Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1997/98:107

Onsdagen den 13 maj

Kl. 09.00 - 17.57

---

19.00 - 20.52

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------------

1 § Val av en riksdagens ombudsman

Anf. 1 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Riksdagen omvalde den 4 maj 1994
justitieombudsmannen Jan Pennlöv för tiden från
valet till dess nytt val genomförts under fjärde året
därefter.
Konstitutionsutskottet har berett frågan om omval
av Jan Pennlöv.
Konstitutionsutskottet föreslår enhälligt att riksda-
gen för tiden från valet till dess nytt val har genom-
förts under fjärde året därefter omväljer justitieom-
budsmannen Jan Pennlöv.

Kammaren biföll konstitutionsutskottets förslag
och utsåg därmed - för tiden från valet till dess nytt
val genomförts under fjärde året därefter - till

justitieombudsman
Jan Pennlöv

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 7 maj.

3 § Anmälan om ersättare för statsråd

Andre vice talmannen meddelade att Pernilla Mo-
beck (s) skulle ersätta statsrådet Maj-Inger Klingvall
fr.o.m. den 1 juni.

4 § Meddelande om remissdebatt

Andre vice talmannen meddelade att företrädare
för Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpar-
tiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna
och Kristdemokraterna anmält att de önskade ordet
vid remitteringen av den miljöpolitiska propositionen
1997/98:145 fredagen den 15 maj kl. 9.00.

5 § Meddelande om inlämning av skriftliga
frågor

Andre vice talmannen meddelade att skriftliga frå-
gor som skulle besvaras senast onsdagen den 27 maj
skulle lämnas in till kammarkansliet senast onsdagen
den 20 maj kl. 13.00.

6 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Motioner
1997/98:Sk43 och Sk44 till skatteutskottet

7 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen

Andre vice talmannen meddelade att följande
faktapromemorior om förslag från Europeiska kom-
missionen inkommit och delats ut till kammarens
ledamöter:
Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets
direktiv om ansluten teleutrustning och ömsesidigt
erkännande av utrustningens överensstämmelse
KOM (98) 176
Förslag till rådets direktiv om registrering och an-
vändning inom gemenskapen av vissa typer av
civila jetmotordrivna underljudsflygplan som har
modifierats och omcertifierats som bevis på att de
uppfyller normerna till konventionen om interna-
tionell civil luftfart KOM (98) 98
Förslag till ändrat förslag till direktiv om säkerhets-
kontroll av flygplan från tredje land som trafikerar
flygplatser i gemenskapen KOM (98) 123
Förslag till rådets direktiv om harmonisering av exa-
mineringskraven för säkerhetsrådgivare för trans-
port av farligt gods på väg, järnväg eller inre vat-
tenvägar KOM (98) 174

8 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Justitieutskottets betänkanden 1997/98:JuU17, JuU22
och JuU24
Lagutskottets betänkanden 1997/98:LU12, LU24 och
LU25
Utrikesutskottets betänkanden 1997/98:UU21 och
UU22
Försvarsutskottets betänkande 1997/98:FöU8
Socialförsäkringsutskottets betänkanden
1997/98:SfU11 och SfU12

9 § Tryckfrihetsförordningens och yttrandefri-
hetsgrundlagens tillämpningsområden - barnpor-
nografifrågan m.m.

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1997/98:KU19
Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrund-
lagens tillämpningsområden - barnpornografifrå-
gan m.m. (prop. 1997/98:43)

Anf. 2 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! "- - - ett första fullständigt genom-
brott av grundläggande principer som sedan länge
kännetecknar den svenska tryckfrihetslagstiftningen,
nämligen förbuden mot censur och hindrande åtgär-
der, meddelarskyddet och anonymitetsskyddet."
Så beskrev Lagrådet för några månader sedan det
lagförslag som en stor riksdagsmajoritet inom några
timmar sannolikt kommer att anta. Lagrådet fortsatte
med orden: "Risken för spridningseffekter till andra
områden bör inte underskattas."
Jag kommer att i detta anförande huvudsakligen
ägna mig åt att utveckla argumenten mot den utflytt-
ning av barnpornografibrottet ur den svenska grund-
lagen som föreslås i propositionen och av majoriteten
i konstitutionsutskottet. En majoritet i min egen riks-
dagsgrupp, Folkpartiets, har till skillnad från mig och
en minoritet i vår grupp stannat för att nu i huvudsak
acceptera förslaget med tillägg av ett bra s.k. försvar-
lighetsrekvisit och samtidigt föreslå en ny utredning,
som under nästa mandatperiod söker få fram ett bättre
förslag än regeringsförslaget. Argumenten för denna
Folkpartiets majoritetsståndpunkt kommer något
senare i debatten att presenteras av min partivän Ann-
Kristin Føsker.
Tryckfriheten är i vårt land mer skyddad i grund-
lag än i kanske något annat land. Förklaringen till
detta är i stor utsträckning historisk. Och det är en
lång historia. För mer än 230 år sedan skapade vår
riksdag världens första grundlag som skyddade tryck-
friheten. Samtidigt tillkom den offentlighetsprincip
som vårt land fortfarande är relativt ensam om och
som vi nu arbetar för skall införas inom den europeis-
ka unionen.
Tryckfriheten har inte under de gångna 230 åren
varit densamma. Det gustavianska enväldet kom snart
efter tillkomsten att underminera och sedan avskaffa
det långtgående skyddet för tryckfriheten. Och bara
några år efter avskaffandet av enväldet 1809 inskränk-
tes tryckfriheten återigen. Under det andra världskri-
get gjordes också betydande inskränkningar.
Därefter har tryckfriheten stärkts och getts den
centrala roll den nu har i vårt land. Efter många års
utredande fick vi i början av detta årtionde en ny
grundlag - yttrandefrihetsgrundlagen - som gav flera
andra medier ett likartat skydd som det tryckta ordet
har.
I det sammanhanget prövades noga om precis
samma regler kunde gälla för dessa andra medier som
för tryckta skrifter. Risken för att problem som häng-
de samman med dessa andra medier genom en likabe-
handling av alla medier skulle leda till onödiga in-
skränkningar i tryckfriheten gjorde att tryckfriheten
fick behålla sin egen lag - tryckfrihetsförordningen -
och att andra medier fick sin egen lag.
Klokheten i dessa argument visar sig med all tyd-
lighet i dag, då barnpornografibrott i filmer och vide-
ogram och viljan att göra något åt dem kommer att
leda till ett riksdagsbeslut att också inskränka tryck-
friheten. Den smitteffekt som många varnade för är en
central del i dagens proposition.
Dagens förslag innebär det första större ingrepp i
tryckfriheten som gjorts under detta århundrade -
enbart krigsåren undantagna. De framsteg som tryck-
friheten gjort under vårt århundrade vänds i dag i sin
motsats. Nu rullas utvecklingen tillbaka.
Det krävs naturligtvis utomordentligt starka argu-
ment för ett sådant allvarligt genombrott i våra
grundläggande tryckfrihetsprinciper. Och, fru talman,
det som är tänkt att skyddas genom detta principge-
nombrott är verkligen något utomordentligt viktigt -
barns rätt att slippa utsättas för sexuella övergrepp
och slippa kränkas ytterligare genom att bildmaterial
som beskriver övergreppet sprids.
Skulle det vara så att sannolikheten var mycket
stor både för att syftet uppnås och för att den valda
metoden är den enda användbara, skulle givetvis även
hängivna tryckfrihetsvänner tvingas till en mycket
svår avvägning. Men nu är det så att mycket litet talar
för att något av dessa ting skulle vara sant. Sannolik-
heten att utflyttningen leder till goda resultat i kampen
mot barnpornografin är liten. Det finns dessutom två
andra juridiska metoder, som sannolikt är likvärdiga i
effekt utan att innebära det stora principgenombrott
som utflyttningen innebär.
Skyddar vår grundlag barnpornografi och också
dem som framställer och sprider sådan? Det är vad
många i vårt land tror, men så är det naturligtvis inte.
Grundlagarna "skyddar" yttrandefriheten som så-
dan på grund av den utomordentliga betydelse den har
för vårt demokratiska system. Men yttrandefriheten är
inte och kan aldrig vara absolut. Det betyder att det
finns tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott. Det finns i
själva verket många sådana, däribland barnpornogra-
fibrottet. Andra som finns med i tryckfrihetsförord-
ningens uppräkning är spioneri, uppror, förtal och
hets mot folkgrupp. Trots detta hävdas det mycket
sällan i den allmänna debatten att vår grundlag i dag
"skyddar" spioner, upprorsmän, smädare och rashet-
sare.
Det som lagtekniskt skiljer tryckfrihetsbrotten från
andra brott är att de regleras och handläggs enligt en
särskild lag - tryckfrihetsförordningen. Denna idé
bröt igenom 1812 - för nästan 200 år sedan. Det
betyder numera att Justitiekanslern är ensam åklagare,
att visa domstolar specialiserat sig på dessa brott samt
att åtalet bedöms av en jury.
Det är, och har under hela 80- och 90-talet varit,
förbjudet och straffbelagt att sprida barnpornografiska
bilder och att framställa sådana bilder i avsikt att
sprida dem. Straffet är för närvarande böter eller
fängelse upp till två år.
I brottsbalken är det förstås också så att det är
förbjudet och straffbelagt att ha sexuellt umgänge
med den som är under 15 år. Det är också förbjudet
att förmå barn under 15 år att företa eller medverka i
sexuella handlingar. Barnpornografiutredningen före-
slog flera skärpningar, som jag skall återkomma till
litet längre fram i mitt inlägg.
Det har funnits de i debatten som velat komma åt
barnpornografin lagtekniskt genom att definiera om
brottet. Dock har nästan alla, inklusive regeringen,
varit överens om att det är ett klassiskt yttrandefri-
hetsbrott. När det infördes i lagstiftningen för 18 år
sedan var det ingen tvekan om att det skulle ses som
ett sådant. Regeringen bör, mitt i kritiken mot dess
förslag, ha ett erkännande för att den inte valt att
avvika från denna syn.
Våren 1994 önskade en stor majoritet i riksdagen
göra ingrepp i våra grundlagar för att, som man upp-
fattade det, motverka förekomsten av barnpornografi.
Eftersom det då inte fanns den nödvändiga kvalifice-
rade majoriteten om fem sjättedelar som krävs för att
snabbt ändra grundlagen i anslutning till ett val blev
de föreslagna grundlagsändringarna enbart vilande.
Efter valet 1994 tillsattes den parlamentariska
Barnpornografiutredningen. Utredningen arbetade i
drygt två års tid och genomförde den grundligaste
undersökningen någonsin i vårt land av förekomsten
av barnpornografi under de senaste två decennierna.
Utredningen fann att omfattningen var mindre än vad
många i vårt land fått intryck av genom den rapporte-
ring som bl.a. massmedierna givit. Enligt utredningen
hade ca 1 000 kassetter beslagtagits sedan 1980. De
hade totalt sett behandlat drygt 40 övergrepp, och 4
svenska barn hade drabbats av övergreppen. Enligt
utredningen skulle i princip alla gärningsmän, varav
två svenskar, ha dömts för dessa sexualövergrepp.
Utredningen fann också att det efter kriminalise-
ringen 1980 inte påträffats någon tryckt barnporno-
grafi tillverkad i vårt land.
Utredningen redovisade resultaten av undersök-
ningen och sina förslag till åtgärder våren 1997. Ef-
tersom barnpornografin nästan enbart fanns på video-
gram - ofta skräddarsydda sådana - valde en bred
majoritet i utredningen att i stor utsträckning avstå
från ingrepp i det tryckta ordet. Utredningen föreslog
bl.a.
- förbud mot att överlåta, upplåta och förevisa
barnpornografi
- straffbeläggning av innehav av barnpornografi
- förbud mot in- och utförsel av barnpornografi
- en särskild ny straffskala för grova brott
- en förlängd preskriptionstid för sexuellt ofredande
- förverkande, dvs. beslagtagande, av barnporno-
grafi närhelst den anträffades.
Därutöver föreslogs en ändring i yttrandefrihets-
grundlagen så att krav ställdes upp på uppgift om
ansvarig utgivare på videofilmer för att de i framtiden
skulle omfattas av reglerna i grundlagarna. Förebilden
för detta förslag var den regel som infördes för s.k.
stenciler för ett par decennier sedan och som gör det
möjligt för stenciler att bli behandlade enligt grundla-
gens regler om de är försedda med ursprungsuppgift.
Barnpornografiutredningen kan sägas ha skräddarsytt
sitt förslag så att det träffar just det medium där pro-
blemen fanns.
Det stora flertalet remissinstanser har därefter
godtagit utredningens bedömning av situationen och
omfattningen av problemet. Däremot har flertalet
remissinstanser kritiserat utredningens huvudförslag
om att angripa problemet genom att ställa krav på att
ursprungsuppgifter måste sättas ut på videogram för
att de skall omfattas av reglerna i grundlagarna.
En annan parlamentarisk utredning, Massmedie-
kommittén, hade för sin del förslagit en mindre ingri-
pande ändring i grundlagarna. Denna innebar att reg-
lerna skulle förtydligas om när en teknisk upptagning
skulle antas, eller på juristspråk "presumeras", vara
avsedd för spridning och därmed omfattas av grund-
lagsreglerna och när den skulle antas vara tänkt för
enskilt bruk och därmed omfattas av vanliga brotts-
balksregler.
Bland de remissinstanser som varit negativa till
Barnpornografiutredningens huvudförslag finns både
de som önskar denna i grundlagen mindre ingripande
ändring och de som önskar den långt mer ingripande
ändring som utflyttningen av brottet innebär.
Fru talman! Jag nämnde tidigare de ändringar i
grundlagarna denna kammare hett önskade göra våren
1994, men som den då hindrades att göra av en liten
minoritet i konstitutionsutskottet. Ändringarna blev ju
därför enbart vilande.
Nu förespråkar ingen remissinstans att dessa änd-
ringar skall göras till lag. I dag kommer ingen enda av
kammarens ledamöter att yrka på detta. För alla dem
som engagerat sig hängivet i kampen mot barnporno-
grafi och som många gånger tyckt att politikerna varit
alldeles för långsamma med att lagstifta borde det
som nu hänt vara av intresse. I dag tycks nästan alla
göra bedömningen att det föreslagna ingreppet i
grundlagarna 1994 skulle varit nästintill verknings-
löst.
Fru talman! Dagens förslag har inte varit huvudal-
ternativ i någon av de utredningar som varit ute på
remiss. Den utdefiniering eller utflyttning som nu
kommer att bli riksdagens beslut beskrevs mycket
översiktligt som ett alternativ i Barnpornografiutred-
ningens betänkande. Någon lagtext utarbetades aldrig.
Remissinstanserna, med undantag av Lagrådet, har
således aldrig haft ett fullständigt berett förslag att ta
ställning till. Riskerna med ett sådant förfaringssätt
illustreras kanske tydligast av vad som har hänt med
de vilande grundlagsändringarna från år 1994.
Fru talman! Den utöver principgenombrottet all-
varligaste delen i propositionen var att möjligheterna
för seriöst arbetande forskare, barnrättsorganisationer
och journalister att arbeta mot barnpornografi kraftigt
inskränktes. Utöver att meddelarskyddet försvann och
möjligheterna till tips från allmänheten minskade i
och med utflyttningen som sådan krymptes kraftigt
det område inom vilket exempelvis innehav skulle
vara försvarligt. Nästan alla remissinstanser som
yttrade sig i frågan om villkoren för försvarlighetsun-
dantaget förutsatte att de nuvarande reglerna skulle
vara kvar. Många av dem som var för en utflyttning
pekade särskilt på att ett försvarlighetsundantag skulle
vara en garanti för att kriminaliseringen inte i alltför
hög grad skulle hämma seriöst arbete. Trots detta
valde regeringen att kombinera utflyttningen med en
mycket kraftig inskränkning av undantaget.
Ett på denna punkt enigt konstitutionsutskott har
efter flera motioner, utfrågning av framstående tryck-
frihetsexpertis och ingående diskussion i utskottet
stannat för att föreslå att det s.k. försvarlighetsrekvisi-
tet bibehålls. Jag vill uttrycka min tillfredsställelse
över att den föreslagna försämringen på denna punkt
inte blir av och passa på att uttrycka ett tack till kolle-
gerna i utskottet för detta - inte minst till kollegerna
från regeringspartiet.
Fru talman! En annan fråga som engagerat utskot-
tet i dess helhet är riskerna för s.k. smittoeffekter.
Med detta kanske litet abstrakta begrepp avser vi
risken för att det inom några år eller några årtionden
kan uppstå en opinion mot att grundlagarna skyddar
något annat tryck- och yttrandefrihetsbrott och att
detta därför borde flyttas ut ur yttrandefrihetsgrundlag
och tryckfrihetsförordning.
En sådan opinion skulle då kanske med framgång
åberopa att riksdagen i slutet av 1990-talet minsann
lyfte ut barnpornografin, och varför skulle det då
aktuella brottet inte bäst kunna bekämpas just genom
en utflyttning? Detta skulle exempelvis kunna gälla
olaga våldsskildring, hets mot folkgrupp, förtal eller
någonting annat.
Ett på denna punkt enigt utskott har gjort ett akt-
ningsvärt försök att minska risken för smittoeffekter i
framtiden genom att beskriva det unika i barnporno-
grafibrottet som att detta för det mesta avser ett
mycket reellt övergrepp på barn.
Jag hoppas att många talare i dag kommer att up-
pehålla sig vid de argumenten, så att framtidens för-
svarare av tryck- och yttrandefriheten skall ha mycket
att åberopa då upphetsade röster i framtiden kommer
att kräva inskränkningar i regleringen av yttrandefri-
heterna. Detta är sannolikt inget ogrundat framtids-
scenario. Riksdagen kommer ju i dag att göra ett
betydande ingrepp i tryckfrihetsförordningen trots att
inget i Sverige tryckt material med barnpornografi har
påträffats på 18 år.
Fru talman! Jag har uppehållit mig vid förslagen
om barnpornografin och sökt redovisa varför jag
anser att det kommande riksdagsbeslutet innebär att
riksdagen slår in på fel väg. Propositionen innehåller
därutöver flera andra viktiga förslag. Om dessa är vi i
Folkpartiet liberalerna helt eniga, och vi har redovisat
vår syn på dessa i vår partimotion K23. Vi har på de
punkter vi inte vunnit bifall reserverat oss till förmån
för våra yrkanden.
Det gäller frågan om registrering av barnporno-
grafi för att bättre kunna bekämpa den, vikten av
tryckfrihetsförordningens särställning, möjligheten till
frivilligt grundlagsskydd för databaser, preskriptions-
tiden för hets mot folkgrupp och flera andra förslag.
Samtliga dessa är naturligtvis utmärkta förslag, men
för tids vinnande begränsar jag mig till att yrka bifall
till reservationen nr 10 om tryckfrihetsförordningens
särställning.
På mina och mina medmotionärers vägnar yrkar
jag i barnpornografifrågan bifall till reservation nr 2,
som avlämnats av de moderata ledamöterna i utskottet
och mig.
Fru talman! Jag har för en stund sedan redogjort
för den förbättring av det s.k. försvarlighetsrekvisitet i
förhållande till propositionen som utskottet nu före-
slår riksdagen. Trots detta innebär det samlade försla-
get från utskottsmajoriteten en kraftig försämring av
de svenska yttrandefrihetsgrundlagarna, och detta
utan att någon påtaglig förbättring av kampen mot den
vedervärdiga barnpornografin är sannolik.
Fru talman! Bra grundlagar tar lång tid att bygga
upp. Att försämra dem går förvånansvärt fort.

Anf. 3 INGER RENÉ (m):
Fru talman! Det här betänkandet, KU 19, behand-
lar två olika områden, dels barnpornografifrågan, dels
frågor riktade till före detta Mediekommitténs arbete.
Jag kommer att beröra barnpornografifrågan och de
moderata ställningstagandena i det sammanhanget,
och Birger Hagård kommer senare att utveckla den
andra halvan av betänkandet.
Fru talman! Det är inte ovanligt, åtminstone inte
bland unga människor, att tryck- och yttrandefriheten
tas för något tämligen självklart och ohotat i vårt
samhälle. Men det finns skäl att då och då erinra om
att den svenska demokratin i sin nuvarande form inte
är äldre än 75 år. Den är med andra ord ung och
bräcklig. Vi måste därför alltid vara förberedda att
försvara den när den utmanas och utsätts för påfrest-
ningar. Bästa försvaret är en fri och öppen debatt som
kan avslöja ondskans och våldets ideologi. Det är i
atmosfären av tolerans och mångfald som vi kan
skydda oss mot icke-demokratiska samhällen, skepsis
och förakt.
Vid riksdagens manifestation till minne av Förin-
telsen tidigare i år gav Jerzy Einhorn inte bara per-
sonliga vittnesbörd om nazismens brott mot mänsk-
ligheten. Han vädjade också till dagens unga genera-
tion att slå vakt om demokratiska värden. Han sade:
"Demokratin har många brister men alternativen är
djupt skrämmande. Demokratin har en mekanism för
självläkning; det har inte totalitära statsskick."
Samma riksdag som den 27 januari i år lyssnade
till och greps av Jerzy Einhorns ord skall i dag, mind-
re än fyra månader senare, ta ställning till ett lagför-
slag som innebär att vårt över 200 år gamla förbud
mot censur delvis avskaffas. Det känns overkligt och
ofattbart.
Fru talman! Första gången frågan om barnporno-
grafi mer genomgripande diskuterades här i Sveriges
riksdag var i slutet av 1960-talet. Då föreslog en
kommitté förbud mot sedlighetssårande åtgärder. Den
socialdemokratiske justitieministern följde inte för-
slagen utan föreslog att de begränsningar som fanns i
lagstiftningen i stället skulle upphävas i den mån de
innebar begränsningar i yttrande- och tryckfriheten.
Genom socialdemokraternas ändringar i brottsbalken
1970 och i tryckfrihetsförordningen 1971 fick Sverige
en mer liberal sexuallagstiftning än tidigare.
Under 1970-talet diskuterades frågan vid flera till-
fällen, och i mars 1979 överlämnade den då borgerli-
ga regeringen ett förslag till riksdagen med ändringar
i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen. Dessa
innebar att det infördes en bestämmelse i brottsbalken
om straff för dem som i pornografisk bild skildrar
barn och som sprider sådana bilder.
Under 1980-talet utpekade medierna vid flera till-
fällen Sverige som storexportör av barnpornografi.
Medierapporteringen resulterade i frågor och interpel-
lationer i riksdagen. Vilka åtgärder vidtog då den
socialdemokratiska regeringen? Dåvarande justitie-
minister Laila Freivalds betonade att "man naturligt-
vis inte kunde utesluta att det förekom spridning av
barnpornografi från Sverige men att uppgifterna om
omfattningen måste ses med viss skepsis".
När SVT 1988 sände en norsk dokumentärfilm om
utnyttjandet av barn från olika delar av världen svara-
de justitieminister Laila Freivalds att det inte förelåg
brister i den svenska lagstiftningen. Sammanfatt-
ningsvis kan konstateras att det under den socialde-
mokratiska regeringsperioden 1982-1991 över huvud
taget inte vidtogs någon lagstiftningsåtgärd mot barn-
pornografi.
Så tillträdde den borgerliga regeringen 1991 och
fyrdubblade straffen från sex månader till två års
fängelse för den som skildrar barn i pornografisk bild
med uppsåt att bilden sprids.
Samma år, 1993, föreslog regeringen en ändring i
sekretesslagen som innebär sekretess till skydd för de
barn som förekommer på bild i mål om barnporno-
grafibrott. Tidigare uppstod den prekära situationen
att samtidigt som domstolen hade att pröva om det var
brottsligt att sprida filmer tvingades samma domstol
på grund av offentlighetsprincipen att lämna ut kopior
av filmerna.
Barnpornografifrågan kom åter, och än mer, i fo-
kus i och med polisens avslöjande av barnpornografi-
härvorna i Huddinge 1992 och i Norrköping 1993.
Rapporterna om beslagen var förfärliga. Det talades
om tusentals övergrepp, och alla blev naturligt nog
djupt berörda och bestörta. Lyckligtvis visade det sig,
som Bo Könberg också påpekat, att omfattningen av
övergreppen inte tillnärmelsevis var av den storleks-
ordning som man från början fick intryck av.
När Barnpornografiutredningen undersökte de in-
spelningar som beslagtagits sedan 1980 fann man att
filmade övergrepp skett i 42 fall. Till helt övervägan-
de del saknade filmerna svensk anknytning. Fyra
svenska barn kunde identifieras. I princip alla gär-
ningsmän, varav två svenskar, var identifierade och
dömda. Svenskarna dömdes för sexualbrott, och något
särskilt åtal för barnpornografi har aldrig väckts,
eftersom sexualbrottet tog över barnpornografiinne-
havsbrottet. Att jag nämner enbart de svenska barnen
har endast att göra med det faktum att svensk lag och
svensk polis har att utreda brott som begåtts i Sverige.
Barnpornografiutredningen har också visat att ing-
en tryckt barnpornografi har tillverkats i Sverige se-
dan 1980. I detta avseende instämmer regeringen i
Barnpornografiutredningens bedömningar.
Det finns alltså inga belägg för den i den allmänna
debatten vanliga uppfattningen att barnpornografi är
av stor omfattning, åtminstone inte den som vi nu har
att hantera. Det finns heller inte belägg för att det i det
här sammanhanget är ett utbrett samhällsproblem. För
säkerhets skull är det kanske bäst att jag tillägger att
de fall av barnpornografi som trots allt förekommer
naturligtvis är djupt kränkande för det utsatta barnet.
Därför måste förekomsten av barnpornografi förhind-
ras och bekämpas med alla till buds stående medel.
Fru talman! Vi vet alla vad som hände våren 1994
i denna riksdag. Ett illa underbyggt lagförslag om
innehavsförbud forcerades fram, men tillräcklig ma-
joritet gick inte att uppnå i KU för att med hjälp av
dispensregeln driva igenom lagförslaget. Vi modera-
ter föreslog i stället ett konfiskeringsalternativ. KU:s
ordförande avvisade detta, men 14 dagar senare lade
han själv fram det som sitt förslag. KU:s beredning
resulterade till slut i att majoriteten krävde att grund-
lagsändringar skulle införas som innebar att innehav
av barnpornografi skulle kriminaliseras fr.o.m. den 1
januari 1999, alltså det vilande grundlagsförslaget.
Sedan våren 1994 har vi alla haft tid att tänka ef-
ter. Ingen vill i dag kännas vid förslaget från 1994,
eftersom det visat sig innehålla sådana brister att det
saknar förutsättningar att bli ett effektivt skydd för
våra barn. Jag är mycket glad och tacksam över att vi
fick den betänketiden.
Ett annat mycket glädjande beslut har också fattats
i konstitutionsutskottet. Utskottet har i enighet avvisat
regeringens förslag om ett mycket snävt straffritt
område för innehav av barnpornografi och yrkar i
stället bifall till den moderata motionen.
Detta beslut innebär att opinionsbildare och medi-
er även i framtiden kommer att kunna inneha barn-
pornografi i nyhetsförmedlings- och opinionsbildande
syfte. Kravet är att innehavet skall vara försvarligt.
När vi moderater tidigare hävdat det rimliga i att inte
strypa debatten har vi av högljudda populistiska soci-
aldemokratiska politiker framställts som pedofilernas
vänner. Jag hoppas att den debatten i och med detta
kommer att ta slut.
KU motiverar sitt förslag med att det jämfört med
regeringens "förbättrar - - - möjligheterna att avslöja
och bekämpa barnpornografi, men ställer samtidigt
kravet att var och en som i t.ex. forsknings- eller opi-
nionsbildande syfte befattar sig med barnpornografis-
ka bilder måste ställa sig frågan huruvida innehavet
verkligen är nödvändigt." Det är detta som i debatten
på juristsvenska kallas för försvarlighetsrekvisitet.
Vårt moderata förslag när det gäller att kriminali-
sera innehav av barnpornografi följer Barnpornogra-
fiutredningen. Det innebär att tryckfrihets- och yttran-
defrihetsgrundlagarna inte berörs. När socialdemokra-
terna nu har accepterat det försvarliga i att vissa i
vissa fall har möjlighet att befatta sig med barnporno-
grafi kan jag inte förstå behovet av att flytta ut barn-
pornografin ur grundlagarna. Effekten blir ju att den
journalist som samlar material till en artikel kan utsät-
tas för censur, att hans tipsare inte har meddelarskydd
- och vem vågar tipsa då - samt att anonymitetsskyd-
det och ensamansvaret försvinner.
Vid den utfrågning som konstitutionsutskottet ha-
de för några veckor sedan framkom med all önskvärd
tydlighet det osäkra rättsläge som kommer att gälla.
Inte heller redovisar regeringen om eller hur övervä-
ganden om överensstämmelse med Europakonventio-
nen har gjorts i detta fall.
Om socialdemokraterna värnar och är stolta över
våra grundlagar i samma mån som vi moderater och
vissa andra infinner sig frågan: Varför denna utdefini-
ering av barnpornografi? Skyddet av barnen - och det
måste ju vara det som är det allra viktigaste - blir ju
starkare om Barnpornografiutredningens förslag, och
därmed det moderata förslaget, vinner gehör. Som ett
extra plus får man inte heller den smittorisk som både
Lagrådet, justitiekanslern och regeringen fruktar.
Landets ledande auktoritet när det gäller barnpor-
nografibrott torde vara den förre justitiekanslern. Han
ledde utredningarna i Norrköping och i Huddinge,
och han säger så här: "Sammanfattningsvis gör jag
bedömningen att det går att bekämpa barnpornogra-
fibrottsligheten inom ramen för gällande regelsystem
men för att styrka spridningsrekvisitet fordras ett
betydande arbete." Det innebär att polisen och rätts-
väsendet behöver tillräckliga resurser för att kunna
bekämpa denna brottslighet, vilket framgår av den
moderata reservationen nr 5.
Till slut, fru talman: Det råder i dag politisk enig-
het om att innehav av barnpornografi skall kriminali-
seras. Sakfrågan gäller vilken lagteknisk modell som
skall väljas. De som menar att det är rätt att lyfta ut
barnpornografin ur grundlagarna måste kunna visa att
det verkligen är nödvändigt och att det kommer att
förbättra möjligheterna att bekämpa övergrepp på
barn. Det har hittills inte skett. Jag tycker tyvärr att
det är alldeles klart att socialdemokraterna säljer ut
grundlagarna för en vattvälling - antagligen av popu-
listiska skäl. Det bästa skyddet för barnen och för oss
alla ger det moderata/folkpartistiska förslaget.
Jag står naturligtvis bakom alla de moderata mo-
tionerna, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast
till reservation nr 1.

Anf. 4 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Barnets bästa skall sättas främst.
Kring denna grundtanke i Förenta nationernas barn-
konvention finns det en bred politisk enighet. Att
barnets bästa, alla barns bästa, skall vara en utgångs-
punkt när vi formar samhället och när vi betraktar
världen är av utomordentlig vikt, eftersom barnen
representerar vår och mänsklighetens framtid.
Men den värld som är skapad för barnen ser inte
ut så. Till alla välmående, lyckliga och obekymrade
barn som får stimulans, utveckling och framtidstro,
för vilka livet har ett hav av möjligheter, har vi fattig-
domens, svältens, krigens och sjukdomarnas barn,
barn som utnyttjas i slaveriliknande arbeten, som
utsätts för vuxnas utnyttjande och sexuella våld. Varje
brott mot ett barn, varje barn som dör av undernäring,
svält eller till följd av krig och övergrepp, är i sig ett
nederlag för mänskligheten.
Den finlandssvenske diktaren Elmer Diktonius
speglar i en dikt barnen på världens skuggsida:

Varför låter de barnen komma till mig
så underliga
med gassprängda lungor
med bombslitna lemmar?
Varför blandar de barnen i sitt spel
om guld, ära, makt,
som rakt ingenting
har med barnens värld att göra?
Varför reser ej mödrar och fäder sig
mot bestars hord?

Vi kan lägga till: Vad är det för en vuxenvärld
som inte lyckas garantera fred och frid för varje barn
och möjlighet för varje barn att äta sig mätt? Varför
ger vi barnen en miljö och en kulturell miljö, även i
utvecklade och rika länder, med så mycket våld mot
medmänniskor, förakt och brutalitet? Och vad är det
för en vuxenvärld som ännu inte har lyckats radera ut
vuxnas brott mot, övergrepp på och utnyttjande av
barn? Vi har en lång väg att gå innan vi har skapat en
civiliserad värld för alla barn.
Det är bra att många krafter kämpar för våra ung-
ar. Det är bra att vi här har en fullständig politisk
enighet när det gäller att sätta barnens rättigheter och
barnens bästa främst. Det gäller oavsett om vi har
olika bedömningar när det gäller de tekniska lösning-
arna i det här ärendet. Det vill jag betona. Jag vill
alltså inte hemfalla till det som Inger René talade om,
dvs. att anklaga några som står för en annan lösning
än den som utskottet företräder för att inte på allvar
vilja bekämpa sexbrott och pornografiska övergrepp
mot barn.
Samtidigt är det nödvändigt, enligt vår mening, att
vi finner en form där samhället med skärpa och allvar
markerar en tydlig gräns. Det går inte att acceptera
det saboterande av barnens rätt till sin barndom som
sexuella övergrepp och pornografi innebär. Om vi
bortser från de juridiska teknikaliteterna tror jag att
varje ansvarskännande vuxen är ense i den ambitio-
nen.
Här kommer diskussionen om smittoeffekt in. Ut-
skottsmajoriteten och regeringen hävdar att barnen är
utsatta, att det saknas motstycke till behov av skyd-
dande åtgärder för barn. Det gör att frågan om över-
grepp på barn är unik.
Vi förringar från utskottsmajoritetens sida inte ris-
ken för s.k. smittoeffekter, dvs. att man tar det som nu
görs på barnpornografiområdet till intäkt för att ta
ytterligare steg i syfte att erodera yttrandefriheten. Så
får icke ske. Men det unika när det gäller den här
typen av brott understryks med utomordentlig klarhet
i utskottets betänkande. Utskottet inser att denna risk,
som Bo Könberg och Inger René har pratat om, före-
ligger. Men vi menar att förslaget att utdefiniera
barnpornografin från grundlagarna är ett unikt steg på
grund av den karaktär som brottet det handlar om har
och på grund av barnens ställning i samhället.
Från Vänsterpartiet är vi utomordentligt till freds
med att försvarlighetsrekvisitet fick en annan utform-
ning än den regeringen föreslog. Vi hade efter en
utförlig diskussion på vår partikongress i vår motion
antagit huvudinriktningen i regeringens förslag, men
ansåg att just försvarlighetsrekvisitet var alldeles för
snävt tilltaget. Med en sådan snäv definition som
regeringen gjorde skulle det kanske försvåra för andra
än myndigheter att ägna sig åt kamp mot de sexuella
övergreppen på barn.
Det påpekas också i konstitutionsutskottets betän-
kande att erfarenheterna från t.ex. pedofilhärvorna i
Belgien entydigt talar för att opinionsbildare och
andra, som inte är myndigheter, måste ha möjlighet att
samla bevis och sedan kunna attackera pedofilgrup-
per.
Massmedierna har här en viktig funktion, även om
yrkeskårer inte skall ha några unika rättigheter. Men
möjligheterna att avslöja och bekämpa barnpornografi
blir bättre med ett något öppnare försvarlighetsrek-
visit. Det är av utomordentligt stor vikt att Vänster-
partiets, liksom några andra partiers motioner härvid-
lag har tillstyrkts.
Fru talman! Detta utskottsbetänkande innehåller
en rad frågor som gäller yttrandefrihet och tryckfrihet
i övrigt. I ett par fall har jag reserverat mig, utöver det
som gäller barnpornografin. När det gäller barnpor-
nografin är jag helt ense med utskottet. I övrigt gäller
det två saker som på sitt sätt egentligen har samband
med barnens situation.
Det ena är en reservation där vi har menat att man
måste utreda och se hur man på bästa sätt kan angripa
kvinnoförnedrande pornografi. Porrindustrin spekule-
rar i kvinnoförakt, och många barn och ungdomar
träffas av dess budskap genom de nya medierna. Vi
kan läsa och se hur många attityder hos pojkar i vissa
sociala omständigheter är gravt kvinnoförnedrande
och föraktande och att det bakom detta ligger den
kvinnoförnedrande porr som finns. Det är ett kärleks-
fientligt, sexualfientligt och fördomsfullt budskap som
kapitalets kvinnoförnedrande porrindustri sprider.
Vi menar också att vi måste finna åtgärder för att
få ned antalet grova våldsskildringar. Även det har
egentligen att göra med att försvara barnens kulturmil-
jö. Mycket av det grova spekulativa underhållnings-
våldet vänder sig till barn och ungdom och är ägnat
att snedvrida deras verklighetsbild och människosyn.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservatio-
nerna 20 och 25 som är fogade till detta betänkande.
Tack för ordet!

Anf. 5 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Inger René, Moderaterna, inledde sitt
anförande med att säga att demokratin måste försva-
ras. Jag är den förste att instämma i det. Jag tycker att
vi har haft ganska många debatter om just demokratin
och att demokratin måste försvaras i den här kamma-
ren de senaste åren. Det är första gången jag hör att
man från Moderaternas sida säger att demokratin
måste försvaras. Det är mycket glädjande att få höra
det en gång.
Man kan fråga sig varifrån hotet mot demokratin
kommer i dag. Kommer det från de växande nazistis-
ka grupperna som hotar människor, t.ex. judar och
homosexuella, och som utövar våld mot grupper av
enskilda människor? Kommer det från EU-frågan,
som vi diskuterar väldigt ofta och som, vilket Carl
Lidbom skriver i Dagens Nyheter i dag, innebär att
ingen längre kan ställas till ansvar för besluten? Väl-
jarna kan inte göra politikerna ansvariga. Kommer det
från det ökade förakt för politik och politiker som vi
har i samhället? Det handlar i grunden mycket om att
många politiker har missbrukat sitt förtroende. Kom-
mer det från moderaternas strategi för att avpolitisera
samhället? Eller kommer det möjligen från opinionen
mot barnpornografi?
Jag tror att var och en kan göra sin bedömning av
varifrån hoten mot demokratin i dag kommer. Jag
anser inte att de i första hand kommer från opinionen
mot barnpornografi.
Det är viktigt att vi med hjälp av det beslut vi fat-
tar i dag i riksdagen får en heltäckande lagstiftning
mot och kriminalisering av innehav av barnpornogra-
fi.
Frågan om barnpornografi är unik och kräver en
särställning i lagstiftningen. Barnen är alltid offer och
befinner sig ofta i beroendeställning. Det går inte
riktigt att jämföra med att vuxna, myndiga människor,
utnyttjas. Den typ av heltäckande lagstiftning som vi
fattar beslut om i dag hade inte kunnat skapas med
hjälp av de utredningar som tidigare har lagt fram
förslag. Barnpornografiutredningens förslag hade
både brister och fördelar. Det förslaget innebar att
insatserna skulle riktas mot videogram och videofil-
mer. Men risken är att om just videogram kläms åt
ploppar det fram någonting någon annanstans. De
som vill utnyttja barn hittar andra möjligheter. Det har
kritikerna framfört, och det går inte att blunda för att
det kan vara så.
Det är viktigt att KU i sin behandling har sett till
att inte arbetet mot barnpornografi försvåras. Vi har
föreslagit ett försvarlighetsrekvisit som är bättre än
det förslag regeringen lade fram tidigare. Vi betonar
starkare att det skall vara syftet som är avgörande om
det kan finnas ett försvarligt innehav av barnporno-
grafi. Jag tycker att vi har hittat en bättre lösning som
mer tydligt definierar var problemen finns. Det är
glädjande att det har blivit en hundraprocentig upp-
slutning i utskottet kring den frågan. Jag tror att justi-
tieministern kan stödja den förändringen.
Det har varit en lång debatt i frågan. Miljöpartiet
satt inte i riksdagen under förra mandatperioden när
frågan togs upp på allvar. Då gjorde konstitutionsut-
skottet en miss. Man ville ta initiativ till en föränd-
ring. Till Moderaternas heder gjorde de en insats att
förhindra att missen kom stadigt med i den svenska
lagstiftningen.
I de utredningar som har följt har man gått igenom
situationen och lagt fram olika förslag, men man har
inte kommit fram till en bra fungerande och heltäck-
ande lösning som kan stilla opinionen.
Den debatt som har förts under många år har visat
ett ovanligt tydligt exempel på att en djup misstro har
vuxit fram de senaste åren mot det politiska systemet.
Hur än etablissemanget försökte gick det inte att
dämpa kritiken genom att försöka förklara att grund-
lagarna måste hållas intakta, principerna måste gå före
sakfrågan. Erfarenheterna av den diskussionen är att
man i vissa fall måste gå människor till mötes. Det
kan vara halsstarrigt att säga till svenska folket att de
inte begriper att principerna alltid måste gå före.
Man måste arbeta på många olika sätt för att hela
klyftorna och misstron mot det politiska systemet.
Man måste återskapa mer av förtroende för politik
och det politiska systemet. Det duger inte alltid att
säga: "Lita på oss." Vi har inte längre det förtroendet.
Det är till stora delar förbrukat. Vi måste försöka
återskapa det först.
Detta är en orsak till att vi i Miljöpartiet stöder det
förslag som har lagts fram. Vi yrkar därför bifall till
konstitutionsutskottets hemställan i barnpornogra-
fifrågan.
Sedan finns det några ytterligare frågor till betän-
kandet. De handlar t.ex. om hets mot folkgrupp. Vi
menar att erfarenheterna talar tydligt för att det be-
hövs en förlängd preskriptionstid. T.ex. i fall med
musik som hetsar mot folkgrupp har många kommit
undan straff på grund av att tiden för lagföring har
varit för kort.
Vi vill försöka medverka till att minska det extre-
ma våld som når in i hemmen och till barnen genom
att utvidga förhandsgranskningen av video och i få
fall - men ändå viktiga - införa en ny 18-årsgräns för
film. Därför yrkar jag bifall till reservationerna 17, 21
och 26 - trots att vi i barnpornografifrågan är helt
överens med majoriteten.

Anf. 6 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Peter Eriksson började med att tala
om demokrati. Demokrati i den mening vi diskuterar i
dag har med grundlagarna att göra. Hotet mot grund-
lagarna uppstår om man inte stöder de fundamentala
delarna i grundlagarna som gäller censur och medde-
larfrihet. Om de benen tas bort uppstår ett hot mot
demokratin och det öppna samhället.
Peter Eriksson talade om att principer inte får råda
över sakfrågan. Nej, det är alldeles självklart. Om
Peter Eriksson lyssnade på den sista delen i mitt anfö-
rande hörde han att jag sade att det i dag råder politisk
enighet om att innehav av barnpornografi skall krimi-
naliseras. Vi är överens om målet. Det är medlen vi
inte är riktigt överens om. Jag har hittills inte hört
någon som har kunnat visa att det i och med utdefini-
eringen av barnpornografi blir ett bättre skydd för
barnen. Jag hävdar att det blir ett bättre skydd om
reservationerna 1 och 2 i betänkandet följs.
Inte heller Peter Eriksson kan visa detta. Han sä-
ger att den allmänna opinionen gör att vi måste fatta
beslutet. Det är fel av en lagstiftande församling.

Anf. 7 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Vi kanske båda lyssnar dåligt. Jag sa-
de att detta är ett förslag som är mer heltäckande och
som faktiskt hindrar övergrepp i större utsträckning
än tidigare förslag. Det är det förslag som Moderater-
na för fram nu. Det är det tyngsta argumentet att följa
den linje KU:s majoritet gör.

Anf. 8 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Det är inte bara att säga att det gör
det. Snälla, säg mig hur det gör det. Jag säger att vårt
förslag är bättre därför att det ökar mediernas och
andra opinionsbildares möjligheter att få in material
och sprida material än det förslag som finns utdefinie-
rat i brottsbalken - om man inte har grundlagens
skydd för opinionsbildare.

Anf. 9 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag menar att den regel som Barnpor-
nografiutredningen kom fram till var mer riktad mot
videogram. Det är en mer generell lagstiftning som
skall införas. Risken med förslaget är att andra medier
används i stället. När dessa förövare blir stoppad på
en väg finner de andra vägar att utnyttja barn. Det går
inte att komma ifrån att det finns sådana risker.

Anf. 10 INGER DAVIDSON (kd):
Fru talman! Barnpornografi är skildringar av sex-
uella övergrepp på bra, barn som tvingas utföra sex-
uella handlingar, barn som utsätts för grovt sexuellt
våld, barn som förnedras och kränks, barn vars för-
nedring blir mångdubblad genom att den dokumente-
ras och visas om och om igen. Bilderna används för
att tillfredsställa vuxna med sexuella störningar. Men
de används också för att bryta ned motståndet hos
andra barn. Det handlar om barn som först tvingas se
barnpornografi och sedan övertalas eller tvingas att i
sin tur utföra sexuella handlingar. Gör som barnen på
bilderna gör, säger de vuxna. Så gör vuxna och barn.
Barnpornografi är alltså den värsta formen av
kränkning av det barn som drabbas direkt samtidigt
som den medverkar till att andra barn drabbas.
Vi som länge har velat ha en mer heltäckande
lagstiftning mot barnpornografi, som också innefattar
förbud mot innehav anklagas ofta för att agera käns-
lomässigt. Jag tar det som en komplimang. Den dag
jag kan stänga av känslan inför ett barn som kränkts
på det sätt som vi här talar om och med kylig distans
väga andras rättigheter mot det barnets rätt till allt
tänkbart lagstiftningsskydd hoppas jag att jag inte
längre är med och fattar några politiska beslut alls.
Frågan om hur stor omfattningen är av de filmer
och bilder som förekommer är helt ovidkommande.
Varje barn som kränks om och om igen när en bild
eller en film visas är ett för mycket. Om det handlar
om utgivet eller inte utgivet material är också ovid-
kommande. Övergreppet blir inte mindre av att filmen
eller bilden inte har givits ut. Det finns helt enkelt
ingen anledning att skydda rätten att inneha barnpor-
nografi med hjälp av grundlagen.
När vi diskuterar frågan är det viktigt att inte
glömma bakgrundshistorien. I slutet på 60-talet blåste
andra vindar i Sverige. Då föreslog en utredning som
hette Yttrandefrihetens gränser att den lag som fun-
nits länge om förbud mot sårande av tukt och sedlig-
het skulle tas bort. Men utredningen ville ändå att en
yttersta gräns skulle finnas kvar, som t.ex. skulle gälla
övergrepp mot barn. De flesta remissinstanser stödde
den inriktningen. Men justitieministern, som hette
Lennart Geijer, gick längre. Han ansåg att den grän-
sen inte behövdes. Så här yttrade han sig i debatten:
"I den avvägning som måste göras förekommer
det att vi måste acceptera saker och ting som vi upp-
fattar som olämpliga och smaklösa och som vi per-
sonligen skulle vilja förbjuda. Att vi ändå accepterar
sådana saker i exempelvis massmedia är det pris vi får
betala för en vidsträckt yttrande- och tryckfrihet. Jag
tycker inte att det som föreslås i denna proposition är
något särskilt högt pris för att slå vakt om yttrande-
och tryckfriheten."
Och så togs lagen som förbjöd sårande av tukt och
sedlighet bort 1971 utan att någon yttre gräns för vad
som kunde tolereras fanns kvar. Det som Lennart
Geijer inte tyckte var "ett särskilt högt pris" innebar i
praktiken att de under flera år var lagligt att sprida
barnpornografi i Sverige.
Inte förrän 1980 fick vi en lag mot framställning
och spridning av barnpornografi, men att inneha
barnpornografi var inte förbjudet, och polis och tull
hade inte heller rätt att konfiskera barnpornografi.
När det framkom att Stockholms tingsrätt i sam-
band med en rättegång i början av 1990-talet på grund
av offentlighetsprincipen skulle tvingas skicka ut
kopior på barnpornografifilmer till alla som uttryckte
intresse för det framstod bristerna i lagstiftningen i all
sin dager. Det utlöste en opinionsstorm som har få
likheter i Sverige. De större avslöjanden som polisen
trots mycket små resurser lyckats göra i samband med
de s.k. Huddinge- och Norrköpingshärvorna har också
lett till att fler fått klart för sig att barnpornografi
faktiskt inte är vanliga bilder på nakna barn utan vid-
riga övergrepp. Det är barnmisshandel.
Ideella organisationer som Rädda Barnen, Ecpat,
Folkaktionen mot pornografi och enskilda debattörer
har hela tiden arbetat målmedvetet för att sprida kun-
skap om barnpornografins förekomst och bilda opini-
on för en skärpt lagstiftning. Även detta har använts
som ett argument emot en förändrad lagstiftning.
Starka opinioner, eller upphetsade röster som Folk-
partiets företrädare uttryckte det i dag , skall inte
tillåtas påverka politiska beslut när det gäller så vikti-
ga frågor, har det hetat. Frågan om vilka som i sin
vishet skall tillåtas påverka politiska beslut väntar
fortfarande på ett svar.
Vi kristdemokrater har oavsett hur vindarna blåst
arbetat för en mer heltäckande lagstiftning, som har-
monierar med den som redan finns i de flesta andra
västländer. På 70- och 80-talen gjorde vi det utanför
parlamentet, men under 90-talet har vi också kunnat
påverka den politiska processen inifrån. Vår utgångs-
punkt har hela tiden varit att barnpornografi inte skall
skyddas i tryckfrihetsförordningen och yttrandefri-
hetsgrundlagen.
Våren 1992 införde fyrklöverregeringen, som jag
själv satt med i, straffskärpningar för barnpornogra-
fibrott. Maximistraffet höjdes till två års fängelse, och
preskriptionstiden förlängdes. Vi såg det som en bra
början. Men hösten 1993 togs en departementsutred-
ning fram som avfärdade innehavskriminalisering på
några få rader. Och våren 1994 lyckades regeringen
inte enas kring en proposition trots att det fanns en
färdig lagrådsremiss som behandlade både innehav-
skriminalisering och konfiskering av material. Det var
enda gången jag skämdes för att sitta i regeringen. Jag
beklagar i dag att Folkpartiet och moderaterna fortfa-
rande driver samma linje som de gjorde då.
Men det fanns en annan utväg. För att föra frågan
framåt begärde kristdemokraterna i KU att riksdagen
skulle ta fram ett vilande grundlagsförslag som skulle
kunna träda i kraft 1999, alltså efter valet 1998. Syftet
med förslaget var att tvinga en kommande regering,
vilken den än blev, att ta upp frågan. Han fick med sig
den dåvarande KU-ordföranden, och tillsammans
träffade de en överenskommelse i fem punkter och
fick majoritet för fyra. Det vilande grundlagsförslaget
att göra det olagligt att inneha barnpornografi antogs
med stor majoritet. Bara moderaterna och delar av
Folkpartiet var emot.
Den nya s-regeringen fick alltså frågan på sitt bord
1994 och tillsatte en utredning. Även i den var Krist-
demokraternas representant pådrivande för en hel-
täckande lagstiftning och ifrågasatte från början den
betydligt sämre lösning som sedan blev majoritetens.
Så småningom fick han med sig två socialdemokrater
som också reserverade sig, medan de två andra s-
representanterna stödde majoritetsförslaget.
Fru talman! Det förslag som regeringen nu lagt
fram och som utskottet bara ändrat i ett viktigt avse-
ende stämmer i stort sett med den reservation som
kristdemokrater lade i utredningen. Äntligen kan vi
alltså konstatera att det finns ett heltäckande lagför-
slag mot all befattning med barnpornografi. Det enda
nödvändiga undantaget är möjligheten att få tillgång
till material för seriös forskning eller upplysnings-
verksamhet. Här skulle vi ha velat ha en särskild in-
stans för granskning av varje enskilt projekt på för-
hand, för att undanröja alla möjligheter att under
täckmantel lura till sig barnpornografiskt material.
För övrigt tycker vi att vi fått gehör för våra krav.
Jag vill tacka justitieministern för att hon, trots en
stark opinion mot förslaget både inom och utanför sitt
eget parti och med tanke på den historiska bakgrund
som jag tecknat, vågat lägga fram ett lagförslag som
verkligen innebär att det förebyggande arbetet och
brottsbekämpningen kan bli effektivt.
Är det då möjligt att behålla en stark yttrande- och
tryckfrihet samtidigt som man förbjuder innehav av
barnpornografi? Ja, det anser vi. Yttrande- och tryck-
frihet handlar om rätten att uttrycka sig fritt i tal och
skrift, inte om rätten att dokumentera övergrepp. Det
har ingenting att göra med det vi menar med yttrande-
frihet. Övergreppet är ju ett brott i sig. Vi tror inte
heller, som en del påstår, att det här blir ett genom-
brott som öppnar för allehanda förbud. Redan i dag
finns det undantag från grundregeln att få uttrycka sig
fritt. Friheten begränsas med hänsyn till enskilds
anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och
beivrande av brott. Är det då så märkvärdigt att den
som innehar skildringar av övergrepp på barn inte
längre kommer att ha något skydd av grundlagen utan
skall kunna straffas för det?
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betän-
kandet i den del som handlar om barnpornografi.

Anf. 11 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Först och främst var det nog en fel-
sägning av Inger Davidson när hon sade att grundla-
garna skyddar barnpornografin. Det är faktiskt inte
sant.
Sedan har jag några frågor.
Skulle Inger Davidson verkligen vilja att det sedan
1994 vilande grundlagsförslaget antogs? Jag blev
ganska överraskad över försvaret för det mycket dåli-
ga skydd för barnen som det förslaget skulle innebära
om det hade genomdrivits.
Jag blev också överraskad över en annan sak.
Kristdemokraterna har väldigt noga poängterat att de
inte på något sätt vill tillåta någon form av innehav av
barnpornografi. Genom försvarlighetsrekvisitet blir
det nu tillåtet med innehav för dem som på olika sätt
skall bilda opinion. Då vill jag fråga Inger Davidson:
På vilket sätt är det bättre att försvarlighetsrekvisitet
skrivs in i brottsbalken än i grundlagen? Vad ger det
för positiva effekter när det gäller skydd av barn?

Anf. 12 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Jag sade att grundlagen inte skulle
skydda innehav av barnpornografi. Det anser jag att
den gör i och med det förslag som majoriteten lade
fram i den utredning som har gjorts. Om man t.ex.
beställer tidningar som har framställts i ett annat land
med bilder som föreställer övergrepp mot barn har
man enligt det förslaget rätt att inneha dessa.
Jag vill ställa en motfråga till Inger René. Vad
skall jag svara det barn som förekommer på en sådan
här bild och som grovt har kränkts när han eller hon
frågar: Varför är det enligt svenska grundlagar tillåtet
att sitta hemma och titta på dessa bilder?

Anf. 13 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Jag sade för ungefär en timme sedan
att det i dag råder politisk enighet om att innehav av
barnpornografi skall kriminaliseras. Nu kommer möj-
ligheterna att tillämpa försvarlighetsrekvisitet i
grundlagen att överföras till brottsbalken genom det
förslag som tydligen kristdemokraterna stöder. På
vilket sätt blir det bättre för våra barn? Hur skyddar
det barnen på ett bättre sätt?

Anf. 14 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Jag anser alltså inte att det bara är en
lagteknisk skillnad. Till att börja med är det viktigt att
grundlagarna speglar demokratins syfte, att lagarna är
till för människorna och inte tvärtom. Så blir det inte
om detta inte lyfts bort från grundlagarna. Männi-
skorna uppfattar inte i dag att grundlagarna stöder
barnen på det här området.
Om vi skall kunna behålla demokratin i vårt land
är grundförutsättningen att det finns en uppslutning
kring innehållet i lagarna. Det är egentligen den vikti-
gaste förutsättningen för att demokratin skall kunna
bevaras. Den föreligger inte när det gäller den här
frågan i dag.

Anf. 15 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Inger Davidson försvarade med all
rätt att man skall ha med känslorna i politiken när vi
tar ställning till vad vi vill göra. Men när man följer
sina känslor måste man naturligtvis också fundera
över om man uppnår det som känslorna vill att man
skall uppnå.
Om jag förstod det rätt har Inger Davidson i sitt
anförande försvarat det vilande grundlagsförslaget
som ingen tänker yrka bifall till i dag. Jag uppfattade
inte riktigt att Inger René fick svar på sin fråga på den
punkten. Nu får Inger Davidson en chans till att för-
klara det som några av oss inte förstod.
Sedan föll orden så - om det möjligen var av
misstag - att man fick intrycket att frågan gällde om
ifall innehav av barnpornografi skulle betraktas om ett
brott eller inte. Det talades om att det skulle undantas
yttrandefriheten. Men det finns ju en mängd yttrande-
frihetsbrott! Frågan i dag gäller om vi skall reglera det
hela inom grundlagen eller flytta ut någon del.
Till Inger Davidson: När vi bedömer värdet av
den lagstiftning som nu är föreslagen och det alterna-
tiv som moderaterna och jag och flera folkpartister
förespråkar måste man väl ändå ha rätt att ställa sig
frågan vad som är effektivt och vad som är mindre
effektivt. Min fråga till Inger Davidson blir då: Ser
Inger Davidson inga risker med det nu liggande för-
slaget? Är det inte så att meddelarskyddets avskaffan-
de leder till att chanserna att få tips om barnporno-
grafi minskar? Hur kan Inger Davidson vara så säker
på att det inte blir smittoeffekter? Hon är emot dem,
men hur kan hon vara säker på att de inte uppstår?

Anf. 16 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! För att bli tydlig säger jag återigen att
vi yrkar bifall till förslaget i det betänkande som be-
handlas i dag. Vi tycker att det är viktigt att ideella
organisationer, seriösa journalister och forskare skall
få möjlighet att bilda opinion, eftersom det är de som
ofta har bidragit till att frågan har förts framåt. Det är
viktigt, och det ställer vi alltså upp på.
Meddelarskyddet gäller inte längre automatiskt i
och med att det lyfts ut från grundlagen, men det finns
ju där om man kan visa att innehavet grundar sig på
att bilda opinion. Det kommer en domstol att kunna
avgöra, så meddelarskyddet finns ju kvar, men det
lyfts alltså ut från grundlagen. Jag tror att det är en
viktig markering.
Jag tror också att det är en viktig förebyggande åt-
gärd att göra på det här viset, att allt innehav av barn-
pornografi är förbjudet, oavsett om det handlar om
rörliga bilder eller fotografier av barn som utsätts för
övergrepp.

Anf. 17 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Mitt försöka att upprepa Inger Renés
fråga för att få ett svar på vad det är som är så bra
med det vilande förslaget har inte rönt någon fram-
gång. Men det finns ju en chans till för Inger Da-
vidson enligt riksdagsreglerna.
Att också kristdemokraterna, som alltså inte är re-
presenterande i konstitutionsutskottet, ställer upp
bakom det försvarlighetsrekvisit som ett enigt konsti-
tutionsutskott har föreslagit är alldeles utmärkt. Det
innebär att kammaren i sin helhet kommer att vara
överens på den punkten. Det hälsar jag med tillfreds-
ställelse.
Fru talman! Resonemanget om meddelarskyddet
förstår jag inte. Det tycks vara så att Inger Davidson
och jag åtminstone i viss utsträckning delar uppfatt-
ningen att meddelarskyddet är värdefullt i bekämp-
ningen av barnpornografi. Det kommer in fler tips om
det finns meddelarskydd än om det inte finns något
sådant. Det verkar sannolikt. Jag uppfattade att Inger
Davidson bekräftade att hon har samma bild som jag.
Samtidigt tycker hon att det är en bra ordning att
man först i efterskott i domstolen får reda på om
meddelarskyddet finns eller inte. Jag har svårt att se
hur tipsarna - som vi båda två är angelägna om -
skulle känna någon större trygghet i detta när de fun-
derar på att ringa någon journalist eller Rädda Bar-
nen. Nej, i den delen borde Inger Davidson medge det
som är uppenbart, att förslaget innebär en försämring.
Sedan kan man möjligen vara för hela förslaget, men
på den punkten borde man medge att det innebär en
försämring.

Anf. 18 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Jag vidhåller att det alltså inte bara
handlar om juridiska teknikaliteter. Det blir en skill-
nad. Det blir mer heltäckande med det förslag som
ligger i dag.
Kryphål har utnyttjats på olika sätt, och det tror
jag att också Bo Könberg är medveten om. T.ex.
under journalistisk täckmantel har man kunnat inneha
barnpornografi. Det gäller att täppa till dessa kryphål.
Jag skulle ha velat gå ett steg till och ge någon myn-
dighet i uppdrag att granska möjligheterna att få an-
vända barnpornografi i opinionsbildande syfte. Men
vi har anslutit oss till majoriteten, för att vi tycker att
det är viktigt med ett enhälligt betänkande. Det är så
långt som vi tror att man kan komma i dag.

Anf. 19 BARBRO HIETALA
NORDLUND (s):
Fru talman! Vämjeligt! Perverterat! Vidrigt! I så-
dana och liknande beskrivande ord talar vi ofta sam-
stämmigt om den företeelse som benämna barnporno-
grafi. Så talar människorna, allmänheten som vi möter
runt om i vårt land. Och så talar vi, Sveriges folkval-
da, från talarstolen i dag såsom det har talats om den
här saken flera gånger tidigare här i kammaren.
Det ligger helt i barnpornografifrågans natur - el-
ler man skall kanske säga onatur - att vi blir starkt
känslomässigt engagerade. I grunden handlar det om
allas vårt ansvar för och vår skyldighet mot barnen, de
små och unga människornas rätt till trygghet, till om-
sorg och respekt.
Det handlar om vuxensamhällets ansvar för bar-
net, dess person och integritet. Det samhälle som inte
i allt bemödar sig till det yttersta för att tillförsäkra
sina minsta detta är dömt till sin egen undergång.
Faktum är att barnpornografi kan inte skapas utan
att ett sexualbrott mot ett barn begås. Faktum är att
barnpornografi är ett brott som kränker barnet i fler-
dubbel bemärkelse.
Sveriges Psykologförbund har i ett yttrande formu-
lerat det ungefär så här: Barnet har först utsatts för ett
sexuellt övergrepp. När ett sådant har dokumenterats
är själva dokumentationen, t.ex. bilden, i sig en ytter-
ligare kränkning av barnets värdighet. Varje återan-
vändning utgör en fortgående kränkning av barnet.
Så beskrev också föregående talare det, fast i litet
annorlunda ordalag.
Barnpornografi kan inte skapas utan att ett sexual-
brott mot ett barn begås. Sexuella övergrepp mot barn
har förödande och också i dag mycket väldokumente-
rade följder för barnets fysiska och psykiska hälsa och
utveckling. Vi vet att självbilden saboteras och att
tilliten till vuxna skadas.
Fru talman! Så här långt tror jag att det råder
samstämmighet. Så här långt är vi företrädare för
riksdagens olika politiska partier överens, så även i
dag. Vi har hört det och kommer att få det upprepat
under dagens debatt, alltså: Barnpornografi är en
avart som skall bekämpas. Det svenska samhället
skall sätta åt pedofiler och profitörer.
Det är nu det händer, efter alla vackra ord och när
vi skall tala om hur och med vilka medel kampen mot
barnpornografi skall föras. Det är då den totala poli-
tiska enigheten spricker. Det är synd - ja, det är skam
- att vi från Sveriges riksdag i dag inte i total enighet
skall kunna säga att Sveriges och riksdagens politiska
partier går fram i en enad front mot allt vad barnpor-
nografi heter.
Beskedet till svenska folket i dag är givetvis att
det är stor majoritet i Sveriges riksdag när vi om någ-
ra timmar sannolikt kommer att besluta om ett i prin-
cip heltäckande förbud mot all befattning med barn-
pornografiska bilder. I stor majoritet är vi, men Mo-
deraterna och delar av Folkpartiet mäler ur sig. Så har
det varit förr i den här frågan också. Jag beklagar det.
Fru talman! Om en stund kommer justitieministern
i sitt anförande att mer ingående redogöra för rege-
ringens förslag och för de överväganden som finns i
propositionen. Fru talman! Jag vill också säga att jag
är glad över att tillhöra det parti vars regering och
justitieminister så beslutsamt och så kraftfullt har
arbetat fram en heltäckande lagstiftning som också
kriminaliserar innehav av barnpornografiska bilder.
Det är många här i kammaren och många runt om
här i landet som säger: Äntligen! Det är många som
har kämpat i åratal för barnets rätt till detta skydd.
Genom åren har det varit gott om utredande. Det har
varit resonemang kring juridiska teknikaliteter och det
har varit politiska blockeringar som har samverkat till
att det har dragit ut på tiden.
När vi nu behandlar konstitutionsutskottets betän-
kande KU:19 begränsar jag mitt anförande till det
avsnitt som gäller barnpornografifrågan. I den del
som avhandlar grundlagsskydd för nya medier kom-
mer utskottsmajoriteten att företrädas av Catarina
Rönnung.
Fru talman! Kampen mot barnpornografi kräver
att reglerna skärps. Skyddet för barnen väger tyngst i
alla de överväganden och sammanvägningar som
finns i regeringens förslag och som utskottet bifaller.
Ur konstitutionsutskottets perspektiv och med det
särskilda ansvarsområde som KU har krävs givetvis
att det i varje grundlagsfråga görs noggranna övervä-
ganden. Regeringens radikala grepp innebär att barn-
pornografibrottet lyfts ur eller - som jag har hört
justitieministern beskriva det - lyfts ur med ett laser-
snitt ur grundlagens tillämpningsområde. Ingen be-
fattning, inga uttryckssätt, inget som har med barn-
pornografi att göra kommer efter detta att ha något
som helst stöd i grundlagen.
Ett principgenombrott - ja, det är det, och en in-
skränkning i tryck- och yttrandefriheten - ja, det är
det. Men i avvägningen mellan fördelarna, riskerna
och nackdelarna med det radikala greppet fann också
utskottet att fördelarna övervägde.
Fru talman! Jag skall i mitt inlägg begränsa mig
till att kommentera två ställningstaganden i utskottets
betänkande.
Det första gäller den s.k. risken för en spridnings-
effekt eller smittorisken, som utgör ett stort nummer i
såväl Moderaternas som i Folkpartiets reservation. Vi
har hört att ungefär så här menar man: Ajabaja! Kan
man undanta ett område från grundlagsskyddet i
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsförord-
ningen i dag, så kan man också undanta andra områ-
den i morgon om vindarna blåser dithän.
På den punkten har utskottet formulerat sig extra
tydligt och utförligt. Vi har i motivtexten argumente-
rat så, att inte någon borde kunna åberopa eller läsa in
något prejudikat. Vi säger att barnpornografi är något
säreget och unikt just därför att det rör sig om barn.
Fru talman! Den andra och sista frågan som jag
vill kommentera gäller det s.k. försvarlighetsrekvisi-
tet. Frågan har fått en del uppmärksamhet, eftersom
utskottet i enighet gjorde en justering av det något
snävare rekvisit som propositionen föreslår.
Utskottet delar regeringens bedömning att det
finns behov av ett visst begränsat straffritt område. I
debatten har också de flesta utgått ifrån att ett straffritt
område skall utformas så, att seriös och sund opini-
onsbildning mot barnpornografi inte stryps. Det be-
hövs även i framtiden en kamp där många engagerar
sig mot barnpornografi, dess förekomst och dess
spridning.
Det försvarlighetsrekvisit som KU föreslår säger
att ansvar inte skall dömas om en gärning med hänsyn
till omständigheterna är försvarlig. Det är syftet med
befattningen som skall vara bestämmande om ifall det
är försvarligt. Det blir förstås inte fritt fram, vare sig
för journalister, forskare eller organisationer, att be-
fatta sig med barnpornografi. Det ställs krav på var
och en också i de seriösa undantagssituationerna.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 20 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Barbro Hietala Nordlund säger i sitt
anförande att det är synd och skam att riksdagen i dag
inte är överens om den lagtekniska modell som hon
själv förespråkar. Jag tycker att det är starka ord när
det gäller en fråga där ju alla i konstitutionsutskottet
har försökt att hitta lösningar på problemet men där
personer har stannat vid olika lösningar.
Den lösning som Barbro Hietala Nordlund har fö-
reslagit innebär ett viktigt och stort principgenom-
brott. Den barnpornografiutredning som verkade
under ett par års tid är väl rimligen det forum där
politiker har haft haft mest tid på sig att undersöka
läget, att diskutera med varandra om vilken lösning
som är bäst och vilka nackdelar och fördelar olika
lösningar har landade ju på en annan lösning - den
som enligt Barbro Hietala Nordlund är synd och
skam. T.o.m. hälften av Barbro Hietala Nordlunds
partivänner landade på denna lösning. Är det synd
och skam att också de intog den ståndpunkten?
Sedan gäller det smittorisken. Jag hade hoppats att
vi här i dag skulle kunna få en bred enighet om att
försöka få denna så liten som möjligt. Jag berörde det
i mitt inledningsanförande. Men det är klart att det
som är gjort är gjort. Det kan också åberopas. Det
kommer säkert att åberopas på samma vis som det i
debatten inför det här förslaget har åberopats att något
så helt annorlunda som tobaksreklamen befinner sig
utanför grundlagsregleringen. På samma vis har
dessutom remissinstanser nu pekat på att man kanske
ändå borde ta upp det här med olaga våldsskildring
också.
Det vi har varit överens om i KU har ju varit att
bygga de här murarna så högt som möjligt. Jag upp-
skattar att vi har gjort det. Men man kan inte bortse
från att riskerna finns.

Anf. 21 BARBRO HIETALA
NORDLUND (s) replik:
Herr talman! Det som jag vill beteckna som synd
och skam handlar framför allt om att det tycks och
verkar vara som förgjort att den här riksdagen skall
kunna gå i enad front i kampen mot barnpornografin.
Vilket förslag i vilken process som helst som presen-
teras så är det just Moderaterna och Folkpartiet som
reser hinder, som söker felen. I varje sammanhang har
det varit så. Det är det jag framför allt beklagar. Det
borde finnas ett engagemang, ett intresse, som gör att
Sveriges riksdag skulle kunna vara enig någon gång i
denna fråga.

Anf. 22 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Det finns ett engagemang. Det har
jag uppfattat hos samtliga i exempelvis konstitutions-
utskottet på den här punkten. Men jag upprepar min
fråga med tanke på det som Barbro Hietala Nordlund
nu säger. Det gäller de två partivänner till Barbro
Hietala Nordlund som landade på samma lösning som
i dag Moderaterna och delar av Folkpartiet föresprå-
kar: Inkluderas de också i beskrivningen synd och
skam bara för att de inte har landat på samma lagtek-
niska lösning som Barbro Hietala Nordlund har gjort?

Anf. 23 BARBRO HIETALA
NORDLUND (s) replik:
Herr talman! Mitt uttalande om den synd och
skam jag tycker att det är handlar inte om att man
resonerar om olika tekniska lösningar. Det handlar om
att man faktiskt utifrån det ställningstagande som
Moderaterna och delar av Folkpartiet gör och marke-
rar här i kammaren också markerar hinder för en
lösning.
Förra gången lyckades Moderaterna och Folkpar-
tiet blockera grundlagsändringsfrågan totalt och hejda
förloppet i den här processen. I dag har man på olika
sätt verkat för att också sätta stopp för den här allde-
les nödvändiga och av opinionen stödda utvecklingen.
Det har tagit lång tid i vårt land att komma dit där vi
är i dag. Det är märkligt, tycker jag, att hinder alltid
söks utifrån tekniska argument.

Anf. 24 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Jag får bli litet historisk. Jag berätta-
de om hur utvecklingen av barnpornografifrågan har
varit fram till att den borgerliga regeringen tillträdde
1991. Jag kan inte se att Socialdemokraterna har en så
stark och bra historisk tradition när det gäller den här
frågan.
Så måste jag fråga Barbro Hietala Nordlund: Hade
det varit bra om förslaget från 1994 hade vunnit laga
kraft? Var det ett bra förslag för barnen?
Barbro Hietala Nordlund sade med emfas att vi nu
beslutar om ett heltäckande förbud mot all befattning
med barnpornografi. Tio minuter senare berättade hon
om försvarlighetsrekvisitet och om de möjligheter
som finns för seriösa opinionsbildare att inneha barn-
pornografi. Det är inte det gamla förslaget, jag talar
alltså om regeringens proposition, om ett heltäckande
förbud som gäller i dag, Barbro Hietala Nordlund.
Då undrar jag: På vilket sätt är det här förslaget
bättre för barnen? På vilket sätt är det bättre om sam-
ma försvarlighetsrekvisit ligger i grundlagen i stället
för att det, som nu föreslås, kommer att ligga i brotts-
balken? På vilket sätt blir det bättre för barnen?
Det är alltså två frågor: Hade förslaget 1994 varit
bra? Och är det bättre att utdefiniera försvarlighets-
rekvisitet?

Anf. 25 BARBRO HIETALA
NORDLUND (s) replik:
Herr talman! Jag anför inte att förslaget från 1994
skulle vara bättre. Det är faktiskt så att det förslag
som ligger i dag är det bästa vi har sett hittills. Därför
biträder jag det.
Inger René upprepar sin fråga till samtliga som
har hållit anförande i dag. Hon har fått svar från två
tidigare talare. Jag förstår att Inger René inte har klart
för sig att när man nu väljer att göra den här utdefini-
eringen är det för att man vill ha ett heltäckande för-
bud. Det har vi inte i dag.
Det som händer nu är att i princip all befattning
blir kriminaliserad. Det kommer i framtiden att omfat-
ta handlingar som skildrar det här och spridning av
dessa. Men det gäller i framtiden också överlåtelse,
upplåtelse, förevisning eller att man på annat sätt gör
barnpornografibilder tillgängliga. Det gäller den som
förvärvar eller bjuder ut en barnpornografibild, för-
medlar kontakter mellan köpare och säljare av barn-
pornografibilder eller vidtar någon annan liknande
åtgärd.
Det är alltså en rejäl utvidgning som sker i dag,
och det handlar i den frågan inte ett dugg om var
försvarlighetsrekvisitet hör hemma.

Anf. 26 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Jag blev inte mycket klokare. Det är
klart att de här sakerna skyddas. Men det ligger nu i
brottsbalken. Är det bättre än om det ligger i grundla-
gen? I grundlagen finns meddelarskyddet och censur-
förbudet. Men det gör det inte i brottsbalken. Vad är
vitsen för barn med att det försvinner? Det var min
ena fråga.
Sedan undrar jag: Om det var bra att inte förslaget
1994 gick igenom så skall väl Barbro Hietala Nord-
lund tacka oss som bromsade detta förslag? Det hade
inte varit bättre för barnen.
Till sist vill jag ta upp en annan fråga. Smittoris-
ken är ett stort nummer i Moderaternas och halva
Folkpartiets diskussioner. Ja, det är det. Men det är
det också i regeringens proposition. Det är ett stort
nummer för att det är en svår fråga. Jag tycker att det
är viktigt att effekterna observeras när det gäller
smittorisken så att man med alla till buds stående
medel kan förhindra den. Där hoppas jag att vi är
överens.

Anf. 27 BARBRO HIETALA
NORDLUND (s) replik:
Herr talman! I den sistnämnda frågan är vi överens
i den meningen att vi - precis som i propositionen, i
utfrågningen och i konstitutionsutskottets betänkande
- har väl motiverat, diskuterat, analyserat och genom-
lyst det här. Där är vi överens. Vi tycker också att vi
har funnit en bra skrivning i konstitutionsutskottets
betänkande.
Jag upprepar igen, eftersom det verkar vara svårt
för Inger René att riktigt ta in detta argument, att det
är en rejäl utvidgning av det kriminaliserade området
som sker. Det är klart att det är bra för barnen!

Anf. 28 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Centerpartiet har länge arbetat för en
heltäckande lagstiftning som skulle förbjuda all barn-
pornografi, också innehav. Senast i den allmänna
motionstiden hade vi flera motioner i frågan. En par-
timotion med Olof Johansson som första namn före-
slog kriminalisering. En motion av Sivert Carlsson
och Agne Hansson ville ha en snar, effektiv, klar och
heltäckande lagstiftning som kriminaliserar även
innehav av barnpornografi. En motion av Ingbritt
Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin yrka-
de på just det som blivit regeringens förslag, nämligen
att barnpornografin skall lyftas ut ur grundlagsskyd-
det.
Det riksdagen nu föreslås ta ställning till är en
grundlagsändring som kommer att bekräftas eller
avslås av den riksdag som väljs den 20 september i år.
En ny 10 § i tryckfrihetsförordningen och en 13 § i
yttrandefrihetsgrundlagen anger att dessa grundlagar
inte är tillämpliga på skildring av barn i pornografisk
bild. Vi inom Centerpartiet är nöjda med de förslag
som regeringen lagt fram i denna proposition.
Konstitutionsutskottet har emellertid lyssnat på
Moderaternas, Folkpartiets och Vänsterpartiets argu-
mentation och enhälligt beslutat föreslå riksdagen att
ändra i regeringens lagförslag, 16 kap. 10 a §, så att
det skall vara tillåtet att befatta sig med barnporno-
grafi om syftet är försvarligt, nämligen att avslöja och
hindra innehav och spridning av barnpornografi. Vi
tycker att det är viktigt att det inte bara är myndighe-
ter som kan bekämpa sexuella övergrepp på barn. Jag
anser att detta gör lagen bättre. Det är vi alltså eniga
om i konstitutionsutskottet.
Om det skulle visa sig att detta s.k. försvarlighets-
rekvisit missbrukas, kan riksdagen genast skärpa
brottsbalken med ett enda beslut. Detta är kanske
svaret till Inger René, som ofta har frågat vad skillna-
den är om detta finns i brottsbalken eller i grundlagen.
Vi vet att man inte lätt kan ändra en grundlag. En
ändring i brottsbalken är däremot lätt att göra om det
visar sig att försvarlighetsrekvisitet släpper fram det
som vi inte önskar. Då kan man göra en skärpning.
Till skillnad från många beslut som vi fattar i den-
na kammare nu för tiden är detta beslut inte oåterkal-
leligt. Det går lätt att ändra om det behövs. Men så är
det verkligen inte alltid längre i denna kammare.
Sedan Sverige anslöts till EU fattar riksdagen åtskilli-
ga beslut som vi inte själva kan ändra, även om vi
märker att de blev katastrofala. Ni får förlåta mig att
jag tar varje tillfälle i akt att beklaga att Sverige mer
och mer ger upp sin självbestämmanderätt genom att
successivt anpassa sig till allt som EU hittar på.
Jag skall återgå till den fråga som vi diskuterar i
dag. Att ta bort grundlagsskyddet är ett mycket kraft-
fullt instrument för att stoppa barnpornografin. Mode-
raterna och Folkpartiet motsätter sig detta. Men om
deras förslag skulle gå igenom i dag händer ingenting
under långt tid. De har nämligen inga färdiga förslag
som vi kan fatta beslut om i dag som kan göra inne-
hav av barnpornografi olagligt.
Det har också framgått av debatten att ingen vill
anta det vilande grundlagsförslaget som ligger på vårt
bord.
Centern har två reservationer i detta betänkande i
vilka vi även tar upp andra frågor än förbud mot inne-
hav av barnpornografi. Det gäller hets mot folkgrupp,
och det gäller våld i TV och video.
I reservation 17 talar vi om preskriptionstiden för
tryck- och yttrandefrihetsbrott vid hets mot folkgrupp.
Ofta hinner domstolarna inte med ett mål i tid, t.ex.
om nazistisk och rasistisk musik som hetsar mot folk-
grupper. Inte heller klara brott kan beivras därför att
preskriptionstiden är för kort. Vi anser att centermo-
tionen K332 av Ingbritt Irhammar och Marianne An-
dersson bör bifallas. I den motionen sägs att preskrip-
tionstiden för tryckfrihetsbrott bör förlängas och att
dessa brott skall prioriteras.
Folkpartiet skriver i sin reservation 16 att man vill
ha en parlamentarisk utredning som överväger att
korta preskriptionstiden. Våra reservationer ligger så
nära varandras att jag utgår från att vi utgör varandras
andrahandsalternativ.
Det står alltmer klart att det våld som sprids i våra
vardagsrum genom TV och video allvarligt kan skada
barns och ungdomars verklighetsuppfattning. De kan
ju få för sig att våld är det enda sättet att lösa konflik-
ter. De lär sig fruktansvärda stridsmetoder och kan
missledas att tro att de inte är så farliga. På film klarar
sig ju offret nästan alltid, också från slag som skulle
ha varit dödande i verkligheten. Inte minst rapporter
om polisanmälningar mot småbarn i skolan bör få oss
att förstå att något måste göras i denna fråga.
Centerpartiet har under lång tid arbetat för att
samhället skall finna kraftfulla medel för att stoppa
detta elände. Bl.a. har vi hävdat att videogram bör
förhandsgranskas. Nu har Inger Davidson från Krist-
demokraterna och även ledamöter från Centerpartiet
motionerat om detta stora problem. Jag har i reserva-
tion 24 föreslagit att Sverige skall verka för gemen-
samma internationella regler som begränsar utbudet
av grovt underhållningsvåld. Nu för tiden kan man ju
inte stoppa sådant på TV om det kommer från andra
länder. Därför måste man arbeta internationellt.
Herr talman! När det gäller förbud mot barnpor-
nografi yrkar jag bifall på varje punkt i utskottets
hemställan. Jag yrkar också bifall till reservationerna
17 och 24.

Anf. 29 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Det måste föreligga något missförs-
tånd från Birgitta Hambraeus sida. I våra reservatio-
ner, i diskussionerna och även i mitt anförande här
framgår att vi stöder Barnpornografiutredningens
förslag.
Jag skall också nämna en del som vi ännu inte har
talat om i dag. I en motion framför vi att vi också vill
ha tillräckliga resurser till polis och rättsväsende. Vi
vill ha ett förverkande av vinning när det gäller effek-
terna av barnpornografi. Vi vill också, precis som
framgår av Barnpornografiutredningens förslag, ha en
internationell databank för att kunna hjälpa till också i
det internationella polisarbete som enligt vår mening i
större utsträckning borde föreligga för att man skall
komma åt och hjälpa inte bara svenska barn utan även
barn från andra länder som förekommer bl.a. på vi-
deofilmer. Men vi har ett förslag, Birgitta Hambraeus.

Anf. 30 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) re-
plik:
Herr talman! Låt mig först notera att Inger René
tydligen är nöjd med svaret som jag gav henne om att
det är viktigt att försvarlighetsrekvisitet inte längre
finns i grundlagen utan i brottsbalken som enkelt kan
ändras.
Inger René vet lika väl som jag att om riksdagen
nu skulle bifalla en reservation från Moderaterna,
måste ärendet gå tillbaka till regeringen, och rege-
ringen måste utarbeta en ny proposition. Men det
finns alltså inget förslag färdigt som vi i dag kan fatta
beslut om och som direkt verkställs.

Anf. 31 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Det är riktigt, men det beror ju på
regeringens saktfärdighet och önskan att välja en
annan väg än den som vi och Barnpornografiutred-
ningens majoritet ville välja.
Jag observerade att Birgitta Hambraeus gav en
förklaring till att hon tycker att det är bättre att för-
svarlighetsrekvisitet ligger i brottsbalken än i grund-
lagen. Ser Birgitta Hambraeus inga problem i att t.ex.
meddelarskyddet försvinner och att censuren uppstår?
Kommer medierna verkligen att få de tips och den
information som de behöver för att verka när det
gäller denna mycket svåra fråga?

Anf. 32 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) re-
plik:
Herr talman! Om jag inte hade varit övertygad om
att vi förbättrar lagen på detta sätt hade jag inte gått
med på detta. Vi ger en större möjlighet i försvarlig-
hetsrekvisitet till visst innehav av barnpornografiskt
material om syftet är att motarbeta barnpornografi.
Jag kan inte ställa mig bakom ett förslag om att ha
kvar detta i grundlagen.
Inger René har indirekt bekräftat att vi, om era re-
servationer skulle bifallas, i dag inte skulle kunna
fatta ett beslut som sedan omedelbart verkställs. Ni
hade kunnat utarbeta detta lagförslag på ett sådant sätt
att riksdagen hade haft ett riktigt lagförslag att rösta
på. Om era reservationer skulle bifallas fördröjs den-
na oerhört viktiga fråga ytterligare, och det skulle
fortfarande vara tillåtet att inneha barnpornografi. Jag
anser att detta är brådskande och viktigt. Vi har
egentligen hållit på alldeles för länge med denna
fråga. Nu har vi fått ett förslag som fungerar, och jag
är glad att kunna yrka bifall till hemställan i konstitu-
tionsutskottets betänkande.

Anf. 33 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Just Birgitta Hambraeus försvar för
denna bestämmelse om att journalister, barnrättsor-
ganisationer och forskare skall kunna arbeta mot
barnpornografi i framtiden och inte bara polisväsen-
det gör mig litet betänksam, eftersom försvaret är att
man mycket snabbt kan ta bort den.
Jag har i mitt inledningsanförande poängterat
vikten av att utskottet har kunnat bli överens på denna
punkt, att se till att man får ett bättre rekvisit än det
som regeringen hade tänkt sig och som var mycket
snävt. Men jag blir inte glad över att höra Birgitta
Hambraeus motivering till sin ståndpunkt att ställa sig
bakom det.
Herr talman! Jag begärde egentligen ordet när jag
hörde Birgitta Hambraeus tala om att vi i och med det
beslut som sannolikt kommer att fattas skulle få ett
kraftfullt instrument för att bekämpa barnpornografin.
Jag skulle gärna vilja höra Birgitta Hambraeus ut-
veckla på vilket sätt detta kommer att ske. Ett stort
problem med dagens diskussion är ju att detta för-
modligen inte är ett kraftfullt instrument utan att det
har stora nackdelar.
Vi i Folkpartiet liberalerna har i en partimotion,
som vi alla i riksdagsgruppen står bakom, tagit upp en
mängd åtgärder utanför detta grundlagsområde som
handlar om hur man skall bekämpa barnpornografin i
verkligheten. Ett bifall till alla de förslag som finns
uppräknade i våra motioner med anledning av ärendet
i dag skulle verkligen kunna vara något kraftfullt.

Anf. 34 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) re-
plik:
Herr talman! Jag undrar om konstitutionsutskottets
ordförande och jag ändå inte är överens om att det
behövs en lagskärpning om vi skulle märka att för-
svarlighetsrekvisitet gör att t.ex. journalister börjar
sälja lösnummer och publicera barnpornografiska
bilder - att möjligheten till innehav missbrukas och
att syftet på något sätt inte slår igenom. En överväldi-
gande majoritet i vårt land vill inte att det skall finnas
någon som helst möjlighet att inneha barnpornogra-
fibilder. När syftet är att öppna just för att bekämpa
barnpornografin är det väldigt restriktivt. Jag undrar
alltså om vi ändå inte faktiskt är överens om att lagen
måste skärpas om detta skulle missbrukas.
Jag vidhåller fortfarande att det är fråga om ett
kraftfullt instrument, och det tycker jag nog att debat-
ten här i dag har visat. Annars hade ni väl inte varit så
oerhört engagerade i att försöka motarbeta detta där-
för att ni anser att det i det här fallet är så farligt med
en grundlagsändring.
Jag är övertygad om att det också finns andra för-
slag från olika partier som man i en framtid kan ut-
veckla och använda sig av, om det skulle behövas
ytterligare åtgärder.
För dagen är jag emellertid oerhört glad över att vi
genom att ta bort möjligheten till grundlagsskydd för
sådana här vidrigheter fattar ett beslut som omedel-
bart kommer att vara kraftfullt när det gäller att stop-
pa den här företeelsen.

Anf. 35 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag tyckte mig finna två allvarliga
missuppfattningar i Birgitta Hambraeus inlägg. De rör
saker som, förmodar jag, har lett Birgitta Hambraeus
och Centerpartiet till att ställa sig bakom förslaget
här. Det gör det hela extra bekymmersamt.
Dels gäller det försvarlighetsrekvisitet. Birgitta
Hambraeus oroar sig för att det eventuellt blir så att
tidningar vill sälja lösnummer och ger därmed in-
trycket att det handlar om att detta skulle vara tillåtet.
Men detta är ett yttrande- och tryckfrihetsbrott sedan
1980 i vårt land. Det är alltså inte tillåtet. Det intres-
santa är att den lagstiftningen, herr talman, tycks ha
varit utomordentligt effektiv. Ingen har ju hittat några
dokument framställda i vårt land i tryckt skrift sedan
1980. Vilka andra brott finns det i vårt land? Under
18 års tid har man ju inte hittat några fall. Birgitta
Hambraeus behöver alltså inte oroa sig för att det här
bättre försvarlighetsrekvisitetet leder till att man
kommer att sälja lösnummer. Det har, som sagt, ingen
gjort på 18 år. Varför skulle man börja med det just i
morgon?
Dels gäller det detta med kraftfullt instrument. Det
är väl ändå ett ganska svagt argument att säga att
instrumentet är kraftfullt om det består i att det finns
motståndare till det här instrumentet som ifrågasätter
om det är kraftfullt. Vi är emot det. Vi tror inte att det
är kraftfullt. Vidare tror vi att det innebär betydande
nackdelar för den svenska grundlagen. Lagrådet talar
om det första fullständiga genombrottet av den i
praktiken månghundraåriga tryckfrihetsprincipen. Det
kan alltså inte anföras som ett belägg för att förslaget
är bra att det finns människor som är emot möjlighe-
ten till innehav av barnpornografibilder.

Anf. 36 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) re-
plik:
Herr talman! Vi behöver alltså inte oroa oss för att
det utökade försvarlighetsrekvisit som vi enhälligt
kommer att besluta om skall leda till problem. Således
kan vi vara lugna på den punkten och behöver alltså
inte diskutera den saken så mycket. Jag vet dock att
det fortfarande finns människor i Sverige som är för-
tvivlade över att ett sådant här försvarlighetsrekvisit
förs in.
Vi på Dalabänken har fått ett brev från en Or-
sakvinna som tycker att det är förfärligt att vi öppnar
för den här möjligheten. Som ett svar med anledning
av den oron vill jag säga följande: Skulle det visa sig
att detta försvarlighetskrekvisitet faktiskt, mot kam-
marens förmodan, skulle leda till missbruk och till att
innehav försvaras som inte har rätta syftet, har vi
möjlighet att ändra detta. Det är i alla fall en styrka att
det nu blir en övergång från grundlagsskydd till
brottsbalken.

Anf. 37 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Herr talman! I den grundlagsproposition som riks-
dagen nu har att behandla tas flera viktiga frågor upp.
Men det är två förslag som är särskilt betydelsefulla.
Först är det fråga om en översyn och en moderni-
sering av vår nyaste grundlag, yttrandefrihetsgrundla-
gen. Denna grundlag skall anpassas till det nya, breda
medieutbudet. Det här är viktigt för att ge även de nya
medierna det särskilda grundlagsskydd som vi sedan
länge anser att yttranden som förmedlas genom den
här typen av medier skall ha.
Exempelvis innebär förslaget att även böcker som
endast ges ut i form av t.ex. en cd-romskiva skall
omfattas av grundlagsskydd. Vidare förtydligas såväl
tryckfrihetsförordningen som yttrandefrihetsgrundla-
gen för att underlätta tillämpningen och förståelsen av
dessa grundlagar.
Den andra centrala frågan är självfallet barnpor-
nografin. Äntligen finns det förutsättningar för att
åstadkomma ett heltäckande förbud mot all befattning
med barnpornografi. Resan hit har varit lång men nu
har vi till slut nått den punkt där vi kan säga oss att
frågan om innehavskriminalisering av barnpornogra-
fiska bilder har fått sin lösning.
Med regeringens förslag kommer fr.o.m. årsskiftet
ett i princip heltäckande förbud mot all befattning
med barnpornografiska bilder att gälla. Nu kan vi
lägga juridiken bakom oss och på allvar arbeta med
det som är det väsentligaste, nämligen att minska
riskerna för att barn kränks och utnyttjas sexuellt av
vuxna.
Herr talman! För många i vårt land har det varit
svårt att acceptera att lagstiftningen har dröjt så länge.
Jag kan bara instämma i det. När det i början av 90-
talet blev tydligt att sexuella övergrepp mot barn inte
är en marginell företeelse utan ett växande globalt
problem och att pornografin spelar en central roll,
även den med globala dimensioner, borde naturligtvis
ett intensivt lagstiftningsarbete ha påbörjats. Ett ge-
nomarbetat förslag borde redan då ha tagits fram men
det tog alltför lång tid innan arbetet med att ta fram ett
förslag om kriminalisering av innehav av barnporno-
grafi kom i gång.
Det förslag som till slut kom fram var inte till-
räckligt genomarbetat. Skälet till det är dessvärre den
borgerliga regeringens motstånd mot att över huvud
taget utreda frågan. Vi har tappat värdefull tid, och
det har varit svårt att förklara varför för svenska fol-
ket.
För den som inte är väl insatt i den tryck- och ytt-
randefrihetsrättsliga juridiken har det varit obegripligt
hur grundlagarna kunnat stå i vägen för det som är ett
högst befogat krav, nämligen att allt som kan göras
för att stoppa den avskyvärda hanteringen med barn-
pornografi också görs. Grundlagarna får inte fjärma
sig från det som flertalet människors rättsmedvetande
kräver. Det får inte vara så att grundlagarna framstår
som att de hindrar självklara insatser mot kriminalitet
eller fullständigt förkastliga beteenden. En sådan
utveckling är farlig. Den riskerar att undergräva legi-
timiteten inte bara för det tryck- och yttrandefrihets-
rättsliga systemet utan för hela vårt konstitutionella
system. Det är därför som det är så fel att, som en del
gör, diskutera frågan om innehavskriminalisering
utifrån grundförutsättningen att ingenting får göras
som inkräktar på den tryck- och yttrandefrihetsrättsli-
ga regleringen.
Det har här sagts att alla riksdagspartier är ense
om att innehav av barnpornografiska bilder skall vara
förbjudet men att det råder oenighet om valet av lag-
teknisk metod. Det är dessvärre icke sant.
Det förslag som Moderaterna vill genomföra i
form av den s.k. stencilregeln slår ju bara mot filmer
och innebär att endast sådana barnpornografiska fil-
mer som saknar uppgift om vem som har framställt
dem kan bli straffbara att inneha. Varken innehav av
filmer som har sådana uppgifter eller innehav av t.ex.
tryckta skrifter med barnpornografiska bilder kan
straffas med det förslaget. Detta är för mig helt oac-
ceptabelt. Som jag ser detta innebär varje förslag som
inte är heltäckande inget egentligt förbud.
Kan man verkligen säga att man är för en innehav-
skriminalisering av barnpornografiska bilder när det
man föreslår är att bara vissa sorters bilder skall för-
bjudas, medan andra skall vara undantagna?
Med det moderata förslaget kommer det t.ex. att
vara tillåtet att inneha barnpornografiska tidningar.
Jag tycker att det här är värt att reflektera över ett
ögonblick. Enligt moderaterna och Bo Könberg skall
det vara tillåtet att inneha barnpornografiska tidningar
i Sverige.
Herr talman! Barnpornografi förtjänar inte rätts-
skydd. Regeringens förslag innebär därför att all be-
fattning med barnpornografiska bilder förbjuds, in-
klusive innehav.
För att göra innehavskriminaliseringen möjlig
flyttas barnpornografibrottet ut från tryckfrihetsför-
ordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämp-
ningsområden, och alla bestämmelser i grundlagarna
som rör barnpornografi upphävs. På så sätt utesluts all
tillämpning av grundlagarna när det gäller barnporno-
grafiska bilder, dvs. "grundlagsskyddet" upphör helt
för sådana bilder. Regler om barnpornografi kommer
att finnas uteslutande i vanlig lag, dvs. i brottsbalken.
Det innebär att framställningsteknik och distributions-
form inte längre kommer att ha betydelse för straff-
barheten, utan förbudet kommer att träffa alla sorters
bilder.
Inger René undrade varför det inte vore bättre att
den nödvändiga ventil som finns i regeringens förslag
och som konstitutionsutskottet valt att kalla försvar-
lighetsrekvisitet skulle få finnas i grundlagarna i stäl-
let för i brottsbalken. Svaret är enkelt, Inger René:
Om grundlagsskyddet skall finnas kvar, som Inger
René vill, blir det bara vissa innehav av barnporno-
grafi som blir kriminaliserade. Det blir inget heltäck-
ande förbud mot innehav av barnpornografi.
Herr talman! Den nackdel som är förknippad med
utflyttningen av barnpornografin är risken för det man
kallar smittoeffekter, dvs. risken att barnpornografin
kan tjäna som exempel för en utflyttning av andra
misshagliga yttranden, som t.ex. våldspornografi. När
det gäller risken för det vill jag, i likhet med många
andra här i dag, bara säga att barnpornografibrottet
skiljer sig från övriga tryck- och yttrandefrihetsbrott,
eftersom barnpornografiska bilder i de flesta fall kan
antas dokumentera verkliga övergrepp på barn och
alltså regelmässigt innebär en kränkning av barnet.
För mig är det självklart att de skäl som ligger bakom
en utflyttning av barnpornografin - skyddet av barnen
- inte kan motivera en utflyttning av andra yttranden.
Jag kan inte förstå hur man kan hävda att en lös-
ning som innebär att man laborerar med vissa undan-
tag för barnpornografin inom grundlagarna skulle
bättre skydda dessa lagar mot ingrepp. Risken för
smittoeffekter är däremot uppenbar, om man öppnar
för olika behandling av olika slags yttranden inom
grundlagarnas tillämpningsområden. En sådan lösning
vore verkligen att öppna dörren för ingrepp i det
grundlagsskyddade området.
Inte heller kan jag acceptera lösningen att avstå
från en kriminalisering av innehav av grundlagsskyd-
dat material med argumentet att skyddet - rent all-
mänt - för tryck- och yttrandefriheten skall tillåtas att
väga över. Det man gör då är att sätta principer fram-
för intresset av att åstadkomma ett fullgott skydd för
barnen. Men barnen kan naturligtvis inte få komma i
andra hand. Deras intresse måste komma i första
rummet.
Moderaternas och Bo Könbergs huvudsakliga ar-
gument för att innehav av viss barnpornografi skall
vara tillåtet är att opinionsbildningen mot barnporno-
grafi annars försvåras. Det är inget trovärdigt argu-
ment. Eventuella negativa effekter av t.ex. att medde-
larskyddet i viss mån försvinner innebär att pressen
möjligtvis går miste om visst material, nämligen så-
dant som överlämnas av någon vars eget innehav är
straffbart. Meddelarskyddet när det gäller uppgifter
om barnpornografi, tips av olika slag, har även i fort-
sättningen meddelarskydd.
Herr talman! Det finns en mycket stark opinion i
vårt land i den här frågan. Den opinionen kräver att vi
skall göra allt vad som står i vår makt för att bekämpa
den avskyvärda barnpornografin. Det är ett krav som
jag tycker är helt befogat. Det är ett krav som rege-
ringens förslag uppfyller.
Jag och det svenska folket hade önskat att Sveri-
ges riksdag i total enighet hade ställt sig i spetsen för
en kamp mot det sexuella utnyttjandet av barn och av
barnpornografi. Jag beklagar att vi inte har kunnat bli
eniga om det.

I detta anförande instämde Margareta Israelsson,
Göran Magnusson, Axel Andersson, Helena Frisk,
Barbro Hietala Nordlund och Birthe Sörestedt
(samtliga s).

Anf. 38 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag instämmer inte i det anförande
som hölls. Det finns i själva verket väldigt mycket i
det som vore väl värt att kommentera. Jag skall försö-
ka fatta mig kort på några centrala punkter.
Till att börja med försöker justitieministern för-
svara att det inte skett så mycket på barnpornografins
område på hennes tid genom att angripa den borgerli-
ga regeringen. Det är sådant som vi många andra
gånger i andra sammanhang fått höra i den här kam-
maren. Om det hade varit så lätt att plocka fram ett
förslag, kanske justitieministern vill informera kam-
maren hur hon ser på följande faktum. Man har tillsatt
ett antal politiker från samtliga politiska partier att
intensivt och under lång tid ägna sig åt att komma
fram till en lösning, men justitieministern förkastar i
dag förslaget från utredningsmajoriteten, inkluderan-
de hälften av hennes egna partivänner i utredningen.
Detta antyder möjligen att det finns en del problem i
frågan.
Justitieministern för vidare ett resonemang om att
det är viktigt att grundlagarna överensstämmer med
medborgarnas uppfattning. Självklart! I en mening är
det alldeles självklart, eftersom det ju är medborgarna
som väljer riksdagen, som i sin tur stiftar grundlag.
Men jag tycker också att det är sant i den mening som
justitieministern är inne på, dvs. att de former som vi
tillämpar bör kännas tillfredsställande för medborgar-
na.
Detta betyder dock inte, herr talman, att politiker
varenda gång det blåser skall anpassa sig till opinio-
nen. Det kan betyda att politiker tar på sig den tunga
uppgiften att tala om varför man kanske under de-
cennier eller sekler har kommit fram till en viss lös-
ning och att det kan finnas poänger i denna. Den
uppgiften har jusitieministern inte tagit på sig.
Det är vidare sant, som justitieministern säger, att
innehavsförbudet enligt den modell som moderaterna,
jag själv och flera av mina partivänner är inne på är
en lösning som träffar det som finns, inte allting.
Frågan är vad det är för fel med att skräddarsy lös-
ningar så att de gör minsta möjliga skada på våra
grundlagar, en ståndpunkt som likaledes intogs av
hälften av hennes partivänner i utredningen.

Anf. 39 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Herr talman! Jag har aldrig hävdat att det var lätt
att ta fram det här förslaget till lagstiftning. Tvärtom
har det varit en svår uppgift, och det avspeglar sig
naturligtvis också i det betänkande som utredningen
lade fram, med olika uppfattningar både i stora frågor
och i detaljer.
Men vad jag kritiserar är att när debatten kom i
gång och svenska folket blev engagerat i frågan om
sexuella övergrepp mot barn, särskilt frågan om barn-
pornografi, vidtogs ingen åtgärd från regeringens sida.
Trots påtryckningar, även här i riksdagen, motsatte
sig regeringen tvärtom att starta en utredning. Det är
det som jag reagerar mot, inte mot att det tar tid och
är svårt att få fram förslag.
Bo Könberg tycker dessutom att det är politikers
uppgift att inte alltid följa tillfälliga opinioner, inte
följa hur vinden blåser. Jag delar helt den uppfatt-
ningen. Jag befinner mig praktiskt taget dagligen i den
situationen att jag måste försöka förklara varför la-
garna ser ut på ett visst sätt och varför det i längden är
bäst att de är på det sättet - mot tillfälliga opinioner,
ofta grundade i en otillfredsställande kunskap både
om verkligheten och om hur lagstiftningen fungerar.
Ibland kan det handla om att det inte är fel på la-
gen utan att det är tillämpningen som inte fungerar.
Då får man i stället satsa på att förbättra de rättsvår-
dande myndigheternas möjligheter att tillämpa lagen
på ett bra sätt. Det är en viktig uppgift för politiker,
men detta får inte innebära att vi politiker, som repre-
senterar svenska folket i den lagstiftande församling-
en, inte lyssnar på folket när en bred och genomtänkt
opinion går i en viss riktning. Vilken betydelse har
annars folkets uppfattning för politiken?
Bo Könberg försvarar alternativet att i stället tän-
ka sig att gå in och göra särregleringar inom ramen
för grundlagarna. Det var en av de frågor som både
utredningen som arbetade med frågan och vi i depar-
tementet har ägnat oss åt. Jag har blivit övertygad om
att det hade varit att öppna dörrarna för att laga efter
läglighet och tro att det är lätt att ändra i grundlagarna
och göra undantag. Jag anser det oacceptabelt.

Anf. 40 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag har viss förståelse för att justi-
tieministern fick tidsbrist i sin replik. Jag har det själv
i de korta replikerna i de stora tunga frågorna. Det är
alldeles utmärkt om justitieministern använder tid till
att förklara för oss alla - lagstiftare och svenska folket
- de olika komplikationer som kan finnas med olika
lagar. Det är synd att hon inte har valt att göra det i
detta ärende.
Jag är också bekymrad över den lätthet med vilken
hon gled över frågan om smittoeffekt. KU har gjort
vad KU har kunnat för att i enighet försöka bygga
murarna så höga som möjligt mot att detta i framtiden
skall användas för inskränkningar på andra håll. Men
det bekymrar mig om landets justitieminister bagatel-
liserar det problemet. Det är något som inte bara jag
och moderaterna i denna kammare utan även många
av de tryckfrihetsrättsliga experterna i vårt land är
mycket bekymrade över.
Vi skall allihop försöka tala om hur unikt det här
är. För det är det ju på ett sätt. Men det är heller inte
unikt att man använder argument från en debatt för att
åstadkomma resultat i en annan. Jag har redan i kam-
maren nämnt det faktum att bland de som har pläderat
för justitieministerns lösning eller liknande lösningar
har man anfört tobaksreklamen som ett exempel, som
ju ligger långt ifrån argumentationsmässigt. På det
viset är det vi gör i dag tyvärr mer likt en del andra
saker som finns kvar inom grundlagsregleringen.
Till sist kom justitieministern in på den mycket
svåra juridiska frågan, tror jag mig våga säga, om att
reglera detta inom eller utom själva lagstiftningen,
dvs.: Skulle man ha kunnat göra någonting åt det här
hållet inom själva lagstiftningen? Här har justitiemi-
nistern och Lagrådet landat på att säga att detta för-
slag är oerhört mycket bättre. Men det är väldigt svårt
att se hur de argumenten ser ut när man som lekman
vill sätta sig in i dem. Vi kanske kan få litet hjälp i
nästa replik.

Anf. 41 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Herr talman! Bo Könberg säger att det är synd att
jag inte försöker förklara komplexiteten i detta lag-
stiftningsarbete. Jag tycker att det är ett egendomligt
påstående mot bakgrund av att merparten av textsi-
dorna i propositionen handlar just om det. Men vanli-
ga människor läser inte propositioner. Därför är det
viktigt att i samtal med människor också förklara
komplexiteten i det hela.
Jag kan försäkra Bo Könberg att under de snart fy-
ra år jag har varit justitieminister är detta en fråga
som jag har haft anledning att diskutera med hundra-
tals, ja tusentals, människor här i landet. De har varit
nyfikna på att veta: Hur är det möjligt att våra grund-
lagar sätter hinder i vägen när det gäller att förhindra
att människor använder sig av barn och barnporno-
grafi.
Jag har ägnat mycket tid till att förklara och för-
svara våra grundlagar och de principer som finns
därbakom. Jag tycker att Bo Könberg skulle ägna sig
mer åt att göra det i stället för att ge människor in-
trycket att detta med barnpornografi är underordnat
några mer övergripande principer som vanligt folk
inte begriper, för det gör de.
När det gäller att jag skulle bagatellisera ingreppet
i grundlagarna vill jag hänvisa till propositionen och
de överväganden som finns där. Där finns ingenting
som visar på att vi skulle se de förändringar vi gör
som bagatellartade och plötsligt flytta ut en del av ett
yttrande utanför. Det är noga övervägt.
Mitt problem är att det huvudsakliga argumentet
som Bo Könberg här och i andra sammanhang har
framfört mot att regeringen föreslår en utflyttning av
regleringen är "smittorisken". Det argumentet väger
inte särskilt tungt mot bakgrund av den särställning
barnpornografin intar med tanke på att den som regel
förutsätter övergrepp på barn.
Det finns ingen parallell till detta. Därför tycker
jag inte att Bo Könberg nog tar på sig ansvaret att
förklara varför detta innebär ett så allvarligt ingrepp i
grundlagarna.

Anf. 42 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Jag förstår att justitieministern har
tidsbrist och kanske inte hinner med allting som hon
skulle vilja säga. Därför vill jag påpeka att med Mo-
deraternas förslag till lösning kan de barnpornografis-
ka filmerna konfiskeras och förverkas. Det ramlade
bort när justitieministern talade om moderata förslag.
När det gäller vad som gjordes eller inte gjordes
under 80-talet var det en allmän opinion mot barnpor-
nografi vid flera tillfällen under 80-talet. Jag minns
löpsedlar där både dåvarande socialministern och
dåvarande justitieministern, som var Laila Freivalds,
sade i rubrikerna: Jag skall ta krafttag mot barnporno-
grafin. Vad blev det av de krafttagen?

Anf. 43 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Herr talman! Det moderata förslaget innebär vis-
serligen att man kan konfiskera och beslagta. Men
man kan inte straffa den som innehar t.ex. barnporno-
grafiska tidningar eller filmer som saknar en utgivare.
Man kan heller inte straffa de som ägnar sig åt en
ganska omfattande handel med barnpornografiskt
material. Både när det gäller import och export skulle
det icke vara straffbart att ägna sig åt det. Det är av-
sevärda, stora områden som moderaterna är beredda
att hålla utanför det straffbara området.
Jag förstår att moderaterna tycker att det enda
sättet att försvara sin egen motsträvighet och avsak-
nad av förmågan att inse frågans allvar under 90-talet
är att hänvisa till att jag inte gjorde mycket mer under
80-talet. Faktum är att jag arbetade med den frågan
med stort allvar. Det vi ägnade oss åt då var i och för
sig att överväga lagändringar. Men vid den tidpunkten
var det ingen som krävde av mig att jag skulle fundera
på att kriminalisera innehav.
Själv hade jag inte - det erkänner jag - fantasi nog
att då inse att det kunde behövas. Det lärde jag mig av
Rädda Barnen och andra aktivister på det här områ-
det. Vid den tidpunkten handlade det om att se till att
polisen hade metoder som över huvud taget kunde
användas i jakten på dem som spred och tillverkade
barnpornografi. Det var i de sammanhangen jag lade
ned min kraft. Men jag medger att jag inte lade ned
någon kraft på att förbjuda innehav av barnpornogra-
fi. Så långt hade jag inte kommit i insikt om det här
problemets omfattning. Det fick jag klart för mig i
början på 90-talet. Moderaterna har det fortfarande
inte klart för sig.

Anf. 44 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Jag får erinra om att regeringen och
också utskottet har framfört att det i dag råder politisk
enighet om att innehav av barnpornografi skall krimi-
naliseras.
Det var inte precis en glädjande beskrivning från
80-talet som vi fick av justitieministern. Man skulle
kunnat tänka sig, om nu inte ordet innehavsförbud
hade runnit upp på agendan, att man i så fall hade
startat med straffskärpningar. Straffet på den tiden var
mycket lågt. När den borgerliga regeringen tillträdde
fyrdubblades straffet. En sådan verksamhet skulle
man i varje fall kunnat sätta i gång. En sådan sak hade
man kunnat genomföra om man nu ville ta krafttag
mot barnpornografin. Men ingenting av det hände.
Sedan skulle jag vilja att justitieministern kom-
menterade något av det första hon sade, och som
också Barbro Hietala Nordlund sade med emfas: Nu
får vi ett heltäckande förbud mot barnpornografin. Jag
är mycket glad över att konstitutionsutskottet har gått
på den linje vi har i vår moderata motion som öppnar
för seriösa opinionsbildare att inneha barnpornografi
för att kunna bilda opinon i frågor. Är inte justitiemi-
nistern det? Eller försöker ni på något sätt dölja att
den här möjligheten i dag finns just för opinionsbil-
dande syften?

Anf. 45 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Herr talman! Jag förstår faktiskt inte hur man kan
påstå att det råder politisk enighet om att innehav av
barnpornografi skall kriminaliseras eftersom Modera-
ternas förslag faktiskt innebär att det bara är visst
innehav av barnpornografi som skulle bli förbjudet
medan annat fortfarande skall vara tillåtet. Hur kan
man då påstå att det råder politisk enighet om att
innehav skall kriminaliseras? Det gör det inte.
Varför införde jag inte en straffskärpning under
slutet av 1980-talet? Svaret är att det var samma sak
då. Det fanns ingen som krävde det, inte ens modera-
terna.
Sedan gällde det ett heltäckande förbud - men
med en ventil - och KU:s förändring av den ventilen.
Under arbetet har min uppfattning hela tiden varit att
det måste finnas en ventil. Det måste finnas ett för-
svarligt område där innehav och hantering av barn-
pornografi accepteras och inte är straffvärt. Detta
ingår i regeringens förslag. Konstitutionsutskottet har
valt ett annat ord för att beteckna denna ventil, men
om jag har förstått konstitutionsutskottet rätt har man
inte med ett enda ord påstått att den ordförändringen
skulle innebära att andra grupper eller andra situatio-
ner än de regeringen har föreslagit skall omfattas av
ventilen.

Anf. 46 BIRGER HAGÅRD (m):
Herr talman! För ganska exakt fyra år sedan förde
vi en debatt här i kammaren om precis samma ämne
som vi gör i dag. Jag finner det glädjande att atmosfä-
ren är betydligt bättre i år än för fyra år sedan. Då
hade vi en närmast upphetsad situation, där massme-
dierna mer eller mindre hade hetsat fram en folkopi-
nion. Man byggde på grova överdrifter. Det talades
om att tusentals fall av barnpornografi skulle existera.
Men i själva verket var det inte alls frågan om detta,
vilket Barnpornografiutredningen sedan har visat.
Tvärtom har vi inte haft några egentliga sådana fall
under den senaste 18-årsperioden, vilket ordföranden
i konstitutionsutskottet, Bo Könberg visat. Det tyder i
sin tur på att den lagstiftning vi har för närvarande har
varit effektiv.
Nu står vi emellertid här igen och skall enligt för-
slag från regeringen göra en inskränkning i yttrande-
friheten. Det är en inskränkning i den frihet som vi
med rätta har kunnat visa är ett av demokratins känne-
tecken. Den går ytterst tillbaka till 1766. Inget annat
land i världen har en så lång yttrandefrihetstradition
som Sverige.
Vi kan också konstatera, vilket gjorts tidigare i
dag, att det förslag som lades fram i all hast i konsti-
tutionsutskottet 1994 och där fick stöd av en majoritet
var ett illa genomtänkt förslag, som i dag inte stöds av
någon enda person, mig veterligen. Det har funnits
tendenser till det här i kammaren i dag, men jag tror
inte att man kan säga att någon seriöst skulle vilja
stödja det dåligt hopsnickrade förslaget som lades
fram då. Moderaterna och en folkpartist kunde stoppa
det från att omedelbart efter valet förverkligas och bli
grundlag. Det är inte alltid så lätt att gå emot en
uppiskad och upphetsad folkopinion. Att vi gjorde det
har i efterhand visat sig vara ett klokt beslut.
Herr talman! Nu föreslås en inskränkning i yttran-
defriheten. Man har framför allt framhållit smittoris-
ken som betydande i framtiden. Det har visats på att
meddelarskyddet försvagas. Men samtidigt som den
här inskränkningen skall göras har vi paradoxalt ock-
så ett förslag till modernisering av yttrandefrihets-
grundlagen. Det bygger på Mediekommitténs förslag.
Jag skall inte säga att det var ett nöje eller en förmån
att sitta i den kommittén, men jag var, tillsammans
med några andra riksdagsledamöter, i alla fall ledamot
i kommittén.
Det är förfärligt svåra frågor, skall jag säga. Det
gällde att också försöka anpassa de nya medierna till
våra grundlagar. Själva frågan gäller ytterst om vi
skall ha en teknikberoende grundlag eller en tekniko-
beroende. De flesta svarar säkert att vi helst skall ha
en grundlag som inte är beroende av olika tekniker.
Saken har varit föremål för utredningar under det
senaste halvseklet.
Den nya tryckfrihetsförordningen trädde i kraft
den 1 januari 1950. Det visade sig snart finnas behov
av en ny lagstiftning. Vi fick en radiolag 1966, och vi
har fått en lag om kabelsändningar och allt möjligt
annat. Det var naturligtvis inte till fyllest att man
skulle behöva stifta nya lagar varje gång som nya
tekniker uppenbarade sig. Massmedieutredningen
tillsattes. Den jobbade med frågan men kom inte fram
till någon lösning. Eller man kan snarare säga att
Massmedieutredningens förslag inte kom att ligga till
grund för någon ny lagstiftning. Sedan kom Yttrande-
frihetsutredningen till. Dess arbete ligger till grund för
den yttrandefrihetsgrundlag som vi sedan fick på
1990-talet.
Inte heller Yttrandefrihetsutredningen kunde
komma fram till ett förslag om en teknikoberoende
grundlag. Jag vet inte om man hoppades att Medie-
kommittén skulle kunna göra det när den började sitt
arbete. Mediekommittén förstod i alla fall sitt uppdrag
som att man inte till varje pris skulle utarbeta en tek-
nikoberoende grundlag, utan att man i stället skulle
föreslå reformer inom det nuvarande systemets ramar.
Så skedde, då man kom på det ganska genialiska att
ersätta uppräkningen av olika tekniker med samlings-
rubriken "Tekniska upptagningar". Men givetvis
måste man nu i efterhand säga att detta kanske inte är
till fyllest ändå. Det skulle vara lämpligt att man på
nytt tog itu med frågan att försöka utreda om man kan
få fram en helt teknikoberoende grundlag. Det har vi
framhållit från moderat sida.
Man får nog förutsätta att den här utredningen har
ett rätt besvärligt jobb framför sig. Problemet med att
räkna upp alla olika tekniker har vi nu eliminerat
genom frasen "tekniska upptagningar". I stället står
man inför problemet att beskriva varje form av ytt-
rande och se i vilken utsträckning det kan skyddas.
Det är naturligtvis inte helt lätt, men jag tycker att
man bör försöka ändå. Vi är ingalunda framme vid
vägs ände när det gäller tryck- och yttrandefriheten i
det här landet.
I det här sammanhanget skall det också sägas att
vi moderater vill framhålla att vi borde ha ett frivilligt
grundlagsskydd för databaser på samma sätt som man
föreslagit i Mediekommittén. Dessutom har vi före-
slagit att data- och videospel skall tas bort ur grund-
lagsskyddet. Jag medger att detta kan diskuteras. När
vi jobbade med detta i Mediekommittén var vi inga-
lunda klara över att det ena var sanning och det andra
fel, men det synes kanske ändå lämpligt att plocka
bort det.
Till sist har vi en fråga som jag också vill beröra,
nämligen jurymedverkan i tryckfrihetsmål. Frågan har
kommit att aktualiseras mot bakgrund av att Europa-
domstolen i fallet Holm mot Sverige konstaterat att
det inte finns några garantier för att man får en opar-
tisk jury som dömer i tryckfrihetsmål. I stället bör
man försöka se vad man skulle kunna göra för att
garantera detta. I fallet Holm som åberopades fann
man att det sannolikt kunde vara så att flera av jury-
medlemmarna tillhörde samma sida som den åtalade,
som också kom att frias.
Är denna politiska medverkan vid utseende av ju-
ry i tryckfrihetsmål bra? Vi har inte hittat någon an-
nan teknik, men det kan ifrågasättas om det finns
olika sätt att kunna lösa det hela på. Som det ibland
har föreslagits i Domarutredningen skulle man kunna
utse fler jurymän, och även göra det möjligt att uteslu-
ta fler från de olika parternas sida. Det finns också
andra tekniker man kan använda sig av i samman-
hanget.
Huvudsaken är att någonting görs. Vi är litet för-
vånade över att man inte inom regeringen har tagit
upp frågan, som dock kan vara ganska allvarlig för
framtiden.
Fru talman! Jag har inte något yrkande, men själv-
fallet står vi moderater bakom alla våra olika reserva-
tioner som förekommer till konstitutionsutskottets
betänkande.

Anf. 47 ANN-KRISTIN FØSKER (fp):
Fru talman! Jag vill inledningsvis, innan jag börjar
mitt anförande, vända mig till justitieminister Laila
Freivalds. Jag vill tacka för ett mycket bra anförande
och ett mycket bra tydliggörande av skillnaden mellan
utskottets majoritet och de reservationer som framför
allt moderaterna, men också tyvärr en minoritet i
Folkpartiet, står bakom.
Fru talman! Övergrepp mot barn kan aldrig accep-
teras. Det är den självklara utgångspunkten för Folk-
partiet liberalerna. Jag är övertygad om att det också
är utgångspunkten för samtliga andra partier som
deltar i debatten här i dag. Målet är vi alla överens
om, men den väg vi tror är bäst varierar.
Att misstänkliggöra motståndarnas välvilja genom
att kalla dem populistiska eller, åt andra hållet, pe-
dofilernas vänner tycker jag tyder på brist på respekt
för andra människors åsikter och goda syfte. Jag har
en tro på att alla här oavsett vilken linje de väljer gör
det därför att de tror den vara det bästa sättet att
skydda de utsatta barnen. Den respekten måste vi visa
varandra!
Vi i Folkpartiet har vid flera tillfällen väckt för-
slag om insatser som vi, vid sidan av en kriminalise-
ring av innehav av barnpornografi, anser skulle vara
önskvärda och effektiva i kampen mot sexuella över-
grepp mot barn.
Vi anser bl.a. att skolhälsovården måste stärkas
och att skolöverläkaren vid Skolverket återinföras. En
väl fungerande skolhälsovård är viktig för att tidigt
kunna upptäcka och hjälpa barn som far illa. Över-
grepp mot barn skall polisanmälas.
Ett pedofilkommando vid rikskriminalen skall in-
rättas. Det spelar nämligen en stor roll vilken personal
som utreder och handlägger misstänkta sexualbrott
mot barn.
En europeisk antipedofilpolis behöver inrättas. De
internationella pedofilnätverken måste kunna bekäm-
pas med kraft.
Svenskar som ägnar sig åt sex med barn i andra
länder måste kunna straffas enligt svensk lag.
De seriösa föreningar som arbetar med att stödja
offer för sexuella och andra övergrepp bör ges eko-
nomiskt stöd.
Detta är bara några av de förslag som Folkpartiet
liberalernas åtgärdsprogram består av.
Tyvärr har debatten under många år huvudsakli-
gen fokuserats enbart till frågan om den tekniska
lösningen av hur kriminalisering av innehav av barn-
pornografi kan ske. Verkningsfulla insatser såsom
polisarbete, åklagarresurser och internationellt samar-
bete har eftersatts.
I det betänkande som vi nu skall behandla föreslås
en utflyttning av barnpornografibrott från grundlagar-
na. Det syftar till att göra det möjligt att ingripa mot
innehav av barnpornografiska skildringar, även mot
tidskrifter. Nu finns alltså ett förslag som liknar ett
heltäckande förbud mot innehav av barnpornografi.
Jag vågar påstå att en stor majoritet av svenska folket
har väntat på detta sedan 1992 - minst.
Kritiken som har riktats mot detta förslag har bl.a.
handlat om risk för smittoeffekter, som skulle kunna
innebära att även andra typer av yttranden lyfts bort
ur grundlagarna om en kraftig opinion kräver det. Det
gäller exempelvis hets mot folkgrupp. Det är i och för
sig något som riksdagens politiker kan se till att för-
hindra, eftersom det är just riksdagen som måste fatta
sådana eventuella beslut. Jag tycker egentligen inte att
det finns någon anledning att tro att någon på demo-
kratisk väg skulle kunna driva igenom några ytterliga-
re sådana ändringar av grundlagarna. Barnpornografin
har en särställning i det att den förutsätter våld och
grova kränkningar av de mest värnlösa i samhället,
nämligen barnen.
Jag är därför mycket glad över att här i dag kunna
säga att en majoritet inom Folkpartiet liberalerna
accepterar det liggande förslaget. Vi kan i dag också
konstatera, och glädjas åt, att den viktigaste invänd-
ningen vi hade nu har blivit tillgodosedd. Den handlar
om det s.k. försvarlighetsrekvisitet. Ett enigt utskott
har valt en utformning som möjliggör för forskare,
journalister och seriösa opinionsbildare att fortsätta
sin kamp mot barnpornografin. Detta ställningstagan-
de i utskottet tar vi i Folkpartiet liberalerna emot med
stor glädje. Detta var nämligen en av de invändningar
som vi hade mot förslaget från regeringen.
Det har ibland målats upp skräckscenarion om hur
polisen inom kort kommer att storma in på tidnings-
redaktioner på jakt efter viktiga och känsliga uppgif-
ter av något slag under förevändningen att den letar
efter barnpornografi. Jag vill påstå att om den dagen
kommer så lever vi inte längre i ett rättssamhälle över
huvud taget. Då spelar det knappast någon roll vilka
lagar vi har.
Fru talman! Det har här i dag framförts stark kritik
från några ledamöter. Några förespråkar Barnporno-
grafiutredningens förslag. Utredningen utsattes emel-
lertid också för en hel del kritik.
Vi kan konstatera att ingen här i dag vet om det
beslut som vi snart skall fatta kommer att vara lös-
ningen på problemet. Den ödmjukheten tycker jag att
vi skall visa varandra. Just därför att frågan är så
oerhört viktig och svår anser vi i Folkpartiet att den
måste leva vidare.
I det aktuella förslaget behandlas inte frågan om
vilka effektiva medel stat och kommun kan sätta in i
kampen mot sexuella övergrepp mot barn, utan endast
sådana frågor som påverkar bestämmelserna i grund-
lagarna.
Den största faran är om vi i och med detta beslut i
dag slår oss till ro och tror att vi nu har gjort allt som
står i vår makt. Det vore det största sveket mot de
barn som behöver allt skydd de kan få. Därför kräver
Folkpartiet liberalerna att en utredning med uppgift
att fortsätta arbeta med frågan bör tillsättas. Detta
skall göras för att om möjligt hitta en lösning som på
en gång ger starkast möjliga skydd mot spridning av
barnpornografi och minimerar de s.k. smittoriskerna,
som ändå ganska många oroar sig för.
Denna fråga måste hållas vid liv! Vi och andra
opinionsbildare får aldrig slå oss till ro. Debatten
måste leva vidare. Ett vakande öga måste hela tiden
hållas på denna viktiga fråga.
Det steg vi nu tar är ett första steg, men låt det inte
bli det sista vad gäller denna fråga.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag
vad gäller att lyfta barnpornografifrågan ur grundla-
garna. För att vinna tid yrkar jag dessutom bifall en-
bart till reservation 3, 14, 19 och 23. Men jag står
givetvis bakom alla reservationer tillhörande motion
K23 från Folkpartiet liberalerna.

I detta anförande instämde Eva Flyborg, Karl-
Göran Biörsmark och Lennart Rohdin (alla fp).

Anf. 48 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Fru talman! Jag skall fatta mig kort. Jag skall i
viss mån avvika från det ämne som tidigare har debat-
terats. Kenneth Kvist har tidigare i debatten på ett
mycket utförligt sätt beskrivit pornografins kränkning
av människovärdet. Jag vill ytterligare understryka
detta, men även invända mot utskottets behandling av
min motion om rullande pornografisk reklam.
I Stockholm cirkulerar sedan ett år tillbaka små
lastbilar med reklam för en pornografisk verksamhet,
ett s.k. massageinstitut. Det som reklamen textmässigt
påstår sig propagera för är olika former av massage,
men illustrationen, en naken kvinna uppslängd som ett
köttstycke vilket som helst utan egen vilja, visar att
det är kvinnan som objekt som säljs. Signalen till
förbipasserande är att kvinnans kön är till salu.
Det råder ingen tvekan om att reklamen är djupt
kränkande för alla de åskådare som inte själva är
köpare av porrindustrins olika produkter. Stockhol-
marna har i månader rasat mot reklamen. Polisen har
mött allmänhetens upprörda känslor med förståelse
men utan möjlighet att agera direkt. Det finns i dag
inget lagrum för att stoppa dagliga övertramp på
människors integritet och människovärdet.
Som skäl till att motionen avstyrks har utskottet
angett att man inte vill inskränka yttrandefriheten
ytterligare. Det vill inte jag heller, men frågan är hur
vi skall hantera dagens situation. Hur skall vi skydda
våra barn, våra äldre och våra ungdomar i samhället,
och hur skall vi skydda oss själva för att bli utsatta för
en kränkning bara genom att gå på gatan?
Porrbilarna i Stockholm tycks, av utskottets be-
handling att döma, betraktas som en petitess och ett
lokalt hyss. Låt mig då, för alla er som inte bor i
Stockholm eller kanske inte har sett de här bilarna,
berätta att de här bilarna finns just därför att de utnytt-
jar en lucka i lagen. En liknande reklam hade vi aldrig
sett på reklampelare ute på stan.
Medborgare har tagit saken i egna händer. Vid ett
flertal tillfällen har bilarna bränts ned. Det säger kan-
ske något om vilken avsky de har väckt genom att
passera en skammens gräns för vad vi kan tolerera.
Jag hade hoppats att vi kunnat få bort porrbilarna
på något annat sätt. Självklart är det öppna opini-
onsbildande arbetet mot porrindustrins människoex-
ploatering det bästa alternativet långsiktigt. Det näst
bästa alternativet är ett lagrum i någon form. Medbor-
garna har reagerat och vid ett flertal tillfällen bett
politikerna om hjälp för att bli av med porrbilarna.
Vad kan vi då göra?
I tider som förändras, när attityder, acceptans och
gränser förändras, är det viktigt att ha en aktuell lag-
stiftning. Maktlöshet kan inte vara svaret på en
kränkning av människovärdet i en demokrati. En
utredning om hur vi skall hantera dessa saker borde
därför vara mycket aktuell.
Jag tycker att det är beklagligt att utskottet be-
handlat motionen så styvmoderligt och inte tagit upp-
rörda stockholmare, medborgare, barn, ungdomar,
äldre, män, kvinnor och deras ilska och förtvivlan på
större allvar. Med detta vill jag yrka bifall till reser-
vation 21.

Anf. 49 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! Först vill jag avge en förklaring till
varför mitt namn inte står under betänkandet och
varför jag i omröstningen inte kommer att stödja
majoritetens förslag vad gäller barnpornografi.
Av de två varianter som har stått till departemen-
tets förfogande har man i mitt tycke valt den klart
sämsta utdefinieringen av begreppet ur grundlagarna.
Det betänkande Barnpornografikommittén avgav
förtjänar att lyftas fram, och alla de missförstånd som
cirkulerat i den allmänna debatten bör klaras ut.
Kommittén nådde en förbluffande stor enighet.
Centerns, Folkpartiets, Moderaternas, Miljöpartiets
och Vänsterns representanter samt två av fyra social-
demokrater står bakom betänkandet. Vi enades om att
i princip all befattning med barnpornografiska bilder,
dvs. framställning, distribution, spridning, även om
det bara gäller till en enda person, export, import och
innehav, skulle vara kriminaliserad. All barnporno-
grafi, även tryckta alster från den tid då barnporno-
grafi var tillåtet, skulle konfiskeras var helst den på-
träffades. Vi föreslog en åldersgräns på 18 år som
kombinerades med en bestämmelse om att med barn
också skulle avses en person vars pubertetsutveckling
inte är fullbordad.
Vårt arbete började med att vi studerade de faktis-
ka förhållandena, var barnpornografi förekom och hur
personer som är intresserade av barnpornografi var
beskaffade. En förtjänstfull insats gjordes av utred-
ningens sekreterare Joel Brorsson som kartlade alla
kända bilder och filmer och var de förekom. Hans
kartläggning var tänkt att ligga till grund för en inter-
nationell databank med Rikspolisstyrelsen som hu-
vudansvarig. Då skulle man snabbt kunna se om nytt
material dykt upp och från vilket land det kom. Polis-
samarbetet över gränserna skulle underlättas.
Vi kom fram till följande. Personer som ledsnat på
vanlig pornografi intresserar sig inte för och går inte
över till barnpornografi. Därtill är den alltför apart
och stötande för rättskänslan. Sedan 1980 är den
kommersiella marknaden för tryckta skrifter död
eftersom det är straffbart att sälja sådana.
En person som intresserar sig för barnpornografi
är djupt skuldbelagd, håller sitt intresse dolt under ett
för det mesta oklanderligt pedantiskt yttre och vill inte
ge sig till känna för myndigheter för att inte få sitt
rykte fläckat. Många har själva utsatts för övergrepp
som barn och skulle behöva vård och hjälp att komma
ur sin situation. En del känner lättnad när polisen
beslagtar barnpornografiskt material och vill inte ha
det tillbaka. På sin höjd deltar man i informella nät-
verk för att utbyta bilder med varandra för att komma
åt nytt material. Det har visat sig allt annat än lätt. På
videofilmerna cirkulerar i de flesta fall tidigare känt
material.
750 filmer har påträffats från 70-talet och framåt.
En del var helt lagliga när de framställdes. 40 olika
brottsfall har dokumenterats. I två av fallen har fil-
merna gjorts i Sverige. De övriga är utländskt mate-
rial. Detta är ett faktum som man bör ta till sig även i
en debatt som denna.
Jag vill påpeka att debatten hittills har hållit sig
inom rimliga gränser. Jag har erfarenhet av att debat-
ter som denna lätt kan bli en skönhetstävling i mora-
lism.
Utredningen var också överens om att den bästa
tjänsten man kunde göra utsatta barn var att föra en
aktiv kamp mot en avskyvärd företeelse och göra det
öppet eftersom detta är en företeelse där det enskilda
barnet och alla barn kränks. Det bästa var att inte
undergräva möjligheterna för massmedierna och or-
ganisationer att ägna sig åt seriös opinionsbildning.
Forskning skulle vara möjlig att bedriva.
För att detta skulle ske så effektivt som möjligt
skulle tryckfrihets- och yttrandefrihetsgrundlagarna
inte sättas ur spel.
Vi avsåg att skydda anskaffar- och meddelarfrihe-
ten, behålla anonymitetsskyddet för anskaffare och
meddelare, förbjuda censur och ha kvar ensamansva-
ret för utgivaren.
Som jag ser det skall man i en rättsstat värd nam-
net och i vår demokrati kunna föra en öppen och fri
debatt om alla samhällets avarter och mörka sidor.
Medierna är viktiga renhållare och polisen inte alltid
att lita på. Det visar avslöjandet om att polisen känt
till och använt sig av ett olagligt personregister med
kränkande skvaller. Här har medierna fyllt sin funk-
tion att hålla vakt i samhället.
Man skall heller inte ha någon övertro på att bara
för att man kriminaliserar en företeelse så försvinner
den. Men en rättsstat skall givetvis sätta gränser för
vad som är tillåtet eller inte. En öppen och fördomsfri
debatt gör att de som har utsatts som barn vågar po-
lisanmäla vad de har varit med om och inte skuldbe-
lägger sig själva. Pedofiler och barnpornografer -
som ibland är samma personer, ibland inte - kan fås
att inse att de måste söka hjälp av specialister för att
komma ifrån sitt beteende. En fri mediedebatt gör att
människors uppmärksamhet på frågan skärps.
Kommitténs förslag har utsatts för mycken osaklig
och osakkunnig men högljudd kritik. På ett vis är den
onyanserade debatten förståelig. Barnpornografi
väcker oerhört starka känslor av förakt och avsky till
liv hos de flesta människor. Helt naturligt identifierar
man sig med det utsatta och förnedrade barnet.
Företaget Ecpats affärsidé har varit att bekämpa
barnpornografi. Men att i helsidesannonser gå ut med
medvetna lögner finns det ingen ursäkt för.
Den totala utdefinieringen som regeringen be-
römmer sig av går i praktiken inte att genomföra. Man
måste ha med ett försvarlighetsrekvisit som KU vid-
gat något. Men priset man betalar är att man gör ett
större ingrepp i grundlagarna än vad som är nödvän-
digt för en effektiv bekämpning. För första gången
censureras ett yttrande i sig. Och att jämföra detta
yttrande med reklam, som är ett yttrande på betald
annonsplats, är inte relevant.
Enligt Hans-Gunnar Axberger, en av de främsta
experterna på grundlagsområdet, är utdefinieringen
den viktigaste principiella förändringen till yttrande-
frihetens nackdel under den svenska tryckfrihetsrät-
tens moderna historia, krigsåren undantagna. Och
smittoeffekterna är uppenbara. Varför skall efter detta
genombrott i grundlagarna olaga våldsskildring och
hets mot folkgrupp inte vara lämpade för en utdefini-
ering?
Kommitténs idé var att få till stånd en effektiv in-
nehållskriminalisering men med minsta möjliga in-
grepp i grundlagarna. Vi lämnade tryckfrihetsförord-
ningen intakt eftersom det inte finns någon kommer-
siell marknad för tryckta alster med barnpornografi
sedan 1980. Däremot skulle gammalt material kunna
konfiskeras. Det får inte heller med vårt förslag spri-
das till någon enda. Att tänka tanken att man för att få
ha en vanlig bild, icke grundlagsskyddad, i fred låter
trycka den i en skrift med ansvarig utgivare, för att få
behålla den för eget bruk, är inte bara långsökt, det är
osannolikt. Bilden skildrar med största säkerhet ett
brott, och därmed är man avslöjad och blir föremål
för polisens intresse.
Vi vet också att stillbilder inte är lika intressanta
som de rörliga bilder som finns på videogram. Vårt
förslag har varit att videogram med barnpornografiskt
material som cirkulerar i nätverk skall jämställas med
privat korrespondens och inte grundlagsskyddas. De
skall alltså drabbas av den vanliga brottsbalkens
straff. Det är där barnpornografi förekommer, och det
är där man alltså skall gå in och göra en aktiv insats.
Om nu barnpornografi skulle uppträda på t.ex. cd-
romskivor får de inte säljas, inte distribueras, inte
spridas, inte exporteras, inte importeras. Det verkar
också ganska långsökt att tänka sig att man produce-
rar en cd-romskiva i ett enda exemplar för eget bruk
och för att få ha detta i fred ser till att det är grund-
lagsskyddat.
Men om man innehar ett videogram skall man allt-
så straffas enligt brottsbalken. Då kan polisen snabbt
slå till, och en vanlig tingsrätt kan döma. De som
sysslar med barnpornografi håller sig så långt undan
myndigheternas kontroll som möjligt. Det förtjänar att
upprepas. Hittills har ingen ursprungsmärkt barnpor-
nografisk videofilm påträffats.
Lämnar man in en film för ursprungsmärkning
skall det framgå vem som har framställt den och var
och när det har skett. Samtidigt skall man lämna ett
pliktexemplar till myndighet. Innehåller det barnpor-
nografi talar man då om att man förmått någon att
posera eller att någon har förmåtts posera om perso-
nen är underårig. Eller också skildrar det ett sexuellt
övergrepp av ett barn. Det är straffbart och är alltså
ett eventuellt vittnesmål i rättegång.
Preskriptionstiden är för att vara ett yttrandefri-
hetsbrott ovanligt lång när det gäller barnpornografi -
5 år. Vi ville att den skulle börja löpa först när ett
pliktexemplar lämnats in till myndighet.
Ser man ett videogram med påhittade utgivare blir
den som har tillverkat eller spritt filmen straffansva-
rig. Det är ett yttrandefrihetsbrott om filmen tillverkas
och sprids. Att man får någon att agera bulvan på ett
videogram med barnpornografi som man ursprungs-
märker för eget bruk och att man betalar för detta är
också en egendomlig tanke. Men sprids filmen, även i
ett enda exemplar, har också bulvanen gjort sig skyl-
dig till barnpornografibrott.
Man kan givetvis påstå, precis som man har rätt
att förklara sig oskyldig till vilket brott som helst i en
domstol, att man ämnar skriva en bok, forska eller
skriva en tidningsartikel om man har påträffats med
innehav av barnpornografi. Men då är det domstolen
som skall avgöra trovärdigheten i ens uppgifter. Det
finns således ingen straffri zon för barnpornografer
som det har hävdats i debatten.
Det här är tankar ur kommitténs betänkande som
förtjänar att tas på allvar, tycker jag. Jag anser att det
här kommittéförslaget har varit värt att gå vidare med.
Bortsett från den del av betänkandet som berör
barnpornografi yrkar jag bifall till betänkandet.

Anf. 50 GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Barnpornografi är en för de flesta
människor oacceptabel företeelse då den ger uttryck
för en syn på barnen som, om vi lät den genomsyra
samhället, skulle förstöra barnens möjlighet att ut-
vecklas i harmoni. Barnpornografi kan inte intressera
andra än dem som ser barnen som objekt, som saknar
förmågan att förstå ett barns behov av att få känna
tillit till vuxna och som inte inser eller bryr sig om att
utnyttjandet av ett barn kommer att förfölja detta barn
hela livet.
Trots att jag är övertygad om att vi alla i denna
kammare är helt överens om att vi är beredda att göra
allt som står i vår makt, både som medmänniskor och
som beslutsfattare, för att skydda barnen mot allt ont,
har tråkigt nog senare års debatt om åtgärder mot den
avskyvärda barnpornografin mest präglats av försök
att roffa åt sig en helgongloria.
Vi som deltog i debatten 1993/94 kan aldrig
glömma de övertoner som då förekom. Jakten efter
helgonglorian resulterade bl.a. i det vilande grund-
lagsförslag som en enig kammare i dag är beredd att
förkasta. Även om jag inte hade förväntat mig att
någon, som våren 1994 pläderade för det vilande
grundlagsförslaget och som inte skrädde orden i sin
kritik mot oss som protesterade mot förslaget, i dag
skall uttala sin tillfredsställelse över att en del höll
emot och att vi därför slapp ett ogenomtänkt och för
barnen mindre bra förslag kan det som nu sker för-
hoppningsvis bli en lärdom för framtiden.
Det har ju länge varit uppenbart att ingen längre
vill kännas vid det vilande grundlagsförslaget, men
trots detta har tydligen inte rätt lärdom ännu fastnat.
Även under denna vår har barnpornografifrågan och
de olika förslag som förekommit utnyttjats i rena
smutskastningskampanjer.
Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Anita
Johansson sände i mars ut ett brev till poliser och
nämndemän i Stockholms län. I detta brev kan vi läsa
påståendet: "I moderaternas Sverige är det tillåtet att
inneha barnporr." Hon avsåg förslaget i den moderata
motionen vad avser vikten av att inte, som regeringen
gör i sitt förslag, inskränka dagens försvarlighetsrek-
visit. Samma sträng spelade den i helgen avslöjade
SSU-are på som spred falska moderataffischer, varav
en med budskapet: "Gör det möjligt att inneha barn-
porr."
I det betänkande vi nu har att ta ställning till har
ett enigt konstitutionsutskott föreslagit att kammaren
skall säga ja till det moderata förslaget och därmed
nej till regeringens förslag att inskränka försvarlig-
hetsrekvisitet. Jag utgår från att vi alla är överens om
att vi gör detta för barnens bästa, och jag kommer inte
att påstå att Anita Johansson därmed gör det möjligt
att inneha barnporr. Det vore att göra sig skyldig till
desinformation, eftersom jag utgår från att Anita Jo-
hansson och jag är lika engagerade i vår kamp för att
skydda barnen. Det gläder mig att prestigen fått ge
vika för förnuftet. Vad vi nu gemensamt gör är att vi
inte begränsar möjligheterna för dem som skapar
förutsättning för opinionsbildning och för avslöjande
av eventuell framtida barnpornografi.
Herr talman! Vi moderater ser med tillfredsställel-
se att kammaren nu är beredd att genomdriva en viss
förbättring i förhållande till regeringens förslag, men
just den förbättring som nu är inom räckhåll rättar till
den del i förslaget som just framförts som orsaken till
att det var nödvändigt att lyfta ut barnpornografin ur
grundlagarna. Vi beklagar att jakten på helgonglorian
nu resulterar i att en majoritet genomför en principi-
ellt allvarlig försvagning av yttrande- och tryckfrihe-
ten utan att någon på något sätt kan visa att en enda
svag person i Sverige därmed får sin position stärkt.
Risken är naturligtvis också stor att det, när ett prin-
cipgenombrott nu genomförs, blir lätt att ta till samma
metod på nytt, när känslor - säkert med all rätt -
kommer i svallning. Men låt oss då minnas hela his-
torien i denna barnpornografidebatt. Låt oss komma
ihåg att tack vare den långa processen har åtskilliga
ännu värre förslag stoppats på vägen. Det är inte utan
skäl grundlagsändringar genomförs och bör genomfö-
ras med stor tröghet.
Herr talman! Vi är alla överens om att barnporno-
grafi och sexuella övergrepp mot barn måste beivras
med kraft. Men för att denna kamp skall bli effektiv
räcker det inte med lagstiftning. Den förutsätter också
att polisväsendet har tillräckliga resurser för att kunna
prioritera denna brottslighet. Vi moderater ser med
oro på den utveckling som skett inom polisen under
senare år och konstaterar att den nuvarande majorite-
ten inte är beredd att ens för nästa år öka resurserna i
egentlig mening. Den så omtalade budgetförstärk-
ningen för polisen täcker inte ens polisens löneök-
ningar.
Vi beklagar också att regeringen och majoriteten i
konstitutionsutskottet inte förstått betydelsen av
Barnpornografiutredningens förslag att i Sverige
inrätta en internationell databank med Rikspolisstyrel-
sen som huvudansvarig och ett särskilt gemensamt
arkiv för att bevara och registrera material som kon-
fiskerats. Det är ju så att den övervägande delen av
det i Sverige påträffade barnpornografiska materialet
inte har anknytning till Sverige, och en internationell
databank och ett gemensamt arkiv skulle kunna an-
vändas för att ge referensmaterial vid utredningar av
nya brott och innehålla information och spår som gör
det möjligt att följa distributionsvägar.
Herr talman! I det betänkande vi nu behandlar tas
många ytterligare frågor upp, bl.a. ett moderat yrkan-
de om ett tillkännagivande med anledning av rege-
ringens hantering av frågan om indirekt tobaksreklam
- en hantering som visar hur regeringen ser på svensk
grundlag. Socialminister Margot Wallström var väl
medveten om att Sveriges riksdag inte utan grund-
lagsändring kunde besluta om ett förbud mot indirekt
tobaksreklam och uttryckte i EU-nämnden sin till-
fredsställelse över att kunna köra över svensk grund-
lag genom att med sin utslagsröst driva igenom ett
EU-direktiv i frågan. När politikens makthavare visar
så bristande respekt för svensk grundlag får vi faktiskt
belägg för hur viktigt det är med en grundlag som
begränsar den politiska makten.
Herr talman! Den debatt som förevarit de senaste
åren i barnpornografifrågan har byggt på känslor som
varit värda all respekt. Det är däremot inte lika lätt att
respektera dem som utnyttjat dessa känslor för att
svartmåla vissa och glorifiera sig själva. Det senaste
exemplet är en debattartikel som just i dagarna publi-
ceras runt om i Sverige, med Laila Freivalds som en
av undertecknarna. Rubriken är: "Moderaterna sviker
barnen." Jag blev uppriktigt ledsen när jag här i dag
hörde justitieministern som avslutning på sitt anfö-
rande insinuera att vi moderater inte ställer upp för att
bekämpa övergreppen mot barn. Barnen är värda
något bättre. De är värda att vi kämpar tillsammans,
inte bekämpar varandra.

Anf. 51 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Herr talman! Gun Hellsvik är upprörd över det
hon kallar smutskastningskampanjer. Jag kan hålla
med Gun Hellsvik om att det inte är rätt att säga det
som Anita Johansson tydligen har sagt, att i modera-
ternas Sverige är det tillåtet att inneha barnpornografi.
Det är inte korrekt. Hon borde naturligtvis ha sagt: I
moderaternas Sverige är det tillåtet att inneha barn-
pornografitidningar. Rätt skall vara rätt.
Vad gäller att jag skulle ha insinuerat i mitt anfö-
rande att moderaterna inte ställer upp för att skydda
barnen, har jag aldrig insinuerat något sådant. Jag har
aldrig påstått att det inte råder politisk enighet i denna
riksdag om att vi skall skydda barnen. Men det råder
icke politisk enighet i denna riksdag om att allt inne-
hav av barnpornografi skall vara förbjudet. Av någon
anledning har Gun Hellsvik och andra moderater svårt
att acceptera detta faktum, som utgår ifrån moderater-
nas eget ställningstagande.
När det gäller inskränkningar i försvarlighetsrek-
visitet, som Gun Hellsvik valde att kalla det, skulle
jag vilja veta följande. På vilket sätt innebär konstitu-
tionsutskottets ändring av ordvalet en annan precise-
ring av vad som är försvarligt innehav med avseende
t.ex. på yrkeskategori eller situation? Ge mig något
exempel. Det finns nämligen inte i konstitutionsut-
skottets utlåtande. Jag utgår ifrån att Gun Hellsvik har
ett sådant exempel att ange.
När det gäller en internationell databas för barn-
pornografi vill jag bara informera Gun Hellsvik om
att Sverige har tagit ett initiativ utifrån den databank
som vi redan har. Vi har erbjudit Europaunionen att
använda den som utgångspunkt och utvidga den till
att bli en internationell databank. Detta är numera ett
projekt inom EU som kommer att finansieras den
vägen. Jag är mycket glad för att vi har varit initiativ-
tagare och gjort det möjligt att genomföra en sådan
kartläggning och bankuppläggning.

Anf. 52 GUN HELLSVIK (m) replik:
Herr talman! Det gläder mig att justitieministern
nu tar avstånd från Anita Johanssons påstående i det
aktuella brevet. När jag ställde en fråga i samma
ärende till justitieministern här i kammaren för en tid
sedan tog justitieministern inte avstånd. Jag respekte-
rar den som kommer till insikt och ändrar sig.
Mitt uttalande om en insinuation i justitieminis-
terns anförande bygger på den sista mening som jus-
titieministern framförde i talarstolen. Det går för var
och en att i efterhand kontrollera exakt vad justitie-
ministern då sade. Det var en klar insinuation.
När det sedan gäller försvarlighetsrekvisitet är det
så att konstitutionsutskottet har plockat bort kravet på
att innehavet skall vara uppenbart försvarligt. Jag
tycker inte att jag för justitieministern skall behöva
förklara skillnaden mellan om det finns krav på att
innehav bevisligen skall vara uppenbart försvarligt
och om detta krav inte finns i en lagregel.
Slutligen vill jag när det gäller den internationella
databasen säga att vår motion i frågan har avslagits.
Detta gäller även Folkpartiets motion, som var litet
försiktigare. Den innebar om jag minns rätt förslag
om att förberedelsearbetet skulle påbörjas. Läser man
regeringens proposition ser man att det klart och tyd-
ligt står att regeringen inte ställer sig bakom Barnpor-
nografiutredningens förslag. Regeringen tycker inte
att det behövs några ytterligare åtgärder just nu.
Vad tänkte sig justitieministern om hon menar att
det är samma sak? Man sade nej och menade att vi
skall bygga vidare på det vi redan har.

Anf. 53 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Herr talman! Det är rätt att Gun Hellsvik ställde
frågan om vad Anita Johansson hade sagt till mig
tidigare här i riksdagen. Som jag då sade till Gun
Hellsvik hade jag ingen aning om vad Anita Johans-
son hade sagt. Jag sade att jag håller med henne om
hon förebrår moderaterna för att det fortfarande skall
vara tillåtet att inneha vissa pornografiska tidskrifter.
Jag hade ingen anledning att ta tillbaka något. Nu fick
jag ett exakt citat från Gun Hellsvik. Då måste jag
korrigera mig och säga att Anita Johansson borde
säga att det i moderaternas Sverige är tillåtet att inne-
ha barnpornografiska tidningar. Hon kan lägga till
litet mer, för det är mer som är tillåtet att inneha enligt
moderaternas förslag.
Eftersom Gun Hellsvik anser att frågan om för-
svarlighetsrekvisitet är viktig tycker jag att det vore
intressant att veta vad den förändring konstitutionsut-
skottet gjort faktiskt innebär. Enligt regeringens för-
slag undantas gärningar där särskilda omständigheter
gör att innehav måste anses uppenbart befogat. Enligt
utskottet gäller det i stället innehav som med hänsyn
till omständigheterna är försvarligt. Där finns inte den
normala gradskillnad som brukar finnas i juridiska
texter, som klart anger vilken förändring detta inne-
bär. Det är därför jag saknar exemplifiering om vad
utvidgningen innebär.
Jag har inga invändningar mot den förändring
konstitutionsutskottet gjorde eftersom jag inte uppfat-
tar någon särskilt stor skillnad, om ens någon. Det är
därför jag bad om en liten precisering. Hur ser denna
utvidgning ut? Vilka ytterligare yrkesgrupper eller
situationer som man ansåg att regeringens förslag inte
täckte täcks nu i konstitutionsutskottets förslag?

Anf. 54 GUN HELLSVIK (m) replik:
Herr talman! Det framgår tydligt av protokollet
från det tillfälle då jag ställde frågor om Anita Jo-
hanssons brev att jag använde exakt samma citat då
som jag använde i dag. Det har jag inte förändrat till i
dag. Jag vet inte om justitieministern inte förstod
förra gången eller om hon först nu är beredd att tillstå
att det kanske var ett mindre lämpligt uttalande av
Anita Johansson. Det är inget större bekymmer för
mig. Det viktiga för mig är att jag nu har fått ett klart
svar på exakt samma påpekande som jag då gjorde.
Jag är mycket förundrad över justitieministerns
sätt att krångla till det när det gäller försvarlighets-
rekvisitet. Jag trodde inte att jag skulle behöva förkla-
ra detta för vår justitieminister. Jag kan ta ett parallellt
exempel - frågan om lagprövningsrätten. Hur kan det
komma sig att vi har så olika uppfattningar om hur
reglerna för detta skall se ut? Det är fråga om huruvi-
da man enkelt skall få rätt till lagprövning eller om
sådan endast skall komma i fråga i uppenbara fall. Jag
vet inte exakt vilket ord som användes, men det var
motsvarigheten till uppenbar.
Socialdemokraterna motsätter sig så intensivt att
man plockar bort kravet på att innehav skall vara
uppenbart försvarligt. I det fallet måste det för social-
demokraterna vara ett ord av betydelse.
Det förslag som konstitutionsutskottet nu står bak-
om när det gäller försvarlighetsrekvisitet vidgar inte
kretsen. Det minskar risken för att man när innehav är
försvarbart icke klarar av bevisningen.

Anf. 55 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Herr talman! Jag vill återigen tala om vår tidigare
debatt i samband med frågestunden. När Gun Hellsvik
då gjorde ett påstående om vad en annan person hade
sagt kunde jag inte med säkerhet veta att det var ett
exakt citat. Det var därför jag sade att jag inte visste
vad Anita Johansson hade sagt. Sedan kom mitt utta-
lande. Nu vet jag att det är ett exakt citat.
Jag märker att Gun Hellsvik tycker att det är pin-
samt att veta att det i Moderaternas Sverige är tillåtet
att inneha barnpornografiska tidningar. Det är det som
är så störande. Det är inte det faktum att Anita Jo-
hansson tappade ordet "tidningar". Det är störande att
jag påpekar att Moderaternas förslag faktiskt innebär
att visst innehav av barnpornografi skall vara tillåtet
även i fortsättningen. Varför inte erkänna och stå för
det man ändå tycker? Man har ju skäl för det. Det är
skäl som var och en kan respektera.
När det gäller försvarlighetsrekvisitet tycker Gun
Hellsvik att jag krånglar till det. Jag vet inte om jag
krånglar till det, men för rättstillämpningen blir det
naturligtvis krångligare när man har gjort en föränd-
ring i lagtexten utan att precisera vad ändringen syftar
till.
När det gäller lagprövningsrätten finns det en klart
definierad och av alla känd skillnad mellan när något
skall vara uppenbart och när det icke skall vara up-
penbart. I detta sammanhang har konstitutionsutskot-
tet inte på något vis antytt var skillnaden ligger. Det
är därför jag ställde frågan. Jag tänkte att denna debatt
kunde ingå i det historiska material om förarbetena till
denna lagändring som rättstillämparna och veten-
skapsmännen en dag kommer att studera. De kommer
att ställa sig frågan: Var låg skillnaden? Jag tänkte att
Gun Hellsvik kunde hjälpa till att ge dem ett förtydli-
gande svar.

Anf. 56 CATARINA RÖNNUNG (s) re-
plik:
Herr talman! Jag vill något kommentera det som
Gun Hellsvik sade om indirekt tobaksreklam. Det är
riktigt att ministerrådet i höstas fattade ett beslut om
att förbjuda indirekt tobaksreklam och att Sverige
röstade för detta direktiv. Övergångstiden för annon-
sörerna skulle trots allt bli rimlig.
Riksdagen godtog genom EU-nämnden det här
upplägget, och en mycket bred majoritet sade att det
kunde godtas utan att man ändrade i tryckfrihetsför-
ordning och YGL. Man använde sig då av en regel
som säger att ett sådant beslut som rör skydd för hälsa
och miljö och fattas på EU-nivå kan få tillämpning i
vårt land.
I den proposition som vi nu debatterar,
1997/98:43, finns ett ändringsförslag i 1 kap. 12 §
yttrandefrihetsgrundlagen, så att man i stället för att
tala om "annonser om alkohol eller tobak" talar om
"vissa kommersiella annonser". Den indirekta rekla-
men är därmed inbegripen i den här lagparagrafen.

Anf. 57 GUN HELLSVIK (m) replik:
Herr talman! Vi moderater har motionerat i denna
fråga. Skälet är att vi ser allvarligt på det sätt på vilket
regeringen har hanterat grundlagen. Alla - det var
också ministern medveten om - var på det klara med
att ett sådant beslut icke kan fattas i Sverige utan att
grundlagen först ändras. Catarina Rönnung och jag
borde vara överens om att det faktiskt inte är EU-
nämnden som skall ha rätt att uttala sig om ifall vi
skall acceptera beslut inom EU som Sveriges riksdag
inte kan genomföra annat än som en grundlagsänd-
ring.
Just detta exempel på hur regeringen har hanterat
en svensk grundlagsfråga ger skäl till oro inför fram-
tiden. Det visar att den respekt för svensk grundlag
som vi i första hand skall kunna kräva av oss i denna
kammare och av den svenska regeringen, den respek-
ten är det inte särskilt väl ställt med.

Anf. 58 CATARINA RÖNNUNG (s) re-
plik:
Herr talman! Det är trots allt viktigt att EU-
nämnden accepterade att regeringen röstade för det
här direktivet och att en mycket bred majoritet ansåg
att man kunde göra det med grundlagen i ryggen. Man
hänvisade då till att skyddet för hälsa och miljö var
viktigt i sammanhanget.

Anf. 59 GUN HELLSVIK (m) replik:
Herr talman! Om jag minns rätt åberopade Catari-
na Rönnung i sitt anförande Axberger som en expert.
Jag uppfattade att Catarina Rönnung också åberopade
honom med stor respekt för hans kunnande. Jag vill
då påpeka att Hans-Gunnar Axberger är en av dem
som har pekat på det oacceptabla i regeringens sätt att
hantera frågan om indirekt tobaksreklam. En annan
expert, en expert på EU-rätt, professor Ulf Bernitz,
publicerade i januari en artikel i en juridisk tidskrift
där han från litet andra utgångspunkter tog upp det
felaktiga i den hantering som ägt rum.
Med all respekt för konstitutionsutskottet tycker
jag att vi inte bara bör åberopa experter när det passar
oss utan också ta till oss vad de säger när de gör det
litet besvärligt för oss att nå våra eventuella mål.

Anf. 60 Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c):
Herr talman! Det är med stor tillfredsställelse som
Centerpartiet och jag personligen nu ser det här be-
tänkandet om barnpornografifrågan ligga på riksda-
gens bord för debatt och beslut. Det är en mycket
positiv proposition som justitieministern har presente-
rat för riksdagen, och jag känner faktiskt en väldig
lättnad över att all befattning med barnpornografi
utmönstras ur våra grundlagar.
Det har varit svårt för mig som parlamentariker
och som representant för det högsta lagstiftande orga-
net i Sverige att vara medveten om att det i grundla-
gen har funnits ett visst skydd för innehav av barn-
pornografi. För mig handlar grundlagen inte om tek-
nik och teknikalitet. Från början var det väl heller inte
så många experter som uttalade sig när vi byggde upp
grundlagen. Den skall ju bygga på grundläggande
värderingar i samhället. Den skall vara mycket väl
förankrad i folkdjupet, i folksjälen, och den skall
avspegla precis de värderingar som vi tycker skall
ligga till grund för de beslut som vi fattar här och som
skall hanteras ute i det svenska samhället.
Det är därför jag personligen inte har förstått var-
för det skulle vara så svårt att tillämpa barnkonven-
tionen i just den här frågan, att verkligen leva upp till
barnkonventionen till hundra procent och ge barnen
det absolut speciella skydd som barnkonventionen
faktiskt talar om, ett skydd som gör att vi vuxna
ibland måste avstå en liten bit från vår egen fri- och
rättighet för att skydda barnen. Det skulle då innebära
att all befattning med barnpornografi utmönstras ur
grundlagen.
Det är synd att justitieministern inte är kvar i
kammaren, för jag hade tänkt tacka henne för det
kloka förslag som hon faktiskt har lagt fram i riksda-
gen. Det är ett förslag som stärker barns rättigheter
och rättssäkerhet och bidrar till att skydda barn mot
sexuella övergrepp och den kränkning av barn som
användandet och innehavet av barnpornografi inne-
bär.
I den värld vi lever i ökar faktiskt utnyttjandet av
barn över huvud taget. Även här i Europa är det fråga
om en katastrofal utveckling vad gäller barns utsatthet
och utnyttjandet av barn sexuellt. Jag tycker man får
visa litet ödmjukhet inför vad vi vet och inte vet om
förekomsten av detta. Vi vet nämligen inte allt. Det-
samma gäller förekomsten av våld i hemmen - vi vet
inte allt.
Rädda Barnen har just i dagarna gett ut en bok om
den kliniska verksamhet och den rehabiliteringsverk-
samhet som bedrivs på Rädda Barnens kriscentrum.
Där har det framkommit att av 101 pojkar som har
varit utsatta har tolv blivit avbildade, antingen på film
eller på annat sätt. Fem av dem är yngre än sex år.
Vi skall inte inbilla oss att vi i dag vet hur mycket
av sådant här som förekommer. Vi kan faktiskt inte
åberopa exakta siffror och säga att det är på det viset.
Det går inte, för det finns ingen automatik i att sådana
här fall anmäls och offentliggörs, att man går till nå-
gon och berättar. Det gör det inte. Det är t.o.m. möj-
ligt att en person producerar en cd-rom-skiva att an-
vända just för eget bruk. Den tanken är inte alldeles
omöjlig. Det gör den personen därför att man också
påverkar de barn man utsätter genom att visa de här
bilderna.
Både Inger Davidson och Barbro Hietala Nord-
lund har i sina anföranden väldigt väl beskrivit barns
situation och utsatthet i de här sammanhangen, så
därför tänker jag inte gå djupare in på det.
I justitieutskottet har en majoritet godtagit det
förslag som Laila Freivalds, vår justitieminister, lade
fram. Jag har inte något annat förslag än det som
konstitutionsutskottet har lagt fram. Även om konsti-
tutionsutskottet i dag har gjort en viss ändring och
talar om att en gärning skall vara "försvarlig" utgår
jag från att man menar att ett innehav av barnporno-
grafiska bilder skall vara uppenbart befogat för att det
skall kunna vara acceptabelt ur svensk lagstiftnings
synvinkel.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att var och en,
även journalister, tänker efter mycket noga om man
skall inneha och hur man skall hantera det man inne-
har. Varje bild och varje film av ett övergrepp på
barn, vilket ju barnpornografi är, är nämligen ett evigt
övergrepp. När man behandlar de här barnen är det
just avbildningen som är det värsta. Det är oerhört
svårt att få dem att repa sig, eftersom de uppfattar sin
integritet som fullständigt krossad av just avbildning-
en.
Det är egentligen detta det handlar om. Jag förstår
inte rädslan för att detta på något sätt skulle inverka
på våra möjligheter att jobba i opinionsbildande syfte.
Vi kan ju skriva precis vad som helst. Vi kan ju gå ut
på barrikaderna och slåss för att få ett tryggare sam-
hälle för barnen och för att verka mot dem som över
huvud taget utnyttjar barn. Det går ju lika bra fast vi
har det utmönstrat ur grundlagen. Det är bara det att
vi måste tänka efter litet extra just när vi handhar
sådant som rör barn.
Barn kan aldrig manipulera och utnyttja en situa-
tion. De kan inte utgöra ett hot mot oss vuxna på
något sätt i det här avseendet. Justitieutskottet har
också sagt att man utgår från att även propositionens
förslag skulle medge att grävande och undersökande
journalister kan ta fram material för att bevisa att det
föreligger ett brott. Detta har vi skrivit från majorite-
tens sida i justitieutskottet.
Helgonglorior är ibland ganska tunga att bära. Det
finns dock många som har jobbat med de här frågorna
- som har varit i närheten av de här barnen och också
sett hur man utnyttjar barn ute i världen - som faktiskt
i stället bär törnekrona. Dessa intryck sätter spår som
kommer att finnas kvar för evigt, och det skall man
vara på det klara med.
Det är också därför det ibland blir så känslostarkt:
Det finns människor som har varit mitt uppe i detta
och sett följderna av det. Jag minns en gång när jag
stod här i riksdagen och pratade i ett annat ärende. Jag
sade då någonting om att kammaren fick ursäkta att
jag blir känslomässig. Då reste sig en annan ledamot,
som jag inte alls kände, och sade: Känsla och logik
hör samman. Sedan dess har jag aldrig sagt så mer.
Det är ju på det viset: Om inte känslan finns med
finns inte heller logiken, och i förlängningen inte
heller etiken. Vi måste komma ihåg att det är bra att
ha känslor. Det finns olika former av det också.
Det är bara så: I det här fallet har vi sagt att just
här, på det här området, just därför att barn är så oer-
hört utsatta, vill vi skapa ett signalverk. Vi vill sända
ut signalen till samhället och till omgivningen att det
här är ingenting som vi över huvud taget vill veta av.
Det är ingenting som egentligen får förekomma. Det
här är ett signalverk. Det är också en signal till unga
människor som faktiskt begår sexuella övergrepp på
barn. Det är ibland unga förövare som gör det. Vari-
från får de sina förebilder?
Det är också viktigt att komma ihåg grundlagens
signaler. Regeringsformen talar om att alla människor
skall visas respekt och behandlas så att de känner att
deras värdighet finns kvar. Vi lever inte alltid upp till
det i det svenska samhället, och därför är en sådan här
debatt oerhört viktig. Vi borde ha mycket mer debat-
ter om den grundläggande etiken och de grundläg-
gande värdena i grundlagen än vi har här i riksdagen.
Då kanske vi skulle se litet mer vilken betydelse detta
har.
Jag tycker att det hade räckt med det förslag som
propositionen innehåller. Jag uppfattar dock det här
mest som en förändring i ord. Jag tror att man kom-
mer att ha ett lika strängt synsätt på att det verkligen
skall vara uppenbart befogat om någon skall kunna
hävda att han har rätt att inneha barnpornografiska
bilder, filmer och andra framställningar. Därför yrkar
jag bifall till KU:s förslag vad gäller barnpornografin
och utmönstringen ur grundlagen samt försvarlighets-
rekvisitet. I övrigt står jag bakom de reservationer
som Centerpartiet har lagt fram.

Anf. 61 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Andre vice talmannen nämnde att
känsla och logik hör ihop, och det är möjligt att det
gör det. Vi har alla i dag sagt att vi måste har mer
känslor när vi fattar beslut i politiken. Men när vi
försöker åtgärda, bekämpa eller förbättra någonting
måste vi också välja medel som leder fram till de
saker vi önskar, och där kommer logiken in. I den
meningen tvivlar jag kanske på att känsla och logik är
samma sak.
Såväl andre vice talmannen som justitieministern
- den senare har nu avvikit från kammaren - har tagit
upp frågan om vad den förändring som konstitutions-
utskottet har föreslagit i fråga om det s.k. försvarlig-
hetsrekvisitet innebär. Jag var mycket förbryllad över
att denna fråga kom från justitieministern. Det är ju
alldeles klart i propositionen ...

Anf. 62 TREDJE VICE TALMANNEN:
Nu gäller repliken enbart andre vice talmannen.

Anf. 63 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Det finns de som har funderat på vad
konstitutionsutskottets förslag innebär när det gäller
försvarlighetsrekvisitet. Det är uppenbart att det i
propositionen står att detta "i fortsättningen bör vara
betydligt mindre än det är i dag". Citatet står överst på
s. 91. Sedan har utskottet fört ett resonemang och
stannat för ungefär de formuleringar som vi har i
dagens lagstiftning.
Svaret till Görel Thurdin på den punkten är rimli-
gen att utskottet har funderat noga på frågan, skrivit
om den och menar precis vad det säger.

Anf. 64 Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c) replik:
Herr talman! Jag tror också att det finns känslor
hos alla som engagerar sig i den här frågan. Det är jag
övertygad om. Jag förde in detta i debatten eftersom
de som inte vill ha detta utmönstrat ur grundlagen
säger att de övriga använder alldeles för mycket
känslor när de tar ställning - inte av någon annan
anledning. Jag ifrågasätter inte andra människors
seriösa inställning i frågan och deras vilja att skydda
våra barn.
Jag tycker dock att det är viktigt att vi som parla-
mentariker tar oss en funderare på dessa grundlagar.
Den som går tillbaka i riksdagens historia ser att det
var när kvinnorna kom in i riksdagen som man börja-
de tala om sociala frågor. Hela konstitutionen är från
början uppbyggd och beslutad av män, liksom hela
strukturen i samhället. Man kanske ändå kan säga att
det finns ett visst kvinnoperspektiv i det här, eftersom
det är så naturligt att vi ställer oss på barnets sida
även i en grundlagsfråga.
Jag tycker att det är bra att man utmönstrar just
barnpornografin i sig - med lasersnitt, eller vad det nu
kan vara. Vi talar då om att det är väldigt noga att
resten av yttrande- och tryckfriheten kvarstår. Det är
ju en sådan markering man gör i och med att man
lyfter ut hela barnpornografifrågan ur grundlagen.

Anf. 65 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag är mycket glad över att vi har fått
in kvinnor i det svenska parlamentet och att det slår
igenom när vi lagstiftar och bygger det svenska sam-
hället. Men nog var det ett övergrepp av andre vice
talmannen att beskriva den ståndpunkt som hon själv
och en majoritet i dagens kammare intar i den här
frågan som en kvinnoståndpunkt. Det var inte ett
övergrepp mot mig som man eller mot någon annan
av herrarna i församlingen. Jag tycker att det var ett
övergrepp mot personer som Catarina Rönnung, Gun
Hellsvik, Inger René, Birgit Friggebo och andra som
har intagit en annan ståndpunkt i denna svåra fråga.

Anf. 66 Andre vice talman GÖREL
THURDIN (c) replik:
Herr talman! Det är ett faktum, så har samhället
byggts upp. Det finns väldigt många debatter här i
riksdagen om att kvinnors perspektiv behöver komma
in i olika avseenden. Vi har olika uppfattningar även
där, både bland män och kvinnor. Jag bara talar om
att det är så i realiteten. Huruvida det är så i den här
frågan kan jag inte säga.
Ni som inte vill mönstra ut detta ur grundlagen
hävdar på något sätt att det som är beslutat tidigare är
det absolut rätta. Det finns inget annat som är rätt. Det
är så jag uppfattar det, och det var därför som jag
lyfte fram den frågan. Jag har inte angripit någon här i
riksdagen personligen.

Anf. 67 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag tänkte egentligen resa mig för att
jag ville instämma i andre vice talmannens anförande.
Jag tycker att det var ett utmärkt anförande. Nu tolka-
des det av talmannen som om jag ville ha replik, och
jag tar gärna en kort replik, framför allt för att förkla-
ra hur jag ser på försvarlighetsrekvisitet, som vi har
gjort en ändring i.
Jag gör alltså samma tolkning som andre vice tal-
mannen. I dagligt tal måste det vara uppenbart befo-
gat för att det skall kunna vara försvarligt på något
sätt. Jag tycker också att vi gör en precisering gente-
mot propositionen när vi tydligare talar om att det är
syftet som skall vara avgörande. Jag tycker att det
faktiskt är litet bättre, inte svagare, än det som justi-
tieministern har skrivit i propositionen.

Anf. 68 KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! Mitt anförande gäller inte barnpor-
nografin utan det kapitel som finns i betänkandet med
rubriken Censur, åtgärder mot våldsskildringar, m.m.
Att detta har tillfogats det här betänkandet beror på ett
antal viktiga motioner från allmänna motionstiden
som också har resulterat i reservationer.
Våldsskildringar berör i högsta grad det rättsliga
området och målet att stoppa våldet i samhället. Mil-
jöpartiet anser att en avsevärd begränsning av under-
hållningsvåldet måste ske, speciellt det som barn
kommer i kontakt med.
Majoriteten av allt underhållningsvåld i Europa
kommer från USA. De flesta filmerna hyllar våldet,
den starkes rätt att själv utdöma straff. Men frågan är
inte längre, för att analysera alla de här filmerna, om
de unga påverkas av våldet, utan hur. Det finns en
uppsjö av material som jag tycker är enstämmigt.
Den här frågan har diskuterats och ältats ända se-
dan 70-talet, men jag tycker faktiskt inte att vi har nått
någonstans. Fortfarande sköljs detta våld över våra
barn.
Jag tycker ändå att man kan se en viss enighet i
forskarrapporter. Innan tvistade de om huruvida barn
verkligen blev påverkade. Men man har sett att just
imitationen, tips om hur våld kan utföras, är en verk-
lighet, att aggressioner kan förstärkas, att man tror att
det reella våldet är vanligare än det är och att barn tar
till hårda metoder, som man tror inte skadar, i den
omfattning som de verkligen gör. Dessutom är det en
tillvänjning. Toleransen ökar, liksom kravet på stimu-
lans.
Här tycker jag också att man kan se en tendens att
det oftast är kvinnor som upprörs och för debatten,
med många känslor bakom. Orsaken är kanske att det
är just som andre vice talmannen Görel Thurdin sade,
att man är känslomässigt engagerad. Många kvinnor
jobbar med barn som lärare och i barnomsorgen. Jag
har själv den erfarenheten. Jag tycker inte att det var
så länge sedan som jag som lärare för en mellansta-
dieklass stod varenda morgon och penetrerade de
upplevelser som dessa barn hade haft föregående
kväll eller på morgonen innan de kom till skolan när
de hade sett videogram. Det tog mycket tid, men jag
ansåg att det var en viktig uppgift för mig att bearbeta
och prata om det barnen hade påverkats av.
Vi ser också genom statistik från BRÅ att alltfler
unga offer angrips av jämnåriga våldsbrottslingar, av
vilka flera är välbekanta med våldsfilmer och med råa
TV-spel som sprids över landet.
Vi vet också att det i all barnuppfostran är det go-
da exemplets makt som skall råda. Den förutsättning-
en har vi väl fortfarande inte övergivit. Men vi har
överlämnat många barn till att matas med dåliga och
destruktiva förebilder som har inflytande på unga
människor.
Jag anser att vi med kraft måste ingripa mot denna
lönsamma - för det är det - spekulation i våld som
riktar sig till unga och vuxna. Men det är barnen vi i
högsta grad måste skydda. Vuxenvärlden ger nu ett
dubbelt budskap. Vi säger i samhället att våld är fel.
Ändå tillåter vi medier, filmer, video, spel att glorifie-
ra våld.
I en rapport från 1996 som Våldsskildringsrådet
har upprättat fastställer man att frekvensen för det
fysiska och uppenbara våld som ungdomar utsätts för
i sitt tittande är 40 timmar i veckan. Dessa rapporter
måste ju få oss politiker att reagera och göra någon-
ting åt det.
Jag ser i betänkandet att det finns flera reservatio-
ner om det som också vi i Miljöpartiet kräver, en
förhandsgranskning av videogram. Men vi vill också
ha en 18-årsgräns för film, i stället för den lägre som
finns i dag. Vi vill dessutom ha en innehållsdeklara-
tion av filmer och videogram. Den innehållsdeklara-
tionen skall visa hur många scener av våld och vad
det är som filmen innehåller. Det ger perspektiv på
vad det innebär.
Det är alltid så att yttrandefriheten ställs mot in-
tressen som vill bekämpa våld och även pornografi i
medier. Jag tycker att Laila Freivalds uttryckte det bra
när det gällde barnpornografin. Det vill jag instämma
i. Hon sade: Grundlagen får inte till varje pris skydda
felaktiga beteenden. Det vill jag understryka. Jag har
exakt samma åsikt.
Det är också, som Görel Thurdin sade, litet grand
av kvinnoperspektiv. Vad är det för förebilder vi ger
barnen? Jag undrar, jag tror inte att det har skett nå-
gon studie av detta: Vem står bakom manus till alla
dessa våldsfilmer? Vem sköter produktionen? Det
skulle vara mycket intressant att se ur ett könspers-
pektiv.
Jag vill läsa ur en intervju med en 11-årig pojke.
Den säger mycket av sanningen som jag också har
upplevt det genom rollen som mamma och lärare. Han
säger så här: Det blir några filmer på video varje
vecka. Vi brukar åka hem till någon som inte har sina
föräldrar hemma efter skolan, och så hyr vi en film i
videobutiken som ligger nära skolan. Vi brukar samla
ihop pengar till filmhyra.
Det är precis min erfarenhet att det är så det sker.
Han säger att det uppstår ett grupptryck bland pojkar-
na. Jag tror att många innerst inne blir mycket rädda
av allt det otäcka, t.ex. när magar blir bortskjutna och
fastnar på väggen. Han säger att han hemma inte vill
berätta att han ser på sådana filmer. Därför har han
inte heller någon han kan prata med när han inte kan
somna på kvällarna.
Jag yrkar bifall till reservation 26. Jag hade hop-
pats att vi skulle kunna ha en gemensam reservation i
denna viktiga fråga om att förhandsgranska video-
gram.

Anf. 69 CATARINA RÖNNUNG (s) re-
plik:
Herr talman! Jag håller med Kia Andreasson om
att det är angeläget att vi skyddar barn och ungdomar
från att konsumera alltför mycket våldsfilmer. Jag
håller inte med henne om att förhandsgranska video-
filmer.
Man kan som Kia Andreasson driva en opinion i
frågan. Föräldrarna har ett stort ansvar för att ingripa
och förbjuda sina barn att se på våld om de tycker att
våldet är utrerat. För närvarande utreds inom EU
användandet av V-chips. Det är ett tekniskt hjälpme-
del som kan förhindra att våldsinslag i olika filmer når
ut till barn.
I de avtal som staten och de markbundna TV-
kanalerna har slutit med varandra finns det restriktio-
ner om vilken typ av våld som skall tillåtas visas och
på vilka tider så att åtminstone barn skonas så långt
det går.

Anf. 70 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Jag kan instämma i att det är bra att
man på internationellt plan arbetar framåt. V-chips är
en ny teknisk uppfinning att använda. Men jag håller
inte med om att det räcker med att säga att det är
föräldrarnas ansvar.
Just dessa barn har inte tillgång till den vuxen-
värld som kan ta ansvar för dem. Då måste vi som
befinner oss runt omkring göra det. Det är därför det
är viktigt att se till att det finns lagar som skyddar
även dessa barn mot medievåld.
Sedan var det frågan om att driva opinion. Det har
drivits en stark opinion sedan 70-talet. Den företeel-
sen har inte avtagit utan snarare ökat. Jag tror inte att
det bara med hjälp av en ibland uppblossande opinion
går att motverka. Det krävs just de förslag jag har
givit till känna.

Anf. 71 CATARINA RÖNNUNG (s) re-
plik:
Herr talman! Jag är medveten om att det natur-
ligtvis finns barn vars föräldrar inte bryr sig så mycket
om vad barnen ser på TV. Jag vill i alla fall rikta en
känga till "medelföräldrarna" som jag tycker har en
alltför slapp inställning till vad deras barn konsume-
rar. De kan gott känna att de också har ett ansvar och
inte bara skjuta över det till samhället i stort.
Det finns ett brott som man kan dömas för i Sveri-
ge. Det är stränga straff. Man kan dömas till böter
eller fängelse i högst två år. Det sker när man har
framställt en rörlig bild eller stillbild som skildrar
sexuellt våld eller tvång. Spridning av en sådan bild
är olaga våldsskildring. Här har lagstiftarna gått in.
Det är grannlaga att använda sig av grundlagarna för
att förbjuda underhållningsvåld. Jag anser att det är
att gå för långt.
Att förhandsgranska och censurera videofilmer är
inte heller någon vidare bra metod i sammanhanget.
Man har räknat ut att det skulle kosta mycket för
staten och bli oerhört dyrt.
Det är alltså fråga om opinion, föräldraansvar och
att se till att barn och ungdomar ser på vettiga pro-
gram och ibland inte ser så mycket på TV - som
många barn och ungdomar gör. Då är mycket vunnet.

Anf. 72 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Det finns tre partier som har reserve-
rat sig för att förhandsgranska videogram. Det är
förankrat hos många att detta kan vara nödvändigt.
Ett problem skall vara att det kostar mycket för
samhället att förhandsgranska. Men vad kostar det för
samhället med alla dessa ungdomar som begår vålds-
brott? Det blir vidare konsekvenser, och de frågorna
får justitieutskottet sedan ta ansvar för. Det blir
mycket dyrare med dessa senare åtgärder. Det blir
billigare att förhandsgranska videogram.

Anf. 73 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! När jag efter några års arbete i justi-
tieutskottet med dessa frågor åtog mig att bli ledamot
i Barnpornografikommittén, bestämde jag mig för att
där arbeta för ett förslag som innebar att jag klart och
otvetydigt kunde svara ja på en fråga från allmänheten
om det är förbjudet och kriminaliserat att inneha
barnpornografiska bilder i Sverige.
Med det förslag som regeringen har lagt fram och
som det står en bred majoritet bakom i Sveriges riks-
dag i dag, tycker jag att man utan vidare kan svara ja
på frågan. Det är kriminaliserat och förbjudet att
inneha barnpornografiska bilder i Sverige. Det är en
väsentlig utgångspunkt för hela debatten.
Jag vill understryka det som framgår i propositio-
nen och som KU-majoriteten har sagt beträffande det
unika i de barnpornografiska bilderna i förhållande till
yttrandefrihetsgrundlag och tryckfrihetslagstiftningen.
Bo Könberg uppmanade deltagarna i debatten att göra
markeringar i den riktningen. Det gör jag gärna. Det
är angeläget att säga så.
Debatten har varit upplysande och klargörande.
Det finns en bred majoritet för ett effektivt innehavs-
förbud. Det finns en minoritet som bara vill förbjuda
en del barnpornografiska bilder. Den skillnaden har
klargjorts av bl.a. Laila Freivalds och Barbro Hietala
Nordlund. Jag har tidigare instämt i statsrådets utta-
lande, så jag har ingen anledning att lägga ut texten
ytterligare där.
Däremot finns det anledning att lägga fram några
kommentarer. Konstitutionsutskottets ordförande
talade om att det förslag som regeringen lade fram i
propositionen inte hade genomarbetats i utredningen.
Det var fråga om få sidor och ett begränsat alternativ.
Det saknades lagtext. Jag var en av två reservanter i
utredningen, och vi hade förslag till lagtext. Men det
är inte den väsentliga upplysningen i sammanhanget.
Den väsentliga upplysningen är att vi reservanter i
utredningen fick slåss för att få denna markering
gjord. Inte ens liberalerna - som berömmer sig för sin
vidsynthet - hjälpte till att få sekretariatet och utred-
ningsmajoriteten att belysa alternativet. Därför är det
litet magstarkt att nu kritisera oss reservanter för att
inte ha gjort ett tillräckligt bra jobb. Vi gjorde i och
för sig ett tillräckligt bra jobb. Det blev vår reserva-
tion som sedan blev utgångspunkten för regeringens
förslag. Jag känner inte någon ledsnad i de avseende-
na, men kritiken är obefogad.
En annan kommentar gäller hur frågan har hante-
rats genom åren. Eftersom bl.a. Inger René och Gun
Hellsvik gärna talade om åren före 1991 men talade
väldigt litet om de tre borgerliga regeringsåren tycker
jag att det finns anledning att upplysa kammaren om
att justitieutskottet behandlade frågor om innehav-
skriminalisering av barnpornografi i sitt betänkande
1992/93:JuU16 med anledning av motioner från kd,
Vänsterpartiet och socialdemokraterna. Då skrev
utskottet i sitt betänkande:
"I Sverige är enbart innehav av barnpornografiskt
material inte kriminaliserat. Frågan övervägs dock,
som framgår nedan, inom Justitiedepartementet." Det
var under Gun Hellsviks ledning. "Här kan också
nämnas att ett sådant förbud nyligen införts i Norge.
Utskottet vill för sin del konstatera att frågan om
kriminalisering av innehav är komplicerad och rym-
mer en rad principiella frågor. En kriminalisering
skulle dock ytterligare understryka hur allvarligt sam-
hället ser på hanteringen med barnpornografi. Något
ställningstagande för närvarande är enligt utskottets
mening inte aktuellt utan det pågående beredningsar-
betet måste avvaktas." Så avstyrktes motionerna.
Observera att man skrev att "det pågående bered-
ningsarbetet måste avvaktas". Det var det som leddes
av Gun Hellsvik och som föranledde utskottet att inte
gå hårdare fram i frågan, utan som tradition är i ut-
skotten gick det inte att fatta något beslut förrän man
hade ett grundlagsförslag. Man avvaktade Justitiede-
partementets förslag.
Jag har velat peka på detta därför att både KU-
ordföranden och Gun Hellsvik ingående och i nästan
raljerande ordalag kritiserat det vilande grundlags-
förslaget, det som kammaren antog på våren 1994.
Jag skall inte försvara det betänkandet, men jag tycker
att när man värderar betänkandet skall man ändå
komma ihåg att den ministern och den regering där
också Bo Könberg var ledamot inte förmådde att
fullfölja beredningsarbetet så att det i riksdagen ens
kunde presenteras ett ordentligt underlag. Man försat-
te riksdagen i den situationen att vi som ville göra
någonting och visa att det fanns politiska möjligheter
att angripa barnpornografi var hänvisade - jag var
inte med så mycket - till eget arbete, initiativ i utskot-
tet och försök att få fram en lagstiftning. Det är klart
att det inte är några bra förutsättningar. Jag tycker att
det är magstarkt av dem som hade det yttersta ansva-
ret för den uppkomna situationen att i dag kritisera det
lagförslaget, som i och för sig inte var bra, när man
inte är beredd att ta något som helst ansvar för till-
komsten av det.
Får jag, herr talman, efter detta tillbakablickande
göra en liten framåtblick och en internationell utblick.
Europarådet, som ju består av 40 europeiska stater,
antog för några veckor sedan en rapport och en re-
kommendation som heter Abuse and Neglect of
Children. I den behandlas också frågan om barnpor-
nografi. Rapportören och sociala utskottet, som hade
ansvaret för frågan, lade fram förslag som på en rad
olika områden kring barnfrågor innebar att man inte
skulle göra någon skillnad på innehav av och handel
med barnpornografiska bilder. Man vill alltså införa
en lagstiftning ungefär som den som vi nu har att gå
till beslut om här.
Jag tycker att det var utomordentligt glädjande att
40 länders regeringar skulle rekommenderas att införa
den här lagstiftningen. Det fanns ytterligare några
avsnitt. Det som kan vara intressant för denna kam-
mare att veta är att det vid omröstningen visade sig att
de svenska moderaterna även i Europarådssamman-
hang ville implementera sin ståndpunkt beträffande
innehavsfrågan och gick emot detta mycket strikta
och bra förslag till rekommendation och i stället ville
göra skillnad på privat innehav av bilder och handel
med dem, precis den ståndpunkt som man egentligen
förfäktar i Sverige. Jag tycker att det kan vara rätt att
upplysa kammaren om dessa förhållanden när vi så
småningom går att fatta beslut i en sak som jag för
min del tycker - bakom den uppfattningen vet jag att
det finns en mycket bred majoritet av svenska folket -
är mycket glädjande så till vida att vi äntligen kan
sätta punkt för denna fråga genom att besluta om att
det blir förbjudet, kriminaliserat, att inneha barnpor-
nografiska bilder i Sverige.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 74 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Göran Magnusson har berättat en del
om sina erfarenheter från arbetet i Barnpornografiut-
redningen. Det är självklart att Göran Magnusson är
en av dem i kammaren som mest har sysslat med
frågan just därför att han arbetat i utredningen. Jag
fick dock inte klart för mig om han delar utredningens
bedömning om omfattningen av problemet, dvs. att
det nästan enbart rör sig om videogram och att det var
det som låg till grund för att en bred majoritet av
utredningen, inklusive två av Göran Magnussons
partivänner, stannade på den lösning som i dag före-
språkas av Moderata samlingspartiet, mig och några
andra från Folkpartiet liberalerna.
Jag tror inte att jag har raljerat med det faktum att
det som är huvudförslaget i dag, det som det med stor
sannolikt kommer att antas, inte varit föremål för en
vanlig remiss. Jag har mera beskrivit förfarandet. Jag
har ingen inblick i Barnpornografiutredningen så jag
vet inte om Göran Magnusson hade stora svårigheter
att diskutera denna fråga eller inte. Det jag kan kon-
statera i likhet med all allmänhet är att det stora flerta-
let från skilda partier inklusive hälften av Göran
Magnussons egen partigrupp efter en stor diskussion
landade på en annan lösning, den som i dag inte före-
språkas av Göran Magnusson.
Jag tror inte heller att jag har raljerat med innehål-
let i det vilande grundlagsförslaget utan bara pekat på
hur svåra de här frågorna är och hur lätt det är att
landa på en ståndpunkt som sedan vid närmare efter-
tanke visar sig inte vara så speciellt klok. Den stånd-
punkten hade vi all rätt att upplysa kammaren och
allmänheten om i den mån de inte kände till den.

Anf. 75 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill gärna understryka att det är
svårt och komplicerat att hantera dessa frågor. Där
råder ingen skillnad i uppfattningen. När det gäller
huvudfrågan, kriminalisering av innehavet av barn-
pornografiska bilder, har det för mig framstått som
nödvändigt att få ett heltäckande beslut. Man kan
naturligtvis med hjälp av utredningens redovisning av
omfattningen hävda att det för närvarande räcker med
att täppa till denna lucka genom den s.k. stencilregeln
och räkna med att det inte uppstår några barnporno-
grafiska bilder på några andra områden och om det
gör det angripa problemet då.
Jag har haft den utgångspunkten att det bästa är att
få - det framgick av mitt inlägg - ett definitivt beslut
om att det är förbjudet att inneha barnpornografiska
bilder. Den ambitionen klaras med det förslag som vi
nu har möjligheter att ta ställning till här. Jag tror att
utredningsmajoriteten, med sin uppfattning om syste-
matiken och principerna i yttrandefrihetsgrundlagen
och tryckfrihetslagen, tyckte att det var så här långt
man kunde gå. Men vi som ville förbjuda innehavet
av barnpornografiska bilder måste ta ytterligare steg.
Det resulterade i den reservation som Margareta Is-
raelsson och jag stod för och som så småningom i
huvudsak också blev regeringens förslag.

Anf. 76 BO KÖNBERG (fp) replik:
Herr talman! Möjligen är det allra sista värt en
diskussion. Flertalet som har studerat den reservation
som Göran Magnusson och Margareta Israelsson
avgav i utredningen har uppfattat denna mera som en
halv utdefiniering än den totala utdefiniering som äger
rum i dag. Men det är kanske en för teknisk fråga att
diskutera här.
Det väsentliga var ändå att utredningsmajoriteten,
efter det att den hade tagit in all möjliga kunskaper
om detta, landade så entydigt på att man skulle skräd-
darsy inslagen.
Jag skulle gärna vilja höra Göran Magnussons
kommentar till frågan om smittorisk, och då menar
jag inte för framtiden utan det faktum att man i det här
fallet - därför att det dyker upp vedervärdiga saker på
videogram och filmer - ger sig på det tryckta ordet.
Det var ju, som Göran Magnusson säkert minns, pre-
cis den debatt som vi förde för ett par decennier sedan
när vi skulle ta fram en yttrandefrihetsgrundlag.
Skulle man kunna tänka sig det mera praktiska, rimli-
ga och heltäckande att ha en grundlag som gäller för
alla medier? Eller fanns det någon risk för att problem
i ett medium skulle drabba ett annat medium, i det här
fallet det mest klassiska av alla: det tryckta ordet?

Anf. 77 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Jag skall gärna erkänna att jag tycker
mig ha lärt mig mycket om yttrandefrihetsgrund-
lag och tryckfrihetsgrundlagsstiftning. Men jag är inte
beredd att gå tillbaka och föra samma debatt som man
förde för 18 år sedan. Däremot vill jag återigen säga
att det heltäckande innehavsförbudet har för mig varit
det väsentliga.
Beträffande smittorisken gjorde jag ju en deklara-
tion från talarstolen. Jag kan bara upprepa den, men
den blir väl inte bättre för det. Utifrån mina utgångs-
punkter hade det naturligtvis varit bättre att hitta en
lösning inom ramen för grundlagarna. Men detta har
inte visat sig vara möjligt, vilket också utskottsmajori-
teten och regeringsförslaget visar. Jag ser det som att
företeelsen barnpornografi är unik, och vi kan med
bibehållet samvete från tryckfrihets- och yttrandefri-
hetssypunkt genomföra den här förändringen, men vi
skall naturligtvis hålla fast vid deklarationerna om
smittorisken och de sammanhängande problemen.
Sedan är de möjligt att vi reservanter med vår
kunskap inte lyckades beskriva det hela mera än som
en halv utdefiniering, men det som vi avsåg - och vi
hade kanske kunnat få litet hjälp för att det skulle ha
blivit bättre - var en utdefiniering ungefär på det sätt
som regeringen nu har föreslagit.

Anf. 78 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Jag vill börja med att rätta Göran
Magnusson, och det gäller någon av de allra första
meningarna som han sade. Det är så att det råder
politisk enighet när det gäller önskan att kriminalisera
innehavet. Det är bara det att olika grupper har valt
olika väg.
Sedan vill jag fortsätta historiebeskrivningen. Man
har försökt att dölja sitt tillkortakommande under de
sista socialdemokratiska åren i slutet av 80-talet, då
Laila Freivalds sade att hon skulle ta krafttag mot
barnpornografin. Att det inte blev så berodde på -
berättade hon här nu - att hon inte fick några propåer
om att hon skulle ta några krafttag. Men en justitie-
minister har faktiskt möjlighet att själv sätta i gång
med de förändringar som hon vill genomföra.
Sedan skrev den borgerliga regeringen början på
de direktiv som Barnpornografiutredningen senare
använde sig av. Så den utredningen hade kunnat
komma i gång ännu snabbare än vad den gjorde. Men
processen har behövt dessa fyra år. Så jag tycker inte
att det är egendomligt att vi nu har kommit till vägs
ände.
Jag är glad över - och det sade jag också i mitt
första anförande - att vi har fått en fullständig majori-
tet i KU. Vi är alla överens om försvarlighetsrekvisi-
tet. Socialdemokraterna säger nu att det skall bli en
kriminalisering av innehavet. Det innebär - till all
lycka - en öppning i denna fullständiga kriminalise-
ring så att det skall bli möjligt att bilda opinion mot
denna förskräckliga företeelse.
Det som i dag skiljer de olika grupperna är att det
finns en grupp som vill att det skall föras in i brotts-
balken med det sämre skydd som då föreligger medan
det finns en grupp som vill låta det ingå i grundlagen.
Men försvarlighetsrekvisitet ser likadant ut, oavsett
vilken lag det regleras av.

Anf. 79 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Det är kanske bräckligt att stödja sig
på ett statsråd, men jag tycker att Laila Freivalds
gjorde en bra insats här i dag. Jag har ingen annan
uppfattning än den som Laila Freivalds deklarerade
om omfattningen av den kriminalisering som modera-
ter och folkpartister vill göra. Den är begränsad. Den
inriktar sig bara på en enda punkt och lämnar öppet
på vissa områden. Då kan man inte säga att det bara
är en lagteknisk lösning, utan det är faktiskt en skill-
nad i ambition.
Rätten att skriva om barnpornografi har aldrig
ifrågasatts. Den diskuteras ju inte nu. Hela den här
debatten handlar ju om barnpornografiska bilder. Det
är ju en viktig sak när det gäller opinionsbildning.
Inger René talade om att allt ansvar för att det inte
skedde någonting vilar på den regering som hade
makten före 1991 och att det mesta som senare har
skett har sin utgångspunkt i Gun Hellsviks arbete i
Justitiedepartementet. Jag rodnar ju inte, men Inger
René borde kanske rodna litet grand.
Inger René sade att Laila Freivalds hade initiativ-
möjligheter när det gällde att lägga fram förslag. Men
Gun Hellsvik hade väl samma initiativmöjlighet! Hon
uppmanades ju av denna kammare att lägga fram
beredningsunderlag så att det kunde fattas beslut, men
det gjorde hon inte. Det som var angeläget 1993-
1994 var ju att få i gång grundlagsförändringsproces-
sen. Genom bl.a. Gun Hellsviks och moderaternas
agerande tar det ju ytterligare fyra år innan man kan
fatta dessa beslut, och det är en väsentlig förlust för
de barn som utnyttjas för barnpornografi.

Anf. 80 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Jag försöker verkligen att inte raljera
utan jag berättar hur det var. Det var så att när Gun
Hellsvik tillträdde fyrdubblades straffsatserna för den
här typen av brott. Jag har försökt att få fram om det
finns något annat område där man har gjort så stora
straffskärpningar på en enda gång som just i den här
frågan. Men jag har inte kunnat hitta något sådant
område.
Detta hände alltså 1993-1994. Den borgerliga re-
geringen avgick det året på hösten. Barnpornografiut-
redningen, som Göran Magnusson har varit med i, har
behövt drygt tre år för att komma fram till sina för-
slag. Jag finner det alldeles omöjligt att man på den
korta tiden hade klarat att lägga fram ett förslag till
grundlagsändringar. Det förslag som konstitutionsut-
skottet lade fram i maj 1994 var ofullständigt på
många punkter. Hade det gått igenom hade det varit
negativt för våra barn.

Anf. 81 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Det lönar sig inte att hela tiden dis-
kutera det som har varit. Det är ju framtiden som vi i
första hand skall intressera oss för. Jag tycker att det
finns anledning att se positivt på framtiden från den
synpunkten att man nu får bättre och effektivare me-
del att bekämpa barnpornografin.
En initiativrik justitieminister hade ju naturligtvis
kunnat sätta i gång 1991-1992 och fullfölja ett be-
redningsarbete och inte bara påbörja att skriva direk-
tiv i ett sent skede av processen. Hade man satt i gång
1992-1993 hade det kanske varit fullt möjligt att få
fram ett mycket bättre förslag.
Barnpornografiutredningen tog litet tid på sig.
Detta är en svår och besvärlig fråga. Samtidigt går det
inte att göra någonting förrän det har varit val hösten
1998. Det är först då som vi faktiskt kan fatta beslut.
Man kan alltid från principiell kriminologisk syn-
punkt diskutera värdet av höga straffsatser och att
man bekämpar någonting genom att, som föreslogs,
fyrdubbla straffsatser och annat. Men jag får ändå
påpeka att det fanns ett gott stöd för denna straff-
skärpning också i socialdemokratiska motioner, så det
var inte någon alldeles egen uppfinning av moderater-
na, som för övrigt inte behöver uppfinna straffskärp-
ning som princip, för det har de som lösning på de
flesta kriminologiska problem.

Anf. 82 DAN ERICSSON (kd):
Herr talman! Nu är äntligen frågan om hur vi kan
förbättra skyddet för våra barn mot barnpornografi
vid vägs ände, och det är bra. Men samtidigt har det
varit en litet sorglig uppvisning, som jag ser det, av
handfallenhet från det parlamentariska systemets sida
just vad gäller skyddet av våra barn.
Har man tagit del av vad detta handlar om, alltså
barnmisshandel i ordets rätta bemärkelse, måste man
givetvis sätta in all kraft på att med alla legala medel
förhindra verksamheten och den upprepning av
kränkningen av barnet som varje visning av bild inne-
bär. Räcker inte lagstiftningen, måste den förändras
och skärpas.
Det är ett övergrepp varje gång de här vidrighe-
terna visas. Barnen som utsätts bär fysiska och psy-
kiska ärr av övergreppen under resten av livet. De
utnyttjade barnen tvingas leva med vetskapen att
deras förödmjukelse och förnedring kan fortsätta att
cirkulera och visas under många år. Jag tycker att
andre vice talman på ett utmärkt sätt beskrev denna
verksamhet. Jag har en liten randanmärkning i det
sammanhanget - jag ser nu att hon inte kan ta replik -
om att det är kvinnorna som ställer upp på barnens
sida från ett grundlagsperspektiv. Jag vill nog protes-
tera och säga att jag också som man faktiskt ställer
upp på barnens sida, också från ett grundlagsperspek-
tiv.
Jag beklagar att vi inte fick ett stopp redan för fyra
år sedan. Ansvaret för detta får faktiskt Folkpartiet
och Moderaterna bära. Det var kanske inget perfekt
förslag då, men det var bättre än rådande situation. Nu
tror jag att vi får ett än bättre skydd. Ändå motsätter
sig Folkpartiet och Moderaterna, vilket jag med viss
förvåning noterar.
Jag måste fråga: På vems uppdrag sitter vi här i
riksdagen? Jag själv, som är från Norrköping, fick vid
årsskiftet 1993/94 ta del av Norrköpingspolisens
arbete med barnpornografihärvan. För att effektivt
kunna bekämpa dessa vidrigheter ansåg och anser
polis och åklagare att det är nödvändigt med en för-
stärkt lagstiftning. Är det då inte min plikt att agera
när jag får ta del av detta? Lever jag upp till det upp-
drag som väljarna har gett mig, om jag inte agerar när
vi har en lagstiftning som inte skyddar barn mot så-
dant som de som tvingats att se materialet kallar för
barnmisshandel och barntortyr? Då kan man inte bara
se på och diskutera olika teknikaliteter och annat, utan
man måste handla. Det var detta som det handlade om
för fyra år sedan.
Jag vill i debatten också uppmärksamma, vilket
även gjorts tidigare, alla de ideella insatser som har
gjorts av organisationer och enskilda för att få oss
lagstiftare att gå till handling. Det har varit helt nöd-
vändigt att ha detta tryck. Jag har ofta blivit kontaktad
i denna fråga. Det har då uttryckts en mycket stark
folklig förståelse för att vi skall agera, och man har
inte förstått hur frågan kunde sluta som den gjorde för
fyra år sedan.
Trots allt som har varit, är det oerhört positivt att
vi nu från kristdemokraternas riksdagsgrupps sida
enhälligt kan yrka bifall till hemställan i konstitu-
tionsutskottets betänkande angående barnpornogra-
fifrågan. Det känns också väldigt bra att detta betän-
kandeförslag i huvudsak följer den reservation som
kristdemokraterna hade i utredningen om barnporno-
grafi.
Fru talman! Vi kristdemokrater har ingen ordina-
rie ledamot i konstitutionsutskottet, men vi har olika
motioner och förslag som vi delvis kommer att följa
upp i de reservationer som finns. Dessa tar vi ställning
till här i kammaren senare.

Anf. 83 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja börja med att ställa
samma fråga till Dan Ericsson som jag ställde till
Inger Davidson och som jag inte fick ett, åtminstone
för mig, begripligt svar på. Menar Dan Ericsson att
kristdemokraterna beklagar att vi inte fick den ofull-
ständiga och, som alla nu börjar betrakta den, dåliga
lag som föreslogs i maj 1994?
Jag en fråga till. Det är ju så att ord hjälper inte
alltid, men vi har några förslag som skulle kunna
hjälpa och skydda de barn som utsätts för barnporno-
grafi. Det ena är att polisen och rättsväsendet skall få
tillräckliga resurser. Det andra är det register som vi
vill ha för att internationellt komma till rätta med
problemet. Det är nämligen väldigt få svenska barn
som är inblandade i den här verksamheten men många
icke-svenska barn. Vi tycker att det vore ett värde att
värna också dem. Varför ställer inte kristdemokrater-
na upp på detta?

Anf. 84 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Det senare måste jag säga att jag tog
del av med viss förvåning. Vi kristdemokrater har
verkligen slagits för att ge polis och rättsväsende
resurser för och förmåga att beivra brott. Det gäller
också dessa brott.
Jag har själv varit på plats i Thailand och sett hur
svensk polis, stationerad där, arbetar med dessa frå-
gor. Självklart skall allt sådant arbete ytterligare
backas upp, och det är något som vi konsekvent har
drivit. Så i den frågan tror jag att Inger René bet sig
litet i tummen.
Vad gäller det gamla förslaget hade det varit bätt-
re att anta detta än ingenting. Förslaget gav också
skjuts i debatten och gjorde att det hände någonting.
Jag törs säga att visst var det ofullkomligt. Nu har vi
ett bättre förslag. Men jag går så långt att jag säger att
det hade varit bättre om det tidigare förslaget hade
gått igenom. Vi kanske hade kunnat göra ytterligare
förändringar i det skedet. Det hade varit bättre än att,
som hände, förslaget blockerades. Det dröjde alltså ett
antal år till innan vi kunde se någon effekt.

Anf. 85 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Jag tog också upp frågan om regist-
ren. Jag kanske i det här sammanhanget kan få säga
välkommen som reservant. Jag vill minnas att det är
reservation 5 som tar upp detta med resurser till polis
och rättsväsendet. Det är hittills ingen som har yrkat
bifall till denna reservation, men nu finns ju chansen.

Anf. 86 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag har ibland under de här åren känt
en oro över att behovet av att vidta det som synes vara
kraftfulla åtgärder mer skulle vara symbolhandlingar
än reellt innehåll. Det är inget fel med symbolhand-
lingar. De är viktiga för oss människor både i det
vardagliga livet och i politiken, men de blir farliga om
de undanskymmer eller förhindrar det som annars
skulle göras.
Jag blev därför litet orolig när jag hörde Dan
Ericsson tala om att vi i dag, i och med detta beslut
som nu skall fattas om lagstiftningen, har nått till vägs
ände vad gäller skyddet för våra barn. Det lät nämli-
gen på Dan Ericsson som att saken nu är klar, att nu
är det onda som vi alla vill bekämpa - barnpornografi
och övergrepp mot barn - fixat och när vi går ifrån
denna kammare i kväll så är det klart. Jag tror inte att
det är Dan Ericssons uppfattning, men han ger sken
av att det är någonting stort och fantastiskt som nu
sker och som kommer åt det reella problemet. Det
som har oroat många av oss är att detta bara i begrän-
sad utsträckning kan leda fram till något konkret.
Samma problem fanns med i Dan Ericssons reso-
nemang om det vilande grundlagsförslaget. Han för-
säkrar oss att det hade varit bättre om det förslag som
ingen i dag är för hade genomförts fr.o.m. 1995. På
vilket sätt det hade varit bättre för barnen hade kunnat
vara av värde för kammaren att få reda på.

Anf. 87 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag kan ge Bo Könberg rätt på en
punkt. Jag tycker inte att det här är det enda sättet
eller att vi nu skall sluta att arbeta med den här frågan.
Vad jag avsåg var att vi vad gäller lagstiftningsarbetet
och grundlagsfrågan nu faktiskt har kommit till par-
lamentet för att vi skall fatta beslut rätt snart. Det har
tagit många år att komma fram till det.
Det är självklart att vi sedan också skall jobba vi-
dare med alla medel. Det var jag inne på i ett annat
replikskifte. Inte minst måste de polisiära resurserna
och rättsväsendet få goda möjligheter, goda förut-
sättningar att verkligen beivra brott mot den här lag-
stiftningen.
Sedan till det här med vad som hade varit bättre.
Det är faktiskt bara att läsa innantill i betänkandet där
man beskriver det tidigare lagförslaget. Jag säger det
igen: Det var inte perfekt. Men det hade varit bättre
att i det läget få en förändring till stånd än att inget
hände. Det var den distinktionen jag diskuterade.

Anf. 88 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jo, jag hörde redan i det första inläg-
get att Dan Ericsson sade att han tyckte att det hade
varit bättre. Men min fråga gällde ju på vilket sätt det
hade varit bättre. Nu har jag fått en läsanvisning. Jag
får väl nöja mig med den eftersom det tydligen inte
inom ramen för replikerna går att utveckla på vilket
sätt det hade varit bättre.
Att jag reagerade, fru talman, mot uttrycket "vägs
ände", beror just på att jag tror att det finns människor
som tror att man med symbolhandlingar löser alla
problem. Vi har från Folkpartiet liberalernas sida i
våra motioner - en partimotion och de bägge motio-
ner som finns i anslutning till dagens ärende - räknat
upp en mängd åtgärder som måste vidtas för att vi på
ett reellt sätt skall kunna komma åt detta onda.
Vi har tagit upp åtta-tio punkter som handlar om
detta. Det handlar om polisanmälningar, skolhälso-
vården, pedofilkommando vid Rikskriminalen och ett
antal andra punkter. Det är viktigt att komma ihåg
detta när någon kablar ut uttrycket att vi nu är vid
"vägs ände".

Anf. 89 DAN ERICSSON (kd) replik:
Fru talman! När Bo Könberg säger att vi på ett
reellt sätt skall komma åt det här, är det Folkpartiets
förslag det gäller. Men har vi inte basen i lagstiftning-
en, vilket är vad alla som arbetar med det här har
ropat efter, så kan Bo Könberg bara önska detta. Det
är nu vi får ett verksamt redskap som vi kan vidare
utifrån. Självklart ställer jag förmodligen upp på Bo
Könbergs övriga punkter. Men de är rätt verkningslö-
sa om vi inte har basen i en lagstiftning som gör det
möjligt att faktiskt nu få bort den här barnpornografin.
Det är vad det handlar om, Bo Könberg.

Anf. 90 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Fru talman! "Jag glömmer dem aldrig. Ögonen
som tittade på mig med skräckblandad uppgivenhet.
De tillhör ett litet barn, en flicka som just utsatts för
sexuella övergrepp på film. Jag bär dem med mig för
alltid. Jag bär dem i mitt hjärta där de gör mig plåg-
samt medveten om att jag deltagit i ett sexuellt över-
grepp, eftersom jag sett barnpornografi. Jag bär dem i
mitt hjärna där de talar uppfordrande till mig att detta
måste få ett slut. Innehav av barnpornografi måste
kriminaliseras."
Så inledde jag mitt anförande här i kammaren den
9 juni för fyra år sedan. Och en sådan här dag står det
klart att det nog var bra att jag bar flickans ögon och
uttryck med mig. I dag är vi äntligen där. Flickan,
som inte var av svenskt ursprung, kan nu veta att vi i
Sverige går mot att lagstifta mot att någon över huvud
taget innehar en film där övergreppen mot henne
beskrivs. Det tycker jag känns som ett stort framsteg
för barnens rättsskydd i det här landet.
Jag vill naturligtvis, även om hon inte längre finns
här i kammaren, rikta ett speciellt tack till justitiemi-
nistern för det mycket enträgna arbete som hon har
bedrivit i den här riktningen.
Det finns skäl att också notera att flickan som jag
nämnde i dag har ett skydd vare sig den film som
övergreppen beskrivs i har en ansvarig utgivare eller
inte och vare sig övergreppen beskrivs i en tidning
eller på Internet. Det är en mycket viktig deklaration
som Sveriges riksdag gör i dag; att all barnpornografi,
allt innehav av barnpornografi skall kriminaliseras.
Den vanligaste fråga som jag har mött under de
här fyra åren och under tidigare år av arbete mot
barnpornografi har varit: Varför är det så svårt att
förbjuda det där? Det är en fråga som man fått ägna
mycken tid åt. Det har vi nog alla fått göra oavsett
partifärg och oavsett inriktning i önskan om föränd-
ring. Vi har fått försöka förklara hur det fungerar med
grundlagar, brottsbalk, lagstiftning mot barnporno-
grafi och lagstiftning mot innehav.
Vad som är glädjande är att vi nu har uppnått en
situation där alla partier säger att innehav av barnpor-
nografi skall vara kriminellt - men inte allt innehav.
Jag tycker ändå att det är ett framsteg att flera av de
ledamöter som deltog i debatten för fyra år sedan, och
som redogjorde för hur Sverige i det närmaste skulle
förvandlas till en polisstat om vi kriminaliserade in-
nehav, i dag säger: Vi är med på vagnen. Vi tycker
också så här. Jag skulle kunna citera Gun Hellsvik när
hon tidigare sade att hon respekterar den som ändrar
sig. Jag respekterar att Gun Hellsvik har ändrat sig på
den här punkten. Jag tycker att det är mycket positivt.
Däremot inser jag ju att det blir problem med att
förklara för människorna här utanför, för barnorgani-
sationer, för vänner och bekanta, vad det egentligen är
för skillnad. Det blir svårt att beskriva det här och
säga: Nja, det är så att några i Sveriges riksdag tycker
att om du har en tidning med barnpornografi skall det
inte vara kriminellt för dig att inneha den.
Människor frågar: Varför då? Jo, för att man inte
kan trycka nya tidningar. Men tidningen som redan
finns, den får man inneha? Ja, enligt den åsikten får
man det. Då kommer frågan igen: Varför då?
Det är precis som Göran Magnusson beskrev här
tidigare. Mycket av detta var grunden för det resone-
mang vi hade i Barnpornografiutredningen. Vi måste
kunna svara: Nej, i Sverige är det inte tillåtet att inne-
ha barnpornografi.
För fyra år sedan, och under det år som hade före-
gått diskussionen i juni 1994, framhölls det många
gånger att vi som var mot barnpornografi var utsatta
för ett drev. Det var inte ett drev av hundar. Det var
barnorganisationer och poliser som drev oss framför
sig för att få oss att ändra uppfattning.
I dag har vi sluppit den diskussionen. Det tycker
jag är bra. I dag kan vi ju ändå tala om att det finns en
allmän uppfattning om att barnpornografi skall bort.
Ingen skall inneha barnpornografi. Jag beklagar dock
att vi även fortsättningsvis kommer att stå inför det
här problemet att beskriva varför vi inte kan vara
enade när vi voterar om ett innehavsförbud. Där skall
det fortfarande finnas skillnader.
Det är också en glädje i dag att Sverige nu sällar
sig till de länder som har ett totalförbud mot barnpor-
nografi. Det är glädjande för det internationella arbete
som bedrivs av flera nationer i samarbete, men också
av världsomspännande organisationer som i långt fler
frågor än just innehavet av barnpornografi arbetar för
att tjäna barnens rätt att inte utnyttjas sexuellt.
Vi vet att det förekommer en bred kommersiell
handel med barn och barnkroppar som säljobjekt. När
vi nu markerar att denna handel inte skall förekomma
i vårt land genom att vi inte skall ha några innehav av
dessa extremting, då har vi också markerat att vi del-
tar i det arbetet.
Avslutningsvis, fru talman, tycker jag att det är en
glädjande dag för barnen men också för oss som
svensk nation att vi nu kan säga att vi kriminaliserar
innehav av barnpornografi.

I detta anförande instämde Ewa Larsson (mp).

Anf. 91 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Jag vill erinra Margareta Israelsson
om vad Barnpornografiutredningen kom fram till när
det gäller bl.a. tryckt material. Där sägs det att ingen
tryckt barnpornografi har tillverkats i Sverige sedan
1980 då barnpornografi kriminaliserades. De skrifter
som trycktes under 70-talet har dock alltjämt kunnat
påträffas hos den pornografiska branschens konsu-
menter. Men de som tillverkade dessa bilder är fällda
för brott.
Socialdemokraterna säger hela tiden, och jag antar
att det ligger någon mening bakom detta, att allt inne-
hav av barnpornografi skall förbjudas. Jag tänkte ge
Margareta Israelsson en eloge för att hon nu, förmo-
dar jag, kommer att rösta för den moderata motionen
som handlar om försvarlighetsrekvisit. Det är alltså
precis den utvidgning av innehav av barnpornografi
som vi hela tiden har tyckt är viktigt i den opinions-
skapande verksamheten. Jag hoppas därför att jag får
till svar att Margareta Israelsson röstar bifall till
hemställan i betänkandet på denna punkt. Men då
måste hon också vara medveten om att det där finns
en öppning när det gäller innehav av barnpornografi
om det är försvarligt.

Anf. 92 MARGARETA ISRAELSSON (s)
replik:
Fru talman! Det är bra att Inger René upplyser mig
om vad Barnpornografiutredningen har sagt. Låt mig
då upplysa om att jag som ledamot av nämnda
kommitté är mycket väl medveten om detta. Vad jag
dock inte förstår är syftet med denna uppläsning. Vad
var det egentligen som Inger René sade? Hon sade att
det inte har tillverkats några nya tidningar. Jag har
inte opponerat mig mot det. Mitt namn finns med
under den delen av betänkandet där denna beskriv-
ning görs.
Vad jag opponerar mig mot är att Moderata sam-
lingspartiet och Inger René i denna debatt och i den
omröstning som vi senare skall ha har markerat och
sagt att man får inneha dessa tidningar därför att de
tidningar som möjligen kan tryckas i framtiden kom-
mer aldrig att tryckas i framtiden. Jag tycker att det är
ett väldigt konstigt inlägg.

Anf. 93 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Barnpornografi är alltså kriminaliserat
sedan 1980. Det är därför som man inte sedan dess
har tryckt sådana skrifter i Sverige.

Anf. 94 MARGARETA ISRAELSSON (s)
replik:
Fru talman! Det innebär då att Moderata sam-
lingspartiet fortfarande vidhåller att det är alldeles
okej att inneha barnpornografi, bara den är tryckt före
detta årtal.

Anf. 95 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Det betänkande som vi har att ta
ställning till i riksdagen i dag heter Barnpornogra-
fifrågan m.m. Bilder av övergrepp har redan tagits
upp i debatten. Jag tänker därför hålla mig till det
allmänna utbud som sköljs över oss varje dag, dvs.
det som i betänkandet går under benämningen m.m.
Jag börjar med att yrka bifall till reservation 26 under
mom. 19.
Fru talman! Barn och ungdomars världsbild präg-
las av den bild som medierna ger av omvärlden. Och
det finns ett klart samband mellan medievåld och
brottslighet och mellan bilder på övergrepp på barn
och vad som barn övertalats att ställa upp på.
Det är en kraftfull kulturpåverkan som barn utsätts
för hela tiden. Det är bilder av vad som beskrivs som
mänskligt och normalt via Internet, veckotidningar,
porrtidningar, TV, video och bio. Det är bilder som
beskriver allt grövre kränkningar av barn och ungdo-
mar både fysiskt och intellektuellt. Även TV-program
som är direkt riktade till barn, alltså det som vi kallar
för barnprogram, i TV 1, TV 2 och TV 4, har markant
ökat sina våldsinslag mellan 1989 och 1994.
Fru talman! Kunskap, insikt och frigörelse brukar i
beteendesammanhang betraktas som normalprocessen
för förändring. Jag menar att vi nu befinner oss i be-
frielseprocessen. Jag kräver min rätt som konsument,
att kunna skydda mig och de mina från de bilder som
jag inte vill se.
Statens biografbyrå sköter kontroll av film och vi-
deogram. Men kontrollen av videogram är frivillig.
För att kunna slippa se måste man veta vad en film
innehåller av kränkningar och våldsskildringar. Mil-
jöpartiet menar att förhandskontrollen skall vara obli-
gatorisk och utsträckas till att gälla samtliga video-
gram.
En annan metod för att själv kunna begränsa me-
diavåldet kan vara de V-chips som kan användas för
att spärra vissa TV-sändningar. Man kan alltså själv
programmera in vilka program som man inte vill se.
Det gäller naturligtvis även reklam riktad till barn.
Tekniken är på stark frammarsch i USA, och Miljö-
partiet menar att vi i Sverige kan driva på frågan inom
EU, så att vi snabbt också kan få möjligheter att an-
vända denna teknik i Sverige.
Fru talman! En av de riktigt kontroversiella delar-
na inför riksdagsbeslutet om en ny kulturpolitik var
diskussionen kring kommersialismens negativa verk-
ningar inom kulturområdet. Filmen är numera den
konstform som efter musiken når flest människor.
Genom att införa en 18-årsgräns för film skulle
tillgängligheten för de grövsta våldsskildringarna
minska för just ungdomar mellan 15 och 18 år. För att
inte förlora denna kommersiellt viktiga ungdomspub-
lik skulle detta förhoppningsvis också kunna leda till
att i alla fall svenska filmproducenter väljer att göra
filmer mindre våldsamma, dvs. så att filmerna inte
riskerar att falla för åldersgränsen. Ett sätt att öka
konsumenternas möjlighet att styra vilken film de
väljer att se vore att se över lagstiftningen, t.ex. att
undersöka om vi kunde ha en varudeklaration över
vilka våldsinslag som förekommer i den film som vi
skall se. Nu finns det absurditeter i detta samman-
hang, och vi kommer säkert att få uppleva flera såda-
na under denna övergångsperiod med självsanering.
Ett exempel är den upplysningsfilm som bl.a. Social-
styrelsen har medverkat till för att förmå ungdomar att
inte köpa illegal alkohol. Den är ju helt sjuk. Man tror
att man måste filma extremt mycket aggressivitet,
våld och blod för att nå de unga, eftersom de ändå är
så vana att se så mycket av detta. Jag är stolt över att
TV 4 har vägrat sända detta reklaminslag med hän-
visning till att det innehåller för mycket våld.
Fru talman! Till sist: Vad är det som Biografbyrån
klipper bort? Jag skall ge några exempel från ett antal
filmer.
Baby på vift är en film som är barntillåten. I den
har man klippt bort en slagserie mot en mans huvud.
Den utgår. En del där en gorilla attackerar en skrikan-
de man kortas av. En del där en man med brinnande
byxor sparkas kortas av. En del där en man faller från
en skyskrapa kortas av.
Pillertrillaren är tillåten från sju år. Där har man
tagit bort en del där en man skjuts. En del med en
beskjuten, jagad och skrämd man utgår. En del med
en man som knuffas utför ett stup utgår. Även en del
med en strid vid ett stup där en man faller utgår. En
del med en man som hänger upp och ned utgår också.
Trädkojan är tillåten från elva år. I den finns en
del med ett knivslagsmål där en man huggs ihjäl. Den
utgår. En del där en pojke sparkar en liggande pojke
utgår.
Casino är tillåten från femton år. En del där miss-
handel med slagträd förekommer utgår. Och en del
där tortyr i skruvstäd förekommer utgår.
Det här är exempel på vad Catarina Rönnung tidi-
gare kallade för underhållningsvåld.
Jag skall också helt kort ge några exempel på vad
som har klippts bort från frivilligt granskade video-
gram - det handlar alltså om den kontroll som vi vill
skall vara obligatorisk:
1. Human Target-Bloodfist 5, från 15 år - nåltortyr
av kvinna - kortas ned.
2. On the mark, från 15 år - sexuellt tvång mot man
- utgår.
3. Black hammer 1, från 15 år - instrument förs upp i
kvinnans underliv - utgår.
Är det kanske fler än jag och övriga i Miljöpartiet
som tycker att det här är exempel på en kraftfull kul-
turpåverkan och att det kanske vore lämpligare med
en 18-årsgräns när det gäller de här produkterna?

Anf. 96 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Jag hade inte tänkt gå upp i den här
debatten i dag. Under en lång tid har jag varit mycket
tveksam till hur jag skall ta ställning i frågan. Till slut
hamnade jag på utredningens linje.
Frågan är mycket svår. Jag tror att viktigast av allt
är att det kan konstateras att nog samtliga i denna
kammare har samma ambition, nämligen att vi skall
komma åt barnpornografin. Därför tycker jag att det
är mycket tråkigt när man utmålar varandra för att
stödja spridningen av barnpornografi. Man talar om
pedofilens förkämpar etc. I andra änden finns ungefär
samma typ av resonemang. Det är tråkigt och det är
dåligt i en så här grundläggande och viktig fråga.
Jag tycker faktiskt att vi skall höja nivån på debat-
ten här och visa respekt för de ställningstaganden som
vi gör utifrån ganska svåra överväganden. Flera talare
här har gjort det, t.ex. Bo Könberg, Kenneth Kvist,
Peter Eriksson, Ann-Kristin Føsker och Laila Frei-
valds.
Jag hade tänkt stödja reservation 2 men efter att ha
lyssnat på Inger René här i dag kan jag inte göra det.
När man tar till sådana övertoner och anklagar andra
för att försöka underminera demokratin och för att,
som Inger René säger, av populistiska skäl sälja bort
grundlagarna för en vattvälling, tycker jag att man
inte visar respekt för sina politiska motståndare.
Samma tonfall fanns, tyvärr, också hos Barbro Hietala
Nordlund. Hon svarade med ungefär samma mynt,
och det tycker jag inte att vi skall göra.
Jag hyser all respekt för dem som har gjort ett an-
nat ställningstagande i det här ärendet och vill slutli-
gen bara meddela att jag när det gäller nämnda reser-
vation kommer att lägga ned min röst.

Anf. 97 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Jag är ledsen om jag har uttryckt mig
på ett sådant sätt att det jag sade framstår som re-
spektlöst. Det var inte meningen. När vi nu gör den
här, som många anser, stora förändringen av grundla-
gen och våra förslag enligt min mening ligger väldigt
nära varandra - regeringen har ju gått med på vår
motion om försvarlighetsrekvisitet - skulle jag vilja
ha en bra förklaring om vad det är som nu skiljer våra
förslag åt. Vad är det som gör att man måste utmönst-
ra den här saken ur grundlagen? Jag har, tyvärr, inte
fått ett sådant svar att jag förstår varför man måste
göra så. Om ingen kan förklara det på ett sådant sätt
att både jag och andra begriper det säljer man, menar
jag, ut grundlagen för ingenting. Det beklagar jag.

Anf. 98 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Det är faktiskt inte sakfrågan som gör
att jag tar ställning så som jag gör och alltså ändrar
mitt sätt att rösta. I stället beror det på sättet att debat-
tera, på sättet att göra en partipolitisk markering i
frågan. Det handlar ju om att visa respekt för varand-
ras ställningstaganden. Men den respekten tycker jag
totalt saknades i Inger Renés inledningsanförande,
som jag anser var en skrämmande uppvisning. Jag tror
att Inger René t.o.m. var inne på Förintelsen. Hon
hänvisade till att det skulle vara en fara för demokra-
tin osv. att gå den här vägen.
I och för sig kan jag ha samma dubier när det gäl-
ler den smittorisk som kan finnas när vi väljer att gå
den aktuella vägen. Men jag skulle inte för mitt liv
kunna anklaga någon som gjort ett annat ställningsta-
gande för att medvetet försöka underminera demo-
kratin i Sverige. Det var ju det som präglade den
underliggande tonen i Inger Renés huvudanförande.

Anf. 99 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Jag tycker att vi alla i denna kammare
har ett ansvar för att demokratin skyddas. Tyvärr har
jag inte med mig de papper som gavs ut år 1766, då
man - även om det därefter har vacklat litet fram och
tillbaka - började genomföra de grundlagar som vi i
dag talar om.
Ett av de starkaste benen när det gäller de här
grundlagarna och demokratin är frågan om censur och
meddelarskydd. Jag menar att det är vårt ansvar att
för demokratins skull värna de värdena. Om Per Ro-
sengren inte instämmer i det kan jag bara konstatera
att vi har olika uppfattning på den punkten.
Lagrådet och andra, även Laila Freivalds, har talat
om - jag tror att det är Laila Freivalds som har ut-
tryckt sig så - ett lasersnitt när det gäller detta med
smittorisk och intrång i grundlagarna. Där är vi alltså
överens. Således måste vi se till om det är värt allt
detta. Vinner man någonting på det här? Jag har inte
fått något svar på frågan om man vinner någonting på
detta och vad man i så fall vinner.

Anf. 100 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Jag tror inte att man med den argu-
mentationsteknik som Inger René använder sig av på
något sätt vinner någonting vare sig i fråga om demo-
kratin eller när det gäller att föra demokratin framåt.
Man utmålar ju på ett visst sätt alla andra som efter
mycket stora våndor har kommit till en annan upp-
fattning och som gjort olika avvägningar i kampen
mot barnpornografin och i försvaret av grundlagarna.
Jag tror att det gäller många. Kanske är det bara till-
fälligheter, eller väldigt små nyanser och bedömning-
ar, som gör att man hamnar på den ena eller den andra
sidan. Att i det läget utmåla dem som i det här fallet
har hamnat på andra sidan som de som försöker mot-
arbeta demokratin är någonting som det är pinsamt att
höra från en riksdagsledamot. Inger Renés senaste
replik gör att det hon anför blir ännu mera pinsamt. I
så fall menar hon ju allt som hon sade i sitt huvudan-
förande.

Anf. 101 ALICE ÅSTRÖM (v):
Fru talman! Jag skall fatta mig väldigt kort. I
kommande omröstning här i kammaren kommer jag
att rösta för reservation 2, ett förslag som innebär att
Barnpornografiutredningens förslag skall genomföras.
Tidigare talare här i kammaren har beskrivit förslaget
och grunderna för det som man vill genomföra.
I denna svåra debatt är det oerhört viktigt att vi
har full respekt för varandras åsikter. Jag har full
respekt för dem som i dag väljer att rösta för hemstäl-
lan i betänkandet. En sak som har varit litet otäck i
debatten är den antydan som under hela den tid som
frågan utretts och debatterats har funnits med. Det
gäller då övertramp där man utnyttjar också de här
utsatta barnen för sina egna politiska syften. Man vill
göra politiska vinster på de här utsatta och utnyttjade
barnen. Men dessa barn har blivit tillräckligt utnyttja-
de och skall inte fortsatt utnyttjas av någon i något
syfte. Det tycker jag att det har varit viktigt att marke-
ra här från denna talarstol.
Jag satt själv med i Barnpornografiutredningen.
De filmer som vi var tvungna att titta på för att fak-
tiskt veta vad det var som vi skulle göra en utredning
om är något av det värsta som jag har sett och upplevt
i mitt liv.
Mitt ställningstagande i dag att detta skall flyttas
ut från grundlagen bygger inte bara på respekten för
grundlagen och det viktiga i att vara försiktig med
ingrepp i den, vilket tidigare talare har tagit upp. Det
allra viktigaste skälet till att jag väljer att rösta så som
jag kommer att göra är att jag är helt övertygad om att
Barnpornografiutredningens förslag är det mest ef-
fektiva sättet att bekämpa barnpornografi.
Tidigare talare har sagt att man måste förbjuda
och få bort barnpornografin. Man måste dock vara
medveten om att alla sexualövergrepp på barn redan
är förbjudna och har straffskalor som ligger långt över
vad som kommer att gälla för barnpornografi. Har då
sexuella övergrepp på barn upphört? Nej, tyvärr har
de inte gjort det.
Barnpornografi och fotografering av barn som ut-
sätts för sexuella övergrepp kommer att fortgå även
efter en omdefiniering. Detta är någonting som inte
kan förbjudas bort, hur gärna vi än vill det. Därför
anser jag att ett förslag som inte ger fullständig möj-
lighet till öppen offentlig debatt och avslöjande av
dessa avskyvärda övergrepp och som tar bort medde-
lar- och anskaffarfriheten innebär att vi försämrar
skyddet för våra barn.
Detta är mitt sätt att se saken. Jag har respekt för
att andra människor inte har samma uppfattning, men
det är min fullständiga övertygelse. Jag vet vilket
beslutet i kammaren kommer att bli, och jag hoppas
att det är jag som har fel, men jag har oerhört svårt att
förstå varför en journalist som granskar våldsporno-
grafi och andra avskyvärda företeelser i samhället
skall ha ett bättre skydd än de som granskar och av-
slöjar barnpornografi, som är det mest avskyvärda
brottet.
Hur mycket jag än känslomässigt skulle vilja det
anser jag inte att vi löser det här problemet genom att
göra en lagstiftning som påminner litet grand om att
stoppa huvudet i sanden. Med detta begränsar vi möj-
ligheterna. Det är lätt och skönt att säga att allt inne-
hav av barnpornografi skall vara förbjudet, men jag är
helt övertygad om att detta begränsar möjligheterna.
Jag är mycket glad över att konstitutionsutskottet
stärkte försvarlighetsrekvisitet, men det är fortfarande
fråga om ett sämre skydd än vad ett genomförande av
Barnpornografiutredningens förslag skulle ge.
Jag önskar att jag har fel, men jag är rädd för att
om lösningen på de mest avskyvärda problemen blir
att vi förbjuder dem och därmed skapar ett samhälle
där det här inte öppet debatteras, lyfts fram och kan
avslöjas, sviker vi barnen.
En anledning till den oerhörda folkstorm som har
förekommit i barnpornografifrågan var faktiskt jour-
nalisters avslöjanden. Det är lätt att ta avstånd från
barnpornografi. När det skrivs om den och man hör
talas om den säger sig alla rent generellt ta avstånd
från den, men det var först när svenska folket såg de
vidriga bilderna på nyhetssändningarna som man
insåg vilken företeelse barnpornografi är. Kampen
måste föras på många olika håll, och vi får inte be-
gränsa möjligheterna att avslöja barnpornografin.
Därför kommer jag att rösta för reservation 2. I övriga
voteringar avstår jag från att rösta.

Anf. 102 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Jag har med stor uppmärksamhet följt
dagens debatt, och jag har redan tidigare instämt i
anförandet från Ann-Kristin Føsker, som företräder
min och Folkpartiets uppfattning i den här frågan. Jag
tycker att många inlägg har varit resonerande och
nyanserade, vilket är tacksamt i en sådan här känslo-
mässigt engagerad fråga.
Det som skrämmer mig är när man inte ser pro-
blemen, oavsett vilken ståndpunkt som intas. Det
finns faktiskt frågor där ingen lösning är hundrapro-
centigt bra i alla avseenden, inte ens i vitala avseen-
den, samtidigt som man ändå måste ta ställning.
För fyra år sedan röstade jag emot snabbspåret.
Jag tvekade inte, även om jag kände stark olust inför
att det kanske av någon kunde uppfattas som att jag
inte hade tillräckligt stort engagemang för de utsatta
barnen. I dag är jag stolt över mitt ställningstagande
då.
Vi fick inget förhastat beslut. Vi har fått en utred-
ning som jag inte tyckte gick tillräckligt långt. Vi har
fått en proposition som jag kan ställa mig bakom. Vi
har fått ett utskottsbetänkande som jag tycker är ännu
bättre. Vi kan ta ett bra beslut i dag. Ett beslut för fyra
år sedan hade varit ett dåligt beslut, och det hade i dag
varit ännu mycket sämre.
Jag tvekar alltså inte inför att stödja majoriteten
men är trots detta bekymrad över smittoriskerna.
Någon sade att detta är svårt att förklara för männi-
skor. Ja, det är svårt att förklara tekniska konstruktio-
ner i grundlagen när det är solsken ute. När mörkrets
krafter har vuxit sig starka kan riskerna vara mycket
mera påtagliga, men det kan också vara för sent.
Det är inte i första hand vi som deltar i dagens de-
batt här som står för en smittorisk, men hotet finns
alltid. Historien visar att det finns andra som är fullt
kapabla att utnyttja en sådan här möjlighet. Därför
tycker jag att det är bra att utskottet så utförligt be-
handlar smittorisken, och det är bra att kammaren i
den här debatten ytterligare har uppmärksammat den
frågan. Jag kan leva med den här risken eftersom
dagens beslut i övrigt är ett viktigt steg framåt, men
debatten om smittorisken får inte tystna och inte tys-
tas.
Justitieministern beklagade tidigare i dag att det
inte råder full enighet i riksdagen. Jag tror att det är
en styrka för demokratin att stora ingrepp i yttrande-
frihets- och tryckfrihetslagstiftningen inte sker i bedö-
vande majoritet. Det är ingen svaghet. Därför hyser
jag stor respekt för talare som Bo Könberg och Cata-
rina Rönnung efter att ha lyssnat till deras inlägg i
dag, trots att jag kommer fram till en annan slutsats.
Jag tvivlar inte ett ögonblick på deras ärliga och seri-
ösa uppsåt, särskilt som jag vet att det inte är de som
kan plocka några lättköpta poäng i den allmänna
opinionen i dagens debatt.
Efter att ha lyssnat till Kenneth Kvist, Peter Eriks-
son och Birgitta Hambraeus, företrädare för andra
partier som liksom jag står för majoritetsuppfattning-
en, känner jag en tillräcklig trygghet för att det kom-
mer att gå att föra en mycket nyanserad och lyhörd
debatt nästa gång vi står inför ett liknande stort beslut.
Fru talman! Jag skäms inte heller för att i dag för
barnens skull trycka på samma knapp som Inger Da-
vidson och Barbro Hietala Nordlund, taleskvinnor för
sina partier i den här debatten. För det är sakfrågan
alldeles för viktig för mig. Men deras inlägg ger inte
mig någon trygghet om att vi kommer att trycka på
samma knapp nästa gång vi tar ställning i så här vikti-
ga frågor, och det skrämmer mig.

Anf. 103 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Inte heller jag hade egentligen tänkt
gå upp i den här debatten, men jag känner ett behov
av att göra det. Runt om i världen och även i vårt land
pågår det dagligen mängder av sexuella övergrepp
mot barn. Det är förskräckligt att tänka den tanken,
men sådan är verkligheten. Barn far illa.
Jag satt med i Barnpornografiutredningen, och jag
skulle egentligen kunna bara instämma i det som
Alice Åström alldeles nyss sade. Det stämmer ganska
väl med min uppfattning. Utgångspunkten för mig och
för alla oss som satt där var det självklara och starka
engagemanget mot den avskyvärda företeelse som
barnpornografi är. Vi ville självklart stoppa barnpor-
nografin och naturligtvis också dess ursprung, de
faktiska övergreppen. Det handlar om att upptäcka,
spåra, stoppa och driva opinion. De möjligheterna vill
jag inte beskära.
En del har talat om att det har varit övertoner i de-
batten här i dag. Det har det nog antagligen varit. Jag
har lyssnat på en stor del, men inte på allt. Det har
varit övertoner i debatten tidigare under hela den
långa perioden när utredningen jobbat, och också
efteråt. Det är inte så konstigt. Detta är en oerhört
stark och svår fråga som självklart engagerar oss.
I utredningen vände vi och vred på frågan. Majori-
teten kom fram till ett förslag som skulle nå det mål
som var uppsatt om minsta möjliga ingrepp i våra
grundlagar. Vi skall veta att grundlagarna är till för att
skydda allmänheten, oss allihop, och därmed också
barnen, mot staten eller politiska ingripanden som är
otillbörliga. Det är ett viktigt skydd för människorna.
Det är som jag ser det också viktigt att det går att
driva opinion och föra en debatt om hela den här
frågan. Jag anser att vi kom fram till ett bra förslag i
utredningen och att det är det mest effektiva sättet att
bekämpa barnpornografi. Vi har olika uppfattningar
om det, och det är naturligtvis någonting som vi re-
spekterar.
Det är bra att utskottet nu har förstärkt försvarlig-
hetsrekvisitet. Det tycker jag är en framgång, och det
är väldigt bra. Det får inte bara vara polisen som skall
få hantera detta. Det måste också kunna vara andra
människor. Vi vet att polisen inte heller alltid är att
lita på i alla sammanhang. Därför tycker jag att detta
är mycket viktigt.
Fru talman! Utöver detta vill jag inte säga något
mer, eftersom det har sagts så mycket här förut. Jag
vill bara deklarera att jag kommer att rösta på reser-
vation nr 2 och avstå att rösta på övriga reservationer
som har med barnpornografifrågan att göra.

Anf. 104 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Jag har lyssnat på debatten. Det är en
sak som jag blivit litet fundersam på när jag hört den.
Det finns en majoritetslinje, som jag för övrigt kom-
mer att biträda. Men ibland från majoritetssidan har
man i dag från denna talarstol sagt att med reservan-
ternas förslag kommer det att vara tillåtet att inneha
barnpornografiska tidningar.
Såvitt jag kan förstå är den utsagan inte korrekt.
Såvitt jag förstår kommer det även i reservanternas
verklighet, om de fick som de ville, att vara så, att om
man innehar en barnpornografisk tidning och det
upptäcks kommer den att förverkas, dvs. beslagtas,
men det kommer inte att utgå något straff. Det är, som
jag ser det, skillnaden.
I både majoritetens förslag och i reservanternas
förslag kommer tidningen om den upptäcks att för-
svinna ur hemmet eller från platsen där den förvara-
des och förverkas. Det är bra i bägge dessa alternativ.
Det tycker jag är alldeles utmärkt. Om jag har miss-
förstått detta är det viktigt att någon annan som är
bättre insatt än jag går upp och förklarar hur jag har
missförstått frågan. Det finns ju möjlighet att göra så.
Det finns gott om ledamöter i salen.
Jag tror att det är viktigt att framhålla att både re-
servanter och majoritet har förslag som innebär att
barnpornografi - framställning, spridande och inne-
hav - blir olagligt i den meningen att man tar det ifrån
innehavaren. Men i reservanternas förslag utgår det
inte ett straff för innehavaren. Det tycker jag är synd.
Det är därför som jag kommer att biträda majoriteten.
Jag tycker att det skall utgå ett straff för den som inte
förstör sitt innehav av barnpornografiska alster. Jag
tycker att det skall finnas ett straff där.
Nu är detta en grundlagsändring, och vi skall åter-
komma till frågan vid ett annat beslut. I min önske-
värld - där jag fick det precis som jag ville - skulle
jag ha en paragraf i brottsbalken som sade att inneha-
vet var belagt med sanktion och straff utan att man
gjorde en grundlagsändring. Hittills har man sagt mig
att en sådan paragraf inte är möjligt att konstruera.
Det gör att jag biträder majoriteten.
Men i den bästa av världar skulle man inte ändra
grundlagen utan ha ett förbud mot barnpornografi i
brottsbalken som innebar att innehavet var straffbe-
lagt. Det har vi inte lyckats lösa. Det är min önskan att
man kunde finna den lösningen. Möjligen kommer det
att uppstå en gång i framtiden vid nästa läsning. Till
dess biträder jag majoritetsförslaget.
Fru talman! Sedan skall vi också ha i eftertanke att
även om vi i dag tar ett rejält kliv i stor enighet i
grunden om att få bort barnpornografin så kommer
den inte att försvinna. Den kommer att existera allt-
jämt, och jag tror främst att den kommer att finnas på
Internet. Det är väldigt svårt att med lagstiftning
komma åt den som i ett annat land lägger in barnpor-
nografiska bilder på Internet och sedan låter de finnas
på nätet. Då kan de usla pedofilerna sitta vid sina
skärmar och studera barnpornografi även i framtiden.
Det är egentligen det stora problemet som vi bor-
de diskutera. Jag tror att det är där som den stora
mängden av aktuell barnpornografi finns. Det är där
som det tunga problemet finns. Vi måste gripa oss an
den tunga uppgiften så att barnpornografin kommer
bort i verklighetens värld och inte bara i paragrafer-
nas.

Anf. 105 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Det blir intressant att höra Göran
Magnussons svar på det som Lars Bäckström tog upp.
Jag såg inte att Magnusson hade begärt ordet. Jag
begärde det själv bara för att bekräfta Lars Bäck-
ströms läsning. I såväl Moderaternas motion som
Folkpartiets minoritetsmotion slås det fast att konfis-
kering får äga rum, och vi tar bort kravet på förunder-
sökning, etc.
Det är en alldeles korrekt iakttagelse som Bäck-
ström gör när han noterar att när de som är anhängare
av regeringsförslaget och majoritetsförslaget i utskot-
tet talar om att det kommer att vara tillåtet är det en
formulering som används för att stämpla den åsikt vi
har snarare än att klargöra det hela. Jag tackar Lars
Bäckström för det bidrag han har gett till att få en
klarare debatt, även om jag inte har lyckats vinna hans
röst i den här voteringen. Men så är det ibland.
All klarhets vinnande är god. Jag har bara noterat
att den ordning som Bäckström på slutet efterlyser har
en mängd goda hjärnor hittills inte lyckats få. Jag har
för min egen del i dag uttryckt tillfredsställelse över
att Barnpornografiutredningens breda majoritet lyck-
ades konstruera ett skräddarsytt förslag riktat mot där
problemen finns, medan de som i dag kommer att
rösta för majoritetsförslaget hela tiden talar om att det
skall vara heltäckande, osv. och ger intryck av att man
gör oerhört mycket mer än vad vi gör i våra förslag,
trots de stora nackdelar som detta förslag har.

Anf. 106 GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Det kan vara litet farligt att begära or-
det och argumentera och redovisa så att jag förlorar
Bäckströms röst, men jag tror inte det. Det är natur-
ligtvis på det sättet att i minoritetsförslaget innebär
konfiskation att när man anträffar barnpornografi har
man rätt att ta hand om det. I majoritetens förslag är
det som ett imperativ förbjudet att inneha barnporno-
grafin, och förbudet är kopplat till en straffsanktione-
ring, precis som Bäckström vill ha. Jag tycker att
Bäckström på goda grunder har landat på majoritets-
ståndpunkten.

Anf. 107 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! Såvitt jag begriper talade Lars Bäck-
ström om de tidningar som sedan 18 år tillbaka är
förbjudna att kommersiellt saluföra och sprida. Om
det finns sådana gamla tidningar kvar någonstans som
ligger och skräpar, och om bilderna inte är överförda
till videogram, vilket är troligt, föreslår utredningen
att de skall konfiskeras.
Att vi inte föreslår någon straffsanktion i det här
läget kan bero på att den som har inhandlat tidningar
en gång i tiden köpte dem i god tro. Det var lagligt att
köpa och inneha tidningarna. Nu träder inte vårt för-
slag i kraft. Men det kommer fortfarande att vara
lagligt att inneha dessa alster fram till dess det lag-
förslag vi behandlar i dag träder i kraft efter nästa val.
Internetfrågan kommer då att bli ett ännu större
problem - skall det vara förbjudet att lagra ned bilder
i sin egen databas?

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)

10 § Utländska försäkringsgivare med verk-
samhet i Sverige

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU22
Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sveri-
ge (prop. 1997/98:141)

Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.
(Beslut fattades efter 12 §.)

11 § Ändringar i lagen (1980:1097) om Svenska
skeppshypotekskassan

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU23
Ändringar i lagen (1980:1097) om Svenska skepps-
hypotekskassan (prop. 1997/98:129)

Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.
(Beslut fattades efter 12 §.)

12 § Förlängd mandattid för huvudmän i spar-
bank m.m.

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU24
Förlängd mandattid för huvudmän i sparbank m.m.
(prop. 1997/98:144)

Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.
Beslut

KU19 Tryckfrihetsförordningens och yttrandefri-
hetsgrundlagens tillämpningsområden - barnpor-
nografifrågan m.m.
Mom. 2 (kriminalisering av innehav av barnporno-
grafi)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
219 för utskottet
70 för res. 1
3 avstod
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 21 c, 19 fp, 16 v, 16 mp, 11 kd
För res. 1: 70 m
Avstod: 1 s, 1 c, 1 v
Frånvarande: 24 s, 10 m, 5 c, 7 fp, 5 v, 2 mp, 4 kd

Mom. 3 (barnpornografin och grundlagarna)
1. utskottet
2. res. 2 (fp, m,)
Votering:
213 för utskottet
78 för res. 2
2 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 1 m, 21 c, 14 fp, 13 v, 16 mp, 11
kd
För res. 2: 1 s, 67 m, 1 c, 7 fp, 2 v
Avstod: 2 v
Frånvarande: 23 s, 12 m, 5 c, 5 fp, 5 v, 2 mp, 4 kd
Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m) anmäl-
de att de avsett att rösta nej men markerats som från-
varande.

Mom. 4 (insatser mot barnpornografi)
1. utskottet
2. res. 3 (fp)
Votering:
269 för utskottet
14 för res. 3
11 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 70 m, 20 c, 15 v, 16 mp, 11 kd
För res. 3: 14 fp
Avstod: 2 c, 7 fp, 2 v
Frånvarande: 24 s, 10 m, 5 c, 5 fp, 5 v, 2 mp, 4 kd

Mom. 10 (tryckfrihetsförordningens särställning)
1. utskottet
2. res. 10 (fp)
Votering:
272 för utskottet
21 för res. 10
2 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 70 m, 21 c, 16 v, 16 mp, 11 kd
För res. 10: 21 fp
Avstod: 1 c, 1 v
Frånvarande: 23 s, 10 m, 5 c, 5 fp, 5 v, 2 mp, 4 kd

Mom. 13 (grundlagsändring med anledning av förbud
mot indirekt tobaksreklam)
1. utskottet
2. res. 14 (fp)
Votering:
176 för utskottet
32 för res. 14
85 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 22 c, 2 v, 16 mp
För res. 14: 21 fp, 11 kd
Avstod: 70 m, 15 v
Frånvarande: 25 s, 10 m, 5 c, 5 fp, 5 v, 2 mp, 4 kd

Mom. 15 (preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet
hets mot folkgrupp)
1. utskottet
2. res. 17 (c, mp)
Votering:
219 för utskottet
55 för res. 17
20 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 70 m, 1 fp, 11 kd
För res. 17: 22 c, 17 v, 16 mp
Avstod: 20 fp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 5 c, 5 fp, 5 v, 2 mp, 4 kd
Karl-Göran Biörsmark (fp) anmälde att han avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 16 (jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål)
1. utskottet
2. res. 19 (fp)
Votering:
193 för utskottet
21 för res. 19
80 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 22 c, 17 v, 16 mp
För res. 19: 21 fp
Avstod: 70 m, 10 kd
Frånvarande: 23 s, 10 m, 5 c, 5 fp, 5 v, 2 mp, 5 kd

Mom. 18 (pornografi)
1. utskottet
2. res. 20 (v)
3. res. 21 (mp)
Förberedande votering:
20 för res. 20
27 för res. 21
248 avstod
54 frånvarande
Kammaren biträdde res. 21.
Huvudvotering:
249 för utskottet
43 för res. 21
1 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 70 m, 22 c, 21 fp
För res. 21: 16 v, 16 mp, 11 kd
Avstod: 1 s
Frånvarande: 24 s, 10 m, 5 c, 5 fp, 6 v, 2 mp, 4 kd

Mom. 19 (censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m.)
1. utskottet
2. res. 24 (c)
3. res. 23 (fp)
4. res. 25 (v)
5. res. 26 (mp)
Förberedande votering 1:
19 för res. 25
16 för res. 26
260 avstod
54 frånvarande
Kammaren biträdde res. 25.
Förberedande votering 2:
20 för res. 23
21 för res. 25
251 avstod
57 frånvarande
Kammaren biträdde res. 25.
Förberedande votering 3:
32 för res. 24
22 för res. 25
241 avstod
54 frånvarande
Kammaren biträdde res. 24.
Ragnhild Pohanka (mp) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats som frånvarande.
Huvudvotering:
134 för utskottet
53 för res. 24
100 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 134 s
För res. 24: 22 c, 16 v, 4 mp, 11 kd
Avstod: 3 s, 66 m, 20 fp, 1 v, 10 mp
Frånvarande: 24 s, 14 m, 5 c, 6 fp, 5 v, 4 mp, 4 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU22 Utländska försäkringsgivare med verksam-
het i Sverige
Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU23 Ändringar i lagen om Svenska skeppshypo-
tekskassan
Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU24 Förlängd mandattid för huvudmän i spar-
bank m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om samlad votering

På förslag av andre vice talmannen medgav kam-
maren att skatteutskottets betänkanden SkU24 och
SkU25 samt lagutskottets betänkanden LU21, LU22
och LU23 fick avgöras i ett sammanhang efter avslu-
tad debatt.

13 § Kontrolluppgiftsskyldighet vid options-
och terminsaffärer, m.m.

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU24
Kontrolluppgiftsskyldighet vid options- och termin-
saffärer, m.m. (prop. 1997/98:134)

Anf. 108 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Den första delen av det här betänkan-
det handlar om kontrolluppgiftsskyldighet vid op-
tions- och terminsaffärer. Där är vi överens om de
föreliggande lagförslagen. Dessutom framgår det av
betänkandet att regeringen funderar över att införa ett
system som skulle göra det möjligt för skattemyndig-
heten att beräkna reavinst och reaförlust för fysiska
personer i samband med aktieaffärer och förtrycka
dessa på deklarationsblanketterna. Även om det också
framgår att detta är någonting man funderar över och
skall utreda vidare, tycker vi redan på det här stadiet
att en sådan ordning skulle innebära att deklaranten
hamnar i ett underläge. Det innebär ju också att skat-
temyndigheten i princip får ta ställning till sina egna
förslag. Vi avvisar en sådan princip.
I det här betänkandet tas också en annan fråga
upp. Det gäller skattekonto. Vi har ju diskuterat det
vid flera tillfällen tidigare här i kammaren. Regering-
en har nu förstått att man behöver ändra en del av de
regler som finns eftersom de inte fungerade bra. Vi
accepterar den materiella förändringen som föreslås i
den delen. Vi tycker emellertid att man borde gå läng-
re och rätta till en del andra ofullkomligheter samti-
digt.
Fru talman! Företagen är ju uppbördsmän åt staten
när det gäller mervärdesskatten. Det skall inte behöva
innebära att man belastas och att förslagen är till
nackdel för företagen. I det här betänkandet har vi
tagit upp två förändringar som vi tycker att man bör
göra utöver det som finns med. Bl.a. bör det bli möj-
ligt för företag med återkommande överskjutande
ingående moms - det kan ofta bero på ett stort ex-
portinnehåll vid försäljningen - att snabbt få tillbaka
sina pengar. Det skall inte behöva leda till ränteförlus-
ter. Vi tycker att det är en självklar princip och bekla-
gar att utskottsmajoriteten inte ville ställa sig bakom
den.
Sedan gäller det en annan sak, fru talman. Det har
blivit både en symbolfråga och en viktig fråga i prak-
tiken. Det gäller synen på vad som är förfallodagen
när man skall betala in skatter. Vi tycker att förfallo-
dagen skall vara lika med inbetalningsdagen. Då sker
betalningen i det här fallet på myndigheternas risk.
Det tycker vi är rimligt, särskilt mot bakgrund av att
företagen är uppbördsmän när det gäller mervärdes-
skatten.
Men regeringen är envis och håller fast vid det
gamla, och man vill inte ändra på detta. Denna attityd
tror jag är ett uttryck för den syn på företagsamheten
som regeringen har. Man bestämmer sig för att det är
myndigheternas rätt som skall gå före företagens.
Därigenom blir det på det här sättet. Man hade und-
vikit en massa onödig irritation om man hade ändrat
på begreppen när det gäller förfallodagen, det är jag
helt övertygad om.
Fru talman! Vi står naturligtvis bakom våra reser-
vationer i det här betänkandet. Men jag nöjer mig
med att yrka bifall till reservation 1 under mom. 1.

Anf. 109 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Skattekontot är ett viktigt led i rege-
ringens arbete för att förbättra och förenkla för småfö-
retagarna. Det är en stor reform, och med hänsyn till
det tror jag att det finns en bred uppslutning kring att
genomförandet har gått utomordentligt bra.
Men som alla reformer har den naturligtvis sina
kantigheter. I betänkandet förslås därför förbättringar
för de mindre företagen. Rätten till senare redovisning
av moms har vi diskuterat här i kammaren många
gånger. Den är i huvudsak till fördel för de små före-
tagen. Men det finns exempel på att företag med
mycket stor ingående moms, t.ex. företag med stor
utlandshandel, skulle tjäna på att redovisa som de
större. Därför får de möjlighet att använda sig av de
större företagens redovisningssystem.
Den andra huvudfrågan i betänkandet handlar om
kontrolluppgiftsskyldighet vid utfärdande av optioner
och vid slutförande av options- och terminsaffärer.
Där finns det en lucka i lagen. Vi kräver i dag kontrol-
luppgift om det upprättas en s.k. avräkningsnota. Men
i betänkandet, där vi är eniga på den här punkten,
kommer det att krävas, oavsett om det upprättas en
avräkningsnota.
De förändringar av kontrolluppgiftsskyldigheten
som genomförts med verkan från 1997 års taxering
har varit bra. Jag är övertygad om att de uppskattas av
de flesta skattskyldiga. Det verkar också som om det
kommer att ha betydelse för skatteinkomsterna. Hur
stor betydelse vet vi inte i dag. Finansdepartementet
konstaterar i propositionen att inkomsterna från rea-
vinster ökar rejält i 1997 års taxering. Ett skäl är na-
turligtvis att det går bra för Sverige och att vinsterna
ökar. Men ett annat kan vara att vi får bättre träffsä-
kerhet och att inte kapitalvinster tappas bort.
Dagens förslag härrör från Skattekontrollutred-
ningen. Den har också lämnat mer omfattande förslag
till redovisning av reavinster. De tar vi inte ställning
till i dag.
På den senare punkten, dvs. när det gäller en gene-
rell uppgiftsskyldighet och redovisning av reavinster-
na genom skattemyndigheterna, har remissopinionen
varit blandad. Det sker nu en rejäl analys av frågan i
Finansdepartementet innan frågan kommer tillbaka till
riksdagen, om den över huvud taget kommer tillbaka.
Där kommer det alltså att ske en ordentlig sakpröv-
ning.
Propositionen innehåller i övrigt formella föränd-
ringar i lagstiftningen med anledning av regionalise-
ringen. Den innehåller också vissa förändringar i
skatteregisterlagen. Ledamöterna i skattenämnderna
får gehör för sina krav på att tjänsteställe för ledamö-
terna skall vara hemmet.
Fru talman! Sannolikt är det inte det här betän-
kandet som kommer att vara huvudfråga i den valrö-
relse vi står inför. Vi är överens om kontrolluppgifts-
skyldigheten. Vi är också överens om att genomföra
förbättringar för småföretagen. Men moderaterna har
ändå lämnat ett par reservationer.
Den första gäller kontrolluppgiftsskyldigheten. Jag
tycker, Carl Fredrik Graf, att det är litet grand av en
okynnesreservation. Vi lägger inte fram något förslag
om generell kontrolluppgiftsskyldighet vid värdepap-
persförsäljning i den modell som Skattekontrollut-
redningen föreslagit. Det är inte det vi tar ställning till
i dag. Jag hade haft större respekt för moderaterna om
ni hade valt ett särskilt yttrande för att markera er
inställning i sakfrågan. Att reservera sig för ett förslag
som inte finns känns minst sagt märkligt.
Den andra gäller momsredovisningen. Jag vill frå-
ga Carl Fredrik Graf om det är rimligt med ett system
där man hoppar mellan system och skiljer ut moms-
frågorna från övriga frågor. En idé med skattekonto-
systemet har ändå varit att ha ett enkelt system både
för företagen och för skattemyndigheten, så att man
kan ägna mer tid åt service och mer tid åt andra frå-
gor.
I en reservation från Moderata samlingspartiet tas
också frågan om förfallodag upp. Riksdagen har tidi-
gare haft en rejäl debatt på den här punkten. Till den
oro och de invändningar som riktades från moderater-
nas sida men också från andra partiers sida kom frå-
gan om det skulle finnas en möjlighet till inbetalning
till skattekonto via bank eller inte. Det var inte klart
när vi hade den förra debatten. Men det är klart i dag,
och den möjligheten finns. Därför ser jag i dag inga
skäl till att föreslå några förändringar på den punkten.
Det är också viktigt att påpeka att systemet för in-
betalningar när det gäller skatt helt stämmer överens
med de förhållanden som är på hela den civila mark-
naden.

Anf. 110 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill göra några reflexioner med
anledning av Inger Lundbergs inlägg.
Den ena är en reflexion som man också kan göra i
många andra sammanhang om man lyssnar på social-
demokratiska debattörer. Socialdemokraterna tycker
att det administrativt är för krångligt att införa ett
system som gör det möjligt för en del företag att få
tillbaka sina pengar snabbare. I valet mellan att göra
ett system som skulle passa dessa företagare eller ett
system som passar staten väljer socialdemokraterna
självfallet ett system som passar myndigheterna i
första hand.
Jag har ingen fråga i anslutning till detta. Jag drar
bara slutsatsen att så är det denna gång, så har det
varit tidigare, och jag är rädd för att det kommer att
bli så fler gånger.
Att förfallodagen skall vara lika med inbetalnings-
dagen är en ståndpunkt som vi i Moderata samlings-
partiet länge har hävdat. Det är också en ståndpunkt
som, om jag har förstått opinionen ute bland företagen
rätt, hävdas bland företagen, och hävdas med ett
ganska massivt tryck.
Min fråga till Inger Lundberg är: Varför tror Inger
Lundberg att företagen driver denna ståndpunkt att
förfallodagen bör vara lika med inbetalningsdagen,
trots alla de förträffligheter som Inger Lundberg tyck-
er att det system hon själv förordar innebär?

Anf. 111 INGER LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! På den första punkten vill jag säga att
det system som Carl Fredrik Graf talar för är ett
krångligt och byråkratiskt system. Det skulle kräva
ytterligare resurser på sikt, och vi skulle ha en mängd
olika inbetalningsdatum.
Det ligger i både företagens och samhällets intres-
se att vi försöker ha så enkla system som möjligt, som
är enkla för företagarna men faktiskt också enkla för
myndigheterna.
Det måste finnas en gemensam ambition här i
riksdagen att försöka ha såpass enkla system att vi
inte tvingas äta upp en mängd skatteinkomster genom
byråkrati och ytterligare hanteringskostnader. Jag
tycker ändå att det har funnits en mycket stark ambi-
tion i hela skattekontoarbetet att bygga upp ett system
som så långt det över huvud taget är möjligt förenklar
för företagarna.
Skulle vi däremot hitta punkter där det är mycket
bekymmersamt för företagarna tror jag att det är oer-
hört angeläget att man gör förenklingar. Men proble-
met med moderaterna, Carl Fredrik Graf, är ju att det
alltid är så krångligt. Alla förslag är så konstiga och
så besvärliga. Det är så väldigt svårt att ur dessa
enorma massor av reservationer, särskilda yttranden
och skrivelser utröna vad som är problem och vad
som egentligen bara är markeringar från moderaterna
för att det är käckt att ha med ytterligare reservationer
i betänkandena från skatteutskottet.
När det gäller frågan om förfallodagen vet jag att
det fanns en oro från företagarnas sida. Hur skulle det
fungera? Hur skulle det hanteringsmässigt fungera
från det att man skickade iväg sin skatteinbetalning
tills dess att den fanns på kontot hos skattemyndighe-
ten?
Ett viktigt skäl till den oron var att man inte hade
löst frågan om bankgiro. Det är löst i dag, så jag har
svårt att se att problemet de facto är så stort som Carl
Fredrik Graf vill göra det till.

Anf. 112 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! När det gäller förfallodagen säger In-
ger Lundberg att hon inte inser problemet. Det är ju
ett erkännande, och jag får notera detta. Jag konstate-
rar att andra ser problem i detta, och därvidlag kom-
mer vi tydligen inte längre.
Vad gäller frågan om huruvida det är krångligt
eller inte ser Inger Lundberg inte heller problemet.
Det är ju att företagen inte får möjlighet när det gäller
den ingående överskjutande momsen att få tillbaka
pengarna på ett tillräckligt snabbt sätt. Det är det som
är problemet. Majoriteten vill inte medverka till att
göra något åt det med hänvisning till förenklingsskäl.
Jag tycker också att det är viktigt att vi har regler
som är enkla både för myndigheterna och för företa-
gen. Men förenklingen är inte det enda ändamålet,
utan det finns också ett annat ändamål, nämligen att
penningströmmarna skall kunna flyta på ett sådant sätt
att det blir bra framför allt för företagen. De skall inte
dräneras på pengar på grund av att de är uppbördsmän
åt staten. Det är en viktig poäng just när det gäller
mervärdesskattesystemet.

Anf. 113 INGER LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Jag vill bara erinra Carl Fredrik Graf
om att Moderaterna när vi förra gången hade skatte-
kontofrågan uppe på allvar i riksdagen ville skjuta på
hela reformen. Den är i sak väldigt uppskattad, och
jag tror inte att företagsamheten i det här landet hade
vunnit på att riksdagen då hade följt Moderaterna.
I dag gör vi en justering, som gör systemet litet
krångligare men som är till fördel för företagarna. Vi
låter de mindre företagen få möjlighet att välja vilket
system som passar dem bäst. De större företagens
system för momsinbetalning kan gynna ett företag
med stor exportandel. De mindre företagens system
har vi i skatteutskottet varit med om att påverka så att
det är till fördel för den stora gruppen mindre företag.
Jag tycker att vi i det här betänkandet på ett par vikti-
ga punkter föreslår åtgärder som förbättrar möjlighe-
terna för de små företagen, utan att skapa ett väldigt
krångligt och bökigt system.

Anf. 114 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Betänkandet heter Kontrolluppgifts-
skyldighet vid options- och terminsaffärer, m.m. Jag
tänker inte uppehålla mig så länge vid kontrollupp-
giftsskyldigheten, därför att där står vi bakom majori-
teten. Jag gör samma bedömning som Inger Lund-
berg, att den moderata reservationen nr 1 är någon
form av okynnesreservation.
Däremot tänker jag uppehålla mig litet grand vid
"m.m." och de diskussioner som har förts när det
gäller skattekontot.
Jag delar Inger Lundbergs uppfattning att skatte-
kontot har varit bra. Det har inneburit förenklingar
både för myndigheterna och för de skattskyldiga. Det
var naturligtvis vissa inkörningsproblem; det måste
bli sådana när man gör en så stor och radikal föränd-
ring som denna. När vi här i kammaren beslutade om
skattekontot sade vi att det nog skulle komma att ta ett
halvår innan det hade satt sig fullt ut. Vi hade vissa
problem med mervärdesskatten, men RSV sade när de
var här att de skulle lösa problemen. Den här inbetal-
ningen skulle kunna ske relativt snabbt. De problem
som har varit kommer troligen att kunna undanröjas.
Jag är övertygad om att skattekontot är en bra reform
och kommer att fungera utmärkt till 99,9 %.
När det sedan gäller inbetalningstiden och förfal-
lodagen är det naturligtvis problem. Vi vet att vi inte
kan lita på betalningssystemen. Det är ju knepigt om
betalningssystemen på ett eller annat sätt skulle fallera
och den som betalar in blir drabbad, inte därför att
han eller hon inte har fullgjort sina skyldigheter, utan
därför att den som förmedlar pengarna inte har klarat
att leverera in pengarna i tid. Det hade varit ganska
enkelt om man hade haft kvar de tidigare reglerna,
dvs. att det är inbetalningsdagen, den dag när man gör
inbetalningen, som skall vara förfallodagen, inte den
dag när pengarna kommer in till myndigheten.
Jag vill inte gå så långt som Carl Fredrik Graf och
säga att statens rätt i alla lägen går före företagens.
Jag tror inte att det är utifrån de bedömningarna som
man arbetar och skriver propositioner. Däremot kan
jag konstatera att Moderaternas agerande i skatteut-
skottet är av den typen att de många gånger går längre
än vad företagen själva vill. Man sätter sig inte ned
som parti och analyserar frågorna, utan man fungerar
snarare här i riksdagen som ombud för företagen.
När vi i skatteutskottet senast behandlade ärenden
om bankerna och gruppregistrering för mervärdes-
skatten, som ännu inte har kommit till kammaren,
blev beställningen effektuerad. I efterhand kom de på
att de ville tidigarelägga det litet grand, och då var
Moderaterna naturligtvis snabbt där, trots att man fått
information om det skulle skapa stora problem att
göra de ändringarna.
När det gäller förfallodagen har vi valt att inte re-
servera oss. Det finns ingen anledning att göra det nu,
när vi nyligen har behandlat frågan här. Vi skulle ju
kunna behandla frågorna under samma valperiod eller
under samma år hur många gånger som helst, men jag
finner ingen anledning att stödja reservationen.
Däremot har vi ett särskilt yttrande. Vi menar att
det är lämpligt att regeringen noga följer upp vad som
sker när det gäller detta, så att vi får klar och entydig
information om vilka problem som har uppstått. Tills
vidare nöjer vi oss alltså med det särskilda yttrandet.
I övrigt yrkar jag bifall till hemställan i förelig-
gande betänkande.

Anf. 115 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Vi får väl återkomma till diskussio-
nen om gruppregistrering av företagen i mervärdes-
skattesystemet när det betänkandet hamnar här i
kammaren.
För övrigt vill jag bara tala om för Per Rosengren
att jag betraktar mig själv som en riksdagsledamot
som är vald av 43 000 moderata hallänningar i syfte
att vara deras ombud här i kammaren. Om Rosengren
uppfattar att jag lyssnar på t.ex. olika företag när de
för fram sina synpunkter har han rätt, herr talman. Jag
försöker lyssna på människor utanför detta hus och ta
del av deras synpunkter, för att också föra fram de
synpunkterna här i den mån jag tycker att de är rele-
vanta. Jag ser inget fel i detta.

Anf. 116 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Ja, då agerar vi på samma sätt, med
den lilla skillnaden att jag kanske ifrågasätter en del
av den information som ges vid olika sammankomster
litet mer än vad Carl Fredrik Graf gör. Moderata
samlingspartiet fungerar snarare som en megafon åt
de uppvaktande grupperna. Jag har väldigt svårt att se
att Moderaterna egentligen bildar sig en egen upp-
fattning, utan de blir en form av megafon åt de här
uppvaktande parterna.

Anf. 117 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Jag skall inte ta till överord mot Per
Rosengren, men jag har god lust att göra det, därför
att nu hamnar han på djupt vatten. De uppvaktande
grupperna representerar uppenbarligen en betydligt
större andel bland väljarna än vad Per Rosengrens
parti förmår samla ihop. Herr talman! Det Per Rosen-
gren sade sist var en onödig släng, som inte hade
någon direkt koppling till verkligheten.
Som riksdagsledamot måste man naturligtvis lyss-
na på enskilda, organisationer och företag, dvs. de
som har någonting att framföra, t.ex. synpunkter på
den lagstiftning som riksdagen skall behandla. Sedan
får man analysera och utvärdera detta. Jag tycker att
vi gör detta på ett sätt som är bra för företagsamheten
och därmed bra för Sverige och som kan leda till fler
och nya jobb i det här landet. Det är vad landet behö-
ver mest just nu. Det behövs nog fler i Sveriges riks-
dag som kan tala för ett ökat företagande i Sverige än
det finns för närvarande.

Anf. 118 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Det är just analysen jag saknar hos er
moderater. Ni köper ju alla förslag som kommer och
torgför dem direkt, utan att analysera dem över huvud
taget. Jag vill erinra om att det under den period som
ni själva satt vid regeringsmakten inte blev särskilt
mycket förenklingar för företagen - snarare tvärtom.
Det blev väldigt mycket krångliga regler inom skatte-
området.
Nu kommer plötsligt Bankföreningen och redovi-
sar en bild, där ni själva inte har motionerat, och
plötsligt fungerar ni som en megafon. Så var det med
skattekontolagen. Ni tog till väldigt mycket överord
då. I samband med momsen gick ni längre än vad
företagen och organisationerna själva egentligen ville.
Ni vill i stort sett subventionera företagen.
Vad som saknas hos Moderaterna är de facto
analysen.

Anf. 119 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara i anslutning till Per Ro-
sengrens inledning säga att jag tror att vi är eniga om
att genomförandet av skattekontot har gått väldigt bra,
med hänsyn till vilken stor reform det är. Det är då fel
att i kammaren markera att mycket av förtjänsten
ligger på skattemyndigheterna.
Det lades ned ett oerhört arbete både på Riksskat-
teverket och på de enskilda länsskattemyndigheterna
för att få i gång denna stora reform. Det lades ned
mycket manuellt arbete när de nya datasystemen inte
riktigt fungerade för att omläggningen skulle vara så
positiv som möjligt för företagarna. Det är också
uttryck, tror jag att jag vågar säga, för ett sätt att arbe-
ta som präglar väldigt många av våra myndigheter i
dag. Det finns en stark inriktning mot att stötta och ge
service till företagen och inte krångla till jobbet för
dem.
Jag tycker att det kan vara på sin plats att vi i
kammaren säger att vi verkligen uppskattar det. Det är
ett gemensamt intresse för hela denna riksdag att se
till att våra företag har bra möjligheter att jobba.
I det ligger också att vi självfallet, Per Rosengren,
på olika punkter skall följa upp de lagar vi har stiftat.
Vi skall inte vara prestigefyllda om vi ser att det finns
förslag som slår väldigt fel. Vi gjorde en omprövning
när det gäller momsinbetalningar, t.ex., för att för-
ändringarna hade varit väl dramatiska.
Om jag får fortsätta med psykoterapin till Carl
Fredrik Graf vill jag säga att det också är viktigt att
göra en ordentlig analys och välja vilka frågor man
går in på. Ni hoppade i galen tunna.

Anf. 120 TREDJE VICE TALMANNEN:
Nu gäller repliken Per Rosengren.

Anf. 121 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag instämmer i mycket av det Inger
Lundberg har sagt i sin replik. Jag hoppas också att vi
får se att man verkligen analyserar frågan om inbe-
talningstiden. Jag tar det som ett halvt löfte från Inger
Lundberg om att man ämnar följa den frågan väldigt
noggrant.
Det var också därför vi valde att göra ett särskilt
yttrande i stället för att driva konfrontationspolitik.
Jag tror att det är bättre att redovisa vad vi har sagt
tidigare och på det sättet meddela vad vi anser än att
hela tiden lägga fram reservationer, i synnerhet som vi
alldeles nyss har klubbat igenom dessa förslag.
Om det kommer fram information som visar att
systemet inte har varit så bra hoppas jag att regering-
en återkommer. Jag får ta det som Inger Lundberg
sade om att det troligen kommer att göras en analys
som ett halvt löfte. Om det skulle visa sig att det be-
hövs återkommer man. Om man inte gör det kommer
vi inte att nöja oss med särskilda yttranden utan också
avge reservationer. Det kan kanske t.o.m. komma
förslag till beslut på andra sätt.

Anf. 122 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Jag vill bara göra en kommentar. Per
Rosengren brukar ju vara rätt stringent och tydlig när
han argumenterar om skattefrågor, men i sin sista
replik mot mig pratade han om helt andra saker och
framför allt om helt andra betänkanden. Vi kommer
att behandla gruppregistrering vid ett annat tillfälle, så
då kan vi återkomma till den debatten.
Rosengren exemplifierade litet dåligt när han tala-
de om att vi är en megafon för företagen. Han sade att
vi ibland går längre än företagen. Det måste väl, herr
talman, tyda på att vi gör en egen analys av vad vi
tycker är bäst. Den kanske inte alltid sammanfaller
med den ena eller andra intresseorganisationens upp-
fattning.
Slutsatsen, herr talman, är att den bild som Per
Rosengren målar upp avseende Moderata samlings-
partiets sätt att bedriva verksamhet i riksdagen är
felaktig.

Anf. 123 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Jag kan konstatera att antalet okyn-
nesreservationer från moderaterna ökar och har ökat
under hela mandatperioden. Man har faktiskt fungerat
som en ren megafon åt näringslivet. Den reservation
som finns här är också mycket tveksam. Det är en ren
okynnesreservation.

Anf. 124 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Jag får fråga herr talman och kam-
marsekreteraren hur man definierar en okynnesreser-
vation. Jag känner bara till en typ av reservation, och
det är den typen av reservation som vi lägger fram i
betänkandena och som innebär att man har en avvi-
kande mening i förhållande till det som majoriteten
står för.

Anf. 125 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Ibland kan man lägga fram reserva-
tioner för det politiska spelets skull och inte för själva
innehållet. Det är det som jag menar med en okynnes-
reservation. Moderaterna har lagt fram väldigt många
sådana under senare tid. Detta, kombinerat med en
mängd försök att ta utskottsinitiativ, visar att man inte
är så intresserad av sakfrågorna utan vill agera på en
helt annan arena.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 17 §.)

14 § Beskattning av elpannor och vissa andra
punktskattefrågor

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU25
Beskattning av elpannor och vissa andra punktskatte-
frågor (prop. 1997/98:140)

Anf. 126 CARL ERIK HEDLUND (m):
Herr talman! Debatten om skatteutskottets betän-
kande 25 handlar i sin helhet om en klåfingrig rege-
rings reträtter och besynnerliga utspel för att dölja
tidigare misstag. En förvillelse blir inte bättre av att
den följs av nya bisarra regler - regler som inte är
genomtänkta, som inte har något klart syfte och som
kommer att resultera i nya reträtter till ingen nytta för
samhället, men väl med mycket krångel för företag
och medborgare. De enda som kan gnugga händerna i
förtjusning är de byråkrater som ser som sin livsupp-
gift att diktera villkoren för medborgarna. Men även
dessa byråkrater tar sig säkert för pannan när de skall
förklara det fiffiga i att höja elskatten för fjärrvärme-
verken under den kallaste årstiden.
Syftet med förslaget att höja energiskatten för
elektrisk kraft som förbrukas i elektriska pannor inom
fjärrvärmesektorn under perioden november-mars är
ett bra exempel på planhushållarens idévärld. Låt oss
granska regeringens motiv.
Man vill söka begränsa tendenser till elprishöj-
ningar på marknaden genom att under eldningssä-
songen belägga fjärrvärmeverken med en energiskatt
för elanvändning. Den första fråga som uppstår är om
man gör detta för miljöns skull, för att förbättra det
statsfinansiella läget, för att ransonera elförbrukning-
en eller för att betalningsbalansen skulle bli negativ
om vi ökade importen av el från andra länder. Varför
gör man det?
Allt beror naturligtvis på det första tokiga beslutet
- beslutet att stänga Barsebäck. För att kompensera
bortfallet från en väl fungerande reaktor måste man
börja fundera på vilka olika åtgärder som man skall
vidta för att minska elförbrukningen - annars kan det
inhemska elpriset kanske stiga brant. Det går således
inte bara att stänga Barsebäck utan konsekvenser för
folkhushållet. Det visar sig bl.a. i dagens betänkande.
Det är således inte för statsfinanserna eller för
miljöns skull som man gör så här. Det är rätt och slätt
ett medel för att styra bort förbrukningen av el till
andra energikällor. Vilka är det? Mig veterligen är de
i princip tre för fjärrvärmeverken: olja och andra
fossila bränslen, flis, pelletar och andra skogsproduk-
ter eller sopor. Alla dessa energikällor är sämre för
miljön än den elenergi som produceras med kärnkraft
eller vattenkraft.
Nu är som sagt regeringen orolig för att det mins-
kade utbudet av el efter en stängning av Barsebäck
skall driva upp priset på elektrisk kraft. Det är väl
rimligt att anta att vi får sådana tendenser. Det är dock
tveksamt om förslaget att belägga fjärrvärmeverken
med skatt under vinterperioden löser några av dessa
problem.
För det första ökar alltid priset på el under denna
period, och därför använder redan i dag fjärrvärme-
verken sparsamt med el under denna period. Det
framgår också av propositionen att regeringen själv
inte anser att förslaget nämnvärt kommer att påverka
intäkterna för staten. Med andra ord kommer det inte
att bli någon effekt.
För det andra kommer man inte längre att kunna
utnyttja det överskott av vattenkraft som trots allt
tidvis uppstår även under vinterperioden. Då får vatt-
net rinna förbi, och det är naturligtvis ett slöseri.
Vi har i dag en fungerande nordisk elmarknad.
Temporära efterfrågeöverskott i Sverige kan täckas
genom import. Priset bestäms då av utbud och efter-
frågan, och vi får en marknadsmässig nivå. Sedan får
förbrukarna dra sina slutsatser av detta och anpassa
sina åtgärder. Det är bra mycket bättre än att staten
som planhushållare skall gå in och försöka leka pris-
regulator på en marknad som uppfyller flera av krite-
rierna för en perfekt marknad och som rätt utnyttjad
kommer att ge det bästa slutpriset på elektrisk kraft.
Lisbeth Staaf-Igelström, jag skulle gärna vilja ha
svar på följande fråga: Varför lyssnar socialdemokra-
terna inte på remissorganen i denna fråga? De allra
flesta har avstyrkt förslaget. De tycker att det är ett
krångligt system, som inte ger önskad effekt. Som jag
har framhållit finns heller inga miljöskäl eller statsfi-
nansiella skäl som talar för det. Alltihop är bara ett
försök att manipulera marknaden, ett försök som inte
ger upphov till någonting annat än krångel. Varför
lyssnar ni inte på sakkunskapen?
Herr talman! Det är mycket sannolikt att den
skattehöjning som vi i dag skall besluta om kommer
tillbaka till riksdagen i form av ett ändringsförslag, i
likhet med så många andra av regeringens illa förbe-
redda förslag, som sedan har accepterats av riksdagen
och som vi har fått i retur.
Ett sådant exempel är nästa fråga i betänkandet,
nämligen förbudet mot användande av finsk röd diesel
i bussar och lastfordon. Vi moderater har bekämpat
de bestämmelser som hittills tillämpats och hävdat att
dessa strider mot gemenskapsrätten. Regeringens
reträtt i denna fråga är redan inledd. Äntligen! säger
vi moderater. Det skedde redan i fjol en första reträtt i
detta ärende här i riksdagen, och nu tvingas man till
ytterligare en. Inte heller dagens förslag är fullt ut i
enlighet med det utlåtande som har kommit från
kommissionen om hur man skall hantera den här frå-
gan. Med all säkerhet, herr talman, kommer frågan
om den finska rödmärkta dieseln att återkomma på
riksdagens föredragningslista inom kort.
Jag frågar Lisbeth Staaf-Igelström: Varför dessa
tvekande små återställare i detta ärende? Varför inte
acceptera att Sverige faktiskt är medlem i den europe-
iska unionen och att vi skall tillämpa samma regler
när det gäller den fria rörligheten för våra svenska
medborgare och för varor och tjänster som alla andra
EU:s medlemsländer? Varför inte ta steget fullt ut och
göra utnyttjandet av den finska dieseloljan helt fri?
Vi motsätter oss också det krångliga förslaget att
privatpersoner som importerar rödmärkt finsk olja för
uppvärmning skall tvingas att också betala svensk
skatt, trots att de redan betalt den finska konsumtions-
skatten. Detta står definitivt i strid med principen om
konsumenters fria tillgång till den gemensamma inre
marknaden. Regeringen bör i stället återkomma med
ett förslag som gör det möjligt för privatpersoner att
köpa och fritt införa finsk dieselolja utan att behöva
betala svensk skatt.
Ett tredje ärende i betänkandet rör en diskrimine-
ring av de entreprenadmaskinägare och skogsma-
skinägare som i Sverige får betala samma skatt på
motorbränslet som man betalar för de fordon som
utnyttjar vägnätet. Vi anser att detta skall upphöra.
Flertalet länder inom EU, däribland Finland, har inte
något krav på att man använder högbeskattad olja i
motorredskap, traktorer, m.m. Vi moderater anser
därför att bränsle för arbetsredskap i Sverige skall
beskattas på samma sätt som i dessa länder. Varför
skall vi inte ge svenska företag möjlighet att konkur-
rera på samma villkor? Detta är en viktig fråga för
företagare inte bara i Norrbotten utan i hela landet,
kanske främst för det svenska lantbruket, som kämpar
under svåra omständigheter. Vi skall naturligtvis inte
ytterligare försvåra för dem utan ge dem samma möj-
ligheter som lantbrukarna i övriga EU-länder att kon-
kurrera fritt på den europeiska marknaden.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 men
står givetvis bakom även övriga moderata reservatio-
ner.

Anf. 127 DAN ERICSSON (kd):
Herr talman! Litet hastigt fick jag gå in i den här
debatten, men jag lyckades då hitta ett gammalt pap-
per som kan ha ett visst intresse för frågan om elpan-
norna och elbeskattningen.
Utskottet skriver i sitt betänkande: "Enligt utskot-
tets mening har regeringens förslag en utformning
som gör att elanvändningen i fjärrvärmenäten kan
minskas under de perioder då det är mest ekonomiskt
och miljömässigt motiverat med en sådan förändring."
Man talar alltså om att det är "miljömässigt motive-
rat".
Vad innebär då det? När vi diskuterade förslaget i
energiöverläggningarna fick vi ett papper på vad det
innebär: En minskad användning av omkopplingsbara
elpannor i fjärrvärmenäten kommer att medföra en
ökad utnyttjning av andra anläggningar, främst olje-
pannor. Exakt så står det i det PM vi fick från depar-
tementet. Utskottet räknar här med 3 eller 2 TWh. Det
fanns ett räkneexempel. Om vi plockar bort 3 TWh
kommer åtminstone 2 av dem att ersättas av olja.
Då kan man fråga sig hur många ton olja det
handlar om. Kommer det att vara mer än den droppe
olja som näringsministern talade om när han presente-
rade energiuppgörelsen? Hur många ton ytterligare i
utsläpp av koldioxid kommer det att handla om? Jag
kan i betänkandet inte se några uppgifter om detta.
Det normala nu för tiden är ju att vi har väldigt tydli-
ga miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om de beslut
vi fattar, vad de innebär för miljön. Jag vet inte om
Lisbeth Staaf-Igelström har några nya uppgifter på
den här punkten.
I all hast fick jag via utredningstjänsten fram en
uppgift om vad förbränning av eldningsolja motsva-
rande 2 TWh el innebär i praktiken. Det innebär
600 000 kubikmeter olja - 600 000 kubikmeter olja!
Lisbeth Staaf-Igelström kan då tala om ifall detta är
en riktig siffra eller om utskottsmajoriteten har en
annan uppfattning om hur mycket olja som ytterligare
kommer att förbrännas på grund av det här beslutet.
En annan fråga är: Om det här är en riktig siffra,
vad innebär det i så fall i form av utsläpp av koldiox-
id? Jo, det skulle handla om ytterligare 1,6 miljoner
ton i utsläpp av koldioxid. Det är alltså en rätt kraft-
full ökning av de samlade koldioxidutsläpp som Sve-
rige står för, och det i ett läge när vi i Sveriges riksdag
har fattat beslut om att utsläppen skall stabiliseras och
sänkas.
"Miljömässigt motiverat" skriver utskottsmajorite-
ten. Jag för min del, herr talman, får det absolut inte
att gå ihop. Nu förväntar jag mig faktiskt en förkla-
ring från utskottsmajoriteten.

Anf. 128 LISBETH STAAF-
IGELSTRÖM (s):
Herr talman! I skatteutskottets betänkande 25 be-
handlas frågan om beskattning av elpannor och vissa
andra punktskatter. Utskottsmajoriteten tillstyrker
regeringens förslag om förhöjd energiskatt för elek-
trisk kraft som förbrukas i elpannor inom fjärrvärme-
sektorn. Syftet med förslaget är att minska använd-
ningen av elkraft i fjärrvärmesystemen under perioder
då det är miljömässigt och ekonomiskt motiverat att i
stället använda andra energikällor.
Undantaget för sommarmånaderna har sin grund i
att elpannorna då fyller en viktig reglerande funktion,
eftersom det då normalt finns god tillgång på vatten-
kraft. På detta sätt kan vattenkraft användas effektivt
under våtår, då vattentillrinningen under vårfloden
annars inte kan tas till vara. Denna åtgärd är en del i
omställningen av energisystemet och därmed i ska-
pandet av en ekologiskt hållbar utveckling.
Ett enigt utskott ställer sig bakom att förbudet mot
användning av finsk rödmärkt olja i lastbilar och
bussar slopas när det gäller olja som förts in till Sve-
rige i normal bränsletank på dessa fordon. Föränd-
ringen föreslås gälla retroaktivt fr.o.m. den 1 januari
1996. De finska reglerna på detta område har en ut-
formning som i praktiken hindrar användning av röd
olja i lastbilar och bussar, men det finns inget egent-
ligt förbud. Kommissionen anser visserligen att Fin-
land inte fullt ut genomfört oljedirektivets krav men
är för den skull inte beredd att godta att Sverige ensi-
digt kompenserar de brister som finns i de finska
reglerna.
I reservation 2 tar Moderaterna som enda parti
upp att Sverige skall sänka beskattningen av bränsle
för bl.a. motorredskap och på så sätt harmonisera de
svenska reglerna med övriga EU-länder. Från ut-
skottsmajoritetens sida avstyrker vi detta. Dieselbe-
skattningen av motorredskap har sin grund i ökade
miljökrav som måste ställas på trafiken. Vi anser att
vårt land skall vara ett föregångsland för att skydda
miljön och för att skapa ett ekologiskt hållbart sam-
hälle. En hållbar utveckling innebär att dagens gene-
ration kan tillgodose sina behov utan att äventyra
kommande generationers möjligheter att tillgodose
sina.
Vidare tillstyrker vi från utskottsmajoritetens sida
förslaget att finsk rödmärkt olja som i Sverige an-
vänds för uppvärmningsändamål eller för drift av
stationära motorer skall beskattas som eldningsolja.
Av kontrollskäl föreslås att den högre skattesatsen
även fortsättningsvis skall tas ut när skattskyldigheten
inträder och att mellanskillnaden skall återbetalas till
den som visar att oljan förbrukats för uppvärmning
eller drift av stationära motorer.
I reservation 3 yrkar Moderaterna - återigen som
enda parti - avslag på förslaget, med motiveringen att
genomförandet av den inre marknaden innebär att
man skall ha möjligheter att köpa och förbruka varor
fritt inom EU. Vad beträffar den svenska beskattning-
en av olja som köpts i beskattat skick i t.ex. Finland
lämnar oljedirektivet utrymme för en sådan när det
gäller s.k. ovanliga transporter. Genom detta undviks
att skatteskillnader mellan länder leder till att enskilda
transporterar farliga ämnen i egna tankar, dunkar
m.m.
Vidare föreslås att lagen om skatt på spel utvidgas
till att omfatta även sådana varuautomater som kräver
tillstånd enligt lotterilagen och att skatten tas ut med
1 500 kr per automat och månad. Även när det gäller
denna fråga har Moderaterna som enda parti ett av-
slagsyrkande. Från utskottsmajoritetens sida tillstyr-
ker vi förslaget utifrån det förhållandet att varuauto-
materna har ökat betydligt i antal och att tillstånden
för dessa i huvudsak innehas av privatägda spelföre-
tag. En utgångspunkt för nuvarande lotterilag är att
spel- och lotteriverksamheten i allt väsentligt bör vara
förbehållen staten, hästsporten och folkrörelserna. När
nu varuspelsautomaterna ökat i omfattning och främst
bedrivs av kommersiella företag tillstyrker vi rege-
ringens förslag att en punktskatt skall tas ut för dessa.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 129 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Lisbeth Staaf-Igelström upprepar i
stort sett bara vad som står i utskottsbetänkandet, bl.a.
att det här skulle vara miljömässigt motiverat. Hon
säger också att förslaget om beskattningen på de av-
kopplingsbara elpannorna skulle vara en del i om-
ställningen till ett ekologiskt hållbart energisystem.
Men, herr talman, hur förhåller det sig med det egent-
ligen, om nu effekten blir en ökad oljeanvändning?
Jag gav ju ett räkneexempel på vad som skulle kunna
bli resultatet: 600 000 kubikmeter olja ytterligare som
förbränns. Det är en väldigt stor droppe, om det nu
var det som näringsministern avsåg när han talade om
att det blir någon droppe mer olja i systemet. Jag är
inte säker på att alla förstod storleken på den droppen.
Den andra aspekten i mitt exempel var bidraget till
drivhuseffekten, dvs. klimatfrågan. Är det verkligen
rimligt att Sverige ökar utsläppen av koldioxid med
1,6 miljoner ton, som exemplet visar? Ligger det
inom ramen för att ställa om till ett ekologiskt hållbart
energisystem? Det är ju precis motsatsen, herr talman!
Hur kan man stå och hävda att detta är miljömässigt
motiverat och ger ett ekologiskt hållbart energisystem
när effekten är precis den motsatta? Jag får det över
huvud taget inte att gå ihop.

Anf. 130 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Det är synd att Dan Ericsson inte har
läst propositionen utan enbart betänkandet. I betän-
kandet tar vi inte upp allt det som står i propositionen.
Jag föreslår att Dan Ericsson läser den.
Den här åtgärden är en del i omställningen till ett
nytt energisystem och skapandet av ett ekologiskt
hållbart samhälle. Jag förstår att Dan Ericsson och
hans parti har synpunkter på det, eftersom de inte vill
avveckla kärnkraften.

Anf. 131 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Det senaste var något märkligt, efter-
som vi faktiskt har en politik för att avveckla kärn-
kraften på ett trovärdigt sätt, dvs. så att vi når just ett
ekologiskt hållbart energisystem. Vi skall inte ersätta
kärnkraft med fossilbränsle. Det är ju den processen
som ni har startat nu. Kom inte och påstå något annat
än att vi vill avveckla kärnkraften! Det skall dock ske
på ett miljömässigt riktigt sätt.
Sedan säger Lisbeth Staaf-Igelström att jag inte
har läst propositionen. Det är precis vad jag har gjort.
Jag har läst propositionen. Det finns inga ytterligare
klarlägganden där. Det finns inga miljökonsekvensbe-
skrivningar - vad detta innebär i ökad oljeanvänd-
ning, vad det innebär i ökade koldioxidutsläpp. Efter-
som jag har bakgrunden vet jag vad det handlar om,
men regeringen vill förstås inte redovisa verkligheten.
Det här kullkastar ju hela talet om att ställa om till ett
ekologiskt hållbart energisystem.
Nu är verkligheten här. Steg för steg kommer detta
att visa sig. Och det kommer inte bara att handla om
olja - det kommer att handla om kol, och det kommer
att handla om gas. Det här är ett av stegen. Nu är det
oljan som skall öka. Lisbeth Staaf-Igelström har ännu
inte förklarat hur det hänger ihop att det skulle vara
miljömässigt motiverat att vi ökar fossilbränslean-
vändningen.

Anf. 132 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Läs propositionen! Dan Ericsson sa-
de i sitt inledningsanförande att han hade tagit del av
betänkandet men ej propositionen, och det utgick jag
ifrån. Det står mer i propositionen, och sedan innehål-
ler också de olika energipropositioner som har läm-
nats till riksdagen våra synpunkter när det gäller av-
vecklingen av kärnkraften.

Anf. 133 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Herr talman! Jag fick inte svar på någon av de frå-
gor som jag ställde i mitt anförande. Jag skall inte
upprepa dem, för jag såg att Lisbeth skrev ned dem
ordentligt.
Jag tänkte följa upp diskussionen om miljön. Lis-
beth Staaf-Igelström säger i sitt anförande att motivet
till att man inte kan tänka sig en annan beskattning av
den olja som används i arbetsredskap är att värna om
miljön och att man har väldigt högt ställda krav när
det gäller miljön. I samma betänkande finns det dock
exempel, som både Dan Ericsson och jag har anfört
och som Dan Ericsson har gjort mycket tydligt med
angivande av kvantiteter, på en gigantisk försämring
av miljön.
Jag har propositionen med mig här. Det finns inte
ett ord om miljökonsekvenser, inte någonting. Det
finns bara ett bisarrt planekonomiskt resonemang. Jag
skulle gärna vilja fråga: Var i denna proposition hittar
jag någonting som berör miljön på det sätt som här
har anförts?
Sedan skulle jag gärna vilja ha svar på den här
frågan: Varför lyssnar ni inte på remissorganen?
Praktiskt taget samtliga har sagt att energiskatten på
fjärrvärmeverken och elpannorna är ett slag i luften,
att den är krånglig och besynnerlig och bör avslås.

Anf. 134 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! När det gäller remissinstanserna är
det också några som har tillstyrkt det här förslaget,
bl.a. Statens naturvårdsverk och Riksskatteverket. Vi i
utskottsmajoriteten anser att det här är ett bra förslag.
När det gäller miljön tycker jag att ni från Mode-
rata samlingspartiet skall prata litet tyst om just den
delen. Låt oss ta det här med arbetsfordonen. Gång på
gång upprepar ni att man skall ha en annan dieselbe-
skattning av dem. Vi hävdar att det här är ett led i att
förbättra miljön. Jag tycker att ni skall tänka över
detta med ert miljöansvar, Carl Erik Hedlund.

Anf. 135 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Herr talman! Nu var det jag som frågade om soci-
aldemokraternas miljöansvar. Vi har naturligtvis ock-
så ett långt gående miljöansvar. Men framför allt är vi
intresserade av att svenska företag skall kunna få
konkurrenskraftiga villkor. Varför skall en svensk
företagare ha sämre förutsättningar än grannen på
andra sidan gränsen i ett EU-land? Varför skall vi
hålla tillbaka de svenska företagens möjligheter att
utnyttja samma typ av bränsle som de på andra sidan
gränsen gör och samtidigt införa bestämmelser som
mångdubbelt skulle försämra miljön? Det innebär det
som vi har diskuterat, fjärrvärmeverkens energibe-
skattning.
Jag skulle gärna vilja veta hur man kan göra så.
Det är som att sila mygg och svälja kameler.

Anf. 136 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Som vanligt raljerar Carl Erik Hed-
lund i debatten. Han har stått i talarstolen och använt
många underliga uttryck som jag inte skall kommente-
ra. Men jag tycker att Carl Erik Hedlund raljerar
alldeles för mycket.
När det gäller miljöfrågan och omställningen i
energisystemen har vi i utskottsmajoriteten, de partier
som står bakom detta, mycket noga redovisat detta i
skrivelser till riksdagen och i olika propositioner. Det
anser jag att Carl Erik Hedlund liksom de andra i
Moderata samlingspartiet skall ta del av om ni inte
redan har gjort det.
Ni hävdar när det gäller arbetsfordon och motor-
redskap att man skall ha en låg beskattning utifrån att
det då skall gynna arbetstillfällena. Jag anser att det
här är en viktig del i miljöfrågan i vårt land. Därför
kommer vi att fortsätta med detta framdeles.

Anf. 137 OLLE LINDSTRÖM (m):
Herr talman! Jag skall mycket kort kommentera de
delar av betänkandet som rör den finska röda oljan.
En del har redan berörts, och jag skall försöka att inte
upprepa detta.
Beslutet om förbud mot användning av rödmärkt
finsk olja i Sverige har skapat stor irritation och stora
problem för befolkningen i framför allt Norrbotten.
Under två och ett halvt års tid har företagens konkur-
renskraft satts ur spel, och privatpersoners rättmätiga
gränshandel har också hämmats.
Jag har tidigare i två motioner till riksdagen och i
två interpellationsdebatter med statsrådet Östros krävt
att man gör förändringar i lagen och påpekat att för-
budet strider mot vårt åtagande i samband med EU-
medlemskapet. Det strider mot Romfördragets artiklar
6-9. Det strider mot gemenskapslagstiftningen och
den handlingsplan som också fastställts av Europarå-
det.
Efter påtryckningar från EU-kommissionens Ge-
neraldirektorat XXI ändrades lagen delvis 1997, men
ej fullt ut enligt kommissionens rekommendationer. I
dagens betänkande tas ytterligare ett steg tillbaka,
men steget är inte tillräckligt. Dessutom är förslaget
krångligt.
Efter dagens beslut tvingas fortfarande företagare
med arbetsfordon som används i jordbruk, skogsbruk,
industri och andra kommersiella verksamheter att
använda den högbeskattade oljan, medan de finländs-
ka företagarna på andra sidan Torne älv kan använda
den lågbeskattade. Det är alldeles självklart att det
blir en konkurrenssnedvridning som inte överens-
stämmer med vad som borde gälla i Sverige. Just den
delen står i strid med artikel 7 i Romfördraget.
Jag ber utskottsmajoriteten och Lisbeth Staaf-
Igelström att läsa på det här.
När det gäller olja för uppvärmning är förslaget i
betänkandet dessutom mycket krångligt. Den som
köper lågbeskattad röd olja i Finland skall betala
tilläggsskatt som motsvarar svensk nivå. Om den
personen sedan visar att oljan används för uppvärm-
ning kan delar av skatten återbetalas. Hanteringen
måste bli både krånglig och onödigt kostsam.
Även detta står i strid med gemenskapslagstift-
ningen. Jag är mycket förvånad över att utskottsma-
joriteten när man nu ändå tar steg tillbaka inte ser till
att vi följer gemenskapsrätten.
Det här ärendet är ett stort ärende i norra Sverige.
Det verkar som om utskottsmajoriteten inte har för-
stått det. När lagstiftningen om förbudet mot finsk
olja kom till bildades faktiskt en frihandelsförening i
Norrbotten. Den har nu 400-500 medlemmar. De har
påverkat EU-kommissionen. Kanske det är av just den
anledningen som kommissionen har tillskrivit rege-
ringen och påpekat de brister som finns i den svenska
lagstiftningen. Det är därför också med stor förvåning
jag konstaterar att man inte ännu, fast man tar steg 2,
är beredd att gå fullt ut.
Det blir förmodligen nya överklagningar. Troligen
kommer också nya skadeståndskrav. Vi vet att det
redan nu finns stora skadeståndskrav för den tid som
gått från den 1 januari 1996. Det kommer att orsaka
staten onödiga kostnader. Fördröjer man ytterligare
att Sverige fullt ut skall följa lagstiftningen blir det än
värre. Det är därför som man måste se till att inte göra
ständiga misstag och bara ta små steg tillbaka. Frågan
är ju: Varför måste man bete sig på det sättet? Jag är
ytterligt förvånad och många med mig.
Herr talman! Jag ställer mig naturligtvis också
bakom alla de moderata reservationerna, men jag
yrkar dessutom bifall till reservationerna 1 och 3.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 17 §.)

15 § Konsumentpolitiska frågor

Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU21
Konsumentpolitiska frågor (skr. 1997/98:67)

Anf. 138 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Herr talman! I lagutskottets betänkande
1997/98:LU21, Konsumentpolitiska frågor, behandlas
en skrivelse från regeringen, 1997/98:67 om konsu-
menterna och miljön samt 21 motioner från den all-
männa motionstiden 1997. Betänkandet är ett hopkok
att jämföras med en gräddstuvad pyttipanna, där
många olika ingredienser ingår, en del nya, andra inte.
Ordet konsument kan jämföras med grädden som
håller ihop hela anrättningen, dvs. betänkandet.
Jag tänkte börja med regeringens skrivelse om
konsumenterna och miljön. Jag tänkte läsa upp de fyra
mål som regeringen lägger fast för konsumentpoliti-
ken.
1. Hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja
sina ekonomiska och andra resurser. Jag tänker
återkomma till det när det gäller boende och upp-
värmning.
2. Konsumenterna skall ha stark ställning på mark-
naden. Jag tänker återkomma till det när det gäller
de frivilliga organisationerna.
3. Konsumenternas hälsa och säkerhet skall skyddas.
Jag tänker återkomma till det när det gäller pro-
duktsäkerhetslagen.
4. Konsumtions- och produktionsmönster skall ut-
vecklas och minska påfrestningarna på miljön och
bidra till en långsiktig hållbar utveckling. Detta
återkommer jag också delvis till.
Vi moderater vill införa ett femte mål, nämligen
att det skall vara konkurrens och valfrihet. Enligt vår
uppfattning är konkurrens ett viktigt incitament för
utveckling av nya och mer energisnåla produkter.
En absolut förutsättning för att konkurrens skall
uppstå är att det finns valfrihet. Ett bra exempel på
detta är att konsumenterna i allt större utsträckning
efterfrågar ekologiska hus. Det hade inte varit möjligt
om inte den borgerliga regeringen hade låtit avreglera
vissa byggregler. Det finns fortfarande byggregler
som hämmar utvecklingen av nya och från miljösyn-
punkt intressanta bygglösningar. Ett sådant exempel
är att kommuner hindrar mer miljövänliga toalettlös-
ningar i nya hus. Det är därför vi vill ha ett femte mål,
dvs. valfrihet i konkurrens.
Sedan kommer jag till frågan om boendet och som
regeringen tar upp i sin skrivelse.
Vi moderater finner det väldigt märkligt att rege-
ringen i sitt resonemang om hushållens belastning på
miljön och energiförbrukningen totalt absolut inte
nämner ett enda ord om de miljömässiga konsekven-
serna av kärnkraftsavvecklingen. Regeringens stäng-
ning av en reaktor i Barsebäck kommer att få konsek-
venser för hushållen. Den el som försvinner i och med
stängningen måste ersättas på något sätt. Det kommer
förmodligen innebära att man måste elda med olja i
våra reservkraftverk i Stenungsund och Karlshamn
eller importera el från våra grannländer - som kanske
kommer från kolkraftverk.
Om våra oljeeldade reservkraftverk går för fullt i
24 timmar, släpper de ut lika mycket koldioxid som
alla bilar i Sverige under samma tid. Detta skall jäm-
föras med regeringens mål om att hushållen på ett
effektivt sätt skall använda sina resurser. Regeringen
säger i fråga om kärnkraftsavvecklingen att hushållen
skall byta energisystem. Är det att hushålla med hus-
hållens resurser att föreslå att de skall byta väl funge-
rande och rena direktverkande energisystem och i
stället installera nya uppvärmningssystem som t.ex.
braskaminer eller andra system? Det kommer att kosta
varje hushåll 90 000-120 000 kr, trots att de får ett
bidrag på 30 % - något som de i verkligheten har
betalat via skatten. Är detta verkligen ett effektiv sätt
att utnyttja hushållens resurser? Nej, tycker vi mode-
rater.
Utskottet anför följande om varför man över hu-
vud taget inte tar upp vår fråga om kärnkraftsavveck-
lingen: "- - - kan utskottet konstatera att syftet med
nu ifrågavarande skrivelse är att uppmuntra och un-
derlätta för de enskilda hushållen att ta ansvar för
miljön. De åtgärder som presenteras i skrivelsen utgår
sålunda från ett hushållsperspektiv." Jag häpnar över
hur utskottet avfärdar våra synpunkter. Om hushållen
vill ta ett ansvar för miljön, har regeringen redan valt
åt hushållen genom att låta avveckla kärnkraften och
tvinga in dem i andra mer miljöovänliga system.
Så var det frågan om resandet. Regeringen säger
att man har en strävan att motverka ett ensidigt bilbe-
roende på grund av bl.a. bilens miljöpåverkan. Är det
bilen man är emot som bil, eller är det de utsläpp
bilen förorsakar? Det går inte att bortse från att bilen
har stor betydelse för många människor för att få
arbetsliv och socialt liv att fungera. Speciellt viktigt är
bilen för dem som bor i glesbygden och barnfamiljer.
Bilarna blir bättre och bättre, de drar mindre och
mindre energi. Vi vet inte vad som kan tänkas komma
i framtiden.
Vi kan här göra vissa jämförelser. Om hushållen
slipper installera nya energisystem, kan de kanske ha
råd att köpa ny bil och på det sättet bidra till en bättre
miljö.
Nu kommer jag fram till några motioner som
väcktes från moderat håll under den allmänna mo-
tionstiden. L704 handlar om produktsäkerhetslagen.
Denna motion har väckts flera gånger. Vår förhopp-
ning är att produktsäkerhetslagen också skall omfatta
offentliga tjänster. I dag omfattar produktsäkerhetsla-
gen bara privata tjänster. Är inte riskerna lika stora
när de utförs offentligt som privat? Om man inte
tycker så, är det kanske dags att ta bort produktsäker-
hetslagen i fråga om privata tjänster, så att det blir
konkurrensneutralt. Annars måste man stå för målet
att det är konsumenternas hälsa och säkerhet som
skall skyddas. Då borde vår motion om att införa
produktsäkerhetslag för offentliga tjänster tillstyrkas.
Motion L702 handlar om konsumentorganisatio-
ner. Vi betonar att de frivilliga organisationerna måste
få större utrymme. Därför vill vi att Konsumentverket
avlövas viss verksamhet som kan privatiseras. Detta
vill jag jämföra med regeringens mål om att stärka
konsumenterna. Det är väl att stärka konsumenterna
att de underifrån får vara med och påverka?
Herr talman! Jag tänkte snabbt nämna vårt särskil-
da yttrande om TV-reklam till barn. Vi vet att det inte
finns någon entydig forskning på vad TV-reklam
direkt riktat till barn har för inverkan på barn under
12 år. Därför tycker vi att det skall tillsättas en utred-
ning som förutsättningslöst ser över vilken inverkan
reklam har på barn. Detta gäller i synnerhet den re-
klam som förekommer på TV. Samtidigt tycker vi att
utredningen skall belysa om det finns anledning att
göra skillnad på reklam i TV, på bio och i tidningar
som riktar sig till barn. Vi vill också att utredningen
skall titta på om det går att åstadkomma någon form
av självsanering inom branschen som arbetar med
TV-reklam och annan reklam.
Herr talman! För tids vinnande nöjer jag mig med
att yrka bifall till reservation 2. Men vi moderater står
givetvis bakom alla övriga reservationer.

Anf. 139 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Herr talman! Jag fick under förmiddagen en de-
finition på välfärd. Det skall vara vår förmåga att
konsumera. Välfärd är för mig något mera. Det är att
luften vi andas är bra, att naturen ger sitt vatten till oss
och att det är friskt, att maten ger oss den näring vi så
väl behöver och är frisk.
Om det är något som vi människor har gemensamt
här på jorden, är det just att vi är konsumenter. Vi har
en jord att använda oss av. Dessvärre förbrukar vi
jorden. Vi konsumerar, vi använder, vi brukar en
mängd varor och tjänster. Jag skulle vilja ha rubriken
Bruka utan att förbruka över den handlingsplan som
detta betänkande handlar om, dvs. att uppfylla miljö-
målet.
Målet för konsumentpolitiken har antagits tidiga-
re. Det innebär att vi skall ha möjligheter att utnyttja
våra resurser effektivt, vi skall ha en stark ställning på
marknaden, att vår hälsa och säkerhet skall skyddas,
vi skall medverka till att påfrestningarna blir mindre
och bättre. Jag kan absolut inte dela moderatens upp-
fattning om kärnkraften. Däremot kan jag dela hennes
uppfattning om reklam till barn.
Vi skall ha möjligheter. Vi är eniga om målen.
Men vägen dit, medlen, är vi dessvärre inte ense om.
Vi lägger naturligtvis tyngdpunkten på frågorna litet
olika, kanske beroende på vilken verklighet vi kom-
mer från och beroende på om vi har en verklig in-
ställning att göra något bättre av framtiden.
Jag vill under mina minuter lyfta fram och yrka bi-
fall till tre av de reservationer som Centerpartiet står
bakom. Den ena handlar om livslångt lärande, om
närhet, om decentralisering - som vi tycker är ovär-
derligt. Den andra handlar om information och märk-
ning, att ta del av de varor och tjänster som finns att ta
del av. Den tredje är litet udda. I dag går tankarna
onekligen till sommar och semester, särskilt de ut-
landssemestrar som många gör under den mörka års-
tiden i Sverige. Vi får då möta tjänster som vi kanske
inte riktigt hade tänkt oss ta i anspråk.
En väldigt central del är att hushållen har kunskap.
Ett stöd till de frivilliga organisationerna måste vi slå
vakt om. Det har onekligen blivit så att Sveriges EU-
medlemskap otvivelaktigt medfört ett ökat behov av
korrekt information till oss konsumenter. I det avse-
endet har de ideella organisationerna en oerhört viktig
uppgift att fylla. Därför vill vi från Centerpartiet, och
inte bara därför utan som ett led i det hela, överväga
hur de ideella organisationerna skall kunna bättre tas
till vara, hur studieorganisationer och hushållnings-
sällskap skall kunna vara med i den del som handlar
om livslångt lärande. Det tas upp i reservation 7 under
mom. 9, som jag yrkar bifall till.
I den andra delen, som handlar om miljömärk-
ningen, yrkar jag bifall till reservation 11 under mom.
17. Vi anser att miljömärkningen måste ges en sådan
utformning och inriktning att den verkligen underlät-
tar och stimulerar val av energisnåla och kretslopp-
sanpassade produkter. Det måste, anser vi, övervägas
om vi inte skulle ha en ny, gemensam organisation där
miljöorganisationerna får ett större inflytande till-
sammans med företag och dagligvaruhandeln.
Till sist vill jag lyfta fram den motion som handlar
om våra semesterresor, nämligen lagen om konsu-
mentskydd vid avtal om tidsdelat boende. Det låter
krångligt, men det handlar om erbjudanden om att
förvärva bostadsandelar som ofta ges till konsumenter
i samband med resor utomlands. Marknadsföringen
och affärskontakterna måste vara seriösa, men det är
de inte alltid, utan det sker på ett sådant sätt som
konsumenterna är litet ovana vid. I många fall är
försäljningsmetoderna synnerligen påträngande och
aggressiva. Härtill kommer att avtal ofta innebär ett
stort ekonomiskt åtagande för konsumenterna. När
man kommer hem kanske man vaknar upp och frågar
sig: Vad är det jag egentligen tagit mig för? Vi anser
att man måste få en förlängd ångerfrist. Vi vill att
fristens längd skall vara 15 dagar.
Det här var några, kanske litet udda, bitar när det
gäller konsumentpolitiska frågor. Handlingsplan för
miljön tycker vi att det är väldigt viktigt att komma i
gång med.

Anf. 140 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Herr talman! Jag har en fråga till Rigmor Ahlstedt.
Jag vet att Rigmor Ahlstedt tillhör ett parti som vill
avveckla kärnkraften. Jag skulle vilja att Rigmor
Ahlstedt förklarade för mig hur det går ihop med de
fyra mål som vi alla står bakom, att man skall utveck-
la system som minskar påfrestningen på miljön. Hur
går det ihop med att man skall ersätta kärnkraftsel
med olja och kol? Är det att minska påfrestningen på
miljön? Hur går det ihop med de andra mål som vi
alla står bakom, att hushållen skall ha goda möjlighe-
ter att utnyttja sina ekonomiska resurser om hushållen
måste lägga sina pengar på att byta ut välfungerande
och rena energisystem?

Anf. 141 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! För mig är det inte svårt att svara,
om Marietta de Pourbaix-Lundin nu hade trott det.
För oss i Centerpartiet är kärnkraftens avveckling ett
absolut måste om vi skall få en framtid med god miljö
för oss och våra barn. Jag tycker att det är oerhört
viktigt att vi får in alternativa ernergikällor. Jag sitter
just i dagarna och arbetar med människor som är
involverade i frågan om vindkraftverken, som är en
liten del i det stora hela. Där finns oerhört mycket
spännande. Jag tycker att ni skall ta till er det nya i en
framtid i Sverige. Det kommer oavsett om moderater-
na vill vara med eller inte. Vi har fattat ett demokra-
tiskt beslut i riksdagen om att avveckla kärnkraften.

Anf. 142 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Herr talman! Jag kan bara konstatera att priset för
att nå det Rigmor Ahlstedt vill åstadkomma, vägen
dit, tydligen får kosta vad det vill. Det får ske vad det
vill när det gäller miljöpåverkan. Att det är olja och
kol som ersätter kärnkraften gör ingenting, bara man
avvecklar kärnkraften.
Jag är också intresserad av alternativ. Men man
måste vara realist när väl alternativen finns. Men de
finns inte nu. Ändå står ni för att vi om ungefär en
månad skall stänga ett kärnkraftverk. Det som gör mig
så förvånad är att man i samma mening som man talar
om att värna miljön talar om att ersätta ren kärnkraft-
sel med olja och kol.

Anf. 143 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Om det var så att kärnkraften var all-
deles ren, om det var så att vi inte hade avfall från
kärnkraft som vi måste ta hand om, då kanske jag
kunde hålla med er till en viss del. Men det finns
redan i dag energi som det går att ersätta kärnkraften
med. Det är ingen hemlighet.
Jag tycker att det är beklagligt att moderaterna inte
ser den verklighet vi lever i, inte ser vad som hände i
Oskarshamn. Fortfarande finns det i Sverige kärn-
kraftverk som verkligen inte är miljöriktiga. Ta till er
verkligheten, se det som finns, öppna ögonen!

Anf. 144 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Herr talman! Det här betänkandet innebär en be-
handling av dels regeringens skrivelse om konsumen-
terna och miljön, dels motioner från allmänna mo-
tionstiden. Från Folkpartiet har vi inte motionerat med
anledning av regeringens skrivelse eftersom vi anser
att regeringens syn på centrala frågor som rör miljö-
mål som gäller för konsumentpolitik i allt väsentligt
överensstämmer med Folkpartiets syn. Däremot har vi
några motionsyrkanden från allmänna motionstiden
där vi har en avvikande mening.
Vi har i vår motion L706 fört fram att synen på
hushållsekonomin måste breddas. I begreppet hus-
hållsekonomi inbegrips inte normalt sådant som kon-
sumtion av offentligt finansierade tjänster, bank- och
försäkringstjänster, hushållssparande eller pensions-
försäkringar, detta trots att dessa är av stor betydelse
för hushållen och tar en stor del av hushållens budget.
Folkpartiet anser att tyngdpunkten inom konsu-
mentpolitiken måste förskjutas och synen på hushålls-
ekonomin breddas så att den innefattar hela det spekt-
rum av utgifter, inkomster och tillgångar som i prakti-
ken är av stor betydelse för de allra flesta människor.
Därför måste detta avspeglas i Konsumentverkets och
de lokala konsumentvägledarnas och budgetrådgivar-
nas arbete med hushållsekonomiska frågor.
Herr talman! Ekonomi är att hushålla med knappa
resurser. För många blir det allt svårare att få lönen att
räcka lika långt som månaden. Därför är det angeläget
att kommunerna arbetar förebyggande genom att
upprätthålla och bygga ut budgetrådgivningen.
Skuldsaneringslagen, som innebär att ett mindre antal
extremt skuldsatta personer kan få skuldsanering
under vissa förutsättningar, får inte leda till att bud-
getrådgivning skärs ned. Den stora vinsten torde dock
ligga i den förebyggande verksamheten med just bud-
getrådgivning och liknande samt att en frivillig
skuldsanering lättare kan komma till stånd. Utskottets
majoritet är i och för sig ense med oss på den här
punkten men menar att regeringen torde också vara
medveten om detta. Från Folkpartiet vidhåller vi dock
att det vore värdefullt med ett tillkännagivande om
den förebyggande verksamhetens betydelse.
Herr talman! Konsumenternas ställning förändras
på ett revolutionerande sätt genom utvecklingen av
IT-området. Varor och tjänster erbjuds alltmer via IT-
baserade system där den gränsöverskridande handeln
ökar i snabb takt. Här anser vi att det krävs en konti-
nuerlig bevakning till hjälp och skydd för konsumen-
terna och då särskilt ungdomsgruppen.
Utskottsmajoriteten anser inte att det finns några
egentliga meningsmotsättningar mellan utskottet och
oss motionärer, och man redogör för en rad olika
insatser. Folkpartiet menar dock att utvecklingen på
det här området går så snabbt och hyser så många
problem för konsumenterna att något initiativ från
regeringen måste tas. Det sägs att direktiv för närva-
rande övervägs till en utredning om de rättsliga pro-
blem som möter konsumenterna, men vi anser ändå
att det även här är på sin plats med ett tillkännagivan-
de till regeringen kring dessa frågor.
Herr talman! Jag står bakom samtliga Folkpartiets
reservationer, men jag yrkar bifall endast till reserva-
tion nr 5.

Anf. 154 TANJA LINDERBORG (v):
Herr talman! Regeringen har nu lagt fram en
handlingsplan för hur arbetet med miljömålen i kon-
sumentpolitiken skall kunna nås. Syftet är att underlät-
ta för och uppmuntra oss konsumenter att ta ett ökat
ansvar för miljön och resurshushållningen. Det tycker
jag är bra. I stora delar ställer vi oss bakom denna
skrivelse. Ansvaret för en hållbar utveckling åvilar
oss alla, för vi har ju bara ett jordklot.
En viktig förutsättning för utveckling av mil-
jövänliga och kretsloppsanpassade produktionsmeto-
der är just medvetna konsumenter. I dag försöker 10-
20 % av konsumenterna att agera miljövänligt av eget
engagemang och egen övertygelse. Ytterligare ca 30-
50 % accepterar och tar till sig information och sakar-
gument som leder till ett miljövänligare beteende. Det
är alltså en gigantisk utmaning att övertyga resten av
oss konsumenter.
Det går att nå många människor med information,
men det behövs också andra insatser, och jag tänker
då på att det också behövs ekonomiska incitament. I
familjer med små ekonomiska resurser är det priset på
varan som är avgörande vid köp, inte om den är eko-
logiskt odlad eller om varan drar mindre energi än en
annan liknande vara.
I dag är ju återvinning och källsortering i full gång
på de flesta ställen. Men tyvärr har man gjort det så
krångligt att alltfler ifrågasätter om det verkligen är
miljövänligt. Först skall man diska ur konservburken,
sedan skall man källsortera den och därefter skall man
ta bilen - om man har någon - för att kanske köra
flera kilometer utanför tätbebyggt område och lägga
soporna i lämpliga behållare. Förutom att det tar
mycket tid från redan hårt pressade konsumenter får
man dessutom lägga till besinkostnaderna och miljö-
belastningen.
Om vi någonsin skall kunna nå miljömålet måste
man hitta nya och enklare system. Vänsterpartiet har
länge krävt att producenterna måste åläggas ett direkt
ansvar för utvecklingen av mer kretsloppsanpassade
produkter. Och för att det skall fungera behövs i
många fall ekonomiska styrmedel, t.ex. miljöavgifter
på produkter som inte är miljövänliga. Man kan också
kombinera med fler pantsystem för återvinningsbara
material och miljöbonus för varor med låg miljöpå-
verkan.
Man måste ta hänsyn till hela varans eller produk-
tens miljöpåverkan och inte bara om den är kompos-
terbar. Man måste också beakta energiåtgång, kostna-
der för transporter och vilket transportslag som har
använts. Det är först när vi har kunskap om en pro-
dukts totala effekt på miljön som vi kan göra korrekta
miljöval. Då kanske vi inte längre kommer att köpa
äpplen från Nya Zeeland mitt under den svenska äp-
pelskörden.
Vänsterpartiet tycker att det är mycket bra att Bo-
verket fått i uppdrag att utveckla system för kvalitets-
deklarationer för bostäder. Det behövs flera olika
åtgärder som är nödvändiga om man vill åstadkomma
ett mer ekologiskt boende. Exempelvis bör olika
kostnader för boendet, såsom t.ex. kostnaden för
energianvändning, debiteras konsumenterna efter
deras faktiska förbrukning. De fasta kostnaderna bör
minimeras och en större del av kostnaderna bör ligga
på den rörliga delen. Avregleringen av elmarknaden
har hittills enbart gynnat de stora elkonsumenterna.
Industrin har kunnat sänka sina kostnader rejält me-
dan konsumenterna har fått betala mera. Konkurren-
sen fungerar inte när kostnaden för byte av elleveran-
tör gör att hushållen i praktiken är utestängda från
elmarknaden.
Herr talman! Jag är mycket positiv till att Konsu-
mentverket får ett sektorsansvar för miljörelaterade
konsumentfrågor, men jag är orolig över hur verket
skall klara de nya uppgifterna utan något ekonomiskt
tillskott. Regeringen skriver att "en viss ompriorite-
ring av Konsumentverkets verksamhet successivt
måste genomföras". Detta är oroande, eftersom verket
redan har tvingats att minska sin verksamhet. Det fick
vi veta vid lagutskottets besök på Konsumentverket.
Frågan är vad som skall skäras bort. Regeringen har
visserligen lovat att avsätta medel som finns tillgäng-
liga, men vi får inte veta hur mycket det rör sig om
och vi får inte heller veta om det är att betrakta som
en engångssumma.
I min motion som rör Konsumentverkets roll har
jag yrkat på att verket skall stärka sin miljöprofil.
Men efter utskottets besök hos verket känns det kravet
som att slå in öppna dörrar. Den redogörelse som vi
fick visar att Konsumentverket redan har en mycket
hög miljöprofil. Därför finns det ingen anledning att
stå fast vid det yrkandet. Jag gratulerar verket och
hoppas att man kommer att fortsätta att ha denna
inriktning.
Flera motioner som behandlas i detta betänkande
rör miljömärkning, och där är nu mycket på gång.
Konsumentverket har gjort en metodstudie om miljö-
information till enskilda konsumenter som skall ligga
till grund för en kvalitativ undersökning. Vad gäller
frågan om konsumentinformation och märkning i sin
helhet har en särskild utredare tillkallats. Av det skä-
let har jag valt att inte reservera mig. Däremot har jag
i ett särskilt yttrande påtalat vikten av att regeringen
verkar för att våra inhemska miljömärkningssystem
får behållas nu när EU-kommissionen föreslagit att
nationella miljömärken skall inskränkas till att endast
komplettera EU:s blomma.
Enligt förslaget skall de nationella märkena bara
få tilldelas produkter som EU inte har fastställt krite-
rier för. Det kommer att leda till en allvarlig försäm-
ring av kvaliteten på miljömärkningen i Sverige och i
andra EU-länder, där den nationella miljömärkningen
redan har vunnit stort förtroende hos konsumenterna.
EU-blomman har långt ifrån samma förtroende som
Svanen och Bra miljöval har. Jag vet att många EU-
länder har protesterat mot kommissionens förslag, så
också Sverige. Mitt särskilda yttrande skall därför ses
som support till regeringen i den här frågan.
Jag vill yrka bifall till reservation nr 22, som rör
konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende. Vi
har fört den debatten tidigare, och ni vet var jag står i
den frågan.
Så vill jag säga något om TV-reklam riktad till
barn och könsdiskriminerande reklam.
Jag delar fullt ut det som står i Centerpartiets och
Miljöpartiets särskilda yttrande om vikten av att re-
geringen fortsätter att verka för ett svenskt förbud mot
TV-reklam riktad till barn. Regeringens inställning i
denna fråga liksom inställningen hos flera av riksda-
gens partier är väl kända. En enkät som Konsumentfö-
reningen i Stockholm har gjort visar att hela 90 % av
föräldrarna vill förbjuda reklam som vänder sig till
barn. Konsumentverket har tagit fram en rapport som
har rubriken Drömprisen och Glamourgullet, och i
den konstaterar man att flickor i barnreklamen sköter
om hemmet och dockorna och fixar med sitt utseende.
Pojkar bygger, kör bil, sportar och yrkesarbetar. Ge-
nom barnreklamen cementeras könsrollerna. Man kan,
liksom Sveriges konsumentråd, undra om annonsörer
och reklammakare är de enda i samhället som skall
vara undantagna från jämställdhetsmålet.
När det gäller könsdiskriminerande reklam vet ni
också mycket väl var jag står i den frågan. Jag tycker
nämligen att det är att gå för långt att göra ett ingrepp
i grundlagen.
Herr talman! En sak till: Vänsterpartiet kommer
också att stödja reservation nr 5 från Folkpartiet och
Miljöpartiet om budgetrådgivning. Av misstag glöm-
de jag att göra det vid justeringen.

Anf. 146 YVONNE RUWAIDA (mp):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna nr 1 och 13. Jag vill kommentera litet
grand det som har anförts från moderaterna.
När det gäller reklam riktad till barn förutsätter en
marknadsekonomi kritiska och kunniga konsumenter.
Jag tror inte att Marietta de Pourbaix-Lundin och
moderaterna anser att barn är kunniga nog att se vad
som är reklam, vad som inte är det och kunniga nog
att göra ett val efter ha de har sett reklam. Jag tycker
att det borde vara en självklarhet - och det behöver
inte utredas - att vi skall ha ett förbud mot reklam
riktad till barn.
När det gäller att skapa ett system som gör det
möjligt att minska bilåkandet och att kombinera detta
med andra sätt att ta sig fram, t.ex. samåkning, kol-
lektivtrafik och annat, undrar jag om moderaterna
kanske har hittat den där bilen som är så miljövänlig,
om den finns i dag, för det vore ju jättebra. Nu finns
den inte, och bilåkningen är en av de största miljöbo-
varna som finns. Att hitta ett sätt att kombinera bilå-
kandet med andra alternativa former och underlätta
för människor att kunna välja dem borde vara någon-
ting positivt. Det handlar inte om att avskaffa bilen.
Det handlar om att kombinera den med andra, mer
miljövänliga alternativ.
Likadant när det gäller kärnkraften undrar jag om
Marietta de Pourbaix-Lundin har hittat ett sätt att ha
en miljövänlig och inte människoskadlig brytning av
uran, eller om hon har hittat ett sätt att ta hand om det
radioaktiva avfallet. Det finns saker där vår syn för-
modligen skiljer sig från moderaternas syn på dessa
frågor.
Jag vill nu gå över till handlingsplanen. Kortfattat
kan jag säga att vi tycker att den handlingsplan som
finns är en förbättring mot tidigare politik på miljö-
området och i konsumentpolitiken. Vi tycker dock
inte att det är tillräckligt. Vi anser att miljömålet i dag
kommer i konflikt med andra mål. En av de saker som
är viktiga är att man sätter ett pris på miljöförstöring-
en och att man ser över hushållens miljöpåverkan i
alla utredningar och propositioner som kommer, där-
för att konsumtion är så att säga det som vi människor
gör. För att kunna få en hållbar konsumtion måste
man ta hänsyn till miljömålen i alla politiska frågor -
allting hänger ihop.
Det är i dag de som har mer pengar och mer tid
som kan konsumera miljövänligt. Det är de som har
möjlighet att välja livsmedel som är ekologiskt odlade
och som inte förstör både hälsa och miljö. Det är i dag
en lyxfråga, och så skall det inte vara. Om vi inte
sätter ett högre pris på miljöförstöringen, kommer den
ekologiska omställningen att avstanna. Jag kan ta upp
några exempel. Det gäller bl.a. återvinning och
källsortering.
I dag fungerar inte detta tillfredsställande. Det tas
upp i debatten att man inte skall källsortera och att
man inte skall återvinna. Bristerna beror ju på att
politiken inte är tillräcklig, att producentansvaret inte
är tillräckligt stort och att miljöförstöring inte kostar.
På det sättet drabbas nu konsumenterna både tids- och
kostnadsmässigt, vilket är fel.
Förutom att Konsumentverket får ett sektorsansvar
för konsumentrelaterade frågor när det gäller miljö-
målen, vilket man redan i dag arbetar med, vill vi,
eftersom denna fråga griper in i alla politikområden,
ha en central samordning. Därför vill vi enligt utred-
ningsförslaget om konsumtion och miljö ha en dele-
gation för miljö- och konsumentfrågorna.
Vi vill även reformera miljömärkningssystemet,
både det nordiska och EU:s miljömärkningssystem,
därför att miljömärkning är en viktig del i att underlät-
ta ett medvetet konsumentval. I dag har dessa miljö-
märkningssystem brister som gör att trovärdigheten
för miljömärkningen kan få sig en törn, och det vore
väldigt olyckligt.
En annan viktig sak är att vi som konsumenter
borde ha rätt till information om vad våra produkter
innehåller och hur de är tillverkade. Den informatio-
nen får vi inte i dag. Jag brukar säga att det är produ-
centens diktatur över marknadsekonomin, medan vi
konsumenter knappast har en stark ställning. Det
borde vara en mänsklig rättighet att få veta var en
vara är producerad och att få en fullständig innehålls-
deklaration så att jag, om jag är allergisk, kan undvika
ämnen som är allergiframkallande eller kan undvika
ämnen som jag kanske anser är farliga för min hälsa.
Man bör satsa mer på märkning av produkter, både
miljömärkning och annan märkning. Vi kan som kon-
sumenter göra ett medvetet val om vi får informatio-
nen, men det handlar också om en mänsklig rättighet.
När det gäller missvisande miljöreklam har vi i
dag en lag, marknadsföringslagen. Den är i sig bra,
men den har ett kryphål. Jag tror att vi alla har märkt
av bilindustrins stora kampanjer där man säger köp en
bil - bli miljövän eller liknande teman. Denna reklam
är enligt Konsumentverket missvisande reklam, men
det går inte att komma åt den därför att bilindustrin
har gått samman i organisationer. Därför kan man inte
tillämpa marknadsföringslagen. Vi har lagt fram ett
lagförslag för att täppa till detta hål.
Nu är min taletid slut för denna gång.

Anf. 147 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Herr talman! Yvonne Ruwaida ställde några frågor
till mig, och jag tänkte börja med TV-reklamen.
Vi vill att man förutsättningslöst skall utreda frå-
gan om TV-reklam riktad till barn för att bl.a. se om
det är motiverat att det är olika förbudsnivåer när det
gäller TV, bio och tidningar, som har reklam direkt
till barn. Det är bl.a. detta vi vill titta närmare på.
Om man skall jämföra kärnkraften med andra
energislag som skall användas kan jag ta exemplen
olja och kol. Tänk på alla olyckor som inträffar med
olika oljetankar och på växthuseffekten. Jag vet inte
om Yvonne Ruwaida t.ex. har varit i en förort till
Krakow som heter Nova hout och där sett de barn
som ligger i kuvöser och som är helt förstörda av att
man just eldar med kol.
Jag hoppas att jag förstod Yvonne Ruwaida rätt,
att det inte är bilen som är problemet utan att det är
utsläppen som är problemet. Bensinförbrukningen i
de moderna bilar som finns nu har verkligen minskat,
men det gäller bara att folk har råd att köpa dem, som
jag var inne på tidigare. Eftersom man kan göra gans-
ka många andra fantastiska saker här i världen, tror
jag att det snart kommer fram ett annat bränsle som
inte ger de här miljökonsekvenserna. I så fall är ju
bilen okej. Varför skall man då hålla på att jaga bilen
och bilisterna? Det tycker jag inte heller att Yvonne
gjorde. Jag kanske missförstod henne, men jag tyckte
att Yvonne Ruwaida sade att det inte är bilen som är
problemet utan utsläppen, och det kan jag hålla med
om.

Anf. 148 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Herr talman! När det gäller TV-reklam för barn
skulle jag gärna vilja ha ett förtydligande, nämligen
om moderaterna vidhåller sin tidigare inställning om
att man faktiskt skall ha ett förbud mot TV-reklam
riktad till barn. Är det fortfarande moderaternas linje?
Jag tycker inte att frågan i sig behöver utredas.
Bilen ger i dag väldigt mycket utsläpp, och vi bör
minska bilåkandet. Men naturligtvis bör vi satsa på
alternativ. Det är just bilen som bidrar väldigt starkt
till det som Marietta de Pourbaix-Lundin påvisade,
nämligen växthuseffekten.
När det gäller kärnkraftsavvecklingen vill vi på
inget sätt öka olje- och kolanvändningen. Däremot
vill vi satsa på förnybara energikällor som sol, vind
och vatten, för det är dessa energikällor som är håll-
bara och som har en framtid.
Ifall jag glömde det tidigare vill jag yrka bifall till
reservationerna 1 och 13.

Anf. 149 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Herr talman! Vad vi säger i vårt särskilda yttrande
om TV-reklam riktad till barn är att det inte finns
någon entydig forskning som säger vare sig det ena
eller det andra. Yvonne Ruwaida svarade inte på min
fråga om hon anser att det är motiverat att det är olika
förbudsnivåer när det gäller reklam till barn i tidning-
ar, bio och TV. Det som vi vill titta närmare på är om
det är motiverat att ha olika förbudsnivåer här.
Att vi nu har diskuterat energin så mycket beror
naturligtvis på att regeringen har undvikit att skriva
om detta stora ämne när man tar upp boendet och
hushållens möjligheter att handla miljövänligt. Jag
skulle vilja ställa samma fråga till Yvonne Ruwaida
som jag ställde till Rigmor Ahlstedt. Om vi nu skall
avveckla kärnkraften, vad händer då under tiden innan
ni får fram allt det som ni talar om - vind-, vatten-
och solenergi - som vi vet inte kan täcka det behov
som finns? Är det okej att man under tiden använder
olja och kol, som alla vet vad det innebär? Så vägen
dit har alltså ingen betydelse. Om man bara har en
vision, så gör det ingenting om man smutsar ned jät-
temycket på vägen dit?

Anf. 150 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag vill börja med frågan om TV-
reklam riktad till barn. Det står ju i det särskilda ytt-
randet att det inte i dag finns någon entydig forskning
beträffande vad TV-reklam riktad till barn har för
inverkan på barn. Det handlar inte om annan typ av
reklam i andra forum.
För mig är det entydigt så att TV-reklam riktad till
barn har negativa konsekvenser. Barn är inte förmög-
na att göra medvetna val. De kan inte inse att det här
är reklam som skall få mig att vilja ha det eller det
eller som påverkar barnen på andra sätt.
När det gäller kärnkraftsavvecklingen finns det väl
inget parti här i riksdagen som vill avveckla kärnkraf-
ten i morgon och över en natt - alla reaktorer som
finns. Däremot vill man satsa på energieffektivisering.
Man vill satsa på alternativa energikällor. Det är en
process om tar litet tid - ja. Det är därför ingen ställer
upp på en total kärnkraftsavveckling i morgon. Det
finns ändå en ambition från vissa partier, och Miljö-
partiet är ett, att stänga alla kärnkraftverk med tiden.

Anf. 151 DAN ERICSSON (kd):
Herr talman! När nu energipolitiken börjar beröras
är det klart att det skulle vara intressant att gå in på
allvar i den igen. Men jag hänvisar till det förra be-
tänkandet och till vad effekterna faktiskt blir av den
energipolitik som nu genomförs. Det är ju verklighe-
ten. Det blir olja, det blir kol och det blir gas.
Men jag tänkte inte riktigt ta upp detta i det här
anförandet - som beror på att vi inte har ordinarie
ledamot i lagutskottet. Därför får vi lägga fram våra
yrkanden direkt här i kammaren.
Jag tänkte ta upp en frågeställning som vi kristde-
mokrater har fört fram i motionen med anledning av
regeringens skrivelse om konsumenten och miljön. Vi
har ett antal förslag, men jag tänkte här bara ta upp
ett. Det handlar om Agenda 21-arbetet. Vi från krist-
demokraternas sida vill ge fortsatt syresättning, kan
man säga, alltså fortsatt stöd, till det lokala Agenda 21
arbetet.
Det här drogs ju i gång för några år sedan. I upp-
följningarna och utvärderingarna har det sedan visat
sig att när det centrala stödet fallit bort har det här
arbetet avstannat. Det tycker vi är allvarligt. Vi vill ha
en fortsatt, kontinuerlig syresättning av det lokala
arbetet. Det har många gånger varit väldigt betydelse-
fullt - inte minst ur konsumentperspektiv.
Det står också i betänkandet att det av regeringens
skrivelse framgår att konsumtions- och livsstilsfrågor
utgör en central del av det lokal Agenda 21-arbetet.
Det är precis vad det handlar om. När det begav sig
på konferensen i Rio framgick det mycket tydligt av
de samlade dokumenten att just livsstilsfrågorna i
västvärlden kanske har avgörande betydelse för hur
utvecklingen kommer att bli vad gäller miljöfrågor
och resursfrågor.
Det är ju livsstilsfrågorna som vi måste få en be-
lysning av på det lokala planet. Det gäller hur vi kan
förändra vår livsstil så att vi förbrukar mindre av vår
miljö och sliter mindre på vår miljö. Det gäller att vi
sammantaget på jordklotet har en miljö och ett arv att
lämna till våra barn och barnbarn.
Det är många av de här aspekterna som det lokala
Agenda 21-arbetet har tagit upp. Därför är det be-
klagligt att arbetet faktiskt håller på att tappa fart -
om det inte redan har gjort det.
Jag har en liten fråga till utskottsmajoriteten. Det
skrivs i betänkandet att det nu är en särskild samord-
nare som skall titta på hur det här är och hur det ver-
kar och som skall ge tips och råd. Man skall redovisa
sitt resultat till år 2000. Men faktum är ju att det här
arbetet kanske håller på att tonas ned, att tona bort,
just nu. År 2000 har kanske mycket av det försvunnit.
Det räddas ju inte på något sätt av de lokala projekt-
pengar som miljöministern åker runt och delar ut till
speciella projekt. Det här handlar om ett kontinuerligt
arbete. Det handlar om ett medvetandegörande i fråga
om livsstilens betydelse för miljön.
Det har jag en liten fråga om. Noterar man bara
det här och låter det liksom gå i graven? Sedan kon-
staterar man kanske efter ett par år att det här inte var
så lyckat. Men det är så dags då. Då har man tappat
mycket av det miljöengagemang som det faktiskt
gäller att uppbåda och hålla liv i.
Jag vill alltså på denna punkt under mom. 6 yrka
bifall till motion L15 yrkande 5. I övrigt står vi bak-
om vår motion, men jag lägger inga ytterligare yrkan-
den. Däremot har vi faktiskt stöd till några andra
reservationer. Vi tycker att reservation 8 fångar upp
ett kristdemokratiskt förslag om vikten av hemkun-
skapsundervisning. Det tycker vi är en bra reserva-
tion. Vi har också stor sympati för reservation 5 om
budgetrådgivning och reservation 19 om könsdiskri-
minerande reklam.

Anf. 152 KARIN OLSSON (s):
Herr talman! Vi skall i dag behandla regeringens
skrivelse som benämns Konsumenterna och miljön -
en handlingsplan för hållbar utveckling. Jag vill börja
med att rikta ett tack till Dan Ericsson för att han
avstod från en energipolitisk debatt. Tiden räcker
knappt till det.
I den här skrivelsen är miljömålet ett viktigt mål.
Det ger en ny dimension åt konsumentfrågorna. Fler
måste anta en livsstil som medger hållbar utveckling.
Våra konsumtionsmönster måste ses i ett globalt per-
spektiv eftersom påverkan i våra livs- och konsum-
tionsmönster går över nationsgränserna. Detta ligger
helt i linje med Agenda 21. Det tycker jag egentligen
är ett bra svar till Dan Ericsson med en gång.
Genom förändrade konsumtionsmönster och en
offensiv konsumentpolitik åstadkommer vi ändrade
produktionsmönster. Det är viktigt att konsumentfrå-
gorna får högre status och att konsumenternas enga-
gemang underlättas och tas till vara.
När konsumentpolitikens mål och riktlinjer antogs
för snart tre år sedan fanns det nya målet med som
handlar om att sådana konsumtions- och produk-
tionsmönster utvecklas som minskar påfrestningarna
på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveck-
ling. Det målet resulterade i en utredning som nu lett
fram till den skrivelse vi i dag har att ta ställning till.
Det är viktigt att det målet i praktiken får samma
tyngd som övriga mål.
Som en liten repetition kan jag säga att de övriga
målen är:
Hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja
sina ekonomiska och andra resurser effektivt.
Konsumenterna skall ha en stark ställning på
marknaden.
Konsumenternas hälsa och säkerhet skall skyddas.
Det är en bra skrivelse som har väckt stort intres-
se. Det ser vi genom alla de reservationer och motio-
ner som skrivelsen lett fram till. Skrivelsen är så bra
och framåtsyftande att jag kan börja med att yrka
avslag på de reservationer som finns och bifall till
utskottets hemställan i betänkande LU21.
Överslagsberäkningar som gjorts av Naturvårds-
verket pekar på att hushållen ger upphov till nära
hälften av de svenska miljöskadliga utsläppen. Rege-
ringens avsikt är att ge Konsumentverket ett sektor-
sansvar för konsumentrelaterade miljöfrågor samt
uppgiften att formulera sektorsmål för att precisera
miljömålet i konsumentpolitiken.
För att ändra ett inlärt beteende och för att föränd-
ra beteendet i rätt riktning för kommande generationer
krävs mer kunskap. Det är därför handlingsplanen
lyfter fram förmedling av kunskap och information till
hushållen.
Andra åtgärder som också presenteras i skrivelsen
är:
Utökade insatser med avseende på miljöaspekter i
varuprovningsverksamheten.
Analys av förutsättningarna för ömsesidigt god-
kännande av miljömärkningen på internationell
nivå.
Utvärdering av det nordiska miljömärkningssys-
temet.
Utökad bevakning av miljöargument i marknads-
föringen.
Strävan efter prisundersökningar även för ekolo-
giskt producerade livsmedel.
Beaktande av hushållsaspekter inom systemet för
källsortering.
Därutöver berörs boende och resande. Regering-
ens anser bl.a. att konsumenternas val av transport-
medel och bostad måste underlättas genom bättre
information om miljöaspekter.
I Sverige finns en lång tradition som handlar om
att stödja konsumenterna. Förutom den statliga och
kommunala konsumentverksamheten finns frivilliga
organisationer och näringslivets s.k. egenåtgärder.
Dessutom är den enskilde konsumenten viktig i det
här arbetet.
Verksamheten är bred och mångfacetterad. Den är
inriktad både på övergripande frågor och på indivi-
duella frågor.
I början av 70-talet kom lagstiftning i allt högre
grad till användning för att stärka konsumenternas
ställning. En mängd nya lagar, både på civilrättens
och på marknadsrättens område har tillkommit under
det senaste kvartsseklet.
Skrivelsen är uppdelad i olika områden som jag
kommer att beröra. Samtidigt kommer jag att kom-
mentera en del av de motionsyrkanden och reserva-
tioner som finns inom respektive område.
För det första innebär miljömålet att sådana kon-
sumtions- och produktionsmönster som minskar på-
frestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt
hållbar utveckling skall utvecklas. Detta tror jag inte
kan upprepas tillräckligt ofta. De målkonflikter som
kan uppstå för det enskilda hushållet och för konsu-
menten skall identifieras och uppmärksammas. Pro-
positioner och utredningar av betydelse skall åtföljas
av en ekologisk hållbarhetsbeskrivning.
Utskottet tycker att detta är bra och egentligen i
linje med det som Miljöpartiet tar upp i sin reserva-
tion, varför det är lätt att yrka avslag på det yrkandet.
Jag vill göra en liten anmärkning till Yvonne Ru-
waida. Hon sade att det är lyxkonsumtion att kunna
köpa de ekologiskt anpassade varorna. Men om vi
tittar ordentligt på vem det är som konsumerar mest i
det här samhället, tror jag egentligen inte att det är de
grupper som inte skulle ha råd att köpa dessa varor
som är de som förbrukar mest av våra gemensamma
resurser. Jag har alltså yrkat avslag på det yrkandet.
Moderaterna däremot tror att allt löser sig med
konkurrens och valfrihet, vilket utskottsmajoriteten
inte anser. Jag yrkar avslag även på Moderaternas
reservation.
För det andra kommer Konsumentverkets ansvar
att utökas. För att underlätta samordningen mellan
olika aktörer och för att arbetet för miljömålet i kon-
sumentpolitiken skall kunna genomföras på ett effek-
tivt sätt bör Konsumentverket genom en ändring i
myndighetsinstruktionen få sektorsansvar för konsu-
mentfrågor som rör ekologiskt hållbar utveckling.
Det som Miljöpartiet anför i sin reservation om att
man vill inrätta en miljö- och konsumentdelegation
finner utskottet inte nödvändigt.
Moderaterna går även i den här frågan mot ut-
skottsmajoriteten och vill att konsumentpolitiken skall
skötas helt av frivilliginsatser.
Den framgång som svensk konsumentpolitik har
nått och den stora majoritet som finns i utskottet för
att svensk konsumentpolitik även fortsättningsvis
skall vara samhällsstödd gör att Moderaternas reser-
vation avstyrks.
För det tredje är det viktigt att stimulera det lokala
och det frivilliga arbetet. Det är viktigt med stöd i
form av fortbildning, faktaunderlag och rådgivning
som bör ske från centralt håll.
Regeringen har i vårpropositionen initierat en ut-
veckling av databaserad information om konsumtion
och miljö, en s.k. grön databas. Avsikten är att samla
in den kunskap som hushållen behöver i sin vardag
för att kunna göra riktiga val där miljöaspekterna
beaktas och att göra den kunskapen tillgänglig.
Regeringen har tagit initiativ till flera åtgärder för
att stärka det lokala arbetet med miljöfrågor. Statligt
stöd till s.k. lokala investeringsprogram samt den
person som tillsatts för att samordna det lokala Agen-
da 21-arbetet är några exempel.
Betydelsen av frivilligt engagemang är stor. Kon-
sumentorganisationerna är och förblir således, vilket
utskottet poängterade även 1995, ett alldeles utomor-
dentligt komplement till samhällets konsumentverk-
samhet.
För det fjärde trycker regeringen på vikten av kun-
skap och information. För att åstadkomma ett miljö-
anpassat beteende hos konsumenterna måste insikten
finnas om sambandet mellan det egna agerandet och
dess inverkan på miljön.
Förståelse för människors beroende av ekosyste-
met och behovet av kretsloppsanpassning och resurs-
hushållning kan också vara avgörande för hushållens
engagemang.
I skrivelsen pekas det på att tydliga mål och krite-
rier i läroplaner och kursplaner är viktiga som grund
för miljöundervisningen. Vid översyn av läroplaner
och kursplaner bör frågan uppmärksammas.
Även lärarnas kunskap och kompetens när det
gäller hushållsrelaterade miljöfrågor uppmärksammas
i skrivelsen.
Den här frågan är även prioriterad på nordiskt
plan.
Herr talman! Utskottet har samma uppfattning
som regeringen i den här frågan. Den inlärningspro-
cess som sker inom skolan och inom den högre ut-
bildningen är ett av de viktigaste medlen för att vi på
sikt skall erhålla den kunskap som behövs för att
medverka till en hållbar utveckling.
Regeringens skrivelse är långtgående när det gäl-
ler behov av kunskaper. Därför yrkar jag avslag på de
reservationer som finns inom området.
För det femte är miljömärkning ett viktigt stöd för
den enskilde konsumenten. Den s.k. svanenmärkning-
en är en positiv miljömärkning, vilket innebär att
producenterna uppfyller de krav som fastställts av en
tredje part. Svanen åtnjuter stort förtroende hos både
konsumenter och producenter. Det har olika utvärde-
ringar visat. Dessutom finns den s.k. EU-blomman.
På nordisk nivå diskuteras en utvärdering av sva-
nensystemet främst när det gäller effekter för konsu-
menterna och för miljön. Bl.a. handlar det om att visa
om de produktgrupper för vilka det finns kriterier är
relevanta ur miljösynpunkt.
Inför det fortsatta nordiska samarbetet och det in-
ternationella standardiseringsarbetet behövs det mer
kunskap om vilken miljöinformation som konsumen-
terna efterfrågar och vilken typ av information som de
kan tillgodogöra sig. Eftersom det redan pågår mycket
arbete inom det här området yrkar jag avslag på de
reservationer som finns i betänkandet.
För det sjätte är det viktigt att kunskapsförmedling
till hushållen om hur de skall minska miljöbelastning-
en av sitt boende verkligen kommer till stånd. Därför
har Boverket regeringens uppdrag att utveckla ett
system för kvalitetsdeklarationer av bostäder innefat-
tande bl.a. miljöaspekter.
För det sjunde krävs det åtgärder för att göra trafi-
ken förenlig med ett ekologiskt hållbart samhälle och
för att motverka en utveckling mot ett ensidigt bero-
ende av bilinnehav. Konsumentverket och Vägverket
har i uppdrag att tillsammans med Naturvårdsverket
ge ut en samlad konsumentinformation om bilar.
Utvecklingen inom kollektivtrafiken måste också
ske på ett sådant sätt att konsumentintresset tillgodo-
ses.
För det åttonde behandlas frågan om miljömärk-
ning i marknadsföringslagen. Miljöargumenten i re-
klam har stor betydelse för vilka produkter miljömed-
vetna konsumenter väljer. Konsumentverkets under-
sökningar visar att närmare hälften av konsumenterna
i Sverige fäster stor vikt vid tillverkarnas egna miljö-
argument.
Tydliga och klara regler och en intensiv bevakning
från Konsumentverkets sida är viktigt.
Miljöargument i marknadsföringslagen skall
granskas kritiskt, och vilseledande argument skall
stoppas. För att slippa direktreklam finns det som
kallas NIX-registret. Detta förenklar för den enskilde
konsumenten, eftersom det räcker med att anmäla till
ett ställe om man inte vill ha direktreklam.
Som avslutning vill jag peka på vikten av upp-
följning och redovisning.
Regeringen avser att ge Konsumentverket i upp-
drag att i samarbete med Naturvårdsverket och övriga
berörda myndigheter följa upp miljömålet inom kon-
sumentpolitiken och de sektorsmål som skall utarbe-
tas. Konsumentverket skall årligen redovisa till rege-
ringen vilka åtgärder som har vidtagits och effekterna
av dessa.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag omigen
bifall till hemställan i utskottets betänkande och av-
slag på samtliga reservationer.

Anf. 153 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Herr talman! Vad jag menade med lyxkonsumtion
var att ekologiskt producerade varor eller miljövänligt
producerade varor i dag allt som oftast är dyrare än
icke miljövänligt producerade varor på grund av att vi
inte har genomfört någon skatteväxling, att vi inte har
satt pris på miljöförstöring och inte sänkt skatten på
arbete, vilket skulle gynna en ekologisk omställning
och möjliggöra en miljövänligt hållbar konsumtion.
Det är alltså de som har råd eller som har tid och
kunskap i dag som har möjlighet att i större utsträck-
ning agera miljövänligt som konsumenter. Det var det
jag menade med lyxkonsumtion, att det gynnar de
som har mer pengar. Och det är ingen utveckling som
vi vill ha.
När det gäller svanen och andra miljömärknings-
system åtnjuter de i dag förtroende, vilket är bra. Vi
behöver ett positivt miljömärkningssystem. Men det
finns en brist på öppenhet och insyn i dessa miljö-
märkningssystem. Det finns också ett sätt att ta fram
kriterierna, där man inte t.ex. går efter försiktighets-
principen och andra viktiga miljöprinciper. Det tror
jag kan skada förtroendet för dessa miljömärknings-
system framöver.
När det gäller marknadsföringslagen sade jag att
jag inte har någon kritik mot hur den ser ut i dag. Det
ser bra ut. Men om det är en organisation av produ-
center kan de ha vilseledande reklam. Men man kan
inte komma åt dem, eftersom det är en organisation av
producenter. Därför vill vi ha en förändring av lagen
på ett sådant sätt att man kommer åt detta kryphål.

Anf. 154 KARIN OLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror att jag förstår vad Yvonne
Ruwaida menar när hon talar om lyxkonsumtion. Det
kändes ändå viktigt att få poängtera det ännu en gång.
Det finns alltså inte någon större motsättning vad
gäller Yvonne Ruwaidas inlägg.
Det förtroende som svanenmärkningen har måste
den få behålla. Det är bra att det görs en ordentlig
översyn så att man på det sättet kan se vilken form av
märkning som är bäst för både konsumenterna och
producenterna, och framför allt för miljön.
Marknadsföringslagen kontrolleras väldigt noga.
Det är viktigt att vi följer den, att den efterlevs på ett
riktigt sätt.

Anf. 155 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag återkommer till marknadsförings-
lagen. I dag är marknadsföringslagen i sig bra. Den
fungerar - men för producenterna. När producenter
har en missvisande reklam kan man komma åt dem.
Däremot kan man inte komma åt en organisation av
producenter.
Jag hänvisade till reklamen om att bli miljövän
och att köpa bil. Enligt Konsumentverket är det fråga
om en missvisande reklam men man kommer inte åt
detta därför att lagen inte täcker organisationer av
producenter. Därför föreslår vi en ändring av lagen.
Hur ser Karin Olsson och socialdemokraterna på den
saken?
När det gäller lyxkonsumtionen vill jag peka på
följande. Det är sorgligt, och detta gör att det inte
kommer att leda till en ekologisk omställning i sam-
hället, att ekologiskt och miljövänligt producerade
varor är dyrare än icke ekologiskt och icke miljövän-
ligt producerade varor. Det är så därför att miljöför-
störingen i dag är så billig att den inte syns på priset
när vi köper varor. Om det däremot sattes ett högre
pris på miljöförstöringen skulle en ekologisk om-
ställning möjliggöras. Dessutom skulle alla kunna
tillgå de produkter som är ekologiskt och miljövänligt
tillverkade. I dag är det här faktiskt en klassfråga. De
som har råd kan köpa ekologiskt producerade frukter
och grönsaker. Det är de som har råd som kan köpa
miljövänligt producerade varor. De som inte har lika
mycket pengar avstår däremot från det - trots att de
skulle vilja köpa sådana varor - därför att det kostar
för mycket.

Anf. 156 KARIN OLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag fick frågan hur jag ser på mark-
nadsföringslagen. Jag kan instämma med KO, som
tycker nästan samma som jag i detta avseende. Inte
ens KO anser att det egentligen är fel på lagstiftning-
en, som är ganska tuff och som ger stora möjligheter
till ingripanden. Ingenting är dock bättre än att vi
själva är med och följer vad som händer på området.
Det finns nordiska initiativ. Man tittar närmare på
hur miljöargumenten används i reklamen. Det är vik-
tigt att sådana initiativ tas. När köparen/konsumenten
väljer en vara tittar vederbörande många gånger på
reklamen och fastnar för de miljöargument som finns.
När det finns med miljöargument måste dessa därför
vara korrekta.
Jag brukar kanske inte berömma svenskt närings-
liv i de här frågorna men jag måste säga att man är
medveten om vikten av att den reklam som förs ut
faktiskt är hållbar. Jag vet vad Yvonne Ruwaida syftar
på och hoppas att man kommer till rätta med den
saken - att det går liksom av sig självt.

Anf. 157 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Herr talman! Jag förstår att Karin Olsson inte vill
ha en energipolitisk debatt. Regeringen tar ju inte upp
frågan. I stället mörkar man och låtsas att kärn-
kraftsavvecklingen inte kommer att ha någon betydel-
se för hushållen och konsumenterna. Jag vill påstå att
den har väldigt stor betydelse för hushållen och kon-
sumenterna om de skall kunna ta ansvar för miljön.
Jag tänker då på boendet och uppvärmningen men
också på hur hushållen och konsumenterna skall kun-
na använda sina ekonomiska resurser på ett effektivt
sätt.
Frågan är egentligen om Karin Olsson kan förkla-
ra för mig hur man kan låta bli att ta upp kärn-
kraftsavvecklingen och ändå påstå att det går att för-
verkliga de fyra miljömålen. Kan man bara bortse från
detta? För mig framstår det bara som en himla massa
fina ord.
Vi ställer upp på de fyra målen men har ett mål
till, nämligen målet om valfrihet och konkurrens. Det
ställer Karin Olsson och socialdemokraterna tydligen
inte upp på - man skall inte ha valfrihet och det skall
inte vara konkurrens. Jag kan faktiskt bara tolka in-
lägget på det sättet. Vi ställer upp på era fyra mål och
visar också på hur de i verkligheten kan genomföras.
Det handlar då om att även nämna t.ex. kärnkraftsav-
vecklingen, som kommer att ha mycket stor betydelse
för hushållens och konsumenternas agerande. Men
regeringen har redan, genom att bestämma att kärn-
kraften skall avvecklas, valt för hushållen. De kan inte
längre ta ett eget ansvar utan befinner sig i en fålla där
deras pengar bara går åt. Dessutom är valet av energi-
system redan gjort, av regeringen.

Anf. 158 KARIN OLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill ställa en fråga direkt till Ma-
rietta de Pourbaix-Lundin: Har ni över huvud taget
diskuterat hur mycket en eventuell kärnkraftsolycka
skulle kosta varje enskilt hushåll? Den saken nämns
aldrig. I stället handlar det om allt det andra. Jag
förstår naturligtvis varför Marietta de Pourbaix-
Lundin använder sig av detta och har frågor till vart
och ett av de partier som står bakom detta med att
kärnkraftsavvecklingen faktiskt är viktig. Ener-
gimyndigheten jobbar mycket med frågan. Det gör
också Boverket. Dessutom finns det demonstra-
tionsanläggningar. Jag tror därför att det finns hopp
för framtiden.
Herr talman! Vi ställer upp på valfriheten och
konkurrensen. Det är bara att gå till vilken affär som
helst. Jag har väldigt svårt att inse att ens Marietta de
Pourbaix-Lundin tror på utsagorna om att vi inte
skulle ställa upp på detta med valfrihet och konkur-
rens. Däremot tycker vi inte att det här tillhör de vik-
tigaste målen i konsumentpolitiken. Konsumentpoliti-
ken handlar om något helt annat.

Anf. 159 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Herr talman! Som konsument skall man kunna bå-
de välja och välja bort. Således måste det finnas val-
frihet och konkurrens. Jag reagerar när Karin Olsson
säger att vi moderater tror att allting löser sig bara vi
har valfrihet och konkurrens. Jag säger att vi ställer
upp på de andra fyra målen men att vi vill ha ett till-
lägg. Med detta tycker jag att jag ordentligt har klarat
av den saken.
Vad kostar oljekatastrofer som sker? Vad kostar
alltså sådana utsläpp, och vad kostar alla andra ut-
släpp till följd av kolet och gasen? Sådana frågor får
vi aldrig svar på. Däremot skall det alltid svaras på
frågor om vad kärnkraften kostar. Det sker dock hela
tiden utsläpp genom de andra energikällorna. Ingen
talar om vad de kostnaderna uppgår till. Jag förstår att
det är jobbigt att ta den här debatten och att ni inte
hade räknat med att den skulle komma nu när vi dis-
kuterar konsumenterna och miljön. Det är dock gans-
ka naturligt att den debatten kommer. Regeringen har
ju, som sagt, mörkat och nämner inte ett enda ord om
detta i sin skrivelse. Det hade varit mycket ärligare att
säga att kärnkraftsavvecklingen kommer att få kon-
sekvenser när det gäller det ansvar som konsumenter-
na kan ta för miljön och hur konsumenterna kan an-
vända sina ekonomiska resurser. Många kommer att
få slänga dem i sjön.
Sedan har jag en fråga i ett helt annat ämne. Jag
skulle nämligen vilja ha svar på en fråga om produkt-
säkerhetslagen: Karin Olsson, är inte risken lika stor
när tjänster tillhandahålls av det offentliga som när de
tillhandahålls av det privata?

Anf. 160 KARIN OLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag kan hålla med Marietta de Pour-
baix-Lundin på en punkt och det gäller då att jag inte
hade räknat med en kärnkraftsdebatt nu när vi skall
diskutera konsumenterna och miljön. Där har Karin
Olsson alltså alldeles rätt. I det fallet är det viktigt att
fråga om kärnkraften är miljövänlig.
Som en sista fråga tar Marietta de Pourbaix-
Lundin upp produktsäkerhetslagen. Denna lag är
kraftigt reglerad av de speciallagar som finns.
Avslutningsvis vill jag när det gäller detta med
konkurrens och valfrihet säga att Marietta de Pour-
baix-Lundin får det att låta som att det inte finns vare
sig konkurrens eller valfrihet i Sverige i dag. Det vill
jag bestämt avvisa. Jag tycker att vi har tillräckligt
mycket därav. Jag tror t.o.m. att jag skulle förorda
litet mer av statlig konsumentpolitik om vi båda fick
diskutera detta en liten stund till.

Anf. 161 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Det börjar bli alltmer frestande att gå
in i den här energidebatten, men eftersom Karin Ols-
son är tacksam om jag inte tar upp den, skall jag åt-
minstone i min första replik låta bli att göra det.
Jag tänker i stället ta upp det andra spörsmål som
jag ställde till Karin Olsson och som handlade om det
lokala Agenda 21-arbetet. Jag skulle vilja få svar på
två frågor.
För det första: Varför avvecklade regeringen det
särskilda stöd som fanns till lokala Agenda 21-
grupper för att upprätthålla en kontinuerlig verksam-
het? De kan jobba aktivt för att medvetandegöra oss
så att vi lägger om livsstil och skonar vår miljö. Det
handlade inte om många miljoner för att ge den syr-
sättning som jag talat om och hålla denna verksamhet
levande.
För det andra: Detta har ersatts av en central sam-
ordnare, som det står i betänkandet, vars uppgift är att
upprätthålla en aktiv dialog om Agenda 21-arbetet
med de lokala Agenda 21-kommittéerna. Herr talman!
Det är inte någon större poäng i att det lokala arbetet
får försvinna genom att det inte får denna syrsättning
och i stället låta en centralt placerad person få hantera
verksamheten. Jag undrar varför man har gjort på det
här sättet, Karin Olsson.

Anf. 162 KARIN OLSSON (s) replik:
Herr talman! Eftersom vi egentligen har samma
engagemang i miljöfrågor och konsekvenser både för
den hållbara utvecklingen för oss som individer men
framför allt med tanke på kommande generationer,
vill jag inte gå in i någon häftig debatt om detta.
Om Dan Ericsson jämför det som händer runt om i
Sverige i dag med det som skedde för tio år sedan och
litet längre tid tillbaka, tror jag att han skall se att det
arbete som pågår i kommunerna givit ett väl så stort
resultat som enbart det Agenda 21-arbete som starta-
des efter konferensen i Rio. Investeringsprogrammen
och intresset för att ansöka om medel för att ställa om
till hållbar utveckling visar att vi är på god väg och att
det har hänt väldigt mycket som är bra för framtiden.

Anf. 163 DAN ERICSSON (kd) replik:
Herr talman! Karin Olsson försöker blanda bort
korten. I det lokala Agenda 21-arbetet, där grupper
och kommittéer har dragit i gång olika projekt och
verksamheter inom kommunerna, skall man försöka
nå alla kommuninvånare, dels för att uppamma ett
miljöengagemang, dels för att få oss att förstå hur vi
skall lägga om livsstil för att bättre bevara vår miljö.
Vi har faktiskt rest runt rätt mycket i landet och
träffat kommittéerna och de lokala inspiratörerna.
Regeringen har bidragit till att dra i gång detta arbete,
och en del kom även i gång redan under den förra
regeringsperioden. Problemet är att den nuvarande
regeringen inte har hållit verksamheten vid liv - inte
givit den syre, som jag kallar det - utan har dragit in
anslaget.
Man tappar då engagemanget på lokal nivå och
kan inte hålla verksamheten i gång. Följden av att
man startat något som det inte blivit någonting av blir
kanske ett ytterligare försämrat läge. Det behövs ett
stöd uppifrån för att verksamheten skall bli självgåen-
de, men det har man tappat bort på vägen. Min första
fråga var alltså: Varför tog man bort det centrala
stödet?
Min andra fråga gällde vad den centrale samord-
naren egentligen sysslar med. Denne har ingen större
funktion, om verksamheten försvinner. Jag tycker att
man här har handlat felaktigt.

Anf. 164 KARIN OLSSON (s) replik:
Herr talman! Räknar kristdemokraterna inte med
de 5,4 miljarder som avsatts för att stimulera miljöar-
bete ute i kommunerna? I så fall blir jag väldigt för-
vånad. Det är ju ett mycket större stöd och dessutom
ett stöd som ger en oerhört god effekt. Meningen med
Agenda 21-kommittéerna är, åtminstone om jag inte
totalt har missuppfattat saken, att de skall bedriva ett
arbete ute i kommunerna som driver fram en utveck-
ling mot ett hållbart samhälle. Jag är inte säker på att
några enskilda kommittéer litet varstans kan bedriva
verksamhet på samma sätt hela tiden. När de har job-
bat ett tag så att det har kommit i gång ett arbete och
intresse har skapats hos det stora flertalet tror jag att
det kommer att gå relativt bra av sig självt.

Anf. 165 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Dan Ericsson var faktiskt i sitt in-
ledningsanförande, Karin Olsson, inne på kärnkrafts-
frågan. Den syn som han gav uttryck för var inte sär-
skilt mycket att hurra för.
Men det var inte det som jag hade tänkt fråga Ka-
rin Olsson om. I regeringens skrivelse står det att man
skall stimulera mer aktivitet och engagemang kring
frågor som rör konsumtion och miljö. Man framhåller
också att hushållsrelaterade frågor under en period
bör ges hög prioritet. Jag skulle vilja få förklarat vad
man menar med att under en period hushållsrelatera-
de miljöfrågor skall ges hög prioritet.

Anf. 166 KARIN OLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag kan svara ungefär på samma sätt
som jag svarade Dan Ericsson. Vi stimulerar till star-
tandet av ett arbete som sedan skall vara självgående.

Anf. 167 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja veta varför man inte
ansluter sig till Centerpartiets åsikt att studieförbun-
den och de frivilliga organisationerna bör tas i an-
språk mera för att få i gång det här arbetet.

Anf. 168 KARIN OLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror inte att det finns någon mot-
sättning mellan det som står i skrivelsen och det som
jag och Rigmor Ahlstedt tycker i detta sammanhang.
De frivilliga organisationer och studieförbund som vi
har i Sverige är mycket engagerade i dessa frågor.
Jag har inte tillgång till någon sammanställning
över de studiecirklar som genomförs runt om i Sveri-
ge, men jag tror att vi på dessa områden kan hitta
ganska många sådana, som också har många deltaga-
re. Att vi på något sätt skulle behöva skämmas över
det jobb som frivilliga organisationer och studieför-
bund i Sverige gör kan jag inte ställa mig bakom.

Anf. 169 BENGT KRONBLAD (s):
Herr talman! Jag skall ta upp kammarens tid med
några kommentarer till den finansiella marknaden,
som också ligger inom ramen för det konsumentpoli-
tiska perspektiv som diskuteras i utskottets betänkan-
de nr 21.
De konsumentpolitiska riktlinjer som fastställts
vid olika tillfällen har ett antal målgrupper och gäller
på olika nivåer. Ett av målen för politiken anges vara
att stärka konsumenternas ställning. Det gäller bl.a.
hushållens baskonsumtion. Något som jag speciellt
vill understryka är att konsumenterna skall ha en stark
ställning på den s.k. marknaden.
Vad gäller den finansiella delen av marknaden vill
jag peka på dagens situation inom bankväsendet.
Bankerna tar i dag ut mycket höga avgifter, som inte
är befordrande för konsumenternas möjligheter till
ökad köpkraft. Sammanställningar visar att man i
Sverige tar ut mer än dubbelt så höga avgifter som en
del av de övriga EU-länderna.
På finansmarknaden brukar man ofta tala om att
det är viktigt att vi anpassar oss till EU:s regler, och
jag skulle ganska omgående vilja se en sådan anpass-
ning på detta område, så att vi slipper de avgiftsnivåer
som vi i dag har.
Jag vill också ta upp läget på räntemarknaden. Jag
vill peka på de räntor som man tar ut på olika konto-
typer. Det gäller t.ex. räntor på telefonlån och i post-
orderhandeln. Som finansutskottet skrev i ett betän-
kande som vi behandlade för några dagar sedan ligger
de på gränsen till ockernivå. Det är inte ovanligt att
räntorna ligger på 25 % och t.o.m. upp till 35 %.
Ett annat område är konsumenters, företagares,
kommuners och statens räkningsbetalningar och nä-
ringslivets löneutbetalningar till de anställda. Överfö-
ringstiden är från tre till ibland uppemot fem dagar.
De som tillhandahåller kapitalet gör stora förluster på
detta. En sammanställning som vi för en tid sedan fick
visar att banker och betalningsinstitut tillgodoräknar
sig miljardbelopp genom att under dessa dagar ligga
på pengarna, som de får egen ränteavkastning på.
Under denna tid är pengarna inte tillgängliga för kon-
sumenterna, företagen, kommunerna och staten.
Vi kommer under de närmaste veckorna i riksda-
gen att behandla pensionssystemens utveckling. Det
finns därför anledning att vi redan i dag tar upp dis-
kussionen mer om t.ex. försäkringsbolagens sätt att i
samband med pensionssparande ta ut avgifter. Det
gäller det sätt på vilket de redovisar och också på
vilket sätt de kan ge några garantier för de avkast-
ningar som de oftast i reklamen går ut och talar om att
man kan förbinda sig till i samband med att man pla-
cerar pengar på exempelvis pensionssparande.
Finansinspektionen har i sina instruktioner att den
skall verka för ett gott konsumentskydd. Målet om ett
gott konsumentskydd uppfylls delvis genom den lö-
pande tillsynsverksamheten. Därutöver bedrivs också
konsumentskyddande verksamhet inom konsumen-
trättsenheten inom inspektionen.
En av de centrala uppgifterna för inspektionens
konsumenträttsenhet är att se till att finansinstituten
följer principerna för god information men också att
övervaka att avtalsvillkoren är skäliga och att institu-
tionerna har rutiner och betalningssystem som gör att
de har en skälighet i hela sin handläggning.
Herr talman! Av den anledningen skulle jag gärna
vilja se att regeringen ser över reglerna för de finan-
siella tjänsterna och de finansiella systemen. Det kan
vara, som jag tidigare nämnde, beträffande avgifter
till pensionssparande, räntenivåerna och inte minst
räntegapet mellan inlånings- och utlåningsräntan, som
i dag åberopas vara litet, men som i sitt reala tal ändå
är betydligt större än vad vi har haft under många år.
Man säger att genom att man har denna struktur på
räntegapet behöver man ha mer avgifter i betalnings-
systemen. Båda de funktionerna drabbar hårt både
företag och konsumenter, samt kommuner och stat,
som jag tidigare sade.
Herr talman! Finansinspektionen men också Kon-
sumentverket bör få ökade uppgifter för att bevaka
skäligheten på den finansiella marknaden. Jag anser
också att man bör kräva att dessa återkommer med en
rapport om vilka åtgärder man har krävt och vilka
åtgärder man har satt in för att se till att vi får en val-
frihet i det finansiella systemet som innebär att kon-
sumenten också har en riktig kostnadsnivå i de fram-
tida finansiella systemen.

Anf. 170 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Herr talman! Jag blir litet förvånad över Bengt
Kronblads inlägg. Jag kan inte i det här betänkandet
se att man från majoriteten har lagt fram något som
helst förslag när det gäller att se över de finansiella
bitarna.
Jag tror att vi skulle kunna vara många som skulle
yrka bifall till en sådan motion om den funnits. Det är
många i Sverige som är irriterade över de avgifter
som bl.a. bankerna tar ut. Har jag missuppfattat det
hela? Jag kan inte se att jag kan tillstyrka ett sådant
förslag från Bengt Kronblad, eftersom det inte finns
något.

Anf. 171 BENGT KRONBLAD (s):
Herr talman! På s. 6 i betänkandet finns det be-
skrivet att konsumenterna skall ha en stark ställning
på marknaden. En av de marknader som bl.a. Marietta
de Pourbaix-Lundin har diskuterat måste också vara
den ekonomiska marknaden.
Man måste kunna få en balans mellan olika grup-
peringar i samhället. Om nu man från Centerns håll
gärna skulle vilja instämma i detta är ni hjärtligt väl-
komna att se till att få en diskussion i samhället så att
den finansiella marknaden blir mer förmånlig för
konsumenterna.

Anf. 172 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Herr talman! Jag kan se att vi skulle kunna skriva
en gemensam motion om vi måhända återkommer till
riksdagen under den allmänna motionstiden. Men i
det här betänkandet finns det inget konkret som vi
hade kunnat yrka bifall till.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 17 §.)

16 § Vissa stiftelse- och fastighetsrättsliga frå-
gor

Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU22
Vissa stiftelse- och fastighetsrättsliga frågor (prop.
1997/98:98)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.
(Beslut fattades efter 17 §.)

17 § Ett rättsligt skydd för beteckningen
Svensk författningssamling

Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU23
Ett rättsligt skydd för beteckningen Svensk författ-
ningssamling (prop. 1997/98:120)

Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.
Beslut

SkU24 Kontrolluppgiftsskyldighet vid options- och
terminsaffärer, m.m.
Mom. 1 (kontrolluppgiftsskyldighet vid options- och
terminsaffärer)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
209 för utskottet
72 för res. 1
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 134 s, 20 c, 15 fp, 15 v, 14 mp, 11 kd
För res. 1: 68 m, 4 fp
Frånvarande: 27 s, 12 m, 7 c, 7 fp, 7 v, 4 mp, 4 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU25 Beskattning av elpannor och vissa andra
punktskattefrågor
Mom. 1 (skatt på elektrisk kraft till elpannor)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, kd)
Votering:
185 för utskottet
98 för res. 1
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 135 s, 20 c, 15 v, 15 mp
För res. 1: 68 m, 19 fp, 11 kd
Frånvarande: 26 s, 12 m, 7 c, 7 fp, 7 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 3 (finsk rödmärkt olja för uppvärmning)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
Votering:
214 för utskottet
68 för res. 3
1 avstod
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 20 c, 19 fp, 14 v, 15 mp, 10 kd
För res. 3: 68 m
Avstod: 1 v
Frånvarande: 25 s, 12 m, 7 c, 7 fp, 7 v, 3 mp, 5 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU21 Konsumentpolitiska frågor
Mom. 1 (miljömålet)
1. utskottet
2. res. 1 (mp)
Votering:
269 för utskottet
15 för res. 1
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 68 m, 20 c, 19 fp, 15 v, 11 kd
För res. 1: 15 mp
Frånvarande: 25 s, 12 m, 7 c, 7 fp, 7 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 2 (ett ytterligare miljömål)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
215 för utskottet
68 för res. 2
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 20 c, 19 fp, 15 v, 15 mp, 10 kd
För res. 2: 68 m
Frånvarande: 25 s, 12 m, 7 c, 7 fp, 7 v, 3 mp, 5 kd

Mom. 6 (Agenda 21)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. L15 yrk. 5 (kd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 7 (budgetrådgivning, m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 (fp, mp)
Votering:
227 för utskottet
57 för res. 5
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 68 m, 20 c, 3 v
För res. 5: 19 fp, 12 v, 15 mp, 11 kd
Frånvarande: 25 s, 12 m, 7 c, 7 fp, 7 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 9 (stöd till frivilligorganisationer)
1. utskottet
2. res. 7 (c, mp)
Votering:
248 för utskottet
35 för res. 7
1 avstod
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 67 m, 19 fp, 15 v, 11 kd
För res. 7: 20 c, 15 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 25 s, 12 m, 7 c, 7 fp, 7 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 17 (miljömärkningens organisation)
1. utskottet
2. res. 11 (c)
Votering:
248 för utskottet
20 för res. 11
15 avstod
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 135 s, 68 m, 19 fp, 15 v, 11 kd
För res. 11: 20 c
Avstod: 15 mp
Frånvarande: 26 s, 12 m, 7 c, 7 fp, 7 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 19 (s.k. rättvis handel)
1. utskottet
2. res. 13 (mp)
Votering:
266 för utskottet
16 för res. 13
1 avstod
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 135 s, 67 m, 19 c, 19 fp, 15 v, 11 kd
För res. 13: 1 s, 15 mp
Avstod: 1 c
Frånvarande: 25 s, 13 m, 7 c, 7 fp, 7 v, 3 mp, 4 kd

Mom. 39 (lagen om konsumentskydd vid avtal om
tidsdelat boende)
1. utskottet
2. res. 22 (c, v, mp)
Votering:
233 för utskottet
50 för res. 22
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 67 m, 19 fp, 11 kd
För res. 22: 20 c, 15 v, 15 mp
Frånvarande: 25 s, 13 m, 7 c, 7 fp, 7 v, 3 mp, 4 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU22 Vissa stiftelse- och fastighetsrättsliga frågor
Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU23 Ett rättsligt skydd för beteckningen Svensk
författningssamling
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om uppskjuten votering

På förslag av förste vice talmannen medgav kam-
maren att återstående ärenden på dagens föredrag-
ningslista fick avgöras i ett sammanhang vid morgon-
dagens arbetsplenum.

18 § Ombildning av Handikappinstitutet

Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1997/98:SoU19
Ombildning av Handikappinstitutet (prop.
1997/98:57)

Anf. 173 LISELOTTE WÅGÖ (m):
Herr talman! I socialutskottets betänkande Om-
bildning av Handikappinstitutet föreslås att institutet
ombildas till ett hjälpmedelsinstitut med staten,
landstingen och kommunerna som gemensamma hu-
vudmän.
Vi moderater ser förslaget som ett steg i rätt rikt-
ning. Förändringen innebär bl.a. att samordning och
uppföljning av hjälpmedelsfrågor blir tydligare och
rakare. Detta är väsentligt, särskilt efter hjälpme-
delsorganisationernas rapport Enklare hjälpmedel,
avgifter, organisation och policy som presenterades i
mars 1998. Den visar att bristen på hjälpmedel är stor
i många delar av landet. Detta är oacceptabelt efter-
som vi vet hur avgörande ett hjälpmedel kan vara för
att en person med en funktionsnedsättning skall kunna
ha ett drägligt liv trots handikappet.
Herr talman! Vi moderater har under flera år påta-
lat denna brist. Vi kan bara konstatera att vår upp-
fattning nu delas av landets handikapporganisationer.
Det är därför av stor vikt att tillgången på bra hjälp-
medel ökar, samtidigt som avkall inte får göras på
kvalitet och säkerhet.
Under flera år har vi föreslagit att hjälpmedel för
funktionshindrade skall göras mer tillgängliga inom
ramen för en s.k. hjälpmedelsgaranti. Tanken bakom
vårt förslag är att kombinera en ökad tillgång till
hjälpmedel med en större valfrihet för de funktions-
hindrade. För den som inte vill eller har möjligheter
att vänta genom landstingens hjälpmedelscentraler
skall det finnas en möjlighet att själv skaffa sitt
hjälpmedel och ersättas för denna kostnad genom t.ex.
försäkringskassan.
Fördelarna med modellen är många.
För det första kommer förhoppningsvis tillgången
på moderna och individanpassade hjälpmedel att bli
större.
För det andra sätter vårt förslag på en hjälpme-
delsgaranti en press på tillverkarna av hjälpmedel att
tydligare marknadsföra sina produkter och också hålla
en god kvalitet.
För det tredje får handikapporganisationerna en
central roll som förmedlare av nya hjälpmedel.
Herr talman! Jag vill betona att landstingens
hjälpmedelscentraler kan fungera som i dag. Men den
stora efterfrågan och bristen på resurser som är vanlig
vid många hjälpmedelscentraler innebär köer och
långa väntetider. Detta tryck på landstingens hjälp-
medelscentraler kommer sannolikt att minska med
vårt förslag, som innebär att många kommer att an-
vända sig av möjligheten att själva skaffa sig ett
hjälpmedel. Därför anser vi att en hjälpmedelsgaranti
snarast bör införas.
Hjälpmedelsinstitutet skall ges ett kontrollansvar
för hjälpmedelsgarantin och se till att alla hjälpmedel
håller en god kvalitet och säkerhet, som jag sade
tidigare.
I utskottsbetänkandet föreslås att staten skall bli
huvudfinansiär för institutet. Som vi moderater ser det
är det då också naturligt att staten också utser ordför-
anden i institutets styrelse. Dessutom bör en av statens
representanter i styrelsen representera brukarna, och
utses i samråd med handikapporganisationerna.
Herr talman! Jag ber därför att få yrka bifall till
reservation 1 under mom. 1.

I detta anförande instämde Gullan Lindblad (m).

Anf. 174 KERSTIN WARNERBRING (c):
Herr talman! I Centerpartiet har vi ingenting emot
ombildningen av Handikappinstitutet som sådan. Men
vi har ändå en reservation med anledning av det före-
slagna namnbytet. Vi tycker nämligen att det är både
onödigt och inte särskilt klokt. Det väletablerade
Handikappinstitutet, som inom parentes sagt t.o.m. är
känt över en stor del av världen som The Swedish
Handicap Institute, föreslås i samband med ombild-
ningen till ideell förening byta namn till Hjälpme-
delsinstitutet.
Institutet har funnits i 30 år, och har under den ti-
den framför allt haft till uppgift att med olika åtgärder
främja hjälpmedelsförsörjningen, bl.a. genom att ta
fram hjälpmedel och medverka till långsiktigt forsk-
nings- och utvecklingsarbete samt genom utprovning
av hjälpmedel. Trots den här uppgiften har det hela
tiden hetat just Handikappinstitutet.
Det föreslagna namnbytet skall enligt regeringen
markera att institutet inte har något övergripande
ansvar för handikappolitiken. Det är naturligtvis rik-
tigt att institutet inte har något sådant ansvar, men det
har ändå uppgifter som sträcker sig utöver vad som
avses med hjälpmedel. Enligt propositionen skall ju
institutet också i samverkan med ansvariga myndighe-
ter och andra organ aktivt verka för god tillgänglighet
för funktionshindrade i olika miljöer och verksamhe-
ter.
Allt tyder på att den här verksamheten i framtiden
alltmer kommer att omfatta områden utöver den tra-
ditionella hjälpmedelsverksamheten. Därför tycker vi
att det är märkligt att man nu väljer att snäva in bilden
av institutets verksamhet genom att byta namn till
Hjälpmedelsinstitutet. Det kommer säkerligen bara att
skapa förvirring. Därför yrkar vi avslag på namnbytet
i vår reservation nr 2 under mom. 1.
Herr talman! Jag står naturligtvis bakom reserva-
tionen, men jag ämnar inte yrka bifall och votering på
den.
I stället vill jag uttrycka min glädje över att det
enligt utskottets betänkande är alldeles uppenbart att
brukarna skall representeras i styrelsen. Därmed är
vårt yrkande om den saken tillgodosett. Ingen kan
bättre än de funktionshindrade själva medverka till
utvecklingen av bra och säkra hjälpmedel. Därför är
det tillfredsställande att det inte blir någon förändring
på den punkten.

Anf. 175 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Herr talman! Folkpartiet ställer sig bakom pro-
positionens förslag till ombildning av Handikappinsti-
tutet. Vi anser att det är riktigt att även Kommunför-
bundet blir en medlem i den nybildade allmännyttiga
ideella föreningen. Kommunernas ökade ansvar på
hjälpmedelsområdet är här avgörande. Vi har inte
heller vänt oss emot att institutets verksamhet drivs
som en allmännyttig ideell förening.
När det gäller handikapprörelsens representation
anförs det i propositionen att man avser att behålla
nuvarande ordning vad avser statens representation,
vilket betyder att två av statens fyra ledamöter utgörs
av representanter för handikapporganisationerna. Vi
anser att detta är av stor betydelse. Vi förutsätter,
liksom utskottets majoritet, att denna ordning bibe-
hålls.
Vi i Folkpartiet vill också stödja motionen från
Kristdemokraterna om s.k. osynliga handikapp. I
motionen framhålls att kunskapen om osynliga handi-
kapp måste öka och att hjälpmedel måste utvecklas
för denna grupp av funktionshindrade. Vi instämmer
till fullo i detta.
Herr talman! Jag vill också hänvisa till det särskil-
da yttrande som Barbro Westerholm har avgett. Det
berör frågan om en hjälpmedelsgaranti. I en motion
från Moderata samlingspartiet med anledning av den
här propositionen förs förslaget om en hjälpmedelsga-
ranti fram. Folkpartiet har i andra sammanhang i form
av motioner föreslagit att en hjälpmedelsgaranti skall
införas. Den skall garantera att de som behöver
hjälpmedel skall få det inom rimlig tid. Vi anser att
enkla hjälpmedel skall kunna fås i det närmaste om-
gående medan komplicerade hjälpmedel skall kunna
ges inom tre månader. Vi anser också att hjälpme-
delsmarknaden bör öppnas för konkurrens. En ökad
konkurrens leder till höjd kvalitet och kortare vänteti-
der.
Herr talman! Vi har alltså inte motionerat om en
hjälpmedelsgaranti i samband med den här proposi-
tionen, men genom vårt särskilda yttrande vill vi ändå
ge vår åsikt till känna i det här sammanhanget.
Jag yrkar bifall till reservation nr 4 och i övrigt till
hemställan i utskottets betänkande.

Anf. 176 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan och avslag på motionerna.
Handikappinstitutet förslås ombildas till en all-
männyttig ideell förening med det nya namnet Hjälp-
medelsinstitutet fr.o.m. den 1 januari 1999. Före-
ningsbildare föreslås vara staten, Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet. Vidare föreslås att
all verksamhet vid institutet skall omfattas av offent-
lighetsreglerna.
Handikappinstitutet bildades 1968 av staten och
Svenska centralkommittén för rehabilitering. Verk-
samheten har efter hand utvecklats från medverkan i
direkt framtagning av hjälpmedel till långsiktigt
forsknings- och utvecklingsarbete, provning av
hjälpmedel och andra åtgärder för att främja hjälpme-
delsförsörjningen.
I samband med att sjukvårdshuvudmännen 1976
övertog ansvaret för att tillhandahålla hjälpmedel
ombildades Handikappinstitutet och huvudmän blev
nu staten och Landstingsförbundet. Sedan kom ädelre-
formen 1994, och kommunerna fick ett ökat ansvar
för hjälpmedelsverksamheten. Därför är det naturligt
att också kommunerna involveras i institutets arbete.
Vad gäller den juridiska formen för en verksamhet
som är anslagsberoende men inte är en myndighet har
riksdagen tidigare beslutat att en sådan verksamhet
bör organiseras som aktiebolag eller som ideell före-
ning. Handikappinstitutet har hittills inte haft någon
klart angiven juridisk form men föreslås nu alltså att
organiseras som en allmännyttig ideell förening.
Hjälpmedelsinstitutets ändamål skall framöver,
liksom tidigare, vara att arbeta för en förbättrad liv-
skvalitet för människor med funktionshinder genom
att medverka till utveckling av bra och säkra hjälpme-
del och till en effektiv hjälpmedelsförsörjning. Institu-
tet skall genom sitt arbete bidra till ökad tillgänglighet
i samhället.
Hjälpmedelsinstitutets huvuduppgift skall vara att
arbeta med forskning, utveckling, provning och stan-
dardisering av hjälpmedel samt stå för information,
utbildning och erfarenhetsutbyte. Institutet skall också
med expertis biträda sjukvårdshuvudmännen, centrala
organ, brukarorganisationer, företag och andra orga-
nisationer inom hjälpmedelsområdet. Därutöver skall
Hjälpmedelsinstitutet i samverkan med ansvariga
myndigheter och andra organ verka för god tillgäng-
lighet för funktionshindrade i olika miljöer och verk-
samheter.
Vad gäller tillsynen inom hjälpmedelsområdet an-
ser utskottet, i likhet med regeringen, att det skall vara
en uppgift för Socialstyrelsen. Men utskottet anser
samtidigt att Hjälpmedelsinstitutet i enstaka fall kan
komma att åläggas vissa uppgifter som innebär myn-
dighetsutövning. Ett exempel på en sådan uppgift är
det nu slutförda uppdraget att fördela stimulansbidrag.
För verksamhet av det slaget bör särskilda bestäm-
melser gälla. Riksdagen föreslås därför anta förslag
till lag om överlämnande av vissa förvaltningsuppgif-
ter till Hjälpmedelsinstitutet.
Styrelsen föreslås få nio ledamöter som utses av
staten, Landstingsförbundet och Svenska Kommun-
förbundet. Inledningsvis föreslås staten utse styrelse-
ordförande. Regeringen har för avsikt att behålla
nuvarande ordning vad gäller statens representation i
styrelsen, vilket kommer att innebära att handikapprö-
relsen liksom tidigare kommer att vara representerad.
Det föreslås att ett brukarråd med representanter
från olika grupper av brukare av hjälpmedel knyts till
styrelsen. Styrelsens ansvar för att informera och
samråda med brukarrådet kommer att regleras i stad-
garna.
I och med det föreslagna namnbytet från Handi-
kappinstitutet till Hjälpmedelsinstitutet markeras
institutets uppgift, men det innebär ingen förändring
av den nuvarande verksamhetens inriktning eller
innehåll. Det är dock en markering att frågor av mer
allmän handikappolitisk karaktär inte är en fråga
specifikt för Hjälpmedelsinstitutet.
Herr talman! I det sammanhanget vill jag nämna
att regeringen har beslutat att för frågor med allmänt
handikappolitiskt innehåll inrätta ett sekretariat för
handikappfrågor som stöd för statssekreterargruppen.
Organisatoriskt kommer sekretariatet att knytas till
Socialdepartementet.
En handikappdelegation kommer att inrättas med
företrädare för handikapprörelsen. Syftet med båda
dessa satsningar är dels att förbättra samordningen av
handikappolitiken inom Regeringskansliet, dels att
öka möjligheten för handikapprörelsen att i ett tidigt
skede finnas med i diskussionen kring de frågor som
nära rör de grupper som den har att företräda.
Möjligheterna ökar nu genom representation i
Hjälpmedelsinstitutets styrelse, genom dess brukarråd
och sist men kanske inte minst genom deltagande i
den nya handikappdelegationen.
Med detta, herr talman, yrkar jag åter bifall till ut-
skottets hemställan och avslag på motionerna.

Anf. 177 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik:
Herr talman! Det är nog gott och väl att man för-
söker samordna frågorna när det gäller handikappom-
rådet. Men det hjälper ju föga, Elisebeht Markström,
när tillgången på hjälpmedel är såpass dålig som den
är ute i landstingen. Syftet måste ändå vara att se till
att de människor som är i behov av hjälpmedel verk-
ligen kommer i åtnjutande av detta. Inte med ett ord
har Elisebeht Markström berört vår hjälpmedelsga-
ranti.
Enligt FN:s standardregel 4 skall staterna garante-
ra både utveckling av och tillgång till hjälpmedel som
bidrar till att personer med funktionsnedsättning skall
kunna bli så oberoende i det dagliga livet som möj-
ligt.
Handikappombudsmannen skrev i sin rapport
1997 att en stor del av de anmälningsärenden som
kommer till henne rör just hjälpmedelsfrågor. Ett
vanligt problem är just att den enskilde inte kan på-
verka beslut om personliga hjälpmedel, utan man är
tvungen att hålla till godo med det som man erbjuds.
Vad har Elisebeht Markström för avsikt och för
uppfattning när det gäller vårt förslag om hjälpme-
delsgarantin? Det vore välgörande, tror jag, om vi
fick en redovisning av detta i kammaren.

Anf. 178 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Det här ärendet handlar i första hand
om ombildning av Handikappinstitutet. Det var därför
jag inte speciellt nämnde frågan om hjälpmedelsga-
ranti.
Riksdagen har nyligen behandlat frågan om
hjälpmedelsgaranti. Då vidhöll majoriteten sin tidiga-
re uppfattning att den försöksverksamhet som är i
gång i Skåne borde få fullföljas innan ställning tas i
frågan vad gäller garantin men naturligtvis också vad
gäller finansiering av en sådan garanti.

Anf. 179 LISELOTTE WÅGÖ (m) replik:
Herr talman! Att det är så svårt att komma i åtnju-
tande av hjälpmedel är ju ett stort problem i stora
delar av vårt land i dag. Det finns t.ex. redovisat i
Handikappombudsmannens rapport en anmälan från
Hörselskadades riksförbund när det gäller landstinget
i Östergötland. Samtliga hörselkliniker upphörde med
utprovning av hörapparater under senare delen av
1996. Vissa landsting har principbeslut om att inte
bevilja datorer som hjälpmedel till personer med
dyslexi. Det här är stora problem. Det innebär ett stort
lidande för människor.
Elisebeht Markström tycker inte att det finns an-
ledning att kommentera hjälpmedelsgarantin. Men det
måste väl finnas skäl med tanke på att det ligger en
reservation med ett konkret förslag från vår sida. Det
är faktiskt så att bestämmelser om hjälpmedel finns i
hälso- och sjukvårdslagen. 1994 infördes en bestäm-
melse i hälso- och sjukvårdslagen som slog fast
landstingets ansvar för hjälpmedelsförsörjningen.
Vi har ett konkret förslag för att få förbättringar på
det här området. Vad har ni för förslag för att förbätt-
ra situationen för våra funktionshindrade i Sverige?

Anf. 180 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Ingenting är så bra att det inte kan bli
bättre, det inser jag också. Men det är väl inte alldeles
självklart att det förslag som ligger på bordet om
hjälpmedelsgaranti är det bästa sättet. Och då är det
väl klokt av riksdagen att invänta den rapportering
och det resultat som kan komma efter den försöks-
verksamhet som nu är i full gång i Skåne. Det finns
ingen anledning att föregripa resultatet av den.
Sedan är det naturligtvis också en fråga om finan-
siering. Jag är inte så säker på att Liselotte Wågö
egentligen har något konkret förslag på hur detta
skulle finansieras.

Anf. 181 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Herr talman! Det här betänkandet behandlar en
som man kanske kan tycka formfråga. Men jag tycker
att det är mer än en formfråga. Det är en mycket vik-
tig fråga för framtiden.
Herr talman! Jag vill börja med att säga några ord
om namnfrågan. Den diskuterades för ungefär 30 år
sedan när institutet bildades. Man beslutade efter
många diskussioner att det skulle heta Handikappin-
stitutet.
Nu är det ett väl inarbetat namn såväl i Sverige
som i andra länder. I propositionen sägs det att Han-
dikappinstitutet kan behålla det engelska namnet The
Swedish Handicap Institute.
Det är besynnerligt enligt min syn att institutet
skulle laborera med två olika namn. Namnet Hjälp-
medelsinstitutet kan också vålla tolkningsproblem.
Hjälpmedel finns inom många områden, inte bara för
handikappade. Dessutom kan det tolkas som en in-
snävning av Handikappinstitutets nuvarande arbets-
område, som i dag också omfattar tillgänglighet såväl
i den fysiska miljön som till informationstekniken.
Det kan dessutom finnas en risk för att man foku-
serar för mycket på själva hjälpmedelsbegreppet och
inte ser hjälpmedlen i ett större rehabiliteringspers-
pektiv.
Herr talman! Sonja Fransson säger i sin utredning
följande:
Jag gör den bedömningen att ett namnbyte skulle
kunna ge en felaktig signal om en väsentlig kursänd-
ring av institutets verksamhet, något som mina förslag
inte syftar till. Namnet Handikappinstitutet är också
väl inarbetat. Det bör enligt min mening behållas.
Jag vill också nämna några ord om de s.k. osynli-
ga handikappen. Liselotte Wågö var också inne på
dem alldeles nyligen. Under senare år har vi här i
riksdagen tagit många beslut som framför allt har rört
människor med synliga handikapp. Men det finns en
stor grupp människor, både yngre och äldre, som har
osynliga handikapp. Men kunskap om de hjälpmedlen
har vi inte till fullo. Jag tror också att den kunskapen
på ett betydligt bättre sätt måste komma ut i den di-
rekta verksamheten.
Med de små synpunkterna, herr talman, vill jag
yrka bifall till reservation 4. Självfallet står jag bakom
även den andra reservationen. Men för tids vinnande
yrkar jag bifall bara till reservation 4.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 17.57 att ajournera för-
handlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

19 § Frysförvaring av befruktade ägg

Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1997/98:SoU21
Frysförvaring av befruktade ägg (prop. 1997/98:110)

Anf. 182 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! I förslaget behandlas frågor som är
utomordentligt komplicerade, svåra, känsliga och
svårgreppbara. I den motion som vi kristdemokrater
lagt fram med anledning av propositionen har vi lyft
fram vikten av att man, när man lägger fram sådana
här förslag, behandlar fler frågor som har med det att
göra. Det här förslaget har föregåtts av en utredning
1995 om assisterad befruktning i sin helhet. Vi tycker
att det hade varit bättre att ta upp frågorna tillsam-
mans så att man kunde belysa olika aspekter. Därför
har vi yrkat avslag på propositionen. Det finns före-
trädare för andra partier som i motioner har uttryckt
samma ovisshet.
Det är tillåtet att frysförvara befruktade ägg i ett
år. Redan i dag har Socialstyrelsen möjlighet att ge
dispens. Nu föreslår regeringen och också utskottsma-
joriteten att det skall finnas möjlighet till dispens även
efter dessa fem år. Det tycker jag är oerhört olyckligt
och kommer att kunna leda ganska långt.
Fru talman! Jag tycker att det känns viktigt att sä-
ga - med tanke på den debatt som varit i kammaren
omkring FN:s barnkonvention som vi försöker att
lägga till grund för alltfler beslut i riksdagen och ute i
kommuner och landsting - att det är utomordentligt
egendomligt att man inte ha belyst barnens situation i
denna proposition med ett enda ord. Det borde ha
varit självklart att barnens bästa skulle belysas även i
en sådan här fråga.
Med anledning av detta yrkar jag bifall till den re-
servation som är fogad till betänkandet och avslag på
propositionen.

Anf. 183 CATHERINE PERSSON (s):
Fru talman! I betänkandet behandlas regeringens
proposition Frysförvaring av befruktade ägg samt tre
motioner som väckts med anledning av propositionen.
I propositionen föreslås att förvaringstiden i fryst
tillstånd av befruktade ägg från människa förlängs
från ett år till fem år. Ändringen föreslås träda i kraft
den 1 juli 1998.
De allmänna förutsättningarna för att utföra be-
fruktning utanför kroppen regleras i lagen om be-
fruktning utanför kroppen. Enligt lagen får sådan
behandling i syfte att avla barn endast utföras på en
kvinna som är gift eller sambo och endast med ma-
kens eller sambons sperma. Ett ägg som befruktas får
endast föras in i den kvinna som ägget härrör från.
Den tid ett befruktat ägg får förvaras i fryst till-
stånd regleras i lagen om åtgärder i forsknings- eller
behandlingssyfte med befruktade ägg från människa.
Lagen medger i dag högst ett års förvaring av be-
fruktat ägg i fryst tillstånd. Om det finns synnerliga
skäl får Socialstyrelsen för särskilda fall medge att
tiden förlängs.
Ansökningar om förlängd frystid föranledda av
önskemål om att skaffa ytterligare barn genom be-
fruktning utanför kroppen avslogs av Socialstyrelsen
regelmässigt fram till 1993. Prejudicerande domar i
regeringsrätten 1993 har dock lett till att Socialstyrel-
sen numera medger förlängning av förvaringstiden,
som i praktiken innebär att förvaringstiden oftast är
tre år.
År 1994 fick Statens medicinsk-etiska råd rege-
ringens uppdrag att i samråd med den medicinska
professionen göra en översyn av vissa frågor om be-
fruktning utanför kroppen. Medicinsk-etiska rådet
anser att frystiden för befruktade ägg bör kunna för-
längas från nuvarande ett år till fem år.
Socialstyrelsen anser att det finns tillräckligt un-
derlag för att ta ställning till en förlängning av frysti-
den och tillstyrker rådets förslag.
Regeringen föreslår nu i propositionen att befruk-
tade ägg får förvaras under högst fem år. Humanitära
skäl talar för en sådan förlängning av tiden om syftet
är att ett föräldrapar skall få ytterligare barn. Den
längre förvaringstiden innebär att kvinnan som behö-
ver IVF-behandling inte behöver utsättas för onödiga
belastningar t.ex. genom flera hormonbehandlingar
om paret önskar ytterligare barn.
Antalet dispensansökningar avseende förlängd
frystid uppgick till ca 1 300 år 1997. Med förlängd
frystid minskar behovet av dispens påtagligt, och med
en femårsgräns genomgående kan det i lag avgivna
villkoret för dispens tolkas så restriktivt som är bruk-
ligt när uttrycket "synnerliga skäl" används i lagtext.
Regeringen föreslår i propositionen att lagänd-
ringen skall träda i kraft den 1 juli 1998 och få ge-
nomslag även i de fall där frysförvaringen påbörjats
före denna tidpunkt.
Utskottet delar regeringens bedömning att frysti-
den för befruktade ägg bör förlängas från nuvarande
ett år till fem år. Utskottet delar också bedömningen
att möjligheten för Socialstyrelsen att för särskilda
fall medge att frystiden förlängs, om det finns synner-
liga skäl till detta, bör finnas kvar.
Förslaget om förlängd frystid för befruktade ägg
är en klart avgränsad fråga som enligt utskottets me-
ning kan behandlas fristående från de olika föreställ-
ningar som aktualiserats i motionerna.
Statens medicinsk-etiska råd har till uppgift att
belysa frågor ur ett övergripande samhällsperspektiv.
Rådet har en viktig funktion att bevaka och diskutera
den medicinska forskning, diagnostik och behandling
som är särskilt känslig för den mänskliga integriteten.
Fru talman! Utskottet tillstyrker förslaget till änd-
ring i lagen om åtgärder i forsknings- eller behand-
lingssyfte med befruktade ägg från människa och
avstyrker samtliga motioner. Härmed yrkar jag avslag
på reservationen och bifall till utskottets hemställan i
betänkande 1997/98:SoU21.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)

20 § Framtidsformer - Handlingsprogram för
arkitektur, formgivning och design

Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1997/98:KrU14
Framtidsformer - Handlingsprogram för arkitektur,
formgivning och design (prop. 1997/98:117)

Anf. 184 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Det har i många år efterlysts en natio-
nell politisk linje till gagn för formgivning och arki-
tektur. Detta får dock självklart inte innebära att det är
genom politiska beslut som innehållet i verksamheter
inom detta område avgörs. Inga skapande aktiviteter
kan utvecklas genom lagar och politiska dekret.
Uppgiften för politiken är inom detta område som för
kultursektorn som helhet att skapa de allmänna förut-
sättningar som underlättar för skapandet. En annan
sak är att det kan ställas krav och utarbetas formalise-
rade överenskommelser i lägen där det är aktuellt med
stöd via skattemedel för en viss verksamhet. Där
skiljer sig inte kulturen från andra områden.
Efter Kulturutredningen och de därpå baserade
propositionerna, som bl.a. gav till resultat att en ut-
redning om arkitektur och formgivning tillsattes, var
det många som hyste stora förhoppningar om vad
denna skulle komma fram till och på sikt kunna leda
till.
Så kom då utredningens rapport. Och, fru talman,
den var platt. Ja, inte bara tunn, för det kan ofta vara
till fördel om ordmassan begränsas, men den var just
platt. Det är därför som det är svårt att kritisera inne-
hållet i såväl utredningsrapport som den proposition
som baserats på den. Bortsett från en viss övertro på
lagstiftning finns inte mycket till vägledning för
framtiden i dessa aktstycken.
Redan utredningens rapportskrift gav ett starkt in-
tryck av att detta inte var något fullgånget arbete.
Visserligen står det i förordet att personal från åtta
departement har varit inblandade - vore man elak
skulle man kunna tala om kockarna och soppan - men
vilka dessa var står för ovanlighetens skull inte i rap-
porten. Den blev inte ens undertecknad av en ansvarig
ordförande. Insåg man själv att den var såväl tunn
som platt? Utredningens Ds-nummer blev påklistrat i
efterhand och fick dessutom en grafiskt felaktig ut-
formning. Det betyder självfallet inget för innehållet i
sak, men det förstärker intrycket av ofullbordat arbe-
te. Jag beklagar detta.
Både formgivningsfrågor och arkitekturfrågor är
för viktiga för att slarvas med.
Utredningens betänkande inleds med ett citat av
Platon: "När man skall bedöma ett föremåls kvalité
och skönhet, skall man alltid ha dess funktion för
ögonen." Med detta för ögonen måste man uttrycka en
viss medkänsla med den person som är ansvarig för
den grafiska formgivningen hos både utredningsskrift
och proposition. De är vackra och strikta.
Fru talman! De sex målen för statens engagemang
i arkitektur, form och design har vi inget att invända
mot. De är för de flesta av oss självklara, och det kan
vara till fördel att de nu finns samlade - i dubbel
bemärkelse - inom en ram. Det är min förhoppning
att de kan komma till användning i en väsentligt ut-
vidgad och allmän debatt om estetik. Frågan är om
inte en debattbok med inlägg från företrädare för
olika åsiktsriktningar och discipliner hade kunnat ge
mycket mera än det som vi nu ha fått att ta ställning
till.
Kunskapen och kompetensen bör öka, står det.
Självklart! Högskoleverket skall följa upp och utvär-
dera arkitekturutbildningen och undersöka om det
finns nya behov. Självklart likaså! Här har vi också
från moderaterna skickat med idéer som presenteras i
motion och reservation.
Designutbildningarna bör utvärderas och utredas -
ännu en självklarhet. Liksom för de förut omnämnda
förslagen med truismens form är man väl snarast
förvånad över att detta inte har gjorts innan man pre-
senterade rapporten och lade fram propositionen.
Fru talman! Jag skall nämna en sak i propositionen
som går i rätt riktning. Det gäller Röhsska museet,
Sveriges enda renodlade konsthantverks- och
formmuseum. Inte bara som göteborgare utan främst
som intresserad av dess verksamhetsområde kan jag
bara tillstyrka att museet nu stärks i sin nya roll. Re-
dan när det fick sin uppgift som nätverksansvarig var
vi många som påpekade att anslaget inte stod i pro-
portion till uppdraget. Nu har man fått reella möjlig-
heter att göra något.
Fru talman! Inledningsvis talade jag om övertro på
lagstiftning hos majoriteten. Om detta skulle jag kun-
na hålla en lång utläggning, men det skall jag bespara
kammaren. Låt mig bara än en gång med skärpa beto-
na att estetik, skönhetsvärden och kultur i allmänhet
låter sig inte lagstiftas fram. Titta dessutom på de
framlagda förslagen till lagändringar! De är som van-
ligt förtjänstfullt uppställda så att en jämförelse under-
lättas. Inget av dem är av den karaktären att de till sitt
innehåll inte redan täcks av de lagtexter som gäller i
dag. Jag upplever detta som att man med lagen som
kosmetika vill dölja bristerna i det som vi nu har haft
att ta ställning till. Så skall inte lagstiftning användas.
Jag hoppas att vi med de utlovade utvärderingarna på
olika områden och den diskussion som bör följa på
dem kan få fram ett handlingsprogram värt namnet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till den moderata re-
servationen, nr 3, och kommer att begära votering i
hemställansmomentet 5. Självfallet står jag också
bakom samma reservation i övriga moment liksom
våra övriga reservationer.

Anf. 185 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Människan har alltid omgett sig med
vackra saker. Vi kan bara gå tillbaka till grottmål-
ningar och andra företeelser såsom runskrift och annat
där man finner en stark känsla för det estetiska. Det
gäller också mycket tidiga bruksföremål och byggna-
der där man har förenat funktion och skönhet. Det har
alltid varit så. Det finns alltså ett naturligt behov hos
oss människor av att omge oss med det som vi tycker
är vackert.
Därför är jag glad över att stå här i dag inför ett
beslut om ett handlingsprogram för arkitektur, form-
givning och design. Det är ett mycket vikigt beslut
och en stark signal om att riksdag och regeringen
sätter dessa frågor högt. Sverige var en gång mycket
framstående när det gäller design, men något har vi
nog tappat under årens lopp. Till en del kan det bero
på starka formgivare som har styrt sina elever och
som inte riktigt givit plats för nya tankar. Men till stor
del beror det kanske på att intresset har dalat något.
Det är svårt att tro att det var estetiken som styrde
under 60- och 70-talens rivningsraseri och storskaliga
byggande. Nej, det var andra hänsyn som då tog
överhanden. När riksdagen fattade det kulturpolitiska
beslutet för ett par år sedan hade kulturutskottet ett
mycket omfattande avsnitt om just de här frågorna.
Jag är alltså glad att vi nu lyfter fram dem. Det är
dags att ta tillbaka mycket inom dessa områden. Jag
ser detta som en start i en process.
Jag skall peka på några saker som jag tycker är
särskilt positiva.
Det är bra att Röhsska museet har fått nät-
verksansvar för konsthantverk och formgivning och
också tilldelats särskilda medel. Det är bra med ini-
tiativ till samarbetsprojekt mellan olika utbildnings-
anordnare inom det tekniska och konstnärliga områ-
det.
Jag tycker att det är bra med dessa mål för arkitek-
tur, formgivning och design. Det skapar goda förut-
sättningar för utveckling. Det är bra att kvalitet och
skönhetsaspekter inte skall underställas kortsiktiga
ekonomiska överväganden. Hade det varit så under
60- och 70-talen hade det kanske sett betydligt annor-
lunda ut i Sverige.
Och det är bra att befintliga kulturhistoriska och
estetiska värden skall tas till vara, att regering och
riksdag skall verka för ett ökat intresse för hög kvali-
tet samt att offentligheten och byggande med offent-
ligt stöd skall ha ett särskilt ansvar för kvalitetsfrågor.
Det råder en stor samstämmighet om värdet av allt
detta. Men vi skall, som sagt, vara medvetna om att
detta är en process som måste genomsyra mycket i
samhället, bl.a. utbildningar - alltifrån förskolan och
rakt igenom hela utbildningssystemet. Alldeles sär-
skilt behöver arkitektutbildningen utvecklas och
breddas, vilket har funnits med i flera motioner och
som också framhålls i betänkandet. Möjligheter till
praktik behöver ökas och säkras. Det finns många
motioner om just detta, och det är också utskottets
förslag.
Det är klart att det alltid kommer att finnas olika
syn på vad som är vackert. Därför är det så viktigt
med en levande och intensiv debatt om det. Smaken
är olika, och så skall det också vara, men vad som är
kvalitet är någonting som man kan lära sig och som
man kan ha en gemensam uppfattning om, även om
man kan ha olika syn på vad som är vackert.
De beslut som vi nu skall fatta med anledning av
detta betänkande måste uppfattas som positiva ute i
samhället, som stöd och hjälp till utveckling och till
en bättre miljö, både i det enskilda boendet och i det
offentliga rummet. Det får inte uppfattas som krångel.
Det är viktigt med en lokal debatt och med kunskaps-
höjning. Vem är i så fall mer lämpad än folkbildning-
en att initiera en sådan debatt och ett sådant kunskaps-
lyft? Därför hade vi ett yrkande i vår motion om bety-
delsen av folkbildningen just i den lokala processen.
Det är också viktigt med samverkan mellan högskolor
och folkbildning i de här frågorna. Vi därför avgett en
reservation tillsammans med Miljöpartiet, reservation
nr 13. Jag står självfallet bakom den, man av tidsskäl
tänker jag inte begära votering om den.
Det bör inte vara svårt att få i gång en lokal de-
batt. Jag vet egentligen ingen som inte är intresserad
av vackra hus, vackra saker, om ting med god kvali-
tet och även ting och byggnader som bidrar till ett
uthålligt samhälle.
Det senare - att främja en god miljö när det gäller
byggandet - är ganska svårt och det kan komma i
konflikt med andra värden. Därför tycker jag att det är
angeläget att ha ett ytterligare mål till de sex övriga -
ett miljömål. Det är egentligen fantastiskt att man
förut kunde bygga hus som stod i hundratals år utan
att dessa orsakade sjukdomar och allergier medan
miljonprogrammets hus och många av de hus som
byggdes på 70- och 80-talen är förknippade med så
många problem. Här finns oerhört mycket att göra
fortfarande när det gäller att ta vara på gammal kun-
skap och att utveckla ny kunskap för att åstadkomma
ett miljöanpassat byggande samt en bättre kvalitet.
Därför är det viktigt att till de andra målen också ha
ett miljömål.
Med detta fru talman, yrkar jag bifall till vår re-
servation nr 1. Naturligtvis står jag bakom reservation
nr 13. I övrigt yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 186 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v):
Fru talman! Jag vill inledningsvis säga att jag är
mycket nöjd med att kulturutskottet har den äran att
behandla det svenska arkitektur- och formgivnings-
programmet, vilket är en frukt av Kulturutredningens
arbete. Vi får därför tacka ledamöterna i Kultur-
utredningen.
Vi har fått ärva en rikedom av såväl materiella
som icke-materiella kulturella tillgångar. Den byggda
miljön, historiska dokument och platser är viktiga
saker att värna från det förgångna.
På 1970-talet började både FN:s utvecklingspro-
gram och Världsbanken att anslå medel för att bevara
byggnadsmiljöer och utveckla olika typer av hantverk.
I historiska stadskärnor kunde ett offentligt utnyttjan-
de av äldre byggnader bli både kostnadseffektivt och
blåsa liv i stadsdelens ekonomiska bas genom ökade
inkomster och arbetstillfällen.
Det lönar sig att bevara, var en slogan som mynta-
des i Storbritannien på 1980-talet. Idén om bevarande
och utveckling fick genomslag och har nu också
kommit till Sverige. Den fanns kanske också tidigare
men har åtminstone kommit i och med programmet
Framtidsformer - Handlingsprogram för arkitektur,
formgivning och design. Helt klart är att vi har lärt
oss av satsningarna i miljonprogramsmiljöerna. Man
kan säga att var tid har sitt boende, men allt boende
och alla miljöer har en självskriven plats i vårt beva-
rande.
Utskottet har enats om sex målbeskrivningar:
Kvalitet och skönhetsaspekter skall inte understäl-
las kortsiktiga ekonomiska överväganden.
Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga
miljöer skall tas till vara och förstärkas.
Intresset för hög kvalitet inom arkitektur, form-
givning design och offentlig miljö skall stärkas
och breddas.
Offentligt och offentligt understött byggande,
inredande och upphandlande skall på ett föredöm-
ligt sätt behandla kvalitetsfrågor.
Svensk arkitektur, formgivning och design skall
utvecklas i ett fruktbart internationellt samarbete.
Alla dessa målbeskrivningar är alldeles utmärkta,
men vi saknar ändå några. Vänsterpartiet har i reser-
vationerna 1 och 2 ytterligare två mycket viktiga
målformuleringar.
I reservation 1 efterfrågar vi ett miljömål. Det är
viktigt att boendemiljön genomsyras av vår miljö i
utformning och praktisk handling. Vi måste värna det
ekologiskt hållbara perspektivet. Man har haft stora
problem med detta i många boendeprojekt. Man byg-
ger in fukt och mögel i husen. Materialen man använ-
der kan inte andas och ger allergiska besvär. Därför
anser vi att det behövs en målformulering, som klart
och tydligt ger uttryck för och betonar vikten av mil-
jön och att materialen är hälsomässigt och ekologiskt
anpassade. Man kan ställa sig frågan vad vi skall ha
sjuka och oanvändbara hus till. Ett miljömål borde
vara självklart. Därför yrkar jag bifall till reservation
1.
I reservation 2 är utgångspunkten att tillgänglighe-
ten skall tillgodoses och att handikappaspekterna bör
få en tydligare utformning. Man kan tycka att detta
redan finns i regelverk och att kunskapen finns om
tillgänglighetsaspekterna, men det fungerar inte alltid.
När vi senast hade öppet hus i riksdagen fanns det
t.ex. ingen fungerande hörselslinga här i kammaren.
Jag vet att det var minst en av besökarna som inte
kunde tillgodogöra sig föredragningen om riksdagens
arbete. Man kan ju ställa sig frågan: Vad skall vi ha
demokrati och yttrandefrihet till om inte tillgänglighe-
ten tillgodoses ens i det här huset, i Sveriges parla-
ment? Därför behöver vi behöver en tydlig målbe-
skrivning även när det gäller tillgänglighet. Jag yrkar
bifall till reservation 2.
I reservation 5 tar vi upp begreppet estetiskt tillta-
lande. Vi vill att begreppet skall utvecklas för att
närmare kunna tillämpas på ett konkret sätt i det
praktiska byggandet. För mig är estetiskt en sak och
för någon annan är det en annan sak. Hur skall be-
greppet då tolkas? Det är inte så lätt. Men kanske kan
vi av socialdemokraterna här i kammaren i kväll få en
korrekt definition av begreppet estetiskt tilltalande.
Herr talman! Arbetslagets betydelse i byggproces-
sen är väldigt stor. Allas kunnande och kompetens bör
tas till vara. Vi har därför i reservation 7 lyft fram den
s.k. osynliga kompetensen, dvs. de människor som
medverkar till att byggprocessen fullföljs. Det kan
vara snickare, fastighetsskötare, antikvarier, grovarbe-
tare, målare, elektriker osv. Vi måste vara medvetna
om att allt hänger ihop och att ett arkitekturprogram
inte bara är till för de lärda utan i högsta grad skall
användas för en god arbetsmiljö och boendemiljö för
alla, även för dem som inte har råd med egnahem.
Jag anser att normen för god arkitektur i alltför
stor utsträckning bestäms av utbildningsinstitutioner-
na och branschorganisationerna i dag. Därför anser vi
att det offentliga samtalet måste stärkas. Tidningar,
tidskrifter och de boende måste i större utsträckning
delta i debatten om vad som är bra, vackert, funktio-
nellt, tillgängligt, estetiskt och miljövänligt boende.
Här har alla kommuner ett stort och viktigt ansvar.
Vänsterpartiet anser därför att alla kommuner skall
upprätta boendeplaneringsprogram, som skall antas i
samband med den obligatoriska översynen av kom-
munens översiktsplan.
Boendeplaneringsprogrammen är tänkta att för-
medla en beskrivning av tillståndet i den byggda mil-
jön och hur man vill förändra frågor som berör den
fysiska miljön, trafikfrågor, segregationsproblem,
utvecklingen mot det ekologiskt hållbara boendet,
liksom de estetiska värdenas betydelse och barnens
möjlighet att växa upp i en god miljö.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
reservation 8 om boendeplaneringsprogram.

Anf. 187 EWA LARSSON (mp):
Herr talman! Jag får instämma med de två tidigare
talarna i att det känns tillfredsställande att i kväll ta
ställning till detta betänkande som ger underlag för ett
mycket efterlängtat nationellt program. Med en god
implementering kan programmet få en central bety-
delse i svensk kulturpolitik.
Vi står alltså i början av en mycket långsiktig pro-
cess för förbättrad kvalitet i den byggda miljön. Ett
ökat kvalitetstänkande kommer att leda till fördjupade
diskussioner om skönhet och estetiska värden. Miljö-
partiets förhoppning är att det här skall få frodas på
alla nivåer i vårt samhälle. Estetik blir en viktig och
påverkansbar fråga för alla invånare runt om i landet
om vi hjälper till med en god implementering.
Det är ju faktiskt så att nästan allt i vår omgivning
är skapat av någon. Ett helhetstänkande med respekt
för våra redan befintliga miljöer skall inte utesluta
nyskapande - självklart inte.
Det är också så att vi som boende har behov av att
få vara med i skapandet av vår vardagsmiljö. Det är
Miljöpartiets förhoppning att kvaliteten skall höjas
inte bara vad gäller skapandet av miljöer utan även
vad gäller möjligheten för invånare att vara delaktiga
på ett tidigt stadium i alla byggnads- och anlägg-
ningsprocesser.
Det ekologiska perspektivet, det konstnärliga in-
slaget och en utveckling av kvalitetstänkandet skall
finnas med och genomsyra hela processen i alla led.
Det gäller planering, upphandling, projektering, byg-
gande och förvaltning av våra befintliga byggnationer
och anlagda miljöer.
Fru talman! Förslaget innebär en förstärkning av
plan- och bygglagen. Estetik och kvalitet skall inte
underställas kortsiktiga ekonomiska intressen. Försla-
get arbetades fram i kulturutredningen, och i min
reservation då krävde jag att en lagändring skulle till
för att klara utredningens intention. Nu står vi här
denna vårljumma kväll och är redo för beslut.
Jag tycker att klarläggandet i plan- och bygglagen
är viktigt inte bara för arkitekter och ingenjörer utan
också för dem som ansvarar för upphandling av
byggnationer av olika slag. Det är genom kunskap och
kompetens frågorna skall drivas. I det syftet bör man
säkerställa att beslutsfattare och politiker nås av kom-
petenshöjande insatser när det gäller beställarrollen.
Det är oerhört viktigt att också här påpeka att ekolo-
gisk kunskap och ekologiskt tänkande skall gå hand i
hand med det estetiska.
Hur når då denna kunskap ut till den enskilda po-
litikern ute i kommunerna? Hur kan staten agera fö-
rebild i det här sammanhanget? Klarar staten av att
tillämpa lagen om offentlig upphandling?
Efter genomgång av statliga upphandlingsfrågor
föreslog Riksdagens revisorer att ansvaret för upp-
handlingen bör centraliseras för att samla och utveck-
la kompetens inom ett område. Vi misstänker att de
har starka skäl till ett sådant förslag och föreslår där-
för litet mjukt att staten inom sitt kompetensområde
tar ett helhetsansvar vid upphandling för att säkerstäl-
la att de nya kraven går före ekonomin.
För om nu staten och dess myndigheter skall kun-
na leva upp till sitt ansvar och agera förebild på det
sätt som vi sätter vår förhoppning till, krävs också
utveckling av yrkeskompetens. Jag vill påminna om
att medelåldern bland statligt anställda arkitekter i dag
ligger runt 50 år. Det är ett faktum som måste få på-
verka planeringen av samhällets arbete med arkitek-
tur, formgivning och design så att även de yngre
kommer in. Miljöpartiet ser fram emot ett program för
studerande vid landets arkitekt- och ingenjörsutbild-
ningar där en period av praktik blir en självklarhet.
För att utveckla detta kan jag säga att människan
ju lever i ett samspel, i ett dialektiskt förhållande till
sin miljö. Vi vill därför framhålla att kunskap om
mänskliga funktioner och behov måste tillföras under
högskoleutbildningen. Om vi jämför olika universi-
tets- och högskoleutbildningar, kan vi konstatera att
de människovårdande, långa utbildningarna som t.ex.
psykolog och socionom kräver praktikperioder på för
den ena utbildningen två terminer och för den andra
en termin.
Det är viktigt att de som planerar den miljö som
andra människor skall bo och arbeta i också har kun-
skap om människans psyke och livsutveckling. Social
medvetenhet och insikt om människors behov av en
god livsmiljö och vilja att vara med och påverka är
dessutom fundamentalt för att som yrkesverksam
kunna ta till sig invånarnas önskemål och föränd-
ringsvilja.
Fru talman! Miljöpartiet har alltid förespråkat ett
byggande på de boendes villkor och pekat på sam-
bandet mellan konfrontationer vid samhällsbyggen
och bristande respekt för de boendes önskemål. Det
kan bli de boende mot byggherren i stället för samar-
bete. För att säkra delaktighet och kunskap vid t.ex.
ombyggnation av en arbetsplats tycker vi också att
facket skall ta sitt ansvar och utbilda sina företrädare.
I föreliggande förslag finns stöd för ett förstärkt
samarbete mellan arkitekt och boende. Det är bra
utifrån det resonemang som vi har fört här tidigare. Vi
ser det som att det till syvende och sist alltid är de
boende som har mest kunskap om hur området upp-
levs och om hur en förändring i form av ny- eller
ombyggnation ökar områdets kvalitet.
Miljöpartiet anser att forskaren och folkbildaren
bör söka föra ut debatten till boendemiljöerna, alltså
ut till de boende. Det är oerhört viktigt att lyfta de
boendes kompetens om sin miljö och söka vägar för
kommunikation som leder till både delaktighet och
nytänkande i forskningen.
Brukarnas kunskap skall tas på större allvar än i
dag. Vi förespråkar därför också att man vid större
infrastrukturförändringar skall kunna använda sig av
lokala folkomröstningar. Det skall alltså vara ett sam-
hällsbygge tillsammans och inte mot varandra.
I betänkandet sägs att det är viktigt att forskningen
om byggsektorn förstärks. Det tycker vi alla. Därför
är det faktiskt ofattbart att som nu samtidigt minska
Statens byggforskningsråd. Frågan måste självklart
behandlas tillsammans med övrig forskning och till-
sammans med Arkitekturmuseet i den forskningspoli-
tiska utredning som pågår.
För att förbättra möjligheten till ett helhetspers-
pektiv behöver Statens konstråd stärkt ställning. Det
behöver också utveckla sitt samarbete med Arkitek-
turmuseet, Stadsmiljörådet, Föreningen Svensk Form
och alla kommande, nybildade stadsmiljöråd som vi
hoppas på. Miljöpartiet vill också betona vikten av
samarbete mellan ingenjörskonst och teknisk produk-
tutveckling med estetisk produktdesign och hög eko-
logisk profil, t.ex. resurssnålhet.
Val av material kan hjälpa till att synliggöra natur-
länkarna och det miljövänliga. Det kan öppna synfäl-
tet från bostäder, gårdar, torg och gaturum mot omgi-
vande natur och ge en atmosfär som stämmer med ett
vidgat ekologiskt perspektiv. Den sociala karaktären i
ett område skall återspegla människors samvaro och
gemenskap. Vi pratar ju mycket om mötet mellan oss
alla.
Statens konstråds huvuduppgift är att arbeta för att
konst blir ett naturligt inslag i den gemensamma mil-
jön. En väg att komma närmare det här målet är att
låta minst 1 % av den totala investeringskostnaden vid
ny- och ombyggnation av alla sorter - dvs. också
väg-, bro- och järnvägsbyggen - skall användas till
konstnärlig och estetisk utsmyckning. Givetvis skall
försköningen även gälla befintliga vägar, broar och
järnvägar.
Fru talman! Kunskapen om och förståelsen för
god kvalitet inom arkitektur, formgivning och design
föreslås här och nu få öka hos det stora flertalet med-
borgare. Här poängterar vi förskolan och skolan och
deras givna roll i bildningen.
I det sammanhanget vill jag peka på bl.a. den pe-
dagogiska modell som i dag används inom Waldorf-
skolan. Den ser människan som både kännande och
tänkande och arbetar gränsöverskridande i sin under-
visning. Färg och form i den rumsliga miljön tillmäts
ett högt pedagogiskt värde.
I Wasahallen i Stockholm pågår just nu en fantas-
tisk utställning, och även fysiska kulturaktiviteter,
som visar på Waldorfskolans metodik. Den håller på
från morgon till kväll t.o.m. nästa helg. Det är viktigt
att se på det som finns - och som fungerar - i sökan-
det efter nya former.
Med det skall jag yrka bifall till några reservatio-
ner. Det är inte svårt att stödja inte bara alla mina
egna reservationer utan även Centerpartiets reserva-
tioner, Vänsterpartiets reservationer och kd:s reserva-
tioner. Men eftersom vi ser den här plattformen som
en början på en process är det väl bara att lägga dem
som bilaga i den här processen. Med det yrkar jag
bara bifall till reservationerna 1, 10 och 13.

Anf. 188 FANNY RIZELL (kd):
Fru talman! Förslaget till ett handlingsprogram för
arkitektur, formgivning och design är mycket väl-
kommet.
I propositionen har regeringen föreslagit mål för
handlingsprogrammet och preciserat de lagändringar
som det ger upphov till. Handlingsprogrammet skall,
tror vi, ge en bra grund för kvalitetstänkande i plane-
ring, byggande och förvaltning. Programmet sätter
också fokus på nödvändigheten av hushållning med
knappa resurser och varsamhet med bygd och anlagd
miljö.
Kristdemokraterna instämmer i stort sett i rege-
ringens förslag och i de mål som ställs upp. Bara på
några punkter hade vi önskat en förstärkning. Och jag
skall nämna litet grand om det.
Ett av målen är att kulturhistoriska och estetiska
värden i befintliga miljöer skall tas till vara och för-
stärkas. Det är viktigt att estetiska värden får en tydlig
ställning bland de intressen som skall tillgodoses. Det
måste tydligt framgå i berörd lagstiftning att de este-
tiska värdena skall beaktas och tas till vara.
Det finns naturligtvis många olika uppfattningar
och tolkningar om vad som är estetiskt tilltalande. Fru
talman! Det ankommer inte på riksdagen att bestäm-
ma tycke och smak eller att ha synpunkter på den
konstnärliga friheten. Men om man säger att ett av
målen för statens arbete med arkitektur är att estetiska
värden i befintliga miljöer skall tas till vara och för-
stärkas är det ju viktigt att den som skall tolka och
följa lagen får klara besked och ges konkreta riktlinjer
för hur lagstiftningen skall tolkas.
Jag tror att vi alla har i tydligt minne stadskärnor
eller kvarter som fallit offer för rivningshysteri och en
stadsplanering som var destruktiv ur kulturhistorisk
och estetisk synpunkt. Det skall inte få upprepas. Men
då måste kraven vara tydliga och begreppen precisa.
Vi har i en reservation pekat på detta.
Om ändringarna i väglagen, PBL och lagen om
byggande av järnväg skall betyda någonting måste
förarbetena och inte minst utskottets betänkande vara
tydligt.
Ett annat mål är att kvalitets- och skönhetsaspekter
inte skall behöva underställas kortsiktiga ekonomiska
överväganden. Det är ett viktigt mål. Det är alltför lätt
att ekonomiska aspekter i ett kort perspektiv får styra.
Om vi tittar litet bakåt i tiden vet vi hur det var när
skolan blev för trång. Då var det ett vanligt tillväga-
gångssätt att bygga en tillfällig paviljong eller lyfta dit
en barack. Det som varit menat som en tillfällig lös-
ning blev mycket ofta långvarigt och i vissa fall per-
manent, och i de flesta fall varken ekonomiskt, kvali-
tetsmässigt eller estetiskt ändamålsenligt eller tillta-
lande. Så skall det inte vara. Men det bör kanske
tilläggas att det bör finnas kvalitativa krav även för
tillfälliga byggen.
Vi kristdemokrater menar att handikappaspekter
borde ha fått en mycket tydligare framtoning i hand-
lingsprogrammet. I större utsträckning än i dag bör
sådana kvaliteter som gör livet lättare att leva för
handikappade vägas in. Det är en kvalitetsaspekt även
för icke-handikappade. På många människor syns inte
handikappet - alla är inte gravt handikappade. Men
människors vardagliga behov skall så långt som det är
möjligt tillgodoses i ordinarie planering och byggna-
tion. Kristdemokraterna har tidigare under mandatpe-
rioden pekat på nödvändigheten av lagändringar i
PBL i syfte att öka tillgängligheten för de handikap-
pade. Vi vidhåller de krav som vi där förde fram.
Målet bör vara att färre människor skall uppleva
sig som handikappade i sin livsmiljö. Då måste pla-
neringen tidigare och i alla led inriktas på att göra
byggnader och miljöer människovänliga. Genom val
av material, anpassning till utemiljö, nivåanpassning
och anslutningar kan man komma långt i arbetet att
minska trösklarna. Att skapa byggnader och miljöer
som funktionellt tar till vara människors möjligheter
på bästa sätt är ett sätt att värna människovärdet.
Man ser ibland att handikappanpassning tillkom-
mer som ett sista tillägg och mer eller mindre hängs
utanpå. Jag är medveten om att anpassningen vid
ombyggnad är mycket svår. Men att handikappade får
gå stora omvägar eller åka varuhiss kan ändå inte
anses acceptabelt. Att leva i en miljö som är tillgäng-
lig och som inte stänger ute betyder mycket för män-
niskors livskvalitet. Och det är en kunskap som bör få
stort utrymme i arkitektutbildningen.
Vi har i vår motion påpekat vikten av att samhäl-
lets behov av arkitektonisk kompetens tillgodoses och
att arkitekters utbildning, kompetensutveckling och
praktikmöjligheter hela tiden måste utvecklas.
Under den tid som gått har vi sett en minskad
byggnation. Det har lett till att unga arkitekter har
svårt att få anställning. Men det är ett ansvar för stat-
liga myndigheter som bygger och förvaltar byggnader
och anläggningar att erbjuda relevant yrkespraktik
och anställningar för att säkra den långsiktiga tillför-
seln av ny kompetens. Inte minst den höga medelål-
dern bland statligt anställda arkitekter bör vara ett
observandum.
Fru talman! Vi står givetvis bakom våra reserva-
tioner men jag yrkar bifall bara till reservation 5.

Anf. 189 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Fru talman! Jag är väldigt glad i dag därför att
riksdagen står i begrepp att fatta beslut om ett arkitek-
turpolitiskt program. För första gången, som någon
sade när Kulturutredningen presenterades, lyfts arki-
tekturen in i kulturens finrum. Kulturutredningen
skrev följande:
Arkitektur som kulturyttring behöver återerövras
och ges förnyad tyngd för att balansera den snävt
kortsiktiga ram till vilken den blivit förvisad och där
den de facto också blivit förrådd.
Det säger väl en del om den ställning som vi bakåt
i tiden har gett arkitektur, form och design.
Jag är glad över att Kulturutredningen lyfte fram
denna fråga. För mig egen del aktualiserades frågan i
hög grad på ett seminarium på Arbetets museum i
Norrköping som Arbetsgruppen för färg, form och
estetik arrangerade i slutet av 1994. Därefter hade vi
stora diskussioner i Kulturutredningen, och en kul-
turutredning som på dessa punkter var helt enig lyfte
fram just arkitektur, form och design.
I och med den proposition och det betänkande
som vi i dag behandlar fullföljs också intentionerna
från den eniga kulturutredningen, vilket naturligtvis är
mycket glädjande.
Vi pekar i utredningen på några nyckelbegrepp i
den framtida arkitekturen, bl.a. återanvändning, re-
surshushållning, mänsklig skala och människors be-
hov av en hemkänsla och en fast punkt i tillvaron. I ett
demokratiskt samhälle speglar arkitekturen ofta det
samhälle i vilket den verkar liksom den självklart
också påverkar det samhälle i vilket den verkar och
där det är naturligt att ha humanismen som utgångs-
punkt i väldigt stor utsträckning.
En nyckelmening i det handlingsprogram som nu
har lagts fram på riksdagens bord är ju att kvalitet och
skönhetsaspekter inte skall underställas kortsiktiga
ekonomiska överväganden. När tekniska och kortsik-
tiga ekonomiska aspekter helt tar över andra hänsyn
riskerar vi att få miljöer och föremål med begränsad
livslängd. Detta slås också fast i programmet.
Någon har nämnt kritiken mot miljonprogrammet
under 60-talet. Jag tror att om man skall nyansera den
diskussionen något har nog många svårt att känna
igen sig om vi dömer ut hela den väldiga satsning som
skedde på moderna och väl fungerande bostäder. För
många människor innebar det faktiskt en frigörelse
och en enorm standardstegring att få flytta in i en
modern bostad. Men självklart gjordes det allvarliga
misstag. Men vi får också komma ihåg att det samti-
digt hela tiden skapas en god arkitektur även om den
inte uppmärksammas så mycket som de dåliga miljö-
erna har gjort.
Jag vill än en gång hänvisa till Kulturutredningen
där vi skrev så här om brister och misstag: Att fram-
häva de goda exemplen i gårdagens och dagens byg-
gande och göra dem till förebilder är lika viktigt som
att kritiskt granska det bristfälliga och dra lärdom av
det.
Begreppet skönhet är ju ett gammalt och välkänt
begrepp. Jag kommer inte att försöka svara på den
fråga som jag har fått om hur jag definierar skönhet.
Däremot kan jag säga att detta med att föra en debatt
och att lyfta fram estetiska värden gör att man också i
verksamheten lägger större vikt vid dem. Jag kan
rekommendera Charlotta Bjälkebring att läsa Ellen
Keys böcker och artiklar om arkitektur och om skön-
hetsvärdena. Självklart skall det här vara riktpunkten
för det arkitekturpolitiska arbetet.
Socialt får inte skönheten och rätten att leva i en
bra miljö vara ett privilegium för de välbeställda. Det
finns alltså också en demokratisk aspekt här. När vi
har ett nytt modernt museum med ett arkitekturmuse-
um kommer, det är jag övertygad om, det att bli en
ganska bra plattform för en folkligt förankrad diskus-
sion om de här sakerna.
Det som nu händer runt om i Sverige vittnar om
ett stort intresse för sådana här frågor. För ungefär en
månad sedan deltog jag litet grand i och lyssnade på
ett seminarium på temat Svenska hus. Det skedde i ett
samarbete. Där kan man se en parad av olika intres-
senter som engagerar sig. Riksutställningar och SJ
anordnar en vandringsutställning på nämnda tema
som åker runt i Sverige. Posten ger ut frimärken på
samma tema. Utbildningsradion har gjort en program-
serie om svenska hus. Sveriges Television har gjort en
TV-serie. Riksantikvarieämbetet gör specialnummer i
sin tidskrift Kulturmiljövård. Det här är litet grand ett
tecken i tiden.
Förhoppningsvis speglar det beslut som vi skall ta
här i riksdagen det engagemang och det intresse som
finns. Naturligtvis finns det många aspekter på arki-
tektur och formgivning. Då handlar det, förstås, om
boendemiljön, som många har varit inne på. Men det
handlar också om den offentliga miljön, och då inte
bara om offentliga byggnader utan också om gestalt-
ningen av landskapet, av det offentliga rummet. Var-
samheten med och respekten för omgivningen får inte
ställas mot nyskapandet, utan de bör kunna komplet-
tera varandra. Det handlar om allting, från parker och
landskap. Jag tror att en ganska undervärderad yrkes-
kår, landskapsarkitekterna, mera bör kunna komma
till sin rätt när det gäller deras arbete med parker och
landskap. Vidare handlar det om stadsmiljöer, bymil-
jöer och trafikmiljöer, liksom om parkeringshus och
bensinstationer, vilka väl inte har uppmärksammats
alltför mycket i de här sammanhangen.
Ett annat exempel är järnvägsbyggandet, som för-
anleder förslag till en lagändring. Såvitt jag förstår är
moderaterna måttligt entusiastiska över detta.
Ytterligare ett område är arbetslokalernas ut-
formning. Jag tycker faktiskt att vi bör ägna litet stör-
re uppmärksamhet åt och i utskottet markera just de
dåliga arbetsmiljöerna. Det är viktigt att vi kan åstad-
komma bättre arbetsmiljöer där människor tillbringar
mycket av sin tid.
En viktig arbetsmiljö - för att ta ett exempel - är
skolorna där en stor del av befolkningen, både ung-
domar och vuxna, tillbringar en stor del av sin tid.
Dessvärre har arbetsmiljön i skolorna i många fall
blivit allt sämre; detta beroende på en kärv ekonomi i
kommuner och landsting. Vi får hoppas att skolmiljön
förbättras framöver. Jag tycker att detta är extra vik-
tigt. En väl gestaltad och en vacker skolmiljö är ju
också ett uttryck för respekt för och omsorg om barn
och unga. En sådan miljö lär barnen och de unga att
ställa krav på en god arkitektur även i de miljöer som
de senare som vuxna kommer att bo och verka i.
När det gäller arbetsmiljön i övrigt har vi, som jag
tidigare antytt, behandlat frågan om en skärpt ar-
betsmiljölagstiftning. Vi har framhållit, och det vill
jag gärna göra också nu från denna talarstol, att i det
fortsatta arbetet med de arktitekturpolitiska frågorna
bör man överväga att i arbetsmiljölagstiftningen på ett
tydligare sätt lyfta fram utformningen av arbetsplat-
serna.
Fru talman! Jag skall också något kommentera re-
servationerna. Charlotta Bjälkebring och, tror jag,
Marianne Andersson har talat om att det behövs en
målformulering som ger uttryck för och betonar vik-
ten av miljön och kvaliteten i bebyggelsen. Jag menar
att det som efterlyses i reservationen faktiskt redan
finns i propositionen. Miljö och kvalitet skall själv-
klart genomsyra det fortsatta arbetet med de arkitek-
turpolitiska frågorna. Jag ser egentligen ingen mot-
satsställning mellan reservanterna och majoriteten i
det avseendet.
På samma sätt kan man uttrycka sig i frågan om
tillgänglighet, som ju diskuterades tidigare här. Också
där markeras det att detta med en bättre tillgänglighet
är viktigt. Dessutom tror jag att tillgänglighetsfrågor
väl kan förenas med krav på skönhet och utformning.
Boverket kommer, vilket sägs i betänkandet, att få
regeringens uppdrag att samordna arbetet med att
utforma ett generellt program för en ökad tillgänglig-
het.
Så över till Lennart Fridén och moderaterna. Med
hänvisning - hör och häpna! - till s. 19 i propositio-
nen reserverar man sig mot majoritetens förslag, som
följer propositionen i det här avseendet. Man menar
att det inte alls är nödvändigt med en ny lagstiftning.
Självklart kan inte någon seriöst påstå att man kan
lagstifta om skönhet. Vad det handlar om är ju att på
ett tydligare sätt lyfta fram inte minst plan- och bygg-
lagen och ett estetiskt synsätt i detta sammanhang.
Just på s. 19 i propositionen resonerar man om Bo-
verkets erfarenheter av hur estetiska värden i en del
fall har fått vika i domstolar.
Att fokusera det estetiska perspektivet också i
lagstiftningen är, vill jag påstå, ett viktigt stöd för de
människor som bor och verkar inom de här områdena.
Det är klart att, som nämns i reservationen, organ som
t.ex. Skönhetsrådet kommer att spela en central roll.
Jag förstår inte motsättningen i att dessutom tydligt
göra en markering i lagstiftningen. Det gäller väl
egentligen också reservanternas försök att ställa lag-
stiftningen mot information och en dialog. Jag ser
alltså ingen motsättning i det avseendet, utan det är en
konstlad målsättning som där målas upp.
Möjligen skall jag också kommentera moderater-
nas reservation om att stärka arkitekternas ställning.
Självklart skall arkitekterna medverka vid genomfö-
randet av ett bygge. De bör ha ett betydande inflytan-
de över den konstnärliga utsmyckningen. Att vi nu
äntligen får ett arkitekturpolitiskt program innebär att
arkitekternas ställning stärks. Det ligger i program-
mets betoning av kvaliteten och skönheten att det här
inte skall underställas kortsiktiga ekonomiska
vinstintressen.
Jag blir inte riktigt klok på vad som menas. Skall
man reglera det här på något sätt, det är vad modera-
terna enligt min tolkning uppenbarligen vill, måste det
till lagstiftning. Men tidigare har man ju sagt att vi
inte skall lagstifta när det gäller plan- och bygglagen.
Lennart Fridén sade att man inte kan lagstifta på kul-
turens område. Det vore därför intressant att höra hur
man ser på detta och hur man utvecklar detta från
moderaternas sida.
Poängen i detta sammanhang är naturligtvis att ut-
formningen av bostadsområden, offentliga miljöer
och arbetsplatser skall ske i en dialog mellan olika
intressenter. Det kan, som Charlotta L Bjälkebring var
inne på tidigare, vara fråga om hantverkare av olika
slag.
Ewa Larsson följde upp reservationen om lokala
folkomröstningar vid infrastrukturförändringar. Ut-
skottet hänvisar till att denna fråga tidigare har be-
handlats i kammaren på grundval av betänkanden från
konstitutionsutskottet. Förslag om lokala eller kom-
munala folkomröstningar har efter en ingående pröv-
ning avslagits av riksdagen.
Självklart är det helt grundläggande att medbor-
garna är delaktiga vid utformning av boendemiljö och
arbetsmiljö, men att vid behandlingen av det arkitek-
turpolitiska programmet ta beslut om införande av
lokala folkomröstningar betraktar jag inte som möj-
ligt. Den stora och självfallet komplicerade och prin-
cipiellt viktiga frågan om folkomröstningar måste
behandlas för sig. Den kan inte vara ett litet avsnitt i
ett betänkande, i det här fallet från kulturutskottet. Så
lättvindigt kan inte folkomröstningsinstitutet hanteras
av Sveriges riksdag.
Marianne Andersson tog upp frågan om samver-
kan högskola-folkbildning. Jag tycker att det också
där litet grand är fråga om att slå in öppna dörrar.
Folkbildningen kommer, om dess företrädare själva
vill det, att spela en oerhört central roll i det här sam-
manhanget. Jag tror att det kommer att bli en befruk-
tande samverkan mellan folkbildning och högskola.
Slutligen, fru talman, är det, som jag konstaterade
inledningsvis, mycket glädjande att riksdagen nu tar
ställning till ett arkitekturpolitiskt program. Vi når i
dag fram till det mål som vi gemensamt satte upp i
Kulturutredningen. Att vi nu nått målet ett arkitektur-
politiskt program betyder dock naturligtvis inte att vi
är färdiga. På sätt och vis är det i stället så att arbetet
nu börjar på allvar. Detta program ger oss en stabil
grund att stå på.

Anf. 190 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Ett stycke in i sitt anförande sade Åke
Gustavsson: Jag förstår moderaterna. Jag tänkte då att
det kan betyda två saker, antingen att han har begripit
vad vi har sagt eller att han hyser förståelse för det.
Senare i hans anförande kom jag underfund med att
varken det ena eller det andra gäller.
Det är nämligen inte fråga om motsättningar mel-
lan t.ex. information och lagstiftning. Vi anser att det
är onödigt med lagstiftning på det här området. Som
jag sade i mitt inledningsanförande: Peka på en enda
punkt i de här texttilläggen som verkligen medför
någonting som inte täcks av den lagtext som vi redan
har!
Vi har inte kunnat hitta något sådant. Det är fråga
om att man skriver till några ord här och där, möj-
ligtvis som ett slags förtydligande, men inte om nå-
gonting nytt. Så skall vi, som jag tidigare sade, inte
hantera lagstiftning.
Vidare sade Åke Gustavsson att man inte kan
lagstifta fram skapande. Jag är inte säker på att Åke
Gustavsson lyssnade på början av mitt anförande, där
jag sade att inga skapande aktiviteter kan utvecklas
genom lagar och politiska dekret. Uppgiften för poli-
tiken är inom detta område liksom för kultursektorn
som helhet att skapa de allmänna förutsättningar som
underlättar för skapande. Jag har inte sagt någonting
annat.

Anf. 191 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Jo, jag lyssnade ifrån början på Len-
nart Fridéns anförande. Vad Lennart Fridén nu inte
diskuterar är det märkliga att man i reservationen
hänvisar till s. 19 i propositionen. Han säger att det
inte ens där finns ett stöd för en lagstiftning. Men det
är precis det som är poängen i vad som hävdas på s.
19 i propositionen.
Jag skall i vart fall inte i den första repliken ta upp
kammarens tid med att citera, men det blir kanske
anledning att göra det i den andra repliken.
Lennart Fridén frågar mig vidare: Vad finns det
för anledning att genomföra en ändring av lagstift-
ningen här? Det kan man ju inte vinna några poäng
på. Jag tror faktiskt, också med stöd av den text på s.
19 i propositionen som man har reserverat sig mot, att
erfarenheten visar att det behövs ett starkare stöd i
lagstiftningen på den här punkten.
Lennart Fridén har helt rätt i att man inte kan
lagstifta fram kreativitet och skapande processer, men
däremot kan man lagstifta fram ett stöd för att i större
utsträckning beakta estetiska värden. Vi brukar ofta
säga - och jag tror att vi principiellt är överens om det
- att man inte alltid skall styra och ställa så mycket
utan i stället skall stödja och stimulera. Jag ser detta
som ett stöd och en stimulans för de människor som
arbetar med de här frågorna, vars frukter vi alla får
möjlighet att njuta av. Och de frukterna skall vara
goda, Lennart Fridén.

Anf. 192 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Det är klart att man kan ha olika upp-
fattning i frågan om citronen är god eller inte.
Låt mig dock bara konstatera att vi i reservationen
åberopar att det faktiskt inte är nödvändigt med för-
ändringar av PBL för att hävda en estetiskt god kvali-
tet när det gäller placering, utformning och färgsätt-
ning av den yttre miljön. Det är precis vad som står
där. Åke Gustavsson och jag kan säkerligen bedriva
semantiska övningar hur länge som helst när det gäller
att tolka vad som står i propositionen, men faktum är
att citatet därifrån ger grund för att säga att det inte är
nödvändigt med förändringar för att man skall kunna
få den goda miljön.
Man kan naturligtvis alltid diskutera huruvida man
skall sätta in orden "estetiskt tilltalande", som man
har gjort här på ett par ställen, men jag upplever det
som kosmetika. Rent juridiskt tillför det inte något
mervärde till den lagstiftning som vi har.

Anf. 193 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Tyvärr har Lennart Fridén fel igen.
Jag skall nu göra det som jag hotade med i den förra
repliken, nämligen citera. I en ny lagstiftning kan det
ges ett stöd för att lyfta fram de estetiska värdena.
Så här står det i propositionen: "Boverket har i sin
rapport pekat på ett flertal fall där krav på anpassning
av åtgärden till byggnaden och omgivningen prövats
av domstolar och där det visat sig att estetiska värden
har fått vika för andra intressen. Det finns emellertid
även avgöranden som pekar i en annan riktning, bl.a.
RÅ 1997 res. 77. Sammantaget kan dock den be-
dömningen göras att den i förhållande till den äldre
byggnadslagstiftningen förändrade synen i dessa av-
seenden inte fått det med plan- och bygglagen åsyfta-
de genomslaget."
Det är detta som är poängen med att regeringen nu
har lagt fram ett förslag till en ändring av PBL i det
här avseendet.

Anf. 194 MARIANNE ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Nja, Åke Gustavsson, inte heller jag
tror att det är någon stor motsättning beträffande
miljömålet. Vi har nog väldigt lika meningar, men jag
tycker att det är väldigt viktigt att göra det mycket
tydligt att det är fråga om ett mål för allt byggande.
Det handlar också om resurshushållning, energihus-
hållning och många sådana saker.
Åke Gustavsson talar ju ganska mycket om ar-
betsmiljö. Jag kommer då att tänka på klimatet och
temperaturen i våra byggnader, något som är mycket
viktigt. Jag kan inte undanhålla kammaren några
uppgifter som jag fick i förra veckan. Jag träffade då
representanter för Svenska Solskyddsförbundet. Det
handlade då inte om solkrämer utan faktiskt om persi-
enner, markiser, klimatanläggningar och sådant.
Dessutom deltog företrädare för Institutionen för
byggnadskonstruktionslära vid Lunds tekniska hög-
skola. Det fördes en diskussion om hur dåliga vi är på
att skapa ett bra klimat i våra byggnader, och det
pekades på hur mycket vi slösar med resurser på
grund av dåliga kunskaper om detta.
Enligt vad man sade är det fem gånger dyrare att
kyla luft än att värma den. Vi använder mer energi
och får en dålig arbetsmiljö på grund av att vi inte har
klarat detta. Det är viktigt att få in sådana aspekter
och att vara mycket tydlig också när det gäller allt
byggande. Vi kan förbättra även det befintliga byg-
gandet.
Detta var en liten utvikning. Jag tycker att det är
oerhört viktigt att vi har ett sådant här mål och verkli-
gen pekar också på de här frågorna i beslutet.

Anf. 195 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Det är möjligt att vi menar lika - det
vet jag inte - men likväl är det en reservation på den
här punkten, och man kan spekulera om varför den
har avgivits.
Enligt såväl utskottets majoritetstext som proposi-
tionen är en varsamhet med sikte på långsiktighet,
hållbarhet och återanvändning en av de grundläggan-
de utgångspunkterna.
I stället för att polemisera alltför mycket efter det
att Marianne Andersson sagt att uppfattningarna är
väldigt lika skall jag möjligen säga att jag är glad,
vilket jag inte underströk särskilt i mitt huvudanfö-
rande, att så många tycker att vi i huvudsak är överens
om tagen i det här fallet. Det tolkar jag Marianne
Anderssons replik till mig som en markering av. Det
är jag naturligtvis väldigt glad över.

Anf. 196 MARIANNE ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Vi är i stort sett överens om det här
betänkandet. Det är helt klart att det är så. Vad vi vill
är att det tydligt skall skrivas att ett av målen skall
vara just miljö och kvalitet, dvs. att vi skall ha ett
miljömål. Det blir ännu mer tydligt om man sätter upp
ett sådant mål. Inriktningen tror jag att vi är ganska
överens om. Men det blir mer tydligt och kan inte
förbigås när man har ett sådant mål.

Anf. 197 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Först vill jag säga att jag är jätteglad
att Centern anslutit sig till Miljöpartiets och Vänster-
partiets krav om ett klart och tydligt formulerat mil-
jömål. Visst finns det med miljö i texten. Det finns
mycket bra i texten. Men medge, Åke Gustavsson, att
det är litet pinsamt att miljö och kvalitet inte finns
formulerat som ett mål.
Allting finns ju med i texten. Men några saker
lyfter vi fram i målformuleringar. Jag tycker att ut-
skottet mycket väl skulle kunnat ha bifallit dessa
motioner.

Anf. 198 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vet inte om det var en felsägning
från Ewa Larssons sida. I så fall utgår jag från att den
står kvar i protokollet. Visst är det så att kvalitet finns
med i målformuleringarna. Det är just det som är det
andra målet, dvs. att kvalitet och skönhetsaspekter
inte skall underställas kortsiktiga ekonomiska övervä-
ganden.
Dessutom, vilket utskottet har instämt i, står i pro-
positionen: Ett sådant synsätt utgår från kravet på
långsiktig användbarhet från materialtillgång, teknik,
produktions- och distributionsvillkor samt från hus-
hållen med ekonomiska resurser och naturresurser.
Det är precis detta det handlar om. Om man i förarbe-
tena arbetar in den här texten har man ju tagit ställ-
ning i sak. Denna markering framgår mycket tydligt.

Anf. 199 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Då tycker jag att vi hade kunnat enas i
utskottet om ett särskilt miljö- och kvalitetsmål.

Anf. 200 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Det är precis det målet som jag nyss
läste upp.

Anf. 201 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v) replik:
Fru talman! Det är tydligt att Åke Gustavsson inte
anser att det finns någon motsättning angående ett
miljömål. Det borde i sådant fall också finnas en
majoritet för detta, men det finns inte. Det är fortfa-
rande tre partier som skulle vilja ha ett sådant miljö-
mål.
De andra målen, Åke Gustavsson, är också be-
skrivna i propositionstexten. Behövs de inte då? Tror
Åke Gustavsson att det vore klokt om vi resonerade
på samma sätt som han gör? I så fall skulle vi kräva
att också de utgår från texten, men det gör inte vi. Vi
är kloka och lyhörda för vad som bör stå i målformu-
leringarna.
Vi har Dalen och Astrid Lindgrensjukhuset som
exempel. Det finns många andra exempel på sjuka
hus. Arkitektur är inte bara det som är vackert, utan
det är även det som är funktionellt och långsiktigt
hållbart. Av den anledningen borde ett särskilt miljö-
mål lyftas fram i målformuleringarna. Det är en så
viktig sak som vi förmodligen skulle kunnat enas
kring.
Jag tror att felet är, Åke Gustavsson, att det inte
fanns med i regeringens proposition från början.

Anf. 202 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har nyss citerat ur regeringens
proposition. Där framgår att det i ett av de sex målen,
nämligen det andra, står att kvalitets- och skönhetsas-
pekter inte skall underställas kortsiktiga ekonomiska
överväganden. Om ordet miljö inte står just i rubriken
förändrar det ingenting i sak. Texten i propositionen
ingår i förarbetena som underlag till riksdagsbeslutet.
Det är det som är styrande för det fortsatta arbetet
med den arkitektur-, form- och designpolitiska platt-
formen vi just nu skall anta.

Anf. 203 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v) replik:
Fru talman! Åke Gustavsson liksom alla andra vet
att det är viktigt att det finns med sådana nyckelord i
målbeskrivningen. Vi hade önskat att miljö skulle
kunnat stå som ett nyckelord i en målbeskrivning. Jag
tycker att socialdemokraterna borde ha kunnat bjuda
på det i utskottet.

Anf. 204 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Det här blir en strid om påvens skägg.
Jag kan fortsätta med att tala om för Charlotta Bjälke-
bring, i den mån hon inte har bekantat sig med det
närmare, vad som sägs i majoritetstexten. Där står
bl.a.: Förlängd livslängd på investeringar i produkter
och fysisk miljö kan uppnås genom att ge produkterna
hög kvalitet, inte minst hög estetisk kvalitet.
Det är precis samma tema i det här fallet. Om vi
skall komma överens föreslår jag att Charlotta Bjäl-
kebring ansluter sig till majoritetens förslag.

Anf. 205 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Den telefonkatalog som vi fick i fjol
gav oss bilder av svensk form när den var som bäst.
Årets kataloger visar på några av de mest intressanta
uppfinningarna, nästan alltid i samarbete med landets
bästa industridesigner. Jag tror att det är precis som
Åke Gustavsson sade. Det finns många tecken i tiden
på att det börjar växa fram ett brett engagemang kring
design- och formfrågor.
Det är ett angeläget program som regeringen läg-
ger fram, och det av två skäl. För det första handlar
frågor om skönhet, form och design om livskvalitet.
Det tror jag kulturutskottets ledamöter kan uttrycka
bättre än jag. Sekretariatet för framtidsstudier visade
för några år sedan att frågor som skönhet och god
miljö kommer att spela en allt större roll i framtiden.
Vi vill ha vackert runt oss. Det bidrar till harmoni.
Det är fint att utskottet och regeringen inte bara
sett till det som man traditionellt bryr sig om när man
talar om de estetiska frågorna utan också om sådant
som Vägverkets anläggningar liksom järnvägsstatio-
ner och annat. Till skillnad från Lennart Fridén tror
jag att det är betydelsefullt att de estetiska frågorna
markeras i denna typ av lagstiftning. Jag tror att de
spelar roll. Jag är också övertygad om att de spelar
roll när det gäller plan- och bygglagen och att vi be-
höver komma tillbaka till det tänkande som präglade
de första miljonprogramsområdena, sådana som Rosta
och Baronbackarna i Örebro.
För det andra spelar kvalitetsfrågorna en väldigt
viktig roll på framtidens arbetsmarknad. Vi måste
förnya och utveckla svensk industri för att möta de
krav som gäller på 2000-talet. Då är det som Åke
Gustavsson var inne på. Människor vill ha god miljö.
De vill ha hållbara varor. I hållbara varor ligger också
att det skall vara vackra, användbara och funktionella
varor.
Om Sverige skall konkurrera, och det skall Sveri-
ge, på framtidens marknad är det kvalitet och nytän-
kande som gäller. När Sverige var ett stort land inom
konsumtionsvaruindustrin var också svensk kvalitet
ett viktigt begrepp. Designen spelade en viktig roll för
det. Sverige tillhörde på 50- och 60-talet de riktigt
stora designnationerna. Jag hoppas att det program vi
behandlar i dag kommer att bidra till att vi snart gör
det igen. Det finns många goda förutsättningar med
den formtradition vi har i Sverige.
Kulturutskottet markerar att den motion vi lämna-
de in i höstas från Örebrobänken är tillgodosedd. Vi
begärde att tillväxt- och sysselsättningsfrågorna skulle
ges en framträdande roll i politiken för form och de-
sign. Regeringen har kompletterat programmet och
tydligt fört in dessa frågor i det första målet i pro-
grammet.
Utskottet ställer sig bakom ett målmedvetet arbete
för produktutveckling. Det är jag glad för. Jag är
övertygad om att det spelar roll för både jobben och
tillväxten att formfrågorna blir en del av den svenska
näringsprofilen.
Men det räcker inte med målen, och det räcker
inte med de tydliga budskapen om näringslivet. Det
behövs också handfasta åtgärder för industridesign
och formgivning också på det näringspolitiska områ-
det. Där behöver vi göra mer.
Det finns betydelsefulla frågor i propositionen,
t.ex. analysen av högskoleutbildningarna på formom-
rådet och markeringarna på forskningsområdet. Det
togs ett viktigt steg i och med den regionalpolitiska
propositionen, då man markerade vikten av att desig-
nen används i det regionalpolitiska utvecklingsarbetet
inom näringspolitiken. Men i det här programmet
behandlas i första hand arkitektur- och formfrågor,
vilket också märkts i själva hanteringen av ärendet.
Det är kultur- och bostadsutskottet som hanterat det
och inte t.ex. näringsutskottet. Jag hoppas att behand-
lingen i dag skall bli avstamp för mer av konkretion
på det näringspolitiska området och att vi kommer
ytterligare en bit längre när det gäller möjligheterna
att använda form och design i det svenska agerandet
inom handelspolitiken.
Jag hoppas också att vi gör ytterligare insatser för
de små och medelstora företagen. Svensk industride-
sign gör mycket i dag, mina vänner här i kammaren,
men med ett väldigt begränsat ekonomiskt belopp. I
Stockholm gjorde man för något år sedan ett försök
då man tillsammans med länsstyrelsen satsade mellan
1 och 2 miljoner kronor på uppsökande designinsatser
i små och medelstora företag. Det gav mycket fina
resultat. Det bidrog aktivt till att man fick fram pro-
duktidéer med ett marknadsvärde på kanske 500 mil-
joner kronor. Det är en signal om att detta är ett om-
råde där det går att åstadkomma väldigt mycket med
små medel. Men regeringens och riksdagens förhåll-
ningssätt kan spela en viktig roll, liksom även det stöd
vi kan ge.
Det finns andra områden där det finns skäl att age-
ra. Kan man stödja utvecklingen av det centrum för
marknad och design i Bergslagen som man nu arbetar
med på Arbetslivsinstitutet?
Slutligen, fru talman, vill jag säga att detta är ett
bra avstamp. Jag har stora förväntningar på att såväl
regeringen som andra statliga organ, liksom kommu-
ner och län, kommer att jobba vidare för att vi skall
komma igen och för att Sverige verkligen skall bli det
vi en gång var: en av de ledande designnationerna.
Jag tror att vi har alla förutsättningar att bli det.

Anf. 206 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Jag skall läsa ett par stycken ur den nu
befintliga lagtexten för att visa Inger Lundberg vad
jag menar. I 3 kap. 1 § står att byggnader skall ha en
yttre form och färg som är lämplig för byggnaderna
som sådana och ger en god helhetsverkan. Ändringar
av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens
särdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historis-
ka, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga
värden tas till vara.
Man har här bytt ut ordet "särdrag" mot
"karaktärsdrag". Jag tror inte att det är lättare för en
domstol att fatta ett annat beslut på grund av detta.
Man har också lagt till orden "estetiskt tilltalande" i
den första av paragraferna. I det elfte kapitlet skriver
man bl.a.: Utöver de uppgifter byggnadsnämnden har
enligt övriga föreskrifter i denna lag skall nämnden
verka för en god byggnadskultur samt en god stads-
och landskapsmiljö.
Jag tycker att detta är precis allt man kan kräva i
dag. Även där har man bara plockat in orden
"estetiskt tilltalande." Åke Gustavsson påpekade
något som berörde det som Inger Lundberg sade,
nämligen att det har gjorts en del referat till domstolar
här. Men som vi vet är det tolkningen av lagstiftning-
en som är avgörande, oavsett vilka lagar vi stiftar här.

Anf. 207 INGER LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Jag vet inte om Lennart Fridén är ju-
rist, men jag är det inte. Jag skall inte ta en debatt om
juridiken med honom. Däremot vill jag gärna referera
till ett samtal jag hade med Johan Huldt, Svensk
Forms chef, för ett par år sedan. Han markerade hur
oerhört viktiga de politiska signaler är som sänds ut
på olika arenor när det gäller formfrågorna. De mar-
keringar som görs i lagtexten är tydliga politiska sig-
naler.
Jag tror inte att Lennart Fridén är nöjd med alla
järnvägsstationer och annat byggande som skett under
ett antal decennier. Jag tror inte heller att han tycker
att allt som hänt på vägområdet är bra. Däremot tror
jag att han har observerat att det nu pågår en intres-
sant utveckling, bl.a. inom ramen för Vägverket och
andra statliga myndigheter. Därför tycker jag att det
är naturligt och riktigt att vi också markerar det för-
hållningssättet i lagtexten. Det är inte så, Lennart
Fridén, att de lagtexter vi antar här enbart fyller en
funktion för domstolarna. De är också mycket viktiga
signaler från det här huset till dem som har att tilläm-
pa dem, t.ex. olika myndigheter. Jag är övertygad om
att de spelar en roll både nu och på lång sikt.

Anf. 208 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! De viktigaste signalerna som vi sänder
ut är att vi och socialdemokraterna faktiskt varit över-
ens om t.ex. de sex målpunkterna för arkitektur- och
formpolitiken. Det kan också sägas vara ett slags
läsanvisning för de lagar som finns på det här områ-
det. Det är så man skall gå till väga. Vi vet att man
med lagstiftning utan tvekan också skapar en rigiditet.
Skall man kunna utvecklas under tiden utan att stän-
digt behöva ändra lagar, måste man agera på det här
sättet. Man har en typ av ramlagstiftning och klara
signaler, t.ex. i form av målsättningspunkter, sådana
vi nu skall anta.

Anf. 209 INGER LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! På en punkt vill jag väldigt gärna vara
rigid. Det är inte bara här och nu, i en allmän debatt
om det positiva i skönhetsvärden, som riksdagen skall
slå fast dessa saker. Det gäller också långsiktigt. Vi
antar nu ett program som inte enbart är ett debattin-
lägg utan som faktiskt är ett program där riksdagen
har ambitioner att långsiktigt påverka utvecklingen av
den byggda miljön. Det tycker jag är bra. Det skall vi
ta ansvar för.
Det är jättekul, Lennart Fridén, att vi är eniga i
fråga om förhållningssätt. Det vore ännu roligare om
moderaterna ville ta litet praktiska konsekvenser av
det.

Anf. 210 CARL-JOHAN WILSON (fp):
Värderade talman! Jag och några andra folkpartis-
ter har i en motion, Kr32, pläderat för att man skall ha
fler trainee-platser och ökade praktikmöjligheter
inom t.ex. arkitekturområdet. Jag tycker att de öns-
kemålen har tillgodosetts tillfredsställande i utskotts-
majoritetens text. Att jag begär ordet för att redovisa
detta beror på att Fanny Rizell och Ewa Larsson, som
framför liknande önskemål i motioner, inte har nöjt
sig med utskottets skrivning. Det kunde verka konstigt
om inte också jag, som hade liknande yrkanden, re-
serverade mig. Men har man nått så långt som vi har
gjort och det står i betänkandet att utskottet instämmer
i vad motionärerna anför och förutsätter att regeringen
tar hänsyn till det, är det nästan litet av okynne att
reservera sig. Därför nöjer jag mig med att belasta
kammaren med detta korta inlägg. Jag yrkar alltså
bifall till betänkandet i dess helhet.

Anf. 211 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Okynnet skulle väl i så fall vara att gå
upp i talarstolen och vara domare över andra partiers
sätt att reservera sig. Det kan ju helt enkelt vara så att
Miljöpartiet och Folkpartiet har olika kvalitetskrav
och att Miljöpartiets krav är litet högre.

Överläggningen var därmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)

21 § Filmfrågor

Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1997/98:KrU16
Filmfrågor

Anf. 212 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Film är en av de kulturyttringar som
når många människor i hela landet. Många var väl de
som egentligen trodde att film på bio näst intill skulle
försvinna i och med att TV:ns och videons fram-
marsch gjorde det möjligt för oss att se filmer hemma.
Men så har det ju inte blivit. Intresset för film på bio
är fortsatt stort.
Vilka filmer är det då vi kan se på bio? Och vilka
är det som har chans att göra det? Drygt 70 % av de
filmer som vi ser är från USA. Resten är i stort sett
svenska, med nordiska inslag. En ytterst liten del är
från övriga Europa och övriga världen. Man kan alltså
säga att filmutbudet är väldigt snett. Filmerna från
övriga Europa och övriga världen når i stort sett ald-
rig utanför storstäderna över huvud taget, och de visas
också under en mycket kort tid.
Populära filmer har också svårt att nå ut i landet.
Man skyller på brist på kopior och på att det är dyrt
att framställa sådana. Blir filmerna särskilt populära
får de gå litet längre på biograferna i storstäderna.
T.o.m. de som har fått löfte om att få en kopia ute i
landet får inte det.
Detta är naturligtvis inte tillfredsställande. Det
finns mycket att göra inom filmens område. Detta har
flera orsaker. Marknadsdominansen från USA är stor,
och ett par stora aktörer dominerar marknaden i Sve-
rige. Detta bidrar till att vi har en sådan här situation.
Jag önskar att vi kunde ha fått ett nytt filmavtal nu,
som åtminstone hade kunnat avhjälpa några av de här
bristerna. Nu blev det inte så. Det blev inget nytt
avtal, utan i stället en förlängning av det nuvarande.
Vi vet att videobranschen också hoppar av.
Nu får vi leva med den situation som vi har ett tag
till. Vi vet att regeringen avser att återkomma, under
den här månaden t.o.m., med filmfrågorna. Då får vi
anledning att precisera oss litet mer när det gäller
filmen.
Utskottet har nu behandlat ett antal motioner om
film och samlat dem i betänkandet. En av de frågor
som behandlats, där Centerpartiet har ett motionsyr-
kande, gäller de regionala resurscentrum som håller
på att byggas upp ute i landet. Detta är något väldigt
positivt. Det mest kända och framgångsrika är nog
Film i Väst med säte i Trollhättan. Jag gjorde ett
besök där i våras. Det var ganska imponerande att se
all den verksamhet som bedrivs där och den kompe-
tensuppbyggnad som sker inom flera kulturområden.
De arbetstillfällen som genereras inom kultursektorn i
industristaden Trollhättan är också något som är
mycket intressant.
Centerpartiets ena motionsyrkande går ut på att de
här resurscentrumen skall byggas ut för att få en
landsomfattande täckning. Utskottet delar den upp-
fattningen, och det är väldigt positivt.
Det andra yrkandet gäller att det statliga stödet till
dessa regionala resurscentrum också skall kunna an-
vändas för långfilmsproduktion. Det är självklart att
sådan produktion till allra största delen måste finansi-
eras på annat sätt, och det sker också naturligtvis.
Men vi i Centerpartiet tycker att det är litet klåfingrigt
att förbjuda att en liten del av pengarna också skulle
kunna användas just till detta ändamål. Man är rädd
att verksamheten med långfilm skulle kunna tränga ut
allt annat. Men jag tycker att vi skall ge de regionala
resurscentrumen förtroendet att själva avgöra detta
och fördela sina resurser till olika produktioner. Själv-
fallet skall man också producera kortfilm, film för
barn och ungdom och allt det som vi tycker är viktigt.
Jag tror att man kan ta det ansvaret. Därför yrkar jag
bifall till Centerpartiets reservation nr 4.
Jag har också ett särskilt yttrande som handlar om
en utvecklingsfond för filmproduktion. Miljöpartiet
har en reservation om detta, och Centerpartiet har
tidigare haft en motion om det. Vi har inget yrkande
just nu, och därför pekar jag på detta i ett särskilt
yttrande. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hem-
ställan i betänkandet.

Anf. 213 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v):
Fru talman! Trots ökad filmkonsumtion sjunker
faktiskt besökssiffrorna på biograferna. Biografer i
glesbygd stängs, och stora biokomplex växer fram i
våra storstadsområden.
Vi konsumerar i allt högre grad filmer via video
och TV. Man kan säga att det kollektiva seendet på
film har minskat. Det är därför viktigt att kommuner-
na tar ett ökat ansvar för filmvisning. Kommuninvå-
narna måste kunna fortsätta att titta på film kollektivt
även i glesbygd. Man kan t.ex. anordna filmvisning på
fritidsgårdar, på bibliotek, i Folkets Hus m.m. i de
kommuner där det inte finns någon kommersiell bio-
graf. Jag kan även tänka mig att kommunerna går in
och med kulturmedel försöker stödja de biografer som
eventuellt i framtiden kommer att tvingas lägga ned.
I och med kulturpropositionen 1996 fastslogs att
även film skulle vara en av de kulturella uttrycksfor-
merna. Film skulle jämställas med konst, musik, teater
och dans. Det anser vi i Vänsterpartiet vara helt rik-
tigt. Man skall inte se film som en industri och ex-
portvara som man bara gör pengar på. Därför är det
viktigt att vi har en aktiv filmpolitik som bygger på
kvalitetskriterier.
Om man dessutom tänker tillbaka på den debatt
som fördes mellan kl. 9 och 14 i dag inser man att
film måste värnas som kulturell spegling - inte som
förmedlare av porr och våld. Genom att stärka de
kulturella aspekterna värnas kvaliteten i filmproduk-
tionen. Filmen blir en kulturyttring som vi mår bra av
och kan njuta av utan att vi blir aggressiva och går ut
och begår våldshandlingar av olika slag. Jag är helt
övertygad om att filmens starka genomslagskraft kan
medverka till att folk blir aggressivare i samhället.
Film kan faktiskt förändra samhället rätt så mycket.
Det är bra att staten fördelar pengar till arbete med
film bland barn och unga genom de regionala film-
centrumen. Ungdomar har sagt till mig att den film de
själva får fylla med innehåll är den bästa filmen. Det
är därför bra att barn och unga får möjlighet att själva
pröva på att göra och distribuera film och genom detta
bli kritiskt medvetna och tänkande personer. Detta
görs på videoverkstäder och skolbio i första hand.
Som ni kanske minns fanns det också ett förslag i
Kulturutredningen som handlade om medieverkstäder.
Detta är ett förslag som jag skulle vilja föra fram till
utskottet. Det är kanske någonting som skulle kunna
genomföras i framtiden. Verkstäderna skulle kunna
finnas i alla kommuner, och de skulle kunna finansie-
ras via statliga kulturbidrag.
I reservation 1 föreslår Vänsterpartiet en föränd-
ring av filmstödet. I dag får kommersiellt framgångs-
rika filmer ett efterhandsstöd för sin produktion.
Vänsterpartiet menar att man i stället borde inrätta ett
produktionsstöd som ges i förskott och vilar på kvali-
tetskriterier. Med anledning av det yrkar jag bifall till
reservation 1.
Vänsterpartiet har ytterligare en reservation, nr 3,
som handlar om klassiska filmverk på biblioteken.
Det är viktigt att bibliotekens roll inte bara är till för
det tryckta ordet. I en tid där mycket av information,
flöden och kommunikation sker genom cd-rom, Inter-
net, video, TV osv. måste möjligheten att få tillgång
till dessa medier finnas på biblioteken. Därför har
Vänsterpartiet föreslagit att man skall bygga upp en
särskild låneverksamhet för kvalitetsfilmer på folk-
biblioteken, och att man där skulle kunna låna filmer-
na gratis precis som när man genom bibliotekslagen
kan låna böcker gratis. Det skulle finnas en särskild
stödordning för detta, så att det skulle kunna byggas
upp med Filminstitutet.

Anf. 214 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 5 under mom. 8.
Jag skall säga ett par ord om motkraft. Vid ett
flertal tillfällen har Miljöpartiet motionerat om en
filmfond för att stärka svensk kvalitetsproduktion av
bl.a. dokumentär-, drama-, novell-, barn- och ung-
domsfilm. Motkraft!
Riksdagen har nu i tilläggsbudgeten att ta ställning
till 37 miljoner till kvalitetsfilmsproduktion för public
service och i flerårsbudgeten 75 miljoner till samma
ändamål, dvs. explicit för TV 1 och TV 2. Pengarna
hämtas från rundradiokontot.
Miljöpartiet har argumenterat utifrån en annan in-
fallsvinkel. TV 4 betalar i dag ca 300 miljoner i kon-
cession för att sända i det av samhället ägda TV-nätet.
Tidigare, dvs. fram till 1994, gick koncessionen in i
rundradiokontot. Numera går den rakt in i det s.k.
svarta hålet. Vi ansåg att en del av de pengarna borde
kunna gå tillbaka till att bygga upp en filmfond för
kvalitetsproduktion. Numera får vi finansiera det rakt
över statsbudgeten, och det gör vi i den kommande
flerårsbudgeten med 75 miljoner årligen.
Vitsen med den här fonden är att produktionen
kan säljas till vilken kanal som helst. Utifrån att fler
kanaler nu kommer att få sända digitalt i det av sam-
hället ägda TV-nätet anser vi det extra viktigt att nu
stödja just svensk kvalitetsproduktion. Motkraft, fru
talman!
Ett förslag finns dessutom färdigt och utrett hos
Kulturdepartementet. Nu är det hög tid att ta upp det
förslaget ur byrålådan och presentera det för riksda-
gen.

Anf. 215 MONICA WIDNEMARK (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i betänkandet i dess helhet. Det filmbetän-
kande vi behandlar i dag innehåller ett antal motioner
från den allmänna motionstiden hösten 1997.
Jag skall börja med att konstatera att det förlängda
filmavtal som det fattades beslut om i februari i år -
och där samtliga parter fortsätter att delta utom vi-
deobranschen - gäller t.o.m. den 31 december 1999.
Om parterna inte har kommit överens om ett finansie-
ringsavtal före den 1 februari 1999 gäller avtalet
t.o.m. den 31 december år 2000.
Regeringen har nyligen beslutat att tillsätta en ut-
redning om hur det framtida stödet till svensk film-
produktion skall utformas. Utredningen skall kartläg-
ga filmens situation i Sverige. Utifrån den kartlägg-
ningen skall den lämna förslag till åtgärder och fi-
nansiering. Det kan antingen handla om att fortsätta
med en avtalsmodell eller om en finansiering utan ett
avtal med branschen. Rapporten om kartläggningen
skall lämnas senast den 1 oktober i år, och utredning-
en skall vara klar senast den 30 november i år. Det
framgår klart och tydligt av direktiven att det verkli-
gen behövs en utredning.
På ett antal områden finns det kritik och även de-
lade meningar om vilka åtgärder som bör vidtas. Det
gäller t.ex. - och det har belysts här i kväll - för-
handsstöd, efterhandsstöd, kriterier för stöd och dist-
ribution, Filminstitutets förslag om nya stödformer
samt hur stödet skall finansieras. Så är alltså läget just
nu i dag.
Vi måste självfallet avvakta resultatet av utred-
ningens arbete som skall lämnas den 1 oktober och
den 30 november i år. Jag utgår ifrån att vi alla här är
överens om att denna utredning behövs.
Låt mig också något kommentera de reservationer
som finns i det här betänkandet. Vi har en reservation
från Vänsterpartiet där det föreslås att produktions-
stödets konstruktion ändras. Ett förhandsstöd som
bygger på kvalitetskriterier bör införas. Reservanten
kan lugnt utgå ifrån att utredningen noga kommer att
belysa hur det här stödet skall konstrueras. Det har
diskuterats fram och åter. Det kommer definitivt att
finnas med i utredningen.
Kristdemokraterna framhåller i en reservation
vikten av att vi har en svensk barnfilmsproduktion av
hög kvalitet. Kulturutskottet har tidigare uttalat att det
inte kan vara riksdagens uppgift att ange en procent-
siffra för hur stort stödet till produktion av barnfilm
skall vara. Stödet till barnfilmsproduktionen måste
också belysas av utredningen. Men jag delar givetvis
den uppfattning som framförs i den här motionen.
Sverige har mycket fina traditioner när det gäller
produktion av barnfilm. Det vore mycket illa om den
traditionen skulle brytas. Men det förtjänar samtidigt
att påpekas att de framgångar som svensk barnfilm
har haft inte alltid bara har berott på det statliga stö-
det. Det är viktigt att komma ihåg det.
Vänsterpartiet vill också ha ett särskilt stöd för att
stimulera folkbiblioteken att öka sina innehav av
kvalitetsfilm och filmklassiker på video. Vi kan kon-
statera att också den frågan kommer att behandlas av
utredningen. Som utskottet konstaterar har Filminsti-
tutet i en rapport föreslagit åtgärder för att stimulera
folkbiblioteken att öka innehavet av film på video.
I en reservation föreslås att de regionala resur-
scentrumen för film och video får möjlighet att an-
vända de statliga bidragen också för ett långfilmspro-
jekt. Det är Centern som föreslår det. Man skulle
naturligtvis vilja instämma i det förslaget. Men som vi
har sagt i utskottet finns det ett problem med detta.
Risken finns att det skulle ta pengar från dessa resur-
scentrum, och resurscentrumens syfte är ju faktiskt att
stödja barns och ungas skapande med rörliga bilder.
Vi är alltså inte beredda att göra detta i dag.
Miljöpartiet talar om sin utvecklingsfond i syfte
att stödja svensk filmproduktion. I vårpropositionen
föreslår regeringen att Sveriges Television får ett nytt
årligt stöd ur rundradiokontot på 75 miljoner kronor
för särskilt kvalificerad programproduktion. Reser-
vanten anser att regeringen med det snaraste bör före-
lägga riksdagen ett förslag. Vad som önskas är såle-
des redan tillgodosett.
Fru talman! Filmen är en vital del av vårt kultur-
liv. Men det finns som sagt en hel del frågor som bör
klaras ut. Det kommer att ske i den utredning som är
tillsatt. Det är bra att den har kommit till stånd.

Anf. 216 MARIANNE ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag skall vara mycket kort. Jag tycker
också att det är bra med den här utredningen. Vi be-
höver nog ha den för att klara ut en hel del av de
oklarheter och brister som finns.
Jag vill bara säga något om vår reservation. Jag
tycker fortfarande att det är ganska klåfingrigt att
förbjuda att man skall kunna använda en del av de här
pengarna till långfilmsproduktion också. Man skulle
kunna vara litet mer generös och ha ett större förtro-
ende för dessa centrum. De arbetar mycket ambitiöst.
De arbetar på litet olika sätt ute i landet och har litet
olika inriktning. De gör väldigt mycket för att sprida
filmen och för att bredda kunskaperna om filmpro-
duktion ute i landet. Därför tycker jag att de kan få
detta förtroende.

Anf. 217 MONICA WIDNEMARK (s) re-
plik:
Fru talman! Ja, visst gör de mycket ute i landet.
Det är jag villig att instämma i. Men de kan ju göra
långfilmsproduktioner redan i dag. De kan hitta med-
finansiärer. Det finns ingenting som säger att man inte
kan få sponsorer som kan vara med. Vi ser att det
finns en risk att det tar för mycket av de pengar som
går till barn och ungdomar, dvs. unga skapande.
Vi får väl se vad utredningen säger, Marianne An-
dersson. Vi behöver inte vara sämre än att vi kan
ändra oss.

Anf. 218 MARIANNE ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Det låter ganska intressant när Monica
Widnemark säger det. Jag tror också att det kan vara
så. Det här är ju en liten fråga. Det är självklart att
man skaffar annan finansiering för att göra långfilmer.
Det är ju mycket litet pengar som de får till stöd om
man jämför med vad det kostar att göra en långfilm.
Det är ju en liten fråga som vi diskuterar, men jag
tycker att det är en principiell fråga som handlar om
förtroende. Det är självklart att finansieringen kom-
mer från annat håll. Det vet vi allihop.

Anf. 219 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Kära Monica Widnemark! Miljöpar-
tiets förslag är redan tillgodosett, säger Monica Wid-
nemark. Hörde då inte Monica Widnemark vad jag
sade i mitt anförande. Den konstruktion som rege-
ringen har valt att förelägga riksdagen i mom. 1 är att
75 miljoner tas från rundradiokontot för att kunna
göra film som skall visas i public service.
Vad Miljöpartiet kräver och avsätter pengar till i
flerårsbudgeten är ytterligare 75 miljoner kronor till
en filmfond där film kan säljas till alla TV-kanaler,
alltså inte explicit till public service.
Förslaget finns redan, ett sådant förslag som jag
nämner. Det är litet pinsamt att Monica Widnemark
inte har lyssnat på vad jag har sagt.

Anf. 220 MONICA WIDNEMARK (s):
Fru talman! Kära Ewa Larsson! Det är väl kanske
inte alltid man lyssnar så där helhjärtat.
Vi har de 75 miljoner kronor som finansieras med
medel ur koncessionsavgiften. Men vi har inte 75
miljoner kronor ytterligare, som Ewa Larsson har
efter vad jag förstår. Några pengar till någon utveck-
lingsfond för filmproduktion finns alltså inte med i
det här förslaget.
Vi får väl se, som sagt var. Nu sitter det en utred-
ning, och jag tycker att vi får lugna oss och se vad den
kommer fram till. Den skall utreda snabbt. Det är
glädjande, tycker jag, att den har blivit tillsatt så här
snabbt från det att filmavtalet förlängdes. Så vi avvak-
tar och ser.

Anf. 221 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Debatten skulle kunna kortas litet
grand om vi lyssnade på varandra.
Utredningen om en filmfond som inte finansieras
från rundradiokontot är redan klar. Det är Leif Fur-
hammar som har gjort den utredningen, och den ligger
klar i en byrålåda på departementet. Det är dags att ta
fram den nu.
Det är självklart att vi inte kan finansiera film som
skall visas i andra kanaler än public service via rund-
radiokontot. Pengar kommer ju ändå in via TV 4:s
koncessioner. Det är 300 miljoner per år. Så nog finns
det pengar. Nu kan vi ju inte öronmärka dem eftersom
de går rakt in i det svarta hålet. Men vi har råd i Mil-
jöpartiet. Vi tycker det är viktigt med en motkraft med
tanke på det filmutbud som finns i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)

22 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Skrivelser
1997/98:125 Redovisning för fördelningen av medel
från Allmänna arvsfonden under budgetåret 1997
1997/98:147 Redogörelse för den svenska krigsmate-
rielexporten år 1997

Försvarsutskottets betänkande
1997/98:FöU9 Lag om behandling av personuppgifter
om totalförsvarspliktiga

Kulturutskottets betänkande
1997/98:KrU15 Litteraturen och läsandet

Näringsutskottets betänkande
1997/98:NU13 Vissa utrikeshandelsfrågor

23 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit

den 13 maj

1997/98:683 av Eva Eriksson (fp) till kommunika-
tionsministern
Koldioxidskatt för höghastighetsfärjor
1997/98:687 av Bertil Persson (m) till utbildnings-
ministern
Restauranghögskola i Malmö
1997/98:698 av Marie Wilén (c) till utbildningsminis-
tern
Civilingenjörsutbildning vid Mälardalens högskola
1997/98:701 av Yvonne Ruwaida (mp) till kulturmi-
nistern
Upphovsrätten
1997/98:702 av Yvonne Ruwaida (mp) till justitiemi-
nistern
Upphovsrätten
1997/98:705 av Yvonne Ruwaida (mp) till utbild-
ningsministern
Upphovsrätten
1997/98:707 av Göran Hägglund (kd) till inrikesmi-
nistern
Åldersgränser för unga
1997/98:708 av Bertil Persson (m) till miljöministern
Sophanteringen
1997/98:709 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Ylva
Johansson
Riktlinjer för polisanmälan av våld i skolan
1997/98:712 av Rolf Gunnarsson (m) till försvars-
ministern
Hemvärnets numerär
1997/98:713 av Tuve Skånberg (kd) till justitieminis-
tern
Betänketid vid skilsmässor
1997/98:715 av Annika Jonsell (m) till statsrådet
Pierre Schori
Invandrarpolitiken
1997/98:720 av Per Lager (mp) till miljöministern
Algblomning
1997/98:722 av Gudrun Lindvall (mp) till jord-
bruksministern
Rasen belgisk blå
1997/98:723 av Eva Goës (mp) till miljöministern
Reaktorsavveckling
1997/98:724 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
kommunikationsministern
Sjöfartsverket och Stockholms skärgård

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 26 maj.

24 § Kammaren åtskildes kl. 20.52.

Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 9 § anf. 19 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 46
(delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 50
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 82
(delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 13 § anf. 113
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 15 § anf. 158
(delvis),
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 17.57,
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.