Regeringens proposition
1997/98:68

Exportkontroll av vissa strategiska produkter

Prop.

1997/98:68

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 mars 1998

Göran Persson

Leif Pagrotsky

(Utrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det i lagstiftningen om strategiska produkter
infors ett krav på exporttillstånd for produkter som i det enskilda fallet är
eller kan vara avsedda att användas som delar eller som komponenter till
krigsmateriel som olovligen har förts ut ur landet eller som har
vidareexporterats i strid mot ett lämnat tillstånd. Tillståndskravet skall
gälla, om Inspektionen för strategiska produkter har informerat
exportören om att produkterna är eller kan vara avsedda för ett sådant
ändamål.

Vidare föreslås att det införs en skyldighet for exportörer att underrätta
Inspektionen för strategiska produkter om en tilltänkt export av produkter
som i det enskilda fallet är avsedda att användas som delar eller
komponenter till sådan krigsmateriel. Inspektionen skall då avgöra om
tillstånd skall krävas för exporten.

Slutligen föreslås också vissa lagändringar for att bättre anpassa
lagstiftningen till EG:s regelsystem.

Av redaktionella skäl föreslås en helt ny lag om strategiska produkter.
Det föranleder förslag till följdändringar i annan lagstiftning.

Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.

1 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 68

Innehållsförteckning

Prop. 1997/98:68

1    Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4

2   Lagtext..............................................................................................5

2.1      Förslag till lag om strategiska produkter............................5

2.2     Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om

rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.........................12

2.3     Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om

krigsmateriel.....................................................................13

2.4     Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om

Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen................................14

3   Ärendet och dess beredning............................................................15

4   Bakgrund.........................................................................................15

5   Förbud mot export i vissa fall.........................................................17

6   Underrättelseskyldighet för exportörer i vissa fall..........................23

7    Återkallelse av tillstånd...................................................................25

8   Överklagande..................................................................................26

9   Tillämpningsområdet för lagen om strategiska produkter..............28

10  Straff................................................................................................29

11   Vissa definitioner............................................................................31

12  En ny lag om strategiska produkter.................................................32

13  Kostnader........................................................................................33

14  Ikraftträdande m.m..........................................................................33

15  F örfattningskommentar...................................................................34

15.1    Förslaget till lag om strategiska produkter.......................34

15.2    Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:205) om

rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.........................46

15.3    Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1300) om

krigsmateriel.....................................................................46

15.4    Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om

Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen................................46

Bilaga 1   Promemorians lagförslag......................................................47

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över
promemorians lagförslag.......................................................52

Bilaga 3  Lagrådsremissens lagförslag.................................................53

Bilaga 4  Lagrådets yttrande.................................................................63

Bilaga 5  Rådets förordning (EG) nr 3381/94......................................70

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

Prop. 1997/98:68

den 5 mars 1998......................................................................................76

Rättsdatablad...........................................................................................77

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1997/98:68

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om strategiska produkter,

2. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut,

3. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,

4. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Lagtext

Prop. 1997/98:68

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om strategiska produkter

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller kontroll av strategiska produkter.

Lagen innehåller också vissa kompletterande bestämmelser till rådets
förordning (EG) nr 3381/94 av den 19 december 1994 om upprättandet
av en gemenskapsordning för kontroll av export av varor med dubbla
användningsområden1.

Utöver vad som sägs i denna lag kan bestämmelserna i lagen
(1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet vara tillämpliga.

2 § Lagen gäller

1.  fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannade
luftfarkoster som kan utnyttjas som bärare av massförstörelsevapen,

2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för sådana
system som avses i 1 och som kan uppnå en räckvidd av minst 300
kilometer,

3. provnings- och tillverkningsutrustning för system, delsystem och
komponenter som avses i 1 och 2,

4. biologiska ämnen som kan användas i biologiska stridsmedel och
kemiska prekursorer (utgångsämnen) som kan användas för tillverkning
av kemiska stridsmedel,

5. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller
kemiska stridsmedel samt av sådana biologiska ämnen och kemiska
prekursorer som avses i 4,

6. kärnämnen, mineraler med halt av kärnämne, det som har framställts
av kärnämne eller varor där sådana ämnen ingår,

7. utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller ställts i
ordning för bearbetning, användning eller framställning av kärnämnen,

8. utrustning eller material som kan användas för framställning av
kärnladdningar,

9. andra högteknologiska produkter som direkt eller indirekt kan
användas i förstörelsebringande syfte,

10.  programvaror för automatisk databehandling och andra
programvaror särskilt utformade för produkter som avses i 1-3 och 9
eller utrustning eller material som avses i 5, 7 och 8,

EGT nr L 367,31.12.1994, s.l (Celex 394R3381).

11. produkter i övrigt som avses i artikel 4.1 och 4.2 i rådets förordning
(EG) nr 3381/94, och

12. produkter i övrigt som i ett enskilt fall är eller kan vara avsedda att
användas som delar eller komponenter till sådan krigsmateriel

- som har förts ut ur landet i strid mot bestämmelserna i lagen
(1992:1300) om krigsmateriel, lagen (1988:558) om förbud mot
utförsel av krigsmateriel, m.m., lagen (1982:513) om förbud mot
utförsel av krigsmateriel, m.m. och kungörelsen (1949:614) angående
förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel, eller

- som har vidareexporterats i strid mot ett tillstånd som har lämnats
enligt dessa författningar.

Definitioner

3 § I denna lag förstås med

strategiska produkter: produkter som kan användas både för civila och
militära ändamål (dubbla användningsområden),

tillhandahållande: försäljning, upplåtelse, utbjudande mot ersättning,
lån, gåva eller förmedling,

tillverkningsrätt: vaije rätt att tillverka en produkt som omfattas av
lagens bestämmelser,

kärnämne: uran, plutonium eller andra ämnen som används eller kan
användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller föreningar där
ett sådant ämne ingår, torium eller andra ämnen som är ägnade att
omvandlas till kärnbränsle eller föreningar där ett sådant ämne ingår, och
använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar.

Med export, exportör och exportdeklaration avses i denna lag
detsamma som i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.

Tillstånd

4 § Tillstånd enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen skall lämnas, om det inte strider mot Sveriges utrikes-,
säkerhets- eller försvarspolitiska intressen.

5 § Frågor om tillstånd enligt denna lag och enligt rådets förordning (EG)
nr 3381/94 prövas av Inspektionen för strategiska produkter eller av den
myndighet som regeringen bestämmer.

En myndighet skall med eget yttrande lämna över ett ärende till
regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är
av särskild vikt.

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om överlämnande av
ärenden till regeringen.

Export och utförsel

6 § Regeringen får meddela föreskrifter om

Prop. 1997/98:68

1. vilka produkter enligt 2 § som skall omfattas av krav på tillstånd till
export enligt artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 3381/94,

2. vilka produkter enligt 2 § som skall omfattas av krav på tillstånd till
utförsel enligt artikel 19.1 bi rådets förordning (EG) nr 3381/94,

3. vilka produkter enligt 2 § som artikel 19.1 a och 19.2 i rådets
förordning (EG) nr 3381/94 skall tillämpas på.

Regeringefl eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om
exporttillstånd i artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.

7 § Tillstånd till export enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr
3381/94 krävs för andra produkter än som avses i 6 § första stycket 1, om
Inspektionen för strategiska produkter i ett enskilt fall har informerat
exportören om att produkterna är eller kan vara avsedda för något sådant
ändamål som avses i 2 § 12.

En exportör som känner till att hans produkter i ett enskilt fall är
avsedda för något sådant ändamål som avses i 2 § 12 är skyldig att genast
underrätta Inspektionen för strategiska produkter om det. Inspektionen
skall därvid besluta om tillstånd skall krävas för exporten.

8 § Utförsel som avses i artiklarna 19.3 och 20 i rådets förordning (EG)
nr 3381/94 far inte äga rum utan tillstånd.

Krav på tillstånd till utförsel enligt artikel 19.3 i rådets förordning
(EG) nr 3381/94 skall gälla för sådana produkter som avses i 6 § första
stycket 1 och 7 § samt i artikel 4.1 och 4.2 i rådets förordning (EG) nr
3381/94.

Regeringen far meddela föreskrifter om vilka produkter enligt 2 § som
skall omfattas av krav på tillstånd till utförsel enligt artikel 20 i rådets
förordning (EG) nr 3381/94.

9  § För tillstånd till utförsel av använt kärnbränsle gäller de
begränsningar som anges i 20 a och 24 §§ strålskyddslagen (1988:220).

Avtal om tillverkningsrätt

10 § Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt till
produkter som avses i 2 § 1-5 och 7-9 till någon i utlandet får inte ingås
här i landet utan tillstånd, om produkterna inte får föras ut från Sverige
eller exporteras utan tillstånd enligt denna lag eller enligt rådets
förordning (EG) nr 3381/94.

Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller
stadigvarande vistas här får inte heller i utlandet ingå ett sådant avtal utan
tillstånd.

Prop. 1997/98:68

Ändring av avtal

11 § Avtal om tillägg till eller ändring av avtal av det slag som kräver
tillstånd enligt 10 § får inte ingås utan tillstånd, om tillägget eller
ändringen avser

1. de produkter som omfattas av avtalet,

2. vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av rätt enligt avtalet,

3. rätt att tillhandahålla produkt till mottagare som inte har angivits
tidigare, eller

4. förlängning av avtalets giltighetstid.

Tillhandahållande

12 § Produkter som avses i 2 § och som finns i utlandet får inte här i
landet tillhandahållas åt någon i utlandet utan tillstånd, om produkterna
inte får foras ut från Sverige eller exporteras utan tillstånd enligt denna
lag eller enligt rådets förordning (EG) nr 3381/94.

Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller
stadigvarande vistas här får inte heller i utlandet tillhandahålla sådana
produkter utan tillstånd.

Införsel

13 § Produkter som avses i 2 § 4 får inte foras in i landet utan tillstånd.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta
tillståndskrav för vissa produkter eller for införsel från vissa länder.

Villkor

14 § Ett tillstånd enligt denna lag får förenas med villkor samt med
kontroll- och ordningsbestämmelser.

Återkallelse

15 § Tillstånd till utförsel eller export enligt denna lag eller enligt rådets
förordning (EG) nr 3381/94 och tillstånd enligt 10-12 §§ kan återkallas,
om tillståndshavaren har åsidosatt en föreskrift i denna lag eller rådets
förordning (EG) nr 3381/94 eller en föreskrift, ett villkor eller en
bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns
andra särskilda skäl till återkallelse.

En återkallelse får inte avse tillstånd till avtal enligt 10 eller 11 § som
redan har ingåtts.

En återkallelse gäller med omedelbar verkan, om inte något annat
beslutas.

Prop. 1997/98:68

Årlig avgift och deklarationer

16 § Föreskrifter om skyldighet för tillverkare av produkter som avses i
denna lag att betala årliga avgifter för att täcka statens kostnader för
Inspektionen för strategiska produkter finns i 22 § lagen (1992:1300) om
krigsmateriel.

Den som är avgiftsskyldig skall vaije år lämna en deklaration till
inspektionen med de uppgifter som behövs för att bestämma avgifterna,
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
deklarationsskyldigheten.

17 § Enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar skall en
deklaration vaije år lämnas av den som

1. producerar, bereder, förbrukar, för in, för ut eller exporterar
produkter som avses i 2 § 4,

2. under något av de tre senaste åren har producerat, berett, förbrukat,
fört in, fört ut eller exporterat sådana produkter, eller

3. producerar diskreta organiska kemikalier.

Deklarationen skall innehålla uppgifter om

1. verksamheten under det gångna kalenderåret,

2. den verksamhet som planeras för det kommande kalenderåret,

3.  ändringar i verksamheten som planeras för det pågående
kalenderåret.

Deklarationen skall ges in till den myndighet som regeringen
bestämmer.

Prop. 1997/98:68

Uppgiftskontroll

18 § Den som har lämnat en deklaration enligt 17 § skall, på begäran av
den myndighet som avses i 17 § tredje stycket, också lämna de
upplysningar och handlingar som kan behövas för kontroll av uppgifterna
i deklarationen.

För denna kontroll har företrädare för myndigheten rätt till tillträde till
de områden, lokaler och anläggningar där sådan verksamhet bedrivs som
omfattas av deklarationsskyldigheten och får där göra undersökningar
och ta prover. Vad som nu har sagts gäller dock inte bostadsutrymmen.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att kontrollen
skall kunna genomföras.

Tillsyn och kontroll

19 § Tillsyn och annan kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i
rådets förordning (EG) nr 3381/94 skall utövas av Inspektionen för
strategiska produkter eller av den myndighet som regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten).

Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen.

20 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs for kontrollen av den som för utförsel eller export
tar befattning med strategiska produkter.

Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till lokaler där den som
avses i första stycket bedriver sin verksamhet. Vad som nu har sagts
gäller dock inte bostadsutrymmen.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att kontrollen
skall kunna genomföras. Tillsynsmyndigheten får begära biträde även av
andra statliga myndigheter för sin tillsyn.

21 § Den som enligt artikel 14.2 eller artikel 19.2 i rådets förordning
(EG) nr 3381/94 är skyldig att bevara och på begäran av
tillsynsmyndigheten visa upp handlingar skall bevara dessa i fem år eller
den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara
föreskriven i annan lag eller författning.

Straff m.m.

22 § Bestämmelser om olovlig utförsel och försök till sådant brott finns i
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Bestämmelserna om varusmuggling och försök till sådant brott i lagen
om straff för varusmuggling tillämpas i fråga om

1. export utan tillstånd av produkter som avses i 6 § första stycket 1
och 7 § samt i artikel 4.1 och 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94,
och

2. utförsel utan tillstånd av produkter som avses i 6 § första stycket 2
och artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.

23 § Den som bryter mot 10, 11 eller 12 § döms,

1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst
två år,

2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i
högst sex månader.

Den som uppsåtligen genom vilseledande förmår regeringen eller
någon annan myndighet att lämna tillstånd enligt 10, 11 eller 12 § och
därigenom föranleder att avtalet eller tillhandahållandet kommer till
stånd, döms till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen har skett
av oaktsamhet, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.

24 § Har ett brott enligt 23 § begåtts uppsåtligen och är det att anse som
grovt skall dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om
produkterna har varit av särskilt farligt slag, om brottet har avsett
betydande värde eller om gärningen annars har varit av särskilt allvarlig
art.

Prop. 1997/98:68

10

25 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. i annat fall än som avses i 22 § och 23 § andra stycket lämnar
oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon annan handling
som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt denna lag eller
rådets förordning (EG) nr 3381/94 eller i en deklaration,

2.   åsidosätter villkor eller bryter mot kontroll- eller
ordningsbestämmelse som har meddelats med stöd av denna lag,

3. åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt 7 § andra stycket eller
artikel 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94,

4. åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 19.1 a eller 19.2 i
rådets förordning (EG) nr 3381/94,

5. bryter mot 21 § och artikel 14.2 eller 19.2 i rådets förordning (EG)
nr 3381/94.

I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.

26 § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är
belagd med straff i brottsbalken.

27 § Utbyte av brott som avses i 23 och 24 §§ skall förklaras förverkat,
om inte detta är uppenbart oskäligt.

28 § Försummar den uppgiftsskyldige att i rätt tid ge in en sådan
deklaration som avses i 16 eller 17 §, får den myndighet som skall ta
emot deklarationen vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra
sin skyldighet.

Överklagande

29 § Beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller en
myndighets beslut enligt 18, 20 och 28 §§.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Andra förvaltningsbeslut enligt denna lag eller enligt rådets förordning
(EG) nr 3381/94 får inte överklagas.

Prop. 1997/98:68

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 13 § den dag regeringen
bestämmer, och i övrigt den 1 juli 1998.

2. Genom lagen upphävs lagen (1991:341) om strategiska produkter.

3. Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall
vid tillämpningen av de nya bestämmelserna anses som meddelat enligt
dessa.

4. Bestämmelserna i 11 § skall tillämpas på avtal av det slag som avses
i 10 §, även om avtalet på grund av äldre bestämmelser inte har krävt
tillstånd.

11

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:205) om rättsprövning av
vissa förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2§‘

Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är
bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie
domare.

Lagen gäller inte heller

1. beslut av arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,

2. beslut om svenskt medborgarskap,

3. beslut om utlänningars vistelse i riket,

4.  beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller
tjänstgöring inom försvarsmakten,

5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

6. beslut som rör skatter eller avgifter,

7. beslut enligt lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering eller
beslut i frågor om allmän likviditetsindragning eller allmän prisreglering,

8. andra beslut enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel än sådana
som avser återkallelse av tillstånd enligt 3 eller 4 §,

9. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § 3-4 lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

10.    beslut enligt lagen 10. beslut enligt lagen

(1991:341) om strategiska (1998:000) om strategiska
produkter.                           produkter.

Prop. 1997/98:68

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Senaste lydelse 1994:719.

12

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Prop. 1997/98:68

För att täcka statens kostnader
för Inspektionen för strategiska
produkter skall den som har
tillstånd att tillverka krigsmateriel
enligt denna lag eller den som
tillverkar produkter som omfattas
av inspektionens tillsyn enligt 16 §
lagen (1991:341) om strategiska
produkter årligen betala en avgift,
om det fakturerade värdet av
tillverkarens sålda produkter av
dessa slag under året överstiger
2 500 000 kr. Inspektionen
bestämmer avgiften efter ett för
samtliga avgiftsskyldiga lika
förhållande till det fakturerade
värdet.

22 §

För att täcka statens kostnader
för Inspektionen för strategiska
produkter skall den som har
tillstånd att tillverka krigsmateriel
enligt denna lag eller den som
tillverkar produkter som omfattas
av inspektionens tillsyn enligt 19 §
lagen (1998:000) om strategiska
produkter årligen betala en avgift,
om det fakturerade värdet av
tillverkarens sålda produkter av
dessa slag under året överstiger
2 500 000 kr. Inspektionen
bestämmer avgiften efter ett för
samtliga avgiftsskyldiga lika
förhållande till det fakturerade
värdet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Lagen omtryckt 1997:689.

13

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

3§‘

Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:

1.  krigsmateriel som avses i 1. krigsmateriel som avses i

lagen (1992:1300) om lagen (1992:1300) om
krigsmateriel, och produkter som krigsmateriel, och produkter som
avses i lagen (1991:341) om avses i lagen (1998:000) om
strategiska produkter,                 strategiska produkter,

2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen,

3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),

4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),

5. injektionssprutor och kanyler,

6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,

7.  springstilletter, springknivar,' knogjäm, kastsljämor, riv- eller
nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och
liknande,

8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.,

9. hundar och katter för annat ändamål än handel,

10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738) och
vobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen i 13 § tobakslagen (1993:581),

11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfan, fisk och reptiler,

12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det
finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer,
att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för
människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller
felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i
övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda.

Prop. 1997/98:68

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Senaste lydelse 1996:944.

14

Ärendet och dess beredning

Prop. 1997/98:68

Civila produkter som kan komma att användas som delar eller
komponenter till sådan krigsmateriel som i strid med den svenska
lagstiftningen befinner sig i tredje land omfattas inte av någon
exportkontroll.

Frågan har behandlats i en inom Utrikesdepartementet upprättad
promemoria Exportkontroll av vissa strategiska produkter. Promemorians
lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissvaren finns
tillgängliga i Utrikesdepartementet (dnr UD98/86/ERS).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 2 februari 1998 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i bilaga

4.

Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen men har också föreslagit
vissa ändringar i den remitterade lagtexten. Regeringen har på de flesta
punkter följt Lagrådets förslag. Regeringen återkommer till Lagrådets
synpunkter i avsnitten 8 och 11 samt i författningskommentaren.

Bakgrund

Den svenska lagstiftningen

I Sverige finns sedan lång tid lagstiftning som reglerar exporten av
krigsmateriel och sådana produkter som kan användas för både militära
och civila ändamål, s.k. strategiska produkter.

Sedan år 1918 finns ett generellt förbud mot utförsel av krigsmateriel.
Förbudet finns numera i lagen (1992:1300) om krigsmateriel. Enligt 6 § i
lagen får krigsmateriel inte föras ut ur landet utan tillstånd, om inte något
annat följer av lagen eller någon annan författning. Med krigsmateriel
avses enligt 1 § vapen, ammunition och annan för militärt bruk utformad
materiel som enligt regeringens föreskrifter utgör krigsmateriel. I
förordningen (1992:1303) om krigsmateriel finns en bilaga med en
förteckning över vad som är krigsmateriel.

Regler om utförsel av strategiska produkter, dvs. produkter som har en
etablerad civil användning men som också kan användas för militära
ändamål, finns i lagen (1991:341) om strategiska produkter (ändrad
senast 1995:1661) och förordningen (1994:2060) om strategiska
produkter. Lagen kompletterar en rådsförordning på området.

Frågor om tillstånd enligt lagstiftningen om krigsmateriel och
strategiska produkter prövas i första hand av Inspektionen för strategiska
produkter (ISP).

15

EG-rätten

Prop. 1997/98:68

Inom Europeiska gemenskapen (EG) gäller skilda regler för krigsmateriel
och strategiska produkter.

Strategiska produkter omfattas av EG-rättens regler om varors fria
rörlighet enligt artiklarna 30 och 34 i Fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen (EG-fördraget). Vidare omfattas sådana
produkter av den gemensamma handelspolitiken enligt artikel 113 i EG-
fördraget. EG har exklusiv kompetens att meddela föreskrifter om export
till tredje land på detta område.

Med stöd av artikel 113 i EG-fördraget har rådet beslutat förordning
(EG) nr 3381/94 av den 19 december 1994 om upprättandet av en
gemenskapsordning för kontroll av export av varor med dubbla
användningsområden. Rådsförordningen finns i bilaga 5.

Rådets förordning (EG) nr 3381/94 syftar till fri rörlighet för
strategiska produkter (med vissa undantag) inom Europeiska
gemenskapen samt exportkontroll gentemot tredje land.

Förordningen innebär i huvudsak att tillstånd krävs för export av
sådana varor som finns förtecknade i bilaga 1 till rådets beslut
94/942/GUSP av den 19 december 1994 om den gemensamma åtgärd för
kontroll av export av varor med dubbla användningsområden som
antagits av rådet på grundval av artikel J 3 i Fördraget om Europeiska
unionen, i fortsättningen benämnt GUSP-beslutet. Tillståndsplikten följer
direkt av rådsförordningen. GUSP-beslutet såvitt avser
produktomfattningen är inte direkt tillämpligt i medlemsstaterna utan
kräver nationella åtgärder för införlivandet.

Artikel 4 i rådsförordningen innehåller direktverkande bestämmelser
om krav på tillstånd för export av produkter som inte omfattas av bilaga 1
till GUSP-beslutet, om dessa är eller kan vara avsedda för hantering i
samband med massförstörelsevapen (kärnvapen, kemiska och biologiska
stridsmedel) samt missiler till dessa.

Medlemsstaterna ges i artikel 5 i rådsförordningen möjlighet att
behålla eller införa exporttillstånd även beträffande andra produkter än
sådana som regleras av rådsförordningen.

Rådsförordningen innehåller också bestämmelser om tillståndskrav i
vissa fall när det gäller utförsel till andra medlemsstater. Krav på tillstånd
är obligatoriskt i de fall som anges i artiklarna 19.1 b och 21 i
rådsförordningen. Medlemsstaterna far själva bestämma om krav på
utförseltillstånd i de fall som anges i artiklarna 19.3 och 20 i
rådsförordningen.

I Sverige har rådsförordningen kompletterats genom lagen och
förordningen om strategiska produkter. De produkter som anges i GUSP-
beslutet finns listade i bilagor till förordningen om strategiska produkter.

För krigsmateriel gäller enligt EG-fördraget vissa
undantagsbestämmelser. Enligt artikel 223.1 b i EG-fördraget får
medlemsstaterna vidta åtgärder som de anser nödvändiga för att skydda
sina väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel
med vapen, ammunition och krigsmateriel; sådana åtgärder får dock inte
försämra konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden när det

16

gäller varor som inte är avsedda speciellt för militära ändamål. Rådet har
i enlighet med punkten 2 i samma artikel fastställt en lista över varor på
vilka bestämmelserna i punkt 1 b skall tillämpas.

Prop. 1997/98:68

5 Förbud mot export i vissa fall

Regeringens förslag: Tillstånd till export enligt rådets förordning
(EG) nr 3381/94 skall krävas för andra produkter än som avses i
artikel 3 i rådsförordningen. Detta skall gälla om Inspektionen för
strategiska produkter har informerat exportören om att produkterna
är eller kan vara avsedda att användas som delar eller komponenter
till sådan krigsmateriel som har förts ut ur landet utan föreskrivet
tillstånd eller som har vidareexporterats i strid mot ett tillstånd.
Frågor om tillstånd till export i dessa fall skall i första hand prövas
av Inspektionen för strategiska produkter.

Promemorians förslag: Förslaget överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till eller har
inte någon erinran mot förslaget. Inte någon remissinstans har haft något
att erinra mot syftet med förslaget. Några remissinstanser är dock
tveksamma till den lagtekniska lösningen. Ett par remissinstanser
ifrågasätter om ISP har kapacitet att kontrollera export av detta slag. ISP
anser att man bör beakta risken för att normal handel påverkas negativt.
En inte obetydlig andel av dylika delar och komponenter inhandlas i
utlandet. Leveranser från dessa länder till tredje länder undandrar sig
svensk kontroll. Inspektionen anser vidare att det bör tydliggöras att
förslaget inte omfattar produkter som före år 1993 inte klassificerades
som krigsmateriel. Inspektionen föreslår vidare att formuleringen
"avsedda att användas som delar eller komponenter till sådan
krigsmateriel" exemplifieras. Enligt ISP bör frågan hur eller av vem det
skall konstateras att tidigare krigsmateriel förts ut eller vidareexporterats
utan tillstånd behandlas närmare. Kommerskollegium bedömer att det
föreslagna kravet på exporttillstånd är förenligt med bestämmelserna
under världshandelsorganisationen (WTO). Kollegiet anser emellertid att
förslaget från allmän handelspolitisk synpunkt inger betänkligheter då det
skulle kunna ge upphov till problem för företags normala
exportverksamhet då en generell regel av detta slag kommer att beröra ett
brett produktsortiment alltifrån t.ex. vanliga skruvar till för ändamålet
mer specialanpassade detaljer. Generaltullstyrelsen anser att det bör
övervägas att låta förslaget omfattas av lagen om krigsmateriel i stället
för av lagen om strategiska produkter. Generaltullstyrelsen anser vidare
att tillståndspliktcn också bör omfatta de produkter som täcks av 2 § 11.
Sveriges Försvarsindustriförening, Sveriges Industriförbund och Sveriges
Verkstadsindustrier avstyrker förslaget så som det har utformats i den
remitterade promemorian. De föreslår i stället att det i första hand prövas

17

2 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 68

om ISP kan ges befogenhet att, i fall då olovlig utförsel eller vidareexport
konstateras, införa underrättelseskyldighet för civila delar för viss
produkt och för visst land. I andra hand att man inom ramen för
nuvarande krigsmateriellagstiftning inför en kontroll genom tillämpning
av krigsmateriellagstiftningens underrättelseskyldighet med omfattande
befogenheter för ISP att lämna undantag för underrättelseskyldigheten så
att denna begränsas till ursprunglig leverantör vid export av delar till
ifrågavarande krigsmateriel till det land dit olaglig utförsel eller
vidareexport konstaterats.

Skälen för regeringens förslag: Trots den exportkontroll som finns
kan det förekomma att krigsmateriel förs ut ur landet utan föreskrivet
tillstånd eller att sådan materiel vidareexporteras i strid mot ett tillstånd.
När krigsmateriel på detta sätt olovligen hamnar i ett annat land eller i
andra händer kan situationen uppkomma att den som innehar
krigsmaterielen behöver delar eller komponenter till den aktuella
materielen för att kunna använda, utveckla eller vidmakthålla denna.

För den som innehar sådan krigsmateriel ligger det nära till hands att
köpa de produkter som behövs från tillverkaren eller en underleverantör
till denne.

Om sådana produkter inte omfattas av vår krigsmateriellagstiftning,
direkt av reglerna i rådets förordning (EG) nr 3381/94 eller av reglerna i
den svenska lagstiftningen om strategiska produkter, finns det inte någon
möjlighet att förhindra export av produkterna i fråga. Detta är inte
tillfredsställande. En export av delar eller komponenter till den aktuella
materielen är typiskt sett sådan att den kan komma i konflikt med
Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska intressen. En sådan
export kan också strida mot syftet med den nyssnämnda lagstiftningen.

Samtidigt måste framhållas att problemet inte är vanligt
förekommande. Även om detta är fallet är det inte tillfredsställande att
det för närvarande saknas möjligheter att formellt kunna kontrollera eller
ingripa mot en sådan export. Regler bör därför införas som gör detta
möjligt.

I det föregående (avsnitt 4) har översiktligt redovisats de regler som
gäller på området. Av denna redovisning framgår att exportkontroll av
strategiska produkter hör till området för EG:s exklusiva kompetens. Det
innebär att en medlemsstat inte själv kan besluta om föreskrifter på
området, med mindre EG-rätten i övrigt medger det.

I artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 har medlemsstaterna
givits en viss befogenhet att meddela föreskrifter på området. Där
föreskrivs att en medlemsstat far förbjuda eller kräva tillstånd för export
av strategiska produkter som inte förtecknas i bilaga 1 till beslut
94/942/GUSP, om det sker för att säkerställa en effektiv exportkontroll i
överensstämmelse med förordningens mål. Ett av förordningens syften
är, enligt andra övervägandesatsen i ingressen till förordningen, att se till
att strategiska produkter omfattas av en effektiv kontroll vid export från
gemenskapen.

I sammanhanget bör också framhållas att rådsförordningens
tillämpningsområde inte är begränsat enbart till sådana strategiska
produkter som kan användas till massförstörelsevapen. Rådsförordningen

Prop. 1997/98:68

18

omfattar också sådana strategiska produkter som kan användas till annan
krigsmateriel.

Från EG-rättsliga utgånspunkter finns det således inte några hinder mot
att infora en exportkontroll av nu aktuella produkter.

Förbud eller tillstånd

Artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 ger medlemsstaterna
möjlighet att förbjuda eller kräva tillstånd för export av sådana
strategiska produkter som inte förtecknas i bilaga 1 till det förut nämnda
GUSP-beslutet. Den fråga som inställer sig är därför huruvida
exportkontrollen bör utformas som en förbudsregel eller som en regel om
krav på tillstånd. Vid övervägande av valet mellan de båda möjligheterna
är det främst följande omständigheter som bör beaktas.

Exportkontrollen enligt den svenska lagstiftningen på området sker
genom ett tillståndsförfarande och inte genom direktverkande
straffsanktionerade förbud. När det gäller strategiska produkter är
huvudregeln att tillstånd skall lämnas. Bara om en export strider mot
Sveriges utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitiska intressen skall
tillstånd vägras (jfr 1 a § lagen om strategiska produkter). Det innebär att
frågan om export av en produkt som omfattas av lagstiftningen i vaije
enskilt fall skall prövas mot dessa intressen. Denna prövning kan leda till
att tillstånd till export av en viss produkt kan medges i ett visst fall,
medan tillstånd till export av samma slags produkt kan vägras i ett annat
fall. Denna skillnad kan t.ex. bero på det land till vilket exporten är
avsedd eller det ändamål som produkten är avsedd för.

Det skulle kunna hävdas att export av sådana strategiska produkter som
är avsedda att användas som delar eller komponenter till olovligt utförd
krigsmateriel alltid skulle strida mot våra utrikes-, säkerhets- eller
försvarspolitiska intressen och att tillstånd i praktiken inte i något fall
skulle lämnas till export av sådana produkter. Med denna utgångspunkt
skulle ett direktverkande straffsanktionerat förbud vara den enklaste
lösningen.

Frågan är emellertid enligt regeringens mening inte så enkel.

De produkter som det här är fråga om kan vara av vitt skilda slag. Det
kan vara fråga om produkter av mycket enkelt slag på låg teknisk nivå,
t.ex. skruvar och muttrar eller däck, som har ett brett användningsområde
och som finns allmänt tillgängliga på den internationella marknaden. Det
kan också vara fråga om produkter som är av mera avancerat slag med ett
smalare användningsområde och som inte finns tillgängliga på
marknaden i någon större utsträckning.

Det kan också vara fråga om export till ett land till vilket export enligt
lagen om krigsmateriel eller lagen om strategiska produkter inte i något
fall skulle tillåtas. Det motsatta kan emellertid också vara fallet.

Frågan rymmer alltså exportsituationer av vitt skilda slag. Det kan
därför inte helt uteslutas att en export i något enstaka undantagsfall skulle
kunna tillåtas, utan att det skulle strida mot de utrikes-, säkerhets- eller
försvarspolitiska intressena.

Prop. 1997/98:68

19

Ett generellt exportförbud för strategiska produkter som är avsedda att
användas som delar eller komponenter till olovligt utförd krigsmateriel är
mot denna bakgrund inte någon lämplig lösning. Till detta kommer att en
ordning med direktverkande straffsanktionerade förbud skulle innebära
ett nytt inslag i regleringen när det gäller export av strategiska produkter.
I stället bör väljas en lösning som innebär att tillstånd skall krävas för
export av produkter av nu aktuellt slag.

Utformningen av ett tillståndskrav

Frågan är då hur ett tillståndskrav lämpligen bör utformas.

De produkter som är aktuella går generellt sett inte att definiera,
eftersom önskemålet att kontrollera exporten hänför sig till den tilltänkta
användningen av dem i det enskilda fallet. Om det är fråga om strategiska
produkter som är avsedda att användas som delar eller komponenter till
krigsmateriel som lagligen har exporterats till ett annat land, finns inget
behov av exportkontroll. Av rättssäkerhetsskäl måste de produkter som
skall exporteras liksom exportören identifieras.

I det sammanhanget är det av intresse att jämföra hur
gemenskapsordningen enligt artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr
3381/94 är utformad. Artikeln gäller sådana strategiska produkter som
inte omfattas av bilaga 1 till det förut nämnda GUSP-beslutet och som är
eller kan vara avsedda att användas i samband med utveckling,
produktion, underhåll m.m. av massförstörelsevapen (jfr 2 § 11 lagen om
strategiska produkter). För export av sådana produkter gäller ett
tillståndskrav, om myndigheterna har informerat exportören om att de
ifrågavarande produkterna är eller kan vara avsedda för sådan
användning. Det ankommer sedan på den behöriga myndigheten att
pröva huruvida tillstånd skall lämnas eller inte. Till detta är i artikel 4.2
kopplat ett krav på exportören att underrätta myndigheterna när han
känner till att produkterna är avsedda för något av syftena i artikel 4.1.

Promemorians förslag innebär en lösning som motsvarar den som
föreskrivs i artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr 3381/94. Förslaget
gäller sådana strategiska produkter som inte omfattas av bilaga 1 till det
förut nämnda GUSP-beslutet och som inte heller är avsedda för sådan
användning som avses i artikel 4.1 i rådsförordningen. Förslaget innebär
ett krav på exporttillstånd om ISP i ett enskilt fall har informerat
exportören om att produkterna är eller kan vara avsedda att användas som
delar eller komponenter till sådan krigsmateriel som har förts ut ur landet
utan föreskrivet tillstånd eller som har vidareexporterats i strid mot
villkoren för ett lämnat tillstånd. Enligt förslaget skulle en sådan regel
införas i lagen om strategiska produkter.

Sveriges Försvarsindustriförening, Sveriges Industriförbund och
Sveriges Verkstadsindustrier har avstyrkt promemorians förslag i denna
del. De har i stället föreslagit i första hand att ISP ges en befogenhet att
införa en underrättelseskyldighet för civila delar för viss produkt och för
visst land i fall då det har konstaterats att krigsmateriel olovligen har
förts ut eller vidareexporterats till ett annat land. I andra hand har de
föreslagit att man inför en kontroll inom ramen för

Prop. 1997/98:68

20

krigsmateriellagstiftningens regler om underrättelseskyldighet.
Generaltullstyrelsen anser att det bör övervägas att låta förslaget omfattas
av lagen om krigsmateriel i stället för lagen om strategiska produkter.

Regeringen vill med anledning av dessa synpunkter framhålla följande.
De produkter som det här är fråga om utgör inte krigsmateriel och
omfattas inte av undantagsbestämmelserna i artikel 223 i EG-fördraget.
Syftet med en reglering är att införa en exportkontroll och därmed också
kunna förbjuda en export, t.ex. genom att vägra exporttillstånd. Rådets
förordning (EG) nr 3381/94 ger en sådan möjlighet i artikel 5.1. Lagen
om strategiska produkter kompletterar rådsförordningen. Regler om
tillståndskrav för export av nu aktuella produkter bör därför i enlighet
med promemorians förslag tas in i den lagen.

I likhet med de flesta remissinstanserna anser regeringen att
promemorians förslag när det gäller utformningen av ett tillståndskrav
tillgodoser intresset av rättssäkerhet och att det även i övrigt är
ändamålsenligt. Genom att tillståndskravet inträder först när exportören i
ett enskilt fall har blivit informerad om att produkterna är eller kan vara
avsedda att användas som delar eller komponenter till olovligt utförd
krigsmateriel, behöver exportören aldrig tveka om vad som gäller. Den
föreslagna lösningen ansluter också till den ordning som redan gäller
enligt artikel 4.1 i rådsförordningen.

Den föreslagna regeln innebär inte att ett tillståndskrav införs generellt.
Det är bara i de särskilda fall när en enskild exportör har fått information
om att en tilltänkt export av vissa produkter kan komma att användas för
det speciella ändamålet som krav på tillstånd kommer att föreligga.
Förslaget bör därför inte föra med sig några sådana handelspolitiska
problem eller betänkligheter som ISP och Kommerskollegium har givit
uttryck för.

Enligt förslaget skall en förutsättning vara att de strategiska
produkterna är eller kan vara avsedda för krigsmateriel som olovligen har
utförts ur landet eller som har vidareexporterats i strid mot ett tillstånd.
En fråga som har rests i ärendet är hur och vem som skall konstatera
detta.

Vad det här är fråga om är krigsmateriel som för export kräver
tillstånd. Om viss krigsmateriel finns utomlands är det möjligt att
kontrollera om tillstånd har funnits till exporten och till vem
krigsmaterielen har exporterats i enlighet med tillståndet.

Om ISP far kännedom om en tilltänkt export av sådana produkter som
det här är fråga om, bör ISP själv kunna kontrollera och konstatera om
tillstånd har givits till export av den aktuella krigsmaterielen. Något krav
på att det skall föreligga en lagakraftvunnen dom på olovlig utförsel eller
dylikt bör inte ställas upp. En otillåten export kan ju föreligga även i fall
då någon gärningsman inte har kunnat identifieras eller lagforas.

Under remissbehandlingen har efterlysts en närmare precisering av vad
som avses med delar eller komponenter till krigsmateriel. Med delar eller
komponenter avses i sammanhanget alla delar och komponenter som kan
ingå i sådan krigsmateriel. Typiska exempel är reservdelar för reparation
av krigsmaterielen och produkter som kan användas för att modifiera
eller uppgradera krigsmaterielen. Någon närmare definition av vilka

Prop. 1997/98:68

21

produkter det kan bli fråga om går knappast att åstadkomma, eftersom
det kan röra sig om produkter av vitt skilda slag.

Till frågan om förslaget också omfattar krigsmateriel som före år 1993
inte klassificerades som krigsmateriel återkommer regeringen i
författningskommentaren (till 2 §).

Ett par remissinstanser har också ifrågasatt om ISP har kapacitet att
kontrollera export av detta slag. Det ger anledning att framhålla att det
självfallet inte kan bli fråga om att kartlägga och förteckna alla de delar
eller komponenter som all slags krigsmateriel kan bestå av eller att
kartlägga all krigsmateriel som olagligt finns utomlands. Den föreslagna
exportkontrollen är bara avsedd för de fall det finns kunskap om att
krigsmateriel olagligen finns i ett annat land och en tilltänkt export avser
sådana strategiska produkter som är eller kan vara avsedda för denna
krigsmateriel. Hur sådan kunskap kan vinnas återkommer regeringen till i
det följande (avsnitt 6).

Generaltullstyrelsen anser att tillståndsplikten bör omfatta också de
produkter som avses i 2 § 11. En sådan tillståndsplikt framgår emellertid
direkt av artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr 3381/94. Någon
bestämmelse om detta kan därför inte införas i lagen.

Regeringen anser alltså sammanfattningsvis att den ordning för
exportkontroll som har föreslagits i promemorian är ändamålsenlig och
lämplig. Promemorians förslag i denna del bör därför genomföras.

Beslutande myndighet

Till grund för ett beslut om exporttillstånd av sådana strategiska
produkter som det här är fråga om kommer att ligga överväganden av
samma slag som i fråga om annan export av andra strategiska produkter.
Beslutsordningen bör därför vara densamma som nu gäller för sådana
exporttillstånd. Det innebär att frågor om exporttillstånd i nu aktuella fall
bör prövas av ISP eller den myndighet som regeringen bestämmer, med
skyldighet för myndigheten att med eget yttrande lämna över ett ärende
till regeringens prövning när ärendet har principiell betydelse eller annars
är av särskild vikt.

Utförsel till andra medlemsstater

Enligt principen om varors fria rörlighet skall det inte finnas några hinder
för utförsel av varor till andra medlemsländer om något annat inte är
särskilt föreskrivet.

I rådets förordning (EG) nr 3381/94 finns regler som gör det möjligt
för medlemsstaterna att i vissa fall införa tillståndskrav för överföring
mellan medlemsstaterna av strategiska produkter. Bestämmelser om detta
finns i artiklarna 19 och 20 i rådsförordningen.

Av intresse i detta sammanhang är artikel 19.3 a i rådsförordningen.
Enligt denna får en medlemsstat kräva tillstånd för överföring av
strategiska produkter från sitt territorium till en annan medlemsstat, om
vissa förutsättningar är uppfyllda vid tidpunkten för överföringen.
Nämligen att operatören vet att den slutliga destinationen för de

Prop. 1997/98:68

22

ifrågavarande produkterna ligger utanför gemenskapen och det krävs
tillstånd enligt artiklarna 3, 4 eller 5 i rådsförordningen för export av
produkterna till den destinationen samt produkterna inte kommer att
bearbetas eller behandlas enligt artikel 24 i gemenskapens tullkodex i den
medlemsstat till vilken de överförs.

Sverige har utnyttjat den sålunda givna möjligheten att kräva tillstånd
genom bestämmelserna i 3 a § andra stycket lagen om strategiska
produkter. Genom det förslag som nu läggs fram införs ett tillståndskrav
för export av sådana strategiska produkter som är eller kan vara avsedda
för krigsmateriel som olovligen befinner sig i ett annat land. Motsvarande
tillståndskrav bör gälla också vid utförsel till ett annat medlemsland, om
villkoren i artikel 19.3 i övrigt är uppfyllda.

Prop. 1997/98:68

6 Underrättelseskyldighet för exportörer i vissa
fall

Regeringens förslag: En exportör, som känner till att dess
produkter i ett enskilt fall är avsedda att användas som delar eller
komponenter till sådan krigsmateriel som har förts ut ur landet utan
föreskrivet tillstånd eller som har vidareexporterats i strid mot ett
tillstånd, skall genast underrätta Inspektionen för strategiska
produkter om det. Inspektionen skall besluta om tillstånd skall
krävas för exporten.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I promemorian har föreslagits att underrättelseskyldighet skall
föreligga också då exportören känner till att produkterna kan vara
avsedda för krigsmateriel som olovligen har exporterats till ett annat
land.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller har inte
någon erinran mot förslaget. Generaltullstyrelsen anser att
underrättelseskyldigheten också bör omfatta de produkter som täcks av
lagens 2  § punkt 11. Flera remissinstanser anser dock att

promemorieförslaget är tveksamt från rättssäkerhets- och
effektivitetssynpunkt. RÅ anser att det finns en klar risk för att
Europadomstolen vid prövning av ett enskilt fall skulle komma att finna
att den föreslagna utformningen av underrättelseskyldigheten strider mot
artikel 6 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).
Den föreslagna underrättelseskyldigheten synes enligt RÅ i många fall
kunna innebära att en exportör enligt lag och under straffhot blir skyldig
att upplysa ISP om egna tidigare begångna brott. Rikspolisstyrelsen anser
att exportören inte kan förutses ha fullständig kunskap om att det finns
olovligt utförd krigsmateriel till vilken materiel hans produkt kan utgöra
komponent. Sveriges Försvarsindustriförening, Sveriges Industriförbund
och Sveriges Verkstadsindustrier anser att den föreslagna lagtextens

23

lydelse "kan vara avsedd" framstår som oacceptabel. Den skulle medföra
rättsosäkerhet och mycket besvärande administrativa konsekvenser för
bl.a. svenska företag.

Skälen för regeringens förslag: I det föregående har föreslagits att
exporttillstånd skall krävas för sådana produkter som i det enskilda fallet
är eller kan vara avsedda att användas för sådan krigsmateriel som
olovligen har exporterats till ett annat land och Inspektionen för
strategiska produkter har informerat exportören om det. För att
myndigheten skall kunna lämna sådan information krävs kunskap om att
en sådan export är aktuell.

Sådan kunskap kan vinnas genom den underrättelseverksamhet som
förekommer internationellt. Men den som är närmast till denna kunskap
är i allmänhet exportören.

På samma sätt som gäller för sådana strategiska produkter som
omfattas av artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 (se särskilt
artikel 4.2) bör exportören därför också i nu aktuella fall åläggas en
underrättelseskyldighet. Underrättelseskyldigheten bör, i likhet med vad
som gäller enligt artikel 4.2 i rådsförordningen, inskränkas till fall där
exportören känner till att produkterna är avsedda för det aktuella
ändamålet. En sådan underrättelseskyldighet bör föreligga så snart som
exportören har fatt kännedom om förhållandena, dvs. genast. Det innebär
inte att exportören är skyldig att undersöka den tilltänkta användningen.
Ofta torde emellertid den tilltänkta användningen vara känd, t.ex. när det
är fråga om anbudsgivning i samband med upphandling.

I promemorian har föreslagits att underrättelseskyldighet också skall
föreligga när exportören känner till att produkterna kan vara avsedda för
det aktuella ändamålet. Kritik har under remissbehandlingen riktats mot
förslaget i denna del av bl.a. rättssäkerhetsskäl. Regeringen kan i allt
väsentligt ansluta sig till de synpunkter som sålunda har framförts.
Promemorians förslag i denna del bör därför inte genomföras.

ISP bör vara den myndighet som skall underrättas. På samma sätt som
följer av artikel 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 bör ISP efter en
sådan underrättelse omedelbart besluta om tillstånd skall krävas för
exporten.

RÅ har invänt att det finns en klar risk för att Europadomstolen vid
prövning av ett enskilt fall skulle komma att finna att den föreslagna
utformningen av underrättelseskyldigheten strider mot artikel 6 i
Europakonventionen.

I artikel 6 i Europakonventionen finns bl.a. bestämmelser om vilka
rättigheter enskilda har som har blivit anklagade för brott. Den som är
misstänkt för brott skall inte behöva bidra till utredningen eller
bevisningen i målet genom att göra medgivanden eller tillhandahålla
belastande material. Det är åklagaren som skall bevisa den tilltalades
skuld, och den tilltalade har rätt att inte uttala sig alls och är inte skyldig
att på något sätt underlätta åklagarens uppgift. Av intresse i
sammanhanget är Europadomstolens dom i målet Funke mot Frankrike.
Klaganden i målet var misstänkt för valutabrott och hade vid vite ålagts
att till myndigheterna överlämna vissa handlingar om sina tillgångar i
utlandet. Föreläggandet innebar att man sökte tvinga klaganden att

Prop. 1997/98:68

24

tillhandahålla bevis om brott som denne misstänktes ha begått. Prop. 1997/98:68
Europadomstolen ansåg att detta stred mot artikel 6 i konventionen.

När det gäller den föreslagna underrättelseskyldigheten är situationen
en annan. En exportör som själv har varit involverad i en otillåten export
eller vidareexport av krigsmateriel kan avstå från att leverera delar och
komponenter till den aktuella materielen. Genom att avstå från exporten
slipper han också att underrätta ISP. Någon konflikt med artikel 6 i
Europakonventionen bör därför inte föreligga.

Generaltullstyrelsen anser att underrättelseskyldigheten också bör
omfatta de produkter som avses i 2 § 11 i lagen om strategiska produkter.
Underrättelseskyldighet för exportören i dessa fall följer dock direkt av
artikel 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.

7 Återkallelse av tillstånd

Regeringens förslag: Som villkor för återkallelse av tillstånd till
utförsel eller export skall gälla att tillståndshavaren har åsidosatt en
föreskrift i rådets förordning (EG) nr 3381/94 eller i lagen om
strategiska produkter eller en föreskrift, ett villkor eller en
bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I promemorian har dock inte kopplingen generellt gjorts till
tillstånd enligt rådsförordningen och åsidosättandet av föreskrifter i
rådsförordningen.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte uttryckligen berört
frågan om återkallelse.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 9.2 i rådets förordning
(EG) nr 3381/94 får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat i
enlighet med förordningen vägra att utfärda exporttillstånd. De far också
återkalla, tillfälligt upphäva eller ändra ett exporttillstånd som de en gång
har lämnat. När tillstånd vägras, återkallas, tillfälligt upphävs eller
avsevärt begränsas skall myndigheterna bl.a. informera de behöriga
myndigheterna i de övriga medlemsstaterna om det. Villkoren för en
återkallelse regleras däremot inte i rådsförordningen.

Enligt 8 § första stycket lagen om strategiska produkter kan tillstånd
enligt 3 och 5-6 §§ återkallas, om tillståndshavaren har åsidosatt en
föreskrift i lagen eller föreskrift, villkor eller bestämmelse som har
meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra särskilda skäl till
återkallelse.

Genom de förslag som nu läggs fram införs krav på tillstånd till export
enligt rådsförordningen också i andra fall än som avses i 3 § i dess
nuvarande lydelse. Villkoren för återkallelse i 8 § bör gälla också för
återkallelse av sådana tillstånd. Detsamma bör gälla för återkallelse av
tillstånd till export enligt artikel 4.1 och 4.2 samt tillstånd till utförsel
enligt artiklarna 19-21 i samma rådsförordning. Bestämmelserna om

25

återkallelse i 8 § första stycket bör därför ändras i enlighet med det
sagda. I rådsförordningen finns också vissa bestämmelser om vad en
exportör skall iaktta, t.ex. i artiklarna 14 och 19. Ett åsidosättande av
sådana föreskrifter bör också kunna föra med sig återkallelse av ett
meddelat tillstånd.

8 Överklagande

Regeringens förslag: Beslut att vägra tillstånd till export av
produkter som är eller kan vara avsedda att användas som delar eller
komponenter till krigsmateriel som olagligen befinner sig i tredje land
skall inte kunna överklagas. Detsamma skall gälla beslut att vägra
exporttillstånd enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 och
beslut som leder till krav på exporttillstånd.

En myndighets beslut om att återkalla tillstånd och beslut om att
genomföra kontroller och förelägga vite skall däremot kunna
överklagas.

Promemorians förslag: Förslaget överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Bara en remissinstans har uttryckligen uttalat sig i
frågan, nämligen Hovrätten över Skåne och Blekinge. Hovrätten anser att
frågan bör övervägas om inte beslut i ett ärende om att kräva tillstånd för
export enligt den föreslagna bestämmelsen bör kunna överklagas.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 8 a § lagen om strategiska
produkter får beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett
tillstånd överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra
förvaltningsbeslut enligt lagen eller rådets förordning (EG) nr 3381/94
får inte överklagas. Det innebär att beslut om att vägra exporttillstånd
inte får överklagas.

Frågan huruvida Europakonventionens krav på tillgång till
domstolsprövning gör sig gällande också vid beslut om att avslå en
tillståndsansökan togs upp av Lagrådet i samband med de senaste
ändringarna i lagen om strategiska produkter (se prop. 1995/96:31 s. 91
f). Lagrådet uttalade i det sammanhanget att det rådde en viss oklarhet
om vad som kunde föranleda att en fråga om civila rättigheter uppkom.
Lagrådet uttalade vidare att om det framdeles skulle befinnas att inte bara
återkallelsefrågor utan också frågor om beviljande av tillstånd under
vissa förutsättningar var av den karaktären att domstolsprövning krävdes
i någon form, det torde bli nödvändigt att se över problemet i hela dess
vidd.

I det ovan nämnda lagstiftningsarbetet framhöll regeringen (a. prop.
s. 34) att utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska överväganden skall
fälla utslaget i tillståndsärendena och att enskilda intressen, t.ex. ett
företags intresse av att få avsättning för sina produkter, inte skall vägas in
vid prövningen av en ansökan.

Prop. 1997/98:68

26

Lagrådet har i sitt yttrande över det nu remitterade lagförslaget på nytt
tagit upp frågan. Enligt Lagrådet kan det starkt ifrågasättas om inte läget
- med den nu föreslagna utvidgningen av lagen till att omfatta också
produkter med i hög grad civila användningsområden - förändrats så att
en möjlighet bör öppnas också för överklagande av beslut att vägra
tillstånd.

Regeringen vill med anledning av Lagrådets synpunkter framhålla
följande. Enligt 1 a § lagen om strategiska produkter är huvudregeln att
tillstånd till export skall lämnas. Bara för det fall att ett tillstånd till
export skulle strida mot Sveriges utrikes-, säkerhets- eller
försvarspolitiska intressen skall tillstånd vägras. Den bedömning som
skall göras är således inskränkt till frågan om ett tillstånd strider mot
dessa intressen. Någon avvägning mellan dessa intressen och enskildas
intressen av att få bedriva ekonomisk verksamhet skall inte göras. Någon
anledning att för den nu föreslagna utvidgningen av lagen införa andra
kriterier för bedömningen av en tillståndsansökan föreligger enligt
regeringens mening inte. Ett beslut att vägra exporttillstånd i fall som
omfattas av det förslag som nu läggs fram bör därför inte heller kunna
överklagas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har ansett att man bör överväga
om ett beslut att kräva tillstånd skall kunna överklagas.

Vad det här är fråga om är dels beslutet att lämna information, dels det
beslut om krav på exporttillstånd som skall fattas med anledning av att en
exportör har underrättat ISP om en tilltänkt export av det aktuella slaget
(jfr avsnitten 5 och 6).

Genom att informera exportören om dessa förhållanden kommer enligt
förslaget ett tillståndskrav att gälla för den tilltänkta exporten. I praktiken
innebär informationen ett förbud mot export utan tillstånd. Beslutet att
lämna en sådan information grundar sig visserligen på en bedömning av
produkternas tilltänkta användning och en bedömning av om
krigsmaterielen har exporterats utan tillstånd eller om materielen har
vidareexporterats i strid mot ett lämnat tillstånd. Frågan huruvida detta i
verkligheten är fallet kommer emellertid att bedömas på nytt i samband
med prövningen av ansökan om tillstånd. Om exportören i sin
tillståndsansökan kan visa att produkterna skall användas för något annat
ändamål eller att krigsmaterielen inte olagligen befinner sig i tredje land,
föreligger inget hinder mot export. En sådan export kan nämligen inte
anses strida mot våra utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitiska intressen.
Det efterföljande tillståndsförfarandet kan alltså sägas tjäna samma syfte
som ett överklagande av det beslut som föranleder tillståndskravet. Från
rättssäkerhetssynpunkt finns det således inte något behov att införa en
möjlighet till överklagande i dessa fall.

Det finns för närvarande inte något folkrättsligt bindande avgörande
som slår fast att sådana beslut som det här är fråga om, dvs. beslut att
vägra exporttillstånd eller beslut som leder till krav på exporttillstånd,
skulle anses beröra sådana civila rättigheter eller skyldigheter som enligt
artikel 6 i Europakonventionen är av den karaktären att domstolsprövning
krävs.

Prop. 1997/98:68

27

Mot denna bakgrund finns det inte något behov av att införa en
möjlighet att överklaga sådana beslut till domstol.

Detsamma bör enligt regeringens mening gälla beslut om information
eller krav på tillstånd enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.

Enligt den nuvarande lagen om strategiska produkter har dels den
myndighet som skall ta emot deklaration, dels tillsynsmyndigheten rätt
att för kontroll och tillsyn få tillträde till lokaler m.m. där verksamhet
bedrivs. Lagrådet anser det inte tillfredsställande att så ingripande
åtgärder som det är fråga om inte skall kunna angripas och förordar
därför att sådana beslut skall kunna överklagas. Lagrådet anser av samma
skäl att beslut om vitesföreläggande, som kan ges enligt 15 § i den
nuvarande lagen om strategiska produkter, skall kunna överklagas.

Regeringen kan för sin del ansluta sig till Lagrådets uppfattning att
beslut av dessa slag bör kunna överklagas. En sådan möjlighet bör därför
införas i lagen.

Prop. 1997/98:68

9 Tillämpningsområdet för lagen om
strategiska produkter

Regeringens förslag: Lagen om strategiska produkter görs direkt
tillämplig på alla de produktslag som nu är uppräknade i 2 § lagen om
strategiska produkter och på sådana produkter som i det enskilda fallet
är eller kan vara avsedda att användas som delar eller komponenter till
sådan krigsmateriel som har förts ut ur landet eller som har
vidareexporterats i strid mot ett tillstånd.

Promemorians förslag: Förslaget överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot att
lagen om strategiska produkter görs direkt tillämplig på alla de produkter
som nu är uppräknade i dess 2 §.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 § lagen om strategiska
produkter gäller lagen i den utsträckning regeringen föreskriver sådana
produkter som räknas upp i sammanlagt elva punkter i paragrafen.

Lagtekniken i 2 § lagen om strategiska produkter, dvs. att regeringen
skall föreskriva i vilken utsträckning lagen skall tillämpas på sådana
produkter som räknas upp i 2 §, hänger samman med de
produktförteckningar som är bilagda förordningen om strategiska
produkter och har sin bakgrund i de förhållanden som gällde innan
Sverige blev medlem i Europeiska unionen.

Det kan ifrågasättas om den använda tekniken att låta regeringen
bestämma i vilken utsträckning lagen skall tillämpas på de uppräknade
produkterna är ändamålsenlig efter Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen. Regeringen skall ju dessutom enligt 3 § första stycket lagen om
strategiska produkter föreskriva vilka produkter som omfattas av krav på
tillstånd till utförsel enligt rådsförordningen.

28

I förteckningarna i förordningen om strategiska produkter anges
specifikt vilka produkter enligt 2 § som lagen och rådets förordning (EG)
nr 3381/94 tillämpas på och vilka produkter som därmed omfattas av
tillståndskrav enligt lagen och rådsförordningen. Andra strategiska
produkter omfattas av ett sådant tillståndskrav direkt på grund av
rådsförordningen (t.ex. produkter som avses i artikel 4.1) eller, som i fall
som det nu aktuella, på grund av regler som en medlemsstat har beslutat
med stöd av artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.

Det anförda ger vid handen att lagen lämpligast bör göras direkt
tillämplig på alla de produkter som nu är uppräknade i 2 § samt på de
produkter som berörs av förslagen i det föregående om krav på
exporttillstånd för produkter som är eller kan vara avsedda att användas
för krigsmateriel som olagligt exporterats till ett annat land (avsnitten 5
och 6).

Genom att lagen görs direkt tillämplig på de uppräknade produkterna
måste vissa justeringar göras i nuvarande 5 och 6 §§. Till denna fråga
återkommer regeringen i författningskommentaren (till 10 och 12 §§).

Prop. 1997/98:68

10 Straff

Regeringens förslag: Bestämmelserna om varusmuggling och försök
till det i lagen om straff för varusmuggling skall tillämpas på all
export utan tillstånd enligt rådets förordning (EG) nr 3381/94.

En exportör som åsidosätter sin skyldighet att underrätta
Inspektionen för strategiska produkter om att en tilltänkt export avser
produkter som är avsedda att användas för krigsmateriel som
olagligen befinner sig i utlandet, skall dömas till böter eller fängelse i
högst sex månader. Detsamma skall gälla den som åsidosätter sin
underrättelse- eller uppgiftsskyldighet enligt artiklarna 4.2, 19.1 a och
19.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 eller sin
arkiveringsskyldighet enligt artiklarna 14.2 och 19.2 i
rådsförordningen.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag. Promemorian innehåller inte något förslag om straff för den som
åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 19.1 a och 19.2 i
rådförordningen eller sin arkiveringsskyldighet enligt samma förordning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot
promemorians förslag.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 17 i rådets förordning
(EG) nr 3381/94 skall vaije medlemsstat vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa en korrekt tillämpning av samtliga bestämmelser i
förordningen. Medlemsstaterna skall särskilt fastställa påföljder vid
överträdelse av bestämmelserna i förordningen eller av de bestämmelser
som antas för dess tillämpning.

29

Export och utförsel utan tillstånd

Prop. 1997/98:68

Lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen)
gäller i dag bl.a. vid utförsel utan tillstånd, om tillståndskravet är reglerat
i lag eller författning. Däremot torde varusmugglinglagen inte vara direkt
tillämplig om tillståndskravet är reglerat i en EG-förordning.

Vidare är enligt EG:s terminologi begreppet export reserverat för sådan
utförsel från medlemsstaterna som sker till tredje land, dvs. till ett land
utanför EG. Export i den mening som följer av rådets förordning (EG) nr
3381/94 är därför inte till alla delar straffbelagt enligt
varusmugglingslagen, som bara tillämpas på införsel till Sverige och
utförsel från Sverige. Export kan nämligen ske från ett annat EG-land än
Sverige. Enligt artikel 7 i rådsförordningen skall exporttillstånd alltid ges
av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där exportören är
etablerad. Detta gäller alltså också för de fall då de varor som skall
exporteras befinner sig i ett annat EG-land.

Mot denna bakgrund har i 3 a § första stycket lagen om strategiska
produkter tagits in en bestämmelse som innebär att bestämmelserna om
varusmuggling och försök därtill i varusmugglingslagen skall tillämpas
på export utan tillstånd av produkter som enligt 3 § omfattas av krav på
tillstånd enligt rådets förordning (EG) nr 3381/94. Enligt 3 § meddelar
regeringen föreskrifter om vilka produkter som skall omfattas av ett
sådant krav på tillstånd.

Eftersom exporten kan ske från ett annat EG-land bör i lagen om
strategiska produkter även tas in en bestämmelse som innebär att
bestämmelserna om varusmuggling och försök därtill i
varusmugglingslagen skall tillämpas på sådan export som avses med
förslagen i det föregående (se avsnitten 5 och 6).

I det föregående har föreslagits att bestämmelserna i 2 § lagen om
strategiska produkter skall göras direkt tillämpliga. Som en följd av detta
bör export utan tillstånd enligt artikel 4 i rådsförordningen också
uttryckligen omfattas av varusmugglingslagen.

Åsidosättande av skyldigheter enligt rådsförordningen

I det föregående (avsnitt 6) har föreslagits en underrättelseskyldighet för
en exportör som känner till att produkter som är tilltänkta för export är
avsedda att användas som delar eller komponenter till krigsmateriel som
olovligen befinner sig i tredje land. På samma sätt som ett åsidosättande
av motsvarande skyldighet enligt artikel 4.2 i rådsförordningen, bör ett
åsidosättande av den nu föreslagna underrättelseskyldigheten kunna
straffas. En bestämmelse om detta bör därför föras in i lagen.

Även ett åsidosättande av den uppgiftsskyldighet som följer av artikel
19.1 a eller 19.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 liksom den som
åsidosätter sin arkiveringsskyldighet enligt 18 § i lagen om strategiska
produkter och artiklarna 14.2 eller 19.2 i rådets förordning (EG) nr
3381/94 bör kunna straffas. Bestämmelser om detta bör därför föras in i
lagen.

30

11

Vissa definitioner

Prop. 1997/98:68

Regeringens förslag: Begreppen strategiska produkter, export,
exportör och exportdeklaration definieras i lagen om strategiska
produkter.

Promemorians förslag: Förslaget överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran
mot förslaget. ISP anser dock att i definitionen av strategiska produkter
uttrycket militära ändamål bör exemplifieras. Svenska
Handelskammarförbundet anser att det är angeläget att begreppen
krigsmateriel, dubbelanvändningsteknologi och strategiska produkter ges
en klar och entydig definition. Försvarets forskningsanstalt (FOA) anser
att ordet strategiska i definitionen av strategiska produkter kunde
utvecklas för tydlighets skull.

Skälen för regeringens förslag: 12 a § lagen om strategiska produkter
(ändrad senast 1994:718) definieras vissa begrepp som används i lagen.
Definitioner av vissa begrepp finns också i artikel 2 i rådets förordning
(EG) nr 3381/94. En del av dessa begrepp återfinns också i lagen om
strategiska produkter. Det gäller begreppen strategiska produkter, som
visserligen i den svenska översättningen av rådsförordningen benämns
"varor med dubbla användningsområden", export och exportör. I artikel 2
i rådsförordningen definieras även begreppet exportdeklaration som bl.a.
används i definitionen av begreppet exportör.

För att det inte skall råda någon som helst tvekan om att begreppen i
den svenska lagstiftningen har samma innebörd som i rådsförordningen
och för att underlätta tillämpningen av lagen om strategiska produkter,
bör begreppen definieras också i den svenska lagen. ISP anser att
begreppet militära ändamål i definitionen av begreppet strategiska
produkter bör exemplifieras. FOA anser att begreppet strategiska i
samma definition bör utvecklas. Svenska Handelskammarförbundet har
föreslagit att begreppen krigsmateriel och dubbelanvändningsteknologi
också definieras.

Med anledning av dessa synpunkter vill regeringen framhålla följande.
Syftet med definitionerna är att underlätta tillämpningen av
lagstiftningen, som i detta fall kompletterar rådets förordning (EG) nr
3381/94.

Begreppet strategiska produkter har en etablerad användning i Sverige.
Begreppet används emellertid inte i rådsförordningen. I denna används
begreppet varor med dubbla användningsområden. Med båda dessa
begrepp menas - och måste menas - samma sak. Det är av den
anledningen som en definition av begreppet strategiska produkter som
överensstämmer med rådsförordningens definition bör föras in i lagen.
Att ytterligare definiera begreppet strategiska eller begreppet militära
ändamål kan knappast komma att underlätta tillämpningen av lagen.
Detta särskilt som de produkter som omfattas av lagen anges i 2 § och i
regeringens föreskrifter om vilka produkter som skall omfattas av

31

rådsförordningens tillståndskrav. I övrigt styrs tillämpningen av lagen när
det gäller strategiska produkter av ändamålet för den tilltänkta
användningen av produkten (jfr artikel 4 i rådsförordningen och
regeringens förslag i avsnitten 5 och 6).

Begreppet dubbelanvändningsteknologi används överhuvudtaget inte i
lagen och behöver därför inte definieras. När det gäller begreppet
krigsmateriel används det i den föreslagna lagen bara i samband med
lagstiftningen om krigsmateriel. Någon tvekan om begreppets innebörd,
nämligen att det är fråga om sådan krigsmateriel som omfattas av
krigsmateriellagstiftningen, kan därför knappast föreligga. Enligt
regeringens mening behöver begreppet därför inte definieras särskilt.

I nuvarande 2 a § definieras begreppet tillhandahållande, varmed
förstås bl.a. försäljning, lån eller gåva. Lagrådet har påpekat att
uppräkningen inte innehåller förfarande genom byte, något som annars är
vanligt i den civilrättsliga lagstiftningen. Någon förklaring till varför man
utelämnat bytestransaktioner här eller måhända valt att dra gränsen vid
sådana transaktioner har inte gått att få fram genom de förarbeten som
har föregått bestämmelsen.

Regeringen kan med anledning av Lagrådets påpekande i denna del
konstatera att begreppet tillhandahållande definieras på samma sätt i
lagen om strategiska produkter som i lagen om krigsmateriel. Att låta
begreppet omfatta även byte kräver närmare överväganden som inte kan
göras i detta sammanhang.

Prop. 1997/98:68

12 En ny lag om strategiska produkter

Regeringens förslag: Den nuvarande lagen om strategiska produkter
ersätts med en helt ny lag med samma namn.

Promemorians förslag: Frågan har inte behandlats i promemorian.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte uttatalat sig i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Lagen om strategiska produkter
trädde i kraft den 1 juli 1991. Sedan dess har den ändrats åtta gånger. De
ändringar som föreslås i denna proposition för med sig de nionde
ändringarna sedan lagens tillkomst.

Genom alla ändringar i lagen har det blivit nödvändigt att använda sig
av bokstavsbeteckningar till paragrafnumren i stor utsträckning. Genom
de tillägg som har gjorts vid olika tillfallen har lagens disposition inte
blivit helt ändamålsenlig. För att fa en enhetlig numrering, ändamålsenlig
disposition och en mer lättillgänglig text bör lagen ersättas med en ny
lag.

Förslaget innebär att hänvisningarna till den nuvarande lagen om
strategiska produkter måste ändras i lagen (1988:205) om rättsprövning
av vissa förvaltningsbeslut, lagen (1992:1300) om krigsmateriel och
lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen.

32

13

Kostnader

Prop. 1997/98:68

Regeringens bedömning: Förslaget i sig leder inte till ökade
kostnader.

Promemorians bedömning: I promemorian har frågan inte berörts.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte uttalat sig i frågan.
Skälen för regeringens bedömning: Det finns anledning att anta att
förslagen i det föregående (se avsnitten 5 och 6) kommer att leda till ett
mycket begränsat antal ärenden om exporttillstånd. Verksamheten hos
ISP bekostas genom avgifter från företag vars produkter omfattas av
myndighetens tillsyn. Regeringen kan komma att handlägga överlämnade
ärenden. Kostnaderna för detta får bedömas bli försumbara och under alla
förhållanden kunna klaras av inom ramen för befintliga resurser.

De fall som skulle kunna hamna i allmän förvaltningsdomstol,
nämligen överklagande av beslut om återkallelse av tillstånd och beslut
om att genomföra kontroller och förelägga vite (se avsnitt 8) kan
förväntas bli än färre, om ens några alls. Några särskilda kostnader för de
allmänna förvaltningsdomstolarna förutses därför inte.

14 Ikraftträdande m.m.

Den nya lagen om strategiska produkter liksom de följdändringar i annan
lagstiftning som den nya lagen föranleder bör träda i kraft den 1 juli
1998.

Beträffande övergångsbestämmelser hänvisas till författningskommen-
taren (avsnitt 15.1).

3 Riksdagen 1997/98. 1 saml. Nr 68

33

15

F örfattningskommentar

Prop. 1997/98:68

15.1 Förslaget till lag om strategiska produkter

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller kontroll av strategiska produkter.

Lagen innehåller också vissa kompletterande bestämmelser till
rådets förordning (EG) nr 3381/94 av den 19 december 1994 om
upprättandet av en gemenskapsordning för kontroll av export av varor
med dubbla användningsområden.

Utöver vad som sägs i denna lag kan bestämmelserna i lagen
(1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet vara tillämpliga.

Paragrafen motsvarar 1 § i den nuvarande lagen (1 § ändrad senast
1995:500).

2 § Lagen gäller

1. fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannade
luftfarkoster som kan utnyttjas som bärare av massförstörelsevapen,

2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för sådana
system som avses i 1 och som kan uppnå en räckvidd av minst 300
kilometer,

3. provnings- och tillverkningsutrustning för system, delsystem och
komponenter som avses i 1 och 2,

4. biologiska ämnen som kan användas i biologiska stridsmedel och
kemiska prekursorer (utgångsämnen) som kan användas för
tillverkning av kemiska stridsmedel,

5. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller
kemiska stridsmedel samt av sådana biologiska ämnen och kemiska
prekursorer som avses i 4,

6. kärnämnen, mineraler med halt av kärnämne, det som har
framställts av kärnämne eller varor där sådana ämnen ingår,

7. utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller ställts
i ordning för bearbetning, användning eller framställning av
kärnämnen,

8. utrustning eller material som kan användas för framställning av
kärnladdningar,

9. andra högteknologiska produkter som direkt eller indirekt kan
användas i förstörelsebringande syfte,

10.  programvaror för automatisk databehandling och andra
programvaror särskilt utformade för produkter som avses i 1-3 och 9
eller utrustning eller material som avses i 5, 7 och 8,

34

11. produkter i övrigt som avses i artikel 4.1 och 4.2 i rådets
förordning (EG) nr 3381/94, och

12. produkter i övrigt som i ett enskilt fall är eller kan vara avsedda
att användas som delar eller komponenter till sådan krigsmateriel

- som har förts ut ur landet i strid mot bestämmelserna i lagen
(1992:1300) om krigsmateriel, lagen (1988:558) om förbud mot
utförsel av krigsmateriel, m.m., lagen (1982:513) om förbud mot
utförsel av krigsmateriel, m.m. och kungörelsen (1949:614)
angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel, eller

- som har vidareexporterats i strid mot ett tillstånd som har lämnats
enligt dessa författningar.

Prop. 1997/98:68

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § i den nuvarande lagen (2 § ändrad
senast 1995:500).

Enligt den ordning som nu gäller är det regeringen som skall föreskriva
i vilken utsträckning lagen skall tillämpas på de produkter som räknas
upp i paragrafen. Enligt förslaget blir lagen nu direkt tillämplig på dessa
produkter (jfr avsnitt 9).

I punkten 11 har i stället för en beskrivning av vilka produkter som
avses en hänvisning gjorts till artikel 4.1 och 4.2 i rådets förordning (EG)
nr 3381/94. På så sätt kommer det att råda en ordagrann
överensstämmelse med rådsförordningen.

Därutöver har i förhållande till de nuvarande bestämmelserna
ytterligare en punkt lagts till, punkt 12. Tillägget hänger samman med de
förslag som regeringen har lagt fram i det föregående (se avsnitten 5 och
6).

I förhållande till promemorians lagförslag har ett förtydligande gjorts.
Produkterna skall vara eller kunna vara avsedda att användas till sådan
krigsmateriel som har förts ut ur landet i strid mot bestämmelserna i
lagen (1992:1300) om krigsmateriel eller äldre lag på området. Därvid
har gränsen satts vid kungörelsen (1949:614) angående förbud mot
utförsel från riket av krigsmateriel som trädde i kraft den 1 januari 1950.
Det innebär att punkten 12 bara avser sådan krigsmateriel som olovligen
har förts ut eller vidareexporterats efter den 1 januari 1950. Frågan om
utförsel har skett i strid mot bestämmelser i lag skall alltså bedömas med
utgångspunkt från den lagstiftning som gällde vid tidpunkten för
utförseln. Sådana produkter som inte klassificerades som krigsmateriel
vid den tidpunkten då produkten fördes ut ur landet, avses sålunda inte.

Definitioner

3 § I denna lag förstås med

strategiska produkter: produkter som kan användas både för civila
och militära ändamål (dubbla användningsområden),

tillhandahållande: försäljning, upplåtelse, utbjudande mot
ersättning, lån, gåva eller förmedling,

35

tillverkningsrätt: vaije rätt att tillverka en produkt som omfattas av
lagens bestämmelser,

kärnämne: uran, plutonium eller andra ämnen som används eller
kan användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller
föreningar där ett sådant ämne ingår, torium eller andra ämnen som är
ägnade att omvandlas till kärnbränsle eller föreningar där ett sådant
ämne ingår, och använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar.

Med export, exportör och exportdeklaration avses i denna lag
detsamma som i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.

Prop. 1997/98:68

Paragrafen motsvarar delvis 2 a § i den nuvarande lagen (2 a § ändrad
senast 1994:718).

I paragrafen definieras nu också vissa andra begrepp som finns i rådets
förordning (EG) nr 3381/94. De nya begrepp som definieras är
strategiska produkter, export, exportör och exportdeklaration. Begreppen
definieras på samma sätt som i artikel 2 i rådsförordningen. Begreppet
strategiska produkter används inte i rådsförordningen. Det begrepp som
används där är varor med dubbla användningsområden. Någon skillnad i
betydelse mellan de olika begreppen i rådsförordningen och i den
svenska lagen föreligger inte.

Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i denna del kan
hänvisas till vad som sagts i det föregående (avsnitt 11).

Tillstånd

4 § Tillstånd enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen skall lämnas, om det inte strider mot
Sveriges utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitiska intressen.

5 § Frågor om tillstånd enligt denna lag och enligt rådets förordning
(EG) nr 3381/94 prövas av Inspektionen för strategiska produkter eller
av den myndighet som regeringen bestämmer.

En myndighet skall med eget yttrande lämna över ett ärende till
regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller
annars är av särskild vikt.

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om överlämnande av
ärenden till regeringen.

Paragraferna motsvarar 1 a och 1 b §§ i den nuvarande lagen (1 a §
ändrad senast 1995:1661, 1 b § tillkom genom 1995:1661).

Export och utförsel

6 § Regeringen får meddela föreskrifter om

36

1. vilka produkter enligt 2 § som skall omfattas av krav på tillstånd
till export enligt artikel 3 i rådets forordning (EG) nr 3381/94,

2. vilka produkter enligt 2 § som skall omfattas av krav på tillstånd
till utförsel enligt artikel 19.1 b i rådets förordning (EG) nr 3381/94,

3. vilka produkter enligt 2 § som artikel 19.1 a och 19.2 i rådets
förordning (EG) nr 3381/94 skall tillämpas på.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om
exporttillstånd i artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.

Prop. 1997/98:68

Paragrafen motsvarar delvis 3 § i den nuvarande lagen (3 § ändrad senast
1995:500).

Enligt den föreslagna bestämmelsen får regeringen enligt första stycket
i punkterna 1 och 2 liksom hittills meddela föreskrifter om vilka
produkter som skall omfattas av krav på tillstånd till export och utförsel
enligt rådets förordning (EG) nr 3381/94. Till skillnad mot den nu
gällande bestämmelsen preciseras de artiklar som avses i
rådsförordningen.

Punkten 3 är helt ny och innebär att regeringen får meddela föreskrifter
om vilka produkter som skall omfattas av rådsförordningens krav på
uppgiftslämnande.

Andra stycket motsvarar i sin helhet 3 § andra stycket i den nuvarande
lagen.

7 § Tillstånd till export enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr
3381/94 krävs för andra produkter än som avses i 6 § första stycket 1,
om Inspektionen för strategiska produkter i ett enskilt fall har
informerat exportören om att produkterna är eller kan vara avsedda
för något sådant ändamål som avses i 2 § 12.

En exportör som känner till att hans produkter i ett enskilt fall är
avsedda för något sådant ändamål som avses i 2 § 12 är skyldig att
genast underrätta Inspektionen för strategiska produkter om det.
Inspektionen skall därvid besluta om tillstånd skall krävas för
exporten.

Paragrafen är helt ny och genomför förslaget om krav på exporttillstånd
för produkter som är eller kan vara avsedda för krigsmateriel som
olagligen har förts ut ur landet eller vidareexporterats. I förhållande till
promemorians lagförslag har lagtexten i första stycket förtydligats.
Sålunda gäller kravet på exporttillstånd enligt den föreslagna 7 § inte
sådana produkter som redan omfattas av krav på exporttillstånd enligt 6 §
första stycket 1, som genomför artikel 3 i rådsförordningen. Genom den
föreslagna lydelsen av 7 § första stycket kommer nu tydligare till uttryck
att kravet på exporttillstånd inträder först när ISP i ett enskilt fall har
informerat exportören om att produkterna är eller kan vara avsedda att
användas för något sådant ändamål som närmare anges i 2 § 12.

37

Förslaget i första stycket i fråga om möjligheten att införa krav på
exporttillstånd har redovisats i avsnitt 5. Förslaget i fråga om
underrättelseskyldighet i vissa fall för en exportör har redovisats i avsnitt
6.

Prop. 1997/98:68

8 § Utförsel som avses i artiklarna 19.3 och 20 i rådets förordning
(EG) nr 3381/94 får inte äga rum utan tillstånd.

Krav på tillstånd till utförsel enligt artikel 19.3 i rådets förordning
(EG) nr 3381/94 skall gälla för sådana produkter som avses i 6 §
första stycket 1 och 7 § samt i artikel 4.1 och 4.2 i rådets förordning
(EG) nr 3381/94.

Regeringen far meddela föreskrifter om vilka produkter enligt 2 §
som skall omfattas av krav på tillstånd till utförsel enligt artikel 20 i
rådets förordning (EG) nr 3381/94.

Paragrafens första stycke motsvarar i huvudsak 3 a § andra stycket i den
nuvarande lagen (3 a § tillkom genom 1995:500).

Enligt 3 a § andra stycket far utförsel som avses i artiklarna 19-21 i
rådets förordning inte ske utan tillstånd. Enligt rådets förordning (EG) nr
3381/94 får medlemsstaterna meddela föreskrifter om tillståndsplikt för
utförsel till ett annat EG-land av produkter som avses i artiklarna 19.3
och 20. Tillståndsplikten för utförsel till ett annat EG-land av produkter
som avses i artiklarna 19.1 b och 21 i samma rådsförordning följer direkt
av rådsförordningen. Det är därför inte helt i enlighet med EG-rätten att
också i nationell lagstiftning meddela föreskrifter om detta. För att den
svenska regleringen skall helt komma i överensstämmelse med EG-rätten
har den föreslagna bestämmelsen i 8 § första stycket preciserats så att
bestämmelsen endast omfattar utförsel som avses i artiklarna 19.3 och 20
i rådsförordningen.

Den föreslagna bestämmelsen i andra stycket är ny och innebär en
precisering av vilka produkter som skall omfattas av krav på tillstånd till
utförsel enligt artikel 19.3 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.

Tredje stycket är också nytt och innebär att regeringen får meddela
föreskrifter om vilka produkter som skall omfattas av krav på tillstånd
enligt artikel 20 i rådsförordningen. 1 fråga om de produkter som kan
omfattas av ett sådant krav på tillstånd hänvisar artikel 20 nämligen till
bilaga 5 till GUSP-beslutet. Det beslutet är inte direkt tillämpligt i
medlemsstaterna och måste därför genomföras på nationell nivå.

9 § För tillstånd till utförsel av använt kärnbränsle gäller de
begränsningar som anges i 20 a och 24 §§ strålskyddslagen
(1988:220).

Paragrafen motsvarar 4 § i den nuvarande lagen (4 § ändrad senast
1995:876).

38

Avtal om tillverkningsrätt

Prop. 1997/98:68

10 § Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt
till produkter som avses i 2 § 1-5 och 7-9 till någon i utlandet får inte
ingås här i landet utan tillstånd, om produkterna inte får föras ut från
Sverige eller exporteras utan tillstånd enligt denna lag eller enligt
rådets förordning (EG) nr 3381/94.

Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller
stadigvarande vistas här får inte heller i utlandet ingå ett sådant avtal
utan tillstånd.

Paragrafens första stycke motsvarar i sak 5 § första stycket i den
nuvarande lagen (5 § ändrad senast 1995:500).

I förhållande till den bestämmelsen har lagts till att det skall vara
sådana produkter som omfattas av krav på tillstånd till export eller
utförsel enligt lagen om strategiska produkter eller rådets förordning
(EG) nr 3381/94. Ändringen är föranledd av att lagen görs direkt
tillämplig på de produktslag som anges i 2 §. Enligt den ordning som nu
gäller är det regeringen som föreskriver i vilken utsträckning lagen skall
gälla på de uppräknade produkterna.

Paragrafens andra stycke motsvarar med en liten språklig justering helt
5 § andra stycket i den nuvarande lagen.

Ändring av avtal

11 § Avtal om tillägg till eller ändring av avtal av det slag som kräver
tillstånd enligt 10 § får inte ingås utan tillstånd, om tillägget eller
ändringen avser

1. de produkter som omfattas av avtalet,

2. vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av rätt enligt avtalet,

3. rätt att tillhandahålla produkt till mottagare som inte har angivits
tidigare, eller

4. förlängning av avtalets giltighetstid.

Paragrafen motsvarar 5 a § i den nuvarande lagen (5 a § ändrad senast
1994:718).

Tillhandahållande

12 § Produkter som avses i 2 § och som finns i utlandet får inte här i
landet tillhandahållas åt någon i utlandet utan tillstånd, om
produkterna inte får föras ut från Sverige eller exporteras utan
tillstånd enligt denna lag eller enligt rådets förordning (EG) nr
3381/94.

39

Svenska myndigheter, svenska foretag samt den som är bosatt eller
stadigvarande vistas här får inte heller i utlandet tillhandahålla sådana
produkter utan tillstånd.

Prop. 1997/98:68

Paragrafen motsvarar i sak 6 § i den nuvarande lagen (6 § ändrad senast
1995:500).

I paragrafens första stycke har gjorts ett tillägg av samma slag och av
samma skäl som har redovisats i författningskommentaren till den
föreslagna bestämmelsen i 10 § första stycket.

Införsel

13 § Produkter som avses i 2 § 4 får inte föras in i landet utan
tillstånd.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta
tillståndskrav för vissa produkter eller för införsel från vissa länder.

Paragrafen motsvarar helt 6 a § i den nuvarande lagen och träder i kraft
den dag regeringen bestämmer (jfr SFS 1994:121, 6 a § ändrad senast
1995:499).

Villkor

14 § Ett tillstånd enligt denna lag får förenas med villkor samt med
kontroll- och ordningsbestämmelser.

Paragrafen motsvarar helt 7 § i den nuvarande lagen.

Återkallelse

15 § Tillstånd till utförsel eller export enligt denna lag eller enligt
rådets förordning (EG) nr 3381/94 och tillstånd enligt 10-12 §§ kan
återkallas, om tillståndshavaren har åsidosatt en föreskrift i denna lag
eller rådets förordning (EG) nr 3381/94 eller en föreskrift, ett villkor
eller en bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen eller om
det finns andra särskilda skäl till återkallelse.

En återkallelse får inte avse tillstånd till avtal enligt 10 eller 11 §
som redan har ingåtts.

En återkallelse gäller med omedelbar verkan, om inte något annat
beslutas.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 § i den nuvarande lagen (8 § ändrad
senast 1995:1661).

40

En ändring i förhållande till 8 § som har gjorts innebär att alla tillstånd
till utförsel eller export enligt lagen om strategiska produkter eller rådets
förordning (EG) nr 3381/94 kan återkallas, dvs. även tillstånd enligt
artiklarna 4 och 19-21.

Vidare har den ändringen gjorts att ett åsidosättande av en föreskrift i
rådsförordningen också kan leda till att ett tillstånd återkallas. Förslagen i
denna del har närmare redovisats i avsnitt 7.

Årlig avgift och deklarationer

16 § Föreskrifter om skyldighet for tillverkare av produkter som avses
i denna lag att betala årliga avgifter för att täcka statens kostnader for
Inspektionen for strategiska produkter finns i 22 § lagen (1992:1300)
om krigsmateriel.

Den som är avgiftsskyldig skall varje år lämna en deklaration till
inspektionen med de uppgifter som behövs för att bestämma
avgifterna, enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
deklarationsskyldigheten.

Prop. 1997/98:68

Paragrafen motsvarar 6 d § i den nuvarande lagen (6 d § tillkom genom
1995:1661).

17 § Enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar skall en
deklaration vaije år lämnas av den som

1. producerar, bereder, förbrukar, for in, for ut eller exporterar
produkter som avses i 2 § 4,

2. under något av de tre senaste åren har producerat, berett,
förbrukat, fört in, fört ut eller exporterat sådana produkter, eller

3. producerar diskreta organiska kemikalier.

Deklarationen skall innehålla uppgifter om

1. verksamheten under det gångna kalenderåret,

2. den verksamhet som planeras for det kommande kalenderåret,

3. ändringar i verksamheten som planeras for det pågående
kalenderåret.

Deklarationen skall ges in till den myndighet som regeringen
bestämmer.

Paragrafen motsvarar 6 b § i den nuvarande lagen (6 b § ändrad senast
1995:1661).

41

Uppgiftskontroll

Prop. 1997/98:68

18 § Den som har lämnat en deklaration enligt 17 § skall, på begäran
av den myndighet som avses i 17 § tredje stycket, också lämna de
upplysningar och handlingar som kan behövas för kontroll av
uppgifterna i deklarationen.

För denna kontroll har företrädare för myndigheten rätt till tillträde
till de områden, lokaler och anläggningar där sådan verksamhet
bedrivs som omfattas av deklarationsskyldigheten och får där göra
undersökningar och ta prover. Vad som nu har sagts gäller dock inte
bostadsutrymmen.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att
kontrollen skall kunna genomföras.

Paragrafen motsvarar 6 c § i den nuvarande lagen (6 c § ändrad senast
1995:1661). På förslag av Lagrådet har den ändringen gjorts att rätten till
tillträde inte skall gälla bostadsutrymmen (jfr 20 § andra stycket i det
följande).

Tillsyn och kontroll

19 § Tillsyn och annan kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i
rådets förordning (EG) nr 3381/94 skall utövas av Inspektionen för
strategiska produkter eller av den myndighet som regeringen
bestämmer (tillsynsmyndigheten).

Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen.

20 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar
och handlingar som behövs för kontrollen av den som för utförsel
eller export tar befattning med strategiska produkter.

Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till lokaler där den som
avses i första stycket bedriver sin verksamhet. Vad som nu har sagts
gäller dock inte bostadsutrymmen.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att
kontrollen skall kunna genomföras. Tillsynsmyndigheten får begära
biträde även av andra statliga myndigheter för sin tillsyn.

21 § Den som enligt artikel 14.2 eller artikel 19.2 i rådets förordning
(EG) nr 3381/94 är skyldig att bevara och på begäran av
tillsynsmyndigheten visa upp handlingar skall bevara dessa i fem år
eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara
föreskriven i annan lag eller författning.

Paragraferna motsvarar 16-18 §§ i den nuvarande lagen (16 § ändrad
senast 1995:1661, 17 och 18 §§ tillkom genom 1995:500). 20 § har
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

42

Straff m.m.

Prop. 1997/98:68

22 § Bestämmelser om olovlig utförsel och försök till sådant brott
finns i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Bestämmelserna om varusmuggling och försök till sådant brott i
lagen om straff för varusmuggling tillämpas i fråga om

1. export utan tillstånd av produkter som avses i 6 § första stycket 1
och 7 § samt i artikel 4.1 och 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94,
och

2. utförsel utan tillstånd av produkter som avses i 6 § första
stycket 2 och artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.

Paragrafens första stycke motsvarar 9 § i den nuvarande lagen.

Andra stycket motsvarar i huvudsak nuvarande 3 a § första stycket.
Den ändring som har gjorts innebär att varusmugglingslagens regler om
varusmuggling och försök till det blir tillämpliga också på export utan
tillstånd av sådana produkter som omfattas av krav på exporttillstånd och
som är eller kan vara avsedda för krigsmateriel som olagligen befinner
sig i utlandet (se avsnitten 5 och 6). Ändringen innebär vidare att samma
regler skall tillämpas på export utan tillstånd som avses i artikel 4 i rådets
förordning (EG) nr 3381/94 och utförsel utan tillstånd av sådana
produkter som avses i 6 § första stycket 2 och artikel 21 i samma
rådsförordning. Förslagen i denna del har redovisats i avsnitt 10.

23 § Den som bryter mot 10, 11 eller 12 § döms,

1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i
högst två år,

2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i
högst sex månader.

Den som uppsåtligen genom vilseledande förmår regeringen eller
någon annan myndighet att lämna tillstånd enligt 10, 11 eller 12 § och
därigenom föranleder att avtalet eller tillhandahållandet kommer till
stånd, döms till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen har
skett av oaktsamhet, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.

24 § Har ett brott enligt 23 § begåtts uppsåtligen och är det att anse
som grovt skall dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra
år.

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om
produkterna har varit av särskilt farligt slag, om brottet har avsett
betydande värde eller om gärningen annars har varit av särskilt
allvarlig art.

Paragraferna motsvarar 10 och 11 §§ i den nuvarande lagen (10 § ändrad
senast 1995:1661).

43

25 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. i annat fall än som avses i 22 § och 23 § andra stycket lämnar
oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon annan
handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt
denna lag eller rådets förordning (EG) nr 3381/94 eller i en
deklaration,

2.   åsidosätter villkor eller bryter mot kontroll- eller
ordningsbestämmelse som har meddelats med stöd av denna lag,

3. åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt 7 § andra stycket
eller artikel 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94,

4. åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 19.1 a eller 19.2 i
rådets förordning (EG) nr 3381/94,

5. bryter mot 21 § och artikel 14.2 eller 19.2 i rådets förordning
(EG) nr 3381/94.

I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.

Prop. 1997/98:68

Paragrafen motsvarar i huvudsak 12 § i den nuvarande lagen (12 §
ändrad senast 1995:500).

I förhållande till 12 § har vissa tillägg gjorts i första stycket.

Sålunda straffbeläggs i första stycket punkten 3 inte bara den som
åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt artikel 4.2 i rådets
förordning (EG) nr 3381/94, utan även sin underrättelseskyldighet enligt
den föreslagna bestämmelsen i 7 § andra stycket.

I punkterna 4 och 5 straffbeläggs också vissa andra förfaranden som
innebär ett åsidosättande av vissa skyldigheter enligt rådsförordningen.
Vilka dessa är anges i respektive punkt.

Enligt artikel 19.1 a skall relevanta affärshandlingar klart ange att de
strategiska produkter som avses i bestämmelsen omfattas av kontroll vid
export från gemenskapen. Enligt artikel 19.2 skall vaije fysisk eller
juridisk person som böljar handla inom gemenskapen med sådana
strategiska produkter som avses i bestämmelsen, före eller inom 30 dagar
från och med den första transaktionen, lämna uppgifter om sitt namn och
den adress där dokument och underlag rörande sändningar av strategiska
produkter kan kontrolleras.

Enligt artiklarna 14.2 och 19.2 skall den som för ut varor från Sverige,
som enligt rådets förordning omfattas av krav på tillstånd, bevara register
och dokument över sina transaktioner i minst tre år. Bevarandetiden har
enligt 21 § utsträckts till att gälla i fem år eller den längre tid som för
vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i annan lag eller
författning.

26 § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är
belagd med straff i brottsbalken.

27 § Utbyte av brott som avses i 23 och 24 §§ skall förklaras
förverkat, om inte detta är uppenbart oskäligt.

44

28 § Försummar den uppgiftsskyldige att i rätt tid ge in en sådan
deklaration som avses i 16 eller 17 §, får den myndighet som skall ta
emot deklarationen vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra
sin skyldighet.

Prop. 1997/98:68

Paragraferna motsvarar 13-15 §§ i den nuvarande lagen (15 § ändrad
senast 1995:1661).

Överklagande

29 § Beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett
tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma
gäller en myndighets beslut enligt 18, 20 och 28 §§.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Andra förvaltningsbeslut enligt denna lag eller enligt rådets
förordning (EG) nr 3381/94 får inte överklagas.

Paragrafen motsvarar delvis 8 a § i den nuvarande lagen (8 a § tillkom
genom 1995:1661). I enlighet med Lagrådets förslag har det införts en
möjlighet att överklaga beslut som avses i 18, 20 och 28 §§ (se avsnitt 8).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 13 § den dag regeringen
bestämmer, och i övrigt den 1 juli 1998.

2.  Genom lagen upphävs lagen (1991:341) om strategiska
produkter.

3. Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser
skall vid tillämpningen av de nya bestämmelserna anses som meddelat
enligt dessa.

4. Bestämmelserna i 11 § skall tillämpas på avtal av det slag som
avses i 10 §, även om avtalet på grund av äldre bestämmelser inte har
krävt tillstånd.

Punkten 1

Lagen föreslås träda i kraft, ifråga om 13 § den dag som regeringen
bestämmer, och i övrigt den 1 juli 1998.

De föreslagna bestämmelserna i 13 § motsvarar 6 a § i den nuvarande
lagen (jfr SFS 1994:121, 6 a § ändrad senast 1995:499). Bestämmelsen i
nuvarande 6 a § har ännu inte trätt i kraft, eftersom ett ikraftträdande av
bestämmelsen är beroende av att motsvarande bestämmelser i Förenta
nationernas konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav
och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring träder i kraft.
Konventionen som sådan trädde ikraft den 29 april 1997. De

45

bestämmelser i konventionen som 13 § grundar sig på träder dock i kraft Prop. 1997/98:68
forst tre år efter konventionens ikraftträdande.

Punkterna 3 och 4

Övergångsbestämmelserna i punkterna 3 och 4 motsvarar
övergångsbestämmelserna till den nuvarande lagen om strategiska
produkter.

15.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut

Förslaget innebär att den nuvarande hänvisningen till lagen (1991:341)
om strategiska produkter ändras till den nya lagen.

15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel

Förslaget innebär att den nuvarande hänvisningen till lagen (1991:341)
om strategiska produkter ändras till den nya lagen.

15.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
annat land inom Europeiska unionen

Förslaget innebär att den nuvarande hänvisningen till lagen (1991:341)
om strategiska produkter ändras till den nya lagen.

46

Promemorians lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska produkter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:341) om strategiska
produkter

dels att nuvarande 3 a § skall betecknas 3 b §,

dels att den nya 3 b § skall ha följande lydelse,

dels att 2-3, 8 och 12 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a § av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1997/98:68

Bilaga 1

2 §'

Lagen gäller i den utsträckning Lagen gäller
regeringen föreskriver

1.  fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannade
luftfarkoster som kan utnyttjas som bärare av massförstörelsevapen,

2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för system som
avses i 1 och som kan uppnå en räckvidd av minst 300 kilometer,

3. provnings- och tillverkningsutrustning för system, delsystem och
komponenter som avses i 1 och 2,

4. biologiska agenser som kan användas i biologiska vapen och
kemiska produkter som kan användas för tillverkning av kemiska vapen
(kemiska prekursorer),

5. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller
kemiska vapen samt av sådana biologiska agenser och kemiska
prekursorer som avses i 4,

6. kärnämnen, mineraler med halt av kärnämne, vad som framställts av
kärnämne eller varor där sådana ämnen ingår,

7. utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller ställts i
ordning för bearbetning, användning eller framställning av kärnämnen,

8. utrustning eller material som kan användas för framställning av
kärnladdningar,

9. andra högteknologiska produkter som direkt eller indirekt kan
användas i förstörelsebringande syfte,

10. programvaror för automatisk
databehandling och andra
programvaror särskilt utformade
för produkter som avses i 1-3 och
9 eller sådan utrustning eller sådant
material som avses i 5, 7 och 8, och

11. produkter i övrigt som helt
eller delvis är eller kan vara
avsedda för användning i samband

10. programvaror för automatisk
databehandling och andra
programvaror särskilt utformade
för produkter som avses i 1-3 och
9 eller sådan utrustning eller sådant
material som avses i 5, 7 och 8,

11. produkter i övrigt som helt
eller delvis är eller kan vara
avsedda för användning i samband

Senaste lydelse 1995:500.

47

med

a)    utveckling, produktion,
hantering, drift, underhåll, lagring,
uppspåming, identifiering eller
spridning av kemiska eller
biologiska vapen eller kärnvapen,

b)    utveckling, produktion,
underhåll eller lagring av missiler i
stånd att bära sådana vapen som
omfattas av motsvarande
internationella
exportkontrollarrangemang.

med

a)    utveckling, produktion,
hantering, drift, underhåll, lagring,
uppspåming, identifiering eller
spridning av kemiska eller
biologiska vapen eller kärnvapen,

b)    utveckling, produktion,
underhåll eller lagring av missiler i
stånd att bära sådana vapen som
omfattas av motsvarande
internationella
exportkontrollarrangemang, och

12. produkter i övrigt som i ett
enskilt fall är eller kan vara
avsedda att användas som delar
eller komponenter till sådan
krigsmateriel som har förts ut ur
landet eller vidareexporterats utan
tillstånd enligt lagen (1992:1300)
om krigsmateriel.

Prop. 1997/98:68

Bilaga 1

I denna lag förstås med

I denna lag förstås med
strategiska produkter: produkter
som kan användas både för civila
och militära ändamål,

export: ett förfarande enligt
artikel 161 i gemenskapens
tullkodex        enligt       vilket

gemenskapsvaror tillfälligt eller
definitivt lämnar gemenskapens
tullområde, inbegripet återexport,
d.v.s. en transaktion av det slag
som avses i artikel 182 i
tullkodexen som innebär att icke-
gemenskapsvaror         lämnar

gemenskapens tullområde,

exportör: varje fysisk eller
juridisk person på vars vägnar
exportdeklaration upprättas och
som äger de strategiska
produkterna eller har en liknande
förfoganderätt till dem vid
tidpunkten för deklarationens
godkännande. När äganderätten
eller förfoganderätten till de
strategiska produkterna tillhör en

1 Senaste lydelse 1994:718.

48

person som är etablerad utanför
gemenskapen enligt det kontrakt på
vilken exporten grundas, skall den
kontraktsslutande part som är
etablerad i gemenskapen anses som
exportör,

tillhandahållande-, försäljning, upplåtelse, utbjudande mot vederlag,
lån, gåva eller förmedling,

tillverkningsrätt-, vaije rätt att tillverka en produkt som omfattas av
lagens bestämmelser,

kärnämne-, uran, plutonium eller andra ämnen som används eller kan
användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller föreningar där
ett sådant ämne ingår, torium eller andra ämnen som är ägnade att
omvandlas till kärnbränsle eller föreningar där ett sådant ämne ingår, och
använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar.

Prop. 1997/98:68

Bilaga 1

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om
exporttillstånd i artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.

3

Regeringen meddelar föreskrifter
om vilka strategiska produkter
enligt 2 § som skall omfattas av
krav på tillstånd till utförsel enligt
rådets förordning (EG) nr 3381/94.

3

I fråga om export utan tillstånd
av en produkt som avses i 3 §
första stycket tillämpas
bestämmelserna om varusmuggling
och försök därtill i lagen
(1960:418) om straff för
varusmuggling.

Utförsel som avses i artiklarna
19-21 i rådets förordning (EG) nr
3381/94 får inte äga rum utan
tillstånd.

Regeringen meddelar föreskrifter
om vilka strategiska produkter
enligt 2 § 1-10 som skall omfattas
av krav på tillstånd till export enligt
rådets förordning (EG) nr 3381/94.

4

Tillstånd till export enligt rådets
förordning (EG) nr 3381/94 krävs
för produkter som i ett enskilt fall
är eller kan vara avsedda att
användas för något sådant
ändamål som avses i 2 § 12, om
Inspektionen för strategiska
produkter har informerat
exportören om det.

En exportör som känner till att
dess produkter i ett enskilt fall är
eller kan vara avsedda för något
sådant ändamål som avses i 2 § 12
är skyldig att genast underrätta
Inspektionen för strategiska
produkter om det.

3 Senaste lydelse 1995:500.

4 Senaste lydelse 1995:500.

49

4 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 68

3 b §

I fråga om export utan tillstånd
av en produkt som avses i 3 §
första stycket, 3 a § första stycket
och artikel 4.1 i rådets förordning
(EG) nr 3381/94 tillämpas
bestämmelserna om varusmuggling
och försök därtill i lagen
(1960:418) om straff för
varusmuggling.

Utförsel som avses i artiklarna
19-21 i rådets förordning (EG) nr
3381/94 får inte äga rum utan
tillstånd.

Prop. 1997/98:68

Bilaga 1

Tillstånd enligt 3 och 5-6 §§ kan
återkallas, om tillståndshavaren har
åsidosatt en föreskrift i denna lag
eller föreskrift, villkor eller
bestämmelse som har meddelats
med stöd av lagen eller om det
finns andra särskilda skäl till
återkallelse.

5

Tillstånd enligt 3, 3 a och 5-6 §§
kan återkallas, om tillståndshavaren
har åsidosatt en föreskrift i denna
lag eller föreskrift, villkor eller
bestämmelse som har meddelats
med stöd av lagen eller om det
fmns andra särskilda skäl till
återkallelse.

En återkallelse får inte avse tillstånd till avtal enligt 5 § eller 5 a § som
redan ingåtts.

En återkallelse gäller med omedelbar verkan, om inte något annat
beslutas.

12 §6

Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som sex månader döms den som

uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. i annat fall än som avses i

uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. i annat fall än som avses i

3 a § första stycket, 9 § och 10 §
andra stycket lämnar oriktig
uppgift i ansökan om tillstånd eller
i annan handling som är av
betydelse för prövningen av ett
ärende enligt denna lag eller rådets
förordning (EG) nr 3381/94 eller i
en deklaration,

2. åsidosätter villkor eller

ordningsbestämmelse som har meddelats med stöd av denna lag,

3. åsidosätter uppgiftsskyldighet 3.         åsidosätter         sin

3 b § första stycket, 9 § och 10 §
andra stycket lämnar oriktig
uppgift i ansökan om tillstånd eller
i annan handling som är av
betydelse för prövningen av ett
ärende enligt denna lag eller rådets
förordning (EG) nr 3381/94 eller i
en deklaration,

bryter mot kontroll- eller

enligt artikel 4.2 i rådets förordning underrättelseskyldighet enligt 3 b §

5 Senaste lydelse 1995:1661.

6 Senaste lydelse 1995:500.

50

(EG) nr 3381/94.

andra stycket eller enligt artikel 4.2 Pr0P- 1997/98:68
i rådets förordning (EG) nr Bilaga 1
3381/94.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

51

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig
över promemorians lagförslag

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Justitiekanslem,
Hovrätten över Skåne och Blekinge, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,
Inspektionen for strategiska produkter, Kommerskollegium, Svenska
Handelskammarförbundet,       Sydsvenska       Handelskammaren,

Sprängämnesinspektionen, Försvarsmakten, Försvarets materielverk,
Försvarets forskningsanstalt, Generaltullstyrelsen, Granskningsnämnden
för försvarsuppfinningar, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Försvarsindustriförening, Sveriges Verkstadsindustrier, Juridiska
fakultetsnämnden vid Uppsala universitet.

Prop. 1997/98:68

Bilaga 2

52

Lagrådsremissens lagförslag

Prop. 1997/98:68

Bilaga 3

1 Förslag till lag om strategiska produkter

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller kontroll av strategiska produkter.

Lagen innehåller också vissa kompletterande bestämmelser till rådets
förordning (EG) nr 3381/94 av den 19 december 1994 om upprättandet
av en gemenskapsordning för kontroll av export av varor med dubbla
användningsområden1.

Utöver vad som sägs i denna lag kan bestämmelserna i lagen
(1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet vara tillämpliga.

2 § Lagen gäller

1.  fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannade
luftfarkoster som kan utnyttjas som bärare av massförstörelsevapen,

2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för sådana
system som avses i 1 och som kan uppnå en räckvidd av minst 300
kilometer,

3. provnings- och tillverkningsutrustning för system, delsystem och
komponenter som avses i 1 och 2,

4. biologiska ämnen som kan användas i biologiska stridsmedel och
kemiska prekursorer (utgångsämnen) som kan användas för tillverkning
av kemiska stridsmedel,

5. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller
kemiska stridsmedel samt av sådana biologiska ämnen och kemiska
prekursorer som avses i 4,

6. kärnämnen, mineraler med halt av kärnämne, det som har framställts
av kärnämne eller varor där sådana ämnen ingår,

7. utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller ställts i
ordning för bearbetning, användning eller framställning av kärnämnen,

8. utrustning eller material som kan användas för framställning av
kärnladdningar,

9. andra högteknologiska produkter som direkt eller indirekt kan
användas i förstörelsebringande syfte,

10.  programvaror för automatisk databehandling och andra
programvaror särskilt utformade för produkter som avses i 1-3 och 9
eller utrustning eller material som avses i 5, 7 och 8,

11. produkter i övrigt som avses i artikel 4.1 och 4.2 i rådets förordning
(EG) nr 3381/94, och

EGT nr L 367, 31.12.1994, s.l (Celex 394R3381).

53

12. produkter i övrigt som i ett enskilt fall är eller kan vara avsedda att
användas som delar eller komponenter till sådan krigsmateriel

- som har förts ut ur landet i strid mot bestämmelserna i lagen
(1992:1300) om krigsmateriel, lagen (1988:558) om förbud mot
utförsel av krigsmateriel, m.m., lagen (1982:513) om förbud mot
utförsel av krigsmateriel, m.m. och kungörelsen (1949:614) angående
förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel, eller

- som har vidareexporterats i strid mot ett tillstånd som har lämnats
enligt dessa författningar.

Definitioner

3 § I denna lag förstås med

strategiska produkter: produkter som kan användas både för civila och
militära ändamål,

tillhandahållande: försäljning, upplåtelse, utbjudande mot ersättning,
lån, gåva eller förmedling,

tillverkningsrätt: vaije rätt att tillverka en produkt som omfattas av
lagens bestämmelser,

kärnämne: uran, plutonium eller andra ämnen som används eller kan
användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller föreningar där
ett sådant ämne ingår, torium eller andra ämnen som är ägnade att
omvandlas till kärnbränsle eller föreningar där ett sådant ämne ingår, och
använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar.

Med export, exportör och exportdeklaration avses i denna lag
detsamma som i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.

Tillstånd

4 § Tillstånd enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen skall lämnas, om det inte strider mot Sveriges utrikes-,
säkerhets- eller försvarspolitiska intressen.

5 § Frågor om tillstånd enligt denna lag och enligt rådets förordning (EG)
nr 3381/94 prövas av Inspektionen för strategiska produkter eller av den
myndighet som regeringen bestämmer.

En myndighet skall med eget yttrande lämna över ett ärende till
regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är
av särskild vikt.

Regeringen far meddela ytterligare föreskrifter om överlämnande av
ärenden till regeringen.

Export och utförsel

6 § Regeringen far meddela föreskrifter om

1. vilka produkter enligt 2 § som skall omfattas av krav på tillstånd till
export enligt artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 3381/94,

Prop. 1997/98:68

Bilaga 3

54

2. vilka produkter enligt 2 § som skall omfattas av krav på tillstånd till
utförsel enligt artikel 19.1 bi rådets förordning (EG) nr 3381/94,

3. vilka produkter enligt 2 § som artikel 19.1 a och 19.2 i rådets
förordning (EG) nr 3381/94 skall tillämpas på.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om
exporttillstånd i artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.

7 § Tillstånd till export enligt rådets förordning (EG) nr 3381/94 krävs
för andra produkter än som avses i 6 § första stycket 1, om Inspektionen
för strategiska produkter i ett enskilt fall har informerat exportören om att
produkterna är eller kan vara avsedda för något sådant ändamål som
avses i 2 § 12.

En exportör som känner till att hans produkter i ett enskilt fall är
avsedda för något sådant ändamål som avses i 2 § 12 är skyldig att genast
underrätta Inspektionen för strategiska produkter om det. Inspektionen
skall därvid besluta om tillstånd skall krävas för exporten.

8 § Utförsel som avses i artiklarna 19.3 och 20 i rådets förordning (EG)
nr 3381/94 får inte äga rum utan tillstånd.

Krav på tillstånd till utförsel enligt artikel 19.3 i rådets förordning
(EG) nr 3381/94 skall gälla för sådana produkter som avses i 6 § första
stycket 1 och 7 § samt i artikel 4.1 och 4.2 i rådets förordning (EG) nr
3381/94.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka produkter enligt 2 § som
skall omfattas av krav på tillstånd till utförsel enligt artikel 20 i rådets
förordning (EG) nr 3381/94.

9  § För tillstånd till utförsel av använt kärnbränsle gäller de
begränsningar som anges i 20 a och 24 §§ strålskyddslagen (1988:220).

Avtal om tillverkningsrätt

10 § Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt till
produkter som avses i 2 § 1-5 och 7-9 till någon i utlandet får inte ingås
här i landet utan tillstånd, om produkterna inte får föras ut från Sverige
eller exporteras utan tillstånd enligt denna lag eller rådets förordning
(EG) nr 3381/94.

Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller
stadigvarande vistas här får inte heller i utlandet ingå ett sådant avtal utan
tillstånd.

Ändring av avtal

11 § Avtal om tillägg till eller ändring av avtal av det slag som kräver
tillstånd enligt 10 § får inte ingås utan tillstånd, om ändringen eller
tillägget avser

1. de produkter som redan omfattas av avtalet,

Prop. 1997/98:68

Bilaga 3

55

2. vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av rätt enligt avtalet,

3. rätt att tillhandahålla produkt till mottagare som inte har angivits
tidigare, eller

4. förlängning av avtalets giltighetstid.

Tillhandahållande

12 § Produkter som avses i 2 § och som finns i utlandet far inte här i
landet tillhandahållas åt någon i utlandet utan tillstånd, om produkterna
inte får foras ut från Sverige eller exporteras utan tillstånd enligt denna
lag eller rådets förordning (EG) nr 3381/94.

Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller
stadigvarande vistas här får inte heller i utlandet tillhandahålla sådana
produkter utan tillstånd.

Införsel

13 § Produkter som avses i 2 § 4 får inte föras in i landet utan tillstånd.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta
tillståndskrav for vissa produkter eller för införsel från vissa länder.

Villkor

14 § Ett tillstånd enligt denna lag får förenas med villkor samt med
kontroll- och ordningsbestämmelser.

Återkallelse

15 § Tillstånd till utförsel eller export enligt denna lag eller rådets
förordning (EG) nr 3381/94 och tillstånd enligt 10-12 §§ kan återkallas,
om tillståndshavaren har åsidosatt en föreskrift i denna lag eller rådets
förordning (EG) nr 3381/94 eller en föreskrift, ett villkor eller en
bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns
andra särskilda skäl till återkallelse.

En återkallelse får inte avse tillstånd till avtal enligt 10 eller 11 § som
redan har ingåtts.

En återkallelse gäller med omedelbar verkan, om inte något annat
beslutas.

Överklagande

16 § Beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Andra förvaltningsbeslut enligt denna lag eller enligt rådets förordning
(EG) nr 3381/94 får inte överklagas.

Prop. 1997/98:68

Bilaga 3

56

Årlig avgift

17 § Föreskrifter om skyldighet för tillverkare av produkter som avses i
denna lag att betala årliga avgifter för att täcka statens kostnader för
Inspektionen för strategiska produkter finns i 22 § lagen (1992:1300) om
krigsmateriel.

Den som är avgiftsskyldig skall vaije år lämna en deklaration till
inspektionen med de uppgifter som behövs för att bestämma avgifterna,
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
deklarationsskyldigheten.

Deklarationer

18 § Enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar skall en
deklaration vaije år lämnas av den som

1. producerar, bereder, förbrukar, importerar eller exporterar produkter
som avses i 2 § 4,

2. under något av de tre senaste åren har producerat, berett, förbrukat,
importerat eller exporterat sådana produkter, eller

3. producerar diskreta organiska kemikalier.

Deklarationen skall innehålla uppgifter om

1. verksamheten under det gångna kalenderåret,

2. den verksamhet som planeras för det kommande kalenderåret,

3.  ändringar i verksamheten som planeras för det pågående
kalenderåret.

Deklarationen skall ges in till den myndighet som regeringen
bestämmer.

19 § Den som har lämnat en deklaration enligt 18 § skall, på begäran av
den myndighet som avses i 18 § tredje stycket, också lämna de uppgifter
och handlingar som kan behövas för kontroll av uppgifterna i
deklarationen.

För denna kontroll har företrädare för myndigheten rätt till tillträde till
de områden, lokaler och anläggningar där sådan verksamhet bedrivs som
omfattas av deklarationsskyldigheten och far där göra undersökningar
och ta prover.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att kontrollen
skall kunna genomföras.

Tillsyn och kontroll

20 § Tillsyn och annan kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i
rådets förordning (EG) nr 3381/94 skall utövas av Inspektionen för
strategiska produkter eller av den myndighet som regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten).

Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen.

Prop. 1997/98:68

Bilaga 3

57

21 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för kontrollen av den som för utförsel eller export
tar befattning med strategiska produkter.

Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till lokaler där den som
avses i första stycket bedriver sin verksamhet. Vad som nu har sagts
gäller dock inte bostadsutrymmen.

Tillsynsmyndigheten har rätt att begära biträde från andra statliga
myndigheter för sin tillsyn.

22 § Den som enligt artikel 14.2 eller artikel 19.2 i rådets förordning
(EG) nr 3381/94 är skyldig att bevara och på begäran av
tillsynsmyndigheten visa upp handlingar skall bevara dessa i fem år eller
den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara
föreskriven i arman lag eller författning.

Straff

23 § Bestämmelser om olovlig utförsel och försök till det finns i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling.

Bestämmelserna om varusmuggling och försök till det i lagen om straff
för varusmuggling tillämpas i fråga om

1. export utan tillstånd av produkter som avses i 6 § första stycket 1
och 7 § samt i artikel 4.1 och 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94,
och

2. utförsel utan tillstånd av produkter som avses i 6 § första stycket 2
och artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.

24 § Den som bryter mot 10, 11 eller 12 § döms,

1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst
två år,

2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i
högst sex månader.

Den som uppsåtligen genom vilseledande förmår regeringen eller
någon annan myndighet att lämna tillstånd enligt 10, 11 eller 12 § och
därigenom föranleder att avtalet eller tillhandahållandet kommer till
stånd, döms till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen har skett
av oaktsamhet, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.

25 § Har ett brott enligt 24 § begåtts uppsåtligen och är det att anse som
grovt skall dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om
produkterna har varit av särskilt farligt slag, om brottet har avsett
betydande värde eller om gärningen annars har varit av särskilt allvarlig
art.

Prop. 1997/98:68

Bilaga 3

26 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet

58

1. i annat fall än som avses i 23 § och 24 § andra stycket lämnar
oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon annan handling
som är av betydelse for prövningen av ett ärende enligt denna lag eller
rådets förordning (EG) nr 3381/94 eller i en deklaration,

2.   åsidosätter villkor eller bryter mot kontroll- eller
ordningsbestämmelse som har meddelats med stöd av denna lag,

3. åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt 7 § andra stycket eller
artikel 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94,

4. åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 19.1 a eller 19.2 i
rådets förordning (EG) nr 3381/94,

5. bryter mot 22 § och artikel 14.2 eller 19.2 i rådets förordning (EG)
nr 3381/94.

I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.

27 § Till straff enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd
med straff i brottsbalken.

28 § Utbyte av brott som avses i 24 och 25 §§ skall förklaras förverkat,
om inte detta är uppenbart oskäligt.

29 § Försummar den uppgiftsskyldige att i rätt tid ge in en sådan
deklaration som avses i 17 eller 18 §, får den myndighet som skall ta
emot deklarationen vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra
sin skyldighet.

Prop. 1997/98:68

Bilaga 3

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 13 § den dag regeringen
bestämmer, och i övrigt den 1 juli 1998.

2. Genom lagen upphävs lagen (1991:341) om strategiska produkter.

3. Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall
vid tillämpningen av de nya bestämmelserna anses som meddelat enligt
dessa.

4. Bestämmelserna i 11 § skall tillämpas på avtal av det slag som avses
i 10 §, även om avtalet på grund av äldre bestämmelser inte har krävt
tillstånd.

59

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:205) om rättsprövning av
vissa förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2§'

Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är
bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie
domare.

Lagen gäller inte heller

1. beslut av arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,

2. beslut om svenskt medborgarskap,

3. beslut om utlänningars vistelse i riket,

4.  beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller
tjänstgöring inom försvarsmakten,

5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

6. beslut som rör skatter eller avgifter,

7. beslut enligt lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering eller
beslut i frågor om allmän likviditetsindragning eller allmän prisreglering,

8. andra beslut enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel än sådana
som avser återkallelse av tillstånd enligt 3 eller 4 §,

9. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § 3-4 lagen
(1984:3) om kärnteknisk veksamhet,

10.    beslut enligt lagen 10. beslut enligt lagen

(1991:341) om strategiska (1998:000) om strategiska
produkter.                           produkter.

Prop. 1997/98:68

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

1 Senaste lydelse 1994:719.

60

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om
krigsmateriel

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Prop. 1997/98:68

Bilaga 3

22 §

För att täcka statens kostnader
för Inspektionen för strategiska
produkter skall den som har
tillstånd att tillverka krigsmateriel
enligt denna lag eller den som
tillverkar produkter som omfattas
av inspektionens tillsyn enligt 20 §
lagen (1998:000) om strategiska
produkter årligen betala en avgift,
om det fakturerade värdet av
tillverkarens sålda produkter av
dessa slag under året överstiger
2 500 000 kr. Inspektionen
bestämmer avgiften efter ett för
samtliga avgiftsskyldiga lika
förhållande till det fakturerade
värdet.

För att täcka statens kostnader
för Inspektionen för strategiska
produkter skall den som har
tillstånd att tillverka krigsmateriel
enligt denna lag eller den som
tillverkar produkter som omfattas
av inspektionens tillsyn enligt 16 §
lagen (1991:341) om strategiska
produkter årligen betala en avgift,
om det fakturerade värdet av
tillverkarens sålda produkter av
dessa slag under året överstiger
2 500 000 kr. Inspektionen
bestämmer avgiften efter ett för
samtliga avgiftsskyldiga lika
förhållande till det fakturerade
värdet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

1 Lagen omtryckt 1997:689.

61

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat
land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska
unionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

3 §’

Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:

1.  krigsmateriel som avses i 1. krigsmateriel som avses i

lagen (1992:1300) om lagen (1992:1300) om
krigsmateriel, och produkter som krigsmateriel, och produkter som
avses i lagen (1991:341) om avses i lagen (1998:000) om
strategiska produkter,                 strategiska produkter,

2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning
av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen,

3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),

4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),

5. injektionssprutor och kanyler,

6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa
dopningsmedel,

7.  springstilletter, springknivar, knogjäm, kaststjämor, riv- eller
nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och
liknande,

8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m.,

9. hundar och katter för annat ändamål än handel,

10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738) och
tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen i 13 § tobakslagen (1993:581),

11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,

12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det
finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer,
att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för
människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller
felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i
övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda.

Prop. 1997/98:68

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

1 Senaste lydelse 1996:944.

62

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-03

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud
Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 2 februari 1998 (Utrikesdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över forslag till

1. lag om strategiska produkter,

2. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa för-
valtningsbeslut,

3. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,

4. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Beatrice
Hemqvist.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om strategiska produkter

Den föreslagna lagen kan ses som ett gott exempel på hur komplicerad
svensk lagstiftning kan bli när en EG-förordning skall kombineras med
intern svensk lag. Enligt artikel 189 andra stycket andra meningen i
Romfördraget skall en förordning till alla delar vara bindande och direkt
tillämplig i vaije medlemsstat. Kravet på direkt tillämplighet medför att
en EG-förordning inte kan transformeras till svensk lag; den utgör ju
redan svensk rätt och kan inte ges annan form än den redan har.
Samtidigt måste den ofta - såsom i detta fall - kompletteras med svenska
lagregler, exempelvis i fråga om hur svenska myndigheter skall meddela
tillstånd som krävs enligt EG-förordningen. Detta innebär att vissa frågor
behandlas i den svenska lagstiftningen utan sedvanliga krav på
konsekvens eller fullständighet, eftersom näraliggande ämnen är
fullständigt reglerade i EG-förordningen. I den föreslagna lagen
innehåller sålunda 6 § 1 bestämmelser som rör krav på tillstånd enligt
artikel 3 i EG-förordningen, i den formen att där anges att regeringen får
meddela föreskrifter om vilka produkter - av vissa i 2 § angivna
kategorier - som sådant tillståndskrav far avse. Däremot innehåller 6 §
inte några upplysningar om de krav på tillstånd som ställs i artikel 4.1 i
EG-förordningen. Det sagda innebär att man måste läsa lagen och EG-
förordningen sida vid sida för att fa en bild av vad svensk rätt innehåller
på området. Lagstiftningsarbetet kräver stor precision om såväl
överlappningar som luckor skall kunna undvikas. Lagrådet kan dock inte
finna annat än denna uppgift i det remitterade förslaget blivit löst på ett i
allt väsentligt tillfredsställande sätt. Såvitt angår informationsproblemet
ger 1 § andra stycket i lagen den upplysningen att lagen innehåller vissa
kompletterande bestämmelser till EG-förordningen. Den nu föreslagna

Prop. 1997/98:68

Bilaga 4

63

lagen har också från informationssynpunkt den fordelen att den är avsedd Pr°p. 1997/98:68
att tillämpas av en mycket begränsad krets.                                 Bilaga 4

De kompletteringar som föreslås införda i den nya lagen - kravet på
exporttillstånd för produkter som är eller kan vara avsedda att användas
som delar eller komponenter till krigsmateriel som olovligen har förts ut
ur landet eller som har vidareexporterats i strid mot ett lämnat tillstånd
och därmed sammanhängande ändringar - har medfört att Lagrådet
funnit skäl att överväga om regleringen i övrigt i lagen från rättssäker-
hetssynpunkt kan kvarstå i så pass oförändrat skick som den gör. Efter-
som lagen nu föreslås omfatta också produkter som i betydligt större ut-
sträckning än hittills har civila användningsområden får kanske även
kraven på t.ex. överklagbarhet av beslut ställas högre än som varit
aktuellt tidigare. Lagrådet diskuterar detta närmare nedan i anslutning till
ifrågavarande paragrafer.

I 3 § definieras bl.a. termen "strategiska produkter". I lagrådsremissen
(avsnitt 11) framhålls, att definitionen görs bl.a. för att det inte skall råda
någon som helst tvekan om att begreppet i den svenska lagstiftningen har
samma innebörd som i rådsförordningen. Eftersom begreppet i den
svenska versionen av rådsförordningen översatts med "varor med dubbla
användningsområden" kunde det vara av värde att i definitionen anknyta
även till den formuleringen. Detta kan ske genom att till definitionen
inom parentes läggs orden "dubbla användningsområden". Definitionen
skulle då lyda: "produkter som kan användas både för civila och militära
ändamål (dubbla användningsområden)".

I paragrafen definieras också begreppet "tillhandahållande" varmed för-
stås bl.a. försäljning, lån eller gåva. Lagrådet vill peka på att uppräk-
ningen inte innehåller förfarande genom byte, något som annars är van-
ligt i den civilrättsliga lagstiftningen. Någon förklaring till varför man
utelämnat bytestransaktioner här eller måhända valt att dra gränsen vid
sådana transaktioner har inte gått att få fram genom de förarbeten som
har föregått bestämmelsen.

Denna paragraf innehåller det principiellt nya i lagförslaget jämfört med
den nu gällande lagen (1991:341) om strategiska produkter. Paragrafen
har utformats efter mönster av artikel 4.1 och 4.2 i EG-förordningen.
Bestämmelserna häri, som tar sikte på produkter för
massförstörelsevapen, har gjorts tillämpliga även på produkter som avses
i 2 § 12 i den nya svenska lagen. Sålunda har en exportör ålagts
underrättelseskyldighet i de fall han känner till att produkterna är avsedda
för något sådant ändamål som avses i 2 § 12. Underlåtenhet att iaktta
underrättelseskyldigheten är straffsanktionerad i 26 § 3.

Det framstår allmänt sett som helt olämpligt - och är säkerligen i strid
mot artikel 6 i Europakonventionen - att i lag och dessutom vid

64

straffansvar ålägga någon att uppge sådant som skulle medföra att han
avslöjade sina tidigare begångna brott. Såvitt gäller förevarande bestäm-
melse kan dock först erinras om att avsikten är att förhindra att
krigsmateriel, som på olika olagliga vägar befinner sig i annat land,
förses med delar eller komponenter. Som bestämmelsen slutligt utformats
förutsätts vidare att exportören "känner till" att produkterna "är avsedda"
att användas till sådant krigsmateriel. Mot denna bakgrund kan knappast
några allvarliga betänkligheter riktas mot utformningen av
bestämmelsen. Att sedan bevissvårigheter kan uppkomma om det blir
aktuellt att bedöma vad exportören "känt till" är en annan fråga.

Bestämmelserna bygger på artikel 5 i EG-förordningen som medger att
medlemsstaterna förbjuder eller ställer krav på tillstånd för export av
varor som inte direkt omfattas av EG-regleringen. Bestämmelsen i för-
ordningen för närmast tanken till andra kategorier av varor, inte, som här
föreslås, till att varor över huvud taget används på ett icke godtagbart
sätt. Den föreslagna svenska ordningen synes dock inte oförenlig med
EG-förordningen.

Eftersom lagförslaget i övrigt konsekvent hänvisar till den artikel i EG-
förordningen som utgör grunden för den svenska bestämmelsen bör dock
så ske även här. Lagrådet förordar därför att paragrafen inleds med
orden: "Tillstånd till export enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr
3381/94---".

10-12 §§

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om avtal om tillverkningsrätt
till produkter underkastade krav på exporttillstånd och om tillhandahål-
lande av sådana produkter när de finns utomlands. EG-förordningen sak-
nar motsvarande regelsystem. Fråga uppkommer då om EG-förordningen
skall anses uttömmande reglera hanteringen av strategiska produkter.
Förordningens ingress innehåller dock bl.a. att vissa artiklar i förord-
ningen inte hindrar att medlemsstaterna i samma syfte och med tillbörlig
hänsyn till den inre marknaden antar eller upprätthåller andra exportkon-
trollåtgärder som är förenliga med förordningens mål. Lagrådet har i vart
fall inte underlag för antagande att de föreslagna bestämmelserna skulle
vara oförenliga med EG-förordningen.

16 §

Enligt den föreslagna bestämmelsen skall, liksom hittills, enbart beslut att
återkalla ett tillstånd få överklagas hos förvaltningsdomstol (här bortses
från beslut av regeringen). Vid den senaste lagrådsgranskningen av mot-
svarande bestämmelser (prop. 1995/96:31 s. 91 ff) togs frågan upp om
inte Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning gjorde
sig gällande också vid beslut om att avslå en tillståndsansökan. Enligt
Lagrådets uppfattning rådde en viss oklarhet om vad som kunde föran-
leda att en fråga om civila rättigheter uppkom. Lagrådet uttalade vidare
att om det framdeles skulle befinnas att inte bara återkallelsefrågor utan
också frågor om beviljande av tillstånd under vissa förutsättningar var av

Prop. 1997/98:68

Bilaga 4

5 Riksdagen 1997/98. 1 samt. Nr 68

den karaktären att domstolsprövning krävdes i någon form, det torde bli
nödvändigt att se över problemet i hela dess vidd.

I det ovan nämnda lagstiftningsarbetet framhöll regeringen (a. prop.
s. 34) att utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska överväganden skall
falla utslaget i tillståndsärendena och att enskilda intressen, t.ex. ett
företags intresse av att få avsättning for sina produkter, inte skall vägas in
vid prövningen av en ansökan.

Med den nu föreslagna utvidgningen av lagen till att omfatta också pro-
dukter med i hög grad civila användningsområden kan starkt ifrågasättas
om inte läget har förändrats så att möjlighet bör öppnas också för över-
klagande av beslut att vägra tillstånd. Detta gäller då inte endast de nya
typer av beslut som föreslås utan också beslut i frågor som behandlas i
den gällande lagen. Även med beaktande av att huvudregeln är att
tillstånd skall lämnas, om det inte strider mot Sveriges utrikes-,
säkerhets- eller försvarspolitiska intressen, måste i ökande grad också
hänsyn tas till den enskildes intresse av att få bedriva ekonomisk
verksamhet utan onödigt hämmande av konkurrensen.

Det hade varit av värde om en mer fördjupad analys av dessa frågor hade
presenterats, inte minst med tanke på utvecklingen i Europadomstolens
praxis av begreppet civila rättigheter i Europakonventionens mening. I
lagrådsremissen anförs att det från rättssäkerhetssynpunkt inte finns
något behov av att införa en möjlighet till överklagande av beslut om att
lämna information och beslut om krav på exporttillstånd med anledning
av exportörens underrättelseskyldighet. Lagrådet kan i princip instämma i
detta. Vidare sägs i remissen att det efterföljande tillståndsförfarandet
skulle tjäna samma syfte som ett överklagande av det beslut som
föranleder tillståndskravet. Det är emellertid just i dessa fall som en
överklagandemöjlighet skulle kunna övervägas. Om exportören således
har fått besked om att det krävs tillstånd till export och han lämnar in en
ansökan härom som sedan avslås, är det avslagsbeslutet som skulle få
överklagas. Att öppna en sådan möjlighet redan nu, torde inte få några
mera genomgripande konsekvenser för belastningen inom
domstolsväsendet. Det kan också tilläggas att förvaltningsdomstolarna,
generellt sett, är vana att hantera olika spörsmål där det ingår
avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen.

Lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skulle få
anpassas till ev. utvidgade bestämmelser om överklagande.

Lagrådet återkommer under 19 och 21 §§ samt 29 § till ytterligare frågor
om överklagande. Följs förslagen under dessa paragrafer kan ifrågasättas
om överklagandebestämmelsema inte bör få sin plats sist i lagen.

Prop. 1997/98:68

Bilaga 4

66

Rubrikerna före 17-19 §§

Prop. 1997/98:68

Bilaga 4

I 1991 års lag om strategiska produkter fanns motsvarande bestämmelser,
i annan ordningsföljd, under den gemensamma rubriken "Deklarationer,
m.m.". I 17 § ges nu under rubriken "Årlig avgift" bestämmelser om så-
dana avgifter och om deklaration för att bestämma avgifterna. Under ru-
briken "Deklarationer" ges i 18 § föreskrifter om en ytterligare deklara-
tion och i 19 § om kontroll av uppgifterna i den sistnämnda deklarationen
(framför allt rätt till tillträde till anläggningar där verksamheten bedrivs).
Rubriksättningen skulle bli adekvatare, om 17 och 18 §§ sammanfördes
under rubriken "Årlig avgift och deklarationer" och 19 § gavs rubriken
"Uppgiftskontroll".

18 §

I paragrafen används på två ställen, i överensstämmelse med lydelsen av
nu gällande lag, olika böjningsformer av verben importera och exportera.
Därvid torde inte ha observerats att export i lagförslaget har en annan
innebörd än enligt gällande lag, nämligen såsom avseende export från
EG-området. Även utförsel från landet till annat EG-land torde emellertid
omfattas av deklarationsskyldigheten. Lagrådet förordar att i lagtexten
används respektive böjningsformer av verben "föra in", "föra ut" och
"exportera".

19 och 21 §§

Det är önskvärt att dessa paragrafer i vissa detaljer bringas att stämma
överens med varandra. I 19 § första stycket används orden "uppgifter och
handlingar" medan i motsvarande betydelse i 21 § första stycket används
orden "upplysningar och handlingar". Ordet "upplysningar" synes vara att
föredra framför "uppgifter" även på det första stället. I 21 § andra stycket
görs i fråga om rätt till tillträde undantag för bostadsutrymmen. Det synes
motiverat att sådant undantag görs även i 19 § andra stycket. Det kan
vara lämpligt att 21 § tredje stycket, såsom sker i 19 § tredje stycket,
polismyndigheten nämns uttryckligen bland de myndigheter som till-
synsmyndigheten har rätt att begära biträde av. Stycket kan därvid ges
följande lydelse: "Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs
för att kontrollen skall kunna genomföras. Tillsynsmyndigheten får
begära biträde även av andra statliga myndigheter för sin tillsyn."

Enligt 19 och 21 §§ har myndighetsföreträdare rätt att för kontroll få till-
träde till lokaler m.m. där verksamhet bedrivs. Att döma av bestämmel-
serna om överklagande - som begränsar sig till återkallande av tillstånd -
skulle beslut om att genomföra sådana kontroller inte få överklagas. Det
kan inte anses tillfredsställande att så ingripande åtgärder som det är
fråga om inte skall kunna angripas genom överklagande. Inte heller synes
den "begäran", som måhända är avsedd att föregå ett beslut om tillträde,
kunna överklagas.

Normalt regleras dessa frågor så att ett föreläggande, ev. förenat med
vite, följs av beslut om kontroll på platsen (här bortses från de undantags-

67

fall där fara för undandragande o. dyl. föreligger). Sådana beslut kan
generellt sett också överklagas, och det har inte framkommit något som
tyder på att undantag skulle göras vid liknande åtgärder i förevarande
fall. Lagrådet har i tidigare ärende diskuterat dessa frågor (prop.
1997/98:34 s. 74 ff) och förordar att också nu ifrågavarande beslut görs
överklagbara. För uppbyggnad och utformning av bestämmelserna
hänvisas till den nämnda propositionen (i hithörande frågor, jfr även
RÅ 1996 ref. 97 och Europadomstolens dom den 16 december 1997,
Camenzind mot Schweiz).

Rubriken före 23 §

Rubriken är missvisande, eftersom avsnittet innehåller inte bara
bestämmelser om straff utan även om förverkande och vite. Den bör
därför lyda "Straff m.m.".

23 §

Paragrafen ger ett tydligt exempel på de komplikationer som samman-
ställningen av svensk lag och EG-förordningar kan medföra. Lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen) bygger
bl.a. på principen att föreskrifter om import- och exportförbud ges i
annan lag och att överträdelser av sådana förbud straffbeläggs i
varusmugglingslagen. Vissa förbud mot införsel eller utförsel utan till-
stånd följer direkt av den nu föreslagna lagen (8 och 13 §§) och någon
bestämmelse om straff för överträdelse av sådant förbud behövs inte i
lagen, eftersom ansvar följer av varusmugglingslagen. Däremot har
överträdelser av exportförbud enligt EG-förordningen inte ansetts kunna
medföra ansvar direkt på grund av bestämmelserna i
varusmugglingslagen utan i förevarande paragraf har - i princip i strid
mot varusmugglingslagens konstruktion - införts bestämmelser om att
varusmugglingslagen skall tillämpas beträffande sådana överträdelser.
Även ansvarsbestämmelserna kommer således att fördelas på två olika
rättskällor - i det här fallet två svenska lagar.

I övrigt ger utformningen av bestämmelserna dessa en närmast
missvisande karaktär. För att överträdelser av förbud mot införsel,
utförsel och export enligt EG-förordningar skall kunna medföra ansvar
direkt på grund av bestämmelser i varusmugglingslagen, torde dock
krävas att den lagen ändras. Införandet av en sådan ordning kräver
emellertid mer ingående överväganden än som kan göras i detta
lagstiftningsärende.

Uttrycken i paragrafen "olovlig utförsel och försök till det" respektive
"varusmuggling och försök till det" är språkligt inkorrekta och ger en
oklar syftning. Lagrådet förordar att "det" byts ut mot "sådant brott" efter
mönster i den nyligen införda vapenlagen (1996:67) - se 9 kap. 4 §.

Prop. 1997/98:68

Bilaga 4

68

27 §

I 24 och 26 §§ föreskrivs att det i ringa fall inte skall dömas till "ansvar".
I förevarande paragraf föreskrivs däremot att det inte skall dömas till
"straff' enligt lagen, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. I
nu gällande lag står det även i förevarande hänseende "ansvar".

För det första är det naturligtvis önskvärt att samma begrepp används på
olika ställen i lagen. För det andra synes ändringen ha tillkommit utan
närmare överväganden. Straff är enligt brottsbalken böter och fängelse.
Andra påföljder för brott är bl.a. villkorlig dom och skyddstillsyn. Ordet
"ansvar" används exempelvis i motsvarande bestämmelse i förslaget till
miljöbalk (prop. 1997/98:45,29 kap. 11 § andra stycket). Terminologiska
ändringar bör inte göras i oträngt mål. Lagrådet förordar att ordet
"ansvar" används även i denna lag.

28 §

Även i denna paragraf återkommer problemet att bestämmelser i samma
ämne skall sökas i olika lagar. Enligt förevarande lag skall utbyte av brott
kunna förklaras förverkat. Det får antas att det mer näraliggande förver-
kandet av den smugglade varan eller dess värde följer direkt av
varusmugglingslagen.

29 §

Det vitesföreläggande som kan ges enligt denna paragraf synes - mot
bakgrund av bestämmelserna i 16 § - inte kunna överklagas. Som fram-
hållits under 19 och 21 §§ är detta inte tillfredsställande, varför Lagrådet
föreslår att också beslut som avses i förevarande paragraf blir överklag-
bara.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1997/98:68

Bilaga 4

69

Prop. 1997/98:68

Bilaga 5

84                                   Europeiska gemenskapernas officiella tidning                           02/Vol. 15

394K33S1

31.12.94              EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS OFFICIELLA TIDNING           Nr L 367/1

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 3381/94

av den 19 december 1994

om upprättandet av en gemenskapsordning för kontroll av export
av varor med dubbla användningsområden

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Euro-
peiska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(’)>

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2), och

med beaktande av följande:

Vid upprättandet av den inre marknaden måste den fria rör-
ligheten för varor, inbegripet varor med dubbla använd-
ningsområden, säkerställas i enlighet med de relevanta
bestämmelserna i fördraget. Handeln inom gemenskapen
med vissa varor med dubbla användningsområden kontrol-
leras för närvarande av medlemsstaterna. Ett villkor för att
avskaffa denna kontroll för handeln inom gemenskapen är
att medlemsstaterna vid export av dessa produkter tilläm-
par en så effektiv kontroll som möjligt, grundad på gemen-
samma normer inom ramen för en gemenskapsordning för
kontroll av export av varor med dubbla användningsområ-
den. Avskaffandet av denna kontroll kommer att förbättra
den europeiska industrins internationella konkurrenskraft.

Syftet med denna förordning är också att se till att varor
med dubbla användningsområden omfattas av en effektiv
kontroll vid export från gemenskapen.

Ett effektivt system för en gemensamt grundad kontroll av
export av varor med dubbla användningsområden är även
nödvändigt för att säkerställa att medlemsstaternas och
Europeiska unionens internationella förpliktelser uppfylls,
särskilt vad gäller icke-spridning.

Gemensamma förteckningar över strategiska produkter,
destinationer och riktlinjer utgör viktiga beståndsdelar i ett
effektivt kontrollsystem. Beslut om innehållet i dessa för-
teckningar är av strategisk art och ingår därmed i medlems-
staternas kompetensområde. Sådana beslut är föremål för
en gemensam åtgärd i enlighet med artikel J 3 i Fördraget
om Europeiska unionen.

Gemenskapens utrikesministrar antog den 20 november
1984 en förklaring om en gemensam politik, senare antagen
av Spanien och Portugal, som särskilt omfattar ordningen
för överföring inom gemenskapen av separerat plutonium

(’) EGT nr C 253, 30.9.1992, s. 13.

(*) EGT nr C 268, 4.10.1993, s. 26.

och uran som anrikats till mer än 20 %, liksom installatio-
ner, huvudkomponenter av central betydelse samt tekno-
logi för upparbetning, anrikning och produktion av tungt
vatten.

Den gemensamma åtgärden och denna förordning utgör ett
integrerat system.

Detta system utgör ett första steg mot upprättandet av ett i
varje avseende komplett och enhetligt gemenskapssystem
för kontroll av expon av strategiska produkter. En gradvis
harmonisering av det förfarande som medlemsstaterna til-
lämpar för tillståndsgivning bör snabbt genomföras.

Gemenskapen har antagit en samling tullregler som ingår i
gemenskapens tullkodexf3) och dess tillämpningsföreskrif-
ten4), i vilka bland annat bestämmelser om export och åter-
export av varor fastställs. Ingenting i denna förordning
inskränker eventuella bemyndiganden som har beviljats i
kraft av och i enlighet med tullkodexen och dess tillämp-
ningsföreskrifter.

När medlemsstaterna överväger villkor för återexport eller
slutanvändning av varor med dubbla användningsområden
bör de ta hänsyn till relevanta principer i folkrätten.

Målet med artiklarna 4 och 5 i denna förordning är att
säkerställa en effektiv kontroll av export av varor med
dubbla användningsområden. Dessa artiklar hindrar inte att
medlemsstaterna i samma syfte och med tillbörlig hänsyn
till den inre marknaden antar eller upprätthåller andra
exportkontrollåtgärder som är förenliga med denna förord-
nings mål.

För att undanröja risken för att strategiska produkter i stäl-
let för att nå den avsedda destinationen i en annan med-
lemsstat hamnar på en plats utanför gemenskapen, bör det
under den inledningsfas då medlemsstaterna anpassar sig
till kraven i denna förordning, kunna tillämpas förenklade
kontroller för handeln med varor med dubbla användnings-
områden inom gemenskapen. Detta kan inbegripa ett sys-
tem med generella tillstånd. Tillämpningsperioden bör ha
en begränsad varaktighet. Under denna period bör handeln
med varor med dubbla användningsområden inom gemen-
skapen inte omfattas av strängare kontroller än de som til-
lämpas vid export från gemenskapen.

(3) Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (EGT nr L 302,

19.10.1992, s. 1).

(4) Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (EGT nr L 253,

11.10.1993, s. 1).

70

02/Vol. 15

Prop. 1997/98:68

Bilaga 5

85

Med stöd av och inom ramen för artikel 36 i fördraget, och
i avvaktan på en mer omfattande harmonisering, behåller
medlemsstaterna, både under och efter övergångsperioden,
rätten att kontrollera varor med dubbla användningsområ-
den för att säkerställa allmän ordning eller allmän säkerhet.

För att säkerställa en korrekt tillämpning av denna förord-
ning skall varje medlemsstat vidta åtgärder som ger de
behöriga myndigheterna nödvändiga befogenheter.

Varje medlemsstat skall själv fastställa påföljder vid överträ-
delse av bestämmelserna i denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

Tillämpningsområde och definitioner

Artikel 1

Genom denna förordning införs ett gemenskapssystem för
kontroll av export av voror med dubbla användningsområ-
den.

Artikel 2

I denna förordning avses med

a) varor med dubbla användningsområden', produkter
som kan användas både för civila och militära ändamål,

b) export: ett förfarande enligt artikel 161 i gemenskapens
tullkodex enligt vilket gemenskapsvaror tillfälligt eller
definitivt lämnar gemenskapens tullområde, inbegripet
återexport, dvs. en transaktion av det slag som avses i
artikel 182 i tullkodexen som innebär att icke-
gemenskapsvaror lämnar gemenskapens tullområde,

c) exportör, varje fysisk eller juridisk person på vars väg-
nar exportdeklarationen upprättas och som äger de stra-
tegiska produkterna eller har en liknande förfoganderätt
till dem vid tidpunkten för deklarationens godkän-
nande. När äganderätten eller förfoganderätten till de
strategiska produkterna tillhör en person som är etable-
rad utanför gemenskapen enligt det kontrakt på vilket
exporten grundas, skall den kontraktsslutande part som
är etablerad i gemenskapen anses vara exportör,

d) behöriga myndigheter, de myndigheter i varje medlems-
stat som ansvarar för tillämpningen av denna förord-
ning,

e) exportdeklaration: den handling genom vilken en per-
son i föreskriven form och på föreskrivet sätt anger ett
önskemål om att få hänföra varor med dubbla använd-
ningsområden till ett exportförfarande.

AVDELNING II
Räckvidd
Artikel 3

1.    Tillstånd skall krävas för export av de varor med
dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I till
rådets beslut 94/942/GUSP av den 19 december 1994 om
den gemensamma åtgärd för kontroll av export av varor
med dubbla användningsområden som antagits av rådet på
grundval av artikel J 3 i Fördraget om Europeiska unio-
nen(’).

2.    I enlighet med artikel 4 eller 5 kan det krävas tillstånd
för export av vissa varor med dubbla användningsområden
som inte förtecknas i bilaga I till beslut 94/942/GUSP till
alla eller vissa destinationer.

3.   Varor med dubbla användningsområden som endast
passerar gemenskapens territorium, oavsett om de omfattas
av ett transiteringsförfarande eller ej, omfattas inte av
bestämmelserna i denna förordning. En medlemsstat får
vidta lämpliga åtgärder i fråga om sådana produkter.

Artikel 4

1.    Tillstånd skall krävas för export av de varor med
dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I
till beslut 94/942/GUSP om exportören har informerats av
myndigheterna att de ifrågavarande produkterna helt eller
delvis är, eller kan vara, avsedda för användning i samband
med utveckling, produktion, hantering, användning, under-
håll, lagring, upptäckt, identifiering eller spridning av
kemiska eller biologiska vapen eller kärnvapen, eller
utveckling, produktion, underhåll eller lagring av missiler
som är i stånd att bära sådana vapen, i enlighet med inter-
nationella exportkontrollarrangemang.

2.   Om exportören känner till att de ifrågavarande pro-
dukterna helt eller delvis är avsedda för något av de syften
som avses j punkt 1 skall han underrätta myndigheterna,
som skall besluta om det är lämpligt att kräva tillstånd för
exporten.

3.    Medlemsstaterna får anta eller behålla nationella lagar
som föreskriver att en exportör skall underrätta myndighe-
terna om han har skäl att misstänka att de ifrågavarande
produkterna helt eller delvis är avsedda för något av de syf-
ten som avses i punkt 1, och att det i sådana fall kan krävas
tillstånd för exporten.

Artikel 3

1. För att säkerställa en effektiv exportkontroll i över-
ensstämmelse med denna förordnings mål får en medlems-
stat förbjuda eller kräva tillstånd för export av varor med
dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I
till beslut 94/942/GUSP.

(’) Se sidan 8 i detta nummer av EGT.

71

86

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1997/98:68

Bilaga 5

02/Vol. 15

2.    Punkt 1 skall gälla för sådana åtgärder som

a) pågår vid tidpunkten för denna förordnings ikraft-
trädande, och

b) vidtas efter dagen för denna förordnings ikraftträdande.

3.   Medlemsstaterna skall meddela de övriga medlems-
staterna och kommissionen de åtgärder som avses i punkt 2
a inom en månad från och med dagen för denna förord-
nings ikraftträdande.

Medlemsstaterna skall meddela de övriga medlemsstaterna
och kommissionen de åtgärder som avses i punkt 2 b ome-
delbart efter det att de beslutats.

Medlemsstaterna skall meddela de övriga medlemsstaterna
och kommissionen varje ändring av de åtgärder som avses i
punkterna 2 a och 2 b.

4.   Kommissionen skall offentliggöra de åtgärder som
meddelats enligt punkt 3 i Europeiska gemenskapernas offi-
ciella tidning, C-serien.

AVDELNING III

Exporttillstånd

Artikel 6

1.    Ett särskilt tillstånd skall krävas för varje export som
omfattas av denna förordning. Medlemsstaterna får dock
tillämpa följande förenklade formaliteter:

a)  Ett generellt tillstånd för en viss typ eller kategori av
varor med dubbla användningsområden enligt bilaga II
till beslut 94/942/GUSP.

b) Ett globalt tillstånd till en viss exportör för en typ eller
en kategori av strategiska produkter som kan vara gil-
tigt för export till ett eller flera angivna länder.

c) Förenklade förfaranden, om ett tillstånd krävs av en
medlemsstats myndigheter enligt artikel 5.

2.    Exporttillstånd får, i tillämpliga fall, omfattas av sär-
skilda krav och villkof. De behöriga myndigheterna i en
medlemsstat får bl. a. kräva slutanvändningsintyg och ställa
andra villkor rörande slutanvändningen eller återexporten
av produkterna.

3.    Exporttillstånd skall vara giltiga i hela gemenskapen.

Artikel 7

1.   Exporttillstånd skall ges av de behöriga myndighe-
terna i den medlemsstat där exportören är etablerad.

2.   Om de varor med dubbla användningsområden för
vilka en ansökan om särskilt tillstånd har lämnats in för
export till en destination som inte särskilt anges i bilaga II
till beslut 94/942/GUSP eller till alla destinationer, när det*
gäller de mycket känsliga strategiska produkter som anges i

bilaga IV till det beslutet, befinner sig eller kommer att
befinna sig i en annan medlemsstat, skall detta anges i ansö-
kan. De tillståndsgivande myndigheterna i den medlemsstat
där ansökan om tillstånd har lämnats in skall omedelbart
samråda med de tillståndsgivande myndigheterna i den eller
de berörda medlemsstaterna och förse dem med relevant
information. Den eller de rådfrågade medlemsstaterna skall
inom tio arbetsdagar från det att de fått del av den informa-
tion som avses i artikel 14 och av eventuell ytterligare
information som krävs lägga fram eventuella invändningar
mot beviljandet av ett sådant tillstånd, vilka skall vara bin-
dande för den medlemsstat där ansökan har lämnats in.

Om inga invändningar tagits emot inom den föreskrivna
tiden skall den rådfrågade medlemsstaten inte anses ha
några invändningar.

3.   Om en export strider mot en medlemsstats grundläg-
gande intressen får den begära att en annan medlemsstat
inte beviljar ett exporttillstånd eller, om tillstånd redan har
beviljats, att det återkallas, tillfälligt upphävs eller ändras.
Den medlemsstat som ur emot en sådan begäran skall
omedelbart inleda samråd av icke-bindande natur med den
begärande medlemssuten, vilket skall avsluus inom tio
arbetsdagar.

4.   Medlemssuterna skall förse kommissionen med en
förteckning över de behöriga myndigheter som bemyndi-
gats att utfärda exporttillstånd för varor med dubbla
användningsområden.

5.    Kommissionen skall offentliggöra förteckningen över
de myndigheter som avses i punkt 4 i Europeiska gemen-
skapernas officiella tidning, C-serien.

Artikel 8

När de behöriga myndigheterna beslutar huruvida de skall
bevilja ett exporttillstånd skall de u hänsyn till de allmänna
riktlinjer som fastställs i bilaga III till beslut 94/942/GUSP.

Artikel 9

1.    Exportören skall lämna de berörda myndigheterna all
relevant information som krävs för tillståndsansökan.

2.   De behöriga myndigheterna i en medlemssut enligt
artikel 7.1 får i enlighet med denna förordning vägra att
utfärda exporttillstånd och får återkalla, tillfälligt upphäva
eller ändra ett exporttillstånd som de en gång har utfärdat.
När tillstånd vägras, återkallas, tillfälligt upphävs eller avse-
värt begränsas skall de informera de behöriga myndighe-
terna i de övriga medlemssuterna och, i tillämpliga fall,
utbyu relevant information med de övriga medlemssuterna
och med kommissionen, under iakttagande av bestämmel-
serna i artikel 13.2 i fråga om informationens förtroliga
karaktär.

72

Prop. 1997/98:68

Bilaga 5

02/Vol. 15

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

87

AVDELNING IV

Tullförfaranden

Artikel 10

1.    Vid slutförandet av exportformalitetema vid det tull-
kontor som ansvarar för handläggningen av exportdeklara-
tionen, skall exportören framlägga bevis för att exporten är
vederbörligen godkänd.

2.   Exportören får anmodas att tillhandahålla en över-
sättning till ett av de officiella språken i den medlemsstat
där deklarationen lagts fram av varje dokument som fram-
läggs som bevis.

3.   En medlemsstat får även, utan att det påverkar befo-
genheter som den tilldelats i kraft av och i enlighet med
gemenskapens tullkodex, för en period av högst tio arbets-
dagar, avbryta förfarandet för frisläppandet för export från
dess territorium eller, om nödvändigt, på annat sätt förhin-
dra att de varor med dubbla användningsområden som för-
tecknas i bilaga I till beslut 94/942/GUSP och som omfattas
av ett giltigt tillstånd lämnar gemenskapen via dess territo-
rium, om den har anledning att misstänka att

— relevant information inte har beaktats när tillståndet
beviljades, eller

— omständigheterna har ändrats betydligt sedan tillståndet
utfärdades.

I dessa fall skall de behöriga myndigheterna i den medlems-
stat som har beviljat exporttillståndet omedelbart rådfrågas
så att de kan vidta åtgärder enligt artikel 9.2.

Om dessa myndigheter beslutar att inte vidta några åtgär-
der beträffande tillståndet eller om svar inte erhålls inom de
tio arbetsdagar som avses i första stycket, skall varorna med
dubbla användningsområden omedelbart frisläppas såvida
den rådfrågande medlemsstaten inte tillgriper bestämmel-
serna i punkt 4.

4.    I undantagsfall får en medlemsstat förhindra att stra-
tegiska produkter lämnar gemenskapen via dess territo-
rium, även om exporten är vederbörligen godkänd, om den
anser att exporten skulle strida mot dess grundläggande
utrikespolitiska intressen eller säkerhetsintressen, eller mot
uppfyllandet av dess internationella förpliktelser eller åta-

När en medlemsstat vidtar åtgärder enligt denna punkt
skall de ifrågavarande produkterna ställas till exportörens
förfogande.

De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som utfär-
dat tillståndet skall underrättas.

Artikel 11

1. Medlemsstaterna får besluta att tullformalitetema för
export av varor med dubbla användningsområden endast

får fullgöras vid tullkontor som bemyndigats för detta
ändamål.

2. De medlemsstater som väljer alternativet enligt punkt
1 skall informera kommissionen om de tullkontor som
bemyndigats. Kommissionen skall offentliggöra denna
information i Europeiska gemenskapernas officiella tidning,
C-serien.

Artikel 12

Bestämmelserna i del II avdelning II kapitel 11 i tillämp-
ningsföreskrifterna till gemenskapens tullkodex och artikel
22 i tillägg I till konventionen om ett gemensamt transite-
ringsförfarandef1), vilken ingicks av gemenskapen och
EFTA-ländema den 20 maj 1987, skall tillämpas när trans-
itering av varor med dubbla användningsområden sker mel-
lan två punkter i gemenskapen genom ett EFTA-lands ter-
ritorium.

AVDELNING V

Administrativt samarbete

Artikel 13

1.   I samarbete med kommissionen skall medlems-
staterna vidu alla tillämpliga åtgärder för att upprätu ett
direkt samarbete och utbyte av information mellan de
behöriga myndigheterna, särskilt för att undanröja risken
att eventuella skillnader vid tillämpning av exportkontrol-
len leder till omläggning av handeln, vilket skulle kunna
skapa svårigheter för en eller flera medlemssuter.

2.   Rådets förordning (EEG) nr 1468/81 av den 19 maj
1981 om ömsesidig hjälp mellan medlemssuternas adminis-
trativa myndigheter samt om samarbete mellan de förra och
kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av
tull- och jordbrukslagstiftningen(2), särskilt bestämmel-
serna om förtrolig information, skall gälla i tillämpliga delar
utan att det påverkar bestämmelserna i artikel 16 i den här
förordningen.

AVDELNING VI

Kontrollåtgärder

Artikel 14

1. Exportören skall arkivera detaljerade underlag om
sina transaktioner i enlighet med gällande praxis i respek-
tive medlemssut. Sådant arkiverat underlag skall särskilt
bestå av affärshandlingar såsom fakturor, godsspecifikatio-

(’) EGT nr L 226, 13.8.1987, s. 2, ändrad genom EGT nr L 402,
31.12.1992, s. 1.

(2) EGT nr L 144, 2.6.1981, s. 1. Förordningen ändrad genom för-
ordning (EEG) nr 945/87 (EGT nr L 90, 2.4.1987, s. 3).

73

88

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1997/98:68

Bilaga 5

02/Vol. 15

ner och transport- och andra leveransdokument som skall
vara tillräckligt detaljerade för att möjliggöra identifiering
av

— beskaffenheten hos varorna med dubbla användnings-
områden,

— kvantiteten varor med dubbla användningsområden,

— exportörens respektive mottagarens namn och adress,

— om det är känt, slutanvändning och slutanvändare av
varorna med dubbla användningsområden.

2. Det underlag som avses i punkt 1 måste bevaras i
minst tre år från slutet av det kalenderår under vilket den
export som avses i punkt 1 skedde. De skall på begäran
framläggas för de behöriga myndigheterna.

Artikel 15

För att säkerställa en korrekt tillämpning av denna förord-
ning skall varje medlemsstat vidu de åtgärder som är nöd-
vändiga för att göra det möjligt för de behöriga myndig-
heterna att

a) samla information om varje order eller transaktion som
inbegriper varor med dubbla användningsområden,

b) säkerställa att kontrollåtgärderna tillämpas korrekt, vil-
ket särskilt får inbegripa tillträde till lokaler som tillhör
personer med intressen i en exporttransaktion.

AVDELNING VII

Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 16

1.   En samordningsgrupp med en företrädare för kom-
missionen som ordförande skall upprättas. Varje medlems-
sut skall utse en företrädare till samordningsgruppen.

2.   Samordningsgruppen skall undersöka

a) varje fråga om tillämpningen av denna förordning som
tas upp antingen av ordföranden eller av en medlems-
suts företrädare, och

b) de åtgärder som medlemssuterna bör vidu för att
informera exportörerna om deras förpliktelser enligt
denna förordning.

3.   Samordningsgruppen får, när den anser det nödvän-
digt, rådfråga organisationer som representerar de exportö-
rer som berörs av denna förordning.

Artikel 17

Vaije medlemssut skall vidu lämpliga åtgärder för att
säkerställa en korrekt tillämpning av samtliga bestämmelser
i denna förordning. Den skall särskilt fastställa påföljder

vid överträdelse av bestämmelserna i förordningen eller av
de bestämmelser som antas för dess tillämpning. Dessa
påföljder skall vara effektiva, proportionerliga och
avskräckande.

Varje medlemssut skall särskilt, vad gäller genomförandet
av artikel 4.2, inom ramen för nationell rätt ange brottsbe-
skrivning och fastställa brottspåföljd.

Artikel 18

Varje medlemssut skall informera kommissionen om de
lagar och andra författningar som antas för genomförandet
av denna förordning och av beslut 94/942/GUSP.

Kommissionen skall vidarebefordra denna information till
övriga medlemssuter. Vartannat år skall den lägga fram en
rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen
av denna förordning.

Artikel 19

1.    Under en övergångsperiod skall följande åtgärder til-
lämpas vad gäller sändningar från en medlemssut till en
annan:

a) För de varor med dubbla användningsområden som
förtecknas i bilaga I till beslut 94/942/GUSP skall de
relevanu affärshandlingarna klart ange att varorna
omfattas av kontroll vid export från gemenskapen.

b) För de varor med dubbla användningsområden som
förtecknas i bilaga IV till beslut 94/942/GUSP skall till-
stånd krävas av samtliga medlemssuter. Dessa tillstånd
får inte utgöras av generella tillstånd.

2.   Dokument och underlag rörande sändningar av de
varor med dubbla användningsområden som förtecknas i
bilaga I till beslut 94/942/GUSP skall arkiveras i minst tre
år från slutet av det år då transaktionen utfördes och skall
på begäran framläggas för de behöriga myndigheterna.
Varje fysisk eller juridisk person som börjar handla inom
gemenskapen med sådana varor med dubbla användnings-
områden som förtecknas i bilaga I till beslut 94/942/GUSP
skall, före eller inom 30 dagar från och ned den försu
transaktionen, till de behöriga myndigheterna lämna upp-
gifter om sitt namn och den adress där dessa dokument och
underlag kan kontrolleras.

3.  a) En medlemssut får kräva tillstånd för överföring av

varor med dubbla användningsområden från sitt ter-
ritorium till en annan medlemssut om följande gäller
vid tidpunkten för överföringen:

— Operatören vet att den slutliga destinationen för
de ifrågavarande produkterna ligger utanför
gemenskapen.

— Det krävs tillstånd enligt artiklarna 3, 4 eller 5
för export av dessa varor till den destinationen.

02/Vol. 15

Prop. 1997/98:68

Bilaga 5

89

— Produkterna kommer inte att bearbetas eller
behandlas enligt artikel 24 i gemenskapens tull-
kodex i den medlemssut till vilken de överförs.

b) Ansökan om överföringstillstånd skall lämnas in i
den medlemssut från vilken varorna med dubbla
användningsområden skall överföras.

c) En medlemssut som antar dessa regler skall ome-
delbart informera de övriga medlemssuterna och
kommissionen om de åtgärder den har vidugit
enligt artikel 13.

4.    Dessa åtgärder skall inte inbegripa tillämpningen av
inre gränskontroller inom gemenskapen, utan endast sådana
kontroller som utförs som en del av de normala kontroll-
förfaranden som tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt
inom hela gemenskapens territorium.

5.    Behovet av åtgärder enligt denna artikel skall tas upp
till förnyad granskning inom tre år från dagen för denna
förordnings ikraftträdande.

6.   Tillämpning av denna artikel får under inga omstän-
digheter leda till att sändningar av en viss produkt från en
medlemssut till en annan omfattas av mer restriktiva vill-
kor än de som gäller vid export av samma produkt till icke-
medlemsländer.

Artikel 20

1.   För sändningar av de varor med dubbla användnings-
områden som förtecknas i bilaga V till beslut 94/942/GUSP
från en medlemssut till en annan får individuella tillstånd
(vid behov inbegripet villkor om slutanvändningen eller
återöverföringen) krävas av medlemssuten i enlighet med
den bilagan.

2.   De åtgärder som avses i punkt 1 skall inte medföra
kontroller vid gemenskapens inre gränser, utan endast kon-
troller som utförs som en del av de normala kontrollförfa-
randen som tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt inom
hela gemenskapens territorium.

Artikel 21

1.   Tillstånd skall krävas för överföring inom gemenska-
pen av separerat plutonium och uran som anrikats till mer
än 20 % liksom installationer, huvudkomponenter av cen-
tral betydelse samt teknologi för upparbetning, anrikning
och produktion av tungt vatten, enligt villkoren i förkla-
ringen om en gemensam politik av den 20 november 1984.

2.   De åtgärder som avses i punkt 1 skall inte medföra
kontroller vid gemenskapens inre gränser, utan endast kon-
troller som utförs som en del av de normala kontrollförfa-
randen som tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt inom
hela gemenskapens territorium.

Artikel 22

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av

— artikel 223 i Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen,

— Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergi-
gemenskapen.

Artikel 23

Rådets förordning (EEG) nr 428/89 av den 20 februari
1989 om export av vissa kemiska produkter^) skall upp-
höra att gälla.

Artikel 24

Denna förordning träder i kraft samma dag som den
offentliggörs.

Den skall tillämpas från och med den 1 mars 1995.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemssuter.
Utfärdad i Bryssel den 19 december 1994.

På rådets vägnar

K. KINKEL

Ordförande

(’) EGT nr L 50, 22.2.1989, s. 1.

75

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von
Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros

Föredragande: statsrådet Pagrotsky

Prop. 1997/98:68

Regeringen beslutar proposition 1997/98:68 Exportkontroll av vissa
strategiska produkter.

76

Rättsdatablad

Prop. 1997/98:68

Författningsrubrik

Bestämmelser som      Celexnummer för

inför, ändrar, upp-      bakomliggande EG-

häver eller upprepar     regler

ett normgivnings-
bemyndigande

Lag (1998:000) om
strategiska produkter

5,6, 8, 13, 16, 17, 19 §§    394R3381

77

Eländers Gotab 55972, Stockholm 1998