
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 1997/98:41</div>
<div class="sidhuvud_datum">Fredagen den 5 december</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 9.00 - 14.59</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>
----------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Förnyad bordläggning</pre><pre>Föredrogs men bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkande 1997/98:KU1
Justitieutskottets betänkande 1997/98:JuU1</pre><pre>2 §  Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 4 december</pre><pre>BoU1 Utgiftsområde 18 samt vissa bestämmelser
om allmännyttiga bostadsföretag
Mom. 1 (anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18
budgetåret 1998)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
3. res. 2 (kd)
Förberedande votering:
21 för res. 1
11 för res. 2
251 avstod
66 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
162 för utskottet
21 för res. 1
101 avstod
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  139 s, 22 c, 1 v
För res. 1:     21 fp
Avstod: 63 m, 16 v, 11 mp, 11 kd
Frånvarande:    22 s, 17 m, 5 c, 5 fp, 5 v, 7 mp, 4 kd</pre><pre>Mom. 2 (anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18
budgetåren 1999 och 2000)
1. utskottet
2. res. 3 (mp)
Votering:
199 för utskottet
11 för res. 3
75 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  139 s, 2 m, 22 c, 21 fp, 5 v, 10 kd
För res. 3:     11 mp
Avstod: 61 m, 1 fp, 12 v, 1 kd
Frånvarande:    22 s, 17 m, 5 c, 4 fp, 5 v, 7 mp, 4 kd</pre><pre>Mom. 6 (bostadspolitikens inriktning och utformning)
1. utskottet
2. res. 6 (m)
Votering:
204 för utskottet
63 för res. 6
18 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  139 s, 22 c, 13 fp, 8 v, 11 mp, 11 kd
För res. 6:     63 m
Avstod: 9 fp, 9 v
Frånvarande:    22 s, 17 m, 5 c, 4 fp, 5 v, 7 mp, 4 kd</pre><pre>Mom. 7 (fortsatt tillämpning av reglerna för överlåtel-
ser m.m. av allmännyttiga bostadsföretag)
1. utskottet
2. res. 7 (m, c, fp, kd)
Votering:
158 för utskottet
126 för res. 7
1 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  139 s, 1 c, 17 v, 1 mp
För res. 7:     63 m, 21 c, 22 fp, 9 mp, 11 kd
Avstod: 1 mp
Frånvarande:    22 s, 17 m, 5 c, 4 fp, 5 v, 7 mp, 4 kd
Ragnhild Pohanka (mp) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha röstat nej.</pre><pre>Mom. 9 (vissa förslag avseende de allmännyttiga
bostadsföretagen)
1. utskottet
2. res. 12 (v)
Votering:
173 för utskottet
16 för res. 12
94 avstod
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  139 s, 1 m, 19 c, 2 fp, 11 mp, 1 kd
För res. 12:    1 m, 15 v
Avstod: 62 m, 2 c, 20 fp, 10 kd
Frånvarande:    22 s, 16 m, 6 c, 4 fp, 7 v, 7 mp, 4 kd</pre><pre>Mom. 10 (vissa miljöaspekter på byggande och boen-
de)
1. utskottet
2. res. 14 (c)
3. res. 15 (mp)
Förberedande votering:
27 för res. 14
11 för res. 15
247 avstod
64 frånvarande
Kammaren biträdde res. 14.
Huvudvotering:
172 för utskottet
22 för res. 14
91 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  139 s, 16 fp, 17 v
För res. 14:    22 c
Avstod: 63 m, 6 fp, 11 mp, 11 kd
Frånvarande:    22 s, 17 m, 5 c, 4 fp, 5 v, 7 mp, 4 kd</pre><pre>Mom. 12 (ungdomars boende)
1. utskottet
2. res. 19 (c)
Votering:
188 för utskottet
22 för res. 19
75 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  139 s, 21 fp, 17 v, 11 mp
För res. 19:    22 c
Avstod: 63 m, 1 fp, 11 kd
Frånvarande:    22 s, 17 m, 5 c, 4 fp, 5 v, 7 mp, 4 kd</pre><pre>Mom. 13 (bostadsfinansieringen på längre sikt)
1. utskottet
2. res. 22 (c)
Votering:
183 för utskottet
22 för res. 22
79 avstod
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  138 s, 22 fp, 17 v, 6 mp
För res. 22:    22 c
Avstod: 63 m, 5 mp, 11 kd
Frånvarande:    23 s, 17 m, 5 c, 4 fp, 5 v, 7 mp, 4 kd</pre><pre>Mom. 14 (bosparande)
1. utskottet
2. res. 26 (c, mp, kd)
Votering:
178 för utskottet
44 för res. 26
63 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  139 s, 22 fp, 17 v
För res. 26:    22 c, 11 mp, 11 kd
Avstod: 63 m
Frånvarande:    22 s, 17 m, 5 c, 4 fp, 5 v, 7 mp, 4 kd</pre><pre>Mom. 15 (bostadsbidragen på längre sikt)
1. utskottet
2. res. 28 (v)
Votering:
204 för utskottet
17 för res. 28
63 avstod
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  138 s, 22 c, 22 fp, 11 mp, 11 kd
För res. 28:    17 v
Avstod: 63 m
Frånvarande:    23 s, 17 m, 5 c, 4 fp, 5 v, 7 mp, 4 kd</pre><pre>Mom. 17 (jämställdhetsaspekterna på den fysiska
planeringen)
1. utskottet
2. res. 30 (c, fp, v, mp)
Votering:
206 för utskottet
70 för res. 30
9 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  139 s, 56 m, 1 v, 10 kd
För res. 30:    22 c, 21 fp, 16 v, 11 mp
Avstod: 7 m, 1 fp, 1 kd
Frånvarande:    22 s, 17 m, 5 c, 4 fp, 5 v, 7 mp, 4 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>3 §  Sveriges totalförsvar 1998 s</pre><pre>Föredrogs
Försvarsutskottets betänkande 1997/98:FöU1
Sveriges totalförsvar 1998 (prop. 1997/98:1 delvis
och skr. 1997/98:4)</pre><pre>Anf.  1  HENRIK LANDERHOLM (m):
Herr talman! Försvaret hör inte längre till de poli-
tiska områden som är mest i ropet. Omvärldssituatio-
nen är som bekant mindre akut än under detta århund-
rades huvuddel, som präglats av stormaktsmotsätt-
ningar och tre förödande krig.
Det första världskriget följdes visserligen av en
kort och om än i efterhand tydligt överdriven opti-
mism, medan det andra omedelbart följdes av det
tredje kalla världskrig som präglat de flesta av oss här
inne.
Har då den eviga freden kommit? Det vet vi fak-
tiskt ingenting om. Men som ansvarsfulla beslutsfatta-
re är det vår oeftergivliga uppgift att se till att försva-
ret behandlas på ett sätt som skapar bästa möjliga
förutsättningar för att Sverige skall kunna leva i fred
och frihet också om 5, 10 och 50 år. Freden är aldrig
evig. Det visar inte minst krigen i vår egen världsdel
under detta decennium. Men ansvaret för säkerhet och
försvar är eviga för varje statsbildning. Så länge tan-
ken på våld som metod för ensidig konfliktlösning,
tanken på våldet som politiskt instrument finns levan-
de i vår egen världsdel krävs en gard mot det som
osäkerheten kan föra med sig.
Vi sätter alla stort hopp till den unga ryska demo-
kratin. Många tecken pekar mot en successiv stabili-
sering och kanske t.o.m. en strimma ljus i tunneln vad
gäller den ekonomiska utvecklingen. President Jeltsin
har skickligt styrt mellan de rödbruna krafternas
blindskär. Ryssland är på väg, och i många avseenden
på rätt väg.
Men än är inte kampen mot den ondska som for-
made Sovjetunionen över. Den utbredda acceptansen
av förtrampandet av demokrati och mänskliga rättig-
heter i Vitryssland och presidentens ständiga kamp
mot en duma som är långt mer reaktionär än den egna
regeringen kännetecknar rysk politik. Vi kan hoppas
att de onda krafterna, de för vilka våld och folkrättslig
aggression är naturliga medel för att hävda ryska
intressen på före detta Sovjetunionens territorium och
i det nära utlandet, har förlorat för gott. Men vi kan
inte vara säkra.
Denna veckas ståtliga besök visar om inte annat
att demokratin hänger på en tämligen skör tråd. Presi-
dent Jeltsin kan inte omväljas år 2000. Det finns inget
utvecklat civilt samhälle och ingen partistruktur som
står redo att fylla ut det vakuum han kommer att läm-
na efter sig. Skulle hans hälsa försämras står ingen
naturlig efterträdare på kö. Jeltsins utspel om en 40-
procentig reduktion av ryska styrkor i främst nord-
västra Ryssland visar emellertid på en mycket realis-
tisk ansats i försvarspolitiken. Å andra sidan kan
hävdas att den ryska krigsmakten, som formellt består
av 1,7 miljoner man i dag men som skall bantas till
1,2 miljoner, i verkligheten inte har mer än 7-800 000
man. Så oavsett hur man räknar handlar det snarast
om en rekrytering av fler soldater och officerare än
vad man har i dag.
Ryssland behöver en militärreform och initialske-
det verkar nu vara passerat. Efter en 40-procentig
reduktion men med samma anslag står den ryska
krigsmakten förhoppningsvis starkare än i dag, då det
mesta av försvarsanslagen används till att mätta man-
narnas munnar. Ett 160-miljonersland som Ryssland
har rätt till ett starkt försvar. Men frågan är hur vi
själva skall agera när och om den militära potentialen
i vårt närområde faktiskt riskerar att förstärkas genom
en militärreform och minskningar i Jeltsin-klass.
Det är bra att regeringen har avvisat de ryska för-
slagen om säkerhetsgarantier till de baltiska länderna,
dels därför att balterna inte vill ha dem utan helt andra
garantier, dels därför att de ryska propåerna bygger på
modellen icke-aggressionsavtal, en modell som för
tankarna tillbaka till mellankrigstiden och Molotov-
Ribbentrop-pakten. Det väcker gamla minnen till liv
och har inget i dagens debatt att göra. Är det inte en
självklarhet att demokratiska länder lovar att inte
angripa varandra? Det behöver inte sägas, än mindre
fästas på papper.
Vad gäller president Jeltsins propåer om ett renod-
lat europeiskt ansvar för Europas säkerhetsstruktur
borde regeringen markera. Natos betydelse och
USA:s roll för fred och säkerhet kan aldrig underskat-
tas. Utan stödet från den andra sidan Atlanten skulle
Europa sannolikt besegrats under de tre krig som
slutligen vändes till seger.
Vår säkerhetspolitik måste vara långsiktig. Om det
kan vi alla i ord vara överens. Men överensstämmer
orden med handling? Satsar vi tillräckligt på försva-
ret, och är försvaret rätt utformat för att fungera som
det åtminstone i ekonomiska termer viktigaste instru-
mentet för vår säkerhetspolitik i dag och i framtiden?
I den försvarspolitiska verkligheten traskar rege-
ringen patrullo. Så kan den del av budgetpropositio-
nen som handlar om försvaret och den skrivelse som
riksdagen fått ta del av karakteriseras. Tolv månader
efter försvarsbeslutet presenteras inga större nyheter.
Det är i sig inte anmärkningsvärt om det vore så att
verkligheten teg och samtyckte. Nu är det inte så.
Försvarets ekonomiska situation är prekär. Vem
som bär ansvaret är inte uppenbart, men ansvaret för
att göra något åt det ligger entydigt på regeringen.
Redan fyra månader efter försvarsbeslutet meddelade
ÖB att det saknades 300-500 miljoner för att kunna
genomföra det som planerats med försvarsbeslutet
1996 som grund. Blev försvarsbeslutet 1996 på det
sättet det allra kortaste försvarsbeslutet - strax före
1987 års beslut, som åtminstone höll i ett år, eller
1982 års beslut, som höll i två.
Under hösten har nya larmrapporter nått utskott
och allmänhet. Kanske räcker inte de 300-500 miljo-
nerna. Nu handlar det i stället om 10, ja, kanske 13
miljarder som fattas fram till 2002. Och från 2008 har
uppgifter nått oss om att minst 8 miljarder saknas per
år om samma verksamhet som nu skall bedrivas.
Detta underlag saknades helt i förra årets beslut.
Riksdagen ställs nu inför tragiska och ofullbordade
faktum samtidigt som regeringen väljer att skylla på
Försvarsmakten och ber dem återkomma. Regeringens
förhoppning är väl sannolikt att skjuta de svåra frå-
gorna till efter valet. Frågan är om det är ansvarsfullt.
Borde inte det som skall göras presenteras för väljar-
na redan nu?
Om regeringen har fullständigt ansvar för något i
försvaret så är det utan tvekan pengarna. Regeringen
styr riket, och det innebär att skattebetalarnas pengar
skall och måste användas så klokt och effektivt som
möjligt och dessutom bara till ändamål som riksdagen
har bestämt. Erik Åsbrink, som enligt egen uppfatt-
ning nu har sanerat färdigt statsfinanserna, kanske kan
hjälpa försvarsministern och kollegerna på Fö att
sanera försvarsekonomin.
Regeringens förslag och skrivelse är dåliga. Det
hävdar jag utan att bedöma sakinnehållet i politiken.
Den har också brister som jag återkommer till. Men
det som kännetecknar förslag och information är den
halvkvädna visan och det ibland bristande engage-
manget. Jag förstår att det har varit svårt för Björn
von Sydow att ta över ett försvarsbeslut som bar Tha-
ge G Petersons signum, men nu har smekmånaden
gått och blivit ett år. Varför är inte underlaget bättre,
försvarsministern? Varför skickar ni oss förslag som
inte är tillräckligt beredda och där utredning och
beredning ännu pågår?
Försvarsmaktens skolorganisation är det första ex-
emplet. Det enda argumentet för att fatta beslut nu är
att departementet anser att underlaget är tillräckligt.
Utskottets offentliga hearing gav det motsatta beske-
det. Alla partier, utom de som i regionalpolitisk
kompromissiver bortsett från de tunga sakargumenten,
dvs. Centern och Socialdemokraterna, är överens om
att vänta till dess att utbildningens innehåll avgjorts
och har reserverat sig mot utskottets beslut. Manar
inte det till eftertanke i fråga om skolorganisationen?
Eller är det en helt annan logik som styr socialdemo-
krater och centerpartister?
Frågan om framtidens skolorganisation är oerhört
väsentlig. Officersutbildningen är central eftersom
officerarnas kompetens med den anpassningsfilosofi
vi nu försöker skapa i ordets rätta bemärkelse är för-
svarets kärnkompetens. Därför är det djärva och
grundlösa experimenterandet mycket riskfyllt. Ännu
är det långt ifrån bevisat att en inledande - om det nu
blir en eller, hemska tanke, två terminer - försvar-
smaktsgemensam grundutbildning av officerare ger
några pluseffekter annat än möjligtvis ekonomiska.
Direkt efter värnplikten skall de unga aspiranterna
rycka in till en försvarsmaktsgemensam utbildning.
Men bara två år senare skall de vara i det närmaste
fullfjädrade krigsplutonchefer i armén och kunna lösa
sin uppgift där. Jag är oerhört rädd för att yrkeskom-
petensen hos officerarna urholkas med den ansats som
regeringen har med sitt förslag.
Jag vill fråga försvarsministern: Varför börja i fel
ända när det gäller skolorganisationen? Varför inte
börja med utbildningen och dess innehåll och därefter
fastställa organisationen?
Och en sista brasklapp: Om utbildningens innehåll
efter det att skolutredningens huvudbetänkande pre-
senteras i januari förändras på ett avgörande sätt så
förutsätter jag att den kommer upp till prövning i
riksdagen på samma sätt som det principbeslut som
lade fast grunderna för det som då kallades en ny
befälsordning och som fattades av riksdagens i början
av 70-talet.
Ledningsorganisationen är den andra frågan där
regeringen - som förvisso har såväl berednings- som
beslutsansvaret - passar och hänvisar till pågående
beredningsarbete. Utskottet konstaterar att man kom-
mer att ta upp frågan i ett särskilt betänkande i vår.
Frågan är vad regeringen kan, vågar och vill göra
innan dess.
Även i frågan om Försvarsmaktens helikopteror-
ganisation finns en fempartireservation. När fem par-
tier från så vitt skilda utgångspunkter kommer fram
till samma slutsats i ett praktiskt spörsmål, ställer ni er
aldrig frågan om det är rätt? Eller är denna kompro-
missernas koalition så bräcklig att den inte tål sak-
granskning?
I flera frågor framför ett enigt utskott hård kritik
mot regeringen.
Frågan om framtidens personalförsörjning knyter
nära an till det jag tidigare talat om vad gäller skolor-
ganisationen, men den rymmer också mycket annat.
Regeringen har tre gånger avkrävts en sammanhållen
syn på frågorna om yrkes- och reservofficerarnas
utbildningssystem och befälsordning. Regeringen
svarar nu för tredje gången undvikande - ja, i skrivel-
sen med ordvändningar av närmast goddag-yxskaft-
karaktär.
Det måste bli en ändring på detta nonchalerande
av denna den kanske viktigaste långsiktiga frågan.
Regeringen måste ta den på allvar och tycka något. I
brist på tyckande förutspår utskottet enhälligt - om än
med olika uttryckssätt - en parlamentarisk utredning
som kanske kan åstadkomma vad regeringen hittills
inte klarat av. Kombinationen av 13 år med den s.k.
nya befälsordningen och de stora förändringar som
försvarets organisation och uppgifter under de senaste
åren undergått motiverar mer än väl en sådan översyn.
Jag hoppas att försvarsministern håller med om detta.
Även i frågan om strategi och operationer riktar
ett enigt utskott i sak en hård kritik mot regeringen.
Med en moderat partimotion som grundval konstate-
ras att regeringen inte förmått redovisa en sammanhål-
len syn på förhållandet mellan säkerhetspolitisk om-
världsanalys, strategiska överväganden, operativa
grundprinciper och kraven på Försvarsmaktens ope-
rativa förmåga. Sverige saknar med andra ord såväl
en strategi för nationell säkerhet som en försvars-
doktrin för hur det militära försvaret skall utnyttjas.
Det är inte tillfredsställande.
Även på detta område tillåter jag mig att rekom-
mendera försvarsministern en djupdykning. Den hårt
belastade linjeorganisationen i Försvarsdepartementet
lär inte göra det av sig själv.
Försvarsdepartementet föranleder för övrigt ut-
skottet att göra ytterligare en enig kommentar. Inte
någon regering har förmått att förstärka denna del av
Regeringskansliet på ett sådant sätt att en självständig
förmåga till analys och utvärdering av myndigheter-
nas förslag uppnåtts på alla de områden där det verk-
ligen behövs. Utskottet utgår välvilligt från att det
moderata motionsyrkandet om en förstärkning av
departementet kommer att tillgodoses. Kanske kan
försvarsministern ge besked om detta här i dag.
Till sist några ord om anpassningen, som i 1995
och 1996 års försvarsbeslut var det kanske viktigaste
motivet för att den nedrustning som regeringen före-
slog skulle vara möjlig. Den startade redan i 1992 års
försvarsbeslut, men vi måste nu - fem år senare -
ställa oss frågan vad som egentligen har gjorts. Vilka
redovisningar har riksdagen fått? Regeringen har haft
tid för att presentera ett fullödigt underlag i frågan
men rör sig fortfarande på ett filosofiskt plan.
Detta räcker inte, och svagheten i hanteringen får
oss moderater tillsammans med Folkpartiet att nu för
första gången reservera oss mot den legära inställning
som utskottsmajoriteten har gjort sig till tolk för.
Brister i fortsättningsutbildning, tidigare repetitions-
utbildning, och i befälskompetens gör tillsammans
med regeringens hållning när det gäller de försvarse-
konomiska problemen att den kortsiktiga anpassning-
en - alltså den ettåriga återtagningen - ter sig alltmer
problematisk. Detta riskerar att skapa ett oöverstigligt
berg, som inte låter sig hanteras på ett år.
Hur skall svenska folket kunna tro på den anpass-
ningsprincip som vi hittills i teorin varit överens om
såsom nödvändig, när ni inte förmår fylla principerna
med innehåll, försvarsministern? Varför har inte re-
geringen, som riksdagen gav till känna önskemål om
redan 1995, tillsett att noggranna planer över utbild-
ning och materielanskaffning upprättats?
Jag är ledsen att behöva säga att vårt tålamod i
den här frågan nu är slut. Vi begär inte annat än att
regeringen skall ta det som riksdagen gång på gång
har uttalat på allvar. Försvarsministerns konstitutio-
nella kunskaper borde göra att självklara påpekanden
om respekten för riksdagens beslut inte skall klinga
ohörda. Jag hoppas att vi kan lita på att det blir bättre
när det är följderna av försvarsministerns egna pro-
positioner som vi skall följa upp.
Herr talman! Jag nämnde inledningsvis att för-
svarsfrågorna i den allmänna debatten rasat en del på
intresseskalan. Likväl förtjänar de alltid som de exis-
tentiella frågor de är sin egen uppmärksamhet. Vi har
lagt fram ett heltäckande förslag till hur försvaret
borde vara utformat, och vi är beredda att anvisa de
medel som behövs för ett starkt försvar också i fram-
tiden. De nu aktualiserade problemen visar att våra
anslagsförslag redan förra året var välmotiverade. De
pengarna hade behövts nu för att förverkliga också de
begränsade ambitionerna i 1996 års försvarsbeslut.
När det gäller den ekonomiska ramen medger vår
nya budgetprocess dock inga reservationer. Av denna
anledning och för tids vinnande inskränker jag mig till
att yrka bifall till reservation 10, som avser den cent-
rala inriktningen i dagens beslut.</pre><pre>Anf.  2  LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Dagens debatt och de beslut som vi
fattar i eftermiddag handlar formellt om budgeten för
1998 för utgiftsområde 6 Totalförsvaret. Detta är i sig
inte speciellt dramatiskt, särskilt inte som det skulle
röra sig om en uppföljning för år två av det femåriga
försvarsbeslut som riksdagen tog i december för ett år
sedan. Och särskilt inte som de båda regeringsbärande
partierna - Socialdemokraterna och Centern - visat
samma totala brist på vilja att lyssna och ta till sig
kritik, förslag och synpunkter under beredningens
gång i försvarsutskottet som förra året. Vad som
överenskommits i slutna rum skall även denna gång
drivas igenom till varje pris.
Men - vad värre är - vi vet egentligen inte alls
vad majoriteten i dag fattar beslut om. Rapporterna
om allt större svarta hål i försvarets ekonomi blir allt
intensivare. Kommer försvaret ens under innevarande
år att kunna fullföljas i enlighet med det som s och c
"majoriserade fram" för ett år sedan?
Finns det över huvud taget någon möjlighet att ut-
skottsmajoritetens förslag enligt regeringens budget-
proposition kommer att kunna fullföljas, eller är det
redan i dag urgröpt till oigenkännlighet? Och när skall
det bli dags att rätta till det inträffade? Av allt att
döma kommer 1998 års kontrollstation inte att hinna
förelägga riksdagen beslutsunderlag för justeringar
ens för år tre, budgetåret 1999.
Om de värsta uppgifterna från högkvarteret är
sanna, tyder de på en fullständig brist på grepp över
ett läge som löper amok. Om de olika uppgifterna
däremot är ett utslag av taktiskt spel för att skjuta
över ansvaret för Försvarsmaktens problem på den
politiska sidan, tyder det på en upprörande omdömes-
löshet.
Men, försvarsministern, den bistra sanningen är
nog tyvärr att ingen av oss vet, att varken Försvar-
smakten eller Försvarsdepartementet har en aning om
hur det ligger till, och det är en skandal utan like.
Vem kommer att ta ansvar för detta, och när? Skulle
något sådant kunna ske inom någon annan samhälls-
sektor utan att någon ställdes till personligt ansvar?
Herr talman! 1996 års försvarsbeslut var i allt vä-
sentligt resultatet av en politisk kohandel mellan s och
c, där Centerpartiet fick rikligt betalt för sitt stöd för
den socialdemokratiska minoritetsregeringens eko-
nomiska politik, sedan alla andra parlamentariska
samarbetspartner förbrukats. Centern fick närmast
carte blanche att i partitaktiskt nit rädda vad som
räddas kunde i viktiga lokala centerfästen.
Sakskälen vägde lätt när en rad krigs- och freds-
förband offrades på uppgörelsens altare. När vi nu ser
hur de svarta hålen riskerar att mycket snart leda till
ytterligare förbandsslakt, kan det t.o.m. visa sig att
Östersund, Falun och Halmstad ropade hej för tidigt.
Det måste kännas särskilt bittert i dag för centerpoliti-
ker som Karin Israelsson, Sven Bergström, Roland
Larsson och Lennart Brunander.
När Olof Johansson och Thage G Peterson gjorde
upp i förra årets läggspel på tu man hand var det sä-
kert deras förhoppning att 1996 års försvarsbeslut
skulle ihågkommas som i alldeles särskilt hög grad
deras skapelse. Alltmer tyder på att så blir fallet i en
utsträckning som de båda nog aldrig kunde föreställa
sig. I ett historiskt perspektiv kanske 1996 års för-
svarsbeslut rent av kommer att framstå som en än
större felbedömning än 1925 års försvarsbeslut gjort.
Men det var inte bara propositionen inför 1996 års
femåriga försvarsbeslut som var en produkt av ett
politisk-taktiskt spel. Det var tyvärr redan fallet med
ÖB:s försvarsmaktsplan. Den gav inget att hålla i
handen inför det fortsatta politiska spelet utan var
tvärtom en inlaga i samma spel.
Var det ett utslag av politisk taktik för att rädda
vad som räddas kunde, då var det ett utslag av poli-
tisk-taktisk inkompetens. Var det ett utslag av poli-
tiskt medlöperi, då var det en skandal. I alla händelser
måste man i dag ställa sig frågan i vilken utsträckning
som Försvarsmaktens underlag inför 1996 års för-
svarsbeslut bäddade för den nu uppkomna situationen.
Herr talman! Folkpartiet ställde sig vid förra årets
försvarsbeslut bakom en budgetram med samma nivå
som den regeringen föreslog. Men vi förordade en i
väsentliga avseenden annorlunda inriktning på ett
"smalare men vassare" försvar för att kunna möjliggö-
ra en långsiktig kvalitetshöjning såväl personellt som
materiellt. I förra årets debatt pekade jag därför på
riskerna med att som de båda regeringsbärande parti-
erna av politiska skäl försöka pressa in så mycket av
det gamla arvet som möjligt. Jag skall gärna erkänna
att jag inte då befarade att jag skulle kunna bli så
sannspådd så snart.
Jag sade då att: " Vi ifrågasätter emellertid starkt
grunderna för regeringens nu föreslagna förändringar
beträffande - - - Det är vår uppfattning att ytterligare
neddragningar i arméorganisationen kommer att visa
sig vara nödvändiga även med regeringens förslag.
Med det bristfälliga beslutsunderlag, som nu förelig-
ger, kanske i värsta fall redan före nästa försvarsbe-
slut. Kommande utgifter såväl för drift som för inves-
teringar vid förband, som då kommer att läggas ned,
har i så fall varit 'bortkastade' från försvarssynpunkt.
Det borde vid detta försvarsbeslut vara angeläget
att inte göra nedläggningar av förband, som det vid
kommande neddragningar kan komma att visa sig ha
varit felaktiga val. - - - Av dessa skäl borde de has-
tigt påkomna nedläggningarna i Umeå och Linköping
ha övervägts ytterligare."
Sanningen är att med förra årets och dagens beslut
kommer hundratals miljoner årligen - i värsta fall
miljarder - att rinna rakt ut i sjön utan att någonsin i
något avseende ha bidragit till svensk försvarsförmå-
ga. Det är förödande för de tusentals människor i vårt
försvar som alla gör ett lojalt och engagerat arbete.
Och det är förödande för skattebetalarnas tilltro till
vårt totalförsvar. Vad omvärlden kan tänka kanske vi
skall förbigå med tystnad.
Det här innebär vidare att nödvändig materiell
förnyelse - förutsättningen för framtida tillväxt -
skjuts på en obestämd och alltmer avlägsen framtid.
Det är en utveckling som väl bara den skulle välkom-
na som önskar se en närmast fullständig militär av-
rustning - men det skall väl ändå inte få kosta 36
miljarder om året?
Herr talman! Förra årets framhastade försvarsbe-
slut var också i andra avseenden i långa stycken en
ofullgången produkt. De i dag alltmer uppenbart nöd-
vändiga ledningsfrågorna som uppmärksammades i en
av Försvarsmakten illa tåld utredning under ledning
av Lars Jeding vågade Försvarsdepartementet inte ta i
förra hösten. Pliktfrågorna sköts framåt efter dåvaran-
de försvarsministerns för de flesta seriösa bedömare
obegripliga nostalgitripper. Ett år senare tillsätter
försvarsministern en parlamentarisk utredning som
skall få ordentligt med tid på sig. I bästa fall är det ett
skonsamt sätt att begrava företrädarens missfoster.
Skolverksamheten överläts till en f.d. centerpar-
tistisk försvarspolitiker att utreda. Uppdraget var för
stort för att hinna fullföljas till årets försvarsbeslut. I
stället för att arbeta fram ett helhetsförslag hastades
fram en förändring av lokaliseringen av den försvars-
gemensamma officersutbildningen. Syftet är uppen-
barligen att hinna befästa Centerpartiets bingovinster
förra året i Halmstad och Östersund innan man lämnar
samarbetet med regeringen. Sedan kunde det varit för
sent. Innehållet i utbildningen får däremot gärna vän-
ta.
Frågor rörande hur den nödvändiga anpassningen
skall kunna ske av befintliga förband har departemen-
tet uppenbarligen bara precis påbörjat sin beredning
av. Någon som helst redovisning till riksdagen har
därför inte kunnat lämnas. I ett statsfinansiellt och
säkerhetspolitiskt läge som det nu rådande vore det
ansvarslöst att hålla det militära försvaret på en sådan
ekonomisk nivå att det kan möta varje framtida för-
ändrad militär hotbild. Anpassning är då ofrånkomlig
som strategi. Men för att det skall vara ansvarsfullt
måste den vara väl förberedd och planerad. Här åter-
står uppenbarligen i det närmaste allt att göra.
Beträffande försvarsmaterielsidan tycks det hu-
vudsakliga intresset hittills mest ligga i vilka former
för ökad internationell samverkan som går att få vara
med i för Sveriges del. När det gäller att säkra jobb i
Sverige har svensk socialdemokrati uppenbarligen
inte alls samma beröringsångest inför olika bokstav-
skombinationer som man så länge haft - och kanske
fortfarande har i djupet av rörelsen - inför de bok-
stavskombinationer som rör samarbete och solidaritet
mellan västvärldens demokratier. Men i grunden
måste vi faktiskt reda ut hur vi skall ha det med
svensk försvarsindustri i framtiden. Det vore väl så
angeläget med en parlamentarisk utredning på detta
område som vad gäller pliktfrågorna.
Herr talman! På samtliga de nya områden som re-
gering och försvarsutskott i dag förelägger riksdagen
förslag för beslut står oppositionen enad i sin kritik av
ofullständigt och till sina konsekvenser oacceptabelt
beslutsunderlag. Försvarets framtida skolverksamhet
borde ha förelegat som ett viktigt ingångsvärde redan
vid de avgörande beslut som fattades för ett år sedan.
Att i dag kasta in en första del som bara tar sikte på
vissa partipolitiskt intressanta lokaliseringsfrågor är
otillständigt. Vi avvisar därför i alla delar de förslag
som avser skolverksamheten i avvaktan på ett full-
ständigt beslutsunderlag. Vi söker inte springa undan
några viktiga beslut. Det är regeringen som inte kun-
nat presentera underlag.
Helikopterfrågorna och deras betydelse i det civila
fredssamhället är ett annat område där inga argument
räckt för att de regeringsbärande partierna skall kunna
ändra sina ingångsvärden. Om Socialdemokraterna
och Centern i dagens voteringar låter sina ledamöter
från Västkusten och Norrlandskusten rösta fritt är det
antingen uttryck för att den samlade oppositionen i
allt väsentligt har rätt i sak eller för att partitaktiskt
rädda vad som räddas kan längs dessa kuststräckor.
Viktiga militära remissinstanser med militärområ-
desbefälhavarna i spetsen har visat på det viktiga med
en egen ledningsfunktion för helikopterverksamheten
vid Västkusten. Att i det läget bryta ned den mycket
väl fungerande verksamheten vid Sävebasen är obe-
gripligt. En femte helikopterdivision Väst lokaliserad
till Säve vore en väl genomtänkt lösning. Frågor rö-
rande räddnings- och katastrofberedskap har ofta visat
sig vara mycket direkt beroende av god lokalkänne-
dom och framför allt av god lokal samverkan mellan
olika insatsresurser. Det är frågor som aldrig löses
med några pennstreck på ett organisationsschema.
När det gäller helikopterberedskapen vid Norr-
landskusten är försvarsmakten nu i full färd med att
slå sönder en väl fungerande verksamhet med base-
ring i Söderhamn. I sitt nit att utplåna varje antydan
om att det bedrivits militär och särskilt flygmilitär
verksamhet i Hälsingland låter flygvapenchefen och
försvarsministern stelbenta militära organisations-
principer för åtskilliga år framöver få styra den faktis-
ka förmågan att med totalförsvarets helikopterresurser
komma människor till undsättning längs den nedre
Norrlandskusten.
Jag förstår att försvarsministern hade hoppats
kunna redovisa resultatet i dag av de överläggningar
som han ständigt hänvisat till mellan berörda myndig-
heter. Jag vet att berörda försvarspolitiker från de
båda regeringsbärande partierna är djupt olyckliga
över det som nu sker. De förstår nämligen också den
faktiska innebörden av det som sker. Det enda som
hade krävts var att först presentera en lösning och
därefter vidta nödvändiga organisationsförändringar.
Men flygvapenledningens prestige går före allt annat.
Varför går den före också socialdemokratiska och
centerpartistiska försvarspolitikers kunskaper och
omdöme?
Herr talman! Björn von Sydow var inte försvars-
minister när förra årets försvarsbeslut fattades, men är
det i dag. Jag lägger honom inte det beslutet till last. I
förra veckans debatt om Sveriges anslutning till Eu-
roatlantiska partnerskapsrådet framhöll jag den bety-
delse jag fäster vid försvarsministerns roll som säker-
hetspolitiker, och därmed för den snabba förändring
av svensk säkerhetspolitisk hållning som skett på ett
par år, i skarp kontrast till företrädaren. Jag upprepar
det gärna även i dag.
Men försvarsministern är ju också försvarsminis-
ter - eller hur? För var dag som går utan att vi får
besked om vart försvarsbesluten är på väg, och vilka
konsekvenser som måste dras av detta, blir försvars-
ministern alltmer politiskt huvudansvarig för det som
tillåts ske.
Herr talman! Folkpartiet står bakom samtliga våra
reservationer i utskottets betänkande men för att spara
tid nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationer-
na 11 och 23.</pre><pre>Anf.  3  JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Det här betänkandet grundas på det
som vi har fattat beslut om i riksdagen för två år se-
dan och för ett år sedan. Vad gäller den säkerhetspo-
litiska grunden för det vi skall fatta beslut om i dag är
det enligt min mening inte så mycket att tillägga.
Arbete pågår, kontrollstationsarbetet och arbetet i
försvarsberedningen som skall syfta till att hålla sta-
tens organ, i detta fall oss själva, orienterade om för-
ändringar i omvärlden som motiverar förändringar av
vår syn på totalförsvaret. Jag tror att det är få av dem
som deltar i debatten här i dag som påstår att vi har
sett några avgörande förändringar under de här två
åren. Det finns alltså inte säkerhetspolitiska motiv för
att ändra mitt partis syn på hur Försvarsmakten - i
första hand är det Försvarsmakten vi talar om - bör
vara organiserad för att kunna lösa sina uppgifter.
Enligt vår mening medger det säkerhetspolitiska
läget i dag liksom i går och förhoppningsvis även i
morgon reduktioner utöver det som majoriteten föror-
dar. Det gäller i första hand det militära försvaret men
också en del funktioner inom det civila. Skyddsrums-
byggandet är en del av det civila försvaret som är
direkt kopplat till föreställningen om ett väpnat an-
grepp. Om vi i andra sammanhang tycker att risken
för detta motiverar att vi drar ned på det militära
försvaret måste naturligtvis konsekvensen kräva att vi
även drar ned de delar av det civila försvaret som
direkt är knutna till det väpnade angreppet.
Däremot finns det naturligtvis, liksom vid varje
annat tillfälle då man fattar beslut, en föreställning om
vad som är praktiskt möjligt att genomföra under ett
år. Det är årets budget vi skall fatta beslut om.
Verksamheten skall trots allt fungera under tiden.
Den som utsätts för förändringarna måste få ett ut-
rymme och inte bara syssla med sin egen förändring, i
detta fall en minskning. Jag begriper att det kan vara
smärtsamt, energikrävande och få återverkningar långt
utöver den egna situationen och den egna organisatio-
nens betingelser.
Jag yrkar alltså bifall till reservation 3 som be-
handlar ekonomi.
Både Lennart Rohdin och Henrik Landerholm har
talat om skolverksamheten. Jag tycker att man har
sagt vad som behöver sägas i den saken. Det är en
obegriplig ståndpunkt att först bestämma en organisa-
tion och sedan ta ställning till vad organisationen skall
utföra, vilket innehåll verksamheten skall ha.
Jag tror att uppgiften att förklara logiken i detta är
omöjlig. Det är därför man heller inte har hört några
försök i den riktningen. Det kanske är lika bra så. Det
står för sig självt och är obegripligt. Folk får ta ställ-
ning till om det är obegripligheter man vill höra från
våra politiker eller om det är någorlunda sammanhåll-
na resonemang som är möjliga att förhålla sig till.
Detsamma gäller helikopterorganisationen.
Jag tror att vi kan kosta på oss en liten historik, en
kort tillbakablick. Vid försvarsbeslutet 1996 lyftes
frågan om försvarets helikoptrar fram. Där krävdes en
helhetslösning och frågan lyftes ut från övriga för-
svarsfrågor. Helhetslösningen skulle så småningom
komma till stånd.
Det beslut vi fattade 1996 var att en helikopter-
flottilj skulle inrättas med lokalisering i Linköping.
Jag hade för min del synpunkter på lokaliseringen i
Linköping, men att det skulle vara en helikopterflottilj
föreföll mig klokt. Det borde genomföras. Anledning-
en till tveksamheten till Linköping var miljöfrågor.
Malmen är inte särdeles väl lämpad som plats att
bedriva flygverksamhet på. Det är å andra sidan inte
Uppsala heller. Att i alla stycken få en lösning som
inte innebär miljöpåverkan och inte medför störningar
är dessvärre omöjligt. Det går inte att få alla faktorer
på plats.
Alltnog, chefen för marinledningen fick i uppdrag
att utreda hur det här skulle gå till, alltså att föreslå en
lämplig organisation av försvarets helikoptrar. Försla-
get gick ut på remiss och i somras presenterades det
färdiga förslaget. Man föreslog fem divisioner och
presenterade det förslag som chefen för marinled-
ningen lagt fram om fyra helikopterdivisioner. Sedan
dess har vi sett många synpunkter på detta förslag,
bl.a. från militärbefälhavarna i MILO syd  och MILO
mitt, från mängder av människor och grupperingar
som har att göra med den här verksamheten. Chefen
för marinledningen tog ingen hänsyn till de här syn-
punkterna utan överlämnade sitt förslag till överbefäl-
havaren, som heller inte tog något intryck av synpunk-
terna utan lämnade förslaget vidare till regeringen,
och regeringen tog överbefälhavarens förslag som sitt
eget.
Sedan drösade det in skrivelser, såväl till oss som
enskilda riksdagsledamöter som till, förmodar jag,
departementet. Sedan skrevs det motioner.
Det är obegripligt att en diskussion icke har
kommit till stånd, för det har det faktiskt inte. Det jag
har fått till svar när jag har försökt att ta upp detta är:
Det här är knepigt. Ja, det tål att tänka på. Och på
slutet: Ja, det här var svårt, men någon gång måste vi
bestämma oss.
Ekonomin tycker jag är det första exemplet om
man har synpunkter på ett förslag: Bär det här sig
eller inte? Är förändringen lönsam? Om ett av syftena
med förändringar inom totalförsvaret är att spara
pengar inom ramen för vad säkerhetspolitiken tillåter
måste ju ett förslag vara begripligt ur ekonomisk
synpunkt. I annat fall måste det finnas andra starka
skäl för att genomföra förändringen. De skälen har jag
inte hört. Däremot har jag läst en mängd andra skäl
som talar i motsatt riktning.
Jag utgår från att förslaget går igenom. Det vore
knepigt, precis som har sagts tidigare, om Socialde-
mokraterna  och Centern skulle tillåta sina ledamöter
att avvika så att förslaget inte skulle gå igenom i dag.
Det här är ett exempel på beslut i riksdagen som det
är svårt att komma ut och förklara. Varför genomförs
beslut som vi inte begriper motiven till?
Herr talman! Jag vill ta upp ytterligare en sak i
helikopterfrågan. Det gäller Norrlandskusten. Jag
instämmer med Lennart Rohdin. Det finns ingen an-
ledning att utveckla detta ytterligare. Lennart Rohdin
har sagt det som behöver sägas.
Hela hanteringen har naturligtvis ett samband med
den föregående frågan, dvs. svårigheten att motivera
beslut så att de blir möjliga att förhålla sig till och
argumentera mot.
Herr talman! Det finns ytterligare en sak. Det gäl-
ler ett civilt minröjningscentrum. Annika Nordgren
och jag har en gemensam reservation. Förbudet mot
antipersonella minor var välkommet. Arbetet går
möjligen långsamt, men kännetecknas trots allt av
vissa framgångar. Det är viktigt att vi understöder
processen och inte låter frågan ligga i förhoppningen
om att den så småningom löser sig av sig själv.
Röjningen av utlagda minor går långsamt. Arbetet
måste intensifieras och forskning samordnas för att
både militär och civil kompetens skall kunna utnytt-
jas. Utskottsmajoriteten skriver att det är viktigt att
inte splittra resurserna. Nej, naturligtvis inte. Det är
klart att jag inte vill splittra resurserna. Men det är
mig en gåta hur man splittrar resurser när man an-
stränger sig för att resurserna skall få en ytterligare
verkan.
Förstöringen av de stora minlagren i världen måste
dokumenteras. Jag är tveksam till hur effektiv och
tillgänglig dokumentationen kommer att bli. Sverige
har en kompetens på området. Sverige har kompetens
som bör utnyttjas för att få till stånd ett dokumenta-
tionscentrum för produktion, utplacering, användning,
lagring, export, destruktion m.m. Det är mycket ange-
läget, och det skulle förmodligen inte kosta särskilt
mycket.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservationer-
na 3, 12, 18, 22, 23 och 24.</pre><pre>Anf.  4  ANNIKA NORDGREN (mp):
Herr talman! Nästa år kommer det militära försva-
ret att kosta 37,2 miljarder kronor. Frågan är om detta
är en rätt prioritering i en tid då behoven inom vård,
omsorg, bistånd, miljö m.m. är enorma. Är detta rätt
investering i en tid då alla partier har varit överens om
att vidga det säkerhetspolitiska begreppet till att om-
fatta bl.a. miljöförstöring, resursutarmning, ökande
sociala och ekonomiska klyftor? Miljöpartiet anser
inte att detta är rätt prioritering. Vi vill växla över det
militära försvaret till ett starkt civilt försvar där peng-
ar investeras i säkerhet och inte i JAS-plan. Det be-
hövs pengar för att motverka att konflikter uppkom-
mer.
Pengar måste föras över från det militära försvaret
till investeringar i verklig säkerhet för bättre miljö,
minskade sociala klyftor, för att motverka sårbarhet
och öka robusthet och självtillit i samhället.
Men sedan är frågan hur de pengar som trots allt
fördelas till det militära försvaret används. Den har
flera andra talare tagit upp här i dag.
Det har glädjande nog skett besparingar inom för-
svaret de senaste åren. Nu gäller det att se till att be-
sparingarna sker på ett korrekt och långsiktigt sätt, på
ett sätt som går att försvara. Så sker inte i dag.
I betänkandet finns det två alarmerande exempel
på hur skattebetalarnas pengar praktiskt taget slängs i
sjön. Det gäller dels en förflyttning av radio- och
signalspaningsförband på Malmen till F16 i Uppsala,
dels en vädercentral i Skåne.
Flytten av signalspaningsförbanden går klart emot
vad vi sade i försvarsbeslutet så sent som för ett år
sedan, nämligen att nyinvesteringar enbart skall ske
om det oundgängligen är nödvändigt. Här sker nyin-
vesteringar i samband med flytten. Personalen har
visat klart och tydligt att det inte är vare sig ekono-
miskt försvarbart eller att det finns andra argument.
Det skall ske en nyinvestering och flytt till Uppsala.
Vädercentralen färdigställdes i somras för minst
20 miljoner kronor. Nu skall den lämnas! Detta tar
Karin Wegestål upp i ett särskilt yttrande till betän-
kandet.
Det finns utöver dessa även andra exempel på un-
derligheter inom Försvarsmakten när det gäller eko-
nomin. Är det ovilja eller oförmåga från regeringen
att ta itu med den ekonomiska hanteringen? Vi har
hört talas om nya, gigantiska svarta hål - som Henrik
Landerholm tog upp - och nya siffror så gott som
varje vecka. IT-projekt som SIRIUS har regeringen
förnuftigt nog stoppat, men det hann rulla i väg mil-
jontals kronor. Sedan är det 2000-problemet, dvs.
millenniumskiftet. Vad händer med datorer, styr- och
reglerteknik osv.? Detta har man inte budgeterat för
eller förberett inom Försvarsmakten på ett ansvarsfullt
sätt.
Man måste fråga sig när allmänhetens tålamod tar
slut. Vilken trovärdighet har vi försvarspolitiker,
regeringen och försvarsministern när pengahantering-
en går till på det här sättet?
Regeringen har skärpt tonen och ställt ett antal
skarpa frågor till högkvarteret om 2000 och IT. Det är
bra. Men regeringen har inte i vare sig någon propo-
sition eller något uttalande visat eller tagit ansvar för
hur frågorna skall följas upp. Hur skall det bli med
ansvarsfrågorna? Hur skall den ekonomiska effekten
för myndigheterna budgeteras? Hur skall överväg-
ningar gå till i prioriteringarna av IT-verksamheten i
olika samhällsfunktioner?
Jag anser att regeringen måste återkomma till
riksdagen med en samlad redogörelse för hur 2000-
problemet skall hanteras. Denna redogörelse måste
omfatta ansvarsförhållanden, hur kostnader skall
budgeteras och hur prioriteringarna skall se ut för
olika samhällsfunktioner som bedöms påverka rädd-
ningstjänst, sjukvård, energiförsörjning. Vad händer
t.ex. med våra kärnkraftverk vid millenniumskiftet?
Herr talman! Regeringen vill att riksdagen säger
okej till att beställa materiel så att, som det står i be-
tänkandet, behovet efter 1998 för dessa och tidigare
beställningar tillsammans uppgår till högst 83,5 mil-
jarder kronor.
Mer än hälften av denna enorma summa, som är
svår att begripa, är beställningar som redan har gjorts.
Den del av bemyndigandet som avser nya beställning-
ar och utvecklingsarbeten uppgår under 1998 till
nästan 25 miljarder kronor.
Miljöpartiet avvisar den del av bemyndigandet
som avser nya beställningar och utvecklingsarbeten.
De som redan är gjorda går det tyvärr inte att göra så
mycket åt utan att de svenska skattebetalarna får beta-
la straffavgifter och skadestånd till industrin för brut-
na kontrakt.
Det borde egentligen vara omöjligt för riksdagen
att ge ett generellt beställningsbemyndigande i stort
sett - det har blivit litet bättre på senare tid - utan att
veta vad man tar ställning till för inköp och utan möj-
lighet att göra operativa bedömningar.
Ett projekt som jag vill särskilt lyfta fram är ubåt
Viking. Med nuvarande beslut om sju ubåtar i aktiv
tjänst kommer det att dröja minst 25 år innan Sverige
får behov av nyanskaffning av ubåtar. Sverige är i dag
en stormakt i Östersjön beträffande militär kapacitet -
inte minst på ubåtssidan. Trots det är regeringen inte
beredd att avbryta utvecklingen av ubåt Viking. Jag
menar att det får vara nog med JAS-projekt i försvar-
smakten, och projektet ubåt Viking måste avbrytas.
Vi i Miljöpartiet ger inte upp vårt JAS-motstånd. I
en tid då en enig riksdag säger att det inte föreligger
något som helst militärt hot mot Sverige fattade rege-
ringen i juni, på riksdagens mandat, beslut om ytterli-
gare inköp av 64 JAS-plan för nästan 30 miljarder
kronor. Under budgetåret 1998 kommer JAS att kosta
ungefär 7,6 miljarder kronor. Hela JAS-ramen är nu
uppe i fantastiska 76,4 miljarder kronor. Miljöpartiet
anser att förhandlingar måste upptas mellan regering-
en och industrigruppen JAS i syfte att upphäva beslu-
tet om att anskaffa ytterligare JAS-plan.
Herr talman! Totalförsvaret måste ligga i täten när
det gäller miljöfrågorna, särskilt nu när miljöhoten
ingår i det säkerhetspolitiska begreppet. Försvarets
miljöengagemang, i teori men framför allt i praktik,
har givetvis betydelse för folkförankringen och för
trovärdigheten i och med att vi ser att miljöförstöring-
en är ett säkerhetspolitiskt problem. Regeringen flyt-
tar tyvärr inte fram positionerna på miljöområdet -
någonting som jag hade hoppats att Centern skulle ha
försökt driva i förhandlingar med regeringen, men så
har inte skett. Miljöpartiet kräver att regeringen utar-
betar en strategi för hur man vill driva miljöarbetet
inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Ett konkret exempel är blyad ammunition. För-
svarsmakten och regeringen konstaterar i olika skrif-
ter bara att "utvecklingsarbetet pågår" inom området.
Jag anser att detta arbete med kraft måste prioriteras.
Vi har sett i andra länder att det finns alternativ. Ett
slutdatum för användning av blyad ammunition bör
fastslås.
Vindkraften är viktig för att minska sårbarheten
och öka säkerheten i vårt samhälle. Följaktligen är det
i Försvarsmaktens intresse att stödja en sådan utveck-
ling, en övergång till säkrare energisystem och ett
robustare samhälle. Försvarsmakten skall naturligtvis
inte utan saklig grund få hindra etableringen av vind-
kraft. Det pågår ett arbete om detta, och utskottet har
tidigare konstaterat att det arbetet måste påskyndas.
Regeringen följer alltså inte upp detta i skrivelsen till
riksdagen, som vi behandlar i dag, och det är synd.
Det måste till en ökad press här! Regeringen måste
enligt min mening ge Försvarsmakten i uppdrag att
tillämpa övergångsregler för att förhindra att vind-
kraftsetableringar stoppas av försvaret, inte minst mot
bakgrund av att en förstudie som NUTEK nyligen har
presenterat visar att vindkraftverk inte stör försvarets
signal- och radarspaning i den omfattning som man
tidigare hade trott.
Miljöpartiet anser att miljökonsekvensbeskriv-
ningar med uppföljning och utvärdering skall vara
obligatoriska vid större militära övningar, t.ex. PFF-
övningar på svenskt territorium. Regeringen måste
göra en utredning om vilka förutsättningar som skall
gälla och vilken omfattning en övning skall ha för att
en miljökonsekvensbeskrivning skall göras.
Herr talman! Jag vill som hastigast nämna några
andra förslag som Miljöpartiet har som behandlas i
detta betänkande. Vi anser att regeringen bör tillsätta
en utredning som skall lämna förslag till en omställ-
ning av försvarsforskningen mot civil verksamhet. För
att främja en sådan utveckling föreslår Miljöpartiet
fyra pilotprojekt: dyslexiprojekt, sensorprojekt, man-
maskin-projekt samt riskanalysprojekt. Till detta
tillskjuter vi 30 miljoner kronor. Vi avsätter också
mer pengar än regeringen till kustbevakningen.
Vi avsätter också pengar till en civilmotståndsut-
bildning. Vi anser att civilmotståndsfrågorna måste
prioriteras i Sverige. De har legat på is länge. Jag vill
uppmana försvarsministern att i samtal med psykför-
svaret ta upp den frågan, eftersom det är de som har
ansvaret. Detta ligger alldeles för mycket i träda. Det
är också intressant att se det ur ett anpassningspers-
pektiv.
Miljöpartiet reserverar sig tillsammans med krist-
demokrater, folkpartister, moderater och vänsterpar-
tister i fråga om officersutbildningen. Jag vill bara
instämma i vad tidigare talare har sagt om detta. Len-
nart Rohdin och Jan Jennehag tog båda upp detta
nyss.
Vi har också behandlat frågan om helikopterdivi-
sioner, och det finns inte mycket att tillägga. Här har
vi en bred enighet mellan fem partier i Sveriges riks-
dag från olika utgångspunkter om att det är ett felak-
tigt beslut som riksdagen är på väg att fatta när det
gäller helikopterorganisationen, inte minst när det
gäller helikopterberedskapen längs Norrlandskusten.
Herr talman! Miljöpartiet har en stor mängd reser-
vationer till dagens betänkande, som vi brukar ha i
försvarsfrågor. Vi står bakom alla dessa, men för tids
vinnande yrkar jag bifall till reservation 4 om bespa-
ringar - Miljöpartiet vill spara betydligt mer än vad
regeringen och majoriteten vill göra på det militära
försvaret -, reservation 25 om miljöfrågor och reser-
vation 35 om beställningsbemyndiganden.</pre><pre>Anf.  5  ÅKE CARNERÖ (kd):
Herr talman! Flyttkarusellen inom Försvarsmakten
närmar sig smärtgränsen, och den mänskliga aspekten
får inte glömmas bort. När organisationen krymper
måste kompetens och väl fungerande nätverk med det
civila samhället bevaras och vidareutvecklas. Goda
karriärmöjligheter och byte mellan olika befattningar
inom totalförsvaret bidrar till folklig förankring och
god personalpolitik. Jag hävdar att personalförsörj-
ningen blir allt viktigare att utgå ifrån vid strukturför-
ändringar.
Herr talman! Den föreslagna militära skolverk-
samheten innebär bl.a. att Marinens officershögskola i
Karlskrona läggs ned och att det inrättas tre försvar-
smaktsgemensamma officershögskolor i Halmstad,
Solna och Östersund. Nu inställer sig naturligtvis en
del frågor. Hur får vi bäst en välutbildad officerskår i
framtiden? Vilka behov skall officersutbildningen
tillgodose?
Försvarsmakten är beroende av personalens kom-
petens. Ju högre kompetens, desto bättre kvalitet får
vi i krigsförbanden, och därmed har jag även sagt att
välutbildade officerare är den viktigaste basen i vår
anpassningsförmåga.
Den viktiga frågan i detta sammanhang är natur-
ligtvis hur den fortsatta fackutbildningen skall utfor-
mas. Vi vet alltså inte i dag hur systemet för offi-
cersutbildningen skall se ut i framtiden. Regeringen
skriver nu att det återstår många frågor om det mer
konkreta innehållet i utbildningen på olika nivåer och
för olika kategorier anställda. En annan viktig aspekt
är den utbildningsmässiga samordningen mellan offi-
cerare och pliktpersonal.
Kristdemokraterna menar därför att det saknas ett
genomarbetat underlag för att riksdagen skall kunna
fatta ett bra beslut i frågan. Ett delbeslut skall väl
ändå inte få styra officersutbildningen. Den fullstän-
diga skolutredningen måste avvaktas innan definitivt
beslut fattas om det militära försvarets framtida skol-
verksamhet. Vi vill därför yrka bifall till reservation
nr 18.
Det måste finnas starka skäl för att avveckla den
sammanhållna utbildning som bedrivs i Karlskrona,
där marinens samtliga typförband produceras med
närhet till goda övningsområden. Just detta krävs ju
för att tillgodose sjöförsvarets behov av dugliga och
kompetenta officerare. I ett särskilt yttrande har jag
kommenterat vår syn på skolverksamheten i Karls-
krona.
Herr talman! Försvarsmaktens helikopterverksam-
het skall på lokal nivå organiseras i fyra divisioner i
Boden, Berga, Linköping och Kallinge.
Kristdemokraterna menar att Försvarsmaktens he-
likoptrar är kvalificerade resurser i kriser och krig för
att tillgodose operativa behov. Helikoptern har även
stor betydelse i det civila fredstida samhället när det
gäller övervakning och kontroll av sjöterritoriet samt
stöd till samhället inom sjukvård och räddningstjänst.
Skärgårdsbefolkningen och fartygstrafiken ser heli-
koptern som en trygg och säker sjöräddningsfunktion.
Tolfte helikopterdivisionen på Säve är Sveriges mest
utnyttjade räddningshelikopterresurs.
Regeringens förslag innebär ett orimligt stort an-
svar för Kallingedivisionen: flygräddningsberedskap
vid tre flygflottiljer, taktisk helikopterverksamhet vid
två marinkommandon och civil sjöräddningsbered-
skap i landets tätaste sjötrafikområden.
Regeringen anför i propositionen att fem tunga
helikoptrar skall baseras på Säve, vilket lätt kan vilse-
leda till att tro att Säve får en förstärkning av helikop-
terresurserna. Eftersom flygräddningstjänsten vid F 7
skall fortsätta som tidigare för att inte störa flygtids-
produktionen när det gäller JAS innebär förslaget att
F 7:s helikoptrar som flyttas till Säve återgår till F 7
för att arbeta vid sin gamla arbetsplats!
Kristdemokraterna menar att en helikopterdivision
bör finnas på västkusten för att förmågan att samtidigt
leda och genomföra verksamheter i Västerhavet och
Östersjön skall tillgodoses. Lokal ledning är viktig!
Då får vi två divisioner i södra militärområdet som är
väl förtrogna med sina respektive operationsområden.
Onödiga transportflygningar och investeringar und-
viks, och bättre möjligheter erhålls att stödja det civi-
la samhället genom sambruk av resurser. Ett väl fun-
gerande räddningssamarbete i Skagerrak och Katte-
gatt har utvecklats tillsammans med danska och nors-
ka helikopterförband. Motsvarande arbete har inte
gjorts på någon annan helikopterdivision. Ett växande
internationellt samarbete med Nato i PFF-
sammanhang talar också för en helikopterdivision på
västkusten. Därför bör en Division väst inrättas på
Säve av sjöoperativa skäl.
Jag yrkar bifall till reservation nr 22.
Försvarsutskottet har flera gånger anfört att bättre
helikopterberedskap behövs i norra Sverige. Det finns
inga förslag till basering av helikopterresurser längs
Norrlandskusten från Luleå till Uppsala. Vi menar att
regeringen tydligare borde ha angett en inriktning för
helikopterverksamheten där. För att tillgodose kraven
på civil räddningstjänst samt sjö- och flygräddning
bör Söderhamn vara en lämplig baseringsort.
Jag yrkar bifall till reservation nr 23.
Herr talman! När det gäller stridskrafterna har re-
geringen angett att otillräckligt antal övningstillfällen,
samövningar och repetitionsutbildningar visar på
brister bl.a. vad gäller försvaret av flygbaser. Vi krist-
demokrater betonar därför att utvecklingen av vårt
luftförsvar noggrant måste följas upp och redovisas
för att minska bristerna. Att hindra en angripare att få
herravälde i luften är ju en grundläggande förutsätt-
ning för vår försvarsförmåga. Eftersom luftförsvars-
förmågan skall prioriteras måste krigsdugligheten
snabbt kunna höjas. Utskottet utgår från att de brister
inom luftförsvaret som kristdemokraterna pekat på
följs upp och av regeringen anmäls till riksdagen.
Rekryteringen till hemvärnet skall prioriteras, och
det är positivt att hemvärnet nu får ny och modern
materiel. För att hemvärnet skall kunna klara av sina
uppgifter i händelse av väpnat angrepp och vara at-
traktivt vid nyrekrytering måste tillräckliga ekono-
miska resurser avsättas för utbildning och övningar.
Herr talman! Kristdemokraterna menar att princi-
pen ett län - ett försvarsområde borde ha gällt. Anta-
let försvarsområden är 16 efter Försvarsbeslut 96.
Västra Götalands län föreslås nu bli ett försvarsområ-
de, FO32, med ledningen placerad vid Västkustens
marinkommando i Göteborg. För stöd åt frivilligor-
ganisationerna och samverkan med kommunerna
inrättas tre FO-gruppenheter: Bohus/Dalsgruppen i
Skredsvik, Skaraborgsgruppen i Skövde och Älvs-
borgsgruppen i Borås.
Totalförsvarets utökade uppgifter ställer nya krav
på samverkan i det civila fredstida samhället. Det
sårbara moderna samhället, där kommunerna svarar
för en betydande del av samhällets beredskapsåtgär-
der, kräver kunskap och planläggning genom kontinu-
erlig samverkan i fred. De 15 FO-staber och de 10
FO-gruppenheter som vi nu får blir viktiga länkar
mellan Försvarsmakten och det fredstida samhället.
För att man skall kunna underlätta utbildning och
rekrytering för de frivilliga försvarsorganisationerna
måste deras verksamhet knytas till totalförsvaret så
nära som möjligt på lokal och regional nivå. Det dag-
liga stödet liksom samhörigheten med den tradition
och kontinuitet som de gamla landskapsregementena
innebär, behövs för att ta vara på det engagemang för
att göra en frivillig insats inom totalförsvaret som
finns i vårt land.
Kristdemokraterna vill understryka att försvarsom-
rådesledningarna måste ha god kompetens och kraft
att leda och samordna den omfattande verksamheten
och utveckla en god förmåga att stärka försvaret vid
en anpassningssituation. I det föreslagna FO32 kom-
mer marin verksamhet längs hela västkusten och terri-
toriell verksamhet i Västra Götalands län att ledas av
samma chef. En uppföljning av den nya försvarsom-
rådesorganisationen måste därför göras som belyser
konsekvenserna för det militära försvaret, kommuner-
na, frivilligorganisationerna och det civila försvaret,
och utskottet utgår från att regeringen gör en sådan
uppföljning.
Herr talman! Försvarets förmåga till anpassning är
en avgörande och central fråga för svensk försvars-
politik. Försvarsbeslut 96 betonade att anpassnings-
doktrinen kommer att vara i behov av ständig utveck-
ling, där regelbunden uppföljning och utvärdering är
viktiga ingångsvärden, samt att riksdagen årligen bör
följa upp beredskapsläget och överväga behovet av
förändrad inriktning.
Inom högst ett år skall alla väsentliga delar av to-
talförsvaret kunna utnyttjas med full effekt omedel-
bart efter mobilisering. Så beslöts i etapp 1 av För-
svarsbeslut 96. Nu anges på flera ställen brister vad
gäller krigsduglighet och begränsningar av repeti-
tionsutbildning. Varje år görs stora investeringar i
utbildning av pliktpersonal. Eftersom vår anpass-
ningsförmåga i hög grad bygger på välutbildade för-
band bör inte genomförd utbildning förslösas genom
inställda repetitionsutbildningar. Regeringen måste
därför ange vilka åtgärder som kommer att vidtas för
att ta till vara och vidmakthålla nödvändig kompetens
hos pliktpersonalen, dels inför en ettårig höjning av
krigsdugligheten, dels när det gäller den långsiktiga
anpassningen.
Den svenska försvarsindustrins unika förmåga att
leverera kvalificerade högteknologiska system har ett
stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde och måste
tryggas. En viktig del av Sveriges försvarspolitik blir
därför att säkerställa Försvarsmaktens långsiktiga
materielförsörjning.
Svensk försvarsindustri är den grund vi skall utgå
från vid en anpassning, om krigsorganisationen skall
förbättras och växa. Den analys av försvarets materi-
elförsörjning som regeringen skall göra vid den sä-
kerhetspolitiska kontrollstationen 1998 måste dels
innehålla en redovisning av vidtagna anpassningsåt-
gärder, dels visa vilka kompetensbehov som finns i
framtiden på grund av den militärteknologiska ut-
vecklingen.
Regeringen ansåg inför Försvarsbeslut 96 att det
finns realistiska förutsättningar för att i allt väsentligt
ge krigsorganisationen full krigsduglighet inom en
ettårsperiod. Kristdemokraterna menade i Försvars-
beslut 96 att tydliga mål måste formuleras för total-
försvaret, så att statsmakterna får möjlighet att utvär-
dera anpassningsåtgärderna och på så sätt följa upp
beredskapsläget.
För att riksdagen skall kunna pröva hur anpass-
ningsförmågan utvecklas och hur förmågan att höja
krigsdugligheten byggs upp måste regeringens redo-
visning bli mer utförlig. Utskottet diskuterade i våras
styrning och uppföljning av totalförsvaret och efter-
lyste bl.a. en värdering av Försvarsmaktens styrka och
svagheter. Jag menar att mycket är vunnet om vi kan
sluta cirkeln säkerhets- och försvarspolitiska mål -
operativ förmåga - kostnader.
Herr talman! Regeringen anger bl.a. att en del
länsstyrelser haft svårt att upprätthålla kompetens
inom områden som berör den kommunala beredska-
pen och att kommunernas krigsorganisationer övats i
mycket begränsad omfattning. Konsekvenserna blir
att viktig beredskapsplanering inte blir utförd och att
samhällets förmåga att motstå svåra påfrestningar
allvarligt kan minska. Regeringen måste därför åter-
komma till riksdagen så snart som möjligt, om läns-
styrelsernas förmåga att beredskapsplanera inte kan
upprätthållas.
Herr talman! Aristoteles har sagt: Det är sannolikt
att något osannolikt inträffar. Det vidgade säkerhets-
begreppet innebär att vi måste ha en helhetssyn på
samhällets hantering av yttre och inre hot och på-
frestningar i såväl krig som fred.
För att öka det allmänna säkerhetsmedvetandet i
vårt samhälle menar Kristdemokraterna att den en-
skilda människans möjligheter att agera på rätt sätt
vid olyckor, katastrofer och andra samhällsstörningar
måste förbättras. Skolan har här en viktig roll liksom
frivilligorganisationerna. Jag hoppas att Räddnings-
verket och Styrelsen för psykologiskt försvar kommer
med ett bra handlingsprogram för skolan, som vi
kristdemokrater efterlyst just i syfte att få ett säkrare
samhälle.
På sikt skulle vi kunna få en robust generation
med en aktiv livförsäkring i form av god hembered-
skap och självskyddsutbildning. Detta bidrar till att
minska samhällets sårbarhet och ger oss vinster ur
såväl ett mänskligt som ett samhällsekonomiskt per-
spektiv.
Herr talman! År 2000-problematiken visar att all-
varliga samhällsstörningar kan uppstå. Även om re-
geringen vaknat sent så har nu arbetet kommit i gång
med vad utskottet uttalat, nämligen att ta fram en
strategi som preciserar statens ansvar och anger hur
säkerhetsarbetet kan inordnas i det nationella hand-
lingsprogrammet för IT.
Herr talman! Pliktsystemet är en viktig del av vår
försvarsprincip, och därför bör en reformering ske så
att inte trovärdigheten för folkförsvaret undergrävs.
Den som blivit uttagen till pliktutbildning får göra
ekonomiska uppoffringar i jämförelse med den som
hamnar i utbildningsreserven eller inte blir antagen till
grundutbildning. I avvaktan på resultatet av den avise-
rade översynen har Kristdemokraterna föreslagit att
dagersättningen för totalförsvarspliktiga höjs med 5 kr
från nuvarande 40 kr till 45 kr per dag.
Herr talman! För att Försvarsmakten skall kunna
lösa ålagda nationella och internationella uppgifter
krävs välutbildade och välutrustade förband. Den
pågående mekaniseringen och tekniska förnyelsen
måste därför fortgå så att bra skydd, hög rörlighet och
god anfallsförmåga erhålls. Kristdemokraterna vill
betona att hög säkerhet, gott personligt skydd, tillgång
till modern materiel, effektiv sjukvård och trygga
ledningsfunktioner är betydelsefulla faktorer i händel-
se av ofred och när vi sänder ut personal i fredsfräm-
jande internationella operationer.</pre><pre>Anf.  6  SVEN LUNDBERG (s):
Herr talman! Det betänkande som nu behandlas i
kammaren handlar om Sveriges totalförsvar för 1998.
Betänkande skall, tycker jag, ses som ett led i den
förändring av vårt totalförsvar som påbörjades i och
med 1995 och 1996 års försvarsbeslut och som angav
inriktningen av vårt framtida svenska totalförsvar.
Denna förändringsprocess är en logisk följd av att
den säkerhetspolitiska situationen har förändrats så
radikalt sedan det kalla krigets tid.
Vi upplever nu ett säkerhetspolitiskt läge i vårt nä-
rområde som inger stora förhoppningar för framtiden
om fred och samarbete mellan folken i Europa i stället
för krig och konflikter, som så länge präglat vår kon-
tinent.
Det är alltså en ny tid som vi nu möter, vilket ock-
så ställer krav på att vi kan anpassa oss och delta i
samarbetet för en utveckling av demokrati och stabili-
tet i vår del av världen.
Det är inför denna nya tid som vi nu går till mötes
som också vårt totalförsvar måste anpassas.
Herr talman! Även om vi nu går in i en ny tid, med
fred och avspänning, får vi inte glömma det förflutna.
Det finns anledning, tycker jag, att vi då och då på-
minner oss själva om att det inte är så länge sedan
som Europa härjades av krig och våra grannländer var
härtagna och ockuperade av främmande makter.
Flertalet av Europas länder styrdes av diktaturer. Så
såg bilden ut för bara 55 år sedan.
Det är en kort tid, men ibland har jag en känsla av
att minnet är kort. Vi glömmer mycket av detta i våra
diskussioner om Sveriges säkerhet.
Historien har lärt oss att ingenting är slutgiltigt
eller beständigt. Detta är ett faktum. Nu är de alla
borta - Hitler, Mussolini, Franco, Stalin och alla hans
efterföljare i förutvarande Sovjetunionen och i öststa-
terna. Berlinmuren har rivits. Den är också borta nu.
De förändringar som pågår i Europa och som i dag
präglas av demokrati och samarbete ställer naturligt-
vis krav på att vi i någon mån kan frigöra oss från den
försvarsstruktur som i stort sett är kvar sedan det kalla
krigets dagar. Det är en process som vi är inne i som
ännu inte är slutförd när det gäller vårt framtida total-
försvar.
Vi står nu inför uppgiften att forma ett modernt
totalförsvar, som också har förmågan att möta den nya
tidens krav på fredsfrämjande och humanitära inter-
nationella insatser samt anpassas till att möta kriser
och svåra påfrestningar som kan komma att hota det
civila samhället - vårt eget samhälle.
Herr talman! Jag är starkt medveten om att de för-
ändringar som nu sker och har skett inom Försvar-
smakten i många stycken är mycket smärtsamma för
anställd personal och för de orter som drabbas av
förändringar. Jag förstår också att det kan vara pres-
sande för riksdagsledamöter i denna kammare att
medverka i beslut som drabbar den egna regionen
eller den ort som man representerar. Jag förstår detta.
Trots detta måste förändringar ske. Det är föränd-
ringar som är inriktade på att forma ett modernt total-
försvar, som är flexibelt och anpassat för att möta de
vidgade uppgifter som vi har framför oss. Det är nöd-
vändigt att vi har förmågan att lyfta blicken och se de
möjligheter och löften som den nya tiden bär med sig.
Herr talman! Det är betydande belopp som avsätts
för totalförsvarets ändamål. Den ekonomiska ramen
för totalförsvaret uppgår till 41,2 miljarder kronor.
Det är mycket pengar. Av dessa går 37,2 miljarder
kronor till det militära försvaret. Det är också mycket
pengar. Det är självfallet fråga om att få ut den mest
optimala effekten av de pengar som vi sätter in i total-
försvaret. Därför pågår denna process när det gäller
omdaningen av vårt totalförsvar i Sverige.
Bakom detta betänkande och fördelningen av
medlen står Socialdemokraterna och Centerpartiet.
Övriga partiers förslag följer sedan länge kända
mönster.
I detta betänkande står Folkpartiet liberalerna
bakom förslaget om de samlade utgifterna för total-
försvaret, men anser att ytterligare 150 miljarder
kronor bör anvisas till det militära försvaret genom en
omfördelning från det civila försvaret.
Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna
förordar högre utgifter. Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet förordar lägre utgifter. Socialdemokraterna och
Centern ligger alltså i något slags mittfåra. Vi tar
ansvar för det militära försvarets möjligheter att värna
vårt land och medverka i internationella insatser, som
jag tidigare var inne på.
Moderata samlingspartiet redovisar i ett särskilt
yttrande att man under de kommande fyra åren vill
tillföra försvaret ytterligare 1 miljard kronor per år.
Har Moderaterna inte upptäckt de förändringar som
sker och har skett i det säkerhetspolitiska klimatet i
vårt närområde? Moderaterna ligger fortfarande och
trycker i skyttegravarna och ser inte att en ny säker-
hetsstruktur växer fram i Europa. Jag vill säga att
Moderata samlingspartiet i sanning är ett konservativt
parti - så till den milda grad att man sitter kvar i en
åldrig försvarsstruktur.
Det brukar skämtsamt sägas att vi hade haft kvar
det hästanspunna kavalleriet om Moderaterna hade
fått styra Sveriges försvar tidigare. Det är kanske en
grov karikatyr, men på något sätt är det så.
Under den tid jag har varit med i fösvarspolitiken
har jag sett att Moderaterna ständigt har varit bakåt-
strävare. Man har icke velat vara med på några för-
ändringar. När vi har flyttat positionerna till en ny
punkt har Moderaterna försvarat denna nya stånd-
punkt, men man har aldrig kunnat se framåt. På något
sätt bör vi komma loss från de gamla strukturerna och
det gamla tänkandet. Det krävs i den nya tid vi står
inför.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet drar för långt gå-
ende slutsatser av att det säkerhetspolitiska läget har
förbättrats. De är beredda till kraftiga ekonomiska
nedskärningar av försvaret. Man måste ställa sig frå-
gan om dessa två partier ingenting lärt av de historis-
ka erfarenheterna.
Jag pekade på att det bara är 55 år sedan som hela
vår kontinent var i fullt krig. Ingenting är slutgiltigt.
Ingenting är beständigt. Det är viktigt att man inser
detta. Fortfarande gäller att vårt militära försvar, trots
att det säkerhetspolitiska läget förbättrats, skall vara
berett att möta ett väpnat angrepp mot Sverige.
Det torde vara bekant för mina båda kolleger från
Vänsterpartiet och Miljöpartiet att den militära plane-
ringen görs med lång framförhållning. Om man kän-
ner ansvar för landets säkerhet får man inte efter en
kort tid av säkerhetspolitiska förbättringar medverka
till att äventyra det militära försvarets möjligheter att
värna vårt land vid ett eventuellt väpnat angrepp.
Även om vi nu ser att säkerheten stärks och även om
vi för närvarande inte ser något militärt hot mot Sve-
rige tror jag att vi kan vara överens om en sak, Jan
Jennehag och Annika Nordgren. Den eviga freden har
ännu icke inträtt.
Herr talman! I försvarsutskottets betänkande före-
slås några åtgärder som innebär betydande samord-
ning och rationalitet inom Försvarsmakten, och som
också innebär betydande besparingar. Låt mig nämna
två förslag.
För det första föreslås en omstrukturering av För-
svarsmaktens skolverksamhet. Det har redan varit
uppe till debatt här i kammaren. För det andra inrättas
Försvarsmaktens helikopterflottilj, vilket är ett fullföl-
jande av riksdagens beslut från 1996.
Herr talman! Christer Skoog kommer senare i de-
batten att närmare utveckla utskottsmajoritetens syn
på Försvarsmaktens skolor, och Ulf Kero kommer i
sitt anförande att behandla frågan om Försvarsmak-
tens helikopterflottilj.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan i dess helhet och avslag på samtliga
motioner och reservationer.</pre><pre>Anf.  7  HENRIK LANDERHOLM (m) re-
plik:
Herr talman! Först vill jag ta tillfället i akt att ge
Sven Lundberg och den socialdemokratiska utskotts-
gruppen en eloge för att man har varit öppen och fört
en saklig diskussion och även varit beredd att accep-
tera kritik mot regeringens agerande i många frågor i
detta betänkande. Det gäller personalfrågorna, an-
passningen, ledningsorganisationen, förhållandet
mellan nationell säkerhetsstrategi och operationer
samt brister i kompetens i Försvarsdepartementet.
Detta är långsiktiga, litet mer diffusa frågor. Vad
gäller de frågor som har att avgöras nu har den soci-
aldemokratiska utskottsgruppen inte haft civilkurage
att stödja uppenbart riktiga avvägningar som samtliga
andra partier utom de båda parterna i koalitionen har
gjort. Det är anmärkningsvärt.
När det gäller den säkerhetspolitiska utvecklingen
vill jag hänvisa till det Jan Jennehag sade. De senaste
två åren ger inte anledning till någon förändrad syn på
säkerhetspolitiken och försvaret som skulle motivera
Moderata samlingspartiet att föreslå lägre anslag. Vi
står fast vid den inriktning på kvalitet, ett starkt men
ändå ganska begränsat försvar, som lades fast i 1992
års försvarsbeslut. På den punkten har vi inte ändrat
oss vare sig sedan 1995 eller 1996. Något annat vore
anmärkningsvärt.
Däremot är det anmärkningsvärt att Sven Lund-
berg inte i något avseende tar upp försvarets ekono-
miska problem. Antingen har han blundat för dem,
eller så vill han inte ta upp dem utan hoppas att de
kommer att lösas. Det är uppenbart att försvaret med
de moderata förslag som lades fram 1996 och som nu
har avslagits av riksdagen skulle ha haft avsevärt
bättre förutsättningar att lösa också de begränsade
uppgifter som angavs i 1996 års försvarsbeslut. Men
om detta ger Sven Lundberg ingen som helst antydan.</pre><pre>Anf.  8  SVEN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Vi socialdemokrater - och jag tror
att jag i den här frågan också kan tala för Centerpar-
tiet - ser ingen motsättning mellan vår politik och den
proposition som vi har grundat vårt betänkande på.
Jag tror att Henrik Landerholm minns från den tid då
vi hade en annan regering att man utformar politiken
tillsammans. Propositionen är alltså vår politik. Re-
geringen sitter inte i slutna rum och utformar sin poli-
tik, utan det sker ganska öppet i samverkan. Det här är
inte något märkligt.
Det pågår en studie av de ekonomiska problem
som på senare tid har skymtat fram inom Försvar-
smakten. Jag kan inte ge någon närmare information
om det. Möjligen kommer försvarsministern att kom-
mentera saken.
En sak vet jag, nämligen att ekonomin var i balans
när vi fattade det senaste försvarsbeslutet. Man gjorde
starka insatser för att analysera ekonomin. Försvars-
departementet kopplade in utomstående ekonomiska
granskare, experter som gick igenom de kalkyler som
fanns för underlaget. I försvarsutskottet gjorde vi
likadant. Vi begärde hjälp från Riksdagens revisorer
med att analysera underlaget. Nu får vi se vad det här
innebär. Jag kan hålla med om att det är uppseende-
väckande med de här beskeden, en sådan kort tid efter
ett försvarsbeslut som var balanserat.</pre><pre>Anf.  9  HENRIK LANDERHOLM (m) re-
plik:
Herr talman! Det är lika glädjande att Sven Lund-
berg håller med om att situationen är alarmerande
som det är anmärkningsvärt att det är sakförhållandet.
Redan fyra månader efter försvarsbeslutet 1996 fick
vi klart för oss att man saknade upp emot en halv
miljard för att kunna genomföra planerad verksamhet.
Också i utskottsbehandlingen inför försvarsbeslutet
1996 fick vi klart för oss att den grundorganisations-
lösning som regeringen hade valt var dyrare än den
Försvarsmakten hade lagt fram. De siffrorna lade
Försvarsmakten fram redan då.
När det gäller förhållandet mellan regeringens
proposition och den socialdemokratiska utskottsgrup-
pens ställningstagande talar utskottsbetänkandet för
sig självt.</pre><pre>Anf.  10  JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Sven Lundberg sade att den eviga
freden kanske inte har kommit. Det tror inte jag hel-
ler. Däremot kan vi konstatera att det sker förändring-
ar i världen som från en tid till en annan markerar ett
slags kvalitativa förändringar som praktiskt och för
överblickbar tid gör dem ganska säkra.
Jag tror t.ex. inte att någon av oss här föreställer
sig att det skall uppstå väpnade konflikter mellan
stater på den nordamerikanska kontinenten. Nu är det
ju inte så rasande många stater vi har att spela med
där, men mellan Kanada och USA lär vi nog få se en
evig fred, så långt vi nu kan bedöma den mänskliga
kulturen framöver och om vi tror på samhällsordning
som är någorlunda hanterbar. Även vad gäller risken
att det skulle uppstå väpnade konflikter mellan stater-
na inom USA torde vi nog befinna oss på ganska
säker mark.
Vad gäller norra Europa hoppas jag naturligtvis att
vi har nått det utvecklingsstadium då vi kan tala om
en sådan kvalitativ förändring. Jag är naturligtvis inte
helt säker, men jag tycker att den hittillsvarande ut-
veckling ändå motiverar oss att markera att vi tror på
den utvecklingen. Det medför vissa saker som vi bör
göra.
Vi tar ansvar för ekonomin, säger Sven Lundberg.
Det är mittfåran i svensk politik som definitionsmäs-
sigt tar ansvar. Andra är antingen för konservativa
och tillbakablickande eller alltför lättsinniga. Den
typen av politiska markeringar kan naturligtvis göras,
och vi får acceptera att sådana förekommer, men det
är inte någon analys av de andras ståndpunkter.</pre><pre>Anf.  11  SVEN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Det är bra att Jan Jennehag och jag
är överens om att den eviga freden i vart fall icke
ännu har inträtt.
Jennehag säger att vi ändå måste markera att det
förekommer en positiv utveckling i vårt närområde
när det gäller den säkerhetspolitiska utvecklingen. Det
gör vi genom att omforma det svenska försvaret,
genom att delta i internationella, fredsfrämjande,
humanitära insatser. Det är en stor uppgift att vara
med och bygga ett nytt Europa, som är stabilare och
där vi har en mer utvecklad demokrati. Den insatsen
gör vi nu.
Samtidigt måste vi ha en balanserad avvägning när
det gäller det svenska försvaret. Vi får inte ge upp de
militära möjligheterna att värna vårt eget land i hän-
delse av ett väpnat angrepp mot Sverige. Att något
sådant skulle inträffa kan vi inte se i dag, men som jag
sade i mitt anförande har historien lärt oss att ingen-
ting är slutgiltigt eller beständigt. Vi får därför än så
länge vara beredda på att satsa även på det militära
försvaret av vårt eget land, till dess att vi tror att vi
står nära den eviga fredens inträde.</pre><pre>Anf.  12  JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Det är naturligt att Sven Lundberg
har som utgångspunkt att regeringen och i detta fall
även Centerpartiet intar en klok och väl avvägd
ståndpunkt. Jag tycker att jag intar en klok och väl
avvägd ståndpunkt. Men att konstatera detta är inget
utbyte av argument och ingen analys av de andras
ståndpunkter. Det är det jag vänder mig emot i Sven
Lundbergs resonemang.
Jag utgår från att vi inte kommer längre i den här
frågan. Dessvärre tror jag att vi inte heller kommer
längre när det gäller möjligheterna att rationalisera i
totalförsvarets verksamhet och ta in de besparingar
som en stor organisation alltid ger möjligheter till.
Dessutom: Att konstatera att bristerna i försvarets
ekonomi, i första hand Försvarsmaktens ekonomi,
skall åtgärdas men utan att man rör någonting i upp-
gifter och organisation menar jag är en lättsinnig
ståndpunkt.</pre><pre>Anf.  13  SVEN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Jan Jennehag ironiserar över att jag
menar att Centerpartiet och socialdemokratin står för
en klok och mer avvägd inställning när det gäller
försvarspolitiken. Ja, vi står i alla fall för en majoritet
i Sveriges riksdag. Men jag har full respekt för Jan
Jennehags och andra partiers inställning. De är kända
sedan tidigare.
Det är klart att jag skulle önska att många kom
loss från stereotypa bindningar i sin syn på utveck-
lingen så att vi mer öppet kunde diskutera våra frågor.
Men vi har ändå en debatt, och det tillhör demokratin
att vi då ventilerar våra olika ståndpunkter. Ibland
upplever jag dock att vi kan ha svårt att närma oss
varandra.
Vad vi trots allt har upplevt i Sveriges riksdag är
att socialdemokratin och Centern kan samarbeta,
orkar ta ibland besvärliga och tunga beslut som är
nödvändiga men som kan riva upp känslor. Vi vet att
försvarsbesluten har den karaktären. De är svåra be-
slut, eftersom de drabbar anställda, regioner och byg-
der. Trots detta måste debatten fortskrida och besluten
fattas.</pre><pre>Anf.  14  ANNIKA NORDGREN (mp) re-
plik:
Herr talman! Sven Lundberg frågade om vi inte
har lärt någonting av historien. Det är precis vad jag
anser att Miljöpartiet har gjort. Man kan betrakta
historien och säga: Så har det varit, och därför kom-
mer det alltid att vara så. Och så fortsätter man i
gamla spår. Men vi har ju sett att investeringar i va-
pen, i krigsmakter, i murar och annat inte har lett till
någon evig fred, något som både jag och Sven Lund-
berg naturligtvis efterfrågar. Då kanske vi skall pröva
ett nytt koncept, nämligen att investera de pengar och
resurser, den tid och det engagemang som vi lägger
ned på att bygga vapen och försvarsmakter i att före-
bygga att konflikter uppkommer - att i stället investe-
ra i säkerhet.
Sven Lundberg efterfrågade litet nytänkande från
den moderata sidan. Jag vill efterfråga nytänkande
från socialdemokratin och från dem som vill betrakta
historien och konstatera: Så har det varit, och så
kommer det alltid att förbli.
Jag vill fråga Sven Lundberg: 37,2 miljarder kro-
nor till det militära försvaret 1998, 25 miljarder kro-
nor i bemyndigande för att beställa militärt material
osv. 1998, 7,6 miljarder kronor till JAS-projektet
1998 - är det nytänkande? Är det att få ut den optima-
la effekt av de pengar vi satsar som Sven Lundberg
nyss efterfrågade i sitt anförande? Vad är optimalt?
Hur skall vi i stället förhindra att konflikter uppkom-
mer? Dessa pengar behövs där. De behövs på den
sociala sidan, på miljösidan m.m. för att förhindra att
konflikter uppkommer.</pre><pre>Anf.  15  SVEN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Jag sade i mitt anförande att vi nu är
inne i en förändringsprocess. Det innebär, Annika
Nordgren, att vi från vår sida inte är låsta i några
gamla strukturer när det gäller synen på totalförsvaret.
Jag hoppas att Annika Nordgren också ser att denna
förändringsprocess pågår.
När det gäller militära insatser kan vi ta det förut-
varande Jugoslavien som exempel. Låt mig först säga
att militära insatser inte löser alla problem. Men det
hade varit önskvärt och nödvändigt om världssamfun-
det hade kunnat agera mycket snabbare och sätta in
insatsstyrkor som hade skilt de stridande åt. Nu fick
det gå alltför lång tid. Mördandet och övergreppen
fick fortgå alltför länge, och stora sår har rivits upp.
Nu kommer de politiska och diplomatiska insat-
serna för att bygga upp detta samhälle igen. Men de
militära insatserna behövs också. I dag är det framför
allt de internationella insatserna som vårt militära
försvar går in i. Det är en betydelsefull uppgift för det
svenska försvaret att vara med och bygga demokrati
och göra fredsfrämjande och humanitära insatser.
Jag tycker ändå att det som nu sker är hoppingi-
vande. Vi i Sverige skall delta fullt ut i denna process,
och då måste vi anpassa vårt försvar. Det håller vi på
med för närvarande.</pre><pre>Anf.  16  ANNIKA NORDGREN (mp) re-
plik:
Herr talman! Sven Lundberg säger att han inte är
låst vid gamla strukturer och att förändringar har
skett. Jag har naturligtvis uppmärksammat de nya
huvuduppgifterna för Försvarsmakten, både vad gäller
stöd till det civila samhället och vad gäller de interna-
tionella uppgifterna. Men inte är det förändrade
strukturer vi talar om, Sven Lundberg. Det är litet
förändringar i antalet miljarder hit och dit. Skall det
vara 4 miljarder i besparingar? Skall det vara 1 mil-
jard ytterligare till försvaret varje år, som några parti-
er förespråkar? Men det är egentligen inga strukturel-
la förändringar vi ser.
Vi ser ingen reell omfördelning från militära sats-
ningar på vapen, på nyinvesteringar, på flyttkarusel-
ler, på vädercentraler som byggs upp och sedan direkt
lämnas m.fl. exempel. Det är inget nytänkande. Det är
inte att lämna gamla strukturer, som jag ser det. Då
krävs det mer. Då krävs det att man drar konsekvenser
av det som vi har sagt om att förebygga konflikter och
den vidgade hotbild vi gemensamt har pratat om. Det
skulle vara strukturella förändringar, och det är dem
jag efterlyser.</pre><pre>Anf.  17  SVEN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Det pågår ändå en process. Som jag
sade i mitt anförande är den processen icke slutförd.
Jag kan ha all respekt för Annika Nordgrens ungdom-
liga otålighet. Den hör till åldern. Sedan har jag den
äldre mannens eftertänksamhet, och den balansgången
tror jag behövs i den politiska debatten.
Annika Nordgrens otålighet påminner mig om en
historia. Våra perspektiv är ju så korta. Hon vill att
det skall ske snabba förändringar - bort med de gamla
strukturerna, fram med de nya!
En fransman mötte en gång en kines. Ni vet ju att
kineserna har mångtusenåriga perspektiv. Fransman-
nen säger till kinesen: Vilken betydelse anser ni att
den franska revolutionen har haft för utvecklingen i
Europa och i världen? Kinesen tittar något undrande
på fransmannen och säger: Men det är det ju alldeles
för tidigt att uttala sig om!
Därför menar jag: Ha tålamod! Ha siktet klart in-
ställt på vad ni vill åstadkomma och gör detta! Men
det går inte så snabbt att bryta upp gamla strukturer
och skapa något nytt.</pre><pre>Anf.  18  ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Herr talman! Sven Lundberg sade att Kristdemo-
kraterna har föreslagit utökad ram. Det ger mig an-
ledning att precisera vad det här innebär. Jag nämnde
nämligen inte detta.
I vårt budgetalternativ har vi föreslagit en utökad
ram med 50 miljoner. Vi menar att utifrån den inten-
siva debatt som har förts om totalförsvarsplikten i år
är det väldigt viktigt att vi från politiskt håll markerar
att vi ser plikten som en viktig del av vår för-
svarsprincip. Vi har därför föreslagit en höjning av
dagersättningen med 5 kr, från 40 kr till 45 kr, som
jag sade i mitt anförande. Jag tror att det är viktigt att
markera det här redan nu. Vi bedömer det som viktigt
att redan nu visa vår vilja att värna om plikten.
Nu handlar det naturligtvis inte bara om pengar.
Jag är helt medveten om det. Men som Sven Lund-
berg vet har vårt budgetalternativ inte godkänts av
kammaren, och det gör att jag bara kan hänvisa till ett
särskilt yttrande i anslutning till det här betänkandet.
Jag förmodar att Sven Lundberg håller med om att
plikten är viktig och att den behöver ses över.</pre><pre>Anf.  19  SVEN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara kort säga att jag själv-
fallet håller med Åke Carnerö om att plikten är viktig.
När det sedan gäller det här betänkandet och de här
pengarna, är jag klart medveten om det nya budget-
systemets regler. Men jag känner också till Kristde-
mokraternas inställning när det gäller satsningen på
försvaret.
Då tycker jag också att Kristdemokraterna skulle
kunna komma loss litet grand från den, vad skall jag
säga, moderata fållan och föra en friare diskussion om
det framtida försvaret. Jag tycker att det är litet trist
ibland att vi har de här låsningarna. Men jag tror att
det kan finnas förhoppningar genom att Centerpartiet
och socialdemokratin har visat att de kan samarbeta
på ett annorlunda sätt för Sveriges framtid och för vår
egen säkerhet.</pre><pre>Anf.  20  ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Herr talman! Jag känner inte till någon fålla i det
här sammanhanget. Som Sven Lundberg nu vet har vi
inte yrkat på ytterligare medel utöver de 50 miljoner-
na i årets behandling i försvarsutskottet. Inför För-
svarsbeslut 96 hade vi den hållningen att vi inte kunde
spara så mycket som regeringen och Centern ville
göra. Nu visar det sig att det kanske finns fallgropar
här, och det får vi återkomma till under nästa år.
När det gäller utvecklingen av Försvarsmakten så
har vi också ställt upp på de nya uppgifterna. Vi har
också betonat den civila delen av totalförsvaret, det
sårbara samhället. Så jag tror nog, Sven Lundberg, att
det finns en samsyn i väsentliga delar.</pre><pre>Anf.  21  SVEN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Det sista inlägget tar jag till mig. Det
är kanske någonting vi kan bygga vidare på, Åke
Carnerö.</pre><pre>Anf.  22  ANDERS SWÄRD (c):
Herr talman! Ett år har gått sedan riksdagen lade
fast kursen för ett modernt svenskt totalförsvar. Till
grund för beslutet låg en väl genomarbetad säkerhets-
politisk analys. Beslutet präglades av insikten att ett
vidgat säkerhetsbegrepp måste vara styrande för total-
försvaret. En helhetssyn skall prägla samhällets han-
tering av hot och risker i fred och i krig.
Försvarsbeslutet innebär förändringar - stora och
små, viktiga, riktiga, men för många berörda också
smärtsamma - förändringar. Det vi i dag har att debat-
tera är betänkandet gällande Utgiftsområde 6 och
skrivelsen Totalförsvar i förnyelse. Jag vill karakteri-
sera förslagen som eftervård av försvarsbeslutet. Vi
skall behandla etapp 1 av reformen av försvarets
skolverksamhet och av helikopterorganisationen, men
också några utestående frågor av justerande karaktär.
Min kollega Erik Arthur Egervärn kommer i sitt
anförande särskilt att beröra pliktfrågorna och de
förbättringar som nu görs avseende personskadeskyd-
det för de värnpliktiga. Tyvärr sker ju olyckor under
värnpliktsutbildningen. Olyckor kan inte helt elimine-
ras - riskerna kan inte byggas bort till etthundra pro-
cent. Men det måste gå att minska antalet olyckor,
liksom det måste gå att minimera konsekvenserna om
olyckan ändå är framme. Det är utomordentligt viktigt
att vi nu kan höja den ersättning som tillkommer dem
som drabbats av kroppsskador.
Centerpartiet och regeringen står gemensamt bak-
om skrivelsen Totalförsvar i förnyelse och förslagen i
propositionen. Försvarsutskottet har i sina skrivningar
ytterligare klargjort beslutens innebörd. Jag vill in-
ledningsvis yrka bifall till hemställan i utskottets
betänkande i sin helhet.
I Försvarsberedningen pågår nu förarbetet inför
1998 års säkerhetspolitiska kontrollstation. Det sker
när de europeiska säkerhetsstrukturerna befinner sig i
ett dynamiskt skede. Det sker när Sverige sannolikt
befinner sig i det bästa säkerhetspolitiska läget nå-
gonsin. Statsbesöket i veckan av president Boris Jelt-
sin har understrukit detta. Samarbete, öppenhet och
förtroende skapar säkerhet och ger utrymme för
minskningar av de militära styrkorna.
De säkerhetspolitiska kontrollstationerna finns
inlagda därför att femårsplaner inte längre klarar sig
utan de modifieringar som är nödvändiga med hänsyn
till dynamiken och förändringstakten i vår omvärld.
Jag vill dra er uppmärksamhet till vad Centerpartiet
vid upprepade tillfällen påtalat: Kontrollstationerna
har reell betydelse. Resultatet av dem kan bli ökade,
minskade eller oförändrade resurser till totalförsvaret.
Herr talman! I etapp 2 av försvarsbeslutet utlova-
des en utredning om försvarets framtida skolorgani-
sation. Gunnar Björk, landshövding i Dalarna, utsågs
till särskild utredare. Hans delbetänkande En samord-
nad militär skolorganisation har presenterats, och
regeringen och Centerpartiet följer utredarens förslag.
En del av den grundläggande officersutbildningen blir
gemensam för armé-, flygvapen- och marinofficerare.
Jag ser detta som en naturlig följd av en integrerad
och sammanhållen försvarsmakt. I det framtida för-
svaret kommer officerare och deras förband att i än
högre grad uppträda integrerat. Det finns kvalitativa
värden med en försvarsmaktsgemensam utbildning
där studenter med kunskaper och erfarenheter från
olika typer av militär grundutbildning möts.
En försvarsmaktsgemensam del av den militära
utbildningen förlagd till tre orter, Östersund, Stock-
holm och Halmstad, gör utbildningen mer rationell.
Förslaget innebär därför en icke oväsentlig besparing.
Varför förespråkar då Centerpartiet en reform av
försvarets skolverksamhet i två etapper? Det handlar
om att ge Försvarsmakten goda planeringsförutsätt-
ningar. Det finns ingen anledning att lägga väl bered-
da förslag i byrålådan och på så sätt fördröja proces-
sen. Olösta lokaliseringsfrågor kostar pengar och
leder till ovisshet för personalen. Vi har inte råd att
lägga pengar på att upprätthålla en större och dyrare
struktur än vad vi behöver. Riksdagen måste våga
fatta klara beslut som underlättar Försvarsmaktens
planering.
Riksdagen bör alltså ge besked till Halmstad, Ös-
tersund och Stockholm: Börja planläggningen av den
försvarsmaktsgemensamma utbildningen. Håll inte
Skyddsskolans personal i Umeå på halster; klargör att
Skyddskolan fortsätter sin verksamhet i Umeå, en
verksamhet som bara ökar i betydelse.
Deklarera att utbildningen i markstrid skall lokali-
seras till Skövde, Kvarn och Boden. Förlängd oviss-
het för Stridsskola Nord är ingen betjänt av!
Gör också klart att Enköping skall bli försvar-
smaktscentrum för utbildning avseende operativa
ledningssystem och att den gemensamma utbildningen
i underhålls- och bastjänst skall bedrivas i Halmstad,
dit också Flygledarskolan lokaliseras. Skapa ett tek-
niskt centrum med Motorskolan inom ATS i Öster-
sund. Samla den skeppstekniska utbildningen i Karls-
krona och reducera antalet marina dykskolor.
Försvarsmakten stöder den inriktning som Social-
demokraterna och Centerpartiet har föreslagit.
En i sanning märklig konstellation av fem partier
går samman i en gemensam reservation mot förslaget
till en försvarsmaktsgemensam officersutbildning. Här
förenas avrustningsvänstern med en höger som tror att
en försvarsmaktsgemensam utbildning skulle sänka
utbildningskvaliteten.
Moderater gör gemensam sak med miljöpartister,
som vill ha en civilmotståndsutbildning, och med
folkpartister, som vill vänta med beslutet för att de
ytterligare vill skära ned försvarets grundorganisation.
Tillsammans begråter de att Krigsskolan i Karlberg
som "bedrivit officersutbildning sedan 1792" nu läggs
ned. Här förenas m, fp, kd, v och mp till försvar för
militära traditioner och ceremoniel och glömmer att
skillnaden mot tidigare är benämningen samt att ut-
bildningen öppnas för officerare från alla tre försvars-
grenarna.
För att fortsätta i namnfrågan; Marinens officers-
högskola i Karlskrona upphör att finnas till namnet
och i sin nuvarande form. Men i likhet med nuvarande
officershögskoleutbildning kommer också den framti-
da officersutbildningen att innehålla tydliga fack-,
funktions- och truppslagsinriktade delar. Dessa mo-
ment kommer också i framtiden att tidsmässigt och
innehållsmässigt dominera utbildningen. Unga office-
rare måste tidigt ha såväl en god teoretisk plattform
som en mer specialiserad färdighet inom den disciplin
som hon eller han skall verka i. Utskottet utgår i sina
skrivningar från att den fackmässiga marina offi-
cersutbildningen stannar i Karlskrona. De signaler
som utskottsbetänkandet i den frågan skickar kan inte
missförstås. Flytten av den skeppstekniska skolan från
Berga till Karlskrona är också en tydlig indikation på
den betydelse som Centerpartiet och Socialdemokra-
terna ger Karlskrona som örlogsstad.
Herr talman! Frågan om försvarets helikopteror-
ganisation var föremål för omfattande debatt för ett år
sedan. Utskottet markerade under stor enighet att
regeringen under den fortsatta beredningen måste
beakta uppgifterna såväl i krig som i fred. Jag citerade
vid fjolårets debatt ur betänkandetexten, och jag
tänkte nu påminna om vad försvarsutskottet då skrev.
"Härvid bör samhällets möjligheter att utnyttja de
militära helikopterresurserna i fred inte försämras."
Säve får nu ett tillskott på en helikopter jämfört
med dagsläget. För Göteborgsregionen handlar det
således inte om materiella försämringar utan om för-
stärkningar av helikopterresurserna. På Säve skall fem
helikoptrar stationeras, tre hkp 4 och två hkp 10.
Tyvärr är något avtal om räddningstjänstbered-
skap längs Norrlandskusten, såvitt jag vet, ännu inte
underskrivet. Berörda myndigheter, Försvarsmakten,
Sjöfartsverket och Luftfartsverket, måste skyndsamt
enas om hur denna beredskap skall organiseras. Det är
djupt otillfredsställande att denna fråga inte är löst när
vi i dag skall fatta beslut när det gäller helikopteror-
ganisationsfrågorna. Men om försvarsministern har
något annat besked att ge i denna fråga bör han ta
tillfället att här i kammaren i dag, innan vi skall fatta
beslut, meddela detta.
I försvarsbeslutet 1996 angavs att den civila in-
delningen i Västsverige skulle avgöra Försvarsmak-
tens territoriella indelning. Sedan den västsvenska
länsindelningen nu är klar fullföljer regeringen i sam-
arbete med Centerpartiet detta åtagande. Försvarsom-
rådesstaben i Skövde läggs ned, och den samman-
slagna FO-staben för det nya FO 32 förläggs till Gö-
teborg.
I Skövde, liksom i Revingehed, Växjö, Kalmar,
Skredsvik, Linköping, Västerås, Gävle och Östersund,
inrättas organisationsenheter med ansvar för bl.a.
kontakter med kommuner och frivilligorganisationer.
Att dessa enheter tillkommit är en följd av ett initiativ
från Centerpartiet. I det moderna totalförsvaret behö-
ver militärt och civilt samverka på kommunalt plan.
Folkförsvarstanken med stöd och närhet till frivillig-
försvaret präglar också det svenska försvaret för
2000-talet.
Herr talman! I onsdags skrev vår förre försvars-
minister Thage G Peterson under en konvention mot
personminor. Han var tillsammans med vänner. Re-
presentanter för 125 länder samlades i Ottawa i Ka-
nada för att skriva på avtalet om förbud mot produk-
tion, export, användning och lagring av personminor.
121 av de 125 nationerna undertecknade faktiskt
avtalet. Thage G Peterson kunde göra detta med hög-
buret huvud tack vare det beslut som riksdagen fatta-
de för ett år sedan om ett ensidigt svenskt förbud mot
antipersonella minor. Det går inte att överskatta den
betydelse som den fredsprisbelönade Kampanjen mot
landminor, ICBL, haft för detta avtal. Men jag vill
betona att utan länder som ensidigt gått före och för-
bjudit landminorna hade detta avtal dröjt mycket
längre.
Centerpartiet känner en djup glädje över att det
internationella förbudet mot landminor omfattar så
många länder. Centerpartiet tog initiativet till riksda-
gens beslut om att eftersträva ett internationellt för-
bud. Vi har drivit regeringen framför oss med sakliga
argument. Tillsammans med regeringen har vi förfat-
tat förslaget om att Sverige ensidigt skall gå före med
sitt förbud. Vi har kommit överens med regeringen
om att inrätta totalförsvarets minröjningscentrum i
Eksjö. Tillsammans skapar vi förutsättningar för en
fredligare värld, åtminstone i detta avseende i en värld
där oskyldiga barn och civila vuxna slipper lemlästas
av minor som ligger kvar och är livsfarliga åratal efter
krigets slut.</pre><pre>Anf.  23  HENRIK LANDERHOLM (m) re-
plik:
Herr talman! Anders Svärd använder medvetet ut-
trycket eftervård för att beskriva hur den olycka som
drabbade oss genom 1996 års försvarsbeslut skall
behandlas. Problemet är väl att prognosen snarare är
att denna eftervård kommer att bli ständig, om det inte
är livslånga rehabiliteringsförsök som det handlar om.
Anders Svärd slår sig för bröstet för en mängd
centerinitiativ på många olika delområden. Problemet
som jag ser det är inte att Centerpartiet ställer sig
bakom helheten utan om det verkligen är berett att ta
ansvar för helheten.
Anders Svärd berörde inte med ett ord försvarets
ekonomiska problem som har kommit upp till ytan
under de senaste månaderna.
Det som kanske är allra viktigast långsiktigt, frå-
gan om försvarets skolorganisation, berörde Anders
Svärd med en långrandig argumentation. I fråga om
detta är det tydligen viktigare att vissa orter får be-
sked än att vi säkerställer en långsiktigt kvalitativ
officersutbildning. Ingen, varken Anders Svärd eller
jag, kan vara säker på att en försvarsmaktsgemensam
officersutbildning säkerställer god kvalitet för framti-
den. Skillnaden mellan Centerpartiet, Socialdemokra-
terna och alla andra partier är att vi inte är beredda att
fatta beslut med denna begränsade vetskap. Men det
är ni. Utredningen kommer med sitt förslag i januari.
Det hade funnits tid till beredning. Regeringen hade
kunnat komma med en proposition som riksdagen
skulle ha kunnat fatta beslut om under våren. Då hade
vi kunna vinna klarhet. Jag tycker att det är anmärk-
ningsvärt att Centerpartiet på detta sätt driver fram ett
beslut i en fråga som inte är nödvändigt att fatta nu.
Officerarnas kompetens är Försvarsmaktens kärn-
kompetens, inte minst i anpassningsperspektivet. Att
då spela rysk roulett genom att inte ha tillräckligt
underbyggda förslag och ändå kräva att de drivs ige-
nom tycker jag är ett mycket farligt ställningstagande.</pre><pre>Anf.  24  ANDERS SVÄRD (c) replik:
Herr talman! Frågan om vem som är långrandig i
argumentationen får väl andra avgöra.
När det gäller den begränsade vetskapen som
Henrik Landerholm tar upp, är det upp till var och en
att försöka sätta sig in i och fatta beslut. Det är klart
att om man inte vill fatta beslut kan man alltid skylla
på begränsad vetskap. Jag tycker att det finns ett bra
underlag. Därför har jag rekommenderat mitt parti att
vi skall vara med på denna lösning, som är ett första
viktigt steg och som sparar pengar. Jag har en känsla
av att även Moderaterna har behov av att hitta pengar
till sina överbud på försvarsområdet.
I fråga om ständig eftervård är jag alldeles överty-
gad om att den tiden är förbi då man fattade beslut
och satt lugnt och väntade i fem år tills det var dags
att fatta nästa beslut. Det kommer att behövas en
ständig uppföljning av framför allt de säkerhetspoli-
tiska förhållandena. Man kan kalla det eftervård, som
jag gjorde. Man kan också kalla det för något annat.
Men det är viktigt att vi ständigt har en diskussion om
vad den säkerhetspolitiska situationen kräver.
Jag har pekat på några centerinitiativ. Jag har stått
för dem, inte minst det som handlade om landminor-
nas avskaffande. Jag vet att Henrik Landerholm inte
gillar det. Det kan jag stå ut med.</pre><pre>Anf.  25  HENRIK LANDERHOLM (m) re-
plik:
Herr talman! Jag vill först att kammaren noterar
att vi inte har motsatt oss ett internationellt totalför-
bud. Tvärtom var det en moderat utrikesminister som
först tog upp denna fråga i internationella forum.
Åter till skolorganisationen. Anders Svärd säger
att han tycker att ärendet är tillräckligt berett. Proble-
met är att det är precis det besked som vi har fått
också från Försvarsdepartementet. Det är ett besked
som egentligen var slutsatsen av den offentliga hea-
ring som vi höll i frågan. Det tycks mycket, och det
vets litet. Jag avvisar inte en grundläggande försvar-
smaktsgemensam officersutbildning. Men jag konsta-
terar att den kommer att trycka ut andra viktiga delar
av utbildningen om inte den grundläggande offi-
cersutbildningen sammantaget förlängs. Så är det. Jag
är inte beredd att nu ta ställning till och säga definitivt
nej till en försvarsmaktsgemensam officersutbildning.
Men det måste vara vår uppgift att peka på riskerna.
Dessa unga människor, som i dag har en grund-
läggande utbildning på två år, kommer hem till sina
fartygsförband, flottiljer och regementen och skall
klara av att göra ett jobb. Om det blir en - eller,
hemska tanke, som jag nämnde i mitt huvudanförande
- två terminers försvarsmaktsgemensam utbildning av
dessa två år, vilket jobb kommer då dessa unga offi-
cerare att klara av att göra hemma på sina förband?
Till vilken nytta kommer de att vara för krigsförban-
dens beredskap och till vilken nytta kommer de att
vara i värnpliktsutbildningen om tiden har ägnats åt
annat än det som är deras huvudtjänst?
En försvarsmaktsgemensam officersutbildning
som blir för lång och tränger ut annat riskerar att bli
lika absurd som en kommungemensam inledande
utbildning, samma för alla kommunalanställda. An-
ders Svärd, denna fråga är inte tillräckligt beredd och
detta borde Anders Svärd tillstå!</pre><pre>Anf.  26  ANDERS SVÄRD (c) replik:
Herr talman! Henrik Landerholm utgår från att
försvarsgrensgemensam utbildning tillhör det som
karakteriseras som annat än det som är nödvändigt för
tjänsten. Jag tycker att det tvärtom är viktigt i ett
alltmer integrerat försvar att man, som jag sade i mitt
huvudanförande, har en ordentlig grund, en gemen-
sam utbildningsgrund. Detta blir allt viktigare. Det är
vad det faktiskt handlar om.
Sedan till frågan om utbildningstidens längd.
Henrik Landerholm var ju på samma hearing som jag
och han kunde då höra Försvarsmaktens representan-
ter säga att det inte är självklart hur lång tid offi-
cersutbildningen skall få ta. Kanhända är det t.o.m. en
fördel från meritsynpunkt om den blir längre. Det
behöver alltså inte vara en nackdel. Hela den frågan
skall ses över. Med en förändring i kravbilden måste
man vara beredd att förändra utbildningstiden, men
det finns utrymme för det i det fortsatta utredningsar-
betet.</pre><pre>Anf.  27  JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Anders Svärd pekar på det faktum att
vi beträffande skolorganisationen har en gemensam
reservation som spänner över hela det politiska fältet.
Detta är inte konstigt, Anders Svärd!
Jag vägrar att hamna i den positionen att jag på
förhand säger att en ståndpunkt är felaktig bara därför
att den omfattas av moderater. Jag tillstår att jag var
genuint osäker i den här frågan. Henrik Landerholm
och jag har naturligtvis inte i alla stycken samma
åsikt, inte i den här frågan heller, men vi står bakom
texten i reservationen. Så enkelt är det.
Anders Svärd säger att ett beslut om skolorganisa-
tionen nu medför en icke oväsentlig besparing. Kan vi
möjligen få en precisering av hur stor denna icke
oväsentliga besparing är och ett besked om med vil-
ken säkerhet kalkylen är gjord? Kan vi också få en
antydan om det möjligen finns en icke oväsentlig
besparing att göra vad gäller helikopterorganisationen
och en antydan om på vilka grunder denna anses
framräknad?
Herr talman! Det är inte konstigt om det inom det
politiska fältet uppstår en gemensam syn när underla-
get är så skakigt som det är i just dessa båda frågor.</pre><pre>Anf.  28  ANDERS SVÄRD (c) replik:
Herr talman! Poängen i mitt påpekande om att re-
servationen är gemensam är just det som också Jan
Jennehag kom in på, nämligen de olika utgångspunk-
terna för den gemensamma reservationen. Just detta
pekade jag på, inte någonting annat.
När det gäller besparingsmöjligheterna är det bara
att läsa vad som sägs i utredningen. Det handlar om
50 miljoner kronor om året i samband med den här
rationaliseringen. Det är väl ingen hemlighet.</pre><pre>Anf.  29  JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Det uppstår situationer där man är
tveksam till den kalkyl som är gjord. Anders Svärd
tror på den. Jag är genuint osäker. De 50 miljoner
kronorna per år betraktar jag som en mycket osäker
siffra. Det är skäl nog att avvakta ett tag till för att få
ett bättre underlag att ta ställning till.</pre><pre>Anf.  30  ANDERS SVÄRD (c) replik:
Herr talman! Den som är rädd för att fatta beslut
kan alltid skylla på osäkerhet och vänta ytterligare.
Inte minst mot bakgrund av det som bl.a. Henrik
Landerholm påpekat ser jag en poäng i att vi på alla
sätt håller i Försvarsmaktens pengapåse. Det gäller
också att se till att vi är så effektiva som möjligt.
Här föreligger ett skarpt förslag som innebär en
förändring och samtidigt en besparing. Detta är något
som vi bör ta vara på.</pre><pre>Anf.  31  ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Herr talman! Anders Svärd berörde i sitt inlägg
helikopterverksamheten och sade bl.a. att det i Göte-
borg kommer att bli en förstärkning av resurserna. Ja,
Anders Svärd, först blir det en centralisering genom
att man grupperar superpumorna på Såtenäs i Göte-
borg. Sedan skall de omedelbart, dagen efteråt, återgå
till sin gamla arbetsplats för att stödja flygtidsproduk-
tionen när det gäller JAS.
Flera har här nämnt helikopterverksamheten och
vad vi säger som står bakom reservationen. Både
Militärbefälhavaren Syd och Militärbefälhavaren Mitt
har markerat att det, för att lösa Försvarsmaktens
uppgifter och det samverkansarbete som finns med
det civila samhället, behövs en divisionsledning i
Säve. Varför då, Anders Svärd, denna centralisering
som ni har kommit överens om med regeringen?</pre><pre>Anf.  32  ANDERS SVÄRD (c) replik:
Herr talman! Jag påpekade att det faktiskt blir en
förstärkning av antalet helikoptrar i Göteborg. Det är
bara att läsa innantill. Naturligtvis finns det dock
såväl i denna fråga som i andra frågor anledning att
fundera framåt och fundera över om detta blir till-
räckligt bra. Därför står det både i propositionen och i
betänkandet att regeringen är beredd att ta upp frågan
igen om det inte skulle fungera på det sätt som är
avsikten. Då handlar det inte bara om militära behov
utan också om hela helikopterorganisationens roll i
fråga om bl.a. katastrofberedskap. Detta står det om i
propositionen men också i utskottets betänkande.</pre><pre>Anf.  33  ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Herr talman! Det är naturligtvis väldigt intressant
att det står i regeringens proposition att man är beredd
att återkomma till riksdagen; det borde det kanske
göra på fler ställen i regeringens propositioner.
I detta sammanhang nämns flyg- och sjörädd-
ningscentralen ARCC i Käringberget i Göteborg och
MRCC när det gäller den marina delen. Man kan inte
blanda ihop divisionsledningen på Säve med flyg-
eller sjöräddningscentralen i Käringberget. Det argu-
mentet håller naturligtvis inte. Nej, Anders Svärd, det
är bättre, tycker jag, att riksdagen i dag beslutar att ha
kvar Sävedivisionen, med tillägget att beslutet får
omprövas om det skulle visa sig mindre bra.</pre><pre>Anf.  34  ANDERS SVÄRD (c) replik:
Herr talman! Det sker ingen sammanblandning va-
re sig i propositionen eller i betänkandet beträffande
vem som skall leda vad. Vad som påpekas är att ka-
tastrofinsatser där helikoptrarna är en del av resurser-
na leds från ARCC och MRCC. När det däremot
gäller ledningen av divisionen är det i detta fall klar-
lagt att det är Kallinge. Det är alltså fråga om två
skilda saker. Vid en noggrannare läsning upptäcker
kanske Åke Carnerö att det är uppdelat på det sättet i
betänkandet.</pre><pre>Anf.  35  Försvarsminister BJÖRN VON
SYDOW (s):
Herr talman! Att debattera Sveriges försvarspolitik
i dag är egentligen en märklig händelse. Vi har en
internationell omgivning där vi just genomlider en
säkerhetspolitisk kris i Irak och där det internationella
samfundet försöker upprätthålla det internationella
samfundets regler.
Vi vet att det kan handla om användning av vapen
som tyvärr kan tillhöra framtiden - biologiska vapen,
kemiska vapen. Vi vet att alla länder i Europa vädjar
till Förenta staterna: Vi måste fortsätta insatsen i
Bosnien för att inte krig skall kunna sprida sig vidare,
för att inbördeskriget inte skall återuppstå. Samtidigt
växer det fram internationella strukturer som syftar till
att befästa och utveckla den avgörande förbättring av
det säkerhetspolitiska läget som har skapats genom att
det kalla kriget har tagit slut och de f.d. kommunistis-
ka länderna har blivit demokratier.
Vi diskuterar försvarspolitik i dag från denna
dubbla utgångspunkt av krig och krigsrisker och för-
bättrade säkerhetsmöjligheter. Vårt försvar präglas av
en internationalisering, en förmåga att delta i vår tids
och den kommande tidens internationella mönster. Vi
har en förnyelse i vårt försvar av materiel och när det
gäller människorna. Vi inför ett sätt att utbilda och
karriärplanera som påminner om det som finns på den
civila sidan, högskolans sätt. Vi har samverkan med
det civila samhället. Jag såg senast för några dagar
sedan bandvagnar som forcerade fram i snöskogarna i
Värmland.
Vi har en forskning som delvis uppenbarligen är
av yppersta världsklass. Försvarets forskningsanstalt
kommer att motta ett pris som visar att man kan veri-
fiera kunskaper om kemvapen som är på absolut in-
ternationell nivå.
Vi har också kommit i gång med en framåtriktad
idédiskussion om det kommande försvaret in på 2000-
talet. Jag hoppas också att Pliktutredningen, som vi
tillsatt, skall kunna bli ett sådant forum, liksom natur-
ligtvis Försvarsberedningen. Jag önskar att få höra
mer av framåtsyftande idédiskussion om ett försvar i
den nya säkerhetspolitiska situationen - icke utan krig
och krigsrisker men samtidigt efter kalla kriget.
Försvarsutskottet har gjort flera påpekanden för
regeringen. Jag vill gärna öka vidden av kommunika-
tion och dialog mellan riksdagen och regeringen. På
flera punkter har utskottet uttalat sig för att man vill
ha och fördjupa en dialog med regeringen. Det gäller
anpassning, ledningssystem, IT, sambandet mellan
operativ förmåga och försvarskrafternas utformning.
Jag skall göra några kommentarer som jag ser be-
fogade för dagen.
Beträffande anpassning måste jag säga att även jag
har haft svårt att ta till mig de texter som vi håller på
att arbeta fram därför att det är en ny princip. Jag
kanske kan tycka att det hade varit mer naturligt att
titta på konkreta ställningstaganden. Jag ser Gripens
tredje delserie, som ju är ett stort anpassningspro-
gram, som ett väldigt konkret uttryck för att vi om
fyra, fem sex eller sju år skall kunna ha Gripen som
ett ännu mera slagkraftigt luftförsvarssystem. Jag ser
faktiskt Vikingprojektet som en sådan möjlighet - där
skall ett ställningstagande ske senare - om vi vill
kunna ha den anpassningsmöjligheten för vårt under-
vattensförsvar långt fram i framtiden. Jag tycker att
analysen från Överstyrelsen för civil beredskap av hur
det svenska samhällets alla myndighetsfunktioner och
näringsliv skall kunna ställas om ger ett intryck av att
det är möjligt. Det är t.o.m. förberett. Jag vet att det
inom högkvarteret finns anvisningar och analyser om
hur ett anpassningsförlopp skall gå till inom ett år och
inom fem år. Det är ett konkret arbete, inte bara fra-
ser.
Jag skall kommentera ytterligare en punkt, och det
gäller IT år 2000. I går fattade regeringen ett beslut
om att uppdra åt alla berörda myndigheter under vårt
område att varje kvartal redovisa för regeringen hur
situationen är inför år 2000. Jag förutser att vi kom-
mer att få åtskilliga redovisningar av både möjligheter
och svårigheter inför år 2000. Det gör vi på ett sätt
som visar, liksom när vi hade dialogen med Försvar-
smakten kring Siriusprojektet, att Försvarsdeparte-
mentet med riksdagens uppdrag i ryggen förmår att
föra en meningsfull och saklig dialog, som syftar till
att verkställa de politiska beslut och uppdrag som
Sveriges riksdag ger Sveriges regering och som sedan
skall genomföras av Sveriges myndigheter.
Även på de andra punkterna finns det åtskilligt att
säga, men jag hoppar över dem för ögonblicket och
vill avrunda denna del med att säga att jag självklart
är intresserad av en fortsatt dialog med riksdagen och
dess försvarsutskott om de punkter som utskottet har
tagit upp.
Det har gjorts gällande från olika håll i debatten
att det möjligen kan röra sig om överplanering eller
underbudgetering i det försvarsbeslut som vi lever
under. Det är riktigt att vi i budgetpropositionen an-
mält att det kan röra sig om 300-500 miljoner kronor.
De uppgifter som har cirkulerat de senaste veckorna
och månaderna om ytterligare stora uppgifter vill inte
jag lägga till bas för en diskussion i dag i Sveriges
riksdag, eftersom det ännu icke är utklarerat vari de
består, hur stora de är och vad de har för karaktär. Jag
har heller inte haft samtal med överbefälhavaren un-
der senare tid på denna punkt. Jag vet därför inte vad
överbefälhavaren i sin egenskap av chef för Försvar-
smakten har att säga till regeringen i detta samman-
hang.
Jag kan bara göra den reflexionen att moderater-
nas inlägg och skrivningar bygger på samma underlag
som togs fram för 1996 års försvarsbeslut. Innebörden
är att om det finns problem får alla som har varit med
och lagt fram sina olika alternativ i förra försvarsbe-
slut begrunda dessa. Att vi i dagens säkerhetspolitiska
situation skulle öka den svenska försvarsmaktens
omfattning på det sätt som moderaterna förespråkar
ser jag inga motiv för. Det är ett tänkande som inte ter
sig särskilt modernt.
Mycket av tiden i dag har diskussionen gällt för-
svarets skolverksamhet. Det inlägg som gjordes från
Anders Svärds sida är mycket uttömmande när det
gäller hur vi i regeringen har resonerat. Jag kan därför
ställa mig helt bakom hans sätt att argumentera.
Beträffande helikopterverksamheten har vi haft
debatter under frågestunder osv. här i kammaren. Jag
har sagt att jag vet att myndigheterna på det här om-
rådet, där Sjöfartsverket har centralt ansvar för rädd-
ningsverksamheten, arbetar med att åstadkomma det
som varit utgångspunkten för regeringens proposition.
Jag hade hoppats att det skulle föreligga ett avtal i
dag. Läget är följande. Förhandlingar pågår just nu
mellan berörda myndigheter, och avsikten är att ett
avtal mellan Sjöfartsverket och Försvarsmakten om
räddningsberedskapen i landet skall skrivas under den
15 december.
När det gäller beredskapen på Norrlandskusten
skall, enligt vad förhandlingarna i denna del för när-
varande går ut på, en helikopter upprätthålla bered-
skapen i norra Bottenhavets sjötrafikområde. Var
denna helikopter skall finnas är ännu inte bestämt i
dessa förhandlingar. De orter som funnits med i dis-
kussionen är Umeå, Sundsvall/Härnösand, dvs. Mid-
landa, och Söderhamn. Den kostnad som det här med-
för är enligt uppgift från Sjöfartsverkets finansierad
myndigheterna emellan.
Helikoptrarna som tidigare tillhörde F 15 i Söder-
hamn tillhör nu i enlighet med försvarsbeslutet från
förra året F 4 i Östersund. Eftersom avtal om rädd-
ningsberedskap ännu inte har undertecknats av myn-
digheterna skall jag se till att flytten från Söderhamn
till Östersund inte fullföljs innan avtalet underteck-
nats. Fortsatt stationering intill det att avtalet blir
undertecknat är alltså Söderhamn.
Med dessa ord hoppas jag att det skall vara möj-
ligt för kammaren att i dag fatta beslut i enlighet med
de förslag som försvarsutskottets majoritet har lagt
fram för kammaren.</pre><pre>Anf.  36  LENNART ROHDIN (fp) replik:
Herr talman! Ingen av de båda utskottsföreträdar-
na för majoriteten berörde i sina inlägg den raskt
punkterade försvarsekonomin, något som riskerar att
göra 1995, 1996 och 1997 års försvarsbeslut mycket
snart obsoleta, om inte rent av till nuilliteter, vilket är
talande för den brist på seriositet som fanns i underla-
get för dessa försvarsbesluten. Att hasta fram beslut
som kan ge vissa besparingar snabbt kan uppenbarli-
gen leda till mycket stora svarta hål som kostar mång-
dubbelt mer på sikt.
Försvarsministern har inte talat med ÖB. Men vad
gör regeringen för att snabbt bringa klarhet i det som
nu sker? När får vi besked om hur allvarligt läget är?
När får vi besked om var ansvaret i så fall ligger och
hur det skall utkrävas? När får vi besked om vilka
konsekvensbeslut som krävs i förhållande till de för-
svarsbeslut som redan har fattats?
Eftersom 1995, 1996 och 1997 års försvarsbeslut
fattats av Socialdemokraterna och Centern krävs det
besked på dessa punkter före valet nästa höst, för-
svarsministern.
Avslutningsvis måste jag säga att jag är lika be-
kymrad som jag vet att regeringspartiets försvarspoli-
tiker är när det gäller bristen på besked. Försvarsmi-
nistern beklagade i och för sig att han inte kunde ge
något besked om helikopterberedskapen längs nedre
Norrlandskusten. Effekterna av hur försvarsbesluten
har hanterats under de gångna åren ger inga lugnande
besked.</pre><pre>Anf.  37  Försvarsminister BJÖRN VON
SYDOW (s):
Herr talman! Beträffande Norrlandskusten har jag
just tagit upp det som har varit utgångspunkten, näm-
ligen att vi kommer att få en reglerad räddningsverk-
samhet längs Norrlandskusten. Vi kommer att sätta av
pengar som gör att denna kommer att fungera på
precis samma sätt som den har gjort längs övriga
delar av vår kust. Det återstår en förhandling myndig-
heterna emellan där den myndighet som har ansvaret
för räddningsverksamheten vill vara med och forma
beslutet om exakt var efter Norrlandskusten helikopt-
rar skall baseras.
När det gäller de ekonomiska problemen skall re-
geringen i sina budgetanvisningar och regleringsbrev
inför 1998 ha följande hantering: Det som vi får in
från Försvarsmakten den 1 mars 1998 - som skall
utgöra underlag inför 1999 års budget - skall vi göra
en genomlysning av för att se hur det faktiska utfallet
blev för detta år. Dessutom skall vi göra prognoser
om utfallet för de kommande budgetåren. Eventuella
åtgärder måste sedan vidtas i ljuset av vad som då
kommer fram.</pre><pre>Anf.  38  LENNART ROHDIN (fp) replik:
Herr talman! Jag blir faktiskt ganska bekymrad
när jag hör försvarsministern. Vi är på väg in i det
andra året som omfattas av 1996 års försvarsbeslut.
Regeringen avser att i sina planeringshänvisningar ge
direktiv till Försvarsmakten, när vi redan vet av rege-
ringens proposition och av ytterligare uppgifter från
högkvarteret att det läcker som ett såll i försvarseko-
nomin. Vi vet inte ens om de beslut som är fattade
eller om det beslut som fattas i dag har någon reell
effekt när det gäller försvarsförmågan. Detta måste
man ta itu med omedelbart för att bringa klarhet.
Ansvaret för detta ligger formellt och politiskt hos
regeringen och hos försvarsministern.
Jag har fortfarande samma frågor som jag ställde i
min första replik: När får vi besked om hur allvarligt
läget är? När får vi besked om var ansvaret ligger och
hur det skall utkrävas? När får vi besked om vilka
konsekvensbeslut som måste fattas så att det blir rik-
tiga försvarsbeslut i förhållande till de resurser som vi
har varit beredda att ställa till förfogande?
Som jag sade: Det politiska ansvaret ligger hos
Socialdemokraterna och Centern. Besked på dessa
punkter så att det kan vidtas åtgärder måste ges före
valet nästa höst, försvarsministern.</pre><pre>Anf.  39  Försvarsminister BJÖRN VON
SYDOW (s):
Herr talman! Så fort det under tidig höst började
anmälas från högkvarteret att det kunde röra sig om
större överbudgetering eller underskott har vi haft
diskussioner inom ramen för en arbetsgrupp som
tillsattes genom ett regeringsbeslut och som består av
representanter för Försvarsmakten och Regerings-
kansliet.
Jag kan säga att det har varit mycket olika inne-
börd i de siffror som har diskuterats och som har
framförts. Det finns fortfarande mycket arbete att göra
för Regeringskansliet för att få genomlyst vari dessa
möjliga underskott består. Det gör att jag för dagen
icke är beredd att göra några utsagor, vare sig om s.k.
ansvar eller mera precist om och i så fall hur beslut
skall föreslås, om regeringen skall föreslå riksdagen,
om regeringen skall fatta egna beslut eller om beslut
skall fattas inom Försvarsmakten. Jag är icke beredd
att göra sådana uttalanden innan jag känner att rege-
ringen kunskapsmässigt står på en fastare grund när
det gäller vari dessa ekonomiska problem består.</pre><pre>Anf.  40  HENRIK LANDERHOLM (m) re-
plik:
Herr talman! Jag vill understryka det allvar som
Lennart Rohdin gav uttryck för när det gäller de eko-
nomiska frågorna. Dessa problem har inte varit okän-
da. Det var klart redan inför försvarsbeslutet 1996 att
pengarna inte skulle räcka. I mars angav ÖB att det
fattades 300-500 miljoner. Under hösten har utskottet
erfarit - inte på grund av uppgifter som har cirkulerat
utan genom en föredragning för försvarsutskottet - att
det då handlande om en brist på mellan 9 och 10
miljarder. Detta har emellertid, som försvarsministern
antydde, föga att göra med Försvarsmaktens akuta
ekonomiska situation, dvs. under 1997 och 1998. I det
sammanhanget uppfattade i alla fall inte jag likvidite-
ten som något problem. Här handlar det om hur man
långsiktigt med de begränsade resurser och de be-
gränsade anslag som regeringen har angivit skall klara
av att lösa sina uppgifter med de förband som riksda-
gen fattade beslut om den 13 december 1996.
Försvarsministern är hoppfull i många frågor. Det
är positivt. Frågan är om hoppet är välgrundat. Beträf-
fande anpassningsfrågan säger försvarsministern att
det inte bara är fraser, utan att det finns underlag. Då
måste jag ställa frågan: Varför har detta inte presente-
rats för utskottet? Var finns den årliga utvärderingen
av krigsdugligheten i ett anpassningsperspektiv som
förutsattes förra året? Var finns redovisningen av de
vidtagna åtgärderna och kompletterande förslag som
försvarsutskottet förutsatte 1996? Vi har inte fått dem
till dels.
Vi är inte dåligt allmänbildade på försvarsområ-
det. Vi har en ganska god bild över vad som händer i
hela myndighetsstrukturen. Dessutom får regeringen
nu ett tillkännagivande om att man särskilt måste se
på de försvarsindustriella frågorna, alltså materielför-
sörjningen i ett anpassningsperspektiv.
Detta är en avgörande fråga som regeringen måste
ta ansvar för. Jag beklagar att vi moderater - med
instämmanden av folkpartister - känt oss tvungna att
reservera oss i denna fråga. Men vi tror inte längre,
efter det att denna process har pågått i fem år, att detta
kommer att genomföras om det lämnas opåtalat. I
denna fråga kräver jag både ansvar och besked, för-
svarsministern.</pre><pre>Anf.  41  Försvarsminister BJÖRN VON
SYDOW (s):
Herr talman! Jag kan säga det igen: Jag tycker att
har varit svårt att komma in i en del av det tekniska
språket som finns inom den försvarspolitiska sektorn.
Jag har haft svårt att också förstå innebörden i en del
av de texter som gäller t.ex. anpassningen.
Jag tänker lägga möda på att förklara detta på ett
sätt som gör att jag själv förstår det. Jag tycker att jag
lär mig, och jag hoppas att det skall kunna leda till att
vi också från regeringens sida kan skriva texter som är
relevanta kring de frågeställningar där vi fattar beslut.
Henrik Landerholm tog upp den försvarsindust-
riella frågan. Jag kan säga att under min höst här har
jag arbetat väldigt mycket med detta. Jag har följt
riksdagens beslut om vilka områden som skall vara
prioriterade i Sverige för att vi skall ha en egen in-
dustriell förmåga - nu och längre fram. Sveriges riks-
dag har själv på ett föredömligt sätt utpekat områden:
undervattensteknik, luftförsvarsteknik, signaturan-
passning osv. Jag har arbetat med de frågorna och
därigenom också genomfört åtgärder som gör att vi
har en anpassningsförmåga som heter duga.</pre><pre>Anf.  42  HENRIK LANDERHOLM (m) re-
plik:
Herr talman! Jag vill understryka att det inte är
försvarsministerns goda vilja som jag ifrågasätter,
utan den förmåga som redovisas i skrivelse och pro-
position till riksdagen. Där finns inte de redovisningar
som riksdagen klart har angivit skall finnas. Därför
kommer såväl utskottet som de partier som inte stått
bakom utskottsmajoriteten att förfölja regeringen med
blåslampa i denna fråga.
Låt mig ta upp två andra frågor.
Den första gäller skolorganisationen. Denna fråga
är inte tillräckligt utredd. Vi vet inte hur framtidens
officersutbildning kommer att se ut. Om försvarsmi-
nistern i dag kan ge ett besked om att han är öppen för
ytterligare anslag som skulle kunna förlänga offi-
cersutbildningen är jag beredd att diskutera frågan.
Jag har en fråga om skolorganisationen. Jag tycker
att försvarsministern skulle kunna ge ett besked så här
mellan fyra ögon. Är det inte så att det är påtryck-
ningar från centerpartistiska kommunalråd ute i byg-
derna, med stöd av de centerpartistiska försvarspoliti-
kerna, som snarare än substansen har kommit att av-
göra att beslut om besked om var utbildningen skall
lokaliseras har kommit före beslut om innehållet?
Försvarsministern har en god ansats och en god
vilja. Det år som nu har gått har i mycket präglats av
ett reagerande på många saker som har hänt. Jag upp-
fattar det som avgörande att försvarsministern och
Försvarsdepartementet nu inte bara reagerar, utan
också börjar regera.</pre><pre>Anf.  43  Försvarsminister BJÖRN VON
SYDOW (s):
Herr talman! Frågan om skolorganisationen har
sakligt sett uttömts i den här debatten av Anders
Svärd, enligt min åsikt. Jag har inte varit utsatt för
någon så kallad påtryckning av det slag som Henrik
Landerholm pratar om. Däremot har överbefälhavaren
på ett tydligt sätt sagt till mig att det är viktigt att ta de
organisatoriska stegen nu. Jag avslöjar ingen hemlig-
het om jag säger att han kanske hade kunnat tänka sig
en ännu djärvare lokaliseringspolitik i det här hänse-
endet.</pre><pre>Anf.  44  JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Vad gäller bristerna i ekonomin kan
jag förstå att försvarsministern har en tuff uppgift. Jag
tror att vi rör oss med mekanismer som är oerhört
svåra att rå på. Det är ingen slump att detta är den
sektor inom statens verksamhet som regelmässigt
hamnar i den här situationen. Den skiljer sig princi-
piellt från många andra områden inom statlig verk-
samhet.
Jag tror att vi måste fatta försvarsbeslut på ett an-
nat sätt i framtiden än vad vi hittills har gjort. Vi
måste ta konsekvenserna av de tillkortakommanden
som vi gång på gång noterar, och lämna den modell
för beredningsprocess som vi hittills har haft. Jag har i
dag inte något konkret förslag om hur detta skall gå
till, men jag utgår från att saken orsakar bryderi också
för försvarsministern.
Jag skall nu beröra frågan om helikopterorganisa-
tionen. Eftersom vi talar om ekonomiska svårigheter
hade det varit välgörande att få ett svar på frågan inte
bara i beredningsprocessen och inför utskottets be-
handling, utan också i dag. Anders Svärd gav inget
svar. De uppgifter som vi som riksdagsledamöter haft
att ta ställning till har gjort det fullkomligt omöjligt
att bringa reda i vilka ekonomiska vinster som görs
med den föreslagna helikopterorganisationen. De
uppgifter som har funnits har tvärtom, åtminstone för
mig, på ett tydligt sätt klargjort att det inte kommer att
bli några ekonomiska vinster.</pre><pre>Anf.  45  Försvarsminister BJÖRN VON
SYDOW (s):
Herr talman! Ingen försvarsminister kan väl vara
nöjd med ett ekonomiskt styrsystem av den art som vi
upplever när vi får den här typen av dialoger och
oklarheter om vad som egentligen är kostnadsbudget
och vad som är utfall. Självfallet anser jag inte att
någon i riksdagens försvarsutskott skall vara nöjd
med något sådant.
Jag har förhoppningen att vi den här gången skall
kunna ta rejäla tag för att få till stånd ett ekonomiskt
styrsystem som gör att vi inte hamnar i den här situa-
tionen igen. En viktig punkt i detta är naturligtvis att
vi inte har en inflationsekonomi. Sannolikt har vi en
situation där vår valuta är förutsägbar.
Vi har dessutom genomgått en budgetprocess in-
om Försvarsmakten och dess relationer med Försva-
rets materielverk. Den kan ha inneburit barnsjukdo-
mar.
Jag avser att i det fortsatta arbetet också försöka
tränga ned i frågan om vad det är för strukturella fel
som gör att regering efter regering och riksdag efter
riksdag ställs inför den här typen underskott.</pre><pre>Anf.  46  ANNIKA NORDGREN (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag har tänkt ställa två frågor.
Den första är en pliktfråga. Högkvarteret har
skrivit till Försvarsdepartementet och sagt att det av
ekonomiska skäl finns värnpliktiga på vissa poster.
Detta strider mot internationella konventioner. Om
inte försvarsministern sätter stopp för det här riskerar
vi nog att se fler exempel på det i den ekonomiska
situation vi har och som vi inte minst har debatterat i
dag.
Den andra frågan gäller 2000-problemet. För-
svarsministern sade att myndigheterna nu skall rap-
portera hur arbetet fortskrider till regeringen varje
kvartal. Jag är nyfiken på hur regeringen i sin tur
rapporterar till riksdagen om de här problemen; hur
de löses eller åtminstone hur arbetet fortskrider. Detta
kommer förmodligen att leda till stora avvägningsfrå-
gor när det gäller budget och prioriteringar mellan
olika samhällsområden osv. Jag önskar en samlad
redogörelse från regeringen när det gäller 2000-
problematiken och hur den skall hanteras både i fråga
om budgetfrågor, prioriteringsfrågor och ansvarsför-
hållanden.</pre><pre>Anf.  47  Försvarsminister BJÖRN VON
SYDOW (s):
Herr talman! Jag känner mig litet osäker på om
regeringen har utlovat en kommunikation till riksda-
gen i den samlade 2000-frågan. Jag erinrar mig inte
det. Däremot vill jag gärna säga att jag utgår från att
vi skall ha en fortsatt rapportering om vilka problem
och möjligheter vi möter vad gäller Försvarsdeparte-
mentets område. Jag står självfallet till förfogande för
att i olika former kommunicera med riksdagen och
dess försvarsutskott om hur detta arbete kommer att
fortfara.</pre><pre>Anf.  48  ANNIKA NORDGREN (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag kan ge ett litet exempel på vari
oron bottnar när det gäller 2000-problematiken.
IT-kommissionen hade en hearing för ett tag se-
dan. Försvarsmaktens företrädare fick ett par frågor.
Bl.a. frågade man: Det innebär att anpassningskostna-
den kan röra sig om ca 1 miljard? Försvarsmakten
svarade: Ja. Man frågade: Har ni säkerställt resurserna
för detta? Försvarsmakten svarade: Nej, det finns inga
pengar till det.
Detta är alltså en av anledningarna till att stora
delar av - om inte hela - försvarsutskottet känner en
stor oro för detta.
Därmed kommer vi in på behovet av det som för-
svarsministern öppnade för, nämligen en kommuni-
kation med departementet. Förhoppningsvis kommer
det också en skrivelse eller en proposition, som jag
efterlyser, så att vi har möjlighet att motionera och
redovisa våra olika partiers ställningstaganden när det
gäller omfördelningar, inte minst mellan olika sam-
hällssektorer. Vi vet ju att det är kompetens i form av
personer som kommer att vara mycket gränssättande
för hur man skall kunna hantera de här problemen.
Det kan röra sig om avvägningar mellan hälso- och
sjukvård och försvar eller andra samhällssektorer. Jag
tycker att det viktigt att riksdagen har en politisk
möjlighet att påverka detta.</pre><pre>Anf.  49  Försvarsminister BJÖRN VON
SYDOW (s):
Herr talman! Jag har också under hand fått se
uppgifter av detta slag. Det kom bl.a. fram när Rege-
ringskansliet gick igenom Siriusprojektet. Det är ett
omfattande beslut av regeringen. Jag har lagt ned stor
energi på att förklara våra ställningstaganden och
redovisa de erinringar som andra myndigheter har
gjort mot just förutsägbarheten av Försvarsmaktens
IT-satsningar. Vi kommer att följa de IT-system som
finns i fråga om kostnadsutvecklingen för framtiden
både i perspektivet av 2000 och generellt.
Jag vill också nämna en sak som jag förbisåg i
mitt tidigare inlägg. Annika Nordgren tog upp hög-
kvarterets skrivelse till regeringen om värnplikt av
ekonomiska skäl. Jag tror mig veta vilken skrivelse
det är frågan om. Jag delar inte den hållning som finns
i skrivelsen. Jag anser att vi skall ha det så att värn-
pliktiga tjänstgör för utbildning och att de tjänstgör i
krigsorganisationen. När det finns möjligheter för
regeringen att komma in med olika konkreta ställ-
ningstaganden tänker jag gå vidare på det sättet.</pre><pre>Anf.  50  ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Herr talman! Försvarsministern talar om att öka
dialogen med riksdagen. Det är bra.
Försvarsministern talar också om att det pågår ett
arbete när det gäller anpassningen. Det gör det natur-
ligtvis. Anpassningsdoktrinen är ju viktig. Den är en
central del av vår försvarspolitik. Detta får naturligt-
vis inte bli ett getingbo som det bara surrar omkring.
Här behövs ju fasthet. Som jag sade i mitt anförande
har det fattats ett beslut att riksdagen årligen skall
kunna följa upp beredskapsläget. Det är knapparna
som finns i den här salen som skall användas om det
skulle vara nödvändigt att höja beredskapsläget. Vad
har vi då för grund att stå på? Riksdagen måste ha
möjlighet att veta vilken grund den har att stå på.
Då är min fråga: Hur styr nu regeringen arbetet för
att riksdagen skall få en bra bild av beredskapsläget
och ha en så bra grund som möjligt att utgå ifrån?
Jag nämnde också sambandet mellan anpassnings-
förmåga och välutbildade förband. Vad vill regering-
en göra för att pliktpersonalens kompetens skall kun-
na vidmakthållas?</pre><pre>Anf.  51  Försvarsminister BJÖRN VON
SYDOW (s):
Herr talman! Den här frågan har kanske också att
göra med det som utskottet har önskat sig, nämligen
ett försvarsdepartement som förmår att leda utveck-
lingen. Självfallet känner jag att det är på det sättet
som Försvarsdepartementet skall göra det som vår
regeringsform föreskriver, dvs. avvägningen av upp-
gifter mellan statsfunktionerna. När det gäller den här
frågeställningen har jag förnyat och förhoppningsvis
förtydligat uppgifterna för de mellandepartementala
arbetsgrupper som finns. Det gäller även sådan ar-
betsgrupper som finns inom Försvarsdepartementet.
Jag har en intensiv dialog med Försvarsmakten om
de här frågeställningarna. Jag tar del av material som
jag får från Försvarsmakten. På många punkter har
jag funnit att man i utformningen av anvisningar väl
följer det som riksdagen har tagit som sin utgångs-
punkt för anpassningen. Jag känner inte att begreppet
anpassning är en fiktion. Men som jag har klargjort i
mina tidigare inlägg kan jag inte neka till att de texter
där detta framläggs ibland ger ett intryck av akade-
misk textproduktion i ordets sämre mening.</pre><pre>Anf.  52  ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Herr talman! Jag har all respekt för att det här är
svår materia. Det är nog inte så att det bara gäller
försvarsministern, utan det gäller nog oss allesam-
mans. Det här är svårt att tränga in i. Då är det viktigt
att man kan styra arbetet kraftfullt så att vi kanske kan
knyta ihop, som jag sade i mitt anförande, de för-
svars- och säkerhetspolitiska målen, operativ förmåga,
dvs. verksamhetsmålen, och kostnaderna. Jag vill än
en gång uppmana försvarsministern att se till att vi
kan styra det kraftfullt mot detta, så att riksdagen
sedan kan få ett bra underlag. Förhoppningsvis behö-
ver vi inte vänta alltför länge på detta.</pre><pre>Anf.  53  ANDERS SVÄRD (c) replik:
Herr talman! Jag vill tacka försvarsministern för
beskedet beträffande helikopterberedskapen på Norr-
landskusten. Jag uppfattade beskedet så att till dess att
det finns ett avtal i frågan skall ingen flytt från Söder-
hamn genomföras. Jag uppfattade också att de orter
som är aktuella för lokalisering av en helikopter för
katastrofberedskapens behov är Umeå, Sundsvall-
Härnösand och Söderhamn. Det är enligt min mening
rimligt att den myndighet som har ansvaret och skall
betala också skall ha ett inflytande över lokalisering-
en.</pre><pre>Anf.  54  Försvarsminister BJÖRN VON
SYDOW (s):
Herr talman! Jag kan bekräfta det som Anders
Svärd nu säger om hur han uppfattat mitt anförande.
Jag bekräftar att det var min avsikt att säga just det
som Anders Svärd nu sade.</pre><pre>Anf.  55  OLLE LINDSTRÖM (m):
Herr talman! Efter den debatt som förevarit där
det mesta är sagt skall jag mycket kort beröra två
områden. Det gäller försvarets skolorganisation och
motioner som gäller bevarande av Bodens fästning.
Låt mig först säga något om skolverksamheten.
Det har redan påpekats vilket bristfälligt underlag
som regeringen presenterat när det gäller försvarets
skolverksamhet. Regeringen kräver nu att riksdagen
skall godkänna en inriktning som är utan innehåll.
Även utskottsmajoriteten borde anse att det är be-
svärligt att besluta om en lokalisering utan att utbild-
ningens innehåll är färdigutrett.
Enligt min mening är utbildningens innehåll sär-
skilt viktigt all den stund den nuvarande officersut-
bildningen har mycket hög kvalitet. Officerare är ju
faktiskt attraktiva på den civila marknaden. Därför är
det viktigt att man nu också vet säkert att den utbild-
ning som blir av inte försämras i kvalitet. Tvärtom
borde man vara helt säker på det innan man beslutar
om den organisation som ligger till grund för dagens
beslut.
Jag är också angelägen om att nämna några ord
om vinterutbildningen. Omfattningen av den utbild-
ningen finns inte heller beskriven. Alla minns kanske
att när Stridsskola Nord tillkom, var det på grund av
att man ansåg att några få veckors vinterutbildning
inte var tillräckligt. Därför etablerades och lokalisera-
des Stridsskola Nord till Umeå.
Det är viktigt att man har en plattform för utbild-
ning i och utveckling av tekniken vid strid i de spe-
ciella miljöer som finns i Norrland med kyla, snö och
ödemarksterräng. Det är också nödvändigt för att
uppfylla brigadernas krav på kompetens hos office-
rarna. Med ett minskat antal operativt rörliga armé-
stridskrafter ökar kravet på att samtliga brigader kan
uppträda och agera i vintermiljö.
Samtliga officerare placerade vid förband i norra
Sverige måste genomföra sin grundläggande skolut-
bildning, pluton- och kompanichefsutbildning, vid en
sådan utbildningsplats. Kravet på förmåga att strida i
vintermiljö för samtliga brigader innebär att den
måste byggas upp vid ett återtagande för huvuddelen
av det förband som ingår i förstärknings- och kraft-
samlingsalternativen.
För att skapa goda förutsättningar för att genomfö-
ra detta bör utbildning och teknikutveckling hållas
samman vid en grupperad skola. Risken för en splitt-
rad utbildning finns ju i och med att arméstridsskolan
skall lokaliseras till tre orter. Det är också viktigt för
de test och materielförsök som skall genomföras att
det sker i den miljö som finns i delar av vårt land,
särskilt i norra Sverige.
Det här kanske man kan tillgodose. Men det finns
i varje fall inför dagens beslut inga sådana förslag
redovisade. Det oroar mig litet grand. Därför vill jag
se det innan jag är helt klar över vad som gäller och
innan vi fattar de verkliga besluten om organisatio-
nen.
Den andra fråga jag ville ta upp är Bodens fäst-
ning, den unika kulturhistoriskt värdefulla tillgång
som Sverige har. De motioner som är inlämnade har
fått en relativt bra behandling, och även svaren är bra.
Jag är nöjd med det.
Men jag vill ändå påpeka att också försvaret och
departementet har ett ansvar att se till att man nu
bevarar det här kulturarvet för framtida generationer.
Det är många intressenter och många som skall delta i
det arbetet, men jag tror att huvudansvaret kanske
ändå ligger på försvaret och departementet. Därför
tycker jag att det är viktigt att påpeka det här, även
om jag i nuläget kan känna mig ganska nöjd med
svaret. Men vi måste se till att säkerställa bevarandet
av det kulturhistoriska värdet genom att göra Bodens
fästning till ett statligt miljöbyggnadsminne. De fem
fort som står runt omkring Boden är faktiskt en till-
gång som vi har all anledning att ta vara på och beva-
ra för framtiden.
Med det, herr talman, vill jag, liksom Henrik Lan-
derholm, yrka bifall till reservation nr 10.</pre><pre>Anf.  56  CHRISTER SKOOG (s):
Herr talman! Vi befinner oss alla i en värld av för-
ändring. Vårt svenska försvar befinner sig i en för-
ändringsprocess. Man kanske t.o.m. kan säga att för-
svaret befinner sig i en omvälvning. Det ställer stora
krav inte minst på alla dem som dagligen arbetar inom
den svenska försvarsmakten.
Det ställer också stora krav på oss politiker att för-
söka se helheten i försvarsfrågan - men inte bara i
försvarsfrågan, som är dagens ämne. Det gäller också
att se helheten i politiken över huvud taget. På det här
området kan det i vissa sammanhang vara svårare än i
många andra eftersom vi kommer från olika delar av
vårt land där det finns en som vi tycker väl fungeran-
de verksamhet, som också är en väl fungerande verk-
samhet. Men för helhetens skull får den ibland ge-
nomgå förändringar.
Då gäller det, tycker jag, att som politiker försöka
hitta de positiva delarna. Det finns ju egentligen
mycket som är positivt även i en förändringsprocess.
Jag tror att det faktiskt finns positiva inslag i alla
förändringsprocesser. Att bara låta allting vara som
det har varit tidigare behöver inte alls betyda att det är
bra eller att det blir bättre.
Trots att det redan har varit en diskussion om
skolor och försvarets framtida utbildning tänkte jag
försöka hålla mig litet kort till detta.
Det gäller att vi hittar en riktig samordning av
verksamheten, att vi hittar en ännu modernare utbild-
ning än vad vi har i dag och inte minst att vi i hägnet
av det s.k. svarta hålet hittar besparingar i det här
avseendet, även om det kan finnas de som ifrågasätter
storleken på besparingarna. Men ingen krona är för
liten för att kunna sparas. Det är viktig att hålla igen
på alla utgifter och se optimala lösningar.
Den framtida officersutbildningen är föreslagen att
till viss del bli gemensam. Jag tror att det finns an-
ledning att lyfta fram vissa saker i detta som jag tyck-
er är positivt. Jag tror att det är viktigt för officerare,
oavsett vilket vapenslag han eller hon skall verka i, att
man har en grundläggande lika utbildning.
Jag har roat mig med att titta på hur det ser ut i
dag. Utan att göra någon djupare analys vill jag bara
nämna några saker. Mellan den utbildning som be-
drivs för blivande officerare i marinen och den som
bedrivs för blivande officerare i flygvapnet kan det
skilja avsevärt vad gäller antal undervisningsdagar
och undervisningsveckor i grundläggande och som
jag tycker väsentliga ämnen. Inte minst i ämnet stats-
kunskap kan det skilja flera veckor mellan de olika
vapengrenarna. Detta tycker jag är en sådan väsentlig
sak att ta fasta på som bör vara lika för alla blivande
officerare.
Det finns de som säger att om man genomför det
som utskottet föreslår riksdagen, nämligen att det
skall bli tre gemensamma skolor, så kommer yrkes-
kompetensen hos officerare att försvagas. Jag tror inte
det. Jag tror att yrkeskompetensen kommer att behö-
vas även framöver och att den kommer att stärkas.
Eftersom vi förmodligen inte får en större försvarsor-
ganisation, utan en mindre, ökar kraven på att yrkes-
kompetensen skall finnas kvar och stärkas.
Utskottet föreslår att de tre olika skolorna för den
teoretiska gemensamma grundläggande utbildningen
inrättas i Östersund, Halmstad och Solna.
För att vi riktigt skall kunna se vad innehållet blir
fortsätter den särskilda utredningen med landshövding
Gunnar Björk. Han har, om jag är rätt informerad, i
dag fått förlängning och skall komma med sitt slutbe-
tänkande den 2 mars nästa år. Då först kan vi se detal-
jerna. Men inriktningen är helt klar. Det är viktigt att
vi fastställer platserna vid det här tillfället.
Det har varit en diskussion och litet olika tyngd i
delarna av utredningens förslag och regeringens för-
slag. Marinens officersutbildning, som i dag bedrivs i
min egen valkrets i Karlskrona, kommer visserligen
formellt att försvinna under namnet Marinens offi-
cershögskola. Men precis som Anders Svärd vill jag
understryka vad utskottet säger, nämligen att det som
berörs när det gäller den marina utbildningen är att
delar av officersutbildningen flyttas till den gemen-
samma utbildningen. Den mer vapengrensanknutna,
praktiska yrkesutbildningen kommer, enligt utskottets
starka signaler, att finnas kvar i Karlskrona. Och det
är inte bara för skojs skull man säger detta. Man säger
det därför att det sedan låg tid tillbaka har visat sig att
utbildningen för marinofficerare i Karlskrona har
kunnat fullgöras på ett bra sätt, inte bara organisato-
riskt utan även ekonomiskt.
Frågan om namnet på verksamheten i framtiden är
fortfarande öppen. Utskottet säger att namnet får
regeringen bestämma sedan. Det kanske blir en mari-
nens skola eller en stridsskola.
Det här är absolut klara signaler. De kan inte
misstolkas. Jo, de som vill kan misstolka dem. Men
om man är aldrig så litet välvilligt inställd kan man
inte misstolka detta. Utskottet, och jag hoppas även
riksdagen i dag, slår fast att det skall finnas en verk-
samhet för marinens del i Karlskrona även i framtiden
och för de andra vapenslagen på de platser som är
föreslagna.
Herr talman! Jag vill med detta korta anförande
yrka bifall till utskottets hemställan i dess helhet.</pre><pre>Anf.  57  ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c):
Herr talman! Jag avser att i detta inlägg ta upp
några frågor om regeringens ställningstaganden till
förhållanden för pliktpersonalen, såsom rätten till
ersättning vid sjukdom och kroppsskador, men skall
även något beröra pliktförmåner och meritvärderings-
system.
Sedan 1993, när vissa förändringar gjordes i ar-
betsskadeförsäkringen, har sjukpenningen för total-
försvarspliktiga i praktiken sänkts. Detta är givetvis
oacceptabelt - i synnerhet mot bakgrund av att de
värnpliktiga får vidkännas ett betydande ekonomiskt
avbräck jämfört med vad som gäller för dem som inte
blir inkallade och därigenom kan arbeta under mot-
svarande tid.
I utredningen om de totalförsvarspliktigas eko-
nomiska och sociala situation har detta förhållande
uppmärksammats. Det är tillfredsställande att rege-
ringen beaktat detta och avser att se över reglerna.
Det är dock viktigt att omgående få till stånd en
förbättring utan att avvakta genomförandet av utred-
ningens intentioner. Från Centerns sida vill vi starkt
understryka angelägenheten i att förbättra försäkrings-
skyddet för de värnpliktiga redan nu. Det är därför
med tillfredsställelse som vi konstaterar att regeringen
föreslår en ekonomisk förbättring vid sjukdom och
kroppsskador som uppkommer under totalplikt-
stjänstgöring och att ett enigt utskott delar denna
uppfattning.
I detta sammanhang vill jag också passa på att ut-
trycka tillfredsställelse över att regeringen avser att
tillsätta en ny pliktutredning med omfattande direktiv
för att komma till rätta med de brister som vidlåder
dagens system.
Pliktverket har påtalat problemet med stora av-
gångar både före inryckning och under grundutbild-
ning. Förhållandena är otillfredsställande både för den
enskilde individ som avbryter utbildningen och för
utbildningsförbanden liksom givetvis också för ut-
tagningssystemets trovärdighet. Avgångarna kan ha
många olika orsaker, alltifrån att den pliktinkallade
kommit in på någon utbildning som han vill prioritera
eller kanske fått arbete - i dessa tider ett nog så be-
gripligt skäl för att avstå från militärtjänstgöring - till
att man av olika skäl, t.ex. fysiska eller psykiska, inte
klarar pliktutbildningen.
Ett annat problem är den uppenbara orättvisa som
ligger i det faktum att allt färre inkallas till plikttjänst-
göring. De som kallas in förlorar pengar och studietid
i förhållande till kamrater som kan jobba eller starta
sina högskolestudier direkt efter gymnasieskolan. De
totalförsvarspliktigas ekonomiska förmåner måste mot
den bakgrunden ses över.
Någon form av civil meritvärdering av plikttjänst-
göring måste också utformas, t.ex. att fullgjord
plikttjänstgöring ger poäng vid ansökan till högsko-
lestudier. Att de totalförsvarspliktiga får platsgaranti
för högskolestudier är ett viktigt inslag i att förbättra
motiveringen för att fullgöra plikttjänstgöring.
Många utbildningar inom totalförsvaret, inte minst
inom den s.k. civila försvarssektorn, har dessutom den
karaktären att de automatiskt borde ges stort merit-
värde. Här finns dessutom utrymme för en breddad
pliktutbildning med nya inslag, inte minst mot bak-
grund av den vidgade hotbild som riksdagen tidigare
genom beslut i denna kammare har ställt sig bakom.
Utbildningen av värnpliktigt befäl och reservoffi-
cerare innehåller många moment av psykologi, peda-
gogik och ledarskap som borde bedömas som värde-
fulla både i näringslivet och i offentlig förvaltning. I
reservofficersutbildningen ingår dessutom vissa hög-
skolekurser i ämnen som språk och samhällslära.
Ett annat problem som tagits upp i den allmänna
debatten har varit och är att många värnpliktsutbilda-
de inte blir krigsplacerade efter utbildningen. Detta är
ett problem som på något sätt måste lösas. Det vidga-
de hotbegreppet och de utökade uppgifterna för total-
försvaret borde kunna innebära ett ökat behov av s.k.
krigsplacering även i andra befattningar än de som
strikt efterfrågas av Försvarsmaktens krigsförband.
Genom en civil meritvärdering av totalpliktstjänstgö-
ring kan man dessutom göra både den militära
plikttjänstgöringen och den civila plikttjänstgöringen
så attraktiva att utbildningen i sig blir värdefull, allde-
les oavsett om man blir krigsplacerad eller ej.
Centerpartiet har för övrigt en obruten tilltro till
både nyttan och nödvändigheten av en allmän total-
försvarsplikt som ett instrument dels för att förse
totalförsvaret med personal, dels för att stärka sam-
bandet mellan medborgarna och Försvarsmakten
respektive andra totalförsvarsmyndigheter och organi-
sationer. Vi menar att motivet för och behovet av en
allmän totalförsvarsplikt snarare har stärkts genom
den vidgade hotbilden och de utökade uppgifter som
Försvarsmakten, ÖCB och kommunerna har fått.
Tillåt mig att referera till Per-Edvin Sköld, som
var försvarsminister för länge sedan och sade ungefär
så här: Ett geografiskt stort land som Sverige kan
aldrig få för många soldater.
Jag anser att ambitionen fortfarande skall vara den
att den allmänna plikttjänstgöringen skall omfatta så
många som möjligt, i princip även kvinnor. Detta bör
kunna tillgodoses dels genom en mer differentierad
plikttjänstgöring och genom ett varierat utbildnings-
utbud med skiftande utbildningstider för olika befatt-
ningar, dels genom en utökad direktutskrivning både
för hemvärnets och territorialförsvarets behov samt
för olika civila befattningar i kommunerna. Detta
gäller inte minst, som tidigare sagts, mot bakgrund av
möjligheten att använda pliktpersonal vid svåra på-
frestningar på samhället i fred.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis givetvis yrka
bifall till försvarsutskottets hemställan i dess helhet.</pre><pre>Anf.  58  ROLF GUNNARSSON (m):
Herr talman! Jag skall i all korthet framföra några
funderingar kring betänkandet om Sveriges totalför-
svar 1998.
Det finns i dag en stark oro i försvarsleden ute i
vårt land. Farhågor finns för att all tankemöda ägnas
åt 1996 års försvarsbeslut medan visionerna inför
framtiden får stå tillbaka. Det är en uppenbar risk för
att krav på ytterligare förbandsneddragningar kommer
att resas relativt snabbt. Vi riskerar att få en framtid
kännetecknad av ständiga förbandsnedläggningar och
därtill kopplade lokala räddningsaktioner, allt till
förfång för vår försvarsförmåga.
Som sagts här i dag brottas Försvarsmakten med
stora olösta ekonomiska problem. ÖB har klart dekla-
rerat att om den ekonomiska obalansen kvarstår,
kommer krav från Försvarsmakten på att de krigsor-
ganisatoriska målen måste reduceras. Detta kommer
då främst att handla om förslag som rör antalet för-
band, inte kvaliteten i de enskilda förbanden.
Som ny ledamot har man svårt att hänga med i
svängarna när bl.a. försvarsministern bjuder upp till
en dans som gäller miljoner och miljarder. Försvars-
ministern anger nivån 300-500 miljoner kronor vara
ett problem. Jag har dock i min bänk en kopia av en
overheadbild där överbefälhavaren talar om 9,9 mil-
jarder. Jag är medveten om att ÖB då talar om tiden
fram till år 2002, men det är svårt att hänga med i den
här ekonomiska diskussionen.
Vi vet också att vissa brigader, vilkas antal vi har
fastställt här i kammaren, har vakantsatta bataljoner
som i dag inte innehåller vare sig soldater eller mate-
riel. Dessa vakantsatta bataljoner finns i dag, enligt
information som vi har fått i utskottet, i Eksjö, Halm-
stad, Kungsängen och Hässleholm. Detta är självklart
inte bra.
Herr talman! Detta var några allmänna synpunkter
på betänkandet. Jag övergår nu till frågan om helikop-
terorganisationen, och jag skall hålla mig till oron
över avsaknaden av helikoptrar vid Norrlandskusten.
Jag har själv väckt en motion i frågan, där jag fö-
reslår Söderhamn som stationeringsort för en rädd-
ningshelikopter. Vi har tidigare i dag hört inlägg från
Lennart Rohdin, Folkpartiet, Jan Jennehag, Vänstern,
Annika Nordgren, Miljöpartiet, och Åke Carnerö,
Kristdemokraterna, där man mycket klart har redovi-
sat regeringens passivitet i den här frågan.
Regeringen måste, som vi ser det, lämna ett mera
klart besked i denna fråga. Det går inte att hela tiden
hänvisa till förhandlingar. Med Norrlandskusten me-
nar jag här sträckan Gävle och norrut. Då majoriteten
beslutade att lägga ned F 15 i Söderhamn uppstod en
vit fläck på helikopterkartan. Vår mening i detta
sammanhang återfinns i reservation 23. Söderhamn är
en bra stationeringsort.
Vi talar här om en vit fläck på sträckan Uppsala-
Luleå. En stationering i Söderhamn skulle också vara
en trygghet för den del av landet som jag represente-
rar, dvs. för Dalarna. Regeringen har inte givit några
besked, vilket är oroande. Försvarsministern menade i
dag att det finns tre alternativ. Beskedet om Umeå
som alternativ är mera skrämmande än lugnande. På
sträckan Uppsala-Luleå är Umeå inget alternativ.
Dessutom är ju Umeå utraderat från den försvarspoli-
tiska kartan genom nedläggningen av NB 20. Denna
nedläggning skapar självklart sorg i hjärtat hos den
som är försvarsutskottets fadder för NB 20.
Också då det gäller Försvarsmaktens helikopter-
organisation i stort har Moderaterna liksom fyra andra
oppositionspartier som ståndpunkt att vi skall ha fem
och inte fyra divisioner och att två av dessa divisioner
skall finnas i södra militärområdet med divisionssta-
berna lokaliserade till Kallinge och Säve.
Slutligen, herr talman: Jag vill tacka utskottet för
en positiv skrivning kring min motion om behovet av
undervisning i lung- och hjärträddning för alla värn-
pliktiga. Det var ett möte med alerta representanter
från Värnpliktsrådet som gjorde att jag skrev motio-
nen. De argument som man framförde tyckte och
tycker jag är tillräckliga.
En utbildning i hjärt- och lungräddning för våra
värnpliktiga ger inte bara en ökad trygghet för den
värnpliktige utan också en chans till överlevnad för
den värnpliktige som drabbas av hjärt- eller and-
ningsstopp. En utbildning i hjärt- och lungräddning
skulle också vara en ren samhällsekonomisk vinst
genom att försvaret skulle kunna ge 30 000 ungdomar
denna relativt enkla men viktiga utbildning. Jag tackar
för en positiv skrivning och hoppas att Försvarsmak-
ten inser värdet av detta och startar utbildningen.
Herr talman! Jag har samma yrkande som Henrik
Landerholm och Olle Lindström om tillstyrkande av
reservation 10 men står självfallet bakom samtliga
våra reservationer.</pre><pre>Anf.  59  ULF KERO (s):
Herr talman! Utskottet och riksdagen har vid ett
flertal tillfällen i samband med försvarsbeslut haft
anledning att behandla helikopterfrågor, och det
kommer jag nu att ägna mig åt. Det gäller framför allt
sjuktransport- och räddningshelikoptrar, insatser för
civila med Försvarsmaktens helikoptrar och hur dessa
enheter och resurser skall användas till stöd för det
civila samhället. Helikoptrarna har sammantaget
många viktiga uppgifter både nu och framöver.
I och med 1996 års totalförsvarsbeslut lades grun-
den till bildandet av Försvarsmaktens helikopteror-
ganisation. Verksamheten skall fr.o.m. den 1 januari
1998 samlas i ett nytt program och ledas av Försvar-
smaktens helikopterflottilj som lokaliseras till Mal-
men utanför Linköping. Regeringen avsåg att åter-
komma till riksdagen angående organisationen och
baseringen av denna, och där är vi nu.
Utskottet anser att denna förändring med en för-
svarsmaktsgemensam organisation för hela helikop-
terverksamheten ligger i tiden. Utbildningen kan
bedrivas mer rationellt, och undershållstjänsten sam-
ordnas. Strävan med omstruktureringen är att om
möjligt minska kostnaderna. Den internationella verk-
samheten ställer också nya krav på helikopterverk-
samheten. Detta kommer sammantaget att leda till
effektivare användning i stort, och man kan räkna
med samordningsvinster framöver. Försvarsmakten
men även samhället i övrigt kan använda helikopter-
resurserna på ett bättre sätt.
Försvarsmakten har i augusti lämnat sitt slutliga
förslag till den nya organisationen. Det nya föreslagna
programmet för Försvarsmaktens helikopterflottilj
gäller organisationen både för krig och fred. Krigs-
uppgifterna är givetvis centrala även i fortsättningen.
Men det som uppmärksammats mest och som vi för-
hoppningsvis också kommer att leva med är organisa-
tionen i fred. Det är den som har varit uppe till debatt.
Förslaget innebär att samtliga resurser samman-
förs i en flottilj. Den operativa verksamheten på lokal
nivå kommer att organiseras i fyra divisioner. Om vi
börjar norrifrån är det:
Division norr, AF 1, F 21 och F 4.
Division ost, med ledning från Berga, helikopter-
divisionen, F 16:s flygräddningsgrupp och helikopter
från Visby.
Division Malmen, med Östgöta arméflygbataljon,
AF 2, och de gemensamma skolorna.
Division syd, slutligen, har fått den största upp-
märksamheten, och har kommit upp till diskussion
även här i kammaren i dag vid ett par tillfällen. Detta
befolkningstäta område har rik infrastruktur och stor
sjötrafik både i Västerhavet och på sydkusten. Här
kommer räddningshelikoptrar att utgångsbaseras vid
både Kallinge och Säve. Ledningen för Division syd
placeras i Kallinge och har till uppgift att samordna
samtliga räddningstjänstresurser som i dag finns vid
Kallinge, Säve, F 10 och F 7. 12:e och 13:e helikop-
terdivisionen omorganiseras till den division benämnd
13:e helikopterdivisionen och bildar Division syd.
Det betyder inte att västkusten på något sätt saknar
ledning eller helikoptrar. Utskottet nämner bestämt att
fem tunga helikoptrar skall utgångsbaseras vid Säve.
Dessa skall utnyttjas för såväl produktion av krigsför-
band som den räddningsverksamhet som behövs i
detta område. Resurser kommer även fortsättningsvis
att finnas i rätt stor omfattning.
Samverkan med civila organisationer kommer
framöver att utvecklas. Det gäller räddningstjänst och
sjuktransporter. Det ankommer på myndigheten att
samordna detta så bra som möjligt så att den bästa
effekten uppnås. Det är målet med det hela.
Vi har här diskuterat flygövningsområdena och att
det skulle försvåra för Säve att inte ha kvar resurser
om F 7 har flygövning. Men flygövningsområden är
inte alltid vid flottiljen, utan de befinner sig i ett annat
område. T.ex. F 10 befinner sig ofta med sina flyg-
övningar över Östersjön, dvs. i närheten av Kallinge
och F 17. Det är en uppgift för den nya flottiljen att
samordna sådana verksamheter.
Enligt Socialdemokraterna och Centerpartiet
kommer den nya organisationen med en gemensam
helikopterorganisation inom södra militärområdet
men för hela Sverige att ge möjlighet att uppträda
samlat, flexibelt och effektivt i båda operationsområ-
dena - för Division syd i Västerhavet, i Öresund och i
södra Östersjön. Ytterligare divisionsledning skulle
motverka ambitionen om ett effektivt utnyttjande av
resurserna och innebära en kraftsplittring och motver-
ka syftet med att samordna helikopterresurserna.
Förslaget tillgodoser Försvarmaktens krav på ef-
fektiv förbandsproduktion och behov av flygrädd-
ningsberedskap. Det är också tillstyrkt av Överbefäl-
havaren, som har ställt sig bakom detta.
Herr talman! Vad gäller Norrlandskusten har ut-
skottet vid tidigare tillfällen påtalat ett behov av en
bättre beredskap i området. Regeringen har påtalat
detta för ansvariga myndigheter. Det är därför med
tillfredsställelse som jag här har hört att försvarsmi-
nistern har meddelat att frågan är på väg mot sin lös-
ning och att Bottenhavsområdet får tillgång till en
helikopterresurs som skall finnas baserad där. Men
som vi tidigare har sagt ankommer det på myndighe-
ten att besluta om vad enskilda helikoptrar placeras.
Utskottet framhåller också behovet att den nu ak-
tuella åtgärden inom helikopterorganisationen skall
följas upp på ett bra sätt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan beträffande punkterna 21 och 22 beträffande
Försvarsmaktens helikopterorganisation och helikop-
terberedskapen längs Norrlandskusten och för säker-
hets skull avslag på samtliga reservationer i denna
fråga.</pre><pre>Anf.  60  ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Herr talman! Ulf Kero nämnde ambulanshelikopt-
rar. Försvarsmakten har fem sådana. De är mycket
värdefulla resurser. Förslaget som nu ligger innebär
att det inte kommer att finnas flygburen ambulans vid
Säve eller i Ängelholm. Det har alltså med lednings-
funktionerna att göra.
Sedan nämnde Ulf Kero också att flygövningsom-
rådena inte ligger vid flottiljen och att flygövningarna
inte sker där. Det är helt riktigt. De sker inte där. Men
det bekräftar bara vad jag sade. Dessa helikoptrar
kommer enligt förslaget att stationeras vid Säve, men
kommer sedan att återgå till sin gamla arbetsplats, var
det nu är någonstans.
Vi kristdemokrater menar alltså att det finns starka
sjöoperativa och landoperativa behov av att vi har två
divisioner i det stora södra militärområdet, för att man
samtidigt skall kunna leda verksamhet. Ulf Kero, det
här handlar inte om pengar.
När det sedan gäller besparingar har försvarsut-
skottet ju inte fått någon bra redovisning av hur det
egentligen blir. Jag menar att Kallingedivisionen
måste ha dubblerade funktioner när det gäller ansva-
rig flygchef m.m.</pre><pre>Anf.  61  ULF KERO (s) replik:
Herr talman! De ambulanshelikoptrar som För-
svarsmakten har hand om finns i dagens läge i Väs-
terbottens län där man utför transporter för sjukvårds-
huvudmännen. Men det är fortfarande på det viset att
försvaret inte kan ta den lagstadgade delen av en
ambulanshelikopterverksamhet. Det är fortfarande
sjukvårdshuvudmännen som är ansvariga för den. Det
betyder att det inte finns något behov för Försvar-
smakten att klara av det.
Men den organisation som vi diskuterar i dag för
Västsverige och Sydsverige ger ju möjlighet till sam-
ordning om det behövs. Den kan vara ett stöd för
sjukvårdshuvudmännen i ambulansverksamheten. Det
behöver inte betyda någon nackdel jämfört med hur
det är i dag, utan kanske tvärtom en fördel på lång
sikt.
Jag nämnde flygövningarna i det perspektivet att
det är en uppgift för divisionsledningen att samordna
de här frågorna. Flygövningsområdet behöver inte
alltid ligga vid flottiljen, utan det är naturligtvis ett
större område.</pre><pre>Anf.  62  ÅKE CARNERÖ (kd) replik:
Herr talman! Ambulanshelikoptrarna åter en gång.
När vi nu får det nya västsvenska länet, Västra Göta-
land, hoppas jag att det skall finnas möjlighet att
knyta en sådan ambulans till Göteborg. När vi inte får
en division vid Säve och det med regeringens förslag
visar sig att man inte kan placera en sådan ambulans
där är det naturligtvis till nackdel inte bara för För-
svarsmakten utan för det fredstida samhället. Jag är
helt medveten om att Försvarsmakten inte själv kan
placera ut de här helikoptrarna och bekosta dem. Det
måste vara knutet till det fredstida samhället.
Det här gäller naturligtvis också Ängelholm, som
ligger i det befolkningstäta Skåne.</pre><pre>Anf.  63  ULF KERO (s) replik:
Herr talman! Vad gäller ambulanshelikoptrarna
finns det ingen motsättning mellan mig och Åke Car-
nerö på något sätt. Jag är också mån om att försvarets
helikoptrar, som är inköpta för den här typen av verk-
samhet, skall kunna användas ute i det civila samhäl-
let. Men det är som sagt sjukvårdshuvudmännen som
är ansvariga och som upphandlar den här tjänsten.
Om sedan Försvarsmakten kan vara med på det är det
bara positivt för Försvarsmakten.</pre><pre>Anf.  64  GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Socialdemokraterna och Centerpar-
tiet lägger nu ned officershögskolan i Karlskrona, i
den del av Sverige som har haft och fortfarande har
oerhört stora arbetsmarknads- och sysselsättnings-
problem. Det är en högkvalitativ högskola man lägger
ned. Sett ur det socialdemokratiska perspektivet och
mot bakgrund av propagandan om ökad utbildning
och kompetenshöjande åtgärder är det en absurd
nedläggning.
Karlskrona har sedan några år en mindre högsko-
la. Det finns anledning att också betänka detta ur den
synvinkeln att varje högskola borde kunna användas
också i den grundläggande militära utbildningen. Nu
skyndade sig genast socialdemokrater och centerpar-
tister i en skön och märklig förening att lägga ned den
här officershögskolan och flytta den till en ort som
borde ha betydligt större förutsättningar för syssel-
sättning och framtid än Karlskrona och Blekinge
åtminstone hittills har visat sig ha. Det är synd med
tanke på hur den här nedläggningen kommer att drab-
ba 50 eller kanske fler kvalificerade anställda och
deras familjer. Jag skall återkomma till detta.
Jag vill bara också ta upp det faktum att Sven
Lundberg för en timme sedan har uttalat sig litet
märkligt. Han frågar om vi moderater har märkt att
det säkerhetspolitiska klimatet har förändrats. Jag
säger att det är en märklig fråga därför att Sven Lund-
berg torde ha läst alla motioner, inte minst de modera-
ta eftersom han gärna polemiserar med oss. Där står
klart och tydligt precis det som Sven Lundberg talade
om.
Jag förstår att det här är demagogi och kanske ett
försök till rolighet. Men det handlar också om den
ansats som vice ordföranden i försvarsutskottet och
socialdemokraternas nestor i försvarsutskottet gav.
Han har nämligen angripit att vi moderater anser att
det behövs mer pengar till försvaret. Vi begränsar oss
till ett förslag om en påfyllnad som i någon mån
skulle täcka de svarta hål och de behov som ÖB och
sannolikt också Sven Lundberg själv ser i försvaret.
Det handlar om flera miljarder sett över några få år.
Då inställer sig naturligtvis en reflexion. Många
påstår att vi har fått en säkerhetspolitiskt sett tryggare
omgivning. Men vi vet att alla som sysslar med analys
och som har kunskap och insikter egentligen ser sä-
kerhetspolitiken som väldigt oviss. Ingenting kan vara
mer farligt för en här eller en modern försvarsmakt än
ovisshet.
Har man lyssnat till den ryske presidenten under
hans besök här i Sverige finner man att det är väldigt
mycket av improvisationer som kännetecknar denne
man. Men det är väl så, herr talman, att just president
Jeltsin är det enda vi egentligen har att hålla oss till
om vi skall söka efter någon form av relevant be-
dömning för framtiden. Precis som Henrik Lander-
holm mer utförligt påtalade i sitt inledningsanförande
vet vi att vi för närvarande har den demokratiskt sin-
nade Jeltsin men vi vet inte vad vi får när han vacklar.
Förr eller senare kommer det dessvärre att hända.
Sven Lundberg ville också genera oss moderater
med frågan om vi ville ha kvar kavalleriet. Han ut-
tryckte det dock på ett annat sätt. Han sade att om
moderaterna hade fått bestämma hade väl kavalleriet
varit kvar. Nu sade han inte "hästbundet" kavalleri.
Han talade kanske om kavalleri i största allmänhet.
Låt mig upplysa Sven Lundberg om att kavalleri finns
fortfarande som begrepp i t.ex. USA. Jag vill gärna
tro att Sven Lundberg i en av sina resor till USA har
sett att det är ett framstående mekaniserat vapenslag,
bl.a. med pansarvagnar.
Det här är försök att komma åt moderaterna - ett
parti som har en bra politik och som uppenbarligen
stör socialdemokrater, t.o.m. så schysta sådana som
Sven Lundberg.
Herr talman! Låt mig sedan komma in på Anders
Svärds beskrivning av situationen i omgestaltningen
till försvarsgemensamma skolor. Först och främst
ville Anders Svärd ge besked åt alla håll utom till
Karlskrona. Snabbt beslut  skulle vara anledningen till
att man nu hastar iväg och fattar ett beslut som inte
grundas på det som är normalt i Sverige, nämligen en
gedigen utredning och ett remissförfarande. Det är nu
fråga om en utredning som knappt har kommit halv-
vägs och som i dagens läge har skapat en hel del frå-
gor. Christer Skoog sade att han inte visste vad som
skulle hända när högskolan väl blev nedlagd i Karls-
krona. När officershögskolan har lagts ned blir det
något annat, hoppades Christer Skoog. Protokollet får
utvisa hur hans ord föll. Jag blir något förvånad. Jag
satt här och lyssnade intensivt i tron att jag skulle
kunna tala i minst tio minuter på grundval av det som
Christer Skoog skulle säga. Det blir litet svårt.
Anders Svärd har emellertid givit beskedet att det
egentligen inte är fråga om någon nedläggning i
Karlskrona. Också här kommer protokollet att vara
skriften på väggen om hur orden föll.
Men faktum är att det är fråga om en nedläggning
av en högskola. Det har jag påpekat, och det har
många andra konstaterat. Beskedet slog ned som en
bomb i Karlskrona, inte minst bland de anställda, för
några månader sedan när man fick klart för sig att det
verkligen handlade om en nedläggning. Man blev
förvånad. För det första kom beskedet som en luft-
landsättning från fiendesidan. För det andra hade man
fått lugnande besked från socialdemokrater och för-
modligen också centerpartister.
Det är de facto så att 50-55 kvalificerade jobb
försvinner, och det är en högskola som försvinner.
Den flyttas till annan ort. Då hjälper det inte att vara
mycket vilseledande genom att säga att den marina
utbildningen blir kvar i Karlskrona. Visst, det blir
några terminer till. Det är riktigt. Men själva det fak-
tum att Karlskrona fortfarande är bästa orten med
tradition, kunskaper, kunnande och med kvalificerade
lärare. Det gör att skolan naturligtvis borde vara
självklar för en fortsättning på området. Säg inte att
den försvarsgemensamma utbildningen till officerare
är någonting sakrosant.
I Kanada har denna utbildning genomförts. Redan
efter något år började denna sammanhållna utbildning
att ifrågasättas. Man diskuterar nu hur man skall göra
i fortsättningen.
Fru talman! Jag trodde att Christer Skoog skulle
säga så mycket att det kunde vara värt att kommentera
här och nu.
Jag finner att reservationerna 10 och 18 redan har
blivit föremål för bifallsyrkanden. Jag vill inte att det
skall bli fler omröstningar än vad som är nödvändigt.
Jag ber om att få yrka bifall till reservationerna 10
och 18.
Jag konstaterar att det finns minst lika goda förut-
sättningar för en fortsatt och, varför inte, gemensam
sammanhållen officersskola inom försvarsmakten i
Karlskrona. Varför i all världen flytta denna ut i lan-
det?</pre><pre>Anf.  65  SVEN LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Jag förstår att Göthe Knutson vill ha
en replik. Jag skall gärna gå honom till mötes. Jag
skall försöka ta det hela så snabbt som möjligt - tiden
går.
Göthe Knutson blir irriterad över att jag redogör
för Moderaternas politik. Det går att läsa innantill i
den akt vi behandlar i dag. Han kanske inte tyckte om
att jag redovisade att Moderaterna ligger nedgrävda i
skyttegravarna. De har inte blickat ut över världen
och Europa och sett att dessa förändringar sker i dag.
De begär bara mer och mer pengar.
Moderaterna har alltid flyttat sina positioner. So-
cialdemokraterna har fått ta ansvar för landets försvar
under årtionden. Vi har stått för förändringar, och för
varje förändring vi har genomfört har Moderaterna
ställt sig upp till försvar för den just då givna positio-
nen. Så är det. Det är bara att se på historien.
Det var synd att Knutson inte lyssnade ordentlig.
Men jag sade faktiskt hästanspänt kavalleri. Det finns
i protokollet. Men ibland kan man slumra till något.
Det var en karikatyr av moderat politik. Om ni ha-
de fått styra hade vi haft kvar hästarna. Det ligger
något i detta. Ni är traditionellt starkt konservativa
och har svårt att se nya saker.</pre><pre>Anf.  66  GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Fru talman! Det här var värre än jag trodde. Det
skall vara hästar i Sven Lundbergs värld. Omgivning-
en i Sollefteå har ju varit av den arten.
Men likt skriften på väggen finns det bekräftat se-
dan årtionden att den moderata försvarspolitiken legat
i framkant. Till skillnad från ett och annat parti var vi
bl.a. föregångare till utvecklingen av luftförsvar. Det
gäller bl.a. JAS-planet - Gripen. Det är kända fakta.
När nu Sven Lundberg vill göra karikatyrer, har
jag kanske bidragit till någon säkrare grund genom att
ta upp dessa frågor i kammaren. Det viktiga är att vi
får så pass mycket pengar till försvarsmakten att man
inte skall behöva dras med improviserade nedskär-
ningar när t.o.m. två försvarsbeslut är fattade med
föresatsen att man skall råda bot på de ekonomiska
problemen. Det ställer dessvärre inte regeringspartiet,
ej heller Centerpartiet, upp på. Men vi har lagt fram
förslag.</pre><pre>Anf.  67  CHRISTER SKOOG (s) replik:
Fru talman! Göthe Knutson ondgjorde sig över att
mitt inlägg tidigare inte gav honom anledning att tala
tillräckligt länge. Jag undrar om jag inte gjorde ho-
nom besviken därför att jag tyckte att Göthe Knutson
talade väldigt länge utan att säga något. Men en sak
uppfattade jag, och det var att han ansåg att den dis-
kussion som har förts när det gäller den marina ut-
bildningen i Karlskrona var vilseledande. Jag vill
påstå att andra än socialdemokrater och centerpartis-
ter nog i så fall har stått för de vilseledande inläggen.
I utskottsbetänkandet slår socialdemokrater och
centerpartister nu, och förhoppningsvis riksdagen så
småningom, fast att det även i fortsättningen skall
finnas en marin utbildning i Karlskrona, en väl funge-
rande marin utbildning. Så har det varit i många år.
Att man sedan tar bort en del av officersutbildningen
är ju ett led i samordningen till en till viss del gemen-
sam försvarsmaktsutbildning för officerarna i försva-
ret. Men det är ingen som kan misstolka de signaler
som ges i betänkandet, utom möjligtvis Göthe Knut-
son och han gör det i så fall med vilja. Vi som står för
majoriteten är övertygade om att det kommer att bli
en väl fungerande skola i Karlskrona, även om den får
ett annat namn.
När vi om några månader eller något år kan titta
tillbaka på historien kommer jag att ha fått rätt och
Göthe Knutson att ha fått fel på den här punkten - det
är jag övertygad om.</pre><pre>Anf.  68  GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Fru talman! Det skulle ju vara bra för människorna
i Karlskrona, inte minst de försvarsanställda, om
Christer Skoogs förhoppningar slog in. Men det var ju
ingenting annat än tro och loven - förhoppningar -
som uttalades av honom tidigare om att det skulle bli
någonting annat här nu.
Detta går igen i ryktena. Jag har genom åren haft
mycken kontakt med Karlskrona och var en av dem
som deltog i det första opinionsmötet i somras med
representanter för de försvarsanställda - det skedde i
Karlskrona med samling i en av Försvarsmaktens
lokaler. Jag kan därför vittna om att det i begynnel-
sen, dvs. när den här luftlandsättningen skedde, inte
fanns någon som ville tro att man har en så oansvarig
och direkt orimlig beslutsordning att man springer
ifrån en pågående utredning och beslutar att lägga ned
officershögskolan. Vem är det som tror att det sedan
kan komma en ersättning? Det gör det inte - det är
50-55 kvalificerade tjänster som försvinner någon-
stans ut i landet.
I detta läge hade jag stora förväntningar på att
Christer Skoog skulle tala om vad det är som nu
kommer. Någonting måste väl komma i stället, även
om det inte täcker vare sig behovet eller kvalitetsas-
pekterna. Men det skedde inte, och därför uttryckte
jag min ledsnad.</pre><pre>Anf.  69  CHRISTER SKOOG (s) replik:
Fru talman! Opinionsmöten är bra, Göthe Knut-
son. Men det är en sak att tala vitt och brett på opini-
onsmöten, men när det gäller det verkliga ställnings-
tagandet och förmågan att hitta majoriteter för att
göra en reell politik av det som man tror är möjligt
ställde sig Göthe Knutson utanför. Det var alltså
återigen arbetarrörelsen och Centern som fick ta an-
svaret.
Göthe Knutson försöker vilseleda de människor
som arbetar i Karlskrona med att säga att de 55 tjäns-
ter som Göthe Knutson anser finnas där skall försvin-
na. Det är ingenting som jag vill bekräfta. Det finns
ingen som kan säga det i dag. Dessa tjänster kan
t.o.m. till stor del bli kvar - i en annan skola där nere,
under ett annat namn. Det vet varken Göthe Knutson
eller jag.
Men det jag vet - och det riksdagen kommer att
fatta beslut om - är att det bara är en viss del av offi-
cersutbildningen som kommer att flyttas från Karls-
krona och att det skall finnas utbildning kvar i Karls-
krona. Namnet på den skolan återkommer regeringen
och så småningom riksdagen till. Det är fakta.
Jag vill inte i den här debatten citera tidningen
Sydöstran, för det är många här som inte har läst det,
men kanske man skulle göra det? Nej, Göthe Knutson
vet vad jag menar.</pre><pre>Anf.  70  GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Fru talman! Sådana halvkvädna visor som det där
sista uttalandet från riksdagsmannen Christer Skoog
är mindre vanliga i ett parlament. Så märkvärdigt lär
det väl inte vara att det har något slags bevisvärde.
För eller mot vad? frågar jag mig i så fall.
Nej, Christer Skoog, det här pratet om att offi-
cershögskolan i själva verket skall finnas kvar - även
om det uttrycks på ett mer glidande och antydande
sätt - håller inte. Här är det fråga om nedläggning av
en högskola. Att det handlar om det är fastslaget i
regeringens proposition. Då försvinner tjänsterna vid
den högskolan. Sedan blir det en fortsättning, påstår
Christer Skoog. Vilken? Ja, det kan han inte uttala sig
om, och inte någon annan heller.
Det är ju inte så att Socialdemokraterna och Cen-
tern har gått ut i härnad mot någon högre makt som
vill lägga ned i Karlskrona. Det är ju era påhitt! Jag
förstår att det är meningslöst att tala om andra partiers
inblandning i det här och att det finns andra orter som
har hoppat upp på vagnen. Men Karlskrona är redan
tillräckligt drabbat. Det har varit åderlåtningar, ned-
skärningar och nedrustning motsvarande ungefär tre
infanteriförband. Det är mycket i en stad av den be-
gränsade storleken.</pre><pre>Anf.  71  STIG GRAUERS (m):
Fru talman! Jag skall i denna debatt om Sveriges
totalförsvar 1998 uppehålla mig vid ett delområde
som har både militärt och civilt intresse - försvarets
helikopterorganisation. Mitt intresse för detta område
är betingat av omtanke både om försvaret och om vårt
lands infrastrukturella utveckling.
Av handlingarna framgår att jag inte är ensam i
riksdagen om att bedöma helikopterorganisationen ur
detta helhetsperspektiv. I propositionen anges mycket
tydligt att Försvarsmaktens helikopterflottilj har en
organisation i krig och en annan i fredstid. Att det är
på det viset förklarar man med att flottiljen tilldelas
löpande civila uppgifter. Den skall svara för uppgifter
på regional och lokal nivå.
På lokal nivå skall verksamheten enligt proposi-
tionen och betänkandet organiseras i fyra divisioner,
med uppgifter avseende i första hand flygräddning
och sjöräddning samt sjuktransporter.
Går man sedan till motionsfloden skall man finna
att motionärer från samtliga riksdagspartier gör en
annan bedömning av det erforderliga antalet divisio-
ner än regeringen. Två partimotioner och två kommit-
témotioner - från Miljöpartiet och Folkpartiet respek-
tive Kristdemokraterna och Vänsterpartiet - förordar
fem divisioner. Detsamma föreslås i motion 301,
skriven av mig själv, och i motionerna 313 av Mari-
anne Andersson, Centern, 314 av Claes-Göran Bran-
din och Sten Östlund, Socialdemokraterna, 323 av
Erling Bager och Kenth Skårvik, Folkpartiet, 325 av
Elizabeth Nyström och Kent Olsson, Moderata sam-
lingspartiet och 327 av My Persson och Arne Anders-
son, Moderata samlingspartiet.
Samtliga motionärer föredrar fem divisioner och
vill att av regeringen föreslagen Division syd delas
upp i en Division syd och en Division väst. Division
väst skall ha divisionsledning i Säve och Division syd
divisionsledning i Kallinge.
Vid utskottets behandling av dessa motioner vann
de fem partiers fulla gillande: Moderaterna, Folkpar-
tiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokrater-
na. Dessa partier har i en gemensam reservation nr 22
angivit att de anser att den av regeringen förordade
Division syd får ett orimligt stort ansvar. Divisionen
får nämligen ansvar för flygräddningsberedskap vid
tre flygflottiljer, två marinkommandon, civil sjö- och
flygräddningsberedskap i landets tätast trafikerade
sjötrafikområden på väst- och sydkusten, nödhelikop-
terverksamheten för hela södra och västra Sveriges
befolkning inklusive landets största fastboende öbe-
folkning samt för bevakning av Västsverige, som
infrastrukturellt är landets största riskområde.
Man skulle kunna tro att en femte division skulle
medföra att de rationaliseringsvinster som regeringen
vill tillgodoräkna sig går om intet. Så är inte fallet.
Vid utskottets behandling av reservationerna klarlades
att förslaget om fem divisioner innebar minskade
personalomflyttningskostnader, minskade trakta-
mentsomkostnader, minskade tider för förflyttningar,
minskat antal omstationeringar och sist men inte minst
minskade kostnader för förflyttningsflygningar, s.k.
tomflygningar. Detta innebär lägre totalkostnad än
vad regeringsförslaget innebär.
Vad jag kan utläsa ur betänkandet - s. 72, andra
stycket uppifrån - är att regeringen inte är övertygad
om att dess eget förslag är särskilt bra. Även ut-
skottsmajoriteten, bestående av s och c, tvekar. Man
skriver: "Utskottet vill understryka behovet av att de
nu aktuella åtgärderna inom helikopterorganisationen
följs upp. Om det skulle visa sig att resultatet, exem-
pelvis beträffande räddningsberedskapen, inte blir det
avsedda, förutsätter utskottet att regeringen återkom-
mer till riksdagen i frågan, vilket för övrigt regeringen
i propositionen utfäst sig att göra."
Är man nu så osäker som denna text avspeglar in-
för ett beslut som egentligen gäller 1998 - ett beslut
som skall gälla de närmaste tolv månaderna - tycker
jag att man borde dra slutsatsen att man skall följa de
fem partier som reserverat sig och förorda fem divi-
sioner i stället för fyra.
En intressant reflexion har jag gjort när jag har
följt medierapporteringen från Syd- och Västsverige
den senaste tiden just i denna fråga. Jag frågar mig
om det verkligen är så många riksdagsledamöter från
socialdemokratin och Centern i Syd- och Västsverige
- från majoritetspartierna - som delar reservanternas
åsikter. Om de kommer att hålla fast vid sina uttalade
ställningstaganden i press och medier vid den kom-
mande voteringen torde det bli en ganska tydlig
övervikt för reservanterna. Fru talman! Vid votering-
arna avseende reservationerna 22 och 23 kommer vi
moderater att ge reservationerna vårt full stöd. I övrigt
ber jag att få yrka bifall till Henrik Landerholms yr-
kanden.</pre><pre>I detta anförande instämde Jan Backman, Bertil
Persson, Sten Andersson, Maud Ekendahl, Ingvar
Eriksson, Anna Åkerhielm, Inga Berggren, Lennart
Fridén, Elizabeth Nyström och Peter Weibull Bern-
ström (alla m).</pre><pre>Anf.  72  SVEN BERGSTRÖM (c):
Fru talman! Av dagens debatt har det väldigt tyd-
ligt framgått hur smärtsamt det är när en stor organi-
sation skall anpassas, omstruktureras och skäras ned.
Det är viktigt att en sådan förändring görs på ett klokt
sätt med god framförhållning och att den är väl ge-
nomtänkt.
Jag har under allmänna motionstiden väckt en
motion när det gäller helikopterberedskapen längs
Norrlandskusten. Jag tänkte något kommentera situa-
tionen för den verksamheten. Jag vill då titta tillbaks
på vad försvarsutskottet sade hösten 1996, alltså för
ett år sedan.
Utskottet skrev då följande: Utskottet konstaterar
att regeringen nu inte lägger några förslag om pro-
grammet Helikopterförbands organisation och base-
ring. Regeringen avser återkomma till riksdagen i
ärendet hösten 1997. Utskottet anser det viktigt att
detta förslag blir en helhetslösning som beaktar upp-
gifterna såväl i krig som i fred. Härvid bör samhällets
möjligheter att utnyttja de militära helikopterresurser-
na i fred inte försämras.
Utskottet framhöll vidare att tillkomsten av den
nya organisationen skulle komma att öka möjligheter-
na till en bättre räddningsberedskap inom landet som
helhet. Utskottet framhöll, vilket man också tidigare
gjort, att det var angeläget med en bättre beredskap i
norra Sverige.
Utskottet konstaterade också i bred enighet mot
bakgrund av att regeringen skulle återkomma hösten
1997 att riksdagen inte borde göra något uttalande om
det blivande helikopterprogrammets närmare organi-
sation eller om lokaliseringen av dess resurser.
Nu har regeringen återkommit och i budgetpro-
positionen redovisat hur organisationen för Försvar-
smaktens helikopterverksamhet planeras i stort. Av
förslaget framgår, vilket tydligt har framgått av debat-
ten, att avsikten är att det för framtiden skall finnas
fyra helikopterdivisioner.
Enligt min mening är det förslag som redovisats
förenat med betydande brister. Det gäller främst att
möjligheten för den redovisade organisationen att
klara högt ställda krav på en allmän räddningsverk-
samhet till havs längs Norrlandskusten, men också
katastrofberedskapen i övrigt samt möjligheterna till
snabba sjuktransporter inom regionen, skulle försäm-
ras ganska drastiskt.
De räddningsuppdrag som Flygvapnets helikoptrar
utför gentemot Flygvapnet svarar för en mycket liten
del av den totala flygtiden. Den av försvarsledningen
föreslagna kopplingen till de kvarvarande flygflottil-
jerna måste därför ifrågasättas. Avgörande bör vara
om berörda helikoptrar klarar Flygvapnets krav på
insatser av olika slag - inte var de är uppställda. Re-
geringen har också slagit fast att samhällets möjlighe-
ter att utnyttja de militära helikopterresurserna i fred
inte får försämras.
Om Norrlandskusten skulle rensas på helikoptrar
skulle den räddningsberedskap som finns i dag natur-
ligtvis komma att allvarligt försämras över ett mycket
stort område. I sammanhanget förefaller det också
mycket märkligt att Helikopter 10, som är särskilt
utformad för räddningsuppdrag till havs, skulle flyttas
från en kuststad till en position 15 mil inåt landet.
Nu har försvarsministern här i dag gett besked om
att det inte skall bli någon omedelbar flyttning. Med
kniven på strupen säger försvarsministern att han skall
se till att flytten inte fullföljs. Det är naturligtvis ett
bra besked att det inte blir någon flytt av helikoptrar
från Söderhamn till Östersund och sedan kanske en
tid senare en flytt tillbaka ut till kusten. Det är ett bra
besked som kom i grevens tid. Jag beklagar att för-
svarsministern inte kunde ge det beskedet vid inter-
pellationsdebatten i slutet på oktober. Då sade för-
svarsministern att han inte bedömde att några ytterli-
gare åtgärder från regeringens sida erfordrades.
Detta besked från försvarsministern i dag kan na-
turligtvis bara tolkas så att vi i praktiken är ense om
att det inte skall ske någon rockad först in i landet och
sedan ut till kusten igen. Såvitt jag förstår är vi ense
om det som framhålls i reservation nr 23: "I avvaktan
på en tillfredsställande lösning av helikopterbered-
skapen längs Norrlandskusten bör därför helikopter-
gruppen i Söderhamn behålla sin stationering."
Det är mycket bra att det till sist blir enighet om
att det bör vara så här. Även om det är på gränsen till
ministerstyre att försvarsministern säger detta är det
bra i sak. Därför hoppas jag att vi kan åstadkomma en
bra räddningsberedskap längs Norrlandskusten också
i fortsättningen.</pre><pre>Anf.  73  LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Jag vet att Sven Bergströms engage-
mang för Söderhamn är äkta. Mot bakgrund av för-
svarsministerns besked här i dag och det faktum att
majoriteten av socialdemokrater och centerpartister
här i kammaren ändå inte kommer att rösta för reser-
vation 23, vill jag fråga om Sven Bergström känner
sig helt trygg med försvarsministerns besked i dag när
det gäller frågans fortsatta hantering.
Jag vill också ställa en annan fråga. Både frågan
om nedläggning av F 15 i Söderhamn för ett år sedan
och frågan om helikopterberedskapen i dag är uttryck
för en helhetssyn hos Centern och Socialdemokrater-
na på försvarsbesluten. Jag vill därför fråga Sven
Bergström om det bara är de frågor som gäller Söder-
hamn som oroar honom eller om det också finns andra
inslag i försvarsbesluten, även det vi skall fatta i dag,
som oroar honom.</pre><pre>Anf.  74  SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Trygg angående frågans fortsatta
hantering kan man naturligtvis inte vara förrän alla
beslut är på plats och förhandlingarna har slutförts
mellan Sjöfartsverket, Luftfartsverket och Försvar-
smakten. Först när vi har det på papper och det är
klart kan vi vara helt trygga. Men jag utgår från att det
finns ett ärligt uppsåt hos alla parter och att man är
besjälad av att åstadkomma bästa möjliga beredskap
längs Norrlandskusten. Jag tror att vi skall kunna
åstadkomma det.
När det gäller helhetssynen i övrigt är jag inte för-
svarspolitiker och kan inte alla delar där, utan det är
de frågor som har berört södra Norrland som jag har
följt någorlunda nära. Det är uppenbart att det var ett
dåligt beslut att avveckla F 15 i Söderhamn. Men vi
får leva med det. Riksdagen har fattat det beslutet,
och nu gäller det att göra det bästa möjliga av situa-
tionen. Det är bl.a. att se till att räddningsberedskapen
längs Norrlandskusten, oavsett var helikoptrarna till
slut hamnar, blir den bästa möjliga.</pre><pre>Anf.  75  LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag vill bara tip-
sa Sven Bergström om att han har ungefär en timme
på sig att få majoritetspartierna att inse att det inte
skulle vara något problem att rösta för reservation 23
i dag.</pre><pre>Anf.  76  BIRGER HAGÅRD (m):
Fru talman! När riksdagen fattade sitt försvarsbe-
slut i december förra året slogs det samtidigt fast att
det i framtiden inte skulle bli fråga om några stora
förflyttningar av enheter, i varje fall inte sådana som
krävde stora nyinvesteringar, om inte stora effektivi-
tetsvinster samtidigt kunde erhållas.
Nu finns i försvarsbudgeten ett förslag om omlo-
kalisering av den flygburna signal- och radarspaning-
en från Malmen i Linköping och av flygtransporterna
i Bromma till F 16 i Uppsala.
Försvarsmakten har utrett frågan och kommit fram
till att en sådan flyttning skulle kosta ca 150 miljoner
kronor. Någon sedvanlig remissbehandling av försla-
get har inte ägt rum. Samtliga fackliga organisationer
är negativa. SACO, LO och TCO har i centrala för-
handlingar avvisat förslaget, och de har då stött sig på
en särskild analys av Arbetstagarkonsult AB, som
underkänner Försvarsmaktens beräkningar och säger
att det här kommer att kosta ca 250 miljoner kronor,
dvs. 100 miljoner mer.
Det spelar inte så stor roll i och för sig för det be-
slut vi skall fatta i dag om det är 150 eller 250 miljo-
ner kronor. För dem som sysslar med försvarsfrågor
och är vana vid miljardrullningar är det kanske små-
potatis. Jag tycker ändå att 150 och 250 miljoner
kronor är mycket pengar att bara kasta bort för skatte-
betalarna.
Mot detta förslag har också företrädare för sex av
riksdagens sju partier reagerat. Det är bara Vänster-
partiet som inte är med om det. De vill avvisa flytt-
ningen eftersom man menar att effektivitetsvinster
inte kan påvisas i sammanhanget och det bara är fråga
om utgifter.
Hur är det då i dagsläget? Jo, den flygburna sig-
nal- och radarspaningen har lokaliserats till Malmen.
Man hyr mycket fördelaktigt lokaler av FFV Aero-
tech, bl.a. lokaler som för några år sedan renoverades
för 25-27 miljoner kronor. Lokalerna är ändamålsen-
liga. Över huvud taget kan konstateras att verksamhe-
ten fungerar väl i ekonomiskt hänseende, organisato-
riskt, tekniskt och operativt.
Inte heller när det gäller nyrekryteringen ser man
några problem, även om det ibland i diskussionen har
åberopats som ett skäl för omflyttningen. Nyrekryte-
ringen flyter bra.
På Malmen finns i dag Försvarsmaktens helikop-
terflottilj, och organiseringen skall fullföljas. Vidare
finns där Östgöta flygbataljon och FMV Prov, som är
av avgörande betydelse för utvecklingen av de mycket
exklusiva flygsystem som det rör sig om. Vidare finns
FFV Aerotech där som support. Dessutom kan konsta-
teras att dessa exklusiva flygsystem kräver modern
forskning och kräver underhållsresurser. Det finns
redan i Linköping, bl.a. genom Saab Aerospace och
FFV Aerotech. Dessutom finns den omfattande da-
taindustrin, som är lokaliserad till Linköping, och
universitetet, inte minst den tekniska högskolan inom
universitetet.
Transportflyget fungerar också väl på Bromma.
Om det nu skulle vara nödvändigt att flytta det kanske
det i så fall vore naturligast att flytta det till Malmen,
där det väl kan inrymmas. Redan i dag har man på
Malmen det tekniska ansvaret, och dessutom ombe-
sörjs driften och underhållet den vägen.
I Uppsala finns det ingenting som de båda flygsys-
temen kan använda direkt, utan man tvingas bygga
upp allt från grunden. Man måste bl.a. bygga nya
hangarer.
Hur många berörs av detta? Ja, det är inte något
stort antal människor. Det är ett sjuttiotal personer,
och de är negativa till flyttningen. Ett trettiotal av dem
pendlar från Norrköping till Linköping. Men detta är
inte det centrala, utan det centrala - och detta är alltså
inte i första hand en lokal intressefråga - och det som
i första hand verkligen upprör är att vi på det här
sättet förorsakar skattebetalarna en onödig kostnad.
Försvaret borde kunna använda de här pengarna - om
det nu är 150, 200 eller 250 miljoner kronor - på ett
betydligt bättre sätt. Vi har förvisso ett ganska kritiskt
läge när det gäller ekonomin i landet.
Fru talman! Såvitt jag förstår kan jag inte yrka bi-
fall till den reservation som Miljöpartiet står bakom,
eftersom den avser radio- och flygspaning, och det är
radarspaning det skall vara fråga om. Dessutom
nämns där inte flygtransporterna i Bromma över hu-
vud taget. Jag tar mig alltså före att yrka bifall till den
egna motionen, nr 315, till motion nr 318 från Social-
demokraterna, nr 319, från Centerpartiet, yrkande 2 i
motion nr 329 från Folkpartiet och Kristdemokraterna
samt Miljöpartiets partimotion, nr 221, yrkande 11.
Jag tror att det stämmer.
Det vore bra om vi från riksdagen, som har tillfrå-
gats av regeringen om hur vi ser på de här frågorna,
säger att vi inte vill vara med om några miljonrull-
ningar i onödan. Jag ser dessutom inte något vettigt
skäl till att nu genomföra denna stora omflyttning.</pre><pre>Anf.  77  KARL-GÖRAN
BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! Jag vill i likhet med föregående talare,
Birger Hagård, yrka bifall till de motioner som rör
flyttningen av signal- och radarspaningen från Mal-
men i Linköping till Uppsala.
Enligt regeringens förslag, som utskottets majori-
tet nu har ställt sig bakom, skall den flygburna signal-
och radarspaningen flyttas från Malmen i Linköping
för lokalisering just i Uppsala. Med anledning av
detta har flera motioner väckts. Man visar där mycket
tydligt att detta är ett dyrt förslag, som också ur andra
aspekter, vad gäller bl.a. effektivitet, är minst sagt ett
dåligt förslag. Ändå tycks detta i dag bli riksdagens
beslut.
I betänkandet framhålls bl.a. att flytten till Uppsa-
la innebär besparingar i form av lägre hyror. Detta är
inte sant. Flytten från Malmen i Linköping till Uppsa-
la innebär nämligen, precis som Birger Hagård har
framfört, nya, stora investeringskostnader för bl.a.
byggandet av hangar i Uppsala. Det handlar om inves-
teringar på uppemot 200 miljoner kronor. Detta skall
jämföras med att det på Malmen i Linköping i dag
redan finns en nödvändig och ändamålsenlig hangar.
Förutom den moderna hangaren, som invigdes för
bara några år sedan, finns dessutom, i anslutning till
hangaren, byggnader som är användbara, det finns
banor, trafikledning, personal samt kompetent hög-
teknologiskt understöd i den omedelbara närheten.
Det är för mig en gåta att regeringen i dagens läge
vill ta på sig så stora, nya investeringskostnader som
den här flyttningen innebär av spaningssystem från
Linköping till Uppsala. Flera utredningar har gjorts,
och dessa visar klart och tydligt att det finns klara
fördelar både effektivitetsmässigt och ekonomiskt
med en fortsatt lokalisering av verksamheten till
Malmen i Linköping.
Utredningarna visar att staten jämfört med dagens
kostnader i Linköping tar på sig ökade kostnader på
runt 15 miljoner kronor per år vid en lokalisering till
Uppsala, detta på grund av de investeringar som
måste göras i Uppsala. Det är helt onödigt, dyrt och
ineffektivt.
Jag stöder det yrkande som Birger Hagård fram-
förde tidigare.</pre><pre>Anf.  78  DAN ERICSSON (kd):
Fru talman! I mars i år ställde jag en fråga till för-
svarsministern angående det nya hot som då dykt upp
mot kvarvarande verksamhet på Malmen i Linköping.
Försvarsministern hänvisade till kommande budget-
förslag och ville inte ta en sakdiskussion. Dessvärre
visade det sig sedan att budgetförslaget innehåller
förslag som innebär att farhågorna besannas. Den
flygburna signal- och radarspaningen i fred föreslogs
lokaliseras till Uppsala. Riksdagens försvarsutskottet
har nu anslutit sig till denna ståndpunkt.
Efter vad jag förstår måste detta ske mot bättre
vetande. Om riksdagens beslut blir i enlighet med
utskottets förslag innebär det sämre effektivitet för
verksamheten samt ökade kostnader. Det kan inte
ligga i linje med de ställningstaganden utskottet gör i
övriga delar av betänkandet. Det är inkonsekvent.
Om spaningssystemen flyttas innebär det nya, sto-
ra investeringskostnader för hangar i Uppsala och
därmed ökade driftskostnader. På Malmen finns redan
en nödvändig och ändamålsenlig hangar. Det finns
byggnader i övrigt, banor, trafikledning, personal och
kompetent högteknologiskt understöd i omedelbar
närhet. I en bred flygteknisk belysning är Uppsala en
långt mindre kvalificerad lokalisering än Linköping.
Också ur operativ synpunkt måste Malmen anses vara
överlägset Uppsala som lokalisering för aktuella spa-
ningssystem.
Förutom försämrad effektivitet och fördyringar
kommer en förverkligad flyttning att få ytterligt nega-
tiva följdverkningar för verksamheten på Malmen i
Linköping. Lämnar signal- och radarspaningen Mal-
men ökar kostnaderna för kvarvarande verksamheter.
Det handlar faktiskt om en och samma försvarsmakt.
Det finns också flera andra fördelar med att vara
kvar på Malmen, exempelvis underhållsresurser via
FFV Aerotech, universitetet, FOA, den omfattande
dataindustri som finns i Linköping, m.m. Birger Ha-
gård var tidigare inne på detta. En placering i direkt
anslutning till FFV och FMV Prov måste vara en klar
fördel för verksamheten med den flygburna signal-
och radarspaningen.
Fru talman! Mot bakgrund av dessa fakta måste
man fråga sig varför regeringen, och nu utskottet, vill
bidra till de nya och stora investeringskostnader, och
därmed också ökade driftskostnader, som en flyttning
av det angivna spaningssystemet till Uppsala innebär.
Vad är egentligen grunden för detta?
Det föreslås att transportflygverksamheten, alltså
VIP-flyget, flyttas från Bromma till Uppsala. Har man
frågat dem som använder VIP-flyget om de kommer
att åka till Uppsala för att ta flyget därifrån? Eller
kommer statschefens och regeringens resor fortfaran-
de att utgå från Bromma? I sådana fall kommer kost-
naderna att kvarstå, men det säger utskottet inte nå-
gonting om.
Jag skulle uppskatta om någon från utskottsmajori-
teten för mig och övriga motionärer i ärendet kunde
redovisa på vilken grund flyttningen genomförs.
Varken regeringen eller försvarsutskottet redovi-
sar några faktabaserade skäl för att flytta radar- och
signalspaningen till Uppsala. Förhoppningsvis kom-
mer riksdagen att inse att man är på väg att fatta ett
felaktigt beslut. Möjligheten finns fortfarande för
utskottet att fundera ett varv till. Gör det! Det behöver
inte vara någon prestige i detta. Om man inser att
detta är ett felaktigt beslut tycker jag man skall ta tid
att pröva just denna fråga igen. Jag hoppas att man
kan ta den möjligheten och att man säger det här nu.
I annat fall står jag upp för det yrkande som Birger
Hagård framförde, dvs. bifall till ett antal av de mo-
tioner som tar upp den här frågan, bl.a. min egen och
Karl-Göran Biörsmarks motion i detta ärende.</pre><pre>Anf.  79  ANNIKA NORDGREN (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag vill bara till Dan Ericsson och till
protokollet säga att det inte är utskottet som fattar det
här beslutet mot bättre vetande, som Dan Ericsson
sade, utan det är en majoritet av utskottet. Miljöpartiet
har en reservation i frågan, och vi ställer helt upp på
den beskrivning som bl.a. Dan Ericsson har gjort här.
Vi anser alltså att en flyttning av de radar- och signal-
spaningsförband som nu finns vid Malmen till Uppsa-
la inte är berättigad. Ingen i utskottet har kunnat visa
för mig eller för Dan Ericsson varför en sådan här
flytt skall genomföras. Jag ville bara klarlägga detta
för kammaren.</pre><pre>Anf.  80  DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Det var bra att vi fick en redovisning
från utskottsminoritetens sida. Det hade ju också varit
önskvärt att höra en förklaring från majoritetens sida.
Den väntar jag fortfarande på.
Låt mig sedan säga att Miljöpartiets reservation
dessvärre är så formulerad att den inte fångar upp alla
de motionskrav som ligger där. Annars hade det varit
enklare att följa den. Det är på grund av den tekniska
delen vi har yrkat bifall till de här motionerna.</pre><pre>Anf.  81  ANNIKA NORDGREN (mp) re-
plik:
Fru talman! Det är möjligt att reservationen inte är
så mångordig och så lång som Dan Ericsson önskar.
Men andemeningen i våra olika motioner är ju den-
samma. Ett bifall till reservationen skulle innebära ett
bifall också till motionsyrkandena. Jag har inte yrkat
bifall till den, men jag kommer naturligtvis att ställa
upp och rösta för de motioner som också flera före-
trädare från andra partier har yrkat bifall till.</pre><pre>Anf.  82  CONNY ÖHMAN (s):
Fru talman! Jag tänker också säga några ord i
samma ämne som de tre senaste talarna har berört. De
argument som lagts fram här kan jag i stor utsträck-
ning instämma i. Jag tänker koncentrera mig på de
motargument som har framkommit, inte minst i ut-
skottets betänkande och i en del av den debatt som
har förts i den här frågan.
Jag vill dock börja med att påminna om vad jag
upplevde som en mycket klar erfarenhet av försvars-
debatten här i kammaren på luciadagen för ett år se-
dan, nämligen att man inte skulle flytta verksamhet
om det krävde stora nyinvesteringar. Om man skulle
göra sådana stora nyinvesteringar skulle det vara för
att åstadkomma verkligt betydande effektivitetshöj-
ningar. När det gäller verksamheten på Malmen kan
åtminstone inte jag finna att man har visat på sådana
kostnadseffektiviseringar som följd av denna mycket
stora nyinvestering.
Dessutom tycker jag att man kan ifrågasätta om ett
sådant här försvarsgemensamt system verkligen skall
ligga på en aktiv flygflottilj. I en del andra länder
väljer man aktivt att inte lägga ett sådant här system
på en aktiv flygflottilj, närmast för att understryka att
det är ett försvarsgemensamt system det handlar om.
Jag skulle nog för min del vilja tro att det vore en
fördel om det även fick vara på detta sätt i Sverige.
När det sedan gäller transportflyget på Bromma,
som alltså skall följa med i flytten, finns det såvitt jag
ser inga argument för detta. För det första måste man,
i likhet med Dan Ericsson, fråga sig om det verkligen
är rationellt för dem som är kunder till det här flyget
att ha det så här. Jag måste ställa mig tveksam till att
det skulle vara så. Nej, det känns snarast som att detta
har följt med i samma ärende för att någorlunda rädda
den kalkyl som beslutet baserar sig på.
Den nyinvestering som det talas om handlar om ett
tresiffrigt antal miljoner kronor. Det jag tycker är
svårt att svälja är att ingen i dag faktiskt vet hur
många miljoner kronor det handlar om. I en tidnings-
intervju sade en representant för Fortifikationsverket
att man någon gång i april nästa år får fram den siffra
det handlar om. Det gör ju att ingen rimligtvis kan
säga hur säker eller osäker kalkylen i dag är, när man
vet att de olika siffrorna i de investeringsplaner det
handlar om varierar med ungefär 100 miljoner.
Man fattar alltså beslut om den här inriktningen
utan att på ett ärligt och riktigt sätt kunna göra riktiga
och reella ekonomiska jämförelser. Utifrån den
mycket begränsade investeringsram som försvaret och
Fortifikationsverket har till sitt förfogande tycker jag
att man kan fråga sig om en sådan här investering
verkligen är det som skall prioriteras när det i hela
försvaret, inbillar jag mig, måste finnas många ange-
lägna investeringar som man skulle kunna lägga de
tillgängliga medlen på.
Jag går så över till de argument som används i
betänkandet. Bättre rekryteringsmöjligheter, säger
man. Det är svårt att svälja när personalen på Malmen
i dag säger att man hittills aldrig har haft några rekry-
teringsproblem. Minskade underhållskostnader, säger
man. Det låter märkligt mot bakgrund av all den
kompetens som finns församlad i en flygstad som
Linköping när det gäller just underhåll av sådana här
system och av själva flygplanen. Slutligen har vi det
som man säger är det tunga argumentet, nämligen
lägre hyra. Vän av ordning liksom jag undrar självfal-
let hur man har kommit fram till att det skall bli lägre
hyra när man inte har någon investeringskostnad att
utgå från.
Om någon vecka slutförs konsekvenserna i Lin-
köping av förra årets försvarsbeslut, nämligen av-
vecklingen av Linköpings garnison. Det var ett smärt-
samt beslut för folk i den här bygden. Självfallet inser
dock alla att någonstans skulle det avvecklas, och nu
blev det i Linköping. Men här handlar det faktiskt om
en verksamhet som inte skall avvecklas utan fortleva.
Då känns det jobbigt dubbelt upp i min hembygd, det
lovar jag kammaren, när man flyttar en verksamhet
och kostar på sig stora nyinvesteringar för att klara
detta, samtidigt som de ekonomiska jämförelser som
skulle bevisa att detta är försvarsekonomiskt riktigt
saknas.
Jag har en förhoppning. När de slutliga siffrorna
på hur stora pengar den här investeringen kräver
kommer på bordet någon gång under våren hoppas
jag att det finns en möjlighet att återigen titta på den
här frågan.</pre><pre>I detta anförande instämde Berit Löfstedt, Inge
Carlsson och Sonia Karlsson (alla s).</pre><pre>Anf.  83  LARS HJERTÉN (m):
Fru talman! I tre motioner som behandlas i det här
betänkandet har Sten Svensson och jag tagit upp ett
antal frågor som vi anser vara av vitalt intresse. Dit
hör frågan om att flytta olika försvarsenheter från en
plats till en annan. Vi har hört debatten när det gäller
olika områden tidigare här, men det jag framför allt
tänker på nu är garnisonen i Skövde.
Vi har som exempel tagit Arméns underhållsskola,
som enligt förslaget skall flytta från Skövde till
Halmstad, Arméns motorskola, som skall flytta till
Östersund, diskussionerna om stabsfunktionerna i
Arméns underhållscentrum, som förmodligen skall
flytta till Karlstad, samt inte minst den nya FO-staben,
FO 32, som skall förläggas till Göteborg samtidigt
som FO-staben i Skövde läggs ned.
Vi har noggrant studerat konsekvenserna av alla
dessa nedläggningar på en ort och även kostnaderna
för flyttningen till en annan ort. I motion 302 redovi-
sar vi en omfattande beräkning av kostnaderna. Vi
räknar med det lägsta alternativet när det gäller kost-
nader för t.ex. transporter, det billigaste alternativet
för flygresor osv. Ändå blir det mycket höga extra
kostnader inom de här områdena, och även inom
andra områden som man inte kan bortse ifrån. Det här
gäller i alla fall inom överblickbar tid. Överblickbar
tid för oss är 8-10 år. När dessa verksamheter dess-
utom fungerar alldeles utmärkt på sin nuvarande
hemort, i Skövde, finns det inte några starka skäl att
flytta - varken ekonomiska eller andra.
I motion 306 tar vi upp förslaget att lägga ned FO-
staben i Skövde och öppna den nya staben i Göteborg.
Någon sade i debatten här för någon timme sedan att
flyttkarusellen har passerat smärtgränsen. Jag kan
bara instämma.
Jag menar att man inte skall flytta verksamheter
om de skall finnas kvar på ett annat område om det
inte finns mycket starka skäl för detta. Det handlar
kanske i första hand om ekonomiska skäl, men också
om sådant som gör att verksamheten fungerar bättre
på en annan ort. Jag har inte kunnat se att några av de
här skälen finns när det gäller flytten från Skövde.
Ett problem som snart blir akut när man successivt
avlövar en garnison, är att verksamheten blir för liten
för att kunna fungera inom alla de områden som gäl-
ler. Det gör också att yrkesverksamma personer - inte
minst officerare - känner att det är meningslöst att
stanna kvar. Det är inte alls säkert att de flyttar med
till den nya orten även om de erbjuds detta. Det är
ofta en hel familj det gäller.
Vi har därför i motion 320, slutligen, begärt en ut-
värdering av det tidigare riksdagsbeslutet att utbild-
ning av stabs- och sambandsförband skall upphöra i
Karlsborg. Det är en utvärdering som tar fram kostna-
der och andra konsekvenser för detta.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till de tre
motioner som jag har nämnt: 302, 306 och 320.</pre><pre>Anf.  84  MARIANNE JÖNSSON (s):
Fru talman! I försvarsdelen i budgetpropositionen
för 1998 föreslås i en liten mening nedläggning av
Vädercentral syd.
Förslaget grundar sig på en intern utredning som
är gjord av väderavdelningen vid försvarets högkvar-
ter. Det innebär att södra och mellersta vädercentra-
lerna slås samman till en stor vädercentral. Om man
tittar litet närmare på utredningen, och det har jag
gjort, upptäcker man att den innehåller ett flertal
allvarliga brister.
För det första: den ekonomiska analysen. Det tas
t.ex. ingen hänsyn till den fördyring som uppkommer
när man måste utöka driften på den enda kvarvarande
väderstationen.
Ytterligare kostnader som inte redovisats är pend-
lings- och flyttkostnader för minst tre meteorologer.
Inte heller nämns något om de kostnader som upp-
kommer i samband med att försvaret måste utbilda
ersättare för den personal som väljer att lämna sina
anställningar.
I våras gjorde jag ett studiebesök på den nedlägg-
ningshotade vädercentralen. Jag blev då också visad
runt i de nya och färdigställda lokalerna för Väder-
central syd. Dessa lokaler står i dag outnyttjade.
Sammantaget uppgår notan för lokalerna till minst
20 miljoner kronor. Detta är en ren kapitalförstöring
som undergräver trovärdigheten för försvaret. Det
uppmärksammas också av Karin Wegestål i ett sär-
skilt yttrande i betänkandet.
För det andra: konsekvensanalys saknas. Det finns
risk att utredningsförslaget medför säkerhetsrisker,
något som också påpekats i remissvaren. Vad händer
om den enda vädercentralen som finns kvar slås ut?
Inte heller nämns det i utredningen att det just är i det
södra området av vårt land som de flesta incidenter
inträffar. Dessutom, vilket kanske är det allra allvarli-
gaste, saknas en analys av det framtida behovet och
den framtida omfattningen av vädertjänst.
Fru talman! Bristerna i underlaget för beslut om
nedläggning av Vädercentral syd är så påfallande
stora att det finns mycket starka skäl för en grundliga-
re utredning. Efter vad jag i dagarna erfarit, planeras
det trots allt för en inflyttning i de nya lokalerna, dock
med reducerad personalstyrka. Detta visar att behovet
av en fortsatt verksamhet fanns och fortfarande finns.
Det går stick i stäv med utredningen.
Jag har inget yrkande eftersom jag inser att det
inte är lönt. Jag har inte svårt att förstå att organisa-
tionsförändringar måste ske inom försvaret, men det
är min starka förhoppning att de förändringar som
genomförs är mer välgrundade och verklighetsanpas-
sade än de beslut vi sett prov på när det handlar om
vädercentralerna.</pre><pre>I detta anförande instämde Ulla Wester-Rudin och
Karin Wegestål (båda s).</pre><pre>Anf.  85  KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Fru talman! I försvarsutskottets betänkande be-
handlas också frågorna om försvarsmaktsgemensam
officersutbildning och om skolverksamheten i Karls-
krona. Det har vi hört om tidigare i dag.
Till grund för dagens beslut ligger ett utrednings-
betänkande av centerpartisten Gunnar Björk. I den
mån riksdagen följer förslaget från försvarsutskottet
kommer Marinens officershögskola i Karlskrona att
läggas ned. Marinens intendenturskola kommer att
flyttas till Halmstad.
Majoriteten i försvarsutskottet grundar sitt förslag
på ett mycket dåligt underlag. Det saknas ett kompe-
tent underlag för att bedöma om vi skall införa en
försvarsmaktsgemensam utbildning. Den s.k. utred-
ningen innehåller inga uppgifter om hur de årliga
besparingarna på 50 miljoner kan uppnås. Det saknas
också en fördjupad redogörelse för hur samarbetet
mellan de nuvarande officershögskolorna och de
civila högskolorna fungerar. Naturligtvis finns det inte
heller något om hur det skulle kunna fungera.
Det går inte ens att bedöma om det faktiskt behövs
tre särskilda skolor. Vi skall fatta ett beslut utan att ha
vetskap om hur systemet för den framtida officersut-
bildningen skall se ut. Det saknas helt enkelt underlag
för att fatta beslut. Likväl driver Socialdemokraterna
och Centern fram förslaget till beslut.
Regeringens beställningsjobb att genomföra en
s.k. utredning gick till Gunnar Björk. Innan han träf-
fade utredningens experter, och således innan utred-
ningsarbetet kommit i gång, hade han tagit ställning
till hur försvarets skolutbildning skall se ut. Jag har i
handen här ett brev till ÖB från Gunnar Björk daterat
den 11 juni 1997. Det var precis på dagen en vecka
innan Björk besökte Marinkommando syd och F 17
för att ta del av deras synpunkter. Då hade han redan
intagit sin ståndpunkt. I brevet till ÖB skriver Björk
bl.a. följande:
"Som en uppföljning till vårt telefonsamtal den
6 juni 1997 vill jag informera om läget avseende mitt
utredningsarbete.
Den tolkning jag gör av utredningsdirektiven är att
jag har ett brett mandat vad gäller översynen av skol-
och utbildningsverksamheten där både fack- och spe-
cialistutbildningen samt officersutbildningen ingår.
Detta innebär att samtliga skolor på något sätt kan
komma att beröras av mitt utredningsarbete.
Jag kunde inledningsvis konstatera att det är svårt
att behandla enskilda skolor utan att detta medför
konsekvenser för andra skolor samt att den grundor-
ganisatoriska strukturen inte helt kan hanteras separat
från övriga utredningsområden. Detta är anledningen
till att jag redan nu valt att undersöka förutsättningar-
na för en försvarsgemensam officersutbildning som
sedermera även skulle kunna ligga till grund för en
eventuell koppling till det civila utbildningsväsendet.
I övrigt vill jag betona att försvarsmaktsgemensamma
lösningar varit en viktig utgångspunkt för mina för-
slag.
Min arbetsinriktning är att sådana skolor etableras
i Östersund, Stockholm och Halmstad." Märk väl: Det
är redan klart då, den 11 juni! "Ett alternativ till detta
är att även inkludera Karlskrona.
Avslutningsvis vill jag göra Dig uppmärksam på
att Du härmed är först med att få ta del av min arbets-
inriktning. Således har ingen av utredningens experter
eller någon annan inom Försvarsmakten haft insyn
eller kännedom om den ovan beskrivna arbetsinrikt-
ningen."
Det är ju rätt fantastiskt. Av en händelse fick jag
del av detta brev i slutet av juli. Jag blev minst sagt
beklämd när jag läste det. Vad har föregått detta
brev? Min enda logiska reflexion är att det har suttit
ett antal män, sossar och centerpartister, runt ett bord
och kommit överens om hur slipstenen skall dras.
Dessa män har sedan utökat ringen kring bordet med
flera män. Den som är intresserad bör ju, tycker jag,
läsa referatet av vad dessa män hade att säga vid den
offentliga utfrågningen. Jag tror inte att jag behöver
kommentera ytterligare.
Är det verkligen så här vi skall grunda våra beslut
i Sveriges riksdag?
Är det då att undra på att rektorn vid högskolan i
Karlskrona/Ronneby tar i med storsläggan när han har
fått del av den s.k. utredningen. "Sämsta utredning jag
sett", skriver han i BLT den 5 september. Nu skriver
Per Eriksson till Utbildningsdepartementet.
Vem kan ha förtroende för Gunnar Björk? Vem
kan ha förtroende för utredningsväsendet, särskilt som
centerpartisten Björk fortsätter att utreda? Hur skall
de anställda inom Försvarsmakten kunna bli delaktiga
i en förändring som hanteras på detta inkompetenta
sätt? Jag skall be att få citera en annan Björck, han
som stavar sitt namn med ck, som ni kanske vet. Han
säger: "Såga Björk!" Försvarsministern bör ta sig en
allvarlig funderare på detta citat.
Den sämsta utredning som jag har sett, sade rek-
torn vid högskolan i Karlskrona/Ronneby. Hur kan då
utbildningsutskottets ordförande, tillika Socialdemo-
kraternas distriktsordförande i Blekinge, på detta
minst sagt bristfälliga underlag medverka till att lägga
ned en högskola i Karlskrona? Hur kan utbildningsut-
skottets ordförande medvetet slå undan benen på alla
de anställda inom Marinens officershögskola, som år
efter år kämpat för att skapa ett marint campus i
Karlskrona? Deras kämpande hade vunnit gehör hos
marinchefen. Byggnadsarbetena skulle precis sättas i
gång då regeringen, eller rättare sagt männen runt
bordet, stoppade projektet. Förstår inte utbildningsut-
skottets ordförande vilket ansvar han tar på sig när
han skall lägga ned denna högskola, som utgör själva
hjärtat när det gäller den militära verksamheten i
Karlskrona? Förstår inte utbildningsutskottets ordfö-
rande högskolans betydelse när det gäller Karlskrona-
varvets möjligheter till export?
Utbildningsutskottets ordförande medverkar till att
stryka bort en viktig internationell status - The Aca-
demy of Marine. Riksdagsmajoriteten bidrar till en
nationell förlust genom att driva igenom ett sådant
beslut. Hur tror ni att singaporianer, malaysier, ester,
letter och litauer kan känna något intellektuellt intres-
se av att vända sig till Myndigheten för Försvarsmak-
tens gemensamma utbildning? Det låter fattigt. Stoppa
nedläggningen av Marinens officershögskola i Karls-
krona. Den höga kompetens som finns vid denna
skola bör i stället utnyttjas och utvecklas. Det gäller
också i hög grad Marinens intendenturskola. Flytten
till Halmstad bör stoppas.
Jag vill vädja till mina kolleger på Blekingebän-
ken att reflektera över detta ytterligare en gång innan
ni trycker på ja-knappen. Vi har i länet varit överens
om att driva en gemensam linje, dvs. att avvisa rege-
ringens förslag och att avvakta en fullständig utred-
ning. Svik inte den uppgörelsen. Svik inte länet.
Jag vill särskilt rikta mig till de kvinnliga ledamö-
terna hos Socialdemokraterna och Centern. Låt er inte
luras att rösta igenom ett inkompetent förslag som
grundas på en utredning som en av Sveriges bästa
högskolerektorer har uttalat är den sämsta utredning
som han har sett. Märk väl detta.
Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 18 och 19.</pre><pre>I detta anförande instämde Jeppe Johnsson (m).</pre><pre>Anf.  86  LENNART KLOCKARE (s):
Fru talman! Bodens garnison är Sveriges största
med 13 % av Försvarsmaktens verksamhet och med
ca 1 000 officerare och 2 500-3 000 värnpliktiga. Jag
har under mina år i Boden och även under mina år i
riksdagen ansett att det är mycket angeläget att en
garnison med så stor verksamhet även skall ha en
utbildning för officerare. Det tycker jag är självklart. I
dag bedrivs utbildning för värnpliktiga.
Det är med tillfredsställelse som jag kan konstate-
ra att regeringen nu föreslår, vilket utskottet instäm-
mer i, att en avdelning för utbildning av markstrids-
krafter inrättas i Boden. Men vad utbildningen i detalj
kommer att innehålla är inte klart, utan detta kommer
att utredas vidare.
Fru talman! Ett förbands möjligheter att genomfö-
ra strid i vinterförhållanden är beroende av tillgång på
rätt utrustning samt den övning som den har kunnat
erhålla i vintermiljö. Därför bör officerare från alla
delar av landet erhålla denna kunskap. En sådan ut-
bildning kan med fördel förläggas till Boden.
För officerare med uppgift att i första hand verka i
Norrland krävs att krigsplutons- och krigskompa-
nichefsutbildning i dess helhet förläggs i rätt miljö.
Strid i Norrlandsmiljö skiljer sig väsentligt från upp-
trädande i övrig miljö, bl.a. därför att infrastrukturen
är annorlunda där än i de södra delarna av landet.
Min uppfattning är, vilket jag har framfört i min
motion, att avdelningen i Boden bör få ett liknande
innehåll som Stridsskolan Nord har. Det innebär bl.a.:
Att officerare, både yrkes- och reservofficerare,
vid brigad och jägarförband verkande i Norrland
utbildas i rätt miljö och då vid avdelningen i Bo-
den.
Att avdelningen i Boden får ansvar för utveckling-
en i stridsteknik samt taktik i Norrlandsmiljö.
Att skolan även får ansvar för materialförsök vad
gäller Norrlandsförband.
Att till avdelningen i Boden kopplas forsknings-
projekt om hur människor klarar sig i kallt vin-
terklimat. Ett samarbete med t.ex. Vårdhögskolan
och Cold Center kunde öka kunskapen om hur
människor skall klara sig under extrema förhållan-
den.
Bodens unika möjligheter till samverkan mellan
olika förband är en stor tillgång för utbildning i
markstrid, men även för att bedriva forskning.
Ett ytterligare argument för att förlägga utbild-
ningen till Boden är att det inte behövs några investe-
ringar för att påbörja utbildningen.
Jag anser att placeringen av en avdelning för ut-
bildning av markstridskrafter bara är en början och att
ytterligare utbildning kan förläggas till Boden vid en
senare tidpunkt.
Jag beklagar verkligen att Moderaterna har yrkat
avslag på en placering i Boden, inte minst med tanke
på att en av reservanterna är en ledamot från Boden.
Det bekymrar mig och överraskar mig litet att Olle
Lindström i sitt anförande med ett ord nämnde något
om detta när han talade om markstridskrafter men väl
när han talade om Bodens Fästning.
Enligt min mening är det viktigt att riksdagen fat-
tar beslut i enlighet med regeringens förslag om var
utbildningen av markstridskrafter i vintermiljö skall
förläggas. Jag är övertygad om att detta bara är ett
första steg och att när de goda erfarenheterna visar sig
kommer denna del att utvecklas.
Fru talman! Jag har även en motion i detta betän-
kande som berör Bodens Fästning. Beslutet om att
bygga fästningen fattades år 1900, för snart 100 år
sedan.
Fästningen är väl känd över hela landet och fram-
för allt av alla dem som har gjort sin värnplikt i Bo-
den. Enligt den utredning som regeringen gett Riks-
antikvarieämbetet och Statens fastighetsverk att ge-
nomföra föreslås att fästningen skall bevaras. Det
tycker jag är ett mycket bra förslag.
Men enligt min mening är det en skyldighet att
fästningen bevaras som ett nationellt kulturminne för
eftervärlden.
Jag skall avstå från att göra något yrkande med
tanke på att frågan om finansieringen av bevarande av
fästningen bereds i Regeringskansliet samt att det
pågår utredningar på annat håll om hur fästningen kan
utnyttjas i framtiden.</pre><pre>Anf.  87  OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Efter dagens debatt borde det stå klart
även för Lennart Klockare att vi moderater inte har
sagt nej till någon av de här utbildningsplatserna. Vi
tar inte ställning till utbildningen eftersom det inte
finns något innehåll i den.
När det gäller arméstridskrafterna och skolorna
kan det förslag som Lennart Klockare förmodligen
kommer att rösta för t.o.m. innebära att det blir mind-
re av vinterutbildning än tidigare. Det är ju inte säkert
att det går att på rätt sätt fördela på de tre platserna
utan att vinterutbildningen blir lidande. Jag har upp-
fattningen att vinterutbildningen skall ske i Boden.
Detta har jag framfört vid många tillfällen. Även i
mitt anförande nämnde jag att det är möjligt att vi blir
tillgodosedda när det gäller de platser som är före-
slagna, men helt säkert är det inte.
Lennart Klockare säger också att hela pluton-
chefsutbildningen skulle kunna ske i Boden. Men i så
fall går han ifrån den försvarsgemensamma utbild-
ningen. Det här sker ju truppslagsvis. I så fall måste
alltså Lennart Klockare rösta för den moderata reser-
vationen.</pre><pre>Anf.  88  LENNART KLOCKARE (s) replik:
Fru talman! Tydligen ser Olle Lindström väldigt
gärna att vi får markstridsutbildning i Boden. Jag tror
att han innerst inne vill det. Men Olle Lindströms
namn är faktiskt ett av namnen under motionen i frå-
ga. I försvarsutskottet har Olle Lindström också yrkat
avslag beträffande placeringen av en avdelning i Bo-
den för utbildning avseende markstridskrafter.
Som jag sade i mitt anförande är det viktigt att vi
får en placering i en miljö där man verkligen får träna
under vinterförhållanden. Då menar jag verkligen
vinter, och vinter är något som vi har där uppe. Jag
tror inte att någon i denna kammare kan peka på en
bättre plats just med tanke på den mångfald av rege-
menten som finns inom garnisonen och med tanke på
de övriga förutsättningar som föreligger. Det skulle
vara glädjande om Olle Lindström också hade yrkat
på det och om han t.o.m. hade tagit avstånd från den
motion som han har varit med om att skriva.</pre><pre>Anf.  89  OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! I mitt anförande talade jag klart och
tydligt om behovet av att vinterutbilda i rätt miljö. Jag
nämnde de tre aktuella platserna. Lennart Klockare
vet mycket väl att det inte är orterna som vi angriper i
vår reservation. Om underlaget är så bräckligt som det
faktiskt är i det här fallet tar vi inte ställning. Däremot
skulle det ha varit trevligt om Lennart Klockare hade
kunnat påverka så att det hade funnits ett innehåll.
Därmed skulle vi veta om det blir en veckas eller två
eller tre veckors vinterutbildning i Boden eller om det
blir samma omfattning som på Stridsskola Nord i
Umeå.</pre><pre>Anf.  90  LENNART KLOCKARE (s) replik:
Fru talman! Under försvarets hearing inför det här
beslutet framhöll Åke Jansson att med en placering i
t.ex. Norrland - jag kan tänka mig att det är Boden
som avses - skulle man kanske klara den här utbild-
ningen bättre än man tidigare gjort. Åtminstone står
det så i betänkandet.
Faktum kvarstår, nämligen att Olle Lindström har
yrkat avslag på regeringens förslag om placeringen i
Boden. Jag är den förste att beklaga det. Det skulle ha
varit roligt om vi hade kunnat stå på samma sida i den
frågan.</pre><pre>Anf.  91  PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Vad vi ser i detta betänkande är att
storlänsdebatten - införandet av Västra Götalands län
- också slår igenom i detta ärende. Jag syftar då på
flytten av Arméns försvarsområdesstab från Skövde
till Göteborg. Den flytten skulle faktiskt aldrig ha
kommit till stånd om inte storlänet hade bildats.
Redan när debatten om bildandet av Västra Göta-
lands län var som hetast hävdade vi att det här försla-
get kommer att skapa en ganska stor regional obalans
i västra Sverige. Vi fick då försäkringar från andra.
Man sade: Nej, så kommer det naturligtvis inte att bli.
Vi kommer att skapa en inomregional balans.
Utredaren lade fram ett antal förslag som syftade
till att skapa en inomregional balans. Men vad ser vi
nu? Jo, vi kan redan se hur arbetstillfälle efter ar-
betstillfälle och verksamhet efter verksamhet - givna
löften har alltså brutits - flyttas till Göteborg.
Vilka argument finns det då för en flyttning av
Arméns försvarsområdesstab från Skövde till Göte-
borg? Jo, man vill ha det marina och armén gemen-
samt. Men vi har ju en Stockholmsmodell som visar
att det går utmärkt att särskilja områdesstaberna.
Vidare innebär den här flytten ingen kostnadsreduce-
ring. Det ligger ingen besparing i förslaget som så-
dant. Man säger: Länsstyrelsen kommer ju att befinna
sig i Göteborg. Ja, men samarbetet med länsstyrelsen
och den del som finns i Mariestad har fungerat ut-
märkt och skulle kunna göra det även i en förläng-
ning.
Beträffande flera av de här delarna i flyttkarusel-
len tycker jag att man klart kan se att det inte handlar
om besparingar. I stället är det, som jag ser saken,
enbart fråga om en flyttkarusell, om en flytt för flyt-
tens egen skull. Det borde man fundera över. Dess-
utom bör man också se detta i ett regionalpolitiskt
perspektiv.
Fru talman! Jag yrkar bifall till motion
1997/98:Fö340 av Birgitta Carlsson m.fl.</pre><pre>Anf.  92  BIRGITTA CARLSSON (c):
Fru talman! Även jag yrkar bifall till motion
1997/98:Fö340.
Försvaret är en mycket viktig verksamhet för oss i
Skaraborg. Vårt län är det militärtätaste länet i landet
med 850 anställda i Skövde, ungefär 800 anställda på
Såtenäs och 400 anställda i Karlsborg.
Vi lever i en föränderlig tid. Det är stora föränd-
ringar inom försvaret i hela landet, även i vårt län.
Under min tid här i riksdagen har F 6 och flera andra
viktiga verksamheter försvunnit från Karlsborg samt
Milostaben och Brigadcentrum från Skövde. Jag
motsätter mig inte att försvaret får vara med när vi gör
besparingar, eftersom sådana görs inom alla andra
områden.
I detta betänkandet finns det förslag som innebär
stora förändringar för Skövde. Vi känner stor oro för
att man i Skövde, Sveriges näst största garnisonsort,
gör stora förändringar. FO-staben flyttas till Göte-
borg. Underhållsskolan flyttas till Halmstad, Motor-
skolan till Östersund och Underhållscentrum till
Karlstad.
I vår motion motsätter vi oss flytt av så här mycket
verksamhet från Skövde, från Skaraborg.
FO-staben i Skövde föreslås bli nedlagd. På grund
av det nya storlänet skall den i stället ligga i Göte-
borg. Det förslaget innebär att ledningen för marin
verksamhet läggs längs hela västkusten, och ledningen
för territoriell verksamhet i Västra Götalands län
kommer att finnas på ett ställe och ledas av samma
chef.
Båda dessa uppgifter är var för sig omfattande,
och i en krissituation krävs samtidigt både marin och
territoriell ledning - en svår uppgift att klara för en
chef. Av den anledningen har vi föreslagit en annan
lösning, densamma som i Stockholmsområdet, där det
är MKO som leder marin verksamhet och försvarsom-
rådesbefälhavare som leder den territoriella verksam-
heten. Vi har precis samma problem i västra Sverige,
varför vi tycker att det är viktigt att man gör en lik-
nande uppdelning av ansvaret i den här delen av lan-
det.
Vi föreslår att man bibehåller FO-staben i Skövde.
Det finns en omfattande militär verksamhet i Skara-
borg - i Skövde, Såtenäs och Karlsborg - som jag
nämnt tidigare. FO 35 är rikets flygbastätaste område.
Försvarsområdesbefälhavaren ansvarar för försvarets
basområde. Det är en uppgift som ställer stora krav på
samverkan med civila delar av totalförsvaret. Dess-
utom sker en samordning i Skövde garnison med
Karlsborg. Det har fungerat väldigt bra.
Den personalstruktur som vi har i Skövde garnison
utgör en naturlig rekryteringsbas för FO-staben. En
nedläggning medför att personal under 40 års ålder
måste pendla till motsvarande staber i kommuner där
det inte finns denna naturliga rekryteringsbas. Det är
en fördyring, samtidigt som den personella obalansen
förstärks i Skövde. Per Rosengren nämnde förut Väst-
ra Götalands län, som kommer att bli ett stort län med
50 kommuner och en och en halv miljon invånare.
Det utgör en sjättedel av Sveriges befolkning och
infrastruktur. Det är viktigt att vi gör den här fördel-
ningen vad gäller uppdelningen, tycker vi, så att vi har
en FO-stab som leder den marina verksamheten och
en som leder den territoriella verksamheten.
När det gäller flytten av skolorna är det många
olika uppfattningar. Vid kontakter med skolutredaren
har han sagt att Halmstadslösningen inte behövs för
att det skall fungera. Det kommer att krävas en del ny-
och ombyggnader i Halmstad för att man skall klara
av att ta emot verksamheten. I Skövde fungerar det
bra som det är. Dessutom är det en stor merkostnad,
uppemot 2 miljoner kronor per år. Flyttningen av
Motorskolan till Östersund har vi också dålig förståel-
se för. Man gjorde en utredning 1988 och kom fram
till att det var fel att lägga den här verksamheten i
Östersund. Det skulle bli dyrare. Det var klart fördelar
med att lägga den i Skövde. Det var så sent som 1992
som skolan flyttades till Skövde. 1994 slogs den
samman med Underhållsskolan till Arméns under-
hålls- och motorskola. Vi tycker att det känns fel att
man så snart gör en förändring igen. Det är många
som har flyttat till Skövde på senare tid på grund av
de nedläggningar som är gjorda i Linköping, Borås
och Umeå. Att göra så stora förändringar på kort tid
innebär en otrygghet för personalen inom försvaret.
Besluten om flyttning av skolan skall fattas av re-
geringen. Därför vädjar jag - försvarsministern är
visserligen inte kvar - att än en gång ompröva försla-
get att flytta de här verksamheterna från Skövde. Det
är någon som har yttrat: "Efter moget övervägande är
förslaget inte bra". Därför hoppas jag att också rege-
ringen skall ta ett moget övervägande och komma
fram till samma sak, att det här inte är bra, och kom-
mer fram till en annan lösning som är bättre för helhe-
ten och bättre för hela Försvarsmakten.</pre><pre>Anf.  93  MIKAEL JANSON (fp):
Fru talman! Jag går upp i denna debatt därför att
jag upplever det som att det behövs ett ytterligare
förtydligande vad gäller helikopterverksamheten på
syd- och västkusten. Utskottsmajoriteten har vägrat att
ta till sig alla fakta och argument om behovet av att
behålla Säve som en fullständig enhet med eget kom-
mando. Det har varit närmast bedövande argument för
detta som framkommit under den korta tid jag varit
med i processen.
Man kan sedan lägga in så många brasklappar man
vill i utskottstexten om att det, efter det att man gjort
denna förändring, finns möjligheter till omprövningar,
när den faktiska handlingen nu går åt helt fel håll. Det
är självklart att man alltid kan ändra ett beslut senare.
Det är ju den försvarspolitik som förts de senaste åren
det bästa, eller snarare det sämsta, exemplet på. Verk-
samheter som knappt har hunnit läggas ned och flyttas
till följd av riksdagsbeslut skall läggas ned och flyttas
igen efter nya beslut. Att man skriver in sådana själv-
klarheter från majoritetens sida tolkar jag som att det
finns en osäkerhet om man nu verkligen fattar ett bra
beslut eller inte.
Men det räcker inte med brasklappar. Den gode
Brask lade in sin skrivning när han under tvång fatta-
de beslut mot sin vilja. Regeringen och majoriteten
gör detta synbarligen helt av egen kraft, eller om det
möjligtvis är ett bevis på någon form av inre kraftlös-
het.
Visst skall det finnas verksamhet kvar på Säve,
men i praktiken kommer det att innebära att incidenter
och olyckor av olika slag helst bör föranmäla sig i
tillräckligt god tid för att resurser med säkerhet och
inom rimligt kort tid skall kunna aktiveras från Säve -
detta inom en verksamhet som just syftar till att man
skall kunna rycka in när andra insatsmöjligheter inte
finns att tillgå och en snabb utryckning är nödvändig.
Jag har förstått att många av de socialdemokratis-
ka och centerpartistiska ledamöterna från Västsverige
också känner samma oro som vi övriga vad gäller
förmågan att bibehålla en egen och stark helikopter-
verksamhet, med den nu föreslagna sammanslagning-
en till en enda division syd.
Sven Lundberg sade i sitt anförande att han för-
stod att det kunde vara frestande för en och annan att
ta hänsyn till sin egen hemort när den berörs. Under-
liggande ligger förstås tanken att göra denna fråga till
en fråga om bygdepolitik och därmed avfärda de
sakliga skälen för att vara emot majoritetens förslag.
Fru talman! Jag vill göra klart, och det är dithän
jag egentligen vill komma med mitt anförande, att
frågan om Säve inte är en hembygdsfråga. Det är en
nationell angelägenhet.
Jag citerar ur den reservation som oppositionen
samfällt ställt sig bakom:
"Vi anser att Division syd kommer att få ett orim-
ligt stort ansvar, nämligen för flygräddningsberedska-
pen vid tre flygflottiljer varav två är landets största -
- - för all taktisk helikopterverksamhet vid två ma-
rinkommandon - - - för civil sjö- och flygräddnings-
beredskap i landets tätaste sjötrafikområde - - - för
nödhelikopterverksamhet för hela södra och västra
Sveriges befolkning inkluderande landets största
fastboende öbefolkning samt för bevakningsansvaret
för Västsverige, som är landets största infrastrukturel-
la riskområde."
Det kan inte sägas bättre. Detta är inte någon regi-
onalpolitisk fråga. Detta är en nationell fråga av hög-
sta dignitet!
Med tanke på hur mycket denna enda lednings-
funktion kommer att få under sina vingar kan man för
övrigt fråga sig varför regeringen stannat vid fyra
divisioner, om man nu av något skäl vill slå samman
ledningsfunktionerna i landet. Varför inte dra ned till
tre eller rent av två?
Vad gäller omfattning och betydelse avseende just
den här verksamheten borde resterande verksamhet
kunna ledas från ett och samma ställe, om nu Division
Syd ensam skall ta hand som hela sitt omfattande
område, som tvivelsutan ur de flesta aspekter är rikets
strategiskt viktigaste område, såväl under freds- som
under krigstid.
Hela diskussionen blir än märkligare då det ju inte
finns några bärande ekonomiska argument i denna
fråga. Tvärtom tycks det bli en märklig variant av
domino, där folk och helikoptrar ständigt för dyra
pengar skall förflytta sig fram och tillbaka mellan
olika baser i stället för att finnas på plats för snabb
utryckning där de behövs.
Den oro man kan hysa - hemska tanke - är att den
nya helikopterdivisionen för att klara framtida beting
tvingas dra ned ytterligare verksamhet. Då kan det bli
bygdepolitik. Var någonstans dras det ned när led-
ningsverksamheten finns i Kallinge och inget på Sä-
ve? Jag låter den frågan vara öppen.
Fru talman! Jag hoppas nu på litet såväl militärt
som civilt kurage och att alla som vill se en fullödig
helikopterverksamhet i hela Sverige aktivt röstar för
ett bevarande av Sävebasen som en femte division
väst.
Jag yrkar bifall till reservation 22 i utskottets be-
tänkande.</pre><pre>Anf.  94  JAN BJÖRKMAN (s):
Fru talman! Anledningen till att jag står i talarsto-
len är naturligtvis den debatt som Karl-Gösta Svenson
förde. Jag skulle vilja säga att det är svårt att föra en
nyanserad debatt med Karl-Gösta Svenson. Han är
inte nyansernas mästare. Det framgick klart av det
inlägg han gjorde. Å andra sidan passar kanske den
här typen av diskussioner särskilt bra i en försvars-
politisk debatt, vad vet jag!
Med anledning av det Karl-Gösta Svenson sade
säger jag gärna att jag inte hade haft någonting emot
att hela utredningen hade varit klar innan man tog en
del av dessa steg.
Men jag tycker ändå att den behandling som för-
svarsutskottet har haft och utskottets tydliga skriv-
ningar kring verksamheten i Karlskrona är bra. Det är
bättre för mig och för socialdemokraterna i Blekinge
att försöka att påverka de beslut som skall fattas här,
och det har vi gjort under resans gång, än att sitta på
gnällbänken.
Jag tycker inte att förslaget är perfekt, men utskot-
tets markeringar kring verksamheten i Karlskorna är
bra. Om jag och socialdemokraterna i Blekinge hade
tagit samma ställning som Karl-Gösta Svenson har
gjort, hade plakatpolitiken varit även min modell,
vilket den inte är.
Sedan kan jag inte låta bli att notera att Karl-Gösta
Svenson för att hitta argument har använt sig av hög-
skolan och högskolerektorn. Moderaterna brukar ju
normalt inte hänvisa till högskolan och dess rektor
som sanningssägare eller vägvisare. Snarare brukar
satsningar på mindre och medelstora högskolor upp-
levas som hot mot kvaliteten och annan högre utbild-
ning.
När det gäller att slå vakt om den högre utbild-
ningen och dess förmåga att bidra till framåtskridande
har jag tidigare beträffande de mindre och medelstora
högskolorna inte sett vare sig Karl-Gösta Svenson i
synnerhet eller moderater i allmänhet som förespråka-
re för dem. Men ändamålen får kanske ibland helga
medlen.</pre><pre>Anf.  95  ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag får påminna ledamöterna om att det fortfaran-
de pågår en debatt i kammaren.</pre><pre>Anf.  96  KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Fru talman! Vi har varit eniga i länet. Jag för ing-
en plakatpolitik i det här fallet, utan jag för fram min
uppfattning, och man har i länet haft en enig uppfatt-
ning över partigränserna. Alla partier har deltagit i
detta. Jag har varit på sammanträden tillsammans med
Jan Björkman där vi har varit överens om att vi skulle
föra den talan i riksdagen att beslut inte skulle fattas i
det här laget utan att man skulle avvakta utredningens
färdigställande. Så är det, herr Björkman.
Jan Björkman, som är utbildningsutskottets ordfö-
rande, vill lägga ned en högskola i Karlskrona. Det är
rätt allvarligt. Man lägger ned en mycket bra skola för
övrigt. Om man hade haft ett bra underlag för detta,
men det är det som är det skrämmande, att underlaget
är så erbarmligt dåligt att det inte kan ligga som grund
för ett beslut.
Då är det väl bra att jag återigen hänvisar till Per
Eriksson, rektor för högskolan i Karlskrona. Han har
aldrig någonsin sett en så dålig utredning. Jan Björk-
man, som känner Per Eriksson mycket väl, måste ju
erkänna att han har kompetens och erfarenhet för att
kunna uttrycka sig på det sättet. Vi kan därmed inte
betvivla att utredningen är dålig, rent ut sagt jättedå-
lig.
Och på dessa grunder fattar socialdemokraterna i
riksdagen och socialdemokraterna på Blekingebänken
beslut om att lägga ned Marinens officershögskola!</pre><pre>Anf.  97  JAN BJÖRKMAN (s):
Fru talman! Jag erkänner gärna den kompetens
och den erfarenhet som rektorn för högskolan Karls-
krona-Ronneby har. Men den plattform och det in-
strument som rektorn har beror till ingen del på den
politik som Karl-Gösta Svenson har fört. Karl-Gösta
Svenson och hans parti har ju sagt nej till utbyggnad
av grundutbildningen i Karskrona-Ronneby. Han har
också sagt nej till forskarskolan och till forsknings-
medlen. Med Karl-Gösta Svensons politik hade rektor
Per Eriksson inte haft någon plattform för sina åsikter
och kunnat ge uttryck för sin erfarenhet och sin kom-
petens.
När det gäller den marina utbildningen har jag un-
dertecknat en motion där jag har framfört de synpunk-
ter som jag tyckte var rimliga att framföra utifrån
budgetpropositionen. De skrivningar som försvarsut-
skottet har gjort i samband med behandlingen av den
motionen är ett steg i rätt riktning. Det är bra att den
processen har löpt och att den här typen av verksam-
het kommer att finnas kvar i Karlskrona även efter
dagens beslut.
Om jag hade tagit samma ställning som Karl-
Gösta Svenson hade vi inte haft så tydliga påverkan-
smöjligheter som vi nu har haft, och vi hade inte fått
den inriktningen på beslutet som vi nu har fått. Därför
har jag valt att gå på den linje som försvarsutskottet
har angett.</pre><pre>Anf.  98  KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Fru talman! Det är bara att beklaga att Jan Björk-
man inte vill ta en seriös debatt om beslutet, utan han
börjar helt plötsligt att tala om allmän skolpolitik. Om
Jan Björkman vill medverka till nedläggningen av
Marinens officershögskola i Karlskrona - en mycket
bra skola, som jag sade tidigare - beklagar jag det.</pre><pre>Anf.  99  ULF BJÖRKMAN (s):
Fru talman! Det var inte jag som drog in högsko-
lan och högskolerektorn i den här debatten, utan det
var Karl-Gösta Svenson. Det är ju intressant att Karl-
Gösta Svenson i det här ärendet hänvisar till rektorn
för en av de bygdehögskolor - för att använda mode-
raternas egen terminologi - som de annars inte brukar
lyfta fram som några stora resurser.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut</pre><pre>FöU1 Sveriges totalförsvar 1998
Mom. 1 (utgifterna inom totalförsvaret för budgetåret
1998)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
3. res. 4 (mp)
Förberedande votering:
Kammaren biträdde res. 3 genom uppresning.
Huvudvotering:
155 för utskottet
16 för res. 3
100 avstod
78 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  129 s, 19 c, 1 fp, 6 kd
För res. 3:     16 v
Avstod: 7 s, 61 m, 1 c, 18 fp, 10 mp, 3 kd
Frånvarande:    25 s, 19 m, 7 c, 7 fp, 6 v, 8 mp, 6 kd
Inger Lundberg, Lisbeth Staaf-Igelström, Bo Nilsson
och Lars Hedfors (alla s) anmälde att de avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.</pre><pre>Mom. 8 (Försvarsmaktens organisation i krig och
fred)
1. utskottet
2. res. 10 (m)
3. res. 11 (fp)
Förberedande votering:
62 för res. 10
19 för res. 11
192 avstod
76 frånvarande
Kammaren biträdde res. 10.
Huvudvotering:
166 för utskottet
58 för res. 10
48 avstod
77 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  134 s, 21 c, 11 kd
För res. 10:    58 m
Avstod: 1 m, 20 fp, 16 v, 11 mp
Frånvarande:    27 s, 21 m, 6 c, 6 fp, 6 v, 7 mp, 4 kd</pre><pre>Mom. 13 (försvarsområden m.m.)
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som
föranleddes av bifall till mot. Fö306 (m)
3. utskottets hemställan med den ändring däri som
föranleddes av bifall till mot. Fö340 yrk. 1 och 2 (c)
Förberedande votering:
4 för mot. Fö306
7 för mot. Fö340
264 avstod
74 frånvarande
Kammaren biträdde mot. Fö340.
Huvudvotering:
263 för utskottet
5 för mot. Fö340
3 avstod
78 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  133 s, 57 m, 20 c, 20 fp, 12 v, 11 mp,
10 kd
För mot. Fö340: 1 c, 3 v, 1 kd
Avstod: 3 m
Frånvarande:    28 s, 20 m, 6 c, 6 fp, 7 v, 7 mp, 4 kd
Nils Fredrik Aurelius (m) anmälde att han avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.</pre><pre>Mom. 16 (försvarsmaktsgemensam officersutbildning)
1. utskottet
2. res. 18 (m, fp, v, mp, kd)
Votering:
154 för utskottet
118 för res. 18
3 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  135 s, 19 c
För res. 18:    1 s, 61 m, 19 fp, 15 v, 11 mp, 11 kd
Avstod: 2 c, 1 v
Frånvarande:    25 s, 19 m, 6 c, 7 fp, 6 v, 7 mp, 4 kd
Nalin Baksi (s) anmälde att hon avsett att rösta ja men
markerats ha röstat nej.</pre><pre>Mom. 18 (skolverksamheten i Karlskrona)
1. utskottet
2. res. 19 (m, fp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion</pre><pre>Mom. 20 (utbildningsenheter för markstrid)
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som
föranleddes av bifall till mot. Fö302 (m)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.</pre><pre>Mom. 21 (Försvarsmaktens helikopterorganisation)
1. utskottet
2. res. 22 (m, fp, v, mp, kd)
Votering:
152 för utskottet
121 för res. 22
1 avstod
75 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  134 s, 1 m, 17 c
För res. 22:    1 s, 60 m, 3 c, 19 fp, 16 v, 11 mp, 11 kd
Avstod: 1 c
Frånvarande:    26 s, 19 m, 6 c, 7 fp, 6 v, 7 mp, 4 kd
Rune Rydén (m) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Mom. 22 (helikopterberedskapen längs Norrlandskus-
ten)
1. utskottet
2. res. 23 (m, fp, v, mp, kd)
Votering:
154 för utskottet
120 för res. 23
1 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  135 s, 19 c
För res. 23:    61 m, 1 c, 20 fp, 16 v, 11 mp, 11 kd
Avstod: 1 c
Frånvarande:    26 s, 19 m, 6 c, 6 fp, 6 v, 7 mp, 4 kd</pre><pre>Mom. 24 (civilt minröjningscentrum)
1. utskottet
2. res. 24 (v, mp)
Votering:
238 för utskottet
28 för res. 24
6 avstod
77 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  135 s, 53 m, 21 c, 19 fp, 10 kd
För res. 24:    16 v, 11 mp, 1 kd
Avstod: 5 m, 1 fp
Frånvarande:    26 s, 22 m, 6 c, 6 fp, 6 v, 7 mp, 4 kd</pre><pre>Mom. 25 (miljöfrågor)
1. utskottet
2. res. 25 (mp)
Votering:
Kammaren biföll utskottets hemställan genom upp-
resning.</pre><pre>Mom. 32 (inriktning av program 13 För krigsorgani-
sationen gemensamma resurser)
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som
föranleddes av bifall till mot. Fö221 yrk. 11 (mp),
Fö315 (m), Fö318 (s), Fö319 (c), Fö329 yrk. 2 (kd,
fp)
Votering:
236 för utskottet
20 för mot.
18 avstod
75 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  134 s, 50 m, 21 c, 20 fp, 2 v, 9 kd
För mot.:       2 s, 6 m, 10 mp, 2 kd
Avstod: 4 m, 13 v, 1 mp
Frånvarande:    25 s, 20 m, 6 c, 6 fp, 7 v, 7 mp, 4 kd</pre><pre>Mom. 34 (beställningsbemyndiganden för försvarsma-
teriel och anläggningar)
1. utskottet
2. res. 35 (mp)
Votering:
200 för utskottet
11 för res. 35
64 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  136 s, 12 m, 21 c, 19 fp, 1 v, 11 kd
För res. 35:    11 mp
Avstod: 48 m, 1 fp, 15 v
Frånvarande:    25 s, 20 m, 6 c, 6 fp, 6 v, 7 mp, 4 kd
Nils Fredrik Aurelius (m) anmälde att han avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>4 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Kulturutskottets betänkande
1997/98:KrU1 Budgetpropositionen för år 1998,
utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och
fritid</pre><pre>Jordbruksutskottets betänkande
1997/98:JoU10 Vissa avgasfrågor</pre><pre>5 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 5 december</pre><pre>1997/98:224 av Lena Sandlin (s) till näringsministern
Sysselsättningsbidraget och turistnäringen
1997/98:225 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi-
nistern
Tobakslagen och kommunerna
1997/98:226 av Carina Hägg (s) till justitieministern
Anonymitet vid telefonsamtal
1997/98:227 av Birgitta Gidblom (s) till utrikesminis-
tern
Sveriges ordförandeskap i Barentsrådet
1997/98:228 av Marianne Samuelsson (mp) till soci-
alministern
Utredning om miljö för hållbar hälsoutveckling
1997/98:229 av Britt-Marie Danestig (v) till statsrå-
det Leif Blomberg
Integration av invandrarbarn i skolan
1997/98:230 av Åke Carnerö (kd) till försvarsminis-
tern
Elavbrott i samband med oväder
1997/98:231 av Rose-Marie Frebran (kd) till justi-
tieministern
IB:s arkiv
1997/98:232 av Elisa Abascal Reyes (mp) till kom-
munikationsministern
Luftfartsverkets engagemang i föreningen Svenskt
flyg
1997/98:233 av Krister Örnfjäder (s) till finansminis-
tern
Vårdhögskoleutbildningen i Kalmar län
1997/98:234 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
jordbruksministern
Burhållning av mink
1997/98:235 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
jordbruksministern
Djurtransporter
1997/98:236 av Karin Pilsäter (fp) till justitieminis-
tern
Barn i homosexuella familjer
1997/98:237 av Karin Pilsäter (fp) till inrikesminis-
tern
Nykvarn som egen kommun</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 9 december.</pre><pre>6 §  Anmälan om skriftligt svar på fråga</pre><pre>Anmäldes att följande skriftliga svar på fråga in-
kommit</pre><pre>den 4 december</pre><pre>1997/98:190 av Eva Björne (m) till näringsministern
Den elintensiva industrin</pre><pre>Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 9 december.</pre><pre>7 §  Kammaren åtskildes kl. 14.59.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 3 § anf. 18 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 64
(delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre>