
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 1997/98:38</div>
<div class="sidhuvud_datum">Tisdagen den 2 december</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 11.00 - 15.57</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>
------------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 26 november.</pre><pre>2 §  Förnyad bordläggning</pre><pre>Föredrogs men bordlades åter
Skatteutskottets betänkanden 1997/98:SkU1, SkU5,
SkU6 och SkU8</pre><pre>3 §  Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 27 november</pre><pre>KU4 Kommunala demokratifrågor
Mom. 1 (kommundelningar)
1. utskottet
2. res. 1 (m, c, fp, mp)
Votering:
168 för utskottet
138 för res. 1
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  150 s, 1 m, 1 c, 15 v, 1 kd
För res. 1:     69 m, 22 c, 19 fp, 17 mp, 11 kd
Frånvarande:    11 s, 10 m, 4 c, 7 fp, 7 v, 1 mp, 3 kd
Chris Heister (m) anmälde att hon avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Mom. 4 (utjämningsmandat vid val av kommunfull-
mäktige)
1. utskottet
2. res. 3 (fp, v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.</pre><pre>Mom. 7 (införande av ett upplösningsinstitut m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (m, fp, mp)
Votering:
196 för utskottet
109 för res. 4
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  150 s, 21 c, 15 v, 10 kd
För res. 4:     70 m, 1 c, 19 fp, 18 mp, 1 kd
Frånvarande:    11 s, 10 m, 5 c, 7 fp, 7 v, 4 kd
Roland Larsson (c) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.</pre><pre>Mom. 8 (direktval till stadsdels/kommundelsnämnder)
1. utskottet
2. res. 5 (c, fp, v, mp)
Votering:
220 för utskottet
87 för res. 5
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  150 s, 68 m, 1 v, 1 kd
För res. 5:     2 m, 23 c, 19 fp, 14 v, 18 mp, 11 kd
Frånvarande:    11 s, 10 m, 4 c, 7 fp, 7 v, 3 kd
Per Unckel (m) anmälde att han avsett att rösta ja men
markerats ha röstat nej.</pre><pre>Mom. 9 (kommunala folkomröstningar)
1. utskottet
2. res. 6 (mp)
Votering:
279 för utskottet
29 för res. 6
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  150 s, 71 m, 23 c, 19 fp, 15 v, 1 kd
För res. 6:     18 mp, 11 kd
Frånvarande:    11 s, 9 m, 4 c, 7 fp, 7 v, 3 kd</pre><pre>Mom. 10 (motionsrätt i fullmäktige)
1. utskottet
2. res. 7 (mp)
Votering:
290 för utskottet
18 för res. 7
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  150 s, 71 m, 23 c, 19 fp, 14 v, 1 mp, 12
kd
För res. 7:     1 v, 17 mp
Frånvarande:    11 s, 9 m, 4 c, 7 fp, 7 v, 3 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>KU6 Ändringar i lagen (1994:1065) om ekonomis-
ka villkor för riksdagens ledamöter och i lagen
(1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företräda-
re i Europaparlamentet
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>KU9 Allmänna helgdagar m.m.
Mom. 1 (helgdagar m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, v)
Votering:
189 för utskottet
106 för res. 1
12 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 18 c, 5 v, 17 mp, 1 kd
För res. 1:     71 m, 4 c, 19 fp, 7 v, 1 mp, 4 kd
Avstod: 1 s, 1 c, 3 v, 7 kd
Frånvarande:    12 s, 9 m, 4 c, 7 fp, 7 v, 3 kd
Inger Davidson (kd) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Mom. 2-6
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>KU11 Minoritetsfrågor
Mom. 12 (samernas ställning i Nordiska rådet)
1. utskottet
2. res. (v, mp)
Votering:
261 för utskottet
47 för res.
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  150 s, 71 m, 22 c, 18 fp
För res.:       1 c, 1 fp, 15 v, 18 mp, 12 kd
Frånvarande:    11 s, 9 m, 4 c, 7 fp, 7 v, 3 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>FiU6 Allmänna pensionsfondens verksamhet år
1996
Mom. 1
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>Mom. 2 (översyn av AP-fonden)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
3. res. 2 (mp)
Förberedande votering:
18 för res. 1
18 för res. 2
271 avstod
42 frånvarande
Tredje vice talmannen konstaterade att lika röstetal
hade uppkommit.
Utgången skulle avgöras genom lottning.
Tredje vice talmannen anmodade Tuve Skånberg (kd)
och Reynoldh Furustrand (s) att fungera som kontrol-
lanter vid lottningen samt Ulla Wester-Rudin (s) att
förrätta lottningen.
Den upptagna lottsedeln visade ett nej och kammaren
hade således antagit res. 2.
Huvudvotering:
275 för utskottet
32 för res. 2
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
För utskottet   150 s, 71 m, 23 c, 19 fp, 12 kd
För res. 2:     14 v, 18 mp
Frånvarande:    11 s, 9 m, 4 c, 7 fp, 8 v, 3 kd</pre><pre>FiU7 Ändringar i lagen om offentlig upphandling
Mom. 5 (miljöhänsyn vid upphandling)
1. utskottet
2. res. 3 (v, mp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.</pre><pre>Mom. 11 (verksamhet i offentlig egenregi och obliga-
torisk upphandling)
1. utskottet
2. res. 5 (m, fp)
Votering:
215 för utskottet
90 för res. 5
2 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  149 s, 23 c, 13 v, 18 mp, 12 kd
För res. 5:     71 m, 19 fp
Avstod: 2 v
Frånvarande:    12 s, 9 m, 4 c, 7 fp, 7 v, 3 kd</pre><pre>Mom. 12 (offentlig upphandling som regionalpolitiskt
medel)
1. utskottet
2. res. 6 (v)
Votering:
287 för utskottet
19 för res. 6
1 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  149 s, 71 m, 20 c, 19 fp, 16 mp, 12 kd
För res. 6:     3 c, 15 v, 1 mp
Avstod: 1 mp
Frånvarande:    12 s, 9 m, 4 c, 7 fp, 7 v, 3 kd
Agne Hansson (c) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Mom. 13 (administration av statliga tjänstepensioner)
1. utskottet
2. res. 7 (m, fp, mp, kd)
Votering:
188 för utskottet
119 för res. 7
1 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  150 s, 23 c, 15 v
För res. 7:     71 m, 19 fp, 17 mp, 12 kd
Avstod: 1 mp
Frånvarande:    11 s, 9 m, 4 c, 7 fp, 7 v, 3 kd</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>FiU8 Ändrad övergångsbestämmelse i bankrörel-
selagen
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>JuU4 Säkerhet för rättegångskostnader
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>JuU5 Immunitet och privilegier för Europol
1. utskottet
2. res (v, mp)
Votering:
270 för utskottet
35 för res.
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  147 s, 71 m, 21 c, 19 fp, 12 kd
För res.:       2 c, 15 v, 18 mp
Frånvarande:    14 s, 9 m, 4 c, 7 fp, 7 v, 3 kd</pre><pre>JuU6 Domstolarna i Västra Götalands län
Kammaren biföll utskottets hemställan.</pre><pre>TU7 Utvecklingen i informationssamhället
Mom. 11 (uppföljning av utbildning)
1. utskottet
2. res. 7 (mp)
Votering:
289 för utskottet
18 för res. 7
1 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  150 s, 70 m, 23 c, 19 fp, 15 v, 12 kd
För res. 7:     18 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande:    11 s, 9 m, 4 c, 7 fp, 7 v, 3 kd
Margit Gennser (m) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.</pre><pre>Mom. 13 (samhällsinformation)
1. utskottet
2. res. 9 (m, c, fp)
Votering:
185 för utskottet
123 för res. 9
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  150 s, 2 c, 15 v, 18 mp
För res. 9:     71 m, 21 c, 19 fp, 12 kd
Frånvarande:    11 s, 9 m, 4 c, 7 fp, 7 v, 3 kd</pre><pre>Mom. 18 (nätutbyggnad)
1. utskottet
2. res. 13 (c)
Votering:
285 för utskottet
23 för res. 13
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  150 s, 71 m, 19 fp, 15 v, 18 mp, 12 kd
För res. 13:    23 c
Frånvarande:    11 s, 9 m, 4 c, 7 fp, 7 v, 3 kd</pre><pre>Mom. 19 (prissättning)
1. utskottet
2. res. 14 (c)
Votering:
283 för utskottet
24 för res. 14
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  150 s, 71 m, 18 fp, 15 v, 17 mp, 12 kd
För res. 14:    23 c, 1 fp
Frånvarande:    11 s, 9 m, 4 c, 7 fp, 7 v, 1 mp, 3 kd</pre><pre>Mom. 21 (domännamn)
1. utskottet
2. res. 16 (v)
Votering:
292 för utskottet
15 för res. 16
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  149 s, 71 m, 23 c, 19 fp, 18 mp, 12 kd
För res. 16res. 16:     15 v
Frånvarande:    12 s, 9 m, 4 c, 7 fp, 7 v, 3 kd</pre><pre>Mom. 24 (institut för IT-frågor)
1. utskottet
2. res. 17 (c)
Votering:
285 för utskottet
23 för res. 17
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  150 s, 71 m, 19 fp, 15 v, 18 mp, 12 kd
För res. 17:    23 c
Frånvarande:    11 s, 9 m, 4 c, 7 fp, 7 v, 3 kd</pre><pre>Mom. 28 (funktionshindrade och äldre)
1. utskottet
2. res. 21 (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.</pre><pre>Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om uppskjuten votering</pre><pre>På förslag av tredje vice talmannen medgav kam-
maren att i den mån återstående ärenden på föredrag-
ningslistan skulle hinna slutdebatteras vid dagens
sammanträde fick de avgöras i ett sammanhang vid
arbetsplenum onsdagen den 3 december.</pre><pre>4 §  Förlängd tid för ökning av aktiekapital i
privata aktiebolag</pre><pre>Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU6
Förlängd tid för ökning av aktiekapital i privata aktie-
bolag (prop. 1997/98:39)</pre><pre>Anf.  1  STIG RINDBORG (m):
Herr talman! Ledamöter! Under 60-, 70- och 80-
talet talade Socialdemokraterna om den stora, starka
staten, de stora, starka kommunerna och landstings-
kommunerna, de starka, stora fackliga organisationer-
na och de stora, starka företagen. Detta utgjorde Sve-
rige, enligt socialdemokratisk retorik. Retoriken
stämde överens med hur politiken formades.
De enskilda, såväl de som arbetade som anställda
som de vilka arbetade med egna företag, var nummer
som skulle inplaceras i systemet. De enskilda som
drev egna företag misstrodde man, eftersom uppfatt-
ningen var att de försökte undandra sig det gemen-
samma ansvaret att betala skatt på sina inkomster i
tillräcklig utsträckning.
I dag är retoriken en annan. Nu är det småföreta-
gen som skall skapa sysselsättning och arbete och
således därigenom rädda välfärden. Socialdemokra-
terna talar också om hur fint Sverige är för dessa
småföretagare. Retoriskt är således bilden den motsat-
ta för småföretagen i dag i förhållande till vad den var
tidigare. Men hur är det rent faktiskt, och hur har det
sett ut under de årtionden som gått?
Låt oss först se på 60-talet. En enskild småföreta-
gare fick inte utbetala lön till maken eller makan. Där
man och hustru arbetade i ett enskilt företag blev det
endast en taxerad inkomst, med påföljd att den pro-
gressiva skatten drabbade bägge inkomsttagarna oer-
hört mycket hårdare än om de fått deklarera var sin
inkomst. ATP hade nyligen införts, något som angavs
vara en välsignelse för alla som arbetade. Så blev
emellertid inte förhållandet för den ena av makarna i
ett företag där bägge arbetade, varav den ene som
anställd och den andre som innehavare.
Jag har själv upplevt det här då jag startade advo-
katfirma och min fru, som var färdig notarie men ej
hade kvalifikationer för advokat, under ett par år
arbetade i min enskilda firma. Resultatet för oss blev
väsentligt högre skatter än om min fru fått deklarera
den inkomst hon arbetat in. Härtill kom vidare att hon
inte fick ATP-poäng för de åren.
På 70-talet drabbades enskilda firmor och han-
delsbolag av skatt på 102 % under några år. En små-
företagare med över 100 % i skatt har inte så stora
utsikter att konsolidera och skapa kapital i företaget.
Vid den tiden var min hustru och jag kompanjoner.
Advokater fick på den tiden inte driva företag i aktie-
bolagsform. Vi drev således ett handelsbolag, med
effekten att vi fick över 100 % i skatt.
Dessa förhållanden med mer skatt än inkomst på-
talades för Finansdepartementet. Beskedet blev då att
man hade så många angelägna frågor att handlägga
för näringslivet i stort att denna fråga fick vänta; det
var ju ändå inte så många som drabbades. Astrid
Lindgren tillhörde emellertid dem som drabbades.
Hon påtalade då hur effekten blev för henne med över
100 % i skatt. Till en början tillbakavisade Sträng
hennes framstötar och gav besked att han inte var
beredd att ändra på reglerna. Först när Astrid Lind-
gren skrev Pomperipossasagan, med den publicitet
den fick, blev det en ändring på lagreglerna.
Astrid Lindgren, som således gjorde sig till tolk
för de små, kunde med hjälp av massmedierna få en
rättelse, men endast genom detta tryck fanns det något
intresse för den enskilde företagaren.
Hur ser då besluten ut i dag, när retoriken hyllar
de små företagen? I den reservation som moderaterna
lagt i lagutskottet yrkar vi att man måste söka lindra
den ekonomiska belastning som vissa företag får till
följd av den lagstiftning som skett.
Lagutskottets majoritet säger avslutningsvis i det
aktuella betänkandet att "med beaktande av att de
negativa effekterna av en förlängd övergångstid för
det stora flertalet av de bolag som redan anpassat sig
till nya reglerna måste ses som mycket begränsade
finner utskottet inte skäl att förorda några särskilda
initiativ från riksdagens sida i linje med vad som
föreslås i motionen".
Utskottet säger också att "de negativa effekterna
av förslaget kommer att uppvägas av de fördelar som
förslaget medför för näringslivet i stort".
I den situation jag angivit, dvs. där ägaren ej har
några egna tillgångar eller andra inkomster än från
företaget, är han för att kunna betala ränta på upptaget
lån för de 50 000 kr han satt in i bolaget hänvisad till
att ta ut medlen ur bolaget såsom lön. För denne bo-
lagsägare kostar upplåningen av 50 000 kr minst 10 %
i ränta eller 5 000 kr i räntekostnad som han privat
skall betala.
Här gäller samma synsätt som på 70-talet, även
om det inte rör sig om så stora pengar som då. Några
småföretagare, kanske några tusen, som iakttagit och
följt den lag som införts skall drabbas av en kostnad
på i varje fall 15 000 kr därför att det är fördelar för
näringslivet i stort. Denna kostnad kan, om man följer
den moderata reservationen, reduceras med två tred-
jedelar. Den för företagaren helt onödiga kostnaden
reduceras härigenom med 10 000 kr från ca 15 000
till 5 000 kr.
Socialdemokraterna talar i dag om det fina nä-
ringslivsklimatet och satsningen på småföretag. Man
åberopar ofta hur mycket resurser och pengar man
anslagit för att starta företag och skapa positiva förut-
sättningar för företagen. Från de företagare - och här
är det de riktigt små företagen och förmodligen ofta
nystartade företag - som lånat upp pengar för att sätta
in i sitt aktiebolag för att följa den nya lagen och höja
kapitalet från 50 000 till 100 000 kr kan man knappast
förvänta någon större tilltro till att de blir riktigt be-
handlade.
Ta som exempel en småföretagare som startade
för några år sedan och kämpar med det som alla små-
företagare kämpar med, särskilt under de första åren.
Han kan nu se hur majoriteten i lagutskottet underlå-
ter att beakta hans situation under hänvisning till
fördelar för näringslivet i stort. Retoriken om den
stora uppskattningen av den lille företagaren från
socialdemokraternas sida stämmer inte med den in-
ställning man rent faktiskt tycks ha.
Det kan således konstateras att ägaren till det lilla
50 000-kronorsbolaget, som ej är konsoliderat och där
ägaren ej har några egna tillgångar eller andra in-
komster än från bolaget, är hänvisad till att ta ut
pengar ur bolaget såsom lön för att kunna betala ränta
på de 50 000 kr som han lånat upp personligen och
satt in i bolaget. Upplåningen av 50 000 kr kostar
minst 10 % ränta eller 5 000 kr som han privat skall
betala. För att få ut detta belopp från bolaget måste
han således betala skatt och arbetsgivaravgift, vilket
medför att bolaget får en kostnad på ca 15 000 kr.
Går man på det förslag som anges i reservationen
av moderaterna skulle, som jag sagt, effekten av att
företagaren följt lagarna fortfarande vara negativ för
honom i förhållande till dem som inte lånat upp och
höjt aktiekapitalet. Med det förslag till lösning som
den moderata reservationen anger skulle den negativa
effekten emellertid bli 5 000 kr i stället för 15 000 kr.
Detta sker genom att de insatta 50 000 kronorna un-
der en övergångsperiod behandlas som ett lån till
bolaget i skattehänseende, varvid den ränta som utgår
blir kvittningsbar för företagaren.
Under 60- och 70-talen var retoriken inriktad på
att småföretagen var något som saknade betydelse.
Jag har redovisat några exempel som visar att retori-
ken överensstämde med verkligheten. Nu är således
retoriken en annan, men verkligheten tycks tyvärr
vara densamma.
Man hänvisar till hur effekterna blir för näringsli-
vet i stort och anstränger sig inte ens att göra ett för-
sök att minska negativa effekter av beslut som föror-
sakar de absolut minsta och mest utsatta helt onödiga
kostnader på minst 15 000 kr. Kanske finns det bland
dessa småföretag fröet till företag som kommer att bli
framgångsrika. Andra kanske stupar. Inget av dessa
kan rimligen finna att regeringen tillsammans med
Centern för en näringspolitik som är förutsebar och
som tar vara på möjligheterna för företagen att plane-
ra. Det måste ju tyvärr konstateras att om man följer
en ny lag vet man inte hur många dagar den gäller.
Och i nu aktuellt ärende kan konstateras att om man
inte har följt lagen så får man en fördel därav.
Slutligen vill jag bara säga att exemplen visar hur
fel det är att riskkapital skall beskattas såsom sker i
dag. Om man lånar in pengar i företaget får man en
enkel beskattning. Vi har sagt i reservationen att när
ökningen av aktiekapitalet inte skall vara lagfäst un-
der det närmaste året bör de som har handlat därefter
behandlas skattemässigt som långivare till företaget
för dessa 50 000 kr.
Under hänvisning till det anförda får jag yrka bi-
fall till den moderata reservationen.</pre><pre>Anf.  2  BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Det här ärendet handlar om företa-
gens ökning av aktiekapitalet. Nuvarande minimikapi-
tal är 50 000 kr, och det anses vara för litet för att
skapa en stabil ekonomisk säkerhet i företaget. Detta
är en samstämmig svensk uppfattning, och det är
självfallet också en utländsk uppfattning. Därför har
det kommit krav på en höjning. Man begränsar det till
100 000 kr, som skulle vara det nya minimikapitalet.
Detta skall ha skett senast den 31 december 1997.
Nu har de flesta bolag höjt sitt aktiekapital, men
andra har inte gjort det. Ca 40 % av de 220 000 före-
tagarna, dvs. 90 000 företag, hade den 1 oktober 1997
av skilda orsaker inte höjt sitt aktiekapital. Det finns
olika orsaker till det. Grundorsaken är väl att det har
varit dåliga tider, som bekant, för företagen. En del
företag har nu hamnat i svårigheter när det gäller att
anskaffa de extra 50 000 kronorna.
Denna problematik för småföretagen har iakttagits
av Företagarnas riksorganisation. Det gjorde man
redan under försommaren. Den påtalades för rege-
ringen genom en skrivelse från företagarorganisatio-
nen i början av oktober 1997. Då krävde man för-
längd tid för företagen att höja sitt aktiekapital.
Regeringen gick företagarorganisationen till mö-
tes, om än inte fullt ut, genom en proposition som
innebar ett förslag om förlängning av tiden för att
höja aktiekapitalet med ett år. Ett enigt lagutskott
biföll förändringen, dvs. att det skulle bli en förläng-
ning. Ett par partier tyckte dock att det skulle vara två
års förlängning i stället för ett. Till dem hör Folkpar-
tiet. Det var helt i enlighet med företagarorganisatio-
nens egen uppfattning.
Egentligen borde allt ha varit frid och fröjd. Men i
stället utbröt det stora kriget i lagutskottet. Modera-
terna kräver ekonomisk kompensation till alla företag
som redan har ökat sitt aktiekapital 100 000. Social-
demokraterna vägrar förstås att införa sådana kom-
pensationsregler.
Herr talman! Folkpartiets bedömning är följande.
Jag börjar med behovet av stabila spelregler. Inom
såväl näringsliv som andra sektorer i samhället finns
det ett starkt uttalat behov av stabila spelregler. Man
skall veta vad man har att rätta sig efter. Regeländ-
ringar som genomförs med kort varsel motverkar ett
gott företagsklimat. De kan också, vilket nästan är
ännu allvarligare, leda till att tilltron till regelsyste-
men undergrävs.
Med all säkerhet finns det en mängd företagare,
aktiebolag och näringsidkare som anser att de föränd-
rade lagregler som vi nu talar om inte uppfyller kra-
ven på stabila spelregler. Jag tycker att detta är en
principiellt berättigad kritik mot regeringen.
Jag tycker heller inte att regeringen kan skylla
ifrån sig och säga att det var Företagarnas riksorgani-
sation som begärde ändringen. Jag tycker att rege-
ringen på ett tidigare stadium skulle ha insett denna
problematik. Den var tydligt skönjbar redan under
våren 1997. Hade man gått litet längre tillbaks hade
man kunnat erinra sig vilka problem det var när vi
skulle införa bestämmelser om höjt aktiekapital förra
gången. Jag tycker att det hade varit rimligt att rege-
ringen hade ingripit tidigare.
Den andra punkten är frågan om kompensation till
de företag som redan har höjt sitt aktiekapital. Det är
min bestämda uppfattning att Moderaternas inställ-
ning är orealistisk. Jag tycker att den moderata analy-
sen är ensidig. Det är klart att det också uppkommer
fördelar i och med bestämmelsen om en höjning av
aktiekapitalet.
Om Moderaterna hade framställt sitt krav tidigare
är jag rädd för att det hade stoppat all förlängning av
tiden för ökning av aktiekapitalet. Det hade i sin tur
kvaddat en lång rad småföretag. Jag tycker att det
borde vara svårt för varje politiskt parti, inte minst för
ett parti som påstår sig vara företagarnas främsta vän,
att ta ansvar för att en lång rad småföretag går omkull.
För övrigt kan jag tillägga att inte heller företagar-
nas branschorganisation har krävt någon kompensa-
tion. Vi andra i lagutskottet är i gott sällskap. Företa-
garnas egen branschorganisation borde ha väl så stor
kompetens att bedöma om man skall säga ja eller nej
till förlängning. Jag tror att man har en kompetens
som borde kunna mätas med Moderaternas på denna
punkt.
Herr talman! Folkpartiets slutsats av detta blir att
vi säger ja till en förlängning av tiden för ökning av
aktiekapital. Vi tycker att ett år är otillräckligt. Förra
gången var övergångstiden längre. Jag vill erinra om
att övergångstiden i Danmark var sju år. I den situa-
tion vi nu är i borde den i varje fall ha varit två år, i
linje med Företagarnas riksorganisations uppfattning,
för att undvika framtida problem.
Vi säger från Folkpartiets sida nej till generell
kompensation. Vi inser att vissa företag kan ha drab-
bats ekonomiskt genom att onödigt tidigt ha anpassat
sig till den nuvarande övergångsregeln. Jag utgår från
att regeringen på lämpligt sätt i ömmande fall ser till
att de särskilt drabbade företagen kan hållas skadeslö-
sa.
Herr talman! Avslutningsvis yrkar Folkpartiet bi-
fall till reservation nr 1 och avslag på nr 2.</pre><pre>Anf.  3  STIG RINDBORG (m) replik:
Herr talman! Jag har inte talat om någon kompen-
sation. Det har Harding Olson fått om bakfoten. Jag
har talat om att företagen skall behandlas precis som
de företag som inte har följt lagen, som inte höjt kapi-
talet och som sätter in 50 000 i lån. Dessa företag har
rätt att ta ut räntan utan dubbelbeskattning, utan lö-
neuttag och liknande. Företaget drabbas med 5 000.
Allt prat om kompensation tyder på att Harding Olson
inte har fått frågan på rätt bog.
Jag har talat med Företagarnas riksorganisation.
Man sade att nyheterna kom hastigt och beklagade att
man inte hade hunnit fundera igenom frågan. Jag har
varit ordförande i organisationen en gång i tiden, så
jag vet att det är mycket att göra där.
När regeringen lägger fram förslag som drastiskt
ändrar förutsättningarna bör man tänka igenom dem
så mycket att man så långt möjligt lindrar effekterna
av tidigare beslut. Det är detta jag ställer krav på. Det
har man inte gjort. När det kom en motion i den rikt-
ningen hade jag trott och hoppats att regeringen skulle
ta vara på den och se till att dessa småföretagare inte
drabbas mer än nödvändigt, med hänsyn till den lag-
stiftning som man nu vill ta bort.</pre><pre>Anf.  4  BENGT HARDING OLSON (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag vet inte om vi skall diskutera
bakfötter här. Det är möjligt att jag har fått det hela
om bakfoten. I så fall har vartenda parti i lagutskottet
fått det om bakfoten. Det står alldeles tydligt vad det
handlar om. I reservationen står det "kompensation".
Den reservationen har Stig Rindborg själv skrivit
under. Det förs en lång diskussion om just kompensa-
tion. Jag tycker inte att vi skall leka med ord utan i
stället prata om realiteter.
Jag tror att fler än Stig Rindborg har tänkt igenom
frågan, och de har kanske gjort det minst lika bra som
han. Jag tycker att det hade varit väldigt bra om jag
hade fått svar på en enkel fråga. Vad hade Stig Rind-
borg gjort om näringsministern hade sagt att det inte
blir någon förlängning mot bakgrund av de krav på
kompensation som Moderaterna har ställt? Är Stig
Rindborg beredd att på sitt ansvar ta alla de företag
som inte skulle klara sig? Är det småföretagarvänlig
politik i realiteten? Jag tycker att detta kräver rätt
mycket nyanserad analys, och det är uppenbarligen en
bristvara i det här sammanhanget.
Kanske Stig Rindborg också kan förklara för mig
varför ett stort antal företag i mycket god tid har ökat
sitt aktiekapital. Finns det ingen som helst affärsmäs-
sig fördel i att ha ett aktiekapital som ligger åtminsto-
ne på de minimigränser som har bestämts, jämfört
med att gå på något slags svag övergångsbestämmel-
se? Jag tror faktiskt att marknadsekonomin funkar så
att detta också har en fördel.</pre><pre>Anf.  5  STIG RINDBORG (m) replik:
Herr talman! Jag strök under att det var de små fö-
retagen med mycket knappa resurser, kanske oftast
nystartade, som inte hade pengar. Förklaringen till
varför de inte gjort det här tidigare är att de inte ville
dra på sig denna kostnad förrän i absolut sista ögon-
blicket.
Jag har fått brev om det här. Jag fick ett senast i
morse från en revisor som tyckte att det var märkligt
att ändra på lagstiftningen på det här viset.
Det vill jag säga till Bengt Harding Olson: Man
kan alltså ställa propositionen så att vi antingen änd-
rar i enlighet med vad jag föreslår eller också låter
lagen finnas kvar. Har man den inställningen markerar
det ytterligare hur man nonchalerar effekten av ett
beslut som jag från moderat sida försöker rätta till så
långt det är möjligt. Jag har sagt att det kostar 5 000
kr mer, men man reducerar kostnaden med minst
10 000 kr.
Svaret på frågan är att om jag skulle få en sådan
fråga från justitieministern, vilket jag inte tror att jag
skulle få, skulle jag säga: Då tycker jag att du skall ha
lagen kvar. Det kan jag tala om.</pre><pre>Anf.  6  BENGT HARDING OLSON (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag tackar för det beskedet, särskilt
slutbeskedet. Men jag antar, för jag värnar faktiskt om
det moderata partiet, att detta är Stig Rindborgs priva-
ta uppfattning. Jag tror knappast att Moderaterna som
parti skulle säga: Vi tar hellre den här lagen som den
är, även om ett antal småföretag går i putten. Det får
principen vara värd.
Jag har kritiserat regeringen för att man inte har
stabila spelregler. Jag står för det. Regeringen inser
också att det är på det sättet. Jag utgår från att man
tänker litet tidigare och litet snabbare nästa gång.
Stig Rindborg har talat mycket om hur det är i tal,
men man måste koppla det här till verklighet. Det
räcker inte för småföretagarna med vackra principer.
Att ge de småföretagare som verkligen ligger på grän-
sen på grund av dåliga tider - det finns ett antal såda-
na - en chans i form av ett eller två år till när kon-
junkturen nu ändå tar litet fart tycker jag är bra för
företagen, för näringsklimatet, för sysselsättningen
och för Sverige. Låt oss inte för några futtiga kronor,
för principens skull, välta ett stort antal småföretag.</pre><pre>Anf.  7  TANJA LINDERBORG (v):
Herr talman! Av tonläget märks det att vi börjar
komma in i valrörelsen.
Bengt Harding Olson har redogjort för bakgrun-
den till det här ärendet. Företagarnas riksorganisation
har alltså informerat regeringen om att 90 000 aktie-
bolag vid månadsskiftet september-oktober ännu inte
hade anmält någon ökning av aktiekapital, och därför
vill man ha övergångstiden förlängd med ytterligare
två år, dvs. till utgången av år 1999.
Vänsterpartiet tycker att det kravet är rimligt. Vi
tackar särskilt för Folkpartiet liberalernas stöd till vår
motion.
Trots att företagen har haft tre år på sig att skaffa
erforderligt kapital har man alltså inte lyckats göra
det. Till stor del beror det på, vilket Bengt Harding
Olson också var inne på och vilket alla här i kamma-
ren känner till, att den ekonomiska utvecklingen i
landet har varit mycket svag. Det har i sin tur natur-
ligtvis påverkat företagens intjäningsförmåga. Nu har
visserligen utvecklingen vänt, men fortfarande har ett
stort antal små och medelstora företag, som har hem-
mamarknaden som bas, dålig lönsamhet.
En förlängning med två år i stället för ett, vilket
utskottsmajoriteten föreslår, skulle innebära att ytter-
ligare ett bokslutsår hinner passera. Företagen får
därigenom förhoppningsvis ökade möjligheter att
tillskjuta kapital. Det skulle då inte behöva bli så stor
ekonomisk belastning på företagen, som jag ser det.
Man kan förstås tycka att 50 000 kr är en
struntsumma i de här sammanhangen, men det är inte
så. I går träffade jag ett antal företrädare för de
kvinnliga resurscentrum som finns i varje län. Då
gavs informationen att 62 % av nystartade företag
med kvinnligt ägande i mitt län drivs som enskilda
firmor. Kvinnor väljer den ägarformen därför att man
helt enkelt har svårt att få ihop kapital för att i stället
bilda ett aktiebolag.
Herr talman! Jag kan förstå om de företag som till
dags dato redan har hunnit avregistrera sina bolag till
följd av den föreslagna lagstiftningen är förbittrade.
Många företag hade säkert kunnat kvarstå som aktie-
bolag om de bara hade känt till att tiden skulle för-
längas.
Ett sätt att kompensera nämnda företag är att, som
Moderaterna föreslår i sin motion, kostnadsfritt låta
företagen få återgå till aktiebolagsformen. Men efter-
som Patent- och registreringsverket är en intäktsfi-
nansierad verksamhet måste verket i så fall ta ut be-
tydligt högre avgifter än i dag av nybildade aktiebo-
lag. Det är heller inte rättvist. Den möjligheten tycker
jag heller inte är särskilt bra. Ett annat sätt skulle
kunna vara att ta det över statsbudgeten, men det har
vi inte avsatt några medel för.
Därför yrkar jag bifall till reservation 1.</pre><pre>Anf.  8  RUNE BERGLUND (s):
Herr talman! Riksdagen beslutade år 1994 att
gränsen för lägsta tillåtna aktiekapital i privata aktie-
bolag skulle höjas från 50 000 kr till 100 000 kr. Den
nya regeln trädde i kraft den 1 januari 1995. Det
medgavs en övergångstid på tre år, vilket innebar att
tidigare bildade bolag kunde bestå som juridisk per-
son fram till utgången av år 1997.
I mitten av oktober kunde vi konstatera att 90 000
bolag ännu inte hade anmält någon ökning av aktie-
kapitalet till PRV, enligt en skrivelse till regeringen
från Företagarnas riksorganisation. Skälet skulle en-
ligt företagarna vara att många för närvarande saknar
ekonomiska förutsättningar att öka aktiekapitalet till
100 000 kr. Företagarnas riksorganisation har därför
framställt om att den treåriga övergångstiden skall
förlängas med två år, dvs. till utgången av år 1999.
Enligt uppgifter från Patent- och registreringsver-
ket har ca 85 000 bolag inte vidtagit nödvändiga åt-
gärder. Man har inte avregistrerat bolaget eller upp-
fyllt aktiekapitalet till den nya nedre gränsen.
Det är svårt att veta orsakerna till att så många
fortfarande inte har hört av sig till Patent- och regist-
reringsverket. En möjlig orsak kan vara att man tror
att avregistrering enligt de angivna bestämmelserna
kommer att ske automatiskt efter utgången av år 1997.
Om så skulle vara fallet bör det finnas en möjlighet att
avregistrera bolagen på frivillig väg före utgången av
år 1998. Det ges en möjlighet att på frivillig väg an-
söka om likvidation av bolag som vid utgången av år
1997 inte har ett aktiekapital som uppgår till 100 000
kr under tiden januari-mars 1998.
Beträffande övergångstidens förlängning anser ut-
skottet att det är rimligt att bifalla regeringens förslag
om en förlängning med ett år, dvs. halva den tid som
Företagarnas Riksorganisation hade velat ha. Om man
förlänger den med ett år så har alltså övergångstiden
blivit fyra år. Det kan vara rimligt med tanke på den
långa lågkonjunktur som vi har haft, särskilt under
början av 90-talet, att ge de privata bolagen denna
möjlighet.
I en reservation har föreslagits att tiden, precis
som enligt Företagarnas Riksorganisations önskemål,
skall utökas till två år, dvs. till utgången av 1999.
Utskottet föreslår avslag på den reservationen. I en
annan reservation har föreslagits att kompensation
skall utgå till dem som redan har anpassat sig till
nuvarande regler. Något sådant initiativ från riksda-
gens sida förordar inte utskottet. Utskottet föreslår
avslag på reservationen.
Stig Rindborg har i sitt anförande sagt ungefär att
han vill att man skattemässigt skall betrakta dem som
redan har gjort den här övergången som långivare. Vi
tycker faktiskt att det här, även om det naturligtvis är
en ny lag, egentligen är en förlängning av de över-
gångsvillkor som redan har gällt under tre år. Vi har
förlängt till fyra år. Företagen har alltså haft mycket
god tid på sig att vidta den här åtgärden.
Jag tycker på något sätt att det här är en storm i ett
vattenglas. När man läser Företagarnas Riksorganisa-
tions nyhetsbrev från november kan man få den upp-
fattningen att Stig Rindborg och Företagarnas Riksor-
ganisation inte har samma ståndpunkt. Företagarnas
Riksorganisation säger: De aktiebolag som avser att
höja aktiekapitalet till minst 100 000 kr bör fortfaran-
de göra detta så snart som möjligt. I vissa fall kan det
för affärspartner, kreditgivare m.fl. ha betydelse om
bolaget genom att svara upp mot det nya, högre kapi-
talkravet visar att det avser att vara kvar som aktiebo-
lag när olika affärssituationer skall bedömas.
Det är alltså så att Företagarnas Riksorganisation
tycker att det här skall ske så fort som möjligt, och om
jag har förstått Stig Rindborg rätt vill han att det skall
ske så sent som möjligt.
Herr talman! Lagutskottet vill med detta förslag
underlätta för de bolag som av någon anledning ännu
inte anpassat sig till de nya regler som skall gälla för
privata bolag att göra detta. Det skall ske genom en
förlängning av övergångstiden med ett år. Det är vår
förhoppning att en bra informationsinsats skall starta
omgående med syfte att undanröja eventuella tvek-
samheter om när och hur man ökar kapitalet eller
avregistrerar sitt bolag.</pre><pre>Anf.  9  STIG RINDBORG (m) replik:
Herr talman! Jag har ingen avvikande uppfattning
i förhållande till företagarna. De som har pengar och
tänker fortsätta med verksamheten skall öka aktie-
kapitalet om det är ekonomiskt riktigt för företaget.
Det vi talar om nu är de företag som inte har dessa
pengar och som har en dryg kostnad för att ta fram
dem. Det gäller de företagare som inte har privata
tillgångar, de företagare som inte kan ta ut en utdel-
ning ur företaget utan måste ta det här som lön bero-
ende på att företaget inte är konsoliderat. Det är dem
jag tycker att man onödigt straffar här.
Okej för kompensation, men kompensationen be-
står inte i att de skall ha någonting. Bengt Harding
Olson sade ju själv att de skulle kompenseras genom
att regeringen satte sig ned och tittade på det här. Jag
har enkelt föreslagit att man skall behandla dem pre-
cis som man behandlar dem som inte har höjt kapita-
let men som sätter in pengar som lån. Då får de betala
ränta från företaget till ägaren och ägaren betalar
ränta på sitt lån. Då blir det alltså bara en kostnad på
5 000 kr i det exempel som jag tog upp.
Här är det alltså tal om dem som har det väldigt
jobbigt likviditetsmässigt, dem som inte har ett före-
tag som är konsoliderat. Jag tycker att det är helt
naturligt, och skall jag säga någonting så tycker jag
egentligen att aktiekapitalet, om det vore vettiga
skatteregler i det här landet för företagande på småfö-
retagarnivå, skulle vara högre. De som inte når upp
till detta skulle driva företaget i form av enskild firma
eller handelsbolag - inte i aktiebolagsform. Men skall
man ha ett företag där man inte har personligt ansvar,
bör man ha en buffert i botten.
Att så många småföretagare har aktiebolag beror
ju på att det skattemässigt har varit lättare för dem att
jobba med detta. Den borgerliga regeringen kompen-
serade detta under sin period, men det finns ju kvar
sådana här småföretag. Se alltså från regeringens sida
till att det finns möjlighet att bygga upp ett kapital i
de små företagen! Då slipper vi sådana här diskussio-
ner, för då höjer de aktiekapitalet av sig själva när de
tycker att det behövs.</pre><pre>Anf.  10  RUNE BERGLUND (s) replik:
Herr talman! Jag tror att Stig Rindborg överdriver
det här litet grand. Jag tror nämligen att de allra flesta
bolag som avser att fortsätta att driva sin verksamhet i
aktiebolagsform redan har gjort den här fyllnadsinbe-
talningen på upp till 100 000 kr. Den delen tror jag att
vi kan vara fullständigt klara över. Därmed tycker jag
att den här debatten om kompensation saknar rele-
vans.</pre><pre>Anf.  11  BENGT HARDING OLSON (fp)
replik:
Herr talman! Jag poängterade ju när det gällde att
analysera regeringens situation här betydelsen av
stabila spelregler för ett gott företagsklimat. Rune
Berglund, som själv har varit företagare, borde rimli-
gen hålla med mig. Jag tror att han gör det också.
Men då kanske han kan säga det här i talarstolen, och
också svara på detta: Tycker verkligen Rune Berglund
att det lagstiftningsärende som vi nu håller på med är
ett gott exempel på hur man skall hantera stabila spel-
regler?
Man kan visserligen, som har skett här i litet olika
sammanhang, skylla ifrån sig från regeringens sida på
företagarorganisationen. Men räcker det? Har man
inget eget ansvar egentligen för att det finns stabila
regler? Jag skulle gärna vilja få synpunkter på detta.
På en punkt är vi däremot helt överens. Det gäller
analysen av behovet av att förlänga den här tiden och
effekterna av det. Man måste väga för- och nackdelar
mot varandra. Jag är helt ense med Företagarnas
Riksorganisation som finner att det vid denna avväg-
ning finns stora affärsmässiga fördelar med att i god
tid anpassa sig till åtminstone den minimilagstiftning
som finns. Om så inte hade varit fallet så skulle, om vi
utgår från att företagare är tänkande människor - jag
kommer själva från en företagarsläkt så jag tror att jag
kan säga att det är så - inte en enda av de här 220 000
företagarna öka sitt aktiekapital under år ett av över-
gångsperioden. De skulle inte heller göra det under år
två. Möjligen skulle de göra det under år tre i oktober
om det skulle vara på det sättet.
Jag tror alltså att det finns stora fördelar med det-
ta. Men jag vill gärna höra Rune Berglunds syn på
detta med stabiliteten i regelsystemen.</pre><pre>Anf.  12  RUNE BERGLUND (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att det
finns stabilitet i beslutsfattandet när det gäller företag-
samhet, att det finns långsiktighet. Men jag tycker att
det är ett illa valt exempel, Bengt Harding Olson, att
ta det här som exempel på stabila villkor.
Jag hörde första gången talas om det här 1992.
Det är alltså fem år sedan. 1994 fattades beslutet. Den
1 januari 1995 trädde beslutet i kraft. Man har haft tre
år på sig, och nu får man ytterligare ett år.
Jag kan inte se att detta beslut har bidragit till in-
stabila spelregler. Det är något som man har vetat om
väldigt länge.</pre><pre>Anf.  13  BENGT HARDING OLSON (fp)
replik:
Herr talman! Det är riktigt att man har vetat om
detta väldigt länge, om man med det menar tre år eller
kanske något längre. Men det intressanta är inte att
man har vetat om att det krävs en ökning av aktiekapi-
talet. Det intressanta är när sista dagen är för att detta
skall ske.
Även om det är affärsmässiga fördelar att göra det
så fort som möjligt, kan det vara på det sättet att man
inte haft möjlighet på grund av de dåliga tider som har
varit och att man därför har tvingats in i detta nu på
slutet.
Det må vara hur som helst med detta. Jag utgår
från att denna debatt åtminstone har haft den betydel-
sen att regeringen i fortsättningen tänker mer på stabi-
la spelregler än vad som nu är fallet. Då bör man
komma ihåg att man kanske tycker att en övergångstid
på tre år plus ett år är fyra år och att det är en lång tid.
Men det är det inte. Företagarnas organisation tyckte
att det skulle vara ett år till. När man gjorde motsva-
rande i Danmark tyckte man att det skulle vara sju år.
Av detta får man dra slutsatsen att regeringen inte
kan sitta med armarna i kors och nu tro att allt är klart
och sedan hoppas att företagarnas organisation möjli-
gen är de enda som följer upp frågan och sedan in-
kommer med någon skrivelse i slutet av nästa år. Nu
gäller det faktiskt för regeringen att själv följa upp
detta och se att det verkligen fungerar, så att den inte
blir tagen på sängen nästa gång. Det vore trist, särskilt
för företagarna.</pre><pre>Anf.  14  RUNE BERGLUND (s) replik:
Herr talman! Jag har personligen tyckt att det har
varit litet märkligt att det är så många som har väntat
så länge och att det fortfarande är så många - 80 000-
85 000 - som inte har vidtagit några åtgärder, trots att
de har haft tre år på sig.
Jag tycker att det är rimligt, utifrån det som jag
tidigare sade i talarstolen, att man förlänger denna
övergångstid med ett år för att denna möjlighet skall
ges. Det är också rimligt ur en annan synvinkel, näm-
ligen att om det skulle vara så att det delvis beror på
bristande informationsinsatser att många som hade
tänkt att avregistrera sina företag inte har gjort det,
finns det nu en möjlighet för Patent- och registre-
ringsverket att verkligen gå ut med en bra information
för att ingen av dem som fortfarande inte har vidtagit
åtgärder skall behöva tveka om vad de skall göra, om
de skall driva sina företag i en annan företagsform
eller om deras företag skall finnas kvar i aktiebolags-
form.</pre><pre>Anf.  15  ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Herr talman! Vi har inga särskilda yrkanden under
denna punkt, men jag kan inte låta bli att gå upp i
talarstolen för att säga några ord i en fråga som börjar
kännas ganska het.
Jag sitter med i Aktiebolagskommittén och var
med om att initiera att aktiekapitalet skulle höjas.
Personligen anser jag att det skall ligga på 250 000 kr.
Att man inte gick längre än till 100 000 kr tycker jag
på sitt sätt var en oacceptabel kompromiss. Sedan gav
kommittén lagstiftaren möjlighet att ha en lång över-
gångstid. Jag menar fortfarande att den övergångstid
som regeringen sedan utmätte var fullständigt till-
räcklig. Egentligen finns det inte några som helst skäl
för den utvidgning som man nu har gått med på av för
mig litet outgrundliga skäl. Jag tror realt sett inte att
de bekymmer som man nu är så orolig över finns.
Tvärtom borde man ha gått på de argument som
Bengt Harding Olson väl har formulerat i sitt särskil-
da yttrande, nämligen värdet av fasta och stabila spel-
regler. Det finns inget annat som näringslivet är i
sådant behov av, särskilt från lagstiftaren.
Ett skäl till att man skall höja aktiekapitalet är för
att stävja oegentligheter och ekonomisk brottslighet.
Man kan nämligen inte driva seriös verksamhet utan
ett eget kapital. Det gör väldigt många i Sverige i dag,
och det är utomordentligt svajigt och egendomligt på
många sätt. Då skall de inte verka som aktiebolag.
Om det är många om inte har kunnat höja aktiekapita-
let med detta ynka belopp på 50 000 kr skall de inte
driva bolag i aktiebolagsform, utan då är det enskild
firma som gäller.
Det måste bli en större stramhet från lagstiftaren
för att stävja alla möjliga oegentligheter som finns ute
i näringslivet. Det ömkande som nu sker tror jag alltså
inte har någon grund, utan det är viktigt att få fram
budskapet till regeringen att de stabila spelreglerna är
mycket väsentligare än något annat i detta ärende.
Tack, herr talman.</pre><pre>Anf.  16  STIG RINDBORG (m):
Herr talman! Vi talar om dem som har ont om
pengar, och det är deras idéer och tankar som skall
beaktas. De har blivit överkörda när man inte så långt
möjligt när man har gjort en sådan här dubbel lag-
stiftning har försökt hjälpa dem.
Jag vill stryka under att jag talar för Moderata
samlingspartiet, om det råder tvekan därom. Uppfatt-
ningen från vår sida är att om man skall höja aktie-
kapitalet som Åbjörnsson redovisade nyss, tycker jag
att det är fullt riktigt. Men då måste man också skapa
förutsättningar av ett annat slag för småföretagarna att
skapa eget kapital, så att de har möjlighet att få fram
dessa resurser. Så länge man har ett sätt att se på
skattelagstiftningen där småföretag diskrimineras i
förhållande till de stora företagen i många hänseen-
den, är situationen tyvärr den att småföretagarna får
jobba och kämpa på detta sätt.
Men rent faktiskt brukar jag säga att om man skall
driva en rörelse utan personligt ansvar bör man ha
åtminstone så mycket kapital i bolaget att man köpa in
en Golfbil, om man skall bedriva en verksamhet där
bil behövs. Det räcker inte dagens kapital till. Om
man inte har det skall man inte driva bolag i aktiebo-
lagsform.
Skapa alltså förutsättningar för detta och för ett
bättre företagsklimat. Än en gång vill jag stryka under
att förändringar som sker från tid till annan med nå-
gon veckas mellanrum, innebär inte att man tänker på
hur de människor som jobbar i företagen skall få det
hela att funka.</pre><pre>Anf.  17  RUNE BERGLUND (s):
Herr talman! Man skulle kunna säga att otack är
världens lön. Regeringen skulle naturligtvis ha kunnat
strunta i den propå som kom från Företagarnas Riks-
organisation - väl medveten om att det vid den tid-
punkten var ca 90 000 som inte hade vidtagit dessa
åtgärder - och sagt att företagarna fick göra vad de
ville och att de väl fick diskutera med Patent- och
registreringsverket om de skulle avregistrera sina
företag, bilda ett nytt aktiebolag eller göra något an-
nat.
Men nu har vi föreslagit ett års förlängning, från
tre till fyra år. Jag ser det inte som något ostabilt eller
som något nytt beslut i sig. Företagen har haft hela
tiden från 1995 och fram till nu på sig för att välja att
kliva av aktiebolagsformen för att gå över i någon
annan företagsform eller att fyllnadsbetala. Och detta
får företagen fortsätta med under ytterligare ett år. Jag
kan inte förstå vad det är för något som är ostabilt i
detta sammanhang.
Jag har sett och varit med om många andra beslut
som fattats och som i så fall har varit mer ostabila för
småföretagare.</pre><pre>Anf.  18  BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Rune Berglund skall inte bli ledsen -
otack är världens lön. Man kan inte få särskilt mycket
mera stöd än man fått i lagutskottet. Som jag tidigare
sagt är det ett i princip enigt lagutskott som, får vi väl
ändå säga, med tacksamhet får ta emot en förlängning
av tiden. Det borde ha varit litet längre tid, men Rune
Berglund skall inte vara ledsen för det. Så här långt är
vi glada.
Jag protesterar mot två saker. Den ena gäller rent
allmänt. En regering måste väl ha ett större ansvar för
att följa upp reformer som riksdagen har beslutat om
än vad en företagarorganisation har. Jag tycker att det
kunde vara rimligt att regeringen exempelvis efter
år 1 ser hur detta löper och om det fungerar samt tittar
närmare på hur många de är som har ökat aktiekapita-
let respektive hur många de är som inte har ökat ak-
tiekapitalet för att därefter under år 2, och kanske i
början av år 3, göra en avstämning. Det gäller ju att
ha en beredskap om någonting skulle vara fel. Man
kan inte bara skylla på andra.
Ja, det är riktigt att vi i denna kammare har tving-
ats ta en mängd regler som är ännu instabilare än vad
det här är fråga om. Rune Berglund erinrar sig säkert
den tidigare modellen med återställartid. Det var inte
bara det att man justerade en tidpunkt utan plötsligt
gick man tillbaka till ruta 1 på punkt efter punkt. I
jämförelse med det är det här bara litet instabilt. Kan
jag inte få ett löfte här om litet längre tid och mera
stabila spelregler, något som efterlyses inte bara av
mig utan också av Rolf Åbjörnsson från Kristdemo-
kraterna?</pre><pre>Anf.  19  RUNE BERGLUND (s):
Herr talman! Vi har fastnat i en debatt om stabila
spelregler, och det gör vi en dag när vi talar om fyra
års övergångstid. Jag skulle vilja se det beslut, fattat
av vilken riksdag eller regering som helst, som har en
så lång övergångstid som fyra år. Det är klart att det
finns sådana exempel, men jag tycker att det här är ett
bra exempel på stabila spelregler.
Jag tycker att tiden i fråga är väl avvägd. Om man
hade anslutit sig till Rolf Åbjörnssons förslag om en
höjning av aktiekapitalet till 250 000 kr - i och för sig
skulle det kunna vara rimligt, eftersom det rör sig om
en förmånligare företagsform - skulle man helt klart
kunna tala om en lång övergångstid. Nu handlar det
om 50 000 kr. Jag tror att de som är angelägna om att
driva sitt företag i aktiebolagsform och som har en bra
företagsidé tycker att 50 000 kr inte är särskilt mycket
pengar. Det kommer nog att visa sig att det är så.</pre><pre>Anf.  20  BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Låt oss inte nu ta diskussionen om
det skulle vara ett högre belopp än 100 000 kr när det
gäller minimikapitalet. Det var nog en bred uppfatt-
ning att man borde ha gått högre än 100 000 kr, men i
så fall skulle man ha inrättat ett tredje alternativ. Jag
tänker på den tyska begränsade företagsformen,
beschränkte Haftung, men så blev det inte och det är
en debatt för sig.
Visst, tre år är en relativt lång tid, men icke desto
mindre är det alls inte ovanligt. Som jag tidigare sagt
har Danmark haft sju år. När det gäller oss själva kan
jag konstatera att vi efter det att vi för ett antal år
sedan höjde från 5 000 kr till 50 000 kr fått ett nytt
beslut med förlängd tid. Sedan kom ett nytt beslut
igen med ytterligare förlängd tid. Låt oss inte hamna i
detta igen! Risken är ju uppenbar att man, när man nu
bara har fått en förlängning med ett år, hamnar i en
situation där det behövs ytterligare en förlängning.
Det kunde undvikas genom att direkt lägga på två år.
Hur som helst så borde vi dra den viktigaste lär-
domen av denna debatt, nämligen att stabila spelregler
är otroligt betydelsefulla för företagen. Detta är
grundläggande för ett gott företagarklimat. Det bör
vara slutsatsen av den här debatten.</pre><pre>Anf.  21  STIG RINDBORG (m):
Herr talman! Rune Berglund, jag håller med om
att den tilltagna tiden för att göra den här förändring-
en var flera år. Det har jag inte klankat på. I stället
handlar det om att man ändrar på allting utan att i det
läget försöka mildra effekterna av bestämmelsen om
att lagen skulle träda i kraft nu på nyåret. Detta vän-
der jag mig emot. Hur skall några i fortsättningen
kunna vara säkra på vad som skall hända om det bara
några veckor innan en lag skall träda i kraft - en lag
som var påbjuden för flera år sedan - blir en ändring
av den lagen? Plötsligt ändras alltså lagen. De som
har levt efter hur lagen har stipulerats får en ekono-
miskt förändrad situation.
Naturligtvis kan man säga att 10 000 eller
15 000 kr är ett litet belopp. När det i andra samman-
hang talas om pengar brukar så inte vara fallet. Med
hänsyn inte minst till all information och alla de brev
som jag har fått - där talas det om att man upplever
det oriktiga i att arbeta med lagar på det här viset - är
det i fortsättningen väsentligt att inte förändra här.
Och om man gör förändringar tycker jag att det är
rimligt att minimera de skadliga effekterna.</pre><pre>Anf.  22  RUNE BERGLUND (s):
Herr talman! Jag har litet svårt att hänga med i re-
sonemanget. De här företagarna har ju gjort vad de
ändå skulle ha gjort om de ville ha kvar sitt aktiebo-
lag. De har gjort det nu, före vårt beslut om en för-
längning. Jag kan inte förstå att det har någon större
betydelse - det handlar ju om en så liten summa - om
något sker nu eller om några månader. Allting skall
väl inte bygga på att saker och ting görs i sista minu-
ten.
Jag tror, herr Stig Rindborg, att det här kommer
att bli bra och att det är ett riktigt beslut. Vi har fått in
en hel del bolag som har fyllnadsbetalat, och fler
kommer vi att få in genom förlängningen. Det ser vi
fram emot. Framför allt får vi möjlighet att informera
dem som kanske tror att det automatiskt sker en av-
registrering i och med att man inte fyllt upp aktiekapi-
talet. På det sättet får man alltså litet extra tid på sig
för att fundera över om man skall vara kvar eller inte.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 3 december.)</pre><pre>5 §  Sverige, framtiden och mångfalden - från
invandrarpolitik till integrationspolitik</pre><pre>Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1997/98:SfU6
Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrar-
politik till integrationspolitik (prop. 1997/98:16)</pre><pre>Anf.  23  GUSTAF VON ESSEN (m):
Herr talman! Det är ingen överdrift att påstå att få
politiska frågor är så diskuterade av gemene man som
frågorna om invandrings- och invandrarpolitiken. Det
är heller ingen överdrift att påstå att det bland många
finns en utbredd oro och kritik över den förda politi-
ken.
Det är inte så svårt att förstå. Knappast något eu-
ropeiskt land har under de senaste 10-15 åren tagit
emot så många invandrare i förhållande till sin folk-
mängd som Sverige. De stora invandringsströmmarna
kom dessutom under en period då vår ekonomi mer
eller mindre brakade samman efter årtionden av grav
misskötsel. Arbetslösheten och bidragsberoendet hos
de sent komna invandrarna, relativt de infödda svens-
karna, är mycket högt. Detta faktum har också verifie-
rats senast i en utredning från Kommunförbundet.
Kostnaderna för invandringen har varit och är
mycket stora, sannolikt uppåt 20 miljarder per år, och
då talar jag om nettokostnader. En del kommuner har
särskilt tunga socialbudgetar på grund av att många
invandrare koncentreras till vissa orter och bostads-
områden. Utanförskap föder frustration och leder
tyvärr många gånger till våldshandlingar. Invandrare
är överrepresenterade i brottsstatistiken när det gäller
bl.a. våldsbrott. Främlingsfientlighet, ibland med rent
rasistiska övertoner, kan lätt uppstå, och den kan rikta
sig mot både infödda svenskar och invandrare. Be-
greppet respekt har bland en del invandrarungdomar
fått en närmast absurd dimension.
När nedskärningar i vården och skolan sker ute i
kommunerna finns det människor som oroas även av
att socialkostnader för bl.a. invandrare konkurrerar ut
anslag till vård och skola. Vi måste respektera dessa
människors oro. Vi måste också ha respekt för att
många infödda svenskar känner sig främmande för
vissa invandrargruppers livsstilar och religion. Att
tycka så är mänskligt och alls ingen rasism, som
ibland pådyvlas dem som inte har de politiskt korrekta
åsikterna. Ordet rasism är för övrigt ett ord som an-
vänds väl generöst i den svenska debatten. Men jag är
också säker på att många invandrare har svårt med
den västerländska livsstilen. Det finns trots allt ett
uttryck att "ta seden dit man kommer". Det ligger en
hel del i det. Det är trots allt i Sverige vi bor.
I likhet med andra europeiska länder står Sverige
inför en stor utmaning och en svår balansgång. Å ena
sidan finns en önskan att slå vakt om den kulturella,
språkliga och historiska identitet som vårt land bär
med sig och som utgör själva fundamentet för be-
greppet nationalstat. Den svenska profilen, särarten,
är för infödda svenskar mycket viktig och en källa till
stolthet och samhörighet. Vårt gemensamma kulturarv
och historia skall inte relativiseras. Det skall utgöra
fundamentet när vi bygger vår framtid tillsammans i
en ny tid.
Å andra sidan har vi klart för oss att tillvaron ald-
rig blir som den var, att globaliseringen påverkar oss
alla, att kommunikationstekniken minskar avstånden
mellan världsdelar och länder på ett dramatiskt sätt.
Den globala rörligheten och kommunikationen är ett
faktum, och det är givetvis positivt. Den fria rörlighe-
ten för människor inom EU byggs nu ut alltmer och
inkluderar snart ännu fler länder än de nuvarande 15.
Invandringen från fattigare länder beror till stor
del på att skillnaderna i livsbetingelser är så skarpa
mellan den rika världen och den fattiga. Våra förplik-
telse ett ge flyende skydd är självklar. En flyktingpo-
litik med migrationspolitiska förtecken är därför nöd-
vändig och också beslutad av riksdagen förra året vid
denna tid.
Herr talman! Sverige är inte något Minnesota dit
man kommer och bryter ny mark som Karl-Oskar och
Kristina. De som förespråkar fri invandring vill ju
gärna att Sverige skall bli ett land dit man kan komma
och själv ansvara för sitt liv och sin framtid utan att
ligga någon annan eller staten till last. Visionen av en
värld utan gränser är mycket tilltalande och börjar nu
sakta realiseras åtminstone i Europa. Men varken i
Europa eller för den delen i USA och Kanada diskute-
ras en fri arbetskraftsinvandring. En reglerad invand-
ring med stark betoning på skyddsbehövande är och
kommer att bli den europeiska modellen.
Detta utesluter inte alls att en ökad arbetskraftsin-
vandring från länder utanför EU kan bli aktuell om
seriösa förutsättningar finns i de enskilda fallen. In-
vandringspolitikens utformning är ändå avgörande för
hur en integrationspolitik skall lyckas. Vare sig vi
gillar det eller inte måste gradvis en samsyn upprättas
inom EU för att undvika att vissa länder mer än andra
får de stora flyktingströmmarna vid massflyktssitua-
tioner. Sverige bör därför aktivt även fortsättningsvis
arbeta för gemensamma regler för asyl och invand-
ring.
När jag nu inledningsvis målat en kanske något
dyster bild av den senare invandringens effekter och
problem gör jag det inte för att stigmatisera invandra-
re, långt därifrån. Begreppet invandrare är egentligen
olyckligt därför att det leder till ett de-och-vi-
tänkande som vi måste bort ifrån. Men icke desto
mindre är det ett faktum att stora grupper av utom-
nordiska invandrare generellt har påtagliga problem
att komma in i det svenska samhällslivet. Det är fak-
tiskt därför vi står här och debatterar. Jag konstaterar
att Sverige inte på ett bra sätt klarat att ge dessa in-
vandrare de goda betingelser som måste till för att var
och en skall kunna ta ansvar för sina liv och bygga en
ny tillvaro i värdighet.
Invandringen har historiskt betytt mycket för Sve-
riges utveckling och välfärd. Invandrare är i första
hand människor som behöver skydd, som har varit
tvungna att lämna sitt land för att starta ett nytt liv och
ge sina nära och kära ett tryggare liv än vad som kun-
de ges i hemlandet. Många bär med sig traumatiska
upplevelser från krig och förföljelse, medan andra
främst söker sig hit för att komma ifrån allmänt elän-
de och fattigdom. Många lyckas bra, andra har inte
den utbildning eller den sociala och kulturella kompe-
tens som efterfrågas på arbetsmarknaden. Förfärande
nog diskrimineras många kompetenta invandrare bort
från arbetsmarknaden av arbetsgivare och fackföre-
ningar som inte är villiga att se mångfaldens positiva
sidor.
Varför misslyckas vi att ge de nykomna de liv-
schanser som de är värda? Varför blir invandringen
nu ett problem snarare än en möjlighet så som den
skulle kunna vara?
Över åren har en samhällsmodell byggts upp som
präglas av enhetlighet och stelhet. Skyhög beskatt-
ning, orealistiska ingångslöner, hindrande arbetsrätts-
regler har bidragit till lägre tillväxt än i jämförbara
länder. En bristande förståelse för företagande och för
företagare och ständiga prioriteringar av den offentli-
ga sektorn har hämmat utvecklingen i Sverige, och så
sker alltfort. Misslyckandet att skapa tillväxt och
sysselsättning avspeglas övertydligt när det gäller
invandrarnas situation. Den svenska välfärdsmodellen
klarar inte det annorlunda, det nya, det oväntade och
det individuella. Vi får alla partier i större eller mind-
re grad ta ett ansvar för att vi inte lyckats bättre.
Regeringens förslag till ny integrationspolitik är
vällovlig, men sett i ett större perspektiv kommer
propositionen inte att betyda så mycket. Det är helt
andra krafter som kommer att avgöra om invandrarna
kommer att lyckas att bli fullvärdiga medspelare i
samhällslivet. Det handlar om hur vi förnyar Sverige
och om hur vi öppnar oss själva, hur vi förhåller oss
till det nya som strömmar emot oss genom globalise-
ringen av vår tillvaro, av möten med andra kulturer
och människor.
Herr talman! Förnyelsen av Sverige måste komma
till stånd. Vi moderater anser att man måste ändra
synsätt. Den enskildes perspektiv är det viktigaste.
Hur skall vi kunna röja undan hinder för att möjliggö-
ra ett ökat eget ansvar? Hur skall vi bryta upp den
stundom förlamande omhändertagandekultur som gör
invandringen till ett socialt problem i stället för en
tillväxtfaktor? Hur skall vi bryta bidragsberoendet,
som så kostsamt för samhällsekonomin och så degra-
derande för den enskildes värdighet?
I vår reservation 1 utvecklar vi våra ståndpunkter i
korthet. Vi menar att statens förhållningssätt till före-
tag och företagande måste förändras och förbättras,
att arbetsmarknaden görs till en verklig marknad där
utbud och efterfrågan kan närma sig varandra, görs
mer flexibel, att skatterna sänks så att vanliga hushåll
kan efterfråga tjänster efter eget skön. Tjänstesektorn,
inte minst hushållssektorn, måste öppnas. Här finns
många jobb som nu utförs svart eller på fritid av pres-
sade heltidsarbetande. Om man kan ha ROT-avdrag,
varför kan man inte ha avdrag för en del köpta hus-
hållstjänster?
Det måste bli enklare att starta och driva företag,
enklare att vara arbetsgivare. Många invandrare är
inriktade på företagande och bär i stor utsträckning
med sig detta från sina hemländer.
En förnyelse av Sverige är det stora och viktiga
projekt som ligger framför oss och det är långt vikti-
gare än t.ex. om vi skall ha ett integrationsverk eller
inte, om vi skall lägga ned Invandrartidningen eller
inte.
Vi moderater har väckt flera partimotioner som
anvisar en politik för tillväxt, trygghet och förnyelse
och som är långt mer betydelsefull för allas vår fram-
tid än den föreliggande integrationspropositionen.
Men vi inser givetvis det politiska ansvaret för att
underlätta invandrares integration och att särskilda
beslut måste fattas. Det finns en hel del som vi i och
för sig är överens med regeringen om, annat inte.
Statens uppgift skall vara att motarbeta ojusta hin-
der, erbjuda kompensatoriska insatser på utbildnings-
området och se till att alla får rimligt lika möjligheter
och villkor oavsett ursprung. Därför anser vi att dis-
krimineringslagstiftningen måste ses över och få en
ökad skärpa. Vi har i dag sett att en utredning om
detta har lagts fram, och den får vi studera närmare.
Vi tror också att det på kommunal nivå är motive-
rat med olika åtgärder för att skapa en meningsfull
tillvaro för dem som är bidragsberoende så länge som
det rör sig om generella åtgärder. Jag har under åren
sett en rad olika projekt som varit positiva och me-
ningsfulla, men också en del som inte har känts så
motiverade.
Vi tror inte att säråtgärder gagnar invandrare. Det
är fel att reglera in en integration. S.k. frivilliga planer
för positiv särbehandling är tveksamma. Vi skall se
människor som individer och inte som tillhörande en
grupp.
Språket är den viktigaste integrationsfaktorn. Un-
dervisning i svenska måste överordnas all annan ut-
bildning. Man måste också ge akt på de svenska bar-
nens situation i invandrartäta skolor så att inte deras
språkutveckling hämmas. Hemspråksundervisningen
är främst något som bör ske utanför skolans ram, och i
stället bör frigjorda resurser användas i svenskunder-
visningen.
Friskolor på religiös, kulturell och språklig bas är
positivt eftersom vi tycker att det är bra med ökad
mångfald och enskilda initiativ. Samtidigt är vi med-
vetna om att sådana skolor i vissa fall kan bidra till att
försvåra den integration som vi i övrigt eftersträvar.
I ett särskilt yttrande har vi också i egenskap av
enskilda ledamöter poängterat att det bör krävas
språkkunskaper i svenska för att få svenskt medbor-
garskap, låt vara att detta krav inte i alla lägen kan
vara absolut.
I likhet med regeringen tycker vi att det är bra
med ökad mångfald i samhällslivet och inom närings-
livet, och vi tror att s.k. managing by diversity blir
alltmer intressant för företagen och andra.
Vi anser att det finns en logik i att dela Invandrar-
verket, men att en sådan delning inte är motiverad av
de skäl som har angivits i propositionen. Att nu
avknoppa integrationsansvaret på SIV bör alltså anstå
till dess att man har sett över hela SIV:s verksamhet
och organisation.
DO bör givetvis vara fristående och självständig
samt utrustas med en bättre lagstiftning mot diskrimi-
nering.
Herr talman! Sett över tiden är invandring och ut-
vandring en naturlig företeelse. Så har alltid skett och
så kommer att ske i framtiden. Etniska, språkliga och
kulturella mönster bland grupper av invandrare har i
många fall bevarats i generationer. Respekt och tole-
rans för detta måste finnas. Så skall det vara, och det
finns ingen anledning för staten att ha en åsikt om
detta. Men det finns också en viss risk om en utveck-
ling sker mot ett mångetniskt samhälle. Motsättningar
och spänningar kan då riskeras att byggas in, mot-
sättningar också mellan olika etniska grupper.
Staten skall inte bedriva någon assimilationspoli-
tik. Det är givetvis upp till var och en att förhålla sig
till det svenska samhället som man själv önskar så
länge man tar ansvar. Den enskildes värdighet måste
värnas. Men vi skall inte ställa annorlunda krav på
invandrare än på infödda svenskar.
Något slags kultur- eller moralrelativism kan inte
leda till annat än ökade spänningar i samhället. De
grundläggande värderingar som vi i Sverige under
lång tid har processat fram i demokratisk ordning
måste gälla alla. Det gäller synen på demokrati, på
mänskliga rättigheter, på jämställdhet, på barns rätt,
på rättsstaten och på medborgarskapets förpliktelser.
Vår grundläggande syn på etik och moral måste
prägla allas vår gemensamma tillvaro.
Vi moderater vill ha ett samhälle med ökad social
rörlighet, och då är det naturligt att det är individerna
som räknas, inte vilken grupp som man tillhör. Vi tar
också starkt avstånd från alla tendenser till rasism och
vill kraftigt understryka att det är genom empati och
tolerans som man kan förstå andra människors utsatt-
het och frustration. Egentligen är det i våra egna
hjärtan som den gemensamma framtiden ligger.
Jag står givetvis bakom alla våra reservationer,
men jag yrkar bifall endast till reservation nr 1.</pre><pre>Anf.  24  KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Centerpartiets ideologi bygger på re-
spekt för individen och på alla människors lika värde
oavsett kön, etnisk tillhörighet, sexuell identitet och
religiös övertygelse. Det är vackra ord som naturligt-
vis förpliktar.
Titeln på regeringens proposition är framåtsyftan-
de: Sverige, framtiden och mångfalden - från invand-
rarpolitik till integrationspolitik. Nya mål sätts upp
och de 20 år gamla målen som betonade jämlikhet,
valfrihet och samverkan utökas. Med detta omformu-
leras och förtydligas målen delvis med den inriktning
som Centerpartiet föreslog i en partimotion under
förra riksmötet.
Vi känner naturligtvis också oro inför de hårdnan-
de attityder som nu möter människor som har sökt och
erhållit skydd i vårt land. Centerpartiet tar kraftigt
avstånd från dessa rasistiska inslag.
Nu krävs det generella åtgärder och inte bara sär-
åtgärder för invandrare om vi skall kunna skapa ett
samhälle för alla.
Den nu föreslagna administrationen av integra-
tionspolitiken efterlyste Centern tillsammans med
moderaterna i en reservation till fjolårets betänkande
som rörde svensk migrationspolitik i globalt perspek-
tiv. Vi ansåg då att Invandrarverket skulle renodlas
till en migrationsmyndighet och att integrationsfrå-
gorna skulle föras över till andra myndigheter eller till
en egen myndighet.
Nu har regeringen bejakat denna önskan, och då
finns moderaterna inte längre med. De säger nej till
denna myndighet. Jag vill därför fråga den moderate
företrädaren: Vad är det som har hänt och som nu gör
detta förslag omöjligt att följa för ert parti? Löser sig
integrationsfrågorna utan att man lägger ned särskilda
krafter och resurser, eller har moderaterna tagit ställ-
ning för det nuvarande invandrarverket så kraftigt att
man inte kan ändra sig?
Centerpartiet har inte ändrat ståndpunkt. Vi stöder
regeringens förslag eftersom sådana åtgärder också
efterlyses från vårt parti. Vi anser att detta ger nya
infallsvinklar, ökar kontakterna med kommunerna -
särskilt de flykting- och invandrartäta - och på så sätt
medverkar till en ökad integration i det svenska sam-
hället.
Med ett decentraliserat beslutsfattande kan delak-
tighet i den politiska dialogen uppnås. För att man
skall kunna uppfylla kravet på alla människors lika
värde och rätt måste också alla kunna delta i det de-
mokratiska systemet. Kan man inte få detta deltagan-
de leder det till vanmakt och utanförskap. Därför bör
beslutsfattandet decentraliseras, anser Centerpartiet,
så att flera människor kan delta och därmed också
påverka samhällsuppbyggnaden. Det är inte tillräck-
ligt med detta. Alla myndigheter måste ta ett ansvar
för att analysera de konsekvenser för samlevnad och
tolerans som det mångkulturella samhället för med
sig. Dessa myndigheter bör också överväga vilka
åtgärder som bör vidtas för att underlätta kulturmöten.
I propositionen föreslogs att Invandrartidningen
inte längre skulle få något stöd efter den 1 april nästa
år. Vi från Centerpartiet ansåg att det var för kort tid
för en tidning att finna nya finansieringsmöjligheter.
Behovet av ett informationsorgan är helt uppenbart,
och vi betvivlade att integrationsmyndigheten skulle
kunna ta över tidningens sätt att ge denna information.
Utskottets majoritet har nu beslutat föreslå riksda-
gen att Invandrartidningen skall upphöra, men inte
förrän nästa årsskifte. Det medger rådrum att finna
andra finansieringsvägar för ett fortsatt utbud av nyhe-
ter på lättläst svenska.
Denna tidningsutgåva används ju också som hu-
sorgan av grupper med afasi och i sfi-undervisningen.
Utskottet har varit enigt på denna punkt. Nu är det
upp till Invandrartidningen att fullfölja de planer som
man har redovisat i utskottet. Integrationsmyndighe-
tens ansvar kvarstår när det gäller information av
samhällskaraktär till nyanlända invandrare.
Stödet till folkrörelserna i vårt land utreds. Det
gäller nu också stödet till invandrarorganisationerna.
Det är helt riktigt att så sker. Förhållandena förändras
och nya behov måste vägas in. Vi från Centern anser
att det är viktigt att det i det arbetet utgår ett grundbi-
drag som ett stöd för en organisation att kunna funge-
ra. Saknas ett sådant stöd kan man inte heller använda
sig av projektbidrag. Alla sådana bidrag måste hante-
ras i organisationer som har en grundbemanning.
Vi måste också undvika att samhället styr organi-
sationsstödet med inriktningar som tar bort organisa-
tionernas naturliga sätt att ta sig an frågor som är
lokala och aktuella och som behöver stödet av organi-
sationen. I det arbetet måste staten släppa greppet och
låta organisationernas fantasi leva. Så har ju folkrö-
relserna alltid arbetat i vårt land, och den modellen är
verksam även för våra invandrarorganisationer.
Arbetsmarknaden mår väl av ett ökat småföreta-
gande. Invandrare startar och driver företag i större
utsträckning än riksgenomsnittet. För många har den
egna rörelsen blivit ett kulturellt band med ursprungs-
landet. De som startat företag har fått en social ställ-
ning och ökat självförtroende. Centerpartiet arbetar
också för att kvinnors företagande skall öka. Nuva-
rande regelverk behöver ses över för att underlätta
nystartande av företag. Vissa åtgärder är på gång, men
mer behöver göras för att förenkla för mindre företag
och för nystartande av företag.
Otillräckliga kunskaper i svenska språket kan leda
till utanförskap och brist på förståelse för det som
sker i samhället. Därmed ökar risken för marginalise-
ring. Även föräldraskapet kan försvåras, då barnen
lätt lär sig det nya landets språk som föräldrarna inte
behärskar.
Avhoppen från sfi-undervisningen är tyvärr så
många att det måste leda till en översyn av innehållet.
Många elever hamnar i en ond cirkel. Man har inte
tillräcklig motivation för att läsa svenska, och möjlig-
heterna att erhålla ett arbete upplevs som mycket små.
Därför måste sfi-undervisningen anpassas till elever-
nas olika behov och förkunskaper. Arbetsplatspraktik
och studier bör varvas, och barnomsorg och under-
visning bör i möjligaste mån samlokaliseras. Det bör
också ställas krav på motprestation. Detta möjliggörs
också nu genom de ändringar som har införts i social-
tjänstlagen. Tydliga tidsgränser bör också införas. Vi
reserverar oss i betänkandet mot utskottsmajoriteten,
som inte instämmer i dessa krav.
Centerpartiet föreslår också införandet av en mo-
dersmålscheck för hemspråksundervisning. Denna
skall kunna lösas in hos en godkänd utbildningsan-
ordnare. Studieförbund eller invandrarorganisationer
kan liksom skolan stå som anordnare av sådan un-
dervisning. Detta skulle ge ökad valfrihet för den
enskilde eleven, och undervisningen kunde också
starta före  skolstart. Det skulle dessutom ge mindre
grupper möjligheter att erhålla önskvärd undervis-
ning.
För många invandrare är det generella kravet på
engelska ett hinder för att kunna delta i högre under-
visning - detta trots att man har goda kunskaper i
flera andra språk. Vi i Centerpartiet anser att detta
krav borde kunna mildras för att ge möjlighet för
dessa elever att erhålla en högre utbildning. En över-
syn bör ske för att kunna möjliggöra detta.
Herr talman! Centerpartiet var kritiskt till förslaget
att låta diskrimineringsombudsmannen ingå i det nya
integrationsverket. DO skall ha en självständig och
helt fri roll. Om så inte blir fallet, kommer förtroendet
för denna myndighet att urholkas. Nu får inte rege-
ringen något stöd för sitt förslag att inlemma diskri-
mineringsombudsmannen i det nya integrationsverket,
eller vad det nu kommer att kallas. Utskottet har i sina
skrivningar också enats om att detta förslag var dåligt
förberett och att propositionens skrivningar var syn-
nerligen magra. En ny lagstiftning förväntas också
inom kort när det gäller diskrimineringsombudsman-
nens funktion och rättigheter. Kritik har riktats mot att
de lagliga medel som i dag finns inte är tillräckliga för
att förhindra eller beivra diskriminering. Allt detta bör
kunna samordnas i ett gemensamt förslag som före-
läggs riksdagen helst under våren. Fram till dess
kvarstår nuvarande organisation och beslutsfunktion.
Under våren kommer också alla riksdagens partier att
kunna lägga fram synpunkter på ombudsmannaorga-
nisationens uppgifter.
Herr talman! Äldre invandrare förlorar ofta det
nya språk som de har förvärvat i ett nytt land. Fortfa-
rande finns en stor andel äldre invandrare, kvinnor
och arbetslösa som inte har kunnat lära sig svenska.
Alla dessa människor har stora behov av hjälp av
personer som behärskar deras hemspråk när de söker
sjukvård, socialtjänst eller äldreomsorg. Det gäller
inte enbart språket utan även den kunskap av kultu-
rellt slag som har betydelse för ett bra omhänderta-
gande. Därför bör språkkunskaper och kulturbak-
grund ges ett meritvärde vid anställning inom kom-
muner och landsting.
Kvinnans svårigheter på arbetsmarknaden är sär-
skilt uttalade för de kvinnor som har invandrarbak-
grund. Många av dessa kvinnor har tidiga förslit-
ningsskador som kräver rehabiliteringsinsatser. Vi vet
genom undersökningar att kvinnor får en sämre re-
habilitering jämfört med män. Denna skillnad är än
mer märkbar när kvinnan har en invandrarbakgrund.
Detta förhållande kan inte längre accepteras. I vart
fall bör lika villkor gälla för kvinnor och män när det
gäller rehabiliterande insatser för att kunna återkom-
ma till arbetslivet.
Detta är, herr talman, bara ett axplock av åtgärder
som kan genomföras. Den nya integrationsmyndighe-
ten får arbetsuppgifter som skall underlätta för våra
invandrargrupper och för svenska familjer att leva
tillsammans med alla de olikheter som finns, men
samtidigt med alla likheter som vi människor har,
oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Vi måste lära
oss att ta till vara mångfalden. Klarar vi inte av det,
kommer framtiden att bli mycket bekymmersam. Här
måste alla goda krafter samverka. Vi kan inte förlita
oss på att en ny myndighet skall klara detta. Här be-
höver vi alla ta ett ansvar, från grannskapssamverkan
till kommunens samverkan i alla beslutande organ. Vi
måste tänka globalt på hemmaplan. Världens olika
språk och kulturer finns inom Sveriges gränser. Om
vårt samhälle inte tillgodogör sig denna resurs, kom-
mer vi att få ett fattigt och förstenat samhälle.
Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall till
reservationerna nr 2 och 51. Centerpartiet står helt
naturligt bakom alla övriga centerreservationer i detta
betänkande.</pre><pre>Anf.  25  ANN-KRISTIN FØSKER (fp):
Herr talman! Sverige en gråkall decemberdag
1997 - ett land med många olika nationaliteter och
språk, ett land med många olika matkulturer, religio-
ner, traditioner och väsenskilda referensramar.
I vårt gemensamma land är det många barn som i
dag går och längtar efter tomten som skall komma.
Tomten bryr sig ju inte om vilken hudfärg barnet har,
vilket land barnet är fött i eller om barnets föräldrar
heter Persson, Ismail, Blomberg eller Gonzales i
efternamn. I vissa hem kommer julafton att firas den
24 december. I andra hem firas julen någon annan
dag.
Jag har haft förmånen att under de senaste veckor-
na då och då få arbeta med en grupp ungdomar med
en gemensam nämnare: De är 19 år. För övrigt är de
mycket olika vad gäller bakgrund, nationalitet, erfa-
renheter och kunskaper. För dessa ungdomar är det
viktigt att människor har rätt att vara olika men ändå
ha samma värde. Det betyder givetvis samma rättighe-
ter, möjligheter och förstås samma skyldigheter för
alla, oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Det är
något som för oss socialliberaler, precis som för ung-
domarna, är så viktigt att vi därför vill ha in det i ett
förtydligande i första målförmuleringen. Härmed lyfts
ordet "skyldigheter" tydligare fram vid sidan om allas
rättigheter och möjligheter. En framgångsrik integra-
tionspolitik innebär att alla - såväl svenskar som
invandrare - accepterar att vi lever i ett öppet samhäl-
le med gemensamma normer. Svensk lag gäller för
alla.
En av flickorna i den grupp som jag nyss nämnde
heter Parisa och kom till Sverige från Iran för ca tio år
sedan. Parisa tycker att Sverige är ett demokratiskt
land. Här har folket rösträtt och får vara med och
påverka vilka representanter som skall sitta i riksda-
gen. Henrik, däremot, som är född och uppvuxen i
Sverige kan inte förstå hennes inställning. De som
bestämmer gör ju som de vill och inte som folket vill.
Det är väl inte ett demokratiskt land, säger Henrik.
Här handlar det verkligen om olika referensramar.
Jag tänker ofta på hur berikande det är att få möjlighe-
ten att arbeta med ett lag som består av så många
olika värderingar och som har så olika tanke- och
synsätt med sig i bagaget som just dessa individer.
För mig handlar integration om att våga blanda livet
med alla de olika kryddor som bjuds. Det är ju kryd-
dorna som ger den där extra piffen åt de goda råva-
rorna.
Tänk om alla rotlösa, osäkra ungdomar som ser ut
som kalhyggen på huvudet skulle komma till insikt
om hur berikande det skulle vara att krydda sina liv
med litet annat umgänge än de kopior i svarta kängor
och bombarjackor som de oftast omger sig med. Tänk
om de en dag vaknar upp och kommer till insikt -
wow vilken upplevelse!
Detta uppvaknande måste vi alla på bästa sätt för-
söka medverka till. På olika sätt måste vi skaka liv i
de slumrande goda krafter som också finns inom alla
de osäkra, rotlösa och rädda ungdomar som i dag
skaffar sig någon sorts falsk trygghet genom att ut-
trycka sitt missnöje med att slå på någon främling.
Denna rädsla finns såväl hos en del svenskfödda
ungdomar som hos en del ungdomar som är födda
utomlands och som kommit hit av olika skäl. Det
finns en ömsesidig främlingsfientlighet. Här måste en
opinion komma till stånd för att långsiktigt skapa en
attitydförändring. Det är ingenting som görs över en
natt.
Denna attitydförändring skapar vi inte genom att
bygga upp en ny myndighet. Nej, här har vi alla ett
gemensamt ansvar - du och jag. Barnomsorg, skola,
idrottsföreningar, politiska och fackliga organisatio-
ner, kommunala och statliga myndigheter och nä-
ringsliv - alla måste hjälpas åt att förebygga, motver-
ka och kraftigt ta avstånd från diskriminering, främ-
lingsfientlighet och rasism.
Vad politiska beslut kan göra i dessa sammanhang
är att skapa förutsättningar för ett samhälle där mång-
fald, kreativitet och individuellt ansvar ses som en
tillgång och inte som en belastning. Olikheterna kan
vara något positivt.
Ett politiskt beslut som Diskrimineringsombuds-
mannen Frank Orton efterlyste vid den hearing social-
försäkringsutskottet hade för en månad sedan var bl.a.
en vassare antidiskrimineringslagstiftning som ger
redskap att aktivt bekämpa utslag av etnisk diskrimi-
nering. Frank Orton anser att denna diskriminering är
mycket påtaglig i Sverige i dag.
Jag vill passa på att säga att jag tycker att det är
bra att Socialdemokraterna nu har tvingats avstå från
inordnandet av Diskrimineringsombudsmannen i den
nya myndigheten och att DO därför får fortsätta att
fungera fritt stående och fritt tänkande.
Parisa, tjejen från Iran som jag berättade om, är en
annan som mycket tydligt lyft fram den diskrimine-
ring som hennes vänner och bekanta från Iran utsätts
för. Hon berättade om en läkare som i dag får nöja sig
med ett städjobb. Helst skall han också vara tacksam
för att han fått det jobbet! Hon berättade också om en
annan ung tjej från Iran som gick in i en affär därför
att hon hade fått kännedom om att man sökte ett af-
färsbiträde. När tjejen, med svart hår och bruna ögon,
frågade affärsinnehavaren om det lediga jobbet fick
hon till svar att platsen redan var tillsatt. När en
svensk tjej med svenskt utseende en timme senare
gick till affären och frågade om jobbet fick hon veta
att hon var välkommen tillbaka dagen efter. Då skulle
man ha anställningsintervjuer med några olika perso-
ner som anmält sitt intresse för det lediga jobbet. Så
här berättade Parisa för mig:
Det är så förnedrande. Jag blir ledsen flera gånger
varje dag när jag märker hur mina vänner förnedras
på detta sätt. Jag tror ni svenskar tycker att vi är
smutsiga och oärliga och att vi inte är lika intelligenta
som ni är. Min högsta önskan är att schahens son skall
få möjlighet att styra i Iran. Då får de som vill vara
muslimer vara det, med slöja och allt, medan vi som
inte vill bära slöja slipper. Om schahens son kommer
tillbaka till Iran och tar över kommer jag att flytta
tillbaka så fort jag kan. Jag lovar att jättemånga andra
kommer att göra det också.
Parisa är alltså beredd att lämna det land som hon
på ett sätt tycker är demokratiskt, men där attityder
och förnedring känns så svåra att hon inte står ut.
Att skapa en ny myndighet löser knappast de in-
tegrationsproblem med diskriminering och förnedring
som vi har i dag i vårt gemensamma land. Att dess-
utom driva igenom ett sådant beslut med en sådan
knapp majoritet som är aktuell i det här fallet bekräf-
tar nog i hög grad vad Henrik sade om att de som
bestämmer gör som de vill.
Det hela ter sig som ett monument över ovanifrån-
perspektivet som måste förstärkas. Vi har i dag en
statlig myndighet som har ansvaret för mottagandet av
invandrare och som mycket tydligt talar om risken för
dubbelarbete och gråzoner. Låt därför Invandrarver-
ket ha kvar det som en övergripande myndighet behö-
ver ha kontroll över! Men uppgifterna därutöver skall
läggas ut på andra medaktörer.
Fru talman! För oss socialliberaler handlar det om
att på bästa sätt skapa möjligheter för den enskilde
individen att få utlopp för sin kreativitet. Den enskilde
måste få ta makten över sin egen tillvaro och sitt eget
liv och förverkliga sina drömmar i stället för att bara
bli behandlad som ett offer som måste omhändertas.
Detta kan vi göra genom att riva ned en del av de
hinder som finns i dag i form av höga arbetsgivarav-
gifter, skatter, riskkapital, byråkrati, arbetsrätt, löne-
bildning och onödiga regler. Om detta blev verklighet
skulle fler människor våga ta risker som att starta
eget. Några företag skulle t.o.m. våga växa, medan
andra skulle våga nyanställa. Detta är något som även
skulle komma till gagn för personer med utländskt
ursprung eftersom eget företagande är en viktig del i
mångas kultur.
Jag är övertygad om att vi alla här i dag ser arbets-
lösheten som grunden till mycket av det onda som
sker runt omkring oss. Stor arbetslöshet ökar också
den främlingsfientlighet som finns. Dessutom får de
barn och ungdomar som växer upp i en miljö där det
inte finns en koppling mellan arbete och inkomst
självfallet svårt att i framtiden förstå varför man
måste jobba för att få en lön. Dessa barn växer många
gånger upp i en miljö som kan vara förgiftad av miss-
nöje och frustration över situationen. Det är inte svårt
att förstå att detta kan förvandlas till aggressivitet, ja
t.o.m. till hat ibland. Hellre vill nog människorna bo i
ett land som låter dem lyckas än i ett land som enbart
ger dem bidrag.
Det talas så mycket i dag om att människan måste
vara förändringsbenägen för att passa in på arbets-
marknaden i framtiden. Flexibilitet är ordet. Tänk om
även systemen och byråkratin var litet mer flexibla!
Ibland, ja ärligt talat rätt ofta, kan jag riktigt längta
efter att även de socialdemokratiska politikerna skulle
vara litet mer förändringsbenägna och inse att männi-
skan själv, den enskilde individen, skulle kunna klara
mycket, mycket mer om bara inte alla hinder fanns.
Om socialdemokraterna kommer till insikt om att en
ny myndighet kanske inte är lösningen - då skulle vi
kunna prata om förändringsbenägna socialdemokrater
och inte bara förändringsbenägna människor. Vilket
framsteg!
Gör därför som vi i Folkpartiet och de flesta andra
partier här i riksdagen i dag: Säg nej till en ny myn-
dighet! Den kommer bara att skapa gråzoner mellan
Invandrarverket och Integrationsmyndigheten. Den
kommer också att kosta onödiga pengar som måste tas
från Invandrarverkets verksamhet vilket kan leda till
att asylsökande får vänta ännu längre på sitt svar. Vi
har sett, hört och läst alldeles för mycket om hur
asylsökande utsätts för psykisk tortyr genom att man
låter dem vänta i tre, fyra och ända upp till sex år
innan de får sina svar. Långa väntetider var också ett
problem under den förra regeringsperioden.
Dessutom skulle avvecklingspengarna som till-
förts Invandrarverket kunna minskas så att Invandrar-
tidningen kan få en möjlighet att leva vidare - inte
bara till slutet av 1998. Tidningens verksamhet kan
säkert reformeras. Vi är öppna för att den sakliga
samhällsinformationen på olika språk t.ex. kan överlå-
tas till invandrarorganisationerna att förmedla. I dag
finns inte något klart alternativ för vem som kan ta
över den viktiga roll som Invandrartidningen har som
förmedlare av information och nyheter till många
invånare i Sverige som inte har svenska som sitt mo-
dersmål. Därför anser vi i Folkpartiet att stödet till
Invandrartidningen bör stå kvar.
Fru talman! Bäste statsrådet Blomberg! Snälla, gör
som tomten och strunta i vilken färg jag har. Statsrå-
det kan väl dela ut litet klappar till oss alla? De behö-
ver inte kosta en massa pengar, för det har jag förstått
att statsrådet inte har några. Men mina önskeklappar
kostar inte pengar, utan sunt förnuft och samarbetsvil-
ja. Det kan väl statsrådet bjuda på? Jag och mina
partikamrater i Folkpartiet önskar oss att Invandrar-
tidningen får leva ända till dess att det finns ett klart,
tydligt och bra alternativ.
Låt det inte bli någon ny myndighet! Det skapar
säkert bara en massa problem. Klargör däremot här
och nu att samtliga statliga myndigheter och verk
skall ha arbetsformer och ett synsätt som aktivt beja-
kar alla människors lika möjligheter och ser till män-
niskors behov oavsett bakgrund.Om nu statsrådet är
på gott humör och har spenderbyxorna på sig kan väl
också Diskrimineringsombudsmannen snart få en
vassare lagstiftningen så att han lättare kan utföra sitt
viktiga arbete.
Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 12, 44 och
47, men jag står givetvis bakom alla reservationer
som folkpartister undertecknat.</pre><pre>Anf.  26  ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Med det beslut som riksdagen kom-
mer att fatta i dag vad gäller betänkande Sverige,
framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till
integrationspolitik tar vi förhoppningsvis ett stort steg
framåt. Vi lämnar en stigmatiserande invandrarpolitik
med många särlösningar och går över till en generell
politik som innebär att vi tar till vara samhällets etnis-
ka och kulturella mångfald. Det är människors behov
och inte ett s.k. invandrarskap som skall styra ut-
formningen av våra åtgärder.
Men vi är inte där än. Vi har dock en vision. Vi-
sionen kommer att ställa höga krav på regeringen,
riksdagen och kommunalpolitikerna. Varenda åtgärd,
vartenda förslag av generell karaktär kommer att
behöva en konsekvensanalys ur ett flerkulturellt per-
spektiv eftersom integrationspolitikens mål och syn-
sätt skall genomsyra kommuner, statliga myndigheter
och samhället. Här infinner sig min oro.
För länge sedan ställde kvinnor i Sverige krav på
politikerna att göra något åt det faktum att kvinnor på
grund av brist på dagisplats inte kunde förvärvsarbeta.
Vi kommer säkert ihåg: Ropen skalla, daghem åt alla!
Vad som hände då med kvinnornas krav var att
samhället bestämde sig för att införa begreppet jäm-
ställdhet. Nu lämnar vi en dålig invandrarpolitik som
kritiseras bakom oss och antar ett nytt begrepp -
integrationspolitik. Måtte det inte gå med integra-
tionspolitiken som det gått med jämställdhetspoliti-
ken.
I ordlistan över det svenska språket definieras or-
det integrera som ett verb som betyder förena eller
sammanföra till en helhet. Själva ordet integrera inne-
bär att det är fler än en part som skall förenas till en
helhet. Integrationen är en process som sker över tid
och inbegriper flera parter. Ett samhälle där fattiga
och rika, svenskar och utlänningar, kvinnor och män
lever åtskilda med ojämlika förutsättningar skapar
orättvisa och konflikter.
Integrationsprocessens mål innebär ett samhälle
där varje människa kan försörja sig själv genom arbe-
te, kan påverka sin livssituation, hyser en berättigad
tilltro till samhället och dess institutioner och känner
hopp inför framtiden. I dag ser vi i stället växande
klassklyftor, hög arbetslöshet, fler fattiga, större av-
stånd till beslutsfattarna och misstro mot politiker och
samhälleliga institutioner.
Vägen till det integrerade samhället kantas av
milstolparna arbete och demokrati. Att som i dag
utestänga kompetens och begåvningar från arbets-
marknaden är ett resursslöseri som ett högt specialise-
rat samhälle som vårt inte kan tillåta sig. Likhet som
det normala och önskvärda tillståndet därför att det
inte ger upphov till motsättningar leder också till
stagnation och isolering. Ett mångkulturellt samhälle
kan inte beskrivas som ett lyckorike, men genom
möten och konstruktiv konflikthantering kan det bli
ett samhälle statt i utveckling.
Den andra milstolpen - demokratin - säger sig re-
geringen vilja värna. Det är bra, men det är inte till-
räckligt. Demokrati är inte bara en ideologi utan ett
sätt att handla. Att tala om demokrati, att försvara den
mot auktoritära ideologier eller att aktivt värna den
från angrepp från extremister är inte tillräckligt. Det
är inte tillräckligt om de som ytterst skall uttolka vad
demokrati innebär inte upplever den som en del av sin
vardag.
Om demokratin syns svag beror det inte på för li-
tet undervisning om demokrati eller för få vackra ord
om demokrati - för de är många. Det beror helt enkelt
på för litet demokratisk praktik. Därför är det viktigt
att kvinnor och män med utländsk bakgrund och in-
ternationell inriktning i högre grad än i dag ges infly-
tande inom den politiska maktsfären. Det är viktigt att
kvinnor och män med utländsk bakgrund engagerar
sig i olika politiska partier.
Regeringen konstaterar i sin proposition att efter-
som en stor grupp människor har sitt ursprung i ett
annat land saknar den svenska befolkningen en ge-
mensam historia. Demonstrationerna i förrgår visar att
inte ens etniska svenskar kan enas om hur vi skall
värdera Karl XII:s historiska insatser. En annan kung
dog den 6 november 1632 på slagfältet i Lützen. Vem
betalade dessa s.k. hjältekungars krig? Vår s.k. ge-
mensamma historia är fylld av umbäranden från stata-
re och andra fattiga för att vi skulle få gemensamma
årtal att minnas från fornstora dagar. Att vi nu har ett
starkare inslag av andra etniska grupper förändrar
möjligen kraven på historieundervisningen men inte
historien i betydelsen det som ägt rum.
Jag vill också påminna om att rådet i Stockholm -
det som i dag kallas för kommunfullmäktige - på
1400-talet hade en regel om att minst hälften av leda-
möterna måste vara svenskar. Det var underförstått att
det fanns för många tyskar i Stockholm. Det är med
andra ord fullständigt poänglöst att påpeka att ett
lands historia fungerar som en länk mellan människor
och att den svenska befolkningen saknar en gemen-
sam historia. Av rådet i Stockholm lär vi att det inte
fanns en svensk gemensam historia ens på 1400-talet,
om vi inte talar om herrefolkens gemensamma histo-
ria.
Av ordet integrera följer också substantivet in-
tegritet som enligt samma ordbok är ett orubbat till-
stånd, okränkbarhet eller oberoende. Det för mig in på
asylprocessen och flyktinghandläggningen. Kör vi
sönder människor i asylprocessen påverkas förstås
den senare integrationsprocessen. När människor
tvingas leva i ovisshet i många år på flyktingförlägg-
ningar där de slits ned av att dels inte få besked, dels
inte kunna börja planera för sin framtid, förstör vi ju
också ett av integrationsprocessens mål, nämligen ett
samhälle där varje människa hyser en berättigad tilltro
till samhället.
När försäkringskassan avslår ansökningar från
grekiskfödda kvinnor om förtidspension med motive-
ringen att det är ett invandrarsyndrom, att alla grekis-
ka kvinnor vill bli förtidspensionerade vi 55 års ålder
- men det skall inte samhället betala - är det en direkt
kränkning av en människas integritet.
Den ansträngda relationen mellan rättsväsendet
och invandrare blir inte bättre när företrädare för
polisen hävdar att det i rimlighetens namn måste vara
viktigast att rätt beskrivning av en gärningsman kom-
mer ut snabbt och att det därför skulle vara berättigat
att kalla en svart man för neger. Det är bara nonsens.
Vad jag kan se innehåller ordet svart lika många bok-
stäver som ordet neger. Om det skulle vara av tidsskäl
vågar jag inte tänka på vad poliskommissarien i det
här fallet skulle kalla en vit kvinnlig gärningsman.
I deklarationen om mänskliga rättigheter står att
varje människa är född i frihet och har lika värdighet
och rättigheter. Alla har rätt till de mänskliga rättighe-
terna oberoende av ras, färg, kön m.m. Att kränka en
svart människa genom att kalla henne eller honom
neger, blåneger eller vitneger är att kränka den män-
niskans integritet.
Jag saknar därför en plan för hur vi skall kunna få
slut på de kränkningar från myndigheter och myndig-
hetsutövare som människor med utländsk bakgrund
utsätts för. Det kan hävdas från socialdemokratiskt
håll och från centerhåll att det blir den nya integra-
tionsmyndighetens uppgift, men jag anser att det
borde ha diskuterats här. Vi talar om integration som
en tvåvägsprocess. Det är fler parter som skall integ-
reras, men vi talar inte om hur de etniskt svenska skall
integreras med svenskar med utländsk bakgrund.
Fru talman! I stort står Vänsterpartiet bakom re-
geringens proposition och socialförsäkringsutskottets
betänkande. Jag skulle nog vilja hävda att de flesta
partier i riksdagen stöder inriktningen på en generell
politik, och det är ju bra och någonting att bygga på.
Att vi sedan har olika lösningar på hur den generella
politiken skall se ut, hur vi löser arbetslösheten osv. är
något helt annat.
Vad vi också har gemensamt är att vi anser att
kunskaper i svenska språket är en förutsättning för att
man skall kunna integreras. Jag vill därför ta upp
regeringens förslag att avskaffa timersättningen för
sfi-studier. En del av de elever som har lyckats få ett
arbete har för dåliga kunskaper i svenska. För att
kunna fortsätta sina arbeten måste de förbättra sina
språkkunskaper. Alla i Sverige har rätt enligt lag att få
tjänstledigt för studier. Men denna rätt fråntas nu i
praktiken de invandrade kvinnor och män som inte
uppnår s.k. sfi-nivå. De invandrare som mist sitt arbe-
te och uppbär a-kassa eller KAS har inte rätt att
stämpla för de timmar de studerar utan endast för
övrig arbetslös tid. Inkomstbortfallet får de kompen-
serat via timersättningen från CSN. Utan den kom-
pensation som timersättningen innebär tvingas denna
kategori elever att sluta sina svenskstudier för att
återgå till att stämpla på heltid.
Vi har därför reserverat 85 miljoner i vår budget
för att vi skall kunna behålla timersättningen för de
invandrade kvinnor och män som studerar svenska för
invandrare. Det är synd att inte regeringen gjort någon
flerkulturell konsekvensanalys av detta förslag innan
det lades fram.
Så till de frågor där vi skiljer oss. Där vill jag först
nämna Invandrartidningen. Regeringen ansåg att
Invandrartidningen skulle läggas ned för att därmed
kunna finansiera det nya integrationsverket. Anled-
ningarna var att de som varit länge i landet skall kun-
na få sin information på samma sätt som andra, dvs.
etniska svenskar, och att det inte bör ges ut tidningar i
statlig regi för grupper som varit länge i Sverige. Det
här resonemanget håller förstås inte. Staten ger varje
år ett presstöd på 520 miljoner kronor för att kunna
bevara den partipolitiska mångfalden för grupper som
befunnit sig i Sverige mycket längre än våra olika
invandrargrupper.
Nu har utskottet funnit en kompromiss, Invand-
rartidningen får leva ett år till. Vi tycker att det är bra,
och vi kommer självfallet att följa utvecklingen och se
vad som händer med Invandrartidningen.
Så till integrationsverket. Vänsterpartiet delar re-
geringens uppfattning att invandrarverket inte är den
bästa myndigheten att sköta integrationsarbetet med
tanke på verkets andra uppgifter. Men vi anser inte att
lösningen är en ny statlig myndighet. För hur skall en
myndighet kunna fungera som motor i ett arbete som
skall bygga på en process som kommer underifrån?
Människors tankar, fördomar och oro styrs inte av den
statliga överbyggnaden, utan av förhållandena i basen.
Alla ministrar måste ha ett verk, sa LO:s represen-
tant på ett integrationsseminarium i Tyresö. Men det
är inte sant. Alla ministrar måste inte ha ett verk, alla
ministrar skall inte ha ett verk. Jämställdhetsministern
är en sådan minister, integrationsministern är en an-
nan sådan minister.
Varför då? Jo, därför att både jämställdhetsfrågor-
na och integrationsfrågorna är alldeles för viktiga för
att de skall kunna gömmas undan i ett verk och över-
låtas åt tjänstemän. Allt för många gånger har jag stått
här i talarstolen och hört två flyktingministrar hävda:
Det kan jag inte göra någonting åt, det sköter myn-
digheterna och skulle jag lägga mig i kallas det för
ministerstyre. Vi anser att det är statsrådsberedningen
eller regeringen som skall ta ansvar för att integra-
tionspolitiken får avsedd effekt för var och en.
Vi anser därför att Diskrimineringsombudsmannen
skall få ökade befogenheter, främst i form av en vas-
sare lagstiftning. Det sitter nu en utredning som skall
lägga fram förslag till en skarpare lagstiftning, och det
är bra. Vi har ända sedan lagen antogs kritiserat att
den varit helt verkningslös. Varje år har vi i riksdagen
motionerat om att lagen borde göras om radikalt för
att bli ett praktiskt användbart instrument mot etnisk
diskriminering på arbetsmarknaden. Vi hoppas att det
lagförslag som nu skall presenteras tillgodoser dessa
syften och att vår långa kamp därmed blivit tillgodo-
sedd.
Regeringen har också föreslagit att Diskrimine-
ringsombudsmannen skall inordnas i den nya myndig-
heten och därmed mista sin självständiga ställning.
Sex riksdagspartier har en annan åsikt, och därmed
faller regeringens förslag.
Arbetet med integration måste decentraliseras och
inte centraliseras. Ansvaret för integrationsprocessen
måste ut i kommunerna, ut i skolorna, ut på dagis -
inte fastna i en statlig myndighet. Desto märkligare
blir därför Centerns ställningstagande i frågan om en
ny central myndighet. Som enda parti i riksdagens
stöder Centerpartiet Socialdemokraterna! Alla andra
partier avvisar förslaget. Det parti som utnämnt sig
själv till decentraliseringspartiet framför alla andra
anser tydligen att integrationsprocessen är en sådan
process som endast - och med stor framgång - kan
drivas av ett statligt verk.
Men trots att integratiosmyndigheten inte har den
breda förankring i riksdagen som integrationsminis-
tern ville ha, är verket här. Och då gäller det förstås
att göra det bästa möjliga av situationen. Det har
motionerats om att myndigheten inte skall ligga i
Norrköping.
Vänsterpartiet delar den uppfattningen. Vi anser
att risken att Invandrarverket endast delas i två delar
är stor och att det som gör att vi och regeringen anser
att det är olämpligt att Invandrarverket har ansvaret
för integrationen försvinner. Vi tycker att det skall
vara en liten och operativ myndighet som skall jobba
nära kommunerna och inte komma med direktiv upp-
ifrån. Eftersom politikerna enligt vårt synsätt avhän-
der sig det direkta ansvaret för integrationspolitiken
anser vi att det är viktigt att det sitter parlamentariker
lika väl som representanter för invandrarorganisatio-
nerna i styrelsen. Den nyligen tillsatta organisations-
utredningen måste också arbeta nära invandrarnas
egna organisationer.
I integrationsarbetet är det särskilt viktigt att upp-
märksamma de invandrade kvinnornas situation. In-
vandrade kvinnor kan vara tredubbelt förtryckta på
grund av klass, kön och etnisk tillhörighet. Att vara
delaktig i den demokratiska processen, att kunna
försörja sig själv, att kunna påverka sin situation och
känna att det finns en framtid för en själv och ens
barn är långtifrån någon självklarhet för många kvin-
nor i Sverige i dag. Segregation och diskriminering på
grund av kön såväl som nationsbakgrund gör männi-
skor till problem, när det i själva verket är samhälls-
strukturen som är problemet.
När kvinnor under täckmantel av familjeheder och
kulturella traditioner misshandlas och dödas för att de
med all rätt gör motstånd mot förtryckande sedvänjor
och normsystem är det ett utslag av patriarkal mak-
tutövning. Som en ung kvinna sade vid det seminari-
um som invandrarministern ordnade: En kvinna skall
kunna klä sig som hon vill, bete sig som hon vill - det
är en mänsklig rättighet.
Fru talman! I går träffade jag för andra gången en
grupp invandrade män som alla bor på Lidingö. De
har alla varit här i över tre år utan att få ett arbete,
knappast någon hade heller fått ens en gång en prak-
tikplats. Alla är högutbildade och har yrkeserfarenhet
med sig från sina hemländer. Alla vill ha arbete, alla
vill försörja sig själva och sin familj, alla vill att deras
barn skall få leva och bo i Sverige i trygghet.
Jag är övertygad om att vi nu börjar något nytt.
Det är inte bara kring etniska svenskar vi skall sam-
verka i kommuner, landsting, på försäkringskassor
och arbetsförmedlingar, utan också kring våra invand-
rade kamrater. Låt oss ta lärdom av de misstag som
jämställdhetsarbetarna i vårt land har gjort, låt oss
också ta lärdom av det positiva i jämställdhetsarbetet.
Till sist vill jag uppmana alla invandrade kvinnor
och män: Utnyttja er rösträtt! Det finns nog inte något
tillfälle då politiska partier och politiker är så lyhörda
som strax innan ett val. Gå samman, ställ politikerna i
era respektive kommuner till svars. Vad har ni gjort
för oss, vad tänker ni göra för oss om vi röstar på er?
Självfallet skulle jag helst se att alla röstade på Väns-
terpartiet, men det viktigaste för mig är att ni utnyttjar
den demokratiska rättighet som deltagande i ett val
innebär. Vi har slagits för den rättigheten här i Sveri-
ge precis så som ni kämpat i era hemländer.
Fru talman! Jag står bakom Vänsterpartiets alla re-
servationer, men för tids vinnande yrkar jag endast
bifall till reservation 30 under mom. 21, reservation
38 under mom. 25, reservation 42 under mom. 29,
och för säkerhets skull reservation 44 under mom. 32,
om ny myndighet för integrationsfrågor.</pre><pre>Anf.  27  RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Sverige, framtiden och mångfalden -
från invandrarpolitik till integrationspolitik, står det
som överskrift på betänkandet.
Äntligen, får man väl säga, tas integrationspoliti-
ken på allvar. Regeringen har, förutom propositionen,
i år också visat frågans betydelse genom att vi har en
speciell integrationsminister. Miljöpartiet anser att det
är bra. Vi hoppas att tankarna om integration och
arbetet för att "...värna grundläggande demokratiska
värden och verka för kvinnors och mäns lika rättighe-
ter och möjligheter samt förebygga och motverka
diskriminering, främlingsfientlighet och rasism" skall
fortsätta.
Genom regeringens förslag tar man för första
gången upp frågorna om integration av våra invandra-
re. Det tycker Miljöpartiet är bra. Man börjar dock i
fel ände, på tre viktiga områden.
Det första är att man ger Invandrartidningen, som
kommer ut på åtta språk, bara drygt ett års ytterligare
stöd. Den ger invandrarna information på sitt eget
språk eller på lätt svenska, något som är väl så viktigt.
Det dröjer länge innan man kan läsa myndigheternas
yttrande, innan man kan läsa om saker som händer i
Sverige på sitt eget språk eller på svår svenska. Tid-
ningen ger alltså nyheter om det svenska samhället.
Man tar bort en tidning som är en länk in i det svens-
ka samhället och som verkligen är integrerande. Jag
tycker att det är oroväckande. Tidningen har fått ett
års respit, men vi kommer att arbeta för att den får
fortsätta.
Det andra området, där Miljöpartiet anser att man
börjar i fel ände, är att man föreslår en ny myndighet,
integrationsverket, för att integrera invandrarna till
egen försörjning, jämlikhet och demokratiska värden
och för att motverka diskriminering, främlingsfient-
lighet och rasism. Det hjälper inte om man i korrido-
rer och på kontor är överens om den väg man skall gå
och de mål man skall nå. Arbetet måste göras i kom-
muner, i skolor, på arbetsplatser, på sjukhus och på
kurser, nära människorna. Det är oroväckande att man
tar ett sådant här stort steg med så liten majoritet, den
minsta möjliga.
Det tredje är att Diskrimineringsombudsmannen
också skall ingå i myndigheten enligt regeringens
förslag. Alla sex oppositionspartierna lyckades bevara
DO:s självständiga ställning. I ett särskilt yttrande
från de sex partierna betonar vi att för att ombuds-
mannen, som skall motverka etnisk diskriminering,
skall behålla förtroendet och kunna fullgöra sina
uppgifter är det viktigt att hans självständighet inte
kan ifrågasättas. Vi anser dessutom att ombudsman-
naväsendet skall ses över och att en utredning bör
undersöka möjligheterna att lägga alla ombudsmän
under riksdagen, liksom JO redan i dag finns där.
Måndagen den 1 december skrev ordförandena i
handikapprörelsen, RFSL och Immigranternas Cent-
ralförbund att de fått nog av tandlösa lagar. Det är
diskrimineringslagarna som man då avser. Man hop-
pas och förespråkar nu att de nya lagarna skall bli
mera kraftfulla och verkligen skall hjälpa till för att
hindra diskriminering. Det räcker inte med lagar, men
det är sådana som vi kan stifta här. En lag har en
långsiktig uppgift som inte kan utföras annat än med
lagens hjälp. Man skriver så här:
Tandlösa diskrimineringslagar som inte kan till-
lämpas i praktiken har vi alldeles tillräckligt av. Vi
vädjar till regering och riksdag: Kriminalisera dis-
kriminering i arbetslivet före valet 1998! Sveriges
invandrare, funktionshindrade, homo- och bisexuella
har inte råd att vänta längre.
Men vilka är det då som skall integreras? Är det
de äldre som har levat här 10-20 år, som fortfarande
talar språket dåligt och som har allt umgänge i den
egna gruppen? Är det de medelålders som redan slitit
ut sig i tunga jobb och som har utslitna ryggar och
förvärkta armar och axlar? Är det den unga genera-
tionen, som växer upp med besvikelse för att man inte
har en naturlig plats i det samhälle man fötts in i?
Hur skall de institutionaliserade långväntarna när
de eventuellt får asyl våga sig ut i samhället och leva
och verka där? Hur skall alla arbetslösa orka och
våga? Vi vet hur det ser ut bland de arbetslösa, både
bland svenskar och invandrare.
Jag skall läsa upp ett avsnitt ur ett brev av många
som kommit efter Stripteaseprogrammet om långvän-
tarna på förläggningarna. Jag återger det för att belysa
hur några av dem som skall integreras har haft det och
hur de mår. De har inte bara hemska upplevelser från
sitt hemland utan har här sjunkit ned i förtvivlan,
desperation och apati. Brevet handlar framför allt om
en tonåring, Blas, som tagit stort ansvar för sin familj,
inklusive småsyskon, och även om en liten flicka,
Antonella, som varit mycket olycklig. Jag vet att Blas
och hans familj nu har fått stanna.
Anledningen till att jag väljer att läsa detta är att
det är de här människorna som sedan skall integreras.
Brevet är skrivet av en man, och det heter där bl.a.:
Jag skriver till er och samtidigt till alla de männi-
skor som känner sig berörda. Jag såg er i programmet
Striptease och kunde inte undgå att bli mycket starkt
berörd av era berättelser om vad ni gått igenom det
sista året. Jag upprörs av att ni får leva i den situation
av ovisshet som ni nu lever i och samtidigt att ni
måste bära på de hemska intryck ni fått i livet.
Det bär mig emot att leva i ett samhälle där prin-
ciper och regelverk hänsynslöst kör över människor
och där jag själv sitter nedtryckt i ett hörn av vardags-
rummet och bevittnar vad som händer i Sverige. Var-
för har vårt samhälle hårdnat så till den grad att jag
skall behöva se och känna era tårar och er förtvivlan
genom en TV-apparat?
Varför får du, Blas, inte ha rätt att visa din rädsla,
och varför skall du behöva ta ansvar för din mor, som
lider av att inte veta var och hur hon skall kunna ta
hand om sina barn?
Varför får du, Antonella, inte känna glädjen av en
trygg framtid här, där du kan växa upp med vänner
och kamrater, gå i skola och känna att livet leker?
Antonella! Dina tårar är bitterljuva. Ljuva därför att
de gör mitt hjärta mjukt och ömmande för dig och din
familj, för alla dem som kommit till vårt land inte för
att de ville det utan därför att ondskan tvingat dem att
fly från deras nära och kära. Bittra för att de väcker
den skuld jag och andra i Sverige bär på för att vi inte
kan sträcka ut en hjälpande hand till våra medmänni-
skor i nöd.
Vi gömmer vår smutsiga skuld bakom argument
om att vi inte har råd, men ändå kunde våra vidriga
Boforskanoner ge oss skattepengar för att vi skulle
kunna bygga upp vårt land samtidigt som samma
kanoner lemlästade och mördade dina landsmän. Nej,
det räcker inte att skämmas. Vi måste resa oss ur detta
omoraliska tillstånd och ställa upp och säga nej.
Jag och många med mig ställer inte upp längre på
detta cyniska spel, som politiker och beslutsfattare
gömmer sig bakom. Vi måste ryta till, vi måste stå på
barrikaderna och tvinga makthavarna att inse att den
kraft som finns inom oss är starkare än alla kanoner
och omänskliga lagar och regler som dödar och pinar
våra medmänniskor.
Antonella! Dina tårar kunde vara mitt barns tårar.
Blas! Din förtvivlan kunde vara min egen. Jag och
många andra sänder er våra hjärtans rop. Vi är med
er.
Detta skrevs av Erik Wilander, Göteborg.
Bl.a. dessa skall integreras. Det är ett gigantiskt
arbete, och vi måste försöka hjälpa dem, liksom vi
måste ta tag i alla svenska utanförmänniskor. Vi är på
väg och har delvis redan ett samhälle som är mycket
segregerat mellan svenskar och invandrare, mellan
äldre och yngre, mellan de väl etablerade och de utan-
förställda. Klyftorna ökar i stället för att minska.
Alla de grupper som jag har nämnt från denna ta-
larstol och flera därtill skall leva och bo i vårt samhäl-
le, och vi skall ge dem möjlighet att delta i samhället,
arbeta, bo, studera, fostra barn osv. Här behöver vi
alla hjälpas åt. Ett stort ansvar vilar också på invand-
rarna själva att delta i samhället, i facket när de har
fått ett arbete, på föräldramöten i skolan, i idrottsfö-
reningar, av eget intresse eller när de arbetar med sina
barn.
I den utfrågning som vi genomförde sade en in-
vandrare, Tzeghe Kifle, bl.a. följande:
"Vi måste själva delta i samhället och i debatten.
Den likgiltighet som finns bland många invandrare
skrämmer mig. Vår tystnad gör att man kan tro att vi
är nöjda med att bilda egna grupper utanför det
svenska samhället. Jag vet att många mår dåligt och
har tappat självförtroendet. Dessa människor blir
utsatta för många åtgärder som passiviserar, detta i
stället för att aktivera dem och låta dem ta ett eget
ansvar."
Våra invandrare, speciellt ungdomarna, är överre-
presenterade i brottsstatistiken, men de är också över-
representerade som brottsoffer. Det är viktigt att man
tar till sig denna dubbla överrepresentation. Här finns
naturligtvis ett samband.
Förhoppningsvis röstar invandrarna också vid de
val där de har rösträtt. Vi får börja med mun-mot-
mun-metoden i skolan och med alla dem som går i
utbildning och sedan fortsätta i facken och studieför-
bunden. Alla de grupper som jag beskrivit finns ju
redan här, och vi måste öppna samhället för dem.
I dag på morgonen beslutar man i en mellansvensk
stad antagligen att avstänga en handfull gymnasister
från skolan för att de driver rasistisk propaganda och
uppträder hotfullt mot elever med s.k. avvikande
utseende. Då har man kommit väldigt långt på en
dålig väg. Det är inte något som gäller generellt, men
det kan förekomma.
Vi har hört att man i Vällinge har angripit männi-
skor med avvikande utseende. Rasisterna har också
gått på handikappade och på andra grupper. Det är
viktigt att vi arbetar med det här. Det finns här ingen
motsättning mellan partierna. Att motarbeta rasism
och främlingsfientlighet av alla slag är en av de vikti-
gaste etiska frågorna i vårt samhälle. Vi måste göra
det med lagar och regler men också med förnuft och
känsla. Det gäller här det farligaste sociala miljöhotet.
Vi måste se det och aktivt motarbeta det både som
politiker och som medmänniskor.
Hot får väl de flesta som sitter i vårt utskott. Jag
har fått en hel del mordhot och andra hot, och jag
antar att flera av ledamöterna får det. Det är viktigt att
tänka på att det kan gå till verklighet. Det är något
som vi måste motarbeta.
Vi står naturligtvis bakom alla reservationer. Jag
vill bara föra in en liten förändring i reservation 17
om rösträtten. En EU-medborgare eller en nordisk
medborgare som bor i Sverige har direkt rösträtt i
kommunal- och landstingsval, och Miljöpartiets för-
slag skall ha följande lydelse: att undersöka och över-
väga om andra invandrare med uppehållstillstånd
också kan erhålla samma rätt.
Jag behöver inte närmare gå in på reservationernas
innehåll. Jag yrkar bifall till reservationerna 4, 8, 39
och 50, men jag står naturligtvis också bakom de
andra. Andra partier har redan yrkat bifall till gemen-
samma reservationer, och vi kommer naturligtvis att
rösta för dem.</pre><pre>Anf.  28  ROSE-MARIE FREBRAN (kd):
Fru talman! Ett centralt tema i regeringens pro-
position och i utskottets betänkande Sverige, framti-
den och mångfalden - från invandrarpolitik till integ-
rationspolitik är integrationsprocessen. Begreppet är
visserligen inte närmare definierat, men man resone-
rar om målen för och inriktningen av integrationspo-
litiken.
Det finns en tydlig markering som jag vill dröja
vid. Regeringen anser att när begreppet integration
används i sammanhang som rör samhällets etniska
och kulturella mångfald bör det i första hand avse
processer på individuell och samhällelig nivå. Integ-
rationen ses alltså som en renodlat individuell process
å ena sidan och å andra sidan som helhet i ett samhäl-
leligt sammanhang där inte grupper är involverade.
Det är bara individuellt och samhälleligt.
Med den syn som vi kristdemokrater har på rela-
tionen mellan individer, familjer och grupper av
människor är detta märkligt. Vi ser inte en individs
kulturella identitet isolerad från den grupp som han
eller hon tillhör eller som han eller hon har en del av
sina rötter i. En kulturell identitet kan knappast upp-
rätthållas av ett antal från varandra isolerade individer
som lever i ett samhälle där majoriteten medborgare
delar en historiskt förankrad svensk identitet med de
grundvärderingar som vi har, med de levande språkli-
ga uttrycksmedel som vi har och vår kulturella ge-
menskap.
Vi kristdemokrater anser att integrationsprocessen
inte enbart gäller individer utan också rätten att som
minoritetsgrupp integreras i det svenska samhället.
Om en individ kan integreras utan att göra våld på sin
kulturella identitet kan detsamma naturligtvis gälla
även en grupp av människor. På den här punkten
framgår det tydligt att regering och utskott har en
inställning som är kluven, vilket jag beklagar.
Fru talman! Det talas om historia i propositionen.
Visst är det sant att hela svenska befolkningen av i
dag saknar en gemensam historia. Vi kristdemokrater
anser att de historiska rötterna till vårt samhälles
grundvärderingar är så viktiga att vårda att de bör
utgöra en viktig del av grunden för variationerna och
kreativiteten i det mångkulturella samhället. Vi vinner
ingenting på att göra Sverige historielöst. Betydelsen
av den svenska historien skall inte tonas ned. Jag vill
ge det erkännandet att utskottet i sin skrivning har
bättre formuleringar än i regeringens proposition. I
detta sammanhang framhåller regeringen att den som
har en starkt identitet har bättre förutsättningar att
vilja och våga möta det annorlunda och det främman-
de. Där talar man om invandrarna. Vi kristdemokrater
vill säga samma sak om oss ursprungssvenskar.
Enligt vår uppfattning gäller samma sak för oss
som företräder majoritetskulturen. En medveten men
ödmjuk och generös stolthet över den svenska histo-
riska bakgrunden är en del av den grund som skapar
en stark egen identitet också hos oss. Det är viktigt
enligt vår mening. Det är en förutsättning för att vi
skall kunna arbeta framgångsrikt mot rasism och
främlingsfientlighet och för att vi skall få en lyckosam
och ömsesidig integrationsprocess. Det är en bra
tanke: en ömsesidig integrationsprocess. Den är något
av det bästa som vi hittar i propositionen. Jag ser det
som en huvudtanke, och det vill jag gärna ge ett er-
kännande för. Det är ömsesidighet det handlar om.
Fru talman! Propositionen och betänkandet talar
om kontinuerlig uppföljning av integrationspolitiken.
På något sätt måste vi kunna veta om vi är på väg att
uppfylla målen eller inte. Vi kristdemokrater har
framhållit att vi inte bara kan ha de stora stolta målen
utan vi måste faktiskt också formulera konkreta steg
för att vi skall kunna mäta om vi är på rätt väg när vi
skall uppfylla de stora målen.
Vi har i en motion resonerat kring uppföljningen
och mätbara steg. Vi har visat exempel på hur man
skulle kunna formulera sig. Det skulle kunna röra sig
om att titta på om vi har en utveckling mot en bättre
jämlikhet mellan individer och grupper inom olika
sektorer i det svenska samhället, om vi har en utveck-
ling mot valfrihet för individer och grupper som står i
allt bättre överensstämmelse med internationella kon-
ventioner om mänskliga fri- och rättigheter och om vi
har en förbättrad samverkan mellan individer och
grupper som kan mätas i bl.a. minskad diskriminering
och segregation.
Vi anser att den typen av mätbara steg borde ha
diskuterats i betänkandet när nu regeringen inte gjor-
de det i propositionen. Men utskottet har inte delat
den uppfattningen, utan detta vill man rätt och slätt
lämna över till det föreslagna nya verket. Vi kristde-
mokrater har därför reserverat oss på den här punkten,
och jag yrkar bifall till reservation 6.
Fru talman! Stiftelsen Invandrartidningen fyller en
mycket viktig funktion. Regeringen vill att det statliga
stödet till stiftelsen skall bort. Förslaget skulle ha
inneburit att stödet hade avvecklats under första hal-
van av nästa år. Medlen behövde man förstås till det
nya integrationsverket. Vi kristdemokrater ser inte på
Invandrartidningen som enbart en förmedlare av in-
formation rakt upp och ner. Vi anser inte heller att det
är bara det som invandrare behöver.
Vår syn på integrations- och minoritetspolitiken
innebär att det är viktigt för invandrare att ha en möj-
lighet att behålla sin kulturella identitet. En person
som i sina försök att anpassa sig till vårt samhälle
tappar kontakten med sin egen kultur riskerar att
förlora sin identitet. Även om vi nu är beredda att
hålla med regeringen att utbudet av information har
ökat kraftigt anser vi att det framför allt rör sig om
enkelriktad kommunikation där någon talar om nå-
gonting för någon. Vi ser att Invandrartidningen er-
bjuder någonting mycket mer, nämligen en dialog
med läsarna. Deras frågor och deras synpunkter får
vara med och bilda underlag till artiklar och brevsvar
som publiceras i tidningen.
När vi tog del av propositionens förslag insåg vi
att vi inte kunde ställa upp på detta. Framför allt var
det som skrevs om detta förslag väldigt magert. Vi
tyckte att vi här behöver utreda saken mycket bättre
innan vi kan ta ställning till att avveckla stödet. Det
behövs svar på frågor som vilken roll tidningen spelar
för den direkta informationen till nyanlända, för
språkundervisningen och vad den betyder för demo-
kratisk delaktighet och kulturell identitet även för
etablerade grupper.
Det är bra att utskottet inte har avstyrkt en enda
motion på detta område. Det har tillstyrkt några mo-
tionsyrkanden, och med anledning av övriga gör ut-
skottet ett tillkännagivande till regeringen där man
även har tagit fasta på kravet att detta behöver utredas
mycket bättre. Därför får Invandrartidningen ha kvar
sitt stöd under hela 1998, vilket jag hälsar med till-
fredsställelse.
Fru talman! I propositionen sägs att staten skall
vara ett föredöme i strävan mot ökad mångfald i sam-
hället och speciellt i arbetslivet. Vi kristdemokrater
delar den åsikten, men vi ställer oss frågande till hur
det ibland fungerar i verkligheten, både personellt och
i fråga om val av lokalisering av statlig verksamhet.
Ett negativt exempel är Sida, som har förlagt sin
verksamhet till det mest banktäta och exklusiva områ-
det i Stockholm i stället för att förlägga verksamheten
i t.ex. Tensta eller Rinkeby, där det finns mångkultu-
rell kompetens rakt utanför husknuten. Vi har också
velat att man skulle uttala att hela den offentliga sek-
torn skall vara ett föredöme på det här området, vilket
tyvärr utskottet inte har ställt upp på.
Arbetsmarknaden är en oerhört viktig fråga med
tanke på våra invandrare. Tyvärr tas inte den unika
kompetens som många invandrare har till vara på ett
riktigt sätt. Det behövs naturligtvis många förändring-
ar för att det skall kunna ske, inte minst när det gäller
attityder.
Men det gäller även arbetsmarknadens struktur.
Arbetsmarknadspolitiken är för stelbent. Jag under-
stryker verkligen det som sades tidigare om att struk-
turerna behöver göras mer flexibla. Det är dags för
regeringen att kasta sina ideologiska skygglappar och
öppna för en mer flexibel arbetsmarknadspolitik, som
släpper in många fler människor än vad som sker i
dag.
Fru talman! Jag kan inte låta bli att påminna om
att regeringen försvårar för invandrare att läsa sfi,
trots att man betygar hur viktigt man anser att det
svenska språket är och betonar vikten av sfi-
undervisningen. Vi kristdemokrater har motsatt oss
förslaget i budgetpropositionen om att ta bort timer-
sättningen för dem som läser sfi. Det förslag man
kommer med i stället är inte alls tillräckligt bra. Det
kommer alltså dubbla budskap från regeringen i de
här frågorna.
Jag vill slutligen ta upp frågan om ny myndighet
och Diskrimineringsombudsmannen. Jag tror att alla
vet att kristdemokraterna inte vill ha någon ny myn-
dighet, så det behöver jag kanske inte orda så mycket
om. Men tillåt mig att uttrycka min förvåning över att
regeringen och Centerpartiet vill ha en decentraliserad
immigrationspolitik och en centraliserad integrations-
politik. För mig är detta uppochnedvända världen -
absolut inget annat!
Vi vill ha en förstärkt diskrimineringsombudsman.
Vi vill lägga ett större ansvar direkt hos individen,
hos kommunerna och hos alla departement, verk och
myndigheter. Alla skall ta sitt ansvar fullt ut. Vi kan
jämföra med våra åsikter om jämställdhet, som jag
tror att vi alla här i kammaren delar. Där säger vi att
det är mainstreaming som gäller. Den politiken skall
alltså föras i huvudfåran överallt, inte här och där. Vi
har inte något verk däremellan, utan riksdag och re-
gering har ansvar för det hela, som sedan överallt
skall omsättas i praktiken.
Jag beklagar att vi partier i riksdagen inte har fått
möjlighet att verkligen diskutera det svaga stödet för
regeringens förslag. Utredningen poängterade ju att
det var viktigt. Jag tog redan i motionsskrivandet upp
att det, som utredaren sade, var viktigt med en bred
förankring och ett engagerat stöd i riksdag och rege-
ringen. Därför borde man inte driva igenom förslaget
om en ny myndighet utan ett brett stöd.
När motionerna väckts stod det klart att det inte
fanns något brett stöd. Då skulle regeringen ha kunnat
dra tillbaka förslaget på en gång, så att vi tillsammans
hade fått diskutera vad vi skulle göra i stället. Men det
visade sig att regeringen var nöjd med en enkel ma-
joritet. Regeringen delade inte utredarens syn på be-
hovet av en bred förankring och ett engagerat stöd.
Centerpartiet behövde inte heller det. Detta är så
oerhört viktiga frågor att vi för att få den kraftsamling
som vi alla vill ha skulle ha behövt diskutera tillsam-
mans hur vi skulle behandla frågorna och gå vidare.
Jag beklagar verkligen att det inte blev på det sättet.
Vad gäller det nya verket vill jag alltså yrka bifall
till reservation 44. Med anledning av vår syn på Dis-
krimineringsombudsmannen och på hur ämbetet be-
höver stärkas yrkar jag bifall till reservation 49.</pre><pre>Anf.  29  ANITA JÖNSSON (s):
Fru talman! Vi behandlar nu betänkandet SfU6,
Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrar-
politik till integrationspolitik. Låt mig börja med att
yrka bifall till utskottets hemställan i betänkandet och
avslag på samtliga motioner.
Betänkandet handlar om hur vi som bor och ver-
kar i Sverige skall förhålla oss i mötet med varandra.
Det kan tyckas självklart att vi skall möta varandra
med respekt och ha ett förhållningssätt där vi ser
varandra som likvärdiga individer med samma rättig-
heter och skyldigheter. Men den förändring som Sve-
rige präglas av visar att nya, komplexa samhällsfrågor
växer fram.
Det svenska samhället präglas i dag av en mång-
fald av etniciteter, kulturer, religioner, språk och
livserfarenheter. Hur tar vi vara på detta i arbetslivet,
i skolan, på dagiset, i kulturen och för övrigt i det
sociala livet? Vi måste se till att alla kulturer i vårt
land blir till dynamiska, kreativa delar i ett kulturellt
och socialt integrerat samhälle.
Men denna människosyn får inte alltid genomslag
i den praktiska och vardagliga verkligheten. Vi kan se
det i arbetslöshetsstatistiken, i bostadssegregationen, i
ett växande utanförskap och bristande delaktighet i
samhällets olika organisationer för stora invandrar-
grupper. Vi får ständigt rapporter om hur unga såväl
som äldre invandrare blir diskriminerade på grund av
sitt ursprung. Det har blivit ett vi-och-de-tänkande i
det svenska samhället. Det krävs en genomtänkt poli-
tisk strategi och nya politiska initiativ.
Utmaningen att komma bort från detta vi-och-de-
tänkande antar vi nu när utskottet lägger fram ett
betänkande där integrationspolitiken präglas av ett
synsätt som bygger på att den invandrade måste be-
traktas som en självständig individ och en fullvärdig
medborgare. I betänkandet och propositionen står
likaså att integration skall uppfattas som en ömsesi-
dig, utvecklande förändringsprocess som omfattar
hela samhället och inte som en process som innebär
en ensidig anpassning av de invandrade samhälls-
medborgarna.
Det är dessa realiteter, insikter och perspektiv som
ligger till grund för betänkandet. Det finns en stor
samsyn i utskottet om de nya integrationspolitiska
målen och i den beskrivning av problem som gett
upphov till att nya mål måste skapas.
Fru talman! Huvudinriktningen i den nya politiken
är att det endast är under de två första åren - i särskil-
da fall de tre första åren - som det skall finnas en
speciell politik för invandrare som grupp. De behov
som man därefter har som medborgare i det svenska
samhället skall tillgodoses inom den generella politi-
ken. Den måste på ett helt annat sätt än i dag utgå från
och spegla den etniska och kulturella mångfald som
finns i samhället. I den generella politiken har det
alltid funnits åtgärder för individer och grupper med
särskilda behov, och så skall det naturligtvis vara
även framöver.
Låt mig helt kort beröra de nya integrationspoli-
tiska målen. De är:
Lika rättigheter och möjligheter för alla, oavsett
etnisk och kulturell bakgrund.
En samhällsgemenskap med samhällets mångfald
som grund.
En samhällsutveckling som kännetecknas av öm-
sesidig respekt och tolerans och som alla oavsett
bakgrund skall vara delaktiga i och medansvariga
för.
Det integrationspolitiska arbetet skall särskilt in-
riktas på att ge förutsättningar för individers egen
försörjning och delaktighet i samhället, att värna om
grundläggande demokratiska värden, att verka för
kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter
samt att förebygga och motverka diskriminering,
främlingsfientlighet och rasism.
1990-talet har karakteriserats av en minskad sys-
selsättning för samtliga personer i Sverige. Denna
utveckling är mer påtaglig för invandrarna. Utom-
nordiska medborgares deltagande i arbetslivet mins-
kade redan under 1980-talet, trots ett gott arbetsmark-
nadsläge. När konjunkturen och situationen på ar-
betsmarknaden försämrades under första hälften av
1990-talet förstärktes denna negativa utveckling. Det
finns alltså en mer långsiktig trend till ett försämrat
arbetsmarknadsläge för utomnordiska medborgare.
Förklaringarna är flera och komplexa.
Det förekommer även diskriminering inom ar-
betsmarknaden, vilket också bidrar till denna situa-
tion. Det är därför glädjande att den utredning som
har sett över lagen mot etnisk diskriminering - jag tog
del av pressmeddelandet i går - nu föreslår föränd-
ringar som innebär en skärpt lagstiftning.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande till so-
cialförsäkringsutskottet pekat på att frågor som rör
invandrare finns med i flertalet av arbetsmarknadsut-
skottets politikområden. Arbetsmarknadsverkets mål
är att andelen utomnordiska medborgare i arbets-
marknadspolitiska åtgärder skall vara väsentligt större
än deras andel av de arbetssökande.
En fortsatt gynnsam utveckling av den svenska
ekonomin med en ökad ekonomisk tillväxt och en
allmänt förbättrad arbetsmarknadssituation är av av-
görande betydelse för att vi skall nå framgång i integ-
rationsarbetet.
Flera - jag tror samtliga - deltagare i debatten har
talat om det svenska språkets betydelse. Att kunna
förstå och tala svenska underlättar integrationen för
både den enskilde och samhället i stort.
Ansvaret för genomförandet av svenska för in-
vandrare, i dagligt tal kallat sfi, ligger på kommuner-
na. Sfi:n har under senare år varit föremål för
granskning. Bl.a. har Riksdagens revisorer uppmärk-
sammat en del brister i dagens sfi-utbildning. Rege-
ringen har uppmärksammat detta, och flera åtgärder
har vidtagits för att stärka sfi:n.
Undervisningen måste individualiseras på ett bätt-
re sätt, och för att resurserna skall utnyttjas så effek-
tivt som möjligt bör det ske en ökad samverkan mel-
lan kommunerna. Lärarhögskolan i Stockholm skall
verka som ett nationellt centrum för svenska som
andra språk och sfi. Skolverket bör få i uppdrag att
överväga behovet av en översyn av kursplanen. Lä-
rarutbildningen måste förändras och förbättras, och
det finns en parlamentarisk utredning med detta upp-
drag.
Fru talman! Det finns en motion som rör försko-
leklasser och hemspråk. Utskottet hänvisar i det sam-
manhanget i betänkandet till utbildningsutskottets
beredning. Jag har fått följande uppgifter med anled-
ning av deras behandling av frågan. Utbildningsut-
skottet lyfter över sexårsverksamheten från social-
tjänstlagen till skollagen och överför ansvaret från
Socialstyrelsen till Skolverket. Frågan om läroplan
och innehåll i förskoleklassernas verksamhet utreds,
och regeringen återkommer senare, troligen under
våren 1998, med förslag om läroplan. Jag förutsätter
att man då löser detta på ett positivt sätt.
Det har visat sig att valdeltagandet bland utländ-
ska medborgare sjunker. Tittar vi på andelen personer
med invandrarbakgrund i de politiska församlingarna
och i andra organisationer kan vi tyvärr konstatera att
de har liten och ibland ingen representation alls. Ut-
skottet anser att denna utveckling måste brytas, och
särskilda åtgärder bör vidtas för att stimulera invand-
rares delaktighet i samhällsutvecklingen. Det räcker
naturligtvis inte, utan vi har som medlemmar i ett
politiskt parti ett speciellt ansvar att nominera och
välja invandrare till olika uppdrag inom alla politi-
kområden.
Fru talman! Utskottet anser att myndigheter på
statlig och kommunal nivå har ett särskilt ansvar att se
till att information på det egna området verkligen når
olika grupper i samhället. Den nya myndighet för
integrationsfrågor som enligt betänkandet skall inrät-
tas bör ha det övergripande ansvaret för att följa upp
att ambitionerna verkligen uppfylls.
Som jag sade tidigare bör samhället ha vissa rikta-
de informationsinsatser till de nyanlända invandrarna,
och denna information bör så långt möjligt ges på
invandrarnas eget språk. Invandrartidningen, som i
dag har ett statligt stöd, har fyllt en viktig funktion för
många människor som har ett annat språk än svenska
som sitt modersmål. Utskottet delar regeringens upp-
fattning att det kan ifrågasättas om statligt stöd i an-
nan form än presstöd skall ges till tidningar för grup-
per som sedan länge är etablerade i Sverige. Med det
nya synsättet bör invandrare som varit länge i landet i
princip få sina behov tillgodosedda på samma sätt
som andra.
Utskottet anser därför att stödet till Invandrartid-
ningen kan avvecklas. Utskottet anser att omställ-
ningstiden - enligt propositionen skall bidraget upp-
höra den 30 april - är alltför kort. Invandrartidningen
har vid kontakt med utskottet informerat om hur man
tänker sig kunna klara sin nya situation, men i denna
förändringsprocess behöver man något längre tid.
Utskottet föreslår därför att Invandrartidningen får
behålla samhällsstödet under hela 1998, för att däref-
ter upphöra.
Vad gäller de speciella editioner som Invandrar-
tidningen gör på språk som representerar mindre
grupper i Sverige erfar utskottet att avvecklingen av
statsbidraget kommer att innebära en särskilt osäker
framtid. Eftersom regeringen har aviserat att den
ämnar tillsätta en utredning med uppgift att lägga
fram förslag om nytt bidragssystem för invandraror-
ganisationer anser utskottet att riksdagen bör ge i
uppgift åt nämnda utredning att undersöka möjlighe-
terna att invandrarorganisationer involveras i arbetet
med att sprida nyheter och information på andra språk
än svenska. Utskottet föreslår att riksdagen som sin
mening ger regeringen detta till känna.
Fru talman! När Invandrarverket startade sin verk-
samhet på 1960-talet kom invandrare till Sverige
framför allt för att skaffa sig ett arbete. I dag ser in-
vandringen annorlunda ut. I dag handlar det framför
allt om flyktinginvandring. Det innebär också att
Invandrarverket har en annan karaktär på sina uppgif-
ter, att de nu till stor del handlar om att ge tillstånd
och utöva kontroll. Det förstärks nu ytterligare, efter-
som Invandrarverket har övertagit polisens tidigare
uppgift att ta hand om asylsökande direkt vid gränsen.
Utskottet anser att det är viktigt att det är en tydlig
skillnad mellan flyktingpolitik och integrationspolitik.
Den nya myndigheten har här en stor roll att spela.
Utskottet tillstyrker inrättandet av en ny myndig-
het. Det skall nu tillsättas en utredare som får i upp-
gift att förbereda och genomföra bildandet av en in-
tegrationsmyndighet.
Det finns i propositionen även ett förslag om att
Diskrimineringsombudsmannen skall inordnas i
myndighetens organisation. Utskottet anser att frågan
om ombudsmannens självständiga ställning inte är
tillräckligt utredd i den nya organisationen och av-
styrker därför förslaget i denna del.
Vi använder ofta begreppet invandrare som om
det rörde sig om en avvikande och homogen grupp,
men så är det ju inte. Den är lika heterogen som
svenskar som grupp. Säråtgärder riktade till invandra-
re som grupp skall enligt utskottet i framtiden endast
användas när detta är befogat. Utskottet anser att det
är endast under den första tiden i Sverige som det
finns anledning att ha en politik riktad till invandrare
som grupp. Under den första tiden har de flesta in-
vandrare mycket gemensamt. Flertalet har inte svens-
ka som modersmål, och de har inte kunskap om hur
det svenska samhället fungerar.
Det ansvarsförhållande som i dag finns mellan
staten och kommunen under invandrarnas första år
skall vara detsamma i den nya politiken. Det är alltså
staten som har det ekonomiska ansvaret, medan
kommunerna står för genomförandet.
Den nuvarande introduktionen måste dock förbätt-
ras. Den skall utgå från individens behov och förut-
sättningar, vilket innebär att den måste utformas i nära
samverkan med olika berörda parter. Ett samlat intro-
duktionsprogram blir här ett viktigt instrument, som
den invandrade måste följa och ha ett stort inflytande
över. Under tiden introduktionen genomförs bör
kommunerna betala ut introduktionsersättning till den
invandrade.
Ett annat område som har stor betydelse för att
integrationen skall få en positiv utveckling är bo-
stadspolitiken.Socialförsäkringsutskottet konstaterar
att segregation i storstäderna i första hand är en eko-
nomisk och social segregation och inte en segregation
på etniska grunder. Därför är det riktigt att tala om
särskilda insatser i utsatta bostadsområden och inte
särskilda insatser i invandrartäta områden.
Regeringen satsar i budgeten speciella resurser i
arbetet med att förbättra situationen i utsatta bostads-
områden. Även här får riksdagen anledning att åter-
komma när den aviserade bostadspolitiska propositio-
nen kommer och när Storstadskommittén har avslutat
sitt arbete.
Fru talman! Ett betänkande som egentligen inne-
håller förslag som berör samtliga utskott är svårt att
på kort tid kunna ge rättvisa åt. Fortsättningsvis blir
vårt uppdrag att bevaka att den generella politiken
verkligen tar ansats på ett bättre sätt än i dag för att nå
de integrationspolitiska målen. Vi skall ha ett samhäl-
le som är präglat av rätten till arbete, social trygghet
och ekonomisk rättvisa för alla oberoende av vilket
land man kommer från, eftersom det minimerar risken
för rasism och främlingsfientlighet.
Men det handlar också om att genom uthållig
opinionsbildning förändra fördomar och attityder. I
det solidariska samhället är alla en resurs. Människors
vilja och förmåga att bry sig om sina medmänniskor
är en stor tillgång, inte minst i kampen mot främ-
lingsfientligheten. Det är inte alltid lätt att leva nära
människor med andra vanor och traditioner, och
ibland blir det konflikter. Men tror man på solidarite-
tens betydelse blir det lättare att vara olika och ändå
kunna känna gemenskap.
Det handlar om hur medmänsklighet och sam-
hällsgemenskap skall överleva i en värld där länders
gränser suddas ut. I dag kan vi än mindre än tidigare
bygga vår samhällsgemenskap på att stänga ute och
hålla borta. I framtiden kommer framgångsrika sam-
hällen att vara de som möter omvärlden och männi-
skor med öppet sinne, nyfikenhet och kamratskap.
Jag yrkar än en gång bifall till hemställan i social-
försäkringsutskottets betänkande SfU6.</pre><pre>Anf.  30  ANN-KRISTIN FØSKER (fp) re-
plik:
Fru talman! Anita Jönsson nämner inte med ett
enda ord de problem och de gråzoner som framför allt
generaldirektören för Invandrarverket så tydligt fram-
höll vid den hearing som socialförsäkringsutskottet
hade. Vi kommer nu helt plötsligt att få två myndighe-
ter som skall ansvara för frågor som ibland kommer
att gå i varandra. Det finns en stor risk för att det blir
ett dubbelarbete, som generaldirektören framställde
det. Jag skulle gärna vilja höra en kommentar till det.
Tack!</pre><pre>Anf.  31  ANITA JÖNSSON (s) replik:
Fru talman! Först vill jag göra ett tillrättaläggande.
Jag yrkar naturligtvis avslag på samtliga reservationer
och inte på motionerna.
Debatten om en ny myndighetsstruktur tycker jag
har tagit litet konstiga vändningar. Man talar om att
den nya myndigheten skall lösa frågor som är av en
sådan stor dignitet, som integrationsfrågorna är. Det
är ju alldeles felaktigt. Alla myndigheter har ett an-
svar för att det här genomförs. Det denna myndighet
skall göra är att samla all den kunskap som finns hos
myndigheterna för att verkligen se till att de nya in-
tegrationspolitiska målen får genomslag i den nya
verksamheten.
Vad gäller specifikt den fråga som tas upp vill jag
säga att den utredning som nu skall lägga fram förslag
om hur den nya myndigheten skall se ut också har fått
i uppdrag att undersöka hur man skall lösa gräns-
dragningen mellan Invandrarverket och den nya
myndigheten. Jag förutsätter att man gör det på ett
sådant sätt att det blir så effektivt som möjligt.</pre><pre>Anf.  32  ANN-KRISTIN FØSKER (fp) re-
plik:
Fru talman! Just det som Anita Jönsson tar upp är
att andra medaktörer också skall vara med och ta ett
ansvar. Men det finns en tydlig risk i det. När man
skapar en myndighet är det lättare för andra att kunna
dra sig undan sitt ansvar. Man förväntar sig nu att det
är den nya integrationsmyndigheten som har ansvaret
och som skall sköta det här.
Jag vill ändå en gång till lyfta fram att generaldi-
rektören för Invandrarverket mycket tydligt talar om
att integrationsmyndigheten hela tiden kommer att
behöva vända sig till Invandrarverket för att få uppgif-
ter som Invandrarverket har jobbat fram och lagt ned
extra möda på för att i sin tur överlämna till nästa
myndighet som i sin tur skall överlämna dem till näs-
ta. Den nya myndigheten kommer att bli någon sorts
mellantransportör. Jag tycker att generaldirektören
var mycket tydlig när hon lyfte fram de här farhågor-
na. Generaldirektören sitter ändå inne med en stor
kunskap på det här området.</pre><pre>Anf.  33  ANITA JÖNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag ser inte det nya förslaget som en
risk utan som en möjlighet att vara pådrivande i alla
de frågor som vi här har tagit upp för att vi skall få en
bra integration utifrån de mål som vi har ställt upp.
Hur olika myndigheter skall arbeta praktiskt med
varandra handlar ju om hur man samordnar och sam-
verkar. Det gör man ju redan i dag. Jag menar att
dessa två myndigheter även här måste samverka på
olika sätt. Men hur gränsdragningen skall se ut när det
är helt klart vet vi inte än. Det får som sagt var utred-
ningen komma fram till.</pre><pre>Anf.  34  GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Det jag vill ta upp gäller också In-
vandrarverket kontra integrationsmyndigheten, om
den kommer att kallas för det i framtiden.
Vi är från moderaternas sida medvetna om att nå-
gon myndighet måste betala ut pengar till kommuner-
na när det gäller introduktionsersättning och sådant.
Någon måste handha detta. Någon måste följa upp att
kommunerna gör sitt jobb. Någon måste följa upp att
kommunerna också kanske kan anlita enskilda organi-
sationer för att genomföra det här arbetet. Det har vi
tidigare tyckt vara riktigt. Av den anledningen finns
det en logik i att dela på Invandrarverket.
Men nu ger man myndigheten dessutom uppgifter
som om den var något slags övervakare. Det är unge-
fär som om den, som Ulla Hoffmann sade tidigare,
skall bedriva något slags integrationsarbete. Det tror
vi faktiskt mindre på. Då bör man ha andra system i
stället för detta.
När man så småningom får se över Invandrarver-
kets organisation, dess mer gränsnära uppgifter, och
Invandrarverket får en mer tydlig prägel av immigra-
tionsmyndighet tror jag att de här frågorna också
kommer att kunna lösas naturligt. Men jag är inte
säker på att vi är där ännu. Vi behöver se över det här
i sin helhet litet noggrannare. Det är därför vi för
närvarande inte är beredda att göra den här delningen.
Jag tror inte heller att den här delningen egentligen
kommer att innebära särskilt mycket. Det är alltid en
fara att tillskapa en myndighet. Man tror att man har
löst ett problem därför att man har en myndighet.</pre><pre>Anf.  35  ANITA JÖNSSON (s) replik:
Fru talman! Moderaternas ställningstagande tycker
jag är litet ologiskt, eftersom man tidigare så klart har
påtalat vikten av att man gör en distinktion mellan
integrationsfrågor och övriga invandrarfrågor.
En del av de problem som har lyfts fram är rent
organisatoriska. Jag förutsätter att de blir lösta på
bästa sätt. I motsats till Gustaf von Essen tycker jag
att det är bra att det finns en myndighet som på ett bra
sätt verkligen kan följa upp de andra myndigheternas
ansvar, så att de inom ramarna för deras politikområ-
den når de integrationspolitiska målen. Då kan myn-
digheten se alla de goda exemplen och vara en kun-
skapsbas för inte bara myndigheterna utan i samhället
i stort.</pre><pre>Anf.  36  GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Jag tycker att man skall följa upp och
fortlöpande utvärdera i vilken mån de integrations-
politiska målen uppnås. Det är mycket viktigt. Där
delar jag Anita Jönssons uppfattning.
Men jag är inte så säker på att det är en myndighet
som skall göra det. Jag tror lika gärna att det kan
läggas ut på forskningsinstitut, universitet eller t.o.m.
i vissa fall mera högtstående konsultföretag osv. Jag
vet inte om det är så välbetänkt att inrätta en myndig-
het för den typen av måluppföljning. Den målupp-
följningen av integrationsarbetet kan nog bedrivas
från Regeringskansliet lika väl som från en myndig-
het.
Däremot ser jag i och för sig logiken i att ha en
myndighet för kontakterna med kommunerna, dvs.
utbetalningar och uppföljning av kommunernas arbete
för introduktionen. Det arbetet kan för närvarande
lika gärna ligga kvar i Invandrarverket, men det kan
så småningom tappas av i en eller annan form när vi
har sett en färdig helhet. Jag tycker inte att vi är där
ännu. Det är inte så stor skillnad mellan oss, men den
är tillräckligt stor för att jag i dag inte kan bifalla
regeringens förslag på den punkten.</pre><pre>Anf.  37  ANITA JÖNSSON (s) replik:
Fru talman! Det är knappast unikt i den politiska
debatten att vi egentligen arbetar mot samma mål men
att vi har olika uppfattning om hur vi skall nå dit. Här
har regeringen och utskottet ansett att detta är det
bästa sättet att organisera detta för att uppnå de poli-
tiska målen.</pre><pre>Anf.  38  KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Fru talman! Jag tänkte att vi skulle få majoritet-
spartiet att säga något om frågor som också ligger
socialförsäkringsutskottet varmt om hjärtat, frånsett
de övriga frågorna som rör invandrar- och integra-
tionspolitiken.
Det gäller då äldre invandrares behov av kunnig
personal med språkkunskaper och kulturell bakgrund.
Det skall utgöra en merit när man anställer personal
inom dessa olika områden. En annan fråga som är
aktuell gäller rehabilitering av invandrarkvinnor, i
betydelsen att det sker på ett likvärdigt sätt jämställt
med den rehabilitering som erbjuds männen.
Det vore intressant att höra Anita Jönssons syn-
punkter på de två delarna. Det finns vissa skrivningar
i utskottsbetänkandet som vi från Centerns sida inte
var nöjda med. Därför har vi reserverat oss på de två
punkterna. Det vore intressant att i dagens debatt få
lyfta fram majoritetspartiets synpunkter.</pre><pre>Anf.  39  ANITA JÖNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag delar Karin Israelssons uppfatt-
ning att vi måste lösa problemen med de äldre invand-
rarkvinnornas svårigheter i sjukvården, som beror på
att de inte förstår språket.
Genom det förslag som har lagts fram i riksdagen i
dag har ett tydligt ansvar givits till regeringen att med
hjälp av hälso- och sjukvårdslagen klara av dessa
uppgifter. Det finns sedan stor frihet för organisatio-
nerna att lösa problemen. Jag kan tänka mig att det
inom sjukvården finns en speciell avdelning för pati-
enter från en viss språkgrupp. Vid utannonsering av
tjänster inom hemtjänsten och sjukvården skall det
framgå om det är en merit att vara tvåspråkig. Med de
intentioner vi har framfört skall det vara möjligt att
klara av en sjukvård på lika villkor.
Däremot tycker jag inte att vi i riksdagen skall tala
om värdering av meriter - som skall ske på den öppna
arbetsmarknaden.</pre><pre>Anf.  40  KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag förstår av
Anita Jönssons senaste inlägg att det är svårt för oss
att lägga fast hur meriter skall värderas. Vi kan natur-
ligtvis tycka - det gör vi och har gjort i många år -
när det gäller språkmeriterna.
Det här talar för att även integrationsmyndigheten
skall ha ett uppföljningsansvar av vad som händer och
kommer att hända i samhället. Även de andra myn-
digheterna har ett ansvar för att integrationen löper på
ett för samhället bra sätt.
Vi har kanske tidigare varit dåliga på att följa upp
de beslut vi har fattat. Men i just det här fallet bör en
dokumenterad uppföljning ske i integrationsarbetet,
precis som för hälso- och sjukvårdslagen i övrigt.</pre><pre>Anf.  41  ROSE-MARIE FREBRAN (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill ställa två frågor till Anita
Jönsson.
För det första: Vad beror det på att Socialdemo-
kraterna vill ha ett decentraliserat invandrarverk och
ett centraliserat integrationsverk?
För det andra: Varför delar inte Socialdemokra-
terna utredarens uppfattning om vikten av en bred
politisk förankring av den nya verksamheten och ett
engagerat stöd från regering och riksdag?</pre><pre>Anf.  42  ANITA JÖNSSON (s) replik:
Fru talman! Vad gäller det kommande integra-
tionsarbetet andas hela betänkandet att det inte är
fråga om att en enskild myndighet skall klara av detta.
Här har alla ett ansvar, dvs. kommunerna, de andra
myndigheterna och de politiska partierna. Jag tycker
att Rose-Marie Frebran på ett alldeles felaktigt sätt
har tolkat att integrationen skulle ske centraliserat.
Sedan kan man alltid diskutera vad en bred poli-
tisk majoritet är. Jag tycker att vi för förslaget om att
inrätta en integrationsmyndighet har en klar majoritet.
På det sättet har vi i vanlig demokratisk anda fattat
beslut med utgångspunkt i de regler och förutsättning-
ar som vi har.</pre><pre>Anf.  43  ROSE-MARIE FREBRAN (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag är självklart inte nöjd med Anita
Jönssons svar. Ett verk skall inte sköta detta.
Jag förstår fortfarande inte logiken i att det verk
som kommer att ha huvudansvaret för att ta emot de
nyanlända skall fortsättningsvis vara decentraliserat.
Det framgår tydligt av propositionen. Men det verk
som skall ha huvudansvaret för integrationsfrågorna
över hela Sveriges avlånga land skall vara centralise-
rat. Det framgår mycket tydligt att det skall vara cent-
raliserat. Det är för mig upp-och-nedvända-världen.
Sedan säger Anita Jönsson att det går att diskutera
vad bred politisk förankring är. Jag fick då klart för
mig att 51 % mot 49 % är för Socialdemokraterna en
bred politisk förankring. Detta beklagar jag verkligen.
Vi har helt olika syn på vad bred förankring är för
något.</pre><pre>Anf.  44  ANITA JÖNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag begär inte att Rose-Marie Frebran
skall förstå logiken i detta. Hon har missat det hela
fullständigt. Vi säger att integrationspolitiken skall
särskiljas från invandrarpolitiken. I integrationspoliti-
ken ingår de första åren för dem som har invandrat till
Sverige och fått uppehållstillstånd. Jag tycker att det
är logiskt att den nya myndigheten får det här ansva-
ret.
Vad sedan gäller våra olika uppfattningar om hur
vissa ord skall tolkas, är det naturligtvis någonting
som man tar till i debatten när man inte har andra,
sakliga argument. Det finns fortfarande en klar ma-
joritet för att vi skall ha en ny myndighet som hjälper
till i arbetet med integrationspolitiken.</pre><pre>Anf.  45  Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Mycket har hänt sedan riksdagen fat-
tade beslut om invandrarpolitiken år 1975.
Invandringen har radikalt förändrat befolkningens
etniska sammansättning. Närmare 1 miljon samhälls-
medborgare i Sverige är födda i något annat land. En
femtedel av alla barn under 18 år har minst en föräl-
der som är född utomlands. Sverige präglas i dag av
en sprakande mångfald av etniciteter, kulturer, språk,
religioner och livserfarenheter.
Denna mångfald är en stor rikedom, som bär löf-
ten om en vitalisering av hela vårt samhälle. Samtidigt
har nya, komplexa samhällsfrågor växt fram. Arbets-
lösheten har lett till ökade klyftor i samhället. Detta
har drabbat de invandrade samhällsmedborgarna
särskilt hårt.
En motsvarande situation råder också inom politik
och samhällsliv. Det finns i dag en påtaglig underre-
presentation av invandrade samhällsmedborgare inom
politiska församlingar, folkrörelser och gamla sam-
hällsinstitutioner. En annan utvecklingslinje som
kantas av oro är ökad segregation i boendet, ett väx-
ande utanförskap, diskriminering på arbetsmarknaden
och tilltagande inslag av rasism och främlingsfientlig-
het i vårt samhälle.
Avsikten med den gamla invandrarpolitiken har
varit att innefatta dem som invandrat i den svenska
samhällsgemenskapen. Denna politik har fungerat
framgångsrikt under den första tiden, men i längden
har effekten varit den motsatta. Invandrarpolitiken,
tillsammans med administration som byggts upp för
att genomföra den, har genom en ensidig fokusering
på säråtgärder för invandrade personer medverkat till
ett socialt utpekande av de invandrade samhällsmed-
borgarna som en avvikande befolkningskategori och
har bidragit till att skapa ett destruktivt vi-och-de-
tänkande i samhället.
Vi har ett stort behov av att komma bort från detta
segregerande vi-och-de-tänkande. Det är också nöd-
vändigt att harmonisera den etniska och kulturella
mångfald som präglar Sveriges nya verklighet och
finna varaktiga lösningar på de nya, komplexa sam-
hällsfrågorna. Detta förutsätter ett helt nytt synsätt
och en ny politik, som vida överskrider invandrarpo-
litikens snäva perspektiv och omhändertagande säråt-
gärder.
Invandrarpolitiken har spelat ut sin roll. Nu går vi
från invandrarpolitik till integrationspolitik.
Integration är ingen invandrarfråga utan en sam-
hälls- och demokratifråga som berör oss alla här i vårt
land. Integration handlar inte om att den invandrade
samhällsmedborgaren ensidigt skall anpassa sig i det
svenska samhället. Den nya politiken uppfattar integ-
ration som en ömsesidig förändringsprocess som
berör både samhället och individen, såväl den infödda
som den invandrade.
För den invandrade samhällsmedborgarens del
handlar det om viljan och ansträngningen att delta i
samhällslivet. För majoritetsbefolkningens och sam-
hällets del handlar det om att vara öppen för den
etniska och kulturella mångfalden, skapa lika förut-
sättningar för delaktighet och ta till vara mångfaldens
skaparkraft och rikedom inom alla samhällsområden.
De säråtgärder som riktar sig till nyanlända in-
vandrare kommer i den nya politiken att begränsas till
de första två tre åren. De introduktionsprogram som
erbjuds till nyanlända skall vara individanpassade och
utformas tillsammans med individen och inte åt ho-
nom eller henne. Medperspektivet skall genomsyra
hela den framtida integrationspolitiken.
Efter introduktionsfasens riktade åtgärder för ny-
anlända anser inte regeringen att det behövs en sär-
politik för invandrade samhällsmedborgare. I stället
skall den generella politiken gälla. Mångfaldens
verklighet ställer emellertid nya krav på den generella
politiken. Politiken måste på ett helt annat sätt än
hittills utgå från och spegla mångfalden i vårt samhäl-
le.
Det övergripande målet för den nya politiken är att
skapa lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett
etnisk och kulturell bakgrund. Ett annat viktigt mål är
att skapa en samhällsgemenskap med samhällets
mångfald som grund samt en samhällsutveckling som
kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans.
Integrationsfrågorna överskuggades tidigare av de
mer akuta och tidskrävande asyl- och invandringsfrå-
gorna. Genom att skilja dessa frågor åt på det politis-
ka planet får nu integrationsfrågorna betydligt större
utrymme i regeringens långsiktiga och löpande arbete.
Detta kan även skönjas i mediedebatten. Tidigare låg
integrationsfrågorna långt ute i debattens periferi. I
dag finns de i debattens fokus.
Av samma skäl anser regeringen att det krävs en
delning även på myndighetsplanet. Integrationsfrå-
gorna är av den art att de behöver stå i myndighetens
finrum och inte på dess bakgård, som har varit fallet
med Invandrarverkets hantering av integrationsfrå-
gorna.
Statens invandrarverk, som ansvarar för delar av
integrationsfrågorna, har som huvuduppgift att hante-
ra invandrings- och tillståndsfrågor. Invandrarverkets
migrationsprofil har förstärkts ytterligare sedan verket
tog över ansvaret för grundutredningar och förvar av
asylsökande, som tidigare hanterades av Polisen.
Regeringen anser inte att det är lämpligt att en
myndighet som hanterar polisiära frågor, som förvar
av asylsökande, samtidigt skall arbeta med frågor om
integration. Integration är ingen invandrarfråga utan
en mycket viktig samhällsfråga. Därför är det inte
lämpligt att en utpräglad migrationsmyndighet ansva-
rar för en samhällsfråga som är av stor vikt för Sveri-
ges framtid.
Regeringen har dragit slutsatsen att en ny statlig
myndighet behövs som får ansvar för att de integra-
tionspolitiska målen får genomslag och som aktivt
kan stimulera integrationsprocesserna i vårt samhälle.
De integrationspolitiska målen kommer inte att
kunna uppnås utan ett aktivt förändringsarbete som
berör hela samhället. Detta kommer emellertid inte att
ske automatiskt bara därför att en ny politisk slås fast
och mål och synsätt görs bekanta. Regeringen har
därför starkt betonat vikten av att kontinuerligt följa
upp vad som sker såväl över tiden som på olika om-
råden och nivåer i samhället. För att uppföljningen
skall kunna fungera som ett viktigt instrument i för-
verkligandet av integrationspolitiken måste resultatet
av uppföljningen återföras både till de olika aktörerna
- kommuner, organisationer arbetsgivare etc. - samt
till regering och riksdag. Genom återföringen skapas
incitament till förändringar, och kunskaper erhålls
som kan ge vägledning för det fortsatta arbetet. Vi
skapar också de goda exemplen.
Den nya myndigheten skall inte ta över uppgifter
från andra myndigheter, såsom har hörts i flera debatt-
inlägg från talarstolen här i dag. Tvärtom. Myndighe-
tens uppgift är att se till att andra tar ansvar för att de
i den egna verksamheten utgår från och speglar mång-
falden - detta oavsett om det handlar om åtgärder
inom den generella politikens ram, särskilda insatser
för nyanlända eller andra aktiviteter och verksamhe-
ter. Myndigheten skall alltså inte själv vara operativ,
utan den skall fungera som en motor för integrations-
arbetet och följa upp och utvärdera andras operativa
arbete.
Myndigheten kommer också att ha det övergri-
pande ansvaret för att motverka och förebygga främ-
lingsfientlighet och rasism och vara en drivande kraft
för att sådant arbete bedrivs kontinuerligt i samhället.
För att kunna fullgöra detta arbete bör den nya myn-
digheten ägna kraft åt att utveckla ändamålsenliga
metoder och arbetsformer.
I linje med integrationspolitikens mål och inrikt-
ning är det inte invandrare som är myndighetens mål-
grupp, utan det är kommuner och andra aktörer med
ansvar för att förverkliga de integrationspolitiska
målen. I centrum för myndighetens verksamhet står
enligt regeringens förslag att främja lika rättigheter
och möjligheter för alla, oavsett etnisk och kulturell
bakgrund, samt att följa samhällsutvecklingen och
utvärdera åtgärder och insatser mot bakgrund av den
etniska och kulturella mångfalden i vårt samhälle.
Detta är en annorlunda och betydligt bredare
uppgift än att ta ansvar för invandrares integration i
samhället. Integration syftar ytterst till att skapa ett
"vi" av samhällets etniska och kulturella mångdfald.
Det är enligt mitt sätt att se en ödesfråga för Sverige.
Integration handlar om deltagande och delaktighet.
Att öka de invandrade samhällsmedborgarnas delak-
tighet i alla samhällsområden och nivåer är en av vårt
samhälles stora utmaningar. Därför är integration en
fråga som angår oss alla.
Palme konstaterade vid ett tillfälle på 70-talet att
Sverige var ett mångkulturellt samhälle. Han sade att
det är svårt att leva i ett sådant samhälle och att det är
någonting som vi måste lära oss. Jag är beredd att
hålla med honom om det. Vi är inne i ett lärande. Vi
skall ta till vara den kunskap och kompetens som
finns, även om vi ännu inte alltid förstår att den finns.
Det finns en källa att ösa ur. Vi kan göra Sverige
mycket bättre och höja kvaliteten på våra liv som
människor i samhället.
Lika rättigheter och möjligheter i mångfaldens
Sverige är en vision för integrationspolitiken. Var och
en av oss - självfallet hela samhället - har ett ansvar
och en uppgift.</pre><pre>Anf.  46  GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Det är inte så lätt att replikera på an-
föranden av den karaktär som har hållits här i dag. Vi
är egentligen ense om väldigt mycket, nämligen att vi
vill försöka förbättra invandrarnas delaktighet i sam-
hället. Det som skiljer oss åt är metoderna i det gene-
rella perspektivet.
Nu blir myndigheten av. Vi får önska den lycka
till. Vi får se om den gör någon nytta eller om den
inte gör det. Det kan hända att den gör. Det finns
säkerligen andra bra saker.
Den allra största skillnaden är ändå synen på hur
vi skall förnya Sverige och på hur vi skall bedriva en
ekonomisk politik, en tillväxtpolitik och en syssel-
sättningspolitik. Det är där vi skiljer oss åt.
I dag har vi ett arbetslöshetsgap på 100 000 till
120 000 invandrare om vi jämför med svenskarna. De
är utanför arbetsmarknaden. Det har hittills inte lyck-
ats vare sig för borgerliga eller socialdemokratiska
regeringar att åtgärda detta.
Kommer vi att lyckas utan att reformera svenskt
ekonomiskt system? Det kan exempelvis göras genom
att bryta ned barriärer mellan arbetsmarknaden och de
arbetssökande, genom att få ned skattetrycket så att
tjänster kan efterfrågas av hushållen och genom att
avreglera för företag och företagare i allt ökad ut-
sträckning. Det är sådana saker som gör att både
svenskar och invandrare kan komma i gång i jobb och
att vi kan få en tillväxt. När det gäller hur vi skall gå
till väga här skiljer regeringen och Moderaterna sig åt.
Därför är denna integrationsdebatt nyttig och bra,
men i det stora hela egentligen relativt meningslös.</pre><pre>Anf.  47  Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Jag tycker inte att debatten är relativt
meningslös. Visst är det problem med integrationsfrå-
gorna när ett samhälle inte är i balans och när alla
som vill ha ett arbete inte kan få det. Visst är det ett
bekymmer.
Man kan också se det utifrån en annan utgångs-
punkt och ställa sig frågan om vårt samhälle är rättvist
som det är i dag. Har människor oavsett vem de är
och varifrån de kommer samma chanser, eller behand-
las vi olika i vårt samhälle på olika nivåer och av
olika människor, institutioner och företag?
Mitt svar på den frågan är att det inte är rättvist.
Man blir inte likadant behandlad. Man har inte lika
rättigheter och möjligheter i det svenska samhället i
dag. Särskilt utsatt är man om man har invandrat från
något annat land.
Oavsett hur det är i övrigt i samhället måste vi ef-
tersträva en rättvisa. Alla måste få komma i fråga och
vara delaktiga. Alla måste få finnas till, och alla måste
kunna skaffa sig en identitet. Alla måste känna att de
bidrar till något i samhället. Alla måste, inte minst, få
försöka försörja sig.
Den rättvisan har vi inte, så jag tycker inte att de-
batten är meningslös. Jag tror inte att vi skall uppehål-
la oss alltför länge vid diskussionen om den ekono-
miska politiken, avregleringar och liknande. Jag tror
inte att vi löser de frågorna här i dag.</pre><pre>Anf.  48  GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Jag delar statsrådets uppfattning i den
frågan.
Vad jag menar är att den relativa tyngden när vi
diskuterar invandrarnas framtida möjligheter ligger
just i den möjlighet som skapas med en bättre till-
växtpolitik. Integrationsåtgärder, som föreslås här, är
viktiga. Staten skall tillhandahålla kompensatoriska
åtgärder för att alla skall få samma chanser och sam-
ma möjligheter. Den dagen vi får se ett förslag till
riksdagen om en förändrad diskrimineringslag tror jag
att vi börjar närma oss litet viktigare saker.
Det finns mycket i målbeskrivningarna som jag
ställer upp på och tycker är utomordentligt bra och
intressant. Vi kan diskutera hur måluppfyllelserna
skall utvärderas. Men den stora frågan är i alla fall hur
människor skall få möjlighet att ta ansvar för sina
egna liv och att utvecklas i en friare situation än i dag.
Vi måste förnya Sverige på en rad olika punkter för
att både invandrare och svenskar skall komma i gång
och kunna ta ett ökat eget ansvar för sina liv. Det är
väl egentligen det som vi helst vill göra.</pre><pre>Anf.  49  Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Menar Gustaf von Essen att avregle-
ringar och försämringar i exempelvis arbetsrätten
leder oss in på ett spår där människorna finner lycka
och framgång i Sverige, oavsett om de är födda någon
annanstans eller inte? Så enkel tror jag inte att verk-
ligheten är. Jag tror dessutom att vi skulle hamna i en
situation där vi sannolikt heller inte skulle ha förut-
sättningarna att klara de ekonomiska åtagandena när
det gäller de behov som människorna i vårt samhälle
har om vi skulle genomföra det Gustaf von Essen vill.
Jag är ganska övertygad om att det är så.
Jag är ense med Gustaf von Essen om att lagen
mot etnisk diskriminering i arbetslivet är viktig. I går
lade den kommitté som har arbetat med frågorna en
tid fram ett förslag. Jag har betraktat det som hastigast
och inte hunnit med att titta på alla detaljer, men jag
kan ändå säga att man i och med förslaget på ett kraft-
fullt sätt tar ett rejält kliv in i en situation där männi-
skor i alla fall skall få komma i fråga när de har sökt
ett jobb och kan befinnas ha kompetens. Om en sö-
kande ratas på grund av sitt namn har arbetsgivaren
gjort sig skyldig till något som inte är i överensstäm-
melse med lagen. Det tycker jag är ett oerhört viktigt
framsteg.
Om förslaget blir en realitet - om det blir en lag -
flyttar samhället fram positionerna på en rad punkter.
Syftet är att alla skall få konkurrera om ett jobb och
att den bäste skall få det. Det är det som det handlar
om. Ingen skall ratas bara på grund av sitt namn. Vi
har anledning att se fram emot en debatt under våren,
förhoppningsvis, när det har kommit ett lagförslag.</pre><pre>Anf.  50  ANN-KRISTIN FØSKER (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag tror säkert att statsrådet och jag
har litet olika syn på frågan. Jag tror att just avregle-
ring skulle leda integrationen i en positiv riktning. Vi
skall inte sätta upp så många hinder.
Statsrådet har väl en gång i tiden arbetat på Bahco
verkstäder i Enköping. Jag tänker på hur mycket folk
som kom dit från både Grekland och Jugoslavien och
hur snabbt dessa människor integrerades i samhället,
trots, eller kanske tack vare, att vi inte hade någon
överstatlig myndighet.
Situationen just då, som var så väldigt annorlunda,
var att vi behövde dessa människor här därför att det
fanns arbete. Om man avreglerar och på så sätt ger
större möjlighet att få fler jobb tror jag att det är god
bit på väg. Det är inte det enda, det är vi nog överens
om, men jag tror ändå att det är ett steg i rätt riktning.
Jag ställde en fråga som jag inte fick svar på av
Anita Jönsson men som jag hoppas att statsrådet kan
svara på. Direktören för Invandrarverket har klart och
tydligt sagt att förändringen, dvs. att det kommer en
ny integrationsmyndighet, utan tvivel har budgetkon-
sekvenser för Invandrarverket. Den skulle totalt inne-
bära ett sparkrav på drygt 36 miljoner på en budget på
500 miljoner. Hon har vidare sagt: De pengarna kan
vi bara hämta hem genom att spara i prövningsverk-
samheten, vilket betyder att de asylsökande kommer
att få vänta ännu längre innan de får sina ärenden
avgjorda.
Jag vill understryka att även den förra regeringen
hade problem med det här. Det är alltså inte enbart
slag mot den sittande. Men vad är kommentaren från
statsrådet?</pre><pre>Anf.  51  Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Ann-Kristin Føsker talar om att In-
vandrarverket skulle drabbas av besparingskrav om vi
separerar den verksamhet som Invandrarverket i dag
sköter efter det att man har fått uppehållstillstånd i
Sverige. Här kan jag också svara på något som tidiga-
re påstods här, nämligen att vi kommer att få en lud-
dig gråzon mellan de båda myndigheterna. Gränsen
går ju vid uppehållstillståndet. Det är dessutom enkelt
att med teknikens hjälp föra över information från
Invandrarverket till den nya myndigheten. Alla upp-
gifter finns i en databurk, och tillgång till programmet
och informationen har man. Därför kan man på den
nya myndigheten sitta och trycka på sina knappar för
att sedan kunna operera de här frågorna på ett kon-
struktivt sätt.
Det innebär alltså inga sparkrav med anledning av
myndigheten att vi tar från Invandrarverket de pengar
som den övertagna verksamheten kostar. Det är vad
det handlar om. Om det därutöver finns sparkrav på
Invandrarverket har det inte något med den här pro-
positionen att göra.</pre><pre>Anf.  52  ANN-KRISTIN FØSKER (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att det här är ganska frust-
rerande. Generaldirektören för Invandrarverket var
väldigt tydlig. Hon framhöll just hur Invandrarverket
och de som gjort själva beräkningarna hade räknat
olika i fråga om de pengar som skulle följa med då
man lyfter över vissa bitar från Invandrarverket till
den nya integrationsmyndigheten. Hon sade mycket
tydligt att det kommer att betyda ett besparingskrav
på ca 12 % i en redan ansträngd verksamhet. Det är
självklart att de pengarna måste tas någonstans ifrån.
Enligt generaldirektören var det enda område som
man skulle kunna ta pengarna ifrån just ärendepröv-
ningen.</pre><pre>Anf.  53  Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Jag skall inte förlänga det här me-
ningsutbytet. Det är en felaktig föreställning att det
skulle innebära 12-procentiga besparingar på resten
av verksamheten att ta bort verksamhet från Invand-
rarverket. Det är ju resten som är den stora verksam-
heten på Invandrarverket, dvs. tillståndsgivning,
asylmottagning och annan tillståndsprövning samt
övriga polisiära verksamheter. Det här är en felupp-
fattning som jag beklagar att den finns. Den har inget
att göra med den här frågan. Det är möjligt att det
finns besparingskrav på Invandrarverket av andra
skäl, men de har inte med propositionen eller med den
nya myndigheten att göra.</pre><pre>Anf.  54  ROSE-MARIE FREBRAN (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag håller med statsrådet om väldigt
mycket när det gäller att med ord uttrycka hur viktig
integrationspolitiken är och att slå fast att det här inte
handlar om invandrarpolitik utan om något helt annat.
Det angår oss alla. Det är en fråga för alla. Det skall
genomsyra allt och få genomslag överallt. Allt detta
håller jag verkligen med om. Men att det sedan leder
till slutsatsen att vi skall ha ett integrationsverk häng-
er jag inte med i.
Parallellen till jämställdhetspolitiken är för mig
väldigt tydlig. Denna är också något som alla riksda-
gens partier ställer upp för, talar om hur viktig den är
och hur den skall genomsyra allt. Regering, departe-
ment, verk, myndigheter och hela den offentliga sek-
torn sägs ha ett ansvar som förebild osv. Vi har inte
lyckats så väl än, men trots det har vi inte bestämt oss
för att inrätta ett jämställdhetsverk. Vi satsar i stället
väldigt mycket på Jämställdhetsombudsmannen. Jag
tror att ingen skulle drömma om att plocka in det
ämbetet någonstans eller försvaga det. I stället till-
skjuter vi resurser, ändrar lagen när det behövs och
satsar verkligen här.
Det jag skulle vilja se är motsvarande satsning in-
om integrationsområdet, dvs. en parallell till jäm-
ställdhetsområdet. Jag undrar varför regeringen inte
ser det som en framkomlig väg.</pre><pre>Anf.  55  Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Rose-Marie Frebran säger att vi skulle
se det här som en parallell till jämställdhetsarbetet.
Det är väldigt mycket det synsättet som har präglat
vårt arbete med den här propositionen. Vi har dess-
utom konstaterat, och det gjorde också utredaren av
lagen mot etnisk diskriminering i arbetslivet, att jäm-
ställdhetslagstiftningen på det här området inte är bra.
Den behöver reformeras. Det steget har hon tagit i sin
utredning i och med den nya lagstiftningen mot etnisk
diskriminering i arbetslivet. Vi har alltså totalt sett
gått ett steg längre här, och det tycker jag är bra.
Sedan tycker Rose-Marie Frebran att det är bra att
det här ligger kvar i Invandrarverket. Invandrarverket
hanterar till 90 % invandrarfrågor - invandringsfrå-
gor, tillståndsgivning och polisiära frågor. Där skulle
alltså även samhällsfrågan, demokratifrågan och in-
tegrationsfrågan ligga. Det är omöjligt för en och
samma ledning att hantera båda sakerna. Tro mig, jag
vet från den tiden då jag jobbade på departementet
och hade hand om båda frågorna. Det var bara flyk-
ting- och asylfrågor och invandrarnas tillståndsfrågor
som var intressant. Resten fanns det aldrig tid att
jobba med. Det gick inte. Samma situation har vi haft
i Invandrarverket. Undanträngningseffekterna har
varit mycket tydliga genom åren. Integrationsproces-
serna, och även många människor som skall leva och
bo här, har fått lida för att vi inte har tagit det här
greppet förut.
Nu förändrar vi det här, precis som Rose-Marie
Frebran säger. Vi tar ett steg framåt, enligt min upp-
fattning, och försöker åstadkomma ett hanterbart
verktyg som vi kan använda i den här processen i
syfte att göra det bättre för de människor som i dag
inte är likabehandlade i vårt samhälle.</pre><pre>Anf.  56  ROSE-MARIE FREBRAN (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag och mitt parti vill framför allt
förstärka Diskrimineringsombudsmannens ämbete,
värna självständigheten, fördubbla de ekonomiska
resurserna och se till att Diskrimineringsombudsman-
nen kan arbeta offensivt, förhoppningsvis med en ny
och mycket bättre lag än vad vi har sett hittills. Det
förslag som lades fram i går ser ut att vara hoppingi-
vande. Jag har själv motionerat i riksdagen om detta
och agerat på olika sätt. Det har tyvärr varit alltför
trögt att få i gång utredningen från regeringens sida.
Nu har den dock kommit till en slutpunkt, och det
tycker jag är bra. Jag hoppas på en snabb beredning i
departementet.
Det viktiga skulle alltså vara förstärkning av Dis-
krimineringsombudsmannens ämbete, inte att Invand-
rarverket fortsättningsvis skulle hantera integrations-
frågor. Jag ser inga problem med att Invandrarverket
skulle fortsätta ta hand om placeringen av asylsökan-
de som har fått uppehållstillstånd i kommunerna, att
skicka pengar till kommunerna osv., utan det viktiga
skulle vara förstärkningen av DO.</pre><pre>Anf.  57  KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Fru talman! Det är väldigt viktigt att här under-
stryka alla myndigheters ansvar. Det är inte bara In-
tegrationsverket som skall ha det här ansvaret.
Jag skulle vilja fråga ministern, departementet och
regeringen vad som låg bakom förslaget att integrera
Diskrimineringsombudsmannen i ett nytt verk och en
ny myndighet. Man fick en uppfattning, när man läste
det korta avsnitt som fanns i propositionen, att det
kunde ha lett till en klar försvagning av DO:s roll. Var
det också departementets mening att så skulle ske?
Det vore intressant att höra litet grand om den dis-
kussion som förhoppningsvis låg bakom ett sådant
ställningstagande, vilket riksdagen nu kommer att
säga nej till. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi
från utskottets och riksdagens sida har sagt nej till en
sådan försvagning som detta skulle ha lett till.
Nu kommer ju förhoppningsvis under våren ett
sammanslaget förslag både när det gäller lagstiftning-
en, alltså DO:s möjligheter att verka, och DO:s fram-
tida lokalisering och roll. Men det vore som sagt att
intressant att få lyssna på diskussionerna som låg
bakom propositionsförslaget.</pre><pre>Anf.  58  Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Karin Israelsson tar upp en väldigt
viktig fråga. Jag delar uppfattningen när det gäller den
hundraprocentiga friheten och självständigheten för
DO. Det har aldrig funnits, och kommer aldrig att
finnas, någon åsikt om att vi från regeringens sida
skulle försöka slå ihop och binda händer och fötter på
en ombudsman som är tillsatt i syfte att bevaka att
svensk lagstiftning följs inom det här området, alltså
frågor om diskriminering riktad mot andra etniska
grupper. Det är tvärtom. Vår avsikt, som kraftigt
misstänkliggjorts, har varit den rakt motsatta. Vi har
velat göra det som Rose-Marie Frebran tog upp tidi-
gare, nämligen öka DO:s flexibilitet och möjlighet att
faktiskt göra mer.
Man talar i språkbruket att vi skulle lägga DO un-
der myndigheten. Det har vi aldrig sagt. Vi har sagt
att vi skall lägga DO i myndigheten med en hundra-
procentigt självständig ställning i förhållande till
myndighet, regering och andra. DO skall vara fri att i
varje stund kritisera regering eller vem det nu är som
möjligen förtjänar kritik. Vi skulle därmed också
kunna ställa ett antal tjänster till DO:s förfogande för
att man skall kunna gå ut med massiva informations-
insatser, för att skapa möjligheter och förutsättningar
för en bredare kunskapsuppbyggnad och för att in-
formera om lagstiftning. Det gäller att man i samver-
kan med myndigheten skall kunna åstadkomma just
den här typen av aktiviteter. Det juridiska DO-
ämbetets funktioner skall däremot vara hundrapro-
centiga.
Jag beklagar att vi uppenbarligen inte har kunnat
uttrycka detta tillräckligt tydligt i propositionen. Då
hade vi faktiskt kunnat få ett starkare DO och en star-
kare myndighet. Då hade vi flexibelt kunnat utnyttja
de här resurserna på bästa möjliga sätt.</pre><pre>Anf.  59  KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Fru talman! Det är alltid bra med förklaringar. Det
är bara synd att man om man nu hade denna intention
inte kunde klarlägga detta i propositionen. Jag tror
ändå att det förslag som nu kommer kommer att för-
bättra möjligheten för DO att vara en självständig
myndighet. Jag tror att misstanken, när man har en
delad ekonomi och skall utnyttja varandras resurser,
trots allt skulle ha vidhängt en sådan ny organisations-
form, alltså att DO inte var självständigt. Det skulle
ha undergrävt förtroendet för ombudsmannaorganisa-
tionen. Jag tror att den lösning som riksdagen nu
kommer med kommer att förbättra DO:s möjligheter
att betraktas som en självständig, opartisk myndighet
gentemot såväl regering och riksdag som olika myn-
digheter.</pre><pre>Anf.  60  RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Fru talman! Vi är överens när det gäller den första
delen av statsrådets anförande. Det tror jag gäller alla
partier. Men jag hade samma fråga som Karin Israels-
son när det gällde DO. Jag är inte så väldigt nöjd med
svaret.
Jag ser det som att man bevarar invandrarna som
invandrare genom att man har ett särskilt integra-
tionsverk. Det blir en permanentning av situationen.
Det vi har hört i dag av Anita Jönsson och statsrådet
har inte fått mig att inse det goda med ett integra-
tionsverk.
Sedan ifrågasätter jag de ekonomiska kalkylerna
som också har varit uppe här i dag när det gäller In-
vandrarverket och integrationsmyndigheten. Som vi
har planerat för pengarna i vår budget, ser det ut som
om de verkligen förlorar pengar på det här.</pre><pre>Anf.  61  Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Det här är ganska befängt. Först säger
Ragnhild Pohanka: Jag ställer upp på allt som statsrå-
det har sagt och allt vad propositionen innehåller i de
första delarna, de principiella delarna, de viktiga
delarna som skall styra upp resten. I nästa steg kom-
mer hon och säger att vi vill bilda en myndighet med
det rakt motsatta syftet, nämligen att bevara invand-
rarna som invandrare och behandla dem som invand-
rare. Det är väl nästan väl magstarkt, Ragnhild Po-
hanka, att komma med den typen av totalt inkonsek-
venta påståenden. Det har ingenting med verkligheten
att göra.
Läser man propositionen så förstår man att syftet i
alla fall är det rakt motsatta. En av de viktigaste upp-
gifterna för den här myndigheten är att se till att andra
aktörer i samhället - det kan vara fackföreningar,
politiska partiet, Miljöpartiet, sossar, arbetsgivare -
skall se till att behandla människor på ett likvärdigt
sätt. Det är vad det handlar om. Det tycker jag att vi
borde kunna vara överens om.
Sedan kan man alltid diskutera om verktyget är
bra eller dåligt. Det kanske finns ett annat, bättre
verktyg. Men Miljöpartiet tycker tydligen att det har
fungerat jättebra att vi inte har haft någon integra-
tionspolitik från Invandrarverket de senaste tio femton
åren.</pre><pre>Anf.  62  RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Fru talman! Det här tycker jag också var litet
magstarkt. Jag menar att det är väldigt viktigt att man
tar upp de här frågorna. Det sade jag i mitt huvudan-
förande också. Äntligen kommer det en proposition.
Att vi har en integrationsminister anser jag också vara
viktigt för integreringen.
Men jag är rädd för att den här integrationsmyn-
digheten inte fyller det syfte som statsrådet, Social-
demokraterna och Centerpartiet har löst med att inrät-
ta ett integrationsverk. Jag tror inte att det fyller det
syftet, och därför har jag reserverat mig mot inrättan-
det av ett integrationsverk - inte som någon logisk
kullerbytta utan för att jag tror att man skall gå en
annan väg.
Vi är som sagt överens om målen. Men vägen dit
är vi inte överens om. Det kanske får stanna vid det.
Vi arbetar för en integrering, men vi har olika vägar
att gå. När integrationsverketet finns, kommer natur-
ligtvis Miljöpartiet att göra det bästa av den situation
som vi har.</pre><pre>Anf.  63  JUAN FONSECA (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i utskottets betänkande beträffande mål
och inriktning för integrationspolitiken. Jag kommer
att avstå i en eventuell votering gällande inrättande av
en ny myndighet för integration. Mina motiv har jag
redovisat i en motion som har behandlats av utskottet.
Jag är nämligen skeptisk till en sådan myndighet.
Jag blir också litet fundersam när jag läser i Dagens
Nyheter i dag att de som skall förbereda och genom-
föra bildandet av en ny integrationsmyndighet bara är
etniska svenskar - detta apropå mångfald. Jag tycker
att det bland dessa åtta i rimlighetens namn åtminsto-
ne borde finnas någon från det svarthåriga Sverige.
Vad avser diskrimineringsombudsmannens uppgif-
ter, hör jag till dem som anser att ämbetet som sådant
måste förstärkas i enlighet med de förslag som redo-
visades i betänkandet avseende utredningen av över-
synen av lagen mot etnisk diskriminering som presen-
terades i går. Vidare tycker jag att Invandrartidningen
inte bör läggas ned. Utöver dessa konkreta frågor har
jag följande att säga:
Jag tolkar regeringens propositionsmål för integ-
rationspolitik som ett erkännande av att jämlikhet i ett
modernt välfärdssamhälle präglat av mångfald bety-
der allas rätt och möjlighet att vara olika. Under de-
cennier har ökad jämlikhet varit synonymt med ökad
likhet. För jämlikhetens skull skulle alla gå i samma
skola och vårdas på samma sjukhus. Vi skulle alla bo
och bete oss som svenskar oavsett varifrån vi kom.
Staten och dess institutioner försökte - och försöker -
att enhetliggöra alla invånare i landet. Svenskar som
inte ser ut som etniska svenskar kallas för "nya svens-
kar". Ingen får vara olik och annorlunda.
Regeringens proposition är viktig därför att det i
den anges att statens viktigaste uppgift är att garantera
lika behandling av invånare och medborgare oavsett
ursprung. Varje individ skall i sitt sökande efter för-
sörjning och livsstil känna stöd och uppmuntran.
Staten skall inrikta sig på motstånd mot alla former av
diskriminering i samhället.
Fru talman! För att bekämpa ett vi-och-de-
tänkande krävs det att det svarthåriga Sverige på
allvar tas in i de instanser som avgör vårt lands öde.
De flesta invandrade människor och deras barn i Sve-
rige vill inte ta avstånd från det svenska. Men politi-
ker, myndigheter, arbetsmarknaden och dess organi-
sationer har väldigt svårt att öppna sina dörrar för
dem som de anser är olika och annorlunda.
Om de politiska partierna, som är de instanser som
skulle gå i spetsen för integrationsprocessen och mot-
verka ett vi-och-de-tänkande, samlas till kongresser,
stämmor eller landsmöten, där det bara finns ett fåtal
personer tillhörande det svarthåriga Sverige, hur skall
ett vi-och-de-tänkande då brytas och bekämpas? Vilka
är det som har de bästa förutsättningarna att bryta och
bekämpa ett vi-och-de-tänkande? Är det de som sam-
las till kongresser m.m. för att bestämma vårt lands
öde, eller är det de som knackar på för att över huvud
taget få komma in men inte släpps in? För mig är det
de först nämnda som har de bästa förutsättningarna
för detta.
Statsminister Göran Persson skriver i sin bok Den
som är satt i skuld är icke fri bl.a. följande: "Vi måste
få in fler svenskar med invandrarbakgrund i politiken,
i statsapparaten och i beslutande positioner. Fler
svenskar med invandrarbakgrund måste återfinnas
som åklagare, domare, poliser, officerare, förvalt-
ningschefer, stadsarkitekter, skolchefer, rektorer och
kommunaldirektörer. Och fler måste bli kommunal-
råd, nämndordförande och riksdagsledamöter. Detta
är ett ansvar för alla politiker och partier." Jag är
fullständigt överens med statsministern.
Vi socialdemokrater i Stockholm känner oss stolta
över att Stockholm är den första staden som i dag
genomför en konkret integrationspolitik. Vi socialde-
mokrater i Stockholm har i dag fem personer med
invandrarbakgrund i stadsfullmäktige, en av dem är
kulturborgarråd. Samtliga tre socialdemokrater med
invandrarbakgrund som finns i riksdagen är från
Stockholm. Tre stadsdelsnämndsordförande i Stock-
holm är personer med invandrarbakgrund, och en
stadsdelsdirektör har invandrarbakgrund. Stockholms
socialdemokrater visar vägen i kampen för ett Stock-
holm för alla. Den enda förtroendepost som statsmi-
nister Göran Person inte gett personer med invandrar-
bakgrund utanför Norden och Europa är som statsråd
i regeringen. Jag hoppas att den dagen också kommer.
Fru talman! Så länge maktstrukturerna i vårt land
inte ger plats åt det svarthåriga Sverige kommer frå-
gan om integration att tolkas som allmän retorik av
dem som man anser sig vilja integrera.
Fru talman! Det är väl känt att den svenska ar-
betsmarknaden har stora svårigheter med att öppna
sina dörrar för det svarthåriga Sverige. Väldigt få
arbetsgivare vill anställa folk som inte liknar dem
själva. Etnisk diskriminering på arbetsmarknaden är
ett stort problem i dagens Sverige, och till en del
accepteras denna typ av diskriminering som något
normalt.
Sara Fahlberg, 24 år, nekades arbete på Statoil
därför att hon är svart. "Det är ju en chansning att
anställa en svart person, man har ju hört en del. Man
har mindre besvär med en svensk." Så kommenterade
en hög chef på Statoil fallet med den svenska svarta
Sara Fahlberg i tidningen Dagen.
Häromdagen träffade jag ett hundratal välutbilda-
de afrikaner. En del var inflyttade hit, andra var födda
här. Jag ställde följande fråga: Hur många av er har
ett riktigt jobb? Ingen av dem hade ett riktigt jobb.
Jag har vid en genomgång av riksdagens perso-
nalstyrka, utom lokalvården, hittat endast ett fåtal
personer som har rötter utanför Norden. Det känns
litet märkligt att riksdagen bland sina anställda inte
bättre kan motsvara landets befolkningssammansätt-
ning. Det skulle kännas bra om riksdagen, som är
landets högsta politiska instans, bättre kunde visa att
man anstränger sig för att få en mångfald av männi-
skor bland sina anställda. Jag har till talmannen
skrivit ett brev om detta. Tittar man vidare på de
politiska partigruppskanslierna i riksdagen är situatio-
nen om möjligt ännu sämre. Gruppansvariga för varje
partigrupp skulle kunna arbeta med frågan. I ärlighe-
tens namn skall jag säga att Folkpartiet har en person
med rötter utanför Norden, och Kristdemokraterna har
en. Svarthåriga människor lyser med sin frånvaro.
"I Sverige 1997 händer sådant som vi brukar för-
knippa med det sydafrikanska apartheidsystemet eller
den amerikanska södern. Och det är så vanligt att
många av oss inte längre reagerar på vad som sker. I
dagens Sverige nekas familjer med invandrarbak-
grund att hyra lägenhet med hänvisning till vad gran-
narna skall säga, i dagens Sverige vägras nyktra sköt-
samma personer med utländsk bakgrund inträde på
krogen med motiveringen att de är berusade eller
våldsbenägna, i dagens Sverige nekas invandrade
svenskar socialbidrag när infödda svenskar i motsva-
rande situation får sina bidragsansökningar beviljade.
En central fråga är hur rättsväsendet förmår att tackla
denna 'vardagsdiskriminering'. I dag är det uppenbart
att det inte fungerar som det borde. Bristerna är all-
varliga i polisens och åklagarnas hantering av utred-
ningar rörande brottet olaga diskriminering."
Fru talman! Det som jag har läst upp är inget som
jag har skrivit, det är ett citat från Sveriges f.d. vice
statsminister, tillika ordförande i kommittén Europa-
året mot rasism, Mona Sahlin i en debattartikel i Da-
gens Nyheter tisdagen den 30 september 1997. Mona
Sahlin är möjligen den enda person i hög politisk
position från det etablerade Sverige som vågar be-
skriva det som många människor som ser lika konsti-
ga ut som jag gör eller möjligen ännu konstigare till-
hörande det svarthåriga Sverige utsätts för i det land
som Olof Palme föddes i.
Jag själv vet vad det betyder att inte få komma in
på en krog i Stockholm. Jag vet vad det betyder att
förnedras och undanknuffas utan någon som helst
förklaring. Jag vet själv hur rättsväsendet icke funge-
rar gällande fall som rör etnisk diskriminering.
Fru talman! Svarta människor i Sverige kräver att
de inte blir kallade för negrer av poliser och andra. De
upplever detta som diskriminerande och rasistiskt.
Det borde faktiskt räcka att de svarta kräver detta för
att andra skall respektera vad de tycker.
Tack för ordet.</pre><pre>Anf.  64  Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Jag måste till Juan Fonseca säga att
det är synd att han - Juan Fonseca är ändå en erfaren
politiker på området integration, invandrare osv. -
alltför mycket förlitar sig på uppgifter i Dagens Nyhe-
ter. Det går att med partibröder på departementet
kontrollera om uppgifterna är riktiga eller felaktiga.
Då skulle vi slippa påståendet att vi i Inrikesdeparte-
mentet inte har med några invandrare i den organisa-
tionskommitté som skall titta närmare på själva orga-
nisationen för en ny myndighet.
SIOS, som är välbekant för Juan Fonseca, består
av tolv av de stora riksorganisationerna i Sverige. De
har själva utsett en person till ledamot, expert, i or-
ganisationskommittén, nämligen Jan-Olof Källström.
Därutöver har vi fem personer i en referensgrupp,
samtliga av olika nationaliteter. Det gäller Afrosvens-
karnas riksförbund, Grekiska riksförbundet, Iranska
riksförbundet, Kroatiska riksförbundet och Turkiska
riksförbundet. Jag hoppas att Juan Fonseca ändå kan
säga att det är en tillfredsställande representation på
invandrarsidan, sett till helhetsbilden. Jag tycker att
det är viktigt. Själv skulle jag inte drömma om att
tillsätta grupperingar som skall diskutera integrations-
frågor utan att det finns en blandning. Mångfalden
skall speglas i vår verksamhet.
Avslutningsvis: Jag har både hört och läst väldigt
mycket om vad Juan Fonseca säger. Varje gång talar
han om vilket elände det är här i Sverige. Han talar
om samhällets baksida. Det är bra att vi får veta och
se hur det är. Men någon gång skulle jag från Juan
Fonseca vilja få konkreta förslag om vad vi skall göra
åt detta problem. Som en betydelsefull socialdemo-
krat borde Juan Fonseca i debatten bidra till att det
också går att hitta lösningar.</pre><pre>Anf.  65  JUAN FONSECA (s) replik:
Fru talman! Jag har faktiskt yrkat bifall till både
regeringens proposition och utskottets förslag. Jag
yrkar bifall till hemställan i betänkandet i dess helhet.
Jag håller också med när det gäller politikens inrikt-
ning och mål. Däremot har jag uttryckt skepsis när det
gäller själva myndigheten. Jag förväntar mig att jag
har rätt att uttrycka det. Jag är faktiskt förvånad över
ministerns ganska hårda angrepp mot mig som person.
Jag har dock inget alternativ, eftersom vi är överens.
Anser ministern att det jag beskriver är ett påhitt?
Skulle jag ha kommit till Sverige för att svartmåla
landet? Ministern måste ringa bl.a. till Mona Sahlin,
som är ordförande i kommittén för Europaåret mot
rasism. Mona Sahlin beskriver vad jag aldrig skulle ta
i min mun. Hon beskriver nämligen att det händer
saker i Sverige som liknar apartheidsystemet. Det är
alltså inte mina ord, utan det är Mona Sahlins ord.
Jag beskriver att väldigt många människor som ser
ut som jag upplever vardagsdiskriminering i Sverige.
Inte för inte beställer man en ny lag för att förhindra
etnisk diskriminering på arbetsmarknaden. Om vi
över huvud taget inte hade några problem, varför
skulle vi då beställa en sådan lag? Om allting är frid
och fröjd, varför skulle vi då just i dag diskutera in-
tegrationspolitik?
Jag beklagar ministerns ton mot mig som person.</pre><pre>Anf.  66  GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Jag har undringar kring ett par saker,
Juan Fonseca. Jag tror att vi alla gärna - detta har ju
sagts i denna kammare upprepade gånger under ef-
termiddagen - skulle önska att fler människor med
invandrarbakgrund kunde få delaktighet i samhället
på ett helt annat sätt än som hittills varit fallet. Jag
undrar om man i olika sammanhang skall utöka repre-
sentationen av invandrare bara därför att det rör sig
om invandrare. Eller skall man göra det därför att det
handlar om personer som är duktiga och kompetenta
och som har erfarenheter som är intressanta för oss
alla? Det finns en viss skillnad där.
Detta leder mig över till nästa fråga: Vill Juan
Fonseca egentligen ha kvotering av invandrare? Är
det vad Juan Fonseca eftersträvar? Hur skulle i så fall
den kvoteringen formuleras och implementeras? Om
Juan Fonseca inte eftersträvar kvotering är det väl
naturligt att ändå gå på kompetens på olika sätt och
att väga in den erfarenhet och den kunskap som kan-
ske just invandrare har, inte att kvotera in människor
just därför att de är invandrare. Det är viktigt att hålla
en viss rågång där. Frågan är alltså om Juan Fonseca
vill ha kvotering eller inte.</pre><pre>Anf.  67  JUAN FONSECA (s) replik:
Fru talman! Innan jag ger Gustaf von Essen ett
svar vill jag säga följande. Om citatet vad gäller Da-
gens Nyheter av i dag är felaktigt är jag den förste att
be ministern om ursäkt. Men jag kräver också av
ministern en bättre behandling av mig som person.
Självklart, Gustaf von Essen, anser jag inte att
man måste ta in invandrare just därför att de är in-
vandrare. Jag hör till dem som anser att man måste ta
in personer som har meriter, kompetens och kunnan-
de. Jag tror att det finns många som har ett kunnande i
alla frågor som berör vårt land. Vad jag vänder mig
mot är den allmänna retoriken, inte minst från Gustaf
von Essens sida, när det gäller mångfald och det ena
med det andra. Men när det verkligen gäller, då finns
inte samma mångfald. Titta på det egna partiet och
gruppkansliet i riksdagen, som inte på något sätt
präglas av mångfald! Möjligen finns det någon person
med invandrarbakgrund som röstar på Moderaterna
som kanske skulle vilja pröva på att jobba hos er.
Titta på det! Om han eller hon är meriterad, se då till
att vederbörande kommer in! Det är så man befolkar
församlingar som i dag verkar vara ett slags reservat.</pre><pre>Anf.  68  GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Jag delar Juan Fonsecas åsikter här-
vidlag. Såväl mitt parti och många andra partier som
exempelvis organisationer och företag bör förbättra
sig och bredda sin rekrytering. Där håller jag helt
med. Vi är för dåliga på det. Men vi måste basera det
hela på meriter, kompetens, kunnande o.d. så att vi
vet att vi får de rätta personerna. Det går säkert att
kombinera. Jag är lika självkritisk som kanske en del
andra här borde vara vad gäller den saken.
Moderaterna är ett parti som med stor emfas pre-
dikar mångfald. Vi borde kunna bli bättre på att rekry-
tera på en bredare bas än som hittills varit fallet.
Jag fick svaret från Juan Fonseca att han inte är
för kvotering. Det gläder mig. Det var det svaret jag
ville ha av honom.</pre><pre>Anf.  69  JUAN FONSECA (s) replik:
Fru talman! Det är kompetens och kunnande som
skall vara avgörande för om man får ett jobb. Den
kompetensen anser jag finns i dag bland dem som hör
till det svarthåriga Sverige. Jag skulle vilja för Gustaf
von Essen redovisa ett bra förslag som jag tycker att
man kunde titta på och som kunde diskuteras av dem
som vill diskutera den sortens förslag.
Ett sätt att komma till rätta med diskriminering av
människor med invandrarbakgrund på arbetsmarkna-
den är möjligen att koda anställningsansökningarna.
Det innebär att alla inkomna anställningsansökningar
först tas emot av en person, en anställare, som tar bort
namn, adress och personnummer. I stället förser den-
na person ansökan med en kod. Anställaren läser
sedan ansökningshandlingen utan att känna till namn,
kön och ålder och kallar därefter de mest meriterade
eller lämpade personerna till intervju. Betyg och and-
ra intyg som ingår i ansökningshandlingarna kan tills
vidare behållas av den person som sköter kodningen.
Denne kan på ansökan markera t.ex. att uppgiven
utbildning är styrkt med betyg.
Detta förslag, eller brist på förslag som somliga
säger, skulle möjligen leda till att åtminstone fler kan
kallas till intervju. Man har avidentifierat ansöknings-
handlingarna. Det är bara de som har bra meriter som
kan kallas till intervju. Detta skulle ge möjligheter för
många arbetsplatser att befolkas av annorlunda män-
niskor som jag.</pre><pre>Anf.  70  NIKOS PAPADOPOULOS (s):
Fru talman! I Sverige bejakar alla riksdagspartier
det mångkulturella samhället. En självklar utgångs-
punkt har varit
- att den etniska, kulturella, språkliga och religiösa
mångfalden utvecklar och berikar det svenska
samhället,
- att kulturmöten innebär något ömsesidigt positivt,
- att rättigheter och skyldigheter enligt svensk lag
skall gälla för alla som bor i landet och
- att alla skall ges tillgång till språket och bör tilläg-
na sig det.
Fru talman! Sverige har alltid varit ett invandrar-
land. Under medeltiden var det tyska hantverkare och
köpmän som kom till Sverige. På 1600-talet införde
finländarna nya odlingsmetoder i svenska skogsbyg-
der. Under stormaktstiden inkallades skotska militärer
och vallonska smeder. Redan då fanns det spår av
trångsynthet och diskriminering. Judarna var inte
välkomna. Först 1772 tilläts judar att bosätta sig i
landet.
Under 1800-talet blev Sverige dock ett utvand-
ringsland fram till 1909. Över en miljon svenskar
utvandrade till Amerika, Kanada och andra länder.
1917-1918 infördes pass- och viseringstvång samt
krav på särskilt arbets- och uppehållstillstånd. Trots
detta blev invandringen till Sverige större än utvand-
ringen.
I slutet av andra världskriget inleddes en organise-
rad överföring av arbetskraft till vissa svenska in-
dustrier. Utbildad arbetskraft fick Sverige genom
överenskommelser med t.ex. Grekland, Italien och
Belgien.
År 1975 inleddes en ny epok i den svenska in-
vandrarpolitiken. Utgångspunkterna var jämlikhet,
valfrihet och samverkan. Huruvida den politiken har
lyckats kan diskuteras. I vart fall blev den omodern
med tiden.
Med regeringsskiftet 1994 inleddes en förnyelse
av den förda politiken. Invandringspolitiken skildes
från invandrarpolitiken. En integrationsminister ut-
sågs, och grunderna för en ny, modern, tidsenlig och
tydligare politik började ta form.
Den nya integrationspolitikens utgångspunkt är
den generella politiken och individens rätt och lika
rätt. Detta förutsätter dock nya tänkesätt, nya struktu-
rer och nya arbetssätt. Förslaget om att skapa en ny
integrationsmyndighet är ett steg i rätt riktning. Det är
bra! Det är kanske det viktigaste och modigaste som
regeringen föreslår i sin proposition.
Fru talman! I dag skriver vi historia när vi lämnar
den förbrukade invandrarpolitiken och går över till
integrationspolitik.
I min motion berör jag lokaliseringen av den nya
integrationsmyndigheten. Det finns flera motiveringar
till att det skulle vara förmånligt att ha myndigheten i
Tensta, Skärholmen eller Rågsved. Jag anger följande
tre motiveringar.
För det första kan myndigheten i sin helhet konti-
nuerligt och effektivt samarbeta med alla andra beslu-
tande myndigheter angående integrationsfrågor, frå-
gor som berör alla myndigheter.
För det andra är Stockholm invandrarnas metro-
pol. Här utvecklas och bearbetas förhandlingarna
snabbare, här finns invandrarnas centrala representa-
tion SIOS, Samarbetsorgan för invandrarorganisatio-
nerna i Sverige. Här finns olika föreningar från nästan
alla minoritetsgrupper som finns i Sverige och som
den nya myndigheten kan använda när det behövs.
Här kan den nya myndigheten träffa invandrarrepre-
sentanter och snabbt och effektivt studera, förändra
och utveckla de nya positiva idéerna.
För det tredje har lokaliseringen också ett oerhört
symbolvärde. Samtidigt föreslår utskottet inget ställ-
ningstagande i fråga om lokalisering. Därför åter-
kommer jag till den frågan vid annat tillfälle.
Fru talman! En annan fråga som jag tar upp i min
motion är Stiftelsen Invandrartidningen. Jag har själv
läst Invandrartidningen sedan 1967. Tidningen fyller
många funktioner. Den är skriven på olika invand-
rarspråk. Det är så vi får information om samhällsfrå-
gor. Tidningen ges ut även på lätt svenska sedan
1971-72. Nu är det dags att även Invandrartidningen
att utvecklas och förändras.
Jag tycker att utskottets förslag att Stiftelsen In-
vandrartidningen skall få bidrag under hela 1998 är
bra. Jag är övertygad om att Invandrartidningen
kommer att få ett tillräckligt andrum för att finna
andra sätt att tillgodose behovet av information hos
nya invandrare samt hos de gamla invandrargrupper
som inte behärskar det svenska språket så bra.
Fru talman! Min sista fråga som jag vill ta upp är
invandrarorganisationerna. När jag besökte SIOS
representanter med min partikamrat Paavo Vallius
fick jag och han en konkret fråga, nämligen: Vilken
roll kommer vi, alltså invandrarorganisationerna, att
spela när den nya integrationsmyndigheten kommer i
gång? Det är svårt att ge ett konkret svar men en sak
är klar: När den nya integrationsmyndigheten bildas
är det viktigt att se över dels vilken roll invandraror-
ganisationerna kommer att ha i samhället, dels vilken
ekonomisk hjälp myndigheten kommer att ge till
organisationerna för att klara målet för integration.
Invandrarorganisationerna är en del av den svens-
ka folkrörelsen, alltså en part som myndigheten måste
räkna med i den så viktiga integrationsprocessen. Alla
organisationer som bildas inom olika etniska grupper
måste få tillräckligt med ekonomisk hjälp så att de
kan leva upp till integrationsprogrammets mål.
Organisationerna kan bli en länk mellan flykting-
arna, nya svenskar och myndigheten. Där kan invand-
rarorganisationerna spela en viktig roll. Det gemen-
samma språket, kulturen och religionen underlättar för
invandrarorganisationerna att skapa trygghet mellan
invandrarna, nya svenskar, och samhället.
Jag vill framföra min tillfredsställelse till utskottet
över det mycket genomtänkta förslag som närmar sig
invandrarorganisationernas önskemål i fråga om re-
presentation i styrelser samt det ekonomiska bidraget
till invandrarorganisationerna.
Till sist vill jag påpeka att när den nya myndighe-
ten anställer personal är det viktigt att det anställs
personer med invandrarbakgrund.
Fru talman! Jag avslutar med att och yrka bifall till
utskottets förslag.</pre><pre>Anf.  71  PAAVO VALLIUS (s):
Fru talman! Först vill jag kommentera litet grand
Juan Fonsecas påstående om att det endast är Stock-
holms Arbetarekommun som har nominerat invandra-
re till Sveriges riksdag. Jag vill påpeka att vi är två
Sverige-finländare i den här församlingen, och ingen
av oss kommer från Stockholm. Vi har också invand-
rat till det här landet. Man bör vara litet försiktig med
sina påståenden.
Om vi Sverige-finländare sedan kommer att be-
traktas som invandrare i framtiden återstår att se. Men
man skall komma med fakta. Det är viktigt med in-
vandrarrepresentation, men man måste arbeta inom
organisationer och den vägen försöka medverka i det
politiska livet, kanske inte så mycket genom kvote-
ring, som Juan Fonseca tycks förespråka.
Fru talman! I detta betänkande behandlas mina
motioner angående statsstödet till den finskspråkiga
Invandrartidningen/Viikkoviesti och om växande
behov av omsorg på eget modersmål för ålderspen-
sionärer med invandrarbakgrund och arbetskraftsin-
vandrare i högre medelålder.
Frågan om äldre invandrares behov av vård och
omsorg på deras eget modersmål har även tidigare
varit föremål för diskussioner och beslut här i kamma-
ren. 1995 tillkallades en särskild utredare med uppgift
att kartlägga och analysera frågan om bemötande av
äldre.
Till att börja med vill jag uppmärksamma utskottet
på att jag använder ordet modersmål och inte
hemspråk. Det är faktiskt en väsentlig skillnad mellan
dessa två benämningar. I regel har t.ex. många av våra
finsktalande äldre talat flytande svenska under sina
unga och friska år, men på grund av ålderdomens
senilitet kan de ha förlorat det sist lärda språket. Kvar
har de endast sitt modersmål att kommunicera på. I
utskottets bedömning använder man ordet hemspråk,
vilket alltså inte behöver vara modersmål. Detta kan
vara vilseledande i diskussionen.
Regeringens utredare kommer snart att lägga fram
sitt förslag. Det är glädjande att utskottet instämmer i
att frågan är viktig, men man väljer dock att avvakta
utredarens slutliga förslag. Utskottet förutsätter att
kommunerna och landstingen redan nu beaktar de
krav som ett mångkulturellt samhälle ställer på vård
och omsorg.
Äldreomsorgen är en viktig jämställdhetsfråga.
Alla våra gamla bör få en likvärdig behandling oav-
sett deras etniska bakgrund. Speciellt viktigt är det när
man lider av senilitet eller av t.ex. psykiska sjukdo-
mar. Att kunna få hjälp på sitt eget modersmål kan
vara avgörande för rehabilitering och förutsätter i
praktisk handling att tvåspråkig personal finns till
hands där den behövs.
Min andra motion handlar om Invandrartidning-
en/Viikkoviesti. Utskottet har behandlat frågan posi-
tivt, vilket gläder mig och alla dessa tusentals finsk-
språkiga invandrare och läsare till Viikkoviesti som
har skickat in protestlistor till regeringen. Man med-
ger att tidningen behöver något längre tid än vad
regeringen föreslår för att kunna anpassa sin verk-
samhet till de nya villkor som borttagandet av stats-
stöd innebär. Därför föreslås att Invandrartidningens
statsbidrag bör kvarstå under hela 1998. Jag hoppas
att man under denna nådatid hinner skapa nya former
av informationskanaler som tillfredsställer t.ex. de
finska invandrares behov som ofta på grund av sin
höga ålder har försvårade möjligheter att tillgodogöra
sig samhällsinformation på svenska.
Slutligen vill jag här i kammaren framföra en åsikt
som finns hos många av de invandrare som jag har
mött under senare tid. De tycker att det är ett bra
förslag att tillsätta en ny myndighet där tjänstemännen
kommer att arbeta med invandrarnas framtidsfrågor.
Det gamla systemet har gällt alltför länge. Våra in-
vandrare vill bli jämställda med svenskar. De vill
sluta att vara invandrare och bli invånare utan att
behöva vara medborgare. Det är ett stort ansvar för
hela svenska folket, de nya och de gamla svenskarna.
Fru talman! Jag tackar utskottet för en välvillig
behandling av mina motioner samtidigt som jag yrkar
bifall till utskottets hemställan.</pre><pre>Anf.  72  STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! I snart 15 år har svenska folket fått
höra att vi har haft en framgångsrik flykting-, invand-
rar- och asylpolitik. Detta skall vi i dag manifestera
genom att besluta om ett nytt statligt integrationsverk.
Jag anser att det är ett stort misslyckande för den
hitintills förda politiken. Vi kan se bevisen i framför
allt de större städerna, Göteborg, Stockholm och
Malmö. Dessa städer får betala enormt dyrt för den
här politiken. Riksdagen beslutar, men det är kommu-
nerna som i huvudsak får betala.
Det finns i dag bostadsområden i de tre nämnda
städerna där 70-95 % av de boende inte har ett jobb
och förmodligen aldrig kommer att få något riktigt
jobb. Vi ser en hög kriminalitet. Vi ser konflikter, inte
mellan svenskar och invandrare utan mellan olika
invandrargrupper. Detta förtigs ofta omsorgsfullt i
den här församlingen.
Vi har i dag i debatten sett en liten minikonflikt
inom majoritetspartiet. Varför är det så, fru talman?
Jo, därför att man har fört en flyktingpolitik som är
unik i jämförelse med hela övriga Europa i allmänhet
och i synnerhet med våra grannländer Danmark, Nor-
ge och Finland.
Jag skall aktualisera TV-reklamen. Jag skall inte
nämna företaget, men i ett avsnitt sägs: Vi kan det
som alla andra inte kan. Men hur och varför man kan
det här har man hitintills dolt mycket väl.
Sverige har tydligen resurser att klara det som alla
andra inte klarar av. Jag vill bestämt hävda att riksda-
gen i den här frågan nonchalerar en dokumenterad
medborgarmajoritet. Det är få frågor där skillnaden är
större mellan riksdagen och väljarna.
Det här betänkandet, motionerna, propositionen
och reservationerna vittnar om en desperation.
Ett exempel är att svenskarna skulle sakna en ge-
mensam historia. Jag tror inte att en engelsk eller en
fransk politiker skulle våga ställa sig bakom ett sådant
uttalande avseende sitt eget land, men vi gör det här i
Sverige. Jag anser, fru talman, att Sverige har en
gemensam historia, och det får faktiskt minoriteterna
acceptera.
De förslag som har diskuterats här i dag skapar
inga jobb. Däremot skapar de en hel del problem.
Frågan är om vi inte snart får införa en diskrimine-
ringsombudsman för svenskar. Här talas om företrä-
dare för minoriteter. Tydligen skall teatrarna i framti-
den välja sina skådespelare utifrån vilka minoriteter
som finns bland åskådarna i området.
Man kan också fråga sig om staten skall lägga sig i
de enskilda partiernas nomineringar och tala om att de
skall ha si och så många av den ena och den andra
gruppen.
I Malmö har vi nu ett förslag om att tvåspråkighet
skall ge företräde till jobb. Om det är så att tvåsprå-
kighet är ett krav i ett jobb, skall det givetvis ge före-
träde. Om det inte har förekommit tidigare är det
beklagligt. Men om kommunerna fungerar dåligt är
det inte förvånansvärt att man inte har tagit hänsyn till
detta. Det är faktiskt så att många svenska ungdomar i
dag som är utan jobb är tvåspråkiga. Skall vi införa
regler som innebär att man diskriminerar kunskaper i
engelska och tyska till förmån för kunskaper i utom-
europeiska språk?
Jag tror, fru talman, att det viktigaste i dag är att
alla som finns i Sverige, oavsett härkomst, lär sig
svenska språket. Kan vi inte kommunicera på ett
vettigt sätt på svenska är förutsättningarna för att vårt
samhälle skall fungera mycket, mycket begränsade.
Vi måste lägga ned kraft på att t.o.m. tvinga männi-
skor som bor i Sverige att lära sig svenska språket.
Det innebär inte att äldre, anhöriga människor skall
tvingas att lära sig svenska, men de som är i den ål-
dern att de skall konkurrera på arbetsmarknaden
måste lära sig svenska. Den regeln gäller i alla andra
länder, och den regeln borde faktiskt också gälla i
Sverige. Om vi inte inför den regeln kommer vi att
stapla problemen ovanpå varandra, och vi kommer
aldrig att lösa dem.</pre><pre>Anf.  73  Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Jag begärde inte ordet för att kom-
mentera Sten Anderssons bilder. Hans bilder får stå
för sig själva. Sedan får man tycka vad man vill om
dem. Jag tycker jäkligt illa om dem.
Jag vill ta upp tre andra frågor.
Den första handlar om staten som förebild. Om vi
vill åstadkomma bättre förutsättningar för likabe-
handling på svensk arbetsmarknad måste samhället gå
före. För egen del vill jag framhålla staten och vikten
av att göra något med den verksamheten. Vi har bör-
jat arbeta med detta i Regeringskansliet men också i
ett antal myndigheter och verk. Vi startar med att
hålla ett antal seminarier, sex stycken plus Regerings-
kansliets eget seminarium, för att diskutera mångfal-
den utifrån en kvalitetsaspekt i den egna verksamhe-
ten. Dels är det av egenintresse för att göra verksam-
heten bättre, dels är det en demokratifråga och en
samhällsbyggnadsfråga - vilket samhälle vi vill ha i
morgon. Vi är medvetna om och tycker att där olika
människor möts föds också nya idéer och kreativitet.
Det finns ett antal goda exempel som jag inte närmare
hinner redogöra för här. Jag kan ta skolan som ett
exempel på att det inte fungerar bra. Det har varit en
väldigt enhetlig lärarkår. Också skolmedel och un-
dervisning i övrigt är i avsaknad av mångfaldspers-
pektivet. Här måste vi göra någonting mer.
Den andra frågan är att vi skall tillsätta en småfö-
retagarutredning som skall titta närmare på om perso-
ner med invandrarbakgrund får sämre förutsättningar
än de hade fått om de hade varit svenska och på hur
banker och finansinstitut hanterar den här typen av
frågor. I samband med detta skall ett seminarium
anordnas, där människor med olika bakgrund får
möjlighet att hitta en mötesplats för att diskutera
denna viktiga fråga och se på förutsättningar för och
anledningar till att göra förändringar.
Det tredje är snarast en fråga med anknytning till
Nikos Papadopoulos diskussion om Organisations-
Sveriges medverkan i integrationsprocessen. Den
skall vara väldigt stark. Invandrarnas föreningar, som
jag räknar som en del av den svenska folkrörelsen,
skall självfallet också delta.
Jag ser fram emot att få utveckla samverkan med
fackföreningsrörelse, SIOS, Grekiska riksförbundet
och vad det nu kan vara i syfte att få en bättre kvalitet
på verksamheten. Vi skall inom kort också påbörja
utredningen av organisationsstödet. Sedan får vi se
om vi kan hitta varandra i nära samverkan med in-
vandrarnas egna organisationer.</pre><pre>Anf.  74  STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Statsrådet tyckte illa om mina bilder.
Han kunde ha gett exempel på vilka bilder han tyckte
mer eller mindre illa om.
Jag skulle vilja fråga: Vilka egenskaper är det som
svenska politiker har som politiker i alla andra euro-
peiska länder saknar? Anser statsrådet att tvåspråkig-
het generellt, utan att det har betydelse för ett jobb,
skall ge företräde till ett specifikt jobb? Tänker stats-
rådet agera för att kommuner som Göteborg, Stock-
holm och Malmö skall få bättre ekonomiska förut-
sättningar från staten för att kunna hantera de problem
som riksdagen faktiskt har ålagt dem?</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 3 december.)</pre><pre>6 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Finansutskottets betänkande
1997/98:FiU9 Sverige och den ekonomiska och mo-
netära unionen</pre><pre>Bostadsutskottets betänkande
1997/98:BoU1 Utgiftsområde 18 samt vissa bestäm-
melser om allmännyttiga bostadsföretag</pre><pre>Skatteutskottets betänkanden
1997/98:SkU10 Skattemyndigheternas medverkan i
brottsutredningar, m.m.
1997/98:SkU9 Utfärdande av F-skattsedel, m.m.
1997/98:SkU7 Vägavgift för vissa tunga fordon
1997/98:SkU13 Sjömansskatt</pre><pre>7 §  Anmälan om interpellation</pre><pre>Anmäldes att följande interpellation framställts
den 1 december</pre><pre>1997/98:95 av Göthe Knutson (m) till försvarsminis-
tern
SJ:s trafikledningshaveri</pre><pre>Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 9 december.</pre><pre>8 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 1 december</pre><pre>1997/98:209 av Juan Fonseca (s) till socialministern
Kostnaden för medicin
1997/98:210 av Carl Erik Hedlund (m) till statsrådet
Thomas Östros
Reklamskattens avskaffande
1997/98:211 av Tuve Skånberg (kd) till socialminis-
tern
Samlevnadsundervisning
1997/98:212 av Tuve Skånberg (kd) till utrikesminis-
tern
Palestina och Osloavtalet
den 2 december</pre><pre>1997/98:213 av Erling Bager (fp) till kommunika-
tionsministern
Den statliga finansieringen av Dennispaketet i Stock-
holm och Göken i Göteborg</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 9 december.</pre><pre>9 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit
den 2 december</pre><pre>1997/98:160 av Gudrun Lindvall (mp) till jord-
bruksministern
Djurskyddslagen
1997/98:161 av Gudrun Lindvall (mp) till jord-
bruksministern
Djurskyddet
1997/98:171 av Susanne Eberstein (s) till statsrådet
Leif Blomberg
Svenskt medborgarskap</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 9 december.</pre><pre>10 §  Kammaren åtskildes kl. 15.57.</pre><pre></pre><pre>Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 5 § anf. 25 (delvis),
av andre vide talmannen därefter t.o.m. anf. 58
(delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.</pre>