Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1997/98:13

Torsdagen den 9 oktober

Kl. 12.00 - 17.55

---

19.00 - 21.30

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 3 oktober.

2 § Meddelande om fördröjt svar på interpel-
lation

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:

Interpellation 1997/98:10

Till riksdagen
Interpellation nr 1997/98:10 av Lars Stjernkvist
om ansvarsbalansen vid större strukturförändringar
inom företag.
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 23 oktober 1997.
Skälet till dröjsmålet är att riksdagen har plenifri
vecka.
Stockholm den 6 oktober 1997
Anders Sundström

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
1997/98:10 till skatteutskottet
1997/98:31 till justitieutskottet

4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 8 oktober

SoU5 Avveckling av specialsjukhus och vårdhem
Mom. 1 (avslag på propositionen)
1. utskottet
2. res. 1 (m, c, mp, kd)
Votering:
179 för utskottet
113 för res. 1
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 22 fp, 20 v
För res. 1: 67 m, 20 c, 15 mp, 11 kd
Frånvarande: 24 s, 13 m, 7 c, 4 fp, 2 v, 3 mp, 4 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU6 Handikappolitik
Mom. 1 (handikappolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
224 för utskottet
67 för res. 1
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 20 c, 22 fp, 20 v, 15 mp, 11 kd
För res. 1: 67 m
Frånvarande: 25 s, 13 m, 7 c, 4 fp, 2 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 3 (tillgänglighet i vardagsmiljön)
1. utskottet
2. res. 3 (v, mp, kd)
Votering:
152 för utskottet
46 för res. 3
93 avstod
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 15 c
För res. 3: 20 v, 15 mp, 11 kd
Avstod: 67 m, 4 c, 22 fp
Frånvarande: 24 s, 13 m, 8 c, 4 fp, 2 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 9 (hjälpmedelsgaranti)
1. utskottet
2. res. 6 (m, fp, mp)
Votering:
188 för utskottet
102 för res. 6
2 avstod
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 20 c, 20 v, 11 kd
För res. 6: 66 m, 22 fp, 14 mp
Avstod: 1 m, 1 mp
Frånvarande: 24 s, 13 m, 7 c, 4 fp, 2 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 18 (antidiskrimineringslag)
1. utskottet
2. res. 13 (fp, v, mp, kd)
Votering:
220 för utskottet
70 för res. 13
1 avstod
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 66 m, 18 c
För res. 13: 2 c, 22 fp, 20 v, 15 mp, 11 kd
Avstod: 1 m
Frånvarande: 25 s, 13 m, 7 c, 4 fp, 2 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 21 (handikappreformen)
1. utskottet
2. res. 16 (m, fp, mp, kd)
Votering:
177 för utskottet
116 för res. 16
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 20 c, 19 v
För res. 16: 67 m, 22 fp, 1 v, 15 mp, 11 kd
Frånvarande: 23 s, 13 m, 7 c, 4 fp, 2 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 24 (osynliga handikapp
1. utskottet
2. res. 19 (kd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU7 Alkoholfrågor
Mom. 1 (inriktningen av alkoholpolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
3. res. 2 (c)
4. res. 3 (fp)
5. res. 5 (kd)
Förberedande votering 1:
21 för res. 3
13 för res. 5
259 avstod
56 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 2:
21 för res. 2
23 för res. 3
248 avstod
57 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 3:
67 för res. 1
23 för res. 3
203 avstod
56 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
150 för utskottet
67 för res. 1
76 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 14 mp
För res. 1: 67 m
Avstod: 2 s, 20 c, 22 fp, 20 v, 1 mp, 11 kd
Frånvarande: 23 s, 13 m, 7 c, 4 fp, 2 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 2 (Systembolagets verksamhet)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
Votering:
221 för utskottet
67 för res. 1
5 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 17 c, 22 fp, 20 v, 15 mp, 10 kd
För res. 1: 66 m, 1 kd
Avstod: 1 s, 1 m, 3 c
Frånvarande: 23 s, 13 m, 7 c, 4 fp, 2 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 4 (marknadsföring)
1. utskottet
2. res. 8 (mp)
Votering:
273 för utskottet
17 för res. 8
1 avstod
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 65 m, 20 c, 22 fp, 17 v, 11 kd
För res. 8: 2 v, 15 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 23 s, 14 m, 7 c, 4 fp, 3 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 10 (försäljning av folköl)
1. utskottet
2. res. 16 (c, v, mp)
Votering:
224 för utskottet
53 för res. 16
13 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 135 s, 67 m, 21 fp, 1 mp
För res. 16: 2 s, 19 c, 19 v, 13 mp
Avstod: 1 s, 1 fp, 11 kd
Frånvarande: 23 s, 13 m, 8 c, 4 fp, 3 v, 4 mp, 4 kd
Barbro Johansson (mp) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 15 (teknisk sprit)
1. utskottet
2. res. 27 (v)
Votering:
272 för utskottet
20 för res. 27
1 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 67 m, 20 c, 22 fp, 15 mp, 11 kd
För res. 27: 20 v
Avstod: 1 s
Frånvarande: 23 s, 13 m, 7 c, 4 fp, 2 v, 3 mp, 4 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

AU3 Ändringar i lagen om rättegången i arbet-
stvister
Mom. 3 (Arbetsdomstolens sammansättning i jäm-
ställdhetsmål)
1. utskottet
2. res. 1 (c, v)
Votering:
171 för utskottet
54 för res. 1
67 avstod
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 2 m, 21 fp, 10 kd
För res. 1: 20 c, 20 v, 14 mp
Avstod: 65 m, 1 mp, 1 kd
Frånvarande: 23 s, 13 m, 7 c, 5 fp, 2 v, 3 mp, 4 kd
Leif Carlson (m) anmälde att han avsett att avstå från
att rösta men markerats ha röstat ja.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade att justitieutskottets betän-
kande JuU3 samt trafikutskottets betänkanden TU2,
TU3 och TU4 skulle avgöras i ett sammanhang efter
avslutad debatt.

5 § Rattfylleri

Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1997/98:JuU3
Rattfylleri

Anf. 1 SIVERT CARLSSON (c):
Fru talman! I det här betänkandet behandlas flera
motioner som tar upp frågan om s.k. drograttfylleri.
Samtliga motioner avstyrks. Utskottet har flera gånger
tidigare behandlat liknande motionsyrkanden och
också anfört att det finns starka skäl att se över rattfyl-
lerilagstiftningen när det gäller narkotika och liknande
preparat. Utskottet har också tidigare menat att en
möjlig åtgärd kan vara att införa en reglering som
anger tillåtna gränsvärden för narkotika på liknande
sätt som för alkohol. En naturlig frågeställning var då
enligt utskottet om det vore lämpligt och möjligt att
införa s.k. nollgräns för narkotika och liknande droger
i trafiken.
I september 1996 överlämnade Drogfylleriutred-
ningen ett betänkande, Droger i trafiken, där vare sig
gränsvärden eller s.k. nollgräns för narkotika före-
slogs. Jag tycker att detta är förvånande. Drogmiss-
bruket sprider sig alltmer. Offren för missbruket tycks
bara bli alltfler. Offren för missbrukarna blir också
alltfler. Nyligen timade fruktansvärt grova våldshand-
lingar också här i vår närhet, i vårt land, som antyder
hur omtöcknad den drogade blir och vilka destruktiva
krafter som då kan släppas loss.
Vi arbetar för att stoppa narkotikan i samhället.
Självklart måste vi då också arbeta för att stoppa
narkotikan i trafiken, bl.a. genom en lagstiftning där
narkotika juridiskt likställs med alkohol i trafikhänse-
ende. För det är ju så att många trafikolyckor i dag
orsakas av bilförare som är påverkade av alkohol,
narkotika eller andra droger. Bilförare som är påver-
kade av narkotika eller andra droger utgör sannolikt
en lika stor trafikfara som de förare som är påverkade
av alkohol.
Den nuvarande rattfyllerilagstiftningen ger enligt
Centerns mening inte tillräckliga möjligheter att in-
gripa mot den drogpåverkade bilföraren. Enligt vår
mening bör bilförare som är narkotikapåverkade dö-
mas på samma sätt som de som är berusade av alko-
hol. Varken alkohol eller narkotika hör ihop med
bilkörning. Kombinationen innebär presumtiva
mordredskap. Polisen bör få möjlighet att rutinmäs-
sigt kontrollera förares drogpåverkan enligt motsva-
rande förutsättningar som i dag gäller för alkoholu-
tandningsprov. Det bör vara tillräckligt att den
drogpåverkade föraren har en viss halt narkotika i
kroppen. Teknik och analysmöjligheter för att säker-
ställa droghalterna finns enligt uppgift redan i dag
utvecklade. Det finns också internationellt acceptera-
de tröskelvärden som borde kunna användas som
riktmärken.
Det bör finnas en principiell nollgräns för narkoti-
ka i trafiken. Något annat har vi inte råd med. Vi är
skyldiga vår omvärld detta. Därmed, fru talman, yrkar
jag bifall till reservation 1 i justitieutskottets betän-
kande 3.

Anf. 2 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Precis som påtalades under behand-
lingen av socialutskottets betänkande i går, finns det
anledning att säga att det är olyckligt att motioner
väckta för långt över ett år sedan inte behandlas förr-
än nu, alltså efter mycket lång tid. Men dessa motio-
ner har aktualitet också i dag. Det har hänt alltför litet
på detta reformområde. Sex motioner har väckts varav
två partimotioner från Folkpartiet och Centern.
Ingen enskild åtgärd skulle spela så stor roll för en
ökad trafiksäkerhet som om helnykterhet fick råda i
trafiken. Det skulle radikalt minska antalet omkomna
och svårt skadade i trafiken. Därtill kommer fördelen
att om alla människor accepterade tanken att vara som
man säger spik nykter i trafiken, vore det en reform
som inte skulle belasta statskassan. Tvärtom skulle
man erhålla stora materiella och mänskliga vinster.
Dessutom är en helnykter trafik en förutsättning om vi
ens skall komma i närheten av vad kommunikations-
ministern har uttalat önskemål om, nämligen den s.k.
nollvisionen, som skall debatteras senare här i efter-
middag.
När det gäller mätmetoder och påföljder vid tra-
fiknykterhetsbrott visar det sig att såväl forskning som
aktivt opinionsarbete har skördat framgångar. Sverige
var ju tidigt ute. Som andra land i världen införde vi
1941 promilleregler vid test av nykterhet i trafiken.
Då var metoden omstridd och motarbetad. Nu är den
accepterad i hela världen. Vi startade i och för sig
relativt högt med gränsvärden på 0,8 %. Sedan gick
det via 0,5 % för att 1990 komma ned till 0,2 %. Det
visar sig att det går att förändra genom medicinska
och tekniska framsteg. Det visar sig också att det,
trots en trög opinion och i vissa fall ett starkt mot-
stånd bland vetenskapare och politiska instanser, går
att driva frågan framåt.
Påföljdsfrågan har också spelat en roll. Den aktiva
rehabilitering som numera, sedan 1990, är kopplad till
påföljden, har ett utomordentligt stort värde. Ändå
återstår det att komma fram till vad jag och många
med mig, främst inom motororganisationerna, skulle
vilja kalla för den principiella nollgränsen, dvs. att
man drar en logisk slutsats av sina påståenden att
trafik och alkohol inte hör ihop. Kvar skulle bara
finnas ett utrymme som skulle garantera rättssäkerhe-
ten. Nu är detta utrymme lagt ovanpå gränsvärdet,
vilket i realiteten innebär att vi har en betydligt högre
gräns än 0,2 %. Den siffran skall adderas med
0,14 %, och till detta kommer tidsförskjutningar m.m.
som gör att gränsvärdet i realiteten ligger ytterligare
ett stycke högre.
Sänkningen som genomfördes 1990 är värdefull.
Det är intressant att länder som i alkoholpolitiskt
avseende har en mindre sträng syn än Sverige nu ser
ut att följa efter. Danmark och Frankrike har sänkt
från sina höga 0,8 till 0,5 %. I Norge ligger det ett
lagförslag på Stortingets bord med ett förslag på en
gräns, liksom Sverige, på 0,2 %.
Så till den andra delen av rattfylleriproblemen,
nämligen andra droger än just alkohol. Av betänkan-
det framgår att utskottet förutsatte att arbetet med att
åstadkomma gränsvärden för narkotiska preparat
skulle ske skyndsamt. Den uppmaningen är på väg att
bli tre år gammal. Orsaken är självfallet tvåfaldig:
Den ena är att det har varit en medicinskt-tekniskt
svår fråga. Men där har skett framsteg.
Den andra orsaken har varit det motstånd och den
kluvenhet som Justitiedepartementet har uppvisat.
Den utredare som tillsattes och de direktiv som skrevs
medgav inte den långtgående reformering som hade
varit angelägen att få. Men också här ser det ut som
om opinionen skördar framgångar. Justitieministern,
som har haft en ganska avvaktande, för att inte säga
negativ hållning till gränsvärden, har i sommar gjort
uttalanden som väcker förhoppningar. Hon uttalade i
Nyheterna i TV 4 den 16 augusti att man över huvud
taget inte får vara påverkad av de droger som vi vet
påverkar en så att man är trafikfarlig. De arbetar med
ett lagförslag som innebär att om det går att påvisa en
sådan påverkan av en drog, skall personen dömas för
rattfylleri. Så långt justitieministern.
Jag hälsar den deklarationen, som jag vill uppfatta
som en tydlig vilja att nu äntligen åstadkomma en
förändring, med stor tillfredsställelse. Det finns an-
ledning att återupprepa utskottets ord att det bör ske
med just skyndsamhet.
I fråga om nollgräns eller inte slirar utskottsma-
joriteten betänkligt. Först för man ett resonemang om
hur stor fara för trafiksäkerheten det skulle vara med
droger i trafiken, för att sedan trassla in i sig i ett
straffrättsligt resonemang. Jag tror att det är viktigt att
i likhet med reservanterna slå fast att lagstiftningen
måste utformas så att det är otillåtet att föra fram en
bil med narkotika eller andra droger i kroppen. I lik-
het med alkoholutandningsproven skall sådana prov
kunna tas rutinmässigt och utan "skälig misstanke".
Skulle kravet om en principiell nollgräns åsidosättas
när det gäller narkotika, skulle vi hamna i den mycket
motsägelsefulla situationen att det är förbjudet och
kriminellt att över huvud taget befatta sig med narko-
tika, men att det är tillåtet att i ringa grad vara narko-
tikapåverkad om du sätter dig i en bil. Tala om ma-
kabra situationer!
Fru talman! Så till sist frågan om den s.k. efter-
supningen. Också här finns ett krav som återkommer
och växer i styrka. Detta har framkommit efter att jag
har haft kontakter med ett antal länspolismästare och
ansvariga för polisens operativa trafikövervakning.
Utskottets påstående att problemet är relativt litet har
inte på något sätt styrkts. Att anföra att det skulle vara
av rättssäkerhetsskäl som man säger nej till en reform
är också märkligt. Det är föga trovärdigt att vad juris-
ter och politiker klarar i Norge skulle vara en omöj-
lighet i Sverige.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen un-
der hemställanspunkten 1.

Anf. 3 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Fru talman! Jag vill egentligen endast utnyttja ti-
den för att först och främst yrka bifall till reservation
1. Vidare vill jag understryka vikten av att detta lag-
stiftningsärende handläggs skyndsamt. Jag har uppfat-
tat att det råder en bred enighet inom utskottet och
över alla partigränser om att det här är en fråga som
måste lagregleras med full respekt för att det är tek-
niskt svårt och att man måste ta hänsyn till rättssäker-
hetens krav.
Med detta sagt, måste man samtidigt notera att
justitieministern tog ett initiativ redan den 12 januari
1995 om att få till stånd en lagreglering inom detta
område. Nu förutskickas en proposition våren 1998.
Det är inte tillfredsställande att det tar så lång tid.
Tidigare talare har redan sagt det: Detta måste hand-
läggas med större skyndsamhet. Det står också i ut-
skottsmajoritetens skrivning. Det förefaller inte som
att pekpinnarna från utskottet träffar rätt. Vi kommer
inte att acceptera en fördröjning i lagstiftningsärendet.

Anf. 4 BIRTHE SÖRESTEDT (s):
Fru talman! Det är angeläget att vi får en ny lag-
stiftning mot drograttfylleri. Vi vill minska olyckor
och incidenter i trafiken och uppnå en bättre trafiksä-
kerhet. Den nuvarande lagstiftningen fyller inte en
sådan funktion. Justitieutskottet har tidigare uttalat att
det bör bli ändringar i lagstiftningen och att det bör
bli bättre möjligheter till kontroll av narkotika och
andra preparat. Det råder inga delade meningar om att
det behövs reglering och att en sådan bör komma till
stånd snarast.
Kravet på ökad nykterhet i trafiken har lyfts fram
med hjälp av de förändringar som har genomförts,
bl.a. att sänka promillegränsen för alkohol. Men med
drograttfylleri har det inte skett någon förändring. Det
måste stå klart för var och en att det inte bara är alko-
hol utan även andra droger som inte hör ihop med
bilkörning. Det finns undersökningar som visar att
problemet med drogpåverkade förare växer. Den
ökande konsumtionen av läkemedel i samhället och
narkotikans utbredning talar för en sådan ökning.
Under senare år har två utredningar belyst hur vi
skall angripa drogerna i trafiken. Det är dels en depar-
tementspromemoria där olika sätt att effektivisera
bestämmelserna om drograttfylleri har analyserats,
dels Drograttfylleriutredningen som provat olika
möjligheter till en användbar reglering för att förbätt-
ra trafiksäkerheten.
Utredningarna visar att det här inte är någon enkel
fråga. I en reglering måste vi komma åt både de legala
och de illegala drogerna. Det gäller narkotika och
narkotiska preparat. Det gäller olika läkemedel och
lösningsmedel. Reglerna måste vara utformade för att
främja trafiksäkerheten. De skall också förmedla det
pedagogiska budskapet att droger som innebär en fara
inte skall förekomma i trafiken. Allmänna straffrätts-
liga principer måste gälla. Naturligtvis får rättssäker-
heten för den enskilde individen inte försämras.
Drograttfylleriutredningen har i sitt betänkande
inte föreslagit en s.k. nollgräns, dvs. gränsvärden för
narkotika och andra droger. Man har föreslagit för-
ändringar i fråga om straffansvaret för s.k. kliniskt
rattfylleri och ökade möjligheter för polisen att kon-
trollera om en förare är drogpåverkad.
Utredningen har remissbehandlats. Jag menar att
det är oerhört viktigt att den här svåra frågan verkli-
gen ges tid för beredning. Det pågår en sådan i depar-
tementet. En lagrådsremiss väntas under våren. Re-
servanterna, dvs. Centern, Folkpartiet och Kristdemo-
kraterna, önskar få ett förslag redan under hösten. De
vill att utskottet skall ge regeringen detta till känna.
Det är lika angeläget att vi får ett skyndsamt för-
slag som att vi verkligen får ett instrument för att
kunna ingripa mot drograttfylleriet.
Därför kan jag inte se att man inte kan vänta till
dess att beredningen är klar. Det måste få ta den tid
det tar så att vi får ett förslag där vi verkligen kan
komma åt drogerna i trafiken.
Fru talman! Jag yrkar avslag på reservationen och
bifall till hemställan i betänkandet.

Anf. 5 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag tar fasta på att företrädaren för ut-
skottsmajoriteten säger att det är angeläget att få en
förändring. Birthe Sörestedt underkänner också den
nuvarande lagstiftningen. Det gör att vi är överens i
den delen. Jag kan instämma i hennes principiella
deklaration.
Men sedan har jag ett par frågor. Birthe Sörestedt
säger att detta inte är så enkelt. Det är ett riktigt på-
stående. Vidare säger hon att vi måste hålla isär ille-
gala och legala preparat. Jag förstår inte riktigt vad
Birthe Sörestedt menar med det. Det spelar väl mind-
re roll om det är förskriven narkotika eller medicinska
preparat som är olämpliga vid bilkörning eller om det
är illegalt införskaffade sådana. Det är ju lika illa ur
trafiksäkerhetssynpunkt. Det kan knappast vara ett
problem att få en rågång i den delen.
Sedan säger Birthe Sörestedt att utredningen har
remissbehandlats och att det pågår ett arbete. Men jag
tycker att det avslöjar - och det påvisade också
Åbjörnsson - att det finns en tröghet i detta. Det
skulle varit välgörande - och det kan ju Birthe
Sörestedt reparera nu - att ge en direkt uppmaning till
Justitiedepartementet, som av och till har visat en
negativ hållning både till att skynda på och rent av till
att komma med ett lagförslag, att höja tempot nu. Det
är inte så oväsentligt om det kommer ett förslag i höst
eller till våren. Det handlar om att rädda människoliv i
trafiken.

Anf. 6 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Fru talman! Det väsentliga, Elver Jonsson, är att vi
får en lagstiftning som gör att vi kan få bort de droger
som är en trafikfara.
När jag talade om legala och illegala läkemedel
menade jag att det finns personer som använder läke-
medel som är helt legalt utskrivna. Dessa personer
kan därför inte dömas till ansvar på samma grunder
som när det gäller narkotika och narkotikalagstift-
ningen. Personer som använder legalt utskrivna läke-
medel skall också kunna färdas i trafiken, men vi
måste kunna ha gränser, bevisning och ett sätt att
ingripa om de är en fara i trafiken.
Utredningen har bl.a. tagit upp detta. Jag förmodar
att också remissinstanserna har haft synpunkter på
detta med narkotika, narkotiska preparat, läkemedel
och lösningsmedel och hur vi skall se till att de män-
niskor som använder läkemedel legalt eller är berörda
av lösningsmedel skall kunna verka i samhället utan
att vara en fara i trafiken. Man måste kunna kontrolle-
ra detta.

Anf. 7 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Birthe Sörestedt klarade inte att för-
svara den förspillda tid som har gått genom den trög-
het som har funnits på departementet.
När det gäller lagstiftningen kontra förskrivna lä-
kemedel är det lika illa ur trafikssäkerhetssynpunkt.
Nu behövs det självfallet information till sådana pati-
enter som använder den typen av medicin och prepa-
rat. Läkaren måste upplysa om detta. Samtidigt är det
viktigt att informera om att detta är ett helt omöjligt
intag för andra när de skall ut i trafiken. Jag tror att vi
måste bli tydliga på den punkten. Jag skulle önska att
Birthe Sörestedt anslöt sig till den del av riksdagen
som är beredd att driva på och förutsätta att Justitie-
departementet lägger in något av en överväxel i den
här frågan. Historiskt vet vi hur det är. Det är inte
alltid tack vare departementet som det har hänt saker
på det här området, utan det har skett trots det, och
det har skett med riksdagens medverkan.

Anf. 8 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Fru talman! Utgångspunkten för regleringen måste
vara trafiksäkerheten. Det är naturligtvis viktigt att vi
så snart som möjligt, när man har berett detta, får en
lagstiftning som kan förhindra att det sker olyckor och
incidenter i trafiken. Det är viktigt att vi får en för-
bättrad trafiksäkerhet. Vi är helt överens om att vi vill
ha det så snart som möjligt.

Anf. 9 SIVERT CARLSSON (c) replik:
Fru talman! Jag noterar med tillfredsställelse att
Birthe Sörestedt säger att det inte råder några delade
meningar beträffande behovet av att en reglering
kommer till stånd. Jag är litet otålig över att det så
ofta hänvisas till utredningar och beredningar. Själv-
fallet måste saker och ting utredas och beredas, men
under tiden som utredningen sker kan vi konstatera att
narkotikamissbruket sväller och att antalet trafikoffer
på grund av det här bruket stiger.
Jag vidhåller den ståndpunkten att lagstiftningen
bör ändras och att det givetvis bör ske så snart som
möjligt. Jag förutsätter att vi allihop jobbar för att
stoppa narkotikan i trafiken med de verkningsfulla
metoder som jag är övertygad om finns i dag. Min
fråga är: Är Birthe Sörestedt villig att nu, efter tre års
utredande, hjälpa till att påskynda den här lagstift-
ningen?

Anf. 10 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Fru talman! Sivert Carlsson kan väl inte mena an-
nat än att den här tekniskt svåra frågan måste utredas
och beredas. Man måste ta hänsyn till remissinstanser
och annat. Jag förmodar att vi har samma uppfattning
om det. Vi har också samma uppfattning att det skall
ske skyndsamt och att vi behöver den här lagstiftning-
en så snart som möjligt, och vi får gemensamt hjälpas
åt så att så sker.

Anf. 11 SIVERT CARLSSON (c) replik:
Fru talman! Tack för ett positivt svar. Jag tolkar
det så. Men politik är att vilja, och ibland prioriterar
man saker och ting olika. Tack för svaret.

Anf. 12 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Anledningen till att Miljöpartiet inte
har reserverat sig i detta betänkande är just att bered-
ningen av ärendet pågår. En proposition skall enligt
utskottet presenteras våren 1998.
Drograttfylleriutredningens betänkande Droger i
trafiken överlämnades ju i september 1996 till rege-
ringen. Denna utredning har analyserat innebörden i
gräns- och nollvärden. Det kan finnas effekter för
sjuka människor som kommer att hindras att köra bil
utan att ha nedsatt körförmåga. Dessa människor kan
vara beroende av bilen i sitt arbete osv. Detta är inte
svart eller vitt. Det är alltid mycket mer komplicerat
när man börjar forska i ämnet. Det behöver kanske
utformas undantagsregler osv.
Vi har inte hunnit att sätta oss in i alla dessa pro-
blem. Därför är det mycket viktigt att läsa remissva-
ren och de utlåtanden som finns där för att få insikt i
de olika problemställningarna. Departementet bereder
ärendet och skall, som sagt, komma med ett förslag
till våren.
Jag ansluter mig till utskottets bedömning att det
pågående beredningsarbetet bör avvaktas, men att
förslag från regeringen inte får dröja. De måste abso-
lut komma till våren. Detta får inte förhalas. Även
Miljöpartiet är mycket angeläget om att det införs
lagar.
Slutsatsen är alltså att Miljöpartiet vill införa be-
stämmelser när det gäller droger i trafiken. Vi är lika
angelägna som reservanterna, men vi väljer att avvak-
ta beredningen av ärendet eftersom den är så nära
förestående.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)

6 § Lag om tilldelning av spårkapacitet

Föredrogs
Trafikutskottets betänkande 1997/98:TU2
Lag om tilldelning av spårkapacitet (prop.
1996/97:157)

Talmannen konstaterade att ingen talare önskade
ordet.
(Beslut fattades efter 11 §.)

7 § Mer tillgänglig kollektivtrafik

Föredrogs
Trafikutskottets betänkande 1997/98:TU3
Mer tillgänglig kollektivtrafik (prop. 1996/97:115)

Anf. 13 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s):
Fru talman! Det finns ingen stor anledning för mig
att driva detta ärende eftersom de som har fogat re-
servationer till betänkandet inte är närvarande i salen.
Jag vill bara säga att det är ett enigt utskott som står
bakom det mesta av det vi har skrivit i betänkandet.
Det finns några reservationer, men jag finner ingen
anledning att diskutera dem nu, eftersom mina med-
kombattanter inte är här. Därför yrkar jag bifall till
utskottets hemställan och samtidigt avslag på alla
reservationer som finns i betänkandet.

Anf. 14 SIVERT CARLSSON (c):
Fru talman! Som sades föreslås i propositionen om
mer tillgänglig kollektivtrafik att tillstånd till färd-
tjänst inte behöver meddelas om den sökande kan
tillgodose sitt transportbehov på annat sätt. Så sades i
propositionen. Den funktionshindrades ekonomiska
förhållanden skall således enligt regeringen vägas in i
beslut om tillstånd.
Centerpartiet delar inte den uppfattningen, vilket
är framfört motionsvägen. Syftet med propositionen
är att färdtjänst skall ses som en trafikfråga - inte som
ett bistånd. Det är, menar vi, den enskildes funk-
tionshinder och inte den personliga ekonomin eller
personens hemförhållanden som skall avgöra vem
som är färdtjänstberättigad. Jag är säker på att funk-
tionshindret för den enskilde ofta i sig är tillräckligt
besvärande och att det inte behöver fyllas på med ett
nagelfarande och ett ifrågasättande av den funktions-
hindrades personliga och ekonomiska förhållanden.
Jag är glad över att såväl socialutskottet som trafi-
kutskottet är av den uppfattningen och tillbakavisar
regeringens förslag i denna fråga genom att i betän-
kandet föreslå en förändrad lagtext vad avser sjunde
paragrafen. En mening i regeringens förslag lyder:
"Om den sökande kan tillgodose sitt transportbehov
på annat sätt, behöver tillstånd dock inte meddelas".
Förändringen innebär att denna mening utgår. På så
sätt behandlas färdtjänst som en trafikfråga och inte
som en fråga om bistånd. Det länder utskottet till
heder.
Med detta vill jag, fru talman, yrka bifall till hem-
ställan i betänkandet om tillgänglig kollektivtrafik.

Anf. 15 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Regeringens proposition om mer till-
gänglig kollektivtrafik innebär ett framsteg i arbetet
att underlätta för kommuner och landsting att inom
ramen för huvudmannaorganisationen planera och
samordna all trafik, alltså även färdtjänstresorna. Att
vi i den nya lagstiftningen behandlar färdtjänst som en
transportform och inte, vilket sker i dag, som en form
av bistånd, är ett framsteg som vi moderater kraftfullt
vill markera att vi ställer oss bakom.
I regeringens ursprungliga förslag ingick en be-
gränsningsregel som innebar att tillstånd ej skall med-
ges om den som söker om rätten till färdtjänst kan
tillgodose sitt transportbehov på annat sätt. Regering-
en blottlägger här en inställning som från våra mode-
rata utgångspunkter är helt oacceptabel och medger
en total godtycklighet när det gäller att avgöra hur
transportbehovet på annat sätt kan tillgodoses. Själv-
fallet är det den sökandes funktionshinder och inga
andra skäl som skall utgöra grunden för om tillstånd
till färdtjänst skall medges eller ej.
I det yttrande som socialutskottet avgett i ärendet
framgår det tydligt att man där delar vår bedömning
av vilka kriterier som avgör om färdtjänsttillstånd kan
beviljas. Att även trafikutskottet nu ställer sig bakom
detta synsätt tycker vi är positivt. Därmed kan den
plump som regeringen satt i protokollet raderas ut.
Fru talman! Med det förslag som nu är på väg att
antas ges det ökade möjligheter för kommuner och
landsting att inom ramen för huvudmannalagen hante-
ra såväl färdtjänst och riksfärdtjänst som ordinarie
kollektivtrafik. Det skapar enligt vår mening ekono-
miska incitament för bättre samordning i trafikutbu-
det, samtidigt som avvägningen mellan ökad handi-
kappanpassning av fordonen och investering i special-
fordon handläggs av en och samma instans.
De ekonomiska incitament som förslaget inrym-
mer i förening med det redan beslutade statliga inves-
teringsbidraget öppnar enligt vår mening möjligheten
att påskynda handikappanpassningen av kollektivtra-
fikens infrastruktur.
Fru talman! En av de principiella förändringarna i
det nya lagförslag som vi just nu hanterar innebär att
rätten att utfärda färdtjänsttillstånd för såväl kommu-
nal- som riksfärdtjänst kan delegeras till den länstrafi-
kansvarige oavsett om denne är ett aktiebolag eller
om verksamheten bedrivs i någon annan form. Jag vill
dock här understryka vikten av att en sådan till-
ståndsgivning får tillämpas endast efter det att den
sökandes hemkommun avgett ett yttrande i frågan.
Enligt förvaltningslagen, som här har sin tillämpning,
medges den sökande rätten att i domstol pröva myn-
dighetens beslut.
Beträffande avgiftsfrågorna, som ingående be-
handlas i betänkandet, sammanfaller vår uppfattning
huvudsakligen med den som Handikapputredningen
angett. Vi menar att den funktionshindrade så långt
som möjligt skall kunna leva ett normalt liv. Eftersom
färdtjänstresor är en ersättning för eller ett komple-
ment till kollektivtrafik bör enligt vår mening taxe-
sättningen följa samma principer. Vi delar utskottsma-
joritetens förslag att avgifterna måste vara skäliga och
inte får överstiga tillståndsgivarens självkostnad.
Fru talman! Det förevarande lagförslaget ger en-
ligt vår mening goda förutsättningar till en ökad sam-
ordning av färdtjänstresandet och den konventionella
kollektivtrafiken. På det operativa området har läm-
nats stor frihet för länsansvariga att inom lagförslagets
ramar själva utforma verksamheterna. De ekonomiska
incitamenten är tydliga, och det är vår övertygelse att
såväl ekonomin som alla kategorier kollektivresenärer
skall uppleva förändringarna som positiva. Vi förvän-
tar oss att de förändringar som sker skall gå i positiv
riktning.
I ett avseende vill dock regeringen och utskottsma-
joriteten binda trafikutövarna vid ett krav som vi
upplever som både onödigt och byråkratiskt. I 3 kap.
6 § fastläggs att länstrafikansvariga skall upprätta en
trafikförsörjningsplan. Trafikutskottet skriver i detta
betänkande på s. 16 följande: "Någon närmare regle-
ring finns dock varken av planens innehåll eller av hur
den bör antas. Trafikförsörjningsplanernas form och
standard varierar också betydligt mellan olika län.
Enligt utskottets mening utgör trafikförsörjningspla-
nen ett viktigt dokument för att få till stånd en hel-
hetssyn på kollektivtrafiken i länen, en plan som även
bör innefatta åtgärder för att skapa en mer tillgänglig
och miljöanpassad kollektivtrafik".
Fru talman! Våra länstrafikbolag är i dag stora och
professionella hanterare av kollektivtrafikproblemen.
Ägarinflytandet från kommuner och landsting är en
viktig faktor när det gäller att uppnå balans mellan
ekonomiska, miljömässiga och operativa mål. Att
ansvaret för färdtjänstfrågorna nu ännu tydligare in-
tegreras med uppgiften att snabbt och effektivt erbju-
da kollektiva transportmöjligheter är ett naturligt led i
utvecklingen. De för kollektivtrafiken ansvariga för-
fogar över teknik och kunskap om hur balansen mel-
lan ägarinformation och bibehållen effektivitet skall
kunna hanteras.
Att i lagtext reglera och kräva att särskilda trafik-
försörjningsplaner skall upprättas betraktar jag som
ett utslag av en blandning mellan klåfingrighet och
storebrorsmentalitet. Framgångsrika länstrafikbolag
har för sin verksamhet planeringsinstrument som
uppfyller de lokala och regionala kraven, och det
anser vi vara det viktigaste. Vi menar därför att den
del av lagtexten som säger att framtagande av trafik-
försörjningsplaner skall vara obligatoriskt är onödig
och bör mönstras ut.
Jag yrkar därför bifall till reservation nr 3 i betän-
kandet.

Anf. 16 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Fru talman! Jag vill inleda med att be utskottet och
talmannen om ursäkt för min dåliga planering. Det var
ett litet missöde som jag hoppas inte skall inverka i
alltför hög grad på det jag skall säga.
Vi är väldigt glada över att trafikutskottet, efter att
ha remitterat den här propositionen till socialutskottet,
har bestämt sig för att markera en väldigt tydlig för-
ändring i propositionen i fråga om synen på färdtjänst
och riksfärdtjänst. På s. 9 i betänkandet skriver utskot-
tet angående färdtjänsttillstånd:
"Socialutskottet erinrar i sitt yttrande om att syftet
med att ersätta bestämmelserna om färdtjänst i social-
tjänstlagen med en särskild lag om färdtjänst är att
färdtjänst fortsättningsvis skall behandlas som en
transportform och inte som en form av bistånd för att
uppnå en skälig levnadsnivå. I konsekvens härmed
anser socialutskottet att det endast är den enskildes
funktionshinder som bör få läggas till grund för be-
dömningen av om tillstånd till färdtjänst skall medde-
las. Omständigheter som den sökandes ekonomiska
förhållanden eller någon närståendes tillgång till bil
bör således inte påverka avgörandet. Enligt socialut-
skottet bör därför den andra meningen i första stycket
i regeringens förslag till 7 § lag om färdtjänst utgå."
Det här ställer sig trafikutskottet bakom. Det är
förstås en stor förändring i förhållande till regeringens
syn på färdtjänst och den lagstiftning som finns. Mot-
satsen skulle vara att människor med funktionshinder
inte räknas som egna individer utan i samhällets ögon
på grund av sitt funktionshinder alltid vara tvungna att
vara beroende av en närstående. Det här synsättet
bygger på en människosyn och en inskränkning i
individens frihet som Miljöpartiet de gröna vänder sig
emot, inte bara i fråga om funktionshindrade utan
även i fråga om kvinnors ekonomiska makt i samhäl-
let, barnens rätt, äldres rätt och invandrares rätt till att
på så jämlika villkor som möjligt verka och leva i ett
samhälle som fullvärdiga individer. Vi vänder oss
alltså emot en förlegad människosyn, som bygger på
att vissa människor skulle vara dömda att ligga andra
människor till last. Tillsammans, solidariskt, kan vi
hjälpas åt att skapa frihet för alla människor.
Det är klart att det är en lättnad att socialutskottet
och trafikutskottet nu förespråkar samma linje, men
tyvärr lyckas utskotten inte vara konsekventa fullt ut.
Vad gäller själva färdtjänstvillkoren, dvs. hur lagen
omsätts i praktiken, gäller nämligen andra skäl för
bedömning. Den tidigare bedömningsgrunden lydde:
"I konsekvens härmed anser socialutskottet att det
endast är den enskildes funktionshinder som bör få
läggas till grund för bedömningen av om tillstånd till
färdtjänst skall meddelas." Nu kan helt plötsligt
kommunalekonomiska skäl räknas in i bedömningen.
Visst är det så att kommunalekonomiska omständig-
heter påverkar utbudet av transport till alla kommu-
ninvånare. Jag håller med om det. Men de funktions-
hindrade utgör ju faktiskt en mindre grupp, och kost-
naden för kommunerna för transporter räknat per
individ är högre för den här gruppen än för resten av
kommuninvånarna.
Vilka blir konsekvenserna av det här? Jo, jag tror
att kostnaden för färdtjänst inte kommer att räknas in i
det allmänna utbudet av kommunala transporter och
därmed slås ut över hela servicen, utan färdtjänsten
kommer att betraktas som ett eget utgiftsområde.
Kostnaden kommer då att bedömas utifrån det enskil-
da anslaget och därmed se väldigt hög ut.
Mot den här bakgrunden är det förstås lättare för
en kommun att inskränka den funktionshindrades rätt
till färdtjänst. Kommunen kan alltså åberopa kommu-
nalekonomiska skäl för att inskränka antalet resor.
Lagtexten stipulerar att det skall finnas ett skäligt
utbud. Ordet "skäligt" i en lagtext är ingen garanti för
att det inte skulle kunna ske betydande inskränkningar
eller begränsningar. Jag tror att det finns en risk för
att glappet mellan sparniten på färdtjänstens område
och handikappanpassningen av den övriga kollektiv-
trafiken kommer att bli större.
Det talas t.ex. i betänkandet om nödvändigheten
av att minska antalet "icke nödvändiga resor". Men
vem bedömer vad som är en nödvändig resa? Vem
ifrågasätter att en person som just satt sig på ett tun-
nelbanetåg skall genomföra en nödvändig resa? Är
det t.ex. onödigt att åka i väg och hälsa på vänner
några gånger i veckan? Är det inte nödvändigt att åka
i väg för att titta på en utställning eller gå på bio?
"Icke nödvändiga resor" är en formulering som enligt
min mening kränker de funktionshindrades rätt att
vara fria individer i ett samhälle som redan begränsar
deras möjligheter just på grund av funktionshindret.
Beträffande den invändning vi har skrivit i vår
motion om begränsningen av antalet resor säger ut-
skottet att det än så länge är så få kommuner som
ägnar sig åt detta. Det är definitivt inget betryggande
svar, eftersom det betyder att man i den utvärdering
som aviseras med väldigt stor sannolikhet kommer att
acceptera en viss inskränkning i vissa kommuner. Det
är något vi inte kan ställa upp på.
Med det här vill jag yrka bifall till reservation nr
2.

Anf. 17 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s):
Fru talman! Jag konstaterar att Lars Björkman och
jag är överens om att det för en väl fungerande trafik-
försörjning krävs trafikförsörjningsplaner. Vi skiljer
oss dock i synen på om krav skall finnas på hur pla-
nerna skall se ut och hur de bör antas. Till grund för
utskottets uppfattning vill jag nämna att det i dag
råder stor variation på hur trafikförsörjningsplanerna
ser ut. I de flesta län är man ambitiös. I andra län är
man dock inte lika duktig och nöjer sig enligt vad jag
har hört i princip med att häfta ihop länets tidtabeller
till en bunt som sedan skickas ut till bl.a. länets kom-
muner för samråd. Jag tycker att detta exempel talar
för att trafikförsörjningsplanerna bör stagas upp,
särskilt i ett läge när planen enligt den nya lagstift-
ningen får ökad betydelse för kollektivtrafikens han-
dikappanpassning.
Jag kan instämma i mycket av vad Elisa Abascal
Reyes sade om färdtjänstvillkoren. Vi får följa frågan.
En utredning skall ju se över detta, och det finns möj-
lighet att återkomma och åtgärda brister som kan
finnas.
Med det vill jag än en gång yrka bifall till utskot-
tets hemställan och avslag på alla reservationer.

Anf. 18 TALMANNEN:
Jag vill erinra om att talarna själva har skyldighet
att hålla reda på hur pass fort debatten går i kamma-
ren så att de kan infinna sig i tid och vi slipper onödi-
ga förseningar.

Anf. 19 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Jag ber om ursäkt för min försenade
ankomst. Ingen annan kan ta ansvar för den än jag
själv, och skammen skall jag själv också bära.
Claes-Göran Brandin har gett mig möjlighet att ta
upp sakfrågan, vilket jag är tacksam för. Jag vill inte
påstå att hans nyss framförda argument stärker mig i
tron att det finns något viktigt skäl för att ålägga de
olika trafikhuvudmännen att upprätta en trafikför-
sörjningsplan. Egentligen är den så tandlös, sett ur
regeringens synpunkt, att man inte på något sätt kan
ålägga företagen att göra förändringar, förbättringar
eller andra avvikelser.
Som jag sade i mitt anförande upplever jag att
detta är en klåfingrighet. Framför allt är det en kvar-
leva från en gammal lagstiftning som man nu använ-
der sig av för att på något sätt ge statsmakten möjlig-
het till legal insyn i de länsansvarigas verksamhet. Det
blir en insyn som inte ger möjlighet att göra några
korrigeringar. Jag tycker nog att vi skall betacka oss
för sådana här meningslösa lagparagrafer och i stället
inrikta oss på de vitala frågor som tangeras i det här
sammanhanget. Det är dem vi skall sikta in oss på och
ge största möjliga respekt för.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)

8 § Nollvisionen och det trafiksäkra samhäl-
let

Föredrogs
Trafikutskottets betänkande 1997/98:TU4
Nollvisionen och det trafiksäkra samhället (prop.
1996/97:137)

Anf. 20 BIRGITTA WISTRAND (m):
Fru talman! Först vill jag yrka bifall till reserva-
tionerna 1, 5 och 9.
Den här propositionen handlar om nollvisionen
och det trafiksäkra samhället. Jag vill börja med att ge
några siffror om hur det ser ut i dag.
År 1989 dog 904 människor i trafiken, 5 790 blev
svårt skadade och 17 741 lätt skadade. År 1996 om-
kom 537 människor i trafiken, 3 837 blev svårt ska-
dade och 16 973 lindrigt skadade. Detta trots att anta-
let bilar har ökat och trots att trafikmängden över
huvud taget har ökat.
Man borde egentligen tycka att det här är en bra
utveckling. Antalet dödade och skadade går ned. Med
det borde man kanske nöja sig och acceptera situatio-
nen. Men det tycker inte vi. Vi tycker att man i prin-
cip inte kan acceptera att människor dödas eller ska-
das på vägarna. Det skall man särskilt inte göra när
man vet att det går att stoppa och när man t.o.m.
många gånger vet hur man skall stoppa det.
Det finns en rörelse som heter En Rökfri Genera-
tion. Kanske skulle vi bilda en organisation eller en
rörelse som heter Den skadefria generationen. Det är
precis vad nollvisionen handlar om. Den bygger alltså
på insikten om att det inte är olyckan i sig som är
problemet. Det är den skada som olyckan åstadkom-
mer som är själva problemet. När man inser det här,
förstår man att man också måste lösa problemet på ett
annat sätt.
Det är svårt att förutsäga olyckor och därför är det
svårt att förebygga dem. Däremot vet vi väldigt
mycket om vad som inträffar när skadorna väl har
uppstått. Orsakerna kan vara tusentals olika. Men till
syvende och sist är det två faktorer som avgör vad
som inträffar när olyckan väl har hänt. Det är dels hur
kraftigt våld som människan utsätts för, dels vilket
motstånd den enskilde har när han eller hon utsätts för
det här våldet.
Ingen av oss är felfri. Inte heller har vi ännu fått
felfria bilar. Dessutom är faktiskt livet både ovisst,
osäkert och oförutsägbart. En morgon är det plötsligt
halka, trots att väderleksrapporten har lovat sol och
varmt väder. Älgar springer faktiskt över andra vägar
än dem där det står varningstecken. Ibland är vi inte
riktigt på vår vakt när vi talar i mobiltelefon eller har
bråkande ungar i baksätet. Dimma och brådska är inte
heller någon bra kombination i trafiken. Vi har dålig
skyltning, vi kan ha fel på vindrutetorkare, på ljuset,
tjälskott förekommer, lekande barn. Det finns alltså
tusen och tusen oförutsedda händelser som orsakar de
här trafikolyckorna.
Det nollvisionen handlar om är alltså att för det
första göra de här misstagen så små och obetydliga
som möjligt, dvs. förebygga olyckor. Om olyckan
trots allt inträffar skall man för det andra ha en trafi-
kapparat som är så utformad att man kan förebygga de
skador som uppträder. Om olyckan ändå inträffar
skall det för det tredje finnas personal som på ett
snabbt och professionellt sätt kan ta hand om de ska-
dade.
Vägverket, som ligger bakom nollvisionen, tycker
att det här är en lönsam investering. Man räknar med
att trafikskadorna i dag kostar 20 miljarder kronor.
Därtill kommer allt annat, alla men, sorg och smärta
hos dem som kanske överlever och som får leva ett
halvt liv.
Vi moderater ställer upp på nollvisionen. Vi anser
målet med noll skadade och noll dödade vara en riktig
vision. Egentligen är det inte något nytt inom trafi-
kområdet. Både flyg- och järnvägstrafik har haft de
här visionerna sedan länge. Vi tycker också att det är
rimligt att ansvaret för att köra säkert och skadefritt
skall delas mellan trafikanterna och dem som utfor-
mar vägsystemet.
Vi tycker att det är riktigt att man har satt upp den
här nollvisionen. Det är en förutsättning för att nå
fram. Däremot delar vi inte alla de olika förslagen på
hur man verkligen skall nå dit.
Först och främst tycker vi att det är viktigt att
människor måste förstå vad den här visionen går ut
på. Det är ett helt nytt synsätt när det gäller hur man
skall ta ansvar för sig själv och sin trafik. Därför tror
vi mycket på attitydfrämjande arbete. Vi tror också att
det är viktigt att den här typen av reformer, som att få
möjlighet att sänka hastigheten till 30 km, sker på ett
sådant sätt att inte respekten för hastighetsnedsätt-
ningar minskar ännu mer. Risken finns att man gör så
i dag och att vi alltså får en försämring av trafiksäker-
heten på det sättet.
Dessutom tycker jag att det är oerhört viktigt att se
på transporter, rörlighet, bil, tåg, ja, ni vet att jag
också gillar cyklar. Det är en frihetsfråga. Det är inte
bara viktigt för vår ekonomiska utveckling, det är
också viktigt för oss att kunna röra oss fritt. Därför
känner jag att det är viktigt att säga emot regeringen
här. Då och då tycker jag att det andas en viss fient-
lighet mot trafik över huvud taget. Det kan kanske
gälla oss stockholmare särskilt. Därför är det inte
genom att minska trafikarbetet som vi skall nå nollvi-
sionen. Själva utmaningen i detta ligger just i att trots
att trafikarbetet ökar, skall vi nå fram till nollvisionen.
Regeringen säger i propositionen, fru talman, att
man inte kan uppskatta de långsiktiga kostnaderna för
att uppnå nollvisionen. Men det tycker jag att man
måste börja göra. På samma sätt som man kan se att
trafikskadorna uppgår till 20 miljarder, måste man
kunna räkna fram hur mycket nollvisionen får kosta
att genomföra. När jag har sagt det måste jag natur-
ligtvis säga att människoliv är ovärderliga. Männi-
skoliv kan inte räknas i pengar. Trots det kan det inte
få kosta vad som helst. Det är också lätt att dölja sig
bakom den här visionen och dra på sig onödigt stora
kostnader, och det är vi moderater emot.
Sedan vill jag ta upp en fråga som ligger i nollvi-
sionsarbetet. Det var Vägverkets förslag att man
skulle minska antalet orter där förarprov skulle få
avläggas från 138 till 43 och senare till 66. Här är
faktiskt utskottet enigt, och det tycker jag är mycket
bra. Det här var ett sådant förslag där man tog uppnå-
endet av nollvisionen till intäkt för den stora föränd-
ringen. Nu blir det så att man ser över körkortsut-
bildningen, och antalet orter är kvar. Det tror jag att
både blivande körkortsinnehavare och bilskolor är
tacksamma för. Det är vi också.
Jag vill faktiskt också säga att vi inte kan ställa
upp på en del av de förslag som regeringen lägger
fram. Vi tror att de inte kommer att föra oss närmare
nollvisionen, och de är onödigt byråkratiska och dyra.
Först och främst gäller det att vi har ett skattesys-
tem som i dag missgynnar säkra bilar, eftersom det är
viktbaserat. Det betyder att extra säkerhetsutrustning
beskattas hårdare. Det kan vi inte ställa upp på.
Kommunikationsutredningen, KOMKOM, kom
med liknande förslag om att det skall bli dyrare med
tyngre fordon. Forskningen försöker nu ta fram lättare
fordon som är säkrare och fordon som drar mindre
bensin. Men än så länge är vi inte där, och till dess
måste vi ändra skatten så att det blir en låg skatt även
på säkra bilar.
Regeringen vill också starta en ny myndighet som
skall ta hand om trafikinformatiken. Det är ett viktigt
område. Men vi anser att den skall skapas av markna-
den, därför att då kommer den att utvecklas på rätt
sätt och snabbare. Den här nya tekniken växer mycket
fort. Dessutom finns det redan myndigheter, som
NUTEK och Konsumentverket, som arbetar med de
här frågorna. Därför behövs det färre myndigheter och
inte fler på det statliga området, utan fordonsutveck-
lingen bör ske på den privata marknaden.
Det tredje området som jag vill ta upp är det som
handlar om att de som har drabbats av olyckor skall
bli omhändertagna snabbt och bra. Vi menar att sjuk-
skrivningarna skall tas hand om av trafikskadeförsäk-
ringen, i stället för som det är i dag. Vi tror att hela
området då skulle bli mer intresserat av att snabbt ta
hand om de olycksdrabbade men också få till stånd en
annan diskussion om hur t.ex. trafikinformatiken skall
utvecklas. I dag finns inte det intresset, i och med att
sjukskrivningarna inte alls är kopplade till att en
olycka har skett genom en trafikolycka.
Min förhoppning är självklart att vi skall nå noll-
visionen fort och till så låga kostnader som möjligt,
när det gäller både människor och annat.

Anf. 21 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Fru talman! Jag vill inleda med att instämma i
Lars Björkmans sista inlägg i den förra debatten, om
personligt ansvar.
Miljöpartiet de gröna tror, till skillnad från Mode-
raterna, att den stora ödesfrågan för trafiksäkerheten
är inte enbart konkreta åtgärder. Det handlar också
om vägtrafiken skall öka eller inte. Andelen männi-
skor som skadas eller dör i trafiken kommer att öka
om trafiken ökar. Risken för olyckor kommer också
att intensifieras med trängsel och med ökad belastning
på våra vägar. Vi anser då att trafiksäkerhetsmålet,
nollvisionen - som vi självfallet stöder och som grun-
dar sig på en självklar människosyn - måste konkreti-
seras och även omfatta delmål.
Ett av delmålen måste vara att få ned bilåkandet i
storstäderna. Det måste helt enkelt minska till förmån
för trafiksäkrare transportslag, t.ex. kollektiva trans-
porter. Risken för en resenär att skada sig eller dö är
mycket mindre i den kollektiva trafiken än i biltrafi-
ken. Det är alltså fullt rimligt att ställa sig bakom den
linje som vi föreslår, att man också inriktar sig på att
informera aktivt om alternativen till bilåkandet och
framställa dem på ett attraktivt sätt och även se till att
åtgärderna blir attraktiva. Det är en viktig trafiksäker-
hetsåtgärd, enligt vår mening.
Ett annat område som för oss i Miljöpartiet är oer-
hört viktigt är barnens trafiksäkerhet. I dag tog jag del
av uppgiften att 86 % av babyarna färdas med bilbälte
i barnstol. Det är utmärkt. Vad som däremot är an-
märkningsvärt är att barnens trafiksäkerhet inte är ett
eget reformområde. Jag tänker bara på vad som har
hänt det senaste dygnet. I går kväll skadades en pojke
allvarligt i Stockholm när han klev av bussen och
hamnade under den. Över huvud taget kan man säga
att uttrycket "barn är mjuka och bilar är hårda" gäller
fortfarande - ingenting har förändrats där.
Just därför att barn är en särskilt utsatt grupp i
trafiken skall de också prioriteras i trafiksäkerhetsar-
betet. Det är också ett uttalande och ett ställningsta-
gande som riksdagen har ställt sig bakom tidigare,
men det måste omsättas mer konkret och bli ett eget
reformområde i det gällande nationella trafiksäker-
hetsprogrammet.
På samma sätt anser vi att större arbete bör läggas
ned från Vägverkets sida när det gäller kvalitetssäk-
ring av skolskjutsar, att Vägverket aktivt skall infor-
mera kommunerna och hjälpa dem i detta kvalitets-
säkringsarbete.
Det finns många andra saker som Miljöpartiet har
motionerat om, men jag kommer inte att ta upp dem.
Det gäller t.ex. trafiksäkra småbilar, att vi måste gå
från ett bränsleslukande bilsamhälle till ett samhälle
med bilar som är betydligt effektivare och lättare,
detta av miljöskäl. I arbetet på väg dit måste det ut-
vecklas trafiksäkrare småbilar.
När det gäller cykeltrafiken skulle jag bara kort
vilja säga att trafikpolitiken och planeringen av cy-
kelbanor tyvärr skiljer sig från kommun till kommun
och från län till län. Detta är någonting som måste
genomarbetas. Vägverket borde egentligen satsa mer
aktivt på detta. Allvarliga skaderisker uppstår för
cyklisterna på grund av själva planeringen av cykel-
vägarna, och det finns direkta punkter där olycksris-
ken är extra stor.
När det gäller transport av farligt gods skulle vi
vilja ha en större likställighet mellan vägtrafiken och
andra transportslag. Man bör eventuellt överväga en
tillståndsplikt för transport av farligt gods på väg. Det
är inte bara bränsle och kemikalier som transporteras
på väg, utan det senaste exemplet är att kadaver, bl.a.
salmonellasmittade kadaver, fraktas till anläggningen
i Stenstorp, som heter Konvex. Invånarna i området
kring anläggningen har drabbats på det sättet att de
har hittat kadaverdelar längs vägen som har ramlat av
bilarna. De är otroliga infektionshärdar och direkt
farliga för människor. Det är någonting som borde
kunna åtgärdas, men frågan är om det går inom gäl-
lande lagstiftning.
När det gäller körkort är vi medvetna om att det
finns många frågetecken kring yngre förares beteende
i trafiken. Det är klart att den diskussionen skall föras
i samband med körkortsfrågan.
Vi vill också uppmärksamma den del som handlar
om äldres funktion i trafiken. Vi vill inte hamna i
diskussionen om huruvida man skall införa väldigt
starka restriktioner, dvs. helt ta bort möjligheten för
äldre människor med viss nedsättning i körförmåga
eller behålla den fullt ut. Vi tror att man måste anpas-
sa körkortet efter nedsättningen i funktionerna. För
den som har dåligt mörkerseende eller dålig hörsel
kan det vara mindre negativt i vissa körsituationer,
och en ökad differentiering skulle göra det möjligt för
många äldre att behålla körkortet även när de har
nedsatt förmåga. Ett dagsljuskort skulle t.ex. kunna
övervägas, och ett körkort som inte gäller på motor-
vägar är en annan variant. Internationella erfarenheter
av ökad differentiering för äldre har också varit goda.
Det betyder att man har kunnat behålla en frihet för
äldre människor att ha kvar sin bil och kunna köra.
Jag vill yrka bifall till reservationerna nr 2 och nr
10.

Anf. 22 BIRGITTA WISTRAND (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag helt
delar Elisa Abascal Reyes inställning att Vägverket
borde ägna mer tid åt cykelvägar. Jag motionerade
förra året om att det borde bli ett stomnät även för
cykelvägar.
Anledningen till att jag begärde replik var att jag
reagerade mot Elisa Abascal Reyes fientliga inställ-
ning till persontrafik i stora städer. Om det fanns en
fungerande kollektivtrafik skulle vi självfallet kunna
använda oss av den, men så länge det inte finns en
fungerande kollektivtrafik i någon stor stad i Sverige
måste vi tycka att det är självklart att människor skall
få transportera sig på det sätt som är det bästa. Det
gäller särskilt barnfamiljer och äldre. Jag förstår inte
den här fientliga inställningen. Jag hör ju att Elisa
Abascal Reyes samtidigt säger att de äldre skall få
behålla sina körkort därför att det är en frihetsfråga.
Det är precis vad det är, dvs. att ha rätt att köra sin bil
när man behöver göra det.

Anf. 23 ELISA ABASCAL REYES (mp) re-
plik:
Fru talman! Vår fientliga inställning, som Birgitta
Wistrand talar om, har vi diskuterat i många samman-
hang. Jag vill inte använda uttrycket fientlig inställ-
ning. Den största anledningen till att vi vill minska
bilåkandet i storstäderna är att miljö- och hälsokon-
sekvenserna är så pass allvarliga. Vi är inte beredda
att fortsätta i det här systemet och ta risken med så
allvarliga konsekvenser för såväl natur som barn. 400
barn besöker akutmottagningarna varje år i Stock-
holms län på grund av luftföroreningar i den yttre
luften. Det är anledningen.
Birgitta Wistrand överdriver när hon säger att det
inte finns någon fungerande kollektivtrafik. Jag åkte
tunnelbana till jobbet i morse. Det gick alldeles ut-
märkt. Det var många hundra tusen med mig som
gjorde det. Man får inte överdriva.
Vi vill inte förbjuda bilismen. Däremot vill vi be-
gränsa användandet mera. Vi tror att det är en bety-
delsefull del i trafiksäkerhetsarbetet. Det innebär ju
att risken för olyckor minskar om fler människor
använder ett mindre utsatt trafikslag.

Anf. 24 BIRGITTA WISTRAND (m) re-
plik:
Fru talman! Då krävs för det första en väl funge-
rande kollektivtrafik. Det är bra för Elisa Abascal
Reyes att hon kan resa kollektivt till jobbet, men det
är många som inte kan det. Det är många som har små
barn och som inte tycker att de kan dra ned dem i
tunnelbanan.
Syftet att minska bilismen i städer är självklart
gott. Vi vet också att många av dem som tar bilen gör
det i onödan. Då vore det väl bättre att lära människor
när man skall ta bilen i stället för att vara fientlig och
säga nej och komma med förbud. Jag tror inte att
förbud har någon effekt.

Anf. 25 ELISA ABASCAL REYES (mp) re-
plik:
Fru talman! Först vill jag understryka att vi aldrig
någonsin har talat om förbud för biltrafiken. Däremot
har vi talat om ekonomiska styrmedel för att minska
bilåkandet. Vi har ett budgetförslag i år, liksom
många andra år, och en aktiv politik för att förbättra
kollektivtrafikens möjligheter.
Vi är alltså inte fientliga till resandet, utan formen.
Birgitta Wistrand säger att det är en frihet för vissa
människor. Det är klart att det är en frihet, t.ex. för
äldre. Men bilåkandet och bilismen som system är
inte en frihet. Det är ett gissel för de 40 % astmatiker
t.ex. som vi har i Stockholmsregionen.
Det här måste man ta med i beräkningen.
I motionen, som jag är övertygad om att Birgitta
Wistrand har läst mycket noggrant, har vi talat om att
aktivt informera och att aktivt stimulera människor att
använda ett annat trafikslag. Vi har inte försökt att
tvinga människor att ta med sina barn i tunnelbanan.
Det är alltså en kombination av ekonomiska styr-
medel, information och förbättringar av befintligt
kollektivtrafiksystem.

Anf. 26 LENA SANDLIN (s):
Fru talman! I dag debatterar vi trafiksäkerhet här i
kammaren. Det är inte något unikt med det. Trafiksä-
kerhet har diskuterats många gånger tidigare. Det som
är unikt är sättet vi debatterar trafiksäkerheten på.
Regeringen har överlämnat en inriktningsproposi-
tion angående nollvisionen. Det är med utgångspunkt
i den vi i dag debatterar.
Nollvisionen bygger på en insikt. Insikten går ut
på att det inte är olyckan i sig som är problemet. Pro-
blemet är den skada som olyckan förorsakar. När man
väl inser det ser man också att det finns en lösning.
Många myndigheter och organisationer har del i
arbetet att göra vägtransportsystemet så säkert som
möjligt. Det handlar naturligtvis om riksdag, regering
och kommuner. Men det handlar också om Rikspo-
lisstyrelsen, länsstyrelserna, domstolarna och lands-
tingen. Tillsammans stiftar vi lagar och övervakar
människors beteende i trafiken.
Frivilligorganisationernas arbete får vi absolut inte
underskatta. De gör ett mycket stort arbete, och ett
mycket värdefullt arbete. Det finns många fler som är
engagerade i det här arbetet. Jag kan nämna försäk-
ringsbolagen, trafikskolorna och många andra.
Det nuvarande systemet bygger helt på att trafi-
kanterna följer gällande normer, lagar, regler och råd.
De förutsätts vara allmänt förståndiga, försiktiga och
alltid fatta riktiga beslut. Det fungerar givetvis inte
alltid på det sättet. Därför måste trafiksystemet vara
organiserat så att vanliga människors misstag inte
utlöser en katastrof.
Det innebär inte att individen slipper undan sitt
ansvar, men det innebär att individen inte längre själv
skall bära hela ansvaret, som det faktiskt har varit
hittills.
När en bilförare för ett ögonblick är ouppmärksam
vid landsvägskörning skall det inte leda till en så
kraftig krock med en annan bil att utgången blir död-
lig eller ger livslånga skador. Detsamma gäller om
föraren kör av vägen. Går det då verkligen att undvika
sådana här skador? Ja, det går. Vi kan sätta upp mitt-
barriärer så att det inte finns några möjligheter att
frontalkrocka. Vi skall ha sett till att det inte finns
några alltför hårda hinder att drabbas av om vi kör av
vägen. Eller också måste hastigheterna vid sådana
tillbud vara så låga att det inte blir några svåra följder.
Ett annat sätt är att minska krockkraften med hjälp
av deformationszoner på bilarna.
Om en fotgängare är ouppmärksam för ett ögon-
blick får inte heller det kunna leda till att en bil eller
buss kör ihjäl honom eller henne. Det mest radikala är
att fotgängare och fordonstrafik skiljs åt helt och
hållet. Där det inte är möjligt måste vi försäkra oss
om att hastigheten hålls så låg att skadorna inte blir så
svåra att de leder till döden eller invaliditet.
Fru talman! Nollvisionen förutsätter en helt ny an-
svarsfördelning för vägtransportsystemets trafiksäker-
het. Ansvaret måste vara delat mellan trafikanterna
och de s.k. systemutformarna. Med systemutformare
avses offentliga och privata organ som ansvarar för
utformning och drift av olika delar av vägtransport-
systemet, t.ex. vägarna, fordonen och transporttjäns-
terna. Detta berör naturligtvis också dem som ansva-
rar för de olika stödsystemen för en säker vägtrafik,
såsom regelverk, utbildning, information, övervak-
ning, räddning, vård och rehabilitering.
Systemutformarna måste ha det yttersta ansvaret
för vägtransportsystemets hela säkerhetsnivå. Trafi-
kanterna är liksom tidigare skyldiga att visa hänsyn,
omdöme och ansvar i trafiken. De skall följa tra-
fikreglerna. Om trafikanterna inte tar sin del av ansva-
ret på grund av t.ex. bristande kunskap och acceptans
eller bristande förmåga, eller om personskada uppstår
eller riskerar att uppstå av andra orsaker måste syste-
mutformarna vidta ytterligare åtgärder i den mån det
krävs för att motverka att människor dödas eller ska-
das allvarligt.
En utredning kommer att tillsättas för att bl.a.
klargöra hur det allmännas och näringslivets ansvar
för trafiksäkerheten kan och bör preciseras.
För att främja trafiksäkerheten föreslår regeringen
att förutsättningarna för att inrätta en organisation
med uppgift att stödja privata och offentliga organ vid
upphandling av fordon, väginformatik och annan ny
teknik inom fordonsområdet skall utredas.
I dag förekommer ingen naturlig efterfrågan på de
nya systemlösningarna. Därför tycker vi att det är av
stor vikt att frågan utreds.
I dag finns det flera intressanta tekniska system-
lösningar inom fordons- och väginformatikens områ-
de. Det handlar i det korta perspektivet främst om
bältespåminnare och alkolås. Litet längre fram kan det
även bli aktuellt med elektroniska körkort och intelli-
genta farthållare.
I samband med att jag nämner det tycker jag att
det är på sin plats att nämna att regeringen liksom
utskottet anser att den personliga integriteten är
mycket viktig att bevaka när man utvecklar och intro-
ducerar de här nya systemlösningarna.
Fru talman! Av de personer som dör till följd av
trafikolyckor avlider ungefär 2/3 på olycksplatsen och
1/3 efter ankomsten till sjukhuset. Endast ett fåtal dör
under själva ambulanstransporten. Sverige har en
högre andel dödsfall utanför sjukhus än andra länder i
västvärlden.
Både nationella och internationella studier visar
att tiden mellan olyckan och den första adekvata vår-
dinsatsen i många fall är avgörande för överlevnad
och grad av hälsoförlust.
För att kunna ge adekvat vård med kort insatstid
krävs det effektiva transporter. Med vägburen ambu-
lanstjänst är tidsfaktorn ganska given och kan i prin-
cip inte ändras. Tidsåtgången vid en ambulanstrans-
port varierar mellan olika tätorter och olika delar av
vårt land. Tillgängligheten till ambulanshelikoptrar är
en viktig faktor för att snabbt möjliggöra kvalificera-
de medicinska insatser och för att vid behov snabbt
och skonsamt transportera patienter till sjukhus med
erforderliga vårdresurser. Utifrån denna insikt skall
förutsättningarna för ett sammanhängande system
med ambulanshelikopter utredas.
Regeringen föreslår också att kommunerna skall få
en möjlighet att införa en hastighetsbegränsning på 30
km/tim vid blandtrafik i tätbebott område. En sådan
inriktning kommer att medföra att tätortens gatunät i
större utsträckning anpassas till gåendes och cyklis-
ters villkor.
Det är viktigt att denna möjlighet för kommunerna
hanteras på ett sådant sätt att de går att försäkra sig
om att begränsningen accepteras och efterlevs. För att
långsiktigt kunna säkerställa detta krävs det en sam-
ordning och samverkan mellan olika byggnadsteknis-
ka åtgärder, väginformatik, trafikövervakning, opini-
onsbildning och riktad trafikinformation.
Statens väg- och transportforskningsinstitut beräk-
nar att med de sänkta hastigheterna skulle antalet
trafikdödade i tätbebyggt område kunna minskas med
70 % och antalet svårt skadade med ca 60 %.
Utbildning är en mycket viktig fråga för trafiksä-
kerhetsarbetet. Regeringen föreslår bl.a. att en utred-
ning skall tillsättas för att utreda den framtida förar-
utbildningen. Man betonar att det är viktigt att belysa
förutsättningarna för att introducera en körkortsut-
bildning i etapper, dvs. en stegvis körkortsutbildning.
I samband med detta har ett enigt utskott uttalat att
den av Vägverket planerade minskningen av antalet
provorter där förarprov får avläggas inte skall genom-
föras i avvaktan på att den aviserade utredningen om
ett nytt system för förarutbildningen är klar.
När det gäller utbildning och information ser Väg-
verket för närvarande över frågor som rör skolans
arbete med trafikfrågor. Denna utredning skall ge
förslag till mål, strategi och metodik som syftar till att
stärka och integrera arbetet med skolbarns trafiksä-
kerhet.
Fru talman! Detta är en inriktningsproposition.
Regeringen har på riksdagens bord lagt fram ett för-
slag till ett helt nytt sätt att tänka inom trafiksäkerhet-
sarbetet. Propositionen innehåller inte ett koppel av
konkreta förslag, dem får vi återkomma till. I nuläget
handlar det om att anamma det nya tänkandet, att
förankra det ute bland medborgarna och att förbereda
via utredningar och annat inför kommande beslut.
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på reservationer-
na.

Anf. 27 ELISA ABASCAL REYES (mp) re-
plik:
Fru talman! Lena Sandlin har alldeles rätt i att
detta är en ny vision som diskuteras. Jag gick inte in
så mycket på detta. Men en sak som borde ha sam-
band med att en sådan här vision förverkligas är att
man preciserar behoven med t.ex. delmål. Att riksda-
gen uppställer delmål visar att man markerar att man
delar ansvaret mellan det offentliga och individen när
det gäller trafiksäkerheten. Jag skulle vilja höra litet
mer om detta. Jag har läst betänkandet. Men vad är
det stora problemet med att utforma delmål för att på
ett mer allvarsamt sätt komma nära nollvisionen?
Sedan vill jag också beröra detta med barns säker-
het. Skulle det inte ge en betydande skjuts för barnens
trafiksäkerhetsarbete om man utformade detta till ett
eget reformområde inom det nationella trafiksäker-
hetsprogrammet?
Min tredje fråga gäller kollektivtrafik och den dis-
kussion som jag tidigare hade med Birgitta Wistrand.
Kan socialdemokraterna och Lena Sandlin se något
samband mellan att folk väljer ett annat transportslag
med mindre olycksrisk, t.ex. kollektivtrafik, och en
minskning av risken för olyckor?

Anf. 28 LENA SANDLIN (s) replik:
Fru talman! Vägverket har en trafiksäkerhetsplan
med olika områden som är prioriterade, och den gäl-
ler naturligtvis fortfarande. Vad vi nu gör är att vi
kompletterar med en långsiktig inriktning såsom
nollvisionen innebär. Jag tycker att det som Elisa
Abascal Reyes efterfrågar är väl tillgodosett.
Det är klart att barnen är en oerhört viktig grupp i
trafiksäkerhetsarbetet. Det är just därför som riskerna
skall minska mer för barn än för oss vuxna, vilket
också nämns i Vägverkets rapport.
Sedan vill jag också berätta för Elisa Abascal
Reyes att Barnombudsmannen har uttalat en stor
glädje över nollvisionen, eftersom den gynnar barnens
säkerhet.
Den tredje frågan handlade om kollektivtrafiken.
Det är naturligtvis värdefullt att få fler människor att
använda kollektivtrafik. Det är därför som Vägverket
under det här året i sitt regleringsbrev fick ett uppdrag
att för regeringen redovisa en sammanhållen strategi
för både information och utbildning i syfte att påverka
attityder och beteende hos allmänheten, och detta just
för att förbättra miljön, för att få en högre trafiksäker-
het och ett större användande av kollektivtrafiken.

Anf. 29 ELISA ABASCAL REYES (mp) re-
plik:
Fru talman! Först vill jag säga att jag tycker att det
är glädjande att socialdemokraterna via det regle-
ringsbrev som man sänt till Vägverket ser att det finns
ett klart samband mellan trafiksäkerhet och ökad
övergång till kollektivtrafikanvändning.
Jag vill återkomma till detta med delmålen. Oav-
sett Vägverkets arbete riskerar visionerna att försvin-
na ut någonstans i tomma intet. Det vore klart positivt
om riksdagen angav konkreta delmål med specifice-
ringar om hur långt man skall nå - och då talar jag
inte om ett visst antal döda - när det gäller insatser
och åtgärder för att förebygga skador. Det vore alltså
positivt om det fanns sådana mål. Jag ser en uppenbar
risk att visionen försvinner ut i tomma intet i vackra
fraser om detta inte konkretiseras mera.

Anf. 30 LENA SANDLIN (s) replik:
Fru talman! För ungefär två år sedan föddes tan-
karna på och idéerna om nollvisionen. Jag är oerhört
stolt och glad över att vi efter så oerhört kort tid kan
behandla denna vision här i riksdagen. Det långsiktiga
målet för nollvisionen är att den innebär ett mycket
förändrat sätt att tänka på trafiksäkerhetsarbetet. Elisa
Abascal Reyes kan säkert återkomma i framtida de-
batter om trafiksäkerhet när det gäller de konkreta
frågorna.
Som sagt, detta är en inriktningsproposition.

Anf. 31 BIRGITTA WISTRAND (m) re-
plik:
Fru talman! Det är roligt att Lena Sandlin är så
glad och lycklig över att det har kommit fram en
nollvision i fråga om vägtrafiken. Egentligen borde
man fråga sig: Hur kommer det sig att den inte har
kommit tidigare eftersom det har funnits en sådan
inom övriga trafikområden? Men jag lämnar detta och
går i stället över till två andra frågor.
Den första frågan gäller detta med att det rör sig
om en inriktningsproposition. Det betyder att man inte
kan satsa på allting. Inriktningen kan inte omfatta alla
frågor. Här handlar det mycket om att utarbeta en
strategi och göra prioriteringar. Skall denna inrikt-
ningsproposition få kosta hur mycket som helst, eller
skall man satsa på några strategier och hur mycket får
de kosta? Hur skall man bedöma vad man skall satsa
på? Det vore oerhört viktigt att få reda på, och det
borde ha funnits med i den s.k. inriktningspropositio-
nen.
Den andra frågan som jag vill ta upp är att Lena
Sandlin presenterade en nyhet här om att det skulle
tillsättas en utredning om helikoptertransporter.
Vi har faktiskt en reservation där vi tycker att
sjukskrivning när det gäller trafikskador skall betalas
av den obligatoriska trafikskadeförsäkringen. Jag
skulle då gärna vilja ge Lena Sandlin uppslaget att
den frågan kanske kunde komma med i utredningen
om helikoptrarna. Det kanske skulle kunna passa.
Tiden från olyckan fram till dess man får vård är ju så
väsentlig för hur man sedan klarar sig.

Anf. 32 LENA SANDLIN (s) replik:
Fru talman! Det är klart att man alltid kan önska
att bra idéer hade kommit fram tidigare. Den här
frågan började vi jobba med 1994 när vi återtog re-
geringsmakten, och jag tycker att vi på ett mycket
snabbt sätt har kommit fram till en proposition och ett
betänkande här i riksdagens kammare.
Birgitta Wistrand vill veta vilka områden som det
kommer att satsas konkret på. Jag vill då återigen
hänvisa till att detta är en inriktningsproposition. Ett
antal ämnen redovisas i propositionen där det tillsätts
utredningar och där man vill titta närmare på olika
delar. Där kommer förändringar förmodligen att fö-
reslås inför denna kammare.
Birgitta Wistrand tar upp helikoptertransporterna
och vill koppla den frågan till sjukskrivning vid tra-
fikolyckor och hennes system med försäkringar i
stället för det generella systemet. Jag ser ingen kopp-
ling på det sättet att Helikoptertransportutredningen
skulle behöva lägga in sådana aspekter i sitt arbete.
Helikoptertransportutredningen skall naturligtvis titta
på möjligheterna att skapa ett heltäckande nät över
hela landet, och vi får sedan ta ställning till hur det
kommer att se ut framöver.

Anf. 33 BIRGITTA WISTRAND (m) re-
plik:
Fru talman! Min fråga när det gäller inriktnings-
propositionen och strategi handlar mer om hur mycket
pengar regeringen har att lägga på det här området. Är
de pengarna obegränsade? Finns det hur mycket
pengar som helst? I vilket härad hade regeringen tänkt
satsa? Det är mycket viktigt för oss i kammaren att få
svar på frågan vad man har tänkt satsa på.
Det var synd att Lena Sandlin inte godtog mitt
förslag om helikoptrarna, men det är inte mycket att
göra åt det.
Jag vill också, fru talman, för tids vinnande yrka
bifall till reservation 1.
(forts. 11 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.52 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

9 § Frågestund

Anf. 34 FÖRSTE VICE TALMANNEN :
Följande statsråd kommer att delta: statsrådet
Thage G Peterson, utrikesminister Lena Hjelm-
Wallén, utbildningsminister Carl Tham, finansminis-
ter Erik Åsbrink, näringsminister Anders Sundström,
statsrådet Ylva Johansson, statsrådet Maj-Inger
Klingvall och statsrådet Leif Pagrotsky.
Statsrådet Thage G Peterson besvarar allmänpoli-
tiska frågor. Frågorna till övriga statsråd förutsätts
beröra deras ansvarsområden inom regeringen.
Jag vill vädja till såväl dem som frågar som dem
som svarar att göra det så kort som möjligt, så att
många av kammarens ledamöter får tillfälle att ställa
frågor.
Giftutsläpp vid tunnelbygget genom Hallandsåsen

Anf. 35 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Jag har en fråga som jag i dagens
situation ber att få ställa till statsrådet Thage G Peter-
son. Båstads kommun har häromdagen tvingats sätta i
verket den beredskapsplan som gäller vid krigs-, kris-
och katastroflägen, detta beroende på den allvarliga
miljösituation som uppträtt i samband med tunnel-
bygget genom Hallandsåsen. Detta kostar väldigt
mycket pengar för kommunen, och det har måst göras
för att tillfredsställa de krav som kommuninvånarna
ställer.
En fråga i det här sammanhanget är: Vem kommer
att stå för de här kostnaderna? Kommer de personer
och företag som har drabbats av de här miljöproble-
men att ersättas av staten intill dess att frågorna av-
gjorts i domstol osv.? Jag hoppas att statsrådet i dag
kan ge en liten synpunkt på det.

Anf. 36 Statsrådet THAGE G PETERSON
(s):
Herr talman! Låt mig innan jag svarar på Ingvar
Erikssons konkreta fråga få säga några ord som in-
ledning, med hänsyn till att jag vill beteckna det som
har inträffat som en allvarlig händelse, på gränsen till
katastrof.
Statsministern sade i gårdagens partiledardebatt
att det som hänt vid Hallandsåsen är oförsvarligt.
Banverket och entreprenören Skanska har polisan-
mälts av Båstads kommun, och polisutredningen får
visa Banverkets och Skanskas eventuella försummel-
ser.
Enligt uppgift har statsåklagare Pihlsgård i Malmö
beslutat inleda en förundersökning om giftutsläpp vid
tunnelbygget genom Hallandsåsen. Det gäller miss-
tankar om miljöförstöring. Banverket har, som Ingvar
Eriksson känner till, beslutat att göra en fullständig
miljörevision av hela tunnelprojektet, och jag utgår
från att den allra bästa svenska och internationella
expertisen kommer att anlitas för att göra denna mil-
jörevision.
I går besökte miljöministern och kommunika-
tionsministern Båstad, och deras uppfattning är att
Båstads kommun, med den lilla organisation som den
har, gjort ett bra jobb i den svåra situationen. Det
finns nog anledning för regeringen att se vilka lärdo-
mar man skall dra av det som hänt. En katastrof skall
inte behöva inträffa innan man börjar undersöka vilka
medel som det arbetas med och om dessa är tillräckli-
ga för att hantera sådana här situationer.
Det kommer under resans gång att uppstå många
frågor, och många ställningstaganden kommer att
behöva göras. Banverket och Skanska är ansvariga för
det som har hänt, och i vissa fall kommer kanske
också regeringen att få hantera en del frågor. Den
fråga som Ingvar Eriksson har tagit upp får komma in
i det sammanhanget.
Jag vill sluta, herr talman, med att säga att rege-
ringen utgår från att tunnelarbetet genom Hallandså-
sen inte kommer att återupptas förrän fullständiga
garantier har skapats om att människors hälsa eller
naturen inte äventyras.

Anf. 37 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Jag tackar för det svar som statsrådet
ger. Läget är ju väldigt allvarligt, och jag konstaterar
att de krav som har ställts under den gångna veckan i
stort sett har tillfredsställts. Det är bara beklagligt att
de statsråd som besökte området i går inte kunde
medverka i dag, men det finns ju fler möjligheter
framöver.
Jag hoppas att det här kan leda till att de männi-
skor som känner en sådan oerhörd oro i dag kan lug-
nas. Det är kanske det allra viktigaste.
Jag vill upprepa min fråga. Det finns företagare
och andra som direkt har drabbats av skador. Det är
väldigt viktigt att man vid det här tillfället kan klar-
lägga att de kommer att få sin ersättning för de ska-
dorna. Min fråga är återigen följande: Kommer rege-
ringen att garantera att detta också kommer att ske?

Anf. 38 Statsrådet THAGE G
PETERSON (s):
Herr talman! Jag kan av naturliga skäl - och det är
jag helt säker på att Ingvar Eriksson inser - inte
kommentera om det har begåtts några lagbrott. Jag
har förstått att statsåklagaren har inlett förundersök-
ning om giftutsläppet. Polisutredningen har nog inte
ens startat men kommer att sättas i gång inom en kort
tid. Regeringen välkomnar allt detta.
Vi får vänta och se vad som kommer ut av
granskningen, men det är helt klart att det kommer att
resas väldigt många frågor om det inträffade liksom
också ersättningsfrågor. Det får regeringen hantera
när de blir aktuella. Vi får då se vilka ersättningsfrå-
gor som kan riktas både mot Banverket och mot
Skanska.
Ingvar Eriksson var också inne på ortsbefolkning-
ens intressen. Naturligtvis finns det, av lätt insedda
skäl, en mycket stor och befogad oro hos de männi-
skor som bor i området. När jag har följt mediebe-
vakningen har jag insett att det finns ett stort behov av
information kring riskerna och hur man skyddar sig.
Men det gäller också ortsbefolkningens rätt att få ta
del av resultaten av det löpande analysarbetet. Jag
förutsätter att länsstyrelsen, kommunen och alla be-
rörda myndigheter liksom Skanska och Banverket
hjälper till med att ge en så fullgod och öppen infor-
mation som möjligt till alla berörda. Den punkten är
oerhört viktig. Jag tror att Ingvar Eriksson och jag är
överens också på det området.
Statsbidrag till kommuner och landsting

Anf. 39 ALF SVENSSON (kd):
Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Kling-
vall.
I en partiledardebatt här i riksdagen den 11 juni
1994 sade Ingvar Carlsson följande: "Det är vansin-
nigt att nu tvinga ytterligare 20 000 kommunalt an-
ställda att lämna sina jobb på daghem, i skolor, på
sjukhus och inom hemtjänsten. De behövs där."
Det var inte 20 000 som fick gå, utan det blev
över 70 000 under den nuvarande regeringens rege-
mente.
Det har vidare talats mycket om att det satsas si
och så många miljarder. Vi känner t.ex. till satsningen
från Sundsvallskongressen. Men vad som är intressant
för landsting och kommuner med de här verksamhe-
terna är: Hur mycket blir det kvar netto sedan rege-
ringen givit med ena handen och tagit med den andra?
Jag tycker att landsting och kommuner har rätt att få
besked om det.

Anf. 40 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag tycker att det här en fråga av så-
dan karaktär att jag tycker att det kan vara lämpligt att
jag besvarar den.
Kommuner och landsting påverkas naturligtvis i
en rad olika avseenden av den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken. Vi har lagt fast en överenskom-
melse som innebär att det inte skall göras några
minskningar av statsbidragen för den här sektorn. Den
har varit en fredad sektor, till skillnad från de flesta
andra sektorer, som har fått vidkännas besparingar för
att reda upp det konkursbo som vi fick överta 1994.
Vi har också en överenskommelse att vi när vi
vidtar åtgärder som påverkar kommuner och landsting
- de kan gå både uppåt och nedåt - i princip skall
kompensera dem för detta, dvs. nollställa detta.
Allt detta har varit känt. Vad som är nytt är de två
paket - det första kom i vårpropositionen och det
andra i budgetpropositionen - som tillför sektorn
totalt 16 miljarder kronor genom årslyft till år 2000.
Det sker en gradvis höjning under de närmaste åren.
Det är 16 miljarder kronor till landsting och kommu-
ner som de inte skulle ha haft, om vi inte hade vidtagit
dessa åtgärder. De innebär naturligtvis i en ansträngd
ekonomisk situation en behövlig lättnad, som medför
att man kan hejda neddragningar av personal och
verksamhet och i många fall kan bygga ut och nyan-
ställa.
Jag välkomnar att vi har fått den ekonomiska möj-
ligheten och att vi har det utrymmet i statsfinanserna.
Vi kan nu göra någonting som var otänkbart för bara
ett eller två år sedan.

Anf. 41 ALF SVENSSON (kd):
Herr talman! Så lätt kommer man inte undan en
fråga. Det var naturligtvis inte så att Ingvar Carlsson i
juni 1994 var helt okunnig om hur landets ekonomi
låg till. Han sade ju då att det var vansinne att skicka
hem 20 000 personer, men det blev över 70 000 som
fick gå. Inte tror jag att Socialdemokraterna var så
okunniga. Tala alltså inte om en fredad sektor när
över 70 000 personer har skickats hem!
I dag får vi från landstinget besked om att kostna-
derna måste minska med 1,5 %. Men vi vet från ut-
redningar att det behövs ytterligare 4,5 miljarder
kronor för att klara av den åldersstruktur som vi har
framför oss. RRV säger i sin prognos att staten under
1998 har tagit av kommunerna 16 miljarder kronor. I
så fall blev det ju ingenting kvar.

Anf. 42 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det är säkert vansinnigt att behöva
göra neddragningar i den kommunala sektorn. Jag
beklagar djupt att det har varit nödvändigt att göra
det. Det var dock efter en period då Sveriges ekonomi
flera år i rad gick tillbaka och statsfinanserna hamna-
de i ett moras. Det var det största underskottet som
något land kunde uppvisa. Det var nödvändigt att ta
itu med de problemen, och det har vi på ett mycket
framgångsrikt sätt lyckats med. Vi har lyckats med det
i sådan utsträckning att det nu äntligen är möjligt att
tillskjuta nya resurser till de sektorerna. Jag är glad
över att Alf Svensson och Kristdemokraterna ansluter
sig till regeringens förslag. Men jag är mera osäker på
vilken politik som skulle bli följden om vi, mot för-
modan, i framtiden fick en borgerlig regering där Alf
Svensson skulle regera tillsammans med ett mycket
större parti som vill sänka skatter och finansiera det
genom neddragningar för kommuner och landsting.
Jag vill också erinra om att Alf Svensson i juni
1994 ställde sig bakom den beryktade Nathalieplanen,
där det som ett av många sparmål ingick att dra ifrån
ytterligare 35 miljarder kronor från kommuner och
landsting. Dess bättre har vi inte behövt genomföra
någon Nathalieplan, men vi har fått sanera det kon-
kursbo som vi fick överta. Visst har det kostat på,
men låt oss gemensamt glädja oss över att det nu
vänder och att vi kan tillföra vården, skolan och om-
sorgen nya resurser.

Anf. 43 STIG SANDSTRÖM (v):
Herr talman! Jag skulle vilja ta upp frågan om hur
regeringen ser på sjukvården. Under fem sex års tid
har sjukvårdens andel av BNP sjunkit. Sverige hör nu
till de länder inom OECD-området som har den lägsta
sjukvårdsandelen av BNP. Övriga länder inom OECD
har tillåtit sjukvården expandera i förhållande till
BNP. Har regeringen någon principiell syn på hur stor
sjukvården i Sverige skall få vara?

Anf. 44 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Både sjukvården och en rad andra
verksamheter som vi ytterst svarar för med våra ge-
mensamma resurser, med den offentliga sektorn, har
fått vidkännas betydande besparingar. Det har varit
ofrånkomligt i en ekonomi som tre år i följd i början
av 1990-talet minskade - inte ökade, som vi har varit
vana vid; detta i ett läge där Sverige av alla länder
hade det största underskottet i de offentliga finanser-
na.
Jag beklagar att detta har varit nödvändigt, men
återigen säger jag att framtiden ser betydligt ljusare
ut. Vi ser nu ut att ha en period, kanske åtskilliga år,
framför oss när ekonomin växer i ganska snabb takt.
Vi har också i allt väsentligt klarat av den mödosam-
ma saneringen av de offentliga finanserna. Det öppnar
för resurstillskott - inte minst till sjukvården, som ju
är ett av de områden som vi prioriterar och som fram-
för allt landstingen har ansvaret för. De kommer un-
der de närmaste åren att successivt få ökade resurser.
Vi har börjat med det under hösten 1997 och det
förstärks successivt fram t.o.m. år 2000.

Anf. 45 STIG SANDSTRÖM (v):
Herr talman! Det är intressant att få veta vad som
är regeringens syn på sjukvården. I USA betraktas
sjukvården som en framtidsbransch där det är tänkt att
många av de nya jobben skall komma. Men i andra
sammanhang kan man höra att sjukvården betraktas
som en tärande sektor, som enbart en utgift. Det var
den principiella uppfattningen som jag var ute efter att
få höra.

Anf. 46 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Sjukvården är naturligtvis inte en tä-
rande sektor, utan den är i allra högsta grad en omist-
lig del av vårt samhälle och något som inte bara skall
bevaras utan som också skall utvecklas och förstärkas
under de kommande åren. Vi kan mäta andelen resur-
ser till denna sektor när det gäller den totala ekono-
min i olika länder. Det är riktigt att den andelen ligger
högre i USA än den gör i Sverige. Det är en del av
sanningen. Det är också sant att det är en mycket
ojämnare fördelning mellan olika grupper. Stora
grupper i USA har en utomordentligt hög standard,
medan betydande grupper har en usel standard, en
standard som vi aldrig skall acceptera. Vi skall alltså
se till de totala resurserna. Vi skall också se till att de
fördelas rättvist. Det är mycket viktigt att vi inte ser
sjukvården som en tärande del utan som en del som
bidrar till utvecklingen av vårt samhälle.
Uppbyggnadsarbetet i Bosnien

Anf. 47 KARIN WEGESTÅL (s):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till ut-
rikesministern. Det gäller återuppbyggnadsprogram-
met i Bosnien. Jag har erfarit att av de pengar som
används bl.a. till att bygga upp bostäder får musli-
merna 98 % och serberna 2 %.
När det gäller programmet Training and Equip-
ment, som handlar om hur man får utbildning och
materiel till den muslimska delen av befolkningen för
att skapa ett slags balans efter det embargo som tidi-
gare fanns, blir inte balansen 1-1. I stället är balansen
nu 3-1 mellan muslimerna och serberna. Man upple-
ver att sättet att använda världssamfundets resurser
resulterar i ökade konflikter och i en stimulans till att
använda militärt våld, åtminstone när de fredsbeva-
rande styrkorna dras tillbaka. Hur ser den svenska
regeringen på denna utveckling?

Anf. 48 Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Herr talman! Jag håller inte med när det gäller
Karin Wegeståls uppgift om att det är en så kraftig
snedfördelning att det skulle leda till våld och konflik-
ter. Man måste ha klart för sig att det internationella
bistånd som ges till den bosniska federationen är till
för att hjälpa människorna och för att understödja
Daytonavtalets genomförande. Det villkoret finns med
i biståndet. Det innebär att de parter som arbetar i
linje med Daytonavtalet får mer av bistånd än de som
motverkar detta avtal. Det gäller då det normala åter-
uppbyggnadsbiståndet - inte det humanitära biståndet,
som går ut ovillkorligt.
Det finns alltså ett politiskt villkor i detta, och så
har det varit hela tiden. Jag tycker att det är riktigt att
så sker. Det innebär alltså att Republika Srpska har
fått mycket mindre än vad resten av federationen fått.
Jag hoppas att det blir en förändring i Republika
Srpska så att vi kan börja med ett ordentligt återupp-
byggnadsstöd där.

Anf. 49 KARIN WEGESTÅL (s):
Herr talman! Anledningen till att jag är intresserad
av att få information här är att jag tycker att det är
synd om vi skickar ned skickliga personer som gör ett
alldeles utomordentligt arbete och de själva upplever
att detta motverkas av återuppbyggnadsarbetets kon-
sekvenser.

Anf. 50 Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Herr talman! Det måste vara de som arbetar i en-
lighet med de avtal som vi har skrivit under som sär-
skilt premieras i detta sammanhang, så att det blir en
politisk påtryckning att alla parter skall göra det. Jag
delar uppfattningen att det för människornas skull
vore bra om deras politiska ledare också kom till den
insikten. Det är bra allmänt för samlevnaden och
återuppbyggnaden i hela Bosnien.
EU:s regionalpolitik

Anf. 51 PETER ERIKSSON (mp):
Herr talman! Jag har en fråga till näringsminister
Anders Sundström om EU:s regionalpolitik. I Norr-
ländska Socialdemokraten fanns häromdagen en ru-
brik om det stora fiaskot. Det visar sig nämligen att i
varenda kommun inom Mål 6-området har befolk-
ningen minskat under de senaste åren. EU-satsningen
på inlandet är ett misslyckande.
Centerns kommunalråd i Arjeplog säger att man
valde fel väg. Är det inte dags nu, när vi ser att EU
håller på att utvärdera och förändra regionalpolitiken,
att inse att det här var ett misslyckande, att EU var en
återvändsgränd som leder till centralisering och ökade
klyftor?

Anf. 52 Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Jag skulle vilja säga precis motsatsen
till vad Peter Eriksson nu säger. Genom medlemska-
pet i EU har vi under den femårsperiod som det nuva-
rande avtalet omfattar kunnat bedriva en kraftfullare
regionalpolitik med det stöd som vi får för regional
utveckling än vad som hade varit möjligt utan ett EU-
medlemskap. Utan ett EU-medlemskap hade den
ekonomiska tillväxten i Sverige varit långsammare,
och därmed hade Sverige haft mindre resurser självt
att satsa på regionalpolitiken. Med ett medlemskap
har det varit en snabbare tillväxt, och medlemskapet i
sig har gett ett inflöde av pengar just till detta område,
som har det så besvärligt.

Anf. 53 PETER ERIKSSON (mp):
Herr talman! Just i dagarna är det aktuellt med att
EU-kommissionen gör ännu en attack för att begränsa
och rulla tillbaka den svenska regionalpolitiken. Man
har anmält till EU-domstolen det svenska fraktstödet.
Det kommer säkerligen att påverka både Norrbotten
och Västerbotten.
Tror inte ändå näringsministern att de ständiga
attackerna och den defensiva svenska regionalpoliti-
ken är dåligt för glesbygden, för Norrlands inland och
för Sverige som helhet?

Anf. 54 Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Uppriktigt sagt, Peter Eriksson, har
jag väldigt svårt att tro att Sveriges riksdag i ett läge
med ett gigantiskt underskott i statsfinanserna skulle
ha gjort den mycket omfattande satsning som EU nu
gör framför allt i Norrlands inland. Det tror jag fak-
tiskt att även Peter Eriksson inser. Hade hans vilja fått
råda hade Norrlands inland fått mindre resurser i dag.
Det är riktigt att EU har synpunkter på vårt trans-
portstöd, inte som ett resultat av medlemskapet utan
som ett resultat av det EES-avtal som vi tidigare in-
gick och som reglerar statsstödet. Där anser jag att vi
bör ha kvar vårt transportstöd därför att det inte är
någonting som snedvrider konkurrensen. Att Volvos
hytter i Umeå transporteras med statsbidrag en bit ned
efter Norrlandskusten gör det ändå dyrare att skicka
hytter från Umeå till Göteborg än om hyttillverkning-
en låg nere vid Västkusten. Där kommer jag att käm-
pa mot det regelverk som fanns i EES-avtalet, i den
uppgörelse som Sverige gjorde i samband med EU-
medlemskapet. Men jag drar därför inte slutsatsen att
jag vill avstå från EU-medlemskapet som ger högre
tillväxt och mer resurser till den ort som bl.a. Peter
Eriksson bor i.
Förmögenhetsskatten

Anf. 55 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Framför mig har jag en artikel från
gårdagens nummer av Financial Times. Där kan vi
redan i rubriken se att Sverige kan komma att avskaf-
fa förmögenhetsskatten. Det är finansministern som är
intervjuad. Han låter vidare omtala att han förbereder
en skattesänkning för låg- och medelinkomsttagarna,
att han för samtal inom regeringen om detta, även om
det framgår att det inte är omedelbart aktuellt.
Min fråga till finansministern är om han i svenska
riksdagen också, eftersom det inte står ett ord om
detta i regeringens proposition, vill bekräfta att han
förbereder en sådan skattereform. Vidare kan han
kanske tala om hur hans samtal med regeringskolle-
gerna i dessa frågor går.

Anf. 56 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag för ett antal samtal med mina re-
geringskolleger, och jag kan säga att de går mycket
bra. Jag är nöjd med de framsteg vi gör.
När vi kommer in på skattefrågan tycker jag att vi
skall vara försiktiga med att dra slutsatser av rubrik-
sättningen både i svenska och i brittiska tidningar. Det
är en klok lärdom. Det här är litet grand att göra en
hönsgård av en fjäder.
Jag har sagt i en rad olika sammanhang, och det
gäller för statsministern och för skatteministern, att vi
lever i en alltmer internationaliserad ekonomin, skat-
tebaserna är rörliga - det gäller t.ex. kapitalskatterna
- och att vi måste ta hänsyn till detta i den framtida
skattepolitiken. När det gäller förmögenhetsskatten
har vi nyligen lagt fram ett förslag för att täppa till en
del luckor i systemet som skapades av den föregående
regeringen för att förhindra att skatteintäkterna be-
stäms genom skatteplanering och inte genom de be-
slut som riksdagen fattar. Jag hoppas och utgår från
att riksdagen också fattar beslut enligt förslaget.
Jag har också sagt att vi långsiktigt kan behöva se
över förmögenhetsskatten. Det kan vara svårt att upp-
rätthålla den i dess nuvarande utformning. Det finns
inga planer på att avskaffa förmögenhetsskatten.
När det gäller inkomstskatten för låg- och medel-
inkomsttagare är det naturligtvis en fråga som vi hål-
ler levande. I takt med att budgeten förstärks och i
takt med att vi kan skapa ett utrymme är det natur-
ligtvis en av de frågor som vi skall ägna vår uppmärk-
samhet åt och ta ställning till. Att kunna bereda ut-
rymme för sänkta skatter för i första hand låg- och
medelinkomsttagare är definitivt någonting viktigt.
Men det måste vägas mot andra önskemål. Vad vi
kortsiktigt har prioriterat, och det är oerhört viktigt, är
att ge mer resurser till vården, skolan och omsorgen.
Får vi mera utrymme framöver är en skattesänkning
för låg- och medelinkomsttagare definitivt möjlig.

Anf. 57 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Den bild som ges i den här artikeln
är onekligen att regeringen prioriterar frågan om
skattesänkningar betydligt högre än vad som framgår
när man får del av uttalandena här i Sverige. Jag för-
modar att den här artikeln i första hand var avsedd för
den internationella publiken och inte för den svenska.
En följdfråga kan vara: Om nu finansministern in-
ser bristerna med t.ex. förmögenhetsbeskattningen
och i hög grad med det förslag som han nyss har lagt
fram i riksdagen, kan man inte överväga att göra en
större förändring av förmögenhetsbeskattningen redan
nu, i stället för att göra detta lapptäcke som regering-
ens senaste proposition innebär?

Anf. 58 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Man skall alltid vara försiktig med
att dra alltför långtgående slutsatser av olika tidnings-
artiklar, de må vara svenska eller utländska tidningar.
Jag är väl medveten om att Financial Times läses
också i Sverige. Jag läser den själv varje dag. Det
vore mig fullständigt främmande att ge en bild till
Financial Times och en annan som är avsedd för
hemmapubliken. Det är en fullständigt omöjlig tanke
att tro att det skulle fungera att göra på det sättet. Jag
har gett samma budskap till den journalisten som till
alla andra. Att det sedan uttolkas och att det dras
slutsatser kan jag inte göra så mycket åt.
När det gäller förmögenhetsskatten har vi angripit
den värsta av alla orimligheter som skapades av den
föregående regeringen, där man har diametralt motsat-
ta regler för aktier beroende på om de är noterade på
den ena listan eller på den andra. Man byggde in
spänningar och skatteflykt i systemet. Det är detta
som vi nu har ingripit emot. En sådan ordning är inte
rimlig. Därmed inte sagt att vi har fått ett fulländat
system, men det är definitivt ett bättre system än det
som har rått hittills.
Den långsiktiga reformeringen av skattesystemet
är en fråga - nu talar jag inte bara om förmögenhets-
skatt utan om inkomstskatt och annat - som regering-
en kommer att ägna en stor uppmärksamhet åt. Vi
kommer att återkomma i sinom tid. Vi skall väga detta
mot önskemål och anspråk på en rad andra områden.
Det får aldrig vara så - jag vill understryka det - att
skattesänkningar sker med lånade pengar eller till
priset av en försämrad välfärd.

Anf. 59 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Lennart Hedquist frågade om en
skattesänkning på förmögenheter. Jag hörde att fi-
nansministern avvisade det. Men det finns dock 20
miljarder inlagda i finansplanen som schablonmässigt
har tagits upp som skattesänkningar. Det finns ett
tämligen stort utrymme för skattesänkningar. För att
anknyta till Alf Svenssons fråga: De 20 miljarderna
kan också användas för vården och omsorgen, och
detta utan att försämra statsfinanserna. Hur skall dessa
20 miljarder, för att anknyta till Lennart Hedquists
fråga, läggas ut som skattesänkning? Kan de kanske
användas, som Alf Svensson talade om, till vården
och omsorgen?
20 miljarder finns utan att försämra givna åtagan-
den och utan att höja taken. Jo, taken måste man höja
om man använder pengarna till vård och omsorg. Men
kanske kan vi återkomma till detta senare i en inter-
pellationsdebatt, finansministern? Kanske kan man få
ett preliminärt svar, men jag tror att detta ämne för-
tjänar en riktig interpellationsdebatt.

Anf. 60 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det är många som vill vara med och
dela på det s.k. utrymme som uppkommer. Observera
dock att vi talar om år 2000 - det är flera år framåt i
tiden. Jag vill varna för att inteckna några s.k. utrym-
men i framtiden. Vi vet inte hur det ser ut om ett, två
eller tre år. Det kan hända mycket som gör att bilden
blir en helt annan.
Det är en begränsad skara som medverkat till att vi
nått så långt med saneringen av statsfinanserna. Len-
nart Hedquists parti har inte bidragit det allra minsta
utan tvärtom medverkat till att behovet av sanering
uppkom. Lars Bäckströms parti medverkade till en del
av saneringen i början av mandatperioden men orkade
sedan inte fullfölja. Det är Centerpartiet och Social-
demokraterna som i allt väsentligt stått för budgetsa-
neringen.
Jag tycker faktiskt att de som inte medverkat alls
eller inte särskilt mycket skall vara litet försiktiga med
att inteckna utrymmen som ligger flera år fram i tiden
och som vi inte vet om de kommer att vara bestående.

Anf. 61 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Det är ju inte vi i oppositionen som
angett beloppet 20 miljarder - det är finansministern
som redovisat denna siffra! Ära den som äras bör.
Vi bidrog konkret med 80 miljarder och vi
sträckte oss till miniminivån 114 miljarder. Men tyd-
ligen krävdes det riktiga karlatag tillsammans med
Olof Johansson för att klara av de resterande 12 mil-
jarderna. I praktiken har ni dock själva gått ned till
114, eftersom finansministern redovisat hur ni satsat
12 miljarder.
Vi var ju överens. Varför skall vi låtsas vara oen-
se, finansministern? Det är finansministern som talat
om ett utrymme på 20 miljarder. Redovisa hur de
skall användas: Till vården eller till skattesänkningar?
Och om de skall användas till skattesänkningar -
vilka? Nu är tiden knapp, och vi måste nog återkom-
ma i en interpellationsdebatt, Hedquist, Alf Svensson,
Bäckström och finansministern. Det här är viktiga
frågor som kräver svar, i dag eller i samband med en
interpellation.

Anf. 62 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det var betydligt bättre kvalitet på
Lars Bäckströms senaste inlägg jämfört med det före-
gående. Det rör sig i rätt riktning. Det är alltid under-
hållande att lyssna till Lars Bäckström.
De 20 miljarderna framkommer av beräkningar
som sträcker sig tre år framåt i tiden. Jag vet att det
kan ändras snabbt av en rad olika skäl, och det vet
nog Lars Bäckström också. Det kanske inte finns
några 20 miljarder när vi lägger fram vårpropositio-
nen om ett halvår. Det kan finnas mer och det kan
finnas mindre. Det är farligt att teckna in resurser så
långt fram i tiden som vi faktiskt inte vet om vi förfo-
gar över.
Om vi förfogar över resurser får vi väga olika
tänkbara åtgärder och förslag mot varandra. Vården,
skolan och omsorgen är oerhört viktiga. Det är därför
vi har prioriterat dem, och det är därför vi redan har
föreslagit att 16 nya miljarder skall tillföras dessa
områden år 2000. Sedan får vi se om det behövs mer
och väga det mot andra anspråk som finns. Jag är inte
beredd att sätta ned foten nu och tycker inte heller att
någon annan skall göra det.
Genteknikutredning

Anf. 63 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! I våras hade vi en särskild debatt om
den moderna biotekniken, och då utlovade utbild-
ningsministern en omfattande utredning med en rad
konkreta målsättningar. Jag undrar hur långt utbild-
ningsministern har kommit med den.

Anf. 64 Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Herr talman! Regeringen kommer att tillsätta den-
na utredning nästa torsdag.

Anf. 65 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Det var ett mycket bra och glädjande
svar. Jag undrar också om utredningen kommer att
rymma mer än det man kallar genteknik, alltså även
det som kallas bioteknik. Utbildningsministern ser ut
att ha ett bra svar också på den frågan.

Anf. 66 Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Herr talman! Jag önskade i korthetens intresse va-
ra synnerligen kortfattad, men jag kan tala utförligt
om dessa direktiv.
Detta är en oerhört central fråga, som inte bara be-
rör det som i sträng mening kan kallas genteknik utan
även den moderna biotekniken över huvud taget -
dess roll i samhället, dess påverkan på samhället och
de möjligheter som skapas på många sätt. Det är fråga
om både medicinska och kommersiella möjligheter
men också om de risker och etiska problem som
ofrånkomligen är förknippade med en utvecklad bio-
teknik.
Jag är övertygad om att Lennart Daléus kommer
att uppfatta direktiven som ganska alltäckande. Det
kommer att bli en parlamentarisk utredning, som
utlovats.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Anf. 67 ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag har en fråga till finansminister
Erik Åsbrink som inte rör något viktigare än arbets-
lösheten. Den har förvånansvärt nog inte varit uppe
här i dag. Vi behöver en större mängd jobb.
I morse råkade jag få ett anförande som jag är sä-
ker på att också Erik Åsbrink har läst. Det var nämli-
gen Göran Perssons tal till de europeiska socialdemo-
kraterna. Han talar om behovet av handling, handling
och handling nu! Annars missar vi chansen att få ned
arbetslösheten.
Tyvärr fanns i det här anförandet inte några för-
slag till handling. Men det har förts fram en del för-
slag till handling av andra och faktiskt också av EU-
kommissionen. Det gäller bl.a. litet lägre skatter på
arbete. Jag tror att man i detta parlament kan räkna
med alla riksdagspartier utom Socialdemokraterna när
det gäller olika varianter av lägre skatt på arbete.
Min fråga är: När avser finansministern uppfylla
kravet från statsministern på handling, handling nu för
att få flera jobb?

Anf. 68 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det kravet uppfyller jag redan ge-
nom att lägga fram en rad olika förslag. Vi har gjort
det tidigare under mandatperioden, nu senast i bud-
getpropositionen och vi kommer säkert att vidta yt-
terligare åtgärder. Jag skall inte här nu räkna upp den
långa listan på åtgärder inom arbetsmarknadspoliti-
ken, inom utbildningspolitiken och när det gäller
stimulanser till företagande, infrastruktur, energisek-
torn och mycket annat. Åtgärderna har i vissa fall
genomförts och kommer i andra fall att genomföras
vid kommande årsskifte. Jag är övertygad om att
dessa åtgärder sammantaget kommer att leda till bety-
dande förbättringar av sysselsättningsläget.
Det är viktigt att dessa frågor får större uppmärk-
samhet inom EU-ramen, inte minst efter att Sverige
varit pådrivande under lång tid. Ett toppmöte kommer
t.ex. att äga rum i november där dessa frågor står
högst på dagordningen. Vi får se vad det leder fram
till. Det är bra att man fokuserar mer på detta, men jag
menar också att huvudansvaret även i fortsättningen
ligger på nationell nivå och inte på EU-nivå.
Det är vi i Sverige som har huvudansvaret för att
hantera sysselsättningsfrågorna. Ingen annan skall
göra det åt oss. Jag tror inte, om nu detta ligger under-
förstått i Anne Wibbles fråga, att det är av svenskt
intresse att utforma något slags överstatlig skattepoli-
tik som medlemsländerna skall rätta sig efter. Jag
motsätter mig den tanken. Skattepolitiken skall vi
själva bestämma över i Sverige. Det skall ingen annan
göra.

Anf. 69 ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag delar Erik Åsbrinks uppfattning
att vi själva skall bestämma över skattepolitiken. I de
olika EU-dokumenten står också att detta skall ge-
nomföras på nationell nivå. Men jag vill veta när den
svenska regeringen avser uppfylla den svenske rege-
ringschefens, statsministerns, krav på handling, hand-
ling nu för att åstadkomma flera arbeten. Kravet bor-
de ju rimligen vara väl förankrat i regeringen.
Det är en sak att säga att man har gjort saker och
ting - en del är förvisso bra, men ganska mycket är
dåligt - men jag utgår ifrån att regeringen inte är nöjd
med resultatet. Vi har över 12 % människor som är
arbetslösa, och bland människor i arbetsför ålder är
över 30 % utan jobb. Det är en katastrof! När rege-
ringschefen i ett socialdemokratiskt tal uppmanar till
handling, handling nu, borde man kunna vänta sig att
detta också återspeglas i regeringens politik. Det var
därför jag frågade.
Nu finns en enormt stor möjlighet att få bred upp-
slutning i riksdagen kring ett förslag till lägre skatt på
arbete. Varför är då den socialdemokratiska regering-
en så förbaskat sölig?

Anf. 70 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag tror inte att Anne Wibble lyssna-
de på mitt svar. Då hade det inte varit nödvändigt att
upprepa frågan som jag redan har svarat på. Jag peka-
de på att vi redan har vidtagit en lång rad åtgärder.
Jag har inte räknat upp dem alla, eftersom det tar för
lång tid, utan jag har pekat ut ett antal områden.
Jag kan lägga till vad som kanske är allra vikti-
gast. Det är budgetsaneringen. Vi har i stort sett
lyckats eliminera det enorma budgetunderskott Anne
Wibble och andra lämnade efter sig 1994. Det har
bl.a. medverkat till att vi har halverat räntenivån. Det
är en oerhört kraftfull stimulans till svenska företag
för att bygga ut, investera och anställa fler människor.
Vi ser att resultaten nu börjar att komma. Vi ser en
vändning på arbetsmarknaden. Det har än så länge
varit en kort tid, och det är mycket kvar. Men vi ser
helt klart en uppgång på arbetsmarknaden. Det är inte
- som sades senast i går i denna kammare av Lars
Leijonborg - något fiffel med statistik.
Det är inte så att AMS-chefen är ute i ogjort väder
när han konstaterar uppgången. Det borde Anne
Wibble, som sitter i AMS styrelse, vara medveten om.
Det är en reell uppgång. Det är en uppgång som vi
naturligtvis skall stödja alla sätt och vis.
Vi skall jobba vidare med att på olika sätt se till
att vi kan möta också de bristproblem som kan upp-
komma framöver när ekonomin börjar växa. Vi måste
se till att vi får fram fler människor på rätt plats och
på rätt jobb.
Det är intressant att vi har en sådan diskussion. Nu
handlar det om att i vissa fall möta brist på arbetskraft
på vissa områden. Det är en diskussion som natur-
ligtvis hade varit otänkbar om det inte är så att vi nu
står i en uppgång på svensk arbetsmarknad. Vi kan
glädja oss åt att den utvecklingen nu har inletts.

Anf. 71 BARBRO JOHANSSON (mp):
Herr talman! Jag har anmält mig i förväg till en
fråga. Jag vill anknyta till det som Anne Wibble sade
om handling och förslag för att minska arbetslösheten.
Den är trots allt fortfarande hög. Alla klutar måste
sättas till för att lösa den frågan.
En dellösning som vi från Miljöpartiet länge har
fört fram är att införa ett friår. Många kommuner har
nappat på det när regeringen nu i två budgetproposi-
tioner har talat om otraditionella medel.
I Trelleborg har man fått lov att införa friåret. En
arbetslös träder in i den lediges ställe och får en riktig
lön och ett riktigt arbete.
I de 30 kommuner som ansöker om att få pröva
friåret snubblar man nu på målsnöret. Man säger att
den arbetslöse som träder in måste vara föremål för
åtgärder, och därför kan inte kommunen införa detta.
Jag har hört att frågan om att kanske ändra dessa
regler så att kommunerna kan införa friåret i dag
ligger på regeringens och finansministerns bord. Tän-
ker finansministern medverka till att dessa regler
ändras?

Anf. 72 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Vi ser naturligtvis ständigt över ar-
betsmarknadspolitiken, olika medel inom den och hur
vi kan utveckla dem och anpassa dem efter nya om-
ständigheter. Det kommer säkert att ske också fram-
över.
Det finns inga planer från regeringens sida att läg-
ga fram något förslag om friår. Jag tror också att Bar-
bro Johansson får se att läget på svensk arbetsmark-
nad är på väg att förändras. Vi står i början av en
uppgång. Men det är helt klart en uppgång som är på
väg.
Nu handlar det inte om att diskutera olika ledighe-
ter för människor. Nu handlar det om att få fram folk
till expanderande näringar och yrkesområden som
växer. Det handlar helt enkelt om att förse de mest
dynamiska och mest växande delarna av svensk ar-
betsmarknad med kvalificerad, utbildad arbetskraft.
Det är där våra ansträngningar skall sättas in. Det
är där de från regeringens sida, från Arbetsmarknads-
styrelsens sida och från andra håll kommer att sättas
in. Det gäller att få fram folk till där det efterfrågas
arbetskraft, och där vi ibland har svårt att möta detta.
Det handlar inte om att plocka bort människor från
arbetsmarknaden.

Anf. 73 BARBRO JOHANSSON (mp):
Herr talman! De 30 kommuner som i dag väntar
på besked, bl.a. Västerås kommun, blir nu väldigt
besvikna. De anser att de nuvarande reglerna är en
stor käpp i hjulet för dem för att kunna få in männi-
skor på arbetsmarknaden.
Det har visat sig att människor som har kommit in
på arbetsmarknaden genom friåret har fått ett arbete
efteråt. Ett fyrtiotal privata näringsidkare har också
använt sig av friåret. I Finland har man nu en tvåårig
försöksperiod. Där har 7 000 personer fått jobb på
detta sätt. Likadant är det i Danmark.
Jag hoppas att man inte skall göra dessa kommu-
ner besvikna.

Anf. 74 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Vi gör stora insatser som också
kommer dessa kommuner till del. Jag har redan talat
om de generella förbättringarna som kommer steg för
steg under de kommande åren. Det finns en rad andra
insatser som förutsätter kommunernas medverkan.
Det kan vara resursarbeten, åtgärder för att möjliggö-
ra för unga arbetslösa att få jobb, eller åtminstone bli
föremål för en åtgärd.
Det handlar inte minst om våra jättelika satsningar
genom kunskapslyftet. Det handlar över huvud taget
om att förstärka utbildning och kompetens. Det är
något som i hög grad berör landets kommuner. Vi gör
mycket stora insatser, vi tillskjuter mer pengar, och vi
ger kommunerna en viktig roll i detta sammanhang.
När det gäller friår kommer regeringen inte att
lägga fram något förslag. Det är inte den typen av
åtgärder som vi behöver nu när utvecklingen på ar-
betsmarknaden är uppåtgående. Nu handlar det om att
få fram folk till de växande näringarna och de yrken
där det snart råder en bristsituation. Det är där vi skall
rikta in våra ansträngningar.
Det är så vi kommer att arbeta från regeringens
sida framöver.
Nya medlemsstater i EU

Anf. 75 NILS T SVENSSON (s):
Herr talman! Jag skall vända mig till utrikesminis-
tern. Utvidgningen av EU är i alla avseenden en
mycket central fråga. Den svenska linjen är att vi skall
ha en gemensam förhandlingsstart ansökarländerna.
Jag såg nu att de nordiska länderna har tagit ini-
tiativ till ett arbete med en verksamhetsplan för att
stärka det rättsliga arbetet i de baltiska länderna. Det
är ett välkommet initiativ. Planen skall läggas fram i
god tid före toppmötet där man skall ta ställning till
vilka ansökarländer som skall få vara med i första
förhandlingsrundan.
Min fråga är: Vilken bedömning gör utrikesminis-
tern av möjligheterna att åstadkomma gemensam
förhandlingsstart? Det är oerhört viktigt utifrån vår
utgångspunkt.
I det sammanhanget vill jag också ta upp min
följdfråga. Moderaterna ställde tidigare upp på den
svenska linjen. De har nu anslutit sig till kommissio-
nens uppfattning att man skall låta Estland vara med i
första omgången och alltså lämna Lettland och Litau-
en utanför.
Min fråga blir då: Kommer moderaternas ageran-
de att försvåra möjligheterna för oss att driva kravet
på en gemensam förhandlingsstart för ansökarländer-
na?

Anf. 76 Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Herr talman! Det är viktigt att vi gör allt vi kan för
att denna historiska uppgift med processen att öppna
EU också för länderna i östra Europa nu får en lycko-
sam inledning och så småningom ett avslut.
I inget av de länder som nu knackar på EU:s dörr
är man färdigreformerad, så att de i dag kan bli med-
lemmar. Alla behöver fortsätta sitt reformverk. Därför
är det olämpligt att dela upp länderna i dem som får
börja förhandla och dem som får stå utanför i ett vänt-
rum. Det är den synen som en gemensam förhand-
lingsstart handlar om.
Det har varit en väldigt stor styrka att vi har varit
eniga om detta i Sverige partierna emellan. Nu tycks
vi inte vara det längre, eftersom moderatledaren har
anfört en annan åsikt. Jag beklagar det. Sverige står
mycket starkare om vi är eniga.
Vi kommer ändå att fortsätta att driva den linjen.
Det handlar om en principiell syn på reformarbetet i
östra Europa. Det behöver stimulans och stöd. Det
behöver inte att vi bygger upp trösklar som är svåra
för länderna att kliva över. Det är dessutom osjyst att i
nuet dela upp länderna.
Det är en dynamisk utveckling som pågår. Ingen
kan förutse hur det ser ut i dessa länder inom en tre-,
fyra- eller femårsperiod.
Försäkringskassans situation

Anf. 77 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag har en fråga till socialförsäk-
ringsministern. Ett enigt socialförsäkringsutskott har
bl.a. i ett yttrande till finansutskottet i våras uttalat en
stor oro över försäkringskassans situation.
Detta baserades bl.a. på uttalanden från JO när vi
hade en hearing i våras. Då sade han ordagrant att
försäkringskassorna har en hög och ökande andel
handläggningsfel i jämförelse med annan verksamhet.
Det finns med andra ord brister i rättssäkerheten för
människor. Vi vet också att Arbetarskyddsstyrelsen på
senare tid har gått in och sett över den omöjliga ar-
betssituationen. Min fråga är: Vad tänker socialför-
säkringsministern göra för att lösa administrations-
problemen inom försäkringskassan - inte bara kort-
siktigt utan på litet längre sikt?

Anf. 78 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Herr talman! Tack för en fråga inom mitt ansvar-
sområde, Gullan Lindblad!
Det här är naturligtvis en fråga som också har en-
gagerat mig under min tid som ordförande i utskottet.
Det har ju varit en besvärlig situation för försäkrings-
kassornas administration under några år. Kortsiktigt,
för att svara på det först, Gullan Lindblad, har vi ju
trots det svåra statsfinansiella läget nu ändå lyckats
destinera 100 miljoner kronor till kassornas administ-
ration. De hade begärt 200 miljoner. Vi klarar av
hälften. Det är ett viktigt led i att klara det kortsiktiga
behovet. Självklart, Gullan Lindblad, kan vi aldrig
acceptera att förvaltningslagen inte följs. Det handlar
förstås mycket om kompetens. Det handlar också om
ledning i arbetet ute på kassorna.
Långsiktigt ser jag flera utvecklingsmöjligheter
för kassorna. Det gäller inte minst informationstekni-
ken som ju nu med all kraft utvecklas under ledning
av Riksförsäkringsverket. Det kommer att bli ett vik-
tigt led i att effektivisera arbetet på kassorna. Men det
handlar också om fortsatt kompetensutveckling och
ledningsarbete för att på sikt uppnå en bättre situation
för kassorna.

Anf. 79 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! De 100 miljonerna hittade vi efter
mycket letande. Det är faktiskt inga nya, fräscha mil-
joner, utan det är egentligen pengar som borde använ-
das till rehabilitering. Men det här är bara en liten del
av bekymren. Det finns nämligen stora ackumulerade
underskott. Det finns ett som beräknas till 274 miljo-
ner kronor 1997, och om vi ser på 1999 är vi snart
uppe i 500 miljoner kronor. Här har vi alltså en tick-
ande bomb.
Jag kan inte hålla med om att det är så förfärligt
svårt med den ekonomiska situationen när vi hör
finansministern uttala sig som om vi vore i den bästa
av världar. Jag hoppas att alla i den här salen har klart
för sig att om vi sparar för hårt på den, trots allt lilla,
del som är administration, så kommer de människor
som är beroende av de olika reformer som regeringen
nu är beredd att tillstyrka att kosta oerhört mycket
pengar. Det blir fel. Det här är alltså en rättsosäkerhet
för människor, och det kostar skyhögt mycket när det
handlar om de 330 miljarderna. Det här är ändå små-
pengar i det stora hela.

Anf. 80 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Herr talman! När det gäller att säkra situationen på
kassorna är det naturligtvis viktigt att vi nu kan lägga
de här 100 miljonerna inför 1998 för att lindra bespa-
ringseffekterna. Samtidigt är det så att med detta
mycket ansträngda statsfinansiella läge, där vi har
gjort mycket klara prioriteringar på vård, omsorg och
skola, har administrationen fått stå tillbaka. Det jag
ändå inte kan undgå att reflektera över i det här läget
är att det skall bli mycket intressant att ta del av hur
Moderaterna tänker lösa detta med det långsiktiga
behovet av resurser till kassorna.
Kommunernas ekonomiska läge

Anf. 81 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd):
Herr talman! Jag har en fråga till finansministern.
Jag vill återkomma till kommunernas ekonomiska
läge. Finansministern talade om finansieringsprinci-
pen. Det är en bra princip, men tyvärr har inte rege-
ringen följt den. Det gäller t.ex. höjningen av ege-
navgifterna till sjukförsäkringen. Ni har höjt dessa
avgifter i flera omgångar, vilket lett till en sjukför-
säkring som är överfinansierad. Det är alltså en ren
skattehöjning. Värre ändå är att detta drar bort resur-
ser från kommuner och landsting i och med att det här
är avdragsgillt mot kommunal- och landstingsskatten.
Bara för 1998 innebär detta 16 miljarder minus för
kommunsektorn. Man ger alltså med den ena handen
och tar med den andra.
Min fråga till finansministern är konkret: Hur
mycket resurser försvinner enligt finansministerns
beräkningar från kommuner och landsting genom de
höjda egenavgifterna 1998?

Anf. 82 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Grunden för den politik som vi har
fört under de senaste åren är ju att reda upp i kon-
kursboet. Glöm inte detta. Vi fick överta industrivärl-
dens största budgetunderskott. Det gick inte att trolla
bort detta 1994. Vi var tvungna att hantera detta. Det
är väldigt lätt hänt att yran nu breder ut sig när man
ser att statsfinanserna börjar komma i ordning igen.
Vi hade ett absolut nödvändigt sparbeting att genom-
föra.
Sedan är jag litet förvånad över de här påstående-
na om att det finns stora överskott i sjukförsäkringar-
na. Michael Stjernström vet ju att det där mer är en
bokföringsteknisk fråga. Vi har en bristande överen-
stämmelse mellan utgifter och avgifter på olika områ-
den som vi nu kommer att rätta till. Men skapa inte
den här totalt falska bilden av att det finns ett stort
överskott någonstans som vi inte har tagit i bruk och
som vi kan sätta i gång att spendera! Det är faktiskt
felaktigt. Varenda krona som vi får in använder vi. Vi
har en budget som fortfarande i år går med under-
skott, men den är i balans nästa år och visar överskott
för perioden därefter.
Michael Stjernström tar även upp det här med
egenavgifterna. Jag trodde att det fanns en överens-
kommelse mellan fem partier, och dit hör också
Kristdemokraterna, om att vi skall ha egenavgifter i
det nya pensionssystemet. Det krävs t.o.m. en något
högre nivå än vad egenavgifterna ligger på i dag. Jag
vet inte hur jag skall tolka de här påståendena. Håller
Kristdemokraterna på att hoppa av från pensionsupp-
görelsen eller vad är egentligen innebörden av de
angrepp på egenavgifterna som jag har fått höra -
senast nu i denna fråga?

Anf. 83 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd):
Herr talman! Är det någon som håller på att över-
ge pensionsuppgörelsen är det väl i så fall regeringen,
som lägger fram en förändrad avgiftsstruktur utan att
ha förankrat detta hos alla de inblandade parterna, de
fem partierna.
Jag noterar att finansministern undviker udden i
frågan när det handlar om hur mycket resurser som
försvinner från kommuner och landsting. Han vill inte
gå in i någon diskussion om att det handlar om 15-16
miljarder redan nästa år. Jag tycker att regeringen
behandlar finansieringsprincipen mycket lättvindigt
när man inte inser att det försvinner resurser från
kommunerna. Jag skulle vilja se att man sänkte ege-
navgifterna för att ge mer pengar till kommunerna och
till hushållen, för egenavgifterna slår hårt mot lågin-
komsttagarna.

Anf. 84 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det är oerhört märkliga påståenden
som man får höra. Egenavgifter är ju ett krav som har
förts fram från Kristdemokraterna och andra borgerli-
ga partier. Det var ju ni som mer än några andra kräv-
de detta - och ville ha mer än vad vi har i dag. Nu
plötslig får man höra hur orättfärdiga och olämpliga
egenavgifterna är. Ni får faktiskt bestämma er. Vill ni
ha egenavgifter eller vill ni inte ha det? Man kan
faktiskt inte driva båda ståndpunkterna samtidigt. Det
är inte heller så att vi bryter mot någon finansiering-
sprincip. Det är helt klart att egenavgifterna är beak-
tade i detta sammanhang.
Vad vi nu gör hade inte varit möjligt utan sane-
ringen av det konkursbo som vi fick överta efter
kristdemokrater och andra som regerade fram till
1994. Vad vi gör är att vi skapar ett ekonomiskt ut-
rymme så att vi kan tillföra nya resurser till vården,
skolan och omsorgen. Det var inte möjligt med stats-
finanser i total katastrof. Det är möjligt nu när vi
håller på att få ordning på finanserna.
Det handlar om riktiga resurser som vi inte lånar
upp av utländska bankirer. Det är resurser som vi
skapar genom att få ordning på svensk ekonomi. Det
är den enda hållbara grunden för välfärden nu och i
framtiden.
Fler män inom barnomsorg och skola

Anf. 85 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
skolministern. Vi behöver fler män inom barnomsor-
gen och skolan. Det är viktigt för en bra verksamhet
för ungarna. Det kan vara nästan livsavgörande för en
del unga pojkar som över huvud taget har väldigt få
vuxna män i sin tillvaro.
Den senaste diskussionen om sexuella övergrepp
har varit oerhört smärtsam för många ambitiösa och
mycket kompetenta män inom barnomsorg och skola.
Den riskerar också att leda till att färre män vill göra
sina karriärer inom de här områdena.
Jag vill därför fråga om skolministern har diskute-
rat, eller om hon förbereder, några åtgärder för att
stimulera till att det blir fler män inom barnomsorg
och skola.

Anf. 86 Statsrådet YLVA
JOHANSSON (s):
Herr talman! Tack, Inger Lundberg, för frågan.
Detta är ett mycket angeläget område, och jag tror
inte att det finns några enkla lösningar på att rekrytera
fler män inom barnomsorg och skola. Jag tror att det
är en riktig bedömning att den senaste tidens inte bara
debatt utan faktiska problem med sexuella övergrepp i
barnomsorgen och diskussioner om detta i skolan
självklart påverkar männen negativt. Därför är det
viktigt med den utredning regeringen tillsatte i våras
för att klargöra om vi skall utöka kontrollmöjligheter-
na av dem som arbetar inom barnomsorg och skola.
Män skall inte behöva utsättas för ogrundade misstan-
kar om att vara pedofiler, dvs. en person som begår
sexuella övergrepp mot barn.
Därutöver behövs det en bredare diskussion, dels
för att mäns ansvar inte bara för sina egna barn utan
även för andras barn skall kunna stärkas i vårt samhäl-
le, dels för att män skall vilja söka sig till de yrkesom-
råden där man arbetar med andras barn. Jag tror att
det behövs vissa åtgärder när det gäller rekryteringen
till lärarutbildningen och pedagogutbildningar. Vi
kanske också skall överväga särskilda lösningar för
stora grupper av män, t.ex. att officerare som nu för-
lorar sina arbeten skall söka sig vidare till lärarut-
bildningar.

Anf. 87 FÖRSTE VICE TALMANEN:
Tack. Därmed är frågestunden över. Det finns en
rad talare som inte har fått ordet, inklusive förhands-
anmälda talare. Jag vill konstatera att det inom den
utmätta och beslutade tiden en timma icke är möjligt
att ge alla ordet. Möjligtvis kan fler få ordet vid ett
kommande tillfälle om såväl frågor som svar blir
kortare.
Jag tackar statsråden för att ni har velat komma hit
och svara på kammarens frågor.
Frågestunden är därmed avslutad.

10 § Information från regeringen om aktuella
närområdesfrågor

Anf. 88 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! För knappt ett och ett halvt år sedan
stod jag här i kammaren och informerade om resulta-
tet av det första toppmötet för Östersjöstaternas rege-
ringschefer som ägde rum i Visby. Jag kunde då kon-
statera att det mötet inneburit att ett nytt kvalitativt
steg tagits i samarbetet mellan länderna kring Öster-
sjön. Mötet skapade förutsättningar för ett än mer
konkret och praktiskt samarbete mellan länder och
regioner i vårt närområde.
Sedan dessa fina vårdagar på Gotland har mycket
hänt kring Östersjön. Jag vill i dag informera riksda-
gen om huvuddragen i det som har skett och det som
planeras.
Den kanske mest glädjande utvecklingen kring
Östersjösamarbetet är att det vardagsnära samarbetet
nu är livaktigare än någonsin. Var och varannan fö-
rening i vårt land har aktiviteter i Estland eller Polen.
Varje kommun med självaktning har vänorter i Lett-
land eller Litauen.
Det gladde mig oerhört att se hur t.ex. företag, or-
ganisationer och många kommuner ställde upp för de
översvämningsdrabbade polackerna under sommarens
katastrof. Regeringens egen insats på 125 miljoner
kronor matchades på ett storstilat sätt av massor med
frivilliga insatser från svenska män och kvinnor som
kände att granngemenskapen krävde en egen insats.
I samband med presentationen av fjolårets syssel-
sättningsproposition tillkännagav jag att en 1 miljard
kronor skulle avsättas för praktiskt samarbete kring
Östersjön. Avsikten med denna s.k. Östersjömiljard
var både att stimulera sysselsättningen i Sverige och
att främja utvecklingen i våra grannländer.
Jag kan i dag meddela kammaren att i princip hela
denna Östersjömiljard är intecknad för olika projekt.
Regeringsbeslut har fattats om projekt som upptar
cirka en tredjedel av summan, och för återstående del
av beloppet pågår projektutvärdering för fullt.
Låt mig ge några exempel på vilken typ av projekt
som regeringen beslutat om.
Först: 120 miljoner kronor har avsatts för de s.k.
Visbystipendierna. Detta stipendieprogram är baserat
på samma mönster som de s.k. Fulbrightstipendierna.
Det syftar till att erbjuda högskolestudier i Öster-
sjöländerna med en utformning som förhoppningsvis
gör studenter mycket attraktiva för de företag som är
aktiva i vår region. Den första ansökningsomgången
håller just nu på att utvärderas. Jag kan med glädje
konstatera att intresset för stipendierna är mycket
stort.
Ett annat exempel är att Länsstyrelsen i Söderman-
land har beviljats 9 miljoner kronor för ett projekt att
bygga upp en fungerande kommunförvaltning i Jelga-
va i Lettland. Vi har i Sverige ett unikt kunnande i
lokal förvaltning som våra grannländer kan dra nytta
av.
Ett tredje exempel: 12 miljoner kronor har ansla-
gits till ett marinbiologiskt centrum i Kalmar, som
skall bli ett centrum för forskning kring hur Öster-
sjöns marina miljö skall kunna förbättras.
Listan kan göras mycket längre: En demonstra-
tionsfarm i S:t Petersburg, sjöräddningsutbildning i
Estland, ett vägtrafikprojekt i Litauen osv.
Den återstående summan skall gå till några större
projekt i de baltiska länderna, Kaliningrad och S:t
Petersburgsområdet. Det är ett fjärrvärmeprojekt i
Riga, ett vatten- och avloppsreningsprojekt i Kali-
ningrad och ett energiprojekt i Litauen som nu stude-
ras i detalj. I samtliga fall handlar det om leverans av
svensk utrustning. Jag räknar med att dessa projekt
både skall ha god miljöeffekt för Östersjön och skall
bidra till en ökad sysselsättning i Sverige, samtidigt
som de givetvis är värdefulla för mottagarländerna.
Jag vill ta tillfället i akt att ge några reflexioner
kring hur jag ser det fortsatta Östersjösamarbetet.
Detta gör jag utifrån några principiella utgångspunk-
ter.
Först: Östersjöregionen har förutsättningar att bli
den snabbast växande regionen i Europa under en
lång följd av år. Här finns en kombination av snabbt
växande unga marknadsekonomier som Polen, de
baltiska länderna och nordvästra Ryssland tillsam-
mans med mogna ekonomier som de nordiska länder-
na, vilka har sanerat sina statsfinanser och nu är på
väg uppåt igen.
En annan utgångspunkt: Vi har en gynnsam säker-
hetspolitisk situation i regionen. Den gamla konfron-
tationens gränslinje som gick genom Östersjön har
ersatts av ett nära samarbete. Utvidgningsprocesserna
av de europeiska och transatlantiska strukturerna har
hittills hanterats på ett ansvarsfullt sätt. Vår tydliga
alliansfrihet ger oss en utmärkt plattform att spela en
ledande roll i samarbetet i en region som på många
sätt kan ses som bryggan mellan Europeiska unionen
och Ryssland.
Östersjösamarbetet skall också i fortsättningen va-
ra konkret och pragmatiskt. Statsmakternas roll bör
bl.a. vara att stimulera och underlätta lokalt och regi-
onalt samarbete. I det konkreta samarbetet sker en
gradvis övergång från mer traditionellt bistånd till
samarbete mellan jämlikar.
För mig är utvidgningen av Europeiska unionen av
mycket central betydelse också för Östersjösamarbe-
tet. Det faktum att ytterligare fyra länder i vårt närom-
råde nu knackar på EU:s dörr, samtidigt som EU:s
förhållande till Ryssland fördjupas, öppnar, enligt min
mening, nya samarbetsmöjligheter. Men det är viktigt
att processen får en bra start. Det är mot den bak-
grunden jag finner det beklagligt att det inte har gått
att behålla bred enighet i Sverige om hur förhand-
lingsprocessen bör gå till.
I det konkreta Östersjösamarbetet blir nästa vikti-
ga etappmål ett nytt toppmöte mellan regeringsche-
ferna i slutet av januari nästa år. Toppmötet äger rum
i Riga, vilket ger det en extra symbolisk betydelse.
Tillsammans med det lettiska värdskapet och det
danska ordförandeskapet i Östersjöstaternas råd, är vi
nu i full färd med att förbereda en konkret dagord-
ning, på basis av det mandat jag fick vid Visbytopp-
mötet att samordna regeringschefernas arbete.Jag ser
följande områden som särskilt lämpade för fortsatt
samarbete.
Det första området rör fortsatt kamp mot organise-
rad brottslighet. Den aktionsgrupp som arbetar under
ledning av statssekreterare Pär Nuder sedan Vis-
bytoppmötet har redan nått konkreta resultat. Bl.a. har
fyra större gemensamma brottsbekämpande operatio-
ner genomförts samtidigt i samtliga länder. Man har
koncentrerat sig på tre problemområden, nämligen
stulna fordon, amfetaminhandel och illegal migration.
Flera stora beslag har kunnat göras. En grund har nu
skapats för nya gemensamma insatser. Regeringen har
anslagit 5 miljoner kronor ur Östersjömiljarden för att
underlätta för främst de baltiska staterna, Polen och
Ryssland att delta i detta samarbete. Den gemensam-
ma kampen mot organiserad brottslighet förs nu vida-
re.
Det andra området handlar om systematiskt un-
danröjande av alla hinder för handel och ekonomiskt
samarbete i regionen. I dag har regeringen beslutat
tillsätta en särskild panel under ledning av handels-
minister Leif Pagrotsky med uppgift att göra en vit-
bok, ett slags checklista, över alla de hinder som ur
svensk synvinkel finns för ökad handel och ekono-
miskt samarbete kring Östersjön. Checklistan skall
sedan kompletteras med ett förslag till åtgärder för att
eliminera dessa hinder. Jag ser detta som ett viktigt
svenskt bidrag till den process som sedan skall vidta i
det mellanstatliga arbetet.
Det tredje området gäller en utbyggnad av ett IT-
nätverk kring Östersjön. Den nya informationstekni-
ken erbjuder en fantastisk möjlighet att knyta samman
Östersjöregionen på ett helt nytt sätt. Vi ser redan i
dag hur både företag och människor kan dra nytta av
den moderna tekniken. För att diskutera en strategi för
hur denna utveckling kan gå vidare kommer jag att
bjuda in till en konferens om IT och Östersjön i Tal-
linn den 16 december. Detta blir den femte i raden av
s.k. regeringskonferenser som tidigare har anordnats
med stor framgång på olika platser, då i Sverige.
Det fjärde området handlar om ett fortsatt arbete
på att utveckla energisamarbetet kring Östersjön. För
att lösa framtidens energiförsörjning kring Östersjön
krävs gemensamma lösningar. De nordiska statsmi-
nistrarna kommer att diskutera sådana vid vårt möte i
Helsingfors nästa månad. Det är min förhoppning och
övertygelse att toppmötet i Riga skall fortsätta den
utveckling som inleddes i Visby. Konkret praktiskt
samarbete är vad som behövs för att utveckla vår
region ytterligare.
Jag finner det mycket glädjande att denna prag-
matiska syn på Östersjösamarbetet vunnit ett så en-
hälligt stöd i alla regionens länder. Vid det kommande
ryska statsbesöket i början av december kommer jag
att med president Boris Jeltsin diskutera hur Ryssland
ytterligare kan involveras i samarbetet.
Jag vill också framhålla att det vidgade Östersjö-
samarbetet inte på något sätt bör ses som en konkur-
rent till det nordiska samarbetet som vi alla värdesät-
ter mycket högt. Sverige övertar under nästa år ord-
förandeskapet i detta nordiska samarbete. Regeringen
kommer inom kort att för riksdagen presentera sitt
handlingsprogram för vårt ordförandeår. Jag kan dock
redan nu redovisa att Östersjösamarbetet blir en viktig
beståndsdel i det arbete som den svenska regeringen
vill driva i den nordiska kretsen under nästa år.
Således flätas det nordiska samarbetet och Öster-
sjösamarbetet allt tätare samman. Jag menar att tiden
nu är inne att vidta vissa förändringar i ansvarsför-
delningen inom regeringen i dessa frågor.
Jag kan därför i dag tillkännage att statsrådet Leif
Pagrotsky övertar uppgifterna som nordisk samar-
betsminister. Leif Pagrotsky får även ansvaret för det
näringslivsinriktade samarbetet kring Östersjön. Detta
innebär bl.a. att han övertar koordineringsansvaret för
den s.k. Östersjömiljarden som fram till nu handlagts
på statsrådsberedningen. Samtidigt kommer Margare-
ta Winberg att med full kraft kunna koncentrera sig på
regeringens övergripande uppgift att pressa tillbaka
arbetslösheten och öka sysselsättningen.

Anf. 89 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsmi-
nistern för ett mycket intressant anförande och för de
glädjande nyheterna när det gäller det oerhört viktiga
samarbetet runt Östersjön.
Jag har en fråga. Statsministern säger att det är
viktigt med ett energisamarbete runt Östersjön, och
jag instämmer i det. I Litauen går fortfarande ett
fruktansvärt farligt kärnkraftverk, nämligen Ignalina.
Den svenska kärnkraftsinspektionen har sagt att inom
några år borde man kunna välja mellan att antingen
satsa flera miljarder på att reparera det nödtorftigt
eller satsa på en annan lösning. Vad är Sveriges roll
här? I Tyskland stängde man gamla östtyska reaktorer
så fort som återföreningen skedde.

Anf. 90 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Det är rätt som Birgitta Hambraeus
säger. Ignalina är en av de saker som skall diskuteras,
kommer att diskuteras och redan diskuteras i det ge-
mensamma energipolitiska samarbetet kring Öster-
sjön. Problemet för Litauen är ju att Ignalina står för
minst 90 %, kanske 95 %, av deras elproduktion. Det
är ett land som alltså är beroende av en enda källa.
Vi har ju hittills inriktat oss på att ge dem allt stöd
vi kan för säkerhetshöjande insatser. Det är den linje
vi kommer att följa. Jag har träffat min kollega Vag-
norius i Litauen och diskuterat saken med honom och
även föreslagit ett gemensamt svenskt-litauiskt arbete
på området utöver det som redan görs. Därför tror jag
att det mest realistiska att räkna med när det gäller
Ignalina är att säkerheten successivt höjs och att den
dag då det fasas ut ligger en bit fram i tiden med tanke
på den oerhört ensidiga struktur som Litauen har på
sin elförsörjning och dessutom den brist på bra nät-
verk för distribution av el som finns runt Östersjön.

Anf. 91 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Jag vet också att Litauens inställning
är denna. Men har Sverige verkligen erbjudit alterna-
tiv här? Man skulle t.ex. kunna bygga upp ett samar-
bete genom att köpa andra varor som Litauen kan
exportera så att de har möjligheter att ordna sin ener-
giförsörjning på ett annat sätt. De exporterar nämligen
elkraft och får inkomster den vägen. Hotet från Igna-
lina så nära våra gränser är ju oerhört allvarligt. Det
finns ju exempel på hur Tyskland stänger kärnkrafts-
reaktorer. Vi har starka myndigheter här i Sverige
som gör sitt bästa för att fortsätta sitt fögderi. Jag ber
statsministern att verkligen titta på om det inte finns
ett annat sätt att lösa Litauens ekonomiska export-
problem i det här fallet och även deras energiproblem.

Anf. 92 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Litauerna bestämmer självfallet själ-
va om sin energiförsörjning. De ser i dag inga alter-
nativ till Ignalina. Den tyska parallellen är naturligtvis
tänkvärd, som Birgitta Hambraeus pekar på. Men det
är en annan typ av ekonomi med helt annan in-
frastruktur och helt andra möjligheter att distribuera
el. Det är nog inte riktigt lika lätt, för att uttrycka sig
försiktigt, att göra motsvarande insats i Litauen. Vi
gör vad vi kan, och litet till, för att stötta dem säker-
hetsmässigt med en långsiktig lösning, men någon
stängning har vi inte möjlighet att besluta om.

Anf. 93 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Statsministern sade ingenting om det
samarbete som bedrivs i angränsning till Östersjöom-
rådet, nämligen Barentssamarbetet. Jag tror inte att
samarbetet med Ryssland kan ses skilt från Östersjö-
samarbetet. Jag hälsar Östersjösamarbetet välkommet.
Det är särskilt välkommet att man ser över hindren för
rörlighet för personer. Visumhanteringen är ett stort
bekymmer. Det tar lång tid. Det är svårt för folk att
resa. Det är svårigheter att få visum för längre tid. Det
gäller även folk som vi kan lita på.
Detta gäller i hög grad också nordvästra Ryssland
och Barentssamarbetet. Där har vi faktiskt också en
landgräns. Det finns andra möjligheter att kommuni-
cera med denna region, bara vi kan lösa en del av
dessa kommunikationsproblem.
Vi talar om miljön. Förekomsten av kärnkraftverk,
gamla kärnreaktorer och kärnavfall som lagras på ett
oacceptabelt sätt utgör ett minst lika stort hot som
kärnkraftverk i vårt närområde. Skulle det bli olämp-
liga vindförhållanden kan en olycka på Kolahalvön
innebära att omfattande mängder av radioaktivitet
dras ned också över Östersjöområdet. Vi kan inte se
detta ske. Vissa experter har sagt att risken för en
olycka är så stor som 25 %, sett under en tioårsperiod.
Också här måste kraftfulla insatser göras, även om det
bara råkar bo fem miljoner människor i det området
medan det runt Östersjön bor 50 miljoner.
Jag efterlyser regeringens syn på Barentssamarbe-
tet i Östersjösammanhanget.

Anf. 94 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Egentligen skulle jag inte behöva
svara på frågan, för jag har ingen annan uppfattning
än den Bengt Hurtig ger uttryck för. Sverige är just nu
ordförande i Barentsrådet. Vår insats kommer att
bestå i att vi skall försöka att knyta både Barents-
samarbetet och Östersjösamarbetet fastare till EU.
Bengt Hurtig vet att det där finns en hel del regionala
resurser som man kan komma att få ta del av. Vi sik-
tar på att engagera Jacques Santer och hans medarbe-
tare i just detta arbete.
Det ena goda förskjuter inte det andra. Den be-
skrivning Hurtig gör av miljöriskerna kring Barents
hav och i denna del av Europa är tyvärr, måste jag
säga, på intet sätt överdriven. Vi känner dem. Det ena
förskjuter inte det andra.

Anf. 95 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! En central fråga är ju om man avser
att upprätta någon typ av plan t.ex. över hur kommu-
nikationerna skall förbättras. Det har utarbetas en
analys över vad som behöver göras. Den kom i som-
ras. Kommunikationsministrarna skulle behöva sätta
sig och titta på i vilken ordning de skall ta de olika
projekten, var gränsstationerna skall ligga, vilken
kapacitet skall de ha, när de skall vara öppna osv.
Är man i regeringen villig att låta kommunika-
tionsministrarna ta itu med någon typ av utvecklings-
plan för Barentsregionens kommunikationer?

Anf. 96 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Det är vi. Barentsrådets ordförande,
utrikesministern, nickar ivrigt bifall till Hurtigs frågor
under deras framställande.
Sedan kan man göra den stillsamma reflexionen
att detta område kanske inte precis alltid har lidit brist
på planer. En del har t.o.m. varit femåriga. De har inte
alltid varit så framgångsrika. Vi får se vad vi kan hitta
på nu i stället.

Anf. 97 CARINA HÄGG (s):
Herr talman! Vi gläds alla väldigt mycket åt det
framgångsrika samarbete som sker mellan Öster-
sjöstaterna. I och med att vi bryr oss så väldigt
mycket om våra grannländer bryr vi oss också väldigt
mycket om miljöfrågorna i området.
Vi vet att vi har som ambition att bygga om Sveri-
ge till ett uthålligt samhälle. Då är det också viktigt att
vi för med oss det miljötänkande och de erfarenheter
vi har av vår egen utveckling i Sverige in i detta sam-
arbete, så att vi inte bidrar till att Östersjöstaterna
bygger in de systemfel vi just nu har upptäckt att vi
själva har gjort. Vi behöver ha med oss ett större
miljötänkande i detta arbete.
Har statsministern tänkt på detta? För han med sig
de erfarenheterna?

Anf. 98 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Ja, det tänker vi på. Det vägleder ar-
betet kanske mer än någonting annat. Den folkliga
oron och det folkliga mandat vi har att bedriva Öster-
sjöpolitik utgår till icke ringa del ifrån återkommande
miljöproblem i Östersjön. Vi gör reningsinsatser,
insatser för att förbättra fjärrvärmeverk, insatser för
att förändra energiförsörjningen och för att rena ut-
släpp från både kol- och oljeeldade kraftverk och
t.o.m. sådana som baseras på oljeskiffer. Det är miljö-
frågan som står i centrum.
Däremot skall vi naturligtvis inte på något sätt
inbilla oss att vi med dessa trots allt marginella insat-
ser i grunden förändrar samhällsstrukturer. Det tar tid.
Men det vi gör vägleds av de högsta ambitionerna på
miljöområdet.

Anf. 99 CARINA HÄGG (s):
Herr talman! Jag vill gärna framhålla att jag flera
gånger när jag har tagit upp dessa frågor har mötts av
motargumentet att vi i dag inte har denna teknik.
Alltså föredrar man att använda konventionella meto-
der - de metoder som vi ifrågasätter här.
Vi vill ha andra lösningar - småskalelösningar,
som ligger närmare människor. Jag känner att det
fattas ibland. Vi bygger vidare på de stora lösningarna
med stora reningsverk i stället för att angripa frågan
på ett annorlunda sätt från början.

Anf. 100 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Det är alltid en svår avvägning, som
Carina Hägg pekar på. Det handlar om huruvida man
kan hoppa över led i en utveckling. Vi vill naturligtvis
tillämpa den senaste och bästa tekniken. Samtidigt
kommer man inte till det senaste och bästa om man
inte passerar vissa utvecklingsstadier på vägen.
Om man står, exempelvis, inför ett fjärrvärmesys-
tem i en storstad i vårt grannskap som har läckage i
sådan utsträckning att hälften av den olja eller det kol
som används för uppvärmningen läcker ut i gatunätet
är det kanske inte den småskaliga nya tekniken som
man tänker på, utan hur man effektiviserar den man
just nu använder.
Det är praktiska och pragmatiska avvägningar som
skall göras. Vad vi skulle vilja göra är det ideala, men
man kommer inte alltid till det ideala vid första insat-
sen.

Anf. 101 HENRIK LANDERHOLM (m):
Herr talman! Jag vill tacka statsministern för den
redogörelse som förhoppningsvis är ett uttryck för att
Östersjöfrågorna kommer högre upp på regeringens
dagordning.
För en del av oss, och inte minst massmedialt, var
Visbymötet förvisso en stor upplevelse. Det var
glädjande att statsministern visade ett så stort person-
ligt engagemang vid det tillfället. Efter det har emel-
lertid inte mycket märkts av Östersjösamarbetet. Nog
om detta.
Jag skall koncentrera min fråga till ett område som
statsministern inte berörde, nämligen det som komp-
letterar men också är en nödvändig förutsättning för
de mjuka delarna av säkerhetspolitiken, som statsmi-
nistern så utförligt redovisade.
Flera av länderna kring Östersjön är ju små och i
första hand militärt sett mycket svaga stater. Sverige
har hittills gjort en hel del insatser tillsammans med
många andra länder för att hjälpa dem med såväl
militär utrustning som andra insatser.
Jag vill fråga när regeringen avser fatta beslut när
det gäller prioritering och samlat handlingsprogram
för att fortsätta det militära biståndet. Jag vet att
Överbefälhavaren lämnade ett förslag den 15 augusti i
denna fråga. Åtminstone jag, och säkert flera andra
ledamöter i denna kammare, väntar med spänning på
ett regeringsbeslut och en information till riksdagen i
denna fråga.

Anf. 102 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Först vill jag säga till Henrik Lan-
derholm att den lilla slängen i början var litet onödig.
Om Landerholm hade lyssnat på den information som
han betecknade som intressant hade han hört vad vi
faktiskt har uträttat på kort tid. Ibland unnar vi i Sve-
rige varandra inte framgång i något slags partipolitisk
nit. Det tror jag är dumt. Är det så att ni moderater
inte tycker att de ansträngningar vi nu gör är bra tyck-
er jag att ni skall lyssna på era baltiska vänner. Lyssna
på dem.
Det kan vara klokt också i andra sammanhang att
lyssna på alla stater i Baltikum. Vad gäller våra insat-
ser, vårt engagemang, tror jag nog att Landerholm gör
klokt i att lyssna.
Om jag inte är felunderrättad avser regeringen att
komma tillbaka med information om de militära frå-
gor som Landerholm tar upp i april månad.

Anf. 103 VIOLA FURUBJELKE (s):
Herr talman! Det är verkligen en imponerande
lista av insatser för Östersjösamarbetet som statsmi-
nistern här har redovisat. Jag vill också ta tillfället i
akt att gratulera statsrådet Pagrotsky till nya intressan-
ta och viktiga uppgifter.
Östersjösamarbetet framhålls ganska ofta i andra
internationella forum som en förebild för regionalt
samarbete. Det har nu pågått under ett antal år, och
jag har vid många tillfällen blivit tillfrågad om vi inte
har någon redovisning av de framgångar som har
uppnåtts och de insatser som har gjorts för att främja
det här regionala samarbetet. Frågorna har kommit
från Sydostasien, från Latinamerika och från andra
delar av världen. Har statsministern några funderingar
på att i andra internationella forum delge våra erfa-
renheter till dem som kan vara intresserade av att lära
av Östersjösamarbetet?

Anf. 104 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Det har vi. Som Furubjelke säger får
vi ofta frågor om det här. Vi får nog frågor just på
grund av att vi lyckas bedriva ett samarbete som är
informellt, obyråkratiskt och präglat av en gemensam
vilja att dra åt samma håll. Med tanke på den historia
som regionen uppvisar är det rätt märkligt att Ryss-
land, de baltiska staterna, Polen, det stora Tyskland,
de nordiska länderna och Island här sitter vid samma
bord och arbetar tillsammans. Det här uppmärksam-
mas också i EU.
Vi har gjort insatser för att sprida information om
samarbetet, men vi kommer att göra mer. Det här
stärker naturligtvis också regionens anseende, och det
är ett uttryck för ett svenskt engagemang, som faktiskt
också väcker respekt och uppmärksamhet. Detta är
något jag gärna talar om när jag är ute och något vi
naturligtvis skall sprida kunskap kring. Just den här
typen av regionalt samarbete växer fram runt om i
världen. Det här är vår modell, utifrån våra historiska
förutsättningar. Den kan säkert också tillämpas av
andra på ett eller annat sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.
11 § (forts. från 8 §) Nollvisionen och det trafiksäk-
ra samhället (forts. TU4)

Anf. 105 SVEN BERGSTRÖM (c):
Herr talman! Det är snabba kast i kammaren i dag.
Nu återgår vi till trafikfrågorna och den oavslutade
diskussionen kring trafikutskottets betänkande. Det
handlar alltså om nollvisionen och det trafiksäkra
samhället, och det behandlar flera frågor som rör
trafiksäkerheten: mål och inriktning, förarutbildning,
väginformation, utrustningsfrågor och litet annat.
Jag vill, herr talman, kort kommentera två av de
här frågorna. Det gäller uppkörningsorterna, dvs.
orter där förarprov får avläggas, och värdet av det
ideella trafiksäkerhetsarbetet.
Körkortsutbildningen är fundamental för trafiksä-
kerhetsarbetet. Det är viktigt att körkortsutbildningen
kan ges nära dem som berörs och i deras egna tra-
fikmiljöer, men det måste givetvis också vara fråga
om orter som har tillräckliga trafikmiljömässiga förut-
sättningar, alltså litet mer komplicerade trafiksituatio-
ner.
Det förslag som Vägverket från början aviserade
skulle ha inneburit en radikal begränsning av antalet
uppkörningsorter. Det skulle ha lett till att avstånden
till utbildningsanordnarna hade ökat, och det skulle ha
försämrat såväl trafiksäkerheten som den enskildes
chanser och möjligheter.
Det är enligt min mening viktigt att en god kör-
kortsutbildning kan ges i hela landet. Det kommer att
öka förutsättningarna för ett trafiksäkert beteende.
Mot den här bakgrunden, som bl.a. har framförts
till utskottet genom en motion från Centerpartiet, är
det inte bara glädjande utan även ur trafiksäkerhets-
synpunkt positivt att ett enigt utskott i betänkandet
uttalar "att den av Vägverket planerade minskningen
av antalet orter där förarprov får avläggas inte skall
genomföras i avvaktan på den aviserade utredningen
om ett nytt system för utbildningen i fråga".
Om hela Sverige skall leva måste, herr talman,
förutsättningarna finnas även på det här området.
I Centerpartiet ställer vi oss bakom flera av de
förslag som regeringen presenterar i den här inrikt-
ningspropositionen. Dock tycker vi att det ideella
trafiksäkerhetsarbetet borde lyftas fram litet mer. Jag
noterade att Lena Sandlin också tog upp den frågan i
sitt anförande.
Det ideella trafiksäkerhetsarbetet, som bedrivs ge-
nom olika organisationer och föreningar, har en väl-
digt stor betydelse för att utbilda, upplysa och förbätt-
ra beteenden, normer och attityder i trafiken. De här
organisationernas arbete utgör väldigt viktiga kom-
plement och bidrar till att trafiksäkerheten kan bli
bättre. De här organisationernas plats i arbetet med
nollvisionen är därför som jag ser det given. Deras
insatser borde enligt min mening få en mer framträ-
dande plats i det fortsatta arbetet med nollvisionen
och strategin kring den.
Utskottet skriver i betänkandet att man delar vår
uppfattning om det stora värdet av det ideella trafik-
säkerhetsarbetet, och man pekar bl.a. på NTF:s loka-
la, regionala och centrala medlemsorganisationer och
på det avtal som har slutits mellan Vägverket och
NTF. Jag förutsätter att utskottet och kammaren där-
med inser och accepterar betydelsen av och också är
beredd att stimulera de ideella organisationernas möj-
ligheter att med sitt arbete bidra till nollvisionen och
det trafiksäkra samhälle som vi alla eftersträvar.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan i trafikutskottets betänkande nr 4.

Anf. 106 ELIZABETH NYSTRÖM (m):
Herr talman! I motion T401 har Maud Ekendahl
och jag motionerat om att riksdagen beslutar ändra
vägtrafikkungörelsen så att det blir möjligt att svänga
höger vid rödljus. Utskottet har avstyrkt motionen
med följande motivering:
"Ett genomförande av motionärernas förslag synes
utskottet förenat med stora risker för gående, eftersom
övergångsställen ofta anläggs i anslutning till gatu-
korsningar. Framkomligheten torde vid behov i stället
kunna underlättas genom att ett särskilt körfält an-
läggs för trafik som svänger till höger."
Det är förvisso sant att övergångsställen mestadels
anläggs i anslutning till gatukorsningar just med tanke
på säkerheten, eftersom det är i korsningar som for-
donens hastighet är som lägst. Vid en korsning med
trafikljus händer samma sak som vi motionerat om,
förutom att man stannar vid det röda ljuset tills det
blir grönt och då svänger till höger. Tyvärr finns det
många bilister som i det ögonblicket överrumplas av
både fotgängare och cyklister, som även de har fått
grönt ljus. Högersväng vid korsning, oavsett grönt
ljus eller inte, innebär inte att det är fri framkomlighet
för bilisten. Jag hävdar med bestämdhet att uppmärk-
samheten på de gående och cyklande skulle skärpas
om man införde möjligheten att svänga till höger vid
rödljus.
Argumentet från utskottet, att framkomligheten
vid behov i stället torde underlättas genom att ett
särskilt körfält anläggs för trafik som svänger till
höger, är i dagsläget befängt. Kommunernas ekonomi
är redan bekymmersam, och man säger sig inte ha råd
med basuppgifterna och kraven som ställs på en bra
skola, god omsorg och vård. Då är det inte realistiskt
att tro att kommunerna har ekonomiskt utrymme att
bygga bort dessa vägproblem.
Dessutom borde man i så fall separera gång- och
cykeltrafiken medelst bro eller tunnelbygge. Förr var
det mode att installera trafikljus i snart sagt varje
korsning. Då var rondeller och fyrvägsstopp inte
trafiksäkert, trots goda erfarenheter i utlandet. Men
verkligheten har kommit i fatt även oss, och nu är det
förenligt med smidig trafikföring, hög trafiksäkerhet
och dessutom bra ur miljösynpunkt att ha både rondel-
ler och fyrvägsstopp.
Herr talman! Jag kommer inte att yrka bifall till
motionen, men hoppas att detta inlägg leder till efter-
tanke. Det finns mycket att lära av andra länder och
även av människor med lång erfarenhet.

Anf. 107 DAG ERICSON (s):
Herr talman! Trafikutskottets betänkande Nollvi-
sionen och det trafiksäkra samhället är ett mycket bra
dokument, och med dess målsättning kan vi alla arbe-
ta vidare för att skapa ett trafiksäkrare samhälle.
På avsnitt 6.2, Användning av cykelhjälm, har jag
och flera andra motionerat om att införa krav på obli-
gatorisk användning av cykelhjälm.
Skälet till motionen är bl.a. den samlade experti-
sens bedömning, att obligatorisk användning av hjälm
skulle kunna få ned dödsfallen från 60 till 40 per år.
Experterna vet också att antalet skallskador i samband
med cykelåkning är mellan 5 000 och 10 000 per år,
men de är samtidigt övertygade om att det finns ytter-
ligare ett stort antal skador som ej registrerats. En del
av dessa skallskador är mycket stora, men de flesta
drabbade blir till synes lindrigare skadade.
Men dessa till synes lindriga skador yttrar sig ofta
i efterhand som intellektuellt och socialt nedsatt kom-
petens. Det håller oftast i hela livet ut. Påfrestningarna
och kraven på de anhöriga blir många gånger mycket
stora. Den skadade får i många fall svårt att klara av
ett arbete, och den sociala kontakten med medmänni-
skor blir dålig.
Både regeringen och utskottet understryker vikten
av att cykelhjälm används, men anser att det inte i
dagens läge skall införas obligatorium.
Utskottet anser att en ökning av cykelhjälmsan-
vändningen tills vidare skall ske genom en intensiv
informationskampanj. Samtidigt säger utskottet att om
hjälmanvändningen inte ökar på ett godtagbart sätt,
skall frågan om ett obligatorium övervägas på nytt.
Herr talman! Med dessa försäkringar från utskottet
är jag som motionär nöjd och kommer således inte att
begära att motion T83 tillstyrks. Men jag vill samti-
digt framhålla, att de informationsinsatser som utlovas
skall genomföras. Material till dessa finns det stora
mängder av. Med dessa informationsinsatser är det
min förhoppning att opinionen blir stark för att an-
vända cykelhjälm. På så vis behöver vi inte införa
obligatoriet. Men kommer dessa förhoppningar på
skam är enda utvägen att ta upp frågan om att införa
krav på att använda cykelhjälm på nytt.

Anf. 108 CHRISTINA PETTERSSON (s):
Herr talman! Jag har begärt ordet med anledning
av trafikutskottets betänkande 4 och motion T414.
Motionen handlar om att införa ett förbud mot att
köra stående trafikanter i buss på motorväg.
Utskottet säger att motionen är tillgodosedd och
hänvisar till EU:s beslut om att lagstifta om säker-
hetsbälten i bussar som är registrerade för sittande
passagerare.
Jag håller inte med om att motionen är tillgodo-
sedd. EU:s beslut kan faktiskt innebära att bussar
registreras för stående passagerare i stället för sittan-
de. Då blir följden en försämrad säkerhet för passage-
rarna.
Tänk vilken spännvidd det blir i säkerhet! Anting-
en får man sitta fastspänd när man åker buss eller
också får man färdas stående i mittgången flera mil i
90 km/tim på en motorväg. Det är många som åker så
i dag. Det vet jag som själv ofta åker buss mellan
Stockholm och Norrtälje, där detta förekommer. Jag
vill påstå att det en dag kommer att inträffa en stor
olycka, och många människor kan bli skadade.
I detta sammanhang vill jag också påpeka att
många skolbarn som åker skolskjuts till skolan får åka
på det här mycket riskabla sättet. Jag tycker inte att
det är att se till barnens bästa, som vi alltid skall göra.
Herr talman! Jag har inget yrkande i dag, eftersom
detta betänkande har en övergripande inriktning. Jag
återkommer i frågan om att lagstifta om ett förbud
mot att färdas stående i buss på motorväg när den
stora trafikpolitiska propositionen kommer under
1998.

Anf. 109 HANNA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Vänsterpartiet har ingen egen motion
vad gäller det här betänkandet. Det beror bl.a. på att
vi tycker att propositionen är mycket bra. Vi tycker att
diskussionen om trafiksäkerhet har kommit mycket
långt. Det är ju en inriktningsproposition som vi be-
handlar i dag, och inriktningen är bra.
Trots det skulle jag vilja ta upp en liten fråga som
jag tycker har kommit litet i kläm vad gäller trafiksä-
kerheten. Det har bedrivits utredningar och forskning.
Man har utrett ganska mycket kring trafiksäkerhet.
Det finns många som hävdar att det egentligen bara är
två faktorer som är av avgörande betydelse för trafik-
säkerheten.
Den ena faktorn är hastigheten, som både utskottet
och regeringen har tagit upp. Man har även lagt fram
mycket bra förslag på dels hur man skall ge mer ut-
rymme åt hastighetskontroller, dels hur man kan be-
gränsa hastigheten, framför allt inom tätbebyggda
områden. Vi välkomnar kommunernas ökade möjlig-
het att begränsa hastigheten till 30 km/tim där man
anser att det finns behov för det. Vi återkommer sena-
re till det.
Den andra faktorn som jag tycker har kommit litet
i skymundan är trafikvolymen. Den kanske påverkar
trafiksäkerheten allra mest. Det finns många olika
anledningar till det. Det handlar om allt från stress till
miljö- och hälsoproblem. Miljö- och hälsoproblemen
tas inte heller upp riktigt i samband med trafiksäker-
heten. Det är många människor som helt enkelt blir
sjuka av för mycket utsläpp från trafiken. Jag skulle
gärna vilja att vi i fortsättningen när vi diskuterar
detta också tar upp trafikvolymen som ett enskilt
problem.
Vänsterpartiet hade en reservation och har jobbat
med Kommunikationskommittén, precis som alla
andra partier. Vårt förslag i Kommunikationskommit-
tén landade i det förslag som presenterades som mil-
jöalternativet bland de olika alternativen. Det var det
enda alternativ som både uppfyllde kravet på trafiksä-
kerhet och miljöhänsyn. Jag tycker att det är värt att
notera att miljöfrågorna och trafiksäkerheten ofta går
hand i hand. Vi får återkomma också till det.
Jag skulle vilja påpeka, bara så att inte någon
missuppfattar mitt inlägg i den här debatten, att
Vänsterpartiet inte vill förbjuda all vägtrafik bara för
att vi menar att det faktiskt finns stora problem. Fram-
för allt vad gäller persontransporter inom våra större
städer ser vi nu att det finns trafikinfarkter m.m. som
skapar enorma problem. Det är också i de stora stä-
derna som alternativen är möjliga att bygga ut och kan
bli samhällsekonomiskt lönsamma, vilket vi också bör
återkomma till.
Det finns mycket att diskutera i fråga om att mins-
ka bilismen, och jag skall fatta mig kort här i dag. Det
finns anledning att återkomma till såväl bensinpris
som vanefrågor, mönster, det som vi är vana vid att
göra och hur vi bygger nya bostadsområden, t.ex. nya
shoppingcenter. I Sverige bygger vi fortfarande in ett
direkt beroende av bilen där. Det här påverkar natur-
ligtvis också trafiksäkerheten. Det är faktiskt så, som
någon tidigare sade och som Lena Sandlin kommente-
rade, att en ökad användning av kollektiva trafikme-
del också är en direkt satsning på trafiksäkerheten.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

JuU3 Rattfylleri
Mom. 1 (drograttfylleri)
1. utskottet
2. res. 1 (c, fp, kd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU2 Lag om tilldelning av spårkapacitet
Mom. 1 (Lag om tilldelning av spårkapacitet)
1. utskottet
2. res. (m)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

TU3 Mer tillgänglig kollektivtrafik
Mom. 4 (färdtjänstvillkor)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
268 för utskottet
15 för res. 2
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 65 m, 21 c, 19 fp, 17 v, 9 kd
För res. 2: 1 v, 14 mp
Frånvarande: 24 s, 15 m, 6 c, 7 fp, 4 v, 4 mp, 6 kd

Mom. 9 (trafikförsörjningsplaner)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
Votering:
219 för utskottet
66 för res. 3
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 21 c, 19 fp, 19 v, 15 mp, 9 kd
För res. 3: 66 m
Frånvarande: 25 s, 14 m, 6 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 6 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU4 Nollvisionen och det trafiksäkra samhället
Mom. 2 (kostnader för innehav av tyngre fordon)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
218 för utskottet
66 för res. 1
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 20 c, 19 fp, 18 v, 15 mp, 9 kd
För res. 1: 66 m
Frånvarande: 24 s, 14 m, 7 c, 7 fp, 4 v, 3 mp, 6 kd

Mom. 5 (nuvarande trafiksäkerhetspolitiska mål m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
271 för utskottet
15 för res. 2
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 66 m, 21 c, 19 fp, 19 v, 9 kd
För res. 2: 15 mp
Frånvarande: 24 s, 14 m, 6 c, 7 fp, 3 v, 3 mp, 6 kd

Mom. 38 (tillståndskrav för vägtransporter av farligt
gods m.m.)
1. utskottet
2. res. 10 (mp)
Votering:
Kammaren biföll utskottets hemställan genom upp-
resning.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut

På förslag av förste vice talmannen medgav kam-
maren att återstående ärenden på dagens föredrag-
ningslista fick avgöras i ett sammanhang efter avslu-
tad debatt.

12 § Jordbruk m.m.

Föredrogs
Justitieutskottets betänkande 1997/98:JuU3
Jordbruk m.m.

Anf. 110 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 3
behandlas hela 56 motionsyrkanden från den allmän-
na motionstiden förra året. Det kan tyckas litet märk-
ligt att vi först nu, när vi skrivit nya motioner, behand-
lar de här. Många av de här förslagen kommer av allt
att döma att ventileras under kommande år.
Motionerna rör väldigt viktiga jordbrukspolitiska
frågor. De rör reformeringen av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik. De rör mjölkkvoter och en hel rad
andra frågor.
När det gäller EU:s gemensamma jordbrukspolitik
är vi förhoppningsvis överens om att en reformering
av politiken behöver ske. Vad som i det samman-
hanget, menar vi moderater, är väldigt viktigt är att
jordbrukspolitiken även framöver blir gemensam. Jag
säger detta, herr talman, av det skälet att det nu kom-
mer att bli fråga om att steg för steg minska jord-
brukspolitikens ekonomiska andel av EU-budgeten.
Med anledning av den debatten är det en del de-
battörer, inte minst i andra EU-länder, som talar om
att man kan tänka sig att renationalisera jordbruks-
politiken. Med renationalisering menar man att de
enskilda EU-staterna själva skall få ta ställning till
den inhemska jordbrukspolitiken i större utsträckning
än man gör i dag.
Vi moderater säger ett bestämt nej till en sådan
förändring. Vi gör det av det tunga skälet att konkur-
rensen mellan EU-länderna då återigen skulle sned-
vridas, utöver den snedvridning som vi redan har
beroende på att kostnaderna i EU-länderna är olika.
Detta gäller inte minst i Sverige där man kan konsta-
tera att kostnaderna i produktionen är högre än i de
flesta andra EU-länder. Det leder till en snedvridning
av konkurrensen. Det menar vi är väldigt olyckligt.
Den andra farhågan är att man, om man inför en
mer nationell jordbrukspolitik, skulle få nya subven-
tioner i de enskilda EU-länderna. Då skulle man
snedvrida konkurrensen även den vägen.
Jag hoppas att i den här debatten få ett besked från
samtliga partiers företrädare om att man accepterar
den linje och den synpunkt vi har i det här samman-
hanget. Jag förutsätter att vi kan vara eniga om den
inriktningen.
Vi vet att sysselsättningen i jordbruksnäringen är
mycket viktig och att man i stora delar av vårt land är
väldigt beroende av denna näring. Om vi inte lyckas
att skapa mer konkurrens på lika villkor är risken
väldigt stor att vi tappar produktion och sysselsätt-
ning, och det skulle slå hårt mot just de regioner som i
dag har stora andelar jordbruk när det gäller det totala
näringslivet.
Vi moderater ser EU-medlemskapet som positivt.
Det öppnar i sig möjligheterna för konkurrens på
rimligt lika villkor. Trots att marknaden nu är öppen
och trots att vi har betydligt bättre möjligheter i Sve-
rige att exportera livsmedel, har man inte fullt ut kun-
nat utnyttja den möjligheten. Visserligen har exporten
ökat, och detta från en mycket låg nivå och om man
räknar i procent blir ökningen ganska betydande. Men
i mängd har man inte nått de nivåer som man hade
hoppats på. Här har vi en jätteutmaning inför framti-
den. Vi politiker kan hjälpa till att skapa de bättre
förutsättningar som skulle leda till en ökning av pro-
duktionen i Sverige, vilket också skulle bidra till ökad
sysselsättning.
Lantbrukets konkurrenskraft har som jag tidigare
sade skadats litet grand av snedvridande kostnader.
Det finns bl.a. en mycket snedvridande kostnad, och
det är miljöavgifterna i jordbruket. Vi har avgett en
reservation, nr 4, som gäller detta. Vi vill att man
skall utvärdera miljömotivet för mineralgödselskatter,
eller handelsgödselskatter som de flesta kallar dem
för.
Det finns inget sakligt underlag som motiverar
dessa avgifter. När vi inte kan få gehör för att minska
eller avskaffa dem är det väldigt viktigt att vi får en
total uppställning för att man skall utvärdera motivet
för dessa skatter. Det är ganska märkligt att samtliga
partier inte ens är beredda att ta reda på sanningen
bakom detta, och det beklagar jag djupt. Jag hoppas
också att mina meddebattörer är beredda att ge sin syn
på saken.
Man kan inte i någon stor utsträckning härleda
urlakningen till handelsgödsel. Urlakningen kan i viss
mån komma från naturgödsel, men de stora utsläppen
kommer från luften genom nedfallet. Detta hamnar då
på marken och under en icke-vegetationsperiod - dvs.
från oktober månad fram till slutet av mars - rinner
allt det som kommer från luften genom marken ut till
hav och vattendrag. Det skall vi väl i alla fall inte
beskylla jordbruket för.
Detta är ett exempel på hur viktigt det är att man
tar reda på fakta innan man går ut i en allmän debatt.
Den allmänna debatten har inte den inriktningen, utan
man talar om att jordbruket fortfarande är en stor
syndabock i sammanhanget. Jag tycker att detta är
orättfärdigt. Jag hoppas verkligen att de som represen-
terar andra partier här i kammaren är beredda att
medverka till att det så småningom blir en utvärde-
ring.
Vi har avgett en annan reservation, reservation nr
1, där vi tar upp etablerings- och servicemöjligheterna
på landsbygden. Det gäller boendet och de regler som
skapar hinder i dessa sammanhang. Där är vi beredda
att ställa vissa krav, vilket vi också framhåller i reser-
vationen. Det gäller det familjepolitiska området - det
har inte med jordbrukspolitik att göra - som också har
betydelse för landsbygdens utveckling och möjlighe-
terna att bo kvar på landsbygden. Vi tar upp den nya
tekniken, inte minst inom dataområdet. Den har öpp-
nat nya vägar för landsbygden. Det borde man utnytt-
ja bättre än vad man har gjort hittills. Det förs en
debatt om bilkostnaderna. Bilen är ett måste på lands-
bygden. Mot den bakgrunden borde man se bilen som
en möjlighet att förbättra för landsbygdsborna, och då
är bensinpriserna och övriga bilkostnader för höga.
Jag vill bara påpeka att detta har stor betydelse för
landsbygdens utveckling.
De areella näringarna - jorden och skogen - utgör
grunden för verksamheten på landsbygden. Det är
därför av helt avgörande betydelse för landsbygdens
framtid hur utvecklingen blir inom dessa områden. En
målsättning för det svenska skogsbruket är att väsent-
ligt försöka att öka förädlingsgraden av skogsråvaror.
På det sättet skapas ny sysselsättning och mer inkoms-
ter till landsbygden. Vi ser detta som väldigt viktigt.
Vi talar också om att man skall stärka familjejord-
bruket. Trots dagens jordbrukspolitik med ökad ef-
fektivisering och ökade storleksrationaliseringar
måste man ändå se till att människor som har ett litet
jordbruk kan få annan sysselsättning för att kunna bo
kvar och verka på de små jordbruken.
Jag vill också poängtera vikten och betydelsen av
att man slår vakt om det enskilda ägandet. Äganderät-
ten är oerhört viktig i detta sammanhang. Inte minst i
den kommande debatten om miljö måste det vara en
rimlig utgångspunkt att de som äger och brukar mark
och som drabbas av intrång också får full ersättning
för dessa intrång.
Jag hoppas få svar på de frågor som jag har ställt.
Det gäller främst detta med renationalisering av jord-
brukspolitiken och det gäller också kostnaderna och
konkurrensneutraliteten som är så viktig. Här måste vi
ta vårt ansvar för att skapa de bästa möjligheterna för
svenskt jordbruk och skogsbruk. Man skall få jobba
på samma villkor. Det vore intressant om man i den
här debatten tog upp dessa frågeställningar.
Till sist vill jag yrka bifall till reservation nr 1 i
betänkandet.

Anf. 111 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Det här betänkandet behandlar precis
som det har sagts en uppsamling av motioner. Många
av de frågor som berörs i motionerna kommer att tas
upp i andra sammanhang under detta riksmöte. Det
gäller t.ex. frågan om EU:s jordbrukspolitik. Rege-
ringen har aviserat en proposition under våren 1998.
Därför avser jag inte att nu diskutera CAP. Den debat-
ten kan vi spara till dess att propositionen läggs fram.
Det finns inte heller några reservationer till just den
punkten i betänkandet. Vi i utskottet var överens om
att den debatten skulle vi spara, och då tycker jag att
vi skall göra det.
Det finns också andra frågor som kommer att tas
upp och som Miljöpartiet har synpunkter på. Det
handlar framför allt om bekämpningsmedel. På det
området sker det i dag en miljökatastrof beroende på
det konventionella lantbruket. Det finns gifter i
grundvattnet och i dricksvattnet. De består av be-
kämpningsmedel som har förbjudits för länge sedan.
Det kommer studier som visar att den biologiska
mångfalden förändras dramatiskt i jordbrukslandska-
pet. Man har gjort studier i England där man konkret
har tittat på hur den biologiska mångfalden har ut-
vecklats. Det är nu som vi står inför en tyst vår. Det
som Rachel Carson skrev som i slutet av 60-talet var
ingenting jämfört med hur det är nu. Jag hoppas så
småningom kunna presentera dessa siffror mer utför-
ligt t.ex. i en interpellation. Det rör sig om dramatiska
siffror.
Även i Sverige kan vi se exempel på detta. Antalet
fågelarter som är knutna till jordbrukslandskapet
minskar starkt. Det beror alltså på att det råder en
akut giftsituation där man slår ut hela ekosystem.
Man kan säga att vårt konventionella lantbruk
håller på att utvecklas till en odlingsöken. Att tala om
biologisk mångfald när det gäller åker i Sverige är
inte riktigt relevant längre. Detta måste vi börja ta på
allvar. Det konventionella lantbruket är icke ekolo-
giskt hållbart. Vi måste komma ifrån gifthanteringen.
Vi menar därför att det är mycket beklämmande
att vi inte har klarat det mål som fanns när det gäller
minskningen av bekämpningsmedel. Dessutom är
beräkningsgrunden, som vi också har framfört vid
många tillfällen, där man bara ser på antal kilon fel-
aktig. Man måste se på det antal doser som sprids.
De nya bekämpningsmedel som finns nu, de s.k.
lågdospreparaten är oerhört obehagliga. De är nämli-
gen höggiftiga. Det behövs en mycket, mycket liten
mängd för att uppnå samma effekt som de gamla
kemikalierna gav tidigare med betydligt större mäng-
der. De är också mycket svåra att finna när de bryts
ned. Här har kemikalieindustrin inte varit särskilt
benägen att hjälpa till med att ta fram analysmetoder.
Men nu börjar man finna nedbrytningsprodukter - det
vanligaste bekämpningsmedlet Roundup - i både
ytvatten och dricksvatten. Detta måste också tas på
allvar. Som sagt är det konventionella giftjordbruket
icke ekologiskt hållbart. Vi lämnar efter oss en gigan-
tisk miljöskuld.
Det här är alltså frågor som vi också kommer att
återkomma till i och med den proposition som rege-
ringen alldeles nyligen har lagt fram, i vilken detta tas
upp. Den heter hållbart fiske och jordbruk och tar upp
hur vi skall hantera gifterna i framtiden. Jag är be-
klämd över att det inte finns en större samsyn om att
vi måste finna en avvecklingsplan för det konventio-
nella lantbruket. Vi kan inte fortsätta på det här sättet.
Vi vet att vi lämnar efter oss en giftskuld. Vi kan inte
acceptera att det sker, tycker Miljöpartiet.
I detta betänkande har vi också tagit upp en dis-
kussion om de gamla lantraserna. Också detta kom-
mer vi att återkomma till. Vi har väckt en ny motion
om dem nu under allmänna motionstiden. Det finns
vissa regler i dag som gynnar bevarandet av lantraser-
na, medan andra tyvärr går åt det andra hållet. Det jag
då framför allt tänker på är fördelningen av mjölkkvo-
ter. I dag är det så att om man vill starta en ny besätt-
ning med t.ex. fjällkor eller rödkulla, har man ingen
möjlighet att söka mjölkkvot på något annat sätt än
alla andra människor som vill producera mjölk. Detta
innebär att man i vissa fall kan ha mycket svårt att få
en mjölkkvot om man vill starta nytt. Det kan också
vara mycket svårt att få den mjölkkvot man behöver
för den ökning av det antal djur som man har inom en
hotad ras och där man jobbar aktivt med bevarandet.
På det här sättet kan mjölkkvotstilldelningen faktiskt
hämma bevarandet av de hotade raserna. Det gäller
framför allt fjällkor men även rödkulla. Det finns
många fjällkobönder i dag som hör av sig, vilka har
mycket problem med detta. De vill föröka raserna och
se till att det finns fler fjällkor kvar inför framtiden.
Men de kan inte, därför att de får inte den mjölk-
kvotstilldelning som behövs. Därför menar vi att det
måste finnas en liten kvot avsatt av den nationella
mjölkkvoten som går till dem som vill föröka de ho-
tade lantraserna. Detta måste till om vi inte skall mis-
sa det tillfälle som finns nu. Det finns nämligen ett
litet stöd för bevarande av gamla lantraser, eftersom
vi har ett mjölkkvotssystem som inte hänger med.
Vi har i detta betänkande också en reservation
som handlar om fäbodbruket. Detta handlar också om
problem med EU. EU har skapat regler som försvårar
fäbodbruket. Vi är ju överens om att vi vill bevara
fäbodbruket. Här måste vi finna lösningar. EU:s reg-
ler får inte vara så stelbent formulerade att de faktiskt
gör det omöjligt att bedriva ett fäbodbruk i Sverige.
Vi menar att det är viktigt att fäbodbruket utvecklas
och bevaras, dels därför att de har många av de gamla
lantraserna, dels därför att det är ett ekologiskt håll-
bart lantbruk som fungerar. Än så länge har vi ett
konventionellt lantbruk som baserar sig på s.k. skug-
garealer, dvs. att det i andra länder, framför allt i u-
länder, odlas en massa proteinfoder till våra djur. Men
de här djuren klarar sig på det bete som finns i Sveri-
ge och ger också en mycket bra produkt, en mjölk
som ofta är väldigt fet. Den är dessutom intressant
därför att den innehåller många proteiner som gör att
den är bra för ystning. Vi måste finna ett system för
att bevara de fäbodbruk som finns i dag.
Jag måste kommentera något av det som modera-
terna framför här. Det är mycket intressant att höra att
det inte är jordbruket utan det som finns i luften som
orsakar kväveläckagen. Samtidigt funderar man: Vad
är det som finns i luften? Jo, det är faktiskt trafiken
som står för luftföroreningarna. En minut senare får
man höra att vi måste underlätta för trafiken, se till att
bensinen inte är så dyr och göra det lättare att ha bil i
Sverige. Detta är ju märkligt. Man får ju bestämma
sig. Antingen tycker man att man skall minska kvä-
veutsläppen. Då får man naturligtvis försöka att mins-
ka utsläppen både till vatten och till luft. Men man
kan inte säga att man inte skall ha en minskning i
lantbruket och inte minska trafiken, för då sitter man
faktiskt kvar med skägget i brevlådan, och problemet
löses icke av sig självt.
Vi behöver bara se på Laholmsbukten, där jord-
bruket betyder någonting för vattnet. Där läcker det.
Naturligtvis läcker det inte lika mycket överallt, bero-
ende på vilka jordar man har. Men naturligtvis är det
så att om man släpper ut lättlösliga salter i marken, så
vore det väl sjutton om de inte någon gång tar sig en
väg som de inte skall. Det är ju ganska givet. Att
jordbrukskemikalierna påverkar miljön, trodde jag var
en diskussion som vi hade lämnat långt bakom oss.
Jag nöjer mig för tids vinnande med att yrka bifall
till reservation 5. Vi i Miljöpartiet står naturligtvis
även bakom våra andra reservationer.

Anf. 112 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Det är en väldig överraskning som
Gudrun Lindvall nu kommer med. Hon säger att vi
måste ha en avvecklingsplan för det konventionella
jordbruket. Det är ju detsamma, Gudrun Lindvall,
som att avveckla huvuddelen av det svenska jordbru-
ket.
Jag talade om sysselsättning, om utbildning, om
ny produktion och om export. Vill Gudrun Lindvall
äventyra alla de möjligheter som vi har här inför
framtiden? Det tycks i alla fall vara den linje som
Gudrun Lindvall har valt, och jag beklagar det djupt.
Sedan talar Gudrun Lindvall om Roundup. Det är
klart att Roundup är ett miljöproblem om det används
på ett felaktigt sätt. Det skall ju användas på ett väl-
digt grönt och tillväxtstabilt fält, inte på barmark. De
resultat som har kommit fram genom undersökningar,
inte minst i andra länder, tyder ju på att man har an-
vänt det på fullständigt fel ställen och på ett felaktigt
sätt, och då blir det ju miljöproblem, Gudrun Lind-
vall. Jag har aldrig sagt att bekämpningsmedlen inte
kan vara en risk. Det är därför det är så viktigt, om
man nu använder dem, att de används på rätt sätt.
Gudrun Lindvall angriper mig för att jag talar
positivt om jordbruket och säger att kväve kommer
från luften. Ja, det gör det. Hon säger att jag har plä-
derat för bilen. Men har Gudrun Lindvall fullständigt
gett upp inför framtiden? Jag räknar med att vi skall
få bättre bilar och bättre drivmedel, vilket skall bidra
till att minska utsläppen. Därigenom skall vi kunna
hantera de här problemen på ett vettigt sätt. Samma
sak är det på jordbrukets område. Det har hänt väldigt
mycket på 30 år. Det katastrofscenario som hon tar
upp är fullständigt irrelevant i dagens läge.

Anf. 113 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag vill inte avveckla jordbruket i
Sverige. Jag vill ändra inriktningen på jordbruket i
Sverige. Jag vill se till att vi får ett jordbruk i Sverige
som är ekologiskt långsiktigt hållbart, vilket jag inte
anser att ett jordbruk som använder gifter är. Nu bör-
jar vi se resultaten av det här. Det tar tid att hitta be-
kämpningsmedlen i vattnet, för det tar tid innan de
kommer ned. Man har t.ex. hittat tre gånger högre
halter av atracin i Skåne än vad som är tillåtet. Det tar
sig ned en meter i jorden per år. Så småningom når
det grundvattnet, och det börjar det att göra nu.
När det gäller Roundup förvånar det mig verkligen
att Ingvar Eriksson insinuerar att det finns bönder som
använder Roundup på naken jord. Jag trodde inte att
det förekom. Jag trodde faktiskt att alla som sprutar
Roundup gör det för att ta död på växter som i dag
lever. Om det är så kan jag förstå att man får problem,
men jag hoppas att Ingvar Eriksson har fel.
Jag anser att det vi har sagt i riksdagen, nämligen
att vi skall gå mot ett ekologiskt lantbruk måste bestå,
och den planen måste utvecklas. Det innebär också vi
ökar det ekologiska lantbruket och minskar det kon-
ventionella. Om man dessutom ser på vad som expor-
teras i dag, Ingvar Eriksson, är det intressant att kon-
statera att vi i dag exporterar både gris och mjölk från
det ekologiska lantbruket i England. Det är faktiskt
denna export som ökar mest. Det kanske är så att det
är lätt för ett ekologiskt lantbruk att börja exportera,
därför att där finns det efterfrågan. Om man jämför
dessa konventionella produkter med dem som finns
hemmavid är det inte lika lätt att slå sig in på markna-
der.
Vad Sverige skall göra är kanske att slå sig in på
en nischmarknad.
När det gäller bilar vill jag säga att det, såvitt vi i
dag vet, finns en bil som inte släpper ut NOx, och det
är elbilen. Alla andra bilar, som har motorer som blir
varma och som har luftgenomströmning, släpper ut
NOx. Menar man allvar med att minska det problemet,
måste man nog ta tag i det. Man måste våga, vilket jag
inte tycker att moderaterna gör, inse att NOx till stor
del kommer från bilparken. Man får minska denna,
om man vill minska problemet.

Anf. 114 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Gudrun Lindvall säger här att jord-
brukare skulle använda dessa medel på ett felaktigt
sätt. Det är inte jordbrukare som använder de här
medlen på ett felaktigt sätt. Ingen jordbrukare skulle
drömma om att sprida Totex och Round up på sådana
ytor som det varit fråga om totalt sett. Man har för-
kovrat sig och utbildat sig, och man använder be-
kämpningsmedel i de lägen där man behöver det, och
det sker på ett mycket mer ansvarsfullt sätt än för 30
år sedan.
Det är orimligt att komma med sådana här be-
skyllningar i dag, Gudrun Lindvall.
När det gäller jordbruket i framtiden vill jag säga
att vi moderater visst är med på ett ekologiskt hållbart
jordbruk. Vi stöder t.o.m. utvecklingen av det ekolo-
giska jordbruket. Vi är för mångfald och vill ha ett
både-och. Jag tror dock att man kan göra väldigt stora
miljövinster, om man i det konventionella jordbruket
använder det nya miljöstöd som man nu får tillgång
till. Man gör då mycket större miljövinster än om
man, som Gudrun Lindvall gör, dömer ut hela det
konventionella jordbruket.
Gudrun Lindvall är icke realist. Gudrun Lindvall
kommer med sin politik att äventyra svenskt lantbruks
möjligheter, och det tycker jag är djupt beklagligt.

Anf. 115 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! För det första hoppas jag att ingen
svensk lantbrukare i dag använder Totex. Det för-
bjöds ungefär år 1989. Det innehåller en substans -
jag höll här på att svära - som är mycket giftig. Det är
dock en av de två substanser som i dag testas inom
EU och som kan bli tillåten igen inom ett halvår. Den
har extremt hög toxicitet, och den förbjöds såvitt jag
förstår bl.a. av arbetsmiljöskäl. Ingen skulle behöva
hantera ett ämne som Totex.
Det var alltså ett dåligt valt exempel. Om lantbru-
karna fortfarande använder Totex blir jag förfärad,
eftersom det alltså har varit förbjudet i ungefär tio år.
Jag tror att alla som håller på med lantbruk i Sve-
rige vet att Miljöpartiet verkligen värnar om det
svenska lantbruket. Vi vill ha ett lantbruk i hela Sve-
rige, men vi vill att det skall gå mot ett ekologiskt
lantbruk. Jag har inte sagt att vi skall avveckla det på
ett år. Jag har sagt att vi skall ta fram en avvecklings-
plan, så att vi kan växla från ett giftigt konventionellt
lantbruk, vars baksida vi i dag börjar se, till ett lant-
bruk som inte sprider gifter.
Vi har gränsvärden för gifter i maten, men det är
ingen som vet hur mycket små barns växande celler
egentligen tål. Det finns i dag en del forskare som
börjar tala om att mycket av de sjukdomar och aller-
gier som barn får, och även mycket av våldstendenser
och koncentrationssvårigheter, egentligen har att göra
med kemikaliesamhället, och maten är naturligtvis
viktig i det sammanhanget.
Det finns också, vilket är mycket intressant, försök
som visar att barn som äter ekologisk mat inte har de
här störningarna, medan de som gör det har störning-
arna. Skall vi verkligen inte ta det på allvar? Skall vi
inte verkligen ifrågasätta om dagens jordbruk är ett
jordbruk som vi vill ha i framtiden? Är det inte nu,
när vi börjar förstå hur farliga gifterna är, som vi
måste växla över till ett ekologiskt långsiktigt hållbart
och giftfritt lantbruk, som över huvud taget inte an-
vänder bekämpningsmedel och där vi hanterar göd-
selproblemet på ett helt annat sätt? Det är väl ett
måste, Ingvar Eriksson?

Anf. 116 ULF BJÖRKLUND (kd):
Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande
hävdas att det råder samstämmighet om målen för
jordbrukspolitiken. Därefter avvisar man kristdemo-
kraternas förslag till inriktning av jordbrukspolitiken.
Det stämmer inte riktigt överens.
Vår motion handlar om att bedriva jordbruk i hela
landet och om att fullt utnyttja befintlig åkermark. Det
handlar också om att det globala perspektivet är vik-
tigt för livsmedelsförsörjningen och om att det är
väsentligt att ha långsiktiga och stabila spelregler för
jordbruksnäringen.
Då inställer sig frågan om det finns en viss skill-
nad mellan å ena sidan dem som ser jordbruksnäring-
en som en nödvändighet för en fortsatt levande lands-
bygd och en livsmedelsresurs i det globala perspekti-
vet, å andra sidan dem som ser jordbruksnäringen
bara som en näring bland alla andra. Samstämmighe-
ten verkar inte vara total.
Detta framgår också av den kristdemokratiska
motionen. Eftersom vi inte är representerade med
ordinarie ledamot i utskottet, har vi inte heller någon
reservation, och jag har inte tänkt att yrka bifall till
förslagen i vår motion. Dessa frågor återkommer
dessutom snart i budgetbehandlingen, varför ärendet
då på nytt kan aktualiseras och belysas på olika sätt.
För framtiden måste det dock slås fast att fortsatt
jordbruksproduktion i Sverige såväl som i övriga EU-
länder är en nödvändighet. Nationellt gäller det såväl
för att målsättningen "Hela Sverige skall leva" skall
kunna uppnås som för en fortsatt inhemsk livsmedels-
försörjning. I globalt perspektiv är det långsiktigt
nödvändigt att åkermarken i Sverige och Europa finns
tillgänglig för livsmedelsproduktion. Därför är det
också nödvändigt att miljöaspekter vägs in vid en
kommande reformering av jordbrukspolitiken, så att
en övergång till miljövänliga och mer ekologiska
brukningsmetoder främjas. Detta kräver också bibe-
hållen åkermark, eftersom en minskad intensitet i
jordbruksproduktionen måste kunna kompenseras
med produktion på mer åkermark.
Det går att producera tillräckligt med livsmedel
för en växande världsbefolkning. Vi menar att förval-
tarskapstanken, en kristdemokratisk grundtanke,
måste vara vägledande. Kortsiktiga vinstintressen -
som drivit fram odlingssystem som sugit ut bördighe-
ten ur jorden och orsakat jorderosion - måste ersättas
med långsiktigt hållbara brukningsmetoder.
Regeringens strävan att genom en grundläggande
förändring av CAP eventuellt avhända Sverige och
Europa stora delar av åkermarken kan inte vara en
långsiktigt riktig politik mot bakgrund av den växande
världsbefolkningen. Den risken kan finnas. Den starka
befolkningstillväxten innebär att odlingsbar åkermark
redan om några årtionden kan vara en bristvara. Där-
till kan läggas effekterna av en tilltagande växthusef-
fekt, problem med jordförstöring och sinande vatten-
tillgångar. Det är inte att på ett riktigt sätt förvalta den
globala resurs som åkermarken utgör att föra en poli-
tik som leder till att den avvecklas. Också fortsätt-
ningsvis skall åker- och betesmarker ses som en resurs
i livsmedelsproduktionens tjänst.
Jordbruket är också centralt för sysselsättningen
på landsbygden och inom livsmedelssektorn i övrigt.
Att verka för en snabb och radikal reformering av
CAP, vilket vi här kanske får anledning till att åter-
komma till längre fram, kommer att innebära stora
omställningsproblem för jordbruksnäringen inom hela
EU-området. Detta kan i Sverige i värsta fall leda till
avfolkning av landsbygden och därmed vikande möj-
ligheter för utkomst från en rad binäringar som är
beroende av jordbruket som primärproduktion. Detta
är en utveckling som går i direkt felaktig riktning i
förhållande till devisen "Hela Sverige skall leva".
Att EU har en gemensam jordbrukspolitik visar på
ett klart sätt betydelsen av livsmedelsproduktionen.
Det är också helt nödvändigt att lika villkor gäller för
jordbrukare inom EU-området. En harmonisering av
avgifter/skatter på jordbruksområdet är nödvändig för
att svenska jordbrukare skall kunna konkurrera med
andra EU-länder på lika villkor. Det är också angelä-
get att riksdagen tydligt slår fast vikten av att långsik-
tiga och stabila spelregler skall gälla för dem som
arbetar inom jordbruksnäringen, något som inte alltid
varit fallet.
Med detta, herr talman, vill jag markera att krist-
demokraterna står bakom yrkandena i sin motionen,
även om vi inte kommer att yrka bifall till våra för-
slag.

Anf. 117 ANN-KRISTINE
JOHANSSON (s):
Herr talman! I detta betänkande tas, som flera här
har påpekat, upp motioner från allmänna motionstiden
1996. Mycket av det som i dag tas upp håller på att
genomföras eller utredas. En hel del behandlas också i
den nyligen framlagda propositionen om hållbart fiske
och jordbruk.
Motionerna avser frågor om den svenska jord-
brukspolitiken, reformering av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik, mjölkkvoter, ekologisk odling, bi-
odling och fäbodbruk. Det är alltså stor spridning på
innehållet. Jag tänker inrikta mig på några områden,
och det skall jag återkomma till.
Ingvar Eriksson tog upp frågan om EU:s jord-
brukspolitik och vill ha en diskussion om den. Jag
håller med Gudrun Lindvall om att den diskussionen
kan vi ta till våren när den skrivelse kommer som
handlar om hur regeringen ser på den framtida jord-
brukspolitiken.
Herr talman! Det finns fem reservationer. Jag pas-
sar på att redan nu yrka avslag på samtliga reservatio-
ner samt bifall till hemställan i betänkandet.
Det svenska jordbrukets ställning på EU-
marknaden skall stärkas. Grunden har lagts för ett
långsiktigt hållbart jordbruk. Livsmedelsindustrin har
framöver stora möjligheter, och exporten ökar. Kon-
kurrenskraften bygger på om man kan möta konsu-
menternas krav på högre kvalitet, miljöhänsyn och
omsorg om djur.
I regeringsförklaringen slår statsministern fast att
det svenska jordbruket är världsledande när det gäller
kvalitet, djurskydd och miljöhänsyn och att det, för att
nå en uthållig tillväxt, behövs regional balans, lands-
bygdsutveckling och högre sysselsättning.
Reservation 1 från Moderaterna handlar om
landsbygden. För en levande landsbygd där männi-
skor bor och lever och dit turister söker sig för att
uppleva naturen - skogen och den svenska landsbyg-
den - behövs det ett livskraftigt och miljövänligt
jordbruk. Det tror jag att vi alla är överens om.
I Moderaternas reservation krävs det en översyn
av regelverket, som påverkar etablerings- och servi-
cemöjligheterna på landsbygden. Glesbygdsverket har
nyligen utrett och sett över servicefrågorna vad gäller
glesbygden. Remissbehandling har skett och detta
utgör nu underlag för den kommande regionalpolitis-
ka propositionen. Jag ser fram emot den propositio-
nen. Då kan vi fortsätta debatten om de glesa bygder-
nas möjligheter. Deras möjligheter är stora. Det sju-
der av liv i bygderna. Människor tar saken i egna
händer och går ihop för att lösa problemen. Jag tror
att tätorterna har mycket att lära av just byarörelsen.
Reservation 3 från Miljöpartiet handlar om be-
kämpningsmedel. Frågan behandlades ingående i den
nyligen framlagda propositionen om hållbart fiske och
jordbruk. Nej, målet har inte, som det står i Miljöpar-
tiets reservation, uppfyllts när det gäller detta med att
användningen av bekämpningsmedel skall reduceras
med 25 %. Det är inte bra som det nu är, så detta
måste åtgärdas. Därför lägger regeringen fram ett
handlingsprogram för fortsatta åtgärder vad gäller ett
antal delmål för att komma till rätta med dessa saker.
Arbetet skall inriktas på en kartläggning och en kvan-
tifiering av riskerna. Målet skall uppfyllas med hjälp
av ett brett register av åtgärder och en riskinventering,
som jag tidigare nämnt. Det gäller också näringens
eget intresse för att minska användningen av be-
kämpningsmedel och för att ta sitt ansvar.
Sedan har vi reservation 4 från Moderaterna. Re-
servationen handlar om miljöavgifter i jordbruket.
Moderaterna vill att miljömotivet för handelsgödsel-
skatter skall utvärderas. Ingvar Eriksson hävdade nyss
i sitt anförande att det mesta av utsläppen kommer
från luften. EU-kommissionen har lagt fram en rap-
port som jag tror att vi alla har läst om. Det konstate-
ras att ansvaret vilar tungt på jordbruket när det gäller
kväveutsläppen. Det konstateras också att 13 av
15 medlemsländer har misslyckats med att nå målet
om minskade kväveutsläpp. Sverige är ett av de
13 länderna. Vi har alltså inte klarat riksdagens mål
om en halvering av kväveutsläppen under perioden
1985-1995. Minskningen är enbart 20 %.
Jag anser att miljöskatten på kväve är ett viktigt
ekonomiskt styrmedel som bidrar till en minskad
kväveanvändning, samtidigt som den stimulerar till en
bättre användning av stallgödsel och till en bra hante-
ring. Visst finns det risker med stallgödselhantering-
en. Detta med kretsloppet är viktigt vad gäller an-
vändningen av stallgödsel.
Reglerna för djurhållningen har skärpts. Lagringen
av stallgödsel har setts över. Förbud mot stallgöd-
selspridning under delar av året och regler om höst-
och vinterbevuxen mark finns också. Till detta skall
komma information, utbildning och rådgivning till
lantbrukarna och deras anställda. Det behövs nämli-
gen ett nationellt krafttag mot läckagen. Alla berörda
parter skall delta i det sammanhanget. Jag tror att det
nya miljöstödet till ett resurshållande konventionellt
jordbruk är ett viktigt och bra steg som vi tar. Det är
bra att det konventionella jordbruket går i riktning
mot ett miljövänligare jordbruk.
När nu EU reagerar ökar kanske trycket på en re-
formering av EU:s jordbrukspolitik, där bl.a. miljömå-
let kan jämställas med övriga mål i jordbrukspoliti-
ken. Jag konstaterar att Moderaterna har en annan
uppfattning i frågan. Själv tycker jag att det är bra att
EU-kommissionen agerar, för då lyfts frågan upp på
bordet.
När det gäller övriga reservationer och områden i
betänkandet kan jag bara konstatera att en hel del är
på gång, bl.a. när det gäller fäbodbruket. I Jordbruks-
departementet pågår en översyn av sedvanerätten.
Inom miljöstödsprogrammen finns det möjligheter för
fäbodbruket att ansöka om pengar bl.a. när det gäller
fäbodbeten och hotade husdjursraser. Naturvårdsver-
ket har tillsammans med Riksantikvarieämbetet utar-
betat en nationell bevarandeplan för odlingslandska-
pet. Det konstateras där att det från nationell synpunkt
är viktigt att bevara fäbodar.
Med detta, herr talman, avslutar jag med inlägg
med att ännu en gång yrka avslag på samtliga reser-
vationer och bifall till hemställan i betänkandet.

Anf. 118 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Ann-Kristine Johansson vill uppen-
barligen inte debattera jordbrukspolitik i dag. Egent-
ligen vill hon inte heller debattera landsbygdsfrågor. I
stället säger hon att vi skall avvakta regeringens skri-
velse till våren vad gäller jordbrukspolitiken. Vi skall
också avvakta den regionalpolitiska propositionen.
Det skall bli intressant och vi tar gärna debatten då.
Men det är litet beklagligt att Ann-Kristine Johansson
inte ens vill svara på den fogliga och enkla frågan om
en nationalisering, som alla är intresserade av i den
jordbrukspolitiska debatt som för närvarande pågår.
Ann-Kristine Johansson har en annan inställning
till jordbruket än föregående motdebattör har. Hon
tycks vara mera positiv, vilket jag hälsar med glädje.
Nu gäller det bara att leva upp till det som sägs här.
Ann-Kristine Johansson säger emellertid att EU-
kommissionen när det gäller kvävet konstaterar att
Sverige hör till de länder som har misslyckats med att
minska utsläppen. Men, Ann-Kristine Johansson,
utsläppen från jordbruket till Östersjön ligger de facto
på 1 %. Mot den bakgrunden tycker jag att man något
skall tona ned angreppen på jordbruket. Man borde
kunna ställa upp på vårt förslag. Vi kräver ju kunskap
om varifrån kvävet kommer. Att över huvud taget
bedriva jordbruk - att plöja och röra i marken - ger,
som vi alla vet, vissa utsläpp. Man kan tala om natur-
liga utsläpp. Men under rätt ganska många år har
jordbruket genom ökad kunskap och genom under-
sökningar av kväveinnehållet i mark och annat kunnat
anpassa sin gödsling.
Jag tycker att det är beklagligt att man inte är be-
redd att ta den här debatten eller att ställa upp på
nämnda utvärdering. Det skulle faktiskt ha hedrat
Ann-Kristine Johansson och Socialdemokraterna om
ni hade velat vara med på det.

Anf. 119 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Herr talman! Ingvar Eriksson talar om KomiCAP
och den reformerade jordbrukspolitiken och tycker att
det inte är bra att jag inte vill föra den diskussionen.
KomiCAP har lagt fram sitt slutbetänkande, vilket nu
är ute på remiss. Till våren kommer det en skrivelse
om hur regeringen ser på detta. Därför tycker jag att
vi då kan fortsätta diskussionen.
I KomiCAP konstateras det ju att vi skall ha en
gemensam jordbrukspolitik. Sedan får vi, som sagt,
diskutera detta vidare till våren när skrivelsen kom-
mer.
När det gäller kväveläckagen är vi väl i alla fall
överens om att jordbruket står för en stor andel av
utsläppen. Hur ser ni moderater på detta och hur vill
ni minska kväveutsläppen? Vilka förslag till minskade
kväveutsläpp har ni alltså? Det är ju fråga om en stor
och viktig del av vår miljö.

Anf. 120 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Jag tackar för det beskedet. Vi tar
gärna den här debatten längre fram, även om det inte
blev särskilt klart var ni står där. Jag hoppas i alla fall
att ni är för linjen att jobba för en gemensam jord-
brukspolitik; där fick jag ju besked.
När det gäller kväveutsläppen vill jag säga att
jordbrukets andel faktiskt inte är så stor. Jag tycker än
en gång inte att man kan skylla jordbruket för det
kväve som kommer från luften och hamnar på marken
under ickevegetationsperiod. Det är t.o.m. så, att
jordbrukets växter under vegetationsperiod tar hand
om det kvävet. Det är en miljövänlig åtgärd, kan man
säga.
Jag tycker att man borde kunna hyfsa debatten ge-
nom att ställa upp på just att utvärdera och ta reda på
mer. Det kan inte vara fel att skaffa ökad kunskap om
hur det är i verkligheten. Det är väldigt farligt att
beskylla en viss näring för att vara miljöovänlig i sitt
agerande, som man nu gör i debatten.
Vi vill minska kväveläckaget genom dessa åtgär-
der, genom analyser av näringsinnehållet och genom
att anlägga våtmarker som vi kan använda för att ta
upp det kväve som rinner ut. Vi vill också försöka
skapa en ökad medvetenhet kring alla dessa frågor.
Det har man lyckats med under de senaste 10-20
åren.
Jag tycker därför att det skulle vara klädsamt,
Ann-Kristine Johansson, om ni ställer upp på detta.

Anf. 121 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Herr talman! Ingvar Eriksson säger än en gång att
jordbruket inte är ansvarigt för mycket av kväveut-
släppen i t.ex. vatten. Vi kan konstatera att det an-
vänds mycket handelsgödsel i Sverige i dag. Till stor
del rinner utsläppen rätt ut i vatten. Vi har problem
bl.a. med Laholmsbukten.
Jag vill se en minskning av handelsgödselanvän-
dandet. Jag tror att det konventionella jordbruket är
på rätt väg, men vi kan inte blunda och stoppa huvu-
det i sanden, som jag tycker att Ingvar Eriksson gör
när han säger att jordbruket inte är den stora boven
och när han inte vill vara med om några åtgärder.

Anf. 122 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Herr talman! Min första fråga till Ann-Kristine
Johansson gäller den regionalpolitiska proposition
som hon hänvisar till. Vi vet så väl att både den lilla
och den stora regionalpolitiken i många avseenden
hör ihop med jordbruksnäringen. Det handlar om
bisysselsättningar för människor ute på landsbygden
och över huvud taget om att landsbygden skall leva.
Vi vet att det är en enhet. Det gäller inte minst för
familjer att klara sig.
Man hör ryktas ute i bygderna både från folkrörel-
seråd och glesbygdsverk att den regionalpolitiska
propositionen eventuellt blir framflyttad och inte
kommer förrän efter nyåret. Finns det orsak att för-
moda att det är på det sättet? Det är den första frågan.

Anf. 123 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Herr talman! Ulf Björklund ställer en fråga till
mig om den regionalpolitiska propositionen. Jag har
inte något annat svar än att den är på gång. Man arbe-
tar med den i departementet. Glesbygdsverkets rap-
port ligger till underlag för den. När den kommer kan
jag tyvärr inte svara på.

Anf. 124 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Herr talman! Det är sagt att den skall komma i
höst. Det är angeläget att vi får den så tidigt som
möjligt, så att vi kan vara med och påverka innehållet
i förslagen och påverka framtiden och inriktningen för
landsbygden framöver. Jag hoppas att de ryktena talar
fel, men vi får väl höra vidare om det.
Den andra lilla frågan gäller att vi i olika sam-
manhang har hänvisat till att vi skall återkomma läng-
re fram. Detta gäller regionalpolitiska propositionen
och även CAP. Det kommer en skrivelse framöver. Vi
får naturligtvis anledning att diskutera det i ett senare
skede, men jag undrar om Ann-Kristine Johansson är
orolig för att en genomgripande revidering av CAP i
förhandlingarna i viss mån riskerar en levande lands-
bygd hos oss. Vi skulle eventuellt tvingas att lägga
ned jordbruksmark osv.
Vi vet ändå att det både för Europa och Sverige är
nödvändigt att vi i en omställningsperiod inför ett
ekologiskt jordbruk kanske t.o.m. utökar jordbruks-
markens omfattning, eller åtminstone behåller det vi
har. Finns det sådana risker? Om vi i så fall skulle
kunna varna för dem redan nu vore det en fördel.

Anf. 125 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Herr talman! Ulf Björklund tar upp den komman-
de reformeringen av EU:s jordbrukspolitik och skri-
velsen. Han funderar på om det finns bekymmer för
landsbygden.
Vi diskuterar detta i KomiCAP. Vi konstaterar där
att det gäller att satsa på miljöprogrammen och på
landsbygden så att vi kan ha kvar jordbruket i hela
Sverige. Det var vad vi sade i KomiCAP. Vi får åter-
komma till detta i skrivelsen som kommer i vår och
diskutera vidare.
Jag anser, som Ulf Björklund, att vi skall ha ett le-
vande och miljövänligt jordbruk i hela Sverige. Det
förutsätter jag att vi skall ha även i framtiden.

Anf. 126 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker att det är mycket bra att vi
får höra av Socialdemokraternas företrädare att vi
måste minska användningen både av handelsgödsel
och bekämpningsmedel i jordbruket. Det är det jag
menar med en avvecklingsplan av det konventionella
lantbruket, dvs. det som är giftigt i jordbruket. Vi
måste få ett jordbruk i hela Sverige som inte hanterar
kemikalier på det sätt som nu sker.
Jag har några frågor. För det första vill jag fråga
om detta innebär att man från Socialdemokraternas
sida nu kan börja öka miljöavgifterna på handelsgöd-
sel. Det visar sig, precis som Ann-Kristine Johansson
säger, att handelsgödsel fortfarande används nästan
lika mycket som tidigare. Det innebär alltså att det
ekonomiska incitamentet för att minska användningen
är för litet med de miljöavgifter som finns i dag.
Samtidigt vet vi att miljöavgifter skulle kunna få fart
på utvecklingen.
Jag skulle också vilja veta på vilket sätt det före-
slagna rekostödet, som i och för sig kommer att disku-
teras så småningom, påverkar kvävehanteringen.
Den tredje frågan gäller fäboddjurbruk. Ett av
förslagen i samband med den kommande utökningen
av miljöstödet innebär att man inte skall få söka stöd
för flera skogsbeten. På vilket sätt skulle det gynna
fäbodbruket?

Anf. 127 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Herr talman! Gudrun Lindvall ställer ett antal frå-
gor till mig. Jag tänker rikta in mig på det nya stödet -
rekostödet - som kommer att diskuteras i propositio-
nen. Jag tror att det skall satsas mycket på utbildning,
information och rådgivning till lantbrukarna. Jag tror
att det är viktigt för att få dem att se kopplingen till
användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel
och hur man kan minska användningen för att få jor-
den att må bra och hindra utsläppen att öka. Satsning-
en på information, rådgivning och utbildning i det nya
stödet tror jag är viktigt.
Jag vill inte säga någonting om ökade miljöavgif-
ter. Jag tycker att det är bra som det är i dag. Vi får
avvakta och se hur jordbruket och näringen framgent
tar sitt ansvar och om man är med i debatten och
arbetar ordentligt med dessa frågor.

Anf. 128 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Det var tyvärr inte svar på mina frå-
gor, men det kan jag kanske få när vi diskuterar pro-
positionen.
Jag har mycket svårt att se att det förslag till re-
surshushållande i det konventionella lantbruket som
nu läggs fram i en proposition på något vis skulle
påverka kväveutsläppen. Det är ett utbildningspro-
gram som syftar till att lantbrukare skall lära sig att
hantera giftsprutan, bl.a. Man får dessutom olika
betalt beroende på om man har en liten eller stor gård,
vilket är mycket märkligt. Från Miljöpartiets sida är
vi mycket kritiska till detta förslag. Vi menar att det
på intet sätt kommer att minska gifthanteringen i
jordbruket.
Jag fick ingen kommentar till min fråga om försla-
get om att det inte skall vara möjligt att söka mer stöd
för stora arealer skogsbete. Jag vill skicka med Ann-
Kristine Johansson en uppmaning om att titta litet
grand på den frågan. Fundera på om det är riktigt. Är
det verkligen någonting som kommer att gynna fä-
bodbruket, eller gör vi något som är fel? Jag förstår
att det är en detalj i sammanhanget och att vi kan
återkomma, men jag skulle vilja skicka med uppma-
ningen att kika litet på det.
När det gäller ökade miljöavgifter på kvävet är det
precis som Ann-Kristine Johansson säger. Miljöavgif-
ter är effektiva. När det gäller handelsgödsel är det
också som Ann-Kristine Johansson säger. Använd-
ningen är fortfarande stor. Med den kunskapen menar
vi från Miljöpartiet att ett perfekt sätt, om man verkli-
gen vill minska användningen av handelsgödsel,
skulle vara att höja miljöavgiften. Det handlar om
politisk vilja. Jag hoppas att den politiska viljan så
småningom kan vara gemensam för Miljöpartiet och
Socialdemokraterna.

Anf. 129 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Gudrun Lindvall gick i debatten till
angrepp på mig på ett mycket fult sätt. Hon påstod att
jag har sagt att Totex har använts inom jordbruket.
Gudrun Lindvall tog själv upp ett ämne som ingår i
Totex, så det var hon som startade debatten. Vad jag
sade var att detta har använts för bekämpning av
ogräs på gångar och andra ytor, däremot icke i jord-
bruket. Jag hoppas att Gudrun Lindvall kan be om
ursäkt för det tilltaget.

Anf. 130 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Enligt vad jag vet är inte atracin det
ämne som är aktivt i Totex. I vilket fall som helst är
Totex ett bekämpningsmedel som är förbjudet. Jag
uppfattade det som att Ingvar Eriksson menade att ett
av de bekämpningsmedel som kunde användas fel i
jordbruket var Totex. Om jag missförstod ber jag
naturligtvis om ursäkt. I så fall är vi överens om att
Totex i dag inte används, och då kan vi också för
framtiden se till att det inte blir godkänt. Totex har en
aktiv substans som man inom EU i dag eventuellt är
villig att ompröva. Det vore mycket beklämmande om
så blev fallet.

Anf. 131 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Jag reagerade därför att Gudrun
Lindvall i debatten påstod att man i ett annat land, och
kanske också i Sverige, hade hittat vissa ämnen, bl.a.
atracin. Detta kommer ju från Totex som använts för
många år sedan. Det Gudrun Lindvall säger vittnar
alltså tyvärr om viss okunnighet på det här området.
Men jag tackar och accepterar ursäkten.

Anf. 132 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Vi är överens om att Totex är för-
bjudet, och det är väl egentligen det som är viktigt. Vi
är också överens om att Totex är ett ämne som inte
skall tillåtas. Jag hoppas att vi i framtiden kommer att
vara överens om att den här aktiva substansen inte på
nytt skall godkännas i Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 15 §.)

13 § Kemikaliekontroll

Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU4
Kemikaliekontroll

Anf. 133 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Det behövs en ny kemikaliepolitik i
Sverige. Det finns åtminstone fyra grundläggande skäl
till det.
Det första skälet är att risken från kemikalier i dag
har visat sig vara mer komplicerad och svårbedömd
än tidigare. Det här beror på många olika saker, bl.a.
att kemikalieproblemen numera på ett helt annat sätt
än tidigare är inbyggda i varuströmmar. De följer med
vindar och andra strömmar på ett sätt som vi för bara
några år sedan inte kunde föreställa oss. En viktig
faktor i det sammanhanget är naturligtvis också glo-
baliseringen av handelsflödet.
Det andra skälet till att vi behöver en ny kemikali-
epolitik är att användningen av det som kallas orga-
niska långlivade bioackumulerbara ämnen som män-
niskan har framställt börjar utgöra ett hot mot den
hållbara utvecklingen. Det finns ett brett forskarstöd
för detta, och jag tror att samstämmigheten i den
bedömningen numera är stor.
Det tredje skälet till att vi behöver en ny kemikali-
epolitik är att det nuvarande arbetssättet i Sverige,
och för den delen också i Europa, är för långsamt. Vi
utvärderar i dag ett ämne i taget, och det går alldeles
för sakta. EU:s program för de existerande kemikali-
erna har pågått i fyra år, och man har ännu inte utvär-
derat ett enda ämne. Det handlar alltså om en långsam
hantering när man ger sig på ämne för ämne. Det
finns andra vägar att gå. Man kan ha litet mer generel-
la angreppssätt, identifiera typer av ämnen och arbeta
med dem. Jag tror att det skulle vara rätt väg.
Det fjärde skälet till att vi behöver en ny kemikali-
epolitik är att det som heter Esbjergdeklarationen,
som numera är den internationellt kända grunden för
kemikaliehanteringen, i sig kräver en ny politik från
svensk sida.
Jag tror, herr talman, att det finns några hörnstenar
man kan arbeta med i kemikaliepolitiken.
För det första måste försiktighetsprincipen använ-
das mer. Blotta den vetenskapliga misstanken att en
skada kan inträffa måste vara skäl nog för ett ageran-
de. Vi har ju just nu exemplet med Hallandsåsen på
näthinnorna.
Den andra hörnstenen i den framtida politiken är
att företagen skall ha ansvaret. Också det är aktuellt
just nu. Visserligen har företagen redan enligt befint-
lig lagstiftning ansvaret, men verkligheten är den att
företagen sitter still i båten och låter myndigheterna
göra jobbet - utvärdera, ta hand om frågorna och
sedan återkomma till företagen. Det är en dålig ar-
betsordning. Den bör ändras i en ny kemikaliepolitik.
För det tredje måste lagstiftning och tillsyn obser-
veras bättre än tidigare, inte minst i ett EU-perspektiv.
Trots allt tal om marknaden tror jag att det är viktigt
att vi använder de styrmedel i laglig form som står till
statsmakternas förfogande. Det är viktigt att lagstift-
ningen utvecklas.
För det fjärde är det generella angreppssättet vik-
tigt som hörnsten i en utvärdering av ämnen. Att kun-
na utvärdera grupper av ämnen med likartade egen-
skaper är viktigt och innebär en snabbare framkom-
lighet än de enstaka utvärderingarna.
Ytterligare en punkt är varuperspektivet, att förstå
att det är varorna som är och kanske bör vara ut-
gångspunkt när vi miljödiskuterar kemikalier. Det är
viktigt att se att det är framställningen av varor, an-
vändningen av varor, som är själva problemet.
Ytterligare en punkt är att vi behöver ett nytt ar-
betssätt för myndigheterna. I dag har vi ett marknads-
drivet kemikaliearbete, men det är viktigt att myndig-
heterna finner sin roll i det arbetet. Det finns fortfa-
rande starka krav på myndighetsagerande, att myn-
digheterna skall fungera som brobyggare i det här
arbetet. Jag tror att myndigheterna måste tänka om
kring sin situation och sin roll.
Den sista hörnstenen jag vill nämna, herr talman,
är det internationella arbetet. Det är viktigt att vi rent
av koncentrerar kemikaliearbetet på det internationel-
la arbetet, eftersom många problem inte kan lösas på
nationell utan just på internationell nivå.
Jag har velat nämna detta som en utgångspunkt till
varför vi behöver en ny kemikaliepolitik och samti-
digt peka på några hörnstenar som kan ligga till grund
för formandet av en sådan politik. Detta som ett med-
skick till dem som har att förvalta det arbetet vidare.
Jag säger det naturligtvis också mot bakgrund av att
flera av de motioner som behandlas i det här betän-
kandet tar upp kemikaliefrågan och hur man skall
kunna utveckla hanteringen av den.
I grunden är vi i utskottet överens om mycket i det
här betänkandet, men det finns också frågor som
skiljer oss åt. Jag vill särskilt trycka på reservationer-
na 4 och 5, som gäller PVC och kloranvändning. Jag
vill yrka bifall till båda dessa reservationer.
Det som sägs i den reservation som behandlar
PVC i produkter till barn under ett år är att regeringen
- man skulle kunna säga samhället i stort - skall vara
tydligare, snabbare, mer offensiv i arbetet med att
klara ut positionerna i PVC-frågan, särskilt i PVC-
användning som gäller små barn, alltså barn under ett
år.
Herr talman! I går fick de flesta av oss i brevlådan
Miljöaktuellt, som Naturvårdsverket ger ut och distri-
buerar. Det är en förträfflig tidning, som innehåller
nyheter av allehanda slag. Bl.a. har man på s. 7 i det
aktuella numret en rubrik som talar om "Nya bakslag
för PVC-tillverkare". Där redovisar man att Neder-
länderna och Danmark nu stöder Greenpeacekampan-
jen mot försäljning av leksaker med PVC. Visserligen
är det en av tillverkarna av PVC som beter sig som
man gjorde på den tiden när skogsdirektörerna drack
hormoslyr. Han försäkrar nämligen att han gärna ger
sina barn PVC-leksaker. Men i övrigt framgår det
mycket tydligt av artikeln att just Nederländerna och
Danmark på officiell nivå tar avstånd från och med-
verkar till att få bort PVC i artiklar för barn. Man
refererar också forskarnas slutsatser.
Jag menar att det börjar bli litet tråkigt nu när and-
ra aktörer, företag i andra länder, tar de här offensiva
stegen - naturligtvis litet splittrat när det gäller före-
tagen, men man tar ändå de här stegen - medan den
svenska regeringen fortfarande inte får till det. Man
kommer liksom inte till skott. Man tillsätter utredning
efter utredning. Man har i själva verket, herr talman,
fattat beslut efter beslut i denna kammare, men det
kommer liksom icke vidare i regeringen. Man har nu
kommit till vägs ände i detta klassiska arbetssätt, att
när det börjar bli litet kyligt om fötterna tillsätter man
en ny utredning. Det arbetssättet har börjat tjäna ut,
tror jag. Jag tror alltså att det finns grund för att vara
tydlig och sträng i den här frågan, på det sätt vi redo-
visar i reservation 4.
Herr talman! Det som bekymrar mig litet är Folk-
partiets agerande i utskottet genom Lennart Fremling,
som har ett särskilt yttrande till förmån för en än mju-
kare attityd än den som finns i majoritetens skrivning
i betänkandet. Det beror uppenbarligen, såvitt jag kan
förstå, på att Folkpartiet har fått väldigt kallt om föt-
terna i sitt förhållningssätt till PVC. Man var med om
det beslut vi fattade i utskottet och kammaren för
numera nästan två år sedan, där vi tydligt sade att
PVC icke hörde hemma i kretsloppssamhället. Med
ett obegripligt trixande med ord om sammanträden
som har förekommit och inte förekommit, försöker
Lennart Fremling påskina att det som sades och
mycket tydligt står i det betänkandet egentligen inte
menas riktigt som det står där, utan kanske någonting
annat.
Jag har sett omvändningen i den här frågan från
Folkpartiets sida tidigare, nämligen i den s.k. Kemi-
kommittén, där Folkpartiets företrädare mycket riktigt
också backade undan och intog en annan position än
tidigare. Det är legitimt att göra på det sättet, herr
talman. Men det är klädsamt - ett språkbruk som
någon använde tidigare - att tala om att man har änd-
rat sig, att man i själva verket inte intar samma posi-
tion som tidigare. Det är respektabelt. Men att trixa
med vad som står eller inte står i utskottet betänkande
tror jag inte leder åt rätt håll.
Jag skall inte alls hylla moderaternas särskilda ytt-
rande i den här frågan, men det är i alla fall konsek-
vent. Man står fast vid den ståndpunkt man hade förra
gången också, då man tyckte att PVC var förhållan-
devis bra.
Herr talman! Den andra reservationen gäller gene-
rellt kloranvändningen i Sverige. Det är entydigt så att
klor är ett besvärligt ämne. Även om delar av det har
försvunnit i industrins användning, finns det fortfa-
rande kvar. Då icke bara i PVC-tillverkningen, utan
också i annan användning. Därför finns det alla skäl
att fatta beslut om en strategi på det sätt som vi har
redovisat i den reservation som jag avslutningsvis än
en gång yrkar bifall till.

Anf. 134 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Kemikalier har återigen blivit
mycket aktuella i och med det som händer i Hal-
landsåsen. Det är naturligtvis en katastrof att någon-
ting sådant kan hända år 1997, när vi tror oss ha en
sådan säker hantering av kemikalier att sådant inte
sker. Men det har vi inte.
Det är snarare tvärtom. Vi har aldrig haft en större
hantering av kemikalier än vi har i dag. Tyvärr kan
man säga att det går åt fel håll. Man kanske vänjer sig
vid att det finns kemikalier i allting. Tyvärr vänjer sig
inte cellerna, framför allt inte växande barns celler.
Vi måste naturligtvis börja ta krafttag mot kemi-
kalieanvändning. Vi måste börja våga testa vad mil-
jögarantin i EU står för. Kan vi gå vidare i kemikalie-
politiken? Kan vi börja förbjuda sådant som vi vet är
giftigt, persistent, och som vi vet att vi måste ha bort
för att få ett ekologiskt, långsiktigt hållbart samhälle.
Tyvärr anser vi att kemikaliepolitiken har stått
still. Det som i bästa fall sker i dag, efter EU-inträdet,
är att vi får stå kvar på den punkten. Om ett år får vi
veta om våra fyraåriga undantag håller eller inte. Det
är tyvärr så som Lennart Daléus säger, i EU sker
saker och ting mycket långsamt på kemikalieområdet.
Tyvärr sker det så långsamt att det, som det ser ut i
dag, finns en stor risk att vi inte får behålla våra un-
dantag för en mängd ämnen som vi inte alls vill ha in i
samhället, kvicksilver, m.fl. Det här är naturligtvis
allvarligt och även någonting som vi kommer att
diskutera i många andra sammanhang.
Akrylamiden, som det handlar om i Hallandsåsen,
är ett mycket vanligt ämne. Det används enormt
mycket i byggen. Det är någonting som egentligen
aldrig har diskuterats förrän just det här händer. Men
den har varit lika giftig hela tiden den har använts.
Man kan se att de lagar vi har i dag skulle behöva
kompletteras. Vi skulle behöva ta ett betydligt tuffare
grepp på kemikalieområdet.
Att antalet allergier hos barn ökar har naturligtvis
med kemikalieområdet att göra, vilket också visas i
jämförelsen mellan olika samhällen, t.ex. Östeuropa
och Västeuropa. Tyvärr ser situationen likadan ut i
alla västeuropeiska länder. Men allergiförekomsten
är, vilket kanske kan förvåna en del, betydligt lägre i
öststaterna.
Vi menar från Miljöpartiets sida att kemikalie-
samhället måste omvärderas. Vi måste titta på vilka
ämnen som faktiskt skall få förekomma och vilka
ämnen vi inte önskar.
Vi får ofta höra att det här har man lagt på myn-
dighetsnivå, och det är ju väldigt bekvämt och enkelt.
Då slipper vi diskutera det här. Man säger också att vi
i Miljöpartiet tar upp för många enskilda ämnen. Nu
är det så att klor är ett grundämne och det är bly ock-
så. Vi har tagit upp bly. Det är precis lika mycket
grundämne som klor. Vi menar att bly är en tungme-
tall som måste försvinna. När den används i t.ex.
blysänken och blyhagel säger vi att det är använd-
ningsområden där man borde kunna hitta alternativ.
Man får inte använda tungmetaller på ett sådant lätt-
vindigt sätt och sprida dem i naturen, menar vi. Här
måste man hitta alternativ. Det är viktigt.
Elisa Abascal Reyes kommer att beröra reserva-
tionerna 1 och 2, som handlar om banvallsbesprut-
ningen. Jag vill kort säga någonting om reservation 6,
som handlar om skadliga ämnen från persondatorer.
Trots att vi säger många vackra saker om att vi
skall minska kemikalieanvändningen i Sverige ökar
den i stället. Datorer är små laboratorier. De innehål-
ler det mesta. De innehåller mycket som vi faktiskt
inte vet hur vi skall ta hand om. De är definitivt svåra,
om inte omöjliga, att anpassa i ett kretsloppssamhälle.
Här finns mycket av det som finns i det periodiska
systemet: bly, kvicksilver, kadmium, beryllium, bari-
um, strontium osv. Det är ämnen som egentligen inte
har varit i omlopp tidigare. Vi vet väldigt litet om de
biologiska effekterna.
Här finns också bromerade flamskyddsmedel, som
vi vet betydligt mer om. Vi vet att de är mycket farli-
ga. Här finns arsenikkromat, som vi också vet ganska
mycket om. Det är väldigt farligt.
Dessa ämnen finns i mycket små mängder. Nå-
gonstans måste vi stoppa detta, att det finns litet av
mycket i många varor, dvs. att det finns små koncent-
rationer överallt. Men det finns överallt. Vi måste få
en annan kemikaliesyn.
Ofta när vi hanterar kemikalielagstiftningen hänvi-
sar vi till den proposition som den förra socialdemo-
kratiska regeringen lade fram 1990/91. Vi har tittat
litet grand på vad som har hänt sedan dess. Man kan
säga att efter 1994 har det inte hänt någonting. Många
av de avvecklingsplaner som fanns för många ämnen,
t.ex. 13-listan, Solnedgångsprojekt och vad de nu har
hetat, har avvecklats. Det här är allvarligt, för Sverige
måste vara ett land som fortsätter att avveckla på det
sätt som vi har börjat på under 80-talet. Det här är en
smygande EU-anpassning som vi har svårt att accep-
tera.
Vi kan förstå att det kanske finns en viss rädsla att
testa miljögarantin hos de partier som gärna ser att vi
är med i den här europeiska unionen. Men testar man
inte miljögarantin kan man heller inte förbättra den.
Vi menar att vi faktiskt måste börja föra en så pass
radikal kemikaliepolitik i Sverige att vi kanske ibland
blir ifrågasatta från EU:s sida. Vi måste faktiskt också
vara så pass tuffa att vi får en prövning i EU-
domstolen och då våga hävda den miljögaranti som
alla säger skall gälla och testa om den gäller. Gäller
den är det bra. Då kan vi faktiskt gå före med ett
kemikaliearbete i Sverige. Gäller den inte är det na-
turligtvis inte bra. Men då vet vi att den måste ändras,
och Sverige kan verkligen sätta till alla klutar för att
ändra miljögarantin, så att vi kan gå före. Vi menar att
det är absolut nödvändigt att något land vågar göra
det här. Avvecklingen av kemikaliesamhället är ett
måste.
Det är otäckt när forskare utgår från kemikalie-
samhället och börjar diskutera hur barn beter sig. Man
diskuterar inte bara allergiska störningar, utan kon-
centration och en del beteenden, som våld osv.
Jag hävdar att många av de kemikalier som finns i
produkter används slentrianmässigt och egentligen
inte skulle behövas. Ett exempel är när man förbjöd
vissa lösningsmedel för att tvätta kretskort och upp-
täckte att det gick precis lika bra med vattenånga. Det
finns alltså en slentrianmässig användning av kemika-
lier som vi måste komma ifrån.
När det gäller persondatorer är vi övertygade om
att man borde se till att vara så tuff att man förbjuder
många av de grundämnen som finns i datorer och som
tidigare inte har funnits i kretsloppet, så att det helt
enkelt blir en press att utveckla andra metoder för att
kunna bygga persondatorer med ett annat innehåll.
Vi tar också upp en mängd andra ämnen i motio-
ner som behandlas i detta betänkande, och vi kommer
att fortsätta att väcka motioner som berör enskilda
ämnen. När Anna Lindh står nere vid Hallandsåsen
och skall diskutera akrylamid, som är ett enskilt ämne,
är det väldigt svårt för henne att säga att det är våra
myndigheter som har hand om det. Det är ändå vi
politiker som står med ansvaret när det händer en
miljöskandal med kemikalier. Då måste vi också i
denna kammare kunna diskutera olika ämnen. Precis
som Lennart Daléus vill diskutera PVC och klor vill
vi diskutera tungmetaller och många andra ämnen
som inte hör hemma i ett långsiktigt hållbart samhälle.
Vi måste våga göra det. Det är litet fegt att hänvisa till
att vi har sett till att någon myndighet har hand om det
här.
Vi återkommer till detta. Kia Andreasson kommer
att ta upp båtbottenfärger och fyrverkerier. Där an-
vänder man också slentrianmässigt mycket otäcka
produkter.
Vi kommer inte att stödja Centerns reservation om
PVC i produkter till barn under ett år, helt enkelt
därför att vi vill ha bort PVC. Om man säger att ett
förbud skall gälla barn under ett år har man sagt att
det kan godtas för resten. Dessutom används PVC vid
massor av tillfällen där det inte är bra för någon, t.ex.
inom sjukvården. Det skall helt enkelt bort. Jag för-
står att Centern säger att det är ett första steg, men vi
har svårt att se att det är ett steg som skulle leda till
nästa steg. Därför stöder vi inte den reservationen.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1.
Vi ställer oss naturligtvis bakom de andra reservatio-
nerna från Miljöpartiet, men vi nöjer oss den här
gången med yrkandet om bifall till reservation 1.

Anf. 135 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Det är två saker som Gudrun Lind-
vall säger som jag har synpunkter på. Det första gäller
detta att ta det politiska ansvaret och att vara detalje-
rad och tydlig i detta. Den möjligheten har man när
man antar lagstiftning på det här området. Det är vårt
sätt att ta ett politiskt ansvar. Såvitt jag förstår skriver
Gudrun Lindvall nu miljöbalken tillsammans med
miljöministern, och jag förutsätter att hon då i den
balken för in alla de krav och åtgärder som måste
beslutas på politisk nivå. Hon har nämligen själv
mycket tydligt talat om att det kommer att bli en bra
balk, som rymmer den här lagstiftningen, och jag tror
att hon håller på att skriva den tillsammans med mil-
jöministern.
Det andra gäller PVC, och det är fånigt att säga att
detta bara är ett första steg och att man kanske inte tar
det andra steget. Faktum är att denna kammare efter
jordbruksutskottets betänkande i själva verket har
varit mycket tydlig om att PVC inte hör hemma i
kretsloppssamhället. Vi har fattat ett antal beslut som
borde leda marknaden och andra aktörer till att agera,
och det kommer säkert också att ha en betydelse. Det
har vi alla varit med om - det är inte någonting som är
unikt för Miljöpartiet.
Vad vi eftersträvar är att komma i gång med just
det första tydliga steget. Det kanske inte är så mycket
hjälp om Miljöpartiet är med på det steget, men vi
tycker så här i alla fall.

Anf. 136 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Miljöbalken kan vi diskutera när det
är dags för den. Det lär bli en intressant debatt.
När det gäller PVC är vi helt överens med Centern
om att PVC inte hör hemma i kretsloppssamhället -
inte i något samhälle över huvud taget. Framför allt
hör inte de additiv som finns hemma där, då de är
oerhört obehagliga.
Vi menar att detta att nu börja diskutera i vilken
ålder som man eventuellt tål PVC är att ge sig in på
en diskussion som kan leda snett. Jag tror inte att
Lennart Daléus tycker att det är bra att barn över ett
år utsätts för PVC. Jag är inte ens säker på att det är
bättre för barn över två år att utsättas för PVC än för
barn under ett år.
Vi driver gärna frågan om avveckling av PVC till-
sammans med Centern, men det här kan förvilla de-
batten. Det kan få en del som inte vill avveckla PVC -
vi vet att motståndet är stort i det här fallet - att på
något vis nöja sig med det här. De kan tycka att det
kanske inte är farligt för resten om vi avvecklar PVC
för barn under ett år.
Det finns en enorm massa hanteringar när det gäl-
ler PVC. Jag anser att PVC definitivt inte hör hemma
inom sjukvården, men det finns där också. Det är då
svårt att säga att det skall användas andra slangar till
barn under ett år än till barn över ett år. Det blir litet
konstigt. Därför tycker vi att detta inte är ett bra sätt
att börja på, men vi ser gärna att man börjar avveckla
PVC.

Anf. 137 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Man kan ha olika synpunkter på
miljöbalken. Jag vill inte heller ha någon miljöbalks-
diskussion nu, men Gudrun Lindvall säger från talar-
stolen att vi måste ta ett politiskt ansvar. Det politiska
ansvaret tar man ju genom att stifta lagar. Jag skulle
då kunna fråga Gudrun Lindvall mycket precist om
det ansvar som hon menar skall gälla på kemikalieom-
rådet och som hon efterfrågar från talarstolen, om hon
kommer att se till att det ansvaret kommer att kläs i
mycket tydliga ord på det sättet i miljöbalken. Det
räcker med ett ja eller ett nej. Då är den diskussionen
ur världen, och sedan tar vi miljöbalksdiskussionen.
Kommer det att vara så att det Gudrun Lindvall krä-
ver från talarstolen finns med i miljöbalken, eftersom
hon skriver den tillsammans med miljöministern?
Man kan ha olika syn på detta med PVC. Jag vill
ju avveckla hela kärnkraften, herr talman, men jag
tycker att det är klokt att börja med reaktorerna i
Barsebäck. Jag kan inte se något fel i ett sådant syn-
sätt. Man börjar med att ta ett tydligt steg, och sedan
går man vidare till andra åtgärder inom den sfär som
man vill arbeta i. Vi har uppenbarligen olika arbets-
sätt.

Anf. 138 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Vi kommer naturligtvis att göra vårt
bästa för att få en så bra miljöbalk som möjligt. Ett av
problemen i dag är den europeiska unionen, som
klassar kemikalier som varor. Lennart Daléus vet
precis lika väl som jag att det inte räcker med natio-
nell lagstiftning. Där gäller det att se till att kemikalier
inte klassas som varor. Om de klassas som varor har
vi mycket svårt att förbjuda dem.
Det är därför som vi från Miljöpartiets sida menar
att detta att föra en bra kemikaliepolitik i dag innebär
att man vågar trampa EU på tårna, vågar gå vidare
och förbjuda de ämnen som vi inte vill ha i det svens-
ka samhället, vågar ta den striden med EU, vågar få
det prövat i EG-domstolen och vågar testa om mil-
jögarantin håller eller inte. Det handlar inte alls bara
om nationell lagstiftning. Det handlar om att våga
pröva miljögarantin i EU. Om vi vågar det kan vi göra
mycket, både med den lagstiftning som vi har i dag -
som togs fram på 80-talet - och givetvis med den
miljöbalk som kommer i framtiden. Det är inte där
stoppet sitter i dag, utan det är att den svenska rege-
ringen inte vågar tillämpa lagarna därför att man är
rädd för att EU säger nej.

Anf. 139 ÅSA STENBERG (s):
Herr talman! Vi diskuterar nu ett betänkande där
utskottet behandlar 25 motionsyrkanden från allmän-
na motionstiden förra året.
Kemikaliekontrollen är ett av de områden där
riksdagen har delegerat beslutanderätten till regering-
en och till den myndighet som regeringen bestämmer,
precis som Lennart Daléus var inne på. Vi har gjort
den här delegationen i lagen om kemiska produkter.
Det är där det genomförs att vi inte fattar alla beslut
om detaljer.
Det innebär inte att vi nonchalerar kemikaliefrå-
gorna. Jag tror inte att något av partierna anser det. Vi
nonchalerar inte människors rädsla för olika kemika-
lier. Åtminstone är vi socialdemokrater väldigt med-
vetna om de risker och de svårigheter som finns, inte
minst att göra rätt avvägningar och fatta riktiga beslut.
För oss lekmän, som vi riksdagsledamöter ändå får
anse oss vara, är kemikalieområdet ett väldigt komp-
licerat område. Jag skulle tro att det är därför som vi
en gång fattade beslutet om lagen om kemiska pro-
dukter.
Ofta väcks det ändå motioner där man kräver för-
bud eller restriktioner när det gäller enstaka ämnen,
vilket indirekt innebär att man underkänner vårt eget
beslut om lagen om kemiska produkter. Samtidigt är
det så, som Maggi Mikaelsson framhåller i sitt yrkan-
de, att vi naturligtvis måste ha rättighet och skyldighet
att agera när vi är missnöjda med regeringens och
myndigheters agerande eller brist på agerande. Jag är
beredd att hålla med om det, men jag menar att man
skall vara varsam med den rättigheten att agera i sär-
skilda fall.
Vi har haft kemikalieområdet uppe till behandling
förut under den här riksdagsperioden, och jag skulle
vilja citera ur vårt betänkande från 1995/96:
"Skulle riksdagen utan att beakta de angivna om-
ständigheterna ändå göra en lång rad tillkännagivan-
den om de aktuella produkterna kan den möjligen
leda till vissa miljövinster på motsvarande områden.
Detta förutsätter dock att myndigheten har tillräckliga
resurser för uppgiften och att åtgärderna är praktiskt
realiserbara, vid sidan av allt det arbete som bedrivs
på övriga områden av kemikaliekontrollen.
En viktig omständighet som bör påpekas är nämli-
gen att det utöver de motionsvägen aktualiserade
produkterna finns andra problemområden som är väl
så viktiga att uppmärksamma i kemikaliekontrollen.
Enbart inom ramen för det begränsningsuppdrag som
Kemikalieinspektionen erhållit har som målsättning
beslutats att 25-50 nya begränsningsplaner skall utar-
betas under en femårsperiod. Enligt utskottets mening
finns det således en risk att en politisk detaljstyrning
av myndighetsarbetet kan leda till låsningar och bris-
tande flexibilitet som på längre sikt minskar effektivi-
teten i det viktiga arbetet mot hälso- och miljöriskerna
i dagens industrisamhälle. Det bästa resultatet torde
uppnås om regeringen och Kemikalieinspektionen
som hittills arbetar med högsta möjliga ambitionsnivå
inom ramen för de mer övergripande beslut som riks-
dagen fattar om mål och riktlinjer för kemikaliekon-
trollen.
Det bör tilläggas att några av de i motionerna fö-
reslagna insatserna förutsätter resurser och arbetsme-
toder som är svåra att förena med utskottets karaktär
av politiskt beslutsorgan med begränsade personalre-
surser."
Detta var vi eniga om i utskottet och det kan vara
på sin plats att ställa frågan till Lennart Daléus och
Gudrun Lindvall om ni har ändrat er och skulle ha
reserverat er mot den här texten i dag. Den finns för
övrigt med i vårt betänkande nu också.
När det gäller kemikalieområdet mer generellt vill
jag fästa uppmärksamheten på något som ni tidigare
har tagit upp här. Det pågår ett miljöbalksarbete där vi
väntar på en proposition som förmodligen kommer i
november december. Där ingår lagen om kemiska
produkter. När den behandlas återkommer vi till detta
ämne.
Kemikommittén, där Lennart Daléus har funnits
med, lämnade en rapport den 12 juni. Kommitténs
uppdrag var just att göra en översyn av kemikaliepo-
litiken. Rapporten är nu ute på remiss och kommer
förmodligen som proposition omkring miljömålen
över huvud taget, men också kemikaliepolitiken,
under våren.
Lennart Daléus tog upp att det behövs en ny ke-
mikaliepolitik. Det har jag ingen invändning emot.
Den diskussionen får vi ta i vår.
Det finns, herr talman, enligt min mening ingen
anledning att i dag gå in på detaljer när det gäller
enskilda kemikalier. Därför yrkar jag bifall till betän-
kandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 140 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Jag tycker att Åsa Stenberg har ett
sympatiskt förhållningssätt till frågorna och motio-
nerna. Jag vill bara anmärka på att Åsa Stenberg säger
att vi får vänta tills det förmodligen kommer proposi-
tioner. Det har vi i och för sig lockats med på en del
områden tidigare, men blivit åtminstone tidsmässigt
gruvligt besvikna.
Jag skall inte haka mig fast längre vid PVC-
frågan. Jag hoppas att Kemikommitténs utredning
kommer att betraktas som bra, för det är den.
Om man knuffar frågor framför sig på det här sät-
tet kräver det ett parallellt politiskt agerande som är
utåtriktat eller opinionsbildande. Det kräver tydliga
starka tag från, i det här fallet, miljöministern när det
gäller förhållningssättet till t.ex. PVC. Det är tystna-
den och väntandet på material som gör att andra län-
der, andra organisationer och andra samhällssektorer
hinner före oss beslutsfattare som opinionsbildare. Jag
tycker att det är litet synd.

Anf. 141 ÅSA STENBERG (s) replik:
Herr talman! Jag har ingen annan uppfattning. Jag
tycker att det är bra om vi alla är ute och profilerar
miljöfrågorna och tar upp de viktiga frågorna. Vi
kanske inte alltid är överens om vilka frågor som är
de allra viktigaste. Jag tycker, när det gäller PVC-
frågan, att riksdagen tidigare mycket klart har uttalat
vad man tycker. Den frågan kommer ju också tillbaka
när Kemikommitténs arbete diskuteras under våren.
Jag är övertygad om att det kommer en proposition
om miljömålen, även om Lennart Daléus inte är det.
När det gäller PVC-frågan tycker jag också att det
kan vara olyckligt att gå in på en sådan detalj som i
reservation 4 om barn under ett år. Det kan missförs-
tås. Det kan av människor tolkas som att det är ofar-
ligt för andra användningsområden.

Anf. 142 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Om man tittar på de ämnen vi har
tagit upp den här gången kan man se att när det gäller
skadliga ämnen i persondatorer säger vi att det behö-
ver genomföras undersökningar och att vi anser att
den svenska regeringen i alla internationella samman-
hang skall agera för att bromerade flamskyddsmedel
försvinner.
Jag tycker att det är konstigt att vi inte har fått ge-
hör för detta. När det gäller bromerade flamskydds-
medel borde Sverige verkligen agera. Det är ämnen
som vi vet är mycket otäcka. De finns i många pro-
dukter över hela världen.
När det gäller förbud mot blyhagel och blysänken
säger vi att vi vill att regeringen skall ta fram en av-
vecklingsplan. Det innebär att vi inte kräver beslut i
dag.
Vi är mycket medvetna om den hantering som
sker. Jag ångrar att jag inte reserverade mig mot det
stycke som fanns i betänkandet. Jag anser att en dele-
gation alltid måste kunna omvärderas.
Jag menar också att regeringens ambition på det
kemikaliepolitiska området har sjunkit och är för låg.
Om man som politiskt parti anser att ambitionen är för
låg måste man agera även i sådant som verkar vara
enskilda ämnen för att få regeringen att sätta fart på
kemikaliepolitiken igen.
I den utredning som Åsa Stenberg hänvisar till
fanns det tydligen inte plats för de, än så länge, litet
mindre partierna. Det beklagar jag, eftersom det är
mycket viktigt att få fram en ny kemikaliepolitik. Jag
hade verkligen önskat att regeringen hade ansett att
det var en utredning som alla partier i riksdagen
skulle haft möjlighet att delta i.

Anf. 143 ÅSA STENBERG (s) replik:
Herr talman! Gudrun Lindvall tar upp blyhagel
och bromerade flamskyddsmedel. Jag menar ju inte
att vi skall fatta beslut. Det har jag klart sagt. Men
Kemikalieinspektionen jobbar ju med båda de här
frågorna. Jag har full tilltro till att de kommer med
nya förslag. Senast 1997 har Kemikalieinspektionen
lämnat en redovisning för vad de anser behöver göras
vidare.
Det är ett bra exempel på att detta faktiskt kan
fungera.

Anf. 144 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! I så fall är det ju ändå underligare att
motionen avslås. Om regeringen anser att någonting
är på gång och att det är något som regeringen vill
borde det ha varit svaret. Men så är det ju inte. Jag
menar att just bromerade flamskyddsmedel, Åsa
Stenberg, är något som vi verkligen måste titta på. Vi
diskuterar försiktighetsprincip och substitutionsprin-
cip. Är det något de måste användas på så är det bro-
merade flamskyddsmedel, för de har visat sig vara
oerhört otäcka. Det är naturligtvis inte bara i Sverige
de används. Ett problem är ju att EU tillåter dem. De
ingår i varor och så skeppas de runt.
Jag skulle önska, om man nu får göra det, att re-
geringen i arbetet internationellt ville använda både
substitutionsprincipen och försiktighetsprincipen även
när det gäller enskilda ämnen. Det tror jag är enda
sättet att mota nya miljökatastrofer i grind.
Sverige har, eller har i alla fall haft, ett högt anse-
ende när det gäller kemikalier. Enligt Miljöpartiets
uppfattning agerar regeringen alldeles för sällan och
för tamt.
Om vi ser på vilka som tar initiativet i EU i dag
ser vi att det brukar vara Holland eller Danmark. Vi
skulle önska att regeringen såg till att ta initiativet på
kemikaliesidan, och fortsätta den kemikaliepolitik
som bedrevs på 1980-talet. Blunda inte för möjlighe-
ten att utnyttja miljögarantin.

Anf. 145 ÅSA STENBERG (s) replik:
Herr talman! Jag ifrågasätter inte Gudrun Lind-
valls goda vilja att förbättra kemikaliepolitiken och att
få ett bra resultat. Men jag ifrågasätter om vi riksdags-
ledamöter kan göra rätt bedömningar när det gäller
detaljfrågor såsom flamskyddsmedel eller bly, och
exakt när de ska utfasas ur samhället.
Vi kan inte fatta sådana beslut, tycker jag. Vi har
inte tillräcklig kunskap. Vi kan fatta fel beslut. Därför
tycker jag att kammaren är fel ställe att föra den detal-
jerade diskussionen. Vi är inte så kunniga på området
som vi borde vara. Vi får använda oss av de kloka,
kompetenta tjänstemän som finns på departement och
i myndigheter.

Anf. 146 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! PVC-plasten har blivit behandlad
som en häxa - ja, jag menar faktiskt att det bedrivs en
häxjakt mot PVC. Hur jagade man häxor på 1600-
talet? Jo, genom att ge intryck av en verklighet som
inte existerade. På s. 11 i betänkandet och särskilt i
reservation 4 gör man just detta, trots att jag vid ut-
skottets sammanträde kraftfullt framhöll att det tidiga-
re betänkandet riktar in sig mot de skadliga tillsatser-
na i dagens PVC och inte mot PVC som sådant. Och
Lennart Daléus vill rikta in sig mot PVC generellt.
I mitt särskilda yttrande nr 3 i dagens betänkande
har jag därför beskrivit hur man med ett kort lösryckt
citat ger ett felaktigt intryck om ett generellt utdö-
mande av PVC. För övrigt vill jag nu bara uppmana
till läsning av betänkandet från november 1995, där
utskottet ägnat 69 sidor åt enbart PVC-frågan.
Det stör mig när man försöker glida i ståndpunkter
och vill ge sken av att riksdagen beslutat att PVC-
plasten bör avvecklas. I reservation 4 från Centerpar-
tiet går man sedan vidare och framhåller att riksda-
gens beslut skyndsamt bör överföras till praktiskt
handlande. Och då föreslår man att PVC skall avveck-
las i produkter till barn under ett år, vilket förstås låter
behjärtansvärt. Men man står på mycket bräcklig
grund.
Förvisso finns det mycket i vår slösande väster-
ländska livsstil som behöver ändras för att vi skall få
ett långsiktigt hållbart samhälle. Vi liberaler är bredda
till ändringar som är till nytta för kommande genera-
tioners miljö och den biologiska mångfalden. Då är
det mycket viktigt att vi riktar in oss mot det som är
mest angeläget först. Därför tror jag att det är inef-
fektivt att generellt döma ut PVC. Men den signal
som vi skall sända till industrin är att man skall kraft-
samla för att få bort de skadliga tillsatserna. Då kan-
ske PVC rätt använt kan bli ett bra material som håller
länge och bidrar till att man hushållar med naturresur-
serna. Då kanske det blir så som Naturvårdsverkets
representant bedömde vid utfrågningen i april 1995,
nämligen att om man eliminerar en del problem kan
det inte uteslutas att PVC kan passa i ett kretslopps-
samhälle.
Jag vill ta tillfället i akt och kommentera Lennart
Daléus angrepp på Folkpartiet här. Lennart Daléus
säger att Folkpartiet har gjort ett obegripligt trixande
med ord. Jag har lyft fram vissa formuleringar ur det
gamla betänkandet, men i huvudsak hänvisar jag till
läsning av det kompletta betänkandet. Det går inte att
bara ta upp lösryckta citat.
Vi i Folkpartiet står fast vid den linje som vi tidi-
gare har drivit. Vi ställer upp på de beslut som före-
slås i det aktuella betänkandet och i det tidigare be-
tänkandet fullt ut. Vi hade ingen reservation till det
betänkandet såsom moderaterna hade.
Jag vill tvärtom hävda att det är Centerpartiet som
trixar med citaten, men man får inte stöd av något
annat parti för sin reservation nr 4.
Jag kan instämma i det kloka anförande som Åsa
Stenberg höll. Hon beskrev på ett generellt sätt hur vi
bör föra en klok kemikaliepolitik. Sedan kan man i
och för sig önska att utvecklingen skulle gå snabbare
än vad den faktiskt gör.
Jag hade ett tankeutbyte med miljöministern vid
en frågestund för en kort tid sedan angående miljö-
balken. Miljöministern sade då att den som väntar på
något gott väntar aldrig för länge. Nog tycker jag att
vi har väntat för länge på att få en färdig miljöbalk.
Det försvårar miljödiskussionen att vi fortfarande står
kvar vid en rätt så vildvuxen flora av miljölagar.
Sedan kan jag också instämma i mycket av det
som Lennart Daléus sade inledningsvis. Särskilt vik-
tigt är det ju att vi bedriver ett internationellt arbete så
att vi får fram beslut som bygger på de forskningsun-
derlag som är ganska svåra och dyrbara att ta fram.
Det är först genom att ta del av allt tekniskt komplice-
rat underlag som vi kan fatta rätt beslut och slussa oss
vidare in i framtiden i det så komplicerade ämnesom-
råde som kemikalierna utgör. Visst är det önskvärt att
vi snabbare klarar ut detta, men jag hoppas att de
inblandade arbetar så fort det går.

Anf. 147 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Det spelar ju inte mig någon roll om
Folkpartiet vill halka efter i den här diskussion och
låta andra länder och organisationer gå före. Det är
mig fullständigt egalt.
Jag kan försäkra Lennart Fremling att utskottet
visste vad utskottet beslöt när utskottet beslöt det som
utskottet beslöt. Så var det. Jag brukar inte diskutera
hur utskottet fattar sina beslut, men jag kan litet dun-
kelt säga att vi knådade dessa meningar fram och
tillbaka väldigt noggrant. Vi var väldigt klara över när
vi talade om dagens PVC och om PVC generellt, när
vi talade om tillsatser och när vi inte talade om tillsat-
ser. Vi var mycket klara över den frågan.
Det kan vara så att Lennart Fremlings minne svi-
ker honom, eftersom han nog inte var med på det
sammanträdet då knådandet ägde rum. Detta kan
möjligen bidra till minnesluckan.
Jag kommer också väldigt tydligt ihåg att det un-
der den tiden ägde rum aktiviteter som ville få utskot-
tet att inta en annan position i frågan. Det gäller inte
minst ett stort företag i Lennart Fremlings hemstad
som skickade många fax och agerade mycket tydligt
för att man skulle behålla ett mjukare förhållningssätt
till PVC.
Att utskottet vet vad utskottet har beslutat, det tror
jag att Lennart Fremling kan vara övertygad om.

Anf. 148 LENNART FREMLING (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag vet inte vad Lennart Daléus vill
antyda med att tala om företag. Vårt ställningstagande
är gjort med utgångspunkt från de grunder som vi har.
Vi låter oss inte påverkas speciellt av något särskilt
företags intressen. Vi sätter konsumentens och all-
mänhetens intressen främst. Det är utgående från detta
som vårt ställningstagande är gjort.
Det är klart att jag som suppleant kanske inte har
deltagit i samtliga sammanträden, men jag kan läsa i
texterna. Jag anser att de väldigt tydligt markerar att
ställningstagandet riktar sig emot de skadliga tillsat-
serna i dagens PVC och inte generellt mot PVC som
sådant. Det måste ju vara det som står i de tämligen
omfattande texterna som avses. Jag vill ändå hävda att
Centerpartiet har trixat med texterna när man tolkar
det så att man skall gå vidare med riksdagens beslut.

Anf. 149 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Jag förstår att Lennart Fremling
tycker det, men nu är det inte Centerpartiets text vi
talar om utan det är utskottsmajoritetens text. Det är
möjligt att utskottets majoritet trixar med sin egen
text, men det har jag i och för sig svårt att se nyttan
med.
Det vi talar om utskottsmajoritetens dåvarande
och nuvarande text. Det som vi försöker göra klart
och arbeta utifrån är den gemensamma grund som
utskottet lagt fast i och med synsättet att PVC inte hör
hemma i kretsloppssamhället. Vi säger inte att dagens
PVC inte hör hemma i kretsloppssamhället, och vi
säger inte att dagens PVC med vissa tillsatser inte hör
hemma i kretsloppssamhället. Vi säger att PVC inte
hör hemma i kretsloppssamhället. Däri finns natur-
ligtvis en signal till omvärlden: Vänligen bete er på
det sättet att PVC försvinner ur hanteringen. Jag tyck-
er att det är ett enkelt och bra budskap som utskottet
har skickat ut. Men som jag har sagt förut vore det
kanske klokt att också ta ett första konkret steg från
politiskt håll. Det har vi rekommenderat i vår reser-
vation. Det är den ni har förfäktat. För min del tror
jag att vi har en bra början på detta. Det hade blivit en
ännu bättre början med ett bifall till vår reservation.

Anf. 150 LENNART FREMLING (fp) re-
plik:
Herr talman! Vi talar om två olika saker. Vi talar
om utskottsmajoritetens text, men vi talar också om
den reservation som Centerpartiet har skrivit, där man
bygger vidare på formuleringarna som om det vore
PVC generellt som skulle avvecklas. Jag hävdar alltså
att utskottsmajoriteten i sin text på s. 11 har valt att
citera olämpliga meningar, t.ex. meningen där man
säger att PVC inte hör hemma i kretsloppssamhället.
Det är faktiskt så att man i det gamla betänkandet
säger: Det är enligt utskottets mening möjligt att göra
en helhetsbedömning av hanteringen av dagens PVC i
alla dess led från plåttillverkning och avfall. En sådan
helhetsbedömning visar osv.
I och med denna skrivning är det dagens PVC det
gäller. Det blir nästan litet löjligt att behöva strida om
de exakta formuleringarna. Men jag hävdar bestämt
att det som vi har beslutat i riksdagen är att vi måste
rikta oss mot de skadliga tillsatserna i dagens PVC.

Anf. 151 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Det är intressant att höra Lennart
Fremling diskutera, därför att det blir väldigt sofisti-
kerat om vad det står här och där. Det intressanta är ju
om man tycker att PVC, polyvinylklorid, passar eller
inte i ett samhälle som är ekologiskt, långsiktigt håll-
bart. Det är ju det vi skall försöka översätta krets-
loppssamhället med nu. Nu kallar vi det för någonting
annat: ekologiskt, långsiktigt hållbart. Termerna väx-
lar.
Vi från Miljöpartiets sida har väldigt svårt att för-
stå hur Folkpartiet kan anse att ett sådant ämne som
orsakar problem i alla hanteringsled hör hemma i ett
samhälle som skall vara ekologiskt, långsiktigt håll-
bart. Då spelar det ingen roll, Lennart Daléus, om
man leker med orden. Det är den grundläggande frå-
gan det handlar om: Passar polyvinylkloriden med
alla dess miljöproblem vid tillverkning osv. verkligen
i ett samhälle som skall vara avgiftat? Sedan kan man
diskuterat tillsatserna, för de är också otäcka. Men
även polyvinylkloriden med dess klorinnehåll är
otäckt.
En sak skall man ha klart för sig, Lennart Daléus,
nämligen att allting sprider sig och ingenting försvin-
ner. De ämnen som vi får in i kretsloppet är inte roli-
gare därför att de cirklar runt där. De skall inte vara
där! Har vi inte kommit så långt i diskussionen att vi
inser att kemikalier inte är roligare därför att de kilar
runt? De skall bort, för de sprider sig och hamnar där
de inte skall vara. De orsakar problem i det biologiska
livet, där de inte skall vara. Vi har redan i dag ämnen
som påminner om hormoner, ämnen som börjar att
påminna om enzymer, ämnen som lurar celler, och
många av dessa ämnen finns i PVC.
Klor är, Lennart Fremling, ett av de aggressivaste
och mest reaktiva grundämnen som finns. Det hör
definitivt inte hemma i kretsloppssamhället. Jag har
svårt att förstå Folkpartiets åsikt. Jag har också svårt
att förstå att det blir så väldigt besvärligt så fort det
blir konkret. Så länge det är allmänt går det bra att
prata. Men när det blir konkret, då backar man.

Anf. 152 LENNART FREMLING (fp) re-
plik:
Herr talman! I det betänkande som vi nu behand-
lar har ju utskottsmajoriteten ansett att vi inte skall gå
in på någon djupare sakdiskussion om PVC som så-
dant, eftersom vi kommer att återkomma till PVC-
frågan i stort under innevarande riksmöte.
Det finns ju vissa ordningar som bör följas när vi
skall fatta beslut. Det finns ju en utredning om kemi-
kaliepolitiken, som nyligen har lagts fram. Den skall
väl behandlas i sedvanlig ordning med remisser, och
regeringen skall väl så småningom komma med för-
slag med utredningen som underlag. Då får vi natur-
ligtvis ta ställning.

Anf. 153 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag hade absolut inte tänkt föra nå-
gon PVC-debatt här. Men det är Lennart Fremling
som trasslar in sig i PVC:n. Det är Lennart Fremling
som börjar att diskutera om ifall det passar i krets-
loppssamhället, om det i betänkandet står dagens
PVC osv. Ibland brukar man säga att det dunkelt
sagda är det dunkelt tänkta.
När det gäller Folkpartiets syn på vad som passar i
kretsloppsamhället och inte måste jag säga det är
mycket dunkelt. Gå hem på er kammare och tänk
igen!
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 17.55 att ajournera för-
handlingarna till kl 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

13 § (forts.) Kemikaliekontroll (forts. JoU4)

Anf. 154 MAGGI MIKAELSSON (v):
Fru talman! Det här blir kanske en lång debatt.
Den började ju redan långt före middagsuppehållet.
Jag delar många av de synpunkter som då kom fram,
dels om behovet av en ny kemikaliepolitik, dels om
att Sverige har tappat tempo när det gäller hantering-
en av kemikaliefrågorna. Jag tycker att det vore bra
om regeringen ville texta miljögarantin mot EU:s
regelverk. Jag har en känsla av att den är ganska
tandlös, och detta skulle man då få prövat.
Kemikaliefrågorna är komplexa och svåra. Vi har
från Vänsterpartiet valt att inte reservera oss när det
gäller det här betänkandet. Det beror självklart inte på
att vi tycker att spörsmålet är oviktigt. Tvärtom kän-
ner vi en stor oro för den mängd av kemikalier som
sprids i naturen och även hos oss människor. Jag
tycker inte heller att det är helt enkelt att hantera
denna fråga här i riksdagen.
Det finns väldigt många olika enskilda ämnen och
kombinationer av dem. Vi vet i dag väldigt litet om de
långsiktiga effekterna av alla dessa ämnen. Samtidigt
tycker jag att det är svårt att från riksdagens sida fatta
beslut om enskilda ämnen. Jag tror nämligen att vi har
svårt att bedöma vilka alternativen är.
Däremot är det viktigt att vi agerar och reagerar
när vi tycker att någonting går snett. Jag tycker att det
är en bra ordning som vi i dag har, där riksdagen
fattar beslut gentemot regeringen och den organisa-
tion som regeringen väljer för att ta hand om dessa
frågor, för det mesta Kemikalieinspektionen.
Kemikommittén har lagt fram sitt betänkande, som
för närvarande bearbetas. Jag tycker att det är viktigt
att regeringen ser till att man snabbt kommer fram
med förslag till en ny kemikaliepolitik, så att vi får
fart på frågorna.
Kemikaliefrågorna behandlas självfallet också i
arbetet med miljöbalken, så det händer saker och ting.
Det har varit en livlig diskussion om PVC som ett
av de enskilda men ändå mycket sammansatta ämnen
som vi hanterar i Sverige i dag. Jag står självklart
bakom det betänkande som vi i ganska stor enighet
tog i riksdagen för något år sedan om att PVC inte hör
hemma i kretsloppssamhället. Samtidigt är PVC i dag
så väldigt vanligt, och det måste komma fram nya
förslag. Framför allt handlar det om tillsatserna, men
det är problem i hela hanteringen av PVC, från fram-
ställningen av klor till dess att ämnet har blivit destru-
erat eller återbördat till sina beståndsdelar i naturen,
om det nu någonsin blir det.
Detta vet vi inte, och vi borde därför tillämpa för-
siktighetsprincipen och utbytesprincipen eller substi-
tutionsprincipen t.ex. när det gäller PVC, där man vet
att det går.
Kemikaliefrågan är komplex också på andra sätt.
Det är för många människor i dag skrämmande att vi
känner till så litet om alla de olika kemikalierna och
föreningarna av dem som finns samt vilka effekter de
får. Det är lätt att skrämmas, kanske i onödan eller
kanske alldeles av nödvändighet - vi skall vara oroli-
ga och ängsliga. Men det finns också en risk i att vi
väljer ut några ämnen som vi säger är farligast och
som måste undvikas, samtidigt som vi inte vet vilka
alternativen är.
Man skall inte ropa "Vargen kommer!" När var-
gen sedan kommer tror kanske ingen att den är farlig.
För hela komplexet med kemikalier som används i
dag är det viktigt att vi hittar en strategi där vi faktiskt
tillämpar de principer som jag nyss nämnde, försik-
tighetsprincipen och substitutionsprincipen, där alter-
nativ finns. Där det inte finns alternativ måste vi se till
att användningen begränsas.
För att återigen kort säga något om PVC kan vi se
att det för viss typ av sjukvårdsmaterial i dag är svårt
att hitta alternativ. När det t.ex. gäller avloppsled-
ningar skulle det däremot gå alldeles utmärkt att hitta
alternativ till PVC. Detta visar hur komplex frågan är.
Vi har, som jag sagt, valt att inte reservera oss i
den här frågan, bl.a. därför att kemikaliefrågorna har
hanterats tidigare under mandatperioden. Jag förvän-
tar mig dock att regeringen återkommer med förslag
till en ny kemikaliepolitik nu när frågan är utredd och
det föreligger ett betänkande från Kemikommittén.

Anf. 155 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! I detta betänkande behandlas 26 mo-
tionsyrkanden om kemikaliekontroll. Det visar på ett
stort intresse för det här ämnet. Men riksdagsledamö-
ter kan inom kemikalieområdet inte yrka på lagförslag
som syftar till att förbjuda, inskränka eller meddela
andra villkor för användning av specificerade kemiska
produkter och varor eller varugrupper. Alla motioner-
na avslås alltså.
Riksdagen har delegerat beslutanderätten till re-
geringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Jag anser att detta bör ändras. Kemikaliesamhället
utgör den största faran för vår överlevnad, och det är
verkligen i högsta grad en politisk fråga.
Några ledamöter säger att detta är så komplicerat
att vi inte skall syssla med det. Så har det alltid sagts i
heta frågor. Så var det när vi skulle diskutera kärn-
kraften. I början hörde man också då att detta är så
komplicerat att vi måste låta våra experter avgöra.
Jag tycker att det när det gäller vår överlevnad inte
är så komplicerat att vi inte kan sätta oss in i pro-
blemställningarna. Det har vi också visat att vi mycket
väl kan.
Det finns i dag minst 20 000 kemiska ämnen och
ungefär 60 000 kemiska produkter enbart på den
svenska marknaden. Det tillkommer flera tusen nya
varje år. På 30 år har antalet kemiska ämnen ökat 40
gånger, och kunskaperna om hur produkterna påver-
kar miljön är i de flesta fall bristfälliga. Det hjälper
inte om vi har tjänstemän som skall avgöra detta. Det
finns tillfredsställande toxikologiska data för mindre
än 10 % och om skador på miljön för mindre än 1 %.
Endast en del av kemikalierna kan identifieras genom
analyser, och ett stort antal ligger under mätgränsen
men kan utveckla en giftverkan utan att vi vet om det.
Nedbrytningsprodukterna är i regel okända.
Detta är därför en viktig fråga att fatta politiska
beslut om. Lennart Daléus sade att vi behöver en ny
kemikaliepolitik. Ja, det är verkligen angeläget, och
därför måste vi alla hjälpas åt att förändra kemikalie-
politiken i ett mycket snabbare tempo, som en mot-
kraft mot den snabba utvecklingen när det gäller att
släppa ut de här kemikalierna i vår miljö.
Jag skall prata om en motion som handlar om
båtbottenfärg med triazin och koppar. Triazin, med
handelsnamnet Irgarol, är 60 gånger giftigare än kop-
par. Båda ämnena hotar blåstången runt våra kuster.
Dessa ämnen är avsedda att döda blåstång och andra
alger; de används nämligen för att förhindra påväxt på
fritidsbåtar.
Blåstången är en alg som är oerhört viktig för det
marina livet och dess ekosystem. En förutsättning för
att en produkt skall kunna godkännas av Kemikaliein-
spektionen är att nyttan av produkten uppväger dess
risker. Jag anser att nyttan i detta fall inte uppväger
risken att blåstångsbeståndet minskas med 50 % och
på sikt helt utrotas, när det går att rengöra fritidsbå-
tarna mekaniskt. Det skulle vara relativt enkelt att
inrätta rengöringsstationer i småbåtshamnar.
Jag kan som sagt inte yrka bifall till en reserva-
tion, därför att bestämmelserna är som de är i dag.
Jag har två gånger skrivit motioner - detta är and-
ra gången - om fyrverkeripjäser. Jag har ingen reser-
vation, men jag yrkar bifall till motion 1996/97
Jo776, yrkande 2. I den föreslår jag att riksdagen som
sin mening skall ge regeringen till känna vad i motio-
nen anförs om innehållsdeklaration på fyrverkerier.
Det kan inte vara ett för stort krav att man visar vad
dessa fyrverkeripjäser innehåller.
Förra gången jag lämnade denna motion fick den
en väldigt dålig behandling. Det gjordes bara spräng-
ämnestekniska eller pyrotekniska bedömningar, och
det vara bara fabriker som fick säga vad de tyckte om
motionen. Jag riktade motionen just mot hälsa och
miljö. Denna gång har den behandlats bättre i utskot-
tet.
Något som har stött min motion är resultatet från
de ordentliga mätningar som Miljö- och hälsoskydds-
nämnden i Stockholm gjorde efter vattenfestivalens
fyrverkerier. Man har uppmätt ett utsläpp av 90 kg
koppar, 70 kg bly, 20 kg antimon, 50 kg strontium,
180 kg barium, 280 kg aluminium, 2 kg krom, 120 kg
zink, 5 kg nickel, 10 kg vanadin, 4 kg kadmium, 2 kg
kobolt, 70 kg mangan, 0,04 kg kvicksilver och 2 kg
arsenik.
Man kan fråga sig om vi skall tillåta detta. Nedfal-
let sker på ett avstånd av 1-4 km från platsen där
raketerna avfyrats.
Utskottet säger att det dock gäller ett punktutsläpp
och att siffrorna inte är så höga om man tänker på hur
stora utsläppen är på ett helt år. Så kan man alltid
resonera, men det totala utsläppet är ju beroende av
alla punktutsläpp. När verksamheten inte är nödvän-
dig, och när det släpps ut så många kilon av dessa
ämnen, är det klart att utsläppen måste begränsas. Det
måste vara en självklarhet. Man måste tvinga tillver-
karna att använda andra ämnen, om det nu skall få
finnas fyrverkerier.
För att göra andra privatpersoner, organisationer
och förvaltningar uppmärksamma på riskerna vill jag
som sagt att det åtminstone skall införas en bestäm-
melse om innehållsdeklaration på fyrverkerierna, så
att vi kan ta ställning. Vi borde införa ett system med
tillståndsgivning. Så resonerar man i Stockholms stad.
Man kan inte behandla kemikalier som vilken vara
som helst och låta marknadskrafterna tjäna pengar. Vi
måste ha väldigt noggranna bestämmelser.

Anf. 156 MAGGI MIKAELSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Det är inte min avsikt att förlänga de-
batten, men jag vill ändå ställa en fråga tillbaka till
Kia Andreasson eftersom hon tog upp dessa frågor.
Jag delar uppfattningen att politiska beslut måste
ligga till grund och att vi inte skall överlåta till exper-
terna att fatta alla beslut, men jag tror däremot inte att
det är lämpligt att vi som enskilda riksdagsledamöter
fattar alla beslut på detaljnivå. Jag tycker att frågan är
alldeles för svår för det. Jag tycker att vi behöver ha
experterna som hjälp. De måste ge oss ett bra under-
lag som vi sedan skall fatta beslut utifrån. Jag tycker
att den ordningen fungerar bra.
Jag delar Kia Andreassons oro både när det gäller
fyrverkeripjäser och båtbottenfärger. Fyrverkeripjäser
kan man kanske låta bli att använda, men jag vet inte
om det bästa sättet att bli av med de skadliga båtbot-
tenfärgerna är att förbjuda de ämnen som Kia Andre-
asson har tagit upp i sin motion. Jag vet inte om det är
den bästa lösningen vad gäller att klara kemikaliehan-
teringen.
Hur tänker Kia Andreasson sig att det skulle fun-
gera om vi skulle fatta dessa beslut här i kammaren?

Anf. 157 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Om jag vänder på frågan kan jag säga
att jag inte tror att någonting blir bättre av att över-
lämna det till myndigheter och tjänstemän. Jag tror att
man måste samarbeta. Jag tycker inte att vi skall dele-
gera initiativrätten i dessa frågor, utan vi skall kunna
lägga fram förslag. När vi vet att ett ämne är farligt
och vi har alternativ skall vi kunna ta initiativ här i
Sveriges riksdag. Förslagen skall beredas på samma
sätt som andra förslag. Vi gör ju så hela tiden här.
Varför skulle det vara någon skillnad just när det
gäller kemikaliekontroll? Vi begär utredningar och får
tillbaka utlåtanden. Vi tar ställning. Jag tycker att det
borde vara precis samma just i denna angelägna fråga.

Anf. 158 MAGGI MIKAELSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Det är precis så det är. Vi tar upp frå-
gorna i motioner. Vi agerar. Regeringen tar till sig det
vi gör på olika sätt. Om regeringen inte gör det är det
ett problem, men det är ett politiskt problem som
beror på andra saker. Men frågorna hanteras.
Just när det gäller dessa båtbottenfärger finns det
anvisningar från Kemikalieinspektionen. Det har
gjorts en utredning om frågan om fyrverkeripjäser.
Kia Andreasson hänvisar till den. Det måste i sin tur
leda till att man gör någonting åt frågan.
Jag tycker inte att vi hanterar dessa frågor sämre
än andra frågor här i riksdagen rent principiellt. Där-
emot tycker jag att man från regeringens håll och från
Kemikalieinspektionen gör för litet. Men det är inte
det som det handlar om egentligen. Såvitt jag förstår
vill Kia Andreasson och Miljöpartiet i väldigt stor
utsträckning förbjuda enskilda kemikalier från riksda-
gens talarstol, i princip. Det tycker inte jag är ett rik-
tigt bra sätt att hantera kemikaliefrågorna. Jag tycker
att de är för stora och för viktiga för det.

Anf. 159 KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! Det är i synen på den frågan som vi
skiljer oss åt, Maggi Mikaelsson. Jag kan i detta be-
tänkande inte reservera mig. Det går inte just i dessa
kemikaliekontrollfrågor. Jag kan inte reservera mig
och skicka ärendet vidare, utan frågorna har helt
överlåtits på myndigheter och på regeringen.
Det gäller ju, det har vi alla konstaterat här, att
trycka på mycket kraftigare. Då är den ordning vi har
i dag inte tillräcklig, utan vi måste ändra på den på
något sätt, så att vi kan ge uppdrag, så att vi kan re-
servera oss och få frågorna utredda på ett annat sätt.
Om vi är eniga här i riksdagen borde vi också ha en
möjlighet att förhindra användningen av en kemikalie,
till förmån för en bättre metod.

Anf. 160 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Fru talman! Det är bra att den här sista debatten
har kommit upp. Den är oerhört intressant, och det är
synd att fler inte är här i den här sena timmen för att ta
del av den.
Visserligen är det självklart att politiker skall de-
legera tekniska beslut till experter. Experter har en
oerhört viktig och ansvarsfull roll i statsapparaten och
i den politiska beslutsprocessen. Men - och det här
vill jag verkligen understryka, eftersom det har rele-
vans i flera diskussioner, bl.a. i den fråga jag har
motioner i och som jag avser att ta upp i dag - det är
ändå vi politiker som avgör om vi är beredda att ta en
risk, om vi är beredda att acceptera en osäkerhet kring
något som forskarna inte kan ge svar på. Det gäller
t.ex. gentekniken, men det gäller också kemikalierna.
Är det en kemikalie som inte fullt ut har bevisats vara
farlig kan vi ändå besluta om vi är politiskt beredda
att ta risken att använda medlet.
I det fall jag skall beskriva, som jag tagit upp i en
motion som har behandlats av jordbruksutskottet, är
det fem kommuner som har valt att inte ta risken.
Varje år besprutas banvallarna flera hundra mil
med olika kemikalier och ogräsbekämpningsmedel.
Från att tidigare ha använt Roundup bio, som används
på uppvuxna plantor, har man nu gått över till att
använda ett medel som heter Arsenal 250. Det medlet
är rörligt. Det finns inga exakta förutsägelser om hur
medlet kommer att agera på lång sikt. Man vet att det
har en väldigt stark toxikologisk effekt på t.ex. fiskar.
Det innehåller bl.a. ett hormongift, och det är ju känt
vilken inställning vi har till sådana. Arsenal 250 ver-
kar i själva jorden. Det verkar innan plantan har
kommit upp. Banverket använder den här besprut-
ningsmetoden därför att den blir mycket billigare.
Med det nya medlet behöver man bara bespruta vart
tredje år, medan Roundup behöver användas varje år
eller vartannat.
Det nya medlet är "godkänt". Kemikalieinspektio-
nen har beviljat Banverket tillstånd att använda med-
let t.o.m. 1997. Sedan upphör tillståndet, eftersom
man som sagt inte är säker på vilka konsekvenser
besprutningen får. Under loppet av 90-talet, under
den tid då användningen har pågått, har miljö- och
hälsoskyddsnämnderna i hittills fem kommuner an-
mält Banverket för användningen av det här medlet
och försökt stoppa användningen med hänvisning till
5 och 16 §§ i lagen om kemiska produkter. De har
menat att det här ämnet bedöms ha en så pass hög
riskfaktor att de inte är beredda att låta kommuninvå-
narna ta den risken. De säger inte att de vet att invå-
narna kommer att fara illa, utan de säger "vi är inte
beredda att ta den här risken".
Vad har då hänt med de här fem stoppen? Jo, de
har upphävts av länsstyrelserna, eftersom man har
ansett att medlet är godkänt och därför inte kan bytas
ut. Det ger ju en väldigt konstig bild av vilka möjlig-
heter kommunerna har att agera. Man har också sagt
att även om medlet vore farligt finns det inte någon
anledning att förbjuda det, eftersom det finns en lag
som säger att det är förbjudet att beträda banvallarna.
Men vad händer med älgen som blir påkörd eller de
människor som går på banvallarna fastän det är för-
bjudet? Ett sådant förbud är ju inget argument för att
fortsätta att använda ett farligt ämne.
Man kan bara spekulera i vad som hade hänt om
en kommun i ett tidigt skede hade haft möjlighet att
använda de här lagparagraferna på ett kraftfullare sätt
för att stoppa användningen av ett ämne. Jag tänker då
specifikt på exemplet Hallandsåsen. Tänk om kom-
munen hade kunnat gå in i ett tidigt skede och säga:
"Den här risken är vi inte beredda att ta. Det här
medlet får inte användas i vår kommun." Det är ett
godkänt ämne som har använts i Hallandsåsen, det är
inget förbjudet ämne. Men kommunen borde ändå
kunna säga att man inte är beredd att ta den risken.
Det är oerhört synd att de kommuner som har ak-
tiva miljö- och hälsoskyddsnämnder, som har lagt ned
ett stort arbete för att klara Agenda 21-målen, begrän-
sas i sitt arbete och faktiskt motarbetas genom de
lagar som finns, som egentligen skall vara till för att
skydda kommunerna och invånarna där. Min och
mina medmotionärers åsikt är att man skall stärka
kommunernas möjligheter att av försiktighetsskäl
stoppa farliga ämnen redan innan katastrofen är ett
faktum. Kommunerna måste få en möjlighet att skyd-
da sina kommuninvånare om man anser det befogat.
Vad gäller det första yrkandet, som rör en skärp-
ning av de här paragraferna i lagen om kemiska pro-
dukter så att kommunerna får större möjligheter att
ingripa i sådana här fall, säger utskottet att den frågan
hör hemma inom arbetet med miljöbalken. Det vi
säger i motionen om hur man på ett smidigt sätt skulle
kunna få in den här möjligheten i lagtexten anför
utskottet som ett motargument. Man säger att det här
inte går att genomföra, eftersom det hör hemma i
miljöbalksarbetet. Det här är för mig ett outgrundligt
ställningstagande, som ger en lätt absurd ton åt det
hela.
Detsamma gäller det yrkande om en utredning
som vi för fram i motionen. Utskottet skriver där att
en utredning inte är nödvändig, eftersom alla data om
hur och när bekämpning har skett och vilken metod
som har använts för banvallsbesprutning finns regist-
rerat hos Banverket. Vad vi efterfrågar i motionen är
inte hur många gånger man har besprutat eller exakt
vilka ämnen som har använts, utan vilka de långsikti-
ga konsekvenserna av banvallsbesprutningen är, hur
pass nödvändigt det egentligen är ur säkerhetssyn-
punkt att använda de här extremt hårda ogräsbe-
kämpningsmedlen och, sist men inte minst, vilka
alternativa metoder till den kemiska bekämpningen
som man kan tänka sig att utveckla. Har utskottet svar
på de frågorna, eftersom ni säger att det här inte be-
höver utredas utan att alla fakta redan finns? Om ni
inte har det undrar jag, eftersom ni liksom jag är poli-
tiker och inte experter, vilken objektiv källa som har
utrett det här som ni kan hänvisa mig till. Som det är
nu är Banverkets yttrande helt enkelt amen, men vi
har ju sett ett exempel på att Banverkets inställning
till kemikalier inte har varit helt tillfredsställande vad
gäller samhällsskyddet.
Jag skulle gärna vilja yrka bifall till reservation 1
och 2, men för att spara tid nöjer jag mig med att yrka
bifall till reservation nr 1.

Anf. 161 ÅSA STENBERG (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att både Kia Andreasson
och Elisa Abascal Reyes har motiverat varför vi inte
kan fatta beslut om alla enskilda ämnen. Det finns
20 000 kemikalier, sade Kia. Elisa Abascal Reyes tar
banvallsbesprutningen som ett exempel. Jag tycker att
detta är en principiellt viktig fråga. Ni har båda sam-
ma sätt att närma er frågan. Ni tycker att vi här skall
fatta beslut om alla detaljfrågor. Jag vill uppmana er
att vara konstruktiva och föreslå förändringar i miljö-
balken när det gäller lagen om kemiska produkter.
Vill man stoppa ämnen som man tror är farliga behö-
ver man ju ha en generell lagstiftning som ger riksda-
gen möjligheter att fatta beslut om detta. Lagstiftning-
en måste ge möjligheter att förhindra att farliga pro-
dukter släpps fram.

Anf. 162 ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik:
Fru talman! Jag sade att utskottets ställningstagan-
de till min motion gav upphov till en lätt absurd si-
tuation. Man anför där samma skäl som jag har anfört
för ett tillmötesgående mot ett tillmötesgående, utan
att ange den sakliga skillnaden. När jag nu hör Åsa
Stenbergs inlägg blir jag riktigt orolig för hur det står
till med utskottets behandling av motioner väckta av
oppositionen. Det som jag har motionerat om innehål-
ler inte på något sätt ett krav på förbud av ett ämne.
Det innehåller inget sådant. Vad det innehåller är just
det som Åsa Stenberg säger, en förändring av lagen
om kemiska produkter för att stärka kommunernas
möjligheter att ingripa i ett tidigt skede. Det är en
generell lagstiftning som efterfrågas. Det har ingen-
ting att göra med det som Åsa Stenberg riktar till mig.
Jag avser inte att bemöta hennes inlägg i övrigt.
Jag hoppas däremot att hon tar sig tid att läsa min
motion.

Anf. 163 ÅSA STENBERG (s) replik:
Fru talman! Jag har läst motionen. Jag tyckte att
Elisa Abascal Reyes resonemang i talarstolen även
gick in på att vi skulle kunna fatta beslut om enskilda
ämnen. Om Elisa Abascal Reyes har ett förslag som
gäller LKP tycker jag att hon skall föra det vidare i
Miljöbalksutredningen. Vi har inte anledning att nu ta
ställning till lagändringar, eftersom det är att föregripa
det arbetet. Det kan komma in fler förslag, och jag
tycker att vi bör ta ställning till dem i ett samman-
hang.

Anf. 164 ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik:
Fru talman! Åsa Stenberg måste ha lyssnat dåligt.
Det jag tyckte var relevant var att ge kammaren en
bakgrundsbeskrivning till varför kommunerna har
uttryckt rädsla. Det handlar om en saklig argumenta-
tion och framförande av något slags kunskap om
varför jag tar upp den här problematiken.
Där har vi också ett tydligt exempel på att utskot-
tet inte heller vill utreda frågan. Utskottet begränsar
sig till en detaljnivå, att titta på data, medan jag i
motionen förordar en mycket vidare utredning, som
skulle behandla problematiken med banvallsbekämp-
ningen. Den är ett stort problem i Sverige, vilket Åsa
Stenberg säkert känner till.

Anf. 165 PATRIK NORINDER (m):
Fru talman! Först och främst vill jag säga att jag
saknar jordbruksutskottets ordförande Lennart Daléus
här i lokalen i kväll. Jag tycker faktiskt att det är oan-
ständigt att först dra upp en debatt och sedan smita
ifrån. Hur skall vi kunna föra en debatt här i riksdagen
om inte utskottets ordförande, som dessutom inledde
debatten, finns med?
De frågor som har blivit aktuella med anledning
av händelserna i Hallandsåsen, som vi alla tycker är
beklagliga, har fokuserat kemikaliefrågorna. Jag till-
hör dem som inte tror att det i alltför omfattande grad
är lagar och regler som styr sådana här saker. Ett
dåligt omdöme går inte att rätta till med lagstiftning.
Det är det som har legat bakom det här fallet. Jag vet
att Lennart Daléus har en annan uppfattning. Han
säger sig själv tillhöra en mer stalinistisk anda, med
strängare lagar.
Kemikaliefrågorna kommer tillbaka senare hoppas
jag, så att vi kan ta upp en diskussion då.
Jag kanske får be Åsa Stenberg om ursäkt för att
jag adresserar mig mer till Lennart Daléus. Det är Åsa
Stenberg som företräder regeringspartiet. Men Len-
nart Daléus har varit den tongivande i kemikaliefrå-
gorna. Han har suttit med i alla utredningar, Krets-
loppsdelegationen, Kemikommittén och varit tongi-
vande i många fall. Det är därför jag skulle vilja föra
debatten med honom.
Jag tror mer på en lagstiftning i ett samarbete
mellan användare, tillverkare och myndigheter. Det
tror jag är bästa vägen att komma fram. Den debatten
får vi ta senare i vår. Om det blir i samband med mil-
jöbalken eller inte får vi väl se. Jag är mycket tveksam
till om miljöbalken över huvud taget kommer fram så
att vi får debattera den, särskilt med den förkrossande
kritik som den har fått av Lagrådet, många experter
och remissinstanser. Vi får se vad det blir av det.
Den fråga som jag helst skulle vilja diskutera nu är
PVC-frågan, som många andra talare har diskuterat.
Det finns så många oklarheter i samband med ställ-
ningstagandet, både från Kemikommittén och från
utskottet. Vi måste klarlägga vad man vill och vad
som skall göras. Tydlighet har kanske inte varit Cen-
terns kännemärke, framför allt inte dess nuvarande
ordförandes. Har Lennart Daléus några aspirationer
på att bli partiledaraspirant kanske han kunde till-
fredsställa en önskan att vara tydlig i den här frågan.
Det är han inte.
I Kemikommittén talar man om att PVC-plast inte
hör hemma i ett kretsloppssamhälle. Vi skall utfasa all
nyanvändning av PVC-plast. Men samtidigt talar man
om att dagens PVC-plast snarast och senast år 2007
skall ha ersatts med långsiktigt miljöanpassat materi-
al. Här har vi det dubbla budskapet igen, otydligheten.
Vad menar man? Skall PVC användas i Sverige? Är
det dagens PVC-plast som skall utfasas? Här får nog
Åsa Stenberg hjälpa mig med definitionen. Menar
man med dagens PVC-plast de additiv som finns, de
stabilisatorer och de mjukgörare som finns? Om man
lägger in det begreppet, men godkänner själva PVC-
plasten, hänger jag med. Då tycker jag att det är bra.
Jag tror att vi alla är överens om att de ämnen som
vi i dag stabiliserar med bly skall fasas ut. De skall
bort från PVC-plasten. Det råder ingen tveksamhet
om det. De är biackumulerbara, de är persistenta och
de är toxiska, precis i Esbjergdeklarationens anda. De
skall bort ur varorna. Det är upp till tillverkarna själva
att avgöra vad man vill ersätta dem med. Samma sak
är det med mjukgörarna, dem kan man också ersätta.
Men PVC-plast i sig är inte farlig. Där har jag en
samlad expertis bakom mig. Om någon tvivlar kan
han läsa den lilla skriften Miljön, hälsan och tillsatser
i PVC-plast av Kemikalieinspektionen och Natur-
vårdsverket. Jag tror att vi borde vara överens om att
PVC-plast i sig själv inte är farlig. Däremot bör vissa
additiv fasas ut.
Det går inte att utläsa av Kemikommitténs betän-
kande och det går inte att utläsa av utskottet betän-
kande vad man menar. Skall all PVC-plast bort ur
samhället, eller menar man med dagens PVC-plast
bara de tillsatsämnen som finns?
Om man menar att all PVC-plast och all nyan-
vändning av PVC-plast skall bort, skulle jag vilja ha
en förklaring på hur vi skall göra med alla de importe-
rade varor, t.ex. bilar, som kommer från utlandet och
som innehåller PVC-plast. Hur skall vi förfara med
dem? Skall vi säga: Nej, nej, här har vi bara svenska
bilar utan PVC-plast. Lycka till med den debatten
inom EU, Åsa Stenberg!

Anf. 166 ÅSA STENBERG (s) replik:
Fru talman! I den text som finns i betänkandet står
det så här: "Dagens mjukgjorda PVC samt styv PVC
med miljöskadliga additiv borde därför enligt utskot-
tet avvecklas." Sedan konstaterar utskottet att frågan
"omfattades av vissa regeringsuppdrag". De är delvis
redovisade.
Efter det att vi fattade det här beslutet har dess-
utom - det måste man vara noga med att säga - Ke-
mikommittén kommit med ett förslag. Jag känner
inget ansvar för Kemikommitténs förslag, men vi
kommer att ta ställning till det efter remissbehand-
lingen. Det kommer förmodligen att preciseras ytter-
ligare i den proposition som kommer i vår om miljö-
målen. Det är vad jag vill svara Patrik Norinder.

Anf. 167 PATRIK NORINDER (m):
Fru talman! Jag förstår att Åsa Stenberg inte kän-
ner något ansvar för Kemikommittén. Det skulle inte
jag vilja göra heller, med de yttranden som har gjorts
där och de oklarheter som förekommit.
Låt mig bara slå fast, för jag vill vara säker på det,
att Åsa Stenberg menar att PVC-plast i sig kommer att
vara kvar i samhället om man byter ut additiven och
de farliga tillsatserna och ersätter dem med mindre
farliga tillsatser. Är det, Åsa Stenberg, regeringspar-
tiets avsikt att man då får fortsätta att använda PVC?

Anf. 168 ÅSA STENBERG (s):
Fru talman! Tyvärr måste jag göra Patrik Norinder
besviken. Jag kommer inte att i dag säga absolut ja
eller nej. Svaret beror på vilka undersökningsresultat
som Kemikommittén har kommit fram till. Jag har
tyvärr inte hunnit ta del av den utredningen, och inte
heller remissvaren, som ännu inte är inlämnade - jag
tror inte att tiden har gått ut.

Anf. 169 PATRIK NORINDER (m):
Fru talman! Jag beklagar det här ställningstagan-
det. Fortfarande blir det otydliga signaler till industrin
här i Sverige, till PVC-industrin, till alla som använ-
der PVC.
PVC är ju ett starkt samhällsnyttigt material i sig.
Våra myndigheter Naturvårdsverket och Kemikaliein-
spektionen, som är de statliga verk som är experter,
säger att det inte är någon större fara, utan PVC går
att hantera i sig. Men man säger att det kan utfasas.
Regeringen ger fortfarande otydliga signaler till
industrin. Vi kan inte ha det på det här viset, utan vi
måste säga klart och tydligt: Fasa ut additiven och de
farliga tillsatserna, men PVC i sig är inte farligt. Jag
hoppas att Åsa Stenberg skulle vilja säga det här i
kammaren i dag.

Anf. 170 ÅSA STENBERG (s):
Fru talman! Det besked som jag ger är inget nytt
besked. Det är att dagens PVC, med mjukgörare och
stabiliseringsmedel, måste fasas ut. Industrin har
tyvärr inte kommit så långt med den biten. Därför får
man börja med att visa att man verkligen kan ta bort
tillsatserna.

Anf. 171 PATRIK NORINDER (m):
Fru talman! Jag blir ledsen när jag hör det här. Vi
måste ju kunna komma fram i frågan. PVC är ett av
de mest undersökta material vi har, och experterna
säger att det inte är någon större farlighet med själva
PVC. Jag förstår inte inställningen att man inte skall
kunna bibehålla det. Problem finns det med allting; vi
lever i en farlig värld över huvud taget, men det går
att lösa problem med tillverkning, återvinning, åter-
användning och förbränning. Dioxinhalten ökar t.ex.
inte genom PVC vid förbränning. Det finns forskning
om det. Lyssna på professor Rappe, som är expert på
det här!
Jag beklagar att man inte vill gå vidare i den här
frågan. Jag hoppas att det blir klarhet inom en snar
framtid, så att svensk PVC-industri får det klartecken
som den behöver för att kunna arbeta i lugn och ro
och kunna förbättra varan i stället.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 15 §.)

14 § Vatten- och luftvård

Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU5
Vatten- och luftvård

Anf. 172 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Det här är också ett uppsamlingsbe-
tänkande, som behandlar flera yrkanden från olika
motioner. Jag vill yrka bifall till reservation 1, men
Miljöpartiet står naturligtvis bakom även de andra
reservationerna.
Kort vill jag säga att vad vi bl.a. tar upp i det här
betänkandet är Östersjöns situation. Ni kunde läsa i
tidningen i morse att man börjar hitta alltmer döda
bottnar i Stockholms skärgård, trots att man hävdar att
reningsverken börjar gå allt bättre och renar alltmer,
även kväve. Man har tidigare hävdat att det är kvävet
som är den begränsande faktorn för tillväxt i Öster-
sjön. Uppenbarligen stämmer inte detta. Om det
skulle vara så skulle inte bottendöden sprida sig.
Det här är en allvarlig signal, och vi vet att Öster-
sjöns biologi är störd på många sätt. Fiskens tillväxt
är inte som den skall. Ett exempel på hur stört det är
laxsjukdomen M 74, som drabbar laxyngel. Den kan
man bota, som det heter, genom att tillföra B-vitamin.
Det kan man göra med de laxyngel som man odlar,
men det är ingen som matar de vilda laxynglen med
B-vitamin, så de dör. Man kan se att M 74-sjukdomen
också börjar drabba torskyngel.
Det är någonting som är fel. Vi i Miljöpartiet häv-
dar även här att det är kemikaliesamhället och gifter.
Man kommer aldrig att hitta exakt vilken substans det
är. Frågan är om det ens är en enskild substans, utan
det är just detta att vi gör en kemikaliesoppa av allting
i naturen. Det reagerar med vartannnat, och vi får
saker och ting som vi inte vet att de existerar och som
aldrig tidigare har existerat. Vi måste alltså komma
ifrån kemikaliesamhället.
Vi utvecklar det här i reservation 1, där vi visar att
bly, kadmium och kvicksilver är tre tungmetaller som
det finns gott om i Östersjön. Vi menar att det är dags
att sätta upp regionala eller lokala mål för hur mycket
som skall få släppas ut av de här metallerna. Vi måste
hitta ett sätt att börja begränsa utsläppen. Det här är
ett sätt.
Vi vill kunna sätta miljökvalitetsmål på vissa regi-
oner. Det är oerhört viktigt att vi börjar någonstans,
därför att såsom det är i dag fortgår bara utvecklingen
hela tiden. Det kommer diffusa utsläpp från en massa
olika håll och kanter utan att vi tar tag i det.
Till det här betänkandet har vi också en reserva-
tion som handlar om utsläpp av miljögifter totalt, och
vi menar att Sverige här måste börja sätta ett rejält
mål. Vad skall vi klara inom en generation? Var skall
vi befinna oss då? Det måste gå framåt. I dag känns
det som att det inte gör det, vilket vi har berört tidiga-
re.
Vi har också en motion, som jag har väckt, som
handlar om möjligheter att förbjuda småbåtar i små-
sjöar. Det kan tyckas vara en liten fråga, men det är
en fråga som vi har stött på i min kommun, Södertäl-
je. Där har vi en sjö som är mycket fin och som har ett
vatten som är unikt för Sverige. Sjön heter Yngern,
och här finns det en stor biologisk mångfald. Vi för-
sökte förbjuda småbåtstrafiken i den här sjön. Man
kan se att många av de arter som finns här är extremt
känsliga för oljefilm på ytan.
Tyvärr är det med dagens möjligheter svårt att in-
föra ett förbud. Om det skulle finnas möjlighet att
förbjuda den här trafiken skulle vi inte bara nå en
bättre kemisk situation i många småsjöar, utan vi
skulle också få det som är en stor bristvara i dag,
nämligen tystnad i naturen. Det skulle höja livskvali-
teten för många.
Om man tittar på sjöar i Sverige kan se att 92 %
av alla sjöar är mindre än en kvadratkilometer. I
många av de här sjöarna skulle det kanske vara möj-
ligt för folk att ro i stället och ge den biologiska
mångfalden en chans och ge stressade storstadsmän-
niskor och även andra möjlighet att uppleva tystnad.
Vi tycker att det är en fråga som inte får undervärde-
ras, även om den är liten. Jag stöder denna reserva-
tion, men jag tänker inte yrka bifall till den.
Det finns många motioner i det här sammanhanget
som är mycket viktiga och som vi därför har upprepat
i år. Därför har de också fått en förenklad hantering,
men flera av mina partikamrater kommer att gå upp
och prata om dem.

Anf. 173 ALF ERIKSSON (s):
Fru talman! Ursprunget till det här betänkandet är
ingen uppsamling, utan det är 78 motionsyrkanden
från allmänna motionstiden i fjol. Många av yrkande-
na har vi behandlat flera gånger tidigare, och därför
har vi i utskottet tillämpat en förenklad hantering av
en stor del av yrkandena. Andra motionsyrkanden är
föremål för behandling i Miljödepartementet eller i
andra myndigheter, och vi kommer snart att få dem
tillbaka till kammaren, väl förberedda.
Det finns sex reservationer till betänkandet. Jag
yrkar avslag på reservationerna och bifall till utskot-
tets hemställan.
Trots det här kan man konstatera att det finns en
samsyn i utskottet om målen när det gäller vatten- och
luftvård. Det finns ingen som vill ha gifterna i Öster-
sjön. Det finns ingen som vill ha det sura nedfallet
osv. Men när det gäller metoderna och framför allt
takten har vi olika syn.
Den här samsynen är oerhört viktig i just denna
typ av frågor eftersom större delen av våra nedfall och
vattenburna föroreningar har sitt ursprung från andra
länder. Vi måste kunna komma fram genom interna-
tionella överenskommelser för att komma till rätta
med detta. Det är viktigt att vi har en gemensam syn
när det gäller målen och medlen.
Vattenfrågorna kommer säkert att få ett större ut-
rymme i miljövårdsarbetet i framtiden. Det kommer
att handla om vattenresursfrågorna och hur vi globalt
skall kunna hantera en ständigt större brist på vatten
och rent vatten. Vi är ganska bortskämda i Sverige för
vi har gott om vatten, och vi har gott om rent vatten.
Det måste vi naturligtvis slå vakt om. I den mån det
inte är rent måste vi göra det rent.
En mer närliggande fråga är införandet av mil-
jökvalitetsnormer i avrinningsområden. Regeringen
har tillsatt en särskild utredare. Hon sitter här i kam-
maren. Hon skall lämna sitt betänkande i slutet av
denna månad. Den frågan kommer att behandlas i
miljöbalken som vi får längre fram.
Med detta kommer vi att vara väl förberedda inför
det ramdirektiv för vatten som just nu förbereds i EU.
Miljöpartiets reservation om miljökvalitetsmål för
Östersjön är därför en aning tidigt väckt. Vi måste
först komma fram till hur vi skall kunna använda detta
nya instrument innan vi börjar tala om var vi skall
använda det. Vi får avvakta utredningar och miljöbal-
ken, sedan är vi mogna att ta de stegen.
I den andra reservationen från Miljöpartiet handlar
det om en miljöatlas. Det arbetet är på gång. Det leds
av Naturvårdsverket och genomförs av länsstyrelser-
na. Därför yrkar jag avslag på den reservationen ock-
så.
I den tredje reservationen, också den från Miljö-
partiet, anser man att den svenska miljö- och kemika-
liepolitiken skall skärpas för att man skall uppnå den
fjärde miljökonferensens mål. Det här arbetet pågår
både nationellt och internationellt. Dessutom kommer
regeringen under vintern att lägga fram förslag för
riksdagen för att renodla målen i miljöpolitiken och
framför allt, precis som debatten här i dag, klargöra
vem som ansvarar för vad på miljöområdet. Därför
finns det ingen anledning att fatta nya riksdagsbeslut i
dag, när frågan redan ligger på bordet.
Den fjärde reservationen handlar om miljöavgifter
på kväveutsläpp från kommunala reningsverk. Frågan
har varit uppe i utredningen om en ny VA-lag. Den
utredningen är just nu ute på remiss. Även här vore
det fel att gå före remissbehandling och redan nu fatta
beslut. Då vore det ju ingen idé att ha några utred-
ningar.
Jag yrkar därför avslag på den reservationen ock-
så.
Jag går så över till luftföroreningarna. Vi har där
en fråga som har starkt samband med både luft och
vatten, och det är försurningen. Den gör att vi får
syredöd i bottnarna, i djuphålorna i havet och i vikar-
na, och vi får våra sura sjöar.
Det är därför mycket positivt att det svenska ini-
tiativet i EU om en försurningsstrategi nu går framåt.
Frågan kommer att behandlas även av EU-
parlamentet i höst och kommissionens förslag innebär
även en strategi för att reducera oskyddade ekosystem
inom EU med 50 %fram till år 2010.
Även växthusgaser är under behandling. Båda
dessa frågor kommer upp nästa vecka när miljöminist-
rarna möts på ministerrådsmötet.
Jag går så från det globala till det lokala. Miljö-
partiet har en reservation nr 5 som handlar om skärpta
avgasregler vid motortävlingar. Man vill införa sam-
ma regler för tävlingsbilar och tävlingscyklar som för
dem som har åkt dit för att titta på tävlingen.
Om Gudrun Lindvall åker till en motortävling
åstadkommer hon och hennes åskådarkamrater betyd-
ligt större miljöutsläpp än vad som förekommer på
tävlingen. Dessutom finns det faktiskt ingen teknik
som är tillämpbar på de här tävlingsbilarna och cyk-
larna. Den utrustningen tål inte den värmebelastning-
en.
Den sista reservationen, som också Vänsterpartiet
är med på och som Gudrun Lindvall berörde från
talarstolen, handlar om båtmotorer. Om det är av
avgasskäl som kommunerna skulle ha möjligheten att
förbjuda vill jag säga att det nu inom EU pågår ett
arbete för att få fram hårdare buller- och avgaskrav.
Dessutom har länsstyrelsen den möjlighet som Miljö-
partiet och Vänsterpartiet nu vill att kommunerna
skall få. Det finns redan möjlighet via länsstyrelsen.
Därmed yrkar jag avslag på den reservationen också.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i ut-
skottets betänkande.

Anf. 174 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag tänker inte, som Alf Eriksson, gå
igenom varenda reservation. Jag får tacka för upp-
märksamheten. Jag tänker tala om de två som jag har
talat om tidigare.
När det gäller miljökvalitetsnormer i Östersjön är
det ett sätt som vi anser att man skulle kunna komma
framåt med. Precis som Alf Eriksson säger är detta
något som diskuteras i miljöbalken. Just därför tycker
jag att det vore bra att trycka på litet från kammaren
och säga att det här skulle kunna vara ett sätt att
komma vidare. Därför skulle man kunna få en mer
välvillig behandling. Jag hoppas att vi är överens om
att det här skulle kunna vara ett sätt att komma framåt.
Om vi är överens är det bra för då kan vi arbeta vidare
konstruktivt när det gäller miljöbalken.
När det gäller båtmotorer är jag litet förvånad över
att Alf Eriksson talar om för mig att länsstyrelsen
bestämmer. Om man läser i motionen och reservatio-
nen står det: I dag är det länsstyrelsen som enligt
sjötrafikförordningen kan förbjuda båtmotorer på en
sjö efter samråd med Sjöfartsverket, kommunen och
polisen.
Det är precis det jag är kritisk mot. Det visar sig
nämligen i praktiken att det är oerhört besvärligt att få
gehör för detta.
Jag har ett konkret fall där vi i många år har jobbat
för detta. Vi gör det för att man kan se att ett litet
utsläpp av olja skulle betyda att de människor som
bor runt sjön och i dag tar vatten direkt från sjön, för
så rent är det, inte längre skulle kunna göra det. En
liten oljefilm är det som hotar många av de hotade
arter som finns i sjön.
Ett av problemen är att sjön ligger inom två läns-
styrelser, nämligen Stockholms län och Sörmlands
län. Det har visat sig fullkomligt omöjligt att komma
förbi detta. Det hade antagligen varit betydligt enklare
om man hade kunnat komma överens i två kommuner.
Vi är överens i två kommuner att vi skulle vilja ha
förbud. Jag skulle vilja öppna möjligheten för aktiva
kommuner att bli ännu mer aktiva.
Jag är litet förvånad över att det inte också skulle
vara en öppning som socialdemokraterna kan ställa
upp på. Man kan diskutera storleken på sjöarna. Det
är jag villig att diskutera. Men att bara avslå med
hänsyn till länsstyrelsen, tycker jag är märkligt.

Anf. 175 ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller miljökvalitetsnormer
vill jag först säga att metoden som sådan är väldigt
intressant. Som det ser ut, vad jag känner till för da-
gen, kan det här bli en metod att komma framåt när
det gäller utsläpp i avrinningsområden. Men det vore
alldeles fel att här i dag säga att vi skall använda den
och hur vi skall använda den och på vilka geografiska
områden vi skall använda den, när frågan inte är fär-
digberedd. Vi måste väl ändå få se utredningen innan
vi fattar det beslutet.
När det gäller sjöar och förbud mot motorbåtstra-
fik, tycker jag att Gudrun Lindvall själv anger argu-
mentet till varför möjligheten till förbud ligger på
länsstyrelsen. Det är här problem mellan två länssty-
relser för att komma fram i en sjö. Kommunerna är ju
mycket mindre. Många fler kommuner blir berörda.
Det kan vara både tre, fyra och fem kommuner som
gränsar till samma sjö. Det skulle göra det mycket
besvärligare att komma fram. Därför ligger frågan på
länsstyrelsen. Jag tycker att den skall höra hemma
där.

Anf. 176 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag är glad att vi kan jobba vidare
med balken. Nu är det ju inte fråga om någon utred-
ning, utan balken skall utmynna i en proposition. Det
vore ju förskräckligt om det var en utredning som
skulle läggas fram.
När det gäller småsjöar är det många beslut som
man skall försöka att föra ned på lägre nivåer efter-
som det finns kompetens i kommunerna. I vår kom-
mun har det funnits enormt stor kompetens för detta,
och vi har jobbat mycket med denna sjö för att kunna
spara den till eftervärlden. Den finns också med i alla
översiktsplaner. Problemet har varit att Länsstyrelsen
har så mycket att göra att man inte har prioriterat
ärendet, fast de två kommunerna - en liten vik av sjön
ligger i Gnesta - är helt överens om att detta är
mycket angeläget.
När man ser att kommunerna skulle kunna agera
på ett sätt som gagnar miljön får man inte vara rädd
för att stoppa detta. Det är naturligtvis svårare för en
kommun att få bort båtmotorerna i en liten sjö än vad
det är för länsstyrelsen. Det är vi i kommunen som får
ta emot de kommuninnevånares protester som kanske
inte vill ha bort båtmotorerna.
Jag tror inte att detta på något vis skulle utnyttjas
på ett felaktigt sätt, utan det skulle få användas
mycket restriktivt när det finns starka skäl för det.
Länsstyrelsens skäl har inte varit problem, det har
varit resursbrist.

Anf. 177 ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Det är möjligt. Jag skall inte alls ar-
gumentera emot att det finns kompetens i Gudrun
Lindvalls hemkommun. Men vi vet av andra ärenden
att kompetensen ute i kommunerna är väldigt skiftan-
de, och man prioriterar även i kommunerna. Med min
kunskap om matematik inser jag att det är lättare att få
ihop detta i ett färre antal länsstyrelser och reglera det
på det sättet än i ca 280 kommuner.
Jag är övertygad om att den här frågan får en bätt-
re lösning så som det ser ut i dag, framför allt blir det
mindre av byråkrati.

Anf. 178 EVA ERIKSSON (fp):
Fru talman! Det betänkande som vi nu behandlar
berör ju två oerhört viktiga områden, vatten och luft-
vård. Det är det grundläggande i miljöpolitiska frågor
när det gäller vårt liv här på jorden.
Vi har från Folkparitet ingen reservation till be-
tänkandet, mycket på grund av den behandling som
har skett i utskottet. Man har behandlat ett stort antal
yrkanden från föregående motionsperioder. Det finns
ändå anledning att peka på några viktiga frågor som
har med just vattenproblematiken att göra. Det kanske
klargör en del frågeställningar som Gudrun Linvall
har och det kan vara någonting som vi bör tänka på
framöver i den här kammaren.
Vattenproblemen ökar globalt. Även i vårt lilla
glesbefolkade land har vi inte någon självklar tillgång
på rent vatten. Vatten är en viktig naturresurs, precis
som många här har understrukit, och den resursen
måste skyddas och vårdas. På vilket sätt skall vi göra
det? Vad finns det för brister i vårt land som gör att vi
har dessa problem? Då finns det två delar som jag
skulle vilja peka på.
Till att börja med gäller det bristen på avrinnings-
områden. Det administrativa systemet är också ett
problem eftersom det finns länsgränser och kom-
mungränser som i dag bestämmer vattenkvaliteten.
Det är klart att detta innebär problem. Man kan inte
fatta beslut åt varandra. Det vanligaste i Sverige är att
avrinningsområdena består av 2-3 länsstyrelser och
20-25 kommuner. Det är klart att det då uppstår pro-
blem när man skall fatta beslut.
Men det sker naturligtvis också ett gott och frivil-
ligt arbete i landet när det gäller de vattenburna frå-
gorna genom olika vattenvårdsförbund, vattenförbund
och miljösamverkan på olika sätt. Det är jättebra, och
det finns många goda exempel på detta. Men den dag
som man blir oense om vilka åtgärder som skall vidtas
måste man ha en tillsynsmyndighet som bestämmer
vilka åtgärder som skall vidtas enligt den lagstiftning
som finns.
Tyvärr har vi inte någon organisation i Sverige
som bygger på avrinningsdistrikt och på att man har
en myndighet som har ansvar för hela avrinningsom-
rådet. Nu har vi här i kammaren och Sveriges regering
bestämt att det skall presenteras en sådan organisa-
tion. EU - som skall bli världens bästa miljöorganisa-
tion och som är på väg att bli det, Gudrun Lindvall -
kommer att lägga fram ett vattendirektiv där det ställs
krav på medlemsländerna att de skall ha en vattenpo-
litik som bygger på avrinningsområden. Man skall
också fastställa miljökvalitetsnormer och de åtgärds-
planer som skall upprättas för området.
När detta kommer på riksdagens bord, då skall vi
som sitter i kammaren ha mod att se till att detta kan
genomföras och att vi får en miljöbalk som innehåller
dessa komponenter. Vi skall ha mod att fatta beslut
som går emot gamla traditionella länsgränser. Jag som
bor i västra Götaland vet att det inte är det lättaste när
det blir dags att fatta beslut. Det är det svåraste man
kan göra, att fatta beslut som går emot gamla, kultu-
rella gränser. Då är inte vattnet och miljön det som
står i centrum. Men efter den här debatten är jag
ganska övertygad om att vi som deltagit i den här
debatten kommer självfallet att ha ett sådant mod att
vi vågar fatta dessa beslut. Och det känns mycket bra.
Fru talman! Jag tycker att den här debatten är vik-
tig, och det är viktigt att slå fast några principer för
framtiden och lyssna på hur den politiska debatten
förs i dessa frågor. Men vi har ju att ta ställning till en
miljöbalk framöver där dessa frågor skall belysas. Det
skall komma en miljöproposition. Det är då vi skall
fatta de riktiga besluten.
Fru talman! Jag ämnar att återkomma i dessa frå-
gor när miljöbalken och miljöpropositionen ligger på
riksdagens bord.

Anf. 179 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Mycket kort: Jag hoppas att vi då ge-
mensamt kan få regeringen att lyfta fram de frågor
som beslutas i direktiv till riksdagen. Det vattendirek-
tiv som nu skall behandlas på ministerrådsmötet näst-
nästa vecka handlar om dricksvatten.
Det är ett problem i bl.a. miljöfrågor att när man
fattar stora och viktiga beslut genom direktiv i EU
kommer de inte fram i form av propositioner. Det
innebär egentligen att det som tidigare ansågs som så
självklart att tas upp i denna kammare inte kommer
upp här i dag. Det försvinner i hanteringen. Jag tycker
att detta är ett klart demokratiskt underskott.
Jag hoppas verkligen att vi gemensamt kan driva
på att viktiga direktiv också resulterar i propositioner
från regeringen, så att vi här får chans att diskutera
det hela. Helst skall de naturligtvis komma i så pass
god tid att vi här i riksdagen kan behandla frågorna
innan direktiven fastläggs. Jag tycker generellt att vi
måste se till att vi kommer in i en tidigare hantering.
Det känns märkligt att vi står här och diskuterar frå-
gor i miljöpolitiken, som naturligtvis är viktiga, när
det kanske fattas väl så viktiga och ibland viktigare
beslut i EU genom direktiv utan att frågorna kommer
upp i riksdagens kammare.

Anf. 180 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Fru talman! Nu går Gudrun Lindvall in på en an-
nan fråga som handlar om hanteringen av EU-
frågorna i Sveriges riksdag. Detta har vi ju haft en
diskussion om tidigare. Jag har inte förmånen att sitta
i EU-nämnden, vilket Gudrun Lindvall har. Där för ni
ju en diskussion och får en föredragning om olika
ärenden.
Jag håller med om att det finns ett demokratiskt
underskott när det gäller att behandla EU-frågorna i
Sveriges riksdag. Det fanns ett bra förslag som disku-
terades i konstitutionsutskottet, vilket Folkpartiet inte
fick gehör för. Jag vet inte hur Miljöpartiet ställde sig
i frågan. Men jag tror att det måste vara på det viset
som vi skall hantera EU-direktiv och annat.
Vad gäller miljö- och vattenfrågorna är det ju
miljökvalitetsnormerna och åtgärdsplanerna i direkti-
vet som kommer att läggas fram i de delar av miljö-
balken som jag känner till.

Anf. 181 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servation 5 under mom. 18.
Enligt bilbranschen själv är biltävlingar teknikut-
vecklande. Genom tävlingsverksamhet har ny teknik
tagits fram, som sedan används i serietillverkade
bilar. Denna teknikutveckling tycker jag bör stimule-
ras och komma konsumenterna till godo.
Fakta är emellertid att miljökraven för tävlingsbi-
lar är betydligt lägre än för standardbilar. Utsläppsni-
våerna från tävlingsbilar överstiger de gränshalter och
ljudnivåer som tillåts för övriga bilar, och tillsatser i
bensinen tillåts i tävlingsbilar.
Jag anser i första skedet att all tävlingsverksamhet
med bil och motorcykel skall uppfylla de för den
övriga bilismen gällande miljökraven. Det andra ste-
get måste då vara att ställa högre krav på tävlings-
verksamheten. I det tredje steget bör nollutsläppsfor-
don tillåtas, t.ex. elfordon, elhybrid och vätgasfordon.
Förslagen om skärpta miljökrav för tävlingsfordon
leder inte endast till en intressant teknikutveckling
utan också till ett kraftigt minskande utsläpp från
själva tävlingsverksamheten. På sikt är detta säkerli-
gen gynnsamt för de tävlande själva, eftersom deras
verksamhet annars troligen kommer att bedömas som
oacceptabel inom en snar framtid. Fler lokala miljö-
och hälsoskyddsmyndigheter kommer att avslå an-
sökningar om anordnande av motortävlingar fram-
över, om inte miljö- och bullerproblemen åtgärdas.
Mitt förslag ger alltså branschen en möjlighet till
långsiktig överlevnad och utveckling. Men utskottets
motivering för avslag är utspädningseffekten. Utsläp-
pen från tävlingsbilarna spelar ingen roll, säger ut-
skottet, för de totala utsläppsnivåerna. Man försvarar
tävlingsbilarna, därför att de måste omfattas av sär-
skilda bestämmelser på grund av körsätt och trimning,
som leder till utsläpp och buller.
Alf Eriksson sade, när han kommenterade motio-
nen, just att det är ett betydligt större utsläpp från den
övriga bilismen. Han har inte förstått vad jag menade
i motionen, att det just skall ske en utveckling om det
skall vara någon vits med själva verksamheten. Alf
Eriksson sade också att det inte finns någon teknik.
Nej, och det är precis det som jag säger i motionen,
och det var därför det behövde göras en förändring.
Hur skall vi kunna förändra med tanke på det syn-
sätt som majoriteten av ledamöterna i jordbruksut-
skottet i Sveriges riksdag har? De säger att utsläppen
inte är så stora i förhållande till den totala ut-
släppsmängden. Det är ju just punktutsläppen i varje
enskild källa som måste begränsas och som vi måste
göra någonting åt.
Med tanke på det miljömedvetande och de mil-
jökunskaper som finns hos utskottets ledamöter tycker
jag att vanliga enskilda medborgare har en större vilja
till förändring.
Entropilagen säger: Allting sprids, ingenting för-
svinner. Det är en naturlag.

Anf. 182 ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Bara en kort kommentar.
Jag hade förstått om Kia Andreasson och Miljö-
partiet hade velat förbjuda motortävlingar, för då hade
det funnits en logik i det hela. Utsläppen från själva
motortävlingen är marginell i förhållande till alla som
åker för att se på motortävlingen. Det är alla dessa
människor - tävlingarna drar mycket folk - som orsa-
kar den stora mängden utsläpp totalt. Skall man
komma till rätta med detta, måste man förbjuda mo-
tortävlingar. Den argumentationen hade jag förstått.
Nu gör jag det inte.

Anf. 183 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Syftet var ju att det skulle ske en tek-
nikutveckling. De motortävlingar som anordnas är ju
inte absolut nödvändiga för samhället, eller hur? Det
skulle ju ske en utveckling, precis som bilbranschen
själv säger. Det hade ju varit utmärkt med en sådan
utveckling som jag beskriver i motionen. Även i tidi-
gare betänkanden som behandlade mina motioner om
fyrverkerier och om båtbottenfärger var det samma
argumentering, speciellt när det gällde fyrverkerier,
nämligen att de i de totala utsläppen inte spelade
någon större roll. Jag hävdar motsatsen, för det är
precis dessa punktkällor som spelar roll.

Anf. 184 PER LAGER (mp):
Fru talman! Om vi är överens om att frisk luft och
rent vatten är själva förutsättningen för livet, är detta
ett väldigt tunt betänkande om vatten och luftvård.
Jag tänkte nämna några ord om Västerhavet, efter-
som det inte har tagits upp här.
Skagerrak är ju det kanske rikaste och mest repro-
duktiva hav som finns på vår del av jordklotet. Nu
håller detta hav på att kvävas av övergödning och
förgiftas av metaller och kemiska ämnen. Så ser det
ut. Samtidigt drar man ned på forskningsinsatserna
och resurserna till dagens marina forskning. Det finns
inga verkningsfulla instrument för att få stopp på
utsläppen, trots att det finns regionala och internatio-
nella överenskommelser från Nordsjökonferensen,
OSPAR, HELCOM och inte minst från Washington-
konventionen nu senast.
Vem minns inte 1988 och mördaralgen Chrysso-
chromulina polylepis, som dödade och försvagade
alla marina organismer ned till 15-20 meters djup i
Västerhavet.
Samtidigt hade vi säldöden, som berodde på en vi-
russjukdom.
Vad jag tänker ta upp är det arbete som gjorts av
Västerhavsprojektet, en arbetsgrupp som bestod av
ungefär 60 forskare under ledning av professor Rutger
Rosenberg. Den undersökte mellan 1990 och 1995
effekterna på Västerhavet både när det gällde över-
gödningen och när det gällde förgiftningen. Dess
rapport, som publicerades först 1997 och alltså är
aktuell, är oerhört intressant.
De bedömningar som den här gruppen gör är oer-
hört allvarliga. Bl.a. konstaterar man att övergödning-
en bara fortsätter. Syrebristen, som är effekten av
övergödningen, börjar ta sig väldigt allvarliga former,
inte bara i djupaste hålorna utan även i kustzonerna.
Vi senast haft ett alarmerande fall i Gullmarsfjorden,
som är vår enda fjord i Sverige. Under trålningsverk-
samhet gjorde man undersökningar på de djupaste
bottnarna, som visade sig vara helt syrefria. Det är
fråga om en total syrebrist, och det tar lång tid att få
tillbaka syret. Hela det ekologiska systemet är faktiskt
i gungning.
Dessutom har man i Västerhavsprojektet kunnat se
en ökande sjukdomsbild växa fram för det biologiska
livet inklusive fiskarna. Det sägs nu att man inte har
belägg för att det skall vara giftigt att konsumera de
berörda fiskarna. I stället säger man att detta måste
vara så viktiga uppgifter att man genast skall satsa på
olika åtgärder. De förändringar som man kan se på
framför allt fiskarna är oerhört allvarliga.
De anrikningar av miljögifter som sker är mycket
höga i Skagerrak. Vi vet varifrån de kommer, och
detta beskrivs också i den nämnda skriften. De kom-
mer för det första från södra Nordsjön, alltså från
Tyskland och Holland. Floderna för vid högt vatten-
stånd gifttransporterande partiklar upp till Jutiska
strömmen och in i Skagerrak. De går också upp till
Kattegatt. Man har beräknat att det nere i hålorna
ligger 30 miljoner ton av olika miljögifter som vi i
dag har svårt att göra någonting åt.
För det andra fungerar kustzonen som en fälla för
våra egna lokala utsläpp. Vi har i sedimentet där lag-
rat många olika former av gifter. Det är förstås fråga
om allt ifrån klorerat organiskt material, som kommer
från blekningsprocesser och bekämpningsmedel, till
industrikemikalier, material från sopförbränning och
utsläpp från reningsverk.
En annan bedömning från den här gruppen är att
vi måste stoppa de utsläpp som görs utefter hela vår
egen kust. Vi kan inte stoppa dem över en natt, men vi
måste minimera utsläppen, om vi vill ha kvar havet
som det skafferi och det reproduktionsområde som
det i dag är.
Utöver detta skulle jag vilja säga något som har att
göra med oljeborrningar i Skagerrak. De har ännu inte
kommit i gång, men det finns norska planer på såda-
na. Jag vill med bestämdhet hävda att de skulle vara
förödande för Skagerrak och måste stoppas till varje
pris. Jag tror att de flesta här i kammaren är överens
med mig om det.
Vi har i Miljöpartiet också den idén att man skall
kunna freda Skagerrak och Kattegatt från borrningar
efter olja och gas. Vi får återkomma i en senare mo-
tion om detta.

Anf. 185 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Fru talman! Per Lager beskriver en situation som
är förskräckande. Han har också rätt i det mesta som
han säger. Det manar till eftertanke. Jag är ändå litet
förvånad över att Per Lager i hela denna beskrivning
framhåller att pengarna till den marina forskningen
samtidigt minskar. I en tid när man skall prioritera
forskningspengar är det faktiskt så att det är de diffusa
utsläppen, problemen på land som ger följdverkningar
ute i havet, som man måste åtgärda.
Jag tror att det är en bra prioritering att under en
tid flytta resurser från den marina forskningen till
åtgärder som måste vidtas på land, t.ex. för att hitta
källorna till övergödningen och närsalts- och kvä-
veproblematiken liksom de problem som vi kan se
t.ex. i Gullmarn med utsläppen i Örekilsälven. Där
finns brister hos kommunerna runt omkring, som inte
vidtar de åtgärder de borde genomföra.
Jag tror, Per Lager, att detta är en bra ompriorite-
ring i ett läge där det behövs stora resurser för att
åtgärda de diffusa utsläppen, som ger de resultat i
Skagerrak och Kattegatt som du har beskrivit.

Anf. 186 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! I den marina miljöforskning som i dag
fortgår ute i haven följer man, Eva Eriksson, kontinu-
erligt i långa serier upp hur det ser ut i haven. Detta är
oerhört viktigt för att man skall förstå vilka problem
som har skapats på land. Utan sådana serier kan man
inte få ett riktigt begrepp om vad som sker.
Det är klart att man skall satsa på miljöforskning
på land, men man får aldrig släppa forskningen till
havs, för då kan vi aldrig se resultatet av utsläppen
och den felaktiga behandlingen av kemiska ämnen på
land.
Miljöpartiet satsar oerhört mycket på Naturvårds-
verket i vår budget, just på grund av att vi anser att
om man drar ned på forskningen, kan man inte längre
få en kontinuitet i förståelsen av vad som sker.
Eva Eriksson! Utan denna forskning betyder den
andra forskningen inte så mycket. Utan den kan vi
inte se effekterna till havs.

Anf. 187 EVA ERIKSSON (fp) replik:
Fru talman! Per Lager och jag har säkerligen
samma engagemang i de här frågorna vad gäller både
Skagerrak och Kattegatt och alla våra andra utanhav,
men det är ändå så att vi är experter i vårt land på
mätning och resultat. På varenda institution som har
att göra med vattenfrågor kan man få högar av resultat
beträffande effekterna, men det finns väldigt litet om
vilka åtgärder vi skall vidta.
Jag menar, Per Lager, att det är viktigt att vi nu
tillsammans kommer fram till resultaten. Vi måste nu
vidta åtgärderna, använda oss av all den kunskap som
vi har på forskningssidan för att uppnå resultat. Vi har
inte tid att fortsätta att ta fram resultat och mätningar.
Nu har vi bara tid till att ta fram åtgärder. Det är det
jag vill understryka.

Anf. 188 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Det är just det som nu sker. Man har
dragit bort pengar från de akuta insatser som Natur-
vårdsverket skulle kunna göra. Detta är oerhört oro-
ande. Hur skulle det gå, Eva Eriksson, om Eva Eriks-
son t.ex. gillade musslor, om man inte gav varningar i
god tid? Då skulle Eva Eriksson kanske få äta giftiga
musslor.
Det är oerhört viktigt med kontinuiteten, att man
ser varningstecknen och att man kan gå ut med infor-
mation. Tyvärr drog regeringen tillbaka pengar som
fanns för Naturvårdsverket att satsa just på akuta
åtgärder.
Samtidigt har man lagt över hela miljöforskningen
på Mistra, som ni vet. Det nationella ansvaret för
miljöforskningen finns inte numera, såvitt jag förstår,
utan nu ligger det hos en stiftelse. Det är inte alls bra.

Anf. 189 PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m):
Fru talman! Detta är som påpekats tidigare mycket
viktiga frågor. Luftvård och vattenvård gäller förut-
sättningarna för vårt liv på jorden. Med anledning av
utskottets något omilda och förenklade behandling av
en del av motionerna, bl.a. några från oss, och dess-
utom med anledning av en del onyanserade inlägg i
tidigare debatter i kväll om näringsläckage från åker-
mark kan jag inte låta bli att efteranmäla mig till de-
batten. Dessutom har vår trafikpolitik angripits av
Gudrun Lindvall, och eftersom dessa ämnen faktiskt
hänger samman och tas upp i vårt särskilda yttrande i
detta betänkande, måste beröra de här problemen.
Näringsläckaget från jordbruksmark beror huvud-
sakligen, som jag ser det, på tre faktorer. Först främst
är det minelariseringen till markkolloider och orga-
niska materialet, mull i jorden, bundna näringsämnen
som frigörs vid mekanisk bearbetning av jorden, alltså
plöjning, harv, sådd osv. De frigörs och kan läcka ut.
Här kan man inte se några skillnader i läckage från en
konventionellt odlad åker eller en ekologiskt odlad
åker. Avgörande för att läckaget sker är inte heller
mängden tillförd kväve under växtodlingssäsongen
eller vilken typ det handlar om, alltså om det är han-
delsgödsel eller naturgödsel. Det beror mycket på
jordarten, om det är lätt eller styv jord, lera, sand i lätt
jord. Det är detta som är helt avgörande. Jag kan
hänvisa till försöken i Halland som naturligtvis utskot-
tets ledamöter är väl förtrogna med.
För det andra utgör biltrafiken en stor utsläppskäl-
la. Det vet vi alla. Den medför kvävenedfall från luft
som utgör ett stort problem under vinterhalvåret,
däremot inte under sommarhalvåret då växtligheten
tar upp nedfallet och omsätter det till vegetativ tillväxt
och proteininlagring. Detta sker alltså inte vintertid.
Då tjänstgör åkermarken som ett uppsamlingsplan för
det luftburna kvävet, och naturligtvis transporteras
näringsämnena ut. Detta skall inte skyllas på jordbru-
ket. Med en snabbt förnyad bilpark med katalysatorer
kommer vi så småningom att minska detta läckage
från luften. Jag kan påminna kammaren om att det för
övrigt var vi moderater som i mitten av 80-talet drev
igenom skattebefrielse för fordon med eftermonterade
katalysatorer innan detta blev ett krav på nya fordon.
Det tredje problemkomplexet när det gäller nä-
ringsläckaget är att jordbrukspolitiken framtvingat
och bidragit till ett mycket utdikat och dåligt vatten-
hållande jordbrukslandskap. I västra Skåne återstår
endast ungefär 10 % av det vatten som fanns för 100
år sedan och som då fångade upp näringsämnena
genom upptag i växtlighet, sedimentation till bottnar,
avgång som ofarligt luftkväve osv.
Vårt särskilda yttrande som bygger på en mode-
ratmotion handlar om att på olika sätt förbättra möj-
ligheterna att restaurera detta vattenhållande land-
skap. Det finns många goda krafter som arbetar med
sådana här projekt, men det behövs mera medel, mera
uppmuntran för att påskynda detta arbete. Jag ser
fram mot Eva Erikssons utredning och vilka möjlighe-
ter denna kan tillföra detta arbete.
I yrkande 4 pekar vi på att anläggning av våtmar-
ker och dammar utgör väldigt kostnadseffektiva nä-
ringsämnesfällor i förhållande till kommunala re-
ningsverk. Samhället borde uppmuntra anläggande av
sådana i mycket större utsträckning än vad som görs,
inte minst med miljöstödsmedel till jordbruket från
EU.
Fru talman! Det är endast på detta sätt vi kan
komma till rätta med näringsläckaget, inte med en
skatt på handelsgödsel.
Den andra delen av vårt särskilda yttrande berör
bränsleeffektivitet i förbränningsmotorer. Som jag
sade innan är trafiken en stor utsläppskälla av förore-
ningar till luft, och den största när det gäller detta är
koldioxid. Vi måste således inrikta oss på att minska
utsläppen från biltrafiken, inte minska folks möjlighe-
ter att förflytta sig med bil. Ett sätt kan vara att maxi-
mera koldioxidutsläppen för fossilt bränsle från en
motor t.ex. motsvarande en förbränning av halv liter
bensin per mil. Om nu motorn inte klarar detta må
man kunna acceptera inblandning av förnybara
bränslen för resten. Detta ger i alla fall inget nettobi-
drag till koldioxidtaket. Det skulle stimulera framta-
gandet av såväl energieffektiva motorer som förnyba-
ra bränslen.

Anf. 190 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Fru talman! Jag skall fatta mig kort. Jag är leda-
mot i trafikutskottet och hör egentligen inte hemma i
jordbruksutskottets debatt, men vattenfrågorna är av
central betydelse även för trafiken.
Jag vet inte riktigt hur jag skall ta utspelet från
Peter Weibull Bernström om att det är trafiken som är
skyldig till utsläppen, särskilt när det gäller handels-
gödsel. Vi ser inte några direkta åtgärder från modera-
terna, i varje fall inte i trafikutskottet. Jag kan inte
minnas att jag sett ett enda förslag till åtgärder i trafi-
kutskottet för att förbättra miljön. Jag har suttit i riks-
dagen i tre år, men jag har kanske suttit och sovit men
inte har jag sett några sådana förslag. De vill bygga
fler motorvägar, som de kallar för miljöförbättrande
åtgärder.
Det finns en viktig skiljelinje mellan Moderater-
nas miljöpolitik och andra partiers, t.ex. Miljöpartiets
som vill föra en solidarisk miljöpolitik. Sverige är
Östersjöns absolut största kväveutsläppare per capita.
Det är ett relevant mått för oss, för det handlar om
livsstil.
Min fråga till Peter Weibull Bernström är om han
tycker att det är ett relevant mått.

Anf. 191 PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m):
Fru talman! När det gäller Östersjön och förore-
ningarna skulle jag vilja hävda att det inte är Sverige
som är den största förorenaren, utan det är länderna
på andra sidan Östersjön.
Beträffande vår trafikpolitik försökte jag precis
peka på några åtgärder som vi har drivit i riksdagen,
t.ex. det här med katalysatorerna, där vi drev fram en
skattefrihet för gamla bilar när man installerade kata-
lysator på dem innan det blev ett krav. Det är ett ex-
empel. Det andra exemplet är det som jag försökte dra
här och som jag tycker skulle kunna ligga grund för
vidare resonemang, nämligen att höja bränsleeffek-
tiviteten och således få ned koldioxidutsläppen.

Anf. 192 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Fru talman! Jag har inte påstått att Sverige står för
de största kväveutsläppen, utan jag sade att det mått
som jag talade om ur ett solidariskt perspektiv visar
att Sverige per capita har de största utsläppen. Per
person släpper vi ut mest. Jag antar att Peter Weibull
Bernström också är bekant med ett sådant mått. Det
innebär att även om det finns andra länder som släp-
per ut totalt mera kväve, har vi ändå en livsstil som
gör att vi släpper ut väldigt mycket till Östersjön. Det
är en fråga som vi bör ta itu med om vi är intresserade
av den solidariska utvecklingen runt Östersjön.
När det gäller Moderaternas förslag vill jag säga
att jag har suttit i riksdagen i tre år, och jag kan fortfa-
rande inte minnas att man i trafikutskottet har vidtagit
någon miljöåtgärd. Jag kan inte komma ihåg det. Jag
har kanske problem med minnet. Senast i dag argu-
menterade en moderat kollega till Peter Weibull
Bernström för en höjning av viktgränserna inom for-
donsbeskattningsklasserna. Det skulle göras av trafik-
säkerhetsskäl, men det skulle knappast leda till något
slags bränseleffektivitet. Hur är det egentligen med de
trafikpolitiska resonemangen i Moderaterna?

Anf. 193 PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m):
Fru talman! Jag skulle vilja uppehåll mig litet
grand vid frågan om kväveutsläpp. Jag har precis talat
om hur vi menar att man skall minska dessa utsläpp
till havet, inte minst. Vi har sedan många år förbundit
oss att halvera kvävemängderna till hav. Vi har inte
kommit någonstans - åtminstone inte när det gäller
Sydsverige. Detta kan vi tydligt utläsa ur vattendrags-
organisationernas mätstatistik under ett antal år. De
variationer vi ser i statistiken är egentligen bara att
hänföra till klimatvariationer.
Vi har vidtagit olika mått. Vi har lagt olika re-
striktioner på jordbuket vad gäller handelsgödsel och
kväve. Vi har sänkt antalet djurenheter per hektar. Vi
har förbjudit stallgödselspridning vintertid. Vi har
krav på vinterbevuxen mark osv. Detta leder ingen
vart. Det är det vi konstaterar. Vi menar att man måste
restaurera det vattenhållande landskapet. Där behövs
mera medel. Detta är vårt recept.
Jag hade varit oerhört glad om Miljöpartiet och
även andra partier ställde upp på detta och jobbade
för det när det gäller den vidare utformningen av
miljöstödsprogrammet till jordbruket från EU.
Jag vill ta upp ytterligare en fråga, nämligen soli-
darisk politik när det gäller kväveutsläpp. Barse-
bäcksavvecklingen, Elisa Abascal Reyes, är inte sär-
skilt solidarisk. Vi har begärt att få en ökning av kol-
dioxidutsläppen till luft, medan andra länder har krav
på sig att sänka sina koldioxidutsläpp - detta för att vi
sannolikt skall börja elda med en massa fossilt bränsle
för att klara av avvecklingen.

Anf. 194 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Fru talman! När det gäller solidaritet och kärnkraft
kan Peter Weibull Bernström ringa till aboriginerna i
Australien eller ursprungsbefolkningen i Kanada och
fråga om de tycker att det är mysigt med uranbrytning
i deras trakter. Det har också med solidaritetsmått att
göra, fast det ligger kanske för långt bort.
Vi skall inte ta debatten om den femprocentiga
höjningen av koldioxidutsläppen här. Det finns olika
sätt att analysera frågan, och jag går inte in på det.
Men jag konstaterar att ingen av de åtgärder som
Peter Weibull Bernström räknade upp drivs av Mode-
raterna i trafikutskottet. Jag konstaterar också vad
gäller solidarisk miljöpolitik att måttet per capita-
utsläpp inte är intressant för Moderaterna.

Anf. 195 PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m):
Fru talman! Då får jag konstatera att en höjning av
koldioxidutsläppet i Sverige tydligen inte heller är
någonting att diskutera. Jag tycker själv att det är
väldigt intressant. Detta ger oss en sänkt trovärdighet
när vi utomlands i internationella sammanhang skall
ställa krav på andra länder. Sverige har alltid varit ett
föredöme - tror vi själva, i alla fall - på miljöområ-
det, men jag tycker att detta sänker vår trovärdighet.
Det beklagar jag.

Anf. 196 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Fru talman! Jag måste bara understryka att Sveri-
ges koldioxidutsläpp ökade med ungefär 15 % mellan
1993 och 1995. Detta var innan vi beslutat om stäng-
ning av något kärnkraftverk. Då talar vi bara om väg-
trafiken. Tittar vi totalt ser vi att koldioxidutsläppen
har ökat med 5-6 %. Vi missade för länge sedan det
uppställda målet för koldioxidutsläpp. Det kommer vi
inte att kunna klara. Vi kan inte skylla det på kärn-
kraftsavvecklingen. Största boven när det gäller ökade
koldioxidutsläpp är i dag trafiken.
Vill Moderaterna vara med och minska koldiox-
idutsläppen innan år 2010 måste man helt enkelt ha en
mer offensiv trafikpolitik.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 15 §.)

15 § Genteknik

Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU6
Genteknik

Anf. 197 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Fru talman! Vi har haft väldigt många intressanta
debatter denna kväll. Frågan är till slut vem som be-
stämmer över vår gemensamma framtid. Är det politi-
kerna? Är det experterna eller tjänstemännen? Är det
stora ekonomiska intressen?
I skenet av den situation vi befinner oss i i dag,
med en stor press från de jordbruksföretag och de
andra företag i USA där attityden till GMO:er är helt
annorlunda än i Europa, är det klart att multinationella
företag inom EU känner en stor press att få ut sina
GMO:er på marknaden och konkurrera med dem. I
och med Sveriges inträde i EU förbinder sig landet till
ett harmoniserat tillståndsförfarande beträffande fält-
försök och utsläppande av GMO:er.
I Sverige finns hittills två nationella tillstånd för
fältförsök. Det ena rör en herbicidresistent raps med
en s.k. hansterilitet. Man kan bara spekulera i vilken
risken är för att den korsas med en vild släkting - i
detta fall är närmaste vilda släkting åkerkålen - och
vilken effekt det skulle ge långsiktigt såväl för ekosys-
temet i sin helhet som för den biologiska mångfalden.
Mest av allt bör man rikta in sig på frågan om det är
etiskt och ekologiskt riktigt att satsa på en kemikalie-
anpassad produktion över huvud taget. Det är faktiskt
det herbicidresistens innebär. Är det något som vi
skall uppmuntra? Det kommer också att ge konsek-
venser för miljö och hälsa.
Det andra tillståndet rör en potatis. Man har mani-
pulerat stärkelsenivån och dessutom, vilket jag tycker
är desto allvarligare, infört antibiotikaresistens som en
s.k. markörgen. Det har diskuterats om det över hu-
vud taget var nödvändigt. Det är väldigt uppseende-
väckande med tanke på att antibiotikaresistens bland
bakterier har blivit ett allvarligt problem i världen.
Det förs många internationella diskussioner om hur vi
skall hantera detta i fortsättningen. Det är anmärk-
ningsvärt därför att man i laboratoriestudier gjort
vissa observationer av att antibiotikaresistens i en
population av t.ex. bakterier kan överföras utan cell-
delning. Det är inget bevisat eller vedertaget faktum,
men vi måste ändå titta på riskerna och erkänna att vi
inte har alla svaren.
Vem bestämmer vilken risk vi skall ta? Är det
politikerna, experterna eller de ekonomiska intresse-
na?
Miljöpartiet och Vänsterpartiet har i en reserva-
tion uttryckt att vi måste ha ett stopp eller ett morato-
rium när det gäller utsläppande av genmanipulerade
organismer i den naturliga miljön, därför att det finns
en stor okänd riskfaktor. Vi yrkar därför bifall till
reservation nr 1.

Anf. 198 ROSE-MARIE FREBRAN (kd):
Fru talman! Jag börjar med att berätta att jag skall
vara så otroligt generös att jag inte skall yrka på nå-
gonting. Det skulle nämligen belasta kammaren. Det
finns ingenting i utskottets text. Skall jag yrka på
någonting måste jag yrka bifall till motioner och göra
det litet mer komplicerat för kammaren. Det skall jag
alltså inte göra.
Jag vill kort beröra den motion som jag själv har
undertecknat som första person. Fyra av yrkandena i
motionen är behandlade i detta betänkande.
Det första anknyter till det som Miljöpartiet reser-
verar sig till förmån för, utsättandet av genetiskt mo-
difierade organismer. Vi kristdemokrater har i stället
för att tala för ett förbud drivit tanken på ett moratori-
um. Vi menar att vi under en tid skulle sätta stopp, ta
en time out skulle man väl säga numera, och få tid att
tänka efter, få tid att få vissa frågor besvarade, få tid
att söka kunskap där det finns kunskapsluckor och
bedöma risker som vi inte har bedömt färdigt än. Det
moratorium som vi begärde i motionen från förra
allmänna motionstiden vill vi fortfarande ha, men vi
har i år inte ställt samma krav på lagstiftning om ett
sådant moratorium, eftersom vi har problem med
nationella särregler.
Däremot tror vi fortfarande att vi i praktiken
skulle kunna få ett stopp. Vi kristdemokrater vill ha
en översyn av lagstiftningen på det här området. Den
frågan kommer så småningom att behandlas, för detta
finns med i en motion som har väckts i höst. Om vi
skulle bestämma oss för att se över vissa saker i lag-
stiftningen skulle detta kunna vara en signal som vi
tillsammans skulle kunna tolka så, att medan översy-
nen pågår tar vi en paus. Under den tiden tar vi det
lugnt och beviljar inte nya ansökningar om avsiktlig
utsättning. Själv tänker jag ta konsekvenserna av det
här när jag sitter i Gentekniknämnden och vi behand-
lar yttranden över ansökningar om avsiktlig utsätt-
ning. Gäller det innesluten användning kommer jag att
säga okej, men gäller det avsiktlig utsättning kommer
jag att reservera mig om majoriteten är positiv i sina
yttranden.
När det gäller frågan om stöd till att bygga upp
genbanker och fältgenbanker i u-världen är det bra att
utskottet har en positiv inställning och menar att vi i
Sverige stöder denna verksamhet. Vi kristdemokrater
skulle ändå vilja att vi gjorde något mer än att finnas
med i vissa sammanhang och ge vårt stöd, som i
Nordiska genbanken. Vi skulle önska att Sverige
kunde vara pådrivande i de här frågorna, inte bara i
Norden utan generellt. Då kommer naturligtvis också
biståndspengar in i bilden. Den politik vi står för
innebär att man avsätter anslag som ger en möjlighet
att satsa på den här verksamheten på ett helt annat sätt
än vad som är möjligt för flera andra partier. Det är
synd att man i andra partier ändå inte vill gå fram och
vara litet mer offensiv och göra ett tillkännagivande
till regeringen.
När det gäller märkning är vi ganska överens i den
här riksdagen. Miljöpartiet har i sin motion ett yrkan-
de om märkning. Vi har också i vår motion ett yrkan-
de om märkning, men det finns inte med i betänkan-
det, och jag är litet fundersam över varför det är på
det sättet.
Vi kräver att Sverige internationellt skall arbeta
för att sprida den etiska bestämmelse som finns i den
svenska lagstiftningen. Vi hälsar med tillfredsställelse
att utskottet säger sig stå bakom det vi skriver i mo-
tionen. Man anser sig inte ha någon annan uppfatt-
ning, och man förutsätter att regeringen arbetar för det
här. Även på den här punkten vill jag beklaga försik-
tigheten i jordbruksutskottet. Jag tycker nog att man
här hade kunnat kosta på sig ett tillkännagivande. Vi
vet nog alla att man inte i alla sammanhang där det
finns en välvillig inställning kan ta för givet att rege-
ringen arbetar aktivt för den sak man är välvilligt
inställd till. Riksdagen skall karska upp sig ibland och
faktiskt ge regeringen uppdrag som man ber att den
skall utföra. Här kunde man gott ha kommit med en
beställning till regeringen.
Jag skall ändå inte framställa något yrkande, utan
jag är glad över att det finns så pass stor samsyn som
är fallet när det gäller de här frågorna. Vad gäller
frågan om att få till stånd ett tillfälligt stopp får vi väl
fortsätta att arbeta för att fler partier skall ansluta sig
till vår uppfattning.

Anf. 199 KAJ LARSSON (s):
Fru talman! Gentekniken målas i dag i samhället
ofta upp som en stor fara för människor, djur och
växter. Det är ett skräckscenario som skrämmer
många människor. Jag förstår människors oro.
Det Vänsterpartiet och Miljöpartiet skriver i re-
servation nr 1 spär verkligen på det skräckscenariot:
"Människor i hela världen är i dag rädda för viruset
hiv, vars spridningsvägar och effekter vi känner täm-
ligen väl, men vars ursprung vi inte känner till. Trots
detta står bolag i kö för att släppa ut manipulerade
virus och organismer som man vet tämligen litet om."
Med andra ord antyder man här att hiv kan ha ett
ursprung i gentekniken. Jag tycker att det är att gå för
långt att måla upp ett sådant skräckscenario.
Man talar vidare i reservationen om manipulering,
men det är alldeles felaktigt att påstå att det handlar
om manipulering. Det heter genmodifierad, GMO.
När man använder ord som "manipulering" blir följ-
den naturligtvis en negativ inställning ute i samhället.
I början av 80-talet talades det om ungefär samma
skräckscenario. Då var det fråga om en substans som
tillverkades med hjälp av genmodifierade bakterier.
En lång rad av faror radades upp. Kolibakterien, som
det då gällde, skulle kunna spridas som en farsot från
land till land. Vad skulle t.ex. hända om bakterien
kom in i maten och kanske gav upphov till cancer och
allergiska problem? Hur skulle gamla och sjuka drab-
bas? De företag som skulle producera ämnet skulle
tjäna massor av pengar. Borde inte försiktighetsprin-
cipen tillämpas, så att dessa frågor fick ett svar innan
produkten fick användas?
De faror som målades upp i början av 80-talet
blev inte på något sätt besannade. I dag är det många
som är glada att vi med hjälp av gentekniken kunde få
kunskap om insulinets tillkomst, för det var det det
var fråga om.
Debatten i dag om gentekniken är mycket lik den
som fördes i början av 80-talet. Det första vi måste
göra är att återföra diskussionen till en saklig nivå.
Gentekniken innebär att vi förändrar arvsanlag hos
djur och växter. Men det här är inget nytt. Det är
precis vad som i dag sker vid vanlig avel och växtför-
ädling. Det är något som har skett sedan länge, men
tidigare förstås under stor osäkerhet. I dag kan vi med
hjälp av genteknik med stor precision få fram det vi
söker.
Belgian Blue, alltså den belgiska tjur som vi vill
slippa här i Sverige därför att det rör sig om ett
missbildat djur, har inte varit i närheten av genteknik.
Herbicidresistenta grödor åstadkoms inte enbart med
genteknik utan även på annat sätt.
Frågor som gentekniken aktualiserar är alltså frå-
gor som också borde ställas beträffande andra tekni-
ker, men det faktum att vi tidigare har tillåtit oss att
klåfingrigt ge oss på vår omgivning och skapa om den
för våra syften, kan naturligtvis aldrig vara en ursäkt
för att även fortsättningsvis få göra så. Vi måste där-
för bedöma varje ny tillämpning för sig, och dessa
överväganden måste, liksom vid användningen av
varje annan teknik, ta hänsyn till om tekniken kan
äventyra människors hälsa, påverka miljön eller om
den strider mot våra etiska värderingar. Det är därför
som vi nu och i framtiden bör kringgärda varje ny
tillämpning av genteknik med försiktighetsåtgärder.
Ingen annan kunskap eller teknik har heller begränsats
av så många stränga restriktioner som just gentekni-
ken.
Vi bör naturligtvis inte frånhända oss möjligheten
att använda genteknik för att lösa de problem vi står
inför. Jag tänker då på behovet av att försörja värl-
dens växande befolkning med mat, och jag tänker på
nödvändigheten av att lösa miljöproblemen.
Jag tänker dessutom på den svält som finns ute i
världen. Vi kan kanske med genteknikens hjälp få
fram grödor som kan odlas med mindre vatten och
som kan stå emot mer värme. Miljöproblemen kanske
löser sig genom att vi inte behöver använda en sådan
mängd bekämpningsmedel.
Syftet med GMO-lagen från 1994 är att skydda
människors och djurs hälsa och miljö samt att säker-
ställa att etiska hänsyn tas vid verksamhet i genetiskt
modifierade organismer. Så sker i dag. Därför är jag
personligen inte så oroad som många är. Men givetvis
skall vi fara fram aktsamt.
Gentekniken kan vara till nytta både nationellt och
i ett globalt perspektiv. Men om vi stoppar gentekni-
ken eller, som någon var inne på, tar en paus, kommer
naturligtvis inte andra länder att göra det. De kommer
att fortsätta. Hur kommer det att bli med vår forskning
och våra företag inom växtförädling om vi säger nej
eller tar en paus? Självklart tappar vi tempo. Vi har
inte möjligheten att skaffa oss kunskap och erfarenhet
och på så vis vara pådrivande på andra länder om
någonting inte stämmer. Vi skall med andra ord skaffa
ett säkert grepp, vara pådrivande i EU när det gäller
förändringar som vi anser vara fel.
Som vi hörde i eftermiddags på frågestunden
kommer regeringen också att tillsätta en parlamenta-
risk utredning som skall titta på hela bioteknikfrågan.
Sverige har i internationella sammanhang drivit frå-
gan att skapa internationella regler för att skapa en
säker hantering av gentekniken, och det tänker rege-
ringen fortsätta med.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i jord-
bruksutskottets betänkande nr 6 och avslag på reser-
vationerna.

Anf. 200 ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik:
Herr talman! Skillnaden mellan genteknik och
vanlig korsbefruktning är att det är mycket mer selek-
tivt i dag. Det är mycket snabbare förändringar. Det
vet Kaj Larsson lika väl som jag.
Jag måste säga att något av Kaj Larssons anföran-
de gav ett slags retrokänsla. Helt plötsligt befinner vi
oss i samma argument som presenterades när den
gröna revolutionen skulle drivas igenom. Det här
skulle lösa världssvälten. Det är inte långlivade toma-
ter som löser världssvälten. Det är en rättvis fördel-
ning på jordklotet.
Det talas om skräckpropaganda. Ja, vi talar om hur
det kan bli i värsta fall. Vi säger inte att det inte finns
fördelar med genteknik, men vi talar om hur det kan
bli i värsta fall. Vi kan också titta på ett exempel som
har kommit fram i en studie. Jag är i och för sig inte
särskilt insatt i den, jag läste bara en artikel, men den
visar att skandinaver och svenskar skulle vara mer
resistenta mot hiv just för att de skulle ha haft något
slags genförändring. Så visst finns det anledning att
åtminstone titta närmare på detta.
Min slutliga fråga till Kaj Larsson är: Om Kaj
Larsson i dag röstar ned den här motionen, kan Kaj
Larsson garantera att konsekvensen av gentekniken
inte blir en dyrköpt erfarenhet i framtiden? Kan Kaj
Larsson garantera det?

Anf. 201 KAJ LARSSON (s) replik:
Herr talman! Om man skall ha 100 % säkerhet på
allt man gör i samhället tror jag att vi kommer att stå
ganska stilla. Jag gav ett exempel på hur det var i
början av 80-talet, då gentekniken gjorde sitt intåg i
den medicinska forskningen. Det var precis samma
skräckpropaganda då. Jag använder ordet skräckpro-
paganda, för samma faror målades upp. De har inte
blivit besannade.
När vi politiskt, med lagtext och annat, omgärdar
detta med stor säkerhet är jag inte oroad. Jag tror att
vi kommer att klara detta på ett bra sätt. Jag är över-
tygad om att vi har den säkerheten, och jag tror att det
är viktigt att vi för framtiden är med i forskningen och
utvecklar detta.

Anf. 202 ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik:
Herr talman! Kaj Larsson besvarade inte riktigt
min fråga. Han sade att utvecklingen skulle stå still
om vi inte prövade litet. Men med vem är det vi spe-
lar roulett egentligen? Är det med Kaj Larssons fa-
milj, med vems familj, med vems liv, med vems natur,
med vems utveckling spelar man roulett? Det är det
som är frågan.
Vem bestämmer hur stor risken skall vara? Själv-
klart kommer man inte att kunna vara 100 % säker på
utfallet. Men när frågetecknen blir för många, när det
finns risker som är för stora och priset för utveckling-
en är för högt för oss att ta, då tycker jag att det finns
anledning att säga: Stopp och belägg! Människan och
mänskligheten kan utvecklas på många sätt, men
varför ta en väg som kan leda till så oerhört stora
konsekvenser för vår hälsa, vår natur och vår om-
värld?

Anf. 203 KAJ LARSSON (s) replik:
Herr talman! Elisa Abascal Reyes har själv suttit i
Gentekniknämnden och borde vara väl insatt i vilka
lagar och bestämmelser som omgärdar gentekniken i
Sverige. Därför tycker jag inte att man behöver måla
upp den här faran som Elisa Abascal Reyes gör.
Det är naturligtvis enkelt att bara säga nej, nej, nej
till allting. Men hur blir landet, hur blir framtiden om
vi skall följa Elisa Abascal Reyes nej, nej, nej? Man
måste ibland säga ja, ja, ja också, om man skall an-
vända ett modeuttryck i politiken i dag.

Anf. 204 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Centerpartiet har ingen motion som
behandlas i detta betänkande, men jag vill ändå yttra
mig litet om gentekniken.
Vi har i tidigare betänkanden klart deklarerat vårt
ställningstagande. Jag har också i interpellationsde-
batter med jordbruksministern gjort det. Det är ingen
tvekan om att det här är en mycket viktig fråga. Det är
alldeles nödvändigt att vi har en restriktivitet i det här
sammanhanget. Sedan spelar det ingen roll om vi
kallar det för manipulerad eller modifierad. Det är
precis samma sak. De som är mycket positiva till det
här använder ordet modifiera, för det låter litet bättre.
Men det är egentligen ingen skillnad. Det är en mani-
pulation det handlar om. Man gör en förändring som
icke är möjligt på annat sätt. Många gånger är det en
förändring som är emot naturens spelregler. Det är det
som är det stora bekymret. Det kan alltså få konsek-
venser som vi i dag inte har överblick över.
Jag tycker alltså inte att regeringen är tillräckligt
aktsam i den här frågan, vare sig i Sverige eller i sina
relationer till EU. EU skulle ju vara ett samarbetsor-
gan som skulle hjälpa oss i Europa att stå emot an-
grepp från andra håll, när amerikanarna vill skicka hit
majs som är genmanipulerad utan att märka den. Det
vill jag påstå är ett övergrepp på alla andra. Det gör
de i kraft av sin storlek. Men det är oacceptabelt att
det är på det sättet. Då kan man aldrig tala om att man
har en fri vilja, för det har man inte i det fallet. Man
vet inte vad det är man köper. Det är mycket allvar-
ligt.
Hela det här området har bekymmer. Det finns
miljömässiga bekymmer när det gäller biologisk
mångfald och vad som kan hända med den. Det finns
sociala bekymmer. Det kommer ekonomiska problem
i släptåg. De som sysslar med detta är de som säljer
preparaten och utsädet. De får alltså en ställning på
marknaden som blir så stark att de som skall nyttja
produkterna inte kan få ut särskilt mycket av det själ-
va. Det finns alltså ekonomiska problem också, som
jag inte skall ta upp mer i det här sammanhanget.
Vi har i det här betänkandet, litet mer som en bo-
nuseffekt av motionerna, också beskrivit myndighets-
frågorna litet, eftersom jordbruksutskottet har engage-
rat sig här. Vi har alltså en myndighetsstruktur på det
här området i Sverige som inte är bra. Vi har sju
myndigheter som har en mycket oöverskådlig an-
svarsfördelning. Dessutom har vi två myndigheter
som man skall ha samråd med.
Vi har från utskottets sida begärt att regeringen
skulle komma med en översyn. Det har man inte gjort.
Det är snart två år sedan vi begärde det. Vi gjorde ett
utredningsarbete tillsammans med Riksdagens reviso-
rers kansli och begärde att få en sådan här förändring,
vilket är viktigt om vi skall kunna ha den kontroll som
vi vill ha.
Kaj Larsson gjorde en jämförelse som jag tycker
är felaktig, nämligen med medicin. När vi gör medicin
på det här området är det en innesluten användning.
Den kommer inte ut. Dessutom använder vi medici-
nen i kontrollerade former, i situationer där någon
alldeles nödvändigt behöver den för att klara sig. Det
är en väldig skillnad på det och ett frisläppande i
naturen då vi inte har kontroll på det.
Herr talman! Jag har inget yrkande i dag. Vi har
klart deklarerat vår ståndpunkt att vi inte är nöjda med
det sätt som regeringen handlägger de här frågorna
på. Vi återkommer i ärendet.

Anf. 205 KAJ LARSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara säga till Lennart Bru-
nander att utbildningsministern i dag på eftermidda-
gen klargjorde att regeringen nästa vecka kommer att
anta direktiven till en parlamentarisk utredning om
hela biotekniken.

Anf. 206 LENNART BRUNANDER (c) re-
plik:
Herr talman! Jag var inte här på frågestunden i
dag. Jag var i Borås och diskuterade kretslopp i byg-
gandet, så jag visste inte detta. Det är naturligtvis bra
om utbildningsministern har gjort det. Vi får då driva
på så att det blir ett bra resultat av det.

Anf. 207 HANNA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag skall först be om ursäkt för att
jag sätter upp mig på talarlistan trots att det snart är
dags att rösta. Det var Kaj Larsson som fick mig att
gå upp i talarstolen.
Kommer Kaj Larsson ihåg DDT? Känner Kaj
Larsson till den debatt som förs om hormoner och den
debatt som vi för närvarande för om antibiotika? Det
är tre ganska tydliga exempel på saker som när de
kom framställdes som lösningen på nästan alla pro-
blem inom det området. Nu vet vi att det inte är så
enkelt.
Jag skulle vilja säga så här: Nej, vi kan aldrig vara
hundraprocentigt säkra. Det är sant. Just därför, Kaj
Larsson, skall vi använda en princip som vi annars har
hänvisat till, den som kallas försiktighetsprincipen. I
det här fallet är det utomordentligt bra att använda sig
just av den principen. Forskarna är oeniga. Vi har sett
exempel på både det ena och det andra som kan oroa
oss och som skulle kunna skapa enorma konsekvenser
i framtiden, kanske inte för vår generation men för
kommande generationer, mina barnbarns barnbarns-
barn. Det som vi planterar ut i naturen är levande
organismer. Vi kan inte kontrollera och samla ihop
dem igen. Har vi släppt ut dem så finns de där. Om de
dessutom sprider sig på ett sätt som vi inte hade tänkt
oss, hur skall vi då ta kontroll över det igen?
Jag vill bara påminna kammaren om försiktighets-
principen.

Anf. 208 KAJ LARSSON (s):
Herr talman! Jag måste säga till Hanna Zetterberg
att det är en försiktighetsprincip som råder i dag. Vi
släpper inte ut någonting utan vidare, som Hanna
Zetterberg ger uttryck för här. Det är försöksodlingar,
som är väl skyddade. Vi har inte i Sverige satt i gång
någon odling av växter som är genmodifierade. Det är
försök, och de försöken är mycket väl skyddade. Med
andra ord är hela gentekniken i vårt land omgärdad av
bra och säkra bestämmelser.

Anf. 209 HANNA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Ja, jag vet att det är så, Kaj Larsson.
Jag vet att det finns många regler, och många av de
reglerna är också bra. Men jag blir ändå oroad när jag
hör Kaj Larsson prata så som han gjorde tidigare här i
kammaren.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

JoU3 Jordbruk m.m.
Mom. 2 (etablerings- och servicemöjligheter på
landsbygden)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
198 för utskottet
70 för res. 1
81 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 134 s, 17 c, 18 fp, 16 v, 13 mp
För res. 1: 61 m, 9 kd
Frånvarande: 27 s, 19 m, 10 c, 8 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 14 (fäbodbruket)
1. utskottet
2. res. 5 (mp)
Votering:
256 för utskottet
13 för res. 5
1 avstod
79 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 134 s, 62 m, 18 c, 17 fp, 16 v, 9 kd
För res. 5: 13 mp
Avstod: 1 c
Frånvarande: 27 s, 18 m, 8 c, 9 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU4 Kemikaliekontroll
Mom. 2 (kommunala befogenheter i LKP)
1. utskottet
2. res. 1 (mp)
Votering:
259 för utskottet
13 för res. 1
77 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 134 s, 63 m, 19 c, 18 fp, 16 v, 9 kd
För res. 1: 13 mp
Frånvarande: 27 s, 17 m, 8 c, 8 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 13 (PVC i produkter till barn under ett år)
1. utskottet
2. res. 4 (c)
Votering:
222 för utskottet
19 för res. 4
30 avstod
78 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 133 s, 34 m, 18 fp, 16 v, 12 mp, 9 kd
För res. 4: 19 c
Avstod: 1 s, 28 m, 1 mp
Frånvarande: 27 s, 18 m, 8 c, 8 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 14 (en strategi för minskad kloranvändning)
1. utskottet
2. res. 5 (c)
Votering:
251 för utskottet
19 för res. 5
79 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 133 s, 63 m, 18 fp, 16 v, 12 mp, 9 kd
För res. 5: 19 c
Frånvarande: 28 s, 17 m, 8 c, 8 fp, 6 v, 6 mp, 6 kd

Mom. 17 (förbud mot strontium och barium i fyrver-
kerier m.m.)
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som
föranleddes av bifall till mot. 1996/97:Jo776, yrk. 2
(mp)
Votering:
259 för utskottet
13 för mot.
77 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 134 s, 63 m, 19 c, 18 fp, 16 v, 9 kd
För mot.: 13 mp
Frånvarande: 27 s, 17 m, 8 c, 8 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU5 Vatten- och luftvård
Mom. 5 (miljökvalitetsmål för Östersjön)
1. utskottet
2. res. 1 (mp)
Votering:
258 för utskottet
13 för res. 1
78 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 134 s, 62 m, 19 c, 18 fp, 16 v, 9 kd
För res. 1: 13 mp
Frånvarande: 27 s, 18 m, 8 c, 8 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 18 (utsläpp från bil- och motorcykeltävlingar)
1. utskottet
2. res. 5 (mp)
Votering:
259 för utskottet
12 för res. 5
1 avstod
77 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 134 s, 63 m, 19 c, 18 fp, 16 v, 9 kd
För res. 5: 12 mp
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 27 s, 17 m, 8 c, 8 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU6 Genteknik
Mom. 1 (moratorium eller förbud mot avsiktlig ut-
sättning av genetiskt modifierade organismer)
1. utskottet
2. res. 1 (v, mp)
Votering:
237 för utskottet
29 för res. 1
6 avstod
77 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 134 s, 63 m, 19 c, 17 fp, 1 v, 3 kd
För res. 1: 1 fp, 15 v, 13 mp
Avstod: 6 kd
Frånvarande: 27 s, 17 m, 8 c, 8 fp, 6 v, 5 mp, 6 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

16 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Skrivelse
1997/98:29 Euro-atlantiska partnerskapsrådet och det
fördjupade Partnerskap för fred-samarbetet

17 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 9 oktober

1997/98:38 av tredje vice talman Christer Eirefelt
(fp) till statsrådet Leif Blomberg
Internationellt idrottsutbyte
1997/98:39 av Sigrid Bolkéus (s) till jordbruksminis-
tern
Varghundar
1997/98:40 av Chatrine Pålsson (kd) till socialminis-
tern
Kooperativet Kilen
1997/98:41 av Lars Stjernkvist (s) till socialministern
Socialtjänstlagen

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 21 oktober.

18 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit

den 7 oktober

1997/98:1 av Eva Goës (mp) till utrikesministern
Cassiniprojektet

den 9 oktober

1997/98:31 av Bengt Hurtig (v) till utrikesministern
Konferens om 1949 års Genèvekonvention

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 21 oktober.

19 § Kammaren åtskildes kl. 21.30

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till ajourne-
ringen kl. 13.52,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 12 § anf. 110
delvis,
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen kl.
17.55,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 15 § anf. 199
delvis och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.