Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1997/98:48

Tisdagen den 16 december

Kl. 9.00 - 17.58

---

19.00 - 22.12

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 10 december.

2 § Meddelande om fördröjda svar på interpel-
lationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1997/98:93

Till riksdagen
Interpellation 1997/98:93 av Chatrine Pålsson om
barnkonventionen och dess förverkligande.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
20 januari 1998.
Skälet till dröjsmålet är riksdagens juluppehåll.
Stockholm den 12 december 1997
Maj-Inger Klingvall
Enligt uppdrag
Helena Starup
Expeditionschef

Interpellation 1997/98:94

Till riksdagen
Interpellation 1997/98:94 av Kerstin Heinemann
(fp) om hemtjänsten.
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 29 januari 1998.
Skälet till dröjsmålet är utrikes resor.
Stockholm den 12 december 1997
Margot Wallström

Interpellation 1997/98:97

Till riksdagen
Interpellation 1997/98:97 av Elisa Abascal Reyes
(mp) om patienters integritet.
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 29 januari 1998.
Skälet till dröjsmålet är utrikes resor.
Stockholm den 12 december 1997
Margit Wallström

Interpellation 1997/98:101

Till riksdagen
Interpellation 1997/98:101 av Lars Stjernkvist (s)
om privatisering.
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 29 januari 1998.
Skälet till dröjsmålet är utrikes resor.
Stockholm den 12 december 1997
Margot Wallström

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Näringsutskottets betänkande 1997/98:NU1
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1997/98:AU1,
AU2 och AU4
Meddelande om samlad votering

Andre vice talmannen meddelade att jordbruksut-
skottets betänkanden JoU9 och JoU1 skulle avgöras i
ett sammanhang efter avslutad debatt.

4 § Hållbart fiske och jordbruk

Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU9
Hållbart fiske och jordbruk
(prop. 1997/98:2)

Anf. 1 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! I dagens första betänkande, JoU9, tas
frågor om hållbart fiske och jordbruk upp. I betän-
kandet behandlas proposition 1997/98:2. Det gäller
ett förslag från regeringen om ett utbyggt miljöersätt-
ningsprogram i jordbruket, liksom ett nytt program
för att minska miljö- och hälsoriskerna vid använd-
ning av bekämpningsmedel i jordbruket och träd-
gårdsnäringen. Detta är frågor kring pågående arbete
för åstadkommande av ett hållbart fiske och jordbruk
med tonvikt på de ekologiska aspekterna.
Utskottet behandlar också i betänkandet frågorna
om en fortsatt reformering av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik i riktning mot ökad miljöanpassning.
Fru talman! Många frågor har genom propositio-
nen väckts till behandling i detta betänkande. De
berör också de två andra följande betänkandena i
jordbruksutskottet, som i övrigt tar upp budgetfrågor.
Det är litet komplicerat med dagens ordning därför att
debatten kan bli ganska ostrukturerad jämfört med
vad som tidigare varit gällande när vi har behandlat
budgetförslag. Då har vi ju renodlat tagit upp respek-
tive område, jordbruk för sig, skog och fiske för sig,
samt miljö och naturvård för sig.
Från vår sida har vi därför valt att i huvudsak ta
upp fiskefrågorna i ett senare anförande av Carl G
Nilsson. Jag vill emellertid, därför att vi från vårt parti
alltid brukar följa upp den första reservationen, ta upp
reservation 2 om regionalt samarbete.
Som framhålls i vår motion 405 är det av avgö-
rande betydelse för en framgångsrik fiskeripolitik
inom EU att beslutsprocessen enligt subsidaritets-
principen äger rum på den lämpligaste nivån. Detta
innebär att varje havsområde måste bedömas på sina
meriter och att lämpliga regler för ett långsiktigt håll-
bart fiske antas inom ramen för regionala samar-
betsorgan. Dessa regioner kan, menar vi, lämpligen
knytas till de i dag aktuella förvaltningsområdena som
exempelvis Östersjön, Skagerrak och Kattegatt,
Nordsjön och Medelhavet.
Jag yrkar härmed bifall till denna reservation. Jag
vill redan nu säga att det är självklart att vi moderater
står bakom samtliga övriga reservationer som vi har
fogat till betänkandet, men vi vill för tids vinnande
bara följa upp reservation nr 2. Jag yrkar alltså bifall
till denna.
Jag går nu över till jordbruksfrågorna. Vi kan
konstatera att vi moderater gång på gång under de
gångna tre åren som vi har varit medlemmar i EU har
tagit upp frågor om förenklingar av reglerna, inte
minst gällande miljöstödet. Vi har konstaterat att vissa
objekt som tidigare i det svenska systemet för miljö-
stöd var aktuella nu i det nya stödet ramlat bort.
Detta menar vi är mycket olyckligt, då det är
många brukare som har lagt ned mycket arbete och
visat stort intresse i dessa frågor. Det är med stor
besvikelse vi konstaterar att det poängberäkningssys-
tem man nu har utestänger dem från vidare stimulans
och stöd i dessa ur naturvårdssynpunkt mycket viktiga
frågor. Regeringen föreslår vissa ändringar i det
komplicerade regelverket för miljöstöd. Men vi anser
att längre gående förenklingar bör göras redan nu, och
sedan bör man göra dem fortlöpande.
Sedan är det väldigt viktigt att vi inför nästa fem-
årsperiod gör genomgripande förenklingar så att man
får en mer rimlig fördelning av stödet och att även
dessa fall som i dag har ramlat vid sidan av åter
kommer och får möjlighet att tillgodogöra sig de
stimulanser som det är fråga om. Det är stora insatser
och ett stort personligt engagemang som tidigare har
visats och som vi åter bör stimulera och uppmuntra.
Vi har i en reservation tagit upp anläggande av
våtmarker. Vi menar också att det är väldigt viktigt
när det gäller miljöstödet att man gör det möjligt att
åter bygga fram gamla eller nya våtmarker för att på
det sättet skapa möjlighet att ta vara på vissa närings-
ämnen som annars kan rinna ut i vattendragen.
Vi vill i det sammanhanget också se till att göra
det möjligt att få stimulans för byggande av dammar,
där man kan samla dräneringsvatten som innehåller
näring och som sedan kan användas i bevattnings-
sammanhang.
När det gäller trädgårdsnäringen har vi också tagit
upp problemen kring växtskydds- och bekämpnings-
medel. Vi konstaterar att alltfler biologiska bekämp-
ningsmedel registreras. Det ökar förutsättningarna för
ett miljövänligt växtskydd. För att lyckas med denna
typ av bekämpning krävs dock att skadegörarangrep-
pet inte är för kraftigt. Man kan i vissa fall tvingas
sätta in kemiska preparat för att få ned antalet skade-
görare till en rimligare nivå och därefter övergå till
biologisk bekämpning.
Vi menar med detta att det är viktigt att man i det
konventionella jordbruket, i den konventionella träd-
gårdsnäringen kan vidta miljövänliga åtgärder. På det
sättet vinner vi större miljöframgångar än om vi en-
bart satsar på ekologisk produktion.
Vi har också tagit upp förenklingar av regelverket
när det gäller trädgårdsnäringen. Vi anser att det ur
administrativ synpunkt är väldigt viktigt att man inte i
onödan komplicerar problemen. Vi har också i det
sammanhanget tagit upp detta med säsongarbetskraft.
På den punkten har vi ett regelverk som inte underlät-
tar utan i stället försvårar.
Jag går över till reservation nr 25, där vi tar upp
stödet till resurshållande konventionellt jordbruk. Vi
moderater anser att det är positivt att det föreslagna
stödet till resurshållande konventionellt jordbruk
avses omfatta hela landet. Däremot anser vi att de
föreslagna variationerna baserade på arealens storlek
kommer att skapa problem.
För det första är ersättningarna motiverade av
miljöinsatser. Dessa behov varierar givetvis inte med
åkerarealens storlek. För det andra kan det medföra
minskat intresse vad gäller anslutningen till program-
met, och det menar vi vara allvarligt. För det tredje
kan det bidra till en uppdelning av befintliga bruk-
ningsenheter i mindre enheter.
Vi ser dessa problem som mycket akuta. Vi anser
därför att ersättningen inte bör vara beroende av area-
lens storlek. Man vinner miljömässigt lika mycket om
alla arealer behandlas lika. Vi vet också att det före-
kommer ett ambitiöst arbete för att åstadkomma en
bättre miljö inom alla typer och alla storlekar av jord-
bruk i dagens Sverige.
Vi behandlar i reservation nr 34 frågan om en
långsiktig jordbrukspolitik, och vi konstaterar att en
väl fungerande jordbruksnäring bl.a. är en förutsätt-
ning för en levande landsbygd. I propositionen saknas
emellertid en långsiktig strategi i framtidsfrågor som
gäller skatter och avgifter på det svenska jordbruket
och dessas betydelse ur konkurrenssynpunkt.
Moderata samlingspartiet har i flera olika sam-
manhang väckt motioner om t.ex. sänkt diesel- och
bensinskatt, sänkt fastighetsskatt, sänkt förmögenhets-
skatt, sänkt egenavgift, slopad värnskatt osv. Vi har
tagit upp den orimliga elbeskattningen, som snedvri-
der konkurrensen, inte minst inom landet.
Vi ser frågorna om äganderätten som mycket
grundläggande. Vi menar att äganderätten har en
fundamental betydelse för det svenska jordbrukets
utveckling i framtiden. Svenskt jordbruk är ju förank-
rat i det privata ägandet, och det spridda ägandet
måste vara en viktig faktor också för framtiden. Dess-
värre uppkommer emellanåt förslag som går ut på
inskränkningar i den fria äganderätten. Vissa avsnitt i
det nya miljöbalksförslaget innehåller av allt att döma
nya tolkningar av allemansrätten, och vi känner också
en viss oro för de förslag som gäller ersättningar vid
intrång och i liknande situationer.
Som vi anför i vår motion måste det konventionel-
la jordbruket vara basen för livsmedelsproduktionen i
Sverige. Det ligger såväl i näringens som i konsumen-
ternas intresse att produktionen även inom det kon-
ventionella jordbruket sker på ett miljömässigt håll-
bart sätt. Lantbrukarna är fria företagare och har att
konkurrera på en öppen marknad.
Det är angeläget att största hänsyn tas till dessa
faktorer vid utformningen av den framtida jordbruks-
politiken och i samband med att enskilda beslut skall
fattas. Det svenska jordbruket skall vara effektivt och
även lönsamt, om det skall ha en chans i den intensiva
konkurrens som vi nu har.
Det svenska jordbrukets framtid måste också ses i
det livsmedelspolitiska försörjningsperspektivet, där
jordens livsmedelsproduktion enligt vissa beräkningar
behöver fördubblas fram till år 2025. Med hänsyn till
den utredning som Gunnar Björk lade fram för några
veckor sedan är det i dag väldigt angeläget att ta fram
de skillnader som finns i konkurrenshänseende mellan
den svenske bonden och hans konkurrenter ute i Eu-
ropa.
Vi konstaterar att vi moderater har varit och är på
rätt väg. Vi har länge hävdat konkurrens på lika vill-
kor som en mycket viktig faktor för att i framtiden
kunna behålla ett livskraftigt svenskt jordbruk och en
levande landsbygd. Det skulle vara intressant att höra
om Sinikka Bohlin, som företräder socialdemokrater-
na i dag, är beredd att ge några besked om hur ni
kommer att behandla Björks utredning.
Vi kan konstatera att det föreligger betydande
skillnader i konkurrensuppfattning. Är ni socialdemo-
krater beredda att förändra jordbruks- och avgiftspo-
litiken i Sverige så att man som svensk bonde kan få
arbeta på rimligt lika villkor i framtiden?
Vi moderater har länge hävdat att mineralgödsel-
beskattningen är konkurrenssnedvridande. Detta bely-
ses mycket klart i Björks utredning. Frågan till social-
demokraterna och för övrigt även till alla övriga par-
tier i kammaren blir: Är ni beredda att tillmötesgå det
moderata kravet att utvärdera miljömotivet för mine-
ralgödselskatterna? Vi menar att det är bedrövligt att
politiker i Sveriges riksdag inte är beredda att ta reda
på sanningen i dessa viktiga frågor. Jag kräver faktiskt
ett besked i kammaren i dag om hur ni ställer er i den
här frågan.
Jag hoppas att Björks utredning tas på allvar. Den
är en indikation på att svenska bönder inte har lik-
värdiga möjligheter.
När man dessutom ser att det finns i varje fall ett
parti i Sveriges riksdag som vill avveckla det konven-
tionella jordbruket blir man verkligen förvånad och
upprörd. Det innebär i praktiken att 94-95 % av det
svenska jordbruket skulle avvecklas. För det kan väl
inte vara möjligt att under den period som här avses
ersätta det konventionella jordbruket med ett ekolo-
giskt jordbruk. Det är fullständigt orealistiskt att föra
fram sådana förslag. Skulle man göra en sådan om-
läggning i hela världen, skulle en stor del av jordens
befolkning faktiskt svälta ihjäl. Ni tar på er ett ansvar
när ni lägger fram sådana förslag.
Från moderat sida vill vi understryka att vi är för
mångfald inom jordbruket, och vi ser också positivt
på ett ekologiskt jordbruk, men vi menar att det får
utvecklas i den takt som marknaden efterfrågar dess
produkter. Vi vill därför i stället sätta in krafterna på
att försöka vinna miljömässiga framsteg inom det
konventionella jordbruket. Då skapar vi en god platt-
form för ett livskraftigt svenskt jordbruk även i fram-
tiden.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 vid
betänkandet.

Anf. 2 LENNART BRUNANDER (c):
Fru talman! En av våra viktigaste uppgifter här i
livet är ju att se till att det finns mat för människorna,
så att de kan leva vidare. Detta är utan tvekan en av
de stora frågorna i världen. Det finns många männi-
skor i världen som svälter, och väldigt många är un-
dernärda. Situationen förbättras inte heller. Vi har en
mycket kraftigt ökande världsbefolkning och stora
miljöbekymmer, som gör att jordbruksmark inte läng-
re går att använda för att producera mat.
Vi har också bl.a. förändringar i klimatet. Jag var i
förra veckan på klimatkonferensen i Kyoto, där man
klart visade vilka problem den verksamhet som vi
bedriver här på jorden skapar. Ett av de problemen är
klimatförändringar som mycket kraftigt påverkar
möjligheterna att producera livsmedel.
Vi har alltså en grundläggande uppgift i att se till
att den åkermark som vi har är intakt och går att an-
vända för produktion - en uppgift vid sidan om det
stora arbetet med att påverka utvecklingen på miljösi-
dan så att också den kommer i takt med vad som är
möjligt att göra här på jorden. Ett jordbruk, ett fiske
och en trädgårdsnäring med en hållbar inriktning är
därför mycket viktiga ingredienser i vår politik.
I det betänkande som vi nu behandlar är det rege-
ringens proposition om ett hållbart jordbruk och fiske
som vi skall debattera. I anslutning till det har vi talat
om ganska många motioner och motionsyrkanden
som syftar i samma riktning. Grundläggande är att vi
ser till att den politik vi för är sådan att åkermarken
bevaras och att bonden bevaras. Man skulle kunna
säga att också bonden tillhör den biologiska mångfal-
den och behöver värnas även ur den synpunkten.
Det är viktigt för matförsörjningen, för många
bygder, för landsbygden, för miljövården och för
naturvården att jordbruket har de förutsättningar som
krävs för att man skall kunna fortsätta driften också i
framtiden och för att unga människor skall vara villiga
att satsa på det. Samma sak är det naturligtvis med
fisket och trädgårdsnäringen.
När det gäller fisket har vi viktiga problem att lösa
när det gäller de vatten som är runt omkring oss. Ös-
tersjön har under lång tid varit ett bekymmer ur mil-
jösynpunkt men har förbättrats. Här har vi inom ra-
men för samarbetet med de andra Östersjöstaterna och
de satsningar som vi gör från svensk sida möjligheter
att ytterligare förbättra situationen. Det är också vik-
tigt att vi får system så att de svenska fiskarna får
tillgång till det fiske som är möjligt.
Detta gäller också Atlanten och Nordsjön. Det på-
går såvitt jag vet för närvarande förhandlingar med
EU om det där det är viktigt att Sverige står på sig
och ser till att svenska fiskare får de möjligheter som
är viktiga, allt inom ramen för vad som kan anses vara
ett hållbart fiske.
I detta betänkande behandlas också motioner om
de redskap som fiskarna får skadade när det finns
saker och ting i sjön som skadar redskapen. Det kan-
ske finns där från kriget eller från annan sådan verk-
samhet. Det är som vi ser det naturligt att fiskarna får
en ersättning. Det står också i betänkandet att ett
arbete med detta pågår. Jag utgår ifrån att det förs
vidare på ett sådant sätt att vi får ett system där de
fiskare som råkar ut för dessa missöden också får
ersättning.
I sötvatten har vi ett ganska stort fiske. Det är vik-
tigt att kunna bevara också det. Det är även viktigt ur
biologisk synpunkt. Vi har försurningsproblem. De
kom över oss under 50- och 60-talet, och på 70-talet
visade det sig att våra vatten började bli döda. Det
fanns ingen fisk längre. Då sattes det igång ett ganska
storskaligt kalkningsprojekt. Det har gjort att vi under
de 25 år som det har pågått har fått tillbaka det bio-
logiska livet i vattnen. Jag kanske skulle säga: i de
vatten som kalkas, alla kalkas ju inte. Det finns fortfa-
rande vatten som skulle behöva kalkas.
I de vatten där vi har gjort insatser har vi fått
igång ett biologiskt liv. Att nu minska kalkningen är
egentligen ett mord på det som finns där. Då försvin-
ner de biologiska förutsättningarna, och då dör också
de fiskar och andra djur som finns där. Det är därför
viktigt att hålla uppe kalkningsverksamheten. I detta
betänkande görs ett tillkännagivande om att det inför
1999 års budget är viktigt att regeringen har detta för
ögonen och ökar anslagen till kalkning.
Enligt vår uppfattning behövs det ungefär ett
kalkningsanslag på 200 miljoner om året, i varje fall
de närmaste åren. I detta betänkande ligger en motion
från kd till grund för ett tillkännagivande. Men Cen-
terpartiets motioner i detta avseende finns i betänkan-
det med anledning av budgetpropositionen. Också där
görs en förändring så att det blir mer pengar till kalk-
ningen även nästa år. Detta skall ses i ett samman-
hang, eftersom det hör ihop. Det är viktigt att den här
frågan hanteras på ett riktigt sätt så att man inte för-
stör det som har åstadkommits med ett mycket gediget
arbete.
Ett hållbart svenskt jordbruk är grundläggade för
att vi skall kunna ha svensk mat. Svensk mat har
mycket hög kvalitet och har ett mycket stort förtroen-
de ute hos konsumenterna. Det är viktigt att bevara
det och att vi håller både produktionen på marken och
produktionen i ladugården på ett sådant sätt att den
höga kvaliteten består.
I detta betänkande redogörs för den ökning av
miljöstödet som EU:s regelverk ger möjlighet till. Här
har Centerpartiet i samarbete med regeringen och
Socialdemokraterna fått fram alla de pengar som det
svenska avtalet med EU rymmer, dvs. 2,8 miljarder.
Jag ser det som en mycket stor framgång för Center-
partiet att vi har lyckats med det.
Sedan kan man givetvis säga att det i vissa avse-
enden har blivit krångligt. Det är naturligtvis sant. Det
är oerhört viktigt att man gör de förändringar som går
att göra för att förenkla det hela. Samtidigt vill jag
nog påstå att om man ser till det stora hela är det inte
så förskräckligt krångligt. För de allra mesta pengarna
i de EU-stöd som finns gäller förhållandevis enkla
regler. Men en del av de ingredienser som finns i
miljöstödet har gjorts krångligare än vad som var
nödvändigt. Det har inte stöd i EU:s regelverk utan i
de svenska regelverken. När vi nu går in i en ny peri-
od är det viktigt att vi gör de förändringar som går att
göra så att det blir så enkelt som möjligt.
I detta stöd ligger också en satsning på ekologisk
odling. Från Centerpartiets sida tycker vi det är viktigt
att man utvecklar det sättet att bedriva jordbruk, efter-
som det får ett ökat stöd och en ökad efterfrågan hos
konsumenterna. Det är en bas för den biologiska kun-
skap som vi bygger upp. Vi agerade i början på 90-
talet för att få en målsättning för ekologisk odling,
och målet sattes då till 10 %. Nu börjar vi närma oss
den målsättningen och förverkliga den.
Det är viktigt att man hela tiden flyttar fram posi-
tionerna. Centerpartiet föreslår i det här betänkandet
att man skall inför år 2005 sätta ett mål på 15 % eko-
logiskt odlad mark av den svenska åkerarealen. Jag
vill redan nu yrka bifall till den reservation som vi har
om detta, eftersom det inte var någon annan som
tyckte på det sättet.
Vi har i anslutning till propositionen också skrivit
ett motionsyrkande om en utredning om gentekniken
och biotekniken. Nu blev det tillgodosett redan innan
utskottet behandlade propositionen. Det är bara att
hoppas att den utredning som regeringen har tillsatt
verkligen tar upp de grundläggande frågor som finns i
detta sammanhang och vikten av de försiktighets-
principer som man måste ha om man skall syssla med
sådant. Det är grundläggande förändringar som inte, i
motsats till vad många andra säger i andra samman-
hang, är så enkla och som kanske är naturligt. Vitsen
med att man använder den här tekniken är ju att man
gör sådant som naturen själv inte klarar av. Frågan är
om det över huvud taget är meningen eller ens lämp-
ligt att göra det.
Ingvar Eriksson tog upp ett par saker som jag
tänkte att jag skulle kommentera. Det gällde skatter
och avgifter på jordbruket. Det behandlas egentligen
inte i den här propositionen och i det här betänkandet.
Det är sådant som kommer i den proposition som så
småningom bör komma med anledning av den utred-
ning som Gunnar Björk har gjort.
Jag vill här inför kammaren och för protokollet
säga att utredningen är ett resultat av det samarbete
som Centern har haft med Socialdemokraterna. I
motsats till Moderaterna har vi gjort något konstruk-
tivt i den här frågan för att försöka få en bas att stå på
för att få ett beslut som är riktigt. Jag förutsätter att
Gunnar Björks utredning kommer att behandlas på ett
seriöst sätt av departementet och regeringen. Från
Centerpartiets sida är vårt krav naturligtvis att det
också skall genomföras.
Äganderätten är viktig att värna. Där är vi från
Centerpartiet ganska klara i vår uppfattning. Om man
nu skall ta mark från en brukare på något sätt skall det
också vara en ersättning. Jag vill samtidigt understry-
ka att äganderätten också innebär ett ansvar. Det
ansvaret måste vi alla leva upp till som äger mark. Det
gäller att sköta den på ett ekologiskt rätt sätt och på
andra sätt och ta de hänsyn som måste tas. Men ägan-
derätten skall naturligtvis värnas.
Fru talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till vår
reservation 21.

Anf. 3 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Lennart Brunander säger att Björks
utredning är ett resultat av samarbetet mellan Centern
och regeringen. Jag vill gärna erinra om att vi från
Moderaternas sida länge har begärt att man skall
utreda de här frågorna. Vi har hävdat konkurrens på
lika villkor ända från den dag Sverige gick in i EU,
men vi har inte vunnit stöd.
Tyvärr har inte heller Centern i vissa frågor velat
ställa upp på våra propåer. Ta t.ex. frågan som jag
begärde ett svar på om en utvärdering av miljömotivet
för mineralgödselskatter. Det skulle vara väldigt in-
tressant att höra var Centerpartiet står i denna fråga.
Det viktiga är ju vad man sedan i praktiken gör. Vi
moderater ställer givetvis upp på Björks utredning
och vi hälsar med tillfredsställelse de propåer han har
kommit fram till med sina medarbetare. Det är gläd-
jande att konstatera att vi moderater, och även Cen-
tern i vissa fall, har uppmärksammat de här frågorna.
Men Centern har inte gjort det fullt ut. Därför kan det
vara intressant att få ett närmare besked av Lennart
Brunander om hur han ställer sig till den utvärdering
vi har begärt av miljömotivet för mineralgödselskat-
ter.
När det gäller äganderätten förutsätter jag att
Centerpartiet ställer upp på det grundläggande och
viktiga i att äganderätten inte får förfuskas. Den är
helig för oss moderater, och den är av oerhört stor
betydelse för landsbygdens framtid.

Anf. 4 LENNART BRUNANDER (c) re-
plik:
Fru talman! Jag tog upp frågan därför att Ingvar
Eriksson ägnade ganska mycket tid åt sådana här
frågor i den här debatten, där de egentligen inte riktigt
hör hemma. Den debatten får vi när frågorna skall tas
upp i anslutning till utredningen.
Det är viktigt att konstatera att utredningen inte
hade kommit till stånd om inte Centerpartiet i sitt
samarbete med Socialdemokraterna ställt kravet på en
sådan. Utredningen behövdes för att vi skulle få en
belysning och ett underlag för att kunna fatta beslut.
Detta tror jag är viktigt.
Det besked jag ger är att jag tycker att utredning-
ens förslag är bra. Inriktningen på förslaget är sådant
att det också på något sätt skall genomföras. Jag för-
utsätter att regeringens arbete kommer att inriktas på
det. Det är väl så långt vi kan komma i dag i den
frågan.

Anf. 5 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Jag delar uppfattningen att den utred-
ning och den utvärdering av den aktuella situationen
som Björk har kommit fram till är positiv. Den visar
nämligen på de stora skillnader som vi moderater
länge har hävdat finns. Nu är det bara risk för att detta
tar väldigt lång tid. Här behövs snabba åtgärder för att
verkligen se till att de som bedriver jordbruk i Sverige
får chansen att snabbt hamna i en situation där de kan
konkurrera på samma villkor. Vi vet i dag att det finns
ekonomiskt svåra problem. Vi måste försöka snabba
upp det hela.
Lennart Brunander säger att Centerpartiet har nått
så stora framgångar i samarbetet med Socialdemokra-
terna. Man kan ju undra varför de inte har lyckats nå
snabbare fram på det här området. Jag hoppas verkli-
gen att Lennart Brunander hjälper till att driva på så
att det blir en förbättring av konkurrensförutsättning-
arna för den svenska bonden i framtiden.

Anf. 6 LENNART BRUNANDER (c) re-
plik:
Fru talman! Det samarbete som Centern och So-
cialdemokraterna har haft i den svenska ekonomin har
varit framgångsrikt - det torde inte råda någon som
helst tvekan om det. Att vårt samarbete när det gäller
att skapa bättre förutsättningar för det svenska jord-
bruket, sett i det perspektiv som EU-medlemskapet
har gett, kan det inte heller råda någon tvekan om. Jag
tycker att det är självklart att påstå att det är på det
sättet.
Men Ingvar Eriksson vill förstås inte gärna gå med
på det eftersom han har valt en annan modell, nämli-
gen att skriva reservationer och på det sättet redovisa
saker och ting. Det kan man också göra, men man når
inga resultat med det - inte heller på den här punkten.
Därför får vi avvakta och se hur regeringen hanterar
frågan. Jag har ingen anledning att tro annat än att om
man tillsätter en sådan här utredning har man gjort det
därför att man också vill göra något åt det hela.

Anf. 7 MAGGI MIKAELSSON (v):
Fru talman! I den här debatten skall vi behandla
två ganska olika områden, nämligen frågan om ett
hållbart fiske och frågan om ett hållbart jordbruk. Det
finns visserligen likheter; det handlar t.ex. om mat
och om hur vi hushållar med naturresurser. Men jag är
överens med Ingvar Eriksson om att vi skulle ha delat
upp debatten i två olika debatter, så att det hade blivit
en ordentlig diskussion både om fiskefrågorna och om
jordbruksfrågorna. Egentligen förstår jag inte riktigt
nu varför jag inte drev den frågan hårdare när den var
uppe i utskottet. Jag beklagar att debatten inte delades
upp. I andra utskott har man ju delat upp debatten i
olika avsnitt.
Jag kommer att koncentrera mig en hel del på fis-
kefrågorna i den här delen av debatten. Jag kommer
kanske inte att klara tidsmarginalen, men jag lovar att
i så fall ge tillbaka den i nästa debatt.
Fisk och fiske har stor betydelse för global livs-
medelsförsörjning. 20 miljoner människor får sin
utkomst av fiske, och i många länder är det den domi-
nerande näringen. Fisk och andra livsmedel från havet
står för en stor del av proteinintaget i världen. Därför
är det viktigt att nyttjandet av denna naturresurs sker
på ett ekologiskt hållbart sätt. Så är det inte i dag. I
dag tar man ut mer fisk än tillväxten ger. Det går
förstås inte i längden. Det finns många orsaker till
detta; man har fått allt effektivare fiskemetoder, man
har ett alltmer storskaligt fiske, man har en överka-
pacitet av fiskefartyg i förhållande till vad som är
möjligt att ta ut osv.
En annan orsak är miljöförstöring. Miljöförore-
ningar som sprids till haven och förstörda livsmiljöer
vid havskusterna bidrar till att åtskilliga miljoner ton
ätbar fisk går förlorad varje år. Detta får i sin tur
väldigt dramatiska effekter för de människor som
lever av fiske. Det gäller vattenregleringar, damm-
byggnationer och utdikningar av vattenområden m.m.
Listan kan göras lång på de hot som finns och som har
lett till en minskad fiskproduktion i världshaven i dag.
Detta gör också att det behövs en svensk strategi
för den gemensamma fiskeripolitiken. På samma sätt
som Sverige är en del av EU:s jordbrukspolitik är
Sverige en del av EU:s fiskeripolitik. Det första yr-
kandet i Vänsterpartiets motion om ett hållbart fiske
handlar om detta. Vänsterpartiet tycker att det är bra
att regeringen i propositionen, och även utskottet,
aviserar en ambition om ett miljömål i den gemen-
samma fiskeripolitiken. Det behövs också en helhets-
syn på samma sätt som för jordbrukets område.
En översyn av fiskeripolitiken skall göras år 2002.
Därför finns det ännu tid för regeringen att återkom-
ma med ett förslag till en svensk strategi för en ge-
mensam fiskeripolitik. Det bör vara självklart att
målet för den är ett ekologiskt hållbart fiske. I dag
finns styrmedel i form av TAC-kvoter, tekniska åtgär-
der, dimensionering av fiskeflottan osv.
Det Vänsterpartiet tycker är viktigt i en svensk
strategi är att utveckla det kustnära fisket på bekost-
nad av den storhavsbaserade fiskeflottan. Man skall
skapa bättre förutsättningar för det småskaliga fisket
vilket också skulle gynna många av de människor som
lever av fiske. Vänsterpartiet tycker inte att det är
riktigt att man bara baserar fördelningsnycklarna på
vad man traditionellt har fiskat i de olika länderna.
Fördelningen bör i stället göras utifrån en bedömning
av varje enskild nations behov. Man bör ställa krav på
att återskapa fiske inom de egna kustområdena. Man
bör titta på sambandet mellan näringsläckage och
vattnets ekosystem, som är särskilt viktigt.
Utskottsmajoriteten har ett väldigt konstigt motiv
för att avslå yrkandet. På s. 18 i betänkandet skriver
man: Å ena sidan krävs det ytterligare överväganden
för att Sverige skall kunna presentera en genomtänkt
strategi inför den översyn som skall ske år 2002. Å
andra sidan är det svårt att bedöma om den löpande
information som utskottet kan få skall kompletteras
med en särskild redovisning från regeringens sida.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Sinikka Bohlin,
som företräder utskottsmajoriteten i dag. Varför är det
inte viktigt med en svensk strategi för fisket när det är
viktigt för jordbruket?
En annan sak som vi har tagit upp i vår motion är
det problem som dumpade och borttappade fiskered-
skap skapar. Det är ju känt att vanliga fiskgarn och
andra redskap fortsätter att fiska om man tappar dem i
havet. Det kallas för spökfiske, dvs. när näten finns
kvar i havet. Detta är ett stort problem, det skadar
fisken och annat. Därför tycker vi att man bör förbju-
da dumpning av fiskeredskap. Man borde också utre-
da hur stort detta problem är i svenska fiskevatten och
vilket ansvar producenterna har.
I dagens fiske går mycket fisk till spillo, dels be-
roende på att fiskemetoderna inte är tillräckligt selek-
tiva, dels beroende på att fisk och fiskrens dumpas
över bord. När det gäller Östersjön, som är ett hotat
hav, finns det risk för att dumpningen av fiskrens
bidrar till att öka koncentrationen av miljögifter. Teo-
retiskt sett skulle ett förbud att dumpa fiskrens från
t.ex. torsk, som ju lagrar klororganiska föreningar i
inälvorna, kunna användas för att minska miljögifter-
na i Östersjön. Det borde man också studera litet mer
noggrant.
Ett annat område som vi har lyft fram i en särskild
motion och som inte berörs i regeringens proposition
är vattenbruket. Jag tycker att det är ganska oroande
att man både från svensk sida och inom EU har för
avsikt att satsa mycket aktivt på att främja investe-
ringar i kommersiell odling av fisk, kräftdjur och
blötdjur. Det är oroande eftersom vattenbruk i den
form som det bedrivs i dag medför många mil-
jöproblem som inte är lösta. Man kan inte säga att
vattenbruket i dag är ekologiskt hållbart. Det finns
många exempel på negativ miljöpåverkan, både på
den fysiska miljön och på olika fiskarter. Man använ-
der kemikalier och antibiotika i en mängd som jag
inte visste att man gjorde förrän jag började studera
den här frågan. Riskerna med detta är inte klarlagda.
Spridning av sjukdomar, främmande arter och upp-
komsten av vilda hybrider är inte heller tillräckligt
kända.
I ett internationellt perspektiv utgör också vatten-
bruket ett hot mot de ekologiska systemen. I dag be-
räknar man att vattenbruket utgör 25 % av de globala
fiskfångsterna år 2000. Det är alltså ganska mycket.
Det betyder att stora områden som i dag utgör barn-
kammare och uppväxtområden för havets fisk skövlas
för bl.a. produktion av fisk i olika typer av vatten-
bruk. Ett exempel är de s.k. tigerräkorna. Jag skulle
vilja uppmana kammarens ledamöter och de som läser
protokollet från denna debatt att sluta äta tigerräkor,
eller åtminstone äta mindre av dem. Tigerräkor pro-
duceras oftast i Asien och importeras till Sverige.
Odlingen av tigerräkor har blivit ett av de allvarligas-
te hoten mot jordens kvarvarande mangroveträsk, och
mangroveträsken är mycket viktiga som uppväxtom-
råden för många av de arter som finns i haven. Det
mesta av tigerräkorna går på export till i-länderna.
Men vi kan faktiskt välja andra alternativ, vilket
skulle göra att vi bidrar till att inte slå ut förutsätt-
ningarna för de fiskare som lever av fiske i dessa
områden.
Sverige har mycket vatten, och rätt använt kan
vattenbruk bli en framtidsnäring också. Men än så
länge är detta inte någon stor verksamhet i Sverige.
Sverige har utarbetat en strukturplan i vilken det
sägs att Sverige har unika möjligheter att utveckla
vattenbruk i olika former. Man föreslår en ökad sats-
ning på odling av regnbågslax i såväl insjöar som hav.
Man vill bredda verksamheten för vattenbruk till nya
arter. Detta tycker jag är oroande, eftersom vi i dag
inte har någon bra kontroll över de problem som
vattenbruket orsakar.
Rent generellt kan man säga att vattenbruk där fo-
der tillförs ger en negativ miljöpåverkan. Förorening-
arna består i huvudsak av tillförsel av fosfor, kväve
och organiskt material. Det är ämnen som bidrar till
övergödning av sjöar och vattendrag. Men så enkelt är
det inte heller. I vissa vatten kan de ha motsatt effekt.
De kan faktiskt bidra till att förbättra vattentillståndet.
Det som kanske är ett större problem är använd-
ningen av kemikalier och antibiotika. Jag visste inte
att man använder så många olika slag av kemikalier
och antibiotika i fiskodlingar. Man använder kemika-
lier bl.a. för att förbättra vattenkvalitet, för att kontrol-
lera vegetationen, för att impregnera, för att desinfice-
ra, för att skölja och för att bedöva fisk. Formalin är
ett vanligt medel. Malakitgrönoxalat är ett annat me-
del som man använder. Det är förbjudeti USA, efter-
som man misstänker att det kan skada foster, men det
används ändå i Sverige, eftersom det är svårt att hitta
ersättningar. Klorbutol, benzokain och metokain an-
vänds mycket. Dessa ämnen kan spåras i fisken flera
veckor efter behandlingen. Kopparpreparat används
för att minska påväxt av alger och annat på kassarna.
Det är i dag okänt vilka effekter detta har på flora och
fauna. Man vet inte heller hur stor omfattning det har.
Uppskattningar har gjorts av att det för sju-åtta år
sedan användes 20-25 ton formalin och 74-100 ton
malakitgrönoxalat i det svenska vattenbruket.
Man använder också mycket antibiotika. De medel
som man använder är svårnedbrytbara, och de lagras i
bottensediment och i andra marina organismer. Man
har spårat antibiotika i blåmussla, krabba och olika
vilda fiskar. Från tidigare jordbruksdebatter vet vi att
antibiotika som används på ett okontrollerat och
oförsiktigt sätt är ett stort hot som måste tas på stort
allvar. Därför behöver man se över fiskevården på ett
helt annat sätt innan man satsar storskaligt på det i
Sverige.
Det sker också en ökad mängd transporter av fisk
mellan olika odlingar och mellan länder. Detta bety-
der ökad risk för spridning av sjukdomar. Det är ett
problem när det gäller EU:s fiskepolitik, eftersom
man inte kan stoppa införsel av fisk som är smittad
med sjukdomar. Då betraktas det som ett handelshin-
der enligt EU:s regelverk. Det gäller t.ex. de risker för
smitta som vilda öringsstammar utsätts för från för-
rymd regnbågslax, osv.
På grund av detta har vi ställt krav på att det skall
utarbetas en nationell miljöpolicy för vattenbruk. Det
är nämligen uppenbart att de regler som i dag finns
inte räcker till. Majoriteten i utskottet har inte ställt
sig avvisande till detta, men den har hänvisat till en
utredning som SLU gör tillsammans med Fiskeriver-
ket. Utredningen skall inte vara klar förrän 1999. Jag
tycker inte att man kan vänta så länge. Jag tycker att
detta är något som vi borde ha gett regeringen i upp-
drag att arbeta med på en gång.
Vi har skrivit många fler saker om fiskevård, och
jag skall nämna något om detta innan jag övergår till
att tala om jordbruket.
Vi har tagit upp fiskevården. Vi tycker att det är
positivt att det nu anslås 20 miljoner kronor till fiske-
vård. Det är inte någon våldsamt stor satsning, utan
det är en droppe i havet. Men det är bättre än ingen-
ting. Enligt Fiskeriverkets beräkningar skulle det
behövas 65 miljoner kronor per år under många år
framöver.
I vår motion om särskilda arter har vi tagit upp
havsöring och ål. I dag satsar man inte särskilt mycket
på det, trots att det finns ett allvarligt hot. Det finns
inte nu tid för mig att gå in mer på det, utan jag får
hänvisa till den motion som vi har skrivit om detta.
Vi tycker att fiskevårdsmedel skall användas till
fiskevård i fjällen. Där är det framför allt rödingen
som är hotad. Rödingen är en mycket speciell fiskart
som är särskilt anpassad till dessa kalla vatten. Men
det gör också att den är känslig för konkurrens från
andra fiskarter.
Jag skulle vilja säga mycket mer om Östersjölax-
en. Men jag skall nöja mig med att beklaga att betän-
kandetexten har försvagats vid det sista utskottssam-
manträdet. Utskottsmajoriteten vågade inte uttala sig
mot en användning av drivgarn, som är ett av de stora
problemen vid fiske av lax i Östersjön. Det är positivt
att Fiskeriverket nu har fattat beslut som innebär att
man gör en annan fördelning och flyttar mer av lax-
fisket upp till älvmynningarna längs Norrlandskusten.
Det betyder att man kan ha ett betydligt mer selektivt
fiske och i större utsträckning fiska odlad lax och på
det sättet kan spara den vildlevande laxen.
Vi har också krävt en översyn av fritidsfisket. Ett
stort frivilligt arbete görs när det gäller exempelvis
fiskevårdsområden. Men detta är ett känsligt kapitel
eftersom utplanteringen av fisk gör att de naturliga
biologiska systemen rubbas. Detta borde uppmärk-
sammas mera.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1,
14 och 26, men jag står naturligtvis också bakom
övriga reservationer som vi i Vänsterpartiet har skrivit
under.
Jag tänkte ägna några minuter av mitt nästa anfö-
rande åt att under det här debattavsnittet säga några
ord om jordbruket. Jordbruksfrågor utgör ju en del av
betänkandet. Det finns självklart mycket att säga om
jordbruket. Det gäller då på global nivå, i ett EU-
perspektiv och i ett svenskt perspektiv. Att livsme-
delsförsörjningen är av avgörande betydelse för
människans överlevnad på jorden vet alla. Däremot
verkar det vara betydligt svårare att göra något. I dag
förstör vi i stor omfattning jordbrukets produktionsre-
surser. Detta är allvarligt. Här gäller det också EU-
perspektivet. Ett hållbart jordbruk bedrivs inte i dag,
vare sig i EU eller i Sverige.
Det finns många hot mot jordbruksverken, men
jag skall inte gå in på dem nu eftersom tiden rinner i
väg. Jag skall bara ta upp några synpunkter på EU:s
jordbrukspolitik. Det är alldeles uppenbart att vi be-
höver reformera jordbrukspolitiken i EU. Det behöver
vi göra av många skäl, bl.a. av produktionsmässiga
skäl. I dag sker nämligen en felaktig produktion. Fel
grödor produceras och man använder för mycket
konstgödsel, bekämpningsmedel och medel för att
bota sjukdomar. Det gäller då antibiotika och andra
typer av metoder som inte är etiskt godtagbara.
EU:s jordbrukspolitik behöver också reformeras
med hänsyn till den utvidgning med nya medlemslän-
der som skall ske. Vidare behöver EU:s jordbruks-
politik reformeras med hänsyn till ekonomin, till
kostnaderna. En orsak till att det har blivit ett så
krångligt system i EU är att handeln med jordbruksva-
ror ses som överordnad produktionen som sådan. Vi i
Vänsterpartiet tycker inte att det är en bra modell.
Ökad handel betyder också ökade risker vad gäller
djur, råvaror och förädlade livsmedel. Det blir också
ökade risker för spridning av smittor och sjukdomar.
Därför tycker vi att man borde verka för en ökad
regional självförsörjning och för minskade transporter
inom EU.
Det som är svårt att lösa när det gäller att åstad-
komma en förändring av EU:s jordbrukspolitik är
frågan om var jordbruksproduktionen skall ligga och
vilken inriktning jordbruksproduktionen skall ha. Jag
kan inte låta bli att något kommentera Ingvar Eriks-
sons fråga om konkurrenskraften. Det är ingen nyhet
att moderaterna talar om sänkta skatter. De vill ha
lägre skatter och höjda stöd.
Det är med bönderna som med oss andra. Det är
skillnad på bönder och bönder. När det gäller EU-
systemet är det de redan välbeställda bönderna som
får den största delen av EU:s bidrag, medan de bönder
som kanske allra mest skulle behöva stöd för att få
bättre möjligheter att överleva inte har samma möjlig-
heter att utnyttja EU-systemet.
När det gäller frågan om en utredning av minera-
loljorna inom jordbruket vet vi att ekonomiska styr-
medel är nödvändiga och bra och att de fungerar.
Vi i Vänsterpartiet tycker att det är nödvändigt att
få ett konventionellt stöd till jordbruket. I dag är näs-
tan 95 % av jordbruket i Sverige inriktat på konven-
tionell odling. Därför är det viktigt med åtgärder där.
Det förslag som regeringen och Centerpartiet till-
sammans har lagt fram är dock väldigt dåligt. Jag
tycker att det är märkligt att man vill ha ett stöd som
innebär att ersättning utbetalas till den som går på en
kurs; detta baserat på jordbruksarealen. Det är också
märkligt att man får ersättning för att man inte destru-
erar förbjudna bekämpningsmedel. Detta är kanske att
ta till de konstigaste reglerna, men systemet är mycket
märkligt. Vi har föreslagit avslag här och att regering-
en skall återkomma med ett bättre förslag. Vi har inte
fått gehör för vårt förslag, vilket jag beklagar. Stödet
ger alltså inte miljönytta för pengarna.
Det är också fel att nu införa ytterligare stöd. Re-
dan i dag finns det tio miljöstöd inom EU. Vi har
föreslagit att man skall avvakta och göra en grundlig
översyn och en utvärdering av befintliga stöd. Det är
ju mycket byråkrati och krångel runt omkring i detta
sammanhang. Inför EU:s nästa femårsperiod tycker vi
att man när det gäller miljöstöden borde ha en hel-
hetssyn på alltihop.
Fru talman! I mitt nästa inlägg under nästa debat-
tavsnitt kommer jag att bl.a. gå in på det ekologiska
jordbruket.

Anf. 8 ANDRE VICE TALMANNEN:
Om alla talare som anmält sig för 15 minuters an-
förande i stället använder 20, 21 och 22 minuter
kommer dagen att bli väldigt lång.

Anf. 9 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Maggi Mikaelsson säger att ett håll-
bart jordbruk inte bedrivs inom EU. Jag uppfattar att
hon menar att det är på samma sätt i Sverige. Hon går
till frontalangrepp mot det jordbruk som vi i Sverige
normalt kallar för konventionellt jordbruk. Där har
det skett väldigt mycket under de senaste 30 åren. En
oerhörd utveckling i miljövänlig riktning har skett.
Detta är ett faktum.
Maggi Mikaelsson, det fanns en tid i Sverige då
ett hållbart jordbruk inte bedrevs och då marken ut-
armades och människor började svälta. Man fick
utvandra till Amerika och vissa andra länder. Den
tiden vill vi inte ha tillbaka. Jag tror inte heller att det
blir så. Den ensidiga och hårda inställning mot den
positiva utveckling som skett tycker jag dock är hot-
full, mot bakgrund av det jordbruk som vi i dag har i
Sverige.
Maggi Mikaelsson säger också att moderaterna fö-
reslår minskade skatter och avgifter men vill gärna ha
höjda bidrag och stöd. Det är fullkomligt felaktigt.
Nog borde Maggi Mikaelsson som så länge suttit i
riksdagen veta att det som hon kallar bidrag och stöd,
exempelvis från EU, är en ersättning för sänkta priser.
Det är ju på grund av EU:s jordbrukspolitik som vi
har den ordningen. Det är orimligt att begära att en
näringsgren skall producera till priser som ligger
under de verkliga produktionskostnaderna. Därför har
man det här systemet. Vi vill förändra det. Vi politi-
ker i Sveriges riksdag kan inte påverka producentpri-
serna. Däremot kan vi påverka kostnaderna för jord-
bruket i Sverige. Det är det som vi moderater hävdar
är så viktigt.

Anf. 10 MAGGI MIKAELSSON (v) replik:
Fru talman! Jag har inte gått till frontalangrepp
mot det konventionella jordbruket. Inte heller har jag
sagt någonting om den utveckling som har varit. I
stället delar jag uppfattningen att det har skett väldigt
mycket inom jordbruket. Likafullt är ett konventio-
nellt jordbruk, som det i dag bedrivs, inte uthålligt på
lång sikt. Man använder ändliga naturresurser och
man använder ett system och en modell som långsik-
tigt utarmar jorden. Så är det. Men inte heller Ingvar
Eriksson kan ändra på det.
Det är positivt att det sker en utveckling inom det
svenska jordbruket. Det har skett en utveckling tack
vare att jordbrukarna själva har insett att det är nöd-
vändigt men också på grund av de krav som bl.a.
riksdagen och regeringen har ställt på en ökad inrikt-
ning på minskad användning av bekämpningsmedel
etc.
Frågan om konkurrenskraften är både viktig och
intressant. Men det som jag kanske tycker är intres-
santast är den diskussion som i dag börjar växa fram,
också inom jordbruket. Man säger: Vi klarar inte av
de hårda reglerna i Sverige. Vi klarar inte dieselskat-
ten, miljökraven och djurskyddskraven. Vi får ju
därmed sämre konkurrenskraft.
På vilket sätt tycker Ingvar Eriksson att vi skall
konkurrera med jordbruket inom övriga EU?

Anf. 11 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Å ena sidan säger Maggi Mikaelsson
att utvecklingen är positiv. Å andra sidan målar hon
upp en väldigt mörk bild av utvecklingen. Men man
konstatera att de erfarenheter som gjorts leder till att
det konventionella jordbruket går i miljövänligare
riktning. Det är inte fel att ge jorden vad växten behö-
ver för att producera allsidiga och bra livsmedel. Det
är vad det är fråga om. Annars blir det en utarmning.
Det finns olika metoder - konventionella och ekolo-
giska. Men skulle vi hastigt gå över till ett ekologiskt
jordbruk i alla avseenden skulle det bli väldigt stora
problem. Det är bättre också ur miljösynpunkt att man
satsar, som vi moderater, på att det konventionella
jordbruket skall bli miljövänligare.
När det gäller konkurrens på lika villkor är det en
självklarhet att vi kan konkurrera först den dag då vi
får ungefär samma kostnader som andra. Men Maggi
Mikaelsson har väl inget intresse av att sänka kostna-
derna för svenska jordbruket. Det framgick klart av
hennes inlägg.

Anf. 12 MAGGI MIKAELSSON (v) replik:
Fru talman! Vänsterpartiet har faktiskt motionerat
om ett stöd för det konventionella jordbruket för en
omställning i miljövänlig riktning därför att det är
viktigt, det har jag sagt i flera debatter. Eftersom
95 % av jordbruket i dag är konventionellt är det där
man måste satsa väldigt mycket. Där finns det inga
delade meningar, så påstå inte någonting annat!
Även om det inte är fel att ge växten vad växten
behöver är det inte långsiktigt hållbart om man skall
använda importerade råvaror, ändliga resurser och ha
ökade transporter för att klara av att ge växten vad
den behöver. Vi måste försöka nå ett jordbruk som
mindre förbrukar sådana ändliga resurser.
Slutligen om konkurrenskraft. Jag tycker att det är
viktigt att diskutera den frågan, men frågan är vad
man menar med konkurrenskraft. Hur skall man t.ex.
kunna konkurrera med klimat? Det kommer vi aldrig
att kunna göra. Vi kommer aldrig att kunna få två
skördar i t.ex. mitt hemlän. Vi kommer aldrig att
kunna ändra jordens gång runt solen. Det man behö-
ver diskutera är en ökad regional produktion, att börja
diskutera vad det är vi skall konkurrera med. Att
producera bra och säkra livsmedel är viktigt, men att
producera dem för att sedan transportera dem kors
och tvärs och konkurrera med livsmedelproducerare i
någon annan ände av det EU som vi nu är med i tyck-
er jag inte är målet med jordbrukspolitiken.

Anf. 13 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Vi har framför oss ett betänkande som
handlar om mycket. Precis som Maggi Mikaelsson
sade hade det kanske varit lämpligt att dela upp debat-
ten.
Jag tänker börja med fisket och säga att det vi i
våra motioner framför allt har skrivit om handlar om
laxfisket. Den frågan har diskuterats mycket i den här
kammaren.
Sverige bedriver i dag laxfiske ute i Östersjön på
uppväxtplatserna trots att all kunskap säger att det
inte är så man skall bedriva ett långsiktigt ekologiskt
hållbart fiske. Här sker alltså ett fiske när fisken är
liten. Man använder dieselolja på båtarna för att ta
den i land i stället för att vänta tills laxen har vuxit
klart och själv går upp till kusten där man kan ta upp
den. Då får man större fiskar, och man slipper vara
ute till havs och använda mycket dieselolja. Det vi
framför allt kan göra är att bedriva ett fiske på den
odlade laxen, inte som i dag på ett blandat bestånd
och framför allt på den vilda laxen, som i dag utgör
7-10 % av den totala laxförekomsten och som riske-
rar att försvinna.
Det här är mycket allvarligt, men jag kan ändå se
en viss ljusning i det mörka läget därför att det börjar
finnas en större acceptans i riksdagen i dag för att vi
måste ändra laxfisket. Vi kan se att alltmer av fisket
flyttas upp till kusten, vilket är mycket positivt, efter-
som man där bara kan fiska odlad lax, inte den vilda.
Det börjar finnas en liten acceptans för att man kriti-
serar drivgarnsfisket. Sverige har drivit en fråga som
är mycket märklig. Sverige har nämligen, trots den
FN-konvention från 1991 som säger att man inte skall
ha längre än 2 ½ kilometer drivgarn, ändå drivit på
och fått ett undantag för Östersjön. Det innebär att vi
kan ha 21 kilometer drivgarn per båt. I FN-
konventionen sägs att man kan acceptera detta om de
långa drivgarnen inte utgör ett ekologiskt hot. Men
det gör de i Östersjön. Dels hotar de naturligtvis den
vilda laxen eftersom fisket sker på uppväxtområdena
på ett blandat bestånd, dels vet vi att vi har tumlaren i
Östersjön som är ekologiskt unik här och som fastnar
i drivgarnen.
Vi hade på gång en bra skrivning i utskottet. Ty-
värr försvagades den vid det senaste utskottssamman-
trädet, men det känns ändå som att det börjar finnas
en liten öppning i den här frågan. Är det något land
som skall driva det här i EU är det Sverige, eftersom
det är vi som har sett till att vi fått det olyckliga un-
dantaget. Egentligen borde FN-resolutionen också
gälla Östersjön. Det skulle innebära att det blir väldigt
svårt att få lönsamhet på fisket ute i Östersjön på det
fria vattnet på blandade bestånd. Det skulle alltså
innebära att fisket hamnade där det skall vara, nämli-
gen ut efter kusten där det kan bedrivas utan att hota
den vilda laxen. Att vi behöver ett fiske på den odlade
laxen är vi helt överens om. Den odlade laxen har
många ekologiska fördelar framför den vilda, t.ex.
kan man behandla dess yngel med tiamin, vilket gör
att den inte samma utsträckning som den vilda faller
offer för miljösjukdomen M 74 som drabbar laxyngel
och som beror på någon miljöfaktor, vad vet man inte
än.
Vi kommer säkert att återkomma till diskussionen
om den vilda laxen. Här kan man verkligen visa att
man menar allvar med ekologisk hållbarhet. Här finns
det möjlighet för Sveriges regering att gå från ord till
handling, och det är bråttom. Alla de rådgivande
organ som finns både i Fiskerikommissionen och i EU
har entydigt sagt att man måste upphöra med fisket på
blandade bestånd. Skam till sägandes är det väldigt få
länder som bedriver ett fiske på blandade bestånd på
uppväxtområdena. Här har Sverige stor anledning att
tänka om.
När det gäller jordbruket hanteras även här en stor
mängd frågor i betänkandet. Jag kommer inte att
kunna hinna gå in på allt, utan en del kommer jag att
ta upp i anförandet under nästa avsnitt som handlar
om budgeten. En del skall jag försöka hinna med.
Sverige ansöker nu om pengar till ett nytt REKO-
stöd, resurshushållande konventionellt lantbruk. Det
är ett mycket viktigt stöd. Vi hade gärna sett att det
hade kommit direkt när vi kom med i EU. Det fanns
ett förslag i den SOU som föregick miljöstöden, ett
förslag som var mycket bra och som hade gjort att vi
hade fått ett resurshushållande jordbruk. Vi hade känt
att vi hade tagit ett steg åt rätt håll. Tyvärr blev det
inte så, utan förslaget avslogs. Det förslag som nu
ligger på riksdagens bord anser vi däremot är dåligt.
Vi kan inte på något sätt se att förslaget skulle leda till
ett resurshushållande jordbruk, utan vi ser det snarare
som ett allmänt stöd till alla jordbrukare som har
giftsprutor. Det är nämligen förutsättningen för att
man skall kunna få det miljöstödet. Det kan bara ges
till det konventionella giftjordbruket. En jordbrukare
med ekologiskt jordbruk kan aldrig söka det stödet.
Det är alltså ett mycket märkligt stöd. Det innebär att
man skall veta hur man hanterar sin sprututrustning.
Svenska lantbrukare slår sig ofta för bröstet och sä-
ger: Vi är på väg mot ett hållbart lantbruk. Då känns
det mycket märkligt att man helt plötsligt skall ha
betalt för att veta hur man hanterar giftsprutan. Man
tycker att sådant borde varje lantbrukare i Sverige
kunna i dag. Man skall gå kurser för att lära sig det
här. Man skall ha samtliga bekämpningsmedel inlåsta
i ett säkert utrymme. Man skall se till att icke längre
godkända bekämpningsmedel destrueras. Man skall
ha kunskap för att få använda bekämpningsmedel
klass 2 L.
Det här känns som krav på någonting som jag
faktiskt trodde att varje lantbrukare i Sverige kunde.
Om jag var lantbrukare och läste det här skulle jag
tycka att det går min ära för när. Vad är detta? Inte
kan väl riksdagen tro att vi inte kan det här? Uppen-
barligen är det här någonting som Centerpartiet och
Socialdemokraterna har förhandlat fram, och jag
förmodar att LRF också varit med på ett hörn och
tittat på det, eftersom man t.o.m. i annonser skryter
med att man har direktkontakt med regeringen.
Vi kan inte stödja det här förslaget. Det är alltså
295 miljoner som skall gå till det. Vi kommer att i
vårt budgetförslag ta bort de pengarna. Vi yrkar av-
slag på det stödet eftersom vi inte på något sätt kan se
att det är resurshushållande. Dessutom kan man kon-
statera att det finns även andra pengar i budgeten, 2
miljoner, för att funktionstesta giftsprutor. Samtidigt
vet vi alla att giftjordbruket inte kan få fortgå. Det är
en återvändsgränd. Till skillnad från moderaterna är
jag övertygad om att det finns en framtid efter detta
och att det finns en utveckling av ny teknik även inom
jordbrukssektorn.
Naturligtvis är det inte så att vi har nått ett slags
optimalt tillstånd just nu och att det inte kommer att
ske förändringar i framtiden. Naturligtvis kommer
även det som i dag anses som självklart att kritiseras
hårt i morgon - framför allt eftersom mycket av det
som människan gör i dag orsakar så mycket mil-
jöproblem som kommande generationer får ta hand
om. Vi anser alltså att det här REKO-stödet inte skall
tas fram. Vi yrkar avslag i den frågan.
Vi har också en motion som handlar om lantraser.
Vi menar att det är viktigt att behålla den biologiska
mångfalden i jordbruket. Här är det viktigt att bevara
de gamla lantraserna. I dag får man stöd för idisslare
- inget annat. Samtidigt får hästar, höns, ankor, gäss,
kaniner osv. inte stöd. Det gäller också t.ex. grisar.
Nu föreslår man att finullsfåret och Linderödssvinet
skall få stöd.
Men det märkliga är att i det som sändes till Brys-
sel, yrkade man också att hästarna skulle få detta;
ardennerhäst, nordsvensk brukshäst och russ. För
detta finns det pengar anslagna. Totalt handlar det om
7 miljoner kronor, dvs. en ökning med 3 miljoner.
När proppen kommer har hästarna försvunnit.
Menar man allvar med att man skall bevara lantra-
serna, så menar vi att alla skall djur bevaras. Då är
naturligtvis de gener som finns hos hönan lika viktiga
som de gener som finns hos korna. Då måste samtliga
de hotade gamla lantraser vi har ges stöd. Det kan
antingen ges per djurenhet eller till genbanksbesätt-
ning. Men att stöd skall utgå till samtliga tycker vi är
en självklarhet om man verkligen menar allvar med
att det här är viktigt att bevara.
Hästarna har alltså diskuterats mycket, och det är
beklämmande att de har försvunnit i dag. Jag vet inte
riktigt hur man har tänkt sig att använda de pengar
som man har ansökt om.
Vi kan också se att det behövs stöd till föreningar-
na. De gör ett mycket bra jobb i dag. Det utgår en del
stöd, men inte till själva bevarandearbetet. Det är
förvånande att vi i Miljöpartiet inte har fått stöd för de
här motionerna eftersom det finns andra partier som
tidigare har sagt sig vara intresserade av detta. Men
det här kanske också är en uppgörelse som jag inte
riktigt vet hur den ser ut i slutändan. Nu finns det en
reservation att stödja för dem som anser att hästarna
skall ha stöd.
Det finns all anledning att oroa sig för framtiden.
Vi kan se att EU håller på att se över de bekämp-
ningsmedel som finns. Det finns en stor risk att för-
bjudna bekämpningsmedel kommer att bli tillåtna
igen. Bland de tre som just nu testas märks särskild
två, med beteckningarna aldicarb och paraquat. Det
ena har varit förbjudet sedan 1991, det andra sedan
1983. Båda föreslås bli godkända. Det innebär att vi
kan få tillbaka många av de bekämpningsmedel som
vi tidigare har haft och som vi i dag börjar finna i vårt
dricksvatten. Det är naturligtvis fullständigt oaccepta-
belt.
Vi anser att från Miljöpartiets sida att det här
skulle innebära att vi börjar ta de steg tillbaka när det
gäller miljön som vi inte vill se. Vi menar att Sverige
skall vara konsekvent här. Vi skall säga: Finns det
någon miljögaranti värd namnet så skall vi kunna
fortsätta att förbjuda de här medlen.
Aldicarb var ett medel som förbjöds på grund av
hög akut giftighet. Det var ett jorddesinfektionsmedel.
Paraquat var ett ogräsmedel som var så giftigt att man
ansåg att ingen människa skulle hantera det. Ändå
föreslås de bli godkända.
I det här betänkandet talas det mycket om ekolo-
gisk hållbarhet. Vi menar att det jordbruk vi har i dag
inte är ett optimalt jordbruk. I begreppet ekologisk
hållbarhet måste det också finnas en möjlighet för ett
framtida jordbruk. Därför har vi föreslagit att man
faktiskt skall titta på en avvecklingsplan för det kon-
ventionella lantbruket, dvs. för giftjordbruket. Och vi
gör det inte utifrån annat än kunskap.
Tittar vi på vad som händer i det svenska lantbru-
ket i dag, ser vi att de bekämpningsmedel som an-
vänds, framför allt insektsbekämpningsmedel och
ogräsbekämpningsmedel, totalt slår sönder den bio-
logiska mångfald vi har haft i det öppna jordbruk-
slandskapet. Den tysta vår som Rachel Carson skrev
om på 60-talet - det handlade om DDT-preparaten -
är här nu. Den nedgång som vi har nu när det gäller
de arter som finns i jordbrukslandskapet är mycket
större än den som Rachel Carson beskrev.
Det är svårt att titta på alla insekter och göra såda-
na studier, men det är lätt att titta på dem som lever på
insekter, alltså fåglar. Där kan vi se att tofsvipa har
gått ned med 48 %. Sånglärka har gått ned med 27 %.
Ladusvala har minskat med 38 %. Stare har minskat
med 46 %.
I England har man gjort en studie som verkligen
tittar specifikt på jordbrukslandskapet. I den kan vi se
att siffrorna är lika höga. Där vet man också när det
här börjar. Det börjar när vi får de här nya bekämp-
ningsmedlen, de som brukar kallas för lågdospreparat
men som borde kallas för höggiftspreparat. De slår
faktiskt ut de ogräs och insekter som de här fåglarna
lever på. Jag menar att man inte kan prata om ett
långsiktigt hållbart lantbruk om vi håller på att skapa
en odlingsöken. Det är inte långsiktigt hållbart, för i
den långsiktiga hållbarheten måste också ingå att den
biologiska mångfalden inte slås ut.
Jag kommer som Maggi Mikaelsson att be att få
några minuter av mitt nästa anförande till det här
anförandet. Vi hanterar frågorna på de sättet.
Vi menar alltså att det som måste göras är att läg-
ga om det konventionella lantbruket till ett ekologisk
lantbruk. Är det då möjligt? Ja, det är de faktiskt. Vi
kan se att det i den miljöbalk som kommer att komma
står att man skall använda bästa möjliga teknik. Och
det finns en ekologisk teknik framtagen. Här har det
skett en stor utveckling de sista åren. De försök som
har gjorts på flera lantbruksskolor, bl.a. Öjebyn utan-
för Piteå, visar att det inte bara går att återskapa den
biologiska mångfald som vi har förlorat. Det är fak-
tiskt också lönsammare i dag att odla ekologiskt än att
odla konventionellt.
Tekniken är framtagen. Det handlar inte alls om
att gå tillbaka till det jordbruk som vi hade i början av
1900-talet eller slutet av 1800-talet. Här har man lärt
sig mer. Det är det som är det intressanta med teknik
och utveckling; man kan lära sig nya saker. Uppen-
barligen existerar inte sådana möjligheter i modera-
ternas värld, men i verkligheten är det så.
På Öjebyn mjölkar de kor som är ekologiskt håll-
na mer än de kor som får produkter från giftjordbru-
ket. Den minskning i spannmålsskördar som man
hade räknat med skulle bli 20 % blev i stället 7 %.
Men eftersom man inte har utgifter för bekämpnings-
medel och handelsgödsel, och eftersom man har
ekostödet och får ett mervärde för produkten, är det
mer lönsamt att odla ekologiskt.
Det är intressant att se på många av dem som i dag
går över till ekologisk odling. De gör det naturligtvis
av ett intresse. De känner att det är fel att hantera
gifter på det sätt som man har gjort under många år.
Det är fel att producera mat som innehåller små
mängder av bekämpningsmedel. Men när man också
upptäcker att det finns en stor efterfrågan, större än
vad marknaden kan mätta i dag, går man över till
detta. Då kan man se att man både får glädjen att
slippa hantera gifterna, och ett mer lönsamt jordbruk.
När nu de här möjligheterna existerar, är det ju
konstigt om vi i Sverige inte skall välja den bästa
möjliga tekniken. Den är möjlig. Den är ekonomiskt
lönsammast. Den gör att vi slipper slå ut den biolo-
giska mångfalden och få restsubstanser i jordbruket.
Vi menar alltså allvar med det här. Vi menar att de
procenttal som man laborerar med här, och som inne-
bär att vi skall gå litet långsamt fram, egentligen är för
små. Det finns möjligheter i dag. Låt oss utnyttja dem.
Vi har också i en motion talat om att vi anser att
gentekniken inte hör hemma i det här lantbruket.
Gentekniken som den utvecklas nu är anpassad till
kemikaliejordbruket. Man ser till att grödor är resis-
tenta mot Roundup, ett bekämpningsmedel som fak-
tiskt börjar ifrågasättas mycket, framför allt i Dan-
mark. Där kan man se att man hittar mycket restsub-
stanser i vatten. Det bryts inte alls ned på det sätt som
sägs. Det lagras betydlig längre i jorden. Framför allt
slår det ut den biologiska mångfald vi just talade om.
Jag skulle önska att vi var fler som verkligen tog
de här varningssignalerna på allvar. Hade vi haft en
minister här hade jag velat ställa två frågor till den
ministern. Jag får väl göra det till Sinikka Bohlin i
dag. Hur tänker regeringen hantera det faktum att det
jordbruk vi i dag har gör att den biologiska mångfal-
den så drastiskt minskar? Hur ser den strategi ut som
skall göra att vi kan stoppa den här utvecklingen? Den
andra frågan är: Hur tänker sig regeringen att driva
fiskefrågorna i framtiden? Kommer man att börja
driva att vi bara skall fiska med 2 ½ kilometer driv-
garn i Östersjön?
Det är några av de frågor som jag skulle vilja ha
svar på. Mycket av det som vi har diskuterat här
kommer också upp i nästa debatt. För tids vinnande
kommer jag att yrka bifall till reservationerna 19, 24,
26 och 33. Men vi står naturligtvis bakom samtliga de
reservationer som Miljöpartiet har skrivit under. Det
är inte heller säkert att jag kommer att begära votering
i fråga om samtliga de här reservationerna.

Anf. 14 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Gudrun Lindvall säger att hon vill
skära ned och förändra de här miljöstöden. Hon vill
inte satsa på fortbildning för den svenske bonden. Det
är vad hon står här och säger.
Vi vet ju att det sker och snabb och ständig ut-
veckling i rätt riktning, Gudrun Lindvall. Men ni vill
inte satsa på den utvecklingen. Jag konstaterar detta.
I reservationen angående avveckling av det kon-
ventionella jordbruket och djurhållningen i Sverige
anförs att den konventionella odlingen och djurhåll-
ningen drar med sig stora folkhälsoproblem och sam-
hällsekonomiska kostnader. Jag skulle vilja ha mer
fakta och bevis från Gudrun Lindvall. Detta är ett
påhopp på Livsmedelsverket och på alla de krafter i
Sverige som arbetar med livsmedel. Det är ett an-
grepp som inte får stå oemotsagt.
Menar Miljöpartiet att den här avvecklingsplanen
för det konventionella jordbruket skulle lösa proble-
men i Sverige? Jag tror att det blir väldigt stora pro-
blem. Gudrun Lindvall borde fråga de vanliga lant-
brukarna. Då får hon säkert ett svar.
Det är inte så att det skulle vara lönsammare med
ett ekologiskt jordbruk. Det kan vara det i vissa fall.
Det beror på produktionsinriktningen. Det finns goda
möjligheter om man bedriver mjölkproduktion exem-
pelvis. Men det är den enskilde bonden som får avgö-
ra detta själv.
Vi moderater är öppna för utveckling, forskning
och för att satsa på framtiden så att vi går i en mil-
jövänlig riktning, men vi vill vara realistiska.

Anf. 15 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är självklart att kemikaliejordbru-
ket och den kemikaliehantering vi har i övrigt i sam-
hället skapar hälsoproblem. Enligt FN är cancer den
andra vanligaste dödsorsaken i världen i dag. Det
anses bero på kemikaliejordbruket.
Man börjar också alltmer ifrågasätta de gränsvär-
den som finns för maten. Vad tål egentligen små
barn? Kadmium finns i dessa medel. Nu börjar man
starkt ifrågasätta om de gränsvärden som finns verkli-
gen är riktiga. Nu börjar man tro att dessa gränsvär-
den borde vara betydligt lägre för barn. Visst är det så
att det finns hälsoproblem på grund av det kemiska
jordbruket. Allergierna ökar ju också dramatiskt i
västvärlden där vi har det här jordbruket. Vi har en
mängd miljöproblem som naturligtvis kostar i slutän-
dan. Det är ingenting man kan förneka, Ingvar Eriks-
son. Det är bara så.
Det är intressant att höra att moderaterna är intres-
serade av forskning. Det finns alltfler forskningsresul-
tat som just pekar på att det är mer lönsamt att odla
ekologiskt. Vi har tekniken i dag. Det är inte bara
djurbönder som lägger om. Det har snarare varit
tvärtom. Det har faktiskt varit rena växtodlare som
har börjat att lägga om. Det är därför vi har ganska
mycket åker omlagd. Men vi har haft förvånansvärt
litet djurhållning omlagd. Det är lättare att lägga om
åkermark. Där vet man precis hur man skall göra.
Man får inte speciellt stora problem. En stor bonde
som nu har lagt om säger att den tid han tidigare till-
bringade på traktor för att sprida gifter kan han lika
gärna använda till att gå ut och rycka upp tistlarna för
hand. Vi har tekniken och vi har kunskapen. Då är det
naturligtvis intressant att ta vara på den.
I nästa debatt kan jag ta upp vad vi vill satsa på i
stället för REKO-stödet. Men det handlar bl.a. om ett
rennäringsstöd och ett stöd till ekologisk äggproduk-
tion. Det börjar fattas pengar för många av de miljö-
stöd som finns i dag. Vi tycker att man bör förstärka
dem i stället för att införa ett REKO-stöd som vi anser
är ett allmänt stöd till alla konventionella odlare.

Anf. 16 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Gudrun Lindvall säger att det är väl-
digt allvarligt med det s.k. giftjordbruket. Det är ett
oförskämt påstående att kalla det konventionella jord-
bruket för ett giftjordbruk. Vi har ju en utveckling
som går stadigt mot mindre användning av gifter. Vi
har en utveckling som innebär att man ökar använd-
ningen av biologiska bekämpningsmedel. Vi vet att
ekologisk odling också kan medföra problem. Det
finns även urlakningsproblem med det ekologiska
jordbruket. Vi vet också att det ekologiska jordbruket
kan drabbas av stora förluster vid sjukdomsangrepp
och liknande. Det är faktiskt i många fall en uppoff-
ring för de lantbrukare som satsar på denna typ av
jordbruk.
Men trots det är vi moderater positiva till att den
enskilde bonden själv skall få välja. Vi är för mång-
fald. Om det är så som Gudrun Lindvall säger, att det
ekologiska jordbruket är både lönsammare och bättre
på alla sätt, kommer givetvis denna odlingsform att
öka kraftigt i framtiden. Det har vi ingenting emot.
Men det måste ske i den takt som det är möjligt att
klara konkurrensen, försörjningstryggheten osv.
Det är uppenbarligen så att forskning och utveck-
ling har lett till framsteg för det svenska lantbruket.
Det gäller både på den konventionella sidan och på
den ekologiska sidan. Vi moderater är beredda att
satsa på båda. Men vi är som sagt realistiska, och jag
tycker att Gudrun Lindvall är motsatsen.

Anf. 17 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Det här handlar naturligtvis om vilken
acceptans man har för gifter. Jag är yngre än Ingvar
Eriksson och har vuxit i en annan tid där gifter kallas
gifter. Har man själv hanterat gifterna vill man kanske
inte se allvaret med dem. Men sedan vi i allt större
utsträckning har börjat använda gifter, framför allt de
s.k. lågdospreparaten som jag vill kalla höggiftsprepa-
raten, har vi fått den effekten att insekter, ogräs, dvs.
mångfalden i floran, och fåglar faktiskt håller på att
försvinna. Då borde vi ju fundera litet grand. Om de
gifter som vi sprider är så giftiga att hela den biolo-
giska mångfalden slås ut i odlingslandskapet, skall det
då inte leda till någon eftertanke? Skall vi inte då
börja fundera på hur det kan komma sig att om man
odlar ekologiskt några år börjar man få tillbaks detta?
Gifter är gifter. Det är bara så.
Nu har vi en möjlighet att lägga om lantbruket och
behålla den biologiska mångfald som vi anser att vi
vill ha. Vi har en möjlighet att ha öppna landskap som
inte blir odlingsöknar. Att då inte ta den möjligheten
är mycket märkligt. Naturligtvis anser vi i Miljöpar-
tiet att vi skall använda ekonomiska styrmedel. Vi
skall påverka så att lantbruket lägger om till ekologisk
odling. Det är kanske det som skiljer moderater och
miljöpartister. Vi anser att det är bra att bönder själva
får bestämma, men vi anser också att det finns någon-
ting som heter politik där vi skall påverka utveckling-
en. Vi anser nämligen att politik är att driva utveck-
lingen framåt. Här finns det goda möjligheter att ge-
nom ekonomiska styrmedel och på andra sätt, t.ex.
genom bidrag till ekologiskt lantbruk, se till att vi får
en omläggning så att vi slipper gifterna i framtiden.
Då kan vi återfå den biologiska mångfalden och få ett
jordbruk som är ekologiskt långsiktigt hållbart. Det
naturliga steget och LRF har varit överens om att
dagens konventionella jordbruk inte är ekologiskt
långsiktigt hållbart. Varför skall vi då ha kvar det?

Anf. 18 LENNART BRUNANDER (c) re-
plik:
Fru talman! Jag reagerar mot Gudrun Lindvalls
sätt att här i debatten försöka ta heder och ära av hårt
jobbande svenska jordbrukare. Hon talar om att de
bär sig väldigt galet åt. Det är ju inte så. Vi har ett
jordbruk i Sverige som baserar sig på en rimlig eko-
logisk grund. Vi använder betydligt mindre gifter och
gödningsmedel än vad man gör i jordbruk på andra
håll. Det är i och för sig inte automatiskt ett försvar
och klartecken på att det är okej. Men inriktningen är
att klara både den biologiska mångfalden och miljön.
Sedan säger Gudrun Lindvall att det är lönsamt
med ekologiskt jordbruk. Jag tror faktiskt att det är
det. Det är det bl.a. tack vare att vi har lagt in ett
ordentligt stöd till ekologiskt jordbruk i det miljöstöd
vi har till jordbruket. Det har vi gjort därför att vi
tycker att det är viktigt. Vi har en målsättning som vi
vill försöka att nå. Nu har vi i Centerpartiet tyckt att
det är rimligt att man utvecklar det här och höjer
målsättningen. Men efter allt prat orkar Miljöpartiet
inte ens stödja det.
Jag håller med Gudrun Lindvall om att dessa häst-
raser borde ha funnits med också i det slutliga försla-
get. Men det var ju inte möjligt att få någon majoritet
för det i utskottet. Det är bara att konstatera att det var
så. Men vi lyckade ändå med att få en skrivning i det
betänkande som vi nu behandlar där det står att i
likhet med vad som anförts i motionerna anser utskot-
tet det angeläget att regeringen beaktar situationen för
de svenska hästraserna, särskilt ardenner, nordsvensk
häst och gotlandsruss. Utskottet förutsätter att rege-
ringen inför budgetåret 1999 verkar för en utvidgning
av miljöprogrammet så att även de utrotningshotade
hästarna omfattas.
Vi kom faktiskt ganska långt, men vi kom inte än-
da fram.

Anf. 19 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag är förvånad över att Centerpartiet
tillsammans med regeringen kan ta fram ett sådant
förslag som förslaget om det resurshushållande kon-
ventionella lantbruket, där man skall få betalt för att
ha en växtnäringsbalans och odlingsplan. Man skall få
betalt för att gå en tvåveckorskurs, för att sprutut-
rustningen testas minst vartannat år, för att vid be-
kämpning använda en dosnyckel osv. Det är för mig
obegripligt att odlaren själv inte skall stå för det här.
Vi brukar tala om principen PPP, dvs. polluters pay
principle. Jag undrar vad som blir kvar i det konven-
tionella lantbruket som lantbrukaren själv skall stå
för. Skall han ha bidrag för absolut allt? Kan man
komma längre? Skall han ha bidrag till stövlarna
också? Det blir ingenting kvar.
Vi menar att det finns delar som en verksamhet
måste betala. I många andra sammanhang brukar man
hävda att jordbruket är som vilken verksamhet som
helst, men jag börjar betvivla det.
Det är också märkligt att man med det nya REKO-
stödet skall få 225 kr på arealer upp till 50 hektar,
100 kr mellan 50 och 200 hektar och därutöver intet.
Det är oerhört underliga regler. Det här innebär att
den som har en areal som är större får mer, medan den
som har en liten areal får mindre. Samtidigt kan de
göra precis samma sak. Det kostar lika mycket att
göra den biologiska bädden som man skall ha när man
fyller sprutan eller den fasta plattan. Det är ett mycket
konstigt stöd. Jag är förvånad över att Centerpartiet är
med på det.
När det gäller stöd till lantraserna är det konstigt
att regeringen går ned till Bryssel med ett förslag om
hästraserna som man sedan avviker från i propositio-
nen. Russ är t.ex. en svensk hästras som har funnits
här mycket länge. Det är en hästras som det finns all
anledning för oss att bevara. Vi tycker att det är
märkligt att vi inte kan få det stödet till den hästrasen.
På samma sätt är det med den nordsvenska hästen,
som också är en hästras som har funnits mycket länge
i Sverige och som borde ha stöd. Har Centern miss-
lyckats i förhandlingarna med Socialdemokraterna,
eller vad har hänt?

Anf. 20 LENNART BRUNANDER (c) re-
plik:
Fru talman! Gudrun Lindvall påstår att bonden
skulle få betalt för olika saker, men det är inte så.
Gudrun Lindvall vänder på saker och ting. Det som
hon räknar upp är sådant som det förutsätts att man
skall ha gjort för att över huvud taget få stödet. Det är
alltså ett krav för att man skall få detta miljöstöd. Det
är en helt annan sak än att man får betalt för de olika
sakerna. Det skulle ju vara helt tokigt om man fick
detta miljöstöd utan att ta dessa hänsyn. Det kan
knappast vara det som Gudrun Lindvall menar.
När det gäller hästraserna delar jag Gudrun Lind-
valls uppfattning att det är konstigt att regeringen har
betett sig på det här sättet. Men det är en sak för sig.
Vi har också motionerat om att de borde ha fått peng-
ar i budgeten, men det var inte möjligt att få majoritet
för det i utskottet, och därmed inte heller i riksdagen.
Men vi kom ganska långt i arbetet med att lösa frågan,
genom att vi enades om en skrivning där regeringen
får i uppdrag att klara det här till 1999. Det ser jag
fram mot.

Anf. 21 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är uppenbarligen så att Centern
när det gäller hästraserna har misslyckats i samarbetet
med regeringen. Vi får acceptera att man ibland
misslyckas, men detta är trots allt ett stort misslyck-
ande. Det är dessutom ganska litet pengar. Jag har
väldigt svårt att förstå varför Centern inte kunde
hämta hem den här frågan tillsammans med regering-
en.
När det gäller gifthanteringen uttrycker Centern
ibland ett intresse för ett ekologiskt lantbruk. Samti-
digt håller man det konventionella lantbruket mycket
om ryggen. Jag har svårt att förstå motivet när man då
säger att vi i Sverige använder mindre gifter än i and-
ra länder. Om vi skall sänka kraven kan vi se på USA,
där man hanterar både djur och mark på ett annat sätt
än i EU. Om det är konkurrensneutralitet att sänka
kraven och anpassa dem till den som har lägst krav
går vi en mycket dyster framtid till mötes.
När det gäller gifthanteringen i Sverige måste man
också ta hänsyn till att det naturligtvis är speciellt att
hantera gifter i ett kallt område. Den nedbrytningstid
som ibland står angiven för dessa preparat förutsätter
nämligen en varm jord. När man nu börjar titta på
Roundup ser man att det inte alls bryts ned så som det
är sagt. Många gånger beror det på att man använder
det på hösten och att det då är för låg jordtemperatur.
Ämnet ampa, som är nedbrytningsprodukten av Ro-
undup, eller av glyfosatet, blir då kvar och rinner ned
i vatten. I Danmark hittar man det här både i ytvatten
och i grundvatten, och även i Sverige börjar man hitta
nedbrytningsprodukten av Roundup.
Gifter som används i jordbruket skall kallas för
gifter. Vi har inte minskat gifthanteringen. Snarare har
vi fått giftigare preparat. Därför behöver vi sprida ut
mindre mängder. Men det körs fortfarande lika många
rundor på åkern.
Den enda möjligheten att komma till rätta med det
här är naturligtvis att höja skatterna på bekämpnings-
medel och näringsämnen och se till att de används så
effektivt som möjligt. Det vi vill är att de skall bort på
sikt. Gifter är gifter, och gifter hör inte hemma i ett
ekologiskt hållbart samhälle.

Anf. 22 DAN ERICSSON (kd):
Fru talman! Det är roligt att jordbruksutskottet
bland alla yrkanden har fastnat för att tillstyrka en
kristdemokratisk motion om att säkerställa resurser
för kalkning. På den här punkten är jag givetvis nöjd
med utskottets betänkande.
Kalkning och åtgärder för att minska övergödning
av sjöar är en typ av åtgärder som måste fortgå i
oförminskad utsträckning. Neddragningen av anslaget
till kalkningsåtgärder har varit oacceptabel. I stället
bör nu kalkningsverksamheten öka för att återställa
skador i sjöar med viss påverkan som i dag inte kal-
kas. Försurning och övergödning är i dag det största
hotet mot den biologiska mångfalden i dessa ekosys-
tem.
Det är därför glädjande att utskottet genom att
tillstyrka en kristdemokratisk motion nu tydligt lägger
fast nödvändigheten av att säkerställa resurser för
fortsatt kalkning. Det är också väldigt positivt att
detta sedan fullföljs i budgetbetänkandet, som vi skall
behandla senare i dag, genom att det tillförs ytterliga-
re resurser.
Fru talman! Strax innan budgetpropositionen pre-
senterades i september lade regeringen fram den sär-
skilda propositionen om hållbart fiske och jordbruk.
Regeringens arbetsmetodik att lägga fram omfattande
särpropositioner samtidigt med budgetpropositionen
är inte speciellt lyckat, eftersom man måste upprepa
sig i de olika motionerna för att få någorlunda helhet i
politiken.
Jag hoppas att man undviker det i fortsättningen.
Förhoppningsvis kommer inte denna regering att
lägga fram någon liknande budgetproposition, utan
det kommer att finnas en annan majoritet vid nästa
tillfälle. Jag hoppas att den majoriteten också undvi-
ker den här typen av olycklig arbetsbelastning.
Jag väljer att här och nu ta den principiella debat-
ten om jordbrukspolitiken, för att sedan i fråga om
budgetbetänkandet mer direkt gå på budgetfrågorna.
Jag vill börja med att upprepa något av vad Krist-
demokraternas representant sade i jordbruksdebatten i
oktober. För framtiden måste slås fast att fortsatt
jordbruksproduktion i Sverige såväl som i övriga EU-
länder är en nödvändighet. Nationellt gäller det såväl
för att målsättningen om att hela Sverige skall leva
skall kunna uppnås som att vi har en fortsatt inhemsk
livsmedelsförsörjning.
Ur ett globalt perspektiv är det långsiktigt nöd-
vändigt att åkermarken i Sverige och Europa finns
tillgänglig för livsmedelsproduktion. Därför är det
också nödvändigt att miljöaspekter vägs in vid en
kommande reformering av jordbrukspolitiken så att
en övergång till miljövänliga och mer ekologiska
brukningsmetoder främjas. Detta kräver också bibe-
hållen åkermark, eftersom en minskad intensitet i
jordbruksproduktionen måste kunna kompenseras
med produktion på mer åkermark.
Fru talman! Jag lyssnade på replikskiftena mellan
Gudrun Lindvall och hennes meddebattörer. Gudrun
Lindvall säger att det här handlar om politik och att vi
skall driva utvecklingen. Det är riktigt - det är vår
uppfattning. Vi skall ha en ökad ekologisk produk-
tion, och vi skall ha mer av miljövänlighet i jord-
bruksproduktionen. Problemet är att om Gudrun
Lindvalls och Miljöpartiets politik, och den teknik
som de framför sin politik med, skulle få ökat ge-
nomslag kommer inte denna omställning. Jag törs
säga att när man använder den typ av överord som
Miljöpartiet använder blir man jordbruksnäringens
dödgrävare. Miljöpartiet måste inse att en förutsätt-
ning för att vi skall ha ett hållbart jordbruk är att vi
har denna produktion över huvud taget. Då kan man
inte lägga fram förslag om att vi skall avveckla jord-
bruket i praktiken. Det är en oseriös hållning, och den
skadar den hållning som de seriösa jordbruksdebattö-
rerna har, som menar att vi skall ha en mer miljövän-
lig inriktning på jordbruket och att vi skall ha en om-
ställning till mer ekologisk produktion. Men Gudrun
Lindvalls agerande försvårar den linjen.
Fru talman! Det går att producera tillräckligt med
livsmedel för en växande världsbefolkning. Förvaltar-
skapstanken måste dock vara vägledande och kortsik-
tiga vinstintressen - som drivit fram odlingssystem
som sugit ur jordens bördighet och orsakat jordero-
sion - måste ersättas med långsiktigt hållbara bruk-
ningsmetoder. Ett uthålligt och hållbart jordbrukssys-
tem bygger på ett kretslopp av näringsämnen och att
organiskt material binder samman markmineralen.
Detta gör att man tar till vara det naturen ger och
förhindrar jorderosion.
En central fråga för EU måste vara att aktivt bidra
till fattigdomsbekämpning och ökad livsmedelssäker-
het i tredje världen. Den gemensamma jordbrukspoli-
tiken inom EU - CAP - kan vara ett instrument i detta
arbete. EU måste också inom övriga internationella
forum, såsom WTO, Världsbanken och IMF, medver-
ka till att ta fram en övergripande strategi för hur de
fattigaste ländernas inflytande skall stärkas. En om-
ställning av det europeiska jordbruket till mer mil-
jövänliga brukningsmetoder och ekologisk produktion
innebär ett minskat tärande på ändliga resurser och är
nödvändig också för solidariteten med tredje världen.
EU skall enligt vår uppfattning bistå u-länder med
en uppbyggnad och en utveckling av ekologisk pro-
duktion. Detta handlar i högsta grad om hållbart jord-
bruk.
Såvitt jag förstår förbereder nu regeringen en pro-
position angående reformeringen av den europeiska
gemensamma jordbrukspolitiken. Jag hoppas att re-
geringen i förberedelsearbetet inför denna proposition
förmår att lämna sin gentemot jordbruksnäringen
ibland något fientliga hållning - detta sagt utifrån ett
hållbarhetsperspektiv. Ett regeringsförslag bör rim-
ligtvis inte vila på den smala majoritet som står bak-
om utredningen om reformeringen av den gemen-
samma jordbrukspolitiken, dvs. Komicap, utan mer ta
fasta på de reservationer som finns bl.a. från oss
kristdemokrater.
Regeringens hittills redovisade strävan att genom
en radikal förändring av CAP avhända Sverige och
Europa stora delar av åkermarken kan inte vara en
långsiktigt hållbar politik. Det är det vi diskuterar i
dag. Vi skall ha en hållbar politik på jordbruksområ-
det. Det kan inte vara långsiktigt hållbart att avhända
oss denna mark, inte minst mot bakgrund av den väx-
ande världsbefolkningen.
Den starka befolkningstillväxten innebär att od-
lingsbar åkermark redan om några årtionden kan vara
en bristvara. Därtill kan läggas verkningarna av en
tilltagande växthuseffekt, som Lennart Brunander
nämnde, problem med jordförstöring och sinande
vattentillgångar.
Man förvaltar inte den globala resurs som åker-
marken utgör på ett riktigt sätt genom att föra en poli-
tik som leder till dess avveckling. Också fortsätt-
ningsvis skall åker- och betesmarker ses som en resurs
i livsmedelsproduktionens tjänst.
Att EU har en gemensam jordbrukspolitik visar på
ett tydligt sätt betydelsen av livsmedelsproduktionen.
Det är också helt nödvändigt att lika villkor gäller för
jordbrukare inom EU-området. En harmonisering av
avgifter och skatter på jordbruksområdet är nödvän-
dig för att svenska jordbrukare skall kunna konkurrera
med andra EU-länder på lika villkor.
Det är bra att Gunnar Björk nu genom sin utred-
ning tydliggjort problemet och anvisat lösningar.
Därmed är också ett av våra krav uppfyllt, dvs. kravet
på en tydlig jämförelse mellan olika länders förut-
sättningar för att bedriva jordbruk.
Det är dock angeläget att riksdagen redan i dag
tydligt slår fast vikten av att långsiktiga och stabila
spelregler skall gälla för dem som arbetar inom jord-
bruksnäringen. Därför yrkar jag under mom. 82 bifall
till motion Jo230, yrkandena 1 och 7.
Jag får påminna om att vi kristdemokrater inte har
någon ordinarie ledamot i jordbruksutskottet, varför
vi får göra våra yrkanden direkt i kammaren. Därför
blir det något fler yrkanden än vad andra gör. Det är
vårt sätt att synas ordentligt i debatten.
Vad gäller Gunnar Björks utredning kan jag på-
minna kammaren om att vi kristdemokrater redan
tidigare föreslagit en likställighet vad gäller energibe-
skattningen för jordbruksnäringen och tillverk-
ningsindustrin. Hade riksdagen gått på den linjen
tidigare hade situationen varit något bättre för jord-
bruksnäringen i dag. Det är ett av de förslag som finns
i Björks utredning och som jag hoppas att regeringen
tar till sig.
Ett antal av våra yrkanden berör den framtida
jordbrukspolitiken. Jag får anledning att återkomma
till detta under våren, eftersom regeringen har aviserat
att man då kommer att lägga fast sin politik definitivt
inför den fortsatta diskussionen om EU:s gemensam-
ma jordbrukspolitik. Jag gör därför inga yrkanden om
detta i denna debatt.
Jag vill kort säga något om befintliga miljöpro-
gram. Vad gäller delprogrammet om resurshushållan-
de i konventionellt jordbruk bör miljöinsatser ersättas
oavsett storleken på berörd areal. Därför stöder jag
reservation 25, som fångar upp vårt motionskrav.
Miljöstöden till kulturmiljövård och biologisk
mångfald skall gagna miljön och ge en rimlig ersätt-
ning till dem som brukar sin fastighet på ett naturvår-
dande sätt. De skall vara enkla och obyråkratiskt
utformade. Här har regeringen och Jordbruksverket
dessvärre krånglat till regelverket på ett många gånger
orimligt sätt. Av den utvärdering som genomförts av
Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikva-
rieämbetet framgår att regelsystemet varit krångligt.
Detta måste nu förändras, så att miljöpoängstöden
utgår generellt och på ett enkelt och mer realistiskt
sätt.
Det handlar också om att få till stånd en förenkling
av regelsystemen inom EU, varför jag under mom. 48
yrkar bifall till motion Jo14, yrkandena 13 och 14,
och till motion Jo209 under mom. 49.
Givetvis kvarstår också vårt krav att regeringen
måste verka för förändrade regler för ekologisk odling
inom EU-länderna för att stimulera denna odling. Jag
avstår från att driva frågan till omröstning och hoppas
att regeringen ändå kan ta till sig den argumentation
som finns i vår motion i denna fråga.
Lika viktigt är att arbetet med det nya miljöpro-
grammet, som skall börja genomföras år 2000, påbör-
jas omedelbart, så att vi från programperiodens början
har ett enkelt, robust system som är lätt att administre-
ra och därmed avsevärt billigare än dagens. Förenk-
lingar kan ske genom att man sammanför och därmed
minskar antalet stöd. Utifrån ett grundstöd för vall
och bete kan man sedan komplettera med tilläggsstöd
för särskilt värdefulla marktyper.
Man måste också göra det möjligt att fasa in
gamla femåriga miljöstöd i det nya programmet. Att
hantera två system blir annars en hopplös uppgift för
dem som skall hantera systemen administrativt.
Moderaterna har i denna fråga krävt en parlamen-
tarisk beredningsgrupp. Det är möjligt att detta kan
sätta fart på det hela, varför vi på denna punkt stöder
reservation 27.
Fru talman! Jag skall så kort ta upp några fiskefrå-
gor. Ett mål för fiskeripolitiken är att skapa förutsätt-
ningar för utveckling av konkurrenskraftiga företag
inom fisket och vattenbruket. Näringen är beroende
av stabila regler och en långsiktig och ansvarsfull
hushållning med fisketillgången, inte minst för att den
biologiska mångfalden skall kunna bevaras. Fisket är
också en viktig förutsättning för levande kustbygd och
skärgård. Detta är några av skälen till att det är nöd-
vändigt att ge goda villkor för fiskenäringen.
EU-stödet på fiskets område ges i huvudsak inom
ramen för det strukturstöd som kan hänföras till mål
5a - anpassningen av fiskerisektorns struktur.
Det är också enligt kristdemokraternas uppfattning
angeläget att noggrannare undersöka möjligheterna att
bättre utnyttja EU:s stöd för landsbygdsutveckling,
det s.k. 5b-stödet, för fiskeberoende områden.
Det är något defensivt av utskottet att avvisa vår
begäran om att regeringen skall aktivera sig i denna
fråga med hänvisning till att det är ansökningar som
skall ligga till grund för eventuellt stöd. Om man inte
får reda på att möjligheten finns lär inte så mycket
hända. Därför yrkar jag beträffande mom. 23 bifall till
motion Jo14, yrkande 1.
Vi har i vår motion också tagit upp frågor som be-
rör bl.a. överfiskningsproblematiken, utveckling av
selektiva fångstmetoder och fiskeredskap som lämnar
ungfisken kvar och skyddsåtgärder för unika fisk-
stammar. Jag avser dock inte att begära omröstning
om våra yrkanden, eftersom utskottsbetänkandet an-
das en relativt stor samstämmighet i dessa frågor.
Beträffande ersättningsfrågor för skadade fiske-
redskap kan jag säga att vårt krav, som framförts i
motion Jo401, fångats upp i reservation 15, varför vi
vid en eventuell omröstning kommer att stödja den-
samma.
Med detta kan jag säga att jag inte gick över tiden,
fru talman, utan sparade in det som andra har dragit
över.

Anf. 23 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är mycket intressant att se vilken
reaktion det väcker när man säger att man vill avveck-
la det konventionella lantbruket. Det gäller även par-
tier som kd, som brukar säga att de står för ett ekolo-
giskt lantbruk och tycker att det är viktigt.
Jag förstår inte riktigt detta. Måste det, om man
stöder ett lantbruk, innebära att man stöder använd-
ningen av bekämpningsmedel och konstgödsel? Det
kan väl inte vara det som är själva kärnan i att stödja
ett lantbruk. Att vi stöder lantbruket måste naturligtvis
innebära att vi vill att det skall finnas möjligheter i
Sverige att bedriva ett lantbruk, men formen för lant-
bruket skall naturligtvis kunna kritiseras. Vi vill själv-
fallet ha ett stöd till lantbruket, så att det kan finnas
lantbruk i hela Sverige. Det är fullkomligt självklart.
Vi har tidigare motionerat om att öka ekostödet. Vi
tycker att det är för lågt och att den formen av lant-
bruk skall ges ett rejält stöd.
Menar verkligen Dan Ericsson att det viktigaste
när man stöder lantbruket är att stödja just gifthante-
ringen? Är det det som är att stödja lantbruket?
Jag skulle också vilja höra vad Dan Ericsson anser
om genteknik i lantbruket. Vi har i en reservation
uttryckt att gentekniken inte hör hemma i ett hållbart
lantbruk. Delar Dan Ericsson den uppfattningen? Vi
kan se vad som kommer nu. Rapsen kommer med
största sannolikhet att bli godkänd i EU och då börja
odlas i Sverige. Det är dessutom en gröda som förut-
om att den är resistent mot bekämpningsmedel också
har vilda släktingar, och det finns alltså en stor risk att
gener kan spridas till åkerkål. Delar Dan Ericsson min
uppfattning att gentekniken inte hör hemma i ett
långsiktigt hållbart lantbruk, och kommer kd i så fall
att stödja vår reservation 33?

Anf. 24 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Kristdemokraterna har varit tydliga
hela vägen. Vi vill ha en mer miljövänlig produktion i
jordbruket, vi stöttar en omläggning till ekologisk
produktion, och vi anser att detta är en hållbar jord-
bruksproduktion. För att kunna få denna omställning
måste vi över huvud taget ha ett jordbruk. Rycker
man undan förutsättningarna för att bedriva jord-
bruksverksamhet kan vi inte ens ha den miljövänliga
och hållbara jordbruksproduktionen.
Gudrun Lindvall och Miljöpartiet jämställer i sin
reservation dagens jordbruk med ett "giftjordbruk".
Vilken signal är det då man skickar ut till svenska
folket? Är det giftiga livsmedel som kommer från den
svenska jordbruksnäringen? Det är den signal Gudrun
Lindvall skickar ut. Här i kammaren säger hon att den
ökade cancerfrekvensen beror på jordbruket. Vad är
det för signal Gudrun Lindvall och Miljöpartiet skick-
ar ut? Skall vi inte äta över huvud taget, och vad hän-
der då?
Frågan om biotekniken tas upp med anledning av
kommande betänkande. Men också i den frågan är det
märkligt hur enkelt livet är för Gudrun Lindvall. Det
är svart eller vitt, antingen-eller. Det finns inte någon
sorts mellanläge, där man kan se att det kan finnas
både positiva och negativa delar i detta och att man
sedan får väga och pröva vad som är bäst utifrån ett
hållbart synsätt och ett förvaltaransvar. Det är inte så
enkelt, Gudrun Lindvall. Måla inte alltid allting i svart
eller vitt.

Anf. 25 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! När man inom kd talar om att utveckla
det ekologiska lantbruket innebär det tydligen inte att
det konventionella skall minska i motsvarande del.
Vill man utöka det ekologiska lantbruket måste det ju
vara bönder som i dag bedriver konventionellt lant-
bruk som skall gå över till ett ekologiskt lantbruk. Det
är precis det vi tar upp i vår motion. Vi anser att den
svenska regeringen skall fundera på hur vi skall kunna
bidra till att det här går i den riktning vi vill. Hur skall
vi kunna se till att vi får former som gör att alltfler
konventionella lantbrukare går över till ekologisk
produktion? Jag vet inte på vilket sätt det innebär att
bara se i svart eller vitt. Vill man öka den ekologiska
produktionen måste man ju i motsvarande del minska
den konventionella produktionen. Det är ju det som är
vitsen med det hela. Jag har svårt att se att det skulle
vara att se i svart eller vitt.
Jag kan sedan konstatera att kd driver en linje i
Gentekniknämnden, där man är mycket restriktiv,
mycket negativ och nu också har reserverat sig i fråga
om de grödor som nämnden vill godkända. Man anser
att kemikalieresistens i grödorna respektive antibioti-
kagener, som också finns i de här grödorna, inte hör
hemma i ett ekologiskt hållbart lantbruk.
Jag har förstått att kd inte kommer att stödja den
här motionen. Uppenbarligen anser somliga kristde-
mokrater att gentekniken kan höra hemma i ett eko-
logiskt hållbart lantbruk. Vi anser inte det. Vi anser
liksom ekologiska lantbrukare att gentekniken inte har
kommit på grund av att den är efterfrågad av vare sig
konsumenter eller lantbrukare. Den har kommit därför
att kemikalieindustrin ser en möjlighet att ta fram
grödor som ger större vinst.
Naturligtvis måste vi tala om att det finns restsub-
stanser av gifter, kadmium, osv., i maten. Något annat
vore väl underligt. Sedan är det vars och ens sak att
välja vad man äter. Varför skall människor i dag ac-
ceptera att äta sådant som enligt FN-organ innebär en
för stor kemikaliebelastning?

Anf. 26 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Det är tydligen en pedagogiskt alltför
stor uppgift att försöka förklara för Gudrun Lindvall
hur man kan bedriva politik. Gudrun Lindvall pläde-
rar för en miljövänlig produktion och en ekologisk
inriktning, men egentligen undergräver hon förtroen-
det för detta. Det hon säger gör att man blir block-
erad. Man lyssnar över huvud taget inte när Gudrun
Lindvall utmålar konventionella jordbrukare som
"giftjordbrukare" och säger att svenska jordbrukspro-
dukter är en orsak till cancerfrekvensen. Då lyssnar
man inte. Då får vi inte någon seriös diskussion, och
det är det vi vill ha. Om vi skall få en övergång till
mer miljövänliga metoder och ekologisk produktion
gäller det att bygga ett förtroende för detta, se på
resultaten och visa att detta är vägen till ett hållbart
jordbruk. Det sätt som Miljöpartiet och Gudrun Lind-
vall driver frågan skapar svårigheter för denna debatt.
Gentekniken återigen: Gudrun Lindvall kan inte
här förneka att det faktiskt finns positiva aspekter av
gentekniken. Jag går inte in precis på jordbruket utan
talar om gentekniken generellt. Genom historien har
det funnits upptäckter på genteknikområdet som har
betytt en del. Det kan inte Gudrun Lindvall förneka.
Det är det jag säger - man kan inte måla i bara svart
eller vitt. Sedan skall detta hanteras utifrån ett tydligt
förvaltaransvar. Vi har tydliga program om detta och
tydliga motioner, och de kommer att följas upp i de
sammanhang där de behandlas.

Anf. 27 SINIKKA BOHLIN (s):
Fru talman! Att få ett hållbart fiske och jordbruk
handlar om att skapa en långsiktig balans mellan
resurser och utnyttjande. Tyvärr, Gudrun Lindvall,
kan detta inte ske över en natt. Man kan inte bygga ett
hållbart Sverige över en natt, som Miljöpartiet kanske
många gånger tror.
Jag vill kort beskriva innehållet i det betänkande
vi har framför oss som mat, miljö och människor. Det
handlar om maten som vi alla behöver, maten som vi
fångar i vattnen eller brukar i jordarna. Det handlar
om miljön som fisken lever i och grödorna växer i.
Det handlar också om människor, vi konsumenter som
köper maten men också de människor som fiskar eller
odlar. Det handlar om ett gemensamt ansvar, ett åta-
gande från lokalt till globalt, med alla de mellanregi-
oner som finns i det här arbetet.
Låt oss titta på fiskeområdet: Vad vill vi göra, och
vad kan vi göra? Om visionen är ett hållbart fiske kan
man säga att målen är följande, som också finns som
en röd tråd i utskottets betänkande. Det handlar om att
utveckla miljömålen, att tillämpa försiktighetsprinci-
pen och att förstärka sektorsansvaret. Det är tre frågor
som genomgående finns med i betänkandet. Jag vågar
påstå att vi i den här kammaren är överens om de här
målen, men när vi börjar hantera medlen brukar vi
vanligtvis ro åt alla möjliga håll. Men det är ju egent-
ligen det som är politikens dynamik. Det är nämligen
ingen som äger sanningen, fastän det finns några i den
här kammaren som tror det.
Jag skall kort ta upp det globala perspektivet, ef-
tersom Maggi Mikaelsson var inne på vikten av det
globala arbetet inom fisket. De nationella visionerna
måste naturligtvis vara desamma som de internationel-
la, globala visionerna. Det finns hotbilder, nämligen
överfiskningen och vattenbruket. Det är framför allt
inom FN och FAO som vi har möjlighet att fortsätta
diskutera de här frågorna, för att även för kommande
generationer garantera möjligheten att få näringsrika
livsmedel till hyfsade priser. Så är det ju inte i dag.
Jag håller alltså med Maggi Mikaelsson i den be-
skrivning hon gör av problematiken.
Som medlemmar i EU delar vi också den gemen-
samma fiskeripolitiken och dess mål. Några talare har
tidigare i debatten nämnt att man skall göra en om-
prövning av detta till år 2002 för att säkerställa fiske-
näringens framtid. Men för mig är det viktigt att vi
från Sveriges sida i det fortsatta arbetet även tar upp
miljön och konsumenterna, precis på samma sätt som
vi gör på jordbrukets område.
Det finns all anledning för oss att aktivt delta i det
pågående Agenda 2000-arbetet. De stora frågorna är
naturligtvis östutvidgningen och jordbruket. Men
eftersom diskussionen om strukturfonderna, som t.ex.
kristdemokraterna tog upp här, finns med i Agen-
da 2000 finns det all anledning att vara observant på
föreslagna förändringar även på fiskets område. Det
kan påverka oss i de fortsatta planeringarna.
Jag tyckte att Maggi Mikaelsson sade att det inte
fanns något nationellt arbete. Men i Fiskeriverkets
aktionsplan för biologisk mångfald ingår utarbetande
av långsiktiga skötselplaner för svenskt fiske. Det här
måste naturligtvis hänga ihop med det arbete som vi
gör inom EU. Det som vi nationellt tror på som lång-
siktigt hållbart måste också överföras till EU-
diskussionen för att få acceptans där. Jag förutsätter
som arbetsordning att dessa diskussioner kommer
tillbaka till denna kammare och att vi då kan diskutera
litet mer detaljerat, inte som i dag den långsiktiga
planeringen.
Jag nämnde tidigare att sektorsansvaret är en för-
utsättning och ett av våra mål för ett framåtsyftande
arbete på fiskets område. Det skall tillämpas i en
fortlöpande dialog med miljöns företrädare. Det måste
vara sektorns miljöansvar som är grunden för det
framtida miljöarbetet. Vad är då sektorn i detta fall?
För mig handlar det inte enbart om yrkesfisket, även
om det i och för sig är en viktig del i samhället. Det
handlar också om fritidsfisket. Om man yrkesfiskar,
sportfiskar eller bara fritidsfiskar - drar upp någon
abborre eller gädda - har man ett eget miljöansvar.
Detta kräver naturligtvis, herr talman, kunskap om
miljön och om ekologin men också en fortsatt dis-
kussion om framtida finansieringsmöjligheter. Det här
är en fråga som vi har utrett och diskuterat flera gång-
er, men vi måste låta diskussionen fortsätta även i
framtiden.
Frågan är naturligtvis om miljön och fiskevården
får kosta något eller om naturen sköter miljöskulden
själv. I dag betalar vi gärna en hundring för att gå på
Globen och titta på ishockey eller 60 kr för att gå på
bio. Frågan är om vi i framtiden även är beredda att
betala för god fiskemiljö - en möjlighet för komman-
de generationer.
När sektorns ansvar för miljöarbete ökar kan vi
kanske också ändra statens styrmedel. Men låt oss ha
en långsiktig diskussion om den här frågan.
Nu gör vi ändå en ökad satsning med statliga me-
del - inte så mycket, men ändå litet grand - för att
förbättra fiskevården, främst i kustområdena och i de
sjöar där det förekommer fritt fiske. I första hand
skall insatserna för bevarande av hotade arter och
stammar, biotopåtgärder, bildande av fiskevårdsom-
råden - något som har varit uppe i debatten i dag -
samt skärpt fisketillsyn prioriteras.
Ett mångårigt diskussionsämne i denna kammare
har varit Östersjölaxen - en mycket svår fråga som
kommer att vara svår även i framtiden. Genomföran-
det av den internationella aktionsplanen för Östersjö-
laxen, som antagits av Fiskerikommissionen för Ös-
tersjön, har en väldigt hög prioritet i Sverige. Sverige
har ett särskilt ansvar för naturlaxstammarna, efter-
som de flesta kvarvarande naturliga laxbestånden i
Östersjöområdet leker i svenska vattendrag. Detta har
också tagits upp i den här debatten.
Nu har Fiskeriverket fått i uppdrag att utreda och
lämna förslag om hur en begränsning av fisket av
vildlax skall genomföras. Jag tror att vi när detta
förslag kommer får återkomma till diskussionerna om
redskap, om drivgarnsfiske och om alla de andra
frågor vi har haft uppe i debatten.
I uppdraget ingår också att se över hur vi skall
kunna säkerställa genproduktionen för de vilda lax-
stammarna - en svår fråga, som sagt. Problemen kan
inte lösas enbart genom beslut om en mycket låg total
tillåten fångstmängd, eftersom det då bildas ett stort
överskott av odlad lax i de utbyggda älvarna. Därför
måste ett visst fisketryck upprätthållas.
En annan komplicerad fråga är vattenbruket. För-
delarna är givetvis själva produktionen av fisk som
livsmedel, och naturligtvis också arbetstillfällena.
Men nackdelen är, såsom Maggi Mikaelsson tog upp,
eventuella miljöproblem som t.ex. övergödning av
vattenområden. Nu är ändå det här området relativt
välreglerat vad gäller större odlingar, och både till-
stånds- och anmälningspliktsförfarandet borde därför
hindra miljöpåverkan. Men för att vi i framtiden skall
vara säkra på miljöeffekterna har, som Maggi Mika-
elsson också sade, SLU tillsammans med Fiskeriver-
ket fått i uppdrag att utreda denna fråga. Man skall
vara klar år 1999.
Maggi Mikaelsson tyckte att regeringen skulle gö-
ra det här nu. Nu är vi nästan inne i 1998, och det är
alltså inte så långt till 1999. Och frågan är: Vad skulle
regeringen kunna göra just nu?
Herr talman! Förslaget om att långsiktigt klara
också ett hållbart jordbruk handlar om hur vi inom
EU kan förändra jordbrukspolitiken mot en ökad
miljöanpassning. Men det handlar naturligtvis också
om våra egna ansträngningar inom landet, hur vi till-
sammans med sektorn kan ta ansvar för våra egna
miljöfrågor. Kortfattat kan man säga att det gäller att
minska miljöpåverkan samt i framtiden öka den eko-
logiska odlingen. Det handlar alltså om både det kon-
ventionella jordbruket och den ekologiska odlingen.
Herr talman! Jag har inte för avsikt att i dag debat-
tera den kommande reformen av CAP eller de svens-
ka ståndpunkterna inför detta arbete. Ärendet bereds i
Regeringskansliet, och jag vill vänta på detta underlag
och ta den debatten när det kommer. Men jag vill
ändå poängtera det som jag sade i början av mitt
anförande, nämligen att både miljö- och konsumen-
taspekterna är lika viktiga som producentperspektivet.
EU:s Agenda 2000 är viktig också i detta samman-
hang. Östutvidgningen och miljöfrågorna måste gå
hand i hand.
Den kanske viktigaste delen i dagens betänkande
är målen för ett utbyggt miljöersättningsprogram,
något som jag ser som ett viktigt styrmedel för en god
miljöanpassning av det svenska jordbruket. Förslaget
att utöka programmet med 700 miljoner kronor inne-
bär en full utbyggnad av miljöprogrammet så att hela
den kostnad på totalt 2,8 miljarder kronor per år som
Sverige erhöll vid medlemskapsförhandlingarna ut-
nyttjas.
Det finns en god uppslutning i utskottet kring det
här förslaget. Det finns dock en reservation från
Vänsterpartiet och Miljöpartiet som säger nej till
delprogrammet för resurshushållande konventionellt
jordbruk som en tidsbegränsad och kompetenshöjande
åtgärd. Jag skall strax återkomma till den reservatio-
nen, herr talman, men jag vill först ta upp den kritik
som återfinns i många motioner och i några reserva-
tioner och som gäller förenklingen av regelsystemen.
Jag tror att vi alla delar dessa synpunkter, både re-
geringen och vi i utskottet. Nu har man försökt hitta
förenklingar under den här mandatperioden, men det
kanske inte är så lätt att under pågående stödperiod
förändra spelreglerna för brukarna. Det som är viktigt
är att till nästa program som vi skall försöka få ihop,
för åren 2000-2004, fortsätta arbetet med att försöka
förenkla regelverket, inte bara inom Sverige utan
också inom EU.
Vad gäller reservationen angående avslag på det
föreslagna delprogrammet för resurshushållande kon-
ventionellt jordbruk - egentligen en beställning som
utskottet gjort tidigare - kan jag bara beklaga att
särskilt Miljöpartiet uttrycker sig på ett väldigt spe-
ciellt sätt. Man säger att det är pinsamt dåligt och att
det är smörja. Jag tycker inte att det är ord som passar
i Sveriges riksdag.
När man läser vidare i Miljöpartiets motioner och
reservationer får man veta att den konventionella
odlingen och djurhållningen i Sverige medför stora
folkhälsoproblem - på vilket sätt, Miljöpartiet?
När Miljöpartiet också kräver att det måste "tas
fram en avvecklingsplan för den konventionella od-
lingen och djurhållningen" funderar man verkligen
över miljöpartisternas realism i samhällsutvecklingen.
De påstår också att en hel yrkeskår, nämligen de
svenska jordbrukarna, har allvarliga kunskapsbrister.
Samtidigt yrkar de i en annan reservation avslag på ett
förslag som syftar till att förbättra jordbrukarnas ut-
bildning vad gäller miljövänliga produktionsmetoder.
Herr talman! Detta kallar jag raka besked till en
näring som ändå räknas som behövlig och en fram-
tidsnäring för att vi skall klara livsmedelsförsörjning-
en. Jag håller med Dan Ericsson om att vi i det här
arbetet inte behöver överord. Det krävs faktiskt tro-
värdighet för att klara av en mycket svår fråga.
Visst måste vi ännu mer betona en miljöinriktning,
men låt oss hitta en linje som är realistisk både för
producenter och konsumenter. För en fortsatt utveck-
ling i rätt riktning behövs förändringar i det konven-
tionella jordbruket och en ökad andel ekologiskt jord-
bruk. Vi har nu nått halvvägs mot vårt 10-procentiga
mål. Låt oss se vad som händer tills vi skall göra ett
nytt program.
Herr talman! Som jag började mitt anförande om
hållbart fiske och jordbruk: Maten, miljön och männi-
skorna måste vara grunden för vårt fortsatta arbete.
Till sist vill jag yrka bifall till utskottets hemstäl-
lan och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 28 MAGGI MIKAELSSON (v) replik:
Herr talman! Jag kan dela Sinikka Bohlins upp-
fattning om mycket av det som hon tar upp i sitt anfö-
rande när det gäller fisket och dess problem. Men jag
undrar också varför inte utskottsmajoriteten har kun-
nat stödja vårt krav på en svensk strategi för fisket
inom ramen för EU:s fiskeripolitik, eftersom fisket är
minst lika viktigt som jordbruket som sådant. Vattnets
ekosystem är ju avgörande också för att jordbruket
skall kunna fungera.
Nu hänvisar man till att Fiskeriverket har lagt fast
planer. Men det jag efterlyser är ju en politisk dis-
kussion om de politiska ställningstagandena, som vi
faktiskt inte har haft här i riksdagen och som också
har förts mycket tystlåtet, om man så får säga, från
regeringens sida.
Den utredning om vattenbruket som man aviserar
skall vara klar 1999. När en utredning är klar skall
den skickas på remiss. Remissvaren skall sammanstäl-
las innan det kan bli fråga om en proposition. Det
brukar ta åtminstone ett år till. Därför tycker jag att
regeringen redan nu borde ta initiativ till att man
börjar titta närmare på de frågor som rör vattenbruk.
En annan fråga gäller stödet till det konventionella
jordbruket. Vi var med och drog tillbaka det förra
förslaget och ställde krav på ett nytt stöd. Men det här
förslaget har vi inte haft någon möjlighet att påverka,
och jag tycker inte att det är bra.
Man har haft ett underutnyttjande av miljöstöden
på nästan 350 miljoner under innevarande år. Det är
det som ligger bakom att vi har föreslagit att man
skall stanna upp litet grand, utvärdera de tio stöd som
finns och i stället se till att man kan använda den här
ramen inför nästa femårsprogram. På så sätt får man
en ordentlig genomgång av vilka behov som behöver
kompletteras.

Anf. 29 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Maggi Mikaelssons krav att vi skall
ha ett nationellt program får mig att tro att vi läser
propositionen litet olika. Jag har tolkat den som att
det arbete som nu pågår på Fiskeriverket med det
nationella programmet egentligen är en del av det som
vi skall jobba in i EU:s program. Jag anser att de här
sakerna hänger mycket starkt ihop. Jag ser liksom inte
att det är två olika saker. För mig är det en sak, i varje
fall är de på väg åt samma håll.
Maggi Mikaelsson sade själv att vi egentligen har
väldigt litet vattenbruk, så jag tror inte att ett år eller
två år kan vara så farligt i det här sammanhanget. Det
är viktigt att vi får fram det här programmet för mil-
jöns skull. Men jag tror inte att det är så farligt att
vänta ett eller två år om vi får ett bra program. Pro-
grammets innehåll är kanske viktigare än tidsaspek-
ten.
Jag håller med om att det är viktigt att vi nu efter
fem år stannar upp och verkligen gör den här översy-
nen och funderar över hur vårt miljöprogram har
fungerat under de här fem åren, så att vi kanske får i
gång ett ännu bättre program. Vi får lov att titta litet
mer på REKO-programmet, men också på de andra
delprogrammen, t.ex. ekologisk odling.

Anf. 30 MAGGI MIKAELSSON (v) replik:
Herr talman! Jag tycker i stort sett att Fiskeriver-
kets aktionsplaner för biologisk mångfald och det
jobb de gör inför EU:s fiskeripolitik är bra. Det är
inget fel på det. Men det jag saknar är en ordentlig
politisk diskussion bl.a. här i riksdagen. Såvitt jag kan
påminna mig är den första ordentliga propositionen
om hållbart fiske och fiskerifrågor den vi har att be-
handla i dag. Just därför var det kanske olyckligt att vi
inte fick ha den som grund för en speciell debatt om
fiskerifrågorna och fiskeripolitiken.
Jag tycker att det är en litet bakvänd ordning att vi
börjar med att fastställa att vi nu skall satsa mycket på
vattenbruket. Sedan kommer en utredning som skall
undersöka om det är farligt eller inte. På samma sätt
har vi Fiskeriverket som enligt regeringens direktiv
sätter i gång utvecklingen av fiskeripolitiken, och
därefter får vi här i riksdagen diskussionen om det är
bra eller inte.

Anf. 31 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Frågorna om vattenbruket tror jag är
mycket viktiga. Om vi inte klarar av miljöbevarandet i
de vanliga vattendragen, utan måste satsa mer på
vattenbruket, är det viktigt att vi får de här kvalitets-
målen. Men som jag sade tidigare har vi i dag styrme-
del så att vi kan styra väldigt mycket av vattenbruket.
Det som kanske har varit litet olyckligt i Sverige
är att man lokalt har tolkat styrmedlen olika. På det
viset tror jag att det är väldigt viktigt att vi får ett
sammanhållet program för hela Sverige, som man
också kan tolka lika i olika delar av landet. Känslighe-
ten är också mycket olika inom landet i olika typer av
vattendrag.

Anf. 32 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Sinikka Bohlin säger att hon vill
vänta med att diskutera den framtida jordbrukspoliti-
ken beroende på att frågorna för närvarande bereds i
departementet. Men jag vill ändå ställa den fråga igen
som jag ställde i mitt anförande: Gunnar Björks ut-
redning har klart påvisat en rad konkurrenssnedvri-
dande faktorer som kraftigt slår mot lönsamheten i det
svenska jordbruket, är regeringen beredd att lägga
fram förslag i riksdagen som leder till rättvisare kon-
kurrensförutsättningar och ökad harmonisering av
kostnaderna? Det är väl ändå en sak som Sinikka
Bohlin som enskild politiker och vice ordförande i
jordbruksutskottet kan ha en åsikt om.
Sedan säger Sinikka Bohlin också att hon skall
stanna upp och se på miljöprogrammet inför nästa
femårsperiod. Varför, Sinikka Bohlin, är ni inte be-
redda att överväga en parlamentarisk berednings-
grupp, som vi moderater har föreslagit i utskottet, som
kan titta närmare på just regelverket för miljöersätt-
ningarna?

Anf. 33 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Visst vore det roligt, Ingvar Eriks-
son, att någon gång göra revolt i det här huset, att gå
förbi remissinstanserna, att gå förbi regeringen och
säga att det här skall vi ta ställning till. Det handlar
inte om så stora pengar. Det är någon miljard eller
något sådant. Det vore ganska enkelt att göra revolt.
Men jag tänker inte göra det, eftersom jag känner
igen moderaternas politik ganska väl: mindre skatter,
mer stöd. Ägandet är fundamentet, ansvaret vet jag
inte var det finns. Låt oss ta upp Björks utredning
efter det att den har varit på remissrunda och rege-
ringen har skrivit en proposition. Det handlar också
om pengar, och såvitt jag förstår hanterar vi inte bud-
getfrågorna i just det här betänkandet.
Stanna upp får vi nog göra allihop ibland och ut-
värdera det vi har gjort. Vi får titta närmare på det
som är bra och på det som är dåligt. Men Ingvar
Erikssons mening med att stanna upp i utskottet är i
stort sett att vi lägger ned Jordbruksverket och flyttar
de arbetsuppgifterna till utskottet, litet grand som
Miljöpartiet många gånger sagt att vi skall lägga även
Kemikalieinspektionen i utskottet.

Anf. 34 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Sinikka Bohlin har ett önsketänkande
om att göra revolution i kammaren. Det skulle vara
intressant att någon gång få besked.
Genom utredningen har en lång rad konkurrenss-
nedvridande saker kommit i dagen. Jag är medveten
om att den skall ut på remiss och att det tar tid. Det är
angeläget att det inte tar för lång tid.
När bedömer Sinikka Bohlin att det kan komma
ett förslag till kammaren som tar upp dessa frågor?
Det skulle vara intressant att få veta.
När det gäller den framtida jordbrukspolitiken är
det viktigt att vi gemensamt kan hävda de svenska
intressena i EU. Därför är det en skyldighet för rege-
ringspartiet att ge oss ett besked om inriktningen. Det
borde utskottets vice ordförande kunna säga något
mer om.
Sinikka Bohlin tar upp en rad negativa saker om
oss moderater. Men Sinikka Bohlin kan vara full-
ständigt klar över att vi moderater tar ansvar för att
skapa förutsättningar för ett livskraftigt jordbruk i
Sverige som kan producera goda livsmedel. Sinikka
Bohlin tog själv upp i sitt anförande att det är viktigt
att få fram dem. Vi tar ansvar för detta. Därför vill vi
föra en realistisk jordbrukspolitik som är konkurrens-
neutral och leder till ökad harmonisering i fråga om
kostnaderna.

Anf. 35 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Ingvar Eriksson sade i sitt anförande
att moderaterna är på rätt väg. Jag kan tänka mig att ni
är på väg, men frågan är vart. Den moderata politiken
påverkar också mycket på jordbrukssidan.
Någonting som kan vara positivt, Ingvar Eriksson,
är att vi gemensamt diskuterar hur vi som nation skall
agera i EU vad gäller den fortsatta jordbrukspolitiken.
Diskussionerna finns hela tiden om t.ex. Agen-
da 2000. Det är viktigt att vi hittar en linje som för-
stärker oss som nation eftersom maten, miljön och
människorna är viktiga.

Anf. 36 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Det är bra att vi på ett konstruktivt
sätt har börjat föra en diskussion om lax. Det är en
komplicerad fråga. Vi måste fiska lax för att framför
allt reducera bestånden av odlad lax. Det är bra om vi
kan få en diskussion om hur det fisket skall bedrivas
för att också spara den vilda laxen. Jag ser fram emot
ett konstruktivt samarbete på det området. Jag är
övertygad om att drivgarnsfrågan kommer att hanteras
i det sammanhanget. Problemet är att det är litet
bråttom eftersom stammen av vildlax hela tiden mins-
kar. Men jag förmodar att alla är medvetna om det
och att arbetet därför kommer att skyndas på.
Jag står för det som framgår i motionen i fråga om
resurshushållande konventionellt jordbruk. Vi tycker
inte att det är bra. Vi var ett av partierna som drev att
när Sverige kom med i EU skulle Sverige får ett re-
surshushållande konventionellt jordbruksstöd. Vi
måste naturligtvis se det som en utveckling. Det gäller
att få stöd som verkligen minskar gifterna i jordbru-
ket. Men vi anser inte att det här gör det. Det förslag
som fanns i SOU krävde detta. Där krävdes mindre
bekämpningsmedel och konstgödsel för de arealer
som det gavs stöd för. Här krävs inget sådant. Jag
vidhåller den kritiken.
Hur skall de förslag som finns kunna bidra till ett
resurshushållande konventionellt jordbruk?
Jag vill höra hur Sinikka Bohlin ser att man skall
komma till rätta med det faktum att den biologiska
mångfalden går kraftigt tillbaka i det konventionella
lantbruket. Om vi menar allvar med att behålla den
biologiska mångfalden och menar allvar med att od-
lingslandskapet innehåller en biologisk mångfald som
måste sparas, hur skall vi komma till rätta med det
faktum att den minskar?
Sett över tiden har mångfalden minskat de senaste
30 åren. Av 38 fågelarter som är beroende av jord-
brukslandskapet har 24 av dem minskat i omfattning.
Det är helt klart att det finns en korrelation till giftan-
vändningen. Hur skall vi komma till rätta med detta
om vi inte växlar över till ett ekologiskt lantbruk?

Anf. 37 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Det finns inte någon i kammaren som
tycker att ekologiskt jordbruk är dåligt. Vi tror att det
skall ske en växling, men i litet långsammare takt än
Miljöpartiet som vill ha en avvecklingsplan. Andra
partier har andra mål.
Det viktiga inför nästa femårsperiod är att diskute-
ra hur målen skall formuleras. Är arealmål viktigast?
Det är kanske en annan typ av kvalitetsmål? Skall
konsumentmålet tas med? Det spelar ingen roll hur
mycket vi odlar om inte vi konsumenter också växlar
om vår konsumtion.
Vidare var det REKO-programmet. Jag har en tro
på att utbildning alltid är bra för människor. I det här
sammanhanget skall även miljövänliga odlingsmeto-
der främjas, och där kan jag aldrig säga att utbildning
är dåligt.
Sedan var det den biologiska mångfalden. Jag vet
inte om jag under min tid i riksdagen har missuppfat-
tat något. Men inom i stort sett alla miljöprogram
inom jordbruksområdet har vi haft diskussioner om
hur den biologiska mångfalden skall främjas. Alla
människor misslyckas på vägen. Vi kanske kommer
att misslyckas i en del av programmen i framtiden.
Men vi skall försöka att hitta den väg som går framåt,
växla långsiktigt efter behov från det konventionella
till det ekologiska. Men samtidigt skall vi inom det
konventionella jordbruket arbeta för att minska miljö-
effekterna. De åtgärderna framgår också i betänkan-
det.

Anf. 38 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker att det var ett positivt
svar. Vi har ingen som helst intention att växla över
snabbt till ett ekologiskt lantbruk. Vi vill naturligtvis
göra det så fort som möjligt. Vi anser att vi måste
komma ifrån hanteringen med bekämpningsmedel och
konstgödsel. Men vi vill ta fram en plan för hur det
skall gå till. Det står inte att arbetet skall göras över
en dag. Det står att det är dags att ta fram en avveck-
lingsplan för det konventionella lantbruket och djur-
hållningen. En sådan avvecklingsplan måste innehålla
såväl stöd i form av kurser, personlig rådgivning och
ekonomiska stöd som höga miljöavgifter mot be-
kämpningsmedel och konstgödsel. Vi vill tippa över
politiken för att få fart på utvecklingen.
Regeringen skall fundera och komma tillbaka med
ett förslag om hur detta skall gå till. Det är inte något
som skall göras över dagen. Vi vill ha en rejäl dis-
kussion om hur vi skall göra. Vi ställer oss bakom det
miljöprogram som finns, utom REKO-programmet
som vi anser är totalt fel och missriktat.
Vi ser resultatet av den jordbrukspolitik som har
förts de senaste åren. Nu kommer resultat som visar
att den biologiska mångfalden håller på att stryka på
foten. Då måste vi fundera på om det behövs ytterli-
gare åtgärder för att komma till rätta med det hela.
Minskningen av arterna går snabbt. En larmklocka
borde slå när hälften av tofsviporna har försvunnit,
precis som när Rachel Carsons Tyst vår kom ut. Då
hände någonting snabbt.
Låt oss se på de hotade lantraserna. När man för-
söker bygga upp stammarna av fjällko och rödkulla
finns det inte möjlighet att få en mjölkkvot. Kan Si-
nikka Bohlin tänka sig, som vi önskar, att en del av
mjölkkvoten avsätts för dessa lantraser och därmed
rädda dem?

Anf. 39 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Ibland ringer larmklockor. Det är
kanske därför som det är så många påhopp från Mil-
jöpartiet i kammaren. Den inställning ni har mot jord-
bruket och många andra frågor visar en negativ in-
ställning i tillvaron som sådan. Ni pratar om avveck-
ling i stället för utveckling. Ni pratar om giftjordbruk.
Ni pratar om ökenlandskap. Det väcker så mycket
negativa känslor.
Om vi skall klara av växlingen från det konventio-
nella jordbruket till det ekologiska, miljövänliga,
jordbruket krävs det trovärdighet av oss alla. Vi måste
kunna diskutera med sektorn, men inte med överord.
Sektorn är inte enbart jordbrukarna. Vi måste också
möta konsumentorganisationerna på ett annat sätt för
att öka konsumtionen.
Maggi Mikaelsson var inne på att vi inte skall äta
tigerräkor. Jag skulle vilja uppmana ledamöterna i
kammaren att bli 10-procentskonsumenter. Det är
bara att byta ut var tionde frukost eller någon annan
måltid till en ekologisk måltid eller byta ut en va-
rugrupp till en ekologisk sådan. Då är ni 10-
procentskonsumenter. Då är ni med och kräver att
produktionen ställs om. Man måste hela tiden jobba
på olika fronter - men med trovärdighet, Gudrun
Lindvall.

Anf. 40 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag begär inte av Sinikka Bohlin att
hon skall redovisa regeringens politik i form av en ny
proposition om reformering av EU:s jordbrukspolitik.
För övrigt tror jag nog att vi vet ungefär var vi har
varandra i den frågan.
Men det som är nytt och som Ingvar Eriksson lyfte
fram är att vi har fått en ny utredning. Jag vill vara
litet mera precis i mina frågeställningar. Jag begär
inget heltäckande svar och ingen revolution heller.
Det är nog inte så önskvärt. Men någon form av syn-
punkt vill jag ha. Jag skall citera ett par ställen i den
Björkska utredningen:
"Utredningen har konstaterat att det finns ett nära
och ömsesidigt samband mellan jordbruket och stora
delar av livsmedelsindustrin. Är de svenska jord-
bruksprodukterna inte konkurrenskraftiga, får inte
heller livsmedelsindustrin tillgång till inhemska råva-
ror till ett sådant pris och sådan kvalité som gör in-
dustrins produkter konkurrenskraftiga."
Tidigare har det resonerats om att även om vi
skulle tappa en del av svensk jordbruksproduktion
kan livsmedelsindustrin kompensera sig genom ökad
import. Det pekar inte utredningen på. Tycker Sinikka
Bohlin att det är en riktig slutsats som utredningen
drar att vi måste ha en fortsatt inhemsk jordbrukspro-
duktion som faktiskt försörjer vår livsmedelsindustri?
Så den andra delen. Vi har vissa konkurrensnack-
delar på grund av klimatet. Vi har också skatter och
avgifter som saknas i konkurrentländerna. Man skri-
ver:
"Den allt ökande konkurrensen medför sannolikt
att ett antal svenska jordbruk tvingas avveckla sin
verksamhet."
Är detta rimligt, och skall vi göra något åt det?
Hur ser Sinikka Bohlin på just detta grundproblem i
dag?

Anf. 41 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Jag måste säga att jag inte har lusläst
betänkandet, men jag har läst det.
Den första frågan gällde relationen mellan primär-
produktionen och livsmedelsindustrierna. Visst är det
viktigt. Det är viktigt för oss som konsumenter. Det är
viktigt att vi har närproduktion och att vi också på det
viset har ett levande jordbruk. Om vi har närproduk-
tion och därmed även kan tillverka livsmedel i vårt
land får vi naturligtvis också kortare transporter, som
är miljöfrämjande.
Men vi har även sett motsatsen med t.ex. EU:s
jordbrukspolitik när odlarna mer och mer går från
raps till andra spannmålssorter, när våra livsmedels-
industrier får problem med den tillverkning vi har i
landet.
Så det är lika viktigt att vi tittar på EU:s styrmedel
och kanske även på våra nationella möjligheter att
klara t.ex. en sådan sak som rapsodlingarna i framti-
den.

Anf. 42 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Det Sinikka Bohlin säger är faktiskt,
som jag uppfattar det, en liten omorientering från
socialdemokraternas sida. I Komicapkommittén och
utredningarna har socialdemokraterna sagt att man är
beredd att föra en politik som innebär en rätt kraftfull
reducering av svensk åkermark och därmed livsme-
delsproduktion.
Vad Sinikka Bohlin nu säger är att om vi vill be-
vara svensk livsmedelsindustri är det en förutsättning
att vi har kvar vår åkermark med livsmedelsproduk-
tion, att vi har en närproduktion, om vi nu kallar Sve-
rige som sådant närproduktion. Det uppfattar jag på
ett positivt sätt. Jag hoppas att Sinikka Bohlin i sin
nästa replik inte tar ifrån mig tron att här kanske det
ändå är en liten positiv förändring.
Sedan skulle jag också om det är möjligt vilja få
någon liten antydan från Sinikka Bohlin om vad hon
tycker i frågan om det är rimligt att svenska jordbruk
tvingas avveckla på grund av att vi har skatter och
avgifter som innebär att vi har högre kostnader i för-
hållande till konkurrentländerna. Vi kan diskutera hur
vi skall tackla detta. Men är det rimligt att det är på
det sättet? Vill Sinikka Bohlin bidra till att förändra
detta?

Anf. 43 LENNART BRUNANDER (c) re-
plik:
Herr talman! Sinikka Bohlin berörde både fiske
och jordbruk, precis som vi andra. Om jag uppfattade
henne rätt hade hon en liten plädering för någon typ
av allmän fiskevårdsavgift. Det är en fråga som har
varit uppe några gånger och som fått ramla tillbaka
därför att det inte funnits någon majoritet som har
velat ha det på det sättet.
Problemet med fiskevården uppstod genom ett
riksdagsbeslut. Staten tog över, eller man kan kanske
säga exproprierade fiskerätten för många utefter Ös-
tersjökusten och i de stora sjöarna. Därmed tog man
också över ansvaret för fiskevården i de här vattnen
men tillsköt inga medel för det.
Nu har det kommit 20 miljoner i år, och det är ju
bra. Men det räcker naturligtvis inte. När man nu
tänker sig en ny sådan här runda med att ta in pengar
genom en avgift måste det, som jag ser det, gälla de
vatten där staten har ansvar för fiskevården, inte de
vatten där fiskevårdsföreningar av olika slag på ett
bra sätt sköter vattnen genom att ta ut en avgift för
dem som fiskar.
Så till EU:s jordbrukspolitik. Den tycker inte Si-
nikka Bohlin att vi skall diskutera här i dag. Det är en
åsikt som jag tycker är rimlig och riktig eftersom det
ju pågår ett arbete inom departementet. Regeringen
har inte varit lika klok. Man har talat om vilken poli-
tik man tycker att Sverige skall ha, vilken inställning
man skall ha. Det är litet synd.
Men Sinikka Bohlin sade ändå att både miljön,
konsumenterna och producenterna är intressanta och
viktiga i det här sammanhanget. Jag hoppas att jag
kan få ett understrykande från Sinikka Bohlin att det
faktiskt är viktigt att ge producenterna rimliga villkor
och förutsättningar för att kunna jobba vidare. Jag tror
inte att marknaden enbart löser det problemet.

Anf. 44 SINIKKA BOHLIN (s) replik:
Herr talman! Jag har inte sagt att vi skall genom-
föra en fiskevårdsavgift. Vad jag säger är att visionen
är ett hållbart fiske. För mig innebär det följande.
Min far lärde mig att fiska. Jag har levt i tider då
man egentligen inte fick äta den fisk man drog upp, på
grund av miljögifter i vattnet. Jag har lärt mina barn
att fiska. I dag är vattnen litet renare. Vi kan t.o.m. äta
den fisk vi fiskar utanför Gävle. Jag vill att mina
eventuella barnbarn också skall ha möjlighet till det.
Hur vi skall klara av miljövården och hur den skall
finansieras, det lägger jag inte fram något förslag om i
dag. Men den skall finansieras, och jag tycker ändå att
sektorn skall vara med och finansiera den. Som jag
sade, om jag betalar 100 kr per gång för att se Brynäs
och Leksand kan jag kanske betala 100 kr per år till
miljövård för den kommande generationen.

Anf. 45 LENNART BRUNANDER (c) re-
plik:
Herr talman! Det låter bra att det inte skall komma
någon allmän fiskevårdsavgift. När man lägger ut en
allmän fiskevårdsavgift som skall slå mot alla så in-
nebär det att man lägger en avgift också på dem som
redan betalar biljetten genom att medverka i ett fiske-
vårdsområde.
Jag delar Sinikka Bohlins uppfattning om att nå-
gonstans måste man hämta pengarna och det är viktigt
att man gör det. Det är möjligt att det går att på den
grunden hitta ett system för det.
Jag konstaterar också att Sinikka Bohlin inte
kommenterar frågan om den mer långsiktiga jord-
brukspolitiken och vilka hänsyn man skall ta. Det ser
jag som att hon är med mig litet grand i det jag sade.

Anf. 46 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Det här betänkandet handlar om fis-
ke och jordbruk och det tar upp mängder av olika
frågor. Närmare bestämt är det uppdelat i 89 stycken
hemställanspunkter. Av dessa handlar punkt 42 om
utgångspunkterna för en reformering av EU:s gemen-
samma jordbrukspolitik.
Här har vi från Folkpartiets sida både en partimo-
tion och en kommittémotion, som behandlas av ut-
skottet. Vi framhåller i våra motioner betydelsen av
ökad konkurrens och betydelsen av att avreglera jord-
bruket, bl.a. för att underlätta EU:s östutvidgning.
Riksdagen kommer att få tillfälle att återkomma
till dessa frågor under våren 1998 och dessutom blir
motionerna delvis tillgodosedda. Därför har jag inte
funnit det angeläget att nu föra någon mer omfattande
debatt om dessa frågor, trots att de är synnerligen
viktiga för Europas framtid. Jag har nöjt mig med ett
enda särskilt yttrande som framhäver betydelsen av
jordbruksreformer med marknads- och miljöoriente-
ring. Sådana reformer bör kunna bli till gagn för både
konsumenterna och jordbrukarna såväl som för mil-
jön.
Herr talman! Jag vill passa på att göra en reflexion
om ett begrepp som vi använder här i debatten, näm-
ligen hållbart jordbruk, eller ibland långsiktigt håll-
bart jordbruk.
När Ingvar Eriksson, Moderaterna, använder be-
greppet handlar det om att jordbruksföretaget är
långsiktigt lönsamt för jordbrukaren och om att man
producerar en stor mängd produkter. När Maggi Mi-
kaelsson, Vänsterpartiet, använder begreppet handlar
det om att naturen bevaras för framtiden och att män-
niskor och djur inte utsätts för påverkan av gifter. För
både Moderaterna och Vänsterpartiet handlar det
dessutom om att kommande generationer ges möjlig-
het att fortsätta verksamheten.
Vi liberaler anser att jordbrukssektorn har många
betydelsefulla uppgifter i framtiden. Förutom att pro-
ducera livsmedel gäller det även att bevara biologisk
mångfald, att bevara ett öppet och varierande land-
skap och att minska miljöbelastningen till en ekolo-
giskt hållbar nivå. Vi liberaler är beredda att medver-
ka till användning av olika ekonomiska styrmedel för
att nå dessa mål. Detta innebär inte bara miljöskatter
utan även ersättningar för de kollektiva tjänster jord-
bruket gör åt samhället.
Herr talman! Jag yrkar liksom Sinikka Bohlin bi-
fall till utskottets hemställan i betänkandet.

Anf. 47 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Lennart Fremling sade i en reflexion
att vi moderater när vi talar om hållbart jordbruk
skulle syfta på jordbruksföretagets långsiktiga lön-
samhet. Det är en självklarhet att om det inte är lång-
siktigt hållbart ur miljösynpunkt, är det inte heller
lönsamt. Jag vill förklara att vi därvidlag inte har
någon annan uppfattning. Det är dock väldigt viktigt
att vi tar till vara möjligheterna att skapa förutsätt-
ningar för jordbrukarna att kunna leva av sin inkomst,
och det kan de göra om man successivt skapar ett
alltmer miljövänligt jordbruk. Men om man vill göra
omsvängningen hastigt, som Miljöpartiet vill, och
t.o.m. talar illa om dagens konventionella jordbruk,
leder det snett.

Anf. 48 LENNART FREMLING (fp) re-
plik:
Herr talman! Det kan säkerligen förekomma att ett
enskilt företag kan vara långsiktigt lönsamt, även om
det skadar miljön på ett varaktigt sätt. Det betyder
naturligtvis inte att jag vill ta till den vokabulär som
man från Miljöpartiets sida här använde och tala om
en avveckling av jordbruket. Självklart skall vi ut-
veckla och förbättra dagens jordbruk till att bli mer
miljöriktigt.

Anf. 49 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Det är precis detta som håller på att
ske i Sverige. Det har skett oerhört mycket under de
senaste 30-40 åren vad gäller inriktningen som är
positivt i dagens läge.

Anf. 50 LENNART BRUNANDER (c) re-
plik:
Herr talman! Bara en reflexion med anledning av
Lennart Fremlings tal om biologisk mångfald. Olika
talare har här diskuterat jordbrukets roll i det sam-
manhanget. Jordbruket bevarar en mängd av den
biologiska mångfalden. Om jordbruket försvinner,
försvinner också en stor del av denna biologiska
mångfald. En viktig del i att bevara den biologiska
mångfalden är alltså att kunna bevara jordbruksdriften
som sådan.
Det är vidare inte bara jordbruksdriften som in-
verkar så att vissa arter försvinner, utan till detta bi-
drar också en allmän miljöpåverkan. Försurningen
står för en sådan påverkan liksom också klimatför-
ändringar och annan miljöpåverkan som inte styrs av
jordbruket utan av allas vårt utnyttjande av naturen
och miljön.
Det är viktigt att säga detta, eftersom saker och
ting inte är så självklara som man ibland tycks tro.

Anf. 51 LENNART FREMLING (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag uppfattar Lennart Brunanders
inlägg snarast som ett instämmande i och understry-
kande av det som jag sade. Jag framhöll ju att vi libe-
raler anser att jordbrukssektorn har många betydelse-
fulla uppgifter i framtiden. Jag sade att det bl.a. gäller
att bevara den biologiska mångfalden. Det är vidare
naturligtvis inte bara jordbrukssektorn som kan göra
detta, utan samhället som helhet måste medverka till
att bevara den biologiska mångfalden.

Anf. 52 CHRISTER SKOOG (s):
Herr talman! I en motion under den allmänna mo-
tionstiden har vi socialdemokrater i Blekinge velat
belysa möjligheterna för framför allt fiskare med
mindre båtar att bedriva ett litet mera långsiktigt små-
skaligt fiske.
Vi pekar i motionen på det kvotsystem som gäller
i Sverige för fördelning av fisk. Det finns t.ex. en kvot
som gäller för hela Östersjön och som bevakas av
kontrollmyndigheterna, bl.a. av Fiskeriverket och dess
anläggningar.
I kontrollen ingår att de som fiskar med fartyg
med över 12 meters längd har en skyldighet att lämna
in en loggbok, medan de som fiskar med mindre båtar
har skyldighet att lämna in en journal. De som har de
större fartygen har möjligheter att under längre tid, av
veckan och av året, fiska mera uthålligt, eftersom
dessa fartyg inte är så väderkänsliga. Det finns i dag
en begynnande uppfattning att man borde undanta de
mindre båtarna från kvotsystemet, och det är vad vi
har föreslagit i motionen. De mindre båtarna skulle
alltså undantagas och inte räknas med i kvotsystemet.
I min valkrets Blekinge finns det i dag 288 fiskare,
varav bara 40 har fartyg på över 12 meter. De flesta
har alltså mindre båtar.
Jag tycker att utskottet är ganska snorkigt i sitt
svar. Man skriver att Fiskeriverket givetvis inte kan
frånsäga sig sin kontrollmöjlighet. Svaret utgår från
att de mindre båtarna fångar mycket fisk, men det gör
de inte. De fångar litet fisk, men de fångar den under
en längre tid och kan tillgodose färskvarumarknaden
på ett sätt som jag tror att alla här tycker är positivt.
Ett undantagande skulle gagna det kustnära fisket som
riksdagen tidigare har uttalat sig för.
Jag yrkar bifall till motionen, nr Jo417, där det fö-
reslås att riksdagen skall ge regeringen till känna vad
som anförts i motionen om inriktningen av kvotsys-
temet för svenskt fiske framöver.
Herr talman! Också laxfisket är en sådan fråga
som ofta diskuteras i denna kammare. Vad menas
egentligen med Östersjölax? Man kan av vissa debat-
törer få den uppfattningen att Östersjölaxen är likadan
i norr som i söder. Nu är det inte så, utan Fiskeriver-
ket, som är den myndighet som har ansvaret för vårt
bibehållande av den vilda laxstammen, bedömer varje
laxstam för sig. Det gäller lax från Mörrumsån, Byske
älv, Kalix älv, Emån, Dalälven osv. Där finns olika
laxstammar med olika möjlighet att klara sig och leka
naturligt.
Fiskeriverket har tagit sitt ansvar och infört olika
begränsningar. Inför nästa års fiskerisäsong förbjuds
t.ex. fisket i Byske älv, medan fisket i Mörrumsån
utökas med 14 dagar. Skälen till detta är givetvis de
olika stammarnas biologiska möjligheter att klara sig i
respektive älvar.
Bakgrunden till detta är, som de flesta kanske vet,
att det varje år mellan alla de länder runt Östersjön
som har intresse av fiske förs en diskussion i den s.k.
Baltiska fiskerikommissionen. Där kommer man på
grundval av fakta från biologer men också med invä-
gande av ekonomiska konsekvenser inte minst för det
svenska fisket överens om hur mycket man får ta upp
ur havet.
När man väl har kommit överens om dessa kvoter
tycker jag för min del att det inte spelar någon större
roll på vilket sätt laxen fångas. När väl TAC:n är uppe
blir det ett stopp, och Fiskeriverket har ansvaret för
att det blir ett stopp. Så har också skett. Innevarande
år kom stoppet redan i somras, och man har alltså inte
fått fiska efter lax i Östersjön sedan i somras.
Drivgarnsfisket efter lax diskuteras ofta i den här
kammaren. Jag hörde Gudrun Lindvall tala om det i
dag, och hon har tidigare diskuterat detta. När man
hör Gudrun Lindvall får man uppfattningen att driv-
garnsfiske skulle vara något speciellt. Man skulle
fånga tumlare och allt möjligt i Östersjön. Eftersom
jag har jobbat med fiskerifrågor rätt länge har jag
försökt att fråga många yrkesfiskare: Hur många
tumlare har ni fångat? Jag har fått svaret att de inte
har fångat någon alls.
Jag skulle gärna vilja veta var dessa uppgifter
finns och den statistik som belyser att man kan fånga
tumlare i Östersjön och i så fall hur många. Jag skulle
också vilja fråga Gudrun Lindvall något. Det kanske
skulle vara intressant för kammaren om hon kunde
berätta hur drivgarnsfisket går till. Det var för mig
litet dunkelt när hon talade om detta.

Anf. 53 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker att det är bra att vi i kam-
maren i dag diskuterar laxen. Det är också bra att det i
dag finns en majoritet i riksdagen som håller med
Miljöpartiet att vi måste komma ifrån fisket på blan-
dade bestånd. Jag är litet förvånad över att debattören
Christer Skoog inte delar den uppfattningen.
Naturligtvis måste vi fiska lax. Men när man tittar
på den TAC som har varit under flera år är det råd
som har kommit från biologiskt håll, både från EU
och från Fiskerikommissionen, varit att vi skall fiska
noll laxar. Skälet till det har varit att man har varit
rädd för att det fiske som nu bedrivs faktiskt kommer
att utarma beståndet av vilda laxar.
Det är givetvis allvarligt om man så totalt avviker
från den rekommendation som man har fått från sina
egna biologer. Därför är det viktigt att vi ser till att få
ett fiske där vi vet att vi inte fångar blandbestånd utan
enbart fångar odlade laxar.
Såvitt jag förstår är biologer överens om att möj-
ligheten är god att göra det om man flyttar fisket
uppåt kusten medan det i princip är omöjligt att fånga
selektivt om man fångar på uppväxtområdena, efter-
som den vilda och odlade laxen här finns tillsammans.
Det är inte konstigare än så.
Om man tittar på det beslut som FN fattade 1991
att man bara skall tillåta två och en halv kilometer
drivgarn handlar det just om att man var rädd för att
få bifångster. Det finns en rapport från Fiskeriverket
som jag är övertygad om att Christer Skoog också har
läst. Den visar att det visst fångas tumlare i Östersjön.
Det är också helt klart att vi har en unik tumlarpo-
pulation i Östersjön som inte vandrar ut i västerhavet
och som bara finns här. Eftersom den är så liten och
så utsatt för miljögifter är den också mycket hotad.
Den finns upptagen bland de rödlistade arterna som
en mycket hotad art.
Det finns all anledning att vara rädd om både lax-
en och tumlaren. Därför förordar jag den typ av lax-
fiske som nu alltmer börja vinna intrång. Faktum är
att Fiskeriverket tidigare försökt att förbjuda drivgarn.

Anf. 54 CHRISTER SKOOG (s) replik:
Herr talman! Jag trodde ett tag att Gudrun Lind-
vall skulle svara på min fråga. Hon sade att det fanns
en rapport från Fiskeriverket som beskrev hur många
tumlare som fångades i Östersjön. Jag känner inte till
den, men jag skall i så fall forska efter den. Jag tror
inte att det är särskilt många tumlare. När man lyssnar
till dem som bedriver fiske säger de att de inte fångar
några tumlare. Det finns inte några tumlare i Öster-
sjön som fastnar i drivgarnen.
Jag ställde också en annan fråga till Gudrun Lind-
vall. Fiskeriverket är den myndighet som har ansvaret
för att se till att den vilda laxstammen bevaras. Man
har också gjort en selektering mellan de olika lax-
stammarna i de olika älvarna, och hur mycket de tål
att fiskas regleras varje år. Men när det gäller driv-
garnsfisket, Gudrun Lindvall, får man lätt den upp-
fattningen av Gudrun Lindvall att en fiskare har ett
par kilometer nät. Är det verkligen så?

Anf. 55 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Att Christer Skoog inte känner till
rapporten förvånar mig eftersom vi har diskuterat den
i kammaren tidigare Christer Skoog och jag tillsam-
mans med ministern. Den kom 1996 och heter Be-
ståndet av tumlare i Östersjön och bifångst vid driv-
garnsfiske. Den är utgiven av Fiskeriverket. I den
står: Om skyddet av tumlare läggs samman med effek-
ter på vildlaxbeståndet och minskade bifångster av
sjöfågel är ett förbud mot drivgarnsfiske i centrala
Östersjön motiverat.
Det är alltså den slutsats som man kom fram till i
rapporten. Det finns en fångst både av sjöfågel och av
tumlare. Om man läser vidare i rapporten kan man se
att den forskare som har varit med och tagit fram
rapporten konstaterar att det finns ungefär tusen tum-
lare i Östersjöbeståndet, och man kan se att fiskarna
får bifångster. Detta är en mycket seriös rapport. Vad
man däremot säger från Fiskeriverket när man disku-
terar detta är att bifångstandelen antagligen är större.
Tumlare trillar ofta av när man börjar ta upp garnen.
Det är en så liten population av tumlare. Den reso-
lution som finns från FN säger att det inte får finnas
ekologiska hot mot marina däggdjur för att man skall
få ha 21 kilometer drivgarn per båt. Här finns de
ekologiska hot mot marina arter: tumlare, sjöfågel och
lax. Jag kan inte se annat än att FN:s resolution om
max två och en halv kilometer drivgarn per båt då bör
gälla. Att driva något annat från svenskt perspektiv
undergräver naturligtvis trovärdigheten. Det är också
vad man säger på fiskerimyndigheten. Det är svårt att
hävda detta undantag i Östersjön när man samtidigt
från svensk sida aktivt driver att man skall komma till
rätta med detta i andra hav. Vi måste nog sopa för
egen dörr för att bli trovärdiga ute i världen.

Anf. 56 CHRISTER SKOOG (s) replik:
Herr talman! Fiskeriverket har det nationella an-
svaret. Som jag bedömer det väger det också in alla
de olika intressen, inte minst miljöintressen och bio-
logiska intressen, i de beslut som fattas varje år.
Men jag vill återkomma till frågan om hur driv-
garnsfiske går till. Eftersom inte Gudrun Lindvall vill
berätta det för kammaren kan jag göra det. Driv-
garnsfiske går inte alls till så att man har en räcka nät
av 21 kilometers längd. Man har olika länkar, som
man kallar det, på 600-800 meter som man sätter ut
till kvällen och sedan tar upp igen. De driver fritt, i
det här fallet i Östersjön, fram till morgonen. Man kan
lätt få den uppfattningen när man hör Gudrun Lind-
vall att det är en länk eller en räcka på ett par kilome-
ter som man sätter ut, men det är inte så. Det är små-
länkar på 600-800 meter garn.
Jag tror inte att yrkesfiskare är så intresserade av
att fånga tumlare. De sätter inte garn där det finns
tumlare. Det finns enligt vad de själva säger inte någ-
ra tumlare som fastnar i garnen. Däremot kan de
fånga en värdefull lax som kan ge dem inkomst. Varje
fiskare till sjöss genererar ungefär fyra arbetstillfällen
i land, så det är inte oväsentligt. Men med denna
ryckighet i den svenska laxpolitik som vi för försvin-
ner marknaden, och snart finns det tyvärr bara norsk
odlad lax att köpa.

Anf. 57 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herr talman! Jag skall tala litet grand om fäbodar.
Det är faktiskt en utrotningshotad art i dag. För bara
fem sex år sedan fanns det 150 i landet, och i dag är
det 100. Det är en minskning med ungefär tio om året.
Om vi inte vill se slutet på den gamla epoken med
fäbodar måste vi göra någonting ganska snabbt.
Jag har skrivit motioner varje år om fäbodar.
Vänligheten hos jordbruksutskottet har varit stor när
man varje gång har släppt fram de motionerna. De har
naturligtvis varit litet olika, eftersom det finns mycket
att skriva om fäbodar.
De flesta fäbodarna finns i Dalarna, i Jämtland, i
Härjedalen, i Hälsingland, och det finns också några i
Värmland. Man har nu formerat sig så att man har en
fäbodriksdag varje år. Jag brukar också delta i dem.
Förre riksdagsledamoten Stina Eliasson sitter som
talman, eller ordförande.
Fäbodarna bevarar ett gammalt kulturarv och en
gammal kunskap som är oerhört viktiga. De bevarar
också gamla lantraser. Det gäller kor, getter, får i
någon mån och höns. Det är viktigt för en levande
genbank att de finns och fortfarande verkar. Nu är det
inte så att alla de gamla lantraserna bara finns på
fäbodar. Men de finns trots allt där. Vi vill öka
mjölkkvoterna, dvs. att man skall spara en liten
mjölkkvot så att fäbodarna kan få ökade mjölkkvoter.
Förr i världen fanns det ofta två fäbodar till en
gård. Det fanns en som hette hemfäbod dit man gick i
början på sommaren. Sedan gick de som arbetade på
fäbodarna hem igen med djuren och deltog i slåttern.
Efter det gick de till långfäbodarna längre bort för att
utnyttja betena. Detta har också bevarat skogarna på
ett annat sätt där djuren finns. Det blir ett annat
skogsbruk i de områdena. Det har en större betydelse
än man vill tro.
Jag vet att man ibland ler litet grand när någon
skall upp och tala om fäbodar. Man säger: Miljöpar-
tiet vill väl göra hela Sverige till en fäbod.
Men det är naturligtvis inte så, utan Miljöpartiet
vill bevara det här gamla bruket. Det finns ett oerhört
stort kunnande. Nu börjar det också komma en ny
generation av fäbodbrukare. När man åker på de här
riksdagarna ser man en hel del unga människor.
En del av dem bara lånar kor över sommaren och
driver ett aktivt fäbodbruk. Det är inget fel i det. På så
sätt kan man nämligen utnyttja betena, bevara kun-
skapen och låta nästa generation ta del av detta. Det
finns också fäbodar som i första hand är turistfäbodar.
Det är inget fel i det heller - tvärtom. Men man kan
inte hålla hundratals levande museer, utan det måste
också gå att bruka fäbodarna för sin försörjning. Det
är väldigt viktigt. I Älvdalen t.ex. kanske en i familjen
eller de gamla, som inte längre är aktiva jordbrukare,
tar hand om fäbodbruket på sommaren. Det är också
en lösning.
Svårigheten ligger i hur man skall kunna öppna
nya fäbodar och bevara de gamla. Det är fortfarande
svårt. Mjölkkvoterna är en viktig del i detta.
Jag yrkar bifall till reservationerna 35 och 36. För
att förkorta tiden litet grand tänker vi inte begära
votering på nr 36, utan vi vill bara betona vikten av
det hela.
Jag har med utredningstjänstens hjälp tagit fram
litet upplysningar om hur man gör med bruk av fä-
bodstyp - det heter ju inte riktigt så där - i andra
länder. Det finns ett ganska stort stöd till dem som bor
på höjderna i bergen och på mindre lämpliga, avsides
belägna, jordar. Sverige kan följa de EU-länder som
har det här bruket. Även Norge har en mycket mer
positiv inriktning till fäbodbruket. Det finns 2 500-
3 000 fäbodar kvar i bruk i Norge. Det går lättare att
driva detta bruk där.
Miljöpartiet vill att ungdomar skall kunna få prak-
tikanttjänster eller ALU-tjänster på fäbodar. Det kan
gälla ungdomar som går på lantbruksgymnasier eller
andra intresserade. Människorna som driver fäbodar-
na är nämligen ofta gamla, och kanske inte orkar ta
emot turister utan sköter bara sina jobb. Om de fick
en ung människa som hjälpte dem skulle arbetet blir
roligare och lättare. Detta borde vara någonting att
tänka på för arbetsmarknadsutskottet!
Den levande landsbygden är viktig i de landskap
där fäbodarna finns. Det kommer busslaster med folk
upp till de fäbodar som tar emot turister. Barnen får
gå omkring och se djuren ströva fritt, och får en in-
blick i ett annat liv av vilket mycket i och för sig har
försvunnit. För den levande landsbygdens skull vill
jag att man skall ge möjligheter för brukarna att inte
bara ha turistfäbodar, utan att också bruka fäbodarna
aktivt.

Anf. 58 MAGNUS JOHANSSON (s):
Herr talman! Det som jag skall tala om knyter på
något sätt an till det som Ragnhild Pohanka precis
talade om. Hon talade om fäbodar, traditioner och
kulturarv i en del av Sverige. Jag skall uppehålla mig
litet vid traditioner och kulturarv i den blekingska
skärgården. Jag tänkte be kammaren att ägna några
minuters uppmärksamhet åt en motion som vi social-
demokrater från Blekinge har skrivit. Den handlar om
att på prov tillåta ålhuttning.
I min hand håller jag en s.k. ålahubba, som vi sä-
ger i Blekinge. Det skall sitta en stake fast i den ock-
så. Det är numera förbjudet att använda sådana. Jag
vet inte om det också är förbjudet att inneha dem. I så
fall kanske jag ligger risigt till. Det är ett gammalt
traditionstyngt fångstredskap som ålfiskare i den
blekingska skärgården använt genom generationer.
Sedan en tid tillbaka är det dock en förbjuden fångst-
metod.
Ett återupptagande av denna fiskemetod skulle för
många skärgårdsbor innebära en, i deras tycke, ut-
märkt fritidsverksamhet samtidigt som man håller ett
gammalt kulturarv vid liv. Det är nog ingen tillfällig-
het att vi hittar ålahubban på många gamla bilder som
framhäver Blekinges kulturhistoria.
Ålhuttning utövas bara inom begränsade områden
och tider. Bottnens beskaffenhet samt vattendjupet är
faktorer som påverkar och begränsar vilka områden
som är möjliga att utnyttja. Vidare kan fiskemetoden
bara utnyttjas under den tid ålen ligger still, dvs. en
period under vinterhalvåret. Huttning sker främst som
isfiske, vilket ytterligare begränsar möjligheterna,
men kan även bedrivas från båt. Dessa faktorer gör
tillsammans att fiskemetoden sannolikt endast kan
tänkas bedrivas i mycket liten omfattning.
De som fortsatt vill se ett förbud mot huttningen
brukar främst anföra argumentet att metoden skulle
vara mer plågsam för ålen än andra metoder. Jag
vänder mig emot detta argument, eftersom samma
argument då rimligen borde användas för ett antal
andra fiskemetoder när man gör jämförelser. Det kan
knappast anses som mer humant att ålar sitter på
långrevens krokar under upp till ett halvt dygn innan
de tas upp och avlivas.
Ett argument, som är ganska omtvistat, är att ål-
huttningen har en god inverkan på bottenstrukturen i
skärgården. En del menar att genom att man stöter i
bottnen med hubban luckrar man upp bottnen vilket
leder till att man bl.a. främjar tillkomsten av lekplat-
ser för sill. Andra hävdar att metoden är direkt skadlig
för bottnarna. Därför har vi i motionen föreslagit att
denna fråga studeras och utvärderas, förslagsvis av
Östersjölaboratoriet i Karlskrona.
Herr talman! Denna fråga handlar också om något
annat än själva sakfrågan kring ålhuttningens vara
eller inte vara. Den handlar om vilken tyngd vi lägger
vid traditioner och kulturarv hos t.ex. skärgårdsbe-
folkningen. Det är oerhört viktigt att alla boende i en
demokrati känner att de blir företrädda på ett bra sätt.
Därför är även frågor som inte berör så hemskt många
invånare i landet principiellt viktiga. Att få hutta ål
under vintrarna är viktigt för de boende på Hasslö i
Karlskronas skärgård - mycket viktigare än de flesta
andra frågor som vi ägnar många och långa debatter
åt här i riksdagens kammare. Detta är ett perspektiv vi
måste ha med de gånger vi beslutar förbjuda olika
saker.
Låt mig också avslutningsvis säga att vi inte vill
tillåta något barbariskt rovfiske efter ål. Men vi ser
inte orsaken till varför just ålhuttningen har blivit
förbjuden. Vi vill därför att man återigen tillåter ål-
huttning på prov inom ett begränsat område och under
en begränsad tid. Det är säkert lätt att skrämma folk
med bilden av detta fångstredskap, men om vi disku-
terar och väger av mot andra fångstmetoder skall vi
nog snart upptäcka att det rimliga är att återigen tillåta
denna fångstmetod jämte andra.
Vi har i utskottets betänkande fått motionen avsla-
gen på grund av att riksdagen har delegerat ut beslu-
tanderätten i dessa ärenden. Men jag vill uppmana
utskottets ledamöter att på allvar fundera över om
man inte i framtiden bör verka i motionens riktning.
Herr talman! Jag yrkar i dag inte bifall till motio-
nen, men utgår ifrån att de överväganden vi har gjort
beaktas i framtida ställningstaganden.

I detta anförande instämde Christer Skoog (s).

Anf. 59 PER LAGER (mp):
Herr talman! Om fisket skall kunna betecknas som
hållbart skall den biologiska mångfalden säkerställas
och försiktighetsprincipen tillämpas - precis som det
står i betänkandetexten. Utskottet förklarar också att
man ser det som en angelägen uppgift att motverka
miljöstörningar som hotar fisket och påverkar miljö-
förhållandena i havet. Bättre utgångspunkt kan man
knappast ha. Men tyvärr utvecklas inte närmare vad
man menar. I förlängningen kräver dessa insikter
nämligen handling, enligt min mening.
I Miljöpartiets motion Jo16 om hållbart småskaligt
fiske i havet, särskilt ur ett västkustperspektiv, har vi
yrkat att regionala kvoter skall baseras på regionala
faktorer, likt det engelsk-skotska resursfördelnings-
systemet. Utskottets majoritet svarar att fiskeresurser-
na bör vara "- - - tillgängliga för alla yrkesfiskare
inom ramen för de regleringar som i övrigt tillämpas
på fiskets område i form av kvotsystem och begräns-
ning av fiskeansträngningarna m.m."
Men det är precis detta som är problemet och
nackdelen med det visserligen licensierade men också
fria fisket. De stora fiskefartygen - båtar över 12
meter - med effektivare redskap fiskar snabbt upp de
tillgängliga kvoterna. Lokala fiskare med mindre
fiskebåtar och enkla, men ofta selekterande och be-
ståndsbevarande, redskap har inte en chans. De kan
helt enkelt inte hävda sig, och alltfler båtar huggs nu
upp och skrotas. De lokala fiskmarknaderna rycks
undan, och fiskarna och många i kringverksamheterna
på land blir arbetslösa.
Herr talman! När det gäller snabba och bestämda
insatser mot det alltmer utbredda foderfisket är vi
tydligen överens. Jag hoppas bara att Fiskeriverket
genast tar fram styrinstrument för att få bort ett sådant
förödande fiske till förmån för ett väl avvägt be-
ståndsbevarande fiske för människors konsumtion. I
motionen begär vi en utredning i den här frågan. Men
om Fiskeriverket kan klara av det utan en sådan, så
gärna för mig. Det viktiga är att det händer något för
att stoppa skövlingen av s.k. skrapfisk i ett till synes
riktat foderfiske. Och det måste gå fort.
Herr talman! Miljöpartiets yrkande om att utveck-
la lokala områdesförvaltningar bemöts i betänkandet
helt kortfattat och utan kommentarer med att rege-
ringen tillsatte en utredning i november 1996 för att
utreda den statliga fiskeriadministrationen. Kan man
möjligen räkna med att denna idé tas upp? För att
bevara det kustnära och beståndsbevarande fisket
krävs flexibilitet och lokal kännedom om bestånden
och utvecklingen i närområdet. Sådan kunskap har
sedan urminnes tider funnits bland de lokala fiskarna.
Kunskapen baseras på en försiktighetsprincip som är
nödvändig för den fortsatta utkomsten. Utan den
kunskapen och ansvaret fiskas bestånden ut, och den
biologiska mångfalden föröds. I det här samman-
hanget är det också viktigt att påpeka behovet av stöd
till de yngre som vill och vågar satsa på kustfiske-
verksamhet, detta för att inte den här viktiga verk-
samheten fasas ut i takt med att de äldre fiskarna
slutar sin verksamhet.
Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till re-
servationerna 4 och 5. För övrigt står jag bakom
Miljöpartiets alla reservationer.

Anf. 60 CARL G NILSSON (m):
Herr talman! Redan kl. 9 i morse utlovade Ingvar
Eriksson ett anförande om fiskefrågor, vilket vid
denna tidpunkt kanske kan ses mer som ett hot. För
tids vinnande skall jag bara kommentera två korta
punkter.
Den första gäller frågan om de okvoterade och
oreglerade fiskarterna i Nordsjön. Vi har skrivit en
motion om detta i vilken det påpekas det mycket
angelägna i att denna fråga löses, så att Sverige får
tillgång till detta på samma villkor som andra EU-
länder. Vi har avstått från att följa upp den motionen
med en reservation, därför att utskottet skriver att man
har erfarit att det är regeringens bedömning att an-
slutningsakten efter nu löpande övergångstid ger
Sverige tillträde till okvoterade arter i Nordsjön
fr.o.m. den 1 januari 1998 utan ytterligare förhand-
lingar i ämnet med övriga medlemsstater.
Jag hoppas verkligen och vill understryka det ab-
solut angelägna i att man i dessa förhandlingar går
Sveriges rätt till mötes. Det är mycket angeläget att
understryka detta här i kammaren.
Den andra punkten som jag vill kommentera är
laxfisket i Östersjön. Det har här sagts - jag tror att
det var Gudrun Lindvall - att det är angeläget att
begränsa fisket på uppväxtområdena i södra Öster-
sjön. Jag håller med om att det skulle vara en angelä-
gen åtgärd, men den måste naturligtvis vidtas ömse-
sidigt även från övriga länder runt Östersjön om den
skall ha någon betydelse. En ensidig svensk begräns-
ning då svenska fiskare skulle åse att andra länders
fiskare runt sjön fiskar upp sina kvoter på dessa om-
råden skulle naturligtvis inte vara särskilt bra.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 5 §.)

5 § Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande
näringar

Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU1
Statsbudgeten för budgetåret 1998, utgiftsområde 23
(prop. 1997/98:1 delvis)

Anf. 61 CARL G NILSSON (m):
Herr talman! Vi skall nu övergå till att behandla
Jordbruksdepartementets budget, och vi gör det mot
den bakgrunden att statsministern har sagt att jord-
bruksnäringen är en framtidsnäring, att näringen är
avgörande för landsbygdsutvecklingen och att det,
som det står i regeringsförklaringen, skall övervägas
insatser för att förbättra svensk livsmedelsproduktion.
Hur har det då blivit, och hur ser förslagen ut?
Från moderat håll är vi mycket besvikna. På om-
råde efter område - jordbruk, skog, fiske - finns det
anledning att vara kritisk och anledning att lägga fram
andra förslag.
Å ena sidan talar regeringen vällovligt om behovet
av avreglering och marknadsanpassning, men i hand-
ling ser vi inget av detta. Det är nya regleringar, nya
blanketter, nya anmälningsskyldigheter och nya skat-
ter och nya avgifter. Jag skall ge några exempel på
detta.
Det finns naturligtvis även positiva dokument som
vi ser. Det har här talats om Gunnar Björks utredning
om det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Hans
slutsatser är nämligen exakt de som vi från moderat
håll har framhållit under flera år. Den svenska jord-
bruksnäringen har en belastning av här i Sverige be-
slutade skatter och avgifter som är orimligt stora i
förhållande till de danska. Det är t.ex. orimligt att en
svensk bonde skall betala 4 kr och 50 öre för en liter
dieselolja när en dansk kollega kanske betalar ca 1 kr
och 80 öre.
Så var det detta med exempel som går i fel rikt-
ning. Först skall jag säga något om jordbruket.
Djurdatabasen i Söderhamn föreslås i budgeten få
35 miljoner kronor för kommande budgetår. Då har
man redan fått 10 miljoner kronor i tilläggsbudgeten
för innevarande budgetår. Införandet av detta djurre-
gister, eller kopassmyndighet som det numera heter i
dagligt tal, har beslutats av EU:s jordbruksministrar.
Den svenska jordbruksministern Annika Åhnberg
accepterade såvitt jag förstår förslaget utan särskilt
hård kritik. När EU-nämnden här i riksdagen för
ganska länge sedan samrådde med regeringen inför
beslutet om den här djurpassmyndigheten var vi mo-
derater de första och de största kritikerna av denna
nya myndighet och detta nya system. Nu är beslutet
ett faktum. Vi måste inrätta en sådan institution. Men
då måste vi få rimliga tillämpningsföreskrifter här i
Sverige. Så ser det ju inte ut att bli när vi läser Jord-
bruksverkets information i ärendet. T.ex. måste reg-
lerna om registrering mellan olika produktionsplatser
inom samma företag ändras. Som förslaget nu ser ut
är det orimligt att en brukare t.ex. måste registrera
förflyttning av sina egna djur mellan två olika arren-
degårdar för t.ex. sommarbete. Eller vad säger Inge
Carlsson? Är detta rimligt? Måste vi inte se till att det
blir en ändring av de nu föreslagna tillämpningsföre-
skrifterna? Vad säger för övrigt Centerpartiet, som ju
också har godtagit denna nya institution?
Behandlingen eller tillämpningen av den s.k.
kartavgiften som nu skall debiteras svenska jordbru-
kare kompletterar ju bilden av hur svenska myndighe-
ter har en förmåga att byråkratisera och krångla till
sådana här beslut.
För Statens lantbruksuniversitet föreslås i budge-
ten en besparing på 9,4 miljoner kronor. Är det ett
förslag som exemplifierar jordbruket som en fram-
tidsnäring? Vi tycker naturligtvis tvärtom, dvs. att den
besparingen inte skall göras. Uppenbarligen finns det
ett konkret hot för Jordbruksverkets anläggningar i
Umeå och Röbäcksdalen på grund av detta.
När det gäller skogsbruket föreslås en återregle-
ring av den s.k. ransoneringsparagrafen. Alltfler skall
alltså drabbas av att inte myndigförklaras att kunna
sköta sitt eget skogsbruk. Mycket små enheter föreslår
man nu skall drabbas av ransoneringsparagrafen.
Syftet är naturligtvis gott, nämligen att komma till
rätta med de s.k. klipparna i skogen. Vi föreslår andra
åtgärder för att hindra mindre seriösa och mindre
ansvarsfulla skogsägare att komma ifrån den åter-
beskogningsplikt som vi givetvis är angelägna om
skall finnas kvar.
En ny avgift föreslås när det gäller skogsvårdsla-
gen. Vi ser det som ett försök att införa en ny
skogsvårdsavgift. Man föreslår nämligen att en ny
avgift skall införas för, som det står, tillsyn och kon-
troll. Detta skall regleras i 37 § skogsvårdslagen. Vi
motsätter oss självfallet det här förslaget. Det började
på precis samma sätt när vi fick den skogsvårdsavgift
som sedan avskaffades under de borgerliga rege-
ringsåren. Den här skogsvårdsavgiften kommer med
tiden att bli en ren straffskatt på innehav av en skogs-
fastighet. Vi vet av erfarenhet att beslutade skatter
enbart och alltid höjs av socialdemokrater. Därför
skall vi inte låta oss luras att den här gången bakvägen
införa en skogsvårdsavgift igen.
Det finns ytterligare exempel på ny byråkrati. I
fråga om 14 § skogsvårdslagen föreslås att anmäl-
ningsplikt för skogsbränsleuttag skall införas. Försla-
get är utomordentligt dåligt, eller kanske inte alls,
motiverat. Även här finns det en risk för övertolkning.
Vi har ju i annat sammanhang minsann hört att i det
förslag till miljöbalk - som, herr talman, för övrigt
bara har presenterats för pressen, inte här i riksdagen
- finns det en skrivning om tillståndsplikt för husbe-
hovstäkter av jord och grus.
Skall vi nu se framför oss att skogsbonden till
skogsvårdsmyndigheten skall anmäla sina uttag av
husbehovsved och hos miljöskyddsenheten på länssty-
relsen ansöka om tillstånd att ta grus till sin egen
skogsväg? Alla anmälningar och ansökningar skall
naturligtvis avgiftsbeläggas enligt erfarenheter som vi
just fått från förslaget till djurregister. Inge Carlsson,
är detta en rimlig utveckling? Kan vi få stöd för att se
till att sådana här tokigheter inte införs?
20 miljoner kronor föreslås gå till fiskevård. Det
kan synas vällovligt. Vi kommer inte att motsätta oss
det förslaget, under förutsättning att pengarna verkli-
gen går till konkret fiskevård. Det kan dock vara värt
att notera att regeringen samtidigt föreslagit att ansla-
get till kalkning skall minskas med samma belopp.
Vad är det för logik i detta?
Vi moderater har i många år föreslagit att fiske-
vård i vårt land skall ske genom bildande av fiske-
vårdsområden där fiskare av olika kategorier och
fiskevattenägare i gemensamt intresse tar sitt ansvar.
Så fungerar det ju i dag med stor framgång vad gäller
våra insjövatten. Ett par tusen fiskevårdsområden
omsätter en kvarts miljard kronor på olika aktiviteter.
Låt det få fungera så vad gäller alla våra vatten!
Som bekant blir det, dessbättre, ingen minskning
av kalkningsanslaget. På förslag, bl.a. av oss modera-
ter, ändras regeringens förslag. Det blir alltså en ök-
ning med 20 miljoner kronor.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3.

Anf. 62 MARIE WILÉN (c):
Herr talman! Framtiden finns på den moderna
landsbygden. Det uttrycket använder jag gärna. Det
kan beskriva något helt annat än kanske jordbruk. Det
kan gälla kombinationen av en god boendemiljö och
distansarbete med hjälp av snabba telekommunikatio-
ner. Uttrycket "Framtiden finns på den moderna
landsbygden" kan också beskriva allt det nödvändiga
som jordbruket ger, något som behandlas i dag.
Vi i Centerpartiet anser att jordbruket är en fram-
tidsnäring. Genom sin produktion ger jordbruket
livsmedel, bioenergi och andra råvaror. Dessutom
skapar ett livskraftigt jordbruk ett öppet och levande
kulturlandskap. Givetvis anser vi också att jordbruket
är av stor och avgörande betydelse för sysselsättning-
en i stora delar av landet.
Primärproduktionen i jordbruket och förädling är
en viktig bas för ekonomin i många kommuner. Vi i
Centerpartiet har uppfattningen att livsmedelsproduk-
tionen skall bidra till en uthållig tillväxt.
Efter EU-inträdet agerade det svenska jordbruket
på en fri EU-marknad för livsmedel. För att denna
konkurrens, som många andra har talat om, skall
fungera krävs det så likvärdiga villkor som möjligt i
förhållande till andra EU-länder, särskilt de som lig-
ger nära oss.
Det svenska jordbrukets lönsamhet är för närva-
rande inte riktigt så god som den skulle behöva vara.
Detta vet vi. Beräkningar har gjorts som visar att om
lantbrukarna hade haft samma lönsamhet som i Dan-
mark skulle den sammanlagda nettoinkomsten ha
legat väsentligt högre. En del av ansvaret för att för-
bättra lönsamheten i det svenska lantbruket ligger på
näringen själv. Men denna näring påverkas också i
mångt och mycket av politiska beslut.
Under de senaste åren har Centerpartiet träffat
uppgörelser med regeringen på jordbruksområdet i
syfte att förbättra det svenska jordbrukets konkurrens-
läge. En viktig fråga för Centerpartiet och, tror jag,
för många andra partier här i riksdagen har varit att
utnyttja miljöstödet, som framförhandlas med EU. I
och med denna budget skapas ett utrymme för att
utnyttja hela miljöstödsramen. Det ser jag som en stor
framgång och jag tror också att det är väldigt viktigt.
Tidigare har ju reglerna diskuterats mycket.
Björkska utredningen har man också pekat på. I
den utredningen tas vissa frågor upp som har särskild
betydelse för livsmedelssektorns omställning och
expansion. Jag har väl inte lusläst utredningen. Där-
emot har jag skummat igenom den. Utredningen an-
das en offensiv hållning och optimism. Temat är En
livsmedelsstrategi för Sverige. Ett antal åtgärder fö-
reslås, t.ex. ett rimligt exportstöd och forsknings- och
utvecklingsprogram som främjar livsmedelssektorns
expansion. Utredningen har också haft i uppgift att
lägga fram förslag till åtgärder som behöver vidtas för
att svenskt lantbruk skall ha jämbördiga villkor med
omvärlden. Där föreslås en rad saker, bl.a. att jord-
bruket i beskattningshänseende skall få samma villkor
som tillverkningsindustrin vad gäller el m.m.
I likhet med vad som sagts i Lennart Brunanders
inlägg i debatten tidigare anser jag att många förslag i
utredningen bör omsättas i praktisk handling så fort
detta är möjligt.
Jag vill också beröra djurdataregistret, i vardags-
lag kallat kopassen. Även om beslutet redan fattades i
samband med tilläggsbudgeten berörs frågan också i
detta betänkande. Bakgrunden till registret är stora
problem med BSE eller galna ko-sjukan i EU. Cen-
terpartiet har under lång tid arbetat för att kött skall
ursprungsmärkas. Det skall det göras nu, till en början
frivilligt, därefter obligatoriskt. Då måste man ha ett
system som gör att det finns en trovärdig ursprungs-
märkning. Däremot anser Centerpartiet att finansie-
ringen av systemet, i och med att jordbruket konkur-
rerar på en gemensam EU-marknad, bör vara likvär-
dig mellan medlemsländerna. Enligt uppgift finansie-
ras systemet över statsbudgeten i vissa länder. Det
borde övervägas också för Sveriges del.
Centerpartiet har framhållit det olämpliga i att
belasta näringen med ytterligare avgifter innan Björk-
ska utredningen har lagt fram sitt slutbetänkande. Vi
förordar därför att regeringen skulle återkomma med
en helhetslösning i fråga om djurregister när Björkska
utredningens förslag framlagts. Dessutom anser vi att
man inte behöver krångla till reglerna som man har
gjort. Det hade också Carl G Nilsson beskrivningar
om. Jag vet inte om regeringen och Jorbruksverket
har hjälpts åt, men jag tycker att man borde kunna
göra det litet mera praktiskt. Förhoppningsvis får man
en del råd på vägen av alla som hör av sig om detta.
Jag vill även kort beröra avverkningsreglerna i
skogsvårdslagstiftningen. Under senare år har debat-
ten där varit omfattande. De nuvarande undantagen
från ransoneringsreglerna har ansetts gynna ett oseri-
öst skogsbruk och skapat en marknad för skogsinköp i
spekulationssyfte. En sådan utveckling är ju olycklig.
Undantaget från ransoneringsreglerna har regeringen
nu ändrat. Det gäller brukningsenheter mindre än 50
hektar. Det anser vi är en utveckling i rätt riktning,
men vi anser att gränsen bör gälla för brukningsenhe-
ter som är mindre än 20 hektar. Jag vill därmed yrka
bifall till reservation 4.
Jag vill avslutningsvis nämna något om livsme-
delsfrågorna, som tas upp i budgeten, bl.a. salmonel-
lafrågan. Jag vill ta tillfället i akt och säga att det är
viktigt att den följs. Vi har förordat i interpellations-
debatter osv. att man upprättar en tillfällig gränskon-
troll tills intygen fungerar. Det är inte bra som vi har
det nu, att det kommer in salmonellasmittat kött i
landet. Jag vet att man har ålagt kommunerna att öka
kontrollen, men det är inte så jätteenkelt i alla kom-
muner, såsom jag har uppfattat tidningsskriverier. Det
är en risk att vi får en spridning ändå. En del kommu-
ner har varit duktiga. Göteborg startade ett stort pro-
gram, men sedan finns det små kommuner som inte
haft samma möjligheter. Det är väldigt viktigt att vi
håller kontroll på salmonellafrågan. Därför ville jag
nämna den.
Därmed tackar jag för ordet, herr talman.

Anf. 63 CARL G NILSSON (m) replik:
Herr talman! Problemet med djurdatabasen i Sö-
derhamn är att det nu anställs folk där. Det etableras
en ny myndighet och en ny byråkrati. Det har sagts
mig att det anställs 20 personer just nu. Siffran 35
miljoner kronor i budgeten signalerar möjligen om
ännu fler människor. Räknar man om det i något så
när genomsnittlig kostnad per person motsvarar det
förmodligen över 50 personer. Här etableras alltså en
byråkrati som det naturligtvis blir svårt att återgå från.
Jag har inte noterat att Centerpartiet i någon reserva-
tion har motsatt sig denna etablering.

Anf. 64 MARIE WILÉN (c) replik:
Herr talman! Som jag sade tycker vi att det måste
finnas ett system för att kunna ursprungsmärka kött.
Däremot har vi sagt att vi tycker att man skulle avvak-
ta och komma tillbaka med ett förslag till system när
den Björkska utredningen var klar.

Anf. 65 CARL G NILSSON (m) replik:
Herr talman! Det går bra att säga saker, men man
måste gå till handling också. Jag säger igen att jag
icke såg någon reservation när finansutskottet ur-
sprungligen behandlade detta i tilläggsbudgeten då
det första beslutet fattades om finansiering och eta-
blering av djurdatabasen i Söderhamn. Då var vi
moderater, såvitt jag minns, de enda som reserverade
sig mot det förslaget.

Anf. 66 MARIE WILÉN (c) replik:
Herr talman! Jag tror att Carl G Nilsson har kort
minne i det här fallet. Vi fick förslaget till jordbruks-
utskottet för behandling. Där reserverade sig Center-
partiet och Moderaterna. Det var ingen skillnad i
agerandet i jorbruksutskottet. Det fanns två reserva-
tioner.

Anf. 67 MAGGI MIKAELSSON (v):
Herr talman! Jag skall börja med att tacka utskot-
tets ledamöter för tillstyrkande av den motion som jag
nu för andra året i rad har väckt om ett stöd till det
fjällnära jordbruket. Förhoppningsvis kommer hela
riksdagen enad att ställa sig bakom den om en liten
stund. Det är faktiskt väldigt positivt, och jag är väl-
digt glad över att vi har lyckats nå dithän.
Det finns ett litet småskaligt jordbruk i de fjällnära
områdena. Det är små gårdar, små enheter. Det finns
inga möjligheter att rationalisera detta bruk, för det är
för långt till grannens åker, för att uttrycka det enkelt.
I genomsnitt handlar det om mjölkgårdar med tolv
tretton kor. Man har inte haft möjlighet att utnyttja de
befintliga miljöstöden eller andra stöd som finns inom
EU-systemet. Det faktum att riksdagen snart kommer
att fatta beslut om ett tillkännagivande om att rege-
ringen skall komma tillbaka med ett förslag till ett
särskilt stöd till det fjällnära jordbruket är jag mycket
glad över.
I övrigt har det varit en intressant debatt här i dag,
en diskussion om dagens jordbruk, både det svenska
och i viss mån det globala. Självklart är jordbruk
livsmedelsproduktion och därmed nödvändigt för vår
överlevnad. Men det är lika viktigt att detta jordbruk
och denna livsmedelsproduktion sker på ett sådant
sätt att det är långsiktigt uthålligt. Naturen kommer att
klara sig, naturen överlever utan oss människor. Men
vi överlever inte om vi inte anpassar vår produktion
till vad naturen ger för förutsättningar. I dag är inte
den produktionen uthållig.
Hela den världsekonomi som vi lever i bedriver en
rovdrift på ändliga resurser. Det är en ökad urbanise-
ring som betyder förstörelse av jordbruksmark, förstö-
relse av vattenresurserna. Trots att jordbruksproduk-
tionen har fördubblats sedan 1960 svälter 800 miljo-
ner människor. Det här får man inte glömma bort i
diskussionen om jordbruket i Sverige. Det betyder
också att det är väldigt viktigt att vi bedriver ett jord-
bruk på all tillgänglig jordbruksmark. Där är jag helt
enig med Dan Ericsson att det är viktigt - det är fler
som framfört det.
Det jag skulle vilja lyfta fram nu, eftersom jag inte
hann göra det under den föregående debatten, är det
ekologiska jordbruket, som är det mål som vi måste
sträva mot. Vi har uttryckt i vår motion det som så att
all jordbruksproduktion på sikt skall vara ekologisk.
Med det menar vi att den skall vara långsiktigt håll-
bar, att man skall utnyttja lokala förnybara resurser,
solenergi och bioenergi, bevara åkerjordens bördig-
het, maximera återcirkulation av växtnäring och or-
ganiskt material. Man skall minska behovet av ändliga
resurser och miljöpåverkan på det sättet. Man skall
inte använda naturfrämmande ämnen. Man skall bidra
till bevarandet av genetisk mångfald i produktionen
och i jordbrukslandskapet, om man skall kunna ge
husdjuren betingelser som tillåter dem ett naturligt
beteende.
Det här är den målsättning som finns för det eko-
logiska jordbruket, och vi tycker att den är väldigt
bra. Visionen måste ju vara att de 5,6 % som vi har i
dag - och som vi har som mål skall öka till 10 % -
skall växa successivt. Under den tiden kommer det
konventionella jordbruket att minska, så att vi till slut
når en helhet där vi har ett jordbruk som är hållbart.
Det här betyder inte att det ekologiska jordbruket
skall stå stilla. Det är dags, tycker vi, att utveckla
begreppet ekologiskt jordbruk. Vi har bl.a. lyft upp
frågan om att bryta ned det centrala målet på 10 % till
regionala mål. Vi kan ju se att det är väldigt olika hur
mycket jordbruksmark som odlas ekologiskt i olika
delar av Sverige. Jämtland och Västernorrland hör till
dem som är duktigast. Nu har inte de så stor andel
jordbruksmark, men det är ändå bra att man har näs-
tan en tredjedel ekologiskt odlat. Det kan jämföras
med hur det ser ut i Skåne, Västergötland och Öster-
götland, som är stora jordbrukslän.
I det sammanhanget skulle jag också vilja säga
något om Centerns reservation när det gäller det här
att komma med ett nytt mål för det ekologiska jord-
bruket. Jag tycker att det är litet grand att slå in öppna
dörrar att reservera sig. Det står i propositionen att ett
nytt mål skall utformas. Det står också i betänkandet.
Så det är ju ingen skillnad mellan reservationen och
det som vi alla är överens om.
Sedan tycker vi också att det är viktigt att fortsätta
att utveckla begreppet ekologiskt jordbruk. Hittills
har man ju framför allt jobbat med att inrikta sig på
att ha en produktion utan bekämpningsmedel och
konstgödsel. Nu menar vi att det är dags att ta nästa
steg.
Det finns tre problem i dagens ekologiska pro-
duktion. Det är näringsläckage, långväga transporter
och användning av fossila bränslen. Det här måste
vara det som man skall ta itu med i nästa steg. Det är
ett problem att man är beroende av fossila bränslen,
och det här med långväga transporter är ett område
som man inte kan komma ifrån. Det finns en hel del
ekologisk produktion som man faktiskt på det sättet
skulle kunna ifrågasätta. Och man gör ju sina egna
misstag. Själv köpte jag ekologisk honung från Nya
Zeeland, och inte förrän jag kom hem började jag
fundera över om det var så nödvändigt.
Jag skulle också vilja säga något kort om det här
s.k. kopasset. Vi är mycket kritiska till det sätt som
detta hanteras på, men faktum är att det här bottnar i
en förordning, och en förordning är direkt tillämplig i
svensk lagstiftning. Finansieringen kan man diskutera.
Jag är inte så säker på att man inte skall ta ut en avgift
för den här administrationen, för det betyder ju också
att man får en ursprungsmärkning som är värdefull.
Det var Marie Wilén inne på. Det är en fullkomligt
felaktig hantering administrativt, men såvitt jag har
förstått så ligger en hel del av detta i att det är bundet
till en förordning som inte Sverige ensidigt kan ändra
på.
Jag tänker också ta upp litet grand av den budget
som vi från Vänsterpartiet har lagt fram. Som jag sade
i mitt tidigare anförande har vi föreslagit att man inte
nu skall utnyttja den sista delen av det framförhandla-
de stödet. I stället skall man ha kvar en reserv till den
översyn av de samlade miljöprogrammen som skall
göras inför nästa femårsperiod. Det betyder att vi
också har gjort en litet annan prioritering i vår budget.
Vi har en reservation, nr 1, som jag yrkar bifall till.
Jag skall nämna litet kort om vad den reservationen
innehåller.
Vi har bl.a. föreslagit ett ökat anslag till Statens
veterinärmedicinska anstalt. Det har vi gjort bl.a. mot
bakgrund av det ökade antal djursjukdomar som vi
har fått i Sverige - inte minst på grund av den ökande
handeln med övriga EU-länder. SVA har krävt mer
pengar. Vi har föreslagit att de skall få en ökad ram
för att klara av det här.
Detsamma gäller anslaget för att bekämpa smitt-
samma husdjurssjukdomar. Där har vi också föreslagit
en ökning med 15 miljoner. Vi har ju sett en ökning
av salmonella. Vi har sett en ökning av andra sjukdo-
mar, t.ex. utbrott av Newcastlesjuka bland höns. Vi
har haft problem med sjukdomar hos svinen osv. Det
här är något som vi tyvärr måste lära oss att leva med
och lära oss hantera. Det är dåligt att man då drar ned
anslagen jämfört med vad myndigheterna känner att
de behöver.
På samma sätt har vi fördelat en större ram till
Statens livsmedelsverk, bl.a. för att klara av det här
med bekämpningen av salmonella i det kött som
kommer in. Jag är helt överens med vad Marie Wilén
sade tidigare. Vi från Vänsterpartiet har också krävt
att man temporärt skall återinföra en gränskontroll för
att få stopp på införseln av salmonellasmittat kött vid
gränsen.
Vi har också reserverat oss för att vi vill ha ett
högre anslag till SLU. Nu har de fått en ytterligare
besparing, eller neddragning, med 9,4 miljoner inför
nästa års budget. Det står i propositionen att detta är
av statsfinansiella skäl. Vi har inte kunnat acceptera
det. Här tycker jag att det vilar ett tungt ansvar på
Centerpartiet, som med öppna ögon har gått in och
försämrat förutsättningarna för jordbruksforskningen
på ett sådant sätt att hela det norrländska jordbruks-
forskningsprogrammet just nu är hotat.
Det är många som har protesterat mot det här. Jag
vet inte vad man kan göra åt det, men det är i alla fall
väldigt allvarligt att försöksanstalterna i Röbäcksda-
len och Öjebyn och ytterligare två ställen riskerar att
läggas ned och flyttas till andra delar i Sverige.
Det är ju faktiskt så att man inte kan forska på
norrländskt jordbruk i Skara eller i Alnarp. Man kan
inte forska på norrländska klimatförhållanden, norr-
ländska förutsättningar att hitta alternativa grödor,
tålighet mot frost och andra problem som finns i det
norrländska jordbruket. Det kan man bara göra i
Norrland.
Det finns också en enhet i Umeå där man forskar
på renar. Jag har litet svårt att se att man skulle kunna
bedriva den forskningen längre söderut än där det
görs i dag.
Med det, herr talman, har jag lämnat igen några av
de minuter jag fick, eller tog mig rätten att ta, i den
förra debatten. Jag vill yrka bifall till reservation 1.

Anf. 68 MARIE WILÉN (c) replik:
Herr talman! Först vill jag säga att målet om eko-
logisk odling ligger i ett annat betänkande. Jag tänker
därför inte utveckla det här. Centerpartiet har kommit
fram till att vi är beredda att göra en precision av
målet redan nu. Maggi Mikaelsson m.fl. har däremot
valt att avvakta tills man har gjort en utvärdering av
det här. Men det ligger alltså i det andra betänkandet.
Vad gäller SLU, tror jag att Maggi Mikaelsson har
kort minne. Historien började inte nu. Problemen i
fråga om SLU:s anslag är de största sedan den stora
neddragningen med 104 miljoner 1994/95. Det var
inget annat universitet som fick en sådan neddragning.
Centerpartiet och Moderaterna reserverade sig mot
detta.
Centerpartiet anser att den här besparingen är
mycket olycklig. Vi utgår från att det är en engångs-
besparing. Men jag tror att det är viktigt att hålla isär
storheterna. Det är den stora besparingen som har
ställt till de stora problemen. Men denna besparing är
också olycklig.

Anf. 69 MAGGI MIKAELSSON (v) replik:
Herr talman! Jag vet att frågan om nivån på det
ekologiska jordbruket hör till det förra betänkandet,
men jag har pratat om ekologiskt jordbruk i den här
debatten. Jag ville därför ta upp det här. Jag tycker att
det är litet grand att slå in öppna dörrar. Det är rimligt
att man gör en utvärdering innan man bestämmer sig
för nästa mål. Det handlar också om innehållet i detta
mål.
När det gäller SLU och deras forskningsanslag, är
det ju så att SLU tidigare har haft stora reserver att ta
av. Nu har man tömt alla de reserverna. Nu finns det
inga pengar kvar, och nu är forskningen just på de
norrländska försöksanstalterna hotad. Det tycker vi är
allvarligt. Det har vi protesterat mot, och det kommer
vi att fortsätta att protestera mot.

Anf. 70 MARIE WILÉN (c) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är litet magstarkt
av Vänsterpartiet att reagera nu. Ni stöttade ju den
stora nedskärning som var tidigare. Det har inte fun-
nits stora reserver. Problemet har varit att när man har
gjort den här stora besparingen hänger det ju i ett bra
tag. Det är tur att det har funnits en viss reserv för att
klara av det stora, men det är inte bra. Detta leder till
stora problem. Jag hoppas att den norrländska jord-
bruksforskningen skall finnas kvar på något sätt. Men
jag tycker att Vänsterpartiet bör fundera litet över sin
argumentering. De stora besluten fattades ju tidigare.

Anf. 71 MAGGI MIKAELSSON (v) replik:
Herr talman! Det har funnits anledning att titta
över alla institutioner i den neddragning och de be-
sparingar som vi har tvingats göra. Vi gjorde den
bedömningen att det fanns ett utrymme. Man har gjort
ganska stora förändringar inom SLU och koncentrerat
verksamheten. Det har varit bra.
Men vi har ju också fått en uppvaktning i jord-
bruksutskottet där man sade att nu är måttet rågat. I
stället har man nu anslagit pengar till grundutbildning
i årets budget. Då har man tvingats göra ytterligare
omprioriteringar av forskningen för att klara
grundutbildningen. Den uppgörelse som Centern och
Socialdemokraterna har gjort har inte varit tillräcklig
när det gäller anslagen till grundutbildningen. Därför
har man i stället fått ta ytterligare från forskningen.
Det är det jag har protesterat emot.

Anf. 72 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Nu kommer pengarna till det som vi
diskuterade förut på morgonen, dvs. när vi diskutera-
de principerna. Det är kanske en litet konstig uppdel-
ning, men nu har ju regeringen valt att lägga fram en
propositionen samtidigt som budgeten, och då blir det
litet underligt.
Jag tänker kommentera det som Miljöpartiet har
gjort i sin budget. Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 2.
En del av det som finns i den här budgeten har jag
redan berört. Det gäller framför allt de nya stöd som
skall gå till lantbruket i form av nya miljöstöd. Det
kommer ungefär 600 nya miljoner varje år för att vi
skall komma upp i de 2,8 miljarder som det framför-
handlade miljöstödet är. I de allra flesta fall har vi
stött detta. Men samtidigt är det mycket pengar man
har råd med till jordbruket. Det handlar naturligtvis
om vilken prioritering som majoriteten har gjort.
I ett fall kan vi inte acceptera detta. Det gäller det
REKO-stöd som nu föreslås till resurshushållande
konventionellt lantbruk. Där har man tänkt sig att
lägga ett anslag på 295 miljoner. Hälften är EU-
finansierat och hälften svenskfinansierat. I det här
stödet tar vi bort 100 miljoner nationella pengar och
100 miljoner EU-pengar. Vi menar att det här stödet
får vänta. Dels anser vi att vi inte har råd med det,
dels anser vi att i den utformning det har fått är det för
dåligt. Men vi sparar 95 miljoner av detta för att lägga
på annat som vi anser är angeläget.
Vi vet att det finns litet dåligt med pengar i många
av de miljöstöd som finns i dag. Man har t.o.m. satt
en gräns för att man inte får söka längre. Det tycker vi
är olyckligt. Därför vill vi öka på en del av dem.
Men vi vill också se till att de hästar som skulle ha
fått stöd får det. Det stödet vill vi behålla och utöka
till 8 miljoner.
Vi anser också att vi bör ta fram ett ekostöd till
höns. När vi behandlade burhönsfrågan för snart ett år
sedan kunde man konstatera att det då fanns ungefär
13 000 höns som var ekologiska, dvs. de kom ut och
kunde se solen någon gång. Ett år senare, dvs. om
någon månad, räknar man med att antalet hönsplatser
har ökat till 80 000. Det är mycket glädjande att efter-
frågan på KRAV-ägg faktiskt ökar mer än tillgången i
dag. Det är inte svårt att få avsättning för KRAV-
framställda ägg. Det är för övrigt inte heller svårt att
få avsättning för ägg från frigående höns. Det är sna-
rare så att det i dag börjar bli svårt att få avsättning
för buräggen. Det är en mycket glädjande utveckling.
Vi anser att det borde finnas ett stöd för den ekologis-
ka äggproduktionen inom miljöstödet. Därför har vi
anslagit 2 miljoner till det.
Nu säger man att det ekologiska lantbruket skall
utvecklas, och det är vi tydligen överens om här i
kammaren. Då är det mycket konstigt att regeringen
skriver att näringen själv får klara marknadsföringen
av de ekologiska livsmedlen. Man anslår enbart
2 miljoner till detta. I Danmark anslås det betydligt
mer pengar till det, ungefär 46 miljoner. Det är alltså
en enormt stor skillnad i den svenska respektive dans-
ka inställningen till hur man skall stödja detta.
Om vi skall öka den ekologiska produktionen,
främja närproducerat och hjälpa den här produktionen
på traven bör vi se till att också öka stödet för mark-
nadsföringen på samma sätt som Danmark gör. Det
blir ju pinsamt om vi helt plötsligt måste börja impor-
tera ekologiskt odlade livsmedel till Sverige för att
efterfrågan är för stor. Det händer faktiskt redan i dag
att man importerar ekologiska livsmedel. Därför vill
vi att stödet till marknadsföringen av ekologiska pro-
dukter skall ökas rejält. Vi vill öka det till 9 miljoner.
Var får vi då de pengarna ifrån? 2 miljoner är be-
fintliga i dag, 2 miljoner tar vi från samma anslag. Det
finns nämligen ett stöd på 2 miljoner för funktionstest
av sprutor. Om man menar allvar med det nya REKO-
stödet finns det rejält med stöd där till giftsprutor. Det
behövs inte ytterligare pengar. Vi tar också bort det
stöd som föreslås till exportfrämjande åtgärder för
produkter. Vi menar att det är viktigare att satsa på
den nationella marknaden, och framför allt för ekolo-
giska produkter. Att komma ut på marknaden, sälja
och exportera sina produkter är kanske någonting som
näringen får klara själv.
Det är viktigt att Sverige ser till att minska trans-
porterna av produkter. Vi har svårt att se någon vits
med att vi skall producera gris här till tyskarna och
tyskarna skall producera gris där till oss. Det finns en
mycket stor transport av livsmedel fram och tillbaka
inom EU, och egentligen i hela världen. Vi ser inte
positivt på det. Vi skall snarare försöka producera
lokalt och även äta mat som är mer lokalt producerad
för att komma ifrån den stora transportapparat som
byggs upp i dag.
Det finns många exempel på att maten körs fram
och tillbaka ett antal gånger för att så småningom
hamna på ett bord som ligger mycket nära producen-
ten. Vi menar att det är bättre att se till att marknads-
föra produkterna lokalt och att förädla produkterna
lokalt så långt det bara är möjligt. För det vill vi ha ett
stöd. Vi har alltså anslagit 9 miljoner för marknads-
föring av ekologiska produkter.
En annan fråga som också kommer upp i det här
betänkandet handlar om viltskador. Det är en fråga
som har behandlats många gånger tidigare, t.ex. förra
året. Då skrev utskottet i samband med budgetpro-
positionen att vi ville att regeringen skulle ta fram en
ny rovdjurspolicy. Det står: "snarast återkomma till
riksdagen med förslag till en sammanhållen rovdjur-
spolitik". Man skriver: "Ett lämpligt tillfälle för en
sådan redovisning är t.ex. budgetpropositionen för år
1998."
Det är väl knappt att man har tillsatt den utredare
som skall titta på det här. Något förslag till en sam-
manhållen rovdjurspolitik finns inte i det här betän-
kandet. I det sammanhanget skrev också utskottet:
"Vidare bör regeringen pröva möjligheten att utvidga
rätten till statlig ersättning för rovsdjurskador på
andra tamdjur än renar."
Vi tycker att detta är mycket angeläget. I dag ökar
faktiskt antalet stora rovdjur. Man räknar med att det
finns ungefär 1 300 björnar, 1 200-1 500 lodjur, 45-
50 vargar och ungefär 200 järvar. Detta innebär na-
turligtvis att det blir fler möten i naturen mellan
människa och stora rovdjur. I de allra flesta fall är
detta positiva och spännande möten, men ibland kan
det vara problem. Det är t.ex. problem om en varg tar
ett får, när björnen ger sig på bikupor, vilket faktiskt
sker, och när en varg tar en jakthund.
Om vi menar allvar med att vi skall ha de här
rovdjuren i naturen - och det hoppas jag att vi är
överens om - gäller det att se till att de negativa mö-
tena blir så litet negativa som möjligt. Då skall man se
till att det finns en rejäl möjlighet för samhället att gå
in och ersätta den skada som rovdjuren har åstad-
kommit.
I § 29a i jaktförordningen står det att de tamdjur
som kan ersättas bara är sådana i näringsverksamhet.
Det står också att sådana djur som kan försäkras inte
kan ersättas.
Vad innebär det i praktiken? Det innebär t.ex. att
man inte kan få ersättning för jakthundar. Det är ofta
mycket traumatiskt att bli av med en jakthund när den
t.ex. tas av en varg.

Det sker inte så ofta, utan det är mellan fem och
tio jakthundar som tas av vargar varje år. Men det
väcker alltid rubriker och starka känslor. Vi menar att
staten bör ersätta dessa jakthundar, även om de har
varit försäkrade. Det är mycket litet pengar, men det
betyder mycket för den allmänna acceptansen av
rovdjur i våra marker.
På samma sätt måste också tamdjur i hobbyverk-
samhet kunna ersättas. Det är lika traumatiskt att bli
av med ett får i en hobbyverksamhet som i en nä-
ringsverksamhet. Rovdjurshatet blir inte mindre om
fåret finns i hobbyverksamheten än om det finns i
näringsverksamheten. Det handlar inte om mycket
pengar, men det är viktigt att ändra det här.
Vi vet att Naturvårdsverket nu uppvaktar rege-
ringen för att få en ändring av 29 a §, så att man kan
ersätta både hundar och tamdjur som inte finns i nä-
ringsverksamhet.
Även viltskador i övrigt ökar till en del. Det är
viltskador både av gäss och av tranor, och där vill
man öka verksamheten. Grimsö, som arbetar med
detta, har utvecklat mycket bra möjligheter att komma
till rätta med skadorna. Man jobbar förebyggande och
ser till att ta fram stängsel och andra metoder för att
slippa de här skadorna. Det kostar pengar, men det
känns mycket angeläget. Det är det enda sättet att
slippa jakten och att kunna behålla dessa arter i natu-
ren utan att det blir problem.
I dag finns det 13 ½ miljoner kronor anslagna för
den här typen av skador. Vi menar att anslaget behö-
ver ökas, och vi vill öka det med ytterligare 5 miljo-
ner kronor.
Tidigare har det funnits en stor samstämmighet i
utskottet om att ändra 29 a §, och jag är förvånad över
att vi inte har fått stöd för det vid behandlingen av
frågan i utskottet. Det är litet pengar, som sagt var,
och det handlar om mycket goodwill.
Det här är några av de frågor som behandlas i be-
tänkandet. Jag tycker att det är olyckligt att debatten
har blivit delad, och jag hoppas att regeringen i fort-
sättningen inte gör så att debatten blir på detta sätt.
Jag hade också uppskattat mycket om vi hade haft en
minister på plats.

Anf. 73 CARL G NILSSON (m) replik:
Herr talman! Jag måste ställa en fråga till Gudrun
Lindvall. Hon sade nämligen att efterfrågan på kra-
vodlade produkter ökar mer än tillgången. Det är bra.
Kravmärkningen är för övrigt ett utmärkt exempel på
ett system som fungerar utan en statlig byråkrati och
utan individuella kopass. Men sedan sade Gudrun
Lindvall i nästa mening att vi måste anslå mer pengar
till marknadsföring av ekologiska produkter. Vad är
det för logik i detta? Om efterfrågan redan är större än
tillgången, varför skall vi då anslå ytterligare medel
till marknadsföring?

Anf. 74 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Många efterfrågar en sådan informa-
tion, t.ex. skolor som vill gå över till kravodlade pro-
dukter. Ibland kan vi se att det finns en diskrepans
mellan vad som efterfrågas och vad som produceras.
Vissa tider på året måste vi t.ex. importera grönsaker,
medan vi till England exporterar både ekologiskt fläsk
och ekologisk mjölk. Det finns alltså alla möjligheter
att se till att vi får en marknad som är mer i harmoni
med efterfrågan.
Vissa skolor börjar i dag laga mat av bara ekolo-
giskt odlade produkter, men de har problem med att
hitta sådana. Det finns inte utvecklade kontaktnät. Det
finns mycket att göra på den här marknaden. Det är än
så länge en ganska liten marknad, som behöver stöd.
Det är för stor skillnad mellan den danska sats-
ningen på 46 miljoner kronor och den svenska på 2
miljoner kronor. Även här kan vi diskutera konkur-
rensneutrala villkor. Från dansk sida satsar man alltså
rejält på detta. Det blir naturligtvis fler lantbrukare
som ställer om när de känner att de har ett rejält stöd i
ryggen och känner att det finns marknadsföringspeng-
ar. Det gör att de kan vänta sig en ökad efterfrågan.
Eftersom jag fick en replik vill jag också kommen-
tera detta med kopass, som vi i Miljöpartiet har varit
mycket negativa till. Carl G Nilsson vet också att jag
har agerat i EU-nämnden. Jag anser att om vi skall ha
det här skall vi göra det så litet byråkratiskt som möj-
ligt. Vi är mycket kritiska till den hantering som nu
verkar vara för handen.

Anf. 75 DAN ERICSSON (kd):
Herr talman! Som jag påpekade i den förra debat-
ten har regeringens ordning med att lägga fram en
särproposition samtidigt med budgetpropositionen
stökat till det hela en del. Jag har därför i den förra
debatten nämnt några principiella ståndpunkter kring
jordbrukspolitiken som jag nu inte tänker upprepa.
Vad gäller föreliggande förslag bygger det på de
budgetramar som riksdagens majoritet har antagit.
Eftersom vi kristdemokrater hade en högre ram för
utgifterna avseende jordbruket deltar vi ej nu heller i
beslut som berör anslaget. Jag skall också i denna
debatt påminna om att vårt parti ej har ordinarie le-
damot i utskottet, varför det ej varit möjligt att avge
reservationer eller särskilda yttranden i utskottet utan
vi lägger fram våra synpunkter direkt här i kammaren.
I vår budgetmotion tog vi bl.a. upp frågan om för-
enkling av administration av kartavgiften - en avgift
som vi för övrigt menar ej skall belasta jordbrukarna.
Vi motsatte oss införandet av denna avgift. Nu har
riksdagsmajoriteten beslutat om avgiften, och då har
vi i konstruktiv anda föreslagit en förenkling av ad-
ministrationen av densamma. Inte heller på denna
punkt har utskottsmajoriteten funnit det värt att föra
det till beslut. Moderaterna i utskottet har dock haft
vänligheten att följa upp vårt motionskrav, och man
tillstyrker motionen enligt reservation 3, som jag
således yrkar bifall till. Ett tips till dem som arbetar
med det här är att gärna titta på upplägget i motionen
för hur det här skall administreras. Det skulle bli
betydligt billigare än det sätt som man hanterar det på
nu.
Regeringen aviserar nu en översyn av organisatio-
nen av jordbruksadministrationen. Vi är övertygade
om att en sådan genomgång kan leda till stora effek-
tivitetsvinster. Från Kristdemokraternas sida har vi
föreslagit att frigjorda resurser vid effektivisering av
den totala jordbruksadministrationen skall användas
för registerhållningskostnader - nu aktuellt är främst
djurdatabasen. Inte heller kostnaderna för detta regis-
ter skall enligt vår uppfattning belasta jordbrukarna.
Vidare skall enligt vår uppfattning frigjorda ad-
ministrationsmedel ställas till förfogande för fortsatt
uppbackning av avbytartjänsten. Vi beklagar från
Kristdemokraternas sida att regeringen med riksda-
gens stöd nu avvecklat stödet till avbytarverksamhe-
ten. För mjölkgårdar är avbytarverksamheten helt
nödvändig för att möjliggöra ett normalt liv för jord-
brukarna. Det är ytterligt märkligt att regeringen till-
sammans med Centerpartiet fullföljt denna sociala
nedrustning. För vår del är vi beredda att på nytt
stötta avbytarverksamheten. Detta ser vi som en del i
ett tidigare ingånget avtal med Sveriges bönder. Det
är märkligt att utskottet inte ens kommenterar denna
fråga i sitt betänkande.
Kostnaderna för det djurregister som nu upprättas,
främst av arbetsmarknadspolitiska skäl, föreslår rege-
ringen skall belasta lantbrukarna. Detta är inte en
riktig politik. Det är inte den enskilde lantbrukaren
som skall bära kostnaderna för registerhållning som
hör samman med EU-krav, särskilt inte som regering-
ens handläggning innebär onödiga kostnader. Rege-
ringen bör därför snarast återkomma till riksdagen
med ett nytt förslag om finansiering av djurregistret.
Jag vill här och nu passa på att fråga utskottsma-
joriteten om man kommer att agera för att få en för-
ändring till stånd. Jordbruksverkets blanketter är ju
redan utskickade. Jag har sett dem. Jag har också sett
anvisningarna, och jag kan förstå att en del kliar sig i
huvudet efter detta. Jag funderar på om regeringen på
ett handfast sätt tänker agera för att underlätta lant-
brukarnas situation.
Inge Carlsson, som är utskottsmajoritetens före-
trädare, kanske kan ge ett besked på denna punkt. Jag
tror att många skulle se positivt på ett besked som
innebär en förenkling och förändring av detta.
Herr talman! Jag hade inte tänkt söka strid med
Centerpartiet i debatten, men Marie Wilén gjorde
sådant våld på sanningen i ett tidigare replikskifte att
jag måste ta upp den frågan. Hon hävdade att Center-
partiet hade agerat emot detta djurregister. Jag tog
fram den tilläggsbudget som behandlades här i kam-
maren för inte så länge sedan. Jag noterar där att det
finns två reservationer i just djurregisterfrågan, en
från moderaterna och en från kristdemokraterna. De
sammanfaller.
Jag kan läsa innantill från Kristdemokraternas re-
servation i det sammanhanget. Detta är vårt förslag till
text: Finansutskottet delar de synpunkter som fram-
förs i motionen från Kristdemokraterna. Regeringen
föreslår att driftkostnaderna för det djurregister som
nu upprättas skall belasta lantbrukarna. Detta är enligt
utskottets mening inte en riktig politik. Det är inte den
enskilde lantbrukaren som skall bära kostnaderna för
registerhållning som hör samman med EU-krav. Re-
geringen bör återkomma till riksdagen med förslag
som tydliggör att ökade kostnader som hör samman
med EU-krav skall bäras av staten. Det gäller både
den nyligen införda kartavgiften och det nu aktuella
djurregistret.
Riksdagen hade alltså möjlighet att avvisa rege-
ringens förslag. Centerpartiet gjorde inte det. Det
fanns ingen reservation från Centerpartiets sida när
riksdagen behandlade frågan. Det vet Marie Willén.
Ändå försöker hon på det sätt som hon gjorde tidigare
mörka den inställningen.
Det är bättre att stå för dåliga beslut, Marie Wil-
lén. Än bättre är att ni ändrar er och redovisar varför
ni har gjort det. Försök inte att på detta sätt vilseleda
oss om vad som faktiskt händer i riksdagen i den
frågan.
Eftersom jag ändå kommenterar Centerpartiet kan
jag ta upp två frågor till. Det hävdades att man nu
ställer sig positiv till den Björkska utredningen. Man
nämnde speciellt energibeskattningen, som föreslås
jämställas med energibeskattningen i tillverkningsin-
distri. Lantbruksföretagen skulle ha samma förmåner
som tillverkningsindustrin och alltså beskattas lättare.
Också på sådana förslag har Centerpartiet haft
möjlighet att rösta. Vi kristdemokrater har framfört
det tidigare. Det är ett tag sedan. Det fanns en möjlig-
het att göra dessa förändringar.
När vi får en utredning från en tidigare centerpar-
tistisk riksdagsledamot backar man upp förslagen. Det
är möjligt att det är en bra modell. Det kan vara ett
tips till regeringen. Lägg gärna utredningar på tidigare
centerpartistiska riksdagsledamöter, för då kommer
Centern att så småningom följa de förslagen. Det är
utmärkt. Men varför inte agera då förslagen faktiskt
finns för behandling i riksdagen?
Samma sak gäller ett fullständigt användande av
miljöstödet. Det fanns faktiskt tillfälle att påbörja
detta tidigare. Marie Wilén berömmer sig av att vi är
där nu och säger att vi fixar det. Centern har faktiskt
tidigare röstat emot förslaget. Det är verkligheten.
Herr talman! I takt med att svenska livsme-
delsprodukter blir kända ute i Europa ökar förutsätt-
ningarna för export. Det är därför angeläget att på
olika sätt göra dessa produkter kända. Det gäller inte
minst de ekologiskt producerade livsmedlen. Därför
menar vi att det är angeläget att tillföra anslaget för
exportfrämjande åtgärder ytterligare resurser.
Jag vill säga något kort principiellt om jordbruks-
politiken också i detta budgetsammanhang. Nyligen -
i oktober - behandlade riksdagen ett annat jordbruks-
betänkande, där det hävdas att det råder samstämmig-
het om målen med jordbrukspolitiken. Så är det inte.
Vi ser i stället att det finns en skillnad mellan dem
som ser jordbruksnäringen som en nödvändighet för
en fortsatt levande landsbygd och som en livsmedels-
resurs i det globala perspektivet och dem som ser på
jordbruket som en näring bland alla andra.
För vår del vill jag återigen slå fast att fortsatt
jordbruksproduktion i Sverige såväl som i övriga EU-
länder är en nödvändighet. Nationellt gäller det såväl
för att målsättningen om att hela Sverige skall kunna
uppnås som för att garantera en fortsatt inhemsk livs-
medelsförsörjning.
Vad gäller skogen, slutligen, har regering och
riksdag tidigare markerat att man vill ha en ägarstruk-
tur i det svenska skogsbruket som innebär att ökat
enskilt ägande bör stimuleras till skillnad från ökat
storbolagsägande. Den beskrivning av förändringen
av ransoneringsregeln som regeringen aviserar kan
inte sägas ligga i linje med denna inriktning, snarare
tvärtom. När storbolag köper till skogsmark berörs de
fortfarande inte av ransoneringsregeln, eftersom de
tilläggsköpta hektaren räknas in i det totala skogsin-
nehavet.
Sänkningen från 100 till 50 hektar kan ses som ett
försök att motarbeta "klipparna". Åtgärden kan utgöra
ett hinder för denna typ av verksamhet, men för att
komma åt problemet på allvar borde hela regelverket
ses över. Det bästa och enklaste är sannolikt att man
ser över föreskrifterna till skogsvårdslagen. Regering-
en borde enligt vår uppfattning ta ett sådant initiativ.
Vad gäller reservation 5, som berör ändring av
skogsvårdslagen, kan jag säga att vi kommer att avstå
vid en eventuell omröstning, eftersom vi vill ha en
översyn av regelverket.

Anf. 76 MARIE WILÉN (c) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja kommentera några
saker. Jag börjar med avbytarverksamheten. Center-
partiet såg till att den fanns kvar ett år längre än vad
den skulle ha gjort i annat fall. Dan Ericsson kritiserar
inte moderaterna för att de över huvud taget inte stöt-
tade avbytarverksamheten. Det är förvånande. Det var
vi som såg till att den fanns kvar i ett år och att den
sedan kunde avvecklas under någorlunda hyfsade
former.
Dessutom gjorde näringen därefter prioriteringen
att det i det läget var viktigare att bygga ut miljöstödet
fullt ut än att behålla avbytartjänsten. Detta vet Dan
Ericsson.
Sedan kommer vi till miljöstödet. Vi har åstad-
kommit en fullständig utbyggnad av det. Tänk om vi
hade gjort som Kristdemokraterna! Då hade vi troli-
gen inte haft ett fullt utbyggt miljöstöd. Vi har åstad-
kommit resultat. Det är väl bra? Det är bra för jord-
bruket och för hela näringen. Jag har uppfattat att alla
partier tycker att det är bra.
Som jag sade lämnade finansutskottet sitt betän-
kande för yttrande till jordbruksutskottet. Vi har re-
serverat oss. Det yttrandet finns i FiU11, bil. 6.

Anf. 77 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag vill återigen poängtera att jag
egentligen inte söker strid med Centerpartiet. Vi är
överens om politiken på många punkter, men jag
måste uttala mig när direkta falsarier framförs här i
kammaren.
Nu nyanserade sig Marie Wilén och konstaterade
att det hon talade om var ett yttrande från jordbruks-
utskottet, där dess ledamöter hade reserverat sig. Men
faktum är, herr talman, att det inte fanns någon reser-
vation från Centerpartiets sida här i kammaren när
ärendet avgjordes. Det fanns däremot en reservation
från Moderaternas sida och från Kristdemokraternas
sida. Då kan man inte hävda, som Marie Wilén gjorde
i sin förra replik, att man har reserverat sig. Faktum är
att man har röstat emot reservationen och därmed stött
regeringen vad gäller införandet av djurregistret.
Vad gäller avbytarverksamheten kan jag säga att
jag tycker att Marie Wilén har en intressant inställ-
ning till politiken. Man har varit med och påverkat
och visat resultat genom att lyckas skjuta upp av-
vecklingen av avbytarverksamheten ett år. Jag vill
säga, herr talman, att jag inte är imponerad av det
resultatet. Tvärtom hade det varit bättre att söka strid
och argumentera om varför regeringen nu bryter ett
avtal med Sveriges bönder. Det hade varit bättre om
man hade försökt försvara denna verksamhet.
Det är sant att också Moderaterna röstade emot
avbytarverksamheten. Det hade kanske varit bättre att
försöka få i gång opinionsbildningen och klara den
debatten i stället för att, som Marie Wilén sade, skjuta
upp nedläggningen med ett år.
Vad gäller miljöstödet kan jag säga att vi inte vet
vad som hade hänt om vi hade tagit en rejäl fight från
början. Nu vet vi att vi avhände oss den möjligheten.
Det har drabbat jordbruksnäringen hårt och gjort att
många lantbrukare har lämnat sina lantbruk under
denna period. Det är vad som har hänt. Hade vi tagit
en rejäl fight och stått fast vid det avtal som framför-
handlats av den tidigare regeringen, där också Cen-
terpartiet ingick, hade det kanske varit möjligt att
driva en helt annan politik på detta område.

Anf. 78 MARIE WILÉN (c) replik:
Herr talman! Vi kan se vad jag sade från början i
protokollet i morgon. Det löser sig, Dan Ericsson.
Dan Ericsson säger att han inte söker strid, men
ändå upprepar han det han sagt om avbytarverksamhe-
ten och miljöstödet. Vi såg till att avbytarverksamhe-
ten fanns kvar längre och att den kunde fasas ut på ett
bättre sätt än vad som hade skett om vi hade klippt av
direkt.
Miljöstödet utnyttjas nu till fullo. Jag tror faktiskt
inte att Kristdemokraterna hade klarat av att ro en
sådan fråga i land.

Anf. 79 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Anledningen till att jag upprepade
detta var kanske den förvåning jag kände inför Marie
Wiléns svar, nämligen att det resultat ni åstadkommit
var att nedläggningen uppskjuts med ett år. Jag tyckte
inte att det var något direkt lysande resultat. Men er
lojalitet med regeringen har alltså bidragit till de här
försämringarna för jordbruksnäringen. Det är ett fak-
tum, och det kommer ni inte ifrån. Sedan kan vi disku-
tera en alternativ uppläggning - om det hade varit
bättre att ta en rejäl fight, bilda opinion och faktiskt
försvara jordbruket än att på detta sätt låta kupera
svansen ett år senare. Jag tycker inte att det är någon
direkt resultatinriktad politik.
Centerpartiet bär nu ansvaret för detta beslut ock-
så, och det beklagar jag. Egentligen tror jag att många
av centerpartisterna i grunden delar vår uppfattning,
nämligen att den här verksamheten skulle vara kvar
och få fortsatt uppbackning från statens sida.

Anf. 80 INGE CARLSSON (s):
Herr talman! Svenska bönder, lantarbetare och
livsmedelsarbetare, ja hela svenska folket, kan möta
framtiden med tillförsikt och framtidstro. Vi kommer
att ta steget in i nästa sekel med låga räntor och hög
tillväxt, låg inflation och sjunkande arbetslöshet.
Låneberoendets tid är förbi. Överskott i de offentliga
finanserna skall pressa tillbaka statsskulden, och vi
kan åter forma vår gemensamma framtid - ett samhäl-
le där ingen lämnas utanför.
Den krisperiod landet gått igenom de senaste åren
har varit tung och besvärlig. Välfärden, demokratin
och jobben hotades av de statsfinansiella problem
som den borgerliga regeringen hade försatt landet i
under åren 1991-94. Därför var budgetsaneringen
nödvändig, och det var nödvändigt att den genomför-
des snabbt och resolut. Tack vare det svenska folkets
medverkan och uppoffringar betalar vi välfärden med
egna pengar, inte lånade. Tack vare att vi socialde-
mokrater tillsammans med Centerpartiet fört en kon-
sekvent och framgångsrik politik kan nu jordbruks-
sektorn avsevärt stärka sin ekonomi.
I det betänkande vi nu debatterar har utskottet be-
handlat regeringens förslag till budget för år 1998 vad
gäller anslag inom utgiftsområde 23, Jord- och skogs-
bruk, fiske med anslutande näringar. Riksdagen har
tidigare, den 20 november 1997, fastställt utgiftsra-
marna för utgiftsområdet till 13 725 623 000 kr.
Det har varit en stor utskottsmajoritet som till-
styrkt regeringens förslag om medelsanvisningar på
de olika anslagsposterna. Det som regeringen priorite-
rar är bl.a. följande:
utbyggt miljöprogram för jordbruket,
ökade resurser till fiskevården,
utökning av antalet utbildningsplatser vid Sveriges
lantbruksuniversitet,
resurser till exportfrämjande åtgärder,
utveckling av alternativa system för värphöns,
ytterligare medel för ersättning vid viltskador och
rovdjursrivna renar,
resursförstärkning av Jordbruksverket.
Alltsedan vi blev medlemmar i EU har vi diskute-
rat tidpunkten för när vi skall ta hem hela miljöpro-
grammet, som omfattar 2,8 miljarder kronor, till jord-
brukssektorn. Moderaterna m.fl. borgerliga partier har
hävdat att vi skulle ta hem det framförhandlade pro-
grammet redan 1995. Vi socialdemokrater hävdade att
vi inte kan låna pengar för att genomföra denna re-
form. Dessutom har vi tid på oss fram till år 2000.
Vi bedömer nu att vi år 1998 har en stabil eko-
nomi, och av det skälet kan vi redan nu ta hem ytterli-
gare 350 miljoner kronor från EU-budgeten och
komplettera programmet med lika mycket från stats-
kassan. Detta förstärker de åtgärder som bedöms
önskvärda för att främja jordbrukets positiva inverkan
på natur- och kulturmiljön samt förbättra sektorns
konkurrenskraft genom omställning till en mer miljö-
anpassad produktion.
Vi socialdemokrater - Göran Persson, Annika
Åhnberg och hela vårt stora parti - betraktar jord-
bruks- och livsmedelsindustrin som en av de främsta
framtidsnäringarna. Det har bl.a. kommit till uttryck i
den regeringsförklaring som statsministern har lämnat
inför oss i riksdagen. Sveriges medlemskap i EU och
det globala perspektivet öppnar alltmer västhandeln
med jordbruksprodukter, vilket innebär nya möjlighe-
ter.
Vi har under de senaste åren kunnat glädjas åt
framgångar för den svenska livsmedelsexporten. Det
gäller så vitt skilda områden som export av fläskkött
till Storbritannien och glasstårtor till Danmark. De här
exemplen kan naturligtvis göras många fler. Det gäller
för svensk livsmedelsindustri att visa att det man har
att erbjuda är mer attraktivt än andra alternativ. Då
duger det naturligtvis inte att marknadsföra svenska
exportprodukter med en svensk flagga. Det är kvalitet
som skall marknadsföras. Det är lyhördheten för kon-
sumenternas krav och önskemål som kommer att
avgöra om svensk livsmedelsexport blir vinnare eller
förlorare.
Jag menar att svensk livsmedelsproduktion har
goda, eller rättare sagt stora, möjligheter att hävda sig
i den hårda konkurrensen. Den svenska produktionen
är i många avseenden unik. Jag tänker på miljöan-
passning, djurhållning och produktkvalitet.
Under det här året har en yrvaken diskussion förts,
inte minst inom EU, med anledning av BSE-krisen,
dvs. galna ko-sjukan. Vårt eget kadavermjölsförbud
och vår hållning när det gäller användningen av anti-
biotika är exempel på att vi har varit förutseende.
Vi socialdemokrater har gjort ett vägval som allt-
fler inom näringen instämmer i. Vår livsmedelspro-
duktion skall ge konsumenterna förädlade kvalitets-
produkter för såväl hemmamarknad som export. Det
är det som vi socialdemokrater vill understödja med
vår politik, och vi gläds åt att näringen är med oss.
LRF och Sveriges bönder är på väg mot världens
renaste jordbruk, och jag tycker att man kan vara både
stolt och glad över att lantbruket i Sverige har en
framtidsinriktad och offensiv hållning. Det är ett åta-
gande som ligger helt i linje med vår socialdemokra-
tiska politik.
Herr talman! Vår jordbrukspolitik när det gäller
miljöanpassning och djurhållning får genomslag i vår
omvärld. Vid det senaste WHO-mötet den 17 oktober
framkom att WHO kräver att användningen av anti-
biotika vid djuruppfödning kraftigt skall minskas.
Överanvändningen av antibiotika vid djuruppfödning
leder till resistenta salmonellabakterier. Dessa kan
överföras från djur till människor, vilket innebär att
en fortsatt hög förbrukning är ett hot mot folkhälsan.
Våra ansträngningar på detta område börjar nu ge
resultat. WHO:s uttalande är mycket glädjande. Det
överensstämmer med den svenska antibiotikapolicyn.
Ett annat exempel jag vill ta upp kommer från
Holland, där man under året har haft en omfattande
svinpest. Den holländska regeringen föreslår att lan-
dets grisbestånd skall skäras ned med 25 %. Holland
vill gå ifrån en industriell grisproduktion och i stället
närma sig Sverige. Man konstaterar att Sverige har
kommit långt när det gäller djuromsorg och miljöhän-
syn i vår djuruppfödning. Det var naturligtvis fler
länder som under det här året drabbades allvarligt av
svinpesten, men värst var det i Holland.
En av orsakerna till att sjukdomen slagit så hårt
just i Holland är den intensiva svinproduktionen.
Varje år uppföds omkring 15 miljoner grisar. Nu skall
uppfödningen skäras ned till drygt 11 miljoner om
året. Enligt den holländske jordbruksministern skall
Holland nu gå från kvantitativt tänkande till kvalita-
tivt. Om man inte klarar det hävdar jordbruksminis-
tern att landet står inför ett nytt utbrott av svinpest
redan före sekelskiftet, något som sektorn aldrig
kommer att överleva.
Det här är några exempel som visar att vi börjar få
gehör för vår djuromsorg.
När vi har behandlat den här propositionen och
skrivit utskottsbetänkandet tycker jag att vi i stort sett
har varit överens. Det finns en del marginella skillna-
der.
Moderaterna vill dra ned på Jordbruksverket med
5 miljoner och ge Skogsstyrelsen motsvarande 5 mil-
joner. Det som skiljer oss åt är pengarna till SLU, 9,4
miljoner.
Kristdemokraterna har 20 miljoner kronor mer än
vi och regeringen. Av dem skall 5 miljoner gå till
exportsatsning.
Vi har litet olika åsikter, och det kommer fram i
reservation 1 och reservation 2, där Vänsterpartiet
och Miljöpartiet avviker en hel del. Men mycket
tycker jag handlar om 2 miljoner här och 3 miljoner
där. Det mest allvarliga tycker jag är att ni inte vill
vara med och stödja svensk exportindustri. Bägge två
har reserverat sig mot att vi vill föreslå de här 5 mil-
joner kronorna. Vi tycker att det är viktigt att hjälpa
svensk näring, just den här näringen som befinner sig
i en hård konkurrenssituation. Men de här 5 miljoner-
na kommer att vara en liten hjälp på vägen, trots allt.
I reservation 3 står det att kartavgifterna är ett
misslyckande. Man kan säga att det är ett misslyckan-
de. Det sade Carl Bildt om hela sin egen politik. Vi
kan säga att kartavgiften är ett misslyckande. Men det
pågår en översyn av detta. Vi är lika glada som ni om
vi kan rätta till det här bekymret.
Sedan har vi reservationerna 4 och 5, och jag vill
först kommentera reservation 4. Centern och Miljö-
partiet vill gå längre än regeringen vad gäller sänk-
ningen av arealgränsen för ransoneringsregeln. Den
förändring i ransoneringsregeln som trädde i kraft
1994 har som reservanterna skriver lett till att det har
funnits spekulativa inslag i en del av markförvärven.
Av den anledningen föreslår regeringen en sänkning
av ransoneringsregeln från 100 hektar till 50 hektar.
Det innebär att minst hälften av den produktiva
skogsarealen skall bestå av skog som är 20 år och
äldre. Utskottsmajoriteten anser att regeringens för-
slag är väl avvägt och kommer att leda till avsevärd
verkan. Därför yrkar jag avslag även på den reserva-
tionen.
I reservation 5 motsätter sig moderaterna den av-
gift för tillsyn och kontroll som regeringen föreslår
skall regleras i 37 § skogsvårdslagen. Reservanternas
motiv är att en ny skogsavgift skall införas. Detta är ju
fel. Motivet är EU-reglernas hårdare krav på tillsyn
och kontroll av yrkesmässig produktion och handel
med skogsodlingsmaterial. Vi anser att en tillsynsav-
gift som ökar förutsättningarna för en ökad kontroll
av plantmaterialet är väl motiverad. Att näringen
belastas med kostnaden är väl inte mer märkvärdigt
än att övriga sektorer får betala när det gäller tillsyn
inom respektive verksamhetsområde.
Vidare anser reservanterna att den föreslagna
ändringen i 14 § rörande anmälningsplikt vid skogs-
bränsleuttag är luddig och svår att förstå. I proposi-
tionen föreslår regeringen ett tillägg i anmälningsplik-
ten vid slutavverkning, vilket innebär att den även
omfattas av skogsbränsleuttag. Föryngringsavverk-
ning skall vara större än 0,5 hektar och avse yrkes-
mässig hantering. Utskottsmajoriteten har förstått det
här, och vi anser att den här åtgärden är väl motive-
rad. Med den förändringen ges skogsvårdsmyndighe-
terna en möjlighet att följa utvecklingen och genom
rådgivning föra en dialog om lämpligheten vad gäller
olika marktyper.
Herr talman! Jag har fått en rad frågor, men jag får
försöka återkomma till dem i olika replikskiften. Jag
vill yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på
samtliga reservationer.

Anf. 81 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag blev litet paff. Det är första
gången på mina 6 ½ år i riksdagen som jag har hört
Inge Carlsson erkänna ett misslyckande. Det tycker
jag var mycket klädsamt. Men om nu kartavgiften var
ett sådant misslyckande varför inte ta bort den? Det är
det bästa. I annat fall: Läs instruktionen i den motion
vi har skrivit om hur man administrativt skall hantera
detta så att det blir någon ordning på det hela!
Det var egentligen inte detta jag tänkte ta upp med
Inge Carlsson utan en annan sak. Jag fick i min hand
- det gäller väl samtliga riksdagsledamöter i Östergöt-
land, och Inge Carlsson är ju därifrån - ett brev från
LRF:s lokalavdelning i Åtvidaberg, vars ordförande
heter Karin Wesslén Holmberg. Det handlade om den
nya djurdatabasen. Hon beskriver den bekymmer-
samma situation som råder för i första hand Sveriges
mjölkproducerande bönder. Hon nämner att vallstödet
inte har blivit så bra som anses nödvändigt. Det
handlar om problemet med de nya kartorna. Sedan
följer en genomgång av en väl fungerande djurregist-
rering som redan finns. Man förstår inte varför man
nu skall belastas med den här nya djurdatabasen. Hon
avslutar med: Vi vädjar därför till riksdagens ledamö-
ter att besinna sig och inte forcera fram en ny och för
oss arbets- och kostnadskrävande djurdatabas.
Jag vill bara fråga Inge Carlsson: Hur tänker Inge
Carlsson svara Karin Wesslén Holmberg, LRF Åtvi-
daberg? Det var ungefär samma fråga som jag ställde
i mitt anförande.

Anf. 82 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Det var trots allt litet skillnad på
misslyckanden. Att det administrativt är ett misslyck-
ande kan inte vi politiker ställas till svars för. Men när
Carl Bildt gav sin egen politik betyg och kallade den
misslyckad är det en viss skillnad.
När det gäller djurdatabasen kommer jag att svara
att vi nu har fått till stånd en gemensam ursprungs-
märkning i Europeiska unionen. Den kommer att avse
inte bara svenskt kött utan det kött som produceras i
alla medlemsländer. Jag är mycket glad för det här.
Detta har Margareta Winberg och nu vår jordbruks-
minister Annika Åhnberg drivit mycket hårt i EU som
en svensk position. Jag tycker också att det är viktigt
att det inte är branschen själv som skall ha hand om
det här registret, utan vi måste naturligtvis ha en
myndighet.
För några månader sedan gick Jordbruksverket ut
till 45 000 djurägare och informerade om det här nya
systemet. 21 000 av dessa, alltså mindre än hälften,
var anslutna till Svensk husdjursskötsel, därför kan vi
inte ha det kvar.
När det sedan gäller ekonomin och vem som skall
betala det här vill jag påpeka att det i nästan varje
medlemsland är näringen själv som betalar löpande
kostnader och driftkostnader. Det de svenska bönder-
na nu kommer att få betala är inte 35 miljoner. Det är
först 15 miljoner i investering. Det skall betalas under
ett antal år framöver. Sedan blir det en driftkostnad på
ungefär 16 miljoner kronor. Det kommer inte att bli så
många ören per kilo.
Det här kommer ju att vara en trygghet för dem
som producerar dessa varor, men också för oss kon-
sumenter. Vi har en myndighet som kan sätta ur-
sprungsmärkningen, att detta är svenskt prima bra
kött.

Anf. 83 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Nu känner jag igen Inge Carlsson
igen. Nu var det inte hans eget politiska misslyckan-
de, utan nu skyllde han på ett administrativt misslyck-
ande. Faktum är att när beslutet fattades sade vi att det
skulle gå precis så här. Det var ett politiskt beslut. Det
vore klädsamt om Inge Carlsson kunde erkänna att det
här gick fel. Det vore väldigt bra om ni kunde rätta till
det, så slipper vi gaffla om detta mer.
Sedan måste jag fråga Inge Carlsson om han har
tagit del av de blanketter och instruktioner som Jord-
bruksverket har skickat ut angående djurdatabasen.
Inser han vilken tid och kraft det här kommer att ta
från en vanlig mjölkproducent som inte har så stor
gård men rätt många djur? Varför kan man inte bygga
på redan fungerande system? Det är riktigt det Inge
Carlsson säger att man bara har 21 000 i systemet.
Det är ungefär hälften. Men det är väl bara att bygga
på, göra det enkelt och smidigt. Det fungerar ju nu.
Men det är faktiskt så, Inge Carlsson, att er djurda-
tabas bara handlar om en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd i Söderhamn. Ni försöker lösa den höga arbets-
lösheten genom att lägga ut konstlade byråkratier.
Detta är fullständigt fel. Dessutom drabbar det enskil-
da företagare. Ni hjälper i stället till att slå ut syssel-
sättning och verksamhet med dessa arbetsmarknads-
politiska åtgärder. Detta är så galet det kan bli, Inge
Carlsson. Kan ni inte ändra er innan ni inser att också
detta var ett misslyckande. Det kommer ni att göra så
småningom. Ta tillbaka detta på en gång och få någon
ordning på detta.

Anf. 84 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Vi skall tillvarata det register som
finns. Det är inte fulländat. Det är därför som vi måste
investera ytterligare 15 miljoner, inte de 35 miljoner
som det har stått i papperen. Det är den uppgift jag
har fått från Jordbruksverket.
Jag vill påminna om att vi nu är en del av EU. Det
råder gemensamma regler inom EU. Jag har inte sett
blanketten än. Jag visste inte att den fanns, eftersom
Jordbruksverket skall fatta beslut i frågan på torsdag.
Ambitionen från Jordbruksverkets sida måste vara
att göra detta så enkelt som möjligt. Såvitt jag förstår
kommer anmälningsavgiften vid en förändring bland
djuren - det föds nya, man säljer, köper eller slaktar -
endast att vara 5 kr för varje gång. Det kan väl inte
vara så krångligt att fylla i blanketten när de fyra
sakerna inträffar. Såvitt jag förstår skall det vara möj-
ligt att ringa och meddela förändringar. Det är väl inte
så svårt att ringa och tala om att det har blivit en för-
ändring i besättningen. Det tror jag att de flesta bön-
derna klarar, även om vissa kan behöva utbildning.

Anf. 85 CARL G NILSSON (m) replik:
Herr talman! Inte heller kunde Inge Carlsson låta
bli att skylla regeringens tillkortakommanden på den
borgerliga regeringen. Det var den borgerliga regering
som 1991 övertog ett konkursbo, Inge Carlsson, där
alla siffror och kurvor pekade åt fel håll. Det blev
faktiskt en ändring på de kurvorna under de tre åren.
Arbetslösheten och antalet sysselsatta i Sverige var på
väg åt rätt håll. Ni har lyckats förstöra detta genom att
det för närvarande är färre människor än någonsin i
arbete.
Vi ställde ett antal frågor. Den första gäller åter-
igen djurdatabasen i Söderhamn. Bl.a. på grund av att
Sverige inte tillräckligt intensivt sade ifrån i minister-
rådet har vi fått denna EU-förordning om djurdatabas.
Jag gav ett konkret exempel. Skall det verkligen
behöva vara så att animalieproducenter skall rapporte-
ra förflyttningar av nötkreatur inom samma företag?
Så står det i dag i förordningen. Är regeringen beredd,
Inge Carlsson, att åtminstone ändra på den saken?
Detta är ju fullständigt obegripligt för varje lantbruka-
re.
Är det förenligt att anse att jordbruket är en fram-
tidsnäring när regeringen prutar på anslaget för det
viktiga i sammanhanget, nämligen anslaget till Lant-
bruksuniversitetet? Är det logiskt?
Sedan var det skogsvårdsavgiften. Det står i för-
slaget till ny lagtext att regeringen skall ha rätt att ta
ut avgifter för att täcka kostnader för tillsyn och kon-
troll. Det är ett vitt begrepp. Det kan utvecklas hur
långt som helst.

Anf. 86 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag kan börja med SLU. Jag är le-
damot i SLU:s styrelse. Vi hade ett styrelsemöte i går.
Det föreligger över huvud taget inga förslag att lägga
ned något i fråga om Norrlandsjordbruket. Det har
tillsatts en arbetsgrupp som skall se över frågan.
SLU har naturligtvis en del gamla myndig-
hetspengar att ta av. Styrelsen har fattat beslut att
under nästa år skall budgeten ge ett nollresultat. Vad
jag förstår anser rektorn och andra att det inte skall
vara något problem för nästkommande år.
Sedan var det frågan om att alltid behöva rappor-
tera när besättningen skall flyttas från olika gärden
osv. Jag vet att jordbruksutskottet fick information för
ungefär en vecka sedan. Jag kunde inte närvara själv.
Jag vet att det finns vissa dispensmöjligheter. Men
skälet till detta är ju att om det uppträder en sjukdom
måste man veta var djuren har befunnit sig, så att
djuren inte råkar ut för onödiga sjukdomar.
Låt oss inte ta debatten om det konkursbo ni fick
ta över. Vi har skapat en stabil ekonomi. Inflationen
och räntan är låg. Det är jättebra för jordbruksnäring-
en. Det kommer att bädda för en ökad sysselsättning
inom näringen.

Anf. 87 CARL G NILSSON (m) replik:
Herr talman! Vi har cirka en miljon människor i
öppen och sluten arbetslöshet. Jag vill inte kalla det
för någon större succé.
Tiden i min förra replik tog slut när jag talade om
skogsfrågorna. Jag vill något mer utveckla den saken.
Här finns ett förslag. Det är fråga om en ny byråkrati,
en ny skyldighet för skogsägarna att göra en anmälan
även vid uttag för biobränslen och rättigheten att
införa en ny avgift för tillsyn och kontroll.
Kan vi lita på, Inge Carlsson, att den nya byråkra-
tin om anmälningsplikt och den nya möjligheten att ta
ut avgifter inte kommer att innebära en ny belastning
för skogsägarna i administrativ och ekonomisk me-
ning?

Anf. 88 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Det kommer inte att bli någon utökad
byråkrati, om inte Carl G Nilsson anser att ytterligare
ett litet kryss är fråga om byråkrati. Det är den admi-
nistrativa belastningen. Jag tror inte att skogsägarna
kommer att ha svårt att fylla i krysset. Jag tycker att
Carl G Nilssons oro är obefogad.

Anf. 89 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Några korta frågor till Inge Carlsson.
Nu utökas medlen till fiskevårdsavgift med 20
miljoner. Det är bra. Behovet är ungefär 65 miljoner.
Det är en skillnad. Vi i Miljöpartiet anser att det är
bra att börja nu. Vi föreslår att avgiften till fiskevård
skall ökas till 50 miljoner 1999. Finns det någon sam-
syn här? Kan Socialdemokraterna tänka sig att öka
anslaget till fiskevård.
Inge Carlsson säger att ekonomin är i balans. Det
finns möjligheter att hämta hem 2,8 miljarder till
miljöstöd. Varför finns det då inte utrymme för häs-
tarna? I förslaget som har skickats till Bryssel finns
hästarna med. Det som begärs ytterligare är en utökad
ram för bevarandet av hotade lantraser med 3 miljo-
ner. Totalt är det fråga om 1 ½ miljon svenska pengar.
Finns det verkligen inte utrymme för detta i budge-
ten?
Vad tänker man använda pengarna till? De finns
med i beräkningsunderlaget för 2,8 miljarder, men
tydligen inte för det man vill genomföra. Finns det då
inte möjlighet till utrymme för de andra hotade lantra-
serna, höns, gäss, kaniner osv.? Det borde vara precis
lika viktigt att bevara de generna som kornas gener.
Jag vill höra Inge Carlssons bedömning av det
faktum att förbudet mot kadavermjöl i Sverige går ut
snart. Bedömer Inge Carlsson att EU kommer att ge
oss fortsatt dispens för att ha förbud mot kadaver-
mjöl?

Anf. 90 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! I fråga om kadavermjölförbudet sade
jag i mitt anförande att alltfler länder inom EU börjar
anamma den svenska djuromsorgen och vår miljö.
Förhoppningen, med tanke på det som hände i Eng-
land förra året och BSE-sjukan, är naturligtvis att fler
förstår att man inte kan använda kadavermjöl i foder.
Det här är något som vi naturligtvis jobbar med. Vi
hoppas att fler länder skall ansluta sig till oss och att
vi får behålla förbudet.
Sedan gäller det mer pengar till än det ena, än det
andra - i det här fallet 30 miljoner kronor mer till
fiskevårdsavgiften. Vi har ansträngt oss i den här
budgeten, och vi anser att det finns mycket annat som
vi måste prioritera. Vi har valt att prioritera barnfa-
miljerna, vård, omsorg och skola. Vi ser att det finns
många hål och mycket som behöver förstärkas. Fiske-
vårdsavgiften har vi avvägt i det sammanhanget.
Sedan gäller det hästar, höns och allt vad det är.
Vi hade en diskussion i utskottet om hästarna. Vi har
också gjort en fin skrivning till regeringen om att man
skall återkomma. Nu var tidpunkten den att man inte
hann med den här frågan före 1998. Men med den
samstämmighet vi hade i utskottet om de hotade ra-
serna tror jag att frågan kommer med 1999.

Anf. 91 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! I betänkandet handlar det inte om att
prioritera barnfamiljer utan snarare om att prioritera
bönder. Från Miljöpartiets sida säger vi att vi tror att
det kommer att vara lika svårt att inrätta det nya mil-
jöstödet, resurshushållande konventionellt lantbruk
1998, som det var att inrätta vallstödet 1997.
Det har nämligen visat sig att när man kommer
med ett program för sent hinner man inte riktigt med.
Vi vet hur det har gått med vallstödet. Ungefär hälften
av de pengar man anslog har utnyttjats. Det hade
alltså funnits utrymme att kanske prioritera om och
inte hämta hem hela kakan just i år utan se till att man
hade fått ett bra program i stället. Man hade kunnat se
till att få det genomfört 1999 i stället för att försöka
hafsa igenom det 1998 inför valet. Vi ser snarare det
här som valfläsk än reella pengar till bönderna. Vi
tror nämligen inte att det kommer att vara lättare i år
än det var förra året att snabbt få till stånd miljöstöd.
När det gäller kadavermjöl har vi fått signaler från
EU om att man inte kommer att hinna behandla frågan
speciellt seriöst. Om det skulle finnas en möjlighet för
Sverige får vi hoppas att det nu i december kommer
ett svar som säger att vi får behålla förbudet, att vi får
något slags dispens. Men att det skulle finnas så
många andra EU-länder som än så länge tillsammans
med Sverige kan se till att EU totalt förbjuder kada-
vermjöl tror jag inte. Det finns tyvärr inga sådana
signaler. Vi får väl återkomma till det.
Så till småsummorna, som Inge Carlsson säger.
Man kan tycka att de är små. Men just därför är det
ännu underligare att man inte kan se till att genomföra
förslagen. Det är pengar som egentligen finns inom
felräkningsmarginalen och som egentligen mycket väl
ryms inom de ramar man har. Men ändå vill man inte.
Vi tycker att det är mycket underligt och kommer
naturligtvis att återkomma i andra sammanhang till de
här sakerna.

Anf. 92 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Man skall självklart inte ställa barn-
omsorg mot laxar eller torskar. Men skillnaden mellan
Miljöpartiet och Socialdemokraterna är att vi social-
demokrater har ett övergripande ansvar för den totala
ekonomin, och då gör vi olika prioriteringar inom
partiet. Vi tycker att när vi nu har fått en stabilitet i
ekonomin så finns det viktigare saker att göra än att
plussa på ytterligare 30 miljoner kronor i fiskevårds-
avgift. Jag tror att det räcker med den typen av för-
slag.
Så till småsummorna, småreservationerna. Varje
krona är viktig för oss socialdemokrater. Det är vik-
tigt att vi använder varje krona på ett vettigt sätt. Ni
har tillsammans med Vänsterpartiet ungefär tio olika
förslag om förändringar av våra anslag. Det handlar
om 2 miljoner här och 3 miljoner där. De tycker att ni
måste ge dem si och så mycket, och därför skriver ni
era motioner.
Ni har ju heller inte den helhetssyn på ekonomin
som vi socialdemokrater måste ha, som har ett ansvar
för landet. Jag skulle ha kunnat kommentera många
av de här småsummorna. Men jag säger bara att varje
krona är väldigt viktig för oss. Det är viktigt att de
hamnar på rätt ställe.

Anf. 93 MAGGI MIKAELSSON (v) replik:
Herr talman! I Vänsterpartiets budgetförslag, Inge
Carlsson, är varje krona till fullo finansierad. Varje
krona ingår i en helhetssyn, från barnomsorg via a-
kasseersättning och annat ned till det minsta anslaget.
Under nästa år har regeringen och Centern beräk-
nat att jordbruket som helhet skall få
10 974 500 000 kr. Detta kommer dessutom att kosta
80 miljoner i räntekostnader därför att vi måste ligga
ute med pengarna.
På den här punkten har vi föreslagit två saker. Vi
har föreslagit att näringen själv skall bekosta mark-
nadsföring på 5 miljoner utöver det som ni vill före-
slå. De pengarna vill vi i stället använda till FAO-
arbete, alltså till att jobba för att lindra eller göra
något åt svälten i världen. Vi vill också anslå en del
av de pengarna till ekologiska lantbrukare för att ha
möjlighet att föra ut information bl.a. till storkök. Det
är alltså viktigt med kronorna.
Vi tycker också att Reko-stödet, stödet till det
konventionella jordbruket för miljöförbättrande åt-
gärder, inte är så bra att det kan genomföras från den
1 januari. Jag håller med Gudrun Lindvall när hon
säger att man inte kommer att kunna börja. Det finns
inget förslag som kan träda i kraft om ett par veckor.
Det är ju så .Det hade varit betydligt bättre att vänta
ett år och se över helheten för att få ett bra stöd som
helhet.
Jag vill ställa en avslutande fråga utifrån att Inge
Carlsson sitter med i SLU:s styrelse. Jag tyckte att jag
hörde något som inte lät helt tokigt i slutändan. Kan
Inge Carlsson lova att det inte finns något neddrag-
ningsförslag när det gäller norrländsk jordbruks-
forskning för nästa år?

Anf. 94 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Om man granskar Vänsterpartiets
alla reservationer kommer man fram till att de inte ser
jordbruket som den framtidsnäring som vi gör. Ni vill
dra ned 613 miljoner kronor. Det är ganska häftigt,
tycker jag.
När det gäller det internationella arbetet, FAO, har
regeringen bedömt att det skall räcka med 37 miljoner
kronor. Alla andra partier, utom Vänsterpartiet, har
gjort exakt samma bedömning. Ni tycker att man kan
plussa på ett par miljoner där också. Då ligger ni ju
bra till hos internationella organisationer.
Vad är det för typ av politik? Jag menar att man
inte är riktigt seriös många gånger. Men jag ville inte
ge mig in i den här diskussionen även om det är små-
summor.
När det gäller SLU finns det nu en arbetsgrupp
som skall se över en mängd olika förslag. Det är
ganska mycket pengar som skall fram eller dras ned.
Jag kan naturligtvis inte garantera att man kommer att
dra ned eller öka på olika områden. Det är mycket
möjligt att man kommer att skära ned anslagen på en
hel rad områden och, precis som Vänsterpartiet gör,
öka anslagen på en hel rad områden. Då kanske vi får
lov att skära ned på många olika områden. Och då kan
det möjligtvis bli en mindre neddragning när det gäl-
ler den norrländska forskningen som SLU har ansvar
för.

Anf. 95 MAGGI MIKAELSSON (v) replik:
Herr talman! Vad gäller Inge Carlssons kommen-
tar höll jag på att säga: Genom sig själv känner man
andra. Vi plussar inte på några miljoner här och där
för att bli populära. Vi gör det utifrån en bedömning
att det är nödvändiga åtgärder.
Jag tror att vi kan diskutera mycket om vem som
har mest framtidstro när det gäller svensk jord-
bruksnäring. Man vill inte anslå 700 miljoner för att
ge särskilda kunskaper i användning av bekämp-
ningsmedel, för en tvådagarskurs under tre år, för att
det skall vara växtnäringsbalans eller för att ge kun-
skaper om växtodling. Detta tycker man vore själv-
klart.
Jag tycker inte att detta är att ha dålig framtidstro
utan tvärtom att ta det svenska jordbruket på allvar.
Det är viktigt att använda hela det framförhandlade
stödet, men det är också viktigt att detta stöd används
på ett klokt och rimligt sätt, så att vi inte blir till åtlö-
je. Svenskt jordbruk skall inte hamna i strykklass av
den anledningen.
Vi vet att det i dag finns massor av duktiga bön-
der, och vi tycker att det är jätteviktigt att satsa på en
miljöförbättring i det konventionella jordbruket. Det
framgår också av de motioner som vi har väckt under
den här mandatperioden.
När man har mer än 300 miljoner kronor över från
förra året, som man inte har lyckats göra av med,
tycker vi inte att man i dag skall använda de här ak-
tuella pengarna. Jag tycker att det är en klok ekono-
misk inställning.

Anf. 96 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Jag har lyssnat på debatten om en
djurdatabas, och jag tycker att den föranleder en del
kommentarer.
Både Inge Carlsson och Maggi Mikaelsson har
hänvisat till att det här är fråga om en EU-förordning,
och det är det. Det kan vara bra att vi har en ur-
sprungsmärkning. Vad som inte har märkts i debatten
är att denna EU-förordning inte träder i kraft obliga-
toriskt förrän år 2000. Sverige, som i de flesta sådana
här lägen skall vara bror Duktig, tänker införa det här
senast den 31 december. Man kan spekulera över
orsakerna till det.
Vi har redan en väl fungerande märkning och
djurregistrering. Jag misstänker att bakgrunden till
åtgärden är regionalpolitik i Söderhamn. Jag är nog
inte ensam om att tro det. Det finns ingen anledning
för Sverige att så tidigt gå in under denna EU-
förordning. Eftersom vi redan har en så pass bra re-
gistrering, skulle man ha kunnat vänta med detta tills
också de andra länderna börjar tillämpa förordningen.
Den andra delen i detta sammanhang gäller ansva-
ret. Det skall finnas en ansvarig myndighet, och det
finns en sådan, nämligen Statens jordbruksverk. An-
ser myndigheten att det kan vara bra eller kostnadsef-
fektivt att förlägga registreringen till Söderhamn eller
något annat ställe, må så vara, men om Statens jord-
bruksverk inte självt har kostnadsansvaret utan tänker
lämpa över det på producenterna, kan man misstänka
att det finns andra orsaker, t.ex. regionalpolitik.
Söderhamnspaketet har två delar. Den ena är
myndighetsdelen, och den andra är indatadelen. Man
skall i Söderhamn bygga upp en ny indataenhet, trots
att det sedan många år tillbaka finns ett register i
funktion. Det har funnits sedan 60-talet eller kanske
ända sedan 50-talet. Vad är orsaken till denna åtgärd,
Inge Carlsson? Det finns väl när vi har ett fungerande
system ingen anledning till att bygga upp en parallell
organisation med en indataenhet.
De andra länder som kommer att följa EU-
förordningen, eventuellt när det obligatoriskt senast
skall ske år 2000, kommer att ta ett statligt myndig-
hetsansvar och skall inte lämpa över det på producen-
terna. Inge Carlsson! Varför lämpar socialdemokra-
terna över avgifterna och myndighetsansvaret på
Sveriges producenter, bönderna?
Jag har tagit upp det här i en motion som har be-
handlats och - jag höll på att säga i sedvanlig ordning
- avstyrkts. Moderaterna har reserverat sig, och även
kristdemokraterna har en reservation i ärendet. Jag
står självklart bakom min motion, både vad gäller
avgifter och vad gäller den onödiga databasen i Sö-
derhamn. Jag tänker enligt den sed som vi har inom
Moderata samlingspartiet inte yrka bifall till motio-
nen, men både jag och Moderata samlingspartiet står
bakom den.

Anf. 97 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Vi har ju tidigare haft en diskussion i
den här frågan. Patrik Norinder har också ställt frågor
till Annika Åhnberg och, tycker jag, fått bra svar. Vad
är då skälet till att vi nu måste fatta detta beslut? Det
är riktigt att den här databasen blir obligatorisk först
den 1 januari 2000, och det är många som har undrat
över detta.
En viktig anledning är att Sverige inte vill införa
djurpass, som ju har kritiserats mycket hårt. Om vi
inför djurdatabasen redan fr.o.m. den 1 januari 1998,
slipper vi enligt EU:s regler att införa djurpass. Vi
tycker att det är ett bra skäl för denna åtgärd.
Indataenheten kan placeras i trånga lokaler i Jön-
köping, eller också kan Söderhamns kommun ge
utrymme för detta, vilket jag tycker är riktigt. Det är
en stor arbetslöshet där uppe. Det är inga svårigheter
med det. Enheten kan vara placerad var som helst i
landet.
Man skall inte bygga upp ett helt nytt dataregister.
Jag har tidigare här i kammaren förklarat att man skall
ta över det gamla registret, vilket dock inte är full-
ständigt. Inte mer än knappt hälften av köttproducen-
terna är med i systemet. Det blir nu obligatoriskt för
alla att vara med i detta. Det finns alltså vissa skillna-
der.
Jag tycker att de här uppgifterna och de förkla-
ringar som vi socialdemokrater tidigare har givit bor-
de vara nöjaktiga.

Anf. 98 PATRIK NORINDER (m) replik:
Herr talman! Ja, jag hoppas att Inge Carlsson
tycker att de är nöjaktiga. Däremot tycker inte jag att
de är nöjaktiga. Det finns ingen anledning att starta så
här tidigt med registreringen när vi har ett väl funge-
rande system. Det är lättare att bygga på vår befintliga
djurregistrering än att bygga upp en ny databas i Sö-
derhamn.
Jag rekommenderar Inge Carlsson att läsa de
blanketter och anvisningar som Dan Ericsson har
tillgängliga. Jag har själv fått sådana, och de är
mycket krångliga och tar många timmar att fylla i.
Detta skall läggas till alla de andra krångliga regler
som vi har här i Sverige.
Jordbruket är nu hårt pressat, Inge Carlsson, och
det här gör inte läget lättare för det. Vi behöver inte
ha en ny indataenhet. Det här skulle skötas billigare
och bättre i det befintliga systemet. Det är otillstän-
digt att lämpa över kostnaderna på producenterna. I
andra länder gör staten inte så, utan där tar staten sitt
myndighetsansvar i detta sammanhang.

Anf. 99 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag har fått ett papper i min hand av
vilket det framgår hur det här finansieras i olika EU-
länder. I Belgien och Storbritannien får näringen ta
hela kostnaden. I Holland och Finland får näringen ta
de löpande driftskostnaderna. Jag tycker att det vore
bra om Patrik Norinder hade en bättre information.
Ett flertal länder i EU låter näringen betala detta.
Det är vidare inte fråga om en kostnad på 35 mil-
joner kronor. Det kommer att bli en investeringskost-
nad för att bygga ut det gamla dataregistersystemet
om ungefär 15 miljoner kronor, som skall betalas av
på tre eller kanske fem år. Det blir sedan en årlig
driftskostnad om 16 miljoner kronor.
Nog är det märkligt att moderaterna alltid tycker
att skattebetalarna skall betala allting när det gäller att
ge service åt producenterna. De får en större säkerhet
när allt kött skall nu skall ursprungsmärkas. Detta
kommer både producenterna och de svenska konsu-
menterna i det långa loppet att tjäna på. Så har det
alltid varit med den politik som vi har fört. När det
gäller djuromsorg, miljöhänsyn osv. har producenter-
na i slutändan både kort- och långsiktigt tjänat på
detta. Vi fullföljer en framgångsrik politik på det här
området.

Anf. 100 PATRIK NORINDER (m) replik:
Herr talman! Vi har tydligen läst två olika listor.
Jag kan läsa en lista över de länder som tar på sig att
bekosta systemet.
I Holland är det statliga pengar som finansierar
investeringen. I Danmark står staten tills vidare för
investeringen och för driftskostnaderna. I Finland står
staten för investeringen. Storbritannien bygger upp ett
fristående system och står för investeringen. Staten i
Tyskland kommer troligen att finansiera ett eget sys-
tem. I Frankrike pågår förhandlingar. I Schweiz pågår
förhandlingar, osv.
Trenden är att staten står för investeringar och
även för driftskostnader i övriga EU. Då borde den
göra det också i Sverige. Det är kostnadsneutralitet,
Inge Carlsson.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

JoU9 Hållbart fiske och jordbruk
Mom. 2 och 3 (redovisning av svensk strategi och
inriktningen av en reform av den gemensamma fiske-
ripolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (v, mp)
Votering:
277 för utskottet
36 för res. 1
2 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 71 m, 25 c, 21 fp, 14 kd
För res. 1: 1 fp, 19 v, 16 mp
Avstod: 2 s
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 4 (regionala samarbetsorgan)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
244 för utskottet
71 för res. 2
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 25 c, 22 fp, 19 v, 16 mp, 14 kd
För res. 2: 71 m
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 11 (regionala gruppkvoter för fisket)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
299 för utskottet
16 för res. 4
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 71 m, 25 c, 22 fp, 19 v, 14 kd
För res. 4: 16 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 13 (lokal områdesförvaltning)
1. utskottet
2. res. 5 (mp)
Votering:
299 för utskottet
16 för res. 5
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 71 m, 25 c, 22 fp, 19 v, 14 kd
För res. 5: 16 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 17 (undantag från kvotsystemet)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. Jo417 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 23 (5b-stöd inom fiskesektorn)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. Jo14 i motsvarande del (kd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 37-38 (en miljöpolicy för vattenbruket m.m.)
1. utskottet
2. res. 14 (v, mp)
Votering:
280 för utskottet
35 för res. 14
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 71 m, 25 c, 22 fp, 14 kd
För res. 14: 19 v, 16 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 48 (förenkling av regelsystemen inom EU
m.m.)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. Jo14 i
motsvarande del (kd)
Votering:
193 för utskottet
14 för mot. Jo14
107 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 25 c, 21 fp
För mot. Jo14: 14 kd
Avstod: 71 m, 1 fp, 19 v, 16 mp
Frånvarande: 14 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 49 (regler för poängberäkning m.m.)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. Jo209 (kd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 52 (stöd till hotade lantraser)
1. utskottet
2. res. 19 (v, mp)
Votering:
272 för utskottet
38 för res. 19
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 69 m, 23 c, 21 fp, 13 kd
För res. 19: 2 c, 1 fp, 19 v, 15 mp, 1 kd
Frånvarande: 15 s, 11 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 3 mp, 1 kd

Mom. 60 (mål för den ekologiska odlingen m.m.)
1. utskottet
2. res. 21 (c)
Votering:
275 för utskottet
24 för res. 21
16 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 71 m, 1 c, 22 fp, 19 v, 14 kd
För res. 21: 24 c
Avstod: 16 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 64 (avveckling av det konventionella jordbru-
ket och djurhållningen i Sverige)
1. utskottet
2. res. 24 (mp)
Votering:
299 för utskottet
16 för res. 24
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 71 m, 25 c, 22 fp, 19 v, 14 kd
För res. 24: 16 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 65 (stöd till resurshushållande konventionellt
jordbruk m.m.)
1. utskottet
2. res. 26 (v, mp)
Votering:
194 för utskottet
35 för res. 26
85 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 24 c, 22 fp
För res. 26: 19 v, 16 mp
Avstod: 71 m, 14 kd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 3 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 80 (gentekniken i ett hållbart jordbruk)
1. utskottet
2. res. 33 (mp)
Votering:
298 för utskottet
17 för res. 33
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 71 m, 24 c, 22 fp, 19 v, 14 kd
För res. 33: 1 c, 16 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 82 (en långsiktig jordbrukspolitik m.m.)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. Jo230 i motsvarande del (kd)
Votering:
195 för utskottet
15 för mot. Jo230
105 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 25 c, 22 fp
För mot.: 1 m, 14 kd
Avstod: 70 m, 19 v, 16 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 83 (fäbodbruket)
1. utskottet
2. res. 35 (mp)
Votering:
280 för utskottet
33 för res. 35
1 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 71 m, 22 c, 21 fp, 5 v, 13 kd
För res. 35: 3 c, 13 v, 16 mp, 1 kd
Avstod: 1 v
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 85 (mjölkkvoter till hotade raser)
1. utskottet
2. res. 36 (mp)
Votering:
296 för utskottet
18 för res. 36
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 71 m, 24 c, 22 fp, 18 v, 14 kd
För res. 36: 1 s, 1 v, 16 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 3 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU1 Statsbudgeten för budgetåret 1998, utgifts-
område 23
Mom. 1 (anslag inom utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande näringar)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
3. res. 2 i motsvarande del (mp)
Förberedande votering:
22 för res. 1
17 för res. 2
274 avstod
36 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
175 för utskottet
18 för res. 1
122 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 25 c, 1 fp, 1 v
För res. 1: 18 v
Avstod: 71 m, 21 fp, 16 mp, 14 kd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 2 (preliminär fördelning på anslag inom ut-
giftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslu-
tande näringar för budgetåren 1999 och 2000)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (mp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 3 (administrationen av de jordbrukspolitiska
systemen)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
Votering:
229 för utskottet
85 för res. 3
1 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 2 m, 23 c, 22 fp, 19 v, 15 mp
För res. 3: 69 m, 2 c, 14 kd
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd
Gustaf von Essen och Lennart Hedquist (båda m)
anmälde att de avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.

Mom. 15 (införande av 20-hektarsgräns för ransone-
ringsregler)
1. utskottet
2. res. 4 (c, mp)
Votering:
274 för utskottet
41 för res. 4
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 71 m, 22 fp, 19 v, 14 kd
För res. 4: 25 c, 16 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

6 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 15 december.

SfU1 Anslag inom socialförsäkringsområdet
(utgiftsområdena 10, 11 och 12)
Mom. 1 (principer för socialförsäkringarna)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (c)
4. res. 3 (fp)
5. res. 4 (mp)
Förberedande votering 1:
24 för res. 3
16 för res. 4
274 avstod
35 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 2:
26 för res. 2
22 för res. 3
265 avstod
36 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 3:
71 för res. 1
25 för res. 2
218 avstod
35 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
168 för utskottet
71 för res. 1
76 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 1 c, 19 v
För res. 1: 71 m
Avstod: 24 c, 22 fp, 16 mp, 14 kd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 2 (utredning m.m. av socialförsäkringssyste-
met)
1. utskottet
2. res. 5 (m, c, fp, mp, kd)
Votering:
168 för utskottet
147 för res. 5
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 1 c, 19 v
För res. 5: 71 m, 24 c, 22 fp, 16 mp, 14 kd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 4 (anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp)
1. utskottet
2. res. 6 (fp, mp, kd)
Votering:
192 för utskottet
51 för res. 6
69 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 146 s, 1 m, 25 c, 1 fp, 19 v
För res. 6: 21 fp, 16 mp, 14 kd
Avstod: 69 m
Frånvarande: 15 s, 10 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd
Karl-Göran Biörsmark (fp) anmälde att han avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 6 (kriterier för rätt till sjukpenning m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (m, fp)
3. res. 8 (mp)
Förberedande votering:
94 för res. 7
34 för res. 8
184 avstod
37 frånvarande
Kammaren biträdde res. 7.
Huvudvotering:
184 för utskottet
93 för res. 7
37 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 22 c, 14 kd
För res. 7: 71 m, 22 fp
Avstod: 2 c, 19 v, 16 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 3 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 9 (ersättningsnivån)
1. utskottet
2. res. 11 (v)
Votering:
210 för utskottet
19 för res. 11
86 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 1 m, 25 c, 22 fp, 14 kd
För res. 11: 19 v
Avstod: 70 m, 16 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 13 (förtidspension och arvode för politiska
uppdrag)
1. utskottet
2. res. 14 (mp, kd)
Votering:
265 för utskottet
49 för res. 14
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 70 m, 25 c, 22 fp
För res. 14: 19 v, 16 mp, 14 kd
Frånvarande: 13 s, 10 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 17 (vissa sjukdomar)
1. utskottet
2. res. 20 (c)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 25 (familjepolitiken)
1. utskottet
2. res. 24 (m)
3. res. 25 (fp, mp)
4. res. 26 (c)
5. res. 27 (kd)
Förberedande votering 1:
24 för res. 26
16 för res. 27
271 avstod
38 frånvarande
Kammaren biträdde res. 26.
Förberedande votering 2:
35 för res. 25
26 för res. 26
249 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 25.
Förberedande votering 3:
71 för res. 24
36 för res. 25
206 avstod
36 frånvarande
Kammaren biträdde res. 24.
Huvudvotering:
167 för utskottet
71 för res. 24
76 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 19 v
För res. 24: 71 m
Avstod: 24 c, 22 fp, 16 mp, 14 kd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 3 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 31 (utformningen av föräldraförsäkringen)
1. utskottet
2. res. 30 (fp)
Votering:
247 för utskottet
22 för res. 30
44 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 41 m, 25 c, 19 v, 14 kd
För res. 30: 22 fp
Avstod: 28 m, 16 mp
Frånvarande: 13 s, 11 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 32 (kvoterad föräldraledighet)
1. utskottet
2. res. 31 (v)
Votering:
280 för utskottet
19 för res. 31
14 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 70 m, 25 c, 21 fp, 2 mp, 14 kd
För res. 31: 19 v
Avstod: 14 mp
Frånvarande: 13 s, 10 m, 2 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 36 (reformerat underhållsstöd)
1. utskottet
2. res. 35 (m)
3. res. 36 (fp)
Förberedande votering:
70 för res. 35
22 för res. 36
221 avstod
36 frånvarande
Kammaren biträdde res. 35.
Huvudvotering:
206 för utskottet
70 för res. 35
37 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 25 c, 19 v, 14 kd
För res. 35: 70 m
Avstod: 22 fp, 15 mp
Frånvarande: 13 s, 10 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 3 mp, 1 kd

Mom. 38 (behandling av de underhållsskyldiga)
1. utskottet
2. res. 37 (v)
Votering:
283 för utskottet
19 för res. 37
13 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 70 m, 25 c, 22 fp, 4 mp, 14 kd
För res. 37: 19 v
Avstod: 1 m, 12 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 40 (underhållsstöd för familjehemsplacerade
barn)
1. utskottet
2. res. 38 (v)
Votering:
281 för utskottet
19 för res. 38
15 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 71 m, 25 c, 22 fp, 1 mp, 14 kd
För res. 38: 19 v
Avstod: 15 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 44 (delpension)
1. utskottet
2. res. 39 (m)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 45 (arbetsskadeförsäkring)
1. utskottet
2. res. 42 (v)
Votering:
189 för utskottet
30 för res. 42
93 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 25 c, 5 mp, 14 kd
För res. 42: 19 v, 11 mp
Avstod: 71 m, 22 fp
Frånvarande: 16 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 46 (elöverkänslighet som arbetsskada)
1. utskottet
2. res. 43 (v)
Votering:
278 för utskottet
35 för res. 43
1 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 70 m, 25 c, 21 fp, 14 kd
För res. 43: 19 v, 16 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SfU2 Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar m.m.
Mom. 3 (sjukvård för vuxna asylsökande)
1. utskottet
2. res. 1 (v, mp)
Votering:
277 för utskottet
35 för res. 1
2 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 70 m, 23 c, 22 fp, 14 kd
För res. 1: 19 v, 16 mp
Avstod: 2 c
Frånvarande: 13 s, 10 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 4 (sjukvård för gömda utlänningar)
1. utskottet
2. res. 2 (v, mp)
Votering:
274 för utskottet
35 för res. 2
5 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 70 m, 23 c, 20 fp, 13 kd
För res. 2: 19 v, 16 mp
Avstod: 2 c, 2 fp, 1 kd
Frånvarande: 13 s, 10 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 5 (hälso- och sjukvård för barn)
1. utskottet
2. res. 3 (v, mp)
Votering:
275 för utskottet
35 för res. 3
5 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 71 m, 22 c, 22 fp, 12 kd
För res. 3: 19 v, 16 mp
Avstod: 3 c, 2 kd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 7 (kommunersättningar)
1. utskottet
2. res. 4 (fp)
Votering:
211 för utskottet
22 för res. 4
81 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 6 m, 25 c, 19 v, 14 kd
För res. 4: 22 fp
Avstod: 65 m, 16 mp
Frånvarande: 14 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SfU7 Återkallelse av uppehållstillstånd
Mom. 1 (prövningen av återkallelse av uppehållstill-
stånd)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
271 för utskottet
40 för res. 1
3 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 71 m, 22 c, 18 v, 13 kd
För res. 1: 22 fp, 1 v, 16 mp, 1 kd
Avstod: 3 c
Frånvarande: 14 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd
Kerstin Warnerbring (c) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 2 (strängare krav för återkallelse efter viss tid)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
3. res. 4 (fp, mp, kd)
Förberedande votering:
73 för res. 3
52 för res. 4
190 avstod
34 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
190 för utskottet
71 för res. 3
54 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 23 c, 19 v
För res. 3: 71 m
Avstod: 2 c, 22 fp, 16 mp, 14 kd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 4 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 3 (beräkningen av tidsgränsen)
1. utskottet
2. res. 5 (fp, mp, kd)
Votering:
260 för utskottet
52 för res. 5
1 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 71 m, 24 c, 17 v
För res. 5: 22 fp, 16 mp, 14 kd
Avstod: 1 v
Frånvarande: 13 s, 9 m, 3 c, 4 fp, 4 v, 2 mp, 1 kd

Mom. 4 (övergångsbestämmelse)
1. utskottet
2. res. 6 (v, mp, kd)
Votering:
253 för utskottet
59 för res. 6
2 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 71 m, 25 c, 9 fp
För res. 6: 11 fp, 19 v, 16 mp, 13 kd
Avstod: 1 fp, 1 kd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 2 c, 5 fp, 3 v, 2 mp, 1 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU1 Budgetpropositionen för år 1998, utgiftsom-
råde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Kammaren biföll utskottets hemställan.

7 § Allmän miljö- och naturvård

Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU2
Statsbudgeten för budgetåret 1998, utgiftsområde 20
(prop. 1997/98:1 delvis)

Anf. 101 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Det har hänt många saker på miljöom-
rådet under det gångna året, och inför det kommande
året, som är väl värda att diskutera och debattera. Dit
hör problemen i Hallandsås. Dit hör frågorna som
gäller klimatförändringarna, som senast diskuterades i
Kyoto. Dit hör hela den viktiga omställningen av
energisystemet med den angelägna inledningen av
kärnkraftens avveckling. Man kan säga att det till
denna miljödebatt också hör avsaknaden av det miljö-
balksförslag som ännu inte har nått riksdagen.
Alla dessa frågor är angelägna och viktiga att dis-
kutera, fru talman, men de återspeglas naturligtvis inte
i denna budgetdebatt. Några återspeglas ändå.
Först kan man nämna att det finns angelägna frå-
gor på miljöområdet som inte platsar i jordbruksut-
skottets hantering. Dit hör t.ex. skydd av skogsmark,
som är en viktig del i miljöarbetet när det gäller att så
långt möjligt skydda den biologiska mångfalden. Den
frågan hanteras ju i annat utskott och i annan ordning.
Dit hör också, fru talman, det angelägna stödet till det
fortsatta Agenda 21-arbetet liksom till saneringen av
miljöskadade områden. Alla dessa frågor berörs i
andra utskott och förtjänar ett seriöst ekonomiskt
stöd.
Sedan finns det frågor, fru talman, som vi har
hanterat i utskottet med, kan man säga, större fram-
gång än regeringen. Några frågor förtjänar att näm-
nas. Den första är stödet till miljöorganisationernas
internationella verksamhet.
Genom åren har miljöorganisationerna haft stöd
för sin internationella verksamhet. Det har varit ange-
läget därför att det är uppenbart att miljöorganisatio-
nerna bedriver ett arbete internationellt som är till
gagn för miljön i allmänhet och sannolikt också för
den svenska miljön. Miljöorganisationerna kan ofta
agera på ett sätt som den svenska regeringen och
andra svenska offentliga aktörer inte kan.
Nu hade, fru talman, regeringen litet lurigt i årets
budget glömt meningen om att det under anslaget till
övrig internationell verksamhet också skulle utgå
anslag till miljöorganisationernas internationella verk-
samhet. Vi uppmärksammade det i tid i utskottet, fru
talman, och kunde rätta till det. Nu finns, genom ett
förslag till tillkännagivande, den meningen med. Jag
utgår ifrån att det innebär att regeringen inte kommer
att förändra storleken på stödet till de ideella organi-
sationernas internationella verksamhet, utan att det
behålls på en oförändrad nivå. Något annat vore
orimligt att räkna med.
Den andra delen i arbetet i utskottet är att vi än en
gång har diskuterat och korrigerat regeringens syn på
kalkningen och det angelägna i att man får sådana
resurser till kalkningen att den effektivt kan motverka
den svåra försurningen.
Det är i själva verket litet märkligt att regeringen
år efter år återkommer med förslag om nedskärningar,
trots att riksdagen är så tydlig när det gäller att några
sådana nedskärningar inte skall äga rum. Förra året
slank genom en olyckshändelse, får man anta, en
sänkning igenom. I år är riksdagens hantering av
denna fråga tydligare och dessbättre korrigerande vad
gäller regeringens förslag.
Det finns, fru talman, tre delar i budgetförslaget
där utskottsmajoriteten enligt min uppfattning inte har
tagit ansvar för hanteringen på ett riktigt sätt. Det
gäller till att börja med det generella stödet till miljö-
organisationerna. Det är viktigt. Det har tidigare legat
på en nivå av 5 miljoner kronor men sänks nu till
3 ½ miljon enligt regeringens och utskottsmajoritetens
förslag.
Jag menar att detta är väldigt olyckligt. Det är up-
penbart att miljöorganisationerna i dag behöver stöd
till en basverksamhet för att kunna utföra uppgifter
som vi alla tycker är mycket angelägna. Om man skall
tro på de rykten som har kommit ut skall det kom-
mande miljöbalksförslaget innehålla en möjlighet för
miljöorganisationerna att agera juridiskt, överklaga
och på andra sätt tränga in i olika miljöärenden. Om
det är på det sättet innebär det att en ytterligare ar-
betsuppgift påläggs miljöorganisationerna ifrån det
allmänna. Att dels ha ett sådant förslag, dels ha ett
förslag som innebär en sänkning av det ekonomiska
stödet, manöverutrymmet för miljöorganisationerna,
tycker jag och vi i Centerpartiet är orimligt.
Då kan man säga: Skall stöd till miljöorganisatio-
nerna utgå är det klart att något annat kommer i kläm.
Vi är medvetna om det. Det blir en avvägning mellan
detta och andra delar av det anslag som heter Mil-
jöövervakning. Men vi menar att det är rimligt att
göra det. Det är rimligt att miljöorganisationerna, som
är en stark motor i det här arbetet, får ett fortsatt stöd
på en oförändrad nivå.
Den andra delen, fru talman, gäller Naturvårds-
verket och dess roll och verksamhet, som ingen vill
ifrågasätta men vars innehåll och organisation man
kan diskutera. Naturvårdsverket har genom åren fått
en förändrad roll. Man har fått sänkta anslag. Man har
förändrat sin roll när det gäller forskningen, inte minst
genom det nu aktuella förslaget. Det är uppenbart att
Naturvårdsverket har en situation som är annorlunda
än den var när verket tillkom.
Nu senast, fru talman, manifesteras detta i den
rapport från Riksdagens revisorer som vi har fått till
riksdagen och till jordbruksutskottet. Rapporten kon-
centrerar sig i första hand på försurningen, men revi-
sorerna talar där också om att det behövs en genom-
gång av Naturvårdsverkets ansvar och dess roll. Jag
menar, fru talman, att detta ytterligare stärker kravet
på en översyn av målet för Naturvårdsverkets verk-
samhet och innehållet i dess instruktion. Detta finns
nu inte med. Vi har fått förslag till avslag på en sådan
motion från Centerpartiet. Jag beklagar det.
Den tredje punkten, fru talman, gäller biotekniken.
Vi är alla överens om att det är en angelägen framtids-
fråga med bäring både på miljöområdet och på många
andra samhällsområden. Vi har föreslagit att särskilda
delar av Naturvårdsverkets anslag skall avsättas till
informationsverksamhet på det här området. Detta har
nu icke vunnit utskottsmajoritetens stöd, och det tyck-
er jag är litet förvånande. Man hänvisar till komman-
de utredningsverksamhet, kommande aktiviteter på
det här området. Det är svårt att förstå hur t.ex.
Vänsterpartiet, som ibland talar om bioteknikfrågan,
kan nöja sig med att man skall avvakta utredningsre-
sultatet från den bioteknikkommitté som nu tillsatts.
Utskottet säger att man inte vill ge något stöd till
den ideella informationsverksamheten, till informa-
tionsverksamheten hos organisationer utanför det
offentliga, och föreslår avslag i avvaktan på utred-
ningsresultatet. Jag undrar om Vänsterpartiet skulle
kunna förklara hur man menar att en utredning som
kommer med sitt resultat i mitten av år 2000 skall
kunna ha någon offensiv inverkan på hur informa-
tionsspridningen sker på bioteknikområdet.
Fru talman! Det finns naturligtvis mycket som är
gemensamt och som stämmer överens. Det finns ock-
så en insikt om att det finns begränsningar i det eko-
nomiska utrymmet i dag. Men givet detta vill jag nu
ändå yrka bifall till reservationerna 2 och 7 till det
aktuella betänkandet.

Anf. 102 GÖTE JONSSON (m):
Fru talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
reservation 4. Det innebär inte att vi inte anser att
andra moderata reservationer är viktiga, men för tids
vinnande yrkar jag bara bifall till reservation 4.
Jag skall i den här debatten begränsa frågorna till
ett fåtal. Jag vill dock inledningsvis understryka att vi
från moderat sida är kritiska på väldigt många punkter
när det gäller regeringens miljöpolitik. Vad vi framför
allt vill kritisera är bristen på konsekvens i vissa frå-
gor, bristen på en sammanhållen miljöpolitik och
likaså de förseningar som har förorsakats, inte minst
när det gäller miljöbalken och andra viktiga frågor.
Ett viktigt exempel på brist på konsekvens är kol-
dioxidfrågan. Utifrån Kyotokonferensen är detta en av
de absolut viktigaste miljöfrågorna internationellt.
Här saknar den svenska regeringen en sammanhållen
och konsekvent politik. Nog hade det varit rimligt att
man i samband med omställningen av energipolitiken
hade tagit fram neutralt utarbetade miljökonsekvens-
beräkningar av vad det här skulle innebära bl.a. när
det gäller den viktiga koldioxidfrågan. Sådana kon-
sekvensberäkningar har vi inte fått, och vi kommer av
allt att döma heller inte att få det i de här samman-
hangen.
Vi är från moderat sida väldigt bekymrade över
just växthuseffekten och koldioxidfrågan. Sett i ett
internationellt perspektiv är det en utomordentligt
allvarlig situation vi befinner oss i. När vi tittar på de
framskrivna kurvorna för användningen av fossila
bränslen i olika sammanhang ser vi att vi har en
mycket kraftigt stegrad användning av fossila bräns-
len. Vi vet att detta är den viktigaste och mest negati-
va faktorn när det gäller koldioxidutsläppen som
sådana, både nationellt och globalt. Vi får återkomma
till diskussioner och debatter i detta ämne.
En annan viktig fråga som vi vill peka på är den
biologiska mångfalden. Här är det framför allt tre
punkter jag vill ta fram i det här sammanhanget. Man
blir litet förvånad när man i den här kammaren från
vissa ledamöter möter nästan hysteriska angrepp på
Sveriges bönder och på landsbygdsbefolkningen. Jag
tycker att man bör besinna sig litet grand när man
diskuterar den biologiska mångfalden i kulturlandska-
pet.
Om vi tittar tillbaka över generationerna ser vi att
det är inom kulturlandskapet, jordbruket, som en
mycket viktig del av den biologiska mångfalden har
formats i Sverige. Det är så även intill denna dag. Vi
vet samtidigt att det svenska jordbruket bedrivs uti-
från de mest miljömässiga principer som finns i den
industrialiserade världen. Jag tror inte att man kan
peka på något land där jordbruket bedrivs mer mil-
jövänligt än det svenska och där man har lika höga
och långtgående miljömål. Dessa har vi just med
hänsyn till den biologiska mångfalden.
Från moderat sida har vi varit angelägna om att på
ett tidigt stadium utnyttja EU:s miljöersättningar. Vi
tycker att de ersättningarna är bra och positiva, just
utifrån det faktum att vi på nytt kan forma kulturland-
skapet öppet och på ett positivt sätt, sådant som har
varit basen för väldigt mycket av biologisk mångfald.
Jag tycker att det är litet märkligt när Marie Wilén
säger att det är Centerpartiet som har åstadkommit
detta att vi nu utnyttjar den fulla miljöersättningen.
Jag tycker att vi kan konstatera att det långt innan
regeringsförslaget kom var flera partier i den här
kammaren, bl.a. Moderata samlingspartiet, som ställ-
de krav på att utnyttja hela den framförhandlade mil-
jöersättningen. Detta berodde just på att vi hade en
hög ambition när det gällde bevarandet av biologisk
mångfald i kulturlandskapet. Vi ser nu att vi med
dessa pengar, med dessa ersättningar, har möjlighet
att få till stånd en förbättring när det gäller bevarande
av biologisk mångfald.
Det är alldeles uppenbart att även om vi har ett
lantbruk som bedrivs inom ramen för höga miljömål
kan man gå betydligt längre, man kan komma längre
och man skall aldrig ge upp ännu högre miljömål i
olika sammanhang. Men man måste vara realistisk
och förankrad i en verklighet.
Den andra viktiga faktorn när det gäller den bio-
logiska mångfalden är skogen. Vi måste - jag har
pekat på detta tidigare - faktiskt bestämma oss för hur
vi skall hantera skogen. Det är paradoxalt att se att
man bara för några år sedan, innan vi fick den nya
skogsvårdslagen, drev produktionsmålet in absurdum.
Många enskilda skogsägare drabbades av föreläggan-
den därför att de inte var tillräckligt effektiva när det
gällde att plantera skog, att plantera gran på åkrar och
i vissa mindre produktiva skogsområden. Det är inte
många år sedan.
Trots att vi nu har en skogsvårdslag där man jäm-
för produktionsmål och miljömål driver man ändå
kritiken mot skogsbruket att det inte tar tillräcklig
miljöhänsyn. Det är möjligt att man inte gör det. Men
även på den här punkten måste vi bestämma oss för i
vilken omfattning som vi anser att vi skall ta till vara
den viktigaste förnybara råvaran ur miljösynpunkt,
och det är den svenska skogen. Här måste vi hitta
konsensus i den praktiska tillämpningen mellan å ena
sidan miljömål och å andra sidan produktionsmål. Jag
tror att vi kan göra det om vi utgår från det faktum att
vi har en rad enskilda skogsägare som har hög ambi-
tion när det gäller att slå vakt om såväl miljömål som
produktionsmål.
Vi får säkerligen i anslutning till miljöbalksarbetet
ingående analysera just de här faktorerna. Vi säger
från moderat sida att vi säkerligen måste avsätta mer
medel för att utifrån allmänt intresse kunna slå vakt
om miljömässigt viktiga områden i skogsbruket.
Den tredje faktorn när det gäller biologisk mång-
fald är försurningsproblemen. Här vill jag, precis som
ordföranden i utskottet tidigare, hälsa med tillfreds-
ställelse att vi har kunnat enas om ökade anslag när
det gäller kalkningsverksamheten. Utskottet har mar-
kerat detta såväl när det gäller kommande budgetår
som när det gäller den långsiktiga kalkningsverksam-
heten. Det är väl utan tvivel på det sättet att kalk-
ningsverksamheten i sjöar och vattendrag har visat sig
vara ett utomordentligt positivt exempel på aktiv
miljövård, som också har gett snabba och positiva
effekter. Här måste vi också se till att vi klarar mål-
sättningarna i framtiden.
Vi vill också understryka att vi mer aktivt måste
diskutera skogskalkningen i de här sammanhangen.
Det är också en fråga som hänger samman med bio-
logisk mångfald.
Jag vill sedan peka på två viktiga saker i det här
sammanhanget. Det är forskningen och det är mil-
jöövervakningen.
Från moderat sida har vi flera gånger klart poäng-
terat nödvändigheten av miljöforskning. Vi beklagar
de kraftiga nedskärningar på forskningsområdet som
görs när det gäller anslagen till Naturvårdsverket. Det
gäller miljö, det gäller kretsloppsforskning, det gäller
effekt och det gäller också frågan om kemikalierelate-
rad forskning, som har legat på Naturvårdsverket.
Man har byggt upp fasta forskarresurser, men nu
avskedas viktiga forskare, professorer och andra, som
har jobbat långsiktigt med dessa miljöforskningsinrik-
tade verksamheter. Vi beklagar detta.
Jag skulle vilja ställa en fråga till utskottets tales-
man, därför att här kommer olika budskap. I vissa
sammanhang säger man att all den forskningsverk-
samhet som nu läggs ned i anslutning till att Natur-
vårdsverket mister sitt anslag skall klaras av
MISTRA. Men om vi tittar på MISTRA:s egen redo-
visning när det gäller inriktningen för nästa budgetår
finner vi att man säger att för viss sådan forskning -
således forskning som har bedrivits i Naturvårdsver-
kets regi - kan anslag sökas hos MISTRA. För viss
sådan forskning, således inte alls för all sådan forsk-
ning. Det här är viktigt att betona i det här samman-
hanget. Man säger också från MISTRA:s håll att
huvuddelen av MISTRA:s forskning skall fortsättas
med samma inriktning som hittills. Vad är det som
gäller?
När det gäller beloppsgränser säger man från
MISTRA:s sida att man kan tänka sig att lägga 30-40
miljoner kronor på den forskning som hittills har
bedrivits av Naturvårdsverket inom ramen för 130
miljoner kronor. Det är alldeles uppenbart att vi av-
händer oss forskarresurser i detta sammanhang. Det är
också på det sättet att en hel forskarvärld har proteste-
rat mer eller mindre mot den här förändringen av den
viktiga miljöforskningen.
REFORSK är också ett exempel på viktig verk-
samhet som nu försvinner. Man har haft ett positivt
samarbete mellan å ena sidan Naturvårdsverket och
staten och å andra sidan det fria näringslivet. Det här
är allvarligt.
Det är samma sak med miljöövervakningen. Vi ser
nu att miljöövervakningen dras ned. Vi kan bara näm-
na som exempel den marina miljöövervakningen på
västkusten, ute i västerhavet. Det är ett sådant exem-
pel som också är allvarligt i det här sammanhanget.
Här tycker jag att det faktiskt krävs klarlägganden
från utskottets talesmans sida. De uppgifter vi har fått
hitintills har varit ganska disparata på det här områ-
det.
Till sist, fru talman, kan vi också nämna SLU.
Även om det inte ligger inom Miljödepartementets
område är det ändå på det sättet att även SLU-
forskningen dras ned och minskas. Det är också en
viktig faktor när det gäller den miljöinriktade forsk-
ningen.
Fru talman! Vi får återkomma när det gäller de här
viktiga frågorna. Men just när det gäller forskningssi-
dan vill jag gärna ha klarlägganden från utskottets
talesmans sida.

Anf. 103 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Av någon anledning väljer Göte Jons-
son att diskutera miljöstödet till jordbruket också den
här gången. Vi hade en sådan diskussion tidigare i
dag. Han pekar på att Marie Wilén mycket riktigt
talade om att många av besluten på det området till-
kom genom gemensamt agerande av Centern och
regeringen. Den här historien är på något sätt gammal,
men jag tycker ändå att det är viktigt att säga att mo-
deraterna alltid har pengar. De störtar alltid upp och
kan vara med om varje åtgärd. De delar alltid ut mer
pengar. Det är så det fungerar.
Vi valde mycket tydligt i utskottet här i riksdagen
att skapa en samsyn med socialdemokraterna för att
därmed lägga grunden för en förändring av de förslag
regeringen hade kommit med. Det var viktigt. Vi
öppnade ju dörren för en fortsatt användning av mil-
jöstödet i EU-systemet, som annars inte hade varit
möjlig.
Det litet märkliga är att ibland får man kritik av
Moderaterna för att Centern i de här frågorna arbeta-
de tillsammans med Socialdemokraterna och därmed
lade grunden för beslutet. Ibland heter det att det inte
spelar någon roll. Det var inte det som betydde nå-
gonting, besluten tillkom genom moderat agerande.
Man får på något sätt välja vilken häst man skall sitta
på.

Anf. 104 GÖTE JONSSON (m) replik:
Fru talman! Jag tycker kanske att det fanns anled-
ning att även i den här debatten peka på den viktiga
faktor för biologisk mångfald som miljöersättningarna
utgör. Det är faktiskt en symbios. Om vi inte hade haft
de här ersättningarna hade våra möjligheter att klara
stora delar av den biologiska mångfalden varit betyd-
ligt mindre.
När det gäller Centerpartiets agerande har ju
Centern valt sin väg. Jag kritiserar inte det. Men jag
kritiserar när företrädare för Centerpartiet försöker ta
äran åt sig av politik och frågor som andra partier har
drivit långt tidigare. Det är precis som om det vore på
det sättet att en fråga infaller lämpligt i tid just vid
den tidpunkt när centerpartistiska politiker anser att
den rätta tiden är inne. Så är det ju inte.
Jag tycker att det är bra att ni har ställt upp till-
sammans med regeringen, så att vi nu fullt utnyttjar
miljöstödet. Men det hade varit bättre om ni hade
ställt upp tidigare. Det är bara den enkla kritiken vi
har. Nu kan vi konstatera att vi har miljöersättningen.
Då tycker jag att man lika gärna kan ge credit åt de
partier som tidigare drev den här frågan som att själv
försöka ta åt sig äran för att man senare kom med på
vagnen. Det är bara det, Lennart Daléus, som diskus-
sionen gäller på den här punkten.

Anf. 105 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Det är inte så. Det är inte fråga om
tidigare eller senare. Det gick inte att göra någonting
förrän det fanns en proposition, när motionerna var
tillgängliga och vi kunde ha en diskussion i utskott-
skretsen. Det fanns ingen tidigare tidpunkt. Vi var inte
med i EU tidigare. Historieskrivningen blir litet
knepig.
Jag skall förklara varför vi gör så. Det går inte all-
tid att ha pengar till alla saker. Därför försöker vi
lägga en tyngdpunkt i vårt arbete på de saker som är
verkligt viktiga - i det här fallet jordbruksnäringen.
Vi har lyckats. Låt oss jämföra med de regeringsför-
slag som låg på riksdagens bord hösten 1994 och de
beslut som i dag är fattade med vår hjälp. Det är up-
penbart att de besluten är bra mycket bättre än vad
Moderaterna hade åstadkommit.

Anf. 106 GÖTE JONSSON (m) replik:
Fru talman! Vi har inte pengar till allt. Vi kritise-
ras ofta i kammaren för att vi gör alldeles för kraftiga
besparingar på många håll. Det handlar om priorite-
ringar.
Vi krävde aldrig, Lennart Daléus, att pengar skulle
avsättas till miljöersättningar innan vi blev medlem-
mar i EU. Men så fort vi kom med i EU ansåg vi att
man skulle fullt ut utnyttja de möjligheter som fanns
för att få ersättningarna. Vi har kritiserat att Centern
inte har ställt upp på det tidigare.
Detta var inte första propositionen om miljöer-
sättningar. Det var första gången som miljöersättning-
arna fullt ut utnyttjades. Men vi väckte motionen och
krävde ett utnyttjande innan man i propositionen fullt
ut utnyttjade ersättningarna. Vi prioriterade miljöer-
sättningarna till jordbruket högre än vad Centerpartiet
gjorde.
Nu är det bra att vi har fått detta. Vi är överens. Vi
driver frågan. Nu måste vi se till att det blir nya vetti-
ga regler i systemet.

Anf. 107 LENNART FREMLING (fp):
Fru talman! Vi som lever under senare hälften av
1900-talet i den s.k. rika världen har större möjlighe-
ter än någon generation före oss. Vi har därmed också
ett enormt ansvar. Vi har skyldighet att förvalta natu-
ren åt kommande generationer och delta i internatio-
nellt samarbete. Med andra ord skall vi visa solidari-
tet med framtiden och omvärlden. Vi liberaler är
beredda att tillämpa dessa principer. Vi bejakar ny
teknik och ny kunskap som används för att öka män-
niskans livskvalitet.
Genom sitt medlemskap i EU har Sverige fått
möjligheten att påverka miljöarbetet mycket mer än
tidigare, och EU håller på att bli pådrivande i interna-
tionellt globalt miljöarbete.
Samtidigt måste Sverige föregå med gott exempel
och kraftfullt motverka utrotningen av djur- och
växtarter. Vi värnar om den vitryggiga hackspetten.
Vi värnar om havsörnen. Vi värnar om pilgrimsfal-
ken. Vi värnar också om mindre spektakulära arter av
växter, mossor och lavar. Den biologiska mångfalden
kräver att de unika naturområden som är hotade,
framför allt den s.k. gammelskogen, bevaras.
I Folkpartiets miljöbudget för 1998, dvs. utgifts-
område 20, finns därför avsatt 250 miljoner kronor
för ytterligare markinköp utöver Socialdemokraternas
och Centerpartiets förslag. Vi vill också satsa 20
miljoner kronor ytterligare på miljöövervakning, bl.a.
för att länsstyrelserna skall få större resurser.
Fru talman! Försurningen är ett stort hot mot be-
varandet av vår natur. Därför vill vi satsa 20 miljoner
kronor utöver Socialdemokraternas och Centerpartiets
förslag på åtgärder för att motverka försurningen.
Glädjande nog har jordbruksutskottet enats om att
utvidga användningsområdet för den s.k. kretslopp-
smiljarden så att 20 miljoner kronor av den skall
användas för kalkning under 1998. Därmed hamnar
kalkningsanslaget just på den nivå som vi yrkat på i
vår partimotion.
Folkpartimotionens förslag till utgiftsram, som
alltså var 290 miljoner kronor högre än regeringens,
har ju avslagits i budgetprocessens första steg genom
riksdagens beslut den 20 november 1997. Vi är såle-
des förhindrade att fullfölja våra anslagsyrkanden,
och jag har i stället beskrivit vår satsning för den
biologiska mångfalden i mitt särskilda yttrande nr 3 i
detta betänkande.
Fru talman! De frivilliga organisationerna inom
miljöområdet har en viktig roll att spela i samhällsde-
batten. Därför tycker vi att organisationsanslaget inom
A 2 Miljöövervakning bör bibehållas på 5 miljoner
kronor och inte reduceras till 3,5 miljoner kronor som
regeringen föreslagit. Detta kan ske genom omför-
delning inom A 2. Därför står vi bakom reservation 2
tillsammans med Centerpartiet, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet.

Anf. 108 HANNA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Det är dags att diskutera miljöbudget
igen. Det var väl ett år sedan sist. På grund av ett
misstag saknas det en närmare beskrivning av våra
förslag i vårt särskilda yttrande i betänkandet. Det går
naturligtvis jättebra att läsa motionen. Det finns en
bra beskrivning av innehållet i motionen i början av
betänkandet.
Vänsterpartiet har föreslagit relativt stora föränd-
ringar i årets budget. Jag tänkte litet kortfattat redogö-
ra för dem. Men för att kunna göra det måste jag börja
i en annan ända. Jag tänkte börja prata om utgiftsom-
råde 18, det som behandlar samhällsplanering, bo-
stadsförsörjning och byggande. Under den rubriken
finns nämligen regeringens stora satsning för lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Det är
en satsning som sträcker sig över tre år och som om-
fattar totalt 5,4 miljarder kronor.
En liten uppfräschning av historien säger att under
1994/95 medverkade Vänsterpartiet till att tillföra de
första 100 miljoner kronorna som anslogs till en eko-
logisk fond för hållbar utveckling. Därefter har rege-
ringen skapat den s.k. kretsloppsmiljarden, dvs. 200
miljoner kronor per år under fem år som en fortsätt-
ning och vidareutveckling av den ursprungliga idén.
Nu anslår regeringen 5,4 miljarder under tre år i ett
program som handlar om ekologisk omställning. Det
är 0,8 miljarder 1998, 1,8 miljarder 1999 och 2,8
miljarder år 2000.
Jag tycker att regeringen och riksdagen gör rätt
vid ett bifall. Vi gör rätt i att gå vidare i arbetet med
den ekologiska omställningen. Nivån på satsningen är
rimlig. Men vi måste se upp och se till att vi använder
de 5,4 miljarderna på ett vettigt sätt. Jag tänker ta upp
tre punkter där jag anser att vi inte har hamnat på den
rätta nivån i arbetet.
Den första punkten gäller att den ekologiska om-
ställningen kräver ett långsiktigt tänkande och utvär-
dering. De första hundra miljonerna har nu utvärde-
rats under hösten på departementet. Riksdagen har fått
en muntlig redovisning under utskottsbehandlingen.
Det är inte tillräckligt.
Det är också intressant att se att man går från en
årlig summa på 200 miljoner till numera 800 miljo-
ner, sedan 1,8 miljarder kronor och sedan 2,8 miljar-
der kronor. Det är mycket pengar. Det är farligt att
göra så utan utvärdering.
Den andra punkten handlar om organisation. En
ny organisation skall tillsättas för att hantera bidraget.
Det är ytterst tvivelaktigt när det redan finns en orga-
nisation för den s.k. kretsloppsmiljarden. Det finns
redan en administration och en organisation. Rege-
ringen frångår det vanliga arbetssättet för hanteringen
av stöd, nämligen att det skall skötas av berörda verk.
I det här fallet handlar det om Naturvårdsverket, Bo-
verket och länsstyrelserna.

Den tredje punkten är kanske den allra viktigaste.
Jämfört med budgettabellen förra året saknar jag i
årets budgettabell för utgiftsområde 20 en mycket
viktig punkt. Det gäller då budgetposten för sanering
av miljöskadade områden. Under utgiftsområde 18
saknas det anslag för allergisanering av skolor, dag-
hem och bostäder som fanns med i 1995/96 års bud-
get och som avbröts i förtid.
Det är litet tråkigt att regeringen behandlar t.ex.
frågan om sanering av miljöskadade områden på detta
sätt - inte bara därför att vi kan misstänka att miljö
och hälsa kan komma att drabbas, utan också därför
att vi tvingas skapa en ny administration och organi-
sation för redan i dag fungerande verksamheter.
I förra årets budget fanns det ungefär 20 miljoner
kronor för sanering av miljöskadade områden. Redan
det var ett slag under bältet eftersom ungefär
200 miljoner kronor hade äskats per budgetår under
ett flertal år; detta för att kunna komma till rätta med
de mycket stora problem som vi i Sverige i dag har
vad gäller miljöskadade områden.
Jag skall återigen i denna kammare peka på hur
viktig denna verksamhet är. Den fyller flera funktio-
ner. Dels är det nödvändigt att sanera efter det som vi
har släppt ut - miljögifter skall inte spridas i vår na-
tur. Dels är det ett ansvar gentemot kommande gene-
rationer att se till att vi faktiskt städar upp efter oss
själva. Dessutom skapar detta sysselsättning i vårt
land. Det är ju inte helt obekant att vi har en ganska
hög arbetslöshet. Att slå två flugor i en smäll kan vara
ganska bra.
Jag vet att miljösanering kommer att genomföras i
Sverige. Problemet är att man har tagit bort den från
ordinarie verksamhet. I stället har man lagt in miljö-
sanering i en sorts projektform. Verksamheten är, som
jag tidigare sagt, påbörjad och kartlagd av Natur-
vårdsverket. Det som går förlorat om projekten skall
gå via kommunerna, som det är tänkt med fonden i
fråga, är prioriteringen av olika områden. Naturvårds-
verket har i dag delat in olika områden i prioritet A
och prioritet B. När samordningen går förlorad kan vi
hamna i en olycklig situation där kommuner som har
prioritet A-områdena - de farliga områdena, som det
är nödvändigt att på en gång ta itu med - väljer att
inte söka pengar för den här typen av verksamhet.
Kanske väljer de kommunerna att över huvud taget
inte söka pengar för miljöprojekt.
Regeringen verkar hellre vilja förvalta den här ty-
pen av medel själv. Man vill ha den subjektiva be-
dömningen. Man vill kunna dela ut pengarna litet
grand i form av "gottepåsar" till olika kommuner. Jag
tycker inte att det är ett tillräckligt skäl för att göra
den här ommöbleringen bland pengar och anslagspos-
ter.
Vi i Vänsterpartiet ställer oss litet frågande här.
Har regeringen verkligen tänkt igenom nivån vad
gäller den ekologiska fonden? Man verkar ha litet
svårt att plocka in verksamheter i form av projekt. I
stället lägger man in ordinarie verksamhet och hänvi-
sar till ett pågående projekt. Helt plötsligt skall det bli
en sorts konstigt, tillfälligt, projekt som kommuner
kan söka pengar för, om de vill och om de blir bevil-
jade. Vi tycker att detta är beklagligt. Vi i Vänster-
partiet hade med andra ord hellre sett att regeringen
behöll saneringen av miljöskadade områden som en
egen budgetpost under utgiftsområde 20.
För att vi skall kunna använda oss av det arbete
som Naturvårdsverket redan har lagt ned på kart-
läggning och prioritering och för att se till att det
nationella ansvaret för dessa frågor verkligen tas är
det enormt viktigt att miljöarbete inte blir projektarbe-
te. Tyvärr måste vi nog under en ganska lång tid
framöver vara beredda att se miljöarbete som något
pågående, inte som projekt.
Därför är den ekologiska fonden enligt min me-
ning tyvärr inte riktigt trovärdig. Grundläggande
miljöverksamhet lyfts ju ut ur ordinarie budget och
läggs in som projekt. Där skulle jag väldigt gärna
vilja ha ett svar.
Om vi mot bakgrund av den ekologiska fonden
och prioriteringen av pengar återgår till att fundera
över det som står i utskottets betänkande har jag några
kommentarer utifrån Vänsterpartiets alternativa bud-
get.
Först och främst vill vi tillföra Statens Natur-
vårdsverk 50 miljoner kronor. Under de senaste åren
har Naturvårdsverket, precis som andra verk och
myndigheter, haft samma besparingskrav, men det
finns en skillnad. Skillnaden är att man hela tiden
bestämt har hävdat att miljön är ett prioriterat område.
Det har blivit så under de här åren, vilket vi nog tyck-
er borde synas också i rent ekonomiska termer. Vi
tycker att det nu får vara slut på att göra besparingar.
Dessutom har vi föreslagit att en ny post skall till-
föras Naturvårdsverket. Det handlar om forskning.
Någon var tidigare inne på detta. Det är möjligt att det
blir ett stort glapp när forskningen förs över till
MISTRA. För att kunna täcka det lilla glappet före-
slår vi inom ramen för Naturvårdsverket en helt ny
anslagspost för akut forskning.
En annan fråga är den om kalkningen, en fråga
som har debatterats många gånger i denna kammare.
Problemet med försurade sjöar är väl belyst och ge-
nomgånget. Det är bra att regeringen inte minskar
anslagen för kalkningen, som man tidigare aviserat.
Nivån är fortfarande för låg.
Under utskottsbehandlingen av ärendet har man
kommit överens om att en mindre summa, 20 miljoner
kronor, skall omfördelas från den s.k. kretsloppsmil-
jarden till anslagsposten för kalkning. Detta är bra,
men det kommer inte att räcka. Naturvårdsverket gör
bedömningen att verket behöver minst 185 miljoner
kronor för att inte lägga ned verksamhet.
Fortfarande vet vi ingenting om konsekvenserna
av en avbruten kalkningsverksamhet. Men utifrån det
vi ändå vet har vi all anledning att misstänka att det
kan få mycket stora konsekvenser. I det läget är det
försiktighetsprincipen som skall gälla och i det här
fallet kräver försiktighetsprincipen mera pengar. Jag
tror att det vore bra att inse det, om inte annat så till
nästa års budget.
Det är ganska intressant att vi i diskussionen om
kalkning diskuterar 10 miljoner kronor och t.o.m. 5
eller 8 miljoner kronor fram och tillbaka, medan man
ganska ospecificerat kan lägga 5,4 miljarder kronor
på miljöprojekt. Vore det inte i det här fallet mera
trovärdigt att faktiskt satsa de pengar som behövs för
kalkningen?
Ytterligare en punkt gäller investeringar för natur-
vård. Detta ligger inom samma utgiftsområde. Syftet
är att de sista resterna av skyddsvärd skog inte skall
försvinna. Om de markerna försvinner så handlar det
om ekosystem som antagligen inte kan ersät-
tas/återskapas under överskådlig tid.
De forskare som har presenterat olika siffror säger
att vi har ungefär tio år på oss när det gäller att skyd-
da naturskogar i reservat; detta för att inte oersättliga
naturvärden skall gå förlorade. Det är kanske dags att
börja nu.
Trots att riksdagen tidigare har beslutat om beva-
randet av den biologiska mångfalden i vårt land före-
kommer det avverkning av skog med synnerligen
höga naturvärden. Bara under de senaste tre åren har,
enligt uppgifter från Naturvårdsverket och Skogssty-
relsen, minst 500 områden med rödlistade arter av-
verkats. Till detta kommer naturligtvis ett stort mör-
kertal. En stor det av vår skog är varken kartlagd eller
inventerad. Därför hinner man inte uppmärksamma
huruvida avverkning av skog hotar den biologiska
mångfalden eller inte.
Sverige har genom flera internationella konven-
tioner åtagit sig att bevara den biologiska mångfalden,
men verkligheten säger något helt annat. Det är endast
0,8 % av skogen nedanför fjällkedjan som skyddas i
reservat e.d. Ändå är det just i de områdena som de
rödlistade arterna finns. Vi kan jämföra med u-länder
där det t.ex. finns tropisk regnskog. Där är skogen
skyddad till 10 %.
Eftersom regeringens politik inte heller på detta
område riktigt är trovärdig vill vi i Vänsterpartiet
tillföra den här budgetposten 200 miljoner kronor för
kommande budgetår. Detta förslag har tyvärr inte
tillstyrkts av utskottet. Det skulle ha varit bra om
utskottet hade gjort det.
Vidare har vi i Vänsterpartiet föreslagit nya an-
slagsposter - anslagsposter som inte regeringen har
föreslagit. Det gäller t.ex. bidrag till kommunala mil-
jörådgivare.
På energiområdet har regeringen föreslagit att det
skall finnas energirådgivare ute i kommunerna. Det
finns ett särskilt bidrag, 50 miljoner kronor, för det
ändamålet. Vi föreslår ett bidrag på 50 miljoner kro-
nor att användas också till miljörådgivare ute i kom-
munerna.
Om vi lägger ned lika mycket pengar till, så räcker
det ungefär till en heltidstjänst per kommun.
Omställningen till det ekologiskt hållbara samhäl-
let kräver stora förändringar. Det krävs att mycket
ansvar läggs på familjer och enskilda individer för att
kunna utföra det. Det har visat sig att när kunskapsni-
vån är hög är också viljan för att aktivt förbättra mil-
jön och omgivningen mycket stor. Källsortering och
andra verksamheter har fått stort stöd hos invånare på
de orter som inför sådant. Det är samtidigt viktigt att
det finns experter, rådgivare och sakkunniga som kan
hjälpa till att svara på frågor eller ge tips och råd. Den
hjälpen bör också finnas inom kommunerna.
Som kommunernas ekonomi ser ut i dag är det
snarast så att kommunala rådgivare eller Agenda 21-
anställda som tidigare funnits i kommunerna i dag
avskedas därför att man har stora ekonomiska pro-
blem. Vore det inte en jättebra satsning från statens
sida att se till att det finns människor som kan de här
frågorna ute i kommunerna där arbetet skall utföras.
Jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet.
Lennart Daléus har redogjort för den på ett bra sätt, så
jag tänker inte säga något mera om det. Men jag
skulle vilja, som jag tidigare sagt i kammaren, att det
är helheten i miljöarbetet som skall vara det tunga.
Den ena handen måste hela tiden veta vad den andra
gör. Jag tycker tyvärr inte riktigt att det är så i det
miljöarbete som regeringen och utskottet har presen-
terat.

Anf. 109 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Jag ställde en fråga tidigare från ta-
larstolen om varför Vänsterpartiet tycker att man skall
vänta till sommaren år 2000 med att ge sig in på ge
miljöorganisationerna möjlighet att aktivt delta i bio-
teknikinformationsarbetet.
Den andra frågan följer av Hanna Zetterbergs an-
förande, fru talman. Hon tar upp många saker som
kräver pengar, alternativt kräver de ett annat regel-
verk. Det är de två instrument som man har att arbeta
med: ekonomi eller lagstiftning.
När Hanna Zetterberg nu ser bristerna i ekonomin
- en del kan man hålla med om i någon mening - hur
har Hanna Zetterberg och Vänsterpartiet kompenserat
detta genom åtgärder i det ryktesvisa miljöbalksför-
slaget för att matcha bristen på pengar? Det gäller
såväl saneringen av miljöskadade områden som lag-
stiftning t.ex. för att ålägga kommunerna olika saker
när det gäller miljörådgivare? Hur har man alltså
matchat det i det ryktesvisa förslaget?

Anf. 110 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag skall börja med bioteknik. Vi
tycker att det är en jätteviktig fråga. Helheten i vårt
förslag, som naturligtvis inte gått igenom eftersom vi
bara har 6,2 % av rösterna i riksdagen, gör att Natur-
vårdsverket hade fått tillräckliga resurser för att arbeta
med de här frågorna fram till dess utredningen blir
färdig. Jag tror att det kan vara bra att avvakta den
utredningen, även om det tar tid. En viktig princip att
beakta är att så länge en utredning sitter skall den
också få sitta och arbeta i lugn och ro. Nu får Natur-
vårdsverket sköta informationsverksamheten inom
befintlig ram. Det är det som också Lennart Daléus
förespråkar, såvitt jag förstår.
Naturligtvis krävs det mer pengar om man vill sat-
sa på miljön på det sätt som Vänsterpartiet vill göra.
Framför allt handlar det om att dra ned på andra om-
råden, t.ex. trafikområdet. En mil motorväg motsvarar
ungefär 200 miljoner kronor - det är alltså två hel-
tidstjänster per kommun för miljörådgivare - och inte
50 miljoner kronor som vi har föreslagit. Vi måste
alltid kunna relatera de utgifter som vi föreslår på det
här området med neddragningar på andra områden.
Just på exempelvis trafikområdet har vi gjort stora
neddragningar för att kunna satsa pengar på miljön i
stället.
Vänsterpartiet har försökt att göra så gott vi har
kunnat vad gäller miljöbalken. Den kommer på tors-
dag. Jag tror med all säkerhet att vi kommer att kunna
fortsätta att diskutera miljöbalken här i kammaren.

Anf. 111 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Jag vill inte och kan inte, eftersom
riksdagen till skillnad från medierna och andra aktörer
inte har fått del av balken, ha en diskussion kring den.
Men jag var inte alls ute efter det. Vad jag var ute
efter var att om man finner att det är brister i ekono-
min i ett beslut som är på väg att fattas i riksdagen
kan man kompensera de svagheterna genom en lag-
stiftning som - det kan tyckas orättvist - ålägger
andra aktörer vissa åtgärder. Men det är ändå ett sätt
att få igenom de miljöförslag man vill driva.
Jag frågar igen hur man har kompenserat den eko-
nomiska bristen i kommande beslut med stränga åt-
gärder i den miljöbalk som ryktesvis är på väg. Det
hade varit ett sätt att kunna arbeta från Vänsterpartiets
sida.
Det andra, utredningen om bioteknikinformation,
är ju klassiskt. Man har utredningar som arbetar under
många år. Under tiden säger de som är ansvariga: Vi
vidtar inga som helst åtgärder i avvaktan på utred-
ningen. Men nu talar vi om bioteknikinformation, ett
behov som växer dagligen, för att inte säga stundli-
gen, på det här området. Skall man alltså avvakta till
sommaren 2000? Det är en bisarr slutsats.

Anf. 112 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag vet inte om Lennart Daléus riktigt
hörde vad jag sade. Jag sade att Naturvårdsverket
tyvärr får klara detta inom ramen eftersom det inte får
resurser tillförda, vilket Vänsterpartiet har föreslagit.
Det är verkligheten. Jag kan inte göra så mycket åt det
för tillfället.
Naturligtvis kan man kompensera ekonomiska
problem med hjälp av lagstiftning. Vänsterpartiet har
deltagit i ett sådant arbete. Som det ser ut i dag får
man läsa tidningar, lyssna på radio och vänta till på
torsdag. Då kommer hela förslaget, och då kan Len-
nart Daléus läsa det. Då kan vi ta den stora debatten
om miljöbalken. Jag trodde att det var budgeten som
vi diskuterade här och nu. Vi får nog återkomma till
miljöbalken, eftersom ingen av oss har läst det färdiga
och exakt rättade förslaget.

Anf. 113 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Regeringen har sagt att miljön skall
vara ett prioriterat område, att vi skall sträva efter ett
ekologiskt hållbart samhälle. Det låter mycket vack-
ert, men det kommer att kräva mycket arbete, och det
kommer att kräva pengar. Därför anser vi i Miljöpar-
tiet att den här ambitionen inte riktigt stämmer över-
ens med de budgetsatsningar man har gjort de senaste
åren. Vi kan se att miljöbudgeten konsekvent har
minskat år efter år. Det måste naturligtvis de partier
som är överens om ramarna, Socialdemokraterna och
Centern, ta på sig. Vi är litet förvånade över att Cen-
terpartiet här låter som att man inte ingår i den majori-
tet som bestämt ramarna när man faktiskt gör det. Vi
kan se i de reservationer som Centerpartiet har som de
punkter där man har misslyckats. Man har inte lyckats
få genom sina synpunkter. Man kanske vill låtsas om
att man inte bär det ansvaret.
Från Miljöpartiets sida skulle vi vilja satsa betyd-
ligt mer inom anslagsområdet 20. Vi har i vårt bud-
getförslag 1 195 000 000 kr utöver regeringens för-
slag. Det gör vi i en budget som är totalt balanserad.
Vi flyttar alltså pengar till det här området därför att
vi anser att det är angeläget. Vi kan också se att det i
mångt mycket är hög tid att det sker någonting. An-
nars finns det risk att det blir för sent.
Generellt hör vi ofta att miljöproblemen är lösta.
Efter Hallandsåsen tror jag att det var ett och annat
uppvaknande för en och annan person som insåg att
det nog inte är så att miljöproblemen i landet är lösta.
Snarare har vi en kemikaliehantering i dag som är
större än vad vi någonsin har haft. Vi börjar se effek-
terna av det. Ibland använder vi kemikalier på ett sätt
som inte alls är nödvändigt. Det har gått litet slentrian
i det här med kemikalier. När t.ex. trikloretylen blev
förbjudet upptäckte producenterna av kretskort att det
gick alldeles utmärkt att göra rent kretskorten i het
vattenånga.
Vi kan också se att maten innehåller kemikalier.
Här börjar man diskutera om det är så att de gräns-
värden för t.ex. kadmium som vi har inte är för höga.
Tål verkligen barn tungmetaller så som vi har trott,
eller kommer de att påverka dem? En del forskare
hävdar att den okoncentration och den aggressivitet
som vi kan se hos barn i dag har att göra med kemi-
kaliesamhället. Det oroar mycket, och det är någon-
ting som vi säkert kommer att få höra talas om mycket
i framtiden. Att allergierna ökar vet vi alla och att det
beror på miljön vet man också efter de jämförande
studier som man har kunnat göra efter det att muren
har fallit.
Vi kan också se att miljön uppmärksammas allt-
mer internationellt. Kyoto är ett exempel på det. Vi
kan se att den klimatförändring som har diskuterats nu
är här. Vi har El Nino. Vi har extremare klimatförhål-
landen. Vi ser också att det här orsakar mycket stora
problem i många länder. Det gör det kanske inte än så
länge här, men på många andra håll ser vi att de ex-
trema klimatsituationerna ibland innebär för mycket
vatten, ibland för litet. Vi har torka, och vi har stora
översvämningar.
Vi kan också se att vatten börjar bli en global
bristvara. Det innebär att det finns mycket som måste
göras både internationellt och på hemmaplan. Många
miljöproblem är internationella. Men börjar man inte
här hemma, kan det ibland vara mycket svårare att
börja någon annanstans.
Vi talar mycket om den biologiska mångfalden,
och den påverkas naturligtvis också av det kemikalie-
samhälle vi har. Man kan naturligtvis som Göte Jons-
son stoppa huvudet i busken och låtsas att den biolo-
giska mångfalden finns kvar. Men börjar man se tyd-
liga förändringar när det gäller den biologiska mång-
falden måste man ju fundera. Om det nu händer så
mycket så snabbt, hur skall vi göra för att komma till
rätta med det?
Nu kan vi se att det i jordbrukslandskapet, det
öppna landskapet, sker en förändring när det gäller
fågelfaunan som är dramatisk. Hälften av alla tofsvi-
por är borta. En tredjedel av sånglärkorna, drygt en
tredjedel av ladusvalorna och ungefär hälften av sta-
rarna är också borta. Det betyder naturligtvis att det är
något som har skett i det här landskapet, den här bio-
topen, som har gjort att det är svårare för de här fåg-
larna att finnas kvar.
Fundera, när ni kör hem med bilen en sommarnatt,
på hur det såg ut för några år sedan. För några år
sedan fick ni stanna vid närmaste mack och torka bort
alla insekter som fanns på framrutan. Hur ofta stannar
ni nu? Betydligt mer sällan, faktiskt.
Det finns mycket färre insekter. Eftersom insekter
i mångt och mycket är stapelfödan, framför allt för
fågelungar, innebär det att det inte finns så mycket
mat längre i odlingslandskapet. Vi har genom kemi-
kalier slagit sönder den näringsväv som är förutsätt-
ningen för den biologiska mångfalden. Ser man på när
det här sker, är det faktiskt exakt när giftanvändning-
en ökar och framför allt när lågdos- eller höggiftspre-
paraten kommer.
Vad är det då vi i Miljöpartiet vill satsa på i bud-
geten? Dels vill vi satsa rejält på Naturvårdsverket.
Här vill vi lägga på 145 miljoner. Det behövs, anser
vi, för att få upp kompetensen och för att behålla de
resurser man har haft. Här har man skurit ned med
ungefär 74 miljoner. Det är alltså för att kompensera
för de nedskärningar som har varit genom åren.
Vi menar att skall man klara att ta sig till ett eko-
logiskt hållbart samhälle, måste den gängse verksam-
heten där vi har våra experter också stärkas. Annars
får vi mycket svårt att ta oss till det ekologiskt hållba-
ra samhället. Och vi menar att förutsättningen för det
faktiskt är att stärka Naturvårdsverket. Då kan vi
också få en uppföljning av Agenda 21. Tyvärr kan vi i
dag se att många kommuner lägger ned verksamheten
sedan man har skrivit rapporten, och det var ju inte
riktigt meningen. Vi kan också se att det kan finnas en
möjlighet att följa upp många av de beslut som finns i
dag och framför allt att kunna behålla den kompetens
och forskning som finns.
Vi anser också att bidraget till kalkning måste lig-
ga på en högre nivå än i dag. Det biologiska behovet
är ungefär 600 miljoner om året. I dag kalkar vi för
ungefär 45 miljoner i de vatten som behöver kalkas.
Den nivå som nu finns är alldeles för låg för att inte
risken skall vara uppenbar att vi måste sluta kalka i
vatten som har kalkats.
Det kommer att innebära att vi får en metallchock.
Man räknar med att om man slutar att kalka, kommer
de metaller som i dag är lagrade i bottensedimenten
att frigöras. Det kommer att innebära en ekologisk
katastrof för de här sjöarna. Man kan också se att
man, med den låga ambitionsnivå som finns i dag,
måste börja välja vilka objekt man skall kalka. Skall
den eller den sjön få finnas kvar? Skall vi klara av att
börja nykalka i fjällen t.ex.? Där börjar behovet bli
stort. I ett samhälle som säger sig vilja skapa en eko-
logiskt hållbar natur menar vi att man faktiskt inte kan
sluta kalka i dag. Vi måste tvärtom öka kalkningen.
De här små brandkårsutryckningarna som utskottet
gör varje år genom att använda befintliga anslag
känns inte alls tillfredsställande. Här skulle vi behöva
satsa rejält. Vi i Miljöpartiet skulle vilja öka kalk-
ningen för året med 100 miljoner. Då ser vi att vi
slipper slå ut 3 000 fiskbestånd. Vi slipper att 100
populationer av flodkräfta försvinner. Vi slipper att
kvicksilverhalten ökar i fisken. Det är vad Natur-
vårdsverkets rapport Nationell plan för kalkning av
sjöar och vattendrag befarar kommer att ske om inte
kalkningsanslagen ökar.
Vi anser att vi måste satsa på att avsätta de natur-
skogar som finns kvar. Det är precis som Hanna Zet-
terberg sade. Bara 0,8 % av skogarna nedanför
skogsodlingsgränsen är skyddade - trots att där finns
drygt 1 600 hotade arter. Här sker utvecklingen
mycket snabbt. Vi kan konstatera att skall vi hinna
med här, måste pengarna till nu. Det är ju pinsamt när
många andra länder, även u-länder, kan avsätta 10 %
av sin produktiva skogsmark men inte Sverige. I dag
är mindre än 5 % av våra skogar djur- och natursko-
gar. Från Miljöpartiets sida anser vi att ungefär
700 miljoner behöver utöver regeringens förslag. Det
har vi också anslagit i vår budget.
Det finns ett förslag att kanske sälja Assi Domän
för att därigenom möjliggöra ett köp av det här. Det
är Greenpeace som har kommit med det förslaget. Jag
tycker att vi här i riksdagen skall ta en allvarlig funde-
rare på om det inte vore en utväg för att kunna spara
de urskogar som i dag faktiskt är akut hotade, något
som också innebär att mycket av den biologiska
mångfalden riskerar att försvinna.
Vi anser att det behövs nya pengar till miljö- och
kretsloppsforskning. Per Lager kommer att utveckla
det här ytterligare. Vi menar att det sätt man nu gör
det här på, att man för över pengar till MISTRA,
kommer att innebära att mycket forskning som i dag
bedrivs, och som är nödvändig, kommer att få stryka
på foten.
Vi menar alltså att det måste tillföras nya pengar
här. I Miljöpartiets budget anslår vi 50 miljoner för
att kunna behålla mycket av den forskning som i dag
finns på Naturvårdsverket. Vi kan också se att ansla-
gen inom MISTRA inte alls går till den forskning som
kanske är mest nödvändig. Det är en resultatinriktad
forskning. Men när det gäller exempelvis riskforsk-
ning och forskning på miljögifter räknar man inte alls
med att kunna få de anslag som man behöver. Det är
mycket viktig forskning i dag.
Vi anser också att det är mycket olämpligt att
pengar till sanering av miljöskadade områden nu har
försvunnit. Här har Socialdemokraterna och Centern
ett stort ansvar. Vi vet att det finns ungefär 2 000
områden som behöver renas akut, där vi vet att det
läcker gifter. Förra året fanns det 19 miljoner. Då
äskade Naturvårdsverket 210. Nu finns det noll. Det
är i och för sig bra att man från kommunernas sida
kommer att söka pengar ur de 5,4 miljarder som an-
slås. Men många av de här objekten är mycket stora.
De kräver mycket kunskap. Jag misstänker att man
kanske kommer att söka för enkla objekt, t.ex. något
av de 7 000 som totalt finns, men som innefattar
många bensinmackar och sådant medan de stora ob-
jekten hamnar vid sidan av.
Dessutom har man byggt upp en kompetens på
Naturvårdsverket, på länsstyrelser och i många kom-
muner i dag. Den riskerar att gå förlorad om vi inte
samtidigt också har ett separat anslag för det här och
följer upp det här. Det går inte att ha ett ekologiskt
samhälle om det samtidigt läcker gifter. Därför har vi
anslagit 200 miljoner till det här.
Eftersom det här är anslag som ligger utöver den
ram som Socialdemokraterna och Centern har enats
om, har vi ingen reservation om det här utan ett långt
särskilt yttrande. Där visar vi hur vi anser att den
satsning skall se ut som behövs för att ta oss till det
ekologiskt hållbara samhället. Det får inte bli så att
det blir något slags projekt som skall klara miljö-
forskningen eller miljön.
Det här är det tredje projektet. Vi har i motionen
efterlyst uppföljning av det här. Det har börjat komma
litet uppföljning, men än så länge mycket litet. Vi
anser att skall det anslås pengar på det här sättet,
måste vi se att de används på det sätt som är tänkt.
Som exempel kan nämnas att av kretsloppsmiljarden
har pengar gått till vallstödet. Man tar tillbaka pengar
direkt i år. Och någon redovisning har vi aldrig fått.
Vi menar att det inte är riktigt seriöst.
Vi menar tvärtom att vi måste få en rejäl satsning
på miljöområdet om vi skall kunna ta oss till ett håll-
bart ekologiskt samhälle. I mångt och mycket är det
bråttom.
Jag yrkar bifall till reservation 7. I övrigt ställer vi
oss naturligtvis bakom de reservationer som finns där
Miljöpartiet är undertecknare.

Anf. 114 DAN ERICSSON (kd):
Fru talman! I Svenska Naturskyddsföreningens
tidning Sveriges Natur kunde man tidigare i år läsa
rubriken Revisorer sågar miljöarbetet i Sverige. De
refererade revisorerna var riksdagens egna som gjort
en granskning av det svenska miljöarbetet. För inte så
länge sedan hade jag en särskild interpellationsdebatt
med miljöministern om nedskärningarna på miljöom-
rådet. De svar jag då fick var att mina uppgifter inte
stämde, men det gör de ju. Det är ju inte jag som
säger detta om nedskärningar på miljöområdet utan
det är de myndigheter som ansvarar för miljöarbetet
och de miljöorganisationer och miljöjurister som har
att granska regeringens förehavanden. Hur länge skall
regeringen sticka huvudet i sanden och förneka den
här nedrustning. Det är ju bara att konstatera faktum.
Regeringen har i snabb takt avlövat de aktiva
miljöpolitiska insatser som görs av många olika aktö-
rer. Kalkningsfrågan är ett exempel på ett sådant
försök. Det hjälper inte att anslå medel till lokala
investeringar om inte miljöpolitiken hänger ihop och
ansvariga myndigheter får möjligheter att bedriva en
aktiv miljöpolitik på alla de områden som berörs.
Bakom en kuliss - att bygga om Sverige ekolo-
giskt - nedrustar nu regeringen de facto miljöpoliti-
ken. Jag kan ge några exempel.
Kalkningsanslaget och försöken till sänkning av
det.
Avskaffandet av anslaget för sanering av miljöför-
orenade områden.
Neddragningen av resurser till länsstyrelserna
miljöenheter, vilket minskat möjligheten att kon-
trollera att miljölagstiftningen efterlevs. Jag har
mycket tydliga exempel från Länsstyrelsen i Ös-
tergötland på hur detta har försämrat miljötillsy-
nen.
Oförändrade anslag för naturreservat och natio-
nalparker, trots de stora behov som har påtalats.
Oförmågan att införa en ny samlad miljöbalk.
Oförmågan att arbeta för att sluta kretsloppet
stad-land.
Förhalandet av åtgärder för att komma åt oljeut-
släppen i Östersjön.
Det tillstånd Sverige nu har fått av EU att öka
koldioxidutsläppen, som ökar på växthuseffekten,
är ett ganska graverande exempel.
Vi har haft neddragningar av forskningsresurser
på miljöområdet.
Vi kan göra en mycket lång uppräkning.
I stället för en effektiv och långsiktig nationell
miljöpolitik satsar regeringen s.k. projektmedel på
projekt som kommer att avstanna den dag de särskilda
ekonomiska medlen har tagit slut. Det som behövs är i
stället en konsekvent långsiktig miljöpolitik som kan
betala av den miljöskuld Sverige som nation har
dragit på sig. Bl.a. Hanna Zetterberg var ju inne på
just den linjen. Det måste vara långsiktighet och kon-
tinuitet i det vardagliga miljöarbetet och inte bara
tillfälliga projekt.
Nyligen har klimatkonferensen i Kyoto i Japan
avslutats, dessvärre med ett otillräckligt resultat. För
Sveriges del måste det ha varit besvärande att stå för
ett tillstånd att bryta klimatkonventionen och kunna
öka utsläppen inom EU:s sfär. Eftersom vi i Sverige,
till skillnad från våra nordiska grannar, inte fick en
bred parlamentarisk insyn i klimatkonferensen vet vi i
oppositionen inte riktigt hur Sverige agerade på plats.
Det är en stor brist. Det är synnerligen beklagligt
eftersom klimatfrågan kräver stor uppmärksamhet.
Det vore intressant att nu efteråt få höra vad Ingemar
Josefsson kan säga om varför Sverige inte hade en
parlamentarisk delegation när Norge, Danmark och
Finland hade det på plats i Kyoto.
Kristdemokraternas uppfattning är att vi nu måste
få till en nationell samling för att kunna nå en bryt-
punkt där vi minskar vår koldioxidavgång. Det måste
ju vara vår strävan. Ett tydligt handlingsprogram bör
utarbetas som omfattar alla de sektorer som kan
komma att beröras av den kamp mot klockan som
klimatfrågan utgör. Det handlar om energi, transporter
och kolbindning. Det är flera åtgärder som behöver
komma till. Det handlar om såväl nationella fråge-
ställningar som regionala och globala.
Ett samlat klimatpolitiskt handlingsprogram bör
fastställas av riksdagen. Regeringen bör upprätta ett
särskilt sekretariat för dess genomförande - ett sekre-
tariat för klimatfrågorna. Det skulle vara intressant att
höra utskottsmajoritetens svar på det förslag som vi
har framfört i en motion.
Fru talman! Skälen för att bevara den biologiska
mångfalden är flera. Det är ekologiska, praktiska,
estetiska, vetenskapliga och kulturella skäl. Men det
finns också anledning att hävda etiska argument.
Nyttjandet av mark och vatten får inte innebära att
framtida generationers möjligheter till nyttjande in-
skränks. En utarmning av den biologiska mångfalden
innebär just detta.
Här handlar det också om en effektiv bekämpning
av miljöbrott relaterade till den biologiska mångfal-
den. Dessvärre har regeringen nu också klantat till det
vad gäller den nya centrala ekobrottsmyndigheten där
det var tänkt att denna typ av brott skulle kunna beiv-
ras. Nu vet vi inte mycket om vad som händer. I
värsta fall händer ingenting. Det vore väldigt bra om
Ingemar Josefsson kunde reda ut vilka miljöbrott som
kommer att hanteras av den nya ekobrottsmyndighe-
ten. Det har varit oklarheter och olika besked från
regeringen på den punkten.
I dag är ca 1 % produktiv skogsmark nedför den
s.k. skogsodlingsgränsen avsatt som reservat. Den
arealen måste på sikt öka till minst 5 %. För att säkra
den biologiska mångfalden och ta ett ansvar för fram-
tida generationers möjligheter att få ta del av natur-
skog krävs det mer medel än vad regeringen föreslår.
Därför har vi kristdemokrater avsatt 175 miljoner
kronor utöver regeringens förslag till detta, något som
utskottsmajoriteten dessvärre avstyrkt. För att rädda
upp situationen något kan vi instämma med reservan-
terna i reservation 9, som vi kommer att stödja vid en
eventuell omröstning.
Den tidsödande hanteringen av förslaget till mil-
jöbalk är ett exempel på hur regeringen, och denna
gång med Miljöpartiets hjälp, dragit en väsentlig
miljöfråga i långbänk. I stället för att fr.o.m. den 1 juli
1995 ha haft en ny samlad miljöbalk i funktion före-
ligger ännu inget förslag till en sådan miljöbalk på
riksdagens bord. Tidigast 1999 kan nu en ny miljö-
balk träda i kraft. Tala om senfärdighet och förlust för
miljön! Regeringen bryter uppenbarligen mot tidigare
riksdagsuttalanden om när miljöbalken senast skall
träda i kraft.
Eftersom vi ännu inte har fått något miljöbalks-
förslag, trots att propositionen tydligen presenterats
för snart ett par veckor sedan, har vi hitintills bara
kunnat gå på vad andra kommentatorer har sagt. I går
kunde man t.ex. på DN Debatt läsa vad Björn Gill-
berg tyckte. Han var inte nådig. Han hävdade att re-
geringen och Miljöpartiet nu försämrar för miljön.
Var det för detta som Miljöpartiet fick väljarnas man-
dat? Och vad svarar regeringspartiet och Miljöpartiet
på denna kritik?
Fru talman! För övrigt vore det egentligen intres-
sant att höra fru talmans inställning till att regeringen
presenterar en proposition och att vi snart två veckor
senare ännu inte har fått den på riksdagens bord. Vi är
ju faktiskt folkvalda och skall behandla detta. Jag
tycker inte att det är en riktig ordning.
För övrigt känner jag mig också litet frågande ef-
ter Hanna Zetterbergs inlägg där hon sade att hon inte
känner till det slutliga förslaget. Vad jag förstår av
presentationen som har skett till medierna står ju
faktiskt Vänsterpartiet bakom detta förslag. Då känns
det ännu mer alarmerande om hon inte har sett det
slutliga förslaget.
Fru talman! För att Statens naturvårdsverk på ett
fullgott sätt skall kunna utföra sina uppgifter att vara
samlande och pådrivande i miljövårdsarbetet samt
ansvara för uppföljning och utvärdering krävs det att
deras resurser inte åderlåts på det sätt som regeringen
föreslår. Speciellt utvärdering och uppföljning av
fattade beslut måste vara en prioriterad uppgift. Det är
därför vi kristdemokrater har anslagit mer medel till
denna verksamhet, liksom till sanering av miljöför-
orenade områden.
Eftersom våra förslag om bl.a. ökade insatser för
miljöövervakning fallit vill vi markera vår principiella
hållning genom vid en eventuell omröstning stödja
reservation 4.
Vidare föreslår vi ytterligare medel till det lokala
Agenda 21-arbetet. Att först bidra till att dra i gång
denna verksamhet och sedan inte ge tillräcklig syre-
sättning för dess fortsättning är att förslösa redan
insatta resurser såväl ekonomiskt som mänskligt.
Vi vill också att särskilda medel öronmärks till
folkbildning i bioteknik. Dessvärre är reservation 7
inte beloppsmässigt på den nivå som vi har lagt oss,
därför kan jag inte backa upp den. Vi kommer att
avstå i den omröstningen.
Dessutom bör fördelningen av medel inom Natur-
vårdsverkets anslag ske på ett sådant sätt att Interna-
tionella försurningssekretariatet, Naturskyddsföre-
ningen och Sveriges hembygdsförbund tillförsäkras
resurser så att de inte riskerar en reducering av nuva-
rande verksamhetsnivå. Det har vi lyft fram i vår
motion. Jag yrkar därmed också bifall till reservation
2.
Fru talman! Kristdemokraternas förslag om att
säkra resurser för fortsatt kalkning har ju rönt fram-
gång i tidigare betänkanden som vi debatterat. Det är
också positivt att utskottet nu samlat sig till ett till-
kännagivande om ytterligare 20 miljoner för kalkning,
även om vi i vårt budgetalternativ har avsatt ännu
mer. Forskningen talar sitt tydliga språk: det är sam-
hällsekonomiskt lönsamt att kalka försurade sjöar och
vattendrag. Det är stor risk att många projekt kommer
att tvingas bli avbrutna med den nivå på anslaget som
regeringen föreslår. Nu förbättras ändå situationen.
Totalt innebär det kristdemokratiska budgetförsla-
get en ytterligare satsning på miljön med en kvarts
miljard. Jag kan bara beklaga att utskottsmajoriteten
avvisat denna miljöförstärkning.

Anf. 115 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är inte första gången Kristdemo-
kraterna klagar på att det inte togs beslut om den
borgerliga balken. Det kom ju ett val emellan. För
miljöns skull kan vi säga att det var tur, därför att det
var alldeles för mycket som var alldeles för dåligt i
den borgerliga balken. För Miljöpartiet har det aldrig
varit bra att få en balk bara därför att det heter balk,
utan det skulle vara en förstärkning av miljölagstift-
ningen och innehålla de nyheter som utredningen
hade presenterat.
Jag har läst det som står på Kristdemokraternas
hemsida och kan se att även de uppenbarligen börjar
darra på manschetten. Det står där att Kristdemokra-
terna visst ville ha haft talerätt för miljöorganisatio-
ner. Det fanns inte i den borgerliga balken, men det
finns i det förslag som läggs på riksdagens bord på
torsdag. Det kommer vi för övrigt att få debattera,
eftersom Lennart Daléus har begärt en bordlägg-
ningsdebatt, som väl kommer någon gång framåt
natten.
Jag skulle därför vilja fråga om ni kristdemokrater
också vill ha en försiktighetsprincip i lagstiftningen
och en substitutionsprincip som är bättre än i den
borgerliga balken. Tycker ni att miljökvalitetsnormer
skall förstärkas? Vill ni ha bättre miljökonsekvensbe-
skrivningar? Anser ni att företagen skall stå för de
saneringar av miljöskadade områden som har skett
efter 1969 osv.? Kommer ni att gå ifrån den borgerli-
ga balken? Eller kommer ni att stå fast vid den? Är
det den som kommer att utgöra grunden för den mo-
tion som jag förmodar att ni kommer att väcka? Det
skulle vara mycket intressant att få veta det, eftersom
det börjar darra på hemsidan.

Anf. 116 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag vet inte om det darrar på hemsi-
dan. Jag vet inte hur Gudrun Lindvall läser.
Det är något märkligt att höra det här från Gudrun
Lindvall. Redan när den nya regeringen tillträdde och
man hade att ta ställning till den miljöbalk som låg på
riksdagens bord markerade jag från Kristdemokrater-
nas sida att vi på tre punkter var beredda att diskutera
förändringar. Det handlade om införandet av miljö-
domstolar, som vi kristdemokrater drev i utredningen.
Det handlade om talerätten för miljöorganisationer,
och det handlade om rättsverkan vad gäller mil-
jökvalitetsnormer.
Enligt vad jag kan se av det som har presenterats
för medierna är det just miljödomstolar och miljöor-
ganisationernas talerätt som nu lyfts fram som det
stora nya. Men då är det, fru talman, ett antal år som
har gått till spillo. Då kan inte Gudrun Lindvall be-
römma sig av att man har gjort någonting bra för
miljön när man stoppade denna miljöbalk. Det var
vad man gjorde.
Dessutom har vi ännu inte denna miljöbalk på
bordet. Vi vet inte hur den ser ut. Genom den infor-
mation som Miljöpartiet, Vänstern och regeringen
gett, som är selektiv, försöker man sprida ett visst
budskap, en osäkerhet. När väljare ringer till mig och
frågar vad det står i den proposition som regeringen
har presenterat kan jag bara svara: Vi som folkvalda
har inte fått någon proposition. Medierna har fått den,
men inte vi. Är det tillständigt, Gudrun Lindvall?

Anf. 117 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Nej, det är ungefär på samma sätt som
när Centerpartiet gick ut och presenterade att man
skulle lägga ned ett kärnkraftverk. Man presenterade
det som fanns i en utredning, och det fanns inte heller
någon proposition - det dröjde oerhört länge innan
den kom. Här finns ett rejält material, som har läm-
nats till pressen och naturligtvis också till partierna.
Pressen har inte fått propositionen, utan den kommer
på torsdag.
Det är intressant att konstatera att de frågor som
Dan Ericsson hade velat ändra i riksdagen, bl.a. tale-
rätten i miljödomstol, definitivt hade krävt en återre-
miss till Lagrådet. Om man tittar på vad som stod i
den borgerliga balken ser man att ni misslyckats totalt
i de delarna.
Därför undrar jag om det finns flera delar som ni
har misslyckats med. Hur var det med försiktighets-
principen? Tycker ni att den skall in i lagen? Den
finns där nu, men den har aldrig funnits med tidigare.
Tycker ni att det var okej att det stod i substitutions-
principen i det borgerliga balkförslaget att den skulle
gälla om det var till påtaglig fördel för miljön? Räcker
det inte med en risk för att varan är farlig, t.ex.
Rhoca-Gil? Är det inte bra att vi löser de problem vi
har haft med att företag inte har stått för sina ned-
smutsningar? Nu kan man alltså kräva rening från
1969.
Det finns en mängd punkter där det här är ett be-
tydligt bättre förslag. Det är mycket som har föränd-
rats. Det hade icke varit möjligt att göra det utifrån
det balkförslag som Centerpartiet lade fram när Cen-
terpartiet hade miljöministeriet tillsammans med de
andra borgerliga partierna.
Jag frågar igen: Är det så att kd kommer att stå för
det borgerliga förslaget, eller kommer ni att skriva en
motion som avviker från det?

Anf. 118 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Det är märkligt att ytterligare höra
Gudrun Lindvall säga detta. Hon kan bara läsa in-
nantill i den miljöbalksutredning som fanns, där
Kristdemokraterna hade en mycket tydlig reservation
på dessa punkter. Vi står för vår politik och kommer
att fortsätta att driva den här i riksdagen, precis som
vi hade haft möjlighet att lösa det här redan 1994. Nu
har i stället det här försenats ett antal år, och jag und-
rar till vad nytta.
Det räcker med att läsa DN Debatt i går. Björn
Gillberg är inte helt okänd som en man som arbetar
för miljön och vet hur det fungerar med miljö och
domstolar. Han skriver: "Miljöbrott blir lönsamma."
Han säger också: "Nu kan företag tjäna miljoner på
att smutsa ner." Är det detta vi har väntat på i alla
dessa år, Gudrun Lindvall? Då förstår jag över huvud
taget inte för vilket mandat ni söker nytt stöd från
väljarna. Väljarna trodde nog att Miljöpartiet var till
för miljöns skull. Det kanske nu visar sig vara precis
tvärtom. Jag kan inte uttala mig, därför att jag har
fortfarande inte sett denna miljöbalk.

Anf. 119 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag blir litet förvånad över den här
debatten, som tycks handla mycket mer om miljöbal-
ken än om det budgetbetänkande som vi har framför
oss. Jag trodde att det var det vi skulle prata om i dag.
Det är inte så många timmar kvar till torsdag när det
blir en debatt om miljöbalken. Kan vi inte spara de-
batten till dess, när vi har texterna framför oss? Som
Dan Ericsson säger är det litet orättvist att diskutera
någonting som jag kanske har läst mer om än han. I
fråga om andra texter kanske han har fått andra refe-
rat.
Jag var otydlig förut. Jag har inte läst varenda
kommatecken i denna överenskommelse. Det var inte
heller så att allting redovisades för knappt två veckor
sedan när regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
gick ut och sade att det fanns en överenskommelse.
Det var inte så att propositionen i sin helhet presente-
rades, utan den kommer att presenteras på torsdag.
Jag tycker att vi skall ta den debatten då.

Anf. 120 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Vi tar väl debatten då. Har man väntat
i så många år kanske man kan vänta några dagar till.
Men också detta har vi hört tidigare. Jag blir alltmer
bekymrad för den konstitutionella hanteringen, där
regeringen har sagt sig presentera en proposition, men
som då inte var en färdig proposition. På det sättet har
man vilselett medierna och alla debattörer, medan vi
som folkvalda inte har kunnat svara på frågor från
våra väljare om vad det står i denna miljöbalk. Jag
tycker fortfarande att detta är otillständigt.

Anf. 121 INGEMAR JOSEFSSON (s):
Fru talman! Vår ambition bör vara att Sverige
skall vara ett ekologiskt föredöme och en globalt
pådrivande kraft. Några säger ofta att Sverige är ett
litet land - varför skall vi gå före, och hur skall vi
kunna påverka? Mitt svar blir då: Vi har i Sverige
samlat kunskaper och erfarenheter. Bland länder till-
hör vi de mest erfarna på det här området, och vi tog
tidigt tag i miljöproblemen. Fru talmannen kom själv
att tillhöra pionjärerna på det här området.
En generations miljöarbete gav också ett resultat i
vår miljö. I dag är t.ex. siktdjupet i Vänern lika stort
som i seklets början, och i dag häckar havsörnar igen.
I kampen för miljön har vi utvecklat teknik för att
minska miljöpåverkan. Vi har utvecklat och moderni-
serat vår lagstiftning och tar nu nästa steg i och med
den nya miljöbalken. Vi har ett myndighetsarbete som
många andra länder först i dag börjar få ansatsen till.
Arbetet för en hållbar utveckling måste börja på
hemmaplan. Det vi inte kan åstadkomma här kan vi
inte heller förvänta oss av andra. I Sverige finns en
intresserad allmänhet, som mer och mer förstår vikten
av att handla miljövänligt.
Vi har ett näringsliv som visat prov på avancerad
produkt- och teknikutveckling för miljö- och resurs-
hushållning. Det finns en politisk vilja i stat och
kommuner att sätt kurs på en ekologiskt hållbar sam-
hällsutveckling. Omställningen till en hållbar utveck-
ling är också ett demokratiprojekt. Det kan inte åstad-
kommas med ett enda stort beslut.
Ett exempel är Agenda 21-arbetet. Agenda 21-
arbetet har i Sverige fått en mer lokal prägel än på
många andra håll. Kunskaperna om miljön breddas.
Vår långa demokratiska tradition och det lokala
självstyret kommer vi att ha nytta av i dessa föränd-
ringar.
Vi är en liten men viktig röst i världen. Sverige är
ett litet land, men vårt agerande för miljön har mycket
gott anseende utomlands. För att Sverige skall kunna
vara ett föredöme och en drivande kraft behöver vi
driva på omställningen till ett hållbart Sverige. Det
lokala investeringsprogrammet för hållbar utveckling,
kretsloppsmiljarden, infrastruktursatsningen och det
fortsatta Agenda 21-arbetet är viktiga ingredienser.
Vi skall miljöanpassa den statliga verksamheten.
Införande av miljöledningssytem i staten har påbör-
jats. Offentlig upphandling miljöanpassas. Vi skall
stödja internationella organs arbete med miljö och
hållbar utveckling. Vi skall visa att vi klarar våra
åtaganden och göra vår röst hörd i FN, EU och kli-
matkonventionen. Vi skall sprida vår kunskap. Vårt
internationella bistånd skall miljöanpassas. En sär-
skild utredning tar fram förslag om svenska satsningar
för att utveckla miljöteknikexporten. Vi skall medver-
ka till att miljö- och resurshushållning får genomslag i
den internationella handelspolitiken.
Dagens ärende handlar om att fördela drygt 1
miljard kronor som riksdagen för några veckor sedan
anslog till utgiftsområdet Allmän miljö- och natur-
vård. För alla som lyssnat på förmiddagens förhand-
lingar framgår klart att vi inom utskottet arbetar för
miljön inte bara på detta område utan också på andra
områden. Detta måste också gälla för hela riksdagens
och för alla departements arbete.
Vi kan också se regeringens ambitioner i det arbe-
tet i en skrivelse - 1997/98:13 - där man redovisar
åtgärdsprogram för ekologiskt hållbar utveckling
inom de olika departementsområdena. Det är en in-
tressant skrivelse på det sättet att man går igenom hela
det statliga området och tvingar alla att redovisa hur
man skall ta vara på miljön. Det statliga området
genomarbetas. Därför vill jag uppmana alla riksda-
gens ledamöter att ta del av skrivelsen och tänka ige-
nom vad som görs på varje enskilt departemenstom-
råde. Jag tänker nu inte på jordbruksutskottet utan på
andra utskott.
Det är det statliga området. På det lokala området
följs miljösatsningen upp med olika projekt. Jag vill
nämna de 100 miljoner kronor som avsattes under
1996 för investeringsbidrag för främjande av om-
ställning i ekologiskt hållbar riktning. Hanna Zetter-
berg var inne på det. Utvärderingen visar på bra resul-
tat. Man har fått fram bra jobb som annars inte skulle
ha utförts.
Riksdagen har också avsatt 1 miljard för att under
fem år ge kommuner, företag och organisationer möj-
lighet att pröva en ny miljöteknik och nya metoder
och därigenom driva på utvecklingen mot ekologisk
hållbarhet.
Riksdagen har också godkänt en satsning om 5,4
miljarder under tre år till lokala investeringsprogram
för ekologisk hållbarhet. Programmet beräknas för
1998 disponera ungefär 800 miljoner. Hanna Zetter-
berg var inne på det.
Projektet har fått stor uppmärksamhet och rönt
stort lokalt intresse. Endast två av Sveriges samtliga
kommuner har avstått från att söka bidrag till projekt.
Det har såvitt jag kan förstå kommit in mycket intres-
santa förslag som man nu får möjlighet att förverkli-
ga. Låt mig ge några exempel. Jag har titta litet på
ansökningarna. Jag väljer att redovisa förslag från
några kommuner i Östergötland.
Mjölby kommun, t.ex., har mellan 1998 och 2000
ett totalt investeringsprogram på 95 miljoner kronor.
Under 1998 planeras investeringar för 45 miljoner.
Det skulle ge omkring 100 arbetstillfällen om dessa
program genomförs. Det man vill göra gör man i
samverkan med näringslivet. Det är tre huvudområden
som nämns. Det gäller naturhänsyn, biologisk mång-
fald, resurshänsyn, hushållnings- och kompetensut-
veckling och folkbildning. Man har också tagit upp
kretsloppsanpassning av 2 600 lägenheter.
I Norrköpings kommun vill man genomföra pro-
gram för 650 miljoner kronor 1998. Huvudprojektet
gäller att förnya och kretsloppsanpassa miljonpro-
gramsområdet Navestad. Man vill också göra insatser
för spårvagnen. Man vill bl.a. dra ut en ny linje till
Navestad. Vidare vill man introducera spårtaxi i en
del av stan.
Ydre kommun är en av de minsta i landet. Man
vill genomföra ett program som huvudsakligen priori-
terar energisektorn. Samverkan med näringslivet är
rätt omfattande. Det största projektet handlar om
fjärrvärmeutbyggnad och byte av energislag.
Ödeshögs kommun är en annan mindre kommun.
Programmet omfattar investeringar för 40 miljoner.
Bl.a. skall bostadsområdet Ängen byggas om. Man
skapar t.ex. äldreboende genom att utnyttja hus som i
dag står i malpåse. Vidare vill kommunen konvertera
fjärrvärmeanläggning från olja till biobränsle. Ett
internreningsverk för tvätteriföretag som minskar
vattenanvändningen med 80 % är ett annat förslag.
Alla dessa förslag kommer kanske inte att genom-
föras, men de är oerhört intressanta.
När jag hör Hanna Zetterberg känner jag mig fak-
tiskt som en ung revolutionär i förhållande till henne.
Byråkratiskt och gammaldags talar man om hur kända
byråkratier skall mala ned förslagen. Vi har försökt att
snabbt få fram förslag till projekt som kan genomfö-
ras i andra delar av landet. Detta är ett obyråkratiskt
sätt att sätta fart på miljön. Jag tycker att det är synd
om ni hamnar i ett byråkratiskt synsätt på detta områ-
de, Hanna Zetterberg.
På det internationella miljöområdet vill jag nämna
den miljard som satsas på Östersjön i det av statsmi-
nistern initierade Östersjösamarbetet. Miljarden är
fördelad på fem år, och den är såvitt jag förstår över-
tecknad. Ytterligare åtgärder kan nämnas på det inter-
nationella området, men tiden medger det inte.
Flera talare har nämnt kalkningsanslaget. Rege-
ringen redovisar att kalkningsanslaget för 1998 ge-
nom innestående resurser är högre än vad som anges i
budgeten. Att bedöma hur mycket av anslaget som har
disponerats har varit ett problem för riksdagen hela
tiden. Vi har kontakter som nu säger att osäkerheten
kring de innestående medlen är bekymmersam. Ingen
vill äventyra kalkningsanslaget. Därför har vi från
utskottets sida föreslagit att vi skall statsa 20 miljoner.
Med det anförda vill jag, fru talman, yrka bifall till
hemställan i utskottets betänkande. Jag vill samtidigt
ta upp några av de invändningar som har gjorts.
När det gäller forskningen vill jag säga att Göte
Jonsson har haft en debatt med miljöministern i dessa
frågor. Det svar som Göte Jonsson då fick av miljö-
ministern är samma svar som han kan få i dag. Mil-
jöministern redovisar att pengarna kommer att komma
fram.
För fyra år sedan, innan MISTRA kom till, var de
samlade statliga medlen mellan 450 och 500 miljoner
kronor. I dag har de ökat till 550 till 600 miljoner
kronor. Vi satsar på forskningen. Regeringen har
dessutom sagt att man noga kommer att följa utveck-
lingen på detta område för att inte äventyra forskning-
en.
I övrigt ber jag att få återkomma om någon begär
replik på mitt anförande.

Anf. 122 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Först vill jag säga att jag tycker att vi
har haft en bra diskussion i utskottet kring flera av
frågorna i budgeten och också samsats kring en del
förslag och förändringar av regeringens förslag. Där-
för kan man notera att regeringens förslag på några av
punkterna, t.ex. när det gäller hanteringen av de ideel-
la miljöorganisationernas internationella arbete och
försurningen, inte har någon försvarare i kammaren i
dag. Miljöministern har ju valt att inte vara med.
Utskottets förslag lever på detta sätt.
Sedan, fru talman, måste jag faktiskt ta upp miljö-
balken igen. Den går inte som en ängel men som ett
spöke genom rummet då och då. Den skall, sägs det,
bordläggas på torsdag. Jag hade tänkt, och tänker
fortfarande, anmäla mig till debatten då. Jag inser att
det finns en risk att väcka kammarens vrede om den
debatten kommer sent, och därför skall jag nu säga
två korta saker eftersom frågan berörts.
Jag tycker att det är orimligt att företrädare från
regeringspartiet och två andra partier vecka ut och
vecka in ihärdigt debatterar denna fråga på tidningar-
nas debattsidor utan att det finns en möjlighet för
ledamöterna i kammaren att på saklig grund delta i en
sådan debatt.
Det andra, fru talman: Att presentera propositio-
nen i den absolut sista sekunden före tolv denna höst,
vilket gör att det inte ens teoretiskt blir möjligt att
hantera balken här i riksdagen, är orimligt. Det är
orimligt därför att det gör att vi måste söka möjlighe-
ter att hantera den, ta kontakter osv., under en julhelg.
Vi kan gott arbeta, men andra är inte verksamma då.
Detta är orimligt, fru talman!
Antagligen återkommer jag till detta på torsdag,
men jag skall undvika att väcka kammarens vrede då.

Anf. 123 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! När det först gäller miljöbalken har
tre partier presenterat vad de tycker i den här frågan.
Regeringen har sedan deklarerat att man på torsdag
kommer att lämna den formella miljöbalken. Det är
ordningen.
När det sedan gäller utskottsbehandlingen har ut-
skottet sagt att vi förväntar oss att det skall finnas
bidrag till miljöorganisationerna. Vi har dock inte
sagt var nivån skall ligga. Vi hade också en diskus-
sion om nivån i utskottet. Det här är en liten fräckis
från Daléus sida - att försöka skriva in mer än vad vi
faktiskt pratade om.
Det var väl de två frågor jag fick.

Anf. 124 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Nej, det är ingen fräckis. Jag bara
konstaterar att det ges utrymme i utskottets förslag för
att behålla det anslag till miljöorganisationerna för
internationellt arbete som tidigare har funnits, just
genom att vi återfört en mening och inte preciserat ett
belopp. Vad jag gjorde, fru talman, var snarast att
hylla de socialdemokratiska deltagarna i utskottsarbe-
tet. Detta har fungerat alldeles utmärkt. Det som bris-
ter har ju varit regeringens förslag, men nu har det till
dels korrigerats.
När det gäller miljöbalken, fru talman, var det ju
inte en överenskommelse som presenterades för flera
veckor sedan utan en sammanfattning av en proposi-
tion, en proposition som ännu inte var skriven! Det är
ju detta som också är orimligt i situationen - att tre
partier presenterar en proposition, för två veckor
sedan, som inte är skriven men som finns i en sam-
manfattning och förväntar sig att vi här skall vänta på
en debatt medan de driver denna ute på tidningarnas
debattsidor. Det är orimligt, fru talman! Jag hoppas
att den situationen inte kommer att upprepas. Det är
inte anständigt mot riksdagen.

Anf. 125 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller den senare delen måste
jag faktiskt meddela kammaren att varken Gudrun
Lindvall eller Maggi Mikaelsson är med i regeringen.
De deltog i den presskonferens som Lennart Daléus
säger att regeringen gick ut med. Detta markerar väl
mer än någonsin att det var tre partier, varav ett sitter
i regeringsställning.

Anf. 126 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag måste gräva vidare i detta. Jag
fick inget riktigt svar i det tidigare replikskiftet heller.
Gudrun Lindvall fick inte möjlighet att svara på frå-
gan hur hon såg på Björn Gillbergs kritik på DN De-
batt i går. Rubriken var "Miljöbrott blir lönsamma".
Det handlar alltså om den nya miljöbalken. Vidare
stod det: "Nu kan företag tjäna miljoner på att smutsa
ner."
Precis som Lennart Daléus påpekar har ingen av
oss som sitter här i riksdagen haft möjlighet att se
denna balk, så vi kan inte värdera detta. Men Björn
Gillberg har tydligen god information och vet vad det
handlar om. Han är en känd och mycket respekterad
miljödebattör. Om det är på det här sättet: Vad är det
egentligen för miljöbalk ni kommer att presentera?
Sedan säger Ingemar Josefsson att Sverige har ett
gott omdöme utomlands när det gäller miljöfrågorna.
Men hur är det egentligen med det numera, sedan
Sverige fått tillstånd att öka koldioxidutsläppen med
5 % och därmed bryta mot klimatkonventionen? Det
här har förvånat väldigt många ute i världen, enligt de
informationer jag har.
Och hur var det med den parlamentariska grupp
som jag ville att vi skulle ha med till Kyoto så att vi
fick insyn? Det skulle ha kunnat dämpa den misstänk-
samhet vi känner nu när regeringen har tillskansat sig
den här möjligheten att öka koldioxidutsläppen. Vi
ville ha insyn och se om Sverige verkligen skötte det
här på rätt sätt. Varför fick inte vi vara med, när de
andra nordiska länderna skickade sina parlamentari-
ker?
Sedan vill jag kort ta upp det här med projekt i
stället för kontinuerligt miljöarbete. Ingemar Josefs-
son tog lämpligt nog exempel från Östergötland. De
är alldeles utmärkta projekt i samhällsplaneringen och
i samhällsarbetet, men inte är det väl meningen att
miljöpengar skall styras till sådant som redan ingår i
ordinarie verksamhet. Jag är tacksam om Östergöt-
land och dess kommuner får mycket pengar, själv-
klart. Men jag förstår inte riktigt sambandet när ni
samtidigt skär ned det kontinuerliga miljöarbetet. Det
är ju miljöbudgeten vi skall diskutera här i dag. Där
har ni skurit, samtidigt som ni har lagt på projektme-
del som inte riktigt hör till miljöbudgeten.

Anf. 127 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! I sin inledning sade Dan Ericsson att
man skulle ha nationell samling. Därefter satte han i
gång ett riktigt rallarslagsmål. Om man skall ha natio-
nell samling kan man inte hoppa på motparten på alla
ställen där det rör sig. Så dåliga är inga partier som
Dan Ericsson försöker göra dem. Och så bra är inte
kd som Dan Ericsson försöker göra det.
Vad det gäller Björn Gillberg har han fel i sin ar-
tikel. Dan Ericsson kommer att få läsa propositionen
på tisdag. Då kommer den att komma.
När det sedan gäller EU har Sverige inte begärt att
få öka sitt utsläpp med 5 %. Det är den tilldelning vi
har fått, och det är ingenting Sverige tänker försöka
leva upp till, om det var det Dan Ericsson menade.
Vår och regeringens ambition är att inte öka utsläp-
pen. Dessa procent hade annars tillfallit något annat
land, och det kan väl vara en poäng att man kan frysa
ytterligare inom EU:s ansvarsområde. Försök med
litet nationell samling och tänk på nationen, och även
på EU i det här fallet, så skulle det gå mycket bättre.

Anf. 128 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag har verkligen många gånger an-
strängt mig för att inte bara kritisera rakt ut. Men på
berättigade punkter måste man ju kritisera regeringens
politik. Dessvärre har jag aldrig fått något svar tillba-
ka om att man faktiskt kan samla sig, exempelvis
kring ett klimatpolitiskt handlingsprogram. Det är
något vi har tagit upp ett antal gånger. Jag har aldrig
fått något svar från socialdemokraterna om hur man
tänker sig detta, om man tänker lägga fram något
sådant och om vi verkligen kan försöka anstränga oss.
Det är kanske bristen på svar som är orsaken till att
man härsknar till ytterligare på en del punkter.
På den frågan fick jag inget svar i denna debatt
heller. Arbetar regeringen med detta? Finns det en
strategi? Hur skall vi göra för att nu leva upp till det-
ta, om det nu är som Ingemar Josefsson säger att vi
inte skall använda det här framförhandlade tillståndet?
Om vi skall leva upp till att stabilisera utsläppen till år
2000 i förhållande till 1990 har vi bara två år kvar. Då
krävs det oerhört drastiska åtgärder. Vilka förslag från
regeringens sida har Ingemar Josefsson att redovisa?
Sedan blev jag ytterligare konfunderad när det
gällde miljöbalken. Det kanske var en felsägning att
den skulle komma på tisdag. Jag utgår från att de
tidigare beskeden stämmer och att det är torsdag som
gäller.

Anf. 129 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Dan Ericsson fortsätter på den inslag-
na vägen. När jag säger att vi har blivit tilldelade det
här säger han "framförhandlade", i ett försök att bak-
tala regeringen - som om regeringen skulle ha suttit
och försökt få och fått 5 %. Det är inte så! Det är detta
jag menar: Det kan aldrig bli någon nationell samling
med ett parti som hela tiden försöker hoppa på mot-
parterna, inte ser vad som är bra utan bara försöker
svartmåla. Det fungerar inte.
Sedan var det en felsägning. Dan Ericsson vet lik-
som jag att det är på torsdag. Om jag sade på tisdag
var det fel.
Dan Ericsson tar Björn Gillberg som exempel på
en som tydligen stöder kd:s politik. Är det så att det
Björn Gillberg säger är det som Dan Ericsson ställer
upp på? Är det er politik? Jag ser att Dan Ericsson
skakar på huvudet. Varför använder ni honom om det
inte är det? Han vet uppenbart inte mer än Dan Erics-
son om detta. Dan Ericsson har läst rubriken men inte
resten.

Anf. 130 GÖTE JONSSON (m) replik:
Fru talman! När det gäller kritiken mot hantering-
en av miljöbalken instämmer jag helt i det Lennart
Daléus har sagt. Det är faktiskt en fullständigt skanda-
lös hantering. Det är egentligen ganska symtomatiskt
för hur Miljödepartementet verkar för närvarande. Jag
har tidigare kritiserat den formen av handläggning.
När det sedan gäller frågan om miljöorganisatio-
nernas internationella verksamhet förutsätter jag,
Ingemar Josefsson, att vi är överens om att de skall ha
medel, utifrån vad vi har skrivit i betänkandet. Det är
också angeläget i det här sammanhanget.
Jag begärde egentligen ordet därför att Ingemar
Josefsson sade att Sverige skall vara ett föredöme. Då
ställer jag mig frågan: Hur stämmer det med regering-
ens beslut när det gäller forskningsanslagen?
I den informationsbroschyr som MISTRA har gett
ut säger man faktiskt att viss sådan forskning som
tidigare har bedrivits inom ramen för Naturvårdsver-
ket skall MISTRA ta över, men ingalunda all sådan
forskning. Det innebär att professorer sägs upp, vikti-
ga forskare på områden som kemikalieforskning och
annan sådan viktig forskning. De lever för närvarande
i stor osäkerhet. Är det 30-40 miljoner kronor som
det gäller i förhållande till 130 miljoner tidigare, eller
vilket är beloppet? Det är viktigt i det här samman-
hanget.
Jag fick inte svar från miljöministern när jag hade
en interpellationsdebatt med henne. Jag vet inte om
hon hade läst MISTRA:s informationsbroschyr. Hon
svarade inte på frågan i varje fall. Därför tänkte jag
att Ingemar Josefsson nu hade fått besked från stats-
rådet om det var rätt eller fel i MISTRA:s informa-
tionsbroschyr. Det är därför jag ställer frågan: Vad är
det som gäller?
Det här resonemanget att vi helt plötsligt har fått
oss tilldelat 5 % ökning av koldioxidutsläppen är
nästan märkligt naivt. Vad är det för politik? Vi har
väl ändå kurage att säga nej om vi inte vill ha detta.

Anf. 131 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Till den senare delen först. Vi kom-
mer att säga nej. Jag har försökt att förklara systemet,
hur man har fördelat detta mellan länderna. Man har
räknat ut matematiskt vad som är rimligt inom en ram.
Därefter har varje land att agera på egen nationell
basis.
Utskottet har sagt att miljöorganisationerna skall
få anslag, men vi har inte låst den nivå de skall ha.
Det hade vi också en diskussion om i utskottet. Där
har vi ställt upp på att vi tycker att det skall delas ut
pengar, men vi har sagt att det är upp till regeringen
att ta ställning till nivåerna.
När det gäller MISTRA hänvisar jag till statsrå-
dets besked. Regeringen menar att man måste följa
upp detta och se till att vi får den forskning som be-
hövs på det här området.

Anf. 132 GÖTE JONSSON (m) replik:
Fru talman! När det gäller MISTRA och forsk-
ningen finns det en möjlighet att stödja reservation 4,
som jag har yrkat bifall till. Där tar vi upp de här
frågorna.
Jag har inte fått besked i dag, jag fick inte besked
från miljöministern när det gäller innehållet i denna
utomordentligt viktiga del av miljöarbetet som miljö-
forskningen innebär.
Vi har haft ett gott anseende internationellt. Hur
skall man uppfatta Sverige när vi hanterar viktiga
resurser på miljöforskningsområdet på detta sätt? Inte
ens när man fattar beslut i kammaren vet man vad det
innebär för den forskning som hittills har bedrivits
inom ramen för Naturvårdsverket.
Sedan återkommer jag till de 5 procenten, fru tal-
man. Det är ju ändå så att de 5 procenten av ökade
koldioxidutsläpp har varit i Kyoto och vänt. Då kan
man inte säga att detta är någonting som vi skall be-
sluta om. Det är ju detta som ligger till grund för det
program som EU åkte med till Kyoto och som har
diskuterats där. Det är ju en realitet. Om det är som
man säger att vi har fått den här nivån, men att vi inte
skall utnyttja den, menar jag att man väl hade haft
kurage att i EU säga att vi inte vill ha detta, för det
stämmer inte med svensk miljöpolitik. Det strider mot
vårt koldioxidmål. Är man så flat när man åker till EU
att man inte ens kan säga ifrån att man inte vill ha en
ökning av koldioxidutsläppen, då är det lika bra att
man stannar hemma, fru talman.

Anf. 133 INGEMAR JOSEFSSON (s):
Fru talman! Jag skall göra ett allvarligt försök att
låna Göte Jonssons båda öron.
När det gäller de här procenten är det så att om vi
hade sagt nej hade de tilldelats ett annat land i Euro-
pa. Det som vi åkte till Kyoto med var vad EU totalt
skulle ha för nivå. Varje enskilt land har inte åkt dit.
Vi har åkt dit med det EU skulle prestera. Det vill jag
ha sagt på det området.
När det gäller forskningen läser jag ur protokollet
vad ministern sade: "Skrivningen om att Sverige skall
fortsätta att vara internationellt framstående när det
gäller forskning innebär inte att jag kommer att dra
ned våra forskningsresurser till andra länders nivå
utan att Sverige kommer att fortsätta att vara ett land
som bedriver en minst lika aktiv miljöforskning som i
dag. - - - Fr.o.m. nästa år räknar vi med att det totala
anslaget till miljöforskning hamnar på ca 550 miljo-
ner."
Det är ett citat från protokollet över den debatt
som Göte Jonsson själv förde med Anna Lindh.

Anf. 134 LENNART FREMLING (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag har också åsikter om miljöbalken,
men jag skall fatta mig mycket kort och nöja mig med
att konstatera att socialdemokraternas kontakt med det
här ärendet startade olyckligt när man av prestigeskäl
återkallade den borgerliga propositionen. Då är det
särdeles angeläget att man sedan också följer rimliga
former och ger alla partier möjlighet att ta del av
handlingarna, skriva ordentliga motioner osv. så att
ärendet blir väl genomarbetat. Annars kommer det att
i onödan skapa problem.
Nåväl, jag tycker att mycket av det som Ingemar
Josefsson sade i sitt anförande var bra. Jag vill dock
ta upp en punkt som oroade mig en del. Det var när
Ingemar Josefsson talade om de större projekten för
att skapa en ekologiskt hållbar samhällsutveckling.
Det betyder att man skall ta in skattepengar och sedan
dela ut dem via ansökningar. Det gör att det blir vikti-
gare för företagen att ha bra kontakter med sådana
anslagsbeviljande myndigheter än att göra saker som
uppskattas av konsumenterna.
Jag undrar om Ingemar Josefsson ser några möj-
ligheter att undvika att företag ges fel incitament,
exempelvis genom att man arbetade med generella
ekonomiska styrmedel, miljöavgifter som är generel-
la, så att man slipper ansökningar och beslut av an-
slagsbeviljande myndigheter.

Anf. 135 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Till det sista först. Jag inser att de
problem som Lennart Fremling påtalar kan finnas.
Därför måste man se upp. Man kan inte kontinuerligt
ha den här typen av anslag. Det som gäller nu är att
lyfta fram det som skulle kunna vara nyheter som man
kan få andra att ta efter.
De 5,4 miljarder man går ut med är riktade mot de
kommuner som kan komma in på det området. Det jag
läste upp var inte de som skulle få anslag, det var
exempel på kommuner som hade sökt. För att få bi-
dragen skall man själv ställa upp med en betydande
del och det skall alltså vara nyheter, sådant som man
kan få ut något nytt av. Det är därför vi vill göra den
här satsningen för att skynda på. Jag vill uppmärk-
samma detta och tar fasta på det Lennart Fremling har
sagt.
När det gäller miljöbalken vore det fel av mig att
försöka stänga dörrar för alla som vill diskutera. Men
balken kommer först på torsdag, och då kan vi börja
diskutera. Jag vill säga till Fremling att bra förslag
kommer naturligtvis Miljöpartiet, Vänsterpartiet och
vi att lyssna på. Det får inte vara några stängda dörrar.
En demokrati bygger på att man kan lyssna.

Anf. 136 LENNART FREMLING (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag är ändå litet orolig när det handlar
om så här stora belopp, över 5 miljarder kronor, som
man skall hålla på och ansöka om. Det kommer att
påverka utvecklingen och företagens agerande i så
pass hög grad under de närmaste åren. Jag vill verkli-
gen skicka med, om Ingemar Josefsson kan påverka,
att man bör använda generella styrmedel.

Anf. 137 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag förstår den risk som Lennart
Fremling för fram. Det är därför man naturligtvis inte
kan hålla på med den här typen av projekt hur länge
som helst. Detta är försök att rycka tag i det mest
angelägna och få fart på det så fort som möjligt för att
kunna få så stor effekt som möjligt över hela landet.
Det är därför man också går litet vid sidan av den
vanliga byråkratin. Det är inte alltid den har visat sig
vara snabbast när det gällt att ta fram nyheterna. Se-
dan måste man gå in i en annan organisation. Jag är
uppmärksammad på problemet.

Anf. 138 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Fru talman! Ingemar Josefsson pratade mycket om
den här fonden. Det gjorde jag också. Jag tycker att
det är väldigt bra att den utvärdering som har gjorts
av de 100 miljonerna har gett bra resultat. Det har
kommit fram jättemånga intressanta projekt. Att an-
sökningarna också är intressanta projekt ser jag som
helt självklart. Jag vet också att det finns ett stort
intresse och en stor kunskap, men att det är pengarna
som saknas ute i landet. Jag tycker i grund och botten
att det här projektet är bra.
Men, Ingemar Josefsson, det jag pratade om var
faktiskt miljösaneringen. Saneringen av redan nu
miljöskadade områden som tidigare har funnits i bud-
geten under utgiftsområde 20 men som i dag inte
finns där. Det är ordinarie verksamhet som jag inte
kan se skall vara färdig om tre år. Jag tror inte det,
Ingemar Josefsson.
Jag vill inte ha någon byråkrati, och jag tror också
att den typen av projekt är bra. Vänsterpartiet var med
och drev på att börja försöksverksamheten om 100
miljoner kronor. Vi har också stött regeringens för-
slag i de olika delarna. Jag ser en fara i att plocka
över ordinarie miljöverksamheter och göra projekt av
dem. Jag är rädd för det, Ingemar Josefsson. Jag vill
gärna höra ett svar.
Ingemar Josefsson får jättegärna känna sig som en
revolutionär, ung och glad.

Anf. 139 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Man kan inte både ha kakan och äta
upp den, Hanna Zetterberg. Någonstans tar pengarna
slut. Vi har en bestämd mängd pengar. Ni har totalt 4
miljarder mer än oss att fördela.
Det har varit ett strängt statsfinansiellt läge. I takt
med att vi kan förbättra det statsfinansiella läget finns
det utrymme att göra insatser som det inte finns ut-
rymme för i ett dåligt statsfinansiellt läge.

Anf. 140 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Fru talman! Skall man satsa 5,4 miljarder kronor
får man lov att ta pengarna någonstans, Ingemar Jo-
sefsson. Regeringen har tagit en stor del av pengarna
från nu befintlig miljöverksamhet. Det är fel.
Vänsterpartiet har mer pengar och har fördelat an-
norlunda än vad regeringen och socialdemokraterna
har gjort. Bl.a. har vi dragit ned på trafiksektorn,
vilket regeringen och socialdemokraterna inte har
gjort. Där finns det mycket pengar att hämta som har
en direkt anknytning till miljöfrågorna. Det är viktigt
att göra den kopplingen även här i kammaren i en
miljödebatt.
Det är viktigt att se att vi går från en summa som i
dag ligger på 200 miljoner kronor per år till år 1998
med 800 miljoner kronor per år. Att det går att kom-
ma upp i den summan beror på att det har tagits ur
befintlig budget under utgiftsområdena 20 och 18.
Jag tror inte att vi är speciellt oeniga i sak. Jag ser
en fara i att ordinarie verksamhet blir projektverk-
samhet. Det får inte bli det. Miljöverksamheten måste
vara mer långsiktig.

Anf. 141 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Hanna Zetterberg säger att pengarna i
huvudsak har tagits från andra områden. Det är inte
riktigt sant.
Om vi sätter av 800 miljoner av de 5,4 miljarderna
nästa år och ett par hundra miljoner på kretslopp-
suppgörelsen blir det fråga om 1 miljard. Det har inte
tagits någon miljard från andra områden. Det är inte
en sann beskrivning.

Anf. 142 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Vi i Miljöpartiet ser fram emot en
jämförelse av det borgerliga balkförslaget och det
balkförslag som presenteras på torsdag. Då kommer
det också vara uppenbart att Björn Gillberg inte heller
läst förslaget utan att han i sak har fel i sin artikel.
Det är intressant att höra redovisningen av de an-
sökningar som nu kommit från olika kommuner. Finns
det, Ingemar Josefsson, sådana som ansöker om me-
del för saneringar i miljöskadade områden? I vilken
storleksordning? En ännu viktigare fråga: Finns det
kommuner som ansöker inom de 5,4 miljarderna, dvs.
800 miljoner i år, för att kunna göra förundersökning-
ar, för att under kommande år mer konkret söka peng-
ar för sanering?
Det finns ett problem i dag. I och med att det inte
finns ett anslag från Naturvårdsverket finns det inte
heller någonstans en finansiering för alla de under-
sökningar som måste ske innan man vet vilken sane-
ring som skall göras. Det skulle vara intressant att få
höra.
Om jag inte missförstått det hela har en kommun
ansökt om 600 miljoner. Det innebär att det kommer
att vara en mycket grannlaga uppgift att välja ut vilka
projekt som skall få pengar. Kommer man att priorite-
ra sanering i miljöskadade områden? Hur stor del av
anslagen, Ingemar Josefsson, kommer att gå till den
typen av objekt?

Anf. 143 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! De siffror jag redovisade var inte de
summor som ansökningarna gällde utan den ekono-
miska storleken på projektet. Det blir annorlunda,
eftersom man själv skall ställa upp med två tredjede-
lar. Det återstår en hel del av pengarna.
Det var några exempel som jag av en slump fick
se. Jag har inte den bild som Gudrun Lindvalls fråga
kräver.

Anf. 144 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Det här är ett mycket oroande svar.
Naturvårdsverket hade kommit ganska långt. De
visste vilka objekt som låg i den s.k. piplinan. De
kunde sätta i gång. Det var färdigt att sätta spaden i
jorden.
Nu har det blivit stopp. Då måste tanken från re-
geringens sida vara - eftersom det hela fortfarande är
angeläget - att vid fördelningen av pengar prioritera
de objekt som faktiskt är färdiga för sanering.
Kommunerna har tidigare inte bidragit med så
mycket som två tredjedelar för projekten. Kommer
det att vara ett krav även i fortsättningen? Många av
projekten är oerhört dyra.
Det känns som ett oroande svar. När kan vi få veta
hur det skall förhålla sig? Kommer regeringen att
tänka om och faktiskt anslå pengar till de miljöskada-
de områden som måste åtgärdas snart?

Anf. 145 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Det blir nästan litet goddag-yxskaft
över diskussionen. Jag sitter inte inne med den infor-
mation som Gudrun Lindvall frågar efter. Jag sitter
inte med i några projekt där man jobbar med dessa
delar. Jag har bara vid en föredragning hört att kom-
munerna har kommit långt och har ett stort intresse.
Det ges en bra bild.
Det är intressant att se att så många kommuner har
ansökt. Endast två kommuner har inte ansökt om
pengar. Dessa kommuner har ändå vetat att de måste
ställa upp med en stor del av anslagen. Det här visar
vilket behov kommunerna känner på området och att
de är beredda att ställa upp på miljöområdet. Det är
metoden i den valda strategin.

Anf. 146 PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag undrar vem som kommer att ta det
nationella ansvaret för miljöforskningen i Sverige.
Trots att Naturvårdsverket fortfarande skall svara för
att forskningen samordnas, blir utförd och att resulta-
ten offentliggörs har den egna forskningsbudgeten så
gott som upphört i och med kommande årsskifte. Vem
tar ansvar för informationen till allmänheten vid nästa
större miljökatastrof i Sverige?
När larmet tidigare har gått har Naturvårdsverket
genast kunnat starta en utredning och snabbt meddelat
allmänheten. I dag fattas ca 50 miljoner kronor till
miljöövervakning och akuta insatser. Sparkravet från
1996 på 200 miljoner kronor har gjort att Naturvårds-
verket tvingats skära bort så gott som hela sin forsk-
ningsbudget.
Hur skall sakinformationen tas fram till de mel-
lanstatliga organisationerna som Helcom, som handlar
om Östersjöns miljö, eller Farcom, Nordsjöns miljö?
Vem tar ansvar för det. Sverige har tidigare varit
ledande. Vad blir vår roll framöver?
Regeringen har som bekant lämnat över miljö-
ansvaret till stiftelsen MISTRA, som enligt sina stad-
gar skall stödja långsiktigt strategiskt inriktad och
problemlösande forskning. Inget sägs om stöd till
akuta och snabba forskningsinsatser. Just sådant som
vi i dagarna sett kan betyda så mycket. Jag tänker på
t.ex. Hallandsåsen, men också på larmrapporterna om
utbredd bottendöd i de bohuslänska fjordarna och
utmed kusten i Kattegatt och Skagerrak.
Eftersom de flesta gifter, metaller och närsalter,
till sist hamnar i havet är den marina forskningen
avgörande. Där kan vi fånga upp tillståndet på land, få
indikationer och följa tendenser. Utan den forskning-
en får vi inget grepp om gifternas effekter och sprid-
ning.
Vad händer med forskningen och forskarna som
Naturvårdsverket inte har pengar till och MISTRA
inte sägs ha ansvar för, Ingemar Josefsson? Det kan
väl inte vara miljöministerns förhoppningar om vad
MISTRA kommer att göra som bestämmer vilka fors-
kare och vilken forskning som skall få fortsätta sin
verksamhet?
I Miljöpartiets motion om västerhavet, motion
Jo745, refererar vi bl.a. resultaten från det nyss avslu-
tade västerhavsprojektet, där ett sextiotal forskare och
forskarstuderande varit inblandade. Jag behöver kan-
ske inte säga att situationen är akut, att miljögifterna
och eutrofieringen genom den ökade närsaltsbelast-
ningen i dag storskaligt och förödande påverkar vårt
känsliga kusthav. Var brytpunkten för kollaps går
vågar man inte peka ut, men viktiga funktioner i eko-
systemet är nu starkt hotade. Detta borde mer än väl
räcka för en mer organiserad räddningsaktion avseen-
de Kattegatt och Skagerrak.
Fru talman! Man kan också fråga sig hur det skall
gå för samarbetet med Stiftelsen Institutet för vatten-
och luftvårdsforskning, SIVL. Enligt betänkandet
kommer statens del där att upphöra. Det gäller från
år 1999. Sedan får stiftelsen nöja sig med eventuellt
stöd för avgränsade projekt från MISTRA.
Vi i Miljöpartiet menar att Naturvårdsverket inte
kan upprätthålla ansvaret för miljöövervakning och
akuta insatser med regeringens neddragningar. Vi
kräver därför mera pengar till Naturvårdsverket, bl.a.
50 miljoner kronor till ett nytt anslag att användas för
att verket inte helt skall tappa styrfarten vad gäller
snabba insatser och möjligheter att upprätthålla en
acceptabel kompetens. I det sammanhanget kan jag
också nämna att vi i vår budget lyfter ut 150 miljoner
kronor år 1998, 300 miljoner kronor år 1999 och 600
miljoner kronor år 2000 från anslaget till lokala inves-
teringsprogram för ekologisk hållbarhet. Vi för över
de pengarna just till Naturvårdsverket för att den
viktiga centrala kompetensen återigen skall kunna
stärkas. Inte minst är den just nu särskilt viktig för de
lokala investeringsprogrammen.
Fru talman! MISTRA är en stiftelse som är bero-
ende av börsens upp- och nedgångar och kan givetvis
inte ta något ansvar som motsvarar ett nationellt an-
svar när det gäller miljöforskningen. Det ansvaret
måste ligga på Naturvårdsverket.
De siffror som jag har nämnt och övriga miljö-
satsningar från Miljöpartiets sida motsvarar samman-
lagt 1,195 miljarder kronor. Detta återfinns i vårt
särskilda yttrande, nr 5.
Fru talman! Eftersom min taletid nästan är slut yr-
kar jag härmed bifall till reservation nr 3, som handlar
om nödvändigheten av fortsatt och ökad forskning i
Kattegatt och Skagerrak.
Därutöver yrkar jag bifall till en moderat reserva-
tion, något som är mycket ovanligt för vår del. Det
handlar om reservation nr 8. Varför yrkar jag bifall
till denna reservtion? Jo, därför att man där vill att
regeringen omprövar den neddragning av miljööver-
vakningspengar som främst riktas till västkusten. Det
är en bra reservation. Tack för den!

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

JoU2 Statsbudgeten för budgetåret 1998, utgifts-
område 20
Mom. 3 (bidrag till vissa miljöorganisationer)
1. utskottet
2. res. 2 (c, fp, v, mp)
Votering:
219 för utskottet
88 för res. 2
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 147 s, 70 m, 1 c, 1 kd
För res. 2: 24 c, 19 fp, 18 v, 15 mp, 12 kd
Frånvarande: 14 s, 10 m, 2 c, 7 fp, 4 v, 3 mp, 2 kd
Michael Hagberg (s) anmälde att han avsett att rösta
ja men markerats som frånvarande.
Charlotta L Bjälkebring (v) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats som frånvarande.

Mom. 5 (havsforskning)
1. utskottet
2. res. 3 (mp)
Votering:
296 för utskottet
15 för res. 3
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 69 m, 26 c, 21 fp, 19 v, 13 kd
För res. 3: 15 mp
Frånvarande: 13 s, 11 m, 1 c, 5 fp, 3 v, 3 mp, 2 kd

Mom. 6 (miljöforskningen och miljöövervakningen)
1. utskottet
2. res. 4 (m)
Votering:
216 för utskottet
95 för res. 4
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 26 c, 21 fp, 19 v, 1 mp, 1 kd
För res. 4: 70 m, 13 mp, 12 kd
Frånvarande: 13 s, 10 m, 1 c, 5 fp, 3 v, 4 mp, 2 kd

Mom. 9 (information om bioteknik)
1. utskottet
2. res. 7 (c, mp)
Votering:
258 för utskottet
41 för res. 7
13 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 70 m, 21 fp, 19 v
För res. 7: 26 c, 15 mp
Avstod: 13 kd
Frånvarande: 13 s, 10 m, 1 c, 5 fp, 3 v, 3 mp, 2 kd

Mom. 12 (neddragning av anslag för miljöövervak-
ning)
1. utskottet
2. res. 8 (m)
Votering:
215 för utskottet
84 för res. 8
13 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 148 s, 1 m, 26 c, 21 fp, 19 v
För res. 8: 69 m, 15 mp
Avstod: 13 kd
Frånvarande: 13 s, 10 m, 1 c, 5 fp, 3 v, 3 mp, 2 kd
Lennart Fridén (m) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om uppskjuten votering

På förslag av andre vice talmannen medgav kam-
maren att återstående ärenden på dagens föredrag-
ningslista fick avgöras i ett sammanhang vid arbets-
plenum onsdagen den 17 december.

8 § Samhällsekonomi och finansförvaltning

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU2
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvalt-
ning (prop. 1997/98:1 delvis)

Anf. 147 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Dagens betänkande kan vid en första
anblick uppfattas som att där behandlas en rad dispa-
rata frågor, ett smörgåsbord av olika saker som har
blandats till det som kallas utgiftsområde 2. Men jag
uppfattar det inte riktigt så. Det finns flera exempel i
betänkandet på intressanta både statsvetenskapliga
och samhällsekonomiska gränsdragningsproblem
mellan den mindre staten och det större samhället.
Det första är den under många år omdiskuterade
folk- och bostadsräkningen, där ju tidigare folkligt
missnöje gjorde att den blankettbaserade folk- och
bostadsräkningen fick gå i graven och i stället ersattes
av en nu tänkt registerbaserad folk- och bostadsräk-
ning.
Oavsett var man landar i själva ståndpunkten och
synsättet vad gäller folk- och bostadsräkningen har vi
i propositionen noterat en viss registerlycka i anslut-
ning till denna folk- och bostadsräkning. Det finns
anledning att betona att det lätt blir så att staten legi-
timerar behov av en ökad kontroll av medborgarna
med att bygga på varandra följande system och att det
inte alltid är så att det som är gott i början leder till en
riktig åtgärd i slutet. Därför bör man varna för idén att
det skulle behövas ett nytt lägenhetsregister - dess
främste förespråkare för den idén har lämnat riksda-
gen, nämligen nydemokraten Bert Karlsson - och
idéer om att förstatliga adressregister och att starta ett
nytt yrkesregister. Det finns flera signaler om hur man
önskar samordna dessa olika register, en sorts lycka
över att kontrollen har ökat och att vår möjlighet att
jämföra mellan olika register gör att vi har större
insyn i vad medborgarna gör.
Det andra är - där har vi sett ganska många exem-
pel ute på stan på sistone - Riksgäldskontorets stora
höstkampanj på temat: Garanterad avkastning. Det
har illustrerats med diverse hoppande tjurar som kas-
tar av folk. Men hela idén är att Riksgäldskontoret,
som är ett statligt organ, försöker få oss att sätta in
våra sparmedel i det nya Riksgäldsspar.
Egentligen säger den här kampanjen allt. Här äg-
nar sig staten i form av Riksgäldskontoret, åt en dyr
och stor kampanj, åt att i konkurrens med privata
avnämare av olika sparalternativ försöka få sparpeng-
arna i landet dragna till just Riksgäldsspar.
Det är naturligtvis inte så att staten skall konkurre-
ra på områden där det redan finns fullgoda alternativ
och där det finns en fungerande privat marknad. Det
tycker vi illustreras här, och vi har därför i en reser-
vation tillsammans med ett par andra partier markerat
att vi inte tycker att Riksgäldskontoret skall bedriva
sin verksamhet så att man skapar en direkt kundrela-
tion till medborgarna.
Detta har av utskottsmajoriteten avfärdats bl.a.
med hänvisning till att det finns andra exempel där
Riksgäldskontoret, när det lånar upp för att finansiera
det statliga budgetunderskottet och den svenska
statsskulden, också agerar på konkurrensutsatta mark-
nader. Det ligger naturligtvis en poäng i detta.
Vi tycker dock att steget därifrån till att gå över
just till det här med direktkontakt med medborgarna,
och till att så tydligt konkurrera på en marknad som
redan fungerar, är för långt. Det är dessutom i kon-
flikt, tycker vi, med vad Riksgäldskontoret i övrigt
skall göra. Det är faktiskt en väldigt väsensskild sak
att rikta sig mot konsumentmarknaden i form av alla
medborgare jämfört med att ha stor kompetens när det
gäller att till lägsta kostnad ta upp stora lån interna-
tionellt och nationellt för att finansiera statsskulden.
Det tredje exemplet är naturligtvis det som rym-
mer sig i betänkandet vad gäller den statliga revisio-
nen. Detta är ju ett område som har stötts och blötts i
denna kammare och i olika utredningar under flera år.
Det gäller inte minst detta år, då vi ju fått presenterat
för oss inte mindre tre, eller t.o.m. fyra tror jag, olika
utredningar som har berört förhållandet när det gäller
den statliga revisionen och hur den skall vara under-
ordnad antingen riksdagen eller regeringen.
Det som är gemensamt för dessa utredningar är att
alla har haft helt fel inriktning i sina förslag. Det gäl-
ler bl.a. det delbetänkande som kallas Reformerad
stabsorganisation. Där har man i korthet föreslagit en
ökad politisering av den statliga revisionen i förhål-
lande till dagens utgångsläge, alltså ett större politiskt
inflytande över den granskning som skall ske av redan
fattade politiska beslut.
Eller så har utredningarna fått fel ingångsvärden.
Det kan kanske mer sägas om den stora utredningen
om riksdagens revision. Där sägs redan i direktiven:
Ni skall fortsätta att utreda en uppdelning av revisio-
nen såsom den ser ut i dag, alltså med ett riksdagsor-
gan men med ett starkare huvudsakligt revisionsorgan
underställt regeringen.
Vi har med anledning av detta funnit att det kan-
ske är dags att litet mer grundläggande argumentera
för en förändring som inte enbart tar för givet att
uppdelningen skall se ut som den gör i dag. Då finns
det några olika områden som man bör beröra. Det
första gäller hela synen på detta med riksdagens kon-
trollmakt. I dag är det ju så att denna utgörs av konsti-
tutionsutskottets konstitutionella prövning, JO-
ämbetets judiciella granskning och Riksdagens reviso-
rers verksamhet.
Med den uppdelningen landar ju väldigt mycket
av den tänkta granskningen, både den statsfinansiella
och förvaltningsekonomiska, under just Riksdagens
revisorer. Det är förvisso ett hedervärt organ som har
varit med oss länge. Men det kan inte med bästa vilja
i världen beskrivas som resursstarkt, stort och mäk-
tigt. Snarare kan det beskrivas som litet mindre än,
och i resurser för alla uppenbart underordnat, det
regeringsorgan som finns, nämligen Riksrevisionsver-
ket.
Det har ju skett stora förändringar. EU ställer nya
typer av krav på vår statliga revision. Vi har förändrat
vår budgetprocess. Vi fattar en helt annan typ av
beslut i dag. Det är ett mer decentraliserat beslutsfat-
tande här i kammaren. Det gör att väldigt mycket mer
av verksamheten utformas ute på allt självständigare
myndigheter. Men det som alltså inte nämnvärt har
förändrats är vårt sätt att följa upp de beslut som vi
fattar.
Det kan tyckas märkligt. Vi ägnar numera halva
november och hela december åt att föra långa dagars
diskussioner om kommande budgetbeslut, och så har
det kanske alltid varit. Men vi har nästan aldrig på
motsvarande sätt längre diskussioner om uppföljning-
en i andra ändan. Vad har pengarna gått till? Blev det
som vi tänkte oss? Politiken har ett sätt att bara blicka
framåt och aldrig ställa sig frågan: Vad gjorde vi?
Detta har uppmärksammats av många, och man
har pekat på att det just är riksdagens alltför svaga
kontrollmakt när det gäller att följa upp effektivitet
och hur pengar används som är boven i dramat. Det
blir mer så att man tittar på vad enskilda statsråd har
gjort än att man frågar sig hur pengarna effektivt skall
användas.
För oss är det naturligt att riksdagens kontrollmakt
i denna del skall förstärkas. Det är naturligt för oss att
den instans, alltså riksdagen, som fattar utgiftsbeslu-
ten, också har kontroll över uppföljningen. Det kan
inte ligga på någon annan. Därav behovet av att öka
riksdagens kontrollmakt. En av de här utredningarna,
den bredare förvaltningspolitiska kommissionen, har
också kommit fram till just detta; att det behövs en
större förändring.
Då kommer man över på ett begrepp som ju an-
vänds ofta numera, och som är litet mytomspunnet.
Det är det här med oberoende. Vad är då oberoende?
Det finns ibland en syn här i kammaren att det som
det fattas beslut omkring med politiska majoriteter
alltid är rätt och riktigt. Representativiteten är alltid
god och kan därför alltid fatta beslut inom alla områ-
den. Det kan ibland vara sant, men jag tror att det
ibland är väldigt falskt.
Det är uppenbart för mig att ledningen för ett före-
tag som har till syfte att drivas med vinst lätt blir litet
partisk inför ägarna eller utomstående betraktare i
beskrivningen av hur det går för företaget. På precis
samma sätt är det för mig så att en politisk majoritet i
förändringen av ett land eller av lagstiftningen, har en
väldig förkärlek för att beskriva allt det goda som
följer av det man har föreslagit eller de pengar man
har avsatt. Det ligger i systemet att vi har en majoritet
som ibland kanske uppmuntras till överdrivet positiva
bilder av det de har gjort.
Om samma majoritet också kan styra över
granskningen av det som har utförts, ligger det i fa-
rans riktning att samma tendens att beskriva det posi-
tiva som skall komma också kommer i beskrivningen
av vad som har hänt. Man misstror budskapet om man
vet att det har legat politiska hänsyn bakom när en sak
har granskats eller framställts.
Det är vårt problem i dag. Vi har alltså ett starkare
revisionsorgan underställt regeringen som baseras på
internationellt vedertagen praxis om hur revision skall
gå till med vederbörliga begrepp som väsentlighet och
risk i sin prövning av vad som skall tas upp. Sedan
har vi en förtroendemannagranskning, som det heter.
Det är alltså Riksdagens revisorer. Där finns alltså
politiska majoriteter och t.o.m. politisk påverkan
under själva processen fram mot betänkandena. Det är
inget att förvånas över att det då kan bli tveksamheter
när det gäller hur man skall förhålla sig till det som
Riksdagens revisorer producerar kontra vad Riksre-
visionsverket gör.
Vi måste alltså ha en oberoende granskning. Den
måste stå fri från den politiska makten. Detta uppnås
enklast, har vi tyckt, genom att man har en mycket
självständig verksamhetschef som inte är politiskt
tillsatt i den bemärkelsen att han skall sitta på något
slags förlängt politiskt mandat. Han skall vara mer
eller mindre oavsättlig, vad vi nu menar med det. Det
skall alltså vara långa förordnanden. Han skall helt
själv i samråd med sina egna revisorer på den här
självständiga myndigheten välja ut granskningsobjekt
som sedan inte kan överprövas. Under framtagandet
skall detta inte kunna påverkas av någon politiker.
Det är det vi menar med en oberoende revision,
och det har vi föreslagit i en trepartimotion som har
landat i en fyrpartireservation här i dagens betänkan-
de. Det, fru talman, är den reservation jag ämnar yrka
bifall till, nämligen reservation 7.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 17.58 att ajournera för-
handlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

8 § (forts.) Samhällsekonomi och finansför-
valtning (forts. FiU2)

Anf. 148 CARL B HAMILTON (fp):
Herr talman! Jag tänkte säga några ord om folk-
och bostadsräkningen, hyressättningen i de fall det
inte finns någon marknad för lokaler och framför allt
den statliga revisionen och illustrera problemen med
revisionen med några reflexioner om försvarskostna-
derna.
Låt mig börja folk- och bostadsräkningen. Folk-
partiet vill inte ha någon ny registerbaserad folk- och
bostadsräkning. Vi menar att integritetskäl talar emot
detta. Vi vill inte ha det som följer med, nämligen
adressregister och yrkesregister. Det rimmar illa med
en liberal syn på enskilda människors rätt till integri-
tet. Vi menar att urvalsundersökningar utgör ett full-
gott alternativ för de ändamål som är för handen.
Därför kan anslaget i denna del minskas med 70 mil-
joner 1998 och 1999 och med 10 miljoner år 2000.
Folkpartiet vill tillföra medel för en effektivare
bekämpning av mc-relaterad brottslighet. Det gör vi
genom att minska anslaget A 20. Sammanlagt rör det
sig om 95 miljoner 1998-1999.
Folkpartiet vill ändra på den metod som man kan
kalla en syntetisk hyressättning av främst museiloka-
ler. Dessa lokaler har ju många gånger ingen alterna-
tiv användning eller en mycket långsökt alternativ
användning. I de fallen är det inte särskilt menings-
fullt att använda den här metoden som på något sätt
bygger på en marknadsprisbildning. Den marknaden
finns inte i många fall när det gäller dessa museiloka-
ler.
Låt mig sedan gå över till mitt huvudbudskap. Det
gäller revisionen. Riksdagens ställning är i dag alltför
svag när budgeten väl är klubbad. Riksdagen har en
stark ställning före besluten men ingen motsvarighet
efter besluten. Vi menar att den statliga revisionen bör
vara en viktigt del av riksdagens kontrollmakt och att
riksdagen måste förbättra sina möjligheter att utvärde-
ra hur avsatta medel används. Det bör därför inrättas
en stark revision underställd riksdagen.
Det här har ju en demokratisk aspekt, men jag
skall inte gå in på den så mycket utan mer på den
ekonomiska aspekten. Det handlar om riksdagens
möjlighet att gentemot regeringen kontrollera hur
regeringen verkställer de i riksdagen fattade besluten.
Möjligen kommer jag att vrida över den här ansvars-
diskussionen från mera procedurinriktade frågor typ
KU-anmälningar till politikens innehåll och de sak-
frågor som man är missnöjd med.
Den här revisionen bör vara oberoende. Det inne-
bär att den styrelse eller den politiska instans det nu
gäller som mottar en revisionsrapport inte skall kunna
beordra några ändringar i den här rapporten eller
begära omprövningar av en genomförd revision. Det
innebär också att revisionen själv väljer ut lämpliga
områden för granskning. Då är det viktigt att notera
att om den här revisionen är fel, om den är missriktad
eller undermåligt utförd skall det åtgärdas genom den
kvalitetskontroll som offentlig debatt och remissförfa-
rande innebär och som publicitet medför och inte
genom administrativa ingripanden typ - litet tillspet-
sat - förhandscensur utförd av politiker.
Då kan man ställa sig den fråga som jag just i des-
sa dagar tycker är litet intressant, nämligen om rege-
ringens bristande kontroll av försvarets ekonomi hade
kunnat förebyggas genom att man hade haft en obero-
ende revision som hade lytt under riksdagen. Låt oss
då först begrunda vilka problemen har varit i försva-
ret. Enligt min mening är problemen två.
Det ena är vad man kan kalla överplanering, dvs.
försvaret har pressat in för mycket i sina budgetramar.
Det har inte funnits pengar för det man har sagt sig
vilja göra, och Försvarsdepartementet har inte förmått
och hålla emot och sätta emot i den här typen av sys-
tematiskt agerande. Om man vill använda bildspråk
kan man säga att försvaret har haft för vana att alltid
beställa en kostym som varit för liten. Eftersom kos-
tymen inte omedelbart skulle användas har man varit
inriktad på att man skall banta. På det viset skulle
man kunna banta sig in i den här kostymen om några
år. Om man ändå inte skulle komma i kostymen har
man gått till sin målsman, dvs. riksdagen, och begärt
mer klädpengar för att lägga ut kostymen. Det är det
ena problemet.
Det andra problemet är att om man faktiskt lyckas
med sin bantningskur och kommer in i kostymen är
kostymen så trång att man inte kan röra sig inne i
kostymen, dvs. vi har pengar enbart för ett försvar
som står stilla, som i stort sett är parkerat. Så fort man
då vill utbilda soldater eller repöva förband spricker
kalkylerna.
Det här har många regeringar och försvarsminist-
rar haft problem med. Den här regeringen förefaller
kanske haft ovanliga stora problem med svag budget-
styrning och kontroll av försvarskostnaderna.
Då menar jag att ett från regeringar oberoende
revisionsorgan hade sannolikt bättre kunnat exponera
den här typen av problem och frimodigt kritiserat och
hjälpt till att riva upp den typ av ganska destruktiv
bugeteringstradition som har funnits. Riksdagen hade
med sina krav, som då grundas på en oberoende revi-
sion, kunnat stärka det ekonomiskt alltför svaga För-
svarsdepartementet. Man hade kanske kunnat spara
åtskilliga miljoner, kanske t.o.m. miljarder, kronor till
Statsverket och skattebetalarna om man ser det över
en längre period och möjliggjort en mer rationell
hantering av offentliga medel i försvaret och i För-
svarsdepartementet.
Jag tycker att man får försöka leva sig in i vad den
oberoende revisionen faktiskt skulle betyda om man
kan stärka denna. Jag tycker att just försvarets pro-
blem i dessa dagar är en bra illustration.
Ett annat problem som kan användas som illustra-
tion är ju dessa transfereringssystem som två rege-
ringar, den gamla borgerliga och de nuvarande soci-
aldemokratiska, har gjort ganska stora förändringar i.
Där har det, enligt min mening, funnits ett stort behov
av att följa upp hur de här besluten har fungerat i
praktiken och hur invånarna i landet och hushållen har
anpassat sig till dessa beslut redan innan de är fattade
och när de är fattade och hur man har ändrat sitt bete-
ende.
Den typ av politisk utpressning som finns i vissa
lägen - och försvarskostnadsproblemen är ett exempel
på detta - fungerar ju inte mot en oberoende revision.
Den bör då på ett annat sätt kunna vara mera långsik-
tig, systeminriktad och immun mot politiska utspel
och regionalpolitiska särintressen i analys, bedömning
och presentation än vad en regeringen ofta förmår att
vara. Den nuvarande regeringen har ju som bekant
haft särskilda problem på denna punkt förefaller det
som nu efteråt.
Riksdagens uppföljning kan alltså inte bara handla
om att granska regeringens planer för framtiden eller
dess förehavanden just i dag. Riksdagen måste skaffa
sig bättre möjligheter att kontrollera och långsiktigt
och systeminriktat bedöma regeringens genomförande
av i riksdagen fattade beslut.

Anf. 149 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! I utskottsbetänkandet skriver man
följande om vår motion som handlar om att starta ett
könsstatistiskt projekt på Statistiska centralbyrån:
"Motionärernas krav på en utbyggd jämställd-
hetsstatistik ger intryck av att denna statistik är dåligt
utvecklad. Så är dock inte fallet."
Då kan jag först konstatera att om man läser senas-
te numret av JämO:s tidning Jämsides, och speciellt
Eva Nikells intervju med Agneta Stark, ser man att
Agneta Stark inte delar den uppfattningen. Hela num-
ret av Jämsides präglas av en ganska stark kritik av att
man inte har lyckats på det här området. Agneta Stark
säger bl.a.: Kvinnorna passar fortfarande inte in i den
existerande tankemodellen. Det är som om det sitter
en bild i beslutsfattarnas huvuden att den klassiska
industriarbetaren skall resa sig i sin fulla längd, lägga
bort släggan och gripa den virtuella någonting.
Sedan är det också det här med begreppen. Jag
tror att det var Karin Pilsäter som påpekade att det är
skillnad på det könspolitiska perspektivet å ena sidan
och jämställdhetsperspektivet å andra sidan. Det här
med det könspolitiska är något betydligt vidare. Om
utskottets ledamöter läser vår motion ser man att vi
tar upp denna mycket grundläggande fråga, som
handlar om perspektivet över huvud taget i det tän-
kande som finns bakom hela statistikuppbyggnaden,
med nationalräkenskaperna osv.
Timmen är sen, och jag tänker inte starta en lång
teoretisk debatt om de här sakerna - ingen behöver
vara orolig för det. Men jag vill sluta med att önska
att Lisbet Calner något kommenterar den här proble-
matiken och uttalar sig om det här.
Det var ganska många stolta deklarationer från
den nya regeringen efter förra valet om att det
könspolitiska jämställdhetsperspektivet skulle genom-
syra den ekonomiska politiken och inte minst genom-
syra budgetarna. Tycker ni att regeringen, eller för all
del vi i finansutskottet, har lyckats med det?

Anf. 150 LISBET CALNER (s):
Herr talman! Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi
och finansförvaltning innehåller en rik flora av anslag,
närmare bestämt 23 centrala myndigheter och nämn-
der. Vad beträffar fem anslag finns det olika uppfatt-
ningar mellan partierna om medelstilldelningen enligt
tabellen på s. 30 i betänkandet.
14 reservationer och 2 särskilda yttranden är foga-
de till betänkandet. De föregående talarna har med
inlevelse redogjort för dessa.
Utgiftsområdet omfattar institutioner vars verk-
samhet är inriktad på att följa och analysera den sam-
hällsekonomiska och statsfinansiella utvecklingen, det
finansiella systemet, förvaltningen av statens skuld,
statistik, offentlig upphandling, granskning och utvär-
dering av statlig verksamhet, statens fastigheter och
lokaler liksom stöd till de statliga myndigheterna
m.m.
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner
följande mål för utgiftsområdet:
- tillförlitliga analyser och bedömningar
- stabilt och effektivt finansiellt system
- kostnadseffektiv förvaltning av statens skuld
- tillförlitlig och relevant statlig statistik
- effektiv offentlig upphandling
- effektiv granskning av statlig verksamhet
- effektiv utvärdering och omprövning av statlig
verksamhet
- god statlig fastighets- och lokalpolicy
- administrativt stöd av hög kvalitet till de statliga
myndigheterna.
Mycket av detta har de föregående talarna tagit
upp. Dessa målsättningar är vi också eniga om i ut-
skottet, och vi tycker att det är positivt att dessa har
redovisats för hela utgiftsområdet.
Men utskottet vill gärna skicka med några ord på
vägen vad gäller mål och resultatanalys på anslagsni-
vå.
En viktig förutsättning för att riksdagen skall kun-
na ta ställning till fördelningen av utgifter på utgifts-
områden är att det finns en resultatanalys av föregå-
ende års verksamhet. Det bör t.ex. vid budgetbedöm-
ningen finnas en bedömning av i vilken utsträckning
som målen och resultaten har uppnåtts, och om de inte
har nåtts skälen till detta. Om en myndighet har fått
ändrade krav och därmed ändrad medelstilldelning
bör detta återspeglas i målformuleringen.
Utskottet anser att det nu när Konjunkturinstitutet
får ökade resurser för att utveckla miljöräkenskaperna
också bör framgå av regleringsbrevet att det ställs
krav på resultatredovisning av det utvecklingsarbetet.
Där antar utskottet t.ex. att Kristdemokraternas mo-
tion om miljöjusterad nettonationalprodukt, MNP,
kommer att uppmärksammas.
Sammantaget anser vi dock i utskottet att det har
skett en ambitionshöjning vad gäller resultatredovis-
ningen av utgiftsområdet i enlighet med de nya reg-
lerna för budgethanteringen. Utskottet välkomnar
detta och utgår från att utvecklingsarbetet i Rege-
ringskansliet kommer att fortsätta med oförminskad
kraft för att nå en effektiv resultatstyrning, bl.a. det
som flera talare redan har varit inne på.
Så går jag, herr talman, över till reservationerna.
Två moderater, Fredrik Reinfeldt och Göran
Lindblad, utgjuter sin galla över folk- och bostads-
räkningen, som de anser vara såväl
"integritetskränkande informationshämtning" som
försök att "restaurera en allt sämre fungerande svensk
planhushållning". Det är till att ta fram det grova
artilleriet - detta mot en verksamhet som riksdagen
vid upprepade tillfällen uttalat sig för, dvs. uppbygg-
naden av en registerbaserad folk- och bostadsräkning.
Fredrik Reinfeldt talade om kontroll och register-
lycka. På middagsrasten ögnade jag igenom proposi-
tionen och betänkandet, men jag hittade inte de orden.
Syftet är ju ingalunda att det skall kontrolleras. Syftet
är att få ett bra underlag för bl.a. de beslut som vi
fattar här i riksdagen. Som exempel har Miljöpartiet
tagit skatteutjämningsbidraget. "Lycka" är någonting
helt annat, Fredrik Reinfeldt. Nej, syftet med FoB är
mycket mer prosaiskt än så.
Kraven på hög kvalitet och aktualitet i hushålls-
statistiken är stora. Kommunerna behöver en grund-
läggande hushållsstatistik för sin planering och resurs-
fördelning. På det här sättet är det möjligt att framstäl-
la statistik enklare och oftare, till gagn för samhälls-
planeringen. Socialstyrelsen och Riksförsäkringsver-
ket är två myndigheter som i betydande utsträckning
använder sig av denna statistik. Jag tror ingalunda att
exemplet på myndigheter gör Fredrik Reinfeldt mer
positiv, men det var de exempel som fanns i proposi-
tionen. Dessutom anser forskningen att man behöver
dessa empiriska data. Det är ett otvetydigt behov för
forskningens del. Men det bryr sig Fredrik Reinfeldt
inte heller om.
Numera är vi medlemmar i Europeiska unionen,
och där pågår för närvarande ett arbete med att ta
fram rekommendationer som skall gälla för nästa
FoB. De syftar till att samordna, harmonisera och
synkronisera medlemsländernas nästa FoB, som för
Sveriges del beräknas bli färdig 2001. EU:s riktlinjer
överensstämmer härvidlag med FN:s rekommendatio-
ner.
Det är riktigt, som Fredrik Reinfeldt skriver i re-
servationen, att regeringen inte nämner någonting om
integritet. Men det gör han själv desto mer.
Det gör även Miljöpartiet, som visserligen anser
att statistiken behövs i samhällsplaneringen men tyd-
ligen anser att det är alltför inträngande och person-
lighetskränkande att samla in uppgifter på detta sätt.
Min enkla fråga till Miljöpartiet blir naturligtvis: Hur
tänker ni gå till väga för att samla in de uppgifter som
enligt er behövs i samhällsplaneringen?
Folkpartiet säger också nej till FoB av integri-
tetsskäl.
När det gäller integritetsfrågorna kan jag bara säga
att jag själv inte har några problem med att jag finns i
något register, där det står att jag bor i parhus, att jag
har kakel i badrummet, vilket yrke jag har och vilken
postadress jag har. Jag kan bara konstatera att det
finns olika uppfattningar om detta. Jag respekterar
det, men jag tror inte att vi kan övertyga varandra om
motsatsen. Den oenigheten lär vi få leva med.
Fredrik Reinfeldt undrade vad som är rätt i sam-
manhanget, men det är en omöjlig fråga. Jag tror inte
att det finns något som är rätt i detta, utan vi har olika
uppfattningar. Det får vi leva med, som jag sade.
Det finns ett anslag som heter A 20 Kontrollfunk-
tion i staten. Carl B Hamilton talade också om det.
Regeringen föreslår att vi skall reservera 120 miljoner
till den verksamheten. De pengarna skall bl.a. använ-
das till effektivare skattekontroll och till att beivra
fusk och systembrister i välfärdssystemen - kort sagt
till att våra gemensamma medel används på bästa och
mest riktiga sätt.
Här vill Folkpartiet minska anslaget med 45 mil-
joner och i stället satsa på den mc-relaterade brotts-
ligheten. Det är visserligen behjärtansvärt, men man
tar pengar från ett konto som redan bekostar sådan
verksamhet.
När vi fattade beslut om utgiftsramar i november
ville Folkpartiet ge skattemyndigheterna 50 miljoner
och försäkringskassorna 80 miljoner just för att be-
gränsa fusket med t.ex. moms, bostadsbidrag och
underhållsbidrag. Dessutom säger Folkpartiet att de
föreslagna satsningarna förutses leda till att man redan
nästa år kan spara inte mindre än 2,2 miljarder kronor
på minskat fusk.
Är det på det viset är det synd att riksdagen inte
fattade det beslutet, men jag tror inte riktigt att det är
så. Jag vill att Carl B Hamilton förklarar logiken i
omstuvningarna och framför allt hur man i budgeten
kan tillgodoräkna sig flera miljarder i intäkter på
dessa omstuvningar.
Är det inte väldigt hypotetiska resurser att fördela
på vård och omsorg, t.ex.? Varför minska med 45
miljoner i en verksamhet som just sysslar med något
som Folkpartiet och alla andra tycker är bra - som ser
till att våra gemensamma medel används på ett rätt
och riktigt sätt?
När det gäller reservationerna med krav på en
bättre och mer utvecklad könsuppdelad statistik från
Vänstern och Miljöpartiet vill jag framföra följande.
Kraven i motionerna ger intryck av att jämställdhets-
statistiken skulle vara dåligt utvecklad. Det är precis
det som vi säger i betänkandet. Jag har också läst det.
Utskottets majoritet håller inte med om detta. Redan
1994 klassificerades jämställdhetsstatistik som offi-
ciell statistik. Grunden för detta var den nationella
handlingsplan för jämställdhet som riksdagen då fast-
ställde. Det var en socialdemokratisk regering. I dag
finns det en förordning som säger att individbaserad
officiell statistik skall vara könsuppdelad om inte
särskilda skäl talar däremot.
SCB har dessutom inrättat ett särskilt program för
arbetet med jämställdhetsstatistiken, och trots att man
har fått besparingskrav säger man att ambitionen att
klara av jämställdhetsstatistiken inte skall sänkas. För
all individstatistik som SCB samlar in finns det upp-
gift om kön. Statistiken redovisas också regelmässigt
könsuppdelad. SCB:s undersökningar ULF - under-
sökning om levnadsförhållanden - och HINK, som
gäller hushållens inkomster, kan också analyseras ur
ett könsperspektiv.
Med de resurser som står till förfogande anser ut-
skottets majoritet att det inte finns någon anledning att
tillstyrka reservationernas krav. Men Johan Lönnroth
har naturligtvis rätt: Det finns ingenting som är så bra
att det inte kan göras bättre. Jag skall naturligtvis gå
till mitt rum och läsa på i Jämsides. Jag tror säkert att
det står många sanningar där och att vi kan förbättra
könsperspektivet i politiken.
Den statliga revisionen, som många har uppehållit
sig litet längre vid, har blivit en följetong i finansut-
skottets verksamhet. Jag minns inte riktigt vilket av-
snitt vi är inne på nu, men det börjar nog komma upp
i tvåsiffriga tal vid det här laget.
Moderaterna, Folkpartiet, Miljöpartiet och Krist-
demokraterna, stödda av Vänstern i en egen reserva-
tion, skriver att riksdagen främst diskuterar framtida
utgifter och enskilda statsråds uppträdande, men inte
tillräckligt den statsfinansiellt och samhällsekono-
miskt viktiga frågan om verkningarna av och effek-
tiviteten i användandet av offentliga medel. Jag tycker
att ni har rätt. Men jag tycker att ni har fel när ni tror
att ännu en utredning skulle kunna ändra på detta
förhållande.
Man brukar prata om orsak och verkan. Har Fred-
rik Reinfeldt tänkt på vem som är snabbast med att
anmäla statsråden till KU för att där prata om hur de
bär sig åt?
Den statliga revisionen har varit föremål för flera
utredningar. Den senaste var riksdagens revisionsut-
redning, som avslutade sitt arbete så sent som i okto-
ber i år. Den är överlämnad till talmanskonferensen,
som ännu inte fattat beslut om förslaget. Jag tycker att
det är rätt förståndigt att avvakta den behandlingen
innan vi tar några nya initiativ i frågan.
Dessutom anser jag att det redan nu finns möjlig-
heter för utskottsledamöterna att ta initiativ och lämna
förslag till revisorerna om verksamheter man vill ha
belysta och sedan diskutera i utskottet. Jag tror inte att
jag överdriver om jag påstår att ingen av oss i utskot-
tet har varit särskilt initiativrik härvidlag.
Utskottsmajoriteten anser inte att det är fel om
Riksgäldskontorets hushållsupplåning kan ge staten
lägre upplåningskostnader. Att det skulle innebära
konkurrens med de privatägda bankerna bekymrar oss
mindre. Konkurrens finns ju redan när det gäller
upplåning på penning- och obligationsmarknaden,
t.ex. Av senare veckors kritik mot bankernas höga
avgifter och långsamma hantering av transaktioner
drar jag snarare slutsatsen att konkurrensen är för
liten. Vart har Moderaternas marknadstänkande tagit
vägen? I enligt mitt förmenande alltför många andra
sammanhang är konkurrens det som Moderaterna
anser skall göra det bättre för människor. Varför gäl-
ler inte det penningtransaktioner?
Riksgälden skall inte ha direktkontakt med med-
borgarna, sade Fredrik Reinfeldt. Det låter som rena
instruktionsförbudet.
Jag skall be att från en jordbruksutskottsledamot
få meddela att det inte är en tjur som idkar avkastning
i riksgäldens reklam. Det är en häst som uppträder i
en rodeo.
Regeringen föreslår att riksdagen antar regering-
ens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092)
med reglemente för Allmänna pensionsfonden. Ut-
skottets majoritet tillstyrker förändringen. Liksom
regeringen ser utskottet flera fördelar med att fondens
roll som kapitalförvaltare renodlas genom att endast
indirekt ägande av fastigheter blir möjligt, dvs. att
AP-fondens fastigheter kommer att drivas i bolags-
form. Utskottet instämmer inte i Johan Lönnroths
reservationskrav att en ytterligare utvärdering skall
göras innan definitivt beslut fattas i frågan.
Herr talman! Med det anförda tillstyrker jag fi-
nansutskottets betänkande nr 2 och yrkar avslag på
samtliga reservationer.

Anf. 151 CARL B HAMILTON (fp) replik:
Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till
reservation nr 2 - Folkpartiets reservation.
Jag tycker att Lisbet Calner tar för lätt på integri-
tetsfrågorna i samband med folk- och bostadsräkning-
en. Vi har sett hur medborgare har röstat med fötterna
genom att inte delta i de tidigare folk- och bostads-
räkningarna. Vi har också sett väldigt starka reaktio-
ner hos människor i samband med det som hette Met-
ropolit- eller Metropolprojektet i Stockholm. Det
visar, tycker jag, att medborgarna i ett modernt sam-
hälle är mycket skeptiska mot denna typ av under-
sökningar.
Om undersökningarna över huvud taget skall vara
framgångsrika och ha ett vetenskapligt värde går det
inte att tillämpa de metoder som man nu gör. De är
alltför integritetskränkande. Därför bör man använda
sig av urvalsundersökningar. Man kommer inte att få
lika mycket information, men om man strävar efter så
mycket information som Lisbet Calner gör kommer
man i konflikt med integritetskraven.
Lisbet Calner sade att hon själv inte har något
problem med integritetsfrågan. Det är ett livsfarligt
uttalande. Det innebär att det inte finns någon anled-
ning för mig att stå upp för den allmänna principen
om integritet om jag har rent mjöl i påsen. Det finns
samhällen som Lisbet Calner absolut inte vill identifi-
era sig med där man har fört denna typ av resone-
mang. Man har själv rent mjöl i påsen, och då skall
alla andra ha det. De som inte har rent mjöl i påsen -
de som inte accepterar integritetskränkningen - är
skumma. Jag tror inte att det är den situationen Lisbet
Calner vill ha.

Anf. 152 LISBET CALNER (s) replik:
Herr talman! Det var heller inte det jag menade.
Jag menade precis det jag sade. Jag försökte också
anlägga en ödmjuk ton. Jag sade att jag inte vet vad
som är rätt och fel i denna fråga och att jag respekte-
rar andra åsikter.
Det system vi har innebär att det är majoriteten
som fattar beslut och att de besluten sedan verkställs.
Jag tycker inte att jag tar för lätt på integritetsfrågor-
na.
Jag vet inte om det hette Metropol- eller Metro-
politprojektet - Carl B Hamilton gjorde mig förvirrad
- men om jag minns rätt handlade det om hälsotill-
stånd och sjukdomar. Sådana saker skall väl ändå inte
ingå i folk- och bostadsräkningen. Jag tycker att den
jämförelsen haltar litet grand.

Anf. 153 CARL B HAMILTON (fp) replik:
Herr talman! Det är riktigt som Lisbet Calner sä-
ger att det fanns andra uppgifter i Metropolitprojektet.
Men vad jag vill peka på är att jag tror att man i Sve-
rige på 1990-talet inte är beredd att acceptera den typ
av undersökningar som Metropolit var - den startades
på 50-talet - och inte heller den gamla typen av folk-
och bostadsräkningar eller den nya modell som man
nu diskuterar.
Låt mig också i denna replik passa på att svara på
den fråga som Lisbet Calner ställde till mig om ansla-
get A 20. Vi menar att vi inför en bättre metod genom
att trycka på för en oberoende revision underställd
riksdagen. Jag menar att det är den stora frågan i det
här betänkandet. Vi får då en bättre kontroll och
styrning från riksdagens sida av statens budget.
Jag tycker som sagt att både försvarsutgifterna och
alla de beslut som har fattats beträffande transfere-
ringssystemen är trista exempel på att riksdagen har
haft för dålig kraft i uppföljningen av sina egna be-
slut. Det bör man göra någonting åt. Vi ser ju inte en
ny utredning som ett mål i sig, utan en bra utredning
skall leda till en bra ny typ av revision.

Anf. 154 LISBET CALNER (s) replik:
Herr talman! Nej, jag misstänkte inte alls att Carl
B Hamilton tror att en ny utredning är någonting i sig.
Men nu ligger faktiskt riksdagens revisionsutredning
obehandlad, så att säga. Jag kan inte heller hålla med
om att det är revisionen som är den stora frågan i dag.
Den stora frågan är faktiskt de 23 nämnder och styrel-
ser som vi i dag tillstyrker anslag till.
Det har kommit fram många intressanta synpunk-
ter om revisionen i dag, och dem kommer vi att få
möjlighet att diskutera den dag då riksdagen skall
fatta beslut om huruvida vi skall ha den revision vi
har i dag eller inte. Den diskussionen ligger framför
oss.

Anf. 155 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Herr talman! Lisbet Calner har mycket riktigt på-
pekat att jag har kallat en häst för en tjur, och för
detta får jag ge henne credit. Å andra sidan har Lisbet
Calner här kallat förtroendevald granskning i Riksda-
gens revisorer för riktig revision. Vi har alltså båda
blandat bort korten på litet olika sätt.
Den grundläggande kritiken mot det sätt på vilket
vi reviderar statlig verksamhet är just att revisionen är
partssammansatt, att det finns ett parlamentariskt
inflytande. Lisbet Calner beskrev själv hur detta kan
leda till initiativ i utskott och liknande.
Det finns vedertagen internationell praxis på detta
område för vad som är riktig revision. Honnörsorden
är just oberoende och att valet av granskningsobjektet
inte sker med politiska förtecken och sker utifrån
kriterierna väsentlighet och risk.
Problemet med liggande utredningar, som Lisbet
Calner har refererat, är att de alla har utgått från att de
måste presentera ett förslag som liknar status quo.
Man har alltså i grunden inte ställt sig frågan: Är den
förtroendemannastyrda revisionen likvärdig med den
professionellt uppbyggda, oberoende granskningen?
Den grundfrågan tror jag att Lisbet Calner måste
svara på först, innan man säger hur man skall hantera
de olika utredningarna. Annars är inte t.ex. riksdagens
revisionsutredning särskilt mycket värd. Det enda den
gör är att på två olika sätt förflytta människor mellan
Riksdagens revisorer och RRV utan att lösa just den
här konflikten: Vad är riktig, oberoende granskning
och vad är förtroendegranskning?

Anf. 156 LISBET CALNER (s) replik:
Herr talman! Jag hävdar nog i alla fall att den här
diskussionen är lämplig att ta när vi har fått ett förslag
på riksdagens bord och kan diskutera det i utskotten.
Men jag vill också säga att med vår förvaltningstradi-
tion med självständiga myndigheter tycker jag nog att
den uppdelning som vi har i dag inte är så tokig som
Fredrik Reinfeldt försöker ge sken av.
Men som sagt var: Låt oss ta en grundlig och rejäl
diskussion om detta när det nu ändå finns förslag i en
utredning. Jag tycker inte att vi skall fatta några beslut
eller avkräva varandra absoluta ståndpunkter och
ställningstaganden här i dagens diskussion om sam-
hällsekonomi och finansförvaltning.

Anf. 157 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Herr talman! Nu har ändå dagens ärende den ka-
raktären att de här frågorna dyker upp. Jag har noterat
att Lisbet Calner inte vill ge något besked i den här
frågan, och frågan kommer mycket riktigt att åter-
komma.
Tro bara inte att vi har lösningen framför oss i de
utredningar som ligger på riksdagens bord. De har
alla det systemfelet att deras utgångspunkt är en värld
där vi skall fortsätta med en uppdelning i Riksdagens
revisorer och RRV underställt regeringen, underför-
stått med RRV som det starkare organet. Där ligger
själva grundfelet. Vi behöver ett starkare oberoende
organ underställt riksdagen för att få trovärdig och bra
uppföljning av de pengar vi avsätter till olika verk-
samheter.
När det gäller folk- och bostadsräkningar tyckte
jag att Carl B Hamilton på ett utmärkt sätt utredde
integritetsskälen för att vara emot dessa. Jag kan bara
biträda det.
När det gäller riksgäldsresonemangen ber jag att
få påpeka att det var kundkontakt jag ansåg att riks-
gälden inte skulle ha. Det är alldeles korrekt att vi
moderater är för konkurrens, men den som skall upp-
båda denna konkurrens är inte staten. Det blir alltid
fel när staten eller olika offentliga organ tror sig vara
en spelare på marknaden. Det har alltid visat sig att
man utnyttjar stordriftsfördelar och den nära kontakt
med politiska partier som ofta föreligger när stat,
kommun eller landsting agerar. Det är därför som det
är klokt att låta marknader agera med fria, oberoende
aktörer, men staten bör inte vara en av dem.
Det är detta som är det principiellt intressanta med
att riksgälden nu går ut i stora, betalda annonser och
försöker få folk att sätta sina sparpengar där - på den
avkastande hästen, vilket vi i dag har lärt oss att det
är.

Anf. 158 LISBET CALNER (s) replik:
Herr talman! När det gäller revisionen och den
liggande utredningen var, om jag inte missminner
mig, de moderata revisorerna i remissyttrandet eniga
med de övriga revisorerna om att ha kvar de nuvaran-
de arbetsformerna. Det är väl bara att konstatera att
det finns olika uppfattningar inte bara mellan partier-
na utan också, som moderaterna har visat i det här
betänkandet, inom partierna.

Anf. 159 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Jag skall börja med att å Johan
Lönnroths vägnar be om ursäkt för att han inte bevis-
tar kammaren längre, men partiet har julfest i kväll
och han vill väl närvara där också.
Jag går sedan över till ärendet. Jag tänkte också
prata litet grand om revisionen. Jag satt själv med i
riksdagens revisionsutredning, och jag tyckte att det
bedrevs ett väldigt bra arbete där under Bengt K Å
Johanssons ledning. Vi gick igenom i stort sett hela
Europas revision, hur de olika ländernas modeller såg
ut. Vi hade inne i stort sett alla revisionsinstanser i
landet som sysslar med statlig revision osv. och fick
höra vad de tyckte om den statliga revisionen, hur de
arbetade nu och kanske litet grand också om hur man
alternativt skulle kunna arbeta.
I somras bröt det också ut en våldsam debatt om
revisionen, och det tycker jag är positivt. Jag tycker
att det är oerhört intressant när plötsligt revisionen
och granskningen börjar diskuteras offentligt. Tyvärr
var inte den debatten helt saklig i alla delar, och den
var dessutom föranledd av att Revisionsutredningen
hade skickat ut en underhandsremiss där man hade
vissa synpunkter. Det här tog hus i - hrm, hrm - på
vissa ställen.
Det intressanta med Revisionsutredningen var att
man som grundbult faktiskt hade diskussionen om
revisionens oberoende och hur detta skulle säkras.
Hela tiden gick diskussionen ut på att Caesars hustru
inte fick misstänkas. Det var den utgångspunkten vi
hade hela tiden.
Vad innebär då oberoende och beroende? Ja, obe-
roende i revisionssammanhang innebär att revisionen
skall vara oberoende i förhållande till sina uppdrags-
givare och till de instanser som skall granskas. Det är
de två fundamentala grundbultarna där. Oberoendet
skall gälla såväl valet av revisionsobjekt som genom-
förandet av revisionen.
I staten har vi i dag två revisionsorgan - dels
Riksdagens revisorer, dels RRV, Riksrevisionsverket.
Båda två har på var sitt sätt svårt att helt hävda obero-
endet gentemot sina uppdragsgivare. Riksdagens
revisorer genom att de politiskt valda revisorerna,
precis som Fredrik Reinfeldt här har sagt, har ett visst
inflytande över urvalet av revisioner och, som också
har sagts från talarstolen förut, att det inte helt sällan
förekommer att de professionella revisorernas rappor-
ter tvättas innan de redovisas. Detta sker naturligtvis
eftersom revisorernas rapporter nästan alltid är enhäl-
liga, och de eftersträvar konsensus.
RRV å sin sida är direkt underställt regeringen för
att granska myndigheter under regeringen. Det är
dessutom inte ett renodlat revisionsorgan utan har
även omfattande uppgifter av helt annat slag. Det som
också är ganska viktigt att konstatera här är att rege-
ringen i stigande grad till RRV ger utredningsuppdrag
som i huvudsak utförs av Riksrevisionsverkets avdel-
ning för effektivitetsrevision. Det är också ett visst
beroende av dem man skall hjälpa till att granska.
Generellt sätt kan man säga att det egentligen inte
finns något revisionsorgan som är fullständigt obero-
ende. Sedan kan man naturligtvis diskutera vilket av
de två revisionsorganen, Riksdagens revisorer eller
RRV, som är mest oberoende. Jag tänker inte gå in i
den diskussionen här i dag. Den får vi ta vid ett senare
tillfälle. Men jag vill påpeka att i båda dessa revision-
sorgan utförs en yrkesmässig revision. I båda fallen
utförs arbete av tjänstemän enligt internationellt ve-
dertagna metoder, dvs. god redovisningssed. Båda
organens val av väg styrs av de två viktigaste kriteri-
erna risk och väsentlighet, precis som har tagits upp
här förut.
När riksdagens revisionsutredning arbetade och vi
i stort sett skulle börja ta tag i de svårare frågorna
damp regeringens budgetproposition ned. Sedan var
den utredningen död. När man i budgetpropositionen
säger att så här skall det vara, det är redan bestämt,
det är klart, vad finns det då för anledning att fortsätta
en utredning? Därför blev det minst sagt rumphugget
på slutet.
Jag beklagar det. Vi hade nog behövt ett halvår till
för att komma fram till någonting. Jag tror att vi hade
kunnat komma fram till någonting bra. Jag delar den
grundläggande uppfattning som reservanterna har i
reservation 7, men jag har kommit fram till en annan
lösning. Jag tror inte på en riksrevisor. Jag tror snara-
re att man skall välja en annan modell, precis som
Revisionsutredningen kom fram till. Man förstärker
Riksdagens revisorer genom att plocka folk från Riks-
revisionsverket. Det innebär att man plockar bort
effektivitetsrevisionen från Riksrevisionsverket. Se-
dan har de kvar de uppdrag de har för regeringen.
Dessutom har de kvar den årliga revisionen. Effektivi-
tetsrevisionen skulle skötas av Riksdagens revisorer
med hela den öppenhet som då skulle bli möjlig. Men
då måste man naturligtvis koppla Riksdagens reviso-
rer till ett revisionsutskott i stället. Då får vi den totala
politiska granskningen, och vi får fram rapporterna
otvättade. Det tycker jag som sagt är väldigt viktigt.
Utredningen hade betydligt vidare ambitioner än
som sagts i kammaren förut. Det fanns ambitioner att
komma fram till någonting. Men de ströks automatiskt
när vi fick budgetpropositionen. Då var det inte sär-
skilt stor mening att fortsätta. Då hade regeringen satt
ned sin fot. Man blev rädd, skulle jag vilja säga, för
Riksrevisionsverkets våldsamma attack i samman-
hanget.
Men jag välkomnar en utredning. Vi har ett
mycket bra basmaterial att utgå från nu, och en sådan
utredning skulle kunna jobba ganska snabbt.
Jag yrkar bifall till reservation nr 8.

Anf. 160 LISBET CALNER (s) replik:
Herr talman! Jag börjar bli alltmer konfunderad
när det gäller resonemanget om hur revisionen skall
vara utformad. Det visar sig att även Vänsterns leda-
mot i Riksdagens revisorer har varit med på remissytt-
randet om att de nuvarande arbetsformerna skall be-
hållas. Det behövs nog en ordentlig diskussion om
detta, inte bara som jag sade tidigare mellan partierna
utan också inom partierna så att vi får klart för oss
vad vi egentligen tycker i den här frågan.
Herr talman! Jag tycker att vi får acceptera Johan
Lönnroths ursäkt. Inte kan väl finansutskottet inbilla
sig att vi med samhällsekonomi och finansförvaltning
kan konkurrera med Vänsterns julfest.

Anf. 161 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag skall meddela Johan Lönnroth
det Lisbet Calner har sagt när jag träffar honom efter
det att jag också har avvikit, för att gå på skatteutskot-
tets julfest får jag väl tillägga.
Det remissyttrande som kom från Riksdagens re-
visorer tror jag inte till fullo behandlade de förslagen.
Vi hade då ännu inte arbetat fram förslag. Frågan var
ju om vi skulle ha kvar organisationen som den var.
Det var det revisorerna svarade på. Det finns inte
någon skillnad i uppfattning mellan mig och Vänster-
partiets representant hos revisorerna, Lars Bäckström,
om vi skall välja en annan typ av revisionsorgan. Det
de svarade på var någonting helt annat. Det kan inte
Lisbet Calner ta in i den här diskussionen för det hör
inte hemma här.

Anf. 162 OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Jag skall ägna några minuter åt AP-
fondernas fastighetsaffärer. Finansutskottet föreslår
att AP-fondernas fastighetsinnehav skall bolagiseras.
Det har två syften, dels att ge statskassan större in-
komster, dels är det ett sätt att hyfsa till siffrorna inför
kommande budgetår.
Tyvärr kan hyresgästerna drabbas av det här. Som
tur är har utskottet ändrat sin tidigare inställning att
ombildningslagen, dvs. rätten för hyresgästerna att
ombilda en fastighet till bostadsrätt, skulle hoppas
över. Nu blev det inte så utan hembudsreglerna omfat-
tar även AP-fondens fastigheter vid bolagisering.
Hyresgästerna skall ges rätt att intresseanmäla en
överlåtelse till bostadsrättsförening, och fastighets-
ägaren kan pröva hembudet i Hyresnämnden.
Det finns ändå en viss problematik runt bolagise-
ringsfrågan. Risken är stor att AP-fondernas bolag
säljer fastigheterna när väl bolagiseringen är genom-
förd. Om inte hyresgästerna vid bolagiseringen lämnat
en intresseanmälan att ombilda fastigheten till bo-
stadsrättsförening är loppet kört i fortsättningen.
Ombildningslagen gäller inte vid försäljning av aktier
och andelar i bolag. Hyresgäster som bor i fastigheter
under dessa förhållanden har inte rätt att ta över fas-
tigheten vid försäljning.
En stor utförsäljning kan också störa stabiliteten
på bostadsmarknaden och kan försvåra t.ex. nypro-
duktion i de delar av landet där det börjar bli aktuellt,
framför allt i våra storstadsområden.
Det här sammantaget ger anledning till en ny ut-
värdering, men också skäl att komplettera med
tilläggsuppdrag. Riksdagen bör ge regeringen i upp-
drag att aktualisera frågan om rätten till ombildning
till bostadsrätt även vid försäljning av aktier eller
andelar i bolag.
Om detta var Vänsterpartiet och Socialdemokra-
terna rörande överens vid behandlingen av bostadsut-
skottets betänkande BoU22 från 1991/92 under de
borgerliga regeringsåren. I Socialdemokraternas re-
servation kan man läsa följande: Utskottet delar mo-
tionärens uppfattning om att det finns anledning att
överväga en ändring av lagstiftningen så att hyresgäs-
ter i en fastighet som ägs av ett bolag får möjlighet till
ombildning om bolaget säljer sina aktier och andelar.
Genom bolagiseringen av AP-fondernas fastig-
hetsinnehav försvinner alltså möjligheten till ombild-
ning för de hyresgäster som så vill. Det är ju beklag-
ligt på längre sikt.
Till sist vill jag dock understryka att Vänsterpar-
tiet inte motsätter sig viss utförsäljning av statligt
ägda fastigheter. Tvärtom har vi föreslagit en viss
utförsäljning av Vasakronans fastighetsbestånd till
förmån för kommunala bostadsbolag i kris.
I vårt budgetalternativ för åren 1999 och 2000 av-
sätter vi 1 miljard kronor för vardera året från dessa
utförsäljningar till förmån för rekonstruktion och
hjälp till kommuner där både den kommunala eko-
nomin och bostadsbolagens ekonomi befinner sig i
stora svårigheter. Om inget rejält görs blir det en
tickande bomb som kan få stora konsekvenser för
verksamheterna i dessa kommuner. Här behövs kraft-
tag. Vi ser med förväntan fram emot sådana förslag i
den kommande regionalpolitiska propositionen eller i
den gång på gång uppskjutna bostadspolitiska pro-
positionen.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reser-
vation 13.

Anf. 163 LISBET CALNER (s) replik:
Herr talman! En enkel replik till Owe Hellberg.
Första och tredje fondstyrelsernas fastighetsinnehav
utgörs till 20 % av bostäder och resten är kommersiel-
la fastigheter, framför allt kontor. Jag ville påpeka
detta eftersom Owe Hellberg pratade om denna jätte-
stora utförsäljning som skulle kunna komma till stånd.

Anf. 164 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Det var inte i första hand anledning-
en till att jag sade vad jag sade. Nu gäller det den
principiella frågan, dvs. hyresgästernas rätt till om-
bildning oavsett om det är ett bolag som äger fastighe-
terna eller om de ägs på ett annat sätt. Staten medver-
kar faktiskt till att göra det hela svårare med bolagi-
seringen. Därför bör man se över detta i samband med
den utvärdering som skall göras.

Anf. 165 ROY OTTOSSON (mp):
Herr talman! Här gäller det anslag på ett ganska
blandat utgiftsområde. Vi från Miljöpartiets sida vill
se till att det blir bättre statistik för att kunna upprätta
en bra grön BNP-beräkning, att kunna upprätta gröna
nationalräkenskaper, men också för att kunna beräkna
utvecklingen av miljöskulden.
Det här är viktiga underlag för de ekonomisk-
politiska beslut som vi saknar i riksdagens behandling
i dag. Vi får i stället lita på helt andra organ med
betydligt sämre möjligheter för att få en någorlunda
bedömning av hur miljöverkligheten ser ut ur eko-
nomisk synpunkt. Det finns en brist, och vi menar att
det är dags med en systematisk uppbyggnad.
Statistik behövs i ökad utsträckning. Det kräver
också att mer pengar satsas på Konjunkturinstitutet,
som också lyder under det här området. Även där
behöver det anställas fler. I dag finns det bara en
anställd som jobbar med den typen av frågor. Vi
skulle behöva fler för att kunna bygga upp en bra grön
BNP-beräkning - eller BNI-beräkning. Huvudsaken
är att vi får ett bättre underlag till de ekonomiska
propositionerna så att vi kan fatta klokare beslut.
Vi i Miljöpartiet anser att effektivitetsrevisionen
behöver förstärkas så att vi får bättre underlag till
riksdagen i det avseendet, så att vi bättre vet hur an-
slagen används, hur det fungerar ute i verkligheten. Vi
föreslår därför mer pengar till Riksdagens revisorer
och deras effektivitetsrevision. Vi tycker också att
Riksdagens revisionsutredning, som flera andra talare
har nämnt i dag, inte riktigt nådde fram till målet utan
snavade över målsnöret. I varje fall slutfördes inte
arbetet så som vi i utredningen hade tänkt oss. Det
behövs en utredning för att se över detta på ett bättre
sätt. Vi i Miljöpartiet anser att det bör finnas en sam-
lad effektivitetsrevision i ett oberoende revisionsor-
gan under riksdagen.
Vi motsätter oss av integritetsskäl folk- och bo-
stadsräkningen. Alltför långtgående ingrepp i den
personliga integriteten har gjorts i de sammanhangen,
även i den nya varianten. Det är viktigt att fråga sig
vilken statistik som behövs. Det skall inte bara samlas
in allt möjligt, även sådant som egentligen inte behövs
ur samhällets synpunkt. Det finns skäl att begränsa så
mycket som möjligt och bara ta fram det som behövs
för samhällsplaneringen.
Det går alltid att hävda från politiker- och sam-
hällsplanerarhåll att man behöver veta mer och mer.
Då finns det egentligen ingen gräns för hur långt man
kan gripa in mot den enskilda individen. Det är helt
oacceptabelt med en sådan attityd. Jag tycker tyvärr
att Lisbet Calner visade det här.
Vi vet att det behövs bra underlag för kostnadsut-
jämningen mellan kommuner och mellan landsting.
Det behövs förstärkning på SCB. Men då skall det
vara sådan information som behövs för utjämningen
och inte en mängd annat, så som det finns i folk- och
bostadsräkningen.
Likadant är det om det finns andra speciella behov
som behöver ses över. Då går det att klara sig med
enkäter, stickprov och urvalsundersökningar. På det
sättet kan man begränsa ingreppen i den personliga
integriteten. Det är också svaret på de frågor Lisbet
Calner ställde till Miljöpartiet, dvs. hur vi vill samla
in statistiken. Det skall vara en förstärkning av SCB
där det behövs, men också enkät- och stickprovsun-
dersökningar vid behov.
Även jämställdhetsstatistiken behöver förbättras.
Det är också ett skäl till att vi vill plussa på för Statis-
tiska centralbyrån.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 4.
Sedan några ord om reservation 11, som jag också
yrkar bifall till. Den handlar om etiska investeringar.
Det finns en lång rad statliga fonder och stiftelser
där det förvaltas mycket kapital. Vi menar att kapita-
let även borde placeras utifrån etiska utgångspunkter.
Det skall vara positivt genom att välja att placera
kapitalet där vi vet att det finns företag som arbetar
för miljöförbättrade energikällor, för återvinning, för
hälsovård, men också att undvika placeringar som
stimulerar miljöförstörande verksamheter och leder
till ökade hälsoproblem, t.ex. tobaks- och alkoholin-
dustrin.
Det här kan ge ekonomiska fördelar. Det blir färre
miljörisker, mindre risk för bojkotter från allmänhe-
ten. Det finns också skäl att tro att den typen av verk-
samheter som är etiskt riktiga också har en bättre
tillväxtpotential i framtiden. Vi menar att målet bör
vara att 25 % av de statliga fondernas och stiftelsernas
kapital skall placeras etiskt.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 december.)

9 § Allmänna bidrag till kommuner

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU3
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
(prop. 1997/98:1 delvis)

Anf. 166 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Betänkandet avser de allmänna bi-
dragen till kommunerna. Där har vi moderater presen-
terat ett alternativ som skiljer sig ganska mycket från
regeringens. Det alternativet finns väl presenterat i
våra motioner och i våra reservationer som är fogade
till betänkandet. Jag kommer, herr talman, närmast att
ge en del ytterligare kommentarer i anslutning till de
texter som där finns.
Kommunerna och landstingen disponerar i dag
intäkter på mer än 425 miljarder kronor. Det är en bra
bit över 500 miljarder om även kommunala bolag
räknas in. Ca 380 miljarder utgörs av skattemedel.
Kommunsektorns andel av den totala ekonomin är
därmed nära 30 %, en internationellt unikt hög siffra.
Medborgare i ett land som satsar så stora pengar i
den lokala, nära verksamheten borde kunna få en
väldigt god service som de är nöjda med. Men de två
senaste årens utveckling visar nästan övertydligt att så
inte är fallet. Gång på gång ser vi exempel på att
något har gått snett under dessa år av socialdemokra-
tiskt styre i riksdagen, av socialdemokratiskt styre i
samtliga landsting utom ett och av socialdemokratiskt
styre i en stor majoritet av kommunerna. Finns det
möjligen ett samband med just detta förhållande?
Medan vårdköerna i sjukvården försvann under de
borgerliga åren 1991-1994 har de återvänt med för-
nyad styrka under de senaste åren. Medan man fick
mera för varje satsad krona i kommunal verksamhet i
början av 1990-talet, tack vare avreglering och mins-
kad statlig detaljstyrning, upplever vi nu att själva
kärnverksamheten i vissa kommuner inte fungerar bra.
Krisen för äldreomsorgen är inte i första hand en
fråga om pengar utan om hur man bedriver och skapar
förutsättningar för bra äldreomsorg. Här har många
socialdemokratiskt styrda kommuner, illa klämda av
egen partiretorik, inte förstått eller inte förmått att
leva upp till sina uppdrag. Den kommunala kärnverk-
samheten, det som kommunerna finns till för, har
försummats. I stället har man ofta byggt ut sidoverk-
samheter som slukat såväl kompetens som pengar som
borde ha stått till förfogande för att garantera kvalitet
i det man skall ägna sig åt.
Jag har själv med stigande förvåning i min hem-
kommun sett hur detta skett. Ibland förstärks bilden
av dyrbara låtsaslekar med beställar-utförar-modeller
med nästan enbart interna aktörer. Inte förvånande
tyder aktuell statistik på att kommuner nu satsar mer
på overheadverksamhet och byråkrati, medan man
förra mandatperioden effektiviserade verksamheten
samtidigt som man koncentrerade resurserna dit.
Produktiviteten i kommunsektorn ökade då som aldrig
förr.
Vems är då ansvaret när missförhållanden och
bristande kvalitet uppdagas? Vems är ansvaret om en
kommunal kärnverksamhet som äldreomsorgen inte
fungerar? Jo, det här är den berörda kommunens, dess
politiskt valda lednings, ansvar. Jag har redan sagt att
detta för de flesta kommuner inte i första hand är en
pengafråga. Med en total budget på 425 miljarder
kronor i intäkter inser var och en att pengarna skall
räcka till det väsentligaste. Det finns faktiskt metoder
och vägar som står öppna för att god kvalitet också
kan åstadkommas utan att det krävs stora resurstill-
skott i form av pengar. Däremot krävs det ofta resur-
stillskott i form av kompetens, kunnande, omtanke
och, inte minst, lyhördhet för nya och bättre vägar att
åstadkomma önskat resultat. Monopolverksamhet
däremot är inte den bästa grogrunden för den typen av
resurstillskott.
Herr talman! Just mot denna bakgrund är det trist
att konstatera att utskottsmajoriteten i detta ärende,
som handlar om kommunal ekonomi, valt att på nytt
stänga dörren för den förnyelse av kommunal verk-
samhet som vi moderater förordar och som staten
måste bejaka för att kommunerna skall kunna sköta
sitt uppdrag på ett bra sätt.
Det är än mera trist att märka hur Socialdemokra-
terna nu i sin debatt ute i landet tillåter ett eventuellt
tillskott på 4 miljarder kronor år 1999 och år 2000 till
kommunala budgetar som totalt omsätter mer än 500
miljarder kronor. De här 4 miljarderna påstås vara
avgörande för välfärden. På detta enkla sätt skall man
kanske få människor att rösta på Socialdemokraterna
och mobilisera dem mot Moderaterna.
Herr talman! Avgörande för vår välfärd är att de
pengar som kommunerna redan i dag disponerar an-
vänds på bästa sätt, att de kan öka när landets eko-
nomi växer på grund av en sådan ekonomisk politik
från statens sida som främjar en uthållig tillväxt.
Det är onekligen cyniskt, men kanske symtoma-
tiskt, när socialdemokrater resonerar som om det är de
sista slantarna på marginalen i ökat statsbidrag som
skall användas till bättre äldreomsorg. Sonia Karlsson
- kommunfullmäktigeordförande från i det här sam-
manhanget inte okända Motala - skall strax föra so-
cialdemokraternas talan här och hon vet säkert bättre.
Det finns redan i dag pengar hos kommunerna som
kan användas bättre, som kan användas till att få en
god kvalitet på kommunal kärnverksamhet t.ex. Passa
samtidigt på att höja debattnivån ute i landet genom
att här säga det som är en självklarhet, dvs. att det är
viktigt använda pengarna väl!
Herr talman! I övrigt skall jag helt kortfattat ta
upp den inomkommunala skatteutjämningen, som ju
infördes för ett par år sedan och som enligt moderat
uppfattning är grundlagsstridig. Därför bör den ersät-
tas med ett nytt system där staten tillför bidrag till de
kommuner som har en för sina uppgifter otillräcklig
egen skattekraft.
Dagens inomkommunala skattesystem gör också
kommunerna helt oberoende av hur den egna skatte-
kraften utvecklas. Det är bara medelskattekraften i
riket som är intressant. Ett sådant system uppmuntrar
inte precis kommunerna att medverka till ekonomisk
tillväxt.
Det är intressant att notera att ibland när ekonomer
och andra diskuterar vad enskilda kommuner kan göra
för att förbättra sin ekonomiska situation - det talas
om diverse satsningar, t.ex. om idrottsevenemang som
i den debatt som vi hade om OS i Stockholm år 2004
- säger man att skattekraften då kanske ökar och
kommunen får in mera pengar. Det hela skulle då
kunna gå ihop. Då tror man att ökade skatteinkomster
till den egna kommunen skulle påverka skatteintäk-
terna i kommunen. Man räknar med att det rimligen är
så. Men dagens system gör kommunerna helt obero-
ende av hur den egna skattekraften utvecklas. Incita-
mentet för att öka den är helt borta. Vi moderater har i
det avseendet lagt fram ett förslag som är sådant att
samtliga kommuner skulle återges ett fullständigt
incitament för att höja den egna skattekraften. Om det
genomfördes skulle man på ett helt annat sätt skapa
möjligheter för kommunerna att bidra till ekonomisk
tillväxt i landet.
När regeringen nu valt att inte lägga fram förslag
om en grundlagsändring som skulle göra den inom-
kommunala utjämning som införts förenlig med
grundlagen - man har avstått från detta trots att en
statlig utredning har lagt fram ett förslag om en sådan
grundlagsändring för att så att säga åstadkomma kon-
vergens mellan dagens system och grundlagen - och
insikten finns att vi inte skall gå fram med en grund-
lagsändring, tycker jag nog att vi skall tolka detta som
att också regeringen börjar inse att dagens system
måste ändras. Jag inbjuder gärna socialdemokraternas
företrädare att ansluta sig till denna min uppfattning.
Herr talman! Slutligen vill jag kommentera ytter-
ligare ett moment som berörs i betänkandet. Det gäl-
ler de inkomstrelaterade avgifter som många kommu-
ner tillämpar, bl.a. för barnomsorg och äldreomsorg,
och som det finns statligt författningsstöd för - fak-
tiskt i strid med den kommunala likställighetsprincip
som i övrigt gäller.
I en nyligen utkommen ESO-rapport beskrivs det
hur sådana här inkomstrelaterade avgifter gör att det
ofta inte lönar sig att arbeta. Det gäller bl.a. för per-
soner som i dag är arbetslösa men också för personer
som inte har alltför märkvärdiga inkomster.
Vi moderater hävdar att fördelningspolitiken skall
bedrivas av staten. Att ovanpå detta lägga inkomstre-
laterade avgifter i kommunerna får orimliga margina-
leffekter för många, inte minst för låg- och mellanin-
komsttagare. Vi vill ta bort den särskilda författning
som ger kommunerna rätt att i vissa fall ha inkomstre-
laterade avgifter - i strid mot den likställighetsprincip
som i övrigt gäller enligt kommunallagen.
Herr talman! Jag avstår från att yrka bifall till alla
de reservationer som vi moderater står bakom och
nöjer mig med att yrka bifall till reservation 1 under
mom. 3.

Anf. 167 KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! Anslagen till kommunerna kan låta
torrt och tråkigt när vi talar om en verksamhet som
handlar om bortåt 500 miljarder kronor. Men om vi
vänder på steken handlar det framför allt om det som
är mycket av kärnan i vår vardag - vården, äldreom-
sorgen, skolan och barntillsynen. Det handlar om
trygghet för oss människor att veta att det fungerar när
och om vi skulle behöva hjälp men också om att fak-
tiskt få vardagen att fungera. När det här fallerar så
fallerar också tilliten till skattesystem och skattefi-
nansiering. Det är självklart att människor inte har
någon lust att betala skatt för verksamheter som inte
finns där den dag man själv verkligen behöver dem.
Vi i Folkpartiet har tillstyrkt det tillskott som re-
geringen har föreslagit av den enkla anledningen att vi
ser att kommuner och landsting skulle behöva ytterli-
gare extra pengar för att få näsan över vattenytan. Vi
har varnat för det här länge och i våra egna tidigare
budgetalternativ och budgetförslag lagt på mer än vad
regeringen har gjort.
Det handlar inte om att lösa de ekonomiska pro-
blemen eller att bygga ut den kommunala servicen
utan, som vi skriver i vår reservation, om att bromsa
takten på uppsägningarna. Bara i går hörde jag att
man i en rapport från Landstingsförbundets ekonomer
gör prognosen att det med hjälp av de här pengarna
handlar om att det bara är omkring 7 000 personer
som blir uppsagda eller får en naturlig avgång i stället
för 20 000 de närmaste åren. Det är viktigt att i retori-
ken hålla reda på att det inte handlar om några utök-
ningar utan om att bromsa minskningarna.
Det handlar om att ge något större förutsättningar
för att säkra kvaliteten.
Det här räcker inte. Som många har påpekat
handlar det framför allt om vad man gör med de stora
summor pengar som man redan disponerar och att
man i kommuner och landsting måste dels göra rätt
saker, dels göra saker och ting på rätt sätt. Det handlar
om att satsa på vård, omsorg, skola och en och annan
gatlykta, inte någon annan verksamhet som kommu-
nerna också lägger ut pengar för. Det handlar om att
göra saker på rätt sätt med effektivitet, konkurrensut-
sättning, upphandling, entreprenad, valfrihet osv., om
att inte bedriva verksamheter i obskyra bolagsformer.
Om kommunalpolitikerna vill leka affär föreslår vi i
Folkpartiet att de skall starta eget i stället.
Vi hade i vår budgetram en del andra förbättring-
ar: 380 miljoner till förbättrat högkostnadsskydd för
vård och medicin så att barnfamiljer och gamla män-
niskor inte skall ställas inför valet att antingen gå till
doktorn eller ta ut medicinen. Den innehöll ett fortsatt
statligt ansvar för assistansersättningen - på det viset
behövde man inte föra över en summa till kommuner-
na som ändå gick med minus - och ett förslag om att
man skulle införa ett stimulansbidrag för äldreboende.
Eftersom vår budgetram redan har röstats ned har vi
inte möjlighet att hålla fast vi våra förslag. Folkparti-
ets budget kan inte plockas i delar utan måste antas i
sin helhet.
Jag tänkte, herr talman, avsluta med att säga några
ord om en fråga som alldeles för ofta kommer bort när
vi talar om kommunal ekonomi och kommunal verk-
samhet. Det är det som jag skulle beteckna som vår
tids riktigt stora utmaning, att häva utanförskapet och
bryta den vanmakt som finns för människor som ofta
bor i storstädernas utsatta förorter. Segregationen
gräver allt djupare diken i vårt samhälle. Det går åt
helt fel håll. För oss i Folkpartiet handlar det om att
bryta vanmakten och häva utanförskapet och göra det
genom att se till att människor får jobb och egen för-
sörjning och makt över sitt eget liv. Då kan vi bryta
utanförskapet och byta det mot ett innanförskap.
Hur kommer de här frågorna in här? Ja, vissa
kommuner har en större andel människor som står
utanför arbetsmarknaden som gör att man har högre
kommunala utgifter och lägre kommunala inkomster.
Därför har vi förordat ändringar i utjämningssystemet.
Jag har reserverat mig till förmån för ett förslag om
att kommuner och staten skall ta ett delat ansvar för
socialbidragen. Då kan varken kommun eller stat
tjäna på att man försöker skjuta människor mellan
systemen. Man kan i stället koncentrera krafterna på
att det skall bli det bästa för den enskilda människan i
stället för det bästa för systemen.
Vi har också föreslagit att de s.k. Blommancheck-
arna och de s.k. kommunakutpengarna i stället skall
delas ut generellt och förutsägbart, utan tjocka pärmar
med ansökningshandlingar, till de kommuner där man
har stadsdelar med många människor som lever i
väldigt utsatta situationer, men så att man inte behö-
ver ansöka och gå med mössan i hand på Inrikesde-
partementet för att kunna få ut de här pengarna.
Det här löser givetvis inte några problem i sig,
men det kan vara med och skapa förutsättningar så att
man lokalt kan ordna den bästa skolan åt de barn och
ungdomar som verkligen behöver den bästa utbild-
ningen, så att man kan satsa på en bättre infrastruktur
både socialt och på andra sätt, så att man t.ex. har råd
och möjlighet att erbjuda förskola åt de barn som allra
mest skulle behöva förskolan men vars föräldrar står
utanför arbetsmarknaden och därför inte har rätt till
barnomsorg.
En förnyelse av kommunal verksamhet som vi i
Folkpartiet har strävat efter både länge och väl hand-
lar till viss del både om att göra rätt saker och om att
göra sakerna rätt. Det handlar inte bara om effektivitet
och ekonomi, utan det viktigaste är att människor
skall kunna få den service och den omsorg och vara
med i den verksamhet som passar just dem bäst och
att själva kunna forma verksamheten. För oss är val-
frihet och inflytande ingen lyx för de starka utan en
grundläggande förutsättning för att alla människor
skall kunna ha makten över sina liv. Det är så, herr
talman, att de människor som har pengar och som har
ingående kunskaper och vassa armbågar har alltid
kunnat ha makt över den här typen av tjänster. Det är
inte det vi är ute efter, det räcker inte för oss. Därför
vill vi skapa sådana förutsättningar att skolan, vården,
barnomsorgen och den kommunala servicen skall
kunna fungera även längst ut på linje 13.
Jag står givetvis bakom alla de reservationer som
vi har i betänkandet men yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 168 MARIE ENGSTRÖM (v):
Herr talman! Efter nästan ett halvår av höjda
statsbidrag syns ännu inga tecken på att sysselsätt-
ningen ökar i kommunerna. I stället har personalstyr-
kan minskat under hösten. Precis dessa rader kunde
man läsa i ett nummer av Kommun Aktuellt i förra
veckan. Artikeln bygger på SCB:s arbetskraftsunder-
sökning. Man konstaterar att minskningen i första
hand skett bland kvinnor som varit anställda inom
vården och omsorgen. Förhoppningarna om att det
ökade statsbidraget snabbt skulle medföra ett ökat
antal sysselsatta har tydligen kommit på skam.
Den här situationen bekräftas också i Kommun-
förbundets oktoberrapport. Man bekräftar naturligtvis
att kommunernas ekonomiska situation har förbättrats
under hösten. Man säger t.o.m. att genomsnittskom-
munen borde kunna klara kravet på budget i balans år
2000 men - och det här är viktigt - det är en stor
variation bland kommunerna. Man spår att 140 kom-
muner, alltså nästan hälften av landets kommuner
trots de ökade statsbidragen måste göra nedskärningar
och därmed personalminskningar fram till år 2000.
I den andra hälften av kommunerna finns det ut-
rymme för expansion. Då är bara frågan: Hur många
kommuner kommer att utnyttja det läget för att utöka
verksamheten och hur många kommer att använda
pengarna till att förbättra ekonomin?
Jag tycker naturligtvis att det är bra att Socialde-
mokraterna nu har kommit med förslag om mer peng-
ar till kommunerna. Men problemet är att det uppen-
barligen inte är tillräckligt. Moderaterna däremot
säger inte bara nej till ökade statsbidrag från 1999 och
framåt. Man anser också att det nu finns utrymme att
genomföra skattesänkningar ute i kommunerna. Mo-
deraterna bedömer uppenbarligen behoven i kommu-
ner och landsting på ett helt annat sätt än andra.
Förändringarna i befolkningssammansättningen
gör att behovet av kommunal verksamhet kommer att
öka. Det är det växande antalet äldre och den växande
gruppen av barn och ungdomar mellan sju och femton
år som gör att det kommer att ställas högre krav på
äldreomsorg, sjukvård och skola. SCB säger att om vi
skall kunna upprätthålla nuvarande nivå och service
år 2000, behöver vi ytterligare ca 11 000 anställda i
kommuner och landsting.
Vi har nog alla upprörts den sista tiden av situa-
tionen inom åldringsvården. Egentligen borde vi
skämmas för att vi inte har förmått att ta hand om våra
äldre på ett bättre sätt. I vissa fall har det egentligen
varit fråga om direkt vanvård. Det är inte bara den
medicinska delen av vården som har blivit eftersatt.
Det handlar också om omvårdnad. Det handlar om att
det finns någon där som kan trösta, någon som kan
lindra, någon som har tid med en liten pratstund. Vad
det egentligen handlar om är ju värdighet och med-
mänsklighet.
Vi har också sparat på våra barn. Större skolklas-
ser, sämre undervisningsmaterial och en nästan obe-
fintlig elevvård har blivit allt vanligare. Samtidigt
säger vi att det är oerhört viktigt med satsningar på
utbildning. Men hela tiden försämrar vi förutsättning-
arna.
I Värmland, som jag kommer från, har man på
initiativ från mitt parti i Kristinehamns kommun nu
beslutat att årligen upprätta barnboksslut. Det betyder
att man nu synliggör på vilket sätt de politiska beslu-
ten i kommunen påverkar barnen. Liknande förslag
har vi lagt fram i vår budgetmotion här i riksdagen.
Där tycker vi att regeringen skall följa den norska
regeringens exempel och ta fram en barnbilaga i bud-
geten, alltså en bedömning av hur budgeten påverkar
barnens rätt och barnens situation.
Det kan naturligtvis vara svårt att avgöra hur barn
påverkas av övergripande ekonomiska beslut. Men vi
tror ändå att det finns ett stort värde i att anlägga ett
barnperspektiv. Jag hoppas verkligen att regeringen
tar till sig detta och att man behandlar det här positivt.
Verksamheterna i kommunerna utgör stommen i
den generella välfärden. De skall, tillsammans med
socialförsäkringarna, de generella stöden och de be-
hovsprövade bidragen, bilda en helhet. Jag tycker att
man kan säga att dessa saker tillsammans utgör våra
socialpolitiska system. Dessa system är beroende av
varandra. Förändringar inom ett område får betydelse
för ett annat.
Så kan man t.ex. säga att den höga arbetslösheten,
besparingarna i kommunerna och försämringarna
inom bl.a. sjukförsäkringen i hög grad har påverkat de
behovsprövade bidragen. Då handlar det i första hand
om socialbidragen.
Socialbidragen är i dag en tung post i kommuner-
na. Förra året fick över 400 000 hushåll socialbidrag.
Med andra siffror kan man säga att 753 000 männi-
skor fick socialbidrag någon gång under 1996. Det
motsvarar 11 % av den arbetsföra delen av befolk-
ningen. Det är en ökning från året tidigare. Men det
som kanske är allvarligast är att mer än hälften av
socialbidragshushållen hade ett långvarigt socialbi-
dragsberoende, alltså mer än tio månader. Det finns
alltså en väldigt stark tendens att socialbidragen håller
på att överge sitt ursprungliga syfte att vara ett tillfäl-
ligt ekonomiskt stöd. I stället håller det på att bli en
försörjningskälla för stora grupper.
Socialbidragen är alltså dryga. Förra året betala-
des det ut drygt 11 miljarder kronor i socialbidrag.
Eftersom höga socialbidragskostnader tränger ut an-
nan kommunal verksamhet, blir detta litet av kommu-
nernas moment 22. Men det finns också en ojämlikhet
mellan kommunerna, eftersom kostnaderna varierar.
I en reservation som vi har tillsammans med Folk-
partiet tas den här problematiken upp. Vi pekar på
nödvändigheten av att se över om staten och kommu-
nerna kan dela på kostnadsansvaret - men på ett för
staten kostnadsneutralt sätt. Frågan börjar aktualiseras
nu, inte minst mot bakgrund av att vi från den
1 januari 1998 inför en riksnorm.
Vänsterpartiets förslag för kommunsektorn inom
utgiftsområde 25 finns i ett särskilt yttrande. Enligt
våra förslag kommer kommunsektorn att få ett netto-
tillskott på 5 miljarder kronor. Dessa resurser skapar
vi genom att avskaffa grundavdrag vid högre inkoms-
ter. Vi säger också nej till höjningen av allmänna
egenavgifter från den 1 januari, alltså höjningen från
5,5 % till 6,95 %. Vi föreslår också en riktad sänk-
ning av arbetsgivaravgifterna i kommuner och lands-
ting med 5 miljarder kronor.
Utöver de här förslagen föreslår vi att man gör en
överflyttning av arbetslöshetsmedel på 3,3 miljarder
från utgiftsområde 13 till utgiftsområde 5. Avsikten är
att skapa extra jobb åt långtidsarbetslösa inom kom-
munsektorn, jobb till ordinarie löner. Det är ett sätt att
få pengar som annars skulle betalas ut i form av pas-
siva bidrag att i stället bidra till aktiva åtgärder. Man
gör på det här sättet något åt den smått absurda situa-
tion som det innebär att utbildad, kunnig arbetskraft
står utanför arbetsmarknaden medan behoven är oer-
hört stora.
Vi har även inom andra utgiftsområden förslag
som påverkar kommunernas ekonomi. Det gäller t.ex.
assistansersättningen. Den 1 januari 1994 träder lagen
om stöd och service till vissa funktionshindrade och
lagen om assistansersättning i kraft. En av rättigheter-
na enligt lagen var ju just rätten till personlig assi-
stans. En grupp svårt funktionshindrade människor
kunde nu få hjälp och stöd att leva ett mycket mer
innehållsrikt liv. Reformen blev dyr, och man ålägger
nu kommunerna att betala de första 20 timmarna.
Samtidigt inför man en schablonisering i timersätt-
ningen. På utgiftsområde 9 har vi därför reserverat
pengar för att lyfta av kommunerna den här kostna-
den.
Jag har ett annat exempel. I år, 1997, drogs också
ett stimulansbidrag till landstingen för rehabilitering
och habilitering av äldre och rörelsehindrade in. De
här pengarna var ett led i handikappreformens genom-
förande. Jag vill på det här sättet rikta litet kritik mot
att man från regeringshåll med ena handen ger pengar
till kommunerna, men samtidigt tar tillbaka med den
andra. Med hänvisning till att man har givit kommu-
nerna pengar, övervältrar man kostnader. Vi tycker
inte att det är något lyckat sätt att resonera.
Kommunernas inkomster är inte bara statsbidrag.
Det handlar ju också om skatter. Och bästa sättet att
öka skatteintäkterna är naturligtvis att få kommunin-
vånarna i arbete. Det tycker vi är ganska självklart.
Men vi har ytterligare en reservation. Den handlar om
hur det blir om någon kommun skulle vilja öka ut-
debiteringen. Då har vi ju en metod som gör att stats-
bidragen minskas. Vi tar i en reservation upp vår
kritik mot detta, som vi tycker är ett ingrepp i det
kommunala självstyret.
Herr talman! Vänsterpartiet står bakom två reser-
vationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 3.

Anf. 169 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Herr talman! Det var en sak som Marie Engström
sade som jag måste kommentera. Hon sade att vi
moderater säger att det finns ett utrymme att sänka
kommunalskatten. Det är en skillnad jämfört med
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.
Ja, det finns ett sådant utrymme. Men det förutsät-
ter en annan politik här på riksplanet så att man får
avregleringar av kommunalsektorn, t.ex. i fråga om
socialtjänstlagen. Men det förutsätter också kommun-
ledningar som säger ja till konkurrensutsättning av
kommunal verksamhet för att få ned kostnaderna med
bibehållen kvalitet.
I och med att Socialdemokraterna här i riksdagen
säger nej till vad jag har sagt, och i och med att soci-
aldemokratiska majoriteter ute i kommunerna intar
den attityd som de gör, finns ju inte det här utrymmet
till sänkta skatter. Fortsätter man i dagens spår, så blir
det fortsatt höjda skatter - och dessutom sänkt kvali-
tet på kärnverksamheten. Jag vill göra det här tillrätta-
läggandet utifrån vad Marie Engström sade.

Anf. 170 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det kan vara viktigt med tillrättaläg-
ganden. När jag läste moderaternas motion förstod jag
kanske inte att detta var villkorat på det sättet.
Eftersom vi har startat ett replikskifte skulle jag
vilja fråga Lennart Hedquist en sak. Lennart Hedquist
sade i sitt anförande att krisen i äldreomsorgen inte är
en fråga om pengar utan att det är andra orsaker till att
vi har den kris vi har i dag. Jag skulle vilja återknyta
till den debatt vi hade här i riksdagen den 5 november
om äldrevården. Då sade moderaternas representant
att äldrevården får kosta vad den behöver kosta om
den sköts effektivt och med god kvalitet, men då får
också kommunerna lära sig att prioritera. Hur står
detta i relation till det uttalande som Lennart Hedquist
gjorde alldeles nyss?

Anf. 171 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Herr talman! Det står väldigt väl i överensstäm-
melse med vad jag sade. Det är nämligen så att kom-
munerna ägnar sig åt en massa sidoverksamheter som
kostar mycket pengar. Om man i stället fokuserar och
satsar på det man finns till för, och dit hör ju bl.a.
äldreomsorgen, kan man kanalisera pengaresurser dit.
Men om man skall få en bra och framåtsyftande kvali-
tet på äldreomsorgen måste man också bejaka nya
idéer och se hur man kan göra saker annorlunda än
vad man hittills har gjort. Den grogrunden finns ofta
inte om man bedriver den här verksamheten som en
ren kommunal monopolverksamhet. Man måste också
öppna för idéer utifrån. Det visar erfarenheterna.

Anf. 172 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag har haft anledning att debattera
även socialförsäkringsfrågor. Det gjorde vi i går här i
kammaren. Jag noterar att moderaterna t.ex. har för-
slag om att ytterligare en karensdag skall införas i
sjukförsäkringen. Ni går emot en höjning av sjuker-
sättningen osv. Samtidigt vill jag återknyta till utta-
landet om att kommunerna måste lära sig att priorite-
ra. Jag skulle vilja att Lennart Hedquist tog tillfället i
akt och preciserade vad det är som skall skäras bort i
kommunerna. Vilken typ av verksamhet är det som
skall bort? Jag tror att vi är väldigt många som väntar
på det svaret.

Anf. 173 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Herr talman! Regeringen och Centern är stolta
över budgetsaneringens kraft och konsekvens.
Vi kristdemokrater har under hela saneringspro-
cessen konstaterat att budgetsaneringen har genom-
förts på ett sådant sätt att kommunerna inte klarar av
sina kärnuppgifter inom vård, omsorg och skola. Vi
har också vid varje budgetbeslut omprioriterat resur-
ser så att kommuner och landsting får resurser för en
värdig vård och omsorg.
Herr talman! Hela hösten har det nu kommit larm-
rapporter om tillståndet inom äldrevården. Bilden av
Sverige som en välfärdsnation har allvarligt skadats
när bilder av direkt vanvårdade gamla nått oss alla.
Socialstyrelsen har också slagit larm om en utbredd
och dokumenterad vanvård i äldrevården. Enligt So-
cialstyrelsens generaldirektör Claes Örtendahl spelar
det ingen som helst roll om verksamheterna har be-
drivits i privat eller kommunal regi.
Men regeringen verkar ha en kluven och motsä-
gelsefull hållning till vanvården av gamla och lång-
varigt sjuka. Bostads- och kommunministern har
försökt vifta bort Socialstyrelsens larmrapporter, bl.a.
om att sju av tio på de kommunala sjukhemmen är
undernärda. Han har kritiserat Socialstyrelsens gene-
raldirektör för vad han kallar grovt svepande slutsat-
ser om tillståndet i äldrevården. Är inte Jörgen An-
dersson medveten om att det är just den regering där
han själv ingår som uttryckligen har beställt utred-
ningen av Socialstyrelsen? Då kan man väl inte sam-
tidigt kritisera Socialstyrelsen när den gör sitt jobb?
Herr talman! Socialminister Margot Wallström
däremot kallar rapporten för ett viktigt bidrag till
diskussionen om äldrevården. Man kan ju undra vad
regeringen egentligen tycker om Socialstyrelsens
rapport om tillståndet i äldrevården. Vi kristdemokra-
ter hoppas fortfarande på ett klarläggande av statsmi-
nister Göran Persson.
Efter nästan ett halvår med höjda statsbidrag syns
ännu inga tecken på att sysselsättningen och därmed
förhoppningsvis kvaliteten i vården ökar i kommuner-
na. För att snabbt förbättra sysselsättning och kvalitet
valde regeringen att höja statsbidragen redan andra
halvåret 1997. De 2,7 miljarder kronor det handlar
om skulle enligt regeringen ge en omedelbar effekt på
sysselsättningen. Här förväntades kommuner med bra
ekonomi att öka antalet anställda, medan kommuner
med sämre ekonomi uppmanades att begränsa ned-
dragningarna och dra tillbaka varslen om uppsägning-
ar. Nu har vi facit t.o.m. årets näst sista månad.
Bara under november månad föll sysselsättningen
inom vård och omsorg med 29 000 personer jämfört
med samma månad förra året. En liknande personal-
neddragning inom offentlig sektor har inte skett sedan
den djupaste krisen 1992-1993. En klen tröst är att
även inom industrin föll sysselsättningen, med
ca 20 000 personer. Men enligt affärsidén har mycket
riktigt den öppna arbetslösheten däremot fallit.
Nu är det ju mycket riktigt så att propositionen
och utskottsmajoritetens förslag innebär att samman-
lagt 16 miljarder kronor kommer att tillföras kom-
munsektorn fram till år 2000. Då skall man komma
ihåg att regeringens politik med andra handen kom-
mer att ta tillbaka just ca 16 miljarder kronor. I år
höjs de avdragsgilla egenavgifterna i sjukförsäkringen
med en procentenhet och nästa år med ytterligare en.
Den sammanlagda egenavgiftshöjningen har undan-
dragit ca 15 miljarder i skatteintäkter för kommunsek-
torn vid slutet av nästa år. Därutöver har ytterligare
ca 1 miljard övervältrats, utöver finansieringsprinci-
pen, på kommunerna, främst genom ökade socialbi-
drag på grund av försämringar i socialförsäkringssys-
temet.
Herr talman! Detta innebär att de omskrutna 16
miljarderna i stort sett för kommunsektorn tillbaka till
ruta ett där man befann sig på valdagen 1994. Läs
igenom era egna anföranden här i kammaren och
under valrörelsen om hur den dåvarande oppositionen
beskrev tillståndet inom kommunsektorn. Där är vi
åter när dagens statsbidragshöjningar är genomförda.
Nu välkomnar vi kristdemokrater att regeringen
till sist insett att kommuner och landsting dränerats på
resurser i sådan omfattning att de inte längre kan
fullgöra sina primära uppgifter inom vård, omsorg
och skola. Förslaget att föra tillbaka resurser med
sammanlagt 16 miljarder kronor är därför bra - det är
en bra signal - men inte tillräckligt långtgående. Fort-
farande kommer det att återstå ett obestridligt gap
mellan behov och resurser.
För att nå en real förbättring krävs det enligt vår
och Kommunförbundens uppfattning ytterligare 4-5
miljarder kronor fram till år 2000. Med kristdemokra-
ternas ekonomiska politik får också kommuner och
landsting ett ackumulerat tillskott på drygt fyra och en
halv miljarder kronor under planperioden.
Vi har valt en metod att ge dessa nya resurser som
främst bygger på sänkta egenavgifter i sjukförsäkring-
en. Detta ger både högre köpkraft för löntagarna och
ökade resurser till kommunsektorn. Finansieringsbe-
hovet uppstår i statens finanser med sammanlagt
ca 18 miljarder kronor. Genom att vi också återinför
vårdnadsbidraget och en andra karensdag förstärks
kommunsektorns ekonomi ytterligare, samtidigt som
resurser kan återföras från utgiftsområdet för att inte
kommunsektorn skall överkompenseras. Netto inne-
bär detta en förstärkning med 1,8 miljarder kronor
under 1998 och sammanlagt cirka fyra och en halv
miljarder t.o.m. år 2000.
Herr talman! Kommunsektorns utveckling handlar
inte enbart om nya resurser. Vi får inte glömma bort
att kommunsektorn redan i dag förfogar över enorma
resurser - över 30 kr på varje intjänad hundralapp går
redan till denna sektor. Samtidigt som de uppenbara
resursbristerna rättas till är det helt nödvändigt att
kommunerna prioriterar sina huvuduppgifter, att den
kommunala verksamheten effektiviseras och konkur-
rensutsätts. Det handlar om, som Karin Pilsäter sade,
att göra rätt saker och om att göra saker rätt, att ef-
fektivisera och att kraftsamla på vård, omsorg och
skola. Då är det viktigt att våga konkurrensutsätta
även den egna verksamheten med kvalitet, och inte
enbart med pris i fokus.
Vi kristdemokrater har motionerat om att införa
värdighetsgarantier ute i kommunerna, en varudekla-
ration och en kvalitetskontroll av äldrevården. Där
skall det bl.a. finnas eget rum för alla som så önskar,
vara självklart att sjukhemsplatsen ligger i den kom-
mundel där vederbörande tidigare bott och har sina
bekanta, vara uttalat att en patient inte skall behöva
vänta innan en blöja med avföring eller urin byts,
finnas tillräckligt med personal för att mata och hjälpa
till med att dricka, finnas tillräckligt med personal så
att varje patient får känna sig ompysslad, observerad
och personligt tilltalad några minuter varje förmiddag
och eftermiddag. Ett antal kommuner är glädjande
nog på väg att införa en sådan värdighetsgaranti för
att återupprätta förtroendet för äldreomsorgen.
Jag vill med det, herr talman, hänvisa till det sär-
skilda yttrande som Mats Odell har fogat till betän-
kandet.

Anf. 174 SONIA KARLSSON (s):
Herr talman! Mer än något annat handlar välfär-
den om jobben och att vi kan klara en bra utbildning,
en god vård och en trygg omsorg om barn och gamla.
Socialdemokraterna och Centern har gjort gemen-
samma ansträngningar för att få ordning på den
svenska ekonomin. Nu kan vi se resultaten. Vår eko-
nomi har fått ny kraft och styrka.
Det ger oss möjlighet att till år 2000 rejält höja ni-
vån på bidragen till kommuner och landsting. Jämfört
med 1996 handlar det om 16 000 miljoner kronor.
16 000 miljoner kronor är mycket pengar, men vad
kan vara viktigare än en bra skola, en bra barnomsorg,
en bra sjukvård och en bra äldreomsorg? Vi har också
alla här tidigare intygat hur viktigt det är.
Den stora frågan i svensk politik är: Skall våra nya
resurser användas för att värna välfärden och bekäm-
pa arbetslösheten, som vi socialdemokrater vill, eller
skall de användas, som Moderaterna föreslår, till att
sänka skatten så att kommuner och landsting utarmas
på de resurser som så väl behövs för skolan, vården
och omsorgen?
Vi socialdemokrater vill utveckla välfärden. Det
bästa sättet att minska klyftorna i samhället är att se
till att fler människor har arbete. Vården och omsor-
gen måste hålla hög kvalitet, och den egna ekonomin
skall inte avgöra om en människa får den vård hon
behöver när hon behöver den. De brister vi ser i dag
vill vi göra något åt. Vi skall ha en värdig vård och
omsorg. Vi skall ha en skola med allra högsta kvalitet.
Finansutskottet utgår i likhet med regeringen från
att kommuner och landsting främst använder de ökade
resurserna inom områdena vård, omsorg och skola.
Anslagen under budgetens utgiftsområde 25 om-
fattar merparten av statens utgifter för kommuner och
landsting. Riksdagen har fastställt ramen till 93 049
miljoner kronor.
Utskottet föreslår bifall till propositionens förslag
beträffande anslagen och avslag på motionerna från
Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och
Vänsterpartiet.
Utskottet kan konstatera att samtliga partier till-
styrker regeringens förslag att höja de generella
statsbidragen för nästa budgetår. T.o.m. Moderaterna
tar skeden i vacker hand. Att Moderaterna sväljer
förtreten med höjda statsbidrag för nästa år försvarar
de med att det kommunala budgetarbetet redan har
kommit långt. Men sedan återställs ordningen för åren
därefter, då Moderaterna säger nej till de nya resur-
serna till kommuner och landsting.
Moderaterna föreslår en skattesänkning med
50 öre år 1999 och 1 kr år 2000 i kommunsektorn.
Det innebär minskade inkomster för kommunsektorn
med 9,6 miljarder kronor, som inte skall kompense-
ras. Dessutom vill de krympa statsbidragen med 7,6
miljarder. Enligt den moderata kommunpolitiken
skulle kommuners och landstings ekonomiska utrym-
me år 2000 bli ca 17 000 miljoner lägre än enligt
Socialdemokraternas politik. De föreslagna nedskär-
ningarna motsvarar lönekostnaderna för ca 60 000
heltidsanställda i kommunerna. Framför allt är det
kvinnornas jobb som hotas av Moderaternas politik.
Utskottet avvisar bestämt en sådan neddragning av
resurserna med hänsyn till de allvarliga konsekven-
serna för kommunernas service till medborgarna.
Lennart Hedquist flydde problemen, och han tog
upp hela kommunsektorns inkomster och sade att de
var ungefär 450 miljarder. Såvitt jag vet beräknas
kommunsektorns - dvs. kommunerna, landstingen,
församlingarna och kommunförbunden - samlade
inkomster i år till 399 miljarder kronor. Samtidigt är
de samlade utgifterna ungefär 400 miljarder.
Sedan hänvisade Lennart Hedquist till att jag var
kommunfullmäktiges ordförande i Motala och att jag
nog skulle kunna tala om hur det såg ut, eftersom han
också påstod att kommunerna borde ägna sig åt kärn-
verksamheten och inte åt allt annat som de gör.
Motala kommuns budget för 1998 är på ca 1 200
miljoner kronor. Av dem går det till barn- och ut-
bildningsnämnden 364 miljoner, till omsorgsnämn-
den, där äldreomsorgen finns, 398 miljoner, till vux-
enutbildningsnämnden 137 miljoner och till östra
kommundelsnämnden, som har barnomsorg, äldreom-
sorg och utbildning, 125 miljoner. Det gör att till de
här kärnverksamheterna går drygt 1 000 miljoner.
Kvar är drygt 175 miljoner, som skall gå till fullmäk-
tige, kommunstyrelsen, miljö- och hälsoskyddsnämn-
den, myndighetsnämnden, tekniska nämnden, där vi
har gator och vägar m.m., och dessutom till kommun-
revisionen.
Jag är mycket intresserad av att veta, precis som
Marie Engström sade tidigare: Vad är det som är
kärnverksamheterna i de moderata kommunerna?
I reservation 1 från Moderaterna hävdas att det
s.k. inomkommunala utjämningssystem som infördes
fr.o.m. år 1996 strider mot den svenska grundlagens
bestämmelser.
Riksdagens ställningstagande till det nya systemet
föregicks av ett flerårigt utredningsarbete. Bakom de
grundläggande principer som utjämningssystemet
vilar på står samtliga riksdagspartier utom Moderata
samlingspartiet. Finansutskottet anser för sin del att
systemets grundlagsenlighet är ställd utom allt tvivel.
Förra året hade Lennart Hedquist och jag exakt
samma debatt, och då påstod han också att detta var
grundlagsstridigt. Jag vill fråga Lennart Hedquist: Är
det inte en smula snopet att ni först gjorde en sådan
dygd av att följa Lagrådet men att ni nu har fått även
Lagrådet emot er? Det är alltså inte grundlagsstridigt.
Ett antal motioner tar upp frågor med anknytning
till den närmare utformningen av utjämningssystemet.
En parlamentarisk kommitté - Kommunala ut-
jämningsutredningen - har tillsatts av regeringen för
att löpande följa, utvärdera och utveckla det nya
statsbidrags- och utjämningssystemet.
I Kerstin Kristianssons motion Fi601 föreslås att
den faktor i kostnadsutjämningen som avser befolk-
ningsminskning skall ges en ökad tyngd. Enligt vad
utskottet erfarit är detta en fråga som har uppmärk-
sammats i det pågående utredningsarbetet och som
blivit föremål för ett ingående analysarbete.
I Marie Granlunds motion Fi602 anförs att det nu-
varande skatteutjämningssystemet inte i tillräcklig
grad tar hänsyn till variabler som arbetslöshet och
flyktingmottagande. Utskottet vill när det gäller ar-
betslöshet framhålla att kommittén utreder om man
skall föreslå en utvidgad arbetslöshetsdefinition och
hur denna i så fall skall utformas. Det bör också fram-
hållas att regeringen beviljat extra medel till kommu-
ner med höga kostnader för flyktingar.
I Kerstin Warnerbrings och Ing-Britt Irhammars
motion Bo305 föreslås en översyn av de nuvarande
statsbidragsreglerna för att man skall kunna anpassa
dem till det nya Skånelänet. Utskottet har erfarit att
regeringen överväger olika typer av övergångslös-
ningar för att så långt möjligt neutralisera de ekono-
miska effekterna av indelningsändringarna för berörda
kommunala organ.
Utskottet avstyrker med det de anförda motioner-
na Fi601, Fi602 och Bo305.
I reservation nr 2 från Folkpartiet och Vänsterpar-
tiet kräver man att staten skall ta hälften av den direk-
ta kostnaden för socialbidrag, samt att tilläggsdirektiv
med denna innebörd skall ges till kommittén. Reser-
vanterna pekar på att socialbidragskostnaderna stigit
framför allt som en följd av en hög arbetslöshet.
Som jag redan nämnt pågår överväganden inom
kommittén om hur bl.a. kostnaderna för arbetslöshe-
ten skall kunna beaktas inom ramen för det nuvarande
systemet. Utskottet anser inte att det är aktuellt att
utvidga kommitténs mandat på det sätt som föreslås.
I reservation 3 från Vänsterpartiet och Miljöpartiet
krävs stopp för det s.k. skattestoppet med hänvisning
till kommunernas självbestämmande. Utskottet vid-
håller att det har gjorts en rimlig avvägning mellan
kraven på samhällsekonomisk balans och kraven på
kommunal självstyrelse. Utskottet konstaterar också
att konstitutionsutskottet har godtagit förslaget utifrån
konstitutionella synpunkter.
I reservation 4 från Moderaterna vill man avveck-
la ett stort antal kommunala bolag och därtill utsätta
den kommunala sektorn för hårdhänt konkurrens.
Även i reservation 5 från Folkpartiet och Kristde-
mokraterna anförs att kommunala bolag bör avvecklas
eller säljas ut.
I förutsättningarna för den kommunala självstyrel-
sen ligger att kommunerna själva kan och bör ta
ställning till vad som är bäst för medborgarna inom de
ramar som anges i lagstiftningen.
Det pågår, trots allt det Lennart Hedquist säger,
fortlöpande ett intensivt arbete med att göra den
kommunala sektorn allt effektivare och allt bättre.
Utskottet noterar i sammanhanget att den kommunala
verksamheten konkurrensutsätts i hög grad redan i
dagsläget, och det visar sig att den oftast klarar sig
utmärkt i konkurrensen mot privata alternativ.
Den naturliga verksamhetsformen för den kom-
munala sektorn är förvaltningsformen. Kommunala
bolag omfattar i genomsnitt ca 14 % av den primär-
kommunala verksamheten. Att, vilket krävs i reserva-
tionerna, förbjuda kommunerna att driva verksamhet i
bolagsform är inte bara ett allvarligt ingrepp i den
kommunala självstyrelsen utan hindrar också kommu-
nerna från att i det enskilda fallet välja den mest ef-
fektiva verksamhetsformen. Då blir det dyrare för
kommuninvånarna och sämre service.
Herr talman! En viktig skiljelinje i svensk politik
går just i synen på den gemensamma sektorn. Vi so-
cialdemokrater kan aldrig acceptera uppfattningen att
de offentliganställda inte utför riktiga jobb eller att
tryggheten skulle vara ett hot mot ekonomisk tillväxt.
I stället anser vi att välfärden är nödvändig för en
hållbar ekonomisk utveckling. Solidaritet och gemen-
samma insatser är vår väg att möta framtiden.
Med det yrkar jag bifall till finansutskottets för-
slag och avslag på reservationerna.
Jag vill hinna kommentera något. Jag tror att jag
hinner kommentera det Lennart Hedquist sade i nästa
omgång. Karin Pilsäter sade att det inte var fråga om
en utökning utan om en bromsning av minskningen.
Det är en statsbidragsökning. År 2000 är statsbidra-
gen 16 000 miljoner kronor större än vad de var 1996.
Det är ingen engångsåtgärd.
Jag vill kommentera det Marie Engström sade om
sysselsättningen. Också jag läste artikeln i Kommun
Aktuellt. Man visade antalet kommunanställda under
hösten. Antalet var lägre motsvarande månad förra
året. En stor del av den skillnaden beror på att 12 000
kommunalt anställda i Göteborg fördes över från
kommunen till landstinget. Det var det som gjorde att
vi fick denna siffra.
Jag håller med om att vi å ena sidan inte har fått
den ökning vi önskade. Å andra sidan har vi förhind-
rat att fler har fått sluta i kommunerna. Vi ser nu att
en tydlig ökning är på väg när det gäller antalet an-
ställda.
Eftersom det var Lennart Hedquist som inledde
kan jag läsa vad som stod i den borgerliga tidningen
Motala Tidning i dag. I Motala kommun har antalet
kommunanställda ökat med 70 personer sedan i som-
ras. Våra Perssonpengar används dessutom till skola
och äldreomsorg.
Till sist vill jag säga att jag tycker att Chatrine
Pålsson borde ha frågat Lennart Hedquist, eftersom
han hävdar att kommunerna inte behöver mer resur-
ser. Eftersom Chatrine Pålssons och Lennart Hed-
quists partier tänker sitta i regering tillsammans om de
skulle vinna valet tror jag att ni har ett jätteproblem.
Jag skulle dessutom vilja kommentera det som sa-
des om att regeringen skulle vara kluven och motsä-
gelsefull inför larmrapporten om äldrevården. Det är
självklart att man skall agera direkt när det kommer
larmrapporter. Det har regeringen också gjort. I tors-
dags anslogs ytterligare 5 miljoner till Socialstyrelsen
för att den skall kunna göra en bättre uppföljning.
Jag tror att man skall komma ihåg att man i rap-
porten från Socialstyrelsen inte analyserade orsakerna
till att gamla är undernärda. Eftersom Chatrine Påls-
son jobbar i sjukvården, och eftersom också jag har
gjort det, vet vi att det finns många olika skäl till att
de gamla kan vara undernärda hur väl man än sköter
dem.

Anf. 175 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Herr talman! Det viktiga inslaget i den moderata
politiken är att åstadkomma skattesänkningar för låg-
och mellaninkomsttagarna. Då måste man åstadkom-
ma en sänkning av kommunalskatten. Vi har visat hur
man kan åstadkomma det dels genom en finansiering
via staten, dels via åtgärder inom kommunsektorn.
Åtgärderna inom kommunsektorn skall grundas på en
avreglering som staten bejakar och på en konkur-
rensutsättning av verksamheten.
Socialdemokraterna säger att det saknas 17 mil-
jarder i det moderata alternativet. Jag tyckte att de var
det som Sonia Karlsson sade. Då utgår man från so-
cialdemokratisk politik och från att kostnaderna vore
desamma även om man bedrev politiken på riksplan
och kommunalplan i nya banor.
Sonia Karlsson sade förresten att jag uppgav fel-
aktiga siffror beträffande kommunsektorns storlek. De
siffror som Sonia Karlsson åberopade gällde de totala
skatteintäkterna i kommuner och landsting. Jag talade
om de totala intäkterna inom kommunsektorn.
Sedan vill jag kort kommentera Lagrådet och den
inomkommunala utjämningen. Lagråd 1 sade att den
inomkommunala utjämningen var grundlagsvidrig.
Lagråd 2 passade och sade att man med hänvisning
till att regeringen skall tillsätta en kommitté kunde
godta den.
Nu har kommittén kommit, och den har lagt fram
ett förslag om grundlagsändring. Dessbättre föreslår
regeringen nu ingen grundlagsändring, men det här
innebär ju att vi har ett grundlagsvidrigt system. Det
enda sättet att rätta till det är att snarast i stället åstad-
komma ett system där staten svarar för kostnads- och
inkomstutjämning.

Anf. 176 SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Till Lennart Hedquist vill jag bara
kort säga: Vi har inget grundlagsstridigt system.
Jag fick inget svar på det som jag tycker är en
väldigt intressant fråga, eftersom jag tydligt kunde
påvisa hur svårt det är att hitta den stora "andra"
verksamhet som kommunerna skulle hålla på med.
Jag tog min egen kommun som exempel.
Som jag sade vill moderaterna privatisera och ha
en ganska hårdhänt konkurrensutsättning. När jag
tittar i moderaternas motion ser jag att man hänvisar,
vilket också Lennart Hedquist gjorde, till monopolen.
Hit hör skolan, sjukvården, åldringsvården och barn-
omsorgen. Det är de monopol som Lennart Hedquist
helt vill konkurrensutsätta. Dessutom står det i motio-
nen att kommunerna själva inte skall få vara med när
denna verksamhet konkurrensutsätts. De tillåts inte
detta. Detta, står det sedan, skapar frihet, kvalitet och
mångfald och ger utrymme för kommunerna att priori-
tera det som inte kan utföras av andra.
Vad, Lennart Hedquist, är detta som inte kan utfö-
ras av andra? Det finns inget kvar!

Anf. 177 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Herr talman! Framför allt skall kommunerna i det
läget ägna sig åt beställarverksamhet och myndig-
hetsutövning, men jag är helt med på att kommuner
också kommer att driva skolor och vårdinrättningar
m.m. Det är dock viktigt att man utsätter hela denna
verksamhet för konkurrens och får fram idéer och
andra arbetsmetoder från den privata sektorn.
Sedan antyder Sonia Karlsson att allt som ingår i
den kommunala budgeten inom skola, äldreomsorg
och barnomsorg går till verksamheterna. Så är det
dessvärre inte. Det finns väldigt mycket overhead-
kostnader och byråkrati som frodas inom de anslag
som Sonia Karlsson nämnde. Det är därför det är så
viktigt att få jämförande kostnadstal utifrån likvärdig
kvalitet. Den kommunala sektorn är dessvärre fortfa-
rande väldigt litet konkurrensutsatt, och det kostar
medborgarna stora pengar.

Anf. 178 SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Det är klart att det måste finnas nå-
gon form av overheadkostnader. Vi måste ju ändå ha
en administration, och vi måste få de här sakerna att
fungera.
Den stora arbetslösheten har gjort att kommunerna
haft minskade skatteintäkter. Min kommun har fortfa-
rande inte en budget i balans. Jag är övertygad om att
detta gör att man ser över alla de kostnader som går
att se över. Som jag har uppfattat det har Lennart
Hedquist jobbat inom kommunen och vet hur man i
budgetarbetet granskar alla poster. Sedan kan det
göras mer. Det måste man göra hela tiden. Men jag är
övertygad om att man gör detta i kommunerna, efter-
som man är tvungen till det.

Anf. 179 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag skall först kommentera Sonia
Karlsson och min lilla diskussion om Kommunaktu-
ellt. Om man fortsätter att läsa i Kommunaktuellt ser
man trots allt att det står att det är svårt att skönja
någon ökning av antalet anställda, som regeringen har
hoppats på, trots att man beaktar dem som var an-
ställda vid sjukhuset i Göteborg.
Men det var inte därför jag begärde replik på So-
nia Karlssons anförande. Jag skulle gärna vilja att
Sonia Karlsson litet grand kommenterade det som
Kommunförbundet har skrivit i sin oktoberrapport,
som jag också pratade om i mitt anförande.
I går diskuterade jag litet grand med Maj-Inger
Klingvall om bl.a. de 16 miljarder kronorna till kom-
munerna. Hon hävdade bestämt att välfärden nu var
räddad och att allting nu är väldigt bra. Som jag sade i
mitt anförande tycker jag att det är väldigt bra att de
här pengarna nu kommer till kommunerna och lands-
tingen. Men det finns ett "men" här, och det är: Räck-
er verkligen pengarna till? Vi bedömer att de inte gör
det, och det är bl.a. därför vi i vårt budgetalternativ
vill ha ytterligare 5 miljarder kronor nu till kommu-
nerna och landstingen.

Anf. 180 SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Då fortsätter jag att läsa i den här ar-
tikeln. Sedan står det nämligen: Troligen hade läget
varit värre utan det höjda statsbidraget. En del kom-
muner som i början av året tänkt säga upp personal
har kunnat dra tillbaka sina varsel.
Jag har också den rapport som Marie Engström
hänvisar till. När vi läser den ser vi att man på flera
ställen återkommer till att det tack vare de ökade
statsbidragen är ett helt annat läge för kommunerna.
Det slår man fast väldigt bestämt.
Jag tror att det av de 288 kommunerna är ca 120
som inför balanskravet år 2000 måste se över sin
verksamhet och troligtvis göra vissa besparingar, t.ex.
Motala. Men tack vare att sysselsättningen nu som vi
ser ökar kommer vi att få ökade skatteintäkter. I Mo-
tala, som väl kan få bli exemplet här i kväll, ser vi
också att socialbidragen minskar. Inför nästa år har vi
kunnat minska budgeten med ca 10 miljoner därför att
vi ser att vi får minskade socialbidragskostnader tack
vare att fler människor får arbete. Det här kommer att
synas i alla andra kommuner också.

Anf. 181 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Kan vi ändå inte enas, Sonia Karls-
son, om att den här rapporten kanske är en indikation
på att pengarna inte räcker till, om det nu visar sig att
hälften av de tillfrågade kommunerna säger att de
ändå inte kommer att klara balanskravet till år 2000?
Sedan vill jag knyta an till en skattefråga. Social-
demokraterna skriver i budgetpropositionen att man
vill ändra den tillfälliga värnskatten från år 1999.
Skulle socialdemokraterna kunna tänka sig att i ett
läge då kommunerna behöver mer medel låta värns-
katten vara kvar?

Anf. 182 SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Vi ser nu hur pass bra den ekono-
miska utvecklingen går, och jag har ett stort förtroen-
de för att den kommer att fortsätta. Sedan kommer vi
också att stämma av hur utvecklingen ser ut i kommu-
nerna. Det här är ju inte sista gången vi säger något
om detta före år 2000. Vi kommer att kunna mötas i
debatter framöver, och jag är säker på att vi då kan se
att det går bättre än vad Marie Engström nu befarar.

Anf. 183 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Det var nog inte bara papperna som
Sonia Karlsson hade oordning på när hon skulle an-
gripa mig, utan det var nog mer. Jag har självklart inte
hävdat att 16 miljarder nya kronor inte skulle vara
mer pengar än utan dessa 16 miljarder. Vad jag talade
om var antalet anställda. Jag sade att det här extra
tillskottet inte gör att personalen ökar utan att det
bromsar takten i uppsägningarna. Detta torde väl ändå
vara oomtvistat, i varje fall utanför det socialdemo-
kratiska partiet. Jag tycker nästan att det är litet
skrämmande att vi är tvungna att föra en debatt med
företrädare för majoriteten om realsiffror, om hur det
ser ut med plus och minus både vad gäller pengar och
personal - sådant som jag tror är uppenbart för dem
som står utanför socialdemokratin.
Pengarna ger inte fler anställda; de bromsar
minskningen. Det beror bl.a. på att de ökade statsbi-
dragen till viss del äts upp av minskade skatteintäkter,
något som i sin tur beror på att sysselsättningen inte
ökar som Sonia Karlsson säger utan faktiskt sjunker.
Arbetslösheten sjunker, men samtidigt sjunker också
sysselsättningen. Det är färre som har jobb i dag, som
är skattebetalare och har en lön att leva på, än det var
i augusti, eller för ett år sedan, eller 1994 då ni till-
trädde, eller t.o.m. 1974. Ni kan nästan ta vilket till-
fälle ni vill och jämföra: Det är färre som jobbar i
dag.
Detta är grundproblemet. Jag vill därför bara ställa
en enda fråga till Sonia Karlsson: Är socialdemokra-
tin medveten om detta, och anser man i så fall att det
är ett problem?

Anf. 184 SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag håller med Karin Pilsäter om att
det är ett bekymmer att den ekonomiska kris som vi
har fått hantera ett antal år bl.a. har gjort att kommu-
nerna har fått spara och säga upp personal.
Nu var det så att under de borgerliga rege-
ringsåren 1991-1994 försvann 100 000 arbetstillfäl-
len. Sedan har vi lagt till pengar så att man har kunnat
börja stoppa uppsägningarna av anställda. Men precis
som jag sade i mitt tidigare inlägg har det minskat,
och det märks mer än vad vi trodde under våren. Det
håller jag med om. Samtidigt ser vi nu att det är på
väg att vända och att sysselsättningen faktiskt ökar,
om vi tittar på de senaste siffrorna.

Anf. 185 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Jag tror att det skulle vara väldigt
intressant att veta vilka siffror det är. De siffror som
alla andra har tillgång till visar ju att antalet jobb
sammanlagt faktiskt sjunker. Också arbetslösheten
sjunker, men det gör den just för att människor slutar
att finnas i arbetskraften.
När invändningarna nu kommer ändras för varje
inlägg och för varje mening retoriken. Nu stoppas och
bromsas uppsägningarna upp. Det är inte så att antalet
anställda ökar osv. Jag tror inte att det är meningsfullt
att diskutera några framåtsyftande frågor i denna sena
stund utan jag vill återkomma till min fråga. Kan jag
få ett klart och entydigt besked: Är Socialdemokrater-
na och Sonia Karlsson medvetna om att antalet an-
ställda sjunker? Om ni är det, anser ni att det är ett
problem?

Anf. 186 SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Det är möjligtvis så att det inte bara
är jag som ändrar retoriken utan jag tror att det är
Karin Pilsäter som inte gärna vill höra att det faktiskt
är på väg åt rätt håll.
För att ta ytterligare några egna exempel vill jag
nämna att vi i Motala kommun i förra veckan klarade
det mål som vi socialdemokrater satt upp att vi skall
klara till år 2000. Förra veckan var den öppna arbets-
lösheten i Motala kommun 3,8 %. En stor del tack
vare kunskapslyftet - det är 400 som läser - men
också tack vare att verkstadsindustrin har anställt
människor. Vi har riktiga jobb, som Karin Pilsäters
parti brukar hänvisa till när vi pratar om olika arbeten.
Motala är en kommun, det finns många liknande
kommuner där vi ser att arbetstillfällena ökar.

Anf. 187 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Sonia Karlsson rörde vid de larm-
rapporter som har kommit. Självklart finns det natur-
liga orsaker till viss undernäring. Men vi har också
fått alltför många bevis på att inte detta är den enda
orsaken. Den största orsaken är att det inte finns per-
sonal som hinner mata dem som är i behov av hjälp,
inte hinner ge dem dryck. Jag har haft många samtal
med både anhöriga och vårdpersonal som har varit
förtvivlade över situationen. Vårdpersonalen har inte
vågat larma om bristerna för att de är rädda om sina
jobb. Detta kan väl inte Sonia Karlsson och Social-
demokraterna blunda för.
Socialstyrelsen har fått 5 miljoner som ett förstärkt
bidrag för att göra uppföljningar. Okej, det är bra.
Men min fråga är då: Om Socialstyrelsens uppfölj-
ningar klart och tydligt kommer att få som resultat att
antalet anställda i vården inte räcker, att det finns för
få händer, är Sonia Karlsson och Socialdemokraterna
i så fall beredda att ta den larmrapporten på allvar?
Om den larmrapport som vi har fått nu är inte Margot
Wallström och Jörgen Andersson överens, som jag
sade i mitt anförande.
Jag vill veta: Vad vill socialdemokraterna ha ut av
de här 5 miljonerna? Vill man ha läget som det är
eller vill man fortsätta att blunda?

Anf. 188 SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Vi blundar inte, Chatrine Pålsson.
Det finns, precis som togs upp, olika orsaker till un-
dernäringen. En del beror på att man är gammal och
inte orkar äta själv. Men givetvis beror det också på,
som Chatrine Pålsson nämnde, att det inte finns till-
räckligt många anställda. Det är därför som vi har
ökat bidragen till kommunerna, sammantaget till år
2000 med 16 miljarder kronor.
Nu är Chatrine Pålsson så generös och säger: Men
vi kristdemokrater lägger på 4 ½ miljarder till. Det
går jättebra att säga, men eftersom Chatrine Pålsson,
om det blir en ny regering, skall sitta tillsammans med
Moderaterna som vill dra ned över 17 miljarder blir
det ett väldigt stort glapp. Det skulle vara bra att få ett
svar på den frågan.

Anf. 189 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Socialdemokraterna håller på med
sina olika fraser och frågor och det här är en av dem.
Vad skall Kristdemokraterna göra om de skall regera
ihop med Moderaterna? Men när jag ställer konkreta
frågor om vård och omsorg, om Socialstyrelsens ut-
värdering svarar inte Sonia Karlsson. I stället ställer
hon frågan om regeringsbildningen i mitten av 1998.
Jag tycker att det på något sätt är som att gömma sig
bakom de här frågorna.
Vi kristdemokrater har sagt ett antal gånger att vi
inte kan vara med och försämra vård och omsorg.
Detta kommer vi att stå för till 100 %. Kan jag då få
svar på frågorna: Vad vill socialdemokraterna göra
om det visar sig att det inte räcker med de anställda
som finns inom vård och omsorg i dag?

Anf. 190 SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag har faktiskt svarat på frågan,
Chatrine Pålsson. Jag sade att det nästa år blir 8 mil-
jarder mer till kommunerna. Regeringen har sagt och
utskottet säger i sitt betänkande att vi förutsätter att
merparten av de här extra pengarna går till vård och
omsorg i kommunerna. När de går till vård och om-
sorg behöver man personal och då anställer kommu-
nerna personal. Det är den delen.
Min fråga är definitivt en adekvat fråga. Det hjäl-
per inte att man säger: Nej, vi skall inte försämra. De
här pengarna får kommunerna. T.o.m. Kommunför-
bundet säger att de har gjort stor nytta i kommunerna.
Sedan är det en annan sak att det behövs mer även på
sikt. Där tror jag att vi bl.a. får räkna med skatteintäk-
ter. När sysselsättningen kommer i gång kommer det
att underlätta för kommunerna.
Men kristdemokraterna sade så här förra gången
också, 1994. Ni skulle ge pengar till kommunerna.
Sedan satt ni i den regering som drog in bidrag på
över 7 miljarder direkt från kommunerna. Det är enda
gången man har dragit in bidrag i en direkt besparing.
Det har inte skett sedan dess.

Anf. 191 ESKIL ERLANDSSON (c):
Herr talman! Saneringen av statens finanser är
mycket viktig. Den innebär att kärnverksamheter som
vård, skola och omsorg på lång sikt kan garanteras,
hålla en hög kvalitet och omfatta alla.
Centerpartiet står för en ekonomisk politik som ser
till att resurserna räcker till människors grundläggan-
de behov, så att Sverige blir ett land där alla kan kän-
na en verklig trygghet. För att saneringen av landets
finanser och ekonomi skall vara heltäckande har vi
föreslagit och beslutat här i kammaren att kommuner-
na och landstingen till år 2000 skall ha balans i sina
budgetar. Det bör i huvudsak kunna uppnås. Det un-
derlättas av det beslut om tillskott på 16 miljarder
kronor som förs till kommunsektorn t.o.m. år 2000.
På så sätt underlättas för kommunerna att ge männi-
skor den omsorg och värdighet som de förtjänar i
livets olika skeden. Uppsägningarna inom vården,
omsorgen och skolan kan minimeras. På sina håll kan
kanske t.o.m. nyanställningar komma i fråga.
Socialdemokraterna har efter valet 1994 tvingats
att inse att transfereringarna måste stå tillbaka till
förmån för vården, skolan och omsorgen. Löftena om
återställda sjukförmåner och återställd a-kassa har
övergetts. Det tyder på ett uppvaknande inför politi-
kens mycket viktiga uppgift att prioritera.
Men faran är inte över. Det finns mäktiga krafter
inom socialdemokratin som vill prioritera höjda er-
sättningar i försäkringssystemen. Men man måste
ibland välja. Höjda transfereringar tillbaka till den
nivå som rådde i slutet av 1980-talet tar resurser i
anspråk som skulle kunna användas bättre ute i våra
kommuner och landsting.
Centerpartiet har varit pådrivande för satsningarna
inom vården, skolan och omsorgen. Vi är beredda att
prioritera dessa områden framför ökade transferering-
ar. Det är dessutom en viktig uppgift under nästkom-
mande mandatperiod.
Socialdemokratin har också andra problem. Man
har problem när det gäller kommunernas självstyre.
Alla Jörgen Anderssons förslag har dessbättre inte
anammats av hela regeringen. När det gäller kommu-
nernas rätt att omstrukturera sina bostadsbistånd har
dock Jörgen Andersson fått regeringen med sig.
Utförsäljning av kommunalägda bostäder motver-
kas genom att försäljningen av dessa bostäder innebär
avskaffande av alla räntesubventioner till dessa bo-
stadsföretag. Det är statligt förmynderi som sätter
kommuner med behov av omstruktureringar i ett all-
varligt dilemma. På sikt kan ett sådant förmynderi
hota kommunernas huvudsakliga uppgifter, t.ex. att ge
invånarna en god omsorg och utbildning.
Moderaterna vill avskaffa det nuvarande utjäm-
ningssystemet för kommuner och landsting. Det skulle
vara ett dråpslag mot alla kommuner med hög arbets-
löshet, stora sociala problem och stor utflyttning.
Utsatta storstadskommuner med omfattande segrega-
tion skall brandskattas på resurser likväl som gles-
bygdskommuner med avfolkningsproblem.
Med Moderaternas förslag till slopat utjämnings-
system för kommuner och landsting riktas ett ganska
hårt slag i ansiktet på människor i landets alla kom-
muner. Det är en självklarhet att ett fåtal rika kommu-
ner skulle tjäna på den moderata politiken. Men det
stora flertalet kommuner skulle förlora rejält.
Jag kan exemplifiera med en kommun i det här
området, nämligen Botkyrka kommun. Kommunen
har i dag en kommunalskatt på ca 32 kr. Kommunen
skulle tvingas höja skatten med ungefär 4 kr eller
välja att avskeda ca 750 personer från kommunal
anställning. En motsvarande situation för en liten
kommun som ligger långt härifrån, Dorotea, skulle
innebära att man även där skulle få höja den redan nu
höga kommunalskatten, knappt 34 kr, med ytterligare
4 kr eller välja att avskeda ungefär 40 personer som i
dag arbetar inom kommunen. Det skulle i denna lilla
kommun späda på arbetslösheten med nästan 1,5
procentenheter.
Som ett tillägg i denna odyssé över vad den mode-
rata politiken skulle innebära för kommunerna behö-
ver det återigen konstateras att man har för avsikt att
diktatoriskt sänka kommunalskatterna. Det skall fi-
nansieras med rationaliseringar i verksamheten. Jag
måste säga att Moderaternas tal om sänkta skatter
verkar för mig vara tal med samma enkla retorik som
socialdemokratin använde sig av inför valet 1994. Det
är väl inte så att Moderaterna menar allvar? Gör man
det skulle det vara intressant att få veta hur man avser
att få majoritet för den politik som har föreslagits.
Vad säger t.ex. Folkpartiet och Kristdemokraterna,
som man tydligen har för avsikt att regera tillsammans
med om svenska folket väljer den lösningen vid valet
1998?

Anf. 192 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Herr talman! Jag vet inte om Eskil Erlandsson
hänger med i svängarna. Men jag tycker att han skall
göra bättre försök än det här inlägget. Han kan t.ex.
läsa dagens nummer av Finanstidningen där hans
gruppledare Per-Ola Eriksson förespråkar just sänkta
skatter för låg- och medelinkomsttagarna till nästa
mandatperiod. Det är någonting som vi moderater
redan nu har föreslagit skall gälla kommande mandat-
period. Det är inte fråga om rationaliseringar i kom-
munsektorn. Det är fråga om avregleringar från sta-
tens sida, och det är fråga om konkurrensutsättning av
kommunal verksamhet för att få ned kostnader. Själv-
fallet finns det också utrymme för effektiviseringar
och produktivitetsförbättringar.
Eskil Erlandsson har tydligen inte alls tagit reda
på var vi moderater står beträffande det s.k. utjäm-
ningssystemet. Det är inte fråga om att avskaffa ut-
jämningssystemet. Vi föreslår att det nuvarande in-
omkommunala utjämningssystemet ersätts där kom-
munerna inte får behålla sina kommunalskatter.
Kommunalskatten skall ju vara lokal. I stället skall det
bli ett system där staten står för inkomst- och kost-
nadsutjämningen. De siffror som Eskil Erlandsson
angav är hämtade någonstans, men definitivt inte från
den moderata motionen. Jag tycker att han skall hålla
sig för god att referera några mytbilder som han har
fått från något annat håll.
Eskil Erlandsson påstår att kärnverksamheten i
kommuner och landsting har prioriterats under året.
Det brukar Socialdemokraterna hävda. I själva verket
har, på grund av nedskärningar i det statliga transfe-
reringssystemet, socialbidragskostnaderna i kommu-
ner och landsting ökat i en sådan fart att kommunerna
har haft svårt att skydda sina kärnverksamheter. Dit
hör ju äldreomsorgen och skolan. En del av de pro-
blem vi ser i skola och äldreomsorg beror ju på de
skenande socialbidragskostnaderna. Vet inte Eskil
Erlandsson ens om detta?

Anf. 193 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! Jag har ganska lång kommunal erfa-
renhet bakom mig, och jag påstår att jag känner
kommunsektorn förhållandevis väl. Det är riktigt som
Lennart Hedquist säger att även vi föreslår en del
skattesänkningar, men vi gör det inte på bekostnad av
det vi kallar kärnområden inom kommunsektorn, dvs.
vård, omsorg och skola. Jag påstår fortfarande att de
förslag som ligger i den moderata motionen innebär
att kommunerna får göra intrång i det vi kallar
kärnområdena inom kommunsektorn.
De skattesänkningar vi prioriterar under näst-
kommande mandatperiod - om landets finanser så
tillåter - är i första hand fastighetsskatten, i andra
hand skatten för låg- och medelinkomsttagarna.
Sänkningarna skall inte finansieras via kommunalskat-
terna utan självklart genom förändringar i grundav-
dragen. Det är ju staten som styr över dem. I enlighet
med finansieringsprincipen måste kommunerna till-
godoräknas minskningen av skatteintäkterna om
staten beslutar att höja grundavdragen.

Anf. 194 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Herr talman! Det är märkvärdigt. Vi har väckt en
motion som gäller kommunerna. En stor del av mo-
tionen handlar om betydelsen av att satsa på de kom-
munala kärnverksamheterna och att hålla god kvalitet
på dem. Sedan står Eskil Erlandsson här och säger att
vi vill göra besparingarna där. Om det är något som är
viktigt så är det en skola med god kvalitet. Jag ägnade
betydande tid i mitt anförande åt kvalitetsfrågorna i
äldreomsorgen.
Den kommunalskattesänkning vi förordar i vår
motion är ett utflöde av de avregleringar som staten
har möjlighet att göra gentemot kommunsektorn.
Konkurrensutsättningen av kommunal monopolverk-
samhet kommer att sänka kostnaderna. Det är något
helt annat än den typen av besparingar på kärnverk-
samhet som tydligen tycks föresväva Eskil Erlands-
son. Jag tycker att han snarast bör sätta sig ned och
studera mer exakt vad vi har sagt.
Därutöver är den skattesänkning vi åstadkommer
på kommunalskattesidan en statligt finansierad sänk-
ning, dvs. staten skall överta kostnader från kommu-
nerna så att kommunerna får möjlighet att sänka
skatten för låg- och medelinkomsttagarna. Jag tycker
att det är en politik som Centern redan nu kan ställa
upp på för nästa mandatperiod.

Anf. 195 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! Jag har noterat att Moderaterna vill
förstatliga t.ex. skolan. Det är ingen politik som jag
och det parti jag representerar kan ställa upp på. Vi
vill inte ha en förstatligad skola igen när vi nu äntli-
gen har fått den kommunaliserad. Jag tror att det är
bra för verksamheten att så mycket som möjligt ligger
så långt ned i de hierarkier som finns på olika nivåer i
olika sammanhang i vårt samhälle, t.ex. skolan.
Det går självfallet att förstatliga många verksam-
heter. Men jag tror inte att det leder till det folkliga
engagemang som jag, och jag förmodar även Hed-
quist, vill ha.

Anf. 196 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Jag har säkert inte lika lång erfaren-
het av kommunal verksamhet som Eskil Erlandsson
har. Men den jag har är framför allt från Botkyrka.
Jag begärde replik för det fall att Eskil Erlandsson
även i andra sammanhang vill referera till Botkyrka
kommun. Jag vill gärna lämna litet information.
Botkyrka kommun har Stockholms läns högsta
skattesats och fattigaste befolkning. Vi folkpartister i
Botkyrka tycker att det är fel att de fattigaste männi-
skorna skall betala den högsta skatten. Det leder till
att de människor som har anständiga inkomster och
därmed har en valmöjlighet väljer att bosätta sig nå-
gon annanstans där de för en lägre skatt kan få betyd-
ligt bättre service.
Om Botkyrka kommun kunde skrapa ihop pengar
så att man kunde sänka kommunalskatten tror jag att
det av flera skäl skulle vara alldeles utmärkt. Jag tror
också att man skulle kunna skapa ett betydligt bättre
ekonomiskt utrymme ifall man tillät andra verksamhe-
ter än de av kommunen drivna, t.ex. friskolor och fria
dagis. De få som finns klarar sin verksamhet till en
kostnad som är 75-80 % av den kommunala kostna-
den men bedriver i flertalet fall en betydligt bättre
verksamhet.
Om man mera ägnade sig åt att förbättra den egna
verksamheten och mindre åt att bekämpa sådant som
människor i friare former vill bedriva tror jag att
kommunen och dess medborgare skulle tjäna på det,
liksom de skulle tjäna på avvecklandet av ett antal
bolag och subventioner till havsbad, skidbackar och
kommunalt drivna restauranger. Av den anledningen
vill jag bara säga att min erfarenhet är att det går att
göra saker både billigare och bättre samt att Botkyrka
kommun inte är ett riktigt bra exempel om nu Eskil
Erlandsson vill tala emot en politik som skulle leda
till sänkta kommunalskatter.

Anf. 197 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! Det som Karin Pilsäter just har sagt
visar att det finns ett behov av ett kommunalt skatteut-
jämningssystem. Vad jag talade om är hur det skulle
ha blivit, dvs. ännu värre, om vi inte hade haft det
nuvarande systemet.

Anf. 198 INGRID BURMAN (v):
Herr talman! Det är bra att den socialdemokratiska
regeringen nu ökar anslagen till kommuner och
landsting. Det är nödvändigt och det ligger väl i linje
med de förslag som Vänsterpartiet i flera års tid har
lagt fram. Det handlar, som så många i dag har ut-
tryckt, om att säkra kvaliteten i vård, omsorg och
skola och om att förhindra fler uppsägningar i kom-
muner och landsting. Tyvärr innebär nog resursför-
stärkningen bara just att fler uppsägningar förhindras.
Nu skall jag ta några siffror som är regeringens
egna. De är hämtade ur regeringens budgetförslag
1998, ett sammandrag av finansplanen. Där redovisas
hela den offentliga sektorn. Jag är väl medveten om
att däri inkluderas också den statliga delen, men
kommunerna och landstingen utgör en stor del. Det
framgår att det 1996, i fjol, fanns 1 263 000 anställda.
Regeringens prognos är att det år 2000, trots extra-
pengarna, skall vara fråga om 1 241 000 anställda,
alltså 20 000 färre anställda.
Vi i Vänsterpartiet tycker att det är en väldigt
sorglig prognos. Det är en av anledningarna till att vi
har valt att lägga på ytterligare medel när det gäller
just kommuner och landsting. Vi överför alltså större
resurser. Marie Engström har i ett tidigare inlägg
redogjort för detta. Själv tänker jag enbart uppehålla
mig vid tre av de förslag som vi tycker gynnar kom-
munerna, kvaliteten och jobben. Som vanligt är våra
förslag fullt finansierade.
Det första förslaget har Marie Engström redan
nämnt, nämligen att vi vill överföra 3,3 miljarder
kronor från arbetslöshetsförsäkringen till kommuner
och landsting för jobbsatsningar. Det skall vara rikti-
ga jobb, med avtalsenliga löner, och staten skall stå
för huvuddelen av finansieringen via a-kassemedel.
Detta skulle över en natt minska arbetslösheten med
25 000 personer. Samtidigt får kommunerna ökade
skatteintäkter och ökad personaltäthet, vilket innebär
en högre kvalitet i verksamheterna. Rent mänskligt
innebär det att ca 25 000 personer lyfts från destruktiv
passivitet i långtidsarbetslöshet till riktiga arbeten
inom kommuner och landsting.
Tidigare har även S-kvinnorna motionerat i den
här riktningen. Jag beklagar att man inte följde upp
sina åsikter genom att den 20 november stödja vår
reservation. Då avslog ju riksdagen våra förslag till
ekonomiska ramar. Det var alltså synd.
Ett flertal fackförbund har också framfört liknande
åsikter. Just nu är det min förhoppning att regerings-
partiet tar till sig vårt förslag och återkommer i
tilläggsbudgeten. Det måste vara bättre att låta folk
finnas i det aktiva arbetslivet än att folk förpassas till
passiva försörjningssystem. Jag söker verkligen inte
polemik med regeringspartiet i den här frågan. Min
avsikt med detta inlägg är i stället att lyfta fram för-
slaget och att synliggöra detsamma. Jag tror att det är
en av många saker som nu måste till.
Jag noterade att Sonia Karlsson tidigare i ett in-
lägg sade att det är möjligt att de här pengarna inte
räcker och att man då får återkomma. Jag hoppas att
det här är ett av de förslag som man då beaktar.
Det andra förslaget som jag vill lyfta fram är vårt
förslag om att minska arbetsgivaravgifterna i kommu-
ner och landsting med 5 miljarder kronor. Det innebär
att vi riktar vårt ekonomiska stöd till kommuner och
landsting på ett sätt som vi vet stimulerar till nyan-
ställningar. Det uppstår ett ekonomiskt utrymme på
5 miljarder kronor, samtidigt som det blir billigare att
nyanställa. Vi riktar vårt stöd till kommunerna på det
här sättet eftersom vi anser att en av de mest priorite-
rade politiska uppgifterna just nu är att öka kvaliteten
i vård, omsorg och skola samt att öka sysselsättningen
och minska arbetslösheten. Vi måste göra både-och,
dvs. öka sysselsättningen och minska arbetslösheten.
Men det är inte alltid som det finns ett samband här-
emellan.
Det tredje förslaget som jag vill lyfta fram är våra
3 miljarder för att initiera en bredare försöksverksam-
het med arbetstidsförkortning. I dag är mer än en halv
miljon människor registrerade som arbetslösa, samti-
digt som de som finns i arbetslivet arbetar alltmer.
Både det registrerade och det oregistrerade övertidsut-
taget motsvarar långt över 100 000 årsarbetstillfällen.
Framför allt ökar det oregistrerade övertidsarbetet. Vi
menar att det är dags att begränsa övertiden och att
förkorta arbetstiden för att fördela arbetet på ett rätt-
visare sätt.
Det har över landet genomförts en rad försök med
förkortad arbetstid. Även om utvärderingen av försö-
ken varierar finns det några gemensamma erfarenhe-
ter: Kvaliteten i arbetet ökar. Livskvaliteten ökar.
Arbetstidsförkortningen ersätts i stor utsträckning
med nyanställningar eller utökad arbetstid för deltids-
anställda. Nästan alla visar också att sjukfrånvaron
och långtidssjuksskrivningarna minskar.
Vi menar att det är dags att initiera fler försök in-
om ett vidare område för att få ett bättre underlag och
en bättre bild av kostnaderna och samhällsvinsterna i
form av minskad sjukfrånvaro, effektivitetsvinster,
nyanställningar m.m. - detta som ett led i arbetet med
att införa en generell arbetstidsförkortning, som vi
och en majoritet av svenska folket menar skall infö-
ras. För kommunernas del innebär vårt förslag att de
skulle kunna söka och få medel för att förkorta ar-
betstiden inom vissa områden, höja kvaliteten och
erbjuda fler av kommunernas invånare arbete.
Alla våra förslag leder i samma riktning. Det
handlar om att tillföra kommuner och landsting mera
resurser för att höja kvaliteten i vård, omsorg och
skola samt om att leda människor från passiv a-kassa
eller från socialbidragsberoende till finansierade
avtalsenliga anställningar inom välfärdssektorn, där
jobben finns och där människorna behövs. Vad vi
alltså gör är att vi kraftigt omfördelar inom budgeten,
från passivitet till aktivitet.
Herr talman! Slutligen vill jag ta upp en enskild
motion som behandlas i detta betänkande. Motionen
är väckt av Hans Andersson. I motionen tas två prin-
cipiellt viktiga frågor upp. Den ena gäller ett succes-
sivt överförande av fastighetsskatten till kommunerna
och den andra gäller det problem som uppstår i typis-
ka turistkommuner där kommunen har stora ekono-
miska åtaganden vad gäller investeringar i infrastruk-
tur och utgifter för t.ex. räddningstjänst - allt för att
klara sin stora befolkningsökning till följd av sä-
songsanställda och turister under turistsäsongen.
Turistkommunerna har alltså utgifterna, medan
skatteinkomsterna från säsongsanställda och besökare
går till andra kommuner och staten i form av fastig-
hetsskatt. Exemplet som nämns i motionen är
Malungs kommun. Malung har 11 000 invånare, men
under turistsäsongen bor ca 50 000 turister i Sälenfjäl-
len och dess närområde. Men frågan berör många fler
kommuner, främst i fjällvärlden och i skärgårdsområ-
dena.
Utskottet väljer att inte diskutera principfrågorna
utan avfärdar motionen med att vi har ett kommunalt
utjämningssystem. Men det fångar inte upp de här
problemen. Och man säger att kommunallagen med-
ger en differentierad avgiftssättning. Det fångar inte
heller de här problemen. Man verkar helt enkelt inte
ha insett frågans vidd eller karaktär. Vänsterpartiet
avser därför att återkomma till frågan.
Herr talman! Marie Engstöm har redan yrkat för
Vänsterpartiets räkning, och jag står givetvis bakom
det yrkandet.

Anf. 199 MARGARETA SANDGREN (s):
Herr talman! I detta betänkande behandlas statens
bidrag till kommuner och landsting i form av generel-
la bidrag, bidrag till särskilda insatser och det statliga
utjämningsbidraget samt ytterligare ett ekonomiskt
stöd.
Jag kommer i mitt inlägg att uppehålla mig vid det
bidrag som utgår för särskilda insatser. Jag har inte
för avsikt att föreslå att ytterligare medel anslås ut-
över det som regeringen föreslår utan vill mer ta upp
diskussionen om de kriterier som gällt vid fördelning-
en och hur man viktat dessa.
I och för sig skulle det vara önskvärt att ytterligare
resurser kunde anslås till de mycket angelägna insat-
ser som görs och behöver göras ute i kommunerna för
att bryta segregation, arbetslöshet och utanförskap,
som är verkligheten för många framför allt utomnor-
diska medborgare. Men det låter sig inte göras på
grund av den ekonomiska situation vi haft och fortfa-
rande har i landet, även om det nu ser ljusare ut.
Jag vill understryka vikten av att staten skjuter till
särskilda resurser vid sidan om de generella statsbi-
dragen för de extraordinära kostnader dessa åtgärder
medför, såsom utskottet också anfört i betänkandet.
Regeringen har i början av december låtit meddela
att man har för avsikt att fördela 250 miljoner kronor
till kommuner som tagit emot en stor andel av flyk-
tingar under åren 1991-1995 och som i dag har en
stor arbetslöshet. Kriterierna för fördelningen av
pengarna har varit andelen flyktingar som kom under
de här åren, andelen arbetslösa i befolkningen, ande-
len utomnordiska medborgare som är arbetslösa samt
totalt utbetalt socialbidrag och introduktionsersätt-
ning.
Det är inte för mig bekant hur regeringen viktat de
olika kriterierna för erhållande av det särskilda bidra-
get. Men jag vill ta upp frågan här mot bakgrund av
att den kommun jag kommer ifrån, nämligen Jönkö-
ping, inte har fördelats några pengar ur anslaget, möj-
ligen beroende just på hur man viktat de olika kriteri-
erna.
Jönköpings kommun har, liksom många andra
kommuner i landet, solidariskt ställt upp på det natio-
nella åtagandet för flyktingmottagande under åren
1991-1995 och för vilka generalschablon helt eller
delvis har utgått. Sammanlagt tog Jönköping emot
2 300 flyktingar. Alltfler av dessa har nu varit i kom-
munen under längre tid än de tre år som finansieras
genom schablonen. I dag belastas socialbidragskontot
i allt högre grad av utbetalningar av bidrag till dessa
bl.a. beroende på att de inte kommer in på arbets-
marknaden. Socialbidragskostnaderna har stigit från
32 miljoner kronor 1990 till 160 miljoner kronor i år.
När det gäller kriterierna för att få del av de an-
slagna medlen avviker Jönköpings kommun margi-
nellt från några av dem, dvs. andel flyktingar, andel
arbetslösa, medan vi vida överstiger andelen utom-
nordiska medborgare som är arbetslösa. Här har kri-
teriet varit att den siffran inte fick vara lägre än
11,08 %, och den är för Jönköping 34,36 %.
Jönköpings kommun har mot bakgrund av detta
igångsatt en mängd olika projekt för att minska ar-
betslösheten, i syfte att motverka segregation och
främja integrationen. Det sker i samarbete med en
mängd olika aktörer, som arbetsförmedling och för-
säkringskassa, föreningsliv samt idrotts- och invand-
rarföreningar och andra ideella organisationer. För att
klara finansieringen av dessa projekt och åtgärder har
kommunen tvingats att begränsa tilldelningen av eko-
nomiska resurser till också de nödvändiga kärnverk-
samheterna. För 1997 har avsatts 10 miljoner kronor
och för 1998 15 miljoner kronor.
Det är inte en helt lätt uppgift som kommunen
tagit på sig. Andelen människor bland de här grup-
perna som inte står till arbetsmarknadens förfogande
ökar - i Jönköping från 34 % till 47 %. Bakom den
ökningen är troligen fler studeranden, många hemma-
fruar och uppgivenheten vad avser möjligheter till
arbete. Att vända den utvecklingen kräver fantasi,
engagerade människor som leder projekten och till-
räckligt med resurser.
De resurser som nu anslås till kommunerna för att
förbättra kvaliteten i skola, vård och omsorg är mer
än välkomna, liksom att vi har ett utjämningssystem
som skall fånga upp de olikheter som finns mellan
kommunerna. Men med de påfrestningar som segre-
gationen och arbetslösheten bland utomnordiska
medborgare ändå utgör för kommunen räcker det inte
riktigt. Med de växande socialbidragskostnader som
till mycket stor del kan förklaras av att den här grup-
pen inte förmår att bli helt självförsörjande hotar detta
att tränga undan ekonomiskt utrymme för annan nöd-
vändig verksamhet, trots ökade statsbidrag till kom-
munen.
Väl medveten om att ett antal andra kommuner har
svårare förhållanden och större problem vill jag här,
herr talman, ändå påpeka det önskvärda i att man vid
fördelningen av de särskilda resurserna lade en större
vikt vid kriteriet andelen arbetslösa utomnordiska
medborgare och gav kommuner som likt Jönköping
verkligen anstränger sig stöd i dessa så viktiga, för att
inte säga avgörande, insatser både för kommunen som
helhet och för de människor som det här handlar om.
Rätten till arbete och ett värdigare liv måste omfatta
alla i vårt samhälle.
Det vore olyckligt om de kommuner som till alla
delar ställt upp på åtagandet nu, på grund av begrän-
sade resurser, skulle känna sig tvingade att ge upp och
avbryta de hitintills så framgångsrika projekten.

Anf. 200 ROY OTTOSSON (mp):
Herr talman! Från Miljöpartiets sida ser vi alltså
två områden där vi satsar mer pengar i budgeten och
därmed skär ned desto mer på andra. Det ena är mil-
jöområdet i vid mening. Det andra är kommunernas
och landstingens verksamhet. Det innebär att vi
egentligen låter en större del av den offentliga kakan
vara kommunal och en mindre del statlig. Det innebär
inte att vi låter den totala kakan växa, tvärtom anser vi
att den redan är tillräcklig stor. Snarare finns det skäl
att krympa den i framtiden.
När det gäller kommunerna har regeringen faktiskt
fallit till föga och sett till att det kommit mera pengar
till kommunerna i år, nästa år och året därpå. Samti-
digt fortsätter man att höja egenavgifterna, och sam-
tidigt låter man socialbidragskostnaderna stanna på en
högre nivå. Det gör att det inte blir så mycket pengar
över. Det är också så att bidragen till kommunerna
inte är inflationsskyddade. Även om inflationen inte
är så hög längre äter den en hel del ändå. Det visar sig
att det för 1998 i stort sett blir plus minus noll. Det
blir t.o.m. minus om man räknar någorlunda realistiskt
på arbetslösheten. För 1999 och 2000 skulle det kun-
na bli litet plus med regeringens förslag, men det
förutsätter en relativt hög tillväxt de åren, kring 3 %.
Det kan man sätta många frågetecken runt.
Vi gör den bedömningen från Miljöpartiets sida
att det är alltför optimistiskt. Blir sysselsättningen
sämre för 1999 och 2000 kommer också kommuner-
nas skatteunderlag att bli sämre. Det innebär natur-
ligtvis att det inte kommer att räcka. I varje fall gör
inte de påslag som regeringen gjort, och som nu ma-
joriteten i riksdagen står bakom, att det blir fler an-
ställda i kommunerna.
Från Miljöpartiets sida menar vi att man måste fö-
ra över mer. Våra förslag innebär konkret netto, med
hänsyn till skatter, avgifter och bidragen på det här
utgiftsområdet, ungefär 3 miljarder mer för 1998, 5 ½
miljarder mer för 1999 och 6,7 miljarder mer år 2000.
Då har vi också räknat något mer pessimistiskt när det
gäller utvecklingen av sysselsättningen än vad rege-
ringen har gjort.
Ett skäl till att vill satsa mer på kommunerna är att
välfärdens kärnområden ligger där. Det är den verk-
samheten vi skall slå vakt om - inte i samma ut-
sträckning de väldigt stora transfereringssystemen. Vi
tycker också att det är väldigt viktigt ur demokrati-
synpunkt att kommunernas självstyre, och därmed
också deras ekonomi, är bra. Det är där de flesta av
oss medborgare har möjlighet att påverka besluten
och verkligen ha ett inflytande över hur våra skatte-
medel används, över vår vardag. Detta är alltså en
ideologiskt väldigt medveten politik från Miljöpartiets
sida.
Av det skälet tycker vi inte heller om förslag som
innebär att man försöker begränsa det kommunala
självbestämmandet. Det gäller både förslag om att
man skall tvinga kommuner att sänka sin skatt och
förslag om att de inte skall få höja sin skatt. Det är ju
de två sakerna som är aktuella i dagens debatt.
Rätten att ta ut inkomstskatt är ju själva basen för
den kommunala självstyrelsen. Den måste vi slå vakt
om. Det vi konkret nu vill ändra på är naturligtvis det
som riksdagen redan har beslutat om, alltså att kom-
munerna inte skall kunna höja sin skatt utan att straf-
fas av staten. Därför yrkar jag bifall till reservation 3,
som just handlar om detta.
Jag kan inte heller låta bli att kommentera det som
har sagts om det inkomst- och kostnadsutjämningssys-
tem som vi nu har inom det kommunala. Jag råkar
ingå i den utredning som följer hur det här fungerar.
Det är ju ett ganska nytt system. Jag har faktiskt ägnat
större delen av den här dagen åt att utreda detta.
Några detaljer har ju tagits upp av andra debattö-
rer här. Jag vill bara påminna om att de här är ett
väldigt omfattande system med många faktorer som
verkar i olika riktningar. Man kan inte rycka ut vissa
delar på det sätt som har skett i debatten här och tro
att man åstadkommer något. Här vill det till att vi
verkligen vet vad vi gör innan vi gör det. Och när vi
gör det, skall det vara just utjämning av sådana kost-
nader som inte kommunerna själva direkt kan påver-
ka. Det skall verkligen vara strukturella kostnader det
skall handla om.
Vi skall inte falla tillbaka till att börja använda det
här utjämningssystemet för att bedriva politik i ena
eller andra riktningen. Det här är just ett utjämnings-
system. Det skall vara neutralt på det sättet. Det är en
väldigt viktig grundprincip.

Anf. 201 SONIA KARLSSON (s):
Herr talman! Jag håller med Roy Ottosson om att
Miljöpartiet i sitt förslag har lagt mer pengar på
kommunerna än vad regeringen har gjort - så pass att
man också överskrider den utgiftsram som är beslutad
av riksdagen. Sedan får man titta på Miljöpartiets
budgetalternativ som helhet, för det här måste ju ock-
så finansieras av Miljöpartiet. Det ser i och för sig bra
ut med arbetstidsförkortning, skatteväxling och lik-
nande, men jag befarar ändå att det inte är så pass
stabilt att Miljöpartiet kommer att ha de här pengarna
att lägga på kommunerna. Regeringens förslag är
däremot finansierat.

Anf. 202 ROY OTTOSSON (mp):
Herr talman! Först vill jag säga att vi som grund
ställer upp på regeringens förslag. Sedan har vi i
samtliga budgetförslag som vi har lagt fram under den
här valperioden, prioriterat fram mer pengar till
kommunerna. Finansieringen beror ju på hur man
prioriterar i övrigt. Som jag sade i mitt anförande, har
vi alltid prioriterat just miljön och kommunsektorn.
Pengarna kommer från olika håll. Dels är det bespa-
ringar på den statliga sidan, dels har det att göra med
förändringar i skattesystemet.
Det är självklart så att om inte t.ex. sysselsättning-
en utvecklas på det sätt som vi räknar med, har det
effekter. Då får man revidera förslagen. Men den
typen av stora risker för felkalkyleringar är något som
blir aktuellt först på något års sikt.
Man kan inte bara säga som Sonia Karlsson gör,
att det inte är trovärdigt, utan att precisera. Det har ju
faktiskt inget innehåll. Hon får faktiskt tala om vad
det är för finansiering för år 1998 som inte håller i
Miljöpartiets förslag?

Anf. 203 SONIA KARLSSON (s):
Herr talman! Vad jag sade gällde själva grunden
för budgetmotionen och de förslag som Miljöpartiet
har lagt fram. Det är positivt att man skall skatteväxla
och få in pengar den vägen, och genom arbetstidsför-
kortning säger man att det här på några års sikt skall
belasta arbetsmarknadspolitiken mindre. Man skall få
mer pengar. Det är lovvärt tänkt. Men jag tror inte att
det är så stabilt som Miljöpartiet hoppas.

Anf. 204 ROY OTTOSSON (mp):
Herr talman! Effekterna av skatteväxling och ar-
betstidsförkortning, som mycket riktigt ingår i Miljö-
partiets förslag, kommer inte så mycket nästa år. Det
är bara marginella effekter man kan räkna med år ett.
Det kommer först litet längre fram. Det går ju inte
över en natt att vidta den här typen av strukturella,
mer långtgående, åtgärder. Vår påplussning för kom-
munernas del påverkas knappast så mycket av de
förslagen att det skulle kunna vara ett bärande argu-
ment.
Jag tror nog att Sonia Karlsson får tänka om i sin
argumentering och inse att vi faktiskt har prioriterat
kommunerna mer än vad ni socialdemokrater har
gjort. Det får ni respektera.

Anf. 205 SONIA KARLSSON (s):
Herr talman! Jag vill bara påminna om att Miljö-
partiet har överskridit det av riksdagen fastställda
utgiftstaket för kommunsektorn.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 december.)

10 § Statsskuldsräntor m.m.

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU4
Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. (prop.
1997/98:1 delvis)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 17 december.)

11 § Avgiften till Europeiska gemenskapen

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU5
Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenska-
pen (prop. 1997/98:1 delvis)

Anf. 206 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! I budgetpropositionen för år 1996
utgjorde EU-budgetens kostnader för jordbruksstöd
och strukturåtgärder 82,6 % av EU-budgetens samtli-
ga utgifter. Bara utgifterna för jordbruksstöd utgjorde
51 %.
EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) sub-
ventionerar kraftigt produktionen inom unionen. Det
har berörts också tidigare här i dag. Enligt OECD:s
beräkningar kommer hälften av EU-jordbrukarnas
intäkter från subventioner. EU:s stödnivåer är avse-
värt högre än de i andra industriländer.
Jordbrukssubventionerna tillkom en gång i tiden
för att öka självförsörjningsgraden, men de har lett till
en överproduktion som man måste få exportbidrag för
att kunna sälja på världsmarknaden till konkurrens-
kraftiga priser. Jordbruket i utvecklingsländerna, som
oftast inte subventioneras, drabbas av de låga världs-
marknadspriserna.
Förutom av exportbidrag, hålls priserna i EU uppe
av produktionskvoter, interventionsåtgärder och
gränsskydd mot tredje land. CAP består även av di-
rektstöd som betalas ut till jordbrukarna per hektar
eller djurenhet. Ca 80 % av subventionerna går till
20 % av jordbruken.
Minskade skyddsåtgärder för jordbruket skulle
sannolikt leda till lägre produktion, men sannolikt
också till lägre priser i EU-området och högre
världsmarknadspriser. Högre världsmarknadspriser
skulle gynna jordbruket i den fattiga delen av världen
och i Öst- och Centraleuropa.
Ett stort problem som måste lösas i ett sådant
sammanhang, är också den ökande arbetslöshet inom
jordbruket i EU som skulle bli följden av minskade
skyddsåtgärder och svårigheten att hålla i gång regio-
nal och lokal livsmedelsproduktion. Under en över-
gångstid måste de länder som drabbas av det här ges
möjligheter att steg för steg vidta åtgärder för att
skapa andra jobb för dem som blir arbetslösa.
Nationellt stöd till ekologisk och lokal livsme-
delsproduktion bör kunna tillåtas inom ramen för
regler för marknaden. En omställning med kraftigt
minskade jordbrukssubventioner kommer givetvis att
innebära stora politiska påfrestningar, men vi anser att
detta likafullt är absolut nödvändigt.
I en öppen marknadsekonomi av den typ som
unionen representerar, medför marknadskrafterna
normalt stora regionala klyftor. Hela regioner hotas
att slås ut. I ett område med likartad kultur och likar-
tat språk som i USA kan folk flytta från döende regi-
oner, men i EU är detta svårare och inte heller önsk-
värt.
Trängsel och miljöproblem i överbefolkade områ-
den utgör också ett hot. Djupa ekonomiska regionala
klyftor och massarbetslöshet breder ut sig i en öppen
och oreglerad marknadsekonomi. Medvetenheten om
dessa konsekvenser av den inre marknaden och sär-
skilt av beslutet om enhetsakten har lett till ett alltmer
utbyggt system av stödåtgärder för att motverka regi-
onala obalanser och underlätta strukturförändringar i
vissa regioner eller branscher. Inom det område som
de sex länder som undertecknade Romfördraget 1957
utgör var de regionala obalanserna redan ett faktum.
En strävan till en utjämning mellan regioner formule-
rades redan då som ett politiskt mål.
Ett problem med strukturfondernas verksamhet
liksom för jordbruksstödet har varit fusk och bedrä-
gerier. Ett effektivt kontrollsystemet för hur medlen
används är därför nödvändigt.
Administrativa rutiner vid ansökan, beviljande och
utbetalning av medel har många gånger blivit inveck-
lade och försvårat utnyttjandet av EU:s resurser. En-
ligt budgetpropositionen är 40 % av Jordbruksverkets
kostnader och 20 % av länsstyrelsernas kostnader EU-
relaterade. Många frågar sig om det är rimligt att
skicka ned pengar till EU för att genom ett invecklat
överstatligt system få tillbaka en del av medlen.
Det nettobidrag, efter infasningsrabatt och återflö-
de, som regeringen räknade med före medlemskapet
bedömdes till drygt 440 miljoner kronor för 1995 och
1,4 miljarder kronor 1996. Nu vet vi, genom den
information vi har fått i EU-nämnden att i verklighe-
ten blev det 9,8 miljarder för 1995 och 6,3 miljarder
för 1996. På de här åren blev det alltså ungefär 14
miljarder mer än vi hade räknat med som vi fick beta-
la till EU.
Utvecklingen har därför lett till att Sverige har
blivit ett av de länder som trots sin relativt lilla be-
folkning och sina ekonomiska problem bidrar mest till
EU:s inkomster både absolut och mätt per capita. När
det gäller välstånd mätt i BNP per capita är inte Sve-
rige längre något ledande land utan ligger på nionde
plats enligt EU:s egen statistik och kan snart passeras
också av Irland. Danmark däremot, som är en netto-
bidragstagare i EU, har det näst högsta värdet på BNP
per capita. Bara Luxemburg ligger högre.
En successiv avveckling av jordbrukssubventio-
nerna och en minskning av regional- och struktur-
fondsprogrammen på EU-nivå skulle göra det möjligt,
enligt vår mening, att på litet längre sikt halvera avgif-
ten till EU även om nya medlemsländer tas in. Vi
menar att regeringen borde verka för en sådan mål-
sättning.
Jag står naturligtvis bakom den reservation som
finns i det här betänkandet men avstår från att begära
votering för att vi skall spara tid.

Anf. 207 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Herr talman! Detta betänkande, FiU5, handlar om
utgiftsområde 27, dvs. avgiften till den europeiska
gemenskapen. I betänkandet tillstyrker utskottet rege-
ringens förslag inom utgiftsområdet.
Utskottet tar vidare upp de finansiella perspekti-
ven för åren 2000-2006. Samtliga motioner avstyrks.
Den europeiska unionen disponerar en budget för
finansiella åtaganden på unionsnivå. Det aktuella
utgiftsområdet avser Sveriges avgift till denna budget.
Avgiften består av fyra komponenter, nämligen tullar
på jordbruksprodukter och sockeravgifter, mervärdes-
skattebaserad avgift samt avgift beräknad på brutto-
nationalinkomsten, den s.k. BNI.
Vad som är viktigt att konstatera i detta betänkan-
de är att målen för den svenska EU-budgetpolitiken
ligger fast i enlighet med vad riksdagen tidigare har
sagt och beslutat. Detta innebär bl.a. att Sverige skall
verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik
inom EU. Budgetpolitiken på litet längre sikt kommer
i stor utsträckning att styras av det kommande beslutet
om de finansiella perspektiven just mellan åren 2000-
2006.
Kommissionen har i dokumentet Agenda 2000,
som främst behandlar olika aspekter av EU:s utvidg-
ning, presenterat ett förslag till ett nytt finansiellt
perspektiv. Förslaget innebär att på det budgetnära
området omfattar detta i huvudsak följande punkter.
En finansiell ram på 1,27 % av EU:s BNI för peri-
oden fram till år 2006. Det inryms inte någon even-
tuell utvidgning i den summan.
Utnyttjandet beräknas dock endast bli 1,22 % av
denna ram för tidsperioden 2002-2006, vilket i sig
skulle innebära en ökning av den svenska avgiften
med 10 miljarder fram till 2006. Det är mycket oro-
ande ur ett svenskt perspektiv.
Budgettaket för jordbrukspolitiken föreslås vara
oförändrat.
Finansieringen av strukturåtgärder, inklusive åt-
gärder i de nya medlemsstaterna, bibehålls på den
nivå som förutses för 1999, dvs. 0,46 % av EU:s
totala BNI. Dessutom skall strukturfondsutgifternas
priviligierade ställning bibehållas, vilket innebär att
utgiftsnivån i sig också är ett mål.
En övergripande svensk reaktion på detta förslag
är att det i otillräcklig utsträckning väger in en framti-
da utvidgning av EU. Det finns inga förslag på hur
EU-politiken skall drivas i de nya medlemsstaterna.
Med anledning därav har regeringen intagit fyra
ståndpunkter.
1. Taket för budgetens omslutning skall vara oför-
ändrat även efter en eventuell utvidgning, dvs.
1,27 % av BNI.
2. En korrigeringsmekanism bör införas som begrän-
sar vad ett enskilt land faktiskt skall betala till fi-
nansieringen av EU-budgeten, dvs. ett slags tak
för hur stor utgiften kan bli.
3. Jordbruks- och strukturfondspolitiken måste re-
formeras långt längre än i de termer som kommis-
sionen diskuterar.
4. Beslut om inriktningen av de föregående punkter-
na bör läggas fast i samband med att man startar
utvidgningsförhandlingarna, så att man har det
klart samtidigt och vet vad som gäller framgent.
Utskottet anser att dessa punkter ligger väl i linje
med tidigare fattade beslut i denna fråga här i kamma-
ren. Vi förutsätter också att regeringen även framdeles
följer denna linje och är restriktiv när det gäller Sve-
riges del i finansieringen av EU-budgeten.
Herr talman! Till sist vill jag yrka bifall till hem-
ställan i betänkandet i dess helhet och avslag på re-
servationen från Johan Lönnroth.

Anf. 208 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Det är bra att Sven-Erik Österberg
understryker det som står i betänkandet om att en
korrigeringsmekanism skall införas för att begränsa
de enskilda medlemsländernas bidrag till EU-
finansieringen.
I den information vi fick i EU-nämnden från Fi-
nansdepartementet formulerades detta så att Sverige
skall verka för en begränsning av den svenska EU-
avgiften till EU-budgeten under rådande utgiftsåta-
ganden.
Men jag vill ändå fråga om det inte är tämligen
orimligt att ett land som ligger på nionde plats i BNP-
statistiken i EU skall ge ett nettobidrag till unionens
budget som är större än vad flera stormakter ger i
absoluta tal.

Anf. 209 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Herr talman! Det är därför regeringen har den här
inställningen. Man har faktiskt reagerat ganska skarpt
mot avgiften och sagt att den är för hög. Det är med
anledning av det som man har ställt upp dessa fyra
punkter. Regeringen och Socialdemokraterna tycker
faktiskt att avgiften är för hög i förhållande till en del
av de faktorer som även Hurtig nämner. Det är an-
ledningen till detta.
Sedan kan man ha åsikter om när man skall be-
gränsa en avgift. Men kan naturligtvis gå längre.
Bengt Hurtig säger ju också att man skulle ha ännu
lägre avgifter. Men det grundar sig väl mycket på att
Vänstern egentligen inte vill ha någon avgift alls till
EU. Man vill ju inte ens vara med i EU. Är man med
och tar ansvar för medlemskapet skall man naturligt-
vis också betala avgiften.
Däremot tycker jag att det är riktigt att se till att
man inte betalar mer än vad man anser är rimligt och
för en saklig debatt kring det även nere i Europaunio-
nen.

Anf. 210 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Vi respekterar fortfarande folkom-
röstningens resultat. Men om man skulle kunna föra
över en större del av strukturpolitiken och jordbruks-
politiken på nationell nivå är det självklart att man
samtidigt skulle få en decentralisering av beslutsfat-
tandet och att samarbetet skulle få en mer mellanstat-
lig karaktär. Det skulle vara fullt möjligt inom ramen
för det här samarbetet. Det är alltså orimligt att bibe-
hålla ett jordbruksstöd på den nivå som fördes in när
vi hade ett underskott på livsmedel i Europa.

Anf. 211 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Herr talman! Vi får komma ihåg att grundtanken
med hela EU-samarbetet är att det är en omfördelning
från dem som har litet mer till dem som har det litet
svårare. Det är väl det vi ser och ibland har svårt att
se konsekvenserna av när det händer.
Det handlar ju om att det är den här omfördel-
ningen inom EU, och då kan man inte både ha den
och samtidigt önska att man skall behålla en lika stor
nationell bit. Då kommer man tillbaka till detta med
medlemskapets värde och vad man i grund och botten
tycker. Man kan inte säga att man accepterar medlem-
skapet samtidigt som man vill gå tillbaka till någon-
ting som gällde tidigare. Jag tycker att man får accep-
tera det förhållande som är, och utifrån det får man
föra en diskussion, försöka förbättra de saker som
man är mindre nöjd med i medlemskapet och föra en
saklig politik där.

Anf. 212 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag måste konstatera att Vänsterpar-
tiets politik under alla år här i riksdagen har präglats
av solidaritet, men det har i första hand varit en soli-
daritet med de allra fattigaste länderna, och i viss mån
också med Östeuropa. Det är där som våra solidari-
tetsresurser skall sättas in, inte till de rika jordbrukar-
na i EU-området.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 december.)

12 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1997/98:41 Socialförsäkringens administration, m.m.

Motioner
med anledning av förs. 1997/98:RR2 Riksdagens
revisorers förslag angående Miljövårdsarbetet och
försurningen
1997/98:Jo21 av Lennart Daléus och Lennart Bru-
nander (c)
1997/98:Jo22 av Dan Ericsson m.fl. (kd)
1997/98:Jo23 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

Näringsutskottets betänkanden
1997/98:NU2 Utgiftsområde 21 Energi
1997/98:NU5 Lag om kärnkraftens avveckling

13 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 15 december

1997/98:267 av Erling Bager (fp) till kommunika-
tionsministern
Finansiering av Dennispaketet och GÖK:en
1997/98:268 av Beatrice Ask (m) till statsrådet Ylva
Johansson
Undervisning i teoretisk slöjd
1997/98:269 av Magnus Johansson (s) till arbets-
marknadsministern
Möjlighet till ersättning vid tillfällig permittering
1997/98:270 av Sivert Carlsson (c) till näringsminis-
tern
Investeringsbidrag för småskalig vattenkraft

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 20 januari 1998.

14 § Kammaren åtskildes kl. 22.12.

Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 4 § anf. 27
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 5 § anf. 72
(delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. voteringen
kl. 14.10,
av talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 123 (delvis),
av andre vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 17.58,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 175
(delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.