaste
reformen för att skapa stabilitet i svensk ekonomi. Jag
vill gratulera svenska folket till denna reform, som
gör väljarna mindre beroende av sina politiker - i
regeringen såväl som i riksdagen.
Reformen är ett lika glädjande som klart brott med
den manipulativa tradition i svensk ekonomisk politik
som har härskat i över 50 år. Folkpartiet har länge
förespråkat den här reformen, med eller utan EMU,
men först nu har Socialdemokraterna givit upp sitt
motstånd. Det är välkommet. Bättre sent än aldrig!
Medborgarna gynnas framdeles genom att några
viktiga faktorer i deras ekonomiska liv, t.ex. inflation
och räntor, bestäms långsiktigt och längre bort från
dagspolitiken med dess historiskt välbekanta frestel-
ser att jaga röster genom åtgärder som leder till högre
inflation.
Detta gäller inte minst när det finns risk för s.k.
valfeber, eller när en parlamentariskt svag regering får
svårt att hålla en - med tanke på inflationen - till-
räckligt stram finanspolitik.
En riksbank med ett trovärdigt långsiktigt infla-
tionsmål hjälper medborgarna mot de negativa kon-
sekvenserna av den kortsiktiga politiska röstmaxime-
ring som finns i varje demokratiskt system. Trovär-
digheten vinner banken genom att vara oberoende av
påtryckningar, instruktioner och genom förbudet att
söka instruktioner. Regeringar kan inte som förr in-
struera Riksbanken att driva en politik som leder till
högre inflation och som långsiktigt skadar produktion,
sysselsättning och möjligheterna att föra en rationell
fördelningspolitik.
Den oberoende riksbanken fungerar alltså, å med-
borgarnas vägnar, som bevakare av det långsiktiga
perspektivet i den ekonomiska politiken. Den klara
rollfördelningen mellan regeringen - med sitt ansvar
för finanspolitiken - och den oberoende riksbanken -
med sitt ansvar för penningpolitiken - gynnar en
långsiktigt god och stabil utveckling av ekonomin.
Med penningpolitiken delegerad till en oberoende
riksbank krävs naturligtvis ett av riksdagen godkänt
mål för banken att styra mot, nämligen "att upprätthål-
la ett fast penningvärde".
Nyckelord i detta sammanhang är alltså delege-
ring, trovärdighet, öppenhet, oberoende, mål och
rollfördelning.
Nyckelord är i sammanhanget däremot inte Ma-
astricht eller EMU. På grund av våra internationella
åtaganden kommer denna reform att tidsmässigt ge-
nomföras nu. Men även utan Maastrichtfördraget och
EMU vore den här ändringen av Riksbankens ställ-
ning i högsta grad önskvärd. Även om Sverige hade
legat vid antipoden hade Folkpartiet naturligtvis varit
för den här reformen, därför att den stärker den lång-
siktiga inriktningen av politiken. I själva verket anser
faktiskt väldigt många EMU-kritiker att en förutsätt-
ning för att Sverige skall stå utanför EMU är att Riks-
banken är oberoende. Det är naturligtvis inte motivet
för oss i Folkpartiet, som vill att Sverige skall gå med
i EMU så snart som möjligt, men det illustrerar den
splittring i grundläggande frågor som råder bland
EMU-motståndarna.
Leder då verkligen en oberoende riksbank till läg-
re inflation? Calmforsutredningen skriver: "Det före-
faller klart att det i alla fall i OECD-länderna finns ett
tydligt samband - - - länder med mera" - oberoende
- "centralbanker tycks uppvisa lägre inflation."
Leder inte en självständig centralbank till högre
arbetslöshet? Jag citerar Calmforsutredningen igen:
"De empiriska studierna tycks - - - belägga" - att det
inte finns något - "samband mellan centralbankens
ställning och den genomsnittliga arbetslösheten över
längre perioder."
Däremot kan en regering kortsiktigt höja syssel-
sättningen genom att vid ett, säger ett enda tillfälle ge
avkall på inflationsbekämpningen. Man får då lätt en
situation med permanent högre inflation, men utan
någon bestående sysselsättningsvinst.
Till detta kommer det ekonomiska och demokra-
tiska problemet vid en sådan här snabb inflationsök-
ning för att nå kortsiktiga sysselsättningsvinster att det
bland allmänheten sker en tillvänjning vid att rege-
ringen säger ett och gör ett annat när det gäller infla-
tionen. Det är först när regeringen ger intryck av att
inte vilja ha inflation som en snabb ökning av den
faktiska inflationen får den kortsiktiga sysselsätt-
ningsskapande effekten. Däremot har det en långsik-
tigt sysselsättningsnegativ effekt.
Nåväl, detta beteende skapar i sig nya inflation-
simpulser när löneförhandlare, företag och andra
höjer sina löner och priser för att på så sätt i förväg
skydda sig mot en förväntad ökande inflation, som
just därmed blir en självuppfyllande spiral för pris-
och löneindex i ekonomin.
Man har heller inte kunnat finna att länder med
självständiga centralbanker har en större variation i
produktion och sysselsättning. Det finns inga större
konjunktursvängningar i länder med en självständig
centralbank, ingen större amplitud alltså. Det här
förklaras sannolikt av att myndigheterna i länder med
hög trovärdighet för inflationsmålet är friare att driva
en mera kraftfull anticyklisk politik än myndigheterna
i länder där man saknar eller har låg trovärdighet för
inflationsmålet. Slutsatsen är alltså att den som tycker
att det är bra, viktigt och värdefullt att myndigheterna
kan driva en aktiv och effektiv konjunkturutjämnande
politik bör vara anhängare av en oberoende riksbank.
Det ger fler frihetsgrader att driva en sådan politik.
Demokrati är inte detsamma som att politiker skall
kunna ingripa i skeendena så fort de själva vill. De-
mokrati är inte heller lika med centralisering av beslut
till politiska församlingar som regering och riksdag.
Det är demokrati när beslut är delegerade till
domstolar, till en oberoende revision, som vi ännu
inte har i Sverige men som vi förhoppningsvis får, till
universiteten eller till en oberoende riksbank, just
därför att dessa beslut är delegerade och just därför att
delegationen - det ligger i själva ordet - under vissa
noga specificerade förutsättningar kan återtas. Det
skall vara svårt, men inte omöjligt.
Fru talman! Det är roligt att ha fått vara med om
denna historiska reform från ax till limpa så att säga:
som akademisk forskare, som folkpartiledamot av
Riksbanksutredningen, som Lars Tobisson tidigare
nämnde, som statssekreterare och nu som liberal riks-
dagsman. Man kan säga att i den här reformen sam-
manstrålar två viktiga intresseriktningar hos Folkpar-
tiet: ekonomisk liberalism och ett starkt engagemang
för konstitutionella frågor.
Men vi i Folkpartiet har naturligtvis inte alls några
monopolanspråk på den här reformen. Vi är mycket
glada att det är flera partier som är med på vagnen,
inte minst de nu måhända av verkligheten omvända
socialdemokraterna. Jag tycker att det i det stora hela
var ett utmärkt inlägg som Pär-Axel Sahlberg gjorde.
Det måste jag säga. Men jag beklagar ändå att inte Jan
Bergqvist är här. Han är ändå ordförande i finansut-
skottet, tillika satt han i Riksbanksutredningen. Det är
litet egenartat att han inte är här och att ingen annan
socialdemokrat från finansutskottet har funnit det
mödan värt att inför detta historiska beslut delta i
debatten om Riksbankens oberoende ställning.
Tack!</pre><pre>Anf.  48  KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Än en gång borde den borgerliga för-
nöjsamheten med dagens beslut stämma de socialde-
mokratiska ledamöterna, som skall rösta ihop med
borgarna, till eftertanke.
Carl B Hamilton började sitt anförande på ett sätt
som fick mig att nästan, om inte ryggstödet hade varit
så stadigt, ramla baklänges. Den antidemokratiska
hållningen kom därmed till uttryck i sin prydno.
Den här reformen var bra, sade han, därför att den
minskar väljarnas beroende av sina politiker. Granska
detta litet grand! Vad är politiker? Jo, det är väljarnas
företrädare. Det är de som är valda av folket, som
folket kan avsätta och som folket därigenom kan
styra. Man skall vara mindre beroende av detta. Det
innebär ju att vi minskar inflytandet över en del av
politiken. Vi minskar demokratin. Vi minskar folkets
möjligheter att påverka en del av politiken. Det är det
detta handlar om.
Men om det nu är bra att väljarna blir mindre be-
roende av sina politiker på detta område, finns det då
andra områden enligt Carl B Hamiltons mening där
det är bra att väljarnas beroende av sina politiker
minskar? Vi kanske kan börja skära ned det demo-
kratiska inflytandet steg för steg. Jag hoppas i så fall
bara att socialdemokratin inte förfaller också i de
avseendena och går med er på den vägen.</pre><pre>Anf.  49  CARL B HAMILTON (fp) replik:
Fru talman! Den här invändningen var väntad. Jag
tror till skillnad från Kenneth Kvist inte att det nöd-
vändigtvis är så att politikernas strävanden efter att
t.ex. vinna val eller att hantera en svag parlamentarisk
situation i varje ögonblick är så lycklig för medbor-
garna.
Jag tror att det är bra att medborgarna har Riks-
banken såsom en någorlunda garant för långsiktighet
och stabilitet i den ekonomiska politiken. Jag pekade i
mitt anförande på en konflikt mellan kortsiktiga vins-
ter på sysselsättningssidan, som kan vara lockande att
ta fram med hjälp av en hög inflationstakt, och eko-
nomins och medborgarnas långsiktiga intresse av
lägre inflation och bättre sysselsättningsutveckling.
Det är fråga om en rollfördelning - Bo Könberg
var inne på den frågan tidigare - hos domstolar och
universiteten. Jag pekade på möjligheterna att utvidga
detta till en mer oberoende revision som granskar
riksdagens och regeringens beslut i efterhand och
försöker utvärdera dem.
Det är fråga om olika uppfattning om hur involve-
rade politiker skall vara i enskilda fall och enskilda
beslut. Det fanns ett slagord i slutet av 60-talet och
början av 70-talet, som Kenneth Kvist sannolikt lever
med fortfarande: Politik är allt - allt är politik. Jag
tror att det är fel. Det är olyckligt för väljarna, med-
borgarna, om politik skulle genomsyra varje del av
samhällslivet. Det är viktigt för en väl fungerande
demokrati att ha en rollfördelning. Det är inte till
nackdel att i viss utsträckning avlasta riksdagen en del
politiska beslut, så att den bättre kan koncentrera sig
på större, viktigare och centralare delar av beslutsfat-
tandet.</pre><pre>Anf.  50  KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Repliken gjorde inte saken bättre. Den
expertelitistiska inställningen mot demokratin kom-
mer ännu tydligare till uttryck i vad Carl B Hamilton
säger. Politikernas strävan att vinna folkets förtroende
skulle leda till opportunism. Vilken syn på folket.
Vilket syn på väljarna som politikernas uppdragsgiva-
re. Vilken syn på politiken.
Det är för att tillgodose denna syn på politiken
som vi nu skall se till att Riksbanken skall få leva sitt
eget liv, styras av en liten direktion bankdirektörer
som utan politisk kontroll eller inflytande, utan att ta
instruktion av demokratiskt valda organ, skall kunna
föra den penningpolitik de vill, som skall vara en och
densamma oavsett vad som händer i samhället.
Man lär sig ingenting om att sträva efter en stabil
penningpolitik eller ett fast värde på den svenska
kronan. Det var väl det som ledde till de 500-
procentiga räntorna och den ekonomiska kalabalik vi
såg för ett antal år sedan, som orsakade massarbets-
löshet och ett stort budgetunderskott.
Det är ett viktigt område av politiken som vi nu
börjar att föra bort från demokratiskt inflytande. Det
är utomordentligt allvarligt och beklagligt. Jag tycker
att dessa elitistiska och antidemokratiska yttranden
som kommer från en som kallar sig liberal borde
återigen stämma den socialdemokratiska gruppen i
kammaren till eftertanke innan man trycker på ja-
knappen.</pre><pre>Anf.  51  CARL B HAMILTON (fp) replik:
Fru talman! Jag är glad att Kenneth Kvist inte an-
klagade mig för mord. Det låg nästan i tangentens
riktning.
Synen på folket och synen på politikerna: för
Kenneth Kvist är allting samma sak. Jag tror faktiskt
att folket är klyftigare och mer begåvat och är intres-
serat av mer långsiktighet än vad politikerna alltid kan
leverera. Jag menar att jag har en mer realistisk syn på
hur det politiska livet fungerar med valcykler, strävan
efter majoritet. Ibland misslyckas man med att bilda
majoritet, och då är det parlamentariska läget inte så
uppmuntrande för någon - allra minst för medborgar-
na.
Det är hela tiden fråga om att folket delegerar till
riksdagen att fatta beslut, och sedan delegerar riksda-
gen till Riksbanken att fatta beslut, till Svea hovrätt
att fatta beslut, till universiteten att fatta beslut, osv.
Demokrati och demokratiskt inflytande är inte det-
samma som en omedelbar centralisering av beslut till
Kenneth Kvist och oss andra i riksdagens kammare.
Det är inte demokrati. Det är inte demokrati om Ken-
neth Kvist får bestämma färgen på min slips. Det är
det han vill. Han vill att politiker skall vara med i
varje beslut i hela ekonomin i hela samhället. Det är
inte något eftersträvansvärt.</pre><pre>Anf.  52  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag tycker att Carl B Hamilton är tyd-
lig och visar väl det riktiga i mitt tidigare anförande.
Jag menar att många av oss politiker som verkar i dag
har förlorat allt av visioner och idéinnehåll och ser oss
själva som tjänstemän och förvaltare. Ekonomism har
blivit något slags religion för dessa förvaltare och
tjänstemän.
Carl B Hamilton drar till med något som har blivit
alltmer vanligt både bland politiker och i ledningen
för näringslivet. Det är ett tydligt förakt för demokra-
tin. Han säger att politikerna är manipulativa, kortsik-
tiga och röstmaximerande. Tjänstemännen är långsik-
tiga, oväldiga och oegennyttiga. Det är ett tidens
tecken som jag tycker är oerhört farligt. Kanske är det
också ett tidens tecken att just Folkpartiet är med på
vagnen. Folkpartiet stred i början av seklet för demo-
kratin. Nu strider man för en avdemokratisering.
Om det bara hade varit denna fråga. Om det bara
hade varit Carl B Hamilton och Tobisson som drivit
den linjen. Detta är ett av många steg i samma rikt-
ning. Det är det som gör att det blir viktigt att diskute-
ra. Det är det som gör att Carl B Hamilton är en fara
för demokratin i Sverige och i västvärlden.</pre><pre>Anf.  53  CARL B HAMILTON (fp) replik:
Fru talman! Det är riktigt att det finns en tendens i
många demokratier att sträva efter en tydligare roll-
fördelning mellan finanspolitik och penningpolitik,
men även på andra politikområden. Det finns en insikt
om att politiker inte alltid i varje ögonblick tar ett
långsiktigt perspektiv. Det är det som det är frågan
om här.
Riksbanken är bevakare av ett långsiktigt per-
spektiv, medan politikerna i många fall frestas att ta
ett mer kortsiktigt perspektiv - inte minst inför ett val.
Om man inte accepterar den verklighetsbeskrivningen
är man antingen naiv eller så försöker man slå blå
dunster i åhörarna. Det finns en skillnad i perspektiv.
Anledningen till att man i många fall strävar efter
en ökad rollfördelning är bl.a. att parlament - som
vårt eget - i många fall är överlastade och fattar för
många beslut, i den meningen att man tränger ut de
stora, viktiga besluten till förmån för relativt rutinar-
tad behandling av många mindre beslut, som med
fördel skulle kunna delegeras till andra att fatta -
vilket är demokratiskt.
I själva verket skulle många argumentera för att
man stärker demokratin genom att politikerna och de
politiska partierna skulle få mer tid, ork och energi att
ägna sig åt de stora, viktiga frågorna om vissa frågor
kan föras åt sidan genom delegering. Om man ångrar
sig eller vill ändra på systemet kan denna delegering
återtas.</pre><pre>Anf.  54  PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag menar inte att allting skall beslu-
tas av regering och riksdag. Jag menar att vissa frågor
kan delegeras och vissa frågor kan beslutas på helt
andra ställen. Jag är inte intresserad av att besluta om
Carl B Hamiltons slips.
Men det finns övergripande, gemensamma ange-
lägenheter. Jag tycker att det beslut vi fattar i dag är
ett beslut där vi avhänder oss möjligheten att styra. Vi
delegerar inte, utan vi avhänder oss möjligheten att
styra. Det gäller inte bara oss, utan vi förhindrar också
kommande riksdag att göra detsamma.
När Carl B Hamilton är trött och inte har några
visioner och idéer om att förändra världen tror han att
det gäller alla och tycker att man därför lika bra kan
delegera det hela till tjänstemännen. Det gäller inte
bara frågan om Riksbanken och penningpolitiken utan
en lång rad frågor. Men det finns andra som har
drömmar, visioner och idéer och som vill förändra,
och det är det Carl B Hamilton försöker förhindra
med sitt sätt att resonera.</pre><pre>Anf.  55  CARL B HAMILTON (fp) replik:
Fru talman! Det var litet överraskande att av en
miljöpartist bli beskylld för att vara visionslös för en
person som jag, som t.ex. har kämpat för Europatan-
ken och Europavisionen under många år, som har
försökt reformera jordbrukspolitiken, så att den blir
mera miljövänlig och mera konsumentvänlig, och
frihandeln i världen. Kom inte och snacka om att
Peter Eriksson och hans parti skulle ha mer visioner
än en liberal bara därför att vi är för en rollfördelning
mellan penning- och finanspolitik och därför att vi har
en annorlunda syn på politikens hegemoni än vad ni i
Miljöpartiet har tänkt er!</pre><pre>Anf.  56  PÄR-AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Det var en väldig diskussion om Carl
B Hamiltons slips. Så snygg är den väl inte?
I grunden är jag helt överens med Folkpartiet i
frågan om rollfördelningen och det förtroendeskapan-
de arbetet. Men det blir bekymmersamt för mig som
socialdemokrat att ständigt få höra från moderater och
folkpartister att de nu äntligen har baxat socialdemo-
kraterna ända hit. Historien går måhända inte att pa-
ketera så behändigt.
Jag beklagar självfallet att Carl B Hamilton saknar
Jan Bergqvist och hellre skulle ha fört diskussionen
med honom. Jag kan inte veta varför andra utskott har
valt att inte delta i den här debatten, men det är KU:s
ärende. På något sätt får Carl B Hamilton hålla till
godo med mig.
Jag minns inte om Carl B Hamilton var kvar i Ro-
senbad när det ryckte i de politiska krafterna 1992 när
valutan föll. Men den erfarenheten är intressant att ha
med sig i den här diskussionen. Nu är det nämligen så
att det faktiskt är den socialdemokratiska politiken
som har återfört balansen i svensk ekonomi. Vi har nu
en ekonomi som är så stark att vi kan välja, i varje fall
utifrån rent värderingsmässiga grunder, om vi skall gå
med i EMU eller stå utanför. Men helt klart är att vi
nu är medlemmar i EU, med allt vad det innebär. Det
är väl inte något storartat verk att få socialdemokra-
terna att nu verka för en fristående riksbank inom sitt
område, då detta nu ändå ingår i den union som vi
tillhör. Frågan är därför vilket storverk som Folkpar-
tiet har gjort i det här avseendet.</pre><pre>Anf.  57  CARL B HAMILTON (fp) replik:
Fru talman! Jag debatterar gärna med Pär-Axel
Sahlberg. Man skall snarast se mitt inlägg så att jag
gärna också hade debatterat med Jan Bergqvist som
ett komplement.
När vi på vår kant säger att vi välkomnar att So-
cialdemokraterna har kommit till denna ståndpunkt är
det naturligtvis bl.a. mot bakgrund av den reservation
som Jan Bergqvist gjorde i Riksbanksutredningen för
några år sedan, där han underkände hela tanken på en
oberoende riksbank.
Det är möjligt att Socialdemokraterna tidsmässigt
har landat på den här betänkandetexten just 1998 på
grund av våra internationella åtaganden. Jag hoppas
att Folkpartiet möjligen har bidragit till detta, men det
är möjligt att EU-medlemskapet har varit den vikti-
gaste drivkraften för Socialdemokraterna i denna
process.
Vad jag ville säga var något enklare, nämligen att
jag tror att det oberoende av EMU och Maastricht
ligger i det svenska folkets intresse att ha en oberoen-
de riksbank, bl.a. av de skäl som Pär-Axel Sahlberg
själv tidigare har framfört, att verkligheten, omvärl-
den, finansmarknaderna och gränserna är annorlunda i
dag än vad de var för några hundra år sedan, när
Riksbanken startade, eller så sent som i början på 80-
talet. Kombinationen av nya finansmarknader och
informationsteknik har ändrat verkligheten, och den
verklighetsbilden är Pär-Axel Sahlberg och jag helt
överens om.</pre><pre>Anf.  58  BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Penningpolitiken är ett centralt politi-
kområde. Den hör därmed hemma i den demokratiska
sfären. Det är självklart, eftersom penningpolitiken
har stor betydelse för fördelningen av resurser i sam-
hället.
Det här problemet ägnar Riksbanksutredningen
inte mycken möda. På en och en halv sida avfärdar
man det som ett problem. Det är den bedrövligaste
analys jag har läst när det gäller demokrati, näst efter
Söderstens senaste artikel. I propositionen krymper
demokratins vikt ytterligare. Där ägnar man fyra rader
och ett ord åt demokratifrågan. I betänkandet fullföljs
det här, och där är det en rad. Det här finner jag be-
klagligt och betänkligt.
Det finns naturligtvis skäl för att ha ett odemokra-
tiskt moment i en centralbank. Det finns ingen cen-
tralbank i hela världen som är demokratiskt styrd.
Men frågan är hur mycket odemokrati man kan tolere-
ra. Då skall vi veta att den konstruktion som vi är i
färd med att bestämma om nu är extrem.
Jag skulle vilja illustrera det här genom att citera
en artikel i Dagens Nyheter den 18 juni 1997. Den är
skriven av en f.d. tjänsteman i Riksbanken och en f.d.
tjänsteman i Finansdepartementet. Jag skall ta två
korta citat.
Det första citatet lyder: "Detta påminner om ett
den ekonomiska politikens moment 22. Vi vill halvera
arbetslösheten men då accelererar inflationen, om
inflationen accelererar måste vi förhindra detta."
Det andra citatet lyder: "Om inte regeringen före-
slår några strukturella åtgärder kan man litet tillspet-
sat hävda att det är Urban Bäckströms och Kjell-Olof
Feldts plikt att se till att Göran Perssons och Erik
Åsbrinks mål att halvera arbetslösheten inte lyckas."
Det är klarspråk vad det gäller att man underord-
nar all övrig politik under inflationsmålet.
Jag tänker uppehålla mig vid två aspekter av den
här frågan. Den första är effektivitetsfrågan: Är det
vettigt att gå den här vägen ur effektivitetssynpunkt?
Den andra är demokratiaspekten, förankringsaspek-
ten.
För att börja med effektiviteten har det pratats en
hel del om Federal Reserve här i dag. Det är inte
heller någon demokratisk centralbank, men den har ett
vettigare mål. Och i valet mellan två onda ting bör
man naturligtvis välja det mindre onda.
I den allmänna debatten framhålls det ofta att det
är avregleringen av arbetsmarknaden som har gjort att
man är framgångsrik i den amerikanska ekonomin.
Det kan tänkas att det finns ett moment av detta. Frå-
gan är: Är det humanistiskt försvarbart att den vägen
lösa ekonomiska problem? Jag tror att den aspekten är
klart överdriven.
Det finns två andra aspekter. Det gäller bl.a. det
som har framhållits här, dvs. att man har en dubbel
målsättning. Man har som mål att främja både stabili-
tet och tillväxt. Det innebär att man kan söka den
punkt som är optimal. Den enkla, exakta lösningen är
fyrkantig och dålig.
Nästa aspekt är att man i USA inte håller på att
skapa en myntunion. Man har helt andra förutsätt-
ningar för att bedriva en friare och mer reflekterande
och analyserande penningpolitik och finanspolitik.
Den socialdemokratiska reservationen i Riks-
banksutredningen har citerats flera gånger här. Jag
kan bara hänvisa till min motion, där den finns återgi-
ven i sin helhet. Jag tycker att den är utomordentligt
bra. Det är en sådan penningpolitik som vi borde ha i
Sverige i framtiden.
Så till en annan aspekt. Man tror att man med
denna konstruktion, som är en bundesbankskonstruk-
tion och en ECB-konstruktion, kan hålla tillbaka
inflationen på ett effektivt sätt. Det kan man säkert
göra, men den typen av politik har inte folklig för-
ankring i Sverige. Långt in i de borgerliga leden stäl-
ler man upp på tanken att full sysselsättning måste
vara det överordnade målet. Så är det inte i Tyskland.
I Tyskland har man erfarenheter som gör att det vikti-
gaste är att hålla tillbaka inflationen. Det är naturligt-
vis radikalt olika förutsättningar för att bedriva en
sådan politik. Jag är rädd att det på sikt kommer att
leda till kaos och att folk vänder politiken ryggen i än
större utsträckning.
Frågan är också om experterna i Riksbanken är så
oerhört skickliga och effektiva på att bedriva pen-
ningpolitik. Jag dristar mig att ifrågasätta mycket av
det som Riksbanken har gjort under senare år. Det
råder en ganska stor samstämmighet om att Riksban-
ken höll räntorna på en alltför hög nivå alltför länge.
I går kom det en inflationsrapport från Riksbanken
som varnar för att det snart kan vara dags att höja
räntan igen. Men vad är det för inflation man skall
bekämpa? Den som finns nu beror så gott som helt
och hållet på skatter. Den allmänna prisnivån sjunker.
Jag tror att det är ett utslag av att man vill skrämma
fackföreningsrörelsen.
Den reala ekonomin är deflationistisk. Man skall
kanske inte måla fan på väggen, men det finns en hel
del tecken i deflationistisk riktning. Kommer vi att
kunna hantera den frågan i Europa i framtiden? Man
står så oerhört hårt fast vid att uppfylla konvergenskri-
terierna att manöverutrymmet är oerhört litet.
Så går jag över till demokratiaspekten. Aspekterna
går naturligtvis i varandra. Förslaget är ett utslag av
en omtolkning av demokratibegreppet, som jag ser
det. Kerstin Jacobsson har skrivit en doktorsavhand-
ling om detta som heter Så gott som demokrati. Den
är synnerligen intressant att ta del av. Den visar hur
demokratibegreppet har glidit i väg utan debatt, utan
analys och utan förankring. Jag tror att det är olyck-
ligt.
Den konstruktion som riksdagens majoritet nu
kommer att välja för Riksbanken är ett uttryck för att
man underordnar sig en främmande politisk kultur.
Det kommer att bli oerhört svårt att få förankring för
detta.
Det finns alltså fundamentala demokratiska brister
i förslaget. Det gör det redan i propositionen. Jag
beklagar verkligen att konstitutionsutskottet, som är
systemets försvarare och demokratins väpnare i Sve-
riges riksdag, går ännu längre än vad regeringen gör i
propositionen. Man föreslår ändringar i regeringens
förslag om att Riksbanken skall rapportera till riksda-
gen. Frågan skulle enligt regeringens förslag ha blivit
ett riksdagsärende. Var och en av ledamöterna skulle
ha kunnat diskutera den. I utskottets förslag skall
rapporten gå till finansutskottet. Vi har inte offentliga
utskottssammanträden i Sverige. Ärendet blir inte en
riksdagsfråga. Jag kommer inte att ha en chans att
diskutera Riksbankens rapport i det forum där det
borde ske.
En oerhört viktig aspekt av demokratin är an-
svarsutkrävandet. Jag skulle vilja fråga vilket ansvar
som har utkrävts av Bengt Dennis för det som hände
på hösten 1992, som troligen kostade det svenska
samhället och den svenska samhällsekonomin mer än
hela den budgetsanering som vi har åstadkommit med
blod, svett och tårar under senare år. Vad har det
utkrävts för ansvar? Vi skall gå in i ett regelsystem
som ännu mer avskärmar från ansvarsutkrävande.
Med detta säger vi att vi inte litar på folket. Carl B
Hamilton gav uttryck för att folket är klokt. Det vi i
realiteten gör är att vi talar om för människor att vi
inte litar på dem och att de kommer att tvinga fram
populistiska åtgärder.
Vad kan man förvänta sig för innehåll i den fram-
tida penningpolitiken under det nya regelsystemet?
Det finns en man som heter Torsten Svensson, som
har skrivit en bok som heter Novemberrevolutionen.
Den skildrar hur det gick till när kreditmarknaden
avreglerades i Sverige. Han har många intressanta
slutsatser och kunskaper att förmedla i boken. Jag
skall läsa litet ur den. Det är en kommentar till ett
sociogram som han gör, där han jämför den ideolo-
giska attityden hos ett antal olika grupper i samhället.
Den finanspolitiska eliten är en. Han skriver att den
penningpolitiska delen av förvaltningen är kraftigt
borgerlig i förhållande till den övriga förvaltningseli-
ten. Sociogrammet visar att det inte råder någon tve-
kan om att den penningpolitiska eliten värderings-
mässigt står mycket klart till höger om alla andra i
samhället.
Jag skulle också vilja citera Carl Hamilton - en
annan Hamilton än den vi har här i kammaren - som
uttrycker sig litet mer litterärt än vad jag förmår. Han
skrev i ett kåseri så här: "I går samlades ledningen för
landets mäktigaste politiska parti. En sober tillställ-
ning i en tyst borg. Utan störande väljare, utan skränig
partikongress, möttes landets mest kompetenta parti-
elit. Oavsättbar, målmedveten, ansvarig blott inför sig
själv och sitt höga syfte. Riksbankspartiet höll möte."
Det var ett möte då våra gamla regler gällde.
Carl B Hamilton har citerat Calmforsutredningen,
men han har icke citerat underrapporten av Jörgen
Hermansson, som tar upp demokratiaspekten av
EMU. Det är alltså inte en analys av det förslag som
vi har nu, men parallellerna är så gott som exakt kon-
gruenta, så man kan mycket väl dra slutsatser av det.
Det anmärkningsvärda, apropå Calmforsutredningen,
är att i utredningen citeras Hermanssons rapport på
två punkter, men i intet fall handlar det om Hermans-
sons slutsatser i sig utan om några teknikaliteter som
nämns i hans underrapport.
Så här skriver Hermansson:
Folkstyrelsen befrämjas genom att de förtroende-
valda, ytterst sett folket självt, ges ökade möjligheter
att lära av sina misstag.
Det, vill jag säga, är ett uttryck för förtroende för
folket. Hermansson fortsätter:
Maastrichtfördragets konstitutionella ordning är
emellertid rigoröst utformad i syfte att hålla de folk-
valda politikerna permanent utanför det penningpoli-
tiska beslutsfattandet. Folket är omyndigförklarat.
EMU är således snarast ett tydligt exempel på negativ
konstitutionell självbindning och måste därför också
sägas vara hämmande för folkstyrelsen.
Jag tycker att detta är tydligt.
Jag var med här i kammaren 1985, när vi avregle-
rade kreditmarknaden. Det senaste budet för vad det
kostade samhällsekonomin, som stod att läsa i Svens-
ka Dagbladet i går, är 35 miljarder. År 1989 genom-
förde vi den första åtgärden för att göra Riksbanken
mer oberoende. År 1992 föll kronan efter ett kronför-
svar in absurdum. Pär-Axel hänvisar till de senaste
årens utveckling och tar det som ett motiv för att
genomföra förändringar i den här riktningen. Men vad
är det vi kan se? Vilka hade inflytande över kreditav-
regleringen? Det var experter. Den växte inte fram
genom en debatt i demokratiska former. Läs Torsten
Svensson! Där finns detta på pränt.</pre><pre>Anf.  59  ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag erinrar ledamoten om att taletiden är långt
överskriden.</pre><pre>Anf.  60  BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Jag tar mig friheten att prata färdigt.
Det är inte många minuter kvar.
Också kronförsvaret 1992 leddes av experter. Vad
kan vi dra för slutsatser? Jag drar den slutsatsen att
det inte är mer experter vi behöver, inte mer expert-
makt. Det vi behöver är mer demokrati. Det är be-
drövligt att den som av demokratiska skäl kämpar för
en sak i debatten blir stämplad som isolationist. Jag
har inte blivit det än, men det beror väl på att jag är
sist på talarlistan.
Jag vill yrka bifall till min motion K4. Det innebär
också att jag anser att propositionen bör bifallas i det
avsnitt som handlar om att valutapolitiken skall föras
till regeringen.
Tack, och ursäkta överdraget, men jag finner frå-
gan viktig!</pre><pre>Anf.  61  PÄR-AXEL SAHLBERG (s):
Fru talman! Det är trevligt att ha en partikamrat att
tala med, när vi nu undrar var de andra är. Bengt-Ola
är ändå här, och han för en tapper kamp mot EMU.
Det blir ändå litet i häftigaste laget.
Han förfasade sig över den kreditavreglering som
experterna har genomfört, men var det inte just den
han sade att han var med här i kammaren och besluta-
de om? Då får man ju ta ansvar.
Det exempel han ger från "riksbankspartiet" är
också mycket intressant. Han avslutar med att säga att
detta är under nuvarande ordning. Ja, just den ordning
som han vill behålla, när han nu inte är redo att ge-
nomföra den här förändringen.
Bengt-Ola ställer många intressanta frågor. Han
frågar hur mycket "odemokrati" man kan tåla. Det är
en intressant formulering - så kan man säkert formu-
lera sig i Dalarna. Det är som jag ser det inte så
mycket en fråga om graden av demokrati, utan de
frågor vi tillsammans har att kämpa med är hur demo-
kratin fungerar, vilka redskap den kan använda och
hur den kan utvecklas. Jag är inte så orolig för att den
här frågan just därför skapar problem.
Den principiella fråga som ligger i botten på pris-
stabilitetsmålet är frågan om inflationen och infla-
tionsbekämpningen och dess relation till arbetslöshe-
ten. Det är något av Bengt-Ola Ryttars huvudfråga.
Det råder väl inget tvivel om att dessa på kort sikt är
mycket av kommunicerande kärl. Däremot finns det
inte några vidare bra utredningar eller besked på hur
de här två hänger samman i det långa perspektivet.
Om full sysselsättning är det övergripande målet,
vilket jag både respekterar och skulle önska, vill jag
fråga Bengt-Ola: till vilket pris?</pre><pre>Anf.  62  BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Precis som Pär-Axel Sahlberg säger
satt jag i riksdagen 1985, 1989 och 1992. En viktig
bit i mitt ansvarstagande för de misstag som gjordes
då är att diskutera dem, föra fram dem, försöka få
några som helst vettiga slutsatser utifrån de misstag
som gjordes. I det skedet var vi, de flesta, på samma
vagn, och därför blir det väldigt litet diskussion.
Som riksdagsledamöter var vi noviser. Vi kunde
ingenting om de här frågorna. I den gamla världen
skötte Sträng och pojkarna det här alldeles på egen
hand. Inte heller det var särskilt demokratiskt, men
man kunde under den regimen hävda den fulla syssel-
sättningen, och man var också oerhört skicklig i att
göra det. Det borde gå även under dagens förhållan-
den. Det kanske inte går med samma metoder, men vi
må åtminstone försöka hitta de lösningar som skulle
medge det.
Demokratin måste utvecklas. Om man inte försö-
ker utveckla den, utan snarare avvecklar den, skapas
en väldigt stark, negativ spiral. Därför är sådana här
steg mycket beklagliga.</pre><pre>Anf.  63  KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Repliktiderna är litet korta, så därför
vill jag nu i ett anförande säga några saker.
Jag vill först ge Ryttar en komplimang för ett in-
tressant inlägg och för kuraget att hålla fast vid en
ståndpunkt som borde vara hela arbetarrörelsens i
denna fråga.
Det Carl B Hamilton sade om delegering kan inte
få stå oemotsagt. Det är trots allt en skillnad på Carl B
Hamiltons slips och penningpolitiken. Det skiljer sig
också från att t.ex. universiteten självständigt sköter
sig själva utifrån den politik om universiteten som
riksdagen fastlägger.
Det är alltså inte en delegering i vanlig mening.
Här handlar det om beslut om politik som delegeras
bort från den instans som har att fatta beslut om poli-
tik, nämligen riksdagen - fast i det fallet har vi dele-
gerat detta till Riksbankens fullmäktige, som dock är
tillsatt av riksdagen. I stället är det en liten grupp
experter som skall göra det här. Det här med s.k.
experter som i s.k. oväld skall styra politiken lämnar
spår som förskräcker, precis som Ryttar visar i sitt
inlägg. Det finns ingen teori och inget område av
politiken som står utanför de sociala spänningarna i
samhället - ej heller penningpolitiken. Därför skall
politik beslutas i demokratisk ordning och icke av
experter.</pre><pre>Anf.  64  BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Kenneth Kvist återkommer till den
fråga som vi har nämnt några gånger. Uppenbarligen
har de inlägg som jag och Carl B Hamilton gjort inte
fört frågan framåt vad gäller Kenneth Kvists förståel-
se av de grundläggande frågor som har att göra med
hur vi organiserar en demokrati. För Kenneth Kvist
verkar det vara så att demokratin blir som störst om
alla beslut fattas på ett ställe och att varje uttunning av
detta innebär att man naggar den i kanten eller t.o.m.
avskaffar den. Men jag gör ett försök till.
Vi kan i den här riksdagen bestämma hur skolvä-
sendet skall se ut i detalj om vi vill. Vi kan tala om -
ungefär som vi gör nu - hur många timmar det skall
vara av det ena och det andra slaget. Eller också kan
vi bestämma mer målinriktat. Vi kan säga att vi vill ha
en tingens ordning som innebär att alla barn kan läsa,
räkna och skriva ordentligt och att det finns en god
undervisning i engelska, tyska och franska eller vad
det kan vara.
Det är väldigt svårt, fru talman, att hävda att den
ena metoden skulle vara mer demokratisk än den
andra. Men enligt Kenneth Kvists syn på demokratin
är det uppenbarligen så att ju mindre man delegerar,
desto mer demokratiskt är det. Det är inte den liberala
synen.</pre><pre>Anf.  65  KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Skiljelinjen är ju denna: Visst skall
beslut fattas på många ställen i samhället. Men det här
handlar om beslut om en väsentlig del av landets
ekonomiska politik. Det handlar inte om tillämpnings-
föreskrifter om någonting. Det handlar inte om beslut
rörande hur man skall utföra en av riksdagen anvisad
politik. Det handlar inte om hur man skall tolka lagar-
na. Det handlar om att riksdagen skall avhända sig allt
inflytande över en del av den ekonomiska politiken.
Den skall i stället ett expertvälde sköta.
Och detta skall ses som ett första steg till att ett
oåtkomligt expertvälde skall sköta detta inte bara i
Sverige. Sedan vill ju bl.a. Folkpartiet och Modera-
terna gå hela vägen in i EMU. Då är det en liten krets
av europeiska bankdirektörer som utan inflytande från
parlament eller regeringar i länderna skall sköta pen-
ningpolitiken för hela Europa. Tala om demokratisyn!
Försök inte att komma ifrån detta genom fullständigt
irrelevanta jämförelser med andra ting i samhället!</pre><pre>Anf.  66  BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Kenneth Kvist argumenterar som om
det vore så att det beslut som vi kanske kommer att
fatta här i kammaren om några timmar skulle innebära
att vi säger till Riksbanken: Nu vill vi ha en penning-
politik i Sverige - gör vad ni vill med den! Det är inte
det beslutet vi skall fatta. Vi skall tala om vilken mål-
sättning Svea rikes riksdag vill ha för Riksbankens
agerande inom penningpolitiken. Vi gör på ett annat
område, som har nämnts flera gånger i debatten, en
tydlig överföring av det övergripande ansvaret för
valutapolitiken från Riksbanken till regeringen.
Återigen: Kenneth Kvist vill egentligen inte disku-
tera frågan om en vettig och funktionell fördelning.
Han vill i stället kunna använda klyschor i debatten.
Det för den tyvärr inte framåt.</pre><pre>Anf.  67  CARL B HAMILTON (fp):
Fru talman! Det är väldigt viktigt när man diskute-
rar Riksbankens ställning att vara klar över att man
fastlägger ett mål och att detta mål, ett fast penning-
värde, är en siamesisk tvilling till oberoendet. Det är
precis som Bo Könberg sade.
Det i Kenneth Kvists anförande som gjorde att jag
begärde ordet var hans egenartade historieskrivning.
Själva historieskrivningen var kanske inte så egenar-
tad, men den hänger inte alls ihop med hans slutsats.
Han säger att spåren från 1992 förskräcker. Man kan
säga att det som hände då berodde på en överhettning
under 1980-talet.
Då är den intressanta frågan: Anta, om vi försöker
att föra ett hypotetiskt resonemang, att vi hade haft en
oberoende riksbank från låt oss säga 1970 och framåt.
Hade 1980-talets överhettning då inträffat eller inte?
Hade vi då över huvud taget kommit in i en valutakris
1992?
Det är min alldeles bestämda uppfattning att ris-
ken för den utveckling som vi fick hade varit betydligt
mindre om vi och våra grannländer hade haft den typ
av organisation av centralbanksväsendet som vi i dag
föreslår. När spåren förskräcker så kanske man skall
lära sig något av detta och dra en lärdom när det gäl-
ler hur man kan förbättra det system som vi har.</pre><pre>Anf.  68  KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Det är ju så att den kapitalistiska eko-
nomin, som lämnades alltmer fri och där valutaspeku-
lation osv. fick en allt större frihet under 80-talet,
skapar de motsättningar och kristendenser som vi
kunde se i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Nu
har vi också kunnat se dem i Asien, och framdeles
kommer vi att kunna se dem på flera ställen. Detta har
egentligen väldigt litet med de institutionella former-
na för Riksbanken att göra.
Men detta blir ju icke desto mindre varken ett skäl
för eller emot. Det är det demokratiska skälet som är
en poäng. Det här är en del av politiken som riksda-
gen nu har möjlighet att påverka. Nu överför vi i ett
första steg denna till en liten oåtkomlig nationell elit. I
nästa steg skall det enligt vissa, bl.a. Carl B Hamilton,
överföras till en liten europeisk elit av bankdirektörer.
Det är det jag menar vara det odemokratiska i frågan.
Att kapitalismen sedan är kapitalism och alstrar
sina finansiella kriser och arbetslöshetskriser, det är
ett annat problem. Det klarar man inte av med hjälp
det ena eller andra sättet att organisera Riksbanken.</pre><pre>Anf.  69  CARL B HAMILTON (fp):
Fru talman! Jag tycker att man ändå måste fundera
litet över den här typen av beskyllningar om införande
av bristande demokrati. I detta ligger ju en anklagelse
mot ett antal länder för att vara odemokratiska eller ha
bristande demokrati. Det gäller USA, Tyskland, Ned-
erländerna, Belgien, Italien, Spanien, Österrike, Nya
Zeeland, Australien och Kanada. På väg att införa
detta är Danmark och Finland. Är dessa länder präg-
lade av ett odemokratiskt styrelseskick? Jag tycker att
det är att ta munnen väldigt full när man från ett
svenskt perspektiv dömer ut i stort sett alla andra
etablerade - åldriga om man så vill - demokratier
med det här kriteriet; att de har en oberoende central-
bank. För det är precis vad de har. De är inte sämre
demokratier än de svenska. Men de är annorlunda
organiserade.</pre><pre>Anf.  70  KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Det är lättvindigt, och för den delen
kanske också en aning patetiskt, att vanställa en dis-
kussionsmotståndares ståndpunkt. Att vi minskar
demokratin på detta område, genom att genomföra en
reform där experter får styra en del av politiken, inne-
bär inte ett underkännande av det demokratiska sys-
temet eller ett generellt fördömande av demokratin i
andra länder. Det är bara det att det finns ett beklag-
ligt steg tillbaka för demokratin i detta.
Som jag sade i mitt inledningsanförande, fast då
var Carl B Hamilton inte närvarande, naggas i dag
demokratin i kanten. Detta är en av flera åtgärder som
är en del av en mycket oroväckande och sorglig ten-
dens. Det beslut som vi fattar i dag är ett beslut som
icke ökar det folkliga inflytandet över politiken. Det
ökar elitens och experternas inflytande, och det är ju
vad Carl B Hamilton i själva verket vill.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)</pre><pre>4 §  Mediefrågor</pre><pre>Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1997/98:KU16
Mediefrågor</pre><pre>Anf.  71  OLA KARLSSON (m):
Fru talman! Efter viss väntan kan jag konstatera
att mediefrågorna är intimt kopplade till den växande
informationstekniken och reglerar delar av villkoren
för mångfalden och yttrandefriheten. En framsynt,
öppen, bejakande och tillåtande mediepolitik bidrar
till fler entreprenörer, till fler företag, till nya IT-
produkter, till nya exportintäkter och till fler jobb. Det
bidrar också till fler och nya röster i debatten. Det
bidrar till nya programidéer, till ökad mångfald och
till en förbättrad yttrandefrihet.
Dagens och gårdagens analoga teknik har kraftigt
begränsat antalet kanaler och tjänster inom etermedi-
erna. Det är det som ytterst har motiverat begräns-
ningarna som har tillåtits i yttrandefrihetsgrundlagen.
Morgondagens digitala teknik som vi börjar se i
dag innebär att medielandskapet förändras. Vi får
färre tekniska begränsningar. Det kunde jag konstate-
ra när jag besökte Canal+ för någon månad sedan.
Där visade man upp sina 217 olika satellitkanaler och
satellittjänster. Denna nya teknik öppnar för ett förhål-
lande liknande det som gäller tidningsbranschen, där
det blir viktigare att övertyga lyssnaren och tittaren
om värdet av programmet än att som i dag övertyga
ministrar och byråkrater. Den här utvecklingen är bra,
och den bör vi bejaka.
Därför tycker jag att det är litet beklagligt att re-
geringen och utskottsmajoriteten inte vill öppna de
möjligheter som finns med de nya teknikerna. Majori-
tetens och regeringens politik kan litet förenklat be-
skrivas i tre satser. Den första är: Utredning var god
dröj. Den andra är: Stopp. Få nya aktörer och kanaler.
Den tredje är: Politisk kontroll är viktigare än mång-
fald, yttrandefrihet och teknikutveckling.
Den första satsen - Utredning var god dröj - kan
vi se inom en lång rad frågor. Det gäller ägandefrå-
gorna där man av utredningsskäl inte vill öppna för
starka lokala medieföretag som driver både radio och
tidningsverksamhet. Vi ser det på digital-TV-området,
och vi ser det på det privata lokalradioområdet, där
man med hänvisning till utredningar skjuter upp alla
besvärliga frågor till efter valet. Vi ser det på DAB-
radion, och vi ser det på must carry-principen.
När det gäller den andra satsen - Stopp. Få nya
aktörer och kanaler - är det ju stopplagen som är det
tydliga exemplet. Vi har en lag som förbjuder nya
lokalradiostationer. När Göran Persson i Dagens
Nyheter skriver att det är dags att ge ytterligare plats
åt entreprenörerna är det uppenbart att han inte har
talat med sin riksdagsgrupp om stopplagen. När orden
skall omsättas i beslut ges ingen plats åt de nya ent-
reprenörerna.
Den privata lokalradion visar tydligt på skillnaden
mellan borgerlig och socialdemokratisk politik på
medieområdet. Det var en borgerlig regering som
öppnade upp för privat lokalradio den 1 april 1993.
Sedan dess har över 85 stationer startats. Man har
investerat hundratals miljoner. Det har skapats arbe-
ten år flera tusen, framför allt unga ambitiösa männi-
skor. Det har ökat mångfalden och förbättrat yttrande-
friheten.
Hösten 1994 lade en hämdlysten socialdemokrati
fram förslaget till stopplag. Argumentet var att man
inte hade fått någon mångfald. De borgerliga lyckades
skjuta upp lagen ett år, och den trädde i kraft hösten
1995. Sedan dessa är det förbjudet att starta nya lo-
kalradiostationer.
Under det år som stopplagen vilade startades ett
antal radiostationer. Av dem finns det 23 kvar i dag.
Det är alltså stationer som inte skulle ha funnits i dag
om Socialdemokraterna hade fått sin vilja igenom
redan 1994. Med anledning av det skulle jag vilja
fråga Catarina Rönnung hur mångfalden har föränd-
rats när det gäller radio. Har mångfalden ökat eller
minskat på Gotland när man har gått från fyra till sex
kanaler? Har mångfalden ökat eller minskat i Ble-
kinge när man har gått från fyra till sex kanaler? Har
mångfalden ökat eller minskat i norra Bohuslän när
man har gått från fyra till åtta kanaler?
Den tredje satsen - Politisk kontroll är viktigare
än mångfald, yttrandefrihet och teknikutveckling -
kan vi se i fråga om lokalradion, där kraven på poli-
tisk kontroll har stoppat flera stationer där man har
förbjudit fler kanaler. Vi ser det i fråga om den digita-
la radion, DAB-radion, där kraven på politisk kontroll
gjort att verksamheten knappt har kommit i gång, att
de kommersiella stationerna hoppar av detta försök.
Vem vågar investera många miljoner i en verksamhet
när regeringen visar att tillstånd kan dras in med kort
varsel, när det är politiska skönhetstävlingar som skall
avgöra vilka kanaler som skall få sända, och där den
politiska majoriteten i Lokalradioutredningen har
visat en total oförståelse för företagandets villkor och
ställt krav på tillstånd för ägarförändringar och för
förändringar i styrelser och annan verksamhet.
Men det kanske allra tydligaste exemplet på beho-
vet hos majoriteten av stark politisk kontroll gäller ju
det digitala stolpnätet för TV. Här väljer majoriteten
den teknik som medger minst antal kanaler. Man
väljer den teknik som har dåliga möjligheter till inter-
aktivitet. Man väljer den teknik som medger minst
antal tilläggstjänster och den teknik som har sämst
möjligheter till individuella val. Men man väljer den
teknik som öppnar för en stark politisk kontroll. Det
verkar vara det enda och bärande argumentet för valet
av stolpnätet för de digitala sändningarna. Med ett
begränsat antal kanaler kan YGL:s regler även fort-
sättningsvis medge en stark politisk styrning. Risken
är uppenbar att detta leder in oss i en teknisk åter-
vändsgränd och att stora belopp investeras i en teknik
som inte ger största möjliga mångfald och yttrandefri-
het. Även majoriteten i konstitutionsutskottet borde
vara bekymrad över detta.
Risken med detta teknikval är att vi halkar efter i
informationssamhället, att vi inte får de jobb, de före-
tag och den konkurrenskraft som vi annars skulle
kunna få. Allt detta gör man för att behålla möjlighe-
terna för en stark politisk kontroll över vad som skall
sändas i TV.
Jag vill därför fråga Catarina Rönnung: Varför
väljer man den teknik som medger minst mångfald
och därmed inte så stor yttrandefrihet som är möjlig
med ett annat val av teknik?
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
reservation 1.</pre><pre>Anf.  72  ANDERS JOHNSON (fp):
Fru talman! Riksdagen skall i dag förrätta be-
gravningen av 56 motionsyrkanden om etermedier.
Det har ankommit på mig att förrätta griftetalet över
framförallt motion 1997/98:Kr302.
Eftersom respektive partiers ståndpunkter är väl-
kända, eftersom de ideologiska skiljelinjerna är tydli-
ga och eftersom alla viktiga frågor, enligt högre mak-
ters påbud, för närvarande är föremål för övervägan-
den inom olika utredningar skall jag här bara helt kort
göra några reflexioner. Först yrkar jag emellertid
bifall till reservation nr 1.
Min första reflexion är att etermediepolitiken nog
vilar på en metafysisk villfarelse. Det finns nämligen
ingen eter. Denna villfarelse grundar sig i första hand
på Aristoteles naturfilosofi. Den innebär att man till
de fyra traditionella elementen, nämligen jord, vatten,
luft och eld, lägger till ett femte element - kvintessen-
sen, som kallades för eter.
Etern återuppstod inom fysiken på 1600-talet men
avfördes slutgiltigt därifrån genom Einsteins relativi-
tetsteori, paradoxalt nog ungefär samtidigt som de
första försöken med radiosändningar inleddes.
Det ligger trots allt en viss historisk logik i att
aristoteliska teorier tjänar som utgångspunkt för en
centralistisk maktsträvan som inskränker människors
andliga friheter. För 800 år sedan var det katolska
kyrkan och Thomas av Aquino som åberopade Aristo-
teles. I dag är det socialdemokratin och Marita Ulv-
skog som gör det. Skillnaden är dock den att medan
Thomas slutade som helgon kan Marita Ulvskog i
bästa fall räkna med att sluta som landshövding -
något som i så fall sannolikt kommer upp som
granskningsärende i KU.
Ja, då är vi alltså tillbaka till konstitutionsutskot-
tet. Den ideologiska skillnad som finns i föreliggande
KU-betänkande kan bäst sammanfattas så här:
Det finns en liberal linje som sätter friheten,
mångfalden och konkurrensen främst och där po-
litikens uppgift är att skapa bästa möjliga förut-
sättningar för detta.
Mot den står en socialistisk linje som sätter den
politiska kontrollen främst och där enskilda aktö-
rer får vara med i den utsträckning de kan fullgöra
de roller som politikerna tilldelar dem.
Den liberala linjen innebär inte en total frånvaro
av politiska åtgärder. Tvärtom finns det tre viktiga
uppgifter för politiken:
för det första att svara för de övergripande regler-
na, t.ex. tilldelning av frekvenser i den mån det
finns tekniska hinder för fullständig etableringsfri-
het,
för det andra att bygga en gemensam infrastruktur
i den mån det finns tekniska stordriftsfördelar och
för det tredje att tillhandahålla ett allmänt till-
gängligt utbud av radio- och TV-program med en
tydlig kvalitetsinriktning. Hit räknar jag inte
självfixerade typer som ägnar sig åt vuxenmobb-
ning på en Söderhavsö.
Vad därutöver är bör vara fritt för det enskilda
initiativet.
En som på ett utmärkt sätt har beskrivit en liberal
etermedieideologi är den bäste liberale kandidaten till
Alvesta kommunfullmäktige, som inte blivit invald,
nämligen Vilhelm Moberg.
Så här skrev han i Morgonbladet 1957:
"Jag vill, att vår radio skall bli lika oberoende av
staten som vår press, att det talade ordet skall bli lika
fritt som det tryckta, att monopolföretaget Radiotjänst
skall avskaffas och att varje svensk medborgare skall
ha samma rätt att förmedla det talade ordet genom
etern som han har att förmedla det skrivna genom
trycksvärtan.
Jag tror, att en fri tävlan emellan människor är ett
villkor för utveckling överhuvud: Den sporrar till
ansträngning och ger de största resultaten. Monopol
är för mig rent principiellt något avskyvärt och mest
avskyvärt är ett monopol på det fria ordet."
Fru talman! Flera liberala yrkanden har alltså stu-
pat under bataljen i konstitutionsutskottet. Även om
jag inte tror på ett evigt liv för riksdagsmotioner går
det väl att tro på en uppståndelse för dessa yrkanden
under nästkommande allmänna motionstid.</pre><pre>Anf.  73  KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Skillnaden mellan en socialistisk och
en borgerlig mediepolitik är kanske inte riktigt den
som Anders Johnson gör gällande. Vi är nog överens
om att det vore avskyvärt om några hade monopol på
det fria ordet. Vi är helt överens om att befordra
mångfalden, om att olika åsikter, olika kulturella
inriktningar och en mångfald i utbudet av stilar i mu-
sik, teater, underhållning, idrott etc. skall präglas och
speglas i våra medier. Vi är säkert överens när det
gäller friheten och mångfalden.
Däremot är det ett problem hur det här skall för-
verkligas. Medier kostar ju pengar. Att starta medier
kostar pengar. I ett samhälle med oerhört olika eko-
nomiska resurser har inte alla samma möjligheter att
komma i besittning av det fria ordet. Envar har inte
samma ekonomiska möjligheter att starta en radioka-
nal eller en TV-kanal. Då måste den samhälleliga
politiken finna en nyckel för att jämna ut dessa skill-
nader så att de som har litet av ekonomiska resurser
får ökade möjligheter och det måste kunna gå ut över
dem som har stora resurser.
Därför har vi krävt - vi har nu fått gehör för detta
vårt krav - en utredning av den ekonomiska maktkon-
centrationen inom medievärlden. Vi tycker att det är
bra att Mångfaldsrådet har ombildats till en parlamen-
tarisk utredning som nu ser över de olika frågorna.
Vidare har vi tyckt att det varit bra att vi när det
gäller privata lokalradiokanaler inte bara skall ha en
kommersiell grund för tilldelningen av kanaler, dvs.
att de som har kunnat erbjuda och lägga upp mest
pengar skall få sändningsrätten. Då heter ju yttrande-
rätt pengar. I stället har vi velat att man skall söka sig
fram till ett annat system.
Vi har medverkat i en utredning som har sökt sig
fram mot ett annat system, något som regeringen dock
inte har vågat fullfölja. Vi har biträtt stopplagen - inte
därför att vi är emot att det skapas fler radiokanaler,
utan därför att vi vill ha ett system som bättre tillgo-
doser mångfalden än det som bara har penningstyrkan
som grund.
Vi får hoppas att regeringen nu samlar sig till ett
förslag om en annorlunda modell än den rent kom-
mersiella för att fördela kanaler och möjligheter att
förverkliga programidéer. I längden kan vi ju inte ha
en stopplag mot nya möjligheter för människor att
skapa kanaler.
Vänsterpartiet är på många punkter i detta betän-
kande helt överens med utskottsmajoriteten. Egentli-
gen har det inte funnits anledning till något annat.
Många av frågorna är nu föremål för utredning, med
allt vad det betyder. Jag har kanske en mera respekt-
full inställning till det svenska utredningsväsendet.
Jag tror alltså inte att det bara begraver frågor, utan
jag tror att det svenska utredningsväsendet är ett nöd-
vändigt och viktigt inslag i den svenska demokratin
där olika meningar i mera otvungna former kommer
till uttryck, där ståndpunkter kan vägas och där man
kan få en ny inriktning. Därför är det bra att frågor är
föremål för utredning inom utredningsväsendet.
I några fall har vi emellertid reserverat oss. Fram-
för allt anser vi att det är oerhört viktigt att understry-
ka att det finns ett kulturpolitiskt mål bakom den
samhälleliga mediepolitiken som är tydligare formule-
rat än för närvarande. Vidare anser vi att Sverige när
det gäller EG-direktivet ännu starkare måste verka för
att kommersiell reklam riktad till små barn förbjuds.
När det gäller kommersiell reklam i TV är barnen
lättpåverkade och utsatta. Vi har också velat rikta
uppmärksamheten på kravet att Sverige verkar för en
förstärkning av EG-direktiv beträffande punkten om
kvinnoförnedring och våldsskildringar i televisionen.
Vi kan se mycket av dessa våldstendenser - vi har
tragiska fall - som tycks bryta allt längre ned i åldrar-
na. Det är inte utan att detta är påverkat av att man har
sett våld i vissa utföranden någonstans. Man får det
lätt serverat i olika former av våld i TV som man ser
apar efter. Jag vet själv från min barndom hur man
skulle leka den tidens filmhjältar. Det är nog fler än
jag som har gjort det. Men då fanns inte karatesparkar
och det brutaliserande våldet i TV-apparater eller ens
på bio som i dag är en verklighet. Det här sköter
marknaden - det visar erfarenheten - på ett utomor-
dentligt dåligt sätt. Därför måste vi försöka bekämpa
grovt underhållningsvåld och den kvinnoförnedring
som förekommer i olika televiserade alster.
Jag yrkar bifall till reservationerna 12 och 14 och i
övrigt till utskottets hemställan.</pre><pre>Anf.  74  ANDERS JOHNSON (fp) replik:
Fru talman! Kenneth Kvist kom med två argument
mot den liberala medieideologin. Det första var att det
kostar pengar att driva radio- och TV-stationer. Det
andra var att även om man har etableringsfrihet kom-
mer icke alla att ha samma tillgänglighet så att de kan
uttrycka sin uppfattning eller förmedla sina synpunk-
ter via radio och TV. Även om båda dessa påståenden
är sanna saknar bägge påståendena relevans.
Visst kostar det pengar att driva radio- och TV-
stationer, men det kostar också pengar att driva bok-
förlag och dagstidningar. Som det är i dag är de eko-
nomiska hindren förmodligen mindre för en liten
radiostation än för en dagstidning. Det finns partier
och ideologier som har använt det här argumentet mot
fri etableringsrätt för tidningar och boktryckerier. Vi
skall inte ge oss in på sådana försök igen.
Det andra påståendet att alla inte har tillgänglighet
även om det är etableringsfritt är också sant, men fler
röster kommer att kunna höras om många har rätt att
starta och pröva. Det finns många stora och små före-
tag, internationella och svenska, lokala och rikstäck-
ande, privata och kooperativa osv. Det är det den
liberala mediepolitiken innebär.</pre><pre>Anf.  75  KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Att det kostar pengar är ingen in-
vändning mot den liberala politiken, det borde ni väl
veta också. Invändningen mot den liberala politiken är
att ni inte iakttar det problemet att pengarna är så
ojämnt fördelade i samhället. Det gör att den som har
mycket pengar också har lättare att starta ett bokför-
lag, har lättare att starta och driva en tidning, lättare
att driva en radio- eller en TV-kanal än den som inte
har några tillgångar alls. Detta skapar en ojämlikhet.
Jag vill erinra om de klassiska liberalerna som
hävdade att marknaden fungerade bäst när det var
jämlikhet. Det är den aspekten som ni glömmer i
politiken. Det är därför som vi kommer till olika slut-
satser. I ett samhälle präglat av ekonomisk ojämlikhet
måste samhället gå in med olika åtgärder för att se till
att de svagaste ändå kan hävda sig och får tillgång till
mikrofoner, TV-kameror osv. för att kunna göra sin
röst hörd i medierna. Det är därför som vi har vissa
regler på området. Det är därför som vi har t.ex.
presstöd. Det skall vara möjligt att få höra flera röster.
Mångfalden i ett samhälle med stora ekonomiska
skillnader kräver faktiskt samhällsåtgärder som stöder
de svagaste. Det är detta ni inte har förstått.</pre><pre>Anf.  76  ANDERS JOHNSON (fp) replik:
Fru talman! Kenneth Kvist använde i repliken det
argumentet att det är dyrt att starta bokförlag, tidning-
ar, radio- och TV-stationer. Precis som vi liberaler
alltid har hävdat är det argumentet livsfarligt att an-
vända då det gäller det tryckta ordet därför att mono-
polen begränsar etableringsfrihet för det tryckta ordet
och på det hela taget hämmar debatten och även miss-
gynnar de svaga. Jag menar nu, och Vilhelm Moberg
för redan drygt 40 år sedan, att samma resonemang
skall tillämpas för de medier som sprids i den icke-
befintliga etern.</pre><pre>Anf.  77  KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Det är inte monopol det här handlar
om. Vår inställning är att samhället måste gå in med
olika styrande åtgärder för att säkra mångfalden åt
dem som inte har de ekonomiska resurserna. Det är
vad det handlar om. Det är inget problem att säga att
det skall vara etableringsfrihet och låta penningen tala
helt fritt. Då är det de rikaste som alltid lägger beslag
på alla kanaler. Det är en liten begränsad klass som
kommer att vara ägare, och de andra kommer att vara
underställda. De kan utnyttja sin makt om de vill,
vilket de dessbättre inte alltid gör, för att enkelrikta
och likrikta och se till att det är vissa sociala intressen
som genomsyrar och präglar budskapen i medierna.
Vad samhället har att se till, ett samhälle som ser
ut som vårt med ekonomiska skillnader, är att vi ska-
par regler som gör det möjligt också för de ekono-
miskt sämre bemedlade att göra sin röst hörd. Det är
detta som skapar verklig antimonopolism och verklig
mångfald i etern, inte monopol åt de penningstarka
utan en möjlighet för alla att göra sin röst hörd.</pre><pre>Anf.  78  PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Jag skall fatta mig kort. Ewa Larsson
kommer att ta en viktig del av diskussionen för Mil-
jöpartiet. Jag skall bara tala om delar av vår politik i
det här betänkandet.
En sak som jag tycker är väldigt viktig och som vi
har en reservation om gäller just lokalradion, som nu
har diskuterats av Folkpartiet och Vänsterpartiet. Där
är frågan om stopplagen uppe igen. Jag måste beklaga
att vi måste ta till den. För egen del är det sista gång-
en jag förordar att vi förnyar stopplagen. Det kan inte
i längden försvaras att vi fortsätter på det här sättet.
Det finns en utredning som har ett förslag som vi
skulle kunna ta till för att förändra det alldeles be-
drövliga system som den förra borgerliga regeringen
införde för den privata lokalradion, ett system med
auktioner för att fördela tillstånden. Det var inte så att
man införde en etableringsfrihet för lokalradio. Det
har inte funnits någon gång Sverige. Det finns ett
begränsat antal sändningsmöjligheter i radion. Man
införde ett system med auktioner för att fördela dem.
Det systemet har inte fungerat. Det har missbrukats,
det har lett till väldigt mycket av enfald i stället för
mångfald. Det har dessutom flera gånger använts
bulvaner som köpt upp rättigheter i stället för att
många skulle ha getts möjlighet att sprida åsikter,
synpunkter, idéer och program i radion.
Det behövs en förändring av systemet, det är helt
klart, för att tillgodose den mångfald som jag är enig
med Folkpartiet om egentligen skulle behövas. Där
har regeringen till slut backat. Man vågar tydligen inte
genomföra något utan har tillsatt en ny utredning. Jag
skulle hellre se att man genomförde det utrednings-
uppdrag som redan är lagt.
Jag yrkar bifall till reservation 8 och även till re-
servationerna 11 och 12 som Ewa Larsson senare
kommer att tala mer om.</pre><pre>Anf.  79  CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! Jag brukar i sammanhang där medie-
frågor behandlas påtala vikten av att besluten fattas
med bredast möjliga majoritet, helst med konsensus.
En för vårt land väsentlig grundlag - yttrandefrihets-
grundlagen - berörs i det betänkande som vi nu disku-
terar. Slutsatsen blir då att man inte skall handskas för
lättvindigt med dessa frågor. Mot den bakgrunden är
reservationerna ganska bedrövliga aktstycken.
Oppositionen anser att det är onödigt att avvakta
vad parlamentariskt sammansatta kommittéer lägger
fram för förslag eller att regeringen färdigbereder
aktuella frågor. Man brukar tala om fara i dröjsmål,
men jag skulle vilja vända på steken och tala om faran
att gå alltför snabbt och oövertänkt fram. Tekniken,
Ola Karlsson, är inget absolut gott i sig. Det beror ju
på vad tekniken används till, om den används för ett
gott syfte och i de många människornas tjänst. Tekni-
ken har inget egenvärde, utan den är ett hjälpmedel.
Fru talman! Med detta skulle jag kunna låta mig
nöja och yrka bifall till hemställan i betänkandet och
avslag på samtliga reservationer, men det skulle kan-
ske strypa en debatt som är angelägen att föra. Medie-
frågor har givetvis en hög prioritet i en demokrati som
vår.
Den moderata luddigt skrivna reservationen, nr 1,
slår in öppna dörrar och är ett förtäckt angrepp på
Sveriges Radio och dess public service-verksamhet.
Monopolställningen har upphört för ganska länge
sedan. Inte minst Sveriges Radio har glatt sig åt detta
och över att få konkurrens.
Det offentliga skall inte genom skattemedel eller
med tvång uttaxerade medel motverka konkurrens och
mångfald, heter det i moderatreservationen. Jag vill
erinra om att det licensfinansierade Sveriges Radio är
en omistlig del av mediesamhället genom att stå som
garant för saklighet, opartiskhet och inte minst god
kvalitet. Sveriges Radio är bara en röst i det medie-
samhälle som hela tiden utökas.
Carl Bildts motion talar på ett arrogant sätt om att
det är politiskt grundat godtycke som avgör vilka
begränsningar som skall göras när nya medier etable-
ras.
Stark politisk kontroll, hette det som ett genomgå-
ende mantra i Ola Karlssons anförande. Det har acce-
lererat nu i debattens hetta. Vad som riktigt är den
starka politiska kontrollen talar han något tyst om.
Yttrandefrihetsgrundlagen tolererar bara in-
skränkningar i etableringsfriheten på grund av den
radiofrekvensbrist som för närvarande råder och som
kan antas komma att försvinna i och med att tekniken
ständigt utvecklas. Då skall fältet lämnas helt fritt i
Vilhelm Mobergs anda. Då skall det inte finnas några
restriktioner längre, men politikerna borde se till att
Sveriges Radio får en vettig chans att verka här. Men
jag undrar vad Vilhelm Moberg skulle ha sagt om
dagens mediesituation, t.ex. om dagens mjukvara.
Tekniken blir bara bättre och bättre, men det kan man
knappast säga om innehållet i de många olika kanaler
vilkas produktioner nu sköljer över oss.
Inskränkningar i yttrandefrihetsgrundlagen får en-
dast göras för att tillgodose ändamål som är godtagba-
ra i ett demokratiskt samhälle och de får inte utgöra
ett hot mot den fria åsiktsbildningen. De får inte göras
enbart på grund av politisk, religiös eller annan
åskådning. Regeringen är tillståndsmyndighet för TV-
och radiosändningar. Den har också att beakta 1 kap.
9 § i regeringsformen om objektivitetskravet vid
myndighetsutövning. Det är viktigt att komma ihåg.
Reservation nr 2 handlar om att begränsningar inte
får göras vad det gäller ägandet i medieföretag. Det
skall vara tillåtet att driva ett tidningsföretag och
övriga medieföretag i samma bolag. En utredning
arbetar för närvarande med den något större proble-
matik av yttrandefrihetskaraktär som medieägarkon-
centration kan innebära. Utredningen är ett led i vil-
ken ståndpunkt som Sverige skall inta inför det direk-
tivarbete som pågår inom EU-kommissionen för att
begränsa - inte vidga - ägandet till massmedierna.
Riksdagen tar i dag därför inte ställning i denna fråga.
Reservation nr 3 talar på ett onyanserat sätt om det
förkastliga i det som man kallar för utbyggnaden av
stolpnätet i digitala sändningar. Men en utgångspunkt
för riksdagens ställningstagande var att de digitala
sändningarna skulle kunna tas emot av så många
människor som möjligt. Det system som finns för
analoga marksändningar skulle till en förhållandevis
billig penning kunna kompletteras, men riksdagen
uttalade också att olika distributionsformer - även
sådana via kabel som Ola Karlsson framförde som det
enda saliggörande - skulle finnas parallellt och att
man skulle utvärdera ekonomin i de bägge systemen.
Nu arbetar en parlamentarisk kommitté med att se
över dessa frågor. Där kan Ola Karlsson och jag fort-
sätta att diskutera.
Apropå det som Ola Karlsson sade om att utred-
ningar skulle vara någonting som bra fördröjde det
hela och som man nästan med flit från regeringens
sida tillsatte för att få tiden att gå och för att inget
skulle hända, vill jag bara erinra om den konver-
gensutredning som nyligen har tillsatts. Där har man
på ett framsynt sätt tänkt sig att se till att det skapas
en lagstiftning som är i takt med tiden, eftersom ljud-
radio, television, radiokommunikation och datatjäns-
ter så småningom kommer att smältas samman till ett
enda medium. Då måste man ha en lagstiftning som är
i takt med utvecklingen för att yttrandefrihet, till-
gänglighet och mångfald skall kunna säkerställas.
Folkpartiet vill öppna en ny rikstäckande kanal i
marknätet för lokala sändningar i de fall att de digitala
TV-sändningarna inte kommer i gång. Jag tycker att
idén i sig inte är så dum, men frågan är för tidigt
väckt. Jag vill bara erinra om att i Sveriges Televi-
sions och i TV 4:s tillståndsvillkor finns det krav på
lokala sändningar från hela Sverige. Men idén i sig
saknar inte intresse. Finns det ledigt frekvensutrymme
skall detta kunna utnyttjas. Men jag tror att det är ett
ekonomiskt ganska riskfyllt företag, eftersom TV 4
har haft mycket problem med just sina lokala sänd-
ningar.
Lagstiftningen om privat lokalradio drevs igenom
med minsta tänkbara röstmarginal - alltså så långt
ifrån konsensus som man bara kan komma. Men ingen
hade någonting att invända emot att ursprungsidén,
dvs. tillkomsten av lokalt förankrade självständiga
radiostationer som drevs med reklammedel. Stöteste-
nen var att ett auktionsförfarande skulle tillämpas. Det
visade sig svårt att förhindra centralt kontrollerade
kedjeföretag, och ibland använde man sig av bulvaner
vid tillståndsköp.
När den socialdemokratiska regeringen tillträdde
beslutade man att lägga fram förslag om att nya krite-
rier för urval skulle tillämpas, kanske tillsammans
med den gamla uppfattningen, att en sund ekonomi
inte är så dumt när man skall starta ett företag. Men
att bara gå på ett enda auktionsförfarande tyckte man
inte var lämpligt. Därför infördes stopplagen. Auk-
tionsförfarandet upphörde därmed. Det innebär att
nya tillstånd inte beviljas, men de många lokalradio-
stationer som nu finns är i full verksamhet. I decem-
ber i år skall utredningsarbetet vara avslutat. Man har
lagt till i utredning nr 2 att man skall se till att försla-
get utformas så att introduktionen av digital radio
underlättas.
Det är klart att man kan beklaga att stopplagen har
varit i kraft en tid, men det gäller ju att få fram ett
förslag som så många politiska partier som möjligt
accepterar och som även accepteras av branschen.
Vidast möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet
anser bara en minoritet, Folkpartiet och Moderaterna,
garanteras av att man säljer tillstånd till högstbjudan-
de.
Miljöpartiet anser att behovet av V-chips bör ut-
redas, dvs. att man skall kunna spärra vissa TV-
sändningar. Jag vill hänvisa att det i EU-
kommissionen pågår ett sådant utredningsarbete.
Speciellt TV är ett medium med genomslagskraft.
Det är därför särdeles angeläget att barn skyddas från
att se våld och att reklam inte riktas till dem. Enligt
6 kap. 2 § i radio- och TV-lagen får inte ingående
våldsskildringar eller pornografiska bilder sändas på
tider då barn kan se programmen, om det inte av sär-
skilda skäl anses försvarligt.
Sverige har med råge uppfyllt EU:s TV-direktivs
bestämmelser som förbjuder våld och pornografi och
ålägger medlemsstaterna att vidta åtgärder. Radio-
och TV-lagen stadgar att regeringen skall ge tillstånd
att sända rikstäckande TV. I villkoren för dessa till-
stånd krävs att yttrandefriheten skall värnas. Detta är i
sig ett övergripande kulturpolitiskt mål. I villkoren för
TV 4 står bl.a. att en mångfald av kulturaktiviteter
från olika delar av landet skall förmedlas och grans-
kas och att man skall bidra till att svensk filmproduk-
tion främjas. Att detaljreglera alla kulturpolitiska mål
i avtalet skulle föra för långt och en utvärdering av
hur de efterlevs bli för komplicerad.
Nordiska Satellitbolaget är ett intressebolag där
statliga Terracom äger 37 % av aktiekapitalet. Svens-
ka Rymdaktiebolaget och Tele Danmark äger reste-
rande andelar. Hela tiden har kravet på satellitkapaci-
tet ökat, och Sirius 2 skall tillkomma. Det ursprungli-
ga Sirius 1 skall ersättas av Sirius 3. Dessa satelliter
överför radio, TV och datakommunikationstjänster till
full belåtenhet för berörda företag. Det finns därför
ingen anledning att ifrågasätta verksamheten. Och var
finns konkurrensen, Ola Karlsson? Var finns ytterliga-
re privata bolag som vill in på denna mycket exklusi-
va marknad?</pre><pre>Anf.  80  OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Catarina Rönnung talar helt korrekt
om att grunden för att yttrandefrihetsgrundlagen tillå-
ter reglering är bristen på radiofrekvenser, alltså de
tekniska begränsningar som finns med dagens teknik.
Därför skulle jag vilja fråga Catarina Rönnung: Var-
för bibehåller man då stopplagen, som ju hindrar
fördelning av frekvenser som finns tillgängliga? Det
handlar inte bara om att reglera de kanaler som redan
finns utan om att förhindra ytterligare röster i etern,
att förhindra fördelning av de frekvenser som är tek-
niskt tillgängliga.
Min andra fråga är: Varför väljer man stolpnätet
för de digitala TV-sändningarna? Det är en teknik
som medger det minsta antalet frekvenser där behovet
av den politiska fördelningen är störst. Varför väljer
man ett system som medger det minsta antalet röster i
etern och därmed minst  mångfald?
Jag skulle också vilja upprepa min fråga som jag
ställde i anförandet. Har mångfalden ökat eller mins-
kat i Gotland, Blekinge och Norra Bohuslän i och
med att det har blivit fler stationer?
Sedan talade Catarina Rönnung om det förhatliga
med auktionering. Men alternativet som majoriteten i
utredningen landade på var ju en skönhetstävling, där
politiker med en förhandsgranskningsliknande funk-
tion skulle avgöra vilka som skulle få sända och vad
de skulle få sända. Varför är det politiker som skall
avgöra vad som skall sändas i radio och TV?</pre><pre>Anf.  81  CATARINA RÖNNUNG (s) re-
plik:
Fru talman! Ola Karlsson började med att fråga
varför stopplagen finns. Jag har sagt att det naturligt-
vis inte är en lag som skall permanentas i all oändlig-
het. Jag har sagt att det tyvärr har dragit ut på tiden,
och det beklagar jag. Ola Karlsson borde väl i så fall
vara glad när han kritiserar den utredning som inte har
blivit förslag som han kallar för en politisk skönhets-
tävling. Man fortsätter att utreda hur de ytterligare
kriterierna skall se ut, och det vet Ola Karlsson
mycket väl.
När det sedan gäller stolpnätet vet jag inte vad det
är för moderat tänkare som har hittat på detta för att
det skall låta så ålderdomligt som möjligt. Meningen
är att man skall tänka på sin barndoms telegrafstolpar
ute i landet, tror jag. När det gäller stolpnätet argu-
menterar Ola Karlsson som om regeringen hade sagt
att detta och inget annat är det allena saliggörande. Så
är det inte alls. Vi har sagt att kabel också skall kunna
förekomma. Men vi har till en början sagt att det är
väldigt bra om så många människor som möjligt en-
kelt och till ett lågt pris kan få tillgång till den nya
digitala tekniken ute i hela landet. Här gör vi en poli-
tisk markering för att göra det digitala nätet tillgäng-
ligt. En av finesserna med Sveriges Radio är också att
man väldigt starkt inom koncernen just slår fast att
tillgängligheten för alla i hela landet är oerhört vä-
sentlig. Eftersom min taletid är slut återkommer jag
med svaret på frågan om valfriheten har ökat på Got-
land.</pre><pre>Anf.  82  OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Redan Lagrådet var ju bekymrat över
införandet av stopplagen därför att den är tveksam
mot bakgrund av bestämmelserna i yttrandefrihets-
grundlagen, som ju avser att alla tillgängliga frekven-
ser skall användas. Jag vill då fråga Catarina Rönnung
hur länge majoriteten tycker att det är acceptabelt att
vi låser in tillgängliga frekvenser och hindrar fler
röster i etern. Hur många år är det enligt YGL accep-
tabelt att hindra att ett stort antal frekvenser används?
Jag är väldigt glad över att remissinstanserna
slaktade lokalradioutredningen, för det var ju det man
gjorde. Alla de juridiska instanserna konstaterade att
den inte var förenlig med våra grundlagar. Så det är
jag mycket glad för. Jag är glad för att vi slipper
skönhetstävlingen på detta område så länge. Proble-
met är bara att samma typ av skönhetstävling har
föreslagits för DAB-radion. Det föreslås också för
den digitala televisionen, och jag är ledamot i utred-
ningen som skall föreslå sändande företag.
Vi borde koncentrera oss på en teknik som medger
så många kanaler som möjligt så att vi slipper sitta i
politiska församlingar och avgöra vad som skall kon-
sumeras av tittare och lyssnare.</pre><pre>Anf.  83  CATARINA RÖNNUNG (s) re-
plik:
Fru talman! Jag har redan kommenterat stopplagen
tillräckligt länge. Den utredning som nu sitter skall bli
färdig i år. Sedan kommer naturligtvis ett förslag att
läggas fram så fort detta låter sig göras. Som jag sade
förut är det viktigt att man får en bred uppslutning
kring vilka kriterier man skall använda när man förde-
lar lokalradiotillstånden. Det är viktigt med en bred
uppslutning i det svenska parlamentet där helst alla
partier bör vara ense.
Jag kan inte uttala mig om mångfalden på Got-
land, men jag kan uttala mig om mångfalden av musik
när det gäller lokalradiostationer i Stockholm. Där
finns det tio lokalradiostationer som sänder pop. Se-
dan finns det en som sänder lätt klassisk musik som
passar mina öron bättre än popen. Vad händer? Ty-
värr är den nu uppköpt av Robert Murdoch, och vi får
en elfte popstation i Stockholm. Jag talar bara för mig
personligen, och för mig har valfriheten minskat. Men
det ingår naturligtvis i systemet med kommersiella
lokalradiostationer. Där får man inte välja så värst
mycket. Det är ju tur att Sveriges Radio finns, och det
är ju tur att inte Moderaternas reservation går igenom.
Där vill man ju ta bort två radiokanaler, t.ex. P 2. Vad
skulle jag lyssna på i så fall. Man vill sälja ut och
privatisera. Det ger inte mig bättre kvalitet.
Det utredningar som har gjorts visar dessutom att
svenska folket ställer upp på Sveriges Radios kvalita-
tivt goda utbud.</pre><pre>Anf.  84  ANDERS JOHNSON (fp) replik:
Fru talman! Catarina Rönnung påstod att mono-
polsituationen numera är avskaffad, och det är i hu-
vudsak riktigt. Den enda gången som ordet monopol
förekom i mitt anförande var i citatet av Vilhelm
Moberg. Det finns ju ett faktiskt monopol kvar och
det är rikstäckande radiosändningar där det inte finns
någon konkurrens. Men i huvudsak är det faktiska
monopolet avskaffat.
Sedan undrade Catarina Rönnung vad Vilhelm
Moberg skulle tycka om innehållet i många av dagens
radio- och TV-program. Det är nog en inte allt för
djärv gissning att Vilhelm, Catarina Rönnung och jag
skulle kunna enas om att det finns väldigt mycket som
har väldigt litet värde. Man kan vara bekymrad över
detta. Eftersom vi politiker pratar väldigt mycket om
hur man skall reglera radio- och TV-sändningarna,
tycker jag att man i en debatt om etermedier bör lägga
till att den viktigaste kulturpolitiska funktionen på en
TV-apparat nog ändå är avstängningsknappen. För
mitt, Catarina Rönnungs och många andra människors
välbefinnande är det kanske bra att man använder
den. Sedan sätter man på en grammofonskiva med
Beethovens stråkkvartetter, slår sig ned i läsfåtöljen
och läser en roman av Vilhelm Moberg. Det är ofta
bättre. Oavsett om det blir utskottsmajoritetens eller
alla reservationernas linje som vinner stöd i kamma-
ren är nog detta en bra lösning för väldigt många
människor.</pre><pre>Anf.  85  CATARINA RÖNNUNG (s) re-
plik:
Fru talman! Jag vill bara instämma med föregåen-
de talare.</pre><pre>Anf.  86  EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Det har pratats mycket om marknaden
här under förmiddagen. Jag skulle vilja krydda litet
genom att säga att vi utan krig har överlämnat den
politiska makten till marknaden. Ännu mer tillspetsat
vill jag säga att nu råder världsmarknadens diktatur.
Men marknaden ger ju folk vad folk behöver, sä-
ger någon litet trött. Visst, reklamindustrin omsätter
250 miljarder dollar i USA bara för att vi skall få det
vi vill ha. Är de inte snälla? Kvinnor exploateras, kön
exploateras, män exploateras. En ny marknad för
Sverige, fru talman, är barnet. Marknadens uppbygg-
nad är diktatorisk och enkönad. Marknaden är en
enda stor backlash.
Fru talman! På G 7-mötet i juni 1996 sades det att
globaliseringen av marknaden skall bli en framgång
som gagnar alla. Det tackar vi särskilt för. Men de
nationella länderna klarar inte av att tygla marknaden
själva. Därför krävs det internationella spelregler. Det
håller vi med om. Men de nationella länderna har
väldigt svårt att enas kring dessa, och det tar tid. Un-
der den tiden har marknaden helt fritt spelrum.
Fru talman! Har då inte marknaden moral? De tre
största marknaderna omsätter narkotika, vapen och
porr. Har de tre största marknaderna någonting med
moral att göra över huvud taget? Den frågan behöver
man inte svara på. Den talar för sig själv. En jämställd
demokratisk utveckling får inte förväxlas med alla de
patriarkala strukturer vi dignar under i dag. Nu gäller
det barnen, fru talman.
De som har läst det här betänkandet ser vilket mö-
dosamt arbete våra svenska EU-förhandlare lägger
ned på att försöka påverka politiker inom EU att
anamma vår syn på barn. Viss framgång kan också
noteras. Under tiden har marknaden fritt spelrum.
Vi som har undertecknat en flerpartimotion om V-
chips vill ge föräldrar konsumentmakt under tiden vi
arbetar för en generell sanering av den enfald som
bjuds ut i dag. V-chips innebär att jag som ägare av
en TV-apparat skall kunna programmera in, välja
själv, det utbud som jag vill skall gå ut i mitt vardags-
rum. Det innebär att jag t.ex. kan välja bort all reklam
riktad till barn under tolv år även om programmet går
över satellit eller kabel.
Herr talman! Riktad reklam till barn ansågs förut
direkt oanständigt. Så är inte fallet längre. Har barnen
blivit annorlunda? Har vi blivit annorlunda? Ja, vi
politiker har överlämnat oss till marknaden för att
påverka bl.a. våra barn. Stressade föräldrar med dåligt
samvete är tacksamma tjatobjekt. Barn tror också att
dessa förhärligande bilder är sanna. De är positivt
inställda till det de ser. Förr handlade det om leksa-
ker. Nu är det familjens bil och semesterresa som
krängs ut till barnen. Fördumningsprocess och lik-
riktning härjar vilt.
Herr talman! Anja Hirdman har för Konsument-
verkets räkning undersökt hur vi ur ett könsperspektiv
påverkas av det mediebrus som vi omger oss med.
Hennes rapport är skrämmande läsning. Detta gagnar
inte den jämställdhet som vi alla politiker här i kam-
maren talar oss så varma för. Vårt politiska arbete
måste intensifieras inom det här området. Och då
menar jag på alla nivåer, herr talman.
Med det yrkar jag bifall till reservation 11 under
mom. 14 och reservation 12 under mom. 15.</pre><pre>Anf.  87  CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! Jag vill bara något kommentera vad
Ewa Larsson sade. I princip tycker jag att det är bra
att hon står upp för barnens rättighet att slippa reklam
och för att det inte skall finnas för kvinnor förnedran-
de pornografiska skildringar.
Jag vill bara göra en markering. Hon sade att in-
ternationella överenskommelser behövs för att tygla
marknaden. EU-kommissionen har tagit initiativ för
att utreda detta med V-chips som hon ömmar så starkt
för. Även om jag är tvungen att rita kors i detta tak
vill jag bara säga att det är första gången jag hör en
miljöpartist uttala något positivt om EU. Inte vet jag
om en omsvängning är på väg, men jag tackar för
detta.</pre><pre>Anf.  88  EWA LARSSON (mp):
Herr talman! Det är inte bara Ewa Larsson i den
här kammaren som ömmar för barnen. Det här är en
flerpartimotion. Jag tror att Catarina Rönnung också
ömmar för barnen. Jag hoppas det i alla fall. Men så
länge jag inte är riktigt säker kommer vi i Miljöpartiet
att fortsätta att tala om barnens bästa här i kammaren.
När det gäller internationella spelregler har Miljö-
partiet så länge jag kan komma i håg - och det är
ganska lång tid, jag tror det är sedan partiet bildades -
talat för att vi behöver internationella spelregler för
att tygla kapitalet. Om man sedan måste gå vägen
över EU innebär det naturligtvis en byråkratisk
komplikation. Men under det mödosamma arbetet vill
vi ändå lyfta fram vikten av konsumentmakt inom det
här området.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)</pre><pre>5 §  Statlig förvaltning</pre><pre>Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1997/98:KU21
Statlig förvaltning</pre><pre>Anf.  89  BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! I det betänkande vi nu skall diskutera
ingår en stor mängd motionsyrkanden. De har inte
klarat sig så väl i behandlingen i utskottet i den me-
ningen att det på varje punkt har lyckats mobilisera
sig en majoritet mot de olika yrkandena. Jag tänkte
ändå kommentera några av de frågor som har kommit
upp.
Vi har från Folkpartiets och Moderaternas sida re-
serverat oss i reservation 4 till förmån för ett tillkän-
nagivande till regeringen om ett återkommande från
regeringens sida om riktlinjer för hur man skall an-
vända modern informationsteknik för att föra ut in-
formation om vad statliga myndigheter ägnar sig åt.
Vi tycker att detta är ett steg som bör tas i stället för
den mildare skrivning som finns i själva betänkandet.
Sedan har vi från Folkpartiets och Centerns sida i
ett särskilt yttranden också lyft fram en fråga som
avgjordes härom året, om rättshjälpen. Där har vi
återigen uttalat oss till förmån för att det skall vara
möjligt att kunna få rättshjälp i vissa fall i samband
med administrativa mål. Vi tycker att det är synd att
det blev som det blev förra gången på den punkten.
Ytterligare en punkt jag skulle vilja nämna är frå-
gan om den regionala organisationen. Det har i en
motion lyfts fram att alltfler statliga myndigheter gör
regionala uppdelningar i vårt land och att de allt ofta-
re går tvärtemot varandra. Utskottet konstaterar nu att
detta inte är tillfredsställande. Men vi nöjer oss på den
här punkten med att peka på att frågan är föremål för
överseende för närvarande.
Herr talman! För att förkorta debatten för min
egen del vill jag yrka bifall till hemställan i betänkan-
det med undantag för det som berörs av reservation nr
4, vilken jag yrkar bifall till.</pre><pre>Anf.  90  JERRY MARTINGER (m):
Herr talman! I ett tidigt skede av en ny teknik är
det alltid de mäktiga, de rika eller helt enkelt de redan
starka som tar den nya tekniken i sin tjänst. Så var det
exempelvis med bilen. En bilannons i Dagens Nyheter
från år 1899, som jag tittade på i går, vände sig sär-
skilt till "Läkare, Embetsmän, Köpmän, Handelsre-
sande, Egendomsägare, Sommargäster m fl". Det var
ungefär likadant med telefonen. De första telefonerna
installerades hos industrier och affärsmän i de stora
städerna. Och det är lätt att förstå bl.a. därför att ny
teknik ofta är penningkrävande.
Ett samhälle genomgår inga stora förändringar en-
bart på grund av det förhållandet att en ny teknik
tillkommit, så länge den nya tekniken bara utnyttjas
av en mer begränsad skara. Men när den nya tekniken
får en mer allmän spridning så att den påverkar män-
niskors levnadsförhållanden förändras också hela
samhället på ett helt annat sätt än om tekniken skulle
ha hållit sig kvar hos endast den grupp som först tog
den i bruk. När den nya tekniken blir mer allmänt
förekommande får den ofta stor betydelse också i en
rent politisk mening. Detta gäller naturligtvis i syn-
nerhet ny teknik på kommunikationsområdet.
Ökade möjligheter för människor att kommunicera
minskar nämligen kraften hos den regering som vär-
nar sin makt genom att kontrollera kunskap och in-
formation. I många avseenden är kunskap makt eller i
varje fall en möjlighet till makt. Vanliga arbetare som
inte haft någon utbildning och inte heller haft tillgång
till information så att de har kunnat skaffa sig kunska-
per har i alla tider varit lättare att styra än andra.
Många diktaturer har byggt sin makt just med hjälp av
den stora oinformerade massan.
Ny teknik betyder olika saker för olika människor.
Medan bilen blev en nödvändig del i det dagliga arbe-
tet för t.ex. de köpmän och handelsresande som an-
nonsen i Dagens Nyheter från år 1899 vände sig till så
blev den kanske mer en lyxvara för andra människor
som inte direkt behövde den i sin dagliga gärning. På
ungefär samma sätt var det med telefonen.
Herr talman! När det gäller den senaste informa-
tionstekniken, som vi ofta kallar IT, har denna för-
modligen helt andra möjligheter än många tidigare
tekniker att snabbt få en bred spridning eftersom den
öppnar så många nya möjligheter. Jag tänker inte bara
på förändringar som informationstekniken skapar i
samhällets olika strukturer, t.ex. möjligheterna till
distansarbete och elektronisk handel, möjligheterna
för kunder att komma i kontakt med tillverkare och
leverantörer utan att behöva gå via olika mellanled
eller över huvud taget de möjligheter som skapas när
olika hierarkier och mellanskikt bryts upp och för-
svinner.
I stället tänker jag på det förhållandet att informa-
tion genom den nya tekniken kan nå ut dit den aldrig
nått tidigare. Man kan nog rent av säga att demokratin
ökar ju fler människor som kommer in och hämtar
information om t.ex. politiska beslut och över huvud
taget om det som pågår i politiska församlingar. När
politikerna blir medvetna om att allt de gör näst intill
avlyssnas av IT-användarna uppkommer en situation
då många politiker kanhända blir noggrannare med
sina olika förehavanden, vilket i många fall säkert
gagnar demokratin.
Det är självfallet lättare sagt än gjort att nå dithän
att varje människa verkligen skall utnyttja den nya
tekniken. För även om den nya tekniken innebär att
all världens information bokstavligt sett kan sägas
finnas vid var mans fingertoppar är det inte helt lätt
att få de grupper som inte har någon utbildning eller
de som aldrig sett utbildning som något stimulerande
att låta sig integreras i vad man skulle kunna kalla IT-
samhället. Över hälften av jordens befolkning har
aldrig talat i en telefon. Att tro att den delen av
mänskligheten utan vidare skall sätta sig vid da-
taskärmar är givetvis orealistiskt.
Många kommuner har i dag tagit informations-
tekniken i sin tjänst för att på elektronisk väg mark-
nadsföra och sprida information om sin verksamhet.
En del kommuner använder sin webbplats enbart för
att förmedla turistinformation, medan andra ger in-
formation om kommunens service. I en del fall lägger
man ut allmänna handlingar på nätet, men det som
läggs ut är högst varierande från kommun till kom-
mun. Det finns ingen gemensam policy för kommu-
nerna för hur Internet skall användas. Detsamma
gäller beträffande statliga myndigheter, verk och
statliga företag.
Ett bra exempel på en offensiv satsning på det här
området är riksdagens hemsida. Men det räcker inte.
Alla statliga myndigheter, verk och statliga företag
borde ha en strategi för användningen av IT som en
viktig del i sitt informationsuppdrag till medborgarna.
Även om det som bör göras skall ses som en ser-
vice till medborgarna, inte som en skyldighet, är frå-
gan ändå så angelägen att Moderata samlingspartiet
och Folkpartiet liberalerna anser att regeringen skynd-
samt bör återkomma till riksdagen med förslag till
samlade riktlinjer för en webbaserad information och
användning av Internet för kommunikation med med-
borgarna.
Men det är väsentligt att t.ex. konflikten mellan
säkerhet och öppenhet samt regler för diarieföringen
beaktas särskilt i sammanhanget. Vilka uppgifter som
helst kan naturligtvis inte läggas ut på nätet. Jag tän-
ker närmast på uppgifter i ärenden om enskilda män-
niskor.
Jag yrkar bifall till reservation nr 4.</pre><pre>Anf.  91  KENNETH KVIST (v):
Herr talman! I Jerry Martingers inlägg gjordes
många intressanta påpekanden om teknik och införing
av teknik i samhällen och även om hur tekniken häng-
er ihop med den ekonomiska fördelningen. I förläng-
ningen av hans anförande ligger en inställning till
fördelningen av ekonomiska resurser som vanligen
brukar vara moderater fjärran. I varje fall tycker jag
att det låg mycket i det som sades om hur tekniken
inplanteras.
Det görs en hel del arbete i detta sammanhang,
och vi har inte så konträra åsikter i motionerna. Med
tanke på det arbete som genomförs och den presenta-
tion av IT som redan sker har det inte funnits anled-
ning för mig att biträda reservationen i detta stycke.
Jag kan nöja mig med att tillstyrka utskottsmajorite-
tens uppfattning.
Däremot har jag, herr talman, på ett par andra
punkter måst reservera mig med anledning av väns-
terpartimotioner. Den första gäller förslaget om ut-
redning av ombudsmannainstitutionerna i Sverige.
Vi har en rad olika ombudsmän. Den förnämste är,
skulle jag vilja påstå, Justitieombudsmannen eller
riksdagens ombudsman, som folk brukar kunna vända
sig till för att få undersökt om man har blivit behand-
lad på vederbörligt sätt av myndigheterna. Det har
också tillkommit en rad andra ombudsmän. En del
sorterar under regeringen, som Jämställdhetsom-
budsmannen, Barnombudsmannen, Diskriminerings-
ombudsmannen osv.
Det har blivit en ganska gyttrig bild av vart man
skall vända sig, om man känner sig trampad på tårna
eller misshandlad av någon myndighet. Jag menar att
det borde vara rimligt att det utreds om man kan få en
mera sammanhållen ombudsmannainstitution, som i
så fall bör ligga under riksdagen. Man kan diskutera
om det skall vara en eller flera myndigheter - det är
utredningens sak att gå igenom det - men det är vik-
tigt att få en större klarhet, så att människor vet vart
de skall vända sig. Vi har yrkat på en sådan här ut-
redning om ombudsmannainstitutionerna i Sverige.
Jag yrkar bifall till reservation nr 1.
Det finns en rad olika styrelser för statliga verk,
bolag osv. där det utbetalas arvoden. I en del av dessa
styrelser utgår ganska feta arvoden, och i en del är
arvodena av mera symbolisk karaktär. I en enskild
motion framförs förslag om att arvodena borde sänkas
rakt av. Jag har inte kunnat biträda det men menar att
man bör göra en översyn av hur arvodena är konstrue-
rade i de statliga styrelserna. Framför allt bör de som
tjänar oerhört mycket på att sitta i olika styrelser få
sina inkomster beskurna. Vi tror inte att det är sunt att
ha en politik där styrelseuppdrag, som ju inte är hel-
tidsuppdrag, ibland arvoderas på ett otillbörligt högt
sätt.
Vi menar att det krävs en översyn av arvodesfrå-
gorna, och med en sådan moderering har jag velat gå
motionen till mötes. Jag yrkar bifall till reservation nr
3 vid detta betänkande.</pre><pre>Anf.  92  PETER ERIKSSON (mp):
Herr talman! Vi har inte lyckats komma helt över-
ens i alla frågor i konstitutionsutskottet. Det föreligger
därför reservationer från några partier, bl.a. från Mil-
jöpartiet. Jag vill börja med att yrka bifall till reserva-
tionerna 1 och 3.
Den fråga som jag tycker att det hade varit vikti-
gast att få en annorlunda behandling av i betänkandet
gäller ombudsmannafunktionen. Riksdagens om-
budsmannainstitution är mycket gammal. Det är en
mycket bra myndighet, som är vitt känd över världen.
Vi har under de senaste decennierna tyvärr fått en
utveckling som lett till ytterligare ett antal ombuds-
män, med sämre befogenheter, mindre resurser och
mindre respekt bland andra myndigheter och inom det
offentliga Sverige. Jag tror liksom många andra att en
sammanslagning av dem skulle kunna återskapa en
bredare respekt och kunde leda till en kraftfullare
ombundsmannainstitution i Sverige, för samtliga fri-
och rättigheter.
Den andra reservation som jag vill yrka bifall till
gäller arvoden i statliga styrelser. Det har utvecklats
mycket skilda traditioner inom olika statliga styrelser.
I en del styrelser har man mycket låga arvoden medan
arvodena är väldigt höga i några få styrelser. Åtmins-
tone vid en anblick utifrån kan det synas ganska
märkligt och litet svårt att förstå. Jag tror därför att
det skulle vara bra att se över hela det här området för
att komma fram till om man kan få en tydligare ge-
mensam policy för sådana här frågor. Medborgarna
skulle då inte behöva känna att några ger sig själva
förmåner på statens bekostnad.
Alltså bifall till reservationerna 1 och 3!</pre><pre>Anf.  93  FRANK LASSEN (s):
Herr talman! I betänkandet KU21 behandlas yr-
kanden i 22 motioner på en rad olika ämnesområden.
Jag kommer i mitt inlägg i huvudsak att kommentera
några av de punkter där utskottet inte är helt enigt. Jag
yrkar redan nu bifall till utskottets hemställan i dess
helhet samt avslag på samtliga motioner och reserva-
tioner.
Frågan om ombudsmannaorganisationen behand-
lades av KU så sent som våren 1997. Vi står där fast
vid det som då beslöts i denna fråga. Vi anser att JO:s
särställning skall behållas. Vad gäller KO, JämO, DO,
BO och HO har KU tidigare uttalat att det kan finnas
anledning att diskutera dessa ombudsmannaorgan
samt uttalat farhågor för organisationernas uttunning
och att det kan bli oklarheter för medborgarna när det
gäller att hitta rätt bland dessa olika ombudsmän.
Under hösten har presenterats tre olika betänkan-
den som berör denna fråga. Det är betänkanden från
EDA, SEDA och FUDA. De nämnda förslagen bereds
för närvarande av regeringen. Utskottet förutsätter att
regeringen prövar ombudsmannaorganisationens
verksamhet. Med hänvisning till nämnda betänkanden
finns nu ett konkret skäl för regeringen att se över de
under regeringen lydande ombudsmannaorganen.
I betänkandena från EDA, SEDA och FUDA
framkommer synpunkter som belyser att det finns
brist på resurser och en uttunning. Med tanke på vad
KU tidigare framfört och med signaler som finns
förutsätter vi att det finns anledning för regeringen att
se över den här frågan utan att vi behöver skriva det
på näsan på den.
Det finns en reservation om en fråga som inte har
nämnts. Det gäller den alkoholfria representationen.
Motionen tar upp frågan att man skulle ha ett absolut
förbud när det gäller riksdagen och i övrigt ha en
rekommendation om återhållsamhet när det gäller
statliga och kommunala bolag, myndigheter och för-
valtningar.
Socialutskottet har tidigare haft den frågan uppe
och sagt att man förutsätter att det sker en restriktiv
och återhållsam tillämpning när det gäller de här
frågorna. Konstitutionsutskottet har tagit upp frågan
sedan långt tillbaka i tiden. Det har säkerligen alltid
tagit upp den. Men som framgår av handlingarna har
man behandlat frågan år 1992, 1993, 1994, 1995,
1996 och 1997. Utskottet har då instämt i det som
socialutskottet tidigare har sagt. Utskottet gör så lika-
ledes år 1998.
När det gäller arvoden finns det två likalydande
motioner av samma motionär. Utskottets uppfattning
är därvidlag, och där delar vi reservanternas uppfatt-
ning, att man inte bara som sägs i motionen kan be-
ställa en utredning med syfte att det skall skäras 25 %
rakt över. Det är inte rimligt. Utskottet menar att
arvodena skall sättas i relation till kompetenskrav,
arbetsinsats samt möjligheter att rekrytera kompetent
personal.
Skäligheten måste alltså bedömas från fall till fall.
Vi utgår från att statliga myndigheter och företag som
helt eller delvis ägs av staten noga prövar arvodsnivå-
erna så att dessa inte framstår som oskäliga. Jag tror
att den uppmärksamhet som har visats den här frågan
inte minst från KU:s sida borde ge den signal att man
är observant därvidlag.
Det råder inga delade meningar om IT-frågornas
snabbt ökande betydelse. Det belyses inte minst av
den stora aktivitet initierad bl.a. av regeringen vad
gäller utvecklingen av informationstekniken. Det är
en aktivitet, som har vittnats om här, som ligger väl i
linje med de aktuella motionerna.
Sedan hösten 1997 finns en gemensam webbplats
för den offentliga sektorn i form av Sverige Direkt.
Här finns utarbetade krav och gemensamma regler för
deltagandet. Internetinformationen till allmänheten
växer mycket snabbt.
Listan över pågående projekt och aktiviteter från
samhällets sida är onekligen imponerande, och det
skulle ta onödigt lång tid att här från talarstolen re-
dovisa dem. Men bakgrundsmaterialet finns fylligt
redovisat i betänkandet. Jag måste dock erkänna att
min egen kompetens i dessa frågor är synnerligen
ringa då jag nyss har lämnat "Tipp-Ex-stadiet" och
inte kan bedöma kvaliteten på alla aktiviteterna.
Det finns dock en sak i det blocket som jag känner
det extra angeläget att lyfta fram och understryka. Det
är de synskadades möjligheter att kunna ta del av det
informationsflöde som blir allt rikligare och viktigare
med hjälp av den nya tekniken. Det finns här en mo-
tion som vill lägga ett direkt ansvar för att det skall
finnas anpassad utrustning för de synskadade.
Vi är inte beredda att i detta läge föreslå att man
skall ställa de kraven på kanske i första hand kommu-
nerna. Det rör sig om ganska mycket pengar. Men vi
menar ändå att det finns all anledning för berörda
myndigheter att noggrant se på hur informationsflö-
dena går och försöka att se till att vi inte får en ut-
veckling där de synskadade får allt svårare att ta del
av informationen och på det sättet också riskerar att få
mindre möjlighet att demokratiskt påverka processen.
Det som är intressant i det här fallet är de medbor-
garkontor som har växt fram. De var för några år
sedan något tiotal och är för närvarande kanske ett
hundratal. Det förväntas att de innan år 2000 skall
vara uppe i 180 stycken. Vi vill peka på att det finns
anledning för alla myndigheter att bevaka att man där
också får en teknisk utveckling som gör det möjligt
för även de synskadade att ta del av den nya tekniken.
Jag slutar här mitt anförande så att jag håller min
taletid.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)</pre><pre>6 §  Offentlighet och sekretess</pre><pre>Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1997/98:KU22
Offentlighet och sekretess</pre><pre>Anf.  94  PETER ERIKSSON (mp):
Herr talman! Jag tänkte att jag också denna gång
skulle fatta mig kort. I detta betänkande om offentlig-
het och sekretess har ett antal motioner behandlats.
Från Miljöpartiets sida har vi en övergripande syn i
de här frågorna. Vi vill försöka utvidga de här tankar-
na och de system som har funnits i det offentliga livet
i Sverige under några hundra år att använda sig av en
offentlighetsprincip.
Man bör så mycket som möjligt vidga offentlighe-
ten, öppna upp för medborgarna att få insyn och möj-
ligheter att se vad som händer och därmed också
möjlighet att påverka och delta i en offentlig debatt i
viktiga frågor. Jag har några sådana punkter. Vi vill
poängtera att vi tycker att det är viktigt att utvidga
principen om offentlighet på dessa områden.
Ett sådant område gäller statliga bolag. Där har för
några år sedan genomförts en förändring som innebär
att vi har en större insyn i kommunala bolag. Jag
menar att den förändringen måste kunna tas som ut-
gångspunkt också för en förändring för statliga bolag.
Det är inte säkert att man skall göra precis samma sak.
Men en utredning bör kunna komma fram till bety-
dande förbättringar och förstärkningar av offentlighe-
ten i statliga bolag utan att för den skull försämra eller
försvåra konkurrenssituationen för dessa bolag.
En liknande fråga gäller när man i en offentlig
verksamhet lyfter över ett område från att ha varit
bedriven i offentlig regi till att bedrivas i privat regi.
När man lyfter över en skola, ett daghem, en vårdin-
rättning eller någonting annat är det inte längre sam-
ma öppenhet och offentlighet kring de frågor som
berör det området, dvs. när man har flyttat över för-
valtningen till privat regi.
Det där är inte riktigt bra. Jag tycker att det borde
kunna vara en självklar grundtanke när man gör såda-
na här förändringar att öppenheten skall finnas kvar.
Finns den med från början, och gör man också klart
för alla eventuella intressenter att detta är något de får
hålla sig till om de skall delta i anbudstävlan - eller
hur man nu arrangerar överföringen - tror jag att det
finns alla möjligheter att detta skall fungera på ett bra
sätt.
Jag yrkar bifall till reservation 1, men också till
reservation 2, som gäller en kanske något mer begrän-
sad, men inte desto mindre ganska viktig, fråga. Det
gäller avtal mellan näringslivet och högskolorna.
Detta är något som har blivit väldigt omfattande.
Näringslivet har ett intimt samarbete med högskolor-
na. Det är något som jag vanligtvis tycker är positivt,
och det är alltså ingenting att gnälla över. Men det är
också viktigt att det finns en öppenhet kring hur detta
samarbete utvecklas och i vilka former det sker. Där-
för tycker jag att det är rimligt att allmänheten och
medierna också ges insyn i de här avtalen. Man skall
ha möjlighet att granska avtalen och studera hur sam-
arbetet utvecklas.</pre><pre>Anf.  95  BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! I de motioner som behandlas i be-
tänkandet tas i några fall upp brister som finns i vårt
samhälle, men som kanske snarare har att göra med
praxis mellan myndigheter och okunnighet om lag-
stiftningen än om själva lagstiftningen. Utskottet har
försökt lyfta fram de regler som gäller för att påvisa
vikten av att de blir kända och tillämpas av de myn-
digheter som det är fråga om.
I övrigt berör några av motionerna frågor som har
att göra med behovet av en översyn av sekretesslag-
stiftningen. När utskottet behandlade frågor av den
typen för ungefär ett år sedan kunde man då meddela
riksdagen att man hade inhämtat från regeringen att
det skulle tas fram en ny utredning, och att direktiven
skulle komma under våren 1997. Nu tvingas utskottet
konstatera att så inte har blivit fallet, och att direkti-
ven inte ens fanns tillgängliga när utskottet justerade
sitt betänkande. Den sammanfattande bedömning som
utskottet har gjort är förstås att detta inte är tillfreds-
ställande. Utskottet inhämtade också under arbetets
gång att det skulle finnas direktiv under februari må-
nad år 1998. Det har inte gått så många dagar sedan
februari gick ut, men i morse passade jag på att kon-
trollera om det hade kommit fram några sådana di-
rektiv. Tyvärr är så inte fallet ännu, även om de enligt
uppgift skall vara på väg.
Herr talman! Jag säger inte detta enbart för att
kritisera att besked som har givits inte har visat sig
stämma - kanske beroende på tryck av hård arbetsbe-
lastning eller vad det kan vara för någonting - utan
också därför att det är angeläget att få fram de här
direktiven till översynen. Det är angeläget i största
allmänhet, men också för konkreta ärenden som ut-
skottet har att ta ställning till nu under våren. Det
gäller personuppgiftslagen, det som har samband med
barnpornografi och tryckfrihetsförordningen m.m. Det
gäller också den fråga som Peter Eriksson nämnde -
den som handlar om de statliga bolagen. I utskottets
betänkande har vi förlitat oss på att det skall komma
fram direktiv där bl.a. en översyn av detta finns med.
Sammanfattningsvis är vår bedömning att det som
hittills har skett inte har varit tillfredsställande. Med
den kritiken, vill jag ändå, herr talman, yrka bifall till
utskottets hemställan i betänkandet.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)</pre><pre>7 §  Teleavlyssning</pre><pre>Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1997/98:JuU10
Teleavlyssning (skr. 1996/97:57 och 1997/98:26)</pre><pre>Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.
(Beslut fattades efter 9 §.)</pre><pre>8 §  Elektroniska anslagstavlor</pre><pre>Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1997/98:JuU11
Elektroniska anslagstavlor (prop. 1997/98:15)</pre><pre>Anf.  96  GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Det förslag kammaren nu har att ta
ställning till innebär att innehavaren alternativt till-
handahållaren av en elektronisk anslagstavla åläggs
att under straffansvar dels hålla uppsikt över innehål-
let i meddelanden som sänds till anslagstavlan, dels
sålla bort och förhindra vidare spridning av medde-
landen som utgör brott enligt vissa brottsbalksregler.
Vi moderater ställer oss inte bakom regeringens för-
slag av flera skäl.
Vi håller med om att det finns en brist i kontrollen
över de elektroniska anslagstavlorna och att denna
brist kan utnyttjas för brottsliga ändamål. Men vi
kommer till en annan slutsats än utskottet vad gäller
möjligheten att förhindra brottsligheten med hjälp av
särlagstiftning. Svårigheter med att bemöta brottslig-
het skall enligt vår uppfattning i första hand mötas
med bättre polisiära arbetsmetoder - inte med lag-
stiftning, som riskerar inskränka grundläggande de-
mokratiska värden, vilket vi moderater menar blir
resultatet av utskottets förslag. Vår utgångspunkt är
att datakommunikation bör ses som vilket medium
som helst.
Det finns svårigheter i att spåra, identifiera och
gripa personer som är misstänkta för att begå brottsli-
ga handlingar med hjälp av tekniken. Men i de allra
flesta fall kan lagföring ske med stöd av gällande rätt,
effektiva arbetsmetoder och tillräckliga ekonomiska
och personella resurser. Vi moderater motsätter oss
alltså att det införs särlagstiftning mot brott begångna
via datakommunikation.
Utvecklingen av den moderna informationstekni-
ken har inneburit ökade möjligheter för människor att
enkelt och billigt sprida information och kommunice-
ra med hjälp av datorer. Ett led i utvecklingen består i
upprättandet av databaser, med möjlighet för stora
grupper av användare att tillföra databasen egna med-
delanden och läsa andras. Databaserna är att jämföra
med t.ex. ICA-butikens anslagstavla.
IT-utvecklingens ökade möjlighet till fritt infor-
mationsflöde har medfört att det i den allmänna debat-
ten ställts krav på exempelvis censur och annan kon-
troll av elektroniskt lagrad information. Det aktuella
förslaget utgör enligt vår uppfattning ett oönskat steg i
den riktningen samtidigt som det måste ifrågasättas,
vilket redan remissinstanser också gör, om syftet med
lagförslaget över huvud taget kommer att kunna upp-
nås. Ett lagförslag som på goda grunder kan ifrågasät-
tas från effektivitetssynpunkt, och som regeringen
uppenbarligen inte har kunnat uppskatta konsekven-
serna av, bör enligt moderaternas mening inte genom-
föras.
Genom att ålägga innehavaren en kontrollskyldig-
het under hot om bl.a. straff skapas en risk för att
meddelanden rensas bort av innehavare som inte
korrekt kan bedöma om de är brottsliga eller inte. I
det avseendet kan lagstiftningen få allvarliga konsek-
venser för yttrandefriheten, informationsfriheten och
därmed också för det demokratiska samhällsskicket
som sådant. Utgångspunkten i en demokrati måste
alltid vara att det fria ordet skall värnas - inte begrän-
sas.
Förslaget ger innehavaren av en BBS rätt att kon-
trollera alla former av meddelanden som skickas till
fler än en person. Den givna utgångspunkten bör
enligt moderaternas mening vara att samma sekretess
och integritetsskyddsregler som i dag gäller för vanli-
ga brev också borde gälla för elektroniska meddelan-
den. Vidare framstår förslaget som verkningslöst även
i denna del. Den gruppsändare som inte vill att BBS-
innehavaren skall läsa hans brev kan undvika kontrol-
len genom att skicka sitt meddelande enskilt till var
och en.
Mediekommittén har lämnat förslag som bl.a. tar
sikte på ansvarsfrågan för elektroniska anslagstavlor.
Kommittén föreslår att en innehavare av BBS skall
kunna erhålla grundlagsskydd för databasverksamhe-
ten under vissa förutsättningar. I det nu behandlade
förslaget föreslås däremot ett ensamansvar utan
grundlagsskydd. Det hade framstått som mer lämpligt
att bereda frågan tillsammans med Mediekommitténs
förslag. Även av detta skäl finner vi alltså att rege-
ringens förslag bör avslås.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till reserva-
tion 1.</pre><pre>Anf.  97  ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s):
Herr talman! Vi debatterar nu justitieutskottets
betänkande nr 11 om elektroniska anslagstavlor. Jag
vill börja med att yrka bifall till utskottets hemställan
och avslag på samtliga reservationer.
Med elektronisk anslagstavla avses i lagen en
tjänst för elektronisk förmedling av meddelanden,
dvs. avsändaren kan sända meddelanden och läsa
andra meddelanden - härmed förstås text, bild, ljud
eller information i övrigt - ett elektroniskt möte eller
en konferens angående olika ämnen där flera personer
kan delta, samtidigt eller vid olika tidpunkter.
Skillnaden mellan elektronisk post och elektronisk
anslagstavla är att elektronisk post sänds till mottaga-
ren utan någon aktiv åtgärd från hans sida, medan det
krävs att användaren aktivt letar upp den elektroniska
anslagstavlan för att kunna ta del av ett meddelande
där.
Lagen innebär att den som tillhandahåller en elek-
tronisk anslagstavla, dvs. en tjänst för elektronisk
förmedling av meddelanden, skall ha uppsikt över
tjänsten. Tillhandahållaren skall vidare vara skyldig
att lämna användare av tjänsten viss information och
att ta bort vissa slag av straffbara meddelanden. Om
tillhandahållaren inte lämnar föreskriven information
eller försummar sin skyldighet att ta bort vissa slag av
meddelanden kan han straffas. Den som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet bryter mot det som avses i
bestämmelsen i 16 kap. 5 § brottsbalken om uppvig-
ling, 8 § om hets mot folkgrupp, 10 a § om barnpor-
nografibrott eller 10 b § om olaga våldsskildring
döms till böter eller fängelse i högst sex månader
eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år.
Datorer och annan utrustning som används vid brott
mot lagen skall under vissa förutsättningar kunna
förverkas. Denna lag skall träda i kraft den 1 maj
1998.
Till betänkandet har fogats två reservationer. I re-
servation 1 av Moderaterna, Folkpartiet och Centern
framför reservanterna bl.a. att regeringen i proposi-
tion 1997/98:43 Tryckfrihetsförordningen och yttran-
defrihetsgrundlagens tillämpningsområden - barnpor-
nografifrågan m.m. anfört att det finns starka skäl som
talar mot det förslag som Mediekommittén lade fram i
sitt betänkande Grundlagsskydd för nya medier om
att den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § yttrandefrihets-
grundlagen skulle utvidgas. Man anser vidare att ett
förslag till lag om ansvar för elektroniska anslagstav-
lor bör beredas i ett sammanhang och att regeringen
av detta skäl borde ha avvaktat med att lägga fram
den aktuella propositionen.
Reservanterna menar vidare att lagen har allvarli-
ga nackdelar. Bl.a. är det mycket tveksamt om lagen
skall bli effektiv och komma åt problemen med att
straffbart material sprids via elektroniska anslagstav-
lor eftersom lagen får en begränsad räckvidd i och
med att den bara kan gälla elektroniska anslagstavlor
som tillhandahålls i Sverige, heter det. Reservanterna
uttrycker vidare att det är omöjligt att fullgöra kon-
trollskyldigheten på grund av mängden av meddelan-
den som strömmar in. Vidare, skriver man, kan kon-
trollskyldigheten medföra att tillhandahållaren av
rädsla för att brista i uppsikt rensar bort även oskyldi-
ga meddelanden. I det avseendet skulle den föreslagna
lagstiftningen riskera att få negativa konsekvenser för
yttrandefriheten och informationsfriheten.
Reservanterna hänvisar vidare till Europeiska
unionens råds resolution av den 17 februari 1997 om
olagligt och skadligt innehåll på Internet. Där uppma-
nas medlemsstaterna att påbörja vissa åtgärder för att
företrädare för leverantörer och användare genom
självreglerande system försöker komma till rätta med
de avarter som kan uppstå i sammanhanget.
Herr talman! Genom att information kan flyta fritt
mellan olika system och mellan olika länder har nya
vägar för spridning av information skapats. Den kraf-
tiga tillväxten av Internet har medfört att spridning av
meddelanden på ett enkelt sätt kan ske till en stor
mängd människor. Det finns många fördelar med de
nya möjligheter till kommunikation som utvecklingen
ger upphov till. Elektroniska anslagstavlor används
också i allmänhet på ett seriöst och åtminstone oför-
argligt sätt.
Spridningen av meddelanden med hjälp av elek-
troniska anslagstavlor omfattas självfallet av gällande
straffrättsliga regler. Det är dock inte alltid säkert att
brottsbalkens bestämmelser är tillräckliga för att på
ett tillfredsställande sätt reglera ansvaret för sprid-
ningen av meddelanden med hjälp av elektroniska
anslagstavlor. Det har visat sig att det finns en brist på
kontroll över de elektroniska anslagstavlorna vilken
kan utnyttjas för brottsligt ändamål. En reglering
behövs därför för att bygga upp rättsmedvetandet för
hanteringen av elektroniska anslagstavlor, bl.a. efter-
som det saknas historia och tradition på området.
De elektroniska anslagstavlorna medger att med-
delanden med straffbart innehåll kan nå ett stort antal
personer och utöva inflytande över speciellt barn och
ungdom, vilka i hög grad använder sig av tjänsterna.
Det är därför också angeläget att hindra spridning på
detta sätt av vissa slag av meddelanden.
Problematiken med oönskad spridning av infor-
mation genom elektroniska anslagstavlor är i högsta
grad internationell. Regeringen påtalar tydligt i pro-
positionen att det är önskvärt och angeläget med ökat
internationellt samarbete på detta område. Vi från
utskottet ser med tillfredsställelse fram emot rege-
ringens arbete i detta avseende. Det kan emellertid
dröja innan sådant samarbete ger resultat. Att proble-
met är internationellt är dock inget skäl mot att Sveri-
ge inför en reglering för att förhindra att svenskt terri-
torium blir ett centrum för oönskad spridning av
straffvärda meddelanden.
Herr talman! Konstitutionsutskottet har, på justi-
tieutskottets begäran, yttrat sig över propositionen och
i ärendet aktuella motioner. I sitt yttrande anför kon-
stitutionsutskottet att det finns behov av en reglering
för att bygga upp ett rättsmedvetande för hantering av
elektroniska anslagstavlor och att den föreslagna
lagen kan ha en viktig preventiv funktion. Genom den
skyldighet att ta bort vissa slag av straffbara medde-
landen som åläggs tillhandahavaren kommer, enligt
konstitutionsutskottet, spridningen av sådana medde-
landen med hjälp av elektroniska anslagstavlor själv-
klart att förekomma i mindre utsträckning.
Konstitutionsutskottet framhåller att elektroniska
anslagstavlor som medium inte åtnjuter något särskilt
grundlagsskydd. Några hinder enligt tryckfrihetsför-
ordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen föreligger
därför inte mot den föreslagna lagen.</pre><pre>Anf.  98  PER BILL (m):
Herr talman! Jag vill inledningsvis instämma i det
som Gun Hellsvik har sagt här i talarstolen. Jag vill
verkligen instämma i avslagsyrkandet på utskottets
hemställan i det här betänkandet.
Under de senaste månaderna har vi sett ett nymor-
nat intresse från socialdemokraterna av att engagera
sig i IT-frågor. Den s.k. IT-ministern har t.o.m. sagt
att hon vill ha yttrandefrihet på Internet. Vi trodde att
det kanske låg någonting i det här. Vi tyckte att det
var väldigt senkommet men ändå välkommet.
När man nu synar den socialdemokratiska IT-
politiken i allmänhet och det här betänkandet i syn-
nerhet ser man dock att det är precis samma gamla
socialism som förr. Det har tidigare i dag handlat om
att det skall vara statligt ägande över det ena och det
andra. Det har handlat om, tycker jag, rädsla för ny
teknik. Det handlar om en vilja att kontrollera med-
borgarna från vaggan till graven. Och det handlar
väldigt mycket om att staten skall fortsätta att äga
medier av olika slag för att, så att säga, bedriva någon
typ av kamp mot marknaden.
Tvärtom borde vi privatisera Telia, privatisera
delar av TV och - i det här fallet - sluta att reglera.
I det här ärendet handlar det om elektroniska an-
slagstavlor. Efter att ha läst betänkandet tror jag inte
att majoriteten har förstått vad det handlar om. Betän-
kandet är en gummiartad särlagstiftning med uttryck
som "i rimlig omfattning", "skall ha uppsikt över"
osv., när det faktiskt finns vanliga lagar som mycket
väl generellt reglerar även detta.
Majoriteten har flera gånger sagt att man anser att
det finns behov av en reglering för att bygga upp ett
rättsmedvetande för hanteringen av elektroniska an-
slagstavlor. Tror ni verkligen på det?
Majoriteten tycks dock en sida senare inse att den
här särlagstiftningen faktiskt bara kan gälla för svens-
ka servrar. Då inser ni ju också att i princip är det här
som bäst ett stort slag i luften.
Den föreslagna lagen försvårar framväxten av IT-
industrin. Den försvårar framväxten av användningen
av IT. I bästa fall är detta, som jag sade, ett stort slag i
luften. Men i värsta fall får det mycket negativa kon-
sekvenser för yttrandefriheten, för den framväxande
IT-industrin och för friheten på Internet.
Utgångspunkten i en demokrati, herr talman, är att
information skall vara fri och att det fria ordet skall
värnas.</pre><pre>Anf.  99  SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Folkpartiet liberalerna har också yr-
kat avslag på propositionen. Jag vill börja med att
yrka bifall till reservation 1.
Vi i Folkpartiet yrkar avslag på propositionen där-
för att vi menar att det här lagförslaget inte har några
fördelar, det har enbart allvarliga nackdelar. Vi tror
inte heller att det blir ett särskilt effektivt sätt att
komma åt problemen på.
Enligt vår uppfattning är det fel att kräva att den
som tillhandahåller är den som skall kontrollera. Det
ger inte heller så mycket i effektivitet eftersom det
mesta kommer från utlandet.
I Europeiska unionens råds resolution från den
17 februari 1997 om olagligt och skadligt innehåll på
Internet uppmanar man faktiskt sina medlemsstater att
börja med vissa åtgärder. Man menar att medlemssta-
terna skall uppmuntra och underlätta självreglerande
system inklusive organ med företrädare och använda-
re av Internettjänster. Det skall vara effektiva uppfö-
randeregler för verksamheten samt eventuella system
för direktrapportering från allmänheten. Man vill
också att tillhandahållandet av system för filtrering för
användarna skall uppmuntras och att klassningssystem
införs.
Det menar vi i Folkpartiet tillsammans med med-
reservanterna är den väg man borde gå. Det är därför
som Folkpartiet också yrkar avslag på propositionen
och bifall till reservationen.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)</pre><pre>9 §  Organiserad brottslighet</pre><pre>Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1997/98:JuU12
Organiserad brottslighet (skr. 1996/97:171)</pre><pre>Anf.  100  GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Justitieutskottets betänkande nr 12
behandlar en skrivelse om åtgärder mot organiserad
och gränsöverskridande brottslighet samt ett antal
motionsyrkanden. Vad gäller regeringens skrivelse
finns inte skäl att göra annat än det utskottet föreslår,
nämligen att lägga den till handlingarna. Liksom
hittills under innevarande period får vi utförliga be-
skrivningar om vad som bör ske, men de konkreta
förslagen lyser nästan helt med sin frånvaro. Däremot
finns det skäl att kommentera en del av de motioner
som behandlas och, vilket vi börjar bli vana vid, av-
styrks.
Det är i dag minst fjärde gången under denna pe-
riod som moderata motioner med förslag om att tillåta
buggning vid misstanke om viss allvarlig brottslighet
behandlas. Precis som redan 1995 avstyrker utskottet
med hänvisning till att förslag är på gång från rege-
ringen. Vi moderater kunde 1995 inte riktigt förstå
varför ett förslag som ändå skulle komma nödvän-
digtvis skulle avslås. Men nu börjar vi förstå. Tre år
har gått, och inget har hänt. Regeringen kommer inte
loss. Det gläder oss att vi nu får stöd från andra parti-
er i riksdagen. Snart har vi förhoppningsvis majoritet,
och då behöver regeringens beslutsångest inte längre
lägga hinder i vägen för en effektivisering av polisens
arbete med hjälp av bl.a. hemlig teknisk avlyssning.
Vi moderater ser som ett allvarligt problem att de
kriminella mc-gängen drar till sig nya medlemmar
bland unga män som saknar en egen identitet och
känsla av samhörighet och som har ett behov av att
synas. Genom gängsamhörigheten och massmediernas
uppmärksamma bevakning kan de få dessa behov
tillgodosedda. Det är därför långsiktigt väsentligt att
både påverkan av attityder och mera formaliserat
brottsförebyggande arbete präglas av ett medvetet mål
att fånga upp dessa unga män. Att inte kunna få stöd
för något så väsentligt är förvånande. Att inte heller
kunna få stöd för vårt förslag att uppdra åt regeringen
att utreda om fängelsedömda outlaws bör placeras i
särskilda anstalter med hög säkerhet är också förvå-
nande.
Vi hör ständigt hur företrädare för olika partier
pläderar för åtgärder mot detta hänsynslösa och farli-
ga klientel, men när det kommer till handling blir det:
Vänta och se! Samma passivitet finner vi i behand-
lingen av vår motion om intensifierat internationellt
samarbete med bl.a. Kanada i kampen mot de krimi-
nella mc-gängen. Vi trodde att alla var införstådda
med att dessa gäng inte är något isolerat svenskt fe-
nomen och att de styrs av krafter utanför Sveriges
gränser samt att vi måste ta vara på mer erfarna län-
ders erfarenheter. Även här står vi ensamma i vår
strävan att nå ökad effektivitet i kampen mot den
organiserade brottsligheten.
Vi säger ofta att trägen vinner. Behandlingen av
vårt förslag att den nationella insatsstyrkan skall kun-
na användas för annat än ingripanden vid rena terro-
raktioner inger visst hopp. Även om vi ännu inte fått
en majoritet att stödja förslaget är vi i vart fall inte
längre ensamma. Vad vi emellertid inte kan förstå är
att Miljöpartiet samtidigt som man säger att nationella
insatsstyrkan borde kunna användas när dess kompe-
tens gör den mest lämpad säger nej till förslaget. Det
är era röster, Miljöpartiets röster, det hänger på om vi
skall kunna använda de resurser vi redan har.
Socialdemokraterna framför som något de är stolta
över en tidigare beslutad straffskärpning för brottet
övergrepp i rättssak. Inriktningen är bra, men vad vi
inte förstår är hur man kan säga nej till att i vart fall
betrakta hot mot vittnen som ett lika allvarligt brott
som mened. Om nu regeringen inte tänkt på att jämfö-
ra dessa olika brotts straffvärde, borde det väl trots
detta inte gå prestige i frågan. För det är väl ändå inte
så att socialdemokraterna anser att det är mindre all-
varligt att skrämma ett vittne till tystnad än att ljuga
inför rätta.
Snart har vi i kammaren att ta ställning till
Schengenavtalet. När vi under Mats Hellströms tid
som utrikeshandelsminister våren 1995 diskuterade
den fria rörligheten och behovet av kompensatoriska
åtgärder uttalade han att det moderata förslaget om
ökad samordning av tull och polis var rätt väg att gå,
men att det inte var någon brådska.
Tre år har gått sedan en företrädare för en social-
demokratisk regering uttalade detta. Inget har hänt.
Nu borde även Socialdemokraterna tycka att det är
hög tid att förbereda öppnandet av Europa.
Vi moderater har föreslagit att regeringen bör ar-
beta för en utveckling mot en fördjupning av polis-
samarbetet inom EU. Ingen motsäger att en effektiv
bekämpning av organiserad, gränsöverskridande kri-
minalitet förutsätter ett ytterligare fördjupat polis-
samarbete. Trots detta tycks inget stöd för vårt förslag
finnas.
Herr talman! Vi moderater står naturligtvis bakom
samtliga våra reservationer. Men för tids vinnande
yrkar vi bifall endast till reservation 2.</pre><pre>Anf.  101  Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c):
Herr talman! Betänkandet om organiserad brotts-
lighet, som vi snart skall fatta beslut om, handlar om
hur vi i vårt politiska ledarskap skall lyckas besegra
det organiserade brottsliga ledarskapet. Det handlar
om att visa konsekvens och styrka. Det handlar om att
visa mod - som t.ex. Siw Persson har gjort i fråga om
mc-gängen. Det handlar om att skydda våra medbor-
gare mot våld och övergrepp. Det handlar om att
skapa ett sådant samhälle där organiserad brottslighet
har svårt att få fäste. Det handlar också om att vara ett
stöd för dem som i handling, inte bara i ord, skall
verkställa våra beslut: polismän, åklagare, domare
m.fl.
Den tekniska utvecklingen i världen har haft
många positiva sidor. Det har sagts tidigare i dag i
kammaren. Tungt arbete utförs av maskiner i stället
för människor, som tidigare måste slita ut sina krop-
par. Vi har bostäder med en fantastisk komfort. Tek-
niken har förändrat arbetsmiljön i vården. Den teknis-
ka utvecklingen leder forskningen framåt.
Det finns även negativa sidor med den tekniska
utvecklingen. Där finns t.ex. Internet, som också
diskuterades i samband med förra betänkandet. Möj-
ligheterna att fysiskt röra sig på ett annat sätt än tidi-
gare ger också möjligheter för onda krafter att organi-
sera sig snabbt, bättre och att kommunicera på andra
sätt.
Vi kan t.ex. se förgreningar från forna Sovjet-
unionen till Sverige och andra länder. Det finns ledare
som är duktiga på att organisera. De skaffar sig kun-
skap och kompetens hos jurister osv. Det finns alltså
krafter som det behövs oerhört stor kompetens för att
besegra. Därför krävs det speciella åtgärder från sam-
hällets sida för att bekämpa brottsligheten. Det krävs
naturligtvis mycket internationellt samarbete i alla
dessa sammanhang.
Det finns ett internationellt samarbete som har ut-
vecklats vartefter. Inte minst i Norden, EU och Euro-
pa växer samarbetet mer och mer. Man måste trygga
möjligheten att röra sig, samtidigt som att man tryggar
människor från övergrepp och våld.
Nationellt finns det en del saker som vi i Centern
har pekat på. Mc-gängens verksamhet riktar sig inte
direkt mot allmänheten. Det är klart att den har nega-
tiva effekter för allmänheten i den mån det gäller
vapenhandel och narkotika.
De som bor granne med mc-gängens lokaler är ut-
satta för oroskänslor. De känner att de kan befinna sig
mitt i en eldstrid. De har ingen chans att skydda sig
mot detta. Det är förstås inte acceptabelt. Vi från
Centerns sida har sagt att statliga och kommunala
myndigheter måste börja med att utnyttja den lag-
stiftning som finns. Men även den befintliga lagstift-
ningen måste utvecklas, t.ex. plan- och bygglagen när
det gäller möjligheterna att etablera en verksamhet.
En brottslig verksamhet får kallas för miljöfarlig. Om
det finns en vetskap, borde en etablering kunna för-
hindras.
Den här frågan behandlas i ett annat utskott, så jag
skall inte diskutera den vidare. Jag nämner att den hör
ihop med bekämpandet av brottsligheten.
Vi i Centern har tagit upp frågan om att de krimi-
nella mc-klubbarna är uppbyggda efter militärt
mönster. Klubbarna som utövar brottslig verksamhet
har klart uttalat att de ställer sig utanför lagen och att
deras gemensamma fiende är staten. Brottsbalkens
bestämmelser om olovlig kårverksamhet, herr talman,
tar sikte på sammanslutningar som militär trupp eller
polisstyrka. Vi i Centern anser att bestämmelserna bör
ses över i syfte att utvidga dess tillämpningsområde
till att avse även kriminella mc-gäng. Det har vi tagit
upp i ett särskilt yttrande, eftersom regeringen ämnar
tillsätta en utredning för att se över frågan.
När flera medlemmar i gängen döms till fängelse-
straff, skall de naturligtvis hållas åtskilda och helst
placeras på olika anstalter. Jag vet inte hur många
som i dag befinner sig i fängelse och hur många an-
stalter det gäller. Målet måste vara att kunna hålla
dessa människor isär så att de inte kan organisera sig
inom fängelserna. Det har vi också tagit upp i ett
särskilt yttrande, eftersom utskottet konstaterar att
man har försökt att vidta åtgärder.
Vi har ställt oss bakom reservationen om hemlig
teknisk avlyssning. Vi tycker att den typen av kontroll
behövs när man på goda grunder har klart för sig att
det handlar om grov brottslighet. Det är inte mening-
en att det skall ske hemlig teknisk avlyssning av fler-
talet medborgare. Det verkar nästan så när vi diskute-
rar frågorna. Frågor om bevakning av butiker osv.
behandlas i justitieutskottet. Vi står bakom reserva-
tionen. Vi tycker att det är ett medel som måste tas till
när samhället är hotat av den grova brottsligheten.
Vi har också ställt oss bakom en reservation om
den nationella beredskapsstyrkan. Som jag sade tidi-
gare finns det en organisatorisk kompetens och annan
kompetens i denna organiserade brottslighet, framför
allt i det våld som utövas mellan varven. Då behöver
vi ha sådana som förstår sig på och sätter sig in i det
sätt som dessa jobbar på, och som kan möta detta när
situationer uppstår. Vi anser att den nationella bered-
skapsstyrkan bör få möjlighet att vidga sin kompe-
tens. Därför har vi ställt oss bakom reservation 6.
Reservation 7 gäller påföljden för övergrepp i
rättssak. Vi tycker att den frågan är så viktig. Männi-
skor som upplyser samhället om våld och övergrepp
och ställer upp och vittnar måste känna att de får ett
skydd från samhällets sida. Det måste vara tydligt.
Jag yrkar bifall enbart till reservation 6, men vi
står naturligtvis bakom övriga reservationer från
Centerpartiet i betänkandet.</pre><pre>Anf.  102  SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservationer-
na 9 och 11, men Folkpartiet står också bakom några
andra reservationer.
Låt mig först säga något om hemlig teknisk av-
lyssning, s.k. buggning. Det har varit många och långa
diskussioner i Folkpartiet om vi skulle vara för eller
emot detta, men på ett landsmöte i fjol tog vi, med
visserligen knapp men dock majoritet, beslutet att
även Folkpartiet liberalerna skulle jobba för så effek-
tiva spaningsmetoder som möjligt, men naturligtvis
med mycket hårda restriktioner. Det är i alla samman-
hang oerhört viktigt att man har bra kontrollfunktio-
ner, men särskilt viktigt är det inom områden där den
personliga integriteten kan bli illa utsatt.
Låt mig också säga några ord om de tre reserva-
tioner som moderaterna har om just de kriminella mc-
gängen och varför Folkpartiet inte står bakom t.ex.
reservation 3.
Vi är alla väl medvetna om att de kriminella mc-
gängen ställer till mycket problem, men det finns
också många andra gäng som ställer till problem.
Oavsett kriminalitet och gäng är det oerhört viktigt att
arbeta brottsförebyggande och se till att nyrekryte-
ringen blir så dålig som möjligt för alla de här olika
gängen. Titta bara på den rapport som Sverige varje
år ger till EU! Det är en lång lista på olika sorters
kriminella gäng. Det är många som uppfyller de pre-
liminära kriterier som EU har för ett kriminellt gäng.
När det gäller reservationen om placering av de
kriminella mc-gängen på anstalt tyckte vi i Folkpartiet
att vi inte skulle stå bakom den, eftersom Kriminal-
vårdsstyrelsen redan har ett system som fungerar bra.
Man har tagit ett beslut om placeringen av dömda
medlemmar i Hells Angels, Bandidos eller något av
de andra 10-15 klubbarna som är kriminellt belasta-
de, s.k. outlaw-klubbar. Man ser till att de hamnar på
en anstalt långt från hemorten, att det är bara några få
på varje anstalt och att de flyttas snabbt om man mär-
ker att det bildas gäng - de är väldigt skickliga på att
styra och leda. Senast i måndags den här veckan var
jag på besök på Kumlaanstalten, och jag fick än en
gång vidimerat att det fungerar bra. Allt är inte fråga
om resurser, utan det gäller också att ha skickliga
administratörer och pedagoger och att omvandla
verksamheten vettigt ute i verkligheten.
När det gäller det internationella samarbetet mot
de kriminella mc-gängen tycker jag att man är orättvis
mot oss i Sverige när man hävdar att vi inte gör nå-
gonting. I Sverige har vi kommit en bit på väg, även
om det finns mycket mer att göra. Det finns ett nor-
diskt samarbete. Det finns ett samarbete inom EU
med högnivågruppen, som nu har många bra förslag.
En del förslag kommer att bli svåra att smälta för oss,
men de flesta av oss är medvetna om att vi måste ta
tag i det. Då tycker vi i Folkpartiet att vi skall invänta
högnivågruppen, som redan har kommit in i slutske-
det.
Oavsett om det är de kriminella mc-gängen eller
någon annan brottslighet - men det gäller speciellt
mc-gängen - är det viktigt att komma ihåg att man
skall se till att använda de många lagar som vi har.
Det tragiska är att man inte gör det. Det är också
avgörande att man ser till att samarbeta och samordna
sina resurser och slutar tänka på de tråkiga reviren. Vi
skall komma ihåg att det är allas vår angelägenhet att
arbeta mot kriminalitet, inte vänta tills det blir poli-
sens sak, därför att då kommer vi aldrig att klara det.
Låt mig säga några ord om den nationella bered-
skapsstyrkan. Vi i Folkpartiet står bakom den reser-
vationen, för att markera att vi nu måste komma från
ruta 1 till ruta 2. Jag hade i går en interpellationsde-
batt med justitieministern om den nationella bered-
skapsstyrkan för att än en gång få vidimerat det som
står i budgetpropositionen och i detta betänkande. Det
har nämligen kommit rykten i svang om att det på
grund av maktkamp var risk för att man skulle förstö-
ra den kompetens som finns där. Men än en gång slog
justitieministern fast att den skall vara en nationell
resurs, att man skall se till att dess kapacitet ur per-
sonlig synvinkel men också tekniskt och utrustnings-
mässigt skall bevaras och även utvecklas.
Då ställde jag frågan till ministern: Vad är terro-
raktioner? Eftersom man inte har kommit överens om
det har man inte kunnat börja arbeta konstruktivt.
Visserligen jobbar de 50 % i piketenheten i Stock-
holm, men vi behöver dem mera. Jag frågade alltså
vad terroraktioner är, men det ville ministern inte
svara på. Hon menade att det är viktigt att man kom-
mer fram till hur man skall arbeta på bästa sätt. Det
beror på om man är negativ eller positiv, men jag såg
en liten möjlighet till en öppning - man skall alltid
vara positiv, herr talman.
Vi har än en gång tryckt på i denna viktiga fråga.
Det är viktigt att komma ihåg att många inom polisen
- precis som inom alla andra områden, och senast
hörde vi om läkare - har en bred allmän kompetens.
Sedan är det allmänpoliserna och vidare piketenheten,
som har en spetsfunktion. Den allra yppersta spets-
funktionen, där det är extra svårt att bli antagen och få
extra utbildning, är ovanligt väl skickad att klara
svåra problem. Det är den nationella beredskapsstyr-
kan.
Till dem som är kritiska mot Nationella bered-
skapsstyrkan kan jag passa på att säga att det inte
finns några som har så bra utbildning som de när det
gäller att förhandla i kritiska situationer. Det är också
viktigt att komma ihåg att man skall utnyttja och an-
vända sig av förhandlingar innan man sätter in våld.
Låt mig också säga några ord om samarbete mel-
lan tull och polis. Bl.a. vi i Skåne märker att vi har
blivit internationella, både på gott och på ont, och
därför är det oerhört viktigt att se till att utveckla
samarbetet mellan tull, polis och åklagare. Det är i
och för sig viktigt i hela landet men speciellt viktigt
vid de gränser som är extra utsatta. Vi menar att man
för att lära sig skall börja med en försöksorganisation
på en eller ett par platser i landet. Vi vill naturligtvis
helst att Skåne skall vara en av de platserna. Det står
inte i reservationen, men vi hoppas på det.
Folkpartiet har en partimotion där vi menar att det
finns vissa saker när det gäller att bekämpa den inter-
nationella brottsligheten som är så viktiga, bl.a. de
kriminella mc-gängen, att för att kunna öka kampen
mot den internationella organiserade brottsligheten
bör viktiga delar av de här frågorna överföras från
tredje till första pelaren. Det är alltså mer av den
gränsöverskridande brottsligheten, som vi skriver i
reservationen, som skall kunna bli föremål för gemen-
samt beslutsfattande.</pre><pre>Anf.  103  Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c) replik:
Herr talman! Jag tänkte fortsätta med Siw Pers-
sons positiva inriktning för att åstadkomma föränd-
ringar av det som är negativt i samhället, att tro på
möjligheten. Hon tog upp en viktig fråga, nämligen
att nyrekryteringen till brottslighet måste förhindras
och försvåras på alla sätt.
Om jag då tittar på t.ex. den preliminära statistik
som har kommit om brottsoffer, visar det sig att
brottsoffren bland barn mellan 7 och 14 år har ökat
med 6 %. Vi vet att de som rekryteras till sådana här
saker ofta har problem med sig från barndomen. De
har inte haft det stöd som de skulle ha behövt för att
klara av att säga ifrån när det gäller rekrytering till
sådan här verksamhet. Om man ser på dem som sitter
i Österåkers fängelse visar det sig att de saknar manli-
ga förebilder från sin uppväxt. Många har läs- och
skrivsvårigheter.
Det finns alltså saker att ta tag i ute i samhället för
att just försvåra att sådan här verksamhet får fäste,
som jag nämnde i mitt anförande. Det är också ett
jättestort ansvar. Det kopplar jag direkt till det poli-
tiska ledarskapet. Det var utmärkt att Siw Persson tog
upp det.</pre><pre>Anf.  104  ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! Vi debatterar nu en skrivelse från re-
geringen som handlar om organiserad brottslighet och
gränsöverskridande brottslighet. Regeringen ger för-
slag på en mängd olika områden där man arbetar med
dessa frågor. Den allra viktigaste åtgärden - jag skall
fullfölja debatten om det brottsförebyggande arbetet -
är givetvis att se till att detta arbete är inriktat på att
förhindra att unga människor dras in i brottslighet och
söker sin tillhörighet och sin identitet och bekräftelse i
gängbildningar.
Tyvärr går utvecklingen i Sverige i mångt och
mycket åt fel håll på detta område. Vi får fler och fler
ungdomsgäng. Gängkulturen - gängbildningar och
motsättningar mellan gäng - börjar också bli ett all-
varligt problem.
Det är det brottsförebyggande arbetet och de tidi-
ga insatserna i skolan och på en mängd olika områden
ute i samhället som kan förändra situationen. När
gänget väl har blivit en organiserad kriminell grupp
kan vi tyvärr inte förändra någonting med lagstiftning.
Herr talman! Den organiserade brottsligheten har
debatterats väldigt mycket under de senaste åren. Just
frågan om organiserad och gränsöverskridande
brottslighet har bidragit till att man har vidtagit en
mängd olika åtgärder och fattat en mängd olika beslut
här i riksdagen. En hel del av dessa beslut har varit
inriktade på samarbetet inom EU.
Det har fattats beslut när det gäller Europol. Det
kommer att fattas beslut när det gäller Schengen. När
man öppnar gränserna och låter människor förflytta
sig fram och tillbaka inser man också dessa problem.
Schengen, herr talman, är ett mycket talande exempel
på vad som händer. En ytterst liten del av Schenge-
navtalet handlar om hur man skall kunna öppna grän-
serna och öka människors frihet att förflytta sig.
I stort sett alla åtgärder är kompensatoriska åtgär-
der för att förhindra brottslighet. Det handlar otroligt
mycket om kontroll.
Man använder sig politiskt i dag av debatten om
den organiserade brottsligheten för att genomföra
förändringar och för att få igenom metoder som poli-
sen länge strävat efter och velat ha. Buggningsfrågan
har varit en sådan fråga. Även för tio år sedan, när
problemen inte var så stora som man säger att de är i
dag, fanns det krav på att man skulle få använda dessa
metoder för att de skulle vara så effektiva.
Genom Europol får vi en registrering och kontroll
av människor som är oerhört omfattande. I och med
Schengen kommer vi också att få register där männi-
skor registreras utifrån olika utgångspunkter.
Det som krävs i dag är inte bara att vi genomför
åtgärd efter åtgärd för att komma åt brottsligheten.
Det är också viktigt att man stannar upp och ser varje
steg som möjliggör för myndigheterna att registrera,
avlyssna och på andra sätt kontrollera medborgarna.
Detta gäller speciellt debatten om den organiserade
brottsligheten. Var och en av dessa åtgärder kan
framstå som angelägna och välmotiverade, men det
saknas en debatt om helhetsbilden av informationsin-
samlingen i dag. Det saknas en helhetsbild av vilka
konsekvenserna blir för medborgarnas personliga
integritet. Det saknas också en samlad helhetsbild av
effektiviteten.
Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation
1. Miljöpartiet har skrivit en motion där man har krävt
att åtgärder skall vidtas för att vi skall kunna göra en
genomgripande analys och skaffa oss en samlad bild.
Herr talman! Det är också oerhört viktigt att de åt-
gärder eller resurser som vi har i dag används effek-
tivt. Tidigare talare har tagit upp frågan om den na-
tionella beredskapsstyrkan. Vänsterpartiet var mot-
ståndare till den nationella beredskapsstyrkan när den
skulle införas. Vi såg de stora riskerna och de pro-
blem som fanns med att inrätta en specialstyrka eller
elitgrupp inom polisen.
Men styrkan inrättades. Den har nu funnits under
en mängd år men aldrig använts. Styrkan har en oer-
hörd kompetens och en oerhört hög utbildning. Den
har framför allt, vilket Siw Persson tog upp i talarsto-
len tidigare, en oerhörd kompetens när det gäller
förhandlingsfrågor. Man kan förhandla och använder
inte våld i första hand.
Denna styrka har man nu integrerat med Stock-
holmspolisen, men det skall fortfarande vara en natio-
nell beredskapsstyrka. De signaler som har kommit
innebär att styrkan fortfarande inte skall få användas
till annat än terrorism.
Vi har sett en del svår och väldigt grov brottslig-
het i samband med mc-gängen, men vi har också sett
gisslandraman där människor faktiskt har dött. Man
borde ha använt sig av denna nationella beredskaps-
styrka.
Vänsterpartiet står bakom reservation nr 6. Vi vill
att regeringen skall återkomma med förslag om åtgär-
der, så att styrkan skall kunna användas mot grov
brottslighet.
Herr talman! Det finns att döma av den interpella-
tionsdebatt som hölls i går tecken på att regeringen
tänker återkomma med förslag om en förändring på
detta område, vilket vi i Vänsterpartiet ser som väl-
digt positivt.
Herr talman! De övriga reservationer som Väns-
terpartiet fogat till detta betänkande handlar bl.a. om
en gemensam europeisk strafflag. Vi ser med oro på
att krafter inom EU arbetar för en gemensam europe-
isk strafflag. Regeringen säger - och utskottets ma-
joritet delar reservanternas åsikt - att det bör vara en
nationell angelägenhet. Det finns dock en glidning när
det gäller en harmonisering av strafflagen mellan
länderna inom EU. Man ser den mer och mer.
Vi i Vänsterpartiet tycker att det är oerhört viktigt
att Sveriges riksdag markerar att vi är motståndare till
en gemensam europeisk strafflag och att Sveriges
regering i Europasamarbetet i dessa frågor tydligt
markerar den svenska ståndpunkten. Det är en natio-
nell fråga, och den skall så förbli.
Herr talman! Vi har en reservation som handlar
om Europol. Riksdagen har fattat beslut, och Sverige
har anslutit sig till Europolkonventionen. Vi i Väns-
terpartiet ser med oro på att detta samarbete blir det
viktiga och att övrigt samarbete - det man tidigare har
haft inom Interpol - sätts på undantag. Vi i Vänster-
partiet anser att det är oerhört viktigt att man använ-
der sig av och utvecklar nätet av internationellt sam-
arbete. Man skall inte ensidigt se Europol som det
enda internationella samarbetsorganet i dessa frågor.
Man måste fortsätta att utveckla samarbetet inom
Interpol.
Den organiserade brottsligheten är inte bara euro-
peisk. Den finns över hela världen, och därför är det
oerhört viktigt att man fortsätter och utvecklar detta
samarbete.
Jag vill bara yrka bifall till reservation 1, trots att
vi också står bakom övriga reservationer.</pre><pre>Anf.  105  KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! I regeringens skrivelse om åtgärder
mot organiserad och gränsöverskridande brottslighet
fastställer regeringen att den fria rörligheten över
gränser för personer, kapital, varor och tjänster under
det senaste decenniet avsevärt har förenklats. Denna
rörlighet har också kommit att användas för kvalifice-
rad brottslig verksamhet. I viss mån har en ökning av
organiserad, gränsöverskridande brottslighet också
kunnat iakttas i Sverige. Därför vill regeringen ge
riksdagen en samlad bild av vilka åtgärder som vidtas
i denna kamp mot brottsligheten.
Jag påstår att denna form av brottslighet accelere-
rat sedan EU-inträdet. Aldrig tidigare har ligor
smugglat så mycket som nu. Det bildas flera och nya
brottssyndikat, som blir etablerade och mycket svåra
att slå sönder.
Herr talman! Regeringen borde ställa sig frågan
om den fria rörligheten kontra de metoder som inne-
fattas i kompensatoriska åtgärder verkligen är effekti-
va. Har regeringen gjort någon analys? Svaret är nej. I
stället anammas en mängd förslag, lagar och förord-
ningar, som ansluter oss till EU:s regelverk och andra
länders strategier för att lösa de uppkomna proble-
men.
Vilka är då de kompensatoriska åtgärderna? Det är
nya förslag från regeringen om kameraövervakning,
kriminalunderrättelseregister och DNA-register, alla
övervakningsinriktade. När man inom EU talar om att
försöka komma åt brottsligheten vid de yttre gränser-
na är det helt andra åtgärder som frammanas. Då är
det den hederliga gamla gränsövervakningen, som
innebär att de som passerar in och ut skall kontrolle-
ras. Då är detta plötsligt viktigt, men mellan de natio-
nella staterna skall invånarna fritt kunna röra sig, men
med en stor kontrollapparat som följd. Den fria rör-
ligheten är alltså egentligen en chimär.
Miljöpartiet anser att detta ger upphov till en upp-
byggnad av ett kontrollsamhälle. Vi menar i stället att
en ordentlig analys bör genomföras. Vi påpekar detta
i reservation 1, som jag yrkar bifall till. Det handlar
om en ny polismyndighet, Europol, och ett omfattan-
de dataregister, European Information System, med
möjlighet att registrera personer som inte ens är
misstänkta. Schengenavtalet fordrar ett Schengen
Information System, som är ett datasystem där oöns-
kade personer som kan tänkas begå brott får registre-
ras. Det handlar slutligen om tullens register, som
också skall anslutas till polisregistret.
Integritetsfrågor kolliderar med kampen mot in-
ternationell brottslighet. Det blir en hårdare bevak-
ning av den enskilde. Miljöpartiet värnar rättssäkerhe-
ten för individen. Kampen mot den organiserade
brottsligheten blir även en kamp mot presumtiva
brottslingar, de som man tror eller anser kommer att
begå brott.
Det står i nästan alla skrivningar om EU att det
skall vara ett område med säkerhet, frihet och rättvisa.
För att inrätta detta område måste det till en kontroll-
makt. Den som nu byggs upp ger bilden av en själv-
ständig, överstatlig, ständigt närvarande register- och
kameraövervakning, där vi politiker och samhälls-
medborgare inom nationen tappar insyn och kontroll.
Detta är en farlig utveckling.
Det finns alltså anledning att analysera den fria
rörlighetens nackdelar. Eftersom de fyra friheterna är
kärnan i EU-samarbetet är dessa friheter heliga och
granskas inte kritiskt. Miljöpartiet anser att det bör
ifrågasättas om dessa friheter är överordnade och
justerbara om priset är att det skapas ett för medbor-
garna övervakat samhälle, där uppgifter om den en-
skilde i större omfattning registreras, där den enskilde
avlyssnas och kameraövervakas och den enskildes
identitet kontrolleras av polis, så att inte oönskade
personer uppehåller sig på EU-territorium.
De ökade tekniska möjligheterna att samla in
uppgifter om individer genom modern elektronik,
datateknik och genteknik gör det nödvändigt för sam-
hällets beslutsfattare och lagstiftare att reflektera över
innebörden av begreppet personlig integritet och hur
den personliga integriteten skall skyddas. Men då det
finns en mängd lagar och dessutom nya lagförslag
som innehåller bestämmelser som på ett eller annat
sätt berör den personliga integriteten behövs en hel-
hetsbild. Regeringen bör därför genomföra en kon-
sekvensanalys, som skall innehålla en översikt av
samtliga lagar och förordningar som innehåller regler
om personlig integritet och hur dessa bestämmelser
tillsammans påverkar samhällsutvecklingen och den
enskilde individen.
Strävandena mot en europeisk strafflag går med
stormsteg. Europaparlamentet uppmanade förra året
kommissionen att utreda möjligheterna till en europe-
isk lagbok med straffrättsliga bestämmelser. Kom-
missionen har finansierat studier av olika projekt, där
också försök har gjorts att skriva en europeisk straff-
lag. Miljöpartiet skulle vilja ha ett uttalande från
riksdagen som säger att vi inte vill att detta kommer
till stånd.
Gun Hellsvik och moderaterna gick till angrepp på
Miljöpartiet vad gäller den internationella insatsstyr-
kan. Denna insatsstyrka bildades precis efter Palme-
mordet. Alla var upprörda, alla krävde att någonting
skulle göras för att vi skulle ha en resurs att sätta in
mot terrorister, eftersom vi inte riktigt visste vad som
hade hänt. Det var en förvirrad tid. I sådana lägen
brukar man vilja visa att man gör någonting, och det
var därför denna internationella insatsstyrka bildades.
Men sedan dess har den aldrig använts. Miljöpartiet
sade då att vi var emot att den inrättades, eftersom vi
inte såg att den skulle komma att användas. Vi fick
också rätt. Den har inte använts en enda gång.
Nu har vi den ändå, och vi betvivlar inte ett
ögonblick att det är duktiga människor som ingår i
den. Vi har också skrivit att de som ingår i styrkan har
specialistkunskaper. Vi vill inte att den skall användas
och att dess användningsområde skall utvidgas. Vi
menar ändå, precis som regeringen föreslår, att de
som ingår där kan ingå i piketstyrkan i Stockholm-
spolisen. Många talare har sagt att styrkan är så ut-
märkt därför att de är så bra på att förhandla, men vi
tycker att alla poliser skall vara det. Att förhandla är
första steget, något man gör innan man griper till våld.
Den kunskapen finns, och som justitieministern sade i
går i sitt interpellationssvar till Siw Persson kommer
den också att användas när det behövs. Den lösningen
tycker vi är bra.
Buggning kallas här för effektivisering. Men vi får
inte glömma att för att kunna bugga måste polisen
göra intrång, att man måste göra inbrott för att kunna
sätta upp den här avlyssningsanordningen. Det är
alltså ett mycket integritetskränkande verktyg, och vi
är inte för att sådant införs.
Moderaterna föreslår i en reservation att alla out-
laws - det handlar inte bara om mc-gäng - skall bun-
tas ihop i särskilda fängelser. Att bidra till att de
samlas gör att de ytterligare kan utveckla sina idéer,
och det är något vi bestämt är emot. Vi tycker att den
lösning som kriminalvården använder i dag är mycket
bättre.
Görel Thurdin sade att vi skall värna den fria rör-
ligheten, eftersom den är väldigt viktig. Men som jag
sade tidigare innebär den fria rörligheten också en
ökad kontroll inne i landet, speciellt av människor
som ser utländska ut. Schengenavtalet säger nämligen
att dessa människor skall kontrolleras inne i landet.
Genom stickprovskontroller skall man kolla hotell
och vem som bor där. Det blir ett mycket större ingri-
pande i den fria rörligheten än vad som gäller i dag,
då man bara kollas vid gränserna. Vi förordar ett
bättre förslag.</pre><pre>Anf.  106  GUN HELLSVIK (m) replik:
Herr talman! När Kia Andreasson talade om ökad
kriminalitet på grund av öppnade gränser blev jag litet
förundrad. Det är ju rätt självklart att fri rörlighet
skapar möjligheter både för goda och onda. Men när
Kia Andreasson sedan fortsatte och uttryckligen ifrå-
gasatte, och sade att också kammaren borde ifrågasät-
ta, rätten till fri rörlighet, då kände jag kalla kårar
utmed ryggen.
Om Kia Andreasson menar allvar med detta så
måste det ju rimligen vid tillfälle följas upp med en
motion. Denna motion måste då rimligen innehålla
förslag om att Sverige skall stänga sina gränser och
om att Sverige väl då också förhoppningsvis skall
bygga upp murar kring sina städer.
Herr talman! Jag ser fram emot en riktigt klargö-
rande debatt om olika politiska partiers inställning till
Sverige och om Sveriges relationer till andra länder.</pre><pre>Anf.  107  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Gun Hellsvik drar på de högsta väx-
larna i tolkningen av mitt uttalande. Jag sade orda-
grant att vi behöver ha en kritisk granskning av den
fria rörligheten och vad den för med sig. Det handlar
alltså om en kritisk granskning. Jag vill naturligtvis
inte ha stängda gränser eller höga murar. Det skulle vi
i så fall få med Schengenavtalet. De yttre gränserna
mot de övriga länderna kommer att bli just murar.
Vi har givit utrymme för fri rörlighet vid va-
rutransporter. Nu vill man också ha detta när det gäl-
ler personer, alltså ingen kontroll av de personer som
är EU-medborgare. Det är där den kritiska gransk-
ningen skall ske. Det är precis det jag menar och
ingenting annat.</pre><pre>Anf.  108  SIW PERSSON (fp) replik:
Herr talman! Miljöpartiets och Kia Andreassons
krampaktigt negativa hållning till EU är inte uppseen-
deväckande, men väl anmärkningsvärd. Det gäller ju
att komma ihåg, Kia Andreasson, att organiserad
brottslighet inte känner några gränser. Tror Miljöpar-
tiet att vi hade haft färre kriminella mc-gäng om vi
hade stått utanför EU? Tror Kia Andreasson att de
internationella ligorna från de baltiska staterna,
Ryssland, Jugoslavien, Asien och vad det nu kan vara
hade varit färre? Nej, var ärlig nog att erkänna att
internationaliseringen har skett - på gott och ont.
Jag vill också passa på att fråga: Vad hade Miljö-
partiet gjort med Sverige om vi hade stått utanför EU?
Skulle vi då ha haft samma lagar och lagförslag som
nu? Skulle folk ha fått komma in fritt i landet, eller
hur skulle vi ha hållit dem borta? Miljöpartiet tror väl
ändå inte att Sverige hade blivit så ointressant om vi
hade stått utanför - på grund av sjunkande standard
och sämre ekonomi - att de internationella ligorna
inte hade varit intresserade av Sverige?
Därför skulle jag vilja höra: Vad skulle Miljöpar-
tiet ha gjort om vi hade stått utanför? Internationell
brottslighet känner ju som sagt inga gränser. Den
visar ingen respekt för ett lands gränser.</pre><pre>Anf.  109  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Nej, det sista kan jag instämma i. Det
finns inga gränser där. Men man behöver inte under-
lätta för brottsligheten att utbreda sig. Det är det jag
menar att vi har gjort med den här integreringen av
lagar. Ändå har vi inte följt efter när det gäller t.ex.
priser på sprit och cigaretter. Vi har inte rätt att föra
vår egen politik på de områdena. Därför underlättas
smugglingen av dessa varor genom de lagar som vi
har fått på grund av EU-samarbetet. Det skulle krävas
en mycket större kontroll och en ändring av de be-
stämmelser som finns i dag för att komma åt detta
ordentligt.
Vad hade vi gjort om vi inte hade varit med i EU?
Då hade vi inte varit med i Europol. Då hade vi ut-
vecklat det arbete som sker inom Interpol och som
fanns tidigare mellan många fler länder än de 15 som
är med i EU. Det internationella samarbete som vi har
haft hela tiden hade kunnat utvecklas.
Naturligtvis måste vi ha detta, och det har ju
funnits innan EU-inträdet. På alla dessa områden har
det funnits samarbete. Siw Persson nämnde ju själv
det nordiska samarbetet när det gäller mc-
brottsligheten osv. Det har funnits och finns. Det finns
ju parallellt. Men det finns också en risk att samarbe-
tet bara koncentreras just till Europol och Schengen
och att det andra samarbetet får stryka på foten - just
t.ex. Interpol, som jag nämner.</pre><pre>Anf.  110  SIW PERSSON (fp) replik:
Herr talman! Miljöpartiet är fantastiskt. Det man
inte skulle klara av inom Europa, i Europol, det skall
man klara av genom Interpol. När det är fler som skall
samarbeta skall det gå mycket lättare att lösa det. Men
alla vet ju, det tror jag också att Kia Andreasson gör,
att Interpol verkligen inte har gått bra så det stör.
Beskyll inte EU för att det blir internationell
smuggling av sprit cigaretter. Beskyll den svenska
skattepolitiken för det. Så länge vi har en skattepolitik
med så höga kostnader kommer det att finnas utrym-
me för smuggling.
Låt mig också säga några ord om den nationella
beredskapsstyrkan. Det glömde jag i mitt förra inlägg.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man i Miljö-
partiet inte inser att man inom polisen såväl som inom
läkarkåren skall ha många bra poliser med allmän
kompetens. Men man måste också ha ett antal poliser
med en god specialistkompetens. Och när man väl har
det, skall man se till att använda dem. Annars slösar
man med landets resurser.</pre><pre>Anf.  111  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! En läkare med specialistkompetens
har en mängd patienter att sköta. På det viset uppehål-
ler han sina kunskaper. Problemet med denna interna-
tionella insatsstyrka är att det inte finns de här upp-
dragen. Den har aldrig använts. Om en specialist inom
läkarkåren aldrig används kan man ju ifrågasätta om
den personen inte skall bli allmänläkare i stället. Det
är precis den parallellen man kan dra i det här fallet.</pre><pre>Anf.  112  Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c) replik:
Herr talman! Jag reagerade först när EU fick skul-
den för allt. Forna Sovjetunionen tillhör ju ännu inte
EU vad jag förstår. Därifrån får vi väldigt mycket
organiserad brottslighet i dag. Den får fäste där. Där
finns inga civila strukturer uppbyggda som kan hante-
ra det här. Att förenkla analysen på det där viset är
helt enkelt inte bra för frågan.
Man måste faktiskt se på det grundläggande sam-
arbetet både internationellt och här inom landet. Man
måste också se på hur man över huvud taget bygger
upp de mänskliga resurserna. Det är ändå där det
avgörs om det här får fäste eller inte.
Sedan blev jag litet konfunderad när vi fick höra
talas om all den här kontrollen. Känner Kia Andreas-
son sig begränsad i sin rörelsefrihet på något sätt? Jag
har inte gjort det. Jag har varit inne i affärer där jag
har sett t.ex. kameror invid kassan. Jag har sett det
som ett tecken på att kassörskan eller kassören har ett
visst skydd och känner en större trygghet. På något
sätt måste man bestämma sig. Antingen skall man få
folk att känna sig trygga eller så skall det vara full-
ständigt fritt och man skall inte ha någon kontroll alls.
Samtidigt är ju Kia Andreasson mot fri rörlighet.
Nu sade jag inte "fri rörlighet" när jag höll mitt anfö-
rande. Jag sade att det fanns problem med att vi kunde
röra oss både fysiskt och via Internet på det sätt som
sker. Jag tycker inte att det stämmer. Det är ologiskt,
och jag kan inte förstå det. Jag tror inte att vi som inte
är brottsliga känner någon begränsning i vår möjlighet
att röra oss i samhället. Jag tror inte att vi känner att
vi har ögon på oss i hela samhället så fort vi är ute
någonstans för att vi har en kontroll från poliser och
myndigheter. Det tror jag faktiskt inte.</pre><pre>Anf.  113  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Det verkar som om jag får alla parti-
er på mig här när jag är kritisk mot EU:s regelsystem
när det gäller den fria rörligheten. Men det här har
egentligen ingenting att göra med om man är positiv
eller negativ till EU. Det har att göra med att man
kritiskt måste granska det som pågår. Det måste alla
göra. Det är bra att man gör det så att inte allt kan
passera - även det som är mindre bra. Sådant måste
det väl också finnas i denna fråga?
När det gäller övervakningen med framför allt
övervakningskameror och de register som byggs upp
så vet vi i dag inte riktigt hur de kommer att verka,
eftersom detta inte har satts i gång. Europols system
har inte kommit i gång, och den omfattande registre-
ringen inom Schengensystemet har inte heller kommit
i gång. Och vi kommer att fatta beslut om ett nytt
registerförslag här i kammaren snart. Vi vet egentli-
gen inte hur dessa saker, som är så massiva och som
kommer på en gång, slår. Det är därför som den här
analysen verkligen behövs innan vi är där.
Övervakningskameror i en affär är trygghet för
Görel Thurdin, men det kan också vara en falsk
trygghet att man förlitar sig på dessa kameror i stället
för att man har mer personal och att man inte har
öppet dygnet runt, osv. Det finns ju brottsförebyggan-
de åtgärder som kanske är bättre än att man bara sät-
ter upp elektronik. Det är bättre att det finns männi-
skor till hands.</pre><pre>Anf.  114  Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c) replik:
Herr talman! Jag är inte okritisk mot EU. Det var
inte det som jag sade. Kia Andreasson hävdade att
ökningen av den organiserade brottsligheten berodde
på EU. Det uttalade hon mycket klart och tydligt. Då
vill jag försöka nyansera den analysen, eftersom det
finns även andra analyser som man kan göra.
Kia Andreasson sade sedan att vi skall få ett regis-
tersystem som verkar vara ett hot mot större delen av
mänskligheten. Jag har inte uppfattat att de reglering-
ar som växer fram är gjorda för att skapa den typen av
registersystem. Vi har ju haft registersystem tidigare,
och förhoppningsvis blir de system som det finns
oklarheter i utredda. Men det är inte utbrett bland
människor i samhället att de känner att det finns ett
kontrollerande öga som ser varje steg som de tar. Det
görs sådana generaliseringar att människor ute i sam-
hället börjar undra vem det är som kontrollerar dem
och att de tror att de blir registrerade i ett system. Vi
för ju ut ett budskap som faktiskt inte är riktigt sant.
Debatten är viktig att föra, eftersom dessa register
måste vara begränsade. De är ju till för att skapa
trygghet för människor som inte begår brott och som
vill leva i fred och som vill göra rätt för sig. Det är ju
det som registren är till för.
Jag sade inte att jag känner mig tryggare med ka-
meran. Jag sade att jag trodde att kassörskan eller
kassören gjorde det.
Vi kan väl inte stå här i riksdagen och säga att bu-
tikerna skall ha fler anställda. Det kan ju inte vi avgö-
ra. Det som Kia Andreasson tar upp innebär ju också
t.ex. att möjligheterna att utöva verksamhet begränsas.</pre><pre>Anf.  115  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Allt är till för människors trygghet.
Men det är ju därför som debatten måste föras. Det
kanske även har en avigsida. Det är just trygghet och
effektivitet som alltid dras upp. Men jag vill peka på
en annan sida som också är viktig att diskutera, näm-
ligen att även andra människor kan hamna i denna
övervakningsstat som de facto nu håller på att bli
mycket större än den tidigare har varit. Det börjar
också bli en mycket större acceptans för detta. För
några år sedan var det också en diskussion här i kam-
maren om buggning. Nästan alla var emot det. Men
nu finns det många partier som står och säger att de är
för det. Det har blivit en helt annan acceptans för
dessa integritetskränkande metoder, som jag kallar
dem. Man måste vara mycket noggrann med detta.
Det är denna acceptans som oroar mig. Vi vet inte
vart den leder. Därför måste den debatteras.</pre><pre>Anf.  116  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 6 un-
der mom. 8 men står givetvis bakom även våra övriga
reservationer.
Man blir litet tagen av denna debatt med Kia And-
reasson. Hon känner sig trängd av alla. Jag måste säga
att jag också blir betryckt när jag hör Miljöpartiets
ageranden i olika frågor med avseende på den inter-
nationella organiserade brottsligheten och kanske
brottsligheten över huvud taget. Man talar ibland om
skatteparadis. I internationella sammanhang talar man
om Sverige som ett brottsparadis. Jag kan inte tänka
mig att man har en bättre vapendragare än Kia Andre-
asson och Miljöpartiet om man ägnar sig åt interna-
tionell avancerad brottslighet. Jag vet inte att Miljö-
partiet har ställt sig bakom en enda konkret åtgärd för
att få bukt med den mycket otäcka brottslighet som
utvecklas i världen i dag.
Det är klart att vi på 1600- och 1700-talen, i vårt
gamla bondesamhälle, hade enkla och raka regler.
Men det håller ju inte nu längre. Vi lever i en modern,
tuff, brutal och internationell värld med fullständigt
hänsynslösa aktörer, där människor dör, blir skjutna,
våldförda och på olika sätt sönderslitna. Skall vi då
sitta som lagstiftare och bara säga nej till allt och
analysera sådant som inte går att analysera? Det är en
passivitet som är helt bedövande. Vi måste så att säga
aktivera oss ganska hänsynslöst, tyvärr. Vi måste göra
det om vi skall få vara i fred. Det är också en fråga
om integritet. Jag vill ha den friheten att brottssyndi-
kat inte bestämmer vad jag skall göra eller säga. Jag
vill kunna gå i lugn och ro på gator och torg. Det
gäller även för min familj och alla andra som jag
känner. Detta säger jag bara som en liten bakgrund.
Kristdemokraterna är inte emot integrationen, men vi
måste beakta att vi har en oerhört brutal verklighet
framför oss i dag.
Vi har resonerat om buggning. Det är självklart att
vi måste få dessa medel och det mycket snabbt. Vad
som gör mig litet ledsen är takten. Det är inte första
gången som jag gnäller om det från talarstolen. Gun
Hellsvik har redan påtalat detta. Jag kan inte riktigt
förstå varför detta skall vara så svårt att hantera. Man
måste yrka på att vi får fram någonting mycket
snabbt. Det är roligt att det är en så pass bred enighet
om denna teknik, eftersom detta självklart är oerhört
känsligt. Men det är ingenting som vi kan avvara.
Mc-brottsligheten är ett elände också ur den syn-
vinkeln att det är den mest synliga och uppenbara
delen av brottsligheten. Men i mångt och mycket
kanske den egentligen inte är lika farlig som de pro-
fessionella affärsmännen. Detta är närmast deras
kronofogdar, den exekutiva delen av brottsligheten.
Det som är otäckt med den är att det finns en under-
liggande kultur som växer ganska snabbt. Därför
måste vi göra något omgående. Också i fråga om detta
tycker jag att det är för få skarpa insatser. Den natio-
nella beredskapsstyrkan borde vara ett sådant red-
skap. Vi är nu ganska många som tycker att man bor-
de utnyttja den. Det är litet underligt att man integre-
rar denna beredskapsstyrka med piketen här i Stock-
holm.
Polisfacket säger: Med denna lagtext som under-
lag anser Polismyndigheten att bestämmelsernas in-
nebörd är att beredskapsstyrkan endast uppstår när
Rikspolisstyrelsen beslutat om att styrkan skall an-
vändas.
Myndighetens slutsats blir därmed att man anser
sig ha mandat att nyttja personalen för ingripande mot
vanlig kriminalitet inom ramen för säkerhetsenheten,
vilket i sin tur förutsätter en avidentifiering av insats-
styrkan som enhet.
Det här är litet svårt att begripa. Jag ställer mig
alltså frågande inför detta. Det verkar som att man
håller på att lösa upp den här beredskapsstyrkan; den
skall aktiveras om det händer något. Detta låter bak-
fram. Förmodligen är något fel här.
Samtidigt kan man bli ängslig. Är det så att man
håller på att lösa upp detta, att det bara är fråga om en
styrka som formellt skall kunna användas om det i
framtiden händer någonting? Det är ungefär som med
vårt försvar. Vi har ju inte längre något försvar i Sve-
rige. Minst ett år behöver vi ha på oss för att få för-
svaret i ordning. Det är bara att hoppas att man får
varning. Är det alltså på samma sätt med den här
insatsstyrkan? I så fall är det djupt olyckligt.
Även här måste vi ta till vara spetskompetensen
för komplicerade situationer som kan bli aktuella.
Den snäva definitionen om terroristbekämpning är
inte lyckosam. Det är ju i situationer där den här
mycket speciella kompetensen skulle vara av värde
som vi skall utnyttja gruppen i fråga. Det är inte bara
inom nämnda typ av aktivitet som en specialistkompe-
tens måste byggas upp. Samma sak är det med
grundtankarna bakom Ekobrottsmyndigheten.
Indignerat har man här vänt sig mot en gemensam
strafflag i Europa. I och för sig kan jag förstå att det
uppfattas som konstigt om man med det menar att vi
skulle frånhända oss vår internationella suveränitet i
dessa stycken. Jag tycker att man måste säga ifrån. Ett
av de allra viktigaste instrumenten för att över huvud
taget skapa välstånd och framgång framgent är ju att
vi sjösätter en internationell rättsordning. Många tror
att vi har regler som gäller över nationsgränserna. I
princip har vi inte det. Internationella konflikter löses
med krig. Jag vet inte om ni i Miljöpartiet tycker att
det är en särskilt bra lösning. Jag tror att det vore
bättre att skapa rättsregler som gäller över gränserna.</pre><pre>Anf.  117  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Rolf Åbjörnsson använder sig i sitt
anförande av ett uttalande och jag undrar vad det är
som ligger bakom det. Den internationella organise-
rade brottsligheten har ökat enormt och vi måste akti-
vera oss ganska hänsynslöst, säger Rolf Åbjörnsson.
Verkligheten i dag är oerhört brutal. Därför måste vi
ta till alla medel för att komma till rätta med det hela.
Vad är det för siffror, statistik och uppgifter som
ligger bakom en sådan beskrivning? När jag läser
analyser gjorda av grupper inom EU som handlar om
vilken brottslighet som är organiserad och gränsöver-
skridande gäller det inte den sorts våld som man
upplever i Rolf Åbjörnssons beskrivning. I stället
handlar det om syndikat som bedriver affärer med
sprit, cigaretter och knark, med utrotningshotade djur
samt med kvinnor och barn. Dessutom förekommer
omfattande bedrägerier mot EU-system när det gäller
utbetalning av pengar till jordbruket etc. Det handlar
också om mutor. Det finns en hel lista över sådant
här. Vad jag ifrågasätter är om vi kan lösa sådant med
de metoder som föreslås i skrivelsen.</pre><pre>Anf.  118  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Det finns en annan tragik när det
gäller den här problematiken, nämligen att man skall
upp till bevis. Eftersom vi i Sverige inte har någon
egentlig brottsbekämpning vad gäller de här fenome-
nen står man sig ganska slätt.
Vi som har jobbat ute på fältet under 20-30 år är
ganska medvetna om vad som pågår. Jag får väl hop-
pas att fler, i likhet med jugoslaven på Solvalla, blir
skjutna så att det blir tydligt för alla och envar vad det
är fråga om.</pre><pre>Anf.  119  LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Brottsligheten har alltmer kommit att
bli ett globalt problem. De öppnare gränserna med
friare rörlighet för såväl personer som kapital är na-
turligtvis i sig positivt. Men det står också klart att
den här öppenheten har negativa följder. Den som har
brottsliga syften kan i dag utnyttja det faktum att vi
lever i en öppnare värld, att gamla system har fallit
sönder, att det tar tid att bygga upp nya fasta struktu-
rer och marknadsekonomier samt att kapitalströmmar
och information kan röra sig sekundsnabbt över värl-
den.
Även om vi i Sverige inte har någon mera omfat-
tande organiserad brottslighet måste man inse hotbil-
den. Mc-kriminaliteten och narkotikabrottsligheten är
två exempel på i viss mån organiserad brottslighet
som också finns i vårt land. Men den hotbild som
redovisas exempelvis i Rikskriminalens hotbildsana-
lyser och i det internationella samarbetet i olika forum
inger ändå allvarliga farhågor och uppmanar oss att
intensifiera kampen mot den organiserade kriminalite-
ten.
Den organiserade och gränsöverskridande brotts-
ligheten är ett internationellt problem. Framgångarna i
brottsbekämpningen är beroende av samarbete stater
emellan. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det
internationella samarbetet är och att det är betydelse-
fullt att det utvecklas på alla plan. Det räcker inte, Kia
Andreasson, att luta sig mot Interpols verksamhet i
det avseendet!
Gemensamma strategier måste utvecklas, utbyte
av information fördjupas och konkreta gemensamma
operationer genomföras för att vi skall kunna bli
framgångsrika i kampen mot den organiserade brotts-
ligheten. Här spelar EU-samarbetet en avgörande roll.
Det gäller också det samarbete som pågår i Europarå-
det och i Förenta nationerna. Ytterligare ett exempel
på att Sverige har intagit en ledande roll är det samar-
bete som sker inom ramen för Östersjösamarbetet.
I regeringens skrivelse lämnas en utförlig redo-
visning av de åtgärder som regeringen vidtar mot den
organiserade och gränsöverskridande brottsligheten.
Det gäller nationella lagstiftningsprojekt och utred-
ningar, arbetsmetoder och teknik, straffrättsliga och
andra rättsliga frågor, frågor om säkerhet och skydd
samt åtgärder som har sin grund i internationella
överenskommelser. Det internationella samarbete som
direkt avser kampen mot organiserad brottslighet
redovisas också utförligt i skrivelsen.
Efter att ha tolkat dagens anföranden kan jag säga
att det finns två helt motsatta omdömen om skrivel-
sen. Det ena omdömet står moderaterna och Gun
Hellsvik för: I skrivelsen anges vad som bör ske men
konkreta förslag lyser med sin frånvaro.
Om man fäller ett sådant omdöme har man, tycker
jag, läst skrivelsen dåligt. I skrivelsen redovisas den
mängd åtgärder som redan har vidtagits, de åtgärder
som är på gång och det utvecklingssamarbete som
sker såväl mellan myndigheter i Sverige och myndig-
heter i andra länder som inom ramen för olika inter-
nationella forum. Jag skall ta några exempel.
Propositionen om kameraövervakning har riksda-
gen behandlat. Inom kort kommer en proposition om
kriminalunderrättelseregister och DNA-register. Tul-
len har fått möjligheter att införa underrättelseregister.
Inom kort, under våren, kommer en proposition om
penningtvätt. En proposition har avlämnats till riks-
dagen om fingerade personuppgifter, om inbördes
rättshjälp och om ratificering av EU:s bedrägerikon-
vention. Det internationella samarbetet mellan polis,
åklagare och tull har utvecklats väsentligt under de
gångna åren. Det nordiska samarbetet, bl.a. gentemot
mc-brottsligheten, har utvecklats kraftfullt och har
också visat sig vara framgångsrikt. Östersjösamarbe-
tet innebär konkreta operationer. Man har nämligen
kommit så långt att konkreta operationer mot viss typ
av brottslighet har kunnat genomföras. Allt detta har
vi kommit i gång med. EU:s högnivågrupp och de
förslag som den gruppen tagit fram, bl.a. under med-
verkan av förre rikspolischefen Sten Heckscher, är
under genomförande.
Det här är alltså några exempel på vad som i skri-
velsen redovisas som projekt under genomförande.
Mot den bakgrunden tycker jag nog att det är litet väl
magstarkt att påstå att konkreta förslag lyser med sin
frånvaro.
Kia Andreasson och Miljöpartiet har lämnat ett
helt annat omdöme om propositionen. Hon säger att
de förslag som lämnats är ett hot mot integriteten. Det
är en utveckling mot ett långtgående kontrollsamhälle.
Så kritiserar hon förslagen på punkt efter punkt.
Nu är det så, Kia Andreasson, att vi är medlem i
EU. Jag vet att Miljöpartiet förespråkade en annan
linje, men svenska folket sade ja. Nu är det så att
kapital och varor rör sig fritt över gränserna. Nu är
det så att människor också har en tendens att röra sig
friare i en globaliserad värld, framför allt den yngre
generationen. Nu är det också så att de internationella
brottssyndikaten blir alltmer omfattande, bättre orga-
niserade och använder sig av mer sofistikerad teknik.
Nu är det så att Sovjetunionen föll samman och att
nya smuggelvägar, nya former av kriminalitet tränger
in i eller hotar vårt land från det forna Sovjetunionen.
Så ser verkligheten ut, och den kan man inte blunda
för.
Då måste man - det borde omfatta också Miljö-
partiet - ställa sig frågan: Vad gör vi i den här situa-
tionen? Vad gör vi för att möta det här hotet? Det
enda svar jag har fått från Miljöpartiet i dag är att
utveckla samarbetet inom Interpol. Det är med förlov
sagt ett trubbigt instrument. Det är viktigt med samar-
bete inom Interpol men jag tror inte att ens Miljöpar-
tiet, om man sätter sig in i frågeställningen, kan tänka
sig ett så långtgående polisiärt samarbete som vi be-
driver i Europol inom ramen för Interpol. I Interpol
finns i stort sett alla världens länder med, även länder
som har samhällssystem och statsskick som vi normalt
inte kan tänka oss att samarbeta och byta informatio-
ner med på djupet. Det är svagheten med linjen Inter-
pol. Det är att blunda för verkligheten när Miljöpartiet
intar den hållning som man gör i de här frågorna.
Jag skall bara kort kommentera några av de reser-
vationer som är avgivna i utskottets betänkande. Jag
börjar med reservation 1 som handlar om registrering
och kontroll. Där kräver Miljöpartiet och Vänsterpar-
tiet att man skall stanna upp nu och göra en stor ut-
värdering av tvångsmedlen och se om de verkligen är
effektiva och om de inte hotar integriteten, om man
verkligen skall gå vidare. Samma utgångspunkt hade
Kia Andreasson i sitt anförande där hon tonar fram en
bild av ett stort kontrollsamhälle. Varje gång vi inför
ett nytt tvångsmedel i landet eller vidgar de tvångs-
medel som finns i dag gör vi en analys och väger
integritetsaspekterna mot effektivitetsaspekterna i
brottsbekämpningen. Det har sannerligen i Sverige
skett på ett mycket noggrant sätt i en internationell
jämförelse.
När man målar upp en bild av ett kontrollsamhälle
kan man ta exempel bland de nuvarande tvångsmed-
len. Telefonavlyssningen används i 400 fall om året
när det gäller grov kriminalitet. Om det är ett så litet
antal skall man inte ge svenska folket en uppfattning
om att det är ett långtgående integritetskränkande och
att det innebär att var och varannan i Sverige kan bli
föremål för telefonavlyssning.
Det nya tvångsmedlet hemlig kameraövervakning
användes 1996 i 40 fall. Då skall man inte heller ge
sken av att det tvångsmedlet innebär att vi tar ett steg
mot ett omfattande kontrollsamhälle. Det finns ett
behov av dessa tvångsmedel, precis som min bestäm-
da uppfattning är att det finns ett behov av buggning
för att vi skall kunna möta den mycket allvarliga
brottsligheten, att vi skall kunna göra det innan
brottsligheten har brett ut sig så att den blir svårare att
bemästra.
När det gäller frågan om buggning kan man natur-
ligtvis kritisera den socialdemokratiska regeringen för
att det har gått för långsamt. Men det ger en litet dålig
klang när man från borgerliga företrädare säger det.
Ni förmådde inte ens i regeringsställning 1991-1994
tillsätta en utredning som skulle titta på buggningen.
Det vi hade i bagaget sedan 1991 var en utredning om
att tillåta buggning för säkerhetspolisens verksamhet
och inget annat. Är det fråga om att införa ett så in-
gripande tvångsmedel får man fundera litet grand och
bearbeta den problematiken innan man lägger ett
konkret förslag på riksdagens bord. Man får göra en
avvägning mellan integritet och effektivitet och titta
på under vilka förutsättningar buggning får användas.
Det är just det som regeringen har gjort. Ett förslag
finns inom kort från utredningen.
Jag delar den positiva uppfattningen om buggning
hos dem som lämnat reservationen. Det är glädjande
att det tycks finnas en stor och stabil riksdagsmajoritet
för att vi skall kunna införa det tvångsmedlet.
Flera av de andra reservationerna har blivit berör-
da på olika sätt under debatten. Jag skall bara nämna
frågan om beredskapsstyrkan eftersom den har varit
uppmärksammad. Det är klart att den kompetens som
personerna i beredskapsstyrkan besitter skall kunna
användas i olika sammanhang. Men man skall inte se
beredskapsstyrkan som ett universalinstrument för att
lösa problem runt om i landet. Polisen i mitt län ex-
empelvis har inte sett behov av att kalla in bered-
skapsstyrkan för lösa mc-problematiken. Där har man
byggt upp en kompetens inom organisationen. Man
får nu i regeringens budget 30 miljoner i landet för att
fortsätta med kompetensuppbyggnaden för att möta
mc-kriminaliteten. De personer som finns i bered-
skapsstyrkan skall kunna använda sin specialistkun-
skap i olika situationer. Genom att de har integrerats i
polispiketstyrkan i Stockholm kommer deras kunska-
per till användning i det vanliga polisarbetet. Efter-
som piketstyrkan måste lösa svåra händelser kommer
deras kompetens till nytta. Det är möjligt för polis-
distrikt runt om i landet som behöver förstärkning i en
viss situation att be om förstärkning av kompetent
personal från andra polisdistrikt. Det är inte ovanligt
att det sker i form av förstärkning av resurser vid
särskilda händelser. Den frågan tål naturligtvis att
diskutera och ha öppen för hur man använder den
resursen på bästa sätt.
Avslutningsvis bara en fråga som både Alice
Åström och Görel Thurdin varit inne på, nämligen att
de åtgärder som redovisas i skrivelsen och som
mycket har karaktären av repressioner och nya
tvångsmedel, hårdare ingripanden inte skall överskyla
det faktum att vi också måste jobba mycket intensivt
med brottsförebyggande verksamhet för att stoppa
nyrekrytering till den här typen av kriminella organi-
sationer.
Det händer mycket positivt runt om i landet, som
kanske inte alla gånger framskymtar i debatten och
medierna. Mest talar man om att det saknas poliser
och att brottsligheten ökar, att allting är eländigt. Man
kan få andra bilder också när man rör sig runt om i
landet, exempelvis när närpolisverksamheten börjar
sätta sig, vissa konkreta resultat i form av minskad
brottslighet i de områden där man har satsat rejält på
närpolisverksamhet, samarbete med skola, fritids- och
föreningsliv och det sociala.
Jag tror att vi på det hela taget när det gäller poli-
sverksamheten är på rätt väg. Det tar naturligtvis tid
att gå från en polisarbetsmetod över till en annan.
Men jag tycker att när man reser runt om i landet ser
man ganska många goda exempel på framgång.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan och avslag på reservationerna.</pre><pre>Anf.  120  KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! Miljöpartiet blundar inte för verklig-
heten, Lars-Erik Lövdén. Vi är väl förtrogna med den
och har tagit del av EU:s rapporter när det gäller den
ökande omfattningen av bedrägerier inom unionen,
den ökade smugglingen och att det finns fler syndika-
torganisationer inom området. Det är precis det som
vi har sett.
Lars-Erik Lövdén frågade vad Miljöpartiet gör.
Det är klart att vi vill ha samarbete, men det har jag
påpekat så många gånger. Det kan inte vara någon
som ifrågasätter det. Som exempel kan jag nämna det
nordiska samarbetet och Östersjösamarbetet, men det
sker ju mellan självständiga stater. Det vi får nu är en
överstatlighet och en omfattande registrering. Det är
detta som vi har kritiska synpunkter på. Innan vi går
vidare borde man stanna upp och analysera hur helhe-
ten blir när det gäller varje förslag. Hur blir det totala
resultatet? Vad blir det för samhälle? Det är oerhört
viktigt att analysera det.
Förutom samarbete anser vi i Miljöpartiet att man
skulle kunna titta på om man kan införa en ökad kon-
troll vid gränserna för att kunna stävja många av pro-
blemen. Det gäller också andra åtgärder för att kom-
ma till rätta med bedrägerierna inom EU. Men det
hjälper kanske inte med denna omfattande registre-
ring.</pre><pre>Anf.  121  LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Min poäng är att Miljöpartiet fortfa-
rande kan hysa uppfattningen att vi inte skulle bli
medlemmar i EU, att vi inte skulle ansluta oss till EU-
tankarna om personers fria rörlighet, fria kapitalrörel-
ser och fria rörelser för varor och tjänster.
Man kan naturligtvis ha den positionen, men sedan
måste man tänka ett steg vidare. Vi är faktiskt med-
lemmar. Då måste man se verkligheten som den är.
Vad gör vi för att inom ramen för EU förbättra våra
möjligheter att komma åt den organiserade brottslig-
heten? I det fallet tycker jag att Miljöpartiet blundar
för verkligheten.</pre><pre>Anf.  122  KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! Jag har inte ifrågasatt en enda gång
att vi är medlemmar i EU. Men vi skulle kanske för-
söka att förändra de heliga utstakade vägarna om det
visar sig att de inte fungerar fullt ut, om det visar sig
att vi måste justera de fria rörligheterna för att kunna
stävja den organiserade brottsligheten. Det är detta
som vi anser att man borde göra i stället för att fortsät-
ta på ett bygge som ingen vet hur det slutar och i
stället för att hålla fast vid att de heliga teserna inte
kan förändras på något sätt och inte kritiskt granskas.
Det är det som behöver göras.</pre><pre>Anf.  123  LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Det finns områden där den interna-
tionella brottsligheten ökar i omfattning, oavsett EU
eller inte. När det gäller t.ex. narkotikabrottsligheten
produceras mer och mer narkotika i världen och söker
sig sina avnämare under manteln av stora internatio-
nella brottssyndikat.
Polis och tull i Sverige har varit framgångsrika
efter EU-inträdet och ökat antalet beslag och beslag-
tagna mängder. Men det finns en tendens att mer och
mer narkotika når Sverige. Och hur möter vi detta?
Det möter vi inte genom stängda gränser. Vi kan inte
kontrollera inflödet till Sverige även om vi har grän-
serna stängda hur mycket som helst, utan det möter vi
bara med internationellt samarbete, med en utvecklad
Europol, med informationsutbyte och med konkreta
operationer internationellt för att slå tillbaka mot
narkotikasyndikaten.
Än en gång: Jag tycker att Miljöpartiet i mångt
och mycket blundar för verkligheten, blundar för att
vi lever i en internationell värld.</pre><pre>Anf.  124  ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! Jag skall börja med att vara väldigt
positiv. Lars-Erik Lövdén lyfte fram det brottsföre-
byggande arbetet i slutet av sitt anförande. Det är
otroligt viktigt. Där har Vänsterpartiet stor samsyn
med regeringspartiet om hur man skall arbeta med
brottsförebyggande åtgärder, och det har gjorts stora
satsningar. Det är grunden för att den grova brottslig-
heten inte skall öka.
Herr talman! Det kändes oerhört positivt att Lars-
Erik Lövdén nu öppnade för en diskussion om den
internationella beredskapsstyrkan och om hur man
skall kunna använda den kompetensen. Jag har upp-
levt att det tidigare har varit tvärstopp när det gäller
att diskutera en utvidgning. Nu visade Lars-Erik Löv-
dén en öppning för en fortsättning av diskussionen,
och jag hoppas att det inte tar alltför lång tid innan
man kommer till skott och kan använda den kapacitet
som finns.
Herr talman! Sedan kommer jag in på detta med
registrering och kontroll. Det är viktigt att man inte
målar upp en bild bara av ett kontrollsamhälle. Lars-
Erik Lövdén tog här upp exempel på hur många gång-
er som den hemliga telefonavlyssningen och den
hemliga kameraövervakningen har använts.
I vår reservation pekar vi på den sammanlagda
bilden. Den registrering som kommer att finnas inom
Europol och Schengen sker enligt helt andra system.
Vi är oerhört kritiska till vad man får registrera, vilka
man får registrera och hur man kan utöva en demo-
kratisk kontroll över detta. Det är viktigt att man som
politiker är noggrann med hur registreringarna går till.
Där finns det stora brister, och därför är det angeläget
att göra en analys över hur det hela fungerar.</pre><pre>Anf.  125  LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Inom kort kommer riksdagen att få
propositionen om polisens register på sitt bord för
behandling. Det arbetet har ju föregåtts av mycket
noggranna överväganden om vad som skall vara tillå-
tet respektive inte tillåtet i Sverige. Det rör den öppna
polisens verksamhet och säkerhetspolisens verksam-
het. Som i andra sammanhang handlar det om en
avvägning mellan integritet och effektivitet i det
brottsbekämpande arbetet. Vi får alltså anledning att
återkomma till den frågan.
När det gäller tvångsmedel är det viktigt att man
funderar igenom varje gång som man tar ett nytt steg.
Samtidigt skall vi vara litet varsamma så att vi inte till
svenska folket förmedlar bilden av att Sverige är ett
kontrollsamhälle. Det var därför som jag tog upp de
två exemplen om telefonavlyssning och hemlig kame-
raövervakning. De ger en litet bättre nyans när man
förmedlar de siffrorna än om man bara målar upp en
bild av att vi är på väg in i ett kontrollsamhälle.</pre><pre>Anf.  126  ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! Det vi pekar på i reservationen är
den utveckling som vi ser framöver. På mycket kort
tid har man fattat en mängd beslut i riksdagen som
kommer att förändra bilden väsentligt.
I debatten har det sagts att man inte vill göra nå-
gonting åt brottsligheten, om man inte går med på alla
dessa saker. Vi i Vänsterpartiet påpekar att man inte
skall införa integritetskränkande metoder när man inte
ens är säker på deras effektivitet. Riksdagen kommer
att behandla ett ärende när det gäller utökade möjlig-
heter till kameraövervakning i butiker. Men det enda
underlag som finns i den propositionen är en under-
sökning som har gjorts i England om ifall kamera-
övervakning i butiker är effektivt eller inte. Under-
sökningen visar bara att det å ena sidan kan vara ef-
fektivt och att det å andra sidan kanske inte är det.
Alla metoder är inte utvärderade. Man kan inte
bevisa vilken effektivitet de har. Därför skall man inte
bara införa metoder och säga att det är ett sätt att
bekämpa brottsligheten och att de som inte går med
på det vill släppa allting fritt. De metoder som införs
skall också vara effektiva, men det finns en stor brist i
granskningen av den här typen av metoder.
Vi i Vänsterpartiet litar i och för sig väldigt
mycket på våra kolleger här i riksdagen, men vi litar
inte blint på effektiviteten när det inte finns något
underlag. Det bör man som politiker ha så att man kan
göra de rätta avvägningarna, men det saknas i långa
stycken när de gäller de åtgärder som man vidtar.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut</pre><pre>KU15 Riksbankens ställning
Mom. 2 (avslag på förslagen om en självständig riks-
bank)
1. utskottet
2. res. 1 (v, mp)
Votering:
255 för utskottet
37 för res. 1
5 avstod
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  136 s, 67 m, 19 c, 19 fp, 14 kd
För res. 1:     1 s, 2 c, 19 v, 15 mp
Avstod: 2 s, 1 m, 2 c
Frånvarande:    22 s, 12 m, 4 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 1 kd
Nikos Papadopoulos (s) anmälde att han avsett att
rösta ja men markerats som frånvarande.</pre><pre>Mom. 5 (folkomröstning om Sveriges medlemskap i
EMU)
1. utskottet
2. res. 2 (v)
3. res. 3 (mp)
Förberedande votering:
27 för res. 2
16 för res. 3
260 avstod
46 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Rolf Gunnarsson (m) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.
Huvudvotering:
267 för utskottet
36 för res. 2
3 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  144 s, 69 m, 21 c, 19 fp, 14 kd
För res. 2:     20 v, 16 mp
Avstod: 1 s, 2 c
Frånvarande:    16 s, 11 m, 4 c, 7 fp, 2 v, 2 mp, 1 kd</pre><pre>Mom. 6 (ändring av bestämmelsen om sedelutgiv-
ningsrätten i 9 kap.13 § regeringsformen)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
249 för utskottet
57 för res. 4
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 69 m, 2 c, 19 fp, 14 kd
För res. 4:     21 c, 20 v, 16 mp
Frånvarande:    16 s, 11 m, 4 c, 7 fp, 2 v, 2 mp, 1 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>KU16 Mediefrågor
Mom. 1 (det grundläggande skyddet för tryck- och
yttrandefriheten)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp)
Votering:
205 för utskottet
101 för res. 1
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 1 m, 23 c, 20 v, 16 mp
För res. 1:     68 m, 19 fp, 14 kd
Frånvarande:    16 s, 11 m, 4 c, 7 fp, 2 v, 2 mp, 1 kd</pre><pre>Mom. 9 (den privata lokalradion)
1. utskottet
2. res. 8 (mp)
Votering:
171 för utskottet
17 för res. 8
118 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 22 c, 3 fp, 1 v
För res. 8:     1 fp, 16 mp
Avstod: 69 m, 1 c, 15 fp, 19 v, 14 kd
Frånvarande:    16 s, 11 m, 4 c, 7 fp, 2 v, 2 mp, 1 kd
Isa Halvarsson (fp) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat nej.</pre><pre>Mom. 14 (s.k.V-chips)
1. utskottet
2. res. 11 (mp)
Votering:
271 för utskottet
35 för res. 11
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 69 m, 23 c, 19 fp, 1 v, 14 kd
För res. 11:    19 v, 16 mp
Frånvarande:    16 s, 11 m, 4 c, 7 fp, 2 v, 2 mp, 1 kd</pre><pre>Mom. 15 (våld och kvinnoförnedring i TV)
1. utskottet
2. res. 12 (v, mp)
Votering:
256 för utskottet
50 för res. 12
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 69 m, 23 c, 19 fp
För res. 12:    20 v, 16 mp, 14 kd
Frånvarande:    16 s, 11 m, 4 c, 7 fp, 2 v, 2 mp, 1 kd
Ann-Kristin Føsker (fp) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Mom. 18 (kulturpolitiska mål i radio och TV)
1. utskottet
2. res. 14 (v)
Votering:
285 för utskottet
21 för res. 14
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 69 m, 23 c, 19 fp, 15 mp, 14 kd
För res. 14:    20 v, 1 mp
Frånvarande:    16 s, 11 m, 4 c, 7 fp, 2 v, 2 mp, 1 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>KU21 Statlig förvaltning
Mom. 1 (ombudsmannainstitutionen)
1. utskottet
2. res. 1 (v, mp)
Votering:
268 för utskottet
38 för res. 1
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 69 m, 23 c, 18 fp, 13 kd
För res. 1:     1 fp, 20 v, 16 mp, 1 kd
Frånvarande:    16 s, 11 m, 4 c, 7 fp, 2 v, 2 mp, 1 kd</pre><pre>Mom. 3 (arvoden i statliga styrelser)
1. utskottet
2. res. 3 (v, mp)
Votering:
269 för utskottet
36 för res. 3
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 69 m, 23 c, 19 fp, 13 kd
För res. 3:     20 v, 16 mp
Frånvarande:    16 s, 11 m, 4 c, 7 fp, 2 v, 2 mp, 2 kd</pre><pre>Mom. 4 (IT-frågor)
1. utskottet
2. res. 4 (m, fp)
Votering:
216 för utskottet
88 för res. 4
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  144 s, 23 c, 20 v, 15 mp, 14 kd
För res. 4:     69 m, 19 fp
Frånvarande:    17 s, 11 m, 4 c, 7 fp, 2 v, 3 mp, 1 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>KU22 Offentlighet och sekretess
Mom. 1 (offentlighet i statliga bolag och viss privat
näringsverksamhet)
1. utskottet
2. res. 1 (mp)
Votering:
287 för utskottet
16 för res. 1
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  143 s, 68 m, 23 c, 19 fp, 20 v, 14 kd
För res. 1:     16 mp
Frånvarande:    18 s, 12 m, 4 c, 7 fp, 2 v, 2 mp, 1 kd</pre><pre>Mom. 7 (sekretess för avtal mellan högskola och nä-
ringsliv)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
290 för utskottet
16 för res. 2
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 69 m, 23 c, 19 fp, 20 v, 14 kd
För res. 2:     16 mp
Frånvarande:    16 s, 11 m, 4 c, 7 fp, 2 v, 2 mp, 1 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>JuU10 Teleavlyssning
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>JuU11 Elektroniska anslagstavlor
Mom. 1 (avslag på propositionen)
1. utskottet
2. res. 1 (m, c, fp)
Votering:
196 för utskottet
108 för res. 1
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 2 c, 20 v, 15 mp, 14 kd
För res. 1:     68 m, 21 c, 18 fp, 1 mp
Frånvarande:    16 s, 12 m, 4 c, 8 fp, 2 v, 2 mp, 1 kd
Eva Björne (m) anmälde att hon avsett att rösta nej
men markerats som frånvarande.</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>JuU12 Organiserad brottslighet
Mom. 1 (registrering och kontroll)
1. utskottet
2. res. 1 (v, mp)
Votering:
270 för utskottet
36 för res. 1
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 69 m, 23 c, 19 fp, 14 kd
För res. 1:     20 v, 16 mp
Frånvarande:    16 s, 11 m, 4 c, 7 fp, 2 v, 2 mp, 1 kd</pre><pre>Mom. 2 (hemlig teknisk avlyssning (buggning)
1. utskottet
2. res. 2 (m, c, fp, kd)
Votering:
182 för utskottet
118 för res. 2
6 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 20 v, 16 mp, 1 kd
För res. 2:     68 m, 23 c, 14 fp, 13 kd
Avstod: 1 m, 5 fp
Frånvarande:    16 s, 11 m, 4 c, 7 fp, 2 v, 2 mp, 1 kd</pre><pre>Mom. 8 (nationella beredskapsstyrkan)
1. utskottet
2. res. 6 (m, c, fp, v, kd)
Votering:
160 för utskottet
143 för res. 6
2 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 15 mp
För res. 6:     69 m, 22 c, 19 fp, 19 v, 14 kd
Avstod: 1 c, 1 v
Frånvarande:    16 s, 11 m, 4 c, 7 fp, 2 v, 3 mp, 1 kd</pre><pre>Mom. 11 (samarbete mellan tull och polis)
1. utskottet
2. res. 9 (m, fp, kd)
Votering:
200 för utskottet
101 för res. 9
3 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  143 s, 23 c, 19 v, 15 mp
För res. 9:     69 m, 18 fp, 14 kd
Avstod: 1 s, 1 v, 1 mp
Frånvarande:    17 s, 11 m, 4 c, 8 fp, 2 v, 2 mp, 1 kd</pre><pre>Mom. 13 (överföring från EU:s tredje till första pela-
re)
1. utskottet
2. res. 11 (fp)
Votering:
288 för utskottet
18 för res. 11
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 69 m, 23 c, 1 fp, 20 v, 16 mp, 14
kd
För res. 11:    18 fp
Frånvarande:    16 s, 11 m, 4 c, 7 fp, 2 v, 2 mp, 1 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>10 §  Polisfrågor</pre><pre>Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1997/98:JuU18
Polisfrågor</pre><pre>Anf.  127  MAUD EKENDAHL (m):
Herr talman! I justitieutskottets betänkande JuU18
behandlas ett antal motioner från allmänna motionsti-
den som rör frågor med anknytning till polisväsendet.
Till att börja med vill jag lyfta fram en moderat-
motion, Ju706 av Elizabeth Nyström, där hon begär
att innehav av pepparsprej skall bli tillåtet. Hon anser
att pepparsprejen kan bidra till ökad säkerhet för
kvinnor vid eventuella överfall. Det är glädjande att
utskottet föreslår riksdagen att gå vidare med ett till-
kännagivande till regeringen, med hänvisning till att
Rikspolisstyrelsens försöksverksamhet pågått under
en längre tid. Enligt utskottets mening är en utvärde-
ring av verksamheten av avgörande betydelse för att
frågor om t.ex. en utvidgning av verksamheten eller
tillåtande av skyddssprej skall kunna övervägas.
Herr talman! Jag vill ägna min resterande taletid åt
motion Ju715 av Ulla Löfgren, Moderaterna.
Motionären belyser hur illa seriösa små näringsid-
kare kommit i kläm genom att få sina vapenhandlar-
tillstånd indragna. Låt mig ta upp några exempel här i
kammaren.
Det handlar bl.a. om en person som har till yrke
att ladda patroner som specialtillverkas på beställning
av olika aktörer. Han laddar per år ca 72 000 patro-
ner, som han sedan måste testa. Han har tidigare köpt
in olika vapentyper för att göra provtestningar och
därefter sålt sina vapen. Han sålde ett för litet antal
vapen och fick sitt tillstånd indraget. Att detta till-
stånd dragits in har inneburit att han drabbats eko-
nomiskt hårt i sin huvudsakliga yrkesutövning.
Ett annat exempel gäller en ung man som studerat
i USA för att etablera sig som vapenhandlare i Sveri-
ge. Under sitt första verksamhetsår hann han inte sälja
minst 20 vapen, vilket han måste göra för att få behål-
la sitt vapentillstånd. Därför drogs det in, vilket gör
att han inte kan vara egen företagare.
En sådan här lagstiftning är inte rimlig. Det är
synd att utskottsmajoriteten inte förstår att människor
kan komma i kläm på olika sätt.
Utskottsmajoriteten hänvisar till Vapenutredning-
en, men när man läser dess direktiv, dir. 1995:39, ser
man tydligt att kommittén skall göra en genomgripan-
de översyn av vapenlagstiftningen med inriktning på
att förebygga våldsbrott. I betänkandet SOU 1996:50
om en översyn av vapenlagstiftningen med syfte att
förebygga våldsbrott finns ett avsnitt med rubriken
"Höga krav måste ställas på en vapeninnehavare". I
detta anförs följande: "Å andra sidan bör de som
seriöst använder vapen inte drabbas av onödiga svå-
righeter eller kostnader."
Vi moderater skriver i vår reservation att det nu
får ankomma på regeringen att närmare utreda frågan
om hur de seriösa vapenhandlarna skall kunna fortsät-
ta att bedriva sin näring.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tion nr 6.</pre><pre>Anf.  128  Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c):
Herr talman! Vi har haft en hel del debatter om
polisfrågor i kammaren, och vi har haft en särskild
debatt om polisens resurser, möjligheter att verka osv.
Jag tänker därför inte ägna mycket tid åt dessa frågor i
betänkandet utan skall i stället peka på att Centern
under lång tid har krävt en skärpning av vapenlag-
stiftningen. Jag tog för ett par år sedan upp samma
fråga här i kammaren, men ingenting har hänt. Det
hänvisas hela tiden till utredningsarbete på området.
Vi kan i dag anta att det finns ett större antal ille-
gala vapen ute i vårt samhälle än någonsin tidigare.
Det gör att det blivit enklare att få tag i vapen utan
tillstånd. Detta är i sig ett hot mot oss medborgare.
Det är väldigt oklart varifrån de här vapnen kommer,
men man kan med tanke på den vapentillverkning
som har pågått under lång tid ute i världen utgå från
att det finns åtskilliga vapen i omlopp. När Berlinmu-
ren föll öppnades många länder där man har gott om
vapen men där lagstiftningen inte är anpassad för de
nya förhållandena, inte heller på detta område.
Vi instämmer i och för sig i utskottsmajoritetens
uppfattning att Vapenutredningens arbete bör avvak-
tas. Om en utredning pågår skall ju dess resultat in-
väntas. Vi kämpade under en tid för förbud mot inne-
hav av kniv på platser där många människor samlas.
Vi tycker att det bör införas ett förbud också mot att
medföra skjutvapen på de platser som är angivna i
knivlagen. Skjutvapnen är ett ständigt hot, och männi-
skor är mer labila ute i folksamlingar. Mycket kan
hända på grund av narkotikaanvändning osv. på re-
stauranger och på andra samlingsplatser. Det finns
exempel som visar detta.
Vi tycker att den här frågan är så viktig att den bör
brytas ut och behandlas redan nu. Vi har inte lyckats
få igenom detta krav. Vi har därför avgivit reservation
nr 5, som jag yrkar bifall till.</pre><pre>Anf.  129  ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! I det här betänkandet behandlas en
mängd motioner från allmänna motionstiden med
anknytning till polisfrågor. Som också den föregående
talaren tog upp har dessa debatterats vid flera tillfäl-
len, även vid en speciell debatt här i kammaren. Där-
för skall inte heller jag beröra några av de frågorna.
Herr talman! Jag vill instämma i glädjen över att
utskottet nu i full enighet har krävt att det skall göras
en utvärdering av användning av tårgassprej och att
detta måste ske nu. Den frågan har gång på gång
skjutits upp, eftersom stödet har varit för litet, men nu
skall utvärderingen göras. Det känns oerhört bra att
ett enigt utskott står bakom detta.
Jag skall vidare, herr talman, ta upp reservation nr
1, som handlar om översyn av Säkerhetspolisens
organisation och verksamhet. Vi i Vänsterpartiet har
under flera år motionerat om SÄPO:s verksamhet och
om den förändring som behöver göras av dess verk-
samhet och verksamhetsområde. Regeringen har nu
äntligen i budgetpropositionen signalerat att den tän-
ker göra en översyn av SÄPO:s verksamhet. Man har
insett att en hel del av den verksamhet som man be-
driver faktiskt kan klaras inom den vanliga polisverk-
samheten.
Frågan om hur den här utredningen skall göras be-
reds just nu på departementet. Det har förts en debatt
och diskussion om SÄPO och säkerhetspolisens verk-
samhet och den bristande insynen. Mot den bakgrund
av de frågor som tagits upp anser vi i Vänsterpartiet
att det är oerhört viktigt när nu översynen skall göras
och en omorganisation av verksamheten skall genom-
föras att det arbetet görs av en parlamentarisk utred-
ning.
Vi har i vår motion yrkat på att det skall vara en
parlamentariskt sammansatt utredning. Men tyvärr
fick vi inte utskottet med oss. Man vill avvakta den
beredning som görs på departementet. Därför har vi
reserverat oss. Vi tycker att det är oerhört viktigt att
det är en parlamentariskt sammansatt utredning. Där-
för yrkar jag bifall till reservation 1.
Herr talman! Jag yrkar också bifall till reservation
3, som handlar om de interna utredningarna inom
polisväsendet. Det har nu suttit en utredning som bl.a.
har tittat över internutredningarna när det gäller brott
begångna av polisen. Den utredningen skulle ha före-
slagit förändringar. Utredningen har i stället ansett att
denna verksamhet och det sätt på vilket internutred-
ningen i dag bedrivs är bra och har bara föreslagit
smärre förändringar.
Vi i Vänsterpartiet anser att det är oerhört viktigt
med tilltron till polisen och tilltron till utredningar när
poliser har begått brott. Det utredningsarbetet får inte
präglas av ett yrkestänkande där man håller varandra
bakom ryggen. Det gäller oavsett om det har visat sig
i granskningen av internutredningarna att det har varit
på det viset eller inte. Det är inte den allra viktigaste
frågan.
Det som är oerhört viktigt är allmänhetens tilltro
till polisväsendet och allmänhetens tilltro till att poli-
ser som begår brott kommer att granskas noga, precis
som medborgare i övrigt. De skall då inte granskas av
sina egna kolleger. Därför måste det komma ett för-
slag om att utredningarna i framtiden inte skall hante-
ras av polis eller åklagare. Man måste hitta en annan
organisation för att stärka medborgarnas tilltro till
polisväsendet och till poliser.
Herr talman! Vi såg bara för några veckor sedan
när det var en aktion mot porrbutiker nere i Malmö att
polisen ingrep på ett ganska brutalt sätt. Vi kunde alla
se det av TV-bilderna. I den internutredningen har
man nu valt att ta poliser från ett annat polisdistrikt
för att utreda detta.
Det kom också fram statistik på hur många an-
mälningar det finns mot polisen om brott och hur
många av dessa som sedan gick till åtal. Det är viktigt
att peka på, herr talman, att polisen som yrkesgrupp är
den enda yrkesgrupp som har rätt att använda våld i
sitt arbete. Därför är det inte underligt att antalet
anmälningar mot polisen är ganska högt. Det är heller
inte underligt att det inte är lika stort antal fällande
domar som vid övriga anmälningar när det gäller
våldsanvändning.
Enbart detta exempel visar ändå på att en utred-
ning kan ifrågasättas på grund av att polisen utreder
sig själv. Det skapar problem och osäkerhet. Vi i
Vänsterpartiet anser, herr talman, att man omedelbart
borde göra något åt det. Därför yrkar vi bifall till
reservation 3.
För övrigt finns det en mängd olika förslag i be-
tänkandet. Det finns förslag från Centerpartiet om att
skärpa vapenlagstiftningen. Där pågår nu en utredning
som har lämnat ett delbetänkande med förslag till
förändringar och skärpningar i just den riktning som
Centerpartiet har motionerat om. Den skall också
alldeles strax lämna slutbetänkandet. Delbetänkandet
bereds just nu inom Justitiedepartementet. Jag avvak-
tar därför tills vi får ett betänkande på riksdagens
bord.</pre><pre>Anf.  130  KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! I detta betänkande behandlas ett an-
tal motioner från allmänna motionstiden som har
resulterat i reservationer i betänkandet. Jag vill börja
med, herr talman, att yrka bifall till reservation 1 och
reservation 3.
Reservation 1 handlar om översynen av Säker-
hetspolisens organisation och verksamhet. Regeringen
har aviserat en översyn av samordning av Säkerhets-
polisens och den öppna polisens verksamhet, vilket
välkomnas av Miljöpartiet, eftersom vi i motioner
föreslagit detta.
Vi ser även samordningsvinster med militären.
SÄPO har egen analysverksamhet av läget i omvärl-
den parallellt med militärens analysverksamhet. Det
finns alltså ett utrymme för ökad samordning.
I tider av knappa resurser där den ordinarie poli-
sverksamheten behöver förstärkning har anslaget till
SÄPO ökat. Miljöpartiet har i sitt budgetförslag gjort
en kraftig nedskärning av SÄPO:s anslag till förmån
för näpo. Förändringar i vår omvärld och det kalla
krigets slut medför ett minskat behov av vissa säker-
hetstjänster, och en omorganisation är nödvändig.
Herr talman! Eftersom frågan om formerna för
uppdraget bereds inom Justitiedepartementet anser
Miljöpartiet, efter förslag från Vänsterpartiet, att en
översyn skall göras av en parlamentariskt sammansatt
utredning. Det är värdefullt att de olika partiernas
synpunkter tas tillvara. Den tidigare så slutna och
hemliga organisation som SÄPO utgör har uteslutit de
mindre partierna från alla former av påverkan.
Reservation 3 kommer Thomas Julin och Elisa
Abascal Reyes att tala om.
Reservation 2 handlar om politiska partiers repre-
sentation i polisstyrelser och polisnämnder. Hur poli-
sverksamheten i landet fungerar är en mycket angelä-
gen fråga som engagerar människor. De politiskt
valda vill delta i det engagemanget. Det lokala enga-
gemanget och den lokala kunskapen är viktig att ta
tillvara. Det gagnar och stärker polisverksamheten.
Dessa frågor belyses just nu i en utredning. Det
handlar om vilket ansvar de förtroendevalda skall ha
på olika nivåer. Enligt Miljöpartiets yrkande bör
utredningen även utreda frågan om samtliga i kom-
munen valda partiers självklara rätt att få representa-
tion i dessa organ. Detta fordrar ändringar i polisla-
gen, och vi yrkar därför att dessa ändringar skall gö-
ras.
Reservation 4 handlar om efterforskning av för-
svunna personer. Det har vid flera händelser visat sig
finnas brister i samordningen kring letandet efter
försvunna personer. Det finns behov av handlingspla-
ner, fasta rutiner och beredskap för att lyckas i de
akuta situationerna. Vid händelserna är det en kamp
mot tiden där varje sekund är betydelsefull.
Miljöpartiet vill dels att Rikspolisstyrelsen får i
uppgift att se till att samtliga polisdistrikt upprättar en
handlings- och samarbetsplan för efterforskning av
försvunna personer, dels att det byggs upp en datori-
serad erfarenhetsbank som samtliga polisdistrikt kan
ta del av.
Rikspolisstyrelsen har nu utfört en utredning och
kommit med rapport med förslag för att kunna effek-
tivisera efterforskning av försvunna personer. Riks-
polisstyrelsen rekommenderar att man skall bevaka
utvecklingen inom och utom landet gällande teknik,
taktik och övrig erfarenhet för personefterforskning.
En genomförandegrupp är tillsatt, och arbetet skall
vara slutfört senast den 30 april i år. Miljöpartiets
förslag kommer alltså mycket lägligt och skulle ome-
delbart kunna genomföras med det omfattande arbete
som arbetsgrupperna redan har gjort eller lagt grun-
den till.
Det finns också motioner om en skärpt vapenlag-
stiftning. Detta har Miljöpartiet tidigare skrivit om i
en motion med bra förslag. Men det finns nu en vape-
nutredning som jag hoppas snart skall vara klar. Jag
tycker att det tar litet lång tid, men vi måste avvakta
det arbetet för att kunna behandla frågorna på ett
riktigt sätt. Jag återkommer alltså om detta.</pre><pre>Anf.  131  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Herr talman! Jag biträder reservation 3 under
mom. 5.
Alice Åström har egentligen sagt det som behöver
sägas om bekymren kring de interna utredningarna
inom polisväsendet. Nu säger utskottsmajoriteten att
detta bereds. Vi ser att det bereds inom Rikspolissty-
relsen och hos Riksåklagaren. Den utredning som har
ägt rum har också skett inom de här institutionerna.
Det är väl just det som är det knepiga med detta -
man agerar i egen sak. Då uppkommer tilltrosfrågan.
Det har förts en offentlig debatt, även massmedi-
alt, om att detta är ett bekymmer. Jag tror i och för sig
inte att det sker någon mannamån i de här styckena,
men jag är rädd för att allmänhetens tilltro ifrågasätter
förfarandet. Å andra sidan måste man vara medveten
om att den som utreder brott i det här riket är polisen.
Det är alltså väldigt svårt att tänka sig att lägga ut
detta på någon annan. Man får väl hitta en konstruk-
tion som gör att det ändå på något vis blir vattentäta
skott mellan de olika delarna.
Under alla förhållanden måste det ligga i ett värde
i att det blir en parlamentarisk utredning som ser över
det hela, så att det känns som att det är ordentligt
förankrat. Därför har vi tillstyrkt reservationen.</pre><pre>Anf.  132  GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Dagens polisdebatt handlar om ett
antal motioner med krav på olika förändringar med
anknytning till polisväsendet. Genomgående är det så
att motionsspörsmålen antingen är föremål för utred-
ning eller överväganden i departementet. I något fall
är önskemålen i motionen faktiskt tillgodosedda,
vilket inte hindrat att den föranlett en reservation.
Jag tänker uppehålla mig mer utförligt vid en frå-
ga, nämligen utredningen av brott begångna av polis-
män.
Låt mig först påminna om att polisen är den enda
yrkesgrupp i samhället som har laglig rätt att utöva
våld, vilket ger den en särställning. Givetvis måste
man ta avstånd från alla former av övervåld från poli-
sens sida. Samtidigt är det väsentligt att samhället
med kraft skyddar polismän i deras tjänsteutövning
och tar avstånd från varje form av övergrepp mot
dem. Lagstiftningen ger också klart uttryck för med
vilket allvar samhället ser på denna fråga.
I motion 215 förordas att någon annan instans än
polisen själv skall utreda de brott som poliser miss-
tänks för. I den andra motionen som är aktuell i detta
avsnitt, motion 217, yrkas att en parlamentarisk
kommitté skall utreda polisvåldet. Det får väl uppfat-
tas så att det handlar om övervåld, och inte om frågan
huruvida polisen skall ha rätt att använda våld i sin
tjänsteutövning.
Frågan om vem som skall utreda misstankar och
anmälningar om brott begångna av poliser är ingalun-
da ny. Flera utredningar gjordes i slutet av 1970-talet
och i början av 1980-talet, bl.a. Polisberedningen.
Riksdagen godkände sedermera vad regeringen an-
förde i budgetpropositionen 1985/86 i denna fråga.
Det är detta beslut som fortfarande är basen för ut-
redningsarbetet i dag.
Departementschefen skrev i den budgetproposi-
tionen:
"Jag anser att beredningen på ett övertygande sätt
har påvisat de praktiska och principiella olägenheter
som det skulle innebära att anförtro de nu aktuella
uppgifterna till något organ utanför rättsväsendet,
närmas då länsstyrelserna. Framför allt gäller att ut-
redningarna med all säkerhet skulle förlora väsentligt
i effektivitet. Jag ser detta som en avgörande nackdel
inte minst med hänsyn till det förut berörda förhållan-
det att stora bevissvårigheter ofta möter i de aktuella
utredningarna. Om uppgifterna anförtros till ett ut-
omstående organ, skulle detta sannolikt också vara
ägnat att motverka det förut berörda intresset av att
åtgärder för att stävja eventuellt förekommande
olämpliga arbetsmetoder skyndsamt vidtas inom poli-
sens egna led.
I likhet med majoriteten av remissinstanserna de-
lar jag alltså beredningens uppfattning att anmälning-
arna även i fortsättningen bör handläggas inom ramen
för det ordinarie systemet för utredning och lagföring
av brott. Systemet är det bästa från effektivitets- och
rättssäkerhetssynpunkter."
Vissa väsentliga förändringar gjordes i utrednings-
förfarandet genom detta beslut 1986. De innebär att
anmälningar eller misstankar om brott begångna av
polispersonal direkt skall överlämnas till åklagare,
samt att de förtroendevalda ledamöterna i polisstyrel-
serna gavs möjlighet att direkt följa utredningsarbetet.
Detta gäller alltjämt.
I alla utredningar som har berört frågan om vem
som skall utreda brott begångna av poliser och dis-
ciplinfrågor har också betonats vikten av det förebyg-
gande arbetet direkt inom polisen. Där är det givetvis
chefer på alla nivåer som har ett stort ansvar. De
polisetiska frågorna måste ägnas stor uppmärksamhet
både i grundutbildningen och i fortbildningen liksom
även i det ständigt pågående uppföljningsarbete av
polisens egen verksamhet som skall utföras.
Utskottet har under årens lopp vid olika tillfällen
behandlat motioner i de här frågorna, men vidhållit
sin grundläggande ståndpunkt.
Under hösten 1996 förekom en intensiv nyhets-
rapportering om otillbörliga kontakter mellan en po-
lisman och företrädare för kriminella intressen som
sysslat med ekonomisk brottslighet. Nyhetsrapporte-
ring förekom vid samma tid också om att en polisman
i Helsingborg skulle ha lämnat ut sekretessbelagda
uppgifter till en medlem i motorcykelorganisationen
Hells Angels. Mot den bakgrunden gav Rikspolissty-
relsen och Riksåklagaren gemensamt i uppdrag till
tidigare biträdande riksåklagaren Axel Morath att leda
en översyn av det interna kontrollsystemet, där också
frågan om brottsutredningar skulle belysas.
I denna utredning konstateras att:
Den nuvarande utredningsordningen är ett resultat
av flera utredningsuppdrag som syftat till att finna en
ordning som utesluter föreställningar hos allmänheten
om att utredningsförfarandet påverkas av ovidkom-
mande faktorer. Ordningen med omedelbart åklaga-
rinträde innebär att ansvaret för utredningarna ligger
på en annan, från polisen fristående, myndighet.
Medborgarinflytadet har förstärkts. Dessa förhållan-
den hindrar dock inte att misstro mot utredningsord-
ningen gång efter annan framförs.
Som motvikt till den kritik som anförs kan följan-
de omständigheter summeras. Utifrån de möjligheter
som finns att granska och bedöma den gällande ut-
redningsordningen kan antecknas att objektivt sett
håller verksamheten hög, eller rent av mycket hög,
kvalitet.
Oavsett allvaret i en anmälan redovisas denna all-
tid till åklagare för bedömning. När anmälningar
enligt åklagarens direktiv närmare utreds sker detta
med stor omsorg och ingen möda sparas med att "gå
till botten" med anmälan. Denna noggrannhet och den
i övrigt höga kvaliteten i dessa utredningar har bl.a.
noterats i personalansvarsnämndens granskning när
utredningarna utgör underlag för beslut i nämnden.
Utredningen föreslår för sin del att den organisa-
tion som nu finns för interna brottsutredningar i hu-
vudsak får bestå. Utredningen har inte funnit annat än
att polisutredningarna genomgående är av god kvalitet
och väl uppfyller de krav som kan ställas. Det finns
med andra ord inte skäl för en genomgripande för-
ändring.
Viss utveckling av den nuvarande organisationen
bör enligt utredningens mening dock ske. Stockholm-
senheten bör allmänt sett få en stödjande funktion i
förhållande till övriga enheter. Vidare bör Stockholm-
senheten få ett samordningsansvar när det gäller att
inhämta, bearbeta och systematisera tips inom detta
speciella utredningsområde. Inom ramen för en sådan
samordning torde även mera övergripande analys- och
metodfrågor kunna rymmas.
Som tidigare sagts är ett huvudargument mot den
nuvarande utredningsordningen att "polisen utreder
sina egna brott" och att förtroendet för att utredning-
arna bedrivs opartiskt därför inte finns. Utredningen
har, som framgått av det ovan anförda, inte ansett att
argumentet har tillräcklig styrka.
Herr talman! Jag har velat återge så här pass
mycket ur den nya utredningen och även de tidigare
därför att det är angeläget att inte tro att bara en or-
ganisatorisk förändring av utredningsorganisationen
för brott begångna av polismän löser den här frågan.
Utredningsresultaten visar faktiskt att organisationen
inom polisen också kan ge ett bra förtroende hos
allmänheten.
Jag tycker naturligtvis som alla andra att det är ut-
omordentligt angeläget att allmänheten känner stort
förtroende för det utredningsarbete som görs när det
sätts i fråga att polisman eller polispersonal har begått
brott. Det handlar då inte bara om övervåld i tjäns-
teutövningen utan även om andra brott, inte minst det
som jag inledningsvis sade var en av anledningarna
till den senare utredningen, nämligen påstådda för-
bindelser mellan en polisman och kretsar som syssla-
de med ekonomisk brottslighet.
Mot bakgrund av vad jag har sagt i den här frågan
yrkar jag avslag på reservation nr 3.
I betänkandet föreslår utskottet riksdagen att göra
ett tillkännagivande om att utvärderingen av använd-
ningen av skyddssprejer snarast bör presenteras, trots
att underlaget är begränsat, och att man där också
skall ta i beaktande de internationella erfarenheter
som finns kring detta.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan i betänkande JuU18 och avslag på de
reservationer som finns fogade till betänkandet.</pre><pre>Anf.  133  Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c) replik:
Herr talman! När jag höll mitt anförande, som var
mycket kort, tog jag bara upp en punkt där vi inte
hade fått gehör i utskottet. Därför vill jag passa på att
vända mig till Göran Magnusson och övrig majoritet
för att uttrycka min och Ingbritt Irhammars glädje -
eftersom vi har motionerat om det här med skydds-
sprej - över att man nu avser att verkligen få fram den
här utvärderingen så att det kan komma ett beslut i
frågan.
När man läser att det finns ett för dåligt underlag,
ett underlag som inte är tillräckligt stort, frågar man
sig vilka kvinnor det är som har fått ha sådan här
tårgassprej. Om man nu har försöksverksamhet måste
det ju vända sig till kvinnor som behöver detta. Om
man i stället tar andra kvinnor som inte behöver detta
får man ju aldrig något riktigt underlag. Därför vill
jag ställa denna fråga till Göran Magnusson.</pre><pre>Anf.  134  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Det blir snarare en mycket kort
kommentar. Det är bra om vi får fram den här utvär-
deringen. Den här frågan diskuteras ju väldigt mycket.
Det jag ville kommentera var dock följande: När
polisen går igenom skyddspaketen och de möjligheter
som finns diskuterar man nog också de här peppars-
prejerna. Men då kan man också konstatera, tillsam-
mans med en hotad kvinna, att pepparsprejerna inte
utan vidare är någon lösning. Avväpning kan ju ske i
en besvärlig situation, och då kan pepparsprejen i
stället användas mot kvinnan och alltså bli en för-
stärkning av det hot som kan utövas. Det finns alltså
en rad olika problem. Men vi är överens om att utvär-
deringen bör fram så att man får diskussionen på
bordet och ser vad man egentligen kan göra.</pre><pre>Anf.  135  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Göran Magnusson citerade en hel del
ur de tidigare utredningarna om polisens internutred-
ningar. Det jag tycker är viktigt när vi nu väcker frå-
gan igen är att de här utredningarna ständigt kommer
fram till att den ordning som finns är bra. Ofta görs
utredningen av dem som har anknytning till gruppen.
Det upplevs inte som om det verkligen är en oberoen-
de granskning. De utredningar som gjorts har inte
förändrat allmänhetens tilltro till det här, och det
tycker jag som politiker är oerhört allvarligt.
Vad känner den person som har varit utsatt för
våld av polismän och anmäler det när han vet att det
kommer att behandlas inom samma krets? Jag tycker
att den aspekten också är oerhört viktig. Faktum är att
även i de fall där polismän har använt våld och blivit
fällda för det har det visat sig att det funnits kolleger i
närheten som inte har anmält vad de sett. Man är klart
medveten om att det här kollegiala nätet för att skyd-
da varandra finns, och det bidrar också till att man
inte anser att just den gruppen är den som skall utreda
när man själv anmäler brott.
Jag kan inte se att de utredningar som har gjorts
har förändrat situationen. Vi vet, även om vi talar
alldeles för litet om det, att det sker övervåld. Vi vet
att det finns polismän som missbrukar sin ställning.
Vi vet också att väldigt många av dem tyvärr klarar
sig. Det här är ett problem som uppstår så fort man
lämnar befogenheten att använda våld till någon yr-
kesgrupp. Men det fungerar inte om vi ständigt förne-
kar att det sker.</pre><pre>Anf.  136  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Som redan har sagts flera gånger har
frågan övervägts, inte minst av Polisberedningen där
det finns mycket tankar att hämta kring övervägande-
na för och emot en internutredning - i och för sig
skild från övrigt polisarbete - eller en organisation
som man i så fall skulle skapa. För att göra brottsut-
redningar av det mest kvalificerade slag - det är ju
viktigt att de här brottsutredningarna ägnas kvalifice-
rad uppmärksamhet - skulle vi alltså skapa en ny
organisation. Det är detta som utredningarna hittills
har kommit fram till inte skulle öka effektiviteten.
Organisatoriska förändringar skulle knappast hel-
ler öka tilltron till de här utredningarna. Själva kärnan
i det här problemet är naturligtvis kollegialiteten och
- det skriver flera utredningar om - svårigheten att få
andra poliskolleger att vittna om vad som har hänt.
Om Alice Åström och andra tror att poliskollegerna
lättare skulle vittna i en annan organisation må man
naturligtvis tro det. Men jag tror att man allvarligt
skall fundera över om det verkligen förhåller sig på
det sättet att en annan organisation skulle lösa det här.
I Norge, som det ofta hänvisas till, finns det såvitt
jag har kunnat förstå en tremannagrupp där själva
avgörandet tas. Men utredningen kan överlåtas och
överlåts till polisen. Det är alltså även i Norge polisen
som faktiskt utreder de här frågorna, åtminstone i de
allra flesta fallen.</pre><pre>Anf.  137  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Herr talman! När det gäller diskussionen om det
skulle vara mer effektivt eller inte att lägga detta i en
särskild, egen organisation och problemet med att det
fortfarande kommer att vara en typ av kolleger som
utreder eftersom man skall ha den kompetensen tyck-
er jag inte att det handlar om effektivitet eller något
sådant. Det handlar om rättssäkerhet. Det handlar om
trovärdighet. Det handlar om att människor som blir
utsatta för detta inte skall behöva ha den här misstan-
ken. Det är jag övertygad om att man skulle uppnå om
man lägger detta i en egen helt separat organisation
och inte gör internutredningar på det sätt som man gör
i dag.</pre><pre>Anf.  138  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Jag tror att man skall närma sig de
här frågorna med stor ödmjukhet. Jag känner ett visst
behov av att säga att jag inte har någon alldeles
självklar uppfattning i den här frågan. Men när jag har
försökt att tränga in i det material som hittills finns,
både färskt och av äldre datum, har jag funnit att alla
diskussionerna, trots den kanske övervägande ambi-
tionen att hitta en annan lösning, landar på att detta är
den mest effektiva organisationen. Jag tycker att man
i effektivitetsbegreppet inte bara skall tala om att man
gör utredningen på kort tid eller något sådant, utan i
effektivitetsbegreppet ligger också tilltrosfrågan.
Även den som har varit inblandad i en konfrontation
med polisen, där man utreder eventuellt övervåld från
polisens sida, skall kunna ha förtroende för och tilltro
till utredningen.
Jag tror att vi som politiker ibland får fundera över
om det faktiskt är möjligt att via riksdagsbeslut skapa
en ny organisation och därmed ändra också förtroen-
defrågan eller tilltrosfrågan. Det vore kanske bättre
om vi faktiskt argumenterade och redovisade svårig-
heterna, diskussionerna om bevisproblematiken ex-
empelvis, om en sluten kollegialitet gentemot en utan-
förliggande organisation. Nu väljer vi ofta att påstå att
bara vi ändrar organisationen så löser vi problemet.
Jag är inte så säker på att detta är lösningen i det här
fallet.</pre><pre>Anf.  139  ELISA ABASCAL REYES (mp):
Herr talman! Rättssäkerhet är en av de viktigaste
förutsättningarna för demokrati. Övergrepp från
myndigheternas sida gentemot medborgarna kommer,
framför allt på grund av den mänskliga faktorn, aldrig
att kunna motverkas helt. Däremot bör ett rättssäkert
samhälle ha sådana mekanismer som effektivt skyddar
medborgarna då sådant inträffar.
Jag menar att vi i Sverige håller på att tappa grep-
pet när det gäller övergrepp från polisen gentemot
medborgarna. Framför allt är det tystnaden från poli-
tikernas sida när det gäller polisvåldet som alarmerar.
Om inte de folkvalda reagerar, vem skall då agera?
Mellan 1990 och 1996 fördubblades antalet an-
mälningar mot poliser. Förra året uppgick antalet
anmälningar till knappt 1 500, men av dessa resulte-
rade bara 4 i fällande domar. De här siffrorna talar sitt
tydliga språk. Någonting är fel.
Ett tydligt exempel på det är de tolv anmälningar
som följde efter polisens ingripande mot en kvinno-
demonstration den 8 mars förra året, den internatio-
nella kvinnodagen. De här tolv anmälningarna inkom
direkt efter att polisen gjort ett ingripande. Jag har i
samtal med vittnen och genom medierna tagit del av
det inträffade enligt vittnenas version. Enligt dessa
har följande inträffat:
Polisen spärrade av två gator, föste ihop demon-
stranterna och började att slå med batongerna mot de
mestadels unga kvinnorna som skrek och försökte
skydda sina kroppar och huvuden. Efter ingripandet
visiterades alla kvinnor i demonstrationen en efter en.
Kvar på platsen flöt blod från trottoaren och det hade
även stänkt upp på bilarna runt omkring. En flicka
fick sys i huvudet och ett flertal andra personer fick
allvarliga skador. I polisrapporten däremot står det att
det inte varit ett våldsamt ingripande.
Vad har hänt nu, nästan ett år efter denna händel-
se? Jo, enligt de uppgifter som polisintendent Thord
Pettersson på polisens enhet för internutredningar har
lämnat har chefsåklagare Agneta Isborn Lind inlett en
förundersökning. Den här undersökningen är ännu
inte avslutad, och följaktligen har inget åtal väckts.
Som skäl till fördröjningen anger man i ett fax från
polisintendenten: Att utredningen ännu inte är avslu-
tad beror huvudsakligen på att under våren 1997 hade
CU inte resurser att skriva ut de omfattande bandför-
hör som hållits med ett fyrtiotal personer såsom mål-
sägande, vittnen och polismän.
Det här är skandal. Ett år har gått och inget händer
därför att man inte skriver ut bandintervjuerna. Det är
uppenbarligen så att medelstilldelningen inte följt
med utvecklingen, dvs. en kraftigt ökad belastning på
enheten för interna utredningar. Detta kan kopplas till
det citat som Göran Magnusson läste upp om till-
fredsställande effektivitet för närvarande inom avdel-
ningen för internutredningar.
Det skulle skada polisen att blanda ihop polisers
arbetssituation med det övervåld som vissa poliser gör
sig skyldiga till. Att ursäkta brutalitet eller att anföra
som förmildrande omständighet att polisen befinner
sig i pressade lägen och därför slår drar vanära över
hela poliskåren, vilket är oförtjänt. Låt oss i stället
separera de här två diskussionerna, polisens arbetssi-
tuation och vissa polismäns övervåld.
Det som däremot är gemensamt för poliskåren är
den laganda som verkar prägla verksamheten, en
laganda som dessutom verkar ha spritt sig upp till
maktens boningar. Jag har ännu inte, trots att fakta
pekar på en mycket oroande situation, hört vare sig
justitieministern eller företrädare för majoriteten
uppmärksamma det ökade antalet anmälningar mot
poliser och de uppenbara fall av polisvåld som är ett
angeläget problem i samhället. Detta anser jag vara ett
svek mot medborgarna.
Jag har under flera år som boende i storstad tagit
del av flera skakande uppgifter om polisövervåld. Det
våld jag har fått återberättat har riktat sig mot framför
allt kvinnor, ungdomar och invandrare. Av hänsyn till
de drabbades rädsla och integritet kommer jag inte att
ge några exakta detaljer, men jag vill återge några av
de fall som har berättats för mig.
Det första exemplet är från april 1992. En lör-
dagseftermiddag sätter sig motdemonstranter i gatan
för att blockera en nazistisk demonstration. En kvinna
i medelåldern, utan någon som helst anknytning till
demonstranterna, rusar förfärad fram när hon ser en
polis stå och slå på en ung flicka. Hon griper tag i
polismannens arm. Polismannen vänder sig om och
slänger ned kvinnan på marken. Hon får flera sparkar
i ryggen och på kroppen. Kvinnan förs chockad bort
av bestörta vittnen, men händelsen anmäls inte.
Augusti 1993: Två unga tjejer står på Rådmansga-
tans tunnelbanestation och är flamsiga men inte på
något sätt våldsamma eller uppenbart störande. En
polis kommer fram och säger till tjejerna att lägga av
med att larva sig om de inte vill ha hjälp ned på spå-
ret. Han säger samtidigt till dem: Jag kan göra vad jag
vill, det är ingen som tror er i alla fall.
År 1995 flyr en ung kvinna med invandrarbak-
grund undan några skinnhuvudens bärsärkagång en
lördagsförmiddag i centrala Stockholm. Hon blir helt
utan anledning angripen av en hund med hundförare,
bits allvarligt på överkroppen av hunden till dess
hundföraren säger: Loss! Kvinnan förs av vänner i
väg till ett sjukhus där skadorna dokumenteras. Det är
djupa sår som nu efteråt gett stora ärr. Händelsen
anmäls. När hon efter en tid ringer och frågar vad som
hänt med anmälan får hon den muntliga uppgiften att
ärendet avskrivits eftersom det dels inte fanns några
vittnen, dels inte finns någon hundförare som anmält
händelsen själv. Hon har själv inte kunnat ge ett annat
signalement på hundföraren än just hund och uniform.
Hon har intill denna dag inte fått ett skriftligt besked
från vare sig åklagare eller polis om att ärendet av-
skrivits.
År 1997 stoppar Norrmalmspolisen en svart man
med tre barn för att de menar att han försökte åka
tunnelbana utan att betala biljett på Centralen i Stock-
holm. Enligt de vittnen som var på platsen tryckte
polisen efter en kort diskussion ned mannen på gol-
vet, satte knät i ryggen på honom och tryckte till flera
gånger. Mannen fördes i väg och hans tre små barn
lämnades kvar på platsen. Efter ett tag förde en väkta-
re bort det minsta barnet till polisbilen, men mannen
fördes sedan till arresten.
Februari 1998: I Malmö blockerar ett antal unga
demonstranter ingången till en porrbutik för att pro-
testera mot porren. På TV senare på kvällen kan för-
vånade tittare se hur en polis besinningslöst slår på en
liggande demonstrant med batongen.
I dagarna kom ytterligare ett nytt fall. En ung
flicka blev illa slagen i huvudet av en polis vid ingri-
pandet mot en rejvfest för fyra år sedan. Rolf Dahl-
gren på polisens interna utredningar säger till Expres-
sen: "Det är ingen tvekan om att det är en polisman
som slagit henne med batong, det ser man tydligt på
skadorna." Flickan har nu fått 10 000 kr av polisen
för att det har gått att fastslå att det var en polis som
gjort sig skyldig till misshandeln och att det var ex-
cessivt våld. Men ingen polisman har, trots att 13
vittnen har hörts, kunnat bindas vid brottet. Ingen
polis har heller rapporterat om händelsen. Så här får
det inte gå till.
Lagandan har i flera fall visat sig vara polisens
egen värsta fiende, inte minst då det handlat om poli-
ser som anmält andra poliser och sedan blivit så tra-
kasserade av sina kolleger att de tvingats byta arbets-
plats. Värsta formen är dock när polisbefäl vid an-
mälningar går ut och misskrediterar målsäganden
genom att helt enkelt påstå att det som sägs är lögn
utan att de själva varit vittne till händelsen, som t.ex.
skedde angående den påstådda rasistiska och fysiska
misshandeln av tre killar i november förra året på
Norrmalms polisstation. Händelsen utreds fortfarande.
Men de anmälda poliserna har svarat med en motan-
mälan om förtal mot de tre unga männen. Vem vågar
efter en sådan händelse anmäla polisen? Poliser be-
skyddar poliser, och politiker håller tyst.
Sällan är en medborgare så utsatt som vid de till-
fällen av övergrepp från poliser. Det sker i slutna rum
dit få har tillträde. Vid efterföljande process är polis-
mannens trovärdighet i princip alltid långt högre än
den målsägandes, vilket ger särskilt betänkliga följder
när ord kommer att stå mot ord eller i beaktande av
vittnesmål. Det kan inte fortgå på det här sättet. Vi
måste reagera mot den destruktiva kårandan, mot
våld, mot rasism och sexism inom polisen. Inte minst
de poliser som tar av stånd från denna form av krimi-
nalitet skall kunna fortsätta att känna yrkesstolthet och
trygghet i sitt jobb.
Jag yrkar bifall till reservation 3.</pre><pre>Anf.  140  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Det är naturligtvis inte möjligt att
diskutera de enskilda fall som talaren har redogjort
för. En del fall har vi kunnat följa i medierna, och vi
har naturligtvis synpunkter på dem. Jag utgår från att
de händelser som är anmälda och som går att bevisa
också kommer till lagföring. Men en del av de be-
skrivningar som Elisa Abascal Reyes har framfört
visar också på svårigheterna. Det går inte att visa
vilken polis som har slagit. Frågan är om en organisa-
tion utanför polisen skulle kunna få fram uppgifterna.
Det är den intressanta frågeställningen i samman-
hanget.
Jag tycker att det är orättvist att säga att majoritet-
spartiet eller politiska företrädare inte är intresserade
av frågan och tiger i sammanhanget. Det är ingalunda
en sann beskrivning. Alla politiker här i kammaren
och i andra sammanhang har ett utomordentligt stort
intresse av att polisen kan utföra sitt arbete och utför
det på ett bra sätt. Den viktigaste frågan om hur poli-
sen skall uppträda i olika situationer är inte att för-
bättra själva repressaliesystemet utan att förbättra
utbildningen. Man skall ständigt ägna sig åt dessa
frågor i grundutbildningen, i fortbildningen och i
uppföljningsarbetet som enligt min uppfattning stän-
digt skall ske på alla polisstationer. Cheferna har ett
utomordentligt stort ansvar för att det skall ske.
Herr talman! Jag kan inte undgå att tillåta mig att
säga att det inte råder något tvivel om att poliser på
gator och torg, inte minst på fredagar och lördagar,
arbetar under en betydligt mer pressad situation nu än
för 10-20 år sedan. Man skall minnas det när man
diskuterar dessa frågor.</pre><pre>Anf.  141  ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik:
Herr talman! Jag skulle vilja inleda med att säga
att det som Göran Magnusson sade sist är det farligas-
te man kan göra, dvs. att hitta ursäkter eller göra en
sammankoppling mellan den kriminalitet som poliser
kan göra sig skyldiga till och polisers arbetssituation.
Vi skall diskutera polisers arbetssituation på ett
seriöst sätt, och självklart skall den förbättras. Men vi
kan inte använda de frågorna i en debatt om övervåld.
De har ingenting med saken att göra.
Vi lever inte i det bästa samhället. Det är ett gott
samhälle, men det är inte det bästa samhället. I det här
samhället finns människor som är utslagna, som har
mindre möjlighet att göra sig hörda, som har mindre
möjlighet att hävda sig gentemot personer i makt-
ställning - som poliser.
De fall jag har räknat upp är ett axplock av vad jag
som ung medborgare i Sverige, boende i Stockholm,
fått höra. Anledningen till att jag tagit upp dessa fall
är att jag kan stå för att de verkligen har inträffat. De
personer jag har pratat med betraktar jag som oerhört
tillförlitliga.
Göran Magnusson säger att det är en orättvis bild
att säga att majoriteten inte reagerar. Hur har man
reagerat? På vilket sätt har man med kraft reagerat
mot fördubblingen av anmälningar mot poliser under
90-talet? Jag kan inte hitta någon sådan kraftfull re-
aktion. Jag kan inte hitta att man har uppmärksammat
detta som ett angeläget problem, som en viktig situa-
tion att ta tag i innan utvecklingen går oss fullständigt
ur händerna.
Den största markeringen kom i samband med att
litet väl många människor hade dött i samband med
polisingripanden. Då började Polisskolan diskutera de
grepp som skulle tillämpas vid gripanden. Det är
självklart bra att en sådan diskussion förs. Vi måste
också våga företräda dem som har så svårt att göra
sina röster hörda; missbrukare, unga människor, de-
monstranter, politiskt oliktänkande, invandrare, kvin-
nor. Deras talan måste också föras.</pre><pre>Anf.  142  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Jag skulle vilja påstå att jag för deras
talan. Under en följd av år har man i betänkanden
kunnat läsa vad justitieutskottet har sagt och riksda-
gen har stått bakom.
Elisa Abascal Reyes försöker måla upp en mot-
sättning som inte finns. De i huvudsak tidningsreferat
som har lästs upp i talarstolen har jag också läst -
även om jag är en litet äldre medborgare. Det var
knappast några nyheter som presenterades. Det är vad
medierna har skrivit om olika händelser. Jag är den
första att beklaga att det finns ens ett uns av underlag
till dessa händelser. Men att dra slutsatsen att riks-
dagsmajoriteten, regeringen och polisledningen skulle
vara ointresserade är att skapa en motsättning i sam-
hället som ingen har någon glädje av.
Det vore bra om vi gemensamt kunde fortsätta att
angripa problemen. Jag pekar på att det otvivelaktigt
är så att polisen arbetar i ett annat klimat i dag än för
10-15 år sedan, och det tas till intäkt för att jag skulle
ursäkta övervåldet från poliser. Jag förbehåller mig
faktiskt rätten att själv beskriva den verklighet som de
svåra frågorna skall diskuteras utifrån. Jag vill inte få
mig föreskrivet den verklighet som debatten skall
gälla. Det är det som Elisa Abascal Reyes försöker
göra, nämligen måla upp en verklighet som alla skall
acceptera och debatten skall utgå från den. Jag förbe-
håller mig rätten att på olika sätt inhämta kunskaper
och erfarenheter kring frågorna och utifrån den faktis-
ka verkligheten diskutera dem.</pre><pre>Anf.  143  ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik:
Herr talman! Detta är nästa komiskt. Först säger
Göran Magnusson att jag försöker föreskriva honom
något slags verklighet. Mitt anförande gick i huvud-
sak ut på att presentera en verklighet som ofta inte når
fram till den gemene politikern men som kan drabba
gemene man. Sedan talar Göran Magnusson om den
faktiska verkligheten i motsats till den beskrivning
som jag har gett. Vem är det som försöker föreskriva
verklighetsbilder?
Jag var tydlig med att jag tycker att det är olämp-
ligt att blanda ihop polisers arbetssituation och poli-
sers eventuella kriminalitet. Det är två separata saker.
Det gynnar inte polisen att blanda ihop dessa och
diskutera de två sakerna i ett sammanhang.
Göran Magnusson säger att jag försöker måla upp
en motsättning. Den verklighetsbild jag har tagit del
av visar att det redan finns en motsättning. Det finns
människor som blir utsatta för klara övergrepp från
poliser och som inte får göra sig hörda.
Av de fall jag har tagit upp har hälften funnits med
i medierna, hälften har aldrig funnits med i medierna.
Det är människor som har kontaktat mig, människor
som står mig nära. Jag har följt med vid anmälningen
av ett av de fall jag har räknat upp. Visst är det här en
verklighet som kanske Göran Magnusson inte vill
kännas vid, men den finns.</pre><pre>Anf.  144  THOMAS JULIN (mp):
Herr talman! Jag har väckt en motion om poli-
svåldet. Den motionen behandlas i det här betänkan-
det.
För mig finns det en form av våld som många
gånger känns värre än gatuvåldet. Det är polisvåldet -
våld som jag anser är en skam för rättssamhället.
De flesta av oss kommer säkert ihåg tidningsrub-
riker som t.ex. "Misshandlad i lagens namn". Många
av oss har också reagerat starkt på batongslagen i
Malmö för några veckor sedan. Det var en händelse
där flera poliser släpade i väg en hjälplös demonstrant
medan en av poliserna utdelade ett flertal batongslag
mot denne.
Jag är väl medveten om att medieinslag inte alltid
beskriver hela sanningen, men jag är ändå övertygad
om att det förekommer ett oacceptabelt övervåld från
en del poliser.
Herr talman! Det är inte acceptabelt att poliser
som skall skydda oss medborgare använder sig av
övervåld mot någon medborgare. Att de i vissa situa-
tioner måste tillgripa våld för att skydda sig själva
eller hindra annat våld är en sak. Men de skall inte
använda våld för att ge igen, för att göra någon med-
görlig eller för att avreagera sig. Våld är ett felaktigt
sätt att lösa de flesta problem.
Jag är övertygad om att det är bara några få i en
mycket stor yrkeskår som använder sig av övervåld i
sin tjänsteutövning, men de fallen är ändå oförlåtliga.
Det här våldet drabbar, som Elisa Abascal Reyes
sade, främst de svaga i samhället, missbrukare och
kriminella personer, som ingen bryr sig om och som
ingen lyssnar eller tror på när de reagerar. Från ett
behandlingshem har jag fått beskrivet att det inte alls
är ovanligt att personer som kommit in med polist-
ransport varit rejält mörbultade. Många gånger tycker
missbrukarna att de kanske hade sig själva att skylla
därför att de var litet stökiga, men behandlingsperso-
nalen har ändå sagt att de varit väl mörbultade. Det
här våldet drabbar även ungdomar som protesterar i
olika sammanhang.
Herr talman! Om vi menar allvar med att vi vill
motverka våldet i samhället måste vi även få stopp på
polisvåldet - ett våld utfört av få men som skadar hela
poliskåren. Vi måste också få stopp på den kollegiala
tystnad som gör detta våld möjligt.
Det här våldet skapar för många en känsla av
maktlöshet och ger fel signaler till allmänheten. Fel
signaler får också batongpoliserna när uppenbart
övervåld av polis inte kritiseras av deras chefer. Nå-
gon dag efter batongslagen i Malmö uttalade en per-
son i en TV-diskussion om händelsen "att den var
svår att bedöma eftersom man inte visste vad som
föregått batongslagen". Som jag ser det kan våld
aldrig få användas i efterskott.
Jag anser att all misstanke om polisvåld måste ut-
redas av en grupp som är fristående från polisen och
att poliser som är våldsbenägna måste placeras där de
inte kan utsätta någon för övergrepp.
Den här frågan är av sådan art att det bör tillsättas
en parlamentarisk kommitté för att studera de anmäl-
ningar om polisvåld som gjorts under de senaste åren
samt följa upp och redovisa hur anmälningarna hante-
rats och om de lett till några åtgärder. Den föreslagna
kommittén bör också komma med förslag som kan
göra att vi får ett samhälle fritt från polisvåld.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag framföra att
jag känner många trevliga, duktiga och hjälpsamma
poliser. Ingen skugga skall falla över den seriösa
delen av poliskåren.
Jag yrkar bifall till reservation 3.</pre><pre>Anf.  145  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Diskussionen förs från Thomas Julins
sida och även från andras sida som om det skulle råda
någon oenighet om att vi gemensamt vill komma till
rätta med övervåld från poliser under tjänsteutövning.
Så är ingalunda fallet. De metoder som här anvisas för
att komma till rätta med det här är repressalier. Man
diskuterar repressionssystemet, om det skall utredas
på det ena eller det andra sättet.
Jag säger inte att man inte skall ha ett korrektions-
eller repressaliesystem om man inte kommer till rätta
med allt - det gör man säkert inte om man skall ha en
realistisk syn på det här. Men det väsentliga, som det
är angeläget att understryka, måste ju vara urvalet av
poliser till Polishögskolan. Där är inriktningen i dag
att vi i det svenska samhället inte har behov av Ram-
bopoliser, som de ibland kallas. Den just avslutade
TV-serien Aspiranterna var ingen bra beskrivning av
den verksamhet som förekommer på Polishögskolan.
Det som också är viktigt är fortbildningen och
uppföljningen av polisarbetet, det dagliga och det
veckovisa arbetet i den praktiska verkligheten.
Det är också möjligt att den nya polislagen, som
riksdagen antog för några månader sedan, kan skapa
litet bättre förutsättningar för att man skall klara av de
många gånger svåra situationer som polisen ställs
inför när det gäller att lösa uppgifter och problem,
som annars kan övergå i våld och andra händelser
som vi inte accepterar.
Jag tycker alltså att man i utbildningen skall ägna
mycket mer uppmärksamhet åt händelser i polisarbe-
tet än åt enbart repressalieåtgärder.</pre><pre>Anf.  146  THOMAS JULIN (mp) replik:
Fru talman! Jag tycker inte att jag har påstått att
det finns en oenighet i den här frågan. Jag har mer
framfört de åsikter som jag tog upp i min motion när
det gäller polisvåld. Jag tycker att det är viktigt att vi
får en fortsatt diskussion om den här frågan, som är
väldigt viktig.
När det gäller urvalet till Polishögskolan tror jag
tyvärr inte att man alltid kan sålla bort de personer
som sedan visar sig vara våldsbenägna. Det kan vara
personer som inte klarar av att behärska sig i vissa
situationer. Vi måste ju ställa höga krav på dem som
skall ha ett så här svårt jobb. Jag håller med om att
polisyrket är svårt, och de utsätts för mycket provo-
kation. Men de måste ändå klara av den här biten.
Såvitt jag förstår finns det en del poliser som inte
klarar av det, och det måste man göra något åt.</pre><pre>Anf.  147  GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tror också att det är svårigheter i
urvalsprocessen. Man kan på principiella grunder
också ställa sig tveksam till olika slags urvalsproces-
ser. Men det är viktigt att vi har en poliskår där varje
enskild individ klarar av alla de påfrestningar som
polisen utsätts för.
Vad jag har försökt säga i det här sammanhanget
är att vi borde ägna mycket mer uppmärksamhet åt
den sidan av det här problemet än att med kraft slå
fast att det behövs ett annat sätt att utreda det över-
våld som begås av poliser. För de poliser som har
antagits till Polishögskolan och sedan har svårigheter
att klara jobbet måste väl polisen kunna erbjuda nå-
gonting annat än ett straffsystem. Det är ju det som
förespråkas inte bara av Julin utan av övriga reservan-
ter, dvs. att det är själva straffsystemet som är det
viktiga. Jag har svårt att inse att det är det centrala.
Jag tycker att det förebyggande arbetet är mycket
mera väsentligt i sammanhanget.</pre><pre>Anf.  148  THOMAS JULIN (mp) replik:
Fru talman! Det finns andra viktiga bitar i det här
också, som jag tog upp i mitt anförande, bl.a. polis-
chefernas roll. Jag uppfattar det så att man ofta för-
svarar eller försöker förringa sådana här händelser.
Det är allvarligt. Jag tycker att det är viktigt att vi
fortsätter att föra den här debatten och att vi politiker
för den gentemot polisen.</pre><pre>Anf.  149  Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c):
Fru talman! För inte fullt ett år sedan hörde jag att
Elisa Abascal Reyes tog upp frågan om de demonstre-
rande kvinnor som utsatts för vad man får beteckna
som övervåld. Jag har lyssnat till henne nu också. Hon
är ung. Hon slåss för sina ideal. Hon står upp för
rättstrygghet och rättssäkerhet i riksdagen.
Det är oerhört viktigt att vi parlamentariker visar
att vi är garanter för rättstryggheten i samhället. Det
vänder jag inte mot någon annan.
Vi stöttar poliserna och tycker att de gör ett fan-
tastiskt jobb. De är kuratorer när de är ute på nätter
och också på dagar. De far och räddar liv hos familjer
osv. De gör allt möjligt positivt också. Det är viktigt
att lyfta fram det. Men så fort det kommer exempel på
att poliser begått övergrepp mot medborgare som inte
haft någon möjlighet att skydda sig måste vi markera
och fullständigt ta avstånd från detta. Det måste sän-
das tydliga signaler till polischefer och ut i samhället
om att vi inte tolererar det. Sedan kan vi diskutera hur
vi skall komma till rätta med problemet. Det är en
annan fråga, tycker jag.
Jag vill stötta Elisa Abascal Reyes i hennes kamp.
Hon har stått här många gånger. Som vice talman har
jag haft anledning att lyssna till henne många gånger.
Jag vet att det förekommer övergrepp mot våra
medborgare inte bara bland poliser utan också på
myndigheter i övrigt. Medborgarna känner inte rätt-
strygghet. Vi har en regeringsform att leva upp till.
Där står att varje människa skall behandlas med re-
spekt och att alla är lika inför lagen.
Det är oroväckande om det är så att människor
inte får information. Det fattas beslut, men de får
aldrig veta någonting. Det är sådana saker som vi
skall försöka reda ut här i riksdagen. Det får inte
förekomma. Det strider mot förvaltningslagen.</pre><pre>Anf.  150  GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Jag har inte haft möjlighet att höra li-
ka många debatter som vice talmannen. Jag har
mycket stor respekt för det som tas upp i dessa sam-
manhang. Jag har försökt att betona att det är viktigt
och angeläget. Det finns ingen anledning att inte se på
övergrepp från poliser med största allvar. Det kan ske
övergrepp uppifrån också på annat sätt. Det behöver
inte vara våld. Det kan också vara administrativa
övergrepp. Det är naturligtvis utomordentligt angelä-
get att vi tar tag i detta.
Det jag nu har resonerat om är i första hand själva
korrektionssystemet. Det är det som är föremål för ett
utskottsbetänkande. Jag tänker också på de korrektiva
insatser som kan göras på ett tidigare stadium.
När det gäller diskussionen om verklighetsbe-
skrivningen vidhåller jag att polisen har en besvärli-
gare arbetssituation i dag än vad man hade tidigare.
Det är ingen ursäkt för att man begår övervåld eller
fel i tjänsteutövningen, men jag tycker ändå att vi
måste konstatera att det förhåller sig på det sättet.
Det förändrar inte den beskrivning av verkligheten
som Elisa Abascal Reyes har redogjort för. Jag har
ingen invändning mot den beskrivningen, men jag
tycker att man måste se hela verkligheten. Gör man
det ursäktar man på inget sätt övervåld vare sig från
polis eller från någon annan i detta samhälle.
Det är inte riktigt min uppfattning att polischefer
skulle vara överslätande i detta sammanhang. Jag kan
förstå att det inte är alldeles enkelt för polischeferna
att i TV dagen efter det att det har hänt någonting
utanför en porrbutik i Malmö säga att polisen gjorde
rätt eller fel. Utredningen måste naturligtvis avvaktas.</pre><pre>Anf.  151  ELISA ABASCAL REYES (mp):
Fru talman! Angående polisernas arbetssituation
skulle jag vilja läsa upp en del ur ett interpellations-
svar från Göran Magnussons partikollega, nämligen
justitieministern. Hon anför följande: Den enskilde
polismannen arbetar ofta i miljöer på samhällets bak-
sida, där även en rutinerad polis kan bli illa berörd
eller provocerad. Detta skall den enskilde polisman-
nen klara av utan att överreagera.
Det är ett uttalande som jag till fullo instämmer i.
Jag har ingen annan uppfattning än justitieministern.
Poliser är väldigt utsatta i sitt arbete och har en väl-
digt pressad arbetssituation. Men jag vidhåller att de
skall klara av sitt arbete utan att överreagera. Det
gynnar därför inte de poliser som klarar av detta att
diskutera deras arbetssituation i samband med att man
diskuterar den kriminalitet som vissa enskilda poliser
gör sig skyldiga till.
Göran Magnusson har också hävdat att vi riktar in
oss på repressalier alldeles för mycket i stället för att
diskutera det förebyggande arbetet. Vi har inte på
något sätt motsatt oss förebyggande arbete - tvärtom.
Det vi framhåller är att situationen nu är så allvarlig
att vi inte har tid att vänta på det förebyggande arbe-
tet. Vi måste ta tag i den situation vi har i dag.
Sanningen är att antalet anmälningar av poliser har
fördubblats på 90-talet. Det måste vi göra någonting
åt i dag - inte om tio år.</pre><pre>Anf.  152  GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Jag har också uppfattningen att vi inte
har tid att vänta på något förebyggande arbete. Jag
hoppas att det pågår eller att det kommer i gång
snabbt. Det är ändå det mest verksamma sättet när det
gäller att komma till rätta med polisövervåld eller
poliser som överreagerar i sin många gånger besvärli-
ga tjänsteutövning.
Om mina inlägg hittills i denna debatt skulle ha
givit ett intryck av att jag skulle ha någon ursäktande
inställning till övervåld från poliser eller missgrepp i
tjänsteutövningen vill jag instämma i det interpella-
tionssvar som justitieministern har lämnat. Jag har
ingen som helst invändning emot vad justitieministern
där har skrivit.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut</pre><pre>JuU18 Polisfrågor
Mom. 1 (översyn av Säkerhetspolisens organisation
och verksamhet)
1. utskottet
2. res. 1 (v, mp)
Votering:
271 för utskottet
33 för res. 1
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  146 s, 69 m, 24 c, 18 fp, 14 kd
För res. 1:     19 v, 14 mp
Frånvarande:    15 s, 11 m, 3 c, 8 fp, 3 v, 4 mp, 1 kd</pre><pre>Mom. 5 (interna utredningar inom polisväsendet)
1. utskottet
2. res. 3 (v, mp, kd)
Votering:
259 för utskottet
48 för res. 3
1 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  146 s, 71 m, 24 c, 18 fp
För res. 3:     19 v, 15 mp, 14 kd
Avstod: 1 s
Frånvarande:    14 s, 9 m, 3 c, 8 fp, 3 v, 3 mp, 1 kd</pre><pre>Mom. 8 (skärpning av vapenlagstiftningen)
1. utskottet
2. res. 5 (c)
Votering:
282 för utskottet
22 för res. 5
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  146 s, 71 m, 1 c, 18 fp, 18 v, 14 mp, 14
kd
För res. 5:     20 c, 1 v, 1 mp
Frånvarande:    15 s, 9 m, 6 c, 8 fp, 3 v, 3 mp, 1 kd
Erik Arthur Egervärn och Kjell Ericsson (båda c)
anmälde att de avsett att rösta ja men markerats ha
röstat nej.</pre><pre>Mom. 9 (vapenhandlartillstånd)
1. utskottet
2. res. 6 (m)
Votering:
235 för utskottet
71 för res. 6
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 24 c, 18 fp, 19 v, 15 mp, 14 kd
För res. 6:     71 m
Frånvarande:    16 s, 9 m, 3 c, 8 fp, 3 v, 3 mp, 1 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om uppskjuten votering</pre><pre>På förslag av talmannen medgav kammaren att
återstående ärenden på dagens föredragningslista fick
avgöras i ett sammanhang vid arbetsplenum onsdagen
den 11 mars.</pre><pre>11 §  Inkomstskatter, fastighetsbeskattning,
m.m.</pre><pre>Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU15
Inkomstskatter, fastighetsbeskattning, m.m.</pre><pre>Anf.  153  CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Svenska låg- och medelinkomsttagare
betalar världens högsta skatter. Jag är uppriktigt oroad
över att den utvecklingen inte är på väg att brytas utan
i stället accentueras. Jag är oroad för att alltfler ham-
nar i bidragsberoende och inte får utrymme för att
genom egna insatser kunna påverka sin vardag. I
många fall är det så att två inkomster i en familj inte
räcker för att klara de löpande utgifterna. Skatterna
har blivit den största hushållsutgiften. Låt mig ta ett
exempel: I en familj där en person tjänar 16 600 kr
och den andra 10 500 kr per månad blir den totala
arbetsersättningen ca 422 000 per år. Familjen får
endast behålla 151 960 kr. Det är ett exempel ur var-
dagen som visar dagens orimliga system.
Frågan är: Leder inte detta, fru talman, till att före-
trädare för socialdemokraterna åtminstone borde
börja fundera på om det verkligen kan fortsätta på det
här viset?
Det betänkande vi nu diskuterar innehåller i stort
sett samma skattefrågor som vi behandlade i anslut-
ning till budgetpropositionen. Det hindrar inte att det
finns ett värde i att åter här i riksdagen utnyttja tillfäl-
let att redovisa vilken syn vi har på medborgarens
ställning i förhållande till staten.
Vi moderater står på medborgarnas sida. För oss
är sänkta skatter i första hand en fråga som angår
medborgarna, var och en av dem. Människor blir
alltmer intrasslade i ett system med rundgång mellan
skatter och bidrag, som det är svårt att ta sig ur. Men
vi måste bryta denna ordning. Fler borde inse det
orimliga i att den genomsnittlige socialbidragstagaren
betalar mer i skatt än vad han eller hon får i bidrag.
Hörde fru talman detta? Det är alltså så att den ge-
nomsnittlige socialbidragstagaren betalar mer i skatt
än vad han eller hon får i bidrag. Ett av målen med
sänkta skatter är att den som är i behov av bidrag inte
skall behöva betala skatt och vice versa. Jag är förvå-
nad över att fler inte säger sig kunna omfatta denna
uppfattning.
Fru talman! Vi måste ändra vårt skatte- och bi-
dragssystem så det blir möjligt för medborgarna att
själva påverka sin situation genom eget arbete, och
som dessutom gör det möjligt att fler arbeten skapas.
I den senare övergripande frågan visar forskning-
en på ett samband mellan sänkta inkomstskatter och
tillväxt i ekonomin. Frida Widmalm vid Nationaleko-
nomiska institutionen i Uppsala presenterade för
något år sedan i en avhandling uppgifter avseende
tillväxten i 23 OECD-länder under perioden 1965 till
1990. Hon fann ett signifikant samband mellan skat-
testrukturen och graden av tillväxt. Ju större andel av
det totala skattetrycket som består av personlig in-
komstskatt, desto lägre tillväxt i de undersökta län-
derna.
Det finns även andra skäl som talat för att sänkta
inkomstskatter måste prioriteras. Jag menar att löne-
bildningen påverkas positivt genom sänkta skatter.
Arbetskraftskostnaderna kan hållas nere samtidigt
som löntagarna får större eget ekonomiskt utrymme.
Jag vill dock fortsätta debatten med fokus på den
enskilda människan. Vid det här laget är kanske det
brev från fyrbarnsmamman i Linköpingstrakten till
Catharina Andréen på Sparbanken rätt känt, men det
förtjänar att upprepas. Andrén citerar ur brevet i en
artikel på DN debatt den 3 juli 1997. Fyrbarnsmam-
man skrev:
"Egentligen borde man låta bli att kämpa som man
gör och strunta i allt och bara leva på socialbidrag. Då
skulle vi få det lugnare, mysigare, inte så stressigt och
arbetsamt, och på köpet skulle vi få bättre ekonomi".
Längre fram skrev hon: "Är det inte dags att vi protes-
terar? Mot punktskatter, egenavgifter, fastighetsskatt,
moms och alla andra avgifter som urholkar vår eko-
nomi. Det är inte klokt att heltidsarbetande familjer
inte får ekonomin att gå ihop".
Catharina Andrén gör bedömningen att de senaste
årens skattehöjningar har påverkat vanliga familjers
ekonomi mer än de senaste årens bidragsminskningar.
Det intressanta är dock att den bedömningen gör även
regeringen. I budgetpropositionen för 1998 skrev
regeringen:
"Medelinkomsttagaren har träffats relativt sett
hårdast. År 1991 betalade man i genomsnitt ungefär
38 000 kronor netto mot ca 67 000 kronor 1997.
Detta beror främst på de höjda skatterna. De arbetslö-
sa som grupp har också fått minskat nettobelopp,
minskningen är 9 000 kronor, vilket till största delen
beror på ökade skatter. Låginkomsttagarna fick 1991
mer sociala transfereringar än vad de betalade i skat-
ter. Detta förhållande har ändrats 1997 så att deras
netto är negativt. Låginkomsttagarna erhöll i genom-
snitt ca 4 400 kronor år 1991, men 1997 får de i stäl-
let betala ca 9 500 kronor".
Alla som arbetar, inklusive lågavlönade och del-
tidsarbetande som grupp, betalar alltså mer i skatt än
de får i bidrag.
Frågan är: Ställer Anita Johansson upp på be-
skrivningen i budgetpropositionen? Tycker Anita
Johansson, som i det här betänkandet för socialdemo-
kraternas talan, att detta är en rimlig och bra ordning?
Jag tycker, fru talman, att vi måste ändra på denna
ordning. Vi måste sänka inkomstskatterna.
I betänkandet, SkU15, refereras och behandlas en
lång rad moderata motioner, som beskriver hur detta
skall gå till. Det har också beskrivits från denna talar-
stol vid flera tidigare tillfällen. Min argumentation i
dag tar främst sikte på att visa nödvändigheten av en
förändring. Jag vet att socialdemokraterna kommer att
avslå våra motioner i dag. Men någon gång måste väl
insikten om nödvändiga förändringar sprida sig även i
regeringspartiet.
De moderata inriktningen på skattepolitiken re-
dovisas under mom 1, reservation 1, en reservation
jag härmed yrkar bifall till.
Låt mig så ta upp två av de skattefrågor utöver de
allmänna inkomstskatterna som behandlas i betänkan-
det. Först till fastighetsskatten.
De förödande konsekvenserna av den höga fastig-
hetsbeskattningen är känd för alla. Riksdagen har
emellertid i dag möjlighet att sänka boendeskatten
med omedelbar verkan. Beslutet lär väl fattas först på
onsdag efter vad vi hörde nyss, men då får ju ledamö-
terna tid att tänka på detta fram till onsdagen och
begrunda möjligheten att sänka fastighetsskatten då.
Jag yrkar därför, fru talman, bifall till reservation
10 under mom 4. Vinner detta förslag bifall kommer
fastighetsskatten att sänkas från 1,7 % till 1,5 % med
verkan från och med 1998. Inte tomma ord utan kon-
kret handling.
Vi måste emellertid omedelbart gå vidare när det
gäller sänkning av fastighetsskatten och successivt
sänka den så att skattesatsen åtminstone i det korta
perspektivet landar på 1,2 %. Underlaget för skatten
skall begränsas genom att markvärdet tas upp endast
till hälften. För en del fastighetsägare minskas också
skatten genom kombinationen med vårt förslag att
slopa förmögenhetsskatten. På sikt bör fastighetsskat-
ten avskaffas helt.
När det gäller förmögenhetsskatten kan den nya
lagstiftningen bara betecknas på ett sätt: Den är ab-
surd. Låt mig ta ett exempel. Ett pensionärspar kanske
ägt en mindre fastighet i 40 år, där de bor. Området
har med tiden blivit som det heter attraktivt. Kanske
ligger taxeringsvärdet på 1 500 000 för ett förhållan-
devis enkelt hus. Inga lån finns, fastigheten är amorte-
rad. En sparad slant kan det finnas. Någon aktiefond
på sammanlagt 100 000 kr gör att paret får betala
förmögenhetsskatt, pengar man får ta av kapitalet.
Pensionen kanske går till dagliga utgifter. Har man
otur kanske man inte har något kapital alls, som i det
här exemplet, utöver pensionen. Men sedan kommer
det märkliga. Samtidigt har regeringen sett till att de
ca 25 rikaste familjerna i landet slipper förmögenhets-
skatt på sitt aktieinnehav.
Bland landets 75 största privata aktieägare finns
det familjer med miljardinnehav som slipper förmö-
genhetsskatt. Men mitt pensionärspar får betala denna
skatt. Det var denna fördelningspolitik s-kongressen i
Sundsvall jublade över. Jublar även Anita Johansson
över den här fördelningspolitiken?
Förmögenhetsskatten måste bort för alla. Det är
den slutsats vi kan dra av detta. Den fungerar helt
enkelt inte i en global ekonomi. Den motverkar och
skadar företagande och entreprenörsanda. Den slår
också mot vanligt folk utan betydande tillgångar. Vi
får inte glömma att över 400 000 svenskar betalar
förmögenhetsskatt. Många av dem gör det på grund
av taxeringsvärdena. Men socialdemokraterna ser till
att de mest förmögna slipper betala skatt.
Fru talman! Det finns flera moderata reservationer
i betänkandet. Vi står naturligtvis bakom samtliga.
Mina yrkanden begränsas till vad jag tidigare har sagt.
Men jag skulle likväl vilja pröva talmannens väl-
vilja för att få medborgarperspektivet i centrum. Vi
moderater står på medborgarnas sida i skattedebatten.
Det borde hela riksdagen göra.
Jag yrkar därför att riksdagen, för medborgarnas
skull, uttalar att skattetrycket i Sverige måste sänkas.
Måhända ställer talmannen inte upp under pro-
position, men det hade varit en viktig markering om
att folkstyrets högsta församling insett allvaret och de
skadliga effekterna för enskilda och för landet av de
alltför höga skatterna.</pre><pre>Anf.  154  ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! En av de absolut viktigaste politiska
uppgifterna är, och kommer också framöver att vara,
att försvara det gynnsamma ränteläget. En viktig
förutsättning för att detta skall vara möjligt är att vi
har balans i våra gemensamma affärer, dvs. att vi har
budgetbalans. Denna politiska uppgift blir desto vik-
tigare eftersom försvaret av det goda ränteläget är
utsatt för hot såväl från vänster som från höger på den
politiska skalan.
Det finns klara tendenser till att det nuvarande re-
geringspartiet upprepar sitt beteende från förra valrö-
relsen och utfärdar en mängd löften om utgiftsökning-
ar - löften som man i ansvarsställning sedan inte har
kunnat innehålla och som man inte heller kommer att
kunna innehålla om man skulle få chansen att försöka.
Takten i löftesgivningen synes visserligen ha av-
tagit något efter att under några månader ha uppgått
till 1-3 miljarder kronor varannan-var tredje vecka.
Risken förefaller uppenbar att löfteskarusellen tilltar
ju närmare valet vi kommer, vilket i sin tur kommer
att leda till endera av två saker. Det ena alternativet är
att löftena på samma sätt som efter förra valet korri-
geras av verkligheten, dvs. inte infrias. I så fall kom-
mer ränteläget att mera marginellt förändras i negativ
riktning. Det andra alternativet är att Socialdemokra-
terna vid ett eventuellt fortsatt regeringsinnehav verk-
ligen genomför sina vallöften om långtgående utgift-
sökningar, med förnyad obalans i statens budget och
starkt negativa ränteeffekter som följd.
Från höger består hotet i att Moderaterna, på det
sätt som Carl Fredrik Graf har beskrivit, föreslår
mycket långtgående skattesänkningar under en kort
genomförandeperiod. Det leder i sin tur också till
endera av två saker. Antingen måste dessa skatte-
sänkningar finansieras genom dramatiska utgifts-
minskningar, med bl.a. svåra sociala konsekvenser.
Eller också måste man förlita sig på s.k. dynamiska
effekter. I annat fall kommer också denna metod att
medföra en svår budgetobalans som hotar det gynn-
samma ränteläget.
Vi i Centerpartiet kommer inte att medverka vare
sig till vidlyftiga utgiftsökningar eller till oansvariga
skattesänkningar. Vi har nu mödosamt skapat balans i
våra gemensamma finanser. Vi kommer att försvara
den uppnådda balansen. Därigenom försvarar vi det
gynnsamma ränteläget. Men det ställer krav på re-
striktioner för vårt handlande framöver. Det medför
att utrymmet för såväl utgiftsökningar som skatte-
sänkningar måste skapas innan det ianspråktas. Det
utrymme som står till buds är alltså det budgetöver-
skott som annars skulle uppstå om det inte användes
endera till avbetalning på statsskulden eller till skatte-
sänkningar/utgiftsökningar.
Vår bedömning är att det kommer att finnas ett så-
dant utrymme för skattesänkningar under de följande
åren. Vi vill i första hand använda det utrymmet för
att sänka nivån på fastighetsskatten till 1,5 % näst-
kommande år. Dessförinnnan är det ytterst angeläget
att problematiken kring fastboende i s.k. attraktiva
fritidsområden har fått sin lösning med giltighet redan
för innevarande år.
Vidare tycker jag att det finns anledning att erinra
Carl Fredrik Graf om att det enligt den nya budge-
tordningen nu inte är möjligt att påverka utfallet redan
för 1998. Vi bedömer också att det under nästa man-
datperiod kommer att vara möjligt att skapa utrymme
för en sänkning av inkomstskatten för låg- och medel-
inkomsttagare genom en höjning av det s.k. grundav-
draget. Arbetsgivaravgifterna skall sänkas med tyngd-
punkt på de små företagen genom samma metod som
vi tidigare biträtt, dvs. genom en förhöjd procentsats
på en högre lönesumma än den i dag gällande.
Fåmansföretagsreglerna bör delvis avskaffas och i
övrigt förenklas. I varje fall bör under kommande
mandatperiod ett första steg tas mot en på sikt helt
avskaffad förmögenhetsskatt. Den har i dagsläget helt
spelat ut sin roll som fördelningspolitiskt instrument.
Fru talman! Avslutningsvis skall jag säga något
som är viktigt och fundamentalt. Det gäller s.k. dy-
namiska effekter. Det hävdas ofta i den förenklade
argumentationen och opinionsbildningen att dynamis-
ka effekter kan användas som finansiering av bety-
dande skattesänkningar. De dynamiska effekterna
sägs ofta uppstå t.ex. genom ökad sysselsättning till
följd av skattesänkningen och därmed minskade kost-
nader för arbetslösheten. Hittillsvarande erfarenheter
av att använda förväntade dynamiska effekter som
finansiering är inte goda.
I början av detta decennium användes dynamiska
effekter för att finansiera den omfattande skatterefor-
men. Reformen förblev klart underfinansierad. Under
förra mandatperioden genomfördes skattesänkningar
med samma bräckliga finansiering. Budgetunderskot-
tet växte. Vi tvingades låna mera. De dynamiska ef-
fekterna försenades eller uteblev.
Jag bestrider inte att dynamiska effekter uppstår i
spåren av en rätt utformad skattesänkning. Sänkt
arbetsgivaravgift utformad på samma sätt som under
de senaste åren är exempel på en skattesänkning som
kommer att ge dynamiska effekter. Men den önskade
effekten uppstår endast under förutsättning att skatte-
sänkningen är ansvarsfullt finansierad redan vid infö-
randet.
Låt oss göra ett tankeexperiment. Vi sänker skat-
ten med ett betydande antal miljarder nästa årsskifte
och finansierar merparten genom förväntade dyna-
miska effekter. Vad är det då som kommer att hända?
Jo, den till följd av skattesänkningen minskade intäk-
ten inträffar successivt fr.o.m. årsskiftet, fr.o.m.
ikraftträdandet. När inträffar då de dynamiska effek-
terna? Det är svårt att säga; i varje fall med en bety-
dande eftersläpning - säkerligen med en årslång ef-
tersläpning. Vad händer under tiden? Det vet vi nu
erfarenhetsmässigt. Vi skapar ånyo den budgetobalans
och den ökade upplåning som i sin tur leder till att
ränteläget försämras. Vi får antidynamiska effekter
som gör att några positiva nettodynamiska effekter
aldrig uppstår.
Slutsatsen blir ånyo att såväl skattesänkningar som
utgiftsökningar måste åstadkommas under restriktio-
nen att de skall rymmas inom ramen för en budget i
balans. Det är fundamentalt. Det är viktigt och det
gynnar framför allt vanliga människor. Det är en så-
dan fortsatt ansvarsfull politik som Centerpartiet
förespråkar. Det är en sådan ansvarsfull politik som vi
i Centerpartiet kommer att medverka till i samarbete
med andra partier som delar, eller som kan ansluta sig
till, detta synsätt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2
och 11.</pre><pre>Anf.  155  CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Jag skall göra några kommentarer
med anledning av Rolf Kenneryds anförande.
När det gäller de moderata skattesänkningsförsla-
gen i detta betänkande och i andra betänkanden som
diskuterats under innevarande riksmöte kan jag säga
att samtliga skattesänkningar är finansierade. Det tror
jag att Rolf Kenneryd känner till men han vill göra
gällande att det är på något annat sätt. Så är det alltså
inte.
Sedan talar Kenneryd om att det börjar bli balans i
ekonomin. Det råder en våldsam obalans i samhälls-
ekonomin så länge vi har den sysselsättningsgrad vi
för närvarande har. Det har inte skett någon förbätt-
ring avseende sysselsättningsgraden. Jag tror att det är
en mycket viktig komponent att ta med i beräkningen.
Det påverkar enskilda människor, och det påverkar
statens utgifter.
Rolf Kenneryd skall inte underskatta de enorma
dynamiska effekter som uppstår när människor upp-
täcker att de kan leva på sin lön och att de kan påver-
ka sin ekonomiska situation genom eget arbete. Men
det är en bonuseffekt utöver de redan finansierade
skattesänkningarna.
Vi har här fått ett rättelseblad till betänkandet. Jag
undrar då varför inte Rolf Kenneryd är med på reser-
vation nr 10 under mom. 4 om sänkt fastighetsskatt.
Delvis gav han svaret i sitt anförande. Men om nu
Rolf Kenneryd verkligen hade velat sänka fastighets-
skatten redan från i år hade han haft möjlighet att
redan i höstas lägga fram förslag om detta - om det
nu är den förklaringen han vill åberopa.
Centerpartiet talar en hel del om sänkta fastighets-
skatter. Centerpartiet har vid flera tillfällen under de
senaste åren haft chansen att hänga på moderata ut-
skottsinitiativ, motioner och reservationer här i kam-
maren för att kunna sänka fastighetsskatten. Men man
har underlåtit att göra det. Nu andas det vissa möjlig-
heter om att det kan bli så i framtiden.
På onsdag har riksdagen chansen att fatta ett så-
dant beslut. Jag hoppas att Centergruppen ändrar sig
till dess.</pre><pre>Anf.  156  ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag vill först beträffande moderater-
nas finansiering av sina vidlyftiga skattesänknings-
förslag säga att den inrymmer mycken ihålighet ut-
över att den inrymmer en rad i varje fall för oss oöns-
kade effekter när det gäller möjligheterna att t.ex. i
kommunerna utföra den mycket betydelsefulla om-
sorg som behöver tillskott för att tjäna medborgarnas
syften.
Jag bestrider inte att dynamiska effekter uppstår.
Jag sade det i mitt anförande. Men förutsättningen är
att finansieringen är ordnad redan tidigare.
Jag vill slutligen kommentera detta med att jag
inte har anslutit mig i efterhand, vilket tydligen en del
av mina andra kamrater i utskottet har gjort. Förkla-
ringen är för det första den jag angav i mitt anförande
att budgetordningen inte medger en sådan hantering i
dag. Den andra och lika viktiga förklaringen är i en-
lighet med det jag försökte ge uttryck för i mitt anfö-
rande, nämligen att vi först skall skapa utrymme innan
vi ger oss in på skattesänkningar.
Vi har inte funnit detta utrymme förrän år 1999.
Vi gör inga utfästelser innan vi bedömer att vi kan
infria dessa utfästelser. Det kommer vi att kunna göra
år 1999.</pre><pre>Anf.  157  CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Argumentationen i Kenneryds replik
tappade litet i kraft. Han hade inga argument som
kunde bevisa att det skulle finnas ihåligheter i den
moderata finansieringen.
Sedan försökte han komma in litet grand på stats-
bidragen och göra ett stort nummer av detta. Det stora
problemet för kommunerna är den höga arbetslöshe-
ten som eroderar skattebasen och ökar bl.a. nivån på
socialbidragen.
Det är detta samband som vi måste försöka disku-
tera på ett annat sätt. Centerpartiet ser statens finanser
isolerat. Vi måste också koppla in medborgarna och
samhällsekonomin och därmed sysselsättningen.
Men det var bra att vi i varje fall fick slå fast att de
moderata skatteförslagen fullt ut är finansierade från
första kronan till den sista.</pre><pre>Anf.  158  ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Vi får återkomma när vi har litet bätt-
re tid till de ihåligheterna i finansieringen. Det gäller
för övrigt också otrevligheterna i finansieringen som
skulle vara nödvändiga för att medge skattesänkning-
ar av den storleksordning som Carl Fredrik Graf och
Moderaterna står för. Tiden medger inte att vi disku-
terar det nu. Men vi har möjlighet att föra den debat-
ten, Carl Fredrik Graf, såväl på hemmaplan som här i
kammaren.
(forts.)
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 17.55 att ajournera för-
handlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.</pre><pre>11 §  (forts.) Inkomstskatter, fastighetsbeskatt-
ning, m.m. (forts. SkU15)</pre><pre>Anf.  159  KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! För oss liberaler handlar skattepoliti-
kens inriktning nu framför allt om jobb, jobb och
jobb. Sverige behöver inte fler skatter, utan fler skat-
tebetalare. Då måste man sänka och förändra skatter-
na såsom de tas ut. För oss i Folkpartiet är det en
ganska självklar slutsats att prioritera de mest skadli-
ga skatterna, och låta de något mindre skadliga vänta
till sedan. Skattepolitikens förändring, sänkningen av
skatteuttaget, måste nämligen självfallet ske på ett sätt
som är statsfinansiellt hållbart.
Det finns de som först höjer skatterna och försvå-
rar regelverket för att sedan tala om att framtida för-
bättringar måste ske. Det är klart att om man först har
gjort på det sättet så har man ett enklare läge att utgå
ifrån när man vill sänka och förenkla. Vi har tyckt att
det är fel metod - vi har tyckt att skatterna är höga
och krångliga nog som de är utan att man först behö-
ver förändra dem för att sedan kunna förbättra dem.
Ändringarna i skattepolitikens inriktning handlar
om att det måste bli ett sänkt skatteuttag på arbete, på
investeringar och på sparande så att vi får fram fler
jobb. Fler människor måste helt enkelt kunna få en
lön att leva på. Vi i Folkpartiet har i sak prioriterat
sänkta arbetsgivaravgifter för att sänka skatten på
arbete. Det skulle få den snabbaste utväxlingen i form
av nya jobb. Vi har prioriterat att sänka marginalskat-
ten tillbaka till 50 %. Det måste löna sig att arbeta,
och folk måste veta att principen om hälften kvar
gäller. Vi har t.ex. prioriterat att ta bort dubbelbe-
skattning på aktieutdelningar för att gynna riskvilligt
sparande och produktiva investeringar som ger nya
jobb.
Vi tror att dagens skattetryck totalt sett inte är för-
enligt med en samhällsekonomisk utveckling där
många fler människor får jobb. Vi tror att man ganska
snabbt inom de närmaste åren måste försöka komma
ned till 50 % skattetryck. Det gör vi också med Folk-
partiets politik genom att ta bort, sänka och förändra
det som vi tycker är de mest skadliga skatterna.
Sedan kan man gå vidare och sänka skatterna för
låg- och medelinkomsttagare, framför allt på så sätt
att man minskar marginaleffekterna för barnfamiljer.
Det är viktigt att människor kan leva på sin lön, och
det är viktigt att det lönar sig att arbeta. Då måste man
gå in och titta noggrant på vilka människor det är som
inte kan leva på sin lön, även om de har en lön, och
vilka människor det är som har väldigt höga margina-
leffekter - och det är barnfamiljerna. Vi vet att detta
framför allt slår mot småbarnsmammor. Erfarenheten
visar att det är dessa människor och familjer som så
att säga låter marginaleffekterna slå igenom. Kombi-
nationen av relativt höga skatter, inkomstprövade
bidrag och inkomstprövade taxor gör att småbarns-
mammor har marginaleffekter på siffror som ligger
skyhögt över dem som man på 80-talet tyckte var
fullkomligt orimliga och perversa för extremt högav-
lönade. Uppenbarligen tycker man dock att det är helt
självklart att småbarnsmammorna skall kunna leva
med detta. Vi i Folkpartiet tror att detta är helt fel.
Under senare tid har en ESO-rapport, Sparbankens
rapporter osv. visat att helt vanliga kvinnor med helt
vanliga inkomster har marginaleffekter från 85 % upp
t.o.m. över 100 %. Detta är helt orimligt. Det är en
sak som vi från Folkpartiet vill prioritera av många
olika skäl. Dels vill vi göra det av jämställdhetskäl,
det måste vara möjligt även för småbarnsmammor att
arbeta, dels därför att det inte är samhällsekonomiskt
effektivt när det inte lönar sig att arbeta och att försö-
ka påverka sin situation.
Herr talman! När det gäller skattepolitikens in-
riktning mer specifikt vill jag peka på ett par saker.
Den första är tjänstesektorn.
Vi tycker att det är helt orimligt att man från re-
geringens och Centerpartiets sida enbart kan använda
skattepolitikens medel och metoder för att få fram fler
jobb inom manliga sektorer. Mäns hemarbete och
mäns arbetsmarknad kan man försöka gynna och få
fram fler jobb inom genom riktade skattereduktioner.
Men kvinnors hemarbete, företagande och arbets-
marknad kan man inte tänka sig att få att fungera
bättre med skattepolitiska medel. Detta tycker vi i
Folkpartiet är helt fel. Det är inte bara det att man
fortsätter med höga skatter som ger stora skattekilar
för kvinnors företagande - man anser t.o.m. i många
fall att det är fult att göra detta på kommersiell basis.
Vi vill vända på den steken. Vi vill förändra be-
skattningen inom tjänstesektorn på ett sådant sätt att
man för det första respekterar kvinnors professionali-
tet, kompetens och arbete, för det andra respekterar
kvinnors önskan att kunna välja att köpa tjänster lik-
väl som att göra jobbet själva på amatörbasis och för
det tredje använder ett enkelt skattepolitiskt instru-
ment för att skapa många nya riktiga jobb.
Vi vet att minister Ulvskog tycker att detta är fult.
Vi vet att statsminister Persson tycker att det är okej
med servicetjänster, men att man kan göra detta som
en arbetsmarknadspolitisk åtgärd lokalt. Vi vet att
skatteminister Östros tycker att det är helt okej, men
bara om det görs som generella skattesänkningar över
hela landet - vilket man inte anser sig ha ekonomiskt
utrymme för. Vi vet att arbetsmarknadsminister Win-
berg numera tycker att det är okej att köpa tjänster,
men bara om man köper dem från kommunen och inte
sänker några skatter. Vi vet att finansminister Erik
Åsbrink tycker att saken bör övervägas. Vi i Folkpar-
tiet tycker att man skall handla nu.
Herr talman! Det finns en djupt känd vrede i
folkdjupet över fastighetsskatten. Den har växt och
växt. Jag kan gärna erkänna att vi från Folkpartiet för
ett antal år sedan inte tyckte att fastighetsskatten di-
rekt var något stort problem. Tvärtom var det en
ganska bra skatt eftersom den inte skadade jobben,
tyckte vi. Det är nog fortfarande så att det direkt inte
skulle få någon effekt på jobben om man sänkte fas-
tighetsskatten. Men vi tror att det nu har gått så långt
att människor inte längre upplever att de har någon
acceptans för skattesystemet i stort, och för fastighets-
skatten specifikt. De känner ingen lojalitet med sys-
temet som sådant därför att de tycker att fastighets-
skatten har fått så orimliga effekter. Därför anser
Folkpartiet att man måste gå in och omedelbart göra
förändringar innan man drar på sig en skatterevolt
inom denna sektor som sedan sprider sig över hela
linjen.
För oss som värnar välfärden och som tycker att
det är viktigt att få in skattepengar för att betala för
vård, omsorg, skola och andra typer av angelägna
välfärdstjänster är det extra viktigt att man upprätthål-
ler en vilja hos befolkningen att faktiskt betala de här
skatterna. Även om vi vet att Centerpartiet nu har
gripits av någon sorts valfeber och vill låta påskina att
man snart vill sänka fastighetsskatten vet vi samtidigt
att det är Centerpartiet som har hindrat dessa föränd-
ringar under de senaste åren.
Vi stöder alltså reservation 10, och inte reserva-
tion 11. Det beror på att reservationstexten fick en
förändrad utformning jämfört med vad vi trodde. Det
är inget nytt ställningstagande, utan tvärtom ett gam-
malt, traditionellt ställningstagande från vår sida.
Herr talman! En sista skattefråga som jag vill ta
upp i sammanhanget gäller förmögenhetsskatten. På
sikt tror vi att det är helt nödvändigt att man avskaffar
den. Det skall man göra av delvis principiella skäl.
Skall man betala skatt när man tjänar, ärver eller på
något annat sätt får pengar och sedan betala skatt när
man gör en realisationsvinst på dem blir det fel att
också behöva betala skatt på själva innehavet under
mellantiden. Den internationella utvecklingen gör
också att det inte är praktiskt möjligt att fortsätta med
detta. Alla turer runt förmögenhetsbeskattning av
aktier visar ju att detta inte håller i längden.Vi har
förordat en tillfällig övergångslösning när det gäller
aktiebeskattning som är mycket bättre än den som har
blivit. Vi förordar att sambeskattningen omedelbart
avskaffas - den sista resten av sambeskattning i ett
skattesystem där kvinnor inte var egna skattesubjekt.
Vi har också föreslagit att man skall höja fribeloppet.
Men vi vill också, som sagt, långsiktigt jobba för att
fastighetsskatten helt och hållet kan avskaffas.
Herr talman! Det finns många andra frågor som
jag skulle kunna ta upp i det här sammanhanget, men
jag har tagit upp dem som jag tycker är viktigast. Jag
yrkar bifall till reservation 3, även om jag givetvis står
bakom samtliga andra reservationer till betänkandet
som är undertecknade av Isa Halvarsson.</pre><pre>Anf.  160  MARIE ENGSTRÖM (v):
Herr talman! Till betänkandet om inkomst- och
fastighetsbeskattning har Vänsterpartiet fyra reserva-
tioner. Det gäller inriktningen av skattepolitiken och
bostadsbeskattningen, det gäller t.ex. orimliga fall-
skärmsavtal och det gäller kommunernas beskatt-
ningsrätt. Det är många och omfattande frågor, och
därför har jag valt att här koncentrera mig på några av
dem.
Som utgångspunkt för skattepolitiken vill vi ha ett
system som gynnar hushållning med våra naturresur-
ser och ett samhälle i ekologisk balans. Förutom dessa
miljömål vill vi naturligtvis också uppnå andra mål.
Vi vill att skatterna skall vara omfördelande och
dessutom kunna trygga välfärden. Inför 1998 års
budgetarbete ställde vi därför i våra motioner konkre-
ta krav som innebar just en skarpare fördelningsprofil
och dessutom gav mer pengar till verksamheterna ute
i kommunerna, dvs. till välfärden.
Vi har också en lång rad förslag som gäller nä-
rings- och sysselsättningsfrågor, men de kommer upp
senare i debatten här i kväll.
I betänkandet står det att kravet på skattesänk-
ningar har fått stå tillbaka för satsningar för att minska
arbetslösheten, för att förbättra skolan, vården och
omsorgen, för att kunna höja barnbidragen och för att
kunna förbättra för framför allt låginkomstpensionä-
rer. Det är en riktig beskrivning. Stora grupper har
verkligen farit illa i saneringsarbetet, och det är något
som vi från Vänsterpartiet har påtalat flera gånger
under de här åren. Att små förbättringar nu har gjorts
ser vi som bara positivt.
Litet längre fram i betänkandet skriver dock ma-
joriteten att regeringen avser att i vårpropositionen
lägga fram förslag om att minska eller begränsa
värnskatten. Detta skulle i och för sig vara en tillfällig
skatt; det vet vi. Men jag kan inte riktigt ställa upp på
att vi redan nu har det ekonomiska utrymme som
majoriteten tydligen anser att vi har. Jag tänker då i
första hand på situationen ute i kommuner och lands-
ting. Vi nås dagligen av rapporter om överbelagda
sjukhus, omänskligt långa operationsköer, äldre som
far illa osv. I mitt eget hemlän slog för inte så länge
sedan en klinikchef larm när landstinget, trots nya s.k.
Perssonpengar, ville göra nedskärningar på hans kli-
nik. Det som nu sker är inte etiskt och moraliskt för-
svarbart, sade han. Han tyckte dessutom att man i
dagens läge bedrev rovdrift på personalen.
Detta är ett exempel. Jag vet att det finns väldigt
många, inte minst inom skolans område. Alldeles
nyligen har också Margot Wallström gått ut och sagt
att hon skall tillsätta en utredning som skall se över
besparingarna och deras konsekvenser för barnen i
samhället. Det har gått för långt, helt enkelt.
Jag tror att det vore oklokt att i det här läget be-
gränsa värnskatten. Jag och mitt parti är övertygade
om att de pengarna behövs, kanske i form av en
vårdskatt till kommuner och till landsting. Att behålla
värnskatten vid nuvarande nivå för att ge detta ut-
rymme tror jag vore en viktig markering. Persson-
pengar i all ära, men de räcker inte. Behoven är så
oändligt mycket större.
Jag har nu pratat om majoritetens skrivningar i
betänkandet, men jag vill också vända mig till mode-
raterna. Ert storslagna skattesänkningsprojekt kommer
ju bara att resultera i att ni skjuter välfärden i sank.
För att fortsätta att prata om kommuner och landsting
förutskickar ni ju t.o.m. att man skall kunna sänka
kommunalskatterna! Hur skall detta gå ihop, och var
skall ni skära ned någonstans?
I reservation 8 tar Vänsterpartiet upp problemati-
ken kring fantasilöner och omotiverat höga avgångs-
vederlag eller fallskärmar. Både storlekarna på för-
månerna och det sätt på vilket de kommer till påver-
kar möjligheten att upprätthålla moral och tilltro till
samhället. Om människor upplever att det finns någon
typ av brödraskap som belönar varandra med olika
förmåner blir det mycket svårt att hålla ihop samhäl-
let, och det blir speciellt svårt i sådana här tider när
många människor drabbas av hårda besparingar.
För några veckor sedan gick skattechefen här i
Stockholm ut och varnade för att lojaliteten för hela
systemet nu var i gungning. Han gjorde det utifrån
många människors reaktioner på alla de s.k. affärer
som tydligen aldrig upphör utan kommer i en strid
ström, alltifrån kontokortsfiffel till fallskärmar. Det är
något som vi här i skatteutskottet verkligen måste ta
till oss, tycker jag. Vad är det för mening med att fatta
beslut om skatter om människor inte vill betala? I det
här sammanhanget handlar det ju inte om storleken på
skatterna, utan det handlar om att den enskilde skatte-
betalaren tänker: Varför skall jag betala när ingen
annan sköter sig?
Från Vänsterpartiets sida har vi i och för sig sagt
att skattemyndigheterna behöver mer pengar. Men det
finns naturligtvis en gräns för hur mycket man kan
kontrollera fram. Att det finns tecken på att skattemo-
ralen undergrävs på det här sättet gör nog att frågan
måste upp på ett mer moraliskt-etiskt plan.
Det är också viktigt att orimliga löner och ersätt-
ningar inom den statliga sektorn omförhandlas.
Vänsterpartiet har i flera sammanhang motionerat om
att staten som arbetsgivare skulle ha statsministerns
lön som tak vid lönesättning när det gäller ledande
befattningshavare.
Men det behövs även andra åtgärder. Det måste
finnas en dialog med t.ex. näringslivets toppar. De
måste förstå att de inte kan befinna sig i en egen
gräddfil i de här frågorna. De har, och skall ha, ögo-
nen på sig hela tiden. De fyller en roll som normsätta-
re och opinionsbildare.
Det krävs också att vi politiker tänker över vad vi
gör och hur vi hanterar skattebetalarnas pengar.
Kontokortsfiffel och t.ex. oseriösa deklarationsavdrag
gör inte precis att vår trovärdighet ökar hos allmänhe-
ten.
När det gäller fastighetsskatterna eller inriktningen
av boendebeskattningen har detta vållat många upp-
rörda känslor. Många talare före mig har också vittnat
om det. I betänkandet står det att man nu överväger en
parlamentarisk utredning om de olika förslag som
finns till hands. Det betyder att även den s.k. Kalifor-
nienmodellen, som vi från Vänsterns sida har velat
föra fram, kommer att få sin belysning. Enligt vår
mening skulle denna modell kanske kunna vara en
framkomlig väg, dvs. att man sätter köpeskillingen
som ett basvärde. Kanske skulle detta på något sätt
bättre kunna dämpa de upptrissade belopp som det är
fråga om i dag.
Till sist, herr talman, skall jag ta upp en del av
förmögenhetsbeskattningen och samtidigt återknyta
litet grand till det ganska långa avsnittet i mitt anfö-
rande som gällde skattemoral och viljan att betala.
Hennes  &  Mauritz huvudägare Stefan Persson blir
bara större och större på börsen. Vid årsskiftet var
hans Hennes  &  Mauritz-aktier värda drygt 27 miljar-
der kronor. Detta gör honom till den trettonde största
aktieägaren i Sverige i dag, större än t.ex. Handels-
bankens fondbolag och större än Industrivärden.
Socialdemokraterna såg till att speciella regler in-
fördes för att förmögenhetsskattebefria huvuddelägare
just i börsbolag, i ett syfte som kanske var litet svårt
att förstå. Enligt Dagens Industri är det i dag endast
en av 18 aktiemiljardärer som betalar förmögenhets-
skatt. Den här ordningen framstår onekligen som
ganska svårsmält. Min fråga till socialdemokraterna
blir: Är ni till freds med detta? Hur tror ni att det här,
tillsammans med mycket annat av det som jag har
pratat om, kommer att påverka skattemoralen och
tilltron till samhället?
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 4 och
reservation 8.</pre><pre>Anf.  161  CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Jag vill upplysa Marie Engström och
kammarens ledamöter om att vårt förslag, som inne-
bär att människor i större utsträckning skall kunna
leva på sin lön, också innebär sänkta kommunalskat-
ter. För att komma fram dit tar staten över finansie-
ringsansvaret för skolan. Det i sin tur är finansierat
genom utgiftssänkningar på andra håll i statsbudgeten.
I den delen är det alltså inga problem för våra kom-
munalpolitiker att lägga fram förslag, under förut-
sättning att det blir en moderat regering. Nu vet också
Marie Engstöm det.</pre><pre>Anf.  162  MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det som Carl Fredrik Graf sade nu
står också i moderaternas reservation till finansutskot-
tets betänkande i samband med att budgeten antogs i
höstas. Men ni skriver också att de kommunala verk-
samheterna skall renodlas och effektiviseras. Det är
väldigt svårt att få något tydligt svar från moderat
håll: Vad är det som skall skäras bort? Vilka verk-
samheter skall skäras ned?
Det var en extrainsatt debatt i höstas angående si-
tuationen inom äldreomsorgen. Vid den debatten sade
moderaternas företrädare att man absolut inte fick
röra äldreomsorgen ute i kommuner och landsting. Då
blir min fråga till Carl Fredrik Graf: Vad är det ni
skall skära ned på?</pre><pre>Anf.  163  CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Marie Engström har gjort en riktig
observation när hon har läst vår reservation i finansut-
skottets betänkande. Den gäller basen i kärnverksam-
heterna.
Jag kan ta ett exempel från mitt eget landsting,
Hallands läns landsting. I det landstinget har genom
moderata initiativ gjorts finansierade omfördelningar
på 18 miljarder från sådant som icke är sjukvård till
förmån för sjukvården. Det är ett exempel på att det
faktiskt går att omprioritera till förmån för vården,
som är det centrala just för landstingen, för att ta den
diskussionen först.</pre><pre>Anf.  164  MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag anser ändå att jag har rätt i mitt
antagande att välfärden är hotad med en moderat
politik. Det grundar jag på att man dels vill ha mins-
kade intäkter till staten, dels skall man använda sta-
tens pengar för att bekosta skolan, som Carl Fredrik
Graf sade just nu. Samtidigt vill man sänka nivåerna i
sjukförsäkringen. Man vill införa ytterligare en ka-
rensdag. Man ställer t.ex. inte upp på socialbi-
dragsnorm osv. Det finns en lång rad förslag som ni
har fört fram i era motioner som klart och tydligt visar
att ni vill förstöra välfärden.</pre><pre>Anf.  165  RONNY KORSBERG (mp):
Herr talman! Jag skall börja med att tala litet om
skattepolitikens allmänna inriktning som Miljöpartiet
ser på den. Det här är visserligen någonting som vi
debatterade ganska nyligen i samband med budgetbe-
handlingen strax innan jul, därför skall jag inte gå på
djupet i de förslag som vi lade fram då. Jag skall ändå
kort beröra huvuddragen i vår syn på hur skattepoliti-
ken borde verka och fungera i det här landet.
Jag försökte då att föra in miljöperspektivet i be-
skattningssammanhang. Jag försökte att få andra par-
tier här i kammaren att debattera det perspektivet,
skattepolitiken kopplad till vårt behov av att ställa om
samhället i en annan riktning, en riktning där vi får en
hållbar utveckling, där vi inte tär på resurserna på
jorden utan i stället ser till att förvalta det som finns.
Jag hade inte någon större framgång den gången,
måste jag tyvärr konstatera. Det var inget annat parti
här i kammaren som var intresserat av att diskutera
det som Miljöpartiet ville, nämligen miljöperspektivet
i skattesammanhang. Jag har väl inte någon större
förhoppning om att det skall bli fallet i kväll heller,
men jag kommer nu som då envist att försöka påtala
att det faktiskt har en oerhörd betydelse vad vi använ-
der skattesystemet till.
Vi kan beskatta i princip hur vi vill om vi fattar
beslut och är överens om det här i kammaren. Tyvärr
är vi inte överens om att skattesystemet faktiskt kan
nyttjas i en omställningsprocess. Det är väldigt trist.
Det är mycket av läpparnas bekännelse man finner när
man läser budgetpropositionen och mycket litet av
konkreta förslag som går i den riktning som jag nyss
nämnde.
Det som är huvuddragen i vår skattepolitik är att
vi försöker att förskjuta skattebasen från en mycket
hög beskattning på arbete, en alldeles för hög be-
skattning på arbete. Det leder till att man i alltför hög
utsträckning rationaliserar bort arbetskraft. Det vore
bättre att man rationaliserade bort sådant som är tä-
rande på vårt ekosystem, nämligen energianvändning,
råvaruanvändning och kanske utsläpp. Det vore alltså
mycket smartare att ha ett skattesystem som i större
utsträckning beskattade det vi vill bli av med än så-
dant som vi vill behålla eller öka, nämligen arbetstill-
fällen.
I dag är det inte mer än ungefär 5 % av den totala
skatten vi tar in som kommer från energi- och råvaru-
beskattning, medan nästan all skatt kommer från be-
skattning av arbete. Det kan inte vara ett rimligt sätt
att använda skattesystemet om man menar allvar med
en omställning.
Jag refererade då, och jag kommer att göra det nu
också, till Skatteväxlingskommitténs betänkande, där
sex av riksdagens sju partier - alla utom moderaterna
- var överens om att det vore klokt att försöka sig på
den här förskjutningen i skattebasen. Man skriver
också mycket vältaligt i budgetpropositionen om
detta. Men vi väntar fortfarande på förslag från rege-
ringen. Förhoppningsvis behöver vi inte vänta för
länge. Men hittills har de konkreta förslagen om
skatteväxling tyvärr lyst med sin frånvaro.
I övrigt vill jag säga att Miljöpartiets skattepolitik
innebär att skattetrycket totalt sett minskar med unge-
fär en procentenhet av BNP fram till år 2000. Vi tror
inte att det finns så värst stort utrymme för att sänka
skattetrycket väldigt drastiskt. Vi har litet svårt att se
hur moderaterna får ihop sin ganska stora skattesänk-
ning. Men det är ett problem som de själva får reda ut
från talarstolen.
Våra förslag går ut på att försöka pressa ned skat-
tetrycket, men framför allt på att omfördela det, som
jag har sagt tidigare. Våra konkreta skatteväxlings-
förslag går betydligt längre än vad andra partiers gör.
Vi vill fram till år 2000 växla ungefär 25 miljarder av
skatterna. Det är faktiskt en ganska blygsam del av de
ca 1 000 miljarder som vi tar in i skatt per år i det här
landet. På 15 års sikt tycker vi att man åtminstone
borde orka med 100 miljarder i skatteväxling utan att
det får alltför drastiska konsekvenser i omfördelnings-
sammanhang.
Vi vill också att värnskatten behålls på en något
högre nivå än den är i dag, dock vill vi inte höja den
så mycket som regeringen har föreslagit. Vi tror att
det har ganska betydande omfördelningseffekter, och
vi tycker att det är viktigt att man skärper fördel-
ningspolitiken. Det är en av de saker vi har skatterna
till, att fördela om de gemensamma inkomsterna. Vi
vill i förhållande till regeringen skärpa fördelnings-
profilen genom att ha en något högre progressivitet.
Vår politik omfattar också en del förändringar i
bl.a. fastighetsskatten. Jag skall strax uppehålla mig
vid den, men först vill jag nämna något om en reser-
vation som vi har skrivit och som handlar om det vi
kallar för fallskärmsavtal.
De flesta människor reagerar faktiskt med rätta på
den diskussion och de effekter som man gör synliga i
dag via massmedierna, att vissa människor kan få
enorma avgångsvederlag när de slutar arbeta, medan
en väldig massa människor i det här samhället tvingas
sluta arbeta och knappt kan leva på den ersättning de
då får.
Jag tycker att man måste diskutera olika vägar att
ändra synen på den här typen av avtal. Vi har från
Miljöpartiets sida försökt att lyfta den här debatten.
Vi har frågat oss: Är det rimligt att man har det här
systemet? Vi kanske inte som politiker skall gå in och
bestämma vilka avtal människor träffar på arbets-
marknaden. Det är mig något främmande att ha den
typen av statsskick där även sådana saker bestäms.
Men någon form av beskattning på detta skulle ändå
ge en signal om vad vi som folkvalda tycker är en
rimlighet i sådana här sammanhang. Jag tror att det är
en mycket viktig psykologisk markering om vi inför
en sådan. Därför tycker jag att det vore viktigt om vi
kunde lyfta den här diskussionen och kanske föra en
diskussion som förhoppningsvis också leder till att vi
får en annan syn på det här, en syn som av allmänhe-
ten uppfattas som mer moraliskt rimlig.
Exakt hur det här skall se ut, om det skall vara en
särskild skatt på avgångsvederlagen eller handla om
progressivitet eller något annat kanske inte är så vik-
tigt att slå fast från början. Men att diskussionen
kommer i gång och att vi åtminstone tittar närmare på
vilka möjligheter som finns tror jag är ganska viktigt.
Jag tycker också att det är ett anständighetskrav från
den här politiska församlingen att vi uppmärksammar
och lyfter den diskussionen. Det går faktiskt att med
hjälp av skattesystemet även här markera en viljein-
riktning.
Så vill jag nämna något om fastighetsskatten. Det
är ett gammalt kärt ämne i den här kammaren. Vår syn
på fastighetsskatt är känd. Vi tycker att den i nuva-
rande omfattning skall avskaffas.
Vi har kunnat följa en utveckling vad gäller fas-
tighetsbeskattning genom århundradet, där man har
gått från en syn på beskattningen av fastigheter som
innebar en inkomstbeskattning till att ha blivit mer av
en kapitalbeskattning.
Vi från Miljöpartiets sida väntar på att perspekti-
vet skall vridas ytterligare en bit, nämligen att be-
skattningen av fastigheter rimligen skall vara en be-
skattning av konsumtion.
Vi konsumerar i någon mening vårt boende.
Vi vill inte se boendet som en kapitalplacering. Vi
anser att boendet är en så pass viktig central del för
människors liv att den bör beskattas utifrån helt andra
aspekter. En rimligare aspekt som bättre löser de
problem som den nuvarande beskattningen leder till
är att man betraktar boendet som konsumtion.
I dag är det så att om man gör investeringar för att
minska energiförbrukningen stiger skatten. Det är
naturligtvis fullkomligt orimligt och horribelt. Om i
stället energin beskattas i större utsträckning, kommer
energibesparingen att minska beskattningen, dvs.
beskattningen av bostaden styr konsumtionen och
reducerar t.ex. användandet av energi.
Det finns alla skäl att försöka göra en sådan för-
ändring i synen av beskattningen av fastigheter. Vi
väntar med spänning på vad den utredning som jobbar
med dessa frågor skall komma fram till.
Vi står bakom reservation 11 i betänkandet. Den
pekar på det förslag vi har lagt fram om att sänka
skatten. Skatten har i kombination med ökade taxe-
ringsvärden blivit orimligt hög. Vi har tidigare lagt
fram förslag om att sänka skatten på fastigheter från
1,7 % till 1,5 %. Förslaget föll i budgetbehandlingen
innan jul. Därför tar vår reservation sikte på förhål-
landena för 1999 och framåt.
Det är litet förvånande att man i andra partier går
från den överenskommelse som finns om den nya
budgetordningen. Jag tycker inte att det direkt gynnar
klimatet. Jag tycker inte heller att det ökar tilltron till
vad vi tar oss för i kammaren. Jag beklagar att man
har valt att foga ytterligare en reservation som egent-
ligen har samma innehåll som gäller med avseende på
innevarande budgetår. Det är faktiskt något som redan
har behandlats och tagits ställning till. Syftet med
överenskommelsen var att vi skulle komma från att
återigen ta upp förslag som en gång fallit. Därför har
vi en reservation som tar hänsyn till den överens-
kommelse som finns.
Herr talman! Slutligen skall jag ta upp en fråga
som ligger både mig och Miljöpartiet mycket varmt
om hjärtat. Det gäller skattefrihet vid byte av varor
och tjänster. Reservationerna 18, 19 och 20 är exem-
pel på frågor där skattesystemet kan påverka hur
människor agerar, hur de tar initiativ och kan stimule-
ras till att ta initiativ och deltagande. Vi kan se att
skattesystemet hindrar kreativiteten och hindrar män-
niskors initiativförmåga och gör att människor stannar
kvar i ett slags beroende och hopplöshet.
Bytesringar är ett exempel. Ett utbyte av begagna-
de varor och tjänster som inte omsätts på en traditio-
nell marknad utan i en förening borde rimligen kunna
betraktas som en form av byteshandel som inte borde
beskattas. Det finns en sorts klåfingrighet. Varje kro-
na som någon omsätter på något sätt skall beskattas
och vara allmän egendom.
Vi i Miljöpartiet har en annan syn på detta. Vi
menar att det kan finnas anledning att väcka diskus-
sionen att höja skattegolvet. Vi beskattar inte under
10 000 kr. Golvet kanske skulle höjas. De affärer som
görs inom bytesringarna skulle undantas från be-
skattning. Det rör sig ofta om relativt små belopp.
Det här har en oerhört viktig social funktion. Det
är inte bara fråga om pengar. Skattesystemet skulle
kunna medverka till att få människor att komma ur en
ganska hopplös social situation. Arbetslösa, invandra-
re som inte kommit in på den svenska arbetsmarkna-
den, unga människor som ännu inte kommit in på
arbetsmarknaden, kan i sådana sammanhang ta sig ur
sin sociala situation, få ett värde och en ingång på
arbetsmarknaden och känna att de bidrar till sitt eget
uppehälle. Det är oerhört viktigt att mobilisera männi-
skor. Grunden för allt initiativtagande för människor
som hamnat i denna situation är att ge dem chansen
till mobilisering. Den börjar alltid med en egen upp-
ryckning, att man själv inser värdet av sitt eget arbete
och sin egen tillvaro. Det är en oerhört viktig social
dimension, och vi ser att skatterna hindrar.
En annan liten fråga som kristdemokraterna har
motionerat om gäller biodlingar i mindre skala. Det
går att se en parallell här. Det rör sig om små belopp.
Det är biinkomster, delinkomster, för många männi-
skor. Det är också en verksamhet som bidrar till att
upprätthålla den biologiska mångfalden, och många
biotoper är i dag hotade eftersom biodlingar läggs
ned. Man får betala skatt på nästan hela kronan.
Det här borde inte vara så svårt. Det är inte några
stora ekonomiska värden som står på spel. I motionen
föreslås att upp till 15 bisamhällen skall undantas från
beskattning. Det skulle vara en signal att vi från sam-
hällets sida inte blandar oss i vartenda steg varje
medborgare tar. Självförvaltning och självförsörjning
är oerhört viktigt ur psykologisk synvinkel.
Det tredje exemplet är det som tas upp i reserva-
tion 20. Det handlar om föräldramedverkan vid dag-
hem. Det är återigen ett exempel på där vi med hjälp
av skattesystemet kan stimulera människor till delak-
tighet i samhället och ta ansvar för sin egen vardag,
sina egna barn, vara delaktiga i det vardagliga i sam-
hället. Det fördjupar demokratin, det skapar insyn i
det vi pysslar med. Det blir inte ett vi och dem. Också
detta är socialt oerhört viktigt. Det sänker dessutom
kostnaden för kommunen. Detta är väl dokumenterat.
Kooperativa dagis har funnits ganska länge. Jag har
själv drivit kooperativa dagis i tio år. Jag har ganska
väl på fötterna angående hur dessa fungerar.
Jag tycker att vi på allvar måste diskutera former-
na för beskattning, kanske i större utsträckning se om
det finns möjlighet att undanta en större del av männi-
skors aktiviteter från beskattning, just för att stimulera
initiativen och skapa incitament för att hitta på egna
saker och komma ur sin hopplöshet. Det skulle ge
stort utrymme för kreativitet och initiativ.
Herr talman! Det här var några exempel på de
förslag vi har. Jag står självfallet bakom de reserva-
tioner vi har fogat till betänkandet. Naturligtvis för att
vinna tid i kammaren nöjer jag mig med att yrka bifall
till reservationerna 5 och 18.</pre><pre>Anf.  166  KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Ronny Korsberg säger att inga andra
partier vill diskutera miljöeffekter för beskattning. Jag
tycker att det är litet fel. Jag skulle också kunna gråta
krokodiltårar över att ingen annan vill diskutera jäm-
ställdhetsaspekter. Det är väl bättre att säga var vi far
och se vad det kan leda till. Vi tycker självfallet alla
att det är viktigt att diskutera skattepolitiken och alla
de effekter som den kan få på andra politikområden.
Jag håller verkligen med Ronny Korsberg om syn-
sättet att beskattningen av arbete är extremt negativt
ur miljösynpunkt. Det vore bättre att fokusera på att
ha höga skatter på sådant man vill bli av med och låga
skatter på sådant vi vill ha mer av, dvs. arbete.
Jag begärde replik angående de saker som kom
upp i slutet av anförandet, nämligen skillnaden mellan
kommunala och privata dagis. Det är fel, som Miljö-
partiet påstår, att det skulle vara skillnad i skatteregler
för föräldramedverkan beroende på vilken driftsform
det är på dagiset. Det är inte så. Däremot säger regel-
verket för kommunerna att det inte går att ha olika
dagistaxor för olika kommunala daghem. Därför går
det inte att med hjälp av föräldraaktiviteter på det ena
dagiset ha lägre avgifter än på ett annat dagis. Om
man däremot får en kontant ersättning för det arbete
som man personligen utför, som de andra föräldrarna
inte utför, är det ingenting annat än skattepliktig lön.
Det fungerar precis likadant på ett föräldrakooperativ,
ett aktiebolag eller ett kommunalt dagis.
Det har ingenting att göra med driftsformen, utan
det har att göra med konstruktionen på föräldramed-
verkan och avgiftsnedsättningen, om den är lön eller
inte.
Det är egentligen samma sak med bytesringar. Där
är inte grundproblemet om jag hjälper en person med
något och han hjälper mig - det är klart att det inte är
någon skatt på det. Men om han samtidigt har a-kassa
och säljer tjänster till mig sätts ju systemen ur spel. I
så fall får man gå ur även socialbidragssystem och
socialförsäkringssystem. Man kan ju inte införa ett
system där vissa får arbeta skattefritt men ändå behål-
la sina socialförsäkringsförmåner. Jag tror att ni får
tänka ett varv till där.</pre><pre>Anf.  167  RONNY KORSBERG (mp) re-
plik:
Herr talman! Det var inte min mening att gråta
krokodiltårar, även om det lät så. Det är ändå ett fak-
tum att vi var tämligen ensamma då och att vi hittills
har varit ganska ensamma om att diskutera skattepoli-
tikens allmänna inriktning från ett miljöperspektiv.
Jag tycker naturligtvis att det är alldeles utmärkt om
Karin Pilsäter delar min och Miljöpartiets uppfattning
att det är viktigt med skattepolitiken för att ställa om
samhället till en hållbar utveckling. Men jag är då
desto mer förvånad över att Karin Pilsäter i sitt anfö-
rande inte tar upp några sådana förslag utan talar
ensidigt om att sänka skatten på arbete. Jag vet att
Folkpartiet har väckt motioner om grön skatteväxling,
men vi ser inte så mycket av de förslagen just nu.
Sedan var det fråga om regelverket för olika dagis,
bytesringar osv. Min poäng är ju att skattesystemet i
princip lägger sig i från första kronan, det där synsät-
tet att vi är med och petar överallt. Man skall inte
behöva kliva ur det sociala skyddssystemet för att
kunna ta hand om sin egen situation. Det är inte rim-
ligt att människor hindras från att mobilisera sig själ-
va och att skaffa sig den inre styrka som gör att de
över huvud taget är beredda att söka ett jobb. Bekym-
ret i dag är att man i stort sett beskattar från första
stund.
Jag tror att vi egentligen är överens om att den här
detaljstyrningen kanske inte behövs utan att vi i stället
borde diskutera vilka regler vi skall ändra för att bli
av med de problem som det här leder till. Folk kanske
avstår från att arbeta på dagis mot en sänkt ersättning
därför att det blir en beskattning på detta, oavsett
vilken driftsform det är - det spelar ingen roll. Vad vi
menar är att man skall ha den möjligheten över huvud
taget för att stimulera medverkan i samhällsviktiga
funktioner, som t.ex. omsorg. Jag skulle kunna göra
exemplen fler. Äldreomsorg är t.ex. ett sådant område
där vi också borde stimulera till medborgardeltagan-
de. Men även där är det samma bekymmer med att
beskattningen i viss mån är ett hinder.</pre><pre>Anf.  168  KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Min poäng var att det inte är skatte-
systemet som lägger sig i föräldramedverkan på dagis
eller barnmedverkan i äldresomsorgen, utan det
handlar om den kommunala likställighetsprincipen
när det gäller hur man får ta ut taxor. Det är det som
är problemet. Det enda sättet att sänka taxan inom den
kommunala barnomsorgen är att i stället betala ut
pengar som lön. Det är bara så man kan göra en åter-
betalning. Det är så att säga fel regelsystem som ni
ger er på.
Det finns nackdelar med att säga att man får ha
olika avgifter, så det är ingen enkel fråga. Jag är inte
beredd att tillstyrka att man skulle få sätta helt olika
avgifter, därför att det kan få andra, klart negativa
konsekvenser, exempelvis inom kommuner med stark
segregation, där avgiftssättningen skulle kunna bli
väldigt konstig.
När det t.ex. gäller bytesringar blir det konstigt om
det skall vara acceptans för att man jobbar svart inom
vissa sektorer. Om man inte hittar någon att byta med
är det olagligt att jobba svart, men om man hittar
någon att byta med är det lagligt. Vissa kan göra vissa
typer av jobb och ändå behålla a-kassan, men andra
får inte jobba svart och behålla a-kassan. Hela syste-
met måste ses mera som en enhet.
Det är jättebra om folk mobiliseras, men det är väl
ännu bättre att försöka undanröja fattigdomsfällorna
än att hitta ännu mer kryphål och undantag, som bara
komplicerar bilden. Det är det vi vill jobba för.</pre><pre>Anf.  169  RONNY KORSBERG (mp) re-
plik:
Herr talman! Det sista inlägget från Karin Pilsäter
blir litet förvirrande. Det är inte alls fel regelverk som
vi ger oss på, men vi har ingenting emot att ge oss på
ytterligare regelverk. Det motsäger inte alls att det
finns ett värde i det som Karin Pilsäter säger, att vi
borde angripa även principen om avgiftsnedsättning.
Jag tycker att Karin Pilsäter är ett offer för ett mycket
traditionellt sätt att se på arbete och samhällets rätt att
från första stund lägga sig i vad människor gör. Vi vet
att det finns en oerhört stor informell sektor, som inte
omfattas av skattesystemet. Det är kanske dags att
lyfta blicken litet längre än till skospetsarna och tänka
efter, om de här systemen ändå - vilka de än må vara
- hindrar människor från att göra saker som vi tycker
är vettiga och nödvändiga, t.ex. delta i äldreomsorgen
eller barnomsorgen, att byta varor och tjänster med
varandra, vilket är resurseffektivt.
Kanske vi då skulle fundera över att vi inte skall
tvinga folk att göra detta i smyg för att undgå skatt,
utan i stället tillåta att det finns en sektor, en zon, i
vilken man kan göra saker utan att samhället lägger
sig i och kontrollerar. Det finns andra länder som har
detta system, t.ex. Island, som inte har skatt på de
första 10 000 kronorna, som vi har.
Det är synd att Folkpartiet är så fast i ett traditio-
nellt synsätt på det här med skatt på arbete. Jag trodde
att det fanns en större vidsynthet när det gäller männi-
skors egen frihet att sysselsätta sig själva och undgå
samhällets kontroll in i minsta detalj.
Miljöpartiet har en helt annan syn på detta och
tycker att det är dags att vi för den diskussionen på
allvar. Det är konkreta hinder, oavsett vilka regelverk
det är fel på.</pre><pre>Anf.  170  HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! Ronny Korsbergs krokodiltårar kan
få en lösning här fram mot natten, när vi skall diskute-
ra punktskatter. De är till sin huvuddel en form av
styrande skatter, och många har sin bakgrund i att
man vill styra bort miljöfarliga konsekvenser. En del
av de skatter som Korsberg vill se och debattera är
dessutom gränsöverskridande och bör lämpligen dis-
kuteras inom EU. Miljöpartiet vill ju inte gärna vara
med i den diskussionen, så det kanske är ett sätt för
Korsberg att slå in öppna dörrar och inte vara med där
frågan diskuteras i sin helhet.
När det gäller den allmänna inriktningen på skat-
tepolitiken vill jag än en gång slå fast att Kristdemo-
kraterna anser att det totala skattetrycket i Sverige
måste sänkas. Skatterna på arbete och kapitalbildning
har alltför höga nivåer, och detta hindrar en önskvärd
utveckling mot ökat företagande och investeringar.
För oss kristdemokrater är det viktigt att vi har råd
med en bättre barnomsorg, en bättre skola och en
värdigare äldreomsorg. För att klara detta måste vi
tillåta att även de små företagen får tjäna pengar, så
att de kan anställa fler människor i riktiga jobb. Då
blir vi fler som betalar skatt och färre som går på
åtgärder och arbetsmarknadsbidrag. Medborgare i
aktiva åldrar måste ges ett ekonomiskt utrymme att
tjäna pengar för att kunna skapa den ekonomiska
tillväxt som räcker för samhällets sociala ambitioner,
som vi alla vill hjälpa till att bygga upp. Detta kvävs i
dag av höga skatter.
Den höga arbetslösheten innebär ett stort lidande
för många enskilda, och den skapar en stor orättvisa i
den ekonomiska fördelningen. Den stora klasskillna-
den är i dag mellan dem som har ett arbete och dem
som inte har ett arbete.
Herr talman! Steg mot ett bättre företagarklimat är
att sänka skatterna inom den hushållsnära sektorn, på
arbetande kapital och på arbetsgivaravgifterna. Vidare
bör ett permanent riskkapitalavdrag införas, och dub-
belbeskattningen på aktier bör avskaffas, för att få fart
på näringsverksamheten.
Det totala skattetrycket borde inte överstiga 50 %
av BNP. Det gör det i dag. Marginalskatten på in-
komst bör enligt vår uppfattning inte överstiga 50 %,
varav den statliga inkomstskatten bör vara högst
20 %. På längre sikt bör skattenivåerna sänkas under
denna nivå. Detta bör ske genom att skatten växlas
från arbete till miljöbelastande verksamhet, att den
förhoppningsvis successivt minskar sin skattebas och
därmed också minskar den totala skattebelastningen.
Herr talman! Det finns andra skatter som mera
indirekt skulle bidra till en ökad ekonomisk tillväxt
och därmed ökad sysselsättning. Det gäller sänkt
förmögenhetsskatt på börsaktier, slopad sambeskatt-
ning på förmögenhet för gifta par, höjt avdrag för
pensionssparande, slopad särskild löneskatt på bidrag
till vinstandelsfonder och en sänkning av fastighets-
skatten.
Herr talman! Jag tar i en motion upp behovet av
en ny skattereform. Med detta menar jag att hela
skattesystemet borde ses över och konstrueras på ett
sätt som minskar de skatteproblem som har uppstått
genom den ökade internationaliseringen och genom
att det är enkelt att göra ekonomiska transaktioner
över de nationella gränserna.
Vi har dessutom ett problem i att det svenska
skattesystemet inbjuder till skattebrott. Det räcker att
fundera på nivåerna på skatterna så inser vi att det är
så. Denna benägenhet bör  reduceras så långt som det
finns möjlighet för att ta bort den effekten.
Så, herr talman, vill jag gå över till bostads- och
fastighetsbeskattningen. Gällande fastighetsskatten är
det ingen tvekan om att kristdemokraterna i motioner
har kritiserat höjningen från 1,5 % till 1,7 % och här i
riksdagen krävt att riksdagen skall besluta om en
återgång till 1,5 %, vilket vi också kräver i dag. Vårt
krav är att sänkningen skall verkställas omedelbart.
Det gör vi genom att ansluta oss till reservation nr 10.
Centerpartiet var inne i en ganska intensiv argu-
mentation kring fastighetsskatten. Man förklarade
varför man inte är beredd att sänka fastighetsskatten
nu. Jag tror att sanningen är att man inte har några
pengar i sin skuggbudget för att sänka fastighetsskat-
ten. Det har kristdemokraterna, och därför vill vi
medverka till att sänkningen sker alldeles omedelbart,
så att den får effekt redan nästa år.
I frågan om fastighetsskattens nivå måste man än-
då konstatera att Centern håller sig med en enastående
flexibilitet. Först sätter man sig i regeringens knä och
fattar beslut om att behålla den höga fastighetsskatten,
för att nu befinna sig bland reservanterna, som vill
sänka skatten.
Det kan inte vara lätt att vara Centerväljare i sep-
tember. På vilken nivå vill Centern att fastighetsskat-
ten skall befinna sig efter valet, herr Kenneryd?
Kristdemokraterna anser att en parlamentarisk
kommitté bör tillsättas för att se över bostadsbeskatt-
ningen på något längre sikt. Då bör särskild hänsyn
tas till fastboende personer i attraktiva skärgårdsom-
råden och till att energi- och miljöförbättrande åtgär-
der inte skall driva upp bostadsbeskattningen.
Vi anser också att fastighetsskatten på sikt skall
avvecklas och i stället ersättas av en kommunal avgift
som är mer kopplad till de lokala kostnaderna för att
hålla fastigheten.
Slutligen, herr talman, vill jag ta upp frågan om
bisamhällen. Det har tidigare talats om biinkomster.
Det är kanske i och för sig en liten fråga, men den är
viktig därför att den spelar an på en mer omfattande
verksamhet.
Skattereformen 1990 medförde att hobbyverk-
samheten, som det tidigare kallades, att hålla bisam-
hällen beskattas från första kronan. Förr fick man
hålla 15 bisamhällen utan att skatta för det. Detta har
lett till att de som ägnar sig åt detta mister sitt intres-
se. Det är faktiskt ett biologiskt problem i dag. Polli-
neringen ger ett sämre resultat på fruktodlingarna i
Sverige.
Att återgå till en beskattning liknande den som vi
hade före 1990 skulle vara en mycket enkel väg till
ekonomisk tillväxt på detta område. Jag vet inte om vi
skall kalla det hobbyverksamhet eller någonting an-
nat, men varför inte säga att man skulle kunna få hålla
15 bisamhällen skattefritt? Då skulle vi kunna lösa
frågorna på ett betydligt bättre och snabbare sätt. Det
skulle kosta den svenska statskassan väldigt litet,
samtidigt som det skulle rehabilitera en viktig näring i
Sverige.
Herr talman! Härmed yrkar jag bifall till reserva-
tionerna nr 6, 10 och 13. Jag vill naturligtvis under-
stryka att vi står bakom våra övriga reservationer.</pre><pre>Anf.  171  RONNY KORSBERG (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag vill egentligen bara påpeka några
saker med anledning av inledningen av Holger Gus-
tafssons anförande. Jag tyckte möjligen att Holger
Gustafsson var ute och cyklade en aning. Han påstår
att vi slår in öppna dörrar när vi talar om att man
borde föra in miljöperspektivet.
Jag kan tyvärr konstatera att det inte heller i Hol-
ger Gustafssons huvudanförande togs upp så våldsamt
mycket om strukturella förändringar vad gäller skatte-
systemet i akt och mening att styra mot ett mer håll-
bart samhälle. Vilka dörrar som är öppna har jag svårt
att se.
Sedan går jag över till det som sades om EU. Det
är riktigt att vi från Miljöpartiet tycker att det vore bra
om Sverige kunde lämna den europeiska unionen.
Men nu har vi röstat om detta, och enligt det avtal
som finns accepterar vi just på miljöområdet över-
statliga beslut därför att vi, precis som Holger Gus-
tafsson säger, tycker att det är viktigt. Vi diskuterar
gärna miljöskatter på EU-nivå. Det är självklart. Vi
gör det även utanför EU:s gränser. Ett av problemen
med projektet är att man stänger in sig bakom EU:s
murar. Det är globala problem. De förtjänar att disku-
teras, och har också diskuterats, över hela världen.
Där finns ingen motsättning. Om vi däremot ser på
den nya variant av EU som diskuteras är situationen
en helt annan.
Jag förstår som sagt inte vilka dörrar som var
öppna. Holger Gustafsson vill kanske förklara det.</pre><pre>Anf.  172  HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag vill bara säga till herr Korsberg
att vi självfallet är beredda att diskutera miljöskatter,
men vi väljer att göra det i debatten om betänkandet
SkU18 om punktskatter. Jag tycker att det är mer
logiskt att diskutera dessa frågor då. Nu gäller det
framför allt inkomstskatter och fastighetsskatter. Det
finns miljöinslag där också.
Det jag egentligen talar om, Ronny Korsberg, är
att diskutera miljöskatterna på Miljöpartiets villkor.
Vi diskuterar alla miljöskatterna, men det sker i olika
grupperingar. Jag ber att få återkomma då vi debatte-
rar SkU18, om det ges tid för det i kväll. Jag hoppas
att det skall göra det.</pre><pre>Anf.  173  RONNY KORSBERG (mp) re-
plik:
Herr talman! Då förstår jag bättre. Skillnaden
mellan Miljöpartiets och Kristdemokraternas syn på
skattepolitikens allmänna inriktning är att Kristdemo-
kraterna hänvisar diskussionen om miljöskatterna till
diskussionen om punktskattefrågor - det är en avdel-
ning för sig - medan vi från Miljöpartiet menar att det
är en strukturfråga. Skattesystemets allmänna struktur
och inriktning måste relateras till en omställning av
samhället.
Det senaste inlägget från Holger Gustafsson var
mycket upplysande.</pre><pre>Anf.  174  HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Vi har fått en fingervisning av ut-
skottet om att vi skall diskutera den allmänna inrikt-
ningen med fokus på inkomst- och fastighetsbeskatt-
ning. Det är det vi diskuterar nu. Vi skall så småning-
om också diskutera vår allmänna inriktning när det
gäller punktskatter.</pre><pre>Anf.  175  ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Holger Gustafssons inlägg innehöll
traditionsenligt en sedvanlig giftighet mot Centerpar-
tiet och mig. Denna gång gällde det att vi skulle ha
agerat stödparti för Socialdemokraterna vad beträffar
fastighetsskatten.
Det är inte sant. Vi medverkade inte till höjningen.
Vi har sedermera accepterat den övergångsvis, men vi
har hela tiden fört en rak linje. Vi sänker fastighets-
skatten när utrymme föreligger.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Holger Gustafs-
son. Hur finansierar Holger Gustafsson och hans
syster och broder i reservation nr 10 den skattesänk-
ning som skall genomföras redan innevarande år?
Låt mig sedan passa på att fråga Holger Gustafs-
son om han är medveten om vilken storleksordning på
skattesänkning han pläderar för när han i allmänna
ordalag kräver ett skattetryck på 50 %. Holger Gus-
tafsson, hur många miljarder rör det sig om? Hur skall
det stora antalet miljarder finansieras? När skall det
här målet uppnås?</pre><pre>Anf.  176  HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag vill göra Rolf Kenneryd obser-
vant på att jag mycket noga, och det hoppas jag fram-
går av protokollet i morgon, inte sade att Centerpar-
tiet har beslutat om höjd fastighetsskatt. Men ni har
medverkat till att behålla den på en hög nivå. Det är
en viss skillnad på det.
När det gäller våra möjligheter att stå för en snab-
bare förändring av fastighetsskatten kan man gå till
vår skuggbudget. Där finns pengarna för detta. Vi har
kämpat för det länge. Vi fortsätter att göra det. Såvitt
jag kan bedöma är nog verkligheten den att Rolf Ken-
neryd inte har dessa pengar i sin skuggbudget. Han
kan alltså inte vara med i det tempo som vi vill för-
ändra detta med. Vi tycker att det är en stor och skad-
lig skatt och vi vill förändra den så fort som möjligt.
Det är därför som vi agerar nu.</pre><pre>Anf.  177  ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Jag vill erinra Holger Gustafsson om
att vi behandlade budgeten före jul. Samtliga de fi-
nansieringsförslag som då förelåg har endera utnytt-
jats och bifallits eller avslagits. De finns inte längre
tillgängliga, Holger Gustafsson. Det är den bittra
sanningen. Vi bedömer att det finns ett sådant utrym-
me för 1999. Vi ger inga löften om någonting annat
än det vi anser att vi kan infria.
Låt mig upprepa, eller jag kanske inte behöver
upprepa, den andra frågan jag ställde. Hur många
miljarder rör det sig om? Ta tillfället i akt att besvara
den nu! Såvitt jag kan förstå rör det sig om ungefär
100 miljarder. Är det verkligen realism i det som
Holger Gustafsson säger, nämligen att detta skulle
vara möjligt att genomföra under nu överskådlig tid?</pre><pre>Anf.  178  HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag redovisar ett antal skatter som vi
finner lämpliga att förändra när vi har möjlighet till
detta. Jag har inte sagt att alla dessa skall förändras i
år. Därför behöver jag inte plocka fram pengar till
dem. Jag har tagit fram en prioritetsordning och pekat
på vilka skatter som vi tycker är viktiga att förändra.
Det är viktigt att man vet det när man går vidare i
budgetarbetet så småningom.
Jag är kanske inte fullt så försiktig som Rolf Ken-
neryd var i sitt anförande när han diskuterade risken
för att man skulle inteckna positiva effekter. Rolf
Kenneryd var en oerhört försiktig general. Om alla
skulle vara så försiktiga, skulle ingen våga investera i
det här landet eftersom man inte är riktigt säker på om
man får ut någon vinst. Det skulle kanske behövas
litet mera mod, Rolf Kenneryd. Vi skulle behöva ta en
liten risk att sänka strategiska skatter. Då kommer
också intäkterna.</pre><pre>Anf.  179  ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Debatten om skattepolitiken har nu
pågått en stund här i kammaren. När man lyssnar till
vad de som tror sig bilda regering efter höstens val
säger om skattepolitiken kommer det onekligen
många funderingar, i alla fall i mitt huvud.
Det kan konstateras att skattekvoten höjts i Sveri-
ge som en del av saneringen av de offentliga finanser-
na. Att vi socialdemokrater tillsammans med Center-
partiet nu fått ordning på ekonomin innebär emellertid
inte att det finns utrymme för skattelättnader av den
omfattning som flera motionärer kräver.
Men möjligheten till ett ökat skatteuttag är också
starkt begränsad. Utskottsmajoriteten anser nu, liksom
tidigare, att det utrymme som står till buds i första
hand skall användas till de ändamål som bäst gynnar
en rättvis fördelning och bidrar till tillväxt och ökad
sysselsättning.
Kraven på stora skattesänkningar har fått stå till-
baka för satsningar på vården, skolan, omsorgen,
höjda barnbidrag och förbättringar för de sämst ställ-
da pensionärerna.
När det gäller skattepolitiken går det klara skilje-
linjer i denna kammare. Moderaterna går som vanligt
längst av alla i ambitionen att sänka skatterna. Deras
motioner innehåller konkreta förslag till skatte- och
avgiftssänkningar på 36 miljarder kronor i år, 55
miljarder kronor nästa år och nästan 80 miljarder
kronor år 2000. Folkpartiet och Kristdemokraterna är
litet försiktigare i sina motioner.
Ser vi i det längre perspektivet vill Moderaterna
sänka skatteuttaget till 40 % av BNP. Det är alltså,
herr talman, 200 miljarder kronor. Jag måste ställa
frågan både till Karin Pilsäter och Holger Gustafsson
om ni är beredda att ställa upp på dessa gigantiska
skattesänkningar.
Jag skulle också vilja fråga Carl-Fredrik Graf om
han är beredd att återigen låna pengar till stora skatte-
sänkningar. Som det står i budgetpropositionen är det
angeläget att begränsa skatteuttaget på arbete för att
undvika alltför höga marginaleffekter för flertalet. Det
har vi och Centerpartiet ställt upp på.
Regeringen avser att lägga fram förslag i vårpro-
positionen om att värnskatten begränsas till en mindre
grupp inkomsttagare. Vår ambition är att ca 15 % av
dem som har förvärvsinkomster skall betala statlig
skatt. Det är nödvändigt för att få in skattemedel.
Det är också angeläget att, när statens finanser så
tillåter, pröva möjligheten att genomföra vissa skatte-
sänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Men låt
mig konstatera att det väljarna - i alla fall de jag träf-
far - i första hand önskar är en bättre skola, bättre
vård, och bättre äldreomsorg i stället för sänkta skat-
ter.
Till Ronny Korsberg vill jag säga att regeringen
fortsätter att arbeta med skatteväxlingsfrågorna. Det
kommer säkert förslag på det området.
Jag kan lova att vi socialdemokrater noga kommer
att pröva frågan om beskattningen inom tjänstesek-
torn. Vi vill ha en öppen diskussion om tjänstebe-
skattningen. Det är nog så angeläget när vi har behov
av att öka sysselsättningen. Men vi får se upp så att vi
inte skapar en situation med nya klassklyftor där det
går subventioner till en välbeställd grupp människor
medan andra, främst kvinnor, får de sämst betalda
jobben.
En sänkt mervärdesskatt kan vara en effektiv me-
tod att stimulera tjänstesektorn. Det tycker jag är mer
effektivt än sänkta socialavgifter. Inom EU verkar vår
regering för att kommissionen skall ges möjligheter
att införa en lägre moms på tjänster som riktas till
hushållen. Och det är en god början, herr talman.
Det finns både smått och stort i detta betänkande,
som vi har hört. Jag tänker säga några ord till Marie
Engström om fallskärmar, förmögenhetsskatt och
fastighetsskatt.
Precis som vi skrev i betänkandet förra året tycker
vi att de kraftiga avgångsvederlag som utgår till per-
soner i en redan gynnad ekonomisk situation är stö-
tande. Men det är komplicerat att ingripa mot detta
genom åtgärder på skatteområdet. Regeringen bör
fortsättningsvis uppmärksamma detta och utnyttja alla
möjligheter för att komma till rätta med detta stötande
handlingsmönster.
Så till fastighetsskatten. Det är en viktig inkomst-
källa för staten. Visst har det varit dramatiskt höjda
taxeringsvärden, speciellt inom vissa områden. Jag
tänker på fast boende i vissa skärgårdsområden. Det
pågår just nu en utredning om fastighetstaxeringen
som skall vara klar före utgången av detta år. Denna
utredning skall göra en genomgående analys av samt-
liga faktorer som påverkas av taxeringsvärdena.
Skatteutskottet delar det som skrevs i finansutskot-
tets betänkande att utredningen borde vara klar så
snart som möjligt, helst före sommaren i år, så att
taxeringsvärdena som skall gälla för 1998 skall på-
verkas. Det övervägs nu inom Finansdepartementet att
tillsätta en parlamentarisk utredning om de olika al-
ternativen som står till buds på detta område. Det
tycker vi är mycket bra. Då kan vi förhoppningsvis få
en bred uppslutning kring framtidens fastighetsskatt.
Syftet bör vara att allsidigt belysa fördelar och
nackdelar med olika strukturer, alternativ i en strävan
att uppnå breda politiska lösningar av dessa frågor.
Men eventuella framtida sänkningar av fastighetsskat-
ten måste, tycker jag, vägas mot andra angelägna
skattelättnader eller reformer.
I utredningens uppdrag bör däremot ingå att pröva
om speciella skäl talar för särskilda lättnader för be-
gränsade kategorier, t.ex. de bofasta i skärgården och
att avväga lämpligheten av behovet härav mot andra
angelägna åtgärder naturligtvis.
Herr talman! Det viktigaste av allt när det gäller
bostadskostnader för villaägare är ju det som Ken-
neryd var inne på, att räntan hålls på en låg nivå. Låt
mig visa detta med ett enkelt exempel.
Sedan vi socialdemokrater fick ansvaret för lan-
dets finanser hösten 1994 har förtroendet för svensk
ekonomi stärkts kraftigt. Bl.a. har räntorna sjunkit
rejält. Räntan på ett femårigt villalån är i dag cirka
fem procentenheter lägre än vad det var hösten 1994.
Det innebär att räntekostnaden för en villa med en
skuld på 400 000 kr har sjunkit med drygt 1 150 kr
per månad. Om vi antar att denna villa hade ett taxe-
ringsvärde på 500 000 år 1994 och räknar med ett
taxeringsvärde som har ökat ungefär 23 % i snitt så
har under motsvarande tid fastighetsskatten ökat med
ungefär 3 000 kr per år.
Alltså - trots fastighetsskattens ökning har denna
ganska vanliga villaägare fått en sänkning av sina
boendekostnader med ca 900 kr per månad. Det tyck-
er jag inte är så illa, herr talman.
Det finns som vanligt ett antal motioner om att av-
skaffa förmögenhetsskatten och sambeskattningen,
speciellt från moderat håll. Detta är frågor som riks-
dagen behandlade i höstas. Inget nytt har framkommit
sedan riksdagens tidigare ställningstagande att behålla
denna ur fördelnings- och statsfinansiella synpunkter
så viktiga skatt.
Visst skulle det vara önskvärt att slopa sambe-
skattning av förmögenhet. Men det måste vägas mot
andra mycket viktiga reformer.
Vi socialdemokrater sätter vården, skolan och om-
sorgen före stora skattesänkningar. Jag yrkar bifall till
hemställan i utskottets betänkande.</pre><pre>Anf.  180  CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Anita Johansson är ju riksdagsleda-
mot med lång erfarenhet från riksdagsarbete och
skatteutskott. Hon kan därför förväntas svara på
komplicerade frågor om skatter. Men nu skall jag
göra det enkelt för Anita Johansson trots detta och be
henne svara ja eller nej på ett antal frågor, så att vi
kan få litet besked om socialdemokratisk inriktning på
skattepolitiken.
Tycker Anita Johansson att det är rimligt att soci-
albidragstagare skall betala skatt - ja eller nej? Vill
Anita Johansson att människor skall komma bort från
bidragsberoende - ja eller nej?
Anita Johansson har delvis redan svarat på min
tredje fråga, den om förmögenhetsskatten. Min fråga
var: Är förmögenhetsskatten fördelningspolitiskt rätt
konstruerad? I talarstolen sade Anita Johansson att
det är den. Men för säkerhets skull kan det ju vara bra
att vi får bekräftat att de rika inte betalar någon för-
mögenhetsskatt, men vanligt folk skall betala förmö-
genhetsskatt. Om det är en fördelningspolitiskt riktig
konstruktion så är det ju ett besked till väljarna som
kan vara av värde för dem när de tar ställning till
vilket parti de vill förorda.
Den fjärde frågan är: Vill Anita Johansson sänka
fastighetsbeskattningen - ja eller nej?
Detta är fyra ganska enkla men principiellt viktiga
frågor för Anita Johansson att svara på. Jag ser fram
emot att få besked på de här punkterna.
Inledningsvis sade Anita Johansson dessutom:
Vem tror sig de borgerliga bilda regering med? Den
frågan kan ju numera i det parlamentariska läge vi har
och i det opinionsläge vi har också riktas till Anita
Johansson. Så det blir min femte fråga. Den går inte
att svara ja eller nej på. Vem tror sig socialdemokra-
terna bilda regering med för att kunna få igenom sin
skattepolitik? Det hade ju också kunnat vara intres-
sant.
Till sist försöker Anita Johansson liksom andra
talare göra sken av att våra skattesänkningar inte är
finansierade eller att vi skall låna till dem. Så är inte
fallet. Alla skattesänkningar är finansierade fullt ut,
från första till sista kronan.</pre><pre>Anf.  181  ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att folk skall betala skatt.
Svaret är ja, Carl Fredrik Graf. Jag tycker att det är
viktigt att vi har ett skattesystem som alla känner
förtroende för. Det svaret är ja. Jag tycker att vi skall
betala fastighetsskatt, svaret är ja.
Jag lyssnade på Carl Fredrik Grafs anförande om
världens högsta skatter. När man sedan läser i reser-
vation 1 i betänkandet kan man konstatera att det är
tre sidor upp och ned om sänkta skatter, och sedan
finns det en motivering på en och en halv rad om hur
det här skall gå till.
Som jag sade i mitt anförande går det en skiljelin-
je när det gäller skattepolitik i denna kammare. Det är
naturligtvis framför allt ni moderater som rakt ut i
luften säger att nästa år skall vi sänka skatterna så här
mycket.
Men på vems bekostnad? Det blir ju på de svagas
bekostnad, det blir på bekostnad av vården, omsorgen
och skolan. Låt mig nämna vad som skulle hända med
moderat skattepolitik i min kommun Nacka. Det
skulle försvinna 100 miljoner i den budgeten år 2000.
325 tjänster skulle få sägas upp. Tittar jag på Stock-
holms läns landsting, Carl Fredrik Graf, handlar det
om 1 miljard mindre med moderaternas skattepolitik.
Det är flera hundra jobb.
Det är därför som jag sade att skiljelinjen går
mellan er moderater och oss socialdemokrater när det
gäller skattepolitiken. Det börjar vi nu få ut till våra
väljare. Så jag kommer i alla fall att kämpa för att vi
skall få en egen majoritet och kunna bilda en egen
regering efter höstens val.</pre><pre>Anf.  182  CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Jag hoppas också att vi får en egen
majoritet utan socialdemokraterna. Det kan vi ju
komma överens om att vi skall kämpa för.
Anita Johansson svarade på en del frågor, men
inte dem jag hade ställt. Hon meddelade att hon tyck-
er att folk skall betala skatt. Det tycker jag också.
Men skall socialbidragstagare betala skatt? Det var
min fråga. Sedan hade hon någon synpunkt på fastig-
hetsbeskattningen som jag inte riktigt förstod. Min
fråga var: Tycker Anita Johansson att fastighetsskat-
ten skall sänkas - ja eller nej? Det var det besked jag
ville ha. Tycker Anita Johansson att människor skall
komma bort från bidragsberoende? Det fick jag ingen
kommentar till. Så det finns väl anledning att åter-
komma. Och likaså när det gäller förmögenhetsskat-
ten: Är den fördelningspolitiskt rätt konstruerad? Det
tycker jag är ett besked som är värt att få.
De människor som har förlorat mest på skattehöj-
ningarna under de senare åren är ju låg- och medelin-
komsttagare. Jag sade det redan i mitt inledningsanfö-
rande, och det finns anledning att upprepa vad som
står i budgetpropositionen om att medelinkomsttagar-
na har träffats relativt sett hårdast. Detta är alltså
regeringens egen förklaring.
Låginkomsttagarna erhöll i genomsnitt ca 4 400 kr
år 1991, men 1997 får de i stället betala 9 500 kr. Kan
Anita Johansson bestrida att det som står i regeringens
egen budgetproposition är riktigt, eller menar Anita
Johansson att det inte är så att det hittills är lågin-
komsttagarna som har drabbats hårdast av skattehöj-
ningarna?
När det gäller våra skattehöjningar tror jag nog att
Anita Johansson vid det här laget borde ha förstått att
prioriteringen ligger på sänkta inkomstskatter för just
låg- och medelinkomsttagare, så att de skall kunna
klara att förändra sin vardagssituation genom egna
insatser och inte skall behöva vara beroende av politi-
kers beslut. En förändrad bidragsnivå kan förändra
strukturen i vardagslivet högst radikalt.
Problemet är inte detsamma som när barnbidrags-
sänkningen ägde rum. Det var många som for illa av
den, och det visar hur känslig många människors
ekonomi är. Därför är det viktigt att folk får mer
pengar över i sin egen vardag och mindre politikerin-
flytande över den egna vardagen.</pre><pre>Anf.  183  ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att alla som har en in-
komst skall betala skatt. Jag svarade ganska ordentligt
på den frågan.
Förmögenhetsskatten har, om jag inte missminner
mig, en konstruktion som är ganska lika den som den
hade under den borgerliga tiden. Men kärnan, Carl
Fredrik Graf, är: Hur skall era skattesänkningar drab-
ba vården, omsorgen, skolan och de sämst ställda?
Det har varit tur att vi har haft Centerpartiet att gö-
ra upp politiken med under den här tiden. Nu har vi
ordning på finanserna. Det går bra för Sverige. Rän-
torna är låga, tillväxten ökar och antalet företag tilltar.
Jag förstår att det svider litet grand när moderaterna
får höra att det ser ut så här. Det gör så naturligtvis
därför att vi har genomfört en tuff saneringspolitik,
men vi kan också visa att det är de svaga människorna
som vi ställer upp för. Därför har vi naturligtvis också
ett ganska högt skattetryck i vårt land.
Men vi skall, Carl Fredrik Graf, om det skulle bli
något utrymme framöver, noga pröva frågan om
skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Jag
kan lova att vi skall göra det.</pre><pre>Anf.  184  KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Jag tänker börja med att svara på den
fråga som Anita Johansson ställde redan i sitt inlägg,
nämligen om vi tror att det är genomförbart att sänka
skattetrycket till 40 %, som moderaterna vill göra
inom ett antal år. Jag tror att det blir ganska svårt,
men med Folkpartiets eget förslag till skattesänkning-
ar och reformering av socialförsäkringssektorn räknar
vi med att det blir 46 % år 2000. Jag tror alltså inte att
det är något oöverstigligt mål att kämpa sig nedåt.
Det viktiga är dock innehållet i skattepolitiken och
i den övriga finanspolitiken, kanske inte så mycket
procentsatserna.
Vi har här i stället fått höra att socialdemokraterna
nu har fått ordning på den svenska ekonomin. Allde-
les nyss sade Anita Johansson att vi nu har ordning på
Sveriges finanser. Vad som har hänt är att vi har fått
70 miljarder netto i skattehöjningar och minus 23 000
jobb. De som förlorar mest på det är de arbetslösa och
de som på grund av bristande resurser i vården inte
kan få den vård de behöver.
OECD:s rapport har just kommit. Dess analys och
slutsatser för Sverige står i ganska bjärt kontrast till
det här självgratulerande budskapet. Man är ganska
hård i sin kritik av regeringens tafatthet när det gäller
att få fram jobb och att lösa de långsiktiga problemen.
Jag undrar därför om Anita Johansson kan svara
på frågan om man verkligen anser att man har fått
ordning på svensk ekonomi när arbetslösheten är så
fruktansvärt hög. Hur skall vi vidare kunna finansiera
skolan, vården och omsorgen, som ni värnar om, ifall
inte fler människor får jobb? Det bidragstillskott som
nu har kommit till exempelvis landstingen täcker ju
bara skattebortfallet på grund av att folk inte har jobb.
Det vore bra om vi kunde få svar också på den frågan.</pre><pre>Anf.  185  ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Det var ju bra att Karin Pilsäter sade
att man inte ställer upp på moderaternas långsiktiga
politik för skattesänkningar ned till 40 % av BNP.
Även 46 % innebär ganska rejäla tag i skattekistan.
Tack vare att vi har fått ordning på ekonomin till-
sammans med Centerpartiet kunde vi i förra årets
vårproposition och i höstas gå ut med Perssonpengar-
na. Det är många som är väldigt glada över det. Det
gäller både moderater och folkpartister ute i kommu-
nerna, som med glädje använder Perssonpengarna.
När det gäller arbetslösheten håller jag med om att
det finns mer att göra, men vi kan nu konstatera att vi
med egna pengar kan betala för de 300 000 jobben i
offentlig sektor. Under den borgerliga regeringstiden
lånade vi till lönerna för 270 000 jobb. Det slipper vi
nu tack vare att det har blivit ordning på finanserna.
Men visst finns det mer att göra när det gäller arbets-
lösheten, och det jobbar vår regering med.</pre><pre>Anf.  186  KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Ja, det får väl för det första anses va-
ra ett besked att socialdemokraterna menar att finan-
ser och ekonomi är i ordning, trots att arbetslösheten
är katastrofalt hög. I den OECD-rapport som just har
kommit görs den beräkningen att färre kommer att ha
jobb 1999 än vad som var fallet t.ex. 1996, då färre
hade jobb än 1995. Det kallar vi från Folkpartiets sida
inte att ha ordning på ekonomin, men därvidlag har vi
uppenbarligen olika uppfattningar.
För det andra: Självklart är våra kommunal- och
landstingsmän tacksamma för att de har fått de här
skattepengarna - som inte är Göran Perssons utan
svenska folkets - men de hade varit ännu gladare, om
de hade haft egna skatteinkomster på grund av att
människor hade fått jobb. Därför menar vi att er slut-
sats att ekonomin är i ordning men att det kanske kan
finnas litet mer att göra på jobbsidan är helt oaccepta-
bel.
Jag skulle vilja fortsätta med att ställa ytterligare
en fråga till Anita Johansson. Den gäller jämställdhe-
ten. Ni skall ju inom socialdemokratin vara så jäm-
ställda att sambeskattningen skall behållas.
Jag undrar ändå: Varför tycker ni att det är bra att
sänka skatten på att lägga golv men inte på att skura
det? Och varför är det bra att skattesubventionera
medelklassens män för att LO-männen skall få jobb
med att lägga deras golv, medan det skulle vara för-
delningspolitiskt förfärligt om motsvarande skulle ske
för kvinnor? Och framför allt: Varför är det accepta-
belt att kvinnor jobbar svart utan någon social trygg-
het, utan något skyddsnät, utan pensionspoäng och
utan rättigheter, medan det inte är bra att försöka göra
en reform som skulle innebära att deras jobb kunde
bli vita, accepterade och respekterade?
Det skulle jag vilja veta.</pre><pre>Anf.  187  ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Arbetslösheten sjunker nu i ganska
rask takt. Räntorna har sjunkit i rask takt. Persson-
pengarna är välkomnade. Jag tycker nog alltså att vi
kan se ganska ljust på framtiden.
När det gäller tjänstebeskattningen sade jag i mitt
anförande, Karin Pilsäter, att vi noga skall pröva den
frågan. Regeringen jobbar inom EU med kommissio-
nen för att vi eventuellt skall få sänka momsen för
tjänster riktade mot hushållen. Regeringen har tillsatt
Dan Anderssons utredning, och det pågår en bered-
ning inom mitt parti. Jag lovar att vi återkommer på
den punkten.</pre><pre>Anf.  188  HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! Anita Johansson tog - som vanligt,
skulle jag vilja säga - upp huruvida vi vill försvara
moderaternas skattesänkningsprogram. Det vill vi
inte. Jag är inte säker på att ens Centern, trots att
Socialdemokraterna och Centern har levt i något slags
samboförhållande, vill försvara Socialdemokraternas
skattepolitik. Jag tycker att det är en rimlig hållning
att vart och ett av partierna får stå för sina egna skat-
tepolitiska överväganden.
De krav som vi har fört fram i samband med bud-
geten är till 100 % finansierade, och det står kristde-
mokraterna för.
Jag vill avsluta med en generell fråga, som det är
enkelt att svara på. Vi har diskuterat ett rimligt skatte-
tryck, och Anita Johansson försvarar regeringens
politik. Min fråga är: Tycker Anita Johansson att
skattenivåerna och det allmänna skattetrycket är la-
gom i Sverige? Var går gränsen uppåt? Skall man
höja ytterligare? Är färdriktningen uppåt eller nedåt?
Har vi en lagom nivå? Uttrycket "lagom" är ju typiskt
svenskt, och vi skulle kunna pröva det här.
Eller skulle vi kunna vända på det hela och säga
att den skatt som nu gäller är ganska lagom för svens-
ka folket, eftersom det har valt den regering som det
har?</pre><pre>Anf.  189  ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Det var nog tur för svenska folket att
det bytte regering.
Det är klart att man funderar, Holger Gustafsson,
när man läser om era inriktningar på skattepolitikens
område, som ni var och en har avgett en reservation
om. Hur skall en eventuell framtida koalition se ut när
det gäller skattepolitiken? Skall vi tillbaka till det som
var, dvs. stora skattesänkningar för rika och under-
skott i budgeten? Är det detta vi skall tillbaka till? Det
är en fråga som man ändå måste ställa sig.
Jag tyckte att Kenneryd förut ställde en bra fråga
till Holger Gustafsson. Hur mycket pengar är det i
skattesänkningar i kd:s skattepolitik? Ena dagen står
företrädare för Kristdemokraterna och talar om mer
pengar till vård och omsorg. Nästa dag står de här och
talar om stora gigantiska skattesänkningar.
Jag tror att vi skulle behöva ha en skola i det här
landet som talar om vad vi gör med skatterna. Vi går
inte precis på restaurang för dem, utan vi använder
skatterna till omsorgen. Det brukar kristdemokraterna
slå vakt om. Men tala gärna om med hur mycket ni
vill sänka skatterna med under nästa period.</pre><pre>Anf.  190  HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Vi fick inget svar på om det var la-
gom nivå eller lagom åt svenska folket med den skat-
ten som det har i dagsläget. Men det svaret kanske
kan komma i nästa replik.
Ständigt återkommer ni till detta med att ni ändå
har grejat räntorna. Det är jättebra. Men det skulle
varje regering som sitter vid makten ha ansvar att
göra. Det började den föregående regeringen med,
och ni har fullföljt detta. Det är ingen kritik mot det.
Kritiken gäller hur ni har gjort det.
Jag kan också acceptera kortsiktigt höjda skatter.
Men jag kan inte acceptera att man än nöjd med den
kvävande skatt som ligger över näringsverksamheten i
Sverige i dag. Den hindrar oss att skapa resurser för
framtiden.
Eftersom jag här har fått frågan vem vi kristdemo-
krater skall regera tillsammans med och vilka konsek-
venser det får är min fråga: Om nu inte det gamla
samboförhållandet håller, vart skall Anita Johansson
gå för att hämta ett stöd om hon inte klarar en egen
majoritet? Är det ett stöd som kan leda till ändå större
skattehöjningar? Det är intressant för det svenska
folket att veta inför en valrörelse.</pre><pre>Anf.  191  ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Vi har sagt att om det finns utrymme
skall vi också titta på skattesänkningar för inkomstta-
gare med små och medelstora inkomster. Det sade jag
i mitt anförande, och det har vi skrivit i budgeten i
höstas. Det står vi socialdemokrater naturligtvis för.
Vad är lagom nivå, Holger Gustafsson? För att sa-
nera ekonomin genomförde vi tillsammans med
Vänsterpartiet hösten 1994 ordentliga skattehöjning-
ar. Svar ja. Men varför gjorde vi det? Jo, för att få
någotsånär ordning i ekonomin i det här landet. Det
var därför vi gjorde det.
Jag sade också i mitt anförande att det kanske inte
finns utrymme för några skattehöjningar. Vi har sagt
att vi nu skall ta detta med värnskatten från nästa år.
15 % av inkomsttagarna skall betala värnskatt. Det är
en ganska stor skattelättnad, Holger Gustafsson.
Sedan gäller det räntorna. Det är oerhört viktigt att
vi har räntorna på en låg nivå. Det har vi kunnat få
tack vare att vi har gjort både skattehöjningar och
utgiftsnedskärningar. Det har en enorm betydelse för
svensk ekonomi.</pre><pre>Anf.  192  ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Jag sade i mitt anförande att jag ser
med oro på de frikostiga löften om utgiftsökningar
som har haglat under senare månader. Delar Anita
Johansson den oron?
Bedömer vidare Anita Johansson att det finns nå-
got utrymme för skattesänkningar under nästkom-
mande mandatperiod? På vilket sätt skulle de i så fall
utnyttjas?
Sedan vill jag göra ett förtydligande när det gäller
den parlamentariska utredningen kring det framtida
fastighetsskattesystemet. Jag ställer upp på en sådan
översiktlig utredning. Men den får inte tas till intäkt
för att förhala de nödvändiga åtgärder som jag nämn-
de i mitt anförande.
Oskäliga taxeringsvärden för t.ex. den bofasta
skärgårdsbefolkningen måste rättas till redan detta år.
Skattesatsen skall sänkas år 1999. Kommer Anita
Johansson att delta i dessa strävanden?
Får jag slutligen ge en kort synpunkt på det som
har kommit att kallas för Perssonpengarna. Det är ett
skickligt propagandatrick från regeringspartiet. Varför
skall man namnge just dessa pengar? Om man skall
namnge dem kunde de faktiskt lika gärna hetat Jo-
hanssonpengarna, Erikssonpengarna eller för den
delen Kennerydpengarna.
Jag tycker att det är helt onödigt att ge ett namn
just åt dessa pengar. Vad det rör sig om är förhöjda
statsbidrag till kommunerna. Det är ett uttryckssätt
som jag tycker att vi alla borde använda.</pre><pre>Anf.  193  ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Först vill jag eftersom jag inte vet
om jag har sagt det nu i dag, men jag har sagt det i
tidigare debatter, säga tack till Rolf Kenneryd för allt
gott samarbete vi har haft i utskottet. Det har varit
mycket fruktsamt under de här åren.
När det gäller utgifterna vet jag inte riktigt vad
Rolf Kenneryd syftar till när han talar om att vi skulle
ha något slags utgiftshysteri igen. Vi har en finans-
minister som jag är övertygad om noga kommer att
pröva varenda krona så att vi inte skall gå tillbaka till
något moras i svensk ekonomi igen.
Det är bra att Rolf Kenneryd tycker att det är bra
att vi får en allsidigt belyst utredning om fastig-
hetskatten. Jag tror att det är nödvändigt. Också jag
hoppas på att det skall bli en bred majoritet bakom ett
eventuellt framtida nytt fastighetsskattesystem.
Jag håller med Kenneryd om årets taxeringsvär-
den. Jag hoppas att utredaren skall vara klar snart -
jag har inte hört hur det gått på sistone - så att taxe-
ringsvärdena skall kunna påverkas redan det här året.
Det var precis det jag sade i mitt anförande.</pre><pre>Anf.  194  MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag tänker ta upp två saker med
Anita Johansson. I sitt anförande sade hon att social-
demokraterna sätter skola, vård och omsorg före
sänkta skatter. Det håller jag verkligen med om. Jag
instämmer i det uttalandet.
Men sedan sade Anita Johansson: Det går bra för
Sverige. Vi har fått ordning på finanserna, osv. Jag
kan inte riktigt skriva under på detta med den höga
arbetslöshet som vi har och när man tänker på hur det
trots allt ser ut ute i kommuner och landsting i dag,
som jag beskrev i mitt anförande.
Jag skulle gärna vilja höra med Anita Johansson
om hon delar min syn på situationen ute i kommuner
och landsting. Jag anser fortfarande att Perssonpeng-
arna, om vi nu skall kalla dem så, inte räcker. Det
behövs ytterligare insatser för att förbättra situationen.
Sedan har jag en annan fråga till Anita Johansson
som jag tog upp i mitt anförande. Nu är jag tillbaka
bland aktiemiljardärerna på fondbörsen - de som inte
betalar någon förmögenhetsskatt. Jag ställde i mitt
anförande frågan om Anita Johansson och hennes
parti är till freds med denna ordning. Om ni inte är
det, tänker ni göra någonting åt det? Vad kommer att
hända när det gäller den här delen av förmögenhets-
beskattningen?</pre><pre>Anf.  195  ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag delar Marie Engströms oro över
att det är jobbigt ute i vården och omsorgen. Jag var i
förra veckan på ett äldreboende i Nacka. Vad man nu
behöver är fler händer. Det är inte mindre resurser
utan mer resurser som man behöver till vården. Jag
kommer att jobba för att det skall bli så.
När det gäller förmögenhetsskatten var det på så
sätt, Marie Engström, att Hennes  &  Mauritz var på
väg att fly det här landet före jul. Det var därför vi
fattade beslutet om beskattningen. Man kan säga att
det var rätt eller fel, men vi har gjort bedömningen att
det var ett riktigt beslut som vi fattade.</pre><pre>Anf.  196  MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! För att ta den sista frågan först tycker
jag, och jag tror säkert att Anita Johansson håller med
mig, att det sticker väldigt i ögonen på många männi-
skor när man utformar ett förmögenhetsskattesystem
på det här sättet. Man fråntar ju dem med de allra
högsta inkomsterna skyldigheten att betala skatt.
Det finns vissa människor i det här landet som all-
tid hotar med att sticka i väg utanför landets gränser.
Det är inte första gången vi hör den typen av argu-
mentation, så det tror jag inte att man skall ta så all-
varligt på.
Det var bra att höra att Anita Johansson säger att
hon vill jobba för mer resurser till vården. Det vill
nämligen jag också göra. I replikskiftet med Holger
Gustafsson sade Anita Johansson att värnskatten trots
allt innebär en ganska stor skattelättnad. Då måste jag
fråga Anita Johansson om hon inte tycker att det är
litet onödigt att i detta läge sänka värnskatten, som
man faktiskt tänker göra i vårpropositionen.</pre><pre>Anf.  197  ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! När det gäller värnskatten har vi fat-
tat ett beslut här i kammaren om att den skall avskaf-
fas. Vi har ändå sagt att vi inte kan avskaffa den helt.
Ungefär 15 % av inkomsttagarna skall också i framti-
den betala värnskatt. Det tror vi är en ganska bra
övervägning som vi har gjort.
Jag övergår nu till att tala om Hennes  &  Mauritz
och aktieägarna. Ibland får man göra överväganden,
och vi har gjort övervägandet att detta var ett riktigt
beslut att fatta.</pre><pre>Anf.  198  RONNY KORSBERG (mp) re-
plik:
Herr talman! Det var några saker som framför allt
fick mig att reagera.
Den första är den eviga frågan om fastighetsskat-
ten. Anita Johansson gjorde en räkneövning i talarsto-
len. Det är bra - man skall räkna på hur folk har det i
verkligheten. Men jag blir inte riktigt klok på logiken
i resonemanget. Om jag förstod det rätt menade Anita
Johansson att eftersom vi nu har varit så duktiga på att
sanera Sveriges ekonomi så att räntan har sjunkit så
har vi rätt att ta ut de pengarna i höjd fastighetsskatt.
Räntan på ett femårigt villalån var före jul ungefär
7 %. Efter Asienkrisen sjönk den ytterligare något, till
mellan 6 och 6,5 %. Asienkrisen var kanske inte re-
geringens förtjänst, hoppas jag. Men med samma
logik skulle man kunna säga att det nu finns ett ut-
rymme för att höja fastighetsskatten eftersom räntan
sjunkit ännu mer. Det kan väl ändå inte vara rimligt.
I mitt anförande försökte jag lyfta fram att vi
måste diskutera principen för fastighetsbeskattning.
Men det är tydligen inte socialdemokraterna beredda
att göra. De problem vi har med den nuvarande synen
på fastighetsbeskattning kommer man inte undan
genom att säga att räntan har sjunkit. Dessutom är
realräntan fortfarande ganska hög jämfört med om-
givningen. Det är inte extremt låga räntor i Sverige.
Det är en klen tröst att det har varit värre tidigare.
När det gäller tjänstebeskattningen kan man sänka
momsen på tjänster, tyckte jag att Anita Johansson
sade. Är det det enda man kan tänka sig för att stimu-
lera småföretagandet? Är det för att EU har sagt att
det kan gå bra? Det finns ju andra exempel. Vi har
talat om sänkta arbetsgivaravgifter, men det kan också
finnas möjlighet till undantag nedifrån, så att säga,
med de första intjänade tiotusenlapparna. Finns det
någon som helst diskussion och beredskap för att titta
på alternativ? Nu kommer det ju en proposition om
detta i och för sig, och vi skall väl inte föregripa den.
Men det kan vara intressant att se om det finns några
andra förslag än sänkt moms på tjänster.</pre><pre>Anf.  199  ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Till Ronny Korsberg vill jag säga att
det exempel jag tog från talarstolen var menat att visa
hur viktigt det är för villaägarna att räntorna är låga,
och hur mycket det gör per månad för en normalvilla.
Det var det som jag försökte tala om.
Man talar om principerna kring fastighetsskatten.
Som jag sade tidigare tycker jag att det är bra att vi
får en allsidig parlamentarisk utredning kring fastig-
hetsskatterna. Förhoppningsvis skall vi också kunna
få en bred uppslutning kring detta i framtiden, så att
vi slipper stå så här och bråka om fastighetsskatten.
Visst finns det fler saker än momsen när det gäller
tjänstebeskattningen. Vad jag sade var att regeringen
nu jobbar för att momsen, om man får använda den,
skall kunna vara ett instrument som riktas mot hus-
hållsnära tjänster. Men vi är inte färdigpratade i frå-
gan, och diskussioner pågår i mitt parti som jag deltar
aktivt i. Vi återkommer alltså när det gäller tjänstebe-
skattningen.</pre><pre>Anf.  200  STEN ANDERSSON (m):
Herr talman! Jag har begärt åtta minuters taletid,
och trots en liten utvikning skall jag kunna hålla den
tiden.
Jag lyssnade på Anita Johanssons inledningsme-
ningar, och jag måste säga att jag undrade om vi be-
fann oss på samma planet. Vi har en ekonomi i ba-
lans, sade hon. Jag läser tidningar, ser på TV och hör
på radio. När det gäller sjukpensioner får vissa sjuk-
pensionärer väsentligt försämrade villkor. Vissa änkor
får mycket försämrade villkor. I kväll på Aktuellt
kl. 18 kunde man lyssna på en minidebatt mellan två
socialdemokrater som bråkade om usel tandvårdser-
sättning i Norrköping.
Tänk på de här åren, 1991-1994, Anita Johans-
son! Jag tror att Anita Johansson kan räkna. Men ta
för säkerhets skull och koppla in miniräknaren och
räkna på alla era reservationer som ni lade i opposi-
tion! Jag misstänker att Sverige som nation skulle ha
hamnat ur askan i elden om era förslag då hade fått
majoritet.
För att avsluta det här kapitlet skall jag bara säga
att jag med mycket stor förväntan skall delta i torgmö-
ten inför valet, där Socialdemokraterna kommer att ha
stora skyltar där det står: Vi vill sänka skatten för de
absolut allra överlägset rikaste i Sverige. Välkommen
till den debatten, Anita Johansson!
Herr talman! Min motion handlar om självför-
valtning, dvs. hyresgäster som skulle kunna göra en
insats utan att bli alltför hårt skattebelastade. Om jag
inte missminner mig är det motion Sk608. Den är,
icke oväntat, avslagen. Jag skall inte yrka bifall till
den, men jag skall säga några ord om den.
Medborgarna i Sverige har bl.a. svårt att förstå
den brist på konsekvens som finns i vår skattelag-
stiftning. Vi har under många år, i onödan vill jag
säga, betalat miljarder för renovering av olika bo-
stadsområden. Det har berott på vandalisering, ett
onormalt högt slitage och förvisso även dålig bygg-
kvalitet. Det har kostat alla, även dem som inte bor i
områdena, stora summor att renovera dem till en
godtagbar standard.
För att komma till rätta bl.a. med detta testade
man i Malmö för något år sedan ett system med själv-
förvaltning, där hyresgästerna frivilligt och utan tvång
skulle kunna göra vissa sysslor. Det gällde t.ex. att
klippa gräsmattor, sköta trädgårdar, städa trappor,
vindar och källare mot en liten ersättning. Det enda
man tog bort var snöskottningen, eftersom den inne-
bär en viss försäkringsmöjlighet som inte en enskild
hyresgäst kan ta. Den får hyresvärden själv ta. Dessa
ersättningar var skattebefriade, och jag kan väl erkän-
na att vissa ersättningar var väl häftiga. Detta stoppa-
des sedan. Lagstiftningen tillät inte denna ersättnings-
form. Jag vet om att den var ett gränsfall. Jag kan
tänka mig att om en människa som är sjukpensionär
eller arbetslös hjälper till att klippa gräsmattan i det
område där han eller hon bor så kan det stöta vissa att
den ersättning man får för insatsen är helt skattefri.
Var någonstans skall gränserna gå? Jag skall komma
tillbaka till det senare.
Jag vill påstå att den samhällsvinst som man har
gjort i de områden där man har prövat det här syste-
met inte är stor - den är enorm! Det är många, många
pengar, långt mer än det som man nu sparar genom
olika skatter.
Jag bor själv i ett område i Malmö där man under
ett par år har provat det här systemet. Jag skall ta upp
ett exempel. Det är klart att självförvaltningen inte är
orsak till allt, men för fem år sedan var kanske 40 %
outhyrt. När någon flyttar i dag flyttar en ny hyresgäst
in dagen därpå. Jag tror att självförvaltningen åtmins-
tone till en del har bidragit till den nuvarande positiva
inställningen till det här området.
I dag har vi ett system där man tillåter självför-
valtning, men om man tjänar en summa överstigande
ca 300 kr per månad skall man betala skatt. Problemet
är bara att man har skapat en byråkrati som gör att
detta skattebelopp vid exakt samma arbetsinsats blir
olika stort beroende på hur stort området är där man
bor, hur stor yta fastigheten har. Det här är, som jag
sade i början, omöjligt att förklara för människor.
Varför skall man för att få en ersättning på 300 kr
skattefritt i ett område behöva klippa bara 80 m²
gräsmatta, medan man i ett annat område måste klippa
120 m² för samma pengar? Jag tror att det är få peda-
goger som kan förklara för människor varför det skall
vara på det här viset.
Det jag vill ha är alltså ett förslag på säg ett fjär-
dedels basbelopp, 9 000 kr per år. Över det betalar
man skatt som alla andra. Nu finns det de som har
sagt att det blir problem, att vi kommer in i gränsom-
råden som kan vara svåra att hantera. Men då kommer
jag tillbaka till det här med konsekvens. Jag skall
sluta med det, herr talman.
Jag förklarar för folk att man inte kan hålla på och
tjafsa med att några skall vara skattebefriade och
andra inte. Och det hade väl varit bra med det. Men så
kommer frågan om bärplockningen. Det blir litet
tjatigt, men ändå. Jag frågade Anita Johansson om
detta vid den här tiden i fjol, i exakt samma debatt.
Med tanke på att även Karin Pilsäter var uppe och
hade något liknande resonemang vill jag även fråga
henne om detta. Jag inkluderar också gärna företrä-
darna för samtliga partier i utskottet som finns i kam-
maren. Förklara för mig: Om man självförvaltar i det
bostadsområde där man bor, varför gäller det per
lägenhetskontrakt? Om jag däremot plockar bär är det
per individ. En familj på fem personer som plockar
bär kan alltså tjäna 5 000 per person i familjen utan
att betala skatt på detta. När det däremot gäller själv-
förvaltning är det bara per kontrakt.
Jag kan inte förklara detta, men jag inser att det
nog finns en sådan samlad pedagogisk kapacitet hos
skatteutskottets ledamöter att de kan förklara för mig
var den stora skillnaden ligger. Varför skall man kun-
na ha sämre villkor om man klipper gräsmattan i det
område där man själv bor och där man försöker skapa
social trivsel och trygghet m.m. än när man plockar
bär i en skog som man inte ens själv äger? Jag vädjar
till utskottets ledamöter från samtliga partier: Förklara
varför den här skillnaden skall bestå. Om inte någon
vågar svara gör jag den bedömningen att argumenten
är tunna.</pre><pre>Anf.  201  KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! För mig och för Folkpartiet finns det
en enkel princip, och det är att man skall betala lika
mycket i skatt på sin lön oavsett med vilken arbetsin-
sats man har förtjänat lönen. Vi skall inte ha ett skat-
tesystem där man från politiskt håll värderar innehål-
let i arbetet och låter den inkomst som man har tjänat
på sitt förvärvsarbete vara olika högt beskattad bero-
ende på hur behjärtansvärt man anser detta vara. Av
detta följer att det inte skall vara olika beskattning på
inkomster som man tjänar om man skurar trapporna i
sitt eget hus eller i någon annans hus, om man städar
på det dagis där ens egna barn går eller något annat
dagis etc.
När man däremot deltar i en aktiv förvaltning,
oavsett om det är föräldrakooperativa dagis, i det
egna boendet eller något sådant, kan givetvis avgif-
terna sättas olika högt beroende på vilket åtagande
som görs från hyresvärden, barnomsorgsföretaget
eller kommunen. Det är två helt skilda saker. Arbets-
insatser som man får lön för skall vara lika högt be-
skattade oavsett vilket arbete som är utfört, och av-
giftsreduktioner skall inte vara skattepliktiga men lika
stora för alla som ingår i den gruppen.</pre><pre>Anf.  202  STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Jag har betraktat Karin Pilsäter som
en - jag skall inte säga skärpt kvinna, men en skärpt
person, en skärpt politiker. Men hon svarar inte på
den fråga jag ställde. Det gällde skillnaden mellan
självförvaltning och bärplockning. Om jag skulle
tillåta mig att tolka Karin Pilsäters svar undrar jag om
det finns någon motion från Folkpartiet, eller om man
är beredd att motionera, om att vi skall jämställa all
sådan här aktivitet och alltså ta bort skattefriheten för
bärplockning? Kan man få ett svar, ja eller nej, på den
frågan?</pre><pre>Anf.  203  KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Nu tycker jag i sak att skattebefriel-
sen för bär- och kottplockning mer är att jämställa
med huruvida det är beskattning på annan typ av
försäljning. Det är väl mer det som det handlar om än
en inkomstbeskattning. Icke desto mindre kan jag
hålla med Sten Andersson om att det finns en ologisk
skatteregel här när det gäller kottar och bär jämfört
med i princip allting annat. Men det tycker jag inte att
man kan ta till intäkt för att införa ytterligare en olo-
gisk regel i skattesystemet.
För vår del vill vi hellre jobba för att man får vet-
tiga och bra avtalsvillkor, både inom barnomsorgen
och inom boendet, som gör att det är lätt att komma
överens om andra regler när det gäller egeninsatser.
Vi vill också att man litet mer generellt försöker sänka
beskattningen på arbete så att människor själva kan
bestämma vad de vill göra, oavsett om de vill plocka
kottar eller städa trappor hos grannen.</pre><pre>Anf.  204  STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Jag ställde ju denna fråga till samtli-
ga partier men noterar att tystnaden, med ett undan-
tag, är total.
Men, Karin Pilsäter, man hade kunnat slippa pro-
blemet med att förklara för hyresgäster som deltar i
självförvaltning varför det skall vara så olika. Det
hade varit lätt att säga att det finns ett parti i Sveriges
riksdag som säger: Vi skall vara konsekventa, vi skall
vara raka. Vi vill ta bort det här med bärplockningen,
eftersom det fördärvar så mycket. Det demoraliserar
när man skall argumentera för varför det skall vara si
eller så. Jag förutsätter därför att Karin Pilsäter till
nästa motionsperiod kommer att motionera eller agera
för att den här förmånen - eller orättvisan, som jag
betraktar den som - för dem som plockar bär och
kottar skall tas bort. Då slipper vi en obehaglig dis-
kussion i övrigt.</pre><pre>Anf.  205  CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Anita Johansson var i sin sista replik
tämligen provocerande mot mig. Jag tänker inte på
motsvarande sätt vara det mot Anita Johansson, så
hon skall inte behöva begära replik på mig. Jag tänker
bara sammanfatta några ståndpunkter, så att vi får ett
klarläggande i den här debatten.
Jag konstaterar att Anita Johansson tycker att so-
cialbidragstagare skall betala skatt. Jag konstaterar att
Anita Johansson inte vill komma bort från enskilda
människors bidragsberoende. Jag konstaterar att Anita
Johansson tycker att förmögenhetsskatten är bra kon-
struerad. För att ta några exempel bland de 75 största
privata aktieägarna finns det de som har förmögenhe-
ter på 29 miljarder, på 5 miljarder, på 4 miljarder, på
2 miljarder. De skall inte behöva betala förmögen-
hetsskatt. Jag tycker att det är bra. Men det är dåligt
att de med mycket små förmögenheter skall behöva
betala förmögenhetsskatt på en förmögenhet som i
princip är fiktiv i och med att den kan bero på en
fastighet.
Jag konstaterar att Anita Johansson har gett be-
sked om att man inte avser att lägga fram förslag om
sänkning av fastighetsskatten.
Jag konstaterar vidare, herr talman, att Anita Jo-
hansson i sin bedömning av huruvida samhällseko-
nomin är i balans eller inte helt bortser från syssel-
sättningen. Sysselsättningen har inte ökat sedan soci-
aldemokraterna tog över.
Jag konstaterar också att Anita Johansson inte har
funderat på det faktum att den viktigaste inkomstkäl-
lan för kommuner och landsting är skatteunderlaget,
inte statsbidragen. Av de 425 miljarder som kommun-
sektorn disponerar är 80 miljarder statsbidrag, en nog
så viktig summa, men den viktigaste är sysselsätt-
ningsfaktorn, att människor har arbete.
Sedan konstaterar jag också att Ingvar Carlsson
lovade att ingen skulle behöva gå från den offentliga
sektorn, från vård och omsorg. Det konstaterade han
inför valrörelsen. Så blev inte fallet.
Till sist, Anita Johansson, var det litet oförsiktigt
av en Stockholmspolitiker att påpeka att man inte går
på krogen på skattebetalarnas bekostnad. Jag tycker
nog att det är viktigt att skattebetalarna själva skall
disponera så mycket pengar som möjligt och så litet
som möjligt skall politikerna disponera. Då får de
enskilda människorna makt över sin vardag.</pre><pre>Anf.  206  ANITA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Anita Johansson tycker att det är bra
med skatter som går till välfärden.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 mars.)</pre><pre>12 §  Företagsbeskattning</pre><pre>Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU16
Företagsbeskattning</pre><pre>Anf.  207  CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Innan jag kom till riksdagen hävdade
jag alltid att man inte skulle lyssna på vad politiker
sade utan i stället studera vad de gjorde. Detta gäller
inte minst regeringens och riksdagsmajoritetens be-
handling av företagarna i Sverige.
Detta betänkande handlar om företagsbeskattning-
en. Det visar med all önskvärd tydlighet att socialde-
mokraterna med drabanter inte har lärt något om
företagande under denna regeringsperiod.
Eftersom det är val i höst blir även de mest inbitna
företagsmotståndarna gråtmilda i rösten när de talar
om hur viktiga företagarna är. Viktigast och mest
betydelsefulla är givetvis småföretagarna. Men när det
kommer till förslag som skulle kunna förbättra för
småföretagen är det stopp. Socialdemokraterna och
ofta även Centern står inte på företagarnas och med-
borgarnas sida.
T.o.m. statsministern har dristat sig att föreslå att
man skall tidsbegränsa regelverket för företagarna.
Det är i och för sig ett bra förslag, som vi moderater
gärna stöder. Det gör vi mot bakgrund av att vi har
motionerat om samma sak, men då mötts av kalla
handen från socialdemokraternas sida. Hade man här
tänkt om hade det naturligtvis varit bra.
I går väcktes också ett förslag i näringsutskottet
som gick ut på att man på grund av statsministerns
förslag skulle ta ett utskottsinitiativ. Men se, då var
det som vanligt. Socialdemokraterna och Vänsterpar-
tiet röstade emot, och Centern och Miljöpartiet av-
stod. Så var det med den företagsreformen. Lyssna
inte på politiker, utan se på handlingarna!
I betänkande SkU16 finns ett antal exempel på
dubbelmoralen hos utskottsmajoriteten. Vettiga, kun-
niga och välmotiverade förslag till förbättringar av-
styrks på löpande band, oavsett om det kostar stats-
kassan något eller ej.
Allt oftare får jag frågan från förbryllade väljare,
det är företagare, anställda och andra: Måste det vara
så här? Hur kan man ena dagen sjunga företagens lov
för att nästa dag krångla till tillvaron ytterligare för
redan hårt prövade företagare? Hur man kan driva
detta dubbelspel utan att rodna är en gåta.
Jag har stor respekt för samtliga ledamöter i riks-
dagen och vägrar därför tro att de begår detta svek
medvetet. Jag tror helt enkelt att det är så att man inte
har någon riktig uppfattning om hur det i verkligheten
går till att driva företag. Man förstår inte hur ett före-
tag fungerar och hur beslut fattas. Detta är naturligtvis
tragiskt för det svenska folkhushållet, eftersom alla är
överens om att det är i den privata företagssektorn
som nyckeln till framtiden ligger. Med nuvarande
politik kommer tillväxten och sysselsättningen aldrig
att klaras.
Fru talman! I betänkandet blottläggs den avvisan-
de inställningen till företagandet som livsstil. Ett
exempel: När man vill avslå det i och för sig missrik-
tade förslaget att skärpa skatten på företagen fram-
hävs i betänkandet som exempel på företagsvänliga
åtgärder de förändringar i ägarbeskattningen som
fr.o.m. årets taxering tillämpas för mindre företag. Nu
är det så att dessa regler är något av det mest kompli-
cerade som har införts i svensk beskattningsrätt. Det
visste alla redan när beslutet fattades förra året. Då
kunde vare sig Finansdepartementet eller Riksskatte-
verket räkna ut hur skatten skulle förändras för ett
specifikt företag. Nu när vi är inne i deklarationstider
börjar verkligheten komma i kapp visionerna. Jag har
fått flera samtal från företagare som svär ve och för-
bannelse över hur komplicerat allt har blivit. Det är
endast skattekonsulterna som ler i mjugg över ökad
efterfrågan på sina tjänster.
Hur var det? Skulle inte skattereformen en gång
för alla skapa ett regelverk som var enkelt och håll-
bart? I stället ökar krånglet och småttigheterna gen-
temot företag och medborgare. Socialdemokraterna,
ofta Centern, Vänstern och Miljöpartiet står inte på
vare sig medborgarnas eller företagarnas sida.
Vi moderater vill med kraft understryka att det är
krångliga regler och för höga skatter på arbete och
kapital som hindrar tillväxten i Sverige från att ta
ordentlig fart. Regeringen har det yttersta ansvaret för
att man genom ett antal återställare på företagsbe-
skattningsområdet försämrat företagarklimatet. Det
har inte förbättrats ett skvatt genom tveksamma,
halvhjärtade och krångliga återställare på återställar-
na.
Småföretagsdelegationen, som tillsatts av rege-
ringen, kom med 26 förslag till förenklingar. Vad
händer? Stor tystnad. Vi moderater har däremot dek-
larerat att vi kan ställa upp på samtliga av de här
förslagen.
Efter snart fyra år i regeringsställning har social-
demokraterna inte kunna skapa förutsättningar för ett
enda nytt jobb. Nej, sysselsättningen sjunker samti-
digt som det råder en allmän högkonjunktur i vår del
av världen. Att med konstlade medel försköna arbets-
löshetssiffror går alltid. Men att förklara att syssel-
sättningen sjunker är bra mycket svårare. Men svaret
finns bl.a. i dagens betänkande.
Man ser inte var problemen finns, och skulle man
mot förmodan se problemen, vet regeringen inte hur
de skall lösas. Exempel: Fyrpartimotionen om att
slopa dubbelbeskattningen på aktier avstyrker ut-
skottsmajoriteten. Ja, det var inte precis oväntat. Men
det vore synd att undanhålla riksdagens ledamöter
motiveringen, nämligen att en generellt utformad
lättnad sannolikt skulle höja avkastningskravet på
investeringar i små företag och samtidigt få endast en
begränsad betydelse för de större företagens investe-
ringar. Detta, fru talman, är en besynnerlig besvärjelse
och en förvrängd bild av hur de finansiella markna-
derna fungerar.
I OECD-rapporten som publicerades i går fram-
hålls att Sverige lever farligt. Den återinförda dubbel-
beskattningen av utdelad vinst gör det svårare för små
företag att ackumulera det kapital som expansionen
kräver. Den försvagar också incitamenten att investe-
ra.
Det är alltså rakt motsatta åsikter mot dem som
framförs i betänkandet. Säkert kommer någon att
hoppa upp och tala om riskvilligt kapital å ena sidan
och placeringskapital å andra sidan. Låt oss inte dölja
verkligheten i dimridåer av ord. Om någon får betala i
det närmaste dubbelt så hög skatt på en riskinveste-
ring jämfört med riskfritt sparande på bank eller i
statsobligationer, innebär detta att kraven på avkast-
ningen höjs. Det är bra att regeringen har insett detta
och infört lättnadsregler för mindre företag, även om
de är så krångliga att de säkerligen måste ändras till
nästa års taxering.
Fru talman! Dubbelbeskattning medför att större
företag tvingas höja avkastningskravet för att attrahe-
ra nytt kapital, vilket gör att deras aktier blir fantas-
tiskt lönsamma för utländska investerare som inte
drabbas av någon dubbelbeskattning. En allt större
andel av de svenska storföretagen blir också utlands-
ägda. Detta kan, som i fallet Pharmacia  &  Upjohn,
innebära att huvudkontor och forskning flyttar ut från
Sverige. Det blir permanenta utflyttningar. Det går
inte att komma med någon återställare om något år.
Fru talman! Man skall inte leka med elden. Det är
lätt att man bränner sig. Olyckan kan vara framme
hastigare än vad man tror.
Regeringens politik när det gäller dubbelbeskatt-
ningen hotar välfärden, jobben. Det vore bra om man
kunde ta till sig detta och inte stoppa huvudet i san-
den. Socialdemokraterna står inte heller i denna fråga
på medborgarnas sida.
Fru talman! Ett verkligt praktexempel på hur
avogt sinnad utskottsmajoriteten är när det verkligen
gäller står att läsa i betänkandet om reglerna för få-
mansbolag. Dessa stoppregler har tillkommit för att
försvåra för småföretag att expandera och har orda-
grant tillkommit för att förhindra att de fåmansägda
företagen skulle "uppnå skattefördelar som inte kan
anses motiverade med hänsyn till den bedrivna verk-
samheten". Det är lönearbete som skall vara norm för
riskfyllt företagande. Effekterna av de s.k. stoppreg-
lerna har inte blivit den åsyftade neutraliteten utan i
stället en negativ särbehandling av fåmansföretagarna.
I vår motion Sk626 konstaterar vi att stoppregler-
na är helt onödiga. Gällande lagbestämmelser räcker
fullt ut för att förhindra oseriös verksamhet. Detta har
också konstaterats av bl.a. företagsskattekommittén.
När det gäller anskaffning av egendom avsett för
privat bruk är det en kostnad som regelmässigt i de
allra flesta företag är avdragsgill. Förmånen beskattas
således hos den som åtnjuter den. Men, ack så enkelt
skall det inte vara för fåmansföretagaren! Han skall ta
upp hela anskaffningskostnaden som inkomst. Dess-
utom får företaget inte göra avdrag för anskaffnings-
kostnaden. Nu kan regeln lätt kringgås genom att
företagsledaren tar ut en högre lön. Både lön och
arbetsgivaravgifter är avdragsgilla i företaget. Denna
bestämmelse är totalt obsolet, och den är direkt dis-
kriminerande för fåmansföretagaren, som inte själv
får bestämma om lön skall utgå i kontanter eller i
form av skattepliktiga förmåner.
Ett annat exempel är anskaffningen av onyttig lös
egendom. Det är redan förbjudet enligt gällande bo-
lagsrätt. Därför får ett bolag inte göra avdrag för
dessa kostnader. Dessa diskriminerande bestämmelser
för småföretagen är obehövliga och skall naturligtvis
slopas. Även reglerna för försäljning av egendom till
överpris till företagen eller utköp av egendom till
underpris är redan reglerat i den allmänna skattelag-
stiftningen. Det finns ingen anledning att särskilt peka
ut fåmansföretagen. Att ha skilda bestämmelser för
fåmansföretagen om förbjudna lån eller nedskrivning
av lån är också helt onödigt. Det är redan reglerat i
aktiebolagslagen 12 kap. 7 §, och man kan ådra sig
max ett års fängelse om man bryter mot den lagen.
Varför då ha extra bestämmelser i skattelagstiftningen
för detta?
Det är attityden som rimmar illa med talet om
småföretagarna som vår tids hjältar.
En annan diskriminerande bestämmelse gäller när
ett fåmansbolag lämnar företagsledaren en ränteför-
mån. För anställda i bolaget gäller att dessa får skatta
för skillnaden mellan marknadsräntan och nedlagda
räntan. Är man företagsledare i fåmansbolag drabbas
man av väsentligt högre skatt på förmånen. Den totala
skatten blir då 85 %. Det var avsikten när detta inför-
des. Det kan utläsas i proposition 110 från riksmötet
1989/90, s. 600. Avsikten är klar att sådant inte skall
tolereras.
Företagsskattekommittén ansåg att den regeln
skulle slopas. Nu är det verkligen hög tid att så sker.
En annan upprörande och diskriminerande regel är
att man skall sambeskatta småföretagares familjemed-
lemmar om dessa arbetar i rörelsen. Det gäller maka
eller make, och det gäller barn under 16 år. Varför
skall hederligt arbete beskattas hårdare om det utförs i
ett fåmansbolag? Varför skall feriearbetande barn få
betala föräldrarnas marginalskatt på sin inkomst jäm-
fört med kompisarna som får en minimal skatt? Är det
ett sätt att stimulera till eget arbete och företagande? I
stället borde man uppmunta till arbete i familjeföreta-
get, om man menar någonting med allt vackert tal om
småföretagens betydelse.
En småföretagare som lyfter en lön som motsvarar
det som en anställd kollega uppbär skall kunna lyfta
utdelning från sitt företag och få denna beskattad som
kapitalbeskattning. Detta är ett renhetskrav. Därför
skall de nuvarande reglerna slopas.
Vad säger då utskottets majoritet på denna punkt?
Jo, dels hänvisar man återigen till de krångliga nya
bestämmelserna som ger en viss begränsad lättnad i
dubbelbeskattningen. Dels hänvisar man till att rege-
ringen tillsatt en utredning som skall vara klar i höst.
Man bör avvakta denna.
Vi anser att detta inte behöver utredas mer. Det
har redan utretts mycket i dessa frågor. Vi hemställer
därför att riksdagen skall begära hos regeringen att
den återkommer till riksdagen med förslag till lag-
stiftning i ärendet i sådan tid att lagen skall kunna
tillämpas från den 1 januari 1999. Om riksdagsmajori-
teten och regeringen menar någonting med allt vack-
ert tal, och mot bakgrund av den helt uppenbara dis-
krimineringen av småföretagare, är detta ett hovsamt
förslag.
Fru talman! Regeringens senfärdighet visas också
i ett annat ärende, nämligen yrkesfiskarnas trängda
läge. Här har riksdagen redan tidigare, år 1996, med
skärpa begärt att regeringen skulle komma med för-
slag till lagstiftning så att svenska yrkesfiskare skall
kunna få samma regler som deras danska konkurren-
ter som fiskar i samma vatten och landar fisken på
samma platser. Det finns ingen anledning att vänta
med att lägga fram ett lagförslag. Det vittnar om re-
geringens inställning till yrkesfiskarna att man ännu
inte presterat en proposition i ärendet. När det gäller
att höja skatter är man minsann inte lika senfärdig.
Fru talman! Dagens och morgondagens näringsliv
kommer att präglas av nya uppfinningar och innova-
tioner - ungefär som det var vid det förra sekelskiftet.
Då lades grunden till flera av dagens storföretag. En
väsentlig förutsättning är dock att de upptäckter som
svenska forskare gör också vidareutvecklas i Sverige.
Det är angeläget att forskare stannar kvar och att
deras uppfinningar blir exploaterade här. Vi föreslår
därför att inkomster och royaltyer på patent skall
beskattas som kapital och inte som inkomst av tjänst.
Fru talman! Detta har varit ett långt anförande sent
på kvällen. Det har handlat om viktiga saker, nämli-
gen om företagandets ställning i Sverige, om nöd-
vändigheten att riva ned de diskriminerande hinder
för företagsamheten som bl.a. en del skattelagar utgör.
Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer,
men yrkar bifall endast till reservation 6.</pre><pre>Anf.  208  ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Med beaktande av de restriktioner
som jag redovisade i debatten om föregående betän-
kande, dvs. en statsbudget i balans för att försvara det
gynnsamma ränteläget, är det angeläget att skapa
gynnsamma förutsättningar för företagandet i Sverige.
Det gäller även skatteområdet.
Viktiga strategiska beslut har redan fattats, exem-
pelvis sänkta arbetsgivaravgifter och lättnader i ägar-
beskattningen. Det är åtgärder som har kunnat vidtas
trots ett kärvt ekonomiskt läge.
Jag vågar påstå att de inte hade kommit till stånd
utan vårt samarbete med regeringspartiet. Hur tror
Carl Erik Hedlund att det hade sett ut om regerings-
partiet hade utnyttjat den kraftiga vänstermajoritet
som råder i denna kammare? Det är ju den möjlighe-
ten vi har förhindrat genom ett resultatinriktat samar-
bete med regeringspartiet.
Den enskilt viktigaste frågan på företagsskatteom-
rådet bedömer jag vara att ytterligare sänka arbetsgi-
varavgifterna, framför allt för de små, ofta nystartade
och därmed bräckliga företagen. Vi kommer att
framlägga sådana förslag framöver.
I anslutning till behandlingen av detta betänkande
vill jag peka på några angelägna saker. När det gäller
de lättnader i ägarbeskattningen som genomförts har
de koncentrerats till de mest angelägna åtgärderna. De
har alltså riktats mot de onoterade aktiebolagen. Jag
tvekar inte att påstå att inte heller dessa lättnader hade
kommit till stånd utan Centerpartiets resultatinriktade
samarbete med regeringspartiet. Nu bör vi gå vidare
genom att helt slopa dubbelbeskattningen av ägarkapi-
tal.
Vi föreslår vidare att två angelägna problemkomp-
lex blir föremål för utredning. Det ena är en begäran
om utredning av en enklare företagsform för egenföre-
tagare. En på många sätt flexiblare arbetsmarknad
kräver nämligen en anpassning också av företagsfor-
merna, som i sin tur kan medföra förenklingar av bl.a.
skattereglerna för dessa företagsformer.
Den andra begäran om utredning gäller underlät-
tande av generationsskiften i familjeföretag. Dessa
företag dräneras ofta på kapital i samband med gene-
rationsskifte på ett otillfredsställande sätt. För att
undvika en sådan dränering, med oönskade effekter,
vidtas i dag ofta åtgärder som har som enda syfte att
just undvika kapitaldräneringen genom arvs- och
gåvoskatt. Åtgärderna har inte sällan företagsekono-
miskt tveksam karaktär och bidrar därmed till en
mindre tillväxt än vad som annars skulle ha varit
fallet.
Slutligen, fru talman, vill jag något beröra frågan
om det svenska fiskets konkurrenssituation, framför
allt gentemot danska yrkeskolleger. Centerpartiet har
under lång tid krävt åtgärder för att bättre jämställa
denna konkurrenssituation. Ett sätt att åstadkomma
detta har varit och är införandet av ett yrkesfiskeav-
drag, utformat enligt danskt mönster.
Vi har tidigare lyckats åstadkomma enighet i ut-
skottet för att begära ett sådant förslag från regering-
en. Regeringen har emellertid inte effektuerat denna
skatteutskottets begäran. Det har ibland hävdats att
det kan finnas andra metoder än yrkesfiskeavdrag för
att åstadkomma konkurrensneutralitet. Jag kan ha
förståelse för ett sådant synsätt, men enbart under en
förutsättning, nämligen att det då också presenteras
konkretiserade förslag. Detta har regeringen underlåtit
att göra. Regeringen förefaller använda argumentet
om andra metoder än yrkesfiskeavdrag enbart som ett
sätt att förhala hela frågeställningen. Härför förtjänar
regeringen kritik.
För närvarande ser jag införandet av ett yrkesfis-
keavdrag som det enda realistiska sättet att i rimlig tid
uppnå en nödvändig förbättring av det svenska fiskets
konkurrenskraft.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tionerna 8 och 9.</pre><pre>Anf.  209  ISA HALVARSSON (fp):
Fru talman! Man kan säga att Socialdemokraterna
har knäckt nyföretagandet i Sverige. Viljan att starta
och driva företag har fått en allvarlig knäck. Under
perioden 1994-1996 föll antalet nyregistrerade före-
tag. Ja, men vi har en vision om 100 000 nya företag
till år 2000, kommer väl Lars Hedfors att säga. Om
man dock studerar SCB:s senaste AKU kan man
konstatera att marschen mot de 100 000 nya företagen
har börjat med en minskning med drygt 20 000 egen-
företagare. Om man nu skall skapa förutsättningar för
100 000 nya företag går man faktiskt för närvarande
som kräftan åt fel håll.
Utvecklingen är mycket oroande men inte särskilt
förvånande, med tanke på den politik som förts under
de senaste åren. Mängder med företagsfientliga beslut
har fattats: höjda arbetsgivaravgifter, orimliga moms-
regler, förlängd sjuklöneperiod, dubbelbeskattning av
företagens vinster, höjd marginalskatt, höjd skatt på
sparande, återgång till de rigida reglerna i arbetsrät-
ten.
En del beslut har delvis tagits tillbaka sedan de
negativa effekterna för företagandet har blivit alltför
uppenbara. Men hattandet fram och tillbaka - med
återställare av återställare - har i sig haft en hämman-
de effekt på företagens investeringsvilja. Om man
studerar detta betänkande om företagsskatter som vi
nu debatterar skall man finna att på sju viktiga områ-
den svarar regeringspartiet: Var god dröj! Utredning
pågår! Efter fyra år i regeringsställning svarar man:
Var god dröj! Vem vågar då satsa för framtiden när
det är oklart vilka regler som egentligen gäller?
Regeringens nonchalans mot de svenska yrkesfis-
karnas utsatta konkurrenssituation är skandalös. Re-
geringen har inte gjort ett skvatt fastän riksdagen
redan hösten 1996 uttalade ett krav på detta.
Om Sverige skall få till stånd den kraftiga syssel-
sättningsökning som krävs för att vi skall få bukt med
den extremt låga sysselsättningen måste företagen
expandera på bred front. Det är ju så, som Carl Erik
Hedlund sade, att vi har en extremt låg sysselsättning
i Sverige. Men det krävs naturligtvis ett bra före-
tagsklimat och en politik för jobb genom företagande.
I en enkät i Dagens Industri i höstas fick över
1 000 läsare och företagare rangordna 131 konkreta
förslag som regeringens småföretagardelegation sam-
lat upp från företag, myndigheter m.m. De fem åtgär-
der som ansågs vara mest angelägna för att få fart på
företagandet var följande:
1.  Slopa dubbelbeskattningen av företagens vinster.
2.  Departement, ämbetsverk och alla utredningar
skall, innan de föreslår nya regler, utreda verk-
ningarna för små och medelstora företag.
3.  Ta bort skattedelen av arbetsgivaravgifterna. Man
kan sänka arbetsgivaravgifterna om man samtidigt
minskar företagsstödet.
4.  Gör ett bokförings- och deklarationspaket så att
småföretagare själva kan klara bokföring och de-
klaration.
5.  När ett företag avskedar personal skall arbetsgiva-
ren ha rätt att undanta två personer från turord-
ningsreglerna.
Alla fem förslagen finns i Folkpartiets program för
Jobb genom företagande. Alla fem förslagen har -
tillsammans med ett batteri av andra åtgärder - Folk-
partiet lagt fram i riksdagen. I november var de senast
uppe till omröstning i kammaren. Socialdemokraterna
avvisade samtliga dessa krav.
Att Socialdemokraterna inte klarar av att lätta
skattetrycket på småföretagen var inte oväntat. Under
mandatperioden har ju skatterna tvärtom höjts med ca
65 miljarder kronor, de flesta på arbete och företa-
gande.
I en intervju i Dagens Industri den 28 oktober sade
näringsminister Anders Sundström att han kunde
acceptera två av de fem punkterna: bokförings- och
deklarationspaketet samt förslaget om att förhands-
granska effekterna av de nya reglerna för småföreta-
gen. Men det blev ju bara prat av det. När näringsmi-
nistern och hans partikamrater hade chansen att göra
verklighet av dessa idéer tryckte de på nej-knappen.
Nu har statsminister Göran Persson sagt att han är
positiv till en princip som med automatik förenklar
reglerna för företag. Men allt det är också bara prat.
Följdriktigt sade man i går nej till ett utskottsinitiativ
om ett förslag om en s.k. solnedgångsmodell. Avstån-
det mellan ord och handling är mycket långt i Social-
demokraternas näringspolitik.
I Folkpartiet nöjer vi oss inte med att tala väl om
företagarna. Vi har konkreta förslag. Vi har också
tagit fram exempel på hur ett förenklingspaket för en
blivande företagare skulle kunna se ut. Vårt startpaket
innehåller i princip allt vad blivande företagare borde
behöva för att starta och deklarera för en enskild
firma. Det är nämligen följande:
En checklista för blanketter och myndighetskon-
takter.
Enkla och tydliga blanketter för registrering av
firma, ansökan om F-skattsedel och postgirokonto.
Ett förslag på en förenklad deklarationsblankett
för företagare.
En enkel kassabok.
Allt detta har vi samlat i ett paket. Det paketet
borde finnas på varje skattekontor.
Tanken är förstås att det måste vara lätt att bli sin
egen. En blivande företagare skall inte behöva börja
med att ägna veckor åt att beställa och orientera sig
bland svårbegripliga blanketter och vänta på besked
från myndigheter och byråkrater.
En blivande företagare skall inte behöva anlita en
revisor för att kunna upprätta en första preliminär
deklaration, bara därför att han eller hon aldrig hört
talas om positivt och negativt räntefördelningsunder-
lag eller periodiseringsfonder. Vi anser att egenföre-
tagare, precis som löntagare, bör kunna välja att läm-
na förenklad deklaration.
Dagens skatte- och deklarationsregler är i så väl-
digt stor utsträckning utformade efter de större till-
verkande kapital- och materialintensiva företagen. Det
stämmer mycket dåligt med det framväxande tjänste-
företagandet. Bland nya entreprenörer är det många
som säljer framför allt sin tid och sitt kunnande. Ofta
är det personer som har kontoret på fickan. De arbetar
kanske hemifrån, eller tillfälligt hos uppdragsgivaren.
Just nu, i deklarationstider, sitter många företagare
och svettas förtvivlat över denna flora av deklara-
tionsblanketter. Jag gick in på ett skattekontor och
tittade på vad man har att välja på. Det är verkligen
ett enormt utbud av blanketter och anvisningar. Jag
fick inte ens tag i allihopa.
Det är helt nödvändigt att man befriar många av
företagen från företagsadministrationen. Man måste
göra steget att bli sin egen betydligt lättare och korta-
re. Vi menar att detta är en nödvändig del i den politik
som syftar till att göra företagandet till ett naturligt val
för många människor.
Fru talman! Jag står naturligtvis fast vid alla de re-
servationer som Folkpartiet har ställt sig bakom i
detta betänkande, men av respekt för kammarens tid
yrkar jag nu bifall endast till reservation nr 6 och 7.</pre><pre>Anf.  210  PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Det föreliggande betänkandet är ett
uppsamlingsheat - ett heat där vi egentligen inte har
så mycket att göra när det gäller pengar. Det inneva-
rande årets budget är ju redan bestämd. Däremot blir
det naturligtvis tillfälle att ta upp en diskussion om
företagandets villkor i Sverige.
Vi har hört hur de borgerliga har gått på i ull-
strumporna ungefär som vanligt. Det är inte särskilt
mycket nytt under solen. Det kanske det inte kommer
att bli när det gäller mitt anförande heller. Jag tänker
bara poängtera vilken inriktning Vänsterpartiet har.
Jag vill i första hand vända mig till Rolf Ken-
neryd. Han säger att det har funnits en vänstermajori-
tet i riksdagen och undrar hur det hade blivit om so-
cialdemokraterna hade utnyttjat den. Ja, då hade det
kanske inte kommit några idiotförslag när det gäller
sjuklöneperiod, momsregler och annat. Där har vi
faktiskt stått på företagarnas sida. Vi har gjort gemen-
sam sak med övriga borgerliga partier under den tid
som Kenneryd har varit med och styrt tillsammans
med socialdemokraterna.
Det gäller sådana saker som sänkningen av resul-
tatutjämningsfonden från 25 % till 20 % för att finan-
siera skattelättnader för ett antal aktiebolagsdelägare.
Det tycker inte vi var särskilt intelligent. Men det är
kanske sådant som Rolf Kenneryd anser är före-
tagsvänligt. Jag har en litet annorlunda uppfattning
när det gäller det.
Vad anser då Vänsterpartiet? Vi kan ställa oss
bakom mycket av den kritik som riktas framför allt
när det gäller krångel i skattelagstiftningen och det
blankettraseri som finns. Samtidigt vet vi att det finns
en utredning som skall komma fram till någon typ av
förslag.
Någon sade att han ställde sig bakom alla 26
punkterna i Småföretagardelegationens förslag. Vi
ställer oss inte bakom alla 26, men 22 eller 23 kan vi
nog tänka oss att ställa oss bakom. Då är det litet
tråkigt att konstatera att man inte tar så mycket hänsyn
till Småföretagardelegationens rapport i den interna
departementsskrivelse som har kommit. Där blir det
mest små förändringar.
Vi kan hoppas att den proposition som kommer att
skrivas går några steg längre. Jag tror annars att So-
cialdemokraterna kommer att få svårt att driva igenom
de små förändringar som föreslås i departementspro-
memorian. Jag tror nog att man bör ta kontakt med
något eller några partier för att förankra detta, och det
gör man kanske. Vi välkomnar en sådan invit.
När det gäller småföretagarklimatet i allmänhet
går socialdemokraterna nu ut och säger att man skall
skapa 100 000 nya småföretag. Man säger att det har
skapats 27 000 nya småföretag och att det har givit
50 000 nya jobb. Det är en lek med siffror. Det är s.k.
avknoppningar från andra företag. Ett antal ordinarie
tjänster har försvunnit, och sedan har man hyrt in ett
företag. De anställda har i stället bildat företag. Det är
en lek med siffror, och den typen av lek tycker inte
jag är så jätterolig.
När det sedan gäller fåmansföretagen, fåmansföre-
tagsreglerna och stoppreglerna vill jag säga att vi har
gjort ett särskilt yttrande. Vi hoppas att regeringen
ganska snart kommer med förslag till förändringar när
det gäller stoppreglerna. Det har funnits motiv för att
införa reglerna. Det vet vi. Vi vet att det fanns ett
missbruk. Bland annat skrev man på 70-talet över
delar av resultatet på barn som var under 16 år, för att
på det sättet undgå marginaleffekter. Det var därför
dessa regler tillkom.
Vi vet också att vi har försökt att göra omstruktu-
reringsregler för de stora företagen som innebär att de
skattefritt skall kunna göra vissa omstruktureringar.
Vad händer? Jo, företagen tricksar med reglerna och
skapar förutsättningar som inte alls är verkliga för att
komma i åtnjutande av regler. Vad blir vi tvingade att
göra? Vi får slå undan benen för den typen av om-
struktureringsregler bara för att företagen själva inte
agerar på ett seriöst sätt.
Jag tror att vi är eniga här i kammaren. Fortsätter
företagen - framför allt storföretagen - att agera på
det sättet förlorar de trovärdighet i sin relation och sin
diskussion med oss politiker. Det måste finnas ett
ömsesidigt förtroende mellan politiker och storföre-
tag. Gör det inte det måste vi skapa regler som fak-
tiskt blir groteska, men då är det inte vårt fel.
Hedlund var inne på sambeskattningen av inkoms-
ter i fåmansbolagen. Jag vill påpeka att det gäller barn
under 16 år. Makar sambeskattas däremot inte om
lönenivån är skälig och marknadsmässig. Hedlund får
förklara hur han kan läsa in att makar skall sambeskat-
tas. Så är det inte enligt den lagtext jag har läst.
Vi menar också att nivån på bolagsskatten bör
harmoniseras med de nivåer som råder i övriga Euro-
pa. Vi höjer den till 30 %. Det tycker jag inte är
oskäligt.
Vi är också beredda att ta ut en värnskatt på de fö-
retag som gör de allra högsta vinsterna. Gör vi det
kommer vi inte att ha bolagsskatter som avviker sär-
skilt mycket från dem som finns i övriga Europa. Där
ligger bolagsskattesatserna mellan 30 % och 40 %.
Man kan diskutera hur stor skattebasen är, dvs. hur
mycket som är beskattningsbar inkomst. Det finns
olika regler i olika länder. Också där hävdar sig Sve-
rige relativt sett bra.
Låt mig sedan gå över till detta med det krångliga
regelsystemet. De stora krångliga reglerna infördes
mellan 1991 och 1994. Jag hörde aldrig Moderaterna
föreslå några förenklingar när man införde expan-
sionsmedel och räntefördelningar och tvingade på alla
företag den här typen av blanketter. Blanketten N 6 är
också ett barn av den borgerliga regeringen. Det är en
fullkomligt grotesk blankett som t.o.m. revisorer har
svårt att fylla i. Det tar väldigt lång tid. Om de blir
tvingade att debitera timtid blir det dyrt för småföre-
tagen. Man är tvingad att fylla i den här blanketten,
annars hör skattemyndigheten av sig. Detta gäller
många gånger oavsett om det finns något värde i
företaget, om det finns något att sälja. Det är mycket
underligt.
Det här påpekas ju naturligtvis i Företagarnas
Riksorganisation, i Småföretagsdelegationen och i
SAF. Det här krånglet vill man bli av med. Men vad
säger Socialdemokraterna eller vad säger departemen-
tet? Nej, det här skall vi inte titta på. Det är trots allt
här som de stora problemen finns.
Men jag tycker inte heller att de borgerliga skall
slå sig för bröstet och säga: Oj, vad vi är bra och så
många förbättringar och förenklingar vi har gjort.
Ni har varit med på detta. Ni har suttit på tåget
hela tiden och varit med på varenda krångelgrej.
Ibland går ni ännu längre.
Sedan är det en annan intressant sak att höra Carl
Erik Hedlund tala om att för höga skatter hindrar
tillväxten. Jag köper inte det. Det gäller kanske för
höga, men jag kan inte se ett direkt samband mellan
höga skatter, tillväxt och låg arbetslöshet.
Carl Erik Hedlund och jag var tillsammans i Cali-
fornia. Då fick vi reda på att California har den högsta
skatten i USA. Man har den högsta tillväxten, det
mest dynamiska näringslivet och den lägsta arbetslös-
heten. De stater som ligger litet runt omkring i grann-
skapet och knappt har några skatter alls eller väldigt
låga är däremot rena krisstaterna. Därmed inte sagt att
höga skatter ger tillväxt och låg arbetslöshet. Det
säger jag inte, men det här visar ju trots allt att Mode-
raternas förenklade, impotenta debatt när det gäller
skatterna inte heller håller. Då skulle man ju se en helt
annan typ av situation i USA, och framför allt i Cali-
fornia och staterna runt omkring.
Isa Halvarsson, det finns ingen dubbelbeskattning
av vinst i företagen. Det är när den delas ut i form av
utdelning till aktieägare som den dubbelbeskattas.
Men vinsten dubbelbeskattas inte i aktiebolagen. Det
gäller att vara litet försiktig med orden.
Isa Halvarsson tog upp det lilla rara exemplet att
man skall ta bort företagsstöd. Jag vet inte om Isa
Halvarsson var med när Företagarnas Riksorganisa-
tion hade en resa till Västernorrland. De hade plockat
ut ett antal företag som vi besökte. Vad sade de? Ja,
alla hade varit föremål för företagsstöd. På ett företag
stod man t.o.m. och klagade på att det var för litet
företagsstöd. Dessutom var det två företag som hade
gjort minst en konkurs för att klara sig vidare. Det är
verkligheten.
Då kommer jag till den intressantaste slutsatsen av
detta. I reservation 9 står man upp och säger att vi inte
skall ha några företagsstöd, men sedan kommer det:
Jo, ett yrkesfiskaravdrag.
Vad är det om inte ett rent företagsstöd. Dessutom
är det grundat på ett sådant sätt att man skall få av-
drag för att man har för dyra levnadsomkostnader.
Men fiskare har inga fördyrade levnadsomkostnader.
De äter vad som kommer ur havet. De tar ut varor ur
sin verksamhet. Egentligen borde de uttagsbeskattas.
Nu har vi inte kommit med några sådana förslag och
kommer troligen inte att göra det heller. Men det
skattemässigt logiska resonemanget i sammanhanget
är ju det. Vi deltar inte i den reservationen.
Vi tycker också att det är litet sorgligt att rege-
ringen inte har kommit med ett näringspolitiskt för-
slag här om hur vi skall se till att konkurrensen blir
neutral gentemot andra länder. Det är ju det som är
det intressanta i sammanhanget. Men vi skall inte gå
skattevägen, kamrater. Då urholkar vi systemet. Då
kan åkerinäringen komma och säga att de också vill
ha litet sådant, eftersom de också har fördyrade lev-
nadsomkostnader. De äter i och för sig inte upp det
som finns på bilarna hoppas jag. Det kan de inte göra.
Det blir knepigt om vi börjar använda skattelagstift-
ningen i direkt subventionssyfte på det här sättet.
Det var ungefär vad jag tänkte säga. Jag står na-
turligtvis bakom de reservationer vi har, men jag
yrkar bifall bara till reservation nr 3.</pre><pre>Anf.  211  CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Det är upplyftande att lyssna till Per
Rosengrens bekännelse att Vänstern nu har ändrat
inställning och är för avregleringar och verkligen är
småföretagens vän. Jag har en fråga till Per Rosen-
gren. I går i näringsutskottet behandlades ett utskott-
sinitiativ som syftade till att förenkla för företagen
och att man skulle få en omprövning av lagstiftningen
när det gäller företagandet. I näringsutskottet var det
Socialdemokraterna och Vänstern som röstade mot
detta förslag. Det rimmar inte riktigt med den här
vältaliga övningen om hur väldigt intresserade Väns-
tern är av att skapa ett bättre företagsklimat.
Jag kan dock villigt erkänna att i ett antal frågor
har Vänstern, precis som Per Rosengren sade, gått på
den linje som vi i de borgerliga partierna har gjort.
Det är ett glädjande tecken.
Sedan vet jag inte om jag var ouppmärksam. Det
är ju sent på kvällen. Men är det så, Per Rosengren,
att Vänstern förordar en skärpt beskattning av fiskar-
na? Skall ni höja beskattningen av fiskarna? Eller hur
skall jag tolka det här yttrandet?</pre><pre>Anf.  212  PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! För det första är det Moderaterna som
har ändrat inställning när det gäller småföretagen och
enskilda firmor. I min första debatt här i kammaren
hösten 1994 var jag den första som tog upp dessa
förenklingsregler. Därefter har Moderaterna också
kommit med på samma tåg. Men läs den debatten från
hösten 1994 och se vem det var som föreslog föränd-
ringar! Då kan vi ta den diskussionen sedan.
Sedan gällde det utskottsinitiativet i näringsutskot-
tet. Jag skriver inte på någon reservation som innebär
detta med fåmansregler och förenklingar, utan jag har
ett särskilt yttrande där jag pekar på att det sitter ut-
redningar som skall komma fram med detta nu. Var-
för skall man då lägga ett utskottsinitiativ när det
sitter en utredning som skall komma med förslag? När
de kommer är vi beredda att verkligen skärskåda dem.
Jag sade till Carl Erik Hedlund att vi inte är be-
redda att köpa de förslag som ligger i departe-
mentspromemorian. Vi vill gå längre. Där kan vi
kanske hitta varandra. Det är detta det handlar om.
Fiskarna betalar inte skatt. Däremot gör yrkesfis-
karna det. Det är en annan sak. Jag sade att jag inte
vill lägga någon ytterligare skatt på dem. Jag sade att
ni som är emot allt företagsstöd vill pumpa in före-
tagsstöd så fort det kommer något sådant här. Detta är
ett rent företagsstöd och ingenting annat. Vad kan ni
kalla ett avdrag som inte motsvaras av en kostnad i
verksamheten? Det måste väl vara ett direkt stöd? Då
skall det gå via näringspolitiken, och det skall gå in
som ett företagsstöd och rubriceras på ett riktigt sätt.
Trassla inte in företagsbeskattningen i den här typen
av stödformer! Säg vad det är! Säg att ni inte vill ha
företagsstöd mer än litet ibland när ni tycker att ni blir
litet trängda! Det är ju vad det handlar om.</pre><pre>Anf.  213  CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Eftersom jag inte fanns i riksdagen
1994 var jag inte medveten om att det var Per Rosen-
gren som uppfann ljuset som alla andra sedan har
följt. Jag skall med glädje ta del av den debatten. Jag
vet bara att så fort jag kom in i riksdagen har jag fört
fram dessa idéer. Eftersom jag har varit ordförande i
Moderaternas företagarråd de senaste tolv åren vet jag
ju också hur vi har drivit de här frågorna i partiet.
Men det är historieskrivning. Det kan vi ägna oss åt
på ett annat ställe.
Det intressanta är emellertid det övriga som Per
Rosengren sade, nämligen att det inte spelar någon
roll vilka avarter som finns. Man tycker att fåmansbo-
lagsreglerna bör ändras, men eftersom utredningar
håller på - och de kan hålla på hur länge som helst -
så avvaktar man dem. I stället skulle vi kunna ta ini-
tiativ i riksdagen och begära att regeringen skyndar på
och kommer med förslag.
Det gäller att från den lagstiftande församlingen
visa att det är allvar och att vi inte kan vänta, vänta,
vänta när många företag förblöder och inte utvecklas.
Att ha empati och känsla för detta är viktigt, tycker
jag. Det är uppenbart att fortfarande är Vänsterpartiet
fångat av det som fanns förr i den centralbyråkratiska
regimen och att man skall ha en totalplanering. Det är
ganska enkelt och självklart att man slopar de här
reglerna.</pre><pre>Anf.  214  PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Nu vet jag inte om jag skall skratta
eller gråta. Jag vet inte vad Carl Erik Hedlund menar
med centralstyrning. Vi kan väl ta det litet senare när
Carl Erik Hedlund har ordnat upp sina tankar litet
grand.
Vad jag menar är att moderaterna var med om alla
krångliga regler och har gått i bräschen för dem. Man
har gått i bräschen för att enskilda firmor och han-
delsbolag skall beskattas på samma sätt som aktiebo-
lag. Jag har hela tiden sagt att likhetsprincipen inte är
det viktiga, utan man skall kunna välja en företags-
form för att det är enklare regler. Men ni har sett till
att det skall vara skattemässigt likvärdigt. Därför har
vi fått ett groteskt skattesystem för de allra minsta
företagen. Det tycker jag att ni kan erkänna. Modera-
terna har stridit för detta. Det kan ni inte förneka.
Utredningar skall inte sitta hur länge som helst. Vi
har inom partiet sagt att de utredningar som är utlova-
de att komma nu i vår avvaktar vi. Kommer de inte i
vår är vi beredda att till hösten ställa ytterligare krav
på regeringen. Det är ett löfte som jag kan ge. Men
när vi har blivit lovade att förenklingsreglerna skall
komma nu till våren tycker jag att det inte finns någon
anledning att reservera sig. Därför har vi ett särskilt
yttrande. Jag tycker det är synd att detta inte har
kommit redan.
Även när det gäller fåmansreglerna menar vi att
det är väldigt viktigt att man plockar bort sådana
saker som är direkt obsoleta, som Carl Erik Hedlund
mycket riktigt påpekade.
Jag tror att vi har samma mål när det gäller de här
frågorna. Men vi väljer att inte ha en ren demonstra-
tionspolitik. Jag vet att moderaterna har gjort det till
sin sak att i alla möjliga och även omöjliga lägen
begära utskottsinitiativ. Jag tycker att det är litet trå-
kigt att man inte kan inta en samtalston som gör att
man ser att det pågår utredningar, om man har fått
löfte om att det skall komma en utredning. Den kan-
ske kommer om några veckor. Då kan vi väl avvakta
det. Det är därför vi gör det.</pre><pre>Anf.  215  ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag tycker faktiskt att Per Rosengren
inte skall tala om god samtalston. Han måtte väl be-
gripa att jag vet vad dubbelbeskattning är. Men det är
väl den typen av ordklyveri som sitter i sedan den
gamla kommunisttiden när man tuggade vad folk sade
och hur de uttryckte sig.
Per Rosengren kommer tydligen inte ihåg det och
då spelar det knappast någon roll vad man svarar,
men jag vet att jag i en tidigare debatt om företagsbe-
skattning har sagt att jag tycker att det förslag som
man hade om räntefördelning och expansionsmedel
och som den borgerliga regeringen införde var dåligt
och krångligt. Jag erkänner det, och jag tycker att det
var dåligt och att vi måste bättra oss på den kanten.</pre><pre>Anf.  216  PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Egentligen borde Isa Halvarsson tacka
mig för att jag gav Isa Halvarsson en möjlighet att
vara tydlig i protokollet. Annars hade det ju stått i
protokollet att vinster dubbelbeskattas, eller hur?</pre><pre>Anf.  217  RONNY KORSBERG (mp):
Fru talman! Tiden lider, och mycket har sagts och
mycket kan sägas om företagsbeskattning. Det är ett
kärt ämne för oss alla. Det är stort, vidlyftigt och
omfattande, som har framgått av den hittillsvarande
debatten.
Jag skall med tanke på att vi ligger ganska långt
efter i tidsschemat koncentrera mitt anförande till ett
par principiella frågor och några mer detaljerade.
Låt mig börja med att anknyta till den debatt vi
hade för en stund sedan om skattepolitikens allmänna
inriktning, där jag diskuterade förändringar i struktu-
ren för beskattning utifrån ett miljöperspektiv. Nu
skulle jag vilja ge en annan vinkling på skattestruktur-
förändring, nämligen att ett av incitamenten för att
göra en sådan förändring är att detta också kan ge
möjligheter till tillkomst av nya företag.
Vi har i Miljöpartiet hävdat att en av de viktigaste
uppgifterna på företagsskatteområdet kanske är just
att stimulera till framväxt av nya företag. Vi menar att
även på det området skulle en förskjutning i skatteba-
sen kunna vara behjälplig. Om man generellt sänker
skatten på arbete i kombination med att höja den på
andra områden uppstår den intressanta effekten att vi
skapar incitament på nya områden genom att vi ändrar
relationen mellan kostnaden för arbete och kostnaden
för insatsvaror i företag.
På energiområdet är det här särskilt tydligt och
kan ses ganska lätt. Där skapas det möjligheter att få
utrymme för ny energi och ny energiteknik. Det är
möjligt att sådana insatser måste kombineras med
riktade företagsstöd. Men det är viktigt att understry-
ka att sådana måste vara tidsbegränsade och trappas
av. Det är framför allt de förändrade relationerna i
priser som gör att det blir intressant att investera i ny
teknik. Det är vad vi brukar kalla för grön tillväxt.
Man skapar förutsättningar för företag inom nya sek-
torer som bidrar till att ställa om samhället.
Sedan har vi i och för sig lagt fram ett antal för-
slag som direkt berör företagens situation. Det hand-
lar om dubbelbeskattning och om arbetsrätt. Men jag
skall inte uppehålla mig vid det just nu.
Den andra principiella frågan som jag skulle vilja
beröra litet grand gäller regelverket. Jag delar Per
Rosengrens uppfattning att det inte har varit särskilt
stor skillnad mellan de olika regeringarnas ambitioner
att avstå från att lägga fram krångliga förslag.
Jag kommer närmast, innan min riksdagsperiod,
från ett jobb som rådgivare för människor som i akt
och mening har bestämt sig för att starta företag. Jag
har också själv under ungefär 15 år bedrivit företags-
verksamhet i olika former och är ganska väl medveten
om de regler som gäller och har gällt. Och det är
ingen tvekan om att det krävs en hel del energi, uthål-
lighet och tålamod att vara småföretagare i det här
landet.
Jag har också, precis som Isa Halvarsson, tagit
mig en titt på broschyrfloran som gäller reglerna för
företagsbeskattning. Under förra veckan hade vi ju
möjlighet att vara ifrån det här huset och den kungliga
huvudstaden. Jag passade då bl.a. på att tillbringa en
av de dagarna på det lokala skattekontoret i min hem-
kommmun, Eksjö. Det är alltid intressant att komma
ut i verkligheten. Jag passade då också på, precis som
Isa Halvarsson, att botanisera i den flora av broschy-
rer vi har.
Jag har tidigare tittat på Riksskatteverkets alldeles
utmärkta hemsida. Den som inte orkar gå till skatte-
kontoret och hämta hela bunten kan där få en väldigt
elegant översikt av den mångfald av broschyrer som
är aktuell för ett företag.
Det är litet kusligt. Jag tog t.ex. broschyren om det
nya skattekontot. Vi var väl alla överens om att det
var ett jättebra förslag och vi gladde oss åt att kunna
förenkla för företagen. Men jag skulle vilja rekom-
mendera er, vördade kolleger, att ta en titt i de där
broschyrerna och läsa igenom reglerna för de perioder
som skall redovisas för olika typer av skatter och
avgifter. Försök att få ordning på vem som skall re-
dovisa vad, när och hur, och vad det kostar om man
gör fel och om det kommer för sent.
Kanske är det så att vi har koncentrerat oss litet
för mycket, eller egentligen mycket för mycket, på att
skapa millimeterrättvisa från första skattekronan.
Återigen slås jag av tanken att vi kanske skulle tänka
oss att det finns ett utrymme underifrån där vi inte
behöver ha alla dessa regler.
Är det t.ex. egentligen någon vits med att ett före-
tag som omsätter en halv miljon periodiserar kostna-
der och intäkter? Så stor skillnad är det inte för t.ex.
en frisör i intäkter från år till år, men det finns regler
som gör att de stora och de små företagen behandlas
på ett ganska likartat sätt.
Jag tror att det var Rolf Kenneryd som var inne på
att det kan finnas behov av en ny och enklare före-
tagsform. Jag delar uppfattningen att vi nog måste
göra något för att radikalt förändra förutsättningarna
för de människor som tar sig före att starta och driva
egna företag i mindre skala.
Så till ett par detaljer i betänkandet. Den ena har
anknytning till de regler som gäller, nämligen av-
dragsrätten för arbetslokal i bostaden. Väldigt många
företag startar sin verksamhet i hemmet. Det är ett
typexempel på ett slags småsnålhet när man säger:
Nej, men så här kan vi inte göra. Tänk om man an-
vänder rummet eller skrivbordet till någonting annat
än företagsamheten!
Men som man brukar säga: So what? Det spelar
kanske inte så stor roll om man från samma stol ringer
både till mormor och till en leverantör. Det viktiga är
att den som startar ett företag får möjligheten att
komma i gång utan att skuldsätta sig och ta för stora
risker. Den typen av enkla förändringar i regelverket
skulle kunna skapa incitament för att starta och driva
mindre företag, som sedan förhoppningsvis kan växa
sig större.
Vi har också en helt ny situation på arbetsmarkna-
den. Vi glider över från ett läge där de flesta männi-
skor befinner sig i ett fast anställningsförhållande i
något större företag till en situation där man i allt
större utsträckning blir egensysselsatt i ett företag. Vi
i Miljöpartiet tycker att det här är en positiv utveck-
ling. Det är bra att människor tar ansvar för och kan
påverka sin egen situation. Det är en del av en demo-
kratisk utveckling som vi gärna ser gå vidare och även
vill bidra till.
Vi har i ett särskilt yttrande tagit upp den här frå-
gan, och vi förväntar oss att det kommer förslag från
kommande utredningar där även den här frågan tas
upp. Vi tror att det vore bra med en betydligt större
öppenhet för att pröva nya och kanske radikala vägar.
Det går att säga mycket mer om de detaljregler
som det kan vara intressant att titta närmare på när det
gäller incitamenten till och möjligheterna för att starta
och driva företag. Låt mig avslutningsvis bara nämna
ett av de yttranden som vi har tillsammans med
Vänsterpartiet. Det gäller yrkesfiskarna.
Det är bra att det kommer sådana här förslag. Vi
har diskuterat detta flera gånger, men vi kan konstate-
ra att det är väldigt sent. Det har inte hänt någonting.
Frågan är: Kan vi nu verkligen lita på att det kommer
något förslag? Det viktigaste är kanske inte hur det
ser ut. Det enklaste och mest realistiska är kanske det
som jag tror att Rolf Kenneryd var inne på, nämligen
ett yrkesfiskaravdrag. Det allra viktigaste inte minst
för yrkesfiskarna är att det äntligen blir en förändring,
så att man får en större konkurrensneutralitet gente-
mot andra som fiskar i samma vatten.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom de reser-
vationer som vi har avgivit, men jag nöjer mig här
med att yrka bifall enbart till vår reservation nr 4.</pre><pre>Anf.  218  ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Ronny Korsberg sade att vi alla var
överens om att skattekontot var bra. Jag vill verkligen
påpeka att i varje fall vi från Folkpartiet inte tyckte
det. Det har tyvärr uppstått ett enormt skattekaos.
Många småföretagare är faktiskt rasande över det här
systemet, kanske främst i dagens läge, därför att det
har varit för dålig information. Man har inte vetat hur
man skall göra. Det har inte funnits preliminärskatte-
tabeller, och man har varit rädd på grund av att olika
datum har varit i svang. Om man inte lämnar in dekla-
rationen i tid, får man betala 1 000 kr i straffavgift.
Om man inte betalar in pengarna i tid, får man dess-
utom betala en ockerränta.
Jag skulle vilja fråga Ronny Korsberg hur han ser
å ena sidan på hur det är när skattemyndigheterna gör
fel, inte får ut preliminärskattetabeller i tid och inte
kommer ut med informationen ordentligt i tid, å andra
sidan på hur det är om den stackars småföretagaren
gör fel på en dag eller så. Då får han betala enorma
straffavgifter.
Skulle man inte åtminstone i början, under en in-
körningsperiod, kunna tänka sig att vara mer generös
från skattemyndigheternas sida?</pre><pre>Anf.  219  RONNY KORSBERG (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag är ledsen att jag inte kom ihåg att
Folkpartiet hade motsatt sig det här. Jag tillhör dem
som tycker att det här var ett bra förslag och ett bra
beslut. Detta var en av de frågor som jag diskuterade
med skattemyndigheten i förra veckan. Enligt vad
man där säger har det inte varit så särskilt stora pro-
blem för företagen. De klarar det här med relativt gott
mod, och man ser att det finns vinster förenade med
det.
I det stora hela kommer det alltså troligen att fun-
gera väldigt väl. Men visst är det bekymmersamt att
man haft så kort tid till förfogande. Man har haft
problem med att få ut tabellerna.
När det gäller de straffavgifter som tas ut vid för-
seningar delar jag helt Isa Halvarssons uppfattning.
De är inte bra. Vi röstade också emot dem i kamma-
ren. Vi tyckte att det var onödigt att ha den formen av
bestraffning. Handläggare på skatteförvaltningen
säger på direkt fråga om vad man kommer att göra,
om företagare kommer för sent den första eller andra
månaden på grund av att de kanske inte riktigt har
förstått reglerna eller har tolkat dem fel: Vi vet inte
riktigt ännu, men vi kommer naturligtvis att tillämpa
det här med förnuft.
Jag delar även där Isa Halvarssons uppfattning.
Man får väl hoppas att skattemyndigheterna tillämpar
regelverket på ett sätt som visar att de är medvetna
om besvärligheterna.
Men det finns också fördelar för företagarna. Den
ockerränta som tillämpas när företagarna ligger efter
är en sak, men de får också en ränta om de betalar in i
förskott, och den är ofta faktiskt bättre än på de
checkkrediter som en del företag har. Det kan alltså
finnas både plus och minus i systemet, och man var på
skattemyndigheterna medveten om att man kanske
kommer att få en annan situation när det gäller inbe-
talningar och regleringar mellan företagen.
Jag tror alltså inte att man bör se alltför pessimis-
tiskt på detta bara därför att det har varit litet krång-
ligt i porten. Vad jag ville peka på med mitt anförande
var att även om vi i en majoritet är överens om att det
på sikt är ett bra förslag, kan det ändå vara väldigt
snårigt. Det var min poäng.</pre><pre>Anf.  220  HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Det finns nu skäl att gå vidare och av-
skaffa dubbelbeskattningen för alla typer av företags-
ägande. Vi anser att den alltmer internationaliserade
aktiehandeln kräver att så sker i svenskt näringsliv.
Kristdemokraterna anser att regelverket bör ut-
formas på samma sätt som gällde 1994 under den
dåvarande regeringen.
Kristdemokraterna anser att enligt särreglerna för
beskattning av fåmansföretag utgångspunkten för en
reform bör vara att delägare i fåmansföretag skall
beskattas på samma sätt som delägare i icke fåmans-
ägda företag. De s.k. stoppreglerna måste undanröjas.
Vidare tycker vi att det är rimligt att utdelningen
till delägaren beskattas som inkomst av kapital, efter
det att man har tagit ut en marknadsmässig lön.
Vad gäller förenklad enskild näringsverksamhet
vill jag säga att vi tycker att statsministern har rätt när
han säger att det måste bli lättare att driva små före-
tag. Nu återstår att se med vilken entusiasm han
kommer att ägna sig åt detta problem under inneva-
rande valår. Det är väl nu om någonsin som detta
skall göras.
Småföretagare tycker att administrationen och re-
gelverket är för tungt i förhållande till det lilla företa-
gets resurser. Det handlar faktiskt om att inte kväva
den konkurrensfördel som det lilla företaget har -
nämligen enkelheten.
Småföretagsdelegationen har nu redovisat ett antal
åtgärder som kan vidtas omedelbart för underlätta
livet för småföretagare och därmed öka inspirationen i
företagen. Det har här sagts att det är fråga om 26
sådana åtgärder. Detta bör vara motiv nog för att
riksdagen på onsdag skall bifalla reservationen nr 7
och verkligen gå till handling i detta fall.
När det gäller yrkesfiskaravdraget anser vi att det
inte längre finns någon anledning att nu dra frågan om
detta i långbänk. Danmark har detta avdrag, och allt
talar för att också EU kommer att godkänna det, om
Sverige bestämmer sig för det. Min fråga till Lars
Hedfors är: Kan regeringen tänka sig att stödja yrkes-
fiskarna genom att handla nu?
Kristdemokraterna anser att royaltyinkomster skall
vara skattefria under de två första åren. Därefter bör
inkomsterna beskattas som kapitalinkomster.
Slutligen till skatt vid generationsskiften. Arvs-
och gåvoskattsförhållanden skapar i dag stora pro-
blem för familjeföretagen. Det är viktigt att vi föränd-
rar reglerna. Som det ser ut i dag leder de ofta till att
man vidtar omotiverade åtgärder som inte gynnar
verksamheten och heller inte gynnar de anställda. Vi
kristdemokrater anser att regelverket bör förändras så
att det arbetande kapitalet kan bibehållas intakt vid
arvsskiften.
Fru talman! Mot denna bakgrund och med dessa
argument vill jag reservera mig till förmån för reser-
vationerna 6, 7, 11 och 17. Vi står naturligtvis också
bakom våra övriga reservationer.</pre><pre>Anf.  221  LARS HEDFORS (s):
Fru talman! Att företagsklimatet är en ovanligt
intensiv och het politisk fråga framgår med all önsk-
värd tydlighet av den hittillsvarande debatten. Att det
är Moderata samlingspartiet och Folkpartiet som allra
mest hämningslöst ägnar sig åt att svartmåla Sverige
som företagarnation framgår med precis lika stor och
önskvärd tydlighet.
När man hör de borgerliga klagovisorna får man
nästan ett intryck av att vi lever i helt skilda världar,
eller åtminstone i helt skilda länder. Jag får ett intryck
av att det inte handlar om att försöka göra några nykt-
ra och sakliga beskrivningar utan att det handlar om
något slags besvärjelser från de borgerliga partierna.
Verkligheten är ju en helt annan. Det är faktiskt
inte bara Carl Erik Hedlund som vistas i verkligheten.
Vi är ganska många som är ute och får intryck från
småföretagare, och för den delen också från storföre-
tagare.
Man måste vara både blind och döv om man inte
ser, hör och förstår att de svenska företagen i dag
blomstrar som aldrig tillförne. De kreerar jättelika
vinster till sina ägare.
Nyföretagandet i Sverige är större än någonsin. År
1996 startades ungefär 27 000 nya företag, och lika
många startades år 1995.
Antalet konkurser, Carl Erik Hedlund, som var re-
kordstort under den borgerliga perioden, är nu kraftigt
minskande. De har halverats sedan 1992.
Näringslivets investeringar ökar och närmar sig nu
70-talets och 80-talets rekordnivåer. De utländska
investeringarna ökar dramatiskt och är högst inom
hela EU. Det finns inget annat EU-land som har så
höga utländska investeringar som Sverige.
Industriproduktionen har ökat med 7,4 % mellan
1996 och 1997. Det är mer än vad den har ökat i t.ex.
USA och mer än vad den har ökat med i Tyskland och
i Storbritannien.
Sysselsättningen har faktiskt ökat inom det privata
näringslivet. Vi har fått 60 000 nya jobb just i det
privata näringslivet. Det kan man jämföra med att det
försvann hundratusentals jobb under den borgerliga
perioden.
Produktivitetsutvecklingen är dubbelt så snabb i
Sverige som genomsnittet för EU.
Att vi har ett gynnsamt företagsskatteklimat är
ställt utom allt tvivel. Vi har 28 % i bolagsskatt, att
jämföras med USA som har 40 %.
Dessa siffror är inte någonting som jag står här
och hittar på. Det är objektivt mätbara faktorer. Det
går att kontrollera varenda en av dessa siffror i of-
fentlig svensk och utländsk statistik. Det kan aldrig så
intensiva borgerliga besvärjelser ändra på. Det är så.
Till yttermera visso kan vi visa detta också på an-
nat sätt genom att peka på litet mer subjektiva fakto-
rer av typen attitydundersökningar som har gjorts
bland företagsledare inom det svenska näringslivet
och inom andra utländska näringsliv.
För ungefär ett år sedan var det ett amerikanskt
konsultföretag som gjorde en studie av företagsklima-
tet i 23 OECD-länder. Man intervjuade 740 företags-
ledare. Och hör och häpna! Sverige var bland de fyra
länder som hade det gynnsammaste företagsklimatet.
För inte heller så länge sedan gjorde ett kanaden-
siskt konsultföretag som heter KPMG - jag vet fak-
tiskt inte vad den förkortningen står för - en under-
sökning av näringslivsklimatet i 42 olika städer. Det
var 27 städer i Kanada och USA och 15 städer i euro-
peiska länder. I Sverige var det Karlskoga, Göteborg
och Malmö som undersöktes. Sverige kom på andra
plats efter Kanada. Orsaken till det var, som det sades
i undersökningen, att vi hade rimliga arbetskostnader
och låga energikostnader, och vi hade och har en
konkurrenskraftig företagsskatt.
Man kan då fråga sig hur det kommer sig att det är
på det viset, trots all borgerlig svartmålning - om vi
försöker skingra bort det ett litet tag. Det beror natur-
ligtvis på att vi har en bra konjunktur i Sverige just
nu. Men den är ju bra också i andra länder. Andra
jämförbara länder har precis lika bra konjunktur som
vi har. Alltså måste orsakerna sökas inom landet.
En av orsakerna, och den viktigaste orsaken, vilket
bl.a. Anita Johansson har pekat på här tidigare, är att
vi nu äntligen har fått ordning och reda i den svenska
ekonomin. Det finns ett förtroende för svensk eko-
nomi. Det finns ett förtroende för Sverige. Det gör
naturligtvis att räntorna sjunker, och de har sjunkit
dramatiskt. Det finns ingenting som är så viktigt för
små och medelstora företag som en låg räntenivå.
Socialdemokraterna har tillsammans med Center-
partiet genomfört skattesänkningar för små och me-
delstora företag med i storleksordningen 4-5 miljar-
der kronor. Det säger de borgerliga partierna inte
särskilt mycket om. Vi har en förmånlig bolagsskatt.
Vi har genomfört förenklingar. Jag vågar trots de
attacker som varit här påstå att skattekontona är en
klar och tydlig förenkling. Det är väl inte särskilt
märkvärdigt att man i ett inkörningsskede har litet
små problem med dessa skattekonton. Men det kom-
mer att ordna sig så småningom. Det kan vi vara all-
deles säkra på. Det är en klar förenkling som kommer
att välkomnas av företagen.
Det finns naturligtvis också många andra faktorer
som är viktiga för det svenska företagsklimatet. Det
gäller hela infrastrukturen, kommunikationer, utbild-
ningsväsende, osv. Det skall naturligtvis erkännas att
det fortfarande finns företagare som klagar, och de
har anledning att klaga på vissa saker.
Jag påstår inte för min del att allting är bra och att
allt är frid och fröjd när det gäller svenskt före-
tagsklimat. Reglerna är krångliga i många fall. Reg-
lerna är krångliga när det gäller skatter, och reglerna
är krångliga för småföretagen. Det är en massa pap-
persexercis som vållar irritation. Det är ingen tvekan
om det. Det kan vi mycket väl erkänna.
De sakerna måste åtgärdas. Det vi kan se är att sa-
ker och ting är på gång. Det håller på att hända saker
där. Vi skall skapa enklare regler för egenföretagarna.
Vi skall skapa enklare regler för fåmansföretagen,
t.ex. när det gäller de nu så omdebatterade stoppreg-
lerna.
Det finns mycket att göra inom arbetsmarknads-
politiken - hela denna väldiga flora av åtgärder som
borde reduceras.
Vi måste ta itu med fusk och skattebrottslighet in-
om den svenska företagsvärlden. Det är absolut nöd-
vändigt för de seriösa företagen. Annars konkurrerar
de inte på lika villkor.
Fru talman! Jag skall också säga några ord om
några reservationer - dock inte alla, det lovar jag.
Reservationerna 1-4 handlar om bolagsskattens
nivå. Moderater och folkpartister godtar i de här re-
servationerna bolagsskattesatsen på 28 %. Men jag
kan inte undgå att peka på den moderata reservatio-
nen. Den är nämligen enligt mitt förmenande smått
patetisk. I reservationen finns inte den minsta in-
vändning mot utskottsmajoritetens förslag - inte ett
skvatt. Man håller med utskottsmajoriteten. Det man
reserverar sig mot är Vänsterpartiets och Miljöpartiets
reservationer. Detta är en reservationsteknisk innova-
tion! Det är möjligt att Moderaterna kommer att fort-
sätta på den banan så småningom.
I sak har de ju rätt - bolagsskatten skall vara
28 %. Det är bra. Det finns absolut ingen anledning
att höja bolagsskatten i den arbetsmarknadssituation
som vi befinner oss i nu. Vi vet nämligen - det är
belagt på många olika sätt - att en låg bolagsskatt är
viktig för att attrahera kapital, t.ex. utländskt kapital,
till svenskt näringsliv.
I reservation 5 återkommer det gamla borgerliga
kravet, som vi har diskuterat här tidigare, på slopande
av den s.k. dubbelbeskattningen av företagen. Får jag
då bara erinra om - och det har gjorts redan tidigare
här - att vi har gjort en rejäl lättnad i dubbelbeskatt-
ningen för de mindre företagen. Det har vi tyckt varit
tillräckligt. Vi tror inte - eller rättare sagt, vi vet
egentligen - att en generell lättnad av den s.k. dub-
belbeskattningen inte betyder särskilt mycket för
investeringsnivån. Detta har vi diskuterat så pass
mycket genom åren att man faktiskt borde ha lärt sig
det vid det här laget.
Dessutom tycker vi att det är smått otillständigt att
sänka skatten för aktieägare och kapitalägare i en
situation där vi skriker efter pengar till vården, sjuk-
vården, skolorna och omsorgen. Det tycker vi är en
fördelningspolitik som inte hör hemma i Sverige.
Reservation nr 6 behandlar de s.k. stoppreglerna
för fåmansföretag. Regeringen har fått kritik för detta.
Min motfråga till Carl Erik Hedlund blir: Varför gjor-
de ni ingenting mot stoppreglerna när ni hade rege-
ringsmakten? De infördes ju 1976, och sedan dess har
vi inte bara haft en, utan fyra stycken tror jag, borger-
liga regeringar. De har inte gjort ett skvatt, precis som
Per Rosengren har påpekat här. Svara på det, Carl
Erik Hedlund! Varför har ni inte gjort något åt stopp-
reglerna? Ni har ju ändå mage att stå och kritisera oss
för dem.
Det måste finnas någon form av stoppregler i en
situation där man har en så hög grad av identitet mel-
lan företaget och ägarna. Men reglerna är krångliga,
och vi gör vad vi kan för att förenkla dem. Det är mer
än vad man kan säga att den borgerliga regeringen
gjorde.
I reservationerna nr 7 och 8 är det också fråga om
kritik mot krångliga regler. Det gäller de s.k. egenfö-
retagarna. Som Per Rosengren har sagt införde ni ju
de reglerna själva under den borgerliga tiden! Varför
gjorde ni dem inte enklare när ni införde dem? Isa
Halvarsson har faktiskt sagt att hon ångrar detta, och
att hon tyckte att det var fel. Då blir min fråga till Isa
Halvarsson: Varför kritiserar hon oss för de här reg-
lerna nu, om hon tycker att ni själva gjort fel? Då
skall hon väl inte kritisera oss för dem? Även om det
rådde en bred enighet om att vi skulle införa dessa
regler för egenföretagarna så påpekade vi mycket
noga att de måste ses över eftersom de blir krångliga.
Jag skall inte gå inte på fler reservationer eftersom
jag ser att tiden lider. Men jag måste få ställa ytterli-
gare en fråga till Isa Halvarsson och till Folkpartiet.
Ni upprepar gång på gång att ni skall sänka företags-
stödet och på det viset kunna finansiera både det ena
och det andra. Jag hoppas att jag får ett svar på min
fråga här i kväll. Den lyder: Vilka företagsstöd skall
ni sänka, och hur mycket pengar skall ni ta in på det?
Försök förklara det, så skall jag vara nöjd och belåten.
Sammanfattningsvis och avslutningsvis vill jag sä-
ga att Sverige har ett bra företagsklimat. Det kan bli
bättre. Det är rätt mycket krångel - det håller jag med
om - och det drabbar småföretagen. Men vi håller på
att arbeta med detta. Förslag kommer under våren för
att göra det hela enklare och bättre.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betän-
kandet i dess helhet och avslag på reservationerna.</pre><pre>Anf.  222  CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Det är spännande att höra på Lars
Hedfors talekonst. Han tycker att vi som har synpunk-
ter på företagsklimatet m.m. är patetiska. Dessutom är
vi blinda och döva när vi rör oss i Sverige. Vi verkar
inte vara i samma land, och vi ser inte samma saker.
Detta kan jag vända på. I hela mitt vuxna liv har
jag rört mig i företagsvärlden. Jag gör det fortfarande.
Jag läser inte bara enkäter, och jag sitter inte bara och
tittar på kanadensiska, engelska och andra utredning-
ar. Jag lyssnar, och jag lever med företagen. Jag vet
vad de säger. Det är intressant att Lars Hedfors säger
att svenska företag blomstrar, och att det finns ett
sådant fantastiskt nyföretagande. Sanningen är ju att
det är enmansföretag som startas. Det läggs ned fler
företag. De går inte i konkurs - men de läggs ned. Det
visar statistik som presenterades så sent som i går på
ett symposium på IVA. Den visar att det inte finns
någon tillväxt. Hindren för tillväxt är så stora att vi
inte kommer att kunna klara det hela.
OECD:s rapport kom i går. Den säger ungefär
samma saker som vi, nämligen att dubbelbeskattning-
en är ett hinder, att småföretagen inte får kapital så att
de kan expandera, att arbetsmarknadsreglerna måste
ändras och att Sverige lever farligt. Man varnar och
hissar röd flagg. Men det ser inte herr Hedfors. Han är
i den bästa av världar. Det måste kännas väldigt
skönt.
Jag har en fråga. Kan Lars Hedfors förklara det
som står om dubbelbeskattningen i betänkandet? På
vilket sätt kommer de små företagens investeringar att
skadas om dubbelbeskattningen skulle avskaffas? Det
står faktiskt så i betänkandet. Hur kan investeringarna
skadas, och hur kan det bli för litet pengar till dem om
riskkapitalet väsentligt ökas? Det är för mig en gåta.
Men jag förstår att Lars Hedfors måhända har svar på
det också. Och varför vill ni inte diskutera småföreta-
gens framtid när antalet jobb minskar? Sysselsätt-
ningen har ju de facto sjunkit under denna period. Det
finns det siffror på.</pre><pre>Anf.  223  LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Sysselsättningen har sjunkit, men den
har stigit i det privata näringslivet med 60 000 nya
jobb, Carl Erik Hedlund. Orsaken till att den har
sjunkit är att vi har varit tvungna att genomföra ett
saneringsprogram för att reda upp det ekonomiska
moras som Carl Erik Hedlunds partivänner m.fl. ställ-
de till med under den föregående valperioden.
Dubbelbeskattningen, Carl Erik Hedlund, är gans-
ka lätt att förklara. Om man sänker eller avskaffar den
s.k. dubbelbeskattningen kommer de mindre företa-
garna relativt sett i ett sämre läge än de var i innan.
Det kommer att höja avkastningskravet på de små
företagen, och det är inte särskilt bra för dem.
OECD:s rapport, Carl Erik Hedlund, är ju i själva
verket en enda stor lovsång till den svenska ekono-
min. I vissa bisatser pekar man dock på saker och ting
som inte är särskilt bra, och det är sådana saker som
vi känner till och vill försöka åtgärda.
Sedan förväntar jag mig ett svar från Carl Erik
Hedlund: Varför gjorde ni ingenting åt stoppreglerna?
Varför skapade ni ett skattesystem för egenföretagar-
na som ni nu kritiserar själva? Det vore väldigt bra
om jag kunde få svar på det.</pre><pre>Anf.  224  CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Det är bra att vi är överens om att sys-
selsättningen har sjunkit. Det har varit en viss ökning
i den privata sektorn, men det räcker ju inte! Och man
kan inte påstå med någon form av trovärdighet att det
är bra och att ekonomin är sanerad när arbetslösheten
är så hög och sysselsättningen så låg. Då är Sveriges
ekonomi inte i balans. Möjligtvis är statsfinanserna
ordnade, men i så fall på grund av skattehöjningarna.
Det här med dubbelbeskattningen fick jag inget
svar på. Relativ sett blir det sämre, säger Lars Hed-
fors, men man lever inte på någonting relativt. Risk-
kapitalet kommer att öka i omfattning, och det kom-
mer att vara bra för både små och stora företag. Rän-
tan kommer att sjunka på det sättet. Inlåsningseffek-
terna försvinner, och det kommer att bli en rörlighet
på marknaden. Det kommer att skapas nya företag,
och vi får en vitalitet - precis det vi behöver. Detta är,
vad jag vet, 95 % eller något sådant av alla ekonomer
i världen överens om. Men dem har förmodligen inte
Lars Hedfors träffat. Han har träffat några litet mer
udda som kan förklara det här med det relativa.
Så här är det! Det blir mer riskkapital, och då blir
det bättre förhållanden för alla.
Sedan skulle jag vilja fråga apropå det här: Tycker
Lars Hedfors att det är bra om svenska företag på
grund av dubbelbeskattningen blir uppköpta av ut-
ländska företag och flyttar sina huvudkontor, precis
som Pharmacia  &  Upjohn har gjort och som andra
kanske är på väg att göra? De säger: Vi är inte svens-
ka längre. Vi har majoriteten av våra aktieägare utan-
för landet. Det är ju en följd av detta. Är det bra eller
dåligt?</pre><pre>Anf.  225  LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Jag får väl nästan resignera när det
gäller att få ett svar på frågan om stoppreglerna. Det
vill alltså inte Carl Erik Hedlund tala om, och jag
förstår honom. Det är det dåliga samvetet som stänger
igen munnen på den punkten. Det gäller också regler-
na för de enskilda företagen. På de punkterna har vi
genom hans tystnad fått ett utomordentligt svar.
Sedan tycker jag att det är rätt magstarkt av Carl
Erik Hedlund att säga att den svenska ekonomin inte
är sanerad - vi har ju arbetslösheten kvar. Det
magstarka är att arbetslösheten ju är vad den borgerli-
ga regeringen lämnade efter sig som ett arv åt oss. Nu
kräver ni av oss att vi skall få ned arbetslösheten på
relativt kort tid. Vi vet alla att det är väldigt lätt att
driva upp arbetslösheten. Ni fyrdubblade arbetslöshe-
ten i Sverige. Vi håller på att pressa ned arbetslöshe-
ten, procent för procent, i Sverige just nu. Det kom-
mer att fortsätta; det kan Carl Erik Hedlund vara
alldeles övertygad om.
Beträffande dubbelbeskattningen är det ganska
klart, och det sade jag i mitt anförande, att om man
avskaffade denna skulle det inte ge särskilt mycket
nya investeringar och inte särskilt många nya jobb.
Det är dessutom väldigt kostsamt. Vi vet också att
aktieköp kanske är det allra mest lönsamma sättet att
spara på. Varför, Carl Erik Hedlund, skall man gynna
detta ytterligare genom skattesänkning? Jag tycker att
det här är en utomordentlig illustration till den mode-
rata fördelningspolitiken: Gynna höginkomsttagare,
gynna kapitalägare! Det är det som det handlar om.</pre><pre>Anf.  226  ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Varför kritisera oss, säger Lars Hed-
fors, när jag har sagt att jag tycker att reglerna för
räntefördelning och expansionsmedel är för krångli-
ga? Varför kritiserar jag Lars Hedfors när han erkän-
ner detta? Jo, därför att ni har haft fyra år på er att ta
bort dem och ni har inte gjort det.
Det är naturligtvis ett problem att vi inte har sam-
ma beslutsunderlag. Socialdemokraterna säger att vi
borgerliga svartmålar. De siffror vi använder är
SCB:s siffror, AKU-siffror. Menar Lars Hedfors att
SCB svartmålar i sina AKU-siffror som visar att sys-
selsättningen mellan januari 1997 och januari 1998
minskade med 20 000 personer? Menar Lars Hedfors
att SCB svartmålar och hittar på när man tar fram
siffror på att egenföretagarna under samma period har
minskat med 21 000? Det kan väl ändå inte vara möj-
ligt.
Menar Lars Hedfors att OECD svartmålar och
hittar på när man i sin nya statistik visar att Sverige
har halkat ned i rangordningen över ländernas in-
komst per person? Där har vi nu blivit omkörda av
både Irland och Finland. Vårt land intar bottenplace-
ringen i Norden och ligger under EU-genomsnittet.
Den andra OECD-prognosen säger att färre männi-
skor kommer att ha jobb 1999 än 1996. OECD varnar
för en medioker utveckling av ekonomin på längre
sikt och för att Sverige fortsätter att halka efter fler
OECD-länder.
Detta är väl ändå sådant som man måste ta till sig,
även om man tillhör ett regeringsparti.</pre><pre>Anf.  227  LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! För att jag inte skall glömma bort det,
och för att inte Isa Halvarsson skall glömma bort det,
skall jag upprepa mina frågor som jag ställde i talar-
stolen.
Vilka företagsstöd är det ni vill ta bort? Och hur
mycket är det ni vill dra in från företagen? Det skulle
vara utomordentligt bra om Isa Halvarsson ville för-
söka reda ut det. Det går nämligen inte att bara slänga
ur sig litet vårdslöst att nu skall vi dra in företagsstöd.
Vi måste veta vad det är för företagsstöd som skall
dras in.
Nästa fråga till Isa Halvarsson, som inte heller är
besvarad, gäller stoppreglerna, som ni kritiserar så
våldsamt. Varför gjorde ni ingenting åt dem när ni
hade regeringsmakten?
Nästa fråga rör de enskilda företagen. Hur kunde
ni göra ett så krångligt förslag? Och hur kan ni kritise-
ra oss för detta nu? Vi är i full färd med att försöka
förenkla reglerna så mycket som det över huvud taget
går. Det kommer ett förslag under hösten som Isa
Halvarsson skall få ta ställning till.
Det där med att sysselsättningen har minskat med
20 000 är ett propagandistiskt jippo. Det har den
gjort. Men det är ju därför att vi har varit tvungna att
föra en saneringspolitik för att reda upp det ni ställde
till med under de där tre åren. Därför sjunker syssel-
sättningen. Därför har sysselsättningen sjunkit i den
offentliga sektorn. Men det stora glädjeämnet, och det
kunde kanske Isa Halvarsson också glädja sig åt, är ju
att vi har fått 60 000 nya jobb i det privata näringsli-
vet.
Men jag hade som sagt tre frågor. Isa Halvarsson
har chansen att svara på dem nu.</pre><pre>Anf.  228  ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Vi har föreslagit att man skall ta bort
bl.a. de många företagsstöd som snedvrider konkur-
rensen. Vi har talat om ungefär 8 miljarder - inte alls
de massor av miljarder som förekommer i debatten.
Vi tar bort ungefär hälften av detta inom arbetsmark-
nadspolitiken. Vi har nämligen en tro på att vår poli-
tik är betydligt bättre än er politik och att vi får be-
tydligt större tillväxt i ekonomin.
Det är nästan litet löjligt. Jag har ju sagt att vi nu
kräver att alla dessa krångliga regler skall avskaffas.
Jag har sagt att jag beklagar att den borgerliga rege-
ringen inte orkade göra det. Det är väl en ursäkt så
god som någon. Lars Hedfors bara tjatar: Varför och
varför? Jag ber ju om ursäkt. Jag säger ju att det ty-
värr var så. Men ni då, Lars Hedfors har väl inget att
slå sig för bröstet för. Det har gått fyra år som ni inte
har gjort någonting på.</pre><pre>Anf.  229  LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Det satt ganska långt inne att få reda
på något om företagsstödet, och Isa Halvarsson preci-
serar sig inte alls. Hon säger att man skall ta bort de
företagsstöd som snedvrider konkurrensen. Vilka är
det? Det är ungefär 8 miljarder kronor, men det är
ingen exakt siffra precis.
Jag återkommer till egenföretagen. Jag tycker att
det är litet trist att Isa Halvarsson eller jag kanske
skall säga Folkpartiet, för det var kanske Karin Pilsä-
ter som satte sitt namn på en reservation som kritise-
rar oss för någonting som ni åstadkom.
Sedan är det klädsamt att Isa Halvarsson tar av-
stånd från det här. Det tycker jag är klädsamt och det
uppskattar jag.</pre><pre>Anf.  230  HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Lars Hedfors målar bilden av Sverige
och nuläget väldigt skön. Jag tycker att det nästan ser
ut som om han tror på den bilden. Verkligheten är
faktiskt att de som hade huvudansvaret för regerings-
makten under 70- och 80-talen skapade den här krissi-
tuationen som det nästan har krävts två regeringar för
att rätta till. Ni har gjort det genom att höja skatterna
med 70-80 miljarder kronor, och så står Lars Hedfors
här och säger att allting är gott och väl. Det bekymrar
mig allra mest.
Statsministern har åtminstone sagt att vi behöver
ha fler små företag. Det är för att nästan alla ekono-
mer är överens om att det är där de nya arbetstillfälle-
na skapas. Det är arbetstillfällena som är vårt bekym-
mer här i kväll när vi argumenterar gentemot Hedfors.
Hedfors har en helt annan bild. Förmodligen är det
bland storföretagen han har varit, i divisionen bland
fallskärmarna. Den socialdemokratiska modellen
bygger på stora företag, stora kommuner, stora lands-
ting och stora fackföreningar. Men detta löser inte
problemet med sysselsättningen, det visar verklighe-
ten.
Det är ett bekymmer att man inte har en helhetssyn
inom socialdemokratin. Statsministern börjar se att
någonting måste hända, men Lars Hedfors har upp-
fattningen att allting är väl. När skall vi få se en hel-
hetsbild på detta som kan stämma, så att vi kan få se
en åtgärd? Det vill jag fråga Lars Hedfors.</pre><pre>Anf.  231  LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Jag tycker nog att jag ägnade mig åt
litet självkritik också. Har Holger Gustafsson inte
uppfattat det är det att beklaga. Jag sade att allting
inte är frid och fröjd, det är mycket som återstår att
göra. Det är krångliga regler för småföretagen. Det är
besvärliga skatteregler. Dem skall vi göra någonting
åt.
Det kommer förslag. Det var någon som var inne
på det tidigare när det gäller småföretagare. Småföre-
tagardelegationens förslag är under beredning, så visst
är vi intresserade av att göra någonting för småföreta-
gen. Vi vet lika väl som alla andra att det är där den
stora potentialen finns när det gäller att anställa folk.
Vi försöker faktiskt också att slå vakt om småföreta-
gen.
Men vad har Holger Gustafsson att säga om stopp-
reglerna? Varför gjorde ni ingenting åt detta när ni
var i regeringsställning? Det vore väl trevligt om vi
kunde få ett svar på det.
Hur bedömer Holger Gustafsson förslaget från den
borgerliga regeringen när det gäller egenföretag? Det
kanske jag kan få en kommentar till.</pre><pre>Anf.  232  HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill säga att den beskrivning som
Hedfors gjorde i talarstolen förut inte visar särskilt
mycket självkritik. Den har möjligen kommit under
debattens gång, och jag tycker att det är klädsamt om
en sådan ödmjukhet kan komma.
Från vår sida finns det ingen prestige i om det
finns dåliga förslag som en tidigare borgerlig regering
har lagt fram. Nu är det faktiskt ni som sitter i rege-
ringen. Skall någonting förändras är det er vi ställer
kraven på, oavsett om socialdemokraterna ligger
bakom dåliga förslag eller om det är borgerliga för-
slag. Nu sitter ni i regeringen, nu väntar vi att försla-
gen på förändringar skall komma från er. Det är mitt
svar.</pre><pre>Anf.  233  LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Jodå, Holger Gustafsson, det kommer
sådana förslag.
Det låter väldigt vackert när Holger Gustafsson
säger att han för sin del inte har någon som helst
prestige när det gäller gamla dåliga borgerliga förslag.
Det är mycket bra att han säger det. Men varför kriti-
serar han i sina reservationer oss för dessa dåliga
förslag? Förklara det för mig! Det får jag inte att gå
ihop.</pre><pre>Anf.  234  PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Det här börjar likna de stora myternas
hus. En av de mest odlade myterna har vi fått höra i
alla de socialdemokratiska anförandena i dag, att vi
har statsfinanser i balans. Inte har vi statsfinanser i
balans. Som ekonom har jag väldigt svårt att accepte-
ra när man säger att man har statsfinanserna i balans.
Det kan man säga att man nästan har uppnått genom
att sälja ut en mängd statlig egendom. Hur kan man
kalla det för att ha statsfinanser i balans? Det var det
första.
För det andra vill jag säga att det är väldigt intres-
sant när Hedfors säger att det är någon form av natur-
lag att bolagsskatten skall vara 28 %, för då är den
optimal. Men vi vet i dag att de stora bolagen inte
betalar de 28 procenten. De betalar 7-8 % och en del
betalar ingenting. Hur kan Hedfors säga att just 28 %
är det optimala? Det stämmer inte alls.
Sedan kommer jag till det mest intressanta. Så här
sade Hedfors: Att sänka skatten för aktie- och kapital-
ägare är en fördelningspolitik som inte hör hemma i
Sverige. Förklara då för mig hur man kan gå in och
förmögenhetsskattebefria de starkaste och största
miljardärerna i detta land. Hur stämmer det med den
meningen? Smaka på den en gång till: Att sänka
skatten för aktie- och kapitalägare är en fördelnings-
politik som inte hör hemma i Sverige.</pre><pre>Anf.  235  LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! När det gäller förmögenhetsskatten får
vi kanske gå tillbaka litet grand i historien. Orsaken
till att Persson och kompani, dvs. Persson i Hen-
nes  &  Mauritz, inte betalar någon förmögenhetsskatt
kan man ytterst finna i det faktum att vi har befriat det
s.k. arbetande kapitalet från skatt. Någonstans måste
man dra gränsen, och de som är huvuddelägare anses
ha ett arbetande kapital. Jag vill erinra Per Rosengren
om att dåvarande vpk väldigt hårt drev frågan om att
skatten på det arbetande kapitalet skulle avskaffas.
Han kanske inte minns det, för han var inte med.
Sedan är det som Anita Johansson har förklarat.
Vi stod i en tvångssituation när ett antal företagsleda-
re för stora företag var beredda att antingen flytta över
sitt företag till OTC-listorna eller helt enkelt flytta
utomlands, vilket Persson helt klart var på väg att
göra. Då hade vi inte haft någonting att dra skatt på.
Då hade skattebasen försvunnit.
Jag har aldrig, Per Rosengren, sagt att 28 % är
optimalt. Då felciterar Per Rosengren mig om han
säger det. Det jag har sagt är att det inte är läge för att
höja bolagsskatten i denna arbetsmarknadspolitiska
situation. Det är stor skillnad på det.
Statsfinanserna är i balans. Det är klart att det har
sålts ett och annat statligt företag.
Jag kan också göra den lilla reflexionen, Per Ro-
sengren, att om Per Rosengren och hans politik hade
fått råda, med den ohämmade överbudspolitik som ni
ägnar er åt, hade statsfinanserna varit i ett ännu sämre
läge än de är nu.</pre><pre>Anf.  236  PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Vår överbudspolitik bestod i att vi ha-
de en budget som låg 1,8 miljarder, 0,1 % av BNP,
över det socialdemokratiska förslaget. Det var en
ohämmad överbudspolitik, det håller jag med om. Det
var hemskt.
Problemen när det gäller aktie- och förmögenhets-
beskattning är att man i strid med Lagrådet har olika
regler för O-listan och A-listan.
Det är där de stora skevheterna uppstår. Det är en
fullkomligt vansinnig konstruktion att ha en 25-
procentig innehavsgräns för arbetande kapital. Det
innebär att ni skattebefriar i stort sett alla miljardärer-
na i fråga om förmögenhetsskatten. Jag har svårt att
förstå hur en socialdemokratisk regering kan göra så.
Det finns andra sätt att definiera arbetande kapital på
som departementet har varit inne på i tidigare prome-
morior och som är betydligt mer intelligenta än den
generella skattebefrielsen - som gör miljardärerna till
skattefrälse.
Jag uppfattar det så att Hedfors tyckte att 28 % var
bra. Samtidigt betalar inte företagen ens 28 %. Hur
kan man fastna vid att 30 % skulle hämma sysselsätt-
ningen så oerhört? Men 28 % är precis lagom för att
sysselsättningen skall skjuta fart. Med förlov sagt är
det att förenkla debatten en aning.</pre><pre>Anf.  237  LARS HEDFORS (s) replik:
Fru talman! Om företagen inte betalar mer än 7 %
är det antingen fel på skattereglerna eller fel på före-
tagen. I många fall är det fel på företagen. De försö-
ker komma undan skatt. Det har vi fullständigt klart
för oss. Då måste man försöka ändra på reglerna så att
man kan undvika detta.
Det finns ett arbete på gång inom Företagsskatte-
kommittén. Om Per Rosengren ger sig till tåls kom-
mer han att finna att det finns förslag när det gäller
t.ex. koncernreglerna. Det kommer att närma sig
28 %.
Sedan var det förmögenhetsbeskattningen. Om det
arbetande kapitalet skall skattebefrias - vilket Per
Rosengren alldeles uppenbarligen tycker att man skall
göra, det var faktiskt en fråga som drevs av Vänster-
partiet - kommer man i svåra gränsdragningsproblem.
Per Rosengren får vara beredd att ta en del av ansva-
ret för det.</pre><pre>Anf.  238  ULLA LÖFGREN (m):
Fru talman! Sverige har byggt upp sitt välstånd på
skogen och malmen. Det är basindustrier som är be-
roende av närheten till råvaran och därför inte är så
lätta att flytta på. Basindustrierna är fortsatt viktiga
för Sverige. Men många av de nya jobben kommer
inom helt andra branscher.
Ola Karlsson och jag har i en enskild motion på
fullaste allvar framhållit att Sverige måste skapa vill-
kor som kan göra att interaktiv underhållningsindustri
kan gro och växa inom landet. Eftersom råvaran inom
denna industri är kompetens, är den lika lättrörlig som
skogsråvaran är fast rotad, dvs. den kan lokalisera sig
där förutsättningarna är gynnsammast.
Man behöver inte vara speciellt synsk för att förstå
att interaktiv underhållning definitivt är en framtids-
bransch. Om inte svenska staten är framsynt och på
alla sätt underlättar för företag inom denna bransch
kommer vi att gå miste om både inkomster och ar-
betstillfällen.
Ett exempel: Svenska tillverkare av dataspel har i
dag möjlighet att lägga hela eller delar av sin utveck-
lingsverksamhet i Kanada, antingen i ett eget dotter-
bolag eller genom att skriva kontrakt med något där
befintligt företag. På det sättet kan man sänka sina
kostnader dramatiskt. Kanada erbjuder nämligen fem
års skattebefrielse och ytterligare tre år med 40 %
skatterabatt upp till lönesumman för de anställda.
Eftersom arbetskraften redan i dag rekryteras glo-
balt, spelar det ingen roll för företagen var de lokali-
serar sig.
Riksdagsmajoriteten måste inse att den IT-
baserade industrin är lättrörlig och att Sverige måste
kunna erbjuda de bästa förutsättningarna på alla sätt
för att IT-industrierna skall växa i Sverige. Då kan
man inte fortsätta med en skattepolitik som utgår från
att svenska företag är bundna till Sverige på grund av
att råvaran finns här. Det är inte längre så att det vi
har finns i Sverige. De vi har kan ha det i hela värl-
den.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 mars.)</pre><pre>13 §  Beslut om fortsatt ärendebehandling</pre><pre>Kammaren beslutade på förslag av andre vice tal-
mannen att återstående ärenden på dagens föredrag-
ningslista skulle uppskjutas till ett kommande sam-
manträde.</pre><pre>14 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Proposition
1997/98:91 Färnebofjäderns nationalpark</pre><pre>Skrivelse
1997/98:69 Sverige i Förenta Nationerna</pre><pre>Förslag
1997/98:RR8 Riksdagens revisorers förslag angående
regionalpolitiskt stöd efter EU-medlemskapet</pre><pre>15 §  Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 3 mars</pre><pre>1997/98:211 av Alice Åström (v) till utrikesministern
Kosovo
den 4 mars</pre><pre>1997/98:212 av Barbro Andersson (s) till kommuni-
kationsministern
Utnyttjandet av hamnar norr och söder om Stockholm</pre><pre>Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 10 mars.</pre><pre>16 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 3 mars</pre><pre>1997/98:499 av Marianne Andersson (c) till utri-
kesministern
Kosova
1997/98:500 av Birgitta Wichne (m) till näringsminis-
tern
Regler för fyrverkeripjäser
1997/98:501 av Ulla Löfgren (m) till utrikesministern
FOA:s laboratorium i Umeå
1997/98:502 av Bertil Persson (m) till kulturminis-
tern
Skånskt kulturarv</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 10 mars.</pre><pre>17 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit
den 4 mars</pre><pre>1997/98:454 av Sten Tolgfors (m) till försvarsminis-
tern
Försvarsindustriell forskning och kompetens
1997/98:455 av Bertil Persson (m) till näringsminis-
tern
Insatserna från den läkemedelstekniska kompetensen
1997/98:457 av Ola Karlsson (m) till försvarsminis-
tern
Bofors
1997/98:458 av Elver Jonsson (fp) till försvarsminis-
tern
Brandslangar
1997/98:459 av Chris Heister (m) till statsrådet Tho-
mas Östros
Sänkt skatt i tjänstesektorn
1997/98:460 av Alf Svensson (kd) till socialministern
Rehabiliteringsformer för handikappade
1997/98:461 av Susanne Eberstein (s) till statsrådet
Thomas Östros
Särskild postadress i lokala folkbokföringsregister
1997/98:462 av Birger Schlaug (mp) till jordbruks-
ministern
Bekämpning av maedi-visna
1997/98:464 av Lennart Daléus (c) till jordbruksmi-
nistern
Senapsodling
1997/98:465 av Tuve Skånberg (kd) till utbildnings-
ministern
Studielånen
1997/98:468 av Maggi Mikaelsson (v) till jord-
bruksministern
Älgjakt på viss statlig mark
1997/98:472 av Maggi Mikaelsson (mp) till statsrådet
Annika Åhnberg
Ansvar för invaliditet förorsakad av björn
1997/98:476 av Jan Lindholm (mp) till statsrådet
Pierre Schori
Om strukturval vid bistånd
1997/98:477 av Jan Lindholm (mp) till miljöminis-
tern
Säker elenergi i f.d.Sovjetunionen
1997/98:478 av Gudrun Lindvall (mp) till jord-
bruksministern
Marknadsföring av kött
1997/98:481 av Rose-Marie Frebran (kd) till för-
svarsministern
Förstörda arkiv
1997/98:482 av Bertil Persson (m) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Behandling av svårt cancersjuka kvinnor
1997/98:485 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
försvarsministern
Muskövarvet
1997/98:486 av Eva Goës (mp) till näringsministern
Elektromagnetiska fält
1997/98:487 av Gullan Lindblad (m) till statsrådet
Pierre Schori
Litauen och flyktingpolitiken
1997/98:488 av Lennart Fremling (fp) till statsrådet
Pierre Schori
Invandrarverkets service
1997/98:489 av Elisebeht Markström (s) till social-
ministern
FN:s narkotikapolitik
1997/98:490 av Ola Karlsson (m) till kulturministern
Entreprenörerna inom etermedier
1997/98:491 av Mikael Odenberg (m) till statsminis-
tern
Sydkraft AB och Barsebäck Kraft AB
1997/98:492 av Ola Karlsson (m) till näringsminis-
tern
Statligt ägda företag
1997/98:493 av Erik Arthur Egervärn (c) till kom-
munikationsministern
Vägverkets rutiner
1997/98:494 av Gudrun Lindvall (mp) till jord-
bruksministern
Vallstödet
1997/98:495 av Gudrun Lindvall (mp) till närings-
ministern
Kälarnestationen i östra Jämtland
1997/98:496 av Ragnhild Pohanka (mp) till statsrådet
Pierre Schori
Offentliga biträden i asylärenden</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 10 mars.</pre><pre>18 §  Kammaren åtskildes kl. 22.56.</pre><pre></pre><pre>Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 §
anf. 47 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 4 § anf. 86
(delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 116
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 144
(delvis),
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 17.55,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 11 § anf. 205
(delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre><pre>
Innehållsförteckning</pre><pre></pre><pre></pre><pre></pre><pre></pre><pre></pre><pre></pre><pre></pre><pre></pre><pre>
1</pre>