Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1997/98:61

Onsdagen den 4 februari

Kl. 9.00 - 16.36

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------

1 § Aktuell debatt: Situationen inom polisen

Anf. 1 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Allmänhetens förtroende för polisen
har minskat. Det visar undersökningar också bland
poliser. Detta är självfallet mycket oroande men alls
inte förvånande.
Det kan ta timmar, ja, dagar, bara att anmäla ett
brott. Antalet outredda och ouppklarade brott kan
mätas i tiotusental. Många brott avskrivs. Det är inte
en gång säkert att brottet klaras upp även om gär-
ningsmannen är känd.
"Polisen. Var god dröj." Så kan det låta när man
ringer för att försöka anmäla ett brott. Det kan också
vara så att man når fram till växeln men kopplas vida-
re och vidare. I värsta fall kopplas man fel och bort.
Flera andra tvingas till en långdragen väntan på polis
t.ex. vid misshandelsfall eller vid inbrott. Jag tror att
det är väldigt många som känner igen sig i denna
beskrivning.
Självfallet är det inte alltid så här, men tyvärr allt-
för ofta. Det är naturligtvis oacceptabelt. Så här kan vi
inte ha det.
Visst finns det ljuspunkter. På sina håll finns det
en väl fungerande polisverksamhet som arbetar pro-
blemorienterat. Det har lett till minskat antal brott och
fler uppklarade brott. Det är av dessa vi skall lära oss
mera.
Men det finns också djupgående problem som inte
bara beror på resursbrister. Resursbrist är ett problem.
Vi tillför medel. Men det finns också problem som
gäller brister i organisation, ledning och attityder -
något som också Riksrevisionsverket har uppmärk-
sammat.
Det är dessa frågor vi i Centern har velat ha venti-
lerade. Vi tar dem på största allvar. Det är därför, fru
talman, som vi har begärt denna debatt om polisen i
dag, som förhoppningsvis skall leda till en bättre
tingens ordning och ökad trygghet för människorna
ute i samhället.

Anf. 2 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Polisfrågorna har ställts i fokus under
den senaste tiden. Det är inte så konstigt. Polisen är
en av samhällets viktigaste funktioner. En rationell
och effektiv polisverksamhet är av avgörande bety-
delse för ett stabilt rättsväsende som allmänheten kan
känna förtroende för. Detta ger oss rätten och skyl-
digheten att ställa särskilt höga krav på polisens verk-
samhet.
För att polisen skall kunna leva upp till dessa krav
är den just nu inne i ett omfattande reformarbete - ett
reformarbete som innebär stora påfrestningar. Det
råder det ingen tvekan om. Men polisen har tagit sig
an uppgiften med stort allvar, och den är nu på rätt
väg. Det omfattande arbete som har lagts ned av alla
kunniga, ambitiösa och lojala män och kvinnor inom
polisen börjar ge resultat.
Bakgrunden till reformarbetet är dels ett under
lång tid försämrat resultat, som bl.a. Ingbritt Irham-
mar här pekar på, dels att brottsligheten förändrats
och polisverksamheten behövt anpassas efter verklig-
heten. Nya typer av brottslighet har vuxit fram, som
gränsöverskridande organiserad brottslighet, rasistisk
brottslighet och mc-relaterad brottslighet, för att näm-
na några exempel.
Alltfler människor upplever vardagsbrottsligheten
som ett stort problem. Det är en tydlig trend även
internationellt att traditionellt reaktivt polisarbete inte
klarar av att möta denna nya verklighet. Därför har
polisarbetet tvingats söka nya vägar. Det har varit
nödvändigt att finna en ny polisroll.
I stället för att vänta på och enbart reagera på hän-
delser som redan inträffat skall polisen arbeta pro-
blemorienterat eller proaktivt, dvs. kartlägga och
analysera var polisens resurser gör störst nytta, så att
insatserna kan göras där de behövs. I det ligger också
att man så långt som möjligt skall sträva efter att
förebygga brott.
Låt mig i detta sammanhang påpeka att riksdagen i
stor enighet fastslagit att utvecklingen inom polisen
skall ske enligt två huvudlinjer. Den ena är närpoli-
sverksamheten, och den andra är den kvalificerade
kriminalpolisverksamheten. Om detta råder ingen
oenighet. För effektiviteten i arbetet inom dessa två
huvudlinjer har tillämpningen av det problemoriente-
rade arbetssättet stor betydelse.
På det lokala planet är närpolisen spjutspetsen för
det problemorienterade arbetssättet. Närpolisen arbe-
tar nära och i samverkan med de människor den har
att värna om. På så sätt läggs grunden för ett fram-
gångsrikt brottsförebyggande arbete.
Närpolisverksamheten skall utgöra basen för poli-
sarbetet. Ända dit har vi ännu inte nått. Att i grunden
ändra polisrollen är en tidskrävande process.
Redan nu finns det dock många goda exempel på
framgångsrikt närpolisarbete. En del sådana beskrivs
av landshövding Ulf Adelsohn i en tidningsartikel i
förra veckan. Han konstaterar där att närpolisrefor-
men röner stor uppskattning bland såväl kommunal-
politiker i Stockholms län som vid de flesta av länets
59 närpolisområden.
Det kan också konstateras att andelen närpoliser
av det totala antalet poliser har ökat från 10 till 30 %
på två år - från den 1 juli 1995 till den 30 juni 1997.
Ett kvarstående problem är dock att inte alla dessa
poliser fullt ut kan arbeta med den inriktning av verk-
samheten som är önskvärd.
En annan inriktning på reformerna är som sagt
satsningen på den kvalificerade kriminalpolisverk-
samheten. Här tar sig det problemorienterade arbets-
sättet bl.a. uttryck i kriminalunderrättelseverksamhet.
För att effektivt kunna bekämpa brottsligheten
måste polisen kunna samla in och bearbeta uppgifter
med utnyttjande av alla tillgängliga moderna resurser.
Därför kommer regeringen bl.a. att föreslå riksdagen
att regler införs som gör det möjligt för polisen att
använda sig av datorstöd i kriminalunderrättelsearbe-
tet. Polisen måste kunna använda sig av modern in-
formationsteknik för att inte bli frånsprungen av
brottslingarna i teknikanvändningen.
De stora förändringar av polisverksamheten jag
beskrivit har syftat till att komma till rätta med pro-
blemet att verksamheten inte uppfyller dagens krav.
Inget förändringsarbete kan genomföras utan påfrest-
ningar. Polisen utgör inget undantag - tvärtom.
Vägen har varit mödosam, och reformarbetet har
inte underlättats av att polisen samtidigt har ett annat
stort problem - bristen på kontroll och styrning av
verksamheten och uppföljning av ekonomin.
Dessa brister påtalas med stort eftertryck i Riks-
revisionsverkets rapport Hinder för ett effektivare
resursutnyttjande. Enligt RRV:s rapport grundas
problemen inom polisväsendet inte på resursbrist utan
på att tilldelade medel används felaktigt. För att
komma till rätta med dessa brister har det varit nöd-
vändigt att parallellt med reformarbetet vad beträffar
arbetsmetoderna genomföra ett saneringsarbete när
det gäller ledningsstrukturer, styrsystem och ekono-
mihantering. Detta arbete börjar nu efter några års
mödosamt slit ge resultat.
Den 1 mars i år skall Rikspolisstyrelsen redovisa
till regeringen hur långt man har kommit.
Polisens problem att hantera sina ekonomiska
förutsättningar kan illustreras med den besparing på
500 miljoner kronor som beslutades under den före-
gående mandatperioden som ett led i krisuppgörelsen.
Besparingen förutsattes kunna finansieras genom
studiemedelsfinansiering av polisutbildningen och
rationaliseringar i verksamheten. Detta hade varit fullt
möjligt om polisen agerat i tid. Men på grund av
bristande uppföljning av besparingsbeslutet från de
ansvariga politikerna och underlåtenhet att driva fram
de nödvändiga åtgärderna brottas polisen fortfarande
med konsekvenserna av sparbetinget.
En faktor bakom den bristande ledningen och
kontrollen är de många organ som i dag styr polisen
och som bidrar till en oklar arbets- och ansvarsför-
delning. I syfte att åtgärda problemen i det rådande
styrsystemet har regeringen tillsatt en utredning med
uppgift att se över polisens ledningsorganisation.
Självfallet skall detta ske med beaktande av värdet av
medborgarinflytande över polisväsendet.
Den ekonomiska kontrollen över verksamheten
har nu bedömts som så tillfredsställande att det i bud-
getpropositionen föreslagits att polisen skall tillföras
862 miljoner kronor under den kommande treårsperi-
oden. Jag bedömer nu, mot bakgrund av de insatser
som gjorts, att det inte längre finns risk för att nya
resurser hamnar i svarta hål utom all kontroll, som
tidigare kännetecknade polisens ekonomi. Rikspolis-
chefen har glädjande nog gjort bedömningen att de
vidtagna åtgärderna i kombination med de nya resur-
serna lett till att polisväsendet är på väg in i ekono-
misk balans och att verksamheten i år inte kommer att
kosta mer än vad som täcks av tilldelade medel.
De nya resurserna skall användas för att påskynda
reformeringen och moderniseringen av polisväsendet.
Bl.a. kommer kraftfulla insatser att göras på informa-
tionsteknikens område. Vidare kommer genomföran-
det av närpolisverksamheten att kunna intensifieras
ytterligare. Anställningen av de polisaspiranter som
avslutade sin utbildning förra året är säkerställd. Detta
tillsammans med att utbildningen av polisaspiranter
nu har återupptagits gör att vi kan se fram emot en
effektivare närpolisverksamhet och en tryggad för-
sörjning av poliser med en väl avvägd åldersstruktur.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det har
funnits och att det återstår många stora problem inom
polisen. Samtidigt pågår ett fantastiskt arbete på alla
nivåer för att man skall komma till rätta med brister-
na. Det gäller för oss politiker, som bär det yttersta
ansvaret för verksamheten, att när vi diskuterar de
kvarstående problemen noga tänka efter vad det är
som vi egentligen vill. Det är denna riksdag som har
beslutat om de nödvändiga reformerna av arbetssätt
och ledning. Vår uppgift måste vara att driva på,
underlätta och ge konstruktiva förslag beträffande hur
reformtankarna skall omsättas i praktiken. Här måste
vi vara ärliga och tydliga för att inte göra arbetet ännu
svårare för en organisation som befinner sig mitt inne
i en svår process.

Anf. 3 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Människor oroas för det ökande vål-
det och brutaliteten i samhället. Vi vill alla leva i
trygghet utan rädsla för att bli misshandlade eller
bestulna. Man kräver med rätta att få valuta för sina
skattepengar på detta område.
Det är ju inte småsummor som går till polisens
verksamhet. Polisen kostar närmare 11 miljarder
kronor om året i dag. Som Laila Freivalds sade tillförs
nu ytterligare 862 miljoner kronor under de komman-
de tre åren.
Det är ganska självklart att människor blir miss-
nöjda om de inte kan få hjälp av polisen när de behö-
ver det. Det är självklart att de blir arga när de möter
svårigheter när de vill anmäla. Och det är ganska
självklart att de blir upprörda när de möts av
kvällsstängda och helgstängda polisstationer eller när
de får veta att det dragits ned på antalet poliser på
deras hemort och att polisens utryckningskapacitet har
minskat. Det är förståeligt att människor blir upprör-
da, oroade och arga.
Och hur känner sig då poliserna? Laila Freivalds
var inne på det. Det är många poliser som också är
upprörda och frustrerade. Många har blivit trötta på
organisationsförändringarna, särskilt om de inte har
fått vara med i förändringsarbetet, trötta på att den
omoderna utrustningen inte klarar av att stödja dem i
deras arbete och ledsna över att inte hinna med sina
arbetsuppgifter. Det är ju allt detta som vi nu strävar
efter att förändra villkoren för.
Vilka är då polisens arbetsuppgifter? I polislagen
1 § står det att polisens arbete syftar till att främja
rättvisa och trygghet, att upprätthålla allmän ordning
och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten
skydd och annan hjälp. Det är detta som skall göras,
men frågan är hur.
Jag skall presentera några förslag som Centerpar-
tiet vill föra fram för att polisens uppgifter skall klaras
på ett mera effektivt sätt.
Vi vill ha en enkel och tydlig ledningsstruktur. Det
måste vara en självklarhet.
Vi vill öka det probleminriktade polisarbetet yt-
terligare. Man måste gå från att reagera på brott till att
förebygga brott. Man måste arbeta probleminriktat,
och brott skall utredas och klaras upp.
Här är det mycket viktigt att den enskilda polisen
känner sig delaktig i förändringsarbetet. Lyckas inte
ledningen med detta förankringsarbete blir inte heller
resultatet bra. Men jag vill lyfta fram att det finns
väldigt god verksamhet på många håll. Det går allde-
les utmärkt att besöka t.ex. Eskilstuna och Kalmar,
och det finns många fler platser som detta fungerar
lysande på. Där har man identifierat och analyserat
problemen. Sedan gäller det också att utvärdera insat-
serna så att verksamheten kan bli ännu effektivare. På
det viset kan man lyckas väldigt bra med en effektiv
närpolisverksamhet, som vi alla önskar.
När brottsligheten är som störst krävs flest poliser
i tjänst. Det är ganska självklart. Men det är inte alltid
som polisens tjänstgöringsschema är anpassat efter
dessa behov. Därför måste arbetstiderna bättre anpas-
sas efter kundernas behov - självfallet med rimliga
möjligheter för polisen till ett socialt liv. Det behövs
alltså en bättre schemaläggning. Här pågår också ett
arbete.
Vi vill höja kompetensen inom närpolisen och den
kvalificerade kriminalpolisverksamheten och hos den
civilanställda personalen. Det gäller hela tiden att
bättre ta till vara och utveckla personalens kunskaper.
Det gäller att få en gedigen kunskap om vilka insatser
som ger minskad brottslighet och ökad trygghet, och
vi har budgeterat för detta.
Tekniken skall moderniseras. Det har vi också gett
resurser för.
Centerpartiet eftersträvar särskilt en väl decentra-
liserad polisverksamhet - inte bara när det gäller
närpolisverksamheten - och en rättvis fördelning av
resurser över hela vårt land. Då tänker jag på t.ex.
utryckningsstyrkor. Vi vill värna om de lokala polis-
stationerna och deras öppethållande. Jag tror att de
allra flesta känner igen Centerpartiet i detta med att ta
hänsyn till hela landet.
Vi vill därför ha en särskild glesbygdsfaktor vid
fördelning av polisresurser. Man skall inte utgå bara
från problemen i storstäderna. Det finns specifika
problem i glesbygden med långa avstånd och svårig-
heter att nå fram i tid. Vi vill att det skall tas hänsyn
till detta när man fördelar resurserna.
Vi vill också utveckla det lokala brottsförebyg-
gande arbetet. Det är många centerpartister som i
kommunerna nu motionerar och agerar för att brotts-
förebyggande planer skall upprättas där alla kan vara
med och påverka det brottsförebyggande arbetet:
polis, skolor, socialtjänst, kyrka, föreningar och vi
alla som har ett ansvar för att dra vårt strå till stacken
för ett tryggare samhälle. Detta kan inte polisen klara
ensam.

Anf. 4 GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! I årets första nummer av Polistidning-
en återfinns ett brev från en frustrerad polis som sak-
nar utryckningspersonal. Han skriver: "Personalen på
biblioteket i Flemingsberg har problem med en full,
gapig och hotfull man som är inne och stör. Tyvärr,
tyvärr. Jag känner mig som en enda stor skit." Polis-
mannen skriver vidare: "Jag undrar vad hon tänker,
bibliotekarien. Är hon trygg?"
I tidningen Svensk Polis, utgiven av Rikspolissty-
relsen, kan vi läsa: "Så här ska 1998 bli en bättre
årgång." Om bibliotekarien i Flemingsberg läser arti-
keln är jag övertygad om att hon inte känner sig ett
dugg tryggare. Hon kommer då att se att hon inte är
ensam. De senaste tolv månaderna har bl.a. våldsbrot-
ten, skadegörelsebrotten och narkotikabrotten ökat i
hennes hemlän. Samtidigt får hon beskedet att antalet
poliser kommer att minska med 104 och antalet ci-
vilanställda med 110 personer. Hennes län är mycket
likt de flesta andra län. Hon har alltså åtskilliga med-
systrar runt om i landet som har skäl att känna otrygg-
het inför framtiden.
Det är glädjande att Centerpartiet nu äntligen upp-
fattat att vi har anledning att ta människors otrygghet
på allvar och att de polisiära resurserna och metoder-
na inte räcker till. Men det är notabelt att Centern de
senaste åren slutit upp bakom regeringens budgetpro-
positioner och därmed är medansvarigt. Nåväl, bättre
sent än aldrig.
Vi moderater har varnat för den utveckling som vi
alla nu ser: problem för de brottsdrabbade att få hjälp
av polisen, sjunkande uppklarningsprocent, stigande
brottslighet och färre personer som döms till fängelse.
Justitieministern har istadigt hävdat att polisen
inte behöver ökade resurser utan att det endast funnits
behov av en effektivisering av polisen. Justitieminis-
tern har garanterat en fortsatt god operativ nivå och
att inga poliser skulle sägas upp. Vad gäller den ope-
rativa nivån visar verkligheten vad denna garanti var
värd. Däremot höll garantin att inga poliser skulle
sägas upp formellt. Men vad var den garantin egentli-
gen värd? Civilanställd personal har i stor omfattning
sagts upp. Äldre poliser har fått garantipension. Inga
nya polisaspiranter har antagits under två år. Poliser i
administrativt arbete, förtidspensionerade poliser och
frånvaron av aspiranter ger inget polisiärt arbete.
Ingen har sagts upp, men färre arbetar i polisiära
funktioner.
Fru talman, hade en näringsidkare salufört sin
produkt med hjälp av lika vilseledande reklam som
regeringens hade han vid vite förbjudits att fortsätta
med den.
Regeringen har inte ens vågat prioritera. I den se-
naste budgetpropositionen kan vi läsa att polisen skall
prioritera kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och
ekonomisk brottslighet, ägna särskild uppmärksamhet
åt den grova och gränsöverskridande brottsligheten,
den mc-relaterade brottsligheten, brott med rasistiska
inslag samt våld mot kvinnor, öka insatserna mot
vardagsbrottsligheten, förstärka och utveckla närpoli-
sens organisation samt öka och effektivisera den
brottsförebyggande verksamheten. Det är väl nästan
bara rattfylleri som inte är prioriterat. Justitieminis-
tern kallar regeringens polispolitik beslutsam och
kraftfull. Jag kallar den tulipanaros.
Fru talman! Polisen behöver förstärkas, och det
rejält. I höstas publicerade The Economist en artikel
om polisresurser i europeiska länder. Sverige åter-
fanns på jumboplats vad gäller polistäthet. Sakernas
tillstånd blir inte bättre när man dessutom konstaterar
att Sverige intar en skamlig förstaplats vad gäller
antalet anmälda brott i relation till folkmängden. Den
verklighet som svenska folket upplever förstärks av
denna jämförelse och gör det självklart för oss mode-
rater att hävda att polisen måste få mer resurser. Vi
föreslog också i höstas att polisens resurser skulle
ökas med 1,8 miljarder - för att använda justitieminis-
terns eget räknesätt.
Fru talman! Den brottsbekämpande verksamheten
kräver mer än enbart pengar. Dagens problem inom
polisen visar bl.a. på ett akut behov av tydligare poli-
tiskt och polisiärt ledningsansvar.
Vi moderater har på ett tidigt stadium förespråkat
att vi skall ta lärdom av New Yorkpolisen. Även om
justitieministern i en interpellationsdebatt närmast
skrytsamt uttalade att hon minsann inte åkt till New
York för att studera polisen där, uppfattar jag ändå en
positiv inställning till New Yorkmodellens krav på
polischefers mål- och resultatredovisning på alla
nivåer.
Jag utgår från att justitieministern är överens med
mig om att de uppsatta målen för polisen inte är nåd-
da. Då har justitieministern rimligen också ställt riks-
polischefen till svars. Jag undrar vad detta har resulte-
rat i.
Våldsbrotten har ökat på många håll i Sverige. Det
är nog inte känt för skattebetalarna att en grov miss-
handel kostar cirka 2 miljoner kronor för bl.a. rättsvä-
sende och sjukvård. En s.k. normal misshandel kostar
skattebetalarna lönen till två poliser eller fem vårdbi-
träden inom åldringsvården. Om polisens resurser
räcker för att minska antalet våldsbrott, frigörs resur-
ser inom vården till nytta för andra vårdbehövande.
Livskvaliteten höjs för dessa och för dem som undgår
att bli misshandlade. Justitieministern, som med all
rätt prisat Eskilstunapolisens arbete vilket resulterat i
färre misshandelsfall, har emellertid inte gjort något
konkret för att omprioritera insatserna för att öka
välbefinnandet för de vårdbehövande och de presum-
tiva offren.
Justitieministern har vid en frågestund nyligen
sagt att regeringen givit närmare anvisningar om hur
arbetet för att få en bättre fungerande polis skall föras
framåt snabbare. Vi hör många vackra ord, men efter-
som vi inte ser några positiva effekter av de vackra
orden, vill i vart fall jag veta vad de vackra orden
konkret står för.

Anf. 5 SIW PERSSON (fp):
Fru talman! Fru talman! - Polisen åker bara runt
med blåljus. Polisen är aldrig på rätt plats och gör
aldrig vad den skall. Det är några stycken som har
sagt detta under de senaste månaderna, tyvärr också
från högsta ledningen.
Många poliser, unga som äldre, säger alldeles för
ofta att de känner stor oro och misströstan och att de
saknar förtroende för sin rikspolischef. Tyvärr är
också den ansvariga ministerns förtroendekonto hos
många på minus.
Fru talman! Det spelar ingen roll hur mycket re-
surser vi ger polisen om motivationen saknas, om
tilltron till sin egen förmåga fått sig en allvarlig törn,
när hela verksamheten är i ordentlig gungning. Leken
"Hela havet stormar" har fått en allvarlig dimension
inom polisen.
Folkpartiet liberalernas inlägg i den här särskilda
debatten kommer inte att handla om hur man skall ge
polisen ytterligare resurser för att få en bättre verk-
samhet. Vad vi menar är att det är fråga om att se till
att de som har det ofta tunga ansvaret att bevaka vår
rättssäkerhet orkar göra det. Vi måste se till att man
inte bara får tillbaka självförtroendet och självkänslan
inom polisorganisationen på alla nivåer, från rikspo-
lisnivå till de enskilda poliserna ute på fältet och i
närpolisområdena, utan också se till att förstärka det.
Titta framåt, och inte bakåt! Vi måste glömma det
gamla, öka flexibiliteten och ge den enskilde polisen
mer ansvar. Ta nu en paus och sluta omorganisera ett
tag, så att polisen, personalen, får finna sig till rätta
och kan få arbetsro.
Vi måste också få en mänskligare syn på persona-
len. Den ställs ofta inför svåra och pressade situatio-
ner. Det gör att många inte bara mår illa utan också
far illa. Hur många det är vet vi inte, för det saknas
faktiskt en samlad redovisning över inte bara antalet
sjukskrivningsfall utan även dödsfall och dess orsa-
ker. Därför måste Rikspolisstyrelsen äntligen se till att
få ett samlat grepp om hur många som mår dåligt och
också aktivt medverka till att så många som möjligt
av de drabbade får komma tillbaka till aktivt arbete.
Vi i folkpartiet vill understryka att polisen också
måste få bättre kunskaper om brottslighetens utveck-
ling. Det behövs även ny lagstiftning. Det är länge
sedan man t.ex. såg över lagstiftningen om våld och
hot mot tjänsteman. Databrott, ekonomisk brottslighet
och miljöbrottslighet är också några områden där
polisen måste få betydligt bättre kunskaper än vad de
har i dag. Gamla kunskaper måste inte bara underhål-
las, utan de måste också kompletteras med nya. Att
polisen äntligen måste få fungerande, modern teknik,
tycker jag är pinsamt att behöva påpeka i varje debatt.
Det borde vara självklart att demokratins väktare kan
ta hjälp av modern och effektiv teknik. Självfallet
skall vi också se till att kontrollen fungerar så att man
kan stävja missbruk.
Polisen måste öppnas för modernt ledarskap - ett
ledarskap där kommunikationerna går i alla riktning-
ar, såväl uppåt som nedåt och horisontellt. Men vi
måste komma ihåg att det inte går att beordra fram
öppenhet, för den kommer ganska automatiskt och
påverkar också arbetsmiljön positivt om polisen,
precis som alla vi andra, får känna trygghet och för-
troende.
Den enskilde polisen måste få förtroende för sin
chef, och kommer att få det, om denne inte bara talar
om hur verksamhetsmålen är tänkta utan också varje
dag i handling visar tro på att de går att genomföra.
Trygg känner sig den polis som får känna eget ansvar
för att nå målen och som känner att de förändringar
som görs är nödvändiga och bra för polisens verk-
samhet. Trygg känner sig också den polis som vågar
komma med kritik utan rädsla för repressalier.
Därför menar vi i Folkpartiet liberalerna att det
viktigaste nu är att se till att trygghet och förtroende
åter genomsyrar polisen. Men det är också viktigt att
se till att polisen får göra det den skall göra, det som
är polisens speciella uppgifter, inte vad den vill göra.
Polisens roll är i huvudsak att hantera brott och
oordning. Därför gäller det att se till att polisen så
effektivt som möjligt klarar av den uppgiften. All den
kompetens som finns på olika nivåer måste vi ta till
vara. Vi måste se till att den utvecklas och definitivt
inte avvecklas. Därför vill jag passa på att säga föl-
jande: Det har nu åter kommit signaler om att den
nationella insatsstyrkans kompetens riskerar att för-
fuskas i det praktiska arbetet. Vi är många som har
trott att denna specialiststyrkas kompetens skulle
utvecklas inom säkerhetsenhetens ramar och dispone-
ras i hela landet. Vi måste se till att den används.
Till sist, fru talman: Låt våra poliser få tillbaka sin
arbetsro och sin arbetsglädje. Se till att de arbetar
med de uppgifter de skall arbeta med; det de är bäst
på, där de bäst behövs. Låt våra poliser få uppleva att
vi ställer realistiska krav. Då är vi i Folkpartiet libera-
lerna övertygade om att svensk polis åter kommer att
få känna sig som hela folkets polis.

Anf. 6 ALICE ÅSTRÖM (v):
Fru talman! Den här debatten kommer sig mycket
av alla de omorganisationer som man har genomfört
inom rättsväsendet och polisen. Vi vet alla att en stor
omorganisation riskerar att skapa effektivitetsförlus-
ter, speciellt när man skall omorganisera en mycket
stor verksamhet som täcker hela landet. Rättsväsendet
är en sådan organisation - både i fråga om polisen
och de övriga områdena. Men det är nödvändigt med
omorganisation även inom rättsväsendet, och det har
varit nödvändigt med en omorganisation inom poli-
sen. Vi måste ha ett polisväsende som är anpassat till
det samhälle som polisen skall verka i.
De effektivitetsförluster som uppstår är givetvis ett
stort problem i landet. Det här är en verksamhet där
varje effektivitetsförlust upplevs väldigt nära inpå
människors liv. Den som ringer och skall anmäla ett
brott där verksamheten inte fungerar, där det är oklara
strukturer och där man har gjort stora förändringar,
upplever givetvis det här som väldigt kränkande. Men
det är också viktigt att vi som politiker vågar ta de
stora stegen för att organisera om i denna verksamhet.
Ett annat av de stora problemen, fru talman, har
varit att vi också har gjort omorganiseringar i övriga
delar av rättsväsendet. Det gäller åklagarväsendet. Vi
har diskuterat domstolsväsendet. Det har skapat stora
problem och en osäkerhet i hela rättssystemet. Detta
har inte underlättat omorganisationen inom polisen.
Men i dag är vi på god väg att få en väl fungerande
närpolisverksamhet.
Det finns dock mycket tydliga problem som vi i
Vänsterpartiet ser, och som det är viktigt att man nu
tar tag i och åtgärdar för att gå vidare och inte bara
fastna i de problem som har skapats. Vi måste få en
tydlig ledningsstruktur. När man är ute och pratar med
poliser ute på fältet i dag så är det mycket oklart vem
det är som beslutar. Vem har ansvaret? Hur ser
chefsstrukturen ut? Var fattas besluten? Där har vi
skapat mycket stor otydlighet. Nu är de viktigt att vi
tar tag i detta och ser till att vi får en ledningsstruktur
och beslutsstruktur inom polisen där vi kan utkräva
ansvar och utveckla den ledning som behövs inom
polisväsendet.
Vi behöver också fler poliser ute på gatorna. Det
tillskott av poliser som nu kommer, kommer att ha en
positiv effekt. Men en av de viktigaste åtgärder som
också bör vidtas är att polisens arbetstid faktiskt
måste anpassas till verksamheten och inte tvärtom
som har varit fallet under mycket lång tid. I de områ-
den, de polisdistrikt, där man har tagit itu med sche-
maläggningen, har man fått en mycket mer effektiv
polis. Man har fått ut fler polismän på gatorna utan att
man har tillfört mer resurser.
Vi måste också ta upp det här med glesbygdspro-
blematiken. Det går inte att bara räkna antalet invåna-
re och antalet brott när man fördelar resurser. Man
bör också ta hänsyn till att det måste finnas en grund-
läggande trygghetsnivå även för folk ute i glesbygden.
Även om brott där inte sker ofta, så hjälper inte det
när den människa som blir utsatt för brott får vänta
flera timmar innan en polis kan komma. Vi måste se
till att vi kan ha en sådan polistäthet ute i glesbygden
att vi kan ge människor en grundläggande trygghet.
Då måste vi också diskutera: Är det mer resurser just
till den biten som behövs? I så fall måste vi vara be-
redda att satsa de pengarna, så att alla människor skall
få uppleva denna trygghet.
Vi i Vänsterpartiet har också lagt fram förslag om
ytterligare medel som vi har velat rikta till att återan-
ställa administrativ personal. Det är också ett sätt att
frigöra poliser och få dem att arbeta med det som vi
anser vara viktigt. Man behöver återanställa administ-
rativ personal. Men man behöver också vidareutbilda
denna personal så att den kan ta över en del av de
uppgifter som i dag ligger på polismän men som inte
nödvändigtvis måste göra det.
Det är viktigt att man får ny, modern teknik. Men
det är också viktigt att inse att den moderna tekniken
inte löser problemen med olösta fall som ligger där
man har en känd gärningsman. Där behöver man inga
datoriseringar. Där behöver man ingen ny teknik. Där
behöver man, konkret, polismän som arbetar med att
utreda detta.
Fru talman! Jag delar också justitieministerns be-
skrivning av den ekonomiska styrning och kontroll
som har funnits inom polisen tidigare. Det är viktigt
att vi i dag inte börjar med att bara tillföra mer resur-
ser. Vi har också en skyldighet att se till att de resur-
ser som finns används på ett effektivt sätt.
Det är också riktigt, som flera har poängterat, att
Eskilstunamodellen har fungerat väldigt bra. Det får
vi inte glömma. Det är en polisverksamhet som i dag
fungerar mycket väl utan ökade resurser inom de
ramar som finns. Det här, fru talman, är möjligt att
genomföra också i resten av landet. Med en tydlig
styrning, med ett stort ansvar, kan man också få ut fler
poliser på gatan. Det är det vår befolkning kräver.

Anf. 7 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Det är självklart att Miljöpartiet vill
att människor skall känna trygghet och få hjälp. De
skall inte bli besvikna när de anropar polis, och de
skall inte känna att de inte längre litar på att de brott
som anmäls åtgärdas eller på att polisen kommer vid
larm. Det här är mycket allvarligt. För vi vill absolut
inte ha medborgargarden eller vaktbolag som ersätt-
ning för polis. Vi vill inte heller att vissa människor
skall kunna köpa sin säkerhet för pengar.
Vilka är då problemen och hur skall de åtgärdas?
Ja, orsakerna till problemen är ju, det har vi sett, de-
finierade. Vi behöver inte älta det. Vi måste se till
frågan om hur vi skall lösa problemen. Det lättaste
och mest populistiska är att ropa: Anställ fler poliser
och tillför mer pengar till verksamheten! Men det är
en ytlig betraktelse. När man går in i verksamheten
och ser problemen, så finns det andra orsaker - inte
bara dessa ytliga som det är lätt att få med sig männi-
skor på. Vi har 11 miljarder kronor att göra en bra
verksamhet för. Det är hälften av alla pengar som går
till rättsväsendet.
Miljöpartiet har tidigare i debatten i kammaren
yrkat på förändringar. Nu kommer vi med fyra kon-
struktiva förslag som jag skulle vilja att justitieminis-
tern kommenterade. För det första: Återanställ admi-
nistrativ personal! Då frigörs de poliser som vi så väl
behöver. Den 1 juni 1996 fanns det ca 500 poliser
som polisledningen hade bestämt skulle utföra arbets-
uppgifter som inte kräver polisutbildning. I dag är
siffran flerdubblad. Det är ett stort resursslöseri.
Förslag nummer två är: Upphäv centraliseringen!
De stora centrala länsmyndigheterna har övertagit
resurser och styr verksamheten vid närpolisområdena
på ett felaktigt sätt. Näpo har i vissa fall blivit filialer
eller fjärrpoliser.
Effektivitetsvinster och besparingar uppnås på fler
sätt än genom stora sammanslagningar. Historiskt har
vi sett att det får andra ofördelaktiga effekter. Samar-
bete mellan mindre närliggande polisstationer ger
rationaliseringar på ett för allmänheten bättre sätt.
Polisstationer skall inte ha en skylt på dörren där
det står att stationen är stängd efter kl. 17.00 och på
söndagar och helgdagar. Allmänheten måste kunna
veta att den kan nå en polisstation, att den kan ringa
dit, att polisen kommer och att polisen utreder brot-
ten. Det skall inte vara utryckningstider på mer än tre
timmar.
Öka den lokala styrningen och minska den centra-
la. Lokala självständiga enheter är överlägsna när det
gäller att lösa sina uppgifter. Närpolisens mål är att se
lokala problem, förebygga brott och att samverka med
organisationer och myndigheter. Det går inte att för-
ena med en övermyndighet som skall styra. Det är helt
uppenbart och bör omedelbart ändras om närpolisen
skall fungera som det är tänkt, vilket är målet. Det är
detta som gör poliserna vid närpolisorganisationen så
frustrerade. De vill, men de kan inte och får inte möj-
ligheterna.
Gamla hierarkiska centralstyrda organisationer är
för länge sedan passé. Förtroendet för polisen samt
arbetsglädjen inom polisen kräver en radikal decent-
ralisering.
Flera vittnen har lämnat uppgifter om att utryck-
ningsverksamheten inte fungerar som den skall. Inte
heller de organisationer som närpolisen skall samarbe-
ta med är nöjda, t.ex. de sociala myndigheterna som
bygger upp kontakter med sina närpoliser och ägnar
stor tid åt detta. När sedan något händer med klienter-
na kommer det helt främmande poliser som inte har
en aning om det som har byggts upp. Det leder natur-
ligtvis till komplikationer som inte hade behövts.
Dessa polislarm över centralorterna har inte fungerat,
och det måste justeras.
Det tredje som jag vill ta upp gäller ändrat ledar-
skap inom polisen till medarbetarskap. Det kräver
också färre chefer och blir mycket billigare. Föränd-
ringsarbete kan inte bara beordras uppifrån. Nya le-
darmodeller måste inrättas som innebär att man inser
att en förändring måste ske i öppenhet och i samver-
kan. Det får inte sättas munkavle på dem som gör
kritiska inlägg. Och man kan inte trycka locket på om
det börjar puttra. Det skall ju tas till vara och göras
något konstruktivt av.
Beträffande resursanvändningen finns det pengar.
Vi har föreslagit att man omfördelar inom ramen, att
pengar från säpo går till att anställa administrativ
personal och att de 800 miljonerna inom Schengen-
samarbetet, EU-samarbetet, till stor del läggs på att
utreda de vardagsbrott som är så omdiskuterade och
som man inte gör något åt. Diskrimineringsbrott är en
annan sak. Polisen har inte den tid och kunskap som
behövs. Även miljöbrott behöver åtgärdas. Dessa
pengar kan gå till en mycket bra verksamhet och ut-
veckling.

Anf. 8 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Fru talman! Jag tror tyvärr att det är på det sättet
att det krävs ekonomiska resurser för att få resultat.
Det gäller i all samhällsverksamhet, och jag kan inte
förstå varför det just inom polisväsendet är möjligt att
driva en bra verksamhet bara genom effektiviseringar.
Jag tror att det är en myt, och vi måste helt enkelt
tillföra mer resurser för att få detta att fungera. Vi är
ju alla överens om att polisväsendet i Sverige är i kris.
Ett sätt att mäta detta på är att det vid domstolarna har
skett ett minskat målintag på upp till 30 %. Det häng-
er naturligtvis även samman med problemen inom
åklagarväsendet. Men polisen bär ett tungt ansvar
också för denna utveckling. Det är alltså hårdvara
som vi här talar om. Jag tycker att man får höra
många vackra ord här i kammaren. Men detta är en
dyr, tung och jobbig verksamhet, och den kräver
resurser.
Jag skall ta upp några synpunkter av mer konkret
art. Jag menar att centraliseringen är en olycka. Rätts-
väsendet är till sin karaktär sådant att det inte riktigt
passar för akademiska ekonomer att lägga synpunkter
på. Statskontorets modell för hur man bedriver verk-
samhet genom att centralisera vissa funktioner och
sedan påstå att verksamheten lever livfullt kvar lokalt
fungerar inte. Det är bara så. Rättsväsendet är ingen
korvfabrik. Det har mycket speciella egenheter, och
vissa saker tar tid, är omständliga och kostar pengar.
Och det måste det få göra. Centraliseringen är ur
många synvinklar, vilket här redan har framförts, en
olycka.
Den civilanställda personalen, den administrativa
personalen, är också ett uttryck för att man också har
knockat polisväsendet. Att tro att detta skall fungera
utan administrativ personal är befängt. Det är dess-
utom märkligt att ingen egentligen har reagerat mot
att detta är något som har drabbat enbart kvinnor.
Man har alltså konsekvent slängt ut alla kvinnor som
har biträtt i denna verksamhet för att få det hela att
fungera. Nu sitter alltså som sagt var poliser i växeln
och utför enklare administrativa uppgifter. Det hand-
lar inte bara om dessa konkreta åtgärder, utan hela
livsluften i den lokala verksamheten har utarmats
genom detta sätt att hantera frågan.
Sedan står det något som jag inte begriper, nämli-
gen att man skall vidareutbilda den civilanställda
personal som finns kvar för att den skall kunna utföra
i det närmaste polisiära uppgifter. Det är ju inte detta
som är problemet, utan det är poliserna i växeln.
Jag skall säga något om den nationella insatsstyr-
kan. Jag kan inte förstå varför den mer eller mindre
skall tas bort. Det är möjligt att det låter konstigt, men
att ha denna mycket speciella kvalificerade kompe-
tensen att sätta in i knepiga situationer måste ju vara
av stort värde.
Vid gisslandramat i Mora ringde man efter det att
mordet hade inträffat och frågade om denna insats-
styrka hade kunnat användas. Och det hade man na-
turligtvis kunnat göra. Det var ju så dags då. En annan
synpunkt var vem som skulle betala.
När det börjar komma in sådant tänkande inom
polisväsendet att man frågar vad det kostar att rycka
ut och släcka en brand, då är det helt galet. Tyvärr går
det inte att ha sådana ekonomiska synpunkter. Detta
är i botten en verksamhet som kostar pengar. Sedan är
det klart att man inte får förskingra medel. Det är
alldeles uppenbart. Men det kostar att bedriva sådan
här verksamhet.
Det finns två element i den s.k. New Yorkmodel-
len som jag tycker att man kunde ta till sig, nämligen
resultatuppföljningen mellan polisledningarna. Det
tror jag gäller även civilt, att det är oerhört värdefullt
att kompetenta personer får kolla varandra. Det har en
enastående förmåga att vässa verksamheten.
Ett antal advokater har också plockats in för att
polisväsendet skall kunna utnyttja hela rättsordningen
för att slå till mot brottsligheten. Det tror jag att vi
skulle behöva mer av här i Sverige. Bara en bråkdel
av vår lagstiftning används ju för att beivra brott.
Prioriteringsresonemanget är helt förödande. Vi
måste ha grundinställningen att brott skall beivras.
Jag ser nu att min taletid är slut. Tack, fru talman!

Anf. 9 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Jag måste börja med att undanröja en
del grova missförstånd som Gun Hellsvik - mot bättre
vetande, hoppas jag - har drabbats av.
Hur kan man säga att jag har påstått att polisen
inte behöver mera resurser? Regeringen slår ju fast i
budgetpropositionen att polisen är i behov av ökade
resurser. Det är skälet till att polisen för nästa år får
430 miljoner kronor mera.
En sak som jag tycker är allvarligare, för det är
svårare att kontrollera för dem som inte är insatta, är
det som Gun Hellsvik påstår om internationella jäm-
förelser när det gäller antalet poliser och anmälda
brott.
Den internationella utredning som gjorts är det
första riktiga ambitiösa försöket att göra jämförelser
mellan hur många poliser olika länder har. Jag antar
att det är den utredningen som Gun Hellsvik hänvisar
till. Forskargruppens konklusion är att det icke går att
göra en tillförlitlig statistik och jämförelse. Skälet till
det är att begreppet polis definieras så olika i olika
länder.
Vi har en snäv definition av polis. I andra länder
ingår militära befogenheter och sådant som hör hem-
ma i Försvarsdepartementet under vad som kallas för
polis. Sådana som hos oss arbetar inom Kriminal-
vårdsstyrelsen, Tullverket och Kustbevakningen ingår
även under polis. Därför har det tillsatts en särskild
fortsatt utredning. Europarådet skall försöka hitta ett
sätt att göra jämförelser. Innan den utredningen är
klar finns det alltså inga seriösa jämförelser. Troligt-
vis ligger Sverige bra till; det finns anledning att
misstänka det.
När det gäller antalet anmälda brott är situationen
densamma och det tror jag att Gun Hellsvik egentli-
gen vet. Fortfarande är det så att det inte går att göra
jämförelser när det gäller anmälda brott. Det har att
göra med hur statistiken läggs upp. Jag kan peka på
några skillnader mellan Sverige och de flesta, för att
inte säga alla andra, länder. Antalet brott räknas på
olika sätt. Om någon använder sig av 100 checkar i
bedrägerisyfte är det 100 brott i Sverige, medan det är
1 brott i andra länder. I de flesta länder tillämpas
huvudbrottsprincipen. Om någon är anmäld för flera
brott registreras bara det grova brottet. Alla brott som
senare konstateras inte vara brott finns kvar i svensk
statistik, medan de inte finns med i andra länders
statistik. I många länder registreras över huvud taget
inte bagatellbrott som snatterier. T.o.m. ringa fall av
brott mot person registreras inte i statistiken. En av de
viktigaste sakerna är att det är en hög anmälningsbe-
nägenhet i Sverige på grund av att försäkringsbolagen
kräver det. Så är det icke i andra länder.
Bakgrunden till de här problemen är alltså att det
inte har funnits något internationellt samarbete på
området. Det gör det numera. Det finns en hög ambi-
tion inom EU att säkerställa att vi kan ha en jämförbar
statistik. Det är mycket värdefullt att kunna jämföra
sig med andra länder. BRÅ i Sverige har fått i upp-
drag att försöka hitta former för att möjliggöra en
jämförelse mellan olika länders statistik.
Det här tycker jag är viktiga saker. Gun Hellsvik
har en benägenhet att måla upp en svart bild av
brottsligheten i Sverige och använder sig då av jämfö-
relser som inte är sakligt riktiga. Jag tycker att vi i
Sverige, att svensk polis och svensk allmänhet, förtjä-
nar en sakligare och kunnigare diskussion och belys-
ning av våra problem. Dessa är tillräckligt stora ändå.
Vi behöver därför inte måla upp dem värre än de är.

Anf. 10 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Det gäller att använda resurserna på
det mest effektiva sättet. Vi i denna kammare är över-
ens om att polisen nu skall tillföras ytterligare resurser
för att lättare kunna klara av sin omorganisation och
sina viktiga uppgifter.
Det skiljer inte så förfärligt mycket mellan parti-
erna. Alla har vi varit med, samtliga icke-socialistiska
partier i förra regeringen tillsammans med Socialde-
mokraterna, om att göra neddragningar inom polisen
med 500 miljoner kronor. Anledningen var att vi inte
hade pengar i den egna kassan att betala med. Vi
lånade ju pengar för att kunna betala för service i
samhället.
Vad som skiljer är summorna under de senaste två
budgetåren. Man kan dock tro att det rör sig om något
helt annat när man hör Moderaternas tonläge här. Det
verkar ju vara fråga om himmelsvida skillnader. Men
jag vill återigen upprepa vad som tidigare sagts i
denna kammare: Skillnaden mellan Moderaternas
anslag och t.ex. Centerpartiets är att Moderaterna, om
de hade fått som de ville, förra budgetåret skulle ha
anslagit 200 miljoner kronor ytterligare till polisen.
De pengarna skulle gå till att förbereda Schengen-
samarbetet och till att utbilda poliser. De poliserna
skulle vara klara om ett och ett halvt år.
Med tanke på alla löften som nu sprids i hela vårt
land om att det, om Moderaternas politik hade fått
genomslag, skulle ha funnits poliser och administrativ
personal överallt vill jag säga: Detta är inte sant! För
budgetåret 1998 skiljer det med ytterligare några
miljoner kronor. Det skulle alltså ha skilt sig när det
gäller ytterligare ett antal polismän men det skulle
inte ha klarat problematiken i landet. Detta med den
ineffektiva verksamheten skulle inte heller klaras av.
Det är däremot möjligt att klara det genom att man ser
över ledning, administration, verksamhet, attityder
och effektiviseringar. Det är vad vi nu måste göra.
Vidare måste vi fördela resurserna rättvist över lan-
det. Vi centerpartister har alltid strävat efter en de-
centraliserad verksamhet.
Jag satt med i Trygghetsutredningen. Centern var
det enda partiet där som reserverade sig till förmån
för glesbygdsfaktorn - hänsyn skulle tas också vid
fördelningen av polisresurser. Under det senaste året
har vi fått stöd av Miljöpartiet här i riksdagen. Det är
vi mycket glada över. Nu uttalar Vänsterpartiet, som
före jul röstade emot oss i frågan - åtminstone var
man inte med på reservationen - att det här är viktigt.
Jag gläds över att vi blir fler och fler. Det är faktiskt
nödvändigt att ta hänsyn till de långa kör- och ut-
ryckningssträckorna.
Vi måste alltså decentralisera verksamheten. Det
gäller polisen. Det gäller åklagarna och deras samar-
bete med polisen. Det gäller tingsrätterna, som vi
strävar efter att bevara. Så känner man igen Center-
partiet, dvs. trygghet över hela landet.

Anf. 11 GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Ingbritt Irhammar säger att det skiljer
med några miljoner kronor mellan den moderata po-
lisbudgeten för 1998 och Centerpartiets budget. Dessa
några miljoner för detta år är 343 miljoner kronor -
nåväl!
Justitieministern tror inte på officiell statistik. Den
passar naturligtvis inte in i bilden men vi skall inte
diskutera det. Jag är väl medveten om att det är för-
enat med problem att göra jämförelser men låt oss
titta på en närmare verklighet!
Justitieministern har i olika sammanhang, precis
som jag, talat om det positiva med Eskilstunamodel-
len, som i mångt och mycket påminner om New
Yorkmodellen, dvs. att man ingriper mot livskvalitet-
brott. Både i New York och i Eskilstuna har man fått
ned brottsligheten.
Under 1997 överskred Eskilstunapolisen sin bud-
get. Den information som jag har fått är att man inte
kommer att klara verksamheten om man inte får mer
resurser.
Samtidigt har justitieministern i olika samman-
hang sagt att den begränsade budgetökning som gäller
för innevarande år inte får användas för att täcka de
svarta hålen, vilket rimligen måste innebära att Eskils-
tunapolisen inte får möjlighet fortsätta med den verk-
samhet som den nu har.
Det är en annan fråga som jag måste ta upp - jag
har ju inte mer taletid. Justitieministern har påpekat
att moderaternas kraftiga påslag skulle hota välfärden.
Jag hävdar att trygghet mot brott är en viktig del av
välfärden. Det är dessutom så att våra kraftiga påslag
motsvaras av besparingar på partistöd och presstöd
som socialdemokraterna har röstat mot.
Jag kan inte förstå på vilket sätt välfärden skulle
hotas om socialdemokratiska partiet och socialdemo-
kratiska tidningar fick mindre av skattebetalarnas
pengar.

Anf. 12 SIW PERSSON (fp):
Fru talman! Polisen får några hundra miljoner i
årets budget, och det står Folkpartiet bakom. Men
naturligtvis borde det vara mycket mer. Det borde ha
varit mer pengar till skolan, barnomsorgen, äldrevår-
den, sjukvård, etc. Så länge vi har för få skattebetalare
som får betala alldeles för mycket skatt, så länge vi är
för få som delar på bördorna, räcker inte pengarna till
allt det vi vill. Prioriteringslistan blir ett gatlopp med
rödpenna.
Jag måste också passa på att säga något till Rolf
Åbjörnsson från Kristdemokraterna om detta med att
det är resurserna som verkligen räknas. Men poliserna
är inte några robotar. Det är inte så att man stoppar in
en tia i munnen och så går de automatiskt vidare, utan
det är levande varelser. Man måste se till att de får en
sådan uppbackning så att de orkar jobba. Jag tycker
att det visar en avslöjande brist på inlevelseförmåga.
Det talas om problemorienterat arbete. Det är helt
enkelt att identifiera problemet, analysera problemet
noggrant, sätta in lämpliga åtgärder, följa upp och ta
reda på om åtgärderna verkligen fungerat. Det är bara
det som kallas problemorienterat arbete. Det är gans-
ka enkelt inte bara på papperet utan också i verklighe-
ten. Därför är det väldigt svårt att förstå varför det
skall vara så svårt att genomföra.
Jag vill också passa på att säga några ord om det
väldigt ofta återkommande temat om nolltolerans.
Egentligen är det polisiärt ett omöjligt begrepp. Alla
som vet något om polisen vet att när det gäller t.ex.
smärre ordningsstörningar måste man anpassa sig till
situationen. Ibland måste toleransen vara större och
ibland måste den vara mindre. Det som ordningspoli-
sen har gjort och brustit i har inneburit att trösklarna
har varit för höga. Det är de trösklarna som nu skall
minska.

Anf. 13 ALICE ÅSTRÖM (v):
Fru talman! Den här debatten har handlat väldigt
mycket om polisen, brottsutvecklingen i samhället
och polisens ansvar när det gäller dessa frågor. Mode-
raterna har lyft upp att om polisen åtgärdade och
kunde förhindra misshandelsbrott skulle man frigöra
en mängd resurser inom vården.
Vi i Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att inte
glömma den övriga utvecklingen i samhället. Det
handlar om hur besparingar, hur förändringar inom
skolan och hur förändringarna i ungdomarnas vardag
kommer att påverka brottsligheten. Ropen på fler
poliser har blivit tydligare. Polisen skall ta ansvar för
vad som händer i skolan när barn begår brott.
Det är helt andra resurser som behövs ute i sam-
hället. Det måste vi också sätta in i sammanhanget när
vi debatterar om polisen skall ha alltmer ökade resur-
ser. På vems bekostnad skall det ske? Vi måste se till
hela samhällsutvecklingen och se till att resurserna
finns också ute i samhället för att förebygga brott
genom att människor får ett bra liv.
Fru talman! Sedan måste jag påpeka att Vänster-
partiet stödde och var med på den reservation som
avgavs innan jul och som handlade om glesbygdsfak-
torn. Även i vårt förslag vid förra vårbudgeten anslog
vi medel till att kunna anställa mer poliser ute på
landsbygden i väntan på att regeringen skulle åter-
komma med ett förslag om ökade resurser till polisen.
Vi ansåg redan då att det inte gick att vänta med att få
ut poliser.
Fru talman! Jag vill också påpeka, och det tycker
jag är ett intressant faktum, att detta är en kvinnode-
batt. Vi är flest kvinnor som debatterar de här frågor-
na. Frågan om kvinnojobben inom polisen, den ad-
ministrativa personalen, är oerhört viktig. Vi kvinnor
som sitter i justitieutskottet och här debatterar måste
också se till att kvinnojobben och kvinnors situation
inom rättsväsendet lyfts fram och att de skall ha sin
rättmätiga plats även inom rättsväsendet.

Anf. 14 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Det är klart att inriktningen i samhäl-
let måste vara att ju färre brott som begås desto bättre
polisväsende får vi. Det gäller att inte bara lägga
resurserna där. Den diskussionen förstår jag inte. Det
har ett direkt samband, och de förebyggande åtgär-
derna är av oerhört stor betydelse. Det handlar om hur
bostadsområden utformas, fritidsaktiviteter för ung-
domar, skolans resurser och inte minst medlemskapet
i EU.
Vad betyder det för brottsutvecklingen när det
gäller narkotika och alkohol? Det gäller också upp-
hävandet av våra inre gränskontroller. Vi vet att 80 %
av dem som polisen ingriper mot är påverkade av
narkotika eller alkohol. Det är också något som har
belysts alldeles för dåligt. När det gäller EU-
sammanhang är det alltid fråga om det positiva. Man
säger: Vi skall bekämpa brottsligheten. Men det för ju
också med sig brottslighet.
En annan sak som jag måste passa på att nämna är
misstankar om ökat polisvåld. Det får inte förekomma
spekulationer och misstankar. Därför är Miljöpartiets
förslag att de anmälningarna och utredningarna skall
handhas av personer som inte själva är poliser eller
åklagare utan är fristående. Det skall inte finnas tvek-
samheter när det gäller sådana frågor.
Slutligen vill jag säga att det finns positiva fakto-
rer som jag tror vi alla är överens om och vill fortsätta
att arbeta med. En sådan sak är närpolisverksamheten.
Det har skett en förbättrad utredningsverksamhet med
samarbete mellan poliser och åklagare på ett mycket
bättre sätt. Det har också skett ett förstärkt brottsföre-
byggande arbete både inom närpolisen och i det na-
tionella brottsförebyggande programmet som jag
hoppas kommer att utvecklas överallt i hela landet.

Anf. 15 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Fru talman! Jag utgör ett pikant inslag i den här
debatten eftersom jag är man.
När det gäller reservationer till förmån för att
återanställa civilanställd personal, dvs. de kvinnor
som man har slängt ut, noterar jag, Ingbritt Irhammar,
att Moderaterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och
Kristdemokraterna ställde upp på det. Det gjorde inte
Centern. Jag noterar i och för sig också att det gjorde
inte heller Folkpartiet. Jag vet inte om det är någon
brist på medkänsla där eller vad det är som ligger
bakom de tankarna.
När det gäller mig själv tror jag snarare att mitt
problem är att jag har för stor möjlighet att känna
inlevelse med andras förhållanden. Det hindrar ändå
inte att man måste ha pengar om man skall klara av
detta. Det slår mig särskilt när det gäller glesbygden,
Ingbritt Irhammar. Jag tänker på t.ex. Västerbotten,
där förhållandena för polisen är i det närmaste olidli-
ga.
Det gäller att ta sig fram över dessa enorma av-
stånd. Det spelar ingen roll hur man rationaliserar,
grejar och donar. Att köra 40 mil tar tid, och det kos-
tar resurser. Det menar jag att vi skall vara beredda att
avdela. Men vi skall inte låtsas som att det går att ta
sig fram utan att det tar resurser i anspråk.
Avslutningsvis vill jag än en gång understryka det
otäcka med prioriteringarna men det värdefulla i att
man har tillsatt en utredning om ledningsfunktionen.
Det tycker jag är jättebra, liksom att Rikspolischefen
har sina tio punkter för svensk polis. Han ger i det
uttryck för en utomordentlig sjukdomsinsikt.

Anf. 16 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Gun Hellsvik sade att hon var medve-
ten om att det är problematiskt att göra jämförelser.
Det framgick inte av hennes inlägg, och det var det
jag reagerade på. Dessutom kan man ju välja vilka
jämförelser man använder sig av. Gun Hellsvik hade
lika väl kunnat välja den redovisning som finns i
samma rapport, där man frågar brottsoffer hur ofta de
blivit drabbade av brott och därigenom mäter brotts-
nivån i olika länder. Av de undersökningarna, som är
något så när tillförlitliga, framgår att Sverige ligger
långt ned på listan i Europa. Jag reagerade alltså på
valet av utredning och på att inte medvetenheten om
problematiken i statistiken markerades.
Gun Hellsvik tycker dessutom att jag har visat nå-
got slags ointresse för New York-modellen genom att
åka till Eskilstuna och studera hur den svenska varian-
ten av den modellen fungerar. Jag tycker att det är
viktigare att jag intresserar mig för hur svensk polis
arbetar än hur utländsk polis gör det. Jag överlåter åt
polisen att studera andra polisers erfarenheter för att
sedan omsätta dem i Sverige.
Det är inte så att Eskilstunamodellen eller vilken
modell som helst inte kräver nya resurser. Det ligger i
sakens natur att polisen behöver nya resurser för att
kunna utveckla sin verksamhet i den riktning som
bl.a. riksdag och regering har slagit fast och som vi är
ganska eniga om. Det behövs nya resurser för en
sådan utveckling. Eskilstuna är väl inget svart hål,
som därigenom inte skulle ha rätt att också få nya
resurser?
Men det jag pekar på är att vi inte får använda de
nya pengarna för att skyla över problem som kan
åtgärdas genom att man förändrar verksamheten ge-
nom rationaliseringar och effektiviseringar. Det är
ingen myt att man kan få ut mer om man effektiviserar
verksamheten. Att påstå det är nästan en förolämp-
ning mot alla de verksamheter i landet där miljoner
människor under de senaste 10-15-årsperioden visat
att man kan förändra sin verksamhet och på så sätt
uppnå betydligt bättre resultat, t.o.m. med mindre
resurser. Detta är ett faktum - det visar resultatet av
människors arbete och kreativitet. Det finns också
inom polisen.
Det är viktigt att de nya medel vi tillför polisen
används till satsningar på det som många här i riksda-
gen har pekat på är oerhört viktigt.
En annan fråga som berör många och som är vik-
tig att diskutera är den om decentralisering och cent-
ralisering. Det är viktigt att göra klart för sig vilka
verksamheter och uppgifter inom polisen man menar
när man talar om att det behövs en decentralisering
eller en centralisering.
Polisens uppgifter är oerhört varierande, och ar-
betsfältet är mycket brett. De olika uppgifterna kräver
olika organisationer och olika arbetsmetoder. Det är
viktigt att ta hänsyn till vad t.ex. geografisk närhet
betyder för att man skall kunna utföra ett visst arbete.
Det är därför vi kopplar ihop vardagsbrottsligheten
med närpolisverksamheten. Vi måste naturligtvis
också ta hänsyn till att det finns långa körsträckor.
Det har betydelse för hur man disponerar sina medel
för utryckningsverksamhet. Vi har ett stort, glest be-
folkat land, och alla skall ha en rimlig tillgång till
detta.
Men gör inte centraliseringen till ett svart spöke
att hota med. Centralisering är nödvändig i meningen
att vissa resurser måste koncentreras för att verksam-
heten skall kunna hålla en hög kvalitet och fungera på
det sätt som en viss arbetsuppgift kräver. T.ex. kan
den organiserade brottsligheten, mc-gäng, nazistiska
brott, gränsöverskridande brott och problemen kring
Östersjön inte bearbetas och bekämpas decentraliserat
i exempelvis en närpolisorganisation. För detta krävs
en helt annan samling av resurser och helt andra sätt
att arbeta. Därför måste vi bejaka också behovet av att
samla resurser och vara noga i analysen av vad som
främjar verksamheten.

Anf. 17 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Låt mig avslutningsvis framföra att
det tycks råda en ganska stor samsyn på vad som
krävs för att få en mer effektiv polisorganisation. Vi
har varit inne på problemorienterat arbete, mer brotts-
förebyggande insatser, bättre ledningsverksamhet,
bättre schemaläggning och också resurstillskott. Det
skiljer väldigt litet i fråga om tillskotten i den stora
summa som nu ligger någonstans mellan 11 och 12
miljarder.
För dessa summor krävs att polisorganisationen
fungerar så att alla kan nå fram till polisen när de
behöver hjälp. Och som många här har sagt skall detta
gälla oberoende av var i landet man bor. I närpoli-
sverksamheten finns också utryckningsstyrkor, och
det kan även vara vakthavande befäl, som man kanske
skall värna om - ja, jag menar att vi skall göra det på
fler platser än som görs i dag.
Detta gäller självfallet också administrativ perso-
nal. Jag förstår att inte kristdemokraterna minns allt
som står i våra betänkanden och hur vi har röstat. Jag
själv glömde faktiskt bort att Vänsterpartiet till slut
stöttade våra tankar om en glesbygdsfaktor, men jag
gläds åt det. Vi hade ett särskilt yttrande om den ad-
ministrativa personalen, därför att vi ville uttala att vi
tycker att det är oerhört viktigt med en balans mellan
administrativ personal och polis. När vi nu tillför
ytterligare resurser finns möjlighet till det. Men
egentligen bestäms detta lokalt.
Nu vill vi gemensamt - det är kammaren som sagt
överens om - ha ett tryggare samhälle med tryggare
medborgare. Detta är det grundläggande i Centerpar-
tiets politiska arbete, och jag menar att dagens debatt
nu har lett polisarbetet i riktning mot ett tryggare
samhälle. Det arbetet kan intensifieras.

Anf. 18 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Det har varit många engagerade in-
lägg i den här debatten, och det är alldeles tydligt att
vi politiker ändå kan visa att vi har en ökad och t.o.m.
stor insikt om polisens arbete men också om de pro-
blem polisen har. Vi har visat en större vilja att bidra
till konstruktiv debatt kring dessa frågor. Vi har visat
att vi har en tro på riktigheten i de beslut som riksda-
gen har fattat. Genom att tydligt säga vilka krav vi har
och vilken utveckling vi vill ha stöder vi på ett aktivt
sätt polisens arbete.
Det finns t.o.m. en stor enighet kring många cent-
rala frågor, som att ledningsstrukturer behöver för-
ändras, att ny teknik måste föras in och att resurser
behöver tillföras för vissa typer av verksamhet. Men
det är ändå problemen vi fokuserar på, och det är
naturligt att göra det. Jag skulle dock avslutningsvis
vilja peka på det som ändå är positivt i den utveckling
som pågår och hur löftesrik en del av utvecklingen
hittills har varit.
Det är t.ex. väldigt glädjande att kunna konstatera
att polisen, trots det svåra ekonomiska läge man be-
funnit sig i under lång tid, inte har behövt säga upp en
enda polis. Den omständigheten har inneburit att den
direkta polisiära delen av verksamheten har kunnat
bedrivas på ett verkningsfullt sätt, vilket polisen skall
ha heder av. Det finns problem, men det är faktiskt
inget stort problem med poliser i växlar.
Vidare noterar jag med stor tillfredsställelse att
den nya, moderniserade grundutbildningen av poliser
är i full gång sedan en månad tillbaka. Att intresset för
utbildningen är stort visar det stora antal personer
som sökte utbildningen. En enormt stor del unga
människor, många med invandrarbakgrund, har visat
intresse för utbildningen. Det ser än bättre ut när vi
ser hur många som beställt blanketter för att söka till
utbildningen nästa år.
Det finns en rad olika omständigheter som vi
skulle kunna lyfta fram för att visa att vi är på väg mot
en mycket god utveckling. Genom att lyfta fram detta
och ge polisen ett erkännande för deras arbete blir det
fortsatta arbetet bättre och lättare, och vi kan snabbare
få de resultat som vi vill ha.

Överläggningen var härmed avslutad.

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 29 januari.

3 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen

Andre vice talmannen meddelade att följande
faktapromemoria faktapromemoria om förslag från
Europeiska kommissionen inkommit och delats ut till
kammarens ledamöter:
Förslag till Europaparlamentet och rådets direktiv om
ändring av direktiven om den generella ordningen
för erkännande av yrkeskvalifikationer
KOM (97) 638

4 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
1997/98:59 till skatteutskottet
1997/98:64 till justitieutskottet
1997/98:65 till skatteutskottet
1997/98:71 till finansutskottet
Meddelande om samlad votering

Andre vice talmannen meddelade att samtliga
ärenden på dagens föredragningslista skulle avgöras i
ett sammanhang efter avslutad debatt.

5 § Franchising

Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU7
Franchising

Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.

(Beslut fattades efter 12 §.)

6 § Historiska arrenden

Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU8
Historiska arrenden

Anf. 19 BENGT KRONBLAD (s):
Fru talman! I dag skall vi åter diskutera en, som
jag ser det, mycket viktig fråga beträffande demokrati
och rättvisa. Jag skall börja med att citera litet grand
ur Svensk författningssamling, som riksdagen har
beslutat om och som vi som politiker enligt min upp-
fattning bör följa.
I regeringsformen 1 kap. 2 § står det:
"Den offentliga makten skall utövas med respekt
för alla människors lika värde och för den enskilda
människans frihet och värdighet.
Den enskildes personliga, ekonomiska och kultu-
rella välfärd skall vara grundläggande mål för den
offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det
allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och ut-
bildning samt att verka för social omsorg och trygghet
och för en god levnadsmiljö.
Det allmänna skall verka för att demokratins idéer
blir vägledande inom samhällets alla områden. Det
allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rät-
tigheter samt värna den enskildes privatliv och famil-
jeliv.
Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möj-
lighet att behålla och utveckla ett eget kultur- och
samfundsliv bör främjas."
Fru talman! Frågan om de historiska arrendena
och friköpen är för de berörda befolkningsgrupperna
mer en medborgarrättslig angelägenhet och en sam-
hällsfråga än en arrendefråga. I århundraden har be-
folkningen med de historiska arrendena varit bestulen
rätten att äga sin jord. Den har tvingats att i flera
hundra år, sedan 1700-talet, verka såsom arrendatorer
av mark som har kommit till egendom genom insatser
i stora krig ute i Europa. Vissa personer har kommit
hem efter s.k. framgångsrika krigsinsatser, oftast i det
bakre ledet och därigenom också överlevt desamma,
och fått åtnjuta stora markytor och därmed också
tillgänglighet till materiella världen som har tillfallit
enbart de personer som har gjort denna insats. För att
se till att den fysiska verksamheten på jord- och
skogsbruken fungerar har man arrenderat ut marken
till olika arrendegårdar. På de stora gårdarna har det
ofta varit flera hundra stycken, exempelvis i Västsve-
rige och nere i Skåne.
Trots detta har arrendatorerna ännu icke fått rätten
att friköpa de gårdar de i generationer sett till att
sköta. Under den senare tiden har i ökad utsträckning
också förekommit indragning av åkermark, även med
välutrustade ekonomibyggnader, till storgodsen från
arrendeställen. Syftet är uppenbarligen att kunna
åtnjuta de bidrag som EU nu lämnar till jordbruken.
Att en friköpsrätt har en stark förankring hos såväl
folkmajoriteten som dess företrädare i Sveriges riks-
dag torde också stå utom allt tvivel. Under hela detta
sekel har frågan om friköp aktualiserats ett otal gång-
er. Bara sedan 1976 har ett drygt 20-tal motioner från
fem olika partier väckts i Sveriges riksdag med yrkan
om rätten till friköp. Den 30 november 1989 minns
jag mycket väl att jag här i riksdagen hade möjlighet
att få en majoritet - t.o.m. en stor majoritet - bakom
vårt agerande för att införa friköpsrätt. Den dagen
tyckte jag var en glad och tillfredsställande dag. Trots
det beslutet, och kanske beroende på regimskiftet
efter 1991 års val, står vi i samma situation i dag, dvs.
det finns ingen möjlighet att ha rätt till friköp.
Sedan dess har riksdagen vid fyra tillfällen med
knappa majoriteter avstyrkt ett antal motioner. I maj
1995 avslog riksdagen motioner om friköp av histo-
riska arrenden. Efter det har utvecklingen för den
berörda jordbruksbefolkningen under godsen tagit en
ny och något oroväckande vändning. Samtidigt som
godsägarna framhärdar med att slå vakt om de otids-
enliga federala systemen öppnar kyrkan och Domän-
verket i allt större utsträckning möjligheterna till
friköp.
Troligen övertygade om att friköpsfrågan en gång
för alla avförts från den politiska dagordningen, och
övertygade om möjligheten att påverka genom demo-
kratiska beslut i Sveriges riksdag har jordbruksägarna
på flera håll chockhöjt arrendeavgifterna. Så har skett
på Trolle-Ljungby i Skåne och i Blekinge. Höjningar-
na har uppgått till uppemot 50 %. Detta gör givetvis
att det är utomordentligt svårt att kunna bedriva en
vettig arrendejordbrukspolitik.
Vi som har agerat i frågan, och jag som socialde-
mokratisk riksdagsledamot i lagutskottet, ser en möj-
lighet att lösningen på problemet skulle kunna vara att
regeringen får riksdagens uppdrag att snabbutreda hur
många arrendatorer som har ett reellt intresse av att få
friköpa gårdarna. Utredningen skulle sedan kunna
ligga till grund för en särlösning innebärande en yt-
terligare begränsning, i förhållande till tidigare lag-
förslag, av den krets av arrendatorer som begär laglig
rätt att friköpa historiska arrenden.
Fru talman! Det finns också en annan intressant
situation. Helt nyligen behandlade riksdagen energi-
politiken. Enligt lagstiftningens begränsade friköpsrätt
vad gäller den delen kan vi konstatera, och i samman-
hanget erinra om, att den nyligen beslutade lagen om
kärnkraftens avveckling, som innebär att regeringen
får besluta att rätten att driva kärnkraftsreaktorer skall
upphöra, inte ansetts strida mot regeringsformen eller
mot Europakonventionens egendomsskydd. Mot den
bakgrunden konstaterar jag att det finns all anledning
att lägga samma aspekt på arrendatorernas intresse av
att få friköpa sina arrendegårdar.
Med denna beskrivning hoppas jag att riksdagen
därmed också bifaller reservation 1 beträffande histo-
riska arrenden. Därmed möjliggör vi att en historia
som vi inte bör komma ihåg går i graven, och att den
demokratiska processen därmed utvecklas i såväl de
här yrkesgrupperna som för historiska arrenden och
för övrigt i Sverige.

Anf. 20 TANJA LINDERBORG (v):
Fru talman! Precis som Bengt Kronblad redogjor-
de för har frågan om historiska arrenden varit föremål
för riksdagens behandling under en följd av år. Under
mina dryga tre och ett halvt år i riksdagen är det nu
tredje gången ämnet berörs.
Våren 1995 behandlade riksdagen regeringens
proposition om investeringar i arrendejordbruket. Den
gången ledde beslutet till ett starkare skydd för lan-
dets arrendatorer, och det var bra. Men tyvärr avslogs
de motioner som innehöll krav på lagstadgad rätt för
landets arrendatorer att friköpa historiska arrenden.
Två år senare behandlades ett par motioner med
likartade krav. Inte heller den gången vann förslaget
riksdagens gillande.
Under de snart två och ett halvt år som har gått
sedan de nya reglerna trädde i kraft har i en del fall
frivilliga uppgörelser träffats mellan jordägare och
arrendatorer. Det är väldigt positivt, tycker jag. Men
fortfarande finns det arrendatorer som förvägras möj-
ligheten att äga den jord de brukar och äga de hus de
bor i. Dessa arrendatorer har under flera generationer
satsat blod, svett och pengar på sina arrendeställen
medan mervärdet har tillfallit godsägarna.
Jag tycker att den motion som ligger till grund för
det här betänkandet, och som är undertecknad av
Bengt Silfverstrand m.fl., innehåller en mycket mått-
lig begäran. Bengt Kronblad har ju redogjort för vad
den begäran går ut på. Men utskottsmajoriteten anser
att det förhållandet att det numera förekommer frivil-
liga uppgörelser och att antalet historiska arrenden
minskat talar mot införandet av en friköpslag. Jag
delar inte den uppfattningen. Det handlar om att rätta
till historiska misstag som går så långt tillbaka som
till 1700-talet då Sverige inte hade någon lagstiftning-
en om äganderätt till jord.
Fru talman! Ett annat argument som utskottsma-
joriteten anför är att en sådan lagstiftning skulle strida
mot regeringsformens egendomsskydd. Jag delar inte
den uppfattningen heller. I tidigare debatter har jag
redogjort för Europadomstolens tolkning av fallet
James m.fl. i Storbritannien. Jag är säker på att min-
nesgoda lyssnare känner till det fallet. Jag skall alltså
inte upprepa det.
Nytt är däremot, precis som Kronblad var inne på,
att en majoritet av ledamöterna i den här kammaren
inte ansett att stängningen av en kärnkraftsreaktor i
Barsebäck strider mot regeringsformens och Europa-
konventionens egendomsskydd. Här är i alla fall mo-
derater och folkpartister konsekventa, och det erkän-
nandet tycker jag att de skall ha. Därmed yrkar jag
bifall till reservationen.

Anf. 21 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Jag kan hålla med om det mesta som
de två föregående talarna har sagt. Detta är verkligen
en fråga som en gång för alla borde avgöras. Historis-
ka arrenden är en gammal förlegad företeelse. Det är
på något sätt en modern variant av livegna torpare.
Det är en företeelse som det är dags att avskaffa.
Jag tänker upprepa vad som avses med historiska
arrenden. Det är jordbruksarrenden och boendearren-
den som innehafts av arrendatorn till huvuddel i minst
40 år och sedan 1900 inte varaktigt har brukats av
jordägaren. Dessa arrendatorer har investerat tid,
känslor och pengar i sina arrenden. De har i dag ingen
garanterad rätt att köpa sina arrenden från jordägarna.
Om man, ensam eller inom familjen, har brukat ett
jordbruk i över 40 år, om man har investerat för att
utveckla sitt arrende och sitt boende, om man är den
som har tagit den ekonomiska risken, vilket man är,
och om jordägaren inte varaktigt har brukat arrendet
sedan 1900, borde arrendatorn ha en rätt att köpa
detta arrende. Detta borde vara en självklarhet i da-
gens Sverige. Jag är övertygad om att om man skulle
fråga det svenska folket skulle de med bred majoritet
tycka att det är det moraliskt rätta. Vi kan inte hålla
liv i ett gammalt feodalt system, ett system som dess-
utom väldigt grovt missgynnar landsbygdens utveck-
ling.
På senare år har vi haft den största omflyttningen
på många år av folk från landsbygden till storstäderna
Stockholm, Göteborg och Malmö. Det har inte skett
av egen fri vilja. Alla på landsbygden vill inte plöts-
ligt flytta in till storstäderna. Det har skett på grund av
den politik som förs i dag som missgynnar landsbyg-
den. De historiska arrendena är en del av denna poli-
tik.
Att stödja en friköpsrätt av de historiska arrendena
skulle även gynna småföretagsamheten och männi-
skors vilja att satsa på utveckling. I dag är det många
arrendatorer som hämmas på grund av att det inte
finns en friköpsrätt. De känner inte att de vågar satsa
och investera pengar när de inte vet hur framtiden
kommer att se ut.
Dessutom är detta, som föregående talare också
har sagt, en demokratifråga. Skall vi behålla ett sys-
tem bara för att det är ett gammalt arv? Om man
skulle börja om från början i dag, tror jag inte att vi
skulle införa ett sådant system med historiska arren-
den.
Friköpsrätt för historiska arrenden är alltså något
som jag tycker är positivt på många sätt för Sverige i
dagens situation. Det är en demokratifråga, och det
skulle främja en levande landsbygd. Jag yrkar också
bifall till reservationen.

Anf. 22 ANITA PERSSON (s):
Fru talman! Det är i dag nästan exakt ett år sedan
vi senast behandlade frågan om historiska arrenden.
Riksdagen avslog då motionen, liksom den gjorde
våren 1995 då riksdagen behandlade regeringens
proposition om investeringar i arrendejordbruket.
Det riksdagsbeslutet innebar en förstärkning av ar-
rendatorernas ställning, bl.a. ett generellt skydd för
jordbruksarrendatorernas investeringar. I november
1995 förstärktes arrendatorernas rättigheter ytterligare
när det gäller skador på byggnader och ansvaret för
skador som är förorsakade av vilt.
Således har reglerna för att stärka arrendatorernas
rättigheter förstärkts i flera etapper. De har sedan
länge besittningsskydd, dvs. rätt till tvångsförlängning
när avtalstiden har löpt ut. De har också förköpsrätt,
dvs. en rätt att köpa arrendestället framför andra spe-
kulanter i en situation där jordägaren vill sälja sin
egendom.
Därutöver har de arrendatorer som sitter på s.k.
historiska arrenden sedan 1979 ett speciellt starkt
skydd mot s.k. självinträde från jordägarens sida.
Numera kommer ju frivilliga uppgörelser till stånd
i många fall. Bl.a. har ordföranden för Willands ar-
rendatorsförening, som uppvaktade utskottet i den här
frågan, fått friköpa sitt arrendeställe. Vid uppvakt-
ningen uttryckte han också sin förvåning över att det
än en gång hade lagts fram en motion, men han fram-
förde givetvis också att han stödde denna.
Utskottet har samma inställning till kraven i mo-
tionen i frågan om lagstiftning när det gäller friköp av
historiska arrenden som det hade 1995 och 1997. En
friköpslag skulle strida mot regeringsformens 2 kap.
18 § där det stadgas att varje medborgares egendom
är tryggad bl.a. genom att ingen kan tvingas avstå sin
egendom till det allmänna eller till någon enskild
genom expropriation eller något annat sådant förfo-
gande utom när det krävs för att tillgodose angelägna
allmänna intressen.
Den skulle också strida mot äganderättsskyddet i
Europakonventionen som är införlivat i regeringsfor-
mens 2 kap. 23 §.
Den här frågan rör förhållanden mellan enskilda.
Det handlar inte om ett allmänt intresse.
Frågan om lagen om kärnkraftens avveckling har
tagits med i reservationen. Den frågan har prövats av
Lagrådet. Riksdagen har ansett att den inte strider mot
regeringsformen och Europakonventionens egen-
domsskydd. Det beror på att det anses vara ett allmänt
intresse att kunna stänga av en kärnkraftsreaktor och
påbörja avvecklingen av kärnkraften. Det innebär att
man stänger av en väl fungerande anläggning. Den
kommer inte att övergå till någon annan och drivas
vidare. Jag kan därför inte dra någon parallell med en
friköpslag som skulle kunna innebära att riksdagen
skulle besluta att ta egendom från en part och ge till
en annan part.
Utvecklingen under senare år har också visat att
den lagstiftning som vi har när det gäller arrenden är
bra och att allt färre personer sitter på s.k. historiska
arrenden. Detta utgör ytterligare skäl emot en special-
lagstiftning för ett fåtal personer.
Med det anförda yrkar jag avslag på reservationen
och bifall till hemställan i betänkandet.

Anf. 23 BENGT KRONBLAD (s) replik:
Fru talman! Anita Persson säger att det inte finns
något allmänt intresse i den här frågan jämfört med
t.ex. kärnkraftsfrågan. Jag hävdar med bestämdhet att
det är av ett stort allmänt intresse att vi följer det som
grundlagen säger och att vi också tittar på förändring-
ar av det feodalsystem som härstammar från 1700-
talet.
Jag tycker att vi som riksdagsledamöter skall se
helheten i en nation och ta hänsyn till de förslag som
bl.a. de historiska arrendeföreningarna har framfört.
Det handlar bl.a. om att man inte längre vill stå under
ett adligt förmyndarskap, att man vill upphäva 1700-
talets feodalrättsliga mandat ute i bygderna och att
man vill ha rätt till friköp av sin fädernejord som man
brukat under flera generationer.
Jag vill gärna för allas kännedom understryka, fru
talman, att det vi talar om och diskuterar alltså är
sådana arrenden som i flera generationer har arrende-
rats sedan år 1900. Vad gäller Rune Persson som en
god företrädare för arrendatorer av historiska arren-
den, fru talman, har han getts möjlighet att köpa delar
av sin fastighet, dock inte hela gården.
Fru talman! Jag vill med detta understryka vikten
av det jag sade i mitt huvudanförande och yrkar där-
för bifall till den reservation som jag tillsammans med
Tanja Linderborg och Yvonne Ruwaida har lämnat
till betänkandet.

Anf. 24 ANITA PERSSON (s) replik:
Fru talman! Det är ett väldigt litet fåtal kvar som
inte har fått friköpa sina arrenden. Alla arrendatorer
har fått en förstärkning av sin rätt, och jag tror att
utvecklingen kommer att visa att man går vidare i den
här frågan och att man kan lösa den på frivillig väg,
t.ex. så som man har gjort när det gäller Persson, som
är ordförande i Willands arrendatorsförening. Det
finns också som en möjlighet i den motion som Bengt
Silfverstrand har skrivit.
Regeringen och riksdagen prövade ju den här frå-
gan väldigt noga 1995, och det finns inga skäl i dag
att göra ändringar. Det strider mot regeringsformen,
och det strider mot Europakonventionen.

Anf. 25 BENGT KRONBLAD (s) replik:
Fru talman! Anita Persson säger att efter en viss
tid kommer nog den här frågan att lösas, bara vi vän-
tar på den tiden.
Ja, mina vänner, vi går nu in i 2000-talet och de
här arrendena bildades på 1700-talet, så nog kan vi
konstatera i dagens debatt att man har tagit en viss tid
på sig. Men jag utgår ändå från att en modern svensk
riksdag i slutet av 1900-talet kan ta bort det som finns
kvar av 1700-talets förlegade sätt att tänka.
Jag tycker också att man skall lägga ett jordbruks-
politiskt perspektiv på frågan. Ett effektivt jordbruk
förutsätter att man kan driva det på ett sätt som gagnar
bygden och näringen och som också gagnar konsu-
menterna, så att vi får den bästa möjliga produktionen
ur svenskt jordbruk. Gårdarna ligger på ett av de bästa
tillväxtområdena med högsta bonitet i såväl skogs-
som jordbrukssektorn. Men med det system som vi i
dag utnyttjar begränsar man möjligheten till ett effek-
tivt jordbruk. De här personerna gör en mycket kraftig
och bra insats, men som arrendatorer har de inte möj-
lighet att göra det fullt ut så som de skulle kunna göra.
Därför ser jag det här ur ett rättsperspektiv. Men
givetvis är det också viktigt ur ett konsumentperspek-
tiv, och jag vill gärna säga till Anita Persson, som
även är ansvarig för en del av konsumentpolitiken
som lagutskottets vice ordförande, att det också finns
ett intresse ur konsumenternas perspektiv att få de
bästa varorna. Och det skulle dessa mycket goda och
duktiga arrendatorer kunna ge oss som konsumenter i
det framtida svenska hushållet.

Anf. 26 ANITA PERSSON (s) replik:
Fru talman! Jag betvivlar inte det minsta att bön-
derna sköter sina jordbruk väl och att vi får bra kon-
sumentvaror från dem. Det är det enda jag vill tilläg-
ga.

Anf. 27 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! Jag vill först göra ett konstaterande
när det gäller Rune Persson från Willands arrenda-
torsförening, som nämndes här. Jag talade själv med
honom i över en timme efter det att han hade uppvak-
tat lagutskottet, och det verkade inte på något sätt som
om han var förvånad över motionen - snarare tvärt-
om. Han tyckte att det var en väldigt angelägen mo-
tion som borde bifallas av riksdagen.
Anita Persson talar om att det finns ett allmänt in-
tresse för en friköpsrätt vad gäller historiska arrenden.
Jag tror inte att det finns ett allmänt intresse av att ha
kvar ett slags modern variant av livegna torpare. Jag
tror, som jag tidigare sade i mitt anförande, att skulle
man fråga svenska folket skulle en majoritet ge fri-
köpsrätt när det gäller de historiska arrendena.
Det sägs att det skulle vara ett fåtal som berörs av
denna friköpsrätt. Det låter som om det skulle vara
fem, tio stycken. Jag har personligen talat med fem,
tio stycken som är personligen berörda, och jag tror
inte att alla dessa har hört av sig. Man vill också kon-
trollera exakt hur många det är som berörs. Det är en
fråga som vi inte har något konkret svar på i dag. Men
i princip är det viktiga inte hur många som berörs. Det
kan vara 5, det kan vara 100, det kan vara 10 000.
Antalet skall inte vara det viktiga, utan det är princi-
pen som skall vara det viktiga.
Jag vill också tillägga att EU:s jordbrukspolitik,
med bidrag som inte alltid är motiverade, gör att jord-
ägarna i dag tyvärr har ett mindre intresse av att fri-
köpa arrendena. Vad gäller äganderätten utgörs en
stor del av värdet av arrendena av de investeringar
och det arbete som har gjorts av arrendatorerna. Det
är detta som är en stor del av värdet av arrendena, inte
själva marken. Den har brukats under en lång tid av
arrendatorerna. Jag skulle snarare vilja säga att det
kan vara ett brott mot äganderätten att de som egent-
ligen är ägare inte kan få köpa marken.

Anf. 28 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Fru talman! Det här är naturligtvis en utomordent-
ligt knepig historia, och jag får i den här saken tala för
mig själv.
Jag delar den uppfattning som kommer till uttryck
i motionen och menar att man skall bifalla reservatio-
nen. Detta gör jag utifrån utgångspunkten att ägande-
rätten är utomordentligt viktig och värdefull ur alla de
synvinklar som jag inte närmare tänker utveckla här.
Men det bör ändå markeras att äganderätten är fun-
damental för att man skall få ett samhälle att utvecklas
väl.
Vi har i olika sammanhang i Sverige lyckats ur-
gröpa äganderätten på olika sätt. Vi talar om funk-
tionssocialism, dvs. att man plockar bort olika egen-
skaper ur äganderätten så att den till slut inte får något
innehåll. Detta är inte en bra utveckling, utan i princip
skall avtalsprincipen gälla.
I det här mycket speciella fallet har vi fått fram fe-
nomen som återspeglar förhållanden långt tillbaka i
tiden i vår historia. Det är naturligtvis speciella förhål-
landen kring fideikommissen och liknande som har
gjort att det här har kunnat leva kvar. Det är svårlöst,
men jag tycker ändå att man skall sätta ned foten och
säga: Det här har gått alldeles snett, och det måste vi
kunna rätta till utifrån ett allmänintresse.
Vi har nämligen ingen åstundan att låta sådant här
leva kvar med allt vad det innebär av negativa förhål-
landen. Vi kan inte försvara oss med att det kanske är
ett fåtal personer som har hamnat i den här situatio-
nen. Det är oegentligt att inte dessa jordägare kan lösa
det här problemet eftersom deras äganderätt i stort
sett är ett tomt skal. De får bara ut en avkastning,
förmodligen en ganska dålig avkastning. Bättre hade
varit att ha pengarna på bank. I dessa klart avgränsade
fall när vi talar om historiska arrenden skall man alltså
våga ta det här steget.
Om jag har förstått det rätt är t.ex. LRF och andra
bondeorganisationer rädda för att om man skulle
acceptera historiska arrenden så skulle jordägarna
framgent bli nervösa för att arrendera ut sina jordar.
Men jag tycker att det är så entydigt definierat vad
man talar om att en sådan rädsla är helt obefogad.
När detta är sagt kan man naturligtvis också väga
in den sociala aspekten. Det är ju ingen tvekan om att
det måste vara utomordentligt negativt för dessa
människor att leva under sådana här förhållanden. Jag
säger inte att de har en avgörande betydelse, men jag
tycker faktiskt att de är beaktansvärda i de här mycket
klart definierade och speciella fallen.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till reservatio-
nen.

Anf. 29 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Fru talman! Äganderätt är viktig. Medborgarrätt är
minst lika viktig. Äganderätt är silver. Medborgarrätt
är guld. Äganderätt måste bygga på medborgarrätt.
I århundraden har befolkningen under de s.k. his-
toriska arrendena förvägrats rätten att äga sin jord.
Det är den rätten som den vill ha. De tvingades tidiga-
re till flera hundra årliga dagsverken, körslor och
avgifter till adliga slottsherrar. De som inte orkade
blev i många fall vräkta från sina hem och från den
jord som de i generationer brukat. De fortfarande i
många avseenden livegna torparna till de kvarvarande
godsen har i många fall genom dagsverken och genom
erlagda arrendeavgifter i själva verket betalat sitt
arrendeställe många gånger om.
Att avskaffa denna sista rest av ett feodalt system
måste ses som ett led i en politik för ökad social och
ekonomisk rättvisa och ett fullgörande av samhällets
plikt att se till att medborgarna i alla delar av landet
ges rätt till självständighet och frigörelse från ett helt
tidsfrämmande förmynderi.
En lag om friköpsrätt för jordbrukarbefolkningen
under de historiskt betingade ägarsystemen kränker
ingen enskild äganderätt till någon jord som någon
ägare aktivt brukat, bebott eller är beroende av för sin
utkomst. Det är inte korrekt att påstå att det skulle
vara kränkande för äganderätten att införa en friköps-
rätt.
Det går inte att på saklig grund åberopa Europa-
konventionens egendomsskydd så länge detta inte är
prövat. Det fanns en möjlighet för lagutskottet att
hantera det här ärendet på ungefär samma sätt som
den fråga som gällde kärnkraften, men det har man
inte gjort. Så länge man inte har gjort det står ord mot
ord. Vi som säger att detta inte strider mot Europa-
konventionen har lika rätt som de som menar motsat-
sen. Pröva detta så får vi se!
Det historiska arrendejordägarsystemet har, sär-
skilt under fideikommissen, hämmat landsbygdens
utveckling. Jag kan notera vad lagutskottet skrev
redan 1982, då en motion av samma innebörd behand-
lades. Utskottet framhöll att det ville peka på att en
friköpsrätt ligger i linje med den jordbrukspolitiska
målsättningen att ägande och brukande av jordbruks-
mark bör vara förenade. Det fanns enligt utskottets
mening starka skäl som talade för att en friköpsrätt till
historiska arrenden borde införas.
Detta borde väl åtminstone i någon mån oroa en
och annan centerpartist eller anhängare av devisen
"hela landet skall leva". Det är märkligt att detta
skulle vara inaktuellt 15 år senare. Man hävdar i olika
sammanhang att vi skall försöka minska arrendedelen
och få fler och fler bönder att äga sin jord. Man har
möjlighet att visa denna inställning genom att stödja
reservationen.
Bakom det historiska beslutet den 30 november
1989 stod en mycket stor riksdagsmajoritet. En ut-
redning har sedan också klart slagit fast att en friköps-
rätt är fullt möjlig att genomföra.
Sedan riksdagen senast behandlade den här frågan
har överenskommelser i vissa fall träffats mellan
godsägare och arrendatorer om friköp av arrenden,
bl.a. på godset Trolle-Ljungby i Skåne och Blekinge.
Samtidigt fortsätter Domänverket och kyrkan att visa
en positiv inställning till friköp. Det innebär att dis-
krimineringen mot den grupp av kvarstående arrenda-
torer som i generationer kämpat för att friköpa sina
gårdar och fortfarande ser friköp som en livsuppgift
framstår som allt klarare.
Det är helt enkelt ett godtycke som avgör om fri-
köp på frivillig väg skall godtas eller inte. På godset
Koberg i Västergötland finns i dag bara ett fåtal ar-
rendatorer som berörs av friköp, men deras sakliga
och moraliska skäl för att få till stånd ett friköp är
desto starkare. Flera arrendatorer har förklarat sig
villiga att acceptera en minimilösning innebärande att
friköpet endast skall omfatta byggnader - för vilka
man i regel svarat för praktiskt taget hela investe-
ringskostnaden själv - och omkringliggande tomt.
Det handlar således om mycket måttfulla krav. Vi
motionärer tog när vi väckte vår motion ett nytt grepp
genom att begränsa förslaget till fall som är särskilt
starka. I en utredning skulle man kunna sakpröva om
det här är förenligt med Europakonventionens egen-
domsskydd. Det är praktiskt fullt möjligt att göra
detta i ett sammanhang.
Det är synnerligen beklagligt att lagutskottet inte
har kunnat gå med på ett så måttfullt krav. Man har
inte gjort någon förnyad sakprövning. Man har egent-
ligen inte tagit ställning till det nya förslaget. Det
gäller en historisk skamfläck, som Sveriges riksdag en
gång för alla borde tvätta bort.
Jag yrkar, fru talman, bifall till reservationen.

Anf. 30 ANITA PERSSON (s) replik:
Fru talman! Jag är litet förvånad över Bengt Sil-
fverstrands angrepp på lagutskottet för att vi där inte
har prövat frågan. Vi har väldigt noga prövat Bengt
Silfverstrands senaste motion. Vi har bl.a. tagit emot
en uppvaktning från ordföranden för Willands arren-
datorsförening, som beviljades företräde i utskottet i
ungefär tre kvarts timme. Därefter har utskottet disku-
terat denna fråga.
Anledningen till att vi inte aktualiserade en sär-
skild friköpslag i samband med införandet av den nya
arrendelagen var att detta prövades av regeringen och
riksdagen 1995. Då uttalade man helt klart att detta
strider mot Europakonventionen och mot regerings-
formen 2 kap. 18 §. Att sätta i gång en stor utredning
kostar, som jag ser det, alldeles för mycket pengar.
Jag tror inte heller att en sådan skulle leda till någon-
ting.
Vad man borde göra är att försöka få i gång såda-
na frivilliga uppgörelser som också kommer till stånd
för fler och fler. Jag ser detta som mycket positivt.
Det är mycket trevligare att kunna lösa frågor på
frivillig väg än att behöva göra det med tvång.
Med detta, fru talman, yrkar jag avslag på motio-
nen och på reservationen.

Anf. 31 BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Det är inte fråga om någon stor ut-
redning. Det gäller en liten, begränsad utredning, som
skall ta ställning till ett förslag avseende byggnaderna
och omkringliggande tomt. Det är alltså en helt annan
situation än den som lagutskottet tidigare har prövat.
När det gäller påståendet att detta inte skulle vara
förenligt med Europakonventionens egendomsskydd
vill jag säga att jag har varit i kontakt med jurister ute
i Europa som säger att detta är svårt att avgöra. I de
fall som man har prövat, här åberopade av Tanja
Linderborg, har det visat sig att det var förenligt med
egendomsskyddet. Som en av juristerna uttryckt sig
skulle det vara utomordentligt intressant att få detta
prövat, eftersom det gäller något som är synnerligen
specifikt för Sverige. Man kan därför också åberopa
att det här skulle ha ett stort allmänt intresse.

Anf. 32 ANITA PERSSON (s) replik:
Fru talman! Om man skall göra en sådan utredning
som Bengt Silfverstrand kräver, tror jag inte att det
kan bli en liten utredning. Då måste man utreda även
det som behandlas i Europakonventionen. Justitiede-
partementet har prövat detta, och jag förmodar att
även Lagrådet studerade detta i samband med att
propositionen framlades. Jag minns inte vad Lagrådet
sade i frågan, men förslaget avstyrktes i propositionen
och i Lagrådets yttrande.

Anf. 33 BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Vi torde vara överens om att den
prövning som i det här fallet avses exempelvis kan
vara att låta Lagrådet få göra en bedömning på samma
sätt som det hade tillfälle att göra när det gällde rätten
att dra in tillstånd för att driva kärnkraftverk. Kravet
från oss motionärer är inte mer långtgående än så.
Beklagligtvis har lagutskottet dock inte velat sakpröva
det här. Man har inte velat ta den lilla utmaning som
det trots allt skulle vara att avgöra om detta är fören-
ligt med Europakonventionens egendomsskydd. Det
är beklagligt att lagutskottet inte har visat det lilla
modet att en gång för alla se till att Sveriges riksdag
kan tvätta bort denna snart 300-åriga historiska
skamfläck.

Anf. 34 BIRGITTA CARLSSON (c):
Fru talman! Först vill jag yrka bifall till hemställan
i betänkandet.
Jag hade inte från början anmält mig till debatten.
Jag har vid två tidigare tillfällen då frågan debatterats
varit med. Men under diskussionens gång har jag känt
att det är viktigt att få klarlägga en del saker som jag
tycker har blivit felaktigt belysta.
Jag har varit arrendator i nära 30 år och tycker att
det är viktigt att framhålla följande. Att vara arrenda-
tor är ett frivilligt åtagande. Vi vet från början att vi
inte äger den mark vi brukar. Senare har vi fått en
möjlighet att köpa marken.
Det är viktigt att veta att regler, lagar och förord-
ningar klart har gynnat arrendatorns ställning gente-
mot jordägaren genom de förändringar som gjorts.
Här har beskrivits hur arrendatorer har behandlats
långt tillbaka i tiden. Det försvarar jag definitivt inte.
Men vi lever nu i 1998, och det är viktigt att vi utgår
från den situation som råder i dag.
I dag har arrendatorn en helt annan ställning och
ett helt annat skydd när han gör investeringar i sitt
arrendejordbruk. Jordägaren är skyldig att lösa ut
arrendatorn om han skall frånträda sitt arrende. Det är
en trygghet för den som brukar marken.
Här har varit många påståenden. Jag kanske inte
bemöter dem i turordning. Men en sak som har på-
ståtts är att oskäligt arrende tas ut. Jag känner inte till
hur det är på olika ställen i landet. Men om det tas ut
för högt arrende så har arrendatorn möjlighet att gå
till en arrendenämnd och få avgiften prövad. Ingen
kan, om inte arrendatorn går med på det, ta ut en
oskälig avgift. Man utgår från den avkastning marken
ger, övrig byggnation osv. på arrendestället när nivån
på avgiften bestäms.
Det är mycket mark i Sverige som arrenderas.
Nästan 40 % av jordbruksmarken utgörs av arrenden.
Där ingår ofta sidoarrenden och annat. Det är viktigt
att det finns brukare på den jordbruksmark som finns.
Jag tycker att debatten blivit felaktig. Det handlar
om många olika jordägare. Det är inte bara fidei-
kommisser och storgods. Svenska kyrkan och Do-
mänverket äger mark. Det är många som har donerat
mark till universitet Om det nu stiftas en lag, kan även
dessa gårdar på sikt bli historiska. Det skall även
finnas en trygghet för den som äger sin mark, dvs. att
om man vill arrendera ut den så måste man kunna få
äga den ändå.
Liknande gäller vid hyra av bostad. Om jag hyr en
bostad som överlåtits mellan generationer, skall jag
då ha rätt att kräva att få köpa den? Om jag går in i ett
hyres- eller arrendeavtal, vet jag från början vad jag
har gett mig in på. Det finns jordbruk att köpa för den
som vill äga sin mark.
Det är viktigt att det finns trygghet. Jag menar att
tryggheten finns med den lagstiftning som nu gäller.
Det är beklagligt när det inte går att komma till
frivilliga uppgörelser när jordägare vill avyttra sin
mark och arrendator vill ta över. Det är inte något jag
försvarar. Det är också beklagligt när det blir kärvt
mellan jordägare och arrendatorer. Alla mår ju bättre
om man kan samarbeta.

Anf. 35 BENGT KRONBLAD (s):
Herr talman! Det är en intressant redogörelse från
Birgitta Carlsson. Den visar att hon inte riktigt har satt
sig in i diskussionen. Det är riktigt att siffran 40 %
arrenderad mark stämmer för utarrendering och inar-
rendering. Men det är inte den frågan vi diskuterar i
dag, Birgitta Carlsson.
Vi diskuterar de historiska arrendena. De har ett
helt annat perspektiv. Jag beskrev detta i mitt tidigare
inlägg. Om jag inte var helt klar i min argumentation i
det sammanhanget, vill jag hänvisa till hur det gick till
på 1700-talet när man kom hem efter gjorda krigsin-
satser och fick tillgång till marken. Dessa marker har
sedan till stora delar varit utarrenderade i generation
efter generation över århundraden.
Den grupp vi diskuterar är de som har arrenderat i
generationer sedan år 1900. Det är den gruppen vi
diskuterar, Birgitta Carlsson. Det är för den gruppen,
efter alla insatser kontra jordägandeintresset, som ett
bifall till vår reservation skulle ge möjligheter till en
öppning.
Detta bygger på rätt till friköp av fädernejord, där
generationer har skapat viktiga tillgångar.
Kyrkan och Domänverket har börjat visa vägen.
Det skulle vara bra om de jordägare som sitter på
historiska arrenden kunde titta litet grand på detta och
ta till vara på vad detta betyder. Kyrkan har gått före.
Nu väntar vi bara på jordägarna. Tyvärr måste vi
vänta på Birgitta Carlsson också.
Bland hennes partivänner finns det många som i
flera år har motionerat om dessa frågor. T.o.m. gamle
utskottsordföranden Einar Larsson i Borrby kunde
denna fråga väl. Jag gratulerar Birgitta Carlsson om
hon tar till vara på de förslag som Einar Larsson lade
fram i frågan.

Anf. 36 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! När det gäller de partivänner som
Bengt Silfverstrand lyfte fram, väcktes de motionerna
från Centerpartiet långt tillbaka i tiden.
De förändringar som är gjorda till arrendatorns
fördel har lett till att vi har ändrat uppfattning i frå-
gan. Arrendatorns ställning har stärkts. Bengt Sil-
fverstrand talar om de gods som erhållits på ett sätt
som jag inte heller tycker är riktigt. De som äger
marken i dag äger den på andra villkor. Jag tycker
inte att de skall straffas för hur marken en gång i tiden
har erhållits.
Visst kan vi önska att arrendatorerna skall få fri-
köpa sina gårdar. Med den utveckling som sker inom
jordbruket tror jag att fler kommer att få den möjlig-
heten.

Anf. 37 BENGT KRONBLAD (s) replik:
Herr talman! Birgitta Carlsson för en argumenta-
tion mot Bengt Silfverstrand. Jag utgår från att det är
Bengt Kronblad som hon för debatten mot. Vi fortsät-
ter med den utgångspunkten.
Det är inte bara gamla personer inom dåvarande
Centerpartiet som var klarsynta. Före denna debatt i
dag hade vi en debatt i svenska riksdagen om po-
lissystemet. Initiativtagare till debatten var Ingbritt
Irhammar. Hennes spontanitet och kunskap i den
frågan avspeglas också i hennes motion för något år
sedan, där hon krävde, tillsammans med Marianne
Andersson i Centerpartiet, att förslag skulle läggas
fram om friköpsrätt. Detta innebär att det inte bara är
äldre personer som nu inte sitter i riksdagen som är
klarsynta, utan att det fortfarande finns de som har en
klarsynthet i frågan om historiska arrenden.
Det är riktigt att det finns en arrendenämnd och att
arrendeavtalen i viss del har förstärkts. Men det hjäl-
per inte fullt ut dem som arbetar varje dag med att
skapa kapital, varor och konsumentvärde på gårdarna.
Det är självklart inte så att jordägaren rakt igenom
skall bli av med sin ägandefunktion. Men efter att ha
brukat dessa delar tillsammans i generationer sedan
1900 skall det finnas en möjlighet till friköp. Det är
det steget som skall tas. Då växer demokratin. Jag tror
att Birgitta Carlsson skulle vilja ha det så och att hon
inte skall binda sig så mycket vid det gamla. Lyssna
på Irhammar. Det är behövligt.

Anf. 38 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag bytte
efternamn på Bengt Kronblad och Bengt Silfver-
strand. Det var ett misstag.
Jag delar inte Ingbritt Irhammars uppfattning i den
här frågan. Jag står för det jag har sagt. Det är viktigt
att vi värnar äganderätten. Det är också viktigt att vi
har bra villkor för den som är arrendator, och det har
vi i Sverige i dag.

Anf. 39 BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Herr talman! Jag noterar med visst intresse att en
företrädare för Centerpartiet och modernäringen inte
bekymrar sig mer för landsbygdsbefolkningens intres-
sen och rätt att värna om sitt eget kulturarv. Det är
precis vad denna minoritet vill, så länge det finns en
grupp människor, i detta fall aktivt arbetande bönder,
som tycker att de är diskriminerade på grund av att de
är offer för en lagstiftning som infördes på 1700-talet.
De privilegier som adeln gavs då har de fortfarande
kvar i dag. Centerpartiet vill inte avskaffa dem.
Jag tycker inte att man kan ta så lätt på möjlighe-
ten att gå till en arrendenämnd. Jag skall ta ett exem-
pel. I Trolle-Ljungby i Skåne och Blekinge rör det sig
om höjningar på i vissa fall 50 %, som man införde
när man trodde att riksdagen en gång för alla hade
avfört friköpsfrågan från dagordningen. Är det inte
märkligt, Birgitta Carlsson, att de här chockhöjning-
arna kom just i det ögonblicket när man trodde att
frågan var slutkörd?
Låt mig göra den klara deklarationen: Så länge jag
orkar och om jag får möjlighet att vara kvar som
riksdagsledamot kommer jag att fortsätta att driva den
här frågan.

Anf. 40 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag tar först frågan om arrendehöj-
ningen. Om man ser till arrendeavgiften är den ofta
inte ens så hög att den täcker räntan på det värde som
en gård betingar. Jag kan inte svara hur skälig höj-
ningen på 50 % var, eftersom jag inte vet hur lågt
eller högt arrendet var från början. Förmodligen var
det väldigt lågt från början, eftersom det höjdes så
mycket. Om det hade varit en oskälig avgift som togs
ut hade man kunnat få den prövad och med all säker-
het också sänkt. Jag känner till åtskilliga fall där ar-
rendet har höjts för mycket och efter en prövning fått
sänkas igen. Den möjligheten finns alltså. Man måste
veta mer innan man kan säga att höjningen är oskälig.
Att vi är för en levande landsbygd är en självklar-
het. Tyvärr har landsbygden avfolkats i nästan hela
landet under den tid som jag har levat. Man kan de-
finitivt inte skylla på att det finns arrenderad mark,
utan det är många andra omständigheter som avgör.
Tyvärr har lönsamheten inom jordbruket blivit sämre,
och man måste många gånger ha en sysselsättning vid
sidan om för att över huvud taget klara av att vara
lantbrukare i dag. När det då inte har funnits arbets-
tillfällen har det gjort att bygder har avfolkats.

Anf. 41 BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Herr talman! Det är klart att man har den formella
möjligheten att förhandla om arrendeavgiften, men
det är förknippat med mycket stora problem och i
flera fall bevisligen också psykiska problem när det
kommer sådana här chockhöjningar.
Jag skall gå vidare med mitt exempel. Det rörde
sig i detta fall om en höjning av arrendet från 51 000
kr till 103 000 kr. Flera arrendatorer har utnyttjat
möjligheten till bidrag för att bevara kulturmiljön och
den biologiska mångfalden. Sådana bidrag utgår med
800 kr per hektar. Trots att dessa värden är skapade
av jordbruksbefolkningen och inte av godsherrarna
vill man genomföra denna chockhöjning.
Jag noterar, herr talman, att Centerpartiets omsorg
om landsbygdsbefolkningen omfattar alla utom den
grupp som råkar vara arrendatorer till de gamla god-
sen och adelsherrarna.

Anf. 42 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Bengt Silfverstrand drar för långt gå-
ende växlar på detta. Självfallet värnar vi alla männi-
skor på landsbygden. Jag delar inte Bengt Silfver-
strands uppfattning i den frågan.
När det gäller att få hjälp vid eventuella höjningar
har LRF en arrendeombudsman som ställer upp för
alla lantbrukare som är med i LRF och som begär den
hjälpen.

Anf. 43 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Herr talman! Man kan säga att här finns en skilje-
linje mellan Miljöpartiet och Centerpartiet. Vi anser
att även den som brukar och investerar i ett jordbruk
och har gjort det i minst 40 år - dessutom när jord-
ägaren själv inte har gjort detta sedan 1900 - skall
kunna köpa marken. Det finns en viss brukarprincip i
detta. Jag vill påminna om det jag sade, att en stor del
av arrendets värde ligger i de investeringar som ar-
rendatorn själv gör. Där hämmas man om man inte vet
att man har en friköpsrätt. Där minskar lönsamheten
på landsbygden, därför att det finns arrendatorer som
hämmas på grund av den administration som finns i
dag. Det är åtminstone den information som jag har
fått.
Jag vill även påpeka att en av de omständigheter
som gör att landsbygden i dag avfolkas är det samar-
bete som har varit mellan Centern och Socialdemo-
kraterna och den regionalpolitiska och ekonomiska
politik som har förts. Jag vill upprepa att en friköps-
rätt för historiska arrenden vore positivt för en levan-
de landsbygd på många olika sätt.

Anf. 44 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag har själv varit arrendator i 30 år,
och jag vet vad det innebär att göra en investering. En
arrendator diskuterar givetvis och kommer överens
med jordägaren innan han gör investeringen.
Dessutom är den avgift man betalar för arrendet i
regel inte så högt tilltagen, utan man kan göra vissa
åtaganden. Under den tid som man är arrendator får
man göra avskrivningar. Man vet alltså vad man ger
sig in på. Vissa inventarier och investeringar som
gjorts kan man också ta med sig om man väljer att
avsluta sitt arrende.
Det har definitivt ingenting att göra med om
landsbygden är levande eller inte. Det är inte rätt
skylla på Centerpartiet och Socialdemokraterna för
den förflyttning som har skett, vilket Yvonne Ruwai-
da försöker göra. Trenden att folk söker sig till stor-
städerna har att göra med förändringar i samhället i
stort. Det är inte bara landsbygden som avfolkas utan
även mindre orter. Det är inte lantbrukaren som flyt-
tat.

Anf. 45 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Herr talman! Jag tror att politiken påverkar sam-
hället i stort. Vi har under de senaste åren haft den
största avfolkningen från landsbygden på oerhört lång
tid i Sverige. Jag tror att politiken har påverkat detta.
Bortsett från det vill jag säga att jag tror att vi har
principiellt olika inställning. Jag säger inte att arren-
den i sig behöver vara av ondo - absolut inte. Men det
finns en gräns där brukarintresset blir större än äga-
rintresset, och där medborgarintresset och demokrati-
intresset blir större. Historiska arrenden är en väldigt
specifik situation, där arrendatorn har varit brukare
under lång tid.
Birgitta Carlsson gjorde tidigare jämförelsen med
att hyra en bostad. Jag vill då påpeka att detta att hyra
en bostad inte är en företagsverksamhet. Det är inte
alls samma villkor. Man gör inte samma investeringar
när man hyr en bostad som när man arrenderar och
bedriver ett jordbruk. Det är stor skillnad, och man
kan inte göra den jämförelsen. I en förlängning tycker
jag ideologiskt och principiellt att man även skall
kunna äga sitt boende. Det kanske vi kan återkomma
till i riksdagen i framtiden.

Anf. 46 BENGT KRONBLAD (s):
Herr talman! Jag måste nog förlänga debatten litet
grand. Birgitta Carlsson införde nämligen en ny vi-
sion i den här frågan som var mycket intressant. Hon
sade att arrendepriset är så lågt att det inte täcker
räntan på priset på gården i vissa fall. Det var mycket
intressant ur perspektivet historiska arrenden.
Återigen konstaterar jag att Birgitta Carlsson inte
har satt sig in i vad vi diskuterar i dag. Vi diskuterar
historiska arrenden, som givetvis har en prissättning
beroende av den insats som gjordes under 1700-talet,
när det gjordes olika insatser på internationell mark.
Det är alltså icke något pris.
Skulle det vara så att man har någon annan kost-
nad på denna gård, Birgitta Carlsson, är det investe-
ringarna. Det vi diskuterar i dag är investeringar på
gården, och i samtliga av de fallen görs de ju av ar-
rendatorn. Det är av denna anledning som arrendato-
rerna skall ha ett bättre skydd och bättre förutsätt-
ningar att driva jordbruk på historiska arrenden och få
friköpsrätt. Där är den stora skillnaden. Arrendatorer-
na har tagit på sig hela kostnadsbiten. Så är läget.
Birgitta Carlsson säger att det är för låga arren-
depriser, att det skulle vara bättre att ha ränteintäkter i
stället, för de skulle vara högre. Skulle det ha varit så
hade det varit ett utmärkt argument. Då tycker jag att
Birgitta Carlsson och jag skall åka ut i landet och
säga: Kära markägare, sälj omgående alla historiska
arrenden och sätt in pengarna på banken så får ni
större intäkter och då får arrendatorerna i framtiden
äga sina historiska arrenden. Skall vi börja resan
redan i morgon? Jag hälsar Birgitta Carlsson väl-
kommen nere i Skåne!

Anf. 47 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag tänker inte åka runt med Bengt
Kronblad. Jag har mitt förtroendeuppdrag som riks-
dagsledamot från Skaraborg, och jag tänker fortsätta
med det uppdraget.
Anledningen till att jag gjorde en jämförelse mel-
lan räntekostnad och arrendeavgift - Bengt Kronblad
hängde upp sig på det - var att jag ville belysa kost-
naden för den som brukar eller äger marken. Jag räk-
nar i alla fall så. Man jämför i många fall kostnader
för arrendet för att se vilket som är mest kostsamt
eller mest lönsamt. Jag tycker att Bengt Kronblad gör
för stor sak av att jag gjorde den jämförelsen.

Anf. 48 BENGT KRONBLAD (s) replik:
Herr talman! Som en avslutande replik vill jag sä-
ga att detta visar att det Birgitta Carlsson tar upp i sitt
inlägg bygger på en vanlig arrendefunktion med ett
vanligt ägande av fastigheten. I det här fallet för vi en
debatt om historiska arrenden. Det är skillnaden.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)

7 § Romkonventionen - tillämplig lag för av-
talsförpliktelser

Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU9
Romkonventionen - tillämplig lag för avtalsförplik-
telser (prop. 1997/98:14)

Anf. 49 YVONNE RUWAIDA (mp):
Herr talman! Efter den levande debatten om his-
toriska arrenden kommer vi till någonting som kanske
inte är lika levande. Det gäller Romkonventionen -
tillämplig lag för avtalsförpliktelser. Där vill vi i
Miljöpartiet att vi reserverar oss i fråga om artikel 7.1
i Romkonventionen. Jag vill påminna kammaren och
även utskottet om att vi i riksdagen 1993 antog en lag
som hade samma principiella innebörd. Det handlade
om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal som var
ett EU-direktiv. Då reserverade sig riksdagen mot
detta. Man sade att det var främmande för svensk rätt
att tillämpa andra länders tvingande regler. Man sade
att det kan bli flera olika regler som kan bli tillämpli-
ga på samma rättsförhållanden, alltså flera olika re-
gelsystem. Det innebär en osäkerhet för berörda par-
ter.
Detsamma gäller i fråga om artikel 7.1 i Romkon-
ventionen, det är exakt samma princip. Här har utskot-
tet sett många för- och nackdelar, man har inte varit
helt övertygad om att det här är rätt. Då sade man nej
till principen med dessa argument. I dag säger man ja.
Jag undrar om inte det beror på den praxis som har
varit regeringens linje, och tyvärr också för en stor
majoritet av riksdagen, i EU-frågor, att man väldigt
sällan utnyttjar rätten att reservera sig, att driva en
annan linje. I den här frågan finns det ett antal länder
- Tyskland, Irland, Storbritannien, Luxemburg, Por-
tugal - som har reserverat sig.
Detta är en väldigt komplex rättslig fråga som inte
är så lätt att förklara i talarstolen. I dag säger vi vad
gäller vilka regler som skall tillämpas, alltså lagvals-
regler, att det finns en viss osäkerhet. Men osäkerhe-
ten ökar om man antar artikel 7.1.
Jag vill även kommentera det utskottet säger om
att vi skall värna nordisk rättslikhet i denna fråga.
Nordisk rättslikhet för mig vore om alla Skandinavi-
ens länder antog artikel 7.1. Hur är det med Norge
och Island - ingår de fortfarande i Norden?
Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation, där
vi vill att Sverige reserverar sig mot artikel 7.1 i
Romkonventionen.

Anf. 50 KERSTIN KRISTIANSSON (s):
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till
lagutskottets hemställan i betänkandet och avslag på
den reservation som gjordes i utskottet till förmån för
motionen. I motionen yrkas att riksdagen beslutar att
Sverige enligt artikel 2.2 i Romkonventionen skall
förbehålla sig rätten att inte tillämpa artikel 7.1, som
handlar om tillämpning av internationellt tvingande
bestämmelser i utländsk lag som inte är avtalsstatut.
Motionären, i det här fallet Yvonne Ruwaida och
Miljöpartiet, menar att regeln försvårar för parterna
att utse vilka regler som skall tillämpas på deras avtal
och leder till att olika länders regler kan bli tillämpli-
ga på samma rättsförhållanden. Dessutom kan, menar
man, även offentligrättsliga regler i annan rättsord-
ning slå igenom vid tillämpningen.
Denna uppfattning delas inte av utskottsmajorite-
ten, som tycker att propositionen även i denna del
skall tillstyrkas. Argumenten för ett sådant tillstyrkan-
de är bl.a. följande.
Bestämmelserna ger domstolarna möjlighet att
komma till samma resultat oavsett vilken lag parterna
har valt och oavsett i vilket land talan har väckts.
Därmed ökar möjligheterna för en enhetlig praxis,
såvitt jag kan förstå. Reglerna som ett land har valt
göra internationellt tvingande syftar dessutom många
gånger till att skydda en svagare avtalspart. För att
detta syfte skall uppnås, oavsett i vilket land pröv-
ningen av en tvist sker, behövs en regel i enlighet med
den i artikel 7.1. Artikeln är dessutom utformad så att
domstolen kan ta hänsyn till omständigheter som
innebär att tillämpningen av internationellt tvingande
bestämmelser i annan rättsordning än avtalsstatutet
ger ett ej förutsett och kanske oönskat resultat. Regeln
är nämligen fakultativ och lämnar öppet i vilken ut-
sträckning verkan skall ges åt internationellt tvingan-
de regler i ett annat lands rättsordning. Hänsyn skall
tas till karaktären av och syftet med den internatio-
nellt tvingande bestämmelse som är aktuell och vad
som kan bli resultatet om bestämmelsen tillämpas
eller ej.
Mot bakgrund av det handlingsutrymme som
domstolen har är den omständigheten att det i något
fall kan bli fråga om att beakta offentligrättsliga regler
i ett annat land inte speciellt starkt argument mot att
införa bestämmelsen i artikel 7.1.
Det andra, gällande tillämpningen av olika länders
lagar på samma rättsförhållanden, är en situation som
kan uppkomma också genom att Romkonventionen
gör det möjligt för parterna att ange tillämplig lag för
endast en del av ett avtal. Jag förutsätter att om dom-
stolarna tillämpar regeln på ett förnuftigt och klokt
sätt och utifrån att tvisten skall få en så rimlig utgång
som möjligt måste bestämmelsen snarare ses som en
tillgång än en fara.
Herr talman! Jag slutar med det jag började med,
att yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på
reservationen.

Anf. 51 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Herr talman! Jag tänker inte förlänga debatten allt-
för mycket, men det var några saker som jag reagera-
de över. Det här är ingen lätt fråga. Hur än rättsprax-
isen kommer att bli ökar osäkerheten om man antar
artikel 7.1 och inte reserverar sig. Eftersom så många
länder reserverat sig tycker jag att Sveriges linje bor-
de vara att följa dem, speciellt med tanke på den osä-
kerhet som man ändå själv uttrycker i betänkandet
och i förarbetet.
Jag anser inte att en enhetlig praxis är någonting
att eftersträva. En sådan enhetlig praxis skulle komma
att bygga på ett osäkerhetsmoment. Det är inte så att
vi i Sverige utgår från vad vi vill, utan det blir en sorts
domstolspraxis som skall gälla.
Jag tror att svenskt domstolsväsende och rättssys-
tem har en annorlunda syn på hur man skyddar en
svagare part än vad t.ex. Hollands eller Italiens dom-
stolsväsende och rättssystem har. Det här är en kom-
plex fråga, och situationen i dag är inte heller lätt.
Väldigt många befarar att situationen kommer att bli
mycket mer osäker och mycket svårare. Att tycka att
en enhetlig praxis vore bra tycker jag på något sätt är
att lämna ifrån sig ansvaret för att få ett system som vi
är med och påverkar. Hur kommer denna praxis att se
ut? Det vet vi inte i dag.
Det kan vara intressant att notera att Stockholms
handelskammare och även SAF har ansett att Sverige
skall reservera sig just för att de tycker att det när vi
nu skall utveckla näringslivet är väldigt negativt att
rättsosäkerheten på det här sättet faktiskt blir ännu
större än vad den är i dag. Det är inte bra i dag, men
det här gör det inte bättre.

Anf. 52 KERSTIN KRISTIANSSON (s):
Herr talman! Jag delar inte Miljöpartiets uppfatt-
ning i just den här frågan. Jag ser här snarare möjlig-
heter än de hotbilder som Yvonne Ruwaida radar upp.
Vad gäller reservationer kan vi ju inte bara reservera
oss för reserverandets skull, utan det måste också
finnas klara motiv bakom. Just den här regeln tror jag
ger mer möjligheter än vad den leder till de hotbilder
som Miljöpartiet radar upp.
Jag blir litet förvånad över Miljöpartiet, vars le-
damöter vanligtvis brukar prata sig varma för globali-
sering. Just i det här fallet gäller uppenbarligen inte
de tankarna.

Anf. 53 YVONNE RUWAIDA (mp):
Herr talman! Jag tycker inte att artikel 7.1 har med
globalisering att göra. Vi har redan i dag olika regler
för handel och konsumentköp, t.ex. i Haagkonventio-
nen. Det är inte det vi motsätter oss. Vi motsätter oss
den ökade rättsliga osäkerheten. Vi anser att svenska
konsumenter kan komma att bli lidande av detta. Vi
menar, vilket också den svenska riksdagen menade
1993, att det är främmande för svensk rätt att tillämpa
andra länders tvingande regler. Det här blir ett ökat
osäkerhetsmoment. År 1993 gällde det i och för sig
tillämpligheten för lag för vissa försäkringsavtal. Då
hade hela riksdagen samma synpunkt som jag har i
dag.
Jag tror snarare att synpunkterna har förändrats på
grund av att vi i dag är medlemmar i EU och att vi
helt enkelt inte tycker att vi kan reservera oss. Jag vill
inte att vi skall reservera oss för reservationens skull
utan för att kunna påverka och förändra. Det finns
väldigt många andra länder, bl.a. Tyskland, som fak-
tiskt har samma åsikt som Miljöpartiet.
Jag vill också komma tillbaka till den nordiska
rättslikhet som utskottet konstaterar i betänkandet. Jag
undrar: Är Norden i dag bara Finland, Danmark och
Sverige? Ingår inte Norge och Island i Norden?

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)

8 § Vissa familjerättsliga frågor

Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU10
Vissa familjerättsliga frågor

Anf. 54 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Vi skall nu behandla lagutskottets
betänkande nr 10, som har rubriken Vissa familje-
rättsliga frågor. De familjerättsliga frågorna är verk-
ligen aktuella i debatten nu. Det beror inte minst på
att vi arbetar med en rad förändringar på det området.
På lagutskottets bord ligger nu den stora propositio-
nen om vårdnad, boende och umgänge. Vi arbetar
med den, och vi skall ha en utfrågning i nästa vecka,
den 10 februari. Det betänkandet kommer naturligtvis
att bli mer omfattande än det betänkande som vi nu
skall behandla.
Betänkande nr 10 behandlar i första hand en rad
frågor som tas upp i motioner från den allmänna mo-
tionstiden, både från innevarande riksmöte och från
föregående. Det är frågor om äktenskaps- och sambo-
lagstiftningen, det är frågor om registrering av part-
nerskap, om vissa bestämmelser om faderskap, frågor
om förmyndarskapslagstiftningen och vissa arvsrätts-
liga frågor.
Jag skall inte ta upp och behandla utskottets be-
tänkande i dess helhet. Det kommer Anders Ygeman
så småningom att göra. Rent allmänt finns en mycket
bred majoritet kring de flesta överväganden som görs
i betänkandet. Det finns några enstaka reservationer.
På en punkt, och det är den jag tänker beröra, är
jag, och flera med mig, skiljaktig med utskottets ma-
joritet. Det är fråga om en mycket stor minoritet.
Utskottet är ungefär delat mitt itu i frågan. Det rör sig
om frågan om talerätt i mål om hävande av faderskap.
Jag tänker belysa frågan med ett fiktivt fall från den
motion jag har väckt i det här ämnet. Jag tror att det
fallet är ganska känt, i varje fall för utskottets ledamö-
ter. Flera motionärer har engagerat sig i frågan.
Om den ena av två makar, i det här fallet mannen,
avlider kan plötsligt en son eller dotter dyka upp och
hävda att han eller hon är barn till den numera avlidne
maken och, naturligtvis med all rätt, kräva sin sär-
kullsrätt. Om änkan inte känner till barnet - vilket
naturligtvis borde vara det normala, men det kan ju
hända att hon inte gör det - har hon inte någon möj-
lighet att ifrågasätta faderskapet, även om det kan
visas upp en domstolshandling om det. Hon har ingen
möjlighet att få faderskapet prövat på nytt i domstol.
Det kan finnas många motiv till att göra en sådan
prövning. Det kan finnas sociala skäl. Det kan natur-
ligtvis finnas ekonomiska skäl. En person som går in i
ett äktenskap där makarna från början har väldigt
olika ekonomiska förhållanden kanske skulle ha be-
gärt ett äktenskapsförord om hon känt till detta. Det
kan också finnas en rad andra omständigheter som gör
att man vill ompröva den här möjligheten.
Med nuvarande lagstiftning saknar alltså änkan
möjlighet att väcka ett mål för att just häva det här
faderskapet. Det kallas att hon inte har talerätt i la-
gens mening. Hon kan inte åberopa den lagparagraf
enligt föräldrabalken 1 kap. 3 § som reglerar det här.
Den ende som har talerätt i lagens mening i det här
fallet är den som har ådömts faderskapet, dvs. den
avlidne maken. Därmed finns det i det här fallet inte
någon som har talerätt, och det kan inte prövas på
nytt, inte ens av barnet i fråga. Det här är naturligtvis
ytterst en rättssäkerhetsfråga för änkan, och det kan
också vara det för barnet.
När den här lagstiftningen kom till fanns det kan-
ske ingen anledning att ifrågasätta den här lagparagra-
fen, men sedan lagstiftningen kom till och efter det att
den har verkat under en rad av år har det hänt väldigt
mycket på det här området. Numera finns betydligt
bättre teknik och möjligheter att fastställa faderskap,
som gör att det här får en helt annan innebörd. Alltså
borde man, med tanke på den tid som har gått och den
tekniska utvecklingen, ompröva lagstiftningen så att
den anpassas till nuvarande utveckling. Jag vill att
man skall göra det. Det vill Centerpartiet, det vill
Moderata samlingspartiet, det vill Folkpartiet, det vill
Miljöpartiet och det vill Kristdemokraterna. Men
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna säger nej.
Man kan fråga sig varför. Är inte rättssäkerheten lika
viktig för alla, även för änkor, i det här samhället?
Vad är det som tar över i det här fallet och sätter
rättssäkerheten åt sidan?
Utskottet säger i sin majoritetsskrivning att regler-
na i det här fallet måste bygga på en avvägning mellan
olika intressen som gör sig gällande, och det kan jag
hålla med om. Vidare säger man att bestämmelserna i
första hand bör präglas av vad som är bäst för barnen.
Även det kan jag hålla med om.
Men vad är det då som är särskilt viktigt när man
ser till barnens bästa? Är det att säkert veta vem som
är barnets far, eller är det att leva i fortsatt ovisshet
om någon har ifrågasatt det? Det kan också diskute-
ras, tycker jag.
Därefter tar utskottets majoritet i sin argumente-
ring upp två situationer för faderskapets fastställande:
dels fastställande genom presumtion, dvs. den ur-
sprungliga regeln att icke ifrågasätta faderskapet för
de barn som finns inom äktenskapet i familjen, dels
fastställande genom domstolsprövning. Jag delar
majoritetens bedömning i presumtionsfallet.
En vänsterpartimotion, som blivit avstyrkt i sin
helhet i utskottet, tar upp en längre gående fråga,
nämligen att man skulle fastställa faderskapet med
den moderna blodprovsteknik vi nu har vid varje barn
som föds, inom eller utom äktenskapet. Det krav som
jag har innebär ett betydligt kortare steg, men inte ens
det steget vill Vänsterpartiet ta i det här fallet. Detta
förefaller mig något konstigt.
I presumtionsfallet tycker jag som sagt att det är
ganska klart, men i domstolsfallet är det helt annor-
lunda. Den frågan är från början tvistig. Det kan gälla
avgöranden, såsom i det fall jag tog upp, som ligger
väldigt långt tillbaka i tiden när inte den moderna
blodprovsteknik m.m. som vi har i dag fanns. Då
kunde man inte heller fastställa faderskap med samma
precision och säkerhet som i dag.
Därefter tar utskottet upp två överprövningar som
har gjorts av Högsta domstolen. I det här fallet finns
dock ingen resning, och detta tar man till intäkt för att
man nu inte skall ändra dessa regler. Jag kan inte se
att det heller är något skäl för att änkan i mitt fiktiva
fall inte skulle ha en rättssäkerhet.
Den här frågan är också intressant ur ett jäm-
ställdhetsperspektiv. Det här kan bara röra rättssäker-
heten för kvinnor, och varför skall inte den vara lika
säker för kvinnor som för alla? Därför bör man enligt
min uppfattning i varje fall se över och pröva om den
här lagregeln bör ändras. Det är kravet.
Med det som utgångspunkt, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till reservation 8 vid utskottets betän-
kande och i övriga delar bifall till utskottets hemstäl-
lan i betänkandet.

Anf. 55 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Herr talman! I lagutskottets betänkande
1997/98:10 tas vissa familjerättsliga frågor upp. I
betänkandet behandlas ett tjugotal motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden 1996 och 1997. Jag
tänker här bara beröra talerätten vid hävande av fa-
derskap och återinförande av arvsrätt för kusiner.
Jag tänker börja med talerätten vid hävande av fa-
derskap. Detta är, minst sagt, en ganska komplicerad
fråga. Jag skall försöka förklara så tydligt och samti-
digt så kortfattat som möjligt var problemen och
oklarheterna finns.
Sedan 1969 ärver även barn som fötts utanför äk-
tenskapet sin pappa. Vi kan nog alla, tror jag, förestäl-
la oss änkans och de andra arvingarnas förvåning när
det efter en makes död plötsligt dyker upp ett eller
flera för dem okända barn med vilka de skall dela
arvet. Änkan har små möjligheter att föra talan för att
häva faderskapet om det råder tvivel om att dessa
barn är barn till den avlidne maken. Utskottets ordfö-
rande Agne Hansson har beskrivit detta ganska or-
dentligt i sitt inlägg.
Det finns i princip tre möjligheter att fastställa el-
ler anta ett faderskap. När ett barn föds inom äkten-
skapet finns det något som heter faderskapspresum-
tion: Man bara antar att maken är pappa till barnet.
Här kan i vissa fall änkan och arvingarna väcka talan
vid domstol, dock med vissa tidsfrister. När ett barn
föds utan att föräldrarna är gifta med varandra fast-
ställs faderskapet genom en faderskapsbekräftelse. I
dessa fall är det oklart vem som äger rätt att föra talan
om ogiltigförklarande av faderskapet. Om faderskapet
fastställts genom en dom som vunnit laga kraft är
faderskapet definitivt avgjort. En prövning kan bara
ske om Högsta domstolen beviljar resning, och några
regler om vem som är behörig att söka resning finns
inte.
Herr talman! Så rörig och oklar är bilden, och så
olika behandlas arvingars talerätt vid hävande av
faderskap. Utvecklingen har ju gått framåt, och förfi-
nade tekniska metoder att fastställa faderskapet finns i
dag. Vi moderater anser att både änkan och den av-
lidnes barn skulle vinna ökad rättssäkerhet om ett
antal av de oklarheter och olikheter som jag beskrivit
förutsättningslöst utreds. Naturligtvis skall utgångs-
punkten vara barns bästa.
Moderaternas uppfattning delas av fyra andra par-
tier: Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Miljöpartiet. Utskottsmajoriteten, bestående av Soci-
aldemokraterna och Vänsterpartiet, tycker jag ligger
mycket nära ett bifall, men som så många gånger
annars vågar man inte ta steget fullt ut. Man skriver i
stället: "Om det i framtiden skulle visa sig att nuva-
rande regler leder till otillfredsställande resultat utgår
utskottet från att regeringen i lämpligt sammanhang
återkommer till riksdagen med förslag i ämnet."
Som representant för reservanterna anser jag att
det inte är fråga om "i framtiden". Problemet finns här
och nu redan i dag, så varför säga nej till detta?
Herr talman! Jag tänker nu övergå till återinföran-
de av arvsrätt för kusiner. Det är nästan exakt ett år
sedan vi diskuterade den frågan här i kammaren, även
då med anledning av en motion från Moderaterna.
Sedan dess har vi fått ganska många telefonsamtal
som visat att många har varit positiva till att vi har
tagit upp frågan.
Det har visat sig att väldigt många människor tror
att kusiner har arvsrätt, och därför skriver man inte
testamente.
Vidare har många som hört av sig till oss tagit upp
att de tycker att det är svårt att föra en diskussion med
Kammarkollegiet. Det är de som har hand om pengar-
na när det inte finns någon arvinge. Det är de som
förvaltar Allmänna arvsfonden. Då skall man föra en
diskussion med dem om att man kanske skall få ärva
ändå. Det tycker folk känns väldigt jobbigt.
För oss moderater är familjen och släkten den
viktigaste beståndsdelen i ett samhälle. Vi vill natur-
ligtvis också på olika sätt stärka familjens ställning.
Ett sätt är att låta kusiner ärva. Det går faktiskt inte
heller att bortse från den privatekonomiska betydelse
ett arv har i dag.
Ett av skälen till att avskaffa arvsrätten för kusiner
1928 var risken för uppsplittring av jordbruksfastighe-
ter och andra produktionsenheter i många små enhe-
ter. Detta ansågs ej vara bra ur nationalekonomisk
synpunkt. Herr talman! Detta gäller inte i dag, 1998.
Det finns alltså många skäl för att återinföra arvs-
rätt för kusiner. Förutom dem jag redan har nämnt kan
faktiskt svåra olyckor utplåna en hel familj på en enda
sekund. Av förståeliga skäl finns inget testamente.
Man kan också säga att arv som i dag tillfaller All-
männa arvsfonden kan användas till ändamål som
skulle ha varit helt främmande för den avlidne. Vidare
har vi i Sverige många människor från andra länder,
där synen på familjens betydelse och släkten som
socialt och ekonomiskt skyddsnät är stark.
Vi vill att frågan om utvidgad arvsrätt skall tas
upp i den pågående översynen av ärvdabalken.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 9,
och naturligtvis står vi även bakom reservation nr 8
och kommer att stödja den vid en votering.

Anf. 56 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Herr talman! Förenta nationernas olika konventio-
ner om mänskliga rättigheter har som ledande princip
att var och en har rätt att bli bemött med respekt för
den hon är. Ändå förekommer det att människor för-
döms, inte på grund av egna förtjänster eller brister,
utan på grund av deras kön, etniska tillhörighet eller
sexuella läggning. Folkpartiet anser att alla former av
fördomar och diskriminering måste bekämpas. Homo-
sexuella är en grupp som utsätts för diskriminering
och även för våld.
Herr talman! Införandet av partnerskapslagen var i
detta hänseende viktigt. En liknande lag finns nu i
Danmark, Grönland, Island och Norge. I Finland finns
ett lagförslag och i flera utomnordiska länder över-
vägs införande av en partnerskapslag. Vi anser att
Sverige genom sitt medlemskap i Nordiska rådet bör
verka för en nordisk partnerskapskonvention. I dag
kan t.ex. inte två danskar som under många år är bo-
satta i Sverige ingå partnerskap utan att åtminstone en
av dem avsäger sig sitt danska medborgarskap och
blir svensk medborgare. Det här är inte i överens-
stämmelse med nordisk tradition inom social lagstift-
ning. Vi anser också att Sverige bör dela med sig av
sina erfarenheter från partnerskapslagstiftningen till
andra länder som står inför liknande beslut.
Herr talman! Att kunna ingå partnerskap på
svenska ambassader anser vi också skall vara möjligt
om personerna uppfyller kraven för registrering enligt
svensk lag. Att motivera avslag på en sådan begäran
med att det är för få som vill ingå partnerskap på en
utländsk ambassad anser inte vi är tillräckligt. När det
gäller registrering av partnerskap i Sverige kan vi
konstatera att det fortfarande finns ett antal kommuner
som saknar registreringsförrättare, och på senaste
tiden har vi kunnat ta del av uppgifter om att borgerli-
ga vigselförrättare säger nej till att vara partnerskaps-
förrättare. Det är därför speciellt viktigt att dessa
förrättare finns i kommunerna, inte minst med tanke
på att den registrering som kan ske vid domstol i hög
grad begränsas av tingsrätternas öppettider.
Herr talman! Det är flera olika områden som be-
rörs i det här betänkandet, och jag vill bara kort berö-
ra det som har varit aktuellt i de två tidigare inläggen,
talerätt i mål om hävande av faderskap. Jag tänker
inte alls gå in på en beskrivning, det har gjorts på ett
mycket bra och tydligt sätt av de föregående talarna.
Jag vill bara konstatera att det inte finns några klara
regler i fråga om talerätten, och mycket är oklart både
när faderskapet har fastställts genom presumtion och
när det gäller faderskap som har fastställts genom
dom. Det är naturligtvis otillfredsställande, och själv-
fallet stöder vi kravet på att det här förhållandet skall
bli föremål för en förutsättningslös utredning.
Folkpartiet står naturligtvis bakom samtliga reser-
vationer som vi har undertecknat, men jag yrkar här
bifall endast till reservation nr 4.

Anf. 57 TANJA LINDERBORG (v):
Herr talman! Det här betänkandet, som rör famil-
jerättsliga frågor, tar bl.a. upp en rad motioner om
krav på förbättringar av homosexuellas situation inom
familjerättens område.
I fjol presenterade kriminologen Eva Tiby en un-
dersökning som visar att 23 % av alla homosexuella
någon gång har utsatts för brott enbart därför att de är
homosexuella. Under de senaste tio åren har minst 27
personer mördats av samma skäl.
Personer som inte accepterar en allmänt förbättrad
attityd mot bögar, lesbiska och bisexuella försöker nu
med odemokratiska medel skrämma dessa grupper.
Homosexuella har blivit ett lovligt byte vad gäller
hetspropaganda, inte minst genom att Riksförbundet
för sexuellt likaberättigande på senare tid har utsatts
för en allt hårdare press från nazisthåll. Lokaler i
Linköping, Stockholm och Trollhättan har angripits
av antihomosexuella grupper. Men som lagstiftare får
vi naturligtvis inte låta oss påverkas eller huka för den
här typen av organiserat våld. Jag ser en risk i att om
inte homosexuella jämställs med heterosexuella i
lagstiftningshänseende skulle det faktiskt kunna upp-
fattas som att de inte är lika mycket värda som hetero-
sexuella.
Partnerskapslagens tillkomst innebar stora land-
vinningar, men fortfarande återstår en hel del att göra.
Det handlar t.ex. om att åstadkomma en nordisk part-
nerskapskonvention, att de som så önskar kan få sitt
partnerskap registrerat på svenska ambassader utom-
lands, liksom att sätta press på de kommuner som
ännu inte inrättat partnerskapsförrättare.
Lagen har nu varit i kraft i tre år och därför är det
dags att ta nästa steg mot ett likaberättigande. Enligt
min uppfattning bör de homosexuella ges möjlighet
att ingå äktenskap på samma villkor och med samma
rättsverkningar som heterosexuella. Därigenom kan
den särlagstiftning som partnerskapslagen innebär
avskaffas.
Ett steg i rätt riktning som jag tycker är värt att
notera är att skillnaden vad gäller rätten till bostads-
bidrag nu äntligen har upphört, och att Samboende-
kommitténs direktiv är att överväga om skillnaderna i
den rättsliga behandlingen av homosexuella sambor
jämfört med heterosexuella är motiverade. Den frågan
utreddes visserligen av Partnerskapskommittén, som
föreslog en lag om sambor av samma kön, och därför
borde egentligen inte frågan behöva utredas på nytt.
Men, som sagt, nu har vi en ny kommitté som tittar
närmare på det här och därför får vi väl avvakta den.
Det är skälet till att jag har valt att inte reservera mig
mot utskottsmajoritetens förslag i den här delen. Jag
utgår från att kommittén kommer med ett förslag till
reformerad lagstiftning, och om den inte gör det åter-
kommer jag i frågan.
Jag vill yrka bifall till reservation nr 7 under
mom. 8 och står naturligtvis bakom samtliga reserva-
tioner som jag står som undertecknare av.
Agne Hansson berörde talerätten, vilket också
andra talare har gjort. Agne Hansson nämnde bl.a. en
motion från Vänsterpartiet som skulle gå ännu längre
än reservanterna har gjort i sin reservation. Jag vill
erinra ledamöterna om att det är en enskild vänster-
partimotion.
Jag har mycket lätt att sätta mig in i den situation
som ni har beskrivit här. Det är naturligtvis en chock-
upplevelse om det vid makens dödsfall helt plötsligt
dyker upp ett helt okänt barn. Men jag kan också
mycket lätt sätta mig in i vad det skulle innebära för
barnet om änkan skulle få talerätt. Man skulle dra i
gång en blodprovsprocess. Barnet har visserligen inte
haft någon kontakt med pappan men känner till ho-
nom och har utgått från att han är pappan. Helt plöts-
ligt skall det ifrågasättas om mannen verkligen är
pappan. Jag kan se det som väldigt kränkande för
barnet.
Jag försäkrar er andra som står som undertecknare
av reservationen att jag verkligen har tänkt på frågan
och övervägt den oerhört noga. Jag har kommit fram
till att det måste vara barnets bästa som väger tyngst.
Jag tycker inte att det bara är en teknisk fråga. Det
handlar i stor utsträckning om svåra etiska och mora-
liska överväganden.

Anf. 58 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Herr talman! Jag måste ändå ställa en fråga till
Tanja Linderborg. Hon tycks ha övervägt den sista
frågan väldigt mycket. Tycker Tanja Linderborg att
det är bra att det fortfarande finns så många oklarheter
kring vem som kan föra talan? Är det rättssäkert? Det
är dessutom så olika i olika fall. Det finns en stor
osäkerhet.
Det vi begär är att man förutsättningslöst skall titta
över frågan. Man skall ha barnets bästa för ögonen,
precis som Tanja Linderborg säger.
Därför har jag väldigt svårt att förstå varför man
inte vågar ta steget och göra denna utredning.

Anf. 59 TANJA LINDERBORG (v) replik:
Herr talman! Det handlar inte om att våga eller
inte. Enligt min uppfattning är nuvarande lagstiftning
fullt tillräcklig. Den skyddar den svagare parten. Den
svagare parten är per definition i detta fall barnet.
FN:s barnkonvention stadgar att barnets bästa
skall sättas i främsta rummet. Om man har konventio-
nen för ögonen kan man inte komma till någon annan
slutsats än att nuvarande lagstiftning är fullt tillräcklig
på detta område.

Anf. 60 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är ett väldigt märk-
ligt resonemang Tanja Linderborg för. Nog måste
rättssäkerheten komma först. Man kan inte väga in så
många andra saker. Rättssäkerheten måste vara det
som är A och O både för änkan och barnet.
Det vi begär är en förutsättningslös utredning där
man har barns bästa för ögonen och reder ut alla de
oklarheter som finns om vem som kan föra talan, om
man över huvud taget kan föra talan och varför det är
så olika beroende på om faderskapet är erkänt eller
fastställt. Det kan inte vara till gagn för barnet att det
finns sådana oklarheter. Rättssäkerheten måste fak-
tiskt väga tyngst när man gör en sådan förutsättnings-
lös utredning som vi vill ha.

Anf. 61 TANJA LINDERBORG (v) replik:
Herr talman! Det var som jag sade. Det är svåra
etiska och moraliska överväganden. Det handlar inte
om nya tekniska landvinningar.
Det är bara att konstatera att vi har olika uppfatt-
ningar på detta område. När det gäller rättssäkerheten
anser jag fortfarande att barnets intresse måste vara
det vägledande och förhärskande.

Anf. 62 YVONNE RUWAIDA (mp):
Herr talman! Familjerätten är i dag som ett klass-
samhälle. Den är som ett indiskt kastsystem. Lagen är
en sorts norm. Den ger normer. Den uttrycker en
värdering. Den säger vilket som är bättre och vilket
som sämre. Den ger också olika förutsättningar. Den
styr också indirekt de värderingar som finns i samhäl-
let och hur människor lever.
I dag får en man och en kvinna som ingår ett äk-
tenskap tio poäng. En man och en man eller en kvinna
och en kvinna som ingår partnerskap får fem poäng.
En man och en kvinna som har ett samboförhållande
får fyra poäng, men en man och en man eller en kvin-
na och en kvinna som har ett samboförhållande får
bara två poäng. Två kvinnor, t.ex. med barn, som bor
tillsammans i 15-20 år får noll poäng.
Vi har i dag ett system som ger uttryck för normer
och värderingar. Det är en familjerätt som inte på
något sätt är neutral - långt därifrån, skulle jag vilja
säga.
I kd:s motioner tar man bl.a. upp att grunden för
samhället och samhällets fortlevnad är knuten till
relationen mellan man och kvinna. Vi skulle svara på
vad vi ansåg om motionen. När jag läste utskottsbe-
tänkandet första gången undrade jag vad det är utskot-
tet skriver. Det är motsägelsefullt. Man tar inte tydligt
avstånd från kd:s motion, även om man avstyrker den.
Man säger inte att det inte ser ut så.
Jag undrade om det var jag som överreagerade.
Jag läste formuleringen om och om igen. Jag talade
även med tjänstemän på kansliet. Jag talade med
vänner som är vänsterpartister, folkpartister, modera-
ter och sossar. De reagerade som jag. I texten tar man
inte ordentligt avstånd från kd:s motion. Den visar en
bild av att staten faktiskt har värderingen att äkten-
skapet skall gynnas litet mer. Samtidigt är man mot-
sägelsefull, för i övrigt säger man att lagstiftningen
skall vara någorlunda neutral.
När betänkandet kom fick jag några fax och ett
telefonsamtal. Folk hade reagerat på min reservation.
Det var folk som tyckte att det var bra att jag reagera-
de på texten därför att den är förskräcklig.
Då insåg jag att jag inte kan gå upp i kammarens
talarstol utan att ta upp betänkandetexten. Jag skulle
speciellt vilja att Socialdemokraterna - gärna alla
partier - åtminstone uttryckligen säger att de kraftfullt
tar avstånd från det som står i kd:s motion. Man skall
inte bara avstyrka motionen i betänkandet utan fak-
tiskt kraftfullt ta avstånd från den. Det som skrivs där
är förlegat. Man skulle också kunna säga att texten
kanske är litet motsägelsefull, men att man så långt
som möjligt vill ha en neutral lagstiftning. Jag skulle
önska att man kunde säga detta i debatten.
Kristdemokraternas retorik om bl.a. äktenskap och
heterosexualitet som grunden för samhället står i strid
med principen om alla människors lika värde. Den
står i strid med detta på ett så tydligt sätt. Jag anser att
betänkandetexten måste vara bättre vad gäller be-
handlingen av motionen.
Jag är fortfarande hoppfull. Jag tror att många här
i plenisalen kommer att gå upp i talarstolen och ta
avstånd från kd:s motion i denna fråga.
Jag vill gå över till att tala om alla våra reservatio-
ner, som jag naturligtvis stöder. Jag kommer själv att
yrka bifall till reservation 1 och till reservation 5. De
rör i mycket homosexuella och deras ställning i sam-
hället.
När det gäller frågan om homosexuella sambor
vill jag säga att det finns en samboutredning. Jag sitter
själv med i den och kommer att jobba med den frå-
gan. Det finns i dag ett färdigt lagförslag. Det lagför-
slaget skulle man kunna anta här och nu. Jag tycker
egentligen inte att det finns någon anledning att dröja
med frågan. Det är en principfråga.
Jag vet att jag har fått stöd från Vänsterpartiet ti-
digare, så jag vet att de stöder mig vad gäller innehål-
let.
När det gäller Partnerskapskommissionen vill jag
påpeka att RFSL har uppvaktat Laila Freivalds i den-
na fråga. Hon har sagt att hon inte är beredd att göra
någonting över huvud taget i frågan. Det är mycket
svårt att ens hitta ett lämpligt internationellt forum för
att diskutera den.
Jag vill också påpeka att jag tror att Sveriges
ovilja på detta område strider mot EG-rätten. Trots att
man i övriga EU-länder inte är lika positiv som i
Sverige till homosexuella och till partnerskap är den
faktiska rättsliga situationen sådan, att två EU-
medborgare som bor i Sverige inte har rätt att ingå
partnerskap på grund av partnerskapslagens anknyt-
ningsvillkor.
Detta är en diskriminering av människor som bor
här i landet bara för att de inte är medborgare. Tanken
med EU är ju enligt många EU-positiva partier att
man skall kunna bo i de olika EU-länderna utan att
behöva byta nationalitet.
Gällivare, Habo, Hedemora, Mariestad, Mullsjö,
Osby, Skövde Timrå, Örkelljunga och Örnsköldsvik
är några av de många kommuner där man i dag saknar
en registreringsförrättare. Jag var rätt glad över de
positiva skrivningar som fanns i betänkandet förra
gången när vi hanterade den här frågan. Man tyckte
att regeringen skulle titta på frågan. Nu är skrivning-
arna svagare, och jag förstår inte riktigt varför. Här
har staten ett ansvar. Det handlar om lika rätt. Staten
har ett ansvar, eftersom det är länsstyrelserna som
utser registreringsförrättare. Jag tycker - och det har
jag sagt tidigare - att man bör fundera över om inte de
som är äktenskapsförrättare även skall kunna vara
partnerskapsförrättare, att det kan vara samma person.
Det vore det rimliga.
Den principiella inställning som jag och Miljöpar-
tiet har - dvs. likabehandling av människor oavsett
sexualitet - är att homosexuella skall kunna ingå
äktenskap. Det är litet löjligt att vissa människor kan
gifta sig medan andra får ingå partnerskap bara på
grund av deras sexualitet. Det är en orättvisa som inte
kan fortsätta.
Jag vill påminna om den manifestation som vi ha-
de i riksdagen förra veckan, en manifestation för att
erinra oss det fruktansvärda som hände under förintel-
sen. Det var en väldigt fin manifestation. Göran Pers-
son uttryckte bl.a. den utsatthet som homosexuella
känner gentemot prorasistiska och pronazistiska
grupper. Göran Persson talade om vikten av likabe-
handling, jämställdhet och jämlikhet, men lagen i dag
säger någonting annat. Man kan inte säga att homo-
sexuella är lika mycket värda när det finns en lag som
faktiskt visar att det inte är så. Det är en lögn.
Som sagt, jag yrkar bifall till reservation nr 1 och
nr 5. Jag skulle vilja att andra partier tar ett starkt
avstånd från den syn på samhällets fortbestånd och
sexualitet som kd ger uttryck för i sin motion.

Anf. 63 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Herr talman! Jag yrkar bifall till motionerna L404,
Sf224, yrkande 3, So629, yrkande 3 och till reserva-
tion 8, mom. 10.
Yvonne Ruwaida tog i här. Det känns rätt skönt att
komma omedelbart efter henne på talarlistan. Jag
tycker att hon har missförstått det mesta här i livet.
Det är inte fråga om något kasttänkande.
Äktenskapet - eller hur man nu vill uttrycka den
form genom vilken samhället vill säkerställa fasta,
stabila, varaktiga relationer för att säkerställa barns
trygga uppväxt och uppfostran - är inte förlegat. Det
är fullständigt stolligt att påstå någonting sådant. Är
det någonting som har blivit tydligt i modern tid så är
det väl att just detta synsätt har den allra största och
bästa bäring.
Sedan skall man inte mystifiera detta i övrigt. Vad
vuxna människor vill göra är deras privatsak. Det
behöver vi som lagstiftare inte bekymra oss om. Det
är barnets bästa som det är fråga om och ingenting
annat.
Jag är alltså ganska nöjd med betänkandets skriv-
ning i detta stycke, och jag är ännu mera nöjd nu efter
att ha hört Yvonne Ruwaida.
När det gäller talerätten har fem partier gett ut-
tryck för en uppfattning i en rätt teknisk fråga, nämli-
gen att det här föreligger en osäkerhet, att det är nå-
gonting som inte är bra och att man skulle vilja ha en
utredning till stånd. Då kan man liksom inte villfara
detta. Man skriver bort det genom att säga att om det i
framtiden skulle visa sig vara ett problem skall frågan
tas upp. Det är ett uttryckssätt som är ganska fränt
gentemot dem som har yppat att detta är ett stort pro-
blem. Det är helt enkelt att osynliggöra människor
som i dag upplever ett utomordentligt stort problem.
Man kunde åtminstone ha uttryckt sig något mer psy-
kologiskt och mänskligt.
Tanja Linderborg säger att hon har barnets bästa
för ögonen. Ja, det är klart, vem har inte det? I dag
förhåller det sig nog på det viset att man mer och mer
av hänsyn till barnets bästa söker sanningen. Det
gäller vid insemination och vid adoption. Ibland kan
man intuitivt tycka att det verkar litet jobbigt att jämt
söka sanningen. Men inom vetenskapen är man allde-
les entydig och klar över att det gagnar alla, och fram-
för allt barnet, att sanningen kommer fram. Det är litet
olyckligt att man inte kan förenas i en sådan här tek-
nisk fråga. Den borde inte vara partiskiljande. Detta
är sådant som man ute i rättslivet söker klarhet i.
Som praktiker kan man ibland undra varför lag-
stiftningen är så mystisk. Trots att det enligt väldigt
många föreligger ett tekniskt problem, blir det inte
ens någon utredning av den saken. Det är synd. Jag
hoppas att det förhållandet att så många står bakom
och att man har den litet kryptiska skrivningen ändå
innebär att de som makten haver i sinom tid ser över
dessa regler till gagn för barnen.

Anf. 64 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Herr talman! Jag blir inte förundrad över att krist-
demokraterna och Miljöpartiet inte har samma syn på
familjerätten. Det vore snarare förvånande om vi hade
det. Kristdemokraterna har ett väldigt snävt förhåll-
ningssätt till familjerätt över huvud taget. Jag anser att
man har en gammal och förlegad världsbild. Det är
kanske litet grand också en generationsfråga.
Rolf Åbjörnsson tog upp detta med barnens bästa
och - förmodligen - homosexuella som föräldrar. Är
det till barnens bästa att det finns barn som helt osyn-
liggörs och som inte har samma rättsliga ställning som
andra barn därför att en av föräldrarna är homosexu-
ell? Det är inte till barnens bästa. Är det till barnens
bästa att samhället säger att den familjerelation som
barnet ingår i är någonting som är dåligt? Det är
knappast till barnens bästa.
I och för sig är det nog svårt att övertyga krisde-
mokraterna, men snart kommer riksdagen förhopp-
ningsvis att få en annan majoritet. Socialdemokraterna
och Anders Ygeman kan kanske ge mig ett svar på
frågan: När kommer socialdemokraterna att accepte-
ra...

Anf. 65 TREDJE VICE TALMANNEN:
Repliken gäller Rolf Åbjörnsson och inte Anders
Ygeman.

Anf. 66 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Herr talman! Okej, då är jag färdig.

Anf. 67 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:
Herr talman! Nej, jag kommer inte att bli överty-
gad.

Anf. 68 ANDERS YGEMAN (s):
Herr talman! Vi debatterar lagutskottets betänkan-
de nr 10 om vissa familjerättsliga frågor. Jag vill
börja med att yrka bifall till utskottets hemställan och
avslag på samtliga reservationer.
Betänkandet spänner över ett brett fält, och utskot-
tets motiv finns väl utvecklade i betänkandet. Jag
tänker därför bara ge en snabb överblick av de olika
sakfrågorna.
Precis innan jag gick upp i talarstolen debatterades
familjen och familjevärden. Jag vet inte om jämförel-
sen mellan det indiska kastsystemet och den svenska
familjepolitiken är en speciellt bra grund att börja den
debatten på. Själv hävdar jag nog att den svenska
familjepolitiken står sig stark och är helt ojämförbar
med den typen av system.
Kd har två motioner om betydelsen av stabila
familjerelationer. När det gäller familjebegreppet i
vid mening är det klart att familjerelationer är viktiga.
När jag talar om familjer lägger jag naturligtvis in
homosexuella och deras familjebildningar i det be-
greppet. Men det finns ingen anledning att med an-
ledning av kd:s motion ändra lagstiftningen. Utskottet
avstyrker därför motionen. Det är väl egentligen det
starkaste avståndstagande som Sveriges riksdag kan
göra från en motion eller åsikt. Därmed har jag också
svarat på Yvonnes fråga.
Rolf Åbjörnsson har motionerat om tilläggsdirek-
tiv till Samboendekommittén för att säkerställa att
samboendet inte blir ett andra klassens äktenskap.
Detta, vågar jag hävda, är väl tillgodosett med de
direktiv som faktiskt finns i Samboendekommittén.
Det ligger väl inom kommitténs direktiv.
Flera har motionerat om att homo- och heterosex-
uella sambor skall behandlas rättsligt lika. Det kan då,
som tidigare talare har sagt, vara värt att notera att
regeringen nu, i alla fall avseende bostadsbidraget,
efter en motion av undertecknad har sett till att även
homosexuella omfattas av rätten till bostadsbidrag,
vilket jag tycker är glädjande. I övrigt delar utskottet i
stort motionärernas uppfattning, men frågorna utreds i
Samboendekommittén. Utskottet vill inte föregripa
kommitténs arbete.
Yvonne Ruwaida har motionerat om vigseln och
menar att de 40 trossamfund som i dag har rätt att
förrätta kyrkliga vigslar inte längre skall få göra det,
utan att de endast skall få förrätta borgerliga vigslar.
Utskottet menar att detta är fel och att de kyrkliga
vigslarna är starkt förankrade i det svenska samhället.
Anknytningsvillkoren i partnerskapslagen debatte-
rade vi så sent som för 348 dagar sedan här i kamma-
ren, den 5 februari förra året. Ett flertal motionärer
vill att villkoren skall lättas upp och att man genom en
nordisk partnerskapskonvention skall kunna underlät-
ta för nordiska medborgare, boende i annat land, att
ingå partnerskap. I och för sig är syftet vällovligt, men
utskottet menar att denna problematik lättare löses i
det traditionella familjerättsliga arbete som pågår
mellan länderna.
Ett antal motioner och ett flertal partier i utskottet
kräver en lagstadgad talerätt vid hävande av faderskap
för makar och arvingar. Utskottet ser inget sådant
behov och konstaterar att dagens regler väl svarar mot
högt uppställda rättssäkerhetsmål. Av tidigare talare
har jag förstått att vi kommer att få återkomma till
detta i replikskiftet. Men min åsikt är att rättsläget inte
alls är så otydligt som flera talare vill göra gällande
utan att det mycket väl lever upp till barnets bästa och
till högt uppställda rättssäkerhetsmål.
Ann-Kristin Føsker motionerar om barns rätt till
information. Även om utskottet har mycket stor för-
ståelse för problemet i sig, tror inte utskottet att pro-
blemet går att lösa via en familjerättslig lagstiftning.
Utskottet avstyrker därför motionen.
Slutligen har Rolf Dahlberg och Bertil Persson
motionerat om arvsrätt för kusiner. Även denna fråga
diskuterade kammaren för 348 dagar sedan, då frågan
senast togs upp. Vi konstaterade då att denna rätt
avskaffades 1928. Den efterföljande debatten har
snarare rört sig i motsatt riktning, dvs. att i än högre
grad minska arvsrätten. Utskottet finner inte att saklä-
get har ändrats nämnvärt, vare sig sedan 1928 eller
sedan den 5 februari 1997, då frågan senast diskute-
rades.
Herr talman! Jag yrkar med det sagda bifall till
lagsutskottets hemställan i betänkandet.

Anf. 69 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Anders Ygeman ser inget behov av
att ändra rättsläget när det gäller hävande av fader-
skap. Jag delar inte den uppfattningen.
Ponera, Anders Ygeman, att det finns en 40-årig
kvinna, låt säga här i Stockholm, som har lyckats
spara ihop till en insats till en bostadsrätt och i övrigt
har precis så mycket tillgångar att hon klarar av att bo
i den. Hon gifter sig med en betydligt äldre man som
inte har några tillgångar. En vecka efter äktenskapet
råkar mannen ut för en olycka och avlider. En kvinna,
jämnårig med änkan, dyker upp, visar upp ett fader-
skapsintyg och hävdar att hon är barn till den avlidne
mannen. Hon har ungefär samma förhållanden som
änkan, inte särskilt gott ställt men en bostadsrätt som
hon har betalat en insats för. Är det då rimligt att
änkan skall tvingas sälja sin bostadsrätt för att klara ut
den särkullerätt som den andra kvinnan har?
Det har talats om den svagare parten i ett sådant
här fall. Ja, vem är den svagare parten i det exempel
som jag gav? Är det änkan, som tvingas lämna sin
bostadsrätt, eller är det det jämnåriga barnet, som har
ungefär samma trygghetsbas?
Slutligen: Jag delar uppfattningen att detta handlar
om svåra överväganden. Men skall man bara för att
det är svåra överväganden tveka inför att låta exper-
terna ytterligare se över detta? Det vore fel. Därför
bör frågan ses över.
Jag yrkar bifall till reservation nr 8.

Anf. 70 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Såvitt jag förstår har inte det pro-
blem som Agne Hansson tog upp att göra med talerät-
ten i första hand, för om jag förstod Agne rätt hade
faderskapet redan fastställts i dom i det exempel som
togs. Det är klart att faderskap kan föra med sig en hel
del negativa konsekvenser, men det ändras ju inte av
huruvida änkan, maken eller någon annan har talerätt
eller inte. I det här fallet har ju en domstol efter ut-
redning och i dom konstaterat att den kvinna som
Agne tog upp i exemplet är dotter till den avlidne.
Vad som skall krävas för en ändring kan ju inte vara
en besvärlig arvssituation eller att den som har avlidit
inte har berättat om sitt barn för sin hustru. För att
lösa dessa problem måste ju helt andra åtgärder vid-
tas.

Anf. 71 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Faderskapet i mitt exempel har alltså
fastställts av domstol för 40 år sedan. Det kan mycket
väl vara ett rätt dömt faderskap, men det kan också
vara fel. Änkan känner inte till det. Det är hennes
rättssäkerhet jag talar om, att enligt lagen ge henne
möjlighet att ånyo få pröva faderskapet efter att den
nya tekniken nu har kommit till. Om dottern frivilligt
lämnar ett blodprov är det ju inget problem. Men det
är ju om hon nekar att göra det som rättssäkerheten
för änkan sätts på prov. Och den möjligheten bör hon
ha i det läget att hon inte längre kan sitta i orubbat bo,
som det heter. Hennes trygghet hänger ju på detta.
Om hon är osäker bör hon ha denna möjlighet.
Jag tycker att debatten här, med tanke på de oklar-
heter som finns och en rad andra skäl som under de-
battens gång har förts fram, mer och mer talar för att
majoriteten behöver ta det där lilla steget utöver vad
man har skrivit. Man ligger i och för sig nära tillstyr-
kan av motionerna, men ändå vill man inte pröva att
låta experter titta på det här ytterligare en gång.

Anf. 72 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Det finns inga oklarheter. Det Agne
Hansson pratar om är en dom som för 40 år sedan har
vunnit laga kraft. Agne Hansson säger att bara det att
en senare hustru tvivlar på domen i största allmänhet
skulle kunna göra att man river upp den dom som det
en gång har fattats beslut om. Det är naturligtvis oac-
ceptabelt av alla möjliga och upptänkliga rättssäker-
hetsskäl.
Om det däremot tillkommer ny bevisföring, nya
saker, som talar för att faderskapsdomen var felaktig
- så att det faktiskt skulle kunna gå så långt att en
domstol skulle kunna ompröva den - då återstår möj-
ligheten att begära resning via Högsta domstolen. Om
denna situation inträder vet vi också vilka möjligheter
man har att begära det. Men bara det att tekniken har
gått framåt kan ju inte innebära att vi gör om alla
domar. I så fall skulle en mängd domstolsförhand-
lingar få göras om.

Anf. 73 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Herr talman! Motion 402 tar upp tre yrkanden där
man kan säga att man mycket enkelt skulle kunna
undanröja en del av de regler som i dag diskriminerar
människor som har en homosexuell läggning. Det är
ju en uppfattning som jag skulle kunna tro att social-
demokraterna ändå delar med oss. Man skall inte
diskrimineras på grund av sexuell läggning.
Det hänvisas till utredningar. Den här frågan har
varit uppe flera gånger. Anders Ygeman tar upp frå-
gan om anknytningsvillkoren och det här med att
människor som bor en längre tid i Sverige och känner
sig bofasta här inte behandlas på samma sätt som
andra för att man har en annan sexuell läggning. Jag
tycker att detta är ganska betecknande. I övriga frågor
som gäller social lagstiftning finns det en nordisk
tradition om att man försöker samordna lagstiftning-
en. Varför är det så svårt just när det gäller de här
människorna?

Anf. 74 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Kerstin Heinemann, det är inte ett
dugg svårt. Jag delar inte uppfattningen att homosex-
uella diskrimineras av anknytningsvillkoren. Anknyt-
ningsvillkoren har ju tillkommit på grund av part-
nerskapslagstiftningen. När partnerskapslagstiftningen
tillkom i Sverige fanns den bara i, tror jag, två andra
länder. Numera finns den i fyra andra länder. Det
handlar om vilken rättsverkan partnerskapet har i det
land som de som ingår partnerskap kommer ifrån. Det
är därför man har ett anknytningsvillkor.
När det gäller frågan om partnerskapskonvention
delar jag Kerstin Heinemanns åsikt i sakfrågan. Men
jag menar inte att en partnerskapskonvention i sig är
den bästa lösningen. Det här löses, precis som Kerstin
Heinemanns säger i repliken, bäst genom det traditio-
nella familje- och socialpolitiska utbytet mellan län-
derna.

Anf. 75 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag sade att man borde samordna den
sociala lagstiftningen på det här området så som man
gör på andra områden. Det kan ju egentligen inte vara
så märkvärdigt att försöka ta upp de här frågorna i
Nordiska rådet så att man får en lösning för de männi-
skor det berör.

Anf. 76 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Kerstin Heinemann går nu för andra
gången utanför sitt eget motionsyrkande. Såvitt jag
förstod av motionsyrkandet skulle det här göras via en
nordisk partnerskapskonvention mellan regeringarna i
de olika länderna och inte via Nordiska rådet. Men
min och utskottets mening är att regeringen kan till-
godose det här genom det traditionella familjepolitis-
ka arbetet. Jag hoppas att vi vid nästa debatt med
Kerstin Heinemann kan se att lösningen har kommit
en bit på vägen.

Anf. 77 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag påminner om att repliker skall begäras medan
huvudanförandet pågår. Jag har ändå noterat också
Yvonne Ruwaida och Rolf Åbjörnsson.

Anf. 78 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Herr talman! Anders Ygeman tar, tycker jag, på
sig ett stort ansvar med sitt sätt att tolka rättssäkerhe-
ten när det gäller talerätt vid hävande av faderskap.
Jag skulle vilja ställa några frågor med hjälp av två
exempel. Tycker Anders Ygeman att det är rättssä-
kerhet att man inte vet vem som äger rätt att föra talan
om ogiltigförklarande av faderskap när faderskapet är
fastställt genom faderskapsbekräftelse? Tycker An-
ders Ygeman att det är rättssäkerhet när det inte finns
några regler för vem som är behörig att söka resning
när faderskapet är fastställt genom dom? Varför inte
ta det här lilla steget ytterligare och gå med på en
förutsättningslös utredning för att klara ut de osäker-
heter och oklarheter som finns - och göra det med
barns bästa för ögonen?
Sedan gäller det arvsrätt för kusiner. Motivet 1928
var att man inte skulle splittra jordbruksfastigheter.
Och Anders Ygeman säger: Sedan dess har det inte
hänt något; tvärtom finns det ännu mer som styrker att
kusiner inte skall ärva.
Det kan jag i och för sig förstå om man är social-
demokrat. Socialdemokraterna tycker ju i princip att
alla pengar tillhör staten. Helst skall vi betala allt i
skatt, och naturligtvis skall allt arv också gå till staten
och via Allmänna arvsfonden och regeringen delas ut
till det som regeringen tycker är bra. Jag förstår den
grundinställningen. Men jag tycker inte att Anders
Ygeman har tagit fram ett enda motiv till varför man
inte skulle kunna återinföra arvsrätten för kusiner.

Anf. 79 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Det blev mycket nu, men jag skall
försöka besvara detta. När det gäller talerätten är det
sant att det vid presumtion inte finns lagstiftat vilka
som har den rätten. Det finns i stället domstolsutslag
och domstolspraxis på det området, s.k. doktrin. När
det gäller hävande av talerätten vid dom så är ju det
praxis vid andra mål också. Det är inte så att man hur
som helst kan ompröva domar som har vunnit laga
kraft i det svenska rättsväsendet. Man får begära res-
ning, och för det krävs det skäl. Man måste påvisa att
om man hade haft det underlag man har i dag så
skulle utgången av målet ha kunnat bli en annan. Den
principen tycker jag skall gälla även i fråga om fader-
skap.
Sedan gäller det arvsrätten för kusiner. Argumen-
ten finns väl samlade i betänkande efter betänkande.
Ni skriver att Allmänna arvsfonden kan användas för
ändamål som kanske varit den avlidne helt främman-
de. Då skall man veta att Allmänna arvsfonden ger
pengar till ideella syften för att främja barn, ungdo-
mar och handikappade. Jag antar att de flesta kan
tycka att det är okej och att det är vällovliga syften.
Jag antar att de som tycker detta även kan finnas i
Moderata samlingspartiet. Jag tror inte att det här är
något stort problem. Jag tror att den som känner nära
anknytning till sina kusiner också ser till att testamen-
tera bort medel till dem. På det sättet tycker jag att det
skall vara även i fortsättningen.

Anf. 80 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Herr talman! Då skulle jag vilja ställa en fråga till
Anders Ygeman med anledning av vad utskottsmajori-
teten står bakom. Man slutar med att säga: Om det i
framtiden skulle visa sig att nuvarande regler leder till
otillfredsställande resultat utgår utskottet från att
regeringen återkommer. Det gäller alltså talerätten vid
hävande av faderskap. Då skulle jag vilja fråga An-
ders Ygeman: Vad är ett otillfredsställande resultat?
När infaller det - och för vem? Eftersom man nu ändå
öppnar för detta, så tycker jag att Anders Ygeman
faktiskt skall förklara detta.
Sedan vill jag ta upp det här med arvsrätten för
kusiner. Det är ju så att en hel del medel skulle tillfal-
la Allmänna arvsfonden även om arvsrätten för kusi-
ner skulle återinföras. Det skulle inte bli så att All-
männa arvsfonden stod utan pengar att dela ut till en
del saker som jag, och vi moderater, också tycker är
viktiga och väldigt bra. Men frågan är om det verkli-
gen är helt främmande för Anders Ygeman att låta
släktingar ärva i första hand - och då också kusiner -
i stället för att låta pengarna gå till Allmänna arvsfon-
den.

Anf. 81 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Jag skall först svara på frågan vilka
ogynnsamma resultat som man kan få i framtiden.
Den frågan borde Marietta de Pourbaix-Lundin själv
svara på. Vi hävdar ju att som det ser ut i dag ges det
rimliga möjligheter till resning. Om det skulle visa sig
att vi har fel, att Högsta domstolen trots att man kan
visa underlag där domstolsutslaget skulle ha blivit
klart ändrat säger nej till en sådan resningsansökan,
då utgår vi från att regeringen är beredd att ompröva
detta. Men vi tror inte att så kommer att bli fallet.
Därför har vi också avstyrkt motionerna.
När det gäller arvsrätten för kusiner vill jag säga
att det är just släkten som får ärva. Sedan är frågan i
hur många led som släkten skall ärva. Varför kan inte
sysslingar får ärva? Vi tycker att den avgränsning som
gjordes 1928 är klok och att den bör gälla i fortsätt-
ningen.

Anf. 82 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Herr talman! Jag har inte sagt, Anders Ygeman, att
den svenska familjerätten är som det indiska kastsys-
temet. Jag har försökt tydliggöra att den svenska fa-
miljerätten inte är neutral och inte ser till människors
lika värde. I och med att utskottet och riksdagen inte
verkar förstå det kanske jag måste tydliggöra detta
med bilder så att de förstår att dagens lagstiftning inte
är neutral.
Kristdemokraterna är ganska nöjda med skriv-
ningen om deras motion och om hur de ser på samhäl-
lets fortbestånd. De är nöjda med den, inte därför att
jag har reagerat mot skrivningarna utan därför att de
inser, även om det inte fullt ut är vad de själva skulle
vilja, att det inte är ett tillräckligt tydligt avståndsta-
gande mot Kristdemokraternas motion utan att man
litet grand har en ganska ljummen skrivning som man
kan tolka in olika saker i. Det tycker jag är olyckligt.
När det gäller Partnerskapskommissionen vill jag
upprepa att Laila Freivalds själv har sagt att hon inte
är beredd att göra något i denna fråga och att hon
anser att det är mycket svårt att hitta ett lämpligt in-
ternationellt forum att ens diskutera frågan i, vilket
jag tycker är mycket olyckligt. Därför verkar det inte
komma något från Justitiedepartementet. Just därför
kanske det vore vettigt om utskottet och riksdagen tog
ett initiativ.
Jag vill även påminna om att när det gäller EU-
medborgare kommer vi att ha en situation där homo-
sexuella som bor i Sverige och som är EU-
medborgare inte kan gifta sig, ingå partnerskap. Men
de heterosexuella EU-medborgare som bor i Sverige
kan gifta sig. Det är en ren och skär diskriminering,
och den är oacceptabel, tycker jag, och inte i tradition
med vad som skall vara demokratiskt riktigt.

Anf. 83 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Beträffande familjerätten och Krist-
demokraternas glädje över att få sina motioner av-
styrkta, kan jag bara hoppas att Yvonne Ruwaida
också tar till sig den här glädjen över att få sina mo-
tioner avstyrkta, så kan debatten i kammaren kortas
avsevärt.
När det gäller Partnerskapskommissionen får Laila
Freivalds stå till svars för sina egna uttalanden. Men
jag tror att Yvonne Ruwaida blandar ihop äpplen och
päron. Laila Freivalds uttalanden kommer nog från
frågan om en partnerskapskommission efter det att
även Holland, alltså efter den 1 januari 1998, har
infört en partnerskapslag. Man kan ju inte föra upp en
partnerskapskommission inom det nordiska familje-
rättsliga arbetet om man önskar verkställighet även i
Holland. Det är det problem som Laila Freivalds
talade om, det var inte problemet att nå en nordisk
likhet i dessa fråga.
Huruvida det är diskriminering att tyskar boende i
Sverige inte kan få ingå partnerskap om de är homo-
sexuella medan tyskar som är heterosexuella kan få
gifta sig, är det klart att det är en diskriminering. Men
tyskars rätt att gifta sig eller ingå partnerskap måste i
all rimlighets namn diskuteras i det tyska parlamentet,
på samma sätt som att franska homosexuellas rätt att
ingå partnerskap måste diskuteras i det franska parla-
mentet. Det är ingen lagstiftning som vi kan ändra
med fjärrkontroll från Sverige.

Anf. 84 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Herr talman! Hur är det med holländare? De skall
ha en partnerskapslag. Holländare kan inte ingå part-
nerskap i Sverige. Vad var det Laila Freivalds sade?
Hon sade att det är svårt att över huvud taget hitta ett
lämpligt forum internationellt. Hon talade inte om
Norden. Detta uttalade hon i december månad förra
året. Då handlade det inte om att säga nej till en nor-
disk partnerskapskommission. Detta är en fråga som
hon inte prioriterar och som hon inte tycker är värd att
jobba med. Det är mycket olyckligt.
När det gäller människor som kommer från länder
där det inte finns en partnerskapslag vill jag påpeka
att det kan finnas EU-medborgare som bor i Sverige
under hela sitt liv utan att byta medborgarskap. Skall
rätten att få vara delaktig i samhället på lika villkor
som andra vara knuten till att man blir svensk med-
borgare? Det är en politik som är främmande för mig.
Jag tycker att man skall få delta på lika villkor om
man bor i det här landet. Det är väl en princip som vi
alla kan ställa oss bakom? Vi kommer att se att fler
människor som bor i Sverige inte tar på sig svenskt
medborgarskap. Det är en del av det EU som många
här har sagt ja till. Sedan vill man inte ta konsekven-
serna på det planet av att man har sagt ja.

Anf. 85 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Svensk lag gäller i Sverige. Fransk
lag gäller i Frankrike. Är man svensk medborgare kan
man också tillgodogöra sig alla de förmåner och alla
de förpliktelser som den svenska lagstiftningen inne-
bär. Omvänt: Om man inte är beredd att ansöka om
svenskt medborgarskap kan man inte tillgodo göra sig
vare sig alla förpliktelser eller alla förmåner som ett
svenskt medborgarskap innebär. Det är tämligen lo-
giskt. Och det är inget som vi i Sverige ensidigt kan
ändra, utan det är grunden för svensk och internatio-
nell lagstiftning.
Om Yvonne Ruwaida vill diskutera justitieminis-
terns uttalanden rekommenderar jag att hon återkom-
mer vid en frågestund. Såvitt jag förstår har justitie-
ministern endast sagt att när även Holland och andra
länder får en partnerskapskommission blir det svårt
att hitta ett internationellt forum för att diskutera hur
man skall kunna ingå partnerskap och få verkställig-
het i fler länder.
När det gäller det nordiska arbetet vidhåller jag
utskottets uppfattning att det sker bäst inom det regul-
jära familje- och socialpolitiska arbetet.

Anf. 86 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja ha ett förtydligande
av det som sades i replikskiftet mellan Anders Yge-
man och Agne Hansson. Jag fick intrycket att Anders
Ygeman har uppfattningen att om man har en äldre
dom och det framkommer nya omständigheter så att
det kan finnas skäl att ompröva den domen genom ett
resningsförfarande är det helt i sin ordning. Det är
precis det som vi är ute efter, dvs. att den här änkan
skall få denna talerätt, alltså möjlighet att få detta
omprövat genom resning. Betyder det att Anders
Ygeman delar vår uppfattning?

Anf. 87 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Ja visst. Det finns i dag faktiskt ing-
enting som säger att en sådan resningsansökan inte
skulle kunna beviljas, av det enkla skälet att man inte
har försökt att göra det. Det finns inget skäl att tro att
det inte skulle vara på det sättet. Jag skulle gärna se
att det är så. Men det kräver som sagt att rekvisiten
finns där, att den nya processen skulle kunna ge ett
annat utslag än den första som vid alla andra res-
ningsansökningar till Högsta domstolen.

Anf. 88 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd) replik:
Herr talman! Då har vi tydligen en överensstäm-
melse i sak. Men vi tycker att detta är en fråga för
lagstiftaren, medan majoriteten anser att domstolarna
själva skall bilda rätt i denna fråga.

Anf. 89 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Ja.

Anf. 90 ANN-KRISTIN FØSKER (fp):
Herr talman! Fick inte veta att pappan dött förrän
efter begravningen. Nu vill Pia medverka till ändrad
lagstiftning. Detta kunde vi för några månader sedan
läsa i en tidning.
Pia och hennes syskon fick inte veta att deras pap-
pa hade dött förrän begravningen var över. Pia och
hennes syskon är inte de enda i vårt land som har fått
uppleva detta. Dagens familjebild är, tyvärr, sådan att
många s.k. särkullebarn glöms bort när den ena föräl-
dern bildar ny familj.
Pia är en av dem som drabbats hårt. Hon växte
upp tillsammans med sin pappa under de tio elva
första åren. Sedan skildes föräldrarna och Pia bodde
kvar hos sin mamma. Kontakten med pappan fortsatte
Pia även i vuxen ålder, dock mera sporadiskt. Pappan
bildade ny familj. Den nya kvinnan ville inte att Pia
och hennes syskon skulle informeras när pappan blev
svårt sjuk och när han senare avled. Prästen valde att
tillmötesgå kvinnan. Om pappan hade haft tillgångar
skulle det ha gjorts en bouppteckning. Barn från det
tidigare äktenskapet skulle då, enligt lag, ha informe-
rats - som om tillgångar skulle vara mer intressant än
att man faktiskt får veta att ens pappa är svårt sjuk. Då
har man ju tillfälle att säga adjö.
Pia är inte ensam om att bli drabbad på detta sätt.
Pia är däremot ganska ensam om att på ett starkt och
konstruktivt sätt försöka ändra på det som hon tycker
är felaktigt. Pia vill inte att andra skall drabbas på
samma sätt som hon. Vad gör hon? Jo, hon kontaktar
mig som riksdagspolitiker och presenterar problemet.
Jag delar Pias åsikt att vi måste försöka ändra på
detta. Det här ledde senare fram till den motion som
vi i dag behandlar.
Att det är en grannlaga uppgift att försöka få till
stånd en ändring har både jag och Pia full förståelse
för. Frågan är oerhört svår och känslig och handlar
om personlig integritet. Därför anser jag att frågan
borde ha utretts ordentligt. Utskottet kunde vid sin
behandling ha kostat på sig att inhämta synpunkter
också från annat håll. Jag har förstått att tiden inte
riktigt är mogen men frågan måste få leva vidare, för
det här kan framöver drabba stora grupper särkulle-
barn.
Utskottet säger att man har stor förståelse för det-
ta. Man tror dock inte att utskottet kan göra någonting
genom lagstiftning. Att lagstifta om delad vårdnad,
även mot berörda parters vilja, tycks gå bra. Varför
skulle det då inte kunna gå bra att försöka ordna till
detta problem genom att mera noga utreda frågan?
Jag hoppas att här i dag ansvarig socialdemokrat,
Anders Ygeman, kan säga att detta problem är så pass
stort och så pass allvarligt att han är beredd att ta på
sig ansvaret för att frågan ses över en gång till.

Anf. 91 ANDERS YGEMAN (s):
Herr talman! Precis som det står i utskottsbetän-
kandet har jag stor förståelse för den ilska och den
uppgivenhet som Pia har känt och känner. Jag förstår
också Ann-Kristin Føskers upprördhet. Men livet i sig
är svårt. Det går inte att lagstifta om alla sociala rela-
tioner. Livet har, tyvärr, både stora uppgångar och
stora nedgångar. Allt sådant kan man inte lagstifta
om.
Vi har ansett att det här i första hand handlar om
sociala relationer människor emellan som inte har gett
ett särskilt positivt resultat. Men vi har inte sett, och
kan inte heller se, hur detta lagstiftningsvägen kan
lösas. Därför har vi i utskottet avstyrkt motionen. Jag
får nog göra Ann-Kristin Føsker besviken genom att
säga att vi vidhåller denna vår uppfattning.

Anf. 92 ANN-KRISTIN FØSKER (fp):
Herr talman! Anders Ygeman säger att det inte går
att lagstifta om sociala relationer. Jag är beredd att
hålla med om det. Men vad är det vi gör när vi går in
och diskuterar umgänget mellan barn och frånskilda
föräldrar? Det handlar ju också om sociala relationer
och där är vi beredda att lagstifta därför att vi ser att
den enda vägen att komma fram kanske är att just
driva igenom en lagstiftning. Ibland måste man försö-
ka sig på det om det är den enda utvägen; detta för att
skydda dem som skyddas bör.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)

9 § Ekologisk hållbarhet

Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU11
Ekologisk hållbarhet (skr. 1997798:13)

Anf. 93 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Vi skall nu behandla ett betänkande
som utgår från skrivelsen Ekologisk hållbarhet. Det är
en skrivelse som återkommer varje år. Här i riksdagen
har partierna valt litet olika strategi för hur skrivelsen
skall behandlas. För oss i Miljöpartiet är det fråga om
en mycket viktig skrivelse - ja, faktiskt en av de vik-
tigaste skrivelserna som kommer. Vi hade gärna sett
att fler partier än Miljöpartiet valde att behandla den
så seriöst att det också fanns synpunkter nedskrivna i
en motion. Miljöpartiet är tydligen det enda partiet i
riksdagen som anser att miljöfrågorna och skrivelsen
Ekologisk hållbarhet är så viktiga att det är värt att
lägga ned tid. Det har vi alltså gjort. Vi har väckt två
motioner.
Många av de frågor som tas upp i våra motioner är
sådant som återkommer i andra sammanhang. Vi har
ansett att det är så viktigt att poängtera vissa saker att
vi motionerat om dem i hopp om att regeringen tar till
sig våra synpunkter på ett konstruktivt sätt.
Vi har inte lagt fram någon reservation. I stället
har vi ett långt särskilt yttrande. En hel del av frågor-
na kommer ju upp igen. Jag skall helt kort redogöra
för en del av de problemområden som vi valt att lyfta
fram i vår motion och i vårt särskilda yttrande.
Vi i Sverige skall ju ställa om samhället till ett
ekologiskt hållbart samhälle. Det är en mycket stor
och svår uppgift som kommer att kräva mycket av
alla. Därför är det angeläget att se till att omställning-
en sker i så stort samförstånd som möjligt. Det gäller
att samverka här eftersom det är så mycket som måste
ändras. Därför anser vi att det kanske hade varit
lämpligt att regeringen lade fram den viktiga skrivel-
sen under en annan tid än under den allmänna mo-
tionstiden - det skulle ju kunna vara ett skäl till att
många partier valt att negligera skrivelsen.
För att lyckas med omställningen till ett ekologiskt
hållbart samhälle gäller det, menar vi, att lägga om
inte bara miljöpolitiken utan också den ekonomiska
politiken. Vidare gäller det att se till att alla beslut
som fattas analyseras utifrån viljan att skapa ett eko-
logiskt hållbart samhälle. Man måste fråga sig om
beslutet i fråga kommer att leda oss på vägen.
I dag befinner vi oss i ett samhälle som skulle
kunna kallas för kemikaliernas tidsålder. Vi hanterar
kemikalier som vi aldrig förr har gjort. Vi vet att
många av dem är giftiga. Många är toxiska och persis-
tenta och bryts inte ned. Vi vet också att gifter är
gifter, och gifter anrikas. De ändras. Vi vet t.ex. inte
hur många av de här kemikalierna samverkar i naturen
när de släpps ut tillsammans.
Det förs mycket diskussioner om kemikalier. I
början av 90-talet började Sveriges dåvarande rege-
ring och Birgitta Dahl att föra en kemikaliepolitik
som vi ansåg var intressant. Man började nämligen
fasa ut de giftigaste kemikalierna och säga att de inte
hör hemma i ett samhälle som man vill skall vara
ekologiskt hållbart. När det sedan var dags för EU-
inträdet hände ingenting mera. Då slutade man med
den offensiva linjen i den svenska kemikaliepolitiken.
Man slutade också att fasa ut kemikalier. Naturligtvis
kan vi se det här som en EU-anpassning. Detta med
att ett land fasar ut kemikalier strider ju faktiskt mot
principen om rörlighet för varor. Om en kemikalie är
godkänd i ett land är EU-principen att kemikalien
också skall kunna säljas i andra länder. Detta gör att
det blir mycket svårare för ett land att gå före i kemi-
kaliepolitiken.
Samtidigt talar många i dag om att det är dags att
fasa ut toxiska, svårnedbrytbara och bioackumuleran-
de ämnen, men ingenting händer. Vi i Miljöpartiet
menar att det är dags att återigen ta fart där vi någon
gång i början av 90-talet slutade. Det är dags att börja
fasa ut kemiska ämnen som vi inte vill ha. Inom EU
sägs det ju att vi har rätt att gå före och att vi har rätt
att använda den s.k. miljögarantin. Låt oss testa det!
Låt oss börja att fasa ut kemikalier som vi inte vill
ha. Är det så att EU anser att det är fel får vi testa
miljögarantin. Håller den är det bra, och då kan vi
fortsätta en offensiv politik. Håller den inte måste vi
verkligen se till att den blir förändrad så att vi har en
möjlighet att gå före.
I dagarna hålls ett stort seminarium om allergier.
Vi har kunnat läsa i tidningen både i går och i dag att
forskarna börjat spekulera i vilka orsakerna kan vara.
Om man jämför t.ex. Polen och Estland och deras
allergiförekomst med den svenska kan man se att det
skiljer ganska markant. Den frågan har jag tagit upp
många gånger i den här kammaren, så det är ingen
nyhet för er som sitter här i kammaren och lyssnar och
är med i jordbruksutskottet.
Man kan se att i de gamla öststaterna har man fort-
farande en allergiförekomst på runt 10 %, ungefär
som vi hade på 50-talet här i Sverige, medan vi här i
Sverige i vissa områden har en allergiförekomst hos
barn på nästan 50 %. Generellt säger man i dag att
förekomsten är 35 % rakt över Sverige. Vi kan också
se att vuxna människor blir allergiska, vilket de inte
blev förut.
Det spekuleras mycket i vad detta kan bero på. En
del säger att vi har för litet lactobaciller i mag-tarm-
kanalen. Vad det beror på vet man inte. En del säger
att små barn utsätts för för få infektioner och andra
säger att de utsätts för för många. Men de facto skadar
vi med vår levnadsstandard på något sätt immunför-
svaret på ett sådan sätt att barn blir allergiska. Natur-
ligtvis borde det vara någonting som vi uppmärk-
sammade och försökte rätta till, eftersom det är så
klart att det beror på miljön.
Det talas också mycket i Sverige i dag om att vi
skall bevara den biologiska mångfalden. I skrivelsen
står det som ett delmål att den biologiska mångfalden
har bevarats genom att naturligt förekommande arter
kan överleva i livskraftiga bestånd. Detta innebär att
bestånden av olika arter är tillräckligt stora för att
artens överlevnad skall vara säkrad.
I dag ser vi tyvärr en ganska negativ utveckling.
Vi kan se att det inte finns någon koppling mellan att
djurarter hamnar på Artdatabankens hotlista och åt-
gärder. Det sker i dag egentligen ingenting om det
visar sig att djurarter börjar gå tillbaka i antal. Det
finns många exempel på det. Det gäller t.ex. fågelar-
terna i jordbruket som minskar. Men vi kan se att vi
hotar många av dessa arter genom t.ex. skogsbruket.
Vi kan också se att det är jakt på en del arter som
faktiskt är hotade, och det är mycket märkligt. Det
skulle man kunna ändra fort.
Vi kan också se att många biotoper som är viktiga
för hotade arter är hotade. Försvinner livsmöjligheter-
na försvinner naturligtvis arterna. Det gäller t.ex.
vattendrag. Det börjar nu återigen diskuteras att byg-
ga ut de få kvarvarande älvarna. Man kan se att hotet
mot de små vattendragen består. Det gäller framför
allt efter den överenskommelse om energin som s, c
och v träffade i höstas.
Naturvårdsverket och också vi från Miljöpartiet
anser att vattenkraften är färdigutbyggd i Sverige.
Finns det möjlighet att förbättra effekten genom ny
teknik för de befintligt utbyggda älvarna är det natur-
ligtvis bra. Men de älvar och bäckar som finns kvar i
Sverige måste finnas kvar för framtiden om den bio-
logiska mångfald som finns där skall kunna räddas.
Vi kan också se att hotet mot de sista urskogarna
är mycket stort. I dag kan vi läsa i DN om en skog
nere på Västkusten som heter Svartådalen. Här har
staten ett dubbelt ansvar. Det är en mark som har ägts
av Assi Domän och sålts fast man vet att här finns
många hotade arter. Den nya ägaren vill nu avverka.
Miljöpartiet har begärt en särskild debatt om skogen.
Vi menar att det som sker i dag är akut. Vi har inte
fått till stånd den debatten här i riksdagen, vilket vi
beklagar.
Av Sveriges nästan 1 700 hotade arter är ungefär
1 600 beroende av skog. Det är då i första hand fråga
om den produktiva skogsmarken, inte impedimenten,
utan just den produktiva fina skogen. Vi menar att det
är hög tid att vidta åtgärder. I dag är så litet som
0,8 % av skogen nedanför skogsodlingsgränsen skyd-
dad. Det är en oerhört liten siffra.
Mindre än 5 % av Sveriges skogar i dag är vad
man kallar för ur- eller naturskogar. De måste skyddas
om dessa arter skall ha en chans, och det är bråttom.
Därför menar vi att regeringen borde inrätta vad man
kan kalla för interimistiska naturreservat på dessa
områden. Då får man tre år på sig att försöka plocka
fram de pengar som det tycks vara så svårt att plocka
fram.
I Miljöpartiets budget har vi varje år anslagit 500
miljoner extra utöver regeringens förslag för att kunna
rädda de sista ur- och naturskogarna. Det är interna-
tionellt mycket pinsamt att Sverige inte klarar det. Vi
har fått kritik från många håll mot det.
Det finns också anledning att titta på t.ex. marina
naturreservat och myrmarker, som också behöver
skyddas. Även här saknas medel. Man talar fortfaran-
de om att vi skall bevara den biologiska mångfalden.
Men bevarar man inte biotopen finns det ingen möj-
lighet.
Vi har också tagit upp en hel del andra frågor som
är viktiga. Vi menar t.ex. att förutsättningen för att vi
skall kunna komma vidare är att fundera på vad vår
ekonomi baseras på. Miljöpartiet vill ha en skatteväx-
ling. Vi vill höja miljöskatterna och sänka skatten på
arbete i första hand. Det borde vara fullt möjligt. Vi
har föreslagit en skatteväxling på 100 miljarder fram
till år 2010.
Vi vill att det som är ekologiskt långsiktigt håll-
bart också skall bli ekonomiskt både kort- och lång-
siktigt lönsamt. Vi menar att det egentligen är enda
möjligheten att få ett samhälle som blir ekologiskt
långsiktigt hållbart. Tyvärr kan vi se att förslaget har
begravts i en utredning, och sedan har det inte hänt så
mycket. En regering som talar mycket om ekologisk
hållbarhet måste också titta på ekonomin och hur vi
skall komma till rätta med den.
Vi menar också att utbildningen måste ge barn och
ungdomar den kunskap som behövs för att rätt kunna
värdera naturens lagar och värdesätta livets mångfald
och olika livsformer. Det gäller helt enkelt att skapa
det man förr kallade för vördnad för livet i ett bredare
ekologiskt perspektiv.
Vi tar också i motionen och i vårt särskilda yttran-
de mycket upp det Sverige gör i FN. Nu när Sverige
är medlem i säkerhetsrådet i FN är det dags att verkli-
gen lyfta miljöfrågorna. Vi anser att miljöfrågorna
och då framför allt vattenfrågorna borde bli en ståen-
de punkt på säkerhetsrådets dagordning. Det är också
något som har diskuterats flera gånger i den här kam-
maren. Det är någonting som vi tycker är oerhört
viktigt.
Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Trots det hus-
hållas det mycket dåligt med vattnet i dag. Vi vet att
grundvattnet sjunker i många länder, som Indien och
Kina, och tjugo av världens länder har i dag akut
vattenbrist. På många ställen kan vi se att det finns
hotande konflikter just på grund av vattnet.
Vi menar också att handeln är högst väsentlig. Vi
måste börja kunna ställa miljökrav på handeln. Här är
ett område som vi säkert kommer att kunna återkom-
ma till och som är mycket viktigt.
I slutet på vår motion har vi som vi hade även för-
ra året OECD:s rekommendationer. Man har tittat på
hur vi bedriver vår miljöpolitik. Det har inte alltid
varit så positivt. Miljöpartiet har tittat på OECD:s
förslag till åtgärder och frågat: Bör vi åtgärda detta?
Tyvärr är den listan mycket negativ.
Vi har t.ex. i Sverige inte, vilket OECD rekom-
menderar, börjat hantera miljöeffekterna av det in-
tensiva jordbruket. Vi har inte försökt att minska
utsläppen av kadmium till Nordsjön och Östersjön. Vi
har inte prioriterat naturvården. Vi har inte skapat
marina naturreservat. Vi har inte försökt att integrera
större miljöhänsyn i jordbruket. Vi har inte försökt att
få i gång en effektiv övervakning för att minska ris-
kerna med kemiska bekämpningsmedel. Det är några
nedslag i den bilaga som vi i Miljöpartiet har lagt till
vårt särskilda yttrande.
Herr talman! Jag är medveten om att detta är en
fråga som återkommer. Jag har ingen reservation som
jag vill yrka bifall till.

Anf. 94 ÅSA STENBERG (s):
Herr talman! Kammaren behandlar nu betänkandet
om ekologisk hållbarhet med anledning av regering-
ens skrivelse. Skrivelsen är en lägesrapport om hur
regeringen arbetar för att föra Sverige mot målet
ekologisk hållbarhet. Det finns en bred enighet i ut-
skottet, i riksdagen och i regeringen om de övergri-
pande målen att skydda miljön och människors hälsa,
att vi måste använda jordens resurser effektivare och
att vi för överlevnadens skull måste åstadkomma en
hållbar utveckling där vi går över från ickeförnyelse-
bara till förnyelsebara resurser.
I dag när Gro Harlem Brundtland är synnerligen
aktuell kan man påminna om Brundtlandkommissio-
nens krav på den framtida världsutvecklingen. De
förtjänar att upprepas. En hållbar utveckling innebär
att dagens generation kan tillgodose sina behov utan
att äventyra för kommande generationer att tillgodose
sina.
År 1991, eller möjligen 1992, fattade riksdagen
beslut om mål för miljöarbetet. Regeringen har varje
år, i alla fall under den här mandatperioden, avgivit en
lägesrapport. Den senaste som vi nu behandlar skiljer
sig från de föregående på ett föredömligt sätt genom
att den innehåller utförliga åtgärdsprogram för eko-
logiskt hållbar utveckling inom varje departement.
Som jag ser det är det ett steg framåt.
Två motioner är väckta med anledning av skrivel-
sen, båda av Miljöpartiet. De har 33 yrkanden. Det
finns ingen reservation. Jag yrkar bifall till betänkan-
det.
Miljöpartiets yrkanden och partiets särskilda ytt-
rande behandlar till mycket stor del inte skrivelsen
utan snarare miljömålen. Eftersom det gått en ganska
lång tid sedan målen fastställdes av riksdagen håller
regeringen nu på att arbeta fram en ny proposition om
miljömål. Det arbetet pågår för högtryck, och propo-
sitionen kommer att presenteras i april. Därför vill jag
inte nu ta upp kammarens tid med att debattera målen.
Gudrun Lindvall tryckte på behovet av samverkan
för att vi skall komma någonstans, och det håller jag
fullständigt med om. Det behövs samverkan mellan
alla - mellan partier, näringsliv och myndigheter.
Men det behövs också framför allt folkförankring, en
förankring ute bland människor av målen och de åt-
gärder vi måste vidta för att närma oss dem.
Gudrun Lindvall nämnde också att skrivelsen kom
i fel tid, eftersom vi hade så mycket att göra i riksda-
gen då. Både Gudrun Lindvall och jag är väl medvet-
na om jordbruksutskottets arbetssituation, och jag kan
inte hitta någon tid när det skulle ha varit så mycket
lättare att lägga fram skrivelsen att vi hade haft mer
tid med den. Det vore intressant att höra om Gudrun
Lindvall har förslag på någon sådan tidpunkt. Jag
tycker att vi har haft mycket hårt arbete och har det
också framför oss.
Herr talman! Jag skulle också vilja förmedla en
reflektion som jag gjorde i går när jag läste om betän-
kandet. Det särskilda yttrande från Miljöpartiet är
längre än betänkandet i sig. Jag har inte gjort någon
undersökning i ämnet, men jag undrar om inte detta är
tämligen unikt. Detta säger jag bara som en randan-
märkning till Miljöpartiet som ofta och gärna talar om
resurshushållning.

Anf. 95 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten så
mycket. För min del spelade det inte så stor roll att
skrivelsen kom när den gjorde, eftersom jag priorite-
rade den och ansåg att det var en viktig skrivelse att
behandla. Därför skrev jag också en lång motion till
den. Men jag försökte kanske ursäkta en del andra
partier som brukar säga sig vara intresserade av eko-
logisk hållbarhet men över huvud taget inte ansåg att
skrivelsen var tillräckligt viktig för att man skulle
skriva en motion. Men de partierna skall naturligtvis
tala för sig själva. Så för min del var tidpunkten okej.
Jag skulle vilja ställa en fråga för att få ett förtyd-
ligande av ett av regeringens mål. Man skriver angå-
ende Utrikesdepartementets verksamhet att i en värld
med växande befolkning förutsätter ekologisk håll-
barhet en ökad ekologisk effektivitet. Jag skulle vilja
höra hur Åsa Stenberg tolkar det här. Menas att vi
skall uppmana jordbakterierna att jobba effektivare?
Eller betyder det t.ex. att vi skall använda mer gen-
manipulerade grödor? Vad betyder en ökad ekologisk
effektivitet? Skall vi ha en mer intensiv odling med
mer kemikalier, eller vad menas?

Anf. 96 ÅSA STENBERG (s) replik:
Herr talman! Jag måste säga att Gudrun Lindvall
ställde en ganska specifik fråga. Jag är helt övertygad
om att det inte betyder att vi skall förstöra naturen
mer, men jag tänker inte gå in på någon förklaring i
detalj. Jag är nämligen inte påläst i den frågan.

Anf. 97 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag inser att frågan är knepig, men
jag hade hoppats att Åsa Stenberg hade observerat att
det var en punkt som vi tog upp i vår motion och i det
särskilda yttrandet. Det är en mycket konstig skriv-
ning från regeringens sida. Jag undrar om det egentli-
gen finns någon på departementet som vet vad man
verkligen menar.
Ser vi på begreppen i just detta avsnitt finner vi att
man ibland talar om hållbar utveckling, ibland om
miljöhänsyn och hållbar utveckling, ibland om eko-
logiskt hållbar utveckling, ibland om ekonomiskt
hållbar utveckling och ibland enbart om hållbar ut-
veckling. Det börjar gå litet inflation i dessa begrepp.
Nästa gång regeringen kommer med en skrivelse
skulle det vara mycket välgörande om man försökte
precisera de olika begreppen och tala om vad de står
för. Internationellt pratar man mer om ekonomiskt
hållbar utveckling, medan vi i Sverige betonar en
ekologiskt hållbar utveckling. Detta är ett tips inför
kommande propositioner. Jag tror att det skulle för-
enkla debatten.

Anf. 98 ÅSA STENBERG (s) replik:
Herr talman! Hållbar utveckling måste vara håll-
bar på alla sätt. Det måste vara en socialt, ekologiskt
och ekonomiskt hållbar utveckling. Det finns säkert
fler attribut. Men hållbar utveckling är en utveckling
som håller i längden och gör att kommande genera-
tioner kan leva vidare som vi har gjort.
Jag kan inte minnas att Gudrun Lindvall tog upp
den här specifika frågan i utskottet. Om hon hade
gjort det hade vi kanske kunnat föra en bättre diskus-
sion i dag.

Anf. 99 EWA LARSSON (mp):
Herr talman! I skrivelsen finns 15 rader om kul-
turpolitik, och det tycker jag visar på regeringens
prioriteringar. Här skrivs att ett hållbart samhälle
måste baseras på en varsam förvaltning av redan gjor-
da investeringar och av det som utgör vårt gemen-
samma kulturarv. Därför anges som ett viktigt inslag
att utveckla och stärka kulturmiljösektorn i arbetet för
ett hållbart samhälle. Vidareutveckling av byggnads-
vårdens ekologiska delar lyfts fram.
Miljöpartiet driver samma politik. Därför har vi i
vår budgetmotion kritiserat regeringen för att inte ge
mer ekonomiskt stöd till bygghyttor och icke-statliga
kulturlokaler. Att dessutom trappa av stödet till icke-
statliga kulturlokaler innan en utvärdering av insats-
stöd gjorts tycker vi är mycket märkligt. Avtrappning-
en medger dessutom inga nya projekt.
Likaså tas stödet för bygghyttor bort detta år. Ut-
skottet hänvisar nu till att kulturutskottet anser att
bevarandeinsatserna är av stort värde. Det är helt rätt
igen. Men var är de öronmärkta pengarna i arbets-
marknadsutskottets budget? Den varsamma förvalt-
ningen av vårt gemensamma kulturarv tycks hamna
inte bara mellan två stolar utan mellan tre. Ibland
uttrycks det som något bra att fler departement tar
ansvar, men då vill vi se ansvaret i kronor och ören!
Vi finner det också synnerligen oförsvarbart att
det s.k. ROT-bidraget kan fortsätta att utgå utan nå-
gon som helst koppling till ekologisk helhetssyn eller
hållbarhet. Miljöpartiet kräver en koppling till en
ekologisk helhetssyn - inte en krona till åt ROT utan
en sådan! Vi vill ha ett grönt ROT och inte bara prat
om det.
Ett ekologiskt synsätt med långsiktig hållbarhet
som måttstock håller ju successivt på att växa fram.
Men insikten är mycket ojämnt fördelad över landet.
Man kan konstatera att någon övergripande studie
eller utvärdering av de för närvarande drygt 1 400
byggnadsminnena inte ännu gjorts. Det kan också
ifrågasättas om helhetsaspekten har vägts in tillräck-
ligt tidigare.
Miljöpartiet anser att kultur, miljö och natur till-
sammans i ett historiskt perspektiv och med framtida
visioner är en viktig resurs i satsningen på regional
utveckling, turism och inom olika näringsområden.
Även i Kulturutredningen lyfter vi fram vikten av
kulturarvsfrågorna.
Människors alltmer ökade intresse för kvalitet,
äkta material och traditionellt hantverk ställer helt nya
krav på kulturhistoriska kunskaper, vägledning och
medverkan. Här finns den folkliga förankringen.
Mycket av det här står att läsa i Riksantikvarieäm-
betets och Statens historiska museers profileringspro-
gram för en långsiktig och hållbar byggnadsvård. Vi i
Miljöpartiet ser nu fram emot regeringens konkreta
förslag på ekonomiskt stöd till detta i vårens komplet-
teringsbudget. Vi vill alltså se pengar, och inte bara
vackra ord.

Anf. 100 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag skall inte gå in i någon sakdebatt,
men jag måste bemöta påståendet att bl.a. vi i Mode-
rata samlingspartiet skulle negligera vad som finns i
skrivelsen därför att vi inte har väckt någon motion.
Det är inte fråga om att negligera vare sig skrivelse
eller innehåll. Det handlar om en uppläggning av vårt
sätt att arbeta i riksdagen.
Vi har fått skrivelsen därför att regeringen redovi-
sar det miljöpolitiska läget och likaså vad den tänker
göra. Från moderat sida har vi en sådan långsiktig
miljöpolitik, och vi var så välinformerade redan innan
skrivelsen lades fram att vi redan har utarbetat vår
miljöpolitiska strategi i samband med den allmänna
motionstiden. Vi behöver därför inte återkomma och
upprepa våra krav i anslutning till att skrivelsen
kommer. Dessutom vet vi att väldigt många av frå-
gorna kommer upp i anslutning till miljöbalken, i
anslutning till följdlagstiftning till miljöbalken och i
anslutning till miljöpropositionen. Det är därför vi har
valt att inte motionera med anledning av en skrivelse
vars innehåll vi i stort sett var informerade om innan
den kom.
Det handlar inte om att negligera, utan bara om att
tillämpa en, som vi menar, rationell arbetsordning i
kammaren.

I detta anförande instämde Lennart Fremling (fp).

Anf. 101 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Det var en del som förvånade mig i
Göte Jonssons anförande. Skall jag tolka detta som att
Moderaterna har varit informerade om skrivelsen
innan den kom, dvs. att detta är en skrivelse med en
annan majoritet än den vi brukar ha i kammaren. Är
detta något som Moderaterna har kommit överens om
tillsammans med regeringen innan det lades fram? I så
fall är det mycket märkligt - i så fall är ju Moderater-
na ett parti som samarbetar med regeringen inom
områden som vi andra inte alls känner till. Bedrivs
miljöpolitiken i dag i samverkan mellan moderater
och socialdemokrater? Är det det som Göte Jonsson
antyder?
Å andra sidan måste jag säga att vi känner till
Moderaternas långsiktiga miljöpolitik - med beto-
ningen på lång. Det går oerhört långsamt.

Anf. 102 GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Gudrun Lindvall behöver inte göra
sig lustig.
Vad jag menar med att vi känner till innehållet är
att det mesta av skrivelsens innehåll ligger inom ra-
men för allmän kunskap om miljöpolitiken. Man
behöver inte springa på departementet och leta för att
få de uppgifterna. Jag förutsätter att Gudrun Lindvall
och Miljöpartiet är lika välinformerade om de all-
männa politiska miljöfrågorna och miljöproblemen.
Man behöver alltså inte gå till departementet för att få
de här uppgifterna. Det är så vi moderater har arbetat
i detta sammanhang.

Anf. 103 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag kan bara konstatera att det som
skiljer är att vi i Miljöpartiet ansåg att skrivelsen
behövde kompletteras med en hel del som inte fanns
med. Vi ansåg också att mycket av det som stod i den
behövde rättas till. Vi var inte nöjda med den miljö-
politik som regeringen presenterat. Men det var up-
penbarligen Moderaterna.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)

10 § Naturresurslagen

Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1997/98:BoU3
Naturresurslagen

Anf. 104 KNUT BILLING (m):
Herr talman! Det är bra att vi har ett starkt och bra
skydd för de icke utbyggda älvarna och vattendragen i
vårt land. Vi ser emellertid Vattendragsutredningens
förslag som ett hot mot de outbyggda vattendragen.
Det skydd som finns i NRL har inneburit ett starkt
skydd, som enligt vår uppfattning bör behållas.
I dag är hoten mot de outbyggda och oreglerade
vattendragen många. Det nyligen införda investe-
ringsbidraget för småskalig vattenkraft är ett. Det
hotet förstärks genom VDU:s förslag. Beslutet att
avveckla Barsebäck innebär ett annat och än värre hot
mot främst de stora outbyggda älvarna i Norrland.
Vi moderater vill inte stänga Barsebäck. Vi vill
behålla kärnkraften så länge den är säker och tillför-
litlig. Vi vill ha ett säkert och tillförlitligt älvskydd.
Det finns i gällande naturresurslag.
Jag yrkar därför bifall till reservation 5 och i öv-
rigt till utskottets hemställan.

Anf. 105 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Herr talman! Huvuduppgiften för naturresurslagen
är att ange för olika lagar gemensamma prövnings-
grunder som stöd för en allsidig och långsiktig be-
dömning av frågor om konkurrens beträffande mark
och vatten. Vi ser ofta att denna konkurrens finns. Det
gäller att hela tiden se hur avvägningar skall göras
mellan olika intressen. Det är viktigt att se till helhe-
ten och till långsiktiga lösningar.
Att utforma lagar är en politisk process - en de-
mokratisk process. Gång på gång måste jag säga att
jag har svårt att förstå varför man har ett demokratiskt
instrument i riksdagen, där partier och enskilda, i
förening eller en och en, ges tillfälle att under en
särskild allmän motionstid framföra sina synpunkter.
När motionerna sedan skall sakbehandlas i utskotten
anser ju oftast den sittande majoriteten att de motio-
ner som kommer så att säga ifrån fel håll bara skall
avslås! Ibland avslås de med en mycket positiv skriv-
ning i utskottsbetänkandet. Men att gå hela vägen ut
och tillstyrka motionerna - nej, det tycks vara att gå
alltför långt.
I detta betänkande kan man se prov på detta. Vi
kan därför se ett antal reservationer. Det goda med det
är ändå att vi kan få en debatt om sakfrågorna här i
kammaren.
Jag vill belysa tre områden som vi från Centerpar-
tiet vill lyfta fram, och där vi inte till fullo har blivit
hörsammade. Det gäller frågor om det kommunala
vetot, om vattenkraftens roll i energibalansen och om
synen på nationalstadsparker.
Jag skall först tala om det kommunala vetot. Ut-
skottet har vid åtskilliga tillfällen behandlat motioner
med förslag om att det kommunala vetot oinskränkt
skulle omfatta också anläggningar för slutförvaring av
utbränt kärnbränsle. Till skillnad från Socialdemokra-
terna vill vi från Centerpartiet stärka det kommunala
självbestämmandet. Vi vill att samtliga undantag som
i dag finns för kommunalt veto skall upphöra. I den
här frågan brukar vi vara överens med Miljöpartiet
och Vänsterpartiet, men jag saknar deras underskrifter
av min reservation och undrar varför. Jag yrkar bifall
till reservation 2 under mom. 7.
Jag övergår nu till frågan om vattenkraften. Under
praktiskt taget varje år sedan slutet av 1960-talet har
riksdagen haft att överväga frågor om älvskydd. I
riksdagen finns numera också ett brett stöd för upp-
fattningen att det nuvarande älvskyddet bör stärkas
och omfatta fler älvsträckor än i dag. Det finns an-
ledning för riksdagen att även i dag stryka under den
uppfattningen. Herr talman! Jag yrkar bifall till reser-
vation 4 under mom. 11.
Till sist skall jag ta upp synen på national-
stadsparker. Jag har förhoppningen, och jag tror, att
alla inser betydelsen av grönområden även i städerna.
Dock tycks inte alla ha insikten att man måste se till
att de i större utsträckning än vad som sker i dag får
ett verkligt skydd i vår lagstiftning.
Centerpartiet anser att det relativt nya begreppet
nationalstadspark skall få en vidare användning än
vad det har i dag. Vi hoppas att det kommer till fler
parker i fler städer som får den benämningen.
Jag vill dock tillägga att jag anser att det är oer-
hört viktigt att regeringen är lyhörd och tillmötesgår
de synpunkter som kommer från de kommuner som
vill satsa på att få en grön oas i sin stad, annars tror
jag att detta blir förfelat. Redan i förberedelsearbetet
måste man ha ett nära samarbete mellan regeringen,
länsstyrelser och kommuner. I annat fall tror jag inte
att vi kommer att få se fler nationalstadsparker i Sve-
rige, och det vore trist för städernas, människornas
och miljöns skull.
Jag ser mycket positivt på den skrivning som ut-
skottet har i betänkandet när det gäller att ta hänsyn
till de synpunkter som jag har anfört i min motion om
nationalstadsparken i Uppsala, men det är absolut
nödvändigt att man för en nära dialog med Uppsala
kommun i den här frågan.
Jag avstår därför från att yrka bifall till min reser-
vation i det ärendet och nöjer mig med att yrka bifall
till reservation 12 under mom. 21 angående national-
stadsparker.

Anf. 106 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Naturresurslagen syftar till att främja
en långsiktigt god hushållning med mark och vatten
och även den fysiska miljön i övrigt.
Vi inom Folkpartiet liberalerna värnar särskilt om
den biologiska mångfalden vid älvarna. Jag vill därför
kraftfullt och entydigt slå fast att vi anser att epoken
med utbyggnad av vattenkraft i outbyggda älvar och
andra i huvudsak orörda vattendrag skall vara avslu-
tad. Vi vill att riksdagen gör ett tillkännagivande om
detta. Det har vi också yrkat på i vår partimotion.
Utskottets majoritet tycker att det är onödigt. Någon
utbyggnad utöver 66 TWh skulle inte vara aktuell.
Men vi är ändå inte övertygade, eftersom det vid ett
flertal tillfällen förts på tal att bygga ut vattenkraften.
Folkpartiets partimotion stöds i utskottet av Krist-
demokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Cen-
terpartiet. Vi har alltså en fempartireservation i betän-
kande, nämligen reservation nr 4. Jag yrkar bifall till
reservation nr 4.
I bostadsutskottets betänkande finns det också
konkreta förslag på ökat skydd för Sölvbacka ström-
mar och Gideälven. Vi stöder dem också. Det som
beskrivs i reservationerna 9 och 10 är också bra för-
slag, och det är fem partier som står bakom de försla-
gen. Vi tycker också att ett ökat älvskydd behövs på
ett flertal sträckor. Regeringen borde lägga fram så-
dana förslag.
Jag vill också kommentera frågan om national-
stadsparker. Vi i Folkpartiet har valt att nöja oss med
ett särskilt yttrande om inrättande av ytterligare natio-
nalstadsparker. Vi konstaterar att det finns goda skäl
att fatta beslut om flera parker, men eftersom det
pågår överväganden i Regeringskansliet om detta har
vi inte något konkret förslag i dag. Signalen från vår
sida är att det finns goda skäl att fatta beslut om flera
parker. Vi väntar oss alltså förslag om det.
Herr talman! För att inte ta kammarens tid i an-
språk i onödan nöjer jag mig alltså med mitt yrkande
om bifall till reservation nr 4. Jag stöder självfallet de
övriga reservationer som Folkpartiet har markerat i
betänkandet.

Anf. 107 OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Det verkar som om vi har fått en ny
blockpolitik när det gäller frågorna om naturresursla-
gen, nämligen Socialdemokraterna och Moderaterna i
ett stort block mot övriga partier med en större vilja
att bevara och skydda grundläggande naturvärden.
Det märks tydligt på de reservationer som lagts fram
med anledning av detta betänkande.
Det finns tre fempartimotioner om vattenkraften.
De är mycket viktiga för synen på vattenkraften. Epo-
ken med en utbyggnad av vattenkraften måste vara
slut av minst två viktiga skäl. Vi har ett ansvar och en
skyldighet att se till att kommande generationer får
uppleva orörda älvar och en levande vildmark i minst
den omfattning som vi har i dag.
Dessutom måste vi inse att vårt sätt att använda
energi inte är ekologiskt hållbart eller rättvist gente-
mot andra delar av världen. Vi måste spara energi och
t.ex. använda elenergin på ett effektivare sätt. Ele-
nergi till uppvärmning är ett slöseri med en förädlad
energiform.
I det läge som vi nu fått, i och med beslutet om att
avvecklingen av kärnkraften skall inledas, finns det
många som vill utnyttja situationen för egna syften.
En part är t.ex. Kraftverksföreningen som naturligtvis
kraftfullt kommer att verka för en utbyggnad av vat-
tenkraften för att ersätta den el som faller bort i takt
med kärnkraftverkens utfasning.
Därför är det viktigt att tala om att det är ett mark-
nadsföringsknep att kalla vattenkraft från t.ex. Klip-
pens kraftstation för miljöanpassad. Det är ett vilsele-
dande begrepp. Det skall naturligtvis få folk att tro att
den typen av vattenkraftsanläggningar är miljöanpas-
sade och inte särskilt farliga för den omgivande mil-
jön. Men där finns, som i alla andra anläggningar, ett
stort regleringsmagasin som påverkar miljön lika
mycket som ett traditionellt kraftverk. Det finns trös-
keldammar för att upprätthålla vattennivån liksom
regleringar av flöden i de olika forsarna som påverkar
både öring- och rödingbestånden samt övrigt växt-
och djurliv.
För den oinvigde ser det hela inte så farligt ut, ef-
tersom vattnet flödar och det finns liv i älven, men det
är ett förföriskt skådespel och ett liv långt ifrån nor-
maltillståndet med högvattenflöden och lågvattenflö-
den om vartannat. Det är bra om riksdagen uttalar sin
mening om dessa projekt. Tyvärr medverkar staten till
fortsatt legitimitet för sådana här projekt eftersom
NUTEK är med och finansierar utvecklingen av des-
sa. Tyvärr är inte forskningen runt det hela tillämplig
på redan utbyggda älvar, vilket kanske skulle kunna
ha haft ett värde. Syftet är dock en fortsatt utbyggnad
av s.k. miljöanpassad vattenkraft, vilket jag bestämt
motsätter mig.
Ett projekt skulle kunna vara Sölvbacka strömmar.
Regeringen har nu sagt nej till en försäljning av fall-
rättigheterna till Bergs kommun, och det är bra. Det
som är mindre bra är den fortsatta oviljan från Social-
demokraterna och Moderaterna att föra in Sölvbacka
strömmar i naturresurslagen för att en gång för alla få
slut på diskussionen om utbyggnad eller ej. Det kostar
inget. Det har ingen budgetpåverkande effekt, och det
passar nog in i EU:s konvergenskrav, de krav som så
starkt styr all politisk vilja och innehållet i politiken.
Regeringen tänker inte begära hos riksdagen att få
sälja fallrättigheterna i Sölvbacka strömmar, och
riksdagen tänker inte heller föreslå detta i nuläget.
Varför då inte få slut på tvivelsmålen om utbyggnad
eller ej genom att föra in älvsträckan i 3 kap. 6 § för
att ge den ett normalt älvskydd? Ni som inte vill det
måste ju inse att misstanken fortfarande finns om
avsikten i frågan. Vad vill ni egentligen med Sölv-
backa strömmar och dess framtid?
Ett älvskydd i naturresurslagen skulle säkert också
vara till fördel för tankarna på att återställa älven i
dess ursprungliga skick, något som är väl förankrat
hos lokalbefolkningen och inte minst hos länsstyrel-
sen i Jämtland. Det skulle naturligtvis underlätta möj-
ligheterna att gå vidare med ett sådant projekt.
Gideälven bör också skyddas i naturresurslagen.
Ett misstag under den förra mandatperioden gjorde att
den inte blev skyddad. Detta borde denna riksdag
kunna rätta till, och chansen finns ju i och med det här
betänkandet.
Till slut, herr talman, vill jag kommentera frågan
om det kommunala vetot i planfrågor, liksom frågan
om en eventuell likströmskabel till Polen.
Vänsterpartiet har medverkat till att regeringen
kan lägga fram en proposition om en miljöbalk som
stöds av en riksdagsmajoritet tillsammans med Miljö-
partiet. Detta innebär att man får kompromissa i vissa
frågor, vilket gör att en förstärkning av det kommuna-
la vetot inte var möjlig. Dock innebär miljöbalkens
skrivningar klara krav på aktsamhet och varsamhet
samt att kraven på miljökonsekvensbeskrivningar
utökas. Detta stärker miljöhänsynen som helhet och
skärper kraven på de undantag som får göras utifrån
det kommunala vetot. I sak har dock inte min inställ-
ning förändrats, utan kommunens ord skall naturligt-
vis väga tungt i frågor som berör projekt inom kom-
munens egna gränser.
När det gäller Polenkabeln kommer skrivningarna
i miljöbalken att kräva större hänsyn, vilket gör att en
prövning den vägen blir möjlig. Däremot bör man i
det framtida arbetet med miljöbalken och naturre-
surslagen se till att även sjökabel blir en del av den
prövning som skall göras och kan göras och som har
byggts ut med krav när det gäller t.ex. större vägpro-
jekt, järnvägar, m.m.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 6 och 9.

Anf. 108 PER LAGER (mp):
Herr talman! Miljöpartiet anser att regeringen har
anledning att ta förnyad ställning till koncession för
den s.k. Polenkabeln eftersom det blir fråga om ny
sträckning och nya landfästen. De aktuella kommu-
nerna både på den polska och på den svenska sidan
har sagt nej. Därför måste kabelns miljöpåverkan
övervägas på nytt, anser vi. Någon prövning enligt
4 kap. naturresurslagen har inte genomförts och inte
heller någon miljökonsekvensanalys.
Den nya miljöbalkens övergripande principer bor-
de få genomslag när det gäller ett projekt med så
oklara miljökonsekvenser. Försiktighetsprincipen och
kraven på att använda den bästa och mest miljöriktiga
tekniken finns där lagstadgade och en förnyad pröv-
ning enligt 17 kap. 3 § skulle möjliggöra beaktande
av just dessa principer.
Jag yrkar bifall till reservation 1.
Till det här betänkandet, herr talman, har Miljö-
partiet fogat ett antal särskilda yttranden. Det handlar
om möjligheten till prövningsplikt om skyddsvärda
naturvärden skulle riskeras med en viss flexibilitet
som vi kan acceptera. Vi talar också om att miljö-
domstolarna skulle ha möjlighet att sköta till-
ståndsprövningarna fullt ut om det visar sig att det
skulle behövas. Sedan har vi en fundering om vem
som skall upprätta miljökonsekvensbeskrivningar. Vi
skulle vilja att en oberoende instans ansvarade för det.
Detta om de särskilda yttrandena just i det här avse-
endet.
Det här betänkandet handlar ju också om älvar och
vattenkraft. Miljöpartiets utgångspunkt är att inga nya
utbyggnader får ske oavsett om de är stora eller små.
Något helt annat är att effektivisera de nuvarande
kraftverken, som bl.a. utgörs av gamla kvarnar och
sågar, utan ytterligare miljöpåverkan. Det är givetvis
önskvärt.
Men det tycks råda en osäkerhet om vad ombygg-
nad respektive utbyggnad betyder i samband med
investeringar i vattenkraftverk. Begreppens innebörd
blandas ofta ihop. En utbyggnad är en utbyggnad, låt
oss vara överens om det. Vattenområden och älv-
sträckor som omfattas av skyddet i naturresurslagen
måste förbli skyddade och inte kunna byggas ut på
grund av att vattenföretaget då sägs medföra endast
obetydlig miljöpåverkan.
För övrigt anser vi att de sista stora orörda älvar-
na, Piteälven, Vindelälven, Kalixälven och Torneäl-
ven skall grundlagsskyddas.
Häromdagen fick vi reda på att ett forskningspro-
gram som skall utreda vattenkraftens miljöeffekter var
på gång. Programmet bekostas av staten bl.a. genom
Nutek och vattenkraftsföretagen. Kraftindustrins
forskningsstiftelse Elforsk AB skall hålla i projektet.
Men Fiskeriverket och Naturvårdsverket är också
intressenter. Det startar i år, har det sagts, och skall
pågå i tre år men bör också ses som ett långsiktigt
program. Det skall handla om den redan befintliga
vattenkraften, säger man. Men resultatet skall kunna
användas om politikerna beslutar sig för att bygga ut
vattenkraften. Bl.a. LO driver frågan om utbyggnad
av älvarna i Norrbotten.
Bland många har detta inneburit nya hot. Man
anar att det är en ändring på gång i inställningen till
vattenkraften. Utbyggnadsbeslutet enligt naturre-
surslagen 1987 är så svagt att ett parti i politisk ma-
joritet lätt kan riva upp beslutet, och sedan kan det
vara kört.
I en gemensam motion med Vänstern, Centerpar-
tiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet
påpekas att en utbyggnad av en älv eller ett vattenom-
råde är oåterkallelig och kan i princip inte försvaras
med att en vattenkraftsutbyggnad skall kunna betrak-
tas som miljöanpassad. Möjligen kan man göra det
mer eller mindre skonsamt, det vet vi. Men att tro att
man kan bygga miljöanpassat har inte med verklighe-
ten att göra.
Vi ledamöter i bostadsutskottet hade för inte så
länge sedan möjlighet att på ort och ställe studera
Klippens kraftstation och den miljöanpassning man
där ansåg sig ha lyckats med. Det är viktigt att vi inte
låter oss förföras av ett ytligt språkbruk och det lättast
synliga. Skall man använda begreppet mijöanpassning
har man skyldighet att i detalj förklara anpassningen
till den fauna och flora som har sin naturliga hemvist i
och kring älven.
Jag yrkar därmed bifall till reservation 6. Jag vill
också tala om att jag stöder reservation 4.
Trots att Sölvbacka strömmar ser ut att ha räddats
anser jag att det än en gång är viktigt att markera
ståndpunkten i den gemensamma reservationen på
flerpartimotionen. Det är dags att älvsträckan tas in,
precis som Owe Hellberg sade, i 3 kap. 6 § första
stycket i naturresurslagen. Frågan måste få ett slut.
Jag yrkar därmed också bifall till reservation 9.
Även Gideälven uppströms Björna har vi tidigare
varit överens om i Vänstern, Folkpartiet, Centern,
Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Sträckan borde
undantas från utbyggnad, det är vi alla överens om.
Men det är ju självklart egentligen. Inte en meter till
av utbyggnad gäller åtminstone för oss i Miljöpartiet.
Frågan om nationalstadsparkerna återkommer. Jag
vill bara här understryka att jag stöder Centerns mo-
tion om fördjupat underlag som utgångspunkt för
beskrivningar av den befintliga nationalstadsparkens
natur- och kulturvärden och förslaget om en utredning
om miljöförbättrande åtgärder. Det är viktigt att den-
na den första nationalstadsparken lyckas och får en
utformning och ett innehåll värt att ta efter och att
använda som referenspark för de kommande natio-
nalstadsparkerna. Det är extra roligt för mig eftersom
jag vet att det en gång i slutet av 80-talet var en mil-
jöpartist, nämligen Anna Horn, som var initiativtagare
till parken i Stockholm.
Till sist det kommunala vetot. Miljöpartiet har all-
tid velat ha en utvidgning av det kommunala vetot.
Det har vi velat ända sedan 1991 när det luckrades
upp. Detta är man också överens om från tre partier,
nämligen Centerpartiet, Vänstern och Miljöpartiet.
Att vi inte yrkar bifall till motionen utan i stället
skriver ett förklarande yttrande beror på att det när
motionen utformades fanns förhoppning om att det
under miljöbalksförhandlingarna skulle kunna göras
förändringar i naturresurslagen. Nu fanns inte en
sådan möjlighet, och därför är motionens koppling till
miljöbalken inte relevant. Självklart kommer vi dock
att jobba för det här framöver. Jag tror att en diskus-
sion härom speciellt kommer att tas upp i samband
med att miljöbalken kommer upp till behandling i
riksdagen.

Anf. 109 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja höra hur Per Lager i
fortsättningen tänker arbeta i frågan om det kommu-
nala vetot.

Anf. 110 PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Vi kommer, Rigmor Ahlstedt, att gö-
ra det på alla de sätt som är möjliga härefter. Vi
kommer aldrig att ge upp den här tanken. Jag hoppas
att vi kan föra den politiken gemensamt framöver.
Vi skall kanske inte nu föra en debatt om miljö-
balken, men jag vill påminna Rigmor Ahlstedt om att
utvidgningen av det kommunala vetot inte heller fanns
med i det borgerliga förslaget till miljöbalk.

Anf. 111 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag tycker faktiskt att ni från Miljö-
partiet har sålt er ganska enkelt när ni i det här betän-
kandet inte ens klart har sagt ifrån utan i stället har
hänvisat till något som skall komma. Miljöbalken
finns ju ännu inte på vårt bord.

Anf. 112 PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Nej, vi har klart tagit ställning, vilket
framgår av det särskilda yttrandet. Att det inte fram-
förts i en reservation tror jag att Rigmor Ahlstedt
förstår. Det var fråga om en förhandling om en miljö-
balk, där naturresurslagen inte behandlades särskilt.

Anf. 113 ULF BJÖRKLUND (kd):
Herr talman! Naturresurslagen trädde liksom för
övrigt också plan- och bygglagen i kraft den 1 juli
1987. Bestämmelserna i NRL syftar till att främja en
ur ekologisk, social och samhällsekonomisk synvinkel
långsiktigt god hushållning med marken, vattnet och
den fysiska miljön i övrigt.
Till lagen har knutits ett tiotal olika lagar som
reglerar ianspråkstagandet av mark och vatten för
olika ändamål. Genom den konstruktionen har NRL
fått en central roll, och den brukar betraktas som en
s.k. paraplylag.
Jag skall här begränsa mig till det avsnitt som be-
rör utbyggnad av vattenkraften och älvskyddet. Det
handlar om att skydda älvar och älvsträckor från ut-
byggnad av vattenkraft, enligt 3 kap. 6 § naturre-
surslagen.
Vid riksdagsbehandlingen i mars 1993 handlades
ett förslag om utökat älvskydd som innebar att sam-
manlagt 13 älvsträckor och älvar skulle skyddas enligt
3 kap. 6 § NRL. Utöver dessa fanns ett antal älv-
sträckor som ansågs kräva ytterligare överväganden.
Bland dessa fanns bl.a. älvsträckan vid Brunnsberg i
Österdalälven, Gideälven uppströms Björna och
Sölvbacka strömmar i Härjedalen. Av dessa ligger
frågan om utbyggnad av sträckan vid Brunnsberg i
Österdalälven på regeringens bord. De övriga två
föreligger för beslut här i dag.
Vi har nu väntat länge nog på ett besked från re-
geringen när det gäller Brunnsberg i Älvdalen. Är
regeringen beredd att trotsa den överväldigande ma-
joritet av befolkningen i Älvdalens kommun som
kräver att sträckan skall skyddas? Detta är den sista
rest av Österdalälven som fortfarande har något kvar
av sin forna glans. Att sträckan skall skyddas kräver,
utöver den stora folkomröstningsmajoriteten, också
kommunen, länsstyrelsen, Fiskeriverket, den samlade
miljörörelsen m.fl. remissinstanser.
Nu är det dags för beslut. Min vädjan till rege-
ringen och miljöminister Anna Lindh är:
Dra inte den här frågan i långbänk! Folket i Älvda-
len har väntat länge nog. Säg nej till en utbyggnad,
och rädda med hjälp av naturresurslagen den sista
spillran av Österdalälven i dess forna glans! Låt de-
mokratin och folkviljan segra.
Herr talman! Egentligen hade vi förväntat oss en
proposition från regeringen angående skyddet av våra
vattendrag. En sådan tycks inte komma, och tur är
kanske det. Remisskritiken mot Vattendragsutred-
ningens slutbetänkande är ju total.
Miljöminister Anna Lindh har för övrigt också
gjort tydliga uttalanden, bl.a. i Naturskyddsförening-
ens tidning Vår Natur nr 5 1997, om att regeringen
inte vill bygga ut några vattendrag. Om regeringen
samlar sig och lägger fram en proposition om stärkt
skydd av våra vattendrag, är allt gott och väl. Det är
dags för ett tillkännagivande av att epoken av vatten-
kraftsutbyggnad är avslutad. Vi väntar på fler förslag
till skydd enligt NRL.
Det är dock i dagens läge oklart vad som egentli-
gen sker. Talet om miljöanpassad vattenkraftsutbygg-
nad oroar men är bara vackert prat. Det är vatten-
kraftsindustrins sätt att försöka rättfärdiga fortsatt
exploatering av våra få återstående bevarade älvar
och älvsträckor.
Det är nu, herr talman, angeläget att understryka
vikten av att man inte öppnar för vattenkraftsutbygg-
nad i de älvar, vattendrag och strömsträckor som har
ett omistligt värde. Särskilt viktigt i dag är att ett
beslut fattas om Gideälven uppströms Björna och
Sölvbacka strömmar i Härjedalen.
När vi nu har en lagstiftning som ger möjlighet till
lika hantering av alla skyddsvärda älvar och älv-
sträckor är det naturligt att använda den lagstiftningen
och således i dag besluta att skydda båda dessa älv-
sträckor enligt 3 kap. 6 § i naturresurslagen.
Herr talman! Med detta nöjer jag mig med att yrka
bifall till reservationerna nr 9 och 10.

Anf. 114 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Det skall i år kunna göras personval,
och det är kanske då lämpligt att göra några personli-
ga reflexioner kring det som här har sagts. Owe Hell-
berg begär replik redan innan jag ens har börjat tala,
och det är kanske lika bra med tanke på det som jag
nu kommer att säga. Owe Hellberg och Vänsterpartiet
menar att det har uppstått ett nytt block bestående av
småpartier och att Socialdemokraterna och Modera-
terna skulle utgöra ett annat block. När man ser på
reservationerna blir man dock inte speciellt impone-
rad i varje fall av det nya blocket.
Man kan också göra litet personliga reflexioner
kring det som här har sagts av Miljöpartiets och
Vänsterpartiets representanter. Man hävdar att man
har varit med om en uppgörelse om en proposition om
en miljöbalk, som man tycker är en kompromiss. Man
tycker dock inte att kompromissen är bra utan skall
arbeta vidare utifrån att få ännu mer.
Detta föranleder mig att fundera litet kring hur
bräckligt det kan vara i politiken med bundsförvanter
som Vänsterpartiet och Miljöpartiet i sådana här frå-
gor. Först ställer man sig bakom någonting, men se-
dan vill man förändra det mesta av det som man har
gjort upp om.
Jag skall nu inte diskutera miljöbalken här, herr
talman. Den får vi anledning att återkomma till både i
utskottsarbetet och här i kammaren, men jag hyser
ändå farhågor för att man kanske inte kan lita på vare
sig Vänsterpartiet eller Miljöpartiet när man gör upp
om någonting i de här frågorna.
Inte minst vår kanslichef, som har varit med i
många år i riksdagen, men också jag själv under drygt
20 års tid har upprepade gånger fått ta ställning till
samma motioner och lyssna på samma argument.
Riksdagen fattade i mitten på 80-talet, alltså för drygt
tio år sedan, beslut om vattenkraften vad avser tera-
wattimmar, älvsträckor osv.
Varje år återkommer en del partier och upprepar
misstänkliggörandet av att regeringen inte är att lita
på - socialdemokratin är inte att lita på.
Förste vice talmannen och jag var med på den ti-
den när Sölvbacka strömmar diskuterades. Det kosta-
de mycket pengar för statskassan. Det var väl en av de
bästa affärer som Sydkraft någonsin gjort - hundratals
miljoner.
Då fattade riksdagen beslut om att det inte skall
ske en utbyggnad. Sedan upprepas år efter år en
misstanke om att något skall ske. Vi politiker borde
ibland kunna tro på de beslut som fattas i riksdagen.
Det verkar inte så, och det får vi väl leva med. Det är
därför jag hyser mina misstankar om tvivelaktiga
partner.
Därför kan det vara bra att det uppstått ett nytt
block med en del reservationer. De är egentligen
ganska onödiga. Vi har diskuterat det kommunala
vetot i åtskilliga år i riksdagen, fru Ahlstedt. Självfal-
let har kommunerna en bestämmanderätt i vårt land.
Det kan ju alltid inträffa saker i denna värld som
innebär att riksdagen, de folkvalda, någon gång måste
fatta ett beslut. Jag kan inte se att en kommun som
inte vill ha en verksamhet skulle bli överkörd utan att
alla möjligheter som finns har prövats. Ytterst måste
någon fatta ett beslut - om man ställs inför faktum att
beslut måste fattas. Vem skall annars fatta beslut?
En del av reservationerna - bl.a. om Polenkabeln
- tangerar ett regeringsbeslut från juli 1997. Det är
klart att den frågan kan diskuteras från olika utgångs-
punkter. Om man diskuterar med utgångspunkt i att
regeringen på olika grunder har fattat ett felaktigt
beslut, får man vända sig till förste vice talmannen
och hans kamrater i konstitutionsutskottet.
När man läser och lyssnar på Miljöpartiet - och
det kanske även gäller Vänsterpartiet - får man in-
trycket av att det är domstolar som skall avgöra allt
här i livet. Jag minns en debatt om fri- och rättigheter
i början av 70-talet. Jag konstaterade att en av de mest
detaljerade författningarna i fråga om fri- och rättig-
heter fanns i Sovjetunionen. Där fanns en lång rad
punkter om fri- och rättigheter för människor. Men de
följdes ju inte.
Det är viktigt att politiken skall styra över juridi-
ken. Det är riksdag och regering som stiftar lagar. Om
det är fel på lagarna skall de förändras. Politiken skall
styra de politiska överväganden som skall göras i
olika aspekter. Det är inte något slags domstol som
skall fälla de avgörandena.
Det är litet märkligt att i en reservation diskutera
att kraftverksföreträdare kallar någonting för
"miljöanpassad vattenkraft". När skulle det vara för-
bjudet, herr talman, för organisationer, myndigheter
och företag att utnyttja rätten att tänka och tala om
vad de tycker i olika frågor?
Det är sant, som Per Lager säger, att vi har besökt
Klippens kraftstation. Jag tycker att det är alldeles
utmärkt att den redan finns där. Ibland verkar det som
om att de 66 TWh som riksdagen har fattat beslut om
- om möjligheter att utnyttja vattenkraften - egentli-
gen skall rivas upp. Det är klart att det påverkar mil-
jön. All mänsklig verksamhet, all utbyggnad av vat-
tenkraft, vad vi än pysslar med, påverkar miljön i
olika former. Men vi måste alltid göra andra avvä-
ganden. Det har stiftats lagar för att klara den situa-
tionen - naturresurslagen, vattenlagen osv.
Herr talman! Jag är inte speciellt imponerad av de
nya reservationerna i det nya blocket. Därför yrkar jag
naturligtvis avslag på reservationerna och bifall till
utskottets hemställan i betänkandet.

Anf. 115 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! S och m i ett gemensamt block. Det
är rätt intressant att Lennart Nilsson inte tyckte att det
var så dumt. Jag trodde att m var huvudmotståndarna
inför valet för Socialdemokraterna.
Jag pratade om miljöfrågor. Det går att titta på
tillgänglig statistik. Den situationen är ofta förekom-
mande.
Självklart ställer vi upp på uppgörelser. Därför har
vi tagit konsekvenserna av det och låtit reservationer i
stället bli särskilda yttranden - som behandlas på ett
annat sätt. Lennart Nilsson kan vara lugn för att vi
skall fullfölja våra uppgörelser. Däremot skall man
alltid ha rätten att driva sina egna idéer, även vid en
uppgörelse. Den kan inte vara slutgiltig. Den är inte
något slutdokument.
Jag vill ställa en fråga om Sölvbacka strömmar.
Det är tredje gången vi behandlar frågan. Första
gången hänvisade majoriteten till Vattendragsutred-
ningen. Den pågick, så då gick det inte att säga något.
Den utredningen är i dag avfärdad. Naturresurslagen
lyfts i sin helhet in i miljöbalken. Andra gånger var
det förhandlingarna med Bergs kommun som störde. I
dag vet jag inte vad det är. Varför går det inte att
slutgiltigt skydda Sölvbacka strömmar i naturre-
surslagen, Lennart Nilsson?

Anf. 116 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Sölvbacka strömmar kommer inte att
byggas ut.

Anf. 117 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Det finns ingen logik och konsek-
vens i ett sådant uttalande om man inte fullföljer det
genom beslut i naturresurslagen. Lennart Nilssons
korta svar låter märkligt. Det håller inte i sin förläng-
ning.
Jag vill kommentera två saker till.
I frågan om domstolsprövningar blandar Lennart
Nilsson in Vänsterpartiet i Miljöpartiets reservationer.
Det är litet tokigt att göra så när det inte förhåller sig
så i verkligheten.
Sedan var det begreppet "miljöanpassad vatten-
kraft". Det är ganska farligt om intresseorganisationer
myntar nya ord och begrepp, om de vill hävda att det
ligger någon vetenskap i detta. Jag avråder bestämt
från det, och det skall inte heller ske.

Anf. 118 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Andra får väl avgöra vem som är
mest logisk - om det är Owe Hellberg eller jag.
När är det rimligt att vi över huvud taget lägger
oss i vad en organisation uttalar? Det är upp till dem
om de vill kalla detta för "miljöanpassad vattenkraft".
Det skall inte riksdagen lägga sig i. Det verkar fjan-
tigt.

Anf. 119 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag har stor respekt för att Lennart
Nilsson har suttit i riksdagen i 20 år och har stor erfa-
renhet. Samtidigt tycker jag att det är bra att det
kommer in nya ledamöter med stor erfarenhet från det
kommunala livet. Jag har stor respekt för de kommu-
nala företrädarna och att de kan fatta beslut där hän-
syn tas till hela Sverige.
När frågor återkommer, år efter år, vare sig från
gamla eller nya ledamöter, måste man lyssna på dem.
Om det inte fanns något värde i frågorna skulle de
inte dyka upp. Det kommunala vetot har ett värde. Vi
i Centerpartiet tycker att det är viktigt att ha respekt
för det.
Vi i Centerpartiet har många gånger framhållit -
och det har Lennart Nilsson fått erfara - att vi vill
hellre ha samarbete än konfrontation. Det gäller också
samarbete från riksdagens sida ut mot kommunerna.
Det var också ganska skönt att Lennart Nilsson vi-
sade klarsynthet i fråga om att det samarbete om mil-
jöbalken som har inletts, och kanske också slutförts,
med Miljöpartiet och Vänsterpartiet är ganska bräck-
ligt.

Anf. 120 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag glömde en sak när det gällde
Rigmor Ahlstedt, och det handlade om national-
stadsparkerna. Nu bereder man frågan om national-
stadsparker i Regeringskansliet. Eftersom jag började
uttrycka mig personligt tidigare kan jag göra det även
här. Jag tycker att vi här ibland fattar beslut om saker
som redan nu kan genomföras. Jag upplever att det
går att klara dessa frågor utifrån de möjligheter som
kommunerna har.
Jag har t.ex. svårt att förstå vad det är för mening
med att göra Slottsskogen i Göteborg till en national-
stadspark. Där blev jag körd i barnvagn av min mor
när jag var liten. Jag utgår från att det inte finns någon
klok kommunpolitiker i Göteborg som skulle komma
på tanken att göra om Slottsskogen till någonting
annat.
Det blir konstlat på något sätt. Möjligtvis kan de
ha ett symbolvärde, men jag tror inte att national-
stadsparkerna har någon större betydelse i praktiken.
Det går att genomföra sådana här saker utan just det
begreppet. Men vi får naturligtvis möjligheter att
återkomma till detta eftersom frågan bereds i Rege-
ringskansliet. Jag har ändå uttryckt min uppfattning.

Anf. 121 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Dessvärre har det visat sig att man
just i städerna tar alla parker som man på något sätt
kan och bygger även i dem. Jag tycker att vi härifrån
bör framhålla att det är väldigt viktigt med grönområ-
den i städerna, inte bara för städernas egen skull, för
att det skall vara vackert, utan för att det är en miljö-
fråga att vi har gröna växter i staden. Det är förvånan-
de att Lennart Nilsson inte inser det ordentligt.

Anf. 122 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag delar Rigmor Ahlstedts uppfatt-
ning att det är viktigt med gröna växter och blommor.
Men det är ingen logik i detta. Tidigare resonerade
Rigmor Ahlstedt utifrån att det kommunala vetot var
någonting heligt i kommunerna, men det är däremot
inte heligt att kommunerna får bestämma över sin
egen planering, t.ex. vad man vill göra med Slottssko-
gen.

Anf. 123 PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Jag vet inte om Lennart Nilsson har
varit inblandad i miljöbalksarbetet, som fortfarande
pågår, men jag har åtminstone uppfattat att den över-
enskommelsen är oerhört stark och hållfast. Det är
ingen bräcklighet i den. Med anledning av bl.a. det
har flera av de reservationer som fanns till betänkan-
det gjorts om till särskilda yttranden. Det är respekt
för det arbetet och den överenskommelsen.
Vi slår oss självfallet inte till ro med detta. Det
vore idiotiskt om man satte sig ned och var nöjd med
detta för all framtid. Vi skall självfallet jobba vidare,
därför att miljöbalken har såsom den ser ut i dag väl-
digt mycket kvar som måste bearbetas och utvecklas.
Det är det som vi vill jobba vidare med.
I fråga om "miljöanpassning" får vem som helst
självfallet använda vilka ord som helst. Men om man
skall använda detta ord i ett officiellt sammanhang,
som en bedömningsgrund, och kalla en utbyggnad av
vattenkraft miljöanpassad måste man förklara vad
man menar med "miljöanpassning". Det måste gå att
kommunicera med detta begrepp. Hur påverkar det
fauna och flora? Det är det som är intressant, inte att
man kallar det "miljöanpassning", "ekologisk utbygg-
nad" eller någonting annat. Man måste tala om vad
det innebär. Som jag ser det går det inte att använda
ordet "miljöanpassning" i det här fallet, och då måste
man tala om det.

Anf. 124 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Om det nu är ett kraftverksföretag
som begär tillstånd för en utbyggnad av en sträcka
någonstans eller vill förbättra och förändra är det
naturligtvis upp till det företaget att motivera varför
de vill göra det och motivera varför det anses miljö-
anpassat. Sedan får det naturligtvis prövas i vanlig
ordning utifrån de lagar som finns. Det finns ingen
anledning för riksdagen att fatta beslut om vilka be-
grepp som olika företag får använda när de presente-
rar en verksamhet.
Jag tycker att det är angeläget att även kraftverks-
företagen, och i detta fall NUTEK, använder sina
huvuden. Jag tror att det är viktigt att vi också tänker
ibland i det här samhället.

Anf. 125 PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Jag tror att det är en väldig skillnad
mellan effektivisering och utbyggnad, som jag nämn-
de i mitt anförande. Jag tog också upp detta att det
finns gamla kvarnar och sågar som man kan göra om
till effektiva kraftverk utan att över huvud taget ändra
på någonting när det gäller fördämning m.m. Om man
inte påverkar mer än det som redan är påverkat kan
man uttrycka det som en miljöanpassning. Man får
alltså inte öka påverkan på något nytt sätt. Där är det
väldigt viktigt att man tar vara på det som finns. Men
därifrån till att gå till utbyggnad, dvs. att förändra
miljön ytterligare, är det ett oerhört stort steg.

Anf. 126 LENNART FREMLING (fp) re-
plik:
Herr talman! Lennart Nilsson ägnade en stor del
av tiden åt att tala om bräckliga kompromisser som
hans parti har träffat med Vänsterpartiet och Miljö-
partiet. Lennart Nilsson visar sin känsla för hur
bräckliga vissa politiska beslut är. Jag undrar om det
är en erfarenhet från arbetet inom det socialdemokra-
tiska partiet.
Jag vill fråga: Står Socialdemokraterna enigt och
kraftfullt bakom de synpunkter som förs fram om att
man inte skall bygga ut vattenkraften ytterligare? Jag
har deklarerat för mitt partis del att vi kraftfullt och
entydigt vill slå fast att epoken av utbyggnad av våra
älvar måste vara slut. Är det någonting som Social-
demokraterna kan ställa sig bakom?
Om det nu är så, vad är det då för fel med att föra
in Sölvbacka strömmar, Gideälven och Dalälven vid
Brunnsberg i naturresurslagen, om man verkligen
menar att det är ett långsiktigt skydd som man vill ge
de här sträckorna?

Anf. 127 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag kan naturligtvis debattera mitt
parti med Lennart Fremling, men då ute på torget i
någon kommun. När det gäller de här frågorna vill jag
påminna om att riksdagen i mitten på 80-talet - jag
tror att det var 1985 - fattade beslut om vattenkraften,
om att ytterligare utbyggnad inte var aktuell. Sedan
kan man ägna sig åt semantiska övningar om det ena
och det andra, men det är fullständigt klart för var och
en att det inte kommer att ske någon utbyggnad av
vattenkraften - vi misstänks ju ibland för att vilja det.
Vad kommande riksdagar kommer att besluta om
ett antal år finns det inte någon anledning för oss att
diskutera här i dag. Men utgångspunkten är naturligt-
vis att vattenkraften är utbyggd, och de älvsträckor
som inte anges som bevarade inom naturresurslagen
får naturligtvis prövas i vanlig ordning från olika
utgångspunkter. Vi kan naturligtvis förvänta oss att en
del av dessa älvsträckor också tas in i naturresursla-
gen framöver.

Anf. 128 LENNART FREMLING (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag förstår fortfarande inte varför det
skulle vara fel att föra in Sölvbacka strömmar, Gide-
älven och Dalälven vid Brunnsberg i naturresursla-
gen, om man ändå uttrycker en fast åsikt om att de
inte skall byggas ut.

Anf. 129 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Herr talman! Det gäller det som har att göra med
miljöanpassad vattenkraft. Det är väl ändå så, Lennart
Nilsson, att när man säger "miljöanpassad" är det i
och för sig ett ganska subjektivt uttryck. Men om
vattenkraftsindustrin lyckas plantera detta begrepp på
ett positivt sätt både hos oss och hos andra är jag
övertygad om att man har lättare att få igenom framti-
da vidare exploateringar. Så till vida skulle man sä-
kert gärna ha sett en plantering av det. Man har också
försökt göra det, inte minst med oss - vi har besökt
dem vid något tillfälle.
Den andra fundering jag hade har redan blivit be-
svarad. Lennart Nilsson var själv med att fatta beslut
om naturresurslagen 1987. Han är i princip mot en
utbyggnad av en hel del vattenkraft. Men här är han
inte beredd att skydda någonting som han vill skydda
enligt den lagstiftning han själv 1987 fattade beslut
om. Det finns inte riktigt någon logik i detta. Det är
egentligen bara att konstatera att så är läget för Len-
nart Nilsson.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)

11 § Plan- och bygglagen

Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1997/98:BoU5
Plan- och bygglagen

Anf. 130 PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m):
Herr talman! Framför oss ligger nu bostadsutskot-
tets betänkande 5 som behandlar ett antal motioner
från allmänna motionstiden i höstas, främst gällande
plan- och bygglagen. Alla motioner utom en har miss-
hagat majoriteten och därför avstyrkts i betänkandet.
Den motion som tillstyrks är en enskild moderat mo-
tion där man pekar på behovet av att reda ut och tyd-
liggöra byggnadsnämndernas anmälningsplikt för att
undanröja oklarhet om vad lagen egentligen innebär.
Ett enigt utskott vill ge regeringen till känna att det i
lagen införs en rätt för byggnadsnämnderna att själva
bestämma sin talan och avgöra om tilläggsavgift helt
eller delvis skall efterges vid överträdelse av reglerna
om lovplikt. Detta är bra!
Däremot är vi mindre överens om andra motioner,
vilket har utmynnat i tre moderata reservationer, två
tillsammans med Folkpartiet och Kristdemokraterna.
En av dessa handlar om handelsändamålet i detaljplan
och har nummer 9. Herr talman! Jag ber att få yrka
bifall till denna. Självfallet stöder vi även de andra
moderata reservationerna i lika hög grad, men vi
väljer av tidsskäl att yrka bifall endast till reservation
9.
Under den förra mandatperioden genomförde re-
geringen Bildt en av många efterlängtad förändring av
PBL, nämligen att man tog bort kommunernas möj-
lighet att i detaljplan reglera detaljhandel med livs-
medel och detaljhandel med skrymmande varor.
Den ursprungliga utformningen av PBL slog fast
att konsumenterna skall ha god tillgång till ett allsi-
digt sammansatt utbud av varor och tjänster och kun-
na prioritera mellan t.ex. låga priser, närhet till buti-
ken och hög servicegrad, vidare att kommunen har ett
ansvar för att markens användning planeras så att
denna valfrihet så långt som möjligt skall kunna upp-
rätthållas.
Detta föranledde en del kommuner att tidigare
upprätta s.k. varuförsörjningsplaner, där man slog fast
riktlinjerna i dessa avseenden. Kommunala varuför-
sörjningsplaner! Blotta namnet får kalla kårar att löpa
längs ryggraden i takt med att tankarna löper till en
typ av samhälle som i vart fall inte jag vill se. Men
här finns säkert några i kammaren för vilkas öron
denna term fortfarande låter som ljuv musik - varu-
försörjningsplaner. Annars hade man väl inte varit så
snabb att återställa detta lagstycke i PBL, liksom
många andra, så fort man fick chansen
trots att vi vet att detta leder till en försämrad
konkurrens och att en försämrad konkurrens leder
till högre priser för konsumenterna,
trots att Riksrevisionsverket i sitt remissvar till
Plan- och byggutredningen inte kunnat påvisa någ-
ra negativa effekter av avregleringen i sin utvär-
dering av 1992 års lagändring,
trots att hushållens tillgänglighet till dagligvaror
inte försämrats under dessa år med en liberalare
lagstiftning enligt undersökningar som gjorts,
trots att man faktiskt inte kunnat påvisa att regle-
ringsmöjligheterna är ett verksamt medel för att
uppnå angivna mål eller anföra några andra bä-
rande motiv utöver ren regleringsiver för sin åter-
gång till den tidigare lagstiftningen.
Inom parentes skall jag säga att vi i dessa dagar i
Skåne kan följa en debatt om etablering av stormark-
nader. Regionförbundet diskuterade etablering av alla
nya stormarknader och vill ha ett tillfälligt stopp för
alla nya planer i väntan på en samlad planering.
T.o.m. landshövdingar förklarar sig stödja dessa tan-
kegångar. Det kan ske just med stöd av den företagna
lagändringen. Det här i kombination med möjlighe-
terna för omgivande kommuner att resa invändningar
har skapat ett tillstånd i Skåne som närmast kan liknas
vid ett gräl kommunerna emellan. Inte ens socialde-
mokratiska kommunalråd tycks vara så förtjusta i
detta försök till centralstyrning, åtminstone inte så
länge det kan komma att drabba handeln i den egna
kommunen. Det skall onekligen bli intressant att följa
utvecklingen på detta område. Hur som helst tror jag
inte att det bli konsumenterna som vinner på detta.
Till skillnad från majoriteten menar vi att det ald-
rig skall vara kommunernas och stadsplanerarnas
uppgift att åstadkomma en, som man säger i betän-
kandet, för konsumenterna lämplig butikstruktur. Det
går nämligen inte att planera fram en optimal balans
därvidlag. Den uppgiften skall vi överlåta till samspe-
let mellan konsumenternas efterfrågan och handelns
utbud.
Riksdagen borde här i dag i enlighet med vår re-
servation av regeringen begära ett förslag som upp-
häver lagändringen från den 1 januari 1997.
När det gäller reservation om glesbebyggelserätten
kan jag vara överens med utskottet om att en del har
gjorts för att underlätta byggandet på landsbygden
och glesbygden. Men vi anser inte att detta är till-
räckligt. Vi vill helt enkelt vända på hela synsättet. Vi
menar att huvudregeln skall vara en generell och
lagstadgad rätt att bygga på landsbygden, dvs. utanför
tätorterna.
Vill man sedan från samhällets sida skydda ett
visst område måste man i så fall planlägga det. Och är
det inte planlagt skall det följaktligen vara fritt fram
att bygga på sin mark. Endast starka skäl skall få
hindra bebyggelse.
Detta land har ju en stor glesbygd med många at-
traktiva områden för människor att bosätta sig i, och
det är något som vi på alla sätt vill underlätta - under-
lätta för redan etablerade, för lantbrukare och småfö-
retagare men även för andra som av någon anledning
vill bosätta sig utanför tätorterna.
Vi kan bara beklaga att inget annat parti vill stödja
oss i denna vår ambition att stärka boendet på lands-
bygden. Vi hör ofta mycket fagert tal från denna ta-
larstol när det gäller landsbygdsfrågorna och utveck-
lingen av landsbygden. Men i en sådan här fundamen-
tal fråga är det uppenbarligen ingen som ställer upp.

Anf. 131 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Herr talman! Näringspolitiken, utvecklingen av
kommunikationer och regionalpolitiken inklusive
landsbygdsutvecklingen måste kopplas samman med
markanvändning och miljöfrågor. Det måste till en
samordning mellan ekonomi av fysisk planering, detta
för att vi skall få en verklig möjlighet att skapa en
långsiktigt hållbar utveckling av vårt land.
I det här betänkandet uttalar bostadsutskottet att
man delar Centerpartiets uppfattning. Jag läser i be-
tänkandet: En förbättrad samordning mellan fysisk
och ekonomisk planering bör komma till stånd. Det
knepiga är att några åtgärder för att få den här sam-
ordningen vill dock inte majoriteten i utskottet vidta.
Man säger: Inte just nu behövs någon begäran från
riksdagen till regeringen. När behövs det då? Vi anser
från Centerpartiet att vi måste ha det nu, det är vad
som behövs. Det behövs en utredning med uppgift att
belysa och komma med förslag hur vi skall nå fram
till en samordning mellan fysisk och ekonomisk pla-
nering.
I vårt land pågår just nu försök kring hur Sverige i
framtiden skall organiseras i olika regioner. Samtidigt
gör olika myndigheter sin speciella indelning, och det
tycks vara en mycket dålig samordning. En uppgift
som vi i Centerpartiet vill ge åt utredningen är att
utröna hur den ökade sektoriseringen, där Sverige
delas in i myndighetssektorer snarare än regioner, bör
belysas.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, un-
der mom. 1.
Jag vill också lyfta fram jämställdhetsfrågorna i
samhällsplaneringen. Kvinnoperspektivet har alltför
länge negligerats i den fysiska planeringen. I Center-
partiet, och särskilt bland kvinnorna, inser vi att man
måste ta till vara kvinnoperspektivet i allt samhällsar-
bete. Det vinner alla på. Det är väldigt glädjande att
det just i det här betänkandet finns en reservation från
tre män från skilda partier. Kanske det är en fram-
komlig väg för att få igenom krav på att kvinnopers-
pektivet måste vara med. Man skäms nästan som
kvinna, måste jag säga.
Tyvärr, kvinnor, har vi här i riksdagen inte sett att
vi kvinnor håller samman när det gäller att visa på en
samlad kraft på det här området. Varför? Vi som
brukar skryta med att vi har det mest jämställda par-
lamentet i världen! Jag måste säga att vi inte menar
särskilt mycket allvar med det. Jag har tyvärr inte sett
att vi i någon enig, samlad tropp i olika sammanhang
har lyft fram jämställdhetsfrågorna. Det borde vara
möjligt i dag. Vi är inne på slutspurten av den här
mandatperioden. Tänk om det skulle bli revolution
här i dag, så att alla kvinnor ställde upp och krävde att
kvinnors syn skall vara med i samhällsplaneringen!
Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till reservation
4, under mom. 5.
Herr talman! Jag står naturligtvis bakom de andra
reservationerna som handlar om att lyfta arkitektur-
och kulturvärden i samhällsplaneringen, om ett för-
stärkt lagskydd av grönområden samt om trafikplane-
ringen.
Trafikplaneringen är väldigt viktig, inte minst i
stadsmiljön, där det är långt kvar innan trafiksystem
kan kallas miljöanpassade. Trafikplaneringen i stä-
derna utgår fortfarande alltför ofta från bilismens
krav. Vi anser att planeringen i stället bör utgå från att
lösningarna skall gynna gående och cyklister. Vägar
och platser bör generellt utformas så att de blir prak-
tiska och säkra, och ambitionen skall vara att alla
skall kunna leva med god livskvalitet utan bil i staden.
Kollektivtrafiken måste uppmuntras, och de miljöan-
passade transportmedlen skall upplevas som bekväma
och attraktiva.
För tids vinning kommer jag inte att begära vote-
ring på alla våra reservationer. Det skall också bli
intressant att höra några av de andra ledamöterna lyfta
fram det som har med den nära planeringen i sam-
hällsarbetet att göra.

Anf. 132 PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Rigmor Ahlstedt talar om en utred-
ning som skall ta ett samlat grepp på handelsetable-
ringar. Det har ju redan gjorts en utredning, en SOU
1996, som har klargjort en del av detta. Jag undrar
varför inte den utredningen räcker och vad det egent-
ligen är som skall belysas. Tror verkligen Rigmor
Ahlstedt att en utökad planering av handel och han-
delsetablering leder till en bättre marknad för våra
konsumenter, med lägre priser och bättre tillgänglig-
het?
Rigmor Ahlstedt talar också vackert och varmt om
glesbygden och landsbygden och utvecklingen där.
Varför kan inte Centerpartiet tänka sig att stödja oss i
vårt synsätt på bebyggelse i glesbygd? Varför inte
som vi säger vända på steken och ha som huvudregel
att det skall vara fritt fram att bygga på landsbygden?

Anf. 133 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag tror att Moderaternas represen-
tant i debatten inte har lyssnat särskilt noga på vad jag
har sagt. Efter vad jag förstår hade Peter Weibull
Bernström formulerat sina frågor redan innan han
hörde mitt anförande.
Jag har inte sett att vi har någon från er avvikande
mening vad gäller möjligheten att bygga ute på lands-
bygden. Vad gäller utredningar sade jag att det måste
till en ordentlig utredning om den fysiska och eko-
nomiska planeringen. Vi har inte nått särskilt långt på
det området, det måste Peter Weibull Bernström hålla
med om.
Det Peter Weibull Bernström sade om handelsän-
damålet var väldigt intressant. Tyvärr glömde jag den
PM vi fick från Boverket, som visar just att man bör
ta fram konsekvenserna för trafiken, miljön, priserna
och tillgängligheten av att det byggs stormarknader
utanför städerna. Det borde vi ta till oss och kräva
ytterligare en utredning kring.

Anf. 134 PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Det är glädjande att Rigmor Ahlstedt
inte har någon annan uppfattning än moderaterna när
det gäller bebyggelse i glesbygd. Då kanske vi i vote-
ringen i kammaren i dag kan förvänta oss ett stöd för
vår reservation nr 16, där vi reserverar oss just för
denna möjlighet.
Jag tror däremot inte att vi har samma synsätt vad
gäller handelsändamålet, etableringar av stormarkna-
der, osv. Vi tror inte på möjligheten att genom styr-
ning nå en optimal situation för etableringar. I exem-
pelvis Skåne finns i dag ett antal ansökningar om att
få etablera stormarknader i olika kommuner. Jag tror
att detta löser sig av sig självt när det kommer till
kritan. Då får vi det antal stormarknader som markna-
den tål - den är trots allt begränsad. Jag tror inte att
en ökad planering löser detta bättre än marknaden
själv, vare sig i Skåne eller någon annanstans i Sveri-
ge.

Anf. 135 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Det var just i Skåne man hade samlat
kommunerna till ett samråd kring storetableringar. Jag
kommer, trots att jag inte bor i Skåne, med intresse att
följa detta för att se vad man kommer fram till, och
det antar jag att Weibull också kommer att göra.
Kammaren är väl inte direkt platsen för någon ko-
handel - det borde vi ha pratat mer ordentligt om i
utskottet. Men om jag skall stödja er reservation kan-
ske ni skulle kunna stödja de manliga reservanterna
vad gäller jämställdhetsfrågorna.

Anf. 136 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Vi behandlar i det här betänkandet
från bostadsutskottet ett antal motioner om plan- och
bygglagen. Folkpartiet har i betänkandet anslutit sig
till sex stycken reservationer, som handlar om ganska
olika saker. Jag skall kortfattat beröra några av dem.
Först och främst vill jag lyfta fram reservation nr 9
om handelsändamålet i detaljplan. Den frågan är av
stor principiell vikt, eftersom den tydligt skildrar de
olika synsätten i olika partier. Majoriteten i utskottet
anger att motiven för restriktionerna är att göra det
möjligt att åstadkomma en för konsumenterna lämplig
butiksstruktur. Majoriteten tänker sig alltså att politi-
ker skall besluta vad som är en lämplig butiksstruktur
för konsumenterna. Det är inte konsumenternas efter-
frågan som skall tillåtas styra.
För oss liberaler är det alldeles uppenbart att sam-
hället inte fungerar på det sättet. Det allra bästa är om
konsumenterna själva får styra i den här frågan, dvs.
marknaden, efterfrågan, skall kunna få avgöra detta.
Det gjordes en sådan lagändring under den borgerliga
regeringstiden, och vi vill gå tillbaka till det läge vi
hade då. Det är konkurrensen som skall avgöra. De
affärer som på bästa sätt tillgodoser allmänhetens
efterfrågan skall lyckas. Därmed får vi ett bättre sam-
hälle. Därför är reservation nr 9 så viktig. Vårt synsätt
överensstämmer här med det som Peter Weibull
Bernström nyss har beskrivit.
Sedan har vi reservation nr 6, som handlar om de
funktionshindrades deltagande i planeringen. Här vill
vi framhålla att det är väsentligt att de funktionshind-
rade får komma med i samhällsplaneringen på ett
tidigt stadium. Det blir billigare och effektivare att
redan tidigt ta med de funktionshindrade och ta hän-
syn till dem så att man inte behöver bygga om när
saker är färdigbyggda. Hur länge har vi inte tjatat om
avfasade trottoarkanter, och hur många gånger har
inte det blivit bortglömt i stadsplaneringen?
Reservation nr 12 handlar om tysta områden. I en
folkpartimotion har vi velat lyfta fram frågan om
buller, som ju är ett försummat samhällsproblem.
Detta beskrivs i reservation nr 12.
Sedan vill jag också nämna reservation nr 15, som
handlar om kriminella mc-gäng. Man kanske först blir
litet förvånad över att detta tas upp i ett betänkande
som handlar om plan- och bygglagen. Vi tycker dock
att myndigheterna måste använda sig av alla lagar
som finns för att stoppa de kriminella mc-gängens
verksamhet och att man behöver anpassa lagstiftning-
en till det. Vi känner ju alla till Siw Perssons kamp
mot kriminaliteten inom mc-gängen, och det är viktigt
att vi för den kampen på alla fronter. Det är en viktig
fråga för det demokratiska samhällets fortbestånd att
inte släppa den här typen av kriminalitet för långt.
Herr talman! Jag nöjer mig med de här kommenta-
rerna. Mitt yrkande är alltså bifall till reservation nr 9
om handelsändamålet i detaljplan. Jag står självfallet
bakom även de övriga reservationerna, men jag anser
inte att det är nödvändigt med votering i fråga om
dem.

Anf. 137 OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Flera av de reservationer som fogats
till betänkandet är delvis en upprepning av krav som
framförts redan tidigare under mandatperioden. Det
hindrar dock inte att de med kraft förs fram på nytt.
Det är viktiga krav, som är en förutsättning för ett
ekologiskt och socialt hållbart boende och bra boen-
demiljöer.
Planeringsfrågor och byggande är av tradition
manliga områden, medan kvinnor är de största bru-
karna av bostäderna och deras närmiljöer. Tyvärr
kommer inte kvinnors kunskaper och synpunkter till
sin rätt när det gäller planeringsfrågor och byggande.
Detta måste naturligtvis ändras, inom flera områden.
Ett sätt är att, som Vänsterpartiet vill, göra det ob-
ligatoriskt för kommunerna att upprätta boendeplane-
ringsprogram och belysa dessa ur t.ex. ett jämställd-
hetsperspektiv och ett kvinnoperspektiv. Kvinnor bör
också på ett bättre sätt komma in i byggprocessen. De
obligatoriska byggsamråden skulle kunna vara ett
tillfälle för sådana synpunkter. Det förutsätter dock att
byggsamråden sker på ett tidigt stadium i byggproces-
sen och att fler än kommunens byggnadsnämnd ges
tillfälle att yttra sig över byggnationen.
När det gäller tillgänglighetsfrågorna har det hänt
en del positiva saker. Det avgörande beslutet saknas
dock fortfarande, nämligen lagstiftningen om att en-
kelt avhjälpta hinder för funktionshindrade i den
byggda miljön skall vara avhjälpta till år 2005. Enligt
Boverkets utredning skulle det medföra stora kostna-
der för kommunerna, och därför tvekar regeringen när
det gäller denna lagstiftning.
Det utskottets majoritet inte beskriver är de andra
slutsatser som utredaren kom fram till, nämligen att
arbetskraftskostnaden från samhällssynpunkt i det
närmaste är noll eftersom arbetslösheten bland bygg-
nadsarbetare i dag är så hög. En annan slutsats var att
om åtgärderna planeras och ingår i det normala peri-
odiska underhållet blir det väsentligt billigare.
Sedan finns det faktiskt valmöjligheter ibland.
Socialdemokraterna och moderaterna är tydligen
beredda att satsa 7-8 miljarder på motorvägsbygget
Södra länken för att underlätta tillgängligheten för
bilisterna på Stockholmsvägarna. Tillgängligheten för
funktionshindrade är tydligen inte lika viktig.
Sverige har aktivt verkat för framtagandet av FN:s
standardregler. Dessa ratificerades i Sverige år 1995.
I förordet uttrycks ansvaret för att samhället - rege-
ringen, offentliga organ m.fl. - skall se till att visio-
nen blir verklighet. Handikappombudsmannen ville i
sin skrivelse till utskottet år 1995 fästa uppmärksam-
heten på att det inte i första hand är fråga om omfat-
tande, kostnadskrävande insatser utan om att avhjälpa
enkelt åtgärdade hinder. Av regel nr 5 framgår att
staterna bör ta initiativ till åtgärder i den yttre och inre
miljön för att undanröja hinder mot tillgänglighet.
Regler och riktlinjer skall utvecklas samt lagstiftning
övervägas för att säkra tillgängligheten i den byggda
miljön.
Det är dags att leva upp till FN:s standardregler
nu. Låt det vara ett löfte inför 2000-talet!
En annan grupp som bör lyftas fram när det gäller
planering och byggande är barnen. Barnen har rätt till
inflytande enligt barnkonventionen. De är goda ob-
servatörer, miljöorienterade och medvetna om sin
omgivning. De behöver någon som för deras talan i
plan- och byggfrågor. Norrmännen har insett detta
och gett varje kommun i uppdrag att utse en ansvarig
tjänsteman i dessa frågor. Det här är också en åtgärd
som inte påverkar statsbudgeten, som ryms inom
konvergenskraven och som är lätt att genomföra. Men
även detta blockeras av företrädare för s och m.
Vad är ni rädda för? Tror ni att bilarnas utrymme
skall minska om barnens bästa lyfts fram? Det är ju
tyvärr så att stadsplaneringen för det mesta tar större
hänsyn till biltrafiken än till de gamla, de funktions-
hindrade och barnen. Att ta bättre hänsyn till barnen
medför automatiskt ett steg mot en ekologiskt och
socialt hållbar stadsplan.
När det gäller barnsäkerheten är det fortfarande så
att det som är byggt före 1973 och inte ombyggt efter
1976 inte omfattas av krav på barnsäkerhet. Olycks-
fallen är enligt Barnombudsmannen betydligt fler i
hemmiljön än i trafiken. Tyvärr blir detta även en
klassfråga. De flesta barnfamiljer bor i egnahem eller
i bostadsrätt. Där är problemen inte lika stora när det
t.ex. gäller fallolyckor. Men många ensamstående
med barn, liksom familjer hänvisade till miljonpro-
gramsområdena - där det mesta byggdes före 1973 -
lever i sådana miljöer där barnsäkerheten är sämre.
Skall det här behöva vara en klassfråga? Skall inte
alla barn värderas lika i ett sådant här sammanhang?
Barnombudsmannen säger i ett uttalande från
september 1996: Jag ser ingen orsak till att barn som
bor i äldre hus skall ha sämre skydd än kompisen som
bor i ett nybyggt. Det stora antalet olycksfall i miljon-
programmets hus tyder på att en ändring är nödvändig
för att öka barnens skydd.
Det är dags att leva upp till det nu.
Herr talman! En rad förändringar har skett när det
gäller byggprocessen. Lagar och regler har förenklats,
och egenskapskrav har ersatt normer och direktiv.
Byggherren ansvarar numera för byggprocessen i
stället för byggnadsnämnden. Denna skall i första
hand kontrollera att byggherren följer de lagar och
regler som finns.
Till sin hjälp skall byggherren utse en certifierad
kontrollant som skall kontrollera att byggherren följer
regelsystem och lagstiftning. Denna kontrollant kallas
kvalitetsansvarig, vilket är olyckligt, eftersom det inte
ingår i uppgiften att vara den som ansvarar för kvali-
tetsaspekterna. Det är ju byggherrens ansvar. Därför
bör titeln kvalitetsansvarig bytas ut mot kontrol-
lansvarig, även om det finns ett antal certifierade
kvalitetsansvariga ute i landet. Det är inte ett godtag-
bart skäl för att inte göra namnbytet.
Kvalitetsfrågorna är mycket viktiga, och ett stort
ansvar vilar på byggherren. Efter det att bygglov
godkänts sköter byggherren själv hela byggprocessen.
Ett byggsamråd med kommunens byggnadsnämnd
behöver inte ske förrän senast tre veckor före bygg-
start. Vem går in och stoppar planeringsmissar i ett
sådant läge? Det kan t.ex. vara handikappfrågor som
inte lösts på ett tillfredsställande sätt. En sådan bygg-
process kan visa sig vara mycket dyr i framtiden, om
åtgärder skall vidtas i efterskott och inte planerats på
ett bra sätt i förväg.
På ett seminarium ordnat av SAR, Sveriges Arki-
tekters Riksorganisation, fälldes följande kommenta-
rer om den nya byggprocessen:
Eva Björklund, arkitekt: Många byggherrar och
arkitekter verkar tro att byggreglerna inte finns. Det
går att göra lägenheter bättre utan att det blir dyrare.
Per Kallstenius, arkitekt: I dag kan man bara in-
gripa mot ett byggt resultat, inte mot ett projekt eller
en ritning. Det är byggherren som skall se till att Bo-
verkets byggregler följs. Det är bindande föreskrifter,
vilket branschen inte förstått. En byggherre som vill
avvika från bindande regler måste upplysa om detta i
samråd med byggnadsnämnden. Problemet är att det
sker i ett sådant sent skede, bara några veckor före
byggstart.
Hans-Erik Johansson, bostadschef på Skanska,
frågade: Har dagens system verkligen fått önskade
konsekvenser? Han svarade själv: Nej, jag har bytt
fot. Även om entreprenörerna talade om avreglering
var det inte så här vi ville ha det, att granskningen
skulle komma på slutet.
Hela systemet bör ses över. Vi kan börja här och
nu med att ge signalen att det behövs förändringar. Vi
kan börja med att se över begreppsförvirringen. En
kontrollansvarig skall naturligtvis kallas kontrol-
lansvarig och inget annat.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 7 och 14 och står bakom övriga reservationer
jag undertecknat.

Anf. 138 PER LAGER (mp):
Herr talman! Det här betänkandet blir litet av ett
uppsamlingsheat i plan- och byggfrågor från allmänna
motionstiden i höstas. De flesta motionerna tar upp
frågor vi behandlat tidigare och som vi framför allt
kommer att behandla i samband med bostadsproposi-
tionen, som skall ligga på riksdagens bord senaste den
19 mars. Miljöpartiet har avsiktligt avvaktat den pro-
positionen och inte upprepat våra miljökrav vid bl.a.
ny- och ombyggnad vad gäller vatten- och avlopps-
frågorna, medborgarintressena, jämställdhetsaspek-
terna, handelsetableringarna, m.m. Men eftersom
andra partier tagit upp frågorna så att de hamnat här
får jag göra några kommentarer och även yrka bifall
till de förslag som inte bara är helt allmänt hållna utan
klart går i Miljöpartiets riktning. Det är ganska själv-
klart.
Ett yrkande av Miljöpartiet som också finns med
här handlar om det vackra och det fula, det vi kallar
för estetiken i tillvaron. Det är en viktig fråga, som
jag återkommer till.
Först vill jag poängtera vikten av att så många
hänsyn som möjligt tas vid samhällsplaneringen.
Trots att samhället består av minst 50 % kvinnor har
männen klart dominerat planeringen av våra gemen-
samma samhällsfrågor. Kvinnorna har negligerats,
inte minst vad gäller trafikplaneringen och utform-
ningen av våra bostäder. Det handlar inte längre om
bara köket eller bostaden som arbetsplats, vilo- och
rekreationsplats, utan om själva utformningen av
husen, om bostadsområdet, infrastrukturen, om möj-
ligheten till social samvaro, trivsel och trygghet. Jag
stöder Centerpartiets motion om en mer jämställd
planering och tror att en utredning skulle kunna for-
mulera de förändringar som behövs för att stärka en
sådan demokratisk process.
Bifall till reservation nr 4!
Självklart skall också funktionshindrade ha ett in-
flytande över samhällsplaneringen. Samhället skall
byggas och förändras på ett sådant sätt att alla kan
vara med, oavsett eventuella fysiska, mentala eller
hälsomässiga begränsningar. Vi skall alla kunna vara
delaktiga och få möjlighet att påverka förändrings-
processen. De funktionshindrades möjlighet måste
stärkas och deras organisationer tillförsäkras inflytan-
de i alla kommuner och i alla planfrågor. Också so-
cialtjänsten har en viktig infallsvinkel som man måste
ta vara på i planeringsarbetet för att inte vissa grupper
skall hamna utanför eller helt glömmas bort. Här
stöder jag Centerpartiets motion, som tar upp de här
kraven.
Barnen är det viktigaste vi har i samhället. Vem
ställer inte upp på det? Barnen före betongen, skulle
jag vilja säga. Barnen före bilen. Barnen före, ja, säg
vad som helst. Inte har vi precis planerat och byggt i
första hand för barnen. Är höghusen till för dem? Är
vägtrafiken till för dem? Har våra bilars avgasrör
placerats på ett sätt som gynnar de små barnen? Var
någonstans finns de barnvänliga, barnsäkra kvaliteter-
na i samhället?
I stället har vi ordnat rastplatser för barnen i form
av instängda gårdar och lekplatser. Våra hus har i
bästa fall försetts med lås och stängsel och andra
begränsningar för att undvika olyckor. Men har vi
planerat och byggt för barnen? Knappast.
Det är dags att försöka anlägga ett barnvänligt
perspektiv på planeringen. Det gäller inte bara ute-
rummet, samhällets gröna lungor, orörda lekområden,
utan också gifterna vi sprider i form av t.ex. bilavga-
ser och de tiotusentals kemikalierna som finns som
lösa konsumtionsvaror eller inbyggda i våra bostäder.
Barnen är mer utsatta än någonsin, och vi alla ingår i
något slags fullskaleförsök vad gäller kemikalier,
elektriska och magnetiska fält, m.m. Vem tar till vara
barnens intressen? frågar jag mig.
Jag har motionerat om barnkonsekvensbeskriv-
ningar i alla offentliga utredningar. Detta bara för att
jag vet att barnen ständigt kommer i kläm. Barnens
situation är allvarlig. Jag behöver bara nämna den
snabbt växande allergi- och överkänslighetsförekoms-
ten för att visa vad vi i detta fullskaleförsök utsätter
dem för.
I dag har, det vet vi alla, ca 40 % av barnen i lan-
det någon form av allergi eller överkänslighet. I
Stockholm, den här staden, har 50-procentsgränsen
sprängts. Det måste finnas ett allvarligt systemfel som
vi ännu inte har åtgärdat. Det är hög tid att vi tar itu
med det.
Barnen har rätt till inflytande enligt barnkonven-
tionen, vilket vi har hört tidigare. Deras synpunkter
bör bli synliga i planprocessen. I Norge finns en sär-
skild tjänsteman i byggnadsnämnderna med detta
uppdrag, och en liknande lösning kunde vara en bra
start på ett mer uttalat samhällsansvar för barnens
situation.
Jag stöder Vänsterpartiets motion i det här fallet,
reservationerna nr 7 och 8.
Jag vill slå ett slag för Miljöpartiets motionsyr-
kande nr 42 i motionen Kr270 som handlar om nöd-
vändigheten av att de estetiska värdena får större
betydelse i kommunernas arbete med planering och
byggande. Vi behöver glädjas åt det vackra och njuta
av arkitekters och konstnärers förmåga att gestalta
och formulera tidens uttryck, utan att därför begå våld
på det som skapats av tidigare generationer. Tradition
och förnyelse är ett slags naturlig och skön balans.
Det vänliga och intressanta uterummet, hållplatsen, de
vackra husen - samhällets utseende är av stor betydel-
se för vårt välbefinnande.
I den nyligen behandlade kulturpropositionen sägs
att kvalitets- och skönhetsaspekter inte skall under-
ställas kortsiktiga ekonomiska överväganden och att
byggandet bör förses med nya normer av ett slag som
ger möjligheter till avvägningar. Miljöpartiet vill ha
ett tillägg i PBL som gör det möjligt för kommunerna
att stoppa fula husbyggen, liknande det som man har i
Norge.
Vi anser också att enprocentsmålet vad gäller es-
tetisk utsmyckning - en rekommendation redan från
1937 - skall krävas inte bara vid ny- och ombyggna-
tion av offentliga lokaler utan även för hyreshus och
bostadsrätter och vid infrastruktursatsningar som väg-
och brobyggen, dvs. för allt som har någon form av
statligt stöd.
Vi borde alla sträva efter ett vackrare samhälle.
Det kanske vi gör, men vi lyckas inte så bra. Vi ser
väldigt mycket av tomhet, ödslighet, främlingsskap
och plana husytor med svarta fyrkanter till ögon utan
uttryck av glädje och kärlek.
Jag yrkar bifall till reservation nr 11, mom. 13.
Fru talman! Till sist vill jag säga några ord om
oväsen, dvs. det ljud vi mår dåligt av - sådant buller
som vi lätt identifierar och sådant som vi är omedvet-
na om.
Behovet av bullerfria tysta områden är en viktig
miljöfråga. Vi har brist på tystnad i vårt samhälle.
Ungdomarna låter ofta musikanläggningarnas ljudnivå
med råge överskrida vad känsliga öron tål. Vi har
arbetsplatser som fortfarande är ohälsosamma ur
hörselsynpunkt. Framför allt har storstädernas invåna-
re tvingats leva ständigt omgivna av bakgrundsbuller
på omkring 75 dB.
Enligt officiella källor utsätts upp till 3 ½ miljoner
människor för buller som är kraftigare än vad som är
önskvärt ur medicinsk och hygienisk synvinkel. 1
miljon är svårt störda. Många störningar härrör just
från lågfrekventa ljud.
Inte ens på landsbygden är det längre lätt att finna
den naturliga tystnaden med enbart vind och väder,
vågor, prassel av löv och fågelkvitter och andra djurs
läten.
Det finns inga bindande riktlinjer för buller från
vägtrafik, flyg, tåg eller andra liknande bullerskapare.
Det är märkligt med tanke på den kunskap vi trots allt
besitter att vi inte tidigare lagt oss mer vinn om att
värna om den viktiga tystnaden.
Jag stöder reservation nr 12, som vill utreda möj-
ligheterna att genom PBL reglera tillgången till bul-
lerfria miljöer.

Anf. 139 ULF BJÖRKLUND (kd):
Fru talman! Plan- och bygglagen tillkom efter ett
omfattande utredningsarbete. Den trädde i kraft den
1 juli 1987 och samordnades så med naturresurslagen,
som trädde i kraft vid samma tillfälle. Genom PBL
ställs krav på kommunerna att upprätta en aktuell
översiktsplan som omfattar hela kommunen.
PBL har ändrats och kompletterats vid ett antal
tillfällen. Av ändringarna märks särskilt de som sked-
de från den 1 januari 1996. Utgångspunkten för de
förändringarna var att den fysiska planeringen skall
ses som en integrerad del i en samlad miljöpolitik.
Det nyligen framlagda förslaget till miljöbalk av-
ser dessutom att ge miljöaspekterna en ännu större
betydelse i den samhälleliga planeringen. Det handlar
om att förstärka skyddsintresset, sätta upp tydliga mål
och att förstärka också allmänhetens inflytande.
I dagens betänkande trycker vi från Kristdemokra-
ternas sida på tre områden där man ytterligare kan
förstärka PBL. Det gäller miljöhänsynen i boendet,
skydd av viktiga vattenresurser och åtgärder för att
värdefulla kultur- och arkitektoniska värden bättre
skall beaktas och även bevaras till eftervärlden.
Som vanligt hänvisar utskottsmajoriteten till pla-
nerade och pågående arbeten på olika håll. Med viss
välvilja avslås motionsyrkandena.
När det gäller miljöhänsyn i boendet trycker vi på
att allt samhällsbyggande måste präglas av varsamhet
och på vikten av att känsliga och betydelsefulla na-
turmiljöer och ekosystem ges ett fullgott skydd. Vi
menar vidare att avloppshanteringen måste effektivi-
seras och återanvändningen av byggmaterial öka. Det
måste också ske förbättringar av inomhusmiljön.
Frågan om hälsodeklarationer av bostäder måste
drivas på. Som underlag till beskrivningar av ett
byggnadsobjekts konsekvenser vad gäller ekologisk
hållbarhet måste ett system utvecklas för miljö- och
hälsovärdering av byggmaterial och byggande.
Som sagts pågår flera projekt som syftar till att
öka miljöhänsynen i den fysiska planeringen och när
det gäller boende och byggande. Vi anser att ett hel-
hetsgrepp snarast måste tas vad gäller hela denna
problematik. Här behöver vi skjuta på. Det måste
hända saker snarast.
Fru talman! Skydd av vattenresurser och ökad
kunskap kring hanteringen av våra vattenresurser är
en utomordentligt viktig fråga inte minst för våra
kommuner. Bristen på vatten och föroreningar av
vattenresurser är för övrigt ett globalt hot som vilar
tungt över hela mänskligheten.
I ett globalt perspektiv är vi i vårt land ändå fort-
farande lyckligt lottade när det gäller tillgången till
rent vatten. Det gäller att förvalta denna livsviktiga
resurs på bästa möjliga sätt. Det handlar då om att
vidga och fördjupa våra kunskaper på området, att
hitta tydliga planeringsinstrument och ta ett helhets-
grepp som garanterar en god vattenförsörjning även
för kommande generationer.
Det är här PBL kommer in, liksom översikts-
planarbetet och detaljplanarbetet i våra kommuner. En
undersökning av Boverket visar att många av landets
kommuner har stort behov av att stärka sin vattenför-
sörjning. Oftast handlar det om att övergå från yt- till
grundvattenförsörjning. Avsaknaden av alternativ
vattenförsörjning har blivit en obehaglig överraskning
för de kommuner som tvingats överskrida sin budget
när de hamnat i en akut vattenbristsituation. Kommu-
nerna hängde helt enkelt inte med när det gällde vat-
tentäktsfrågor under 70- och 80-talens bebyggelseex-
pansion. I den första generationen översiktsplaner i
början av 90-talet var det ovanligt att man reserverade
mark- och vattenområden för framtida vattenförsörj-
ning.
Det finns också en konflikt mellan samhällets be-
hov av materialförsörjning från isälvsavlagringar och
deras betydelse för en naturlig grundvattenbildning.
Stora sand- och grusområden är i dag låsta av vägar,
bostads- och industriområden, flygfält och täktverk-
samhet. Olika typer av deponier är ockå ett hot.
Isälvsavlagringarna utgör ändliga resurser och har stor
betydelse för landskapsbilden, för den biologiska
mångfalden och för vattenförsörjningen.
Kring hela denna viktiga problematik, som också
omfattar bekämpningsmedlens spridning i dricksvatt-
net, krävs inte bara lagstiftning utan också ökad kun-
skap och utbildning. Bristen på kunskap är allvarlig.
Detta visar bl.a. en undersökning som Livsmedelsver-
ket genomfört. Det står helt klart att det bör utgå
föreskrifter från myndighetshåll som tydligt klargör
vilken utbildning som krävs för personal som arbetar
med dricksvattenfrågor.
Till sist vill jag säga att arkitektur och värdefulla
kulturmiljöer ger oss alla och vårt samhälle en identi-
tet. Goda estetiska värden bidrar sannolikt även till
vårt psykiska välbefinnande och kan också leda till
minskad förstörelse, minskat klotter och minskad
vandalisering. Hur vi människor mår är intimt för-
knippat med den yttre miljö som vi lever i. Arkitektu-
ren kan således utformas så att den bidrar till att skapa
livslust.
Värdefulla kulturmiljöer och byggnader som utgör
prov på olika tiders arkitektur skall därför bevaras till
eftervärlden. Arkitekturen är ett uttryck för skiftande
tiders livsmått och förhållanden som vi skall överlåta
åt kommande generationer.
Från Kristdemokraternas sida anser vi det nöd-
vändigt att frågor om kvalitet och gestaltning ges en
större tyngd i kommunernas arbete med planering,
byggande och boende. Det är glädjande att dessa
frågor nu mer och mer aktualiseras, bl.a. i det förslag
till arkitekturpolitiskt handlingsprogram som för-
hoppningsvis så småningom kan bli en proposition.
Även den bostadspolitiska utredningen har berört
frågorna på ett positivt sätt. Boverket har likaså en
arbetsgrupp. Den kulturpolitiska propositionen som
kom för något år sedan pekar också på dessa värdeful-
la värden.
Fru talman! Det finns en hel del att säga kring
PBL och betänkandet. Det finns några saker som vi
stöder från Kristdemokraternas sida trots att vi inte
har varit med och motionerat. Det gäller barnsäkerhet
och barns och ungdomars intresse vid planeringen.
Det är Vänsterpartimotioner som vi fullt ut stöder.
För övrigt, fru talman, står vi självfallet bakom
alla våra yrkanden i motionerna. Jag nöjer mig här
med att yrka bifall till reservationerna 3 och 11.

Anf. 140 RUNE EVENSSON (s):
Fru talman! I detta betänkande behandlas motio-
ner gällande plan- och bygglagen, PBL. Motionerna
är väckta under allmänna motionstiden. Utskottet gör
ett tillkännagivande till regeringen angående tilläggs-
avgift vid olovligt byggande. I övrigt avstyrks motio-
nerna. De flesta känner vi igen från tidigare behand-
ling i denna kammare.
PBL kom - som någon tidigare här sade - till
1987, efter många års utredande. Lagen har fungerat
och fungerar bra och är allmänt accepterad. Även
efter 1987 har lagen utretts och justeringar har gjorts
på ett flertal områden. I juli 1995 ändrades lagen så
att ansvaret tydliggjordes och byggherren skall utse en
kvalitetsansvarig vid varje projekt. Detta har ställt till
en del problem på framför allt mindre projekt. Bover-
ket har under två år utvärderat dessa ändringar och
föreslagit en del förändringar. Frågorna är nu ute på
remiss och kommer senare upp för ställningstagande i
Regeringskansliet. Reglering av livsmedelsförsäljning
i handelsplaner har återinförts.
Centern trycker i en reservation på samordning
mellan fysisk och ekonomisk planering. Utskottet
delar denna uppfattning. En mer allmän insikt om
detta håller på att växa fram. Det är inte bara den
fysiska planeringen som styr samhällsutvecklingen.
Även ekonomisk, infrastrukturell och regional plane-
ring bidrar. Samordningen mellan dessa lagar måste
stärkas. Vi tror att regeringen är väl medveten om
dessa frågor och har uppmärksamheten riktad på detta
utan att riksdagen ger det tillkänna.
Kristdemokraterna vill ha mer miljöhänsyn i bo-
endet. Motionen är skriven innan förslaget om miljö-
balk förelades riksdagen. I miljöbalken föreslås nu att
miljöhänsyn skall genomsyra alla frågor. Reservatio-
nen kan därför uppfattas som onödig.
En reservation tar upp vattenförsörjningen. Det
efterlyses en skärpning av lagstiftningen i enlighet
med Grundvattenutredningens förslag. Denna utred-
ning bereds nu i Regeringskansliet. Miljöbalken tar
upp dessa frågor. Därför förstärks vattenförsörjnings-
frågornas miljöaspekter. Både länsstyrelse och kom-
mun kan enligt miljöbalksförslaget inrätta vat-
tenskyddsområde. Kommunerna får med detta och det
ansvar de har för vattenförsörjningsfrågorna i över-
siktlig planering och i övrigt de redskap de behöver
för att klara dessa frågor. Det finns ingen anledning
att nu ytterligare skärpa denna lagstiftning.
Centern reserverar sig och vill ha mer lokalt infly-
tande på planeringen. Reservationen kan förefalla
märklig, då all kommunal planerings sker lokalt. En-
ligt PBL skall kommunen inhämta medborgarnas
synpunkter i all planering. Vad avser både översikts-
planer och detaljplaner kan och bör kommunen gå ut
och efterhöra synpunkter och åsikter redan i pro-
gramskedet. Då kan olika lokala engagemang fångas
upp. Detta är viktigt för förankring och förståelse för
all kommunal planering. De som berörs måste känna
sig delaktiga. PBL behöver inte ändras för att åstad-
komma detta.
En reservation tar upp de handikappades delta-
gande i planeringen. Det är naturligtvis en självklarhet
att de handikappades synpunkter skall beaktas i all
planering. Enligt den lagändring som trädde i kraft
den 1 juli 1996 skall detta ske i både översiktsplan
och detaljplan. Dessutom skall kommunala tillgäng-
lighetsprogram upprättas och bör ingå i översiktspla-
neringen. De kan också upprättas separat. Handikap-
porganisationerna och handikappråd är självfallet
aktiva parter vid utarbetande av dessa program. Han-
dikappfrågorna har med detta den tyngd som efterly-
ses i reservationen.
Barnsäkerheten tas upp i en reservation. Barnens
säkerhet sätter vi alla högt. Detta är en självklarhet.
Skärpta säkerhetskrav gäller för fastigheter byggda
efter 1973. I det fastighetsbestånd som byggdes före
detta år gäller inte de skärpta barnsäkerhetskraven. I
valet mellan tvingande lagstiftning i detta äldre be-
stånd och intensifierad information valde utskottsma-
joriteten och riksdagen förra riksmötet det senare.
Detta gavs regeringen till känna. Regeringen och
Boverket arbetar nu med detta.
Genom att göra fastighetsägare, föräldrar och öv-
riga boende medvetna om vad som erfordras för en
ökad barnsäkerhet kan förbättringar åstadkommas.
Barn är speciellt utsatta för olycksrisker. De har inte
samma insikter och förmåga som vuxna att skydda
sig. Boverket har gett ut en rad goda exempel på hur
man kan utforma barnsäkerhet. SABO-företagen har
med barnsäkerheten i sina besiktningsprotokoll för
lägenheter. Jag menar att vi med dessa breddade in-
formationsinsatser gett frågan om barnsäkerhet en
fortsatt hög prioritet.
Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna
vill i en reservation frånta kommunerna deras möjlig-
het att reglera handeln med skrymmande varor och
livsmedel. Denna fråga har debatterats flitigt här i
kammaren sedan PBL infördes 1987. Borttagandet av
denna rättighet för kommunerna var en av Bert Karls-
sons stora frågor. Det skulle ge billigare livsmedel.
Att det påtagligt ledde till sämre miljö och innebar
försämring för icke bilburna konsumenter var inget
som bekymrade den riksdagsmajoritet som stödde
borttagandet av denna kommunala rättighet. Samma
bristande intresse för miljöfrågor och icke bilburna
konsumenters inköp präglar i dag reservanterna i
denna fråga. Vi värnar både om miljön och om de
svaga konsumenternas intresse.
Ett slopande av denna lagregel skulle gynna
främst bilburna kunder. Förlorarna blir kunder utan
bil, framför allt äldre människor. De får se sina när-
butiker läggas ned till förmån för mer perifert belägna
butiker. De tvingas använda sig av kommunens hem-
tjänst och färdtjänst för att uträtta ärenden som de
tidigare själva kunde göra. Kommunernas kostnader
skulle därmed öka.
Kommunerna skulle också få ta hand om parke-
ringsproblem i många fall. Vid en enkät svarade 65 %
av kommunerna att de vill ha möjlighet att reglera
denna typ av handel. Chalmers i Göteborg har forskat
i frågan och konstaterat att det inte är konsumenternas
bästa som styr mot externa etableringar. Stöld av
köpkraft var det starkaste motivet. Lokaliseringens
miljöpåverkan hade i de flesta fall ej utretts. Biltrafik
och miljöbelastning ökade med mellan 200 % och
1 200 %.
För att kommunerna skall få använda detta lagrum
krävs skäl av betydande vikt. Kommunen skall uppvi-
sa sådana skäl. Detta kan ske i någon form av utred-
ning och bör behandlas i översiktsplanen. Jag vill
även erinra om en artikel i tidningen Kommun Aktu-
ellt för drygt ett år sedan. Artikeln handlade om Ös-
tersund där kommunpolitikerna inte tillåtit externa
handelsetableringar utan i stället koncentrerat handeln
till centrum. Det har givit ett levande centrum med
låga matpriser. Östersund hade Sveriges billigaste
matvarubutik. De kloka Östersundspolitikerna vill
bygga ett samhälle för alla, inte bara för några.
Moderaterna vill ha ett i det närmaste fritt byg-
gande på landsbygden, en glesbebyggelserätt. Kom-
munerna skall inte få lägga sig i. Markägaren skall
avgöra var det skall byggas och vem som skall få
bygga. Besluten över samhällsutvecklingen skulle
flyttas från kommunerna till privata markägare. Detta
föreslogs av PBL-utredare Käck 1994 och utsattes för
en svidande kritik.
Nej, något sådant byggande skall vi inte ha. Mark
som ianspråktas för bebyggelse får anses ianspråkta-
gen för all framtid. Därför skall lokalisering av be-
byggelse självfallet prövas av kommunpolitikerna.
Slutligen gör utskottet ett tillkännagivande om
tilläggsavgift till regeringen. Före den 1 juli 1994 var
byggnadsnämnden skyldig att anmäla frågor om
tilläggsavgift till åklagare som skulle föra det allmän-
nas talan vid domstol. Lagändringen 1994 innebar att
åklagarna skulle befrias från denna uppgift. Bygg-
nadsnämnden fick anmälningsplikt till allmän domstol
i dessa frågor. Emellertid har lagen kommit att uppfat-
tas så att byggnadsnämnderna själva kan avgöra om
ärendet skall anmälas till domstol eller ej. Regeringen
bör utreda detta och återkomma till riksdagen i frå-
gan. Regeringen bör också undersöka om det inte
vore mera lämpligt att dessa avgifter tillföll kommu-
nen och inte som i dag staten. Det skulle ge kommu-
nerna ett bättre incitament att ingripa.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
hemställan i utskottets betänkande och avslag på
reservationerna.

Anf. 141 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Först till frågan om tillgängligheten i
den byggda miljön för funktionshindrade. Det gäller
att avhjälpa enkla hinder. Jag vill då fråga Rune
Evensson: Varför står det inget i betänkandet om att
arbetskraftskostnaderna i princip är noll från sam-
hällsekonomisk synpunkt och om att kostnaderna blir
mycket lägre om de ingår i det periodiska underhållet
och är planerade? Det är därför som lagstiftningen är
så viktig. Detta skall fixas fram till år 2005.
Handikappanpassningsprogram bör upprättas, står
det. Frågan är i vilken omfattning det sker. Och varför
är det inte obligatoriskt?
Till sist: När skall vi få se FN:s standardregler
förverkligade i Sverige - de regler som vi ratificerade
1995? Är det inte dags att komma till ett beslut i den
frågan? Det finns ju färdiga förslag enligt den lagråds-
remiss som drogs tillbaka.

Anf. 142 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Owe Hellberg tog upp några frågor i
sitt inledningsanförande och ställde några frågor nu
också. En av de frågor som han tar upp handlar om de
funktionshindrade. Riksdagen beslutade den 1 juni
1996 att frågan skall bevakas både i översiktplan och
i detaljplan och att kommunerna skall upprätta till-
gänglighetprogram. Owe Hellberg frågade varför de
inte är obligatoriska. De är obligatoriska och skall
upprättas antingen i samband med översiktsplanen
eller i ett separat program. Det är väldigt viktigt att
detta sker. Jag tror att detta sker ute i alla kommuner,
där både handikappråd och handikapporganisationer
är med som remissinstanser. Det är viktigt att detta
fungerar. Skulle det inte göra det, är vi självfallet
beredda att ta upp frågan till diskussion igen.
Owe Hellberg tar också upp att det skall finnas en
särskild barnansvarig tjänsteman i kommunerna. Jag
vill påstå att de människor som sköter kommunal
planering i byggnadsnämnder, kommunstyrelser och
på andra håll naturligtvis är skyldiga att ta hänsyn till
alla i planeringen. Man kan inte ha särskilda männi-
skor som har ansvar för barnen. Skall någon då ha
ansvar för de gamla och någon annan ha ansvar för de
sjuka osv.? Det fungerar inte så, utan det måste finnas
någon som har ett totalt ansvar.

Anf. 143 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Det är bra att det händer saker, men
om vi inte får till stånd den här lagstiftningen, som är
så önskvärd och efterlängtad, får vi inte fart på handi-
kappanpassningen. Det är jag helt övertygad om.
Jag tänkte också gå in på detta med barnsäkerhets-
frågorna. När frågan var uppe förra gången sade Rune
Evensson att det är familjerna som skall se till att
barnen mår bra och att samhället runt om fungerar.
Den här gången skall det vara en del av den politiska
processen, och det kanske är en framgång. Men på
vilket sätt och hur bevakas barnsäkerhetsfrågorna i
den politiska processen?
Jag tror faktiskt på den norska modellen. Det be-
hövs någon som särskilt bevakar barnens frågor och
intressen i kommunerna. Det skall inte behöva leda
till extra kostnader, och det skall inte behöva vara
krångligt utan vara ett tillskott - en kunskapsbank, en
rådgivning. Det skall ju finnas energirådgivare i
kommunerna nu, Rune Evensson, för att få fart på
energiomställningen. Det gäller att få fart på omställ-
ningen i barnens värld också.
Sedan vill jag komma till det som har med lag-
stiftningen att göra. Detta är faktiskt delvis en klass-
fråga, eftersom barnsäkerheten i miljonprogramområ-
dena är betydligt sämre än i andra miljöer där barnen
finns och verkar. Varför skall det vara så? Varför
skall inte alla barn behandlas lika i det sammanhang-
et? Detta måste vi faktiskt göra någonting åt, Rune
Evensson.

Anf. 144 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Förra året gjorde riksdagen ett till-
kännagivande när det gällde barnsäkerheten. Vi hade
då att välja mellan att gå fram med en tvingande lag-
stiftning avseende de hus som är byggda före 1973
eller att satsa på en upplysningskampanj. Vi valde
efter mycket diskussioner det senare. Detta arbete
pågår nu. Det gäller att göra alla människor som bor i
olika typer av bostäder medvetna om hur detta skall
fungera. Boverket gör ett väldigt bra arbete i detta
sammanhang genom att ge ut rådgivande böcker och
annat. Även Hyresgästernas Riksförbund propagerar
för barnsäkerhet utöver det som SABO gör, som jag
talade om tidigare.
Owe Hellberg har en benägenhet att tycka att det
skall finnas en människa som har ansvar för barnen
och en människa som har ansvar för kvinnor. Han
föreslår i en annan reservation att man i all planering
skall ha speciella remissomgångar till kvinnoorgani-
sationer ute i kommunerna. Politikerna måste ju ta ett
helhetsansvar, som jag sade tidigare. En politiker kan
inte bara ensidigt snegla på en grupp utan måste själv-
fallet ta hänsyn till helheten. Sedan har det, tack och
lov, skett en stor ökning av antalet kvinnor i kommu-
nala organ, så kvinnornas frågor kommer nu fram på
ett betydligt bättre sätt i all planering.

Anf. 145 PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m) replik:
Fru talman! När det gäller etablering av handel
och frågan om handelshinder kan jag också hänvisa
till undersökningar. De talar ett litet annat språk än de
som Rune Evensson ville göra gällande.
Ett antal kommuner har svarat på Kommunför-
bundets enkät om hur lagändringen 1992 har slagit. I
36 kommuner har den lett till nya butiksetableringar,
endast i 22 kommuner till nedläggningar. På frågan
om lagändringen har medfört ökade kostnader för
äldre och handikappade var svaret att så varit fallet i
endast 10 kommuner, medan man i 115 kommuner
inte har märkt av några ökade kostnader. Sedan är det
riktigt, som Rune Evensson säger, att kommunerna
trots detta ändå gärna vill ha möjlighet att styra eta-
bleringarna. Men det ser jag faktiskt mer som ett
utslag av att väldigt många av dessa kommuner var
socialdemokratiskt styrda under den aktuella mandat-
perioden. Andra undersökningar visar att det inte har
varit några negativa verkningar av lagändringen. Så
jag undrar: Vilket är egentligen motivet, utöver detta
att man av rent ideologiska skäl vill ha ett större infly-
tande över etableringarna?

Anf. 146 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Vi vill ge kommunerna detta redskap,
som vi ser det, att avgöra i de fall då det är fråga om
externa etableringar och då man kan riskera att när-
butiker läggs ned. Det kanske handlar om områden
där det bor många äldre människor som kan klara sig
själva och klarar sina dagliga inköp men som, om
butiken läggs ned, tvingas låta andra sköta inköpen -
kommunen eller vem det nu kan vara.
Jag har inte samma övertro på marknaden som
Peter Weibull Bernström har, att den fixar allt. Vad vi
värnar om är de utsatta grupperna. Det är också fråga
om miljön, som tar väldigt mycket stryk av de externa
etableringarna.
Jag litar på våra kommunpolitiker och tror att de
är alldeles utmärkt skickade att klara detta. Eftersom
två tredjedelar av kommunerna vill ha denna möjlig-
het pekar allt på att beslutet var riktigt.
En annan fråga som Peter Weibull Bernström tog
upp i sitt inledningsanförande gällde en glesbebyggel-
serätt. Man blir nästan mörkrädd när man hör argu-
menteringen. Sådana tankegångar är att ta många,
många steg tillbaka till tidigt sekel. Enligt förslaget
skulle det vara fritt fram att bygga utanför en samlad
bebyggelse, vilket betyder hela landsbygden. Det
skulle alltså avgöras av markägare var man skulle få
bygga. Nu har vi naturresurslagen som talar om var
man inte får göra si och var man inte får göra så. Att
man skall spara stora områden som har stora natur-
och kulturvärden är ingenting som bekymrar modera-
terna, utan vill någon bygga så skall han självfallet
bygga. Den enda begränsningen som finns är att det
skall ske utanför samlad bebyggelse. Det är ändå
skönt att moderaterna är ensamma om denna uppfatt-
ning.

Anf. 147 PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Utifrån socialistisk ideologi vore det
säkert ett steg tillbaka om kommunen skulle frånhän-
da sig ett verktyg för att styra, ställa, planera och
besluta över folks väl och ve, men så är det inte enligt
moderat ideologi.
Vad vi menar är att samhället inte behöver från-
hända sig allt inflytande, därför att om det skulle
finnas starka skäl skulle samhället mycket väl kunna
lägga fram en plan över det område på vilket man inte
ville ha en bebyggelse och därigenom hindra bebyg-
gelse. Men tanken är trots allt att ge den enskilde
individen, som vill bosätta sig i eller kanske bo kvar i
sin hembygd, en möjlighet att på sin egen mark bygga
sig ett hus. Det skall vara en huvudregel. Sedan finns
det som sagt ändå möjligheter för samhället att ingri-
pa om det skulle störa natur- och kulturmiljö på ett
påtagligt sätt.
När det gäller det andra som vi har diskuterat,
handelsändamålet, så ser vi ju faktiskt också i dag ett
intressant fenomen, nämligen att människor börjar
flytta in till stadskärnorna igen. Handeln i stadskär-
norna kommer på det viset kanske att stärkas på sikt
och därigenom också utgöra en stark konkurrent till
de stormarknader som vi ser växa upp. Jag är fortfa-
rande inte övertygad när det gäller varför man skall
lägga sig i detta och tro att man som politiker bättre
kan optimera utbud och efterfrågan på marknaden.

Anf. 148 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller glesbebyggelserätt är
det ju faktiskt så att vi i Sveriges riksdag har pekat ut
stora områden av Sverige som av olika anledningar
skall skyddas på grund av sina värden. Detta är i en-
lighet med 3 kap. naturresurslagen. Enligt 2 kap.
handlar det om stora områden i kommunerna som i
samråd med länsstyrelsen skall bevaras för framtiden.
Allt det här vill Peter Weibull Bernström och modera-
terna bygga ut. Det skall inte finnas någon sådan
planering. Han säger att om man skall göra begräns-
ningar skall man göra en detaljplan. Men man kan
inte göra en detaljplan över halva kommunen. Det står
nämligen i PBL att en detaljplan skall ha en begrän-
sad yta. Det är alltså en helt omöjlig situation.
Jag skulle också vilja ta upp Boverkets pressmed-
delande som kom ut den 22 januari i år. Där står det
att i Skåne, där Peter Weibull Bernström bor, planeras
för närvarande tio stora externa handelscentrum.
Omgivande kommuner vilkas handel påverkas har i
flera fall reagerat mot nyetableringen. Tvärs över
sundet har danskarna satt stopp för en sådan utveck-
ling. De satsar i stället på sina städer och byar. Bo-
verket anser att kommunerna bör avkrävas en utökad
konsekvensanalys som skall gälla påverkan av trafik,
miljö och tillgänglighet för olika grupper. Det är
precis de motiv som vi har haft för att göra den här
planändringen. Och Peter Weibull Bernströms enda
ord i den här frågan är: Låt marknaden sköta detta.

Anf. 149 LENNART FREMLING (fp) re-
plik:
Fru talman! Vi liberaler sätter den enskilde med-
borgaren i centrum. För oss är det därför naturligt att
tala om de enskilda konsumenternas rättigheter. För
Rune Evensson däremot, är det tydligen naturligt att
tala om kommunens rättigheter att t.ex. reglera han-
delsetableringen. Rune Evensson sade att det är poli-
tikerna i Östersund som har valt att bygga de här
affärerna.
Rune Evensson talar om att han litar på kommun-
politikerna. Vi liberaler litar framför allt på att den
enskilda individen lyfter fram nya idéer. Vi tycker
inte att man bör lagreglera saker som marknaden kan
klara av. Det här tror jag är väsentligt. Jag tror att det
karakteriserar skillnaden mellan våra partier. Jag
vidhåller alltså att konkurrensen är till gagn för kon-
sumenten och yrkar bifall till reservation 9.
Det var en sak som jag dock måste fråga Rune
Evensson om. Han sade att motivet för de flesta eta-
bleringarna var stöld av köpkraft och inte att gagna
konsumenten om jag uppfattade det rätt. Jag undrar:
Vad innebär det här med stöld av köpkraft?

Anf. 150 RUNE EVENSSON (s) replik:
Fru talman! Stöld av köpkraft innebär att man ex-
ternt etablerar en butik på så sätt att man kan stjäla
köpkraft från andra kommuner eller andra områden.
Det är det som tydligen pågår i Skåne nu och som
Boverket reagerar mot.
När det gäller det här med handelsändamål sade
Fremling i sitt inledningsanförande att konsumenter-
nas efterfrågan skall styra. Då undrar jag bara: Tror
verkligen Fremling att de gamla och sjuka, människor
som inte har bil, människor som är handikappade, kan
påverka marknaden så att deras närbutik inte läggs
ned? Jag tror inte ett ögonblick på den argumentatio-
nen.
Jag vill säga en sak till. Folkpartiet liberalerna ta-
lar sig väldigt varma i fråga om buller. Man skall
sänka bullernivåer, få tystare bostadsområden och
annat. Men det är mycket märkligt, för Folkpartiet har
lagt fram en motion till Sveriges riksdag som går i
precis rakt motsatt riktning. I dag är det tillåtet med
55 dB (A) på utsidan av en bostadsvägg. Men Folk-
partiet föreslår att det skall gälla i genomsnitt på ett
hus. Det betyder att man på den sida som vätter mot
bullerkällan kan få ha 65 dB, och på baksidan kan
man få ha 45 dB. Då blir genomsnittet 55 dB - alltså
det som gäller i dag. Det skulle alltså innebära en
betydande försämring i bullerhänseende på all bebyg-
gelse i Sverige om man skulle följa Folkpartiets idé.
Som tur är avslår vi sådana dumma motioner i utskot-
tet.

Anf. 151 LENNART FREMLING (fp) re-
plik:
Fru talman! Den här tekniska frågan om bullret
kan jag inte besvara. Jag skulle behöva studera frågan
närmare innan jag kan ge en förklaring.
Jag vill kommentera min fråga om det här med
stöld av köpkraft. Jag tycker att man använder ordet
"stöld" när det är något som är oschyst. Det som Rune
Evensson beskriver är ju fråga om konkurrens. Den
konkurrensen leder till att konsumenterna sammanta-
get väljer det alternativ som de upplever som bäst. Jag
tycker därför inte att begreppet "stöld av köpkraft" är
särskilt relevant när det gäller en konkurrens som sker
inom lagens ram.
Rune Evensson frågade mig också om huruvida
närbutiker kan bli kvar till gagn för äldre som inte har
bil osv. Det är klart att det är ett problem i vilken mån
butiker kan bli kvar. Men de kan knappast heller bli
kvar med hjälp av kommunens beslut. Om man inte
kan få tillräckligt många att gå och handla i de här
butikerna så kommer de ändå inte att bli kvar.
Jag är övertygad om att det bl.a. handlar om kor-
rekt satta bilskatter. Det här blir litet långt, men för att
värna om miljön måste även skatterna på bilismen
vara rätt satta. Har vi inte korrekt satt beskattning på
bilismen så kommer vi ju att få en felaktig total kon-
sumtion av bilresande. Men om vi politiker klarar av
att ge rätt ramar så behöver man inte gå in och ha den
här typen av kommunala beslut om handelsetablering.

Anf. 152 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 5 under mom. 6. I den reservationen har
jag påtalat att det behövs lagändringar som gör det
möjligt att lyfta fram närmiljön och ge människor
möjligheter påverka denna. Det finns i dag ett ökat
intresse bland befolkningen för att vara med och for-
ma sin lokala miljö, sin närmiljö. Det gäller att utfor-
ma sin boendemiljö. Det handlar även om att andra
frågor kan beaktas lokalt i närmiljön, t.ex. energi- och
kretsloppslösningen.
Gemensamt är att man vill värna sin stadsdel, sitt
kvarter eller sin bygd. Denna utveckling sker samti-
digt som många kommuner lämnar ifrån sig vissa
uppgifter till lokala organisationer. Det växer paral-
lellt fram förutsättningar för en lokal beslutsnivå.
Detta tycker jag är en utveckling av demokratin som
vi bör värna. Vi bör fortsätta att utveckla det här. Jag
vill alltså yrka bifall till reservation 5.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)

12 § Vindkraft

Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1997/98:BoU6
Vindkraft

Anf. 153 INGA BERGGREN (m):
Fru talman! Uppenbart är att uppförande av vind-
kraftverk runt om i Sverige väckt väldigt många frå-
gor. Inte minst på Gotland och Öland har fastighets-
ägare haft många och långa diskussioner och kontak-
ter med anledning av att bygglov givits för uppföran-
de av vindmöllor.
Genom att läsa tidningar från andra delar av landet
har jag kunnat konstatera att debatten också där har
varit livlig. Från Bohusläns kustkanter till skånska
kustkommuner som Vellinge, Trelleborg, Skurup och
Ystad har tidningsrubrikerna varit beskrivande.
I Bohuslänningen den 30 december 1997 kunde
man läsa: "Enad front mot vinkraftsplaner". I det här
fallet rör det sig om ett samordnat motstånd mot vind-
kraft längs den unika bohuskusten. Man skriver: "Vi
är i princip inte emot vindkraftverk. Men vem som
helst skall inte få bygga vindkraftverk hur som helst!"
Befolkningen menar alltså att den inte vill vara med
om en fullständigt planlös utbyggnad.
"Kommunen överklagar vindkraftverk i Dybeck".
Så stod det i Ystads Allehanda den 30 januari i år.
Skurups kommun vill helt enkelt att kammarrätten
avvaktar med sitt beslut så att en övergripande kart-
läggning över lämpliga områden för vindkraft hinns
med innan nya ställningstaganden görs om uppföran-
de av vindkraftverk i kommunen. En sådan kartlägg-
ning tar naturligtvis tid och måste ges tid om alla
berörda skall kunna komma till tals.
Även i min egen kommun, Trelleborg, har man
överklagat. I det här fallet är det fråga om ett länssty-
relsebeslut som har överklagats till Koncessions-
nämnden för miljöskydd. Koncessionsnämnden kon-
staterar i sitt svar att det är viktigt att utbyggnad av
vindkraftverk föregås av en noggrann kommunal
planering genom översikts- och/eller detaljplaner.
Man säger vidare att ett stort antal överklagningsä-
renden som har kommit in och som gäller vindkrafts-
frågor brister i just detta avseende.
Fru talman! Vi moderater anser att markägare
längs kuster och sjöar själva måste få påverka vad
marken används till. Precis som det borde vara möj-
ligt att upplåta mark för småhus, bör markägare också
kunna upplåta mark för vinkraftverk. Ett generellt
byggförbud mot all vindkraft i goda vindlägen vore
lika dumt som dagens generella byggförbud längs
kuster och sjöar. Men det är också viktigt att allt byg-
gande, även uppförande av vindkraftverk, sker med
hänsyn till omkringboende, natur- och kulturmiljön.
Vindkraft innebär liksom exempelvis vattenkraft
stora ingrepp i naturen. Detta har dock inte hindrat
oss i Sverige från att bygga ut vattenkraften. Däremot
finns det ett fungerande regelverk som sätter snäva
gränser för vidare vattenkraftsutbyggnad. För flera
viktiga områden har det skapats ett absolut skydd mot
utbyggnad. Jag menar att också fungerande regler
skulle kunna skapas för byggande av vindkraftverk.
Dagens regler för etablering av vindkraft har sin
utgångspunkt i plan- och bygglagens, naturresursla-
gens och miljöskyddslagens olika kapitel och paragra-
fer. Men frågan är i vilken ordning handläggning och
hantering skall ske och hur dessa paragrafer skall
användas. Några klara och tydliga föreskrifter finns
enligt min uppfattning inte. Regeringens ansvariga
myndigheter, bl.a. länsstyrelserna och Boverket, har
uppenbarligen inte tänkt igenom saken ordentligt.
Men så blir det kanske när statsmakterna medelst
subventioner vill forcera förverkligandet av sin poli-
tik.
Att frågan om etablering av vindkraft är komplice-
rad råder det inget tvivel om i utskottet. Regeringen
har nu uppenbarligen också insett frågans vikt och
allvar genom att tillsätta en utredning om lokalisering
av vindkraftverk. Motionerna som utskottet har haft
att behandla tar upp frågan utifrån vitt skilda aspekter.
Att inte vara återhållande eller att vara restriktiv. Å
ena sidan att underlätta utbyggnaden av vindkraften
och å andra sidan att väga in natur- och kulturmiljö-
värden i bedömningen.
Jag vill här peka på några angelägna frågor för ut-
redningen att särskilt överväga, vilka också tas upp i
de moderata motionerna. Eventuell utbyggnad av
vindkraftverk bör lämpligen diskuteras och övervägas
i samband med den kommunala översiktsplaneringen.
Det är då enligt min mening viktigt att penetrera vilka
områden både på mark och i vatten som är
skyddsvärda och som måste undantas att komma i
fråga för utbyggnad. Det är också viktigt att bevara de
fria horisonterna runt våra kuster och även i fjällvärl-
den.
Vindkraftverk är inte byggnader i vanlig mening,
eftersom störningarna på omgivningen kan bli omfat-
tande. Uppförande av dem kräver därför en särskilt
noggrann prövning. Speciellt vid byggande av grup-
per av vindkraftverk måste därför en detaljplan göras.
Det är bra att utskottet är enigt om att frågan om
lokalisering av vindkraftverk är komplicerad och
därför bör utredas. Härmed ställer jag mig bakom
bostadsutskottets betänkande 6.

Anf. 154 PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag har ingen motion i detta betän-
kande, och det finns inte heller några reservationer,
och alla är väl till freds med en utredning som skall
klargöra begreppen. Men jag tillhör dem som skulle
vilja se att denna utredning underlättar den vidare
utbyggnaden av vindkraften i Sverige. Det vill jag
därför att det är en av de viktiga förnyelsebara energi-
källorna, en av de energikällor som inverkar minst på
naturen runt omkring och som också skulle kunna
utvecklas vidare i Sverige och kunna produceras i
Sverige. Det finns säkert ett stort utrymme för ytterli-
gare vindkraftverk i Sverige. Jag tror att det är fler
som beräknar vindkraftspotentialen till ca 12 TWh.
Jag tror också att det är mycket viktigt att vi i den
energiomställningsprocess som vi nu måste ge oss in i
och ta på allvar satsar på vindkraften.
Jag själv kommer från Bohuslän. Problemet där är
att man har en s.k. obruten kust, och man vill inte
placera vindkraftverk utefter denna kuststräcka. Det
är ett problem. Man vill i stället placera vindkraftver-
ken längre in i landet. Tyvärr är det så att vindkraft-
verken är mycket beroende av vindstyrkan. En för-
dubbling av vindstyrkan ökar effektiviteten åtta gång-
er. Det är därför oerhört viktigt var vindkraftverken
ligger. Eftersom de har en sådan liten inverkan på
naturen. De är lätta att montera, och de är lätta att
demontera om det skulle behövas. Därför ser jag
ingen risk i att man utnyttjar det blåshål som t.ex.
Bohuslän utgör. Jag skulle hundra gånger hellre vilja
se skärgården där jag själv paddlar omkring på som-
maren full med vindkraftverk än att möta de stora
motorbåtarna som inverkar oerhört kraftigt på naturen
och på rekreationslivet och på fauna och flora. Det
gör inte vindkraftverken. Därför vill jag slå ett slag
för vindkraften och hoppas att utredningen kommer
fram till att det skall ske en fortsatt kraftig utbyggnad
av vindkraften i Sverige.

Anf. 155 LILIAN VIRGIN (s):
Fru talman! Vi behandlar nu ett särskilt betänkan-
de om vindkraft. I betänkandet behandlas motioner
som väckts under den allmänna motionstiden. Utskot-
tet avstyrker samtliga motioner med hänvisning till en
kommande utredning om lokaliseringen av vindkraft
samt till pågående beredning av Plan- och byggut-
redningens förslag om vissa vindkraftsfrågor. Ett
enigt bostadsutskott står bakom betänkandet.
Det är inte första gången som vi behandlar motio-
ner om vindkraft. En nyhet nu är att det finns både
motioner där man vill underlätta för vindkraftens
utbyggnad och motioner som går ut på att skydda
områden från utbyggnad av vindkraft. Man efterlyser
också klarare riktlinjer för vindkraft i kommunernas
översiktsplaner. För ett år sedan, då vi behandlade
motioner från den allmänna motionstiden, handlade
det enbart om att underlätta vindkraftens utbyggnad.
Det här visar att frågan om etablering av vindkraft är
komplicerad.
Regeringen kommer inom kort att tillkalla en ut-
redare som får i uppgift att utveckla underlag för
beslut om tillstånd för lokalisering av vindkraften. Det
är bra att regeringen har tagit det initiativet. Efter
hand som etableringen av vindkraft fortgått har svå-
righeterna att nå enighet om lämpliga platser ökat.
Också etableringen av vindkraft till havs är ett nytt
moment. Där tror jag att det behövs en nationell syn
och jag förutsätter att den frågan också kommer att
belysas i utredningen. Det är med hänvisning till den
kommande utredningen som motionerna avstyrks av
ett enigt utskott.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets hemställan.

Anf. 156 BERTIL PERSSON (m):
Fru talman! Skåne är unikt på många sätt. Skåne
är en erövrad provins. Det innebär att det finns en del
förhållanden som många svenskar inte har en aning
om.
En unik sak med Skåne är de fria stränderna. I
Skåne finns det inga strandtomter och inga staket ned
till stränderna. Det beror på en reminiscens från
Roskildefreden när regeln om kongens ridevej levde
kvar i Skåne, medan den så småningom försvann i
Danmark. Regeln om kongens ridevej innebär att
kungens rytteri skall kunna ta sig fram längs hela
Skånekusten. Det enda som fick sättas upp var stolpar
vid kustsanatoriet vid Vejbystrand med en sådan
bredd att en häst kunde ta sig fram mellan dem. I
övrigt har bebyggelse på stränderna aldrig tillåtits.
Det innebär att Skåne har fria kuster, till skillnad från
hur det är i hela övriga landet. Det är unikt att det inte
finns sommarstugor, småhus och staket utan bara fria
kuster och fria horisonter. Detta är någonting värde-
fullt som det finns anledning att slå vakt om. Det är en
historisk tradition av stor betydelse.
Går man längs kusten vid Österlen, Falsterbonäset
eller Bjäre blir man inte förvånad om ett vikingaskepp
kommer seglande. Men nu vill NUTEK att vindmöl-
lor skall sättas upp. Det handlar då inte om en eller
två, utan utanför Österlen skall det stå minst
200 vindmöllor. Det har varit så bråttom med att sätta
ut dem att man inte ens kan anpassa dem rätt i
vindriktningen; detta bara för att få ut de här vindmöl-
lorna. För Skåne är det här en miljökatastrof.
Människan behöver uppleva hav och skog för att
få litet distans till sina problem, inte bara uppleva
skogar av möllor. NUTEK har haft bråttom. Det har
ju rått panik därför att kärnkraften skall avvecklas. Då
har det här plottrats ut överallt där det inte skulle stå
några vindmöllor. För Skånes del gäller det nu den
orörda naturen - miljöer som generation efter genera-
tion har skyddat från att förstöras - friluftslivets be-
hov och turismen. De tyska turisterna stannar till
90 % i Skåne och Småland. Bara 10 % av de tyska
turisterna fortsätter uppåt landet därför att de tycker
att Småland är skog nog. Mot detta står behovet av
energiproduktion i produktionsapparater med dålig
effektivitet.
Stränderna i övriga Sverige är sönderhackade av
småhus, sommarstugor och tomter. Men i Skåne har
vi fortfarande, tack vare en klok planering av tidigare
generationer, fria horisonter, fria strandängar och
öppna landskap. Hans Alfredsson räddade Skånes
miljö med filmen Äppelkriget, som nu, tyvärr, är
glömd. Nu är hoten mot de fria vyerna i Skåne tillba-
ka.
Jag accepterar naturligtvis att man utreder frågan
men jag ser ett mycket stort ansvar när man skall titta
på vad som skall göras i Skåne, med tanke på de spe-
ciella förutsättningarna där och det skydd som gene-
ration efter generation gett de fria kusterna i Skåne.

Anf. 157 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Fru talman! Det var mycket intressant att lyssna på
Bertil Perssons anförande. Också jag värnar strand-
skyddet väldigt mycket. Det är dock inte så vanligt att
höra sådant här från moderat håll. Jag hoppas att
värnet av strandskyddet inte bara gäller Skåne.

Anf. 158 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Jag vill i all enkelhet påtala att vind-
kraften är, och även i framtiden kommer att vara, en
del av det uthålliga energisystem som vi måste skapa.
För övrigt förutsätts detta i den energiuppgörelse som
riksdagen för inte alltför länge sedan antog. Dessutom
är många projekt på gång i vårt land, t.ex. i Uppland
och på Gotland.
Jag förutsätter att utredningen i fråga kommer
snabbt och att det kommer förslag som underlättar för
en fortsatt utbyggnad av det kretsloppsanpassade
energislag som vindkraften utgör. Görs inte detta
kommer vi i Centerpartiet att så att säga hålla frågan
varm, vilket vi för övrigt i det särskilda yttrandet i
samband med detta betänkande har utlovat.

Överläggningen var härmed avslutad
Beslut

LU7 Franchising
Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU8 Historiska arrenden
1. utskottet
2. res. (s, v, mp)
Votering:
255 för utskottet
49 för res.
3 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 134 s, 72 m, 17 c, 23 fp, 9 kd
För res. 2: 8 s, 1 c, 21 v, 15 mp, 4 kd
Avstod: 2 s, 1 c
Frånvarande: 17 s, 8 m, 8 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd

LU9 Romkonventionen tillämplig lag för avtals-
förpliktelser
1. utskottet
2. res. (mp)
Votering:
295 för utskottet
15 för res.
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 73 m, 19 c, 23 fp, 21 v, 13 kd
För res.: 15 mp
Frånvarande: 15 s, 7 m, 8 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd

LU10 Vissa familjerättsliga frågor
Mom. 1 (stabila familjerelationer)
Propositioner ställdes först beträffande utskottets
hemställan och därefter i fråga om motiveringen.
Hemställan:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. Sf224 yrk.3 (kd) och So629
yrk. 3 (kd)
Votering:
297 för utskottet
13 för mot.
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 73 m, 19 c, 23 fp, 21 v, 15 mp
För mot.: 13 kd
Frånvarande: 15 s, 7 m, 8 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd
Motiveringen:
Godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 1 (mp)
Votering:
282 för utskottet
15 för res. 1
11 avstod
41 frånvarande
Kammaren godkände utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 73 m, 18 c, 23 fp, 21 v, 2 kd
För res. 1: 15 mp
Avstod: 11 kd
Frånvarande: 16 s, 7 m, 9 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd

Mom. 2 (tilläggsdirektiv till Samboendekommittén)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. L404 (kd)
Votering:
295 för utskottet
15 för mot.
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 72 m, 19 c, 23 fp, 21 v, 15 mp
För mot.: 2 m, 13 kd
Frånvarande: 16 s, 6 m, 8 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd

Mom. 5 (partnerskapskonvention m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (fp, v, mp)
Votering:
248 för utskottet
61 för res. 4
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 73 m, 17 c, 13 kd
För res. 4: 2 c, 23 fp, 21 v, 15 mp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 8 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd

Mom. 6 (registreringsförrättare)
1. utskottet
2. res. 5 (fp, v, mp)
Votering:
251 för utskottet
59 för res. 5
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 74 m, 18 c, 1 fp, 13 kd
För res. 5: 1 c, 22 fp, 21 v, 15 mp
Frånvarande: 16 s, 6 m, 8 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd

Mom. 8 (äktenskap för homosexuella)
1. utskottet
2. res. 7 (v, mp)
Votering:
272 för utskottet
36 för res. 7
1 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 74 m, 17 c, 23 fp, 13 kd
För res. 7: 1 c, 21 v, 14 mp
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 16 s, 6 m, 9 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd

Mom. 10 (talerätt i mål om hävande av faderskap)
1. utskottet
2. res. 8 (m, c, fp, mp)
Votering:
165 för utskottet
144 för res. 8
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 19 v, 1 mp
För res. 8: 74 m, 19 c, 23 fp, 1 v, 14 mp, 13 kd
Frånvarande: 16 s, 6 m, 8 c, 3 fp, 2 v, 3 mp, 2 kd
Gudrun Lindvall (mp) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 13 (arvsrätten)
1. utskottet
2. res. 9 (m)
Votering:
218 för utskottet
89 för res. 9
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 18 c, 21 fp, 21 v, 15 mp
För res. 9: 74 m, 1 c, 1 fp, 13 kd
Frånvarande: 18 s, 6 m, 8 c, 4 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU3 Naturresurslagen
Mom. 6 (ny prövning av likströmskabeln till Polen)
1. utskottet
2. res. 1 (mp)
Votering:
291 för utskottet
16 för res. 1
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 73 m, 19 c, 21 fp, 20 v, 13 kd
För res. 1: 1 m, 1 fp, 14 mp
Frånvarande: 16 s, 6 m, 8 c, 4 fp, 2 v, 4 mp, 2 kd

Mom. 7 (utformningen av det kommunala vetot)
1. utskottet
2. res. 2 (c)
Votering:
260 för utskottet
17 för res. 2
30 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 73 m, 22 fp, 7 v, 13 kd
För res. 2: 17 c
Avstod: 1 fp, 14 v, 15 mp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 10 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd

Mom. 11 (vattenkraftens roll i energibalansen)
1. utskottet
2. res. 4 (c, fp, v, mp, kd)
Votering:
220 för utskottet
90 för res. 4
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 74 m, 1 c
För res. 4: 18 c, 23 fp, 21 v, 15 mp, 13 kd
Frånvarande: 16 s, 6 m, 8 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd

Mom. 12 (utformningen av älvskyddet)
1. utskottet
2. res. 5 (m)
Votering:
235 för utskottet
74 för res. 5
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 1 m, 18 c, 22 fp, 21 v, 15 mp, 13
kd
För res. 5: 73 m, 1 c
Frånvarande: 16 s, 6 m, 8 c, 4 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd
Inger Koch (m) anmälde att hon avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.

Mom. 13 (begreppet miljöanpassad vattenkraft)
1. utskottet
2. res. 6 (c, fp, v, mp, kd)
Votering:
219 för utskottet
90 för res. 6
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 74 m
För res. 6: 18 c, 23 fp, 21 v, 15 mp, 13 kd
Frånvarande: 16 s, 6 m, 9 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd

Mom. 16 (Sölvbacka strömmar)
1. utskottet
2. res. 9 (c, fp, v, mp, kd)
Votering:
220 för utskottet
89 för res. 9
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 74 m, 1 c
För res. 9: 17 c, 23 fp, 21 v, 15 mp, 13 kd
Frånvarande: 16 s, 6 m, 9 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd

Mom. 18 (Gideälven uppströms Björna)
1. utskottet
2. res. 10 (c, fp, v, mp, kd)
Votering:
220 för utskottet
89 för res. 10
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 74 m, 1 c
För res. 10: 17 c, 23 fp, 21 v, 15 mp, 13 kd
Frånvarande: 16 s, 6 m, 9 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd

Mom. 21 (inrättande av ytterligare nationalstadspar-
ker)
1. utskottet
2. res. 12 (c)
Votering:
274 för utskottet
18 för res. 12
16 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 74 m, 23 fp, 19 v, 13 kd
För res. 12: 18 c
Avstod: 1 v, 15 mp
Frånvarande: 16 s, 6 m, 9 c, 3 fp, 2 v, 3 mp, 2 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU5 Plan och bygglagen
Mom. 1 (samordningen mellan fysisk och ekonomisk
planering)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Votering:
289 för utskottet
18 för res. 1
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 74 m, 22 fp, 21 v, 15 mp, 13 kd
För res. 1: 17 c, 1 fp
Frånvarande: 17 s, 6 m, 10 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd

Mom. 4 (vattenförsörjningen)
1. utskottet
2. res. 3 (c, fp, kd)
Votering:
256 för utskottet
53 för res. 3
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 74 m, 21 v, 15 mp, 1 kd
För res. 3: 18 c, 23 fp, 12 kd
Frånvarande: 16 s, 6 m, 9 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 2 kd

Mom. 5 (en mer jämställd planering)
1. utskottet
2. res. 4 (c, v, mp)
Votering:
251 för utskottet
56 för res. 4
1 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 74 m, 21 fp, 11 kd
För res. 4: 18 c, 2 fp, 21 v, 15 mp
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 16 s, 6 m, 9 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 6 (lokalt inflytande på planeringen)
1. utskottet
2. res. 5 (c)
Votering:
287 för utskottet
19 för res. 5
1 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 74 m, 22 fp, 21 v, 14 mp, 12 kd
För res. 5: 18 c, 1 fp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 16 s, 6 m, 9 c, 3 fp, 1 v, 4 mp, 3 kd

Mom. 8 (barns och ungdomars intressen vid plane-
ringen)
1. utskottet
2. res. 7 (c, v, mp, kd)
Votering:
240 för utskottet
68 för res. 7
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 74 m, 21 fp
För res. 7: 18 c, 2 fp, 21 v, 15 mp, 12 kd
Frånvarande: 16 s, 6 m, 9 c, 3 fp, 1 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 11 (handelsändamålet i detaljplan m.m.)
1. utskottet
2. res. 9 (m, fp, kd)
Votering:
196 för utskottet
110 för res. 9
1 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 17 c, 19 v, 15 mp
För res. 9: 74 m, 23 fp, 1 v, 12 kd
Avstod: 1 c
Frånvarande: 16 s, 6 m, 9 c, 3 fp, 2 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 13 (arkitektur- och kulturvärden)
1. utskottet
2. res. 11 (c, mp, kd)
Votering:
248 för utskottet
46 för res. 11
13 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 73 m, 22 fp, 8 v
För res. 11: 1 m, 18 c, 15 mp, 12 kd
Avstod: 13 v
Frånvarande: 16 s, 6 m, 9 c, 4 fp, 1 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 17 (benämningen kvalitetsansvarig)
1. utskottet
2. res. 14 (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU6 Vindkraft
Kammaren biföll utskottets hemställan.

13 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 4 februari

1997/98:158 av Mikael Odenberg (m) till inrikesmi-
nistern
Den kommunala näringsverksamheten
1997/98:159 av Andreas Carlgren (c) till statsrådet
Ylva Johansson
Stöd till skolelever som saknar godkända kunskaper
1997/98:160 av Per Westerberg (m) till kommunika-
tionsministern
Gotlandstrafiken

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 10 februari.

14 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 3 februari

1997/98:400 av Torsten Gavelin (fp) till näringsmi-
nistern
Nationalälvarna

den 4 februari

1997/98:401 av Bengt Kronblad (s) till näringsminis-
tern
Kooperativ verksamhet
1997/98:402 av Lilian Virgin (s) till kommunika-
tionsministern
Gotlandstrafiken

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 10 februari.

15 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit

den 4 februari

1997/98:349 av Åke Carnerö (kd) till försvarsminis-
tern
Totalförsvarspliktigas situation
1997/98:350 av Åke Carnerö (kd) till försvarsminis-
tern
Pliktutredningen
1997/98:356 av Erik Arthur Egervärn (c) till arbets-
marknadsministern
Kraftledningsgator
1997/98:358 av Erik Arthur Egervärn (c) till kom-
munikationsministern
Vägarbeten
1997/98:360 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Ylva
Johansson
Anmälningsplikt för våld i skolan
1997/98:361 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Ylva
Johansson
Ungdomsvåld
1997/98:362 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Ylva
Johansson
Skolornas kunskaper om mobbning
1997/98:363 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Ylva
Johansson
Åtgärder för att förhindra mobbning
1997/98:364 av Eva Goës (mp) till socialministern
Amalgam
1997/98:366 av Eva Goës (mp) till socialministern
Dövtolkar
1997/98:368 av Lennart Fremling (fp) till statsminis-
tern
Propositionsavlämnandet
1997/98:370 av Susanne Eberstein (s) till statsrådet
Thomas Östros
Normgivningen för publika företag
1997/98:371 av Marianne Andersson (c) till statsrå-
det Maj-Inger Klingvall
Amalgam
1997/98:372 av Marianne Andersson (c) till miljö-
ministern
Kvicksilver
1997/98:374 av Majléne Westerlund Panke (s) till
justitieministern
Åtgärder mot främlingsfientlighet
1997/98:375 av Birger Schlaug (mp) till försvarsmi-
nistern
Minröjning
1997/98:376 av Göte Jonsson (m) till miljöministern
Miljöövervakningen
1997/98:378 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi-
nistern
Taxorna för hemtjänst m.m.
1997/98:380 av Karl-Erik Persson (v) till kommuni-
kationsministern
Finansiering av vägprojekt i Stockholmsregionen
1997/98:381 av Eva Goës (mp) till miljöministern
Dumpningen av radioaktiv avfall i Östersjön
1997/98:382 av Eva Goës (mp) till miljöministern
Östersjöns fauna m.m.
1997/98:383 av Lennart Brunander (c) till kommuni-
kationsministern
Blåljus på djurambulansen
1997/98:384 av Lars Hjertén (m) till statsministern
Regeringskansliets omorganisation
1997/98:386 av Rose-Marie Frebran (kd) till statsrå-
det Leif Blomberg
Etnisk diskriminering vid stipendieansökan
1997/98:388 av Siri Dannaeus (fp) till statsrådet Ylva
Johansson
Elever utan godkända betyg
1997/98:389 av Elizabeth Nyström (m) till statsrådet
Thomas Östros
Preliminärskatteavdrag på pensionen
1997/98:390 av Per Lager (mp) till socialministern
Ohälsa på grund av elektriska och magnetiska fält
1997/98:391 av Bengt Kronblad (s) till arbetsmark-
nadsministern
Försäkringsskyddet för ALU-arbetare vid arbetsskada
1997/98:392 av Michael Hagberg (s) till socialminis-
tern
Dietister
1997/98:393 av Michael Hagberg (s) till försvarsmi-
nistern
Miloverksamheten
1997/98:394 av Bengt Hurtig (v) till statsrådet Pierre
Schori
Personer med främlingspass

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 10 februari.

16 § Kammaren åtskildes kl. 16.36.

Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 6 § anf. 34 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 93
(delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 11 § anf. 138
(delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.