Prop.
1997/98:77
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 26 februari 1998
Göran Persson
Marita Ulvskog
(Kulturdepartementet)
I propositionen föreslås att rätten att sända närradio vidgas till en större
krets genom att tillstånd skall kunna ges även till lokala ideella före-
ningar som bildats för att sända närradio.
Vissa förändringar av reglerna för sändningstider och avgifter föreslås.
Sändningstider skall i första hand fördelas genom frivilliga överens-
kommelser mellan tillståndshavama. Endast när tillståndshavama inte
kan enas om fördelningen skall Radio- och TV-verket fatta beslut om
sändningstider. Avgifter för att sända närradio avskaffas.
Radio- och TV-verket skall kunna tillåta sändningsområden som är
större än en kommun, om det finns synnerliga skäl.
Det föreslås vidare att undantaget från förbudet mot sändning av cent-
ralproducerat programmaterial i närradion, det s.k. riksförbudet, utvid-
gas. Utvidgningen innebär att program som främjar kunskap och bildning
eller utgör upptagningar av lokala kulturella tillställningar får sändas
under högst tio timmar per månad.
Radio- och TV-verkets nuvarande uppdrag att följa utvecklingen inom
ljudradio- och televisionsområdet kompletteras med ett allmänt uppdrag
att följa medieutvecklingen.
1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 77
Prop. 1997/98:77
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3
2 Lagtext...............................................................................................4
3 Ärendet och dess beredning..............................................................9
4 Bakgrund...........................................................................................9
4.1 N ärradions utveckling.........................................................9
4.2 Gällande rätt......................................................................10
4.3 Något om yttrandefrihetsbrott i närradion........................11
5 Tillståndshavarkretsen.....................................................................12
6 Sändningstider och avgifter.............................................................15
7 Sändningsmöjligheter och sändningsområden................................18
8 Programregler..................................................................................21
9 Reklam och risken för kommersialism...........................................26
10 Närradioföreningamas ställning och sändningsrätt.........................27
11 Utvecklingen inom medierna..........................................................28
11.1 Rådet för mångfald inom massmedierna..........................28
11.2 Uppdrag att följa utvecklingen inom medierna................29
12 Kostnader........................................................................................31
12.1 Närradion..........................................................................31
12.2 Utvecklingen inom medierna............................................31
13 Författningskommentar...................................................................32
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Den lokala radion
(SOU 1996:176) i de delar den berör närradion...............36
Bilaga 2 Betänkandets lagförslag vad gäller närradio.....................39
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser (SOU 1996:176).........44
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.............................................45
Bilaga 5 Lagrådets yttrande............................................................50
Utdrag ur protokoll vid regeringsammanträde den 26 februari 1998......51
Prop. 1997/98:77
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen
(1996:844),
2. godkänner vad regeringen föreslår om Radio- och TV-verkets upp-
gifter (avsnitt 11.2).
Prop. 1997/98:77
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om radio- och TV-lagen (1996:844)
dels att 4 kap. 2-A §§, 6 kap. 6 §, 10 kap. 9 och 10 §§ samt 11 kap. 3 §
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 9 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
Om en sammanslutning som kan få tillstånd enligt 4 § så önskar och
det är tekniskt möjligt, skall det finnas en möjlighet att sända närradio-
program i en kommun. Om det finns särskilda skäl får det samtidigt sän-
das mer än ett närradioprogram i kommunen.
Sändningsområden för närradio
skall ha en diameter på cirka tio
kilometer. Radio- och TV-verket
får i särskilda fall besluta om
större sändningsområden. Utanför
storstadsområdena bör det efter-
strävas att sändningarna kan tas
emot i hela kommunen.
Radio- och TV-verket bestäm-
mer vilka som får sända närradio
och under vilken tid sändningarna
får ske.
Tillstånd att sända närradio gäller
Sändningsområden för närradio
skall omfatta högst en kommun.
Utanför storstadsområdena bör det
eftersträvas att sändningarna kan
tas emot i hela kommunen. Radio-
och TV-verket får om det finns
synnerliga skäl besluta om större
sändningsområden än en kommun.
§
Radio- och TV-verket bestäm-
mer vilka som får sända närradio.
för viss tid.
Sändningstiden skall så långt
det är möjligt fördelas enligt de
sökandes önskemål. Om deras
önskemål inte kan förenas, skall
förtur ges åt den sökande som be-
döms ha störst intresse av att få
sända vid en viss tidpunkt. Beslut
om sändningstid gäller tills vidare,
dock längst för ett år. Radio- och
TV-verket får ompröva ett beslut
om fördelning av sändningstid, om
det finns särskilda skäl.
Om tillståndshavama inte kan
enas om fördelningen av sänd-
ningstid, bestämmer Radio- och
TV-verket sändningstiderna. Det-
samma gäller om en tillstånds-
havare begär att verket skall fast-
ställa sändningsschemat i sin hel-
het. Den tillståndshavare som be-
döms ha störst intresse av att
sända vid en viss tidpunkt skall
ges förtur. Radio- och TV-verkets
beslut om sändningstid gäller tills
nytt beslut fattas av verket eller en
tillståndshavare eller närradio-
förening skriftligen underrättar
verket om att tillståndshavama
enats om annan sändningstid.
Prop. 1997/98:77
Ett tillstånd att sända närradio kan ges endast till följande juridiska
personer:
1. Lokala ideella föreningar som
bedriver verksamhet inom sänd-
ningsområdet.
2. Lokala ideella föreningar
som har bildats för att i närradio
sända program som ett led i den
verksamhet som en riksorganisa-
tion bedriver inom sändningsom-
rådet.
3. Församlingar inom Svenska
kyrkan.
4. Obligatoriska sammanslut-
ningar av studerande vid univer-
sitet och högskolor.
5. Sammanslutningar av flera
tillståndshavare i ett sändnings-
område för gemensamma när-
radioändamål (närradioförening-
ar).
1. Lokala ideella föreningar som
har bildats för att sända program
i närradion eller som bedriver
annan verksamhet inom sänd-
ningsområdet.
2. Församlingar och kyrkliga
samfälligheter inom Svenska
kyrkan.
3. Obligatoriska sammanslut-
ningar av studerande vid univer-
sitet och högskolor.
4. Sammanslutningar av flera
tillståndshavare i ett sändnings-
område för gemensamma när-
radioändamål (närradioförening-
ar).
Lokala ideella föreningar som
avses i 1 och 2 får meddelas till-
stånd att sända närradio endast
om föreningsverksamheten har
bedrivits i sändningsområdet i
minst ett år före dagen för ansö-
kan om tillstånd. Om det finns sär-
skilda skäl får ett tillstånd ändå
meddelas.
Prop. 1997/98:77
6 kap.
6§
I närradio far det endast sändas
program som har framställts sär-
skilt för den egna verksamheten. I
enstaka fall får det dock före-
komma sändningar som inte fram-
ställts enbart för den egna verk-
samheten, om de är av särskilt
intresse för tillståndshavarens
medlemmar.
I närradio far det endast sändas
program som har framställts sär-
skilt för den egna verksamheten.
Under högst tio timmar per
månad far dock en tillstånds-
havare sända program som inte
framställts enbart för den egna
verksamheten, om innehållet i
sändningarna
- är av särskilt intresse för till-
ståndshavarens medlemmar,
- främjar kunskap och bildning,
eller
- utgör upptagningar av lokala
kulturella tillställningar.
9 kap.
Om Granskningsnämnden för
radio och TV, Radio- och TV-ver-
ket eller Konsumentombuds-
mannen begär det, skall den som
fått tillstånd att sända närradio
lämna upplysning om sina sänd-
ningstider.
Granskningsnämnden kan också
begära upplysning om i vilken om-
fattning tillståndshavaren har sänt
program som avses i 6 kap. 6 §
andra stycket.
10 kap.
Prop. 1997/98:77
Den som åsidosätter de bestämmelser som anges i denna paragraf får
föreläggas att följa bestämmelserna. Ett föreläggande får förenas med
vite. Detta gäller bestämmelser om
1. närradiosändningamas innehåll (6 kap. 6 och 7 §§),
2. beteckningar (6 kap. 9 §),
3. sändningsplikt eller skyldighet
kabelsändarföretag (8 kap. 1, 2 och 4
4. skyldighet att lämna vissa
upplysningar till Radio- och TV-
verket (9 kap. 4-7 §§), eller
5. skyldighet att lämna inspel-
ning (9 kap. 8 §).
Föreläggande enligt första
stycket 1, 2 och 5 får meddelas av
Granskningsnämnden för radio
och TV. Föreläggande enligt
första stycket 3-5 får meddelas av
Radio- och TV-verket. Föreläg-
gande enligt första stycket 5 får
även meddelas av Konsument-
ombudsmannen.
att tillhandahålla kanal för lokala
§§),
4. skyldighet att lämna vissa
upplysningar till Radio- och TV-
verket (9 kap. 4-7 §§),
5. skyldighet att lämna inspel-
ning (9 kap. 8 §),
6. skyldighet att lämna upplys-
ning om sändningstider i närradio
(9 kap. 9 § första stycket), eller
7. skyldighet att lämna upplys-
ningar om programinnehåll (9
kap. 9 § andra stycket).
Föreläggande enligt första
stycket 1, 2 och 5-7 får meddelas
av Granskningsnämnden för radio
och TV. Föreläggande enligt
första stycket 3-6 får meddelas av
Radio- och TV-verket. Föreläg-
gande enligt första stycket 5 och 6
får även meddelas av Konsument-
ombudsmannen.
Radio och TV-verket får i före-
läggande förbjuda någon att över-
träda beslut om sändningstid i när-
radion eller att låta någon annan i
sitt ställe utnyttja sådan sänd-
ningstid. Föreläggandet får förenas
med vite.
Radio- och TV-verket får i
föreläggande förbjuda tillstånds-
havare att överträda beslut om
sändningstid i närradion som med-
delats av verket eller att låta någon
annan utnyttja tillstånds havarens
sändningsrätt. Föreläggandet får
förenas med vite.
11 kap.
Prop. 1997/98:77
Ett tillstånd att sända närradio
får återkallas om tillståndshavaren
1. inte längre uppfyller kraven
enligt 4 kap. 4 §,
2. inte utnyttjat rätten att sända
närradio under tre på varandra föl-
jande månader, eller
3. inte har betalat avgift i ett
ärende om närradio inom föreskri-
ven tid, och har förelagts att be-
tala den vid påföljd att tillståndet
annars kan återkallas.
Ett tillstånd att sända närradio
far återkallas om tillståndshavaren
1. inte längre uppfyller kraven
enligt 4 kap. 4 §, eller
2. inte utnyttjat rätten att sända
närradio under tre på varandra föl-
jande månader.
Tillstånd att sända närradio får också återkallas om domstol funnit att
ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt
missbruk av yttrandefriheten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om sändningstider som har
beslutats av Radio- och TV-verket före den 1 juli 1998. Bestämmelsen i
11 kap. 3 § första stycket 3 gäller fortfarande i fråga om avgifter som
avser sändningar som sker före den 1 juli 1998.
Prop. 1997/98:77
Den 28 september 1995 beslutade regeringen om direktiv till en kom-
mitté med uppdrag att lägga fram förslag om ändrade regler för lokala
ljudradiosändningar (dir. 1995:123). Kommittén fick där i uppgift att
förbättra möjligheterna att förverkliga de ursprungliga intentionerna i
fråga om lokalradions mångfald och lokala förankring samt möjliggöra
att närradion utvecklas till en livskraftig radio med lokal anknytning och
demokratisk förankring. Kommittén antog namnet Lokal- och närradio-
kommittén (Ku 1995:04).
Lokal- och närradiokommittén överlämnade i november 1996 betän-
kandet Den lokala radion (SOU 1996:176). En sammanfattning av betän-
kandet finns i bilaga 1. Kommitténs lagtextförslag finns i bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 3. En sammanställning över remissyttrandena finns
tillgänglig i Kulturdepartementet (dnr Ku 96/2358/RTV).
Flertalet remissinstanser har riktat stark kritik mot kommitténs förslag
till ändrade regler för lokalradion. Kommitténs förslag i den delen kunde
därför inte genomföras. Regeringen uppdrog genom beslut den 27
november 1997 åt en särskild utredare att lägga fram förslag om hur vill-
koren för den kommersiella lokalradion skall vara utformade för att må-
len för statens insatser på massmedieområdet skall uppfyllas (dir.
1997:138). Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1998.
Regeringen lägger nu fram sitt förslag till förändringar i reglerna om
närradio som bygger på lokal- och närradiokommitténs förslag.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 29 januari 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådet, vars yttrande finns i bilaga 5, har lämnat förslaget utan erin-
ran. Viss redaktionell ändring har gjorts i förhållande till lagrådsremis-
sens lagförslag.
Försöksverksamhet med närradio startade år 1979 och verksamheten
permanentades den 1 januari 1986. Lagstiftarens intentioner för när-
radion var att den skulle fungera som ett språkrör för de lokala ideella
föreningarna. En sändningsmöjlighet skulle finnas i varje kommun om
föreningslivet önskade detta. I samband med att reglerna om lokalradio
trädde i kraft den 1 april 1993 förändrades reglerna for närradio. Sam-
manslutningar med tillstånd att sända närradio fick rätt att sända reklam
och sponsrade program på i stort sett samma villkor som gällde för lokal-
radion. S.k. närradioföreningar, dvs. sammanslutningar av flera till-
ståndsinnehavare för gemensamma närradioändamål, fick dock inte rätt
att sända reklam.
I närradion sänder för närvarande knappt 1 100 tillståndshavare ljud-
radioprogram. Antalet tillståndshavare har under de senaste åren minskat
kraftigt. Tillbakagången anses framförallt bero på att flera tillståndsha-
vare övergått till att sända kommersiell lokalradio. Sändningarna äger
rum på ca 150 platser i landet. Radiosändama är regelmässigt svaga och
sändningsområdena inte större än den kommun där sändningarna äger
rum. Undantagsvis förekommer det dock att två små kommuner fått ut-
göra ett sändningsområde.
Reglerna för närradioverksamhet fanns tidigare i närradiolagen
(1982:459). Bestämmelserna överflyttades utan några större sakliga änd-
ringar till radio- och TV-lagen (1996:844), som trädde i kraft den 1
december 1996.
Närradion är tänkt att vara en lokal förenings- eller åsiktradio. Det är
därför endast vissa sammanslutningar som kan få tillstånd att sända när-
radio, t.ex. vissa lokala ideella föreningar, församlingar inom svenska
kyrkan, studentkårer och närradioföreningar (4 kap. 4 § radio- och TV-
lagen). De ideella föreningarna skall vara juridiska personer och ha be-
drivit verksamhet under minst ett år innan de kan beviljas tillstånd.
Enligt 4 kap. 2 § radio- och TV-lagen skall det finnas möjlighet att
sända närradio i en kommun om en tillståndsberättigad sammanslutning
så önskar och det är tekniskt möjligt. Om det finns särskilda skäl får det
samtidigt finnas mer än en sändningsmöjlighet för närradio i kommunen.
Sändningsområden för närradio skall ha en diameter på cirka tio kilome-
ter. Radio- och TV-verket får dock i särskilda fall besluta om större
sändningsområden. De flesta närradiosändningar kan tas emot i en hel
kommun eller har en räckvidd som är större än tio kilometer i diameter.
Enligt 4 kap. 3 § radio- och TV-lagen bestämmer Radio- och TV-ver-
ket vilka som får sända närradio och under vilka tider sändningarna får
äga rum. Tillstånd att sända närradio gäller för viss tid. Sändningstiden
fördelas enligt tillståndshavamas önskemål. Om dessa inte kan enas om
fördelning av sändningstiderna beslutar verket vem som skall ges förtur.
Besluten om sändningstid gäller tills vidare, dock högst ett år. Besluten
kan omprövas om det finns särskilda skäl.
Avgift för närradiosändningar utgår enligt förordningen (1984:463) om
avgifter i ärenden om närradio med 15 kronor för vaije påbörjad timme.
Avgifterna beräknas kvartalsvis i efterhand. Den som inte sänder reklam
kan befrias från avgiften genom att i efterhand ge in en deklaration om
att reklam mot vederlag eller program mot betalning inte har sänts.
Prop. 1997/98:77
10
En sammanslutnings programutbud får inte innehålla material som inte
har framställts enbart för den egna verksamheten (det s.k. riksförbudet). I
enstaka fall får det dock förekomma sändningar som inte framställts en-
bart för den egna verksamheten, om de är av särskilt intresse för till-
ståndshavarens medlemmar (6 kap. 6 §).
Sedan april 1993 är det tillåtet att sända reklam och sponsrade program
i närradion. Radio- och TV-lagens bestämmelser om reklam och annan
annonsering gäller även för närradion (7 kap. 1-3, 5, 8, 9 och 12 §§).
Rätten att finansiera sändningarna med reklam gäller dock inte för när-
radioföreningar.
Närradioföreningar kan enligt 4 kap. 4 § första stycket radio- och TV-
lagen erhålla sändningstillstånd. Närradioföreningar definieras i punkt 5 i
den bestämmelsen som sammanslutningar av flera tillståndshavare i ett
sändningsområde för gemensamma närradioändamål. På vissa orter sak-
nas närradioförening och på några orter finns det två närradioföreningar.
Den sändningsrätt som en närradioförening kan utöva är begränsad.
Enligt 6 kap. 6 § radio- och TV-lagen får en närradioförenings program-
utbud innehålla bl. a. uppgifter om program och programtider samt andra
upplysningar om närradioverksamhet på orten, sändningar från evene-
mang av gemensamt intresse för tillståndshavama på orten, information
om kommunal verksamhet och provsändningar.
Granskningsnämnden för radio och TV har enligt 9 kap. 2 § radio- och
TV-lagen tillsynen över att bestämmelserna om programinnehållet efter-
levs.
Närradion är en åsiktsradio för en stor mängd sammanslutningar med
sinsemellan olika uppfattningar. Det ligger således i sakens natur att in-
nehållet i sändningarna av vissa kan uppfattas som kontroversiellt eller
direkt stötande. Sveriges Närradioförbund har i likhet med andra bran-
schorganisationer inom medieområdet antagit etiska regler för verksam-
heten. Närradions Riksorganisation har för närvarande inga särskilda
etiska regler.
Möjligheten för staten att ingripa med straff är begränsad till vissa
handlingar som hotar viktiga allmänna eller enskilda intressen. I fråga
om radiosändningar gäller att s.k. yttrandefrihetsbrott, bl.a. hets mot
folkgrupp, förtal och förolämpning, enligt 5 kap. 1 och 4 §§ yttrande-
frihetsgrundlagen kan medföra i brottsbalken föreskrivna straff. För hets
mot folkgrupp är straffet enligt 16 kap. 8 § brottsbalken böter eller fäng-
else i upp till två år beroende på graden av brottet. En särskild pro-
cessordning tillämpas för yttrandefrihetsbrott. Justitiekanslem fungerar
som åklagare och ansvarsfrågan prövas av domstol under medverkan av
jury.
Enligt 11 kap. 3 § andra stycket och 4 § radio- och TV-lagen kan dess-
utom domstol återkalla sändningstillståndet för en tid upp till ett år om
domstolen funnit att ett program innefattat ett allvarligt yttrandefrihets-
Prop. 1997/98:77
11
brott. Om synnerliga skäl föreligger kan återkallelse ske för en tid om
högst fem år.
Inom närradion har sedan mitten av 1980-talet förekommit program
som lett till fallande domar för yttrandefrihetsbrott. Det har rört sig om
både ansvar för förtal och hets mot folkgrupp. Målen har uppmärksam-
mats stort i medierna men har varit tämligen få till antalet.
Prop. 1997/98:77
Regeringens förslag: Rätten att sända närradio utvidgas till en
större krets genom att tillstånd skall kunna ges även till lokala ide-
ella föreningar som bildats för att sända närradio. Det nuvarande
kravet på verksamhet på orten under minst ett år upphävs.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna ställer sig bakom för-
slagen. Radio- och TV-verket tillstyrker förslaget men påpekar att kon-
struktionen med tre typer av lokala ideella föreningar är otympligt och
kan innebära tillämpningssvårigheter. Verket konstaterar att förslaget att
tillstånd inte skall kunna ges till föreningar bestående av juridiska perso-
ner inte har getts lagstöd. Enligt verkets uppfattning bör en sådan be-
gränsning inte införas. Folkrörelsernas Medieforum tillstyrker förslaget
om utvidgning av den tillståndsberättigade kretsen under förutsättning att
antingen riksförbudet behålls eller reklamförbudet återinförs. Kristna
Radionätet menar att förslaget om utvidgning av tillståndshavarkretsen
ger möjligheter till vidgad yttrandefrihet och livskraftigare närradio.
Föreningen ställer sig även positiv till att Svenska Kyrkans
samfälligheter ges sändningstillstånd. STIM tillstyrker förslaget att det
skall bli möjligt att för närradioändamål bilda en förening som
tillståndsinnehavare. Handelshögskolans fakultet vid Göteborgs
universitet anser att förslaget att ge tillstånd till lokala ideella föreningar
som bildats för att sända närradio är en angelägen förändring för att
stärka närradion som lokal föreningsradio. Närradions Riksorganisation
(NRO) konstaterar att förslaget om en utökad tillståndshavarkrets kan
leda till konflikter om fördelning av sändningstider på orten.
Skälen för regeringens förslag: Ett av de ursprungliga syftena med
närradion har varit att ge ideella föreningar möjlighet att sända radiopro-
gram som ett led i sin vanliga verksamhet. Tillstånd att sända närradio
kan enligt 4 kap. 4 § radio- och TV-lagen ges till lokala ideella före-
ningar som bedriver verksamhet inom sändningsområdet, lokala ideella
föreningar som har bildats för att i närradio sända program som ett led i
den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom sändningsom-
rådet, församlingar inom svenska kyrkan, obligatoriska sammanslut-
ningar av studerande vid universitet och högskolor samt närradioföre-
12
ningar. För att få tillstånd som ideell förening krävs att föreningens verk-
samhet bedrivits i sändningsområdet under minst ett år före ansökan om
tillstånd.
Andra former av juridiska personer som bolag, stiftelser och ekono-
miska föreningar kan inte få tillstånd att sända närradio. Begränsningen
av tillståndshavarkretsen har varit betydelsefull för att värna idén om
närradion samt att göra avgränsningen mot den kommersiella lokalradion
tydlig.
Tillståndshavarkretsens begränsning är dock en av de faktorer som
medfört att intresset för att sända närradio har minskat under de senaste
åren. Det utrymme som finns för närradiosändningar utnyttjas inte fullt
ut. Till detta kommer att det traditionella föreningslivet har förlorat en
del av sin forna betydelse. Detta gäller särskilt unga människor som i allt
mindre utsträckning organiserar sig i ideella föreningar. På vissa orter
finns ett stort intresse av att sända närradio men av personer som inte är
berättigade att få tillstånd. En mängd närradioprogram sänds ut av perso-
ner eller organ som formellt inte har rätt att sända närradio. Det gäller
exempelvis studerande vid gymnasieskolans medieutbildningar och
arbetsmarknads- och ungdomsprojekt.
Enligt 3 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgmndlagen har det all-
männa en skyldighet att se till att radiofrekvensema tas i anspråk på ett
sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.
Yttrandefriheten skulle gagnas om tillståndshavarkretsen utökades ge-
nom att fler fick tillstånd att sända närradio. Ytterligare tillskott av sänd-
ningsberättigade skulle kunna vitalisera närradion och göra den mer
attraktiv på den sändande orten. Det är angeläget att närradion ges möj-
lighet att även i framtiden kunna vara ett forum för debatt och menings-
utbyte.
Regeringen anser i likhet med kommittén att dessa omständigheter ta-
lar för att fler sammanslutningar bör få rätt att sända närradio och att det
inte är motiverat att behålla närradion som endast ett språkrör för det
etablerade föreningslivet. Närradion bör även i fortsättningen vara förbe-
hållen lokala ideella sammanslutningar. Regeringen anser att rätten att
sända bör vidgas till en större krets genom att tillstånd skall kunna ges
även till lokala ideella föreningar som inte bedriver annan verksamhet
inom sändningsområdet.
En sådan förändring innebär att det blir möjligt för enskilda att bilda en
ideell förening med syfte att sända radio. För tillstånd skall krävas att
föreningen och dess medlemmar har lokal anknytning genom boende
eller verksamhet. Vidare bör föreningen antingen ha en ideell målsätt-
ning, oavsett om näringsverksamhet utövas eller ej, eller främja sina
medlemmars ekonomiska intressen men utan att utöva näringsverksam-
het. En förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekono-
miska intressen genom ekonomisk verksamhet är en ekonomisk förening
och får inte meddelas tillstånd. De formella förutsättningarna för att en
förening skall vara rättskapabel och kunna inta ställning av självständig
juridisk person, stadgar, styrelse m.m. skall vara uppfyllda. För tillstånd
krävs att ansvarig utgivare är utsedd och att de krav som ställs på sådan
Prop. 1997/98:77
13
enligt yttrandefrihetsgrundlagen är uppfyllda (4 kap. 5 § radio- och TV- Prop. 1997/98:77
lagen).
Kommittén har föreslagit att sammanslutningar där medlemskretsen
består av juridiska personer inte bör beviljas tillstånd. Radio- och TV-
verket anser att en sådan begränsning inte bör införas och att den, om den
införs, kräver lagstöd. Som medlemmar i en ideell förening kan normalt,
om inte annat sägs i föreningens stadgar, ingå fysiska eller juridiska per-
soner. Regeringen anser inte att det finns något starkt skäl för en sådan
begränsning som kommittén föreslagit. Det är dessutom inte rimligt att i
samband med denna utvidgning av tillståndshavarkretsen föreslå en
inskränkning som skulle kunna innebära att en del av nuvarande till-
ståndshavare inte skulle få sina tillstånd förlängda.
Nuvarande kategorier av tillståndshavare bör även i fortsättningen
kunna erhålla tillstånd för att bedriva närradiosändningar som en del av
sin hela verksamhet. Inget hindrar emellertid en sådan sammanslutnings
medlemmar från att bilda och utöva närradioverksamheten i en ideell
förening inriktad på närradiosändningar om det skulle befinnas lämpli-
gare.
Det krav som för närvarande finns på ettårig verksamhet på orten bör
tas bort eftersom det inte är förenligt med tanken att en ideell förening
skall kunna bildas i avsikt att sända närradio.
Regeringen är medveten om att en förändring av tillståndshavarkretsen
medför en viss risk för kommersialisering av närradion. Det kan bli enk-
lare för någon som enbart har ett ekonomiskt intresse att sända närradio.
Erfarenheter från gällande regler har visat att det för närvarande inte
finns några svårigheter för sådana intressenter i nuläget att via
"samarbete" med tillståndsberättigade vinna tillträde till närradion. Dess-
utom är andra faktorer mer avgörande för risken för en kommersiell ut-
veckling, främst reklamrättighetema. Dessa argument talar mot att eko-
nomiska intressen skulle dra fördel av en förändring av tillståndskretsen.
Närradions riksorganisation har påpekat att en utökad tillståndshavar-
krets kan leda till konflikter om fördelning av sändningstid. Med tanke på
att det i dag finns ledig tid på nästan samtliga sändningsorter bör risken
inte vara alltför stor för att efterfrågan på sändningstid överstiger utbudet.
Regeln om att församlingar i Svenska kyrkan skall ges tillstånd bör
förändras så att också kyrkliga samfälligheter i Svenska kyrkan innefattas
eftersom de ekonomiska förutsättningarna och beslutanderätten i de frå-
gor som aktualiseras inte sällan finns hos samfällighetema.
14
Prop. 1997/98:77
Regeringens förslag: Sändningstider i närradion skall i första hand
fördelas genom frivilliga överenskommelser mellan tillståndsha-
vama. När tillståndshavama inte kan enas skall Radio- och TV-
verket besluta om fördelningen.
På begäran skall den enskilde tillståndshavaren lämna upplysning
om sina sändningstider. En sådan begäran skall kunna förenas med
vite.
Avgifterna för att sända närradio avskaffas.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
om en förenklad ordning för fastställande av sändningstider. Förslaget
om att avskaffa avgifterna tillstyrks av alla remissinstanser. Radio- och
TV-verket påpekar att den av utredningen föreslagna möjligheten för ver-
ket att fastställa sändningsschemat i dess helhet, bör framgå av lag. STIM
avstyrker nya regler för fastställande av sändningstider och förklarar att
nuvarande ordning innebär en värdefull möjlighet för STIM:s del att hos
myndighet vidimera tillståndshavamas uppgifter. Järva-Västerorts När-
radioförening och Närradions Riksorganisation anser att tidsbegräns-
ningen av sändningsschemans giltighetstid till ett år är onödig eftersom
tillståndshavama på orten i de flesta fall själva kan avgöra hur länge ett
schema skall gälla. Närradions Riksorganisation och Järva-Västerorts
Närradioförening anser att tillstånden skall gälla tills vidare, inte viss tid
som nu är fallet.
Tillstånd och sändningstider
Enligt 2 kap. 2 § andra stycket radio- och TV-lagen meddelar Radio- och
TV-verket tillstånd att sända närradio. Sändningstillstånd beviljas alla
sammanslutningar som uppfyller förutsättningarna för att fa tillstånd.
Lokal- och närradiokommittén föreslår att denna ordning skall behållas.
Regeringen delar kommitténs uppfattning. Effektivitet och rättssäkerhet
talar för att nuvarande ordning bör kvarstå oförändrad. Med en fortsatt
tillståndsgivning till de enskilda sammanslutningarna skall reglerna om
utgivare behållas oförändrade.
Däremot har för närradions del länge diskuterats möjligheten att de-
centralisera besluten om sändningstid till de lokala närradioföreningama,
dvs. de sammanslutningar för handhavande av gemensamma när-
15
radioändamål som på de flesta orter bildats av tillståndshavama. Vid Prop. 1997/98:77
flera tillfällen har möjligheten att överlämna till närradioföreningar att
besluta om sändningstidernas fördelning övervägts och avvisats (jfr ex-
empelvis prop. 1984/85:145 s. 25-26 och SOU 1990:70 s. 162-165). Det
har påpekats att det ställs stora krav på beslutsfattaren eftersom uppgiften
i realiteten angår begränsning av informations- och yttrandefrihet. Prak-
tiska problem har ansetts uppkomma eftersom den lagstiftning som regle-
rar myndigheters verksamhet, exempelvis förvaltningslagen och sekre-
tesslagen, inte skulle gälla för närradioföreningens handläggning. Of-
fentlighetsprincipen skulle inte vara tillämplig. Vidare har pekats på när-
radioföreningamas stora antal, bräckliga juridiska form och att de själva
som sändningsberättigade skulle kunna ha intressen i de ärenden som
skulle prövas.
Dagens system innebär att Radio- och TV-verket måste fatta ett stort
antal beslut i ärenden av förhållandevis okomplicerad natur. Verkets be-
slut om fördelning av sändningstider sker efter forslag av den lokala när-
radioföreningen och efter ett antal kontakter med föreningen och till-
ståndshavama. Under året inträffar regelmässigt förändringar. Nya till-
ståndshavare tillkommer; andra avslutar sina sändningar; ändringar och
byten av sändningstid äger rum; sändningsuppehåll förekommer osv.
Alla sådana förändringar resulterar i nya beslut av verket, vilket upplevs
av tillståndshavama som tröttande och byråkratiskt.
Regeringen anser, i likhet med kommittén, att en enklare ordning for
fördelning av sändningstider bör införas, som innebär att verket bara
skall fatta beslut när det föreligger tvist mellan tillståndshavare om viss
sändningstid.
De tidigare förslagen om att delegera beslutanderätt i ärenden om
sändningstid till närradioföreningar har inte genomförts (prop.
1984/85:145, SOU 1990:70 s. 162-165). Med en ordning där fördel-
ningen av sändningstid sker genom frivilliga överenskommelser utövas i
praktiken ingen beslutanderätt. Fördelningen grundas på överenskom-
melser och närradioföreningen har en sammankallande och forslagsstäl-
lande roll. Närradioforeningamas del i överenskommelserna utgör inte
myndighetsutövning eller är något yttrandeffihetsbegränsande beslut. Det
möter således inga rättsliga hinder att låta tillståndshavama själva fördela
sändningstiden och avlasta verket de rutinmässiga besluten. Verkets upp-
gift kan begränsas till att fastställa sändningstider enbart när tillståndsha-
vama inte kan enas. En tillståndshavare kan med andra ord alltid begära
att verket prövar hur sändningstid skall fordelas när motstridiga intressen
på orten finns. Myndighetsbeslut om sändningstider kan också krävas vid
störningar, exempelvis när tillståndshavama inte respekterar varandras
tider samt när någon berörd tillståndshavare begär att verket skall fast-
ställa sändningsschemat i sin helhet.
STIM har avstyrkt förslaget om ändrade regler för fördelning av sänd-
ningstider med motivet att med nuvarande system är det lättare för orga-
nisationen att kontrollera tillståndshavamas uppgifter om sändningar. De
eventuella besvär som kan uppstå för upphovsrättsorganisationema att
kontrollera tillståndshavamas uppgifter är inte av den art att förslaget
därför inte bör genomföras.
16
Lokal- och närradiokommittén föreslår att när Radio- och TV-verket Prop. 1997/98:77
skall besluta om fördelning av sändningstider skall fördelningen även
fortsättningsvis ske enligt de principer som gäller i dag. Enligt nuvarande
regler gäller Radio- och TV-verkets beslut om sändningstid tills vidare,
dock längst ett år. Detsamma bör enligt kommittén gälla i det nya syste-
met. Kritik har anförts av några remissinstanser mot förslaget om tidsbe-
gränsningen av sändningsschemanas giltighetstid. Tidsbegränsningen blir
nämligen lite märklig i och med att den bara gäller efter ett beslut av
Radio- och TV-verket. Sändningstiderna fastställs i så fall för ett år när
verket fattat beslutet och för helt andra tider när tillståndshavama själva
kommit överens. Påkallas sådana förändringar av sändningstiderna som
tillståndshavama normalt kan enas om strax efter Radio- och TV-verkets
beslut, måste verket besluta om sändningstiderna på nytt eftersom det
förra beslutet gäller under en bestämd tid. Det finns därför en risk för att
verket måste fatta beslut om varje ändring av sändningstiderna på samma
sätt som sker i dag. En bättre ordning är att Radio- och TV-verkets beslut
endast gäller tills vidare och att tillståndshavama, om de är överens, far
besluta om förändringar och tillägg av verkets beslut. En sådan föränd-
ring av verkets beslut blir giltig först efter att tillståndshavama eller när-
radioföreningen skriftligen underättat verket om det nya schemat.
Det är viktigt för Radio- och TV-verket att veta vilka sändningstider de
olika tillståndshavama har, dels för egen del, dels för att kunna lämna
upplysningar om sändningstider till allmänheten och andra myndigheter.
Skyldigheten bör kunna uppfyllas genom att närradioföreningen, om så-
dan finns, upplyser verket om vilka sändningstider som tillståndshavama
har enats om. Närradioföreningar är dock inte obligatoriska sam-
manslutningar och skyldigheten att lämna upplysningar om de egna
sändningarna måste ytterst åvila den enskilde tillståndshavaren. Rege-
ringen förutsätter att närradioföreningen, om sådan finns, kommer att
lämna upplysningar om sändningstider till Radio- och TV-verket. Skyl-
digheten skall dock ligga på de enskilda tillståndshavama.
Det torde vara tillräckligt att en rapportering sker vaije gång nya sänd-
ningsscheman bestäms. Det står, som tidigare nämnts, tillståndshavama
fritt att avgöra hur länge ett sändningsschema skall gälla.
En möjlighet att vid vite förelägga en tillståndshavare att lämna upp-
lysningar om de egna sändningstiderna skall dock finnas. Även Gransk-
ningsnämnden för radio och TV och Konsumentombudsmannen bör
kunna begära in sådana upplysningar vid vite eftersom myndigheterna
har att övervaka vissa bestämmelsers tillämpning. Granskningsnämnden
övervakar om sända program står i överensstämmelse med radio- och
TV-lagen och de villkor som kan gälla för sändningarna och Konsument-
verket övervakar bl.a. tillämpningen av vissa reklambestämmelser (7
kap. 3 §).
Avgifter
Lokal- och närradiokommittén har föreslagit att avgifterna för närradio-
sändningar skall avskaffas. Ett skäl som vanligen anförs för att avgifts-
2 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 77
belägga närradiosändningar är att det principiellt är betänkligt att reklam-
sändande närradiostationer skall vara fria från avgifter medan lokalradio-
tillståndshavamas koncessionsavgifter är höga. I praktiken har det emel-
lertid visat sig att något verkligt konkurrensförhållande inte föreligger
och att det är ovanligt att de som är ansvariga för sändningarna använder
närradion som en avgiftsfri kommersiell lokalradio.
För den som inte sänder reklam är avgiften indirekt redan avskaffad
eftersom det är möjligt att erhålla avgiftsbefrielse. Allt färre sänder re-
klam i närradion. Statens intäkter har sjunkit konstant, från ca 4 miljoner
kronor för år 1993 till under 2 miljoner kronor för år 1996. Eftersom
Radio- och TV-verkets kostnad för hanteringen är avsevärd, ca 300 000
kronor per år, blir det överskott som statsfinansiellt motiverar uttaget allt
mindre. I nuvarande system bör även de många reklamfria tillståndsha-
vamas arbete med att söka befrielse från avgifterna noteras. Som indirekt
finansieringskälla är det krympande överskottet dessutom helt marginellt
i förhållande till de årliga koncessionsavgifter på flera hundra miljoner
kronor som erhålls från lokalradiotillståndshavama och TV4. Närradions
ställning av ideell radio med ansträngd ekonomi samt remissinstansernas
påpekande att slopandet av avgifterna är en angelägen förändring för att
stärka närradion som föreningsradio utgör ytterligare anledning att
avskaffa avgifterna.
Regeringen anser därför i likhet med kommittén att avgifter inte längre
bör tas ut for närradiosändningar.
Prop. 1997/98:77
Regeringens förslag: Radio- och TV-verket skall, om det finns
synnerliga skäl, kunna tillåta sändningsområden som är större än en
kommun.
Regeringens bedömning: Kommitténs förslag om att tillåta flera
sändningsmöjligheter för närradion i en kommun, genomförs inte.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Kommittén föreslog dessutom att möjligheterna att medge undantag från
principen om endast en sändningsmöjlighet per kommun skulle ökas.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna t.ex. Teracom AB,
Statens Invandrarverk, Kristna Radionätet, Närradions Riksorganisation
(NRO) och Filadelfiaförsamlingen i Stockholm tillstyrker förslaget om
större sändningsområden. Kommitténs förslag om flera sändningsmöjlig-
heter har endast berörts av ett fåtal instanser.
Radio- och TV-verket anför att endast en formell ansökan om ytterli-
gare sändningsmöjligheter i en kommun har inkommit under det senaste
året. Teracom AB konstaterar att det i många glesbygdskommuner skulle,
om tekniska förutsättningar finns, kunna underlätta betydligt om en ge-
18
mensam sändare far användas för täckning av en större yta än en viss
kommuns. Statens Invandrarverk har liknande synpunkter.
NRO anser att dagens gränser för sändningsområdena är otidsenliga
och är av uppfattningen att sändningsområden generellt skall omfatta
hela kommunen. NRO ser fram emot att fler frekvenser ställs till när-
radions förfogande men anser att det är en brist att kommittén inte nämnt
DAB, digital ljudradio, som en möjlighet också för närradion. Karlstad
Närradioförening framhåller att möjligheten till att samsända på flera
sändare i form av en regional radio utgör en stor möjlighet för den nya
programtyp, "Kunskapsradion", som föreningen för tillfället utvecklar.
Högskolan i Karlstad och Hälsohögskolan i Värmland stöder tanken att
låta Kunskapsradion sända över hela länet som ett försöksprojekt. Fila-
delfiaforsamlingen i Stockholm betonar behovet av större sändningsom-
råden för närradion, i synnerhet i storstadsområden. Karlstad Närradio-
förening anser att effekten på närradions sändare bör höjas där det är
möjligt för att möjliggöra en större spridning av sändningarna och samti-
digt ge bättre ljudkvalitet åt sändningarna.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Sändningsområde-
nas storlek är begränsade. Syftet har varit att värna om närradions lokala
prägel. Den geografiska begränsningen har även motverkat en kommer-
sialisering av närradion. Behovet av att göra skillnaden tydlig i förhål-
lande till den kommersiella lokalradion har blivit större i och med att
närradion getts möjlighet att sända annonser. Med tiden har begräns-
ningen av sändningsområdena kommit till uttryck på olika sätt. Ur-
sprungligen definierades området genom att sändarna skulle ha en effekt
på tio watt. Enligt 4 kap. 2 § andra stycket radio- och TV-lagen skall
sändningsområden för närradio ha en diameter på cirka tio kilometer,
dock med rätt för Radio- och TV-verket att vid särskilda fall besluta om
större områden. Vidare sägs att det bör eftersträvas att sändningarna
utanför storstadsområdena skall kunna tas emot i hela kommunen. På
senare år har det utvecklats en praxis där sändarna tillåtits bli kommun-
täckande. Av de cirka 150 sändningsmöjligheter som finns på cirka 142
orter har tolv en täckning på högst tio km, 48 kommuntäckning och res-
ten av sändningsmöjligheterna större täckning än en diameter på tio km
men mindre än en kommun. De tillståndshavare som ansökt om kom-
muntäckning har oftast medgivits detta. För vissa av dem har tillstånd att
använda sändaren på ett så stort område inte kunna beviljas av Post- och
telestyrelsen, t. ex. eftersom sändningarna stört andra sändningar. Även
om Radio- och TV-verket tillåter ett visst sändningsområde förutsätter
det godkännande från Post- och telestyrelsen angående sändarna.
Huvudregeln om sändningsområdenas storlek stämmer inte helt över-
ens med de faktiska förhållandena. Regeringen anser därför att bestäm-
melsen bör anpassas till nuvarande praxis så att sändningsområdena för
närradio kan vara allt från en diameter på cirka tio km till kommuntäck-
ning.
I vissa kommuner med en liten befolkning har det visat sig vara svårt
att fa organisationer tillräckligt intresserade för att sända närradio. Kost-
naderna har ibland blivit alltför stora med hänsyn till det potentiella an-
talet lyssnare. Förslaget om att förändra reglerna om vilka som kan fa
Prop. 1997/98:77
19
tillstånd att sända närradio kan bidra till att förbättra förutsättningarna i
befolkningsglesa kommuner men kommer troligtvis inte att vara av-
görande. Det bör därför vara möjligt för Radio- och TV-verket att un-
dantagsvis tillåta sändningsområden som är större än en kommun. En
förutsättning för detta är att antalet organisationer inom en kommun är
mycket litet samt att föreningarna själva enbart kan erbjuda ett begränsat
antal sändningstimmar per vecka. Restriktiviteten i tillämpningen bör
understrykas genom att det skall krävas synnerliga skäl för att ett sänd-
ningsområde större än en kommun skall tillåtas.
Enligt 3 kap. 2 § tredje stycket yttrandefrihetsgrundlagen skall det fin-
nas möjlighet för sammanslutningar att sända ljudradioprogram i lokala
ljudradiosändningar i den utsträckning som tillgängliga radioffekvenser
medger. Principen har utmynnat i huvudregeln i 4 kap. 2 § radio- och
TV-lagen som anger att det skall finnas en möjlighet att sända närradio i
en kommun om det är tekniskt möjligt och det finns intresse för att sända
närradio från en sammanslutning som uppfyller kriterierna för att få till-
stånd. Med en sändningsmöjlighet avses sändningar på en viss frekvens i
en och samma radiokanal. Om det finns särskilda skäl får det samtidigt
sändas mer än ett närradioprogram i kommunen. Särskilda skäl för flera
sändningsmöjligheter i en kommun kan föreligga t.ex. i kommuner med
stor folkmängd eller kommuner med flera större tätorter (prop.
1992/93:70 s. 35 f.).
Kommittén har föreslagit att om det finns ett seriöst intresse för ideell
radio som inte ryms inom sändningsmöjligheten i kommunen skall detta
kunna utgöra skäl för ytterligare en sändningsmöjlighet också utanför de
befolkningstäta storstadsområdena.
Ljudradiosändningar med digital teknik pågår i Sverige sedan hösten
1995. Det frekvensutrymme som har avsatts för digital ljudradio omfattar
dels en rikstäckande frekvens, dels regionala frekvenser i nitton olika
områden. Varje frekvens har utrymme för omkring fem olika program.
För närvarande sänder Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio i
dfa rikstäckande frekvensen i Stockholm, Göteborg, Skåne och Norr-
botten. Sändningstillstånd för privata programföretag i den regionala fre-
kvensen har utlysts i de tre förstnämnda områdena, men några tillstånd
har ännu inte meddelats. Konsumentmottagare för digital ljudradio har
ännu inte kommit ut på marknaden, men försäljningen beräknas starta
under år 1998.
Regeringen har den 27 november 1997 beslutat om uppdrag till en sär-
skild utredare att lägga fram förslag om de framtida villkoren för den
kommersiella lokalradion. Utredaren skall bl.a. föreslå på vilket sätt den
kommersiella lokalradions medverkan vid en introduktion av digitala
ljudradiosändningar kan underlättas. Uppdraget skall redovisas senast
den 1 december 1998.
Regeringen räknar med att den avvaktande hållning som privata pro-
gramföretag har intagit till den digitala ljudradion snabbt kan förändras
när det kommer ut mottagare på marknaden. I så fall torde det fre-
kvensutrymme som för närvarande är avsett för digitala ljudradiosänd-
ningar inte räcka för att motsvara efterfrågan på sändningsmöjligheter,
utan frekvenser i andra frekvensband kan behöva tas i anspråk. Om det i
Prop. 1997/98:77
20
enlighet med kommitténs förslag blir lättare att fa tillgång till flera sänd-
ningsmöjligheter för närradion kan införandet av digital ljudradio försvå-
ras genom att flera frekvenser i det s.k. FM-bandet tas i anspråk för när-
radio. Någon större efterfrågan på flera sändningsmöjligheter i en kom-
mun har hittills inte visats. Mot denna bakgrund anser regeringen att
kommitténs förslag inte bör genomföras.
Prop. 1997/98:77
Regeringens förslag: Förbudet mot sändning av centralproducerat
programmaterial i närradio - det s.k. riksförbudet - behålls i prin-
cip. Det nuvarande undantaget från förbudet utvidgas dock till att
gälla under högst tio timmar per månad för sändningar som främjar
kunskap och bildning eller som utgör upptagningar av lokala kultu-
rella tillställningar. Det utvidgade undantaget skall utvärderas efter
två år.
Regeringens bedömning: Några krav på införande av etiska regler
för programinnehållet i närradion föreslås inte.
Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att riksförbudet behålls
oförändrat. Frågan om ytterligare regler om programinnehåll berörs inte
av kommittén.
Remissinstanserna: Utredningsförslaget tillstyrks av Radio- och TV-
verket, som anser det nödvändigt att behålla riksförbudet för att närradion
skall behålla sin lokala prägel även i fortsättningen. Förslaget avvisas av
Industriförbundet och Närradions Riksorganisation (NRO).
NRO anser att ett helt borttaget riksförbud skulle leda till att utbytet av
program mellan föreningar i olika landsdelar ökar, vilket i sin tur innebär
att kvaliteten på närradioprogrammen väsentligt skulle förbättras. NRO
anser att försöksverksamhet med avskaffat riksförbud bör bedrivas under
två år.
Kristna Radionätet (KRN) anser att riksförbudet diskuteras ytligt och
missvisande. KRN redovisar hur skrivningarna om riksförbudet i den nya
radio- och TV-lagen samt i förarbetena till denna lag grundar sig på en
felaktig praxis, och betonar att detta gör att lagen måste ändras. KRN
menar att det måste vara tillåtet för en förening att sända material som
man upplever är viktigt att få förmedla till människor som står utanför
organisationen. KRN påpekar att en sådan reglering sedan länge finns i
Norge. Även Järfälla Närradioförening lämnar ett modifierat förslag till
riksförbudet som innebär att sändning av material som ej är framställt för
den egna verksamheten tillåts under en begränsad andel av den sändande
föreningens totala sändningstid. Filadelfiaforsamlingen i Stockholm me-
nar att med nuvarande sändningsområden är det viktigt med ett slopat
riksförbud som kan vara enda möjligheten i glesbygd för en närradio med
kvalitet. Enligt församlingen är det idag helt orealistiskt att tänka sig ett
nätverk av närradiostationer med centralproducerade sändningar; där-
21
emot kan man mycket väl tänka sig ett utbyte av informationsprogram
om riksförbudet slopas. Karlstad Närradioförening anser att ett utbyte av
program inom regionen bör vara tillåtet Folkrörelsernas Medieförum
anser att riksförbudet kan tas bort om reklamförbudet återinförs.
Förbud mot centralproducerat programmaterial
Enligt 6 kap. 6 § radio- och TV-lagen far det i närradio endast sändas
program som har framställts särskilt för den egna verksamheten. Undan-
tag från denna bestämmelse, som brukar benämnas riksförbudet, far dock
förekomma i enstaka fall om sändningarna är av särskilt intresse för till-
ståndshavamas medlemmar. Tidigare fanns riksförbudet i 11 § första
stycket närradiolagen (1982:459). Då uttrycktes bestämmelsen så att en
sammanslutnings programutbud inte far, annat än i begränsad omfatt-
ning, innehålla material som inte har framställts för den egna verksam-
heten. I samband med att närradioreglema fördes över till radio- och TV-
lagen uttrycktes undantaget från riksförbudet tydligare, utan att någon
saklig förändring var avsedd (prop. 1995/96:160 s. 105, 174).
Bestämmelsen som funnits sedan närradions start har tillkommit för att
motverka nätverkssändningar. Redan under den första försöksverksam-
heten med närradio i slutet av 1970-talet konstaterades att det förekom-
mit tendenser till att utnyttja närradiosändama dels för att distribuera
centralt producerade program, dels för samtidig sändning av samma pro-
gram över sammankopplade sändare. Att producera sitt eget material har
ansetts vara grundläggande för närradions idé, liksom att närradion skall
sända lokala program.
Avsikten med det urspungliga riksförbudet var dock inte att förbjuda
vaije program som saknar anknytning till sändningsorten eller enstaka
program som producerats av t.ex. en riksorganisation med lokalavdelning
på sändningsorten. I begränsad omfattning fick därför annat material
sändas. Exempel på situationer där centralproducerat material kan tillåtas
är inför politiska val eller folknykterhetens dag och i samband med folk-
rörelsejubileum, samfundskonferenser eller årsstämmor inom idrotts-
förbund (prop. 1981/82:127, bet. 1981/82:KrU29, rskr. 181/82:362). I
motiven angavs särskilt att olika invandrarorganisationer kan ha behov
av att producera program centralt för sändning över flera närradiosändare
och att en sådan central produktion med hänsyn till organisationernas
speciella uppgifter bör vara tillåten (prop. s. 23).
Tillsynsmyndigheternas praxis pekar på att bestämmelsen har tilläm-
pats restriktivt. Detta framgick inte helt tydligt av den ursprungliga lag-
texten. Regeringen föreslog därför i samband med att bestämmelsen
överfördes till radio- och TV-lagen att den restriktiva tillämpningen
bättre skulle komma till uttryck i lagtexten (prop. 1995/96:160 s. 105 f.).
I motiven angavs att alla matcher i årets ishockeyserie inte kan vara en-
staka fall. Att det skall vara fråga om sändningar av särskilt intresse för
Prop. 1997/98:77
22
medlemmarna innebär att sändningen typiskt sett skall vara intressant för
medlemmar i föreningar av aktuellt slag (prop. s. 174).
Regeringsrätten har, vid tillämpning av riksförbudets undantag i dess
förra lydelse, förklarat att nyhetssändningar från TT åtta gånger om da-
gen under vardagar skett i begränsad omfattning och inte strider mot riks-
förbudet (mål 1822-1995, dom 1996-11-21). Granskningsnämnden fann
vid tillämpning av den nya lydelsen av bestämmelsen i 6 kap. 6 § radio-
och TV-lagen att sändningar av TT-nyheter nio gånger per dygn fem da-
gar i veckan stred mot riksförbudet (SB 358/97).
Förutom att riksförbudet har medfört tillämpningsproblem så har det
även varit omdiskuterat. Det kan ur yttrandefrihetsrättslig synpunkt kriti-
seras att tillståndshavama inte fritt får välja vilket material de vill sända.
Kritiken mot bestämmelsen är också massiv från utövarnas sida. Remiss-
svaren visar att användarna har likartade synpunkter på förbudet. Rege-
ringen anser dock att riksförbudet utgör en nödvändig avgränsning mot
lokalradion och kommersialismen. Det är en garanti för att närradion
verkligen blir den lokala radio som den är avsedd att vara. Att upphäva
förbudet medför en viss risk för att kommersiella intressen tar över eller
att centrala organisationer kan komma att via sina lokala medlemmar
nyttja närradion för centralt producerade sändningar. Förbudet innebär
dock att även icke-kommersiella sändningar med vällovliga syften drab-
bas. Remissinstansernas invändningar visar dessutom att det finns ett
stort behov av att vid särskilda tillfällen kunna göra avsteg från regeln.
Mot bakgrund av det som anförts anser regeringen att riksförbudet i
princip skall behållas men i syfte att ytterligare förbättra närradions möj-
lighet att vara en livskraftig radio bör möjligheterna till undantag från
förbudet utvidgas något. Syftet med en utvidgning av undantaget är att
göra det möjligt för tillståndshavama att i viss omfattning kunna utbyta
material som kan stimulera till kunskapsutveckling och kulturellt utbyte.
En sådan utvidgning bör avse centralproducerat material av kunskaps-
eller bildningskaraktär eller som ursprungligen utgör en upptagning av
ett lokalt kulturellt evenemang och som det finns intresse av att sända i
andra delar av landet. Material som bör få sändas är program som främjar
lyssnarnas intresse av fördjupad kunskap och bildning. Exempel på ett
sådant innehåll kan vara föreläsningar från högskolor, nyhetssändningar,
samhälls- eller debattprogram. Program från lokala kulturella tillställ-
ningar kan t.ex. innehålla upptagningar från konserter, teaterföreställ-
ningar, gudstjänster eller poesidagar som anknyter till den sammanslut-
ning som låtit göra upptagningen. Tanken är att programmen skall spegla
kulturella tillställningar i den region i landet där de spelats in. Eftersom
syftet med förändringen är att inspirera till utbyte och spridning av så-
dana ljudupptagningar får upptagningen därefter återutsändas av andra
tillståndshavare. Den kommersiella lokalradion domineras till stor del av
program där modem musik på skiva spelas blandat med kommentarer om
exempelvis lokala evenemang, trafikupplysning eller tävlingar där lyss-
narna deltar. Program av den här typen är redan rikt representerade i
etern varför undantaget inte bör omfatta program med sådant innehåll.
Eftersom riksförbudet fortfarande utgör huvudregeln för närradions
programinnehåll och för att göra avgränsningen mot den kommersiella
Prop. 1997/98:77
23
lokalradion tydlig far inte sändningar som innehåller centralproducerat
material pågå mer än ett fåtal timmar av en tillståndshavares samman-
lagda sändningstid. Enligt uppgift från Radio- och TV-verket sände varje
tillståndshavare i närradion program i genomsnitt 11-13 timmar per
vecka under tiden den 1 januari 1996 - den 1 juli 1997. Det finns före-
ningar som endast sänder program under ett fatal timmar per vecka och
andra som sänder flera timmar per dag. Regeringen anser att sändningar
med centralproducerat material under högst tio timmar per månad kan
godtas för varje tillståndshavare.
Det nu gällande undantaget att centralproducerat material i viss om-
fattning far sändas om sändningarna är av särskilt intresse för tillstånds-
havamas medlemmar kvarstår oförändrat.
Utvidgningen av undantagsregeln kan förväntas innebära mycket ar-
bete för Granskningsnämnden för radio och TV att i efterhand granska
om tillståndshavaren har uppfyllt kraven enligt den nya undantagsregeln.
Nämndens arbete med granskning av närradion bör därför ges särskild
uppmärksamhet.
En utvidgning av undantaget från riksförbudet innebär självfallet en
viss risk för en kommersialisering av närradion. Därför bör bestämmel-
sen utvärderas efter en tid. Om utvärderingen visar att de nya bestämmel-
serna har missbrukats eller att gränsen mot den kommersiella lokalradion
har blivit otydlig bör det övervägas en återgång till nuvarande ordning.
Regeringen avser att uppdra åt Granskningsnämnden för radio och TV att
efter två år redovisa en utvärdering av den nya bestämmelsen. Arbetet
bör involvera, i den mån det är möjligt, närradioföreningama i syfte att
underlätta utvärderingen. Det är också angeläget att de sändande före-
ningarnas erfarenheter av de nya reglerna tas till vara. I utvärderingen
skall ingå en redovisning av resultaten från nämndens granskningar av
närradiosändningar där regeln har tillämpats.
Övriga programregler
Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får förenas med ett antal
i radio- och TV-lagen preciserade villkor för sändningsrätten (3 kap.
1-4 §§). Detta gäller både TV-sändningar, ljudradiosändningar till hela
landet och digital ljudradio. Villkor som får ställas är bl.a. att sändnings-
rätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en
vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i etern samt att
i programverksamheten respektera den enskildes privatliv. Public ser-
vice-företagen samt TV4 har sådana villkor i sina sändningstillstånd.
Opartiskhetskravet tar sikte på bl.a. ensidig behandling av ämne eller
händelse eller värderande uttalande av programledare eller liknande
medverkande. Saklighetskravet innebär att uppgifter och påståenden skall
vara sanna. Hit hör även skyldigheten att kontrollera sakuppgifternas
vederhäftighet före offentliggörandet. Hänvisningen till yttrande- och
informationsfriheten innebär att denna frihet bör vara så vidsträckt som
kravet på opartiskhet och saklighet medger (prop. 1977/78:91 s. 229).
Prop. 1997/98:77
24
Opartiskhet och saklighet hänger nära samman med genmäle och be-
riktigande. Skillnaden mellan genmäle och beriktigande är att berikti-
gande avser fakta och sakuppgifter vilket anknyter till kravet på saklighet
medan genmäle avser angrepp mot åsikter eller person vilket anknyter till
kravet på opartiskhet (prop. 1977/78:91 s. 144).
Villkoret om att respektera den enskildes privatliv är avsett att ge ett
integritetsskydd. Undantag från integritetsskyddet kan ibland gälla för
s.k. offentliga personer; allmänintresset kan då motivera att visst intrång
sker.
Radio- och TV-lagens bestämmelser om satellit-, kabel- och närradio-
sändningar innehåller inga krav om saklighet, opartiskhet eller skydd for
den enskildes privatliv. Detsamma gäller för lokalradion. Krav på berik-
tigande kan ställas på uppgifter i TV-program, när det är befogat (6 kap.
3 §). För när- eller lokalradion finns ingen motsvarande bestämmelse.
Pressen har etiska regler som anknyter till saklighetskravet och till
skydd för den enskilde.
I propositionen om radions och televisionens fortsatta verksamhet
(prop. 1977/78:91 s. 224) anfördes att det var givet att de närradiosän-
dande sammanslutningarna borde ålägga sig krav på kontroll av sakupp-
gifter, skydd för personlig integritet och att lämna beriktigande av felak-
tiga sakuppgifter, även om inga bindande etiska regler föreskrevs för när-
radions del. Under början av 1980-talet höjdes röster med krav på etiska
regler för närradion. I propositionen om närradioverksamhet (prop.
1981/82:127 s. 16 f) konstaterades att etiska regler om programverksam-
heten behövs, men föredragande departementschefen ansåg att behovet
av etiska regler tillgodoses bäst på sikt genom att de sändande samman-
slutningarna sinsemellan träffar överenskommelser på i princip samma
sätt som pressen har gjort.
Vid permanentandet av närradion föreslog närradiokommittén att det
skulle införas en bestämmelse i lagen om att en sammanslutning inte får
sända program som kränker principen om alla människors lika värde och
den enskilda människans frihet och värdighet. Sanktionen mot bestäm-
melsen var återkallelse av tillståndet. Kritik framfördes dock av de juri-
diska instanserna, främst mot sanktionen av bestämmelsen. Förslaget
ledde därför inte till lagstiftning (prop. 1984/85:145 s. 10). I samma pro-
position ansågs att närradiosändningamas innehåll inte borde regleras
ytterligare. Den frihet som föreningarna har att själva utforma innehållet i
sina sändningar grundar sig på jämförelser med tidningar och tidskrifter.
Det antecknades där att närradioföreningamas riksorganisation, Sveriges
Närradioförbund, antagit etiska regler för verksamheten och tillsatt en
etisk nämnd för att övervaka reglernas efterlevnad. Förbundet har anslutit
sig till pressens etiska regler.
Närradioförbundet organiserar för närvarande endast en del av närra-
dioföreningama. Många föreningar är medlemmar i Närradions Riksor-
ganisation, som bildades den 2 juni 1996. Kristna Radionätet organiserar
även många sammanslutningar som sänder kristen radio. Närradio-
förbundets etiska riktlinjer gäller för dess medlemmar men den etiska
nämnden finns inte längre kvar. De andra organisationerna har för närva-
rande inga aktuella etiska regler.
Prop. 1997/98:77
25
Frågan om bindande etiska regler för närradion har diskuterats sedan
de första sändningarna i radioformen inleddes. Det har dock tidigare be-
tonats att det är viktigt att föreningarna på samma sätt som pressen själva
kan ta ansvar för verksamhetens etiska regler. Sådana regler har utarbe-
tats av en riksorganisation men någon uppföljning och prövning av
eventuella överträdelser sker för närvarande inte.
Regeringen anser att etiska regler behövs för närradions programverk-
samhet. Det förekommer inslag i etern som visar på bristande respekt för
privatlivet och fientlig inställning till vissa befolkningsgrupper. Om inte
tillståndshavama själva genom sina föreningar eller riksorganisationer
kan utarbeta etiska regler och ett effektivt system som kan övervaka reg-
lernas efterlevnad måste regeringen överväga att komplettera bestämmel-
serna om programinnehåll i radio- och TV-lagen. Enligt uppgift från När-
radions Riksorganisation pågår ett arbete att komma överens om etiska
regler för föreningarnas programverksamhet.
Liksom tidigare påpekats är det att föredra om närradioaktörema själva
kan svara för en självsanerande verksamhet utan ingrepp från statsmak-
ten. Regeringen anser att det är lämpligt att avvakta riksorganisationernas
eget arbete med etiska regler innan regeringen överväger ändringar i pro-
gramreglema.
Regeringen avser att i samband med utvärderingen av de ändrade be-
stämmelserna om egenproducerat material även presentera en analys av
om ytterligare programregler om saklighet, skydd för privatlivet m.m.
behövs.
Prop. 1997/98:77
Regeringens bedömning: Rätten att sända reklam och sponsrade
program i närradion bör behållas.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Meningarna är delade om rättigheten att sända
reklam och sponsrade program i närradion skall behållas. Kristna Radio-
nätet (KRN) delar kommitténs syn att kommersialiseringen av närradion
är bruten och att reklamen därför kan få vara kvar i närradion. När-
radions Riksorganisation instämmer i förslaget om oförändrade regler.
Folkrörelsernas Medieforum konstaterar att närradion inte har visat sig
lämpad för en framgångsrik kommersiell verksamhet. Flera instanser,
bl.a. Göteborgs universitet, Svenska Journalistförbundet och KLYS, anser
att ett reklamförbud stämmer bäst överens med närradions roll som före-
ningsradio och skulle kunna innebära en friare närradio.
Skälen för regeringens bedömning: Rättigheten att sända reklam och
använda sponsring infördes år 1993 för att ge tillståndshavama möjlighet
att finansiera sändningarna. De nya reglerna innebar en risk för använd-
26
ning av bulvaner och ett ökat spelrum för kommersiella intressen. Re-
klambestämmelsema innebar även en myndighetsgranskning av tillämp-
ningen av bestämmelserna. Efter granskning har visserligen ett antal fäll-
ningar förekommit men några större problem tycks inte finnas. De tidi-
gare problemen med kommersialiseringen av närradion har minskat kraf-
tigt.
Det har ifrågasatts om det är lämpligt att tillåta reklam i närradion.
Tillståndshavama, både de som utnyttjar reklammöjlighetema och de
som avstått från rätten, är starkt positiva till att möjligheten finns. Re-
klamen är även en betydelsefull del av finansieringen på de orter som
bedriver en typ av närradio, en “ortsradio“, som kanske är mer livskraftig
än den traditionella föreningsradion. Visserligen kan det vara riktigt, så-
som flera remissinstanser påpekat, att närradions karaktär av förenings-
radio bäst behålls med ett reklamförbud. Samtidigt är det viktigt att före-
ningar som har ett intresse för att driva en livskraftig föreningsradio har
valmöjligheten att använda reklam och sponsring som delfinansiering av
sändningarna. Några andra starka skäl som talar för ett återinförande av
reklamförbudet finns inte. Möjligheten att finansiera sändningarna med
reklam infördes dessutom endast för några år sedan. Regeringen delar
därför kommitténs slutsats att rätten att sända reklam och sponsrade pro-
gram bör behållas i närradion.
Prop. 1997/98:77
Regeringens bedömning: Närradioföreningamas sändningsrätt bör
även i fortsättningen vara begränsad.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna: Meningarna är delade om närradioföreningamas
sändningsrätt. Radio- och TV-verket anser att det med beaktande av när-
radions syfte bör övervägas om denna sändningsrätt bör kvarstå, ens i
begränsad form. Kristna Radionätet anser att närradioföreningens sänd-
ningsrätt bör utökas, men konstaterar också att detta far mindre betydelse
i och med förslaget om sändningsrätt för föreningar som enbart bildats
för att sända närradio. Närradios Riksorganisation (NRO) och Karlstads
Närradioförening anser inte att närradioföreningamas sändningsrätt skall
begränsas. NRO framhåller att det framför allt i glesbygden kan vara av
stort intresse för befolkningen att sändningstiden till fullo utnyttjas.
Skälen för regeringens bedömning: En närradioförening är enligt
4 kap. 4 § punkt 5 radio- och TV-lagen en sammanslutning av flera till-
ståndshavare i ett sändningsområde för gemensamma närradioändamål.
Närradioföreningar kan erhålla sändningstillstånd men sändningsrätten är
begränsad. Närradioföreningama är bildade av de egentliga föreningarna
27
for att sköta olika gemensamma angelägenheter. Deras främsta uppgifter
är att företräda tillståndshavama utåt, exempelvis vid tecknande av kon-
trakt rörande sändare, och att verka som ett demokratiskt organ i arbetet
med överenskommelser om sändningstider m.m. Det har tidigare ansetts
att dessa funktioner skulle riskera att störas om närradioföreningar själva
tilläts bedriva egentlig programverksamhet (prop. 1984/85:145). När-
radioföreningen skulle konkurrera om sändningstid med de övriga till-
ståndshavama. Närradioföreningar har normalt inga egna intressen att
företräda och är sammansatta av ledamöter från de olika tillståndsha-
vama. Den sändningsrätt de fått har begränsats till sändningar som fyller
gemensamma syften. De viktigaste inslagen är i praktiken sändningar
från kommunfullmäktige och s.k. slingsändningar som innebär att en in-
formation om verksamheten sänds när inga egentliga program förekom-
mer. Närradioföreningama är inte heller tillåtna att sända reklam eller
sponsrade program.
Lokal- och närradiokommittén har föreslagit att begränsningen i närra-
dioföreningamas sändningsrätt behålls.
Närradioförbundet har önskat en förändring som tillåter närradioföre-
ningama att bedriva vanliga sändningar och bl.a. anfört att nuvarande
regler är en olämplig begränsning av yttrandefriheten. Några remissin-
stanser har förordat en utökad sändningsrätt och andra en begränsad så-
dan.
Regeringen anser att de skäl som talar mot en utökad sändningsrätt är
de argument om närradioföreningens roll som redovisats ovan och som
framhållits i tidigare utredningar och lagmotiv. Med en förändrad sänd-
ningsrätt riskerar närradioföreningamas viktiga funktion som represente-
rande och verkställande organ att gå förlorad. Denna funktion blir extra
viktig vid den förändring av sättet att fördela sändningstider som rege-
ringen föreslår. Dessutom är det redan i dag möjligt för de intressen inom
en närradioförening som vill bedriva verklig programverksamhet att göra
det såsom en vanlig tillståndshavare och detta underlättas än mer av den
utvidgning av kretsen av sändningsberättigade som föreslås. Begräns-
ningen av närradioföreningamas sändningsrätt bör därför behållas.
Prop. 1997/98:77
Regeringen tillkallade den 2 februari 1995 ett råd med uppgift att över-
väga och föreslå åtgärder för att stärka mångfalden och motverka skadlig
ägar- och maktkoncentration inom massmedierna (dir 1995:13). I upp-
draget ingick även att följa utvecklingen av förhållanden som har bety-
delse för mångfalden och utreda behovet av lagstiftning och/eller andra
åtgärder som kan begränsa skadlig koncentration av ägandet av massme-
dierna.
28
Rådet fick även i uppgift att beskriva och analysera konsekvenser för
innehållet i massmedierna till följd av ägarförändringar. Den tekniska
utvecklingens konsekvenser och möjligheter för massmedieutvecklingen
skulle särskilt uppmärksammas. Rådet skulle även delta i den offentliga
debatten om mångfald och maktkoncentration inom massmedierna. Slut-
ligen fick även rådet i uppgift att följa den internationella utvecklingen,
särskilt inom EU och Europarådet samt de nordiska länderna.
Rådets arbete skulle redovisas så att ställning till dess fortsatta verk-
samhet kunde tas senast i samband med 1998 års budgetproposition.
Rådet har publicerat en skriftserie "Arbetsdokument från rådet för
mångfald inom massmedierna". Dokumenten är promemorior som bl.a.
utgjort underlag för de förslag rådet haft för avsikt att lägga fram. I denna
serie har 10 skrifter kommit ut. Ett delbetänkande har även lagts fram:
Medieföretag i Sverige - ägande och strukturförändringar i press, radio
och TV (SOU 1997:92). Rådet har även överlämnat ett förslag rörande
vissa ändringar i presstödsreglema till regeringen.
Rådet har haft kontinuerlig kontakt med organ som arbetar med me-
diekoncentration i de andra nordiska länderna samt inom Europarådet.
Rådet har även följt utvecklingen angående utarbetandet av ett eventu-
ellt EG-direktiv om ägande av massmedier inom EU.
Regeringen har den 13 november 1997 beslutat om en kommitté med
parlamentariskt inslag med uppgift att lägga fram förslag till lagstiftning
för att slå vakt om mångfalden i svenska medier och motverka sådan
ägar- och maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt
och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning (Ku 1997:07,
dir. 1997:136).
Beslutet innebär att de lagstiftningsfrågor som Rådet för mångfald
inom massmedierna haft att pröva förts över till kommittén. Regeringen
har bedömt det som rimligt att övriga uppgifter som rådet ansvarat för tas
om hand av någon myndighet på medieområdet. Regeringen beslutade
mot denna bakgrund att rådet skulle upphöra.
Prop. 1997/98:77
Regeringens förslag: Radio- och TV-verkets nuvarande uppdrag att
följa utvecklingen inom ljudradio- och televisionsområdet komplette-
ras med ett allmänt uppdrag att följa medieutvecklingen.
Skälen för regeringens förslag: Kommittén för lagstiftning om me-
diekoncentration (Ku 1997:07) har till uppgift att lägga fram förslag till
lagstiftning för att slå vakt om mångfalden i svenska medier och mot-
verka sådan ägar- och maktkoncentration inom massmedierna som kan
skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning.
Kommittén skall även föreslå lämpliga sanktionsformer samt hur och av
vilken myndighet ärenden enligt de föreslagna bestämmelserna skall
handläggas. Kommittén har däremot inte till uppgift att löpande följa
29
utvecklingen av konkurrens, mångfald och ägande inom medierna; något
som ingick i rådets uppdrag.
Den tekniska utvecklingen är snabb och gränsupplösande. På medie-
området är detta mycket tydligt. Det finns inga skarpa gränser mellan
radio, TV, text och andra nyhets- och informationstjänster. Detta av-
speglar sig också i mediesektoms organisation där vi i stället för exem-
pelvis traditionella tidningsföretag far medieföretag vars verksamhet kan
omfatta allt från press, radio och television till olika typer av IT-tjänster.
Radio och TV-verket har redan i dag till uppgift att följa utvecklingen
inom ljudradio- och televisionsområdet. Den pågående integrationen av
mediemarknaden gör det emellertid nödvändigt att beakta hela medie-
sektom för att få en korrekt bild av utvecklingen. Radio- och TV-verkets
nuvarande uppdrag att följa utvecklingen inom ljudradio- och televi-
sionsområdet bör därför kompletteras med ett uppdrag om att följa ut-
vecklingen inom mediesektom som helhet.
Det är angeläget att bevara och uppdatera det faktamaterial som Rådet
för mångfald inom massmedierna sammanställt. För att kontinuiteten
skall upprätthållas är det nödvändigt att uppdatering av materialet sker
med samma metoder.
Rådets samarbetspartner när det gäller dokumentation av medieägande
i Sverige har varit Nordicom, Nordiskt Informationscenter för Medie-
och Kommunikationsforskning, som dels är en institution inom Nordiska
rådet, dels en enhet inom Göteborgs universitet. Nordicoms verksamhet
på nationell nivå (Nordicom-Sverige) har sedan tidigare till uppgift att
dokumentera och sprida information om medieutvecklingen och medie-
forskningen i de nordiska länderna samt att själv svara för att ta fram viss
mediestatistik. Nordicom har använt sig av den databasinformation som
byggts upp i samarbete med rådet, bl.a. i skrifterna MedieNotiser, Medie-
Sverige och Nordic MediaTrends. Nordicom samarbetar också med
forsknings- och statistikproducenter i omvärlden för att möjliggöra fler
jämförelser med mediesituationen i andra länder.
Regeringen anser att den dokumentation om ägandet i medier i
Sverige, vilken utvecklats i samband med Mångfaldsrådets arbete bör
utarbetas kontinuerligt, även efter det att rådets bevakningsuppgifter nu
har upphört. Nordicom bör därför ges i uppdrag att även i fortsättningen
svara för grundläggande dokumentation av ägarförhållanden i svenska
massmedier.
Prop. 1997/98:77
30
Prop. 1997/98:77
Regeringens bedömning: Förslaget om att ta bort avgifter för att
sända närradio innebär ett inkomstbortfall på statsbudgeten med
knappt 2 mkr per år. Inkomstbortfallet finansieras genom utgifts-
minskning inom utgiftsområde 17.
Regeringen föreslår i avsnitt 6 att avgifter för att sända närradio skall tas
bort. Det är svårt att exakt fastställa hur stort bortfallet av avgiftsin-
komster blir på sikt. Under de senaste åren har intäkterna från avgifterna
sjunkit kraftigt eftersom reklaminslagen i närradion minskat. Radio- och
TV-verket beräknar i sin delårsrapport för år 1997 att avgifterna under
året skall uppgå till 1 885 000 kronor. I sammanhanget bör anges att ver-
kets kostnad for hanteringen av närradioavgifter uppgår till ca 300 000
kronor. Inkomstbortfallet finansieras genom en utgiftsminskning inom
utgiftsområde 17.
Förslaget om ändrade regler för fördelningen av sändningstider innebär
att Radio- och TV-verkets arbetsuppgifter kommer att minska. Radio-
och TV-verkets beslut krävs endast i de fall där tillståndshavama inte kan
enas om fördelningen av sändningstider. Lokal- och närradiokommittén
har bedömt att den minskade arbetsmängden bör motsvara en minskning
med två årsarbetskrafter. Regeringen delar den uppfattningen.
Regeringens bedömning: Radio- och TV-verkets kompletterande
uppgift att allmänt följa medieutvecklingen kan ske inom ramen för
oförändrade resurser. Nordicom bör få ett resurstillskott för uppdraget
att uppdatera den databas som Nordicom i samarbete med Mångfalds-
rådet hittills haft ansvar för.
Skälen till regeringens bedömning: Rådets uppgifter när det gäller
lagstiftningsfrågor har övertagits av den nyligen tillkallade kommittén
för lagstiftning om mediekoncentration (Ku 1997:07). Vissa av de upp-
gifter som tidigare legat hos rådet föreslås nu istället fullgöras av Radio-
och TV-verket (avsnitt 11.2).
31
I samband med att nya regler för närradion införs kommer Radio- och
TV-verkets arbetsuppgifter att förändras. Den minskade arbetsmängden
för verket uppgår till närmare tre årsarbetskrafter. Regeringens bedöm-
ning är därför att verkets kompletterande uppgift att allmänt följa
medieutvecklingen skall ske inom ramen for oförändrade resurser.
Nordicom föreslås få i uppgift att även i fortsättningen svara för
grundläggande dokumentation av ägarförhållanden i svenska massmedier
(avsnitt 11.2).
Regeringen avser att i samband med förslag till budget för år 1999 fö-
reslå ett resurstillskott till Nordicom för uppdraget att bl.a. uppdatera den
databas som Nordicom i samarbete med Mångfaldsrådet hittills haft an-
svar för. Kostnader för verksamheten som uppkommer under år 1998
finansieras inom utgiftsområde 17.
Prop. 1997/98:77
Om en sammanslutning som kan få tillstånd enligt 4 § så önskar och det
är tekniskt möjligt, skall det finnas en möjlighet att sända närradiopro-
gram i en kommun. Om det finns särskilda skäl får det samtidigt sändas
mer än ett närradioprogram i kommunen.
Sändningsområden tor närradio skall omfatta högst en kommun. Utanför
storstadsområdena bör det eftersträvas att sändmngama kan tas emot i
hela kommunen. Radio- och TV-verket får om det finns synnerliga skäl
besluta om större sändningsområden än en kommun.
Ändringen i andra stycket innebär dels en anpassning av bestämmelsen
om sändningsområdenas storlek till nuvarande förhållanden, dels att det i
synnerliga fall kan tillåtas att ett sändningsområde är större än en kom-
mun. Kravet på synnerliga skäl innebär t.ex. att tillstånd till större om-
råde endast kan ges om närradions existens på orten är beroende av sänd-
ningssamverkan med sammanslutningar inom en grannkommun eller att
en kommuns egna organisationer är så få och inte kan prestera mer än ett
fåtal sändningstimmar per vecka så att det krävs ett större befolknings-
underlag för att överhuvudtaget kunna sända närradio. Ändringarna be-
handlas närmare i avsnitt 7.
Radio- och TV-verket bestämmer vilka som får sända närradio.
Tillstånd att sända närradio gäller för viss tid.
Om tillståndshavama inte kan enas om fördelningen av sändningstid,
bestämmer Radio- och TV-verket sändningstiderna. Detsamma gäller om
en tillståndshavare begär att verket skall fastställa sändningsschemat i
sin helhet. Den tillståndshavare som bedoms ha störst intresse av att
sända vid en viss tidpunkt skall ges förtur. Radio- och TV-verkets beslut
om sändningstid gäller tills nytt beslut fattas av verket eller en tillstånds-
32
havare eller närradioförening skriftligen underrättar verket om att till-
ståndshavarna enats om annan sändningstid.
Enligt första stycket skall Radio- och TV-verket endast besluta om vilka
som får tillstånd att sända närradio. Det betyder att sändningstiderna i
första hand skall bestämmas av tillståndshavama gemensamt. Enligt
tredje stycket kan dock en tillståndshavare begära att myndigheten be-
slutar om fördelning av viss sändningstid mellan denne och andra till-
ståndshavare. Även andra skäl kan finnas för att myndigheten på begäran
av tillståndshavaren skall fastställa sändningstider. Detta kan vara fallet
exempelvis när störningar av en tillståndshavares sändningar sker eller
när samarbetssvårigheter mellan tillståndshavama föreligger och dessa
svårigheter inverkar menligt på fördelningsprocessen, vilket inte är
ovanligt på de orter där flera konkurrerande närradioföreningar finns.
Radio- och TV-verket bör kunna fastställa sändningsschemat i dess hel-
het om detta begärs. Ändringarna kommenteras närmare i avsnitt 6.
Ett tillstånd att sända närradio kan ges endast till följande juridiska perso-
ner:
1. Lokala ideella föreningar som har bildats för att sända program i
närradion eller som bedriver annan verksamhet mom sändningsområdet.
2. Församlingar och kyrkliga samfalligheter inom Svenska kyrkan.
3. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och
högskolor.
4. Sammanslutningar av flera tillståndshavare i ett sändningsområde för
gemensamma närradioändamål (närradioföreningar).
Förändringen rörande kyrkliga samfälligheter i punkten 2 föranleds av att
de ekonomiska förutsättningarna och beslutanderätten i de frågor som
aktualiseras vanligen finns hos samfallighetema. Bakgrunden till änd-
ringen i tillståndshavarkretsen i punkten 1 behandlas närmare i avsnitt 5.
I närradio får det endast sändas program som har framställts särskilt för
den egna verksamheten.
Unaer högst tio timmar per månad får dock en tillståndshavare sända
program som inte framställts enbart för den egna verksamheten, om inne-
hållet i sändningarna
-är av särskilt intresse för tillståndshavarens medlemmar,
-främjar kunskap och bildning, eller
-utgor upptagningar av lokala kulturella tillställningar.
I bestämmelsen införs ytterligare en möjlighet till undantag från det s.k.
riksförbudet, dvs. skyldigheten att endast sända program som framställts
särskilt för den egna verksamheten. Ändringen innebär att program som
producerats utanför den egna verksamheten får sändas under högst tio
timmar per månad om de är av särskilt intresse för tillståndshavamas
medlemmar, främjar kunskap och bildning eller utgör upptagningar av
lokala kulturella tillställningar. Program som främjar kunskap och bild-
ning kan vara föreläsningar från högskolor, nyhetssändningar, samhälls-
eller debattprogram. Lokala kulturella tillställningar kan vara konserter,
teaterföreställningar, gudstjänster eller poesitillställningar som spelats in
Prop. 1997/98:77
33
3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 77
på föreningens verksamhetsort eller har annan lokal anknytning till den Prop. 1997/98:77
förening som gjort upptagningen. Ändringarna behandlas närmare i av-
snitt 8.
Om Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och TV-verket eller
Konsumentombudsmannen begär det, skall den som fått tillstånd att
sända närradio lämna upplysning om sina sändningstider.
Granskningsnämnden kan också begära upplysning om i vilken omfatt-
ning tillståndshavaren har sänt program som avses i 6 kap. 6 § andra
stycket.
I första stycket ges vissa där angivna myndigheter rätt att kräva upplys-
ning om tillståndshavamas sändningstider. Tanken är att uppgifter om de
sändningstider tillståndshavama kommit överens om skall ges in till
Radio- och TV-verket av närradioföreningama. Om inte nämnden eller
de andra myndigheter som har granskningsuppgifter får vetskap om ti-
derna måste de kunna förelägga tillståndshavama att redovisa uppgif-
terna.
För att underlätta Granskningsnämndens granskning och uppföljning
av det nya undantaget från riksförbudet skall nämnden enligt andra
stycket kunna begära in uppgifter i vilken omfattning bestämmelsen har
tillämpats, dvs. om och i så fall när centralproducerat material har sänts.
Den som åsidosätter de bestämmelser som anges i denna paragraf får fö-
reläggas att följa bestämmelserna. Ett föreläggande får förenas med vite.
Detta gäller bestämmelser om
1. narradiosändningamas innehåll (6 kap. 6 och 7 88),
2. beteckningar (6 kap. 9 §),
3. sändningsplikt eller skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala ka-
belsändarföretag (8 kap. 1,2 och 4 §§),
4. skyldighet att lämna vissa upplysningar till Radio- och TV-verket (9
kap. 4-7 §§),
5. skyldighet att lämna inspelning (9 kap. 8 §),
6. skyldighet att lämna upplysning om sändningstider i närradio (9 kap.
9 fförsta stycket), eller
7. skyldighet att lämna upplysningar om programinnehåll (9 kap. 9 §
andra stycket).
Föreläggande enligt första stycket L 2 och 5-7 får meddelas av
Granskningsnämnden för radio och TV. Föreläggande enligt första stycket
3-6 får meddelas av Radio- och TV-verket. Föreläggande enligt första
stycket 5 och 6 får även meddelas av Konsumentombudsmannen.
En skyldighet åläggs tillståndshavama att upplysa tillsynsmyndigheterna
om sina sändningstider vid äventyr av vite. Bakgrunden har redovisats i
avsnitt 6.
Radio- och TV-verket får i föreläggande förbjuda tillståndshavare att
överträda beslut om sändningstid 1 närradion som meddelats av verket
eller att låta någon annan utnyttja tillståndshavarens sändningsrätt. Före-
läggandet får förenas med vite.
34
Ändringen föranleds av att Radio- och TV-verket inte längre fattar beslut
om alla sändningstider. 1 praktiken har överträdelse av beslut om sänd-
ningstider bestått i att tillståndshavare överskridit sina sändningstider och
därigenom inkräktat på eller omöjliggjort andra tillståndshavares sänd-
ningar. För att ett sådan försummelse i framtiden skall kunna föranleda
ett föreläggande måste Radio- och TV-verket forst på begäran av den
förfördelade tillståndshavaren besluta om sändningstider.
Ett tillstånd att sända närradio far återkallas om tillståndshavaren
1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 kap. 4 §, eller
2. inte utnyttjat rätten att sända närradio under tre på varandra följande
månader.
Tillstånd att sända närradio får också återkallas om domstol funnit att
ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt
missbruk av yttrandefriheten.
Ändringen är en följd av att avgiftsskyldigheten för att sända närradio tas
bort. Återkallelse av tillstånd på grund av försummelse att betala avgiften
skall inte längre vara möjligt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om sändningstider som har
beslutats av Radio- och TV-verket före den 1 juli 1998. Bestämmelsen i
11 kap. 3 § första stycket 3 gäller fortfarande i fråga om avgifter som av-
ser sändningar som sker före den 1 juli 1998.
De beslut om sändningstider som Radio- och TV-verket fattat enligt
4 kap. 3 § radio- och TV-lagen skall gälla till dess de löper ut, längst ett
år, oavsett att de nya reglerna träder i kraft.
Eftersom tillståndshavama redan i nuvarande system kan begära att
dessa beslut ändras eller upphör kan praktiska problem under det första
året uppkomma om oenighet uppstår mellan tillståndshavama. I sådant
fall bör normalt myndighetens beslut gälla tills vidare.
Möjligheten att återkalla sändningstillstånd om inte obetalda avgifter
erläggs enligt 11 kap. 3 § första stycket tredje punkten finns kvar som en
övergångsbestämmelse. När de nya reglerna träder i kraft och avgifterna
avskaffas kommer obetalda avgifter att kvarstå.
Prop. 1997/98:77
35
Prop. 1997/98:77
Bilaga 1
Kommittén har haft till uppdrag att lägga fram förslag om ändrade regler
för lokala ljudradiosändningar. Enligt direktiven skall de nya reglerna
förbättra möjligheten att förverkliga de ursprungliga intentionerna i fråga
om lokalradions mångfald och lokala förankring samt möjliggöra att när-
radion utvecklas till en livskraftig radio med lokal anknytning och demo-
kratisk förankring.
Kommittén har inlett sitt arbete med en kartläggning av förhållandena i
lokalradion. Kommittén har också analyserat förhållanden och regler i
andra länder. Särskilt har kommitténs arbete inriktats på att överväga nya
regler vad gäller tillståndsgivning, ägande och programinnehåll.
Även för närradion har arbetet inletts med en kartläggning av de nuva-
rande förhållandena. Enligt direktiven skall kommitténs förslag syfta till
en lokal demokratisk radio i en form som är livskraftig och samtidigt
tillvaratar föreningslivets intresse. I uppdraget har även ingått att finna ett
enkelt och effektivt administrativt förfarande för att fastställa närradions
sändningstider och för att behandla avgiftsärenden.
En fråga som kommittén haft att ägna särskild uppmärksamhet är i vil-
ken omfattning nya regler kan tillämpas för redan meddelade tillstånd
och vid vilken tidpunkt det är möjligt att införa de nya reglerna.
Nuläge
Föreningsradion av traditionell modell har försvagats och tillbakagången
tycks fortsätta. Emellertid har detta inget direkt samband med den kom-
mersialisering av närradion som förekom i samband med lokalradio-
starten. Utvecklingen mot en närradio driven i enskilt vinstintresse är
bruten. Närradioformen har visat sig mindre duglig för kommersiell
verksamhet. En form av allmän ortsradio - med ideella förtecken - har
vuxit sig allt starkare inom närradion. Ett problem med denna form är att
de faktiska användarna ofta är andra än de formella tillståndshavama.
Reklamanvändningen i närradion har minskat. Möjligheten att sända
reklam och sponsrade program skapar i dag inte några beaktansvärda
problem mellan reklamanvändare och reklamfria. Närradions reklam-
möjligheter saknar praktisk betydelse för lokalradion.
36
Förslag Prop.
Närradion skall även i fortsättningen vara förbehållen lokala ideella
sammanslutningar. Rätten att sända skall dock vidgas till en större krets
genom att tillstånd skall kunna ges även till lokala ideella föreningar som
bildats för att sända närradio. Det nuvarande kravet på verksamhet på
orten under minst ett år skall upphävas. Förändringen syftar till en vidgad
yttrandefrihet och en livskraftigare närradio som bättre kan utnyttja det
sändningsutrymme som av-satts för ändamålet.
Tillståndsgivningen skall skötas centralt av Radio- och TV-verket. De
verksamma sammanslutningarna skall bedriva sändningarna under eget
tillstånd och med egen ansvarig utgivare. Fördelningen av sändningstider
skall kunna ske genom frivilliga överenskommelser mellan tillstånds-
havama. Enbart när tillståndshavama inte kan enas om fordelningen skall
verket fatta beslut. Radio- och TV-verkets kännedom om det på orten
gällande sändningsschemat bör i första hand erhållas genom ett sam-ar-
bete med den lokala närradioföreningen. Det skall dock finnas en skyl-
dighet för den enskilde tillståndshavaren att på begäran lämna verket
upplysning om sina sändningstider. Verket skall kunna förena en sådan
begäran med vite.
Avgifterna för att sända närradio skall avskaffas.
Om Radio- och TV-verket finner att intresset för närradiosändningar
på en ort är klart större än tillgången på sändningstid skall verket oftare
än i dag kunna göra undantag från principen om att endast en sändnings-
möjlighet för närradio far finns i en kommun. Verket skall om det finns
synnerliga skäl kunna tillåta sändningsområden som är större än en
kommun.
Förbudet mot sändning av centralproducerat programmaterial i när-
radio - det s.k. riksförbudet - skall behållas oförändrat. Närradioföre-
ningamas sändningsrätt skall även i fortsättningen vara begränsad.
Rättigheten att sända reklam och sponsrade program i närradion skall
behållas.
De statsfinansiella effekterna av förslaget är nästan uteslutande hänför-
liga till vilken avgiftsnivå som väljs för lokalradiotillstånden.
Förslaget är neutralt eller i det närmaste neutralt vad gäller kostnaderna
för myndigheterna. Genom borttagande av närradioavgiftema förlorar
staten en intäkt på 1-2 miljoner kronor. Uttaget av avgiften är dock för-
bundet med höga särkostnader. Ett sätt att finansiera bortfallet av avgifter
för lokalradion, 80-90 miljoner kronor årligen, som uppstår år 2001 är att
då upplåta 2-3 tillstånd för nationell kommersiell radio.
Förslaget har obetydliga eller inga konsekvenser för regionalpolitik
eller anpassningen till medlemskapet i EU.
1997/98:77
Bilaga 1
4 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 77
Huvuddelen av de regler som avser att bryta den oönskade utvecklingen
mot ägarkoncentration och nationella programnätverk inom lokalradion
kan införas först den 1 januari 2001. Vidare auktioner av sändningstill-
stånd skall förhindras, först genom förlängning av den s.k. stopplagen
och sedan genom en särskild övergångsbestämmelse i lokalradiolagen.
Alla förändringar som rör närradio bör kunna träda ikraft den 1 januari
1998. Även de lokalradioförändringar som bedömts möjliga redan under
löpande tillståndsperiod skulle kunna träda i kraft den 1 januari 1998. En
ettårig vilandeförklaring kan emellertid inte uteslutas. Förslagen harmo-
niserar med radio- och TV-lagen men ändringarna bör införas i en tills
vidare bibehållen lokalradiolag.
Prop. 1997/98:77
Bilaga 1
38
Prop. 1997/98:77
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om radio- och TV-lagen (1996:844) att 4
kap. 2, 3, 4 §§, 9 kap. 9 och 10 §§, 10 kap. 9 § samt 11 kap. 3 § skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Om en sammanslutning som kan
få tillstånd enligt 4 § så önskar och
det är tekniskt möjligt, skall det
fin-nas en möjlighet att sända när-
radio-program i en kommun. Om
det finns särskilda skäl får det
samtidigt sän-das mer än ett närra-
dioprogram i kommunen
Sändningsområden för närradio
skall ha en diameter på cirka tio
kilometer. Radio- och TV-verket
får i särskilda fall besluta om
större sändningsområden. Utanför
stor-stadsområdena bör det efter-
strävas att sändningarna kan tas
emot i hela kommunen.
Radio- och TV-verket bestäm-
mer vilka som får sända närradio
och under vilken tid sändningarna
får ske.
Tillstånd att sända närradio gäl-
ler för viss tid.
Föreslagen lydelse
2§
Om en sammanslutning som kan
få tillstånd enligt 4 § så önskar och
det är tekniskt möjligt, skall det
fin-nas en möjlighet att sända när-
radio-program i en kommun. Om
det finns ett särskilt behov av
sändningstid får det samtidigt sän-
das mer än ett närradioprogram i
kommunen.
Sändningsområden för närradio
skall ha en diameter på cirka tio
kilometer. Radio- och TV-verket
får besluta om större sändnings-
områden. Utanför storstadsom-
rådena bör det eftersträvas att
sändning-ama kan tas emot i hela
kommunen. Om det finns synner-
liga skäl får ett sändnings område
vara större än en kommun.
§
Radio- och TV-verket bestäm-
mer vilka som får sända närradio.
Tillstånd att sända närradio gäl-
ler för viss tid.
39
Nuvarande lydelse
Sändningstiden skall så långt
det är möjligt fordelas enligt de
sökan-des önskemål. Om deras
önskemål inte kan förenas, skall
förtur ges åt den sökande som be-
döms ha störst intresse av att få
sända vid en viss tidpunkt. Beslut
om sändningstid gäller tills vidare,
dock längst för ett år. Radio- och
TV-verket får om-pröva ett beslut
om fördelning av sändningstid, om
det finns särskilda skäl.
Föreslagen lydelse
Om tillståndshavare inte kan
enas om fördelningen av sänd-
ningstid bestämmer Radio- och
TV-verket sändningstiderna. Den
tillstånds-havare som bedöms ha
störst in-tresse av att sända vid
viss tidpunkt skall ges förtur. Ra-
dio- och TV-verkets beslut om
sändningstid gäller tills vidare,
dock längst för ett år. Radio- och
TV-verket får ompröva ett beslut
om fördelning av sändningstid, om
det finns särskilda skäl.
4§
Prop. 1997/98:77
Bilaga 2
Ett tillstånd att sända närradio
kan ges endast till följande juri-
diska per-soner:
1. Lokala ideella föreningar som
bedriver verksamhet inom sänd-
ningsområdet.
2. Lokala ideella föreningar som
har bildats för att i närradio sända
program som ett led i den verk-
sam-het som en riksorganisation
bedriver inom sändningsområdet.
3. Församlingar inom Svenska
kyrkan.
4. Obligatoriska sammanslut-
ningar av studerande vid universi-
tet och högskolor.
5. Sammanslutningar av flera
tillståndshavare i ett sändningsom-
råde för gemensamma närradio-
ändamål (närradioföreningar).
3. Församlingar och kyrkliga
samfalligheter inom Svenska kyr-
kan.
6. Lokala ideella föreningar som
bildats for att sända program i
närradio.
40
Nuvarande lydelse
Lokala ideella föreningar som
avses i 1 och 2 far meddelas till-
stånd att sända närradio endast
om föreningsverksamheten har
bedrivits i sändningsområdet i
minst ett år före dagen för ansö-
kan om tillstånd. Om det finns sär-
skilda skäl får ett tillstånd ändå
meddelas.
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:77
Bilaga 2
9 kap. Granskning och tillsyn
9§
På begäran av Gransknings-
nämnden för radio och TV, Radio-
och TV-verket och Konsument-
ombudsmannen skall den som fått
tillstånd att sända närradio lämna
upplysningar om sina sändnings-
tider.
Den som åsidosätter de bestäm-
melser som anges i denna paragraf
far föreläggas att följa bestämmel-
serna. Ett föreläggande får förenas
med vite. Detta gäller bestämmel-
ser om
1. närradiosändningamas inne-
håll (6 kap. 6 och 7 §§),
2. beteckningar (6 kap. 9 §),
3. sändningsplikt eller skyldig-
het att tillhandahålla kanal för lo-
kala kabelsändarföretag (8 kap. 1,
2och4§§),
4. skyldighet att lämna vissa
upplysningar till Radio- och TV-
verket (9 kap. 4-7 §§), eller
41
Nuvarande lydelse
5. skyldighet att lämna inspel-
ning (9 kap. 8 §).
Föreläggande enligt första
stycket 1, 2 och 5 far meddelas av
Granskningsnämnden för radio
och TV. Föreläggande enligt första
stycket 3-5 får meddelas av Ra-
dio- och TV-verket. Föreläggande
enligt första stycket 5 får även
meddelas av Konsumentombuds-
mannen.
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:77
Bilaga 2
6. Skyldighet att lämna upplys-
ningar om sändningstider i närra-
dio till Granskningsnämnden för
radio och TV, Radio- och TV-ver-
ket och Konsumentombuds-man-
nen. (9 kap. 9 §)
Föreläggande enligt första
stycket 1, 2 och 5 får meddelas av
Granskningsnämnden för radio
och TV. Föreläggande enligt första
stycket 3-5 får meddelas av Ra-
dio- och TV-verket. Föreläggande
enligt första stycket 5 får även
meddelas av Konsumentombuds-
mannen. Föreläggande enligt
första stycket 6 får meddelas av
Gransknings-nämnden för radio
och TV, Radio- och TV-verket och
Konsument-ombudsmannen.
Radio och TV-verket får i före-
läggande förbjuda någon att över-
träda beslut om sändningstid i när-
radion eller att låta någon annan i
sitt ställe utnyttja sådan sänd-
ningstid. Föreläggandet får förenas
med vite.
10 §
Radio- och TV-verket får i före-
läggande förbjuda tillståndshavare
att överträda beslut om sändnings-
tid i närradion som meddelats av
Radio- och TV-verket eller att låta
någon annan utnyttja tillstånds-
havarens sändningsrätt. Före-läg-
gandet får förenas med vite.
Ett tillstånd att sända närradio
får återkallas om tillståndshavaren
1. inte längre uppfyller kraven
enligt 4 kap. 4 §,
2. inte utnyttjat rätten att sända
närradio under tre på varandra föl-
jande månader, eller
42
Nuvarande lydelse
3. inte har betalat avgift i ett
ärende om närradio inom föreskri-
ven tid, och har förelagts att be-
tala den vid påföljd att tillståndet
annars kan återkallas.
Tillstånd att sända närradio får
också återkallas om domstol funnit
att ett program innefattat ett ytt-
rande-frihetsbrott som innebär ett
allvarligt missbruk av yttrandefri-
heten.
Föreslagen lydelse
Prop. 1997/98:77
Bilaga 2
Denna lag träder ikraft den 1 januari 1998.
Beslut om sändningstider som fattats av Radio- och TV-verket fore
dagen for lagens ikraftträdande gäller tills vidare, dock längst ett år.
11 kap. 3 § 3 gäller fortfarande i fråga om avgifter som härrör från
sändningar före den 1 januari 1998.
43
Prop. 1997/98:77
Bilaga 3
Följande remissinstanser har inkommit med yttrande över förslagen om
närradion: Justitiekanslem, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i
Stockholm, Post- och telestyrelsen, Riksrevisionsverket, Stockholms
universitets studentkår, Göteborgs universitet, Lunds universitet, Radio-
och TV-verket, Granskningsnämnden för radio och TV, Statens invand-
rarverk, Arkivet för ljud och bild (ALB), Teracom Svensk Rundradio
AB, Rådet för mångfald inom massmedierna, Sveriges Närradioförbund,
Kristna Radionätet, Närradions Riksorganisation, Industriförbundet,
Sveriges Advokatsamfund, Föreningen för svensk forskning om medier
och kommunikation (FSMK), Svenska journalistförbundet, Folkrörelser-
nas Medieforum, Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM),
Karlstad Närradioförening, Järfälla Närradioförening, Filadelfiaforsam-
lingen i Stockholm, Järva-Västerorts Närradioförening, Högskolan i
Karlstad och Hälsohögskolan i Värmland samt Konstnärliga och Litterära
Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS).
Följande remissinstanser har beretts tillfälle att yttra sig men har av-
stått att yttra sig om förslagen om närradion: Hovrätten för Skåne och
Blekinge, Länsrätten i Stockholms län, Statskontoret, Stockholms uni-
versitet, Konkurrensverket, Konsumentverket, Landstingsförbundet,
Svenska Kommunförbundet, Sveriges Radio AB, Sveriges Reklamför-
bund, Annonsörföreningen, Sveriges Köpmannaförbund, Tidningsutgi-
varna samt Radioutgivareföreningen.
44
Prop. 1997/98:77
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om radio- och TV-lagen (1996:844)
dels att 4 kap. 2—4 §§, 6 kap. 6 §, 10 kap. 9 och 10 §§ samt 11 kap. 3 §
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 9 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
Om en sammanslutning som kan få tillstånd enligt 4 § så önskar och det
är tekniskt möjligt, skall det finnas en möjlighet att sända närradio-pro-
gram i en kommun. Om det finns särskilda skäl får det samtidigt sändas
mer än ett närradioprogram i kommunen.
Sändningsområden för närradio
skall ha en diameter på cirka tio
kilometer. Radio- och TV-verket
får i särskilda fall besluta om
större sändningsområden. Utanför
storstadsområdena bör det efter-
strävas att sändningarna kan tas
emot i hela kommunen.
Sändningsområden för närradio
skall omfatta högst en kommun.
Utanför storstadsområdena bör det
eftersträvas att sändningarna kan
tas emot i hela kommunen. Radio-
och TV-verket får om det finns
synnerliga skäl besluta om större
sändningsområden än en kommun.
Radio- och TV-verket bestäm-
mer vilka som får sända närradio
Radio- och TV-verket bestäm-
mer vilka som får sända närradio.
och under vilken tid sändningarna
får ske.
Tillstånd att sända närradio gäller för viss tid.
45
Sändningstiden skall så långt
det är möjligt fördelas enligt de
sökandes önskemål. Om deras
önskemål inte kan jörenas, skall
jortur ges åt den sökande som be-
döms ha störst intresse av att få
sända vid en viss tidpunkt. Beslut
om sändningstid gäller tills vidare,
dock längst för ett år. Radio- och
TV-verket får ompröva ett beslut
om fördelning av sändningstid, om
det finns särskilda skäl.
Om tillståndshavama inte kan
enas om fördelningen av sänd-
ningstid, bestämmer Radio- och
TV-verket sändningstiderna. Det-
samma gäller om en tillstånds-
havare begär att verket skall fast-
ställa sändningsschemat i sin hel-
het. Den tillståndshavare som be-
döms ha störst intresse av att sända
vid en viss tidpunkt skall ges för-
tur. Radio- och TV-verkets beslut
om sändningstid gäller tills nytt
beslut fattas av verket eller en till-
ståndshavare eller närradio-fore-
ning skriftligen underrättar verket
om att tillståndshavama enats om
annan sändningstid.
Prop. 1997/98:77
Bilaga 4
Ett tillstånd att sända närradio kan ges endast till följande juridiska
personer:
1. Lokala ideella föreningar som
bedriver verksamhet inom sänd-
ningsområdet.
2. Lokala ideella föreningar som
har bildats för att i närradio
sända program som ett led i den
verksamhet som en riksorganisa-
tion bedriver inom sändnings-om-
rådet.
3. Församlingar inom Svenska
kyrkan.
4. Obligatoriska sammanslut-
ningar av studerande vid universi-
tet och högskolor.
5. Sammanslutningar av flera
tillståndshavare i ett sändnings-
område för gemensamma när-ra-
dioändamål (närradioförening-ar).
1. Lokala ideella föreningar som
har bildats jor att sända program i
närradion eller som bedriver an-
nan verksamhet inom sänd-nings-
området.
2. Församlingar och kyrkliga
samjalligheter inom Svenska kyr-
kan.
3. Obligatoriska sammanslut-
ningar av studerande vid universi-
tet och högskolor.
4. Sammanslutningar av flera
tillståndshavare i ett sändnings-
område för gemensamma när-ra-
dioändamål (närradioförening-ar).
46
Lokala ideella föreningar som
avses i 1 och 2 får meddelas till-
stånd att sända närradio endast
om föreningsverksamheten har
bedrivits i sändningsområdet i
minst ett år före dagen för ansö-
kan om tillstånd. Om det finns sär-
skilda skäl får ett tillstånd ändå
meddelas.
Prop. 1997/98:77
Bilaga 4
6 kap.
I närradio far det endast sändas
program som har framställts sär-
skilt för den egna verksam-heten. I
enstaka fall får det dock före-
komma sändningar som inte fram-
ställts enbart för den egna verk-
samheten, om de är av särskilt in-
tresse för tillståndshavarens med-
lemmar.
I närradio får det endast sändas
program som har framställts sär-
skilt för den egna verksam-heten.
Under högst tio timmar per må-
nad får dock tillståndshavare
sända program som inte fram-
ställts enbart för den egna verk-
samheten, om innehållet i sänd-
ningarna
- är av särskilt intresse för till-
ståndshavarens medlemmar,
- främjar kunskap och bild-
ning, eller
- utgör upptagningar av lokala
kulturella tillställningar.
9 kap.
Om Granskningsnämnden för
radio och TV, Radio- och TV-ver-
ket eller Konsumentombuds-man-
nen begär det, skall den som fått
tillstånd att sända närradio lämna
upplysning om sina sändningsti-
der.
Granskningsnämnden kan också
begära upplysning om i vilken om-
fattning tillståndshavaren har sänt
program som avses i 6 kap. 6 §
andra stycket.
47
10 kap.
Den som åsidosätter de bestämmelser som anges i denna paragraf far
föreläggas att följa bestämmelserna. Ett föreläggande får förenas med
vite. Detta gäller bestämmelser om
1. närradiosändningamas innehåll (6 kap. 6 och 7 §§),
2. beteckningar (6 kap. 9 §),
3. sändningsplikt eller skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala ka-
belsändarföretag (8 kap. 1, 2 och 4 §§),
Prop. 1997/98:77
Bilaga 4
4. skyldighet att lämna vissa
upplysningar till Radio- och TV-
verket (9 kap. 4-7 §§), eller
5. skyldighet att lämna inspel-
ning (9 kap. 8 §).
Föreläggande enligt första
stycket 1, 2 och 5 far meddelas av
Granskningsnämnden för radio
och TV. Föreläggande enligt första
stycket 3-5 far meddelas av Ra-
dio- och TV-verket. Före-läggande
enligt första stycket 5 får även
meddelas av Konsument-om-
budsmannen.
4. skyldighet att lämna vissa
upplysningar till Radio- och TV-
verket (9 kap. 4-7 §§),
5. skyldighet att lämna inspel-
ning (9 kap. 8 §),
6. skyldighet att lämna upplys-
ning om sändningstider i närradio
(9 kap. 9 § första stycket), eller
7. skyldighet att lämna upplys-
ningar om programinnehåll (9
kap. 9 § andra stycket).
Föreläggande enligt första
stycket 1, 2 och 5-7 far meddelas
av Granskningsnämnden för radio
och TV. Föreläggande enligt första
stycket 3-6 far meddelas av Ra-
dio- och TV-verket. Föreläggande
enligt första stycket 5 och 6 far
även meddelas av Konsumentom-
budsmannen.
Radio och TV-verket får i före-
läggande förbjuda någon att över-
träda beslut om sändningstid i när-
radion eller att låta någon annan i
sitt ställe utnyttja sådan sänd-
ningstid. Föreläggandet får förenas
med vite.
Radio- och TV-verket får i före-
läggande förbjuda tillstånds-ha-
vare att överträda beslut om sänd-
ningstid i närradion som meddelats
av verket eller att låta någon annan
utnyttja tillstånds-havarens sänd-
ningsrätt. Före-läggandet får för-
enas med vite.
48
Ett tillstånd att sända närradio
får återkallas om tillståndshavaren
1. inte längre uppfyller kraven
enligt 4 kap. 4 §,
2. inte utnyttjat rätten att sända
närradio under tre på varandra föl-
jande månader, eller
3. inte har betalat avgift i ett
ärende om närradio inom föreskri-
ven tid, och har förelagts att be-
tala den vid påföljd att tillståndet
annars kan återkallas.
Ett tillstånd att sända närradio
far återkallas om tillståndshavaren
1. inte längre uppfyller kraven
enligt 4 kap. 4 §, eller
2. inte utnyttjat rätten att sända
närradio under tre på varandra föl-
jande månader.
Prop. 1997/98:77
Bilaga 4
Tillstånd att sända närradio far också återkallas om domstol funnit att
ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt
missbruk av yttrandefriheten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om sändningstider som har
beslutats av Radio- och TV-verket före den 1 juli 1998. Bestämmelsen i
11 kap. 3 § första stycket 3 gäller fortfarande i fråga om avgifter som
avser sändningar som sker före den 1 juli 1998.
49
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-02-19
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud
Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 29 januari 1998 (Kulturdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i radio- och TV-lagen (1996:844).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lena
Hjelmtorp.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Prop. 1997/98:77
Bilaga 5
50
Prop. 1997/98:77
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 februari 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Blomberg, Andersson, Winberg, Ulvskog, Sundström,
Lindh, Klingvall, Östros
Föredragande: Marita Ulvskog
Regeringen beslutar proposition Närradio m.m.
51
Eländers Gotab 55887, Stockholm 1998