Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1997/98:49

Onsdagen den 17 december

Kl. 9.00 - 21.36

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 11 december.

2 § Meddelande om val av en riksdagens om-
budsman

Talmannen meddelade att val av en riksdagens
ombudsman skulle ske vid inledningen av kammarens
sammanträde torsdagen den 18 december.

3 § Meddelande om allmänpolitisk debatt

Talmannen meddelade att ett meddelande om den
allmänpolitiska debatten i januari 1998 hade delats ut
till kammarens ledamöter.

4 § Meddelande om middagsuppehåll

Talmannen meddelade att arbetsplenum torsdagen
den 18 december skulle genomföras utan middagsup-
pehåll.

5 § Hänvisning av ärenden till utskott och be-
slut om förlängd motionstid

Föredrogs och hänvisades
Proposition
1997/98:41 till socialförsäkringsutskottet

Kammaren biföll talmannens förslag att motions-
tiden för ovanstående proposition skulle förlängas till
den 23 januari 1998.

Motioner
1997/98:Jo21-Jo23 till jordbruksutskottet

6 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Näringsutskottets betänkanden 1997/98:NU2 och
NU5

7 § Beslut rörande utskottsärenden som slutde-
batterats den 16 december

FiU2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Mom. 2 (anslagen inom utgiftsområde 2 budgetåret
1998)
1. utskottet
2. res. 2 (fp)
3. res. 4 (mp)
Förberedande votering:
25 för res. 2
16 för res. 4
278 avstod
30 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
186 för utskottet
23 för res. 2
111 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 152 s, 15 m, 19 c
För res. 2: 23 fp
Avstod: 61 m, 3 c, 18 v, 16 mp, 13 kd
Frånvarande: 9 s, 4 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 2 mp, 2 kd
Patrik Norinder (m) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.
Ingrid Skeppstedt (c) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 5 (fortsatt utredning om den statliga revisionen)
1. utskottet
2. res. 7 (m, fp, mp, kd)
3. res. 8 (v)
Förberedande votering:
127 för res. 7
18 för res. 8
174 avstod
30 frånvarande
Kammaren biträdde res. 7.
Huvudvotering:
172 för utskottet
129 för res. 7
19 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 22 c
För res. 7: 76 m, 23 fp, 17 mp, 13 kd
Avstod: 1 s, 18 v
Frånvarande: 10 s, 4 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 2 kd

Mom. 9 (etiska investeringar)
1. utskottet
2. res. 11 (mp)
Votering:
273 för utskottet
31 för res. 11
14 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 152 s, 75 m, 21 c, 22 fp, 2 v, 1 kd
För res. 11: 1 c, 13 v, 17 mp
Avstod: 2 v, 12 kd
Frånvarande: 9 s, 5 m, 5 c, 4 fp, 5 v, 1 mp, 2 kd

Mom. 12 (AP-fondens fastighetsinvesteringar)
1. utskottet
2. res. 13 (v)
Votering:
189 för utskottet
17 för res. 13
113 avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 150 s, 22 c, 1 fp, 16 mp
För res. 13: 1 s, 16 v
Avstod: 1 s, 76 m, 22 fp, 1 v, 13 kd
Frånvarande: 9 s, 4 m, 5 c, 3 fp, 5 v, 2 mp, 2 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU3 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kom-
muner
Mom. 3 (principerna för utjämningssystemet)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
236 för utskottet
80 för res. 1
5 avstod
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 151 s, 22 c, 22 fp, 16 v, 17 mp, 8 kd
För res. 1: 76 m, 4 kd
Avstod: 1 s, 1 fp, 2 v, 1 kd
Frånvarande: 9 s, 4 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 2 kd
Rose-Marie Frebran (kd) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 4 (utformningen av inkomst- och kostnadsut-
jämningen)
1. utskottet
2. res. 2 (fp, v)
Votering:
275 för utskottet
42 för res. 2
3 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 151 s, 75 m, 22 c, 15 mp, 12 kd
För res. 2: 1 s, 23 fp, 18 v
Avstod: 2 mp, 1 kd
Frånvarande: 9 s, 5 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 2 kd

Mom. 5 (kommunal beskattning)
1. utskottet
2. res. 3 (v, mp)
Votering:
281 för utskottet
35 för res. 3
4 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 152 s, 76 m, 22 c, 23 fp, 8 kd
För res. 3: 18 v, 17 mp
Avstod: 4 kd
Frånvarande: 9 s, 4 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU4 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU5 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska
gemenskapen
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade att arbetsmarknadsutskot-
tets betänkanden AU1 och AU2 skulle avgöras i ett
sammanhang efter avslutad debatt.

8 § Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1997/98:AU1
Utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid arbets-
löshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv (prop.
1997/98:1 delvis, prop. 1996/97:173, frs.
1996/97:RR10 och frs. 1996/97:RR11)

Anf. 1 KENT OLSSON (m):
Fru talman! Sällan eller aldrig har en svensk rege-
ring misslyckats så kapitalt som dagens regering. Den
har misslyckats med att få ned den rekordhöga arbets-
lösheten.
Arbetslösheten är i dag i stort sett lika stor som
när regeringen tillträdde. Det stora vallöftet 1994 var
att minska arbetslösheten. För de många som 1994
röstade på Socialdemokraterna och trodde på löftet
om sänkt arbetslöshet är besvikelsen i dag stor.
Visst har regeringen med olika typer av pensione-
ringar lyckats att minska arbetslösheten för några. Ett
nytt försök i denna genre görs i detta betänkande
genom den s.k. generationsväxlingen. Tidigare hette
åtgärden tillfällig avgångsersättning. Detta är ännu en
åtgärd i floran av åtgärder för att statistiken skall se
snygg ut. Att avveckla arbetskraften är regeringen bra
på. Varför skall en regering som avvecklar kärnkraf-
ten inte också kunna avveckla arbetskraften? Av-
vecklingen av kärnkraften lär annars öka arbetslöshe-
ten och öka elpriset samt försämra miljön, men vad
gör det? Att det dessutom kostar flera miljarder som
kunde ha använts bättre, t.ex. till att sänka skatter för
företagare och löntagare, gör avvecklingen än mer
beklaglig.
I regeringens kortsiktiga men vad gäller åtgärder
påhittiga politik gäller generationsväxlingen dessutom
enbart under åtta månader. Vad som kommer sedan
vet vi inte. Jag är helt övertygad om att någon ny helt
okänd åtgärd kommer i stället.
Regeringens politik för att få fler i arbete har helt
misslyckats. Arbetskraften har under det senaste året
minskat med 115 000 personer. Även antalet syssel-
satta har minskat med ca 74 000 det senaste året.
Antalet arbetstimmar per vecka minskade med 2,1
miljoner timmar och antalet anställda med 43 000.
Detta är alltså den skakande sanningen bakom alla
siffror när vi i tidningarna läser om att det går bra för
Sverige. De sjunkande arbetslöshetssiffrorna beror
alltså på pensioneringar, det s.k. kunskapslyftet och
olika åtgärder. Enbart det s.k. kunskapslyftet minskar
den öppna arbetslösheten med 2 %. Kunskapslyftet
blir alltså ett lyft för regeringens statistikmakare, även
om det inte blir ett lyft för alla dem som får det s.k.
kunskapslyftet. Eftersom regeringens politik nu mest
verkar vara en statistikpolitik ser det ju bra ut i arbets-
löshetssiffrorna.
Varför har regeringen misslyckats så kapitalt med
att minska arbetslösheten? Ja, den förstår eller vill
inte förstå företagens villkor. En politik som höjer
skatten för företag kan knappast ge några fler jobb.
En politik som konserverar den gamla arbetsrätten ger
inte heller fler jobb. En politik där åtgärder konkurre-
rar ut riktiga arbetstillfällen ger inte fler riktiga jobb.
En politik som vinglar fram och tillbaka ger inte fler
jobb.
Först förlänger man sjukperioden för företagare.
Sedan sänker man den tillbaka till den sjukperiod som
var tidigare. Dessutom skriver man i detta betänkande
att förändringen är företagsvänlig. Har ni hört något
så fantastiskt? Om detta är företagsvänligt, varför gör
man då försämringar? Detta är på något sätt ett cir-
kusnummer i den högre skolan.
En politik där människor genomgår genera-
tionsväxlingar ger inte fler jobb. En politik där man
måste gå och lyssna på LO innan man gör eventuella
förändringar ger inte fler jobb. När exempelvis en så
liten förändring som en överenskommen visstidsan-
ställning, som skulle vara den nya förändringen av
arbetsrätten, visar sig inte gillas av facket, vågar re-
geringen inte gå in. Det ger heller inga jobb.
Det är inte bara vi på den borgerliga kanten - mo-
deraterna, folkpartiet och kristdemokraterna - som
kritiserar regeringen i vår gemensamma reservation.
Det görs allmänt av företagare, ungdomar och även av
enskilda fackliga företrädare liksom faktiskt tidigare
ministrar.
Den tidigare vice statsministern Mona Sahlin sade
för en tid sedan följande: Jag skulle vilja ha ett sär-
skilt regelverk för småföretagare. Det skulle inbegripa
enkla blankettförfaranden, lägre arbetsgivaravgifter,
lägre skattesatser och en särskild arbetsrätt.
Det är faktiskt så att Mona Sahlin också under en
tid var arbetsmarknadsminister, så jag hoppas att
hennes efterträdare lyssnar på vad den tidigare ar-
betsmarknadsministern säger. Hon sade alltså att hon
skulle vilja ha ett särskilt regelverk med enkla blan-
kettförfaranden, lägre arbetsgivaravgifter, lägre skat-
tesatser och dessutom en förändrad arbetsrätt. Det är
intressant när ministrar avgår från regeringen, för då
verkar det som om de tar fram de åsikter som de in-
nerst inne kanske har haft. Kanske tycker Margareta
Winberg likadant. Vi väntar med spänning på de
förslag som i så fall kommer från henne.
Låt mig ge några andra exempel. 80 % av svenska
folket och 76 % av de socialdemokratiska väljarna
tycker, enligt en Temo-undersökning, att facket inte
har rätt att tvinga på ett företag kollektivavtal - apro-
på detta som hänt i Mellansverige den senaste tiden.
71 % av ungdomar mellan 15 och 29 år skulle kunna
tänka sig lägre ingångslöner, om det ger jobb. Två av
tre företagare tycker att antalet regler har blivit fler de
senaste åren. 50 % av företagarna tycker att det har
blivit svårare att följa reglerna och att uppgiftsläm-
nandet har ökat.
Så några ord om regeringens arbetsmarknadspoli-
tik. Som tidigare har nämnts införs nu i floran av
åtgärder generationsväxling. Kommunal utväxlingsga-
ranti och individuellt anställningsstöd tillkommer nu
till de tidigare åtgärderna ALU, API, OTA, osv. -
alltfler åtgärder och allt högre volymer för att dölja
arbetslösheten. Få vet hur många olika åtgärder det
finns. Men ett vet vi, och det är att regeringens krav
på volym i dessa åtgärder skapar undanträngningsef-
fekter. Det innebär att riktiga jobb försvinner.
Enligt AMS ger framför allt rekryteringsstöd och
utbildningsvikariat stora undanträngningseffekter.
AMS klarar heller inte att nå målsättningen, trots
stora ansträngningar. Och hör och häpna: AMS läm-
nar tillbaka 1,5 miljarder kronor! Det beror på, säger
man i senaste AMS-tidningen, att det finns en åtgärd-
strötthet både bland arbetsgivarna och bland arbetsta-
garna. Företagarna kan inte ta emot fler ALU eller
API, och de arbetssökande är inte heller motiverade
till fler API- eller ALU-platser som inte ger jobb. De
ges ju ständigt bara nya åtgärder, åtgärder och åtgär-
der för att inte bli utförsäkrade. Det visar att åtgärds-
politiken har slagit helt fel.
För oss moderater är det viktigt med en fokuserad
arbetsmarknadspolitik inriktad på åtgärder som ger
möjligheter till jobb efter åtgärder, dvs. kvalitativa
åtgärder i stället för kvantitativa. Detta är än viktigare
nu när det ser ut att bli svårigheter med rekrytering till
vissa arbeten, trots den stora arbetslösheten.
Till skillnad från regeringen har vi moderater i vå-
ra motioner lagt fram flera förslag om hur arbetslöshe-
ten skulle kunna minskas, så att det blir fler personer i
jobb inom företagen. Vi vill ha en politik för fler och
växande företag. Skatterna måste sänkas för företag
och enskilda. Vi vill ha en mer flexibel arbetsmark-
nad, en ny arbetsrätt som förstärker den enskildes rätt
och vid nyanställning ge möjlighet till andra samver-
kansformer än i dag. Endast de indisponibla delarna
av LAS, semesterlagen och arbetstidslagen blir tving-
ande. Vi vill ha en konkurrensutsatt arbetsförmedling,
där privata arbetsförmedlingar konkurrerar på lika
villkor. Vi vill ha en allmän arbetslöshetsförsäkring
och ett utbyggt lärlingssystem. Vad gäller arbets-
marknadspolitiska åtgärder föreslår vi som sagt en
fokuserad arbetsmarknadspolitik, lärlingsprogram för
arbetslösa ungdomar och skattereduktion för äldre
som riskerar att bli arbetslösa.
Som synes är detta en politik för fler jobb och
minskad arbetslöshet. Till detta kan läggas att vi är
övertygade om att tjänstesektorn kan tillföra tusentals
jobb om det bara sker en förändring av skatterna. Det
skulle vara intressant att höra vad arbetsmarknadsmi-
nistern, som ju har varit ute och pryat inom tjänstesek-
torn, säger om att ge möjlighet till en utökad tjänste-
sektor inom den närmaste tiden. Det finns ju ett ut-
redningsförslag från Dan Andersson kring detta. Vi
väntar med spänning på att det genomförs. Därigenom
kan man ge olika arbeten till människor. De har hjälpt
gamla och, i många fall, barnfamiljer oerhört mycket.
I Bohuslän har vi genomfört ett försök som heter
HUMLA, och det har visat sig att det framför allt är
människor mellan 25 och 45 år - barnfamiljer - som
efterfrågar detta liksom också äldre människor. Vi
hoppas att arbetsmarknadsministern i dag kan ge ett
positivt besked, så att vi på det här sättet kan minska
arbetslösheten.
Låt mig fråga: Kommer det några konstruktiva
förslag från regeringen? När man har läst igenom det
tjocka betänkandet blir man oerhört tveksam. Jag
skulle också vilja ställa en fråga till arbetsmarknads-
ministern, som gäller den bortre parentesen. Vi har ju
läst i tidningarna att Elving Andersson från Center-
partiet och Margareta Winberg har fört en debatt om
vad som gäller i frågan. Det skulle vara bra att få reda
på om det som står i regeringens proposition gäller
eller inte. Där står det faktiskt att man skall ha en
bortre parentes. Gäller det inte kan man fråga: Är det
så att inte ens arbetsmarknadsministern tror på sin
egen politik, att man inom tre år skall få människor i
arbete, och därför är beredd att ta bort den bortre
parentesen? Tydligare kan det väl knappast åskådlig-
göras hur misslyckad politiken är. Man tror inte ens
på sin egen politik och därför vågar man inte ta bort
den bortre parentesen, trots att det står att man skall
göra det i den egna propositionen.
Vad händer vad gäller arbetstiden? Kommer det
en proposition om arbetstid? Vad händer när det gäl-
ler övertiden? Kommer det en proposition om över-
tidsuttaget, om vilket i stort sett alla företagare och
även facket säger att man inte vill ha?
Man frågar sig vad det finns för förslag från rege-
ringen för att minska arbetslösheten, inte bara utöka
ett antal åtgärder utan för att minska arbetslösheten.
Ämnar man ställa sig bakom EU:s rekommendationer
att sänka skatten för företagsamheten, som togs upp
nu i Luxemburg? Ämnar man förändra arbetsrättsreg-
lerna enligt Essenfördraget? Ämnar man följa EU:s
förslag för bättre småföretagsamhet, innebärande bl.a.
avregleringsnämnd, kortare handläggningstider, mer
flexibel arbetsmarknad, moms som inbetalas kvar-
talsvis, osv.? Dessa rekommendationer har ju Sverige
ställt sig bakom.
Man har ju nu unikt nog också utnämnt en arbets-
marknadsambassadör. Den tidigare landshövdingen i
Älvsborgs län, Bengt K Å Johansson, skall numera
vara den som företräder när det gäller arbetsmark-
nadsfrågor i EU. Man får då hoppas att Bengt K Å
Johansson inte bara skall åka ut, som det sades nå-
gonstans, och tala om Margareta Winbergs lyckade
arbetsmarknadspolitik. Lyckad för vem? Inte för de
svenska arbetslösa. I stället hoppas jag att han faktiskt
tar till sig det som sägs ute i EU och de exempel som
visar hur arbetslösheten har minskat i England och i
andra länder. Man får hoppas att lyhördhet är det nya
tecknet från regeringen.
Fru talman! Jag skall avslutningsvis be att få yrka
bifall till reservationen 1 och reservationen 8 under
mom. 2. Jag nöjer mig med detta för att vi inte skall få
en alltför lång votering i dag, men jag står givetvis
bakom alla våra övriga reservationer.

Anf. 2 ELVING ANDERSSON (c):
Fru talman! Vid varje arbetsmarknadspolitisk de-
batt som vi har haft här i riksdagen under de senaste
åren - och det har varit åtskilliga - har en väldigt stor
del av tiden ägnats åt att blicka bakåt. Representan-
terna från kanske i första hand de två största partierna
har i starkt retoriska anföranden och repliker ägnat sig
åt att anklaga varandra för den situation som vi befin-
ner oss i. Man rabblar siffror och statistik från början
av 90-talet fram till nu. Vi som har lyssnat till den här
debatten känner till leda igen resonemangen.
Det finns som bekant tre grader av lögn. Det finns
vanlig lögn, det finns förbannad lögn och det finns
statistik. Genom att använda viss statistik, eller viss
del av statistiken, söker man bevisa sina teser om att
man själv gjort allting rätt och de andra gjort allting
fel.
Jag har en förhoppning om att debatten här i dag
skall bli litet annorlunda. Låt oss konstatera att vi nog
alla har ett ansvar för den mycket allvarliga situation
med massarbetslöshet som vi nu befinner oss i. Vi kan
också konstatera att det finns ett antal faktorer som får
återverkningar på svensk arbetsmarknad men som vi
har liten möjlighet att påverka. Det handlar t.ex. om
konjunktursvängningar, internationell valutaoro eller,
som nu senast, ekonomisk instabilitet i Fjärran östern.
Jag är för min del övertygad om att de som lyssnar
på den här debatten, och alla de som är arbetslösa,
tycker att det är väsentligt intressantare om debatten
kommer att handla om framtiden. Det är intressantare
att diskutera hur vi skall råda bot på massarbetslöshe-
ten och hur vi skall skapa förutsättningar för tillväxt
och nya jobb så att människor får möjlighet att försör-
ja sig och utvecklas.
Sverige befinner sig i en brytningstid. Vi har ge-
nomfört en nödvändig sanering av statens finanser.
Centerpartiet har mycket aktivt medverkat i denna
sanering. När det nu visar sig att detta saneringsarbete
har gjort att vi har fått fast mark under fötterna, står vi
väl rustade att ta vara på högkonjunkturen. Räntan har
sänkts kraftigt. Inflationen är låg. Kronkursen är sta-
bil. All kraft måste nu inriktas på att klara sysselsätt-
ningen, så att vi kan möta tusenårsskiftet som en na-
tion i arbete.
I den arbetsmarknadspolitiska debatt som vi hade
här i kammaren för ett par veckor sedan, redovisade
jag några komparativa fördelar som Sverige har och
som jag tycker att vi måste ta till vara och utveckla
inför 2000-talet. Jag skall i den här delen upprepa
dessa.
För det första har vi i Sverige en tradition av sam-
förstånd. Vi kan skapa sammanhållning vid avgörande
samhällsförändringar. För det andra har vi en välut-
bildad befolkning. Lusten till kompetensutveckling
och vidareutbildning är gemensam för alla grupper i
samhället. Vi intar t.ex. en tätposition i världen när
det gäller datakunskap på bredden.
För det tredje präglas vårt samhälle av en tydlig
moderniseringslust. För det fjärde är vi på väg mot
världens mest jämställda samhälle. För det femte
ligger vi väldigt långt framme när det gäller krets-
loppsanpassningen av samhället. Det här är kompara-
tiva fördelar som vi måste ta vara på och utveckla i
vårt land.
En av de största politiska utmaningarna nu är att
skapa förutsättningar för nya jobb. Det handlar om att
skapa förutsättningar för nya företag att startas och för
små och medelstora företag att expandera. Det hand-
lar också om att skapa utrymme i de offentliga finan-
serna för en god kvalitet i utbildning, vård och om-
sorg.
Det är genom nyföretagande och expansiva små
och medelstora företag som tillväxten av nya jobb i
den privata sektorn kommer att ske. En mängd åtgär-
der har genomförts för att förbättra villkoren för små
och medelstora företag. Det handlar t.ex. om återin-
förd kvittningsrätt, lindring i dubbelbeskattningen,
flexiblare arbetsrätt, bättre social trygghet för företa-
gare i den nya a-kassan, sänkta arbetsgivaravgifter
riktade till små och medelstora företag och lindrad
beskattning av enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag.
Företagsklimatet i vårt land är relativt gott. Inter-
nationella jämförelser visar detta liksom det faktum
att näringslivets investeringar för 1997 beräknas upp-
gå till nästan rekordstora 70 miljarder kronor.
Det gäller nu att gå vidare. Skatteväxling med
fortsatt sänkta arbetsgivaravgifter riktade till små och
medelstora företag som finansieras med höjda skatter
på olika slag av miljöskadlig verksamhet är till gagn
både för miljön och för nya jobb.
Omställning till kretsloppssamhället är nödvändig
för en hållbar utveckling och skapar samtidigt en
mängd nya arbetstillfällen. Detsamma, Kent Olsson,
gäller omställningen av energisystemet och avveck-
lingen av kärnkraften. Sverige har en chans att bli
världsledande inom den s.k. gröna sektorn med rätt
incitament. Det är världens mest expansiva sektor
enligt OECD, men hittills har Sverige hamnat på
efterkälken i en internationell jämförelse. Förenklade
regelverk kring företagande och bättre försörjning
med riskkapital är andra åtgärder som måste genom-
föras.
När det gäller den mer konkreta arbetsmarknads-
politiken är det först glädjande att konstatera att ut-
vecklingen nu faktiskt äntligen har vänt. Arbetslöshe-
ten sjunker kraftigt, och sysselsättningen ökar. Antalet
varsel minskar och antalet nyanmälda lediga jobb
ökar. De ökade resurserna till kommuner och lands-
ting gör att sysselsättningsminskningen bromsas och i
många fall vänds till en ökning av antalet anställda.
Detta är mycket viktigt, inte minst för kvinnornas
arbetsmarknad. Men viktigast är det naturligtvis för
kvaliteten i vården, omsorgen och utbildningen.
Dessa positiva signaler innebär inte att problemen
är lösta. Fortfarande har vi en gigantisk massarbets-
löshet i vårt land, och nya problem på arbetsmarkna-
den börjar uppträda.
Alltfler företag börjar nu rapportera om svårighe-
ter att rekrytera arbetskraft med den kompetens och
yrkesinriktning som fordras. Det handlar inte längre
enbart om lärare och data- och teknikyrken, utan det
handlar i allt större utsträckning också om yrkesarbe-
tare inom industrin.
Om inte arbetsmarknadspolitiken lyckas med att
besätta lediga jobb samtidigt som vi har massarbets-
löshet, kommer arbetsmarknadspolitiken att förlora all
sin legitimitet. Flaskhalsproblemen hämmar företa-
gens tillväxt och leder till risker när det gäller en
ansvarsfull lönebildning. För att möta detta krävs
kompetensutveckling och utbildning.
140 000 platser i kunskapslyftet och 60 000 nya
högskoleplatser är strategiskt mycket viktiga för att
kunna möta arbetsmarknadens krav på kompetens och
flexibilitet. Att föraktfullt kalla detta för statistikpoli-
tik och något som införs för att hyfsa arbetsmark-
nadsstatistiken, visar att man inte har förstått de krav
som ställs på arbetsmarknaden framöver. Det visar
också, Kent Olsson, ett förakt mot alla de människor
som vill utbilda sig för att höja sin kompetens för att
kunna möta arbetsmarknadens krav i framtiden.
Det här är dock inte tillräckligt. Arbetsmarknads-
utbildning som en del av den arbetsmarknadspolitiska
åtgärdsarsenalen är mycket viktig. Tyvärr har antalet
deltagare i arbetsmarknadsutbildningen minskat från
när det var som högst ca 80 000 platser under den
förra mandatperioden till 25 000-30 000 i dag. För
1998 räknar AMS med att det skall sjunka ytterligare
till ca 20 000.
Det finns ett motsatsförhållande mellan kvantitet i
form av volymmål å ena sidan och kvalitet å den
andra. Volymmålen, om de är för högt ställda, leder
till att man i första hand måste satsa på billiga åtgär-
der. Därmed inte sagt att de behöver vara dåliga för
den skull, men en genomsnittlig månadskostnad för en
deltagare i arbetsmarknadsutbildning beräknas uppgå
till ca 17 000 kr medan det tillgängliga genomsnitts-
beloppet är drygt 8 000 kr med det volymkrav som
ställs upp för 1998.
Centern har varit pådrivande för att successivt
justera ned volymmålen för att skapa utrymme för
större flexibilitet. Arbetsmarknadsutskottet har också
påtalat detta motsatsförhållande mellan kvalitet och
kvantitet i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Det
har lett till att vi nu lämnar ett öppet mandat för rege-
ringen att ytterligare sänka volymmålen för att på det
viset skapa utrymme för större volymer av yrkesinrik-
tad arbetsmarknadsutbildning. Jag vill uttrycka en
mycket stark förhoppning om att regeringen lyssnar
på dessa signaler, som kommer inte bara från arbets-
marknadsutskottet utan även från AMS, om att vi
behöver mer arbetsmarknadsutbildning och större
flexibilitet genom sänkta eller justerade volymmål.
Jag skulle gärna vilja bolla en fråga vidare till arbets-
marknadsministern. Hur ser hon och regeringen på de
här problemen?
Under de senaste åren har en successiv decentrali-
sering av arbetsmarknadspolitiken skett. Genom inrät-
tande av lokala arbetsförmedlingsnämnder har den
lokala nivån fått ett ökat inflytande och samarbetet
mellan den statliga arbetsmarknadspolitiken och
kommunerna har ökat. Jag ser denna utveckling som
en process som inte på något sätt är avslutad ännu.
Förutsättningarna ser helt olika ut i olika delar av
landet. Det är därför viktigt att den lokala nivån får
ännu större möjligheter att anpassa de arbetsmark-
nadspolitiska åtgärderna till de förutsättningar och
villkor som gäller i den egna kommunen. En stor
frihet och flexibilitet mellan staten, kommunen, det
lokala näringslivet och de fackliga organisationerna
kommer att leda till den mest effektiva användningen
av de arbetsmarknadspolitiska medlen. Centern beja-
kar därför en fortsatt decentralisering av arbetsmark-
nadspolitiken.
Fru talman! Jag vill också ta upp frågan om jäm-
ställdhet och kvinnornas situation på arbetsmarkna-
den. AMS spår i sin prognos att skillnaden i syssel-
sättningsintensitet kommer att öka under nästa år. Det
beror på att det främst är näringsgrenar som är klart
mansdominerade som väntas expandera. Däremot
kommer kvinnornas arbetslöshet att minska lika
mycket som männens eftersom kvinnor i väsentligt
större grad än män deltar i kunskapslyftet.
Det är oerhört viktigt att de arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärderna särskilt inriktas på kvinnornas situa-
tion. Trots att riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat
detta kvarstår den bristande jämställdheten. Män
kommer i högre grad än kvinnor i åtnjutande av dyra
åtgärder. Kvinnor får kortare arbetsmarknadsutbild-
ningar än män och deltar inte lika ofta som män i
projektanställningar och beredskapsarbeten. Detta är
självklart inte en acceptabel tingens ordning. Jag
utgår från att de mycket skarpa uttalanden som utskot-
tet gör i det här sammanhanget kommer att leda till att
jämställdhetsaspekten bättre än hittills skall prägla de
arbetsmarknadspolitiska insatserna i framöver.
Låt mig också notera ett annat faktum som oroar
mig mycket. Det är att den tillväxt som nu sker i eko-
nomin och sysselsättningen till stor del inte kommer
vissa regioner till del. De regionala obalanserna ökar.
Mer om detta i en senare debatt i dag, men låt mig
bara nu konstatera att vi som nation inte har råd att
inte ta tillvara tillväxtkraften i hela vårt land.
Låt mig avslutningsvis säga några få ord om ett
särskilt projekt som tilldragit sig en viss diskussion i
utskottet, nämligen det nordiska akvarellmuseet i
Skärhamn. Visserligen brukar inte riksdagen peka ut
särskilda projekt för arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der, men detta projekt är så unikt på många sätt att
det förtjänat en otraditionell behandling. Det är ett
projekt som är viktigt ur såväl kulturpolitisk som
regionalpolitisk och sysselsättningspolitisk synpunkt.
Det är därför som jag med beklagande konstaterar att
utskottet inte kunnat göra ett avsteg från de gängse
kutymerna i detta särskilda fall. Jag hoppas ändå att
regering och arbetsmarknadsmyndigheter i konstruk-
tiv anda söker en lösning på det återstående finansie-
ringsproblemet för det här projektet.
Fru talman! I utskottsbetänkandet finns reserva-
tioner som är undertecknade av centerpartister. Jag
nöjer mig med att yrka bifall till en av dessa, nämli-
gen reservation nr 9 under mom. 33.

Anf. 3 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Elving Andersson sade bl.a. att det
var märkligt att vi moderater inte stod bakom kun-
skapslyftet. I mitt anförande tog jag upp att kunskaps-
lyftet bl.a. innebär att arbetslösheten minskar genom
statistiska åtgärder.
Jag skulle vilja fråga Elving Andersson varför inte
han, som under så pass lång tid har stött regeringen, i
stället satsat på den kvalificerade yrkesutbildningen.
Vi vet ju att den kommer att ge jobb. Kunskapslyftet
kommer enligt AMS prognoser enbart att innebära att
man skjuter på arbetslösheten. Enligt AMS senaste
siffror befarar man att en oerhört stor arbetslöshet
kommer fram i sommar när de som går i kunskapslyf-
tet kommer ut igen. De lär knappast få några nya
jobb. I det här utskottet sysslar vi faktiskt med ar-
betsmarknadspolitik, om Elving Andersson har glömt
det. Vi skall minska de arbetslösas skaror.
Låt mig ta upp en annan sak som Elving Anders-
son också sade i sitt anförande. Vad är det för bättre
villkor för företagare som har skapats under den tid
som Elving Andersson har stött den socialdemokra-
tiska regeringen? På vilket sätt har villkoren förbätt-
rats? Följer Elving Andersson inte med i alla de tid-
ningar som skriver om hur företagarna vill ha det? De
vill ha lägre skatter, förändrade arbetsrättsvillkor osv.
Det skulle vara intressant att få höra vilka villkor som
har förbättrats för företagarna i Sverige.

Anf. 4 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Fru talman! Jag kritiserar Kent Olsson för att han
och moderaterna uttalar sig så oerhört negativt om
kunskapslyftet. De kallar det för det s.k. kunskapslyf-
tet och för statistikpolitik osv. Det här är en oerhört
central fråga för framtiden, Kent Olsson. Detta inne-
bär att man ökar människornas anställningsbarhet. Vi
vet att det krävs mer kunskaper och kompetens för att
kunna vara flexibel och möta framtidens behov på
arbetsmarknaden.
Alla de människor som inte har en treårig gymna-
siekompetens i botten har svårare än andra att kunna
hävda sig på arbetsmarknaden framöver. Det är därför
de får chansen nu i den här gigantiska utbildnings-
satsningen som sker via kunskapslyftet. De får chan-
sen att skaffa sig en bättre grund att stå på för att möta
framtidens krav. Det tycker jag att vi skall se positivt
på. Framför allt skall vi se positivt på att det är så
oerhört många människor som tar den här chansen
och är villiga att satsa tid för att förkovra sig.
Sedan frågade Kent Olsson vilka villkor och annat
som har förbättrats för småföretagen. Det är bara att
beklaga om Kent Olsson inte har följt med vad som
har hänt och skett de senaste åren. De sänkta arbetsgi-
varavgifterna, riktade just till små och medelstora
företag, är ett sådant exempel. För en egenföretagare
innebär det sänkta skatter på 9 000 kr per år. Det är
ganska rejäla sänkningar av avgifterna. Vi har också
bättre social trygghet nu i den nya a-kassan osv.
Jag skulle vilja passa på att ställa en fråga till Kent
Olsson också. Den handlar om arbetsrätten som han
gör ett stort nummer av.
På s. 159 i utskottsbetänkandet skriver Moderater-
na i en reservation tillsammans med Folkpartiet och
Kristdemokraterna: "En möjlighet är enligt utskottets
mening att i avvaktan på en mer generell modernise-
ring av den arbetsrättsliga lagstiftningen återinföra
den arbetsrättsliga reglering som infördes av fyrparti-
regeringen och som gällde under år 1994."
Sedan skriver man på s. 207 i ett särskilt yttrande:
"Vi föreslår vidare att det med omedelbar verkan
införs en möjlighet för löntagare och arbetsgivare att
vid nyanställning välja andra samverkansformer än
dem som anges i den arbetsrättsliga lagstiftningen."
Min fråga till Kent Olsson, som jag tror att många
med spänning väntar på svaret på, är denna: Vad är
det som gäller egentligen? Hur skall ni ha det?

Anf. 5 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Först vill jag kommentera kunskaps-
lyftet. Det är faktiskt så, Elving Andersson, att ar-
betsmarknadspolitiken går ut på att minska arbetslös-
heten. Vi har sagt att vi i vår arbetsmarknadspolitik
vill ha lärlingsutbildning och mer yrkesutbildning,
som vi vet ger jobb. Den vanliga kompletteringen av
utbildning kan ske i komvux och i den normala skolan
och skall inte gå den här vägen. Arbetsmarknadsut-
bildning är till för att skapa mer jobb. Även Elving
Andersson sade för en stund sedan i talarstolen att han
tyckte, om än tveksamt, att volymmålet måste sänkas
och att man i stället skall satsa mer på kvalitet.
Sedan gäller det arbetsrätten. Vi har sagt i reser-
vationen, som vi har gemensamt med Kristdemokra-
terna och Folkpartiet, att vi till att börja med vill
återinföra de regler som gällde vid fyrpartiregeringens
avgång, som även Elving Andersson då stod bakom.
Det skulle vara intressant att höra om han fortfarande
står bakom dessa regler. Men vi har också sagt i re-
servationen att vill gå längre. Det är ingen hemlighet
att vi moderater vill gå ytterligare en bit längre än vad
de övriga partierna gör, exempelvis med individuella
avtal och annat.
Jag ser egentligen inte att det skall vara några stör-
re bekymmer för en borgerlig regering i framtiden.
Om Elving Andersson, med sin bakgrund, kan stödja i
stort sett allt vad Socialdemokraterna har gjort tror
jag inte att det blir några bekymmer för oss att komma
överens på den borgerliga sidan. Det borde vara ett
större hopp för Elving Andersson att stödja Social-
demokraterna än att de tre borgerliga partierna kom-
mer överens. Jag hoppas också att Elving Andersson
så småningom skall ansluta sig dit.

Anf. 6 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Fru talman! Kent Olssons uttalande här tyder bara
på att han har synnerligen bristande kunskaper och
erfarenheter av hur politiskt arbete fungerar. I ett
samarbete partier emellan - oavsett om det är mellan
två, fyra eller fler partier - handlar det inte om att ett
parti stöder något annat. Men det kanske kommer
tider då även Kent Olsson lär sig hur sådant här fun-
gerar.
Kunskapslyftet hör inte hemma i arbetsmarknads-
politiken, säger Kent Olsson, därför att det leder inte
till nya jobb. Nej, men det ligger inte heller inom
arbetsmarknadspolitikens ram, utan det ligger inom
Utbildningsdepartementet. Vi behandlar inte kun-
skapslyftet i detta betänkande. Det gäller att veta vad
man pratar om. Det är en utbildningssatsning, men
den är viktig. Vi måste se helheten i arbetsmarknads-
politiken och möjligheten att skapa jobb. Det är sam-
verkan kring företagspolitik, näringspolitik, regional-
politik, miljöpolitik och utbildningspolitik osv. som
skapar de här framtidssatsningarna.
Avslutningsvis tycker jag att Kent Olssons något
krystade förklaringar om hur man skall ha det med
arbetsrätten framöver inte var ett särskilt bra svar.
Man säger att man från årsskiftet vill införa fyrparti-
regeringens gamla arbetsrätt. Vi har för övrigt i dag
en arbetsrätt som är väsentligt längre gående när det
gäller att skapa flexibilitet och möjligheter till lokala
lösningar. Men det säger Moderaterna först tillsam-
mans med Folkpartiet och Kristdemokraterna i en
reservation. Sedan föreslår man att det "med omedel-
bar verkan införs en möjlighet för löntagare och ar-
betsgivare att vid nyanställning välja andra samver-
kansformer än dem som anges i den arbetsrättsliga
lagstiftningen".
Om nu olyckan skulle vara framme - det är ett hy-
potetiskt resonemang - och Kent Olsson och Modera-
terna här i kväll får majoritet här i kammaren, vad är
det då som gäller? Vilka arbetsrättsregler skall gälla
från årsskiftet? Det går inte att sitta på flera stolar
samtidigt, Kent Olsson. Det är en stor risk att man
ramlar mittemellan i så fall.

Anf. 7 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Att människor har arbete är grunden
för hela vår ekonomiska existens och för att hävda ett
gott välfärdssamhälle. Det möjliggör dessutom att vi
ekonomiskt och rationellt kan röra oss, få utbildning
och grund för att fungera som medmänniskor.
För andra gången inom loppet av en månad skall
vi nu debattera arbetsmarknadspolitik. Den senaste
månaden har den öppna arbetslösheten sjunkit ytterli-
gare, och det är självfallet mycket glädjande. Smolket
i bägaren är när man läser statistik över arbetslösheten
och finner att sysselsättningen alltjämt minskar. Enligt
SCB har sysselsättningen sedan november 1996, dvs.
för ett år sedan, minskat med nästan 20 000 personer.
Den största delen av minskningen har framför allt
skett bland fast anställda kvinnor inom vård och om-
sorgssektorn. Det är egentligen en makaber paradox.
Samtidigt har vi larmdebatter i och utanför riksdagen
om vårdkrisen. Alltfler institutioner undersöks när det
gäller att se över brister i vård, särskilt för de gamla.
Uppseendeväckande är ju att sysselsättningskrisen
är störst i den offentliga sektorn. Det är den sektor
som Socialdemokraterna i 1994 års valrörelse gick ut
med garantier för att den skulle skyddas och säkras.
Självfallet anklagar jag inte Socialdemokraterna för
att avsiktligt ha spekulerat och drivit fram ett miss-
lyckande i arbetsmarknadspolitiken. Men den sam-
mantagna politiken på arbetsrättens område, på skat-
teområdet, den byråkratiska delen och pålagor för inte
minst småföretagarna har lett till en havererad ar-
betsmarknad.
Sysselsättningsuppgången var på gång från 1993-
1994 men kom av sig 1995-1996. Jämfört med när
Socialdemokraterna tog över i oktober 1994 var det
över 40 000 färre sysselsatta i november 1997, dess-
utom i en god konjunktur. Visst är det ett misslyckan-
de! Det är lätt att instämma med en av veteranerna
inom Arbetsmarknadsverket, länsarbetsdirektör Björn
Pettersson i Norrbotten, då han i senaste numret av
tidningen Arbetsmarknaden talar om att vi haft "tre
förlorade år inom arbetsmarknadspolitiken".
När Göran Persson talade vid socialistkongressen
i Malmö i somras manade han till handling: Handling
mot arbetslösheten annars kommer vi att missa tillfäl-
let. Han sade att det finns en risk för att vi så mycket
koncentrerar oss på gemensamma dokument att vi
förlorar tid och att vi måste orka att samtidigt driva en
framgångsrik nationell politik för sysselsättningen.
Fru talman! Det är så sant som det är sagt, men
mycket talar för att den regering som Göran Persson
leder ser ut att missa tillfället. Hans påstående att vi
koncentrerar oss för mycket på dokument och att vi
förlorar tid stämmer också, för aldrig har det väl
kommit så mycket dokument som under de här tre
regeringsåren. Jag vill bara erinra om att a-kassan
sedan 1994 har ändrats tio gånger, och fortfarande vet
vi inte slutet på den storyn.
Nu sägs det att det har utbrutit ett gräl mellan de
två partier som bär upp den socialdemokratiska rege-
ringspolitiken. Centerns gruppledare säger beträffan-
de tidsbegränsningen i a-kassan att Socialdemokrater-
na har gjort avtalsbrott, och arbetsmarknadsministern
kontrar med att det är partikongressen som har tagit
över uppgörelser i riksdagen.
Eftersom frågan får konsekvenser för både de ar-
betslösa och arbetsmarknadspolitiken i stort skulle jag
vilja fråga arbetsmarknadsministern vad
"dagsnoteringen" för a-kassan är i dag. Det skulle
också vara intressant att få ett besked från Centerns
talesman här om han vidhåller att det är ett avtalsbrott
från en uppgörelse och vad det kan tänkas leda till.
Det tredje spörsmålet är till utskottets talesman i fråga
om utskottsmajoritetens markering av att a-kassan
skall vara en omställningsförsäkring: Vilket värde har
utskottets skrivning på den punkten?
Fru talman! Det som känns dystert och besvärande
är att den hårda massarbetslösheten har delvis orsa-
kats av åtgärder som syftar till att minska utbudet av
arbetskraft. För inte så länge sedan var det en styggel-
se också i socialdemokratisk tankevärld att man skulle
förtidspensioneras. Men nu är det ingen hejd på detta.
Tillfälliga avgångsersättningar, generationsväxlingar
men också luftiga förslag om arbetstidsförkortning
skall genomföras, och ännu fler skall förtidspensione-
ras. Det leder till en ond spiral, som innebär att allt
färre skall försörja alltfler. Bördan kommer med and-
ra ord att bli mycket tung på dem som har ett jobb i
framtiden. Regeringens attack mot arbetslöshet har i
mycket blivit en attack mot arbetskraften.
I Folkpartiet är vi av den uppfattningen att ar-
betsmarknadspolitiken måste läggas om, så att fler
jobb skapas genom företagande. Det kan ske bl.a.
genom att man stimulerar en sänkning av arbetsgivar-
avgifterna. Vi föreslår sänkt tjänstemoms - någonting
som EU för övrigt har föreslagit.
Jag skulle vilja fråga arbetsmarknadsministern om
det nu övervägs en skattelättnad inom tjänstesektorn
med direkt avsikt att främja nya jobb.
När vi vill satsa på en politik för fler jobb är grun-
den att det är den enda riktigt stabila vägen för att få
rätsida på Sveriges problem när det gäller ekonomi
och sysselsättning och säkra framtidens välfärd. Då
måste fler riktiga jobb komma till. Regeringens ensi-
diga tal om att bekämpa öppen arbetslöshet i stället
för att få fram nya jobb innebär att man försöker lösa
problemen genom att gömma undan alltfler utanför
arbetsmarknaden i åtgärder av olika slag. Jag tror att
man både i regeringskretsen och här i riksdagshuset i
den frågan sitter i något av en ideologisk fälla.
Arbetsmarknaden har förändrats radikalt de senas-
te åren. Förändringsarbetet, framför allt på offentlig-
sidan, har inte hängt med. Det har fått svåra sociala
konsekvenser för både arbetstagare och de många
som man skall betjäna.
Jag har tidigare påstått att vi i arbetsmarknadspo-
litiken har fått någonting som kan kallas för åtgärds-
frossa. Det innebär att det finns en jättestor arsenal av
åtgärder som den enskilde skall snurra runt i till synes
hur lång tid som helst. Från AMS har man nu äntligen
meddelat att det skall vara färre åtgärder. Det är bra.
Man skall samordna, som det så vackert heter. Men
när man räknar samman åtgärderna ser man att det
ändå är ett tjugotal. Vi tror att det är på tok för
många.
Folkpartiet har sedan länge förordat att volymkra-
ven skall sänkas till förmån för högre kvalitet i ut-
bildningen. Det skall vara en utbildning som i högre
grad kan garantera jobb. Det har funnits en alltför stor
kallsinnighet från regeringssidan. Med stöd från bl.a.
AMS skall nu volymkravet sänkas. Den länsarbetsdi-
rektör som jag nyss citerade säger följande: "Nu
måste volymkravet bort". Man måste kunna utbilda
arbetslösa för de sektorer där jobben finns.
Trots den väldiga åtgärdsarsenalen talas det genast
om flaskhalsar när det blir en svag uppgång. Jag tror
också att det är viktigt att vi får en större frihet att
pröva flexiblare lösningar. De lokala AF-nämnderna
skall också få ett större utrymme.
Inriktningen måste vara att lösningarna leder fram
till eller ger en rejäl chans till ett nytt och riktigt jobb.
Då kan man inte laborera med återställare, fördubbla-
de sjuklöneperioder eller annat hindrande. Tala om
höga trösklar för människor som funderar på att starta
eget!
Vi menar att det inte räcker att tala väl om småfö-
retagsamhet eller företagsamhet i allmänhet. Vi har
lagt fram ett antal konkreta förslag. För flera månader
sedan tog vi fram exempel på hur förenklingspaket för
blivande småföretagare skulle kunna se ut. Vårt start-
paket innehåller i princip allt vad en blivande företa-
gare borde behöva för att starta och deklarera för
enskild firma. Det skulle kunna se ut på följande sätt.
En checklista för blanketter och myndighetskon-
takter
Enkla och tydliga blanketter för registrering av
firma, ansökan om F-skattsedel och postgirokonto
Ett förslag om förenklad deklarationsblankett för
småföretagare
En enkel kassabok
Allt detta samlas i ett paket som borde finnas på
varje skattekontor.
Fru talman! Jag har med mig detta lilla startpaket.
Det är en modell för hur man skulle kunna göra det
enkelt för den blivande företagaren och undvika att
han eller hon trasslar in sig i svårbegripliga blanket-
ter. Jag tror att det är viktigt att undanröja hinder. Vi
anser att egenföretagare precis som löntagare bör
kunna välja att lämna en förenklad deklaration.
Dagens skatte- och deklarationsregler är i allt vä-
sentligt utformade för de större tillverkande kapital-
och materialintensiva företagen. Det stämmer dåligt
med ett framväxande tjänstesamhälle. Bland nya ent-
reprenörer är det många som framför allt säljer sin
egen tid och sitt eget kunnande.
Folkpartiet vill med sitt startpaket symbolisera den
befrielse från stora delar av företagsadministrationen
som gör steget att bli sin egen både lättare och korta-
re. Vi tror att det är en nödvändig politik som syftar
till att göra företag till ett naturligt val för många fler
människor - inte minst unga människor.
Låt mig för tydlighetens skull lägga till att vårt
förslag om att förenkla för dem som vill bli företagare
inte skall ses som att vi förordar en slappare kontroll
eller utrymme för oegentligheter. Självfallet skall en
hög företagsetik upprätthållas. Nystartande företagare
skall betala skatter med samma pliktskyldighet som
alla andra. Men det är viktigt för individernas och för
hela samhällets skull, fru talman, att Sverige får fler
skattebetalare och färre bidragstagare.
Min fråga till arbetsmarknadsministern blir följan-
de. Kommer regeringen att föreslå förändringar som
underlättar för blivande småföretagare att starta före-
tag?
Fru talman! Det som är illavarslande är att många
med eller utan arbete börjar acceptera den höga ar-
betslösheten. Det anförs att jobben är slut och att
arbetslöshet skulle bero på arbetsbrist. Jag har flera
gånger i denna kammare för både arbetsmarknadsmi-
nistern och utskottet påpekat att arbetslöshet inte
beror på arbetsbrist. Det finns i stället andra brister.
Det gäller brist på lönsamhet i företagen, där
skatter och regler slår hårt. Det gäller brist på pengar i
offentliga kassor. Vården skulle behöva få den perso-
nal som behövs. Det är brist på förmåga att organisera
arbetslivet. I stället skulle förenklingar underlätta för
människor att starta företag och ge löntagare nya
riktiga jobb.
I något som gränsar till desperation förs nu förslag
om kortare arbetstid fram, trots att det saknas arbets-
kraft på vitala områden. Jag nämnde vårdsektorn som
ett exempel. Andra drömmer lyriskt om sabbatsår
med a-kassa. Regeringen vill ha generationsväxling i
stället för att låta människors kreativitet och arbets-
förmåga komma till sin rätt. De grundläggande pro-
blemen löser man inte den vägen.
En tidigare informationssekreterare i det social-
demokratiskt ledda Finansdepartementet skrev i en
krönika för en tid sedan att regeringen satsar på dem
som har jobb, men bryr sig föga om dem som saknar
arbete.
Det kom en rapport från ESO i förra veckan. Vi
ruskas alla om av rubriken Barnfamiljer i arbetslös-
hetsfälla. Det berättas att det svenska skatte- och
bidragssystemet skapar en arbetslöshetsfälla som
innebär att det inte är lönande för ett stort antal arbets-
lösa att börja arbeta. Ofta är det barnfamiljer med
låga inkomster som befinner sig i den situationen.
Fyra av tio, eller runt 40 %, skulle få ekonomin
mycket marginellt förbättrad om de började arbeta.
En stor grupp skulle inte förbättra ekonomi om de
började jobba. Det bekräftar farhågorna att vi i grun-
den har ett felaktigt regelsystem när det gäller skat-
tevillkor. Det finns en rad hinder som bromsar både
blivande företagare och dem som skulle vilja börja
med eller återgå till lönearbete.
Jag skulle åter vilja aktualisera frågan till arbets-
marknadsministern och regeringen. Kommer det ett
reformerat skatteförslag för tjänste- och servicesek-
torn med den bestämda avsikten att bredda arbets-
marknaden och ge nya riktiga jobb?
Fru talman! Så vill jag gå över till dem som har
det allra svårast på arbetsmarknaden - det gäller i
både hög- och lågkonjunktur - dvs. människor med
funktionshinder. Det är de som vi summariskt kallar
för arbetshandikappade. Det är de som nu har löne-
bidragsanställningar eller jobbar på Samhall.
Det finns ett stort behov av större stöd. Därför har
vi från Folkpartiets sida yrkat på en kvarts miljard
kronor mer än vad regeringen föreslår till dem som
behöver olika former av lönestöd för att erhålla ett
eget arbete.
Arbetsmarknadspolitiken måste förändras i rikt-
ning bort från byråkratin. Ett underlättande av nyföre-
tagande och en förenkling av skatte- och regelvillkor
gör att vi får en inströmning av fler arbetstagare. Då
är lösningen inte högre skatter utan fler skattebetalare.
Då blir målet fler människor i arbete. Det här är, fru
talman, ekonomiskt nödvändigt, men det innebär
också - kalla gärna detta socialliberalt - att man upp-
når viktiga humanvärden samtidigt som en god väl-
färd för medborgarna kan säkras.
Jag förordar Folkpartiets reservationer, men jag
begränsar mig till att yrka bifall till reservationerna 1
och 10 under avsnitt 38 och 48.
Låt mig avsluta med att på en punkt instämma
med Elving Andersson. Det gäller det nordiska akva-
rellmuseet i Bohuslän. Det är litet okonventionellt att
stödet går över arbetsmarknadspolitiken, och Folk-
partiet hade i kulturutskottet både finansierat och
föreslagit detta. Det är ett bra projekt, och det bör
komma till stånd.
En annan synpunkt som har förts fram i ett särskilt
yttrande är trossamfundens lokalbyggande. De fria
trossamfunden borde få samma chans som Svenska
kyrkan har fått genom det som nu är på gång.
På de två punkterna har regeringen stora möjlighe-
ter att agera under löpande budgetår. Regeringen bör
därför ta till sig de här uppmaningarna från mig, El-
ving Andersson och kanske fler.

Anf. 8 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Fru talman! Jag kan instämma i mycket av det som
Elver Jonsson sade i sitt anförande. Jag uppskattar
Elver för hans engagemang i arbetsmarknadspolitiken
och hans empati när det gäller de arbetslösas situa-
tion.
Elver Jonsson ställde en fråga till mig om den s.k.
bortre parentesen, dvs. en tidsbegränsning i rätten till
arbetslöshetsersättning, och jag begärde replik för att
svara på hans fråga. Det här är inte bara en överens-
kommelse mellan Centerpartiet och regeringen, utan
det handlar om en proposition som riksdagen seder-
mera har ställt sig bakom. Det framgår där klart att a-
kassan skall vara en omställningsförsäkring och att
den skall vara tidsbegränsad. Jag har ingen anledning
att dra någon annan slutsats än att riksdagens beslut
gäller.
I samma proposition och riksdagsbeslut är det
också flaggat för att det skall utredas vad som skall
hända när den här tidsgränsen uppnås. På den punkten
får vi avvakta och med spänning se fram emot vad
regeringen kommer med för lösning.
Jag vill också ta upp ett par andra saker. Elver
Jonsson skriver på s. 192 i sin reservation 14 i betän-
kandet apropå arbetsmarknadsutbildning, kompe-
tensutveckling och liknande som vi har pratat om:
"Vidare är det väsentligt att antalet personer i utbild-
ningar minskas samtidigt som kvaliteten på utbild-
ningarna höjs." Det vore intressant att få en förklaring
på hur det kan komma sig att Folkpartiet tycker att vi
skall minska antalet arbetsmarknadsutbildningar när
egentligen alla andra som är initierade i frågan tycker
tvärtom. Vilken analys ligger bakom det ställningsta-
gande som Folkpartiet har gjort?
Längre ned i samma reservation, längst ned på s.
192, skriver Elver Jonsson apropå åtgärdsarsenalen
att det är lämpligt att välja billigare åtgärder framför
dyrare. Innebär det att Elver Jonsson vill ha mindre
arbetsmarknadsutbildning och mer ALU? Är det den
slutsatsen man skall dra av Folkpartiets reservation?

Anf. 9 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag fick inte något alltför tydligt svar
av Elving Andersson när det gäller den bortre paren-
tesen, om det, som Elving Anderssons gruppledare
påstod, var ett avtalsbrott. Elving kan väl återkomma
till frågan om det är ett avtalsbrott eller om det är fullt
korrekt, för det kan ju inte vara både det ena och det
andra.
Elving Andersson säger sedan att det är en om-
ställningsförsäkring. Det är bra att vi slår fast det och
att riksdagens beslut gäller. Det är bara det att man
frågar sig vilket beslut det handlar om. Riksdagen har
en gång fattat ett beslut, men Elving Andersson och
Centern var ju inte overksam i att delta i att riva upp
beslutet. Fortfarande ligger detta i framtiden. Som
Elving Andersson uttryckte det kan vi med spänning
se fram emot vad som kommer.
Javisst är det spännande med socialdemokratisk
politik, en politik som Centern hittills har stött under
alla de här turerna. A-kassan har t.ex. förändrats tio
gånger under den här perioden, och fortfarande funde-
rar man på en utredning om hur det skall bli med a-
kassan i framtiden. Är det inte litet märkligt efter en
treårig regeringsperiod, under vilken Centerpartiet
under senare tid har tagit på sig en stor roll? Detta
skall jag inte förmena er, för i sakpolitik skall vi kun-
na göra upp. Men det är klart att det är ett misslyck-
ande att man i genomsnitt varje kvartal har genomfört
förändringar i den a-kassa som, när vi nu har en så
hög arbetslöshet, berör så väldigt många människor.
Jag återkommer till kompetensutvecklingen i min
nästa replik.

Anf. 10 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Fru talman! Jag är då tvungen att gå upp i replik
på Elver, så att han får chans att svara på mina frågor.
Det var egentligen därför jag begärde ordet.
Jag ser med spänning fram emot svaren på hur det
kommer sig att Folkpartiet vill att vi skall minska
antalet personer i utbildningar och prioritera billiga
åtgärder snarare än dyrare i arbetsmarknadspolitiken.
Det skall som sagt bli spännande att lyssna på hans
svar.
Min utgångspunkt - och jag tror att många med
mig tycker så - är att vi skall göra precis tvärtom vad
Folkpartiet förespråkar. Vi måste satsa på fler männi-
skor i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Vi
måste justera volymkraven, så att vi får möjlighet att
satsa på mer kvalitativa åtgärder, som många gånger
kan vara dyrare än massåtgärder. Därför tycker jag att
resonemanget om att prioritera billiga åtgärder snara-
re än dyrare är något kontraproduktivt.
Vad gäller frågan om omställningsförsäkring utgår
jag från att det beslut som riksdagen har fattat gäller. I
beslutet står det klart och tydligt att arbetslöshetsför-
säkringen är en omställningsförsäkring och att den
skall vara tidsbegränsad. Där redovisas också att
regeringen skall utreda frågan och återkomma med
förslag som skall träda i kraft någon gång under 1999
- det är snart ett år sedan vi diskuterade frågan här i
kammaren, så jag är inte säker på att jag kommer ihåg
rätt. Det är ganska tydligt uttalat i propositionen och
arbetsmarknadsutskottets betänkande, och riksdagen
har sedan ställt sig bakom de uttalandena. Jag har
ingen som helst anledning att dra någon annan slutsats
än att riksdagsbeslutet gäller.

Anf. 11 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Det är bra att Elving Andersson upp-
repar att det är en omställningsförsäkring och att den
skall vara tidsbegränsad. Det är möjligt att det i ett
historiskt perspektiv kan se måttligt långt ut. Men
efter tre år och tio förändringar i a-kassan har man
fortfarande inte kommit längre än att man säger att det
skall tillsättas en utredning, och direktiven är ännu
inte utfärdade. Arbetsmarknadsministern har sagt att
det man talat med Centerpartiet om inte gäller, utan
att den socialdemokratiska partikongressen har sagt
att det minsann inte skall vara fråga om några tidsbe-
gränsningar. I det korta perspektivet kommer jag
därför att känna mig särskilt spänd inför arbetsmark-
nadsministerns svar senare under debatten.
Jag tror att det är viktigt att vi får stabilare spel-
regler, och då måste vi erkänna att återställarna och
återställarna av återställarna har varit väldigt olyckli-
ga. Då var det ändå mer ordning och reda när Elving
Anderssons partikamrat Börje Hörnlund skötte ar-
betsmarknadspolitiken. Då hade vi inte dessa häftiga
växlingar.
Det är volymerna vi behöver dra ned. I volymerna
ligger också ibland utbildningar som inte leder till nya
jobb. Folkpartiets linje är att vi skall se till att få
kvalitativa utbildningar som leder till jobb. Även om
de kortsiktigt skulle vara dyrare är de långsiktigt
väldigt billiga. Därför gäller det att dra ned volymerna
på sådana åtgärder som inte leder till nya, riktiga
jobb. Detta har Folkpartiet sagt. Utskottet har varit
inne på det, och även AMS önskar dra ned volymer-
na. Vi skall nu lyssna på vad regeringen säger om de
s.k. volymkraven. De har varit besvärande stora under
senare tid.

Anf. 12 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Vi skall debattera AU1, ett stort och
omfattande betänkande, som innehåller två mycket
stora utgiftsområden och behandlingen av två av
revisorernas rapporter. Här i debatten är det bara
möjligt att ta upp några få frågor. Vi har ju också
diskuterat allmänna frågor den 20 november.
Låt mig först säga att det är häpnadsväckande att
lyssna till de borgerliga partierna. De föreslår i själva
verket radikala neddragningar av arbetsmarknadspo-
litikens resurser. Jag skall under debatten försöka få
fram svar från dessa partier när det gäller hur de har
tänkt agera för att de arbetslösa skall få något me-
ningsfullt att göra.
Det är också intressant att lyssna till Centern, som
nästan inte har någon politik här. En gång i tiden
brukade Elving Andersson ändå tänka på de arbets-
handikappade, men den tiden är förbi. Däremot för-
står jag att man tänker en del på Bohuslän, men den
regionalpolitiska debatten kommer faktiskt först i ett
senare betänkande.
Låt mig sedan säga att det har varit ett mycket hårt
jobb att få ihop det här betänkandet. Särskilt skulle
jag vilja ge en eloge till kanslipersonalen, fru talman,
som med en oerhörd energi, och på ett sätt som får
mig att tveka i fråga om hur man kan tillämpa ar-
betsmiljölagstiftning och arbetsrättslig lagstiftning,
har sytt ihop ett betänkande som vi politiker har lagt
grunden till i en i vissa fall tyvärr ganska ytlig dis-
kussion.
Jag vill i dag ta upp några frågor: de strategiska
skillnaderna mellan partierna, den budgetpolitiska
behandlingen samt ett antal sakfrågor.
Man kan naturligtvis gnälla, som borgarna gör.
Delvis utnyttjar man relevant information, och jag vill
fästa Margareta Winbergs uppmärksamhet på en del
sådana siffror.
Antalet sysselsatta är i november i år 20 000 lägre
än för ett år sedan och 72 000 lägre än för två år se-
dan. Antalet sysselsatta kvinnor är 35 000 lägre än för
ett år sedan. Här är situationen alltså värre. Arbets-
kraften är över 100 000 personer mindre än för två år
sedan och 90 000 mindre än för ett år sedan. Den
kvinnliga förvärvsfrekvensen, Margareta Winberg, är
i dag 72,4 %. Vid 90-talets början låg den på 80 %.
De registrerade deltidsarbetslösa kvinnorna har på ett
år ökat med nästan 6 %. Särskilt kraftig är nedgången
av sysselsatta inom vård och omsorg - på ett år
30 000, på två år 54 000. Det rimmar illa med ambi-
tionen att särskilt satsa på kvinnornas ställning på
arbetsmarknaden. Och det rimmar kanske ännu sämre
med ambitionen att satsa på välfärden, den välfärd
som är allra viktigast.
Jag vill peka på en detalj när det gäller arbets-
marknadspolitiken. Om vi ser på de åtgärder som
ligger närmast den ordinarie arbetsmarknaden och har
bäst resultat i utvärderingarna finner vi att rekryte-
ringsstödet har minskat med 72 % på ett år, utbild-
ningsvikariaten med 63 %. Arbetsmarknadsutbildning
för kvinnor har minskat med 11 %. Samtidigt omfattar
volymåtgärderna ALU och API tillsammans 85 000
personer, det som de flesta säger ger undanträng-
ningseffekter och ofta är arbetsmarknadspolitiskt
meningslöst.
Sysselsättningspolitik är inte arbetsmarknadspoli-
tik. Sysselsättningspolitikens mål är att dra upp sys-
selsättningen. Det handlar om att våga satsa i en ex-
pansiv finanspolitik, att påverka EU till att ta gemen-
samma tag - Vänsterpartiet har lagt fram sådana för-
slag. Det handlar om att inte binda sig vid EMU-
konvergenskraven - vad säger Margareta Winberg om
det? Riksbankens räntehöjning häromdagen har ingen
nämnt, men den är en del i en politik där en frikopp-
lad riksbank bekämpar ett obefintligt inflationsmål
och gör precis som EMU-processens aktörer vill att vi
skall göra. Det är mycket mer skadligt för jobben än
vad de flesta tror.
Efterfrågan och konsumtionen gynnas av en skat-
te- och bidragsmässig omfördelning. En bra fördel-
ningspolitik är bra för att ge människor köpkraft och
öka efterfrågan. En dålig fördelningspolitik leder till
att sparkontona höjs för dem som redan har väldigt
mycket pengar.
När det gäller en aktiv näringspolitik för regional
tillväxt och byggsatsningar har Vänsterpartiet satsat 1
miljard kronor utan att få något medhåll. Ändå gnäller
många över att byggarbetsmarknaden står stilla.
När det gäller den offentliga sektorn har regering-
en satsat något, men den har samtidigt tagit så mycket
mer. Vänsterpartiet satsar mer och försöker också
omvandla passivt a-kasseberoende till riktiga jobb. Vi
omvandlar ungefär 4 miljarder kronor på det sättet
från utgiftsområde 13 till utgiftsområde 25 och får
därmed fram 25 000 jobb som så väl behövs inom
vård och omsorg.
Det finns många motionärer som talar om det här.
Miljöpartiet pratar om det. Socialdemokratiska kvin-
noförbundet har pratat om det jag vet inte hur länge.
Men när det kommer till kritan och förslagen ligger
på kammarens bord får vi inget stöd. Det är den dub-
belmoralen i politiken som är så farlig. Det är den
som så lätt leder till politikerförakt. Det här med ar-
betslösheten är inte regeringens fel, som borgarna
säger. Inte heller är det regeringens förtjänst om de
här siffrorna går litet upp och ned. Det är en mycket
allvarlig situation vi har i Sverige, med en halv miljon
människor utanför arbetsmarknaden och med en sys-
selsättningsnedgång.
Vi måste ha tillväxt - men det räcker inte, som vi
säger i Vänsterpartiet. Vi måste omfördela arbetsti-
den. Vi måste begränsa övertiden. Vi måste låta över-
tidstimmar vara dyrare. När utskottet kommenterar
detta säger man: Ja, det kanske inte vore en så dum
idé, men vi vågar inte nu. Jag har motionerat om detta
i fem år. Orkar inte, säger utskottet.
Om arbetstiden säger man: Ja, det vore väl bra,
bara någon annan gör det, bara man avtalar om det på
arbetsmarknaden. Men det är problematiskt, för då
blir det lätt de starka som driver igenom detta och får
bättre villkor, kortare arbetstid och ofta bättre lön. De
som är svaga har ingen chans.
Det är precis så frågan står i dag. Frågan drivs hårt
av de förbund som ligger inom exportindustrin, men
Handels, Kommunal osv. orkar inte driva den då
deras betalningsförmåga är svag. Det här kräver en
radikal omfördelningspolitik, både skattemässigt och
på annat sätt. Politikerna kan inte undandra sig ansva-
ret.
I fråga om lönebildningen undrar jag varför inte
regeringen kommer med något initiativ som påminner
om vad vi år ut och år in har kallat för framtidsfonder
- LO kallar dem utbildningsfonder, TCO likaså -. Det
handlar alltså om initiativ som med vinstdelning ger
löntagarna del i produktionsöverskottet. Detta skulle
utveckla kompetensen och därmed konkurrenskraften
men också ge de enskilda löntagarna en rejäl del av
de vinster som skapas.
När det gäller arbetsrätten vill de borgerliga parti-
erna avveckla eller avreglera den. Vi vill göra tvärt-
om: mer trygghet, mer inflytande för löntagarkollekti-
vet och mer stabilitet i näringslivet.
I fråga om a-kassepolitiken kan jag hålla med om
att det har varit för många ändringar. Det har varit för
mycket velande, och det är fortfarande för mycket
velande. Jag skall återkomma till det när jag nämner
några av våra krav.
När det gäller arbetsmarknadspolitikens innehåll
och roll finns det ganska mycket att säga. Arbets-
marknadspolitiken har tappat kvalitet, vilket vi har
påpekat under en lång tid. Det hänger ihop med vo-
lymkraven. Det hänger ihop med att man har dragit
ned på beredskapsarbeten och riktiga verksamheter
som går emot konjunkturen. Man har också dragit ned
på arbetsmarknadsutbildningen, och man har ökat de
oambitiösa insatserna. Det här säger SACO, det här
säger TCO, det här säger LO, det här säger man från
industrins sida, det här säger nästan hela forskarsam-
hället och det här har vi från Vänsterpartiet sagt i jag
vet inte hur många år.
Å andra sidan har utvecklingen egentligen försäm-
rats. Vi får mindre och mindre kontroll över vad som
faktiskt sker. Vi från Vänsterpartiet är för en lokal
förankring och större frihet. Vi har motionerat om att
ta bort volymkraven. Vi har motionerat om att få bort
detaljbestämmelserna och få en större andel av otra-
ditionella medel som kan utnyttjas fritt. Men vad vi
inte gillar är att man håller kvar reglerna och sedan
öppnar frizoner därför att de lokala aktörerna känner
att de sitter i tvångströja. Plötsligt kommer Skåne och
vill ha frizon och slippa bry sig om reglerna. Sedan
kommer Dalarna och vill ha frizon osv. Vad är det då
till slut som gäller?
Det är mycket viktigt att både a-kassesystemen
och de arbetsmarknadspolitiska systemen och regel-
verken görs på ett sådant sätt att de blir både använd-
bara och möjliga att lysa igenom så att politikerna vet
vad som faktiskt gäller. Här finns det väldigt mycket i
dag som brister.
Mycket av arbetsmarknadspolitiken har utvecklats
till ett slags socialpolitik. En del har utvecklats till en
form av näringspolitik. Det är inte alltid dåligt, men
låt oss dra gränserna. Låt oss göra boskillnad mellan
de olika uppgifterna. Arbetsmarknadspolitiken har en
alldeles särskild uppgift inom ramen för den ekono-
miska politiken.
Jag vill också säga något om a-kassefrågor. Vad vi
tycker framgår mycket väl i vårt särskilda yttrande. Vi
föreslår en ökning av ersättningsnivån. Vi föreslår en
indexering. Vi föreslår en höjning av taket för att göra
försäkringen alltmer inkomstrelaterad. Jag vill dock
nöja mig med två direkta frågor.
Utskottet skriver att man trodde att utredningen
om deltidarnas fyllnadsstämpling skulle ha varit i
gång med prioritet. Vi förutsätter i utskottet att den
kommer i gång. Varför kommer den inte i gång? Vi
har krävt att man innan man sänkte ersättningsnivån
och satte in en bortre parentes för deltidarna, som
egentligen bara är kvinnor, skulle ha utrett. Majorite-
ten tyckte i alla fall att man kunde utreda. Margareta
Winberg verkar inte tycka någonting.
Den bortre parentesen trodde jag att kongressen
hade tagit bort. Inte för att man skulle kunna leva i all
evighet på a-kassa, det är inte meningen, utan därför
att det är en omställningsförsäkring från jobb till jobb.
Ansvaret skall till mycket stor del ligga på arbets-
marknaden, som har att erbjuda jobb, och arbets-
marknadsmyndigheterna. Därmed hänger detta
mycket ihop med idén om de individuella handlings-
planerna.
Svara mig på de här frågorna kring a-kassan. Jag
lovar, Margareta Winberg, att det inte bara är jag som
är intresserad.
När det gäller Moderaterna, Folkpartiet och Krist-
demokraterna är det att konstatera att de radikalt drar
ned nivåer, de vill ha bortre parenteser, de inför
egenfinansiering på 25-30 %. Det är en fullständig
rasering av trygghetssystemen kring arbetsmarknaden.
Det har ni att svara för.
Moderaterna har över huvud taget aldrig brytt sig
om att ens fundera på vad som skall hända bortom sin
bortre parentes eller hur människor skall klara sig på
75-procentsnivån. Jag tycker att det är hart när ynk-
ligt.
När det gäller arbetsmarknadspolitiken har vi lagt
fram en serie förslag. Låt mig ta upp några.
Varför föra in ett finansieringsbidrag för de ar-
betshandikappade i API? Alla talar emot det. Det
försvårar utplaceringen i praktik för dessa grupper.
Varför?
Hur kan ni försvara att ha sänkt utbildningsbidra-
get till 103 kr, att ha halverat det? Entydigt drabbar
det unga människor, socialbidragsberoende och in-
vandrare, dem vi annars anser att vi vill hjälpa till att
få in på arbetsmarknaden.
På samma sätt är det med ungdomssatsningen som
innehåller många faror. Utskottet håller med oss om
att det finns många faror. Men det är bestämt att det
är något orimligt att hamna i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i kommunens regi och sedan omedelbart få
gå till socialen för att kunna existera. Det var ju det
man skulle undvika. Så långt tror jag att både Social-
styrelsen och Arbetsmarknadsverket var överens när
de skulle utreda detta.
När det gäller de arbetshandikappade har vi före-
slagit betydande belopp ytterligare till Samhall och
även för lönebidragen. Låt oss ta upp Samhall! Det är
inte därför att vi har så mycket mer pengar som vi
föreslår detta. Det blir inte särskilt mycket dyrare att
föreslå mer pengar till Samhall. Det är ett sätt att få in
människor med funktionshinder i verksamheten. Re-
geringen har ju skärpt besparingskraven. Det kommer
att ytterligare sänka nivån på sysselsättning inom
Samhall, samtidigt som Samhall har sagt att man har
möjligheter att sysselsätta fler i någonting som på-
minner om ordinarie arbete, om man får mer pengar.
Jag frågar återigen: Varför denna politik i förhållande
till Samhall?
Vi har föreslagit att man skulle stuva om och inte
ha två utgiftsområden, 13 och 14, eftersom de flyter
ihop så starkt som de gör. Vi har föreslagit ett mycket
starkare tryck på individuella handlingsplaner. Jag
skulle vilja fråga Margareta Winberg: Är det rimligt
att vi fortfarande inte är uppe i mer än drygt 60 % och
att kvaliteten på handlingsplanerna är som den är i
väldigt många fall? Den individuella handlingsplanen
måste vara instrumentet för att få ut den enskilt arbets-
löse på arbetsmarknaden.
Kvinnors situation - här föreslår vi särskilda kvin-
nosatsningar för att just komma till rätta med den
könssegregerade arbetsmarknaden.
Invandrarsatsningar. Det är inte rimligt att vi skall
ha dessa arbetslöshetstal och de låga förvärvsfrekven-
serna för människor som kommer från annat håll.
Det är en lång provkarta på förslag som vi har lagt
fram. De finns i reservation nr 11 som är en samman-
fattande reservation. De finns i det särskilda yttrandet
från Vänsterpartiet. Eftersom fler har yrkat bifall till
sina förslag under mom. 1 skall jag också göra det.
Men jag nöjer mig med det, reservation 11 under
mom. 1, för att vi skall vinna tid.
Men låt mig rikta en uppmaning till de borgerliga
partierna. Försök förklara hur era neddragningar av
budgeten skall räcka till för att ge de arbetslösa en
rimlig chans, vare sig det handlar om utbildning, a-
kassenivå eller vad det annars kan handla om. Ni
bedriver en bluffpolitik, förutom att ni bedriver en
mycket reaktionär, strategisk politik för att riva upp
regler och ta inflytande från löntagarna på den svens-
ka arbetsmarknaden.

Anf. 13 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Även om Hans Andersson inte gillar
det skall jag börja med att konstatera att vi i vissa
delar faktiskt är eniga. Vi är eniga om kritiken av
arbetsmarknadspolitiken, att den inte fungerar. Vi är
eniga när vi konstaterar att det finns färre sysselsatta
än tidigare och att vi har mindre arbetskraft. Det kan
vara ett bra konstaterande till att börja med.
I övrigt upplever jag att vi inte är speciellt eniga.
Om jag hörde rätt sade Hans Andersson att han inte
anser att det är regeringens fel att arbetslösheten ökar.
Följaktligen är det inte Vänsterpartiets fel heller. Man
kan faktiskt säga som så att hade Hans Andersson fått
råda, med den ekonomiska politik som han föresprå-
kar och de skatteökningar som han förespråkar, hade
vi säkert haft en än mer ökad arbetslöshet.
Låt mig göra ett par andra kommentarer till Hans
Anderssons anförande.
Att begränsa övertiden är Vänsterns gamla kända
krav. Vad skulle detta innebära? Ta ett ställe som
Saab, som skriker efter arbetskraft, som inte kan få
fram arbetskraft med tillräcklig kompetens. Ett be-
gränsat övertidsuttag där skulle innebära att det blev
än svårare att få fram bilar. Det kanske skulle innebä-
ra att möjligheterna för Saab att producera mer blev
sämre. Är det den typen av politik som Hans Anders-
son förespråkar blir jag ganska rädd. Det ökar faktiskt
arbetslösheten ytterligare.
Menar Hans Andersson att de nya jobben i fort-
sättningen enbart skall komma inom den offentliga
sektorn? Då är han nog ganska ensam i den här kam-
maren om att tro att det är där som ökningen kommer.
Jag tror att vi allesammans är övertygade om att ök-
ningen kommer inom den privata sektorn.

Anf. 14 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Nej, Kent Olsson. Om Kent Olsson
läser våra motioner och vår reservation ser han att en
tillväxtpolitik är punkt nummer ett för att skapa resur-
ser och skapa jobb. Men, och det är det ni aldrig har
förstått, det krävs en omfördelningspolitik inom ra-
men för tillväxten både när det gäller pengar och när
det gäller arbetstid.
Hur klarar man begränsningen av övertid? Genom
att i tid planera för sin personalrekrytering. I dag har
vi en just in time-arbetsmarknad som gör att så fort
företagen efter fem års stiltje behöver folk ropar de på
AMS och säger: Ni klarar inte uppgiften. Planera det
lika väl som ni planerar inköp av skruvar och muttrar,
så kanske också det här går bra. Men Arbetsmark-
nadsverket och regeringen har ett stort ansvar.
Det är inte så att jag inte kritiserar regeringen. Jag
kritiserar regeringen oerhört hårt i motion och i reser-
vation. Men jag vill att vi skall ha en balanserad dis-
kussion.
När moderaterna minskar arbetsmarknadspolitiska
medel med 18 miljarder på ett budgetår är det en viss
omfördelning mot a-kasseområdet. Men 10 miljarder
försvinner. Vart försvinner folket? Vad händer med
människor som är beroende av a-kassa? Vad skall de
leva på? Vad skall de göra efter bortre parentesen?
Alla kan ju inte jobba på akvarellmuseet, Kent Ols-
son.
Vad betyder det när ni säger: Varför får inte ut-
hyrningsföretagen utnyttja a-kassan? Är det affärsi-
dén, att samhället skall betala för de timmar som jag
inte kan sysselsätta min personal? Det är subventions-
politik av sämsta märke, Kent Olsson. Är det moderat
närings- och arbetsmarknadspolitik? Nej, det är dålig
kvalitet, dålig budgetpolitik och en förödande cynisk
strategi för människor som är arbetslösa i dag.

Anf. 15 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Om jag inte minns fel var Hans An-
dersson och jag överens om att man skulle minska
volymkravet när det gäller den arbetsmarknadspolitis-
ka utbildningen. Det var vi överens om i betänkandet.
Det vi säger i vår arbetsmarknadspolitik är faktiskt
att vi skall satsa på en fokuserad arbetsmarknadspoli-
tik, dvs. en arbetsmarknadspolitik där vi kan konstate-
ra att det blir jobb. En sådan arbetsmarknadspolitik
innebär att vi satsar på mer kvalificerade åtgärder.
I dag har vi en flaskhalspolitik. Det saknas i stor
omfattning möjligheter för många företag att få tag på
arbetare och tjänstemän. Det är viktigt att se till att ha
en politik som inte bara går ut på volym.
Vi är övertygade om att den arbetsrätt vi föreslår
kommer att ge fler jobb. Vi konstaterar i undersök-
ning efter undersökning att företagarna vill ha en
förändrad arbetsrättslig politik. Att Hans Andersson
med sin bakgrund inte kan tänka sig det innebär inte
att han har rätt i sak. Det är snarare tvärtom. Med
hans politik är det än färre som får arbete. Vi vet ju
att förändringar i arbetsrätten ger fler jobb. Det är
otvivelaktigt så. Därför står vi fast vid att detta är en
vettig väg.
Riksdagen har sagt att a-kassan skall vara en om-
ställningsförsäkring. Att sedan regeringen går fram
och tillbaka i frågan är en annan sak. Vi står för att
den skall vara en omställningsförsäkring. Vi har sagt
att samtidigt som den bortre parentesen på 300 dagar
införs skall det finnas möjlighet till ett grundligare
försäkringsskydd som kan kompletteras genom avtal.

Anf. 16 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag vill ha bort volymkraven som
styrmedel. Det finns andra mer effektiva styrmedel.
Jag är inte ensam om detta. Det står i senaste tidning-
en från Arbetsmarknadsstyrelsen att Norrbottens
länsarbetschef anser att volymkraven måste bort. LO
vill av kvalitetsskäl avveckla ALU och API. Poängen
är att jag vill ha ned volymkraven och att jag sätter till
mer pengar. Kent Olsson vill ha bort volymkraven
och plockar samtidigt bort 10 miljarder kronor. Det är
skillnaden. Det är en skillnad som verkligen skulle
kännas för de arbetslösa om det skulle bli verklighet.
Kent Olsson kan prata strunt om vad jag vill och
inte vill. Jag skall undvika att göra detsamma. Varför
pratar vi i dag inte så mycket om den avreglerade
arbetsmarknaden som ger tillväxt, t.ex. för tigereko-
nomierna? Kunde inte vi få bli en liten tiger -
Taiwan, Sydkorea, Malaysia? Det är inte årstid att ta
upp den debatten i dag.
Vi vill ha en arbetsrätt som ger trygghet. Vi vill ha
en arbetsrätt som ger inflytande för löntagarna och
som faktiskt gynnar sysselsättningen. Det finns ingen
forskning som säger att en bra arbetsrätt är dålig för
sysselsättningen. Däremot är det självklart att arbets-
givarna helst vill bestämma alldeles själva. Därför kan
jag förstå deras inställning. Den lämpliga balansen
skall ge trygghet samtidigt som den gagnar syssel-
sättningen. Då måste arbetsrätten göras om, men till
stor del på tillväxtens och löntagarnas villkor och inte
på Kent Olssons villkor.

Anf. 17 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag uppskattar Hans Anderssons om-
sorg över det han kallar borgerliga partier. Det är inte
så enkelt att fånga in detta. Visst finns det nyanser
mellan de partier som går under den beteckningen.
Men det finns en tydlig gemensam bas, nämligen att
det främsta och bästa sättet att bekämpa arbetslöshet
är att det skapas nya, riktiga jobb.
Jag uppskattar alldeles särskilt Hans Anderssons
intresse för Folkpartiet. Till min häpnad och glädje
har jag upptäckt att vi har en del gemensamma näm-
nare. Vi är oroliga för massarbetslösheten, och vi
känner bekymmer för att sysselsättningen sjunker. Jag
blir glad över att Hans Andersson plockar in något
som i historiskt perspektiv är ovanligt för Vänsterpar-
tiet och de tidigare kommunisterna i denna kammare,
nämligen att det är angeläget med en tillväxtpolitik.
Jag ser att v i motion har tagit med - inte lika
kraftfullt som Folkpartiet, fast samma idé - att ar-
betsgivaravgifterna behöver sänkas i tjänstesektorn.
Jag tycker att det tyder på att v orienterar sig mittåt.
Det finns ingen anledning att vara kritisk i den delen.
Vi behöver fler jobb. Då blir kostnaderna mindre i
administration och understöd för dem som saknar
jobb.
Egentligen finns det en god samstämmighet i
kammaren, som vi skulle kunna hantera bättre i ut-
skott och i andra sammanhang. Vi skall sätta in kraf-
ten på att bekämpa arbetslösheten och se till att det
skapas nya jobb.

Anf. 18 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag kan hålla med om det sista. Jag
skulle önska en mycket mer konstruktiv debatt över
alla blockgränser med alla partier indragna. De arbets-
lösa skall inte få lida. Men då går det inte att göra som
Elver Jonsson gör.
Förklara för mig hur ni om två veckor, för budget-
året 1998, kan dra in 7,2 miljarder kronor? Om några
år är 20 miljarder borta. Sedan kan man stoltsera med
att ge 200 miljoner till de arbetshandikappade. Jag är
glad över att Elver Jonsson fortfarande visar omtanke
för dem.
Vem är det som har fört pennan? Jag tror faktiskt
inte att Elver Jonsson denna gång har skrivit Folkpar-
tiets motioner om arbetsmarknadspolitiken.
14 miljarder försvinner på a-kassesidan. Där ger ni
vissa skattekompensationer. Men hur skall ni kom-
pensera arbetsmarknadspolitiken? Det är komplett
obegripligt. Det här leder till sådant som Elving An-
dersson tidigare påpekade, nämligen minskad volym i
arbetsmarknadsutbildningen.
Folkpartiets reservation är för mig alldeles obe-
griplig. Återigen ställer jag frågan om personaluthyr-
ningsföretagen. Jag fick inget svar från Kent Olsson.
Men eftersom ni delar uppfattningen undrar jag varför
ni vill subventionera en viss kategori företag med
statliga a-kassemedel för att de skall kunna få betalt
för personal när det inte finns beläggning i företaget?
Är det folkpartistisk näringspolitik? Jag är sannerligen
förvånad.

Anf. 19 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag har överseende med att Hans An-
dersson fortfarande känner sig förbluffad över en del
av våra politiska förslag. Om man inte ser sambandet
att det kostar mindre att ha fler i arbete utan hela tiden
räknar statiskt, då går det att komma fram till Hans
Anderssons slutsats.
Det krävs en egen omgång för personaluthyrnings-
företagen. Vi har en märklig arbetsmarknad. Det finns
stora arbetsgivare på den offentliga sidan. Landsting-
en har tiotusentals anställda. Men ändå kommer man
fram till på landstingen att man inte klarar vikariebe-
sättningen. Man måste be små privata företag hoppa
in och klara de akuta vikariaten. Då är det någonting
som inte fungerar.
Vi är framme i en situation där personaluthyr-
nings- och bemanningsföretag är den snabbast växan-
de sektorn. Vi kan inte lasta Folkpartiet för att det har
blivit så. Det är mycket som har gått snett i den all-
männa arbetsmarknadspolitiken.
Vi skall inte tala föraktfullt om små verksamheter.
Det må vara akvarellmuseer i Bohuslän eller något
annat. Varje nytt arbetstillfälle har sitt värde. Den
museala verksamheten har sitt värde i att ompröva
politiken. En hel del behöver ställas in på museum.

Anf. 20 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag är övertygad om att akvarellmuse-
er har ett stort värde. Låt dem leva på egna villkor och
dra nytta av den regionala utvecklingskraft som finns.
Låt inte Försvarsdepartementet, Arbetsmarknadsde-
partementet eller Kommunikationsdepartementet
betala notan. Jag tror att det är dålig hembygdspolitik.
Folkpartiet måste förklara sig. Om Folkpartiet har
skattesänkning som strategi - det är fullt tänkbart -
blir det väl inga pengar 1998? Hur snabb tror Elver
Jonsson att fogden är att få tillbaka pengarna? Hur
kan 7 miljarder försvinna från budgeten för arbets-
marknadspolitiken för nästa år?
Det här är ur budgetsynpunkt humbugpolitik. Det
gagnar inte ett konstruktivt resonemang vare sig i
utskottet eller i riksdagen.
Det är väl utmärkt med personaluthyrningsföretag.
De växer snabbt med nuvarande villkor, Elver Jons-
son. Varför skall a-kassan betala delar av dessa före-
tags personal? Det är en hejdlöst egendomlig subven-
tionspolitik. Jag skulle möjligtvis kunna tro att mina
företrädare på vänsterkanten hade sagt så för 25 år
sedan. Men hur detta kan komma från en som försva-
rar marknadsekonomi med kostnadstäckning för det
som säljs och köps är mig en gåta. Det är något slags
avundsjuka på att AMS ibland hyr ut folk. Men det
gör man ju som en åtgärd. Ni har helt enkelt tänkt fel i
den här frågan.
När det gäller många av de andra åtgärderna är jag
kritisk till en minskad arbetskraft. Men i Folkpartiet
är man ju alldeles desperat. Man yrkar på att man inte
vidare skall ha tillfällig avgångsersättning. Men den
tar ju slut om en vecka, så det är ju meningslöst.
Ni verkar vara härjade av en desperation att inte
veta vad ni skall tycka i frågan. Det är inte så att ni
sparar några pengar när ni tar bort generationsväxling,
resursarbete och tillfällig avgångsersättning. De har ju
sin alternativkostnad som är exakt lika stor. Den kal-
lar vi för a-kassa.

Anf. 21 BARBRO JOHANSSON (mp):
Fru talman! Jag skall börja med att referera till en
insändare som jag har läst. Den är skriven av en ung
tjej på 22 år som har varit arbetslös väldigt länge.
Hon säger:
Jag ställer diagnos på mig själv. Det är kronisk ar-
betslöshet. Receptet är 90 svältdagar, följt av KAS-
bandage. Arbetslösheten är som ett öppet sår i själen
som har tvångslindats med smutsigt KAS-bandage.
Efter några hopplösa veckor blir det infekterat och ett
par månader senare börjar det ruttna. Jag känner mig
som ett skadeskjutet rådjur som förtvivlat kämpar för
sitt liv, som panikslaget försöker komma undan jäga-
rens sista dom.
Hon saknar meningsfull sysselsättning, säger hon,
och skriver: Hur mycket energi och ork har jag kvar
för att ta tag i mitt liv när det känns så här? Jag är så
hysteriskt less på att få nej, nej och åter nej till svar
från arbetsgivare. Vad begär de egentligen, en super-
människa? Jag upplever min situation som ett fritt fall
utan tillgång till en hjälpande hand som kan stoppa
katastrofen.
Visst tror jag att alla här inne känner för den här
flickan och för alla andra som är i den här situationen.
Fru talman! Som Elving Jonsson sade till mig
förut: Du skall väl inte prata om arbetstidsförkortning
nu igen? Men vi inom Miljöpartiet anser att arbets-
tidsförkortning är den största åtgärden för att få ned
arbetslösheten. Och vi är inte ensamma om att tro det.
Vi vill införa förkortad arbetstid på 35 timmar i veck-
an i en första del.
Sedan vill Miljöpartiet under en treårsperiod fram
till 2000-talet också anslå mer pengar till kommuner-
na för att avlasta arbetsmarknadspolitiken. Vi anslår
15 miljarder utöver vad regeringen anslår. Regering-
ens anslag gör att det blir ett nollsummespel. Man ser
att det inte blir några fler varsel, men sysselsättningen
har ändå inte ökat.
Vi föreslår även att kvalifikationskraven i arbets-
löshetsförsäkringen skall mildras. Vi vill också höja
arbetslöshetsförsäkringen till 85 % för låginkomstta-
gare med ett s.k. brutet tak.
Dessutom har jag i betänkandet en motion om in-
låsningseffekter. Det är ju hårda krav när det gäller
avstängningsregler om man säger upp sig själv. Där-
för är det många som inte vågar säga upp sig själva.
25 % av alla tillsvidareanställda befinner sig i ett icke
önskat yrke, säger de. De vågar alltså inte byta an-
ställning. Detta tycker jag är litet allvarligt. Man
skulle alltså sänka kraven när det gäller avstängnings-
reglerna. Det här har man undersökt på Arbetslivsin-
stitutet.
Sysselsättningen i år blir inte högre än förra året.
Den sjunker, som vi har hört många andra säga. Mest
har sysselsättningen minskat för fast anställda kvinnor
inom vård och omsorg. Jag kan inte riktigt förstå att
Elver Jonsson säger att det fattas personal, arbets-
kraft, inom vården. Det är väl tvärtom. Det kan finnas
hur många som helst, man har ju sagt upp så många.
Så till den arbetstidsförkortning som vi föreslår. I
Stockholms stad säger mer än hälften av de anställda
att de tar kortare arbetstid i stället för framtida löne-
förhöjningar.
Om man tittar på de europeiska länderna sänker de
sin arbetstid för att få fler jobb. Det gör bl.a. Finland.
Man inför också ett friår, som vi föreslår. I Frankrike
sänker man arbetstiden och man ger skattefördelar för
företag som sänker arbetstiden och anställer fler.
Italien och Portugal sänker arbetstiden.
Tyskland har jag förut pratat om. Danmark sänker
sin arbetstid. Där har man också friår, som är den
största åtgärden i Danmark för att få ned arbetslöshe-
ten. Belgien sänker arbetstiden. Där föreslår man att
företagare skall få reducerade sociala avgifter om de
sänker arbetstiden till 32 timmar i veckan för att det
skall bli fler jobb. Holland sänker också arbetstiden.
Det är alltså åtta länder som sänker sin arbetstid.
Vi i Miljöpartiet förordar också en ekologisk om-
ställning med en skatteväxling. Vi vill ha sänkta ar-
betsgivaravgifter, men höjda skatter på energi, miljö-
förstörande utsläpp och naturresurser. Detta tycker vi
är väldigt viktigt.
Jag pratade förut om att vi i Miljöpartiet vill lägga
mer pengar på kommunerna än vad regeringen före-
slår. Som jag sade är det ett nollsummespel. Det enda
kommunerna kommer att göra är att använda pengar-
na för att få balans i sin budget. Så det behövs mer
pengar till kommunerna för att det skall ge någon
effekt.
När det gäller att få balans i kommunernas eko-
nomi finns det också en stor osäkerhet om man tittar
på Sydostasien och hur det går där. Det kommer na-
turligtvis att inverka på oss här.
I Miljöpartiet har vi sagt nej till generationsväx-
ling och till OTA.
Vi tycker inte att Kalmarmodellen och resursarbe-
te är en bra modell. Först säger man upp folk i offent-
lig sektor och sedan tar man tillbaka dem som kvali-
tetshöjare i en s.k. Kalmarmodell. LO bedömde när
det här skulle införas att 30 000 skulle sysselsättas på
det här sättet. Regeringen bedömde att inom någon
månad skulle 5 000 vara sysselsatta i Kalmarmodel-
len. Men efter 5 månader är alltså endast 1 216 perso-
ner sysselsatta i Kalmarmodellen.
Riksdagens revisorer har lämnat förslag och visat
att undanträngningseffekterna är mycket stora på
arbetsmarknaden. Vi i Miljöpartiet ställer oss bakom
detta. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste
fördelas rättvist. Främst är det bl.a. kvinnliga företa-
gare som inte har fått så mycket. Det ser man, och det
trycker Riksdagens revisorer på. Män får ofta dyra
arbetsmarknadsutbildningar inom industrin och kvin-
nor bara billiga som skall ge arbete inom vården. Det
här konserverar könsrollerna. Kvinnorna har fått 80 %
av de billiga utbildningarna, medan männen har fått
90 % av de dyra utbildningarna.
Vi har skrivit i ett särskilt yttrande att nivån på
utbildningsbidraget bör återställas till vad det var
innan den 1 juli 1997, när det sänktes till 103 kr per
dag.
Regeringen vill införa ett individuellt anställ-
ningsstöd. Man slår ihop rekryteringsstöd, bered-
skapsarbete och vikariatstöd. Det finns alltså i dagens
läge väldigt många åtgärdsformer.
När det gäller beredskapsarbete finns det i Halland
något som kallas för Hallandsmodellen. Det finns en
socialdemokratisk motion där man skriver att Hal-
landsmodellen, med upprustning av värdefulla äldre
byggnader, kommer att lida av att beredskapsarbetet
försvinner.
Vi i Miljöpartiet vill införa ett friår, som både
Finland och Danmark har. Vi föreslår detta och säger
att den som har arbetat länge på arbetsmarknaden
skall kunna ta ledigt ett år med 85 % av sin a-kassa
och att en arbetslös skall få arbete i stället men då till
avtalsenlig lön.
Trelleborgs kommun har efter motioner från Mil-
jöpartiet infört friår, och det har där slagit mycket väl
ut. 100 anställda har erbjudits friår. Nu står 30 kom-
muner i Sverige i kö för att få göra likadant, men
enligt arbetsmarknadsminister Margareta Winberg
säger reglerna nej till det här. Man vill använda friåret
och utnyttja otraditionella metoder, men det får man
inte, eftersom detta måste användas som en åtgärd.
Trelleborg har, som vi har förordat, tagit in arbets-
lösa med avtalsenlig lön på riktiga praktikplatser.
Dessa personer kan då uppge sig ha arbetat ett år.
Reglerna säger nej till detta, men jag hoppas att ar-
betsmarknadsministern kan ändra på dessa regler, så
att de 30 kommunerna i Sverige kan få som de önskar.
Vi har vidare vid betänkande fogat en reservation
om yrkesdansare, som Ewa Larsson senare kommer
att beröra. Jag har själv varit dansare och känner
naturligtvis väldigt mycket för gruppen yrkesdansare,
som är mycket liten. Yrkesdansare kan inte arbeta
längre än tills de är 35 år. Därefter behöver de byta
yrke. Det är en mycket speciell grupp, som naturligt-
vis behöver få särskild hjälp för att kunna byta yrke.
Vi föreslår dessutom vad gäller handikappade
bl.a. att Samhall skall få 100 miljoner kronor varje år
fram till sekelskiftet. I och med att regeringen har
dragit ned på Samhall riskerar man att det blir upp-
sägningar av arbetshandikappade. Samhall befarar nu
uppsägning av 600 arbetshandikappade. Av de funk-
tionshindrade har bara 45 % sysselsättning. Det skulle
behövas 270 000 nya jobb för att hela denna grupp
skall kunna få sysselsättning. Vi tycker att det är vik-
tigt att Samhall får mera pengar, och vi anvisar också
200 miljoner kronor till lönebidrag för att arbetshan-
dikappade inte skall bli utan arbete.
Vad gäller kvinnors arbetsmarknad vill vi satsa på
riktade jobb till kvinnor på den offentliga sektorn.
Den svenska arbetsmarknaden är starkt könssegrege-
rad. Det behövs attitydförändringar och en annan
lönepolitik. Kvinnor har i allmänhet längre utbildning
men ofta lägre lön än män. Bl.a. många kontorsan-
ställda har på senare år mist sina jobb. Under åren
1990-1993 försvann 20 % av de kontorsanställdas
arbeten, och det beror naturligtvis på införandet av
IT-teknik.
Detta betyder att mellan 80 000 och 90 000 perso-
ner har förlorat sina jobb. Det är lika många som de
som mist sina arbeten i byggbranschen, men kanske
därför att det gäller kvinnor uppmärksammas det inte
lika mycket. När kvinnor på kontor eller över huvud
taget inom offentlig sektor får avgå blir det oftast inga
massuppsägningar. På kontor får kanske en, två eller
tre i taget avgå. Det sker i det tysta, utan varsel, och
utan att det behöver anmälas till arbetsförmedlingen.
Följden blir den att man på kontorsyrkena inte satsar
sådana miljardbelopp som har satsats på byggbran-
schen.
Förra året anslog riksdagen 2,1 miljarder till ROT-
projekt för att få ned den höga arbetslösheten inom
byggsektorn, och det är självklart bra. Man behöver
dock satsa lika mycket inom kontorsbranschen på
kompetenshöjning och för att de drabbade kvinnorna
skall kunna byta till ett annat yrke, t.ex. inom eget
företagande, inom teknikområdet eller i hantverks-
eller trädgårdsnäring.
I och med att vårt samhälle är så könssegregerat
finns det ett behov av att bättre tillvarata kvinnors
kompetens. Det förekommer osakliga löneskillnader,
och för att komma till rätta med detta måste kvinnors
arbete uppvärderas. En mycket oroande tendens är att
fler kvinnor riskerar att få en försvagad anknytning till
arbetsmarknaden genom att hänvisas till tillfälliga
jobb, timanställningar och springvikariat.
Enligt en gjord undersökning upplevs arbetslöshet
som lika betungande av båda könen. Den har natur-
ligtvis störst inverkan på ensamstående kvinnor med
barn. Det är också en väldigt stor risk för bestående
arbetslöshet bland ensamstående kvinnor. Man ser att
de fastnar i deltidsarbete och tidsbegränsade anställ-
ningar. Det är alltså viktigt att satsa också på kvinnor.
Herr talman! Jag yrkar för tids vinnande bifall en-
dast till reservation 15 vad avser mom. 1 och
mom. 30, men jag står naturligtvis bakom alla Miljö-
partiets reservationer i betänkandet.

Anf. 22 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Vänsterpartiet och Miljöpartiet är ju
överens i många stora och strukturella frågor: skatte-
växling, arbetstidsförkortning och mer pengar till
offentlig sektor. Just därför är jag mycket angelägen
om att Miljöpartiet inte skall köra av från vägen. Det
här är en fråga som jag brukar ta upp.
Ni har för 1998 dragit ned A 2-anslaget med 2
miljarder, för 1999 med 9 miljarder och för 2000 med
21 miljarder. De kommunala pengarna är en bråkdel
av detta. Såvitt jag förstår återspeglar resten av detta
antingen en lägre ambitionsnivå eller en oerhört stark
uppräkning av en snabb arbetstidseffekt. Jag tycker att
den typen av lättsinniga kalkyler är bekymmersam,
eftersom vi delar politik vad gäller både vart vi skall
gå på arbetstidssidan och när det skall ske.
Den andra frågan var kvinnor. Vi har i vår motion
ägnat stor uppmärksamhet åt den frågan. En teknik
som vi har är att omvandla a-kassepengar till medel
till kommunsektorn. Varför får vi inte stöd i den frå-
gan från Miljöpartiet? Det är budgetneutralt, men det
är exakt det som ni säger att ni vill ha. Ändå vill ni
tydligen inte ha det.
På samma sätt är det när vi lägger fram förslag om
särskilda omstruktureringsprojekt för att ta hand om
kvinnor som har rationaliserats bort, precis på det sätt
som sägs här. Varför ställer inte Miljöpartiet den
typen av krav? Det är en sak att prata i största allmän-
het, en annan att exakt se vad som behöver göras och
vara beredd att biträda sakliga förslag i omröstningar-
na.

Anf. 23 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Vad gäller neddragningen av ansla-
get vill jag säga att vi har räknat in vårt förslag till
arbetstidsförkortning. Vänsterpartiet, Hans Andersson
och jag har ju samma inställning till arbetstidsför-
kortning. Vi vill dock från vårt håll se en snabb ar-
betstidsförkortning om fem timmar i veckan fram till
sekelskiftet. Detta skulle ge ca 200 000 nya jobb. Vi
räknar med att arbetslöshetsersättningarna minskar på
grund av den ökade tillströmningen av jobb.
Vi har lagt fram en rapport om arbetstidsförkort-
ning där vi beskriver precis hur detta skall gå till. Vi
förutser inga löneneddragningar utan menar att timlö-
nerna skall kunna öka med höjd produktivitet i sam-
hället. Tack vare detta kan vi dra ned så pass mycket
på kostnaderna för arbetslösheten.
Vi vill också tillföra mycket pengar till kommu-
nerna, nämligen 15 miljarder mer, och detta kommer
naturligtvis kvinnorna till godo. Man skulle genom
detta tillskott till kommunerna kunna rädda 20 000
jobb.
Vi vill, som jag sade, också genomföra en skatte-
växling, som bl.a. kommer att beröra offentlig sektor.
Vi säger att skatteväxlingen tillför jobb till kommu-
nerna.

Anf. 24 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag är bekymrad, eftersom jag vet att
jag har räknat rätt. Jag räknar med samma tidsplan
och med samma arbetstidsförkortning, och jag relate-
rar mig till samma regering. Jag anvisar mer pengar
än regeringen. Sammantaget på utgiftsområdena 13
och 14 - där ni får effekterna - finner jag att ni vill
anslå 5 miljarder mindre för år 1998, 18 miljarder
mindre för år 1999 och - jag skäms nästan för att säga
det, herr talman - 28 miljarder mindre för år 2000.
Jag menar att detta inte är rimligt. Särskilt inte när
jag läser er motion på s. 18. Där står: Minskad arbets-
löshet på grund av ökade ramar för kommunerna ger
750 miljoner 1998, 1,3 miljarder 1999 och 2,5 miljar-
der 2000. Större var inte den effekten.
Vad jag vill mena med det här inlägget är: Det är
viktigt att ha en bra politik grundad på bra värdering-
ar. Men det är ännu viktigare att kombinera det med
att räkna rätt. Först då får man möjlighet till en tro-
värdig politik, särskilt om man måste vara, vilket både
ni och vi måste vara, i en allians med andra partier.
Det behövs för att övertyga den bjässe, än så länge,
som heter socialdemokratin och i dag sitter i regering-
en.

Anf. 25 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Vi har räknat rätt, Hans Andersson.
Detta kan vi tillgodoräkna oss mycket väl.
Vad jag inte förstår är varför Vänsterpartiet inte
går med på den snabba arbetstidsförkortning som
Miljöpartiet vill ha och läser vår rapport ordentligt
där vi beskriver detta mycket väl. Ni vill ha en för-
söksverksamhet med arbetstidsförkortning medan vi
vill göra så att det har direkt effekt på sysselsättning-
en.
LO-facken tittar nu tyvärr på att endast ta några
minuter i veckan, och då blir det inte den snabba
effekt som vi vill ha. Tar man i stället och skär med
stora tag fem timmar i veckan får man den effekt som
jag har sagt.

Anf. 26 DAN ERICSSON (kd):
Herr talman! Vid finansdebatten i november gjor-
de jag en kort genomgång av Socialdemokraternas
löften vad gäller att få bukt med arbetslösheten. Jag
jämförde då med verkligheten, och utfallet var för-
skräckande. På punkt efter punkt har löften och utfäs-
telser svikits på ett närmast bedövande sätt.
Herr talman! I dag skall jag inte ta så mycket tid
till att tala om regeringens tillkortakommanden. Där-
med tillgodoser jag också vad Elving Andersson ville,
nämligen att vi skall se litet mer framåt. Men jag
måste på en punkt, vad gäller personalsituationen i
kommuner och landsting, litet grand ta upp hur rege-
ringen har agerat. Nu ser jag också att Sture Nordh
sitter här i kammaren och lyssnar, och då är det än
mer angeläget.
Under valrörelsen 1994 slog Socialdemokraterna
fast att verksamheterna i kommuner och landsting
skulle värnas. Där var det inte aktuellt med några
neddragningar. Men det blev precis tvärtom. Tidning-
en Kommun-Aktuellt från den 14 augusti 1997 hade
en nyhetsrubrik som sade: "Största varslen sedan
1995". Det berörde just kommunerna. Detta trots de
extra miljarder riksdagen försett kommuner och
landsting med.
Orsaken till detta är att regeringen sammantaget
för en politik som drabbat kommuner och landsting
mycket hårt innebärande ett inkomstbortfall och en
utgiftsökning på minst 16 miljarder kronor under
mandatperioden för kommuner och landsting. I
Kommun-Aktuellt från i fredags kom ytterligare ett
kvitto på regeringens politik: "Miljardsatsningen gav
inte fler jobb". Det är rubriken den här gången. I
tidningen slås fast att Perssons extramiljarder till
kommunerna inte ökade sysselsättningen. Tvärtom
har personalen minskat.
Nyligen kom också Konjunkturinstitutets senaste
rapport om konjunkturläget. Jag kan också där läsa
innantill: "De stora minskningarna i sysselsättningen i
början på 1997 beräknas medföra att sysselsättningen
i genomsnitt blir drygt 1 procent lägre än 1996. Det
var framför allt den offentliga sektorn och i synnerhet
kommunerna som minskade sin personal." Det skedde
alltså detta år.
Herr talman! Jag minns faktiskt som i dag när re-
geringen i april presenterade vårpropositionen. Rege-
ringsmedlemmarna och de socialdemokratiska riks-
dagsledamöterna åkte land och rike kring och talade
om hur många jobb man nu ordnat till de olika kom-
munerna. Det fanns en lista för varenda kommun. Jag
har läst regeringens pressmeddelande från detta tillfäl-
le. Där slår man fast att de ökade bidragen redan
under 1997 skall leda till en positiv sysselsättningsef-
fekt.
Arbetsmarknadsministern, och ni socialdemokra-
ter: Vem kan tro på er nu efter detta? Motsvarande
situation gäller för övrigt i landstingen. När kommer
ni att revidera era listor kommun för kommun om
sysselsättningsläget? Ni har ju redan talat om för
väljarna hur det skulle bli i kommunerna. Nu har vi
facit, och det blev inte så. Kommer ni nu att åka runt
och säga: Dessvärre får vi revidera siffrorna och
kommun för kommun gå igenom minussiffror? Det är
verkligheten.
Hur länge skall ni hålla på att på detta sätt föröda
förtroendet för politiskt arbete? Det är vad ni gör när
ni gör på det här sättet. Ni säger en sak, och sedan
händer någonting helt annat. I finansdebatten förra
månaden hävdade arbetsmarknadsministern att hon
var trött efter att ha hört debatten. Vad skall man då
säga när man har att ställa denna regering till svars för
dess löften och misslyckanden på det arbetsmark-
nadspolitiska området? Då blir man inte bara trött,
man blir faktiskt utmattad.
Enligt internationella definitioner var den öppna
arbetslösheten i Sverige nära 10 % i oktober. Om
regeringen inte lägger om politik när det gäller företa-
garens villkor kommer exempelvis de hundratusentals
som nu finns i kunskapslyftet efter avslutade studier
att få fortsätta som arbetslösa. Då kommer de också
att synas i den svenska arbetslöshetsstatistiken. Det är
ingen god framtidsbild.
Men den går att förändra. Jag skall försöka att va-
ra mer positiv och konstruktiv, för att återigen försöka
tillfredsställa herr Elving Andersson, som hade syn-
punkter på debattformen. Det krävs att rimliga förut-
sättningar läggs fast så att nya företag kan startas och
befintliga företag kan växa.
Några saker som skulle förbättra företagsklimatet
är: Sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt skatt inom tjäns-
tesektorn, riskkapitalavdrag, minskad byråkrati för
företagarna, lättare att erhålla F-skattsedel, avskaffan-
de av förtida momsinbetalning, att royaltyinkomster
befrias från skatt, flexiblare arbetsrätt och en förutse-
bar energipolitik och energibeskattning. Uppräkning-
en kan fortsätta mycket länge.
Det är några av de förslag som vi kristdemokrater
fört fram för att få fart på företagandet och därmed
sysselsättningen och investeringarna. Det är faktiskt
vad som krävs. Vad gäller just energipolitiken åter-
kommer vi till det i debatten i morgon. Men dessvärre
gör den osäkerhet som i dag finns där att investering-
arna i stort sett står stilla vad gäller svensk basin-
dustri, vilket påverkar sysselsättningen negativt.
En skatteväxlning mellan arbetskraftskostnader
och kostnader för miljöbelastande verksamhet bör
också genomföras. Förutom sänkta arbetskraftskos-
tander innebär en skatteväxling också att arbetstillfäl-
len kopplade till kretsloppssamhället - t.ex. återvin-
ningsindustri och ny och småskalig energiproduktion
med inhemska och förnybara energikällor - kan växa
fram. Vi utgår från att regeringen tar fasta på resulta-
tet från den parlamentariska utredningen om ett mer
miljörelaterat skattesystem. Det är också synnerligen
viktigt ur arbetsmarknadssynpunkt.
I stället för flyttlasspolitik med nu föreslagna ut-
ökade flyttbidrag till nordiska länder bör statsmakter-
na anlägga en regionalpolitisk helhetssyn på närings-
och arbetsmarknadspolitiken. Den synen bör också
omfatta beslut om åtgärder som drabbar statlig verk-
samhet. Många av de beslut som regeringen fattat
under sina nu tre år vid makten har slagit hårt regio-
nalpolitiskt.
Aktiva arbetsmarknads- och regionalpolitiska åt-
gärder som tillförsäkrar de lokala områdena och regi-
onerna möjligheter till fortsatt sysselsättning är nöd-
vändiga om hela Sverige skall leva. Jordbrukspoliti-
ken är i det sammanhanget synnerligen väsentlig ur
arbetsmarknadssynpunkt. Vi förde en debatt om detta
i går. Jag vet att arbetsmarknadsministern tidigare har
varit jordbruksminister och vet att det finns ett tydligt
samband med att föra en bra jordbrukspolitik. Där-
med säkrar vi också sysselsättningen inom livsmedels-
industrin. Dessa samband hoppas jag att regeringen
tar fasta på när vi nu under våren skall diskutera den
kommande jordbrukspolitiken.
Också arbetsmarknadspolitiken måste reformeras.
I dag är just arbetsmarknadsområdet ett av de mest
genomreglerade samhällsområdena. Som framgår av
budgetpropositionen finns det nu en alltför omfattan-
de flora av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Stela
regelsystem kring varje åtgärd har skapat oflexibilitet
och rent av rigiditet. Denna detaljreglering måste
ersättas med generella enkla regelsystem med stor
flexibilitet.
Här skulle jag vilja ställa en fråga till både utskot-
tets talesman Johnny Ahlqvist och arbetsmarknads-
ministern. Vi har nu enligt de redovisningar som vi
fick i utskottet om jag inte minns fel 21 olika arbets-
marknadspolitiska åtgärder med sina system och sina
regler. Tänker ni försöka reformera detta och komma
till enklare, generella system som gör att det hela blir
överskådligt och kan fungera bättre i arbetsmarknads-
politiken?
Det vore ett viktigt besked om ni sade att detta
inte var bra, och att det måste reformeras och göras
enklare. Jag ser fram emot ett svar på den frågan.
Arbetsmarknadspolitiken måste också, som
mycket annat, utgå från subsidiaritetsprincipen, dvs.
att det som en lägre nivå klarar av på egen hand skall
inte högre nivåer lägga sig i. Arbetsmarknadspolitiken
skall vara subsidiär på så sätt att samhällets insatser
skall vara stödjande när så krävs. Men nu krävs en
genomgripande nedflyttning av ansvar och resurser
till den lokala nivån. Kommuner, arbetsförmedling
och försäkringskassa bör gemensamt ansvara för
genomförandet av arbetsmarknadspolitiken såväl
praktiskt som ekonomiskt. De statliga resurser som
finns för åtgärder bör flytta med i en sådan decentrali-
sering av verksamheten. Företag, fackföreningar,
utbildningsinstitutioner och ideella organisationer bör
givetvis involveras i det lokala arbetet mot arbetslös-
heten.
Särskilda projekt där folkrörelserna tillsammans
med arbetsförmedlingar och kommuner aktivt arbetar
mot den passivisering och modlöshet som lätt blir
följden av framför allt långtidsarbetslöshet bör stöttas.
Den arbetslöses sociala situation måste uppmärksam-
mas på ett betydligt mer aktivt sätt av ansvariga
myndigheter i syfte att bryta den isolering som dess-
värre många arbetslösa drabbas av.
Ökad flexibilitet inom arbetsmarknadsområdet,
lägre löneskatter samt satsning på tjänstesektorn är
några huvudpunkter i det gemensamma program som
upprättats inom EU:s ram. På dessa punkter har den
svenska regeringen haft svårt att hitintills ta till sig de
förslag som man enats om. Detta har nu aktualiserats
ytterligare.
Vi kommer senare i dag att få en redovisning från
Amsterdammötet. Kristdemokraternas uppfattning är
att riksdagen av regeringen nu bör begära ett tydligt
handlingsprogram för att omsätta de gemensamma
ståndpunkter som EU-länderna enats om vad gäller
arbetslöshetsbekämpningen. Det är möjligt att stats-
ministern kommer att redovisa ett sådant här i efter-
middag. Annars kan kanske arbetsmarknadsministern
också ge ett besked på denna punkt.
Inte heller detta år redovisar regeringen hur kost-
nadseffektiva de olika arbetsmarknadspolitiska åtgär-
derna är. Det är en brist att man ännu inte kan se
kostnadseffektiviteten för varje åtgärd i förhållande
till vilka fasta arbeten de ger efter en åtgärdsperiod.
En mer flexibel och lokal arbetsmarknadspolitik gör
det inte möjligt att exakt bestämma hur många männi-
skor som skall finnas i åtgärder. Redovisningarna av
utfall i förhållande till budgetplanering visar också
den här svårigheten. Riksrevisionsverket har betonat
kvalitetsaspekterna, och det är något som regeringen
säger sig vilja följa. Man bör alltså ha en helhetssyn
där man ser resultatet i form av reguljära arbeten efter
en åtgärd.
Utskottet tar här ett litet steg åt kristdemokraternas
håll när det erkänner problemet med volymmål. Det är
alltid något att ha kommit så långt. Men av debatten
hittills framgår att just denna problematik är mycket
väl känd av samtliga partier. Man kanske skulle kunna
komma längre här.
Efter det att regeringen avskaffade den ungdom-
spraktik som fyrklöverregeringen införde har insat-
serna för arbetslösa ungdomar aldrig kommit upp i
samma kvalitet och omfattning som då. Regeringen
föreslår nu att finansieringsbidraget för arbetsgivarna
skall öka - något som kommer att motverka att fler
praktikplatser kommer till. Vi kristdemokrater avvisar
därför regeringens förslag i denna del.
Regeringen föreslår också en s.k. utvecklingsga-
ranti för att unga arbetslösa skall sysselsättas. Det
vore bättre att satsa på lärlingsutbildning, flexiblare
lönesättning och ny arbetsrättslagstiftning. Det skulle
direkt ge ungdomar mängder av ordinarie arbetstillfäl-
len.
Vi kan också konstatera att det statliga bidraget till
kommunerna för utvecklingsaktiviteter är för lågt
tilltaget om man förväntar sig kvalitet på insatsen.
Herr talman! I förra årets budgetbehandling biföll
riksdagen ett kristdemokratiskt förslag om tillskott till
Samhall i förhållande till regeringens förslag. Dess-
värre sker inte detsamma i år, vilket kommer att för-
svåra möjligheterna för arbetshandikappade att upp-
rätthålla anställningar i den omfattning som önskas.
Jag måste verkligen fråga: Varför för Socialdemokra-
terna med öppna ögon en politik som driver ut arbets-
handikappade i arbetslöshet? Det är för mig en full-
ständig gåta hur en socialdemokratisk regering kan
föra en sådan politik. Det skulle vara intressant att
höra ett motiv på den punkten. Varför gör ni på detta
sätt, Margareta Winberg?
Herr talman! Avslutningsvis skall jag något kort
säga något om arbetslöshetsförsäkringen. Vi kristde-
mokrater ser den som ett viktigt och nödvändigt in-
slag i det svenska välfärdssystemet. I en period av
arbetslöshet skall inte den som står till arbetsmarkna-
dens förfogande behöva förlora möjligheten till för-
sörjning. Arbetslöshetsförsäkringen skall bygga på en
rimlig inkomstsrelaterad ersättningsnivå, den skall ge
incitament för att hitta ett nytt arbete och den skall ge
trygghet att våga pröva något nytt. Vi kristdemokrater
har under lång tid pläderat för en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring med en rimlig ersättningsnivå.
Alla som står till arbetsmarknadens förfogande skall
på detta sätt också finnas inom försäkringssystemet.
Det är något som inte gäller i dag.
Regeringen skrev i propositionen om en allmän
och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring att förslag
skall lämnas om en treårig tidsbegränsad ersättnings-
tid med giltighet från den 1 juli 1999. För kristdemo-
kraternas del vill vi understryka vikten av att arbets-
löshetsförsäkringen skall ses som en omställningsför-
säkring under en period när man skall rusta sig för ett
annat arbete eller för en annan inriktning av sitt ar-
betsliv.
Det är dock angeläget att inte öka osäkerheten och
oron hos alla dem som trots stora ansträngningar inte
lyckas få ett nytt arbete. Därför anser vi kristdemokra-
ter att man skall veta vilka åtgärder staten och kom-
munerna kan bidra med när en utförsäkring blir ak-
tuell.
Därför har vi också inväntat inbjudan till den av
regeringen utlovade parlamentariska utredning som
skall finna former för vilka åtgärder som kan bli ak-
tuella efter det bortre parentestecknet. Vi väntar fort-
farande på en sådan inbjudan. Arbetsmarknadsminis-
tern och Centerpartiet har gett olika besked om detta.
Man funderar på om de står inför att bryta också detta
löfte.
Jag vill ha ett besked i dag av arbetsmarknadsmi-
nistern på denna punkt. Gäller detta? Skall jag fortsät-
ta vänta på en inbjudan till en utredning där vi gemen-
samt skall försöka finna en vettig lösning? Eller skall
jag avskriva den från dagordningen? Jag önskar ett
besked om detta.
Herr talman! Givetvis står jag bakom samtliga re-
servationer och särskilda yttranden med kristdemo-
kratiska förtecken, men för att spara kammarens tid
nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 1 och
reservation 2. Under moment 11 yrkar jag bifall till
reservation 13.

Anf. 27 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Jag vill först rikta ett tack till Dan
Ericsson för att han lyssnade på min vädjan i början
av debatten om att prioritera framtidsfrågorna i dis-
kussionen. Jag tycker att han gjorde det, och det
känns bra.
Dan Ericsson sade att ett av de krav som Kristde-
mokraterna för fram på det här området handlar om
en mer flexibel arbetsrätt. Med anledning av det vill
jag ställa en fråga till Dan Ericsson. Han har ju skrivit
ihop sig med Moderaterna och Folkpartiet i reserva-
tion 1 i utskottsbetänkandet. De skriver bl.a. så här:
"En möjlighet är enligt utskottets mening att i av-
vaktan på en mer generell modernisering av den ar-
betsrättsliga lagstiftningen återinföra den arbetsrätts-
liga reglering som infördes av fyrpartiregeringen och
som gällde under år 1994."
Jag vill fråga Dan Ericsson:
Innebär detta att ni redan från instundande årsskif-
te vill avskaffa den överenskomna visstidsanställning-
en?
Innebär detta att Dan Ericsson vill gå tillbaka till
tolv månaders företrädesrätt till återanställning i stäl-
let för de nuvarande nio?
Innebär detta att Dan Ericsson vill återgå till att
låta den fysiska åldern i stället för anställningstidens
längd bestämma uppsägningstiden?
Innebär detta att Dan Ericsson vill avskaffa möj-
ligheten att fatta beslut lokalt i stället för centralt om
undantag från LAS, t.ex. turordningsreglerna? Vill
Dan Ericsson ha en återgång när det gäller detta?
Vill Dan Ericsson med reservationen, slutligen, att
företrädesrätten till mertid för deltidsanställda skall
avskaffas?

Anf. 28 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är något märkligt
med hela detta batteri av frågeställningar från Elving
Andersson.
Kristdemokraternas uppfattning är att det som El-
ving Andersson och hans parti, vårt parti, Folkpartiet
och Moderaterna var överens om för tre år sedan kan
ligga till grund för reformeringen av arbetsrätten.
Sedan har vi på ett antal punkter förslag till ytter-
ligare förändringar som faktiskt ligger i den riktning
som Elving Andersson pläderade för. Egentligen finns
det inte några större åsiktsskillnader mellan Elving
Andersson och vårt parti när det gäller arbetsrätten.
Men Elving Andersson har det bekymret att han fak-
tiskt har stöttat den arbetsrättslagstiftning som nu
gäller. Och det är en stor skillnad mellan den och den
uppgörelse som gjordes av fyrpartiregeringen.

Anf. 29 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Jag har inte bara stöttat den nuvaran-
de arbetsrättslagstiftningen utan jag har varit med och
utformat den.
Dan Ericsson säger att man inte skall ta så allvar-
ligt på vad som står i den här reservationen, eftersom
det egentligen inte betyder något. Kristdemokraterna
vill något annat.
Men när de de facto skriver ihop sig med Modera-
terna och Folkpartiet om den här formuleringen i
reservationen, dvs. att vi skall återgå till de arbets-
rättsregler som gällde 1994 innebär det att han anser
att vi skall avskaffa den överenskomna visstidsan-
ställningen, att vi skall återgå till tolv månaders före-
trädesrätt för återanställning i stället för de nio som
gäller i dag, att vi skall gå tillbaka till att fysisk ålder i
stället för anställningstidens längd skall reglera upp-
sägningstiderna, att vi skall avskaffa möjligheten att
träffa lokala avtal när det gäller undantag från LAS i
fråga om turordningsregler och annat, och det innebär
att vi skall avskaffa företrädesrätten till mertid för de
deltidsanställda, osv. Det är i realiteten de praktiska
konsekvenserna av den reservation som Dan Ericsson
står bakom.

Anf. 30 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag får tydligen påminna Elving An-
dersson om en del av det som de fyra partierna tidiga-
re var överens om. Det handlade då om att generellt
kunna undanta två personer från turordningsreglerna.
Att ni på den punkten har lyft ned detta till den lokala
nivån är en annan historia. Det handlade om att fack-
ets vetorätt vid entreprenader skulle avskaffas. Det
handlade om förbud mot blockad av enmansbolag.
Det handlade om en förlängning av provanställningen.
Det finns ytterligare exempel.
Jag tror att Elving Andersson skall vara litet för-
siktig på denna punkt när han hävdar att den arbetsrätt
som han tillsammans med Socialdemokraterna har
utformat skulle underlätta för företagarna mer än den
arbetsrätt som den tidigare regeringen stod för. Det
förslag som den tidigare regeringen utformade kan
göras bättre, eftersom det har hänt en del under dessa
år. Jag skall erkänna att Elving Andersson har lyckats
förflytta Socialdemokraterna några pinnhål, och det
skall han ha ett erkännande för, men det är inte till-
räckligt. Det är därför som vi vill ha en flexiblare
arbetsrätt i syfte att fler skall få komma i arbete. Det
är det som är huvudsyftet. Den nuvarande arbetsrätten
förhindrar detta.

Anf. 31 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag vill ställa några frågor. Kristde-
mokraterna har anslutit sig till den gemensamma
borgerliga reservationen som handlar om avreglering
av arbetsmarknaden. Den handlar om lönebildning, att
man skall förändra de institutionella ramarna så att
man får balans när det gäller konflikter, som man
säger. Man skall genomföra den gamla typen av a-
kassa, men med mycket höga egenavgifter. Kristde-
mokraterna ligger högst i fråga om detta med 30 %.
Man vill avreglera arbetsrätten, och man angriper
kollektivavtalen. Man vill inte att de längre skall vara
en förutsättning för en serie regleringar på arbets-
marknaden.
Detta innebär, såvitt jag förstår, att man riktigt vill
ha den konfrontation mot fackföreningsrörelsen på i
stort sett varje punkt där konfrontation har rått på 90-
talet. Jag skulle vilja ha en kommentar till det.
När det gäller budgetpolitiken, som ju intresserar
mig oerhört mycket i dag, är jag förvånad över hur
Kristdemokraterna räknar. 15 miljarder kronor för-
svinner från utgiftsområde 13 redan nästa år. Av des-
sa 15 miljarder kronor motsvarar 9,5 miljarder kronor
kostnader för sjukvårdsavgifter med 2 %. Jag håller
med om att det inte är någon sjukvårdsavgift. Vi får
ingen sjukvård för detta. Men Margareta Winberg
använder detta som en skatt. Hur ersätter man budge-
ten när dessa 9,5 miljarder kronor försvinner från
skatten?
Dynamiska effekter av den eminenta politiken som
Dan Ericsson i stort sett står bakom ger 2,5 miljarder
kronor på detta konto och ger 2,2 miljarder kronor på
det arbetsmarknadspolitiska utgiftsområdet 14. Det
blir sammanlagt 4,7 miljarder kronor. Ändå har Dan
Ericsson pengar till Samhall och lönebidrag samt litet
grand till utbildningsbidrag, i och för sig inte mycket,
eftersom det bara handlar om att man skall kunna få
låna. Men hur går denna ekvation ihop? Jag lägger
fram förslag som innebär 5 miljarder kronor mer än
regeringen för att uppnå balans. Dan Ericsson tar bort
5 miljarder kronor och plockar dessutom bort 9,5
miljarder kronor från statsbudgeten. Jag gratulerar till
reprisen på det budgetarbete som vi kunde se under
första hälften av 90-talet.

Anf. 32 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag är rädd för att Vänsterpartiets re-
presentant i det här avseendet nu verkligen går vilse
bland siffrorna. Vi vet ju att han är mycket bra på
detta och att han ibland har föreläsningar för oss både
i utskottet och här i kammaren då han redogör för
olika statistiska uppgifter och sifferberäkningar. Han
hade nyss en uppgörelse med Miljöpartiet. Han har
säkra, bestämda åsikter och vet exakt hur det ligger
till med de andra partierna. Men ibland kan man gå
vilse, och det var det som hände nyss.
Vi har finansierat våra budgetförslag fullt ut. Vi
har en starkare budget än regeringen. Vi har inga
dynamiska effekter inräknade i budgetförslaget för
1998. Det handlar faktiskt om att vi säkerställer och
ökar sysselsättningen inom kommuner och landsting,
vi ökar sysselsättningen inom tjänstesektorn, och vi
ökar sysselsättningen inom rättsväsendet. Detta är
några exempel som gör att vi kan dra ned litet grand
på kostnaderna för det arbetsmarknadspolitiska ansla-
get.
Men om vi ser hur det har varit historiskt har fel-
räkningarna varit flera gånger större än den besparing
som vi gör på arbetsmarknadspolitiken.
Vi söker definitivt inte konfrontation. Vi försöker
lägga fram förslag som vi tror skall få människor i
arbete. Det är detta som det handlar om.
Jag skall ställa en fråga. Vänsterpartiets partisek-
reterare har uppenbarligen en ambition att skapa en
regeringskris. Jag hörde det i går morse i Ekot. Är
inte det ett sätt att verkligen söka konfrontation? Hur
skulle det kunna påverka läget på arbetsmarknaden
och i näringslivet om det är med sådana utfästelser
som Vänsterpartiet tänker gå till val?

Anf. 33 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag visste inte att mitt sakliga an-
grepp skulle injaga en sådan förstenande skräck i Dan
Ericsson att han glömde mitt namn. Men det går bra
ändå.
Jag är tacksam över att förslaget om regeringskris
inte läggs fram i kammaren. Men jag vill tala om det
som vi nu debatterar. Jag går inte vilse, utan för en
gångs skull satte jag mig och på allvar läste de bor-
gerliga oppositionspartiernas reservationer. Jag menar
att de inte är seriösa. Jag har respekt för att man stra-
tegiskt vill ha en oerhört stor skattesänkning och att
man vill ha en avreglering. Vi har två ideologiska
system mot varandra. Vi tror att ni har helt fel. Ni står
för en orättvis politik. Vi har respekt för att man kan
ha olika strategier. Vi har ingen större respekt för att
man trollar och luras med budgetsiffror. Då blir ju
den verksamhet som vi bedriver i utskottet nästan
meningslös.
Ni skriver att den egenavgift i sjukförsäkringen
som man plockar ned för löntagarna utgör 9,5 miljar-
der kronor. Men eftersom det egentligen inte är en
sjukvårdsavgift som man får något för är det en skatt
som försvinner - 2,5 miljarder kronor. Ni hävdar att
dessa förslag skulle innebära en besparing på 2,5
miljarder kronor och främja tillväxtpolitik och företa-
garpolitik.
Hur kan det göra det nästa år? Det är humbug -
tyvärr.
Jag vill säga något om konfrontation. Om man tar
upp konfliktreglerna, om man tar upp a-kassan, om
man tar upp arbetsrätten och om man tar upp kollekti-
vavtalens ställning då har man väl nästan lyckats göra
ett serveess, om man med det menar att det inte finns
någon möjlighet att besvara serven på ett rimligt sätt
under fredliga förhållanden, förhållanden som kan
gynna tillväxt, sysselsättning och trygghet. Det är
konfrontationspolitik, och jag beklagar att det kristligt
sinnade parti som Dan Ericsson tillhör har anslutit sig
till de dunkla krafter som här brukar representeras av
Per Unckel men som i dag representeras av Kent
Olsson.

Anf. 34 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Att jag blev perplex kanske berodde
på att Hans Andersson, som normalt sett brukar hålla
faktagrundade inlägg, denna gång gick så vilse bland
siffrorna. Då kanske det kan ursäktas att jag inte kom
ihåg hans namn för ett ögonblick. Det får Hans An-
dersson se som smicker, eftersom jag faktiskt ser
Hans Anderssons inlägg som faktabetonade. Men det
var inte hans inlägg i detta fall.
Hans Andersson använde tidigare ord som
bluffpolitik, reaktionärt och humbugpolitik. Det är
klart att vi kan hålla på med den typen av ordval. Men
är det inte att dra ned politiken till en nivå som vi
faktiskt inte behöver ha i denna kammare? Skall vi
inte diskutera faktiska förslag som syftar till att vi
skall få ned arbetslösheten och till att vi får fler sys-
selsatta?
På den punkten är Hans Andersson överens med
den övriga oppositionen. Vi måste alltså få upp sys-
selsättningen och få med fler i arbetskraftsutbudet,
och arbetslinjen skall hävdas. Det är precis den linje
som vi driver. Varför söker då Hans Andersson en så
våldsam konfrontation? Varför inte i stället gå in på
sakfrågorna och diskutera om de olika delförslagen
kan innebära vad som nyss nämnts, eller är det något
som är fel där?
Vi har också tidigare försökt få till stånd en sorts
nationell diskussion. Vi behöver diskutera dessa saker
litet mera förutsättningslöst från de olika partiernas
sida, men detta har ständigt avvisats av regeringen
som anser sig föra den riktiga politiken. Hans Anders-
son tycker jag också har något att tillföra i den dis-
kussionen. Man har dock inget att vinna på att föra
debatten på den nivå som Hans Andersson i dag har
fört ned den på.
I fortsättningen skall jag komma ihåg namnet -
men jag kanske inte blir lika förvånad. Nu står vi ju
inför en valrörelse.

Anf. 35 JOHNNY AHLQVIST (s):
Herr talman! Först vill jag framföra ett varmt tack
till arbetsmarknadsutskottets kanslipersonal som un-
der ett antal dygn - under sena nätter och under hel-
ger - lyckats arbeta fram det mastodontbetänkande
som vi i dag har att behandla.
Efter att ha lyssnat till inledningsrundan här kan
jag konstatera att jag sedan 1985, då jag kom in i
riksdagen, nog aldrig har upplevt en så splittrad op-
position - en opposition som inte står fast vid här
lagda motionsyrkanden där man från tre partier har
skrivit sig samman. Det gäller då Moderaterna, Krist-
demokraterna och Folkpartiet. Vid en granskning av
reservationerna glider man mer och mer ifrån dem.
Elving Andersson får ursäkta mig. Jag måste faktiskt
gå tillbaka litet grand och visa en del sifferstatistik.
Den opposition som har talat här i dag är ju den op-
position som skall utgöra regeringsalternativet i valet
1998. Därför måste jag, tyvärr, litet grand ägna mig åt
sifferstatistik.
Det är märkligt att se hur de tre herrarna i debatten
här totalt har glömt bort hur det egentligen är. Arbets-
lösheten har ju sedan 1992 inte varit så låg som den i
dag är. Man har också lyckats med konststycket att
missa att vår samlade produktion har ökat med 6 %
jämfört med hur det var under det sista året då de här
tre herrarna ingick i regeringsunderlaget. Det har
också gått spårlöst förbi att Sverige nu har börjat
betala av på den statsskuld som till stor del förorsaka-
des under de här tre herrarnas regeringstid.
Jag tycker inte att allting är positivt, utan jag delar
Hans Anderssons uppfattning att det fortfarande finns
både stora brister och stora problem. Att arbetslöshe-
ten nu rejält faller är ett första steg, men det är natur-
ligtvis inte nog. Om detta tror jag att vi från alla parti-
er här kan vara överens.
Jag tycker att hederligheten kräver att vi faktiskt
för denna debatt i ett klargörande historiskt ljus, som
jag tidigare sade. Låt mig peka på ett fåtal talande
fakta:
Under de tre åren 1991-1994 var den genomsnitt-
liga BNP-tillväxten 0,1 %. Under de senaste tre åren
med socialdemokratisk regering har den genomsnittli-
ga tillväxten varit 2,33 %.
Under de tre åren 1991-1994 föll investeringarna
i tillverkningsindustrin med 0,5 %. Under de tre se-
naste åren har investeringarna ökat med 71 %.
Under de tre åren 1991-1994 ökade arbetslöshe-
ten med 4,7 procentenheter. Under de senaste åren har
arbetslösheten gått ned med ca 1 %.
Under de tre åren 1991-1994 ökade antalet lång-
tidsarbetslösa ungdomar med 30 000. Under de tre
senaste åren har antalet långtidsarbetslösa ungdomar
minskat med 7 200.
Slutligen, och mest anmärkningsvärt: Under de tre
åren 1991-1994 försvann 306 000 jobb i det privata
näringslivet. Under de senaste tre åren har 65 000 nya
jobb tillkommit i det privata näringslivet.
Det är märkligt att höra Elver Jonssons inlägg här
där han säger att alla skall ha ett arbete. Han kritiserar
den nuvarande politiken trots att han själv faktiskt
ingick i ett regeringsbärande parti under den tid då
man förorsakade allt det som jag här har redovisat.
Jag skulle kunna göra listan oerhört mycket längre
med uppgifter från SCB och Konjunkturinstitutet. Jag
skulle också kunna jämföra förändringarna i räntor, i
arbetade timmar och i statens lånebehov men jag skall
inte trötta ut er med fler siffror.
Den verklighet som skildras i dessa siffror är tyd-
lig: Den socialdemokratiska regeringen och riksda-
gens majoritet har lyckats vända en utveckling som
var på väg att fullständigt bryta sönder Sverige.
Herr talman! Vi skall naturligtvis inte nöja oss
med att utvecklingen har vänt. Fortfarande finns det,
som jag inledningsvis sade, problem att ta itu med. Ett
sådant problem är sysselsättningen i den offentliga
sektorn, som - trots att fallet under den borgerliga
regeringen bromsats upp - fortfarande inte har nått
vändpunkten.
Därför är de satsningar som nu görs på skola, vård
och omsorg oerhört viktiga. De 4 miljarder som
kommuner och landsting fått i år har bidragit till att
plana ut sysselsättningsfallet. På sina ställen har det
faktiskt lett till ökad sysselsättning. Under nästa år
kommer ytterligare 4 miljarder, vilka kommer att
förstärka utvecklingen. Då kommer vi att se fler an-
ställda i vård, skola och omsorg - anställda som alla
vi här vet behövs.
Herr talman! Det är mycket märkligt att här från
Folkpartiet höra att vi har raserat den offentliga sek-
torn och att sysselsättningen har minskat. Dan Erics-
son var inne på samma linje. Han hänvisade till en
rapport från Landstingsförbundet som kom förra
veckan. För att undanröja misstag och tvivel skall jag
citera ur pressmeddelandet från Landstingsförbundet,
som kom så sent som i måndags:
"Konjunkturuppgången, och inte minst den vänta-
de ökningen av sysselsättningen, stärker den kommu-
nala ekonomin och skattebasen. Kommunsektorns
ekonomiska förutsättningar förbättras också av de
höjda statsbidrag för 1999 och 2000 som aviserades i
höstens budgetproposition. - - -
Det är en väsentlig förbättring från i våras, då vi
bedömde besparingsbehovet till 4,5 miljarder. För-
bättringen beror i allt väsentligt på regeringens avise-
rade tillskott - - -."
Jag tycker ändå, mina herrar, att vi, om vi skall ha
en debatt här, faktiskt också skall redovisa relevanta
siffror och inte bara komma med hugskott.
Med anledning av detta vill jag ställa en fråga till
Dan Ericsson och Elver Jonsson. Det gäller en sak
som ni hela tiden har glidit förbi här. Ni säger att vi
raserar den offentliga sektorn. Men hur skall ni kunna
sitta i samma regering som Moderaterna, som ju fö-
reslår indragningar på 17 miljarder kronor på detta
område? Jag tycker faktiskt, Elver Jonsson och Dan
Ericsson, att det är hederligt att ge folk ett svar på den
frågan.
Ett annat problem, eller kanske en annan möjlig-
het, är den utveckling som vi ser när det gäller kun-
skapsinnehållet i de jobb som kommer. De nya jobben
kommer att ställa nya, och ofta högre, krav. Därför är
kunskapslyftet och satsningen på högskolan oerhört
viktiga.
Under den gångna hösten har många fler än tidiga-
re studerat på komvux. Kunskapslyftet har blivit en
succé runt om i Sverige.
Herr talman! Många var de domedagsprofeter som
för ett år sedan i denna kammare sade: Det går aldrig.
Inte kan kommunerna klara sådana utbildningsplatser.
Andra sade: Inte finns det så många som vill studera.
Resultatet under hösten visar att ni hade totalt fel.
Satsningen på utbildning har stöd ute bland männi-
skorna. Enligt Skolverkets preliminära uppgifter har
226 000 personer deltagit i kommunal vuxenutbild-
ning denna termin. 226 000 personer har alltså fått
möjlighet att på ett avgörande sätt öka sina möjlighe-
ter att få ett jobb. 226 000 personer får chansen att
utvecklas och växa. 226 000 personer kommer sedan
ut och bidrar till en kraftig vitamininjektion, vågar jag
säga, och nya färska kunskaper i företag och offentli-
ga verksamheter.
Herr talman! Det är detta som vissa borgerliga
partier - i synnerhet tänker jag på de tre herrar som
jag tidigare har citerat - brukar kalla för statistikpoli-
tik och tricksande. Många gånger har jag påtalat det
förakt som gömmer sig bakom dessa uttalanden.
Jag vill fråga Dan Ericsson, Kent Olsson och El-
ver Jonsson: Har ni varit ute och träffat de människor
som i dag omfattas av kunskapslytet - människor som
kanske fått helt andra möjligheter att starta om med en
annan verksamhet än de tidigare hade?
Det hör faktiskt inte till en riksdagspolitiker att
med förakt uttrycka sig som att detta är sifferstatistik,
statistikpolitik eller tricksande. Jag tycker att man
skall vara så ärlig att man inte ser nedvärderande på
dessa människor, för deras möjligheter har förbättrats
genom att de deltagit i kunskapslyftet.
Minst lika förvånande är den bristande förståelse
för företagens villkor som dessa uttalanden skvallrar
om. Företagen behöver välutbildad arbetskraft. Kun-
skapslyftet och dessutom högskolesatsningen bidrar
till att öka tillgången på den arbetskraft som företagen
efterfrågar. Det gör också arbetsmarknadspolitiken.
För några dagar sedan kom ett pressmeddelande
från Byggentreprenörerna där de menar att det är
nödvändigt att fördubbla utbildningen av byggnadsar-
betare. Jag har mitt förflutna i denna bransch, men det
krävs inte den sortens insikt för att veta att arbetslös-
heten slagit särskilt svårt mot just byggindustrin. Men
nu skissar alltså Byggentreprenörerna och arbetsgi-
varorganisationerna en kommande expansion och
oroar sig för tillgången på kompetent arbetskraft.
Man kan säga mycket om slutsatserna av press-
meddelandet, men en sak är slående när man läser
texten: "Medelåldern bland aktiva byggnadsarbetare
har stigit mycket kraftigt de senaste åren. Kommande
avgångar från branschen kan inte kompenseras fullt ut
med dem som i dag är arbetslösa. En viss andel av de
arbetslösa kommer att sugas upp av andra in-
dustrigrenar." Så den nyckelmening som jag tycker är
viktig: "Andra långtidsarbetslösa står i praktiken inte
till arbetsmarknadens förfogande på grund av exem-
pelvis bristande kompetens för jobb som förändrats
under deras tid som arbetslösa."
Byggentreprenörerna räknar ut delar av den lång-
tidsarbetslösa arbetskraften. Det är djupt oroande,
men samtidigt visar det tydligt vilken oerhört viktig
uppgift arbetsmarknadspolitiken har, hur viktig en
ALU kan vara, även om vissa i denna kammare har en
annan uppfattning om detta, för att hålla en människa
uppdaterad med branschens kunskapsutveckling.
Mycket spott och spe har jag hört under de tre senaste
åren om arbetsmarknadspolitiken. Men i just dessa
ord från en arbetsgivarorganisation visas betydelsen
av att vi inte tvingar de arbetslösa till passivisering
och avstår från att ge dem en koppling till arbets-
marknaden, om det så skall vara en ALU-plats.
Kent Olsson sade i sin inledning att vi försöker
dölja arbetslösheten med alla dessa åtgärder. Han
sade någonting som jag inte kunde förstå innebörden
av. Han sade att arbetsmarknadspolitikens roll var att
minska arbetslösheten. Det är skönt om detta har gått
upp för Kent Olsson. Jag har haft den uppfattningen
sedan jag kom till riksdagen 1985. Med tidens tand
tror jag att även Kent Olsson kan förstå vad arbets-
marknadspolitik är. Jag har inga förutfattade meningar
om den saken. När man från moderaterna i talarstolen
säger att de har de rätta åtgärderna, vet vad som skall
göras med det ena och det andra. Men det enda kon-
kreta som Kent Olsson tog upp var att man skulle
försämra arbetsrätten. Man skulle anpassa arbetsrät-
ten. Det har varit en stor diskussion om arbetsrätten i
tidigare replikskiften, men det är viktigt att Kent Ols-
son medger och redovisar att moderaternas anpass-
ning av arbetsrätten närmast är att göra människor
rättslösa, ingenting annat.
Det märkliga är att på detta ställer både Elver
Jonsson och Dan Ericsson upp, både Folkpartiet och
Kristdemokraterna hyllar tydligen samma princip.
Man blir förvånad när man hör Elver Jonsson säga att
arbetslöshetsförsäkringen har varit föremål för många
förändringar under de senaste åren. Tydligen kan man
förtränga allt här i livet. Det var under förra mandat-
perioden som det gjordes de största ingreppen i ar-
betslöshetsförsäkringen. Det fanns månader i vårt
utskottsarbete när frågan om arbetslöshetsförsäkring
var bordlagd beroende på att ni inte kunde hitta ma-
joriteter tillsammans med Ny demokrati. Jag tror inte
att man skall ta för stora ord i munnen och säga att vi
har ändrat arbetslöshetsförsäkringen så mycket.
Hans Andersson och Barbro Johansson tog upp
arbetstidsfrågan. Ett förslag är på väg om arbetstiden.
Jag tror att vi får avvakta detta och inte fatta några
drastiska beslut om att minska arbetstiden bara därför
att det är populärt just för tillfället.
Herr talman! Låt mig kort uppehålla mig något vid
de för mig mest angelägna sakförslag som behandlas i
betänkandet.
För det första generationsväxling och kommunal
utvecklingsgaranti. Sammantaget ger dessa åtgärder
ytterligare en knuff på den utveckling som nu går mot
minskad ungdomsarbetslöshet. Det är en viktig knuff.
Jag utgår ifrån att vi här är eniga om att ungdomsar-
betslösheten är ett av de allvarligaste problemen.
Unga människor som inte får en plats i arbetslivet
riskerar att stängas utanför hela samhällsgemenska-
pen. Därför är det glädjande att ungdomsarbetslöshe-
ten minskar och att vi på detta sätt kan hjälpa de unga
ytterligare på traven.
För det andra fortsätter förenklingsarbetet. Flera
olika anställningsstöd samlas nu i en åtgärd - indivi-
duellt anställningsstöd. Det är en utveckling som
välkomnas av utskottsmajoriteten. Jag tycker att jag
uttryckte mig klart i den frågan tidigare, att vi i den
socialdemokratiska majoriteten vill se ytterligare
förändringar. Med det har jag svarat på Dan Ericssons
fråga. Vi har en bred samsyn om detta i utskottet.
För det tredje volymmålet. Om situationen skulle
förändras och tillväxten hindras av s.k. flaskhalsar
tycker jag att det är bra att utskottsmajoriteten gör det
möjligt för regeringen att nu revidera det uppsatta
målet. Egentligen är det inte volymmålet i sig självt
som är det stora problemet, utan det utgörs av de
oerhörda volymer som arbetslösheten förorsakar.
Genom denna möjlighet kan regeringen snabbt agera
för att satsa på åtgärder som hindrar att flask-
halsproblem uppstår.
Låt mig också säga att detta inte enbart är rege-
ringens ansvar. Jag tycker att företagare också får ta
ett ansvar om man har problem med att få rätt arbets-
rätt och har flaskhalsproblem. Långsiktigheten måste
gälla för hela näringslivet.
Avslutningsvis vill jag naturligtvis yrka bifall till
utskottets hemställan och avslag på samtliga reserva-
tioner. Samtidigt skall jag passa på att ställa ytterliga-
re en fråga till Elver Jonsson, som säger att man skall
satsa ytterligare på utbildning för att det inte skall bli
flaskhalsproblem. Hur kan Elver Jonsson förklara att
Folkpartiet liberalerna minskar detta anslag med 7,6
miljarder? Den ekvationen får jag inte att gå ihop. Jag
tror att det är där vi får söka vår trovärdighet som
politiker, inte slåss med siffror som inte stämmer.

Anf. 36 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Det är fantastiskt att lyssna till John-
ny Ahlqvist. Han säger att arbetslösheten har minskat.
Visst har den minskat litet grand, men den huvudsak-
liga orsaken till detta är kunskapslyft och olika åtgär-
der. Han ser inte de egentliga och väsentliga fakta,
nämligen att arbetskraften har minskat med 115 000
personer, att sysselsättningen har minskat med
74 000, att antalet arbetstimmar per vecka har minskat
med 2,1 miljoner och att antalet anställda minskat
med 43 000. Anledningen till att vi får en minskning
av arbetslösheten är att folk har försvunnit från ar-
betsmarknaden. Är det socialdemokraternas målsätt-
ning har de lyckats. Men inte skulle jag ha varit stolt i
Johnny Ahlqvists situation om jag måst konstatera att
vi håller på att avveckla arbetskraften, att allt färre
människor i arbete får klara av allt större utgifter.
Sedan några ord om den kommunala sektorn. Som
ordförande i arbetsmarknadsutskottet har man säkert
ont om tid. Annars hade kanske Johnny Ahlqvist
hunnit läsa Kommun-Aktuellt den 11 och 12. Där står
det så här: Efter nästan ett halvår med höjda statsbi-
drag finns ännu inga tecken på att sysselsättningen
ökar i kommunerna. I stället har personalstyrkan
minskat under hösten. I år är dessutom neddragning-
arna kraftigare från juli till november än under hösten
1996. SCB:s siffror visar att antalet kommunanställda
under hela hösten varit lägre än motsvarande månad
förra året.
Det här är taget ur Kommun-Aktuellt, kommuner-
nas tidning, vilket bevisar att inte ens de pengar som
getts till kommuner och landsting har bidragit till att
öka sysselsättningen, utan det har fortsatt blivit en
minskning av sysselsättningen. Det är intressant att
notera.

Anf. 37 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Kent Olsson kunde kanske ha fått li-
tet av min repliktid, för jag tror att han har svårt att
förklara sin egen ekvation.
Kent Olsson citerar ur Kommun Aktuellt, en tid-
ning som är en vecka gammal. Det pressmeddelande
som jag citerade från är från i måndags.
Det som gör mig mest upprörd är när Kent Olsson
står här och säger att vår politik kommer att förorsa-
ka, och har förorsakat, detta. Men vad är ert alterna-
tiv, Kent Olsson? Ni vill skära ned 17 miljarder på
den kommunala sektorn. Tror Kent Olsson att det blir
fler arbetstillfällen genom att man skär bort 17 miljar-
der? Ja, det är klart att med Kent Olssons inställning
till flexibel arbetsmarknad och annat förmodar jag att
ni har räknat med att människor skall jobba helt gratis
i den kommunala sektorn, för annars går det inte att få
ihop ekvationen.
Sedan är det faktiskt så, Kent Olsson, att den so-
cialdemokratiska politiken på de flesta områden har
inneburit förbättringar. Det är 64 000 färre arbetslösa
än för ett år sedan. Vi måste ju jämföra med hur det
har varit tidigare. Arbetade timmar har ökat betydligt
under den period som Socialdemokraterna har suttit i
regeringen. På alla områden har det skett förbättring-
ar.
Det enda som hände när Kent Olssons parti till-
sammans med Ny demokrati hade majoritet i utskottet
var att konkurserna slog rekord i det här landet. Till-
växten var hela tiden negativ. Innebär ert regeringsal-
ternativ att vi skall gå tillbaka till den gamla politik
som vi hade tidigare? Kent Olsson, svara nu på frå-
gan: Vad innebär det som står i Moderaternas par-
tipamfletter om flexibel arbetsmarknad?

Anf. 38 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Jag skall glädja Johnny Ahlqvist med
att jag också tycker att det är trevligt att arbetslöshe-
ten minskar. Men, som jag tidigare sade, beror det ju
faktiskt på att ni avvecklar arbetskraft.
Med moderat politik hade vi haft ungefär 140 000
nya jobb. Det var den utveckling som inleddes under
den borgerliga regeringen, med den flexibla arbetsrätt
som vi införde och de förändringar av de olika arbets-
rättsliga reglerna som vi införde och ville fortsätta att
införa. Detta är faktum. Sedan spelar det ingen roll
hur Johnny Ahlqvist än försöker att gå tillbaka i his-
torien. Jag förstår att Johnny Ahlqvist älskar att tala
historia, för nutiden är ju inte så glänsande precis.
Därför får man gå tillbaka till de gamla åren. Men det
var faktiskt så att i slutet av perioden 1991-1994
började antalet människor som fick jobb att öka, trots
lågkonjunktur. Det har det inte gjort nu, utan ni har
egentligen helt och hållet fått arbetskraften ur arbets-
marknaden genom kunskapslyftet.
Jag skulle vilja fråga Johnny Ahlqvist: Vad kom-
mer att ske i sommar? Enligt AMS prognoser blir det
en rekordhög ökning av arbetslösheten när folk kom-
mer ut från kunskapslyftet. Det skulle vara intressant
att höra vad Johnny Ahlqvist tror om detta. Har AMS
fel också, liksom tydligen Kommun Aktuellt hade.
Men där hinner de väl inte med i de socialdemokra-
tiska svängarna. Den här tidningen är faktiskt bara
åtta dagar gammal.

Anf. 39 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag tycker faktiskt att Kent Olsson
för debatten på en väldigt låg nivå. Det pressmedde-
lande som jag citerade kom från Landstingsförbundet
i måndags. Om Kent Olsson inte tror på innehållet i
pressmeddelandet kan jag lämna över det, så att han
inte behöver förlöjliga de uppgifter som jag presente-
rar.
Kent Olsson säger att det med moderaternas för-
slag skulle bli x antal arbetstillfällen. Vad moderater-
na sade under våren och sommaren 1991 var att deras
politik skulle innebära att man fick mer sysselsättning
i landet. Men det är ju så, Kent Olsson, och facit på
detta finns ju, att det innebar att det försvann 306 000
jobb under denna period, fast man försökte att ändra i
arbetslöshetsförsäkringen och i arbetsrätten etc. Er
flexibla arbetsmarknad gav ju inga arbetstillfällen.
Den gav i stället 45 000 konkurser. Jag tycker att det
är viktigt, Kent Olsson, att man kommer ihåg vad som
faktiskt hände.
Jag förstår om Kent Olsson inte vill svara på frå-
gan om den flexibla arbetsmarknaden och om arbets-
löshetsförsäkringen. Det verkar som om utvecklingen
är vackra ord från Kent Olssons sida. Men när vi nu
börjar närma oss juletid tycker jag att det verkligen är
de hårda paketen som moderaterna levererar här.
Vi har inte heller i denna debatt fått något svar på
den fråga som jag också ställde till Per Unckel i förra
debatten. Eftersom det är en utskottsrunda kvar, hop-
pas jag att vi kan få svar på vad som händer med de
människor som ramlar ut ur arbetslöshetsförsäkringen
efter 300 dagar. Eller Kent Olsson har kanske samma
svar som Carl Bildt hade på presskonferensen där
Moderaternas budgetalternativ presenterades. Det får
vi se då, var svaret. Detta visar på det djupa förakt
som moderaterna har för de vanliga människorna.

Anf. 40 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker att vi skall ha överseende
med att vår värderade ordförande har en hyllning till
den sittande regeringen. Det är väl naturligt inför ett
valår. För att återge vad en hedervärd partikamrat till
Johnny Ahlqvist från hans egen valkrets sade, så har
vi ju våra roller.
Jag tycker att utskottsordföranden gör misstaget
att han blandar ihop olika tidsperspektiv som gör att
det inte går att göra en rättvisande jämförelse. Han
jämför den förra mandatperioden, då det var en ut-
präglad lågkonjunktur - den svåraste under efter-
krigstiden - med nuvarande situation med god kon-
junktur. Det gör att jämförelsen inte blir rättvisande
när det gäller BNP-tillväxt och vad det nu kan vara.
När det gäller Johnny Ahlqvists tal om sparprogram
och annat är det också där en väsensskillnad. Denna
regering har haft ett gott stöd för ett aktivt sparande,
medan den förra regeringen inte fick någon hjälp från
den dåvarande oppositionen när det gällde att spara.
Då var det ständiga överbud. Ta exemplet med budet
om infrastrukturen, som nuvarande regering har
tvingats att halvera därför att det var så långt ifrån
verkligheten.
Av de många synpunkter som Johnny Ahlqvist
framförde vill jag bara ta upp detta med föraktet för
de svaga på arbetsmarknaden. Här blandar Johnny
Ahlqvist tydligen ihop olika partiriktningar, eftersom
bannbullan drabbade folkpartiet så hårt. Först och
främst förordar vi den aktiva arbetsmarknadspoliti-
ken. Det gjorde vi i regeringsställning, och det gör vi
nu. Vi vill lägga mer pengar på t.ex. de arbetshandi-
kappade än vad regeringen gör.
Kunskapslyftet, visst är det bra, och det måste gö-
ras jätteinsatser för att kunna komma längre. Men jag
har varnat både arbetsmarknadsministern och utbild-
ningsministern för att dra för stora växlar på det,
därför att den stora volymen på kunskaplyftet garante-
rar inte jobb efter utbildningen.

Anf. 41 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Det är nog bra att vi använder oss av
samma siffror, Elver Jonsson, för som jag sade från
talarstolen vill ni skära ned 7,6 miljarder på arbets-
marknadspolitiken. Tar man med de bägge anslagen
rör det sig faktiskt om 22,3 miljarder som folkpartiet
vill plocka bort. Hur kan då Elver Jonsson stå här och
säga att ni vill öka insatserna i den aktiva arbetsmark-
nadspolitiken. Elver Jonsson, det går inte att trolla
med knäna, inte ens om man är folkpartist, därför att
en indragning på 20 miljarder på de bägge anslagen
måste naturligtvis få till konsekvens en sämre och
mindre volym i arbetsmarknadspolitiken. Vad vill då
folkpartiet göra för dem som ramlar utanför denna
volym? Naturligtvis måste det handla om indragning-
ar som innebär att man inte kan genomföra arbets-
marknadspolitiken.
Jag vet att folkpartiet har svårigheter med att räk-
na. Det var nämligen på precis samma sätt förra året,
då man yrkade att man skulle ta 6 miljarder från A 2-
anslaget, trots att det inte fanns mer än 4 miljarder
där. Så jag tror nog att det finns en och annan mo-
tionsskrivare i folkpartiet som borde sätta sig i kun-
skapslyftet i stället.

Anf. 42 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag tror att Johnny Ahlqvist överdri-
ver sitt fotarbete, för han vet mycket väl att när det
gäller arbetsmarknadspolitikens inriktning har folk-
partiet hört till den breda mittfåra i denna riksdag som
har sett till att det har förts en anständig arbetsmark-
nadspolitik.
När Johnny Ahlqvist blir så konstitutionell att han
t.o.m. bekymrar sig om hur nästa regering skall se ut,
tycker jag också att han litet grand gör ett snedskutt.
De tuffa neddragningarna när det gäller t.ex. sjuk-
försäkring har inte Folkpartiet accepterat. I valrörel-
sen antydde för övrigt Socialdemokraterna att man
skulle höja a-kassan. Sedan tog man, kalla det gärna
högerkrafterna, i denna kammare till hjälp för att
pressa ned den. Den nedsättningen av a-kassan till
75 %, som vi har levt med under lång tid, ställde
aldrig Folkpartiet upp på.
Sedan handlar det inte bara om att det blir svagare
arbetsmarknadspolitik genom ett neddraget anslag.
Den stora neddragningen gör vi ju på företagsstödet.
Vi vill växla om och omvandla det till lägre arbetsgi-
varavgifter. Med det får vi lägre arbetskraftskostna-
der. Då skulle vi också komma i harmoni med den
uppfattning som regeringen har, åtminstone när den
förhandlar ute i Europa. Då skulle vi nämligen kunna
gynna en och annan sektor som behöver växa, t.ex.
tjänstesektorn. Där finns det stora brister.
Sedan är vi från Folkpartiets sida beredda att ställa
upp på de insatser som behövs för de svaga på ar-
betsmarknaden. I de delarna är vi inte beredda att
pruta.

Anf. 43 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag läser ur det betänkande som
riksdagen om några timmar skall fatta beslut om. Där
står det att Folkpartiet kräver att ramarna skall sänkas
med 22,3 miljarder. Det är ingen statistik. Detta är
vad era motioner innehåller. Detta är det betänkande
vi skall ta ställning till. Ni vill minska utgiftsområde-
na 13 och 14 med 22,3 miljarder.
Detta går ju inte att genomföra om man samtidigt
säger, som Elver Jonsson gör, att man vill ha mer
utbildning och mer arbetsmarknadspolitik. Det går
bara inte att få ihop den ekvationen. Elver Jonsson
sade själv från talarstolen att man skulle ha fler åtgär-
der. Man skulle ha ett helt arsenal. Men det går ju inte
att genomföra med det här. Någonstans måste ju grän-
sen gå, Elver Jonsson!
Sedan har jag inte fått svar på en sak. Det är klart
att jag kanske redan nu utser regeringsalternativ 1998.
Men ni har ju en gemensam reservation. Där är det
Kristdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna. Jag
tycker att det är synd att inte Elver Jonsson har mer
repliktid, för i ert förslag är det ju så att ni ställer er
tillsammans med Moderaterna, som vill skära ned
17 miljarder på kommunerna. Hur går den ekvationen
ihop, Elver Jonsson?

Anf. 44 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Det är uppenbarligen så att den val-
feber som Kjell-Olof Feldt har beskrivit i sin bok har
drabbat Johnny Ahlqvist - och det redan innan jul,
innan valåret har börjat! Det blir en lång valrörelse,
herr talman. Det är uppenbart.
Jag har t.ex. inte ens tagit upp det här med den s.k.
statistikpolitiken. Ändå fräser Johnny Ahlqvist i också
mot mig. Han buntar ihop ett antal partier och sätter
dem i samma båt utan att egentligen gå in i den sakli-
ga diskussionen. Det tycker jag är beklagligt.
Vad gäller kommunerna är det bara att läsa in-
nantill. Jag kan läsa ännu mer ur Kommun Aktuellt
från i fredags. Det står: Perssons extra miljarder till
kommunerna har inte ökat sysselsättningen. Det är
tvärtom. Under hösten har personalen minskat. Fram-
för allt är det fast anställda kvinnor inom vård och
omsorg som har blivit färre enligt Statistiska central-
byrån. Normalt minskar sysselsättningen varje höst,
men i år är nedgången från juni till november större
än förra året.
Detta kan inte Johnny Ahlqvist bara säga att det
inte finns. Det här är verkligheten. Den är obehaglig.
Och jag förstår att Johnny Ahlqvist då väljer att gå till
anfall i stället för att diskutera sakfrågan. Orsaken till
det här är ju att ni genom egenavgiftshöjningar har
dragit bort 16 miljarder från kommunerna och lands-
tingen. Genom sänkningarna i socialförsäkringssys-
temen och a-kassan har ni underminerat kommuner-
nas ekonomi ytterligare genom att dessa har tvingats
betala mer i socialbidrag. Det är det som är orsaken.
Jag kan ge ett tydligt besked till Johnny Ahlqvist:
Precis som vi kristdemokrater har motsatt oss de
nedskärningar som ni har genomfört när det gäller
kommuner och landsting kommer vi att motsätta oss
detta om något annat parti skulle försöka med det.
Var jag tillräckligt tydlig där, Johnny Ahlqvist?
Sedan till det här med att vi hyllar samma princip-
er som Moderaterna. Vad är det för utfall och trams
egentligen? Arbetsrätten vill vi förändra i linje med
vad som gällde under fyrpartiregeringens tid. Sedan
kan vi diskutera hur den skall reformeras ytterligare.
Vi står för vår politik. Bedöm den, och bunta inte
ihop oss med andra partier.
Det var ett bra besked som kom om att Ahlqvist är
beredd att förenkla och skapa generellare system vad
gäller arbetsmarknadsåtgärderna. Då undrar jag:
Kommer det här att ske genom någon sorts parlamen-
tarisk utredning eller kommer det något förslag från
regeringen som innebär att vi får förändringar och
förbättringar?

Anf. 45 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag har sagt två gånger nu från talar-
stolen att den prognos, eller det pressmeddelande,
som jag hänvisar till är från i måndags morse. Där
skriver man från Landstingsförbundet att man inte ser
alltför ljust på framtiden. Men man pekar ändå på att
de extra pengar man har fått för vård, omsorg och
utbildning kommer att innebära att man inom vårdsek-
torn inte kommer att behöva minska så mycket som
man har sagt tidigare.
Jag tror att det är oerhört viktigt att man verkligen
klarlägger detta, Dan Ericsson. Vi gjorde en satsning
för ett år sedan. När vi då satsade fyra miljarder på
kommunsektorn har jag för mig att förslaget från
Kristdemokraterna var tre miljarder. Så jag tror inte
riktigt på de här utfästelserna från Kristdemokraterna
att man kommer att driva en enhetlig politik i en bor-
gerlig regering som säger att man inte får genomföra
detta.
Vi har ju ändå erfarenhet från de år då det var
borgerlig regering. Inte kan jag erinra mig att man då
satte sig på tvären precis från Kristdemokraternas sida
mot de förslag som Moderaterna lade fram i kamma-
ren. De 17,2 miljarder som Moderaterna vill dra in
från kommunerna, motsvarar 60 000 jobb inom den
kommunala sektorn.
Sedan gäller det arbetsrätten. Elving Andersson
har försökt få ett svar från Kristdemokraterna. Han
har inte fått det, och jag har inte heller fått det. Ni
säger att ni är beredda att gå tillbaka till det som gäll-
de på fyrpartiregeringens tid. Men ni öppnar ändå en
dörr för att ett regeringsalternativ kommer att innebä-
ra att ni anammar de idéer som Moderaterna har när
det gäller arbetsrätt och arbetslöshetsförsäkring.
Jag delar den uppfattning som Dan Ericsson har
om att man skall försöka få mer generella åtgärder på
arbetsmarknadspolitikens område. Vi har också sagt
det tidigare: Vi kan inte ha en åtgärdsarsenal där som
i dag de olika åtgärderna konkurrerar med varandra
och där de framför allt är i otakt på många sätt.

Anf. 46 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Man har ingenting att säga om de
uppgifter som gäller för Kommunförbundet, för lan-
dets kommuner. I april reste ni runt och visade upp i
kommun för kommun hur mycket jobb era pengar
skulle ge. Nu säger ni ingenting. Ni hänvisar till ett
pressmeddelande från Landstingsförbundet. Och det
visar sig att man inte har fått någon sysselsättning-
sökning inom Landstingsförbundet heller. Man har
dämpat en minskning. Men det är en annan sak. Vad
jag pratar om här är faktiskt kommunsektorn, den
sektor som hårdast har drabbats av den socialdemo-
kratiska regeringens politik.
Vi har inte påmint så mycket i dag om vad ni sade
angående kommunerna inför valet 1994, men det var
ju mycket tydligt. Det skulle inte ske några som helst
nedskärningar. Det skulle tvärtom ske ökningar. Men
kommuner och landsting har inte varit med om nå-
gonting liknande det som har hänt under denna man-
datperiod. Det är ni som har haft regeringsansvaret.
Ni har skurit bort och tagit bort. Vi har motsatt oss
detta. Vi kommer att motsätta oss sådana förslag
också från andra partier.
Sedan har jag ytterligare en fråga. Det gäller ar-
betslöshetsförsäkringen och den utlovade parlamen-
tariska utredningen om hur vi skall hantera det här.
Skall det sättas en bortre parentes, och hur skall vi i så
fall hantera den situation som kan drabba de arbetslö-
sa? Jag frågade Margareta Winberg om jag skulle
fortsätta att vänta på en inbjudan till denna utredning,
och hon skakade på huvudet. Vi får väl höra mer
strax.
Men skakar också Johnny Ahlqvist på huvudet
eller kan ha ge ett mer tydligt besked om att det inte
blir en sådan här parlamentarisk utredning och att ni
därmed går ifrån detta? Det tycker jag vore beklagligt.
Johnny Ahlqvist kan ge ett besked för sin del. Ar-
betsmarknadsministern skakade på huvudet. Vad
säger Johnny Ahlqvist?

Anf. 47 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Även om Dan Ericsson tycker att en
utskottsordförande har mycket makt i ett utskott, är
det faktiskt så att skall det tillsättas utredningar i det
här systemet, är det regeringen som gör det. Jag tyck-
er att Dan Ericsson får avvakta det svar som kommer
från arbetsmarknadsministern. Det är ingen fråga som
hanteras inom utskottets ram.
De 17,2 miljarderna, Dan Ericsson, gäller väl både
landstingen och kommunsektorn? Dan Ericsson gör
det litet lätt för sig när han säger att vi har förorsakat
alla de här neddragningarna. Det stora raset inom den
offentliga sektorn påbörjades ju faktiskt under ert
regeringsinnehav.
Vi har lyckats bromsa upp detta. Jag sade från ta-
larstolen att jag inte alls är nöjd med den utvecklingen
som har blivit. Det är med anledning av detta som vi
tillför fyra plus fyra plus fyra miljarder här. Jag tror
att detta kommer att innebära att man klarar vården,
omsorgen och skolan på ett bättre sätt i framtiden.
Det hade varit intressant att se hur man hade age-
rat när det gäller dessa 17 miljarder om Dan Ericsson
hade suttit i regeringsställning.

Anf. 48 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Johnny Ahlqvist sade i ett tidigare
replikskifte att nästan alla siffror har blivit bättre, och
han drog en del. Jag drog en del fundamentala siffror
som faktiskt har blivit avsevärt sämre. Det gäller
kvinnors förvärvsfrekvens, sysselsättningsgrad, folk i
omsorg och vårdarbete osv. Jag skulle gärna vilja att
Johnny Ahlqvist på allvar kommenterade den utveck-
lingen. Det är ett gemensamt problem vi har. Det
finns inga lätta lösningar, men det är grunden.
Sedan gäller det åtgärdsstrukturen. Där nämnde
jag litet grand var vi har hamnat, nämligen i stora
volymer API och ALU. Dessutom har vi drastiska
minskningar av rekryteringsstöd, utbildningsvikariat
och arbetsmarknadsutbildning.
I sista numret av tidskriften Arbetsmarknaden står
det att LO vill avveckla ALU och API, men succes-
sivt.
Jag såg att LAN-chefen i Norrbotten - och jag har
också diskuterat med honom om vilka motiv han har -
vill ha bort volymkraven, precis som vi.
När jag tar upp frågan om volymkrav, detaljregle-
ring och styrning av arbetsmarknadspolitiken vill jag
hänvisa till en passage på s. 46-48 i utskottets betän-
kande där man åberopar Arbetsmarknadspolitiska
kommittén. Jag satt och stötte och blötte frågor där
tillsammans med Johnny Ahlqvist. Min uppfattning är
att den strukturerade analys som fanns där borde
sättas i sjön. Det skulle leda till en bättre organiserad
arbetsmarknadspolitik. Nu är det för mycket dels
regler och styrning, dels undantag med allsköns frizo-
ner, kommunuppvaktningar på departementet osv. Jag
tror inte att Margareta Winberg kan sköta det här på
egen improviserad hand, utan jag tror att det krävs ett
regelverk, men ett liberaliserat sådant.
Jag skulle gärna vilja att det kom kommentarer
kring den här typen av frågor från utskottets ordfö-
rande, liksom varför det inte var möjligt att omfördela
mer pengar för de arbetshandikappade till Samhall.
Det är ju både lönsamt och bra. Varför i Herrans
namn skall man införa ett finansieringsbidrag för de
arbetshandikappade som gör det svårare få ut dem i
praktik? Jag tror att alla är överens om detta, t.o.m.
utskottets ordförande. Men upp till beslut då!

Anf. 49 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Låt mig börja med den sista delen
om finansieringsbidraget. Jag tycker att Hans Anders-
son skall läsa s. 67 i vårt betänkande. Där skriver vi
just att de arbetshandikappade inte skall omfattas av
den här finansieringsavgiften. Jag kan ha överseende
med att Hans Andersson inte har läst betänkande. Det
delades ju ut så sent som för någon dag sedan. Där
tror jag inte att vi har några olika uppfattningar Hans
Andersson och jag.
På sikt måste detta innebära att man skall avveckla
ALU osv. Men jag tycker inte att det är riktigt rätt när
Hans Andersson tar upp den negativa inställningen till
ALU. Som jag sade tidigare kan faktiskt en ALU-
plats innebära att man får en koppling till ett yrkes-
verksamt liv. Det kan kanske ha en positiv inverkan
när man söker ett annat jobb.
Hans Andersson vet mycket väl, precis som jag,
att man måste ha någon form av volymåtgärd därför
att arbetslöshetsförsäkringen är uppbyggd på att man
skall kvalificera igen. Då får man ha en volymåtgärd.
Om den sedan skall heta ALU eller något annat tycker
jag är oväsentligt. Men vi kan inte hela tiden säga att
vi inte skall ha den här volymåtgärden för då klarar vi
inte upp det här.
Volymerna och det Hans Andersson nämnde om
Arbetsmarknadspolitiska kommittén sammanfaller väl
med det svar som jag lämnade tidigare till Dan Erics-
son. Jag tror inte att man kan ha ett tjugotal olika
former av åtgärder i framtiden. Det ger dels en frust-
ration för dem som skall jobba med detta på förmed-
lingarna, dels kan fyra människor befinna sig på
samma plats, men man har fyra olika system. Man kan
vara API:are, ALU:are eller resursarbetare - alla med
fyra olika ersättningsnivåer. Det är ju därför vi har
skrivit mycket starkt om detta i betänkandet. Jag för-
väntar mig naturligtvis att regeringen verkställer de
förslag som riksdagen fattar beslut om och tar hänsyn
till de synpunkter vi har.

Anf. 50 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag är läskunnig. Det är väl egentli-
gen det som är problemet. Jag har också tid att läsa.
Jag har yrkat på att man inte skall ha dessa 1 000 kr i
finansieringsavgift, men det avstyrker utskottet. I
stället säger man att man - och då syftar man på en
liten del, nämligen ungdomarna - "förutsätter att
regeringen även i det här fallet tar hänsyn till de sär-
skilda behov som unga handikappade har".
Nog kan jag läsa. Jag tycker att det är ett inkon-
sekvent försvar av en dålig regeringspolitik i den
detaljfrågan som Johnny Ahlqvist ställer upp på.
Vi föreslår inte heller att man skall avveckla ALU
och API direkt. Det är riktigt. Man måste ha projekt-
verksamhet, men den skall styras mycket hårdare så
att den inte har karaktären av meningslös verksamhet
eller gratis arbetskraft.
I senaste numret av Hotell- och Restauranganställ-
das tidskrift Svensk Hotellrevy redovisas en under-
sökning av API och arbetslösheten. Där kan man se
hur människor utnyttjas och vilket dåligt resultat det
har. Läs det! Det ger underlag för att ha en annan
inställning till detta. På samma sätt har Handels runt
om i landet kunnat visa på undanträngningseffekter,
gratis arbetskraft osv. Det är inte så arbetsmarknads-
politikens resurser skall utnyttjas.
Låt mig också ställa en stor och kontroversiell frå-
ga. Den handlar om utbildningsbidraget och det som
gäller ungdomarna i våra kommuner. Varför går
Johnny Ahlqvist med på att ersättningen för sådana
praktikplaceringar skall ligga en tusenlapp under
socialbidraget? Vi föreslår i stället att den skall ligga
ungefär 500 kr över, och vi vill gärna se det beskattat.
På det viset kommer man in i det vanliga systemet på
arbetsmarknaden med sjukpenninggrundande inkomst
osv. Men den ersättningsnivå som bjuds våra ungdo-
mar är oskälig.

Anf. 51 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Låt mig först ta upp det som Hans
Andersson pekar på när det gäller historierna från
Hotell- och Restauranganställda och andra. Givetvis
kan det förekomma undanträngningseffekter när det
gäller både API och ALU. Men det är ju därför rege-
ringen, redan innan Riksdagens revisorers rapport
kom, har påtalat detta. I dessa arbetsmarknadspolitis-
ka åtgärderna skall de fackliga organisationerna ha
yttranderätt för att på det viset få in information till
arbetsförmedlingen om det finns ett missbruk av det-
ta. Det skriver vi också i utskottsbetänkandet.
Med de volymer som finns i dag, Hans Andersson,
tror jag aldrig att vi kommer från att missbruk före-
kommer. Men jag tror att det faktiskt vägs upp av det
positiva i att den enskilda människan känner att man
gör något meningsfullt även om man går arbetslös.
Det är klart att Hans Andersson kan läsa innantill,
det kan jag också. Men det hade kanske varit bra om
Hans Andersson hade läst resten av meningen också.
Där står det: "behoven hos många arbetssökande,
framför allt arbetshandikappade, av arbetsprövning i
form av kortare arbetsplatsintroduktion."
Man får nog läsa hela meningen, Hans Andersson.
Sedan gällde det frågan om varför vi sänkte er-
sättningsnivån för ungdomar som kommer ut på jobb.
Vi sänkte den delen av utbildningsbidragen för dem
som inte har a-kassa eller KAS därför att vi ville
lägga oss på en nivå som motsvarar den ersättning
man har om man studerar, dvs. 2 000 kr. Det gjorde vi
för att inte locka in ungdomar i en sådan här åtgärd i
stället för att utbilda sig vidare. Det är kanske viktiga-
re för att man skall kunna klara sig på arbetsmarkna-
den i framtiden. Så enkelt är faktiskt svaret, Hans
Andersson.

Anf. 52 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Först vill jag svara på det Johnny
Ahlqvist sade i talarstolen om att förslaget om en
arbetstidsförkortning inte är populärt för tillfället. Det
är absolut nödvändigt för att få nya jobb och kanske
hjälpa regeringen på väg mot att halvera den öppna
arbetslösheten.
Johnny Ahlqvist tog upp kunskapslyftet även om
det inte står i betänkandet. Jag vill säga några saker
om det. Vi tycker att det är bra med kunskapslyftet,
men det har brustit i samordning och information.
Fackförbunden har inte varit informerade om ersätt-
ningen. Det är många som har ramlat mellan stolarna
och blivit frustrerade på grund av detta. Jag undrar
om inte Johnny Ahlqvist kan verka för att det blir
bättre på det planet.
Det är nämligen av tvingande karaktär, och man
kan bli avstängd från a-kassan om man inte tycker att
utbildningen passar. Ersättningen varar ett år men kan
förlängas ytterligare ett år. Men de som är över 45 år
kan inte klara sin studiefinansiering då de inte kan ta
studielån. De med låg ersättning kan inte komplettera
med socialbidrag, därför att gymnasienivå accepteras
inte som grundbidrag för detta.
En annan sak var när Johnny Ahlqvist sade att
man skall stötta byggnadsbranschen mer. Det är helt
riktigt. Men jag undrar om Johnny Ahlqvist lyssnade
på vad jag sade här i talarstolen om att det för kvinnor
inom kontorsyrken är lika stora uppsägningar.

Anf. 53 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Om jag börjar med det som Barbro
Johansson sade sist, om kvinnorna i kontorsbran-
schen, har jag vid flera tillfällen i kammaren sagt att
den stora grupp som i dag har de största problemen på
arbetsmarknaden är de kvinnor i 45-50-årsåldern som
försvann vid kontorsrationaliseringen. Jag förutsätter
att regeringen och AMS prioriterar en satsning på de
grupperna. Det var mest kvinnor med en gymna-
sieutbildning som försvann vid rationaliseringen och
som inte kan få nytt jobb därför att den gymnasieut-
bildningen var bra tidigare men inte räcker nu. Nästa
steg är att regeringen måste satsa mer på den gruppen,
om man skall se på olika grupper i samhället.
Arbetsmarknadspolitiska kommittén hade ett bra
förslag, nämligen att man skulle kunna använda sin a-
kassa. I stället för att gå arbetslös skulle man kunna
studera på högskola med detta. Det är fortfarande den
linje som jag tänker driva.
När det gäller kunskapslyftet är det klart att det
har blivit missar i information. Det är fullt naturligt.
Vi genomförde den största satsningen någonsin ge-
nom kunskapslyftet. Alla kommuner kanske inte var
förberedda på en gång för att klara detta. Men det är
nu inte det sista året, utan det löper under en femårs-
period. Om det kanske var vissa brister meddetsamma
tror jag att det kommer att kompenseras efter hand.
För de människor som jag har träffat ute som har
gått i kunskapslyftet har detta verkligen varit ett oer-
hört lyft. Många av dem förbiser nog att det har varit
informationsmissar. De har fått en möjlighet att för-
verkliga sig själva genom att delta i studier inom
kunskapslyftet.

Anf. 54 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Herr talman! Man kan då koppla ihop kvinnorna i
kontorsyrkena med kunskapslyftet. Som jag sade kan
de inte få studielån om de är över 45 år. Hur har man
tänkt sig det?
Det finns flera grupper i kunskapslyftet, bl.a. dys-
lektiker, som har låg ersättning och som ännu inte har
kommit in i systemet på grund av att de inte har fått
jobb. De kommer fortfarande att ramla mellan stolar-
na.
Extremt långa handläggningstider har det varit.
Jag tycker att man innan man genomförde ett sådant
här stort kunskapslyft skulle ha sett till att det fanns
resurser för att genomföra det. Det gäller bl.a. CSN,
som inte har haft resurser för detta, vilket har inne-
burit att folk inte har fått ut sina pengar och inte har
kunnat klara sig.

Anf. 55 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Det är klart att man före en sådan här
stor satsning, som jag sade tidigare, inte kan bedöma
alla de svårigheter som kommer att dyka upp. Men
jag tror att detta löser sig efter hand. Alla grupper
kanske inte får den högsta ersättningen, men det beror
på vad man har gjort innan man kom in i kunskapslyf-
tet. Det systemet accepterar vi på andra områden.
Jag förväntar mig naturligtvis att Utbildningsde-
partementet, som handlägger ersättning vid studier,
någon gång skall komma med ett förslag till riksda-
gen. Det aviserades redan för ett halvår sedan att det
skulle komma. Det är inte en del som man löser inom
arbetsmarknadspolitiken, utan det faller inom utbild-
ningspolitiken.
Barbro Johansson skall inte bara se alla hinder när
det gäller kunskapslyftet, utan hon borde också se den
möjlighet som människor får att genomgå en utbild-
ning, en möjlighet som de kanske aldrig tidigare har
haft. Jag pratade med ett antal klasser om detta i förra
veckan. De sade att den chans att utbilda sig som de
för närvarande fått i kunskapslyftet har aldrig någon
generation tidigare fått. Se därför inte hindren utan i
stället möjligheterna, Barbro Johansson!

Anf. 56 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Förra gången vi diskuterade arbets-
marknads- och sysselsättningspolitik i denna kammare
var den 19 november. Det var dagen före toppmötet i
Luxemburg. Sedan dess har EU antagit riktlinjer för
sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken som
omfattar fyra pelare: anställningsbarhet, anpassnings-
förmåga, entreprenörskap och jämställdhet.
Sverige ställer upp bakom och har också aktivt
medverkat till tillkomsten av dessa riktlinjer. I huvud-
sak kan vi notera att svenska intressen är tillgodosed-
da.
Det gäller även de övergripande målen för EU:s
politik på det här området. Det är målen att långtids-
arbetslösa skall ha erbjudits åtgärder eller arbete inom
tolv månader, att unga människor under 25 år skall ha
samma möjlighet fast inom sex månader och att 20 %
av alla som är arbetslösa skall ha utbildning eller
aktiva åtgärder i stället för i dag bara 10 % - det är
genomsnittet i EU i dag.
Länderna skall göra handlingsplaner som skall re-
dovisas i sommar på ett toppmöte i Cardiff, och däref-
ter skall planerna följas upp av kommissionen.
Allt detta är resultat av ett konkret arbete som nu
sätts i gång på Europanivå.
Sverige har, som jag sade, aktivt bidragit till den
här politiken och till det resultat som vi nu ser. Vi har
jobbat hårt för det. Vi har haft och har fortfarande
höga ambitioner när det gäller Europapolitiken.
Jag vill säga detta med anledning av en reserva-
tion som jag har läst där man efterlyser handlingspla-
ner. Vi har aktivt bidragit och medverkat till att alla
EU-länder nu gör handlingsplaner, så även naturligt-
vis Sverige. Det är en reservation från Folkpartiet och
Kristdemokraterna.
Mina frågor om det arbete som vi nu bedriver i
Europa är: Var finns Moderaterna i det arbetet? Var
finns er politik? Vad har ni för trovärdighet i det
arbetet?
Svaret är att ni hör hemma i gårdagen. Ni hör
möjligen hemma på 80-talet, om vi inte skall gå ännu
längre tillbaka. I ett europeiskt perspektiv måste man
titta i backspegeln för att hitta Moderaternas politik.
Och överallt där den har prövats - i Sverige såväl som
i andra länder - har den befunnits vara icke lämplig.
Jag kan ta Sverige som exempel. I vår förra debatt
anklagades jag av Per Unckel för att inte tala sanning
när jag hävdade att Socialdemokraterna hade stoppat
raset i sysselsättningen. Nu är det sysselsättningen
som Moderaterna skjuter in sig på. Jag redovisade att
detta ras, med de 440 800 jobb som ni moderater
förskingrade, med Carl Bildt som statsminister, har vi
mycket kraftigt bromsat upp. Vi kan nu se en tendens
till ett plus - det är än så länge bara en tendens. Jag
pekade på hur den privata sektorn, till skillnad från
under er tid, hade ökat och nu en månad senare har
ökat ännu mer, nämligen med 65 500. Jämför det med
ert tal, Kent Olsson!
Jag kan förstå att ni inte tycker om dessa jämförel-
ser, men det är sanningen. Det finns på papper och i
statistiken.
Kent Olsson talade också om de - som jag upple-
ver att han menade - föraktliga åtgärderna, den stora
volymen och alla problem i samband därmed. Jag
håller med om att det är problem med volymen. Men
ta inte för stora ord i munnen, Kent Olsson. Aldrig
någonsin har volymen varit större än när Carl Bildt
var statsminister. Aldrig någonsin har vi haft så
många personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som när ni hade statsministerposten och deltog i re-
geringsarbetet. Det var våren 1994, och antalet var
263 000. Ta därför litet mindre ord i munnen på just
den punkten!
I en färsk rapport från Landstingsförbundet, som
har diskuterats här tidigare, visas att de flesta offentli-
ganställda inte längre behöver vara oroliga för sina
jobb. Det visas att de 4 plus 4 miljarderna i nya peng-
ar - inte lånade pengar utan egna pengar - som vi nu
kan ge, med 4 miljarder i år och 4 miljarder nästa år,
räddar 17 000 jobb i kommuner och landsting. De
räddar eller tillskapar jobb; det beror litet på hur långt
man har kommit.
Lägg till detta ytterligare 4 plus 4 miljarder för
åren 1999 och 2000. Det är klart att det blir en syssel-
sättningsökning på litet sikt. Det bli en ökning. Det
blir bättre kvalitet i vården, omsorgen och skolan, och
det blir också fler jobb för företrädesvis kvinnor i den
offentliga sektorn.
Det är klart att vi inte är färdiga med detta. Vi
håller fortfarande på och lappar och lagar efter den
nedrustning av både arbetsmarknads- och sysselsätt-
ningspolitiken som skedde under första delen av 90-
talet. De resurser som vi nu har lyckats skapa ger fler
jobb och ett tryggare samhälle.
På ett år har antalet nyanmälda platser på arbets-
förmedlingen ökat med 57 %. Arbetslösheten sjunker
kraftigt. Ute i Europa har fler och fler börjat snegla på
den svenska arbetsmarknads- och sysselsättningspoli-
tiken. Jag tycker att vi skall vara stolta över det. Det
är roligt att man tycker att Sverige på detta område är
någonting att titta på.
Det är naturligtvis också av det skälet som vi nu
har utsett en ambassadör för arbetsmarknadspolitiska
frågor - en ambassadör som skall vara ute och beskri-
va politiken, men också bjuda hit människor som vill
komma. De är många.
Jag skulle vilja säga följande till Kent Olsson: Följ
med oss socialdemokrater ute i Europa i stället för att
sitta här i Sverige och rusta och rösta ned den svenska
arbetsmarknadspolitiken.
Herr talman! Vi kan således konstatera att arbets-
lösheten steg för steg är på väg att pressas tillbaka.
Målmedvetet och konsekvent har vi fört en politik
som skall säkra jobben och välfärden. Samtidigt in-
vesterar vi för framtiden genom att satsa på utbildning
och kompetenshöjning.
Häromdagen visade en OECD-rapport att Sverige
tillhör världens främsta utbildningsnationer. Då
handlar det både om kvantitet och kvalitet och om
livslångt lärande.
Moderaterna brukar - jag är van vid det - tala
nedlåtande om vår utbildningssatsning. Kent Olsson
förnekade sig inte heller i dag. Han sade "det s.k.
kunskapslyftet" med mycket tydlig betoning.
Det s.k. kunskapslyftet omfattar 140 000 personer
fram till sekelskiftet. Det har hittills omfattat väldigt
många arbetslösa. Det har hittills till 75 % omfattat
kvinnor. Det är de som inte har fått chansen tidigare,
Kent Olsson. Det är de som inte har fått möjligheten
att gå tre år i gymnasium eller ens har grundskole-
kompetens. Det är de grupperna och den satsning som
vi vill göra på dem som Kent Olsson talar så föraktligt
om. Det är det s.k. kunskapslyftet.
Jag skulle rekommendera Kent Olsson att gå ut i
det s.k. kunskapslyftet och träffa dessa personer av
kött och blod - dessa kvinnor och män som inte fick
chansen då, men som nu genom det s.k. kunskapslyf-
tet får chansen. Gå ut och träffa dem, och fråga dem
vad de tycker om den utbildningssatsningen. Fråga
dem vilken ny tro de har fått på framtiden och hur de
ser på sina möjligheter nu jämfört med före det s.k.
kunskapslyftet. Om Kent Olsson går ut i verkligheten
får han kanske en litet mer ödmjuk ton när han talar
om den grupp som inte fick chansen då, men som får
det nu.
Vad är ert alternativ för lågavlönade, lågutbildade
och arbetslösa? Jag vet att Kent Olsson inte kommer
att svara på den frågan. Om jag får höra ett svar är det
att det måste finnas en grupp som släpar efter. Det
måste finnas en grupp som inte får chansen. Bara så
kan vi ha en låglönegrupp i vårt samhälle. Bara så kan
vi ha en tjänande klass. Det blir framför allt de kvin-
nor som med ert system och i ert samhälle inte skulle
få chansen. Eller har Kent Olsson något annat svar på
frågan vad han vill göra för de människor som inte
fick chansen men som vill göra något nu? Ge mig det
svaret.
Det finns naturligtvis mycket ytterligare att göra
inom utbildningen, vården, skolan, omsorgen, miljö-
frågorna och i arbetsmarknadspolitiken. Det är klart
att vi skall fortsätta detta arbete.
Vi befinner oss sedan flera år tillbaka i en omfat-
tande förändringsprocess när det gäller arbetsmark-
nadspolitiken. Inriktningen är att stärka det lokala
inflytande som flera av er har varit inne på inom ra-
men för den nationella arbetsmarknadspolitiken. Man
kan beskriva dragen i den politiken i tre punkter.
Friare användning av kontantstöden
Förenkling av regler kring åtgärderna
Större utrymme för otraditionella insatser
De lokala arbetsförmedlingsnämnderna, där kom-
munerna har en majoritet, har där en nyckelroll.
Vi går vidare med denna process, som innebär att
vi anpassar arbetsmarknadspolitiken till samhällets
behov. Jag skall peka på två punkter som jag särskilt
vill lyfta fram.
Det handlar om ungdomssatsningen. Det finns
inget värre än att börja sitt vuxna liv som arbetslös.
Därför är ungdomsarbetslösheten och bekämpandet
av den en av våra allra viktigaste frågor.
Den uppfattningen har också de unga själva. Vid
en EU-konferens om ungdomar tidigt i höstas presen-
terades en undersökning som ger en bild av hur ung-
domar resonerar. Svaret är tydligt; unga människor
vill ha ett arbete. De vill inte vara obehövda och gå
hemma med bidrag. De vill jobba.
Vi bygger nu vidare på det kommunala uppfölj-
ningsansvaret och inför en utvecklingsgaranti. Ingen
ung människa under 25 år skall behöva gå arbetslös
mer än hundra dagar. Detta kommer att bli en bra och
betydelsefull reform i kampen mot ungdomsarbets-
lösheten.
Glädjande nog ser vi också att ungdomsarbetslös-
heten sjunker kraftigt redan innan vi har infört detta.
På ett år har den sjunkit med över fem procentenheter
från 15,9 till 10,8 %. Trots det vill vi genomföra den
reformen för de unga människorna. Men ni moderater
säger nej, Kent Olsson.
I går skrev vi under ett avtal om ett nationellt pro-
gram för IT-utbildning. Syftet är att utbilda 10 000
personer i modern informationsteknik. Detta är viktigt
inte bara för IT-branschen utan också för hela vårt
samhälle och de tusentals arbetslösa som får jobb
efter utbildningen. Det här är ett av många exempel
på framtidsinriktade och målmedvetna satsningar.
Vi har en modern politik, Kent Olsson. Ni står och
stampar med era ny- och gammalliberala högerlös-
ningar.
Flera av er har tagit upp de funktionshindrades
och arbetshandikappades situation i samhället. Det är
viktigt att prata om och prioritera denna grupp. Min
fråga blir följande: Vilket samhälle är personer med
funktionshinder mest betjänta av? Är det ett samhälle
med en generell välfärd och med en människosyn där
alla värderas lika och alla därmed ges lika chanser -
ett solidariskt samhälle? Eller är det ett samhälle där
vi ger till dem som behöver mest och alltid pekar ut
en grupp? Är det ett samhälle där alla inte får samma
chans, där marknaden tillåts spela en dominerande
roll och där politikens räckvidd begränsas?
Så kan man tydliggöra valet mellan vänster och
höger i politiken för just denna grupp. Väljer man
solidaritet eller marknad?
Vi prioriterar personer med funktionshinder i ar-
betsmarknadspolitiken, men inom ramen för ett gene-
rellt system. Det blir fler lönebidrag nästa år. Det blir
ökad vägledning när personalen på arbetsförmedling-
arna ökar. Det blir en diskrimineringslag. Samhall,
som flera av er har talat om, kommer att förändras
med LOSAM-utredningen som grund.
Vi kan göra dessa saker nu. Vi kan säkert göra
mer i framtiden. Vi kan göra det nu därför att vi har
ordning på våra pengar. Vi kan göra det med egna
pengar. Inte minst utsatta grupper har nytta av ordning
och reda i ekonomin.
Därför saknar ni borgerliga, inklusive Elver Jons-
son som talar sig så varm för dessa grupper, trovär-
dighet i dessa frågor. Ni saknar trovärdighet med den
historia ni har från 1991-1994. Vad vi då såg är inte
efterföljansvärt. Om den politiken skulle ha fortsatt
hade dessa grupper definitivt inte gynnats. Ni saknar
trovärdighet om ni inte avser att låna pengar till de
grupper som en del av er säger att ni vill värna.
Ni borgerliga partier, Moderaterna, Folkpartiet
och Kristdemokraterna, driver en oerhört cynisk poli-
tik på arbetsmarknadens område. Ni har samma me-
dicin som tidigare, dvs. skattesänkningar och avreg-
leringar. Ni spretar åt olika håll, men trenden är precis
densamma. Det handlar om att kraftigt minska peng-
arna till arbetsmarknadspolitiken. Det handlar om en
bortre parentes med litet olika innehåll, men ingen av
er kan tala om vad som skall hända när den bortre
parentesen väl är nådd. Det handlar om en sänkning
av ersättningen jämfört med dagens. Det handlar om
en mindre offentlig sektor. Det handlar om otrygga
anställningar och i slutändan antagligen lägre löner.
Jag frågar mig: Är det detta samhälle vi vill ha?
Jag tror att en stor majoritet av svenska folket på den
frågan svarar: Nej.

Anf. 57 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Jag vet inte vad jag skall säga när jag
hör arbetsmarknadsministern säga: Följ med oss ut i
Europa! Detta säger en minister i en regering som har
visat all möjlig rädsla för Europa, som inte vet om
man vill gå med i EMU eller inte och verkligen inte
har satt den europeiska kontinenten i förgrunden.
Sedan har man mage att påstå att vi moderater inte
skulle följa med i den europeiska politiken.
Låt mig bara ta ett par exempel även från Luxem-
burg, som visar att Margareta Winberg kanske skulle
ha en hel del att lära genom att lyssna på de direktiv
som finns. Vid mötet om sysselsättningen sades det
bl.a. att man skall lägga särskild vikt vid att väsentligt
minska allmänna omkostnader och den administrativa
bördan för företagen, särskilt för små och medelstora
företag, bl.a. vid anställning av ytterligare arbetskraft.
Jag hoppas alltså att vi kan få ett sådant förslag från
Margareta Winberg. Det gäller vidare att uppmuntra
initiativ till egenföretag genom att uppmärksamma
och sedan minska hinder inom skattesystemen och de
sociala trygghetssystemen särskilt för de anställda.
Också detta kommer vi alltså att få en proposition om.
Slutligen handlar det om att göra skattesystemet gynn-
sammare för sysselsättningen.
Det var en del av de rekommendationer som togs
fram i Luxemburg. Kanske väljer Margareta Winberg
att göra som regeringen gjorde med Essendeklaratio-
nen, dvs. att plocka ut de bitar man tycker ser fördel-
aktiga ut och lämna de andra.
Det är bra att Margareta Winberg börjar närma sig
Europa. Det välkomnar vi. Vi har länge saknat social-
demokraterna i Europa, men vi välkomnar att vi nu
gemensamt kan se Europa som en kontinent som vi
kan dra nytta av.

Anf. 58 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Det behövs nog en liten resa för Kent
Olsson och andra. Sedan beror det förstås på vem
man träffar. Jag kan försäkra Kent Olsson om att de
som finns i mitt ministerråd, inklusive representanter
för högern i Tyskland och högern i Spanien, resonerar
inte alls som moderaterna i Sverige. De har förstått att
det behövs andra tag än de gammel- och nyliberala
lösningar som ni fortfarande sitter och tuggar om i
den här kammaren och, antar jag, i utskotten.
Jag skulle vilja gå tillbaka till den svenska arbets-
marknadspolitiken. Vad man kan läsa ut av modera-
ternas motion är att det handlar om en kraftig reduce-
ring av pengarna till arbetsmarknadspolitiken. Det
handlar om en sänkning av a-kassan till 75 %, en höjd
finansieringsavgift, en sänkt dagpenning, osv.
Kent Olsson borde inte bara resa ut utanför landet,
utan han borde också resa till en arbetsförmedling,
t.ex. i Lysekil, där jag vet att han bor. Han borde prata
om den bortre gränsen och berätta för människorna
där, de arbetslösa, vad som händer när den gränsen
nås. Berätta det gärna också här i kammaren, så att vi
vet vad ni tycker. Jag har i de tidigare debatterna inte
fått något besked på den punkten. Vad händer efter de
300 dagarna, Kent Olsson?
Gå till komvux i Lysekil och tala om att inte ens
hälften skulle få läsa om moderaterna fick bestämma,
för så är det ju när det gäller det ni brukar tala om
som det s.k. kunskapslyftet.
Gå också till företagarna och fråga om halverad
ränta, halverad sjuklöneperiod eller sänkt arbetsgivar-
avgift. Fråga vad de tycker om det!
Gå till dagis eller servicehuset i Lysekil och fråga
hur de ser på framtiden, om de kommer att klara sig
med de skattesänkningar som ni kommer att föreslå
om ni får bestämma, de som handlar om både mins-
kade statsbidrag till kommunerna och minskad kom-
munalskatt. På litet sikt räknar ni med att på det viset
kunna spara ungefär 200 miljarder. Fråga vad de tror
om det, Kent Olsson!

Anf. 59 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Jo, arbetsmarknadsministern, jag
skall gärna gå till företagarna och fråga vad de tycker
om en halverad sjuklöneperiod. Vi har nämligen ald-
rig tyckt att den skall höjas. Ni går däremot dit och
frågar om det var bra att den sänktes, eftersom den
höjdes förut. Det är en litet märklig politik, men det är
ändå ett steg i rätt riktning.
Så till a-kassan. Jag frågade i mitt inledningsanfö-
rande vad som kommer att hända med a-kassan och
den bortre parentesen enligt regeringens sätt att se på
saken. Det står nämligen i propositionen och i det
betänkande som behandlas i dag att en bortre parentes
skall införas. Vi har sagt att vi kommer att ha en bort-
re parentes efter 300 dagar. Det vet arbetsmarknads-
ministern. Vi har också sagt att vi vill införa den suc-
cessivt när vår politik får stöd och att det skall ges
möjlighet till avtalsförsäkringar efter de 300 dagarna.
Det står tydligt och klart i vår motion och i vår reser-
vation.
Däremot vet vi ingenting om vad som sker i den
socialdemokratiska världen. Det kanske är så som jag
sade tidigare, att regeringen inte ens tror på sin egen
politik. Man tror inte att människor kommer att vara i
arbete efter tre år, och därför tar man inte bort den
bortre parentesen. Vi är övertygade om att vi med vår
politik kommer att ha folk i arbete efter 300 dagar.
Tror man inte på sin egen politik blir världen förstås
litet svårare.
Det skulle vara intressant att av arbetsmarknads-
ministern få ett svar på frågan: Blir det en bortre pa-
rentes, vilket man har överenskommit med både riks-
dagen och Centerpartiet, eller blir det inte en sådan?
Vi är ganska många som med spänning väntar på svar.
Arbetsmarknadsministern ägnade sig åt att be-
römma regeringen för det man utfört, men låt mig då
konstatera att man faktiskt har minskat sysselsättning-
en. Det är ändå noterbart. Arbetslösheten beror på en
minskad sysselsättning.

Anf. 60 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag skall alltså tolka Kent Olsson så,
att det blir en bortre parentes efter 300 dagar och att
man får försäkra sig för resterande tid. Det var ju ett
svar.
Jag vill ta upp en annan fråga, nämligen ungdo-
marna, som jag nämnde i mitt inledningsanförande.
Vi säger att ingen ung människa skall behöva gå ar-
betslös mer än hundra dagar. Vi vet att arbetslösheten
går ned kraftigt på grund av konjunktur, utbildning
och annat, men vi vill ändå försäkra oss om att det blir
så som vi har lovat, eftersom detta var ett vallöfte.
Därför inför vi en reform som börjar gälla den
1 januari. Det betyder att 400 miljoner går från staten
till kommunerna till olika program för detta. Vi för-
stärker resurserna på arbetsförmedlingarna, och vi
hoppas och tror att man skall tillsätta ungdomsför-
medlare, så att just de unga får en chans, en bättre
chans. Vi inför generationsväxling för att få in fler i
åldern 20-35 år i ett vanligt arbete. Vi satsar på IT-
utbildningen. Vi satsar 100 miljoner på sommarjob-
ben nästa år, och vi satsar på utlandspraktikstipendier.
Moderaterna säger nej. Det sitter många unga på
läktaren, och jag tror att de är väldigt intresserade av
att veta varför ni inte vill satsa på de unga på det här
viset.
Varför förmenar ni de unga rätten till ett arbete?
Det är ju precis det ni gör. Varför förmenar ni de unga
rätten till en bra utbildning, om man nu inte tog eller
fick chansen när man gick i grundskolan? Jag tycker
att man kan fråga de unga om de hellre går arbetslösa
än utvecklas på det här viset. Det finns många ytterli-
gare frågor som skulle kunna ställas, men jag tycker
att det räcker så här.
Vad vill ni göra för att ingen människa under 25 år
skall behöva vara arbetslös mer än 100 dagar? Och
kom då inte och prata om skattesänkningar och avreg-
leringar, utan tala om konkret vad ni gör för de unga
personerna i Sverige.

Anf. 61 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag skall först knyta an till det sista.
Det är oerhört viktigt att bekämpa ungdomsarbetslös-
heten. Därför har vi lagt fram förslag om att även
näringslivet får ta ansvar. Vi kallar det för obligato-
riska praktikplatser. Vi vill ha kollektivavtal, och det
skall vara ett klart utbildningsinnehåll. Ibland brukar
utskottsmajoriteten säga att det här är en trevlig idé -
men sedan kommer man aldrig längre. Jag menar att
vi måste lägga större ansvar på de s.k. aktörerna på
arbetsmarknaden.
Det finns också en problematik med regeringens
förslag, som vi har tagit upp i en motion och som
utskottet sagt att man skall beakta, nämligen att det
inte får bli några friktioner mellan arbetsförmedling-
arnas jobb och regelsystemet, t.ex. i fråga om finansi-
eringsbidrag på API och vad som händer efter 90
dagar i kommunerna.
Sedan har vi den stora frågan: Ersättningsnivån till
ungdomarna är oskälig, Margareta Winberg.
Men låt mig ta upp några andra saker. Vi måste
reda ut det här med a-kassan. Detta har varit, som
sagts flera gånger, ett förskräckligt politiskt område
under många år med hoppande än hit, än dit, med
reträtter och framstötar. Hur blir det nu när det gäller
den bortre parentesen? Som jag har förstått det blir
det ingen utredning om detta. Därmed har man ju inte
trollat bort problemet - det finns ett problem med att
evigt gå på a-kassa. Men vi skall ha positiva lösning-
ar. Margareta Winberg vet mycket väl hur vi har
resonerat. Den bortre parentesen i den form den har
haft i diskussionen - ett godtyckligt satt stopp och
inga alternativ - hoppas jag är avförd.
Den andra frågan som skulle prioriteras i den icke
tillsatta utredningen var vad man gör med alla de
deltidsarbetslösa kvinnor som i dag försäkras ut.
Detta skulle jag vilja ha ett konkret och bestämt svar
på.
Slutligen har vi arbetstidsfrågan. Kommer arbets-
tidsförkortningen och restriktionen mot övertid i den
proposition som regeringen nu tydligen kommer att
lägga fram under våren?

Anf. 62 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Jag delar uppfattningen att näringsli-
vet bör ta ett större ansvar, kanske i första hand för de
unga, genom olika typer av insatser. Vår IT-satsning
är ett exempel, ett historiskt och unikt sådant, på hur
vi tillsammans med i det här fallet Industriförbundet
har kunnat möjliggöra att 10 000 personer får en
mycket modern och adekvat utbildning i informations-
teknik.
Sedan vill jag polemisera mot Hans Andersson.
Som jag uppfattade det sade han att vi hade påstått att
det skulle sättas ett definitivt stopp, något som jag
uppfattade som den stupstock som har diskuterats.
Detta har aldrig varit min eller regeringens avsikt.
Gång på gång i den här kammaren har vi stått och sagt
att vi inte har hittat något bra svar på vad som i så fall
skulle komma efter denna parentes. Vi gjorde det för
ett år sedan. Vad som har hänt sedan dess är att vi har
haft en partikongress, och den har avvisat en parentes.
På samma sätt som en tidigare partikongress ville
införa en parentes har man nu tänkt om, och nu avvi-
sar man parentesen som fenomen.
Jag delar dock Hans Anderssons uppfattning: Det
betyder ju inte att problemet är löst. Självklart är det
både för människorna och för vårt samhälle oaccepta-
belt att man går runt i åtgärder, att man är långtidsar-
betslös. Men jag delar också Hans Anderssons upp-
fattning att det här skall lösas på ett positivt sätt, inte
på ett sätt som gör människor oroliga. Det finns ju
också de som vill att det skall ske genom en kraftig
sänkning av ersättningen för att man därmed skall
piska de arbetslösa att ta jobben, som det heter - de
jobb som vi vet inte finns.
Det blir ingen parlamentarisk utredning om detta.
Även om repliken inte gäller Dan Ericsson vill jag
säga åt honom att han kan sluta vänta.
Deltidsutredningen skall jag be att få återkomma
till.

Anf. 63 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag får tacka för det mycket klara be-
skedet när det gällde den bortre parentesen. Låt mig
säga att det inte bara är jag som har missförstått ar-
betsmarknadsministern; jag skulle tro att det gäller
hela det parti som Margareta Winberg tillhör. Majori-
teten här i riksdagen fattade ju ett kraftfullt beslut
sommaren 1996 och bestämde t.o.m. vilken dag det
här förslaget skulle börja gälla. Det var alltså inte så
konstigt att det dök upp en del missförstånd.
Min fråga om deltidsarbetslösa kvinnor som utför-
säkras skulle jag önska ett svar på, och jag kommer
säkert att få det.
När det gäller IT-satsningen har vi i vår motion
sagt att den är bra, just därför att det är någonting där
också branschen är med. Det är mycket bra. Men vi
har också sagt att denna kanske borde kunna axla ett
större finansiellt ansvar. Vi pratar alltså om Sveriges
och världens tillväxtbransch med god lönsamhet.
Detta är en del i vårt synsätt.
Jag ställde flera frågor, men en som jag särskilt
vill väcka är den som handlar om frizoner, avregle-
ring och arbetsmarknadsvolym. Det är många som har
tagit upp detta, och många kanske överdriver ibland.
Jag läste en artikel i Tiden som delvis stämmer över-
ens med vad jag har sagt i många år. Artikeln var
skriven av Göran Brulin, forskare vid Arbetslivsinsti-
tutet, och dess rubrik var: Aktiv arbetsmarknadspoli-
tik är överspelad som verktyg. Han talar där ganska
illa om arbetsmarknadspolitik.
Man kan säga att det är en diskussion i gränstrak-
terna mellan sysselsättningspolitik, aktiv arbetsmark-
nadspolitik, lokal eller regional näringspolitik och
socialpolitik. Dagens situation utmärks av massor av
åtgärder, volymkrav, detaljregleringar och sedan en
uppsjö av undantag. Jag brukar beställa från departe-
mentet och läsa alla dessa ansökningar om frizoner
för län och från olika kommuner med olika idéer. De
känner sig desperata. Vad de säger är i stort sett: Vi
bryr oss inte om några regler. Vi blandar försörj-
ningsmedel och åtgärdsmedel.
Här måste vi ordna upp situationen. Annars blir
det omöjligt att följa upp, det blir omöjligt att ha klart
för sig vad som händer och det blir oklart både för
aktörerna och för de arbetslösa - och inte minst för
riksdagen. Jag hoppas alltså att Margareta Winberg är
beredd att inte bara pröva och försöka i fortsättningen
utan också lägga fram ett systematiskt förslag.

Anf. 64 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Låt mig börja med deltiderna. Där blir
det en utredning. När vi började diskutera de här
sakerna för drygt ett år sedan var det tre saker som var
på tapeten: den bortre parentesen, deltidsuppstämp-
lingen samt golvet och taket i a-kassan. Min första
ambition var då att vi skulle ha en parlamentarisk
utredning som tittade på de här sakerna samfällt.
Under den tid som har gått har detta blivit inaktuellt,
och det beror på det beslut som mitt partis kongress
fattade om den bortre parentesen. Jag kommer i stället
att utreda deltiderna för sig och golvet och taket för
sig. När det gäller deltiderna och uppstämplingen
räknar jag med att en sådan utredning kan vara klar
till sommaren. Det är mitt svar till Hans Andersson på
den frågan.
När det gäller Hans Anderssons andra fråga är vi i
ett skede där arbetsmarknadspolitiken är stadd i för-
ändring. I ett sådant skede är det klart att det uppstår
konvulsioner. Det handlar både om konflikten mellan
det nationella och det lokala och om konflikten mel-
lan ett strikt regelverk och mer av frisläppthet på det
området.
Jag förstår att Hans Andersson också inser det här
problemet. Hans första inlägg tydde på det. Men ni
vill ju ha lokalt inflytande, ni vill inte ha några vo-
lymmål osv., samtidigt som ni i er motion säger att det
hela skall vara en del av den ekonomiska politiken
och att vi skall ha ett nationellt system. Också ni har
alltså uppenbara svårigheter med att få ihop det här.
Och det är inte så konstigt, eftersom vi är inne i ett
förändringsarbete. Innan vi har passerat det stadiet
och riktigt kommit underfund med hur det slutligen
skall se ut måste vi också tillåta oss ett antal försök -
kalla det frizoner eller något annat - för att när vi är
klara veta vad som egentligen är det bästa.

Anf. 65 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag vill fråga arbetsmarknadsminister
Margareta Winberg om något som jag tog upp i mitt
anförande, nämligen friåret. Som jag sade handlar det
om att en arbetslös skall kunna gå in i stället för en
som tar tjänstledigt och då få avtalsenlig lön. Nu
hindras kommunerna att göra detta i och med att reg-
lerna är sådana att friåret i stället skall vara en ar-
betsmarknadspolitisk åtgärd. Man skall gå in i åtgär-
der i stället.
Trelleborg har, som jag sade, som frikommun fått
tillåtelse att införa friåret. Där är erfarenheterna
mycket goda. 30 kommuner står i kö och vill utnyttja
detta, bl.a. Västerås. Kan man få ett löfte om att de
här reglerna skulle kunna ändras så att de här kom-
munerna verkligen kan införa friåret? Den friårsmo-
dell som införts i Trelleborg visar absolut inga undan-
trängningseffekter.
Jag vill också ta upp frågan om arbetstidsförkort-
ningen, som jag förut har frågat om. Det skall komma
en proposition, och jag hoppas att den visar att det
blir en ordentlig arbetstidsförkortning. Jag får åter-
komma till det senare.

Anf. 66 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Först vill jag ta upp Miljöpartiets för-
slag om friår. Det är inte realistiskt när ni anser att det
inte är några kostnader förknippade med det eller
t.o.m. att kostnaderna minskar. Så blir det naturligtvis
inte, om vi nu skulle pröva det, av det skälet att den
som har ett jobb och i så fall skulle gå ur det jobbet
och ta ett friår ofta har en högre lön och därmed en
högre a-kassa än den som går in och ersätter den som
går ut. Därmed uppstår en kostnad, och det skall vi
inte bortse från. Den kan bli rätt betydande.
Därmed inte sagt att tanken med friår är ointres-
sant. Men jag tycker att man skall vara realistisk och
säga som det är. Det är inte gratis, det kostar pengar.
Man kan alltid fundera över om det i en uppåtgå-
ende konjunktur, när vi nu ser att det inom vissa om-
råden t.o.m. finns brist på kompetent personal, är rätt
läge att undandra ytterligare personer från arbets-
marknaden. Min uppfattning är att det kanske inte är
så lämpligt att i det läge som vi nu befinner oss i göra
det. Då har jag också svarat på frågan om alla de här
kommunerna som står i kö. De står i kö för mycket
annat också, kanske bl.a. för ett friår. Vi behandlar
deras ansökningar efter hand. Men just tanken med
friåret kanske inte är det lämpligaste att göra i dagens
situation.
Till de här kommunerna och arbetsförmedlings-
nämnderna brukar jag säga: Försök också att se vad
som är möjligt inom dagens regelverk! Vi är, inklusi-
ve denna kammare och denna debatt, väldigt fixerade
vid vad som är omöjligt, vad som inte går. Det finns
väldigt mycket som faktiskt är möjligt och som går att
göra också med de regler som vi har i dag.

Anf. 67 BARBRO JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! När det gäller friåret har vi föreslagit
att man skall ha 85 % av a-kassan under ett år. Vi har
inte föreslagit full a-kassa. Vi anser att om man är
tjänstledig får man minskade kostnader vad gäller
barnpassning och även hushållsutgifter över huvud
taget. Då skulle man kunna klara sig på 85 % av a-
kassan. Då blir det väldigt små kostnader för samhäl-
let. Det kan t.o.m. bli en vinst, som vi ser det. Den
administration som kostar kan betalas av det som vi
drar av. Man får också in folk på den ordinarie ar-
betsmarknaden i stället för att de fastnar i långtidsar-
betslöshet. Dessutom får de en viktig arbetslivserfa-
renhet till en mycket låg samhällskostnad, får man
säga.
Är det verkligen en sådan uppåtgående trend att
konjunkturen går så snabbt uppåt? Jag känner inte att
det har ändrat sig helt med arbetslösheten. Jag tycker
fortfarande att den tyvärr är mycket hög.
När det gäller arbetstidsförkortningen vill jag ock-
så ha svar på vad som kommer i arbetstidspropositio-
nen. Kommer man att ta ett rejält tag för att det skall
bli en arbetstidsförkortning? Göran Persson var ju i
våras bl.a. hos LO-ledare i Oslo. Han hade flera ar-
gument för att man skulle pröva arbetstidsförkortning
mer aktivt. Han sade bl.a. att det finns en tendens i
olika länder att ekonomisk tillväxt inte leder till fler
jobb, vilket vi också säger.

Anf. 68 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Ja, konjunkturen förändras snabbare
än vi och industrin har räknat med. Det är därför som
AMS i sin prognos, men också andra prognosmakare,
spår att om vi inte gör någonting nu kommer vi att ha
brist inom vissa områden nästa år. Detta brukar upp-
stå när konjunkturen går upp, men det har kommit
snabbare den här gången än tidigare. Jag vill fråga om
Barbro Johansson tycker att det är lämpligt att i en
sådan uppåtgående konjunktur dra undan fler männi-
skor från arbetsmarknaden. Jag tror kanske att det är
mindre välbetänkt.
Det är också så att arbetslösheten inte bara sjun-
ker, den sjunker kraftigt. Den har enligt AKU, den
officiella statistik som vi går efter, sjunkit med 1,5 %
på ett år. Ungdomsarbetslösheten har sjunkit med 5 %
på ett år. Det är mycket glädjande, menar jag.
Arbetstidsförkortningen har vi haft många debatter
om. Barbro Johansson vet precis vilken min princi-
piella uppfattning är. Jag tycker att vi skall sänka
arbetstiden, men inte som ett medel för att få fler
jobb. Det tror jag är diskutabelt. Visst blir det några
fler jobb, men mitt främsta argument för en arbetstids-
förkortning är välfärden. Vi skall få mer tid för att
göra det vi vill, utom att jobba. Vi skall få mer tid att
vara med våra barn eller våra gamla, gå på teater, bio
eller annan kultur. Det är mitt främsta motiv för detta.
Det kommer så småningom en arbetstidsproposi-
tion. Men som Barbro Johansson också vet är det inte
mitt huvudansvar, utan det är Ulrica Messings.

Anf. 69 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Innan jag kommer med min klagan
och anmälan om oro för de många bekymren på ar-
betsmarknaden skall jag ändå hålla arbetsmarknads-
ministern räkning för två saker. Den ena är att hon
rider spärr mot dem som så ofta tar upp idéer om en
defensiv arbetsmarknadspolitik, där man vill undan-
dra arbetskraft. Jag vill stryka under än en gång att det
vi behöver är fler som kommer i arbete och med det
fler skattebetalare och den vägen färre bidragsmotta-
gare.
Den andra synpunkten som jag tycker känns posi-
tiv är Margareta Winbergs sätt att tala om EU. Jag vet
inte om jag drar för långtgående slutsatser, men jag
finner en annan ton i hennes sätt att tala om de möj-
ligheter som finns. Man kan väl säga att också en
arbetsmarknadsminister naturligtvis kan mogna i en
sådan här vital fråga.
Margareta Winberg sade att svenska intressen var
väl tillgodosedda i Europaöverläggningarna. Det
tycker jag är bra. Väldigt mycket som vi har i Sverige
finns det anledning att hävda i ett internationellt utby-
te. Men min fråga i den delen blir: Kommer Sverige
att tillgodose hela den överenskommelse som det nu
handlar om i Luxemburg? Jag tänkte särskilt på de
sänkta arbetsgivaravgifterna, som vi har funnit ange-
lägna att aktualisera och har direkta förslag om att
också kunna verkställa. Kommer arbetsmarknadsmi-
nistern att driva frågan om lättnader i skatten och
även i regelverk för service- och tjänstesektorn? Jag
efterlyste det förut.
Sedan kommer Margareta Winberg gång efter
gång tillbaka till vad som händer efter de 300 dagar-
na. Blir det stupstock eller vad blir det? Egentligen är
det litet konstigt att den som är ytterst ansvarig för
arbetsmarknadspolitiken reser den frågan. Riksdagen
har sagt att detta skall vara en omställningsförsäkring
och att vi förväntar oss en översyn. Vad den kommer
att leda till är regeringens ansvar. Nu hänvisar Marga-
reta Winberg till att kongressen visserligen har sagt ja
en gång, men nu säger man nej. Det visar väl hur
farligt man lever om man skall svaja med efter tillfäl-
liga kongressmeningar. Min fråga blir: När kommer
besked om vad som händer med arbetslöshetsförsäk-
ringen?

Anf. 70 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Får jag först protestera mot tillfälliga
kongressvängningar. I vårt parti - jag vet inte hur
Folkpartiet har det - har vi ett högsta beslutande or-
gan som vi rättar oss efter. Det kallar vi demokrati.
Det är kongressen för oss. I en sådan här fråga, som är
så viktig för människor, för de arbetslösa, finns det
inget utrymme för att vare sig kalla det för tillfälliga
kongressvängningar eller att inte göra som kongressen
vill. Självklart skall vi rätta oss efter den. Gjorde vi
inte det skulle vi inte vara vare sig riksdagsledamöter
eller regeringsledamöter, i alla fall inte i det social-
demokratiska partiet.
Jag förstod inte riktigt vad Elver Jonsson menade
med EU och mognad. Vi är med i EU. Då kan man
välja att inte vara minister och stå utanför och tycka
en mängd saker. Eller också kan man välja att fortsät-
ta att vara minister och göra det bästa av den situation
man en gång inte ville vara med i. Jag har valt det
senare alternativet.
När svenska folket med majoritet har sagt ja är det
min plikt - både som jordbruksminister och som
arbetsmarknadsminister - att föra Sveriges fana högt,
att se till att på de områden där vi är duktiga - det här
är ett sådant område - skall vi bli ännu bättre och vara
föredömen för andra länder. Det är glädjande att se att
andra länder upplever oss vara så i dessa frågor.
Det är många som vill komma hit och studera
Samhall, våra ungdomssatsningar, våra datortek och
inte minst våra moderna och datoriserade arbetsför-
medlingar. De som kommer är, oavsett partifärg,
imponerade över vad de ser.
Åter till frågan om den bortre parentesen. Vi skall
tala om när vi vet svaret. Men jag vill veta vad ni
tycker. Ni är mer definitiva. Ni och Moderaterna
säger klart ja till en bortre parentes. Hur blir det?
Vi säger inte att det blir en bortre parentes, men vi
säger att det skall göras positiva insatser för att bryta
långtidsarbetslösheten. Det är ett problem. Vad säger
ni? Har ni svaret i dag?

Anf. 71 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Vi får lämna den bortre parentesen för
i dag. När vi efterlyser vad regeringen vill driva för
politik är det arbetsmarknadsministern som ställer de
flesta frågorna.
Sedan var det frågan om demokrati och att följa
kongressbeslut. Utifrån partiets synvinkel är det bra.
Men det finns också en riksdag att ta hänsyn till. I
arbetsmarknadsutskottets betänkande, som med stor
säkerhet kommer att godkännas av riksdagen, talas
det om att utskottet förutsätter att regeringen kommer
att tillsätta en utredning som skall analysera vad som
skall hända inför och efter en utförsäkring. Det tyder
på att den bortre parentesen faktiskt existerar.
Margareta Winberg säger att man skall göra det
bästa av Europapolitiken. Det är helt riktigt och bra.
Men därmed är det inte sagt att allt i Sverige är så bra
att det går att exportera.
Det finns inslag i uppgörelsen som skulle vara bra
för Sverige, nämligen sänkta arbetsgivaravgifter i
service- och tjänstesektorn. Det råder inget tvivel om
att det finns auktoritativa utredningar som går i god
för att det skulle skapa tiotusentals jobb. Frågan är om
inte fler jobb vore det allra bästa, i stället för en rad
åtgärder och volymmål som skall uppfyllas. Ungdo-
mar efterfrågar både utbildning och en och annan
åtgärd, men framför allt att kunna komma i fråga för
ett jobb.
Sedan var det trovärdigheten. Margareta Winberg
minns lika väl som jag att under den socialdemokra-
tiska oppositionstiden slog man ned på utgiftsvoly-
merna men krävde samtidigt mer. Jag har gett exem-
pel på var överbuden låg någonstans. Om trovärdighet
innebär att inte uppfylla alla vallöften är jag inte oro-
lig för en jämförelse.
När vi nu skall bekämpa ungdomsarbetslösheten
hoppas jag att det skall bli litet mer än de löften vi
tidigare har fått på området.

Anf. 72 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Vi står för de saker vi har skrivit un-
der i Luxemburg. Det är sådana saker som vi inte har
så svårt att uppfylla här hemma. Det varierar natur-
ligtvis. En del saker fyller vi redan nu med råge. And-
ra saker håller vi på med.
Låt oss ta det exempel flera andra ledamöter har
varit inne på, nämligen första pelaren och företagan-
dets villkor.
Det intressanta är att både i debatten och i doku-
mentet handlar det inte om en ensidig avreglering
eller skattesänkning, som diskussionerna i Essen och
som de moderata ledamöterna i kammaren fortfarande
pläderar för. Det handlar om att kombinera en even-
tuell skattesänkning, sänkning av arbetsgivaravgifter
eller momssänkning med ett ansvarstagande för de
anställda och för en kompetensuppbyggnad av dem
som har låg kompetens.
Det här är sådana saker som vi i Sverige måste
fundera över. Jag vill påminna om att regelförenk-
lingar i företagandet har gjorts och kommer att göras
ytterligare. Jag vill påminna om att arbetsgivaravgif-
ten har sänkts med 5 % för företag med en lönesumma
på högst 850 000. Det är en åtgärd som naturligtvis
gynnar de allra minsta företagen mest.
Vi skall nog ta vårt ansvar för handlingsplanen. Vi
får återkomma till handlingsplanen när den väl är
färdig i vår.

Anf. 73 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Fru talman! Jag vill ta upp en fråga med arbets-
marknadsministern som jag berörde ingående i mitt
anförande. Det gäller om det är en motsättning mellan
begreppen kvalitet och kvantitet i de arbetsmarknads-
politiska åtgärderna. Det framgår tydligt att det finns
behov av ytterligare yrkesinriktad arbetsmarknads-
utbildning för att undvika flaskhalsproblem.
Utskottet har beskrivit detta i betänkandet och ger
ett öppet mandat till regeringen att justera volymmå-
len för att på det sättet kunna skapa utrymme för mer
yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.
Hur ämnar arbetsmarknadsministern och regering-
en att hantera mandatet som man nu får från riksda-
gen?

Anf. 74 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Låt mig rekapitulera vad vi faktiskt
gör. Förutom den arbetsmarknadspolitiska utbildning
som finns i dag - och som AMS per omgående har
riktat mot den yrkesutbildning som behövs, det finns
många platser där - har vi 10 000 platser under 1998
och 1999 i IT-satsningen jag nämnde tidigare.
Inom den kvalificerade yrkesutbildningen görs det
försök med lärlingsutbildning, som vi och Centerpar-
tiet gemensamt har arbetat fram.
Alla dessa saker är positiva. Men uppenbarligen
räcker de inte. Jag delar Elving Anderssons uppfatt-
ning härvidlag. Det finns anledning, precis som ut-
skottet anmodar, att reducera volymtalen. Jag kan inte
i dag svara på hur mycket. Men i morgon skall rege-
ringen fatta beslut om regleringsbrevet. Där måste det
framgå. Innan morgondagen är slut kommer svaret att
vara givet. Jag kan här lova att ta väl hand om det
öppna mandat jag har fått.

Anf. 75 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Först till Luxemburg. Kristdemokrater
och socialdemokrater inom EU är ofta överens om
den sociala dimensionen där arbetsmarknadspolitiken
ingår. Det är bra att man har samlat sig till ett pro-
gram.
Vi efterlyser en uppföljning i Sverige med ett tyd-
ligt handlingsprogram. Det är möjligt att statsminis-
tern strax skall redovisa något sådant. Annars undrar
jag när arbetsmarknadsministern skall redovisa ett
sådant handlingsprogram inför riksdagen.
Valfebern verkar ha börjat sprida sig in i regering-
en med tanke på den vokabulär som arbetsmark-
nadsministern använder. Hon talar om cynisk politik
och liknande.
Jag tycker att det är litet onödigt. Det går att jäm-
föra med vad ni har sagt på en rad områden vad gäller
arbetsmarknadspolitiken och sedan vad som har hänt i
verkligheten. Jag vill inte kalla det för cyniskt. Men
låt oss undvika den typen av uttryck.
Jag ställde frågor om de arbetshandikappade. Med
öppna ögon gör ni så att arbetshandikappade ställs
utan arbete. Hur kan ni göra så?
Då svarar ministern att det handlar om vilket sam-
hälle man bygger. Hon försöker också ställa solidari-
tet mot marknad - solidaritet eller marknad, sade
ministern.
Men det går faktiskt att förena solidaritet med
marknad, om vi har en marknadsekonomi inom etiska
och sociala ramar. Jag förstår inte detta. Det drabbar
ytterst de arbetshandikappade som ställs utan arbete
att ni drar ned på Samhall. Varför gör ni på det sättet?
Jag såg ett TT-telegram om vad ministern sade
häromdagen. Hon antydde att det kanske inte gick att
lösa problemen inom arbetsmarknadsekonomins ram.
Är det någon annan typ av system som ministern då
efterlyser? Jag har funderat litet på det. Det handlar ju
då också om den bortre parentesen. Fru talman! Jag
skall säga om den att det besked jag fick var ytterliga-
re ett löftesbrott. Det blir alltså ingen parlamentarisk
utredning.

Anf. 76 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s)
Fru talman! Det är klart att man kan bedriva en
solidarisk politik inom marknadens ram om man be-
stämmer sig för det. Och det är möjligt att kristdemo-
kraterna vill det. Men frågan är om era tilltänkta re-
geringsbröder och systrar har samma uppfattning. Det
har de inte, det vet vi. Det räcker med att läsa modera-
ternas motion för att förstå det.
Ni kan stå här och plädera, och i TV, radio och
tidningar plädera för mer pengar till kommunerna,
mer vård och omsorg, mer omsorg om de sjuka och
gamla. Det är behjärtansvärt, och det tycker alla är
väldigt bra.
Men det skall också kombineras i en regering där
man har precis motsatt uppfattning. Ni vill satsa och
de vill reducera. Ni vill satsa ännu mer, 4½ miljarder
mer än vad regeringen vill, på kommuner och lands-
ting fram till år 2000. Men ni skall regera med ett
parti som på sikt vill dra ned skatteunderlaget i sam-
hället med 200 miljarder. Blir det mer personal på
vårdhemmen och för de gamla med mindre pengar,
Dan Ericsson? Svara på den frågan. Går det ihop sig?
Eller hur har ni tänkt det?
Ni må tycka hur mycket som helst om solidaritet.
Men att betala skatt, att ha ett relativt högt skattetryck
i ett samhälle är ett uttryck för solidaritet därför att
skatten har en omfördelande effekt från dem som har
mycket till dem som har litet mindre. Det försöker vi
hävda och argumentera för. Moderaterna har en helt
annan åsikt. Det är dem ni skall regera ihop med.
Det är väl bra att vi och kristdemokraterna i EU är
överens många gånger. Men vi är aldrig överens här.
Så uppenbarligen är ni i Sverige och kristdemokrater-
na i Tyskland inte överens.

Anf. 77 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Valfebern finns uppenbarligen där.
Det är bättre om vi skall ha en debatt i kammaren att
vi försöker bedöma respektive partiers politik i stället
för att använda den här typen av retoriska debattknep.
Låt oss ta kommunpengarna igen, som jag tyckte
att vi avhandlade rätt mycket i tidigare replikskiften.
Det är bara konstatera att med er i regeringsställning
har det icke varit möjligt att försvara kommunernas
och landstingens ekonomier och därmed den personal
som behövs inom vård, skola och omsorg. Det är ni
som har dragit bort dem. Jag tror att det faktiskt kan
bli enklare att försvara det gentemot andra partiers
angrepp. Jag har redan gett ett tydligt besked här i
debatten. Liksom tidigare kommer vi att stå för den
sida som innebär att kommuner och landsting skall ha
resurser för att försvara en bra vård, omsorg och sko-
la.
Låt oss ta en ideologisk debatt litet grand. Är skatt
detsamma som solidaritet? Varför tar ni då inte ut
100 % skatt? Då har vi en hundraprocentig solidaritet.
Fru talman, så enkel kan man inte göra den här dis-
kussionen. Arbetsmarknadsministern sade i sitt anfö-
rande att det handlade om solidaritet eller marknad.
Jag menar att det går att förena solidaritet och mark-
nad, en marknadsekonomi med etiska och sociala
ramar.
Jag såg i TT-telegrammet att ministern efterlyste
någon annan sorts marknad för hur man skall hantera
en del arbetslösa. Jag funderar på vad det är som är
bättre än marknadsekonomi. Vad är det för system
som arbetsmarknadsministern är ute efter?
Återigen till den bortre parentesen. Vi skulle ju
faktiskt hitta ett svar i utredningen. Vi har inte sagt
något tvärsäkert om vad som är bäst när en försäkring
går ut. Men vi skulle hitta ett svar. Men nu har minis-
tern gett besked. Vi skall inte försöka att tillsammans
hitta det. Men vilket besked ger då ministern? Vad är
svaret?

Anf. 78 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Det kan bli litet tjatigt att prata om
historien. Men ibland är det bra att komma ihåg den.
När ni nu bröstar er och t.o.m. säger att det kanske
skulle vara bättre med en annan regeringskonstella-
tion för kommuner och landsting tar man sig lätt för
pannan. Det var ju under de tre år då ni var delaktiga i
regeringsarbetet - jag har siffrorna här - som kvinnor
i framför allt vård och omsorg fick gå. Det var då
undersköterskor, lärare, förskolelärare och andra
tvingades lämna sina arbeten - 134 800 enligt AKU.
Jag vet inte om Dan Ericsson tror på den statistiken.
Men det är dock den officiella statistik som vi har i
Sverige. 1991-94 minskade den offentliga sysselsätt-
ningen med 134 800. Det är svart på vitt.
Vi har inte lyckats byta detta i en uppåtgående
trend. Det vill jag gärna erkänna. Under vår tid är det
76 700 som har fått lämna sina jobb i den offentliga
sektorn. Det är ungefär en halvering i alla fall jämfört
med er tid.
Nu satsar vi ytterligare 4 miljarder i år, 4 miljarder
nästa år, 4 miljarder 1999 och 4 miljarder år 2000 för
att vända den negativa trenden till ett plus.
Men det är inte lätt. Vi säger att vi inte lånar till
jobben. Ni hade ett minus trots att ni lånade. Vi vill
inte låna utan betala med egna pengar. Vi skall försö-
ka att göra det, och jag tror att vi kommer att lyckas.
Men kom inte och säg att en annan regeringskon-
stellation ledd av högern skulle vara bättre för vårdbi-
träden och därmed för de sjuka och gamla och för
barnen. Det tror jag inte någon ens drömmer om att
tro på.

Anf. 79 SIRI DANNAEUS (fp):
Fru talman! Arbetslösheten fortsätter att minska.
Jämfört med november 1996 har den minskat med
87 000 personer.
Så stod det i pressmeddelandet från AMS den 4
december. Det hade varit en glädjande nyhet om det
nu hade varit så, men så är det tyvärr inte. Vad menas
med arbetslös? Ja, det är naturligtvis en tolkningsfrå-
ga, men nog tror jag att de flesta tycker att det innebär
att man inte har ett arbete.
Hade då 87 000 personer fler fått arbete sedan no-
vember 1996? Nej, så var det tyvärr inte. Det framgår
om man läser vidare. Många har börjat utbilda sig i
kunskapslyftet, närmare bestämt 56 600 arbetslösa.
Dessutom har 9 600 långtidsarbetslösa fått ett arbete
därför att de ersätter någon anställd som börjat i kun-
skapslyftet. Det blir tillsammans 66 000. Sedan har
16 000 arbetslösa som fyllt 60 år lämnat arbetsmark-
naden i den s.k. tillfälliga avgångsersättningen. Läg-
ger vi till dem blir det sammanlagt 82 000. Alltså är
den egentliga minskningen av arbetslösheten 5 000,
och det är ju alltid något att glädja sig över.
Fru talman! Tro nu inte att jag inte gillar kun-
skapslyftet. Att skaffa sig kunskap är det bästa man
kan göra, och det är verkligen något att glädja sig
över att så många har nappat på det. Men kunskaps-
lyftet gäller gymnasiestudier, och de studerande får ett
särskilt utbildningsbidrag under ett år. Tyvärr ser den
nuvarande arbetsmarknaden inte ut så att man får ett
jobb efter avslutade gymnasiestudier.
Och hur många hinner klara av en treårig utbild-
ning på ett år? Vad kommer att hända hösten 1998
med dessa 66 000? I fredagens debatt om kunskaps-
lyftet hade skolministern inget svar på den frågan.
Hon sade att hon följer detta successivt och sedan får
hon se. Men hon sade att det kommer att kosta.
Regeringen har alltså dessvärre inte förstått att
man också måste mobilisera för att få fram nya jobb
till de entusiastiska studerande som nu med sina ge-
nom kunskapslyftet utökade kunskaper hoppas på ett
riktigt jobb.
Fru talman! Den absolut bästa arbetsmarknads-
politiska åtgärden är att skapa förutsättningar för nya
jobb. Kommuner och landsting lider brist på skatte-
pengar, och sådana får man inte in på att folk går i
kunskapslyftet utan bara genom att folk jobbar och
betalar skatt.
Mitt hopp står till att regeringen äntligen skall ha
tänkt färdigt och skall öppna tjänste- och servicesek-
torn, där många jobb kan skapas, dessutom framför
allt för kvinnor. Det är bara med nya jobb som vi kan
lösa vårt största problem i Sverige, arbetslösheten.
Vi i Folkpartiet har sedan länge bestämt oss för att
sätta kampen för flera jobb överst på dagordningen,
jämsides med kraven på en bra skola och en god vård.
En politik för fler jobb är enda chansen att få rätsida
på Sveriges problem. Den väg socialdemokraterna
valt i kampen mot arbetslösheten har slagit fel. Målet
att sänka den öppna arbetslösheten till hälften har
blivit en statistikkamp, en kamp att gömma undan
alltfler utanför arbetsmarknaden eller i mängder av
åtgärder av alltmer raffinerat slag.
Folkpartiet anser att målet måste vara att pressa
ned den totala arbetslösheten och öka antalet syssel-
satta. Det tragiska i dag är att antalet sysselsatta har
minskat med 20 000 på ett år. Minskningen har fram-
för allt skett bland fast anställda kvinnor inom vård-
och omsorgssektorn. Vi vet att 74 000 har fått lämna
sina jobb inom den sektorn, där jag tror att vi alla utan
undantag tycker att jobben verkligen behövs.
I senaste Kommunaktuellt kunde vi läsa att de nya
miljarderna till kommunerna inte har ökat sysselsätt-
ningen, utan personalstyrkan har i stället minskat
under hösten. Många har visserligen kommit tillbaka
som arbetslösa i åtgärder, som OTA-anställda eller
som resursarbetare. Det handlar om redan lågavlöna-
de kvinnor som kommer tillbaka till sitt jobb, men nu
med ännu lägre lön. Många har fått gå ned till deltid.
Av statistiken kan vi se att deltidsarbetslösheten
ökar bland kvinnorna. Män tar inga deltidsarbeten.
Kvinnorna kompenserar sitt inkomstbortfall med att ta
hem barnen från omsorgen, och då är risken stor att vi
åter får många kvinnor tillbaka vid spisarna. Detta är
synnerligen oroande.
Att starta eget är en bra åtgärd, som leder fram till
ett riktigt jobb, men fler kvinnor måste få möjlighet
till detta. Fortfarande är det så att bara en tredjedel av
alla nya företag startas av kvinnor. Vi tycker därför att
det förlängda starta-eget-stödet, som beslutades 1996
och som gäller för långtidsarbetslösa offentligt an-
ställda kvinnor, också skall gälla övriga långtidsar-
betslösa kvinnor. Även kvinnor med bakgrund i nä-
ringslivet har en utmärkt kompetens, som man skall ta
till vara.
Fru talman! Beträffande de äldres situation på ar-
betsmarknaden vill jag säga att en hel del av de åtgär-
der regeringen vidtagit bidrar till att de äldre känner
sig alltmer obehövda. Undersökningar visar att en
majoritet t.o.m. vill jobba efter pensionsåldern. De två
främsta orsakerna till detta är den sociala kontakten
och dessutom att man älskar att arbeta. Många vill
också jobba för pengarnas skull.
Många avtalspensioneringar och sjukpensione-
ringar har inte skett frivilligt, och man kan lätt förstå
att äldre på arbetsmarknaden som gärna vill arbeta
kvar kan känna att de borde lämna plats för en arbets-
lös ungdom. Många arbetsgivare drar sig för att an-
ställa äldre arbetslösa som inte har så många år kvar
till pensioneringen. Tyvärr glömmer man bort att
dessa personer har stor erfarenhet och kompetens,
som det kan vara bra för många företag att få del av.
Till saken hör också att äldre arbetskraft ofta är
mycket trogen mot sin arbetsgivare och stannar kvar i
högre grad än yngre. Att anställa en 55-åring, som
åtminstone har tio år kvar, kan därför vara lönsamt.
Men med den politik som regeringen startade 1996
med tillfälliga offentliga arbeten för 55-åringar som
en värdig avslutning och som nu fortsatt med genera-
tionsväxling och tillfällig avgångsersättning förstår
alltfler att äldre helst skall försvinna från arbetsmark-
naden. Folkpartiet motsätter sig denna arbetsmark-
nadspolitik. Vi behöver fler som arbetar, inte färre.
Fru talman! Slutligen vill jag ta upp frågan om
anställda i bemanningsföretagen. Både små och stora
företag har behov av tillfällig hjälp med arbetsuppgif-
ter som sekreterare, telefonist, försäljare och mycket
annat. Det är särskilt för små företag en trygghet att
kunna anlita tillfällig personal i samband med sjuk-
frånvaro o.d. AMS har i februari 1996 meddelat att
anställda vid personaluthyrningsföretag inte är ersätt-
ningsberättigade för a-kassa medan de väntar på ett
uppdrag från företaget. Den s.k. fyllnadsstämplingen
tillämpas strängare för anställda inom bemanningsfö-
retagen än för exempelvis springvikarier inom vården
i kommuner och landsting.
De som särskilt drabbas är deltidsarbetande kvin-
nor inom kontor och administration. Vi vet alla att
kontorsanställda är den grupp av kvinnor som kanske
har drabbats allra värst av arbetslösheten. Därför är
detta ännu mer oacceptabelt.
Ett exempel: Ett företag vill hyra in en receptionist
fyra timmar per dag. Bemanningsföretaget hyr ut en
person den tid kunden önskar men har ingen passande
tjänst för resten av dagen. Lösningen blir antingen att
personen tackar nej och går på a-kassa hela dagen
eller tackar ja, arbetar halvtid och erhåller lägre lön
än a-kasseersättningen.
Reglerna måste ju vara sådana att det alltid skall
löna sig att arbeta.
Utskottet hänvisar i betänkandet till ett antal
domstolsavgöranden. Dessa ligger tiotalet år tillbaka i
tiden. Sedan dess har stora förändringar skett i bran-
schen. År 1988 fick man sitt första kollektivavtal, och
den 1 februari 1998 tecknas ett nytt, där fyra olika
typer av anställningar inkluderas.
Många är heltidsanställda inom de här företagen,
men många har i stället en garanterad lön om 75 %
eller 50 % och tillsvidareanställning. Det är bl.a.
dessa som inte tillåts stämpla upp till heltid. Motive-
ringen är att de inte står till arbetsmarknadens förfo-
gande på heltid. Det är i det sammanhanget svårt att
förstå att en 75-procentigt anställd i en ICA-butik, en
person som lever under liknande förhållanden, har rätt
att stämpla upp till full tid. Regeringen bör snarast
lägga fram ett förslag för att rätta till dessa olikheter.
Arbetstagare bör behandlas lika.
Fru talman! Till sist vill jag ta tillfället i akt att
tacka för ett stimulerande år och önska alla en god jul
och ett gott nytt år.

Anf. 80 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Två korta reflexioner med anledning
av det som Siri Dannaeus sade. Det var mycket tal om
vikten av kvinnors sysselsättning, och jag delar den
värderingen. Jag ser dock inte att Folkpartiet i sin
politik egentligen har några alternativ.
Beträffande tjänstebeskattningen kan vi faktiskt
enas. Också jag saknar förslag om sänkning av be-
skattningen på tjänster. Det är inte alldeles okompli-
cerat, men man borde kunna ta fram sådana förslag,
som skulle gynna sysselsättningen. När det gäller
kommuner finns det dock, såvitt jag förstår, inte några
initiativ som påtagligt skulle gagna kvinnors syssel-
sättning.
Jag har inte uppfattat att ni på något sätt stöder
Vänsterpartiets idé om att aktivera a-kassemedel för
avtalsenligt betalda tjänster. Ni är precis som vi kri-
tiska till OTA och resursarbete, men när alternativet
läggs på bordet får detta inte stöd. Det är egentligen
min första fråga.
Den andra frågan kretsar kring fyllnadsstämpling.
Det är något osunt med en bransch vars företag har
som affärsidé att utnyttja fyllnadsstämpling. Däremot
kan det finnas gränsfall där vi har ungefär samma
situation som i fallet med ICA-butiken. Det skall löna
sig att arbeta snarare än att vara arbetslös. Det är
därför vi slåss mot nuvarande begränsningsregeln
angående deltidsarbetslösa. Men jag har inte uppfattat
ett stöd från Folkpartiet i det avseendet.
Att generellt tänka sig att en bransch skall vara så
fungerande att företagen bara kan kvittera ut ett slags
löneliknande ersättning för de anställda när man inte
kan belägga dem med arbete är djupt osunt. Det är ett
slags subventionsträsk som jag inte trodde att Folk-
partiet skulle biträda.

Anf. 81 SIRI DANNAEUS (fp) replik:
Fru talman! 90 000 kontorsanställda kvinnor har
blivit arbetslösa. Många av dem jobbar i dag i be-
manningsföretag. Kvinnor jobbar deltid i dessa före-
tag, och sedan får de ingen a-kasseersättning upp till
100 %. Men de har ändå jobbat. Det tycker vi är en
orättvisa.
Vi tycker inte att man skall subventionera företa-
gen. Där har Hans Andersson missuppfattat oss. Det
är de deltidsarbetslösa kvinnorna som skall ha rätt till
a-kasseersättning upp till 100 %. Det är den första
frågan.
Den andra frågan gällde vår politik. Vi vill att det
skall bli fler företag. Vi vill ha in mer skatter i kom-
muner och landsting. Det skulle göra att vi får fler
anställda i kommuner och landsting, eftersom man då
har råd med det.

Anf. 82 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag hade inte uppfattat att Folkpartiets
politik skulle innebära att man fick in mer skattein-
komster, men låt oss lämna det åt sidan.
Jag vill återigen ställa den enkla frågan: Varför
har Folkpartiet inte stött den idé som Vänsterpartiet
har formulerat för året, nämligen att aktivare a-
kassemedel och med ett ganska begränsat tillskott av
budgetmedel få till stånd avtalsenligt betalda jobb?
Vi har föreslagit att det skall bli 25 000 jobb i
kommunsektorn för att råda bot på den oerhörda brist
som leder till vanvård, dålig omsorg, en misskötsel av
vård av äldre, osv. Jag har inte uppfattat någon bered-
skap från Folkpartiet att ställa sig positivt till det.

Anf. 83 SIRI DANNAEUS (fp) replik:
Fru talman! Välkommen till vår politik, Hans An-
dersson! Jag tror att om Hans Andersson läser igenom
vår motion om hur vi vill ha fler jobb kommer Hans
Andersson att se att det kommer att finnas pengar i
den kommunala sektorn och i landstingssektorn för att
kunna anställa fler inom både vården och skolan.

Anf. 84 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Fru talman! Eftersom klockan strax är 14.00 skall
jag fatta mig väldigt kort.
Siri Dannaeus sade bl.a. i sitt anförande att det
viktigaste man kan göra är att skaffa sig kunskap. Jag
instämmer gärna i det uttalandet.
Jag ställde tidigare i dag några frågor till Elver
Jonsson kring just den här problematiken. Jag tyckte
inte att jag fick särskilt klargörande svar. Därför upp-
repar jag frågorna till Siri Dannaeus så att man från
Folkpartiets sida får möjlighet att klara ut det.
Det står i Folkpartiets reservation att det är "- - -
väsentligt att antalet personer i utbildningar minskas -
- -". Det står på s. 192. Litet längre ned säger man
att det är "- - - lämpligt välja billigare åtgärder fram-
för dyrare - - -". Detta är direkta citat ur Folkpartiets
reservation.
Med hänvisning till uttalandet att Siri Dannaeus
tycker det är viktigt att skaffa sig kunskap vill jag
fråga: Vilken analys av situationen på arbetsmarkna-
den har Folkpartiet gjort som leder fram till att man
tycker att det skall vara färre personer som får ut-
bildning och att man skall prioritera billigare åtgärder
framför dyra?

Anf. 85 SIRI DANNAEUS (fp) replik:
Fru talman! Det har redan tidigare talats om in-
nantilläsning här i kammaren. Det är väl inte så värst
bra beställt med den, Elving Andersson.
Jag tycker att Elving Anderson skall läsa hela
meningen som börjar på s. 192. Jag kan göra det
själv: "Genom en kraftfull decentralisering och avby-
råkratisering, ett nära samarbete med andra aktörer
som kommuner och näringslivsorganisationer, en
upphandling på en konkurrensmarknad av fler delar
av verksamheten än i dag och en strävan efter att där
det är möjligt och lämpligt välja billigare åtgärder
framför dyrare kan man uppnå ytterligare besparing-
ar."
Man måste läsa hela meningarna. Man kan inte
enbart plocka ut några ord.

Anf. 86 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Fru talman! Jag har läst hela meningarna, och jag
har läst dem många gånger. Men tyvärr blir jag inte
klokare hur mycket jag än läser dem.
Jag konstaterar fortfarande att Folkpartiet tycker
att det är rätt att vi skall ha väsentligt färre personer i
utbildningar och att vi skall prioritera billiga åtgärder
framför dyra. Det blir inte särskilt klarare vilken ana-
lys som ligger bakom Folkpartiets ställningstagande.
När jag hörde Siri Dannaeus kom jag att tänka på
det gamla talesättet som säger: Det dunkelt sagda är
det dunkelt tänkta.

Anf. 87 SIRI DANNAEUS (fp) replik:
Fru talman! Jag tror att Elving Andersson har
missuppfattat detta totalt. Att Folkpartiet inte skulle
vilja vara med och utbilda människor är helt fel upp-
fattat. Så är det faktiskt inte. Jag tror nog att Elving
Andersson får läsa litet mer ingående.
(forts. 10 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.56 att ajournera för-
handlingarna till kl. 14.00 då statsminister Göran
Persson skulle lämna information om EU:s toppmöte i
Luxenburg.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

9 § Information från regeringen om EU:s
toppmöte i Luxemburg den 12 och 13 december

Anf. 88 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Det finns anledning att vara högtidlig
i dag. Vi står mitt i en historisk omdaning - en om-
daning av Europa, en omdaning till det bättre.
Europeiska rådets möte i Luxemburg den 12 och
13 december är inte början på den processen. Det är
inte heller slutet på processen. Men det är ett viktigt
och centralt steg.
Beslutet i Luxemburg markerar det oåterkalleliga i
integrationen mellan öst och väst, mellan de gamla
västeuropeiska demokratierna och de nya demokrati-
erna i öst. Det Europa som kännetecknades av makt-
balansen, av kärnvapenkapprustningen, av muren och
av rädslan mellan nationerna - det Europa är på väg
att ersättas. Det håller på att byggas om till ett Europa
av fred och samarbete, av solidaritet mellan nationer
och av öppna gränser. Det arbetet är en uppgift värdig
vår tid. Löftet skall infrias; det tudelade Europa skall
byggas samman.
Det var sannerligen ett stort steg som togs i fre-
dags och lördags. Mötet i Luxemburg hör hemma i
historieböckerna. Redan när Sverige blev medlem i
EU den 1 januari 1995 fanns ett löfte till de nya de-
mokratierna i öst att de också hade möjlighet att bli
medlemmar i EU. De hade själva skyndat in med sina
ansökningar till EU efter det att kommunismen föll
och demokratierna etablerades. Ingen tvingade dem
att ansöka om EU-medlemskap. Deras egna önskemål
har styrt dem.
Men då, 1995, fanns det många i Europa som av-
färdade denna kommande möjlighet till ett enat och
fredligt Europa. Det kommer aldrig att ske, sade de.
Ett löfte finns, men det kommer säkert aldrig att infri-
as.
Även i den svenska folkomröstningskampanjen
användes det argumentet av debattörer på nejsidan.
Det fanns en närsynthet och en ovilja att se den histo-
riska möjligheten att skapa något nytt och en möjlig-
het att inte för evigt sitta fast i Efterkrigseuropa. Det
fanns de som inte ville eller vågade se möjligheten till
ett nytt, tryggare Europa för våra barn och barnbarn.
Den svenska regeringen har ända sedan vi blev
medlemmar i EU konsekvent arbetat för EU:s ut-
vidgning. Vi har sett det som en historisk chans och
som en historisk nödvändighet. Vi har arbetat med att
stödja ansökarländerna på olika sätt. Vi har delat med
oss av erfarenheter av att förhandla med EU-
institutionerna. Vi har givit ekonomiskt stöd. Vi har
inom EU-samarbetet konsekvent drivit på för att inga
nya skiljelinjer skall skapas i Europa.
Nu inträder nästa fas. Förhandlingarna med de el-
va länderna kommer att hålla på i många år. Det
kommer att vara kriser, och det kommer att vara
framgångar. Det kommer att vara oändliga detaljer i
segdragna nattliga förhandlingar. Det kommer att
yttras hårda ord ibland. Mediernas rapportering om
långa förhandlingar kommer att tidvis kännas tjatig
och meningslös. Det här vet vi. Så blir det.
Men låt oss aldrig tappa perspektivet på det som
egentligen sker. Om vi behöver kan vi titta i backspe-
geln och se på gårdagen. Se då ett tudelat Europa,
med taggtråd och murar, med stridsvagnar redo på
ömse sidor! Ett Europa med inte bara en militär järn-
ridå, utan även en ekonomisk ridå mellan två system.
Så kan vi jämföra med i dag; stridsvagnarna är borta,
muren är riven och gränserna öppnas. Östersjön har
blivit en region där samarbetet tar fart. Nya marknad-
sekonomier växer, och blir en del av vårt närområde.
Elva nya länder vill bli medlemmar i en europeisk
organisation som redan gjort storverk för att förhindra
krig och för att bygga välstånd. Vi skall fortsätta att
förhindra krig, och vi skall fortsätta att bygga väl-
stånd.
Fru talman! Det finns verkligen anledning att vara
högtidlig i dag. Vi står mitt i en historisk omdaning -
en omdaning av Europa till det bättre.
Besluten om utvidgning som fattades i Luxemburg
kan formellt sammanfattas så här:
För det första: Gemensam start av anslutnings-
och förhandlingsprocessen, i enlighet med fördragets
stadgande i den s.k. artikel O, skall ske med samtliga
elva kandidatländer den 30 mars 1998. För hela för-
handlingsprocessen finns en gemensam ram innefat-
tande samtliga elva länder.
För det andra: Under 1998 får samtliga länder en
av kommissionen ledd genomgång av EU:s 11 000
rättsakter, en s.k. akigenomgång. Det är en nödvändig
inledande del av förhandlingsprocessen. För de sex
första länderna sker detta inom ramen för mellanstat-
liga konferenser, och för övriga sker det inom ramen
för förmedlemskapsstrategierna. Det innebär således
att Estland, Polen, Tjeckien, Ungern, Slovenien samt
Cypern ges ett snabbare spår. Detta är med andra ord
en tidig differentiering. Det har vi inga svårigheter
med. Dels är länderna olika väl förberedda, dels är en
differentiering, så länge den sker på helt objektiva
grunder och inom ramen för en process där alla länder
deltar, något som vi hela tiden konsekvent förordat.
För det tredje: EU:s 15 utrikesministrar och
fackministrar kommer vid behov att träffa sina kolle-
ger från de elva kandidatländerna för att diskutera
gemensamma problem. Kommissionen kan i sin årliga
rapport, som görs rörande samtliga elva kandidatlän-
der med början 1998, rekommendera att en eller flera
av de återstående fem länderna skall övergå till mel-
lanstatliga konferenser. Beslut om dylik uppväxling
fattas av medlemsländerna i Allmänna rådet. Ett be-
slut i Europeiska rådet är alltså inte nödvändigt, då
principbeslut om utvidgningen redan har fattats i
Luxemburg.
För det fjärde: Kommissionen har utfäst ett extra
stöd om 100 miljoner ecu för de länder som ligger
efter i sitt förberedelsearbete för medlemskap.
För det femte: Endast de länder som uppfyller de
politiska Köpenhamnskriterierna får inleda mellan-
statliga konferenser.
Fru talman! Utvidgningsbeslutet är naturligtvis det
allra största som hände i Luxemburg. Jag har här talat
ganska utförligt om dess historiska betydelse. Jag
tycker att det är viktigt att säga detta. Vi fastnar
ibland i detaljer i EU-debatten. Men även andra beslut
fattades, och andra diskussioner fördes vid mötet i
Luxemburg.
Uppgörelsen om Euro-X innebär i korthet att län-
derna som deltar i valutaunionen kan träffas infor-
mellt för att diskutera frågor kring dessa länders sär-
skilda ansvar för den gemensamma valutan. Detta har
från svensk sida hela tiden setts som ett legitimt in-
tresse. Frågor av gemensamt intresse skall däremot
diskuteras mellan samtliga medlemsstater. Alla detal-
jer är inte preciserade, men från svensk sida räknar vi
med att få inflytande över vilka frågor som skall dis-
kuteras i kretsen av alla medlemsländer.
Det är inte nu möjligt att förutse hur de informella
mötena kommer att förlöpa i praktiken. Men på flera
sätt är denna överenskommelse positiv för Sverige.
Ekofinrådets centrala plats i samordning av eko-
nomisk politik understryks tydligt, liksom att det
endast är i rådet som beslut kan fattas. Möjligheten
till mycket öppna diskussioner i Ekofinrådet stärks av
ett ökat användande av sessioner med starkt begränsat
deltagande, dvs. att möten med de 15 finansministrar-
na hålls utan stora nationella delegationer närvarande.
Det slås också fast att frågor av gemensamt intresse
skall diskuteras mellan samtliga medlemsstater. Jäm-
fört med tidigare förslag har den krets av frågor som
enbart kommer att diskuteras mellan euroländerna
därmed begränsats. En för Sverige viktig aspekt är att
alla de länder som inte avser att delta i valutaunionen
behandlas lika gentemot de informella mötena.
Så har vi frågan om den europeiska konferensen
och Turkiet. Sverige uttryckte inledningsvis tveksam-
het till den europeiska konferensen. Det skedde av två
skäl, dels för att vi starkt ifrågasatte om en dylik kon-
ferens skulle tillfredsställa de turkiska önskemålen,
dels för att vi befarade att den i sin ursprungliga ut-
formning skulle ha givit länder som Lettland och
Litauen samma långsiktiga medlemskapsperspektiv
som det Turkiet har, dvs. att effekten skulle ha blivit
att dessa länder i alla fall optiskt avlägsnats från
medlemsmålet med åtföljande allvarliga effekter på
reformprocessen. Sedan den europeiska konferensen
gjorts helt åtskild från själva utvidgningsprocessen
kunde vi släppa våra betänkligheter i fråga om Lett-
land och Litauen och acceptera förslaget.
Vår utrikesminister Hjelm-Wallén framförde un-
der hösten ett förslag om att EU borde utveckla en
särskild strategi för Turkiet. Detta initiativ tog ordför-
andeskapet fasta på och infogade toppmötesslutsat-
serna. Detta initiativ torde långsiktigt få betydligt
större effekter för EU:s relationer till Turkiet än för-
slaget om den europeiska konferensen.
Turkiets reaktion på diskussionerna i Luxemburg
har i första omgången varit negativ. Det beklagar vi.
Det är min förhoppning att Turkiet vid närmare efter-
tanke skall hörsamma den inbjudan till dialog om
fördjupning av relationerna med EU som här har
erbjudits.
Jag skall säga något om miljöfrågorna. Bland öv-
riga punkter på dagordningen vill jag särskilt nämna
miljöfrågorna. På svenskt initiativ har Europeiska
rådet nu uppmanat kommissionen att inom ett halvår
lägga fram en strategi för att främja en hållbar ut-
veckling. Poängen med detta är att miljöskyddskraven
skall integreras i alla gemenskapens politikområden.
Fru talman! Jag har sett att man har beskrivit
toppmötet i Luxemburg i idrottstermer. Somliga me-
nar att Sverige har förlorat mot EU. Andra menar att
Sverige vann mot EU. Detta är nonsens. EU-
samarbetet är ingen idrottsmatch. Samarbetet består
inte av vi och de. Det var EU som fattade ett vist och
gott beslut om utvidgning i lördags. Regeringschefer
från alla EU-länder står bakom beslutet. Därför är
beslutet starkt. Det var ett beslut efter en lång och
noggrann debatt. Olika åsikter har hörts. Argumenten
har prövats.
De svenska argument som envist har förts fram
har spelat en viktig roll i detta beslut. Det är rätt att
konsekvent och metodiskt arbeta för sin sak, även när
andra, både inom och utom Sverige, säger att det vi
gör är omöjligt eller fruktlöst eller utan chans att
lyckas. Det slutliga resultatet ligger mycket nära det
som Sverige och Danmark gemensamt har föreslagit.
Vi såg det i Amsterdam, och vi ser det nu: Sverige
sätter upp mål, och Sverige driver sina frågor. Resul-
tatet både vid toppmötet om sysselsättningen och nu
om utvidgningen visar att ett litet land med klara
målsättningar förmår driva utvecklingen i en för lan-
det och för EU önskvärd riktning. Detta är kanske den
bästa signalen som kan sändas till de nya länder som
så småningom blir medlemmar i EU: Er röst kommer
också att höras. Er plats är i kretsen av Europas de-
mokratier. Välkomna i gemenskapen.
Tack fru talman.

Anf. 89 LENNART BRUNANDER (c) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att statsministern uttryckte sig
på ett sådant sätt att det var Europa som vann på det
beslut som fattades i Luxemburg, och jag instämmer
gärna i det uttalandet. Låt mig också säga att jag tyck-
er att statsministern, och kanske framför allt utrikes-
minister Lena Hjelm-Wallén, har gjort ett bra jobb i
detta sammanhang.
Centerpartiet anser att beslutet vid toppmötet om
en gemensam ram för anslutningsprocessen är en
tydlig framgång för de positioner som Sverige och
Danmark har kämpat för ganska länge. Det har stor
betydelse för frihet, säkerhet och hållbar utveckling
främst i Östersjöregionen. Regeringen skall ha all
heder för insatsen i detta sammanhang.
Utvidgningsprocessen är nu öppen och allomfat-
tande, och alla östeuropeiska länder som har ansökt
om medlemskap kommer att vara med i detta sam-
manhang på lika villkor.
Centerpartiet har stöttat den svenska linjen om en
gemensam förhandlingsstart. Denna linje har nu
vunnit en betydande framgång. En gemensam för-
handlingsstart inleder nu anslutningsprocessen för
samtliga tio kandidatländer. Alla tre baltiska länder
har plats i denna gemensamma anslutningsprocess.
Detta utgör en viktig drivkraft för dessa länder att
påskynda förberedelserna för anslutningen till EU.
EU:s stöd till kandidatländerna för en snabbare an-
slutning sker också genom en gemensam ram.
Centerpartiet bedömer också att de länder som
inte bedöms gå med i EMU från början också får en
rimlig möjlighet att hantera frågorna genom det beslut
som fattades om Euro-X. Mot denna bakgrund är det
rimligt och riktigt att regeringen i Sverige inte använ-
der sin möjlighet till veto.
Statsministern tog också upp miljöfrågorna. Det
talas i papperna också om ett uttalande om Kyoto och
om en viktig framgång för EU. Jag vill ställa en fråga.
Hur kommer den svenska regeringen att agera för att
få denna process att fortsätta, så att man arbetar mot
de mål som antogs i Kyoto?

Anf. 90 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Den processen skall hållas i gång bå-
de på stats- och regeringschefsnivå och bland ansva-
riga ministrar på miljöområdet. Sverige har anledning
att hålla en hög profil. EU försökte sig på någonting
inför Kyotomötet som var en nyordning, en bubbla,
där vi inom unionen så att säga delade bördan. Det
var ett intressant försök och ett intressant grepp som
är värt att utveckla och pröva vidare. Detta är svenska
profilfrågor, och vi får anledning, Lennart Brunander,
att hjälpas åt med dem även i fortsättningen.
För övrigt vill jag tacka Centerpartiet för ett fast
stöd under den här perioden. Det har aldrig vacklats.

Anf. 91 GÖRAN LENNMARKER (m) re-
plik:
Fru talman! Det var ett historiskt beslut som EU:s
toppmöte fattade. Det var ett mycket bra beslut som
innebär en möjlighet för Europa att påskynda och
påbörja processen mot en enda sammanhållen konti-
nent. Jag tror att detta kommer att framstå som ett
mycket viktigt datum i historieböckerna.
Jag tycker dock att det är viktigt att ära den som
äras bör. Detta är ju kommissionens förslag som nu
accepteras av toppmötet. Det var ett förslag som var
en mycket bra produkt. Det var faktiskt en mycket
bättre produkt än vad diskussionen i somras och un-
der förhösten i Sverige gav intryck av. Det är kom-
missionens förslag med tillskott av Europakonferen-
sen, den franska idén om att man skulle samla alla
länder parallellt i förhandlingsprocessen.
Jag tycker också att det är bra att det svenska
motståndet mot Europakonferensen lades ned. Det var
viktigt. Det var också bra att det dansk-svenska för-
slaget om att senarelägga förhandlingsstarten till 1999
övergavs. Nu kommer förhandlingarna i gång redan i
vår med de sex nationerna. Och man bör observera att
förhandlingarna med de övriga fem nationerna kan
komma i gång möjligtvis redan under senhösten om
de enligt kommissionens bedömning är mogna för att
starta förhandlingarna. Det är viktigt för Lettland och
Litauen att kommissionens förslag därmed nu har gått
igenom. Risken hade annars varit att man hade fått
vänta ända till 1999 med att starta förhandlingarna.
Jag tror att vi kan se fram emot en tid då det blir
ett mycket intensivt arbete. Det kommer att bli en tid
då problemen kommer att stå i fokus. Så är det nämli-
gen alltid under förhandlingsarbetet. Vi minns ju
själva hur det var under vår egen förhandlingstid.
Likväl skall vi ständigt hålla perspektivet i minnet, att
utvidgningen och de nya medlemmarna är bra för de
själva och bra för Europa. Det är också bra för oss i
Sverige och i den västra halvan av Europa att ha ett
Europa som mår väl i båda sina halvor.

Anf. 92 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag skall inte söka sak med Göran
Lennmarker. Ibland är man tacksam för att det finns
protokoll. Det anförande som just hållits av den mo-
derate representanten är det nog värdefullt att få beva-
rat till eftervärlden. Jag tror nämligen att det är ett
svårslaget rekord i beskrivning av verkligheten; detta
att Sverige och Danmark skulle ha hamnat i ett läge
där vi fick överge våra förslag och att det var kom-
missionens förslag som togs. Vi som suttit med vid
bordet, Göran Lennmarker, vet att detta är en i grun-
den falsk beskrivning.
Moderaterna har stått ensamma här. Ni övergav ju
den svenska positionen och gjorde på eftersommaren
helt om. Visst, det försvårade litet grand debatten här
hemma men det påverkade inte utvecklingen i Europa
på något sätt, utan där har vi kunnat fortsätta att käm-
pa. Först fick vi till stånd att det inte bara var tre som
kommissionen bjöd in, utan det var fem plus ett. När
fem plus ett tycktes vara det slutliga fick vi till stånd
en gemensam förhandlingsstart - gemensam inom
artikel O - och en möjlighet att snabbt växla upp till
fulla regeringskonferenser med hjälp av beslut i utri-
kesministrarnas råd. Detta har utomlands, och också
här hemma, beskrivits som en framgång för Sverige
och Danmark. Egentligen är det väl nu bara Modera-
terna själva som litet småtjurigt, som dåliga förlorare,
ställer sig vid sidan om och idkar ett slags nyspråk för
att rättfärdiga sin position.
Jag söker inte sak omkring det men noterar att
detta svårslaget vridna anförande tas till protokollet,
och det är jag tacksam för.

Anf. 93 GÖRAN LENNMARKER (m) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att man kor-
rekt och noggrant redovisar processen. Jag tycker att
det är beklagligt att den svenska regeringen tog fyra
månader på sig för att komma underfund om att
kommissionens förslag var bra. Men det är bra att så
skedde; det välkomnar vi.
Vad vi under resans gång beklagade var det
dansk-svenska förslaget att senarelägga förhand-
lingsstarten till 1999. För en vecka sedan var det, som
statsministern minns, en stor debatt om oron i den
frågan. Nu blev det inte så. Det dansk-svenska försla-
get aktualiserades inte, utan man gick på kommissio-
nens förslag från i somras som innebar exakt det som
statsministern nu själv har varit med och beslutat om.
Jag tror att det nu är både viktigt och riktigt att min-
nas det här händelseförloppet. Det hade varit bra om
vi kanske tidigare i Sverige hade varit ense om det
som nu beslutats, men bättre sent än aldrig.

Anf. 94 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag tror att det, som Göran Lennmar-
ker påpekar, är bra att idka självstudier och att jämfö-
ra. Vi har ingen anledning att vara bekymrade över
detta. Däremot kan vi vara glada över en sak och det
är den värme som strömmar emot oss, inte minst från
våra lettiska och litauiska grannar som fick ett utfall
av den här förhandlingen som var mycket bättre än de
hade vågat hoppas på i somras då kommissionen kom
med sitt förslag.
Egentligen skall kanske inte Göran Lennmarker
och jag slita den här tvisten. Vi kan väl fråga våra
grannar vad de tycker, hur de upplever situationen
och vilka de har riktat tacksamhet till. Fråga Vagnori-
us i Litauen eller Krasts i Lettland vilka länder de
pekar ut som de som hjälpte dem att bana väg för en
bättre förhandlingsomgång! Det kan vara ett sätt att
hantera det här. Eller åk till Estland, där jag var i går,
och möt glädjen över att vi nu inte skapar nya skilje-
linjer i Baltikum! Hade man hållit fast vid kommis-
sionens förslag från i somras skulle vi ha hamnat där.
Det är märkligt, tycker jag, att Moderaterna inte
kan delta i glädjen över det historiska som nu har
skett och faktiskt generöst säga: Visst, vi hade en
annan uppfattning. Regeringen drev sin linje. Rege-
ringen kom längre än vad vi moderater hade trott.
Det blev likadant nu som med sysselsättnings-
toppmötet. Moderaterna hamnade på fel sida. Jag är
ledsen för det men det blev bra för Baltikum.

Anf. 95 GÖRAN LENNMARKER (m) re-
plik:
Fru talman! Herr statsminister, det förslag som
statsministern själv på toppmötet var med och beslu-
tade om är kommissionens förslag. Det är i den av-
delningen identiskt med hur man skulle hantera för-
handlingsstarten. Man skulle ha fem plus ett våren
1998. Det var statsministern med och beslutade om.
Bra! De övriga fem skulle få förhandlingar så snart de
uppfyllde villkoren. Det har statsministern varit med
och beslutat om. Bra! Detta kunde vi läsa i juli 1997,
så det är inte direkt en överraskning.
I alla centrala delar har man nu genomfört det här
förslaget, som var mycket bra från början. Det var,
vill jag säga, mycket bra inte bara för de sex länder
som kom i gång tidigt enligt kommissionens förslag,
och nu enligt toppmötets förslag, utan också för de
övriga fem länderna som fick chansen att kvalificera
sig in så snart som möjligt.
Enligt det dansk-svenska förslaget skulle de ha fått
chansen först 1999, tre kvarts år senare. Den 1 januari
1999 skulle ju enligt det dansk-svenska förslaget vara
cut off-point. Jag tycker att man skall vara korrekt
gentemot kommissionen. Det är inte vi moderater som
står bakom det förslaget utan det är kommissionen.
Man skall inte ha lånta fjädrar! Det är kommissionen
som skall ha beröm för ett klokt förslag som toppmö-
tet klokt nog accepterade.

Anf. 96 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Var och en får väl bilda sig sin upp-
fattning. Med tanke på det arbete som vi hade med att
övertyga kommissionen om det resultat som så små-
ningom kom ut i Luxemburg har nog vi som var med
en något annan verklighetsuppfattning än Göran
Lennmarker och de som tillhör den sida som vackla-
de.

Anf. 97 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Först vill jag rikta ett tack till stats-
ministern för informationen. Vi är många som är
glada över det steg som har tagits i Europa. Vi är
nöjda och tillfredsställda med de insatser, inte minst
för Baltikum, som regeringen har gjort och som har
varit värdefulla.
Det gäller Turkiet och Slovakien, två nationer som
båda har problem med demokrati och mänskliga rät-
tigheter. Efter toppmötet kan vi konstatera att Slova-
kien får förhandla, medan Turkiet inte får göra det nu.
Vari består skillnaden mellan Slovakien och Tur-
kiet? Vilken beredskap har rådet att nu påskynda
utvecklingen för demokrati och mänskliga rättigheter i
Turkiet? Turkiet vill ju inte acceptera Europakonfe-
rensen. Vilken beredskap finns det för att den proces-
sen inte skall sluta?

Anf. 98 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag tackar Holger Gustafsson för ett
konstruktivt samarbete under den här processen. Det
har varit ett värdefullt stöd. Tack för det!
Vi vill inte jämföra Turkiet och Slovakien. Slo-
vakien har en radikalt annorlunda situation än Turkiet,
även om det finns anledning att rikta kritik mot Slo-
vakien. Slovakiens medlemskapsperspektiv skall
också ses i ljuset av Slovakiens situation såsom eko-
nomi jämfört med Turkiets. Slovakien har haft an-
ledning att ta emot kritik från de 15 länderna i EU.
Som jag sade i min redogörelse: Det startas inga re-
geringskonferenser med något land som inte uppfyller
demokratikraven i Köpenhamnskriterierna; detta sagt
med adress till Slovakien.
När det gäller Turkiet finns det all anledning att ha
en dialog, en öppenhet. Turkiet är en stor stat i den
delen av Europa. Över huvud taget är Turkiet en stor
stat i ett europeiskt perspektiv, en europeisk stat. Vi
vill ha en sekulär stat. Vi vill ha en dialog med Euro-
pa men inte enbart på Turkiets villkor utan också på
våra villkor. Där måste med kraft från EU:s sida fram-
föras Turkiets uppträdande gentemot exempelvis
minoriteter, Turkiets förhållande till mänskliga rättig-
heter, Turkiets uppträdande i norra Irak, Turkiets
inflytande i Cypernfrågan och Turkiets relationer till
sin granne Grekland.
De sakerna måste Turkiet hantera om Turkiet på
ett trovärdigt sätt skall kunna ingå i en fördjupad
dialog med EU. Om det å andra sidan sker ligger här
en oerhörd möjlighet för utveckling av Europa och för
fördjupat samarbete, någonting som vi alla rimligen
borde ha ett intresse av. Krav från EU:s sida, och om
kraven möts, öppenhet tillbaka i form av tullunion,
ekonomiskt samarbete, men inte utan att vi tydligt
markerar de mänskliga rättigheterna och minoritets-
frågan och uppträdandet gentemot grannarna.

Anf. 99 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Bara en kompletterande uppföljnings-
fråga. Vi har Turkiet som i dag känner sig en aning
utanför, och så har vi Cypern som finns med i proces-
sen. Hur ser statsministern på möjligheten att förhand-
la intensivt med Cypern, medan Turkiet med sina
intressen på Cypern har dragit sig tillbaka och just nu
känner sig litet försmått.

Anf. 100 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Det är en utomordentligt komplicerad
fråga. Vi förutsätter att Cypern i sina förhandlingar
om medlemskap representeras av en delegation som
är ett uttryck för hela öns befolkning, inte bara för en
viss del av den. Det framhöll man noga från Europe-
iska rådets möte under den gångna helgen. Det finns
ingen anledning att peka på alla bekymmer som kan
dyka upp i anslutning till Cypernförhandlingen,
kopplat till om vi får exempelvis en fördjupad kon-
flikt med Turkiet. De är lätta att se utan att man pekar
på dem. Det här är en av de svåraste utrikespolitiska
frågor som EU just nu har att hantera.

Anf. 101 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag vill börja med att understryka det
statsministern inledde med, att det är en högtidlig
stund, en historisk omdaning där vi som medlemsland
i EU har varit med om att säkra demokratin, freden
och samarbetet, förstärkt kittet i Europa. Jag som en
av medlemmarna i medlemslandet Sverige har fått
vara med och se hur vi aktivt har arbetat för detta, och
jag vill tacka förhandlarna för det.
Vi är på väg in i en process som kommer att kräva
mycket arbete men också respekt och ödmjukhet och
som kommer att föranleda stora förändringar i EU:s
institutioner, vilket kommissionen väldigt tydligt
påpekar i sitt betänkande som den lämnat till parla-
mentet. Det kräver en granskning av de politiska,
ekonomiska och sociala effekterna av EU:s institutio-
ner, inte bara för de nuvarande medlemsländerna utan
också för de nya. Det här tycker jag är en möjlighet
att förena frågorna mellan EU-parlamentet och de
nationella parlamenten och få en verkligt stabil grund
att stå på i diskussionerna om det framtida enade
Europa.
Då skulle jag vilja ställa en fråga till statsminis-
tern: Har man funderat över på vilket sätt man skulle
kunna förstärka debatten mellan parlamentet och den
allmänna opinionen, medborgarna, och på det sättet få
i gång en process där man skulle kunna utöka samar-
betet med medlemsländerna i syfte att uppnå kriteri-
erna för att kunna bli medlem, framför allt i vårt nä-
rområde?

Anf. 102 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Det är en bra fråga, som det säkert
inte finns några korta och entydiga svar på. Första
startpunkt är att vi i Sverige skall försöka att undvika
stora nationella strider de närmaste åren om EU som
projekt utan nu finna oss till rätta i den union som vi
gått in i, se fördelarna med den och konstruktivt bidra.
På så sätt kan vi öka vår öppenhet och lyhördhet mot
omvärlden.
Jag hade i går möjlighet att tala med det estniska
parlamentets talman, som såg fram mot den här pro-
cessen med stor entusiasm. Då var mitt råd till ho-
nom: Sök kontakt med svenska parlamentariker, det
svenska parlamentet, därför att EU-samarbetet inte är
en form av samarbete där byråkratierna i dominerande
drag leder processen, utan där är i allra högsta grad
politiker inblandade. Så är det när vi träffas i minis-
terrådet och också parlament emellan. Att hålla den
processen levande, att vi för vår del aktivt från Sveri-
ges sida söker kontakt med de andra parlamenten,
med min motsvarighet i t.ex. Estland och talar om vad
som krävs av oss som politiker när vi går med i dessa
nya organ är viktigt. Den typen av samarbete är gans-
ka enkelt att se. Det kräver sin tid, men det är oerhört
stimulerande och berikar både en själv och andra.
Sedan skall vi veta att vi under den processen
skall klara en ny jordbrukspolitik. Vi skall klara nya
institutioner inom EU. Vi kanske skall klara en om-
fördelning regionalt inom EU, och vi skall göra det
inom en begränsad ekonomisk ram, som rimligen
uppgår till 1,27 % av den europeiska bruttonational-
produkten. Det är en ekvation som kan tyckas näst
intill olöslig, men den skall lösas, och den skall lösas
av en allt större grupp länder som skall fatta beslut i
samförstånd. Nog krävs det att vi träffas och talar med
varandra och fortgående förankrar det hela folkligt.
Jag är öppen för alla goda förslag av det slag som Eva
Eriksson antydde. Tack till Folkpartiet för konstruk-
tivt stöd under hela den här processen.

Anf. 103 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Fru talman! Det var intressant att höra hur stats-
ministern redogjorde för tankarna runt detta. Jag upp-
fattar det ändå så att regeringen i sitt arbete i de
kommande kontakterna och förhandlingarna kommer
att vara pådrivande när det gäller förändringar av de
institutionella frågorna och, som statsministern näm-
ner, att komma till skott när det gäller förändringar av
jordbrukspolitiken - inte i det perspektivet att vi talar
om den ekonomiska ramen för jordbrukspolitiken
utan i att också de nya medlemsländerna skall kunna
ta del av den handelspolitik som vi ändå skall driva
inom EU, så att de också skall få möjligheter att ut-
veckla sitt jordbruk.

Anf. 104 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag kanske inte behöver kommentera
det ytterligare, utan Eva Eriksson tolkade mig på ett
rimligt sätt, även om jag inte vill dölja att det är
knepigt att hantera den här processen. Det blir inte
lätt. Som jag sade inledningsvis kommer det att bli
många kriser, många lägen där vi går mot totalt stil-
lestånd, uppgivenhet. Medierna kommer att rapporte-
ra att nu spricker EU, nu har allting förlorats. Sedan
föser man in politikerna i ett rum. Så sätter man sig
kring bordet, och så vet man två saker. Det ena är att
varje land kan blockera ett beslut. Det andra är att
kommer man inte fram till ett samförstånd skadar man
organisationen. I denna dubbla insikten ligger en så
stark drivkraft mot kompromiss att varje hittills sedd
konflikt i EU har kunnat lösas inom dessa ramar. Så
blir det också i fortsättningen, även om det naturligt-
vis behöver reformeras, man behöver kanske banta en
del organ, bygga ut andra, ändra röstviktningar och
sådant, men det tillhör trots allt vardagen. Det kom-
mer vi att kunna hantera.

Anf. 105 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:
Fru talman! Även jag vill tacka statsministern för
den här informationen. Det historiska anslaget kändes
väldigt bra. Det är inte nödvändigt att bedöma vilka
som har varit segrare, men det känns som en seger för
EU att EU löser de problem som måste lösas. Kanske
också envishet och uthållighet är någonting som lönar
sig.
Mina tankar gick ganska mycket i samma riktning
som Eva Erikssons frågor. Det känns oerhört me-
ningsfullt för många av oss riksdagsledamöter att ha
med ansökarländernas parlamentariker att göra. Vi lär
oss av och om varandra.
Jag skulle ändå vilja fråga statsministern om han
ser något särskilt bidrag som vi som riksdagsledamö-
ter kan ställa upp med i demokratitutveckling, för-
handlingsstödjande verksamhet. Vi har lärt oss att en
förankring i parlamentet är oerhört viktig. Ibland
grälar vi om hur god den är, men det känns ändå som
att vi är på god väg att få det här att fungera. Jag
skulle som sagt vilja fråga statsministern om han ser
något särskilt bidrag som vi skulle kunna komma
med. Jag förstår att vi skall ha idéer själva, men
ibland är det intressant att få besked från andra.

Anf. 106 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag vill passa på att tacka EU-
nämndens ordförande för ett konstruktivt samarbete
under den här svåra processen.
Det som jag tror att vi skall fokusera på är våra
egna erfarenheter. Vi vet ju hur kontroversiellt EU-
medlemskapet har varit, och fortfarande är, i Sverige.
Jag satt i helgen och bläddrade igenom den stora
opinionsmätning som SCB har gjort om svenskarnas
syn på det medlemskap som vi har sedan några år
tillbaka. Jag tror inte att svenskarna är annorlunda än
andra länders folk. Här handlar det faktiskt om att
inse att det kommer att bli en lång process framöver.
Det kan ta ganska många år innan några av länderna
kommer att vara medlemmar av EU. Under den tiden
kommer det att bli konjunkturuppgångar och konjunk-
turnedgångar. Politiska tendenser kommer att skifta,
och över tid kommer kanske också värderingarna av
EU att skifta. Att under en så skiftande resa behålla
kraften i utvidgningsprocessen är ju ytterst en fråga
om folklig förankring i varje enskilt ansökarland.
Kan vi bidra med någonting, är det just erfarenhe-
ten av att vi i vårt land kanske inte lyckades fullt ut
förankra ordentligt varför medlemskapet var så vik-
tigt. Detta är någonting att ödmjukt reflektera utifrån
när vi nu möter länder som kanske har 80-90 % upp-
slutning bakom medlemskapstanken, men som sedan
mycket väl kan komma att se att den dalar för att
sedan växa igen.
Folklig förankring, parlamentarisk demokrati och
varje politikers ansvar att i det sammanhanget föra ett
samtal med medborgarna och hur vi gjorde kan vara
idéer att utveckla samarbetet omkring.

Anf. 107 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:
Fru talman! Jag tror att många av oss som har varit
med under denna långa process för Sveriges del inser
att det just är en lång process och att det är viktigt för
oss att hjälpa till att hålla modet uppe hos ansökarlän-
derna, samtidigt som vi inte får inge falska förhopp-
ningar om att det skall gå snabbare än man tror.
Vad jag funderar på ganska konkret är om vi
skulle kunna föra ett konstruktivt samtal om hur vi
skulle kunna bidra på effektivast och bästa sätt i den
här processen. Jag tror att många av oss skulle vilja
delta i ett sådant samtal.

Anf. 108 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Berit Löfstedt och andra är välkomna.
Jag tror faktiskt att Berit Löfstedt har större kompe-
tens än regeringsledamöter att beskriva vad som be-
hövs av parlamentarisk förankring och parlamenta-
riskt arbete i en sådan här fråga. Vi är öppna, vi lyss-
nar, vi tar till oss, och sedan får vi se vad vi kan göra
tillsammans.

Anf. 109 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Också jag vill tacka statsministern och
håller med om att det här är ett historiskt och mycket
glädjande beslut.
Det är ju viktigt för hela Europa att ansökarlän-
derna i östblocket får en fast förankring i demokrati,
mänskliga rättigheter och marknadsekonomi. Från
Folkpartiets sida har vi sagt att östutvidningen och
arbetet för att säkerställa fred och demokrati är EU:s
viktigaste uppgifter. Vi har hela tiden ansett att det
har varit viktigt med en gemensam förhandlingsstart.
Precis som Eva Eriksson sade har vi stött regeringen i
de här förhandlingarna.
Men nu krävs det också, som vi ser det, krafttag
av EU för att ta itu med sin egen reformering. Stats-
ministern nämnde jordbrukspolitiken och de institu-
tionella frågorna. Jag skulle vilja fråga hur regeringen
nu ämnar driva på i dessa viktiga frågor om EU:s
beslutsregler. Är regeringen t.ex. beredd att inskränka
vetorätten till ett fåtal av de frågor som EU nu har att
besluta om?

Anf. 110 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag tackar Folkpartiets gruppledare
för uppslutningen. Jag tackar också för stödet.
Hur vi väger av våra positioner när det gäller för-
ändringen av institutionerna handlar om en ba-
lanspunkt som skall finnas mellan vår vilja att få EU
att fungera bättre och effektivare och vår strävan att
vårt inflytande i en sådan process inte onödigtvis skall
minska eller komma i kläm i förhållande till andra.
Här handlar det om kommissionärernas ställning och
om kommissionärer skall komma från varje medlem-
sland. Vidare handlar det om hur många röster man
skall ha när man går till omröstning och hur de skall
viktas mellan stora och små länder. Hittills har de
stora länderna haft en klar underviktning för att just
markera det mellanstatliga samarbetet i EU - att det
är stater som samarbetar och att det inte handlar om
stor eller liten. Det handlar också om vilka frågor man
skall kunna fatta med majoritetsbeslut och vilka frå-
gor som skall beslutas enhälligt. Jag tror inte att det är
möjligt att rycka ut en del av detta, utan det kommer
att lösas någon gång, skulle jag gissa, sent 1999 i en
stor förhandling, då också budgetfrågorna kommer att
vara med. Kanske orkar man rent av med att vid
samma förhandling ta in en del diskussioner om regi-
onalpolitik och jordbrukspolitik. Det kan bli mycket
dramatiskt. Alla inser att det här behöver göras, och
alla inser att det kommer att göras. Men samtidigt har
man sina intressen. Vi vill medverka till att EU funge-
rar bättre. Vi vill inte medverka till att de små länder-
na sätts åt sidan. Styrkan i EU är just det som jag sade
inledningsvis, att också ett litet land kan driva en linje
och få genomslag.
Att nu precisera positioner vore dålig förhand-
lingsteknik. Det vore egentligen också att avkräva mig
någonting som vi än så länge inte är färdiga med i
regeringen som samtal. Här hoppas jag naturligtvis att
jag kan komma tillbaka till EU-nämnden för att få
stöd.

Anf. 111 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag har full respekt för att statsminis-
tern inte vill avslöja någon form av svenska positioner
på det här stadiet. Men jag hoppas och det lät faktiskt
som om statsministern menar att man kommer att
driva på i de här frågorna.

Anf. 112 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Ja, det är ambitionen. Men ta en sådan
fråga som jordbrukspolitiken, som vi ju alla älskar.
Det är ett sådant område som inte bara vi utan näst-
intill varje medlemsland älskar att ha synpunkter på.
Det är i sin tur utomordentligt komplicerade politiska
förhållanden i varje medlemsland när det gäller att
driva på en förändring i den processen.
Det som vi gjorde i Sverige, delvis med stöd av
Folkpartiet, i reformeringen av svensk jordbrukspoli-
tik blev ju delvis ogjort när vi klev in i EU, därför att
EU låg efter oss. Nu börjar samma debatt att växa
fram i EU som vi en gång i tiden hade i Sverige. Jag
är så där lagom hoppfull om att det kommer att bli en
enkel process, och då uttrycker jag mig mycket för-
siktigt.

Anf. 113 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag vill också tacka för informationen
och tycker att det är väldigt viktigt att vi får en snabb
information i riksdagen, eftersom det blir mycket
diskussioner i tidningar, radio, TV samt man och man
emellan. Men jag är litet kritisk till det onyanserade
lovtalet till EU. Så onyanserad är inte opinionen i
Sverige när det gäller EU.
Jag vill också fråga vilka förmodade krig som EU
har lyckats avstyra. Vad gör EU nu, när Kosova lad-
dar upp för en konflikt som många har varnat för?
Man sänder tillbaka från Europa hundra tusen och
ännu fler flyktingar från Kosova, mest unga män, som
kanske kommer att delta i den här konflikten.
Om EU skall bli större tycker jag att trenden mot
en federalistisk stat måste brytas.
Statsministern talar om att förankra. Egentligen
gäller det ju att övertyga, och det är en helt annan sak.
Det är inte förankring som saknas, utan man försöker
övertyga svenska folket, som kanske tycker något
annat.
Anser statsministern att en större enighet är möjlig
i de flesta frågor? Det gäller försvaret, flyktingpoliti-
ken, polisväsendet, samordning av skattepolitiken,
miljöpolitiken, ökat inflytande i socialpolitiken och
framför allt en gemensam valuta inom EMU.

Anf. 114 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Ja, där fick vi hela EU-debatten i ett
nötskal. Den debatten är jag kanske inte riktigt beredd
att ta just nu. Jag rapporterar från det toppmöte som
vi hade i helgen och som handlade om utvidgningen.
Jag tycker inte att jag var onyanserad när jag beskrev
EU som ett fredsprojekt. Jag vill också erinra om att
jag alldeles nyss från talarstolen tydligt markerade att
svenska folket minsann inte är övertygat om att det
här är världens bästa tanke - i alla fall inte om man
ser till opinionsmätningar.
Där är jag realist. Där är jag mycket ödmjuk och
öppen. Det finns inslag i EU som vi inte tycker om.
Det finns inslag i EU som man bör motarbeta. Själv-
klart. Men det grundläggande, vilket jag tycker att det
är konstigt att Miljöpartiet inte ser, är att det här har
varit en bra period för Europa. Framför allt har det
varit det när det gäller den kärnkonflikt som ju histo-
riskt har funnits i Europa mellan främst Frankrike och
Tyskland. Det har varit en bra period efter andra
världskriget som nu resulterar i att uppdelningen
mellan öst och väst i Europa också börjar suddas ut.
Det tycker jag att Miljöpartiet borde vara glada för
och se som en framgång. Det finns ju partivänner till
er i de här länderna som upplever det här som något
som faktiskt är rimligt och riktigt. Det visar ju att man
kanske har mer nationella perspektiv än ideologiska i
frågan.

Anf. 115 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Fru talman! Om ökad arbetslöshet och ökade
klyftor mellan rika och fattiga är en positiv utveckling
vill jag verkligen ifrågasätta.
Men jag vill komma tillbaka till ett par frågor.
Vad gör EU när Kosova laddar upp för en konflikt?
Anser statsministern att situationen behöver brytas när
det blir så här stort? Jag tänker på det här med enighet
- och så detta med att ha alla frågor gemensamt.
Måste man inte bryta den trenden och ge länderna
större eget ansvar och självständighet?

Anf. 116 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! De där frågorna har jag mycket tydligt
uttalat mig om i riksdagen och i några linjetal. Det
finns ingen anledning att upprepa sig. Min hållning
har varit mycket klar när det gäller hur jag ser på det
nationella utrymmet att fatta beslut och konflikten
gentemot det överstatliga.
Sedan tycker jag återigen att det är ohistoriskt av
Pohanka och Miljöpartiet att inte se vad EU betydde
för demokratiseringen i Spanien, Portugal och Grek-
land och vad EU har betytt i form av minskade klyftor
mellan södra Europa och norra Europa. Det är ett
misstag, tror jag, av Miljöpartiet att inte begripa att
det som nu driver de elva ansökarländerna mot EU
faktiskt är att de önskar sig samma utveckling i form
av minskade klyftor mellan Öst- och Västeuropa, i
form av högre levnadsstandard och i form av därmed
ofta också förenad bättre miljö.
Det här är ju det grundläggande. Det är därför vi
socialdemokrater är för projektet. Vi ser dess historis-
ka vidd och vikt. Men det är inte så att vi okritiskt
accepterar alla inslag. Är man så negativt orienterad
som Miljöpartiet är i frågan, tror jag också att man
har svårt att se det historiskt stora som nu händer. Det
beklagar jag.

Anf. 117 BENGT HURTIG (v) replik:
Fru talman! Jag kan också instämma i tacken för
den information som vi har fått. Vi tycker ju också att
det är positivt med en gemensam förhandlingsstart,
och vi har stött de krav som regeringen har drivit.
Men man kan fråga sig hur mycket det här snabb-
spåret och den individuella behandlingen av medlems-
länderna kommer att betyda. Man skall ju inleda an-
slutningsprocessen den 30 mars. Förmodligen blir det
väl en träff i London där man fotograferas tillsam-
mans med alla kandidatländer - utom naturligtvis
Turkiet får man väl förutsätta.
Men redan den 15 mars har ju rådet med kvalifice-
rad majoritet beslutat om principer, prioriteringar,
mellanliggande mål, viktiga anpassningar samt villko-
ren i varje enskilt partnerskap. Då avser man alltså det
här partnerskapet för anslutning.
Det är ju en kvalificerad majoritet som gäller när
man skall bestämma villkoren i rätt stor utsträckning.
Enskilda länder kan ha en annan uppfattning. Det kan
möjligen finnas en risk att det blir rätt stora skillnader
mellan de här enskilda länderna. Naturligtvis blir det
så mellan de fem, men också mellan de fem och de
övriga.
Då är min fråga: Hur tänker regeringen agera för
att se till att inte de här länderna dras isär genom
beslut med kvalificerad majoritet under processen?

Anf. 118 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Vi är angelägna om att processen be-
drivs utifrån objektiva kriterier. Det finns ingen an-
ledning att ställa i utsikt någon sneddning eller gen-
väg in i EU. Länderna måste vara förberedda på det.
Det gäller deras rättssystem, deras demokratiska sys-
tem och deras ekonomier. Annars kommer det bara att
skapa problem för dem själva och för den union som
tar in ytterligare medlemmar. Här får vi liksom aldrig
svikta.
Därför tror jag inte på det perspektiv som Hurtig
målar upp om att man med något slags majoritetsbe-
slut skulle utesluta vissa och favorisera andra. Nu är
det i enlighet med fördraget som processen bedrivs.
Det är i ljuset av objektiva kriterier som intagningen
av nya medlemmar skall ske. Dock - vilket är viktigt:
Inget land skall känna sig exkluderat. Inget land skall
vara utanför. Alla skall vara inne i processen. Det är
ju det som den gemensamma förhandlingsstarten har
manifesterat i Luxemburg nu i helgen.

Anf. 119 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! I somras ställde jag en skriftlig fråga
till statsministern. Jag skrev: Genom att ställa Sverige
vid sidan av inledningen av EMU:s tredje fas, förlorar
Sverige inflytande både vad gäller EMU-relaterade
frågor och övriga EU-frågor. Jag fick svar från fi-
nansministern. Han skrev att Sverige inte kommer att
lida någon ekonomisk och politisk skada av detta,
dvs. utanförståendet.
Nu ser vi att detta var fel. I EMU-relaterade frågor
hamnar Sverige vid sidan av. Vi förlorar inflytande
när man sjösätter steg tre. När det gäller Euro-X-rådet
är vi inte med. Det är ett viktigt forum - inte minst för
informella ställningstaganden där man resonerar sig
samman.
Vi ser också att signaleffekterna av vårt utanför-
stående blir stora. Vi har inget undantag som Storbri-
tannien och Danmark. Vi klarar enligt regeringen
själv kraven för medlemskap. Det är alltså inte som i
Greklands fall så att vi inte klarar det. Det handlar om
att vi inte vill. Vi har inte ens ett mål om att på sikt
vara med. Det är alldeles uppenbart när man träffar
europeiska kolleger att det här skapar en tveksamhet
om den svenska regeringens europeiska engagemang.
Utanförskapet kostar, statsministern!
Jag skulle vilja fråga statsministern hur han ser på
det här och vilka reaktioner han möter på det här för
mig ganska underliga, frivilliga, utanförståendet.

Anf. 120 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Det är ju inte underligare än att detta
utanförstående som uppfattning delas av 75 % av
svenska folket. Det kan möjligen vara smärtsamt för
Tolgfors och Moderaterna att erinra sig detta, men det
är ju de facto på det viset. Och det är ju heller ingen
oviktig grupp att väga in i bedömningen när man skall
diskutera svensk Europapolitik.
Det är nämligen så, Tolgfors, att det inte bara är
kollegerna i Europa man skall övertyga eller impone-
ra på. Det är faktiskt också så att det i en demokrati
som Sverige är det svenska folket som skall vara
samlat.
Jag möter också mina kolleger i Europa. Jag har
naturligtvis lagt ned väldigt mycket tid på att förklara
den svenska positionen. Och jag har aldrig från någon
av mina kolleger - som ju faktiskt har ett visst infly-
tande i EU - mötts av attityden eller uppfattningen att
vi skulle ha ställt oss utanför.
Det är erfarna politiker. De vet hur en politisk
process fungerar. De har förståelse för ett land med en
utvecklad demokratisk tradition som vår. Jag beklagar
att Tolgfors inte rör sig i den typen av kretsar. I så fall
tror jag inte att han skulle uppfatta utanförskapet, som
han beskriver det, lika smärtsamt.

Anf. 121 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Om detta kan statsministern och jag
vara överens. Visst skulle det vara roligare för en
moderat att röra sig som en kollega i regeringskretsar
än vara i opposition, men det är ju inte det saken
handlar om.
Statsministern sade att beslutet om Euro-X var ett
bra beslut för Sverige. Det är möjligen bättre än orgi-
nalförslaget, men det är sämre än alternativet med-
lemskap. Att vi har hamnat i ett sämre alternativ med
mindre inflytande och utanförstående beror ju på
statsministern själv. Han saknar ju åsikt i frågan. Det
är klart att svenska folket har svårt att bilda sig en
uppfattning när Sveriges regering har svårt att bilda
sig en uppfattning eller att över huvud taget öppet
föra diskussioner om för- och nackdelar där man tar
ställning. Det är ju detta det handlar om.
Vi är utanförstående på grund av bristande poli-
tiskt ledarskap. Det beror på att Socialdemokraterna
inte sade sanningen i folkomröstningen, nämligen att
det formellt också var en folkomröstning om ett
EMU-medlemskap i tredje steget. Det var det vi an-
slöt oss till. Det var där vi skulle vara med. Vi hade
inte ett undantag. Om man skulle läsa det vi faktiskt
röstade om skulle man kunna se att riksdagens ställ-
ningstagande därmed mer kom att handla om när än
om om. Nu valde man att passa och att inte ta diskus-
sionen. Vi moderater gjorde det. Därför tycker jag att
vi står litet tryggare, och möjligen också politiskt
hederligare, efter den debatten.

Anf. 122 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Det sista tror jag nog att Tolgfors
skall försvara i en debatt med dem som var med och
skrev propositionen efter den svenska förhandlingen.
Detta apropå politisk hederlighet.
Det har aldrig framställts i svensk debatt såsom
om vår EU-förhandling också innebar ett klartecken
för medlemskap i EMU. Om det är så Tolgfors har
uppfattat dokumenten har retoriken varit en helt an-
nan. Den beskrivningen bekräftas säkert av tidigare
kolleger till Tolgfors partivänner som satt i den gamla
fyrpartiregeringen. Det är viktigt att komma ihåg. Att
Moderaterna nu glider med någon slags nyspråk även
i den här frågan är väl bara ett uttryck för att ni också
här känner er litet utanför.
Jag kan förstå om Moderaterna skulle vilja umgås
i de kretsar där man träffar regeringschefer. Nu är det
ju så vist ordnat i Europa att Moderaterna har väldigt
lätt att träffa f.d. regeringschefer, och åtminstone där
kan man kanske föra ett samtal som upplyser om
Sveriges ståndpunkt.

Anf. 123 CARL B HAMILTON (fp) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja ta fasta på att rege-
ringen och statsministern för en gångs skull talar
högtidligt och väl om Europeiska unionen och om
europeiskt samarbete och inte som vanligt fokuserar
på problem, restriktioner, krypskytte på andra EU-
länder och beskriver EU-samarbetet som ett enda stort
besvär. Jag hoppas verkligen djupt i min själ att Gö-
ran Persson nu påverkar sin hemmaopinion i en posi-
tiv riktning.
Min fråga till Göran Persson är: Tycker statsminis-
tern att den negativa EU-opinionen i Sverige, den
bristande folkliga förankringen, är ett problem nu och
för basen i regeringens framtida EU-politik? Om
statsministern uppfattar detta som ett problem, vad
tänker han göra åt saken?

Anf. 124 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Ja, det är ett problem, vilket jag ock-
så har framhållit här i debatten i dag. Jag ser det som
en belastning som vi troligen kommer att successivt ta
oss ur när vi väl har kommit ur det järngrepp som det
statsfinansiella förfallet skapade när det gäller framför
allt framtidstro och optimism i de svenska hushållen.
Det är inte så svårt att se hur sambanden ser ut där.
Det är bara att gå tillbaka till 1990 när vi hade ett
klart folkligt stöd efter en lång och hyfsat framgångs-
rik period ekonomiskt. Sedan kom det en nedgång-
speriod med massarbetslöshet, sönderkörda finanser
och allt det vi känner till. I takt med det har även EU-
medlemskapet kommit att framstå som något negativt.
När optimismen nu kommer tillbaka blir det en ny
stämning och en ny attityd. Det är jag ganska säker
på.
Herr talman! Låt mig också säga en sak. Carl B
Hamilton säger att socialdemokratin "för en gångs
skull" osv. Det är rent nonsens. Sverige hade inte
varit medlem i EU utan socialdemokratins engage-
mang. Det var inte på folkpartistiska tidningars ledar-
sidor som medlemskapet vanns, Carl B Hamilton.
Utan det var på byggarbetsplatser, bland skolmåltids-
personal och bland dörrknackande socialdemokratiska
valarbetare som de övertygades som så småningom
tippade över opinionen i ja-riktningen. Det var perso-
ner som Lillemor Arvidsson mer än personer som
Carl B Hamilton som såg till att det skedde. Carl B
Hamilton har väl aldrig haft problem i de kretsar han
rört sig med att övertyga någon EU-opinion. Så kom
inte dragande med detta "för en gångs skull"! Det är
billigt, det är dåligt och det är missvisande.

Anf. 125 CARL B HAMILTON (fp) replik:
Herr talman! Jag och Folkpartiet är stolta över
vårt Europaengagemang. Det är alltför få personer i
Sverige i dag som talar väl om Europasamarbetet.
Vad Europa behöver är mer av samarbete, inte mindre
samarbete. Kan vi i Folkpartiet ge vårt bidrag till
detta är det bra.
Jag ger gärna Göran Persson rätt i att Ingvar
Carlsson, Lillemor Arvidsson, Odd Engström och
många andra socialdemokrater gjorde en ovärderlig
insats i ja-kampanjen. Men intensiteten i det engage-
manget har kanske upphört sedan vi bytte statsminis-
ter. Jag ser det som ett problem som vi har framför
oss eftersom regeringen har ett mycket stolt mål för
östutvidgningen framöver. Det kräver att regeringen
och Socialdemokraterna förklarar och försvarar EU-
samarbetet här hemma, annars kan denna stolta stra-
tegi inte bära. Den folkliga förankringen kommer inte
av sig själv.
Vi kan gärna gräla om de sönderkörda statsfinan-
serna - det är ju statsministerns favorituttryck - men
jag tror inte att det räcker med att vi får budgetsane-
ringen i hamn för att vi skall få en engagerad och
positiv svensk opinion som är med på de uppoffringar
som krävs på budgetsidan, t.ex. en reformering av
jordbrukspolitiken osv., för att östutvidgningsstrategin
skall gå i lås.

Anf. 126 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Nej, jag sade inte att det var budget-
saneringen i sig som skulle göra detta. Jag sade att det
var den optimism och framtidstro som nu följer i
spåren på den, som också kommer att föra med sig en
anda och atmosfär i samhället som gör att förståelsen
för de här frågorna successivt kommer att glida i en
riktning mot ökad uppslutning omkring EU. Så såg
mitt resonemang ut.
Sedan kan man ju som vanligt från borgerligt håll
hylla avgångna socialdemokrater. Det är ett av favo-
ritknepen. Jag skulle inte drömma om att hylla av-
gångna folkpartister i det här sammanhanget. Det
avstår jag ifrån.
Men en sak kan jag väl ändå få säga, herr talman,
och det är att den debatt vi nu kan föra om Europa
och EMU hade inte varit möjlig att föra om vi inte
hade fattat alla de utomordentligt svåra beslut som
saneringen av de offentliga finanserna representerar.
Det är beslut som ju på sätt och vis Carl B Hamilton
lade grunden till i en viss mening. Mot den bakgrun-
den skulle man kanske ändå kunna ge ett erkännande,
nämligen att vi faktiskt har kommit i ett läge nu då vi
har en sådan position att vi kan bestämma själva. Det
är ett viktigt bidrag till svensk Europadebatt.

Anf. 127 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) re-
plik:
Herr talman! Jag tror att mycket få människor i
Sverige är emot ett förtroendefullt samarbete mellan
alla Europas stater så länge dessa stater själva får
bestämma över sina egna angelägenheter. Orsaken till
att EU-opinionen är så negativ i Sverige tror jag är att
EU är centralstyrt och beslutar på ett byråkratiskt sätt
i detaljer som ofta upplevs som krångliga, helt enkelt
onödiga och direkt skadliga för Sverige i det här fallet
och många andra länder.
Nu är vi alla överens om att EU måste fungera
bättre. Då finns det två vägar att gå. Grundlagen i EU,
Romfördraget, pekar mot federation. Kommissionen
har i uppgift att göra en federation av EU. Men så fort
man har en regeringskonferens, t.ex. Maastricht och
Amsterdam, ändrar man grundlagen.
Min fråga till statsministern är nu: Vill statsminis-
tern, och därmed Sverige, arbeta för att vi faktiskt
skall avlänka en del av den onödiga detaljstyrningen i
subsidiaritetsprincipens, närhetsprincipens, anda och
faktiskt ta bort en del av de onödiga krångelreglerna?
Eller kommer Sverige att arbeta för institutionella
förändringar som kör över de små länderna och tar
bort veto? Enligt mitt sätt att se det skulle det skapa
en mycket större misstro också hos de nya länderna
om de detaljstyrs från Bryssel.

Anf. 128 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Jag har inga svårigheter att deklarera
att det jag tycker illa om i det europeiska samarbetet
är tendensen att en byråkrati tar för sig mer och mer
av beslut som rimligen skall hanteras i den här för-
samlingen eller kanske t.o.m. i kommunfullmäktige-
församlingar runt om i Sverige. Detta tycker jag inte
om.
Det samarbete vi skall ha av överstatlig karaktär i
Europa borde inriktas på de frågor som stärker de
nationella parlamentens roll och betydelse. Det kan
låta som en paradox, men det är ganska lätt att se vad
jag syftar på.

Anf. 129 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) re-
plik:
Herr talman! Jag är glad för statsministerns svar.
Demokratin är förankrad i nationalstaterna. Det finns
inte någon demokrati, åtminstone inte än så länge, i
EU. Därför är det viktigt att man nu börjar arbeta på
grundlagsändringar i EU som tar bort den här uppgif-
ten från byråkraterna att skapa mer och mer av fede-
ration. Byråkrater är ju vana vid att lyda de beslut
som fattas och de lagar som är stiftade.
Det gäller att vid nästa regeringskonferens börja
med, i stället för institutionella förändringar som tar
bort vetorätten och gör det mer överstatligt, en avreg-
lering av EU som gör att de olika ingående nationerna
får mer att säga till om i sina egna angelägenheter. Då
tror jag att ett samarbete i en europeisk union så
småningom kan bli något som vi alla ställer upp på.

Anf. 130 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Det här är målkonflikternas område.
Principiellt har jag lätt att känna sympati för det Bir-
gitta Hambraeus säger, men det finns vissa områden
som man ser vissa fördelar av att samarbeta kring
överstatligt.
Ta exempelvis den organiserade brottsligheten,
hur den utvecklas och hur den rör sig. Det är inget
tvivel om att det är ett område som skulle tjäna på
mer av europeiskt samarbete och kanske också euro-
peiskt beslutsfattande, dvs. tjäna på i den meningen
att vi kunde hålla tillbaka utvecklingen.
Ta miljöfrågorna, som vi båda är starkt engagera-
de i. Det är också ett område som rimligen skulle
kunna effektiviseras när det gäller resultat och mer av
samarbete och kanske också överstatlighet.
Bilden är inte enkel och entydig, utan här har vi
hela tiden att väga av. Vad jag har deklarerat, och
som jag är beredd att säga igen, är att vi inte får tappa
perspektivet, inte får tappa det övergripande samman-
hanget. Om vi gör det finns det en väldig risk för att
varje sådant här enskilt steg inte kan upplevas som
dramatiskt, men där vi så småningom sitter i en situa-
tion där unionen börjar byta karaktär och inte längre
är av mellanstatligt slag. Det är dumt att neka till att
en sådan utveckling kan inträffa. Jag tror inte att den
behöver inträffa, men vi skall prata om det, debattera
det och peka på riskerna.
En person som pekar på de riskerna mer än andra
är Birgitta Hambraeus, och jag tycker att det är ett
värdefullt bidrag i debatten, även om vi inte alltid har
samma uppfattning.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § (forts. från 8 §) Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet, arbetsmarknad och arbetsliv (forts.
AU1)

Anf. 131 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! När massarbetslösheten växer fast
måste varje sten vändas för att man skall kunna hitta
åtgärder som kan bryta utvecklingen och skapa nya
jobb. Då står all ideologisk dogmatism och byråkra-
tisk stelbenthet i vägen för nya möjligheter. Då finns
inte en åtgärd utan ett batteri av olika åtgärder, som
var och en kan ge sin bit i pusslet för fler jobb.
I våras gick Folkpartiet i Gävleborgs län ut i en
enkät till småföretagare. Vi frågade hur de såg på
möjligheterna att anställa nya människor, särskilt
ungdomar, som på vissa håll i vårt län uppvisat arbets-
löshetstal i storleksordningen 40 %. Svaren var ned-
slående. Man hänvisade bl.a. till de direkt småföreta-
garfientliga följderna av de sjuklöneförändringar, som
regeringen och Centern drivit igenom tidigare. På
samma sätt ansågs oförmågan att återställa den för-
ödande återställaren inom arbetsrätten slå hårt mot
just småföretagare.
Av enkäten framgick dock klart att nya möjlighe-
ter att anställa t.ex. ungdomar skulle kunna öppnas
om arbetsgivaravgiften slopades. För att pröva effek-
terna av en sådan åtgärd borde försöksverksamhet i
ett hårt arbetslöshetsdrabbat län som Gävleborg kun-
na prövas. Arbetsgivaravgiften skulle kunna avskaffas
för ungdomar mellan 18 och 24 år som nyanställs.
Utskottet säger sig inte vara främmande för tanken
men avstyrker trots det motionen. I det mörker som
råder i massarbetslöshetstunneln borde ett ljus kunna
tändas för att man skall kunna hitta en väg ut ur mörk-
ret. Sverige har egentligen inte råd att låta bli att prö-
va. Har utskottet det?
Herr talman! I detta betänkande behandlas också
jämställdhetsfrågor, vilket inte direkt har framgått av
de tidigare fem timmarnas debatt. Jag konstaterar
också att statsrådet passade på att gå. Jämställdhetsar-
betet, som drog i gång på allvar under 60-talet, har på
väldigt många sätt förändrat vår tillvaro. Förutsätt-
ningarna för ett mer jämställt liv, såväl i arbetsliv och
politik som i hemmet, har förbättrats väsentligt för
såväl kvinnor som män. Men visst tvingas fortfarande
väldigt många kvinnor kämpa mot fördomar och dis-
kriminerande attityder för att kunna hävda sin rätt till
lika rättigheter och lika lön. Dit är det fortfarande
långt, långt kvar.
Till det mest oacceptabla i många kvinnors vardag
är fortfarande hotet om våld, misshandel och sexuella
övergrepp. Kvinnofrid är ett i många sammanhang
okänt begrepp. Det är skrämmande och helt oaccepta-
belt att så många kvinnor ständigt skall behöva gå och
vara på sin vakt gentemot kända och okända män. Det
är en skam att kvinnojourer skall behöva finnas - men
en räddning för många att de finns. De kvinnor som
där gör en insats för sina medsystrar är värda mycket
respekt och tacksamhet.
Men i dagens jämställdhetsdebatt är många män
tysta. De tycker debatten domineras av mer eller
mindre militanta feminister, åtminstone den debatt
som hörs - den som män hör. Och här hör och uppfat-
tar vi många gånger väldigt olika. Män tycker sig inte
längre ses som partner i kampen för jämställdhet, utan
att de bara framställs som problemet. Då blir det mer
könskrig än jämställdhetsarbete. Men jämställdhet är
inte någon kvinnofråga - den har män precis lika stor
rätt till.
Herr talman! Jämställdhet handlar ytterst om den
enskildes rätt att själv kunna forma sin tillvaro utan
tvingande traditioner eller fördomar, inte att män och
kvinnor skall vara så lika som möjligt. Det är de inte,
även om det självfallet finns stora variationer bland
män och bland kvinnor. I ett jämställt samhälle görs
inte allting till hälften av män och till hälften av kvin-
nor, utan av människor oavsett om det är män eller
kvinnor. Bristen på jämställdhet slår olika hårt mot
enskilda män och enskilda kvinnor. Lika riktigt som
det är att lägga ett genusperspektiv på samhällsanaly-
sen, är det att det för den enskilda kvinnan eller man-
nen inte ger ett personligt svar.
Att erkänna att män och kvinnor - liksom olika
individer sinsemellan - är olika är inte att ge upp
kampen för jämställdhet. Att förneka det är att skänka
bort trovärdigheten till dem som inte vill ha jäm-
ställdhet. Det är inte för att vi alla är lika som vi skall
ha jämställdhet, utan just för att vi inte är lika men har
lika rätt till makt och ansvar på vars och ens egna
villkor. Lika värde handlar inte om att förneka olikhe-
ter. Såväl i hem som i samhälle behövs både män och
kvinnor - tillsammans kompletterar de varandra.
Jämställdhetsarbetet har hittills i mycket handlat
om hur kvinnor varit undertryckta och diskriminerade
- och fortfarande är. Men i det moderna samhället
utestängs också män från viktiga områden. I hem och
i sociala relationer dominerar kvinnliga värderingar
och förhållningssätt, som ofta utestänger män från att
delta utifrån sina förutsättningar, som gör att män
kommer i underläge.
Kvinnor känner ofta vanmankt inför oförstående
män, som förnekar att kvinnor är utsatta för subtila
utestängningsmekanismer i arbetsliv, samhälle och
politik, eftersom de präglas av manliga synsätt och
värderingar, som blivit normbildande. Kvinnor kan
med all rätt hävda att kvinnliga synsätt och värdering-
ar har mycket att tillföra på de områdena.
På samma sätt kan män känna vanmakt när de i sin
tur hör kvinnor säga att allt skulle bli bra om bara
männen tog sitt ansvar för hem och familj. Samtidigt
upplever de kvinnors oförståelse inför att hem och
barn kan skötas på annat än kvinnors vis. Jämställdhet
förutsätter att den som har makt och ansvar delar med
sig både i hemmet, i arbetslivet och i politiken. Men
det är inte alltid en fråga som löses med politiska
beslut.
Herr talman! Varför är män ofta så tysta om sina
innersta tankar? Varför blir män så ofta destruktiva
mot sin omgivning och särskilt sig själva när tillvaron
brakar samman? Väldigt många män faller då - allde-
les oavsett vad de tänkt sig - tillbaka i traditionellt
manliga rollbeteenden. Det sitter mycket djupt. Män i
kris är dock ofta mer utsatta och mer ensamma än
kvinnor, som inte alltid men ändå oftare har lättare att
prata och lättare att vända sig till sina medsystrar.
När regeringen i mitten av 80-talet började jobba
med den moderna mansrollen insåg man att utsatta
män också behöver stöd. Att vara utsatt har inget att
göra med vem som bär hela eller delar av ansvaret för
krisen. Stöd till mäns krishantering framhölls därför
som en viktig insats.
Fortfarande kämpar ideella mansjourer ofta i
motvind. Visst kämpar också kvinnojourer nu allt
oftare mot snäva resurser, men få ifrågasätter det
självklara i deras existens. Inom budgeten för jäm-
ställdhet finns ett anslag C 3, från vilket bidrag ges till
bl.a. kvinnojourernas riksorganisation. Det är utmärkt.
Man gör en ovärderlig insats för utsatta kvinnor. Men
det borde vara lika naturligt att Sveriges Mansjourers
Riksorganisation kunde få bidrag därifrån till sitt
arbete på riksnivå. Det är ovärderligt för utsatta män,
för utsatta kvinnor och i högsta grad för jämställdhe-
ten. Utskottets skrivning vittnar bara om samma för-
strödda okunnighet och ointresse som kvinnojourerna
länge mötte i början.
Herr talman! Jag står givetvis fortfarande fast vid
yrkandena 1 i motion T230 och 4 i motion A808 men
avstår från att yrka bifall.

Anf. 132 EWA LARSSON (mp):
Herr talman! 1998 är kulturår i hela Sverige. Jag
skall nu ge tre konkreta förslag på kulturarbeten som
kan genomföras nu.
För det första vill vi stödja arbetsgruppen för dan-
sares yrkesbyten. Det görs i andra länder. Utskottet
säger att det vore önskvärt att frågan om dansares
yrkeskarriär tas upp i deras egen utbildning. Det är
självklart att det görs redan i dag. Det vet ju alla.
Utskottet vill att ansvaret skall vila på dansarnas
egna organisationer. Det är bra. Det är precis det vi
motionerar om.
Nu har kulturutskottet fattat beslut om att ge 40
miljoner kronor till de stora fackliga organisationerna
för uppsökande verksamhet bland arbetslösa. Vi tyck-
er att den frågan skulle behandlas i detta utskott. Dan-
sarna är i stor utsträckning organiserade i Teaterför-
bundet, som finns under TCO:s paraply. TCO kan
alltså ge stöd till arbetsgruppen för dansares yrkesby-
ten, vilken redan i dag, utan statligt stöd, bistår dan-
sarna med att hitta sin nya yrkesinriktning.
Det hade alltså varit roligt, tycker vi i Miljöpartiet,
med en mer positiv behandling av detta konkreta
förslag. Med det yrkar jag bifall till reservation 12,
mom. 39.
För det andra vill vi bevara Hallandsmodellen för
byggnadsvården. Under fyra år har arbetslösa bygg-
nadsarbetare, herr talman, erbjudits lärlingsutbildning
enligt en modell med fyra månaders utbildning och
fyra månaders beredskapsarbete. Det har gjort att
värdefulla äldre byggnader har rustats upp under
mottot "Rädda jobben, rädda hantverket och rädda
husen".
Lärlingsutbildningen är ett regionalt samarbete
mellan länsstyrelse, länsarbetsnämnd, länsmuseum,
byggmästare, fackliga organisationer, kommuner och
fastighetsägare.
25 miljoner kronor har betalats ut ur Östersjömil-
jarden för att exportera Hallandsmodellen till Polen.
Herr talman! Samtidigt förslås att beredskapsarbetet
skall bort inom svensk byggnadsvård. Ändra på detta
och behåll beredskapsarbetet!
För det tredje vill vi ge arbetsmarknadspolitiska
medel till ett nordiskt akvarellmuseum. Herr talman!
Museet blir unikt i Norden och Europa och kommer
att få kulturpolitisk, näringspolitisk och sysselsätt-
ningspolitisk betydelse.
Boverket hade kunnat bistå med medel om ansla-
get till icke statliga kulturlokaler inte minskat drama-
tiskt de senaste två åren. Miljöpartiets högljudda
protester har inte hjälpt. Centern har även i år stött
regeringens sparbeting.
I denna reella situation vill vi gärna vara med och
föreslå en annan icke-traditionell insats för kulturens
skull och för sysselsättningens skull. Vi tycker att det
vore värdefullt om kulturåret 1998 också fick ge-
nomslag i arbetsmarknadsutskottets betänkande. Än
är det icke för sent.

Anf. 133 MONICA GREEN (s):
Herr talman! Målet om full sysselsättning gäller
självfallet alla - både yngre, äldre, män, kvinnor osv.
Det innebär att kvinnor skall ges samma möjligheter
på arbetsmarknaden som männen.
De ökade resurserna till vård, omsorg och skola är
bra, men det räcker inte för att rejält minska kvinnors
arbetslöshet. Kvinnor måste in i nya branscher där nya
jobb växer fram. Därför är det naturligtvis oerhört
glädjande att så många kvinnor finns i kunskapslyftet.
För att bryta könssegregeringen och ge möjlighe-
ter till icke könsbundna val måste vi tidigt skapa så-
dana miljöer i skolan att flickorna vågar ge sig in i det
nya. Fortfarande är yrkesvalen starkt könsbundna. Det
hämmar både enskilda individer och växtkraften i
arbetslivet.
Könssegregeringen på arbetsmarknaden måste
brytas. Arbetsmarknadspolitiken måste bättre anpas-
sas till just detta. Då är det bra att vi nu med kraft på
alla områden arbetar för jämställdhet.
Herr talman! Jag skall tala om IT och den sam-
hällsomdanande kraft som IT innebär. Vi har pratat
om det tidigare här i kammaren. Margareta Winberg
har i dag också poängterat vikten av den IT-satsning
som nu skall göras.
IT förändrar i grunden vårt samhälle. Det föränd-
rar vårt sätt att arbeta. Det förändrar arbetets innehåll,
var vi arbetar och hur vi förlägger vår arbetstid. Det
förändrar vårt resande. Det förändrar vårt sätt att
hämta kunskap och utbildning. Det förändrar vårt sätt
att kommunicera och lära känna andra människor runt
hela jordklotet. Det förändrar miljön osv.
Just för att IT är så viktigt för samhällsutveckling-
en är det viktigt att den nya tekniken kommer alla till
del. S-kvinnor har lagt fram flera motioner med in-
riktning på kvinnors arbetsmarknad nu och i framti-
den. Den ena motionen, den om kvinnorna och IT, är
därför viktig för de fortsatta besluten och inriktning-
en.
Många kvinnor känner sig omkörda av männen
inom t.ex. förvaltningar. Detta har Johnny Ahlqvist så
tydligt poängterat i debatten tidigare i dag. Sekretera-
re och kontorister med oerhörd kunskap har plötsligt
rationaliserats bort för att männen tog till sig datatek-
niken snabbare. Det borde ha varit kvinnorna som
erövrade den nya IT-tekniken. IT-satsningen kan ge
dem ytterligare en chans.
De välutbildade och engagerade, varav de flesta i
dag är yngre män, blir IT-användare utan att det krävs
några speciella politiska åtgärder eller insatser från
samhället. Andra grupper, som inte kan eller vill del-
ta, riskerar samtidigt att hamna utanför.
Kvinnor och män har olika sätt att närma sig IT.
Män är ofta intresserade av tekniken i sig, medan
kvinnor är mer intresserade av vilken nytta man kan
ha av tekniken. Även flickornas inlärningsprocess
skiljer sig delvis från pojkarnas. Den pedagogik som
man tidigare använde i skolorna utgick mer från poj-
karnas sätt att lära än från flickornas. Därför är det
viktigt att de lärare som skall använda och lära ut IT
är medvetna om skillnaderna mellan kvinnors och
mäns sätt att närma sig den nya tekniken, och att de
anpassar undervisningen efter detta.
Nya vägar för hur tekniken kan användas öppnas
hela tiden. Ändå är det inte tekniken som är det in-
tressanta, utan vad vi använder den till. Det är använ-
darnas behov och nytta som skall styra utvecklingen,
inte tekniken i sig. Vi måste se till att det inte är tek-
niker som styr, utan att användarvänligheten sätts i
första hand. Kvinnors kunskaper kommer att bli avgö-
rande när det gäller att förändra den synen.
I går var jag på en regeringskonferens om IT-
frågor i Östersjöområdet. Där visade man bl.a. hur
den svenska sjukvården alltmer väver in informations-
tekniken för att höja kvaliteten. Med hjälp av IT kan
man både medicinskt och operativt följa och ta del av
en patients situation i olika delar av landet. Det blir
möjligt att logga in en medicinsk expert 10, 50 eller
500 mil bort som kan ge råd, lyssna eller praktiskt
utföra praktiska saker.
Herr talman! Just sjukvården är ytterligare ett ex-
empel på hur kvinnors erfarenhet och kunskap måste
tas till vara i det nya samhället.
IT har en lyskraft av spänning och en vision om ett
förändrat samhälle. Men ett samhälle som till stor del
bygger på kunskap och förmåga att hantera stora
mängder information riskerar lätt att utvecklas till ett
sårbart samhälle, med växande klyftor mellan olika
grupper av människor, ett samhälle där starka kan
höras och se till att deras frågor blir belysta.
För att informationssamhället inte skall utvecklas
till ett klassamhälle, med ökade klyftor mellan dem
som har kunskap och möjligheter att använda infor-
mationstekniken och dem som ställs vid sidan av, bör
vi använda denna IT-satsning för utbildning av dem
som annars inte hade fått den möjligheten. Det är
därför av största vikt att kvinnorna särskilt prioriteras
i arbetsmarknadssatsningen på ett nationellt program
för IT-utbildning. Jag vill passa på att fråga arbets-
marknadsminister Winberg hur urvalet kommer att
ske till denna utbildning.
Herr talman! Vi har inte råd att inte ta till vara
kvinnors kunskaper, engagemang och vilja att lära sig
något nytt.

Anf. 134 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag kan passa på att svara Monica
Green. Den IT-satsning som vi undertecknade i går,
dvs. avtalet mellan oss och Industriförbundet, betyder
att 10 000 personer skall utbildas. Minst 75 % skall
vara arbetslösa. Det är inskrivet i avtalet att särskilt
kvinnor - men också invandrare och arbetshandikap-
pade - skall prioriteras, detta som ett led i att bryta
den könsuppdelade arbetsmarknaden.

Anf. 135 MONICA GREEN (s) replik:
Herr talman! Det var ett mycket glädjande besked.
Det visar på hur vi i praktisk handling snabbt kan se
till så att kvinnorna kan ta den nya tekniken till sig
och använda den kunskapen. Det var ett mycket
glädjande besked vi fick här i dag. Tack!

Anf. 136 EVA BJÖRNE (m):
Herr talman! Jag har ett par motioner som behand-
las i det här betänkandet, och jag vill kommentera
dem med ett par ord.
Det gäller speciellt det s.k. volymmålet, som inne-
bär att arbetsförmedlarna i år varje månad måste
verkställa att minst 228 000 människor skall finnas i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Nästa år blir det
något färre. Det är åtgärder som syftar dels till att ge
arbetssökande en ny a-kasseperiod, dels till att hålla
de öppna arbetsmarknadssiffrorna nere. Det är frustre-
rande för de arbetssökande att gå i en till synes evig
rundgång mellan olika åtgärder, och det är deprime-
rande för arbetsförmedlarna att inte främst få arbeta
med sina egentliga arbetsuppgifter.
Glädjande nog har utskottet börjat förstå det här. I
betänkandet finns ett tillkännagivande. Utskottet skri-
ver: Om regeringen skulle finna att volymmålet inne-
bär en faktisk begränsning vad gäller de ekonomiska
möjligheterna att anordna utbildningar bör volymmå-
let få stå tillbaka. Utskottet anser att om en sådan
situation skulle uppstå bör regeringen vara fri att
ändra det uppsatta målet.
Det är bra, och bättre blir det om ministern dele-
gerar det beslutet till länsarbetsnämndernas styrelser,
som kan fatta beslut anpassade till det regionala nä-
ringslivet och till de sökandes utbildningsbehov. Rik-
tigt bra skulle det vara om regeringen helt och hållet
tog bort volymmålet. Då kunde arbetsförmedlingen
och länsarbetsnämnden med sin styrelse verkligen
arbeta med sina grundläggande uppgifter och se till att
de arbetssökande får en god service som leder till
arbete eller kompetenshöjande insatser som ger möj-
ligheter till arbete.
Det avtal som ministern slöt i går om utbildning
av 10 000 personer inom IT-området är bra, men jag
är litet orolig för att det är en central åtgärd, som i
första hand kommer att vara till hjälp och stöd för
Stockholm och Stockholmsområdet. Ute i landet
behöver man kunna ge en mix av olika utbildningsin-
satser som är anpassade till de väldigt många männi-
skornas i högsta grad varierade behov av både teore-
tisk utbildning och yrkesutbildning.
Jag vädjar därför till ministern: Ta bort volymmå-
let! Det skulle ge betydligt många fler ett eget, riktigt
arbete, och det skulle ge arbetsförmedlarna deras
egna, riktiga arbetsuppgifter tillbaka. Självkänslan
och glädjen i arbetet skulle de också få tillbaka. All-
deles för många arbetsförmedlare mår i dag dåligt.
För många klarar inte sin nuvarande arbetssituation,
att inte få göra det de egentligen skall göra. Många
slutar, förtidspensionerar sig om de är i den åldern,
och många söker sig faktiskt andra arbetsuppgifter.
En av de åtgärder som finns för att hålla männi-
skor i sysselsättning är jämställdhetsåtgärder, dvs. att
män sätts i kvinnoyrken och kvinnor i mansdominera-
de yrken. Det ger väldigt dåligt resultat, men det tar
kraft och tid från arbetsförmedlarna att anordna. Jag
tycker att det borde vara en helt naturlig arbetsuppgift
i det dagliga arbetet med att förmedla jobb att försöka
få in kvinnor i mansdominerade yrken och män i
kvinnodominerade yrken. Det borde vara så naturligt
att man inte skulle behöva ha den här typen av spe-
ciell åtgärd.
Regeringen har också överfört ännu mer ansvar
för arbetslösa på kommunerna. AMS egen personal,
främst arbetsförmedlarna, har reagerat med att känna
sitt arbete nedvärderat. De har utbildning och kompe-
tens, men deras arbetsuppgifter kan utan vidare över-
föras till kommunalanställda, som ofta saknar både
den utbildningen och den kompetensen.
Det senaste är utvecklingsgarantin, som skall ge
ungdomar i åldern 20-24 år en aktiverande och ut-
vecklande insats på heltid. I mitt hemlän, i Timrå
kommun, har vi en hög ungdomsarbetslöshet, trots att
kommunen har givit en speciell ungdomsgaranti om
sysselsättning till ungdomar mellan 20 och 24 år. De
här ungdomarna kommer nog aldrig att kunna få ett
riktigt jobb om den nuvarande arbetsmarknadspoliti-
ken fullföljs. De har nämligen en dålig utbildning.
Många av dem har inte ens fullföljt grundskolan. De
är i desperat behov av att få kompletterande utbild-
ning, både teoretisk utbildning och yrkesutbildning.
Några av dem ser naturligtvis Norge som en möjlig-
het, men även för jobb i Norge behöver man utbild-
ning, och man behöver kompetens för de arbetsupp-
gifter man skall utföra.
Arbetsförmedlarna har den kunskap som behövs
för att tillsammans med den sökande finna den yr-
kesutbildning eller den kompetenshöjande insats som
behövs för att vederbörande ungdom över huvud taget
skall kunna söka ett jobb. De här ungdomarna måste
få den här möjligheten. De skall inte flumma bort
flera år av sitt liv med vad som kallas "aktiverande
och utvecklande verksamhet". Det finns jobb i dag,
men tyvärr finns bland de arbetssökande inga som är
kompetenta och behöriga att söka de jobben.
Jag säger därför: Ta bort volymmålet, och ge ar-
betsförmedlarna tillbaka möjligheterna att arbeta med
människor, att sätta de arbetslösa i centrum och ge
dem möjligheter att få ett jobb!

Anf. 137 KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! Jag har en motion som har behand-
lats i detta betänkande, AU1. Jag tycker att den är litet
malplacerad i den här stora debatten, som ju gäller
arbetslöshet och förslag om att fixa fram arbeten. Den
handlar om lag som begränsar ljudnivån.
En lag som begränsar ljudnivån är ett nödvändigt
förslag. Det här är ett problem som har accelererat.
Många ungdomar som i dag besöker diskon och kon-
serter får bestående skador för hela livet, t.ex. tinnitus
och hörselnedsättningar.
Detta är vad motionen handlar om. Den moderna
ljudtekniken gör att ljudtoppar på 130-140 decibel
kan förekomma på publikplatser vid pop- och rock-
konserter och diskon. Smärtgränsen för örat ligger vid
125 decibel. Ofta är basfrekvenserna kraftigt förstärk-
ta för att få fram en känsloupplevelse av musiken.
Tekniken i fråga om högtalaranläggningar har utveck-
lats så att musik kan framföras vid mycket höga ljud-
nivåer utan att låta sprucken eller oren.
Flera studier har visat att ljudnivån successivt höjs
vid en konsert eller en diskoteksafton. Ljudnivån vid
rockgalor och på diskotek är många gånger så hög att
risk föreligger för både tillfälliga och permanenta
hörselnedsättningar. De ungdomar som skadas av
detta tidigt i livet får ett socialt handikapp. De kan få
en sådan överkänslighet att t.o.m. löv som prasslar i
naturen blir något smärtsamt för dessa ungdomar.
Nu har motionen med det här innehållet styckats
sönder och lagts in i detta betänkande, vilket är en
litet konstig behandling av en motion. Bara ett yrkan-
de har tagits upp. Det är yrkande 2, där jag vill att
arrangörer och diskjockeyer skall få en kurs i hur man
sköter ljudanläggningarna. Det gäller alltså inte bara
lagstiftning, utan det finns också detta yrkande.
Det här är nödvändigt. Det är nämligen många
som inte känner till grundfakta och därför inte gör
något åt detta. Det borde vara ett baskrav att
diskjockeyer som ger sig ut med sina stora anlägg-
ningar får en sorts körkortsutbildning i att sköta atti-
raljerna, och även arrangörer, fritidsledare, lärare,
ljudtekniker osv.
Det finns en ideell organisation i Kungälv som har
tagit tag i de här problemen och som arrangerar kur-
ser, men en liten ideell organisation orkar inte med att
sköta det här. Det behövs en rikstäckande verksamhet.
Utskottet har dock klumpat ihop motionen och
brutit ned det till ett yrkande, och det blir helt konstigt
alltihop. Dessutom säger man i texten att det finns en
handlingsplan mot buller. En proposition från
1993/94 handlar om mål och inriktning för denna.
Man skriver att buller ägnas speciella branschvisa
tillsynsinsatser på flera yrkesinspektionsdistrikt. Ef-
tersom även frågan om buller på arbetsplatser har
uppmärksammats av berörda tillsynsmyndigheter
anser utskottet det obehövligt med det tillkännagivan-
de som begärts, heter det.
Sedan har det här klumpats samman i reservation
15 under mom. 46, som jag yrkar bifall till.
Frågan är angelägen. Jag tycker inte att någon
borde ha något emot att denna kunskap spreds så att
vi kunde bespara våra ungdomar det lidande som fler
och fler får genomgå. Men det är tråkigt att helheten i
motionen inte har kommit fram, och det är tråkigt med
den behandling som sker av motioner från den all-
männa motionstiden.

Anf. 138 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Vi har under hela dagen diskuterat
volymmål på andra nivåer, men det har inte berört det
som Kia Andreasson tar upp i sin motion.
Anledningen till att vi har gjort den här behand-
lingen är att vi har tagit upp den del som rör arbets-
miljöproblem i det här betänkandet och inget annat.
Vi har nog inte förstört motionen på det sättet. Motio-
nen berör att det är ett arbetsmiljöproblem för dem
som sköter högtalarna och anläggningarna. Det är
dem vi beaktar när vi säger att det finns en utredning
och tidigare förslag från regeringen om detta.
Min rekommendation till Kia Andreasson är att
man inför nästa allmänna motionstid skriver motio-
nerna på ett sådant sätt att det går att utläsa vad man
kräver som motionär.

Anf. 139 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Det är inte så svårt att läsa motionen
och förstå vad jag menar. Det är väldigt tydligt och
klart uttryckt, och sedan är det tre yrkanden som fak-
tiskt hänger ihop.
I den mån detta är ett arbetsmiljöproblem drabbar
det alltså dem som sköter musikanläggningen. Men
det är ju inte de som är de numerärt viktiga, utan det
är alla de ungdomar som vistas i lokalen. Därför för-
vånar det mig att det här har blivit behandlat som en
arbetsmiljöfråga. Det är det jag tycker är felaktigt.

Anf. 140 RONNY OLANDER (s):
Herr talman! Jag vill ta upp behandlingen av tre
motioner som jag har varit delaktig i tillsammans med
andra kolleger.
Först handlar det om behandlingen av motion
A211, Försäkringsskydd för deltagare i ALU-
verksamhet. Motionens syfte är att de som deltar i
ALU-verksamhet skall ha samma försäkringsskydd
som arbetstagare på den reguljära arbetsmarknaden.
Det är rimligt inte minst med tanke på de arbetsupp-
gifter de har.
Jag delar arbetsmarknadsutskottets bedömning när
det utgår från att regeringen noga följer denna fråga.
En vädjan till regeringen är att ta denna fråga på
största allvar, till gagn för de många ALU-arbetarna.
Herr talman! I nästa motion, A241, handlar det om
möjligheten att använda sin arbetslöshetsersättning
under en tid för att delta i volontärtjänst i utlandet
samt under utbildningen för volontärtjänsten hemma i
Sverige.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att slutsatser-
na i motionen i och för sig vällovliga men att volon-
tärtjänst mera framstår som biståndsverksamhet, att
det är sådan verksamhet som inte kan ske inom ramen
för de s.k. interpraktikstipendierna samt att det inte
kan komma i fråga att mera generellt uttala sig för
användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen för
sådana ändamål.
Jag menar att kontakt mellan människor ofta ger
livslång personlig vänskap över gränser och ökar
förståelsen för varandras kulturer och beteende. Det
ger en ökad förståelse för våra olika levnadsstilar och
motverkar rasism och våld. Ett sätt att uppnå dessa
viktiga mål är att ge människor möjligheten att genom
samhällets försorg få göra frivilligarbete ute i världen,
s.k. volontärtjänst.
Speciellt för unga personer skulle detta vara en
viktig insats och erfarenhet - att göra världen bättre
för kommande generationer. Vi skulle i Sverige få
många goda "ambassadörer" som med bred erfarenhet
och kunnande från världens olika hörn på ett sakligt
sätt berikar samhällsdebatten här hemma i vårt eget
mångkulterella land.
Motionens syfte är just att ge ungdomar en chans
att få uppleva något annorlunda. Den är också ett
försök till vad vi skulle kunna kalla ett nytänkande.
Här borde vi också tänka vidare och genom EU-
samarbetet jobba vidare med ungdomsfrågorna. Vi
har en besvärande ungdomsarbetslöshet inom unio-
nen, och detta måste vara och är en högprioriterad
verksamhet.
Sverige har intagit en bra position vad gäller ung-
domsfrågorna på ministermötet nyligen nere i Bryssel.
Min förhoppning är att det även skulle vara möjligt att
ha denna typ av frågor kring volontärtjänst med sig i
bagaget när vi diskuterar möjligheter, både inom EU-
samarbetet och här hemma.
Herr talman! Den tredje och sista motionen är
A210 som tar upp frågeställningar om vuxenmobb-
ning. Det är både en arbetsmiljöfråga och en rela-
tionsfråga oss människor emellan.
När vi talar om mobbning är det vanligt att det är
barn och ungdomar vi tänker på. Men mobbning är ett
utbrett problem även på våra arbetsplatser. Omkring
22 000 vuxna slås varje år ut från arbetsplatserna på
grund av mobbning. Vem som helst kan råka ut för
detta, och ofta kan det vara kompetenta personer som
vill förändra arbetsförhållanden som blir utsatta.
Kränkande särbehandling av någon eller några
anställda är vanlig på arbetsplatser där ledningen inte
fungerar och ökar i tider av omstrukturering och ned-
skärning, då konkurrensen hårdnar. Någon utses till
syndabock och beskylls för alla problem på arbets-
platsen. Den "enkla" lösningen blir då att få bort den
"besvärliga" personen från arbetsplatsen. Den mob-
bade får ofta problem med sviktande självförtroende
som sakta men säkert bryts ned.
Möjligheterna till rehabilitering är inte så stor som
det vore önskvärt, och forskningen omkring vuxen-
mobbning är begränsad. Ett större forskningsprojekt
kring vuxenmobbning, som skulle ge tillförlitliga
kunskaper att spridas bland dem som i sitt arbete
kommer i kontakt med detta problem, vore mycket
önskvärt.
Herr talman! Jag håller inte för uteslutet att även
denna arbetsplats - riksdag, förtroendevalda och
personal - är i denna farozon och kan råka ut för
vuxenmobbning. I massmedierna kan man läsa om
politiker som redan står i fokus i personvalskampan-
jer. Sköts inte detta på ett bra sätt, med etik och mo-
ralbegreppen högt i kurs, är det risk att vi blir dåliga
föredömen för andra. Allmänhetens förtroende för
politiker kommer att få en törn i sidan, och politiker-
föraktet kommer att spädas på. Jag påstår inte att det
blir så, men jag menar att risken finns. Detta kan
också bli en form av vuxenmobbning.
Det är viktigt med forskning kring dessa frågor,
och jag hoppas innerligt att denna kommer mer uttalat
till stånd. Arbetsmarknadsutskottet har en bra skriv-
ning. Jag skulle önska att man tog steget fullt ut och
föreslog forskning på detta mycket viktiga område.
Avslutningsvis, herr talman, har jag inte några eg-
na yrkanden. Jag har bara tyckt att det var viktigt att
föra ut dessa frågor till debatt.
Tack för ordet!

Anf. 141 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Jag har heller inte yrkat bifall till
motion A211 av Ronny Olander, men jag delar de
synpunkter som framförs där. Jag var väl litet slarvig
när vi i det kaos som rådde gjorde uppdelningen av
vad som skulle in i reservationer och vad som skulle
in i särskilda yttranden. Mina synpunkter om ALU-
försäkring hamnade i det särskilda yttrandet och där
kom inte motionen att nämnas. Det finns på s. 217
kan jag säga till Ronny Olander.
Jag delar uppfattningen och det är oerhört viktigt
att försäkringsskyddet blir bra, särskilt nu när man går
från beredskapsarbete till API och ALU som voly-
måtgärder. Beredskapsarbete var täckt av kollektivav-
tal, och AMF var klara. Nu är de inte klara. Det finns
ett flertal exempel på människor som har råkat illa ut
och förlorar ganska rejält ekonomiskt vid skada. Det
här har också lett till att vissa inte vill delta i arbets-
marknadspolitiska åtgärder för de upplever sig som
oskyddade.
Vi hade en lång diskussion i utskottet, och den
skrivning som blev resultatet tycker jag inte är till-
fredsställande alls. Man noterar bara att det är ett
sämre försäkringsskydd, och man förutsätter att rege-
ringen följer frågan. Men min uppfattning i en inter-
pellationsdebatt som jag hade häromveckan med
Margareta Winberg var att åtminstone Margareta
Winberg inte såg några riktigt bra skäl till att inte ha
ett fullgott försäkringsskydd. Ekonomiskt är det
dessutom en mycket liten fråga.
Samtidigt som jag instämmer i det som stod i
A211 hoppas jag att vi gemensamt skall få fram en
situation där de arbetslösa även i de här åtgärderna
har ett fullgott försäkringsskydd.

Anf. 142 RONNY OLANDER (s):
Herr talman! Det är riktigt som Hans Andersson
säger att det här är en mycket viktigt fråga. Det var
just motionens syfte att framhålla att det vore mycket
rimligt att ALU-arbetarna hade samma försäkrings-
skydd som arbetstagare i den reguljära arbetsmarkna-
den. Jag utgår också från, som arbetsmarknadsutskot-
tet har skrivit i sin bedömning, att regeringen mycket
noga följer denna fråga. Det innebär också att rege-
ringen stannar upp, lyssnar och tar det här till sig. Jag
utgår från det. Det är av den anledningen som jag inte
speciellt har yrkat bifall till motionen.
Med detta hoppas jag att vi är många som hjälps
åt att bevaka den här frågan framöver. Den är viktig
och betyder mycket för de människor som är i den här
typen av åtgärder.
Tack!

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)

11 § Regional utjämning och utveckling

Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1997/98:AU2
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
(prop. 1997/98:1 delvis)

Anf. 143 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Jag skall diskutera regionalpolitik, en
politik som kännetecknas av en kaskad av bidrag och
stöd. Den verkar inte ha någon särskilt hög prioritet
för den socialdemokratiska regeringen. Likt Svarte
Petter skickas ansvaret mellan Arbetsmarknads- och
Näringsdepartementen. I dag sitter näringsminister
Anders Sundström med regionalpolitiken. När jag
apropå sitter tittar mig omkring här saknar jag Anders
Sundström. Det underbygger väl litet av det jag säger
att den socialdemokratiska regeringen inte tycker att
det är särskilt viktigt när näringsministern inte kan
närvara vid debatten.
Ser vi tillbaka litet historiskt tog Ingela Thalén
över regionalpolitiken från Industridepartementet till
Arbetsmarknadsdepartementet. Det var ungefär 1987.
Därefter kom den tillbaka till Industridepartementet i
januari 1990. Hösten 1991 åter till Arbetsmarknads-
departementet, för att nu vara hos Näringsdeparte-
mentet sedan våren 1996.
Jag vill med detta visa med vilken tveksamhet re-
gionalpolitik har bedrivits. Det har blivit en blandning
mellan arbetsmarknads- och näringspolitik.
Någon egentlig anpassning till den snabba för-
ändring vi ser i Sverige har inte skett. Mest har kos-
metiska namnbyten och en del nya bidragspåfund
karakteriserat regionalpolitiken.
Meningen var att regeringen skulle ta sig samman
och presentera någon sorts nytänkande i samband med
budgetpropositionen i september. Det kom ingen
regionalpolitisk proposition. Regeringen klarade inte
bravaden, utan aviserade i stället propositionen till
februari 1998.
Det vi nu upplever är något av: Regionalpolitik,
var god dröj! På fråga efter fråga i betänkandet hänvi-
sas till den kommande propositionen i vår. Det känns
något svårt att få till stånd en debatt om regionalpoli-
tiken när regeringen inte har någon meningsfull poli-
tik inom området.
Vi har från oppositionen - och däri räknar jag alla
partier förutom Centern - begärt en parlamentarisk
utredning för att försöka finna en något så när sam-
stämmig linje för en uthållig och verkningsfull regio-
nalpolitik. Regeringen och Centern har tyvärr block-
erat frågan trots att arbetsmarknadsutskottet har utta-
lat sig för en parlamentarisk utredning i betänkandet
1996/97:AU2.
Jag beklagar att denna utredning inte kom till
stånd. Nu tappar vi tempo och får dras ytterligare en
tid med ett regionalpolitiskt misslyckande. Det är en
bidragspolitik som i ringa grad har gagnat glesbyg-
den. Stödberoendet har blivit viktigare än utveckling
och tillväxt.
Som exempel på bidragspolitik kan tas ett företag
som är ensam producent i Norden och har en god
ekonomisk ställning. Det är ett stabilt företag och har
en god potential att växa. Detta företag erhåller ett
antal miljoner i utvecklingsbidrag. Skall detta verkli-
gen vara nödvändigt? Borde detta företag inte kunna
utvecklas på egna meriter utan skattebetalarnas stöd?
Ett annat exempel på bidragssökandet är ett före-
tag som först får regionalt stöd på en ort för att efter
något år flytta till annat stödområde och får nya regi-
onala bidrag.
I stället för att koncentrera företagsamheten på
framtida tillväxt har i stor omfattning företagen lagt
ned arbete på att optimera sina stöd. Detta har lett till
en stagnerande utveckling och ett konserverande av
befintlig företagsstruktur. Det finns naturligtvis även
exempel på att de regionala stöden kortsiktigt haft en
påverkan på företagens investeringsvilja. På lång sikt
ser vi dock betydande nackdelar. Att så verkligen har
skett går att utläsa av statistiken för glesbygdslänen. I
Norrlands inland bor det ungefär 420 000 personer
och där verkar över 30 000 företag. Människor flyttar
från inlandet i Norrland till kustkommunerna, som
generellt har en bättre arbetsmarknad och bättre ut-
bildningsmöjligheter. Än värre är kanske att vi ser en
avtappning av människor från kustlandet. Ungdomen
flyttar söderut i landet. Särskilt gäller det unga kvin-
nor, som även stannar på den ort de flyttar till.
En annan tendens som kan registreras är att antalet
pensionärer ökar, vilket för med sig att den ekono-
miska situationen förvärras för många inlandskom-
muner. Obalansen mellan olika delar av landet för-
stärks och avfolkningen av glesbygden fortsätter
Företagen i Norrlands inland visar en sämre lön-
samhetsutveckling i jämförelse med riket och kustlan-
det. En slutsats kan dras av detta. När regeringen
försämrar för företagsamheten drabbar detta i första
hand de mer sårbara små glesbygdsföretagen. Om
regeringen hade fört en mer företagsvänlig politik och
en helt annan skattepolitik, som gjort att människor
kunnat leva på sin lön, hade de svaga glesbygdskom-
munerna haft betydligt bättre förutsättningar att kunna
behålla arbetskraft och framför allt de unga.
Med den politik för företagande som vi moderater
förespråkar är jag övertygad om att glesbygden hade
haft en betydligt bättre utveckling, dvs. en politik som
bygger på mindre krångel för företagen, förändrad
arbetsrätt och sänkta skatter.
Då kapitaltillförseln för glesbygdsföretagen kan
vara ett problem är säkert garantier i stället för bidrag
en bättre väg att gå. En annan slutsats som kan dras är
att tillgång till utbildningsmöjligheter är en förutsätt-
ning för att kunna få till stånd en regional utveckling.
Vi har från moderat håll anslagit särskilda medel
under en treårsperiod för en målmedveten satsning på
utbildningsmöjligheter också på mindre orter belägna
framför allt i dagens mål 6-område.
De mål som regeringen har satt som övergripande
mål för regionalpolitiken är uthållig tillväxt och rätt-
visa och valfrihet så att likvärdiga levnadsvillkor
skapas för medborgarna i hela riket. Jag kan inte se
annat än att detta är intetsägande formuleringar som
varken går att uppnå eller på något sätt går att mäta
måluppfyllelse för.
Det mål vi moderater har satt upp har varit att
skapa förutsättningar för olika regioners och männi-
skors möjlighet till utveckling och därigenom bidra
till nationell tillväxt och internationell konkurrens-
kraft. Ett sådant mål skulle kunna uppnås genom
kunskapsöverföring till glesbygden och genom en
företagsvänlig politik som gör att människor har möj-
lighet att bo kvar även i glesbygden. Det finns stor
tillväxtpotential och växtkraft som inte tas till vara i
även mindre befolkade delar av landet.
Jag beklagar ånyo att vi inte fick en parlamenta-
risk utredning som kunde ha fått möjlighet att diskute-
ra en modern och tillväxtorienterad regionalpolitisk
målformulering. Vi får nu avvakta regeringens förslag
till i vår.
I samband med EU-inträdet har EU:s strukturfon-
der kommit att påverka den svenska regionalpolitiken
i allt högre grad. Detta förstärker nödvändigheten av
att i grunden reformera den svenska regionalpolitiken.
Avsikten med stöden har varit att rikta dem till
Europas fattigaste regioner. Men resultatet har blivit
att även rikare länder fått del av stöden.
Vi har fått en speciell status i och med mål 6-
området. Det är ett område som kännetecknas av gles
befolkning. Nu skall sägas att det speciella EU-
program som mål 6 innebär inte har varit särskilt
lyckosamt. Det har präglats av stor byråkrati och har
inte kunnat förhindra utflyttning av befolkningen
inom området.
Regeringen har i samband med övervägandena
kring ett nytt strukturfondsprogram för perioden
2000-2006 fört fram att även de fyra nordligaste
länens kustkommuner generellt skall ingå i det nya
mål 1-området.
Även om det ankommer på regeringen att utforma
det svenska ställningstagandet anser jag att det finns
betänkligheter mot ett sådant synsätt. Kriterierna för
det nya mål 1-området är att det skall vara fråga om
regioner med mycket låg befolkningstäthet. Detta
torde knappast vara fallet när det gäller områden runt
Luleå, Piteå, Umeå eller Sundsvall, för att ta några
exempel. Däremot torde en kommun som Nordanstig
troligen kunna komma i fråga. Vi vill inte motsätta
oss en utvidgning av nuvarande mål 6-området. Där-
emot får inte förslaget ge negativa konsekvenser för
utsatta områden i andra delar av landet genom att
tillgängliga resurser tas i anspråk i det nya målområ-
det.
I samband med EU:s utvidgning kommer det att få
en oundgänglig konsekvens att stöden kommer att
minska i omfattning. Detta kommer att innebära att
Sverige kommer att få en mindre andel av EU:s bi-
drag. De EU-bidrag som tillkommer oss bör därför
utnyttjas inom de mest utsatta områdena.
Herr talman! Jag har uppehållit mig vid några re-
gionalpolitiska frågor. Den hittills misslyckade bi-
dragspolitiken, de regionala målen och något om EU:s
strukturfonder. Det finns naturligtvis många andra
frågor att diskutera, som de areella näringarnas bety-
delse för landsbygdsutvecklingen, infrastrukturens
betydelse eller statens och regionernas roll för till-
växt.
Jag avser dock inte för närvarande att ta upp yt-
terligare frågor då det, som jag inledningsvis berörde,
återkommande hänvisas i betänkandet till vårens
regionalpolitiska proposition. Det känns meningslöst
att diskutera enskildheter i regeringens regionalpolitik
när den inte har lyckats att prestera något annat än
små förändringar inom nuvarande misslyckade regio-
nala satsningar.
Vi har i vårt särskilda yttrande hänvisat till vår
övergripande politik som växlar från subventioner och
bidrag till omfattande skattesänkningar för alla, främst
låg- och medelinkomsttagare. Detta gagnar kanske
framför allt utsatta glesbygdsområden i Sverige.
Vi har lagt fast ett förslag inom området som un-
derstiger regeringens med 635 miljoner kronor. Vi har
gjort detta med avsikt att komma ifrån bidragsberoen-
det och i stället få en målmedveten satsning på kun-
skap på mindre orter inom framför allt dagens mål 6-
område. Med vår politik för företagande och skatte-
sänkningar kommer det att skapas möjlighet till ut-
veckling och såväl nationell som internationell till-
växt.
Vi anser även att regeringens förslag att dra in 500
miljoner kronor från anslaget A 1, regionalpolitiska
åtgärder, bör avslås. Här går regeringen vidare på den
linje som man slog in på i samband med tilläggsbud-
geten för år 1997. Fortfarande visar inte regeringen
vad medlen skall användas till. Det inger inte något
förtroende för regeringen att komma till riksdagen
med ett sådant förslag. Kan Berit Andnor ge oss en
förklaring till vad regeringen ämnar använda de 500
miljonerna till?
Herr talman! Jag yrkar bifall till vår moderata re-
servation nr 1.

Anf. 144 KJELL ERICSSON (c):
Herr talman! Det här betänkandet handlar om re-
gional utveckling, utgiftsområde 19. Regionalpoliti-
ken är en viktig fråga för hela landet. Betänkandet
innehåller de nuvarande anslagen till olika regional-
politiska åtgärder. Det som jag nu ser fram emot är
den regionalpolitiska proposition som är aviserad till
vintern.
De senaste befolkningsrapporterna från SCB visar
att de regionala obalanserna ökar. Flyttlassen går
framför allt till de större befolkningscentrumen. Av-
folkningen av landets redan glest befolkade delar
ökar. Det gäller i särskilt hög grad de län som omfat-
tar stödområden. Arbetslösheten uppvisar också bety-
dande regionala skillnader. De som oftast flyttar är
ungdom och de som är i arbetsför ålder.
Detta slår mycket hårt mot de bygder som drabbas.
Det är självfallet en gigantisk uppgift att stoppa en
sådan utveckling och det måste till åtgärder på både
kort och lång sikt. Och för att bryta denna negativa
utveckling måste samtliga politikområden dra åt
samma håll.
Jag skall först ta upp några frågor runt den stora
regionalpolitiken. För det är ju inom den stora regio-
nalpolitiken de stora resurserna fördelas över landet.
När det gäller den statliga verksamheten runt om i
landet så finns det mycket mer att önska. Det är inte
rimligt att när statliga verk och myndigheter skall
rationalisera så väljer de nästan alltid att ta bort de
lokala funktionerna först. Det är faktiskt så att staten
gått i täten för att flytta jobb från glesbygd till de
större orterna. Regionaliseringen har inneburit att
många viktiga arbetsplatser försvunnit från glesbyg-
den. Här har politiken varit viljelös.
I regioner med svag arbetsmarknad slår dessa
neddragningar mycket hårt. Därför måste man i stället
vända på strömmen och utlokalisera statliga verksam-
heter.
Regionernas infrastruktur spelar en allt viktigare
roll för utvecklingen. Goda kommunikationer på
vägområdet måste upprätthållas. Bärighetshöjande
åtgärder och beläggning av grusvägar är nödvändiga,
inte minst för att skapa bättre förutsättningar för det
regionala näringslivet.
Det är också viktigt med en god tillgång för post
och teleförbindelser. Rimliga priser bör gälla för hela
landet. En enhetstaxa för ISDN och dess anslutning
bör införas snarast. I dag råder stora skillnader i kost-
nader för anslutning och jag vet småföretagare som
överväger att flytta från glesbygden på grund av för
dyra kostnader.
Kompetensfrågorna kommer att få en avgörande
betydelse för hur en region kommer att kunna utveck-
las. Därför måste utbildningen göras än mer tillgäng-
lig med ökade satsningar på de små och medelstora
högskolorna. Utbildningen måste kunna ges i form av
distans och/eller decentraliserad utbildning.
Här vill jag ta ett exempel från min hemkommun,
Årjäng, där vi i bygdeskolorna via IT har givit byg-
dens företag och enskilda möjlighet att delta i vissa
utbildningar. Det går säkerligen att bygga ut systemet
så att tillgängligheten för utbildningen ökar både för
enskilda och företag.
Forskningsverksamheten måste också successivt
byggas ut. Jag vill här betona de stora satsningar som
bör ske inom livsmedel, skog och turism, som är
viktiga delar av landsbygdens näringsliv. Landshöv-
ding Gunnar Björk har gjort en utredning om livsme-
del och jordbrukets möjligheter. Denna utredning
förslår en rad åtgärder som kan komma att få stor
positiv betydelse för regionalpolitiken.
Låt mig också säga att det är viktigt att jordbruket
får en lönsamhet så att jordbruksföretagen har en
möjlighet att både leva och utvecklas. Det är en
mycket viktig förutsättning för landsbygdens utveck-
ling.
Likaså är det väsentligt med ytterligare forsk-
ningsinsatser för att ytterligare kunna förädla träråva-
ra.
Över huvud taget måste det vidtas åtgärder för att
öka sysselsättningen. Olika åtgärder för att ytterligare
förbättra företagarklimatet i allmänhet och för småfö-
retagen i synnerhet är helt nödvändiga.
Jag vill också betona vikten av att det finns till-
gång till en god service, både kommunal och kom-
mersiell. Det gäller allt ifrån vård och omsorg till
kulturellt utbud.
Här skall säjas att det i dag finns bekymmer i
många glesbygdskommuner, som redan nu har en
mycket hög utdebitering, och för att klara sin ekonomi
har man tvingats skära ned i en icke ringa omfattning.
Det nya utjämningssystemet kan komma att behöva
förändras för att ta än större hänsyn till olika gles-
bygdsfaktorer.
För att komma in på det aktuella betänkandet finns
det några delar som jag vill kommentera.
Den lilla regionalpolitiken är ju resursmässigt inte
så stor om man ser till den totala statsbudgetens om-
fattning, men den är ändå mycket betydelsefull för att
bidra till en utveckling i utsatta regioner.
Anslag A 1 rymmer många regionalpolitisk viktiga
åtgärder, och jag tycker att det är viktigt att dessa
medel i så stor omfattning som möjligt fördelas direkt
till länsstyrelserna. Detta bör gälla allt ifrån medel för
företagsstöd, landsbygdsutveckling osv. En del av
dessa är bundna till vissa stödområden och målområ-
den, andra är inte geografiskt bundna. Men alla med-
len bör hanteras så decentraliserat som möjligt.
Jag vill också påstå att de regionala utvecklingsbi-
dragen, landsbygdsbidraget osv., har varit till stor
nytta. Dessa medel har bidragit till etablering av nya
verksamheter och företag och även till att utveckla
befintlig verksamhet.
I det här betänkandet har Centern några reserva-
tioner som jag vill kommentera något.
Reservation 2 handlar om mål för och allmän in-
riktning av regionalpolitiken. Där påpekas att lands-
bygdens resurser och tillväxtmöjligheter måste tas till
vara.
Landsbygden skall ses som resursområden. Den är
närande och inte tärande, som man ibland kan höra.
Men det är ju faktisk så att väldigt stora resurser
kommer just från vår landsbygd. Ta bara skogen,
livsmedel, vattenkraften, fritid och rekreation. Det är
stora resurser som tillförs samhället därifrån. Om man
då återför vissa medel för utveckling i dessa bygder så
är det inga nådegåvor utan en rättmätig del av de
gemensamma resurserna.
I reservationen uttalas också behovet av en bättre
samordning än i dag när det gäller medel för arbets-
marknadspolitik, näringspolitik, infrastruktur och
regionalpolitiska satsningar. Genom samarbete och
samverkan kan man få ut mycket mer av de satsade
medlen än vad man får nu. Alltså måste sektorisering-
en brytas.
I reservationen berörs även organisationen av det
nationella resurscentret för kvinnor. Där finns det ett
behov på såväl nationellt som regionalt och lokalt
plan av nationella stödinsatser för att fullfölja det
påbörjade arbetet vid olika resurscentrum. Jag yrkar
därför bifall till reservation 2.
Reservation 6 behandlar strukturfonder och må-
lområden. Sverige har i dag ett antal målområden. Det
är 2, 3, 4, 5b och 6. Det är också Interreg och Leader.
Område 2, 5b och 6 är geografiskt avgränsade och
alla har ett vällovligt syfte att medverka till en positiv
utveckling i dessa områden.
Tyvärr har byråkratin omkring strukturfonderna
varit minst sagt besvärande. Beslutsgrupper, över-
vakningskommittéer, revisorer och statliga myndighe-
ter har varit inblandade innan projektpengar har kun-
nat betalas ut. Det är en lång väg från det att projek-
tansökan lämnas in till det att projektmedlen betalas
ut.
Jag hoppas att regeringen redan för innevarande
programperiod snarast verkar för att förenkla hante-
ringen med strukturfondsmedlen. Ett sätt vore att låta
antingen beslutsgruppen eller länsstyrelsen betala ut
projektmedlen direkt.
Översynen av strukturfondernas mål sker i an-
slutning till behandlingen av Agenda 2000. I ett sena-
re skede kommer också de geografiskt avgränsade
områdena att ses över. Här är det viktigt att satsning-
arna koncentreras till de mest utsatta delarna av lan-
det. Sverige måste påverka utformningen av de regio-
nalpolitiska stöden.
Det är angeläget att regeringen agerar med största
kraft inför förhandlingarna om en reformerad regional
och strukturfondspolitik så att Sverige inte går miste
om möjligheter till regional utjämning och utveckling.
Utgångspunkten för det svenska agerandet måste vara
att riksdagen i god tid före 1999 skall kunna ta ställ-
ning i de aktuella frågorna.
När det gäller nuvarande mål 6 anser regeringen
att man kan utgå ifrån att området skall ingå i Agen-
da 2000-förslagets nya mål 1. Jag anser också att
nuvarande mål 6 i dess helhet skall ingå i det nya
mål 1. Däremot tycket jag att det är fel att även kust-
kommunerna mer generellt skall ingå i mål 1.
Likadant anser jag i huvudsak att nuvarande geo-
grafiska områden för mål 2 och 5b skall bestå. Men
det är viktigt att påpeka att stöden bör koncentreras
till de mest utsatta områdena.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reser-
vation 6.
Slutligen, herr talman: Från Centerns sida har vi
ställt upp på den ram som gäller för utgiftsområdet.
Som jag började med att säga kommer en regional-
politisk proposition att läggas fram under vintern. Jag
vill redan nu flagga för att ramen för regionalpolitiken
kan behöva höjas för kommande år.

Anf. 145 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Som har sagts tidigare i debatten har
flyttlassen åter börjat att rulla. Från att tidigare ha gått
från Norrlands inland mot Norrlandskusten rullar de
nu också från Norrlandskusten ned till de större stä-
derna.
I betänkandet kan vi läsa att i AMS-rapporten,
som utskottet citerar inför 1998, konstateras det att de
regionala skillnaderna på arbetsmarknaden har ökat.
Den sysselsättningsminskning som skedde från slutet
av 1995 drabbade framför allt skogslänen. Stor-
stadslänen undgick i stort sett en sysselsättningsned-
gång. Vidare säger man att uppgången hittills under
1997 har, enligt samma rapport, förstärkt arbetsmark-
naden i storstadslänen, framför allt i Stockholms län.
Herr talman! Målet för regionalpolitiken måste va-
ra att öka den enskildes möjligheter att fritt välja
arbete och bostadsort. Utskottet redovisar en bild som
inte ger den förutsättningen. Folkpartiet anser att
politiska insatser i mycket begränsad omfattning kan
utjämna skillnaderna i levnadsvillkor mellan olika
delar av landet. Jag noterar att utskottets majoritet har
förstått Folkpartiets budskap. I betänkandet varnas för
orealistiska förväntningar på vad som kan åstadkom-
mas genom det regionalpolitiska anslaget. Jag delar
den uppfattningen.
Herr talman! Låt mig göra en reflexion. På dagens
talarlista tar åtgärderna mot den stora arbetslösheten
nästan 3 timmar, enkel talartid, i anspråk. I regional-
politiken, där vi skall diskutera hur nya jobb och
utveckling skall komma till, är debattiden 1 timme
och 22 minuter. Det rimliga borde vara att debattera
åtgärder och insatser för det fria näringslivets mobili-
sering och vad som skall göras för att fler företag och
fler arbetstillfällen skall skapas, inte minst i utsatta
regioner. Det, herr talman, borde vara huvuddebatten.
Nu värjer vi oss för den enorma arbetslöshetens far-
sot, men få bryr sig när det gäller vad som måste
göras för att häva den här situationen.
Det rimliga borde ha varit att näringsministern ha-
de varit här i stället för arbetsmarknadsministern. Ja,
egentligen borde, uppriktigt sagt, båda ha varit här,
eftersom de här frågorna är helt avgörande för Sveri-
ges framtid.
Regionalpolitiken måste utformas så att olika byg-
ders och regioners unika förutsättningar att skapa
goda levnadsvillkor tas till vara. Från Folkpartiets
sida har vi under drygt ett decennium varit pådrivande
för en förändring av regionalpolitiken. Tidigare
handlade den om lokaliseringspolitik. I dag är alla
överens om att den tiden är förbi. Nu krävs mobilise-
ringspolitik, en politik för mobilisering av lokala
resurser. Inte minst har landsbygdsutvecklingen på
många håll visat vad lokala krafter, i samverkan, kan
åstadkomma.
Varje region har sina styrkor och sina unika möj-
ligheter. Tyngdpunkten måste ligga i decentralisering,
nyetableringar, småföretag och lokal samverkan.
Regionalpolitiken kan på olika sätt stödja, under-
lätta och stimulera utvecklingen, men den kan aldrig
kommendera fram en mobilisering. Den kan enbart
vara ett smörjmedel som underlättar och undanröjer
hinder.
Herr talman! Vi behandlar i dag "den lilla regio-
nalpolitiken". Kvar är den stora, den som handlar om
utbildning, forskning och inte minst goda kommuni-
kationer. Jag skulle också vilja tillägga: Låt oss inte
glömma marknaden. Hur skall småföretag nå sina
marknader? I glesbygden finns inga utvecklade mark-
nader, utan företagen måste söka sina marknader på
andra håll, inte enbart i Sverige utan också ute i Euro-
pa. Ett litet företag som ligger långt från marknaden
och som saknar traditioner att söka marknader ute i
Europa har det inte lätt.
För underlättande av den processen är den lilla
regionalpolitiken ett viktigt redskap. Det är dessutom
inte minst viktigt att det finns goda kommunikationer
och ett väl fungerande transportstöd. Det gäller fram-
för allt för de små företag som ligger långt från mark-
naderna.
Herr talman! Regeringen har det yttersta ansvaret
för de statliga verkens och myndigheternas service i
hela landet. I budgetpropositionen uttalar näringsmi-
nistern att han avser att återkomma i den regionalpo-
litiska propositionen i den frågan. Det brådskar verk-
ligen. Under den tid som regeringen funderat på frå-
gan har myndigheter och verk strukturerat om sina
verksamheter, flyttat regionkontor och slagit samman
verksamheter utan hänsyn till att det medför försäm-
rad service.
Besparingsskäl är ett av motiven. När man stude-
rar vad som skett upptäcks att konsekvensanalyser
saknas eller görs enbart för egen del. Ingen hänsyn tas
till huvuduppgiften att utföra den service som varje
region har rätt att kräva. Inte minst i glesbygdslänen
uteblir besparingseffekterna och enbart försämras
servicen. Följdverkningar och konsekvenser förblir
oredovisade.
Herr talman! Låt mig ta upp också några andra
tendenser som redovisar den olyckliga utvecklingen
av servicen i glesbygdslänen. Jag tänker på Telias
införande av rikstaxa i flera län, Postens indragningar
och försämrade service samt flygets orimliga taxor,
som motverkar företagarnas möjligheter att nå sina
kunder, även på marknader inom Sverige. Vi har
också en urgröpning av rättsväsendet, vilket försvårar
för jurister och advokater att bedriva verksamhet på
många orter i Norrland.
Länsstyrelserna, som har statens samordnade an-
svar, tvår sina händer. De har inget inflytande över
myndigheternas agerande. I efterskott påpekar de ofta
det orimliga i vad som gjorts, men då är skadan redan
skedd. Min fråga till utskottets företrädare är: Ämnar
ni påverka regeringen så att krafttag tas mot den för-
sämrade statliga servicen i glesbygdslänen?
Herr talman! Den regionala balansen är starkt be-
roende av låga räntenivåer och ett investeringsvänligt
klimat. Den regionala obalansen är ett mått på rege-
ringens bristande insikt vad gäller småföretagandets
villkor. Så länge riskkapital dubbelbeskattas, extra
arbetsinsatser medför hög marginalskatt och arbets-
marknaden kännetecknas av dålig flexibilitet på grund
av föråldrade regler förmår inte de regionalpolitiska
medlen bidra till resursmobilisering och utveckling.
Herr talman! Folkpartiet har under ett antal år
kraftfullt framfört kritik mot den byråkratisering som
skett omkring EU:s strukturfonder och målområden
samt inte minst av de myndigheter och verk som har
att sköta processen i Sverige. Hanteringen har känne-
tecknats av centralism. Programmen präglas av tung
administration, aktörer avstår från att söka medel, och
beslutade medel har inte betalats ut. Risken är den att
Sverige får mindre medel därför att vi sannolikt inte
kommer att utnyttja i EU framförhandlade medel.
Den kritiken kvarstår, och vi förutsätter att rege-
ringen när den förhandlar fram utformningen av
strukturfondernas mål och områden med kraft framför
kravet på rationellare hantering och att medlen och
formerna samordnas med den lilla regionalpolitiken.
Det går inte att fortsätta med den utspädning av stö-
den som skett under senare år. Folkpartiet kommer
även fortsättningsvis att kräva att stöden skall gå
huvudsakligen till de mest utsatta regionerna. Vi ser
med spänning fram emot regeringens redovisning av
den lilla regionalpolitiken och EU:s stödområden och
stödformer i kommande proposition.
Herr talman! Låt mig uttrycka Folkpartiets bekla-
gande över att en parlamentarisk utredning inte fått
möjligheten att arbeta fram den nya regionalpolitiken,
trots utskottets uttalande.
Den ökade utflyttningen från glesbygdslänen visar
med all tydlighet att en vital regionalpolitik behövs
och att Folkpartiets politik för jobb genom företagan-
de är enda möjligheten till livskraftigare glesbygd och
landsbygd. Satsningarna måste göras på den enskilda
människan och hennes förmåga till skapande.
Politiken måste underlätta decentralisering, små-
och nyföretagande samt lokal samverkan. Därigenom
skapas förutsättningar för fler arbetstillfällen, och
därmed ökar den enskildes möjligheter att fritt välja
arbete och bostadsort. Vad Sverige behöver är fler
människor i arbete. Inte minst i glesbygdslänen är
detta en nödvändighet för att kommuner och landsting
skall kunna upprätthålla en värdig vård och en god
omsorg.
Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall en-
bart till reservation nr 3, men Folkpartiet står själv-
klart bakom samtliga sina reservationer.

Anf. 146 INGRID BURMAN (v):
Herr talman! De regionala obalanserna i landet
ökar. Det är vi alla överens om. Det visar sig i kraftigt
varierande befolkningsutveckling och arbetslöshetstal,
i stora skillnader i näringslivsstruktur och resurser för
teknik och kompetensutveckling mellan kommunerna
liksom mellan länen. Det märks i att flyttlassen åter
börjat rulla, vilket ytterligare kommer att förstärka
den regionala obalansen. I det läget anser vi att rege-
ringen visar en alltför passiv hållning.
Det betänkande som vi behandlar innehåller få
konkreta förslag för att ändra den regionala obalansen
och främja den regionala tillväxten. Regeringen avser
i stället att återkomma med en regionalpolitisk sär-
proposition under våren. Vi tycker att det är djupt
beklämmande att man har skjutit på propositionen.
Likaså är vi starkt kritiska till att regeringen inte har
tillsatt någon parlamentarisk utredning om regional-
politiken trots att arbetsmarknadsutskottet uttalat sig
till förmån för en sådan för mer än ett år sedan. Det
verkar som om regionalpolitiken är satt litet grand på
undantag eller i vart fall är lågt prioriterad i regering-
ens arbete.
Det är ett statligt och nationellt ansvar att utjämna
regionala skillnader. Det innebär att det regionala
perspektivet måste sättas mer i fokus när det gäller
alla politiska områden. Det handlar om infrastruk-
tursatsningar, utbildningspolitik, det kommunala
utjämningssystemet, den ekonomiska politiken m.fl.
områden. Det är områden som normalt ligger utanför
det vi kallar den lilla regionalpolitiken och där vi
menar att det saknas ett tydligt regionalt perspektiv.
Den regionala tillväxten är avgörande för att ut-
jämna regionala obalanser men också för att främja
sysselsättningen i stort och en nödvändig miljöom-
ställning i näringslivet. Vänsterpartiet anser att regio-
nalpolitiken måste styras över från de passiva drifts-
stöden till de förnyande utvecklingsinsatserna. I det
arbetet är det viktigt att arbeta i ett underifrånpers-
pektiv och ta till vara de lokala initiativen.
Vi måste ta till vara den växtkraft som finns i akti-
va bykooperativ. Vi måste också stimulera ett lokalt
ägt näringsliv t.ex. genom att skapa möjligheter för de
kommunala pensionsfonderna att mer aktivt placera
medel i det lokala näringslivet. Vi menar att frågan
om en lokal och regional förankring av näringslivet är
en viktig del i en lyckad företagsutveckling. Det har
uppmärksammats för litet.
När jag är ute och träffar olika politiker i kommu-
ner där företag som en gång i tiden varit lokalt ägda
har köpts upp av ett inhemskt eller ett utländskt före-
tag och sedan lagts ned när det stora företaget ratio-
naliserar pekar man på vikten av ett lokalt ägande
som också känner ansvar för orten och behovet av att
det finns lokalt kapital för att stödja ett lokalt nä-
ringsliv när det gäller just nyinvesteringar m.m.
Vi måste också underlätta för de små förädlingsfö-
retagen i t.ex. Norrlands inland att överleva. I dag
finns det exempel på företag som har svårt att få till-
gång till råvara. De är helt enkelt för små upphandlare
för att vara intressanta för stora bolag som säljer på en
internationell marknad.
Effekterna av avregleringar och bolagiseringar in-
om infrastrukturen måste också utredas. Då talar jag
om Postens nedläggningar av postkontor, Telias taxor
och investeringar i ny teleteknik som ibland är avgö-
rande för människors livsvillkor och näringslivets
utveckling på en ort. Här måste det in en regionalpo-
litisk styrning. Det gäller också kommunikationernas
utformning och deras finansiering i stort.
Vi menar att transportstödet måste bibehållas och
utvecklas och att den IT-satsning som nu är på gång
måste omfatta hela landet. Det måste till ett nätverks-
byggande mellan kommuner, högskolor och företag
för att förstärka och underlätta kompetensutveckling,
nyetableringar, inköp av råvaror, marknadsföring och
export.
Vi menar också att de vattenkraftsproducerande
länen måste få återbäring för att främja investeringar
och förnyelse i näringslivet. Vi måste utreda möjlig-
heterna att införa en differentierad skatt på fordons-
bränsle.
Vi kan inte lämna över så mycket beslutandekraft
till EU:s regelsystem som vi gör i dag. Det är inte
EU:s bidragssystem som skall styra prioriteringarna i
den svenska politiken för den regionala utvecklingen.
Här måste en översyn till, och såvitt jag förstår kom-
mer den. Vi menar vidare att den regionala utveck-
lingen i första hand skall styras av de folkvalda för-
samlingarna i länen. Beslutanderätten skall flyttas
ned.
Ett annat bekymmer som vi har pekat på är regio-
naliseringen av statliga bolag och verk som är på gång
och som har varit på gång i landet. Vi menar att det
måste underordnas en regional strategi för att förstär-
ka regionalt arbete och tillväxt och att man inte som
nu regionaliserar utifrån någon form av maximal
nyttoeffekt för det enskilda bolaget eller verket.
I vår motion tillför vi den lilla regionalpolitiken
medel. Vi avsätter 390 miljoner till landshöv-
dingeprogrammet för att stimulera till ett lokalt nyfö-
retagande. Det är 390 friska miljoner. Vi menar att
just landshövdingeprogrammet är ett bra program att
stödja. Det har en lokal och regional förankring. Det
är avgörande om man vill komma vidare i utveckling-
en av ett lokalt näringsliv och skapa en regional växt-
kraft.
I det här sammanhanget vill jag lyfta fram att vi är
djupt bekymrade över de 500 miljoner kronor som
utskottet och regeringen tar tillbaka av det regional-
politiska anslaget för att sedan i ett beställningbe-
myndigande pytsa ut litet här och var. Vi vet inte vart
medlen går. Jag skulle vara mycket glad om Berit
Andnor när hon sedan kommer upp i talarstolen kun-
de berätta vad man tänker göra med dessa pengar. Det
är höljt i dunkel.
I dag saknar regionalpolitiken ett könsperspektiv.
Vi menar att man måste komma till rätta med den
sneda könsfördelningen när det gäller de regionalpo-
litiska stöden. Företagsstöden skall fungera som en
hävstång för att åstadkomma en mindre könssegrege-
rad arbetsmarknad. Vi menar dels att de i högre ut-
sträckning måste riktas till kvinnor, dels att de skall
åtföljas av ett långsiktigt jämställdhetsprogram. En
metod som skulle ha effekt både på kort och lång sikt
är att kräva godkända och fungerande jämställdhets-
planer av de företag som får stöd.
Vi lyfter också fram behovet av att förstärka de re-
surscentrum för kvinnor som skall finnas ute i landet.
Vi avsätter 2 miljoner per län till det. Vi pekar på att
länsstyrelserna i dag håller på att dra ned på jäm-
ställdhetsexperterna. Det finns inte längre en heltids-
anställd jämställdhetsexpert vid varje länsstyrelse. Nu
handlar det om deltider eller att fler länsstyrelser delar
på en expert, trots att kvinnors andel av de regional-
politiska medlen fortfarande är liten. Det gäller t.ex.
det regionala företagsstödet.
Vi avsätter 10 miljoner för att säkra verksamheten
vid det nationella resurscentrumet för kvinnor. Fortfa-
rande finns det inga öronmärkta anslag till den verk-
samheten trots att regeringen i sin budgetproposition
1996/97 lovat att ta ställning till NRC:s fortsatta verk-
samhet. Nu drivs verksamheten vidare under ytterliga-
re en period. Vad som händer sedan vet man inte. Vi
menar att det är ett kortsiktigt tänkande. NRC måste
garanteras en långsiktighet.
Utskottet menar att det finns anledning att åter-
komma när det gäller strukturfondernas mål och geo-
grafiska målområden. Vi delar den uppfattningen. Vi
förutsätter att den återkommer till det i sin särpropo-
sition. Vi menar att det också måste gälla hela stö-
dområdesindelningen. I dag står vissa kommuner helt
oberättigat utanför stödområden som enligt alla krite-
rier borde tillhöra ett stödområde. Kristdemokraterna
har i en motion lyft fram Norsjö som exempel, och det
finns fler. Det kräver en översyn.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 4
som handlar om mål och en allmän inriktning för
regionalpolitiken.

Anf. 147 BARBRO JOHANSSON (mp):
Herr talman! Under de senaste åren har Sverige i
flera avseenden blivit mer ojämlikt. Regionalpolitiskt
har många skillnader förstärkts. Arbetslösheten har
slagit avsevärt hårdare mot vissa regioner än mot
andra. Skillnaden i arbetslöshetsnivå mellan norra
delen av Sverige och längre söderut är minst lika stor
som när regionalpolitiken en gång infördes.
Arbetslösheten i Norrbotten är fortfarande dubbelt
så stor som i Stockholm, liksom den var för ett år
sedan. Klyftorna och de regionala skillnaderna ökar.
Enligt AMS senaste novemberprognos ökar syssel-
sättningen i storstäderna medan den minskar i Norr-
botten.
Glesbygdsverkets nya Förnyelsens landskap inne-
håller några övergripande mål som man tycker bör
gälla, nämligen att skapa en långsiktigt uthållig eko-
nomisk, social och kulturell utveckling samt rättvisa
och likvärdiga levnadsvillkor för medborgarna i hela
riket.
Miljöpartiet, liksom alla andra partier här i kam-
maren, väntar nu på den aviserade särpropositionen
om regionalpolitik som skall komma till våren.
Herr talman! Regionalpolitik är ett viktigt ämne
för hela mänskligheten. Över hela vårt jordklot pågår
en snabb koncentration av människor till enorma
"megastäder". Människor flyr landsbygden för att få
jobb i städerna. Calcutta, Mexico City och de nya
kinesiska och sydamerikanska jättestäderna växer
lavinartat. De är miljömässiga och sociala krutdurkar.
Därför är det också viktigt att inte bara tala om en
levande landsbygd, utan också om "den gröna staden"
när det gäller regionalpolitiken. Miljöpartiet vill se
stad och land som kommunicerande kärl. Staden kan
inte ensam bli bärkraftig. Landsbygden måste leverera
bioenergi, mat och kanske även rekreation till storsta-
den. Men flödet av resurser in till staden måste också
resultera i ett flöde tillbaka till landsbygden. Annars
fungerar inte kretsloppet.
De flesta människor i Sverige lever i dag i städer.
Mer än hälften av Sveriges befolkning bor i dag i de
tre storstadsregionerna. Stadsmiljön är därför en vik-
tig del att diskutera. Staden kan ha god kollektivtrafik,
stort kulturutbud, många utbildningar, många yrken
och arbetstillfällen. Effektiv uppvärmning kan ordnas
genom fjärrvärmenät och kraftvärme som med förny-
bart bränsle och spillvärme ger både värme och el.
Städer leder ofta till ökade problem med hälsa,
miljö och buller. Glesbygdens sociala nät finns inte.
Anonymiteten blir stor, trängsel ger stressproblem och
kontakten med naturen är dålig.
Det bör vara lätt att sluta kretslopp med sopor i
städerna. Befolkningstätheten gör att återvinningssta-
tioner kan placeras tätt. Korta avstånd och stora vo-
lymer gör det även möjligt att samla in många olika
fraktioner och därmed minska sopberget. Det kom-
posterbara avfallet kan enkelt samlas in och rötas till
biogas som sedan kan användas för t.ex. uppvärmning
eller drift av kollektivtrafik och därmed så småning-
om fasa ut de fossila bränslena.
Kollektivtrafiken bör förbättras kraftigt. Ökad
närhet måste vara en ledstjärna i stadsplaneringen.
Man bör skydda och bevara nuvarande grönområden
och planera för nya i framtiden.
Taxor och avgifter bör ändras så att de stimulerar
resurssnål användning. Materialkretslopp och närsal-
ternas kretslopp bör också slutas.
Herr talman! Inom EU, varifrån vi nu får våra me-
del, är det stora regionala skillnader. Tyskland håller
på att lämna industrisamhället, medan andra områden,
t.ex. Grekland och Portugal är kvar i bondesamhället.
Detsamma gäller de östländer som nu söker inträde
till EU. Relativt fattiga länder som Grekland, Irland
och Portugal har en BNP som ligger under 75 % av
genomsnittet inom EU. Dessa länder har fått stora
stödsummor från EU under 1990-talet. Irland är av
den anledningen ett starkt EU-positivt land. Stöd
utgår även till de franska kolonierna i Stilla havet.
EU:s budget omfattar ca 700 miljarder svenska
kronor - en enorm summa. Ungefär hälften går till
jordbruksstöd. Fusket med jordbruksbidragen inom
EU beräknas ligga på 30 miljarder per år. Tobaksod-
larna i Sydeuropa får 9 miljarder kronor per år i stöd,
medan 0,1 miljard per år satsas på cancerförebyggan-
de åtgärder.
En tredjedel av EU:s budget går till olika struk-
turstöd. Det gäller regionalpolitik och arbetsmark-
nadsstöd. Sverige betalade 1996 ca 13 miljarder kro-
nor netto till EU. Under åren 1995-1999 tar Sverige
emot 11,9 miljarder i stöd från strukturfonderna. Ett
villkor är dock att stat och kommuner skjuter till un-
gefär lika mycket. Men det finns många kommuner,
bl.a. i Norrlands inland, som tvekar att ta emot mål-
stödet. De har ofta inte råd att skjuta till sin andel.
Den s.k. additionaliteten innebär nämligen att motta-
gande kommun eller region själv bidrar med 50 eller
70 %.
Herr talman! Det är ofta de mest produktiva och
exportinriktade delarna av landet som är i behov av en
aktiv och stark regionalpolitik. En viktig orsak är att
de enorma vinster, som flera har talat om här innan,
som skapas exempelvis i Norrlands inland sällan
återinvesteras inom regionen, utan i stället förs ut till
statskassan och till huvudkontor i andra delar av lan-
det. 20 % av vattenkraften produceras t.ex. i Jämt-
land.
Glesbygden betraktas ofta som improduktiv och
som en kostsam börda för det tätbefolkade delarna av
landet. Detta stämmer inte. Miljöpartiet de gröna ser
att landsbygd och glesbygd är en betydelsefull resurs,
bl.a. i utvecklingen mot ett långsiktigt hållbart sam-
hälle enligt Agenda 21.
Herr talman! Den regionalisering som nu pågår,
med stark koncentration till vissa områden, kan öka
klyftorna ytterligare på grund av att andra områden är
svagare och saknar egen kraft och dynamik för att
åstadkomma en egen slagkraftig region gentemot
Europa.
Den enskilt mest lyckade regionalpolitiska sats-
ningen under det senaste decenniet har varit uppbygg-
naden av de regionala högskolorna runt om i landet.
Andelen yrkesverksamma med eftergymnasial ut-
bildning är uppemot 35 % i det expansiva Stock-
holm-Uppsala-området, medan det t.ex. i Jämtland
och Västernorrland är under 25 %. Högskolorna fun-
gerar mer och mer som motorer för utvecklingen, och
ungdomarna kan nu få utbildning nära sin hemort.
Sverige har tidigare haft mindre regionala klyftor
än t.ex. länder i Sydeuropa genom sin generösa soci-
alpolitik med bl.a. a-kassa och förtidspensionering.
Men den införda skatteutjämningen har nu slagit
hårdare mot norra Sverige.
Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att jag
är glad att utskottet ställer sig positivt till Miljöparti-
ets motion om att öronmärka medel i regleringsbrevet
till länsstyrelserna så att de regionala resurscentrerna
för kvinnor får ekonomiska förutsättningar att kunna
kvarstå.

Anf. 148 DAN ERICSSON (kd):
Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
reservation 5 och reservation 6.
Regionalpolitiska frågor har dessvärre kommit
alltmer i skymundan i den politiska debatten. Detta
trots en kraftig omvälvning under senare år då flytt-
lassen gått allt tätare från glesbygdsområden till stor-
städerna. Avsaknaden av regionalpolitiska hänsynsta-
ganden har varit tydlig när den socialdemokratiska
regeringen tillsammans med Centerpartiet genomfört
en hårdhänt besparingspolitik. Ronny Svensson, fors-
karen i regionalpolitik, har beskrivit det som att man
nu raserar den regionalpolitik som har byggts upp
under lång tid.
Den statliga servicen försämras snabbt och kon-
centreras till länens, eller i ännu värre fall, till regio-
nernas huvudorter. Det gäller exempelvis polisverk-
samheten, försäkringskassan och de nu aktuella läns-
skattemyndigheterna. Tingsrätterna har tidigare varit
aktualiserade. Deras fortsatta verksamhet är ännu inte
avgjord. De mindre lasaretten hotas, liksom vissa
andra sjukvårdsspecialiteter i mindre kommuner. Den
viktiga detaljhandeln krymper kraftigt i mindre och
mellanstora tätorter i hela landet.
Detta visar tydligt, som flera av de tidigare talarna
har varit inne på, att regionalpolitik inte bara får
handla om det som kallas "den lilla regionalpoliti-
ken". Man måste i högsta grad ha en helhetssyn så att
det som kallas "den stora regionalpolitiken" har rätt
inriktning. Det går nämligen inte att justera en felaktig
syn på regionala frågor med diverse regionalpolitiska
stöd. Det är helheten i politiken som är avgörande för
om devisen "Hela Sverige skall leva" skall bli verk-
lighet.
Regeringen aviserar nu att den skall presentera en
regionalpolitisk proposition under 1998. Detta kom-
mer att ske utan att en parlamentarisk utredning har
genomlyst frågan. Som flera talare har varit inne på
här tidigare gör regeringen detta trots att riksdagen
markerat lämpligheten av en sådan parlamentarisk
utredning.
I förra årets betänkande stod följande:
"Sammanfattningsvis anser utskottet det vara naturligt
med en översyn för det fall att stora förändringar av
den nationella regionalpolitiken är påkallade. Det kan
likaledes vara lämpligt att en sådan genomförs inom
ramen för en parlamentarisk utredning." Nu får vi se
vad regeringen i bästa fall kommer att presentera för
riksdagen nästa år. Jag har väl inte samma förhopp-
ning som Patrik Norinder att Berit Andnor, som är
utskottsmajoritetens representant, kommer att avslöja
alltför mycket av innehållet i den propositionen. Men
om så är möjligt tycker jag att det vore intressant och
roligt, och det kan då fördjupa debatten här i dag.
Vi kristdemokrater har avvisat de besparingar som
regeringen och Centerpartiet nu genomför på regio-
nalpolitiken. Det märkliga agerandet att rycka från
länsstyrelserna redan anslagna medel till förmån för
någon annan satsning som vi ännu inte vet vad den
innebär är ett närmast desperat försök att dölja det
faktum att dessa partier faktiskt genomför en ned-
dragning av det regionalpolitiska anslaget. Det är
verkligheten.
Kjell Ericsson sade tidigare i debatten från Cen-
terpartiets sida att staten har gått i täten för att flytta
jobb från glesbygden. Vem är det då som har gått i
denna tät? Jo, det är faktiskt Kjell Ericsson och hans
partikamrater tillsammans med regeringen.
Vi hade en jordbrukspolitisk debatt här i går. Då
försökte man från Centerpartiets sida föra en dubbel
bokföring. Nu gör man det även i fråga om regional-
politiken. Ni i Centerpartiet måste bestämma er för att
stå för de beslut som ni fattar. Sedan får ni acceptera
att vi kritiserar detta mycket hårt när det leder till
oönskade effekter. Det har lett till oönskade effekter
på det jordbrukspolitiska området, och helt uppenbart
har det lett till oönskade effekter när det gäller regio-
nalpolitiken. Det är ju ingen satsning som ni planerar
att göra. Ni drar ju in anslaget. Ni minskar anslaget.
Det är ju verkligheten. Försök inte framställa det på
ett annat sätt.
Herr talman! Den statliga sektorspolitiken måste ta
regionalpolitiska hänsyn. Det övergripande ansvaret
för detta är samordning och helhetssyn över sektors-
gränserna. Det bör finnas med i de statliga instruktio-
nerna till de olika sektorernas verksamheter att man
skall ha en helhetssyn där de regionala faktorerna
vägs in i beslutsfattandet. I statliga verk, myndigheter
och bolag där staten har ägarinflytande skall dess
representanter i beslutsfattandet väga in regionalpoli-
tiska effekter. För att underlätta detta beslutsfattande
bör regionalpolitiska konsekvensanalyser upprättas
innan beslut fattas som påtagligt kan komma att för-
ändra förutsättningarna i områden som är beroende av
en aktiv regionalpolitik.
Herr talman! Ett aktuellt exempel är domstolsvä-
sendet där man nu diskuterar att ta bort de mindre
tingsrätterna. Om detta skulle bli verklighet innebär
det att man försämrar rättssäkerheten och sysselsätt-
ningen samt servicen i just de områden som bör ha
regionalpolitisk stöttning. Detta är ett exempel på
ärenden där man bör genomföra en regionalpolitisk
konsekvensanalys innan man går till beslut.
Sverige måste i egenskap av medlem i EU påverka
utformningen av de regionalpolitiska stöden. De skall
fylla samma funktion bland EU-länderna som vi me-
nar är avsikten för regionalpolitiska stöd inom Sveri-
ge, nämligen att ge alla människor oavsett var de bor
tillgång till arbete, service och en god miljö. Sveriges
inriktning vid medlemskapsförhandlingarna var att
skapa goda möjligheter för återflödet från struktur-
fonderna och på så sätt förstärka de nationella sats-
ningarna. Då vi kristdemokrater menar att regional-
politiken är en ytterst angelägen uppgift bör Sverige
utnyttja de regionalpolitiska stöd från EU som kan
komma i fråga så långt som möjligt. Det är därför
beklagligt att de medel som finns till förfogande inte
används fullt ut. För detta bär regeringen det yttersta
ansvaret, även om också jag inser att det inte är så
enkelt att genomföra detta i praktiken. Kritiken är
därför inte alltför hård mot regeringen, men ansvaret
ligger ytterst där.
Trots att antalet jordbruk dramatiskt har minskat
under de senaste decennierna utgör just jord- och
skogsbruken en betydande del av småföretagen i
glesbygd och på landsbygd. Villkoren för dessa nä-
ringar får alltså stor betydelse för den regionala ut-
vecklingen. Det diskuterade vi här i kammaren i går.
Ur regionalpolitisk synvinkel utgör också en livskraf-
tig fiskenäring en viktig förutsättning för en levande
skärgård. Jag anser också att Sverige bör verka för en
vidgning av skärgårdsbegreppet inom EU så att
strukturfondsprogrammet för perioden 2000-2006
kan omfatta hela skärgården. På denna punkt har vi en
motion och en reservation. Det finns också en center-
motion i detta ärende som vi följer upp.
En grundläggande förutsättning för ett Sverige i
regional balans är väl utbyggda och fungerande kom-
munikationer. Näringslivet, tillgången till arbete och
service kräver en god infrastruktur. Under flera de-
cennier var investeringarna i väg- och järnvägsnäten
eftersatta. Under den förra mandatperioden vände den
dåvarande fyrklöverregeringen utvecklingen, och
investeringarna tredubblades. Den upprustningen
måste fortsätta och inte avstanna. Ett effektivt trans-
portsystem är nödvändigt för att göra näringslivet i
hela Sverige konkurrenskraftigt, och då menar jag
givetvis också Norrland.
När regeringen hastigt drog ned på anslaget till
kommunala flygplatser i skogslänen drabbade det just
sådana regioner som är beroende av en aktiv regio-
nalpolitik. Det är angeläget att man snarast höjer
dessa anslag och också i denna fråga har långsiktigt
hållbara spelregler.
Utifrån subsidiaritetsprincipen anser vi kristdemo-
krater att det är önskvärt att kommunerna får ett ökat
ansvar och inflytande över det regionalpolitiska stö-
det. Detta måste självklart ske i samarbete med läns-
styrelserna och Glesbygdsmyndigheten, som har det
övergripande ansvaret för samordningen av insatserna
för glesbygdens utveckling. En viktig förutsättning är
att kommuner och regioner har väl utvecklade lands-
bygdsprogram utformade nedifrån och upp. I detta
sammanhang vill vi från Kristdemokraternas sida
gärna lyfta fram byalagen och byutvecklingsgrupper-
na som redan aktivt arbetar med att formulera mål och
program för sin bygd på olika platser runt om i Sveri-
ge.

Anf. 149 KJELL ERICSSON (c) replik:
Herr talman! Dan Ericsson påstår en rad saker här
som saknar grund. Om vi först tar förändringen av
statliga verksamheter - åklagare, kronofogdar, tings-
rätter - så har Centern, oavsett vilka verksamheter det
har handlat om, sagt nej till dem. Vi har aldrig med-
verkat till något sådant. Vi krävde ett moratorium i ett
tidigt skede och sade att det måste bli ett slut på detta.
Men så har icke skett. Vi har tagit majoritet för den
delen. Vi har sagt nej till detta och gör det fortfaran-
de. Vi anser att detta är oerhört viktiga arbetstillfällen
som finns runt om i Sverige.
I utredningen REKO-STAT som gjordes av Lars-
Erik Eriksson kan vi se att stora delar av de arbetstill-
fällen som har försvunnit från statliga verksamheter
har skett i glesbygden. Detta har Centern sagt nej till.
Vi har aldrig medverkat i detta.
Det har sagts många andra saker som att vi skulle
ha raserat. Men vi har i stället medverkat till att bygga
upp olika saker i en svår ekonomisk situation. Men
t.ex. när det gäller medel till de små och medelstora
högskolorna har vi varit förkämpar. Vi skall få ut mer
resurser till olika saker. Detsamma gäller i fråga om
kommunikationer, grusvägar osv.
Beträffande de 500 miljonerna vet också Dan
Ericsson att jag i arbetsmarknadsutskottet sade att det
inte får innebära att beslutsramarna från länsstyrelser-
na förändras. Det kommer de inte heller att göra. Det
kommer att få sina pengar. Detta innebär att man tar
500 miljoner kronor från Riksgälden och brukar till
ytterligare en verksamhet inom regionalpolitiken.
Man kan alltså bruka pengarna ytterligare och inte
minska dem. Länsstyrelsen skall ha sina anslag även i
fortsättningen, fast konstruktionen blir annorlunda.
Detta är alltså bakgrunden.
Jag tycker att Dan Ericsson påstår en mängd saker
som är ogrundade.

Anf. 150 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag kanske har missuppfattat hela det
parlamentariska läget och hur det har varit under de
senaste åren. Jag måste vara rätt ensam om det. Det är
faktiskt Centern som har stött den socialdemokratiska
regeringen när det gäller budgetpolitiken och regio-
nalpolitiken. Ni har stött regeringen när den nu skär
ned på det regionalpolitiska anslaget. Ni har röstat för
detta för bara några veckor sedan. Hur kan Kjell
Ericsson stå och förneka detta?
Det är ju faktum. Vi kan gå tillbaka till protokol-
len, vi kan se det i propositionerna, vi kan se det i
utskottsbetänkanden. Vi kan inte ha dubbel bokföring.
Stå för detta! Säg att det var ett misstag och att ni har
ångrat er. Det är helt okej. Vi har alla våra fel och
brister. Men för inte dubbel bokföring. Det gjorde ni
igår när det gällde jordbrukspolitiken. Det höll inte.
Det kommer inte att hålla när det gäller regionalpoli-
tiken heller.
Erkänn att ni har gjort ett fel. Säg att ni skall bättra
er.
Vad gäller de 500 miljonerna är det precis som i
debatten igår i jordbruksutskottet inför finansutskot-
tets behandling. Där reserverade sig Centerpartiet, för
att sedan inte följa upp det i finansutskottet utan i
stället stötta regeringen. Det var ungefär på motsva-
rande sätt här. I arbetsmarknadsutskottet gör man en
reservation, i ett yttranden till finansutskottet, som
sedan inte följs upp i någon större grad utan man
backar upp regeringens politik. Det håller inte, fru
talman. Sluta med den dubbla bokföringen.

Anf. 151 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Det låter på Dan Ericsson som om
centern skulle ha ingått i någon regering. Så har inte
varit fallet. Vi har medverkat till olika saker, dock
inte till alla, och definitivt inte till statliga verksamhe-
ter och regionalisering. Vi har tvärtom varit föresprå-
kare för att så inte skulle ske.
När det gäller att få medel till olika delar av
landsbygden har vi också varit förespråkare. Det har
vi varit nu, det har vi varit tidigare och det kommer vi
att vara i framtiden. I den borgerliga regeringen slogs
vi mycket hårt för att få fram medel till olika saker på
landsbygden. Det kommer vi att göra i fortsättningen
också.
När det gäller de 500 miljonerna följde finansut-
skottet upp det yttrande som jag hade i arbetsmark-
nadsutskottet. Så i det fallet blev det också bifall.

Anf. 152 DAN ERICSSON (kd):
Fru talman! I den förra regeringen drev centern
regionalpolitiken väldigt hårt. Jag bara beklagar att
man inte förmått göra det även under den här regi-
men, utan nu backar upp ett budgetförslag som inne-
bär att man skär bort nära 100 miljoner från regional-
politiken. Detta kan inte vara ett plus för att vi skall få
en bättre regionalpolitik. Det är ett minus för en bättre
regionalpolitik. Det kommer inte Kjell Ericsson ifrån.
Jag tar ändå fasta på det positiva, nämligen att
man inte tänker fortsätta att bidra till detta. Vi får se
om det blir en omprövning redan under nästa år. Jag
välkomnar Kjell Ericsson in i arbetet att stärka regio-
nerna och se till att vi får stopp på den flyttlasspolitik
som centern dessvärre har bidragit till de senaste åren.

Anf. 153 BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Det går att beskriva den regionala ut-
vecklingen på två sätt. Å ena sidan ser vi att arbets-
lösheten sjunker i hela landet, tillväxten har tagit fart
och vi har en stark utvecklingskraft i många regioner.
Det är en mycket positiv och glädjande bild.
Å andra sidan ser vi att den regionala obalansen
ökar. Gapet mellan olika regioner tenderar att öka,
vilket flera varit inne på tidigare i dag. Vi ser att
klyftan mellan stad och land har fördjupats. Vi ser
också att många län har en negativ befolkningsut-
veckling. Skillnaden i arbetslöshetstal är också
mycket stor. Det är en djupt oroande och rent av
skrämmande bild.
Båda dessa bilder är lika sanna. Jag tror att vi
måste försöka förstå hela den här komplexa bilden för
att kunna göra något bra inom såväl den stora som
den lilla regionalpolitiken. Jag tror att vi med kunska-
per om hur utvecklingen verkligen ser ut ökar våra
möjligheter att ta fasta på de positiva utvecklingstren-
derna och förstärka dem. Därigenom tror jag vi kan
komma åt de mörkare tendenser som finns i utveck-
lingen.
Vi ser att värdet på vår samlade produktion har
ökat med 6 % om man jämför det senaste året med det
sista året som vi hade en borgerlig regering. Att till-
växten har tagit fart är något mycket positivt. Sverige
åsamkades mycket skada under de borgerliga åren. Vi
hade en negativ tillväxt som skadade framför allt de
mest utsatta delarna av vårt land. Vi hade då den
situationen - det bör påpekas även om det har sagts
tidigare från denna talarstol - att det var under de åren
som statsskulden fördubblades, arbetslösheten tre-
dubblades och budgetunderskottet långt mer än fyr-
dubblades. Detta slog hårt mot de regioner som hade
det särskilt tufft.
I dag diskuterar vi ett av statsbudgetens minsta
anslag, nämligen den s.k. lilla regionalpolitiken. Re-
geringens och utskottsmajoritetens slutsats av den
beskrivning av den regionala obalansen som jag gjor-
de inledningsvis är att behovet av regionalpolitiska
insatser är fortsatt stort.
De åtgärder som finns inom detta område och som
syftar till att underlätta för näringslivet i regionalpoli-
tiskt prioriterade områden har bidragit till ökad sys-
selsättning och ekonomisk tillväxt. Samtidigt är det
viktigt att säga att vi hela tiden måste eftersträva att
effektivisera de stöd vi har. Det finns förslag. Det är
det vi diskuterar i dag. Regeringen återkommer också
till detta i den aviserade regionalpolitiska propositio-
nen.
Det säger sig självt att ett så här litet anslag egent-
ligen bara kan hjälpa till på marginalen. Det är viktigt.
Det tycker jag. Men det räcker ju inte med regional-
politiska stöd. Det måste också finnas ett regionalpo-
litiskt perspektiv inom de övriga politikområdena.
Till skillnad från två partier här i dag, Moderater-
na och Folkpartiet, vill vi socialdemokrater inte mon-
tera ned de regionalpolitiska stöden. Vi vill inte bara
bevara dem, utan vi vill också utveckla dem och ef-
fektivisera dem efter de ändrade behov och förutsätt-
ningar som vi kan se nu och också förvänta oss fram-
över.
Det övergripande målet för regionalpolitiken är att
skapa uthållig tillväxt, rättvisa och valfrihet. Som jag
sade är dessa 3,6 miljarder viktiga, men avgörande för
människors och regioners möjligheter att utvecklas är
ändå det vi kallar den stora regionalpolitiken, alltså
den samlade sektorspolitiken.
Utskottets majoritet delar den uppfattning som
kommit fram i flera motioner och som också står att
finna i propositionen, nämligen att det finns behov av
en förbättrad helhetssyn och behov av att vi får ett
regionalpolitiskt perspektiv som genomsyrar politiken
inom de olika sektorsområdena.
Det räcker inte med regionalpolitiska stöd till in-
vesteringar och utveckling för att de berörda företa-
gen skall bli livskraftiga. Det är också viktigt hur
samhället runt omkring fungerar. Flera har i dag tagit
upp vikten av att kommunikationerna fungerar, dvs.
vägar, telekommunikationer, flyget och posten och
allt som är viktigt för att samhället skall fungera. Hur
infrastrukturen ser ut är viktigt, men det är också de
allmänna villkoren för hur företagandet ser ut. Låga
räntor och stabil offentlig ekonomi är helt avgörande
för företagens livsförmåga.
Jag tycker att vikten av helhetssyn inte nog kan
betonas. I budgetpropositionen poängteras att det är
en mycket viktig uppgift för regeringen och olika
myndigheter att se till att de regionalpolitiska aspek-
terna beaktas inom de olika utgiftsområdena.
Från utskottets sida poängterar vi i betänkandet att
vi anser att den regionalpolitiska propositionen, som
kommer i början av nästa år, mycket närmare bör
redovisa hur vi skall få ett effektivt arbete inom detta
område.
Vi poängterar också i betänkandet på nytt frågorna
som rör lokaliseringen av statlig verksamhet som är
av större vikt eller av principiellt intresse. Vi säger att
detta bör underställas riksdagen. Vi anser också att
detta är något som bör tas upp särskilt i den regional-
politiska propositionen.
Som flera har varit inne på är det bara att konsta-
tera att EG:s strukturfonder spelar en allt större roll
för regionalpolitiken. Just nu pågår förhandlingar om
hur det nya strukturfondsprogrammet skall utformas
för nästa planperiod. Enligt kommissionen skall åt-
gärderna koncentreras när det gäller både innehållet
och geografin. Regeringen stöder denna inriktning
men understryker också att åtgärderna skall effektivi-
seras och förenklas. Vi vill också att det nationella
inflytandet skall stärkas.
Det finns krav i flera motioner inom detta område.
Vi kan konstatera att regeringens förhandlingsupplägg
har ett starkt stöd i utskottet. På en punkt gör vi en
markering i förhållande till regeringens förhandlings-
position. Det gäller det framtida mål 1, där det nuva-
rande mål 6 skall ingå. Den utvidgning som regering-
en har föreslagit med att det skall inkludera kustom-
rådena motsätter vi oss inte, men vi säger att en förut-
sättning för detta är att det tillämpas samma principer
för fördelning av strukturfondsmedel som nu och att
det också sker en differentiering mellan kust och
inland. Det skall vara en sådan utformning att inlandet
prioriteras.
Det är också så att den byråkrati och de regler som
finns i hela detta område är onödigt krångliga. Vi
säger på nytt att vi måste begränsa det här, att det
måste bli en förenkling när det gäller regelsystemet.
Riksdagens revisorer har precis avslutat en sådan
här översyn, och vi kommer att behandla den rappor-
ten i samband med att vi tar upp den regionalpolitiska
propositionen. Vi har därför anledning att återkomma
till detta. Ni vet också att här pågår ett mycket ambi-
tiöst arbete, där det har skett en del under det senaste
året.
Fru talman! Jag vill slutligen bara sammanfatta det
jag har sagt med att säga att de ökade regionala oba-
lanserna oroar utskottet. Vi kan också konstatera att
de långsiktiga strukturella problemen i de regional-
politiskt prioriterade områdena kvarstår. Det är långa
avstånd, gles bebyggelse, låga befolkningstal och
sned befolkningsstruktur, som nu förstärks i samband
med den pågående utflyttningen.
Det framgångsrika arbete som vi har genomfört
med att sanera landets ekonomi, den ökade tillväxten
och den ökade sysselsättningen är av avgörande bety-
delse för våra förutsättningar att bedriva ett effektivt
arbete för en regionalt balanserad utveckling. Enligt
min uppfattning har vi inte råd att inte ta till vara de
utvecklingsmöjligheter som finns i hela landet. Regi-
onalpolitiken, som vi diskuterar just nu, är viktig och
är ett kompletterande instrument för att nå regional
balans, men det viktigaste är naturligtvis den samlade
sektorpolitikens utformning.
Jag förutsätter att regeringen i den kommande re-
gionalpolitiska propositionen kommer att redovisa
ytterligare insatser, som syftar just till att skapa till-
växt, rättvisa och valfrihet, så att den regionala oba-
lansen kan motverkas.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i ar-
betsmarknadsutskottets betänkande nr 2 och avslag på
samtliga reservationer.

Anf. 154 PATRIK NORINDER (m) replik:
Fru talman! När jag lyssnade på debatten innan
Berit Andnor gick upp tyckte jag att det var en stor
samstämmighet. Det var nästan samma tema i alla
anföranden: den regionala obalansen har ökat, och vi
har haft en dålig utveckling i glesbygdsregionerna.
När man sedan lyssnar på Berit Andnor verkar det
som om hon har en helt annan verklighetsuppfattning.
Här är det positiva utvecklingstendenser, och tillväx-
ten har tagit fart. Och all eventuell skada förorsakades
under de borgerliga åren. På något sätt verkar det som
om den socialdemokratiska tideräkningen började år
1991, och dessförinnan fanns ingenting. Allt jäkel-
skap som har funnits började uppträda under den
perioden. Så är det naturligtvis inte.
Vi måste vara realister, Berit Andnor. Den regio-
nalpolitik som har förts under den senaste perioden
har inte varit till gagn. Gå inte med skygglappar, utan
inse att den inte har varit lyckosam! Låt oss i stället
försöka hitta bättre modeller för att glesbygden skall
kunna utvecklas!
Det mantra som alla socialdemokrater nu upprepar
i varje anförande, dvs. "det var under borgerligheten",
tror ni väl själva på snart också.
Det som förvånar mig är att det i Berit Andnors
anförande saknas någonting om företagsamhet. Inser
inte Berit Andnor att det är företagsamheten som är
grunden för regional utveckling?
Jag saknar också svaret på den fråga som både
Ingrid Burman och jag ställde: Vad ämnar regeringen
göra med de 500 miljonerna?

Anf. 155 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! Patrik Norinder säger att jag verkar ha
en helt annan verklighetsuppfattning. Det är skräm-
mande. Patrik Norinder verkar lyssna väldigt dåligt.
Jag har beskrivit och uttalat min djupa oro för de
ökade regionala obalanserna. Jag tycker att det är
oerhört viktigt att vi tar detta på mycket stort allvar.
Däremot hör jag någonting annat hos Patrik
Norinder, och det är den sedvanliga viljan från bor-
gerligt håll att helst glömma bort de tre åren från 1991
till 1994, när man regerade i detta land och orsakade
mycket av den svåra ekonomiska kris som vi hamnade
i, som vi nu har tagit oss ur och där vi har lyckats
sanera ekonomin.
Vad är det som är det moderata alternativet i detta
betänkande? Jo, det är att skära ned inom ett litet
anslag på 3,6 miljarder. Där vill moderaterna plocka
bort 1 miljard på tre års sikt. Det är vad det handlar
om. Det är en gigantisk nedskärning som det är fråga
om.
Patrik Norinder säger att jag inte pratade om före-
tag. Jo, det gjorde jag visst. Patrik Norinder vet
mycket väl att en av de absolut viktigaste förutsätt-
ningarna för företagens möjligheter att utvecklas och
leva vidare är att vi har en stabil offentlig ekonomi,
att vi har låga räntor och att vi har ett fint investe-
ringsklimat. Det har vi nu. Det hade vi inte på den tid
då Patrik Norinders parti regerade i det här landet.

Anf. 156 PATRIK NORINDER (m) replik:
Fru talman! Skall vi inte försöka släppa debatten
om de tre åren nu?
Det vore bra om den oro för obalansen som Berit
Andnor nu ger uttryck för utmynnade i något kon-
struktivt. Berit Andnor säger att det eventuellt skall
komma någonting i särpropositionen i vår. Allting
skall tydligen komma i särpropositionen, och man
skjuter upp alla förslag till den. Hon säger att de stöd
som nu finns inte räcker utan att man kommer att gå
vidare med stödverksamheten.
Det är inte bidrag som företagarna vill ha. Berit
Andnor tycks inte förstå av vilka skäl företagare ut-
vecklar sina företag eller människor över huvud taget
blir företagare. Det är det socialdemokraterna har
motverkat under hela perioden. Vi får inga företagare.
Man lägger börda på börda på företagarna. Man höjer
skatterna. Man ändrar så att det blir krångligare att
vara företagare. Har vi ingen företagsamhet får vi en
utflyttning från glesbygden.
I det pressmeddelande som kom från AMS nyli-
gen, Jobben finns i småföretag, skriver man: "de regi-
onala skillnaderna ökar i de flesta scenarierna. Enbart
vid en utveckling med en stor efterfrågan på arbets-
kraft ökar sysselsättningen över hela landet."
För att det skall bli arbetstagare måste det finnas
företag. Ni har misslyckats med företagspolitiken, och
det är det som gör att vi får de regionala obalanserna.
Förbättra det i stället för att sprida pengar i bidrag och
stöd! Det är inte det företagarna vill ha, Berit Andnor.

Anf. 157 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! Jag förstår så väl att Patrik Norinder
vill släppa debatten när det gäller de tre borgerliga
regeringsåren. Det är en förfärande historia, så jag
förstår det mycket väl.
Låt oss vara litet konstruktiva, Patrik Norinder.
Vilket är det moderata alternativet? Vad är det ni vill?
Ni uttrycker allmänt trevliga saker om att det skall
vara en politik för företagande och arbete och att man
skall främja företagens utveckling. Hur gör ni det?
Inom detta område är det bara att konstatera att ni
vill skära ned när det gäller de regionalpolitiska stöd-
åtgärderna.
Är det inte låga räntor, stabil offentlig ekonomi,
god infrastruktur och god utbildning som är viktigt för
företagens positiva utveckling? Är det inte sådana
saker som är viktiga, Patrik Norinder? Det är sådant
som vi socialdemokrater har lyckats uppnå under de
år vi har regerat.
Företag som är lokaliserade till Norrlands inland
har längre avstånd till sina marknader. Det är en gles
bebyggelse. Vi har en sned befolkningsstruktur, och
vi har andra saker som gör att dessa företag behöver
ett regionalpolitisk stöd.
De företagare jag har träffat i den verklighet som
jag lever i ger inte uttryck för det som Patrik Norinder
säger. Det är en förutsättning för många företags
överlevnad att de t.ex. har möjlighet att få ett trans-
portstöd. Miljön är icke densamma i Norrlands inland
som den är mitt inne i Stockholms City. Det ser olika
ut i vårt land.
De regionalpolitiska stöden är oerhört små till sin
omfattning. Det är 3,6 miljarder. Ni moderater vill
skära bort dem. Ni har inget alternativ. Alternativet
för Norrlands inland, om ni moderater fick bestämma,
är en fortsatt negativ utveckling. Så är det.

Anf. 158 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Berit Andnor säger att arbetslösheten
sjunker. Men det allvarliga är ju att sysselsättningen
inte ökade under perioden 1994-1997. Det är där vi
har det stora problemet. Vad gör ni åt det? Det går
inte bara att med dubbel bokföring plocka bort män-
niskor från statistiken. De måste få ett arbete. De
måste ha ett arbete även om de bor i vår glesbygd.
Berit Andnor säger att det är viktigt att de allmän-
na villkoren är goda. Hon talar om låga räntor. Jag
delar den uppfattningen och tycker att det är alldeles
utmärkt. Men Berit Andnor säger ingenting om lägre
skatter, lägre arbetsgivaravgifter, borttagande av
dubbelbeskattning, riskkapital osv.
Berit Andnor kritiserar Folkpartiet för att vi vill
dra bort pengar. Låt mig berätta att det handlar om
sänkningar av skatter och arbetsgivaravgifter med 29
miljarder kronor. Folkpartiet tror att det kan vara ett
alternativ. Vilket alternativ skall vi nu välja?
Ni säger att man inte skall ha orealistiska förvänt-
ningar på de relativt små anslagen. Jag tog upp det i
mitt inledningsanförande. Jag trodde att ni hade för-
stått vad Folkpartiet menar när ni skriver så. Eller är
det så att majoriteten inte står bakom sin egen skriv-
ning? Ni har orealistiska förväntningar på vad de tre
miljarderna kan leda till.
Vi måste göra något annat. Folkpartiet har ett an-
nat förslag. Låt oss diskutera det, Berit Andnor, och
säg inte att vi inte har något förslag eller att vi ställer
till det.
Hur blir det med de statliga verkens och myndig-
heternas service? Berit Andnor vet som jämte mycket
väl hur det ser ut där uppe. Vad kommer regeringen
att göra åt det? Finns det något reellt förslag i den
proposition som kommer?

Anf. 159 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! Sigge Godin och jag har debatterat
regionalpolitik förut, men jag har aldrig mött honom i
en debatt där han har stått för ett förslag som har
inneburit en så kraftig nedskärning av de regionalpo-
litiska åtgärderna som detta gör.
Vi hade en debatt här i förmiddags som gällde de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och a-kassan. Inte
någon gång tidigare har Folkpartiet föreslagit så kraf-
tiga nedskärningar som man gjorde i den debatten.
Sigge Godin har vid upprepade tillfällen sagt sig
vara en härförare för Norrlands inland och de särskilt
utsatta områdena där. Jag måste säga att jag är djupt
bekymrad över den förändrade inställning som jag nu
möter även hos Sigge Godin när det gäller Norrlands
inland och våra möjligheter att utvecklas även i fram-
tiden. Jag är allvarligt bekymrad.
Jag trodde, Sigge Godin, att även Folkpartiet
skulle kunna ställa upp på att se till att vi också i
framtiden kan leva och bo överallt i detta land.
Att föreslå en minskning med en miljard är t.o.m.
att gå längre än vad moderaterna gör i sina förslag.
Det var likadant i förmiddags när det gällde arbets-
marknadspolitiken.
Också Sigge Godin vet hur beroende vi är av att
arbetsmarknadspolitiken och regionalpolitiken - även
om det är ett litet anslag - fungerar i Norrlands in-
land. Hur skall vi få stopp på utflyttningarna om vi
genomför en politik som den som Folkpartiet står för?
Vad är det för mobiliseringspolitik Sigge Godin
pratar om? Vad är det han skall mobilisera? Hur ser
det ut? Det räcker inte att bara prata om mobilisering;
det måste också finnas möjligheter för en sådan ut-
veckling.

Anf. 160 SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Jag trodde att Berit Andnor och jag
hade närmat oss varandra. Hon talar om tillväxt och
rättvisa.
Hur vill ni öka tillväxten i de regioner som vi talar
om? Vad är det för regionalpolitik ni vill ha?
Ni vågar inte satsa på en parlamentarisk utredning
i frågan, där alla partier får hjälpas åt och där vi kan
väga de olika momenten mot varandra.
Vi lever i en ny tid nu, då det gäller att mobilisera
företag och människor. Skall vi ha höga skatter och
höga arbetsgivaravgifter? Vi kan stimulera företagen
och människorna genom att sänka skatterna och ar-
betsgivaravgifterna.
Jag har aldrig sagt att de 29 miljarderna enbart
skall sättas in i stödområdet. Det jag oroar mig för är
att den regionalpolitik som ni kommer att lägga fram
förslag om till våren kommer att innebära att pengar-
na späds ut över stora delar av Sverige. Det är inte det
som det handlar om.
Jag tycker att det är positivt när Berit Andnor sä-
ger att jag är en härförare för glesbygden och de utsat-
ta områdena. Det gäller Folkpartiet som helhet.
Låt oss hoppas att ni kommer med en politik som
vi kan diskutera. Vi kommer att hävda att ni skall
sänka skatter och arbetsgivaravgifter och återgå till
skattereformen, som vi var överens om. Då kommer
vi också att få tillväxt och framtidstro.

Anf. 161 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! Jag sade att Sigge Godin säger sig va-
ra en härförare för Norrlands inland.
En av förutsättningarna för Sverige och för Norr-
lands inland är att vi har en tillväxt i samhället och att
vi får en ökad sysselsättning och får ned arbetslöshe-
ten. Jag vill bara påminna om att det inte fanns någon
tillväxt i samhället under de tre år då vi hade ett bor-
gerligt styre. Det vill Sigge Godin tydligen helst
glömma bort. Det slog extra hårt mot de delar av vårt
land som är extra utsatta.
Vi har särskilda strukturella problem i Norrlands
inland. Det är långa avstånd och gles bebyggelse. Vi
har en sned befolkningsstruktur. Vi har en miljö som
kräver särskilda insatser.
Det som är absolut viktigast är att vi har en tillväxt
i samhället, att vi har en sysselsättningsökning, att vi
har goda allmänna villkor för företagandet och att vi
har kunnat halvera räntorna. Det är viktigt att vi nu
återigen har ett investeringsvänligt klimat. Det är en
helt annan situation nu, men det räcker inte. Det krävs
fortfarande särskilda regionalpolitiska stödåtgärder.
Jag är öppen för att diskutera utformningen av
dem, men jag är inte beredd att diskutera så kraftiga
nedskärningar som ni nu föreslår, Sigge Godin. Det är
första gången som jag tvingas föra en debatt med
Folkpartiet där partiet står för en nedskärningspolitik
som t.o.m. går längre än vad Moderata samlingspar-
tiet föreslår för de mest utsatta regionerna.
Jag tycker att det är häpnadsväckande. Sigge Go-
din skall inte prata om att han är en härförare för
Norrlands inland.

Anf. 162 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Berit Andnor sade att den regionala
obalansen oroar utskottet. Det har den gjort under
lång tid, så det hade varit möjligt att lägga fram för-
slag som hade kunnat förändra detta. Jag hade ingen
förhoppning om att få höra vad den aviserade propo-
sitionen skall innehålla, men eftersom den var tänkt
att komma redan i höstas måste det finnas någonting i
den, några tankar, något som kunde vara positivt från
regional synpunkt och som kunde göra oss mindre
oroade i utskottet.
Berit Andnor sade också att hon var öppen för att
diskutera utformningen av åtgärderna. Men, fru tal-
man, så är det ju inte. Dörren har ju stängts. Trots att
riksdagen ville ha en parlamentarisk utredning har
Berit Andnor och regeringen struntat i det. Man skall
utforma sin egen politik, som vi inte har fått redovisad
på någon punkt. Det Berit Andnor sade var alltså inte
riktigt. Det hade varit bättre om vi som riksdagen ville
hade fått gå igenom det här ordentligt, om de olika
partierna kunde sätta sig och stöta och blöta bra och
mindre bra förslag och sedan försöka samla sig till
något bra, så att vi inte får den här regionala obalan-
sen. Så blir det dessvärre inte.
Kan Berit Andnor peka på något i det här sam-
manhanget? Regeringen måste ha haft något i tankar-
na när man förberedde propositionen redan i höstas.

Anf. 163 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! Inom det här området skiljer sig kd
från de två andra borgerliga partierna genom att ha
ytterligare pengar till sitt förfogande. Det är bara
återigen att konstatera att det i och för sig är sympa-
tiskt att det finns mer pengar, men att kd har fått bli
något av det goda samvetet inom borgerligheten, den
som står för de goda gåvorna men som i slutändan har
tänkt sig att regera ihop med två partier som står för
mycket kraftiga nedskärningar inom även detta områ-
de.
Jag liksom Dan Ericsson och flera andra i utskot-
tet hade förhoppningen att vi skulle ha fått den regio-
nalpolitiska propositionen något tidigare och att vi
också hade kunnat arbeta i en parlamentarisk utred-
ning. Anledningen till att propositionen har blivit
uppskjuten är de förhandlingar som pågår när det
gäller de framtida strukturfondernas utformning. Jag
har förståelse för det. Jag kan i dag konstatera att
förutsättningarna för en bredare parlamentarisk ut-
redning när det gäller regionalpolitiken kanske inte är
särskilt goda. Min förhoppning är att den regional-
politiska propositionen, som kommer i februari eller
mars, skall ha en bredd och omfatta inte bara den lilla
regionalpolitiken utan också den stora. Det är min
förhoppning.

Anf. 164 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Om kristdemokraterna är det goda
samvetet är det uppenbart att Berit Andnor nu känner
dåligt samvete för att man inte har lyckats få fram den
regionalpolitiska propositionen.
Hon säger att möjligheterna till en bred parlamen-
tarisk samling har minskat. Men det kan ju bero på att
det faktiskt inte har hänt någonting. Vi har begärt att
få en sådan utredning, men regeringen har struntat i
det. Det skapar inte direkt någon bra grund för sam-
verkan i de här frågorna. Det här stämmer inte med
det Berit Andnor nyss sade, att hon var öppen för att
diskutera utformningen. Hur är det egentligen, är man
öppen, eller tycker man inte att det är någon idé att
höra de andra partierna? Det var litet olika besked på
den punkten.
Jag hoppas till sist, fru talman, att regeringen för-
mår lägga fram en proposition. Det vore förödande
för såväl regeringens som Centerpartiets trovärdighet
om denna proposition inte kom till riksdagens bord.
Jag utgår från att vi får den.

Anf. 165 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! Jag har inget dåligt samvete, Dan
Ericsson. Jag har stor förståelse för att man vill vänta
in den diskussion som just nu pågår. Den kommer inte
att vara slutförd när propositionen kommer till riksda-
gen, men vi kommer då ändå att veta litet mer om hur
de framtida strukturfonderna kommer att se ut. Det
har så stor betydelse för den nationella regionalpoliti-
ken, och vi måste ta mycket stor hänsyn till detta. Det
är väldigt viktigt att vi ändå har väntat in Luxem-
burgmötet och att vi vet litet mer om hur strukturfon-
derna kommer att se ut framöver, under nästa plane-
ringsperiod.
Jag liksom många andra har stora förhoppningar
om att den regionalpolitiska propositionen inte bara
skall omfatta den lilla regionalpolitiken utan också
den stora.

Anf. 166 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Jag delar Berit Andnors uppfattning
att regionalpolitik kräver samordning. Det kräver
samordning med andra politiska områden och andra
sektorer. Det gläder mig om Berit Andnor tror att
detta kommer att skrivas in i den regionalpolitiska
propositionen. Det vore bra och nödvändigt.
Jag har två konkreta frågor. Den ena gäller de 500
miljoner som utskottet ger ett bemyndigande till re-
geringen att ta hand om. Riktigt vad regeringen skall
göra med pengarna vet vi inte. Jag kan konstatera att
utskottet lämnar det här bemyndigandet om de 500
miljonerna, men man höjer inte taket eller anslagen
för regionalpolitiken. Vad innebär det här? Innebär
det att länsstyrelserna skall få mindre pengar? Skall
de skära i sin verksamhet? Eller kommer de 500 mil-
jonerna att dyka upp igen, och på vilket vis i så fall?
Jag tycker att det är en berättigad fråga.
Min andra fråga gäller det nationella resurscent-
rumet, som jag vet att Berit Andnor liksom jag värnar.
Det är en verksamhet som har fått leva med oklar
finansiering. Trots ett löfte om att villkoren skulle
klaras upp skriver utskottet i betänkandet att man inte
vet hur länge eller hur men att verksamheten skall få
fortsätta. Jag tycker att vi kan kräva ett svar på hur
framtiden skall se ut för det nationella resurscentru-
met.

Anf. 167 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! När det gäller de 500 miljonerna fat-
tades i första hand ett beslut i samband med tilläggs-
budgeten. I det här betänkandet finns ett bemyndigan-
de vad gäller de kommande åren. Problemet i fråga
om de regionalpolitiska åtgärderna och länsstyrelser-
nas beslutsfattande har varit att man under flera års tid
har bundit upp ganska mycket pengar, som inte har
arbetat under tiden. Detta var ett problem som vi ville
komma åt. Vi ville se till att få pengarna i omlopp i
stället för att de samlades på hög. Vi kunde också
konstatera att en del av de beslut som fattas år 1 i en
länsstyrelse för ett särskilt projekt kanske inte blir
detsamma som man hade tänkt sig år 3. Jag tycker att
de 500 miljonerna skapar en ökad flexibilitet i hela
systemet. Man skulle också kunna se över själva re-
gelverket kring det här. Det är också något som jag
tror kommer att återkomma i den regionalpolitiska
propositionen.
Tanken har varit att vi skall få pengarna att arbeta
i stället för att ligga på hög. Bemyndigandet i sig
kommer att innebära att vi går från ett mer passivt
användande av pengarna till ett mer aktivt. De skall ju
användas för regionalpolitiskt prioriterade insatser.
Länsstyrelsernas ramar skall inte minskas.
Jag anser, precis som Ingrid Burman säger, att så-
väl de regionala och lokala som det nationella resur-
scentrumet är oerhört viktiga och bör prioriteras. Jag
förutsätter att det också kommer att framgå av den
regionalpolitiska propositionen.

Anf. 168 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Vi får hoppas att Berit Andnor har rätt
när det gäller det nationella resurscentrumet. Det har
t.o.m. varit inskrivet i tidigare betänkanden att det här
skulle åtgärdas. Det har dock rullats framåt, liksom de
500 miljoner kronorna verkar göra. Problemet med
Berit Andnors resonemang om dessa miljoner är ju att
det inte ligger pengar på hög hos länsstyrelserna och
väntar på att användas. Det är i varje fall inte min
uppfattning eller den bild jag har fått vid kontakt med
länsstyrelser. De är uppbundna i långsiktiga projekt.
De är intecknade. Det innebär att om de skall tas i
anspråk måste i varje fall ett antal av våra länsstyrel-
ser avbryta pågående projekt där man har samfinansi-
ering med lokalt näringsliv, kommun eller annat.
Annars får man välja att gå in och skära ned i någon
annan verksamhet - om man inte använder nya, frä-
scha pengar till att återställa det här. Det har vi inte
hört någonting om.
Visst kan man säga att vi skall se över villkoren
för stöden och hitta nya, flexibla sätt. Men enligt min
mening är det ytterst olämpligt att först gå in och ta
pengarna när detta innebär ingrepp i planmässig verk-
samhet. Det vore bättre att man först tittade på villko-
ren för framtida nya pengar.

Anf. 169 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! När det gäller det nationella resur-
scentrumet är förklaringen att den regionalpolitiska
propositionen har blivit något försenad och inte
kommer förrän någon gång i februari-mars. Som jag
ser det är det oerhört viktigt att den här frågan be-
handlas i ett sammanhang så att vi får helheten när vi
diskuterar det regionalpolitiska området. Men jag
förutsätter att vi kommer att få en lösning som, enligt
mitt sätt att se det, är positiv när det gäller det natio-
nella resurscentrumet.
När det sedan gäller de 500 miljonerna har vi sett
att situationen varierar mellan de olika länen och de
olika länsstyrelserna. Tanken har inte varit att vi skall
gå in och ta pengar från länsstyrelserna, utan syftet
har varit att gå från en passivitet till en aktivitet. Vi
vill använda pengarna så att de inte ligger och väntar
under tre år. Dessutom händer det saker från år ett till
år tre som man inte kan förutse. Det har gjort att man
inte har gjort slut på de pengar man trodde att man
skulle göra.
Syftet har alltså inte varit att minska länsstyrelser-
nas ram, utan syftet har tvärtom varit att se till att få
en större aktivitet och förbättrade insatser inom det
regionalpolitiska området.

Anf. 170 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Det finns många frågor att diskutera
inom regionalpolitiken. Alla har också uttryckt för-
hoppningar på den kommande regionalpolitiska pro-
positionen. Vi får återkomma och diskutera många
frågor i samband med den.
Jag vill ändå ta upp det här med målområden och
strukturfonder och fråga Berit Andnor om hon inte är
bekymrad över att generellt ta in alla kustkommuner i
det nya målområde 1. Där finns redan en bra tillväxt
sedan tidigare, t.ex. i Umeå. Risken är att man drar
resurser från inlandet till de tillväxtkommuner som
redan är i gång.
Dessutom är de medel vi har begränsade. Även
om det kommer EU-medel till Sverige måste vi ha
medfinansiering, och då är de nationella medel. Dessa
är i dag mycket hårt ansträngda, och frågan är hur det
här kommer att slå.
Jag vill alltså fråga Berit Andnor: Är hon inte be-
kymrad över vad som kan hända om man tar in kust-
kommunerna i det nya målområde 1?

Anf. 171 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! Syftet bakom den utvidgning som re-
geringen har gjort i sin förhandlingsståndpunkt har
varit att öka återföringen av EU-medel till Sverige.
Det är det som är bakgrunden. Vi har den farhåga som
Kjell Ericsson redovisar, och det är också därför vi
har ett mycket klart uttalande i utskottets betänkande
där vi säger att en förutsättning för att vi skall ställa
oss bakom denna utvidgning till kustområdena är att
fördelningen av strukturfondsmedlen sker enligt de
principer som gäller i dag, dvs. per invånare. Det är så
medlen fördelas i dag. Det är den ena förutsättningen.
Den andra är att det också sker en differentiering
av medelstilldelningen mellan kustområdena och
inlandet. Det får inte vara så att utvidgningen på något
sätt går ut över inlandets tilldelning av resurser och
dess möjligheter att utvecklas. Jag anser att vi med de
här två inskrivna förutsättningarna har skaffat oss de
garantier som krävs för att vi inte skall hamna i en
sådan situation som Kjell Ericsson befarar.

Anf. 172 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Men problemet är i så fall att även
med en differentiering, t.ex. om Umeå bara har 5 %
eller 10 % i stöd, blir det ändå en mycket större kon-
kurrenskraft vid kusten än vad man har i en inlands-
kommun. Och hur skall man fördela de nationella
medel som måste komma till och som vi vet är be-
gränsade? Risken är att man då drar pengar från de
riktigt glesbefolkade områdena till de stora tätorterna.
Det är det som bekymrar mig.

Anf. 173 CARINA MOBERG (s):
Fru talman! Jag har begärt ordet med anledning av
motion A 418, som behandlas i detta betänkande.
Utan att gå in i någon som helst sifferexercis, och utan
att försöka slå någon fiktiv motståndare i huvudet
med skräckpropaganda om hur situationen ser ut på
många håll i de utsatta bostadsområdena i storstads-
regionerna, vill jag delta i debatten för att i första
hand tala om att jag och flera med mig känner en viss
förhoppning om att ledamöterna i denna kammare
faktiskt har bestämt sig för ett visst mått av nytänkan-
de vad gäller uppfattningen om vad det egentligen
innebär att hela Sverige skall må bra.
Målen för regionalpolitiken är uthållig tillväxt,
rättvisa och valfrihet så att likvärdiga levnadsvillkor
skapas för medborgarna i hela riket. Frågor som rör
segregation och utanförskap i storstäderna måste ha
sin givna plats i diskussioner som handlar om att
åstadkomma goda levnadsvillkor även i storstadsom-
rådenas utsatta stadsdelar.
Något som är mycket viktigt att slå fast är att Sve-
rige är för litet för konflikter mellan regionerna. För
mig känns det självklart att motarbeta alla tendenser
till ökad splittring. I stället måste vi lyfta fram en
diskussion om hur en nationell arbetsfördelning skall
se ut. Stockholms läns konkurrenter är inte, skall inte
och får inte vara Jämtland eller Halland utan snarare
Hamburg eller Köpenhamn.
För att möjliggöra en jämlik utveckling i varje re-
gion måste det regionala inflytandet över regionens
framtid stärkas. Det innebär att vi måste öka möjlighe-
terna för regionens folkvalda att själva fördela resur-
serna inom regionen för att därmed skapa utrymme
för en långsiktig och hållbar utveckling som står i
överensstämmelse med miljöns krav. För Stockholms
läns del innebär detta bl.a. att vi socialdemokrater vill
bevara och slå vakt om den inomregionala skatteut-
jämningen. Vi anser att regionens eget ansvar är vik-
tigt. Moderata samlingspartiet däremot vill avskaffa
denna princip.
Det är dessa typer av frågor som visar vilka de
verkliga motståndarna är. Det är socialdemokratin
mot borgerligheten - ännu en gång.
Fru talman! Att verka politiskt är att delta i en
process. Det gäller att ta fasta på de små förändring-
arna och de positiva tolkningsmöjligheterna. Det är
det jag gör genom detta anförande.
Jag tror att vi alla tjänar på att försöka vara öd-
mjuka inför olika typer av problem i olika delar av
landet. Visst är Stockholmsregionen en tillväxtregion
- och det är något som hela Sverige har glädje och
nytta av. Likväl kvarstår stora problem inom samma
region som måste lösas i särskild ordning. Vi behöver
helt enkelt också hjälp.
Till Sigge Godin m.fl. skulle jag vilja säga att man
inte bör låta sig luras av den bild av verkligheten som
de officiella arbetslöshetssiffrorna ger. Eftersom en
stor grupp människor i storstädernas utsatta bostads-
områden inte anses stå till arbetsmarknadens förfo-
gande eller själva inte uppsöker arbetsförmedlingen,
eftersom dessa människor inte är kvalificerade för
någon arbetslöshetsförsäkring och eftersom de vet att
arbetsförmedlingen inte har något jobb att erbjuda
finns det ett stort mörkertal i statistiken.
Det är så att det behövs särskilda insatser för att
motverka omfattande arbetslöshet och utanförskap i
delar av storstadsregionerna. Genom lokal mobilise-
ring och samordnade insatser från samhällets sida
måste segregationens negativa effekter i dessa områ-
den vändas till en positiv utveckling baserad på väx-
ande arbetsmarknad och nyföretagande. Om detta är
vi överens i mitt parti, och vi har ett kongressbeslut i
ryggen på den punkten.
Vi kan inte i denna kammare fatta beslut som i ett
slag löser de enorma utmaningar i form av växande
klassklyftor som hotar, som ett resultat av det tudela-
de samhället. Men vi kan underlätta arbetet genom att
ge nya metoder och insatser en chans, vi kan förfina
vår uppfattning om hur problembilden ser ut.
Bara några ord i all korthet om socialbidrags- och
skattekraftsutvecklingen:
Det allvarliga med det höga socialbidragsberoen-
det i storstäderna är att det är strukturellt betingat.
Många människor står i dag helt utanför våra gemen-
samma trygghetsförsäkringar och kommer liksom
aldrig in i systemet. När konjunkturen vänder lämnas
stora grupper ändå utanför, beroende på flera olika
faktorer. En förklaring är att de grupper som står
längst från arbetsmarknaden, och som ofta är beroen-
de av socialbidrag för sin försörjning, helt enkelt inte
får de nya jobb som tillkommer. Trots att sysselsätt-
ningen nu ökar visar socialbidragsberoendet inga
tecken på att minska.
Det råder inte någon tvekan om att storstädernas
skattekraft har försämrats påtagligt i förhållande till
medelskattekraften under de senaste femton åren.
Stockholm och Göteborg har fortfarande en skatte-
kraft som är högre än den genomsnittliga, medan
Malmös faktiskt i dag ligger under genomsnittet. Det
kan väl ändå inte vara något eftersträvansvärt för
landet som helhet. En del av detta kan naturligtvis
förklaras genom att så många individer inte betalar
någon skatt och som genom detta inte kan göra rätt
för sig.
Jag är helt övertygad om att det går att hitta lös-
ningar som är generella. Småföretagaren från min del
av Stockholms län, som ofta är en invandrarföretaga-
re, har mycket gemensamt med sin motsvarighet i
Norrbotten eller Bohuslän. Även om den jämförelsen
inte är renodlat regionalpolitisk tror jag att det är så vi
måste resonera för att hela landet skall må bra.
Fru talman! Jag tycker att utskottets betänkande
andas nytänkande och förståelse. Det känns mycket
bra. Nu har riksdagen gjort en markering i det här
läget. Jag tänker naturligtvis på det tillkännagivande
som berör de frågor som jag pratar om. Och vi får
anledning att återkomma i ett senare skede. Jag har
alltså inget annat yrkande än utskottets, och jag vill
säga att jag känner mig ganska nöjd med det tillkän-
nagivande beträffande storstäderna och regionalpoli-
tiken som riktas till regeringen.
Det är majoriteten i den här kammaren som till-
sammans med regeringen kan se till att, som jag har
sagt tidigare, hela landet mår bra, att alla människor
behövs, att glesbygd och storstad kompletterar var-
andra.
Tack!

Anf. 174 BARBRO JOHANSSON (mp):
Fru talman! Jag vill vända mig till Berit Andnor.
Jag var litet sen med att anmäla mig.
Även jag står bakom det särskilda yttrandet om de
500 miljonerna som man drar in från länsstyrelserna.
Jag har besökt några länsstyrelser i min region, bl.a.
Göteborgs, Älvsborgs och Skaraborgs.
I Göteborgs kommun kommer man att dra in 11,9
miljoner. I Älvsborgs län 20,5 miljoner och i Skara-
borgs län 4,7 miljoner. 37 miljoner kronor kommer att
dras in. Det innebär en 50-procentig indragning av de
tilldelade medlen för det nya län som skall bildas,
Västra Götalands län. Jag undrar först och främst vad
de skall användas till. Pengarna är faktiskt redan in-
tecknade. Beslut har redan fattats. De här länsstyrel-
serna är mycket förtvivlade över detta. Bl.a. för att
man bildar det nya Västra Götalands län tycker man
där nere att man kanske kunde behålla pengarna. Det
kommer att bli ett mycket stort slag annars för läns-
styrelserna.

Anf. 175 BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Som jag sade tidigare var syftet med
att göra det här bemyndigandet i samband med
tilläggsbudgeten, som vi också följer upp i det här
betänkandet, att vi skulle få en större aktivitet när det
gäller de regionalpolitiska medlen. Det är på det sät-
tet, och det har också blivit vidimerat från i stort sett
alla län, att man fattar beslut år 1 som man så att säga
intecknar ett antal år framöver. Under den här tiden
används inte pengarna. I stället för att låta pengarna
ligga passivt och vänta har tanken varit att vi under
tiden skulle kunna använda medlen till viktiga regio-
nalpolitiska åtgärder. Det är det som har varit syftet
med hela den här förändringen.
Det jag sade var också att det kan komma att be-
hövas en del kompletterande beslut och att jag förvän-
tar mig att de i så fall kommer upp till diskussion i
samband med den regionalpolitiska propositionen.
När Barbro Johansson påstår att man har dragit in
pengar som man inte får lov att använda skulle jag
nog vilja säga att det bemyndigande som vi i dag
fattar beslut om ger länsstyrelserna det här större
handlingsutrymmet de kommande åren.

Anf. 176 BARBRO JOHANSSON (mp):
Fru talman! Om jag tolkar Berit Andnor rätt skall
de få behålla dessa pengar genom ett särskilt beslut.
De är som sagt ganska förtvivlade. När det nya länet,
Västra Götalands län, skall bildas tycker de naturligt-
vis att det är en speciell anledning att behålla de här
pengarna. När det är en så stor indragning som det här
är fråga om, 50 % av de redan intecknade medlen,
undrar vi hur det skall gå i det nya länet.

Anf. 177 BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Enligt de uppgifter som jag har fått
har den här situationen retts ut med de berörda läns-
styrelserna. Tanken är att de inte skall bli drabbade av
den här indragningen. Nu finns det möjligheter att
använda dessa pengar på precis den nivå som man har
haft tidigare. Det är det som är syftet med det be-
myndigande som vi antar i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

AU1 Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet och utgiftsområde 14 Arbetsmarknad
och arbetsliv
Mom. 1 (allmän inriktning av politiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, kd)
3. res. 11 i motsvarande del (v)
4. res. 15 i motsvarande del (mp)
Förberedande votering 1:
17 för res. 11
17 för res. 15
270 avstod
45 frånvarande
Talmannen konstaterade att lika röstetal uppkommit.
Utgången skulle avgöras genom lottning.
Talmannen anmodade Reynoldh Furustrand (s) och
Annika Nordgren (mp) att fungera som kontrollanter
vid lottningen samt Lennart Beijer (v) att förrätta
lottningen.
Den upptagna lottsedeln visade ett ja och kammaren
hade således antagit res. 11.
Förberedande votering 2:
110 för res. 1
17 för res. 11
182 avstod
40 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
168 för utskottet
108 för res. 1
34 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 23 c
För res. 1: 1 s, 71 m, 22 fp, 14 kd
Avstod: 17 v, 17 mp
Frånvarande: 15 s, 9 m, 4 c, 4 fp, 5 v, 1 mp, 1 kd

Mom. 2 (framtidens arbetsförmedling)
1. utskottet
2. res. 8 i motsvarande del (m)
Votering:
232 för utskottet
71 för res. 8
5 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 23 c, 19 fp, 17 v, 15 mp, 14 kd
För res. 8: 71 m
Avstod: 1 s, 3 fp, 1 mp
Frånvarande: 16 s, 9 m, 4 c, 4 fp, 5 v, 2 mp, 1 kd
Monica Green (s) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 4 (EU-frågor m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (fp, kd)
Votering:
174 för utskottet
37 för res. 2
97 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 4 m, 23 c, 2 v
För res. 2: 1 s, 22 fp, 14 kd
Avstod: 65 m, 15 v, 17 mp
Frånvarande: 15 s, 11 m, 4 c, 4 fp, 5 v, 1 mp, 1 kd
Bengt-Ola Ryttar (s) anmälde att han avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 11 (beräkningssätt och utvärderingssystem vid
arbetsmarknadspolitiska åtgärder)
1. utskottet
2. res. 13 i motsvarande del (kd)
Votering:
223 för utskottet
14 för res. 13
73 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 23 c, 22 fp, 17 v, 15 mp
För res. 13: 14 kd
Avstod: 71 m, 2 mp
Frånvarande: 15 s, 9 m, 4 c, 4 fp, 5 v, 1 mp, 1 kd

Mom. 30 (sabbatsår/friår)
1. utskottet
2. res. 15 i motsvarande del (mp)
Votering:
208 för utskottet
17 för res. 15
85 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 23 c, 22 fp, 17 v
För res. 15: 17 mp
Avstod: 71 m, 14 kd
Frånvarande: 15 s, 9 m, 4 c, 4 fp, 5 v, 1 mp, 1 kd

Mom. 33 (fördelning av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder mellan kvinnor och män)
1. utskottet
2. res. 9 i motsvarande del (c)
Votering:
216 för utskottet
23 för res. 9
71 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 22 fp, 17 v, 17 mp, 14 kd
För res. 9: 23 c
Avstod: 71 m
Frånvarande: 15 s, 9 m, 4 c, 4 fp, 5 v, 1 mp, 1 kd

Mom. 38 (arbetsmarknaden för invandrare)
1. utskottet
2. res. 10 i motsvarande del (fp)
Votering:
148 för utskottet
22 för res. 10
140 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 2 c, 1 v
För res. 10: 22 fp
Avstod: 1 s, 71 m, 21 c, 16 v, 17 mp, 14 kd
Frånvarande: 15 s, 9 m, 4 c, 4 fp, 5 v, 1 mp, 1 kd

Mom. 39 (arbetsmarknaden för yrkesdansare)
1. utskottet
2. res. 12 i motsvarande del (mp)
Votering:
217 för utskottet
20 för res. 12
71 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 21 c, 20 fp, 16 v, 14 kd
För res. 12: 2 c, 1 fp, 17 mp
Avstod: 70 m, 1 v
Frånvarande: 15 s, 10 m, 4 c, 5 fp, 5 v, 1 mp, 1 kd

Mom. 46 (högtalarutbildning)
1. utskottet
2. res. 15 i motsvarande del (mp)
Votering:
221 för utskottet
17 för res. 15
71 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 22 c, 22 fp, 17 v, 14 kd
För res. 15: 17 mp
Avstod: 71 m
Frånvarande: 15 s, 9 m, 5 c, 4 fp, 5 v, 1 mp, 1 kd

Mom. 48 (arbetshandikappades behov av arbete)
1. utskottet
2. res. 10 i motsvarande del (fp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

AU2 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling
Mom. 1 (mål för och allmän inriktning av regional-
politiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 i motsvarande del (c)
4. res. 3 (fp)
5. res. 4 (v)
6. res. 5 i motsvarande del (kd)
Förberedande votering 1:
19 för res. 4
14 för res. 5
277 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 2:
24 för res. 3
17 för res. 4
266 avstod
42 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 3:
24 för res. 2
21 för res. 3
264 avstod
40 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 4:
71 för res. 1
25 för res. 2
214 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvuvdvotering:
162 för utskottet
71 för res. 1
76 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 17 mp
För res. 1: 71 m
Avstod: 23 c, 22 fp, 17 v, 14 kd
Frånvarande: 16 s, 9 m, 4 c, 4 fp, 5 v, 1 mp, 1 kd

Mom. 2 (allmänt om strukturfonder och målområden)
1. utskottet
2. res. 6 (c, fp, kd)
Votering:
167 för utskottet
59 för res. 6
82 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 17 v, 4 mp
För res. 6: 23 c, 22 fp, 14 kd
Avstod: 71 m, 11 mp
Frånvarande: 15 s, 9 m, 4 c, 4 fp, 5 v, 3 mp, 1 kd

Mom. 5 (Organisation m.m. av resurscentrum för
kvinnor)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (c)
Votering:
203 för utskottet
25 för res. 2
79 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 22 fp, 17 v, 6 mp, 14 kd
För res. 2: 23 c, 2 mp
Avstod: 71 m, 8 mp
Frånvarande: 17 s, 9 m, 4 c, 4 fp, 5 v, 2 mp, 1 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om samlad votering

På förslag av talmannen medgav kammaren att ar-
betsmarknadsutskottets betänkande AU4 och nä-
ringsutskottets betänkande NU1 fick avgöras i ett
sammanhang efter avslutad debatt.

12 § Lag om rätt till ledighet för att bedriva
näringsverksamhet

Föredrogs
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1997/98:AU4
Lag om rätt till ledighet för att bedriva näringsverk-
samhet (prop. 1997/98:27)

Anf. 178 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Fru talman! I Sverige har vi en rätt omfattande rätt
till ledigheter av olika slag. Där finns semesterlagen,
studieledighetslagen, föräldraledighetslagen, sia-
lagen, sfi-ledighetslagen, närståendevårdslagen m.fl.
Listan skulle kunna göras mycket lång - längre än i
något annat land. Alla dessa ledigheter leder samman-
taget till att vi svenskar har en mycket kort faktisk
arbetstid vid en internationell jämförelse.
Den omfattande rätten till ledighet leder till ökade
kostnader för svenska arbetsgivare. Den leder till
minskad produktivitet. Den leder också till ett bety-
dande administrativt krångel, som särskilt för de små
företagen kan vara svårt att hantera.
I den senaste regeringsförklaringen påstår stats-
ministern att ett ökat småföretagande skall stärkas i
dialog och samarbete med näringslivet. Men vad gör
socialdemokraterna i praktiken? På område efter
område införs regler som försvårar företagandet. Och
nu kommer man med ett förslag till ytterligare en rätt
till ledighet, nämligen för att bedriva näringsverksam-
het. Högtidstalens dialog med näringslivet är som
bortblåst. Alla de tunga remissinstanserna avråder
från att införa den aktuella rätten till ledighet, men
regeringen lyssnar inte. Det står t.o.m. i propositionen
att det är oundvikligt att en arbetstagares frånvaro
från arbetet många gånger innebär olägenheter för
arbetsgivaren - men detta får arbetsgivaren i princip
tåla! Så står det faktiskt i propositionen.
Tydligare kan det inte illustreras att socialdemo-
kraterna helt saknar förståelse och intresse för företa-
gandets villkor. Den företagsexpansion som Sverige
så väl behöver förutsätter att företagens villkor för-
bättras. I dag finns alltför många hinder för att företa-
gandet skall kunna utvecklas. En alltför omfattande
arbetsrättslagstiftning är ett sådant hinder. Och nu vill
regeringen lägga sten på börda. Regeringen har i och
för sig det lovvärda syftet att det skall startas och
utvecklas fler företag i Sverige, men det är som vi ser
det orimligt att starta denna process med att ytterliga-
re försämra villkoren för de företag som redan finns.
Rätten till ledighet i sex månader för att bedriva
näringsverksamhet kommer inte att skapa några nya
arbeten. Det tror inte vi moderater. Det tror knappt
någon av remissinstanserna heller. T.o.m. LO anser
att det finns åtskilliga andra förslag till sysselsätt-
ningsskapande åtgärder som borde komma i fråga
före detta. Den allmänna uppfattningen är att förslaget
endast innebär att ytterligare ett omfattande regelverk
läggs till den redan mycket komplexa regelmassa som
styr arbetslivet.
Den nya lagen föreslås vara i huvudsak tvingande
till arbetstagarens förmån. Och som vanligt är det
facket som har tolkningsföreträde. En arbetsgivare
som råkar bryta mot lagen blir skyldig att betala ska-
destånd dels till den anställde, dels till den fackliga
organisationen. Om en arbetstagare visar sig bedriva
med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet utgör
det visserligen grund för uppsägning eller avskedan-
de, men det är ju en ringa tröst för den arbetsgivare
som har tvingats i konkurs på grund av illojal konkur-
rens från anställda.
Rätt till ledighet skall ju enligt förslaget inte före-
ligga om arbetstagarens verksamhet konkurrerar med
arbetsgivarens. Vi moderater förutser att det ofta
kommer att bli mycket svårt att på förhand bedöma
om så blir fallet. Utskottet hyser den fromma för-
hoppningen att det ligger i båda parters intresse att
noga reda ut om det finns några konkurrensproblem.
Detta är ju rent nonsens. Den medarbetare som vill
utnyttja sin yrkeskunskap och erfarenhet som han fått
i anställningen hos en arbetsgivare till att starta eget
inom samma eller närliggande verksamhetsområde,
där t.ex. nyttiga kund- eller leverantörskontakter re-
dan är upparbetade, har naturligtvis allt intresse i
världen av att "mörka" väsentliga delar i planen när
han diskuterar med arbetsgivaren.
Regeringen tycker, som jag inledningsvis refere-
rade från propositionen, att olägenheten av en arbets-
tagares frånvaro är något som arbetsgivaren får tåla.
Det är först när olägenheten medför väsentlig olägen-
het som ledighet skall kunna nekas. Som exempel på
väsentlig olägenhet nämns i propositionen att verk-
samheten inte kan fortgå på normalt sätt eller att av-
sevärda arbetsbalanser eller kostnadsökningar upp-
kommer.
Som om detta inte vore illa nog har utskottet till-
lagt att det förhållandet att arbetstagaren har en nyck-
elfunktion på arbetsplatsen eller på annat sätt betyder
särskilt mycket för verksamheten minsann inte får
leda till att ledighetsansökan vägras. Jag undrar -
Laila Bjurling - om utskottsmajoriteten har funderat
ens ett ögonblick på innebörden av uttrycket nyckel-
funktion? I detta ligger ju att det är en person som är
själva nyckeln till ett företags fortsatta verksamhet
utan vilken företaget inte alls eller endast med svårig-
het kan bedrivas. Tror utskottsmajoriteten verkligen
att nyckelpersoner är något som växer på träd, att
sådana människor är lätt utbytbara och kan hämtas
från arbetsförmedlingen med tre månaders varsel?
Om så är fallet undrar jag vilken verklighet ni social-
demokrater lever i, Laila Bjurling. Om inte en nyck-
elpersons frånvaro från arbetet i sex månader skall
utgöra väsentlig olägenhet, vad skall det då kunna
vara?
Fru talman! Detta är ett riktigt dåligt förslag. Det
borde förpassas till papperskorgen. För att råda bot på
massarbetslösheten i vårt land måste vi kraftigt för-
bättra företagsklimatet för de företag som redan finns.
Om detta förslag - mot förmodan - skulle leda till
att ett antal nya verksamheter startas men samtidigt
medföra att lika många befintliga företag hämmas i
sin utveckling eller helt slås ut - vilken är då den
samhällsekonomiska vinsten? Ingen ansvarsfull poli-
tik kan ha som syfte att bara skyffla runt arbetslöshe-
ten i befolkningen.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation
nr 1 till betänkandet, dvs. avslag på propositionen.

Anf. 179 INGRID BURMAN (v):
Fru talman! I betänkandet föreslås en laglig rätt
till ledighet för att bedriva näringsverksamhet. Det
tycker vi i Vänsterpartiet är bra. Vi har upprepade
gånger motionerat om en laglig rätt till tjänstledighet
för att starta eget. Det är bra att ett förslag om det här
kommer nu.
Mindre bra är att regeringen bara har tagit hälften
av det Vänsterpartiet föreslår. Rättigheten begränsas
till sex månader. Vänsterpartiet har föreslagit att rät-
tigheten skall gälla i tolv månader. Vissa remissin-
stanser stöder också detta, t.ex. TCO och SACO. Vi
har sagt tolv månader därför att vi vill att arbetstaga-
ren skall ha en reell möjlighet att pröva om verksam-
heten bär. Då krävs ofta ett helt verksamhetsår. Den
anställde som går ut och tar tjänstledigheten måste
också ta hänsyn till uppsägningstid. I regel måste
alltså han eller hon bestämma sig redan efter tre fyra,
eller absolut efter fem, månader. Det tycker vi i
Vänsterpartiet är en för kort tid.
Vi kan inte heller se att en längre tid innebär nå-
gon nackdel för arbetsgivaren. Det är ofta lättare att
anställa en vikarie för en längre period.
När det gäller starta-eget-bidraget, som är en ar-
betsmarknadspolitisk åtgärd, går riktningen mot mot-
satt trend. Där förlängs perioderna. Vissa grupper av
långtidsarbetslösa t.ex. kan få starta-eget-bidrag i tolv
månader just för att de skall ha möjlighet att testa om
verksamheten bär.
Vi i Vänsterpartiet tycker som sagt att det är trå-
kigt att regeringen bara har tagit halva vårt förslag. Vi
tror att det hela skulle vinna på att utvecklas till tolv
månader.
Fru talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets re-
servation nr 3 i betänkandet, som innebär en förläng-
ning av perioden.
Vi tycker alltså att det här är ett bra förslag, och vi
tror att det kommer att stimulera till nyföretagande.
Jag har väldigt svårt att förstå Christel Anderbergs
skäl till att tacka nej till förslaget. Vad jag hör från
talarstolen är någon form av tanke kring anställda som
livegna. Christel Anderberg har argumenterat utifrån
att t.ex. nyckelpersoner inte skulle utnyttja möjlighe-
ten och att det skulle finnas någon stupstock för dem.
Men också nyckelpersoner har ju rätt till studieledig-
het, föräldraledighet och andra ledigheter som sam-
hället tycker är riktiga och rätta. Inte skall vi väl ha
vissa grupper som skall fastna i någon form av liv-
egenskap?
Själv tycker jag att det är mycket klokt av rege-
ringen att jämställa den här ledigheten med studiele-
dighet - att gå vidare i livet. Det är också klokt att
man har satt upp de gränser som satts upp. Synen
måste ju vara att den anställde har möjlighet att ut-
vecklas och gå vidare och inte på något sätt är ägd av
arbetsgivaren.
Det förtjänar också att påpekas att denna tjänstle-
dighet precis som andra ledigheter är något som be-
kostas antingen av samhället, ofta via olika försäk-
ringssystem, som när det t.ex. handlar om föräldrale-
dighet och via vissa utbildningssystem, eller av indi-
viden som tar lån. I det här fallet är det helt och hållet
individen som bekostar det hela. Kostnaden för ar-
betsgivaren är en vikarie som han eller hon betalar lön
för. Jag har faktiskt svårt att ta till mig de argument
jag har hört från Christel Anderberg.
Jag reagerar också över det hon säger om konkur-
rensen. Jag trodde att Moderaterna tycker att det är
bra med konkurrens. När nya företag startas ökar
förstås konkurrensen i samhället och förhoppningsvis
också arbetstillfällena.

Anf. 180 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Fru talman! Jag kunde inte avhålla mig från att
begära replik när jag hörde Vänsterpartiets egendom-
liga uppfattning om vad livegenskap innebär.
Vi fick höra här av Ingrid Burman hur nyckelper-
soner minsann har rätt till studieledighet, föräldrale-
dighet och alla andra typer av ledigheter. Det är just
det - rätten till ledighet i Sverige är redan så omfat-
tande. SAF, Företagarnas Riksorganisation, ja alla
som företräder företag och vet vad företagandets
villkor innebär har å det bestämdaste avstyrkt att man
inför denna rätt till ledighet.
Det är alldeles rätt uppfattat, Ingrid Burman. Jag
företräder ett parti som är mycket för fri konkurrens.
Men det är inte sund konkurrens om en person kan
tvinga sig kvar i anställning på ett företag och samti-
digt starta en med arbetsgivaren konkurrerande verk-
samhet. Gärna konkurrens - men då får arbetstagaren
faktiskt också ta klivet ut i osäkerheten så att konkur-
rensen bedrivs på lika villkor.
Någonstans, Ingrid Burman, har man kommit fram
till läget med halmstrået som knäcker kamelens rygg.

Anf. 181 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Hittills har det funnits en majoritet i
Sverige - men jag tror inte att den majoriteten har
omfattat Moderata samlingspartiet - som har tyckt att
det har varit bra för löntagare att kunna ta tjänstledigt
för vissa ändamål som samhället tycker är väsentliga.
Det har handlat om kompetensutveckling, dvs. studie-
ledighet, och föräldraledighet. Jag är medveten om att
det också finns vissa andra former av ledighet.
Nu föreslår majoriteten, som jag tillhör, att detta
skall utvidgas till att också handla om nyföretagande.
Det finns en bred enighet om att nyföretagande är bra
för Sverige. Vi har hittills aldrig sagt att vissa grupper
i arbetslivet inte skall omfattas av de här ledigheterna.
Vi har sagt att det går att anställa vikarier. Vi har inte
delat in människor i olika grupper. Och jag tror inte
att problemet blir större för just nyckelpersoner med
den här ledigheten än det är med andra ledigheter.
Vi har talat om sund konkurrens. Om man inte i
förväg kan se att den startade verksamheten är illojal
så kan man det under tiden. Och då upphör ju tjänst-
ledigheten! Då handlar det om uppsägning och t.o.m.
om avsked, som Christel Anderberg först konstatera-
de.
Jag kan inte förstå det farliga i situationen som
dessutom skulle innebära osund konkurrens - vare sig
man startar ett företag och har en tjänstledighet i bot-
ten eller om man startar ett företag när man har sagt
upp sig. Arbetsgivaren subventionerar ju på intet sätt
denna ledighet.

Anf. 182 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Fru talman! Man kan i alla fall glädja sig åt att de
som har skrivit propositionen har något större insikter
än de som Ingrid Burman nu företräder. Regeringen
inser nämligen att detta kommer att leda till olägenhe-
ter för arbetsgivaren.
Hur tolkar Ingrid Burman ordet nyckelperson? Det
är kanske en person som för ett litet företag betyder
allt för att företaget över huvud taget skall överleva.
Innebär det då inte en olägenhet för arbetsgivaren att
han måste avstå från den här personen i sex månader
och att han då inte vet om han kanske har förlorat
vederbörande för all framtid? Tror Ingrid Burman
verkligen att man kan gå direkt till Arbetsförmedling-
en och hitta en identisk nyckelperson med samma
erfarenheter och kunskaper? I själva verket är det som
vi båda vet att Arbetsförmedlingarna i första hand
anvisar inte den som har den bästa kompetensen för
det aktuella arbetet utan den som står närmast i tur att
bli utförsäkrad.
Naturligtvis inser även vi att detta kan vara av in-
tresse för de anställda. Men någonstans måste man
ändå hitta en rimlig balanspunkt mellan arbetsgivar-
nas och arbetstagarnas motstående intressen.

Anf. 183 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Jag vet mycket väl vad en nyckelper-
son är och hur man tolkar detta. Vad jag har sagt är
att även nyckelpersoner kan ha grundad rätt till vissa
ledigheter. Om vi talar om föräldraledigheten är det
alldeles självklart. Om vi talar om studieledigheten
finns uppskjutningsmomentet. När vi talar om denna
ledighet, som riksdagen förhoppningsvis skall anta
om några timmar, har man satt in en grindvakt, som
Christel Anderberg själv pekade på och som handlar
om olägenhet. Det kan vara en klok avvägning. Vi
står bakom även detta.
Men den uppdelning och det tankesätt som Chris-
tel Anderberg ändå ger uttryck för - och jag har all
respekt för Christel Anderberg - är ju på något sätt
tanken om den gamla livegenskapen, att i varje fall
vissa grupper inte skall utnyttja ledigheten och att
andra inte skall erbjudas den i den omfattning som en
majoritet anser skall vara möjligt när det finns berätti-
gade grunder för det. Hittills har det varit studier,
föräldraledigheter, osv. Nu lyfter vi in möjligheten att
starta eget. Vi gör det i förhoppningen att vi faktiskt
skall tillskapa nya små företag och öka antalet ar-
betstillfällen.
Moderaterna brukar vara det parti som stöder ny-
företagandet och som stöder medel för att initiera de
nya små företagen. Det förvånar mig att de i fråga om
detta förslag ser bara hindren och inte möjligheterna.

Anf. 184 BARBRO JOHANSSON (mp):
Fru talman! När regeringen lägger fram förslaget
om att man skall kunna ta tjänstledigt för att pröva på
att starta ett företag ställer sig Miljöpartiet bakom det.
Vi tycker att det är bra.
Vi har väckt en motion om att man också skall
kunna vara deltidstjänstledig. Det gör vi för att vi vet
att kvinnor som vill starta företag inte gärna startar
företag på heltid från början utan de är mycket mer
försiktiga och vill ha en ekonomisk trygghet i botten
när de startar ett eget företag. Om detta nu föreslås
utifrån kvinnors behov bör det också övervägas om
det inte skall vara möjligt att göra det på deltid också.
Om man arbetar deltid parallellt med att man startar
företaget kan betyda en ekonomisk trygghet.
Jag tycker att det är synd att utskottet inte ställer
sig bakom förslaget att man skall kunna vara del-
tidstjänstledig. Jag tyckte ett tag att det verkade som
om utskottet ställde sig positivt till detta förslag. Ut-
skottet säger att parterna skall kunna komma överens
om detta. Men i propositionen står det att denna le-
dighet skall vara på heltid.
Med det anförda vill jag yrka bifall till reserva-
tion 4.

Anf. 185 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Fru talman! Tanken bakom den proposition och
det betänkande som vi nu diskuterar tror jag är god.
Tanken är att det genom utvidgade möjligheter till
ledighet från ett befintligt jobb skall underlättas för
människor att starta nya företag.
När vi kristdemokrater diskuterade denna propo-
sition var det inte självklart för oss hur vi skulle ställa
oss. Vi avvägde noggrant för- och nackdelar med
förslaget och granskade regeringens proposition. Vi
talade med väldigt många aktiva småföretagare och
kom fram till att vi skulle yrka avslag på propositio-
nen. Varför?
Vi tror att detta innebär betydande negativa effek-
ter för de redan befintliga företagen. Om vi inför nya
typer av åtgärder och nya typer av regler och lagar
som negativt påverkar möjligheten för tillkomsten av
nya jobb kan nettot med denna åtgärd inte bli positivt,
vilket naturligtvis är regeringens syfte, utan snarare
negativt, vilket är vad vi befarar. Därför yrkade vi
avslag på propositionen, och därför har vi i en reser-
vation yrkat avslag på propositionen.
Det finns all anledning att fortsätta arbetet med att
avreglera och få bort konstiga och onödiga regler som
är förknippade med företag och företagande. Det skall
vara enkelt att starta företag, och det skall vara enkelt
att driva företag för att vi skall sänka de trösklar som i
dag förhindrar tillkomsten av nya företag.
Vi kristdemokrater förordar en total genomgång
av de regelverk som påverkar företagsamheten i syfte
att allt sådant som inte är absolut nödvändigt rensas
bort. Vi tror att det är en mycket viktig åtgärd för att
man skall underlätta för företag och företagande.
Ledighetslagstiftningen, som vi diskuterar nu, är i
dag mycket omfattande i Sverige. Varje förändring
som innebär att rätten till ledighet utökas ytterligare
innebär svårigheter framför allt för de allra minsta
företagen. Det är klart att Volvo och Ericsson och
andra stora företag inte har några stora problem med
de begränsningar som vi har i dag. Det är för de allra
minsta företagen med två, tre, fem eller kanske tio
anställda som de verkligt stora problemen uppkom-
mer, vilket är alldeles självklart.
Många av dem som kommer att kunna utnyttja
denna möjlighet är nyckelmedarbetare som med tre
månaders varsel skall kunna säga till sin arbetsgivare
att han eller hon vill vara ledig en tid för att med
starta-eget-bidrag sparka i gång en ny verksamhet.
Denna person lämnar då produktionen på obestämd
tid, sannolikt sex månader, men det kan bli för evig
tid. Men denna arbetstagare har också möjlighet att
ändra sig. Men om en person begär ledigt måste na-
turligtvis arbetsgivaren i detta fall, om det handlar om
en nyckelmedarbetare, rekrytera en ny person, i första
hand för ett vikariat. Det blir naturligtvis väldigt svårt
att få en van yrkesskicklig medarbetare att säga upp
sig från en befintlig anställning för att ta detta vikari-
at. Det gör att man får väldigt svårt att hitta yrkes-
skicklig personal som kan ersätta personen i fråga.
Propositionens förslag när det gäller rätten till
återgång till arbete är ytterligare ett mycket stort pro-
blem. Om den ledige finner att affärsidén inte håller
skall han eller hon ha rätt att komma tillbaka till ar-
betsplatsen som han eller hon är ledig från inom en
månad. Detta tycker jag visar att man inte vet särskilt
mycket om hur de minsta företagen fungerar. Detta
tror jag kommer att visa sig vara ett oerhört stort
problem för de allra minsta företagen. Slutsatsen för
vår del är alltså att de förslag som finns här kommer
att motverka de ansträngningar som görs för att mins-
ka arbetslösheten och öka sysselsättningen i landet.
Utskottet instämmer i en del av de farhågor som vi
har framfört motionsvägen. Man skriver från utskottet
att kritiken inte kan negligeras samtidigt som man inte
gör några förtydliganden eller ändringar som skulle
kunna undanröja farhågorna.
Man skriver att den nya ledigheten kan skapa en
del problem i de mindre företagen, men man kör ändå
igenom den här åtgärden som kommer att skapa pro-
blem. Varför gör man på det sättet? Kan någon tro att
det inte negativt påverkar klimatet för företagandet
och därmed minskar, inte ökar, antalet arbetstillfällen
i vårt land?
Det enda rimliga som jag ser det, herr talman, är
att vi mot bakgrund av vad utskottet skriver avvisar
propositionen. Jag vill med detta yrka bifall till reser-
vation nr 2. Till sist vill jag säga att i övrigt behandlas
ytterligare några kristdemokratiska motioner. Jag
nöjer mig med att yrka bifall till den nämnda, alltså
reservation 2, men jag står naturligtvis bakom de
övriga reservationer som är fogade till betänkandet.
Tack!

Anf. 186 LAILA BJURLING (s):
Herr talman! Med detta betänkande, AU4, tar vi
ytterligare ett litet steg för att stödja nyföretagandet i
landet. Riksdagen har ju tidigare beslutat om bl.a.
vissa skattelättnader och minskade arbetsgivaravgifter
för de små företagen. Det är lättare att anställa och det
finns särskilda åtgärder, exempelvis företagarlån, för
kvinnor.
I det här betänkandet föreslås en helt ny lag om
rätt till ledighet från arbetet för att starta och driva
företag. Troligen finns det en hel del människor, både
kvinnor och män, som funderar på att starta ett före-
tag, men som tycker att det är litet för osäkert att säga
upp sig från arbetet för att kunna pröva sina vingar.
För dem skulle möjligheten att vara tjänstledig från
arbetet kunna vara den sista lilla puff som behövs för
att de skall våga ta steget. Det finns också många som
driver företag i liten skala på sin fritid. De skulle
kanske kunna utöka sin verksamhet om de fick möj-
lighet att under en tid pröva att driva företaget på
heltid.
Lagförslaget innebär att den som har varit anställd
hos en arbetsgivare de senaste sex månaderna, eller i
sammanlagt tolv månader under de senaste två åren,
får rätt att vara ledig från sitt jobb för att pröva om
hennes företagsidé håller.
En förutsättning för ledigheten är att företaget inte
får konkurrera med arbetsgivarens verksamhet. Rätten
till ledigheten omfattar heltid och högst sex månader.
Rätten till ledigheten gäller alla arbetstagare som
uppfyller villkoren, men vi är mycket medvetna om
att det kan finnas situationer kanske främst på de små
företagen, när ledigheten skulle bli mycket besvärlig
för arbetsgivaren. Det kan gälla en nyckelperson, men
det behöver inte vara en olägenhet att nyckelpersonen
tar ledigt. Därför innehåller lagen en bestämmelse om
att ledigheten inte får innebära väsentlig olägenhet för
arbetsgivarens verksamhet.
I Sverige har vi många lagar som reglerar arbets-
tagarens rätt till ledighet för ett antal angivna ända-
mål. Utskottets majoritet vill inte förneka att rätten till
ledigheten ibland kan skapa problem på arbetsplatsen,
men vi anser att argumenten för de olika ledigheterna
överväger de eventuella besvären. Vi uppskattar
mycket att regeringen nu kommer att följa konsekven-
serna av lagstiftningen. Skulle det visa sig att det blir
negativa effekter utgår vi ifrån att regeringen åter-
kommer i frågan.
Reservationerna till betänkandet visar också att
rätten till ledighet är intressefrågor i allra högsta grad.
Från höger vill både moderater och kristdemokrater
avslå rätten till den nya ledigheten, medan Vänster-
partiet och Miljöpartiet vill utöka rättigheten ännu
mer. Utskottets majoritet har funnit att regeringens
förslag är väl avvägt och balanserar både arbetstaga-
rens och arbetsgivarens rättmätiga krav.
Betänkandet behandlar också ett antal motioner
rörande andra frågor om ledighet från anställning. Det
handlar om ändringar i föräldraledighetslagen, det
handlar om ledighet för närståendevård och ledighet
för frivilligt försvarsarbete.
Herr talman! Av hänsyn till riksdagens tid och det
stundande julfirandet - som kanske framför allt ut-
skottet skall gå till - går jag inte närmare in på dessa
frågor, utan nöjer mig med att yrka bifall till utskot-
tets förslag i sin helhet.

Anf. 187 INGRID BURMAN (v) replik:
Herr talman! Som framgick av mitt inlägg är vi
stora tillskyndare av den här ledigheten, men vi tycker
att man bör utvidga den till 12 månader. Jag har ännu
inte mött ett sakligt skäl till varför det inte skulle vara
möjligt.
Laila Bjurling sade från talarstolen att det var in-
tressefrågor och därför var detta väl avvägt, men det
är ju inget sakligt skäl. Skulle 12 månader på något
vis öka olägenheten för arbetsgivarna, eller vad är de
sakliga motiven? Vi lutar åt att det är enklare att få
fram kvalificerade personer till längre vikariat. Det är
helt enkelt intressantare att söka.
Min andra fråga handlar just om möjligheten att
pröva att vingarna, dvs. företagsidén, verkligen bär på
ett sådant sätt att man går vidare. Ser inte Laila Bjur-
ling en fara för att många kommer att avsluta kanske
lovande projekt, på grund av osäkerhet om man skall
våga fortsätta med verksamheten när man tvingas ta
ställning till om den bär kanske redan efter tre måna-
der, för att iaktta uppsägningstid och annat, eller i
varje fall senast efter fem månader?

Anf. 188 LAILA BJURLING (s) replik:
Tack herr talman! Det är ju roligt att vi är överens,
Ingrid Burman. Där är kul att kunna glädja sina med-
människor. Kan man göra det genom att fatta bra
beslut här i riksdagen är det ju ändå roligare. Då blir
det ju lätt också.
Sex månader är naturligtvis ingen lång tid när det
gäller att pröva om en företagsidé håller. Det är vi
också överens med Vänsterpartiet om. Men jag före-
ställer mig att innan det kan bli tal om att ta ledigt
från jobbet har den nya företagaren förberett sig
ganska länge på sin fritid. Hon har troligen redan
börjat med sitt företag i liten skala. Ledigheten kom-
mer att ge henne möjlighet att känna efter om det bär
även på heltid och om hennes föreställning om företa-
gande stämmer.
Vi har ju hört i debatten här i dag att det kan stöka
till det ganska mycket på en arbetsplats om och när
arbetstagare försvinner. Vi kan inte blunda för det
faktumet. Därför har vi tyckt från utskottets majoritet
att sex månaders ledighet kan vara en rimlig avväg-
ning mellan arbetstagarnas och arbetsgivarnas rättmä-
tiga behov.

Anf. 189 INGRID BURMAN (v) replik:
Herr talman! Det är sant att ledigheter över lag
naturligtvis i alla fall oroar en arbetsplats. Därför är
det bara vissa ledigheter som man gör till en laglig
rättighet.
Min fråga när det gäller ledigheten är: Skulle det
orsaka mer oro, tror Laila Bjurling, om man förlängde
den till 12 månader? Jag tror nämligen inte att så är
fallet. Men utskottet måste ju ha funderat på den frå-
gan.
När det gäller starta-eget-bidraget som finns som
arbetsmarknadspolitisk åtgärd är trenden snarare den
att utskottet väljer att förlänga den. Det gör man på
kloka grunder, tycker jag. Sex månader är väldigt
kort. Man hinner inte med ett verksamhetsår, ett bud-
getår. Tanken är ju ändå att de som tar tjänstledigt för
att bedriva egen verksamhet skall göra det på heltid
och känna om det finns en ekonomisk grund att stå på
i framtiden. Många branscher behöver hela budgetåret
för att kunna göra den utvärderingen.

Anf. 190 LAILA BJURLING (s) replik:
Herr talman! Jag kan inse och anse, liksom Ingrid
Burman, att det finns skäl som talar för att ledigheten
skall vara längre än sex månader, likväl som det kan
finnas skäl till att ledigheten skall vara kortare än sex
månader. Det gäller hela tiden, som jag sade tidigare,
att hitta en balans i det här.
Jag tror inte att någon som kommer att utnyttja
den här ledigheten börjar från botten, från noll, utan
man har säkert förberett sig ganska lång tid innan och
vill sedan känna på hur det känns att driva företag på
heltid och kunna ägna mer kraft åt den här verksamhe-
ten. Jag tror att man ganska snabbt känner om det bär
eller inte.
Jämförelsen med starta-eget-bidraget haltar litet
grand. Starta-eget-bidraget, som vi med all rätt för-
länger där vi tycker att det är möjligt att göra det,
handlar om bidrag för arbetslösa människor. En ar-
betslös människa måste ju stå till arbetsmarknadens
förfogande för att kunna ha a-kassa. Då kan man inte
ens i liten skala driva ett företag. Däremot kan man
även som arbetslös få beviljat att pröva sina vingar,
och då kallas a-kassan starta-eget-bidrag. Det kan inte
jämföras med det här förslaget.

Anf. 191 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Herr talman! Det är ju ni i utskottsmajoriteten som
har hittat på det här med nyckelperson. Jag tycker då
att Laila Bjurling är skyldig både oss här i kammaren
och Sveriges företagare en förklaring om hur ni har
tänkt. En nyckelperson är enligt vanligt språkbruk en
person som är mer eller mindre avgörande för ett
företags eller en avdelnings fortbestånd. Är det eller
är det inte en väsentlig olägenhet att en sådan person
tar ledigt och blir borta från jobbet i sex månader?
Tror ni att det i så fall går att hitta någon vikarie med
några månaders varsel?
Arbetsgivarna skall vid äventyr av skadestånd
kunna klara av att tillämpa den här lagstiftningen. Då
borde lagstiftaren rimligen också kunna tala om vad
man faktiskt har tänkt.
Sedan har jag en annan fråga. Det står i förslaget
att en arbetstagare har rätt till ledighet bara under en
period hos samma arbetsgivare. Men det står ingen-
ting om hur man skall hantera den situationen att tre
anställda vill ha ledigt samtidigt. Det är inte alls nå-
gon ovanlig företeelse att tre arbetskamrater vill starta
eget och beslutar sig för en avknoppning. Om det nu
är ett litet företag med fem anställda och det kommer
tre medarbetare och vill ha ledigt, dvs. 60 % av ar-
betsstyrkan, är det då någonting som arbetsgivaren får
tåla enligt socialdemokraternas sätt att se på saken?

Anf. 192 LAILA BJURLING (s) replik:
Herr talman! Moderaterna med Christel Ander-
berg i spetsen vill naturligtvis avslå hela betänkandet.
Det kan sannolikt inte förvåna någon. Så är det alltid
när arbetstagarnas position skall flyttas fram en liten
aning på arbetsmarknaden genom lagstiftning.
Det är ett stort steg att ta att säga upp sig från sitt
jobb och gå till en osäker tillvaro som företagare. Jag
är helt övertygad om att många fler kommer att våga
sig på detta försök när de vet att de kan gå tillbaka till
jobbet om det inte blir som de hade tänkt sig det hela.
Det måste naturligtvis gälla alla arbetstagare, vad de
än kallas, om det är personer med nyckelfunktion eller
någonting annat.
Däremot står det mycket klart och tydligt i vårt
betänkande att en arbetsgivare kan säga nej om det
blir en väsentlig olägenhet. Det får inte innebära en
väsentlig olägenhet. Jag kan inte bedöma här och nu
hur det skall tolkas, utan det måste naturligtvis göras
på varje enskild arbetsplats, i varje enskild diskussion
och för varje enskild arbetstagare som skall begära
ledigheten. Då måste man bedöma om det blir en
väsentlig olägenhet på arbetsplatsen eller inte. Det
beror inte enbart på att man har en viss roll på ar-
betsplatsen.

Anf. 193 CHRISTEL ANDERBERG (m) re-
plik:
Herr talman! Det borde ändå kunna begäras av
lagstiftarna att de ger någon vägledning om hur lagen
skall tolkas för dem som skall tillämpa den. Laila
Bjurling svävar fortfarande på målet vad gäller nyck-
elpersoner och deras rätt till ledighet. Hur mycket får
arbetsgivaren tåla? Är det 10 %, 20 % eller 40 % av
arbetsstyrkan som vill ha ledigt samtidigt för att starta
verksamhet?
Vi moderater om några vill att det skall startas nya
företag. Vi inser nämligen att det är det enda sättet att
komma till rätta med massarbetslösheten i vårt land.
Men det är fullständigt meningslöst att det startas en
massa nya företag om det samtidigt slås ut lika många
gamla företag på grund av att företagsklimatet är så
uselt.
Hur får Laila Bjurling och socialdemokraterna den
här ekvationen att gå ihop samhällsekonomiskt? Har
ni gjort någon marknadsundersökning som visar att
det här med att säga upp sig från jobbet verkligen är
något större hinder? Det står i propositionen att även
ni inser att allt företagande innebär ett risktagande.
Den som skall starta eget måste rimligen ha gjort
investeringar av olika slag och redan tagit ekonomiska
risker. Skulle det verkligen för en sådan person vara
något som är så avhållande att han inte vågar säga upp
sig från sitt jobb?

Anf. 194 LAILA BJURLING (s) replik:
Herr talman! Det finns en väldig massa männi-
skor, framför allt kvinnor, som umgås med tankar på
att starta eget och som har funderat ganska länge på
det. Men många känner en försiktighet, som kvinnor
ofta gör, när de skall starta företag, och det gör att de
inte vågar ta det allra sista steget när tillvaron känns
otrygg runt omkring. Man kanske jobbar på sin fritid,
kanske på kvällar och helger, men man skulle vara
intresserad av att pröva det här i litet större skala om
man bara vågade ta det sista steget. Vi tror att den här
lagstiftningen kan hjälpa till med det.
Det kan inte vara så att enbart detta att en arbets-
tagare får vara ledig från sitt arbete blir någon form
av illojal konkurrens mot arbetsgivaren, utan det
måste bero på vad man jobbar med. Man har ingen
rätt att vara ledig för att konkurrera med arbetsgiva-
ren. Man har inte rätt att vara ledig om det blir en
väsentlig olägenhet för arbetsgivaren.
Var procentsatsen går kan lagstiftaren naturligtvis
inte avgöra, utan det måste vara på företaget som det
görs en bedömning av när det blir en väsentlig olä-
genhet. Det kanske är 10 % eller 20 %. Ibland kanske
det är 1 % första gången som någon ställer frågan på
ett företag. Det kan inte lagstiftaren säga någonting
om i lagen.
Vi vill också påpeka i det här fallet att det inte är
förbjudet för företaget och den anställde att komma
överens om både kortare tid och längre tid eller att
komma överens om att skjuta fram det ett tag. I lagen
talas det bara om rättigheten för den anställde, och
den omfattar bara sex månader hos en arbetsgivare.

Anf. 195 GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Herr talman! Min uppfattning är den att det vikti-
gaste vi kan göra från politiskt håll är att anstränga
oss för att skapa goda generella betingelser för företag
och företagande. Att ta bort skatter som motverkar
startande av nya företag, att ta bort krångliga regler
och att förändra attityder till företagande är några de
viktiga åtgärder som fordras för att få till stånd det
klimat som skapar möjlighet för nya företag att upp-
stå.
Den socialdemokratiska synen blir i stället ofta
den att man hittar på nya regleringar, nya specialstöd
och nya förändringar i befintliga regelverk, och på det
sättet tycker man att man gör någonting kraftfullt.
Man talar väl om de små företagen i dag, men det här
förslaget är väl anpassat för de större företagen och
ligger därmed väl i linje med den socialdemokratiska
traditionen. Jag tycker att det visar väl att man inte vet
hur de verkligt små företagen fungerar. För dem
kommer det här otvetydigt att ställa till stora bekym-
mer i den konkreta vardagen.
Är det rimligt att en nybliven företagare, som på
detta sätt prövar vingarna men har funnit att den nya
verksamheten inte fungerar, kan kräva att få komma
tillbaka till sitt arbete med en enda månads varsel?
Vilka konsekvenser får det i de minsta företagen?
Jag tror ärligt talat inte att de som har formulerat
denna lagstiftning har tänkt linan ut. De har inte sett
att förslaget snarare kommer att påverka sysselsätt-
ningen negativt än tvärtom.

Anf. 196 LAILA BJURLING (s) replik:
Herr talman! När vi har funderat på balansen
mellan arbetstagarens rättighet och arbetsgivarens
rättmätiga krav i denna fråga har vi tittat på båda
dessa sidor. Vi vet mycket väl att det troligtvis ställer
till större besvär hos ett litet företag än hos ett stort
företag när en medarbetare skall vara ledig, oavsett
vilken anledningen är.
Därför har vi sagt att arbetsgivarna har tre måna-
der på sig att planera ledigheten. Tre månader innan
ledigheten skall träda i kraft måste arbetstagaren säga
till.
Ledigheten får inte innebära att löntagaren kon-
kurrerar med arbetsgivaren. Den får inte innebära en
väsentlig olägenhet för arbetsgivaren. Skulle det inte
räcka med de bestämmelserna har man möjlighet att
ändra tidsgränserna genom kollektivavtal. Man kan-
ske tycker sig behöva längre varseltid åt det ena eller
andra hållet inom branschen.
Kristdemokraterna oroar sig för vad som skall
hända om arbetstagaren ångrar sig och vill komma
tillbaka till jobbet i förtid. Det är inte mycket att oroa
sig för. Vi har väldigt klara spelregler för hur man
skall lösa en sådan situation. Den bestämmelsen finns
vid alla sorters ledigheter. Man kan avbryta ledighe-
ten och komma tillbaka.
Jag kan inte tänka mig att Göran Hägglund tycker
att tryggheten att kunna gå tillbaka till jobbet när man
har prövat på att driva näringsverksamhet utgör någon
form av illojal konkurrens.

Anf. 197 GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Herr talman! Tanken är att man inför en ny möj-
lighet för anställda att ta tjänstledigt under sex måna-
der och pröva på en ny verksamhet. Det i sig innebär
självfallet en betydande olägenhet för företagen. Det
innebär framför allt en betydande olägenhet för de
allra minsta företagen, där det finns några få anställda.
Om jag som liten företagare vill rekrytera en per-
son på ett vikariat under några månader kommer det
att vara jättesvårt. I mitt hemlän Jönköpings län finns
det i dag brister när det gäller nyckelarbetare som
montörer, svetsare och verktygsmakare. Om jag blir
av med en sådan person och skall rekrytera en ny
kommer det att vara omöjligt att hitta en som tar ett
vikariat på sex månader.
Skulle det ändå vara så att jag lyckas, vilket jag
alltså inte tror, har den nyckelarbetare som har ägnat
sig åt något annat under en tid rätt att komma tillbaka
till det arbete som han eller hon har lämnat med en
månads varsel. Detta kommer att orsaka enorma pro-
blem.
Skulle man göra förfrågningar bland de mindre fö-
retagen är jag säker på att det skulle bli tummen ned.
Beskedet skulle vara att förslaget radikalt försämrar
näringsklimatet i Sverige och snarare kommer att leda
till färre än fler anställda.
Jag förstår att syftet trots allt är att skapa plats för
fler anställda, men jag tycker att man hamnar fel från
regeringssidan.

Anf. 198 LAILA BJURLING (s):
Herr talman! Vi kan inte tolka vad som kan hända
på alla företag när lagen träder i kraft. Om arbetsgiva-
ren inte kan bedriva sin verksamhet enligt det exem-
pel som Göran Hägglund ger innebär det en ganska
väsentlig olägenhet för företaget. Såvitt jag kan be-
döma faller då ledigheten. Det är inbyggt i detta.
Jag kan inte låta bli att fundera litet grand på hur
konsekventa kristdemokraterna är. Vi gick inte in så
mycket på de andra motionerna och på övriga reser-
vationer som kristdemokraterna har fogat till betän-
kandet.
Man är riktigt upprörd och oroar sig för att en an-
ställd skall få vara ledig i sex månader. Däremot vrä-
ker man frimodigt fram förslag om att föräldraledig-
heten skall vara i tre år och att föräldrar skall kunna
vara halvtidslediga under hela barnets förskoletid. Det
gör man utan att blinka och utan att tala om några
olägenheter. Det är inte riktigt konsekvent, Göran
Hägglund.
Kan det bero på att kristdemokraterna utgår från
att det är kvinnor som är föräldralediga och att det är
män som begär ledigt för att driva näringsverksam-
het? Är det så att kristdemokraterna, precis som ar-
betsgivarna i Sverige, inte riktigt har upptäckt att även
män blir föräldrar - att även män på arbetsmarknaden
får barn?

Anf. 199 BARBRO JOHANSSON (mp):
Herr talman! Det sker redan i dag att arbetstagare
startar ett eget företag bredvid det vanliga arbetet. Det
sker ofta i konkurrens. Man startar ett konkurrerande
företag. Det finns många exempel på det. Vi hoppas
att regeln om att man inte får konkurrera skall slå väl
ut.
Laila Bjurling använder hela tiden ordet "hon" när
hon pratar. Det är för kvinnornas skull man har lagt
fram detta förslag. Då tycker jag att det är konstigt att
man inte tittar på det förslag som vi har presenterat i
motionen. Vi tycker att det skall gå att ta ledigt på
deltid för kvinnornas skull.
Vi vet att kvinnor inte startar lika många företag
som män. Om kvinnor startar företag startar de små
företag som de sköter på deltid.
Jag tycker ändå att Laila Bjurling skall fundera på
detta.

Anf. 200 LAILA BJURLING (s):
Herr talman! Visst är kvinnor som startar egna fö-
retag ofta litet mer försiktiga än män som startar egna
företag. Det visar sig bl.a. när de vill låna pengar. De
vill ofta låna så litet pengar att bankerna inte törs låna
ut dem.
Det är kanske att dra parallellen litet för långt,
men det är till viss del likadant här. Ansöker man om
för litet ledighet finns det ännu större risk att verk-
samheten inte kan ställa upp på det. Det är ännu
mycket svårare att vara borta på halvtid än på heltid
på vissa företag. Är man borta på heltid kan företaget
åtminstone sätta in en heltidsvikarie i de fall det fun-
gerar. Att få en halvtidsvikarie eller en vikarie som
arbetar enstaka timmar är oändligt mycket stökigare
och oändligt mycket svårare för arbetsplatsen.
Därför har vi sagt att rätten att vara ledig bara kan
omfatta begäran om heltidsledighet. Däremot finns
det naturligtvis inget hinder när det gäller att komma
överens om en deltidsledighet med arbetsgivaren.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §.)

13 § Näringsliv

Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1997/98:NU1
Utgiftsområde 24 Näringsliv (prop. 1997/98:1 delvis)

Anf. 201 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Regeringen har misslyckats med nä-
ringspolitiken. Man har misslyckats med att skapa ett
gott företagarklimat. Den låga sysselsättningsgraden
och den höga arbetslösheten är till stor del förorsakad
av socialdemokratisk oförståelse för de faktorer som
påverkar tillkomsten av arbeten.
Medvetenheten om detta sprider sig alltmer. I går-
dagens Dagens Industri kunde vi läsa om hur fem
socialdemokratiska ledamöter tar till orda och upp-
manar Socialdemokraterna att fokusera på näringsli-
vet. De har rätt. Det är hög tid att det skapas bästa
möjliga villkor för företagen i vårt land.
Sveriges största utmaning i dag är den gränslösa
internationella konkurrensen. Vårt land måste kunna
tävla med de mest konkurrenskraftiga delarna av
världen i fråga om villkoren för företagande. Det är
inte bara storföretag som Ericsson, ABB och Astra
som har största delen av sin marknad i andra länder.
Alltfler mindre företag i Sverige har den svenska
marknaden som en marginell del av sin verksamhet.
Kunderna finns över hela världen. Globaliseringen
innebär att svenska företag i dag inte bara tävlar med
sina utländska konkurrenter. Det handlar i lika hög
grad om en tävlan mellan städer, regioner och länder.
Det land som erbjuder det bästa näringsklimatet vin-
ner.
Teknikutvecklingen går svindlande fort. De
svenska företagen måste hela tiden ligga i framkanten
av produktutvecklingen och kunna tävla med det
absolut senaste när det gäller produkter, teknik och
kvalitet.
Det är mot denna bakgrund vi moderater så starkt
kritiserar regeringen och utskottsmajoriteten för
minskningen av anslagen till teknisk forskning och
utveckling. Det är av samma skäl olyckligt att, som
regeringen gör, skära i anslagen till de tekniska atta-
chéerna. Det innebär en minskad spridning av infor-
mation om de allra senaste rönen inom teknikutveck-
lingen till de små och medelstora företagen. Det är
förvånande att utskottsmajoriteten ställer sig bakom
detta.
Vi moderater vill att Sverige skall ligga i framkan-
ten när det gäller kompetens, kvalitet och teknisk
utveckling. Då måste vi också skapa bästa möjliga
förutsättningar för detta. Det är fel att spara på för
framtiden så väsentliga områden som forskning, tek-
nik, teknisk utveckling och teknikspridning.
Herr talman! Det är bara i de privata företagen
som de efterlängtade jobben kan skapas. Sverige
behöver fler entreprenörer och företagare som vill och
vågar starta och driva företag och anställa medarbeta-
re. För att Sverige skall bli framgångsrikt och kunna
hävda sig i den internationella konkurrensen måste
företag och människor ges möjlighet att växa av egen
kraft. Skall vi komma till rätta med dagens situation,
där alltfler människor riskerar att permanent slås ut
från arbetsmarknaden, måste förnyelse och föränd-
ringar som underlättar entreprenörskap, företagande
och anställning genomföras. Hinder som i dag finns
för redan befintliga företags möjligheter att växa och
bli större måste tas bort.
Det måste kort sagt bli lättare att vara företagare i
Sverige.
Vi moderater har i många sammanhang kritiserat
regeringen för nedläggningen av den avregleringsde-
legation som den borgerliga regeringen bildade. Dess
uppgift var att rensa i regelverken för att underlätta
tillkomsten av jobb. Under tre och ett halvt år har det
rått stillestånd i avregleringsarbetet.
Vi moderater välkomnar nu med stor tillfredsstäl-
lelse resultatet av Småföretagardelegationens arbete.
Efter att ha tagit del av rapporten Bättre och enklare
regler kan jag reservationslöst säga ja till så gott som
alla de 26 förslagen. De flesta förbättringar som Små-
företagardelegationen föreslår ligger helt i linje med
förslag som presenterats i moderata motioner. I vissa
fall, exempelvis när det gäller kommunal affärsverk-
samhet, vill vi moderater gå längre. Vi vill förbjuda
företeelsen som sådan, eftersom den snedvrider kon-
kurrensen. Det är fel att kommuner konkurrerar med
privat verksamhet.
Vi vill också genom lagstiftning skärpa kraven på
kommunernas upphandling. Det enda som vi vill titta
litet närmare på är förslaget om schablonbeskattning
av tjänstebilar. I övrigt ger vi alla Småföretagardele-
gationens förslag grönt ljus.
Småföretagardelegationen har enligt min uppfatt-
ning gjort ett alldeles utmärkt arbete. Nu gäller det för
regeringen att snabbt verkställa förslagen. Mitt bud-
skap är: Sätt i gång och genomför snabbt Småföreta-
gardelegationens bättre och enklare regler!
Ytterligare något som brådskar är att frigöra den
privata tjänstesektorn från alla kvävande bromsklos-
sar. Här kan vi lära av USA, England och Danmark,
som har lyckats skapa många arbeten i denna sektor.
Även på EU-nivån har man insett att det krävs insat-
ser för just den privata tjänstesektorn. Förslaget från
EU-kommissionen att tillåta differentierade momssat-
ser för tjänsteproduktion är något som vi moderater
välkomnar.
Tillsammans med Folkpartiet och Kristdemokra-
terna har vi under hösten föreslagit att arbetsgivarav-
giften redan fr.o.m. 1998 inte bör tas ut för hushåll-
stjänster och att en skattereduktion bör införas för den
som köper tjänsten.
Det är bråttom att genomföra förändringar som
öppnar tjänstesektorn och befrämjar tillväxt och till-
komst av nya arbeten i det privata näringslivet. Vi
moderater angriper orsakerna till sysselsättningsfällan
- de höga skatterna, de krångliga arbetsrättslagarna
och de hämmande regleringarna.
Att det återstår åtskilligt att göra för att underlätta
företagande visar en av förra veckans tidningsrubri-
ker. "Sverige i botten på EU-lista om småföretagens
villkor" löd rubriken. På flera viktiga punkter placerar
sig Sverige i botten jämfört med övriga EU-länder när
det gäller att uppfylla EU:s rekommendationer för
förbättrade villkor för företagen. Det är förslag som
Sverige har ställt sig bakom på EU-nivå men ändå
negligerat här hemma. Regeringen har hittills sedan
valet i stället försämrat villkoren för företagen.
Herr talman! Ericsson överväger att flytta delar av
sitt huvudkontor och andra verksamheter från Sverige.
Svårigheterna att få tag i välutbildad arbetskraft och
de höga skatterna är faktorer som spelar in.
Problem med att få tag i välutbildad arbetskraft
delar Ericsson med både stora och små företag. Höga
skatter skrämmer bort högutbildade från Sverige, och
de snedvrider lönebildningen på alla nivåer. Skatterna
bromsar tillkomsten av arbeten. Skattenivåer, forsk-
ning och utbildning ingår bland de faktorer som for-
mar näringsklimatet. Likaså påverkas näringsklimatet
av arbetsrättsliga och andra regelverk, som i dag inte
är anpassade till den nya tidens villkor.
Exempel på detta är det som drabbat Köpingföre-
taget Ferrita. Ferrita lever med hot om att sättas i
blockad av Metall för att företaget inte vill teckna
kollektivavtal. Ett annat västmanländskt företag, Me-
kauto utanför Västerås, har, enligt tidningsuppgifter,
varslat de anställda och planerar att lägga ned verk-
samheten för att man fått nog av fackets trakasserier
om kollektivavtal. Detta är en av många faktorer i
lagstiftningen som måste ändras. Fackliga blockadhot
bromsar utvecklingen av företag och jobb, och de är
ett otyg.
Det är också orimligt att dagens arbetsrättsliga
regler tillåts stänga ute ungdomar och andra från
chansen att få ett jobb.
De hämmande effekterna av regeringens politik
visar sig också på ett skrämmande tydligt sätt i den
destruktiva utveckling som Anna Hedborg beskriver i
den nyligen publicerade ESO-rapporten Lönar sig
arbete? I ESO-rapporten beskrivs ett socialt och eko-
nomiskt skifte som innebär att allt färre förvärvsarbe-
tande måste försörja alltfler via sociala transferering-
ar.
Denna rapport borde vara en väckarklocka för alla
som hittills blundat för behoven av förnyelse i politi-
ken. Om allt färre genom eget arbete kan vara med
och skapa välstånd, innebär ju det att alltfler måste
försörjas genom de skatter som dessa allt färre arbetar
ihop. Det innebär att människor blir otrygga och Sve-
riges välståndsutveckling försämras. Det är en fram-
tidsbild som Moderata samlingspartiet inte accepterar.
Människor vill arbeta. De vill försörja sig, och de
vill slippa vara bidragsberoende. Arbetslösa vill inte
vara föremål för åtgärder. De vill ha jobb. Det är vår
uppgift som politiker och som ledamöter i näringsut-
skottet att bevaka att de rätta förutsättningarna för
företagande skapas, så att människor ges möjligheter
att fullfölja sina idéer och drömmar och så att de kan
försörja sig.
Vi moderater har föreslagit ett batteri av föränd-
ringar för att öka tillkomsten av arbeten i företag och i
tjänstesektorn. Vi är övertygade om att tillväxt och
efterlängtade nya jobb kan växa fram, men en förut-
sättning är förnyelse av politiken.
Erfarenheterna visar att förändringar i företagar-
vänlig riktning lönar sig. Den förändringsprocess som
den borgerliga regeringen inledde för att forma Sveri-
ge till ett land för företagande och tillväxt blev fram-
gångsrik. Den dalande sysselsättningskurvan vände
uppåt så att det hösten 1994 tillkom 1 000 nya jobb i
veckan.
Med de nya omvärldsvillkor som vi har nu är det
förödande att som socialdemokraterna klamra sig fast
vid stela modeller, rigida arbetsmarknadsregler och
världens högsta skattetryck.
En annan fråga som jag måste nämna är den som
kommer att debatteras under hela morgondagen. Jag
anser att den minister som har ett särskilt ansvar för
näringsklimatet och företagens situation - näringsmi-
nistern - borde våndas med varje enskild person som
är arbetslös. Han borde gå i bräschen för de föränd-
ringar som behövs. Men trots arbetslöshetsläget ser
Anders Sundström det i stället som sin uppgift att med
berått mod och utan hänsyn till konsekvenserna inleda
en förtida avveckling av kärnkraft. I stället för att
ägna alla krafter åt att ge företagen bättre möjligheter
att behålla jobben och helst skapa nya är regeringen i
full färd med att inleda avstängning av en miljövänlig
och säker svensk energikälla. Priset kommer att bli
mycket högt. Det svenska folket får betala genom
dränerad ekonomi, höjda elpriser, utslagning av före-
tag och jobb samt försämrad miljö. Förtroendet för
Sverige som industriland får sig en rejäl törn. Det
finns all anledning att känna oro för jobb och välfärd
med en sådan politik!
Regeringen har visat sig sakna ledarskap, det le-
darskap som behövs för att komma till rätta med de
tillväxthämmande faktorer som dragit ned Sverige i
ett lågtillväxtträsk. Rekordhöga skatter och rekordstor
offentlig sektor har tillsammans med rigida arbets-
marknadsregler, osäkerhet och brist på ledarskap
försatt vårt land i ett tillstånd med låg sysselsättnings-
grad och hög arbetslöshet.
Knivskarp internationell konkurrens kräver att vi i
vårt land tar oss samman och genomför den förnyelse
och förändring som krävs för att få tillväxt och för att
få företag att växa.
Med den inriktning som Moderata samlingspartiet
förordar kan Sverige åter bli en tillväxt- och företa-
garnation i klass med världens främsta.

Anf. 202 KJELL ERICSSON (c):
Herr talman! Det här betänkandet handlar om ut-
giftsområde 24, Näringsliv. Det är ett mycket viktigt
betänkande, som innehåller olika anslag till det nä-
ringspolitiska området.
Under nästan hela 1990-talet har det rått ett kärvt
ekonomiskt klimat. Det har vidtagits en rad åtgärder
för att förbättra näringsklimatet, men Sveriges dåliga
ekonomi har satt stopp för en hel del nödvändiga
åtgärder. Därför återstår mycket att göra. Arbetslöshe-
ten börjar sjunka men är fortfarande alltför hög.
Det finns mycket att säga om vad som gjorts under
1990-talet. Det gäller den borgerliga regeringens
insatser, som jag dock i huvudsak tycker hade en bra
småföretagarpolitik. Saneringen av statsfinanserna
som påbörjades under den borgerliga regeringen har
fortsatt, och statens budget är nu i balans.
Men jag skall inte prata mer om det som varit utan
mer tala om framtiden i stället. Arbetet med att ytter-
ligare förbättra näringsklimatet bör i första hand inrik-
ta sig på följande åtgärder:
1. Främja det personliga ägandet.
2. Ytterligare sänka skatter och avgifter.
3. Ytterligare förbättra tillgången på riskkapital.
4. Satsa på kompetenshöjande åtgärder.
5. Förenkla regelverket.
Utan att göra någon inbördes rangordning mellan
dessa fem punkter vill jag börja med det personliga
ägandet, som är en förutsättning för en väl fungerande
ekonomi.
Det personliga ägandet tar vara på individens in-
tresse och omsorg. Därför är det nödvändigt att det
statliga ägandet reduceras till det som är nödvändigt
för att skapa likvärdig service i hela landet eller det
som är effektivast i offentlig regi. Det personliga
ägandet leder till hushållning med resurser och är
därför bra för samhället i stort.
För att ett företag skall vara livskraftigt måste
kapitalet balansera på ett bra sätt mot skulderna.
Kapital kan placeras på olika sätt och har alltid en
alternativkostnad. Det är därför viktigt att kapital som
placeras i företag inte missgynnas och att den extra
risk som det t.ex. innebär att investera i ett litet före-
tag kan ge en bra avkastning i längden.
Med detta vill jag komma in på den andra punk-
ten, nämligen behovet av att ytterligare sänka skatter
och avgifter. Företagsskatten i Sverige tillhör de
lägsta, men det samlade skattetrycket för företagen är
bland de högsta i världen. En viktig princip för att öka
sysselsättningen är att det måste bli billigare att an-
ställa människor än vad det är i dag. Därför måste
skatte- och avgiftssänkningar för företagen prioriteras
i takt med att statens finanser förbättras.
I dag finns ett starkt inslag av institutionellt ägan-
de i Sverige. För att ägandet skall kunna spridas måste
sparandet i aktier gynnas, och ett första steg i den
riktningen är att avskaffa dubbelbeskattningen. Det
har skett en lättnad i dubbelbeskattningen för onote-
rade företag, men det är nödvändigt att dubbelbe-
skattningen i sin helhet avskaffas.
Arbetsgivaravgifterna har sänkts under det senaste
året. Detta ser jag som bara en början. Här måste vi
fortsätta på den inslagna vägen. Den modell som har
valts för de hittillsvarande sänkningarna har visat sig
praktiskt genomförbar och riktar sig på ett bra sätt till
de mindre företagen, som enligt mångas bedömning
kommer att stå för de flesta nya arbetstillfällena. Där-
för vill vi i Centern gå vidare med ytterligare sänk-
ningar. Både procentsatsen och den maximala löne-
summan bör höjas betydligt i förhållande till dagens
nivå.
Ett annat område som måste förbättras är fåmans-
bolagens villkor. Det har skett en del förbättringar,
men ytterligare finns att göra även här. Bl.a. hoppas
jag att den utredning som tillsatts för att se över de
krångliga och omtvistade s.k. stoppreglerna kommer
med positiva förslag.
Även förmögenhetsskatten på arbetande kapital
måste på sikt avskaffas. Det är inte tillfredsställande
med den olika beskattning som nu råder på olika
former av aktier och för olika ägarkategorier. Därför
måste målet vara att helt avskaffa förmögenhetsskat-
ten på arbetande kapital.
Jag vill också här beröra tjänstesektorn. Det är en
sektor där det finns möjligheter till många nya jobb.
EU-kommissionen har nyss lagt fram sin syn, nämli-
gen att man bör stimulera de hushållsrelaterade tjäns-
terna med exempelvis sänkt tjänstemoms. Jag tycker
att det är ett förslag som är värt att närmare studera.
För det tredje måste också tillgången på riskkapi-
tal förbättras. Även om det har skett en väsentlig
förbättring saknas det i olika delar riskvilligt kapital.
Här vill jag peka på det i betänkandet omnämnda
såddkapitalet. Jag har i mitt särskilda yttrande uttryckt
oro över bristen på såddkapital, och här hoppas jag att
regeringen tillser att verksamheten får tillräckliga
medel. Det är just i de tidiga skedena som det kan
vara motiverat med statliga insatser för att underlätta
övergången från idé till produktion.
Även ALMI har knappt med resurser. I dagens
Svenska Dagbladet kan vi läsa att lånekapitalet börjar
ta slut, inte minst när det gäller de s.k. kvinnolånen.
Detta är allvarligt. Det är väsentligt att ALMI kan
vara med och lånefinansiera både vid nyföretagande
och vid viss expansion. Jag vill därför poängtera
vikten av att regeringen tillser att även ALMI får de
medel som erfordras för att man skall kunna fullgöra
sin verksamhet med information, rådgivning och
finansiering.
Den fjärde punkten, kompetenshöjande åtgärder,
är kanske den mest avgörande frågan för företagens
utveckling. Vi har i dag en stor arbetslöshet, men trots
detta börjar en rad branscher få svårt att rekrytera
kompetent personal. Därför måste det till lösningar på
både kort och lång sikt.
Den kortsiktiga lösningen måste vara att snabbt
komma i gång med s.k. flaskhalsutbildning så att
företagen kan få sina personalbehov tillgodosedda.
Den situation som nu har uppstått är egentligen
paradoxal. Å ena sidan finns det bristyrken med infla-
tionsdrivande flaskhalsar. Å andra sidan finns det
stora grupper långtidsarbetslösa som riskerar att per-
manentas utanför den ordinarie arbetsmarknaden.
Därför är det bra att volymkraven i arbetsmarknads-
utbildningarna har ändrats. Det är viktigt att de arbets-
lösa kan ges en utbildning som leder till ett långsiktigt
jobb.
På längre sikt är det nödvändigt att fler får en re-
levant utbildning i gymnasieskolan och på högskolor
eller universitet. För näringslivets vidkommande är
det viktigt att det utbildas personal med god teknisk
kompetens på olika nivåer. IT- och datautbildning
behövs också inom de flesta områden. Jag vill även
uttrycka behovet av forskarutbildning och att den
industrirelaterade forskningen också får sina resurser.
En annan utbildning som nu äntligen har fått en ny
renässans är lärlingsutbildningen. Den har under ett
antal år setts som mindre värd. Men jag noterar att det
i dag finns en positiv inställning från många till en
sådan utbildning. Genom att lärlingar och företagare
möts och lär känna varandra, lärlingen får sin utbild-
ning i företaget, leder det ofta till att lärlingen får ett
stadigvarande jobb. Därför behövs det mer av denna
utbildning.
Jag kan ta ett exempel från Värmland - Värm-
landslärling. Det började för ett par år sedan när före-
tagarna och LO diskuterade en lärlingsutbildning.
Man kom överens om detta tillsammans med länsar-
betsnämnden och arbetsförmedlingen i Sunne. Man
tog kontakt med ett antal företag, närmare bestämt 20
stycken, som var intresserade att ta emot en lärling.
Man kontaktade också 20 lärlingar och fick ihop både
lärlingarna och företagen. Efter lärlingsutbildningen
hade samtliga 20 fått jobb. Jag tycker att det visar på
ett bra resultat som man kan gå vidare med. Lär-
lingsutbildning är någonting viktigt som det går att
bygga vidare på för framtiden.
För det femte vill jag ta upp förenklingen av re-
gelverken och onödig byråkrati. Är det något som
ställer till problem, framför allt för de mindre företa-
gen, så är det krångliga och snåriga bestämmelser.
Regeringen har tillsatt en småföretagardelegation
och den har kommit med en rapport. Jag tycker att det
är många positiva förslag som har tagits fram där. Jag
hoppas också att det blir konkreta förslag från rege-
ringen utifrån den rapporten. Det behövs faktiskt.
Ytterligare förenklingar är t.ex. nödvändiga både
på det arbetsrättsliga området och på skattesidan.
Framför allt gäller detta för de små företagen. Det kan
inte vara rimligt att samma regler skall gälla för den
lilla företagaren som för den stora. T.ex. vore det
önskvärt att de minsta företagen fick en kraftigt för-
enklad bokföring och självdeklaration. För en om-
sättning på låt oss säga upp till 1 miljon borde det
kunna räcka med kontantprincipen, alltså att företaga-
ren bokförde inkomster och utgifter på ett enkelt sätt.
Om man förenklade detta förfarande kanske företaga-
ren också kunde klara sig utan att behöva anlita dyr
expertis för bokföring och deklaration.
Jag vill slutligen beröra några ytterligare delar
som finns med i betänkandet. Bl.a. vill jag yrka bifall
till reservation nr 2 som handlar om kvinnliga affärs-
rådgivare. NUTEK har genom ett regionalpolitiskt
uppdrag arbetat med kvinnliga affärsrådgivare. Det
har skett i samarbete med berörda länsstyrelser och
kommuner. För närvarande finns det ca 110 affärs-
rådgivare i olika kommuner. Erfarenheterna har varit
mycket goda. Om inte nya medel tillförs riskerar
verksamheten att försvinna. Därför bör regeringen
uppmanas att tillse att verksamheten med kvinnliga
affärsrådgivare också kan fortsätta.
När det slutligen gäller Exportrådets verksamhet
vill jag än en gång understryka vikten av att de små
företagen får den hjälp de behöver för att kunna ut-
veckla sin export.

Anf. 203 Tredje vice talman CHRISTER
EIREFELT (fp):
Herr talman! Det är svårt att se att den program-
förklaringen från Centern kan leda fram till ett fortsatt
samarbete med Socialdemokraterna, måste jag erkän-
na.
Det är kanske inte så vanligt att man börjar ett nä-
ringspolitiskt anförande med att tala om behovet av en
väl fungerande och skattefinansierad offentlig sektor.
Men för mig som socialliberal känns det ganska na-
turligt. Dessutom är det befogat att börja i den änden,
eftersom den socialdemokratiska politiken när det
gäller företagande och jobb har misslyckats och nu
gör det allt svårare att klara den välfärdsmodell som
vi har arbetat efter i Sverige.
Den katastrofalt låga sysselsättningen har medfört
att färre och färre ges chansen att försörja sig på van-
ligt sätt och betala skatt. Det gör att resurserna dras
undan från vård, omsorg och utbildning. Pengarna går
i stället till arbetsmarknadspolitiska åtgärder och till
socialbidrag.
Mot den bakgrunden blir socialdemokraternas
skönmålning av läget för svensk ekonomi och svenskt
näringsliv ingenting annat än ren verklighetsflykt.
Jag väntar med spänning på om Sylvia Lindgren
skall falla in i statsministerns, näringsministerns och
finansministerns jargong och upprepa att "ekonomin
nu är i balans", "krishanteringen är över" och allt är
frid och fröjd. Eller får vi höra en litet mer jordnära
näringsutskottsledamot erkänna att så länge vi har
över en halv miljon människor som saknar ett riktigt
jobb är inte krisen över?
Kommer Sylvia Lindgren att avvika från stan-
dardmodellen i socialdemokraternas argumenterings-
anvisningar och i stället säga att den svaga sysselsätt-
ningen innebär att regeringen har misslyckats på det
här viktiga området och att det nu är nödvändigt med
åtgärder som gör det lättare att starta och utveckla
företag, åtgärder som ger nya jobb och i förlängning-
en nya resurser till bl.a. vård och utbildning.
Jag förmodar att om det är några som kan påverka
berörda statsråd till att föra en mer företagsvänlig och
jobbvänlig politik så är det just socialdemokraterna i
näringsutskottet. Ni måste från er utgångspunkt inse
att det inte går att dölja regeringens misslyckade före-
tagspolitik bakom ett batteri av arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder, att det krävs en annan politik, ett bättre
näringslivsklimat, om inte sysselsättningen skall fort-
sätta att minska. Den bistra verkligheten är ju att det
är tiotusentals färre människor i dag än vid regerings-
skiftet 1994 som kan försörja sig själva på en egen
lön. Så nog har det vänt alltid, men dessvärre åt fel
håll. Det är anmärkningsvärt.
Men mer intressant, och mer konstruktivt, är det
att fundera över vad det är som ger det här negativa
resultatet. Hur kommer det sig att sysselsättningen
inte ökar trots en begynnande högkonjunktur? Varför
kommer det fortfarande rapporter om lågt nyföreta-
gande och lägre investeringstakt än i motsvarande
länder? Och när vi nu åtminstone i några sektorer kan
glädja oss åt en viss ökning av antalet lediga platser,
varför blir de platserna inte tillsatta?
Funderar inte socialdemokraterna över det faktum
att det går så trögt att pussla ihop lediga jobb med
människor som ingenting hellre vill än att få ett jobb?
Detta trots de enorma arbetsmarknadspolitiska insat-
ser som har gjorts. Nog borde de här varningssigna-
lerna vara tillräckligt många och tillräckligt tydliga
för att få regeringen och socialdemokraterna att inse
att någonting är fel.
Jag förmodar att det bär emot att anamma förslag
från Folkpartiet, förslag som skulle ge bättre villkor
för företagande och undanröja de strukturfel som är
den viktigaste orsaken till att det ser ut som det gör.
Men lyssna då i stället på företagare, på forskare, på
myndigheter och på andra som har erfarenhet på det
här området och som har kommit till samma slutsats
som vi har gjort.
Läs Konkurrensverkets förslag om ökad tillväxt.
Och glöm att deras åtgärdsprogram råkar stämma
överens med Folkpartiets.
Där föreslår man t.ex. att företagen får fasta och
långsiktiga spelregler. Det är ingen dålig ände att
börja i. Där har vi nämligen ett av strukturfelen.
Fortsätt sedan med Konkurrensverkets syn på vad
som måste göras för att underlätta nyetableringar. Läs
om deras förslag att förenkla skattesystemet och se
över reglerna för dubbelbeskattning och fåmansbolag.
Ta intryck av vad den ansvariga myndigheten för
konkurrensfrågor har för synpunkter på offentliga
monopol. Och, som sagt, om det gör det lättare att ta
till sig förslagen får ni gärna bortse från att de över-
ensstämmer med Folkpartiets.
I rapporten från Småföretagardelegationen, som
redovisades i fredags, kan socialdemokraterna ta del
av ytterligare folkpartisynpunkter. Vi bjuder gärna på
att regeringen hänvisar till sin egen delegation i stället
för till våra motioner. Det viktiga är att regeringen
och riksdagsmajoriteten inser att det måste till för-
ändringar. Och att det finns förslag att tillgå.
Småföretagardelegationen talar t.ex. om att det
måste bli lättare att få F-skattsedel. Man diskuterar
också svårigheten för privata företag att få en just
behandling i samband med offentlig upphandling. I
dag finns det alldeles för mycket godtycke, det är för
lätt att manipulera konkurrensneutraliteten så att t.ex.
kommunala bolag ges otillbörliga fördelar. Det är ett
par av Småföretagardelegationens många konkreta
förslag. Det är nyttig läsning, åtminstone om man inte
har haft tillfälle att ta del av Folkpartiets motion i
samma ämne, för då är det inte några nyheter.
Behövs det ytterligare impulser utifrån kan man
alltid fördjupa sig i de riktlinjer som EU har beslutat
om när det gäller sysselsättningen. Visserligen försök-
te Göran Persson i Luxemburg övertyga de andra
regeringscheferna om den svenska modellens för-
träfflighet, men eftersom sysselsättningen ökar i näs-
tan alla EU-länder utom Sverige så lyckades han av
förklarliga skäl inte särskilt väl med det. I stället blev
resultatet av Luxemburgmötet en helt annan modell
än den som den socialdemokratiska regeringen följer.
I EU-dokumentet talas det nämligen om sänkt skatt på
arbete, förenklade villkor för små och medelstora
företag och om att uppmuntra entreprenörskap. Att
det står ungefär samma sak i Folkpartiets motioner
behöver alltså regeringen inte ta hänsyn till, om det
gör det mer smakfullt att ta steg i den riktningen.
Herr talman! Folkpartiet liberalerna har lämnat ett
förslag till budget för 1998. Den är utformad så att
den skapar förutsättningar för en tillväxt som är både
större och uthålligare än den som blir resultatet av
regeringens politik.
Jag har redovisat huvuddragen i det näringspoli-
tiska inslaget i vårt budgetalternativ i mitt särskilda
yttrande. Där går jag igenom ett antal åtgärder som
skulle innebära ett bättre näringslivsklimat och ge fler
jobb. Vår politik på området är radikalt annorlunda än
den som för närvarande förs av regeringen med hjälp
av Centern. Men resultatet av regeringens politik visar
också att det krävs något helt annorlunda om syssel-
sättningen skall öka så att vi långsiktigt kan få fram de
resurser som behövs till vård, omsorg och utbildning.

Anf. 204 LENNART BEIJER (v):
Herr talman! Denna debatt om näringspolitiken får
främst betraktas som ett signalsystem för att klara ut
var någonstans partierna står i principiella och kon-
kreta näringsfrågor. Man kan kanske hoppas att rege-
ringen tar viss hänsyn i kommande propositioner.
Näringspolitik handlar om den långsiktiga utveck-
lingen av svenskt näringsliv men kan även på ganska
kort sikt påverka sysselsättningen. Enligt Vänsterpar-
tiets mening måste staten ta det övergripande ansvaret
för näringspolitiken. Det privata näringslivet har ofta
inte den uthållighet som krävs för utveckling av nya
produkter - från idé till kommersiell produkt. Man
bör däremot kunna ställa större krav på mogna bran-
scher som skogsindustrin och annan basindustri att
delta i forskning och utveckling på ett helt annat sätt.
Ur näringspolitisk synvinkel är det också viktigt
att staten behåller ett strategiskt ägande i näringslivet.
Exemplet Vattenfall AB och energipolitiken visar
tydligt vikten av ett statligt ägande. Ett ägosplittrat
Vattenfall hade försvårat den nödvändiga energiom-
ställningen betydligt.
För att näringspolitiken skall bli framgångsrik är
det av stor vikt att samhällsekonomin fungerar. Låga
räntor och kontrollerad prisutveckling betyder mycket
för att näringslivet skall fungera och utvecklas och för
att nya företag skall startas. I dessa avseenden är det
svenska företagsklimatet gott.
Men arbetslösheten ligger ändå kvar på en sam-
hällsfarlig nivå. Regeringen måste inse att det är efter-
frågan på hemmamarknaden som avgör nivån på
arbetslösheten. Vanligt folk - både de som har arbete
och de som är arbetslösa - måste ges bättre möjlighet
att delta i konsumtionen av hushållsmaskiner, mil-
jövänligare bilar och inte minst ett bra boende.
Regeringen och utskottsmajoriteten tar enligt
Vänsterpartiets mening inte chansen att försvara vik-
tiga näringspolitiska satsningar. Neddragningen av
resurserna till NUTEK är i nuvarande sysselsättnings-
läge svåra att förstå. Jag tänker då i första hand på
anslaget för forskning och utveckling samt avogheten
till ökade satsningar på den framgångsrika s.k. såddfi-
nansieringen.
Vad gäller såddfinansieringen är det minst sagt
omöjligt att förstå regeringens bevekelsegrunder. Alla
som trängt in i vilka resultat denna verksamhet ger
inser att det är på detta område de statliga pengarna
gör mest nytta och ger bäst resultat. Det vore intres-
sant om Sylvia Lindgren ville förklara regeringens
intentioner.
När jag är inne på det statliga ansvaret för nä-
ringspolitiken vill jag passa på att ta upp frågan om
etablering av halvledarindustri i Sverige. Det är allde-
les klart att en sådan investering knappast kommer till
stånd utan statliga initiativ. Det amerikanska dataföre-
taget Atmel har intresse av att etablera sig i Sverige.
Men det är många länder att välja mellan. Atmel väl-
jer naturligtvis det land som ger de bästa villkoren.
Sverige kan erbjuda allmänt goda företagsvillkor, god
infrastruktur och bra utbildningsmöjligheter. Vi måste
dock vara beredda att ställa upp med ytterligare rent
ekonomiska satsningar.
Sverige har knappast råd att låta denna etablering
gå landet förbi. Det betyder tusentals nya arbeten, och
skulle dessutom innebära att Sverige hänger med i
den tekniska utvecklingen.
Turismen tillhör framtidsnäringarna i Sverige.
Turismens betydelse för sysselsättningen och sam-
hällsintäkter är redan i dag betydande. Många regio-
ner lever i hög grad på turismen. Men Sverige skulle
kunna bli ett mycket större turistland. Vår nisch är
inte sol och varma bad utan mer av upplevelser, natur
och ett annorlunda samhälle.
Konkurrensen om turisterna är emellertid mycket
hård. Det gäller att kunna marknadsföra Sverige i de
europeiska länderna och i övriga världen. På åtmins-
tone denna punkt satsar Sverige mycket mindre än
övriga nordiska länder. Den svenska marknadssats-
ningen på turism räcker inte för att klara konkurren-
sen med exempelvis Norge eller Danmark. I många
europeiska länder är inte Sverige ett verkligt turistal-
ternativ, beroende på att människor inte ser några
annonser för Sverige.
Det är synd att regeringen inte tar vara på chansen
att relativt snabbt öka sysselsättningen på turistsidan.
Herr talman! Bostadsbyggandet ligger sedan länge
på rekordlåga nivåer. Ett normalt byggande torde
ligga på ca 30 000 lägenheter per år. 1997 blir det inte
ens 9 000 lägenheter - en lägre nivå än under krigs-
åren. Det är verkligen inte konstigt att arbetslösheten
fortsätter att vara hög. Byggandet är en viktig motor
för hemmamarknaden. Vi märker nu att efterfrågan på
bostäder ökar i storstadsområdena och på högskoleor-
terna. Görs ingenting kommer vi återigen att ramla in
i ett okontrollerat byggande som driver upp löner och
materialkostnader och därmed inflationen. Det vore
därför väldigt klokt att redan i dag öka byggandet. En
lämplig nivå är sannolikt ca 20 000 lägenheter. För att
få till stånd denna utveckling måste samhället ta an-
svar. Ett investeringsbidrag per lägenhet, som uppfyl-
ler vissa miljö- och energikrav, kan vara lämplig
stimulans.
Med sådana åtgärder skulle vi uppnå ett antal
positiva resultat: Vi kan på detta sätt undvika framtida
inflatorisk utveckling på byggmarknaden, och vi
skulle snabbt öka farten i hemmamarknadsindustrin.
En kontrollerad ökning av bostadsbyggandet skulle få
fart på hjulen i snickeriindustrin, möbelfabrikerna,
persienner, gardiner osv. Arbetslösheten i stora regio-
ner skulle mer eller mindre försvinna. Antalet tomma
lägenheter som det finns gott om i landet skulle mins-
ka till nytta för bolag och kommuner.
Det skulle vara intressant att få veta om Sylvia
Lindgren i den här frågan har något bra svar på varför
regeringen väntar och inte gör mer vad gäller bo-
stadsbyggandet.
Vi har diskuterat den svenska varvsnäringen ofta.
Det vi har hoppats på har inte inträffat. Sverige fort-
sätter att vara det enda land som inte direkt subven-
tionerar sin varvsindustri. Detta innebär naturligtvis
att de svenska varven knappast kommer att utvecklas.
Det innebär också att vi den dagen subventionerna tas
bort kommer att ha ett mycket sämre läge. Därför har
Vänsterpartiet föreslagit att vi under tiden fram tills
subventionerna försvinner helt går in och likställer de
svenska varven i konkurrenshänseende med de euro-
peiska varven. Kostnaden 80 miljoner per år täcks in
av de ökade sysselsättningseffekterna.
Herr talman! Detta är exempel på åtgärder som
skulle kunna påverka svenskt näringsliv positivt.
Utöver dessa åtgärder är det givetvis grundläggande
att Sverige är ett bra land att leva i, att majoriteten
människor känner trygghet vid sjukdom, arbetslöshet
och i sitt arbete.
Det är viktigt att alla människor ges möjlighet till
både grundutbildning och fortsatt utbildning. Det är
viktigt att skapa en sådan trygghet att människor törs
satsa på egna initiativ. Det är mycket positivt att re-
geringen nu föreslagit - jag hoppas att det blir beslut
- att även den som har ett arbete skall ha möjlighet till
tjänstledighet för att pröva en idé och starta ett nytt
företag. Det skulle vara mycket positivt om arbetsgi-
varinträdet vid sjukdom helt slopades för företag med
mindre än tio anställda.
När man läser de borgerliga partiernas förslag står
det klart att det finns olika verkligheter. För de bor-
gerliga partierna är inte den låga efterfrågan på hem-
mamarknaden något speciellt problem. I stället före-
slår man ett batteri enkla åtgärder som sänkt skatte-
tryck och en fri mer flexibel arbetsmarknad. Man
gillar dock inte att vanliga anställda skall ha möjlighet
till sex månaders tjänstledighet för att prova eget
företag. Där går liksom gränsen för den borgerliga
flexibiliteten.
Man föreslår ändrade turordningsregler, slopad
facklig vetorätt vid entreprenader och att trygghets-
systemen anpassas till småföretagens behov.
På något sätt har jag alltid trott att trygghetssyste-
men är anpassade till vanliga svaga löntagares behov.
Moderater, folkpartister och för den delen även krist-
demokrater såvitt jag begriper tror alltså att försämrad
trygghet för löntagarna och mindre makt för fackfö-
reningarna samt lägre skatt för höginkomsttagarna
skulle vara lösningen för att få till stånd en ökad sys-
selsättning.
Det är tydliga förslag, som verkligen visar skillna-
den mellan riksdagens partier. Men frågan är, herr
talman: Hur länge skall borgerlighetens partier fortsät-
ta föra fram gamla lösningar som gällde vid indust-
rialismens barndom? Sakfrågan - hur öka sysselsätt-
ningen - skulle nämligen må bra av en mindre fyr-
kantig inställning från de borgerliga partierna.

Anf. 205 EVA GOËS (mp):
Herr talman! Vi har just avslutat en debatt om ar-
betsmarknad och jag anser att näringsliv och arbets-
marknad går in i varandra, går hand i hand. I nä-
ringsutskottets betänkande tas kvinnors företagande
upp liksom vår motion om nätverksbanker. I arbets-
marknadsutskottets betänkande tas resurscentra för
kvinnor upp och småföretagsstöd. Det senare åter-
finns givetvis även i näringsutskottets betänkande.
Vi ser att de flesta partierna står bakom en höjning
av anslaget till såddfinansiering, men inte socialde-
mokraterna. Trots att det äskats 50 miljoner kronors
påslag, så står s kvar och tycks inte inse att just sådd-
finansiering har gett de effekter som är önskvärda,
mycket samhällsnytta per satsad krona.
För främjande av kvinnors företagande har 10
miljoner kronor tillförts i budgeten för rådgivning till
kvinnor, och man talar om mentorer som ALMI bistår
med. Men det behövs något mera. Det behövs inte så
mycket pengar utan nätverk och stöd under hela pro-
cessen när du startar ett företag. Därför tar vi i Mil-
jöpartiet upp den norska idén - ursprungligen en idé
från Grameen - om att stimulera flera nätverksbanker
i Sverige. I dag finns endast en nätverksbank i Dalar-
na. Jag återkommer till detta.
En annan form som vi förespråkar är kooperativa
företag. I betänkandet hänvisas det till den arbets-
grupp som regeringen tillsatt, som har till uppgift att
kartlägga området social ekonomi. Vi i Miljöpartiet
vill förstärka den kooperativa företagsformen genom
att utöka anslaget med 9 miljoner kronor därför att vi
anser att det är en mycket kostnadseffektiv investe-
ring. Det kostar litet men ger många arbetstillfällen.
Dessutom har kooperationen så mycket annat som är
positivt, gemenskapen och samarbetet för ett gemen-
samt mål. Den innehåller en demokratiprocess som är
unik.
Herr talman! Jag har en speciell tilltro till kvinnor
och vill därför gå in på mina motioner i ämnet Det
gäller resurscentra för kvinnor i varje län, det gäller
forskning om kvinnors företagande likaväl som upp-
byggnaden av nätverksbanker.
I förra debatten avklarades resurscentra, men det
konstiga är att det ligger under Näringsdepartementet.
Detta nätverk kommer i kläm mellan departementen.
Jag anser att tills vidare kan Nationellt resurscentrum
ligga under NUTEK, t.o.m. år 2000, men med en
fristående placering direkt under generaldirektören.
Nationellt resurscentrum bör ha en fristående ställ-
ning.
För många människor, speciellt kvinnor, är möj-
ligheten till anställning på hemorten begränsad. För
dessa är ett alternativ till försörjning att starta eget
företag på hel- eller deltid. Detta kräver kompetens
inom företagande, dvs. förmåga att klara en situation,
att handla och att se framåt. Många hejdar sig både på
grund av att de tycker att de saknar denna kompetens
eller för att det inte är vanligt att starta företag. Här
behövs en attitydförändring.
Ett sätt att utveckla företagarkompetens har prö-
vats i Dalarna sedan våren 1994. En grupp kvinnor
som ville starta eller driva företag i Vansbro, Malung
och Älvdalen i Dalarnas fjällvärld gick samman i tre
grupper om vardera fem personer. Dessa kvinnor fick
låna ur en pott på 200 000 kr per grupp upp till
50 000 kr per person till låg ränta. Efter tre år skall
lånet vara återbetalt. Gruppen beslutar demokratiskt
vilken affärsidé som först bör satsas på. Där utsätts
idén för hård prövning.
Detta sätt att erbjuda finansiering har visat sig
fungera mycket väl för målgruppen, som ofta har
svårt att erbjuda säkerhet för traditionella lån. På
landsbygden är det vanligt att familjen lever i man-
nens fädernegård som man ogärna pantsätter. Någon
annan säkerhet finns sällan.
Det som gör modellen unik är den helhetssyn med
koppling mellan finansiering, rådgivning och utbild-
ning som erbjuds, där finansieringen endast är en
mindre del. Nätverksbanken erbjuder också stöd i
företagande genom ett bra nätverk i gruppen samt
stöd från projektledaren som finns med i bakgrunden
som mentor och för att förmedla kunskaper och kon-
takter.
Dessutom erbjuds utbildning i personlig utveck-
ling samt företagarkunskap, som enskilt anpassad
bokföring, marknadsföring m.m. Ett elektroniskt
datanät för att underlätta kommunikationerna mellan
de deltagare som har dator och som vill utnyttja den
nya tekniken finns också.
Det är NUTEK som utbildar projektledare, anord-
nar erfarenhetsutbyte regelbundet samt ställer låne-
kapital till förfogande.
Projektdeltagarna väljs ut bland etablerade ensam-
företagare med utvecklingsidéer, nyföretagare med
starta-eget-stöd och anställda med utvecklingsidéer
som beviljats tjänstledigt. Varje grupp om fem består
av personer med liknande bakgrund och värderingar.
Grupperna består av enbart kvinnor eller blandade
grupper efter beslut av lokal gruppledare i samråd
med NUTEK.
I Norge vänder man sig till arbetslösa men också
till invandrare, vilket är särskilt intressant och har
blivit väldigt efterfrågat. Det är ett sätt att ta till vara
den kompetens som i annat fall föröds och bistå med
hjälp till självhjälp.
Hela idén passar mycket bra in i ett ekologiskt och
socialt hållbart samhälle, eftersom människors krea-
tivitet och anlag får chans att slå ut i full blom samti-
digt som pengarna som lånas går runt i ett evigt
kretslopp.
Baserat på de lovande erfarenheter som gjorts från
försöksverksamheten med nätverksbank i Dalarna är
det önskvärt att pröva arbetsformen i större skala över
hela Sverige för att samla ytterligare erfarenheter från
verksamheter med olika karaktär.
För att kunna fortsätta med detta behövs ett för-
nyat uppdrag och viss finansiering för ytterligare tre
år. Det ligger även en ansökan om 4 miljoner kronor
per år för fortsatt forskning om kvinnor och företag,
vilket vi helhjärtat stöder.
Herr talman! Miljöpartiet de gröna anslår 40 mil-
joner kronor utöver regeringen till småföretagsut-
veckling för att bl.a. stimulera och sprida nätverks-
banker till övriga landet. Vi vet att denna form har
visat sig mycket bärkraftig på grund av sin konstruk-
tion med den sociala och ekonomiska dimensionen
intimt sammanvävd, och vi skulle vilja se en raskare
utvecklingstakt. Vi anser att 20 miljoner kronor för tre
år är en rimlig summa och föreslår att åtminstone sex
projektledare med lika många grupper om fem skall
kunna börja i år, vilket innebär att 4 miljoner kronor
avsätts för detta ändamål.
Varför stöder inte socialdemokraterna denna form
av företagande? I Norge gick Gro Harlem Brundtland
i spetsen för dessa nätverksbanker. Det är ett mycket
billigt och effektivt sätt att minska arbetslösheten och
bygga upp självtilliten. Det hindrar kvinnor och deras
familjer från att lämna glesbygden. I stället utvecklar
de bygden.
Herr talman! I detta betänkande finns allt mellan
himmel och jord. Jag tänker på rymdbas alfa och
maringeologi. Vi vill som tidigare dra ned anslaget till
rymdbasen. Denna gång har ingen yrkat bifall till
anslag till SGU och den maringeologiska kartlägg-
ningen, men det beror inte på att det skulle saknas
behov. På SGU har många anställda, 29 personer, fått
gå, och frågan är hur man löser sina åtaganden. Mil-
jöpartiet följer utvecklingen på SGU och ämnar åter-
komma om den maringeologiska fartyget dras in eller
kartläggningen skjuts för mycket på framtiden.
Vad rymden anbelangar, så har vi protesterat mot
satsningar på rymdbas alfa med bemannade utposter.
Detta år tillkom ännu ett mycket uppmärksammat
projekt. Det s.k. Cassiniprojektet. På försommaren
och under sommaren försökte jag väcka ministerns
intresse för att avstyra denna affär. Alla som vet något
om Cassiniprojektet, vet att högljudda protester hör-
des från Tyskland, USA, speciellt Florida, m.fl. län-
der. I Sverige var det relativt tyst. Vad gör Cassini-
projektet så märkvärdigt?
Det allvarliga är att ombord finns närmare 33 kg
plutonium, en större mängd plutonium än vad någon-
sin skickats ut i rymden förut. Plutoniet är till för att
driva sondens elektriska apparatur, som motsvarar
cirka sex stycken glödlampor, under färden.
Cassini saknar tillräcklig drivkraft att ta sig direkt
till Saturnus, därför skall den runda Venus två gånger.
Sedan dras den tillbaka, praktiskt taget direkt mot
jorden, som den passerar vid ett avstånd av knappa
500 km. Detta väntas inträffa i augusti 1999. Om
sonden misslyckas med att tränga genom atmosfären
kan plutonium spridas över jorden. Ju högre upp i
rymden som olyckan inträffar, desto större delar av
jorden kan bli smittade.
Att Cassiniprojektet genomförs enligt gällande
internationella regler, som Sverige varit med om att
utarbeta och godkänna, och att det därför inte skulle
finnas någon anledning att protestera mot projektet
kan vi i Miljöpartiet inte acceptera. Att Cassiniprojek-
tet genomförs inom godkända avtal mildrar inte den
katastrof som skulle vara ett faktum, om något går
snett vid uppskjutningen.
FN:s resolution från 1992 om principer för an-
vändning av kärnkraft i rymden har som syfte att
minimera spridningen av radioaktivt material i rym-
den. En strikt tolkning av detta innebär naturligtvis att
inga ytterligare kärnkraftsdrivna rymdfarkoster skall
användas.
Det finns ingen egentlig brådska med att utforska
rymden. Att först utveckla alternativa energikällor är
en avsevärt mycket mer angelägen uppgift. Enligt
NASA:s Jet Propulsion Laboratory är man också på
god väg att framställa fotovoltaiska celler som skulle
klara Cassinisondens behov.
Som sagt är Sverige ett av de länder som står bak-
om Cassiniprojektet. Därför hävdar vi att det enda
rimliga är att Sverige tar sitt ansvar och drar undan
sitt stöd, med förhoppning att Cassiniprojektet avbryts
till dess att andra energikällor kan användas. Det är
bara fråga om en början av en serie av uppskjutning-
ar.
"Man äventyrar allmänhetens hälsa och liv och
talar inte om riskerna", har Alan Kohn, tidigare sä-
kerhets- och beredskapsansvarig vid NASA sagt.
Herr talman! Regeringens deklaration om ett
ekologiskt hållbart samhälle klingar falskt när man
betänker Exportkreditnämndens handlande. I sommar
har EKN givit garantier till Kvaerner Energy och
ABB för byggande av turbiner respektive generatorer
i världens största dammbygge. Det är ett mastodont-
bygge som innebär att 1,8 miljoner människor måste
flytta - ett bygge där man utnyttjar arbetare till svält-
löner och där ingreppen i miljön är ofattbara.
Miljöpartiet de gröna har ställt ett flertal frågor
om moralen i dessa affärer. Vilken hänsyn har tagits
till miljö och människor? Vi anser att Exportkredit-
nämnden borde uppfylla Riokonferensens målsättning
om ett ekologiskt hållbart samhälle, vilket EKN de-
finitivt inte gör i dag. EKN:s riktlinjer borde anpassas
till Riokonventionens intentioner om ett ekologiskt
hållbart samhälle genom miljöprövning hos EKN.
USA har sedan ett par år tillbaka ett system som
innebär att man vid garantigivning granskar vissa
större projekt ur miljösynpunkt, bl.a. vattenkraftspro-
jekt. Hittills har dock ingen ansökan avslagits av
miljöskäl, säger handelsminister Pagrotsky. Den
amerikanska Eximbank har emellertid vad gäller
Three Gorges-projektet inte beviljat någon garanti,
eftersom man inte erhållit tillräcklig information om
miljökonsekvenser.
Miljöpartiet de gröna frågar sig var den hållbara
ekologiska utvecklingen finns i detta engagemang.
Herr talman! Jag läser i medierna att Folkpartiet
protesterar mot att Ingenjörsvetenskapsakademien,
IVA, valt tio män och ingen kvinna till nya ledamöter.
- Valet är en stor besvikelse. Det finns flera kvin-
nor som är väl meriterade. Detta säger Margitta Ed-
gren, och jag instämmer till fullo med henne. Det är
på tiden att IVA blir up-to-date, satsar på en hållbar
ekologisk utveckling och på kvinnor samt tänker
holistiskt och agerar därefter. Så länge detta inte blivit
verklighet fortsätter Miljöpartiet att yrka på neddrag-
ning av halva anslaget till IVA. Vår kritik mot IVA
har funnits länge, ända sedan slutet av 80-talet.
Herr talman! Må kvinnorepresentationen i riksdag
och regering ge utslag både i näringslivet och på
forskningsområdet. Med detta yrkar jag bifall till
reservation 1.

Anf. 206 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Herr talman! Tidigare i dag har riksdagen faktiskt
ägnat huvuddelen av sin debatt åt arbetslöshetspoliti-
ken, dvs. åt hur vi skall klara försörjningen för dem
som är utan arbete och hur vi skall kunna hjälpa
människor att bli väl rustade att kunna ta arbeten som
finns eller kommer att finnas i framtiden.
På något sätt känns det symtomatiskt att vi först
diskuterar baksidan av en misslyckad ekonomisk
politik och en misslyckad näringspolitik innan vi
diskuterar hur den politik som förmår att skapa det
klimat som gör att riktiga jobb kommer till skall se ut.
I stället för att koncentrera krafterna på att skapa goda
generella betingelser för företagen tar i dag olika
modeller för att minska sysselsättningen överhanden i
den politiska diskussionen. Detta är naturligtvis ut-
omordentligt beklagligt.
Vi har i dag en arbetslöshet som är förskräckande.
Jag tror att vi alla är överens om att arbetslösheten är
det största hotet mot en god fördelningspolitik. Vi
måste komma till rätta med arbetslösheten för att få en
växande ekonomi. Detta är i sin tur nödvändigt för att
vi skall klara framtidens utmaningar när det gäller
finansieringen av skola, vård, omsorg och t.ex. ange-
lägna miljösatsningar.
Det är också viktigt att i det här sammanhanget
diskutera sysselsättning kontra arbetslöshet. Rege-
ringen lade ju för ett par år sedan fram förslag om att
riksdagen skulle ha som målsättning att halvera den
öppna arbetslösheten. Några partier motsatte sig detta
och menade att målsättningen i stället borde vara att
halvera den totala arbetslösheten. De farhågor som vi
då lyfte fram har besannats i så måtto att regeringen
ägnar väldigt mycken tid, kraft och omsorg åt att
föreslå åtgärder som minskar arbetskraften i stället för
att minska arbetslösheten.
Vi ser detta i statistiken, och det är en baksida som
vi i dag har ägnat mycket tid åt att diskutera. Den
stora bristen är dock att vi ägnar för litet tid åt att
diskutera vilket klimat som fordras för att få till stånd
fler nya och växande företag.
När vi diskuterar näringspolitikens utformning vill
jag utgå från den enkla frågan: Hur går det till när nya
arbetstillfällen skapas? Vad är det som gör att nya
jobb kommer till? Mitt enkla svar på den frågan är att
nya jobb kommer till när enskilda människor finner
det vara mödan värt att starta en ny verksamhet eller
att utveckla en befintlig verksamhet.
Om vi ansluter oss till detta svar gäller det att vi
från politiskt håll funderar på hur vi sänker trösklar,
hur vi eliminerar de hinder som i dag står i vägen för
de människor som kanske har en god idé eller en bra
tanke som skulle kunna utvecklas till något nytt eller
växande som ger människor arbete. Det är där som
jag tror att regeringen har sina stora problem.
Svaren på de här frågorna är politiskt obekväma
för socialdemokraterna. De rimmar inte särdeles väl
med de besked som man gav väljarna inför valet
1994, när man lovade att riva upp många av de refor-
mer som den förra regeringen införde i syfte att under-
lätta tillkomsten av nya jobb.
Arbetslösheten är självfallet inte ödesbestämd,
som man ibland framställer det i debatten. Resultatet
är naturligtvis beroende av svenska yrkesarbetares
och företagsledares skicklighet men också av den
politik som förs. En riktig politik ger förutsättningar
för fler jobb. Rätt politik ger ett klimat för kreativitet,
för innovationer och för nya och växande företag.
Det handlar mycket om attityder till företagande.
Det handlar om stabila spelregler. Vi kan självfallet
inte ha skatteregler som missgynnar investeringar i
företag i förhållande till riskfritt sparande.
Vi måste satsa mer på utbildning. Vi kristdemo-
krater föreslår införande av utbildningskonto och
lärlingssystem, som vi tror är verksamma medel för
att öka kunnandet och göra människor bättre anpassa-
de till att ta jobb i den internationella konkurrens som
vi i dag har.
De konstiga regler som t.ex. finns för förtida
momsinbetalningar måste naturligtvis bort. Sparandet
måste i dag gynnas på ett annat sätt, och vi måste -
som flera tidigare talare varit inne på - genomföra en
regelrätt klappjakt på onödiga regler och onödigt
uppgiftslämnande. Dessutom, herr talman, måste den
privata tjänstesektorn öppnas.
Vi har diskuterat detta många gånger och under
lång tid i riksdagen. Regeringen har å sin sida talat
om detta och tillsatt en utredning, som blev färdig i
mars. Jag tänker på Dan Anderssons utredning, vars
slutsatser jag inte delar. Där fanns dock en hel del bra
faktamaterial. Man visar bl.a. att det i Holland,
Frankrike, Finland, Norge, Danmark osv. i dag är en
självklarhet med en nettobeskattning inom den privata
tjänstesektorn, medan det i Sverige inte händer nå-
gonting.
För en tid sedan uttalade statsministern i en inter-
vju i Veckans Affärer att det vore idiotiskt att inte
inse att framtidens arbetstillfällen kommer inom
tjänstesektorn. Men varför vill socialdemokraterna då
inte skapa förutsättningar för att de nya jobben skall
kunna växa fram inom tjänstesektorn?
Mona Sahlin var under sin tid som statsråd oerhört
kritisk till tankar om att öppna tjänstesektorn. Hon har
tydligen ändrat inställning totalt. I dag häcklar hon
friskt dem som med uttryck som pigor vill undvika
debatten om den privata tjänstesektorn. Nu är det för
henne en självklarhet att man också i Sverige skall
kunna till en rimlig kostnad anställa någon i hushållet
en eller annan timme till en överkomlig kostnad.
När skall socialdemokraterna lämna den otidsenli-
ga hållning som de har i Sverige och som inte är den-
samma som den i vår omvärld? Här finns många nya
jobb. Det finns många människor som har ont om tid
men som har pengar. Det finns andra människor som
har gott om tid men väldigt litet pengar. Det borde gå
att sammanföra dem och få en lösning genom nya
jobb inom tjänstesektorn.
I det betänkande som vi nu diskuterar har vi krist-
demokrater valt att inte reservera oss. Det beror på
den budgetprocess riksdagen har. Vi har förlorat i den
första omgången när det gäller storleken på ramen för
utgiftsområde 24. Eftersom vårt förslag är en helhet är
det inte meningsfullt att delta i beslut om fördelningen
inom den ram som majoriteten tyvärr röstat fram.
Jag vill ändå ta ett par minuter av kammarens tid
för att påminna ledamöterna om de förslag som vi
kristdemokrater har lagt fram och som vi är övertyga-
de om hade bidragit till just det klimat som fordras för
att få till stånd ett växande näringsliv och därmed nya
jobb. Många andra förslag ligger inom andra utskotts
beredningsområden: inom skatteutskottets, inom ar-
betsmarknadsutskottets, inom finansutskottets, osv.
Vi har föreslagit att NUTEK skulle få 20 miljoner
kronor ytterligare för s.k. såddfinansiering. Såddfi-
nansiering är ett exempel på en mycket lyckad statlig
insats där inte marknaden förmår att fungera som den
brygga som är nödvändig för att få till stånd etable-
ring av nya produkter. Där har regeringen varit kall-
sinnig till NUTEK:s propåer om mer resurser trots att
NUTEK kan visa på ett fantastiskt record i den delen,
dvs. mycket fina effekter av de medel som det hittills
har disponerat.
Vi har också från kristdemokratiskt håll föreslagit
mer medel för konkurrensforskning eftersom vi tror
att det spelar en väldigt viktig roll för att hålla nere
priser och få marknaden att fungera.
Vi har föreslagit ytterligare medel till teknisk
forskning och utveckling, närmare bestämt 90 miljo-
ner kronor, efter det att vi sett att regeringen förra året
drog ned rejält på det anslaget. Det var en neddrag-
ning med 286,6 miljoner kronor för innevarande år.
Regeringen föreslår nu en besparing, som riksdagen
om en stund sannolikt kommer att beslut om, med
ytterligare 110 miljoner.
Här hade regeringen tänkt sig att återvinna en del
av de resurserna genom att ändra löntagarfondsmed-
lens placering i stiftelserna för att kunna ta dem i
anspråk. Men det har visat sig att det inte har skett i
den utsträckning som regeringen hade tänkt sig då
man förra året skrev att det skulle ske till en huvud-
del, dvs. att besparingen skulle kunna kompenseras
genom stiftelsemedel. Det har visat sig vara fel. Där-
för är vi mycket förvånade och oroade över det för-
slag som regeringen har lagt fram.
Vi har också velat ge mer pengar till STATT och
införa ett nytt anslag inom området för tjänstesektorn,
vilket jag har talat en del om tidigare här i kammaren.
Jag har alltså inget konkret yrkande. Kristdemo-
kraternas hållning framgår av ett särskilt yttrande som
är fogat till betänkandet.

Anf. 207 SYLVIA LINDGREN (s):
Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till
näringsutskottets betänkande nr 1 som handlar om
utgiftsområde nr 24.
Jag vill inleda mitt anförande med att säga att jag
tror på svenskt näringsliv och en positiv utveckling.
Det gör jag bl.a. därför att antalet nya företag har ökat
och antalet konkurser minskar. 1993/94 startade
19 310 nya företag, 1996 var siffran 27 900. Siffrorna
är exklusive företag med mindre än 30 000 kronor i
omsättning. Under samma tidsperiod har antalet kon-
kurser minskat från 18 734 till 11 315. Det här är inga
siffror som jag och socialdemokraterna har hittat på.
Siffrorna är hämtade från SCB. Det tycker jag är
positivt, och det vill jag glädjas åt. Jag vill inte kalla
det för lågtillväxtträsk, ett uttryck som bl.a. användes
här i debatten tidigare.
Låt mig också säga att näringspolitik är betydligt
mer än vad som ryms inom det aktuella utgiftsområde
som vi nu behandlar. Det är dock viktigt att vi har en
helhetssyn över näringslivets utveckling, att vi skapar
förutsättningar, kreativitet och tillvaratar goda idéer
för en tillväxt i Sverige och för att bekämpa arbets-
lösheten. Inte minst gäller detta små företag och före-
tag som kan och vill växa. Jag välkomnar därför Små-
företagardelegationens rapport som nyligen avläm-
nats. Jag är övertygad om att de synpunkter som där
framkommit noga kommer att studeras av regeringen.
Jag tror också - herr talman - att viljan att driva
en bra näringspolitik präglar samtliga partier. Där-
emot är det nog så att vi inte alltid är överens om
receptet för att så skall kunna ske, vilket detta ut-
skottsbetänkande också vittnar om. Det är Socialde-
mokraterna och Centern som har en gemensam budget
medan de andra partierna är delade rakt igenom.
När jag hör de borgerliga företrädarna kan jag inte
förstå det jämmer och elände som beskrivs när det
gäller socialdemokraternas sätt att driva näringspoli-
tik, bl.a. med utgångspunkt från det jag nämnt i min
inledning. Den strategi som vi vill betona och in-
stämma i, och som tydligt står i majoritetens text i
betänkandet, är att det skall finnas kunniga och väl-
utbildade människor. Därför genomför vi socialde-
mokrater stora utbildningsinsatser, vilket vi natur-
ligtvis driver via utbildningsutskottet. Det vi social-
demokrater vill jobba för är ett gott företagsklimat
och en omställning till ekologisk hållbarhet - för det
stärker Sverige och svenskt näringsliv, bidrar till
sysselsättningen ökar och därmed en välfärd för alla.
De allmänna förutsättningarna för företagandet i
Sverige är goda. Det beror bl.a. på att räntan har
sjunkit, inflationstakten har växlats ned och att skatten
för företagen är låg. Företagsbeskattningen är den
lägsta näst Ungern i hela OECD-området. Man skall
dock inte sticka under stol med att det kan finnas
problem, framför allt för de enskilda små företagarna.
En första förutsättning för ett bra företagsklimat är
dock att vi har en fungerande och stabil ekonomi som
kan hålla inflationstakten och räntorna nere.
I vårpropositionen och budgetpropositionen har
olika åtgärder föreslagits för att förbättra företagskli-
matet, t.ex. ökade medel för kooperativt företagande
och kvinnors företagande, förkortning av arbetsgivar-
perioden i sjukförsäkringen och nya utbildningssats-
ningar, och beslutet om att det skall bli enklare att få
F-skattsedel har nyligen fattats här i kammaren.
Herr talman! Blickar vi tillbaka ser vi att regering-
en sedan tillträdet år 1994 genomfört en rad åtgärder,
utöver dem som jag nu redan nämnt, för att stimulera
tillväxten.
De omfattande utbildningssatsningarna och kun-
skapslyftet skall naturligtvis ses som ett viktigt led i
att stärka konkurrensen i näringslivet. Men föränd-
ringar i ägarbeskattningen i mindre, onoterade, före-
tag har också genomförts, liksom kvittningsrätten.
1 miljard kronor har avsatts för småföretagarut-
veckling. Ökad teknikspridning och ökat samarbete
med högskolorna är av nödvändighet. Regioner där
högskolor finns betyder mycket för små och medel-
stora företag. Det samarbetet utvecklas successivt.
Inrättandet av industriella utvecklingscentrer, IUC, på
nio platser i landet är också ett steg i rätt riktning.
Detta sker i syfte att stimulera utvecklingen och skapa
nya jobb, och då framför allt i små och medelstora
företag.
Vi har satsat 1 miljard kronor på ett program för
en omställning till en hållbar utveckling med inrikt-
ning på aktiv miljöpolitik. Särskilda Östersjösatsning-
ar liksom länsstyrelsens vidgade resurser för att sam-
ordna och utveckla regionala insatser har också på-
börjats. Nya metoder och arbetsformer omprövas
successivt och utvecklas hela tiden just för att skapa
tillväxt, herr talman.
10 miljarder kronor är avsatta i den sjätte AP-
fonden. Det är pengar som skall se till att det långsik-
tigt finns riskvilligt kapital för små och medelstora
företag. Den sjätte AP-fonden har kommit i gång på
ett mycket bra sätt. Därmed inte sagt att den löser alla
problem med investeringar etc. Men den är ett syn-
nerligen gott tillskott.
Näringspolitiken har inriktats på framför allt de
små och medelstora företagen, där det finns många
goda erfarenheter och ideer som kan förverkligas och
utvecklas. Ingenting är så bra att det inte kan bli bätt-
re!
Det är inte det jämmer och elände som här har
framtonat från framför allt moderaterna. Det är fram-
tidstro, skapande av förutsättningar och förmågan att
se nya möjligheter som vi socialdemokrater vill driva
vidare. Vi måste få ett erkännande av att vi faktiskt
har ett bra företagsklimat i Sverige som skall vara
utvecklande också i framtiden. Detta måste vara det
budskap vi skall föra fram.
Moderaterna envisas med sina skattesänkningar
och skriver i sitt yttrande att man måste sänka
"skadliga skatter". Det handlar om tre saker för mode-
raternas del: om skatter, om arbetsrätt och om regel-
system. Det lär vi väl komma att diskutera vidare.
Men det är farligt att skapa myter som inte är verklig-
het, Karin Falkmer.
Moderaterna pratar gärna om flexibilitet och
flexibla lösningar. De sträcker sig dock inte särskilt
långt, utan bara till att privata lösningar enligt deras
synsätt alltid är bäst. Kooperativa företagslösningar
tror de inte på. Dem vill inte moderaterna satsa på,
trots att många kooperativa lösningar har gett positiva
resultat. Nej, privata monopol är inte heller någon
lösning, Karin Falkmer!
Ensidiga arbetsrättsliga system där endast en part
styr är också förkastligt. Man måste kunna se varand-
ra i samma ögonhöjd om man är arbetstagare och
företagare.
Däremot är vi överens om kunskap och kompetens
- de skall vara i världsklass. Ja, vi måste vara minst
lika duktiga som våra konkurrenter, och helst litet
duktigare. Vi skall vara världsbäst! Därför satsar vi
socialdemokrater på stora utbildningsinsatser för
såväl breddutbildning som forskning. Vi gör detta
därför att vi vet att utbildning och kompetent personal
är oerhört viktigt för företagen - kompetensutveckling
och kunskapsöverföring inte att förglömma.
Herr talman! Jag tror att vi alla i grunden är över-
ens om den betydelse som teknisk forskning och ut-
veckling har för svenskt näringsliv - så när som på
Miljöpartiet, som vill skära ned här. Vi socialdemo-
krater skulle också vilja ha mer pengar för teknisk
forskning och utveckling. Men vi är också övertygade
om att de pengar som finns kan användas mer effek-
tivt. Här har de olika forskningsstiftelserna tagit på
sig en del av uppgifterna. De besparingar som gjorts
på det aktuella anslaget föranleder dock en översyn
och en omprövning av verksamheten. Därför skriver
vi också i utskottstexten att det är viktigt att regering-
en noga följer utvecklingen och på lämpligt sätt håller
riksdagen informerad.
Det har talats mycket här om såddfinansieringen.
Här vill jag också hänvisa till utskottstexten, där vissa
förändringar redovisas för att effektivisera den. Vi i
majoriteten har också skrivit att vi "- - - utgår från
att regeringen noga följer utvecklingen och i lämpligt
sammanhang informerar riksdagen om hur ianspråk-
tagandet av medel utvecklas och om behov av me-
delstillskott uppkommer."
Det tycker jag är en stark skrivning som under-
stryker vikten av ett bra system. Man ställer sig lätt
frågan om tillgången på såddfinansiering i Sverige är
sämre än i andra länder. Det finns dock ingen syste-
matisk internationell jämförelse över detta. Det häng-
er förmodligen samman med att det är svårt att göra
jämförelser med andra länder. Det är många faktorer
som påverkar situationen. Att vi behöver förbättra
situationen i Sverige är nog alla rörande eniga om,
och det är väl egentligen det som är det centrala.
Ett bra exempel är bildandet av investmentbolaget
EMANO där Industrifonden, Norrlandsfonden och
sjätte AP-fonden gått samman om ett belopp på 100
miljoner kronor. Detta skall naturligtvis också ses
som en betydelsefull resurs för att tillhandahålla s.k.
riskvilligt kapital.
Beträffande kvinnliga företagare så är det en vik-
tig uppgift att stödja dessa. Det finns en stor utveck-
lingspotential bland kvinnliga företagare. Jag hälsar
med glädje att kvinnligt företagande och åtgärder för
kvinnor har fokuserats kraftigt under de senaste åren.
Herr talman. I sin inledning vid föregående års
debatt om näringspolitikens utgiftsområde 24, som för
övrigt också ägde rum den 17 december, sade Karin
Falkmer:
"Sedan valet har Socialdemokraterna bedrivit en
företagarfientlig politik, en politik som lett till mas-
sarbetslöshet som riskerar att bli bestående".
Det är iögonenfallande hur fel moderaterna och
Karin Falkmer har. I KI:s novemberrapport kan vi
läsa att industrins konjunkturer blir allt bättre och att
efterfrågan i Sverige ökar samtidigt som företagen får
fler exportorder. Företagen blir fler och arbetslöshe-
ten minskar.
Jag vill inte sticka under stol med att det finns
problem. Men det finns också mycket betydande
glädjeämnen. Varför vill framför allt moderaterna,
men även fler från borgerligt håll, sopa dem under
mattan?
Jag tror på svenskt företagande. Jag har förtroende
för företagarna i vårt land. Jag tror på stabilitet,
goodwill och framtiden. Vi skall ju sälja våra varor
till utlandet, och vi skall sälja Sverige i det samman-
hanget. Då skall vi väl inte vara så himla pessimistis-
ka! Jag vill förbättra, utveckla och ta fram nya ideer.
Jag har en stark tro på samråd och samverkan. Men
som jag också betonade i min inledning finns det
betydligt fler frågor som påverkar näringslivet än de
som näringsutskottet direkt äger.
De av regeringen föreslagna åtgärderna och den
budget som presenterats innebär ändå i sin helhet, väl
avvägda, en fortsatt positiv utveckling av svenskt
näringsliv.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan i näringsutskottets betänkande nr 1 och avslag
på de reservationer som tillfogats betänkandet.

Anf. 208 KARIN FALKMER (m) replik:
Herr talman! Jag undrar vad alla arbetslösa männi-
skor i Sverige i dag tänker och tycker när de lyssnar
till eller läser vad Sylvia Lindgren framför i kamma-
ren i kväll i ett läge då arbetslösheten är rekordhög
och sysselsättningsgraden är rekordlåg. Alltfler en-
skilda och familjer oroar sig för varsel och för framti-
den. Hushållen har allt svårare att få sin ekonomi att
gå ihop. Då försöker Sylvia Lindgren måla en förskö-
nande bild av verkligheten och av Socialdemokrater-
na.
Facit visar att Socialdemokraterna har misslyckats
när det gäller att skapa högre sysselsättning. Arbets-
löshetssiffrorna dalar i takt med att människor förs in i
kunskapslyftet. Alltfler människor stoppas in i kun-
skapslyftet för att man därigenom skall dölja verklig-
heten, men i ärlighetens namn också för att dessa
människor under den tid som de är arbetslösa skall få
en meningsfullare tillvaro. Det kan jag erkänna.
Facit visar att ni socialdemokrater har svikit de
väljare som ni fick i valet 1994. Ni lovade i valrörel-
sen att arbetslösheten skulle minskas. Ni lovade att ni
inte skulle höja skatterna med mer än 3,7 miljarder
kronor. I dag har vi en arbetslöshetssituation som
saknar motsvarighet och har höjt skatterna med 80
miljarder kronor. Detta påverkar tillväxt, sysselsätt-
ning och välfärd.

Anf. 209 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Herr talman! Om Karin Falkmer hade lyssnat på
vad jag sade från talarstolen hade hon hört att jag
också sade att ingenting är så bra att det inte kan bli
bättre.
Men jag skulle också önska att Karin Falkmer tog
del av bl.a. pressmeddelanden och rapporter från
AMS som bevisar att det har skett en kraftig minsk-
ning av arbetslösheten. Arbetslösheten fortsatte i
november att minska till 274 000 arbetslösa, vilket
motsvarar en arbetslöshet på 6,6 % av arbetskraften.
Jämfört med november 1996 har arbetslösheten mins-
kat med 87 000 personer. Jämfört med oktober i år är
minskningen 15 800 personer.
Det talas om sysselsättningen i förhållande till ar-
betslösheten. Vill Karin Falkmer påstå att de insatser
som görs för utbildningen, inte minst kunskapslyftet,
inte också är steg för att människor skall få det lättare
att komma ut på arbetsmarknaden i framtiden? Det är
ett hån, Karin Falkmer, om man har den synen på dem
som vill studera och skapa sig en bra utbildning och
bra kunskap i vårt land, vilket också naturligtvis stö-
der företagarna, inte minst på litet sikt.

Anf. 210 KARIN FALKMER (m) replik:
Herr talman! Ingen i denna kammare kan ha und-
gått att ta del av alla de kommentarer som sågar AMS
glädjesiffror. Faktum är ju att de siffrorna beror på det
stora antal människor som har stoppats in i kunskaps-
lyftet. Min poäng är ju att det inte har tillskapats nya
riktiga jobb. Det är precis som Sylvia Lindgrens kol-
leger skriver i Dagens Industri, att det inte är arbets-
marknadspolitiska åtgärder som kan skapa de nya
jobben. Det som skapar nya jobb är att vi ger företag i
Sverige de bästa villkoren. Vi behöver i Sverige kon-
kurrenskraftiga villkor för våra företag för att vi skall
få i gång alla de jobb som vi alla vill ha. I fråga om
detta har vi bl.a. alla våra förslag på skatteområdet, på
det arbetsrättsliga området och när det gäller tjänste-
sektorn och avregleringen, där jag välkomnar Småfö-
retagardelegationens förslag och Konkurrensverkets
utmärkta förslag. Det är sådana åtgärder som behövs.
Sylvia Lindgren går omkring med skygglappar
och ser inte att det faktiskt är brist på riktiga arbeten i
Sverige, arbeten som faktiskt ungdomar, invandrare
och alla som är instoppade i olika åtgärder mycket
hellre vill ha.

Anf. 211 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Herr talman! Det är märkligt att Karin Falkmer
tror att AMS pressmeddelanden som berättar hur det
bl.a. såg ut i november är en prognos. Det är, Karin
Falkmer, ett utfall. Det har också blivit färre långtids-
arbetslösa och färre ungdomar som går arbetslösa.
Men det finns inte någon anledning att stå och rabbla
upp dessa siffror. Jag kan bara rekommendera Karin
Falkmer att också ta del av det för att få bort litet
grand av hennes pessimistiska stämpel. Men den är
naturligtvis bara riktad som udden gentemot social-
demokratin. Vad man själv ställde till med under de
tre åren som borgarna hade makten vill man natur-
ligtvis helst glömma. Nej, se något positivt i stället.
Jag håller självfallet med om att det kan finnas
brist på viss typ av arbetskraft. Men det är ju också
därför som vi vill stärka satsningarna på kompetens,
kunskapsöverföring m.m.
Karin Falkmer talade om brist på riktiga jobb. Det
kan vi ha en lång debatt om, inte minst här bakom.
Vad är ett riktigt arbete? Jag har själv jobbat som
tidningsbud i 20 år. Det har för mig också varit ett
arbete.

Anf. 212 Tredje vice talman CHRISTER
EIREFELT (fp) replik:
Herr talman! Jag hade hoppats att näringsutskottet
skulle kunna utgöra ett undantag från den här eviga
diskussionen om vad som orsakade vad och som vi
har hört till leda dag ut och dag in. Förutsättningarna
är ju så olika. Var och en väljer den statistik som för
tillfället gynnar den egna saken, och så glömmer man
de andra. Jag tycker att det räcker att peka på skillna-
derna när den borgerliga regeringen tog över i en
extrem lågkonjunktur för att förstå att dessa jämförel-
ser är mycket svåra att göra.
Det var inte min avsikt att förstöra julglädjen för
Sylvia Lindgren genom att ta ifrån henne alla de vack-
ra bilder som vi får höra från socialdemokratiskt håll.
Jag känner visserligen inte igen siffrorna i fråga om
t.ex. investeringstakt. Det är naturligtvis bra att det är
en internationell högkonjunktur på väg. Men det
måste vara något allvarligt fel när sysselsättningen
trots det fortsätter att minska. Som ett mått på hur det
står till i näringslivet är det ju sysselsättningen som är
det centrala, inte hur man hanterar arbetslösheten,
eftersom man då placerar människor i åtgärder.
Sysselsättningen ökar i dag i praktiskt taget alla
EU-länder utom i Sverige. När såväl nyföretagandet
som investeringarna dessutom är lägre än i flertalet
liknande länder måste väl Sylvia Lindgren i fridens
namn inse att det är något som inte står rätt till.
Försök alltså komma över dessa ideologiska lås-
ningar som finns kvar i socialdemokratin. Försök att
gå från ord till handling. Vi börjar bli litet trötta på
dessa vackra högtidstal och vackra skrivningar i pro-
positioner som sedan inte leder till förslag. Titta gärna
på Småföretagardelegationens förslag och låt dem
leda till handling.

Anf. 213 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Herr talman! Christer Eirefelt sade i sitt inledande
anförande att det skulle bli lättare att starta nya före-
tag. Det var något som han tyckte var viktigt. Jag har
kommenterat Småföretagardelegationens rapport i
min inledning.
Det sades också att antalet platser inte blir tillsatta.
Det hänger ju samman med den utbildningssatsning
som man naturligtvis måste göra för att se till att så
blir fallet.
Jag tycker också, Christer Eirefelt, att man inte
skall ägna sig åt historia, utan att man måste se fram-
tiden an. Men man måste ha historien med sig för att
på ett realistiskt och bra sätt kunna träda in i framti-
den. Där kan man inte komma ifrån värdet av att man
har statsfinanser som naturligtvis också påverkar
företagandet i högsta grad.

Anf. 214 Tredje vice talman CHRISTER
EIREFELT (fp) replik:
Herr talman! Tyvärr har budgetsaneringen, som i
och för sig är bra, påverkat näringslivet i negativ
riktning eftersom praktiskt taget alltihop har skett
genom skattehöjningar, och framför allt skattehöj-
ningar på företagande och jobb. Det är därför vi har
de sysselsättningssiffror vi har i dag. De är ett faktum.
Sylvia Lindgren har ännu inte gett något besked om
vad det är som gör att vi får de katastrofalt dåliga
sysselsättningssiffrorna, t.o.m. när vi närmar oss en
högkonjunktur, eller kanske är en bit in i den. Det
måste vara något som är fel. Varför anställer inte
företagen?
Det är dessvärre så, visar också siffror, att företag
som efterfrågar arbetskraft nu i stor utsträckning har
svårt att få den arbetskraften. Det läser vi dagligen om
i tidningarna. Det måste också vara fel, framför allt
när vi har satsat miljarder i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för att undvika en sådan situation och för att
arbetskraften skall finnas tillgänglig och utbildad den
dag den behövs.
Det finns flera indikationer på att det inte står rätt
till. Det kommer förslag från olika håll, utanför detta
hus, från företagarna själva, från företagarnas organi-
sationer och från regeringens egna myndigheter, men
de konkreta förslag som i flera fall skulle kunna an-
vändas nästan direkt talar man om och skriver om
men de leder inte till några förslag från regeringen.

Anf. 215 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Jag tror att jag redan har kommenterat
frågan om att platser inte blir tillsatta. Jag tog tag i
frågan eftersom Christer Eirefelt hade den med i sin
inledning. Jag sade att det är en av anledningarna till
att det är viktigt att man ser till att man har en bra
utbildning.
Jag vidhåller att det finns flaskhalsar, men det
måste man naturligtvis göra någonting åt. Det är
egentligen för sent att börja utbilda där nu för att möta
framtiden. Men det är nödvändigt. Företagen är tyvärr
inte alltid så bra på att tala om vilken arbetskraft man
behöver eller tror sig komma att behöva. Därför väl-
komnar jag också de undersökningar som redovisat
att jobben finns i små företag och inom privata tjäns-
ter.
Jag skulle också vilja kommentera det Christer Ei-
refelt sade om Konkurrensverket som han vill tillföra
4 miljoner. Där har man inte förbrukat alla tillgängli-
ga medel och har således ett betydande anslagsspa-
rande. Man är också ensam om att föreslå den här
utökningen av budgeten. Det är med anledning av det,
som Christer Eirefelt också nämnde Konkurrensverket
i sin inledning.
Fasta spelregler är ett uttryck som jag tror att alla i
den här kammaren ställer upp på. Glöm inte räntornas
betydelse för företagen, Christer Eirefelt.

Anf. 216 GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Det tonläge som Sylvia Lindgren har
valt i sitt anförande och i bemötandet av repliker är
något förvånande med tanke på situationen. Sylvia
Lindgren säger att hon inte kan förstå det jämmer och
elände som målas upp. Det har ju sin grund. När vi
pekar på problem och brister så gör vi det i en situa-
tion när vi har en arbetslöshet på omkring 12 %, när
vi under det senaste året har sett hur sysselsättningen
har minskat med 74 000 personer och hur sysselsätt-
ningen har minskat för den 20 månader i följd.
Då blir man litet häpen över det tonläge som väljs
i den här debatten. Jag tycker att det hade varit mer
passande med en något mer ödmjuk hållning när si-
tuationen är som den är.
Det finns mängder av förslag från olika håll. Jag
är övertygad om att en del av dem kommer att bli
regeringsförslag så småningom. Jag är säker på att det
före valet kommer något från regeringen när det gäller
tjänstesektorn t.ex. Men man vågar inte nu tillstå att
någonting kommer.
Sylvia Lindgren säger att teknisk forskning är vik-
tig. Javisst, förra året drog man ned med 286 miljoner
kronor och sade att det huvudsakligen kommer att
kompenseras av de nya stiftelserna. Inte ens hälften
täcktes av de nya stiftelserna. I år drar man in ytterli-
gare 90 miljoner kronor. Detta är inte någon satsning
på teknisk forskning. Detta är ingen satsning på fram-
tiden.

Anf. 217 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Jag beklagar om Göran Hägglund
tycker att jag har en överlägsen ton i debatten. Jag blir
också väldigt irriterad över att man inte vill ta till vara
det positiva när man hör hur arbetslöshetssiffrorna
minskar. För mig är det viktigt, om företagen och
företagarna skall ha förtroende för svenskt näringsliv,
att vi också kan ange en positiv ton. Därmed inte sagt
att jag vill sopa några problem under mattan. Det har
jag försökt säga mycket klart.
Göran Hägglund tar upp frågan om tjänsterna och
hushållstjänsterna. Det har vi också skrivit om i be-
tänkandet. Jag sade också att det finns en hel del
frågor som vi själva inte råder över. Jag kan bara
hänvisa till EU-kommissionens förslag som är före-
mål för övervägande i regeringen när det gäller den
del som Göran Hägglund tar upp.
När det gäller frågan om forskning och utveckling
sade jag mycket klart att jag skulle önska att vi soci-
aldemokrater hade mer pengar för det, eftersom det är
oerhört viktigt. Men det är ett tagande och ett givan-
de. När det gäller nedskärningar kommer de här 90
miljonerna inte som någon överraskning. De här
pengarna har man vetat om.
Man måste också hitta nya vägar för att kunna ef-
fektivisera. Det må vi väl ändå vara överens om.

Anf. 218 GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är klart att vi är överens om det.
När det gäller besparingar är jag litet bekymrad över
de neddragningar som sker när det gäller såddfinansi-
eringen. Jag tror att utskottets socialdemokrater själva
är emot den besparing som kommer att ske där. Jag
tror också att utskottets socialdemokrater är bekymra-
de över den utveckling som sker när det gäller dra-
matiska minskningar av anslagen till teknisk forsk-
ning.
När det gäller satsningar för framtiden är det här
som att äta upp det utsäde som skall ge förändringar
när det gäller arbetslösheten. Arbetslöshetssiffran är
självklart intressant. Men med den politik som rege-
ringen bedriver, där man öppnar för mer pensione-
ringar och annat, är trots allt siffran som gäller syssel-
sättningen mer intressant. Om det är 74 000 männi-
skor färre sysselsatta än för ett år sedan och om sys-
selsättningen minskar 20 månader i följd betyder det
att de som skall försörja en allt större andel av svens-
ka folket blir allt färre. Så kommer ett land inte att
kunna komma på fötter igen och vända utvecklingen.
Jag ber om ursäkt, om Sylvia Lindgren tycker att
det är för dramatiskt att peka på de här problemen.
Men jag tror att vi gör oss själva och landet en tjänst
om vi vågar diskutera de bekymmer som finns även
om det råkar vara mindre än ett år till valet.

Anf. 219 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Jag tycker också att man skall jämföra
siffror på ett riktigt sätt och jämföra de rätta begrep-
pen. Men det var väl inte heller särskilt många som
trodde på det tuffa mål som vi socialdemokrater satte
upp, nämligen att halvera den öppna arbetslösheten
till år 2000. Nu börjar man prata om sysselsättningen,
men jag tycker att det är viktigt att vi håller isär de två
begreppen.
Den tekniska forskningen är oerhört viktig. Det är
de gamla löntagarfonderna, som sedan blev stiftelser,
som nu tar över en del av den här verksamheten. De
kan då inte göra den långsiktiga prognos i alla lägen
som jag skulle önska att de kunde, därför att det är
nödvändigt för forskningen. Därför måste också hela
tiden nya idéer och nya saker komma fram. Därför
måste vi se till att vi får den informationen från rege-
ringen och noga övervakar vad som händer på det här
området. Det gör också regeringen; det har man sagt
mycket klart i budgetpropositionen.
Det är samma sak när det gäller såddfinansiering-
en. Visst känner jag en oro för den - det vore dumt att
sticka under stol med det. Därför har vi också i utskot-
tets majoritetstext skrivit mycket klart att vi förutsät-
ter att regeringen kommer tillbaka och redovisar för
riksdagen om man inte klarar den här delen. Men jag
gav också en del exempel på att man har hittat nya
vägar. Och nya idéer och nya vägar måste hela tiden
tas fram. Det är det som skall skapa vår framtidstro,
inte att vi gömmer oss i det förgångna.

Anf. 220 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Debatten har visat att samtliga partier
är eniga om betydelsen av den s.k. såddfinansiering-
en. Även Sylvia Lindgren visade i den senaste re-
plikrundan att hon tycker att det är en mycket viktig
verksamhet och att vi måste se till att klara den på
något sätt. Även om vi alla är eniga är det svårt att
krama fram ytterligare ett antal miljoner - detta trots
att vi vet att vi skulle få en väldigt bra utväxling för
de pengarna, kanske bättre än på något annat ställe.
Därför är det intressant att en gång till fråga Sylvia
Lindgren om hon bedömer att möjligheterna kom-
mande år är mycket större att få en nivåhöjning just
på såddfinansieringen.

Anf. 221 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Som jag sade, och som Lennart Beijer
säkert också vet - han brukar alltid läsa våra texter
väldigt noggrant - har vi sagt att vi noga skall följa
den här verksamheten och utvecklingen men att det
också finns andra vägar att gå för att undanröja de
problem som här befaras. Men jag kan också ställa
frågan till Lennart Beijer vad det är man vill ta bort i
stället.

Anf. 222 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Vi hinner inte gå in på debatten om
vad vi skall ta bort i stället. Med en annan sorts bud-
getprocess hade partierna naturligtvis klarat detta,
men nu klarar vi det inte.
Jag återgår då till frågan: Om det nu visar sig, när
ALMI skall ställa upp på ett bättre sätt när det gäller
såddfinansieringen och på annat sätt klara hem mera
resurser för den här verksamheten, att detta inte lyck-
as, kommer socialdemokraterna då att agera hårt för
att vi skall få en ordentlig nivåhöjning på såddfinansi-
eringen?

Anf. 223 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Det kanske inte alltid är så att det i
första hand är pengar som fattas. Det behövs också
idéer och nya verktyg.

Anf. 224 EVA GOËS (mp) replik:
Fru talman! Jag talade om nätverksbanker, och
som Sylvia Lindgren förstår är jag väldigt förtjust i
den formen. Det bygger på hjälp till självhjälp och
självtillit. Det passar väldigt bra för kvinnor som inte
vill ha stora pengar att röra sig med - det gäller bara
50 000 kr som man har i nätverksbanken. Det handlar
om att man jobbar ihop psykologiskt och stöder var-
andra. Det har också börjat föröka sig till invandrar-
grupper i Norge.
Jag undrar om Sylvia Lindgren har kommit i kon-
takt med den här idén, som tyvärr bara finns i Dalarna
i dag, så att hon kan uttala sig om det är någonting att
satsa på. I betänkandet står det bara att NUTEK skall
följa frågan om nätverksbanker. Det är inte tillräckligt
kreativt och framtidsinriktat. Jag tycker att det Sylvia
Lindgren sade om att hon vill satsa på framtiden och
se kreativa lösningar var väldigt bra.

Anf. 225 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Man kan inte undgå att komma i kon-
takt med nätverksbankerna. Det är inte första gången
som Eva Goës här i talarstolen nämner dessa. Men det
är också fråga om man hela tiden behöver hitta nya
hjälpmedel och stödverksamheter från statens sida.
Det finns andra vägar att gå. Vi har vänt oss till
NUTEK och ALMI bl.a. när det gäller kvinnligt före-
tagande och lån.
Jag träffade några kvinnliga företagare för inte så
länge sedan, och då sade man också att kvinnor väl-
digt gärna bildar nätverk. Det gör vi därför att kvinnor
hjälper kvinnor i väldigt stor utsträckning. Det skall
man naturligtvis stötta och hjälpa till med, och jag är
övertygad om att vi kvinnor gör det.

Anf. 226 EVA GOËS (mp) replik:
Fru talman! Ja, det gör vi kvinnor. Och pengarna
skall anslås från oss, för att de skall gå till NUTEK,
som sedan skall kunna ge dem till dessa kvinnor. Det
är en väldigt liten insats för att få en stor utdelning.
Det här går ju runt - tala om kretslopp! De här peng-
arna återbetalas. Men det är en annan garanti på det.
Det är inte samma sak som att låna från ALMI, utan
det är ett annat system.
Jag skall gå över till några andra frågor, och det
kan sägas vara moralfrågor. Det gäller för det första
rymden, där man satsar på Cassiniprojektet och andra
tveksamheter, med utposter som är bemannade. Ut-
giftsposten för rymden ligger på andra plats i vårt
utgiftsområde, och det är 524 miljoner kronor. Jag har
då föreslagit att detta skall dras ned med åtminstone
30 miljoner kronor, därför att jag anser att det inte är
någonting att satsa på att skicka plutonium m.m. ut i
rymden. Däremot är det intressant att studera saker
och ting vetenskapligt, men man kan välja sina pro-
jekt.
Det gäller för det andra EKN, Exportkreditnämn-
den. Är det vettigt att man dumpar dåliga exempel
utomlands, satsar på storskaliga projekt och bygger in
sårbara storskaliga system? Det är t.ex. Three Gorges-
dammen i Kina. Där har motsvarigheten i USA, Ex-
imbanken, dragit sig ur av miljöhänsyn.

Anf. 227 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Det var bra att vi åtminstone kom runt
diskussionen när det gäller kvinnligt företagande och
att vi är överens om att det inte alltid är pengar som
behövs utan att det också görs andra insatser.
Det är riktigt att Miljöpartiet har dragit ned ansla-
get till rymdverksamhet med 30 miljoner, och det är
man ensam om i de budgetförslag som har lagts fram.
Eva Goës har också på ett starkt sätt vid flera till-
fällen talat om rymdverksamheten och de olika pro-
jekten. Jag tänker inte gå in och kommentera t.ex.
Cassiniprojektet ytterligare. Utrikesministern har vid
två tillfällen ganska nyligen lämnat svar till Eva Goës,
och vi har också beskrivit detta i vår utskottstext. Jag
tror på ett ekologiskt uthålligt samhälle, och det skall
vi naturligtvis jobba för i alla olika hänseenden.

Anf. 228 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Det s.k. såddkapitalet har varit uppe i
debatten flera gånger här i kväll. Jag har i mitt sär-
skilda yttrande uttryckt min oro över knappheten i
medel till just såddkapitalet. Det råder en samstäm-
mighet här om vikten av att det kapitalet finns för att
kunna hjälpa från idé till produkt.
Likadant känner jag oro när det gäller ALMI:s re-
surser, som börjar ta slut. Det gäller inte minst kvin-
nolånen, som är slut före sommaren om det inte
kommer ett tillskott. Det gäller också rent allmänt den
finansierig som ALMI står för. Det är viktiga inslag i
nyföretagandet. Man hjälper i gång nyföretagare.
Min fråga gäller om Sylvia Lindgren är villig att
medverka till att vi får en lösning både på frågan om
såddkapitalet och när det gäller ALMI:s resurser.

Anf. 229 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Kjell Eriksson tar upp frågan om
ALMI och säger att pengarna är slut. Man håller på
att återvinna pengar för den verksamheten, och det är
jag övertygad om att också Kjell Ericsson känner till.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

AU4 Lag om rätt till ledighet för att bedriva nä-
ringsverksamhet
Mom. 1 (fråga om avslag på propositionen)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd)
Förberedande votering:
73 för res. 1
36 för res. 2
204 avstod
36 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
200 för utskottet
72 för res. 1
42 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 20 c, 19 v, 14 mp
För res. 1: 72 m
Avstod: 2 c, 23 fp, 3 mp, 14 kd
Frånvarande: 14 s, 8 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 1 mp, 1 kd

Mom. 2 (ledighetens längd)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
214 för utskottet
19 för res. 3
83 avstod
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 23 c, 16 fp, 17 mp, 10 kd
För res. 3: 19 v
Avstod: 72 m, 1 c, 6 fp, 4 kd
Frånvarande: 13 s, 8 m, 3 c, 4 fp, 3 v, 1 mp, 1 kd

Mom. 3 (delledighet)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
216 för utskottet
17 för res. 4
84 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 23 c, 17 fp, 18 v, 10 kd
För res. 4: 2 fp, 15 mp
Avstod: 73 m, 5 fp, 2 mp, 4 kd
Frånvarande: 13 s, 7 m, 4 c, 2 fp, 4 v, 1 mp, 1 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU1 Utgiftsområde 24 Näringsliv
Mom. 1 (anslag m.m. inom utgiftsområde 24 Nä-
ringsliv)
1. utskottet
2. res.1 (mp)
Votering:
176 för utskottet
17 för res. 1
125 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 1 m, 24 c, 1 fp, 2 v
För res. 1: 17 mp
Avstod: 72 m, 23 fp, 16 v, 14 kd
Frånvarande: 13 s, 7 m, 3 c, 2 fp, 4 v, 1 mp, 1 kd

Mom. 2 (kvinnliga affärsrådgivare)
1. utskottet
2. res. 2 (c)
Votering:
273 för utskottet
24 för res. 2
22 avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 71 m, 22 fp, 19 v, 1 mp, 12 kd
För res. 2: 24 c
Avstod: 2 m, 2 fp, 16 mp, 2 kd
Frånvarande: 13 s, 7 m, 3 c, 2 fp, 3 v, 1 mp, 1 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

14 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 17 december

1997/98:271 av Birgitta Hambraeus (c) till finans-
ministern
EU-anpassningen av SCB:s statistik
1997/98:272 av Ewa Larsson (mp) till kulturminis-
tern
Göteborgs stadsteater

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 20 januari 1998.

15 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit

den 16 december

1997/98:245 av Cinnika Beiming (s) till utrikesminis-
tern
Turkiet och mänskliga rättigheter
den 17 december

1997/98:215 av Eva Goës (mp) till miljöministern
Brytning av täljsten i Åre kommun
1997/98:219 av Sonja Fransson (s) till socialminis-
tern
Fibromyalgi
1997/98:220 av Sonja Fransson (s) till socialminis-
tern
Ledsagarservice
1997/98:225 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi-
nistern
Tobakslagen och kommunerna
1997/98:228 av Marianne Samuelsson (mp) till soci-
alministern
Utredning om miljö för hållbar hälsoutveckling
1997/98:229 av Britt-Marie Danestig (v) till statsrå-
det Leif Blomberg
Integration av invandrarbarn i skolan
1997/98:233 av Krister Örnfjäder (s) till finansminis-
tern
Vårdhögskoleutbildningen i Kalmar län
1997/98:237 av Karin Pilsäter (fp) till inrikesminis-
tern
Nykvarn som egen kommun
1997/98:238 av Marianne Andersson (c) till nä-
ringsministern
Turism
1997/98:239 av Per Lager (mp) till försvarsministern
Gasledning och säkerhetspolitik
1997/98:240 av Per Lager (mp) till näringsministern
Naturgas och ekologisk hållbarhet
1997/98:241 av Per Lager (mp) till miljöministern
Kemikalieutsläpp från oljeriggar
1997/98:242 av Ewa Larsson (mp) till kulturminis-
tern
Stöd till ickekommersiell radio och TV
1997/98:243 av Birgitta Gidblom (s) till socialminis-
tern
EU:s förbud att testa kosmetika på djur
1997/98:244 av Ulla Löfgren (m) till inrikesministern
Lantmäteriverket och ansvaret för förrättningsansök-
ningar
1997/98:246 av Beatrice Ask (m) till statsrådet Ylva
Johansson
Frånvaron i gymnasieskolan
1997/98:248 av Ola Karlsson (m) till statsrådet Ul-
rica Messing
Rätt att slippa teckna kollektivavtal m.m.
1997/98:249 av Ola Karlsson (m) till arbetsmark-
nadsministern
Byggmål Sverige AB
1997/98:250 av Inger Davidson (kd) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Översyn av socialförsäkringslagen
1997/98:252 av Peter Weibull Bernström (m) till
näringsministern
Avtalet med Ryssland om gasledning till Sverige
1997/98:253 av Chatrine Pålsson (kd) till statsminis-
tern
Äldreomsorgen och Socialstyrelsen
1997/98:255 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi-
nistern
Demensförbundet
1997/98:256 av Elver Jonsson (fp) till statsrådet Leif
Pagrotsky
Arena Norden
1997/98:258 av Rolf Gunnarsson (m) till kommuni-
kationsministern
Brobygge i Dalarnas län
1997/98:259 av Elizabeth Nyström (m) till försvars-
ministern
Ekonomiska styrmedel inom räddningstjänsten
1997/98:260 av Carina Hägg (s) till kommunika-
tionsministern
Sjöflygplan
1997/98:261 av Lennart Daléus (c) till kommunika-
tionsministern
Tranebergsbron
1997/98:262 av Johan Lönnroth (v) till kulturminis-
tern
Konflikten vid Göteborgs stadsteater

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 20 januari 1998.

16 § Kammaren åtskildes kl. 21.36.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 8 §
anf. 21 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 61
(delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 122
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 11 § anf. 150
(delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 12 § anf. 185 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 13 § anf. 214
(delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.